Den 26 Februarii.
601
Wid efterfrågan af Kongl. Krigs-Collegii äbe-
rvpadc Bref, som skulle upplysa sammanhanget här¬
med, är swaradt, att samma Bref icke kunnat finnas.
kitt den wid Afraknings-Contoiret öfwer för-
pantningarne förde sä kallade Pante-boken igenfin¬
nas ej deha Lägenheter och ej eller oswannämnde
Sunncrsta heniman i Upsala Län; och beslöt der¬
före nu Kongl. Collegium att härom ifrän hwardera
orten infordra närmare upplysning.
Genom i Malmö den 26 Junii 1803 slu¬
ten och den 26 Julii iamma är ratificerad Con-
Vcntivn, har Konungen till Hertigen as Meklenburg
Schwerin under förpantning pä 100 är, räknade
frän Conyentionens underskrift, upplätit Herrskapet
Wismar nied staden och Amterne Guiel och Neu-
closters Districter, jemte alla inom berörde områden
befintliga Swensta Kronans tillhörigheter, såsom
Slott, Köpingar, Byar, Afwclsgardar, brukad
och obrukad Jord, Skogar, Jägerier och Fisken,
Publique Byggnader, Inventarier och Fastigheter,
Skatter, Räntor och afkastningar af alla slag utan
undantag, allt med samma magt och rätt, som det
i Osnabrugiske Fredstractaten blifwit till Swensta
Kronan öfwerlemnadt; men pant-skillingen och der-
wid betingade »vilkor äro för Kongl. Collegium o-
kändc, cinedan de puncter, som derom handla, icke
äro upptagne i det Kongl. Collegio meddelte Utdrag
af Conventionen, htvilkcn in Originali skall wara
förwarad uti Kongl. Riks-Archivo.
Deha uppgifter skulle genom Utdrag as Pro¬
tokollet Riksens Ständers Stats-Utskott wänligen
meddelas. Är och dag som förr strifwit stär.
Pä Kongl. Kammar-Collegii Befallning.
Stats-Utskottet har ibland dehe uppgifter sak¬
602
Den 26 Fcbrnarii.
nät all upplysning om förhällandet med de uti Hal¬
lands Län belägne och under Drottning Christinas
tid till Kammar- och Occonomie-Nädet Daniel
Schlegel under förpantnings-rätt upplätnc gods
för af honom till Staten gjorde försträckningar
af 100,000 Daler 36 öre 2-§ p:gr Silfmermynt,
och da det kunde chara möjligt, att ännu flere bortför-
pantade gods och lägenheter kunna gifwas, dera icke
eller någon uppgift blifmit meddeld; sä får till
Riksens Högloft. Ständer Stats-Utfkottet mördsam-
meligeu hemställa, huruwida Riksens Högloft. Stän¬
der kunna i anledning häraf finna nödigt, att hos
Kongl. Majit i underdånighet anhalla, att Kongl.
Kammar-Collegium mätte undfä nådig Befallning,
att närmare täta undersöka och til! näfta Riksdag
inkomma med en fullständig berättelse och uppgift
pä sä wäl de uti ofwaiinämnde Protocolls-Utdrag
vmförmäldte förpantningar, som ock Schlegelska för-
pantnings-godscn, samt de flere, som kunna stiinas
af lika beskaffenhet, och till hwilka Kronan kan äga
rätt till förpantningens äterlösande.
Stockholm den 17 Fcbrnarii 1810.
Pä Högloft. Nidderskapets och Adelns Ledamöters
Magnar
Olues chleminA-.
Pä Högwördiga Preste-Staudcts Ledamöters
magnar
llR. seidman.
Pä Wällofl. Borgare-Ständets Ledamöters
magnar
^.lir. LuAel.
Pä Hedermärda Vonde-Ständcts Ledamöters
magnar
^uä. vilsson.
Den 26 Februarii.
603
Detta Stats-Utskottets Utlåtande blef pä gjord
proposition af Bonde-Ständet bifallet.
Talmanncn anmälte, att Riksdagsmannen Hä¬
kan Pehrsson frän Westbo Härad i Jönköpings
Län, som blifwit wald till Fullmägtig i Riksens
Ständers Riksgälds-Contoir, anmält sig wara i
behof att pä någon tid resa hem för att warda
sina enskilta angelägenheter; och Bonde-Standet
förklarade sig icke hafwa något deremot att anmär¬
ka, sä wida ej göromälcn i Riksgälds-Contoiret
hindras i deras gäng af Häkan Pehrssons frän-
waro.
Till afgörande företogs Stats-Utskottets den
20 innewarandc mänad pä bordet lagda Betänkande,
angäcnde den afskrifning Borgmästaren G. F. Hell¬
man och Rädmannen Per Lanthen i Westeräs sökt
as en dem till betalning ädömd balance; och upp¬
lästes i sammanhang härmed följande i ämnet an¬
komne Protocolls-Utdrag:
Utdrag af Protocollct, hältet i Högwör-
diga Prcste-Ständet den 22 Februarii
1810.
S. D. I stöd af de skäl, uppä hwilka Rik¬
sens Högloft. Ständers Stats-Utskott, uti Memorial
af den 11 dennes, tillstyrkt Borgmästaren i We-
stcräs G- F. Hellmans och Rädmannen derstädes
P. Lanthens ifrän Kongl. Maj:t till Utskottet re-
mitterade ansökning, att frän den genom Kongl.
604
Den 26 Fcbruarii.
Kammar-Rättens Utslag den II November 1801
och den 24 November 1803 oem älagdc answarig-
het för den i Westerås Stads uppbörd 1790 och
föregående ärcn af Stads-Catzcuren Bodell äsainka-
de Balance njuta eftergift äswen i anseende till den
del af Balancen, sorn bestär af Riksgälds-Contoirets
medel, blef berörde ansökning af Preste-Ständct bi¬
fallen; hwaroin wördfam och wänlig underrättelse
skulle lemnäs de Respective Med-Ständen. Hr
supra.
Lx protooolto
Utdrag af Protocollet, hållet uti Borgare-
Ständets Plenum wid fttiksdagen i Stock¬
holm den 20 Februari, 1810.
S. D. I anledning af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Remiss, hade Riksens Högloft. StänderS
Stats-Utskott den 11 i denna manad sitt Utlåtande
ineddelt, angående Borgmästaren i Westerås G. F.
Hellmans och Radmannen derstädes Pehr Lanthsns
ansökning, att frän den genom Kongl. Kammar-
Rättens Utslag den 11 November 1801 och 24
November 1803 dem alagde answarighet för den i
Westerås Stads uppbörd 1799 och föregående ären
af Stads-Castcuren Bodell äsainkadc Balance njuta
eftergift äswen i anseende till den del af^ Balancen,
som bestär af Riksgälds-Contoirets medel; hwilken
eftergift Utskottet af anförde skäl tillstyrkt.
Och blef efter uppläsandet häraf Stats-Utskot-
tets hemställan af Borgare-Ständet bifallen; hwilket
de Respective Med-Standen wördsaint och wän-
ligen skulle härigenom tillkännagifwas. Cl supra.
Lx piotoeollo
Den 26 Februarii.
605
Riksdagsmannen I. M. Wessing ifrån West¬
manland yttrade: Wid alla tillfällen, dä frågor upp¬
stått om Löntillökningar, gratificationer eller afskrif¬
ningen:, har jag förr ej warit benägen att sädant
bifalla, emedan den skattdragande alltid får »vidkän¬
nas, hwad som af Statens medel antingen utgifwes
eller eftergifwes. Jag skulle ej belter denna gängen af-
wika frän ett sädant handlingssätt, om jag ej noga
kände de »verkligen ömmande skäl, som tala för Borg¬
mästaren Hellman och Rädmannen Lanthgn i denna
sak. Efter min öfwertygelse äro de alldeles oskyl¬
dige till ifrägawarande balance, äsamkad af Stads-
Casieuren Bodell, hwars redlighet ingen kunde misi-
tänka förr, än bristen yppades, dä Magistraten ej
underlät fullgöra dest pligt, men hwilket oaktadt
Magistratens Ledamöter, ester det Bodell aflidit i
Wcsteräs Slottshäktc, likwäl mäst i betydlig män
för balancen answara. De ifrägatvarande Magi-
strats-personer hafwa nndergätt utmätning för denna
brist, sorn till ansenlig del pä detta sätt blifwit be¬
tald, deras egendom är i detta afseende medtagen,
sä att de ej hafwa nägot öfrigt. Wi äro hwarken
belätnc med att de widare lida oskyldigt, eller att
balancen utan ändamäl fyller räkenskapernc, och
derföre tillstyrker jag, att Bonde-Ständet bifaller,
hwad den till Kongl. Maj:t i ämnet ingifne ansö¬
kan innehäller, utan att detta »nä anses säsom nägot
prcojudicat för framtiden.
Detta gillades af flere Ständets Ledamöter,
hwarefter, pä Talmannens proposition, Bonde-Stän-
dct biföll Stats-Utskottets i detta ämne afgifna Ut¬
lärande.
606 Den 26 Februcirn.
Till granskning och afgörande företogs Stats-
Ulskvttcts Meinvrial under den 11 dennes nied till¬
hörande handlingar och bilagor, som den 22 blifwit
uppläst och lagdt pä bordet, innefattande sivar pä
de anmärkningar, hwilka i Riks-Ständen förekom¬
mit emot Utskottets den 20 November sörledit
ar asgifne Betänkande, angående forwaltningen af
Kungsgårdar och Krono-domainer, i sammanhang
hwarmed Talmannen äfwen föredrog Utskottets sär-
fkildte Utlåtande den 10 i denna manad, uppläst och
lagdt pä bordet den 23, rörande Riksdagsmannen
Messings Memorial om rättighet för äboerne ä de
under Johannisbergs Kungsgård i Westmanland
lydande hemman. Kurö», Ridön och Westeräng, att
erhålla företrädesrätt till deste hemmans inlösande
till skatte, om de sädant åstunda.
Högwöroiga Preste-Ständet och Wälloft. Bor-
gare-Ständet hade i Vesta ämnen fattat de beslut,
som blifwit Bonde-Ständet meddelte genom följande
2:ne Protocolls-Utdrag:
Utdrag af Protocollet, haltet hos Högwör-
diga Preste-Ständet den 21 Februarii
1810.
S. D. Företog Preste-Ständet till slutligt
afgörande RiksenS Högloft. Ständers Stats-Utskotts
sörledne gärdag uppläste förnyade kltlätande, aiigäende
beskaffenheten af de Contractswilkor, hwarnnderKungs-
vch Kungs-Ladugärdar med tillydande Lägenheter
äro enskildte personer till bruk och nyttjande upp-
lätne, tillika med Utskottets uti Memorial as den
20 November nästledit är asgifne Betänkande i detta
ämne.
Efter öswerläggning härom stadnade Preste-
Ständet i efterföljande beslut:
1:o. Som ä ena sidan allmän säkerhet och
äganderätten fordra lagligen ingangne och faststälde
Den 26 Februorii.
607
Contracts helgd och bestånd, hwaremot ä andra sidan
Statens tryckande behof icke synas inedgisiva, att de
arrenden, sorn för längre tider tillbaka och under
flerfaldigt lägre warupris blifmit afslutne om en
witz ärlig penningeafgift, svin tvid arrendets bewil-
jandc ivar aspasiad efter egendoniarnes afkastning i
waruproducter, men nu för ingen Lel swarar der¬
emot, stola till famina Nuineraire utgå, samt emedan
arrendeinnehafwarne icke eller synas hafiva skäl att
beklaga sig, om de ivid deras arrende!! blifiva bibe-
hällne emot erläggande ar det ivarubelopp, som ivid
penningeräntans bestämmande kom i beräkning, alitsa
och med afseende uppå 2:dra Capitlet Konunga-Bal-
ken Lands-Lagen, hivilken icke genom någon förr gäl¬
lande Regerings-Form hade blisivit upphäsivcn, och da
bernt» stadgas, "att Kronans gods ej ma förminskas
eller abaliencras, utan att den Konung, som efter¬
träder, äger wald att der ätertaga", fann Preste-
Ständct, i likhet med hwad en del af Stats-Utskot-
tcts Ledamöter i afseende pä ätstillige Kungsgår¬
dar föreslagit, och under öfwertygelse, det arrende-
suinmornes äterförande till deras primitiva valeur
i jemförelse mot Spannemals-priseu icke bör anses
såsom någon förtydning, att iunehafwarne af alla
de Kungs- och Kungs-Ladugardar, hwilka före är
1799 blifwit till enskilde personer upplätne, mä fä
begagna äterstäende arrendetiden mot arrendets er¬
läggande i Spannemal, räknad efter det årets marke¬
gång da penningeräntan bestämdes eller arrenderär-
tigheten bewiljades, men hwad särskildt beträffade
Lindhofs Kungsgård, ansäg Ståndet det perpetuella
arrendet deraf, såsom en abaliruativn, böra bestämmas
pä lika tid, svin af Riksens Ständer ar 1709 för
Wenngarn och Räfsnäs fastställdes, nemligen 109
är, räknade ifrån är 1770, samt emot arrendets utgö¬
608
Den L6 Februari:.
rande i Spannemäl, beräknad efter det ärets marke-
gäng, dä arrenderättigheten bewiljades.
2:o. I afseende pä aflöningen för Landshös-
dingarnc pä Gottland och i Malmöhus Län, ansäg
Ständct densamma böra regleras utan sammanbind¬
ning nied Kungsgärdarne Noma Kloster och Alnarp,
med hwilkas sörwaltning, enligt Ståndets tanka, wid
blifwande Landshöfdinge-vacancer i berörde Län bör
sörfaras pä enahanda sätt, som nied Kungsgårdar i
allmänhet.
3:o. Rörande Utskottets hemställan om Kuugs-
gärdarnc ätföljande arrenden för Angar och Kungs-
Ladugardar, hwilka hitintills blifwit Kronan med
penningar godtgjorde, fann Ständct, i enlighet med
bwad inoni Wällofl. Borgare-Ständet blifwit an¬
märkt, att de hädanefter borde bestämmas uti Hö
eller Spannemäl efter omständighetcrne, att efter
markegäng betalas.
ä:o. Widkomniande slutligen allt bwad Ut¬
skottet i öfrigt ej mindre uti dch första Betänkande,
angående Kungsgärdarne, än uti des; förnyade Ut-
lätandc i detta ämne, hemställt och tillstyrkt, fann
Preste-Ständet skäligt att detsamma till alla delar
gilla och godkänna, under åberopande likwäl ar
Ständetö den 28 December nästledit är widtagna
beslut, angäende Kungsgärdarncs utarrenderande; här¬
om skulle de öfrige Rcspcctive Ständcn samt Stats-
litskottet wördsamt och wänligen underrättas. Ilt
8Uprn.
Lx protveollo
-kl k/, vtvist.
Utdrag af Protokollet, hältet uti Borgare-
Ständets Plenum wid Riksdagen i Stock¬
holm den 22 Februarii 1810.
S. D. Gillade Ständet till alla delar hwad
Den 2.6 Februari:.
609
Riksens Högloft. Ständers Stats-Utskott i Memorial
af den 19 dennes yttrat, i anledning af Hedertvärda
Bondc-Standets remisi, angående yrkad rättig¬
het till skattelösen för aboerne a de under Johannis¬
bergs Kungsgård i Westmanland lydande hemman,
Kurö», Ridö», och Westeräng; htvarom de öfrige
Respectiye Med-Standen »vördsamt och wänligen
skulle härigenom underrättas. Ht supirn.
Lx protnvollo
Riksdagsmannen Jöhan Magnus Wessing in¬
lemnade ett skrifteligt anförande af detta innehall:
Ödmjukt Anförande.
Som jag just af Riksens Högloft. Ständers
Stats-Utskotts Betänkande, som rätttvisligen upp¬
gifter Johannisbergs Kungsgård i Westmanland
bland dem, hmilkas Arrendato.rer, säsom icke försedde
med Riksens Högtofl. Ständers Contract, kunde upp¬
sägas och Kungsgardarne antingen försäljas eller pa
ett mer förmånligt sätt bortarrenderas, fatt anled¬
ning hos Högloft. Utskottet intercedera för hemmans-
äboerne pa Kurön, Ridön och Westeräng, men Hög¬
loft. Utskottet i det nu afgifne Utlåtande yttrat, att
nn »varande Arrendators Contract hindrar, att dcsie hem¬
man kunna anses lika med andre Kronohemman.
Jag dristar derwid i ödmjukhet anmärka, att detta
sednare Utlåtande synes strida mot Högloft. Utskot¬
tets förut afgifne, sä weil grundade, Betänkande, hivil-
ket Riksens Högloft. Ständer icke lära ogilla, hivadan
jag i största ödmjukhet anhaller om deri ändring i
sista Utlatandet, att ostvansagde hemman »vid Jo han-
Bondeständets Prot. 1810. Del. VIII. 39
610
Den 26 Februarii.
nisbergs försäljning eller annan bortarrendering mätte
frän Kungsgården bortskiljas.
Stockholm den 24 Febrnarii 1810.
-lollan Natz'liu8 xVossinA
frän Stende och Tuhundra Hä¬
rader i Westmanland.
Ätskillige Ståndets Ledamöter, och bland dem
Daniel Andersson, Johan Ersson fran Upland,
I. M. Wessing, Petter Oxelberg, Anders Joachims¬
son fran Östergöthland samt Anders Jansson fran
Jönköpings Län anmärkte, hurusom Utskottet i detz
sednare Utlåtande märkligen förändrat den mening,
som första Betänkandet innefattar, egentligen hwad
angar de Kungsgärdar, hwilka uti andra clahen
befinnas, och som detze Ledamöter förmälte sig icke
kunna frånträda hwad Ståndet en gang beslutat
bade om berörde KnngSgärdars försäljning till skatte,
sedan de förut blifwit i mindre delar, till och med
halfwa hemman, styckade, och jemwäl beträffande
Contracternes uppsägande samt meranämnde Kungs¬
gårdars afträdande, efter det Arrendatorerne dera
tillgodonjutit laga Fardag, liksom Allmogens befri¬
else fran hjelpedagswerken noga borde iakttagas i
likhet med hwad Utskottet i första Betänkandet sig utlå¬
tit; sä pästodo de, att nägon rubbning i detta för¬
slag för ingen del mä äga rum, hwarmed sluteligen
större delen af Ständet sig förenade.
Sedan bade förra, och sednare Betänkandet här-
efterblifwit noga jemsördt och Ständet punctwisöfwer-
lagt angäende förhällandet med Kungsgärdarne uti
alla tre de clafser, hwartill Utskottet deha Krono-
Lägenheter hänfört, stadnade Ständet omsider, uppä
derom af Talmannen gjord och bifallen proposition,
i det beslut, som innefattas i följande Protoeolls-
Utdrag:
Den 26 Februarii.
611
S. D. Bonde-Ständet har till noga pröf¬
ning förehaft Högloft. Stats-Utskottets dcn 29 No¬
vember förledit ar afgifna Betänkande, angående
Kronans Domainer och Knngsgärdar, tillika med
samma Utskotts uti Memorial den 11 dennes med-
delte swar pä de anmärkningar, som i Nespective
Riks-Ständcn emot nämnde Betänkande sörckommit,
hwarmid Ständet beslutat:
I:o. Att till alla delar godkänna htvad Ut¬
skottet angående förhållandet med Kungsgardarne i
sörsta clasten anfört och hemställt.
2:o. Att hwad de uti andra clasten upptagne
Knngsgärdar beträffar, Bonde-Ständet anser sig
icke hafwa skäl att frånträda dest redan tagna beslut,
det böra dcsta Knngsgärdar, pä sätt Utskottet i dest
första Utlätande föreslagit, efter behörig uppsägning
och af Arrendatorernc tillgodonjuten fardag, till
Kongl. Mafrt och Kronan aftraoas, för att derefter
i mindre delar styckas, och sedermera ät den mest¬
bjudande pä offentlig Auction till Skatte försäljas,
såsom en följd hrvaraf Allmogen, i de orter der
iädana Lägenheter befinnas, jemiväl böra i enlig¬
het med Utskottets härom afgifna yttrande genast
befrias frän utgörandet af de hjelpcdagswerken,
hmarmed den hitintill warit betungad. Wid
sädan beskaffenhet, och dä Johannisbergs Kungs-
gärd ocksä under andra clasten inbcgripes,
anser Bonde-Ständet genom dest härutinnan nu
stadgade Beslut den af Riksdagsmannen Wessing
wäckta och af Utskottet i särskildt Betänkande pröf-
wadc fräga, om de under samma Kungsgärd ly¬
dande hemman Kurö», .Ridö», och Westeräng, icke
fordra nägon widare ätgärd.
3:o. Godkänner Ständet Utskottets förslag i
afseende pä de Knngsgärdar, som till 3:dje clasten
612 Deu 26 Februarii.
blifwit hänförda, dock med det tillägg, i likhet med
hwad Högwördiga Preste-Ständet sig utlåtit, eller
att innehafware af de Kungsgärdar, hwilka före är
1799 blifwit till enskilte personer upplätne, böra för
den återstående arrendetid, som de i följe af Stån¬
dets nu tagna beslut fä tillgodonjuta, erlägga ar¬
rendet i Spannemal, räknadt efter Let ärets marke¬
gång, da penningcränran bestämdes eller arrendc-
rattigheten bewiljades.
4:o. Widkommande Kungsgärdarnc Noma
Kloster och Alnarp, som till Landshöfdingarnes
aflöning pä Gottland och i Malmö blifwit anslagne,
fann Ståndet betänkligt »vidtaga annat stadgande,
än att i underdånighet öfwerlemna fragen» härom
till Kongl. Maj:ts Nådiga godtfinnande, pä det, i
händelse motswarande Lönewilkor för bemälte Lands-
höfdingar kunna uppgöras. Kongl. Majit mä med
berörde Kungsgårdar förfara pä tjcnligaste och för
Staten förmänligaste sätt.
Med dehe undantag och rättelser blcf Utskottets
afgifne yttrande i allt öfrigt af Bonde-Ständet
gilladt; hwarom de öfrige Respective Ständer» skulle
genom Protocolls-Utdrag »vördsamt och »vänligen
underrättas.
Talmannen anmälte, att dä till följe af 47 H
i Riksdags-Ordningen 2:»e af hwarje Ständ utsedde
Ledamöter, helst sädane, som »vid nägon föregäeude
Riksdag »varit Riksdagsmän, hädanefter böra wara
tillstädes »vid de sammanträden, när Talmännen sig
emellan öfwerenskomma om föredragningsämnen uti
blifwande Plena, sä hade Talmannen anmodat Riks-
Den 27 Februarii. 613
dagsmännen Pehr Iohansson frän Gefleborgs och
Eric Swensson frän Bohus Län, hwilka begge till¬
förene bewistat Riksmöte», att wid berörde tillfällen
frän detta Stand sig infinna, förmodande Talman¬
nen, att Ständet häremot icke skulle hafwa något att
påminna.
Hwad Talmannen salunda föreslagit, blef af
Bonde-Standet fullkomligen godkändt.
Ståndets Ledamöter åtskiljdes klockan 3 efter¬
middagen.
In Läsra xiotoeoNi
-8. A.
1810 den 27 FebruariL.
Kl. pä dagen.
Sedan Bonde-Ständet sammanträdt och hällit
Bön, justerades och godkändes Expeditions-Utskottets
föreslagna undcrdaniga skrifwelse, angäende medel till
Linnewäfweriernes upphjelpande : Elfsborgs Län
samt en utwidgad Näringsfrihet i afseende pä qwinno-
könct, äfwensom följande frän de öfrige Respective
Standen ankomne Protocolls-Utdrag upplästes:
614
Den 27 Februarii.
Utdrag af Protokollet, hållet uti Borgare-
Ständets Plenum wid Riksdagen i Stock¬
holm den 2-4 Februarii 1810.
S. D. Företogs till afgörande Högloft.
Stats-Utskottets den 19 dennes pä bordet lagda
förnyade Närande, rörande Stats-Werkets förwalt-
ning, inkomster och utgifter. Sedan detta Utlåtande
punctwis bliswit granskadt, förenade sig Borgare-
Standet om följande Beslut:
1:o. Gillades Utskottets Utlåtande öfwer sörsta
puncten med det tillägg, Högloft. Ridderskapet och
Adeln pröfwat nödigt, att öfwer Statswerkets
inkomster och utgifter en hufwudbok med dubbla
partier mätte hällas, till hwars upprättande ät
Kongl. Majrt skulle i underdänighet öfwerlemnas
att anbefalla nödige mätt och steg, hwarjemte Stän-
det beslöt framförandet af den underdäniga önskan,
det täcktes Kongl. Maj:t i Räder för hwarje är ä
Räntepersedlarne fastställa sädanc pris, sorn kunde
anses wara i enligt förhällande med de allmänt
gängbara.
2:o. Likaledes godkändes Utskottets förklarin¬
gar öfwer de i andra punkten innefattade 14 Mo¬
ment, dock med Let tillägg wid 5:te Momentet, att
hos Kongl. Maj:t skulle i underdänighet anhällas,
det mätte Kongl. Maj:t i Räder förständiga weder-
börande om en förbättrad och mera nödig Controll
i afseende pä uppbörden och levererandet af Aluu-
tionden, helst Ständet hade sig bekant den betvdligare
tillwerkningeu, serdeles i Westergöthland, as denna
artikel, som ej heller under de sednare ären saknat
god afsättning.
3:o. Bifölls, hwad Utskottet i 3:dje punkten
föreslagit, rörande hufwudtitlar och anslagssummor.
Den 27 Februarii. 615
likwäl med instämmande i den af Högloft. Rldder-
skapet och Adeln under den 22 sistledne beslutne för¬
ändring, att allt hivad ej mindre pä Allmänna Jn-
dragningsstaten, sedan först redan derpå anordnade
eller framdeles till bifallande anslag blifwit beförjde,
än pä de ätta första hufwudtitlarnc kan besparas,
mä till ett belopp af högst 100,000 R:dr ärligen
utgöra en 9:de hufwudtitel, ämnad för Jordbrukets,
Handelns och Näringarncs upphjelpande och under¬
häll, med det willor att deraf inga pensioner mä utbe¬
talas eller särskildta summor deraf till nägre före¬
mal begagnas, hwilka ej med Jordbruk, Handel och
Näringar gemenskap äga, och att hwad utöfwer
100,000 R:dr i besparingar ingär, anwäudes pä
det sätt Stats-Utskotter föreslagit; dock fogade Bor-
gare-Ständet för sin del härwid det uttryckliga för-
behäll, att innan denna Stat under d:de huswudtiteln
formeras, mätte framföre allt annat utgä de medel,
som fordras sä wal till den för Civile och Militaire
Embets- och Tjenstemän projecterade Lönetillökning,
som till den förbättrade hälsowärd, hwilken i anled¬
ning af Herr Profehoren Traswenfelts förslag kan
bringas till werkställighet. Ilt supra.
Lx xrotovollo
Utdrag af Protocollet, hältet uti Borgare-
Ständet wid Riksdagen i Stockholm den
24 Fcbruarii 1810.
S. D. Högloft. Lag-Utskottets Betänkande i
anledning af Kongl. Maj:ts Nädiga Contra-Pro¬
position, angäende afgärda Bys rätt att söka och
erhälla Skifte i Skog och Utmark, föredrogs och gilla¬
des. Ilt supra.
Lx xrotoooUo
n. Unerus.
616
Ten 27 Februarii.
Utdrag af Protokollet, hållet utUBorgare-
Standets Plenum tvid Riksdagen i Stock¬
holm den 24 Febrnarii 1810.
S. D. Till alla delar biföll Borgare-Stan-
dct Högloft. Stats-lltskottets Utlåtande öfwer före-
komne anmärkningar wid Bilagan till Statsregle-
ringcn Litt. H., innefattande Allmänna Urgiftsstaten.
I7t 8upra.
Lx probooollo
D.
Utdrag af Protokollet, hållet uti Borgare-
Standets Plenum tvid Riksdagen i Stock¬
holm den 24 Febrnarii 1810.
S. D. Hivad Högloft. Lag-Utskottet uti af-
gifivet Betänkande under den 17 sistledne anfört,
rörande dels den fräga, hurnivida adlade personers
Döttrar förlorat sin rätt att taga lika ars med Brö¬
der, dels den hemställan, att Bröder och Systrar mätte
efter Lands-Rätt ärstva lika, blef af Borgare-Stan-
dct gilladt. Ht 8upra.
protoeollo
D. UK/e>'n<s.
Utdrag af Protokollet, hållet uti Borgare-
Ständets Plenum »vid Riksdagen i Stock¬
holm den 24 Febrnarii 1810.
