Bonde-Ständets
Prolvcvll
witz
Urtima Riksdagen i Stockholm
Aren iSL? och igis.
Andra Bandet.
Stockholm,
Tryckt hos Or.o» rLir.
I8l8.
Den 2 Januarii.
Plenum kl. iv f. M.
^)edan Bön blifwit förrättad och Ständets Le¬
damöter halsat hvarandra med inbördes lyckönska
»ingar för ingängna nya äret, äskade Talemannek
ljud och yttrade:
Som BsndeSrandet allkid med glädje sch
beredvillighet omfattat hwarje tillfälle, att ädaqa»
lagga sin karlek för wart älskade Konungahus, är
det mig angenämt, att i dag fä fasta mina Med»
bröders uppmärksamhet pa elt nytt tillfälle af denna
beskaffenhet,
Wid 1812 ars Urtima Riksdag bestöto Rik¬
sens Ständer enhälligt, att, i händelse Hans
Maj:t Konungen af sjuklighet hindrades taga be¬
fattning med RlksStycclsen, ägde Hans Kongs»
Höghet KronPrinsen inträda i uröfningen af Ko»
nungamagten, samt uti Kongl. Mastts höga Namn
Rikets Styrelse söra; Och da Hans Kongl. Hög»
hek ArfPcinsen, Hertigen af Södermanland, PrinS
4 Den 2 Januari!-
Josr:? rums Ose^ir, numera uppnätt de är,
dä Han, enligt Riksens Ständers sistledne Riksdag
fattade Beslut, wore myndig, samt såmedelst blif-
rvit ett nytt sted för Swensta Thronet», ställe jag till
Hederwärda Ständer >vil»a hemställa, att, lill ada»
galäggande af dest rärtwisa förtroende och oin¬
skränkta tillstfwenhel för denne unge älffwards
Fmste, samt för akt tillika giswa ät Riksens
Sränders beflar wid 1812 ärs Riksdag den yt¬
terligare urwsckling, hvarigenom att osäkerhei för
framliden före.ommes, Srändet matte för/lara och
b. stämma, det Hans Kongl. Höghet ArfPcinsen
mä wio alla ds tillfällen, dä bäd? Hans Majst Ko¬
nungen och HanS Kongl. Höghet KronPnnsen af
fjunighet hindras frän befattning med RiksSlY-
relsen, inträda i Konrrngamaglens utöfning, med
att den rätt »uwarande GrundLagar densamma
tillägga, samt uii Kongl, Majus Höga Namn
Rikets Styrelse föra.
Jig förwisiar mig, att i delta förslag endast
Hafwa warit en tolk af den »vördnad och tacksam¬
het, hwarmed enhwar af BondeStändet läflar att
omsalta ett Åstadt Konungahus; och jag behöfwer
icke göra eder uppmärksamme vä wär särstildk lyck¬
liga fokt, akt dä »vid detta tillfälle wi lyda kallelsen
af den trogna undersätens pligter, wi i sjelfwa
merkel endast besörja »värden af eget framlida wäst
Talemannen hann icke förr stuta denna fram¬
ställning, an ett allmänt och högljudt bifall hördes
yttras till den gjorda propositionen, under af Stän¬
der hcrygad tillfredsställelse, att xä betta sätt sg
Den 2 Januari!- Z
förnya försäkringarne om sin tillglfwenhet för den
Furste, som redan i Arfivet af den erkänsla
Swensta Folkes ar skyldigt Desi Store FaderS
fönjenster mot Faderi^landet, äger en sä oswike-
lig rätt kill benna gärd af förtroende och uppmark,
samhet, och som dessutom wetat sörwärfwa denna
ratt genom egna egenstaper af moget förständ,
manligt wäsende samt karlek och ömhet för Sitt
tillkommande Folk.
I följd af dessa BondeStandets ytkrade tän»
kesatt och i öfverensstämmelse med Talemannens
framställda förslag, författades genast följande
Utdrag af Protokollet, hållet hoS Hederivarda
BondeStändet, wid Urtima Riksdagen i
Stockholm den 2 Ianuarii 1818.
Sedan Kongl. Majus SonSon, Hans Kongl.
Höghet ArlP, insen, H-rtigen af Södermanland,
etter de i begge Scandinaviens Riken gällande
GrundLagar, upphunnit fina myndiga är, har
BondeStändet, för att ät Riksens Ständers Be.
sint, wid 1812 ars Riksdag, om Hans Kongl.
Höghet KronPrinsens antagande af Rikets St»,
reise, i händelse af Kongl. Maj:ts sjuklighet, giss-
wa ben ytterligare utweckling, hwarigenom ak
osäkerhet för framtiden mä sörekommas, enhälligt
bestulit, art, pä sätt be wid i8rs ärs Riksdag,
i afseende pä Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
förordnat, för framtiden bestämma, att Hans Kongs.
Höghet ArfPrinsen, Hertigen af Södermanland,
ivid alla de tillfällen, dä Kongl. Majrt och Hans
6 Den 2 Januari!.
Kongl. Höghet KronPrinsen af sjuklighet hindras,
at! med Regeringsärcnderns sig befatta, ma in¬
träda i uköfningen af Konungamagtcn, med all
den ratt närwarande Grun^agar densamma til¬
lägga samt rui Kongl. Majkls Höga Namn Ri-
ke:s Syrelse föra.
BondeSkändet gör sig förwisiadt, akt Hans
Mi :k Konungen och Hrns Kongl. Höghet Krom
Prinsen, ui Lerka desi fattade Beflnk, endast siola
igenkänna desi underdåniga wördnad och riklgifwen»
hkt för ett älsiadt Konungahus och en gärd ät den
unga Furstens losivande eqenffaper och redhara
manliga wasende; Om hwilket Bestur respecciva
MedSranden skulle ryördsamt och wänligen under¬
rättas, samt ErpedikiynsUkffottet anmodas, att
underdånig Skriiwelse härom till Kongl. Majit
författa. lstr 5u^>ra.
Hwilke^ Pcotocollsukdrag upplästes och god?
kändes, samt lill wedörböranhe gfsändes.
Niksdagsmrnnen för Bräkne Härad af Ble¬
kinge Län, f. d. vice Talemannen ston stonakon
inlemnade ett Memorial, som upplästes, af denna,
lydelse;
Om för hwarje ädelt hjerta, som njuter ödeks
lyckligare skiften, ett behof, att med er-
känsia vm.fana alla dem, hwilka i större elley min¬
dre mon dertill medwerlat, mäste det för Swensk»
Nelione», wid äsynen gf den unge Furste, kring
Den 2 Januari!- 7
hwars loswande dygder hennes framsida förhopp¬
ningar samlas, wara en angenäm pligk, att med
någon uppmärksamhet hugna de Män, hwitt,s
dygd och upplysning Nationen har att tacka för
den fullkomnade bildningen af denne Furstes lyck¬
liga anlag. CanzliRävet och Riddaren ak
l^nnliröm, samt RegeringsRadet och Riddaren
Is lVloins- hwilka besörjt Hans Kongl Höghet ^
ArfPrinsens moralista bildning och bibringar Ho¬
nom de mogna insigter, af hwilka Fäderneslandet
har att wanka sa stora fördelar, sann wärdar Hans
Kongl. Höghets uppfostran, hafwa, genom besia
wigtiga och wärdig! mölswarade förtroenden, för-
tvarfwat Sig stora anspråk pä wär erkänsta och
lillgifwenhet. Ej för ait afbörda benna förbindelse»
Men för att wisa, att wi kanna den, lorde anslaget
af en ärlig Pension ät desie wärvige Ätän af
Riksens Stander finnas lika billigt, som förtjent;
Och dä jag nu gär att härom wördsamk görg
hemställan, anser jag mig derigenom endast Utmärka
ert nytt tillfälle för Swensta Folkets Represen¬
tanter, art Ådagalägga sin kärlek och lillgifwenhet
för den Nya Konungastam, som lyckan och för-
tjensten förde lill Sweriges Thron, och som er¬
känslan redan gjort sä dyrbar för alla Swensta
hjerm».
Jag magar hoppas, att Hans Kongl. Hög¬
het KronPrinsen stkall med Nädigt »välbehag anse
denna rättwisa Uppmärksamhet Mot Desi Sons
Ledare; och för Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen
Sjelf stall det wisierligcn icke wara likgiltigt, akt
se Sin enskilda högaktning och wälwilja räktwisad
genom ett offentligt uttryck af Nationens.
r Den 2 Ianuarii.
I afseende pä beloppet af den ifrägawarande
Pensionen,. rar jag mig friheten förestå Ett Tu¬
sende R:dr Banco ärligen till hvardera, eller hrvad
Starens tillgångar skulle kunna medgifrva.
Emedlertid anhäller jag, att, jemte csmmuni-
cation med de öfriga respeetiva Ständen, denna
min motion mä till SkatsUkskoltet warda remit¬
terad. Stockholm den 2 Januarii 1818.
^on jonsson.
Och blef den deri begärde Remist till StatsUt-
skottet af BondeSkändek meddelad, samt wederbö,
rande derom underrättade.
Protocollet för den go sisiledne December ju,
sterades; hwarefter BancoUrlkortets den 22 sisi¬
ledne December afgifne, samt den 27 och Zc> i
samma mänad pä bordet lagde Memorial, angäende
BancsFullmägiiges, i afseende pä FilialDiscon-
ternes Förwaltning, widtagne åtgärder, föredrogs
till afgörande; derwid BondeStändet inhämtade,
att Utskottet, af anförde ffäl, trott sig böra npp-
häswa BancoFullmägtiges fattade bestut och före-
skritt bäve till Malmö och Götha CanalBolags
DiscontWerk, att »vid fräga om inbetalning af
hwardera Werkets egna Reverser eller Astignatio-
ner i liqvider för Län och omsättningar, deras >
mottagande wäl ej kunde magras; men att dylika
papper, tills widare, ej borde annorlunda anses än
såsom Hppochrqne för en framdeles blifwande flut-
'Mid,
Den 2 Januari!. 9
liqvid, kill befrielse under tiden frän Werkets för»
dringskraf, hwadan ffiildsedlarne komme tills wi-
dare at! hos Directionerne qwarblifwa, med lillägg,
ark i hälidelse Fullmägtigr, derest blott sörfallne Län,
och deraf endast de, fom G-loenärerne wilja till
fulla beloppet infria, finge till siruliqvid med Di-
scontwerkets egna Papper komma i fräga, dä an«
sage sig uki de äkerstäende tillgängarne äga säker¬
het för Bankens försträckaingar, fä beffaffade sä-
kerhekssteg maga i möjligaste malt» lindwUas, som,
innan Riksens Ständer i hufwudämnet hunnit be-
stuta, kunde gifwa anlednrng lill Distonnverkens
Concursmästiga behandling.
Wid granskningen häraf, fann BondeStändet,
hwatz sörsta omständigheten beträffar, alt enär »ve¬
derbörande Domstolar genom Utslag redan upphäf.
wik BancoFullinägtiges i denna del widtagne åtgär¬
der, fä äterstotze ej widare, än att Difcontwerkens
Directioner skyndsammast underrättas, att de äro
obehindrade wid deras liqvider, i ofwannämnde af¬
seende, endast rätta sig ester allmänna Lagens före¬
skrifter; och dä, rörande sednare omständigheten,
BancoUtskottet synes wara i samma tillfälle, som
BancoFustmäqtige, akt pröfwa, huruwida Discont-
werkens äkerstäende tillgängar innefatta full säker¬
het för Bankens försträckningar, fä torde äswen be-
mälte U-lkotr kunna gifwa BaneoFullmägtige be¬
stämda v p »ydliga föreskrifter om och hwilka säker-
hetSsteg , som i närwarande förhållande me lan B »n»
ken och Dstcontwerken böra widkagas, lill bewaran»
de af Bankens rätt och säkerhet, och ej läka bero
BondeSt. prot- I8t?/ 1818. B- II. 41
IS Den 2 Ianuarii-
»vid BancoFullmäuiges egen pröf-ung, som upphör
i samma stund Banco - Utskottet under Riksdag äc
organiserade; i h,vilket afseende Uijkoklets Betän¬
kande i hela dest widd äkerförwises lisi ny ätgärd.
Bonde-Ständet lät sig föredragas Niksdags-
inannens frän Christianstads Län, kekr Allsköns
ftstlidne Plenidag ingifna och dä pä bordet lagda
Memorial, angäende förbud emot införsel af ut¬
ländska waror, titt luxms hämmande och inländska
Fabrikernes upphjelpande; hwilket Memorial till
Allmänna Beswärs- och Ekonomi - Utskottet remit¬
terades.
Upplästes ett skriftligt Anförande as kekr
Jonsson frän Kronobergs Län, sä lydande:
I min hembygd, Kronobergs Län, hafwa Pap-
> persbruksägare tagit för afgjordt, att antaga sa
mänga Lumpsamlare de Åstunda, ofta af löst folk
och lättingar: och när detze af Bruksägaren fä an.
tagningebewis, anmäla de sig genast hos Konun¬
gens Besallningshafwande och erhälla att i
flera Län kringwandra, med rättighet atr mot med-
haswande små handelswaror tillbyta sig lumpor.
Desie lättingar kringfara sedan orten, och in¬
nan korr sammansätles ett tjufband, sä att man
ofta hörer efterlysning af dylika personer.
Jag wägar derföre anhälla, att samtelige Pap-
persBruksägare mätte äläggas inom hwarje Pasta-
Den 2 Januari!. n
rak antaqa en känd person, som för desi räkning
upphandlar lumpor; och dä behöfwes aldrig någon
förpålning för Landstrykare, under namn as Lump»
samlare; ly om än 10 Pappersbruk finnas i or¬
ten, kunna ro personer as ärligt folk i hivarje för¬
samling antagas; och den, som är mest skicklig, gör
största upphandlingen, ruan hinder af fikt arbete,
saint utan att betunga orten med besia odrägliga '
lättingar.
Förhållandet torde wara lika i flera orter af
Riket: och anhaller jag således för min del, art
detta Memorial till wederbörligt Uiffolt remitteras-
Stockholm den 2 Januarii i8>8.
kefir jonsson
frän Kronobergs Län.
I anledning hwaraf iMs Olansson frän Mal¬
möhus Län förklarade, att han i sä matto instäm¬
de med hwad kefir ffon85on föreslagit, som hail
ansäg det af angelägenhet, akt Almogen befriaS
frän den mängd lösa och liderliga personer, som, r
egenskap af Lumpsamlare, frän Pappersbruken för-
pasias och kringsändas; Men deremot more han k
sä fall af skiljaktig mening, som han trodde dek
wara tillräckligt, om en tjenlig och beskedlig man
utsäges i hwarje Härad alt uppsamlingen af lum¬
por för Pappersbrukens räkning besörja.
kefir vilsson fran Christianstads Län yttrade
häremot: Dä wi äga Fabriker, mäste wi ärven
för dem aga ruvimaterier, och jag anser, hwad
Pappersbruken beträffar, det lämpligast, atk der«S
rs Den 2 Januari!.
ägare sjelfwe besörja lumpornas uppsamlande; hälst
det förslag, som i detta asseende biifwit uppgifwet,
i sä målto skulle medföra den stora olägenhet, att
Hwarken fu! tillgäng pä lumpor kunde med säker¬
het päräknas, ej eller de, som blifwit uppsamla¬
de, anordnas och fördelas pä Pappersbiuken i för¬
hållande till hwarderas Papperstillwerknrng. Om
än wista HLraver anstsges, att lefwerera lumpor
lill hwarje Pappersbruk, skulle likwäl all id tillgän¬
gen b isma olika i den man tillsatte Lumpsamlare
»vöre wer samma eller försumlige wid insamlingen;
och att pä de ra sätt sätta Fabriksägare i beroende
af främmande och i ämnet oimresterade personer» j
wore, efter min tanka, att lägga hinder emot Pap-
perstillwerkningen, hwilken hä dre torde böra be¬
främjas, än Med onödiga och olämpliga band be-
swäras. De olägenheter, som öswerklagas, tror
jag kunna tillräckligen sörekommas derigenom, att
Konungens Befallningshsfwande, som äger utfärda
Past ät dem, som Pappersbruksägare till lumpsam-
ling wilja begagna, infordrar Prestbewis om Vesta
personers fräjd, och ej förpastar sädana, af hwilka
lagbrott och vordentligheter under kringwandrandet
kunna befaras.
Mosters Danielson frän Elfsborgs Län fann
»väl denna förestagna Konungens Befallningshaf-
wande tillkommande kontroll pä Lumpsamlare bäde
rättwis och nyttig; men ansäg ej alla olägenheter
derigenom förekomna. Det wore ätminstone i hans
orr en A mogen äliggande skyldighet, som wore
ganska tryckande, att skjutsa uppsamlade lumpor
ifrän det ena lumpsamlingsställek till det andra.
Den 2 Januari!. rs
och hwilket ofta pakomme ivid tillfallen, dä Allmo»
gen hade längt angelägnare göromål att besörja,
samt äfiven nägon gäng blefwe werkstäldr, Utan akt
betalning för stjutsningen erhölles, ätminstone ej
förr än läng «iv passerat; och dä han ej insäge nä»
gon rättwis grund för ett sädant Åliggande, hälst
det mätte wara hwarje Poppersbruksägares stylvig»
het, att sje-f besörja forslandet af de lumpor, hon
behäfwer, när bet ar hans rättighet, art dem hoS
Allmänheten upptaga, sä wille Danielson, wid an¬
mälande af detta schallande, deri haswa yrkadt den
rättelse omständighelerne kunna niedgifwa, och »
hwilket afseende han begärde remih härä. i sam.
manhang med hwad förut i ämnet blifwil anfördt.
Härwid inföll polian Nagnus äVesflnz frän
Westeräs Län, atr del borde wara Allmänhetens
rättighet, ait för aflemnade lumpor njuta betalning;
men da sädant aldrig kunde erhällas swaranbe mor
wärdet, trodde han afwen denna omständighet blifwa
ett nytt stät för dylrka Lumpsamlares anskaffande.
I afseende pä stjntsningen af lumpor, upp,
lyste jokan Deiäitx frän Bohus Län, att i hans
hemort dermed sa tillgör, a!r Kronvbetjente läta ge¬
nom Kungörelse frän Predikjtolarne i Kyrkorna till-
kännagifwa när och hwar Kronostjuts bör inställas,
för alt fortskaffa uppsamlade lumpor; hwarefler den
skjutsande, emot uppwis-nde af qvitto för st>Utsnin-
gens werkstallande, wid nästa uppbördsstämma und»
får liqvid af Kronofogden.
I denna upplysning instämde äfwen Ltstillige
i4 Den 2 Januari!.
andra Standar? Ledamöter, hwar för sin ort; men
Jon Jonston fran Blekinge wille hafwa föreslagit»
att, oä en Lu mpsamlare tillsattes uti hwarje Pa¬
storat, borde Veste sins emellan fortskaffa de Lum¬
por, som uppsamlades, ända lili desi de antomine
till Bruket, genom hwilken anstalt hela den öfriga
Allmaren, jemte befrielsen frän kringstrykande Lump¬
samlare. äswen undweke beswäret af lumpornas
skjutsning.
Jon Jonston frän Malmöhus Län samt Full»
rnägiige frän Ö ebro och Carlstads Län, jemte fle¬
re af S anders Ledamöter, förenade sig med kelrr
Jonstons, frän Krnobergs Län, skriftliga anföran¬
de; men Xncisrs Danielson frän Elfsborgs Län
ansag en Lumpsamiaie r hwarje Församling blifwa
mera än behofwet päkallar, och wille derföre hällre
instämma uli ldlils lVlLnstons förflag omenihwar-
je Härad.
klric Liicston frän Orebro Län fann denna
ividlyfkiga d gustion i ämnet alldeles öfwerflödig,
innan wederbörljgk Utstött deröfwer yttrat sig, utan
ansäg han tillräckligt, att motion wäckes och lill be¬
redning remitteras, häldst hwar och e>i har öppet,
sedan Utskottet sig yltrai, alt särskildt anmärka hwad
han finner af nöden.
Austers Danielson inwände harwid, att det
more lika nöowändigk, som förenligt med hwarje
Riksdagsmans rätt, alt wid en motion göra de an¬
märkningar, som runna wara tjenliga, att fästa
det beredande Ukffottets uppmärksamhet pä ert för»
stags olika asigrer.
Den 2 Januari!- 15
?er /onglons Memorial, med hwad derwid
sälunda blifwit mundtligen tillagdt och anmärkt, blef
härefter sill Allmänna Beswärs. och EeonomieUt»
flottet öfwerlemnadt, med anmodan, att Utlätands
i ämnet afgifwa.
Föredrogs Lric Lricslons frän Orebro Län
sista Plenidag pä bordel lagda Memorial, angående
Tullwerkets ställande under Kongl. Kamma,Collegir
öfmerinseende och förwaltning; hwilket Memorial
till StatsUlflotter remitterades.
StaksUtflokteks Memorial af den 29 sistlidne
December, angäende nu warande Bewillnrngs fort¬
farande afwen för ingängna äret 18 r8» föredrogs
och bifölls.
/osian Nagnus äVer>sinZ fran Westmanland
uppläste följande
Memorial:
Med uppmärksamhet har jag bjudit till följa
allt, som sä wäl hos de respecriva MedStänden
som äfwcn i detta Hederwärda Ständ mä hända
nog »vidlyftigt blifwit kaldt och flrifwet i wär pen¬
ning regleriug. Jag hade derwid wänlat och hop¬
pats, någon annan flulle med mer kraftfull styrka
framföra den allmänt öfwerklagade olägenhet, pri¬
vate Wignationers fabricering liltssynda alla Med,
borgareclaster, men ainiu ej förnummit detta "ämne
rvid denna Riksdag wara widröror. Har en sadan
motion undfallit mig, hoppas jag bliswa msäk.ad,
i6 Den 2 Ianuarii-
da mine Committenter sä isriat yrkat. jag äter wid
denna Rilsoag ställe söka asst-ffa detta onda, ef-
ter deras ranka, sa mycket mera lämpligt, som
sselswa Riksdagens hufwudämne är akr ställa
Pcuningewerkel pä «n säkrare fot. och hwad ka»
»vara osäkrare och orä kwisare, än en mängd per»
soners tilltag art tillstapa sedlar, som stkola fä
namn af mynt, uran all annan säkerhet än ett
ofta oläsligt lillkran ckadk namn. Olägenheten har
wäl sedan sista Riksdag wäckt war Allernädigste
Konungs uppmärksamhet, som genom förbud af
tryckta och graverade Atzignatisncr pä enskild man
sökt hindra manade» af den ofantliga mastan, som
Uiur rörelsen förjagar Kronans i uppbörder gäl¬
lande mvu; venna wisa anstalt hrr dock ej wun-
rut sitt fulla syftemål, emedan de störste Astignan,
ter genom tillhjelp af Skrifware nog hunnit för¬
färdiga den mängd Astignationer, som genom sitt
räntfria omlopp tillräckligt ersatt Skrifwarelönen.
Men jag frägar och hemställer till hwarje rätt-tänkan-
des bepröfning, om det är någon billighet och rätt-
wisa, alt den, som swängt sig upp genom widlyf-
tiga affärer, stall sä underhälla sin luxe genom
sjelfgjord! räntsritt utelöpande mynt, da den fattige
stall läna sig pengar, mä hända stundom för hög,
öfwer Lag uppjagad ränta, för art erhålla sig da-
geligt bröd. Jag wägar derföre projectera, att
all astignering totaliter skulle förbindas, men om
detta ej kan winnrtz, akt, dä en Astignation ej är
atl anse annorlunda an ett skuldebref af u qiswa-
ren, ehuru ben af annor man inlöses, en ä Se¬
deln förffrifwen ränta af 6 procent skulle man
ifrån man tillfalla innehaswaren, »lgiswarene
Den 2 Januari! i?
namn wara tydligt och läsligt, »vederhäftigheten
försäkrad geiwm 2'ne bofasta mäns borgen, och
namnens egcnhändighct bewittnad. Harwid torde
wal inwändas, att de, som asiignera pä Banken,
förut insalta sina effecter till säkerhet och således
böra undflippa borgen; detta kan wara billigt,
men manne icke erfarenheten wisat, att manga
bliswir lidande pä sädane Atzignanrers öfwerasiig-
nering, för hwilket tillgrepp de i Banken således
borde särra Borgen och i alla fall betala 6 pro¬
cent förskrifwen ränta, ersatt genom den förmon
Asiignanten har, att i en mindre gynnande csn-
junctur sii? pa försälja sina i Banken deponerade ef»
feeier. Och anhäller jag wördsamt, i fall denna
molion ej förut är wäckt i respectiva MedStänden
och ämnet i BancoUtffottet venkilergdk, att remisi
fa wäl till respectiva AtedStänden, som Rikets
Högloft. Ständers BancoUistott, mätte bewiljas.
Stockholm den 2 Ianuarii 1818.
^sok. chls^nus ^Vessing,
frän Stende och Tuhundra
Härader i Westmanland.
Och blef detta Anförande remirteradt lill Banco»
Ulstoltets handläggning och utlärande.
Ett af ^okannes ^rkviägson frän Jönkö¬
pings Län ingisivct Memorial upplästes, af detta
innehäll:
De i Allmänna Lagens 12 Cap. 2 §. Rätte.
gängsBalken stadgade böter 32 tz. äro otillräcklige,
i8 Den 2 Ianuarii.
för att föcmä parter och wittnen, akt första Tinget
infinna sig wid Domstolen, hwariqenom ofta han¬
der, alt en angelägen Sak blir kill kännbar skada
uppehållen, hälst oä Landet, der 2 eller högst z:ne
Ting ärligen hällas, och Parter hafwa z a 4
mil till Tingsstället. Da kommer ena partén till¬
städes och ej den andra; hwarigenom ben lagly¬
dige medelst tidsspillan med flera resor, jemte li,
dande genom en angelägen Sak, som med sä-
dane upphof tid' esker annan blifwer upphällen, och
Domarens möda och besvär derigenom ökas.
Fördenskull anhäller jag wördsammast om skär¬
pande i os vannämnda Lagens rum, arr vä en part
ar bewisligen stämd och ej infinner sig ivid Tinget
och afgisver swuromäl, mätte första gången sak¬
fallas till åtminstone 2 R:0r Banco böter och
minnen lika, men Käranden dubbelt, och sedermera
med ansenligt wue till päsöljande Ti igen bliswa
alagde si? infinna personligen Hels, eller, i privata
mai, genom Laga Ombud.
Detra mitt Memorial anhäller jag mätte blif.
wa till LagU stottet remitteradk. Stockholm den
,7 December 1817.
stokannes ^rlviclskon,
frän Wästöö Härad i Jonkö¬
pings Län.
Hwarmed Lamuel ^näsrskcm frän Östergöthland
sig till alla delar förenade; Men kolar siskon
frän Christianstads Län yrkade det tillägg, all äf-
wen högre ansrygr sör upprops försummelse borde
Den 2 Januari!. 19
stadgas, lill och med till i R:dr 16 si. Banco;
häldst e» del parker ofta stola blifwa oskäligen
nppehällne derigenom, att de andre aro franwa-
rande, dä de af Rätten ropas, att kara eller smara.
fon fonx/on frän Blekinge trodde deremot, att
om redan gällande Lagar i afseende pä full ersätt-
ning för den minnande parten med noggranhet ef-
terlefwas, stall sädanr mer an böker werka päpasi»
lighet och Rättegängars pästyndande, häldst erfa¬
renheten wisat, akt isynnerhet den af parterne sökt
tidsnlbrägt af en Rättegång, som fruktar desi
utgång.
Kokärr Wesling frän Westmanland mar af
den kanka, akt om en förfallolöst uteblifwande part
finge för hmarje sädant Ting betala sin wederparts
kostnad, skulle härigenom Rättegångar ansenligen
förkortas.
Bliswande det ingifna Memorialet, med besia
mundteliga tillägg och anmärkningar, till LagUt»
skottet remitteradt.
Jngafmos följande Memorial:
I'.ö As Olsfon frän Calmare Län:
I följd af hemmamarande Committenters mig
derom kemnade uppdrag, får jag härigenom till
Hedecwärda Ständels bepröfwande hemställa en
fräga, som, der olikhet yppar sig i Hemmanens
natur,-är för KronostalteVonden af yttersta w»gc.
22 Den 2 Ianuarii.
Det har allt hittills warit KronoflkatteHem-
manS-ägarnes odelade skyldighet, att bestrida Fäng.
förcriet, Kronobresbäringen 'v h KronoFtcrdrngg-
mans befai.-ningar, u-an att ägare af Frälsehem.
man deruti tagit rinaaste del, ehuru de fleste af
veste ägare äro ofrälse personer. Om jag med»
gifwer, att Säterierne, Posthemmaik och alla Bo.
ställen , dels i anseende till stna privilegier, och
dels med afseende ä deras öfriga bestämmelse, möj¬
ligen böra fran ett flitt onus frikagas; sä lärer
dct dock icke kunna bestridas, atk Frälsehemman
och Kronohemman, hvilka, pä sätt jag redan
nämnr, pcflideras till det mesta af vprivilcgierade
personer, icke böra wara fritagne fran sädane skyl¬
digheter, hwilka för Smrhätlcts beställd och ord¬
ningens widmaq,hällande blifwa en növrvändig
följd och hvaraf nyitan lika träffar Frälse-, som
Kronoffalle-Hemmaus äkwen. Skär del fast, att
brottslingen, rhwad han emot Frälseman elier
Kronoskattehemman,) ägaren sig forgripit, mäste
för ranlakninas och Doms undergäcnde pä Fäng-
ffjuks forslas frän en ort till en annan, samt atr
befallningar elier kungörelser, som hafwa allmän
nytta lill föremal och utfärdas frän den ena Em-
beta- eller Tjenstemannen till den andre, mäste, dä
allmänna Posten till flise befallningars föreställande
icke kan begagnas, afsandas pä Kronvbreibäreri,
och fluteligen att den möda, som en KronvFjer-
dili^sma» eiler annor flik person mäste widkännas,
äfwenledes är för del Allmännas stull; sa kan de^
icke sättas i fräga, akt ju hwar och en, begäfwad
med lika trasker och som af Allmänna Inrättnin¬
gar drager lika fördelar, äfwenledes bör widkän-
Den 2 Ian uarii. 21
nas lika skyldigheter. Alt stuta ftän den benä-
genhet, hwarmed Höglvfl. Ridverlkipek och Adeln
wid sörlidne Riksoaqar ingått, atk med Bonde»
Ständet jemka de förut sä ojemt pä jorden för¬
delade skyldigheter» äger jag allksä fullkomlig an¬
ledning hoppas, att de samt öfrige respeckive
Eländen bifalla mitt förstaa, att, med undantag
af Säterier, Boställen och Posthemman, alla hem¬
man, af hwad natur som häldst, ma del,aga ut!
Kronoskjutsnings-, Brcsbäreri. och KronoFjerdings»
mansbeswäret, eller andra dylika onera, som jorden
i allmänhet åtfölja.
Anhällandes jag, atk detta mitt Memorial
mätte till wederbörligt Utskotts handläggning bris-
wa remitteradt. Stockholm den 2 Januari r8r8.
Olgson,
frän Calmars Län.
Hwaruti I.eonsrck komaa frän Wermland in¬
stämde.
2:0 Af bemälke I,ars Olston:
Bland de beswär, som ätsölja Jordbruket,
kan wisterligen ffjutsningsskyldigheren, af alla stag,
räknas för ben största, ry utom det, att Landtman-
nen ofta mäste åsidosätta stna mest wigtiga göro¬
mål, och sadana, af hwilkas tillbörliga behandling
hans beständ och framtida bergning skall beredas,
för att i stället fullgöra antingen Gästgifwore-
eller Kronoskjuts; men da detta hör till Samhälls¬
ordningen och, efter dest närwarande organisation,
22 Den 2 Januari!.
icke kan alldeles afstaffas, sä lär det åtminstone
icke kunna anses obilligt, om de fördelar, som b!if«
wir till ersättning bestämde, underkastas en säoan
jemkning, som gör dem svarande, t någon del,
emot andamälet. — Det är nemligen stadgad?, alr
Allmogen, dä de förrätta Kronoskjuts, stola för
hwarje häst erhälla 8 ff. Banco milen, hwilken
betalning för ingen del star i jemnlikt förhällande
med den tunga, som detta onus medför; ty utom
det, att Allmogen, för atk fortskaffa en troupe
eller transport af Kronans effectcr, merändels mäste
tidigt om morgnarne infinna sig wid stationen,
der de efter nägra timmars wäntniug fä emottaga
skjutsen, den de da till nästa station pä r, eller
2 mils afstånd »verkställa, och da de efter nägon
rastning äterhunnit till första stället, är hela da»
gen ätgängen, för alt erhälla en betalning af 24,
eller högst 32 st. Banco för twänne hästar, obe-
räknadt kusten, som förlorat sin hela dag; men
icke härmed nog; mänga bland de stjutsffyldige bo
pä flera, ända till 6 a 8 mils afstånd frän det
ställe, hwarest stjiitsen stall emotlagas; de behöfwa
således iz eller twänne dygn, att färdas bit, sä
framt hästarne stola utstä, att med ofta dryga last
och nog skyndsamt, gä fram till ombytesstället; en
lika läng tid fordras för aterresan, sä alt, när den
dag, dä fljutsningen bestriddes, inberaknas, fem
fulla dygn alga, och lägger man dä dertill, att
efter en sädan fatigue den 6te dagen mäste lemnäs
Hästar och kusten till bwila, sä har Bonden hela
»veckan wid sitt jordbruk mäst sakna hästar och
karl, och sä wal derföre, som allt det foder, som
mäst medtagas pä resan och hvarefter spillningen
Den 2 januari!. 23
blifwit lemnad pä Landswägen, har han dä en sa¬
dan ersättning, son, strut är nämnd. En annan
gren af Kroiiostjulscn, som ar Fängsörinqsstyldig-
heren, widladar äfwen jorden och ar af icke mindre
swärighet, häldst i anseende till den mängd brotts¬
lingar och systlo-öfe personer, som transporteras
ifrän ena landsändan till den andra, för att dels
ställas till ransakning, och dels pä Fästningar eller
andra allmänna inrättningar hällas till arbete,
har numera Fängföreri-inrättningen kommic akk
blifwa jemnförlig med manliga Gästgifwerierne;
ry rätt mänga exempel gifwas derpå, att innan
Fängföraren knappt äterhnnnit till sitt hem, efter
att hafwa fortskaffa! en fora dylikt resande säll¬
skap, har ert annat anländt, och otta har han icke
hunnit wäl utom porten förr än sädant inträffar,
eller också ankommer en enda person, som med en
häst, efter icke flere dä betalas, bör fonffaffas pä
ett häll, och strax! kommer en annan, som skatt
i motsatt direction, och, utom twenne hästar, mäste
dä twenne personer äfwen lemna gärdsbruket, och
det allt för en sammanlagd ersättning af nägra
jkillingar.
Pä sätt jag förut nämnt, äro deste olägenheter,
sä wäl i afseende pä manliga Kronsskjursen, som
Fängföreriet, en följd af Samhallsinrättningen,
och kan wäl i förstnämnda fallet icke stiljas ifrän
jorden, om än betta sednare möjeligen, genom en
bättre reglering, skulle kunna sättas pä enirepre-
nade och således af wista personer emot wedergäll-
ning öfwertagas; men intilldest sädant skett, och
nu gällande ordning mäste fullgöras; sä torde det
24 Den 2 Januari!.
icke synas obilligt, om någon förhöjning i skjuts-
legan, sä wäl i ena som andra fallet, begärdes,
lämpad efter nu warande lids fordringar; och fär
jag i fädant afseende föreslå, det wille Högtäradc
BonveSländek hos Kongl. Majit i underdånig¬
het anhälla, alt legan för Krcmvstjutsen i Näder
mätte förökas med 50 procent, eller tilt 12 si.
Banco milen för hwarje häst, och art legan för Fäng.
skjutsen, sZsom ^ra ofra pä.ömmande, utan akt
den ffjursskyldige, i händelse af förfall, i anseende
till owisiheren, hwilken tid stike resande ankomma,
kan någon anstalt »vidtaga, samt således i alla as.
frenden mera betungande, mä fä alltid beräknas
lika med hwad för Gästgifwarestjuls är eller kan
blifwa i Räder stadgadt.
Dä anledningen till denna min framställning
af samtlige Medbröderne inom detta Hederwärda
Ständ bör wara fullkomligen känd, samt ingen
lärer finnas, som kan sätta befogenheten i fräga;
sä gör jag mig hopp, att winna det understöd, som
ärendet fordrar. Stockholm den 2 Januari i8»8.
l^ars Olsson,
Fullmägkig för Norra Möre,
Stranda och Handbörds Hä¬
rader i Caimare Län.
z:» Af kelrr Lenasson frän Halland:
Emellan Fästningarne Carlsten Warberg, Lands¬
crona och Carlscrona, säsom ock Ga rnizoncr, utgöras i
Halland en dagelig tunga i stMsning, wakmina och
underhäll. Del är wäl fannt, att de stola ämöjas
med
Dett 2 Januari!. sz
Med deras gage, som Kronan består! Men dä
vacksama Mennistorna läka fia sällan åtnöja med
det Kronan bestär dem. Länsmän eller Krono»
Fierdingsmän stola följa dem. men om de Mlle
solja aira fångar, som stola hafwa stark bewak»
ning, kunde be icke hinna med del soM osiast.
Detzntom är ber nog dryg tunga för Fjerdings-
männen, akt bäda den ffjuesstyldige till att skjutsa,
dä den stiuksanoe mäste hafwa wakt kieb sig, hwil»
kel är det behändigaste.
Att hysa arrestanter är ocksä en stor pläga
och kostnad, ty de stola waktås och ljusning ak
Nödwändig, atl man mä kunna taga wara pä deist
för rymning, tjufnad, och för att freda sitt eget
lif. Derföre gär det omkring med hysningen pä
Fängelaqen. De hemman, som äro aflägsne fräst
LaNdSwägen öfwer est fierdingSwäg, mäste Mast
köra till, och det händer ofta dä. att nar MLN wäl
hunnit fram, har en annan tagit emot fängefäng»
sten, och dä mäste man fara Vik. Sedan äliqgee
det skjutsaren, att hälla wakt tills aflösning korn.
Mer, som dä mäste skriftligen qvittera, att han hak
emottaglt aerestanlen. Huru stor är ej denna små»
riqhet med FängffjUksttingen, i stället för Krono»
skjuts, hwakwid icke mera answar är, än en götze
kan uträtta, och har ej mera att uträtta. än köra
sitt bestämda häll» och katt tilläfwentyrS Någon
gäng wara fri sedan, till och mod ett halft är.
Deremot vä venna swärighet med Fängstkjutsning
fter dagligen, hoppas jag Bröderne inse növwän»
Vigheten, att lätta ven med nägon förbättring, pä
BsndeSt. prot. iii-, räis. B. U. 42
26 Den 2 Januari!.
hwad satt Bröderne och Riksens Ständer för godt
finna. — Finge jag förestå något, tycker jag, att
fkjulskegan borde räknas lika med Göstnifwareskjuts
pä landet; dä blefwe något atl påräkna wak¬
tare» tillgodo. Dchutom yrkar jag, att till Fäng,
fliutsombylning ej bör fä wara mer än Zdels mil
frän landswägen, emedan de onda menniffsrne
»vakta alltio pä rymminq och alla onda olägenheter,
och sävant djerfwa de sig mest företaga i övemar-
ker, dä man mäste skjutsa sa längt, som vfwanföre
nämndt är, i frän landswägen, till de äboer som
skola hysa dem.
Sä framt jag winner mine Medbröders bi¬
fall härtill, anhäller jag detta Memorial mä blif.
wa till wederbörligt Utskott remitteradt. Stock¬
holm den 2 Januari I8i8.
kelir Len^toton,
frän H-llmstads, Höks och
Tönnersjö Härader i Hal.
land.
4:0 As ^son jonston frän Malmöhus Län:
Inför hederwärde Talmannen och mine Skänds-
Medbröder utbeder jag mig att fä wäcka motion i
eli ämne, som, ehuru föga wigkigt det mä synas,
kan hända likwäl är af någon nödwändighet.
Mine hemmawarande Tommittenkers önffan
more den, att den Hemmansägare, som ffartar för
BränwinSbränning, mätte fä lof, alt af detta sire
tillwerkade bränwin afyttra till salu uri halfqivar-
Den 2 Januari!. -r?
ter eiler jumfru till en och annan wögfaronde per¬
son, eller militöriste trupper, wid vr§ rägmurcher
eiler dä sörbrlägande, ulan att derföre komma uti
böker.
Skulle någon annan, som ej Hemman äger,
eller gifwer statk för Branwinsrilllverkning, wilja
söka sig los att bränwin förfölja, bör den be¬
tala ffatt som för krog, der som sä kan tilätaS;
men aldrig sölja mindre ön uti halfqwarter eller
jumfru; t» det wore ett wisit mart: och sä borde
wara taxa pä desi godhet och pris, hwilket wil>
Loff. HäravsTingen ärligen af Domaren i orter»
med Nämndemannen kunde ompröfwaS och ursättas.
Och den, som wägar sig att stegra det utsätta pri¬
set, eller hafwer mindre mätt. eller säljer sämre
bränwin än som i proportion utstakgdk ar, stulle
den böra för första, andra och tredje gängen esker
Hwad Lag förmär, samt wara sin närings-rattig»
het förlustig.
Sä wida detta mitt Memorial stulle winn»
mine Medbröders önffan, anhäller jag det mätte
till »vederbörligt Utstött b.ifwa remitteradt»
Stockholm ben 2 Januari I8r8.
^son jonsson,
frän Malmöhus Län.
Hwarwid /on ^on8lon frän Blekinge, sam!
8ven kanton frän Christianstads Lön, och flere
Ständets Ledamöter wäl önskade, att ^son Dn^orr
mätte detta Memorial Återtaga, hälst den rö-e-
flagne urwidgningen af rättigheten lill bränwrus
L8 Den 2 Ianu-vi».
afsalu skulle gifwa hwarje bonde utseende af kri¬
gare, och det ej kunde wara Ständers allmänna
Snikan, att ikläda betz hemmawarande Medbrbder
denna egenskap; men ^on gönsson ansäg si l yr¬
kande ej kunna medföra denna föi,v, hälst bek in¬
galunda wore hans mening, att ber bränwin, som
i mindre qvantum försäldes, skulle pä stället fä
förtäras, utan blott bereda möjlighet för dem, som
ej kunde köpa en hel kanna bränwin, att ändä er¬
hålla denna wara efter päkommande behof. —
Nils Enstan frän Malmöhus Län tillstyrkte sä
mycket heldre remisi af Memorialet, sam äfwen
han i sä mäkro är af lika tanka med ^on ^öns»
ton, som han anser det obilligt, att hemmansägare
ej skola fa sälja bränwin i mindre qvantum än en
kanna, uran önskade, att försäljning mä tillätas
»ill ett stop, samt motionen härom säledes kan ge
anledning att taga detta amne under öswerläag-
ning i sammanhang Med de öfriga Vränwins-
bränningen rörande frågor.
Z:o As 6uKak Qustakston fran Söderman¬
land :
Sedan wär heliga Religion numera genom
tvördade och ntti ke Lärares omsorg och outtrötte-
liga bemödande blifwit ansenligen upparbetad, och
i anledning derutaf en ny och förbättrad Kyrko¬
handbok samt Cateches Med Kongl. Majus Aller-
nädigste tillstånd ulgifne och till bruk och nyttjande
antagne, ryckes wär nu nog aldrig» upplaga af
Psalmboken dermed wara gansta oförenlig, och
ehuru man lange hört omtalas, det afwen nägvn
Den 2 Ianuarii-
förbättring deraf wore att förwanla, har man lik-
>val hittills wänrat förgafwes. Emedlertid de,
som nu behöfwa Psalmböcker, ärv ganska willrä-
diga, att köpa dem. i händelse af en hastig för¬
ändring; och den, som nu sä wal hemma i sitt
hus, som äfwen i Kyrkan, icke utom Psalmboken
kan wara försedd med Kyrkohandboken och i syn¬
nerhet dä Man i större Kyrkor blifwer placerad pä
sä långt afstånd, akt man icke reelt kan höra och
efterfölja hwad Presten föreläser, star man. om
jag ma sä säga likasom tom i bade hand och
mun och kan icke inhämta nägon wäsenvllig san¬
ktion af innehållet och således andakten förlorad.
Mig torde således tillätas erindra:. det Rik¬
sens nu församlade Sländer räcktes med gemen¬
sam ärgärd anmoda Höga Wederbörande att, äf-
wen med Kongl. Majus Atlernädigste Tillstånd,
ofördröjligen utkomma med en sädan ny och för¬
bättrad Psalm-och Evangeliibok, äfiven försedd med
de Slycker af Kyrkohandboken, som derur» finnas
nödige att införa.
Om communication och remiss hara anhälles
ödmjukast. Stockholm den 2 Januari 1818.
6. (-Matsson,
isrän Sövsrmanland.
6:0 Af Olok ^L^anskon frän Elfsborgs Län:
Genom Kongl. Resolutionen pä PresteSrän-
dets Beswar den 12 Januari 1757 är förord-
nadt, att inga sädane Marknader, som allenast en
3» Den 2 Januari!.
dag pästä, mä begynnas hworken dagen före elser
näst ester näqon Sön- eller star Helgedag. Deniia
Nådiga förestrift synes nu mera hafwa kommit i
glömsta, och etterlefwes åtminstone icke i min hem¬
en Elfsborgs Län; hwarföre, och som densamma
likwäl ar grundad pä nit för Religionens helgd,
och säledes fdrkjenar art bibehällas i werksamher;
jag alltsä wördsamt förcflär. alt det Hederwärda
Ståndet mä hos Kongl. Maju i underdånighet
vnhälla om Nädig Befallning till wederbörande,
att, wid Marknaders utsättande, stä?a sig omiör-
Nialte Kongl. Ncfolution till underdänig efier-
rältelse. Slockholm den 2 Januari 1818-
Olok klläkanskon,
frän Elfsborgs Län.
Hwarmed 8ven Lvenskon frän Elfsborgs Län sig
förenade.
7:0 Af förbemälte Olok Häkanskon:
Hos Hederwärda Sundet har jag trott mig
böra »vördsammast anhälla vin medwerkan till af-
Hjrlpande af en oläaenhel, hwars framställande
blifwit mia af mine Landsmän uppdraget och hwit»
ken jag förmodar aga rum äfwen i andra lands¬
orter.
Soldalerne wid indelta Rcgementer är ben
skyldighet älagd, att fortstaffa Bref och Ordres
inom Regemenrerne; och stola de närmast boende
Soldater förrätta denna brefbäring. emot det, atk
de mera aflägsne, som i denna del äro fria, der¬
före skäligen förnöja dem, som allena hafwa detta
Den 2 Januari!- z i
beswär. I de händelser, da numern är vacant,
fä- Noren, i följd af Kongl Resolulionen pä
Krigsbefälets beswär den ii Februari 1748, emot
fria dlfposirionen öfwer Soldaterorpet. icke undan¬
draga sig, arr esler wänlig tour och inrättningar
inom Regementet derwid biträda, såsom det stelt,
om Karlen stöde wid Roten.
Deremot finnes icke i nägon Författning
stadgadt, alt Rotarne, under den tid deras Sol¬
dater äro brrlcommenderade, antingen i Fält eller
pä Arbeten, stola »vidkännas nägon förbindelse i
detta fallet. Och dä, sädant oaktadt, det pä Be¬
fälets föranstaltande blifwit Rotrhällare älagdt
att, under pästäende commenderingar och Soldater-
nes fränwaro, i deras ställe fortskaffa Befälets
Bref och Ordres; torde Hsdcrwärda Staude! fin¬
na allt skäl wara, att härifrän söka befrielse.
Soldaiernes fränwaro under commenderingar med¬
för er för Rotarne icke nägon fördel, utan twertom
merendels en ökad tyngd af Rokeringsbeswärer.
Häri ligger således intet skäl, art wid dylika till¬
fällen slägga Rotarne en ny skyldighet, som de
icke widkännas dä Soldakerne äro hemma. Jag
Utbeder mig derföre, att Hederwärda Ständer täck-
res hos Kongl. Maj:t göra underdänig anhällan
om Nädig Befallning till wederbörande, att det
ifräqawarande obehöriga betungandet icke mer mä
Rotehållare äläggqs, uran desse fä njuta tillgodo
den dem tillkommande befrielse frän fortskaffande
af Bref och Ordres inom Regememe: i annar
fall, än dä deras Rotar äro vacama. Stockholm
den s Januari 1818. Olok lääkanskon,
fran Elfsborgs Län.
Zr Den? Ianuarii.
8:0 Af Lamuel ^näergsoa frän Östergöthl
land;
A grund af mine hemmawarande Committé»-
trrS ttll mig gjorda anmälan. får jag härmedelst
wördsamt lillkännagifnm följande pästäenden, nem¬
ligen :
Som hitii^S förhållande warit med Bekläd»
Ningen wid Kongl. LisGrenqdiers 2:dra Regemente,
Rusthällsiördelningen, i östergöthland. att dq all»
man eller sq kallad Beställning med LjfErenadier-
Monderingen ffolat ske, har sadan! hiiswit upp-
draget till CompagnieFullmägtigen, art pä de Ru«
stanhcs bekostnad inköpa Kläde och foder till Kar»
larms beklädnad, som i stikt fall ästadkommi: en
Dryg kostnad för de Rustande; och som Allmän»
heren ager nogsamt den kännedom, all Comnuffi»
kläde! ej hinner till den styrka, sym mål samman»
fygadt wallmar; pä den grund föranicttcs jag
wördsammeligen, alt fä wäl ä mine som mine
hemmamaranve Commitkenter? magnar sörcsiä, skr,
dä Beställning för CvMpogniek eller Regemente!
erfordras, Le Rustande mätts fä äga den pluralitet,
akt hwarje nummer finge till Kartens beklädning
sjelfwe tjilwerka erforderligt hwitt wallmar, som
pq föresatt tid finge till respectiys Herrar Com»
pagnieChefs eller CompaqnieFullmägkigen inlem,
nas, som torde e»ok särffi-dt arfmode besörja om
särgningsanstalterne hos någon der närmast hyende
FärgeriFabrikör, dä jag med all säkerhet kan söre,
ställa mig, att dä en försigtig FärgeriFabrikör äta,
Zer sig alltsamman?, stall dä ingen möjlig skillnad
Den 2 Januaris. 33
5'iswa i anseende till färgens mer eller mindre
couleur, saint More wallmaret mera förmonligi för
man-kapets räkning; ty CommlsiNäde kan ej emot
köld sä wäl sörwara kroppen, ej eller innehålla
den styrka.
De öfrige persedlar till Karlens beklädnad,
som de Rustande ej sjelfwe kunna lillw-rka, torde
pä manligt sätt af Herror ConipaguieFullmägijgs
pä de Rustandes bekostnad inköpas.
Och dä Monderingen blifwer efter företedd
modell af antaglig Skräddare förfärdigad och se.
dermera af respective Herrar Befälhafware och
CompagnitEhefer noga granstad och approberad,
dä hon efter föreffrefwen modell kan anses war¬
man minsta fel eller klander förfärdigad, mätte der,
sedermera fä äga bestånd, <m de manga ändringar,
som hittills inträffat, matte förekommas, jom wid
fferq tillfällen förorsakat dryga omkostnader sä wäl
för de rustande, sorn för karlen.
Detta mitt ödmjuka Memorial anhästes wörd.
samt mätte till öfrige Högloft. RiksStanden öf«
wersemnas, samt till behörigt Utskott remitteras.
Stockholm den Z2 December 1817. -
8amuej Anckersson,
RiksdaqsFultmägtog frän Oster»
göthland, Lysings och Dahls Hä,
räder,
Hwarwid dlils Olansson frän Skäne, ^son Dns-
lva frän Blekinge, viol vilsson fran Jemtland,
34 Den 2 Januari!-
och flere af Ståndets Ledamöter ansägo Lamuel
^Nclersloris förslag, i afseende pa färgningcn af
Munveringswadmatet, mer skadligt än nyttigt, och
funno betänkligt art detsamma framställa, häldst fä-
dant möjligen kunde föranleda dest antagande, hwar-
igenom Rotchällarne blefwo blottställde för nya ut¬
gifter; tilläggande Austers Danielson frän fs-
borgs Län, alt han endast i det fallet funne La¬
muel -Vnclerssons förslag af hufwudsaklig nytta,
att en wist oföränderlig modell fastställes pä man¬
skapets munderingsperscdlar; men yrkar i öfrigt/alt
Rotehållare mä af eget wadmsl, hwars färgning
och förfärdigemde till kläder de steliwe n.ä besörja,
fä munderingen anstaffa, och ej i detta afseende
underkastas öfwerflödiga besigkningar, etter nödgas
onödigtwis falla i händerne pä tredje och fjerde man.
9:0 Af keter ^ostersson frän Hallands Län:
Uti nu gällande Författning om Hnsbehofs-
brännwinsbränning, och de derföre bestämda asgif-
ler, stadgas wäl i i Z. 2 mom., akt rätugheren
till sädan Brännwinsbränning ä landet stkall åtföl¬
ja hemman och hemmansdelar, med äsatt mantal
efter jordeboken, samt bebyggd, med särskild äbo för¬
sedd lägenhet efter det mantal, för hwilket de i ex¬
tra rotering deltaga, samt arrendator af hemmans¬
delar hafwa äfwen rättighet.
Denna Husbehossbränningsrättighet af arren¬
dator pä hemmansdelar har i min hemort blifwit
ruistbrukad i sä mätto, art en Torpare gär bort till
ordfattig Bonde, och emot ätffstliga wilkor förstäf»
Den 2 Ianuarii. zZ
får sig arrendecontract pä någon del af äboens hem¬
man, endast derföre, an dermed följer brännwins-
braniiingsrättighet. Wid mantalsskrifningen fram,
kommer Torparen och wisar arrendeconkractet af na»
gon abo pä större eller mindre hemmansdel, och ge¬
nast anmäler han sig för bränn,vinspannerymd till
sa stor Utlpmd, lvm desi hemmansdel tilläter, och
genast derpå bränner brannwin, ehuru den person
eller arrendator aldrig nyttjat den i arrendecontrac-
tek omnämnda hemmansdel, eller deraf skördar eller
tänker störda och inbärga näaon enda kappe spann¬
mål eller foder, u an äboen har hela hemmanet som
före arrendeconlrscte s utqjfivande; och en sadan
Torpare blilwer en hel Brännwinsbranningsfabri-
kant, koper in spannmäl och bränner brännwin myc¬
ket mer än någon Bonde, ty åkerbruket hindrar
honom ej; — hans förra yrke war som dagkarl,
Men sedan han blef Brannwinsbränningsfabrikant,
synes det honom allt för ringa. Säledes började
en och annan Torpare med: och dä det lvckatS för
dem, hafwa flere begifwit sig pä samma misibruk.
Mig synes säledes allt skäl wara, att rättig¬
heten till Brännwinsbranning för arrendator ä lan¬
det borde wara endast till arrendator, som »verkli¬
gen brukar den jord, som i arrendecontraclet är ut,
satt, och att, om misibruk sker, bäde jordägaren och
arrendatorcn plikta såsom för annan oloflig Brann-
winsbranning är stadgadt.
Bland annat sär jag afwen nämna, det sä
kallad Husbchofsbrannwinsbränning icke noga jakt»
tages, dä det stall heta husbehofsbränning och nyt»
z6 Den 2 Januari».
tjaS endast för husbehof ä hemman och hemmans¬
delar ä landet. Jag will lill exempel säga, det
hander pä ätjkiliiga ställen, att a etr L:dels, till
och med elt 12.dels mantal ä landet, hwars jord¬
egendom kän uppffauas riik 500 R-dr, högst iooo
R:drS wärde; men under den sä obetydliga hem¬
mansdel, tillhör mjölqwarnen, med 2. Z a 4 pär
qwarnstenar, som gä ärligen, och de uppstattas un¬
der hemmaners wärde till z, 4 a Zoou R:drs wär,
de; denne äbo och mjölnare är knappast i behof om
H dagligen arbetande personer, men för desi sam¬
manräknade hemmans- och mjölqwarnswärde upp¬
skattas han sä, alt begagnandet af 60, ja till och
Med en 9-0 kannors brännwinspanna sär nyrrjaS;
denna rättigheten wet han wäl akr begagna, och ver
som en fabrik. Jag har ej af nöden uppräkna alla
beqwämligheler mjölqwarnen har, säsom beständig,
Utan beswär maler säd, för ti-lmäffning nära belä-
get kylwatten m. m., ry det talar Alf; flera säda¬
na werk och brick ä andra orter kunna wara under
hemmanens wärde inbegripna, svin gör, au pä lika
sätt ärkomma större brännwinsbränningsräktighct,
hwilket jag ej tänker mycket mindre äger för-
mäga uppräkna. Mig synes lämpligt wara,
att Brännwinsbränning ä landet endast beräknas ä
den jordegendom, som innehafweS, och dcn qwarn,
bruk eller annan uppstatlad egendom eller lägenhet
Under h mmqnek, ej finge werka pä brännwinspan-
nanS storlek, eller mera rättighet tilläggas än för
den hemmansdel han brbor.
Om jag winner Ständets bifall härmi, an-
häller jag alt detta mitt enfaldiga förflag blifwev
Den 2 Januari!. 37
reMlkleradt till wederhörlig! Utskott. Stockholm
den 2 Januarii 1818.
keter ^nflsrxson
frän Hallands Län.
Uti hwilket Åhörande x^-r ^Znsson frän Skäne
kill alla delar instämde.
io:o Af Lven kälsson frän Christianstads
Län:
Bade uti Skäne och nästgränsande Provineee
kringstryka flera personer, sam kill den enfaldigare
klatzen af Allmogen utprängla en mängd kramwa»
ror, samt derjemte, under deras sä best ff>de sär»
der, begä stölder, merendels pä ett sa listigt sätt,
art de ej man svårighet och kostnader kunna upp.
läckas, häldst besia krämare, hwilka ock kalla sig
Contingentborgare, och aro med Paff af Sölfwirs.
borgs, Cimbrirshamns, Falkenbergs eller andra
Småstäders Borgmästare förftdde, hastigt efter
brottets begäende begiswa sig frän en orr till en
annan, der te ärs okände och äga tillfälle att, un¬
der benämning af målsängen egendom, försälja hwav
be pä förra stället tillgripit.
Detta Krämarncs obehöriga kringstrykande har
jag lika liket kunnat förtiga, som min önskan, atk
sädane stadganben mätte iakttagas, hwarigeuom de.
ras lagstridigheter för framtiden mätte förekommas;
och jag mägar lik mine Hederwärda Ständsbröder
hemställa, om icke allt kringwandrande af krämare,
säfom vtilläkkt mätte anses och desie, hwarest de an»
38 Den 2 Januari!.
träffas, gripas och såsom lösdrifware utan skons»
m4l behandlas, samt Städernas Borgmästare wid
strängt answar älägqaS. att hädanefter icke utfärda
Past till Veste deras Contingentborgare, utan i stal» -
let tillhälla dem, akt drifwa ett ädelt handcwerk i
den stad, h-varest de äro ffanstrifne och onera utgöra.
I händelse sädant iakttages, skulle säkerligen
mänga brott ä Landel wara förebygda och onödiga
utgifter förekomne.
Om Memorialets remitterande till wederbör»
ligt Utskott, får jag ödmjukast anhälla. Stockholm
den 2 Januarii 1818.
8vea käftlskon.
Fullmäktig för Willands Gjerds
och Albo Härader af Christian»
stads Län.
Hwari Ens kerston frän Blekinge, och json jons¬
ton frän Skäne jemwäl instämde.
n:o Af Olok Olskon fran Carlstads Län:
Som ingen af Sweriges Inbyggare mera be»
gagnar Landswägarne än Brukspatroner och Bruks»
idkare, samt de, hwilka äga Manufacturwerk och
Tullqrvarnar, men deste hofwa ingen andel i Lands-
wägarnes underhallande; sä synes, att alla sädana
bsrde deltaga uti upparbetande och underhällande af
sä wäl allmänna, som andra nödige LandSwägar;
hwilket jag fär, med anledning af hemmawsrandes
Den 2 Januari!- 39
Snssan, till Hederwärda Srändets granskning öf«
werlemna. Stockholm ben 2 Januarii >818.
O Olofson
frän Ca.lstads Län.
Förklarande sia samtlige Fnllmägttge fra- C!rlstads
Län, jemte Lric fokav^-fon och Lekar ^brakamvfon
frän WesterNorrlands Län, häri instämma.
12:0 Af Austers Oaniekfon och Olof skans¬
ion frän El,svv>gs Län:
Bland de stora föremålen för den Magasins-
inrättning, som wi redan äga, och hwilken med el¬
ler »nan förbättringar lärer komma alt bcstä, derest
någon annan pä nya grunder ej blir införd, bör
twifwclsutan räknas h.vad wi för wär del wille
betrak a såsom der mest wäsendlliaa, nemligen vm-
sorgm att förse de sadesfattiga Landsorterna med
deras jemna behof, samc att i misiwaxtär komma
bade dem och andra behöfvande tillhjelp. Isyn¬
nerhet anse wi det wara lämpligt, att Magasins-
inräktningen sträcker sin omtanka till orter af den
beskaffenhet, som wär hemort, eller de sädessattiga
Häraderne omkring Borås stad, der Spannmäls»
handeln oupphörligen ulgör en ganska fördelaktig
näringsgren för stadens handlande, hwilka derpå
aldrig haft, eller kunna fä »agon förlust.
Landet pä Z till 8 mils omkrets omkring Bo¬
ras behöfwer ärligen köpa flera iooo:de tunnor
Spannmäl. hwilken hännas dels frän den sädesrika
orten qf Skaraborgs Län, som widtager 6 mil of-
wanför Borås, dels frän Götheborgs och War»
bergs, dels också stundom frän Jönköpings städer»
4» ' Den 2 Januari!-'
Mmoqen är icke i stand att om hösten tegagna dek
lindrigaste sadesprisel, for att anskaffa sikt behof ;
och Köpmännen i Boräs hafwa säler-es en tyo ig
anwisnrng pä den speculationen, alk om hosten och
wintern »verkställa stora upphandlingar, för akt fram¬
på sommaren sälja med winst, ofta kill dubbla be¬
loppen men säkert alltid lili naara Riksdaler pä
hwarje tunna. Denna säkra och jemna winst, stad¬
gad ljkiväl till ett »nattligt belopp, skulle kunna be¬
gagnas af Maaasi-isii,rättningen och med wisthet
wara en bland de förmånligaste utwäqar för an-
wändande af dest capitaler. Wi hatwa derföre
»rott ost böra »vördsammast förestå Underdånig an»
hällan hos Kongl. Majtt, att ett Magasin fiuge
inrättas i Borås, der Kronan redan äger en här¬
till anwändbar byggnad, som lättgt för Vetta blif-
wit uppförd och nyttjad till förrådshus för det dä
l staden befintliga Kronobränneri.
En ärlig Upphandling af minst 3 till 4oSc>
tunnor Spannmål af alla stag skulle, fä framt pen-
ningetillgängarne det kunde medcstswa, alltid wio
detta Magasin nied säkerhet om afsättning kunna
göras sch försäljningswinsien bestämmas till ett sä»
dant belopp, att Magasinsinrältningens penningar
blefwe med den mest betydliga fördel anwända, och
Allmogen likafullt finge påräkna en annu betydli¬
gare besparing uli hwad Upphandlingen för deras
behof nu kostar. Fördelen för denna fattiga orten
och för det allmänna wore säledes pä en och sam¬
ma gang befrämjad, och wi tro följaktligen wärk
förslag i alla afseende» förtjena Rikets Högloflige
StSn-
Den 2 Januari!- 4 t
Ständers uppmärksamhet och behjertande. Stock-
holm veu 2 Januarii i»i8.
