mc/rocouM,
Hellne hoS
Det Hederwärda
Bonde - SH>»det
Wid
Riksdagen i Oe5le
Ar 1792.
Tryckt hos -VnvLks 2L-r^ekLLkS, 1792-!
Sammanträdde Bonde-S-andetS Ledamöter in klena.
edan Bonde - SkändetS Ledamöter ester föregå ngen
pröfning af deras förledne gårdag till Riks > ^rclai-
vum ingisne Fullmagter, nppä Kongl. Ma>:tS genom gjor>
de anslag derom aflakne Nadigste befallning, hos Hans
Nxsllonce, Herr Isiks-Drotset, kreliaenren, ^caclemis-
Lanrrlersn, Riddaren och Lommanäenrori af Kongl.
MajttS Oräen Högwälborne Grefwe L. äVicdkmoister,
som nn Riks Cantzlerö Zfmbeker företräder, sig inställt, samt
sine inträdes tecken emottagir; och Herr Under? Stäthälla-
ren i 8roc!ikio!m, kolar 2ackaria8 billman, hwilken pä sätt
de här nedanföre intagne Kongl. Majus Nadigste eonsti-
rurorialor Utwiflt, kill SkändetS 8ecrore>,sro bliftvit förord¬
nad, samt till sit biträdet Räder fatt utnäiiind undertcknad
krorocolls förande, den kroroeollot bifogade 8ecrersrsrL
Eden in för Hans lsxellencs älwcn aflagt; sammanträdde
Ståndet uti det ä Stadens Skolehus Ständer anordnade
rum, att enligt erhällen tillsäjelse, till sölje af 5 §. uti
Riksdags Beflutet den 26 Januarii 1779, hos Kongl.
Majit i underdånighet anhälla, der Taleman i Räder mät¬
te utses, i hwilkct ändamäl sa snart bön bliswit förrättad
af LoriAiston frän Habo Harad Opsala Län, och den
Store Guden anropad om bejkpdd, hjelp och biständ talla
Ståndets göromäl, en Va^urarian af 26 Ledamöter upro,
padcö, och ätfölgd af 8eerekerarLli under anförande as ^sn
Lenxrslon genast afgick.
A 2
Zöc
4 Deri 25 JaimarLi.
För Ständer uplästes de grundlagar, ssm till desi ef¬
terrättelse i öswerläggningar och beslut äro antagne och stad»
gade, nemligen Regerings Oo> men af d. 21 ^uAulli 1772,
Kongl. Majus och Riksens Ständers Förenings och Sä¬
kerhetslås den 21 ksbruiirii Z -äjXl! 1789, Riksdags»
Ordningen den 2/j. chmusrii 1617 samt Besiuten wid Riks»
Lagarus 1779 och 1786.
Enär den till Kongl. Maj:» afgängne ve^uranon ef¬
ter någon stund äterkom, tilikännagaf 8ecrerars>en, det
Kongl. Maj:t i Näder behagat kill Taleman ukse Riks¬
dagsmannen för Södra Möre Härad Oalmsr Län Olof
Illoreslcm, h wilken Talemans Eden sadan den här äswcn
finnes införd, likmätigt 1779 ars Riksdags Beslut aflagt
inför Kongl. Maj:t, som också om sin Kongl. Nåd och
och bcwagenhet wid samma tillfälle lämnat Ständer dyr»
bar försäkran.
Talemannen mottog Klubban under den HögstcS åkal¬
lan om wälstgnclse i alla StändetS förehaswanden, Utbad
sig StändetS förtroende och upmanade Ståndet til! sagtmod
och enighet, hwarigcnom ärendernas sortgäng lyckligast be¬
fordras; deremot Ständer lyckönstade Talemannen, och be¬
tygade enhälligt sin fägnad öfwer den Nädiga upmärksam-
het TalemannenS för ära och redlighet frän längre lid till¬
baka kända förhällande, och wid flere Riksmöten adaga»
lagde nit honom tillwnnnit.
Derefter upläste Secrerersren följande Tal:
wälförftändige Taleman
Och
Samtelige Ledamöter af det Ärbara och
-Hederwärda Bonde,Ständer.
Mine uprigrige wänner och Redelige Bröder!
Treniie är äro nu jemnt framflutne, sedan jag ester
Konungens Nädiga förordnande emvttog 8scretersle Sys»
lan i detta hederwärda Stand. Den ofullkomlighet som dä
hos mig rönteö, blef upmuukrad och uphjelpt af Eder un¬
ders
Den 25 Januaris.
5
dergifwenhet för Konungen, af Eder manskap för mig
och Eder rådighet i dä warande brydsamma ställning.
Konungen har nu ater i Näder anbefalt mig, att ett
lika Ämbete och förrättning denne Riksdag utföra. Dä
det i all min tid ar och blir min största ära att lyda och
wärkställa en sa Skor och Nådig Konungs befallningar,
blir det min tröst och tillfredsställelse dä jag hos Eder al¬
la nu igenkänner samina wärma och undergifwenhet för
Konungen, samma manskap och förtroende för mig och sam¬
ma enighet StändetS Ledamöter emellan; derigenom blir
mitt arbete lätt, och min arra at bidraga till Allmogens
wälsärd och sjelfständighet får en kraftig upmuntran.
Bonde - StändetS redeliga upsörande sidsta Riksdag
sörwärswade Allmogen de Fri»och rättigheter och de stora
förmoner, soini längliga tider warit eftersträfwade, alldrig
kunnat winnås. Dä lades grunden til! Allmogens wälfärd
och framtida bestånd. En hwar af Eder har sedan den
tiden erfarit deraf en wälsignad frugt. Delta Riksmöte
sskall befästa hwad dä grundlädes, och byggnaden sskall med
den waraklighet fullbordas, att tidens skiften aldrig skola
sörmä den öfwerända kasta. Men ett sadant siorwerk be,
ror nu helt och hållit as Eder sjelswe. Om Ni fortfaren
i lika tänkesätt, i lika undergifwenhet för Eder Konung, i
lika enighet innom Eder sjelswe och i Edre beslut, och jag
wägar säga i lika föresats alt emottaga mine uprigtiga räd,
sä kan jag pä hedersmanna tro försäkra Eder och Evra
hemmawarande om Konungens beständiga Näd och om-
wärdnad för hela Allmogen.
Men om Ni skulle läka Eder förwilla; om Ni skub
le läta förföra Eder att söka räd och bcstydd annorstädes,
än uti Konungens magt, wishek och näd; om Ni uti ett
ögnablick skulle aswika ifrän den stadiga och jemna gäng
Ni börjat, sä kunnen Ni wara säkre vin Allmogens sall
och undergäng; Ni stolen dä bliswa föragtade af Edre
hemmawarande, och Edre efterkommande stola fördöma
Evra gerningar.
A z Jag
§
Den 2§ Iannarir.
Ja q hörer Eker alla till; Med Själ och Hjerta skall
jag uprigtigt rada och styrka Eder j alla nial, och sä län¬
ge mitt lif räcker, skall jag aldrig uphöra, akt arbeta för
Allmogens bästa. Konungen har as sin oursäicliga Näd läm¬
nat wig fritt tillträde till Dest Höga Person. Denne Kongl,
ynnest har jag nyttjat och skall nnitja till Allmogens bästa;
och Konungen bär alud bönhorr mig, dä jag funnit skjäl
arr kala för Eder.
Alla de angelägenheter soni Ni a egne och hemmas
warande Medl röders wägnar hr swen att uträtta, kunneu
Ni tryggt öswerlämua mig och mine Medhjelpare. Wi
skole intet ögnablick derifrån undandraga Ost.
Jag innesluter mig och dem i Talemanncns och det
hcderwärda StandctS wänskap och förlroendc. E)Ud wäl-
signe Eder och Evre söcehaswande.
Widare anmälte Herr Under-Stäthällaren Ahlman, atk
sedan Släiidet wid sidstledne Riksdag, den 28 Astril 1789,
anförirodt och updragit honom jemte flere, ibland anuat
att utse, wäija och förordna twänne Revisorer för Bsnde-
Ständek, att öfwerse förwaltningen af Riksens StanderS
Riksgälds Lonroir, och Kongl. Majit genom allmän Kunds
görelse af den r; Rlaji siftledit är, utsatt tiden, da denne
Raviston borde laga sin början, till den 1; uti inncwaran,
de mänad, samt derjemte i Räder anbefalt Under Stathäl-
laren med de flere Uti OirccHori öfwer Bonde - StändetS
(lancsllis tillförordnade Ledamöter, att detta Revisor; wal
förrätta; sä hade wid deruppä den 27 klaji förledit ar
wärkstält samnianträde, virekkion enligt det dä hällne?ro-
rocoll som nu inlämnades, öswerenskommil, att därtill ut>
nämna en Konungens Ämbetsman som wid räkenskaps wärk
ware öfwad, samt en Bonde; dä i förra rummet walet en¬
hälligt stadnat pä Kammercraren i Kongl. Maj kS och Ri¬
kets Kammar OolleZium Herr gonan Rrestric kaganäer.
WNI till detta göromål sig jcmwäl willig förklarat; men i
sed»
Den 25 Ianuarii. 7
sednare rummet hade I)iregion för bäst funnit, att näqon
Dest Ledamot denne förrättning sig ätoge, samt att utnäm¬
nandet skedde genom lottning, hwarwid lotten fallit uppå
d>lils ^ostersson ifrän LIscIcst-l, Loviosa Socken och DrZLjäs
Härad af lissta Län, derom underdänig berättelse till Kongl.
Mast genast asgatt, lika som ock behörige Oonliirurorialer
för oswanbemalte Twänne Revisorer blifwit underskresire
och utfärdade.