S. D. Gillades, hivad Högloft. Lag-Utskottet
uti Protokolls-Utdrag af den 15 dennes anfört, rö¬
rande yrkad skärpning i Lagens stadgande om ätver-
kan i Skog. I7t snpra.
Lx protooolio
Den 27 Februarii. 617
Utdrag af Protocollet, hållet uti Borgare-
Ståndets Plenum ivid Riksdagen i Stock¬
holm den 24 Februarii 1810.
S. D. Föredrogs och gillades Högloft. Lag-
Utskottets Betänkande i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Contra-Proposition, angående stadgande af nå¬
gon Lag i afseende pä tiden, inom hwilken häktade
personer böra ställas inför rätta. Ilt supra.
Lx xrotooollo
I.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Borgare¬
ståndets Plenum wid Riksdagen i Stock¬
holm den 24 Februarii 1810.
S. D. I likhet med hwad Högloft. Consti-
tutions-Utskottet uti Memorial af den 13 dennes
hemställt, beslöt Borgare-Standet, att de af Kongl.
Maj:t i Nådig Proposition framställde anmärkningar
wid Riksdags-Ordnlngen ina wid nästkommande
Riksdag till pröfning företagas. Ilt supra.
Ux protooollo
Utdrag af Protocollet, hållet uti Borgare-
Stäudets Plenum wid Riksdagen i Stock¬
holm den 24 Februarii 1810.
S. D. Sedan numera hos Borgare-Ständet
alla till Statsreglcringen hörande handlingar blif-
wit söredragne och afgjvrde, beslöt Borgare-Ständer
att med de ändringar och förbehäll, hwilka i utfär¬
dade särskildta Protocolls-Utdrag innefattas, i allt
öfrigt godkänna och bifalla, hwad Högloft. Stats¬
utskottet uti afgifwet Betänkande under den 17 No¬
618
Den 27 Februarii.
vember fistledne är rörande Statswerkets formaltning,
behof och reglerande föreslagit. Ht 8upra.
Lx xrotoeollo
I. I^a/e^rus.
Utdrag af Protokollet, hållet uti Borgare-
Standets Plenum wid Riksdagen i Stock¬
holm den 24 Fcbruarii 1810.
S. D. Föredrogs Högloft. Allmänna Be-
smars- och Oeconomie-Utstottets yttrande i anled¬
ning af Herr Borgmästaren Egges Memorial, hwar-
uti föreslås, att den under krigstider sequestrerad-,
fienden tillhörige egendom, äfmcnsom någon witz an¬
del af uppbringade skepp och waror, matte efter
försäljningen tillhandahällas de Smenske undersåtare,
som wid krigets utbrott något förlorat, samt att
Cormoij-Commihe..'^ret kunde upporagas befattningen
med sadane arén en, och fom Borgare-Standet här¬
till lemnade sitt bifall, alltfä skulle sädant de Respec-
tive Med-Ständen och -vederbörande Utftott wörd-
samt och mänligeu rillkännagifmas. Ht siMu.
Nx xrotoaoilo
Utdrag af Protokollet, hållet uti Borgare-
Standets Plenum wid Riksdagen i Stock¬
holm den 26 -Februarii 1810.
S. D. Till slutlig pröfning och afgörande
företogs Högloft. Stats-Utskottets Memorial af den
29 November sistledne ar i sammanhang med deh
sednare Utlåtande under den 11 dennes, angäende
förwaltningeu af Kungs- och Kungs-Ladugärdar
jemte öfrige Kronans Lägenheter; och beslöt Bor-
gare-Ständet att till hmad Utskottet härutinnan föreslå-
Den 27 Februarii. 619
Alt lenina sitt bifall, ined iagttagande af följande
omständigheter:
1:o. Af hwad Utskottet, rörande de till andra
clasten hänförde Kungsgärdar hemställt, gillade Bor-
gare-Ständet det första alternativet i Utskottets sednare
Betänkande, i följd hwaraf Arrendeinnehafwarne mä
begagna den äterstäende Contractsriden, med det ut¬
tryckligen bestämda »vilkor, att den Arrendesumma,
som wid Contractets ingående blifwit faststäld, er¬
lägges, reducerad till Spanuemäl, efter det årets
markegängspris, da Cvntractet slöts, och att Arrende-
innehaswaren sedermera ärligen betalar detta fixerade
Tunntal Spaunemäl efter gällande markegängspris.
2:o. Beträffande 3:dje Claffen af Kungsgär¬
dar, biföll Borgare-Ständct, hwad Utskottet i dest
först afgifne Uttrandc.föreslagit, med det tillägg rö¬
rande Höyentorp, som det sednare Utlätandet inne-
häller.
3: o. Godkände Borgare-Standet, i afseende
pä de ät wiste Landshöfdingar till löneförbättring
anslagne Kungsgärdar, det andra alternativet as
Utskottets första Betänkande, i grund hwaraf desta
Kungsgärdar ordentcligeu böra indelas pä Lands-
höfdingarnes löner, sedan särskild undersökning derom
föregått det slutliga afgörandet.
4:o. I frägau om auctioners anställande gillade
Borgare-Ständet det förslag, enligt hwilket de, sä-
som hittills skett, böra utsättas sä wäl i Kongl.
Kammar-Collegium, som ä Lands-Cancelliet i orterne.
Om desta beslut skulle de Respcctive Med-Stän-
dcn wördsamt och wänligen härigenom underrättas.
Dt supra.
Lx protoeollo
ck. D.
620 Den 28 Februari,.
Till följe af Kongl. Maj:ts genom öppet an¬
slag utfärdade Nådiga Kallelse och Befallning, begaf
sig nn Donde-Ständet, anfördt af Talmannen och at-
söljdt af undertecknad i Secreterarens ställe, till
Rikssalen.
In lltlem protokoll!
L. 8.
1810 den 28 Kebruarir.
Kl. 10 f. ,».
Sammanträdde Bonde-Ständet in pleno.
Efter förrättad Bön justerades Protocollct för
sen 24 i denna manad, hwarwid Secreteraren till-
kännagaf, att da den del af samma dags Protocoll,
som anginge Riksdagsmannen Landstens skriftligen
gjorda anmälan om nödwändigheten af andre an¬
stalters midtagande med tryckningen af Bondc-Stän-
dets Protocoll, komme af Secreteraren sjelf att för¬
fattas, men andre Embetsgöromäl honom derifrån
hittills hindrat, skulle berörde Protocoll särskildt
blifwa för Ständet justeradt.
Bengt Andersson frän Elfsborgs Län anmärkte
ivid justeringen af Ståndets Beslut uti den samma
dag förehafde och afgjorde staga, angående medels
Den 28 Februarii.
621
anslående till det här i Staden inrättade Institut
för blinda och döfstumma, att i händelse den till
samma Instituts widmagthällande föreslagne summa
icke skulle emot det uppgifne behofwet finnas sva¬
rande, borde den blistvande bristen ef pä nägot sätt
gravera Staten, och följaktligen Statens medel icke
i någon man dertill anwändas.
Härmed förenade sig Anders Sivensson frän
Elfsborgs Län; och skulle denna deras reservation
salunda i Protokollet anmärkas.
Upplästes följande frän Ridderskapet och Adeln
ankomne Protocolls-Ut drag:
Utdrag af Protocollet, hållet i Högloft.
Nidderskapets och Adelns Plenum den 24
Februarii 1810.
S. D. I anledning fa ival af ett frän det Wäl¬
lust. Borgare-Ständct ankommet och i dag uppläst
Protocolls-Utdrag af förleden gårdag, som afsarskildt
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln gjord motion,
beslöts: att Stats-Utskottet skulle anmodas uppgifwa
något förslag till bestridande af kostnaden för de re¬
sor inom Landet, hwilka Hans Kongl. Höghet Kron¬
prinsen kunde behaga anställa, till minnande af kän¬
nedom om Landets Occonomiska och Statistiska be¬
skaffenhet; hwilket beslut skulle de Nespective Med-
Ständen genom Utdrag af Protocollet tvänligen kom¬
municeras. Ilt supra.
Lx xiotooolio
A. 6. Mrbskohie.
622
Ten 28 Februarii.
Utdrag af Protocollet, ballet i Högloft.
Riddcrskapets och Adelns Plenum ven 24
Februar-ii 1810.
S. D. Återremitterades Stats-Utskottets den
21 dennes pä bordet lagde Memorial, rörande af¬
löning för Riksens Ständers Justitice-Ombudsman
och dest Cancellie, i anledning af följande inom
Riddcrskapet och Adeln gjorde anmärkningar:
1:o. Att Justitice^Ombudsmannen ä kostnaderne
till sine Cmbetsresor syntes böra uppgifwa räkning,
emedan det more att förmoda, att somlige ar en
mindre summa härtill ätginge, än den af Stats¬
utskottet föreslagna högsta, 1,000 Riksdaler Baneo-
Myttt.
2:o. af Att rescpcnningar äfwen syntes böra an-
slas för den Person af. hans Cancellie, af hwilken
han i afseende pä ärenders expedierande behöfde wara
åtföljd.
3:o. Att utsättas matte, huru stort antal hästar
borde hwardera under detza Embetsresor bestäs.
4:o. Att ett något betydligare ärligt arfwode
än 400 Riksdaler syntes böra ansläs Justitice-Om-
budsmannens Secreterare,enär till utöfningen af denna
tjenstebefattning, i afseende pä de stora föreinälen,
Lagens allmänna granskning och öfwersigten af
Rikets Hushällnings-författningar, en man af iner än
manliga kunskaper och skicklighet wore den enda
rätta att wälja, ej blott en som till dagligen före¬
fallande ware sig juridiska eller andra civila tjenste-
manna yrken wore öfwad, ej etter en, som för brist
pä medel till utkomst mäste dragas ifrän sina wid
tjensten förefallande angelägna göromäl. Ct supra.
B!x protovollo
Den 28 Februarii.
Utdrag as Protocollet, hållet i Höglofl. Nid-
derskapets och Adelns Plenum den 24
Februarii 1810.
S. D. Bifölls och godkändes, hwad Stats-Ut-
skottet, rörande "Militaire Staterne till SM",
utgörande Bil. Litt. F. till dest Betänkande öfwer
Statsregleringen, tillstyrkt och för öfrigt sig yttrat i
dest den 19 dennes pä bordet lagde Memorial, in¬
nefattande förklaringar öfwer wid berörde Bilaga i
Riks-Ständen gforde anmärkningar; hwarom genom
Utdrag af Protoeollet de Respective Med-Ständen
skulle wänligen underrättas. Ilt supra.
Lx protoeollo
^t.
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl.
Ridderskapets och Adelns Plenum den 24
Februarii 1810.
S. D. Gillade Höglofl. Ridderskapet och Adeln
till alla delar, hwad i Memorial af den 3 dennes,
som den 14 blef pä bordet lagdt, Stats-Utskottet
rörauoe Wadstena Krigsmanshus sig yttrat och till¬
styrkt; hwilket skulle de öfrige Respective Standen
»vänligen tillkännagifwas. Ut supra.
Rx xrokoeollo
U,. 6l.
Utdrag af Protocollet, hållet i Höglofl. Rid¬
derskapets och Adelns Plenum den 24
Februarii 1810.
S. D. Remitterades till Stats-Utskottet ett af
Herr Nordenstolpe, Anders, den 18 Januarii upp¬
läst och pä bordet lagdt Memorial, angående iu-
624 Den 28 Februarii.
dragning af kostnaderne till Klubbar och Tafflar.
Vt su^rn.
Kx protovollo
6. <8r?ve-'sto^s.
Utdrag af Pro to collet, hållet i Högloft. Rid-
derfkapets och Adelns Plenum den 26
Februarii 1810.
S. D. Föredrogs änyo och bifölls till alla
delar Bewillnings- saint Allmänna Be sivars- och
Oeconomie-Utskottets den 21 Februarii pä bordet
lagda Betänkande, angående Postinrättningen i Ri¬
ket; hwarom de öfrige Respective Ständen genom
Utdrag af Protokollet wänligen skulle underrättas.
Vt suprrr.
^x xiotooollo
^l. V.
Utdrag af Protokollet, hållet i Högloft. Rid-
derskapets och Zldelns Plenum den 26
Februarii 1810.
S. D. Gillades till alla delar Stats-Utfkot-
tcts i ett den 21 sistlidne pä bordet lagdt Memo¬
rial afgifne förklaring, i anledning af en hos Wäl-
lofl. Borgare-Ständet gjord anmärkning, det skulle
Utskottet i betz Betänkande om Kungs- och Kungs-
Ladugardarnes disposition icke hafina omnämnt
Kungsgården Ulfsbäck i Smålånd; hwarom de öfrige
Respective Stånden genom Utdrag af Protokollet
wänligen skulle meddelas underrättelse. Vt snpwa.
Rx xrotoeollo
Den 28 Februarii.
625
Utdrag af Protocollet, hältet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns Plenum den 26
Febrnarii 1810.
S. D. Föredrogs och bifölls till alla delar
Allmänna Veswärs- och Occonomie-Utskottcts den
27 Jannarii pä bordet lagda Betänkande, angående
en allmän och oinskränkt nederlags- och upplags-
srihet för alla Rikets Sjö- och stapelstäder, i likhet
nied hwad Staden Götheborg förut i Näder förundt
blifmit; och skulle de öfrige Respective Ständen ge¬
nom Utdrag af Protocollet härom wänligen under¬
rättas. IIt 8nprn.
Hx xrotoeollo
^4. 6^.
Utdrag af Protocollet, hållet i Högloft. Nid-
dcrskapets och Adelns Plenum den 26
Februarii 1810.
S. D. Återremitterades i anledning af gjorde
anmärkningar Betvillnings-Utskottets den 5 dennes
pä bordet lagda Betänkande, rörande fördelningen,
uppbörden och redogörelsen af Chartco-Sigillatce-afgif-
ten. Ht 8UP1-N.
Lx protooollo
A.
Utdrag as Protocollet, hållet i Högloft.
Ridderskapets och Adelns Plenum den 26
Februarii 1810.
S. D. Föredrogs ånyo Stats-Utskvttets den
21 Februarii pä bordet lagda ytterligare Utlåtande
i anledning af den hos det Hederwärda Bonde-
BondestLndets Prot. 1810. Del. VIII. 10
626 DkN 28 Frbruarii.
Ständet wäckta fräga, huruwida Humlegärden i
Stockholm mä as Kronan ätcrtagas, eller ock arren-
desunnnan utsättas till ett belopp, som swarar emot
afkastningen; och stulle de öfrige Nespective Stån¬
den genom Utdrag af Protokollet härom manligen
underrättas. Ht supra.
Hx protoeollo
Utdrag af Protocollet, hället i Högloft. Rid-
derskapets och Adelns Plenum den 26
Februarii 1810.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls Stats¬
utskottets den 22 sistlidne Februarii pä bordet lagda
Memorial, i anledning af ett af Riksdagsmannen
Auders Sandsten ingifwet förslag, det matte Ädel¬
fors Guldwerk med sörledit ars stut upphöra samt
de underliggande hemman och Pauliströms Jernbruk
pä öppen Auction till den mestbjudande försäljas;
as hwilket beslut de öfrige Respeetive Stäuden ge¬
nom Utdrag af Protocollet wänlig del skulle lemnäs.
I7t supra.
Lx xrotooollo
Utdrag af Protocollet, hället i Högloft. Rid-
derskapcts och Adelns Plenum den 26
Februarii 1810.
S. D. Pröfwades och bifölls, hwad Stats¬
utskottet genom dch den 21 Februarii pä bordet
lagda Memorial i anledning af Borgmästaren i
Westeräs G. F. Hellmans och Nädmannen derstä¬
des Pehr Lanthöns till Utskottet remitterade an¬
sökning tillstyrkt, det mä sökanderne frikännas frän
Den 28 Februarii.
627
den pä deni belöpande ersättning i följd af den i Stads-
Catzeuren Bodells Balance dem älagde ansvarighet,
för den del deraf, som bestode af Riksgälds-Contoi-
rets medel. I7t supra.
Dx xrotocrollo
/t.
Utdrag af Protocollet, hältet i Högloft. Rld-
derskapets och Adelns Plenum den 26 Fe¬
bruari! 1810.
S. D. Föredrogs a nyo och bifölls Allmänna
Beswärs- och Oecouomie-Utskottets den 14 Februarii
pä bordet lagda Utlåtande, i anledning af de emot
bcmälte Utstötts den 7 Augusti siftledit är afgifne
Betänkande, angäende Förordningen den 6 April
1709 om Lurendrägeri och Tullförsnillning, gjorde
anmärkningar; hwarom de öfrige Respcctive Schil¬
den genom Utdrag af Protocollet wänligen skulle
underrättas. Ilt supra.
R.x xrotoeollo
^4. 6.
Utdrag af Protocollet, hältet i Högloft. Nid-
derstapets och Adelns Plenum den 26
Februarii 1810.
S. D. Biföll Högloft. Nidderskapet och Adeln
Stats-Utskottets den 7 sistledne December pä bordet
lagda Utlätande, i anledning af Landshöfdingen
och Riddaren as Schenboms Memorial och anhällan
att fä komma i Åtnjutande af den werkliga Lands-
höfbingclöncn med ätföljande sörmäner; htvilket
genom Utdrag af Protocollet de öfrige Respcctive
Med-Ständen tvänligen stulle meddelas. Ilt supra.
Lx piotocoNo
^4.
628
Den 28 Februarii.
Utdrag af Protokollet, hältet i Högloft. Nid-
derskapcts och Adelns Plenum den 26
Februari! 1810.
S. D. Högloft. Ridderskapct och Adeln gil¬
lade till alla delar det förslag, Stats-tttskottet npp-
gifmit i ett den 23 ftftlcdne pä bordet lagdt Me¬
morial, i anledning af den ifrän Bondc-Stäiidet till
bemälte Utskott remitterade fräga om återlösande till
Kronan af sädana Kronogods, hemman och lägen¬
heter, som blifwit till privata bortiörpantade; och
skulle genom Utdrag af Protokollet de öfrige Ne-
spective Ständen härom tvänligcn underrättelse lem¬
näs. hit supra.
Dx ^rotooollo
Utdrag af Protccollet, hältet i Högloft. Nid-
derskapets och Adelns Plenum den 24 Fe¬
bruarii 1810.
S. D- Företogs till granskning Allmänna
Utgifts-Staten, utgörande Bilagan Litt. K. till
Stats-Utskottets Betänkande om Stats-regleringcn,
jemte Utskottets i Memorial, som den 14 dennes
pä bordet ladeö, afgifna förklaringar öfwer wid
sanima Bilaga gjorda anmärkningar; ochblefbwad
Utskottet i berörde Memorial sig utlätit och tillstyrkt,
af Högloft. Ridderskapet och Adeln till alla delar
godkändt och gilladt; skolandes härom genom Pro-
tocolls-Utdrag de öfrige Nespcctive Ständen wänlig
underrättelse meddelas. I7t supra.
8x xrotoeoUo
^1. <?-.
Deu 28 Februarii.
629
Till slutligt afgörande upptogs Allmänna Be¬
svärs- och Oeconomic-Utskottets den 26 i denna må¬
nad pa bordet lagda Betänkande, angående sängars
förande och bemakning, i saminanhang hmarmcd upp¬
lästes följande frän Wällost. Borgare-Standet an^
komne ProtoeollS-Utdrag:
Utdrag af Protoeollet, hållet uti Borgare-
Ätandets Plenum wid Riksdagen i stock¬
holm den 26 Februarii 1810.
S. D. ForetogS och bifölls Högloft. All¬
männa Beswärs- och Oecoilomie-Utstottets Betän¬
kande af den 22 dennes, angående sängars förande
och bemakning. I7t mrpra.
Hx xrotovollo
./. It), patrus.
Flere af Ätandets Ledamöter anmälte sig att
i detta ämne tala: och anförde i den ordning de
blismit antecknade:
Jon Jonsson fran Blekinge:
Jag har förut föreslagit att genom ett Stån¬
dets Allmänna Besmär hos Kongl. Maj:t i nndcr-
dänighct anhälla, att fangskjuts lika med Gästgif-
mareskjuts matte efter 12 sk. milen blifma betald.
Att fangskjutsen är mera tryckande, mera besmärlig,
än all annan skjuts, är en sanning, den ingen af
Ståndets Ledamöter lärer kunna bestrida. Hmem
är, som ej känner den tidspillan, den besmärliga
uppcchning, den noggranna uppmärksamhet och det
stränga answar, som åtfölja denna Allmogen alig¬
gande skyldighet? Billigheten fordrar, att någon
deremot swarande ersättning lemnäs, och wid detz
bestämmande, manne »agon mindre kan begäras, än
830 Den 28 Februari».
den jag uti mitt till Ståndet förut ingifne Memo-'
rial föreslagit?
Bengt Andersson fran Elfsborgs Län: Fäng-
föringsskyldigheten har hittills, åtminstone i min
landsort, endast älegat skatteallmogen, som ensam
sätt »vidkännas det dermed förenade beswär. Dä
det ä ena sidan icke lärer kunna nekas, att fängar
forslas, hörande till alla Ständ, lärer det ä den
andra icke kunna bestridas, att alla i samhället lika böra
deltaga i kostnaden till underhållandet af denna,
för den allmänna säkerheten nödiga anstalt. Jnga
privilegier ligga här i wägen, och frän dem lärer
således inge» befrielse frän ett allmänt deltagande i
detta onus kunna hämtas.
Anders Pettersson fran Skaraborgs Län: Jag
anser tillökning i skjutslega»» för sängars förande,
pä-sätt Jon Jonsson densamma föreslagit, wara sä
mycket mera billig, som i händelse denna tillökning
än skulle bliftva sälunda fastställd, densamma likwäl
ej finnes swarande emot allt det beswär, äfwentyr
och auswar, som »ned fängföringsskyldigheten nu är
förenadt.
Häkan Pehrsson frän Jönköpings Län : Äfwen
jag medgifwer tillökning i lega» för fängars förande,
men tror att denna tillökning ej bör sökas för »vid¬
sträckt eller utöfwer hwad Statens nog knappa till-
gängar kunna medgifwa. Om den Nädigst bifallne
tillökningen i Kronoskjntseu till 8 sk. »nilen äfwen
fick lämpas till fängfkjuts, torde Allmogen wara der¬
med sä mycket mera beläte»», som sistnämnde skjuts
i »ner än ett afseende är mindre beswärlig, än ha¬
stigt päkolnmande Kronoskjutsningar, tvid hwilka,
isynnerhet durchmarcher. Bondens hästar ofta illa
medsaras, oberäknadt den wäntningstid, stundom af
ett helt dygn, soin föregär sjelswa fkjutsninge».
Ar äter fängen »väl fängslad, och iakttages den
Den 28 Februarii. 631
Kronobetjeningen i Författningarne föreskrifne skyl¬
dighet, att medfölja, da gröfre miszgerningsmän, samt
sädana fängar som för utmärkt elakhet och »våldsamhet
gjort sig kände, skola föras, torde fjelfwa skjutsnin-
gen med någon uppmärksamhet sä mycket lättare
kunna werkställas, som den skjutsande efter egen
beqwämlighet sär sä längsamt honom godt synes
köra fängne, utan att derwid wara bunden af nå¬
gon föreskrift i anseende till tiden, inom hwilken
transporten bör wara fullbordad.
Anders Bengtsson frän Nerike: Jemte det jag
förenar mig med Häkan Pehrsson, sär jag för min
hemort göra det tillägg, att dä Krono-länsmannen
sjelf ofta är hindrad att fängen medfölja, bör Fjer-
dingsmannen i stället wara följaktig, och gemensamt
nied den skjutsande för sängens tillbörliga framskaf¬
fande answara, helst i annat fall, eller om den
skjutsande ensam skulle besörja transporten, han
derunder lätteligen kunde i samräd med fängen bi¬
draga till deh flykt, utan att om en sädan brotts¬
lighet sedermera kunna öfwerbewisas.
Jan Larsson Wiklund: Jag hemställer till
Ständet, om ej detta ärende, pä sätt Jon Ions¬
son fran Blekinge anfört, bör underställas Hans
Maj:t Konungen med en underdånig anhällan, att
en, efter det olika förhällandet i hwarje landsort,
lämplig reglering matte, sedan Häradsboerne blif-
>vit hörde, warda genom Konungens Befallnings-
hafwandes försorg skyndsamligen werkställd.
Bengt Niclasson frän Bohus Län: Ibland an¬
dre swärigheter och olägenheter, som ätfölja fäng-
föringöskyldigheten, är ej den af de minsta, att
fängar, dä de till den skjutsande sent pä aftonen an¬
komma, mäste öfwer natten och wintertiden, dä owä-
der inträffar, ofta flera dagar hos honom qwar-
blifwa; till arrestantens bewakning mäste dä wakt
632
Deli 28 Fehruani.
anskaffas, och närmaste grannar derom anlitas,
hwarwid kostnad är onndwikelig, icke att förtiga
den försummelse frän andre göromål, som deraf är
en nödwändig följd. Ä deha med flera olägenheter
bör wid fräga om ersättning göras ett billigt afse¬
ende, och för mi» de! instämmer jag således till alla
delar med hwad Ion Ionsson frän Blekinge derom
anfört, med det tillägg att Kronobetseningen och
Fjerdingsman»»:», men ej den skjutsande, bör för fan¬
gens ward answara.
Pehr Oxelberg frän Carlskoga: Dä Bonde-
Standet redan afsagt sig all bade reserv- och hällskjnts-
skyldighet, skulle det synas som samma afsägelse elf¬
wen bordt äga ruin hwad fängskjntscn beträffar.
Men om allmogen nödwändigt mäste wid fang-
stjntsen biträda, bör derföre minst betalas samma
skjutslega, som för annan Krono-skjuts, och answa-
ret för fangars wärd ej drabba allmogen, utan
Kroiiobetjcningcn, hwarö pligt det borde bliswa att
wid deras transporterande lemna den skjutsande nö¬
dig betäckning.
Anders Danielsson frän Elfsborgs Län: Uti
unn hemort äro wiha hemman anslagne till fäng-
föring, hwilka af hwarje Krono-Skatkchemman in-
oin Häradet, enligt träffad öfwerenskommelse, der¬
före ätnjnta 16 sk. och af hwart Frälsehemman hälf¬
ten eller 8 sk. Denna enskildta beskattning synes
mindre lämplig och rigtig, dä ändamälet med fäng-
föring, det allmännas lugn och säkerhet, affes. Lika
obestridligt det är, att hwarje hemmansägare bör
deltaga uti pakommande fängskjutser, lika owilkor-
ligt synes det wara, att kostnaderne derwid af Sta¬
ten godtgöras de skjutsskyldige, och pä sadan grund
hemställer jag, om ej sä wäl Frälse-, som Kronc-
Skatte- och Krono-heminan, böra hädanefter denna
skyldighet lika utgöra, samt underdänig ansökan
Den 28 Februani.
633
hos Konungen göras, att skjutslega» för fangföraren
ina af Statsmedlen utgå med 8 sk. för hmarje mil;
för öfrigt anser jag det hmarken mara nyttigt, nöd-
wändigt eller möjligt, att Kronobetjeningcu älägges
medfölja alla fångar utan undantag; ej nyttigt, eme¬
dan Bonden da mäste »tom den skjuts, som för fän¬
gen erfordras, äfmen anskaffa särskild skjuts för den
medföljande Kronvbetjenten; ej nöSmändigt, emedan
sädane, fångar, hmilkas förpastning ej befaller en
strängare bemakning eller utmisar, att de för gröfre,
det allmänna lugnet störande, brott äro angifne, utan
smärighet kunna, med iakttagande af nödige försig-
tighetssteg, bemakas af den skjutsande utan Krono-
betjeningciis biträde; ej möjligt, emedan Kronobetjeuin-
gen, öfmerhopad af andra tjenste» ätsöljande göroniäl,
icke riinlige» kan mara de sängar följaktig, som ej
sällan flere gänger i hmarje mecka ankomma och ät
olika häll skola föras; dock borde Kronobetjeningcn
>vara förbunden att meddela den skjutsande Hand¬
räckning ivid fängars förande, dä sädant af honom
äskas, och denne sednare deremot förfallen till laga
ansmar, om han utan sädan begärd handräckning
skjntsningcn merkställcr och fängen derunder sär till¬
fälle pä flykten sig begifma.