Danielson j 0!ok Dlakanslon,
Riksdagsmän frän Elfsborgs Län.
lZ:o Af Olok ^länakon frän Blekinge:
Säsoni följd af BondeStändets framställda
önffningar och underdäniga ansökningar, har Kongl.
Majtt, genom nådig Kungörelse den 2 l September
»8ro, lill befordrande af werkställigfet ä Högwör-
dige PresteSlandeks ak-ninaswärda medgifwande,
bestämt sattet för werkstä>>ighcten och tillwägabrin-
gandet af sedana öfwerenskommelser emellan Själa¬
sörjare och Åhörare, om den förstnämndes rättig¬
heter, som bringade detta löningssätt pä en med sa¬
kens natur och del inbördes förtroendet förenlig fot,
ä aila sädana stallen eller orter, hwarest icke denna
fräga genom äldre eonventioner blifvit reglerad och
fastställelse dera kill framtida efterlefnad inträffat.
Hwarje rättskaffens Lärare och ähörare har med till¬
fredsställelse omfattat verta tillfälle att närmas tilt
förtrolighet och dest bibehållande; Men dä de flesta
nya frågor af allmän inflytelse med olika wälwil-
ja emottaga» , hakwa Uppkomna swärigheter föran-
ledt Kongl. D!'j:rs ytt-rligare föreskrift om full¬
följden, genom nådig Kungörelse den Z Aoril >8 »6,
hwaruki i näver blifmit stadgadt och föwrdnadt,
att om Prclten och Församlingen, e >er endera blott,
begära en öfverenskommelse om Presterätttgheter-
Nas Utgörande, bör fragau anses i behörig ordning
BondeSt. prot- 1817, l2i8. B. n. 43
42 Den 2 Januari!.
wäckt, och efter 1681 ars Förordning, samt de der-
med gemenskap ägande Författningar, komma att
ledas och behandlas; men dä derwid icke bliswit ut¬
tryckt det i först- och högstberörbe iZia ärs Kongl.
Kungörelse förwarade wilkor, af fordna, i behörig
ordning stadfästave, convenlioners bestånd, ehuru
sädant af frägans ursprung sones böra följa, samt
säledes sä wäl Pastor, som Församling, hwar i sin
ordning, kunna, i anseende till ett olika begrepp om
rättigheten akt söka ny öfwercnskommelse, blottstäl¬
las för rubbning uti redan afflutade och med lag,
lig fastställelse försedde Löningsafslut, med hwilka
ändamälet redan förut är wunnet; sä har jag, i
följe af hcmmawarandes äläggande, icke kunnat und-
gä hemställa, att en sadan förklaring i nämnde af.
seende i underdänighel mätte sökas, att redan före
detta upprättade och sanctionerade Conventioner om
Pastorernas rättigheter icke mä fä rubbas utan öm¬
sesidigt .äsamjande, eller frägan, uran sädant före-
satt wilkor, ens winna ringaste handläggning, pä
det att hwarken Pastor eller Församlingen mä
blottställas för rubbning Uti en inrättning, svin re¬
dan pä förhand undanröjt de olägenheter, hwilka
föranledt andra orters klagan. Alt detta mitt Me.
moria! mätte winna den handläggning, som med
Lag och beskaffenhet instämmer, derom anhäller jag
ödmjukast. Stockholm den 2 Januarii 1818.
Olok Monton,
Riksdagsman för Ostra och
Medelstads Härader i Ble¬
kinge Län.
Den 2 Januari!. 4Z
H varmed förre v, Talcmannen ^on /onsson, jemte
^läns kebrslon frän Blekinge, sä myckel haldre för¬
enade sig, sam det i Bleking- skall inträffat, att
försök blifwit gjorda, att rubba den i delta Län,
redan är 1747, ingangna Convention.
14:0 Af Lric Svenston frän Bohus Län:
Wid Kroneliondens utgörande uppkommer en
märkbar ffillnad för Tiondegifwarne deraf, att den¬
na T-onde antingen af Kongl. Majck och Kronan
direcle disponeras, eller är till lön för Civile och
Milirare Embeksmän anslagen. Den Kronan be-
sparve Tionde» får ofta lösas efter Markegangen,
och dä den in nalura mäste utgöras, är der icke
fräga vin att transportera den längre an tils när¬
maste Kronomagasin, hwilker för Tösibo och Wed¬
bo H-räder i Elfsborgs Län icke rttgör mer än un-
qesärligen hälften af den transportstkyldighet enskilde
Räntetagare äaa fordra. Den till EmbekSmännen
anstagna Tionde» deremot mäste owilkorligen trans¬
poneras 6 mil, eller ock lösas efter de priser Rän.
teragarne bestämma, som wanligtwis med minst As
procent öfwerstiga Mrrkegängen. Dä denna Stats,
börda bör, sä midt möjligt är, dragas lika ak alla
Tiondeskyldige Hemmansägare, hafwa mine Coin-
miktenter frän oswannämnde Härader älaqt mig
att wid detta Riksmöte yrka, det, till »vinnande af
en sädan likhet, wederbörande matte äläggas sä upp¬
göra Tiondereparlitionen, att Tiondens utgörande
till Kongl. Maj:l och Kronan och Civile eller Mi¬
litäre Staterne, minst hwart annat elser hwart
44 Den 2 Januari!.
tredje Zr omwZxlas för Hmarje hemman. Stock¬
holm den 2 Januarii i8i8-
Lric Lvenston.
Och blefwo dcsta fjorton Memorialer, med hwad
derwid blifwit mundteligen erinradt, hwar för sig,
till Allmänna BesivärS- och EkonomieUtskottetS
handläggning remitterade.
RiksdagsFullmägtige frän Orebro Län, facod
Ericsson, Dars Carston och kater kekrston in-
gäfwo ert af kem underteknadt Memorial, hwari
de yrka understöds anstäcnde af allmänna medel,
för ert sädant utwidgande af inrätlningarne wid
den i Orebro belägna Porla Helsobrunn, som stall
wara af nöden, för att göra densamma tillräckligt
gagnelig för den frän alla oreer tillströmmande far¬
liga Allmoge; men BondeSländet fann detta äm¬
ne ej wara af den allmänna beskaffenhet, att det¬
samma kunde i Ständet upptagas; hwarföre Me¬
morialet äterställdes.
Twenne nu ingifna, sä lydande Mcmorialer:
i:o Af Daniel ^näeikton frän Upland:
Wid tillämpningen af innehållet uti i8>5 ars
Bewtllningsstadga, 2 Art. z §. 7 mom., att den,
som wid annans Egendom och Landtbruk har öfwer-
inseende eller hufwudbefattning, bör, dä egendomen
bestär af fyra mantal eller derunder, taxeras fäfom
Den 2 Ianuarii- 45
Rattare, men derutöfwer, såsom Fogde elter In»
spector, dock aik icke är af nöden, för helt hemman
eller derunder, skriswa en dräng såsom rättare, in¬
träffar icke sällan, akt T-xeringsmännen, när ett
hemman allenast obetydligt öfwcrstiqjt ert helt man¬
tal, päsört innehafwaren Bewillningsafgift, u om
för ägande.- eller brukningsrätten deraf, efter egen»
domens Ivärde, afiven för Rättare, oansedt han sjelf
innehar hnfwudbesaltningen och ensamt brukar jor¬
den, Utan annat biträde kill styrelsen och inseendet
deraf, än wanlige tjenstehjon och arbetare.
Och som detta laxeringSsätt, efter min tanka,
ar oförenligt mev Försa tningens ändamål, dä Be-
willningen salunda, i stället för akt wara personel,
blifwer lagd pä sjelfiva jorden; hemställer jag, om
icke en sadan ändring eller förklaring af förenämn»
de mom. och tz. i Bewillningsförgrdningens 2 Arr.
borde gör-as, att ifrägawarande personela afgift en¬
dast dä ma aga rum, när Rättaren, eller den, som
egentligen har öfiverinseendek öfwer en Egendoms
bruk och skötsel, werkligen finnes. Slockholm den
28 December 1817..
Daniel ^nstersion
frän Upsala Län.
2:0 Af Larl Denricslon, ^öna kekrskon och
Hans dUIslon frän Gefleborgs Län;
De orter i Gefleborgs Län, som Ljusna Elf
genomrinner, fä esomoftast erfara de största förlu¬
ster genom denna flods öfwerswamningar, hwilka
ärligen inträffa, men pä sä olika tider, alt Landt-
46 Den 2 Januari!.
mannen, hwars jord derför är blottställd, icke kan
genom någon beräkning unbwika de mistiden, svin
honom- föreftä. När drste öfwerswä»nningar komma
tidigt om wären, innan jädden är förrättad, och ej
fortfara längre, än att jorden ian hinna blifwa
tjenlig, au i någorlunda god tid besäs, dä är det
endast, som goda är kunna der förwäntas. Vke-
blifwer deremot öfwerswämningen ända till flutet
af Maj mänad; sä mäste säningen gä för sig, i
det ormsta hopp, att waktenflödet ej blifwer nog
starkt att förstöra grödan. Men oftast händer det,
att waltner längt from i Junii mänad kommer i
sadan mängd öfwer äkrarne, att sädeebrodden allde¬
les fördränkes; och den nya sädd, som efter flodenS
affall dä mäste förrättas, btir »vanligen sä sen, att
grödan icke hinner lill mognad, innan frosten i dest»
katia orter infinner sig och förderfwar hela skörden
efter ett dubbelt utsäde.
De Socknar, som isynnerhet häraf lida, äro
Ljusdahl, Jerfsö, Arbrä och Bollnäs Socknar, och
deras Jawänares manliga öde är alt hwart an¬
nat eller minst hwart tredje är sakna bröd af egen
skörd. Om betta olycksöde ej pä annat sätt kan
mildras; sä syires mig ätminstone högsta rätt och
Listighet wara. att Starens inkomster wid dylika
tillfällen, sä midt möjligt är, icke förtynga de olyck.
liges börda. I de ständiga Utstylderne är ingen
eftergift att päiänka, sä länge litlgängar pä nägot
sätt finnas- Der är endast frän Bewillninqen, som
Le ho pas, arr befrielse mä wara möjlig i den män
Le uppgiftva och »ned behöriga SyncbewiS styrka de
förluster, som genom öswerswämningarne tillkommit.
Den 2 Januari!. 47
Wi fa derföre, i eqeufkap af NiksdagsFull-
magtige frän orten, wördsammast anhalla, att i den
nu blifwande Bewillningssiadgan mä inflyta, att
de Jnwänare i Gefleborgs Län, som hos Bered-
ningsCommilteerne föreie fulkgjlriga bewi» öfwer
den stada, de genom LjusnaElfwenS öfwerswämnin-
gar lidit, mä efter Taxeringsmännens pröfning njuta
den afkortning i Bewillningen af deras Hemman,
som kan Mig och billig finnas, samt alt, i de hän»
delfer, dä hemmanens afkastning blifwit genom öf«
werswämninge» fä förminskad, akt den icke uppgär
till hela eller halfwa brukningskostnaden, samma
Bewiilning får helt och hållet försvinna. Slock¬
holm den 2 Januarii 1818.
Larl kllenricston, flons kerston,
frän Gefleborgs Län. k^ans Wilsson, ibi'6.
Wid hwilket lllans Cliston wille hafwa fogat det
mundtliga tillägg, att den sökta lindringen i Be-
willningen äfwcn mätte äga rum wid de tillfallen
Hemmansagare förmä med hällne Syner wisa, att
winrerlideil inträffar de öfwerswämningar, hwilka
tillfrusit, och hwaraf isen blifwit qwarliggande tills
längt fram pä wären, mällar betydlig stada ä gräs-
wäxlen; ^
blefwo, efter uppläsandet, till BewillningsUtfkolttt
remitterade.
Genom nu ankommet och uppfäst Prokocolls.
Utdrag, underrättades VondeStändet, att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln i dag fattat alldeles ena¬
4? Den ? IanuKni.
handa Beslut med Bo»deS'ändet, i afseende pa
Hrns Kongl Höghet An Prinsens tillträde af
Rtksstytelftn, derest bäde H ne Maju Konungen
och Hans Kongl. Höghet KrouPrinsen more af sjuk,
lighet hindrade dermed taga befattning-
Lades till H rudling irne.
Efterstkresne Memorialer blefwo till Protocol,
let afgifna;
r:o Af Istans Anckersson frän Bohus Län;
Huruwida Brandstod bör erläggas efter förr
Medlade eller oförmedlade hemmantalet, derom fin¬
nes, mig Ivekterliqen, ingen tydlig och bestrifwen
Hag: o-h som olika princip i delta acheende derfö¬
re blifwit föi>d, men del fyn^s sölig af sakeus na¬
tur, att förmedlade hemman böra i detta, som an¬
dra fall njuta förmedlingen till godo; sä torke en
närmare förklaring härom böra ukgä; i hwilket af,
seende jag anhölier, art denna min motion mä till
LagNtlkotlets utlåtande warda remiiterad.
Istans Anckersson,
fran Bohus Lan¬
tto Af jsokavnes ^rkvicksson frän Jönkö¬
pings Län:
Sedan numera Landswäqsdelning inom Wäst¬
öö Härad nyligen blifwit werkstalld, att hwan hem¬
man sölMtligen bekommit sin andel deraf att under-
Den 2 Januari!. 49
halla, har den olägenheten inträffat - sa der, som
tilläfwentyrs pä stera orter i R-ket, atl manga nöd.
wändiga wägar Byar emellan finnas, som as Ali»
Mogen oumbärligen nyttjas till Kyrka, Ting och
Qwarn; defia wägar will ingen underhälla. Det
händer ofta, alt klagomal derom sker hos Lands»
hidingen» hwaröfwer utfärdas sadan Resolution,
att den skall ensamt halla wägen i stand, som till¬
hör ägorna, der wägen öfwerlöpcr, oaktadt närgrän¬
sande hemman, som inga ägor hafwa, der en sädan
wäg är anlagd, gemensamt densamma nyttja. En
stor del hemman äro belägna nära wid allmänna
Landswägarne och hafwa ej någon beswariighet af
underhållandet af Biwägar: deremot finnas hela
hemman, som en 4:dels mil eller derunder äro ä-
lagda alt underhålla i ganska stenbunden jord en
sadan wäg öfwer sina ägor, hwilken dryga kostnad
wida öfwerstiger det beswär ert sadank hemman häs¬
tner med att underhalla allmänna Landswägen, fast
h,u mäste färdas en ganska lang och ouppröjd wäg,
i "Nan bin kommer till stora Landswägen. Denna
orattwisa, som sier en sädan äbo, kan hmar och cn
rättänkande Medborgare lätteligen inse.
Jag yrkar således wördsamk, art osman åbe¬
ropade LanvshöfoingeEmbels-ätgärder och den För¬
ordning, hwarpä han förberörde Resolution grun¬
dar, mätte upphäfwas, och att hwar och en inom
hwarje Församling blefwe älagd art deltaga i dcffa
nödwändiga wagars underhällande, eller ätminstone
sä mänga hemmansägare och brukare, som samma
wäg till sina resor bruka, nemligen som bo inom
samma Socken; och i händelse en sadan wäg gran¬
Zo Den 2 Januari!.
nar emellan ej med sämja kan fördelas, wederbö-
rande Landtmätare dä, genom kallelse och Konungens
Befallningshafwandes förordnande, mätte blifwa Up-
dragen dylika sörrätlningar iverkställa, genom lika
fördelning hemmantalen emellan.
Detta milt wördsamma, Memorial anhäller jag
mätte blifwa till »vederbörligt Utskott remitteradt.
Stockholm den 30 December l8»?.
fokiannos ^rlviässion
fran Wassbo Härad, Jönkö¬
pings Län.
Hwarmed ^Vnäer, vilsson och I^eonliarä Uomaa
frän Carlstads Län, jemte kelar fonslon frän Kro¬
nobergs och keiir jonston frän Elfsborgs Län sig
förenade.
3:0 Af Lamuel ^näsrston frän Östergöthland:
Allmänna Lagens stadgande, akt en Namnde¬
man eller Kronobetjent icke ager ensam wilsord
ivid stämningar eller andra communicationer, synes
numera ulan ändamål wara parter och rättsökande
»ill kostnad samt Kronobetjeningen till beswär och
tidsspillan. Ofta nemligen har en sädan swärare
art träffa och fä med sig ett laggildt wiktne, än att
träffa Parter, som skola stämmas, eller med hwilka
något skall communieeras. Ofta räkas denne, just
da man söker sig biträde, utan att man kan med¬
dela honom det ringaste! och osta har han derefter
icke kunnat inom den förestrifne riden ertappas.
Härigenom stall naturi igiwis en rättsökande berpd»
Den 2 Ianuarii. sr
ligen hindras och uppehällas i sitt lofliga ändamäl
att staffa sig ratt, hwilket ater, lill exempel i eli
fkrttdsordringsmäl, kan förorsaka hela desi undergäi-g
om han sjelf pantas, utan att kunna fä ut sina egna
fordringar.
Jag yrkar således wördsammast, alt sä wäi
Kronobetjent som Nämndeman ma, lika med an¬
dra edswurne man. svin ensamme äga rätt art till
och med i egna saker stamma till undersökning wid
Domstolen, tillerkännas ivilsord wid af dem utan
rvittne steende stämningar eller communicarioner.
AnhallandeS jag, att detta mitt wördsamma
Memorial mä till Högloft. LaqMstottetS handlägg,
ning remitteras. Stockholm den ga December 18«7.
Lamuel ^n6er»1on,
RikSdagsFullmögtig frän Oster,
göthland, Lysings och Dahl-
Härader.
4W Af Olok 6uämun68kon LaZge frän Bo,
hus Län:
Som jag ej war närwarande i Ständet den
27 sistiedne December, när ätstiliige Lecamötee af»
gäfwo anmärkningar emot min wackta motion, an.
gäende Lagars bestämmande, i afseende pä sörhäl»
Landet mellan Jordägare och Torpare, mea jag ivid
ProtocvllelS justering sista Plenum sätt tillfälle as.
höra desia anmärkningar; sä torde det tilläka» mig
nu närmare utwcckla mina rankar i detta ämne, pä
det mina förslag rj mä ensidigt betraktas, eller as.
Z2 Den 2 Januari».
sigren med dem röna en misstydning, som de ej för»
tjena.
Till en början bär jag således erinra, att jag
Uti mitt anförande egemeligen blott haft afseende
pä D-gswerksTorpare och ej pä dem, som antin¬
gen emot wiss ärlig statt eller pä förpantning be¬
tinga sig längre eller kortare lids besiktning af
Torp, ej eller sädant styckande af stalrstyldig jord,
som Lagen i 4 Cap. y Z. Jordabalken och särskilde
Kongl. Förordningar afse. Delta sednare ämne
fordrar särskild granskning, och närwarande Lagar
torde mä hända äfwcn deri fordra nä-rvn ytterli¬
gare bestämdhet, som nu saknas. Men det har
blott warit min afsigt, att bereda sädane stadgan-
den, som förekomma twister - och oreda emellan
Jordägare och dess ArbetsTorpare; och i detta af¬
seende har jag ej ulan förundran kunnat erfara,
atl mitt förslag mört motsägelse. Dä jag ej yrkat
annat, än en gräns emot en förut obegränsad magt,
som just derigenom möjligen kan missbrukas; sä
fan jag ej anse belänkligheterne härwid annorlunda,
än som en önskan, att bibehälla denna möjlighet
af missbruk; ty den, som alarig will annat än det
rätta, bör ej kunna misslycka om en bestämd Lag
säger hwari betta rät a består. Om alla Sam¬
hällets medlemmar wore fullkomligt goda och mo¬
ralista wäsenden, som aldrig wille eller kunde fela,
sä behöfde wi inga Lagar; och om alla Jordägare
moro vis ä vis sine Torpare sä biiliae, rätträdige
och mcnstlige, som Medbrodren äViklunst pästär,
atk de äro uti Westerbottens Län; sä kunde man
wisserligen ät denna deras billighet och rättrådig-
het öfwerlemna en Medborgareclass, hwars wäl el¬
Den 2 Januari!. sz
ler we för närwarande nästan hwisar i deras wäl-
behag, hwars rättigheter ej bewakas af någon ost.
män röst, men hwars beständ likwäl torde förtjena
atr wärdas. Nu gä wi likwäl något långt i wär
egenkärlek, om wi ej medge, akt mänge Husbönder
behandla sine underhaswande med omildhet och
orättvisa z och bet marle ej kunna wara naaon
enda LedamolS mening inom detta Hedrrmärea
Ständ, att yrka möjligheten af denna orätlwisa
obegränsad bibehällen.
ArbeksTorpares förhållande till Jordägare är
i sjelfwa merkel ej annorlunda, än enhilda tjena-
res lill sine husbönder. Egentliga skillnaden består
deri, atl de förre lönas med bebrukningen af en
del husbondens jord, dä deremot de senare lönas
med penningar eller waror. Och just i della olika
löningssätt och arbetarnes deraf förorsakade olika
belägenhet ligger orsaken, att den enas rättigheter
och skyldigheter bliswit af Lagstiftaren alldeles obe.
markta, under det ben andras bliswit med beställ¬
sam noggranhet Utstakade. En Torpare har wan--
liglwis hast hustru och barn, hmilkas wärd och
underhäll gjort honom mer beroende än en manlig
Tjenstedräng. Denne sednares sjelfswäld och till-
tagsenhet hafwa ej warit ail befara hos Torparen,
som för eget wäl fäkt behof af stadga och arbet¬
samhet. Och dä La.stiftaren funnit sig i nödwän-
dighet, ait noggran! stadga Tjenstehionels ptigkcc
och med detsamma afmäta desi rättigheter, har han
lemnat Torparens ät stumpen och godtycket, ester
hans ställning i Samhället gaf tillräckliga utwägar
för Husbonden ark utfordra sin rätt, fast icke
54 Den 2 Ianuarn.
samma möjlighet för Torparen, att göra sin gäl-
lande. Da man pästar, akt den fria wilja» och
ömsesidiga öfwerenskommelfen arv tillräckliga La¬
gar för förhällandet mellan Jordägare och Tor¬
pare, skulle man med lika Ml kunna pasta dek»
samina i afseende pa Husbönder och Tjenstehjon.
Men delta Ml förfaller sä wäl för den ene som
den andre, när man erinrar, att den fria miljan
kan misibrnkas kill den s,»agares förtryck och att
Lswerenskommelserne kunna wara antingen vlydlige
i sig sjetsiva, eller oiydlige i sin bewisning. Lagen
mäste förekomma det förra och bereda en möjlighet,
akt afhjelpa det senare» sä wida annars den san¬
ningen bibehåller sin ofelbarhet, att den ene Med¬
borgarens rätt mäste wara lika heligt förwarad
som den andres.
Jag tror derföre det wara af nödwändighek,
att en Lag bestämmes för det ifrägawarande för¬
hällandet; men en Lag, som Utstakar ömsesidiga
rättigheter, ulan att wäldföra nägonderas lagliga
frihet, ost) en Lag, som är etk uttryck af den all¬
männa miljan, del will säga, räktwisans och bil¬
lighetens. Om ds stadgande»! jag i ämnet före¬
slagit, ej uppfylla besia fordringar, lemnar jag
gerna ät mera upplyste, att fullkomna detta wärf.
Jag anser mig likwäl böra erinra, att det bewis-
ningssäkt jag förestagit, att nemligen Torpare skulle
med ed sä fasta rigtigheten af sin Uppgift om öf-
werdagSwcrkens mängd och warde, är af alldeles
enahanda beskaffenhet med det, som blifwit förun-
nadt Handlande och Hanvtwrrkare, att med ed fä¬
sta rigtigheten af deras bok. Detta bewisningS-
Den 2 Januari». 55
sätt är det enda möjliga i frågor, som kära aftal
och liqvider, hwilka pä god tro Medborgare emel¬
lan blifwit afgjordt. Och i alla fall beror der ju
pä Husbonden, om han sa will, att undwika denna
bewisning derigenom att han uppgör stristeligt
Contra» och med Torparen häller kafle öfwer
dagswerkens antal, pä det sätt jag projektera».
Blott i det fall sädant af Husbonden undcrlates,
(hwilket nu sä ofta inträffar) will jag, att en möj.
lighek stall wara Torparen genom Lagen förwarad,
att ändä åtkomma sin tillsrändiga ratt. Om denna
min afsigt är stridande mot BondeStändets eller
någon redlig Medborgares rätt sch bästa, lemnar
jag ät hwarje sadan att owäldigt bedöma. Bon»
deStändekS rättigheter äro mina egna; och da det
alltid warit min omsorg, liksom min pligt, att
förwara deras helgd, har det äfwen alltid warit
min önffan, att för defla redliga tankesätt wara
känd af aktade Medbröder.
Pä det Lagutskottet wid granskningen af
frägan, mä fullkomligt kunna bedöma min derwid
äsyftade mening, anhaller jag, att detta anförande
mä, såsom tillägg tili mitt förra, warda tillsamma
Ulstott remittcradt. Stockholm den 2 Januari
iSi8.
Olok 6:kon LagAe,
frän Oroust och Tjörn.
5:0 Af kelir Jonston frän Kronobergs Län;
Det ar wäl vemotsägeligt, att Enskifte-»
Förordningen är till stor nytta för wiIa Lands»
56
Den 2 Januari!.
ocker i Riket, hwilket sä myeket tydligare kan in¬
hämtas deraf, akt till Skane och Skaraborgs Län
berydliga understöd af Staken blifwit till dest fort-
sättning meddelade; hwaremot locala omständighe»
ter ligga till hinder, akt denna Förordning icke
kan, utan till annan mans försäng, i Kronobergs
Län sätlas i werkställighet.
Nätta ändamälsk med vfwannämnde Nådiga
Förordning mätte wara det. att Enffiftts sökan¬
den eller nägon annan i Byalaget skulle flytta fran
sin rätta bostad, och pä utägorne göra ny odling.
Detta kan ej ffe i Kronobergs LänS bergaktiga
och stenbundna trakter.
Om aldrig sä wäl anlagdt, som efter goda
mans yttersta bepröswande skett, kan det aldrig
werkställas med lika beqwämlighet, som ett wäl af-
pastrvt Storstifte; det a senare, ehuru wäl an-
lagdt och lagligen faststäldt, kan af en enda kits¬
lig Jordägare rubbas eller ätminstone ästadkommas
en stor kostnad, utan all nytra, derigenom att En¬
skifte sökes.
Harförutan tillkommer, akt i en sädan ort,
der Enzkisen ej göra uytt» , och en motsträfwig
jord fordrar mycker arbete för hwarje fläck, som
skal! odlas, förringas, eller rä kare sagt, utestänges
arbersflien, under namn as osäker egendom för
framtiden; hmarsöre jag, pä hemmawarandes be¬
gäran, ödmjukast anhalt»r, der Kronobergs Län
marte scän EnffjjtesSkadgan undantagas, och 178Z
ärs S.orskifkkSFörorduir-g till alla delar efterlef-
was,
Den 2 Januari!.
57
was, och akt de redan fastställde delningar för
ewärdeliga lider blifwa säkre, sä akt ägande rällen
pä intet sätt förnärmas.
Med anhällan, att detta Memorial till we«
derbörligt Utstött remitteras, torde intet hinder upp.
stä för de orter, som ärv tjenligc för Enstiften.
Stockholm den 2 Januari 1818.
kelar jonston,
frän Kronobergs Lin.
Och instämde Jon Jöransson och Lrlancl k-arslon
fran Oland, Fuilmägtige »frän Calmare Län, !§,Is
Cliston frän Wermeland och (rolin! 6uiiaf-son
frän Södermanland, hwar för sin ort, uti hwad
kelar Jonsson anfört.
6:o Af Jonas Iansson frän Calmare Län:
Kongl. Majtts Nådiga Förordning, angående
Skogarne i Riket, af den i Aug^ i8oz stadgar
Uti z8 Z , at- L>östcstagor as Ek pä intet sätt
nyttjas ma, wid En R:vrs bok för hwarje sadan
Zfröflesiaga, hos hwilke» häldst den finnes.
Detta stadgande, som stalt hafva för afsigt,
akt förekomma ett hos en del misshushållare inrotavk
missbruk, att Med roten uppgräfiva unga Ekar, för
att lill Tröstslagor anwändas, lägger dock hinder i
wägen för dem, som antingen pä egna Frälseäg-x
Med lagliga rättigheter fälla en Ek, eller för dem,
soni ä sina Skatteägor sätt etc sädant träd u>
BondeSt. I)rot. i8l?, r8i8. B. II. 44
L8 Den 2 Ianuarii.
stämpladt, att antingen af stammen uthugga och
iillarbeta en tjenlig bil, eller af en passande gren
Uttaga en tröskslaga, likasom det äfwen skall anses
förbudet, all af de efter en med behörigt tillstånd
falld Ek, frän stubben Uppskjutande skott, hwilka
aldrig blifwa till annat än wed tjenliga, till fia-
gvr eller annan dylik mindre redskap anmanda det
ringaste utan föregängen utstämpling, hwilket allt
synes stridande mot bet fria anwändande af en
»välfången egendom, som tillkommer hwarje Med¬
borgare i ett fritt Samhälle, och har jag derföre,
till följe af mine Committenkers uppdrag, skolat
hemställa om en sadan ändring i denna Lag, som
med billighet och rakkwisa öfwerenssiämmer.
Dä det ar gifivet, att Frälsemanen sjelf dis¬
ponerar stn Ekeskog; att han och ben, svin af
honom tillhandla! sig något deraf, kan och bär utan
alla band fä till Tröskeflagor, eller hwad som
häldst utan undantag, läka samma träd förarbeta;
att KronostatremanneN / sedan utsyning och ut-
stämpling för sig gZtt ä etk eller stera Eketrän, af-
»ven mätte äga enahanda rättighet, — och att,
enär Ekelrädet a Skatteägor sälunda blifmit Ul-
siömxladk- det Mäste bero af Jordägare», att upp.
prafwa den med roken, som ilka med stammen och
g'-enarne mäste anses och werkeligM wara hans
egendom, likasom den afkastning, hwilken genom
rv, skott hälid.lsewis någon gäng deras kan blifwa
att tillgä; sä bör nystnämnde §. i högstaberopade
Kongl. Förordningen salunda rälras, ark Tröste,
sliq r af röket, som uran wederbörligt trllstand ä
Krvnostalteägvr blifwil fatld eller uppgraswen,
Den 2 Januari!.
59
Medför för innehafware»!, dä ätal ster, sika böter
och answar, svin för annar större träd i öfrigt är
bestämdt, med stridighet för bein, som wilja an»
swarstalan fullfölja, arr förhastandet i laga ord¬
ning styrka och bewisa; äftvensom dei är af nöden,
ail till Allmogens fredande ifrän oskäliga kosina-
der, samt stundom kitsliga äklagares prejerier, uk-
tryckelige» bejiämmes, det alla sädana nya stolt,
som frän stubbar efter ftMa Ekar Uppwäx> och
dera nian särstild rot ärs ftstade, ti lhör Jord,
ägaren. ehwad Eke» bliftvrt efter eller uran ut-
stämpling fälld; emedan i sednare faster, genom bet
answar of böter och ärerplanteringsstyldighek, som
blifwit Jordägaren älagd, Kongl. Maj:ks och Kro¬
nans »vidare rätt dertill bdr hofwa fdrlwuniiit,
samr ett sädant stadgande destntom fordras, för att
afböja de Rättegångar, som nödwändigk stilie upp¬
sta till Jordägarens yldiahct. a k efter fl.-ra ars
förlopp, oä 'adarik stulle wara allde es o»o.eligt,
bewisa, akt El^en, ä hwars qwa»stäende stubbe ell
omkwistadt stort uppwuxit, blifwit urstämplad.
Da min afsigt icke är att befordra Lagbrott
eller mistöushälinina, utan ttk fa L gen rättad kill
d-ch rätta och enda bestlin »elfe, nemligen räiwim
och de lydandes säkerhet, sä hoppas jag, gil mm
framställning winner äsyftadt bifall, och anhältee
derföre om remch hära till wcderbörligt Utstått.
Stockholm den 2 Januari i8l8-
lonas ^anskoNj
frän Calmar- Lg„, Tjust-
Härader.
Sa Den 2 Januari!-
7:0 Af Olsk Mänsson frän Blekinge:
Genom Kongl. StängselFörordningen as den
9 Februari 1822, som utkom förr än rättigheten
stt söka och winna Enskifte genom särffilv För-
faktning stadgades och ännu utgör wär enda gäl¬
lande Lag i dylika frägor, förordnaS i 6 "att
emellan grannar och delägare inom samma by, gärd
eller hemman, der Storskifte (såsom dä enda tända
delningssätt) föregätt, uti inägolotterne finnes, bör
med skyldigheten, akt om dega agolokter hägna och
stänga, pä samma sätt förhallas, som angående
ibyar och enstaka gärdar, enär de med inägor kill
hwarannan möta, redan föreskrifwct war, sä att
Len, som stänga will, äger rvilsord, och den an¬
gränsande wara skyldig deri taga del; mea atk
hwar och en borde stänga efter inägornas delnings-
grund;" hwaras synes böra sölja, att, i fräga
om stängsel, flere Jordägare än de, som gränsa
intill hwarandra, icke böra sör deltagandet kunna
komma i fraga; men Lä man widare granskar fö,
rcskriften i de föregående dels 1 som förmär,
"att dä bn möler annor by mi aker och äng och
någon jord, eller hemmansägare hägnads upprät¬
tande emellan byarne ästundar, gifwes honom wits-
vrd, som stänga will, och böra alla hemmansägare
i sädane byar, efter det förmedlade hemmantalet,
Uti sädan stängsel taga dcl, och skulle med enstaka
gärd, som till by eller annor enstaka gärd gränsar,
Lagen wara densamma;" och dels hela den följan¬
de z §., som sörmär, "atr i sräga om stängsels
upprättande emellan byar och enstaka gardar uti
skog och mark samt beteshage, böra alla deiägarne
Den 2 Januari!. 61
inom hwarje angränsande Samhälle eller Byelag,
efter oförmedlade hemmantalet, deltaga och, dä sa¬
dan staga emellan sammanstötande inägor uppstär,
efter ägornas delningsgrund;" sä synes denna
Lag till enffiftade samhällen mindre lämplig, enar
hufwudsakliga andamälet med etr flikt delningesärt
ostridigt är, att upplösa alla byelag och sädane der¬
af följande band, som gjorde den ene Jordägaren
beroende af den andre och med detsamma försätta
hwarje enskifta!» lägenhet uti egenskap af enstaka
gärd, ehuru den ganska olika anwändes, och grun-
derne för denna gren af Lagskipuingen derigenom
kommit att ställas pä en wacklande för, i der ei,
del trott, akt, enär Enskifte inom By eller Gärd
för hg gatt, allt förhållande till fordna samhällig-
hcten hafwa upphört, sä att en salunda i Enskifte
utbruten lägenhet endast borde i stängsel deltaga
emot betz närmaste grannar, ester den grund För¬
fattningen förestrifwer, dä deremot andre antagit,
art, efter werkställioheten af Laffifte, alla skillnads-
linier emellan nummer och äboer böra, jemte Rä-
gängarne, uppmätas och sammansiäs, samt den så¬
medelst uppkommande totala summan lill stängsels
upprättande och underhällande, i mon af den föe
Enskiftet följda grund, fördelas pä hmarje i En¬
skiftet utbruten lott, hivaraf nödwändjgt mäste
följa, att ert större hemman, som inom sig icke
ager uägon annan än gränselinjerna, twingas del¬
taga uti de, genom ert lika stort hemmans sönder-
styckande emellan flere ägare, uppkomna mänga
flerfalldiga delnings- eller stiljo-linier, utan alt r
en framtid och i händelse af nägon klyfning kunna
päräkna ett lika bidrag; as hwilken anledning, och
6r Den 2 Januari!.
till sölje af mine Commiltenters uppdrag- jag får
hemst ttia, om kö jandr sötklaring af Kongl. Släng-
selAörorvningen: alt hivarje enstifkad lägenhet bör,
i frågor om stängsel skyldighet, sä wäl l affteride
pä Ragän ar, som endre stttjolinier mot angrän¬
sande grannar, möre sig in- elier ut-ägvr, anses
säio n Bolby, samt såmedelst gra"ne smara granne,
och Veste salunda angränsande, kill halsten ä hvar¬
dera sidan, deliana i de» stängsel, som upprättas
stall; — delta stadgande stulle wäl wid sörsta på¬
seende! kunna anses obilligt i sä matto, ark den
mindre hemmansde en singe stänga lika med den
stö re; men dä der betraktas, att den större henr-
mansdelcu kunnat wara eller kan blinva styckad,
och med förutlättande deraf, icke för sitt hela, utan
en mindre dyl lill lika storlek med den angränsan¬
de bör i stängseln deltaga; dä blifwer ingen orätt-
wisa deruti, hwadan, och dä i öfrigt, hwad Rä-
gängsfrä.wr beträffar, genom kwänne sammanstö¬
tande Byars Enstifkgnde, all annan än här ofwan-
bestrefwen bemärkelse förswinner och begge Byarne
icke mer blifwa till, utan i stället Utgöras af en¬
staka gärdar, jag alltsä, med öfvertygelse om rätt,
wilan, vnhalter om behörig remisi härä. Stock»
holm den 2 Januari i8»8-
Olok Mänsson,
fran Blekinge,
Hwarmed Ms Mslon fran Wermeland sig för»
enade;
Upplästes och remillerades till LagUlflotret.
Den 2 Januari;. 6z
Till Statsutskott remitterades följande nu
ingifne och uppläste Memorial:
I.o As QustakCarston fran Stockholms Län;
Wid jcmnsörelfe emellan 1696 ärs Stat och
förtekning öfwer dä förtiden tjenstgörande publie
Enbetsmän och Officiamer och den nu warande
Embets- och Deustemanna Corpsen, befinnes, att
Swea Land, ehuru numera styckadt och afsöndradt
jrän alla sina fordna ultramarinska besiktningar af
Finland, Ingermanland, Estland, Lifland, Po,
ttiern, Wismar, Brehmen och Verden, och salunda
inskränkt säkert till 2 z-.djedelar minyre i Folk-
styrka och Jikomster, likwäl har att aflöna och
underhålla omkring ett tredubbel större antal Em-
bers- och Tjenstemän, än pä i69otalet,
Enligt senare statistiska uppgifter och samman¬
drag af Tabellverket, bestiger sig Rikets Folkmängd
af Mankönet blott till omkring 686,002 mantals¬
skrifne personer, GoAar krän iZ ärs älder och
mer eller mindre orktösa Männer öfver 60 a 8r>
och 92 är gamla, afven inberäknade; men dentist
publika aflöningar berättigade Embets' och Tjenste-
mannaCorpsen deremot till ert antal af nära 19 520,
oberäknad en »nyckenhet extra Skrifware, extra
Uppsyningsman och Fiscaler, extra Waktmästare
med flere sadane, soin ej innehafva ordinarie lö¬
ner, utan lefva af sportler, beflager, ellrr diverse
lönliga inkomster, dock alltid pä Allmänhetens
bekostnad.
Fördelningen af denna Folkmängd af ManS»
64 Den 2 Januari!.
personer lärer sälunda utfalla, a t knappast hälften
deraf b-star af närande medlemmar i Slaten, lys-
felfatte med Jordbruket, jemte dermed ätföljands
^ostapsstötsel, Bergsbruk, C koashandtering och
A ste ier. leni arv de enda arundnärniaarne har i
wendet och hwilka producera dels i hemsta föto-
ocy blklidnads ämnen, des ock byteowarvr för ut-
landsta behof; men deremot den andra hälften ur-
gör en mer eller mindre kärande klatz som af den
andra mäste uudechä as; tu au hwad S aderncs
Borgerskap såsom Köpmän, Handlwcrkare. Skräd,
dare, c somakare rc., förlikna o b förtära sann i
Contribuiioner betala, mäste ända hämtas och in¬
samlas, genom hwad cirkelkanaler som häldst, mur
sörsta hand eller frän grundnäringarne,
Päsöljden deraf ar tydlig, ej astenast att hivad
och en arbetande mansperson här i Lande! har art
fölsörja minst en kärande 'Medborgare med retz fa-
mille Z utan ork att alta Skatter och Bekvistningar
madras direkte eller indlrecle utaf, och slutligen
sta na ensamt uppå ivrdbcukers och de öfriga
grundnäringarnes idkare.
ä)et är således dea ena mantalsskrifna hälften
as Nmioncn, bland hwilka anda inbegripas ^del
gamla, öfweräriga, orklösa eller sjukliga och oftir-
diga invalider, samt ännu omogne och föga arbets¬
före ynglingar fräst 15 till inemot t 8 ars alder,
som ej allenast, jenne dek den föder sia sjelf, an¬
skaffar underhäll, kill och med öfwerflödsarstklar,
för den öfriga hälften; utan ock upprätkhälstr
Staren, sami förskjuter och framskaffar alla uödiza
Statsutgifter.
Den 2 Januari!. 6Z
Ju mera som den kärande klassens medlem»
mar ökas och desto större Conkriburioner och Be»
willan,gar, som i och för deras aflöning och un.
derhäst utfordras, destomera belastas äfwen Jord¬
bruket och grunbnäring-rne, samt försattas i man-
Magt och saknad af der förlag, som till deras fort¬
sättning och brist nödwändi st erfordras.
Pa li a sätt som en privar hushållare, om
han will förbättra sikt ii stan' och wuwa förkof¬
ran, mäste börja m-d att inskränka sina utgifter
efter inkomster»?, eller, es er ert gammalt hwar-
dagsv! dspräk, rätta munnen ef er matsäck?»; sä
lära arwén alla Regeringar, i ställer för arr öka
inkomsterne ester till,kapade urgiiter, böra sörml ffa
de senare, pä ber ait deras närande undersåtare
icke mät e beiungas med större »ttagor än de skä¬
ligen unna bära, än i sadan proportion som qwar-
lemnar ät dem nödig bergning och sörlag lil! pä-
följagde årets skord och nya producter.
Aldramest är en sadan Reqerings-maxim nöd-
tvändig uti wart kära Fäberncoland, ett af de här¬
dare climater i werlden, som ofta härjas af miss.
wapler, och hwarest jordens alster och födoämne!,
med tungt arbete och mycken möda mäste under en
kork lid, 4 a Z mänader ärligen, ä öppen mark
frambringas.
Sratsklokhetens och Financelärans hela hem¬
lighet och äliggande, i alla Lander och här i syn¬
nerhet, bestar således deri, att ehuru Embets- och
Tjenstemän arv allestädes növwändige för Sam-
66 Ten 2 Januari!-
hällels bestånd, deras amal likwäl icke utwidgas
utöswer betz behof, till bibehållande af inwärlcs
ordning och lugn, och till afwärjande af utländskt
wald; och att för öfrigt en tillbörlig proportion
bibehältes emellan närande och tärande medlemmar,
och hwilken proportion aidrabäst tillskapar stg sjelf,
sä framt, genom näringslwäng, economiska före.
skrifter och monopolprivitrgrer, den menniskan med,
födda arbetsförmåga» och natursbriften, a t för,
bättra sitt tillstånd och Utwcckla sina talanger, att
uppsöka de bästa medlen litt sin för ofran, icke
hindras och tillbakahallas, för att gynna aldre
Monopolisters wmninqelystnad; ty ju mera pasich
Regeringen kan wara uti eccnomiika föreskrifters
Utfärdande, destomera activa btifwa undersäkarne,
eller, desto större idoghet, täflan och concurrence
skall bland dem uppkomma, att öka det allmänna
waruförradet och warmi 'werkningen , som är den
egentcliga Conlributionokanalen, akt befordra, jenus
sin egen utkomst, det allmän»» bästa.
I alla fall och som, pä den ena sidan, det
genast faller i ögonen, att ett antal af 19,002
nägra hundrade Embers- och Tjenstemän wida ös»
werstiqer proportionen af de närande Folkclatzerne,
och icke är behöflig! uti delta harda climat och
folkfattiga Land; hwilket deraf än widare bewifcs,
akt flere Tjenstemän, särdeles i Civilstaten, inne-
Haf.va pä en gäng och kunna beqwämligen uträtta
2 a z fyfllor tvid särskilda werk; och pa den an¬
dra Ater, att de Allmänna Economiska Förfaktnin-
garne, till hwilkas hnndhafwande flere högre och
lägre Tjenstemän, Domare, Bisittare, Fiscaler och
Hjppsyningsmän lid efter annan blifwit förordnade,
Den 2 Januari!. 67
samt med publika löner och Fullnngttr fö-sedve,
redan wäxt till cn sadan mängd, atk ingen Landt¬
hushållare. ingen Husfader, knapp st den, som är
studerad Jurist, kan weta hwao honom i mänga
fall ar förbudet eiler tillätet uii sin hushållning,
sin waruprvdriction, dest anwandande och afsättning
med mera; sa tiilstyrker jag för min del, are det
Högrörade Ständer esler communi^atieu Mcd de
öfriga respect>va RchsStänden, täckeo bestuia, alt
lill KonnngaThronen frambära Ständer!'as under¬
dåniga önskan, akt till Coytribulioneni.-s förminsk¬
ning, samt till arbers- och näringsflitens eller
idoahetcns uppliswande, cn ny Stats-,eglering
af Sachris» och Tjensteman, samt i sammanhang
dermed en geueralrcvision öfwer äldre och lvare
HuohällsFdrfarrntngar mätte företagas ost, anstöt,
las, sami till den andan cn BeredningsComnutts
ffyndsammeligen tillförordnas, bestående af kunnige,
bofaste och owöldige, samt således tjenstfri' Mänj
för att ej allenast pröfwa, utmarka och afstilla, i
jemnförelse med 1696 ars Stat, de Embels- och
Tlenstemön, som behöfwa bibehällas, eller nu me¬
ra kunna anses för öfwerflödiae, och det i alla
Collegier och i alta Ständ, (utom Kongl. MautS
enskilda HofStat) dä likwal de, som besuunos
onödige, och hörde till, samt moro upptaane i aamla
R> sStaten, borde fä behålla sina förra löner,
till desi ledighet för dem yppades att, genom
transport eller befordran, uti tjenstgörinqen'ä-ergä;
utan ock gransta och anmärka de HushällsFörfall-
ninqar, som böra upphäfwos, förändras eller fort¬
fara » och hwarester denna CommiltLs förslag och
betänkande, genom allmänt ttpck kungjordt, skulle
68 Den 2 Januari!.
till Kongl. Mas:ts egen Nädiga pröfning och san-
ckion samt werkställighets befordran öfwerlemnas;
men akt emedlertid, och till desi ert sä widsträckt
arbete kunde medhinnas, Kongl. Maj:t ställe nu
genast i Näder läckas, dels direkte indraga och m-
ställa Fullmagters utfärdande, dels ock blott med¬
dela Co stitumrioler ä sädane Enibeken och Tjenster,
sä fort de lediga blifwa, som antingen lmsligen syn-
»es eller ock förmodades wara önvetstödige och kom¬
ma i nya Ritsstaten att ukeflutas, samr i sädane
afseende anbefalla alla Cvllegier och Embetsman,
som upprätta underdäniga förstager lill lediga sytz.
lor, att först uti ingresien kill hwarje förstag yttra
sin mening och underställa, huruwida den lediga
»jenssen more af den angelägenhet, alt den kan in¬
dragas eller pä Constitntorial lills widare förwal-
tas: Anhällandes jag för öfrigt, det mig ma tillä-
tas sä detta mitt Memorial till Trycket särskildt
befordra. Stockholm den zr December »817.
tlluliak Ifarsson
fran Stockholms Län.
Hwarmed fson fsonsson frän Blekinge sä mycket
häldre förenade sig, som den wid sistlidne Riksdag
bewiljade tillökning i Embeksmännens löner warit
förenad med det wilkor, ait den förut begärda nya
regleringen af Statens Embets- och Tienstemän
mätte med möjligaste skyndsamhet tillwägabringas,
utan art likwäl ännu annan älgärd i detta ange¬
lägna amne blifwit widtsgen, än art en man blif-
wit af Kongl. Maj:t utsedd att samla de förbere¬
dande upplysningar, som för cn blifwande Com-
mittee kunna erfordras.
Den 2 Januarii. 69
^n6ers Danielson frän Elfsborgs Län för¬
behöll sig att framdeles fä skriftligen yttra sig i
denna fräga.
2:0 Af 6ustak Luliafston frän Söderman¬
land :
Det tillhörer ett ljusare omdöme än milt, att
afgöra hmad »väsendtlig nytta wärl kära Fädernes¬
land redan kunnat skörda eller i framtiden har art
påräkna af Götha Eanals arbete, dä del en gäng
hinner att, efter den utstakade planen, fullbordas.
Emedlertid lärer ingen neka, att Swea Rike i när-
warande omständigheter, under en mistdrukad och
osörswarlig förwallning af den för delta arbetes
framgång bewiljade Discont - rättighet och arslagne
publike medel, mäste »vidkännas högst menliga och
tryckande bördor, medelst den oreda t allmänna pen»
mngerörelfen och stagnation i alla handel sgrenar,
företag och näringar, som deraf är en följd. Men
dä jag af mine hemmamarande Ständsbröder och
Commilkenter blifwit anmodad göra respecuvc Med-
Ständen uppmärksamme pä en annan gansta betyd¬
lig olägenhet af detta arbetes fortsättning för när-
warande, finner jag mig icke bättre smara mot det
förtroende, som kallat mig ait deltaga i öfwcrlägg-
uingarne till Rikets wäl, än dä jag wördsamt
frambär den hemställning, om icke nämnde Canal-
arbete kunde lills widare inställas. Denna Snikan
är föranledd af erfarenheten hos Landels Jordbru¬
kare , som förnämligast finna dei tungt, alt i fri.
deus lugn se sina krigsmän commenkerade frän hu¬
stru och barn, lemnande i wanhäfd ej allenast dr
7v
Dcn 2 Januari!-
Torplägenheter, hwilka ät dem af Rekarne blifwit
upplätna, n an ock undanryckta det gagn, de under
brädaste sommararbete kunve wid jordbruket medde-
la inom den kre 6, der deras sönnäga ofta nog äc
beräknad och lättare, än till en främmande legokarl
kunde godlgöras.
En »vidsträcktare nkweckling af detta ämne,
som i sig sjelf är af största betydenhet, hoppas jag
af de »vördnadsvärde Män, som har äro satte alt
leda Skändets öfwerläggningar, och anhäsler 0M
communicarion kill Hög- och Respective MedStän-
der samt Remitz kitt wederbörligt Ukstolt- Stock¬
holm de»» Zo December »8 >7.
6. LustakLson
frän Söderman!and.
Hwari kekr olsbon fran samma Lin instämde;
hwaremot ^nciors Danielson fran Elfsborgs Län
för sin del wille hafwa anmärk» at» han inskrän¬
ker sia n!l prötning af Kongl. Maj:ls b a,nuet af,
gifna Nädiga Proposition, sedan wederbörande Ut¬
stött sig deröfwcr yttrat.
Z:o Af RiksdagsFuslinagtige frän Blekinge
Län:
Pä sätt i afskrift bifogade underdåniga An¬
sökning gttwer wid handen, hafwa underreknade
RiksdagoFn lmäg-ige för Allmogen i Blekinge Län
hos Kongl. Man» > underdånighet anhä'ie om Nä»
dig Proposition ii' Rikets Högloft. Srander, an-
gäende wrd flera Riromölen yrkad lindring i berör¬
Den 2 Januari!. ?r
de Löns B.rtsmansJndelning, och göra ost i anled¬
ning deraf försäkrade, att sadan Nådig Proposi¬
tion under loppet af denna Urtima Riksdag till
Riksens Högloft. Ständer torde ankomma; men för
möjligheten af den händelse, art Konungens Nä-
diga framställning, emot desi egen afsigt, kunde
komma a» näavk fördröjas, genom »väntan pä Kgl.
Majrts och Rikets Högloft. Kammar- och Krigs-
Collegiers saint Sjösörwaltningens i ämnet infor¬
drade Embeis-utläkande; anse sig Fullmagkige tilli¬
ka wara förbundne, att, innan Motionstiden gär
till ända, wördfainmeligen söka fästa Högtärade Stån¬
dets bewägna uppmärksamhet uppå denna för wär
Landsort Blekinge sä ganska wigliga angelägenhet;
i hwilket afseende wi, till upplysning om ärendets
beskaffenhet och de grundliga stät af rärtwisa och
billighet, som tala för sakens framgång, utbe ost
i ödmjukhet fä åberopa innehållet af wär till Ko¬
nungen ställda Ansökningsskrifr, salom more den uti
detta wärk wördsamma Memorial ordagrant införd,
äfwensom wi till respeclive SrändetS godtfinnande
hemställa, om icke sä »val Memorialet, som Bila,
gan, malle warda remitteradt till Högloft. Stats-
Utskottet, der frägan redan wid 1815 ärs Urtima
Riksdag för wist del »varit till Utarbetande; ma¬
tandes äfwen FullmägligeS föresats, att med Högk¬
ärade Ständets benägna tillätelse i detta allmänna
ärende communicera respective MedSkanden besia
handlingar. Stockholm den 2 Januarii »818.
Jon Jonskon. Olok Nanton. Ens kelrrskon»
Hwarwid i afskrift bifogades den till Kongl. Maj:t
72 Den 2 Januari!-'
ingifna, i Memorialet äberspade, underdåniga Tlrp
sökningen.
4:0 Af 8vsn VtLnston frän Calmars Län?
Ar bifogade AswägningsProkoeoll inhämtas 5
hurusom, »vid den sä kallade Slängäen, som ge¬
nomskär en del af Calmars och östergöthlands Län,
sa wäl som omkring de åtskilliga insjöar den ge-
uomb yter, flera tusende tunnland odelbar jord, så¬
som för nänvarande sänkt under walken, lemnar in¬
gen eller högst obetydlig afkastning, i ställer art
denna jorderymd kunde ät ägarne och hela orken be¬
reda hittills saknade fördelar, och hwil-a frän främ¬
mande hand mäste sökas. Samma förrättning upp¬
dagar i öfrigt si !sötlikligen> huruledes, genom ström¬
mens upprensning, hela förenämnde Landssträcka
kan försättas i odelbart ffick, samt med detta före¬
tag, äfwen qencm en Canal-inrälrning clker segel¬
fart, en för Landet wigkig communicarion öp,mas
till lättnad för alla transporter och befordrande af
sädana. som förena afsättning med de naturalster,
som hittills utan ringaste nytra samt således lil!
enstild och allman förlust gatt förlorade, och det
tillhör den widare erfarne ech en mera mwidgad
forskning akt reda, om icke denna Canal bör, ef¬
ter ruin skäliga förmodan, kunna sättas i förening
med Götha Canot inrättning, och sämedetst öppna
en icke förur beräknad fördel och ytterlig gemenstap
emelian annars ärssstda landsorter; men dä cn->
sktlda förmägan i begge hänseenden icke kemnar in¬
sigt, att med framgång bUöna sörsölet; sä fär jag
Den 2 Iannarii. 73
a min orts ivägnar hemställa, vin icke af allmän¬
na medel något anslag mä kunna bewiljas, hwar-
igenom åtminstone strömrensningen mä kunna be¬
fordras till werkställighet, under den förbindelse
för ortens innewänare, att Uti en mot deras kraf.
ter swacande proportion dertill bidraga; och dä, ef¬
ter skedda undersökningen, Canalarbetel, i och med
detsamma, uian synnerligen förökad kostnad, skulle
kunna wcrkställas, sa more min önskan, att nägok
afseende jemiväl derä fastades.
De uppoffringar Staten redan samtyckt lill
flika företags befordrande, har gifwit mig och hem-
mawarande mod att hoppas, det denna fräga icke
stall blifwa likgiltigt ansedd; anhällandes jag der¬
före om behörig Remist hära, Under förbehäll, att
framdeles, och ä lid och ort som wederbör, fä in-
komma med de widare handlingar och upplysnin¬
gar, som kunna bl ifwa af nöden. Stockholm ven
Z Januari! 1818.
8vsn Nansson,
Fullmägkiq för Säfwedes, Tune-
lands och Aspelands Härader
i Calmars Län.
Erinrande harwid ffon jonsson frän Blekinge, att
dä Ri ct redan päkostat iQ a is millioner pä en
Canal, och sädaNt i en tid, dä dest tillgängar wa¬
rit gansta knappa, syntes honom förflaget om nya
sä bestaffade utgifter mindre lämpligt.
Z:o Af Oiok Nänskon frän Blekinge:
BsndeSt. prot. -S17, rSiZ. B. II. 45
74 Den - Januari!.
Genom Ri"senS Högloft. Ständers af Kongl.
Majn Nädigst gillade Beslut, är det i sednare ti¬
der stadgadt, art Posthemman skulle, likasom andrs
Kronohemman, fä rill Skatte inlösas, och innehaf¬
ware» dymedelst fä ät sig och efterkommande för-
rvärfwa en säker besittningsrätt.
Denna Lag, grundad pä den witzhet, att jor¬
den aldrig winner den omtänksamma samt lill en'
skild och allmän nytta ledande behandling, dä ägan¬
de» och besittningsrätten, emot wilkoret af wista för¬
bindelsers uppfyllande, ickefär tillbörligen befästas,
bör med samma skäl utsträckas till Lotshemman,
och innehafware deraf blifwa berättigade fä efter
stadgade grunder köpa detsamma till Skatte; kan
dek^ som likwäl pä ganska goda grunder ffett, tik-
läkas innehafware af Posthemman, a«l dera winna
Skatremannaratt, dä detsamma till utgörande af
den högst rvigtiga Postföringsstyldigheten blifwit
anflaget, och äboen derä, för inrättningens bestånd,
borde hämta utwag att föda erforderligt antal hä¬
star till Postens forlffaffande; sä mäste- efter min
vförgripliga tanka, samma sörman kunna och böra
bewiljcis äboer pä ett Lotshemman, som endast kan
sägas hafwa ett personligt åliggande att fullgöra,
samt således dels sjelf och dels genom dek folk han
i sin tjenst antager, kan, utan allt biträde af hä¬
star eller dragare, uppfylla sitt kall, dä ä ena sidan
säsom fast bör antagas, att innehafware af Lots.
Hemman, ehwad det är af Krononaiur eller fair
till Skatte inlösas, matie hafwa ett osörandradt
äligaande i afseende pä Lotsningsskyldigheten, och
wara underkastad alla derom nu gällande eller stam-
Den 2 Januari!. ?s
beles blifwande Lagar, sa alt i aga händelser sam¬
ma skyldighet owilkorligen komme att blifwa fästad
wid jorden; sä lär a dea andra med lika
kunna beräknas, akt Statens säkerhet genom ekt sä-
denr skatteköp afwenledes förökas, när hwar och
en, som hinner förwarfwa trygghet pä besittningen
as den jord han innehar, berwid anwänver mera
fiit och såmedelst ökar dest wärde, samt följaktligen
äger en tillgång, hwarmed han blir Staten ansva¬
rig för Uppfyllandet af stna pligler. Pä alla dest»
grander sam! de stal i öfrigt, som werkst till den
PostböNder berviljade rättighet, alt fä lösa deras
hemman till Skatte, hemställer jag, alt en siik för¬
män mä warda LotshemMans - innehafware förun¬
nad; och anhäller derföre, alt detta Memorial matte
blifwa befordradt till den behandling, som med Lag
och ärendets beskaffenhet är enlig. Stockholm den
s Januari; 1818.
Olok ^länskoa^
RiksdagsFullmägtig för Ostra
och MedeistadS Härader i
Blekinge.
Riksdagsmannen Daniel Lelander frätt Ws-
ster.Norrlands Län inlemnade ett Memorial, gf del¬
la innehallr
PostförarneS lidande är af sä stor bechdenhek,
att jag räknar der för en pligt, att hos Riksens
Högloft. Ständer begära, det skyndsam författning
ma ivtluagas, som förfaller dem i tillfälle ari tzä-
76 Den 2 Januari!.
danefker fortfara med Postföringen, Hwilken nu fitz
Vem är i högsta mätlo tryckande.
Dä Postförare, hwilka i Norr- och Wester.
Lottens Län Hwardera ej innehafwa mera an ett
4:dels samt i Wester. Norrlands Län ett z:dels,
högst ett halft hemman, fyra gänger i weckan mä¬
ste ffjutsa ordinarie Posten och dcstmom alla Ex¬
traposter, hwilka utgöra ett icke ringa antal, och
vem derföre ej bestäs mer stjuts, än efter 6 st»
milen, är ock, som jag förmodar, uppenbart, an de
sakna den ersättning de hafwa stäk ait wäma för
ren befattning, som är sä mödosam och brswärlig,
att de mäste ofta, i det oblidaste wäder, nattetid
fran deras hwila uppsta, för att fullgöra en skyl¬
dighet, dem säsom ägare af egna Skattehemman,
ej syneS öligga mer än andra deras Medborgare»
För «lt ukreda, det Postförare, Hwilka manli¬
gen äro belägne pä en och en Half mils afstånd och
Lerutöfwer frän Hmarandra, genom stn befattning
sättas i lidande, har jaz ej ansett olämpligt att
rrppgifwa de ärliga omkastningar, Hwilka wid ut¬
rättandet af Postföringen oundgängeligen erfordras,
Nemligen:
Till inköpande af en till Postföringen duglig
häst, hwilken dertill kan begagnas i högst ro är,
Ztgär minst iso R:dr Banko, hwarigenom ärliga
förlusten ä Posthästen blifwer . . is.
Fourage för samma häst, oberäknad!
sommarbetet, kan ej upptagas till min-
Den 2 Januari!- 77
Transp. is.
bre än is stiindor hö, som, dä hwarje
skrinda beräknas kill 5 R:dr, blifwer §«.
Lön kil! Prstdrängen, som ej sär wara
under 18 är, kan, med beräknande af
de klädespersedlar en sädan bestäs, ej up-
tagas til! mindre än . . . > . . 25 ^
Föda för samma dräng, beräknad till
lo H. 8 r. ver dag, gör om äret . 8rr Z: 4»
En god Ridsadel, hrvilken ej kan in¬
köpas under io R:dr» warar högst io
är, och afnöres således ärligen . . s. —»
Kärra, Släde, Sele och öfrige red¬
skap asnöres ärligen för minst » . . 4> — —^
Summa RHr Brko 172: Z: 4.
Hwad deremot ätnjmes, består i följande:
Contant i ärliq Lön, circa . ZF. — —.
Rvkefrihet för Posthemmanen ett fjer-
Vedels mantal, kan, efter högsta beräk¬
nande, ärligen uppgå till . .20. —
Öfrige Postförare förundte friheter ut.
göra till vet mesta för hwarje är . 8. -
Summa R:dr B:ko 6z. — —
Således wisar föregäende Utredning, alt hwav-
je Psstförares ärliga förlust L det minsta kan an¬
tagas kill 129 R.dr g ss. 4 r. B:co, utom den
kostnad, som Postförare» tillskyndas, derigenom ark
han för Postsöringen nästan alltid mäste hafwa
»wenne hästar i beredskap; och som Postförare, hwil¬
ka, med undantag af Rotering, TransportUms och
78
Den 2 Januari!.
Hall liggning, mäste, lika med alla andra, Utgöra ds
vnera, som af Skattehemmansäbver fordras, blif-
wit genom deras befattning med Postföringen, för¬
sats i sadan usel belägenhet, att de ej lunna häl¬
li si >a hemman i behörig häfd, emedan de sakna
fö-maga att aflöna de arberare, som lör jordbruket
äro nödige; sä wägar jag ödllijukttgen anhälta, att
hwar>e Postförare tillägges full hällffjutslega för
skjmsning af Posten, hwstken betalning af Post-
C stan torde böra till dem ulgifwas, samt denna
Costa, i händelse dest inkomster ej äro sä tillräckli¬
ga, att denna ukgift kan bestridas, sörökas genom
förhöjning ä Postporto för inrikes Bref, och dkk till
sädant belopp, att berörde utgift kan af Postcastans
medel ulga, i det fall Riksens Högloft Ständer
ej häldre wilja, att denya u gift får af Statsmed-
len utgöras.