Och hade wid samma tillfälle Herr Under-Stäthälla-
ren som äswen sidstledne Riksdag 8ecrererars Ämbetet i
Ständer förrättat, inför OireQion upwist, huru han till¬
hopa samlat, i ordning bragr och uti syra serskilte band
läkit inbinda, alle Bonde-Standet tillhörande nämnde Riks¬
dag inkomne Handlingar, hwilke af vireckion da genom-
sedde och som Lromcoller förmäler rigtige befundne, sami
i Ständets Lancellis till förwar inlagde, men derifrän se-
dermera hlthämkade, Slandetö Ledamöter till allmänt på¬
seende älwen nu förelädes.
Ständers Ledamöter yttrade en allmän glädje öfwer
det nya wedermäle de erfarit af Kongl. Majus Näd, der,
uri, att till deras 8ecrercr>rs blifwit förordnad Herr Un¬
der - Stätbällaren, en Man, af hwars mogna kunskap,
trogna råd och sanna nit för Konungens, Rikets och All¬
mogens bästa, de förut, serdeles wid och efter sista Riks¬
möte gagnar sällsynte och de mäst utmärkte pros, lyckönska¬
de 8ecivieraren och sig inbördes, försäkrande om tillgift
wendet och oinskränkt förtroende, samt förklarade sin en¬
hälliga erkansta för den sorgfällighet Herr Under - Stächäl-
laren ädaga lagt, att i ordning hälla och warda StändetS
Handlingar, angelägne och wärde att förwaras, i samma
mon som de tjena till en hwar dest Ledamots säkerhet och
uplysning.
Ståndet ätskilgdes.
In klä em krotocolli
Darus/
A 4 6*0»-
s
Den r§ Ianuarii.
för Lerket c? rme-r.
Rouyl. Maj:t will härmed i Nmdep hafwa
och förordnar Desi Tro-Man Under,
Stächällaren i öltoe^äs/m ^ar/za^m/, art
rinder den i dag började Riksdag, wara Bonde-
Grandero öeefe^cme. 6c/?e G!ocr d. 2Z ^'a»Er'r
1792.
6 O 8 D k'.
för r^cke
Ronnl. Maj:c will härmed i rTädcr hafwa
och förordilat Häradshöfdingen och
Öfwerr^LL^srrreir Oarrre/ , akt under den i
dag började Riksdag, som rckes biträda
2öondc-Gränders ^cr^rrar^. Under - Gräthällaren i
Äor^/w/m Slote d. LZ ^a-ruarr'/ 1792.
6 O 8 D ^ 1^.
ör^rölier^e/m.
8ecretsrare Eden.
Jag ?ebr 2acbsrisr ^blman, som till 8ecrekerars
hos det Redelige Bonde,Ständer wid denna nu beramade
och snart började Riksdag af Kongl. Mart min Allernä-
digste Konung i kraft af den ordning Uki Riksens Möker,
som uti örebro, den 24 ^anuarii 1617 af Konung Oullaf
^clochk den Andre och Store, och Riksens Stander fast,
stöld bles, utsedd och förordnad är, laswar och smör wid
Gud och Hans heliga IlvanAelium, at jag denna min be,
ställning med allan flit, omsorg och ähäga troligen och rätt,
rättligen förestä, warda och utföra fikall. Jag skall jeni,
wäl bispringa Ständer med goda underrättelser och pämin-
nel>rr uti all dtt, som till befrämjande af Hans Kongl.
Majus
Den L) Januarii.
9
Majus och Riksens tienst och bästa, jemte StändetS och
hwarS och ens rätt och rättighet lända kan. Jag skall
ock ej til! ?rorocoIIsr söra eller med oxpsäioranä.- befordra
uäaot, som kunde strida emot den as Riksens Ständer för
sig och deras efterkommande sor cwardclig Grundlag an¬
tagne och dyrt beswurne oryggelige Regerings, borm as d.
21 ^n^uiii 1772, samt Kongl. Majus och Riksens Stän¬
ders FöreningS-och SäkerhctS-^cä af d. 21 I^ebruaril och
z ?c^ri> 1789; baswandes altid för ögonen denna
menral-Lag, samt förbemälre Riksdags Ordning urgifweu
i örebro 16,7. Jag förpligtar mig ockla att för ingen
af de andre wenne Ständen, eho han wara mä StändetS
räd och samtal, utom des tillständ pä nägöt särr uppen¬
bara, utan alt hwad Sländet efter moget öswerläggande
och betänkande kan bliswa ense om och för godt sinna, uti
pennan satta, upsälta och behörigen utföra, dock sä att in»
gen ting Uti Ständer af mig upsättes 06) befordras, som
strider emot Riksens Frihet och Allmänna wälfärd, utan
ffall jag sädant, ester yttersta förstånd söka att hindra, af¬
styra och förekomma. Jag fikall ock noga i agt taga hwad
som till StändetS bästa och fördel uti alla förswarliga mål
tjena kan, och uki alt mig således förhalla, som en ärlig
och Redelig man ägnar och anstär. Sä fant mig Gud
hjelpe'till lif och själ.
Talen,ans Eden.
Jag Olof 'ckborsslon lofwar och swär wid Gud och
Hans Heliga blvan»ebum, att som jag af Den Stormäg,
tigste Högborue Furste och Herre Sweriges
Görheö och Wendes Konung, bliswir till Taleman för
Bonde-StänLet wid innewarande Riks-Möte utsedd; sä
skall jag med all kraft och förmåga bibehålla och handhas»
wa samt med all min magt försvara allan Konungstigan
Nätt och Riksens Ständers Frihet, aldeles som den af
Riksens Ständer, för Sig och sine efterkommande, för
ewärdeliga tider antagne och beswurne Oryggeliga Rege¬
ll § rings»
Den 25 Jannarii.
N!!gS-?ormsn af d. 2 1 Kuzusti 1772 samt Kongs. Majus
och Riksens Ständers faststälte Förenings-och Säkerhets,
af den 21 Oeheusril och z fjäril 1789 stadga och
forma. Jag ffall ock ej tillära, att något deremot hand¬
las, och alle öswerläggningar j Ständer sä föra, att det
länder Kongl. Mahr lill gagn, Ståndet till heder och sör¬
mon. Jag skall ock taga till eftcrsölgd den ordning till
Riksens Möter, som i Orebro den 2g:de sanuirii i6l/
af Konung (iulius Hciochkl den Andre och Store, och
Riksens Ständer wststäld blef samt warda hwarr Ständs
wällängna ?I ivile^ier, Fri« och Rättigheter och befordra
alr, som länder Konungen och Riket till nytta. Jag ffall
aldrig tillåta, alt sadane ?rosio1uiooer göras, som kunde
strida emot Konunga Magren eller Riksens Ständers Fri-
och Rättigheter. Att >ag will alla dessa Hrnelar troligen
hälla, det beder jag mig Gud sä wist tili hjelp, som jag
deni ffall följa.
Den 26 Ianuarii.
ammanträdde Bonde, Ståndets Ledamöter in ?Isno.
iw. Efter förrättad bön och Guds äkallan, uplästeS
de wid Riksdagen 1786 för Sländet stadgade, och ttki dest
krorocollsr för den 6 Xlfti nämnde är, införde oeeono-
miffe Lagar, hwilke äfwen nu kill efterrättelse och ordnings
bibehållande antogos och i alla delar gillades; i följe hwar»
af bänkarne r Sländets Samlingsrum, pä sätt samme La»
gars ; §. söreffriswer, för hwart och ett Läns Riksdags
Fullmägrige komma alt indelas; och anmodades Riksdags¬
männen INI8 lUslan ifrän Wermeland och Idlielas llsngrs-
son ifrän Bohuslän, ät hwilke wid sidsta Riksdag inse¬
ende öfwer ätlydnaden af desse lagar och ätalan af deras
öswenrädandc warit updragne, alt äfwen nu en lika och
alfwarsam tillsyn om deras noga efterlefnad sig ataga.
2:0 Knur kerston frän Blekingen framlämnade ett af
honom, jemte Riksdagsmännen 8ven jonston frän Bo<
huS¬
Den 26 Ianuarii.
ir
hus Län och ^nöers kvrjessnn, 8er>»r lellsson, lorbjörn
kerston samt köhr kebrslon frän Halland undcrffriswit
anförande af följande innehäll:
Wid början af detta Riksmöte, wåge wi, med wäl.
menande afsigt, och i anledning as Herr Under-Stäthälla-
rens (såsom Bonde Ständers 8-crererwe) hällne Tal till
Osi, i ödmjukhet och af rörda hiertan yttra, det wi som
SrändctS Ledamöter, ä hcmmawarande medbröders wäg-
uar, erkänna den nit Herr Under - Stäthällaren har för
wär Konung, den ömhet han hyser för wart Stånds wäl,
samt desi böjelse att för en mild och nådig Konung tolka
hwad wi mena, och ieke dölja deus fak, som mäst är
tryckt och betungad; Wi uprage derföre icke Herr Under-
Stäthäll ireus och äecreierareus ord såsom mäluingar, ty
wi hasme frän sidsta Riksdag wedcrmälcn i wära händer,
och haswe wi ffönjar Konungens Nåd ä nyo, dä han nu
ater förordnar Herr tinder-Stäthällaren till Sländets 8e-
creserzi-e, i hwilke» wi åge et Stöd, i hwad som för osi
är mörkt, och för hwilken wi haswe enahanda förtroende
som förr, oest enahanda kärlek, den wi till slutet as wara
öfwerläganingar ffole wisa i denna märkeliga tidcpunct.
Och skulle nägou willin wcderlägga denna sanning, anhäl-
le wi del Ständers Ledamöter i sädant sall och annars
täcktes i enighet, och ett stilla bemötande inbördes emot
hwarannan, anse sine medbrödcr med aktning, att en hwar
fär muta lika rätt till sine tankars utförande. Lälom otz
bibehålla samdrägtighet i tankesätt, ständaktighet för Ko¬
nungen, och ömhet för hemmawarande. Desse egenffaper
äro lika tillfredsställande, änffönt de icke altid röjås med
hetta och sörisradc urlätelscr.