Anders Jansson Hyckert: Pä de ställen, der
fängskjutsen utgöres af mista dertill auslague hemman,
som emot ett sädant Åtagande erhällit befrielse frän
andra allmänna skyldigheter, synes den för Krono¬
skjuts stadgade betalning af 8 sk. milen äfmen mara
tillräckelig för de», som fängskjutsen bestrider, men
ater ä de orter, der sistnämnde skjuts utgöres efter
tour af hela Häradet, torde förhöjningen i Lega»
till 12 sk. milen, eller lika med Hall- och Neserv-
skjutsen, mara gansta billig, dä man betraktar alla
de smärigheter, som med fängföring äro förenade.
634 Den 28 Februarii.
och instämmer jag i öfrigt nied Anders Danielsson
uti hwad han rörande answaret yttrat och hemställt.
Jan Jansson frän Stockholms Län: Ingen
Landsort torde wara mera utsatt för de fängföringen
ätföljande olägenheter och beswär än Stockholms
Län, och isynnerhet det Härad och Skeppslag, för
hwilka jag talar. Det är kändt och skulle lätteli¬
gen kunna bewisas, att under sist framflutne ären
14 Kronoskattehemman i Danderyds Skeppslag och
Sollentuna Härad ärligen utgjort fängföringen nied
300 hästar, utan att dcrwid blifwa biträdd af de
mänga rundtomkring belägne Frälsehemman, hwilkas
skyldighet det dock borde wara, att lika med skatte-
allmcgen deruti deltaga. Jag förenar mig således
till alla delar med hwad Häkan Pehrsson och An¬
ders Danielsson i denna fräga anfört.
Jan Nilsson Hultin: Att, pä sätt ä flere orter
sker, wista hemman anslas till fangskjutsens utgö¬
rande, synes mindre lämpligt, enär ett allniänt onus
bör allmänt utgöras; sanningen häraf bewisas ge¬
nom förhällandet i min ort, hwarest reglering af
fängskjutsen för flere är sedan salunda är werkställd,
att wista hemmatt emot befrielse frän andra skyldig¬
heter till fängföring bliswit indeltc, hwarwid dock
den felaktighet ägt rum, att långt flere hemman, än
som för behofwet warit nödwändigt, dertill blifwit
anwände. Af deni behöfwes ej flere än de, som wid
allmänna landswägen, och der Krono-länsmannen
hafwer sitt hemwist, äro belägne; i anseende hwar-
till och dä wid en förnyad reglering sädane mihbruk
lätteligen kunna afhjelpas, anser jag en sädan re¬
glering wara högst nödwändig, och förenar mig
derföre med hwad Wiklund i detta afseende anfört.
Anders Aberg fran Westerbotten, Daniel An¬
dersson och Anders Pehrsson frän Upland, Magnus
Jonsson och Anders Joachimsson frän Östergöthland,
Den 28 Februarii. 63b ,
Jonas Hakansson fran Calmar Län, Jan Ersson
fran Upland, Iohannes Bergström och Bengt Erics¬
son fran Skaraborgs Län, Anders Sivensson frän
Elfsborgs Län, Bengt Pehrsson frän Halland, Jo¬
nas Larsson frän Orebro Län, Eric Mattsson frän
Westerås Län samt Eskil Mattsson och Magnus
Nilsson fran Carlstads Län förenade sig med hivad
Hakan Pehrsson och Anders Danielsson anfört.
Eric Pehrsson frän Örebro Län och Anders Sand¬
sten instämde med Pehr Oxelberg frän Carlskoga,
»ned tillägg af Sandsten, att intill desi den af ho¬
nom äsyftade regleringen hinner »verkställas, bör
för hans hemort med fängskjutsen förhallas pä sätt
hittills tillgått, emot det att tegan godtgöres lika
nied hivad nu betalas för Kronoskjuts; hivaremot
Jonas Andersson frän Wcster-Norrland, Anders Ahl¬
gvist frän Elfsborgs Län samt Erland Jonsson
frän Bohus Län och Petter Danielsson frän kal¬
mare Län »voro af lika mening med Ion Jonsson
frän Blekinge.
Sedan flere af Ständets Ledamöter härä begärt
proposition framställde Talmannen densamma sälunda :
Bifalles Allmänna Besivärs- och Oeconomie-
Utskottets Betänkande, med undcrdänig anhällan hos
Kongl. Maj:t, att pä de ställen, der fängskjutsen be-
strides efter tour inom Häradet, nödig reglering ma
»verkställas i likhet med förhällandet i de orter, der
ivisia hemman till fängföreri ärv anslagne, samt
att Författningen om tillökning i Kronoskjutsen till
8 sk. milen äfwen niä lämpas till fängskjutsen, och
emellertid noga hand hällas öfwer efterlesnaden af
1792 ars Författning, för den del, som stadgar, att
allmogen i händelse af fänges flykt bör behandlas
skonsamt, dä den ej annorlunda än säsom skjutsande
dermed har befattning? hivilken proposition med Ja
, 636 Den 28 Februarii.
bestvarades; hwarom behörigt Protocolls-Utdrag skulle
expedieras.
Anmältcs, att uti nägot uppdrag fran Hans
Maj:t Konungen till Stäudet atikonnnit Hof-Ca»tz-
lereu samt Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Ordcn
Herr Friherre Gustas af Wetterstedt.
Af 12 Ståndets Ledamöter emottagen, inträdde
Herr Baroii och Hof-Cantzleren samt aslemuade
tweuue Kongl. Majrts Nädiga Propositioner ai den
8 inneivarande mänad,. den ena angående stället,
hrvarest ailction mä förrättas pä fastighet a Landet,
som bliftvit i mät tagen, samt den andra angående
äk ke11 sk aps - sk illnader.
Talmannen anmodade Herr Baron och Hof-
Cantzleren, att för Kongl. Maj:t anmäla Ståndets
listiga och underdåniga wördnad, och skulle Ståndet
genast taga i öfwerivagande, hwad Kongl. Majit
genom berörde Propositioner behagat i Räder förestå;
hlvarester Herr Baron och Hof-Cantzleren afträdde,
ledsagad såsom tvid ankomsten.
Kongl. Majrts ofwannäinnde Nädiga Propo¬
sitioner blefmo derefter uppläste och »voro af föl¬
jande innehall:
Kongl. Mastts Nädiga Proposition till Ri¬
kets Ständer, angäcnde stället, hivarest
auction mä förrättas pä fastighet ä Lan¬
det, som för gäld blistvit i mät tagen;
Gifrven Stockholms Slott den 8 Febrn-
arii 1810.
Hos Kongl. Maj:t hafina Rikets Ständer an-
Den 28 Februarii.
637
hällit om en förändrad författning i frägan oin
»värdering af Fastighet pä Landet, som för Gäld
utmätes, samt om sättet och stället till förrättande
af anction ä sadan egendom, hivaröftver Kongl.
Maf:t i de tivenne förra omständigheterne sig sär¬
skildt utlätit, och derjemte meddelt Rikets Ständer
de orsaker, hivarföre Kongl. Maj:t ansett sig ej
kunna bifalla det stadgande om stället till anctions
förrättande. Rikets Ständer i underdånighet föresla¬
git, och »vill Kongl. Maj:t i dest ställe i Räder
föresiä Rikets Ständer, det stadgas mätte: att i
händelse Borgenär och Gäldenär ej knuna öswer-
enskomma om stället till den utmätta Fastighetens
försäljande, det mä ankomma pä Gäldenärcn, att
bestämma, om auctionen »'kall förrättas pä Lands-
Cantzliet eller ä Tingsstället i det Härad, der
egendomen är belägen; börande stället till anctions
förrättande, ehivad Borgenär och Gäldenär derom
vfwerenskomma eller det af Gäldenären ntfätteö,
»vid ntmätningen tillkännagiftvas förrättningsmän-
ncn, pä det kungörcjserne om auction »nä kunna
derefter rättas. De Protokoll, som i detta ämne
blistvit hällne i Stats-Nädet och Högsta Domstolen
bifogas. Och förblifwer Kongl. Majrt samtclige
Rikets Ständer nied all Kongl. Näd och ynnest
wälbetvägen.
0 L I..
.1. O. lui-älchvll.
638 Den 28 Februarii.
Utdrag af Protokollet öfwer Justitisö-ärcnder,
ballet uti Kongl. Maj:ts Högsta Dom¬
stol Torsdagen den 16 Januarii 1810.
Närwarande:
JustitiW-Räderne I^uAerlisiiri.
Grefwe O/llenboi-A.
von Ltroicirvl».
Grefwe HuiuUton.
^iböliuZ.
lliiljsvulcrll.
koppius.
Liom.
Äterstäldes Riksens Ständers underdåniga ffrif-
wclse den 28 sistlidne December, hwilkcn uti Hög¬
sta Domstolen den 10 i denna manad blifwit före-
dragen och till närmare påseende af Högsta Dom¬
stolens Ledamöter deni emellan circulerat, angående
Riksens Ständers hemställan:
1:o Akt wid »värdering a Egeridon», som för
Gäld utmätes, i allmänhet matte iagttagas, hwad
genom Kongl. Brefwet den 17 Junii 1789 för
Härjedalens Jnnewanare särstilt finnes stadgadt, att
nemligen Krono- eller Bergs-Fogde, eller den, sorn
under deras answar utmätningen »verkställer, bör wid
samma tillfälle upprätta fullständig bestrifning
öfwer Fastigheten och med biträde af twenne ojäs-
wige Nämndemän den samma »värdera, hwarwid
Ägaren skulle »vara obetagit, att ej allenast andre
gode män till förrättningens öfwcrwarande sjelf till¬
kalla, utan ock, om sä ästundas, att pä egen bekost¬
nad söka Domarens Embetsatgärd, hwilket i sädant
fall genast hos Utmätningsinännen innan deras af¬
resa, samt sist »'noin en mänad derefter hos Donia-
Den 28 Fedrnarii.
633
ren, tillkännagifwes, kommandes annars, att likmä¬
tigt 10 h i 1798 ars Förordning tvid en »värde-
ring bero.
Det undantag frän hivad Författningarne i all¬
mänhet stadga, Kongl. Maj:t genom Desi Högst¬
berörde Nådiga Bref för Härjedalens Jnnewänare
medgifwit, att nemligen wärdering a Fast Egendom,
som skall i mät ga samt ä Auction försäljas, mä af
2:ne närmast i orten boende Nämndemän fa wcrk-
ställas, grundar sig ival i synnerhet pä det särskilta
förhållande med denne ort, att den i yttersta gränsen
af Jemtlands Domsaga är belägen, sä att kostna¬
den till Skjuts och Dagtraktamente för Härads¬
höfding!: och Nämnd skulle ofta stiga högre än det,
htvarom twistats, ivärdt more; men dä i mer och
mindre mohn samma menliga följder för Gäldenär
ä andra orter kunna äga rnm, i anseende till den
större kostnad, som alltid Domarens tillkallande »vid
sadan »värdering mcdförer, än om densamma, pä
sätt Riksens Ständer föreslagit, af,Utmätningsman¬
nen företages, och hivarken uppehäll eller osäkerhet för
Borgenär i stn rätt härigenom kan uppkomma,
enär Gäldenären, om han med den första »värderin¬
gen »vöre misinöjd, bör sadant genast hos Utmat-
ningsniäiinen tillkännagifiva och inom en mänad om
ny »värdering hos Domaren sig anmäla, samt Borge¬
närs betalning i alli fall mindre beror pä wärde¬
ring än det belopp, hivartill den utmätta Egendomen
wid Auctionen kan uppstiga, sä fann Högsta Dom¬
stolen för sin del icke betänkligt att ä hivad Riksens
Ständer i denna del föreslagit tillstyrka bifall.
2:o Att i händelse Borgenär och Gäldenär ej
knnna öswcrcnskomnia om stället till den pantför-
fkrifnaEgendomens försäljande, Auctionen »nätte »verk¬
ställas ä det ställe inom Häradet eller Tingslaget,
som Gäldenär sjelf föreslär, eller ock a Lands-Can-
640
De» 28 Februari,.
celliet, cm sädantaf honom ästundas, h»vilketi bägge
sallen boede Förrättningsmänncn »vid pantförfkrifnin-
gen uttryckligen tillkännagisivas.
Hwad i oetta ämne genom Kongl. Brestvet den 22
Februari, 1770 och Kongl. Resolutionen den 21 Juni',
1793 § 7 finnes stadgadt, att nemligen Anctioncn a
utmätt fast Egendom a Landet bör ä Lands-Cancelliet
förrättas, enär »vederbörande, h»vilka försäljningen
angar, icke ärv derom öfiverens, att den »vid Härads-
Lingct företages, synes i Högsta Domstolens tanka
säkrast befordra den förmän, Borgenär och Gäldenär
i dehe fall haftva gemensam, att Egendomen till
högsta möjliga pris försäljes. Den enes och andres
rätt äro lika gällande och böra bewaras för mist-
bruk, hwilka likwäl lätteligen kunde äga rum, om
Gäldenär, hwars cnskilta förman det ofta kunde
»vara, att förswära den i »nät tagne Egendomens
försäljning, ägde att efter egit »välbehag Anctions-
stället utsätta och derigenom till äfrventyrs bereda
hinder och uppehåll i Auctionens »verkställande.
Högsta Domstolen tillstyrkts allt derföre, att För-
fattningarnc i detta ämne matte oförändrade »varda
bibehällne.
3:o Att det hittills »vanliga försäljnings-sättet
af upp- och afflag »natte affkaffaö och endast upp¬
slag -nyttjas; dock att med de Egendomar, som
Banken och andre publique Werk för intecknade
fordringar lata försälja, mä ester förra Författningar
förhallas.
I denna fräga om Fastigheters försäljnings-sätt
ansag Högsta Domstolen det icke alldeles wara ut-
redt, i hwad män det nu brukeliga genoin upp- och
afflag eller det Riksens Ständer föreslagit »nä »vara
nyttigast för Gäldenär och Borgenär. Hitintills
gällande Författningar grunda sig pä den förmodan,
att genom upp- och afflag Egendomen skulle gä
De» 28 Februarii.
641
till högsta möjeliga pris. Erfarenheten torde wisa,
att detta ändamål i allmänhet wunnits, änskönt nä-
gon gang tilläfwentyrs ett annat förhastande i an¬
seende till särskilta omständigheter inträffat. Da lik-
wäl Riksens Ständer önskat den nu föreslagna
förändringen och någre hufwndsaklige skäl dere¬
mot icke uppsta, skulle Högsta Domstolen ej tweka
att i underdånighet tillstyrka bifall deraf, sä framt
ej Riksens Ständer derjemte förklarat, att förra
Författningar i denne del borde tjena till efterrät¬
telse i anseende till de Egendomar, hwilka äro pant¬
satte i Banken och andre publique Castor. Uti en
fräga af den beskaffenhet som denna synes Högsta
Domstolen, att skiljaktige grunder för Lagstiftningen
hwarken kunna ester böra äga ruin, och att hwad som
är onyttigt i ett fast mäste wara det i alla andra af
lika beskaffenhet; och deremot om mot Bankens eller
andre publique Castors säkerhet det wore stridande
att antaga hwad Riksens Ständer i öfrigt föresla¬
git, bör icke eller samma Författning såsom lika
ledande till andre fordrings-ägares förfång antagas.
Pä detze grunder fann Högsta Domstolen sig ej
kunna tillstyrka bifall af Riksens Ständers hemställan,
sadan den nu gjord blifwit.
lu Lätzrn xrotzoeolli
Utdrag af Protokollet, hållet öfwer Justitice-
ärender uppä Stockholms Slott den 8
F-ebruarii 1810.
inför
Hans Kongl. Majit,
derwid Hans Kongl. Höghet Kronprinsen war till¬
städes.
BondestLndets Prot. 1810. Del. VIII. 41
642
Den 28 Februarii.
Närwarande:
Hans Excellence Utrikes Sats-Ministern
Herr Friherre vorr DnAoströw.
Stats-Näderne Friherre Rosoudlaä.
Friherre von slaten.
Friherre chUlerUstlr.
Justitice-Räderne Grefwe OMendorA.
koppius.
Justitice-Cantzleren Grefwe V^Äolltluoistsr.
Hof-Cantzleren Friherre ak ^ettersteät.
Anuiältes i underdånighet till afgörande Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifwelse, rörande wär-
dering och försäljning af fast egendom pä Landet,
fom för gäld utmätes, hwilkeu med Kongl. MajrtS
Nådiga tillätelse till närmare påseende circulerat
ibland Stats-Rädets Ledamöter.
Af Högsta Domstolens asgifne och i Stats-
Radets Protocoll för den 1 i denne manad upptagne
yttrande tillstyrkte Stats-Radets samtelige Ledamö¬
ter bifall, sä widt det anginge wärdering ä egendo¬
mar samt sättet art ä utmätnings-auction genom
fä kalladt upp- och afslag försälja fastigheter ; hwar-
emot Stats-Rädets Ledamöter wörö af olika tankar
i frägan om stället, hwarest försäljningen af en i mät
tagen fast egendom ä Landet borde ske.
JustitiiV-Cantzleren Grefwe Wachtmeister till¬
styrkte i nnderdänighet för fin del bifall af Högsta
Domstolens yttrande.
Justiiiss-Rädet Poppius ansäg sig sä mycket
heldre böra instämma uti Högsta Domstolens ytt¬
rande, som Justitiss-Nädet trodde, att fler ial diga hin¬
der genom skeende inwändningar mot försäljningen
skulle möta wid wcrkställigheten af Rikets Ständers
Den 28 Februarii.
643
Project, utan att Justitiee-Rädet insäg pä hwad sätt
de länipeligast skulle kunna förekommas.
Justlkisö-Nädet Grefwe Gyllenborg äberopade
sig Högsta Domstolens underdåniga hemställan, uti
hwilken Grefwen och Justitiso-Rädet deltagit, med
den tilläggning: att dä det genom erfarenheten more
ädagalagdt, att inwändningar af hvarjehanda beskaf¬
fenhet, merendels af Gäldenärernc wäckte för att
hindra egendomens försäljning, förekomma wid ut-
mätnings-auctioner, hwilka endast kunna af Konun¬
gens Befallningshafwandc pröfwas, Greswen och
Tustitiso-Nädet för sin del i underdänighet trodde,
att i fall slike auctioner blefwo werkstälde pä annat
ställe än ä Lands-Cantzlierne, en tredskande Gälde¬
när skulle finna utwäg, att genom inwändningar
bereda sig ytterligare anställd och uppehålla en Bor¬
genär uti sin ostridiga rätt.
Stats-Nadcts öfrige Ledamöter, nemligen Hof-
Eantzleren Friherre af Wetterstedt, Statö-Raderne
Friherrarne Adlerbeth, vori Platen och Rosenblad
samt Hans Excellence Herr Friherre von Eng ström,
wvro ater af den tankan, att den i mat tagne Egen¬
domens försäljande tilt högsta pris ival, pä sätt
Högsta Domstolen sig Utlåtit, befordrade Gäldcnärs
och Borgenärs gemensamma fördel, men att i all¬
mänhet en Borgenärs interesse för en högre försälj¬
ningssumma upphörde, när den uppgätt till hwad
han hade att kordra, samt att de händelser äfwen
inträffade, dä en Borgenär asyftade ej allenast alt
erhälla betalning för sin fordran, utan ock att för en
ringa summa åtkomma Gäldenärens Egendom. Det
wvre derföre Gäldenären, som i synnerhet skulle
söka besorda Egendomens högre försäljning, och af
sadan grund borde äfwen, pä sätt Rikets Ständer i
underdänighet föreslagit, walet af Le medel, som an-
sägos bidraga till detta ändamäl, det enda Borgenären
644
Den 28 Februarii.
med rättwisa kunde söka, äsiven tillkomma Gälde-
nären. Den tidsutdrägt, som befarades häraf kunna
uppkomma, trodde Stats-Nädcts nämnde Ledamöter
ej kunna äga runi, dä efter Rikets Ständers förslag
det skulle åligga Gäldenären, att tvid sjelfiva utmät¬
ningen, dä fräga om försäljningen först wäcktes, upp¬
giftva stället till Auction, och om något hinder skulle
befaras af intväudningar, som tvid sjelsiva Auctionen
gjordes och ej kunde pröftvas, när Auctionen icke för¬
rättades pa Lands-Cantzlict, fä ägde deremot den
anmärkning rum, att sädanc Auctioner förrättades
efter laga kraft tvundne Utslag och således cj more
mänga intväudningar underkastade, samt när lös egen¬
dom toges i mät, den alltid försäldes i orten, och i
Städernc bäde lös och fast Egendom försäldes ä
Auctions-Kammaren i Staden, osta aflägset belägen
frän Lands-Cantzlict, samt att dä Borgenärens rätt
att utan uppehäll fä sin fordran betald »vöre lika, om
fast eller lös Stads- eller Lands-Egendom dertill
mäste antväudas, någon grund icke syntes gistven,
htvarföre da Gäldenärens sista och redbaraste tillhö¬
righet, hans fasta Egendom pä Landet, mäste för skuld
tillgripas, Borgenärens rätt till skyndsam betalning
skulle wara närmare tvärdal), än i de förra, och Gäl-
denärcn deremot betagen de uttvägar, han i annat
sall kunde äga för att skydda sin Egendom ifrän
försäljning till underpris. Pa dcste grunder och dä
möjligheten af mischruk, htvarigenom ett litet uppehäll
skulle kunna Borgenären tillskyndas för utbekomman¬
det af si» fordran, htvarföre han i den oftast inteck-
nade Egendomen hade säkerhet, icke borde gisrva
Lagstiftaren anledning, att för en Borgenär bereda
tillfälle, att genom walet as ett aflägset Auetivns-
ställe för underpris ätkomma sin Gäldenärs Egendom,
ansägo Stats-Nädcts bemälte Ledamöter i underdånig¬
het lika med Rikets Ständer walet af stället till
Den 28 Februari,.
645
Auctionens förrättande, dä förening emellan Borgenär
och Gäldenär ej kunde träffas, böra tillkomma denne
sednare, och Författningarne, enligt hwilka det förut
ankommit pa Borgenären, att läta försälja Egen¬
domen pä Lands-Cantzliet, följaktligen ändras. Men
dä i händelse denna rättighet skulle utsträckas sä widt
Rikets Ständer föreslagit, fä att Gäldenären finge ut¬
sätta hwad ställe inom Häradet eller Tingslaget, han
helst ästundade, det ä andra sidan skulle kunna leda
till det mifibruk, att dä skulden wore sä stor, att öf-
wcrskott icke kunde crhällas, Gäldenären för att hin¬
dra försäljningen eller skada Borgenären walde ett
sä aflägse! eller obcqwämt ställe, att köpare swärligen
kunde sig der inställa, tillstyrkte Stats-Nädets Le¬
damöter i underdänighet, att den af Rikets Stän¬
der föreslagne Lag matte pä det sätt rättas, att i
händelse Borgenär och Gäldenär ej knndc öfwcrcns-
konima om stället till den i mät tagne fastighetens
försäljande, det mätte ankomma pä Gäldenär att
bestämma, om Auction skulle förrättas ä Lands-Cantz-
Iiet eller ä Tingsstället i det Härad eller Tingslag
Egendomen wore belägen; och borde stället till Auc-
tions förrättande, chwad Borgenär och Gäldenär
derom öfwcrenskomma eller det af Gäldenären ut¬
sattes, »vid utmätningen tillkännagifwas Förrättnings-
männen, pä det Kungörelscrne om Auction mätte
kunna derefter rättaS.
Kongl. Maj:t täcktes i Räder bifalla Högsta
Domstolens underdäniga hemställan, sä widt den af
Stats-Nädet enhälligt wore understödd, men i an¬
seende till den del deraf, hwarom olika tankar
hos Stats-Nädets Ledamöter uppkommit, täcktes
Kongl. Maj:t i Räder gilla, hwad de fleste Lcda-
möterne i underdänighet yttrat; i likhet hwarmcd
Contra-Proposition skulle Rikets Ständer meddelas.
In Läenr prokoLvlli
646
Den 28 Februarii.
Kongl. Majrts Nädiga Proposition till Ri¬
kets Ständer, cingäende Agtenskapsskil-
nader; Gifwen Stockholms Slott den 8
Februarii 1810.
Sedan Kongl. Majrt särskildt Sig i Räder
yttrat öfwer den underdäniga hemställan om en för-
ändrad Lag i fräga om ägtenskaps-skilnader, Rikets
Ständer hos Kongl. Majrt i underdänighet gjort,
samt uppgifwit de skäl, hwarföre Kongl. Majrt ansett
sig ej kunna i alla delar antaga det förslag, Rikets
Ständer i detta ämne afgiftvit, will Kongl. Majrt
till Rikets Ständers öfwerläggning framställa, det
följande mätte såsom Lag antagas: att utom de i
13 Cap. Giftcrmals-Balken upptagne händelser Do¬
maren mä aga att, pä ena Makans påstående, döma
till skilnad i ägtcnskapet: 1:o när den andra Ma¬
kan blifwit dömd pa lifstid till. fängelse eller lands-
flygt; 2:o när den blifwit »vid Domstol förwunnen
hafwa stämplat eller anställt »verkligt försåt emot den
andra Makans lif; samt 3:o om den rakat falla uti
»verkelig galenskap, som, enligt säkra bewis, oafbrutit
fortfarit i fulla tre är, och, enligt behörig Läkares
intyg, nägon förhoppning ej är om den »vansinniges
återställande till helsan; dock att i det första fallet
ffilnad ej mä tillätas, i händelse den andra Makan
i mer eller mindre män bewisligen warit wällande till
eller delaktig uti den dömdes brott, samt att dä skil¬
nad sökes för den andra makans »vansinnighet. Do¬
maren äligger, att, sedan den »vansinniges närmaste
slägtinge,»-, eller, dä de ej finnas, förre förmyndare
eller giftoman blifwit hörde, noga undersöka Makar¬
nes förra sammanlefnad och, sä »vidt ske kan, utleta,
huruwida anledningen till galenskapen »vöre gifwen
eller pä skyndad af den andras förhällande, i hwilket
fall skilnad ej mä äga rum; och kommer, i anse-
Den 28 Februarii.
647
ende till Giftorätt, Morgongåfva, annat giftes in¬
gående och barnens wärdandc, i första fallet, dä
skilnad bewiljas derföre, att den andra Makan
blistvit dömd till landsflygt eller lifstids fängelse,
att gälla hwad Lagen i 13 Cap. I, 2 och 3
Gifterinals-Balkcn stadgar för den, som genom hor
förorsakat skilnad; men dä någon stämplat eller lagt
»verkligt försåt för sin Makas lif, äge den
oskyldiga Makan den rätt till egendomen, 4 och 5
§§ i 13 Cap. Giftermäls-Balken utstaka; träder
den oskyldiga i annat Gifte, »jute barnen den egen¬
dom, som den, enligt 5 §, bör i sädant fall frän
sig lemna, hwaremot, när galenskap gistvik anled¬
ning till fkilnadssökandet, hwardera Makan »nä
»vid sin lagliga rätt bibchällas, börande tillika den
Maka, som af sadan orsak skilnad sökt och »vunnit,
ej derföre anses befriad fran sin pligt, att efter till¬
gäng och behof sä »väl om den »vansinniga Makans
framtida förnödenheter, som ock om barnen, draga
försorg. Och mä, när skilnad sökes för brott, den
ej bcwiljas, om de ttvenne Makarne efter den brotts¬
liges bestraffning ä iwo sammanflyttat och haft
samlag.
Utom ofwannämnde händelser, da frågor om äg-
tcnskaps-fkilnad böra af Domaren upptagas och af-
göras, mä ock skilnad sökas, dä andra anledningar
sig dertill förete, såsom när den andra Makan blis-
tvit, genom Laga kraft »vunnen Dom, till lifwets
eller ärans förlust skyldig känd, men genom Kongl.
Näd sätt förskoning frän dödsstraffet eller äran äter-
skänkt; när den blistvit dömd för det uti 10 Cap.