Akt denna Ansökning, hwilken jag anhaller ma
lill wederbörligt Utstött remitteras, warder bifal¬
len/ derom wägar jag fä mycket mera hoppas, sorv.
de förmaner, hwilka tillflyta Postförare, genom be¬
frielsen af Rotering, Transport- och Hållskjuts, ej
en gang swara emot den »vedergällning Postförare»
bör manta, för der han mäste bestrida en tjenst,
som ej nattetid lemnäs honom ro. Slockholm de»
2 Januari r8i8.
Härmed förena flg underteknade:
I. r,. Wikiunö, 0. Wikström, I. kutbsr§.
v. Lelander.
isrän Wester¬
botten.
Riksdagsman
sr. Norrbotten-
Den - Januari!. 79
Vik innehålet häraf instämde ^oran jonston,
^on jonsson, >1 Is Nänston, kekr Xiklon och
kebr gönsson frän Skäne, kelrr Lengtston frän
^ lia d ^.näers jonston frätt WtsterNorrland,
kelli- Okson och Orlstak Oustak?son frän Söder¬
in rnlano. 8ven ^län5fon och kekr kelrrston frän
Calmars L n, sami Riksdagsmännen klans Nils¬
fon och jöns kkickekkon frän Gefleborgs Län,
jem-e kkic jokansson frän Medelpad; tilläggande
kelrr lellsson och ldlils dansson frän Skäne, akt,
om i Zolaoclers ort Posthemmanen ännu ärv be,
friade fran Rotering, more likwäl förhällandet an¬
norledes i Skäne, der Posthemman, numera, likasonr
all annan förut oroterad jord, fält widkännas Ro¬
tering ; och dä inskränkning sämekelst ffekt uti de
mot Postföringebeswärer swarande, förut förundta
friheter, ansägo de härigenom ett nytt stät hofwa»
uppkommit, att för Postfäringen njuta betalning,
h vilket kelrr Wilsson föreflog till lika belopp, soln
ar eller biiswer bestämdt för GästgiswarestMsen.
Härmed förenade tig äfwen polian rVesstnZ
frän Westmanland; hwarefter Memorialek kill
StarsUrstottek remitterades.
Af 6ustak OullLfston frän Södermanlands
Län ingafs ett Memorial, deri han yrkade, att de;r
nu brukliga Exercice för Vewäringsmanffapet mät¬
te inställas, såsom i hans tanka mindre behöflig och
endast medtagande en del kostnader och dagswerksn,
hwilka kunde nyttigare anwändas; men sedan
äer» vimislfoll frän Elfsborgs Län förklarat, st?
8» Den 2 Januari».
han ansage indragning af förenämnde Erercice sä
mycket mer betänklig, som Bewäriugsmanfkapet,
utom den, skulle förlora den politiska beiydenhct,
som nu utgör betz hulwudsakliga och alltid närma?
rande nntka, sann keter ^näerslon frän Halland,
Lven kälslon frän Chriliiaaflavs Lan och siere
andra sf Siandels Led.unöter jemwäl erinrat, att
den tid Bewärjngsmanstapct hglles lill »vapenöf¬
ning, more fä obetydlig, att den utan saknad kunde
of j »bruket umbäras, häkdst när ett wigligare än¬
damål deriaenon, winnes, och förändring deci, se¬
dan Landets ungdom numera blifwit wand wid den¬
na ordning, woie mindre lämplig; sä förmälte stg
6ullak (gullassson nöjd, att genast ater aga det in?
gifna Memorialet, hwarwid BondeStändet lat bero.
Upplästes ett af Riksdagsmannen frän O-
lands Norra Mot, Lrlatiff l^arslyn i Hagby, in-
gifwet Memorial, afseende rättelse och jemkning
Uti den ä ölands Norra Mot förrättade Utmarks-
delninc; meri da oetta ämne war af den enskilt»
beskaffenhet, att det ej kunde såsom Riksdagsfrägq
uti Ständet upptagas, blef Memorialet till Stän?
dets enskildta BesmäröUtstött remilteradk, pä det
kolarist I.ar5soq ma med underdånig Ansökning
Lirecte wända stq kfll Kongl. Mäf:t, om han der¬
till finner sig befogad.
Likaledes upplästes 2:ne af Riksdagsmannen
Lric Lricslon ^lörtber^ frän Norrbottens Län
ingisna Memorial», angäende dels M ersälsning
Den 2 Januari!- 8r
för de Kyrksinvemarier, som, enligt Fredsftulet
med Ryland, biifwit till de pä Rysta sidan be¬
lägna Kyrkor öfrverlemnade, och dels äskrd befriel-
se för OkweiTorneä Socken, akt tU! Lunvshöfdinge-
Residencet sända Deputerade, som deltaga i Max»
kegängssättningen; men dä äkwen desia frågor mo¬
ro af den bestaffenhet, att IckörtberA derom får, ge¬
nom enskildta underdånigt Besvär, wända sig lig
Kongl. Maj:t, sä blefwo Memorialerne, i fädank
afseende, tili vice Secrereraren, Herr Lagman 6s?
orgii, öswerlemnade.
ssokan sacob ^utborg frän Norrbotten habö
inlemnat kll Memorial, som upplästes, af denna
lydelse:
I anledning af gjord Motion om lindring ulf
Båtsmans-indelningen i Bleking? hafwa Riksens
Högloft. Stander wid igrs ärs Riksdag hos Kgl.
Maj:t i underdånighet anhallit, det undersökning
mätte anställas, rörande ej mindre Bärsmansindel-
ningen och Noteringen i Blekinge, an Rotbälls»
samt Soldal- och Bäksmansindelninaen och Note¬
ringen i Rikets öfrige P^ovineer, pä det Kongl,
Maj:t och Riksens Stander derefter kunde blifwa
i tillfälle att sig Yttra i etr favmanhang om och
hwad jemkningar häruti kunde finnas nödiga.
Kongl. Mant char derefter, genom Nödig Re¬
misi, anbefallt Desi och Rikets Krigs- och Kam-
marEollegier samt Förwaltningen af Sjöärenderne,
att häröfwer till Kongl. Maj:t inkomma med un-
82 Den 2 Januari!-
derdäniga Ullatanden, hwilka jemwäl blifwit inför,
Drade frän Kongl- Majus samtlige Besallningshaf-
wande och wederbörande RegementsChefer. Ibland
desse hofwa, hwad Westerbottens Regemente sär¬
skildt angar, sä wäl Kongl. Majus Befallnings-
hafwande i Norrbottens samt Westerbottens Län,
som ock Chefen för nämnde Regemente, uti deras
till Krigs» och KammarCollegierne afgifna särskilta
yttranden, ansett jemknirigen af Solvalsroteringen
inom Regementet nödig.
Denna af Riksens Ständer begärda under¬
sökning innefattar i mitt omdöme en Rotejcmknmg
öfwer hela Riket, pä dcl sätt, att den enaPco-
vincens roteriugsskyldighet jemfördes med den an¬
dras- och en likyet såmedelst äbragkeS. Huruwika
en sä bestaffch jemkning medförde någon nytta för
flera Landsorter, är en fräga, som icke tillkommer
m'g ari bedömma: men att den icke kan hinna
»verkställas i rvär tid, i anseende till de mangfaldi»
ga förberedande åtgärder den erfordrar, derom lä¬
rer ingen twifwel uppstä. Emedlertid och dä, en»
ligt hwad j«g förur nämnt, wederbörande Herrar
Landshosdingar sanik Regementschefs ansett jemkninz
af Soldateroreringen insm Westerbottens Regemen¬
te nödig, och harwid förekommer: art Wester- och
Norrbottens Län, efter 1782 ärs Afwitkrings-Jn-
struction, bkifwit afwiltrade, icke efter Soldakero-
teringen, utan efter der hemmantal hwarje hemman
innehaft, pä sädant sätt, att det hemmans förmä¬
ner, som warit af bästa godhet, erhållit ett område
sf 700 tunnland ä mantalet, samt dek som ansetts
gf samsta beskaffenhet, 1400 tunnland, och det som
Den 2 Januari?.
warit af medelmåttig godset, elter ock ej kunna!
anfts för der bista och icke iler bet sämsta, ett ef»
ter dest godhet för h varje man al lämpadt omräde:
atr ben, hwarje hemmansägare, n-io afwlttringen
es er hemmantal, tillagde jord nu är den enda
fö> män af Noiekäliare cme», änikönt ,5yf> ars
Jio-erings verk deremot upplyle, an hemma en blif-
wik lill Rotering taxerade, n ed afseende a be bi»
förmäner, som lunde erhallas af ssken, fäbodar och
holmar, hwilka wid afwittringen »ill störna dejen
Kronan hemfalli' och blifwi anwände nyhem-
man eller intagne uti by rrnrS afsa,'a vl- r ben,
hwarigenom ingen af desta blid maner umerg obe¬
stä, ehuru Noteringen är densamma som af alder;
a't enär således ar pätageligt, al.' Rot ringen nud
Kongl. Westerbottens Regemente numera endast hn i-
lar pä hemmansfkatren, densamma o-k bör vesser
rättas, men hroilket hitintill» icke sten, enär hvar¬
je Soldatrote i Calix Hirad mäste u'gö, as af em-
mansinnehafware, som föga äga mer än e k p. ft
mantal jord, dä deremot hemman i andra Härader
förekomma, som, ehuru utgörande ett helt och äfwei,
öfwer helt Mantal, ej eller underhålla mer a„ en
Soldat: akt Ro ehällare wid Kong!. Westerbotten»
Regemente, som ägt aik af i skatt i-,gangne ny¬
hemman uppbära afgift till sina Ro,eri> gs-Bespa-
ringscastor, eber fä d< samma i swagar- rotar in«
satta, nu kommit i saknad af denna förmän, deri¬
genom att dylika hemman blifwit till extra Note¬
ringen indelta, och andtligen, akt Rotehållare, som
aro indelta till utgörande af en Soldat, ej hlifwit
wid Noteringen med hwarandra sammanparade,
utan äro belägne ända till iZ a ss mil frän hwar-
84 Den 2 Januari!.
andra, hwilken aflägsenhet, som medför kostnad
och olägenhet för bade Rotehållare och Soldat, dock
kan afhjelpa^ om Rotehällarne li l en Rote sä nä¬
ra, som möjligt är. sammanparas; hwarigenom sck
för Soldaten den fördel tillika beredes, atk han, es¬
ler erhållet alsted, med brq-vamlighet kan sköra ds
jordägor, hwilka Rotehällarne ri l hans framtida bärg¬
ning utfäst. i grund af de Conlracker, som med kar¬
sen wid dest antagande kill Soldar träffas, deri?ar«
len manligen betingar sig rättighet, att efter erhål¬
ler afsked åtnjuta wista för hans utkomst nödiga
förmåner, men hwilka Soldaten för ingen del, pä
sä längr häll frän hwarandra belägna ställen, kan
gagna; sä sär jag, i anseende till detta alle, wörd-
famt hemställa, om icke Riesens Höglofl. Ständer
gunstbenäger wilie hos Kongl. Mai:k i underdänig-
het anhälla, det Kongs, MajU täcktes, efter fran
Dest och Rikets Krigs- och KammarCollegier in-
hämtadk särskildt Ullätande, hwad Rotejemkningen
inom Westerbottens Regemente angar, i Näder ut¬
se wista Committerade, hwilka, pä sätt i Skäne ny¬
ligen stett, skulle efter utfärdande Instruenon, den
önstade Rotejemkningen föreflä, samt förfl-.get till
Kongl. Majus Nädiga pröfning och fastställelse i
underdänighek öswerlemna, Stockholm ben zi
eembcr 1817.
^s. 5- UutberZ
frän Norrbottens Län,
Hmilket, pä Riksdagsmannen Jodsu ^iklunZs
hsgäran, lades pä bordel.
Den 2 Januari!- 85
Upplästes följande ingifne Memorialer-
1:0 Af polian Wiklund fran Westerbotten,
samt 0!ok VVikUkörn och polian Rutberg frän
Norrbotten:
Att Kronofogdarne i Norr- och Westerbottens
Län ej mindre meddela ordres ät Llnsmännen till
»verkställande af utmatningar/ an ock sä wäl hälla
tillsyn huru deste samma utmätningar förrätta, som
ock alt Kronofogdarne föra qvarkalsrapporten ber,
öfwer, utan rättighet art för allt rena njuta rin-
gaste »vedergällning, jädant hoppas wi ej anses för¬
enligt med de sörmäner, hwarmed Tjenstemän i sed¬
nare tiber bkifwit ihägkomne; och som Kronosvg-
darne, i händelse de fikade ester förtjenst, ä vet be¬
tydliga antal utmätningar, som inom Norr- och
Westerbottens widsträckra Län förefalla, Helfwe kun¬
de »verkställa samma utmätningar, i hwilken hän¬
delse kostnaden derrvid blefwe wida högre, än dä
Utmätningen af Länsmännen förrättas, emedan den
sistnämnde endast äger rättighet att beräkna ffjutS
för en, men Kronofogden för Line hästar, oberäk¬
nad! det högre tractamente den sistnämnde bestäs:
hwartill ock kommer, att Kronofogdarne, som äga
rättighet utmätningarne sielfwe »verkställa, ej böra,
för det de, till lindring af kostnaden derwid, öfwer»
lemna desamma till »verkställande ät de i hwarje
Socken boende Länsmän, sakna all »vedergällning
för deras beswär härwid; .sä fä wi »vördsamt an-
hälla, det Kronofogdarne i Norr- och Westerbot¬
tens Län mage, dä de ej sjelfwe förrätta Ukmät-
mngarne, tilläggas rr si. Banco för det beswär de
86 Den 2 Januari!. '
tvid hwarje utmätningsmål fa haswa wkd medde»
lande af ej Mindre ordres ät Länsmannen till ut»
mätningens werkstallance, an ock för upprättande gf
qvartalsraporter härutinnan, samt tillsynen huru Lane-
»nännen sina erhallne ordres fullgöra; och göra wi vH
sä mycket mera försäkrade, att denna war begäran
bifaties, som Domare för stamningar och registre¬
ring af Boupptekningar, samt Landskamrerare och
Secreterare för Communications-resolutioner erhålla
lösen, ehuru deras besivär är wida mindre än det
Kronofogdarne wid Ukmämingarne fa widkännas.
Akt detta Memorial warder till wederbörligi
Ukstotr remilteeadt, derom fä wi äfwen anhälla.
Stockholm ken 2 Januari i8>8.
Jokan iviklunä. Olok WikstrsMj
fran Westerbotten.
Jokan Jacob KutberZ,
Riksdagsman frän Norrbotten,
2:0 Af Jokan Jacob Kviberg fran Nork»
botten:
Sedan, genom sednaste Fredsslut med Ryst»
land, Torneå Stad, ehuru liggande pä westra si¬
dan Torneä Elf» b ifwit tik Rystland asrradd, hof¬
wa ä Oyftenkenta mid en hasssierd i NcderTorneä
Socken, Kongl. Äaj:s Nådiga Privilegier för en
Stad, under namn Carl Johan, ar 1812 blifwit
utfärdade. Enda törvelen af detta stane ar en be-
qwäm hamn för mindre fartyg öfwer wintern, mely
stelfwa Utsy,na stadsplatsen är den mest sterila och
Den 2 Januari». r?
fä uppfylld as stora stenar efwan htvarannan, att
planeringen deraf skulle säkert kosta sä mycket, om
ej mera, än bebyggandet af sjelfwa staden, hwarest
till närwarande rid ej någon byggnad företagits el¬
ler nägon af de till Swensta sidan öfwerflyttade
-Köpma» welat sia nedsätta, emedan belägenheten, i
afseende pä handels drifwande derstädes, äfwen är
ii sä matto ofördelaktig, art allmänna landswägen
är derifrån aflägse: akt den uksynta stadsplanen lig¬
ger långt i söder uti den minst bebodda delen af Sock¬
nen, och att läget af densamma icke eller gynnar han¬
deln, fran sjösidan, sä wida allmänna paffagen är
längre ut efter hasssiärden. Tili förenämnde olä¬
genheter för Stads anläggande ä uksynra stället,
kommer ock, atr alla erporfwaror ifrän Norrige,
genom Lappmarken frän sistnämnde ställe samt Of-
werTorneä Socken, föras dels utföre Torneå Elf,
dels efter landswägen frän Ofrv-nTorneä Socken
lill Haparanda By i NederTorneä Socken, hwar.
est upplagsplats för Allmogen är ntsyot wid Elfs-
strandeu, cn och en hals mil norr om Oystenkentä.
Wid denna upplagsplats, hwarest l^ränseTullkam-
maren är belägen, ställe det blifwande handlande
Borgerskap» emottaga warorna, och sedermera fort¬
skaffa dem med större bätar till Oystenkentä, för att
der inlastas, sedan Allmogen blifwit betungad med
cn onödig resa till sistnämnde ställe, för ait utbiu-
La sin wara, och Handlanden art med enahanda kost¬
nad göra en resa till Haparanda, för att mottaga
den wara Landlmannen kai, hafwa att föryttra.
Deha olägenheter, som för Jordbrukaren med¬
föra stor stada, kunna fullkomligen sörekommaS om
88 Den 2 Januari!.
en Stav inrättas i nejden af Haparanda By, hwcit-
est, utan hinder af oländig mark, bertil! finnas fle»
ra tjenliga ställett; och är detta ställe dertill sä
mycket mer tjenlig», som Stadens innewanare äfwen
derigenom hafwa begiv'listighet af det i Haparanda
inrättade Gränse Postkontor, hwilket utan betydlig
olägenhet ej kan begagnas as dem, som nedfälla sig
i Oystenkenkä.
Och som Torneå Swensta Allmoge allt sedan
18-09 ärs Fredsstut icke haft och ännu icke har nå¬
gon säker plats till försäljande af sin afwel, af hwit¬
felt orsak den del af Allmoge», som ej welak trans¬
portera sina waror ä Rysta sidan, och dem der för
wanpris föryttra, och sjelf till stor del mäst öfwer-
föra desi waror till Stockholm, derunder Allmogen
dels lidit siöskador, dels annars kommit i betydligt
lidande, derigenom att den blifwit hindrad frän
jordbruket den tid den mäst uppoffra wid resornä
lill och fran Stockholm, samt mistandet derstädes -
sä wagar jag, till afböjande af besia olägenheter, i
ödmjukhet förestå» att Riksens Högloft. Ständer wil¬
le hos Kongl. Majrt i underdånighet achalia, att
Kongl. Maj:t Mille täckas dels öfverflytta de ä
Oystenkenkä för Carl Johans stad utfärdade privi¬
legier till H>?-aranda dels ock i Nader utsträcka
desamma till Stapelstadsfrihet, detta sednare desto-
häldre, som, utom del ben numera inom Rysta om»
rädet belägna Torneå stad agde Stapelstadsprivile-
gier, en betydlig bärnad lemwäl tillskyndades ej
mindre hela Landsorten, utan ock den blifwande
Staden, derigenom akt den Stapelstadsrätt tilläg,
ges,
Den 2 Januari!. 89
»ägges, eller ock tillåta, att en Friköpinq ä Haparan¬
da Bys agor mä anbäggas och en Frimarknad i tre
dagar wio September mänads början derstädes är¬
ligen hällas, häldst Allmogen förutan en sadan
marknad ej kan erhålla sina waror betalda efter de¬
ras rätta warde.
Att denna Ansökning warder kill wederbörligt
Utstött remitterad, derom sär jag äfwen ödmjukli¬
gen anhälla. Stockholm den zr December 1817.
^olaan jacob Kutbcr^
frän Norrbotten.
Z:0 Af kebr LenZtskon frän Halland:
För nägra är sedan blefwo Hemmannen dela¬
de i wista ploglag, och utdelning skedde pä alla wä-
gar, fä,om Tingswäg, Prestewäg, wägen til! Lands-
höfdingens boställe! degs ploglag blefwo afräknade
pä landSwägen; och lärer det wara Bröderne noga:
bekant, att sädane wägar läggas merendels i stork
snöfall pä de planer, der ingen belydlig plöjning el¬
ler skärning behöfwes. Landswägen deremot mäste
beständigt hällas uli farbart ständ, att icke Poster
eller de Resande hindras. Deste Ploglag aro un¬
derkastade fängstjuts, gästgifwarestjuts och brefba.
ring. Under sä mänga bördor ar der omöjligt att
de kunna bestrida wägrödningen pä landswägen, t.
ex. en Församling hälla wäg för ne Församlingar.
Jag ryser när jag tanker pä de mennijkor, som sto¬
do i arbete pä landswägen förlidet är, dä den myck¬
na snöen war. De sörmädde icke hälla wägen i
BondeSt. prot. 1817, rSiL. B. n. 46
9» Ten 2 Januari-
det ständ, som de borde; de blefwo hotade af Re¬
sande och Uppsyningsmän. De öfrige en del Hä»
radsboer deremot anwände icke arbete eller kostnad
till en stillings warde. Ett fä härdt tryckande pä
den ena, och för stor lättnad för den andra, hop¬
pas jag mätte fä blifwa ändradt, sä alt hwar och
en mätte blifwa älagdt, att underhälla sin lands-
wag, sä winter som sommar, antingen med betal¬
ning eller arbete. De Bröder ifrän de orter, som
öro belåtne med sina wäghällningsbesiällningar, ut¬
beder jag tilläta detta mitt Memorial sä blifwa till
wederbörligt Utskott remitteradt. Stockholm den 2
Januarii 1818.
keirr Lannisson
frän Halmstads, Höks och Töm
nersiö Härader i Halland.
Hwilka begärdes pä bordet.
Uti arne särskilda, nu ingifna Memorialer-
yrkar Riksdagsmannen för NederCalix, NederTor-
nea och Carl Gustafs Härader af Norrbottens Län,
polian ^acod Uutber^ att nödiga medel mätte an-
siäs dels till uppbyggande af Kyrka och inköp af
Kyrkoherdeboställe i NederTorneä församling, i stäk.
let för de af denna Församling revan uppbyggda,
som wid Gränseregleringen mellan Swerige och
Ryssland fallit pa Ryssa området, och dels till be-
talande af utgjorda dagswerken wid uibylet af
Swensta och Rysta ägor wid gränsen.
Men va BondeStändet fann dessa ämnen sä
Den 2 Januari!. 91
beskaffade, ak! dö för nanva rande ej kunna inom
S-änvet upptagas- utan dek är Riksdagsmannen
Kutbdi-A öppet, akt derom wanda sig i underda-
rushet lkil Kongl. Majit, som, i händelse Riksens
SländerS hörande finnes af nöden, nogsamt lärer
sadanr i Räder inhämta, derest Anfökningarne,viu.
na Nådigt afseende; sä blefwo Memorialcrne i sä-
dant afseende vice Secreterare» tillställda-
Af kefir ffonxson fran Kronobergs Län irl»
gäfwos 2:ue sa lydande Meuivrialer r
i:o Ju mera Länders klimat eller naturliga belä¬
genhet är hardt och af sig sjctft förtryckande, desto
större politisk frihet och desto mindre näringstwäng
bör afwen bland desi inbyggare wara radande, så¬
som motwigt och ersättning för klimakets brister.
En sadan ersättning tarfwar isynnerhet Swea
Land, som under halfwa årets tid, och ofta derut,
öfwer, är tillfruset och öfwerhöljdt nies snö, der de
tama kreaturen under 708 manaders tidrymd
hwarje är mäste inne i warma och räta samt kost¬
samma hus underhällas och uppafias, och hwarest,
under en kort arbetsperiod, inom 405 mänader
alla födoämnen för folk och kreatur bära anstaffaS
och insamlas, hus nybyggas eger repareras, gar-
desgärdar stängas, lradesjorden köras, dikas och gö¬
das, höst- och wärsäd utsäs och inbärgas, jordfruk»
ler planteras och upptagas, samt en myckenhet pu¬
blika onera, fikjutsningar och uppaffiiingar iakttagas
och werkställas.
92 Den 2 Januari!.
Deremot och under den kassa wimertiden, och
isynnerhet under de länga och mörka höst, och min»
lerqwällarne samt morgonotlorna, har jordbrukaren
och deli arbetande folkhopen af manköner föga an¬
nan systelsärtning, serdeles sedan sädeströsken är siu»
råd, än att ät sig tillreda och upplaga någon kör,
vch akerbruksredffaf af träwirke. Under de korta
rvinterdagarne kunna wäl manfolken hafwa göro-
niäl för händer med skogskörsler och brannweds an»
ftaffande; men de länga höst- och winterqivällarne och
mörka morgonstunderne, tillhopa utgörande omkring
en 8:del af allmänna arbetstiden, ga merendels
förlorade i brist af rättighet för dem, att fä till
ofsaln förfärdiga diverse sädana Manufactur- och
Handtwerkeriwaror, som egentligen warit Städernas
Borgerskap förbehällna, samr, wid äfwentyr af con,
fiscalion och sä kallad jagt efter fuskare, förbudna.
Och ehuru uti märt afsides, nära Norrpolen
belägna och pä närande medlemmar folkfaktiga Fä¬
dernesland, med sä länga och märka höst- och win»
lertider, och med sä korta och brädffande sommar,
och arbetsperioder, alla jordbrukare borde under de
förra wara sysielsatte med och inöfwade uri nägon
slags Fabriks-, Manufactur. eller Handtwerkeri-
lillwerkning» men alla Fabrikanter, Mannfacluri,
stek och Hcindtwerkare deremot antingen sjelswe i
mer eller mindre män äga jordbruk, eller åtminsto,
rie äro behjelpelige, emot skälig arbetslön, hivar och
en i sitt granskap, wid andras jordbruk under ben
angelägna hö, och sädesbärgningskiden; har likwäl,
genom ett olämpligt efteraperi frän främmande,
närmare till Solcirkel» belägna och af naturen me¬
Den 2 Januari!- 93
ra gynnade och mera folkrika Landers Skrägillen
och Monopolinrättningar, en skiljebalk blifwit upp»
rattad emellan Landt- och Siadsmanna > näringar,
eller emellan Jordbrukare och Allmogen, såsom pro¬
ducenter af den räa materien, Städernas Handt-
werkare såsom den räa materiens söradlare och Stä¬
dernas Handlande såsom kringspridare bade af den
räa eller förädlade och äfwcn af utländska inkom¬
mande waror, samt i sädam afseende, rid efter an¬
nan, utfärdade en myckenhet Skräsörsattningar och
Handclsreglementen, Ordinaniier, Tillätelser eller
Inskränkningar uri Näringsfriheten, Förbud emot
Landthandel, förköp, oköp och warors stegring, med
mera dylikt, beledsagadk af plikt och constscations
äfwentyr; till handhafwande hwaraf ärer en större
skara af högre och lägre Tjenstemän, Fiscaler, Up-
syningsmän, Waktmästare, mäst tillförordna-, och
med publike löner förses, uköfwer gammal stat, all¬
tid pä jordbrukets och de öfrige fä grundnärinqar-
nes bekostnad, hwilka ändä direcke eller indirecte
förskjuta och frambringa alla Conlributioner och Be-«
rvillningar till StatsCastans utgifter
Deraf har afwen hände, och päföljden har wa¬
rit nödwändig, fäsom erfarenheten nogsamt intygar-
akt hwarken jordbruk eller någon annan stags an¬
tingen grundnäring eller binäring kunnat winn»
nägon förkofran i Swerige: att den arbetande folk¬
mängden mera af. än tilltagit» art oaktadt de sto¬
ra uppoffringar bäve genom privilegier och pennin-
geunderstöd frän StarsCatzan och Banken, som nu
snart under 70 avs tid blifwit gjorde till Fabri¬
kernas uppkomst, de samma likwäl ännu ärv i min»
94 Den ? Januari;.
dre stor och sämre belägenhet, än ds wörö i början
af i^oialet, sam! fordra än widare pub ikt un¬
derstöd; an icke ens Stal och Jern Manufac ur-
smiden ivclat lyckas, ehuru egen rudunaiecia der!;!!
inom Landet finnes i Lfwerstödig tillgäng, och andt?
ligen, aik Soenska jordbruket, som mäst bära tyng¬
den af alla bmäringarnes privilegier, eller, som en
Förfaltare, framlidne Häradshöfdingen Liix, grun.
deligcn anmärkt uti dest Jordbi ukshistoria, mäste
plikta för alla Politikens mifikag, alltjemt genoist
stegrade Conrributioncr och tillökta onerq, blifwit
bibehållet och ännu är i sävan wanmagr, atk Ut.
tändst spaninnäl ärligen mäste infö, ffriswas.
J:g tillstyrker fördenstul! för min del, att en
fullkomlig och oinstränkt Näringsfrihet ma anta¬
gas och proclameras såsom grundprincipen för Swea
Rikes StatsEkonomi, liksom i Konungariket Preus¬
sen redan stett, och att tillben ändan Riksens Hög¬
loft. Ständer täcktes bestyra samt kill Konungens
Nädiga pröfning och sanction hemställa ett kort och
tydligt Lagproject, hwarjgenom alla hittills gällande
Skräförfattningar, Monopolier, Näringsprivilegier
och Handelsreglemenren, af hwad namn och beskaf¬
fenhet de wara kunde, mäge dödas och upphäfwas,
samt hwar och en Rikets undersäte salunda tillä¬
tas, art frill och obehindradt fä utweckla sina ar-
belssörmögenheter, atl fä utwälja och idka i Stä¬
der eller pä Landet det yrke, handrwerk eller han¬
del, hwartill hans häg och anlag, kropps- och siäls-
krafter föranleda, samt han för sig och de sina bäst
och nyttigast finner. Stockholm den 2 Jan. 18*8..
kefir houslon
frän Kronobergs Län.
Den 2 Ianuarii. 9Z
Hwarmed ^on jonsson frän Blekinge, samtlige
Fullmägkige frän Carlstads Län samt i öfrigt Gtän-
dets allmänna röst instämde.
2:0 Det lärer med nuwarande Författningar
wara enligt, art Wägsyner skola hällas höstetiden,
eller tvid stuket af Ocrober mänad, hvilket äfwen
de sednare arén blifwit eflerlefwadt i den Landsort,
för hwilken jag förer talan, och medfört en stor
olägenhet.
Arbetet pä allmänna Lands- och Häradswägar
kan ej med beqwämligher eller lill nytta werkställaS
wid annan ärstid än i stutet af Jnnii och i bör»
jan af Julis mannder, dä dagarne äro länga och
»väderleken merendels gynnande: Denna tiden mä¬
ste wägarne i alla fall iständsäitas, emedan det an¬
nars är och bliftver omöjligt. Wid denna tiden
borde ocksä Wägsyner hällas; ty dä kunde en okun¬
nig Allmoge fä upplysning af Kronobetjeningen och
isynnerhet af medföljande Nämndemän, om rätts
sättet att »verkställa felande förbäitringar.j
Deremot händer nu, att arbetet tvid sistnämn¬
de tid likafullt werkställes; men det besigtigas ej
förr an i flutet af Ocrober mänad, dä ofta 2 az
snöfall redan inträffat, hwilka med töwäder bort¬
gått. Wägen ser dä illa ut; Kronobetjeningen stäm¬
mer till nästa Winterting, och efter hans Synelangd
blifwer ägaren pliktfälld; men detta hjelper ej wä¬
gen till förbättring; hwarföre jag i ödmjukhet will
förestå, der Wägsyner mätte hällas emellan den 24
Jnnii och 12 Julii, under hwilken tid arbetet gö-
96 Den 2 Januari!-
res, dä äfwen Synemänncn kunde underrätta de
Broninqsstylvige om rälra satler huru de felande
förbättringar ssulle fullgöras.
Alt della Memorial bliswer lill wederbörligk
Ulfsson remikleradt, derom anhälleS. Slockholm
den 2 Januari 1818-
kokr jonston
fran Kronobergs Län.
Derwidk^ter ^nZerston frän Halland er»
jnrade, akt, esler hivad han nille päminna srg, en
Författning redan sunneS, som stadgar, alt Wäg-
syner böra hällas tvid den as kolar jonsfon före-
siagne tiv.
Och blefwo härefter deffa begge Memorialer
till Lag- samt Almänna Veswars. och Ekonomi
Utffolken remitterade.
Ett ingifwek sä lydande
Memorial:
I mer än halftannat Decennium Hafwa wi
ögt en Författning om Stängselffyldigheten, hwars
vsustständighet och otydliga innehall gifwit anled¬
ning till en osäker och wacklande lagskipning, hwars
mitzragna principer ofta wällat oratrwisa Medbor¬
gare emellan. En öfwersigt och förklaring af den¬
na Författning har lika länge warit af Nationen
wäntad, som af bchofwct päkallad; och dä jag nu
gär art wäcka den motion, art densamma mä icke
Den 2 Januari!. y?
allenast lampas och rättas efter sanna rättsgrun¬
der, utan äfwen innehålla allt hwav svin rörer
ägostängs,'! , och hwilket nu finnes fördeladt uti ej
allenast almänna Lagen, Utan alwen siere särstilda
Förordningar, anhäller jag tillika, all nasta Ple¬
num, eller sä fort tiden kan medgifwa, inkomma
med min? anmärkningar mot nu gällande, samt mi.
na förslag i afseende pä nya stadgande» i della
ämne.
Lric Lveimton.
Upplästes och blef pä Lric Zvenslons egen begä¬
ran tills widare lagdt pä bordet, pä der han mä
sä tillfälle amner närmare utföra.
Efter uppläsandet af etr sä lydande
Memorial:
Sedan Riksens Högloft. Ständer wid I8t2
ärs Riksdag bestulit, an, i stället för den förut
brukliga Salpeierafgiften, hwarie hemman i Riket
skulle lefwerera Salpeter in natura, i hwilker af¬
seende sä kallade Salpeterlada blifwit Socknewis
inrättade och hwarje hemman Med betydlig kostnad
deltagit, sä wäl uti byggnaden af besia lador, som
Salpeterrudimatcriens ditförande och ständiga sköt¬
sel, samt arbetet wid fiudningen och den derunder
ätyäende wed, hafwa ätminstone innewänarne i den
Provins, frän hwilken jag har äran att wara» fun¬
nit Resultatet icke swaranve hwarken emot det ä-
systade ändamälet eller den kostnad orten fält wid-
98 Dm 2 Januari!.
kännas, ly wid de nu werkställda kokningar hofwa
endast 2 a Z-Lispund Saloeler ivid hwarje lada
kunnat erhrllas, och pä flera ställen inte', imedler-
liv hofwa stora Uppsff-ingar störk, wida öswersti-
gande bet belopp, hwarmed Salveter kunnat fä lö¬
sas, hwilkel slutligen äfwen mast ste, hwarigenvm
orten fact widkännas en dubbel afgift. Jag hem¬
ställer derföre, om icke i de Län, der Allmänheten
sinner mera uträkning att med penningar afbörda
sig denna gärd. ctk pris Malte bestämmas, hwaref-
ter Salpetern singe lösas, såsom t. ex. pä det sätt
Kongl. Maju uti Bref af den 23 sistl. Ockober för
är r 8 i? i Räder befallt, eller nied 7 R:dr 24 tz«
Banco Lispundct, och derwid tillgodonjuta Krono-
betalningen i R.dr 8 §., äfwensom att den, som
tiltredt Salpeter möfwer eget behof, erhölle af Kro¬
nan samma betalning, hwilket sednare stulle leda
derhän, att dä priset pä sädant sätt wore bestämdt
och man dehukom wore försäkrad om en ständig afsätt¬
ning, enskilda personer skulle uppmuntras alt an¬
lägga sä beskaffade planllador, som derigenom för
dem kunde blifwa lönande, hwaremot och dä de
Socknewis äro inrättade, ändamalet aldrig kan
fullkomligen winnås, emedan de flesta hemman aro
belägna ofta 2 mil och deruröfwer frän sjelfwa la¬
dan, hwarigenvm jordens tillbörliga skötsel ej all¬
tid werkställes, och desiukom en sädan mängd hags-
werten fran åkerbruket borttagas, genom det bestän¬
diga arbetet, att afkastningen alldrig kan blifwa
swarande mot kostnaden»
Om wär hemställan ffulle winna Standeks
Den 2 Januari!.
98
bifall, anhalla wi, att den warder lill »vederbörligt
Ulstorl remitterad.
^ncler? Kition, olok Oiofsson,
^kiködaasFuuniägll»; för Riksdags - Fullmäg,'ig
Anförde Liic Svensson frän Bohus Län, att dä
yet worc af erfarenheten wisadt, art åtskilliga Lands,
prter äro oförmögne anffaffa Salpeter in narura,
och Kongl. Maj:t af fädan anledning redan i Nä,
der bewiljat, art fädane orter fä emot bestämdt pris
lösa Salpetcrgärden för innewaravde är, trodde han
det qf RiksdagsFullmägtige frän Carlstads Län
gjorde förslag, att sädant äfwen mä för framtiden
fortfara, i- fä mätko billigt och nyttigt, som han
hemställer, om ej underdånig anhällan mätte hos
Kongl, Mastt framställas, det Kongl. Maj.t täck,
tes hwarje är bestämma dek pris, ester hwiiket Sal¬
petern finge af de ffatlskyldige löfås pä de orter,
der lefwerering in natura ej kan ästadkommas, häldst
desse orter derigenom undweke, att om denna kfwe.
rering ingä öfwerenskommelfer med cnfkilda specu,
lanter, hwilka wid sädana tillfällen alltid sörslätt
ockra pä Allmänhetens nöd och rrängmäl.
Häri instämde äfwen ketter Anckersson och
Lärje Lörgesson frän Halland, Fultmägrige frän
Gottlands och Orebro Län samt i öfrigt Ständets
allmänna röst; och beslöt Ständet, efter derom
Gillberg? Näs och
Grums Härader.
frän Wermland och
Jösse Härad.
Larg Hnöersson,
frän Kihls Harad i be¬
rörde Län.
1SV Den 2 Januari!'
gjord framställning af ^on jonston frän Blekings
och Gullers Danielson frän Elfsborgs Län, att
allmänt underdånigt Vejmar skulle i enlighet bär»
med författas, samt ä SkändetS magnar af Tale-
mannen understcifvas och till Kongl. Maj:r in»
glimås; till hwilken ända Protocollsutdrag härom
skulle Enskilda BeswärsUijkottet meddelas, för akr
med försiag till den underdåniga Beswärsskriften
inkomma.
Till Ständer hade wäl RiksdagsFullmägtigen
för Carlstads. Elfwcdahls och Nyeds Bergslags
Härader af Carlstads Län, Olok Olsson, inkom¬
mit med slt Memorial, hwilket nu upplästes, och
hwarmed samkelige Fullmägrige frän samma Län
sig förenat, innehallande begäran, ari de Inne»
»vanare Uti Wermland, som under be senare mist»
wäxtären blifwit med Spannemäls-undsättning bi.
sprungne of Allmänna Magazinsinrättningen, mätte
förunnaS återbetala drras Spannemälsskulder efter
billiga, och i förhållande lill SpannemälenS wärde,
den tid den erhölls, upprättade taxor, antingen
med säd eller med penningar, efter hwars och ens
beqwämlighet; men dä Ständer med denna fräga
ej kunde taga befattning, uran densamma bör
»väckas ä ort och ställe, som rvederbör; sa bles Me¬
morialet Olok Oisson äterställdk»
Sammaledes moro kill Ständet ingifne
1:0 Ett Memorial af son sönston frän Mal¬
möhus Län, angäende disposition af Marknads¬
platsen wid Annelöfs Bp;
Den 2 Januari!. roi
2:0 Ett Memorial af Olok Usnston frän
Blekinge, angående lindring eller befrielse, eller ock
förändrad fördelning och uppbördssätt af den Carls-
crona Stad bewiijade afgift till en Stenbros upp¬
byggande.
Men BondeStänder fann ej besia frågor af
ben beskaffenhet, alt Ständet dermed kunde taga
någon befattning.
Ett af kääns keil rotan fran Blekinge in-
Zifwet Memorial upplästes, af följande innehall:
Säsom följd af de bemödanden, hwilka ivid
sistsedne Riksmöte ägt rum, i afsigt akt lifwa och
uppmuntra åkerbruket, blef rväl fastställdl, att Ban¬
ken, efter förefkrisna grunder och emot wisia wilkor,
skulle äga, atk, lill befordrande af nyttiga odlingar,
lill och med ar >520, utlåna omkring 600,000
R:dr, sä att ett wisit belopp deraf finge ärligen
ulga; men dä den salunda anslagne primitiva fon¬
den och hwad deraf ärligen kan uilänas, endast är
«tt anse såsom ett medel till utrönade af behof och
nytta i sädant hänseende, utan ait, i närwarande
penningelösa lid, uägot egentligt stöd, för den till
Statens bestånd hufwudfakeligast bidragande hand-
tering, derigenom kan sägas wara wunnet, enär
en högst ringa del af redan anmälde Sökander, in¬
nan den för ulläningcn bestämda tid, kunna haswa
att förwänta nägon undsättning, och öfrige i lika
behof warande mäste se sig alldeles utesiutne i
brist pä tillgäng; sä lar, med bestånd af en i er¬
farenheten grundad -swertygelse om merkliga be-
t02 Den 2 Januaris.
hofwet af de! frän alla Rikets provincer högs! pä«
kallade biträdet, något lwtfwelsmäl icke böra äga
rum om nddwändigheten, alt öka det nu redan
fastställde anslaget till ett belopp, som nägorlundg
stär i jemförelse dels med företagets ändamål och
dels de biträden andra näringar, och synnerligen
Manufackureriie, af det Allmänna erhållit, särde¬
les som de penningeförsträckningar, hwilka lemnäs
ät jordbruket, i afsigt att derigenom bereda desi
utwidgande genom nyttiga odlingar, ofelbart öka
Landets produckiva krafter, samt, med iakttagande
af de för återbetalningen gifne föreskrifter, bestäm¬
ma den genom stikå Länebikräden i omlopp kom¬
mande penningestvck, till den nödmändiga circula-
tion emellan Läntagare och Förlagsmannen, nem¬
ligen Banken, som, för akt stadga en rigkig om¬
tanka hos Gäldenären, act fä hastigt, som med sa¬
kens natur är enligt, ätergälva ett wunnet förskott,
alltid blifwit gagnelig. Jag anser för öfwerflö-
digt, att i närwarande upplysta lidehwarf behöswa
fästa mig wid bewisandet af ve större bidrag Sta¬
ten frän Jordbruket söker och mäste söka, samt, i
förhälland? dertill, hwad Staten är skyldig denna
handtering, och jag tror icke eller, att min ätgärd
erfordras, till utredande af der förhållande, hwari
Landtbruket för närwarande, i brist af krafter hoS
odlaren, sig befinner, i jemförelse till hwad det.
samma, genom ett klokt anwändande af Bankens
Länespstöme, snart nog lär kunna uppbringas; enär
de i flesta orter inrättade Landthushallningssällsikap
säkerligen böra haswa sig bekant och kunna upp¬
lysa, akt flere hundrade tusen tunneland jord annu
ligga snart sagdt ofruktbare och erbjuda odlaren de
Den 2 Januari!. ioz
yppersta tillfallen skr egen och allman winst, dä
likfullt Spanncmä! frän utrikes orter mäste inför»
strifwas, och Landets redbarhcter anwändas kill
anffastandet af en wara, som i tvär: eget störe
kunde frambringas; men det är Landkmannens
tryckta tillständ, den mindre kraftiga uppmuntran
och hjelp för uiförande af sina företag han hittills
fakt lana, samt ändteligen Statens till en stor del
deraf föranledda wanmagk, som bör framkalla ekt
»verksamt och stadgadt beslut, akt pä elk för Na¬
tionen gagnelig! och hedrande fart söka gifwa lif
äk den källa, frän hwitken wi icke fåfängt manta,
om icke rikedom, Åtminstone mära rältstaffne be¬
hof, tillbörligen uppfyllde; och wägar jag derföre
förestå, att, under redan stadgade grunder för rän.
taö erläggande och återbetalningens »verkställande,
cinstaget för Bankens utläningar lill odlingar mä
sä ökas, att Zoo,oao R.dr ärligen i sädanl ända¬
mål mä fä för Landet urgä, och hwilket ärliga an.
stag fä länge bör utgä, tills en lika summa i och
för odlingslänen ukgäkr, som den, hwilken Manu-
facturerne erhållit; hwarefter och genom den fort¬
farande fond, som medelst en Ztedels ärlig inbe¬
talning of erhällna Länen i Banken beredas, lane.
rätten komme att för den behöfwande odlaren »vid¬
taga.
Ehuru detta nu föreslagna understöd icke pä
längt när swarar emot hwad dertill fordrades, har
jaq dock icke trott lämpcligt, att söka biträde äl
Jordbruket i annan jemnförelse, än de ät öfrige
Näringsgrenar lemnade understöd synas gifwa
rättmätiga anspräk pä en lika uppmärksamhet, och
skulle jag stakka mig, jemte Fäderneslandet i all¬
204 Den 2 Januari!.
mänhet, ganffa lycklig, om der more äk della Riks¬
möte förbehållet, art haswa åtminstone uli ckt räll»
wist förhällande och sä midt möjligt warit, sökk
öppna wäg till en sä länge saknad uppmuntran är
nyttiga företag i Landthushällniitgs,vägen.
Jag föreställer mig lätt, att mitt förslag icke
äger den fullkomlighet, som för »verkställigheten er¬
fordras ; men dä jag ar öfwertygad, akt mänga
bland Rikets Ständer finnas, som med mig dela
lika tänkesätt och derjemte äga förmåga, att upp»
ställa den plan, hwarigenom framgången befordra¬
des; sä ar det med glad tillförsigt till deras bi¬
stånd, som jag anhäller, att denna min motion mä
winna den handläggning, svin ärendets beskaffenhet
och sakens »vigt fordrar. Stockholm den 2 Jann»
arii 1818.
^läns kekr^on,
Fullmägkig för Listers Härad
i Blekinge.
Och sedan ^on jonston och Olok LILnskon frän
samma Län, ^nclors Cliston frän Wermland, samt
kelter?etar5ton, 8ven Mänsson och k,ars Olsbon
frän Calmare Län härmed sig förenat; blef detta
Memorial lill Stars- och BancoUtstorkens hand¬
läggning ofwerlemnadt.
Riksdagstnannen Larl kreäric Ler§ frän Bo¬
hus Län uppläste följande 2:ne Memorialer:
i:o Kongl. Förordningen om Swalg och
Dryckenskap af är i8rz stadgar, att den, som be¬
finner
Den 2 Iannaril. ro5
finnes rörd af flarka drycker, stall lill böter,
flock - och fästningsstraff i succesiiv ordning warda
ansedd. De^ka obeiiämsa, swäs,vande, ordet rörd,
har lenn,al ekl alltför frill spelrum ät äklagaren
till A linänhetens oroande och chwanerande, och har
warit en sa indrägtig penningenoi för honom sielf,
alt jag, will ne kill dek djupa mitznöje deröfver rä¬
der, rror en motion vin ändring häruli wara bil¬
lig och nödig, sam bekymrar mig föga, om dea
skulle anses besynnerlig.
Det har aldrig warit någon sann tänkares
princip i Lagstiftning, att med flraff belägga sä.
dana sel, hvarigenom ingen oräilmisa eller wald
tillfogas personer utom mig. Wore likwäl det
ifrägawarande selet alltid lika beroende af menni-
stans moralitet, och icke, som oftast, af desi phy-
sista tillstånd, kunde stadgarne deremot öswerallt
och lika strängt handhafwas, stulle sist af alla min
röst mot deni höja sig; ty njutning af flarka dryc¬
ker ar ej för mig något behof. Nu frägar jag,
med den frihet min plats i samhället bjuder mig
och den jag med warma alskar, fcagar huru man¬
gen här uppstär frän Konungens Tassel, eller frän
de bord Landels Medborgare har rinder Riksmö¬
tena ät hwarandra bereda, utan akt känna sig lyck¬
ligare och gladare än han ditgick? han är dä,
efter hwad i äberopade höga Förordningen antages,
rörd, ehuru ingen olägenhet derpå följer, ty en
högre ståndpunkt i Samhället sträcker öfwer ho¬
nom sitt skyddande palladium; men rärtwisan sörjer
öfwer en stillnad, som hon ej erkänner, och pa.
BsndeSt. prot. 1317, isis- B. n. 47
,-)6 Den 2 Ianuarii.
kallar samma rättigheter för Sönerne af ett lika
Slffadt Fosterland.
Jag wägar derföre yrka, ait det öfwerstöd,
som inom wart Ständ fält namn af fylleri, ej bör
beläggas med böter, utom dä allmän förargelse
dermed bliswit wallud, eller sidowördnad mot Auto-
riieter, Embets- och Tjenstemän, sami oljud, siags.
mäl eiler andra broktslighetcr derunder blifwik ut.
Lfwade; jag yrkar äfwen, alt stock' och fästnings,
straff, såsom icke tjenande till nägon förbättring,
icke mera ma tillämpas pä sädane brottsligheter,
sä mycket mera som posiktva straff har icke kunna
wara nödiga.
Jag hoppas för denna motion det alfwarliga
afseende ämnet fordrar. Jag kanner den stöna
önskan hos Landets Wise och Fader, att rältwisan
mä bli lika delad ät alla. och jag anropar dem
om medlidande för mangfaldiga torftiga Hustrur
och barn, som grymt lida för andras fel, dä Hus.
fäverna bragt sig i fattigdom, genom ofta förnyad
lösen frän ett nesligt straff, hwartill de — mä
hända ej uran allt föranledande frän Lagarnes
stda gjort 6g skylinge.
Att detta Memorial till wederbörligt Utskott
mä blifwa remitteradt» anhälles ödmjukeligen.
Slockholm den s Januari 1818.
0. k. Ler§,
Riksdagsman för Inlands
Södra och Torpe, samt We«
strå Hisings och Säfwedals
Härader.
Den 2 Ianuar!i. 107
Med delta Memorial sörena lig ^soliannes Oloks-i
tori och kelar jonston frän Elfsborgs Län.
Remitterades till Lagutskottet.
2:0 Bland de anstalter, som särdeles förtjena
Allmänhetens uppmärksamhet, ar tvistcnigen All-
manna BrandförsäkringsInrättningeii. Uppw':xctr
af Nationens penninga, har den nu ernart ven
fasta gäng och den säkerhet, åtminstone för den del
deras, som rörer Landet, art den under ordentligt
handhafwande till sitt bestånd bör wara otwl wel-
aktiq. Hwar och en som i berta Werk brand,
försäkrat sine åbyggnader, kan ej annat an interes-
sera stg för dest styrelsesätt; men de underrättelser
derom stundom lemnäs kill Allmänheten, tillfreds¬
ställa föga de fordringar, den i detta afseende karr
göra, emedan ingen Asturance-tagare ur Directio-
nens summariska uppgifter kan inse ränlebrloppek
för ullänta Capitalerne, afiöningen för W^rkelS
Embets- och Tjenstemän, utgifter till andra kost¬
nader derwid, sättet för utläningar och säkerheterr
derföre, om nägra förluster drabbat fonden, hwil-
ket ar mycket troligt, samida mänga Debitorer,
efter hwad en gäng blifmit antaget, och försäkring
pä sin heder om »vederhäftighet, bekommit Län,
och äfwen lätteligen kunnat hända, om Dircctionen
länge fortfarit art beläna smärre Fastigheter med
hälften af Asturancesumman för ä dem uppförde
Byggnader. Saknaden af alla säkra underrättel¬
ser härom hindrar denna »välgörande Inrättning
frän den omfattning den kunde äga och rubbar
Asturance-tagarnes förtroende till densamma.
io8 Den 2 Januari!.
Mä handa inwänder man, att det är destes
ensak att derwid bewaka sin fördel, dä, i händelse
af brist, hwilken man dock ej kan befara, de sjelf,
»ve och icke Nationen derwid komma att tida.
Delta inkast tyckes dock ej wara grundligt. Fon»
Ven har wäl uppstätt af Asiurance-tagares inbe¬
talningar, men veste kunna icke äterfäs utan wid
inträffad Brandstava, och dä sädane olycklige hän¬
delser desi bättre inträffa sä fällan, att betydliga
summor blifwik samlade i öfwerstott, hwilka icke
tillhöra Asturance-lagaren, som endast kan fordra
uppfyllandet af det Contract han ingätt; sä mäste
de tillhöra Inrättningen, och venna tillhöra Slaten.
En noggrann och ordentlig styrelse af ett sä-
dant Werk mäste således wara en national önskan,
och dä de förmodanden man om förwaltningen, ur
bristande upplysningar, kunnat hysa, mä hända,
warit obilliga, ehu u ur lika skäl ursägielige; sa
mäste det wara kärkommet för respecliva Directjo-
uen, af hwilken jag icke känner nägon enda person,
att cffenttligen fä wisa sina Åtgärder i det lius,
hwarje redlig man önskar öfwer sina handlingar.
Jag får derföre ödmjukeligen föreflä, ari All¬
männa Brandförsäkrings-Jnrättningen, såsom en
Nationens tillhörighet, ställeS under tillsyn af Ri¬
kets Högloft. Ständers Fmimäqlige för Banco-
och Riksgälds Werten samt Revisorerne der vid,
akt Rikeis Högloft. Ständer gifwa dem i delta
afseende behöriga föreskrifter och art allt hwad som
rörer ofra berörde Werk, sä osta behöflig! är, ge-
<ram trycket meddelas Allmänheten.
Den 2 Januari». i°9
I sammanhang härmed, fär jag yttra den ön¬
sta», att någon del af Fondens räntor, hwilka nu
icke ärligen bchöfwa in toto läggas kill Capiraler,
mätte ansläs till premier ät bein, som pä Lander
bygga Stenhus; hwarkill den hittills bewiljabe ef-
tergifk af 20 ärs personelle uistylder warit föga
lockande.
Jag anhäller ödmjukeligen, att detta Memo¬
rial med de öfrige relpectiva RiksStänden mätte
communicsras och till wederbörligt Ukstott remit¬
teras. Stockholm den 2 Januari 1818.
L. k. Ler§,
Riksdagsman för Inlands
Södre och Torpe, samt Wä¬
stra Hisings och Säfwe-
dals Harader.j
Remitterades till StatsUtstotlet.
Uplästes ätstillige frän Högloft. Ridderstapet
och Adeln, samt Wällofl. BorgareStandet ankomne
Protocollsukdrag, hwaraf inhämtades, att förstbe-
wälle RiksStänd
Den 27 December
beflutit, att, sedan ExpeditionsUtffottets Memo¬
rial, om en förbättrad Redaktion af Bihanget till
RiksStändens Protocoll, blifwit af Högloft. Rid.
derstapet och Adeln bifallet, den föreskrift borde
sanuelige Riksens Ständers Utstött meddelas, att,
i samma stund, och ej senare, som deras Berän-
Ilo Den 2 Januari».
Landen inga lili RiksStänden, jemwäl meddela
ExpedilionMtskoktct samma Betänkanden till tryck¬
ningens besörjande och i en nummerföljd för hwarjs
Utffolt ifrån Riksdagens början;
Den Zc> December
Återremitterat BancoUistotters Memorial med
Verwid g.wrve anmärkningar, angående föreskrift
för Discont,ne, akt wid inbetalningar af Län,
emottaga DiscomAsiignalioner m. m.,
samt remitterat
till StatsUtflottet:
i:o Etk Älemorial, som bifogades, af Grefwe
Anckarsvärd, Vlicstael, innehällande det förslag,
atr, wid ve kommande Riksdagar, TalcmansTaff»
larne mätte afstaffas, samt endast TalemansKlub»
Larne bibehallas; jemre de af Friherre Lesterström,
Rustoll, wid berörde Memorial gjorde anmärknin¬
gar;
2:0 Ett Memorial, som jemwäl bifogades, af
Herr Silfverstolpe, (rustak ^krakan,, angäende
Swenffa Minisiem I,sZersvLr68 fordran hos
SlarsWcrket;
Z.o Ett Memorial af Grefwe von koten,
kodert, angäende Lön för Secreterare» wid Öf»
rverJägmästareEmbetet;
4:0 Trenne särskilde bilagde Memorialer af
Herr 8ckut2ercrant2, fokan klerman, angäende
dels tillökning i contant inkvartering för Flottor-
nes OfficereCorpser, jenne de civile personer, hwilka
ingwarleririgsförmon tillkomma, dels förhöjd be-
Den 2 Icrnu-m. nr
klädningshjesp för UnderOfficerare wid E)rlogs och
Armeens Flottor» m. m., samt dels någre jemk-
ningar uti aflöningSförmonerne för en del af de
uti Förwaltningen af Sjöärenderne beflntelige
Tjenstemän;
till Stats - och BancoUtflotkn :
r:o Elt Anförande af Herr Leäerlclrölä,
ker Lustres, innefattande anmärkningar wid Herr
lVtunck. ak stolenlckölsts, Dl>er!iar6, angående Fi«
nancerne, förut afqitne Memoria»^ äfwensom Herr
Ulurick. ak stotentcstölsts swar pä Herr Lest^r-
lcstölcls berörde anmärkningar, jemte de af Herrar
Stsernlckans, ^ok. ^br-, von Dieanät, Daniel
Vilkelm, och LeäertLlroist, rörande saiuina ämne
asgisne yttranden;
2:0 Ett den 27 December afgifwet Mems»
rial af Friherre Stael von wolstein, Lorsttr Dust--
vi^, angäende inlösen för Difconrernes Astigna-
tioner, jemte de af Grefwe klaten, Lalrar, och
Friherre Stael von wolstein, den ZO December,
rörande samma ämne, tngifne yttranden;
z:o Ett yttrande af Grefive von Schverin,
krestric LoZialaus, röra»'.de skyndsam pröfning af
Kongs. Maj:ts Nädiqa Proposikioii om Allmänna
Penningerörelsen och Mynlwärdeks upprätthällande,
jeinte de af Herrar Vennerstam, polian, lleisken-
stiölcl. Larl Dreclric, och ?Ltilman, Otto kreäric,
rörande samina äinne afgifne yttranden; i
till Allmänna Besivärs- ochlEcsnomi-
Utstottet:
1:0 Eft Meimrial^af Herr llartLen^elmz
nr Den 2 Ianuarii-
Larl fsolran, angående hämmande af yppighet och
ösrverflöd ;
2:0 Twenne af Friherre äVranAel, käenninA,
och Friherre Sparre, Sixten, ingrfne Anförande»,
innefattande yttranden i anledning af EconomilU.
skottets den 27 December till Ilrfkoktet ä.erremit»
terade Betänkande, angående fortfarande af den
fria Husbehofsbrännwinsbraiuiingen;
till LagUtffottet:
Etl Memorial af Herr sfSillen, Larl 6ullgf,
angäende förklaring af Lagens stadgande» om Testa-
mentén;
samt att WLllofi. VorgareTtändet,
Den ga December,
tvid förnyad föredragning bifallit StatsUtskoltcts
Utlätanden of den 24 December: i:o i anledning
as Kongl. Maj:ts Nädiga Remi§, angående Nt-
revningsmännens i aflidne R?gerinqsRäder von
Sckervens Sterbhus Anio?,»ing om Utbekommande
af en fvldran hos StalsWerker ; 2:0 uppå Kongl.
Maj.-ts Nådiga Proposition, angäende erforderlige
kostnader i och för upplärandet af Kongsholms
Kronobränneri-Byggnader till Kurhus för Stock»
holms Stad och Län; z:o i anledning af Herr
lu. ch>. LdelbertzS Memorial, om underhällande af
Landscrona Stads Hamn; samt 4:0 angäende
samme RiksdagsFullmägtiges Memorial, om Ar¬
bets» och CorrectionshliS'inrättning i Malmöhus
Län: samt återremitterat, med gjorda anmärk¬
Den 2 Januari!- nz
ningar, ErpednionsNlikokteia den 19 December
aflatne Memorial, angående förbättrad redaction
af Bihangek kill RiksSlandens Proiocoll; och i
öfrigt remitterat,
' till StatsUtffottet:
r.o Herrar ^rlvicissons, Wistebergs och
l^efflers Bleinorial, angående ös»verflyk?niiig ä
RlksSraten af lostnaderne lill underhällande af
Policeinrältningen i Götheborg;
2.0 Herr 1'KunelIs Memorial, rörande be»
»viljande af et» Län utaf Statsmedlen ät Carls»
crona Stad, till understöd för åtskilliga allmänna
Anläggningar derstädes'»
g:o Herr Winbergs Memorial, anqäende yr»
kad Läneräktighet u:i Manufactur-Disconten för
Skeppswarfs-ägare uppä oförsälde Skepp;
4:0 Herr kjsllanstsrs Memorial, angäende
förlängning af redowlsningskiden för nästinstun¬
dande Krono-uppbörd;
Z:o Herr Kjellanstertz Memorial, angående
ändring uti nu gällande föreskrifter om Magistra»
ternes skyldighet, arr förmura en nyckel till Landt-
Ranteriernes Catzakistor;
6:0 Herr Lesterborgs kill Protocollet för den
23 December afgifne Anförande, innehållande
hemställan, att de frän ätskillige Embetswerk in¬
fordrade Vetänkanden, rörande luxe - och öfwer-
n4 Den 2 Januari!-
siöds-lagar, äfwensom de försiag, hwilka till Kongl.
Maj:l i underdänighet inkommit, angående en np
HandelsOrdning och Förordningar om Handtwer-
kerrerne, Gerningsmäns antagande m. m. matte
pa Statens bekostnad till trycket befordras; tillika
nied ve wid H rr LeäerborAs berörde anförande,
den zo December, mi S andel gjorde anmärknin¬
gar z
till BancsUtskottetr
Herr I^iultröms Memorial, innehällande för¬
sina, att Riksens Högloft. Ständers Bank hädan,
efter endast matte komma att utgifwa större sedlar
af nägra wista valeurec;
till Lagutskottet:
r:o Herr vilborg Memorial om ändring
Uli Förfatrningarnes siadganden, rörande beloppet
af de belöningar, som för upptäckt af efterapare,
förfalskare och ntpränglare af Banco- och Riks-
gäldösedlar bestäs;
2:0 Herr krestins Memorial, angående än¬
dring uti hwad 24 Lap. i. Z. RätregangsBalken,
vm domförr antal Ledamöter uti Rädstuswu- och
Kämners-Ratt, förmär.
Och blefwo deste Protocolls-utdrag lagde till
Handlingarne.
Skändet ätftiljdeS kl. half till z e. m.
lät luxra. In 66sm krcuocolli.
Olok Werlin.
Den Z Januari!. nZ
1818, den 5 Januarii.
Plenum kl. ro f. m.
Efter förrättad bön, blef Protokollet för den
s dennes justeradt.