Alffclige medbroder! den förständige tillräkna;' icke läk-
lingen sin okunnoghet, och wi haswe fett att stränga till¬
tal! wärkat harda gensvar, men föga förbättring, derföre
anse wi sagtmod och beskedlighet snarare befrämjas genom
päminnelsen om del wärde ett Riks-Ständ äger, än genom
böter och andre harda utwägar, som till förekommande af
oredor likwäl icke kunna ibland osi aldeles umbäras.
I an»
Den 26 Januari:.
I anledning as hwilket anförande StändetS Ledamö,
ter, under inbördes upmuntran til foglighet och sämja,
genom lika glad och liflig som enhällig lyckönstan, i öm»
ma uttryck, n uyo förklarade 8eL!0iLrLrsn den fullkomliga
agruing och tilgiswenhct, dest nyttiga råd och wid alla
tillfällen lill Ständers fördel märkande biträde honom be-
redt och H06 Ständer stadgat; hmilket af 8ocrereraren
beswarades med ytterligare försäkran om uprigrig wäustap
för en hwar Ständers Ledamot, och oafbrukit bemödande
i alt hwad genom dest ätgjärd til StändctS wä! och bästa
kan ästadkommaS.
z.c, Herr Under-Stäthällaren gas Ständer tillkänna,
det Kongl. Mast l »räder förklarat Sig i dag kl 12 wil¬
la tilläta Riksens Ständers vojamsraäL, hos Kongl. Majtt
och Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen göra underd-änig
upwaktning, hwarsöre en vo^ursrion af 28 Ledamöter ut¬
sågs, och anförd af Talemannen afgick, alt StändetS un-
derdäniga wördnadsbctygclse kill Kongl. Mast och Hanö
Kongl. Höghet Kron-Prinsen framföra.
4.0 Utmaldes en vo^m-mon af 12 Ledamöter, att
under anförande af Riksdagsmannen ?okr Hp^ld.n frän
Malmöhus Län, hos Högloft. Nidderstapet och Adelen,
Högmördige Präste-Ständet, samt Wällofl. Borgarc-Stän-
Let, aflägga Bonde-StändetS hälsning, hwilken Oe^ura-
rion efter nägon stunds förlopp, älersörde de öfrige Stån¬
dens försäkran om agtning, wänstap och förtroende.
§'.c> Ankoinmo serstilte Oeputstionor ifrån Riddersten
pet och Adelen, Präste- och Borgare - Stände», anförde,
den förstnämnde af Herr Grefwe Hcod va ll» Oaräio,
Präste Ständers vooursraäo, af Herr Bistoppen och Le,
damoten af Kongl. Nordstjcrne - Oräen Olof XVKIguisi,
och Borgare-StändetS, af Herr Rädmamien frän 8coolc-
kiolm ^odsn ^Ic^ron, hwilke vojauraiionsr af miste Stän-
detö utsedde Ledamöter emottogos och infördes, samt sedan
de hwar för sig framburet de öfrige Ständens Lyckönstan
till en god och lyckelig fortgäng af RikSdagS-göromälen,
och betygat hwarje Ständs benägenhet för inbördes tillgift
wen-
Den 26 Januari:.
wenhet och mänstap, genom Riksdagsmannen fran Upland
och läsrji Socken Hn ^näorsian, som under Taleman-
nenS fränwaro, hos Kongl. Main, TalemanS Stolen in¬
tagit, beswarades, och pä samma sätt wid deras bvrtgäng,
af de utsedde StändetS Ledamöter, ur Samlings-rummet
ledsagades.
6:0 TäktcS Kongl. Majit genom twänne Dest Ofwer-
ste Kammar - Junkare, Herr Grefwe Magnus 8lsndoc!c
och Herr Lenora! - kclsjaron, Laitds ' Hösdingen och Larn-
rnonciouron af Kongl. Majus Swärds-Oräsn med Sko¬
ra Korset Grefwe (lias Pil. kl1<oa!a6, hwilke pä wanligit
sätt emottogs, i nader underrätta Ständer det Kongl.
Mast i morgon den 27 ftinnarii efter förrättad Gudstjenst
uti Stadens Kyrka, där Stander ä den lid Talemannen
närmare skulle kundgöra, hade Sig att infinna, ärnabo
»nöta Riksens Ständer uppå Riks-Salen; Hwarjemte en
af StändetS Ledamöter istän hwarje Län i näder anbesal,
teS, att uti ds dertill anordnade rum pä Kongl. Mas.tS
Höga wägnar till middagen bliswa undfägnade.
Ständer ätstilldeS.
In g.Icm kiDtoeolll
Den 27 Ianuarii.
^^onde-Ständet samlades in Liona, dä, sedan bön blift
wik förrättad, en af Dest Ledamöter utnämndes ifrån hwart
Län, hwilken, enligt ben i gär derom stjedde Nadigste
tillsägelse, efter Rtkfens Ständers nedkomst ifrån Riks,
Salen, hos Kongl. Mast uti anwiste rum kommo antili
middagen spisas.
2ta Uplästes det Tal som Talemannen i underdånig,
het stall ä Riks-Salen hälla.
-4
Den 28 Janrrarik.
Z:o Enligt Kongl. Majus Nädigste befallning tip-
trädde Ständers Ledamöter, först till Tradens Kyrka alt
afhöra Rikedags-predikan, och derefter pä Rikö-Salen.
ln llclem ?lc>rocol!i
Darree/ ^/r/se^.
Den 28 Ianucmi.
^§amlades Bonde«Ståndet in klone».
r:o Förrättades bön.
r:o ^näers ^nöersfon frän Södermanland och §e-
ledc, Härad androg, alt han under fägnad öfwer Riksens
Ständers lyckliga hitkomst, och en brinnande önskan att
alle ärender wid delta Riksmöte i sämja blefwo afgjorde,
wid äfynen as Hans Kongl- Haabet Kron - Prinsen, ont
hwars tillwäxt och ären öswerträffande förkofran i dygd,
wiödom och andre Honom prydande höga egenskaper, ?cn-
äers ^nclersson, hwilken 1778 ärs Riksdag äfwen bewi-
stat, redan da gjort sig det säkra hopp, som sedermera da-
gcligcn tiltagit, samt nu wunnit sin fullkomliga stadga,
samt af det Nadigsta Tal Kongl. Mayr förledne gärdag ä
Riks-Salen hällit, kjänt hos sig wäckas den yppersta glä-
dje och förnöjelse, hwarsöre eänclers ^näerssnn lil egen
och hemmawarande Medbröderö hugnad pa det högsta yr¬
kade, all hos Kongl. Mast i underdånighet mätte nnhällas
det Höstberörde Tal med möjeligaste första mätte kil trycket
befordras.
Hwaruppa -ämclers ^näerslon, som äfwen betygade
sin tacksamhet för den möda 8eciereraren Herr Under-
Stäthällaren adiman anwändt, akt i ordning halla Stan,
detS sidsta Riksdags-Handlingar, af 8ocrereraren under¬
rättades, att enligt StändetS enhälligt förklarade önskan,
Kongl. Maj.tö Nädigste Tal med sörsta wore frän trycket
ott sörwänta; Och förmälte derjemte 8scretsraren, att han
Den 2g Januarii. i§
Uppå StändetS likaledes samhälligt gjorde begäran, fogat
anstalt om tryckning af Ständers krmoeoller, och sedan
den här i Staden warande Boktryckaren sagt sig för an¬
nat arbete icke kunna tryckningen medhinna, derom gjort
anbud och aftal med Boktryckare i 8rc>elllmlm, emot af-
lämnande af tillräckelige exemplar för StändetS Ledamö¬
ter, och nägon pcnningeafgift till StändetS Laneellie; As-
wen som ock att Herr Under - Stäthällaren redan eftcrskrif-
wit och snart hitförwäntade Kongl. Majus och Riksens
Ständers fastställte Förenings och SakerhctS,^ä den 21
kebruarii och Z ^pril 1789, Kongl. Majus Opna Nådi¬
ga Försäkran och Stadfästelse ä Swenska och Finska All¬
mogens Fri, och Rättigheter den 4 ^pril 1789, Förord¬
ningen om Kronohemmans försäljande kil Skatte, samt de
förmäner och wilker, hwarunder Skattehemman hädanef,
ter skola innehaswas, den 21 kebruarii 1789, och Kongl.
Majus Nädiga Kungörelse angäcnde det som wid Skatte¬
köp i anledning af sistberörde Förordning widare i akt ta¬
gas bör, as den 24 Ialmar» 1790; hwaraf nödige exem¬
plar StändetS Ledamöter skulle kilställas, öfwer hwilken
Herr Under,StäthällarenS ätgärd Sländet yttrade allmän
rrkansia.
z:o UplästeS
Longl. Maj:rs
Allmänna Nädiga till Rikets nu
församlade Grander: Gifwen Slorc den
27 ^änuarrr 1792.
Riksens Ständer sammanträda under en, genom den
HögsteS »välsignelse, med Wapncns ärorika framgång äter
wunnen Fred. Den är befästad af ett förbund, grundadt
i bägge RikenS gemensamma förmän, äfwen som i deras
Regenters nära skyldskap och öfwerensstämmande tankesätt.
Kongl. Maj:t lofwar Sig och Riket af en sä Mägtig
Bnndösörwandt det nyttigaste biträde, och Högtidliga Be,
stickningar lära ä bade sidor ytterligare stadfästa aftalen.
:6 Den 28 Januari»'.
Freden är icke äterstäld allena ät Norden. Den är,
om icke redan, dock snart stadgad i Orienksn. Och e t all¬
mänt lugn har således sölgt pa et Krig, soni syntes lik»
breda sig öfwer hela Europa.