2 § Misigernings-Balkcn nämnde brott, eller till spö
eller ris eller bestämd tids fängelsestraff, eller bc-
trädes med slöseri, dryckenskap, wäldsamt sinnelag
och dylikt, samt när en sadan stridighet i lynne och
tänkesätt hos begge Makarne sig yppar, som under
848 Den 28 Februarii.
beständiga tillfällen till utbrott slutelige» öfwergär
till afsky och hat. I deste fall ma underdåniga an¬
sökningar om Kongl. Majus Nådiga tillåtelse till
skilnaden till Kongl. Majus Justitice-Nevifions Ex¬
pedition ingifwas, hwarwid i de händelser, dä skil¬
naden sokes för brott och undergängen bestraffning,
bör bifogas Utslaget, hmarigenom den andra Ma¬
kan blifwit dömd, med pätecknadt berms om dest
laga kraft samt straffets undergäende, samt i de öfri¬
ge händelserne behörige berms efter omständigheterne
företes om undergängne sädane warningsgrader, sorn
13 Cap. 1 ^ Giftermäls-Balken, 19 Cap. 4 H Ärf-
da-Balken, Kongl. Förordningen d. 17 April 1733
samt Kyrkolagen anwifa; och will Kongl. Maj:t,
när sä nödigt pröfrvas, öfwer ansökningen infor¬
dra »vederbörande Prestmans eller Dom-Capitels
underdäniga utlätande, samt efter Högsta Domstolens
hörande sitt beslut i Stats-Nädet fatta. De Ma¬
kar, som pä oswar, anförde skäl warda af Doma¬
ren eller Kongl. Majrt i ägtenskapet fkiljde, mä ej
träda i annat gifte, förr än efter den tid och i den
ordning 12 Cap. 2Z Giftermäls-Balken samt 3:dje
punetcn af Kongl. Förklaringen den 23 Martil 1807
föreskrifwa. Kommande allt hwad om ägtenskaps-
skilnader i allmänhet blifwit stadgadt, äswcn att läm¬
pas till sädane ägtenskap, som med häfdad Fäste-
gwinna äro begynte, men ej genom wigsel fullbor¬
dade. De hos Högsta Domstolen samt i Stats-
Nädet uti detta ämne hällne Protocoll bifogas, och
förbliswcr Kongl. Maj:t samtelige Rikets Ständer
med all Kongl, näd och ynnest wälbewägen.
3. O. BuräffUl.
Den 28 Februarii.
649
Utdrag af Protokollet, hältet öfwer Justitice-
ärender i Kongl. Majus Högsta Domstol
den 16 Januari! -1810.
Närwarande:
Justitiss-Raderne lUnAerlioiiri.
Grefwe O/ilenUorA.
von Ltroiriroll.
Grefwe Uniuilton.
Mds1iu8.
Uiljsvnloll.
Uoppius.
Liom.
Efter det Högsta Domstolens Ledamöter, som
den 8 i denne manad öfiverwarit föredragningen
af Rikets Ständers underdåniga proposition, angä-
ende ägtenstapsstilnader, till närmare päseende deras
haft del, aterstäldeö densamma nu, hwarefter och se¬
dan Justitiw-Nadet Liljevalch, som ej öfwerwarit
föredragningen af ofwanöerörde underdäniza propo¬
sition, uppstigit, Högsta Domstolen efter öfwcrlägg-
ning förenade sig uti detta underdäniga yttrande:
Till de skäl för ägtcnskapsskilnader genom Do¬
marens åtgärd, som Lagen redan antagit och god¬
känt, hafwa genom underdånig proposition Rikets
Ständer föreslagit att ännu tillägga följande, nem¬
ligen.
I:o. När den andra makan blifwit dömd pä
lifstid till fängelse eller landsflygt. 2:o. Fullt
uppsät till tidelag. 3:o. När genom Laga kraft
wunnen Dom endera Makan blifwit till lifwet eller
ärans förlust stylvig känd, änskönt genom Kongl.
Majrts Nåd dödsstraffet kunde wara eftergifwit eller
äran återskänkt. 4:o. Inför Domstolen bewist stämp-
650
Den 28 Febriiarii.
ling eller anstäldt werkeligt försåt för den andras lif.
stro. Werkclig galenskap, som enligt säkre de¬
mis oafbrutit fortfarit, i fulla tre ar, och ester be¬
hörig Läkares intvg icke lemnar förhoppning oin
den mansinniges återställande.
Da inbördes agtning och gemensamt biträde
utgöra wilkoren och föremälet för lyckliga Agtcnskap,
och dä den husliga sammanlefnadens ordning har
en sä mägtkg och omedelbar inflytelse pä Samhällets,
sä torde alltsä de fleste af desse orsaker kunna utan
nägon widlystig bemisning antagas säsom rättmätige
och gällande för upplösningen af en förbindelse, till
hmars fortsättande endera Makan antingen förwer-
kat sin rätt genom brott eller finnes oskicklig genom
fin sinnesställning.
Wid förenämnde till si» grund således antag-
lige skilnadsskäl torde likwäl en och annan modifi¬
kation finnas oumgängeligen nödwändig att iakttaga
mid utfärdandet af den Lag, som kunde blifma resul¬
tatet af Ständernes nnderdäniga proposition. Sä-
lebcs synes, som wid första puncten det undantag
borde winna uppmärksamhet, att om den andra Ma¬
kan i mer eller mindre män bewisligen warit wal-
lande till eller delaktig uti den dömdes brott, skilna¬
den dä icke mä tillätas. Det sörhäller sig olyckligt-
wis, efter erfarenhetens witsord, sä, att det hat, som
en gang funnit rum emellan Makar, är gränslöst och
outsläckligt: och dä man hos den ena Makan sett
passion och affry sträckas derhän, att den stämplat
emot den andras lif, sä mäste man säsom en ännu
större trolighet antaga, att den under hoppet om en
säker ägtenskapsskrlnad kunde finna wida mindre be¬
tänkligt att förleda den andra till brott och såle¬
des med dess ofärd förbinda fin egen fördel.
Widare och dä 3:dfe puncten antager såsom
en absolut stilnadsorsak hwarjc utfärdad och laga
Den 28 Februarii.
651
kraft wimne» Dom, hwarigenom de» ena Makan är
ansedd skyldig till dödsstraff eller ärans förlust, ehuru
genom Kongl. Majrts Nåd straffet blefwe estergifwit,
torde denna föreskrift wid en närmare granskning finnas
medföra widsträcktare följder än som möjligen kun¬
nat äsyftas. Brott gifwas, hwaruppä i anseende
till deras följder för ögonblicket eller i anseende till
förbrytarens ställning wiya Lagar utsatt dödsstraffet,
utan att någon »vanära dermed är förknippad. Sä-
dane äro t. ex. mängfaldige af de tzerningar, som
Krigs-Lagarne omtala, och som till deras art be¬
stämmas blott af yttre och tillfällige omständigheter.
Rymning eller det obetydligaste subordinativnsbrott
belägges wid stna tillfällen med dödsstraff. Erfa¬
renheten wifar jcmwäl, att i anseende till witza brott,
för hwilka Lagen owilkorligen söreskrifwer ärans
förlust, sadane omständigheter inträffat, att den brotts¬
lige blifwit genom Konungens Nåd äterstäld till
äran saint äter inträdt i det förhastande i anseende
till Samhället, hwaruti han sig befann, innan han
undergick ransakning och Dom. Högsta Domstolen
anser derföre owilkorligen nödwändigt i närwarande
sräga, att brottcks egenskap, för hwilket dödsstraffet
eller ärans förlust blifwit ädömdt, borde klart bestäm¬
mas, såsom antingen en grof eller neslig förbrytelse,
bwilkcn underdct allmänna begreppet afmisgerning icke
ändrar fin natur afförbrytarens ställning eller afdenall-
lnänna opinionen, och i sädant, men ej i annat fall,
wore i Högsta Domstolens tanka adömdt dödsstraff
eller ärans förlust gällande orsaker till skilnad. Men
dä det blefwe sivärt, om ej alldeles omöjligt, att
genom ett allmänt stadgande kunna sä klart och tyd¬
ligt bestämma egcnskaperne af de brott, hwilka sa¬
lunda komma att utgöra absoluta orsaker till skil¬
nad i ägtenskap, att Domaren deras ägde säkre och
till alla förekommande särskilta händelser lämpeligc
652 Den 28 Februarii.
föreskrifter för dess åtgärd, tillstyrkte Högsta Dom¬
stolen i underdånighet, att, enär någon som ar gift
blifwer genom laga kraft »vunnen Dom skyldig till
lifwets eller ärans förlust, ifrän htvilket straff han
likwäl igenom Konungens Näd njuter förskoning,
det mä bero af Kongl. Maj:t att, efter derom skedd
underdånig ansökning i den ordning här nedanföre
närmare omförmäles,i Näder pröftva, huruwida ef¬
ter förekommande omständigheter skilnad i ägtenska-
pet bör fä äga rum eller icke.
Andra puncten, som utsätter uppsåt till tide¬
lag, önskade Högsta Domstolen kunde uteslutas.
Att i Lagar, som nu mera utfärdas, upplistva
eller underhalla begreppet om en last, som lyck¬
ligtvis för Let mesta förswunnit ur mennisko-
tankan och ur senare tiders RättegängS-handlingar,
finner Högsta Domstolen stridande emot wara da¬
gars förbättrade tänkesätt och emot det hopp, man
bör göra sig oni tillkouimandcs. Den warsam-
het, hwarmed, efter redan widtagne Författningar,
detta brott af Domare och Executorer bör handte¬
ras, ger styrka ät denna önskan. Dessutom och da,
efter hwad Högsta Domstolen här ofwansöre i un¬
derdånighet föreslagit, pä Kongl. Maj:ts Nädiga
förordnande finge ankomma, huru forhällas borde
med ägtenskaps-skilnad i allmänhet i de fall, da den
ena makan blifwit dömd till dödsstraff, men der¬
ifrån njutit förskoning, sä skulle äfwen deraf blifwa
en följd, att Domaren icke eller ägde att upp¬
taga och pröfwa yppad fraga om sädan skilnad i an¬
ledning af werkligt fullbordadt tidelag, hwarföre
den brottslige ansetts enligt Lagarne skyldig till döds¬
straff, men derifrän blifwit benädad. Fastmindre bör
således dylik pröfnings-rätt tillkomma Domaren i
de fall, dä fräga är blott om uppsåt till nyssnämn¬
de brott.
Den 28 Februarii.
653
Deremot och pä det den oskyldige Makan ej
mä sakna utwäg, att tvinna skilnad uti ett ur detta
skäl förhateligt ägtenskäp, jemtväl i det fall, att den
andra Makan skulle blifwa möjeligen förwunnen och
dömd för uppsåt till tidelag; heniställer i underdå¬
nighet Högsta Domstolen för sin del, att denna uti
oftvannämnde 2:dra puncten upptagne händelse mä
anses innefattad bland dem, uti hwilka diöpeuserätt
är Konungen tillerkänd, dock att uti stadgandet
härom sjelfwa brottet ej blefwe namngifwit, utan La¬
gens rum, nemligen 10 Cap. 2 H MihgerningSbal-
ken, blott äberopadt.
Det ömtåligaste och mest granlaga af de före¬
slagna skälen synes wara den ena Makans iräkade
wansinnighet. Dä denna vä dubbelt sätt skulle bli
olycklig, genom förlusten af sitt förnuft och förlusten af
den närmare omwärdnad, som af den andra Malani en
sadan händelse bör wäntas, anser Högsta Domstolen
såsom ett oundwikeligt tillägg, att tvid slite tillfällen
Domaren, sedan den »vansinniges närmaste slägtingar
eller, dä de ej finnas,förre Förmyndare eller Gifto¬
man blifwit hörde, bör pä det sorgfälligaste undersöka
Makarnes förra sammanlefnad och, sä »vidt ske kan,
utleta, huruwida anledningen till galenskapen möjeli¬
gen kunde wara gifwcn eller päskyndad af den an¬
dras förhållande, som under mängfaldiga former kan
haswa dertill bidragit, i hwilket fall den ästundade
skilnaden wiherligcn bör afsläs. I afseende pä följ-
derne af ägtenstäps-skilnad för deri brottslige, som
dertill gifwit anledning, hafwa Rikets Ständer före¬
slagit samma förhållande i de tre första puncterne,
som Lagen i 13 Capitlct 1, 2, 3 ZZ Giftermäls-
Balkcn rörande Gisto-rätt, Morgongäfwa, annat
giftes ingäende och barnens uppfostran stadgat i hors¬
brott. Detta underdäniga förslag synes wara bil¬
ligt och tillämpligt, hwad första puncten angär, men
654
Den 28 Februarii.
om hwad Högsta Domstolen i underdånighet redan
yttrat, angående andra och tredje puncterne, skulle
winna bifall, sä att skilnad i ägtenskap uti de der
nämnde händelser komme att bero pä Kongl. Majrts
Nädiga pröfning, sä anser Högsta Domstolen deraf
blifwa en följd, att »agot särskildt stadgande angäende
hwardcra Makans rättighet i boet m. m. lika
sä litet är af nöden i dehe, fom uti de öfrige hän¬
delser, uti hwilka rättighet till dispeuse är enligt
Rikets Ständers underdåniga förslag Kongl. Majrr
förbehällen.
För den äter, sorn stämplat eller lagt werke-
ligt försåt för sin Makas lif, borde efter deri Un-
Lerdäniga propositionen följden blifwa deri, som 5 §
i l3 Cap. af samma Balk föreskrifwer. Rikets
Ständer hafwa satt den, som stämplar mot sin
Makas lif, i samma predicament med den, som öf-
wergifwer eller förlöper den andra; men som den
äberopade 5 § endast utsätter, hwem den förlupna
Makans gods tillfaller, och huru med dispositions¬
rätten deraf skall sörhallas, dä den 4:de deremot stadgar,
hwad och huru mycket han förwerkat, sä synes här-
wid icke allenast böra iagttagas, att den 4 § äfwcn
mä äberopas, utan ock att som efter 5 As lydelse,
när den oskyldige ingar nytt gifte, barnen dä äga
nyttja den förlupnes enskilta fasta gods, inedal!
han borta är, hwilket till närwarande fall ej är
lämpeligt; sä torde härwid en sädan modifieation
böra äga rum, att da någon stämplat eller lagt
werkeligt försåt för sin Makas lif, bör den oskyl¬
dige äga den rätt till egendomen, som 4 och 5
HK l3 Cap. Giftermäls-Balken utstaka. Men
träder den i nytt gifte, njute barnen den egendom,
som den oskyldige ester 5 H bör i sadant fall frän
sig lemna.
Den 28 Febrliarii. 65b
Ägtenskaps-skilnader äro i sin natur ett ondt,
svin Lagen likwäl niäsie tilläta, säsom botemedel för
ett wärre, men ingen wis Lag, äfwen som ingen
upplyst Nations efterdöme, uppmanar dertill genom
twingande föreskrifter eller underlättar dem genom
erbudne biträden. Da beslutet att söka ägtenfkaps-
skilnad är ett as de wigtigaste steg, som i en men-
nistas lifstid kunna förekomma: dä detta beslut
icke allenast förutsätter, att Makars fordna kärlek till
hwarannan skall wara utslocknad, utan hopp att nå¬
gonsin kunna äterlifwas mera, utan äfwen kan bero
pä mängsaldiga husliga omständigheter och stägtförhal-
landen, sorn Lagstiftarens öga i förhand icke kan genom¬
tränga: dä understundom sjelfwa brottets motiver
och beskaffenhet, fäsom antingen föranledt af mindre
fördömlig» orsaker eller beroende till des större eller
mindre wanära pä opinionen och utgängen, kan fordra
en längre öfwerläggning för den oskyldiga Makan, att
önska eller ej önska skilnad: och dä en fortfarande eller
äterwäckt kärlek möjligen kan försona sig nied brottslin¬
gen utan att derföre försona sig med brottet; sä tillstyr¬
ker Högsta Domstolen i underdänighet, att sä wida
twenne Makar efter den brottsfliges bestraffning icke
änyo sammanflyttat och haft samlag, nägra andra fata¬
lier för skilnads-sökandet icke böra föreskriswas än de,
som bero pä den oskyldiges fria wilja, som, i hän¬
delse den bestämdt äsiundar skilnaden, icke lärer dröja
med sin ansökning, och i motsatt fall bör sinna räd-
rum för sin lofliga twehugsenhet och en möjelig
förlätelse. Högsta Domstolen tillstyrker äfwen i un¬
derdänighet, att Rättegängssättet för de skilnads-an-
sökningar, som as förenämnde skäl skulle komma att
bero pä Domstolarne, matte förblifwa i alla fall
oförändradt, sädant som Lagen söreskrifwer för de
skilnader, den redan tillätit. Att öka Kongl. Maj:ts
Befallningshafwandes redan mängsaldiga omsorger
656
Den 28 Februarii.
nied desse enskildte arcnder pä sätt, den underdäniga
propositionen förestår, synes Hogsta Domstolen ej
lämpeligt och sä mycket mindre behöfligt, sorn den
oskyldiga Makan sällan kan mara okunnig om den
andras brott och bestraffning; och att uppdraga ät
Presterskapet det slags Ombubsmanskap, hwarigenom
äkteiiskaps-skilnader skulle underlättas, lärer finnas
föga öfmerensstämmande med ett Ständs Embets-
besattning, som har att maka ösmer sederne och pre¬
dika försoning. Presterskapets omsorg mäste mäl
deremot mara, att efter omständigheterne söka stifta
den förening, propositionen omtalar, och enär den för¬
felar, synes, som Presterskapets omsorg mid ett slikt
ärende rättast borde upphöra.
Utom hmad Riksens Ständer i förenämnde mätto
föreslagit, hafma de äsmcn upptagit andra skäl, hmar-
söre skilnad i ägtenskap genom Konuilgeus Nädiga
dispense kunde sökas. Bland desse taknas tydeligen
uttryckt den stridighet i lynne och tänkesätt, hmilken
under beständiga tillfällen till utbrott sluteligen öf-
mergar till afsky och hat, svin, efter hmad erfarenhe¬
ten misar, djnpare än all annan olycka förbittrar hmarje
minut af tivenne Makars sammanlefnad, och genom
inga böter eller marningsgrader läter sig rättas.
Som detta skäl till skilnad utan allt tmifwel är ett
af de kraftigaste och mest ömmande, bade L afseende
pä de olyckliga Makarnes egen belägenhet och
deras barns uppfostran, sä hemställer Högsta Dom¬
stolen i underdänighet, om Let samma icke uttrycke-
ligen borde tilläggas. För öfrigt och som, efter
hmad redan i underdänighet är uämndt, Prester¬
skapet icke synes bora deltaga i befordrandet af äg-
lenskaps upplösande, torde ansökningar om Konun¬
gens Nädiga dispense i slika fall, likasom Näde-
ansökningar i alla öfriga ärender, böra i manlig ord¬
ning inlemnas till Konungen och mara bifogade med
bemis om undergängne lagliga Marnings-grader, pä
Den 28 Februarii. 657
sätt propositionen innehätler, eller, i händelse skilna¬
den sökes för nesligt kroppsstraff, med behörigt Ut¬
slag och pätecknadt bernis om desi laga kraft och straf¬
fets undergående; hvarefter Konungen i fall sa nö¬
digt pröfwas, lärer täckas infordra wedcrbörande
Prestmans eller Dom-Capitels underdäniga utlätande
i saken, tillika med öfrige för ändamalet nödiga upp¬
lysningar.
Sluteligcn och dä hwad angar tiden för nytt Gif¬
termåls ingående för de Makar, som pä nu anförde skäl
warda af Konung eller Domare åtskiljde, anled¬
ningar ej förete sig till annan inskränkning deri, än
sorn wid andra dylika fall i följe af 12 Cap. 2 H
Giftermäls-Balken och Kongl. Förordningen deri
23 Martil' 1807 bör iagttagaö; tillstyrker Högsta
Domstolen i underdänighct, att samma stadgande äf-
wen wid nu ifrägawarande tillfällen mä tjena till
efterrättelse, till tvinnande af -lödig likhet uti Lag-
skipningen uti desie med hwarannan gemenskap ägan¬
de ärender.
In Läeni protoeolli
Utdrag af Protocollet, hället öfwer Justiiiso-
ärender uppå Stockholms Slott den 8 Fe¬
bruari! 1810
inför Hans Kongl. Maj:t,
derwid Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen war
tillstädes.
Närwarande:
Hans Exccllence Utrikes-Stats-Ministern Herr
Friherre von DnAeströrn,
BondestLndets Prot. 1810. Del. VIII. 42
6S8
Den 28 Februarii.
Stats-Raderne: Friherre UoseiMuä,
Friherre v. kluten,
Friherre ^.älerketli,
Justitice-Näderne: Grefwe O^llendorA,
koppius,
Justitice-Caucelleren Grefwe ^Vuelrtnieister,
Hof-Caueelleren Friherre ak ^Vettersteät.
Anmältes i underdånighet till afgörande Rikets
Ständers underdåniga strifwelse, angående utwidgande
af den i allmänna Lagen stadgade rättighet för
gifte perfoner att söka ägteu skapsskilnad, hwilkeu nied
Kongl. Majrts Ikadiga tillåtelse till närmare på¬
seendes circulerat ibland Stats-Nadets Ledamöter;
derwid Stats-Rädets samtelige Ledamöter instäm¬
de uti Högsta Domstolens afgifne och i Stats-Ra-
dets Protocoll för den Irsta i denne manad intagne
yttrande: och täcktes Kongl. Majrt till alla delar
bifalla bwad Högsta Domstolen i detta ämne i un¬
derdånighet tillstyrkt, med befallning att Contrapro-
posttion i likhet dermed skulle för Rikets Stän¬
der framställas.
In Läern xrotoeolli
Och beslöt StänLet, att detza Kongl. Majrts
Nådiga Propositioner till Lag-Utskottet skulle re¬
mitteras.
Upplästes följande af Riksdagsmannen Johan
Ericsson fran Upland ingifne Memorial:
Den 28 Februarii.
659
Wördsamt Memorial!
Länge har allmänheten fästat förhoppningsfulla
blickar pä utgången af de äreuder, hwilka under
närwarande Riksmöte warit föremal för Riksens
Högloft. Ständers öfwcrläggningar: Bonde-Ständet,
som hyser »välmenande tänkesätt i allt som rörer
ett älskadt Fäderneslands sanna intereste, har under
sitt bemödande att till »verklighet realisera deha
tänkesätt ofta med tillfredsställelse sätt erfara, huru¬
som sa wäl dest Konung svin Respective Med-Stän-
der med nåd och »välbehag gillat och antagit tvista
af Ståndet wäckte motioner till befrämjande af all¬
mänt och enskildt »val, men äftven desta tillfredsstäl¬
lande känslor hafwa någon gäng blifwit delade af
sorgliga och bekymmerfulla.
I en tid dä Statens belägenhet fordrar upp¬
offring af monopolier, Privilegier och prerogativer,
dä wära hemmawarande Medbröder -vänta att af ost se
rättiärdigadt det förtroende, de ät ost uppdragit, skulle
Bonde-Ständet fela emot samma förtroende, om icke
äftven det försökte att i sin man wara nyttigt och
ådagalägga de warma känslor, sou» alltid liftvat det¬
samma, dä Fäderneslandet päkallat dem; det är i
sammanhang härmed son» Bonde-Ständet wäckt frä-
ga oin ftera indragningar till Staten, och deribland
jemwäl af Biskops-Lönerne; grunder»»? härföre och
sattet, huru sädana indragningar borde ske, är förut
upvgifwet, nu äterstär blott frägan om »verkställig¬
heten. Det Högwördiga Preste-Ständet, hwars en¬
skifta intereste härwid kan komina i fräga, känner för
wäl den tillgifwenhet och det förtroende, som Bonde-
Ständet för detsamma äger, och mähända alltid stall
äga, för att kunna hysa den förmoda»», att Bonde-
Ständet skulle »vilja betaga Högwördiga Preste-
Ständet nägon enda af sädana dest rättigheter, som
660
Den 28 Februarii.
menniskokärlek, billighet och rättmisa kunna göra
heliga; men Bonde-Ständet hyser den tillförsigt för
Högwördiga Preste-Ständct, att detta Ständ skall
genom gerningar och exempel söka stadga och bibe-
bälla sine Landsmäns förtroende, det mill säga att
Preste-Standet sjclst skall utöfma den försakelse af
fordiska fördelar, den gifmildhet, den fördragsamhet
och det söragt för förgängliga skatter, som Prester-
skapet sä högtidligt bjuder ost att utöfma, och en
»verkställighet af sädana dygder lärer salla ordets
tjenare sä mycket lättare, som deras Rike icke är af
denna mcrlden.
Jag önskar blott, att nägon billig jemkning i
Biskoparnes ofantligt stora löner mä äga rum; och
om Bonde-Ständet icke allt för mycket mihräknat sig
pä Högmördiga Presterskapets sä ofta predikade sjelf¬
försakelse, mägar Bonde-Ständet förmoda, att Pre-
sterskapet nu, dä det har ett sä lysande tillfälle att
misa dest tro med gerningarne, ock oförtöfwadt gär
Bonde-Ständets önskningar härutinnan till mötes.
Jag känner alltför wäl, att en del Kyrkoherdar och
snart sagdt alla Comministrar samt Adjuncter hafma
ganska ringa löningsmilkor, och det more derföre
allt för illa att milja minska en för deni nog knapp
utkomst, nien herrar Biskoparne hafma deremot sä
mycket mera. En billig jemkning more derföre
vnsklig; och som undertecknad uppä min i Högloft.
Stats-Utskottet den 17 i denna manad gjorde an¬
hållan om högbcmälte Utskotts snara handläggning
till besmarande »af de i detta ämne dit komne re-
miher sätt den underrättelse, att nägon remist frän
3:ne af de Nespective Riks-Sländen till Högloft.
Utskottet ännu icke skall ankommit, alitsa och pä det
denna wigtiga fräga icke mä höljas med glömstans
slöja, eller jag såsom Ledamot af Högloft. Stats-
Utskottet af mine medbröder beskiillas för försnm-
Den 23 Februarii.
661
lighet uti htvad pä ling kan an komma, nödgas jag
hos »värt Nespective Ständ detta förhällandct öd¬
mjukeligen anmäla, med kika ödmjuk anhällan, det
mätte »vördsamma pälninnelscr till de Nespective
Med-Ständcn afgä, hwilka ännu icke lemnat någon
ätgärd till ifrägalvarande ändainäls besrämjand» till
skyndsamt slut, innan Riksmötet upphör, i hivilkeu
afsigt detta Memorial torde till de Nespective Med-
Ständen sä ätfölja den härom asgäende Expedi¬
tionen.
Stockholm den 20 Februarii 1810.
ckotiuil 1^1-1688011
frän Upland.
Sedan flere Ledamöter häruti instämt, beslöts
uppä gjord proposition, att detta Memorial skulle
till Högloft. Stats-Utskottet remitteras, med »vänlig
erindran att ifrägalvarande ämne till skyndsam hand¬
läggning företaga.
Till slutligt afgörande företogs Riksens Ständers
Stats- samt Allmänna Bestvärs- och Oeconomie-Ut-
skotts den 26 i denne mänad upplästa och pä bordet
lagda Utlätaude, i anledning as Åtskilliga anmärkningar
»vid sistnämnde Utskotts den 24 Oktober sistledit är
asgifue Betänkande, angående Lots- och Väk-inrätt-
ningen, hwarjemte nu upplästes följande frän Wällofl.
Borgare-Ständet i detta ämne meddelade Protocolls-
Utdrag:
Utdrag af Protokollet, hältet uti Borgare-
Ständets Plenum »vid Riksdagen i Stock¬
holm den 24 Februarii 1810.
S. D. Bifölls Högloft. Stats- samt All¬
662
Den 28 Februarii.
manna Beswärs- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande
af den 13 i denna manad öfwer den till deras
gemensamma behandling remitterade fraga om Lots-
och Bäkinrättningen. Ut supra.
Ux protoeollo
D. Ua/erirks.
Och blef uppå derom af Talmannen framställd
proposition Utskottets yttrande af Ständet till alla
delar bifallet.
Till slutlig handläggning förekom Allmänna
Beswärs- och Oeconomie-Utskottets den 26 i denna
manad förehafbe och pä bordet lagde Betänkande, i
anledning af Adoocat-Fifcalen Falkmans till Bor-
gare-Stä»det ingifne Menlorial, rörande föreslagen
sä kallad Jnqwarterings- och Service-afgisk till er¬
sättning för de städer, der Troupper äro förlagde,
och upplästes i sammanhang härmed ett sä lydande
frän Borgare-Ständct ankommet Protocolls-Utdrag:
Utdrag af Protokollet, hållet uti Borgare-
Ständets Plenum wid Riksdagen i Stock¬
holm den 26 Februarii 1810.