A nyo föredrogs det utaf polian ^iklunst
frän Westerbotten, samt Olok VVLström och fo¬
bian Rutberg frän Norrbotten ingisne, sedan sista
Plenum hwilande Memorial, angående yrkad rät¬
tighet för Kronofogdarne till lösen för meddelte
UtmätningsOrdres; hwarwid BaneoFullmägtigen
^näsr8 Daniello!, frän Elfsborgs Län yttrade,
Vet han ej wille bestrida hivad i detta Memorial
blifwit yrkadt, oaktadt samma fräga redan wid fö-
regäende Riksdagar förewarit och blifwit lemnad
utan afseende; men att han önskade wid detta till.
fälle fä fästa Ståndets uppmärksamhet pä en om,
ständighet, som härmed agde oskiljaktigt samman¬
hang, och som, ehuru den alldeles icke inträffade
i hans ort, likwäl försports frän andre Län, i
följe hwaraf han uppläste detta
Memorial:
Den Författning, som är widtagen i nagra
fä Län, att Kronofogdar wid private Utmätningar,
icke aga akt begagna hwarken Länsmän eller Fjer-
dingsmän, och som troligen har det wigtiga ända-
mäl, att de sistnämndes std endast Sgnadeö ät till¬
n6 Den 5 Januari».
synen as Polic-m och ordningen inom Länet, more
högst priswärd, om lönerne swarade emot deras
oumgängliga behof, och om Allmänna Crrdiien
kunde sä äkerställas» atl Execuiionsmälen minska¬
des, och icke, som nu, utgjorde den widlystigaste
delen as Kronofogdens befattningar; men dä den
indelta lön af tillsammans rZ R:dr- en Krono,
fogde bestås för gme sa kallade FoqdeTienare,
hwilka i sa bejkaffadt förhastande oumgängeligeu
erlordras, pä intet särk godlgör deras underhäll och
aflöning; dä Länsman och Fjerdingsman pä de
flesta ställen tjena utan Boställen, och somlige med
högst ringa, andra ärer utan ast flags lön sä alt
den inkomst Kongl. Taxan af den 27 Maj 18 i,
för private utmätningar dem tillägger, alltid warit
beräknad såsom det hufwudsaklig iste för deras
bergning; dä Policen, i ordning ställd och med
ordning handhafd, icke ensam kan eller bör upp¬
taga den tid, som förr för de sammanflagne be-
faltningarne warit tillräcklig; dä högstberörde
Kongl. Taxa, hwarmed afwen andre Författningar
Mä jemnföras, bestämdt utmärker, att private ut¬
mätningar kunna Länsmän och Fjerdingsman an¬
förtros, efter arfmode i sädana fall är stadgadt,
och dä fluteligen, i detta hänseende, likstämmighet
i Länen bör winnås och bibehällas, och osman-
nämnde Tjenstemän, under skiljaktige Länsstyrelser,
icke ätskiljaS till rättigheter och förbindelser, för-
anlätcs jag anhälla om det Hederwärda StSndets
medwerkan och förord till det stadgande, att Läns¬
män, Nämnde, och Fjerdingsman mä af Krono¬
fogde pä dest answar kunna beordras till »verkstäl¬
lande af privale utmätningar, sä att hwad deremot
Den 5 Ianuarn- 117
af en esler annan af Herrar Landshösdingar kan
wara förordnad! mä genast bliftva utan werkan.
Stockholm den Z Januarii 1818.
Danielson.
Hvilket, sedan samtelige RiksdagsFullmägtige frän
Gottland och Halland sig dermed förenat, rcmikte-
raves, jemte förberörde Memorial i samma ämne,
till LagUifforkelS handläggning och utlåtande.
Dä nu ater framtogS RiksdagsFullmägtiges
frän Ö ebro Län inlemnade, sedan den 23 sijtledne
December hwilande Memorial, angående uteslu¬
tande besittningsrätt kill Bergsmanshemman mm.,
fann det Hederwärda Ständet för godt, att, med
fönbemälke Fullmägliges begifwande, käla vetta
Memorial förfalla, hälst deri more inblandadt ett
ämne, hwarom Släudet ansäg mindre lämpeligt att
wäcka fräga.
Det af polian gutberg frän Norrbotten sista
Plenidag ingrfne och pä bordet lagde Memorial,
angående jemkning i Noteringen wid Kongl. We¬
sterbottens Regemente, företogs nu ä nyo, derwid
josian VVikIunä frän Westerbotten uppläste föl¬
jande
Anförande till Protokollet:
Dä jag sista Plenidag begärke Brödren kur¬
berg Memorial pä bordet, angående ny Rote-
jemkning i Westerbottens Län, war dek i afsigt att
derwid fä göra de grundade anmärkningar, hwartill
n 8 Den Z Januari!-
vmständigheternc föranleda. Ari Rutberg lillåker
sig rättighet föra nägon talan för Westerbotten,
annu mer an omstöpa hela Länets Rotering, före¬
kommer mig mer an besynnerligt, dä hmarken wära
heligt besvurne Grundlagar lara tillöka, ännu
mindre befalla, att inblanda sig i andra Läns en-
fkilta saker, eller inwänarne sielswe sädanl begärt,
i hwilket sednare fall Fullmagt borde uppwisas.
Twartom hafira de till mig, såsom deras med en¬
hälligt förtroende utsedde Ombud, aflemnat alla sina
beswarspuncter som de funnit nödige, och hwilka
jag är likså willig som stylvig att i behörig ord¬
ning befordra. Det obudna besvär och förtroende
kurdsrA sielsraget tillwällat sig, lärer således wara
alldeles öswerstödigt, om icke olagligt, och torde
wara bäst, att en hwar werkar i sin krets. För
öfrigt, hwad sielfwa hufwudsaken angar, ar Note.
jemkning i Länet redan ar 1765 wederbörligen
werkftälld, och den anledning han tilltror sig hämta
af Riksens Ständers tillstyrkan om jemkning i
Bälsmanshället i Blekinge Län, ar sa mycket
mindre grundad, som Bätsmanshället i Blekingen
för ingen del har sammanhang med Noteringen i
Westerbotten, hwilken är behörigen saststäTd» An¬
nars synes det skulle kunna begäras jemkning pä
jemkning och en ständig omkastning, som alltid
medförer Rotehällarnes bade oreda och osäkerhet;
och om för kutderZs hufwudmän nägor är att
jemka, mä de jemka moni sig sielfwa. En hel an¬
nan jemkning an denna, ar jag älagd art för mine
hufwudmäns wägnar genom särskildt Dictamen
begära, i afseende pa de i orten tillkomna nya
Hemman och Nybyggen. Detta allt gäller hwad
Den Z Januari!. ns
Westerbotten angar; men det har också fastat min
uppmärksamhet, art, ehuru UutberZ, säsom blott
Fuitmäglig sär den minsta delen eiler blott twenns
Socknar af Norrbottens Län, magar fia uppkasta
frägan för hela Läner, da likwäl de öfrige twenne
Medbröderne, som föra talan för större delen
deraf, den samma motsäga och bestrida. Det ar
icke min sak, att i Vet afseendet hondm wederlägga,
men det synes dock mycket sannolikt, ait han har¬
wid antingen har något enskildt interesse, eller ock,
som det sages, att han ej ar Bonde och genom
egen erfarenhet försökt de swärigheter ifrägawaran-
de omkostningar förorsaka. Jag är således af
deste anledningar föranläten, att helt och hållet pä
det högsta protestera emot kutborKs gjorda motion,
hwad Westerbotten angar, och att, om han icke,
som dock torde wara rädligast, aterkager sitt Me¬
morial, derpå ej bör hafwas afseende; samt, i hän¬
delse af rcmist, att detta, tillika med hans Memo¬
rial, till behörigt Utskott remitteras.
Stockholm den Z Januarii 1818.
j. I.. Niklunst.
Under förmälan att det rörde samma ämne,
uppläste Olok ^Vikström frän Norrbotten eik fä
lydande Anförande:
Öfwer min Medbroder jacob josian kmdergs
fran wart Län förledne Pteilidag ingifne motion
om ny Roterings-jemkning öfwer hela Westerbot¬
tens Regemente, sär jag i all ödmjukhet derwid
följande anmärka.
12» Den 5 Ianuarii.
Hivad han söregifwer, som skulle Kongl. Ma!:ks
Befallningshaftvande bäve uti Norr- och Wester¬
bottens Län, samt Chefen för samma Regmeiue
haswa anfelt nödigt, all ny Noteruigs-iemkning
kunde ske, torde wal warit möjlig:, i afseende pä
de Nybyggare, som, efter frihetsårens förlopp,
blifiva sikaulagde och således borde Noteras; men
aldrig har det warit deras mening, au gamla Ro«
teringen dermed skulle rubbas, utan au sädane
Nyhemman skulle inroteras inom det Compagnie
de finnas.
Wid Kofringen, som förrättades i Wester¬
botten är 1696, äkog sig Allmogen Socknewrs en
eller twä Socknar om hwart Compagnie, allt efter
Socknarnes storlek, som der efter öfwercnskommttse
Med Hennes Kongl. Maj:t Drottning
den 6 April 1649 afsimade Contract ulwijar art
inom hwari Compagnie halla ett wistt antal Sol¬
dater, utan någon sammanblandning med de andra
Compagnierne, mycket mindre med hela Regem:»,
tet; hwiiken Rotering allt sedermera har följts
och efterleiwals till är 1765, dä, enligt Kongl.
Maj:ts Ailernadigste Förordnande af den 26 No-
vnnber >763 för Kongft Maj.fts Befallningshaf»
wande i Länet och för RegemenlsChesen wid Re-
flen,entet, att ny Rokeriitqs jemkning wid nämnde
Reg mente inom hwart Compagnie skulle företa¬
gas, dä derwid ingen annan jemkning kunde ästad-
kommas, än att den ringa olikhet, som kunde staf¬
wa tilldragit sig wid Noteringen inom wista Com-
pagnier, samt andre nödige ändringar, dä blefwo
rättade; hwilket höga Contrakt, jemte berörde No¬
terings
Den 5 Januari!. 121
terings jemkning, äro as Kongl. Majtt kill alla
sina grunder stadfästade; och emedan af veste hällne
Noterings.jemkningar tydeliqen kan inhämtas, att
ingen förändring i sjelfwa Noteringen har lunnar
ste, samt akt det ena Compagnie» icke hade d.t
minsta att staffa med det andra, hwilket tydligen
kan inhämtas af härhos i ödmjukhet bifogade Af-
stcifter af dcrwid hällne FörrätiningsPeorocoller as
den ai och 26 MarS 1765.
Af sadane anledningar och pä deste grunder,
fär jag pa det högsta bestrida all ny Rorennas-
jemkning inom Lif- och Pitea Compagnier, för
hwilka jag har äran talan föra, sä ivida all ny Ro¬
tering och omkullkastning af det förra medför de
swärafte påföljder för Landtmannen och til! ingen
ting gagnar, sä wida en ordentelig Roteringsjenik'
ning kort förut har föregått, och torde ej nu annor¬
lunda kunna werkställas eN sadan, hwilken onödi g¬
tvis stulle drabba Landrmannen med betydande
kostnader, och Mmoaen lillstyndas mycken lid,
spillan och beswär. Stockholm den 5 Januarii
1818.
O- Willström,
NiksdagsFnllmägtig för Pitcä.
Lulea och Räneä Härader af
Norrbottens Län.
Warande de härutinnan äberopade 2:ne Afskriften
bifogade.
Och blef detta ärende, »ill följe af derom
yttrad begäran, af Skändet sörklaradt ytterligare
hwilande pä bordet.
BondeSt. prot. 1817, r8i8. B. H. 43
i22 Den 5 Januari».
Enär nu äler föredrogs det af ^oban kul¬
berg frän Norrbotten afgifne, sedan ten 2 vennes
pä bordet lagde Memorial, anqäende öfwerflylining
lill Haparanda af de för L.4kL,^0ttäN8 Stad ut¬
färdade Privilegier m. m., bief del samma, semke
detta nu uppläista, sä lydande Anförande;
Z afseende pä det förslag Brödren kulberg
wid sista P.enum ingifwit, atr
Stad borde flyktas till Haparanda, sär jag an¬
märka, att denna fraga icke lärer höra Ständer
till, utan Kongl. Maj-.k, och att dä Kongl Maj:t,
pä förelomne anledningar, redan fastställt läget
för LäLQ pottäng Stad, bör det ock derwid för-
blifwa; hälst man icke rimligen lärer böra fundera
Stad pä Stad, och Haparanda ägor äro deflutvm
SkarteAllniogens, samt lunna säledes icke lill stads¬
jord doneras; och är det af vefla stöl som jag pä
det högsta protesterar emot klutbergs gjorda mo,
tion, och anhäller, att delta mätte med den samma
till wederbörligk Utskott remitteras. Stockholm
den 9 Ignuarii 1818-
Lric k!örtber§,
frän Norrbottens Län.
töfwerlemnadt till Ståndets Enstilda Beswärs-
Utstött.
Wid förnyad föredragning as kekr UcnZts-
tons trän Halland, sista Plsnidag in unnade och
pä bordet lagda Memorial, angående förändring
af nu gällande Fdrfatlningar om wägarnes under-'
häll om winlerilden, begärte hail att detsamma
mätte lemnäs utan handläggning; hwilkkt bisölls.
Den ? Januari!. 12;
Riksdagsmannen ^ok. VVesfinZ frän
Westmanland uppläste ert sädant Anförande:
Wagarnes underhållande sä Sommar» som
Winkeniden, är i Swea Land elt onus för Jord¬
brukaren, svin medkager ganjsta manga dagswerken,
och blir allt swärare och sivärare i samma mon
arnskillgängarne bliswa allt mindre och mindre.
Sä länge Allmänna,Lagens Stadgande fick galla,
akt hwar och en fick taga grus der dek närmast
wägen fanns, mar delia onus mindre känbart; »u
är dek jörswäradl, dels genom cu längre aflägsen
hämtning, dels all mägarne stola grusas 2:»e gän.
ger oi» äret och dek i dek beuvärligaste wäglag, dä
den ena med de kunga gn,s!afini kör sönder wä,
gen för den andra. Om Wäglagningsliden i
ställer blef uksait till början af Jani, manad, blef
delta onus mycker drägligare. För det andra,
ronde manga dagswerken bespa-as om winte!riden,
dä stora snöfall mlräfsa, vin wägen stek ledas ifrån
gator och gärdeSgärdar inpä angar och vvesädda
gärden, inkiflocfl starkt t-wäder kvrdrake Landswä,
garues begagnande. Som W chhyggnads'. och un»
derhällnmgs onus drabbar alia Jörl brukare, gör
jag mig förwitzad, aila lä>a inse Hyltan as ett för»
stag, som äfysiar dagswe,stens b sp- i>ig, hälst
bliswa allt dyrare och känbarare ail ulgöra. An»
hällande jag wörosamlige». ait delt, sörfliq mane
remitteras lil! wederbörligt Ulffo-k. Stckholm
den 5 Januarii »8 >9.
soli. klaZn. äVsglinF,
frän Eienoe och Tuhundra
Häradsr i Westmaiiland.
Z24 Den Z Januari!.
Deruti instämde ^son göransson frän öland, 6u^
liaf Oiston frän Westmanland, 8ven 8ven8ton
fran Elfsborgs Län, Abrakam gönsson och 8a-
muei tollersson frän Östergöthland, samt Full-
mäglige frän Orebro Län, med flere af Stänveis
Ledamöter.
Remitterades till Allmänna BeswärS- och
EconomiUt Kottet.
Till justering upplästes frän ExpeditionsUt»
skottet iukomne förflag till Riksens Ständers un¬
derdåniga Skrifwclser till Kongl. Maj.t:
,:o angående tryckning af Riksens Ständers
Revisorers och Justitia-Ombudsmans Berättelser
för förlidet är z
2:0 angäcnde Medel till Riksdags,ulgifternes
bestridande.
gro angående kostnaden för tryckning af Riks»
Ständens Protocvll med bertill hörande Bihang!
vch
4:0 angående KronoUppbördens werkställande
för sistlcdit är; derwid BancoFullmägtigen tnllers
Danielson wille blott hofwa erinrat om sin till
Proiccoller den 18 sistledne December, mot Stats-
Ntskvtkets i denna fräga aflätne Betänkande, gjorde
reservation, och Ständets i anledning deraf bestu»
latze wi kor wid bifaller af detta Betänkande, att
nemligen de ffatkstyldige, som ej kunna anffaffa
Banco- elier Riksgäldssedlar, ffulle wara berätti¬
gade deponera DiscontAstignalioner intilldest Ri-
Den Z Januaria 125
kels Stander i frägan om Disconkernr si., utlatik,
och derom widare warder förordnadt; i hwit'en
erinran Ständet allmänt instämde; likwäl, dä Ex-
peditionsUtskotkeks ifrägawarande försiag^ more r
öfwerensstämmelse med de öfrige respecliva Smn-
dens beflur i delta ämne, wille BondeStandet der-
wid täta bero.
Widare upplästes och justerades ett frän Ex-
peditionsUlskokiet likaledes ankommet Första» till
Rikets Ständers underdåniga Skrifwelse till Kongl.
Maj:k, och mut. mut. Hans Kongl. Höghet Kron-
Prinsen, och Hans Kongl Höghet ZlrfPcinsen, an¬
gående Rikn-ns Ständers bestuk, att Hnrs Kongl.
Höghet A fPrinsen, Hertigen af Södermanland,
sto8Li>n Osc.^ir, ma, i händelse af Hms
Maj:r Konungens, etter Hans Kongs. Höghet Kron-
Prinsens sjuklighet, Rikets Styrelse söra.
Riksdagsmannen stok. IrlaZn. äVeslin§ frät»
Westerås Län anhöll om ordet och uppläste derk»
Memorial:
Om det ar en i alla lyckliga eller widrig»
skiften af alla erkand och af ingen ormwistad san«
ning, att Jordbruket är hufwudmorren för alla
Näringar i Swea Land, följer deraf icke twetydigr,
att der samma skall, gynnadk, bereda Rikets lyck»
och walstand, men, föraktadt och wanwärdadt,
blifwa dest olycka och undergång. I lyckan är
man ej alllid wis. Man har i Sweriges lyckli¬
gare perioder ansett Swensk» Bondens frihet och
i-6 Den 5 Januari!-
sjelfständighet, om icke rvädlig, åtminstone likcil-ia.
Man har med afund och förnytsamhet förstorat dest
ojemnförtiga lycka framfor andra Nationers, alt icke
Mara S las. Man har a?.fr!' den, som anwändt
sin hag och'sina kracker pä lorden) odlina, säscm
den föraktlig-ste i Sc.mhäHet, som, i anledning
deraf, b^rde wara ti!! alias tjenst, och, om Jord¬
bruket blott ägde arbetande bänder, more likgiliiar
om de arbetade för der Allm inna» uppkomst och
förkofran elier för enstildas winst och bäknad. Un¬
der de Tidehvarf, dä Staren bchöfde ringa och
obetydligt af Jordbrukaren, ivar det äfwen en
ringa och obe ytlig sak, ack ät försten e Man el¬
ler Gunstlingar tfnwrlemna större Egendomar, eiler
tillägga Len ,ocd de redan innehade, Säterifriher,
emedan delta föga drabbade den öswerblefne jorden.
Jntraderne i StalsEatzorna blefwo ändock öfwer-
flödiga. Vuxen och öiwerflöder ivar icke kändt att
omvända dem. Upplysning feltes, och det blef
Regenkens omsorg, alt genom Scholor och Acade»
wier sprida ven. Deste skulle dä inrättas, lika¬
som nu alla uya inrättningar, pä Statens bekost¬
nad. Det war da för Regenren gansta lätt åstad¬
komma vesta medel, !y de! war blott att förordna,
att en mängd Hemman stalie gifwa stn statt till
Academierne, och de singö full dispositionsrätt arr
den uttaga. Estmsmen war dä ej känd, hwarföre
Regenren tryggt kunde öfwerlemna till Academierne
sine Hemmansäboer, med samma behandlingssätt,
som de öfrige, hwilka blefwo Kongl. Majck och
Kronan bchehällne. Derwid förblef del ock i läng-
liga tider. Hemman gingo i arf till Aboernes
Barn och Slägtuigar, utan någon förhöjning i
Den 5 Januari!. »27
Räntorna, och dä syntes ej eller någon ärsti'nad
pä Egcndoms-Bondens och Academie-HrmmnietS
häfd. De hade samma inreretze att odla, dä begge
wörö lika säkre, ait de gjorde der sär sina efter,
kommande, u^n förhöjde uftagor pä förbättrade
Hemman. Abocrnes wälmäga war ej asundad
hwarken af AcademieSlare» eller deras Fogdar;
men omsider päfann troligen de fednares egennytta
det förslag, akt, wid hwarje ombyte, Räntorna skulle
ökas, och S ädjobrefwek dyrare och dyrare betalas.
Derigenom wäxte Academiens Ca§a till den höjd,
att flere Hemma» kunde inköpas under det Lä¬
rlings Hemmanens Jordbruk aftynade genom Äbo»
erneS ivanmakt och liknöjdhet, säsom owisie åke
sielfwe fä störda frukten af sina mödor, och ännu
osäkrare om deras barn och efterkommande stola
fä besä de tröst de utdika, eller plantera potates
pä de backar mödan dertill kan göra tjenliga. I
denna tid, dä det är af högsta wigt pä allt upp»
tankligt särt uppmuntra och upphjelpa hufwud-
modern för alla näringar, pä det alla andra ber»
efter mä florera, och dä StaisCasian behöfwer alla
möjliga tillgängar, synes mig det Rikets Höglofl.
Ständer icke böra förakta en icke ringa inkomst
till Staten, som AcademieHemmans äboer erbjuda,
om de singö lösa sina Hemman till Skatte. Dä
Kongl. Academierne likafullt undfå den Skatt de
äro berättigade alt erhälla, äsyftar detta endast en
tryggare besittningsrätt och full säkerhet, att ä jor¬
den nedlagdt kostnader och mödor blifwa arf för
efterkommande, hwilka, städande frukter i flitens
spär, af exemplen stola uppmanas följa för odling
nitfulle förfäders efterdömen.
Den Z Januaris
Lika ljust och tillfredsställande d-k ar för de
högst upplyste Herrar, som fäll sig anförrrodl sprida
Wewnffaoernes och Upplysningens wälgörande
l>us, art finna sina bemödanden icke wara fruktlösa,
likr lillfredsst'ilande bör dck för deln blifwa, alt
finna dem, hwilka med swelk och möda qwarstad-
nät ivid plogen och dikespaden, förrälla silk arbete
med fröjd och förhoppning och icke med suckan och
liknöjdhet, såsom högst skadligt och wädiigt för ekt
frnk och sjelfständigt Lands jordbrukande arbetare,
som ulgöra en mängd af hela Rikers styrka.
Jag dristar derföre projectera, att hrvarje
AcademieHcmmans äbo, likwal de Hemman un.
dantagna, som af Academierne bliswit inköpte och
således arv deras proprie egendom, soln mäglade
erlägga den summa Riksens Högloft. Ständer, j
pruntz af sist uppstöttade Hemmans warde, stipu¬
lerade, stuste fa inlösa sitt hemman till ewardclig
ögo, sä. lange de Räntor, som antingen blifwir
eller nu blefwe stipulerade, af Hemmanet i sin
laga ordning kill Kongl. Academien betaltes, lik-
rväl sä, akt denna ukbetalning utstakades fä blifwa
pa flera är fördelad, pä det att, ä ena sidan,
äboerne förmädde den utgöra, och ä andra, Stats»
Enstan deraf erhöll en succestiv inkomst.
Winner detta mitt, i stöd af AcademieHem»
mans äboers begäran uppgjorde, förslag Hederwär-
de Medbröders bifall, anhäller jag det mätte till
Riksens Högloft. Ständers SkatsUtstott remitte¬
ras och med respecriva MedStänden wördsamt och
Den 5 Januari!. iry
wänligen communiceraS. Stockholm den s Ianu-
aril 1818.
stod. lVlaZn. äVesstnA,
frän Stende och Tuhundra
Härader i Westmanland.
Häruti instämde flere af Sländels Ledamöter och
deribland l>lils lVlänsston frän Malmohus Län,
hwilken wille derwid haswa fogadl r-t tillägg, akt
alla Präbende- Annex- och aä plös utus ansiaane
Hemman, men framför allt sädque, hwaraf Räntan
lill någon del ingär rist Kongl. Majit och Kro¬
nan, mätte, pä det fäkt och pä de grunder äVes-
linF sörestagit, afwenledes sä lösas i l Stakke!
hwarjemte Lamuel ^näerston frän Östergöthland
önstkade, att samma rätt äswen ^illägnes asta de sä
kallade Wifingsborgs ScholägvdsHcmman.
Oavifl köasmuston frän Malmöhus Län,
som äfwen kill alla delar förenade slg med detta
Memorial, men wille ffrifteligen derwid göra nå¬
gra tilläggningar, begärte detsamma härefter pä
bordet; hwilket bifölls.
läpplästes ett af AnZers Lflrifloplrerston
frän Kronobergs Län framgifn et Memorral:
Den tunga, som i allmänhet trycker Bref-
bäringshcmmanen, förswäras ytterligare genom dek
bruk, eller, rättare fogdt, mistvruk, som blifwit nog
allmänt, att Kronobetjeningen osta i enffilda äm¬
nen begagnar Kronobrefbaringsn, hwarigenom hän¬
rZo Den 5 Ianuarri-
der, akt nar den Brefbaringsffylbiqe hemkommer,
efter att hafwa fortskofftt ett bref, finner han för
siq ett annat, som wid answar skall forrställas, och
stundom inträffa sadan- händelser flere sänger pä
samma dag. För mine Ståndsbröder, såsom
sselfwe warande Landtbrukare, behöfwer jag ej
fkisdra den tidsförlust och lidande, som genom en
sä. Heffaffad skyldighet mäste för brefbäraren upp¬
komma , äfwensom >ag anser alldeles öfwerflödigr,
akt utbreda mig med någon Vidlyftighet, för att
begära bifall ä den framställning jag nu tar mig
friheten att göra, der nemligen att alla bref, emelian
Kronobekjeningen inbördes, finge affölja de kungö¬
relser, som, i alla fast nog ofra, manligen frän
FoqdeContoren rist hwarje Kyrka i Häradet expe¬
dieras; lrkwäl förstas af sig sjelf, alt harwid un¬
dantag borde göras för Marcherourer och andra
angelägna ämnen, hwilkas fördröjande i »ägon
matto kunde medföra skada och allman olägenhet.
Om, med bilall till detta Mitt sörsiag, Kronobe-
tieningen blefwe anbefalld, akt ej, utan i angelägna
ärenden, afsända särskilda bref, med begagnandet
af Kronobrefbärinqen, förmodar jag, att Brefbärings-
skyldigheten skulle kunna reduceras till endast a:ne
qänger i meckan, ekt onus, som i alla fall nog
drygt uppmäger de fä förmoner Brefbäringshem-
man framför andra blifmit tillagdt.
Detta Memorial hoppas jag warder till we-
derbörliqt Utskott remitteradt. Stockholm den 5
Ianuarii 1818.
^cnäers Lkristopkeizsou
frän Kronobergs Län.
Den Z ^annani-
^ Inneha 'kk häraf biträdde ^on förgnsson fran
Okänd, sann s>ebr Longrsson oa, bör^e borjesson
frän Halland.
^näsrs Danielson frön Elfsborgs Län: Om
någon launad skall för de Brefbännaestvldige win¬
tros, och nägon rätte se i ekt billigen örwer l.igadt
Nnderflef ästadkommas, sa anser >ag wista dagor i
weckan böra bestämmas för Kronofogdorne och den
öfriga Krouvbelieningen. pä hwilka ke endast aga
räkiighek att afsända Bref pä Kronobreshäringen,
med undantag likwäl om näura ex^ra angelägenhe¬
ter, k. ex. Durchmarscher elier dy >kr i hast päkom-
me; ty genom denna anstalt, som för en hivar,
hwilken rätt wek akt indela och iakttaga stn lid. all¬
deles icke bör medföra nägon beswalighet, kunna
Bresbärarne undgä det för deras jordbruk sä be.
klingande onus. att de alla dagar, till och med i
brädaste andetiden, icke en utan flera resor, nödgas
först kringsända allt husfolket och sedan sselfwe gä
ästad med de sä kallade Kronobref; förbehällandes
jag mig att i detta amne framdeles fa inkomma
med ett närmare ukwecklavt förslag.
(Hustak (lustafsson frän Södermanland tilläde,
att i de fal! Danielson omnämnt af nägon ex ra
päkommande angelägenhet, borde innehället af bref.
wek alltid ameknas pä couvertek, kill den bresbä-
randes underrättelse om angelägenheten dkraf; i
hwilket tillägg BancoFullmagtigen hostan bong¬
berg frän Gestrikland med flere af Ständers Leda¬
möter instämde.
Den Z Ianuarir-
klans ?ekrs5on frän Blekinge tillkannagaf,
att en alldeles lika beskaffad anstalt genom Lands-
höfdingeEmbeteks i nämnde Län ordres redan blif.
wik widingen, till följe h-varaf asia Kronobref, .som
ej afsändas pä wista derföre bestämda dagar, ffola
gä öppne.
LadeS pä bordet.
Efterstående Memorial war ak Fullmägtigen i
RiksgäldoContoirel, Lric Lvensbon frän BohnS
Län, inlemnadt:
Dä Riksens Ständer, wid 1809 ars Riks¬
dag, stadgade inskränkning Uti rättigheten atk stifta
FideiComn,ister, skedde sadant utan twif.vel af öf-
werkygelse om denna rättighets oräktwisa i sin prin-
cipe och dest skadlighet för Samhället i sina följ¬
der. Om, med lidens radande omdöme, det ännu
ej kan förenas, att pä billigt fält upphäfwa bade
rättigheten i sig sjelf, och äf-ven alla redan wid-
ragne FideiCommistsörfarkningar, hwilka mangen
ansett för hrvad de oftast warist — en anstalt alt
påtruga efterwerlden en förswunnen Generations
swagheter och darjkaper; om ännu en besynnerlig
fördom stall, ar wista, kill sin framrida existence
swista individuer af ofödda flägter, liksom gifwa
rösträttighet i wär närwarande Lagstiftning, och af
ömhet för deras obilliga rättigheter gifwa helgd ät
de stadgar, dem forntidens fåfänga tillskapat pä
ratkwisans och billighetens bekostnad; sä mätte
det åtminstone wara närwarande liders räll, lika¬
Den Z Ianuarii. rzz
som jag ar öfwertygad att det skall blifwa deras
omsorg, alt widtaga sädane anstalter äfwen i afse»
ende pä redan stadgade FideiCommibtörfaktningar,
hwarigenom det obilliga i deras natur och dct stad¬
liga i deras följder mä i möjligaste matto blifwa
förmildradt.
Det är under förutsättande af en sadan, när»
svarande Lagstiftares rätt, jag för detta uppgifna
andamäl wägar förestå, att Län pä FideiCommis»
ser mä wara killätne, när FideiCommisiInnchaswa»
ren antingen lidit stada genom wädeld eller andra
olyckor, eller ock med kostnad och omsorg uppodlat
FideiTommistets jord eller annorledes werkstälit fä,
dane förbättringar, som bibehålla framtida warde.
Om den händelse inträffar, hwarpä jag äger exem¬
pel, att en FideiEommihägare har sa stor famille, akt
Egendomens afkastning jemt ärgär lill dagligt un¬
derhäll samt barnens uppfostran, men han icke de»
stomindre, i anseende till inträffad mabeld, som för»
stört äbyggnaderne, nödgas bygga dem ä nyo och
således för denna kostnad fär fäkta sig i stuld; oni
han dertill, af berömlig omtanka för Egendomens
framtida förbättring, widtagcr stora och kostsamma
odlingar samt nyttiga anläggningar, och pä betra
sätt ökar sin stuld i hopp om framdeles bättre »vil¬
kor, men han emedlertid, innan arbeter hinner gif-
wa sin lön och således innan affairerne kunna rån»
geraS, bortkallas af döden; sä stall, wid detta för¬
hällande, all den asamkade gulden drabba bade En¬
kan och alla arfwingarne, dä deremot den egendom,
för hwars förbättring denna gäld ti kommit, en¬
sam tillfaller äldsta Sonen eller FidkiComn.isiarien,
lZ4 Den 5 Jannarii.
hwilken pä delta sätt ensam fär skörda fruklen af
Fadrens uppoffringar. Denna obillighet kunde fö»
rekommas derigenom, att Län singe upptagas, an¬
tingen i Banken eller publika Cassör, eller ock en¬
skildt, emot smekning uti FioeiCommistel, till ät,
minstone nägcm wist stadgad proportion af wärdet
pä de förbättringar, hwilka genom undersökningar,
fyner och märderingar bestyrkts wara gjorda. Här.
igenom öfwerstyttades answarer för fö'bättruigs?ost-
naden ifrän dem. som deraf ej hämnrde nägon för¬
del, till sselfwa FideiCommisset, hwars innehafware
fär störda frukten. Om för öfrigt wista asbetal-
ninqSlider stadgades, sä art t. ex. ett för werkställd
odling erhållet Län, inom lämplig längre lid efter
odlingens wcrkställande, skulle wara inbelaldt, sä
b efive härigenom de» möttiga orättvisa förekom-
mm, akt framtida FideiComMistInnehas.vare be-
swärades med gamla q rarstäende Län.
Att denna anstalt skulle wara af hnf-vudsakliK
nytta, och werka till man a FidnCommisters isiänd-
säktande, hwilka för närwarande äro sa gamla och
förfallne, akt deras förbättring of a anses som ett
onus, hwilkel en klok husfader häldre eftersätter
än atl uppoffra sti, förmögenhet till dkt rna barnerS
fördel, pä de öfrigeS bekostnad; sädant behöfwer
endast nämnas för att insis. Ma» har exempel
atk här i Hufwudstaden finnas stora, förträffliga
Stenhus, af FideiCommitz egenstap, hwilka as al¬
der äro sä försallne, alt de snart blifwa oduglige;
men likwäl sinner FideiCommistJmu hafwaren detta
bättre, än akr genom en kostsam reparation bortslö¬
sa sina tillgängs, endast till förmän för cll af sina
Den 5 Januari!. izs
barn. Hide han deremot rättighet atr fönvänla
Län pä detta hus, svarande mot reparationskostna¬
den, sedan denna reparation more werkställd, säkun-
de han derigenom äga en uppmuntran, ali, utan
stn familles ruine, widiaga denna åtgärd, och hu-
fet, aterstäldt i godt stand, lunde genom hyror bli
i tillfälle att småningom ätergifwa hwad derä blif¬
wit kostadt.
Man inwänder utan tmifwel, alt da det till¬
hör egenskapen af FideiCommist, att ej kunna för-
yttras, ägde icke Banken eiler den Casta, som kem¬
nade Länet, all den säkerhet som erfordras; men
jag wet icke hwad som hindrar, akt ju Riksens
Ständer kunna stadga, set de FideiEommistrr, hwarä
sä bestaffade Län erhä las. more, i händelse as 'ör-
siunmad inbetalning, underkastade försäljning. Det
gifwes FideiCvminister, svin äro b> häftade med
Bancolän, hwilka tillkommi förr än Egendomen er¬
höll denna egenffap! och likasom denna deras egen¬
skap ej derigenom är nunffad, är icke eller Ban¬
kens säkerhet förringad genom den förändring Egen,
domen kill sin arfs- och dispositionsrätt undergått.
Dck torde öfwen gifwas andra Fide.Coni nistor, ä
hwilka, aswen sedan de e:höllo denna egenskap, län
blifwit tagne med Kongl. Mastts nådiga tillstånd;
och dä enskilda personer blifwit genom intekiiinaen
försäkrade om sin rätt, mäste äfwen publika Werk
kunna warg detsamma, sä snart intckuingsrätten
blifwit af Lagstiftaren amvriserad. För dfrigr bär
jag i veila fall tillägga den anmärkning, art vin
wilkoren för testa Län more lika som för andra
Bancolän, atl nemligen 6 procent af p.imikipa
rz6 Den 5 Januari!.
summan betaltes ärligen, deraf 2 procent afräkna'
des pä Capitatet, och Banken för denna ärliga in¬
betalning tillädes förmånsrätt uti den pa Fidei-
Commisiet wäxsnde gröda eller FideiCommisiarienck
öfriga egendom, samt Banken tillika more förbun¬
den att ärligen indrifwa desie asberalninqar, derest
de ej godwilligt besöc>des, sä more häraf den följd
ganffa säker, atk full tillgäng till asbctalningcn al¬
drig skulle saknas, ulan att tillgripa stelfwa fastig¬
heten, hwilken säledes alltid förbleswe orubbad bi,
behållen wid sin FidciCommisi egenskap.
Jag har wä! hört sägas, och äfwen stundom
erfarit, att de förändringar af FideiCommisisörfatt-
ningar, som kunna fianas nödige, kunna hos Kongl.
Maj:t i underdänighet sökas, samt alt bade Län
och till och med försäljning af FideiCommisicr stun¬
dom n»d särskilda omständigheter bifallas; men dä,
i brist af gifwcn och bestämd Lag, ukgängen af dy.
lika ansökningar alltid är owisi, och de i alla fall
^ro, för enstilda personer, förenade med betydlig
omgång och kostnad, har jag trott, att ett lagligt
stadgande i detta ämne skulle wara lika nödigt, som
i sig sjelf nyttigt och angeläget. I hwilkct afseen¬
de detta Memorial torde böra till bäde Lag- och
BancoUkffottet remitteras.
Stockholm den Z Januarii 1818.
Lric Svensfon
ifrån Bohus Län.
Efter uppläsandet häraf, yttrade f. d. vice Tale-
mannen ^oa jonston frän Blekinge: I afseende pa
uu upplästa Memorial, torde jag till Sränders de¬
sin.
Den Z Januari!»
finnande sä anmärka, alk det ej ar BondeStändeks
Medlemmar, som äro i besiikning af FideiConunis»
ser, och atr sa snart Läncräuighet i Banken bewil»
jas desse, ffall h-la Lånefonden dertill medtagas, pä
der öfriga jordbrukets bekostnad, äfwensow ait der»
af uppkommer en klar och gifwen förlust för Brn»
ken, dä, som wi allaränr weta, inkokning ej sar be»
wiljas i FldnComnuH, och nästa FidclCommissarie
aldrig kan lännas skyldig att godtgöra sin företrä¬
dares förbindelser och skulder, till hwilkas gäldande
endast det öfriga Sterbhusets ringa eller möjligen
inga tillgångar lemna en pä det högsta osäker ut-
wäg, aldramest om re nppgä till den betyd ighet,
som ett Läncbiträde t Banken förutsätter. För att
fä tillfälle närmare utiveckla dessa mina tankar, be¬
gär jag Lric Svenssons ifrägawarande Memorial
lillö widare pä bondel.
Dric Ericsson fiän örebro Län ansäg berör¬
de Memorial iimehäila etc förslag, som alldeles icke
hörde lill BondeSkandel, och begärde derföre, att
Siandet mätte förklara sig ej kunna dermed taga
trägon befallning; hwaremvt Austers Danielsson
frän Elfsborgs Län trodde, atr det lika sa wäl som
hwarje annat ämne. hwilket äsyftade nägon ändring
eller förbättring i Rikets allmänna Lagar eller hus¬
hållning och wore i Grnndlagarne tillätet att wäe-
kas, kunde as BondeStändek upptagas, och kivade
särskildt, i afseende pa hwad ^son jonsson ankört,
angående bristande rättighet au in e na FideiEom-
misser, att der just wore denna räk ighek, som Me¬
moria et äsyftar malte frigiswas wto be uppgifne
BondeSt. prot. 1817, I8r8. B. II. 49
IZ8 Den 5 Januari;.
tillfällen; anseende wästers Danielson Banken,
nar Jntekningsrätt i dcfla Egendomar more lag.
ligen tilläten, derigenom äga samma säkerhet, som
genom all annan Fastighers-intekning.
Enligt ^fon jonston» ofwanstaende begäran,
blef ifragawarande Memorial härefter lagdt pa
hordet.
BancoFullmägtigen ^nsters Danielson frän
Elfsborgs Län begärte och erhöll tillåtelse att upp¬
läsa följande Memorial:
Ett amne, som »vid alla sednare Riksdagar
sysselsatt Rikets Högloft. Ständer, och som aldrig
bör glömmas, innan det blir drägt till lyckligt af¬
görande, ar Rikets Skogshushållning. Härom
har jag wid sista Riksdag haft aran yttra mig in¬
för Hederwärda Ständer, med anhållan, att hos
Kongl. Majrt i underdänighet mätte begäras en
pästyndad »verkställighet af bet Nådiga beslut, som,
i anledning af Rikets Högloft. Ständers wiv 1829
ärs Riksdag gjorde underdäniga hemställan blifwit
taget, att Konungens Befallningshafwande skulle
höra Länens Jnwänare och förbereda det förslag,
hwilket genom en särskild Committé borde uppgö¬
ras , antingen till en fullständig allmänt gällande
Skogsordning, eller flere särskilde för olika orter
i Riket. Men den önskade »verkställigheten saknas
ännu; och jag ser mig således föranläten, ait ä
nyo begära order i detta ämne, för akt uppgifwa
och underställa Hederwärda Ständers pröfning,
hwad jag tror derwid kunna och böra ärgöras.
Den 5 Januari!. 139
I afseende pä re; .nstl.a Skogshushäll„in»
gen och sättet atl w n'.a en sor hwa-ie ort lämpe-
lig Skogsordning, iär I>ig wöidiawmast Åberopa
mitt wid sista Riksdag in?,ilna Memorial hwaraf
jag för betia ändainäl rager mig frihet bifoga en
affkrift.
Hwad ater angar Allmänningorne, sä har jag
trott grunderne för mitt omdöme, och dek förflag
jag derom har akt göra, icke k>mna bättre och tyd¬
ligare framställas, än som stett uti det af Riks¬
dagsmannen l.ars Larlsson fran Skaraborgs Län
till Hedern, nda Stander oen ,7 April 1815 in»
gifne Anförande, sorn jra derföre äfwcri i asstrift
bifogar, och med åberopande hwaraf, sä>om more
Let här införd!, jag rnbeder mig alt sä följande til¬
lägga:
Det förflag, som I..irs Larlsson ansett inne¬
fatta del enda möjliga metel, au pä Kronostchgar»
ne för framliden bibehålla någon Skogstiligäng,
nemligen att upplära dem till delning ör ostridig!
det basta som kan upptänkas för alla sädane sto-
gar, hwarä rättiqberen till usynina sä wäl som
mulbete tillhörer delägare, som ef äro mera aflägse,
än art de kunna omedelbart wärda och tjuse de stif¬
ten, som blifwa dem tilldelade. M^n Lands, och
HäradsAilmänningar gifwas. hwarä »'syningar be,
gagnas af Hemmansägare, som bo pä flere mils
asständ, och för hwit a följaktligen en sädan tillsyn
skulle wara omöjlig, samt de erhållit? stogSlotterne
ej eller kunna komma till nägon werkliq nytta, men
stogen rwertom blifwa -frvttlemngd man all wärd
i4o Den 5 Januari!.
till en ännu swärare stöfling, än den, för hwilkeu
Kronostogarne nu aro blottställde. För sädane
händelser har jag derföre pätänkt en särskild utwäg,
hwilken jag önskar mätte wara lika antaglig, som
den, esler min öfwertygelfe, säkert är den enda möj,
liga, art af dylika skogar draga någon wäsendilig
nylla och rädda dem frän en framtida undergäng.
Sa mänga bland de, pä en wist -KronsAll-
manning till Utsyning berättigade Hemman, som lig¬
ga densamma nog nära, för akt kunna med fördel
begagna de lotter, hwilka wid delning kunna pä
dem belöpa, böra äga rättighet att fä vesta sina lot¬
ter utbrutne och ställde under ägarens fria förmält-
ning, endast med bibehållande af den rätt till mul¬
bete, som kan andre jordägare tillkomma. Men
sedan desta andelar af skogen bliswit fränskiljde ge¬
nom behörige Landtmäkarc-förrätkningar, anser jag
den återstående skogen, hwilken tillhörer alla öfrige
utsyningö-berättigade, kunna till deras fördel bäst
anwändas genom försäljning ät den mestbjudande,
antingen ostyckad eller i större lotter indelad, till
exempel ester beloppet af hwarje Sockens eller Bys
andel. Köparen erhåller full ägande rätt, dock
emot förbindelse att lemna mulbetet öppet ät dem,
som dertill kunna förut hafwa ägt rättighet, och
han förbinder sig, att kill den By eller Samfund,
hwars lott han köpt, ärligen aflemna ett belopp af
timmer elter andra stogsämnen, swarande emot de
utsyningar, som i medeltal finnas hafwa warit be-
wiljade ät detta Samfunds medlemmar, i förhål¬
lande till deras behof och sednare tiders tillgängar.
Af den betalning köparen erlagt, bör sä stor del,
Den Z Januari!. 14:
som anses smara emot Samfundets utsyningsrätiig-
het i skogen, bliswa en Ca§a, tillhörig Samfun¬
det, och räntan deraf anwandas att betala hwad
kövaren säledes är stylvig akt, i stället för uksy-
niugarne, lemna, och hwarä priset en gäng för alla
sä bestämmes, att räntan af köpesumman mä wara
tillräcklig för hela beloppet. För Samfundet hål¬
les en räkning som comrollerar, atr hwarje deläga¬
re icke för Catzans medel uttager mer än sin till-
ständiga rätt, hwaraf följer, art, i de händelser, dä
ett större parti af Byggnads, eller Sågtimmer kan
ät någondera i förskott bewiljas, såsom ofta ivid pä-
kommande byggnadsbehof kommer alt inträffa, när
någon betydligare tillgäng genom underläten afhämt-
ning under de föregående ären icke innestar, mäste
denne delägares hemman till last sörås ett sädank
förskott, sä att han ej ä nyo kan reqvirera detta
siagS Skogsproducter, innan sä läng tid förflutit,
som swarar mot det uttagna sörstotrek.
Da jag antagit, .att hwad köparen stall »vara
skyldig aflemna emot der sälunda stadgade pris, och
hwad säljaren eller dek delägande Samfundet följ¬
aktligen komme art uran nägon sin kostnad erhälla,
endast swarar emot den utsyningSkillgäng, som för
närwarande finnes; har jag trott mig kunna beräk¬
na, att genom den bättre wärd, som köparen kom¬
mer i tillfälle att ät stogen gifwa, betydligt öfwer-
flott i dess afkastning innan kort stall finnas, och
allt framgent komma att öka fig. Pä denna beräk¬
ning har således köparen att grunda sitt hopp om
winst af handeln; och det bör stä honom fritt att
Söra sig nytta af delta öfverskott samt följaktligen
142
Den Z Januari».
sälja detsamma lill hwem han b-hagar, och för der
högsta möjliga pris, endast med sörbchäll, att be
delägare i Samfundet, som milia köpa för hwav
någon a inan bju.il, mä bertill anmäla sig hwarje
ar inom witz sorestrifwen riv, samr äga rättighet
framför någon annan.
Man inwänder, alt en köpare ffulle finna sig
allt för mycket »erad till föryttrande af den köp'»
skogens afkastning, misihushäila dermed, och kom¬
ma m ständ att lill Samfundet fullgöra sina för¬
bindelser med aflemnande af det stadgade beloppet
till Nedsatt pris. Att föreställa sig detta är att för»
utsätta upplä lig misshushållning af en Egendoms-
innehafware till d-si egen stada; ty det är nenni,
gen ett nödwandigl milkor, akt inga odlingar pä
den köpra skogen fä företagas, om icke pä sädane
mosiar, der ingen stog kan maxa, och således blir
ej eller nägon annan uttväg öppen akt draga winst
af den till ffogewäxt rjenliga jorden, än genom
ftogsalkastning. Desiutom är det tydligt, air om
vckfä ingen annan kontroll eller inskränkning i ffogs-
ägarens dispositionsrätt skulle anses lämplig, det
wilkoret i köpeafchandlingen likwäl kan och bör stav.
gas, att sä snart han icke mer kan af een köpta
skvien lemna det betingade beloppet af stogsämnen,
som Sammndet äger art fordra, är ägande rätten
till körna jorden förlorad, utan ersättning, och äter»
saller.ill Samfundet.
Jag upprepar hwad jag redan haft äran yt¬
tra, nemligen, att detta Förflag synes mig det en»
da möjliga, för alt till Nytta anwända alla de Ak»
Den 5 Januari!. >4-
män-iingar, hwilka ej lämpligen kunna delas, det
will säga, de fleste Lands- och HäradsAllmännin»
gar. Skulle, emot min förmodan, någon sadan
swärighet möta, att detta förslag icke kan gä ige»
noin, sä förmär jag icke tänka miq nägon möjlig»
het att förekomma de omtalte Allmänningarnes ef.
rer hand och snart nog kommande fullkomliga af.
brukande och onyttighet för Samhälle», likasom för
enhilda. Till det Hedervärda Ståndets mogna
eftersinnande och sorgfälliga behjertande öfwerlemnae
jag nu hvad jag förmält uttänka, under listigaste
Snikan, at! det wigtiga ämnet en gäng mätte kom»
ma till ett lyckligt och mot det Allmännas behof
swarande stu'. Slockholm den Z Januari! i8l8.
Danielson.
Hvarefter han anhöll att framdeteS, sä fort med»
hinnas kunde, fä aflemna de härutinnan äberopade
Afskrifler.
Om Memorialets runehäll förenade sig ?ekr
jonston frän Elfsborgs Län; men Oustak Olskar»
frän Westeräs Län önstade, att wid be i afseende
pä Skogshushällningen redan gällande föreskrifter,
för desi ort blifva bibehällen, heldst han ej kunde
inse, hvarken hvartill SkogsbetjeningenS uppsigt
skulle tjena, eller pä hvad sätt den skulle »verkstäl¬
las, sedan Allmänningarne blifvit fördelade i en¬
skilt» lotter.
LadeS, pä begäran af Lärje Lörjeskon frän
Hilland, so« wille skriftligen prtra sig i frägan,
pä bordet.
144 Den A Januari;.
BancoFullmägtigen Anders Danielson Upp¬
läste widare twcnnc sä lydande Memvrialer:
i:o Redan uenne gänger ester den sist inträffade
Skabspwälfi.ingen, hofwa Rikets Höa ost. Stän¬
der fölehasl öwerlögg!,ingar och bes Kongl Mij.t
anmäl» deras underdäniza önlningar uti vek ämne
jag nu sär framstjäla, nemligen en ^örbällrad re»
Siering as S olens Embeten och Tienster. Bestritet
»vid siira Riksdag dlef att förnya ren förut gjorda
underdäniga anhållan om tillsättande af en Committé
för derra ärendes beredande; och föreslogs derjemte
i underdånighet, att bland Rikets StänderS Fulk-
mägtige i Banken v h RiksgäldrContoirel en Leda»
mot ak hwarje Ständ frän hwardera Werket, der»
till utsedde af S: inverne, mätte sä i samma Com¬
mitté deltaga. Men annu har Rikets Ständers
underdäniga ön?an ej annorlunda gärt i fullbor-'
dan, an att Kongl. Majst i Noder uisetl en Per,
son, som stutte samla nödige upplysningar till den
blifwande C^mmiltecns wägledning. Dä säledes
Nalionens hopp, att sturiigsn se en mera eMelvch
ändamälseniiq förwalming af allmänna ärender in¬
förd, ännu föga kommit närmare sin fullbordan,
tror jag intet tillfälle böra försummas alt bringa
verta ämne äler ä bane, säsom innefattande en den
wigtigaste angelägenhet, och ett wilkor för fritt åt¬
njutande af de fördelar Statens förbättrade form
gifwer Folket rättighet all wänra.
Att fåken är werkställbar, derom räder en all»
män öfwertygelse. W ir S alcCalender framwisar
ett anral af Embetsman i sä oformligt misisörhäl--
Den 5 Ianuarii. i4Z
lands till Folkstyrkan och Landets tillgångar, att in¬
re! Samhälle lärer kunna härutinnan nied ost jem»
sörås. De häröfwer anställde beräkningar hafwa,
om jag rätt minnes, gifvit det utslag, att Tjenste,
mannaClasten förhäller sia kill den öfriga Folknum»
mern säfom i till 16. Det är icke möjligt att Lan,
dela rillgängar skulle medgifwa underhallandec af
en sädan Tjcnstcmannaffara utan den mest menliga
werkan pä allmänna wälstänvcri och ännu mindre
kunna upplyste Medborgare öfwerlygas, art allmän¬
na Ärenders förwaltning, här mer än annorstädes,
krafwer elt sädant antal af Embetsman, eller kan
riklig! och ival stötas med en sönderstyckning emel,
lan sä skiljaktiga förwaltare. Den slutföljd, som
häraf otwungec uppkommer, nemligen akrén storde!
af Embetsmännen mäste wara oduglige eller systlo»
löse, är af erfarenheten beklagligen allt för mycket
bemannad. Af denna erfarenhet och denna flurled»
ning blir det widare en följd, alt ej blott de odug¬
lige sjetfwe, utan också mänga bland de skicklige,
som af Vesta mäste betjena sig eller med dem ge¬
mensamt arbeta, föra en allmän klagan öfwer göro-
mälens mängd, och ingen medhinner att för Staten
uträtta hwad han borde eller kunde uträtta. I all,
mänhet har man widtagit den utwägen att söka
skaffa sig ökadt antal af betjening i err Werk, der
göromälen icke wrlat medhinnas, och derigenom har
nial klagan för någon lid mäst afstadna; men de
nya tillsätta hafwa länt seder af sina äldre kamra,
ter och mestadels blifwit lättingar, hwilka för sig
utstakat mät-et af sina skyldigheter efter mättel af
sina outbildade, aldrig uppspända, i nöjen och dug,
löshet insöfva, ofta af naturens hand alltför knappt
V
146 Den 5 Januari!.
tilldelade krafter. Del är naturligt, art sä snart
ert arbete påkommer, som fordrat anwändande af
flere än de wanliga förmiddagstt,,,marne, och in¬
skränkning i den lill "sjen och maklighet affatta ti¬
den, den förstappade warelscn genast börjar klaar, sig
wara öfwerhopad af göromål, dem han omöjligen
kan medhinna. Han äger icke ens ert begrepp om
hivad en wäl uppfostrad, med nödiga gäfwor af
naruren försedd, till ansträngning wand, för Sta,
ten nitisk, med ert ord, en duglig och rärtjtaffens
Tjenstman kan Åstadkomma.
Grundfelet ligger utan twifwel i den ytliga
underwiSning och den wekliga uppfostran, som sä
länge och med sa mycket skäl bliswir öfwerklagade.
Men den försämring i allmänna underwiSningS»
och uppfostringswerket, hwari man har otr löka or»
saken härtill, wore icke möjlig, om Civilstyrelsens
Tjenare alltid bliswit med tilllö lig stränghet till-
hällne att göra deras skyldigheter. I den matt»
som alltför liret kunskaper, alder och arbclswana for¬
drats, för att inga i Statens tjenst, har ocksä en
nödig kontroll saknats öfwer allmänna Läroanstal.
terneS omsorg att utbilda dugliga ämnen och sätta
EmbetSwrr cn i tillfälle att wäija dem sorn fäkt bild»
ning och narursgäfwor, för att g .gna det Allmänna»
Att wid underwiSningsanstalieiue äteriifwa benna
omsorg, är der först nödwändiga; och sättet härtill
kan ej wara nägot annar, än att man äter upp-
drifwer k^l sin tillbörliga höjd de anspräk, Staten
i stn tjenst är befogad att göra. Man har tillräck¬
ligt felt, att utom detta blifwa alla föreskrifter för
Lärowerken uran nylla. Det är säledeS oumgäng»
Den Z Januari!. 14?
ligt, akt den unge Tjänstemannen wid sikt första in»
trid? sär en helsosam bäfwan för widdén af de
pl g er honom ättgaer atr uppfylla, och alt esler,
dö.net af hans mifflyckade försök, om han-ef duger,
rv eker ho» den, som will eflerträda honom, egen
omsorg atk staffa sig duglighet, för ali b,:ttrc lyckas.
Will man dZ utrota det öswerklagade onda,
sä mäste man besluta sig, a't för hivar och en
Tlenstman, som icke medhinner sina mätttiga göro-
mai, snarare öka än minst» hwav af honom blif.
wik fordradl, i och med det samma man antyder ho.
nom att han mäste upphöra att försumma sig, eller
också lemna sin plars ät en wärdigare. I allmän¬
het är jag öswertygad, art bland d»m, som arbeta
i wara Collegier, knappast nägon sinnes, svin ar
Mera belastad med qöromäl, än att en duglig Tjenst,
man skulle med lätthet Uträtta dubbelt sä mycket.
Man säger, art lönernes otillräcklighet ursäglar en
mindre ansträngning, enär deri sätter Tienstemannen
i behof art befatta sig med andra wärf än Statens.
Jag kror och will bewisa, atr om de löner, som
finnas, blifva wid en rrktig reglering sammanflagne
till sä manga tjenster, som »verkligen ärv af nöden,
gansta betydliga öfwerffotl stola äterstä, sedan hwarje
Tjenstman erhållit nödig och anständig utkomst, för
atk kunna befatta sig endast och allenast med sin
tjenst. Jag känner nägra fä bland dem, som af
natur, uppfostran och arbetsdrift äga hwad Sta¬
ten af sine tjenare kan fordra, och jag har sett,
huru de medhunnit att pä sädane platsar, der tjenst,
görinqen äc mest mödosam, ej blott stöta de wan«
liga göromälen, uran godtgöra sine företrädares för»
148
Den 5 Ianuarii.
summelse/ och aga mycken öfrig rid ark warda egne
och andras enskilda angeläaeiihcter, i sal! de icke
welat eller sätt anmanda den lill sina nöjen Mä
de smäherrar, som i hnfwudstaden want sigalt med
fä mycken b-qväinlighet göra Kronans ljenst, och
sä fllligt offra ät sina nöjen o h ät sallstapslifwek,
endast begifwa sig i Skola hos en flitig Underdo¬
mare pä Landel, och der lara huru man arbetar
för det Allmänna; de skola nägon gäng träffa en
gammal man, som tillbragt sin lefnad att med
egen hand hwarje är författa sex till nie Domböc¬
ker, hwardera af en volum, för hwars åsyn deras
lättja mäste bafwa, hwardera wida öfwerstigande
hrvad de stulle anse för högsta maltet af ert ärS
arbete. Men också stola de blifva warse, akt här,
tili fordrats en oafbruten ulhällning frän det tidiga
uppwaknanSet hwarje morgon lills sent pä natten;
och delta dag frän dag hela mannder igenom.
De skola medgifva, antingen alt de sielfwe äro af
en wida säm^e natur, eller vckfä, alt de alltför
fwagt anmanda sina krafter, och alt, derest Embels-
werke», i deras ställen, endast agde sädane män,
som denne gubbe warit, desia Werk stulle behöfwa
etk ojemnförligt mindre antal, än de nu äga.
När jag härtill lägger den genom tidens längd
alldeles urartade formen af sjelfwa Embelswerken,
den iuwecklade gängen af en Collegial förwaltning,
hwars natur dek alltid warit, art onödigt förswära
alla sina befattningar, och som dertill blifvit allt
mera benägen, i samma nion den föräldrats; torde
jag hafva någorlunda fullständigt uppfattat begrep¬
pet om wära EmbetswerkS rillständ, och i alla af-
Den 5 Januari!- *49
frenden förklarat grunden till den klagan man af
dem al/mant hörer öfwer förökade göromäl och omöj-
ligheken af alta indragningar. Hos den svin län¬
ker och kanner ställningen, kan ingen twekan derom
uppsta, akt ju cn ofantlig mängd af onödigt arbete,
och en ännu större mängd af öfwerflödige Tjenst-
män, är att i besia EmberSwerk afskaffa; och med
öfwerlygekse härom ä ena sidan, samt med uppmärk¬
samhet pä Skakens tillgångar och behof ä den an¬
dra, har jag ej kunnat undgå att billiga NakionenS
klagan öfwer en börda, som ej blott ar odräglig,
men onyttigt odräglig. Intet ämne kan wara wig-
tigare för Rikets Högloft. Ständers behjertande.
Wisierligen mäste jag erkänna, att en sä total om«
skapning, som utgör enda botemedlet, fordrar myc¬
ken skapande förmåga, cn fullständig kännedom och
ej liten lid. Men desto angelägnare är styndsam-
heten; och för Samhällets wäl kan ingen ting nyt¬
tigare omvändas, än hwad som härtill erfordras.
Dek är dä ytterst nödwändigt, akt de skickligaste och
rättsinnigaste Man, som Fäderneslandet ager, utan
dröjsmål saktas i »verksamhet för att uppgöra det
nödiga Förftaget, och ark Rikets Ständer hos Ko¬
nungen an ytterligare förnya deras underdäniga an¬
hållan om utnämnande af en sadan Commiuee, som
Rikets Stander redan förut begärt. Jag anhäller
således härom, och sär killika wördfammast föreslä,
atk i och med detsamma Fu^mägrige wid Banco-
och Riksgäldswerken Utses, Rikets Högloft. Stän¬
der bland dem äswen wälja de Ledamöter, som kom¬
ma att biträda Committeen, sa snart densamma hin¬
ner att genom Kongl. Majus Nädiga befallning
rZc> Den 5 Januari!'
sättas i werksamhel. Slockholm ben Z Januari!
r8l8.
Danielson.
Hwaruti > vice Talemannen byckert, BancoFull-
mägtigen Don^berg med Ständers allmänna röst
instämde, och remitterades derefter lill SlaisUlssoUek.
2:0 Wördsamr Memorial.
Med anledning af hwad, rörande Stora Sjö-
tullswerket, redan af en ward Ledamot inom detta
Siänd anfördl blifwit, torde dek tiliätas mia, at',
äfwen i samma ämne fä göra nägra tillägg, hwilka
hufwudsa: ligast hafwa afseende pä delta Werkö
administration och förwaltningssäkt-
Dä man erinrar sig sä wäl, att fä urffylder
i allmänhet ukgä med den lätthet och jemna för¬
delning som Tnllnmgalverne, till hwil a den för,
mögnare och yppigare mäste wida mer bidraga, än
den fattige med >ä behof och sörbruknings-ar.iklar,
som ock alt Tull.inkomsternes belopp utgör en af
Rikets större hufwud-tnlrader, lar man med mig
instämma i den önstan, att detta wigtiga wärf a
Statens sida följdes med den yttersta uppmärk¬
samhet.
Beskaffenheten af uppbördssättet, af de ut-
wagor, som mäste widtagaS till förhindrande af
he-.iligt understes och uppenbart inarep j de gäl¬
lande Författningar päka -a sädanl, och frän äldsta
tider hamrade upplysningar, dem wi äga, wilg
ost, att dä Tuslwttkct war säsom «t annat Regale,
Den 5 Januari!- r§r
ställdt undcr Ko:>gl. Maj: 6 egen disposition,
hafwa äfwen Sveriges framfarne Glorwördige
Konungar deråt Mnkl sin synnerliga omwärdnad.
Såsom utgörande en af Rikets bekydligaste in¬
komst-artiklar»' war det dä ösiverlemnadt ät Kongl.
KammarCollegii öfwersiyrelse, int lldesi den första
G.-neral-TullAcrendeSocieteken öswertog Tullwer-
ket. Detta Samjund uppdrog sin rätt, akt för-
walla dek såsom annan sin förwärfwade egendom,
ät personer» som dittill wunno förtroende, och när
flureligcn de ofta förnyade ArrendcContrackerne
upphörde, tillskapades en General Tu'Direction,
bestående af särskilda Ledamöter» hwilka skulle
wärda Tu lwtsendek. D-rta skedde pä en tid, dä
partiagg ä ena och oartiwälrvilja ä andra sidan
täflade med hwarannan, alt tillskapa tjenster och
besätta dem med anhängare, någon gäng utmärkte
för kunskaper, oftast för blind tro och undergifwen-
het. Denna siyrslsemekhod warade likwäl ej länge,
och Kongl. KammarCo >egium återfick a^nyo öf-
werinseendet örwrc mcranämnde Werk. Acer upp¬
rättades nya ZjrrendeBolaq, och besia ätföljdes i sin
ordning af nya Direcnoner; hwarwid ej sällan
hände, art besia wigtiga ärender anförtroddes ät
personer» som redan förut agde flere beställningar
och möjligen hade nog med dem att sysla.
Wid sista Riksdag förklarade en Ledamot i
Särskilda Utskottet en total förändring af hela
Tllll-inrättliingenS organisation wara af högsta
nödwändighek; hans tankar lvoro:
r:o Tullstyrelsen mäste öfwerlemnas ät sär-
stildda Embetsman, forn icke genom andra göromål
152 Den 5 Januari!.
öro hindrade, alt med odelad uppmärksamhet följa
ärendernas gäng;
2:0 alt Lotsverket mäste aga gemensam Sty¬
relse med Tullwerket, för ait, sä längt möjligt är,
hindra inbördes collision dem emella»;
z:o inom befallande och lydande wid Tull-
Staten, bär, efter eli wists fastställa förhållande,
Militärdisciplin äga rum, och Militärisk straff-
Lagarne tillämpning;
4:0 inom Tullwerket böra samma befordrings-
Lagar galla, som inom andra Allmänna Werk;
5:0 Redowisningen för Tull-uppbörden bör
ställas pä samma fot, som den för R-kers Upp-
bördsWeck i allmänhet framdeles kan bliswa ställd;
6:o Tullmedlki, böra pä bestämd lid i Landt-
Ränlerierne insättas ;
7:0 wid hwarje mänads flur, bör i Stapel-
Städerne ett suimnandrag af Speciiten frän trycket
UtgifwaS, innehållande »ppgifl pä Export och Im¬
port under loppet af män..den, leni e uppgift pa
Epporteurernes eler JniportturerneS namn;
8:0 alla Cor.fiVcalionsmäl böra wid de ordi¬
narie Domstolarne uppmgas och a?gäras.