Kongl. Ma;:t har med de omsorger Rikets behof kun¬
na kraswa och desi »värdighet tillåtit, oifbrutit sökt att
underhålla »vänskap och förtroende nied dem af SweriqeS
gamla Buiidsförwanter, hwilke fielswe bibehållit sitt anseen¬
de, sine mftykelser, sine Lagar och Regeringssätt; och för
andras öden bar Kongl. Mant icke warit känslolös.
Om det Krig Uspubligusn kloster förklarat Swerjges
Krona icke härrört af Statöklokhetens skjäl, men af öfwer»
ilning eller tillfälligheter, torde det sa mycket lättare kunna
qwäswas i sin början, och Kongl. Majit ämnar dertil an»
wända all den möda och omkostnad, som af Desi omward-
nad för Handelen är att förwänta.
Konungen leder i dag för första gången till sidan af
sin Thron Sin Älskelige Herr Sou, icke Utan de ömaste
rörelser af ett Faders hjerta, deladt emellan honom och
älskade Undersåtare. Hans Kongl. Höghets tidiga fram»
steg, hastva beredt Kongl. Maj:t denna tillfredsställelse förr
än arén det syntes tillåta, och lärer den ästvcn wara lika
angenäm för ett Folk, hrvilkct, isran Hans Kongl. Hög¬
hets första FödelseSstnnd, cmottagit Honom med Swen-
skars tillgifwenhet för sin Ofwerhct; af samma skjäl hav
äswen Kongl. Maj:t wclat göra Sitt trogna Folk en kän¬
bar hugnad, dä, under Konungens fränwaro, Hans Kongl.
Höghet deltagit uti »vardén af Regerings ärenderne.
Kongl. Majit tror Sig defiutom gifwa sin älskade
Herr Son den säkraste underwisning, den största upmun-
tran, under Egna öfrverläggningar med et enigt och »väl¬
sinnat Folk.
Konungen har under det förflutna aret gjort en kort
resa till kasten, 8paa och delien för at söka de läkemedel
hwaraf Kongl. Majit, med tacksamhet för Försynens be»
hag, finner en wälsignad »värkan.
Kongl.
Den 28 Iailuarii. 17
Kongl. Majit wore wifierligen benägen, att meddela
Riksens Ständer en fullständig berättelse om föresallne märk»
»värdiga händelser, och det sä mycket häldre, som Kongl.
Majit i detta ögnablick kunde namngifwa och till Medboc»
gareS tacksägelser framställa flere af dem, hwilke fölgt sin
Konung genom defia skiften; Men dä Kongl. Majit Sjelf
anfört deras Härar, böra berättelserne icke läsaö tvid Thro¬
nell. Kongl. Majit öswerlämnar dem ät Efterwerlden.
Tapperhet för Konung och Fädernesland sakna aldrig belö¬
ning, och det rygte som swäsrvar öfwer graswen, är altid
det säkraste.
En händelse kan Konungen likwäl icke »ned stillati¬
gande sörbigä, dä den giswer Kongl. Majit tilsälle atäter
uprcpa agtning och erkänsla för en älskad Broder. Det
är icke Segren »vid Hogland, derom äro Riksens Stän¬
der redan underrättade. Dek är den wädeliga och säran¬
de tryckning, as en kula, som tvid Hanö Kongl. HöghetS
sötter sälde en tapper Stridsman, hwilken Hans Kongl.
Höghet erfor »vid utloppet frän Wistorp, men hwaraf mod,
Befähl och tilfredsställelse at emottaga den för Fädernes¬
landet, hindrade Hans Kongl. Höghet att under striden
känna smärtan.
Af en grundad öswertygelse om ksliZionons höga »vär¬
de, har Kongl. Majit altid sökt upfylla sin dyra plickt för
Desi omtvärdnad, och pä det icke allenast Kelixions-Aren-
Verne skola skötas sä mycket renare ifrån »liftag och »verld»
stiga inflytelser, »ilan äfwen del Andeliga Sländcts person¬
liga angelägenheter sä mycket ömmare wardås, har Kongl.
Majit anförtrodt deras föredragning ät Sin egen Bigt-
Fader, och till deras besörjande förordnat en särskild klx»
postilion Uti Desi och Rikets O-lnoellie.
Osta har Kongl. Majit betygat Sitt nit för Lagar»
ne, men sällan tydligare än mi Stistningen as Desi Hög¬
ste Domstol, där Medborgare af alla Ständ inbördes för»
smara, eller hwad Kongl. Majit »ned nöje rättare säger,
understödja inbördes rättigheter, befordra trygghet och sä¬
kerhet, och bereda tillika Regeringö-sättet kärlek och styrka.
B, Om
iz Den 28 Ianuaru.
Om Kriget kallat ifrän Åkerbruket tresne och idoge
Arbetare. Om under det förras lopp Kongl. Majit icke
kunnat giswa det sednare sä manga wedermälen as hägn
och upmuntran, som tilförene, sa ämnar Kongl. Mast Sig
därom sa myckel sorgsälligare beflita. Emedlertid, jemte
det Kongl. Majit wördar Försynens skickelse, som med
wälsignclsen af rcka stjördar utmärkt det förfintne aret,
njuter Kongl. Majit en tillfredsställelse af den nytta de
inrättade kckaxsrinLr medfört, hwilken redan bewisat wäl-
meningen af Dest hulda assigter wid deras sörsta inrätt»
ning.
Det har warit Kongl. Majit äfwen en fägnad, att
icke kriget, efter dest ohyggeliga wana, hindrat Wattensta»
perneS, Wittcrhetcns och Fria KonsterneS tillwäxt. Kongl.
Majit har sedt dem alla med nöje begagna sine upmuntrin-
gar, och icke funnit någre utgifter as Dest enstildte medel
öswerflödiga til! de sednares qwarhallande i ett Land, där
tilsällen till deras syflosättande äro sällsynte, men klagan
öjwcr brist pä näring och uppehälle för den arbetande,
allmän.
Kongl. Majit har pä flere satt betygat ftn agtning
för Mannamod och Tapperhet, och Swenste Soldaten de¬
lar med Befälhaswaren den Äran att bära pa sikt bröst
de hederstecken för tapperhet i Fält, för tapperhet till Sjös,
hwilka Konungen Sjelf icke wägrat att emottaga och ut¬
dela.
Kongl. Majit förbigår ej wid detta tillfälle, att för,
klara Sin uprigtiga, Sin ömma erkänsla för de rikeliga
Sammanskott, som af alla Ständ, i alla Orter och osta af
okände Gifware blifwit gjorde för den särade Krigsman¬
nen eller för den fallnes Enkor och barn. Hwilken up-
niuntran att upoffra lifwet för Fäderneslandet kan gifwaS
mera märkande, än tryggheten, att lämna ät Medborgare
de wärnlösas omwardnad, hwilka man icke widare sörmär
alt ffydda? och när kunna lugn och säkerhet sättare njutas,
än sedan deras tärar äro astorkade, med hwilkas förluster
det blifwit stadgadt.
Kongl.
Den 2Z Ialmar».
Kongl. Majit känner en märkelig förnöjelse, a.tt in¬
för Samtelige Rik'ens Ständer betyga Sitt wälbehag as
de mangfaldiga wedermälen, hwarigenom Huswudstadens
Borgerskap bcrygat Konungen sin underdåniga tittgifwcnhet.
Ingen möda har warit dem tung, inga omkostnader räk¬
nade; men den 8rsrus de beslutat alt upresa till Kongl.
Mahrs ära, hade Kongl. Majit i afseende bade till Sig
Sjelf och dem, welat magra, om Kongl. Majit kunnat
betaga Historien denna anledning, sa märkwardig as Ti-
dchwarswet, att omtala deras sörtjenster, eller Sine Efter¬
trädare den upmuntran Folkets karlek gifwer Gode Ko,
nungar.
Kongl. Majit har föresatt Sig alt pä en Oheliscjus
as Swenste Stemmer, förädlade af Swenste händer, öf-
werlämna till efterkommande Sina tänkesätt för delta Bor-
gersta p.
Af Kongl. Majitö Tal haswa Riksens Ständer redan
hört orsakerne lill detta Riksmöte, och Kongl. Ma,g ästar
derföre i Räder, i kraft as 47 och ZO § tz. Regerings¬
formen, att Riksens Ständer nrwälja ett Utstött, bestå¬
ende as Aderton Ledamöter as Riddcrstapet och 'Adelen,
Sex af hwarje- Lists, och Nio Ledamöter as de Trcnne
andre Sländen; nied hwilket Utstött, Kongl. Majit will
öfwerlägga om de ärender, som Rikets nytta och pennin-
ge wäsenders i ordning sättande ästar; Och anmodar
Kongl. Maj t derföre Riddcrstapet och Adelén, att i
morgon sammanrräda at wälja sine LlcLborer, enligt
Niddarehus - Ordningen, och genast efter wåhlet läka
LleÄorerne sammanträda, att wälja Ledamöterne till Ut,
stöttet, pä det wåhlet kan öpnas nästkommande Mändag,
och Kongl. Majit ma kunna samma dag kl. n förmidda¬
gen öpna Hemliga Utstotkek och sälla Riksdagen i ^Aivi-
ret. Och anmodar äfwen Kongl. Majit de öfrige Tre
Ständen, all sä anstalta, att Ledamöterne af detta Utstött,
pä manligt sätt, och lill besagde dag äro walde.
Kongs.
20
Den 28 Januari».
Kongl. Maj:t, med en förenad önskan för Sig och
Riksens Ständer om Guds Nädiga bistånd till deras sam-
fäldte öswerläggningars lyckliga flut, förblifwer dein samt
och synnerligen med all Kongl. Nåd och ynnest wälbewä,
gen. Giswen Lells Slott i Riks-Salen d. 27 Harman!