S. D. Gillades hwad Högloft. Allmänna
Beswärs- ach Oeconomie-Utskottet uti Protocolls-
Utdrag af den 22 i denna manad anfört och hem¬
ställt, i anledning af Herr Advocat-Fiscalen Falk¬
mans Memorial, rörande en föreslagen Jnqwarte¬
rings- och Sermce-afgift, till ersättning för Jn-
wänarne i de Städer, hwarest Militaire Troupper
äro förlagde. Ut supra.
Rx protocollo
D. Uassrrus.
Den 28 Februarii. 663
Ständet sann, uppå derom af Talmannen gjord
proposition, sig böra sa mycket heldre bifalla hwad
Utskottet härom anfört och hemställt, som da niedlen
till de föreslagne Caserne-Byggnadcrne skola utgå
af den till Förswarswerket anslagne Fond, pä Kongl.
Maj:ts Eget höga godtfinnande ankommer, att sa
mäl om denna angelägenhet, som hwao i öfrigt till
Förswarswerkets upprätthällande erfordras, ester Deh
Eget höga behag förordna, sä snart det faststäldte
högsta Numeraire-beloppct af berörde Fond ej
öfwerskridcs.
Talmannen tillkännagas, hurusom tvid Talmän-
ncns förliden gårdag ä Riddarhuset hafde samman¬
träde bliftvit öflverenskommet, att Electorerne till
»väljande af Riksens Ständers Justitice-Ombudsman
och detz Suppleant i morgon f. m. i hwarje Ständ
skulle till det i Regerings-Formcn bestämda antal ut¬
ses, hwilka Elcctorer sedermera kl. 5 e. m. samma dag
ä Secreta Utskottets rum kommo att sammanträda till
sjelfwa walets förrättande. Talmannen ämnade allisa
tilli morgon f. m. kl. 10 i detta afseende anslä Plenum,
och wille emedlertid Ständet härom nu underrätta.
Widare anmälte Talmannen, att dä en as Stän-
dets Ledamöter i Högloft. Banco-Utskottet, Häkan
Pehrsson frän Jönköpings Län, ester erhället till-
ständ ämnade till hemorten afresa, wore nödigt, att
nägon annan af Ständets Ledamöter utsägs att un¬
der hans sränwaro Utskottets öfwerläggningar öfwer-
wara, hwadan Electorerne anmodades att till detta
wals förrättande kl. ^5 i eftermiddag sammanträda.
664
Den 28 Februarii.
Föredrogs och upplästes ett sä lydande
Utdrag af Protocollet, hållet hos Riksens
Höglofl. Ständers Banco-Utskott de» 25
Februarii 1810.
S. D. Ester erhallen remih ifrän de Respcctive
Ständen af Kongl. Majits Nädiga Proposition
till Riksens Ständer, om angelägenheten att till
Tackserns-Bergslagernes understöd och upprätthäl¬
lande en Summa af 200 L 250,000 R:dr mätte
anfläs, för att säsom län eniot lindrige Ränte- och
betalningswilkor kunna af Kongl. Majit till för¬
berörde ändamäl anwändas, har Banco-Utskottet un¬
der den 18 December nästlidne är, nied afseende ä de
uti Kongl. Majrts Nädiga Proposition framstälde skäl
och considerationcr, ej kunnat undgä att till de Ne-
spective Ständens upplysta ompröfning och godt¬
finnande »vördsammeligen hemställa: hnruwida och i
htvad män Tackjerns-Bcrgslagerne niäge as den
summa fä blifwa understödde, som enligt Banco-Ut-
stottets förut yttrade förmodan kan besparas af de
2,245,903 N:dr, hwilka, jemlikt Höglofl. Stats¬
utskottets allmänna Financeplan, Banken till Stats-
Werkets oumgängeliga behof än widare borde för¬
skjuta; men i händelse, emot Banco-Utskottets för¬
modan, nägon biträdestillgäng för berörde Bergs¬
lager i denna wäg sig icke skulle förete, hnruwida dä
för detta ändamäl en tillökning uti Bankens, ytter¬
ligare biträde till Statö-Werket af 200,000 R:dr
kunde fä äga ruin?
Banco-Utffottets sörberörde hemställan har jem¬
likt ankomne Utdrag af Protocollcn hos Höglofl.
Nidderskapet och Adeln under den 14 dennes, hos
Högwördiga Preste-Ständet under den 9 och hos
Wällofl. Borgare-Ständet den 5 sistlidne Iannarii
blifwit bifallen. Hederwärda Bonde-Ständet deremot,
Den 28 Februarii. 665
har enligt Utdrag as dest Protokoll under den 9 ststlidue
Januarii, beslutit: det skulle Banco-Utskottets Be¬
tänkande i anledning as Kongl. Maj:ts Nädiga
Proposition oni understöd för Tackjerns-Bergslager-
ne till Utskottet äterforwisas, ined den allmänna
anmärkning, att dä den af Banco-Utskottet föreslagne
Länesumma af 200,000 N:dr wore för behoswet
alldeles otillräckelig, densamma borde ökas till det af
Kongl. Maf:t i Näder föreslagne högsta belopp af
250,000 N:dr, samt att Banco-Utskottet i anledning
af denna erindran skulle förnyadt Utlåtande afgifwa.
Banco-Utskottet bör härwid ej lemna obemält,
att Utskottets wördsamma hemställan i denna delen
war grundad pä Kongl. Majrts Nädiga framställ¬
ning, ej mindre af Tackjerns-Bcrgslagernes swära
belägenhet, än beloppet af den summa, som till de¬
ras understöd erfordrades. Genom bifall till hwad
Banco-Utskottet hemställt, sker twiswelsutan ett ytter¬
ligare undantag ifrän de för Banco-Förwaltnin-
gen i allmänhet faststäldte grunder; men om Banco-
Utskottet, med afseende ä ett allmänt högst trängande
behof, funnit sig icke böra afstyrka oen enda hjelp,
som nu befunnits möjlig, har det derjemte warit, och
är det Banco-Utskottets Åliggande, att under
wcrkets närwarande ställning icke gifwa anledning
till nägon större biträdessumma ifrän Banken, än
den Kongl. Maj:t i Näder ansett kunna emot behof-
wet blifwa i del närmaste swarande.
Är och dag som förr skrifwet stär.
Efter befallning
M. Äe/sirrArrt-5.
Ständet gillade hwad Högloft. Banco-Utskottet
sälunda yttrat, och som den summa, hwilkcn till
understöd för Tackjerns-Bergslagen kommer att an-
wändas, följaktligen blifwit bestämd till ett belopp
66b Den 28 Februarii.
af 200,000 R:dr, sä ansäg Ständet något hinder
numera icke möta för »verkställigheten af Riksens
Ständers härutinnan tagne Beslut.
Till granskning och afgörande företogs Ståts-
Utskottets i anledning af gjorde anmärkningar ytter¬
ligare afgisne Betänkande, angående Hofstallängarne
samt deras framtida disposition och hushållning,
hwilket Betänkande, nu uppläst, war af följande
innehall:
Wördsamt Memorial.
Uti det af Stats-Utskottet under den 21
sistledne November till Riksens Högloft. Ständer af-
gifne, saint uti Högwördige Preste-Ständet och det
Hederwärda Bonde-Standet till alla delar bifallne
Betänkande, angående Hofstallängarne samt deras
framtida disposition och hushällning, haftva anmärk¬
ningar blifwit gjorde sä wäl hos Högloft. Nidder-
ffapet och Adeln, som uti det Wällofl. Borgare-
Ständet, deröftver Stats-Utskottet nu fär desi Utlä-
tande afgiflva.
Uti Wällofl. Borgare-Ständet har blifwit an¬
märkt, att Stats-Utskottet icke uti sitt Betänkande upp-
gifwit, när Arrendearen ä Ridö Äng i Söderman¬
land tilländalöpa.
Utskottet fär härwid upplysa, att enligt Kongl.
Breftvet af den 26 Junii 1804 innehafwes denna
Äng under Arrende af Hans Epcellence Herr
General-Gouverneuren m. m. Grefwe Ruuth,
räknadt pa lika läng tid med Arrendet af Räfs-
Den 28 Februarii. 667
näs Kungsgård, som ined midfasta» 1870 gär till
ända.
Rörande Eldgarns Äng i Swartsjö Län, svin
uti Utskottets Betänkande omförinäles innehafwas
utaf Stäthällare-Enibetet öfwer Drottningholms och
Swartsjö Län, har blifwit anmärkt, att da detta
Embete torde komina att indragas, bör Ängen åter¬
falla under Kronan och utarrenderas efter samma
grunder, som öfrige Kungsängar.
Eldgarns Äng har icke annorlunda disponerats
af Stäthällare-Enibetet, än att den genom dest för¬
sorg blifwit utarrenderad, och innehafwes, enligt Con-
tract af den 14 April 1788, af nu mera afledne
Directeuren och Riddaren Gjertz' Arfwingar pä 100
ärs Arrendetid emot 23 Parmar Hö ärligen, som
erläggas med 17 N:dr Parmen till Drottningholms
Slotts-Casta, hwilken ater till Kongl. Hof-Stallct
levererar 10 Parmar Hö in natura.
Wid Utskottets förslag, att Ängarne borde för¬
delas i wista Lotter, har blifwit anmärkt, att wid
en sädan fördelning borde graderingen förrättas ge¬
nom Landtmätare, hwilket utan nägon synnerlig kost¬
nad för Kronan skulle kunna wcrkställas, dä Än¬
garne förut redan äro mätte, och nägon ny afmät¬
ning säledes icke behöfwes.
Utskottet anser för sin del en sädan förrätt¬
ning blifwa bade kostsam och jemwäl öfwerflödig,
sedan Ängarne redan före detta äro ordentligen af-
mätte och pä Charta lagde, och hwarföre Utskottet
alitia icke kan en sädan ätgärd tillstyrka.
Stats-Utskottet har föreslagit, att Arrendet för
Kungs-ängarne bör ställas pä Hö, men att Arren-
datorerne böra till Kronan erlägga betalning för
Höet efter Länets ärliga markegängspris, samt att,
hwad Hof-Stallets Höbehof angär, detsamma bör ge¬
nom Kongl. Kammar-Collegii försorg uppä ärlig för
668 Den 28 Februarii.
Kongl. Hof-Stallcts räkning (inställande Entrepre-
nadc-Auction upphandlas.
Häre,not hafwa ätskillige Ledamöter hos Högloft.
Ridderskapct och Adeli, anmärkt, att sä mycket Hö,
loin för Kongl. Hvf-Stallets behof erfordras, bör
ifrän de närmast belägne Ängar, som hafwa beqwäm
Sjö-transport, in natura levereras, och resten as
Arrcndehöet betalas efter Markegång, eller ock att
Arrendatorerne matte erhälla rättighet, att antingen
leverera allt Höet in natura här wid Hof-Stallet,
eller ock lösa det efter Markegång med 20, 25 L 30
procents förhöjning.
Stats-Utskottet har ansett, att all föreskrift om
Höets levererande in natura skulle medföra mänga
olägenheter, och jcmwäl mycken kostnad för Stats-
Werket, samt äfwcn ett mindre Ärrende, än efter
Utskottets förslag wore att förwänta. Dä Kongl.
Hof-Stallets hela Höbehof icke lärer kunna pä en
gäng emottagas, utan levereringen deraf mäste fu¬
rster hand, äfwensom af de Ängar, hwarisrän Sjö¬
transport är, icke kan päräknas ett sä stort qvantum,
som behoswet fordrar; sä mäste Höet uti pä stället
warande Lador ä de öfrige Ängar emottagas och för-
waras, tills det pä tjenligt winterföre kan hitföras.
Skall detta ske för Kronans räkning, sä fär Kro¬
nan »vidkännas dryga kostnader till Ladornas under¬
hällande, till aflöning för nödig Betjening wid till¬
synen af Höets levererande och säkra förwarande, samt
en dryg transport-kostnad. Skulle Arrendatorerne
äter wara förbundne, att leverera sitt Arrendehö pä
egen risque och kostnad wid Kongl. Hof-Stallet
härstädes; sä skulle detta onus werka en betydlig
minskning st det Arrende, man annars kunnat päräk-
na. Dä Ängarne delas i smärre Lotter, blifwer en
sädan leverans in natura förenad med de största
olägenheter för de blifwande mänga särfkildte Arrén-
Den 28 Februarii.
669
datorer, sä framt Höet icke finge levereras uti pä
stället warande Lador, och dä skulle, utom all annan
kostnad. Kronan jemwäl stadna i den risque, att
Höet under Sfö-transporten genom infallande regn
kunde stadas. Dä Utskottet öfwerwägat allt detta,
har Utskottet ansett den method, att Arrende-Höet finge
efter Markegängspris lösas, pä sätt Utskottet föresla¬
git, wara den lämpeligaste och med Kronans bästa
och säkerhet förenligaste utwäg, att kunna erhälla en
förökad och högre inkomst as defie Lägenheter. Men
att öka Arrendet med 20 a 30 procent utöfwer
Markegängspriset, tror Utskottet icke werka till en
högre inkomst för Staten, tp det är ganska naturligt,
att när en Arrendator icke fär leverera Höet in natura,
utan mäste betala det med 20 a 30 procent högre
än Markcgängen, blifwer han nödsakad att ätaga
sig ett mindre Arrende i Hö, än han skulle göra,
om han finge lösa det efter wanliga Markegängspri¬
set. Utskottet kan säledes icke tillstyrka nägon för¬
ändring i defi förra hemställan härutinnan.
I anseende till de ä Kungs-Ängarne nu wa¬
rande Kronan tillhörige Lador, har uti Wällofl.
Borgare-Ständet blifwit anmärkt, att de efter före-
gängen »värdering böra wid auctionen bortsälfas pä
en gäng med Arrendets upplätande af den plats,
hwarä en sädan Lada befinncs, emedan de äro sä
stora, att Arrendatorer af smärre Angs-Lvttcr icke be-
höswa deni sä beskaffade, utan nödwändigt mäste an¬
se deras underhällande ganska onereust, och hwilket
alltsä nödwändigt skulle werka minskning i sselfwa
Arrendesnmmans belopp.
Stats-Utstottet instämmer destomera i detta yt¬
trande, som det synes böra blifwa en fölsd af hwad
Stats-Utstottet i deh Betänkande i detta ämne före¬
slagit och hemställt.
Uti 4:de puncten af Stats-Utstottets Bellin-
670 Den 28 Februarii.
kande har Utskottet föreslagit, att det bör tillhöra
de blifwande Arrendatorerne, att i män afinnehaf-
wande flere eller färre Lotter answara för Ängarnes
tillbörliga stängsel, och densamma pä egen bekostnad
utan Kronans betungande besörja och sä widmagt-
hälla, att Ängarne mäge wara fredade frän allt
ohägn, samt att det i öfrigt mä sä ankomma pä
hwarje Arrendator, att, derest han anser för sig för-
mänligare, att inhägna sine pä Arrende innehafwande
Skiften, ett eller flere, sädant pä egen bekostnad
»verkställa, dock utan förbindelse för innehafwarne
af de Lotter, som tillgränsa, att uti en slik för den
förres enskilda nytta upprättande Stängsel deltaga.
Sä wäl hos Högloft. Nidderskapet och Adeln
som uti det Wällofl. Borgare-Ztändet har blifwit
yrkadt, att, hwad Stängsel-skyldigheten angär, der¬
med mätte förhällas efter allmänna Lagen och Kongl.
Förordningen af den 19 Februarii 1802.
Stats-Utskottet sär häremot anmärka, att dä
pä de fleste ställen, der Kungs-Ängar äro belägne,
de nästgränsande Hemman äga brist pä Hö, har Ut¬
skottet trott det wara mest förenligt sä wäl med
Kronans som Arrcndatorers fördel, att deha Ängar
anwändas till hwad de äro, och ej till Äker för-
wandlades, och af sädan anledning ansett en slik
Stängsel-skyldighet, som Högstbervrde Kongl. För¬
ordning föreskrifwer, icke blifwa hit lämpelig; och
dä Utskottet derjemte insett, huru skogsödande det
skulle blifwa, om hwar och en af detze Arrendatorer
wore skyldig att instänga sitt Skifte; sa har Stats-
Utskottet icke funnit anledning, att tillstyrka nägot
annat förhällanse härutinnan, än det Utskottet i defj
förra Betänkande föreslagit.
Emot Stats-Utskottets förslag, att Arrendato¬
rerne ej mätte wara tillätit, att genom egne eller
andras Kreatur läta beta Ängarne om Wären
Den 28 Februarii.
671
eller längre in pä Hösten, än till flutet af Sep¬
tember mänad, emedan erfarenheten bestyrkt den
stora skada Angswallen tager genom betande och
trampning under de tider af aret, dä Marken är
sank, har sä wäl hos Högloft. Riddcrskapet och
Adeln som uti det Wällofl. Borgare-Ständet blifwit
anmärkt, att Arrendatorernes rättighet, att begagna
betet, icke borde wara inskränkt inom den af Ut¬
skottet föreslagne tid.
Utom det skäl till en sädan föreskrift. Utskottet
här osman anfört, har Utskottet äfwen ansett häri¬
genom böra förekommas de oredor och swärigheter,
som annars skulle kunna nppstä, enär Arrendatorerne
ej i godo kunna komma öfwerens om tiden, dä
betet skall börjas och slutas. En sadan föreskrift
har detzutvm warit nödwändig, dä Stängsel-skyldig¬
heten, efter Utskottets förslag, ankommer pa hwarje
Arrendators fria behag, och icke blifwer för honom
en owilkorlig skyldighet att deruti deltaga.
Sä wäl hos Högloft. Nidderskapet och Adeln
som uti det Wällofl. Borgare-Ständet har blifwit
anmärkt, att Arrendatorerne icke böra betagas rät¬
tighet i en fri disposition öfwer de arrenderade
Ängs-Lotter att dem efter behag odla, allenast de ut¬
göra det ätagne arrendet.
Stats-Utskottet deremot anser, att icke nägon
friare disposition och anwändande af de utarrende¬
rade Angs-Tegar bör Arrendatorerne wara tillätit,
än som öfwerensstämmer med Angarnes behöriga
wärd och skötsel, och synas de icke böra annorlunda
till Aker fä upplöjas eller odlas, än i den män sädant
kan finnas nödigt och nyttigt till befordrande af en
sörmänligare Gräswäxt och Ängarnes större bördighet.
Uti Wällofl. Borgare-Ständet har blifwit yr-
, kadt af ätskillige Ledamöter, att wid anställande
Arrende-anctioner ä Kungs-Angarne borde options¬
672 Den 28 Februari:.
rätt lemnäs be förre Arrendatorerne, pä det dehe,
i förhoppning att, emot någorlunda billiga »vilkor,
blifwa bibehällne tvid Arrendet, mätte uppmuntras,
att icke wanwärda Jorden under de sednare arén af
Arrende-tiden, som wore att befara, om de icke ge¬
nom en sadan rättighet kunde lättare förekomma, att
tvid Arrendets utgång blifwa skilde derifrån.
Stats-Utskottet kan för dess del icke instämma
uti ett sädant förslag, utan anser, att härmed bör
sörhällas likasom wid andra Arrende-auctioner, att
den som gör högsta anbudet bör blifwa berättigad,
att fä emottaga Arrendet, dä han för Contractets
uppfyllande kan ställa wcderbörlig säkerhet. Och dä
Kongl. Kammar-Collcgium hädanefter kommer att
taga lika befattning med wärdén af dessa Ängar,
som Collegium hittills haft öfwer Kungs-och Kungs-
Ladugärdar samt Kronans Domainer i allmänhet,
sä lärer Kongl. Collegium icke underläta, att lemna
wederböraude Herrar Landshöfdingar nödige före¬
skrifter, att ä detze Krono-Ängars behöriga skötsel
och behandling hastva en sadan tillsyn, att all wan-
wärdnad och misthushällning med dem förekom nies.
En Ledamot af Högloft. Nidderskapct och Adeln
har begärt upplysning, huruwida de ifrägawarande
Kungs-Ängar, hwilkas Arreudc-afgift erlägges i Hö,
blifwit bortarreudcrade uppä auction eller icke.
Till upplysning derä fär Stats-Utskottet med¬
dela, att utom Ryda, Wendtholms och Eldgarns
Angar, af hwilka den första blifwit femte Ryda
Kuugsgärd af Kongl. Kammar-Colleginm pä öppen
auction bortarrenderad, samt de 2:ne sednare af
Stäthallare-Embetet pä Drottningholm, hafwa alla
öfriga Stallängar, af hwilka Hö till Kongl. Hof-
Stallet levereras, blifwit bortarrenderade genom
Niks-Stallmästare-Embetets och, i de senare ären
Den 28 Februarii. 673
efter detta Embetes indragning, genom Riks-Mar-
stalks-Embetets föranstaltande.
Stockholm den 21 Februarii' 1810.
Pä Högloft. Nidderstapets och Adelns Ledamöters
Magnar
Olues OleirriirA.
Pä Högmördiga Preste-Ständets Ledamöters
magnar
'Hr. ^Veidnrun.
Pä Wäliofl. Borgarc-Ständets Ledamöters
magnar
Ourl Or. OurräberA.
Pä Hedermärda Bonde-Ständets Ledamöters
magnar
^rrä. Xilsson.
tv. /4'ötfsfirrs.
Till hmav Stats-Utskottet hemställt lenmade
Ständct, efter derom af Talmannen gjord proposition,
sitt enhälliga bifall.
Upplästes Banco-Utsrottets uti Protokolls-Ut¬
drag deir 25 i denna mänad afgifne ytterligare Be¬
tänkande, rörande midtagande Åtgärder till förekom¬
mande af Wexel-Courscns stadeliga stegrande, sä ly¬
dande:
BondestLndets Prot. 1810. Del. VIII. 4S
674
Den 28 Februarii.
Utdrag af Protokollet, hållet hos Riksens
Högloft. Ständers Banco-Utskott den 25
Februarii 1810.
S. D. Till Banco-Utskottct hastva bliswit
remitterade twenne Meinorialer, det ena ifrän Hög¬
loft. Riddcrskapet och Adeln af Herr förste Archia¬
ter» och Commcndeuren von Schulzenheim, det
andra ifrån Wällofl. Borgare-Ständet af Herr Di-
rectcuren Santesson, rörande någon afBanco-Sty-
relsen till »vidtagande ätgärd, i ändamål att före¬
komma Wexel-Coursens stadeliga stigande. I an¬
ledning häraf fär Banco-Uskvttct »vördsamt till
Riksens Högloft. Ständer anmäla, att det redan
före detta hast denna sräga under öfiverwägande,
och »vidtagit de mätt och steg, hwilka, enliga med
Bankens Författningar, pä en gäng leda till det
Allmännas nytta och Banco-Werkets säkerhet, men
hwilka i anseende til! ämnets beskaffenhet ej kunna
göras allmänna, och således ej Riksens Ständers
Plena meddelas. Banco-Uiskottet fär äfwen till
Riksens Högloft. Ständer hemställa sin mening,
att rörande detta ämne icke nägot sammanträde
med Högloft. Stats-Utskottec lärer »vara af »löden.
Uttcrligare, och i anledning af Herr Förste
Archiater» och Commcndcnrcn Schulzenheims Me¬
morial, fär Danco-Utskottet förklara, att det projec-
terade utlemnandct af Kopparskiljemynt emot Banco-
Sedlar pä Speciemynt af Utskottet bliswit ansedt
oförenligt nied de för Banken faststälde Nealisa-
tionsgrnnder; hwarjemte Banco-Utskottet, som kom¬
mit i erfarenhet as den yttrade farhäga, att utwex-
lingen af Speciemynt för det närwarande skulle »vara
starkare an tillförene, nyttjar detta tillfälle att npp-
ivsa, det Utskottet, efter inhämtade tillförlitclige upp¬
gifter, funnit berörde utwepling ända till denna dag
Den 28 Februarii. 675
ej hafwa öfwcrstigit, hivad under de förra arén »varit
»vanligt.
Är och dag, son» förr skrifwet star.
Ester besallning
Lades pä bordet.
Widare upplästes följande frän Stats-Utskot-
tet ankomne:
Wördsamt Memorial.
Sedan, i anledning af Kongl. Maj:ts Nädiga
Proposition om ett ärligt underhäll för den återstå¬
ende delen af Finsta Arinoen, Stats-lltstoltet, un¬
der ben l sistlidne December till Riksens Högloft.
Ständer afgifivit deh Betänkande och förslag i detta
ämne; sä hafiva samtelige Nespective Riks-Ständen
behagat detta ärende till Stats-Utstottct ätcrremit-
tera, med yttrad önska», att Stats-Utstottet »ville
inkoinina med ett föniyadt förslag, i möjligaste matto
sä be skaffad t, att dche tappre Förs»varare,af Sweri-
gcs rätt och ära matte kunna anse sig för sina kän-
barasie förluster ersatte, hivarivid Wallofl. Borgare-
Ständet fogat den anmärkning, att noga urskiljas
bör, hwilka Officerare samt Under-Officerare och
Civil-Betjente kunna antingen genom antagande af
Nyst tjenst och lydno, eller delaktighet uti den om
Sweaborg ingängna »vanhederliga Capitulation, hafwa
rättwisligen gjort sig förlnstige af den rättighet
och wälwilja, som endast den »värdige och sin un¬
dersätliga tro tillgifne medborgaren bör tillkomma.
676
Den 23 Februarii.
Allmänt har inom Stats-Utstottet, sä wäl nu
som förra gängen, da detta ämne till öswerläggning
sörehades, den tanka Marit radande, att Finska Ar¬
meen för sitt tappra förhållande och sina osparda
mödor til! ett gemensamt Fosterlands försmår gjort
sig berättigad till Samtidens erkänsla samt Efter¬
kommandes högaktning och tacksamma hågkomst.
Utan tmifmel är det Swensta Nationens all¬
männa önskan, att kunna pa ett sadant sätt belöna
Finsta Armäens i mer än ett afseende stora upp¬
offringar, att den åtminstone till »agon del kunde
anse sig ersatt för de se stora förluster: och det är
bade af öfmertygelse och böjelse för hmad rätt och
billigt är, som Stats-Utskottets Ledamöter instämma
i denna allmänna önskan. Men det är ined ett
merkligt bekymmer, som Utskottet funnit hinder möta
för ett fullkomligt uppfyllande häraf, och desie äro
förnämligast: ett utblottadt Stats-Werk, nya af
sednare tiders händelser tillkomne Statsbehof, och
en för desic bchvfs fyllande redan sa högt päräknad
Bemillning, att en tillökning deri skulle i närma-
rande betrnckta omständigheter troligen öfmerstiga
Nationens krafter och förmåga.
Men da nu Riksens Högloft. Ständer behagat
af Stats-Utstottet äska ett förnyadt förslag, i möjli¬
gaste matto sä bcstaffadt, att Finska Arinoen matte
kunna anse sig för sina kanbaraste förluster ersatt;
sa har Ztatö-Utstottet ett sadant nu upprättat,
hmilkct härhos till Riksens Högloft. Ständers egen
pröfning mördsammast öfmerlemnas, och deruti blif-
Mit föreslagen all den tillökning uti de förut projek¬
terade löner, som Utskottet i Stats-Werkets när-
marande betryckta tillstånd ansett möjligt att kunna
åstadkomma. Uti detta Förslag har Stats-Utstottet
pa de skäl, desi förra Betänkande innehåller, likmäl
Den 28 Februarii.
677
icke gjort någon skilnad emellan Indelt och Wärf-
wad Lön, utan upptagit lika aflöning, sä för den
Wärfwade som Indelta Ariimen; men som Cvmpagnie-
Cheferne ivid Hennes Majit Enke-Drottningcns Lif-
Regemente och Jägerhornska Wärfwade Regementet
enligt accvrds-reglcmentct njuta en högre aceordsrättän
Compagnie-Cheferne wid de Indelta Jnfanterie-
Ntegenienterne, och en sadan högre ackordsrätt grun¬
dar sig icke pä de Löner, som Staten består, hwilka
wid Wärfwade Infanteriet arv wida mindre än wid
det Indelta, utan pä de inkomster, som de as sina
Compagnier, i grund as de med Kronan afslutade
Pastevolance-Contracter, kunnat päräkna, som wid
Garnizons-tjenstgöring äro förmånligare än för dem
som icke ligga i Garnizon; sa har af sädane anled¬
ningar, och till ersättning för sä wäl deras förlorade
Cvinpagnic-revenuer, som ägande högre ackordsrätt,
Stats-Utskottet dessutom uppfört 200 N:dr ärligen
för hwardera af dcste Cornpagnie-Chefer, utom för
Öfwersten, för hwilkeii, såsom ägande enahanda och
lika accords-rätt med E)fwerstarue wid det Indelta
Infanteriet, Utskottet ansett sig icke kunna en sadan
ersättning föreslä.