Särstilda Uistot'et biföll dista ideer, och jag
kan ej mera än önsta, ark den yttersta uppmärk¬
samhet mä lemnäs ät detta wig iqa ämne. Lika
med samme fönjeme man, tror jag, att oä Rikets
Högloft. Ständer, i nu gäldande Grundlag, ut«
rrpckeligen förbehällit stg, ait Tull-inkomsterne
Den 5 Januari!.' rsz
stola räknas till Bewillning, alt stelfme bestämma
den positiva Bewill,ungens belopp, att stelfme
förestrifwa hwad som bör föregå, innan debitering
bör ste, och an stelfwe bestämma dirccta och owil-
korliga Consumkions-afgifterne; mäste de ock äga
en obestridlig rätt, att stadga de bestämmelser som
pröfwas nödwändige för ett riktigt beräknande as
den del af Bewillningen, som genom Tull-uppbör¬
den stall urgä. Men sädant synes böra följa eji
allenast af den gällande Grundlagens mening,
utan äfwen af sjelfva sakens natur, sa framt ef
det csterränkliga misisörhällandet stall uppkomma,
att förwaltare!, af en egendom hwarken tillsaktes
eller berodde eller redowiste för den, som hela in»
kornsten cgenteligcn kom till godo.
Förr eller sednare lär man likwäl komma till
klart inseende af nödwändighe en deraf att gifwa
den inre styrelsen en annan form, och det är mid
detta tillfälle man mäste erinra sig, art hwarje
Embete och Tjenst i Skaken fordrar sin man, och
jrmwäl fordrar hans odelade upvmärksamhel; det
är dä man stall öfvertyga sig derom, akt hopande
af löner och beställningar pä en enda perjon stals
wäl göra honam förmögnare, men derföre ej skick¬
ligare; det är da nian stall betänka, att Embnet
är till, icke för desi innehafwares stull, ukan för
det Allmänna bästas skull, och att följderne af
mängsaldiga och olikarrade sysielsättningar aldrig
kunna b!ilma andra än wärdslöohet i handlägg¬
ning, lättsinnighet i äsigten och mä hända ocks»
någon gäng skefhet i miljan.
BsndeSt. pr-t. isi7, 1818. B. U. 30
154 Den 5 Januari!.
I ett särskildt Memorial har ja- yttrat den
önskan, hwari jag wäqar hoppas deltagande of
mine Hederwärde Mcdbröder och hwarje rätt-tän.
kande Swensk man, nemligen: alt den tidpunkt
snart mätte nalkas, dä Rikets inre Styrelsewerk
blifwa lika sä enkla som instämmande med deras
syftemål; och dä man erinrar sig de anstalter, som
bade ä Nationens och Regemens sida blifwit i sä.
dant hänseende widtogne, har man rätt att hoppas
ett skyndsamt stut. Likwäl och emedlertid Lr dek
Min mening, att Rikets Högloft. Stander, dels för
att ej eftersatta något as wigt för det Allmänna,
dets för att gifwa ett bewis derpä, att de hofwa
all möda ospard i allt hwad pä dem ankommer
till det stora ändamälets befrämjande, taga för.
waltningen af Tull-angelägenhekerne i ett närmare
flärskädande. Sammansättningen af öfwerstyrelsen,
organisationen af bewakningen, samt redogörelsen,»-
kets enkelhet och säkerhet ärv af för mycken bety¬
denhet, för att läka ankomma pä redan öfliga bruk.
Hwad som deraf är nyttigt, mäste bibehällas, hwad
som är olämpligt, afjkaffas, och allt hwad som kan
föranleda missbruk, de mä härflyta af illwilja eller
oförständ, utan skonsmål fördömmas. En särskild
Styrelse, obehindrad af andre förrättningar, torde
böra maka öfwer det hela, och derföre inför Rikets
Ständer laglikmätigt answara; en militärisk sam-
mansättning torde wara den tjenligaste, att bland
den talrika och spridda BewakningöCorpSen bereda
ordning och werka farhägo, dä man inom en sä
beskaffad trouppe mäste kunna likasä wäl tillstänga
hwarje wäg till undflykt», som vfwertyga sig der.
vm, art denna Inrättning ej är ställd pä militär.
Den 5 Jariucmi. 155
fot derigenom, akt man derwid anställer afskedade
Militärer. Den lyckliga följd ett redigt Redo-
görelsewerk medför, har länge warit insedd, och ett
mäl för Rikets Ständers önskningar.
Det ware likwäl fjerran fran mig, akt med
dctze anmärkningar wilja för nära träda de upp¬
lyste Herrar och Man, ät hwilka Ofwerstyrclsen
as Tullwerkct nu ar uppdragen. Jag erkänner
lika sä mycket deras skicklighet som nit, och jag
begagnar detta tillfälle, art förklara, att ehuru man
likasom försport en slags mifl'anka i afseende pä
någon inom Tullwerkct yppad betydlig balance, har
jag likwäl aldrig delat densamma. Sjelfwa sakens
orimlighet talar häremot,' ty sädant more att för¬
utsätta, om ej en laglös flathet, ärminstone ett lag-
stridigt medlidande. Ja, om ä'wen en sadan ba-
lance yppades, huru länge skulle den wäl kunna
fördöljas? äiwerstyrelsen har sä mänqfaldiga
Lltivägar alt försäkra sig om noggrauher i uppbörd
och desi asleverering, atr ett felsteg härutinnan
skulle salla dem nästan lika sä mycket till last, som
den brottslige lägre Embetsmannen. Förmodeligen
följes annu Kongl. Jastkuctionen af den 16 De¬
cember ISOZ och hlvad der är förejkrifwet om
RescontraBoken, om de mänatclige benera största-
gerne, om^noggranhet i tillsyn, ar sä sammanfattadt,
att en äsamkad balance inäste ej länge kunna för¬
döljas, hälst som Kongl. Majus Nädiga Resolu¬
tion pä Srädernes beswar af den i6Oc!ober ,72g
§> 19 bestämdt förbjuder, att ät nägon creditera
Tult - eller Accis-medel. Lagger man nu härtill
Swensk» Straff. Lagarnes stränghet i afseende pä
rZ6 Den 5 Januari!.
en Uppbördsman, som förskingrar nägot af Kro¬
nans ingald, och tillika erinrar sig, att någon sä
beskaffad förbrytelse icke, efter hwad wetterligt är,
blifwit bestraffad, sä synes mig gitzningcn ännu
orimligare; sä framt ej summan warit af den
obetydlighet, att den tilltalade förmätt ätergälda
den, jemte laga böter. War rid är ej bekant för
ädelmodiga uppoffringar, och det torde salunda
blifwa art räkna för en sällsynt händelse, om främ¬
mande personer ersatte andras skulder. Men om
afwen sä skedde, torde likfullt sädane omständig,
heter derwid förete sig, alt en nitisk styrelse mäste
draga i betänkande, att antaga ett dylikt anbud.
Acke kunde man, till exempel, tillåta kameraterne
inom Merkel att genom tillstött eller afdrag af
deras löner betala den skyldiges brist. Utom der,
att lönerne fallan äro af den betydenhet, att de
tilläta stora uppoffringar, gaf man ej endast ett
elakt föredöme, dä brottet ej blef straffadt, utan
man kemnade äfwcn ett slags tyst samtycke till de
-frige, att pä nägot sätt göra sig skadeslös-, och
Förmännen lemnade sig derje.me i sina underhaf-
mandes händer. Antagom för ett ögonblick derest
en sä beskaffad händelse inträffade inom Tullwerket,
att den skyldige sjelf eller hans Anförwanker, tv
någon annan lär ej, med bewaradt anseende i det
Allmänna, wäga ett dylikt steg, anropade den Hand»
tande Corpsens medlidande, sä wore ett sädant
förfarande af den betänkliga natur, arr det knapt
kunde, under hwad namn som hälst, emoktagas.
Det Styrelsewerk, som endast och allenast skulle
kontrollera de Handlandes åtgärder, anförtrodde
sig derigenom i deras wäld.^ Aktningen rvorc för¬
Den s Januari!. rz?
korad, ordningen bruken, och Tullförsnillare»», som
tillförene mäste i smyg drifwa sitt handtwerk, fick
en rättighet att packa pä öfwerseende och eftergift,
dä han hwarje ögonblick kunde yttra: ni sjelf, el¬
ler en af evra kamerater, ha också försökt att skada
ber Allmänna och förringa Embeksmanna-ansecn»
del; man kanner pä hwad sätt han undgätt sitt
straff. Ni tiger, eller ock är hans hemlighet, till
föga heder, röjd. Dock, jag will ej längre betrakta
denna obehagliga tafla, jag har blott framställt dm
för alt wisa huru orimlig en dylik beskyllning
skulle wara, och anhäller, att detta mitt yttrande
mä, i afseende pä hwad, angående förändringen
af Tullwerkets styrelse, anfördt blifwit, öfwerlem.
nas kill Sta^sUtskotttt och meddelas de öfrige re-
fpectiva Sländen. Stockholm den s Januarii
r8i8°
Danielson.
Uppå vice Talemannen böckerts begäran,
kades detta Memorial pä bordel.
RiksdagsFullmägtigen sofian Deiclitr frän
Götheborgs och Bohus Län uppläste följande
Anförande till Protocollet:
Del är bekant, att motioner och förslager hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln blifwit gjorde om
Tullwerkets bättre och afsigkenligare organisation,
hwarföre jag will »väcka det Hsderwärda Skändets
uppmärksamhet pä samma amne, och förestå lika
med hwad hos Högloft. Ridderskapet och Adeln
158 Den 5 Januari!.
skett, och i dag hos Höawördiga Prestcrstapet, att
en särskild Committé wäljes kill ockla widlyftiga
ärendets pröfning ; att Asi.sior Loäell, som upp»
burit 490 R:dr Banco för utarbnawe as en plan
lill den nya organisationen, mä kallas Comnut-
rLen till biträde, o h tillhällas ak» fullgöra si-t
Åtagande, samt att H-derwärda Ständet hos Kongl.
Mas.-t i underdånighet anhäller, att det nu lediga
j^lwerDirecteursEmbkket för Tullwerket ej mä
äterbesäktas, innan Rikets Högloft. Stander öfwer
det nya förslaget sig utlälit. Stockholn, den Z
Januarii 1818.
polian
frän Gölheborgs Län,
Lades pä bordet»
Till LagUiffolket,remitterades efterföljande nu
Upplasta Memorial;
Dä fräqa uppstätt om Berqmanshemmans
bibehållande inom Ständet, tror jag bet ej wara
förgripligt mot rättwisan att pästa, det den svin
nu eller framdeles blir ägare af Bergsmanshem-
man, bör answara till alla onera en fädan Egen¬
dom medfölja, sramffassa redo, widmakthälla Hyt¬
tans byggnader, warma och bruka efter sin andel
i Hyttan , och för ingen del undandraga sig ben
tunga Hemmanets natur ärföljer.
Dek synes alltför billigt, alt hwar och en
sörswarar sina rättigheter, hwilket jag hört dem,
som blott äro jordbrukare, förfäkta med ttfwer, men
Den 5 Januari!. 159
deremot har jag ej wägat höja min röst soM Bergs.,
man; hoppas likwäl, att den ena Näringen sa
wäl som den andra, bör understödjas och wara fri.
Men det att Landbruket ensamt och uran biträde
af Bergshandtering^ kan tala, begriper jag icke,
hälst som Fäderneslandet ej kan förswaras utan
jern, Bonden ej odla sin jord, falla sin skog', bygga
sina hus och stänga sina gärdesgärdar, med hivad
mera.
Om Fäderneslandet ffall äga beständ, tror
jag att i wart kalla climat och Bergslagsorter
Spannemäl och Salt är en nödwandig Import»
wara, och Bergslagens Koppar och Jern samt
Skogsprodukter, Exportwaror.
Jag yrkar derföre, att en Lag stadgas, som
uttryckeligen bestämmer, att den, som köper Bergs¬
manshemman, skall wara skyldig, att i allt full¬
göra hwad en Bergsman äligger, och anhaller om
remisi till Lagutskottet. Stockholm den 5 Janu-
» arn 1818.
Isans ^näers-son, kekr sansson;
Fullmägkig frän Gamla frän Wester-
Norbergs och Skinskakte- Bergslagen,
berns Bergslags Härader
i WesteräS Län.
Jnnehället häraf understödde BancoFustmäg-
rigen I.onZber§ för Ofwansjö och TorsäkerS
Sockens Bergslager.
kekr Olsson frän Södermanland hade in-
Zifwit ett Memorial af Lnnehäll, det någon ersätt¬
r6o Den 5 Januari!-
ning borde bestämmas för de ynglingar, hwilka
under sin Bewäringsffyldighet kunna blifwa upp-
bädave till activ krigstjenst, och att denna ersätt¬
ning lämpeligast kunde utgå, under en särskild
eitel, genom ökning af Bewillningen.
Ester uppläsningen häraf rflrrade ^on hous¬
lon flön B ekinge och d^lls lilänsson frän Mal»
möhus Län med flere Ledamöter, det de funno
kekr Olssons framställning grundad pä billighet
vch en berömlig omtanka för LandetS Bewarings-
flyldige Analingar, men dä de tillika påminna sig,
att BonbeSländet redan under ststledne Riksdag
»ngifwit ett allmänt underdånigt beswär i deita
amne till Kongs. Maj.r, som ej funnit för godt
Lera fästa Nådigt afseende, fä ansägo de Ståndet
uu icke kunna inga i nägon pröfning deraf, och
begärde att kekr viston marie, efter antekning i
Proiocostet, delta sitt Memorial återtaga; hwilker
ihan lofwade efterkomma; och wille Ständet här-
rvid laka bero.
Till Protokollet war af /on gönsson frän
Malmöhus Län ingifwet ett nu uppläst Memorial,
innehällande förflag. att Skanssa Sienkolswerket
mätte, såsom af en stor och allman nytta, utaf
Staren inköpas, derest, pä fäkt ryktet förmält,
Jmeresienierne uri detta Werk skulle wara sinnade
att detsamma nedlägga.
Ständet ansäg detta förflag wara af ben be¬
skaffenhet, att nägon handläggning deraf icke kuntze
detsamma tillkomma, hwadan Memorialet skulle till
Den 5 Januari!. r6r
^on gönsson äterstästas, att dermed wända sig lill
ort och ställe som wederbör.
beter ^nöerston frän Hallands Län hade in-
lemnat twenne Memorialer:
1:0 Anqäende andrina i sättet att bestämma
Kronans Tionde-rättighet till Ollonswin i Halland.
Ofmerlemnades till Skändeks Enskilda Be»
fivärsUtffotts handläggning.
2:0 Om en yrkad ny Jordrefning och Skatt»
laggning i Hallands Län, rarmd i förhållande till
SkäneS och öfrige R ketS Provincers bördigare
natur, till astadkommande af en jemnare fördelning
af Bewillningen.
Detta Memorial fann Stänget wara as den
beskaffenhet, att det e> kunde i Skändet upptagas,
utan stkuste. es er antekning i Protocollet, till För¬
fattaren äterställas.
Likaledes w»r af bians ^nöerslon fran Bo»
hus Län framgifwek ett Memorial, angående yrkad
förkortning i tiden för Ungdomens Läsning till sin
första Nattmardsgäng.
BancoFullmägtigen ^nöers Danielson trodde
att KyrkoLagen i detta fall innehölle sadane före»
strister, som ej utan wäda för Ungdomens wigtiga
i6s > Den Z ^anuarli.
sfälawärd, kunde wid denna lika sä högtidliga som
afgörande period i desi lefnad äsidosättas elier för«
ändras, och att der berodde pä hwarje Husfader
att tillse, det besia föreskrifter icke öfwcrrrädas,
hwadan han yrkade, art delta Memorial mätte,
säsom icke hörande till Ståndet? b> fattning, äter-
tagas; hwaruti Icksns kekrstfon frän Blekinge
instämde, med tillägg, det han förmodade de fall
wara ganffa rara och ätminstone af ganska giltiga
orsaker föranledde, dä en Prestman utsträckte sitt
besw rr u öfwer den tid KyrkoLigen bestämmer;
hwaremot Larl kreäric 8sr§ fran Götheborgs och
Bohus Län ansäg der icke wara af ringa wigk
för Landrmannen, om desi barn och tjenstefolk up-
pehällas af ett öfwerdrifwet nit, och han således
ginge i mistning af flere päräknade och för desi
näring behöflige dagswerken.
Likwal dä flere hördes yrka pä Memorialets
äterragning, bestöt Skändet, uppä TalemannenS
derom gjorde proposition, att ofta berörde Memorial
skulle, sedan desi innehäll blifwit korteligen i Pro-
tocollet anmärkt, lill täans ^väcrskon äterlemnas.
Af jfokan VViklunä frän Westerbotten tvär
inlemnadk ett nu uppläst Memorial, hwari, uppä
anförde skäl, yrkas, att alla nu afstutade eller
framdeles afflmande Controcter om Presträttighe-
ternes utgörande i Rikeks särskilda Stift mätte
förklaras gällande, icke blot' pä wisia, t. ex. 50
a 6p är, utan för ewardeliga lider.
Den Z Januari!- i6z ^
Sedan RiksdagsFullmägtige frän Goktlond
sig om innchäilek deråt förenat, anmärkte f. d. vice
Talemanncn ^on jonsson fran Blekinge, srt delta
ärende icke kunde sälvin Ständsfräga behandlas,
dä pröfningen deraf tillhörde Kongl. Moj:t ensam,
men hemställde deremot, da fö.flaaxk syntes inne¬
fatta en för hela BondcStändek wigtig och önstad
fördel, om icke etr allmänt undrdänigt beswär
kunde derom författas och i Ständers namn till
Kongl. Maj:t i underdånighet ingifwas; i h,rilken
hemställning hstils fängson frän Malmöhus Län,
m.-d manga fl»re af Ständers Ledamörer, hördes
instämma; h,varemot samteline Fullmägkiae frän
Bohus Län och Austers h^ilckon frän Wermeland,
hvilka ansägo ert sa ant stadgande för deras or¬
ter olämpeligt, proresterade cmyt den föreslagne åt¬
gärden af ett allmänt underdånigt beswär.
I anledning häraf förenade sig Ständer, up¬
på Talemannens proposition, om dek besiuk, art
ifrägawarande Memorial stuve till Ständers en-
skilda BeswärsUlstotl öfwerlemnas, med anmodan,
att deraf författa en underdånig strifwesse till
Kongl. Maj:t, hwari sä mänga of Ständeks Leda¬
möter, som ber åstunda, kunna deltaga.
Afwenledes hade bemälte äViklunst framgif-
wit ett nu uppläst Memorial, angående yrkad be¬
frielse för alla i Westerbotten antingen nu befime-
liga eiler framdeles blifwande Nybyggen, frän art
deltaga i Extra Rotering, emot skyldighet, att i
stället anfläs till understöd för de öfrige derstädes
r64 Den 5 Januari!.
roterade Hemman» hwarjcmks deruti yrkas, atk bs
i Lappmarken anlagde Nsbyggen mätte, sedan de
dem förunde Friheksär till ända lupit, kännas
skyldige akt deltaga i de öfrige der warande statt-
lagde hemmans onera.
Detta ärende, som Skändet likaledes fann
höra endast till Kongl. Majrls pröfning, stulle till
Ständers Enffilda BeswärsUtstoits handläggning
remitteras, med tilikännagifwande, att samiekige
RiksdagsFullmägtige frän Norrbottens Län sig med
Memorialets innehåll förenat.
Ncdanstrifne Memorial ivar till Protokollet
ingifwet af ilians Anäorslon frän Bohus Län:
Nedan frän första början af SkjukswäseNdetS
inrättning och den dermed förenade nöbwändighet
af Gästgifweners anläggande, ansägs detta allt
säsom ert onus. hwilkst borde bereda befrielse frän
»vista andra famhällsbördor; af sädan grund tilläg¬
ges Gästgifware mi 28 Cap. ByggningaBalken
ett större bestyvd eill person och Husfolk än andra
Medborgare i allmänhet, och i 29 samt efterföl¬
jande^. §. af 1734 ars GästgifweriOrdning för¬
unnas dem rj allenast befrielse frän Rotering ä
deras »boende hemman, äfwenfom «>strifning för
sig sjelflve och 4 drängar, utan äfwen wista andra
fri. och rättigheter. Ds hufwudsaklige af Vesta
förmoner, nemligen befrielse fran Rotering och ut¬
skrifning , hafwa i sednare tider alldeles förswun-
»lil. Wid den är 2812 förrättade Extra Rote-
Den Z Januari!-' r6z
ring, hafwa de Gastgifwerier, som förut warit de»
ifrän friragne, blifwik med detta känbar» onus be¬
tungade, och sedan en allmän Conscriptivnsstyldig-
het blifwik stadgad för ynglingar frän 20 till 25
är, har äfwen befrielsen frän utskrifning blifwik
vm intet. I sednare tider har stjursnings- och
följakteligen äfwen Gästgifweribeswaret i samma
mon ökars, som mängden af Resande tilltagit: och
dä, som i de flesta Landsorter inträffat, ingen
Häll» utan endast Reservestjuts finnes, hrvilken
sednare ofta pä en half mils afständ mäste uppbä-
bas, sa hander det icke sällan, att Gäsigisrvaren pä
en gäng mäste i bygden kringsända bäve drängar
och pigor, och stundom lill flut äfwen ikläda sig
Hällkarlsbesiällningen, hwarigenom en mängd dags-
werten gä förlorade och Jordbruket för Gästgifwa¬
re» wanwardas. Under krigstider, dä skjuts-
behofwet alltid ar större, och således Gastgifwares
bcswär mast betungande, mäste ofta en son eller
dräng, äfwen ock flere as dem inga i Soldarstan-
det, hwarigenom swängheten i alla afseende» ännu
mera ökas. Hvar och en wek för öfrigt, huru
Gästgifware, under ett ständigt sorl af kommande
och farande, som icke enS lemna dem nattro, arv
blottställde för chicancr, förargelser, ofra för miss¬
handlande, alltid för oro, gräl och bcswär, och med
skäl beklagas derföre hwar och en, som har det
runga ödet att nödgas söka sin nrkomst af detta
oroliga och mödosamma wärf.
Delta allt oaktadt, hafwa Gastgifwarne uti
sednaste BewillninqsFörorVningcn biifwit älagde
Bewillnittg för sä kallade GästgisweriNäringen
i66 Den Z Ianurrrtt.
i mott af ben större eller mindre förtjenst Man af
hwark och ett Gästgifweris olika lage anfelt äga
rum, oberäknad!, art Gästgifwaregärdar just för
Denna näring äro Med större grundränta belagde.
Obilligheten häraf faller lätt hwarje rättsinnig i
ögonen. Om någon minst pä ett elter annat all¬
männare frequemeradt ställe kan äaa rum, sä är
den sannerligen wäl förtjent, och bör, i wär ranka,
hwarken af Staten eller någon enskild mistunnas;
men för öfrigt inträffar ber pä de flesta ställen, att
Gästgifweribefattningett ensamt utgör ett beswär,
som ej är förenadt med den ringaste fördel, och i
affe-nde pä Näringssörmonen. förstenar det erin¬
ras , att om de utfärdade Taxorne i allt blefwo
efrerlcfde, mäste Gästgifware, i stället att wittna,
kmärtom förlora pä denna Näring. Detta oak¬
tadt, blir alltid Bevillning päförd Gästgifware,
ehwad läget och andre omständigheter medgisrva
någon Näringswinst eller ej, fastän tilläfwcntyrs
i mindre mon än »vid de större och mera besökte
Gästgifwerier. Det är således icke nog, att deste
Gästgifware stola »vidkännas i stelfwa sin besatt,
ning ett större onus än andre Jordbrukare; de
mäste äfwen betala till Staten för den äran, att
med detta onus wara berungade. Med samma
stäk hade man kunnat falla pä den idecn, att med
särskild Bewillning belägga alla Reserve.stjutsstyl»
dige, hwilka för sin möda njuta betalning, ehuru
hwar man wet, att denna inrättning är den mest
onerös» af alla Jordbrukets äligganden, och detta
sä mycket häldre, som ve sksutoskyldige, som sagdk
är, fä betalning för sitt beswär, fastan den är
ringa, dä deremot Gastgifwares swäraste älig-
Den Z Januari!. -6?
gande, ffjutSuppbadningen, mäste fullgöras utan
den ringaste ersättning eller molswarande fördel,
och till och med ar det, ivid wike af spöstraff,
Hållkarl förbudet, att ens begära en dricksstyfwer
för sikt ofta mödosamma warf.
Af besia skal wägar jag anhalla och hemställa,
att all färstild Bewillning för Gästqifwerier, sa ä
Landet som i Städerne, der werkligt ffjuisombyte
finnes, mä försvinna, såsom i alla asseenden vbil»
lig, hälst, pa sätt namndt är, största delen Gästgif»
werier äro af den beffaffenhet, art ingen förtjenst,
utan endast beswär ager rum, och att de öfrige sa
mycket haldre böra vdeladt fa njuta den winst till
godo de kunna förskaffa sig, som denna ernäS pa
srt sä tungt och mödosamt fart. Stockholm den
3 Januari! 1818.
klans Anckersson,
Riksdagsman för K ville och
Tanums Härader af Bo»
hus Län.
Härmed förenar jag mig till alla delar.
kiric 8venssori,
Riksdagsman för Tunge,
Sörbygdens, Stängeuäs och
Sotenäs Härader i Bohus,
samt Wedbo och Wäsibo
Härader i Elfsborgs Län.
Dito förenar sig äfwen
Lör^s kekrsson,
Riksdagsman för Watte och
BullarnS Häradtt as Bo»
hus Län.
r68 Den 5 Januari!.
Efter uppläsandet, instämde häruti Klatts L-'
ricsloa frän Stockholms Län.
I sammanhang härmed upplästes ett af Riks»
vagsmanncn Larl kreöric Ler^ fran Götheborgs
och Bohus Län inlemnadt sä lydande Memorial:
Till det Memorial en wärdig Srändskamrat,
Illan8 ^näerston frän Bohus Län, ingifwik, rö¬
rande Gästgiswares befrielse frän Bewillnings er¬
läggande, fär jag göra följande tillägg:
Ibland de förmäner Gästgifware ^'urs onc-
roso åtnjutit, kan man widare tillägga rättigheten att
af sina grannar taga Victualier till Marfegangs-
pris, och rättigheten alt enssmne försälja Os, Win
och Brännwin. Konungens Befallningshafwande i
Länen haswa ock genom utkomne Kongl. Författ¬
ningar blifwit förständiqade att tillse, det Gästgif-
warne mätte wid sine förmäner bibehällas, pä det
fticklige män mätte ätaga sig denna befwärliga be»
fattning. Allt sammanlagdt wisar att man förr,
ljusare än nu, insäq det föga lönande i Gästgif-
werurörclsen, och att man beröfwak desi idkare alla
dem tillagda förmäner, uran något ffadeständ, samt
utsträckt deras skyldigheter och förbindelser utöswec
bade Lagar och billighet. När nu tillkommer alt
han i den Provins, hwarifrän jag är committerad,
ar förbjuden att sälja Brännwin, som kan afyttras,
och älaqd att efter taxa hälla flere articlar, som
ingen bryr sig om att begära, sä behöfwer ej mera
sägas om det swära i hans belägenhet. Taxorns
Den 5 Ianuarii- 169
för G ästgiftverierne skola esker författning till sins
priser, 2Z procent, öfwerstjga de i orien gängse,
me» harwid tyckes man icke beräknat kosinaderne
för byggnader, möbler, tjenstefolk kill uppasining,
tidspillan och den swaraste söljden, GastgifwarenS
wanffötta jordbruk elier ock uppoffringen af helcr
hans sordbrursofkastning ät Gästgiftverjrörelsen, un¬
der twifwelakiig u:ffgt om avancen. Icke längese¬
dan olades han wid 25 R:drs böter, atr svin eir
Fiscal granda 9!efandes pass, h,varas följde nöd-
rvändigheten att antingen uppoffra all sin tid ät den¬
na omsorg, eller ock hälla en skrifkunnig man till
biträde, utan art Staten lärer wilja ersätta någon¬
dera, och pä köpet mäst- han losina lill Resandes
politiska sam al och tänkesätt, riskera lil och lem för
att gripa en spottfogel och löpa fara ark giftva ett
smärkande rekonvention, om hans nndersälliga nit
sörledt honom att taga stum för allwar, eller hatt
icke jörstätt der fina i Rikets styrelse och desi för¬
hållande till utrikes Magrer. Taflan är nu färdig,
endast etc drag lil, Del finnes ingen dag, in¬
gen timma pä äret, som han ej inöste wara kill-
hands, och ekt gnabb mellan Resanden och Skjuts¬
bonden om en gammal pistsläng kallar honom mid¬
nattstiden ur sin sömn och ur kyrkan, om han ock
är der för att bedja om nåd för dem som gjort sä-
dane Lagar.
1696 ärs Skak tillägger Glstgffwaren ftän 2
till z R:d. till aflöning för Hallkarlen, den hatt
dä redan ansägs wara kwungen föda för intet. Onr
man nu hade följt samma förhållande derefter och
BondeSt. Py-L, 1317, i8l8- B. II. 51
i?» Den 5 Januari! -
beräknat penningens fall, hade man, om icke nike
ra-kunnat göras, åtminstone jemkat hans afgiftek
efter hwad han af det allmänna ätnjöt;men twert-
om har man, utan minsta afseende pä hans rät¬
tigheter, sökt alla tillfällen att berunga honom. Att
reklamera förlorade rättigheter, lyckas ofta föga)
alt erhälla skadestånd, är enklare. Jag anhällee
derföre, art Bewillningen pä alla Gästgifwerier,
svin ej efter noggrann undersökning befinnas kunna
tala den, warder upphäfwen, alt de försättas i sitt
primitiva läge att ensamme, utan inträng af andre,
fä hälla E)l, Win, Bränwin m. m. till afsalu,
att öswerflödige Krogar warda förbjudne, hwilket
utomdetz torde bli nödwändigt, och art Gästgifwar-
ne i allmänhet sättas pä den fot, att de kunna be¬
sia i utöfningen af sitt beswärliga och i mänga fall
answariga kall. Stockholm den 5 Januarii l8iä.
Larl krostrio Ler§.
Riksdagsman för Inlands,
Södre och Torp sami We¬
stra Hifings och Säfwcdahis
Härader.
Baneöfullmägtigeu Austers l)anielskcin ön¬
skade, att den härutinnan yrkade skänkningsratt
Mätte inskränkas till wärk Lands prodUcter, Brän¬
win och Ol, och all Winsörsäljning, säsoni alldeles
obehöflig bäde för köpare och säljare,'förbjudas.
Härefter blefwo begge detze Memorial, jemte
Kristers vanielstons i anledning deraf gjorde mun,
teliga tillägg, remitterade till Betvillnings» saMk
Allmänna Veswärs'och Ekonomi-Utflvtten.
Den 5 Ianuani. 17*
Till Stats» och Banco.Mstolten remitterades
ett af Riksdagsmannen olok KiIs8on, klric ^n-
gersson Lanz och ^nsters ö>lärteui.kon frän Jont»
lands Län afgifwet, nu uppläst, fä lydande Me¬
morial:
Dä en mild Konung welat sammankalla Äa«
tionens Representanter, pä det akl de mätte fä till¬
fälle att yttra siq om de medel fem kunna och bö¬
ra widtagas till förbättrande af R-kcrs financer och
Landets wälständ, sä torde det ock tillätas ost att
höja war röst och yttra wära enfaldiga tankar i
detta för Allmänheten wigtiga ämne.
Efter tvär ofökqripliga mening blifwa alla an¬
stalter, ware sig lill Coursens nedsättande elier till
Sedelinynteks förbättring, förgäfwes, sä länge ut¬
ländska waror blifwa införda lill ett wida högre
belopp och warde, än htvad som af inländsta prS»
ducrer kan Utföras lill Utlänningen.
Den stora FiNance.swärighrten lärer således '
endast kunna lösas genom sivar pä de enklg na-
gorna: huru stall Swensta expörken blifwa för¬
ökad? och huru stall imporlen af utiändsta ivarok
förminffas?
Hwäd den första frägan angar, sä lärer det
hektagllgen wara witzt nog. att wära hufwudsakli-
ga Exporter, nemligen af Jern och tkädwaror, med
tiden snarare mäste minstas än ökas, i anseende
dertill att stogarne ärligen mera medtagas, än de
äler hinna tillwäxa pä de orter, hrvarifrän dels
I7r Den 5 Januari!.
urffeppninq af Bräder och Tjära äger rum, dels
der Bruk äro anlagda. Mycket ar Åtminstone icke
art hoppas pä tillrväxande exporihandcl; och mä
hwarje Swenst anse bet för en lycka, om exporten
i en framlid åtminstone kan fwara emot importen
af nödwändighetswaror, såsom spannmål under mist-
wäxtär, salt och mahanda någon bomull eller bom-
Mswäfnad för wära EattunStryckrrier, Linfrö och
sädane nödwändigheler.
Hwad den andra frägan ater angar, sä är det
>väl klart, att den endast ankommer pä elt wistl all»
ivar och inre kraft hos Nationen, att försaka de
Lfwerflödswaror, hwilkas bruk och nyttjande stulle
försatta bade bet allmänna och enskilda, icke blott
Uti armod, utan äfwen i det sedeförderf, som sä
vfta ar en följd af brist pä tillgångar, art tillfreds»
stalla lifwelS werkliga eller inbillade behof. Man¬
ga, mä handa de fleste af ärlige Swenske män in¬
se och erkänna nogsamt detta; men den enskilde
mannen finner fig ofta i sädana förhallanden, att
han icke kan bryta be band, som wanor och moder
xälagt honom, hälst dä han icke will synas mindre
gästfri an andra, med mindre han äger elt stöd och
skydd af en tydligt utlryckk Lag.
Dek är för sädan orsak och pä det, genom en
minskad införsel of utländska och onyttiga Öfwer-
stödsarticlar, wär Swensta export alltid mätte blist
rva tillräcklig art betala be för lifwers behof och
nytta oumgängliga importwaror, som wi i största
Kdmjukhel wäga töresta, an det Riksens Ständers
Utstött/ som af Kongl. Majit fält sig uppdraget
Den 5 IanuarlU i?z
atk yttra sig om Financeplanen och urse råd och
medel till Financernes, Handelns, CoursenS och
Sedelmynkers förbättring m. m., mätte, ibland an¬
dra kraftiga medel, ingalunda förbigå att föreslå,
det Kongl. Maj:t i Näder räcktes förbjuda, icke
allenast införsel, uran öfwer, bruk och nyttjande af
Caffe, utländska Sidentyger och Caktuner, Shaw-
lar, Gazer, Spetsar, Tyller och annat dylikt, samt
alla Winer, med undantag af de manligen nyttja¬
de mindre dyra hwira och röda flogen, i hwilket
förbud afwen Rum och Arrack böra innefattas.
Och anhälle wi, att denna wär wälmenka Motion
malte med Hederwärda BondeStänders bifall blif,
wa communicerad sa wäl de irenne öfrige Stan,
den som Högloft. SratsUlsVotltt, och mä hända
afwen till Ekonomiutskottet remitterad.
Stockholm den 5 Januarii i8r8.
O- Nilsfon, Uria ^Uon LaNA,
i Börön. frän Herjeådalen.
Austers kartensson,
i Bergsviken.
Alla af Jemtlands Län.
Härmed förena sig
käans vilsson, I^ans ^llcl,aels5oa^
frän Gefleborgs Län.
Jnlemnades följande Memorialer, fom upp,
lästes:
i:o Af kelir LenZtslon frän Halland:
Kronohemmanen i Halland äro merendels För-
läningshemman till Kronans Embelsmän. Defte
174
Dcn Z Januari!-
Hemmans äbocr äga rättighet med Arfsrätt behäl,
las as si-gren sill städning. Denna städja tillkom¬
mer Kronan och icke Embetemannen, som täger
räman. En del hemman hofwa Kyrkorna nägoy
röna utaf, soni består merendels uti Smörränta,
De öfriga rönkorna täger Krona,,, såsom Jorde¬
boksränta, Gcwinst, ordinarie BäksmansEonlracl,
som i ewärdeliga tider warit, Jag iror mig här¬
med hofwa wisat fullkomligt/ akt beha hemman aro
af Krononalur, eljest blefwe icke fordradt af de»y
Rlksdagsmanna-arfwode.
Destutom är Kyrkans räntepersedel för alltid
bestämd, Skaile det Högwördiga Presterstapet blif-
w> ,illä'et fa utbjuda desta hemman pä ZO ärs
tid, h ad stalie wrl anngt blifwa, än dermed rui¬
nera äboer och hemmanen wanstöias? Det blifwer
allt f^r swart sä göra med gammalt folk, som gjort
hwar man rätt, och blifwa drisne ifrön hemmanet
och kaaa till tiqqarxstaswe», blott för Prestcrstapeks
synnerliga god finnande, som icke pä något sätt un¬
derhåller Kyrkorna. Jgq anser del wara bäve rökt
och billigt a k Hemmonsäboerne pä oftiberörde
Hemman mätte blitwg förunnade samma Lag, som
Keonohemmanen i allmänhet hofwa, ehwad de sto¬
la städja as Kyrka eller Kronan.
Det,a mitt Memorial anhäller jag hos Tale»
mannen och Bröderne matte blifwa till wederbörligt
Utstött remikteradt.
Stockholm den 5 Jmuarii ,8,8-
k. Lonatsson
frän Halmstads, Höks och Tönner¬
sjö Härader i Halland-
Den 5 Januari!. i?s
Harwid beqärte ^nckers Lkrillophersson frän
Kronobergs Län akt fa göra dek tillagg, alt de i
Viemorialet omsörmälte Löningshemman afwenledes
mä, i likhet med öfrige Kronohemman, kunna fä
löfås till Skaile,
2:0 af Imrs Olsson frän Calmare Län:
I sammanhang ined redan wäckt fräga om
etk fördelaktigare reglerande af Gästgifweristjmsens
utgörande, har, dä möjligheten alt genom Past¬
eller Forwagnars inrättande stalla den samma p»
Enrreprenad-fot ätminstone icke för alla Landsor¬
ter blifwit sullkomtigen bewisad, jag ansett mig,
under afbidan af detta resultat, böra söka hjelp och
rättelse emot det betungande och den ringa weder-
gällning,som hittills och intill desi annorlunda karr
beredas, » gjort och sannolikt lange skulle komma
att utgöra ert föremal för de ffjuisstyldiges klagan.
GästgifweristjUlsens betungande i enskilt afseende
är fä tillräckligen bewisadt, att jag wisierligen icke
behöfwer derom något namna, och inskränker mig
derföre endast till följande hemställanden:
i:o Om icke det Hrderwärda Ståndet skulle
täckas förena stg, att hos Kongl, Maj:t i under-
dänighet anhälla, det Gästgifweri.stjutslegan mat¬
te till 24 si. Banco milen för hwarje häst i Nå¬
der warda förhöjd, sä framt densamma annars stall
anses såsom nägon ersättning för den skjutsandes
beswär och ivid jordbruket oundwikliga förluster.
2:0 Alt en ffjutsstyldig aldrig mä kunna ä-
läggas annorstädes an tvid Gästgifwaregården r»
i?6 Den Z Iar.uarii-
mottaga resande till fonstaffande, sa att icke, pa
satt hittills stet-, Le kunna anses pligtiae att wid
H^rreqäldar eller andra privata stallen, utan esker
LsvereEommelse, om sadan kan träffas, afhämta
Resande.
Hu! u Jnräk'm'n§en, genom sistnämnde tillkom¬
ne styirighek urartat stan sin lörsta bestämmelse,
och hunt följdcrne deraf äro skadligt, samt ligga
för e; pen dag, fordrar icke berris, dä ingen vM
förbi ander kunnig och sicken med owäldighet gran-
ff -nd? lär sälta sädank i twiswelsmäl, eller i följd
Deraf bestrida rättcliens nödvändighet, äro för mig
bevekande skäl, alt enkelr och utan omsvep här¬
med öfwcr^mna frägan till den behand ing som
wederbör. Stockhclm den 2 Januarri 1818:
Zäar?; Odis syn.
Fasini A r^ia för S anda och Hand»
hörds Härader i Calmars Lan.
Härmed förenar jag mig. Ct supra.
Lven kr1än8sion,
Fullmägtig för Säswede, Thuna»
läns och Aspelands Härader i
vfwannänmde Län.
Häruti instämde ?eter kekrslo» fran Calmars
vcb Iräatts Lricsion scän^ Stockholms Län samt
Abrsstam jonston frän Östergöthland.
Z!0 W I^ans ^nckerxson frän Westerås Län:
Norbergs Grufwor äro allt för wäl kända och
att Malmen derifrån afgär till nästgränsande Bergs¬
lager, för att omvändas wid TackjernS-tillwerkniu-
Den Z Januari!. 177
gar, enligt deras innchafwande Privilegier. Följ,
berne deraf äro-att winierwägar stola hällas öpp¬
ne och farbare i atla wäderstreck,; denna lunga träf¬
far Hykrelagen ensamt, sedan Grufwelagens wäg-
stycken stuta Andra deremot, jom arv boende na¬
ra Sandswägarne, känna alldeles icke denna kunga,
u au wägen widmaarhälles pä allmän bekostnad, e-
huru wägbyg.nadsskyldige kunna hafwa en a twä
nii! lil! sina wagstycken, samt, dä snöfa!! och yrma-
der inträffa, aro pälagde are i hast sätta allmän¬
na Landsvägen i ständ och ästven wid answar häl-
. la de sä kallade winterwägar farbara Alla desta
wägar arv kostsamma att underhälla med snöplog-
ning, störtning och knipphuggning i en orr, fylld
med backar och berg, sjöar och mästar, der ständigt
stora och runga last köras och mycken snö faller.
Sommarwägarne haima samma swärighet med
siq; man är pä egen kostnad twunoen att under¬
hälla wäg till Kyrka , Qwarn och Tingsställe, i fal!
man will hafwa någon , och likafullt efter Hemman¬
tal wivmagkhälla och pä bredden urwidga allmänna
landswägen, ehwad hinder som möta; dä deremot
de som äro sä lycklige, art de fäkt stna hem utmed
landswäg, ej hafwa annat beswär, än atk endast
wara answariae för stna indelta wagstycken, och se¬
dan med all beqwämlighkl begagna en allmän wäg
tvid alla tillfällen.
Och dä jag hoppas det den ena ej bör wara
mera berungav än den andra, och att rättelse i sä¬
dana sall äro nödige, pä det art tyngden af wäg-
underhällningen mätte lika kännas af hivar och en,
,7? Den 5 Januari;-
åtminstone inom hwarje Härsd, eller ock Socken ^
torde detta Anförande winna Högädle Taleman,
nens och Hederwärda Skänds-BröderneS bifall,
att warda remitreradt till »vederbörligt il skott; och
det, sä wida jag tror, det flere Bergslager, som
inom sig hafwa Grufwor, hwilka af flere omkring
sig liggande till Malm-afhämtnings begagnande
enligt Privilegier, hafwa enahanda olägenheter.
Stockholm ben § Januarii igrg.
s^3N8 ^ncisrston.
Fullmagtig frän Gam a Norbergs
och Skinskattebergs Bergslags
Härader i Westerås Län.
4:0 Af Fullmägtigen i Riksgälds. Conkoret
Sric Svenston frän Götheborgs och Bohus Län:
Sedan jag hört sä manga af mina Medbrö-
her framträda och wisa en berömlig omtanka om
hade wärl Ständs enskilda och alla Medboraares
samfälta bästa, ber jag om det Hederwärda Stån¬
dets uppmärksamhet pä ett ämne, som i sin om¬
fattning är sä mycket wibsträcktare, som det angar
alla Stånds, alla äldrarö högsta wäl, grundwg»
len till det helas beständ, Religionens wärd.
Wi hafwa ej längesedan sirat åminnelsen af
det stora företag, som renads war Christna lära
frän mennifVors »vidskepliga och bedrägliga tillsat¬
ser. Wi hafwa med skäl prisar otz lycklige arr, ge¬
nom »vära odödliga Kynungars rädighet och om-
wärdnad, se denna lara i all sin renhet hos 08
rädande. Frän den innerligg wördnadsfulla tack-
Den 5 Januari!. 579
Lamhet mot Försynen och dest redskap Regrnlerne,
som ärföljex äminnelfen af de framfarna händelser¬
na, leder sig kgnkan nakurliqtwisdet narwaran-
Le med den lwek amma frägan: Är denna lära, ge¬
nom wära Kyrkoförfattningar och deras punktliga
efterlefnad, betryggad för all wamvärd? Ar hon
Kfweralll i Landsorterne förkunnad af Läranie Med
dek eftertryck, styrkt med de efterdömen, fyin bere«
da henne en sädan inflytelse pä F lkets R ligions-
känsla och feder, som Christendomcn hujwudsakli-
gen ä syftar?
Ull ordning j Samhället synes röra sig om¬
kring sin medelpunkt, den werkirallande Magten,
Konung och Regering. Derilrän utgå Jnstrnclio-
ner, föreskrifter, anmaningar, dit gä redogörelser
tillbaka. Kontroll ar ställd bredwid ali förwalming.
Ware werldslige Stridsmän hafwa deras Mönster¬
herrar : Collegier och Embeksmanna-.Corvser efter,
fts as Justiliä.Canzler och Justilia,Ombudsman:
Peiuiingc. och Uppbördswerk af Revisorer. Hos
ben Styrande M ra ni samlas kunskaper om allt.
Skulle wal Kyrko Ordningen ensam wara oberoen¬
de af denna allmänna ledning, och huru blir Kongl.
Majit ärligen unperrattgd om dest behänga efter¬
lefnad ? Wi bäre likw l ärligen till gttaret en del
af wärk arbetes frukt, och derwid sv es dä och dä
Regeringens äkgärv mellankomma : skulle wi ej ön¬
ska att samma Höga Magt blef i tillfälle akt när¬
mare inse hwad wi fq för uppbyggelse, jör under,
spisning och eflerdömen tillbaka derifrån?
Swensta Pcesterffapet har i alla tider räknat
i8v Den 5 Iäiiuarii.
ibland sig berömlig? Män för lärdom och kunffa-
per: ljus för FZrsamlingarne i alla Chrifteliga dyg.
der, mönster för huslig ordning och treflighet: och
sädane känner wäl hivar och en af ost ännu. Men
huru manas, tillhälles, uppmuntras alla att sam¬
fäldt motstå och motarbeta tidernas förderf? Huru
cmwända Kyrkans Myndigheter de i Lagarne före-
flrifna medel att försäkra sig härom? Om man
ock stulle antaga, att upplysning, ordning, sedlig¬
het räda kring om Residencerne, sä långt Oaver-
herdarnes ögon nä, der den mera odlade werldens
flick lägger band pä alla svin lefwa i granstap med
dem, kunde man ej fragg huru det ser ut i Skif¬
tens astäqsnare wrär, der ähörarens odling endast
beror pä lärarens, och ver bennes aktning pä sitt
Stånds pligrer och ivärdighet beror pä Förmäns
ivaksamma tillsyn? Huru ofta synas Veste Förmän
der, huru ofta kallas de utplanterade Hervarne
kill dem alt höras, marnas, uppmuntras? Blic
Regeringen ordentligen underrättad om hwad öfwer
hela Riket i denna del ärligen tillgöres eller un¬
derlätes? Och är der ej af högsta wigt att Rege¬
ringen bör weta det, efter här är en Kyrko-Ord¬
ning att efterlefwa och widmagthälla?
Kongl. Majit hembärs tvi wär underdäniga
erkänsla för Dest gifna Nädiga hägn ät ett Säll¬
skap, genom hwars försorg, kännedom af den He¬
liga Skrift hos ost befordras och utsprides. Den¬
na högst prisliga anstalt bör wistt underhjelpa Pre¬
sterskapets omsorger, men kan ej ersätta dem. En
Bibel i hwarc hus är en stor fläkt, men ändä ej
sä nyttig, som en rättskaffens, Gudelig Lärare L
Den Z Januari»' isi
Församlingen, som i sanning sch krask förklarar
Ordet och gör dec lefwandc ibland ost. Ofrvertygad
akt Kongl. Majtt, som gifwir sä wänga ostaklba-
ra pros as Desi outtröttliga omsorger om silk Folks
nial, skall lärkas tillfredsställa desi sä yttrade
önskningar, wägar jag förestå en underdånig an¬
hållan af Rikets nu församlade Ständer, alk Kongl.
Majtt täckes läka förelägga sig omständliga upp¬
lysningar huru KyrkoOrdningen i alla desi delar i
hwarr Stift efkerlefwes, sä alt Riksens Stander
wid nästa Riksdag, med liflig underdänig erkäns¬
la, mä kunna röna fruklen och följden af Desi Hö¬
ga omwärdnad äfwen i denna del. Till den ändan
och pä det clt enahanda beslut mä hos be Resp.
Med-Ständen beredas, anhäller jag att berra mill
wördsamma Memorial mä rist »vederbörligt Ukffolls
handläggning remitteras, samt de öfrige Respecti-
ve Ständen communiceras, med wördsam och wän¬
lig anmodan, att sig uli remisien deraf sörena.
Slockholm den Z Januarii i8r8..
Lric Svensson
fran Bohus Län.
Och blefwo besia syra Memorisler remitterade till
Allmänna Befwärs- och Ekonomi-Utstottet.
Fnllmägtigen i Riksgälds-Contorek och Riks¬
dagsmannen frän Götheborgs och Bohus Län Lric
Svenston, hade inlemna! 2.-NS sä lydande Memo¬
rial:
»:o Uti åtskilliga Pastoraler i min hemort hafws
Ahörarne, till förbättring uti deras Comministrars
Löningswtlkor, äk dem inröpk Boställen af Skatte¬
-82 Den Z Januari!.
hemman z men 8a de§e. lika med andra hemman sf
samma nakur, fä widkännas de Skattehemman till¬
hörande skyldigheter, synes mig likwäl sädanr böra
förändras, och detze Boställen njuta samma fri- och
rättigheter fo'm andre Prestebohl, helst det synes
billigt, att den ena Läraren åtnjuter samma förde¬
lar som ösn andra, och förhällander i närwarande
omständigheter ej bör wara sörändradt, om Prest-
Boställek blifwit af Församlingen inköpt eller af
Kongl. Majit och Kronan anslaget. Sa länge der¬
före ej alla Prestgärdar utgöra lika skyldigheter
med Skattehemman, yrkar jag akt alla pä före¬
nämnde färt tillkomne Comwinisters-Bostälken mä
»jura, lika med andra Prestegärdar, befrielse frän
Krono-TionVe och andra skyldigheter; Anhållande
jag att denna min motion mä till Stats Utskottet
warda remitterad, för att, i sammanhang Med Kongk.-
Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet, derstädes
komma under vröfning och beredning. Stockholm
den Z Januaris 1818.
Uric 8venslon
frän Bohus Län.
2:o Dä Riket för Närwarande lid befinnes i ett
tätt swär belägenhet, i anseende till en öfwerallk
rädande penningebrist, hwaröfwcr allmänt klagas
bland högre och lägre, och snart sagdt hos alla folk-
clasier; lärer hwarje trogen undersäte otwifwelak-
tigk aerna gä en mild, nådig och för sitt Folks wäl
öm Regering till moles, att i den män möjlighe¬
ten medgifwer underlätta desi stora bekymmer. Män-
ne icke någre indragningar skulle göra något till
SlatswettetS underlättande? Till exempel Adels-
Den 5 Januari!. rsZ
faNe-Regimenlet, hwarmed en icke liten början ge¬
nom Jndelningshasmares fränfälle redan stett? Wid
betta Regimente finnas annu flera qwarwarande
Indelningshafware, äldre och yngre, hwaraf Offi¬
cerare och en de! CompagnieBeljente knapt nägon
gang i sin lifstid gjort tjenst. NcgementsChefen
med AuditeUrer och Uppbördsmännen aro de enda,
som finnas syfielsatle. Uppbördswerket är, för när¬
varande, wid betta Regemente, blandadt pä fleras
åtgärder: Konungens Befallningshafwande, genom
dem derunder lyda, i anseende till indragna Span-
niälsräntorS lefwererande i Kronomagasinet:, och
Chefen, genom de Uppbördsmän, som under honom
lyda, öfriga räntor i penningar. Täcktes Kongl.
Maj:t Allernädigst Med Sine Ständers Beslut för¬
ordna, att Indelningshafware wid denna Corps
singe som pensioner behaga sina Boställen i deras
lifstid, och Löningsräntorna indragas och besparas
Kongl. Maj:t och Kronan, samt uppbäras och re-
dowifas af Kronans Uppbördemän, skulle desie Lö-
Ningsräntor wid de fem Compagnier af nämnde
Regemente utgöra en icke obeiydlig summa. Det
giswes preiudicat pä att Förste Majoren wid om.
nämnde Regemente begärt och erhållit nödigt af.
sted med sådana wilkor. En stor del hafwa betalt
dryga ackordsummor, och mänga wid Corpsen äro
fattige, behöfwa således bostad och nägot till un¬
derhäll, som, med tarflig lefnad och noga hushåll¬
ning, da till det mesta kunde ernäs af deras Bo¬
ställen.
Stockholm den Z Ignuarit rgig.
Lric Lvenslon
frän Bohus Län.
»84 Den Z Ianuartt-
Hwilka twenne Memorialer blefwo, efter Uppläsatt,
dek, öfwerlcmnade till SlatsUtfkoltets handlägg-
ning och utlakande.
Upplästes ett af ^»aobslou Xinner
fran Gottland framgifwet Memorial, af följande in,
nehäll:
Som Deputerad frän Gottlands Norra Hä-
rad» begagnar jag den mig i Grundlagarne bewa-
rade räktigher akt wäcka frägor om allmänna ären-
der, för akk begära, det Bewäringsmanfkapet pä
Gottland malte återfå den aflöning under Exercice-
dagarne, som delta Manffap, uti den af H. M.
Ksnuntzen i Näder fastställde Convenkion om Be-
wäringsinrätrningen, blifwit Gottlands Jnwänare
försäkrad, och hwilkcn aflöning uran deras begifvan¬
de blifwit dem fräntagen, för art med Vefla medel
förbättra Befälets löner- Dcrmid äberopades wäl,
att Landets Deputerade friwilligt dertill samtyckt;
men defle Deputerade moro sammankallade för akt
öfwerenskomma om Exsrcicekiden, och af Landers
innewänare endast bcfullmägtigade att deruppä ä
deras ivägnar smara; hwad således of dem i andra
ämnen blifwit taladt eller swaradt kan ingalunda an¬
ses såsom ä Landets inne vänares magnar yuradt, el¬
ler i någor matto beröfwa denna Allmänhet dest
emot Åtagande af Bewäringsssyldighcten af Hans
Maj:t Konungen i Nader tillerkända rättigheter.
Otwifwelaktigt brhöfwer Befälet »vid wär Bewä,
ring pä Gottland förbättring i dest löner, och det
kan af ingen bättre än af Allmogen wilSordas, ho§
hwil-
Den 5 Januari!.
1L5
Hrpitten största delen af Oiftcrrarne ar boende, och,
med undanlag af några fä i stor fffu d kör sä -val
deras boning som kost. Men denna Löasörbä'^inH
bör wäl ej tagas pä Bciväringsmanstaocts bekost¬
nad ?
Hvar enda redlig Gottlänning erkänner lyckan
af att -vara Swenst Medborgare, och styldigheien
ark personligen förswara denna lyckas waraklighet.
Gottlands Allmoge , wan att pä hafwet dagligen
trotsa faror, är fullt öfwertygad att, om den blif-
wer anförd af käcka och' stickliga Officerare, stola
desi förenade krafter, rätt anwända, förmå att mot-
stä hmqrje ficndlligk försök till inkcäklluug af de¬
ras O.
Jag förestår derföre, akt Staren för Gott¬
lands Bewaring mätte, med hänsigt a den af Hans
Majtt Konungen fastställda Corvenrion med Gott¬
lands innewänare, och de grundsatser, som Ri¬
kets Ständer för Embeksm-ns aflönande i allmän¬
het fastställt, blifwa ä nyo uppgjord. Hvarföre
detta mitt Memorial torde fä till StatsUtstottce
remitteras och med öfrige Stansén communiceras.
Slockholm den 3 Januarii !8l8-
ffacob ffacob8kon Kinner
frän Norra Härad a Gottland.'
Vice Talemannen leckert och ^on ffrinstorl
fran Blekinge ansägo delta mål wara af oen art
och bestaffcnhet, att det egentligen hörde till Kongs.
Majus Nådiga pröfning och ej kunde af Siän-
BondeSt. pwt. 1817, 1818. B. II. 62
186 Den 5 Isnuarii.
det upptagas, men Banco.Fullmägrigen ^näers
Danielson med flere Ledamörer förmente, alt ehu¬
ru der skulle lyckas, som Ständerne, genom uppla¬
gandet af denna fräga skulle komma alt inga i prös-
ning af enffilda öfwerenskommelser, kunde den lik-
rväl, wid närmare efrersinnande, betragtas frän en
annan sida, och, med förutsättande, att Befälet wid
Gottlands Bewäring, genom den ifrägawarande öf.
werenskommelsen, ej erhållit större lönewilkor, än
som ffäligen behösdcs, dek anses tillkomma Skåls-
Utskottet att utläta sig och kil! Rikets Ständers
siulliga afgörande öfverlemna, huruwida Manska¬
pet borde, för sin förlust, göras skadeslösa; af hwil-
ken anledning, och da saken i sig sieif syntes gan¬
ska billig, Danielson tillstyrkte, atk Remisi mätte
ä Memorialet meddelas.
Dä meningarne härom hördes delade, begärde
bemäile /^näers Danielson Proposition, hwilken
af Talemannen framställdes salunda:
"Bifaller det Hederwarda BondeStändet, ari
Jacob» Jacobsson Uinners ifrägawarande Memo¬
rial ma till StaksUtskortet remitteras?^
Härtill yttrades Ja, i följe hwaraf oftaberör-
de Memorial skulle lii! StatsUlstotleks handlägg¬
ning öfwerlemnasz hwarom respective Wederböran-
de skulle wördsamt och manligen undcrrätkae.
Nedanstående s:ne Memvrialer moro inlem¬
nade :
Den 5 Ianuarii- 187
i:o Af Fullmäa/iqen i Riksgälds. Contoret,
Lric Lricslon frän Orebro Län:
Dä Jordbruket och Bergsmannahandkeringen
fä widkännas alla de tyngoer, sorn utgöra S'ats-
bidragen; dä den arbetande Classen, täsoin handt¬
langare wid disse näringar, är genom en öfwer höf¬
man st^ personel afgift med Bewillniag betungad,
och dä öfwersiödet och yppigheten arv fa gynnade,
att icke en enda skilling bein efter 18-15 ärs Be-
willningsförordning assordras: ser jag mia med allt
skäl böra göra den inviion, att i den nu blifvande
Bewillniugsförordning^n och dess grunder mätte fö-
rcstäs en betydlig afgift pä alia Luxearticlar, de
mä finnas i hwad ständ som häldst. Jag anser äf-
wen ark PrösningsCommltlt-erne hädanefter mätte an¬
tingen andras eller asskaffas, såsom öf.verflödige i
det ffick de nn aro.
Jag utbeder mig att framdeles fa i dessa äm¬
nen inkomma ined de tillägg, som kunna finnas nö¬
dige, 0 h a'häller om Remiss till Högloft. Bewill-
ningsUlskollet. Stockholm den 5 Januari! 1818-
Lric Ulricsson.
Och 2:0 af kekr jonsson frän Kronobergs
Län:
Under namn af Rokefribeksafgift nkgär i freds¬
tid, enligt sila Bewillningsstadgan, en beskattning
af ali fädan oroterad jord, som, ehuru af li a be¬
skaffenhet med den, hwilken hittills dragit ständig
Rotering, dock ännu tcke hnnn»t blifwa roterad och
188 Den 5 Ianuarii.
således ivid inträffande krig är underkastad skyldig¬
heten lill uppsättande af extra Roteringsmanffap.
Wid »verkställande af Riksens Högloft. Ständers
Lestut om extra Noteringen, hofwa dertill bliswit
ansiagne äfwen sädane Hemman, som Utgöra ständig
Rotering, men icke för sikt heta hemmantal, utan
'med den lindring, som deras swaga beskaffenhet
avid Jndelningswerkets införande ansetts c nordra.
Da Hemmansägarne härmed äinöjt sig, och således
Let belopp as hemmantalet, hwisket undstuppik stän-
Liga Noteringen, kommit att i krigstid ät Förswars-
werket lemna ett bidrag, hwarifrän hemmanet rät¬
teligen bord« wara befriade, häldst hela hemmantalet
wid ständiga roteringens upprättande werkligen ingått
r rore, fastän med en lägre beräkning för desi swag-
hets skull; har af denna friwilligt ätagne öfwer-
loppsffyldighet ytterligare uppkommit den oräktwisa
följd, att efter krigets stut den extra roterade an¬
delen af hemmantalet bliswit betungad med Rote-
frihelsafgifl.
Om nu sädane hemman anses ffylvige att fort¬
fara med extra Noteringen, när desi uppsättande
kan ä nyo päfördras, och således i detta fall mä¬
ste, för ett Fäderneslandets trängmal, uppoffra de¬
ras, i min tanka, ostridiga rätt, att njuta tillgodo
den förmedling, dem wid Roteindetningen bliswit
tillerkänd; sä tror jag doF åtminstone allt stal wa¬
ra, alt befria desia hemman frän Rotefrihetsafgif-
rer, och föreflär således, att i nu bliswande Be-
willningsstadga frän denna afgift uttryckligen un¬
dantagas de hemman, hwilka för hela sitt belopp
redan »vidkännas ständig rotering, ehuru de wid
Den 5 Ianuarii. igc,
Nokeringsmerkets upprättande fatt njuta lindring
vch blifwik i rote införde med den förmedling i man¬
talet, svin för deraö swagher ansetts erforderlig.
Stockholm den 5 Ianuarii 1818.
kekr jonston,
frän Kronobergs Län.
Härmed förena sig
Hollannss ^rlvistslon, Honas dlorästeät,
frän Jönköpings Län.
Jnnehället häraf understödde Austers Lkrlstoxkers^
5on frän Kronobergs Län.
Och blefwo deste twenne Memorialer, efter up-
läsandet, till BewillningsUtffoitet remitterade.
Uti ankomne, nu uppläste Utdrag af Proto¬
kollet», underrättas det Hederwarda Bonde-Stän-
det att
Högwördige presteStändet
Remitterat:
Den 2Z December 1817:
Till Allmänna Beswars- och Ekonomi¬
utskottet:
Ett Memorial af Prosten täasllslrotl,, angäende
befrielse frän erläggande af Stubbelön för sädant
Wirke, sorn u>synes till de hus, Presierne sjelfwa
ä sina Boställen halla.
lyc» Den Z Januari!.
Den 27 December
Till Stats- och Lag-Mstotten:
Ett Memorial as. Vidöppen ^Imyuill, angåen¬
de Lönförbänring för Häradshösdnrgarue.
Till BcwillningsMstottet:
Ekt Memorial af Biskoppen kaxe, rörande Be«
winning af Kyrkornas Tionde i -L-kane, Halland
och Bohus Län.
Till Allmänna Beswärs- och Economi-
Ntckottet:
Ett Mcmoriat af P ollen briman, om nödig in-
ftränkning uti GarmzonSsoldalers permuterande.