1792.
6 O 8 'k ä I?.
^.alemannen föreslog i anledning af denne Konungens
Nådiga kropoluion, at Ständer genast matte Utse klcQorsr,
hwilke sedermera med samma rätt och myndighet, som Stän¬
der in klene,, ägde att malja Ledamöter af Ständer, Uti
alla de Utskott, som under
Kongl. Mast af Riksens C
hwilket bifölls, och faststälre
sä att en tillsättes innom hn
tha Riken samt Norrland,
4; hwaruppä till LleUorer
Upland
Srockh.s och Swarttzö Län
Skaraborgs Län
Kronobergs Län
Jönköpings Län
Wcsieräs Län
Östergöthland
Södermanland
Elfborgs Län
Calmar Län
Kopparbergs Län
Örebro Län
Carlstads Län
Gefleborgs Län
Wester,Norrland
Westerbotten
Gottland
Malmöhuslän
fortsättningen af Riksdagen,
-tänder i Näder behagar äska,
S Lleklarernes antal till 26,
rarje Län ifrän Swea och Gö«
och för hela Finska ldisiionen
Utnämndes ifrån
Han /möcrslon.
Han kerston.
karsson.
Hon dalsson.
Honas kekrslon.
Han Isacsson,
kersr Läranslon.
Olof Ifarsson.
^nsters ^näerslon.
k.ars k-arsson.
Lars kerston,
kersr kriston.
»ils Olsson,
kelir Hokanslon.
Hon ^näersson.
^nöers ^nöerstnn.
Olos Ifarsson.
Luns Lar.
Blr-
Dei» 2Z Januarii.
rr
Christianstads Län Lengr Olsson.
Blekingen ktälean karsson.
Halland ^näers Lärsesson.
Götheborgs och Bohus Län 8vcn Honston.
Ifrån Finland:
Han kerston frätt Äbo och Björneborgs Län.
»ans kckiclaels / Wasa Län.
»srine Lranror ^
Ickaks 8ons>ri frän Uleäborgs Län.
Hwilke lyckönskades, 06) anmodades at wälja utsatt
antal Ledamöter uti det Utskott Kongl. Maj:t nu äskat,
och genom krorocoll som dermid hålles, Ständer om Ut¬
gången sedermera underrätta.
Riksdagsmannen -^näers -Uaäsrstnn fran Lysings och
Dahls Härader i östergöthland ingas följande
ödmjukaste Mmorra//
Twänne märkwärdiga Riksmöten och mängfaldiga sa«
ker af högsta wigt sa innom som utom deras gräms, hof¬
wa blifwit fullkomnade ifrån del äretal, dä jag hade den
äran, at som Ledamot af wart hedcrwärda Ständ, delta¬
ga i rådplägningar om Fäderneslandets angelägenheter.
Det tillhör hwarken min förmäga, min afsigt eller
den rättighet en sä ringa medlem äger, at nu samla och
uprepa dem alla. Sädant mä wärdigt fullbordas af Häf¬
detecknare,,, och om han något deruti eftersätter, äro än¬
dock Rikets närmare händelser sä allmänna, sä bctydeliga
och sa inflytande pä hwarje Ledamot i Rikskroppen, at de
i en oafbruten kedja ifrän samtid till sednaste esterwerlden,
skola af sanna sagu utspridas, förwaraö och undan glöm¬
skans mörker ofelbart räddas.
Jag har öswerlcfwat den bcdröfweltga tidspuncten, dä
wart k. Fädernesland läg nedsänkt i betryckets djup; dä
split, laglöshet, sjelsswäld, egennytta, allmän fattigdom och
B z nöd,
22
Den 28 Januari».
nöd, bäddade en afgrund al Riket, 06) sjelfwa hoppet om
uprättelse, kunde dä anses !om sörmätenhct; Jag hor ock¬
så iiuion, min tarfliga Koja, den Högste blifme derföre af
Swea Barn ouphörlige» prisad! >aor städa den sälla dag,
i hwars gryning Konung 0 08T/Xk' III:dje, skänkt och
utrustad nied sullkomlighetcr utan like, af Mmagtens Ȋ,
derika Hand, framblänkte som märgonrädnan, pä den med
swartå moln öswerdragnc Swensta Himmel, stjngrade mol¬
nen, spridde hus, warma och wederqwickeste ät wär stum-
ma och kalla Nord; dä wär makalösa Konung uplyftade
ost utur det mäst sörtwiflade tilftänd, förenade wära sön,
drade tänkesätt, stiftade Lagar till den ägta urgamla Frihe¬
tens äter upliswaude, kill den med Rikets sällhet samman-
bundne KonungamagtenS stadgande, och till ätcrwinnande
af de oräkneliga fördelar Swensta lunnen, under den
olyckeligaste sjelsswäldötidcn förspilt.
Försynen har tillätit mig lefwa under sä ostattbar
förändring, och hela wärk hederwärda Ständ, sä wäl som
alla öfriga Konungens trogne undersätare och Sweuste
Medborgare, haswa dertill warit bade fägnesamme och
skarpsynte wiktncn. — Men annu mer: Wi hafwe fram-
bragt de äcetal, innom hwilket lopp .^fonaiLnen fullkom¬
nat sin owansteliga ära och Sitt folks sjelfständighet. Wi
hafwe med d,»p förundran, med stor glädje betragtat Hans
obestriiweliga Wishet, drift, mildhet och Näd, under fri¬
dens klaraste dagar, i Lagars stiftande och stipande, i Ri¬
kets styrelse, i trogne underläkares rättigheters utstakande
och wärdande. — Wär beundran har tilltagit, wi hafwe
upnädt den märkwärdigaste tid, da Konung 6lck81^k'lil
jemlikt Sine Höge Förfäder, de störste, de Glorwördigste
Oustaver, hwilkaS blott nämnande Utkräswcr ömaste wörd-
nåd, glädje och kärar, blotistälde Sitt owärderligaste Lis
pä Hjeltarnes segerrika ban, för at rädda Swerigeö ära
06) sjelfständighet, för at dämpa mägtige och listige fien¬
der pä alla sidor, för at omstantfa, med oöfwerwinnelige
murar, frihet och säkerhet ät osi och wäre Medborgare.
Ko-
Dcn 28 Jaimarii.
Konungens outkrötkelighet, Hans mer än mänskliga
wiöhet, Hans as hela werlden wördade Hjeltemod, härse,
grat öfwer alla hinder och faror, och Hans kärlek för Fä¬
derneslandet skänkte osi en frid, hwars ärefulla art och
offaltbara fördelar förtjäna tusende oförgängcliga äresto-
der, prydde med Tre Millioner trogna undersätareS under-
dänigste tacksamhets känslor och wälsignelser.
Mili enfald, min ofullkomlighet wäga ej fullfölja et
sä »vidsträckt, et sä högt anine, till käonsrcksns wärdiga
los; del fordrar i lyckligare ständ den ypperste Tolk, som
ändock, nied sorgfälligaste bemödande, ej torde åstadkomma
annat än et wanmägtigt försök.
Rikets, efter Kongl. Majus Nädigste befallning nu
samlade Ständer, ibland hwilka jag erkänner mig äga det
lägsta, det nedersta rum, äro för mycket uplyste om Konun¬
gens stormark emot Riket, at de stulle kunna upstjuta nå¬
got ögonblick, till den owillkorligaste, den ömaste af alla
skyldigheter, at inför dgon-red-n, med all den styrka, som
uti ypperliga Snillen och känslofulla Hiertan är sörwarad,
i djupaste underdänighek förklara samtelige rrogne underfa-
tares listiga uuderdänigste ärkänfla och tacksamhet, för
Kongl. Majus wär Allernädigste Konungs makalösa wis¬
het, omsorg och hjeltemod, stum näd och ömhet, hwarige-
nom ej allenast et sä betydeligt Krig bliswit utfördt, till
Fäderneslandets ära och sjelfständighet, utan ock den ester,
längtade sälla friden, till befästande deraf ätcrstäld, för
hwilket dräpeliga wärk, näst den AllSmägtigeS Näderika
styrsel, Konungen allena ärona tillkommer.
Älstade Medbroder, af wärk Hederwärda
Bondeständ!
Jag skulle förtjena tillwitelfe, fasom selande emot den
wördnad, högaktning och wänstap jag är stylvig de öfrige
respeÄivc Medständer, och det fullkomliga förtroende mitt
hjerta bör hysa för Eder, Wärdaste medbröder, om ända-
mälet af hwad min underdäuigste wördnad och nit wägat
B 4 tolka,
24 Den 28 Ianuarii.
tolka, wore at pämiuna Riksens Högloft. Ständer et Ålig¬
gande, som de, bättre än jag, weta i agttaga och fullborda.
Alin öswertygelse om andras företräde och egen wanmagt,
är för wäl grundad, at jag skulle kunna eller wilja hand¬
leda dem, af hwilkas djupa förstånd och förelysande egen¬
skaper, jag i stället behöfwer underwisning och rättelse;
men jag har nu den äran, ä mine hemmawarande ined-
bröders wägnar, såsom Ledamot af det högtärade Bonde¬
ståndet, deltaga bade i Rikets Allmänne och detta Stån¬
dets enskilte mål. Jag är skyldig med lika sorgfällighet
främja mine Lomrnirrerners rättigheter som bewaka deras
pligter. Det blir följagteligen ej blott Fäderneslandets all¬
männa , utan ocksä wart Ständs enskilta skuld jag bör sö¬
ka afbörda, och en trogen undersäteS täflan härutinnan, lä¬
rer ej misshaga mine lika tänkande »värdaste Medbroder.