Det as Stats-Utskottet nu upprättade aslönings-
förslag, soni, i anseende till personalet, grundar sig
pa de af Herr General-Lieutenanten och Commen-
deuren Friherre Adlercreutz rneddeldte uppgifter, slu¬
tar sig pä en summa af 04,505 N:dr och säl edes
24,505 R:dr mera än det förra Förslaget. Till
bestridande af denna tillökte utgift finnes wäl icke
ä Stat något särskildt anslag; men som de Pom¬
merska Regementerne lära komma att nu återgå till
Pommern och säledcs hädanefter icke torde komma
att af Swensta Stats-Werket widare aflönas, sä
Lliswcr härigenom att päräkna en inkomst, som tro¬
678
Den 28 Februari».
ligen skall uppfylla hwad som fordras till den nu
föreslagne tillökning i den för Finska Armeen förut
projecterade aflöning.
Beträffande de ivid för detta Finska General-
Krigs-Eommisiariatet »varande Embcts- och Tjenste¬
män, sä anser Stats-Utskottet dem äfwen böra wid
sine förut hafde Löner bibehällas; dock böra af desie
Löner icke andre af Stats-Werket utgå, än de som
förut af StatS-Wcrket »varit bestridde, utan de öfrige
sa hädanefter som hittills njuta sin aflöning af den
under Kongl. Krigs-Collegii disposition stäende Fin¬
ska Pasievolance-Fonden, helst detta synes numera
blifiva den enda utgift, som denna Fond efter Fin¬
lands förlust torde komma att widkännas.
Pä det att Stats-Löerket i desi närtvarande
knappa tillgängar icke mätte betungas med Löners
utbetalande till andre af Finska Armeen, sä mili-
taire som civile personer, än dem som dera med rätta
kunna göra anspråk, anser Stats-Utskottet inga andra
deraf böra komma i ätnjutande, än de, sorn antin¬
gen med den öftverblefna Finska A nimen redan hit öf-
werkommit, eller i ameende till sjukdom eller fän-
genskap i Finland gwarstadnat, men sist inom den
1 nästkommande Jnnii sig här inställa till tjenst¬
göring, dock med undantag om nägon gitter tvisa
laga förfall as sjukdom, fångenskap eller andra hän¬
delser, joni kunnat »välla ett längre ttteblinvande,
htvilket förfall likwäl bör underställas Kongl. Majrts
Egen Nädiga pröfning. De, som i egenskap af
Nysta Undersåtare qwarblifwit i Finland, äfwen
som de, hwilka »veterligen af Ryska Negerkngc n blif-
wit »vid sine Boställen och Löneförmäner bibehällne
eller annorledes blifwit för sitt lidande ersatte, an¬
ser Stats-Utskottet icke »vara berättigade till nägon
Den 28 Februarii.
679
Löns eller ciccordsersättnings åtnjutande af Swensta
Kronan.
Att alla de, hwilka pä ett eller annat satt del¬
tagit i Capitulationcns ingående tvid Swcaborgs
Fästnings östvcrlemnande till Fienden, och icke »ve¬
derbörligen kunna styrka, att de emot ett sädant Fäst¬
ningens öfwerlemnande protesterat, icke böra njuta
hwarken Expectancelön eller accordserfättning, har
Stats-Utstottet i och förra Betänkande föreslagit och
heinstält.
Hwad ater angar accordsersättningarne till Of-
ficerarne af Finsta Armeen, sa fär Stats-Utstottet i
den delen åberopa, hwad desi förra Betänkande in¬
nehåller, och derwid Utskottet endast fär tillägga
följande:
Alla de Officerare, som blifwa ansedde berätti¬
gade att åtnjuta Expectanec-löner och esler Aecords-Ne-
glementet äga rättighet till aecord för sine innehafde
tjenster, böra äfwen undsä accordserfättning efter
Accords-Reglementet, dock med wilkor att rättighet
till en sädan ersättning tvid afstedstagandet icke till¬
kommer någon, som icke minst 3:ne är qwarbliftvit i
Rikets tjenst.
Den som i 10 är ätnjntit Expectance-lötien, utan
att under tiden hastva erhållit befordran till annan
tjenst och lön, uiidfär icke någon ackordsersättning
af Stats-Wcrkct, emedan aceordet genom Expectance-
lönens ätnjntande under berörde 10 är anses wara
ersatt.
Ingen nndfär accordscrsättning förr än tvid
afgäng nr tjenste» eller befordran till annan tjenst
inom nämnde 10 är; men för dem, som under tiden
680
Den 28 Februarii.
med döden afgä och äro berättigade till aceord, njuta
deras Sterbhus eller arfwingar en sädan rättighet
tillgodo.
För alla de Officerare, som i Kriget med dö¬
den afgätt och warit för sine tjenster berättigade till
accord, men efter hwilka någon efterträdare till
tjensten icke blifwit nämnd, bör äfwen accord af
Stats-Wcrket utbetalas till deras Arfwingar eller
Sterbhus.
Accorderne godtgöras, enligt hwad Stats-Ut-
skottet i des; förra Betänkande föreslagit, med Stats-
Contoirets obligationer, stälde pa 6 ar med 6 pro¬
cents löpande ärlig ränta; och böra detza obligatio¬
ner icke ställas pä högre summa än Femtio R:dr
stycket, för att göra dem i Jnnehafwarens händer
desto anwändbarare, sä framt icke nägon önskar att
sä dem pä högre summor i proportion af den belö¬
pande accordssumman utfärdade.
Skulle Riksens Högloft. Ständer täckas tilläta,
att de Officerare, som wid afsked eller befordran
finnas berättigade till, accord, mage fä insätta sine
mi Stats-Contoirets obligationer erhällande accords-
summor uppå den af Stats-Utskottct förcftague och
af Riksens Högloft. Ständer bifallne Annuitets-
Läne-Fondcn emot 7 procent, och hwilken således
endast i detta fall skulle för dem hällas öppen; sä
wore detta ä Riksens Högloft. Ständers sida ett
ytterligare prof af det ömma och grannlaga sätt,
hwarpä Riksens Högloft. Ständer ansett desie akt-
ningöwärde Medborgare böra behandlas.
I alla öfrige omständigheter, rörande detta
ärende, fär Stats-Utskottet äberopa, hivad uti dest
förra Betänkande härom blifwit föreslagit och hem-
Den 28 Februarii. 681
skaldt, dermid Utskottet icke har något widare atk
tillägga.
Stockholm den >5 Februarii >810.
Pä Högloft. Nidderskapets och Adelns Ledamöters
»vägnar
0In68 kleming'.
Pä Högtvördiga Preste-Ständets Ledamöters
»vägnar
Un ^Veicknanv.
Pä Wällofl. Borgare-Ständets Ledamöters
magnar
Ourl I^anädei-A-.
Pä Hedertvärda Bonde-Ständets Ledamöters
magnar
ckoli. Drio8son.
F>öc/siius.
Ladcs pä bordet.
Slutligen upplästes ock äfmen Stats-Utskottets
den 23 i denna mänad afgifne Betänkande, inne-
fattadt i ett sä lydande
WLrdsa »n t Bie m ori al.
Wid det Utlåtande, som Stats-Utskottek under
den 22 sistlidne December till Niiksens Högloft.
Ständer »vördsammeligen afgifmit, rörande Krono-
Fisken, Dvtvarnar, Färjor, Broar, Krogar med flere
682
Den 28 Februarii.
dylika lägenheter, hwilka för Kronans räkning äro
dels pä wista ar och dels pä obestämd tid utar¬
renderade, haflva hos Högwördige Preste-Standet,
Wällofl. Borgare-Ständet samt det Hederivärda
Bondc-Standet sörekonnnit åtskilliga anmärkningar,
sorn till större delen äsyfta en närmare upplysning
om flere lika beskaffade Krono-tillhörigheter, hwilke
icke bliflvit nppgifnc, eller ock allenast under Lä¬
nets Titul summaritcr omnämnde för beskaffenhet och
Inkomst.
Stats-Utskottet, som i frägan om de större
Krono-Gödsen, eller Kongl. Lust-Slott, Kungs-och
Kungs-Ladn-gardar samt Hvf-Stall- och Krono-Än-
gar, redan sökt att till Riksens Högloft. Ständer
kunna om desamma öflverleinna en i möjeligaste matto
omständclig berättelse, bade i afseende pä Hemman¬
tal, grundränta och afkastning, samt det sätt, hvar¬
efter de sa i äldre som senare tider blifwit förwal-
tade, har wistcrligen i öfverensstämmelse härmed
önskat, att pa lika fullständigt ivis kunna till Rik¬
sens Högloft. Ständers granskning framlemna beskrif¬
ning äfwen örn de mindre Krono-Lägenhcter, hwilka
warit föremålen för detta Betänkande. Men dä
uppgifterne härom, svin ifrån Kongl. Kammar-Colle-
gium inkommit, särdeles i hwad rörer Westerbottens
och Wester-Norrlands Län, utgå pä mängsaldiga
ark, ehuru saminanräknade summan as Kronans In¬
komst deraf ej stiger högre, än i förstnämnde Länet till
H52-4 N:dr 5 sk. 9 rst. och i det sednare till 646
R:dr 32 sk. ärligen, har Stats-Utskottet, enär nä-
gon anledning ej förekommit, att tillstyrka rubbning
eller förändring nti hwad de derom ingangue Con-
tractcr eller Förordnanden innehålla, hitintills trott
sig till undwikande af widlöftighet böra, pä sätt
forn skett, endast uppgifwa Länen och afkastningens
ärliga belopp.
Den 28 Februarii.
683
Stats-Utskoitet, svin inser nyttan för Riksens
Högloft. Ständer, att utan omgång bade nu och för
framtiden äga utförligt uppgifter om Rikets tillhö-
righeter, af hivad egenskap de wara ina, har redan
»vördsammeligen föreslagit, att Kongl. Kammar-Col-
legium kunde uppdragas, att härom till ,lästa Lag¬
tima Riksdag inga i författning; och sär Stats¬
utskottet »u emedlertid öfwerlemna ett exemplar af
de förteckningar öfwer de i Gefleborgs, Wester-Norr-
lands och Westerbottens Län warande Krono-Fisken,
Qwarnar,Färjor, BroarochKrogarm. m., somgrund-
lagt Stats-Utskottets förra Berättelse, hwilka, sedan
samtelige Respective Riksstånden deraf hast del, torde
benagit äterlemnas till Ltats-Utskottct, för att till
framtida upplysningar ivid Utskottets Handlingar
förwaras.
Uti Wällofl. Borgare-Standet har blifivit an¬
märkt, att Stats-Utskottet icke yttrat sig, huru med
isrägawarande Lägenheter » allmänhet skall förfaras,
när de bestämde Arrende-aren löpa till ända, äf-
wen som hwad iakttagas bör i anseende till sädane
af dehc lägenheter, som pa obestämd tid äro under
arrende upplätne.
Hivad dcii förra omständigheten angar, sä anser
Utskottet det ivara en följd- af redan stadgade För¬
fattningar, som »vederbörande äliggcr att iakttaga,
att, enär nu warande Arrenden tilländalöpa, Lägen-
hcterne »varda dä ånyo uppå allmän Auction i »vanlig
ordning, genom Kongl. Kammar-Collegii försorg,
till den mestbjudande under arrende upplätne pä
den tid, som Författningarne utstaka, och som, hwad
Fisken angär, är 6 är.
Beträffande äter den sednare, sä har Utskottet,
pä sätt här ostvan anfördt är, i dest förra Betän¬
kande redan yttrat, det Utskottet »vid upplätclserne af
alla dcsta Kronans Fiskeri, Qwarnar m. »n. icke
684
Den 28 Februarii.
funnit »agon anledning förekomma, som kunnat för¬
anleda till rubbning eller förändring uti hwad de
derom ingängne Contracter och gifne förordnanden
foreskrifwa; och wid hwilket yttrande Utskottet nn
icke har något widare att tillägga.
I öfrigt har blifwit anmärkt, att nedan-
nämnde Lägenheter skola i Utskottets Betänkande
alldeles saknas, och hwarom begäres upplysning,
nemligen:
1:o. Fyra till Gottland hörande Holmar, hwilka,
förut austagne till nyttjande af Commendantcn ä
Wisby fästning, sedermera blifwit efter fästningens
raserande under arrende upplätnc emot en ärlig af¬
gift af tillsammans 60 N:dr.
Stats-Utstottct får harwid upplysa, att någre
fadane Lägenheter icke warit a den fran Kongl. Kam-
mar-Collegini» afgifne Förteckning upptagne, och så¬
ledes icke eller kunnat af Stats-Utskottet uppgifwas;
men efter nu erhällen uppgift skola Holmarne, Ar¬
fwid, Grundet, Miggo och Fiängen, genom Konun¬
gens Bcfallningshafwandes försorg efter offentelig
Auctisn pä obestämd tid wara bortarrendcrade emot
ett ärligt arrende af 23 R:dr 29 sk., hwilket, enligt
räkenskaperne, för det närwarandc utgår; warandes
af Kongl. Kainmar-Collegium den 15 Jnnii 1807
underdänig hemställan hos Kongl. Maj:t gjord,
huru med dche Holmar bör förhällas, men hwarä
Kongl. Maj:ts nädiga swar ännu ieke stall wara
meddeldt.
2:o. Att ärligen till Kronan skola betalas 23
R:dr såsom Tomtören för den plats, der Wisby
Slott fordom warit belägit, men hwilken Inkomst
icke blifwit upptagen.
Utaf närwarande Handlingar har icke kunnat
utredas, hurri förhållandet härmed är. Uti Landt-
Näkeuskaperne upptages icke nägon sadan Inkomst
Den 28 Fsbruarii.
685
wider särskild Titul; men om en sadan afgift M
Kronan utgöres, är den förmodligen, såsom icke wa-
rande af Arrende-natur, innebegripen under de Con-
tanta Penninge-Räntorne, och kommer såmedelst
Kronan till godo.
Z:o. Norrstens Kronofiske i stockholms Län, deraf
Radmannen Roos stall wara Arre ndator och ärli¬
gen betala 9 Fjerdingar Strömming.
Detta Krono-Fiske har, efter den frän Kongl.
Kammar-Colleginm nn crhällne uppgift, warit innebe-
gripit under Gräsö Kungsgårds arrende, innan Len
till Säteri förwandlades, och räntar nn, enligt
Jordeboken, 5 Tunnor Strömming ärligen till
Kronan.
-4:o. Att wid Elfkarleby Gästgifwaregärd skall
öfwer Dahl-Elfwen finnas en Färja, sorn skall
wara Kronan tillhörig, deraf inkomsten saknas.
Efter den ruidcrrLttelft, frän Kongl. Kammar-
Collegium bliswit meddelt, skola hwarken oerwa-
rande Arrende-Handlingar, Jordeböcker eller Räken¬
skaper härom lemna någon upplysning.
öro. Att twenne i Westmanland belägne Krono-
Lägenheter saknas, neinligen Höifensqwarns Fiske,
som stall innehafwas af en Major Litljestrand,
saint Trämarkens Fiske i Mälaren, ,om af Kö¬
pings Stads Jnnewanare skall disponeras.
Hwad det förra angär, sä kan nägon upplys¬
ning härom icke meddelas, dä icke uppgifwit blifwit,
inom hwad Härad och Socken detsamma är belägit.
Och beträffande det sednare, sä emedan det
hörer under Lägenhetcrne till Kongsöhrs Kungsgård,
kommer dermed att förfaras, pä sätt Utskottets af-
gisne Betänkande om denne Kungsgärts behandling
innehåller.
686
Den 28 Februarn.
6:0. Angående en tvid Jönköping belägen Lägen¬
het, Rosenlund kallad, hwilken genom byle skall
Kronan frangatt, men nu utgöres af wida större
rymd, än sorn under bytet skall wara innebegripit.
Om denna lägenhet, svin är ett Torp under
Höggärdet, sär Utskottet härhos bifoga ett Extract
ur 1805 ars Jordebok, svin upplyser förhållandet.
7:o Angående de emellan Stockholms och Drott¬
ningholms Slott warande 2:ne Broar, Nockeby
och Traneberg.
Sa »väl uti Utskottets Betänkande, angäende
allmänna Stats-Negleringeu, som det särskildta, an¬
gäende de under Kongl. Majtts Egen höga disposi¬
tion ställde Kungsgärdar, är Inkomsten af dehe
Broar föreslagen, att ifrån och med innewarande
ärs början inflyta till Stats-Werket.
8:0. Angående Rosenholms Owarns Ålfiske i
Wester-Nekarncs Härad och Nyköpings Län, sorn
skall innehaftvas af Friherrinnan Siegroths Arf¬
wingar.
Under detta namn finnes intet Fiske i Näken-
staperne upptaget, meu »väl Strukarnes Krono-Fiskc,
som iiinehafwes af Siegroths Arfwingar och är uti
Stats Utskottets förra Betänkande upptagit.
9:o. Att den sä kallade Nyebro nära Wenersborg
icke finnes upptagen.
Som hwarken Härad eller Socken, hwarest
denna Bro är belägen, blifwit uppgifne, ej eller
någon Titul, Brotull eller Broafgift för Nyebro,
i Capitalräkningen eller Krono-Fogdarnes Special¬
räkningar sinnes; sä har Stats-Utskotret icke eller
kunnat en sädan Lägenhet i detz Betänkande upp¬
taga.
10:o. Att Nyebro med dertill hörande Lax-Fiske i
Wiste Härad och Hallands Län saknas.
Den 28 Februarii. 687
Någon sadan Lägenhet finnes icke; men Äsbro
Lax-fiske, svin lärer wara detsami.ia, som nu upp-
gifwes för Nyebro, hör under Åhs Klosters Kungs¬
gård och är uti Utskottets Betänkande om Kungs-
gärdarne upptagit.
liro. Att i Calmare Län skall wara ett Krono-
Fiske i den sa kallade Emm-aen, som Allmogen i or¬
ten mot Skatts erläggande begagnar.
Detta Fiske kallas Thurafors Lax-Fiske, och är
i Stats-Utskottets förra Betänkande om dehe Lä¬
genheter upptagit.
Stockholm den 23 Februarii 1810.
Pä Höglofl. Ridderskapets och Adelns Ledamöters
»vägnar
Olu68 klleminA.
Pä Högwördiga Preste-Staudets Ledamöters
»vägnar
Hr. ^/killman.
Pä Wällofi. Borgare-Ständcts Ledamöters
»vägnar
Oart chv. I^anclllerA.
Pä Hederivärda Bonde-Ständets Ledan»öters
wägnar
8vsn ^allisson.
688 Den 28 Februarii.
Utdrag af Jönköpings Län Jordebok för är
1805. Pag. 72.
Tweta Härad
Nässjö Socken.
Höggärde 1 Äng med Arrende-Ränta 200
Daler Sitsweriilynt, hwilka till underdanigste följe
af Kongl. Maj:ts Nådiga Förordnande af den 13
September 1779 bör beräknas a 3 Daler Silfwer-
rnynt Riksdaler» med ...... 66: 32:
Rosenlund 1 Torp
Annot. Denna Äng, som warit anslagen
till understöd för Husqwarna F-actorie och till
Skatte köpt för 1,200 Daler Silswermynt, enligt
Kongl. Krigs-Collegii Bref den 31 Julii 1770,
har med Kongl. Majrts Nådiga tillstånd genom
Resolution den 2 Augusti 1786 warit afsöndrad
till Torpet Rosenlund för en del, och motfwarande
Räntans erläggande af Innehafware!! Hof-Rätts-
Rädet och Riddaren Herr Baron Gustaf Mauritz
Posse, incn, enligt Konungens höga Befallnings-
hafwandcs Bref och Ordres af den 20 April 1804,
har, pa ägarens af Husgwarna Factorie Herr Capi¬
taine Ehrencr.utz' i underdånighet gjorde allhällan.
Kongl. Maj:t i Näder lemnat bifall, att till Hof-
Nätts-Radet och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-
Orden Herr Baron Gustaf Mauritz Pope, emot
den Kongl. Majit och Kronan tillhörige del af
Höggärds-Angen, till Husqwarna Gewärs-Factorie
fä utbytt 1 Mantal Krono-Skatte, Hemmanet
Tormenås i Roberga Socken och Tweta Härad,
samt i anledning deraf Högloft. Kongl. Collegium,
likmätigt dest aftätne ffrifwelse den 11 Aug. 1802,
Den 28 Februari,. 689
under samma dag lätit utfärda behörigt Bytes- och
Upplätelse-Brespä fulla Höggärds-Äugen, hrvarigenom
densamma ttll hela sitt innehall kommit i Högbemälte
Herr Hof-Rätts-Räds ägo; kommandes alltsä hela
räntan för Höggärds Angen af mer Högbemälte Herr
Baron Hof-Rätts-Rädet och Riddaren G. M.
Pope såsom ägare af Rosenlund att erlägges; se
Fol. 314 sequ.
Rätteligen utdraget intygar
O. I). Hagenfelt.
Begärtes pä bordet.
Ståndets Ledamöter ätskiljdes.
In Läsm protoeolli
ä'. A.
Kl. 5 e. m.
Sedan Bonde-Stäudet sammanträdt, föredrogs
och upplästes följande fran Allmänna Bcsmärs- och
Oeconomie-Utskottet ankomna
Utdrag af Protokollet, hällit i Riksens Hög¬
loft. Ständers Allmänna Beswärs- och
Oeconomie-Utskotts sammanträde den 22
Februarii 1810.
S. D. Företogos ater de i fragan om mätt,
mäl och wigt till Utskottet ankomne remister, nem¬
ligen.
Bondeständers Prot. 1810. Del. VIII. 44
680 Den 28 Februarii.
1:o. 5 puncten af Herr Öswerste-Lieutenanten
och Riddaren af Kongl. Swärds-Orden C. G.
Reuterskölds Memorial, rörande ätskillige Oeco¬
nomi sta ämnen;
2:o. Memorial af Herr Borgmästaren I. Ull¬
berg; och
3:o. Protocolls-Utdrag frän Hederwärda Bonde-
Ständet, innefattande ett af Riksdagsmannen Daniel
Andersson frän Upsala Län derstädes ingiftvit Me¬
morial.
Utskottet, som tvid öftverläggningen i detta
ämne sökt förskaffa sig de upplysningar, hwilka för
dest utredande och bestämmandet af Utskottets beslut
ansetts nödtvändige, har deribland haft tillfälle att
närmare granska ett af wiste utsedde Committerate
den 12 Maji 1789 till Kongl. Maj:t ingiftvit Be¬
tänkande, angående sarskilte i Riket bruklige Mål
och Wigter.
Detta Betänkande, hwara någon widare Åt¬
gärd, sa mycket bekant är, sedermera icke följt, inne¬
fattar, ester Utskottets tanke, en sä fullständig, pä
sanna och rigtiga grunder bygd, afhandling om detta
ämne med alla dertill hörande delar, att Utskottet,
som derutaf icke funnit nägot wara att förändra,
trott sig bäst uppfylla äudamälet med de till dest
handläggning remitterade Memorialer, dä Utskottet,
jemte öfwerlemnande as detta med dest fullkomliga
bifall beledsagade Betänkande, till Riksens Högloft.
Ständers Eget godtfinnande hemställer, om icke
hos Kongl. Majit den underdäniga anhällan kunde
göras, att en Författning i öfwerensstämmelse der¬
med mätte blifwa utfärdad, hwarwid likwäl torde
iakttagas, att hwad detta aberopade Förslag an-
gäende nägou wist tid för förändringarnes införande
innehäller, bör beräknas frän början af nästkom¬
mande är 1811.
Den 28 Februarii.
6S1
Utskottet sär likwäl, i anledning as det uti
Herr Ofwerste-Licutenanten Reuterskölds Memorial
gjorde yrkande, att Spannemäl hädanefter »vid för¬
säljning i stället att mätas borde wägas, derwid
göra det tillägg, att Utskottet icke anser mätning as
Spanncinal medföra sädanc olägenheter och förluster
som »vägning, dä lika »vigtig Spaunemäl, oaktadt
bästa omtanka och arbetsflit, icke kan uti all slags
jordman och alla orter frambringas; hwarföre Ut¬
skottet i detta afseende tror det böra förblistva wik
förra »vanligheten.
Uppå derom hos Utskottet »väckt staga, kan Ut¬
skottet härjemte icke underlåta att tillägga den »vörd¬
samma hen,ställan, om icke ästven hos Kongl.
Majrt underdånig framställning kunde göras, att de
i siere Europeiske Länder antagne sä kallade Pyndare
mätte jemwäl här i Riket blifiva tillätnc.
Detta Wägnings-Jnstrument, son» i 1739 ärs
Förordning ogillas, »var den tiden ganska ofull¬
komligt, men sadant det nu efter Weten skapens
föreskrift construeras, närmar det sig balancens
fullkomlighet, utan att medföra detz otvighct och
kostnad.
Efter Utskottets tanka skulle således hwem, sorn
helst det ästundade, fä i handel och wandel begagna
sig af detta Instrument, likwäl »ned älagd skyldig¬
het, att läta detsamma behörigen justeras, sä att der¬
med äsystade ändamål, allmän beqwämlighet och sä¬
kerhet, fullkomligen kunde winnås. Och borde, i hän¬
delse nägon underwigt ä sädane waror, hwilka med
Pyndare uppwägas, blifwer angifwen och bewisad, ej
mindre ägaren än justerare»» för deras bedrägliga
eller »värdslösa förhållande till answar fällas.
Hwilket dock Riksens Höglosi. Ständers egen pröf¬
ning wördsammeligen skulle underställas. supra.
Dx xrotoeollo
ck. lVetrel.
692
Den 28 Februarii.
Det häruti äberopade den 12 Maji 1789 till
Kongl. Majit ingifna Betänkande, hwilket äfven
upplästes, tvär as detta innehall:
Storuiägtigste Allernädigstc Konung!
Eder Kongl. Maj:t har under Nådigt öfver-
wägande af de mängfaldiga olägenheter. Handel och
rörelse tillskyndas af de särskilda slags mål och »vig¬
ter, som ärv i bruk i Riket, Nådigt täckts anbe¬
falla undertecknade, att med iagttagande af den för¬
sigtighet, som fordras tvid förändring af gamla in¬
rättningar, angäende detta angelägna ämne öfver¬
lägga och till Eder Kongl. Majrt med underdånigt
Betänkande inkomma, huru mål och »vigter ma kunna
sä inskränkas, att intet annat nial än en cubisk
Tunna af 63 Kannors innehall och ingen annan
wigt än Victualie-wigten ma komma i allmänt
bruk; till undcrdänigste fullgörande htvaraf Com-
mitterade nu fä Näden att deras tankar härutinnan
till Eder Kongl. Majtts Egen höga granskning under-
dänigst nedlägga.
Rörande således först Tunncmälet, sä har Swen¬
sta Tunnan ifrän äldsta tider bcstätt as 56 Kan¬
nors innehäll, men derjemte med sä stor räga, som derä
kunnat rymmas, hwilken ater berott dels af sädens mer
och mindre torrhet, dels af mälkarilens tunnare eller
tjockare breddar, sä att ingen witzhet pä Tunnans rätta
innehäll eller säkerhet i Köp och Salu dä ägt rum.
Att afhjelpa deha olägenheter, har man genom
anställde prof sökt utröna, huru mycket rägan kunde
utgöra, hwarcfter den för Hwete, Räg, Korn och
stere Sädes-slag faststäldes till 4 Kappar eller 7
Kannor, för malt 6 Kappar eller 10^ Kannor, och
för Salt och Kalk 2 Kappar eller 3^ Kannor.
Ingenting hade likwäl warit rimligare och till
redighet härutinnan mera bidragande, än att Tunnan
dä genast sätt en sädan tillökning i rymden, att hon
Den 28 Februarn.
6 93
tillika innefattat rägan, och att alla torra waror blist
wit ett och samina nial underkastade, men för att
winna en inbillad, ehuru för ingen del »verkelig
noggrannhet, har man särskildt bibehållit bade Tunne-
och Kappemälcn, fastän de höra oskiljaktigt tillsam¬
mans och hwar för sig icke utgöra något riktigt mål.