Den zo December
Bifallit
i:o KtaksUtffottets Memorial, angående tryck¬
ning af Riksens Ständers Revisorers Berättelser.
2:0 ExpeditionsUtskokteks Memorial, om en för¬
bättrad redaktion af Bihanget lili RiksStändens
Prorocoll.
g:o Allmänna Beswars- och EkonomiUtskottels
Betänkande, rörande Brännwinsbränningen, med
dermed gemenffap ägande ämnen.
4:0 StatsNtskottets Utlåtande, angående kostna¬
den för RiksStändenS Protokoll, med dertill hö¬
rande Bihang, sä midt det har afseende pä tryck¬
ningen af be z:ne MedSländens Prslvcoll sam
Den Z Januari!- 191
Bihangel; med tillkännsgkfwande, att PresteStan.
dek om tryckningen af desi Protocoll fogat sadan
anstalt, att SlatsWcrket nu, likasom »vid föregå¬
ende Riksdagar, icke mä med någon Utgift för sist¬
nämnda Protocoll berungas.
Äterremitterat: StaksUtffottets Utlåtande i frä-
gan 6m Län af allmänna Medel till Kyrkobyggna¬
den i Landscrona, jemte de deremot gjorde anmärk¬
ningar.
Den 2 Ianuarii 1818:
Beflutat I betraktande deraf, art Kongl. Majrts
SonSon, H. K- H. ArfPrinsen, enligt nu gäl¬
lande Grundlagar, upphunnit sina myndiga är, och
för akt inför H rns Maj:t Konungen, H. K. H.
KronPrinsen och hela Samtiden ådagalägga, ej
mindre Riksens Ständers omtanka om Rikets wal-
gäng och säkerhet under sädana händelser, som, ehu¬
ru sorgfutla, likwäl mäste anses möjliga, än äfwerr
Nationens kännedom af de kofwande egenskaper hoS
H. K. H. ArfPrinsen, hwilka berättiga honom till
allas underdäniga »vördnad, karlek och oinskränkta
förtroende, alt Hans Kongl. Höghet ArfPrinsen,
Hertigen af Södermanland, Prins josLku
OsLäk, mä, pa fäkt wid 1812 ars Riksdag, i an¬
seende till Hans Kongl. Höghet KronPrinsen, blif-
wit bestämdt, wid alla de tillfällen, dä Kongl. Ma¬
jestät och Hans Kongl. Höghet KronPrinsen af
sjuklighet hindras akt med Riksstyrelsen Sig befat¬
ta, inträda uti utöfningkn af Konungamagten, med
all den rätt, Grundlagcune densamma tillägga, samt
uti Kongl. Maj.-ts Höga Namn Rikets Styrelse
föra.
192
Den 5 Januari!.
Bifallit Srats 1'istslte s pä bordel hwilande Be-
rankanden. angående
1:0 Arbets- och Csrttectivnshus-inrättning uri
Malmöhus Län.
2:0 Underhållandet as Landskrona Stads hamn.
z:o Utredningsmännens uti aflidne RegeringS-
Rädet von Lckevc-ns Sterbhus ansökning om Ut¬
bekommande as en fordran hos Skakswerket.
4:0 Erfooderlige kostnader i och för uppläsan¬
det af Kungsholms Krono.Branneri-byggnader till
Curhus för Stockholms Stad och Län.
5:0 Stats - Commistarien ^VisteZrons ansökning
om förskott pä arfwode; och
6:0 Nu »varande Bemillningarnes fortfaran¬
de <ör der ingängna arel 18 >8- äfwcnsom Banco-
UtfkottetS Memorial angående ändringar un Jn-
Itructionen för Ledamörerne uti Banco-lltflkortet;
och wällofl- Borgare Ständet
den 2 Januaril
Instämt uki de z:ne andre Resp. Riks-Stån¬
dens vestm, att Hans Kongl. Höghet Ars-Prinsen
skulle tillerkännas rättighet all wid alla de tillfal¬
len, dä Hans Maj:t Konungen och Hans Kongl.
Höghet K'on Prinsen kunde af sjuklighet hindras
att med Riksstyrelsen sig befatta, uröswa Konunga-
ruag ten med all den rätt närvarande Grundlagar
den samina tillägna, samt uti Kongl. Maj.ts hö¬
ga namn Rikets Styrelse söra.
Återremitterat-
1:0 Bauco-Utstotkets Memorial rörande Ban-
eofustmägtiges wivtagne åtgärder i anledning af
Den 5 Januari!» 193
M.rlmö Discont Werks yppade obestånd och de öf¬
rige Dgcouiernes iräkade owerksamhet; och
2:0 Almänna Beswärs- och Ekonomi. Utstot-
tets Betänkande angående Vränwinsbränningen
och dermed sammanhang ägande ämnen; jemte de
härwid gjorda muntelrga och fkrifteliga anmärknin¬
gar.
Bifallit Skats-Vtstortets Memorial angående tryck¬
ning as L-indshöfdingarnes ärligen ingifwande Em-
bers-Berättelser om ärswäxken.
LadeS till Handlingar,,e.
I anledning af vice Talemannen Ryckerts,
^on ^on8ton8 trän Blekinge och Bancofultmägii-
gen /^nclerr Danie ton8 frän Elfsborgs Län hem¬
ställan, och dä Bonde.Skäodek ansäg för sig nö¬
digt, att erhåll-, fnlsst.ndig kännedom om det sätt,
hwarpä de hos Nrsp. Med- Skänden wäckte Mo¬
tioner blifwit utförde och mwecklade, men sädant
allt hittills i de flesta fall saknars, fann Bonde.
Standet, med stöd af 52 § Nicsdags-Ordningcn,
för godt besluta att de R^p. Med-Ständen stulle,
genom Utdrag as Protocollet, wöcdsamt och tvänli-
ge» anmodas aenom stva Canzlier besörja, det
Bonde-Srändet, pä sätt frän best Canzli stelt, mä
erhälla del «f alla de till Resp. Skänden ingifns
och remitterade Memoriatec , hwilka ej redan b!if-
rvit Bonde-Ständet meddelte.
Till Protocollet war af ^on ^soasbon frän
Blekinge inlemnadt efterföljande Memorial:
194
Den 5 Januari!.
Knappt gifwes något Ekonomiskt amne wär-
digarc RikerS Ständers eftersinnande och behjertan¬
de, än den här i landet inrättade Hall-och Rescrv-
fljutsen. Mncket ar derom bade taladt och strlsvc-',
bade wid Riksdagar och annars, men ända blir det
svin det är. Hivad kan wäl orsaken wara? Jo,
desi reglerande pä en mensklig, billig och rättwis
fok intresserar, med fä undantag,, blott Bönder, och
hwilken bryr sig wäl om drm? Det ar endast wid
Riksdagar de hofwa nägor anseende. Diss emellan
fa de nog gä sin rräiiga wäg obemärkte fram, be¬
spottade likwäl ibland, till och med af Hyrkusken.
Den gamla wisan, att Bonden mäste hällas pä
custance, emedan han agnars stkulle, af brist pä
hyfsning, blifwa stursk, har jag wäl icke stelf
HSrt qwädaS, känner dock att den giss, men tror
art dess hud icke klingar angenämt i andras öron,
än deras, som tro sig aga ratt att trampa alla
dem, hwilkas börd eller öfrige omständigheter icke
Arv jemngode med deras egne. För min del är jag
öfwerty^ad, alt om Bsnvens bättre hyfsning wer-
keljgen önstas, sa är dek äkminstone icke genom
förakt den ffall lillwägabringas.
Men jag märker, att min skjuts häller pä att
föra mig en annan wäg, an jag ämnar färdas.
Jag mäste allksä i lid ivanda tillbaka.
Der är åtminstone 250 är, om icke längre,
sedan man först började akt föra klagan öfwer tyng¬
den af st,ulsning6bördan, och sedan har man allt
jemt fortsatt den, ända till dess alt Bonden mäst
bewiljas drn oerhörda summan af en hel 12 stil-
Den Z Januari!-
195
ling i Banco för hmar enda H'A och hwar enda
nu! han skjutsar. Hwilken otrolig förtjenst! Om
dtt saller en liten Småherre i Stockholm in, att
för sitt nöje aöra en resa med ett par hastar, till
exempel tilt Skane, sa kan han bestrida hela stjuis-
kostnaden med unaefä-tigcn sä mänga Riksdaler,
som han ocksä för sikt nöje. med god sinal, spelar
bort pa z a 4 timmars Wira, och straxt stola
nägra och Z-a par hästar stä till hans tjenst, om
det ock more midt i waren' eller under brädaste
hösten, och minst likasä mänga menniskor störas i
sina förrättningar, hwilka ibland kunna wara sä
pästyndande, att Fenuio 12 stlllingar icke ersätta
stadan af deras försummelse. Ne?, lät dcn gunsti-
ge Herrn briata fö- stjUlse , hwad han bör betala,
sa blir han nog hemma och lemnar hade folk och
kreatur i ro.
Der är besynnerligt, att stjutsen i Swerige
skall b. alas mindre an den werkeligen ar wärd,
da likwäl allt aniwt i Riker galler och sär gälla
hwav dek kan. Köpmannen tar för sin wara hwad
den är wärd, Handtwerkaren för sitt axbete likasä,
och derwid gör man ej mer än rycker pä axlarne
för det att allt är sä dyrt; men Jordbrukaren, den
stackars jordbrukaren, stall skjutsa elter en stäende
Taxa, som aldrig warit lämpad el er tidens pris
pä allt annat. Det är ända wäl att han sär säl¬
ja sina producter ottxsrade; men det ar wisit, att
kan man kommendera hans hästar för hwad man
finner för godt ark för deras, mangen gäng 0.
menstliga, nyttjande betala, sä kan man ock med
lika stäl kommendera hans produccer för hwad pris
man derpä behagar sälta.
Den 5 Jarmar!!-
Hrr man nu i looideials är strikit öfwer o.
billigheten af stjulS-anstalterne i Rstet, och del
med fulla stäk, sä more dec wäl icke för tidigt alc
en gäng för alla reglera dem sä, art delta fluk för
alind mätte upphöra. Och Mille man icke wilja
göra något idella afseende för Bondens egen skuld,
sa göre man dock något för hans handterings; ty
det ar af wigk, att han antingen fär sköra den o-
störd, eller njuta för skjutsen, om icke en deremot
fullt swarande, ättninstone skalig betalning, pä der
han derigenom mä winna någor understöd rill un¬
derhållande af en dräng och en häst mer, och så¬
ledes kunna bestrida skjuiftn uran försummelse för
åkerbruket.
Sä länge man i Swerige pretendera»: att re¬
sa för fjerdedclen af hwad stjulsen werkeligen ar
»värd, sä gifwss ingen menniska pä jorden sou» är
i ständ akt uttänka någon förbättring i de skjurs-
anstalter wi redan hofwa. De aro dä bade de
bästa och de enda, och Bonden fär hälla ut hädan¬
efter som hitintills, om också bade han och åkerbru¬
ket skulle duka under, hwiiket pä wista orter icke
torde wara alldeles omöjligt. Den Forwagns-
»mäktning, om hwilken man jemt och samt läser
annoncer i Tidningarne, ar för mänga af de ffjuts-
lag, som hafwa den olyckan, akt wara belägne wid
landswägarne emellan Stockholm och Götheborg,
samt Stockholm och Helsingborg, i detta hänseen¬
de af gansta betänklig beskaffenhet, sedan Eulrepre-
nerrren blifwitt förklarad berättigad, att begagna stg
af Gästgifwarestjuts. — Men sä snart denna pre¬
tention, för hwars bibehållande intet enda rimligt
Den Z Imruarii. ry7
flät kan anföras, upphör, sä synes mig ingenting
wara lättare.
Man tanke aldrig pä, akt göra skjutsen i
Swerige lill en särskildt näringsgren, som skulle
bära sig sjelf. Alla försök i den delen skola ofel¬
bart mitzlyckas, med mindre man tillika wille fast¬
ställa en betalning derföre som more öfwer all hös¬
ma, och alwen i det fallet skulle Resande icke all¬
tid sinna fig belätne, utan ofta komma i förlägen¬
het. Lät wara att för det antal hästar, som wid
hwart och etc ombyte skulle bestämmas, man toge
till grund medium af der antal, som esler Dag»
böckerne nu utgå, och annan grund gifwes ej; ic¬
ke hade man derigenom försäkrat Resande om full
tillgäng pä hästar wid aila möjliga tillfällen, enär
den ena dagen ganska mänga kunde inträffa, och
den andra ganska fä. Om t. ex, wid något skjuts¬
ombyte skulle befinnas, akt 42 par hästar utgingo
om wcckan, sä är medium deraf 6 par om dagen.
Lät nu en Resande anlända, som behöfwer flere
än 6 par, och derpä saknas icke exempel; hwar
stola dä de bristande tagas? Lät honom icke behös-
wa mera än Z par, sä är blott ett öfrigt; men nu
inträffar en annan Resande, som behöfwer 2 par.
För denne blir da intet annat öfrigt, än att wan¬
ka till dest de Z paren äterkommit och sätt hwila
Ut. Der antalet as utgäcnde hästar skutte befinnas
dubbelt eller ännu större, blir sörhättandct alltid
detsamma, ty der kan ett mvlswarandc antal Re¬
sande säkert päräknas.
En Skjuts-inrättning pä Entreprenad, grun»
193
Den 5 Januari!.
dad pä ett wisit, efter Dugböckernes föranledande ,
inskränkt ankal hillar» krn stteves aldrig swärn
mot ändamål,k, och lagges hänill den vmlländig.
helen, atk en Lnnepceneur, huru frikcstlgl han
an ma belalus, ända alllid skulle söka kill att dra¬
ga fördel af redan tröttkörde och u Mattade hästar,
sa har man tillr ckliga skäl akt för alltid bortkasta
ideen om stjutftns reglerande pä det sattet.
Skall en Skjuts inrättning i Swerige ast id
och wid alla tillfäll, n uppfylla sm ändamål: Re¬
sandes fort skuffande utan uppehåll, sä mäste nöd¬
vändigt Bonden anlitas om hästar; men skola
hans hästar alltid och wio alla tillfällen stä Ne»
sande tis! tjenst, sä mäste be hälla till godo att
betala honom hwad deras nyttjande skäligen kan
wara wärdt.
Se här hela konsten att tistwagabringa en ,
Skjuts inrättning» h.oars warakttghel utan skrik
just genom sin billighet skulle för sra.n iden wara
försäkrad. Det ar billigt att i en Siat sädans
inrättningar finnas, genom hwilka man med skälig
kostnad mä kunna stassa sig fort frän det ena till
det andra stället. Der är billigt att Bonden, som
i allt fall merendels underhäller hästar, lemnac ett
biträde, som, när bet nägorlunda be'a!as malkan
stä tillsamman med hans äkerbcnk; men det är bä¬
ve orättwist sch obilligt, a r h.,n derföre icke stall
njuta i betalning mer an fjerdcdelen af dest werk-
liga warde, och stork mer får han icke heller för
närwarande. Hans ersättning m-v ra skill. Banco
för hwar häst och mil, sivarar icke en gang mot
Den 5 Januari!. 199
den han njöt före 1788 med 4 still.; ty dä kunde
han, efter Z2 mils stjuis med en häst, ändtligen
hinna med att förtjena i Tunna Räg, men nu
deremot får han skjutsa 48 mil, och ända knappt
komma sä länge. Det minsta den ffjutsande All¬
mogen wid denna Riksdag således borde kunna
wanka, wo^e alt skjutsen förhöjdes åtminstone till
18 skill. Banco, hwllket swarar i der närmaste mot
4 skilt, före t783.
Af hwad jag nu haft äran anföra, finner man,
att min mening gär derpå ut, att Bonden skall
fortfara med skjutsnings.birrävet, NB. mot ätnjn-
»ande af skälig betalning derföre. Det kommer allt¬
så derpZ an, att kunna bestämma den betalning
som för skälig, mä anses. Innan detta lärer sig
göra, blir först nödigt att urröna skjutsens werke-
liga warde, eller den ersättning som deremot är
fullt swarande. Jag will bjuda till att göra det
efter grunder, som äkminstone icke stola wara myc¬
kel selaktige.
Det förmodas att en häst, om honom i ntfo-
bring pä dygnet bestäs 2 kannor hafre, r lispund
hö och ekt halft lisp. halm, stall uthärda art gä
i ^ mil i skjuts hwarannan dag, och alt han, lä¬
lunda utfodrad, stall i 8 ar kunna göra tjenst.
Säledes blifwer Calculen, efter supponerade pnser,
följande:
20S Den § Januari!.
i pär hästar kosta i inköp 200 R:d. B:eo; Rän¬
ta dera a 6 procent — B:co R:v. 12.
8:dedelen af inköps,umman afdrages med 25. ,
Utfodring: 4 kannor hafre om dygnet,
pä äret 2z Tunnor i r
kannor, a 4 R 0. 92: ZZ. 6.
2 Lisp. hö om dy,;ne , pa
äret 7Z3 Lisp. a 12 st. 182:24.—
r Lisp. halm om dygnet,
pä äret z6Z Lisp. a 4 st. zor 22.
Skoning en gang i mänaven a i: 16 16:
r Dräng i söda a 12 st. om
dagen, pä äret 91: 12.
i lön — — — zz: 16.
124: 28.
hwaraf allenast hälften beräknas,
emedan en Dräng kan bestrida stjuts,
ning hwar dag — 62: 14.
Dä icke något beräknas hwarken
för hästars störtning eller sädana sta-
dor, som göra dem antingen alldeles
vduglige eller obrukbare för längre
eller kortare tid, icke heller till un¬
derhäll ät en dräng för be hemmama-
rande hästarnes uppastning, sä äro
io procents winst för Enlrepreneuren
det minsta som honom kan till godo
beräknas — — —- 42: 4. ^
Summa R:r>. 462: 47. 4.
utgör således det belopp, hwilke med ett pär hä,
star, när de gä i stjutö iZ mil hwarannan dag,
bör
Den § Januari!-
2Sl
bör pä äret fönicnas, och bel öper för cn hast och
l mil till 40 st. 7 r. Banco.
Detta utgör skjutsens werkliga wart e, när fo»
derpriserua äro sävana, lvm f öreuäende c lcul dem
upplager, och jag förmodar, aik ingen skall kunna
förebrå mig att till Emreprenrurens fördel hafwa
warit för frilostig i mina beräkningar. Mtn fö»
resårs har äkminstone icke gatt Lerpå ut.
Nu Zterstär att, M'd anlednina af Skjutsens
fölunda uirönta werkliga warde, bestämma best
ffäliga.
Ehuru uti de 10 procent, som i calculen be»
räknas Enkrerreneuren ti! winst, innefattas erfält»
ning för inträffande olnckshändclftr. tror jag dock,
atr de samma böra ti» hela siik belopp afräknas,
efter jour de förnämligast hofwa-afseende pä möjlig»
helen för honom att i ffjuisen, såsom särskild nä¬
ringsgren betraktad, finna sin bergning- I Bon»
denS hand är den icke af sadan beskaffenhet. Den
är dä blott såsom binäring att anse, och han kan
följaktligen icke pasta sannia betalning som den,
hwilken ensamt deraf skulle söka silk uppehälle.
D-tt kan w.'il icke gerna nekas, akt ju olyckshändel»
ser borde tagas med i beräkning, men del käler sig
swärligen göra, dä skjutsen bcsörjes af mänga per¬
soner, emedan den Iilla tillökningen i taxan, som,
i afseende dera, kunde blifwa godtgjord, skulle kom-
ma lika sä wäl den till godo, som ingen olyckshän¬
delse drabbat, som den, för hwilken sädane werkli»
BsndeSt- prot. 1817, 1818- B. H. Z3
202 Dm 5 Januari!.
Aen inträffat. Bet bsir således, efter min tanka,
derwid, akr de omkatle 10 procenten helt och hållet
förswinna.
Sedan tror jag ock, arr andra io procent wi-
dare kunna afkorras, dels i anseende dertill, att pä
de flesta ställen Bondens hästar under sommarmä-
nöderne finna sin söda utom hus, dels derföre, att
wiha tider pä äret gifwas, dä han af åkerbruket
icke syfllosättes, och således bör wara belåten der¬
med, att tillfälle till biförtjenst icke saknas.
I följd af allt detta, häller jag före, att
skjutsens werkliga warde, uträknadt efter de grun-'
der, som ofwanföre äro uppgifne, med afdrag af
20 procent, och uteslutande af derefter öfwerblif-
rvande runstycken, bör utgöra den skäliga betalning,
som icke mä »vägras den Bonds, hwilken wid skjut¬
sen biträder. Worn han icke pligtig att skjutsa he¬
la äret igenom, utan det berodde pä honom sjelf,
att syflelfätta sig dermed blott nar han funne det
för sig beqwämligast, sä skulle jag icke draga i be¬
tänkande, ark minsta beloppet med ännu ytterligare
2c> procent, men dä han med sina hästar mäste wa¬
ra tillreds alla ärmider, utan att fä göra afseende
Vera, om hans rätta handtering derwid lider eller
icke; sä hwarken kan eller bör ett större afdrag aga
rum, än dtt jag föreslagit, ty hwad han under sin
lediga tid erhäller i skjutspenningar »ner, an hwar-
med han da kunde »vara belåten, utgör ej »ner än
en knapp ersättning för hwad han under sin bräda-
ste rid bekommer för liker.
Den 5 Januari!- soz
Ingen lärer kunna ne^a, att ju manga resor
anställas blott för nöje stull, just derföre akt det
kostar fället att resa här i Landel; men jag tror,
att af Vesta större delen skulle indragas i samma
stund en Skjmscaxa upprniades, fädan del> borde
wara, och dermed wo! ^redan något lili den skjut¬
sande Allmogens och Ärnb-ukets fördel ulrärtadt.
Att icke dest mindre mLngfaldiga refor af angela,
gen be.caffenhet stu,'te b,isma återstående, medgif-
weä gerna, och som sädana kunna inträffa litsa wäl
för den fattiga, som för den förmögne, sa anser jag
vundwikligt, att med rättigheten för Allmogen, att
för stjulobilrädek uppbära den förestagna beralnin.
gen, förenas skyldigheten alt underhålla en Post.
wagnsinrättniug lill deras tjenst, som deraf wille
sig begagna, och det mot betalning af t. ex. 12 st.
för personen och milen.
Desta Postmagnar borde pä bestämda tider af.
ga fran ena och inträffa pä andra stället, antingen
dagligen, hwar annan dag eller blott 2 gånger i
westan, allt efter som, i anseende kill mängden af
Resande, nödigt pröfwades, och alla de skjutSpen.
niUgar, som derföre inflöte, delas lila emellan hela
skjulslaget, samt till den andan af Gästgifware»
uppbäras och redowisaö.
Med samma Postwagnsinratlning kunde också,
efter nägra ärs förlopp, sedan man hunnit utröna
ost) corrigera de fel, söm i början torde inrältnin.
gen widläda, och hwilka, i brist af erfarenhet, man
icke kunnat förutse och således iste heller förebyg.
ga, Postsöringen förbindas, hwarigenom kostnaden
204 Den 5 Januari». ^
att resa med Postwagnarne, möjligen ffulle kunna
nedsättas kanske till 8 ss. personen, emedan alla
Posthemman, som dä bleswo frän Postföcuiqen be.
friade, ofelbart borde utgöra någon lämplig ärlig
afgift derföre, hwilken satie Kronan i ständ att
för Postens transport något wisst ärligen betala.
Ehuru af delta Skjutsningssystem följer, att
Taxan borde hwarje är, i anseende tilt prisernas
förändring, undersökas och derefter lam-as, ffulle
dock en sä osta inträffande förändring deri kunna
föranleda till oordningar, sch derföre ware bäst arr
hwar och en uppgjord Skjutsraxa gällde för Z kont'
mande är, eller frän ena till andra Riksdagen, dä
Den kunde, i likhet med Bewillningen, btifwa ett
gifwet föremal för Rikets Ständers öfwerläggning.
Sä midt det lärer sig göra, more min mening,
att Skjutsbiträdet blefwe friwilligt och allmänt, sä
lill förståendes, att alla, som bodde inom en krets,
hwilken de till Reservefljuts anflagne hemman för»
mera, ffulle äga rätt att deruti deltaga, uran afse¬
ende pä hemmanens natur, och utan afseende om
ve wo!'o Hemmansbrukare eller Torpare, allenast
wid anställande undersökning det befunnes, icke alle»
nast att de hade sädaua hästar, sou, till skjuts kun»
Dc godkännas, utan ock more i tillfälle att dem
cllftd i fullgod! ständ underhälla, hwilket allt Ha-
ravsRätterne i Allmogens närwaro, sedan genom
Kungörelse ä Predikstolarne minst a:ne mänader
förut, den blifwit om ärendet underrättad, bocke
undersöka och reglera. Pä de ställen/ der tillräck»
ligt antal hästar inom degna krets icke kunde er»
hällas, blefwe oundwikligt att till deltagande i
Den 5 Januari!. 205
stjnrsningen anmana de frän Gastgifwaregärdarne
Mera aflägse boende, och dä tillika uppgöra en erdi
ning dem emellan, efter hwilken de hade att med
sine hästar utan bildning sig inställa, pä ungefärli¬
gen samma fält som med hällhästarne nu rillgar.
Skull? pä detra sätt ingen friwillig öftverenS-
kommelfe träffas, sä hade man den utwägen öfrig,
att halla sig ull dem, som nu äro pligrige ali sjul¬
sen bestrida, hwilka dä, mot den förhöjda stjutsbe-
kalnmgen, kunde äläggaS att underhälla dea i för.
ening dermed förcstagna Postwagnsinrättningen.
Men med undantag af de ställen, der antingen de
Resandes antal är alltför stort, eller ortens folk»
mängd alltför liten, tror jag att lillräcklige hästar
skola ruan tiväng erhällav, och skulle jag härtin
misiräkna mig, fa är orsaken dertill ingen annan an
ben, att Skjutsersättningen af ga si. Btco milen
icke anses mot beswärek srvarande.
Likasom, efter mitt project, Skjutstaxan kom-
me att gälla i 5 är, fä ställe ock stjutsregleringen
fortfara lika lange, och de, som dertill blefwe an»
tcknade och indel!?, wara underkastade alla de stjukS-
lagar, som redan moro eller under tiden kunde blis»,
ma qifne. Derefter stulle ny reglering pä cnahan»
da sätt anställas, och hwar och en äga rätt att fkjnl-
sandei sig afsäga, samt andra att deruti inga; men
de som nu ej ininge till Häll- än Reservstjuis aro
förbundne, alltid wara pliguge att stiutSningsbe-
swäret äiertaga, när. genom fttwilligt åtagande, an»
damäler icke kunde winnås.
2o6
Ten Z Januari!-
Sä ungefärligen har jag tyckt att skjutsen
skulle kunna har i Riket inrättas, och min öfwer-
tygelse säger mig . att mitt förslag icke innefattar
någon obillighet, hg-arken ä den resandes eiler skjut¬
sandes sida. ,
Men, inwänder man. hwem kan wäl sta ut
med akt, i stället för 12 si. berala Z2 i bara stiuts-
penningar? Jag inwänder tillbaka: huru kan man
stä ut med ännu Zs procent högre betalning i an¬
dra Länder? Icke mä man inbilla sia art der kom¬
ma förr med 12 si. Till exempel i Tyskland, icke
längre bork än i märt f rdna Pommern, kostar,
enligt hivad trow ärdtge personer mig berättar, en
häst, hvar Tysk mil, 20 si. Pom. C:t och deröf¬
ver, som, efter den för någon rid sedan noterade
Cours, gör i Swensta Bancosedlar öfwer t R:dr
för hwar häst och hwar Swenst mil. och ända
skall man med 4 hästar för en wagn, i hwilken
blott 2 a g personer, med sä mänga saker som kun¬
na rymmas i en wänlig kappsäck, äka icke komma
stort fortare än i hyrwagnarne pä Stockholms ga¬
tor. — Det mätte dä utan twifwel gä sä till, akt
Len som icke star ut med sä dryga skjutspenningar,
sä blir han antingen hemma, eller läker sig nöja
med plats i Postwagncune.
Mycket wore ännu att saga i ämnet, men jag
har redan warit tillräckligt »vidlyftig, häldst jag
knapt wägar hoppas, att med alltsamman nägot
mer uträtta, än det, att jag med fredadt samwete
kan äkerwända till mina hemmawarande lidande
Medbröder, och när be fräga mig hwad jag till-
Dm Z Januari!. 227
gjort, för ali minsta tyngden af en börda, snara¬
re an någon kan sig föreställa, som icke känner den
af erfarenheten, äga den glädjen att, under milt
swar, kunna se dem i synen utan akt rodna.
Emedlertid uppmanar jag Ständek, i menstlig.
hetens namn, «tt i denna ömma sak göra hwad gö¬
ras kan. Wära Principaler wänta det med för¬
troende till wär Verksamhet, och deruti böra de icke
finna sig bedragne.
Om desta mine wälments tsnkar winna mine
Medbröders uppmärksamhet ^Ker bifall, anhäller
jag att detta Memorial mätte till Ekonomi- och
Beswärslltstottet blifrva remikteradt.
Stockholm den § Januarii i8r8-
Lov jonston.
Lustaf Oislan frän Westmanland ansäg detta
Memorial öfwerflödigr, sedan BondeStandeks tan¬
kar i dekia ämne redan genom BancoFuljmägtigeu
I.ONZKS5Z blifwrt sä fullständigt utförde, och der¬
jemte wille han, i afseende pä den til! r8 st. B:e»
milen förcflagns förhöjning i ffjutslegan, hafwcr
förklarst, att densamma more alldeles otillräcklig
sch bords åtminstone ökas tik 24 st. B:cv milen;
hwaremor Lon Lönsson erinrade, att det hwarkeu
ar elter warit hans mening, att inskränka stjutser-
säktningen inom detta ringa belopp, hwitkei han blott
anfört såsom en beräkning pä bwad stjutslegan nu
borde wara jemförelsewis till är 1788, dä denwar
4 st. milen, och dä man antager akt den borde haf-
wa stigii i samma sSrhällande'som spamrmälen.
2o8
Den 5 Januari!-
BancoFustmaglige?? Oon^derg fran Gestrik¬
land tillstyrkte, alt iftäqa-raranoe gon jonssons
Memorial malle himla, jurist desi Allmänna Le»
smars' och Ekonomiskt.oste! inkommir 'ned sitt Be¬
tänkande ösmer hans i samma amne Vik remittera¬
de Memorial, om hwars grunder de sieste af Stän¬
ders Ledamöter, till förekommande af onödig wid-
lyftighet, sins emellan rädglon och öfwerenskommit,
vch hirn!ser salunda, salom ctt gemensamt uttryck af
Skändets känkesälr i denna angelägenhet- bljrwik af-
gifwet. Och hamrade han, för benna listsiprkan,
stal af den remtiqen afbörda sanning, au man i all¬
mänhet och besmmcrliaen tvid bestå tillfälle, genom
stridiga projeerer, snarare förfelade än winnie det
ändomäl, som blott genom mcningarnes simman-
jemkning vch förening, pä sätt i denna srägan re¬
dan stett, kunde uppnäs; hwarförutan han trodde,
okt dek törst dä more lid akt utlaka sig i amner,
när Utffottcks Betänkande inkommir vch man erfa¬
rit, huruwida det more med Sundets och Landels
sannffyldiga inreretze der mest förenliga eller icke.
^on jonston deremot förmente, ark edum han
Hufwudsakligen gillade hmad I^onZborK hrrnrinuan
rillgjork, kunde han likwäl deraf icks wara bunden
alt uppfylla en af desi Commit enter honom älagv
ffyldighet, och till Ntffotttrs besinnande öfwerlemna
e,t Förstog, svin, till sin grund öfwerenssiämmands
med OonZbvrZs, likwäl i detaillecna är derifrån
skiljaktigt och, esier hans mening, närmare swaran-
de mot ändamälet, emedan den af Oou^berZ före¬
slagna Entreprenadinrältning aldrig stulte kunna
bära sig här i Landet» af hwilken anledning ^on
Dcn 5 Januari!. 209
.svnsson ock ansäq sig ej kunna undgå att yrsa Re¬
nost a sitt ifrägawarande Memorial.
G.
?räöii8kon frön Malmöhus Län wille gö¬
ra fson jonsson drn räktwisa, att han ganska wal
och grundeligen nttäickk sur Fö»flag, men kun.be cj
dö ja för sig den sanning, att deri lunnes den ccn-
trast akt ffjnkslegan i allmänhet more projccierad
lill st. B:co milen, men för Almogen endast
till 8 st. Om mur wilie öka för andra resande,
möne man a swen öka för sig sjelf, och dlil8 ^Iöns¬
son trodde således akt denna mott g-lw boroe än¬
dras, innan Nennsi meddelas, hwilket sion jonston
äler besteidde af dek ffal, alc han alldeles icke sagt
akt endast Allmogen skulle sä besie- a sig as den fö¬
reslagna Pvstwagnsinrättuingen emot den - för si se¬
dan wanliaa Posiföringen knnde derlned förenas,
nedsatta fljukslegan ar 8 si. B.co milen, uran alt
rättigheten derlill skulle sia cn hwar öppen, som ej
wille eller kunde betala dea syrare och Ittl za si.
Bttv milen föreslagna srjrnjen; hwarförevch dahau
ansäge sitt försina icke innefatta nögot soln egentli¬
gen more emot Siändcts allmänna förman stridan¬
de, hwilket, om sa more, oh Sländet det uttryck¬
ligen begärde, han gerna wille ändra, sä knnde han
icke löka sin Motion förfalla, utan yrkade ytterli¬
gare alt Nennsi mätte dera meddelas.
Olok lVIZnskon frän Blekinge förmälde här¬
efter sin önskan, akt sion jonston med första wil¬
le lära till Trycker befordra desi nu upplästa Me¬
morial.
sio Den Z Ifanuarii.
Da intet widare war a!t erinra, klef ifraga-
warande Memorial, uppå polian I,onZber§8 frän
Gestrikland med fleras begäran, lagdt pä bordel,
jemte efterstående i samma ämne ingifna
Memorial:
I anledning af en Utaf mina Hsderwärda
Ståndsbröders, ^oir. O- I^on^dergs, Memorial,
angäende allmänna Skjutsnmgsbeswaret och upp¬
tänkta medel för desi afstaffande, torde mig äswen
tillätas sä yttra följande:
De såsom skäl för önskade betydliga förändrin¬
gar i organisationen af Gästgifweristjutsen, uti be¬
rörde Memorial gjorda skildringar af bet Landt-
mannens förtryck och den scdeförderfwets beredelse,
foa, för närwarande inneflutes lili den sä kallade
>Aällstjursea, anser jag ärminstone böra hafwa sä
moget och kraftige öswenygat hwarje redlig Med¬
borgare, att inga inkast eller twifwelsmäl böra ens
wara länkbara emot ele allmänt rättfärdigande af
alla försök att ,nur Staren afhjelpa detta bade fy¬
siska och moraliska onda.
Tryggad af Verra lugna hopp, wägar derföre
äfwen jag mig ete steg in pä denna forskningens
bana, och utbeder mig derwid mina Mcdbröders bi-
ständ, af eder allmänna klokhet och mognad, hwit»
ket jag wid delta tillfälle anser bade för behof och
piigt att päkalla.
Dek i betra ämne äsyftabe stora ändamäl ut¬
gör hos mig en lika listig önskan, som hwar och
Den Z Januari». 211
en af otz ar öfwexkygad, akt renheten i afflgter siyrt
war Medbroder ^onzber§, wib framställningen af
medlen för sakens tvinnande.
Vied antagande af den sanna grundsatsen, att
detta ämne fordrar total förbättring och förändring,
har wäl blifwik föreslaget, akt ordentliga sorwagnar
skulle ä de större allmänna wägarne inrättas; men
dock har, wid betraktande af de flera betydliga hin¬
der, som nödwändigt skola möra wid deras organi¬
sation, dä de i sä manga afseende» pä en gäng
skulle utrota en bos Nalionen antaaen wana, det
äfwen blisivit medgiswek, att det ii l Gästgifware»
gårdarne, efter nu gällande författningar, anslagna
antal hällhäsiar skulle till en början behöswa an»
mandas för detza forwagnar.
Detta förändrade ssjutsningssätk, som tyckes
helt och hållet afwika fran andamälet, eller Häll-
skjutsens afstaffande, strilte dä endast gagna att in¬
skränka liden för den skjutsandes wäntningsskyidig-
het. utan alt hwarken aga någon annan eller syn.
nerlig inflytelse pä hans förluster, urom art han,
som derigenom sjelf blefrve forman, deraf agde bor¬
gen mot den mitzhandling, hwarföre fk»ulshästar nu
i allmänhet aro utsätta. Denna omwäxling i skjuts»
wäsendet stulle säledes endast blifwa ett pallialif,
som aldrig förmådde bota der onda, utan endast för
någon rid werka en inbillad lindring deri. Win¬
sten af nägra timmars rid mäste för en Landtman,
som wet sig wara förbunden alt en witz dag an-
wända hästar och folk till hällstjutsen, blifwa gan¬
ska obetydlig, dä han i alla sall, om han ej will
212
Den 5 Ianuarii.
misshandla kreaturen, mäste dagen förut lala dem
för gärdens bruk sta onyttiga; och mot det stttss-
mäld, som nu mera hos resande utgör en siags
rättighet, ait genom sträng körning elier för tunga
äkdon wäloföra de skjutsandes egendom, hastarne,
äger han sill fulla förswar u!i gällande författnin¬
gar, hwilka, om deras helgd päkallas, arv nog kraf¬
tiga i detta sä wäl som andra fall, art gifwa upp¬
rättelse är dea lidande.
Ehuru kort och äfwen ofullständigt jag fram¬
ställt dessa mina tankar, niägar jag dock hopvas
hasina tulwunntt mig mina Medbröders uppmärk¬
samhet ä denna anmärkta omständighet; i förlikan¬
de hmarpä jag äfwen wägar hemställa, om ej nå¬
got annat mera lämpligt sätt eller arrangement med
ffiniswäsendel. under den mellantid, som kan kom¬
ma akt föregå forwagnarnes ordentliga organisation,
ma finnas tänlbarc.
Erfarenheten misar oss, art i flera större sta¬
der, som utgöra lika sa betydlig skjutsning som nå¬
gon Gästgifwaregård ä landet, har Entreprenad med
en enda person blifwit möjlig, werkstätld, gagnelig
och nyttig; ven lärer äfwen wara försökt ä åtskil¬
liga ställen ä landet utt missa Län. Jag har der¬
före trott mig .böra undersöka, om ej en sadan uni-
versal inrättning äsmeu a landet, hwarigenom en
enda man alogs sig och bestred den skjuts, som nu
as der dagliga hållet skall utgöras, skulle kunna brin.
gas i »verkställighet och göras emot ändamälel siva-
rande och äfwen bliswa beståndande.
Den 5 Ianuani. 2-3
Det hinder, som wasendtligast harwid kan och
skall möta, är omöjligheten för en sädan Entrepre-
neur att, ulan någon annan inkomst än blotta nu
gällande skjutslega», aga en tarflig utkomst; men
dä hela landels erfarenhet witsvrdar, alt, redan
ifrån aldre tider, h,varje omtänkt Landtman, som
ägt förmåga dertill, med en åtminstone i wista or¬
ter icke ringa upvoffcing, genom beting dels med
andra närmare Gästgifwaregården boende fattigare
Landtbom, dels, ehuru sädant warit otillätet, ofta
med sjrlfwa Gästgifware», sjelfmant befriat sig frän
hällstjulseus onus, wag.-r jag förmoda, att ingen
HällstjMsffyldig Jord. eller Hemmansägare skall
undandraga sig alt, intill dest han totaliter kan nju¬
ta befrielse frän delta beswär, inga mi en sadan
legoafhandling med en blifwande Enrrepreneur, al-
drahäldst dä all anfwariqhet för försummelse dermed
förswunne, och dä den blifwande legan aldrig, wid
sädant förhållande, kan blifwa sä dryg eller,tryckan¬
de, som den nu i allmänhet ar.
Om, till exempel, för hwarje helt mantal med
en sadan Enrrepreneur skulle afflukas om en afgift
af 10 R:dr Banco för äret, hwilken summa i de
flesta orter ej utgör hälften af den tega, sorn för
hällskjutsen nu manligen betalas, mot dst art en siik
person ätoge sig hela häll.logets ffjursningsffyldig-
het och answar, sä skulle berra sammanstött, tillagdt
de manliga stjukspenningarne, utgöra en summa,
för hwilken det blefwe en möjlighet för en specu.
lant akt underhälla och föda ett sädant amal krea.
mr och folk, hwarmed den wanliga hällstjmsen skul¬
le kunna bestridas. Om derföre sädana willor be¬
214 Den Z Jennar».
redas, kan jag ej betwifla, att icke, sä wäl i betra
som andra företag, speculanrer stola wisa sig och,
wid beräkningen as sin bärgning, inga uri sädana
Contracler.
Genom en sadan anstalt more, intill desi nå¬
gon hnfwudsaklig förändring med stiutswäsender in¬
träffade, Landet genom en, i förhalkande till förde¬
len deraf, obetydlig afgift helt och hälle! befriadt
frän hällstiursstyidigheren och dermed förenade om¬
sorgen Hivarje nu stjutsstyldiq fartes derigenom
i tillfälle arl till jordbruket obehindradt Evända
sitt folk och sina kreatur, och denna primitiva för¬
ändring stall aldrig tunna särla resande i förlägen¬
het, da Kongl. Maj:ts Befallningshafwande, sä wäl
wid antagandet af en flik Entrcpreneur, ej åsido¬
sätter nödig försigtighet, som, uri eftersynen öfwer
utöfningen af hans araganden och skyldigheter, all¬
tid bibehäller den stränghet, som för ärendets widd
och bestaffenher är och mäste wara nödig.
Jag underkastar besia mina tankar mina akt-
mngSwärda Medbrödsrs upplysta granstning, och
wägar, i sammanhang dermed, utbedja mig, att
besia mina propositioner mä blifwa till wederbörligt
Utskott remitterade.
Stockholm den 5 Januarii 1818.
6ustak larsfon
frän Stockholms Län.
Upplästes och lades pä bordel besia inlemnade
Memorialer:
Den Z Januari!. 215
1:0 Af (-ullas Olsson frän Westmanland:
Pä mina hemniawarande Ccmmlttenters åstun¬
dan, fär jag uibedja mig Hederwärda Ståndets
uppmärksamhet pä etc amne, som för den Landsort,
för hwilken jag förer talan, är af mycken wigt.
Snäfringe Härad, som litt stor del utgöres af
skoglösa sträckor, har utsyningsrätt ä tre särskilds
Allmänningar; men wid meddelande af utsyningar
ät ägare till skoglösa hemman, förfares icke alltid
med den likhet de behöswande emellan, utan hwil¬
ken alla erhållande förmäner förlora största delen
af sitt warde! ty ofta hander, att twenne hemmans¬
agare, stadde i lika behof af wirke och boende r
samma Socken, icke fä sitt behof utsynadr ä sam¬
ma Allmanning, hwarigenom förorsakas för de»
ena hemmansägaren mera tidsspillan och längre
körslor än för den andra; hwarföre jag ödmjukast
fär anhälla om en sadan författnings widtagande,
atr aila de inom samma Socken befintliga skoglösa
Hemmansägare, som till utsyning äro berättigade,
och sig derom anmäla, mätte fä det dem tillkom¬
mande wirke sig rilldeladt, i möjligaste mätto, i en
och samma rrakt och alltid pä samma Allmänning,
med iakttagande deraf, ari hwarje behöswande sär
ulsyningen sa nara sitt hem, som möjligt ar.
I sammanhang härmed, fär jag äfwen näm»
na de olägenheter, som uppkomma deraf, au uisy.
rungarns, säsom nu kiligar, werkställas, icke i god
tid wid winteros början, utan fram pä wären. De»
som erhällik ursyningen, bsifwer derigenom twungen
Den 5 Januaris.
att hemköra rätt wirke, hwilket a,'skid blir tyngre,
särdeles pä Z a 4 inrls wäg/ 06) om han ännu ar
i tillfälle ak begagna det sila stävförct, är der,
särdeles i snönka wmkrar, för honom nästan omöj¬
ligt att med det ra» cirkel kunna framkomma kill
sist hem; deremot öm,- hwilk-st. j.ra wägar föreslå,
all utsyning we kstätldes före mintrens bör>.»n, sä
kunde wirkél, kullhugget och noprensadt, fä ligga
qwar pä »agot tienligk ställs a AUmänninaen till
desi det hunnit torkas, dä hemmansägaren, med be¬
gagnande af det mest tsenliga städare, kunde sa det
samma hemföra den lid pä wiatten, dä wägen öf¬
wer mostar och karr kai» begagnas.
Om Hederwärda Ständer kj nekar all upp¬
märksamhet ät hwad jag tagil mig friheten att näm¬
na, hoppas jag att detta Memorial warder kill we-
derbortig! U sVoikS handläggning öfwerlemnadt.
Stockholm den 5 Ianuarii >8,8.
6ulisk Olsson
frän Snättinge Härad i
Westmanland.
2:0 Af Lxkraim Iarsson frän Elfsborgs Län:
Dä i detta Hederwä da Stand redan sä myc¬
ket blifwit afhandla»! om bekiädnadssättet för wär
indelta Acmee, har äfwen jag wela! fästa mina
Ståndsbröders uppmärksamhet pä vägra omständig¬
heter i samma ämne. Sedan Kongl. Majit, ge¬
nom Dest Nådiga Föro,di ing as »en 4 Februarii
r 812, nu mera Sjelf ombesörjer, medelst en Be-
klädncidsDireclion, bekiäonaden för hwarr Regi¬
mente,
Den 5 Januari!. s»7
emot det akt Rotehållare betala den förut
in natura lefwererade munderingen till Kongl. Ma¬
jestät och Kronan efter Markegång; sä ar detta
förordnande för de» penningefattige Rotehällaren i
riärwarande lid »verkligen känbararc och swärare att
uppfylla, än det förut brukliga beklädnadssättet.
Bristen pa contant» penningar är alltid hos Landt¬
man nen större än hos andra» och att i redbart
mynt förwandla det lilla han kan afsätta, är söre»
undt med swärigheter. Dek är således alltid en
lättnad i LandtmannenS tyngder att, sä mycket son»
möjligt är, fä utgöra de honom Åliggande utffyl-
der och onera af egna producrcr; och da största de¬
len of e» Soldats mundering of Rotehällaren sjelf
kan östadkommas Utaf egna rillwerkningar, tyckeS
det wara billigt och räktwist, ait han sjelf fär be¬
kläda sin Soldat pä det för honom lämpligaste sätt,
endast beklädnaden blir sadan, som den för Rege-
menlct är fastställd. Detta more äfwen ett medel
»ill upphjelpande af den inre produclionen och konst¬
fliten Ho6 jordbrukaren, genom ven förädling wista
rä-.ämnen hos Landtmannen härigenom erhölle.
Dä ven inre wälmägan i en Stat hmilar pä pro»
ducrion och konstflit hos Folket, tyckes mig som, i
synnerhet i wart fattiga Land, alla äkgarder bsrde
riktas derhän akt söka uppwäcka och underhälla de¬
samma. — Det är af vesta skäl, som jag till mi¬
na Hedermärda Ståndsbröders ompröfning hemstäl¬
ler den ändring jag önffat i nu gällande försätt¬
ning om indelta Armeens beklädnad; vch som jag
anser detta wara ett ämne af lika »vigt för hela
Landet, anhäller jag att delta mitt Memorial märts
BondeSt. prot. 1317, 1818. B. H. 54
218 Den 5 Ianuarn-
till handläggning af wederbörligt Utffolk biifwäre-
milleradr. Stockholm den 5 Januarii i8l8.
Lpkraim Iarsson
frän Elfsborgs Län.
z:o Af l.ars Larlsson frän Skaraborgs Län r
Sedan, gensm Kongl. Majrts nädiga Förord¬
ning af oen 4 Nov. 1812, den förändring i Be-
klädnadsstyldighcten mellan Kronan och Rotehällar-
ne wid indelta InfanteriRegementen blifwit stad¬
gad, stt Kronan, i ställer för den af henne, lik¬
mätigt afflukade KnekteContract, sedan aldre tider
hwarr ia:te är bestädda sä kallade Lilmundering,
nu mera är förbytt uti en ärlig wedergällning i
penningar till Soldaten, för den tid han, i stallet
för Krononiunderingen, under fredlig tid kammer
att nyttja Släpmunderingen, sä har deraf blifwit
en följd, cm Notehällarnes beklädnadsfruldighet
mäste bliswa mera betungande nu an förr, i deli
Man som släpkläderna desto oftare komma i fräga
att förnyas. Högstberörde nädiga Förordning be.
stämmer wäl icke annorlunda tiden för stäpmunde-
ringens anskaffande, an are fädant merendels hwarr
rredje är inträffar; men BeklädnadsDirectchonen i
Skaraborgs Län har icke vestomindre ansett denna
rid säsom owillorligt bestämd, äfwen i fredstider,
ehuru det i Förordningens 6:te Moment åberopa¬
de Kongl. Brefwet af den n Nov. 1808 förkla¬
rar, a,r en Soldatmundering) under dagligt bruk
i krig, stkall räcka i fulla rwä är. En Soldat-
mundering, under dagligt bruk i krig och under
tbanliq tjenstgöring i fredlig tid, mäste naturligt-
wis stiias ganska olika och ända till den fkillnad,
Den Z Januari!.
219
ätt, i sednare fallet, minst 6 är synas skäligen
kunna anses sparande eniok 2 ar i det förra, sa
art, dä en ny mundering ständigt finnes i Rote-
kistan, den andra, svin endast wid Mören, Kyrk-
parader och annan tjenstgöring inom landet bör fä
nyttjas, wäl kan räcka längre än bade 3 och 4 är.
Rokehällarne i Skaraborgs Län och wid Ska»
raborgg JufanleriRegemkine hafwa i är och det
nästförflntna mäst päkosta deras Soldaters bekläd»
ning, icke mindre än ZZ R:d. ik si. Banco per
Nummer, och om bensta afgift skulle äler päkom,
ma hwart z:dje är, sä blefwe deraf följden, att
Soldaten, utom lön, boställe och den ärliga mötes-
pasicvolancen, stolle kosta Rolen hmarje är, afwen
i fredlig rid. R.-v. B:co Z: 26: 8 i Beklädnads»
afgift, hwilket, wid sida» af mangfaldiga andra
önera, more nog känbart.
As sadan anledning fär till det Hederwärda
BondeSkänders bedönunande jag härigenom wörd-
sammast hemställa, om icke Ständek, pä osman an¬
förde stäk, stulle finna lämpcliat akt hos Kongs.
Maj:k i underdånighet anhalla om den förklaring
af förberörde Desi nädiga Förordning, att, under
fredstiderna, Rotehällarnes wid indelta Infanteri¬
er beklädnadsstyldighct hädanefter ej mätte inträffa
sä länge duplett-munderingen befinnes brukbar el»
ler reparabel, helst 9:de Momentet i högstberörde
Förordning tyckes gifwa dertill fullkomlig anled¬
ning, och om icke Respective MedScänden böra in¬
bjudas att denna underdäniga anhällan biträda;
men i alla fall anhäller jag, att detta Memorial
Mätte warda kill behörigt Utskott remirleradl.
sso Den 5 Januari!.
Till ämnets desto bättre upplysande, bifogas
härjemte ej mindre 1812 ärs Kongl. Förordning»
än BeklädnadsDirecrionens i Skaraborgs Län, pä
Axewall under den 7 Junii 1816 hallna, Prors-
eoll, tillika med Wällofl. LandshöfdingeLmbetets
Kungörelse och ett sednare Protocoll ä Länets Lands»
Conior af den zo September samma är. Stock¬
holm den 19 December 1817.
I^aur. (kriston,.
Riksdagsman frän Ska¬
raborgs Län.
Warande de häruti äberopade Handlingar bi»
fogade.
4:0 Af ^.näsrs Cliston och Olot Olokston
frän karlstads Län:
Sedan Grums, Tillbergs och Jö§e Häraders
Jnnewanare hos Kongl. Majus Besallningshaf-
»vande i karlstads Län anhallit, alt, i anseende till
Den högst betydliga stada de ivid sjön WermclenS
utlopp belägne Mjöl- och Sägqwarnar förorsaka al¬
la wid nämnde std belägne lägländra trakter, i syn-
Uerhet wid högt watkuflöde, undersökning mätte an¬
ställas, huruwida icke sjön Wermelen, utan stada
för qwarnägarne, skulle kunna sänkas, och derige¬
nom en betydlig fördel tillskyndas ägarne af denna
»vidsträckta fjös stränder; sä har, uppä anmodan
af Kongl. Hushällnings - Sällskapet i Wermland,
Denna undersökning, i flere wederbörandes närwaro,
Llifwit werkställd af Engelske Mechanicus, Direc-
teuren Leorie 8tep)lrens; och som enligt densam¬
ma sjön Wermelen för en summa af nZo N;dr
Den 5 Januari!. 221
V-co kan sänkas 2 sot, 9L tum, utan någon sta»
da för de wid utloppet belägne qwarnar, genom
hwilken sänkning icke allenast en stor fördel tillskyn¬
dades de wid sjöns stränder bcfintliga ängar och
äkrar, utan ock en gansta betydlig landsträcka kun¬
de göras odlingsbar, fä wi i ödmjukhet anhälla att
berta Memorial, i afseende ä de medel, hwilka af
Staten lill ett sa gagnande företag torde böra an-
siäs, mätte till StatsUtstottet remitteras.
En afskrift af Herr Direeteuren Stexkens un¬
dersökning bifogas härjemte.
Gtvckholm den 2 Januari! 1818.
Anäers siskon, '
RiksdagsFullmäktig för Gill-
bergs, Näs och Grums Hä¬
rader.
Olok Olokglon
frän Olebyn,
för Jösse Härad af äbe-
ropsde Län:
Warande härwid bikagd den i Memorialet om-
förmälra afskrift.
5:0 Af Jokan kurder^ frän Norrbotten:
Att inom wart Fädernesland se den ordning
och lagkraft uppsta, som wär lyckliga Constitution
grundlägger och gynnar, är goda Swenstars war¬
ina önskan och hopp. Sädant har ock Kgl. Ma¬
jestäts Nädiga syfte warit, dä Förordningen emot
dryckenffgp utfärdades, hwilket en hwLr fä myckrK
222 Den 5 Icrnuarii.
förr inser, ju mer han niet huru sivärt det är ath
till sändning och laglydnad bringa ett af starka dryc¬
ker förwirradk hufwud. M.n da penningcbriec
staogaS för drinkaren, svin vflast aktar penningen
för ingen ling, sä ritlst-yndar eli sadanl straff min¬
dre olägenhet för honom sjelf än för dc§ kamille.
D- ;na omständighet har ofra wättak, att aklagaren
rkjom har stadnat pä halima wägen. Ejler en el¬
let annan gang skeds utmätning af böterne, har
medlidandet, icke för drinkaren, men för hans nak¬
na barn, mellqnkommik, och förbrytaren sjelf har
icke mera blifwit störd i sill wimlanse och wankrl-
modiga lif.
I tvär CriminalLagstifkning synes dek ofta
mara glömdt, akt dek icke ar kroppen, utan själen,
som bryter. Den förra är »verkligen err oskyldigt
»verktyg för den sedngres arghet. Att härutinnan
Åstadkomma ett annat förhållande, ,vet jag ingen
bättre idre akt anwända, än den som Hans Kongl.
Höghet Krom Prinsen uti Krigs-Criminaltn redan
realiserat, nemligen inneffutning i mörkt runi; »väl
förståendes att betta straff icke ware anmändbart
för de brott, som förwcrka der medborgerliga lifivet.
L)m man antager, att en drinkare genom straff kan
förbättras, och att det däliga i hans handlingar
härrör frän, eller rättare är ett och famina med
bust pä tanka och sundt förstånd, sä torde swärli-
gen tjenligare mede! kunna upptänkas emot denna
brist, än inneslutning i ett rum, hwarest intet ytt¬
re förskingrar själens besinningsförmäga. En an¬
nan omständighet, svin jag einor wära StraffLagar
will anmärka, är aik nu mera icke någon förmed-
Den 5 Januari!. 22 z
king emellan Förbrytaren och den straffande Skals-
armen hos ost är märkbar. Dä man undantager
sädane brott, hwilka, såsom redan är nämndt, sör-
werka medborgerliga lifwet. anser jag cn sadan för¬
medling bade kunna och böra anwändas, i anseen¬
de kill en hwar som första gängen öfwenräder La¬
gens bud. Dä en sädan förmedling icke finnes,
mäste t. ex. en fader walsa emellan akt dölja en
sons uppstudsighet för äklagaren, eller ock se ho¬
nom förd till Landshäkler, flagen i jern. Genom
denna brist i war Criminal händer, alt okastga för,
brykelftr döljas och ark det onda ofta icke motas förr
än det är färdigt akt öfwersiiga alla dammar och
wanarten bliswit ohjelplig. Slagsmäl, swordomar
och fylleri straffades fordom genom Kyrkodiscipli-
nen, och jag ser ingen giltig orsa? hwarföre icke
sädant äfwen nu sär ffe, särdeles pä landsbygden,
der ofta brottet icke kan straffas förr än efter
stalfwa eller hela äreks förlopp. Att Kyrkodiscipli-
nen, rätt organiserad, wore just den rälta för¬
medlingen emellan Staken och dest affälliga barn,
kunde ur flera grunder wisas. Här mä wara nog
att anmärka, det wär Lagstiftning ingen lid synes
stafwa warit obekant med detta Kyrkodisciplincns
medlarekall, ehuru förskräckelsen för den fordna
Hierarchien troliglwis åstadkommit dest nästan full¬
komliga uteslutande frän wär Criminal, ty förma¬
ningar, stwartill den nu hufwudsakligen är reduce¬
rad, kunna icke utgöra en bestående Disciplin,
Mangen torde, såsom för ett ur grafwen uppstiget
spöke, frukta för Kyrkans befallning med detta jor¬
dina, och derwio strax! tänka pä ett Päfwewälde-
För att lugna en sädan frukran, bör märkas, atf
224
Den Z Januari!-
ett sadant walde omöjligen kan uppkomma i sn
Stat, som styres efter fastställda Lagar - men att
nu, såsom fordom, skulle ett P.ifwewälde, under
denna elier en annqn drägt, wisa sig nästan i sam»
ma ögonblick som wart tillstånd sörwandlades. tili
laglöshetens och armstyrka»^
Werka» af elk wite ekler straff beror just icke
deraf, att det är stort och hardt, utan synnerli^ast
derpå, att det säkert och, om möjligt more, hastigs
fsm blixten träffar förbrytaren. Man kan med fa.
kerhet härleda Lagarnes kraftlöshet i hwarje Land.
f än denna brist. Och att,, oaktadt wära allwar,
samma Lagar, fylleri, oljud inom och utom Hus,
famr siagsmä! osta öfwerklagas, hörrör likaledes
deras. att wiker träffar sällan och sent sin man.
Wäl är nu mera LandshöfdingeEmberet amhorife-
radl att genast upptaga och sakfälla för fylleri,
brotts men wägen dit är lang och detta forum sä»
ledes icke ljenligt att wara första instancen. Att
ater afbida Angel more ännu mera förfwagande
för lagkrastcu, särdeles dä man beräknar, att blott
hwar tionde förbrytare manligen ertappas af Krono»
äklagaren. Penningeböter, hwilka för fylleri stad¬
gas, äro dessutom, efter hivad redan ansördt är,
sällan lampelige, hwilkct äswen gäller om pennin»,
geböter för siagsmäl, som Sfwas under dryckenskap.
Ehuru ingen af besia omständigheter torde und¬
falla den tillförordnade Lag-CommitiLens uppmärk¬
samhet, och rättelse således i alla delar wara att
shrwänta, fordrar dock ordningen öfwerallk pä lands¬
bygden och särdeles i de Norrländffa Kyrko-Stä»
Den Z Januari!.
22A
herna, (hwilkas umbärlighet icke lärer kunna ada-
galäggrs) ett snart och kraftigt biständ.
I sadan afsigt wäqar jag förestå, att Riksens
Ständer hos Kongl. Maj:r i underdänighet an¬
hålla om nädig ändring uti den nu gällande För»
ordningen eniok dryckenskap, i sä mätto: ,:o Att,
i stället för penningeböter, arrest utan sällskap,
först i bloik tillslutet, me» sedermera äfwen mörkt,
dock, i begge fallen, anständigt ruin, mg emot
Irenne första resorna öfwadt syllcribrott anwändas,
ech akt lika straff mä äftven äläggas för stagsmät
i Kyrkostäderns och wid samqwäm, för oljud m. m.
Med rättighet för den förolämpade parten, akt HL»
danefter som hiliills, wid Domstolen söka ersätt»
ning för tillfogad skada; 2:0 Att pä landsbygden,
hwarest intet ständigk forum, uran lönings-anspräk
af Skaren, kan inrättas, Kyrkv-Radel genast mä
upptaga de i föregående punkt omrörde fdrorykel-
ser, samt emot dem promt anmanda den bejkrifna
arresten, med rättighet för den sakfällde, att, in¬
om kort förestrifwen tid, om sä ästuadas, söka
ändring i Kyrko-Rädets bestut hos Landshöfdinge»
Emberet, till hwilkek forum förbrytelsen omedelbart
bör gä fjerde resan, eller dä medborgerligt förtro¬
ende och fästnings-arrest komma i fräga; och z-o
Att de sä kallade Tillsynings- eller Sexmännen,
likasom Krono-Betjeningen, wid answar förbindas
art förbrytelserne angifwa.
Jag anhäller att detta Memorial mätte till
Höglofl. Lag.Utflorttt remitteras, och mig tillätas,
226 Den Z Januari!,
akt kommunicera detsamma med Refpective Med--
Ständen. Stockhol.n den 5 Iannarii 1818-
j. I. ^utborg.
Riksdagsman frän Norrbotten.
6:0 Af Larl forssenius frän Skaraborgs Län:
Dä man nu allmänt önstar och hoppas en bil¬
lig och jemnare fördelning af de Onera, Rote- och
Rusthållare äligga, fär jag, såsom eli dermed ge¬
menskap ägande ämne, kill mine Srä»rds-bröders
bedömmande hemställa, om icke tjenligast more att
alla sädane beklädnads-persedlar till Soldaternes
Släpinonderina, ssm wib hwarje Regemente böra
wara af lika beskaffenhet, kunde af .Kronan bestri¬
das, emot dek att hwarje Rote och Rusthäll erlan-
ger en deremot swarande ärlig algifr, bestämd ef¬
ter gällande Markegängs-pris eller annan tjenlig
måttstock,
Ingen lärer kunna bestrida, att de Rustande
och Rotehällarne, sä w-äl som Kronan och Reae-
menterne sjelfwe, dermed önrsesibes skulle blifwa
bättre belälne, an nu, dä Rore-intressenter, som
sjelfwe stola bekläda sina Soldater, och en lillsiäp.
pa hemma förfärdiga^ Walmar, en annan, i brist
deraf, köpa Kläde, fölunda swarligen kunna an.
ffaffa de erforderlige KlädeZperfedlarne kill den lik¬
het i färg och beskaffenhet, som Regements- eller
Compagnie-Ch-fecne manligen fordra, och hwaraf
ofta händer, att en ny beklädnad för Soldaten
warder casserad, och annan genast pä nytt mäste
anskaffas, till Rust. och Rolehällarnes känbaraste
kostnad, särdeles i min ort, hwarest Soldaten na-
Den Z Jamianl. 227
stan hwart g:die är stall crhälla full beklädnad,
hrvikket för Allmogen är ett höast tryckande Onus.
Ockla borde, i min tanka, Ro'ehällarne, opä-
tolde af Herrar Officerare, sä öfverenskomma nied
Soidalerne, ait desse sjelfwe anstasia de smärre
persedlarne af linne , strumpor, skor m-m. dä Hök¬
dalen kan sadank fullgöra.