Nåd och wälgärningar i ymnigaste mätt har wäc
Högstwördade och älskade Konung bewist alla stna trogna
undersåtare; dock äger Bondeständer wid detta tillfälle en
särskild högst wigtig ordsak, at derföre i djupaste underdå¬
nighet till Monarchen frambära Sweriges Rikcö och Fin¬
lands samtelige Allmoges underdänigste wördnads-och tack¬
sägelse offer.
Det är Denne Store Konungen, som wid stdsta Riks¬
mötet, af högsta och ömaste Kongl. Nåd, taktes omfatta
samtelige dess trogne undersåtare as Allmogen, som täcktes
utwidga, stadga och Allernädigst befästa deras rättigheter
sädane, at wi genom dem kunne räkna ost för frie, säkre
och lycklige Medborgare i Samhället, sädane at wi, wäre
barn och deras efterkommande, böra med nöje och fördel
upsylla de skyldigheter Konungens och Rikets behof oss hit-
tils älagt och framdeles tilförbinder, och sädane, at wi
med trygghet, drift och wederqwickelse, i stället för frug-
»an, matthet och bekymmer, kunna, försäkrade om den Als,
mägtigeö rika »välsignelse, odla den tacksamma jord mindre
lycklige Förfäder ät oss och ware efterkommande i arf
lemnat.
wär-
Den 28 Jaimarii. 25
XVärdaste Medbräder!
Latom oss ej skrida till nägot annat ämne för wara
rädplägningar, innan wi sätt utbedja oss den oskattbara
Näd, at genom en talrik Deputation af wärk Ständ, un-
derdänigst upwakla Kongl. Maj.t wär Allernädigste Ko¬
nung, och ä samtelige Allmogens wägnar betyga den ont-
stäckeligt brinnande undersätcliga »vördnad och ärkänfla för
MonarchenS »välgärningar, och de Allmogen allernädigst
rillagde rättigheter, hwaras wi och den hemmawarande All¬
mogen i underdänigste hjerta och sjal äro upsylde.
Jag anhäller ödmjukast at delta ^lemorial warder till
hela dess sammanhang i kroioeoiler antecknadt, samt at
hederwärde Ständer täckes dess afsigt befrämja.
kristers ^näer-slon.
Riksdagsman ^ör Lysings och Dahls
Härader i Östergöthland.
Och som en hwar as Ståndets Ledamöter, med ^.n-
6e»8 ^näerskon instämde i lika benägenhet och åstundan,
at för Kongl. Majus sötter i underdänighet nedlägga den
innerliga tacksamhet och erkänsla, hwaras Ständer känner
sig intagit och npfyllr, för den »vishet och Näd, derigenom
Konungen under fortsättning af Sin ömma wärd för All¬
mogens bästa, hwars rättigheter Han i märkelig mätto ut-
»vidgat och befäst, ester ert till Sin odödeliga ära och Ri¬
kets heder, med blottställande as Egen dyr Person, utför»
wädeligt Krig, återskänkt Fäderneslandet en efterlängtad
och hugnelig Fred; sä anmodades Talemanneu och 8eere-
rerrren at anhälla om Kongl. Majus Nädigste tillätelse
för »Ltändet, at i nämnde ärende genom en talrik Depu¬
tation Kongl. Maj:t i underdänighet upwakta.
4:0. Sluteligen julieraäes den ifrän Kongl. Riks
cluvum utgisne Förtekningen uppä samtelige Ständers till
denne Riksdag besullmägtigade Ledamöter, hwilken förtekning
genom trycket skall allmän göras. Hwarester Ständer åtskildes
In liclem kiotocolli
B 5 Den
Den ZO Januari!.
'onde Ständet sammankom ill ?Ianc,.
liv. Förrättades Bön.
2 0. Hos 8eLrererzrsn hade blifwit anmält, hurule»
deS ätckillige StändetS Ledamöter »vid flere tillfällen, un¬
der wägen till och ifrån sine gwarter samt annorstädes
blifwit antastade as främmande okände personer, hwilka
latil förmärka stadeliga afsigter, dels genom sitt tal, dels
vckm genom -incm^ms bref och Drifter som wid hastig
bortgång de hemligen lämnat dem, de kunnat öfwerkomma,
i händren, hwilke bref funnits innehålla uttryck och un¬
derrättelser, ledande till Allmogens förwillande; I anseende
hwarkil, och ehuru 8LLrerer3rLn ägde en tillfredsställande
säkerhet om tillräckelig uplysning och dermed förenad styr,
ka hos en hwar StändetS Ledamot, ak emotstå silke illa
öfwcrlagde och wanmägtige medel, at förföra en ärlig och
wäl tänkande menighet till mitztroende om Öfwerhctens Nåd
sch rättwifa; likwäl och pä det siike företag icke mätte und¬
gå all upmärkfamhet, och deraf tagas anledning till deras
förnyande, wille 8sererersren upmuntra och anmana Stän»
ders Ledamöter, att uti sin för Konungen och Rikets bästa
redan wifade tillgiswenhet oafbrurit fortfara, utan at af
dylika försök läka sig omföras, samt äfwen, i den händel»
se, nägon an widare pä samma fäkt ffulle tilltalas, eller
fä sig bref och jurister af okände personer tillstälte, at dä,
åtminstone efterfräga och göra sig underrättade, hwem den
wore, som med sädane Drifters bibringande wifade sin för»
sätliga tjenstagtighek. En hwars egit samwete och öfwer-
tygelfe wore den rädgifware, genom hwars söreffrift, in»
wärtes lugn bibehöllos, alle ffyldigheter upsyldes och fre»
stelser emotstodcs. ZeerererLren ansag derföre den widare
försäkran öswerflödig, som StändetS Ledamöter erbödo,om
»varsamhet mot tillbndne förförelser.
kelir ^eppeslon frän Malmöhuslän, mottog med nö¬
je denna föreställning, han kände tidens beskaffenhet som
fordrade försigtighet i förtroende, men ansag hwar och en
as
Den go Ianuarir.
27
af sine medbröder, i känsian af egen heder äga ett starkt
warn mot intrycket af alt förledande.
Och förklarade widare kahr jeppesson lika med de
öfrige StändetS Ledamöter, sin upriktiga agtninq för 8ecrs-
rerarens omtanka och nitsulla bemödande, att wid alla till¬
fällen förekomma Ständet med hälsosamma uplysningar och
räd, i hwilkas noga efterlefnad, hwartill deas ära och chri,
stenbom owilkorligcn wörö förbundne, en hwar sunne ba¬
de allmän och eiiffilt wälgäng; hwarföre StändetS Leda»
möter också fattat den föresats, ar med förlitande pa Tale-
mannens och 8eLrerersrer>8 mogna erfarenhet och kärlek för
Ständet, hos dem uptäcka, och med påminnelse af heder
och plikt samt deras räd, kraftigt möta alla de försök, som
pä StändetS redlighet än widare kunna wägaö.
z:o. 8ecierer!iien förmältc, det han med Talemanncn
hast tillfälle at till Kongl. Majit i underdänighet framföra
StändetS önskan, at genom Vepnkeesäe fä aflägga under»
däniqste tacksägelse, för den genom Konungens Mod och
Wishct, Riket ätcrskaffade ärofulla Friden, samt at, med
förklarande af Nädigt wälbchag dcröswer, Kongl. Majit
yttrat sig framdeles wilja i Nädcr utsätta dag, dä Kongl.
Majit de i detta ärende ärnade mottaga.
4:0. ^ustariiäe8 de ifrån Riksdagens början hällne
kroroeolier.
;:o. Sedan Riksdagsgöromälen nu mera kommit un,
der beredning och i full gäng, fant Ständet för godt, up¬
på TalemannenS tillstyrkan, at äfwen utse vepurersäs för
at urffilja och granffa, de StändetS Ledamöter hwar ifrän
sin ort, kill anmälan och utförande anförtrodde beswär,
och utnämndes till denna förrättning, frän
Upsala Län fssn bengtsson.
Stockholms o.Swartfjö Län Trio kckanslon.
Skaraborgs Län kckäns ?sr8lon.
Kronobergs Län ffon d^ilrstcin.
Jönköpings Län ^näsrs ^aiwlott.
Wefteräs Län Olok ^ar8lon.
Öster»
28 Den z« Januarii.
östergöthland Anderz Xndsrrlon.
Södermanland Ian Iansson.
Elfborgs Län kekr Anderrson.
Calmars Län Jon goransson.
Kopparbergs Län kekr Joksnslon knvsll.
Nerike Olof kekr,son.
Wermeland ^lils krlon.
Gefleborgs Län Olof jänsson.
Wester norrland Jon Andsrsson.
Westerbottn Anders sndersson.
Gottland Olof larsfon.
Malmöhus Län klsns Olsson.
Christianstads Län kenZr Olsson.
Blekingen kläksn k.srsson.
Halland konAk dlilslon.
Götheborgs och Bohuslän k>zrs Olsson.
För Finland.
Jan karsson frän Äbo Län.
klans käiekels frän Wasa Län.
klars 8orilari frän Uleåborgs Län.
Ociana -^lopsus frän Carelen.
Jokan klarrlla frän Heinola Län.
Lric kaikala frän Nyland.
6:0. Till underdänigste följe af Kongl. Maj:t6 Nädi-
ga befallning uti Dest ä Rikssalen gifne Nädiga kropoli-
rion, hade Bonde-SländetS LleKorer förleden gärdag, en¬
ligt det wid deras sammankomst hällne och bilagdc kroro-
voll, som nu uplästeS, och hwaraf äswen kan inhämtas
huru omröstningen i ösrigit utfallit, genom ordenteligt
»val, Utsett nedannämnde Nio Ledamöter, at uti det af
Kongl. Maju, i kraft as 47 och 52 §. §. Regerings-bör¬
tnen, Nädigst ästade Hemliga Utskott, öfwerlägga om de
Lrender, som Rikets nytta och Penninge wäsendetS i ord,
uingösältande fordrar, nemligen:
Anders ^nderslon frän Wästerbotten,
kekr I-ppeslon frän Malmöhus Län
k>lis-
Den Z» Januaria. 29
dllclas ksnZtsson frän Götheborgs och Bohus Län.