Härigenom hafwa flere betydclige olägenheter
uppkommit, såsom:
1:v. att mätningen, särdeles i mindre partier, nu
mäste ske genom twcnne särskildta operationer, i det
stället att, om Tunnan innefattat hela rymde», den
pä en gang kunnat werkställas; 2:o att dä olika an¬
tal Kappar bestäö pä den ena slags waran emot den
andra, de enfaldigare, som häronz, icke sä noga aro
underrättade, lätteligen kunna försättas uti lidande;
och 3:o att genom det Kapparne manligen uttagas
isrän Tunnan, sedan densamma förut till Let mesta
bliswit fylld, sädén dä tillpackas och Tunnan mer¬
endels sä skakas, att en godtrogen säljare derigenom
osta förlorar 1 a 2 Kappar pä Tunnan, hwilka
förluster förnämligast drabba Rikets Allmoge och de
enfaldigare af Eder Kongl. Majrts undersåtare, som
hwarken förstä eller äga nog tilltagsenhet att förswara
deras rätt emot egennyttige Köpare och Uppbördsman.
Till förekommande af desse olägenheter, mera
känbare och tryckande för Handel och rörelse, än man
kan sig föreställa, fä till Eder Kongl. Majrts Nä-
digste godtfinnande Coinmltterade underdänigst hem¬
ställa, om icke Eder Kongl. Maj.-t skulle käckas sa¬
lunda härom i Räder förordna: 1:o att mältunnans
cub sä utwidgas och förökcs, att de i stället för rä-
ga tillagdt 4 Kappar deruti äfwen innefattas och i
lika proportion cubcrne för halfwa samt de öfrige
delarne ai Tunnan, alltsammans i struket niäl; och 2:o
att alla slags torra waror, som icke komma att wä-
gas, utan äro mätning underkastade, såsom Malt,
Salt, Kalk, Potatoes, Kolrötter ock Frugter med
694
Den 28 Februarii.
flera, äswen böra med samma mältunna mätas; men
hwaremot packtunnor, deruti Salt Fisk, Kött, Tjära
och andra waror inläggas, förblifwa tvid det för
dem förut stadgade innehåll af 48 Kannor, emedan de
under en större rymd ej kunna handteras. De swä-
righeter, som härwid kunna möta, bestå förnämli¬
gast deruti, att 2:ne Kappar komma atc afgä pä
Maltet, och att deremot Salt och lös Kalk ta 2:ne
Kappars tillökning pä Tunnan, samt att dä Utrikes
Tullen pä Saltet är faststäld efter det innehall.
Tunnan nu äger, nägon jemkning derwid kunde be-
höswas; men som Säljare och Köpare, sedan de om
förändringen i T^nnemälct bliftvit underrättade, nog¬
samt förstä att derefter sig emellan jemka priserne, sä
att ingen derigenom lider, och Salt-Tullen genom en
ganska lätt uträkning kan förhöjaS i samma nion
Tunnan blifwit större, sä lärer Eder Kongl. Majrt
Nadigst täckas pröfwa, att deya stvärigheter äro obe¬
tydlige och alldeles icke as den beskaffenhet, att de
synas böra hindra en sä nyttig sak. Om uu Eder
Kongl. Majrt härtill Nädigst täckes bifalla, sä före¬
kommer den frägan, när och pä htvad sätt ombytet
och förändringen af mälkärlcn bör »verkställas.
Committerade anse för sin del billigt, att All¬
mogen och Hemmansbrukare pä Landet, till undgä-
ende af den kostnad, four till nya mälkärls anskaf¬
fande erfordras, kunde i Nader tillätas, att sä be¬
tjena sig af deras gamla, intill detz de bliiwa i behof
af nya, hwilka dä böra inrättas efter de nya dimen-
sivnerne, sä att Tunna och Kappar uti ett och samma
nial innefattas; och bör till urskiljande af de gamla och
nya mälkärlen pade sednarewid justeringen inbrännas
de orden: "Nytt mäl", med 3 Tums höga bokstäfwcr.
För alla dem äter, som i Städer och pä Landet
drifwa handel med Spannemäl och Salt, synas de
gamla mälkärlen till förekommande af underslef ej
Deu 28 Februarn.
695
längre böra tillätas, än till detta ars slut, inom
hwilken tid de, sä wäl som Kronans Magaziner
och Förrädshus, med nya mätkarl borde wara försedde.
Sedan Committerade således i underdänighet
yttrat sig om det som synes böra iagttagas wid
Tunnemälets förändring efter deh nu ägande inne-
häll, anse Coinmitterade sig tillika underdänigst böra
anmärka, att ehuru nyttig denna förbättring i flere
afseende» werkeligcn är, sä kommer ändä derwid be¬
ständigt att häfta en ofullkomlighet, härrörande deraf,
att tunnan är determinerad till ett ojemt tal, 63
kannor, som icke kan delas utan stora Vräk, sä att
Halstunnan innehäller 31^ kannor, fjerdedels tunnan
15^, ättondcls tunnan 7^ och en kappe Inkanna.
Deremot om Eder Kongl. Maj:t skulle i Näder för
godt finna, att lata öka mältunnan med en kanna,
sä att den finge bestä af 64 kannor, sä wänns en
fullkomlig öfwercnsstämmelse med kanncmättet, eme¬
dan en kappe blefwe jemt 2 kannor, och en half
kappe en kanna, hwarigenom Swensta Tunne-
mälet werkcligen bragtes till mycken fullkomlighet,
bäde allmän och enskild hushällning till nytta och
till lättning. Wid Afrads- och Krono-Tionde-
Ipannemälens utgörande, kunde den skattskyldige
med kannemättet mäta de minsta Vräk, i det stället
han nu för tiden, när delar af kappar i des utlagor
förekomma, mäste till Uppbördsmannen eller Jndel-
ningshafwaren merendels utgöra hela kappar säsom
det minsta brukliga mälet; och som wid Krono-
Magazinerne Spannemälen upphandlas efter wigt,
sä bchöfde Bonden endast pä Betsmannet wäga en
eller annan kanna för att derefter uträkna hela tun¬
nans tyngd, och således blifwa i tillständ ej allenast
att controllera, om han njutit sin tillständige rätt
till godo, utan ock efter hand wänja sig att i köp
och salu hafwa afseende bäde pä mål och wigt tillika.
696
Den 28 Februarii.
Committerade kunna ej finna, att nägra bety¬
dande swärigheter häremot förekomma, ty emellan
Säljare och Köpare blefwe priserne ofelbart härefter
jemkade, och hmad Afradö- och Krono-Tionde-Spau-
nemälen beträffar, sä följer, att den, ester tunnans
förändrade innehall, borde L räkenskaperne omsättas,
hwartill en ganska lätt uträkning fordras; börandes
dä, bäde till redighets och yttersta noggranhets min¬
nande, ej annat än hela och ättondels tunnor samt
kannor i Räkenskaperne nyttjas. Detta allt wäga
till Eder Kongl. Maj:ts Nädigste ompröfwande Coiu-
mitterade undcrdäiiigst hemställa och fä harhos i un-
derdänighet bifoga uträkningar pä Cuberna för mäl.
Tunnor och deras delar, sä af 63 som 64 kannors
innehall.
Skulle den sednare i Räder antagas, sa kunde
Allmogen likafullt nyttja de gamla mälkärlen med
tilläggande allenast af en kanna pä hela Tunnan, och
för Handlande samt Krono-Magazinerne borde sam¬
ma skyldighet äga rum, som Committerade här förut
i underdänighet föreslagit.
Widare förekommer det andra Committerade till
utredande i Räder förelagde ämne: Swensta migter-
nes inskränkning till Victualie-migten allena.
De utgöra nu för tiden 6 särskilda slag nemli¬
gen Victualie-, Bergs-, Uppstads-, Stapelstads-, Tack-
jerns- och Räkoppar-wigterne, som till hwarandra
hafma ett sä inmeckladt förhällande, att det nästan
utgör ett särskildt studium, att derom förskaffa sig
fullkomlig kännedom, hwaraf följer att handel och
rörelse mäste tillskyndas osäkerhet och mängfaldiga be-
swär; men fastän defie olägenheter snart i 200 är tryckt
Rikets Innebyggare, och klagomal deröfwcr allt som
oftast blifmit anförda, sä har till rättelse ej nägot
hufwudsakeligt ännu blifmit tillgjordt.
Den 28 Februarii.
697
Det tyckes således wara Eder Kongl. Majtt
förbehållit, att äfwen i denna del af Rikets Hushåll¬
ning införa redighet och stadga, hwilket lemnar
samtida och efterkommande en glad anledning, att
wörda Ever Kongl. Mastts Nådiga ömhet och om-
wärdnad.
Under Konung Gustaf I:s tid utgjorde Vic-
tualie-wigten Rikets enda och rätta wigt, hwilket
denne Store Konungs -Författning af ar 1555 ut-
wisar; men som man förut, da Handel och Bruks¬
rörelse lag i Utländningars händer, hade want sig
wid flere slags af Lem införde wigter, sa wille man
ej gerna ätnöjas med Bictualic-wigten allena.
Hos Konung Carl den Häs utwerkadcs der¬
före, att Bergs-, Uppstads- och Stapelstads-wigterne
tillika blefwo inrättade, hwartill förmodligen wipa
personers enskilda afsigter torde hafwa warit för¬
nämsta driffjädern, hwilket synes troligt af det
swaga skäl, som till grund för denna inrättning
äberopades.
Det föregafs, att wigtcrua borde wara lättare
i Uppstaden än wid Bruker och ännu lättare i
Stapelstaden, pä det Jernet, genom skilnaden, skulle
frakta sig sjelf; men dä hade en särskild wigt behöfts
för hwart Bruk, hwar Upp- och Stapelstad, afpas-
sad efter hwarderaö afstä»d, och dä hade det tillika
bordt wara ett axiom, att forlöncr och Jern-priser
i alla tider uti ett lika förhällaude skulle stiga.
Utön, denna onödiga widlöftighet, hwaruti
Swensta wigterne pä detta sättet insweptes, tillädes
ännu en annan, genom en är 1668 utfärdad För¬
fattning, att Uppstads-wigten skulle fä en och Bergs-
wigten 2 marker Stapelstadswigts tillökning pä
skeppundet under namri af slitnings-marker.
Efter det enkla och naturliga begrepp mait for¬
merar sig ont en allmän Nikswigt, sä mäste densamma
698
Den 28 Februari».
utgöra en witz determinerad tyngd, som bör wara
oföränderlig och aldrig slitning underkastad, i följe
hwaraf detze marker såsom en tillökning i wigtens
absoluta tyngd ej kunna anses, hwilket jemwäl sjelfwa
namnec tydligen innebär.
Den tiden, dä denna tilläggning skedde, war ju¬
stering af mätt, mäl och wigt öfwer hela Riket
anförtrodd i en enda persons händer, som således
omöjeligen kunde hinna att dermed betjena öfwer allt,
utan bände ofta, att justering pä en del orter i mänga
är saknades, och af det skäl allena lära slitnmgs-
markerna blifwit tillagdt, pä det likare wigterne ge¬
nom nötning i dagligt bruk ej mätte förminskas un¬
der deras rätta och egentliga tyngd.
Om nn denna tilläggning dä kunde anses för
nödwändig, sä är den det icke nu för tiden, dä hwart
Landshöfdinge-Döme blifwit försedt med 2 g, 3 Ju¬
sterare, som ärligen eller sä ofta det nägonsin be-
höfwcs kunna öfwerse och rätta matt, mäl och »vig¬
ter, sä att de beständigt hällas »vid den storlek och
tyngd, Författningarna utstaka.
I anseende härtill äro Committerade as den
underdäniga ianka, att slitningsmarkerne ej böra
upptagas »vid Bergs- och Uppstadswigterne, hwilket
ej eller later »verkställa sig utan att stora och owan-
liga Vräk skola uppkomma.
Härmed synes ockla Eder Kongl. Majrts Nä-
diga Skrifwelse till detz Kammar- och Bergs-Colle-
gier af den 2 December 1782 alldeles instämma,
hwarutinnan förordnas, att de till jemkning i afse¬
ende pä wigternes nötning tillätne slitningsmarker
wäl inäga bibehällas, men utan att sammanläggas
med den egentliga -vigten, deraf i Committerades
vfwertygelse slutsatsen blikwer, att dä sraga nn är om
wigtens förwandling till Victualie-wigt, sädant ofel¬
bart bör ske utan slitningsmarker, efter Eder Kongl.
Den 28 Februari,.
69S
Maj:t i Räder ansett dem af den egenskap, att de
med den egenteliga wigten ej böra sammanläggas.
Uppä detza grunder haswa Co»imitterade lätit in¬
rätta Tabeller till lättning för reductionen endast efter
de proportioner, wigterna till hwarandra haft ivid
deras första inrättning, utan afseende pa slitnings-
markerne, hwilkct Eder Kongl. Majit Nädigst lärer
täckas anse vade med sakens natur och Författnin¬
gar instämma.
Hwad nu sjelfwa wigtförändringen beträffar och
sättet, huru den bör werkstallas, sä är det i svnner-
het tvid Bergs- och Uppstads-wigterne, som swärig-
hetcr möta, emedan de öfrige dels åtfölja depa
tivänne, dels ock äro med Victualie-wigtcn sa ösiver-
knsstäniinande, att föga mera derivid fordras, än att
Eder Kongl. Majit i Räder förordnar, att wägnin-
gen med Victnalie-wigts likare bör förrättas.
Pa Bergs-wigtcn är Brukshandteringen i Ri¬
ket ställd och inrättad, sä att Hammar-skatt, Smeds¬
löner, Kol-ätgang, sorlöncr samt afgifter till Kro¬
nan och Jern-Conroirct med mera derefter dctermi-
neras, äflveiisom Räkenskaperna, sä hos Bruks-ägarne
som Bergs-Betjeningen, efter denna wigt bästas,
utom ivid wipa Bruk i Finland, hwarest Victualie-
wigtcn nu redan nyttjas. I Uppstädcrne äter bru¬
kas Uppstads-wigten, hwarester afgifterne derstädes
utgöras. Det kail dä icke uudwikas, att ivid för¬
ändringen af detza »vigter, som utgöra grundernaför
asta beräkningarne, ätskilliga swärigheter i början
skola möta, men de äro ej sä betydliga, som de wid
första påseendet tyckas wara.
Förhällningen emellan Victualie- och Bergs-
wigten är nu, sedan siitningsmarkerne uteslutas,
icke särdeles inwecklad, utan som 25 till 22 eller
som 100 till 88, sä att Bergs-wigten är jemt
"12 procent lättare än Victualie-wigten och sörwand-
700
Den 28 Februorii.
las allisa ett gifwlt qwantum Bergslvigt till Vic-
tualiewigt, om 12 procent afdrages: en operation
sä lätt, att den ej kan undfalla hwar och en, sorn
förstår att föra Böcker och Räkenskaper: men pä
det den enfaldigaste jemwäl ina kunna utreda sig, fä
Cvinnutterade härhos i underdånighet bifoga en Ta¬
bell N:o I, deruti Bergslvigt ända ifrån Marker
till 100 Skeppund och sä widare till flere Tusende
ar förwandlad till motstvarande Victualie-wigt, hwil-
ken Tabell genon. Trycket kan göras allmän, derest
wigtförändriugeu skall komma till »verkställighet.
Sltt widare kunna finna, huru mycket alla fer¬
net alagde särskilda afgifter böra wara högre för
Victualie- ä» Bergswigren, i proportion af den förres
tyngd, sker pä det sättet, art man ökar Vergswigts-
afgiften med da netto uppkommer hwad pä Victu-
alic-wigten sig belöper, fä att oni ett Skeppund
Bcrgswigt bör »vidkännas en utgift af 5 sk. 6 rft,
sä belöper proportionaliter pä ett Skeppund Victu-
aliewigt defia 5 sk. 6 rst. med tillägg af ^ deraf
eller 9 rst. och således tillsammans 6 sk. 3 rft.,
hwilket är uti Tabellen genom exempel sä upplyst,
att intet mifitag derwid bor äga rum.
Hwad äter Uppstads-wigtcn beträffar, sä är
den allenast i Uppstäderne, och alltsä pä laugt när
ej sä allmänt bruklig som den förra, och i följd
deraf äro swärighcterne »vid desi reduction ef sä be¬
tydande.
Uppstads-wigtens förhällniug till Victualie-wig-
tcn är »'om 21 till 25 eller svin 84 till 100 ock
således 16 procent lättare än den sistnämnde, och
har man Victualiewigtcn giftven om 16 procent af-
dragas »'frän det determinerade quantum Uppstads-
»vigt, hivilket, till tjenst och biträde för den som ej
skulle förstä att göra denna uträkning, är uti Ta¬
bellen N:o 2 tydeligen upplyst. Afgiftcrnc efter
Den 28 Februain. 701
Uppstads-wigten kunna pä det sättet lämpas till
Victualie-wigten, att de okas med sä att om för
ett Skeppund Uppstads-wigt bör betalas i någon
slags afgift 3 sk. 6 rst., sa belöper i proportion af
Victualie-wigtens större tyngd pä ett Skeppund deraf
3 sk. 6 rst. jemte deraf, som är 8 rst., tillsam¬
mans 4 st'. 2 rst., hwilken operation är uti Tabel¬
len sa upplyst, att hwar ock en kan derefter göra
sina uträkningar.
Stapelstads-wigten utgör tvista delar af Vic-
tualic-wigten, nemligen sä att 20 Lispund af den
förra utgör 16 Lispund i den sednare, ock bestär
alitia skilnaden desta »vigter emellan endast i sjelftva
räkningssättet, tvid hivars förändring hwarken swä-
righeter eller olägenheter möta.
Tackjerns-wigten grundar sig pä Bergs-lvigten,
sa att 26 Lispund af de sistnämnde räknas för ett
Skeppund i Tackjernswigt. Anledningen och upphof-
wet till denna wigt bestär deruti, att tvid Tack-
jernets beredning till Stängjern skall wara utrönt,
att ^ afgä i afbränning, men utom det att denna
afgäng i sednare tider genom en förbättrad Smides-
procest är nägot mindre, sä kommer pä ett ut, om
Hammarsmeden sär Tackjern i Bergs- eller Victualie-
wigt, dä han är skyldig att för 26 Lispund lemna
20 Lispund Stängjern i samma slags wigt, fom
cmottagningen skedde.
Rä-Koppar-wigten borde, efter 1730 ärs För¬
ordning om Mätt, Mäl och Wigt, wara alldeles
lika med Bergs-wigten, men icke destomindre torde
nägot tyngre likare wigter wid Rä-Kopparens »väg¬
ning wara brukade, lämpade efter afgängen wid dest
ytterligare beredande, men dertill behöfwes icke sär¬
skilda wigter, utan kan skilnaden genom wista pro¬
cents afskrifning lättare utsättas, och säledes komma
wid denna wigt-reduction enahanda grunder att söl-
702
Den 28 Februari».
jas, som angående Bergs-wigten är r underdänig-
het anfördt.
Eder Kongl. Maj:t täcktes af hwad salunda
är andragit Nådigt inhämta, att inskränkningen as
RiketS mängfaldiga flags särskilta »vigter till Vic-
tualie-wigten allena ej är med sä manga och stora
swärigheter förknippad, svin sördomar och okunnig¬
het torde afmala. Det giftves mänga saker af den
beskaffenhet, att de tvid ett hastigt påseende synas
nästan omöjliga, men hwilka likwäl, sedan man är
satt i nödwändighel, att deruti inga, finnas bade
lätta att utföra och nyttiga att följa.
Af denna beskaffenhet är onekligen wigtförän-
dringen, och i den öfwertygelsen, samt efter noga
öfwerwägande af alla omständigheter, derivid kunna
möta, anse Committerade sig hafwa fullkomligaste
skäl och anledningar, Eder Kongl. Maj:t underdä-
nigst tillstyrka, att densamma i Nader antaga och
till allmän efterrättelse påbjuda.
Men pä det denna förändring, som endast här¬
för ändamäl, att införa redighet, ordning och säker¬
het i allmänna rörelsen, ej mä pä något sätt minsta
Bruksägares rättigheter eller förorsaka tillökning i
de Jern och andra »varor päförde asgister, torde
Eder Kongl. Majit Nådigt täckas anbefalla Dctz
Bergs-Collegium att »vid Hammarskattens förwand-
ling till Victualie-wigten och Bräkens jemnande, en¬
ligt Kongl. Brefwet af den 17 Junii 1755, pä det
nogaste iagttaga, att ingen Bruksägares Hammar¬
skatt eller smidesrättighet minstas, utan twärtom,
efter omständkgheterne, sa ökas, att ej annat än hela
Lispund i Hammarstatts-längdcrna inflyta, saint
att för öfrigt alla »vederbörande, högre och lägre
Embetsman, stola wara skyldige sä reglera alla ut¬
gifter efter Victualie-wigten, att Jernet eller andra
»varor ej ina med nägon större förhöjning betalas.
Den 28 Februarii.
703
än efter en rätt proportion sig belöper, och om tvid
afgisternas uträknande efter Victualie-wigten smä och
obctpdeliga Brak af Runstycken förekomma, dä icke
mä wara tillåtit att wid Brakens jemnande någon
tillökning Jern och waror päföra, utan borde i sä¬
dana fall för Kronans och Städernas wägars räk¬
ning eftergift ske, och kunde innan wigtförändringen
stall gä i fullbordan Taxor upprättas och af we-
derbörande Eder Kongl. Maj:ts Collegier fastställas
pä alla afgifter, sä wäl till Kronan som Städerna,
lämpade efter Victualie-wigten, sä att ingen owih-
het härutinnan dä mera ägde rum.
Äswenledes torde Eder Kongl. Majrt, pä det
wederbörande mä kunna undwika kostnad till nya
Lödjors anskaffande Nädigt tillåta, att Lödjor, af
hwad form och skapnad de wara mä, kunde till bruk
och nyttjande tillätas, allenast de till Victualie-wigt
justeras, samt att den skilnad i formen, som 1739
ärs Förordning om Mätt, Mäl och Wigt utsätter,
af runda Lökjör för Victualie-wigten och 6-kantiga
för de öfriga, mä förfalla, sä wida, sedan ingen an¬
nan wigt än Victualie-wigten blir tillätlig, den
förut befarade blandningen dä mera ej äger rum.
Skulle denna wigtförändring Nadigst antagas,
sä är nödwändigt, att tid och rädrum lemnäs, innan
den skall allmänt börjas och efterföljas.
Committerade wäga i underdänighet föreslä,
att Eder Kongl. Majrt täcktes dertill i Räder ut¬
sätta 1791 ärs början, sä att sedermera ingen anna»
wigt ma pä något ställe i Riket fä gälla och nyttjas
än Victualie-wigten och alla Räkenskaper, sä hos
enstildta som wid Kronans Werk, derefter föras.
Mynt- och Medicinal-wigterne likwäl oförändrade.
Härigenom blir 1739 ärs Kongl. Förordning icke
pä alla ställen lämpelig, och till ändamälet fullkomli¬
gen bidragande, och derför lärer blifwa nödigt, att
704
Den 28 Februarii.
en förbättrad och efter de iwa grunderna lämpad
Förordning om Mätt och Wigt i Räder utfärdas, hwil-
ken framför allt bör haftva för ändamål att ute¬
stänga nnderstef och.i det stället Säljare och Kö¬
pare emellan bibehålla redlighet och noggrannhet,
och afwagta Committerade underdänigst Eder Kongl.
Maj:ts Nädigste befallning, hurmvida Committerade
stola utarbeta och i underdånighet inkomma med
Project til! en sadan Förordning.
Widare aligger Committerade, att afgiswa un¬
derdånigt Utlåtande öfwer ett till Eder Kongl.
Maj:t underdänigst ingifwit Project, rörande Mätt,
Mål och Wigts inrättande efter Decimalräkning.
Deruti tillstvrkes, att Swensta Foten bör
blifwa grunden till Längdmättet, att 10 Fot stola
utgöra en sä kallad Stäng och 10,000 Fot en Mil.
Att Rymdemättet skulle inrättas till Kanncland
as 100 qwadratsot, Kappeland 1000 och Tunneland
af 10,000.
Att Mälet för bade wäta och torra waror
borde bestå af Spann till 1000 cubik-tum eller 10
Kannor, af Tunna till 10 Spann eller 100 Kan¬
nor, och Läst as 10 sädane Tunnor nied nägra
smärre fördelningar, alltsammans i Decimaler. —
Att Victualie-wigten skulle utgöra Rikets enda wig t,
och sä fördelas, att 10 Marker göra 1 Lispund,
10 Lispund 1 Skeppund och 10 Skeppund 1 Läst.
Och sluteligen att Mynt-räkningen borde om¬
sättas till Daler Silfwermynt, och 100 N:st utgöra
en sadan.
Committerade fä i anledning häraf underdänigst
anmärka, att Decimalräkning i allmänhet werkeligen
medförer mycken lätthet, emedan alla bräk eller delar
af det hela såsom endast af ett slag vestäende blott
behöfwa summeras, i det stället de i allmän räkning
förut mäste bringas till lika nämnare; och skulle i
Den 28 Februarii.
705
sölje häraf förslaget viii Decimalernes tillämpning
till Matt, Mål och Wigt, theoreticc betraktadt, för¬
tjena att antagas, om icke en oändelig mängd hus-
hälls-anstalter, byggde pä de marden och fördelnin¬
gar, Mätt, Mäl och Wigt nn äga, lade för det
närmarande sä mänga hinder i wägen.
Alnen kan icke gerna afskaffas, emedan den
utgör ett lagomt Mätt mid alla Kramwarors mät¬
ning. Swensta MilcnS nedsättande ifrä» 18,000
till 5,000 alnar medförde nödwändigt en annan be¬
räkning i Skjutslega!! samt flyttning och förändring
pä alla Milstolpar, hwilka öfwer hela Riket med
Jnnebyggarnes dryga kostnad blifwit uppreste.
Efter det nn brukliga Rymdemattct innehäller
1 Tunneland 1-4,000 qmadrat-alnar eller 56,000
qwadrat-fvt, hwarcfter alla Skattläggningar, Stor¬
skiften och Ägodclningar blifwit förrättade och flere
laga actus grundade, som till framtida efterrättelse
stola tjena, hvarförutan Jordbrukaren efter denna
notion om Tunneland genom länglig erfarenhet lärt
att afpassa sine utsäden; och skulle alitsa Tunnelan-
dcts nedsättande till 10,000 Fot eller 2,500 qwa-
drat-alnar, som more Adelar af nu warande Tunne¬
land, förorsaka mänga swärigheter, sä i beräknandet
af possefioner som flere hushällsanstaltcr.
Hwad Mälet angär, sä är Tunnan för Torra
Waror, bcstäende af 63 Kannor, sä afpahad, att
den utgör i dets närmaste en mansbörda, hwaremot
den, till 100 Kannor förhöjd, blcfwe större och
halfwa Tunnan inindre än en person förmär trans¬
portera, hvilket nödwändigt i samma män förorsakar
rörelsen mera beswär och kostnad.
Af lika grund äro Kärlen, hwaruti Packgods
BondestLndets Prot. 1810. Del. VIII.
45
706
Den 28 Februarii.
och Wäta Waror förmaras, sä inrättade, att de bäde
med lätthet och minsta kostnad kunna transporteras.
Rörande äter Wigters omsättande till Decima¬
ler, sä skulle dermid minsta smärighet kunna möta,
särdeles i anseende till Lispund och Skälpund, säsoin
redan pä tjugotal inrättade; htvareinot skilnaden pä
Lod blefme ganska stor, i det en Mark i Decimal-
räkningen skulle endast bestå as 10 Lod, da den nu
innehäller 32. Ehuru denna förändring more möj¬
lig, sä anse Committerade ändä betänkligt att den¬
samma i underdånighet tillstyrka, särdeles wid detta
tillfälle, dä Eder Kongl. Maj:t är i Räder till¬
tänkt att afskaffa de manga öfmerflödiga migterna,
utan torde Eder Kongl. Maj:t i Räder pröfwa räd-
ligast, att läta härmed bero intill des; Victualic-
migtcn kommit till fullkomlig stadga.