I öfrigt och hwad den Rsrrhällarne hwart
tredje ar älagde skyldighet att anskaffa Släxmon.
deringen, angar, äberopar jag mig de i delta äm»
ne riigifne siere anföranden, med hwilka jag i alla
mig förenar; ölwertygad att en med räktwisa och
billighet öfwerensstämmande rättelse härutinnan sker.
Skulle mina Medbröder finna billighelen af
hwad jag föreslagit, torde detta M/wvrial till we«
derbörligt Utskott warda reuulteraor.
L. korssoniug
frän Skaravckrgs Län.
Nedanstäende nu upplasta Memorial war in-
gifwkt af Riksdags-Fullmäotigen frän Götheborgs
och Bohus Län holmli Oeiclitir:
Dä likstämmighet sä midt möjligt är bör be¬
främjas Medlemmarne emellan, i en och samma
Stat, i mätt, mäl och wigt och desi benämningar,
sa synas mig alla stiljaktigheter derutinnan böra
förbjudas och blott en och samma norm öfwer Swea
Rike antagas.
Dek lärer näppeligen wara nägon enda af
Riksens Höglcfl. Ständers Resp. Representanter
»»8 Den 5 Januari!.
obekant, assi Åtskilliga Provincer mates Spann»
»näts-Tunnan i struket nial med 32 kuppar och 4
rägade kappar i öfwermäl, i andra äler i fullrS-
gadt mäl, med idel rägade kappar; pä andra stal¬
len deremot mätes den i fjerdingsmäl i stället för
fteppor, 0. s. w. Den som aldrig förr hört om¬
talas detta sädeömätt, skulle förmodligen tro, akt
, med en fjerding menades ^ Tunna, fastän dermed
likwäl endast A Tunna förstas. Dylikt mistförhäl-
lande gäller äfwen stundom wid mätning af jord-
och trädfrukter, synnerligast de sednare,
Pä enahanda sätt förhaller det sig äfwen med
de mängfaldiga olika benämningar as Upp- och Sta¬
pelstads, Netto- och Brukto-wigt, Hammar- Me¬
tall- Koppar- ocl> Jernwigter, samt af Tunne-Sä»
des- Sele- och äres-land 0. s. w», hwilka vliks
ords andemening för de fleste ar alldeles obegriplig.
Dest rätta »ormen till alla flagg sädes- frukt*
och victualie-mätt m. m. torde aldrig böra wara
Tunnetalek, utan dest specifika wigt, hwarigenom
all confusion kunde förekommas; och dä allt detta
mistleder och förwillar, samt äfwen kan föranleda
bedrägerier och förluster, hwarföre dä ej undwika
en siik disproportion och förekomma äfwen den min¬
sta anledning till collisiouer, twetpdigheter ochmist-
förständ, samt afhjelpa felaktigheter, som sä lätt
pä ingen enskild Medborgares eller Statens bekost¬
nad kan werkstallas? Stockholm den Z.Januari!
r8i8.
polian I>eic1it2
frän Aflims och Ostra Hisings
Härader af Götheborgs Län,
Den s Januari!. 229
Derwid vice Talemynnen Ll^ckert anmärkte,
Qlt den förestagna ändringen till wigt i stället för
kunnctal, ställe åstadkomma en fullkomlig rubbning
af den för Tionde- och Räntegifvare nu gällande
mäktstock, hwarpä de Norra Pcovincerne, der Spann»
mälen och andra Vickuaiiewaror till sin specifika
tyngd moro wida lättarp, än i de södra och bördi¬
gare otterne, skulle ganska betydligt förlora, eme¬
dan de derigenom skulle komma att gälda en wida
större qvantitet än de hittills sätt »vidkännas,
hwarföre ock han ansäg denna ändring wara allde¬
les vlämpelig, ehuru det »visir i allmänhet kunde
wara nyttigt alt Rikets mäl och wigt bringades
lill största möjliga enhet; i hwilkcn anmärkning
och påstående polian VViklunö frän Westerbotten
instämde.
Lades, uppå Olof kstä konstons frän Elfsborgs
Län begäran, pä bordet.
Oustak larsfon frän Stockholms Län hade
inlemnat ett nu uppläst sä lydande
Memorial.
Dä den a fistl. Riksdag behandlade fräga,
angående Gårdfari-handelns bestånd eller upplös¬
ning, under detta Riksmöte kommit under ny öf»
werläggning, och snart lärer nä sin bestämmelse,
torde mig tillätas sä i detta ämne göra följande
tillägg:
Om än Gärdfari-handeln, som nu wäxelwis
af bäve Lands- och Stadsboer uköfwas, skulle kom¬
ma all fortfara; sä och dä erfarenheten wilsordar,
2ZO Den Z Januari!.
a!t desse kringwandrande Handlande, utan aktning
för en mängd laga föreskrifter, som bestämma de-
ras handelsrätt, utom att de i landet bland All¬
mogen utsprida en mängd O werflödSwaror, de
twerkemot Privilegierne, som endast tillåta dem
kringföra och föryttra egen aswck och tillwerkning,
nästan alldagligen sysselsätta stg med hästbyte och siik
handel, äfivensom de drifwa en icke obetydlig Com»
merce med Fickur; mäste emot missbruken as deras
rättigheter i dessa delar sökas laga medel; ty följ»
Verne af dcssa otillätna företag besannas af sä mäng-
faldiga, pa silke afhandlingar ständeligen bedragna
Medbröder.
Dä det ä ena sidan ej kan förbjudas en Gård¬
fari-handlande^ mera än hwarje annan Swensk
undersäte, att för hwarjehcmda orsaker sälja sitt
Ur; kan missbruk af en siik deras rättighet, efter
min ranka, ej annorlunda förekommas, än att,
jemte del Gårdfari-handlande förbjudas pä deras
resor wedhafwa mera än ett Fickur, som afwen ä
deras frän hemorten hafwande Piss borde utmär.
kas, detsamma, lika med hans öfriga waror, wid
Tullkammaren uppwisas, och der pä något lämpe-
ligt sätt utmärkas, antingen genom »agon kork be¬
skrifning eller widhängande stämpel. Genom denna
kllgård blefwe sä wäl köpare som Kronobetjening i
tillfälle, de förre git akta sig för de förluster, som
nu, medelst utprängkandet af de sä kallade, till
större delen odugliga, Dussin-Uren, drabba All¬
mogen , för deras blinda förtroende till säljarens
uppgift, och de sednare att efterse och hindra de
»frän denna del af Gärdfari-handeln härsiylande o-
ordningar.
Den Z Januari!-
2ZI
Pä lika sätt stall allt Hästprängleri, som är
äf ännu wida betydligare, farligare och oftast stad-
ligare inftytelse, kunna förekommas, genom det
att desta Handlande blcfwe älagde läka i Paster
anteckna antalet af hemifrån af egen afwel medfö¬
rande Hästkreatur, och desamma deri utmärktes till
utseende, storlek och åldern
Desta föreskrifter, säsom nödige för de kring¬
farande Handlande, antingen de äro Borgare eller
ej, stola, vin de winna bifall, i mängfaloigt afse¬
ende undanrödja de oredor och oordningar, som nu
alstras af dek a ltför gängse Westgöthe-Hästpräng-
leriet och Urhandeln. Jag anfaller derföre, att
desta mina tankar ma blifwa remitterade till we-
derböcligr Ulffelt, för alt, i sammanhang med
sjelfwa hufwudämnet, komma under betraktande.
Stckholm den 5 Januarii i8>8.
Lustaf Ifarsson
frän Stockholms Län.
BancöFullmagtigen Austers Danielsson fran
Elfsborgs Län wilie blott rist en början erinra, akt
det symes som den warde Ledamoten, hwilken in-
gifwik detta Memorial, märit dertill anmodad af
någon illiberal Borgare. emedan i BondeS änder
alldeles icke blifwit wäckt någon fräga, som dermed
ägde gemenskap, och förbehöll sist an framdeles fä
häröswer widare yttra sig, hwarcmedlerrid han be¬
gärde Memorialet pä bordet.
jsöran gönsson frän Malmöhus Län tilläde
harwid, det han, i dest ort, aldrig hört eller felt'
SZL Den 5 Januari?»
de sä kallade K 7t'a i hanolarne handla med an»
nak än det se ' - ester Lag och Författningar, är
deni rilläcet.
Riksdagsmannen (^arl ?rsclric Lerg frän Gö¬
theborgs och Bohus Län bade framgiswit detta
Memorial:
Dä sä mycket blifvit sagdt och ffrifwet om
DiscontWerken, behöfwer jag päkakla mitt Skänds
tålamod för ofhörande af ännu nägra ord derom.
Jag stall ej länge trötta betz uppmärksamhet.
Malmö-Disconten kan anses totaliter upplöst
och desi Föreståndare hafwa pä samwctslösaste säll
bedragit Allmänheten. LagarncS stränghet wämar
dem och bör ej heller uteblifwa för Rcvisorerne wid
detta werk, för den del be kunna äga i saken.
Götha Canal Discont, byggd pä andra grun¬
der och bättre förwaltad, har dock, genom inställ¬
de betalningar, wättak mycket lidande för Allmän¬
heten. Denna DiftontS kombination med Götha
Canalwerket och dettas pretention pä den inkomst
frän Diskonten kan uppkomma, hörer till undersök¬
ningen om detta Storwerk, hwarS fortgång alltid
blir interesiant för Nationen.
Götheborgs-Diskonten har hittills uppfyllt si¬
na förbindelser. Man gör med nöje detta erkän¬
nande såsom en rättwisa ät desi Föreståndare, och
hoppet att inga förluster frän detta penningewerk
uppsta, är ett ytterligare bewis pä allmänna för¬
troendet till detsamma,
Emed-
Den 5 Januari:. szz
Emedlertid nr förlägenheten i alla rörelser,
som karfwa penningar, och i synnerhet för Jord.
brukaren, som alltid deraf haft litet, ganffa oro.
ande och fordrar snar hjelp. Akt länge spekulera
duger föga, ly det för mycket speculgtiva i finan-
cerna häller sällan ständ.
Till en början är nödvändigt, att alla Di,
sconternes urclöpande as ignalioner förklaras goda
genom Bankens ansvarighet för dc"as esf eliva be¬
lopp, med nödiga mätt och steg emot deras sörö-
kande, sä att omsättningar i wänlig ordning af
Disconllänsn mä kunna besör>as, och icke tusentals
familier skola genom lagsökning ruineras. Akt Tre
procents sedlar tvid sädane transacnoner af Länta¬
gare sä inbetalas, är bäde billigt och lagligt.
Defias öde i öfrigt kan man förutse. Rikets
Högloft. Ständer hofwa ej förbudit dem, och kun¬
de ej göra det, utan ingrepp i privat egendoms
kälk; men de hafwa ej päbudik dem, och aldrig i«
tlädt stg answarighet för papper utan all flags con»
troll. Man mäste beklaga flera enskilda, som der,
utaf komma att lida ; men wänge af defie, som
undangömt sina penningar frän allmänna rörelsen,
dä endast 5 procent kunnat fäs, hafwa förtjena!
sin lott.
Till undsättning för A^minhe^en fordras ock
Götha CanalDiscontens oafmutna för'åäng och Gö¬
theborgs Dolorits underhjetpanve i sitt bemödande
au göra atia och en hwac rart. Detta är en ren
BondeSt. pest. 1317, 18.8. B. n. SS
2Z4 Den 5 Januari!.
conseqvence, ty att en tid kasta ut penningar och
en annan icke utgiswa något, är lika sä besynner-
ligt som förstörande. Jag förestår derföre en för.
langning i Oclropen för sistnämnde Discont af
Fem är.
Efter den tiden, under hwilken allt bör kun¬
na wara rangeradt som dit hörer, är wäl syftmäs.
figast, att Banken besörjer ensamt sädane werk; men
FilislDifconter arv för Landet ett omngängeligt be.
hof; ty huru mycken kostnad och swarighet skall ej
bli för en Landtman, akt i Hufwudstaden besörja
sina Län och omsättningar genom den mängdubbla
stara af agenter, som der komma att werka, och un»
der sä mängfaldigt sökande, hwarwid Landtmannen
bland Concurrenrcrne sist kommr i fragg. Säker¬
heten hos Läntagare bedömmes säkrare af Filial.
Disconts-Föreständarne, hwars locala kännedom
underlättar venna angelägna omtanka. Exempel
nog hafwa bestyrkt det.
Min mening ar icke, att Filial-Disconterne
stola någonsin fä nyttja annat an Bancosedlar;
det skulle bereda nya wädor. Säkerhet för Ban¬
kens försträckningar till dem finnes ännu, Gudi
lof, och erfarenheten wisar utwägar till förekom¬
mande af underslef och missbruk.
Jag anhäller om remisi häraf till wederbörligt
Utstött. Stockholm den Z Januarii i8'8.
(?arl kreäric Ksr§.
Riksdagsman för Inlands Södre
och Torpe samt Westra HisingS
»ch Säfwedahls Härader.
Den 5 Januari!. -zZ
ston jonston fran Blekinge inwände häremot:
akt be alia söilängnmq i Oclroyen för Götheborgs
Discont, wore detsamma som att bereda dea ett li«
ka fallissement som Malmö Discomwerk redan ira»
kat, och Riket änyo de föruster, som deraf redan
härflutit; och ^ncler8 Osniolsfon frän Elfsborgs
Län tilläde, att erfarenheten borde redan nog ali»
»varsamt och eftertryckligt hofwa wisat allt det för»
störande och Riksförberfliga i dessa anstalter, för
a t de aldrig mera, under hwad namn som helst,
böra kunna inrättas eller tälas.
Lades. uppå bemalte kristers vanislsssons
begäran, pä bordet.
As 6ullak larsson fran Stockholms Län tvär
inlemnadl ett stliemocial, innehällande det förflag,
akt andre Swenffe Medborgare, som icke äro wer-
kelige RiksdagsFullmägtige, mätte, i likhet med
hwad Norrsta Constikmionen stadgar, tillatas atl,
innan frägan om ny representation blifvit asgiorv,
äswen under påstående Riksdag och den wänlig-
motionstiden, fä "inkomma till Rckers Ständer med
Memorialer och nyttiga Förslager i Rikets angelä¬
genheter, da d« derunder rekna sina namn.
Dä betta Memorial tydeligen äsystade ändring
i Grunvlagarne, kunde detsamma ej af Ständer
directe upptagas, Utan skulle lill Lustaf lersköl»
ä erställaS, med anwisning, att, om han lädank
astundar, wända sig dermed till Rikets Stander?
ConstitUkionsUtskott, som agde au dylika ärender
upplaga och pröfwa.
2Z6 Den 5 Ianuarli.
8vsn Nän-ckon frän Calmars Län hade in-
lemnar ett Memorial, angäende yrkadt stadgande
för alla wid äar boende, som haswa gast, att me¬
delst wailengärdar afhälla desta kreatur ifrän att
göra stada.
Ständer fann detta Memorial af den beskaf¬
fenhet, att nägon befattning dermed icke kunde
Ständet tillkomma, hwadan även Mänsson ägde
att, ester amekningen i Protocollel, ifrägawaran»
Le Memorial äkerfä.
Likaledes war af bemalts Sven Mandon in-
gistvet ett Memorial, af innehall, att hwarl och
ett Hemman borde tilläggas rättighet akt underhäl,
la de närmast dest ägor löpande wägar och ej kun¬
na pä för längt afstånd indelas till wägunderhäll-
ning; hwilken staga Ständet äfwen fann wara af
den Ekonomiska beskaffenhet, ait pröfningen deraf
kunde hanskjutas till Landshöfdingarne i hwarje
ort; hwarföre 8ven ^länskons ifrägawarande Me¬
morial stulle till honom äterställas.
Upplästes följande ingifne Memorialcr:
i:o Af json json8lon, Olok klänskon och
Itäsns kekrslon frän Vlelinge:
Da Blekinge Läns Bätsmän till tjenstgöring
i Carlskrona uppfordras, mäste Rusthällarne i för¬
sta och andra Compagnierne, som icke hafwa mö¬
tesplatser att tillgä, sättas i nödvändighet att frän
aflägsnare orter, till och med 6 a 7 mils wäg/
Den 5 IanuarLi. 237
ffjuksa sina Båtsmän directe in till Staden, och
åtminstone en del af Tredje Compagniet, nemligen
större delen af Listers Härad, förskaffa dem till
manliga Mötesplatsen Asarum, som är belägen
inom Bräkne Härad. Detta förorsakar icke alle¬
nast ett drygt onus, utan tillika innebar stundom
och merendels en omöjlighet att fullgöra, dä till-
äswentyrs, som nästan all!id händer, att samma
dag som desse Compagnlcr stola med stjuts fort-
ställas, kommer totala mängder sädant folk frän
andra Rikets provincer, som med ffsins mäste af
samma Rusthållare, som sine egne Båtsmän stola
inställa, forlställas; harwid yppar sig orimligheten
att i begge dessa asseenden uppfylla sin pligt; Rust,
hallarne arv i dessa ofta inträffade fall blottställde
antingen för stjutsförsummelsc, eller uraktlåtenhet
att sine egne Bärsmän fortställa; pä dessa stöl och
dä den hufwudsakeliga omständighet äfiven härtill
kommer, ftm förmodeligen allmänt är känd, atr
detta folkslag, synnerligast wid sin uppfordrings»
resa, alltid af starka drycker rörde, Utfara i vwä-
sende och icke allenast osreda hwarandra inbördes,
utan äswen de skjutsande, hwadan nödwändigheten
fordrar, till sadane oseders förekommande, atr de
n>id närmast intill deras hemwist belägne tjenlige
ställen sättas under Befälhaswares inseende och en,
af denna class af Kronans manskap sä litet känd,
Milftairisk disriptin; drista understrifne Blekinge
Läns RiksdagsFullmägtige anhälla och förestå, att,
i stället för det blott en enda mötesplats, nemligen
Asarum, inom Blekinge Län nu finnes, mätte Sju
stycken sädane blifwa fastställde, nemligen för För¬
sta Compagnie! Skillinge, Ronneby och Bakeryd,
»z8 Den 5 Januari!.
Andra Diko Fembjö och Bubbetorp, samt Tredje
Dito Asarum och Norje G-istgiswaregärbar.
Orsaken, hmarföre detta ärende, som, i anse.
ende till arrangementet »ironi orten, sones af eusttld
bestassenhet inom Länet, kommit att underställas
Riksens Höglofl. Ständers pröfning, ligger deruti,
att, sedan Rusthällarne wid de förestagne mötes-
platserne till Tomoagnie-besälet aflemnat sine Båts¬
män. komma desi- att, icke såsom förut genom
Rusthällarnes enffilda försorg, Utan i trupp pä Kro,
noTjuks, afgä till bestämd vrt; och ehuru denna
förändring i gansta obetydlig män »verkar till S a»s-
ukgifternes förökande, fordras likwal derlill något
ansta», i och för htvars be.viljande, i sammanhang
med frägan i det hela, mi anhälla akt ärendet ge.
noin remisi ma winna »vederbörlig handläggning.
Stockholn ben Z Ianuarii »8»8>
ston stansson. Olok ^ILnrton. Nans kskrskon.
Riksdags Futlmägtige för Blekinge Län.
s:y Af Onstak Olsson fran Westmanland;
Wördsamk Memorial.
Stömsholm- Fögderi, för hwilket jag förer
talin ivid vetta Riksmöte, är »ryckt af ett onus,
sm i flere a seenden är tyngre än de n,»'svarande
bördor, hmi ka äliiga de flesta andra landsorter.
Ari ne »gr oen brygg lefwereringen as Hö, sä wäl
ti» K^ig' Hrfstallet, som till andra räntetagare.
Dean, H rama gär pä de flesta stallen inom Fög.
de. »et ijii ben högd, att Almoge», i anseende till
bor.sörg.chet af sä mycket foder, icke kan underhäll»
Den 5 Januari!» 239
den ladugärd» som kunde erfordras i afseende pä
åkerns widmagthällande, hwarigenom uppkommer
ej allenast oförmögenhet att utgöra söcestrifna Spann»
mälsrantor, än ock i längden total undergång för
Jordägaren. Till räga pä lidandet består höet i
denna Landsort lill der mesta af starr och myrwall,
och Lä Räntetagare» ej will emottaga sä dåligt hö¬
flig, och tillgäng sällan eller aldrig finnes att i
orten kunna anskaffa hö af den godhet som ä Rän-
tetagarens sida äffas, uppstår merendels för den
lefwererande den swäraste förlägenhet» som oftast
klvingar honom att i ersättning för fullgod! hö gif»
rva hwad som fordras. I anseende till deste begge
olägenheter, wagar jag, uppä hemmawarande Com«
miklenlers begäran, wördsamt anhälla, att någon
lindring i den Strömsholms Fögderis Hemmans¬
ägare Åliggande Hölefwerering mätte dem förun¬
nas, eller ock dem tillätas att med penningar» ef.
ter ärlig Markegäng, fä lösa dek hö de äro skyl¬
dige akt, sä wäl till Kongl. Hofstallet i Stock¬
holm, som Räntetagare i allmänhet, lefwerera.
Detta Memorial torde till wederbörligt Ut¬
stött blifrva remitteradt. Stockholm den 5 Janu»
aril 1818.
6ustsk Olsson
frän Snäfringe Härad af
Westmanlands Län.
3:0 Af ^sokan Rongborg frän Gestrikland.
Wördsamt Memorial.
I Gestrikland och en del af Westmanland är
Ostmundsjerii en Jordtzboks-persedel, som nu fdk
s4o Den 5 Januari!.
liden, lika med andra persedlar, nndergär förwand-
linq esler Mrrkeoang, ehluu s>? fwa waran alli i»
frän medlet af i6^«. talek icke funnits, ester som
raäniner, hvaraf den lilliverkades, ej warit att i
landet l> !aä. Jag har derföre lyckt mig finna,
att M lckegängssuming pä denna wara ej är läm-
peliq, dä werkelig grund för desi ivärderande sak,
nas och derlöre har jag ansett mig böra till Ri-
kers H g ost. Stänrcrs pröfning öfwerlemna, om
icke, pä särk son, steir ända intill 1790 talek, Osi-
mandsjerne! mä utgå tf:er det i Jorveboken äsatte
K onvivttdi lika med artiga Hissar och Kungs¬
hästar uti IordebvktRäma», samt Salpeterhjel,
pen, Vo kapepenningarne och Factorihjelpen i Man-
lalsräntan, hwilka alla persedlar fortfara att uigä
efter der i Jordeboken uksatte Krono.värdi, uran
någon Markegängssörändring. Stockholm den Z
Januarii 1818.
stola. o-lon I^onAderA,
Riksdagsman för Gestrikland.
Härmed förenar sig undertecknad.
stan kokr-ton,
Riksdagsman for Wangsbro
Härav i Westmanland.
Härmed sörena sig widare famkelige RiksdagsFull-
mäglige frän Stora Kopparbergs Län.
4:0 Af Oullak Iarsson frän Stockholms Län:
Bise stnrd as egen 0j!ver,ygelse om nödwän-
digh ten af hvad jag ä sistlidne Riksdag den zr
Mars 1815 wägak, angäende FängffjUtSstkyldighe-
Den s Iamrarii- 24»
tens fördelande äfwen pä Frälsejorden, anföra,
som äfwen för att lemna mina hemmawarande
Lunosmäli ali den aktning och uppmärksamhet, som
kan hoS dem hofwa utgjort grunden för deras mig
wisace förnyade förtroende, torde, dä ännu delta
ärende icke lärer kommit under en sädan högweder-
börlig granskning, att nägot beflut, eller någon
»verkställighet derä» utstakat »verkan deraf, mig til¬
lätas, jenne det jag »vägar förnya mina deri gjor¬
da yttranden, under önskan, alt de samma ma un-
der nuwarande Riksmöte fä fästa Talcmannens och
»nina Hcderwärda StändsMedbröders upplysta upp¬
märksamhet, derwid göra bet tillägg, art dä, wid
betraktande afsa ival alla de beswärlighctcr, som
»ned denna slags skjutsning äro förenade, som äf¬
wen de wädligheter, hwarföre en fängstjuisare är
bloikställd, om han, antingen för att skona Fjer-
dingsmannen, som manligen är hans Tecknebo,
frän denna eljest omilkoriiga pligt att medfölja
hwarje sadan transport, sjelfmant tilltror stg äf»ven
marden öfwer de nusidädare, hwilka» forslande
blifwit honom pälagot, eller ock, sou» ofta inträf¬
far, denne eller någon annan Kronobetjent ej »vid
hwarje ffjUtsombyte är att tillgå, dä, sä »vida han
ej stall äfivenkpcs att förfela ändamälet, alt ä nå¬
gorlunda utsatt rid ä bestämd ort inställa arrestan-
terne, han af nödwändigheren blir lwungen, ofta
»ned betydligt äfw.Myr, ä sig öfwerraga äfwen
Fangförareanswaret, den ersättning, so»»» för detta
Lanvtmannens bade äfwenkyrliga och answarsfulla
onus skall uti Skjutslegan ligga inneflulen, och
hwilken nu endast är 8 si. Banco »nilen för hwar-
fe häst, mäste, helst wid hägkomsten deraf att en
242 Den 5 Januari!.
siik skjutsning ej kan, lika med Gästgifware- och
KronofflMs, utgöras af en yngling, utan att en
nödig säkerhet dertill fordrar antingen husbonden
sjelf eller hans dugngaste dräng, anses wara i hög¬
sta iuät'o alldeles för ringa, hwarsöre, da ingen
stags annan wedergällning för tn-ha swära skyldig»
heter ännu blifwit pätänkt, jag wägar hemställa,
om ej beha allmänt kända besvärliga omständiqhe»
ter ma qöra hwarje Fänglkjutsare förtjent af minst
Tolf Mllingar Banco milen i skjutspenningar för
hwarje till siik skjutsning anwänd häst. Stockholm
den 5 Januarii 1818.
Lustaf Carston
frän Stockholms Län.
5:0 Af fokan ^laAnus VVesstnZ och Lustaf
Oisson frän Westerås Län:
Der förstag Rik-cns Höglofl. Slanders Stats»
Utffott förliden Riksdag ar l8>; uppgaf och som
af respective MedSländen blef gilladi och godkändt,
alt Stockholms, Upsala, Södermanlands och West¬
manlands Läns Kongl. Maj:t och Kronan bespara,
de hemman skulle lefwerera sitt Skartehö och Halm
tvid Kongl. Hofstallet här i Stockholm, eller betala
efter det pris, som äsaltcs, blef wäl af Fullmägri»
ge af BondeSiändet frän de Z.ne sistnämnde Län
i underdånighet hos Kongl. Maj.t öfwerklaqadt,
men ost weterligen har dera ej fallit nägo» Resö»
lution. Den rartwisa har oh emedlertid wederfa.
rits, att ej denna framför likar swärare tunga
blifwit oh affordrad. W> hafwa likwäl icke und-
gälr föra wart Stattehö och Halm frän Westman»
Den 5 Januari!. 245
land lill Kungsör, en wäg, wida öfwer wära skatt¬
dragande likars skyldighet. Da Arrendehöet frän
Kungsör föres lin Slrömsho ms Stuteri, synes
wäl billigt, ost ill en rättwis lättnad, sä kunde re,
gieraS, att wi singe leswerera Skatteböek wid
S>lrömSholm, och Arrsnkehöel n id Kungsör i stal.
lrt fraktades hit räl Slockholm. De högs upplyste
Herrar och Män, som i Riksens Högloft. Ständers
SlatSl-i stoik hafwa SratSregleringen sig uppdra,
gen, lära nogsamt finna huru AilmogenS i West¬
manland förswärade onus skulle winna lättnad, utan
någon stada eller försäng. Hoppfulle sörwänte wi
Höglofl. Sta sUtstotlets Utlätande, dit wi anhälla
detta Memorial mätte blifwa remir:eradt. Stock»
holm den Z Januarii iZi8.
^ok. klagn. äVerlinA, Oustak Olsson,
frän Stende och Tuhun, Snafringe Härad
dra Härader i Westman, i Westmanland,
land.
6ust»k klricsson i Gådi frän Upsala Län fo¬
gade harwid den önskan och tillägg, att den försatt,
ning mätte widkagas, att all Räntehalm hädanef¬
ter ej mä lefwereras efter kärfweantalet, utan ef,
ter wigt.
6:0 Af Anäers Danielson frän Elfsborgs Län:
Jag anhaller att fä fästa mina Medbröders
uppmärksamhet pä en omständighet, som torde för-
»jena Riksens Högloft. Ständers behjertande.
Ehuru roal R. H. Ständer wid rsis ärs R»ks»
244 Dcn 5 Jarmar».
dag täcktes bewilja Löneförbättring för Statens
Pemungelöntagande Embeis- och Tjenstemän, sinnes
likwäl ännu en Ciasi af dem, som saknar arnjuiandct
af en sadan. Desie aro nemligen Betjeningen ivid
Kongl- KammarRättenS ArigsRevrsionS De-
partement-
Som heste Tjenstemän icke äro uppförde pä
ordinarie Slak, utan amagne till en extra ordinarie
befattning, hwarsöre de till r8iz ars stut uppbu¬
rit arfwoden, lika med de löner, som aro pa stat
anstagne för Kongl. Kammar-Rattens motswarande
ordinarie Tjenstemän; sä hofwa de icke blifwit in¬
nefattade bland dem, som, enligt Riksens Högloft.
Ständers Beslut är 1815, skulle ämjuta Lönetill»
ökning; hwadau de hos Kongl. KammarRalten
sago sig nödsakade anhalla, att, genom desi under»
däniga hemställan hos Kongl Majtt, hlifwa be¬
fordrade till enahanda Löneförbättring, heldst
Kongl. Maj:ts Nädiga .Bref dcn 27 Seplember
1814 om KriqsRcvisionens inrättande innehåller
Nådig försäkran för dem om lika LöningS»
»vilkor med Kongl- RammarRättens ordina¬
rie Tjenstemän.
Af sadan anledning har Kongl. KammarRat-
ten ock funnit billigt, alt hos Kongl. Maj:t i un»
derdänighek anhalla, det Kongl. Majit, med Nå¬
digt afseende ä Betjeningenö ömmande om¬
ständigheter, samt den ända till omöjlighet
gränsande swarighet, som med ringare än
wanlige Löningsförmaner ovillkorligen stall
möta Kongl. KanrmarKätien, i afseende pä
Den Z Januari!. 245
bibehällande, eller anskaffande af skicklige,
pälitlige och nitiske Tjenstemän, räcktes bewUja
dem en lika tillökning med ordinarie Tjenstemän»»?!';
men Kongs. Majn har, i Nädigt Resc-ipr af den
21 Maji 1816, behagar förklara, att dä NrigS»
Aevlsions-arbetet är en Extraordinarie befatt¬
ning för hwil>en wista aflöningSwilkor blif-
wit provlsianelt ansiagne. h§r Nongl Maj t
ansett de grunder, som försednaste Lönetill-
ökningen ä ordinarie Staten blifvit antag'
ne, icke kunna hit tillämpas-
Derigenom hafwa desie Tjensteman till den
grad blifwit wanlotkabe, att de, med lika skyl¬
digheter och ansvarighet som ordinarie Be¬
tjeningen, nu äro sä olika i Löningsförmä-
ner, att RrigsRevisionSLontoirenS förste Tjen¬
stemän eller Lommistarlerne ej hafva stort
bättre Lön, än de minsta, eller Kammarskrif-
warne ä de Ordinarie Tontoiren 0. s. w-,
oaktadt den mindre utsigt för framtida bärg¬
ning, som wid extra befattningar wanligen
alltid kommer i beräkning.
Dä jag sjelf, fäsom en bland N. H. Slän¬
ders Deputerade till OfwerRevision af KrigeRa.
kenstaperna, är i tillfälle art »vitsorda sanningen
af hwad Kongs. KammarR.uken i underdånighet
andragit, i afseende pä sä »väl wigsen af desie
Tjenstemäns befaltning, som deras trögna sysiel-
sätkning, hwarom jag förmodar de öfrige Herrar
Deputerade torde äfwen förena sig; sä har jag trott
mig icke böra underlåta anmäla delta förhastande
246 Den Z Januari!-
hos mine Bröder, med hemställan, ark ifrägawa-
rande Betjening mätte erhålla en tillökning ä del
kas arfwodcn, i likhet med den Kongl. Kammar-
Rättens Tjensteman tillagde Löneförbättring, all be-
räknas frän och med är 1816, dä den sistnämnde
tog sin början.
I händelse mine Medbröder täckas behjerta
hwad nu blifivit andraget, och Memorialet lill ,ve>
derbörligk Utstött remitteras, anhäUer jag alt bifo¬
ga de upplysningar, som ämnets närmare utredan¬
de kan fordra. Stockholm ben 5 Jmuani igis.
A. Danielson.
Tilläggande!? Austers Danielson, att han häri
med icke äsyfkar någon ny urgift för Staten, uran
endast en reglering af hwad som redan är bewil-
jadt, hwilket, uppä de anförde skälen, synes i alla
afseende» bade rattwist och biuigt.
7:0 Af polian kutberZ frän Norrbvtken:
Dä Kongl. StalöCbntoiret wägrat att af
Statsmedlen till KronoBefatlningsmannen West.
berz i Torneä Utbetala fyra mänaders P msion för
är 1815, med 41 R:dr 32 si. B:o, som Konun-
gens Befallningshaswande i Okorrboltens Län icke
registrerat inom den i Kongl. Förordningen ben 9
December 1812 förefkrifne tid, och berörde Pen¬
sion icke bör för KronoBcfallningsmannen Westberg
gä förlorad derföre, atk Konungens Befallningshaf-
wande underlåtit art fullgöra sin skyldighet i afse¬
ende pä reqvisitionens insändande» fä får, i anled¬
Den 5 Januari!. 247
ning af det uppdrag bemälde KronoBefallmngsnian
mig lemna», jag wördsamt anhälla, det Riksens
Höglofl. Stander tackas förklara honom berä! igad
akt af Statsmedlen utbekomma nämnde 41 R:dr
32 si. Brev, hwarom jag sa mycket mer gör mig
försäkrad, som denna summa är en för Skälen ovä»
räknad inkomst, hwilken ej kunnat inträffa, der Ko»
nungens Befallmiigshafwande i rärtan tid densam»
»na frän StarsContoirek reqvirerak- Och jemte det
jag anhäller, att detta Memorial »nä till StarsUt»
skottek warda rew.ikteradr, fär jag ock tillika förbe»
hälla mig rättigheten att der inlemna de Hanelin»
gar, som Utreda de orsaker, hwilka föranledt dertill,
al» Kronobefallningsman»^ ^Vestberg ei kunnat näm»
de Pension utbekomma. Stockholm den 5 Ian»,
ari» »8i8.
^s. ). ?<utber§
frän Norrbotten.
Hwarwid särffildt lemnades den upplysning,
art StatsUtskottet wid sista Riksdag behandlar ett
alldeles dylikt mål, i afseende pä MantalsCommis»
sarien Åkerströms i Bohus Län lika bestaffade pre¬
tention.
8:s Af bemälke kritberg och hostan Wiklunä
frän Westerbotten:
Det lidande, hwari Tjensteinännen i Westerbot»
tens och Norrbottens Läner försättas genom de rc»
för de flere gänger om äret i denna widsträckra
Landsort mäste göra, älägger ost att inför Riksens
Höglofl. Ständer anmäla dem till erhällande af en
sadan resekostnadsersättning, som är swarande Mot
de», utgift de i della afseende sä widkäunas.
248 Den 5 Januari!.
Af bilagde frän KronoFogdarne och Härads,
Skrifwarne i Norrbottens Län aflemnade Förtek-
ningar inhämtas, alk Kronofogden i Luleä Fögde¬
ri mäste resa ärligen 219^ mil. och Häradsskrif,
waren derstädes lt>6^ mil, samt Kronofogden och
Häradsskrifware,, i Torneä Fögderi 142 mil hwar-
dera, hwarigenom Kronofogden och Häradoskrifwa-
ren i förstnämnde Fögderi således mäst- i skjuts¬
penningar ärligen betala, den förre 54 R:d. 37 st.
6 r. och den sednare 41 R:d. zo §., sann Krono¬
fogden och Häradesknfwaren i Torneå Fögderi 35
N:d. hwardera, dä hwad af Skalsmedlen i ersätt¬
ning derföre bestäs, allenast utgör för Kronofog,
barne 10 R.d. och för Häradsskrifwarne t, Rid.
ga si. hwardera; äfwensom Kronofogdsrne och
Häradsskrifware uti Westerbottens Fögderier, hwil¬
ka ej heller af Statsmedlen erhålla mer än hwad
som swarar emot hwad Kronofsgdarne och Harads-
skrifwarne i Norrbottens Län i skjutspenningar
undfä, ärligen mäste kesa, Kronofogden och Hä¬
radsskrifware,, i Första Fögderier af Westerbottens
Län, omkring 200 mil hwardera, samt Kronofog¬
den och Häradsskrifware,, i A-wra Fögderiek af
sistnämnde Län nägot mindre, sedan Prceä Härad
blifwit frän sistnämnde Fögderi lagdt under Luleä
Fögderi, hwrlker derigenom blifwit större än dek
fordom maril och således i sednare tider för Kro¬
nofogden och Haradssknnvaren derstädes ökar de¬
ras utgift pä skjutsningspenningar, men hwil.et
oaktadt de sistnämnde af Smtsmedlen e> fäkt upp¬
bära högre ersättning för skjutspenningar än som
för dem för langliga lider warit bestämdt.
Redan
Den Z Januari!. 249
Revan före 1642 ars Riksdag har dek warit
Swensta Allmogen älagdt, ait utan betalning stjnt-
sa Embetsmän och andra som i Konungens arén-
der torv; men som dena för Swensta Bonden ivar
tryckan.de, blef han derifrån befriad) och deremot,
i ersättning för stjutslegan, bewiljade de sa kallade
SkiuteȊrdepcnningarne, hwilka nu under namn af
ordinarie Ränta uppbäras efter Z Daler Silfwer-
Mynt för hwarje helt hemman, a z Daler Riks-
dalern,och utgöra riri Norrbottens Län e„ summa
af öfwer z-oo R:d., samt i Westerbottens Län öf¬
wer 6c:o R:d., allt Banco, hwilka medel nu ärli¬
gen till SratsComorets disposition insändas; och
som Tlenstemännen derefter sjelfwe mäste ombeför»
ja sina färd r, singö de ärligen, efter Stat och an¬
ordningar, refepenningar till det belopp i fordna
lider för hwardera Tl«nstemannen ätgick, beräknadt
efter dä gällande stjutslega, el'er 2 si. wilen; och
ehuru resepcnningarr.e, den tid de för desie Tjen¬
stemän bestämdes, wörö tillräcklige, wäaa wi dock
hoppas, alt hwar och en sinner, ej mindre att de
nu icke äro vet, sedan Allmogen wunnit en sexdub¬
bel tillökning j skjursleqai, elter lill t2 si. för wi¬
len, än ock aN dcsie Tjenstemän af cana Medel
mäste betala ,0 si. för hwarje mil de i och förde¬
ras ljenster resa.
Wid en närmare jemförelse mellan formiden
och en nu »varande, förekommer ock den hujwndsa-
keliga omständighet, alt »nan förr emot 2 si. stjukS-
lega för milen kunde pä en rimma äka 2:ne efter
en häst, vä nu, änskönt 12 si. i stiutslega för
BondeSt. prot. 1817, i8n8. B. H. S6
2Zo Den 5 Ianuarii-
hwarje mil betalas, man med en person efter hä
sten mäste tillbringa limma ä hvarje mil. sam
att resepenmngarne för Tjenstemännen fordom blif»
wik anordnade i specie, hwarest nu endajj pappers¬
mynt utgifwes.
Dä Riksens Häglofl. Stander ivid i8iZ ars
Riksdag anflagit en procent af Bewillningen, för
an bestrida kosinaderne ivid Taxcringarne och Pröf-
ningsComiteerne, har man ägt stal hoppas att
denna summa skulle wara sä tillräcklig, att Härads¬
skrifware och öirige Tjenstemän, hwilka wid Man¬
talsskrifning och Taxering wisat flit och noggrann¬
het, deraf åtminstone kunnat erhälla sadan betal¬
ning. som för urgifterne swaral; men som Skjuks-
och DaclameniSpenningar för Levamöterne i Pröf-
ningsComiteerne och arfvode för ProtocollsFöran-
den samt kostnaden wid anskaffande af tryckta For-
mulairer, först böra af nämnde en procent utbeta¬
las, och Veste Utgifter, i anseende dertill att Pröf-
niugsComitöens Ledamöter i Norr, och Westerbot¬
ten mäste resa längre wäg än i andra Län, med¬
tagit berörde en procent af Länens Bewillning,
Hwarigenom intet för Häradsstrifwaren och öfrige
Tjenstemän deraf kunnat crhallas; fä är ock up-
penbart att detze i Norr- och Westerbottens Län
ej kommit i ätnjukande af d-n ersättning Riksens
H glost. Ständer wid förra Riksdagen welat dem,
i likhet mcd deras »vederlikar, tilldela.
I anledning gf hrvad nu andr aget ar, samt
dä de resor, hwilka här oswar, b ifwik uvpgifne,
vunowikliZLn mäste af Kronofogden och Härads-
Den 5 Januari!. sZr
skrifware» giras, »väga wi hoppas akt deste Tjen.
stemän , som arv i saknas af Boställe» , tilläggas
full skjutslega af Statsmedlen för be resor, derom
nu är fräga; warandes mac anhäiiin, att detta
Memorial blifwec lill S aksUtjkottct remitteradt.
Stockholm den 5 Januani »8l8.
^oki. ^sc. Uutkerz D VViklunck
frän Norrbotten. fran Westerbotten.
Warande de Förteckningar bifogade, som i Me¬
morialet äberopas.
9:0 Af ^nclsrs Daniello» fiän Tlfsborgs Län:
Dä Kongl. Mai:t genom Dest Allmänna Ma-
gazinsDircction för första qängcn asflöt Contract
med CommerceRadet och Commendeuren L^örnberx
frän Götheborg, om Branwinsbränningsrämghet
i Götheborg, Wennersborg, Uddewalla, med fle¬
re andre deromkring warande Skader, ivar det ut¬
tryckliga förbehäll derwid fästade, att Arrendatorn
skulle wid laga syn emottaga de i samma Skader
warande KronoBrännerier med redskap och öfrige
inventarier, samt wid afträdandet likaledes efter
besigtning återställa hwad han emottag» och ersät¬
ta det felande eller försämrade.
Wid 1813 ärs flut upphörde berörde Conrraek
och ett nytt asflutades, utan att ben anbefallda af-
trädessynen mig »veterligen werkställdes. Men Ar¬
rendatorn underlät icke akt pä Arrendesuinman af¬
draga ersättning för sine wid Brännerierne pä-
wägade utgifter til! nybyggnad och möjeliga för¬
bättringar.
s§r Den Z Januari!.
Detta förfarande, sym, efter mitt tycke, ef
kemnar ringaste spär till patriotisthet, har jag ej
kunnat lemna oanmält, synnerligast som jag hörk,
att, wid förstnämnda Arrendets flut, Brännerierne
samt deras Inventarier stola warit mycket försäm,
rade och flere smärre perjedtar alldeles sörkomne,
Utan att CommerceRädet Härnberg mig weterli-
gen desamma pä ringaste säll godtgjork—Och jag
anser mig, i följd af allt detta, nödsakad yrka:
1:0 Akt asla de Räkenskaper, som emellan All,
wänna MagazinsDireckioncn och TommerceRäder
Hörnberg bliswit uppgjorde frän ifrägawarande
Arrendets början till flutet af är i»iz, da det»
samma upphörde, nu mätte af Riksens Högloft.
Skänders Statsutskott undergä »vederbörlig gransk»
ning o h nämnde Utstött derefter om rälta förhäl¬
landet samtelige RiksStänden underrätta.
2:0 Akt någon afskrifning för Arrendatorns
föregifne förbättringar ej mätte honom tilläggas»
uran CommerceRädet HörnderZ i stället förbindas
ersätta Kongl. Maju och Kronan för hwad han e,
mot rätta förhållandet pä Arrendesumman sig till
godo affört, och
z:o A:t wid skeende laglig besigtning utrönas
matte, huruwida ofkanämnde Lägenheter under Ar¬
rendetiden försämrals eller förbättrats, samt om al.
la de af Arrendatorn emottagne Javenrarier nu ä-
ro tillfinnandes eller icke.
Detta allt chemställeS för öfrigt till mina Stände-
bröder- bepröfwande, och anhäller jag om betta
^Den 5 Januari!. 2Zz
Memorials remitterande til! wcderbörligt Utskott.
. Sivckholm den 5 Januari! 1818.
vanieHoll.
10:0 Af bsmälde ^.näers Danielson:
Dä Riksens Stander böra läka sig wara an»
geläget, att alla Medborgare, hwar efter sin ratt,
komma i lika åtnjutande af de sörmäner dem till¬
komma . och, der sädant tilläsweMyrS ej skett, jkynd-
sammeligen söka åstadkomma en billi-, upprättelse,
har jag trott mig härmedelst böra wäcka StändetS
uppmärksamhet pä der förhällande, som, i afseende
pä den wid sistlidne Riksdag beslutade Löneförbätt¬
ring för Statens Embers- och Tjensteman, med
Kongl. KrigsAcademien inträffat.
Ar 1815, dä Riksens Ständer bewiljade Ci¬
vile Embetsmännen en Löneförbättring af wist pro¬
cent, allt efter Lönens olika belopp, blef Krigs¬
Academien ej deraf delaktig, emedan den ansägs
höra till MilitairSraten, twertemot dest werkeliga
natur, helst underwisningen der till större delen be»
stcides af civile personer, och all underwisning dess¬
utom är i sig sjelf en civil befattning, den mä
bestridas ware sig af Civile eller Miliraire Em-
betsmän, och hwarmed yttermera den inconsequens
förekommer, att KrigsCollegium, som i denna hän-
delse af lika ffäl borde anses som ert Militair-
Wcrk, wid samma tillfälle uppflyttades till ätnjus
»ande af Löneförhöjning efter samma grund, fory
för civila Werk blifwit fastställd och antagen..
Derefter, dä MilikairStaterne af Kongl. Maj:t
S54
Den 5 Januari».
särskildt reglerades, tillföll ocksä, genom ny Nådig
Stat, KrigsAcademien en Löneförbättring, men, i
anseende riil medlens kända otillräcklighet, sä be¬
skaffad, art den inom LärareSkalen steg högst till
-z procent med en variation af 20 tili 10 prv-
cM och kanske ännu mindre.
Dä nu för Embetsmännen wid Kongl. Krigs-
Akademien alldeles ingen utsigt för framtiden gif¬
wes inom Merkel, och dä der ej gifwes någon
succession eller befordran,, synes det nog.hardt att
Le skola lemnäs wid sin trögna och answarsfcntq
tjenst med en Löne. inkomst af 400 och 4A0 R:dr,
som ej en gäng inom Hufwudstaden skulle wara till¬
räcklig , der likwäl tillfälle gifwes bäde till en min¬
dre kostsam lefnad och framför allt, att genom en¬
skildt arbete förwärfwa den tarfweliga inkomst en
mödosam tjenst ej gifwer, men som wid Carlberg,
der veste tillfällen rent af äro betagne synbart all¬
deles icke söcsiär. LärareStatenS ställning i detta
afseende upplyses bäst deraf, alt t. ex. den förste
Läraren, den enda som i anseende till Löne. inkom¬
ster och Löneförhöjningar är wida bättre lottad än
de öfrige, sistlidne är 1817 tjente för 600 R:dr
mindre, än de Civile Embeismän, hwilka är 1809
med honom hade lika inkomster, och ännu mera
»vanlottade äro ve öfrige Lararne i proportion.
De Lärare wid andra Lärowerk inom Riket,
med hwilka Lärarne wid Kongl. KrigsAcademien
kunna ställas i jemförelse, äro dels Prvfestorerne
wid Universiteterne, dels Lectorerne wid Gymnast-
ewe» men en sädan jemförelse äger blott rum sä
Den 5 Januari!. 255 .
wida fräga uppstår om den kunstapsgrad i astman-
her bade för Militaire och Civile Lärare, eller de
Academiske Specimina, som till erhållande qs dy,
lika tjenster för en del af de Civile Lärarne erfor-
dra§, men alldeles icke dä feäga är om ömsesidiga
arbetsstyldighster, Löne-inkomster elier till och med
utgifter/ härrörande af KrigsAcadsmiens närmare
lage intill Hufwudstaden.
Ehuru nu detta Lärowerk, sä utmärkt genom
den drift och det sanna nit, hwarmed underwisnin-
gen och disciplinen dersammastädes handhafweS, och
hwilket likwät, i förhällande till sin wigtighel, sitt
gagn och synnerligen lill bristande möjlighet för Lä¬
rarne, akt ukSfwer en ringa Lön kunna öka sina
inkomster, är fä i hög grad wanlottadr; ehuru
detta Lärowerk, säger jag, äger lika anspråk pä
MedSkändernes benägenhet, har jag likwäl tvid
detta tillfälle trott mig böra derpå i synnerhet
wäcka mitt eget Stånds uppmärksamhet, da nu
frän desi sköte för första gängen utgätt flere as wä¬
ra söner, utmärkte ej mindre genom eu lysande
bildning i det wetkenskapliga, än i det moraliska,
och hvarigenom sä wäl Befälet som Lärarne rvils-
ordat den strängaste opartiskhet och gifwit kraft ät
den heliga Läran, att man är född till intet Ständ
i en fri Stat, men att tillfälle bör beredas hwae
och en akt förwärfwa kunskaper i hwad yrke soni
helst, och rättighet att deri eftersträswa befordran
och uppkomst. Stockholm den 5 Januarii 1818.
Danielson.
ii:o Af 6ustak Olsson frän Westmanland:
LZ6 Den A Januari!.
Pvsthemmanen i Swerige hofwa fäkt sig för¬
unnade wista förmäner framför annan jord men
deste förmäner ärv mer an tillräckligt uppwägbe af
der hemmanen alagve onus, hwilkct kan hända rind
första inränningen ,var drägligare än det nu mera
blifwit, Men som sadant icke lärer sia att hjelpa,
är wistr icke min mening akt hemställa om någon
minstning i desta Hemmans skyldigheter, utan en¬
dast arr fästa uppmärksamheken pä nödwändigheten
akt bereda någon, ehuru ringa, ersättning för den
dem åliggande stadighet.
Poftlegan betalas nu med 6 st. milen för or¬
dinarie och 8 st Banco för extra Posten. Blotta
framställningen häraf är tillräcklig att wisa, huru
ofullkomligs Postförinqsssyldjahettil af Skaten er¬
sät es, vä man besinnar au Postlegan är bnydligt
mindre ä»Reservcff,atslegan, ehuru manliga stjut.
sande pä lä nät nar icke äro förbundne till den
flvndsi-mher, utan allt afseende pä ärtztid och wä-
derlek, fvm Postförare genom Författningar blif-
wik älago, Z förflurna tider har dek kan hända
warit möjligt alt härmed Uthärda, men nu, dä al¬
la liipförnövenheter blifwil till högt pris uppjaga¬
de, dä sä mät hästar äro mycket dnrare att inkö¬
pa och akedon kostsammare att anstoffi och widmagt.
hälla, som ock de till Postförjngen oumbärlige
drängars underhäll betydligt drygare, hwanill kom¬
mer ast postwäskorna bljtwir inemot dubbelt större
och tyngre an förr, samt akt posten nu mera af
Postilion ätfölies, synes billigheten päkalla någon
lampelig förhöjning i skjutslega»,, åtminstone till
likhet med hwad för annan Reftrveffjulö erlägges,
Den 5 Januari!. 2Z7
sä framt ej äfwen nägon förhöjning derutöswer
;..uee anses skälig.
Och dä i min hemort, Snäfringe Härad, stn»
nes r:ne Posthemman wid namn Säby och Harn»
sta, hwilka begge aga en nästan odräglig Postfö»
ringeskyldighci jig alagd , och särdeles Saby, hwit-
ket, i anseende tili postgången emellan Westmanland
och Södermanland, är betungadt med 5 gängers
postföring i weckan, samt denna börda ytterligare
förswäras af z:ne färjor, som pä wägen till Sö»
dermanland mäste pasieras, anser jag mig hafwa
en förökad anledning framför andra Ledamöter af
detta Hederwörda Ständ, alt i ödmjukhet färesta
förhöjning i Postskjuts Legan, i hwilket afseende
deua Memorial torde sä till wederbörligt Utskott
remilteras. Stockholm den Z Januarii 1818.
Lustak Olsson,
Riksdagsman för Snafringe
Härad i Westmanland.
Häri instämde Ständers allmänna röst, och
vice Ea'emannen byckert ansäg ett allmänt Be»
swar döra härom försattas och i hela Skändets
namn till Kongl, Maj:t i underdånighet ingifwaS,
hwilket kristers Danielson frän Elfsborgs Län
med flere Ledamöter wäl medgäfwo, mcn trodde
ärendet förut till StatslUskotteis beredande och ut»
lärande böra öswerlemnas; i anledning hwarof det.
ta Memorial» jemte de förestäende io stycken, blef»
mo hwar för sig remitterade till SlgtsUtjkottels
handläggning.
258 Den 5 Ianuarii.
Till Bewillnings- samt Allmänna BeswörS.
och Ek-^nomi-Niffok-cn remitterades följande af jfo-
NS8 ^nflorsson frän Kronobergs Län framlemnave
Memorial.
Bruksägare u!i min och flere andra Lands¬
orter haswa företagit sig den oiaglUheren, att, un¬
der benämning af Lärodrängac och Bcuksarbemre,
i förswar taga samt Lill -katt läka antekna flera per-
joner, än för Bruksrörelsens drift erfordras.
Skadliqheten häraf är lätt att inse. För
Landtbrukaren ästadkommer den saknad pä tillräck¬
ligt amal arbetare de lider om äret, da sädane be.
höfwas Och della oriktiga antagande wäilar äf-
wen, akt den i förswar tagne personen, i saknad
af göromål hoS Bruksägaren och hag atk hos Landt,
brukaren förskaffa sig uppehälle, uppoffrar tiden ät
kringstrykande, derwid han begär tjufnad» och of¬
ta swärare brott.
Tusenfaldiga bewis stulle jag härpä kunna
anföra, om de icke moro öfwerflödiga i en sä all¬
mänt kand sak som den förewarande och jag in.
jkränkec mig alltså endast till pästäenoel om det
felaktigas afhjelpande, i hwilket afseende jag wä-
gar förestå, att BeredningsComileeme i hwarje
Län malte, hivad Bruken angär, bejiämma högsta
antalet af de arberare, som för desammas drift ä-
ro bchöflige, samt ffatrfkrifningen derefter werkstal-
las; och att den Bruksägare, som sökte att sträc¬
ka sina fordringar utöfwer en flik grän?, borde tili
böker warda förfallen.
Den 5 Januarii. 259
Om sädant uckktvges, ffulle troligen sysslolöse
warelser blifwa sättsyiUa och någon stegring i Den»
stehjonslönerne icke hädanefter, som hittills, aga
rum, hetst mänga personer, som nu aro ingen till
gagn, i fadant fall bemödade sig att hos Hemmans¬
brukare erhälla del försmår, hwilket cgenmyndige
Bruksiokare förut dem förstaffat.
Att detta Memorial mätte till wederbörligt
Utstött blifwa remitteradt, anhäller jag. Stock¬
holm den 5 Ianuarii 1818.
Dorias ^nstersknn
frän Kronobergs Län.
Till Protokollet moro aflemnade följande Me-
worlaler:
r:o As Olok Moroll frän Blekinge:
Dä Riksens Erander wid Riksdagen är 1812
hos Kongl- Maj:t i underdänighet anhöllo om den
Förklaring öfwer 2 Mom. uri 21 §. af 10 Cap.
RltteqängsBatken, i afseende pä de bekännelser,
som inför Domstol för stöld tilltalade personer ic¬
ke sällan atgifwa om dylike annorstädes begängne
brott, att det, med förbigäende af den omwäg, som
Kongl. Brefwe' den 2 Mars >748 stadgade, att
derom hos äfwerdvmaren göra anmälan, finge be»
ro pä den Domares pröfning» inför hwilken be.
kannelsen ffett, huruwida han, innan den tilltalade
förwistes till annan Domstol, borde, genom skrift-
wexling med wederbörande, först söka upplysning
om der föregifna brottets »verklighet och tillwarel-
fe» kunde afsiglen dermed, eller Kongl. Majus
26e> Den 5 Ianuarir-
derät kemnade Nådiga bifall icke wara någon an¬
nan an den premitzerne tillräckligen utmärka, att
dymedelst förekomma fängars onyruga och o!>ödiga
forslande och de tillfällen som derigenom beredas
för dem a» komma pä flymen, och ytterligare till
Samhällets osäkerhet och stada ulöfwa deras för»
ra wanart.
Men erfarenheten har wisat, att det dermed
Åsyftade ändamäl icke wunnils, man twerkom, att
tjufwar nu, likasom tillförne, förås »frän den ena
andan af Riket till den andra mycket ofta fram
och tillbaka, sedan de, framställde wid den Dom¬
stol, bil de blilwit hänwiste, neka» hwad de wid
den förra Domstolen bekänt, och således mäste till
siutlig dom dil äterföras.
Antingen delta mä härröra af mindre fullstän-
dig Redaktion af Beslutet eller mindre noggrann
tillämpning deraf, förskär jag icke akt utreda; men
wistt är det, att sä snart en för stöld anklagad
person pä sig brkänc flere dylika annorstädes begäng-
na brott, och Domaren genom brefwexling inhäm¬
tat, att sädane brott pä den orten timar, den brotts¬
lige med Domstolens yttrande i hwad män han
är saker till den stöld, hwarföre han blifwit ankla»
gad, hänwises till ytterligare ransakning pä de stäk-'
len, der dest öfrige gerningar skola blifwit begärig-
ne, och deraf inträffar nästan alltid de olägenheter,
som Kongl. Maj:t och Riksens Ständer genom
ofwannämnde föreskrift welat afböja.
Man skulle tycka det wara föga sannolikt, om
icke omöjligt, att en tjuf skulle bekänna pä sig ett
Den s Januari!. 2 6r
brott pä långt afständ, och detsamma befinnes wara
werkligen begänget, utan art han det »verkligen ut-
öfwat. Men sädan är bofweus art, sädan desi
äträ alt komma undan, att under det flere kjufwar
hällas i ett allmänt fängelse, den ena troget med»
delar den andra de§ egna bedrifter med tid, ork och
öfrige omständigheter, hwaraf den sednare lika tro-
get begagnar sig, för akt pä sig siels dikta de brott,
som han af de andra hört bcrätraS, för att komma
till de orter, hwarest han gansta efta icke igenkän-
neS, och lika ofra med blotta nekandet siipper allt
widare answar.
Till förekommande af den betydliga tunga,
som Fängstjmsen bäde för Staten och den stjut-
sande medsörer, och af den »verkliga stada, som
tillfogas Samhället igenom löskomne Misgärnings-
män, wägar jag således föreslä följande redaction
af ofwan anförde a:dra mom. i 21 §. af 10 Cap.
RättegängsBalken.
"Dä en häktad person inför Domstol, för stöld
tilltalad, bekänner sig hafwa etr eller flere dylika
brott ä andra orter begält, eller ransakningen der¬
till gifwer anledning, bör Do,noren, genom bref-
wäpling »ned Domaren i den eller de orter, der
brotten stola wara begängna, om deras werklighet
och lillwarelse aj?a undersökning, och en sadan un¬
dersökning, medelst mälSaganders hörande, deras
uppgift ä stöldens belopp, och den sednares edeftga
fästande, genast anställas, sam» den Domare, som
en sädan undersökning begärt, ofördröjligen medde-
laS. Finnes deraf, akt anledning icke är, hwarken
s6r Den Z Januari!.
att någon pä de uppgifne stätten warit med tjuf.
ryen i genungen delaktig, eller målsägande» och den
som sin egendom förlorat, pästär all han igenom
rjufwcnS afsändande kill undersökning pä hwarje
ställe, kan till sin egendoms älersäende sörhjelpas,
äge dä Domaren, som först wid malek banden lågt,
att del till sint bringa och med laga dom afhjelpa".
Om denna min framställning, den jag anhalt
lee mätte, i sammanhang med RiksdagsFullmägti-
gen frän Blekinge, lelLns kekrslons, i ämnet re»
dan mockra motion, till LagUtstoiter ölwerlemnas»
skulle nunna bifall, gör jag mig säker; hopp, att
antalet pä de rjuswar, som nu färdas i alla LandS»
orker, och dä de komma pa flykten, utbreda oro och
förskräckelse, skall blifwa mycket inskränkt, och akt
ekk betydligt onbr derigenom stall upphöra, som Lag.
stiskaren welat, men hittills icke förmätt undanröd¬
ja. och om derigenom skulle hända, att en tjus nä-
gon gäng singe straff för err brott, som han osann¬
färdigt uppgifwit, sä sär han derföre skylla sig
ffelf, dä egen bekännelse i rhy fall ut lör tillräcklig
anledning till dest fällande, och da destarom veras
räkning merendels uppgär till det antal spö, som,
ehwad beflutet pä flere eller färre ställen, icke fär
öfwerskridas. Stockholm den s Jammrii ,8r8.
Olok langton
fran Blekinge. ^
2:0 Af ^»ksnnes Olofson och kelter ^oa^
ton fran Elfsborgs Län:
Inom Hederwäröa BondeSkändet är, wid in-
newarande Riksdag, marion wäckt om asskaffande
Den Z Jarmar». 26 z
af Enskifte» för wista Landsorter, hwilka äro för
deras tillämpning oljenlige; och hafwa wi ost äf-
wen häri förenat. Genom en sadan åtgärd stulls
alltsä hädanefter komma atr förblifva wid de redan
skedda och fastställda Storstiften. Men dä, genom
desta Srorskiften, oftast en Hemmansägare blifwit
tilldelav stna ägoloiter i. gansta mänga stiften, och
sa spridda, att de för honom ligga obeqwämt och
derföre ej arv sa nyttiga, som de kynde blifwa ge.
nom ett närmare läge kill hwarandra, hwilken för.
del mahanda kunde winnås genom uchy'e af gran»
nars agolotler, med hwilka tittäfwemyrs ware ett
lika förhållande, dä säledes winsten bleftve dubbel,
och enär härtill kommer/ att utmarksdelar, kanske pä
gansta mänga ställen, med tiden blifwit upptagne
och uppodlade, hwilka, genom deras afstånd fran de
öfriga ägorna, för deras nuwarande ägare mindre
gagnelig», skulle kunna, med fördel för en granne,
mot annan dest ägolott utbytas; sä torde lätteligen
infes nyttan och wigten af ett fädant utbyte.
Skulle således den vfwan omnämnde Propo»
sition om Enffiftens afskaffande i wista Landsorter
winna bifall, skulle wi såsom tillägg dertill wilja
tillstyrka och förestå, att den Hemmansägare, som
dertill funne sig befogad, skulle äga wiksord alt fä
genom tillkallad Landtmätare, pä det ingen här-
wid mätte blifwa lidande, öfwcrsedt ert sädant stor,
skifte, derigenom han fatt sina ägor tilldelade pä
flera häll och för honom af obeqwämt läge, sä att
ulbyle mätte ste, och hwar och en fä sina ägolot»
ter fä när» intill hwarandra, som sig göra lärer.
264 Deir 5 Januari!-
Ett sÄant öfwerseende och utbyte kunde da
lätteligen och efter pasiande omständigheter läta sig
göra, utan att derföre behöfwa verwiv procedera,
som wid En stiften.
Om Remitz af detta wart Memorial tilt we-
derbörligt Nrstott, anhälla wi slutligen ödmjukast.