^äarn /UopTus fran Carelen.
Olof kerston frän Södermanland.
d>lils Olsson frän Wermeland,
kekr Lersson frän Orebro Län.
Jin sndersson frän Upland.
Knur kerston ifrän Blekingen.
Hwarom Utdrag af krorocollsr genast expedierade,.
7:0. Urdelkes ibland StändetS Ledamöter Konungens
Nädiga Tal till Riksens Ständer pä Rikssalen den 27:de
i denne mänad, äswen som ock Kongl. Majus och Rik»
sens Ständers stststälte Förenings-och Säkerhetsrör den
21 kekruarii och Z ^pril 1789, Kongl. Majus öpua
Nädiga försäkran och Stadfästelse ä Swensta och Finska
Allmogens Fri och rättigheter den 4 ^pril 1789, Förord¬
ningen om Krono-Hemmans försäljande till Skatte, samt
de förmäner och wilker, hwarunder Skattehemman hädan¬
efter skola innehafwas, den 21 kekruarii 1789, samt
Kongl. Majus Nädiga Kungörelse angäende det, som tvid
Skatteköp i anledning af sidstberörde Förordning widare i
akttagas bör, af den 24 Janu-irii 1792; hwilke Försatt-
ningav 8sLrercraren uppå StändetS begäran esterstrifwit,
och hwaraf tillräckelige exemplar hit ankommit.
Ständer ärstildes
ln köem ^rotocolli
krotocolb, hällit öfwer Llekborsrne, wal till Leda,
mäter uti der Utskott, Longi. Maj k i Näder
ä 7Uks«Salen ästar.
Är 1792 den 28 Janurrii sammanträdde ester stedt
anslag, de innom Bonde--Ständer Utsedde 26 LleÄorsr,
at till underdänigste sölje af Konungens Nädiga befallning,
uti Dest ä Riks-Salen gifne Nädiga kropolirion, utwälja
Nio Ledamöter, som uti det af Kongl. Maj:t i kraft af
47 06) ;o §. K. Regerings - kormen Nädigst ästade Ut¬
stött, stola öfwerlägga om de ärender som Rikets nytta
och
zo
Den Zv Januari,'.
och penningewäscndetS i ordningsättande fordrar; dä uppå
gjord öswerenskommelse, att Walet borde förrättas med
siutne sedlar, och desse sedermera öpnas, men Utgången as
Walet förtigas, och sedlarne förseglas, intill dest Walet uti
StändetS nästa klena blefwe kungjordt, omröstningen pä
nämnde sätt wärksiältes, och funnos rösternc salunda haswa
Utfallit, at nedanjkresne StändetS Ledamöter erhållit:
Hnäsrs eVncisrskon frän Westerbotten 26 röster,
keil,- ^feppeslon frän Malmöhus Län 26 —>
^icl'8 Lengrslon frän Götheborgs och Bohusl. 26 —
^cism ^lopeub frän Carelen 26 —.
Olof kerslon frän Södcrmanlltnd 26 —
k>li1s Oisson frän Wermeland 2§ —
kekr kellrslon frän Orebro Län 24 —
fzn ^näerslon fran Upland 22 —
klnur kerskon frän Blekingen 22 —
I^srs kekrsson frän Kopparbergs Län 2 —
kellr ^solaansson frän Gefleborgs Län 2 —-
ssans Xkiellels frän Finnland 2 —
^son dalsson frän Kronobergs Län 2 —
Dars Ifarsson frän Calmare Län 2 röster.
Hwilket uti StändetS nästa klone, skulle anmälas.
LIeKorerns ätfkildeö
lo ?ioroco!!i
Da»r'e/
Den 4 FebmariL.
^sammanträdde Bonde-Ständet in klen».
i:o. Förrättades bön.
2:0. Ester yttrat enhälligt bifall pä Talemannenskro-
poflrion, at äfwen de öfrige Ständen del blefwe lämnad
af Bonde StändetS d. 28 fldstledne fanuarii fattade beflut,
angäende underdänig tacksäjelse för den i lyckelig stund er-
hällne hugneliga freden, med anmodan, at med Bonde-
Ständet s,g härom sörena, pä det denna underdäniga tack¬
sägelse, genom en stor Deputation, under Herr Baron och
Landt-
Den 4 Februarh'. Zr
Landtmarjkalkens anförande, af fanneljge Riksens Stander
pa en gäng kunde afläggaö, utsagos och asgingo 16 Vs-
pukeraäe, anförde af Riksdagsmannen kebe ssoll-mston
frän Gefleborgs Län, att StändetS ofwanberörde beflut och
begäran om deltagande de öfrige Ständen kungöra.
z 0. Talemannen underrättade Ständet, det Kongl.
Maj:t i Näder tillkänna giswit, at till utrönande af de kun¬
skaper Hans Kongl. Höghet KromPrintsen sig sörwärfwat,
och Dest i Wetlcnffaperne wundne framsteg Kongl. Maj:t
ärnade laka Hans Kongl. Höghet förhöras Uti Riksens
Ständers Depureracies närwaro, samt at Utom dem, som
ät Hans Kongl. Höghet warit Faddrar, as Bonde-Stän¬
det Nijo Ledamöter wid detta tillfälle ägde at wara tillstä¬
des. Och fant Ständet för godt at lika som wid sidsta
Riksdag deste Nijo Ledamöter af DleAcirerne borde wäljaS.
4:0. En Depurarion, anförd af Herr Lagmannen kel¬
ter Lllflrom, anmälte 28ällofl. Borgare StändetS Be¬
flut, om underdänig tacksäjelses afläggande hos Kongl.
Maj:t genom en Stor Dspurarion af alla syra Ständen,
för den genom Konungens mandom och »vishet Fädernes¬
landet aterjkaffade dyrbara freden.
Likasom ock det Högwördige Präste-StändetS Depute¬
rad, under anförande as Herr Bilköpen OoQor Dllurs
äVeiciemm förmalte, at Präste-Ständet denne underdäni¬
ga tacksägelse fastställt.
Och äfwen en Depurarion ifrån Högl. Nidderfkapct och
Adelen, hwilkcn anfördes af Herr Lagmannen Grefwe k^en-
nin§ 6) IIonborx, tillkännagiswande Höglofl. RidderskapetS
och Adelens enahanda beflut; öfwerlemnande tillika Herr
Greswen och Lagmannen ckt af Höglofl. Ridderffapet och
Adele,, föreflagit och gillat projeQ till denne underdäniga
Tacksäjelse märets, med begäran, att Bonde-Ständer wille
del öswerfe.
Deste Depurakioner, som i wänlig ordning emotto,
gos, bcfwarades af Talemannen serskilt, och underrättades,
at Bonde - StändetS sörsta göromäl wid dest ankomst M
Riksdagen warit, at öswerenökomma, om en sädan under,
Ȋnig
Z2 Den 4 Februarri.
dänig tacksäjclse, hivarom äswen Ständer genom en vs^u-
larion de öfrige Kslj^Aivs Ständen underrättat.
Derefter upläsieS vch gillades kill alla delar of-
waubcrörde af Högloft. Ridderstapct och Adelen ingifne
kroseg: sä lydande:
Stormägtigste Alfernädigfte Konung!
Wid det sist öswerständne Riksmötet betygade Rik»
sens Ständer Deras lifiigaste crkänfla inför Edet Kongl.
Maj:t, fom ingen möda haft ospard, eller beswär undwikit
för at frälsa Riket och bibcbälla desi Sjelfständighet. De
ivägade tillika anhälla, at Eder Kongl. Majtt, af ömhet
för sine undersåtare, nädigst målke täckas bereda, emottaga
och stadga en säker, ärofull och »varaktig Fred, sa fort en
sadan kunde bjudas och erhällas. Det »välbehag, hwarmcd
Eder Kongl. Mast dä behagade emottaga Deras underdä-
uiga anhällan, är uu, sedan den blifwit upsylld, den sä¬
kraste upmuntran för Riksens Ständer at frambära Deras
underdäniga tacksamhet.
Riksens Ständer erinra sig icke fölgderne, hwarken af
Swcriges Krig med Rysiland uti detta Århundrade, eller
af de Fredsfördrag, som stukat dem, titan grämelse öfwer
Fäderneslandets olyckor, »nen icke eller utan at af samma
känsla erfara glädjen sa mycket listigare af olikheten emellan
Närwarande och förflutne tider.
Icke drista de at tala om det mod, de mödor och det
förakt af alla faror, hwarmed Eder Kongl. Majtt liknat
sine Fäder och pä deras ärofulla sätt gistvik Härarne ef¬
terdöme!» och Historien ämnen till det Lss Eder Kongl.
Mast undwjker at emottaga af Samtiden. Den Ma,
Eder Kongl. Mast as Kriget och desi händelser beredt Sitt
Namn och Sin Person, kan detzutom icke uphöjas af an»
nät, än Eder Kongl. Maj:tS egen tillsridsställelse, at un¬
der Europas förundran leda trogne undersätare till det lugn
vch trefnad, som tilläta dem njuta Fredens lycka och säll»
s»et. Men dä Eder Kongl. Ma):t Sjelf beredt densamma,
Den 4 Februari».
3Z
stadgadt den utan nägot upoffrande af Länder och förmå¬
ner, icke behöft det biträde af främmande Magters bemed»
ling . hmilket fä ofta medfört beswärande förbindelser och
öswerdrifna fordringar, när Nordens Störste Reqentec
Sjelsrve stukat aftalen emellan Nordens twänne mägtigaste
Folk, och, uti inbördes Wänstapssöcsäkcingar. öpnar nt-
sigter ä ömse sidor till nya fördelar; kunna Riksens Stän¬
der icke med still tigande ätnjuta desia Faderlig.» omsorger.