Osmer de» projecterade förändringen i Mynt¬
räkningen lära Committerade icke behöfma nägot ytt¬
rande i underdänighet afgifma, säsom utom det ämne
Eder Kongl. Maj:t Coniinitterade till utarbetande
i Räder uppdragit. Utom dessa betänkligheter, soii!
möta mid Dccimalräkningens införande, fä Committc-
rade jemwäl underdänigst tillägga, att dä Rikets
innewanare nu äro i mana att fördela matt, mål och
migt i hälften och fjerdedclar o. s. m., och alla slags
hushällsinrättilingar derefter blifmit stälda, sä
lärer Eder Kongl. Majrt högt upplyst prösma, huru
oändeligen mycken oreda skulle uppkomma, om ett
annat räkningssätt i 10:dclar dem päfördes, som,
ehuru det »vid Böcker och Räkenskapers förande
kunde göra nytta, likmäl för största delen blefme
obegripeligt. Committerade kunna således icke i undcr-
dänighct tillstyrka Decimal-räkningcns allmänna och
oinskränkta antagande, samt mätt, mäl och migts
inrättande derefter, men tro sig likmäl böra i under-
Den 28 Februarii,
707
dättighet nämna, att Författarens afsigt är beröm¬
lig, och att han genom sitt förslag wist sig jaga he¬
drande theoretiska insigter.
Sluteligen »väga Committerade i underdånighet
anmäla ett ämne, som med det söregäende har gemen¬
skap, nemligen den osäkerhet. Handeln med Hö och
Halm är underkastad.
En del af det Hö, som här i Stockholm för-
säljes, undergår »väl en slags mätning genom parm-
uiugen, men derwid är osäkerheten sa stor, att den
ena Parmen kan gä till 220 ä 230 Lispund och
den andra allenast till 170 ä 180, allt efter som
Höet är iner eller mindre torrt, af bättre eller sämre
slag saint lösare eller starkare trampadt.
Pä allt öfrigt Hö, som säljcs Lasstals, sä »väl
här i Stockholm som i Landsorterne, guwcs hwar-
ken mätt eller wigt, utan är det blotta öguamättet,
som derwid mäste tjena till grund.
Deraf händer, att köparen är alldeles okunnig,
hwad han sär för sine penningar, att ingen Calcul
öfwer foderbehofwet kan göras eller nägon säker
hushällning härmed införas.
Pä enahanda sätt är förhällandet med Halm,
hwilken ej eller borde sä säljas hwarken Lasstals
eller Tjogtals, säsom begge odetcrminerade, utan
endast efter wigt.
Hos Eder Kongl. Majit »väga Committerade
i anseende härtill underdänigst hemställa, om icke
Eder Kongl. Majit skulle pröfwa nödigt i Näder
förordna, att intet Hö och Halm ifrän nästkommande
ärs början »vid »varans förlust får säljas hwarken
i Städer eller pä Landet annorledes än efter »vigt,
sä att säljarnes oselbara skyldighet skulle wara, att i
en, högst twä Lispundsknippor sammanbinda eller
708 Den 28 Fedruarii.
punda allt hwad han häraf till salu utbjuder och
upplåter, htvarigcuoiu köparen, sedan han tillika
undersökt warans godhet och beskaffenhet, hade en
säker grund, sa för sin handel svin för sina behof.
Detta, tillika nied allt hwad Conunitterade för
öfrigt i underdänighet hemstält, öfwerlemnas under-
dänigst till Eder Kongl. Maj:ts Egen höga pröf¬
ning; och framhärda Conunitterade med djupaste un-
dersäteliga nit och trohet till dödsstunden
Stormägtigste Allernädigste Konung
Eder Kongl. Maj:ts
Allerundcrdanigste och tropligtigste Tjenare och
Undersåtare
8 Uuutli, 8. 8. Herrasliii.
8. v. HöruiuA-. 8rio uk
8. UuuoderA. 2uolr. Ulnntin.
Stockholm den 12 Maji 1789.
Begärtes pä bordet.
Widare upplästes ett sä lydande
Wördsamt Memorial.
Sedan ej mindre Herr Presidenten och Com-
mendeuren Grefwe Pose, än Herr Assessoren von
Schantz, uti till Högloft. Ridderskapet och Adeln in-
gkfne samt derifrän till Stats-Utskottet remitterade
Memorial, yrkat nödwändigheten och behofwet af
Den 28 Februarii.
709
Lönc-förbättring för Kongl. Hof-Rätterne, hwilket
Herr Grefwe Poste äfwcn utsträckt till samtelig-öf¬
rige penningelöntagande Civile Embetsmän; sä
har uti det Wällofl. Borgare-Standct, ivid gransk¬
ning af den utaf Stats-Utskottet prosecterade Stats¬
reglering, denna fräga äfwcn blifwit wäckt; och
har såsom Ståndets allmänna anmärkning ölifwit
antagit och nied de öfrige Nespective Riks-Ständen
comniuniccradt det förslag till Löne-förbättriug, som
af 2:ne utaf Ständcts Ledamöter är wordet uppgif-
wit. Detta förslag innehaller, att samtelige Chefer
och Ledamöter uti Rikets Hof-Nätter och Collegier
skulle undfå 50 procent tihökniiig, samt de öfrige
inom samma Werk pä Ordinarie Stat warande
Tjenstemän och Betjente 25 procent. Uti flere Me¬
morial och yttranden ifräu de öfrige Nespective Niks-
Ständeu har en Löne-förbättring för Nlikcts pen-
ninge-löntagande Embcts- och Tjeristemän äfwen
blifwit yrkad.
Att detta granlaga ämne icke undföll Ståts-
Utskottets ömma uppmärksamhet under Statsreglerin-
gen, har Stats-Utskottet uti dest Betänkande om
denna reglering redan hast. tillfälle att inför Riksens
Högloft. Ständer Ådagalägga; men i anseende till
Stats-Werkets knappa tillgängar mäste Stats-Ut-
skottet dä inskränka sig inom blotta önskningar och
hcmställanden till Riksens Högloft. Ständers Eget
ömma behjertande, om och när en sadan anstalt skulle
kunna widtagas. Nu, sedan genom remister frän
de Nespective Niks-Ständen det blifwit Stats-Ut-
skottet älagdt, att ett mera bestämdt yttrande härutin¬
nan afgiswa, har Stats-Utskottet tagit detta ämne
under förnvadt öfwerwägande.
I afseende pä ej mindre billigheten än uöd-
wändigheten, ja äfwen rättwisan, af en Löne-förbätt-
710
Leii 28 Februarii.
ring för Rikets fleste penningelöntagande Embets-
och Tjenstemän, har inom Stats-Utstottet allmänna
tanka,i blott warit c». Att här upprepa de mång¬
faldige skäl, som, hämtade af den dagliga erfaren¬
heten, ja högt tala för ett ämne, om hwars hela
wärde' Riksens Högloft. Ständers Ledamöter, ja hela
Swensta Allmänheten, redan länge warit öfwerty-
gade, wore endast att onödigtwis upptaga Riksens
Högloft. Ständers för andra wigtiga och angelägna
ärender dyrbara tid.
Stats-Utstottet har alitsa endast bordt inskränka
sitt yttrande till nppgifwande af det sätt, hwarpä
Stats-IIkstottet anser en Löneförbättring möjelig att
åstadkomma. Om den icke knnde erhällas annor¬
lunda, än genom en ännu ytterligare ökad Bewill-
nings-Summa, utöfwer den Stats-Utstottet redan före¬
slagit; sa wore hopper om förbättrade wilkor för den
bchöswande Embets- och Tjenstemanna-Cvrpsen för-
swunnit och Stats-Utstottets åtgärd i detta ämne
äfwcn härnred flntad; men som Utskottet icke insett
omöjligheten af ett förslag, som, utan att wara
grundadt pä en ökad Bewillning, pä en gäng skulle
bäde uppfylla Riksens Högloft. Ständers yttrade all¬
männa önskan, och tillika tillfredsställa Embets- och
Tjenstemännens billiga mantan; sä har Utskottet
nu tagit detta ämne under en närmare öfwerläag-
ning, derwid Utskottet snnnit följande omständigheter
förekomma, nemligen:
l:o. Till hwad belopp en sädan Löneförbättring
ma kunna föresläs;
2:o. Hwilka Embeten och Tjenster samt Stater
och Corpser deraf synas böra bliswa dclaktige;
3:o. Af hwad Fond den bör utgä; samt
Den 28 Februani.
711
4:o. Tiden, dä den skulle kunna taga sin
början.
Hwad den första omständigheten angar, sa har
Stats-Utskottet icke trott sig böra föreslå någon an¬
nan olikhet härutinnan emellan wista grader af Em¬
beten och Tjenster, än hwartill sjelfwa Lönernas be¬
lopp föranleda, och att således hwar och en mätte
njuta enahanda procent förhöjning, i proportion as
dest pä Stat ägande lön. Den skillnad i Löncrnc, som
wid Staternes sörsta upprättande blifwit faststäld,
och lltskottet tvid detta tillfälle ansett äswen böra
iakttagas, grundar sig pä hwarje EmbcteS och Tjensts
olika högre pligter och skyldigheter, pä deras nier¬
oth mindre wigtiga och answarsfulla inflytande pä
Statens allmänna ärender, samt de större eller mindre
omkostnader, som ansetts ätfölja utöfmandet deraf;
och dessa skäl till en sädan gradation haflva hmarken
upphört, eller kunna upphöra, att wara gällande i
hwarje wäl organiseradt samt pä ordning ock skick
grundadt Samhälle.
Den tillökning i lönerne, som Utskottet, i när-
warande tiders dyrhet och uppstegrade warupriser,
säledes ansett för penningelöntagares nödiga utkomst
wara högst oumgängelig, har Utskottet icke kunnat
föreslä till högre än 331 procent vin äret uti de
nu pä Stat ägande löner för alla de Werkö och
Staters Embets- och Tjenstemän, svin efter Stats¬
utskottets tanka böra wid detta tillfälle kunna
komma i fräga.
Widkommande dernäst till hwilka Stater och
Werk en sädan förmän bör sträcka sig; sä har Ut¬
skottet ansett det böra blifwa Embets- och Tjenste-
männen samt Betjente wid de ä bilagde förteckning
upptagne Werk och Stater, som äga Löner pä Wer-
712
Den 28 Febrnarii.
kets Stat, tillika med Capitaine»: wid Flottorns samt
Stabs-Capitainer och Subalterne-Officerare ivid de
wärfwade Regsiiientcr och Flottorns, äfwensom alle
sädane Embetsmä»», hwilka aro ständigt tjenstgörande,
men nn njuta Extra Loner pä Allmänna Judrag-
nings-Statcn, till des; ordinarie lön pa Stat blif-
wer ledig och kan dem tillfalla, synas af en sadan
förmän böra blifwa delaktige, såsom »varande der¬
utom af ett högst obetydligt antal. Om i öfrigt
någre venningelöntagaude Embets- och Tjenstemän
skulle finnaö antingen »vid härwarande Kronans
Publika Werk eller ock tvid Staterne i orterne,
hwilka, i anseende till deras ringa penningelöner,
kunna anseS tarfwa Löneförbättring, ket Stats-Ut-
skottet, i brist af tillräcklige upplysningar, r»u icke
är i tillfälle att kunna pröfwa; sa hemställer Ståts-
Utskottet, att till Kongl. Maj:t ma i underdånig¬
het öfwerlcmuas, att efter behofwet, och i den nian
Statens tillgångar medgifwa, detta »verkställa, der-
wid Utskottet anser den »uderdäniga önskan böra
fästas, att Kongl. Maj:t härwid täckes fästa ett
ömt och Nådigt afseende pä de obetydeliga penningc-
löner, som ätskillige af de ringare Lands-Stats-
Betjente, säso»»» Lätismän »ned flere, innehafwa.
Eriligt den upprättade och härhos bilagde ut¬
räkning, utgör ärliga beloppet af delina Löneförbätt¬
ring en summa af 61,568 N:dr 39 sk. 4 rst.
Dä Stats-Utskottet äfwen bordt uppgifiva den
Fond, hwaraf denna Löneförbättring, utan att gravera
Stats-Wcrket med nägot nytt anslag härtill, bör
kunna urgä och bestridas; sä får Stats-Utsrottet till-
kännagifwa, det Utskottet anser densamma kunna
tagaö as den besparing i Stats-Werkcts nu päräk-
nadc aflöningSutgifter för de Pommerfke Ncgemeu-
Den 28 Februari».
713
terne, som desse Regcmenters äterförande pä Pom¬
mersk Stat lemnar, och som wida öswerstiger hwad
till den nu föreslagne Löneförbättring erfordras.
I afseende pä.tiden, när en sadan Löneförbättring
skulle kunna taga sin börjans sa kan Utskottet i den
delen icke föreslå någon witz termin, utan anser det
böra till Kongl. Majus Eget Nädigste »välbehag i
underdånighet hcmställaS, att lata detsamma till Nå¬
dig werkstallighet befordra, enär en häremot swa-
rande besparing genom ofwanberörde Regementers
öfwerflyttande fran Swensta pä Pommerska Stats-
Werket inträffar. Kongl. Majits uti Dess Nädiga
Proposition af den 5 sistlcdnc Julii yttrade Nädiga
tanka om nödwändigheten af bättre lönade Embets-
och Tsenstemän, till winnande as en bättre ve all¬
männa ärcndernes gäng, lemnar Stats-Utskottet det
underdåniga hopp, att Kongl. Majit stall med Nä-
digt nöje och wälbehag se den tiden förkortad, inom
hwilken Kongl. Majit kan lemna Detz trogne Em-
bets- och Tjensteman, säwäl as Militaire sein Civile
Staten, ett sä öfwertygande prof af detz ömma och
Nädiga omwardnad.
Om Riksens Högloft. Ständer, det Stats-Ut-
stottet bäde hoppas och önskar, täckaS med walbehag
upptaga och med deras underdäniga förord hos Kongl.
Majit understödja detta billiga förslag; sä är Stats-
Utskottet öfwertygadt derom, att det bör och stall
befordra ett förbättradt stick och en ökad drift i de
allmänna ärendernes behandling, en tacksam och nitisk
ifwer hos Embctsmanna-Corpsen i detz pligtcrs upp¬
fyllande, och Staten stall wid alla tillfällen och i
alla detz handlingar med rättwisa och framgäng
kunna fordra och päkalla Embetsmannens mödor
och »it.
714 Den 28 Februarii.
Riksens Högloft. Ständers Egit upplysta be-
pröfmande heuiställes detta ärende mördsammeligen.
Stockholm den 19 Febrnarii 1810.
Pä Högloft. Nidderstapets och Adelns Ledamöters
magnar
01^68 I^IeininA.
Pä Högmördiga Preste-Ständets Ledamöters
magnar
Hi. ^Veiäirmn.
Pä Wällöf!. Borgare-Ständets Ledamöters
magnar
Oarl l^r.
Pä Hedermärda Bonde-Ständets Ledamöters
magnar
^.ncl. ldiil88or>.
Lades pa bordet.
Slutligen upplästes följande:
Wördsamt Memorial.
Sedan till Riksens Högloft. Ständer Stats¬
utskottet afgismit deft Utlåtande öfmcr de anmärk¬
ningar, som inom de Nespectioe RikS-Ständcn blif-
mit gjorde mid de Bilagor till Stats-Utskottcts Be¬
tänkande angäende Stats-regleringcn, l,milka inne¬
fatta Militaire Staterne till Lands och Sjös; sä
Den 28 Febrnarii.
715
sär Utskottet nu benvara dc anmärkningar, som deh-
ntom blisivit Utskottet meddelte osmer följande Mili-
taire ärender, ueniligen:
i:o. Angående dc af Stats-Ut,kottet förcflagne
mista Vacancer ivid den Indelta Armeen i fred¬
lig tid.
Uti afgifmit Betänkande af den 17 sistl. No¬
vember har Stats-Utskottet, pä dc derutinnan an¬
förde grunder, föreslagit, att högst af Indelta Ar¬
meens ester Jndelnings-Werket utgörande hela styrka
matte under fredlig Lid hällas vacant, emot erläg¬
gande af en wist vacance-asgist till Stats-Catzan,
den Utskottet föreslog mätte af Konungens ombud
ocb Regements-Chefen, efter med Rust- och Rote-
hällare hafdt sammanträde, regleras och bestämmas,
derwid till grund borde läggas hwad Ryttaren och
hästen eller Soldaten kostat i ärligt underhäll un¬
der de 10 sist förslutne äre», uträknadt ester ortens
markegängspris för samma tid; och skulle ett medi¬
um härutaf bestämma beloppet af den ärliga va-
cancc-afgisten; men som Rust- och Rotehällarne hade
Len förbindelse, att wid infallande krig genast re-
crutcra, och ett billigt afseende ä den dertill erfor-
dcrlige kostnad således borde göras; sä ansäg Ut¬
skottet, att vacance-afgiftcn icke borde utsättas högre,
än till H af hmad deri efter ett sädant utrönt me¬
dium gjorde. I öfrigt war Utskottet af den tan¬
ka: att icke någon karl emot sin eller Notens wilja
skulle förafskedas: att det skulle ankomma pä demi
ledige eller vacante blifwande Rotars fria mal, an¬
tingen dc mille rccrutera eller betala varancc-afgift:
och ändteligen att den Rote, som en gäng blifmit
vacant och erlade vacance-afgift, skulle hafma frihet
att äter rccrutera, när han funne det för sig för-
mänligt och kunde prestera en dugelig och antaglig
karl.
716
Den 28 Februarii.
Vade det Wällofl. Borgare-Ständet sorn ock
det Hederwärda Bonde-Ständet hafwa bifallit Stats¬
utskottets Betänkande i detta nial; ine» ifrån Hög¬
loft. Niddcrskapct och Adeln har det till Utskottet
bliftvit aterremitteradt, i anledning af någre derwid
gjorde anmärkningar, hwilka geniensamt gä derpå
ut, att »vederlägga detta förslag, såsom icke förenligt
med Rikets behof af försmår i des: närmarande för¬
ändrade belägenhet.
Stats-Utskottet har uti desi förra Betänkande
uppgifwit de grunder, hwarpä Utskottet byggt detta
förslag, hwilka Utskottet äfweu får sig nu åberopa.
Utskottet har icke föreslagit någon förändring eller
förminskning uti den Indelta Armeens styrka efter
Judelnings-Werket, utan att desi fulla nummertal bör
wid ett infallande krig wara att päräkna. Det är
blott under den tid, som Riket njuter frid, som
Utskottet, med grund af förra tiders erfarenhet och
enligt hivad här förut, utan befunnen fara för För-
swarö-Werket, wid flere tillfällen bliswit iagttagit,
trott ng kunna föreslä, att någon del af den In¬
delta Armeen kunde hällaS vacant. Utskottet har icke
bestämdt uppgifwit, att det owilkorligen skall wara
z, utan endast ansett detta fäfom det högsta antal
af vacaneer, som kunde tillätas. Utskottets Betän¬
kande utwisar, att Utskottets mening icke warit, att
nägon Rust- eller Nothällare skulle pätwingas va-
cance, utan att allt borde bero af friwillig öfwer-
enskommelse.
2:o. Angäende den af Stats-Utskottet föreslagne
förändring af ätskillige Cavallerie-Regcmenter till
Jnfanterie.
Wid Stats-Utskottets förslag, att hälften af de
bägge Skånska Indelta Cavalleric-Regementerne
samt Smälands och Westgötha Dragon-Negemeuter
mätte förwandlas till Jnfanterie, hafwa Wällofl.
Den 28 Februarii.
717
Borgare- och Hederwärda Bondc-Standeu icke haft
något att erindra; mc» hos Högloft. Ridderskapet
och Adel» har af e» Ledamot åtskilligt blifwit an¬
märkt eniot detta förslag, samt att det icke more
lämpligt, hwad de bada Skänska Cavallerie-Rege-
menterne angar, hwilka ortens läge och Nationella
lynnet nied flere omständigheter fordrade att såsom
Cavallerie bibehällas, hwaremot bade Smalands och
Westgötha Dragon-Rcgcmeuter sknlle helt och hållet
kunna nied fördel förändras till Jnfanterie.
Stats-Utskottet har af hwad härutinnan anfördt
blifwit icke knnnat finna någon anledning till för¬
ändring af hwad Stats-Utskottet förut i detta ämne
hemställt; men som denna fraga likwäl är af den
beskaffenhet, att Utskottet med fullkomlig säkerhet
icke kan inse, om Utskottets tillstyrkande härutinnan
wcrkeligen innefattar det gagneligaste och för Rikets
förswar nyttigaste förslag; sa anser Utskottet detta
grannlaga ämne böra till Kongl. Majrts Egit höga
godtfinnande öfwerlemnas, pä det Kongl. Majrt
Sjelf i Räder mä kunna widtaga det beslut, som
Kongl. Majrt finner wara för Rikets förswar lämp¬
ligast, som ock med de Rustandes fördel och locala
förhällandet mest öfwerensstämmande.
3:o. Angäende de wid Skänska Hussar- och Smä-
lands Dragon-Rcgementer inrättade Exercitie-
Esquadroner.
Sedan uti Memorialer sä wäl hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln som det Hederwärda Bonde-
Standct blifwit yrkadt upphäfwandet af de wid Skän-
fka Hufiar- och Smalands Dragon-Regementer in¬
rättade Exercitie-Esquadroner, säsom för Nusthällaren
betungande och utan allt ändamål för Trouppens
bättre Exercice, ehuru Stats-Werket härwid mäst
widkännas en betydelig ärlig utgift; och Stats-Ut¬
skottet af dehc Memorial sätt del till utlätaude; sä
718 Dcn 28 Februarii.
afgaf Stats-Utskottet under dcn Istnästlidne November
dest yttrande, deruti Utskottet förklarade sig icke wara
i tillfälle att bedöma, vin desse inrättningar medfört
för Kongl. Majrts och Rikets tjenst all den nytta, deraf
borde wäntas; men dä det af alle kunnige Office¬
rare erkännes, att sadane Inrättningar äro enda
medlet, att ät ett Indelt Cavallerie gifwa någon
högre grad af brukbarhet, kunde Utskottet, laugt ifra»
att föreslå upphörandet af de redan existerande Exercitie-
Esquadronerna, ej undgå att tillstyrka, det sädane
mätte wid de öfrige Cavallerierne inrättas, dock med
wilkor, att sädant icke medförcr nägon kostnad för
Kongl. Majrt och Kronan eller tunga för de Rustande.
Uti Högwördige Preste-Ständet, Wällofl. Bor-
gare-Ständet samt det Hcdcrwärda Bondc-Ständet
har af flere Ledamöter blifwit yrkadt ifrägawarande
Exercitie-Esquadroners upphäfwande, säsom för de
Rustande mycket betungande. Häruti hafwa ätskil-
lige Ledamöter hos Högloft. Ridderskapct och Adeln
instämt, deremot andre tillstyrkt deras bibehällande,
säsom för Cavallericts större brukbarhet och en ökad
duglighet nyttigc och uödwändige.
Stats-Utskottet fär i denna del äberopa, hwad
dest förra Betänkande i detta ämne innehäller, men
med det tillägg, att detta för de Rustande icke mätte
medföra nägon tunga, och i hwilken tanka Utskottet
destomera styrkes, som Utskottet jcmwäl har sig be¬
kant, att underdänigc beswär i detta ämne blifwit hos
Kongl. Majit anförde, samt att Herrar Landshöfdin-
gar i Calmarc, Jönköpings och Kronobergs Län
uti afgifne underdänigc Utlätanden, och efter det de
Rustande blifwit hörde, helt och hältet afstyrkt fort¬
farandet af Exercitie-Esquadroncx wid Smälands
Lätta Dragon-Regemente.
4:o. Angående Kongl. Lif-Drabant-Corpsen.
Wid Utskottets förslag, att 9 stycken hästar
Den 28 Februarii. 719
för" Kongl. Lif-Drabant-Corpsens behof mätte pä
Kongl. Majus Hof-Stall nuderhällas, samt att de
är, dä Kongl. MajU i Räder täckes anbefalla Corp-
sens Exercice, hästar dertill mätte comincnderas frän
nägot af de närmaste Cavallcrie-Regemcnter, haswa
anmärkningar blifwit gjorde, sä wäl hos Högloft.
Nidderskapet och Adeln som uti Högwördige Preste-
Ständet och Hederwärda Bonde-Ständet, som yrka
ändring och upphäfwandc af htvad Utskottet härutin¬
nan föreslagit.
Htvad först angär de 9 hästar, som Utskottet
föreslagit mätte för Corpsens behof underhällas pä
Kongl. Majrts Hof-Stall; sä kan Utskottet deruti
icke föreflä nägon ändring. Dcfte äro för Corp¬
sens tjenstgöring hos Kongl. MajU inom Huf-
tvud-staden nödtvändige, och kunna omöjligen till
mindre antal bestämmas. Det antal af 150 hästar,
som dessutom pä Hof-Stallet utfodras, för Deras
Kongl. MajUer och Hans Kongl. Höghet Kron-
Prinsen samt Deras Hos-Stat, dels till Equipage-
f dels till Rid-hästar jemte andra förefallande behof,
» leinnar icke nägon tillgäng att af detta antal förse
Kongl. Lif-Drabanterne med hästar, dä de till häst
^ skola göra tjenst hos Kongl. MajU. Dä Stats-Ut-
skottet föreslagit, att de nu ifrägawarande 9 hästar
mätte underhällas pä Kongl. Hof-Stallet, har sä-
t dant stedt, för att bespara kostnaden af särskildt
Stallrum och aflöning för särskild Stall-Betjening
till detza hästars ans och skötsel, som i annat fall
bleftve nödig. Widkominande dernäst, att till Drä¬
st baut-Corpsens Exercice mätte fä commenderas hä¬
star frän nägot af de närmaste Cavalleric-Regemen-
ter; sä kan Stats-Utstottet icke finna, att detta kan med¬
föra nägon tunga, skada eller olägenhet för de Ru¬
stande, enär härmed iakttagas alla de omständighe¬
ter wid hästarnes wärd och skötsel, med mera, som
720
Den 28 Februarii.
Utskottet i dest förra Betänkande föreslagit och upp-
gifwit. Utskottet tror ock, att det fatt, dä Kongl.
Mastt i Näder kan täckas anbefalla Corpsen Erer-
cice, torde sällan inträffa. I öfrigt bör Utskottet
anmärka, att det för Stats-Wcrket skulle medföra
en ganska betydlig kostnad, om Corpsen för detta
behof skutte nied egna hästar förses.
5:o. Angående den af Kongl. Mas:t fordrade En
Million N:dr ärligen titt Förswarsanstalterne.
Sä tvål uti särskildt Betänkande af den 29
November förlcdit är, som uti det Utlätande, Stats¬
utskottet afgistvit angäende Finance-planen, har Stats¬
utskottet anfört alla de skäl och omständigheter. Ut¬
skottet ägt för sitt tillstyrkande härutinnan, och
dertvid Utskottet nu icke widare har något att til¬
lägga. Uti Wällofl. Borgare-Ständct har wäl af
någre Ledamöter blifwit förslagit, att denna summa
mätte nedsättas antingen till 600,000 R:dr, efter
Stats-Utskottets project tvid Stats-regleringen, eller
ock titt 800,000 N:dr, men Stats-Utskottet kan uppå
de skäl, dest ofwanberörde Betänkande» innehätta, sig
härmed icke förena.
6:o. Angäende f. d. Östgötha Cavalleric-Negcmen-
tetS indragnc indelningar.
En Ledamot hos Högloft, Nidderskapct och
Adeln har anmält, att af f. d. Östgötha Cavatterie-
Regemente skola finnas 1 Öfwerste, 4 Ryttmästare,
l Regenients-Qwartcrmästare och 1 Regements-Statt-
rnästare, hwilka blifwit ailsedde böra flyttas pä Jn-
dragnings-Statcn, för att hemfalla Stats-Castan
wid innehafwarnes afgäng. Och som deste Löntagare
äro pä Allmänna Jndragnings-Staten uppförde; och
denna Stat sedermera blifwit titt Högloft. Nidderska-
Den 28 Februarn. 781
pet och Adeln aflemnad; sä anser Ståts-Utskottet denna
anmärkinng härigenom bcswarad.
Stockhol!» den 19 Fcbruarn 1810.
Pä Högloft. Nidderffapets och Adelns Ledamöters
wägnar
Olaos I^lsnrinA.
Pä Högwvrdiga Preste-Ständets Ledamöters
wägnar
Pä Wällofl. Borgare-Ständets Ledamöters
wägnar
Oarl ä?r. I^anäkierg'.
Pä Hederwärda Bonde-Ständcts Ledamöters
wägnar
^loli. Eliesson.
^V. ^Vöe/s/rrts.
Lades Pä bordet.
Ståndets Ledamöter ätstlljdes.
In Läsin protooolli
N. 8.