Stockholm den Z Januarii 1818-
^okannes Olokston och kekr jonston
frän Elfsborgs Län.
gro Af Uatts Lricston ifrän Stockholms Länk
Förd af Landsfaderlig'omsorg, fom alttid ut¬
märkt wär älstade och dyre Konungs dagar, har
Hans Kongl. Majrr, med Nädigste afseende a de
skjutsande Undersärarnes tunga och bes-vär, uri 4:be
puncten af Höga Förordningen den 28 Junii 1809,
förordnat, det Kronoffju-sffyldiqe ägde al? en gang
om arer, inom hwarje Länsmans djstnct urwäija
z:ne Deputerade, till hwilka Kronvberjeningen straxt
efter werkställd Kronostjurs borde lemna afsteifk af
Sljurslängderne och Marcheromerne, för att genom¬
ses och granstas, samt, i händelse »agon för när
skett, klagomal deröfwer hos Konungens Bcfall-
ningshafmande anmäla, hwillcn dä, med allwa»
samhet och i laga ordning, skulle kkagomalet stynd-
sammeligen afhjelpa.
Detta Höga Förordnande, i alla hänseenden
helsosamt och nyttigt har dock ej wer at desi äsyf.
rade ändamål, i rhy att wederbörande Menigheter,
med
Den 5 Januari!. 26K
med kännedom af den aktning de aro Kronans Be.
t>enle skyldige, warit i en wiff twekan, huru sädant
wäl borde ste, och således lälit rärtiaheren dertill
ligga neder, häldst äberopade Kongl. Förordningen
ej bestämdt förestrifwer falter till flika Deputera,
des waljande, och Kronvberjeniiigen jemwäl icke we-
lat drifwa denna sräga i »verkställighet.
Med anledning häraf, och dä Konungens Be-
fallningshafwande, ivid gjord ödmjuk försrägan i
detta fall, yttrar sig ej kunna gifwa föreskrifter i
hwad som pä Allmogens godtycke, enligt meranäM»
de Höga Siadgande, finge ankomma, wägar jag
wördsammetigcn föreflä, det mätte sädane Depute¬
rade, som östa äberopade Höga Förordnings 4:de
punct stadgar, bl isma wid »ägor af Häradernas
Ting, dä större delen af Allmogen finnes tillstädes,
walde, pä det en siik åtgärd mätte fä anseende af
alldeles laglig, och der wederbörande finge Utse den
eller deni, lill hwilka de kunde hafwa förtroende
om owäld och rältwisa Öm denna min wördsam-
ma Motion ankages, torde underdånig hemställa» i
ämnet fä kill Kongl. Majst afgä.
Stockholm ben g. December 1817.
Mattts Lricston.
Häruti instämde dice TalenianNen yckert
och Hon jonston frän Blekinge.
4:0 Widare af l^atts LricstoN frän StoA
hvlnis Län:
LondeSt. prst. I8r?, »8l8. B. H. S7
266 Den Z Januari!.'
Ehuru,allmänna Lagens stadgande uti l9:de
Cap. i §. ÄcfvaBalken, werkligen äsyftar hvarje
A iglings bästa, som har arf att forwänta, dä han,
enligt nyssnämnde Lagens rum, cj fär arf silk före»
ftä, innan han fyllr ar är; dock forn nu mera,
enligt Riksens Högloft. Sländers wid r8ia ärs
Riksmöte gjorda Beslut, hwarje wapensör man wid
20 ärs alder är skyldig alt, under namn af Ve»
wäring, träda i Kongl. Majtts och Kronans tjenst,
och, dä Rikets sörfwar päkallar dest krafters anwän»
dande, genast draga ur i fält emot fienden; män»
Ne ej d^nna sistnämnde Författning qer anledning
M någon förändrings pätänkande af förutnämnde
allmänna Lagens § ? Jag får härmed äran näm¬
na de stäk och orsaker, fom åtminstone gifwit mig
anledning att detta ämne Riksens Högloft. Stän¬
der föredraga.
Dä nu en Äggling, efter fyllda 20 är, genast
mäste, om han dertill af kroppsliga ly'en icke hin¬
dras, träda under wapen, för att i nyttjandet der¬
as sig öfwa: sä kan ju behofwet, kort derpå, till
och med under sielfwa exercitietiden, päkalla dessa
»vapens ftkyndsamnia nyttjande. Den nära till
immdige är komne A ^lingen mäste således genast
ifrän sitt Fädernesland, utan att kunna'af sitt för-
wänlade arf erhälla ett högst nödwändigt bidrag
för dess utrustande (h-.varki'l af Statsmedlen sä otill¬
räckligt bestäs). Under Camvagncn inträffar hans
myndig» är, men han är icke uti ständ att frän
Utländsk botten göra arrangement om det honom
hemma tillfallna arfwer, och är kanske annu i fle¬
ra är af tjenstgöring hindrad att ätcrse ftn Foster-
Den 5 Januari!. 267
jord. Under nämnde lid för,vallas dest egendom,
lös eller fast, genom en wärdslöS och kanhända af
egensidiga asstgkcr uppsylid Förmyndares försorg,
till desi känbara förlust, hwars ersättande, i hän¬
delse af tillgäng hos den answarsffyldige, han dock,
genom hwarsehanda illgrepp, förstått alt sig undan¬
draga, och för laga tilltal freda. Jag will har
blott nämna err exempel uppå, huru lätt en sädan
Förmyndare kan ulan answar härutinnan göra allt
hwad han önffar: han inlemnar ester z:ne ars för¬
lopp wid wedcrbörlig Domstol en utaf honom rätt
eller orätt uppgjord Förmyndareräkning kstwer dest
redligt eller oredligt stötta förwattning: Domaren
förordnar dä, pä Sökandens begäran, a.-ne förmente
sä kallade gode män af den omyndiges närmaste
fränder, att Förmyndarens förwattning granda, och
räkningen öfwcrse. De besinna den förra god och
den sednare csmplelt, och godkänna således alltsam¬
mans, antingen af okunnighet eller eget interesse,
same göra derefter en af Förmyudaren önstad och
för honom fredande pästrisk. Uppå dessa grunder
begär denne och erhäiler äfwen Domstolens stad¬
fästelse ä sin Räkning. Och dä han ej ser sig me¬
ra kunna derwi>) förtjena, samt, för att sä myckec
mera förfwära revisionen deraf, och göra omöjligt
för Pupillen att wid diss myndiga är kunna förra
Förmyndaren till answar bcmga, sä afsäger han sig;
sörmynderstapet, och är inom natt och är derefter fri
för allt answar derwid. >
Ändtligen hemkommer den emot Rikeks sten¬
der dragne ynglingen. Nu emormger han sin för¬
mögenhet i fast och löst; den förra befinner han ma¬
-6» Den 5 Januari!.
ra till hälften af förra wärdet (oaktadt den ätliga
myntförsämringen) nedsatt, medelst husens bristande
underhäll och jördens waNwardande. Den sednare
eller lösa egendomen, som egentligen bestär af pen-
»ingar, är genom Cours och Wäxelwingleri för¬
sämrad, samt genom orimliga FörmyndarearfwodeN
och dels diktade, dels onödiga omkostnader Mycket
minskad, Ulan att haN af sina Förmyndare kan Ut¬
söka förlusten. I Rakningen uppiäcker han wäl
stora felaktigheter, men alla Utwägar kill atal arv
för honom stängda. Han mäste således mata nöjd
med allt, oaktadt hans förlust more än sä ansenligt
Denna swärighet är icke den enda; men för att
icke wara »vidlyftig, strider jag nu lill sjelfum äm¬
net, och wägar ödmjukast uppgifwa project till näm¬
de olägenheters, om icke alldeles afhjelpande, dock
nägot botande, såsomr
Den uti Lag stadgade tid för en Anglings
myndighet kunde förkortas till 20 är, eller den tid
han är Conseriptionsstyldig: han were dä i ständ
ott med sitt gods taga den besättning, som förMän-
ligast synteS; en tidigare bildning och education nU
emot fordom, dä Grundlagen författades, torde åt¬
minstone göra de fleste Aiglingar skicklige att ett
ör förr, än hittills stadgadt warit, sitt arf sielfwe
förestå. I alla fall tycks det wara en angelägen
sak, att wara i stick med sin förmögenhet sjelf fä
taga befattning, dä man pä sä obestämd tid, som
kan ätfölja den militairista banan, nödgas öfwer-
gifwa sitt Fädernesland. Dä tyckes den af hela
Iverldens Regent till en Man i forntiden gjorda er-
inran, nu äfwen kunna ihägkommas: "Beställ vM
ditt hus, tS du mäste dö st;
Den Z Januari», 269
DL jag nu uti föregäende pun^eer afhandla!
huru och pä hwad skäl tiden lill en A -glings myn¬
dighet hör förändras; sa äterstär äfwen akt något
tänka pä det andra könxt mi enahanda mätto»
Enttgt ? §. af förstnämnde Capitel och Balk
uti allmänna dagen, ar det swärn öde qwjnnan sä-
som ogift älagdr, att för alltid stä under Förmyn-
darewärd; men, enligt 3 §. oftanämnde Capitel och
Balk, är Enka den frihet förunnad, an sjelf wärd»
och styra gods sitt. Hurywida nu allt detta kan
generelt gagna dem, hwilkas rätt det rörer, lemnar
jag till hwarje vwäidigs bedömmande; men kan
emedlertid ej undgä att nämna' mina tankar i det
ämnet.
Sa säkert det är, att mangen ung Enka kan
wara oskicklig att gods sikt wärda och sköta, sä pä-
tagligt är det äfwen, att de flesta ogifta qwinnyr,
sym till en stadgad älder komne äro, kunde wara
skicklige att flelfwe sköka och disponera hwad dem
Uti arf tillfallit. 2)et ar icke detzmindre de först¬
nämnda ensamt den nytz äberopade förmanen för¬
unnad. Men manne ej dä, med lika stäk, en till
stadgad alder af omkring Zc> är kommen Mö eller
Awinna borde, i händelse hon för alltid eller till
den tid nödgas lefwa ogift, äfwen för myndig an¬
ses och sjelf fä emottaga förwaltmngett utaf sitt arf
och förmögenhet? Jag hoppas alt Ständet inser
billigheten af sä detta, som den förstnämnde mitt
Motion, och, ym de bifqstas, täckas dä till weder-
hhrgnde Utskott remittera. Stockholm d. s Ian- i8»K.
^lstts Lricssou
frän Stockholms bäH
2?o Den Z Januari!.
Z:o Af dlils Mänsson frän Malmöhus Län:
Knappast lärer nägot folk gifmas, som min¬
dre warir eiler mindre behöft marc, beswäradt af
Psliceargärder, an det i alia lider laglydiga, lug-
na och redliga Swensta Folket. Med trygghet
kunna wi säga, mine Bröder, alt detta friburna
Folk icke urartat. Ingen Utlänning, som känner
ost, wägar neka sin beundran ät den ställning,
Hwari wi än i dag befinna ost, och hwanned tro¬
ligen intet annat Europeistt Folk kan med ost jemn-
föras, denne nemligen, att allmän ordning upp¬
rätthåller sig genom folkets egen böjelse, och att
Policemagten hos ost är i en författning, som i an¬
nar fall pä intet fält skulle kunna answara lör all¬
mänt lugn och säkerhet. Utan lwifwck är det af
högsta wigt, att denna ställning icke rubbas och att
Folket, under fullt förtroende till sin Styrelse, för-
blifwec i medwrtande deraf att det hos Styrelsen
Njuter ett moisivarande förtroende. Är der icke
Lannt, mine Bröder ? Wi kunna pa hela Folkets
räkning answara, ati sä länge detta lyckliga för¬
hållande fortfar, skall också ingen fara för Sam¬
hällsordningen hos ost uppsta, stall Nationens ära
vch stolthet besia deri, att förtjena detta förtroende,
Lenna höga ranka, som wär faderliga Regering i
alla liver wisak sig äga om sitt Folks dygd och desi
rverkliga upplysning öfwer sä manga andra mist,
bildade elier af stafweriet sörderfwade Nationer.
Jag fruktår också icke, akt med vesta grund¬
satser blifwa mistförstädd i uttrycket af mitt djupa
förtroende till en alstad Konungs wälwilja för sitt
Folk, dä jag wägar förklara, alt jag med bekym¬
Den 5 JaMarii. 271
mer trott wig finna uti en icke längesedan utkom¬
men Försämring, den första märkbara aswikelse
frän uttrycket af den ädla tro pä Folkets wärdig»
tänkesätt och rena killgiftvenhet för astman ordning,
hwitken hittills alltid framlyst i allr hwad Konun¬
gen st Folker meddelt. Jag fade en afwikelse i
uttryck, ty pä den ädla Konungens afsigter kan
mitt hjerta lika lita, som något annat Swenstt
hjerta mchlrösta.
Den Författning, hwarom jag talar, ärKongs.
Majus näsiga Kungörelse af den 26 November
i8>6 , oni sättet för en Menighets hörande i en¬
skilda iillätliga ärenden. I detta ämne har förut
ingenting annat warit stadgadt, än hivad Kongl.
Brefwek of den 12 Aug. 1812 innehäller derom,
akt enskildes Kungörelser om Aucrioner och wista
andra hushällsangelägsnheter böra af Kronobetjent
päteknas, innan de frän Predikstolen fä uppläsas.
Och således fanns ej hester dcstsörinnan nägon in¬
skränkning i rättigheten akt hälla Sammankomster
med Menigherer. Nu är deremot stadgadt, att
hwar och en enskild innewänare i en Landsort, som
för orrens gemensamma fördel kan önska att sam-
rädas med siere Socknars ester Häraders innebyg¬
gare, bör wid Femtio till och med Trehundrade
Riksdalers böter, ehwad ärendet stall ashandlas
genom SockneOmbud ester kan fordra Wederböran»
des allmännare narwaro, anmäla sig hos Krono¬
fogden , erhålla hans pästrift pä de utgående Kun-
görelserne, farm förffjura kostnaden af Kronofog¬
dens resa till inställelse wid sammankomsten, hwil-
ken Kronofogden mäste hemsta, i händelse han ic¬
»72 Den s Januari!-
ke har laga förfall, dä han fär förordna någon
annan päliklia Kronobetjent i fi't ställe; och skall
honom äfwen mrdoelas ett exemplar af Besimet,
skriftekiaen uppsatt och underffrftwet, innan Sam¬
mankomsten af honom upplöses.
I desta Nädiga föreskrifter finnes wisterligen
ingenting som utlryckeligen minffar friheten för de
enskilde, akt om sina angelägenheter önverlägga,
om icke dit skulle räknas det obestämda i Krono»
fogdens befattning med sammankomstens upplösan.
Le. Föga betydligt kan det äfwen wara. att den
som will sammankalla stna grannar och meddeläga»
re i någon angelägenhet, mäste widkännas kosina,
den till Kronofogdens resa och beswäret att lening
honom underrättelse. Större olägenhet kan det
medföra, att stundom i ett ärende, som fordrar
skyndsamhet, wara beswärad af en tidsutdrägt, som
nägon gäng kuude gira sjelfum ändamälek om in»
tet, fäsom till ex-mpel, dä fräga ar att öfwerens-
komma om fullföljandet af en sör någon hel Äle.
riighet gemensam Rättegång, innan satalietiden lö¬
per till ända, eller dä nägon allmän hushällsan,
gelägenhet förefaller, sädan som den händelsen, att
ett Hälads innewänare, enligt behörigen fastställd
Brandstodsförening , mäste af Styresman inom ut¬
satt kort tio. pä wista ställen inom 8 dagar ester
timad brandskada, kallas att, genom SockneOm-
bud, taga kännedom af förhällandet; Hwarwid en
föregäende underrättelse till Kronofogden icke alltid
kan wara möjlig, och föreskriften härom således för
fjelfwa sa^en lägger ett oöfwerwinnerligt hinder i
wägen. Men hivad som ar af stor wigt och utgör
Den 5 Januari?» 273
egenreliga föremålet för den framställning, hwrrrift
jag nu ansett mig föranlaren, är den redan nämn»
da angelägenheten, att något hehof af tillsyn öf¬
wer Swensta Allmogen i förewarcmde fall ej wer»
ketigen finnes, ett sädant behof icke heller mä sy¬
nas wara päiänkk eller någon mjsttanka derom YY»
pad; att Fslset mä njura till godo ett förtroende,
hvartill det gjort sig förtjent, och att Regeringen
mä kunna bibehålla det oskattbara medwetandet, att
icke fruktan och twang, men kärlek och wördnad
för Lagarue, grundlägga desi magt.
Af sädana stkäl ar det, som jag får wördsam-
mast anhälla om den ätgard, som Rikets Högloft.
Dländer finna nödig, för akt fä den ifrägawarande
Kongl. Kungörelsen af den afi November r8iH tift
alla delar upphäfwen. Slockholm den Z Januarii
18 - 8.
k^ils Nansson,
Riksdagsman frän Malmö-
hus Län.
Härutinnan hördes Ständets allmänna röst in¬
stämma.
6:0 Af Larl kreäric IlerZ frän Götheborgs
ych Bohus Län i samma amne:
För omkring hal stannat är sedan utkom en
Kongl. Förordning, som förbjöd alla Sockenstäm¬
mor och Folksamlingar, vem någon af en Försam¬
lings Ledamöter kunde begära» och fastade derwid
det wilkor, att tillåtelse till sädane sammankomster
skulle sökas hoö Kronofogden i orren, som ägde
274 Den s Januari!.
att assia eller gilla ansökningen, borde öfwerwara
sammankomsten och tillse att inga andra öfwerlägg-
ningsämnen föret ogos, än dem hans kjusa förstånd
ansäg lämpeligs, hn> anvid sel emot denna söre sin i st
belädes med Femtio R:d. böker.
Af denna Författnings tendens kunde man
snart befara, akt S ockenstämmor en dag stola anses
under lika predicament för anställare» och deltaga¬
ren, som uppbädningar med Budkafle, och hvar¬
je redlig Swensk kanner cn djup förtrytelse öfwer
den mörka färg, hvari allmänna tankesättet mäste
wara sramsiäldt, kiil winnande af err sädant band
pä Nationens frihet.
Man har i sednare likasom i förra tider fö¬
reslagit Sockenstämmor, Cockuestugor och Folksam¬
lingar såsom walijörande vehiclar för allmänna
upplysningens kringspridande, och man har icke a-
nät, au folksamlingar pä sädana ställen någonsin
skulle kunna anses farlige eller ens onyttig?. Det
är twerkom en dyrbar rättighet sär Svenske Man,
att, pä hwilka ställen de finna lämpelige, samman¬
träda och öfverlägga om sine angelägenheter, un¬
der iakttagande af de Lagar för allmänna lugnet,
som af wars Högloft. Stander blifvit fastställde.
Manligen ster detta wid Sockenstämmor, och den
Högtidliga, rena sinnesstämning, som, efter afhörd
Gudstjenst, hwilar öfwer be der församlade, wore
önstlig öswerallt, och motsäger högt föreställnin¬
gen om oädla afsigter. Har behandlas nu be äm¬
nen, som röra Församlingens ekonomi, och som trä¬
get äterkomma: härifrån ljuda warma tacksägelser
Den s Januari!» 275
till Landers Konung och Fader söv alla de wälgö-
rande Författningar Han widtager till betz bästa:
härifrån börenäs underdäniga önskningar om än¬
dring i andra stadgar och om bistånd uti äkommet
lidande^ dek förra mäste wara en lika ljuf/ lika
försten!' njutning för en älskad Konungs hjerta,
som det sednare är eit skönt bewis pä förtroende
till Hans rältwisa.
Och de§a wärf, helige inför Religionen och
Lagarne, stola icke fä handhafwas, utan under
präsidium af en lurande Kronofogde, den jag flere
mil borr mäste söka, för stt anhälla om tillstånd
till en laglig handling, den hans förständ mahanda
ej kan bcdömma och hans wilja eller interetze kan
hända morsträfwar. Hwilket osinne! hwilka bedröf-
liga bewis pä sanningslösa framställningar, som sä
ofta omgifwa afwen de bästa Konungars Throner!
Akt ifragawarande Förordning warder upphafwen,
wäyar iag wänt» as Rikets Höglofl. Ständers nit
för wär Constitukion, bwars oförryckta bibehål¬
lande i sin helgd mine Committenler, uli uppdrag
af denna Motion, weiat ästa.
Om Remis af delta Memorial till wederbör.
ligt Utskott, anhäller jag hos Hederwärda Tale,
mannen och Sländet. Stockholm den 5 Januarii
1818.
6ar1 kreäric Lerg,
Riksdagsman för Inlands, Södre
och Torpe samr Westra Hisings och
Safwedahls Härader i Götheborgs
och Bohus Län.
?7S Dey s Ianuarii.
Härmed förenade sig polian k-eiäitx frän he»
rörde Län.
7:0 As 8vj;n s^länslon frän Easmare Län:
Wördsamt Memorial.
Enligt Kongl. Brefwet af den g s Maj ,76g
pch den deröfwer genom Kongl. Brefwer den 9
Wril 17^6 meddelte Förklaring, tillhörer det LandS-
höfdingarne i Riket, att omedelbarligen upplaga
pch afgörg ätas ä försummad Gästgifwyriffjuisning.
Detta stadgande, som, i anseende till dylika mäls
fgenjkap af Politiemäs, wisiecljgen till sin grund
är riktigt, ästadkoinmer likwäl, wid werkställighe»
ten, olägenheter af den wigt, att jag trott en för¬
ändring derutinnan wara önfkanswärd och för lan¬
dets innebyggare nyttig. Da Hösdingssömena f
wärt Land äro sä widstrackta, och ett Landshsfoin-
geResivence pfta ar beläget ända till so mil fräst
det ställe, der nägon ätalad felaktighet emot skjuts-
mngsskyldjgheten blifwit begången, kunna dcsia ryas
wisierligen ej hlifwa, f anseende till det stora af,
pändet, behandlade med dpn noggrannhet och rätt-
tvisa som wederbör, och för den äkalade faller det
sig desiutom alltför smärt och kostsamt gtt färdas
en wäg af till 20 mil, för att fä sist sak af,
gjord. Den kostnad och tidsspillan, forn Skjuts-
bönderne, genom denna Domstolens aflägsenhet, fq
widkännas, äro oftast större» än den sakens wigt,
hwarföre de till ^andsCancellierne blifwit instästf.
de. Hetta allt kstnde likwäl undwikas, om Hä«
radsRätten i orren - såsom närmare belägen, hädan»
efter blefwe wederbörlig Honrstyl att uppkagq ykh
Den s Januari!. 2-7
Sfdömma äfwen sadina mäl, som anqä ongisna fel
emot skju'sningsskyldigh?ten. Dä Vet, enligt 28
15 Z. By-gningaBalken, tillkommer Härads-
Rätt, alk wid hvarje Ting tillse huru Gästgifwa,
te fullgjort de honom åliggande skyldigheter, synes
mig, som kunde, i sammanhang härmed, äfwen
samma Rätt dömma öfwer sel och försummelser af
skjutsande, hwarigenom sä wäl sjetswa saken blef
we bättre behandlad och de skjutsande befrias frän
öfwanberörde olägenheteu
Hag anhäller all detta Memorial Mä blifwck
till wederbörligk Urffott öswerlemnadt. Stockholm
den Z Aanuarii i8l8.
även Olansson
frän Lalmare Läm
L:o Äf LrlsnZ I^siston frän Olands
Ibland de flere swärigheter, som möta Olands
Innebyggare, ar brist pä utwägar att sä deras hus¬
behof-mäld, utan allt för Mycket beswär och kost¬
nader, förmald. Pä Äland giswes blott en enda
Wattenqwarn och någre skatllagde Wäberqwarnar,
hwarföre en del Hemmansägare selk sig föranlatne
ätt uppföra och undcrhälla smärre flyttbara Husbe-
hofvWäderqwarnar, hwilka endast gagnas list en¬
skild nytta; men dä rättigheten härtill will bestri.
das af agarne list de skattlagdt Qwarnarne, sä
more min ödmjukaste anhällan, att berörde rättig¬
het blefwe Hemmansägarnö tisterkänd. Stockholm
den s Januarii r8lS.
Lrlimä Carston.
278 Den A Januari!.
9:0 As sjönas fansson frän Calmare Län:
Ehuru dek torde wittna om ofullkomlighet uti
tvär Lagskipning, aik den werkstallande Magken är
Domhafwande, sä är kanske nödwLndigt (inlit! dess
HaraosRätterne blifwa organiserade pä den sot,
akt de kunna hafna Räktegärrgsdagar hwarje wro¬
ka) att missa mäl, som fordra ffyndsom handlägg»
ning, förbiisma under LandshöfdingcEmbe:ens pröf¬
ning. Men dä i sednare tider tillkommit äfwen
personlig inställelse pä sä kallad! Camzttförhör; sä
bör detta Rättegångssätt bestämmas genom Lagar,
som förekomma missbruk, helst som blott en resa
af ofta Zo mil ar ett straff ivida större än brot¬
tet; hwarföre också brottslingen ellex den blott för¬
sumlige heldre med fyradubbla böter söker nedmuta
saken hos förste Stämningsukgifwaren, honom till
ansenliga inkomster, blott han flikigt utfärdar säda-
ne Stämningar, rättwisan till förakt och Mmogen
till oerhördt tryckande beskattningar. Kongl. Maj:ts
och Rikets Krigs- och KammarCollegiers Circulaire-
Bref till samkelige Konungens Befallningshaswan-
de, angående sorum i mäl, som röra försummad
Kronoffjuts, gifwet den 2 September 1817, lill
följe af Kongl. Majlis äberopade näoiga Bref af
den 17 föregäende Innu, lemnar ej häruti full sä»
kerhet, sä länge mindre Kronobetjening fä utfär¬
da stämning kill Cantzlisörhör. Kanske afhjelpteS
mänga missbruk i brita afleenve, om nägon Lag
stadgade: Mindre Lronobetjente fä ej instäm»
ma till Cantzlisörhör . utan dora de skrifte»
ligen författa sin atalan och le-nna till swa»
randen, som wiv answar dör till samma
Den 5 Januari!-' 279
man, eller pä det ställe, hwarest han bor»
inom 8 dagar återlemna denna strttteliga
ätalan- jcmre sin egen förklaring dera- emot
bewiS, hrvarr ZörklaringenS innehåll uppta¬
ges Räranden ware skyldig fortskaffa det¬
ta till LandshöfdingeEmdetet, som a dömmer
mälet tnlordrar ytterligare förklaring eller
stämmer till Lantzliförhör
Det synes mig mara högst obilligt, att den
förut nog kunga ffjulsningsstyldighet, som äliggee
Landtmannen, stall förswäras och göras odräglig
genom Rättegångssätt, hwilka likwal sä lätt kun¬
na förmildras och det goda andamälet icke drsto-
mindre lika säkert, dock utan mistnöjen och preje¬
ri», kan minnas.
Det är af denna anledning jag hoS Heder-
warda Talemannen och mina Respecrive Stånds¬
bröder ödmjukast anhäller, att detta mitt anföran¬
de till Protokollet mätte med de* öfriga Respeclive
Sländen blifwa communiceradt och kill wederbör-
ligt Utstött remitteradt. Stockholm den 5 Ian»,
arii 1818.
lonas savslon
frän Norra och Södra Tjust»
Härader af Calmars Län.
lo;o Af bemalte konas fansson;
Wördsamt Memorial.
Da Kongl. EnstiftcsFörordningen af den
Februarii ar 1329 rstridigk har till föremal, art
286 Deni 5 Januari». ^
befordra åkerbrukets uppkomst och förkofran, twe-
kar jag icke antaga, att ivid stifrningen deraf blif.
wik förutsatt, del tillämpningen skulle stödja sig pä
samma grundwal, och för hy icke, pä sätt som i
Min ort blifwit möfivadr, utan afseende pä de nä-
stan oöfwerwinnerliga hinder, begreppet om Enstif¬
ts utsträckas ända derhän, att alla ägor nödwän-
digt böra genom ägsUtbyte sammandragas i en en¬
da teg eller ägolott, och är der derföre som jag,
fullt öfwerkygad om nödwänvigheten, och i följe af
Mina Csmmittentsrs mig kemnade föreskrift, häri¬
genom wägar päkalla Högtärade Talemannens och
Hederwärda BondeStändets biträde kill erhållande af
en sadan förklaring till wederbörandes efterrälkelse,
som med FörfatkningarneS esprit är förenlig och tryg¬
gar egendomsrätten» och till minnande af hwilket för
jordbruket högst wigtiqa föremål jag anser nödigt
upprepa: akt dä högstberörde Kongl. Förordning,i
4 Z. 2 Mom. stadgar, det Landtmätaren, före A-
gc-Taxeringens företagande, bör urskilja hwilka ä-
gor af aker- äng, ut» och betesmark, såsom odels
hara, böta j Enstiftesbrytningen inga» och de som
deremot» i anseende till deras sämre eller icke Mot-
swarande egenskap, böra fränstiljas, för art, så¬
som afrösade, pä fäts 5 §. z Mom. widare för-
mär, särskildt fördelas, sä bör likwäl icke Något
twifwelsmäl derom uppstä, att ju afsigien härmed
warit att förwara säkerheten, det ljuft och ledt ef¬
ter lika rättigheter stum inom samhället lika vide-
las, sä att enär, såsom gansta ofta händer, äker-
jorden befinnes af hög och swag beskaffenhet och
till äng alldeles otjenlig, men likafullt, begagnad
till
Den Z Januari!. k-8*
trtt tjenligä sadesstag, kati gifwa Någorlunda för-
swärliq afkafluing, och deremot ängen, såsom belä¬
gen pä Mera sidländ och stark bolten och jordman,
och ställe genom utvikning bringas till tjenlig ä-
ker, delniNgen icke bör salunda bestämmas, an en
eller wiste jordägare fa alla sina inägor sig tillag¬
dt af ben höglanda och Magra åkerjorden och de öf»
riga tillstiftaS deras lotter af angen ., utan att ett
skifte i aker och i äng bör stwarje Abo tilldelas;
th påföljden i förra afstendet, soM ligger öppen för
hwarje om jordbruket kunnig, blifwer den, att de
förstnämnde aldrig kunna stwarken bereda tjenlig
äng, ehuru utom denna grundwak alla företag i
äkerbrUköl stola mistlyckas och alldeles fruktlöst af¬
löpa, dä deremot dcste sistnämnde efter behag kun¬
na anmanda sina ägor antingen till aker eller äng,
vch således i alla hänseenden stafwa blifwit tillag¬
dt en obehörig fördel pä sine lika ratt ägande gran¬
nars bekostnad. Ett lika förhållande inträffar med
Marken, som blott derföre, att den föreker en flät
pia och möjligen kan genom ett Merendels förstö¬
rande arbete och dryg kostnad tillarbetas säsdm ä-
ker, blifwer ät wista Hemmansägare lemnad, sä-
som wederlag för dest uppodlade äkcr och äng, e«
HUrU sädant ä wista orter ar högst olämpetigt, och
borde, med förutsättande af förumämnde grund för
jörvägvrnes fördelning, särstildt stiftas, sa alt stwar-
je Abo i marken erstölle ett särstildt eller tredje
skifte, hwilket, lika som de öfriga, sä midt ste katt,
böka pä ert ställe och i en teg sammandragas. Det¬
ta anser jag wara Författningens mening, nät eli
Mera fördelaktigt delningssätt icke kan tillwäga-
BondeSt. pest. rsi?, ivis. B. U,
282 Den 5 Januari!.
bringas, och i hwilken tanka jag sä mycket mera
starkes, som ändamälet med Kongl. Enskiftesstad-
gan oswikeligen är, art, inom hwarje by eller sam¬
hälle, bereda en sadan ägornes fördelning, hwari-
genom till hwarr hemman ägorne läggas i det
minsta antal skiften, som med jördens beskaffenhet,
äkerbrukers fordringar och hwar och en jordägares
beständ är förenligt, och sämedelst bereda en rät¬
telse uti de ofullkomligheter, som» pä manga stäl¬
len, genom Storffiftesdelnings-grundens föreskrift,
uppkommit, derigenom, att, efter 17KZ ärsLandt-
mäteciFörordning, alla Hemmansägare borde til¬
läggas lika mycket och godt af all slags jord, som
derrill förut ester tegskifte lydt,och hwaraf i werk-
ställigheten följt» att wista Hemman, dä Utbyten
af äker emot äng, och sä twertom, icke utan jord-
äqarnes samfälta begifvande, kunnat äga rum, fatt
sig tillagda 6, 8 till io särskildta spridda skiften.
Såsom följd af denna framställning och för
att gifva tillämpningen af EnskiftesLagen dest rätta
riktning, samt befästa jordbrukarens säkerhet emot
en skadelig och, torde hända, aswm nägon gäng
ensidig, samt, i alla händelser, ändamälet motar¬
betande werkställighek, hemställer jag ödmjukast att
följande tillägg eller förklaring till vfwanäberopade
- och 5 §. §. i Kongl. Enski ftesFörordningen mät¬
te bestukas,att, med iakttagande af de omständig*
heier jag har frammanföre anfört, för Enskifte skall
anses den delning, hwarigenom hwarje Äbs eller
Hemmansägare inom Byelag erhäller sina ägor
simmandragne till det minsta antal skiften, som,
efter jordens beskaffenhet och anrvändbarhet i ett
Den 5 Januarii. ->8z
ordenteligt äkerbruk, möjligm ffe kan, och Förrätt-
»ingomäniicn wara oiviikorligm förbundne, att wid
ägobesigtningen och häsdebeskrifningens författande,
fästa afseende uppä och noga bestämma sä wäl de
ägor, hwilka, framför de öfrige, aro af utmärkt
och särdeles godhet, samt således utgöra en herr¬
lighet, som äfwen de, hwilka befinnas utmärkt
swaga, och således» utom riktig proportion fördel»
re, innebära en last och medföra lidande) pä dek
att wid delningen alla, som äga lika rätt, mäge
af sä wäl förstnämnde som sistnämnde jorden er-
hälla tillständig andel, hwarsörukan Enskistesdel-
ningen blir wald och vrältwisa, samt werkar der¬
hän, att af twenne söre samma delning lika goda
Hemman, det ena efter delningen icke blir hälften
sa mycket wärdt, dä det andra i samma proportion
förkofra! sig.
Jag kwiflar icke alt ju flere af Medbröderne
inom Hederwärda Sländet i denna fräga med mig
dela lika tänkesätt, och är det med beräkning der¬
af, som jag anhäller att detta mitt Memorial mät¬
te till wederbörligt Utskotts handläggning blifwa
remitteradt. Stockholm den zi December 1817.
^onas Danskon
frän Calmars Län.
ino Af UaLliua Wessing frän We¬
sterås Län:
Wid de första Riksdagar jag genom minar
Medb övers förtroende bewistade, erhölloS alla sL
allmänna som enffildlq till Kongl. Majit i under-
284 Den 5 Januari!.
dänighet ingifna beswär directe frän Kongs. Majit
utan lösen. Efter sist öfwerständne Riksdag är
1815 har Kongl- Majus dch Rikets Kammar»
Collegium icke allenast af mig fordrat förklaring
öfwer beswär, som i underdånighet blifwit till Kongl-
Maju ingifna, utan äfwen flUteligen förklarat sig
icke med mäler kuNnä taga nägon befattning efter
jag ej haft den i Kongl. Författningen föreskrifna
särskildta Fullmagt. Dä nu äler Rikets Lagstif¬
tare arv samlade, More Åtminstone för BondeSkän»
det as högsta wigt akt sä afgjordt, om den i Kongl»
Förordningen förmodeligcn Advocatec föreskrifna
styldighet, att wara försedde med särskildta Fnll»
magier, kan lampas till Riksdagsman, som wid
Riksdagens början aflemna ett i RiksdagsOrdnin-
gen fötefkrislven Fullmagt, saMt oM icke de i uN-
derdäniqhet lill Kongl. Majit ingifna beswär i na»
der blefwo afhulpne Med sivar, ruan Riksdags¬
mäns förklaringskostnad och domlösen i de Colle-
gier, hwilkas urlätaNde Kongl. Majli i Uader läe-
kes päkalla. I fall detta ffulle winna mine He»
derwäroa Mevbröders bifall, hemstället jag till de¬
ras vmprölning och öfwerlägqning, huru detta
lämplig-st skulle kunna winnås. Stockholm den
L Januarii 7818.
Holl. NaKn- Messing
fran Stende och Tuhundra
Härader i Westmanland.
rs:o Af Olok Nansson frän Blekinge Läll:
Wördsamt Memorial.
SoM i min hembygd, Blekingen, flere gäll»
Den s Januari!. 285
ger, ja kanske allt för ofta, handt, att Kongs.
Mrefwet af den 2 Junii 1809 till samtelig? Lands-
höfdingarne i Blekinge, Christianstads, Malmö¬
hus och Skaraborgs Län, angående rätta delnings»
grunden wid Enffiften emellan öboer ä ett Hem¬
mansnummer, hwars ägor förut blifwit storskifta,
de, ej blifwit sä förstädt, som jag tror wara med
Lagens esprit enligt, nemligen att wid flik del¬
ning hwarje äboS innehafwande ägor och ej
hemmantal böra till grund gälla; sä nödsa.
kas jag, as hemmawaranoe Medbroder dertill an»
tydd, anhälla, att af Riksens Högloft, Ständer
mätte nu lemnäs en bestämd och tydlig föreskrift,
att hädanefter wid enskifte (åtminstone i Ble¬
kingen) emellan äboer ä ett och samma Zein'
manSnummer, hwarS inägor förut blifwit
ftorskiftade, hwarje äboS ägoinnebaf och
ej hemmantalet , pä sätt hittills skett, tyst
för rätter delningSgrund gälla-
Min motion i detta fall, hrvilken jag anhäl»
jer mä till behörigt Utskotts handläggning remit¬
teras, stödjer sig, ester mig tgnka, pä billighet och
rattwisa, eller ben sanning, att om jag» som pä gph
tro före Enskifte köpt mig en liten jyrdtorfwa, r.
ex. ett i2:dels mantal, och betali densamma hyrk
med 2 a gåsö R;dr, men derwid öfwerwägar, ej
hemmantalet, utan der synliga innehafwet, eller wid¬
dén och godheten af den jord jag wid handeln gjort
mig försäkrad tillhörde detta is:dels mantal, seder¬
mera skall wid blifwande Enskifte dela efter hem¬
mantalet meo den äbo inom samma hemmansnum¬
mer, som besitter eif h:dels mantal, hwiliet HM
-86 Den 5 Januari!.
beläst med lika summa, som jag min tolftedel, och
Hwilket lil! sirk innehas i jord ej war bättre än
mitt, knapr sä godt. sä ffer ju mig högsta orätt
och min granne nilstyndas winst pä min bekostnad.
När' det är en sannina, alt Enstifkesdelningar
Nästan alltid pa sä sätt i Blekingen rttfallil, eller
till winst sär den, som haft större hemmantal än
annan, hw >rs innehas i jord ärer warit wida bät-
ire, sä lillsörser jag mig häruti den rättelse jag be.
gärt, och hopoas att, kill Blekingens alla inbygga?
res belåtenhet, ämner mätte lemnäs det afseende
detsamma sörtjenar.
Slockholm den Z Januari! 1818.
OloklVlän8kon,
Riksdagsman för Ostra och
Medelstads Härader i Ble¬
kingen.
rz.'v Af kekr Wilsson frän Christianstads Län;
Wördsamt Memorial!
Dä det stadgas art, »vid beswärs och ansök-
tstngars ingikwande till Kongl. Majsts och Rikets
Hofrättse och Cvllegier. ffulle i Cancelli-asgifr erläg¬
gas i6 ikstlingar Banco, lärer meningen ingalun¬
da warit annan, än att benna afgift borde äga¬
rum blott för den första Inlagan i hwarje mäl-
och ej för de öfrige, som deruti sedermera kunna
ingifwaS, antingen i egenskap af påminnelser öf¬
wer afgifne förklaringar, esler anhällan om inför,
drande as nägsn handling eger upplysning, eller!
Den s Ianirarii. 287
annar lika beskaffadt afseende. Likwäl skall för
hwarje sadan särskildt skrift fordras Cancelli afgift,
som, särdeles i ringa mäl, blifwit ansedt för öf»
werflödigt. Jag wägar derföre wördsammeligen
hemställa, der marte sadan förklaring warda utfär¬
dad, ark förskrifter, som till HofRärter eller Col-
legiér ingiswas i beswärs-, ansöknings» eller andra
mål, bör ej mer, an för den första, Cancelli»
afgiflen 16 si. B:co aga rum, sä att samma af»
gift, wid laga answar, ej mä fordras för de sär¬
skildta skrifter, som sedermera i samma mäl kunna
inlemnas. L>m Remis hara anhälles. Stockholm
den 5 Januarii 1818.
kellr lellsson
fran Christianstads Län.
14:0 Af Larl kreäric LerZ frän Götheborgs
och Bohus Län:
Wördsamt Memorial.
Lagens stadgande i 7 Cap. r Z. Rlttegängs-^
Balken och 9 Cap. JsrdaBalkcn oin Jatekmng i
Gäldenärs fasta gods, tillämpas pä olika sätt wid
Domstolarne, såmedelst, att meningarne äro de¬
lade , om hivad med fast gsdtz a Landet rätteligen
förstas. Wid en del UnderRätter i min hemorr
bewiljas städse Jntekning i Zuö, Wattenwerk
och andra flika inrättningar. ä anna,»s grund
Uppförde, hwarnll anledning hämtas af ro Cup.
2 z. GifiermalsBalken, som bestämmer giftorätt i
sadan egendom, lika med jord. En del andra
Nätter ater meddela endast intekning i jord ä lan-
?8tz Den A Januaria
del, Frälseränta eller skattlagd W tte"qw-rn, svin
innehafves med full ägande rätt, jgmk således an»
ses utgöra fast gods,
För min del tror jac,, att hen sednare me¬
ningen ar den rätta- 9 C-p. JordaB>-ken talar
om pamsättning af jord unvbuo, böro och laga
stand, hwfket all', bade fstom s^d och handling,
swärliqen kan fillämk-s pä crnN.l än f>st gods i
eoenteliq mening. Kongl. Förordningen veu
N^oyember a?zo, Kongl. Brefvet den 7 Oc oder
,742 o h Kongl. Stadgan den 2g Junst t7<-8,
20 §. z Ästom. förmå vek. akk Gstdniäx bör till
panten hafwa full ägande rätt, atk KronoLägenhe-
rer ej sä inteknas, och akt intekning e> heller mi
hewiljas förp än ägaren till den tomt eiler hus i
(Staden, eller hus och j^d ä Landet, deri intek¬
ning begäres, pä säll 4 Eap. JordaBafken vrvil-
korligen biuder, till uppbud sig anmält och fin räst
hertill wisat.
Enär nu berörde Capitel endast talar om jorh
K landet (ej om hus) samt uppbud och fasta en¬
dast äger rum ä sadan jord ä landet, som irme-
hafwes med full ägande rätt och utgör en egen, 0-
heroende, fast, oförstörlig lägenhet, sa synes mig
wara klart, atk intekning ä landet kj heller sär be.
wstjas i husbyggnader och hwarjehanda Fabriks-iu-
pättningqr, uppförde ä annans grund.
Endast Lagens ord och esprit bestämma denna
min öfvertygelse; den har dock bljfwit ännu mer
stqdMay, hä jag öfiverrvägal ändarflälet och sölf,
Den 5 Januari!' Z«z
derne af Jnlekning, som bör wara Borgenärens
säkerhet, i hwars hand panren än mä komma;
Uicn huru kan denna säkerhet winnås, derest blot,
lq hus ä Landet inkeknas? I Skärgärden af Po.
hus Län äro hundradcrals stike byggnader de sed»
nars arén nedrifne och stork för stock borrförde elice
salve; sedan sädanl stelt, hwad akerstär för Jnlel?
NlngShafioaren och huru stall denne, särdeles om
han icke är närboende, kunna hindra delta hedra»
Skri?
Den enstildle bör warg trygg, dä han staffas
sig sadan säkerhet Lagen godkänner. och Lagen bök
xj för honom wara en snara, helst det ej är hwarH
mans sak, att förutse eller beräkna följderne af o-
fullkomliga Lagar. Sädan wore, som jag tror,
f delia fall, war, om den fillär intefning i hus ä
an nors grund a landet. Dä emedlertid, efter
hwad jag kan inse, Lagens mening ej är sadan,
plan blott praxis wid en del UnderRärter, och
meningarne härom mähända äfwen wid hägre Dom»
stolar kunna wara delade, sä har jag krytt, arr en
förklaring öfwer 7 Cap. 1 §. RätlegangsPalken
wore nödig, som tydligen bestämmer, mt Inkokning
p Landet endast äger rum i fast gods, som kan
pch bör uppbjudas, såsom jord, frälseränta och
stattlagdt Watienwerk, med ägande rätt kill grun¬
den eller wattenfallet (eller hwad som under be»
stämning af fast gods ä landet rätteligen förstas).
En sadan tydning af rätta begreppet vm jory
bch fast gods strider destomindre emot Lagens stad¬
gande i ro Gap. 2 H. GiflermälsBalken, sorn des
290 Den Z Januari!.
är fräga om rättigheter, som med panterält icke
synas hafma eqenketigt sammanhang, och om man
likwal anser likhet i grunderne böra öfwerallt sol»
jas, sä wore det wäl just sistberörde Lagrum som
tarfwade ändring, derom dock jag ej finner nödigt
wacka fräga.
Jag anhäller om Nennsi härä till HSglofl. Lag.
Uijlkottet, i den förmodan, att frägan anses af den
wigt, (ökad af marlgfaldige förut okände konstgrepp,
som nu i sednasie arén, ivid alla siags Contracter,
särdeles om penningar, blifwit utöfwade), att hus-
wudsakelig åtgärd harwid bör läggas, helst den
nya Lag, som nu är under arbete, icke lärer kun.
na pä flere är blifwa antagen till allmän efter¬
följd, och sällan något HäradsTing i wisia delar
as Bohus Län hälles, der icke fräga är om intek-
ning i de mängfaloiga wid kusterne uppförda hus
och inrättningar ä annars grund, hwilka frågor
sedan äldre tider olika afgökas, allt efter Doma¬
rens individuella öfwerlygelje. Stockholm deu 5
Ianuarii 1818.
Larl ^rellric Ler^,
Riksdagsman för I ilands, Södre
och Torpe samt Westra Hisings
och Säfwedahls Härader.
Om innehället Häraf förenar sig stoftan I^ei-
ckt2 frän samma Län.
15'-v Af bemälde Lsi^:
Wördsamt Memorial. .
Dä ett Samhälles Hufwudsqkeliga bestånd
Den 5 Januari!. 291
grundar sig pä ägande rättens helgd, och dagelig»
erfarenheten wittnar, att man ej kan tillfyllest nog
skydda den för wä-dswerkarens ingrepp, torde det
ej wara ur wägen, att stadga en ytterligare skärp»
ning för Tjuf- och T^usgodsgömmare, hwarsöre jag
vck fär förestå r
1:0 Att all stöld bör straffas med kroppsplikt,
utan afseende pä person, och hwarken med pennin»
gar eller deras wärde fä lösas, ej heller sä förwanv»
las till fängelse pä marten och bröd, hwarwid of»
ra de största missbruk inrräffak; dock lorde något
alseende till lindring i strasser böra göras för fada»
ne af ett omilot öde hemsökte, som bewisligen ut»
blottade pä alla lofliga medel kill utkomst för sig
och de sina, fruktlöst äkallat medmenniffors hjelp,
eller ook blilwit af Naturen wanlotrade i den grad,
au de ej medelst arbete kunna sig lifnära;
2:0 Torde för alla Tjuf- och Tjufgodsgömmare
böra stadgas lika straff som för sjelfma Ti"f'
wen, äfven som för den, som stölden afwetat och
den ej genast uppenbarar, mande warit förut eller
efterät sedan stölden föröfwav blisirit.
t z.-o Att stöld eller snatteri af egne tjenstehjon
straffas pä enahanda sätt, med tillägg af skyldighet
för den brottslige, art tjena etr ars lid uran lön,
om Husbonden eller Mai modren det äskar; för
öfrigt torde alla pä minsta wis i en tjufsak bewis¬
ligen inblandade personer anfwara en för alla och
alla för en, för gäldandet af det stulna. Ehuru
en flik åtgärd kanske syneS för mycket sträng, och
292 Den 5 Januari!-
fastän menstligheten icke man skäl röser tvid an«
af asta kroppsstraff, som wtsir wvre önste»
lizi kunna undwikas, tsrve denna ur-väg lik-väl,
strängt handha v, wara den enda tänkbara för att
minska stölder och snasterier, samt trygga Medbo-c-
garm wid sin lagligen fönvärfwade egendom, hwil-
kct ändamål troligen ej -vinnes blott medelst deras
förwisning kill Correcnonshus, som de föga akrq
vst) tro sig lätteligen kunna fränrymma.
Om wcderbörtiq Remitz anhqltes. Stockholm
Veu ff Ianuarii r8t8,
sOarl ^restric 8er§,
Riksdagsman för JnkändS
Södre och Torpe, samt We¬
stra Hisings och Säswedahls
Härader.
Hch blefwo besia femton Memsriater, efter
Uppläsandet, hwark för sig remitterade tit! dagM-
skottek, hwarom wederbörande stalie pä wanligs
sätt wördsamt och wänligcn underrättas.
Riksdagsmannen ^son göransson fran Oland
hade inlemnat ett Memortal, som nu upplästes, as
följande innehåll:
Da Rikets Högloft, Stander wid sistlrdne
Riksdag, till inlösen af försiikne och stadade smärre
Banco- och R-ksgäidssedlsr, h-varpä mänga, sär¬
deles bland Allmogen, förivra och blifwa lidande,
nudtoqo den författning, art Banken och Riksgälds-
To»t-ret ffuLe ärligen till handsorlerne nedsänbq
Den Z Ianlrarii. 29;
fiere'Dusende R:dr i nya sedlar lill Ukmäxling emot
de förslirna och skadades mett i de siesta landsorter
ingen werkställigher deraf följt, as det stal, akt in-
- gen. metat ataga sig transportkostnaden för de nya
vch ansivaret för de gamla sedlarnes ärerlemnande,
sä synes det wara ganska billigt ä etta sidan, att
Rikets Innebyggare böra komma lill åtnjutande af
en förmän, som Rikets Ständer dem tillagt, och a
den andra, ak» deras egna Werk, Banken och
RiksgälosContoret, som utan »wiswel ärligen win¬
na pä siere och större sedlar, som förloras under
eldswädor, sjöstadvr och genom andra olyckor, sko¬
la, Under säkra omslag, äga fri post för de nya
sedlarne vch förse LandtRäntmästarne Med en skälig
procent för deras mottagande och Utmärkande samt
de förflitna Marnes ätersändandez och kUnde wöx-
lingen lämpligast ske wiö Uppbördsstämmorne af
MonoFogdarne, efter erhällen underrättelse om de
brister som göra de gamla sedlarne vemoltaglige.
Dm detta mitt Memorial förstenar uppmärk¬
samhet, torde det till Höglosi. BancoUlskottet
remitteras.
Hon Hsrastdlon^
frän Calmars Län vch Oland.
BanLoFullMagtigsn bongberg Upplyste, att en
sä beskaffad författning och anstalt, som den
Horsnslon i sitt Memorial äsyftar, redan blifwit
anbefalld och widtagen, vch att Landshöfvingarn»
äga rättighet art frän Banken reqvirera nya sev»
lar till inwäsrling och emot återställande af sädane»
svm genom bruket blifwit alldeles förflime vch till
294 Den 5 Januari!.
widare gångbarhet oduglige; hwaremot ^on jonston
frän Blekinge wäl icke wille bestrida en sädan förs
fattnings tillwarelse, men nägon werkställighet eller
päföljd deraf hade, i hans ort ätminstone, alldeles
icke försportS.
Härefter blef ifrägawarande Memorial remik«
teradt kill Stats. och BancoUlffotten.
Till Lag» samt Allmänna Beswärs. och Eko-
nomieUrskottsn remitterades eit af ^söran äönslon
och Oaviä Rasmusson frän Skäne ingifwet och
nu uppläst sä lydande Memorial:
Wid i8iZ ärs Riksdag tillstyrkte Riksens
Ständer en fri Segkarionsrättighet med däckade
och öppna fartyg för Bbkinges och Skånes In»
byggare, egenkelig-n till beredande af utbyte af
Provincernas ömsesidiga produc er; hwaremot
Kongl. Maj:r i Näder förklarade stg ej wilja med
ärendet stg befatta, förrän Länens Inwänare blift
wik i ämnet hörde och CommercrCollegium samt
Skånes och Blekinge Läns Befallningshafwande
nied Utläcande inkommit.
Akt undersökningar wid HäradsRäUerne för
sig gatt, wilja wi erinra ost; men huruwida be»
rörde Ukläranden blifivit afgisne eller ej, är för
ost lika okändt som egenteliga orsakerne, hwarföre
denna för wär ork wigtiga sräga allt hittills blif-
wit lemnad oafgjord. Wi förmoda dock akt Skä-
dernes Handlande, som pä det högsta ifrade emot
Dcn 5 Januari!- 295
delta ärendes fortgång wid förliden Riksdag, äf-
wen n» warit orsak till uppehället.
Skälen för wär anhållan, art fä flut i denna
sak, ligga sä i densammas natur, att deras närmare
utweckling more öfverflödig. Hwar och en kanner
lika wäl Skånes brist pä Skogscffecter och Ble¬
kinges saknad af spannemäl, som den oerhörda steg¬
ring, hwilken pa detza produkter, synnerligast hwad
wed och rimmer angar, i wär orl nu ar radande»
Till afhielpznde häraf fa wi alltsä anhälla,
det Heverwärda Ständsbrödren rackas beifra wart
påstående om ansökning till Kong!. Maj:k, att, i
enlighet med Nide-is Ständers förra Riksdagen
fattade beslut, i N'der afgöra förrberörde ärende,
aswen deräst Comme.ceCollegium underlåtit att sikt
Uktäiande afgifwa; och wäga wi i sammanhang
härmed äfwen yrka frihet för Allmogen i begge
Länen, au, fritt och obehindradt, til! hwilken hamn
eller Lastageplats som läglig finnes, afföra och upp¬
lägga orternes ömsesidiga produkter. Stockholm
den 5 Jannarii 1818.
^öran ^ön8lon, Oaviä Rasmusson,
frän Skäne.
Härmed instämde ^son gönsson frän Malmö¬
hus Län. -
Widare wörö ciflemnade efterskrefne Me,
morialer:
i:o Af f. d. Vice Talemannen loa jonsson
ifrån Blekinge:
LhS Dött A ZäbUatii.
§)ä Riesens Stander wid sistlebne l)!iksmöiö
beslutade deras underdåniga sVrifwelfe till Kongl»
Majit, i afsigt att ät Wickingsta sch Skånsta Ali»
mogen bettva en mera fri och Ukwidgad gemenskap
och Seglakionsrättighet, wörö motiv-we hamrade
frän en af desta provinceks RiksvagsDullmäakige
ädaqalagd och genom det om werkeliga förhållandet
af Landers hushållning samt förmåga alt lil! in¬
bördes båtnad Med wista nödwändighetswärör kun»
na lemna hwakannati bistånd, redan hos hwarje kän-
narr stadgadt begrepp, fulleligen bewisad sannmg,
om nyttan och nödwändigheten deraf; och de orters
innewänare, hwilkas uppkomst och förkofran af
Riksens Ständer salunda blifwit omfattad, hafwä
Med de ttöstfulla förhoppningar, hwilka af hwarjL
wälgöraNde företag redan pä förhand wäckas, Med
otålighet och den gladaste tillförsigt afbida! UlgäN»
gen häraf, för art se den ridepunkt inträffa, dä de,
säfom naturligen kjelfwe Disponenter af deraskgen«
dont, äfwen sjelfwö skulle fritt fa anwända den¬
samma pä ett sätt, hwarigeNbM den största fördel
more beredd, och, Med dei samma, en sä länge
saknad uppmuntran till Nyttiga företag i afseende
pä LandthUshällningens och SkogsvlaNrenngens fö¬
retag, ifrän Statens sida blifwit gistren; mell utan
att kunna nppgifwa egenteliga orsaken lill uppe»
hällel, ak jag dock stadd i nödwändighet, att, enåk
Någon hufwudsakeiig päföljd hittills icke Lmraffat,
ä nyo och med tillförsigt till den ät frägan redan
kemnade uppmärksamhet söka Riksens Högloft» Stän¬
ders medwerkan till befordran af en önstad snar
rrtgäng, derwid mig torde tillätas, att, sä widk
fä dank
Den § Januari!- 297
fädant icke redan skett, och sednare tidens erfaren¬
het åstadkommit en ytterligare bewisning, till styr.
ka för denna angelägenhet fä framställa följande.
Genom Blekinge Lans Kongl. Landthuehäll-
ttingsSnllstapS inom B akne Harad och samma
Län stziltdek är anställda Undersökning, är det full¬
komlige-, och med be nist gällande anspråk pä iro-
wärdiahet upobagadk, at! s ä mer och mindre afstånd
frän Östersjöns stränder ett större Skogssörräd fia-
lies, än font, med nu gällande föreskrifier om ä-
garnes rättighet för anwändandek, till orkens behof
erfordras, och som i tö je deraf antingen mäste pä
stället förruttna i brist pä en belönande afsättning,
eller ocksä anwändas pä ett sätt, som, längst ifra»
att smara emot warans werkeliga warde, lunnar en
för ögonblicket möjclig, men ringa winst. Dosta
ifrägawarande ffogar erbjuda ett vpp.rligt tillfälle
att Med hvarjehanda byggnadsämnen förse näst¬
gränsande Skånsta otterne, som deraf ärv i ett
ostridig» behof, om rättighet till sjötransport pä
första hand uppläres ät jordägaren, uran akt wara
bunden mid Köpmannens godtyckliga betalnings-
grund, hwilken i närwarande sk.ck, med beräkning
af dest u-eflutande rättighet tili sä beskaffad han¬
del och hans deraf beräknave winst, alltid sä be¬
stämmes, att Blekingska Skogsbonden för sin wa¬
ra knappast ersättes för sitt besvär Med träders
fallande, aprttande och framsta, ande til! stranden,
dä deremot Köpmannen, med tillägg 0. beräkning
af frakt och stkeppsomkostnader, egen proviston och
torde hända äfwen ränta ä wista förskott, sä bela-
BondeSt. jprot. isst/, r8l8. B- M
298 Den Z Januari».
star warans warde, att den samma lika fullt för
den skoglösa ordens innewänare blifwer mera sivär
att ätkomma, än som med ordningen uri ett wäl
regleradt samhälle star att förena.
Om denna sistnämnde olägenhet icke egenkeligen
Utgör föremälet för min orts enskilt» omsorger,
man blott här blifwit nämnd, såsom ett bewis pä
de stadeliga följder en inskränkning uti naturliga
rättigheters möfwande medförer, fä är der emed-
lertid en sanning, som icke täl motsägelse, att, un¬
der det innewänarne ä förenämnda skoglösa orter i
Skäne sakna tillfälle att genom Utbyte af sin ofta
öfwerflödiga och i wanpris warande spannmål emot
Blekingska jordägarens skogsprodukter, hwilka af
denne sednare skulle emot ett billigen jemfördt wär-
de kunna ärkommaS, i händelse afstutet derom fin¬
ge dem emellan pä första hand uppgöras, och Ble-
klnasboen, som, i saknad af spannemäl, derom
mäste wända sig lill Köpmannen, ser ofta icke
sin uträkning att den samma med skogseffecter
sig tillösa, Utan omfattar i stället en mera wig,
fastan för der Allmänna stadelig ukwäg, att af sko¬
gen draga fördel, som bestär uti ett nu allmänt
swedjande, hwilket ä wista trakter pä det mest
»vårdslöst» sätt behandlas.
Hwad nu om Timmerskog blifwit sagdt, gal¬
ler äfwen i afseende pä de stogsarter, som lill tved
endast kunna och böra anwändas; men med det märkli¬
ga tillägg, art dä utförsel kill Skäne af,ved, Utom
hwad Pukewiks Lastageplats beträffar, ar Blekin-
ges innewänare förbuden, sam detta tillfälle af
Den Z Januari!- 299
högst fä inom Länet kan begagnas, sä omfattas
först och främst spekulationen Med swedjande, och
ä de ställen der sädant icke kan eller fär »verkstäl¬
las, anwändes strogen lill askbränning, hwilken wa.
ra fritt får transporteras land- eller ssöwäg inom
hela Riket och äfwen utskeppas till ruländningeri.
Utom det att hwarje länkande icke lärer undgä frå¬
ga, hwarföre askan, som är brand af skogen, fär
uran hinder försändas hivar som häldst, da sielfwa
skogen derifrån blifroit undantagen, ligger uti
detta stadgande hufivudsrsaken till den sä länge öf»
werklagade misihushällmngen of enskilda skogarna;
och hwarje om förhållandet okunnigftuäste förwänas,
dä den upplyses, att af sex famnar eller stafrum
Wed, som, i anseende till ofta däliga jkogswägac
och swärigheten art transportera till närmaste strand
eller stad, dä, i anseende till nu gällande band, be-
frväret icke genom ett högre pris belönas, erhälleS
genom förbränning en lunna A ka, hwilken, dä lill
dest widare förädlande ytterligare en famn Wed
blifwit anwänd, betalas meh högst Tre R:dr B:co.
Att detta af omständigheterna nödtwungna hushäll-
ningssätt hwarkeu är för Staten aagncligt eller blif¬
wit omfatkadt, sä wida en större förmän kunnat
winnås, det fordrar icke be-vis: men dä jordäga¬
ren hwarken äger rätt akt till sin s-mna förde! fritt
och obehindradt anmanda sin tillhörighet, eller äger
hopp alt genom besparing af sina tillgängar, mare
sig skog eller annat, bereda en större framtida för¬
del, sä ksn man wäl icke mer af honom än näqon
annan Samhällsmedlem fordra försakelse af den lil¬
la, men för ögonblicket möjliga winst, och om der-
tvid jemwäs i rättwist betraktande kommer, att Sta¬
Z^o Den Z Januari!.
dernas Borge»stäp icke böra fä bygga deras rät¬
tighet kill handel med inhemska Landkmannaproduc.
ler pä en grund, som betager denna sill fria an.
»va,,dande at egen wälfangen egendom, och, hwad
skogarne berräffar, Upphäfwer all werkan af de Med
Kongl. Maj:! och Kronan slutade skatteköp) sä mä¬
ste, kill afhjclpande as här osman bejkrefne tryckan-
dc olägenheter, Luidimannen kiliätas akt pä ett med
lagbunden frihet förenligt fäkt, fä, ti l hwad ort in¬
om R.ket han för sig nyttigast finner, försända si«
na producter, och alt, såsom följd deraf, Allmogen
i Bräkne Härad af Vlelinge Län mä wara obeta»
Ket, a r is'än de hamnar eller lastageplasar. hwil¬
ka såsom tjenliga inom orten kunna utsis, sä till
hwad plats som häidst » Släne sjöledes rranspor e-
ra med, bvsgnads. och retskt powirke och detsamma
der afyttra, antingen emot contant betalning, eller
nrbyte as spannmål; likasom det icke bör sörwägras
jnwänarne i Skäne, att likaledes sä till Blekinges
Hamnar föra sin Spannmål och V ctualiewaior, och
der af LandlM-mnen tillbyta sig Tväwaror, allt emot
skyldighet, akt med bchönge pasi af den dertill för.
ordnade närmaste Kronobe-jentc sig förse. Detta
förslag har, såsom billigt och rättwist, redan före
detta bliswit as Riksens Hegli-st. Ständer gilladt,
och jaa kan icke föreställa mig, att man pä sanni»,
gens bekostnad skulle milia såsom hinder framkasta,
atl Lurendrägerier och Tullförsnillningar derigenom
skulle befordras, elier att, genom en sä beskaffad
Näringsmhet, Allmogens häg skutte afwändas fran
desi egentetiga prke, som är jordbruket, enär i för.
ra fallet det skulle förutsätta en olttför stor kraft¬
löshet hos Staren, om den ej sörmäbde göra fina