Riksens Ständer önsta at, under öswerläggningarne,
kunna ådagalägga Sina tänkesätt, erkänna det nädiga bi¬
fall och wälbehag till Deras förenade Nit, hwaron» oe re¬
dan frän Thronen fatt emottaga sä hugnande förjakcingar.
De begagna Sig med den listigaste erkänsta af de up-
muntrande anledningar Eder Kongl. Makt gifrvst Den»
till det hopp, at, under den Högstes biständ, förmä at
följa böjelser och upfylla styldigheter emot Konung och Fä¬
dernesland.
6.0. Till ?romcol!sc ingafs följande striftelig» an ö»
rande:
Nnderdänigst trognaste önstningar och uprigtigaste för¬
böner hos den Alsmäktig? Guden, hafwa ätfölgt Kongl.
Mast af Gullbergs och Bobergs Häraders Allmoge, un¬
der alla de faror och stvära äswentyr, hwaruti Kongl. M»j:t
till Sitt RikeS sörswar och undersätares jakerh.t med der¬
hos förknippad »välfärd och bätnad, lätit Sin Egen dyra
och Höga Person, blistva och wara ospard.
Med lika danad nit och undergiswen trohet hafwe »vi
till högden upsändt andäckkige och alstvarlige Lostanger öf¬
wer Ve fördelar och Segrar, Kongl. MajttS Wapn, i det
mästa och berydeligaste under Kongl. Map.cs Egir Höga
Befäl, till hela werldens största förundran och tvär för¬
nämligaste glädje wnnmt, den ärorika fred derigenom blif-
wit beredd, Kvtigl. Mahrs Höga och lyckeliga återkomst
sräi» Krigets »vedermödor, och Wae Stvre och Allernädig-
ste ostattbara, men derunder förlorade helsås
ätecwinnaude.
L
Z4 Den 4 Fcbruarii.
Den outtrötteliga omsorg och wärdnad hwarmed Kongl.
Mast oafbrutit, under bade kände och okände bekymmer,
Sitt Rike och Folk Allernädigst omfattat, förer Gullbergs
och Bobergs Häraders Allmoge lill den säkraste underdä»
nigste öfwerkygelse, alt sedan Kongl. Mast sa kraftigt äter,
stäldt Rikets fordna glants och anseende, och stadgat dest
säkerhet utwärteS, Kongl MastS Allernädigste kallelse till
en Allmän Riksdag uti Lells, för at höra och med trög.
ne underläkare rädgöra angäende Rikets rarfwor och ange.
lägenheter, äsyftar en till Rikets Inbyggares bcständ och
framtida sällhet, inwärteS nödig jemkning uti de dryga pä-
lagor Sländerne sig ätagit, med angelägen rättelse uti nu
i Riket omlöpande mynt och penningesedlar; och dä et af
flere Häradsboer länge önskat tillfälle dymedelst yppas, wä»
gar denne Allmoge inför Kongl. Masks Thron, ej mindre
i afseende pä föregäende nog rike, än äfrven derhos till¬
komne glädjesulla ämnen, dels deraf at Kongl. Mast med
Sin Höga och Dyra Gemäl wär Allernädigste Drottning,
Uti Hög Kongl, sällhet, kärlek och förnöjelse sätt öfwerlef-
wa 25 och päbegynna det 26:te ärelS ägta förening, dels
ock at Kongl. Maj kS ömt älskade Herr Son, Rikets ög«
nåsten, Hans Kongl. Höghet Krön-Prinsen, redan ädaga.
lågt Höga, och tillsörlateligen hugnande wedermälen, al
han wid RegimentS bördans styrelse följer den Störste Ko,
nungs, Sin Herr Faders, Kongl. Masts Höga Efterdö,
me, och träder uti Kongl. Maj ts, bäde fjerran och nära
Utom, samt sä mycket mera innom Rikets Landamären,
fruktade, wördade och älskade sotspär, genom wär utseddr
Fullmägtig Nämndemannen och Skattebonde!, Lars Iars¬
son frän Gullbergs Härad , Wreta Closter Sockn och Knif»
winge By, nedlägga wär Allerunderdänigste och trognaste
lyckönskan.
Uti det trygga hopp, at Kongl. Majit med wänlig
nåd och ynnest denne wär underdänigste »välmening upta,
ger; sä wi tillika framföra den underdåniga försäkran, at
Deras Kongl. Majestäters fortfarande Höga Sällhet uti
all Kongl, wälmäga inkil sednaste alder, Hans Kongl.
Hög-
Den 4 Februarii.
35
Höghet Kron - Printsens tillwäxt och förkofran uti de hos
honom redan stadgade Höga Egenskaper, samt den öfriga
Kongl. FamillenS höga wälgäng, är och förblifwer för ost
och wäre h, rtan de största underdänige glädje ämnen. Wär
förberörde utsedde Fullmägtig kan, emot wart honom läm¬
nade förtroende, icke underläta at, i underdånighet gä till
mötes, uti alt hwad Kongl. MastS Höga wishet för Ri»
kers walsärd samt wärk säkra veständ och utkomst fordrar.
Pä Gullbergs Härads Pa Bobergs Härads
wägnar, wägnar,
Lins äVsrrsrmgn Lare Usrslon l-srs Larlsson
Häradshöfdinge. i Knifwinge. i Hälby.
^szrakam Lricrson ^oft. VVallsrllsär
i Bjälösa. i Kulla.
Det krorncolls Utdrag som til de öfrige lislps-
sbivs Ställden sxpsclisras skulle, angäende den underdä»
inga t-7 ägelse a dellen för Kongl. Maj.tS Nådiga om»
sera ., ar förskaffa Riket en hugnelig fred, jullsraäss och
t c af selja lide innehall:
Som Bonde Ståndet den 2Z sistledne ffinnarii be»
f >ul, c.t in^ör Kongl. M»j:t i underdämghet betyga den
innerliga tacksamhet och är''änsia, hwaraf Skandet kanner
sig intagit och up yllr, för det mod och den wlchet, hwar-
med Koiiungen under oafbruten fortsättning as sin öma
ward lör trogne n»derfät;res bästa til sin odödeliga ära
och Rikets heder med blottställande af egen dyr Person
unön et wädeligt Krig och ätergifwit Fäderneslandet en
säker och hugnelig fred; sa ansäq Ständer, de öfrige ixs-
ichsäävs Ständen ödmjukt hörsam underrättelse om detta
beslut genom utdrag af ?coroco!Ier böra meddelas, jämt
de der>emle anmodas at med Bonde,Srandet sig förena,
sa at berörde underdäniga tacksägelse, genom en stor vs-
bulalion under Herr Laron och Landlmarjkalkens attföcan-
E 2 be
ZiS Den 4 Februarii.
de af sarnrelige Riksens Ständer pä en gäng nia kunna
afläggas.
Talemannen och 8ecrereraren jemte Ledamöterne i
Hemliga Utskottet, bortgingo pä Nädig befallning til sam¬
manträde i berörde Utskott och Ständer åtskildes.
lii ?>clem prakocolli
Darr re/
Den 2O Februarii.
^^tändet famlades in klen», dä ester förrättad Bön
igo Af StändetS Allmänna underdäniga Bestvär ju-
sterLllos I. § om snart flut rörande Kronotiondens för¬
siande med mera de, wid sista Riksdag ingifne Allmän¬
na Beswärs kunäer innehälla. 2. §. Om förhöjning i
Posiförningö och Krono-skjutS lcgan. Z. §. Al skattlag-
de qwarnarö och utjords ägare, fom votera til Präst mätte
deltaga i Kyrko, Prästegärds och rvägbyggnad. Och 4. §.
vm WargjerningenS inställande i fredötider.
De upsatte ex^säilionsrnL gillades och komma der¬
före af Talemannen at underffriswas.
2:0 Riksdagsmannen kelar kebrslbn i Wasslsnä frän
örebro Län, inlämnade följande
Fkemor/a/.
Den oskattbara Näd Kongl. Maj.t genom de ater
Nsstifwade Skatte-köpen lätit samtelige Rikets Allmoge we,
dcrsaras, förbinder ofi til den oswikeligaste trohet och at i
wära hiertan för alia tider wörda Kongl. Majit bade fom
Stor
Den 2s Februari».
3?
Stor Konung och wär Högste wälgjerningsman. Under
en sadan föresats wägar jag likwäl anmäla et hinder som
ligger de efterlängtade Skatteköpen i wägen och gör den
förmon Kongl. Mast Nädigst lämnat Allmogen mera sivär
at winna än med Konungens Nådiga afsigt torde instäm¬
ma. Efter 172g ärö Skatte-KöpS Förordning skal en
sökande Ubo genom wederbörande Skatte Wärteringsmän
laka öfwer Hemmanet anställa wärdcring, och som Aboer-
ne, nu för tiden sällan bebo hela och halswa Hemman,
uran merendels serdedclar, och pä en del orter ännu min¬
dre Hemman; sä blir Skatte WärderingS kostnaden, tillika
med hwad til InKrumLnrers npwisande wid Tinget kan
ätgä, ofta sa dryg som sjclswa Skatte-köpeskillingen, hwar-
igensm Allmogen utblottas, man at Kongl. Mast och
Kronan minsta nytta derigenom tliffyndas. Frän denne
kostnad och dermed förknippad omgång äro likwäl alle Rust-
hällars befriade, hwilke blott genom utbetalning as Sep
ärs Ränta genast winna sine Skatteköp, och pä lika sätt
Allmogen i Finland som emot Tre ärs Ränta blifwer af
denne förman delagtig. Kongl. Maj:tS och Rikets Kam-
mar-LolloZium lärer kunna intyga, at dä et mallium be¬
räknas af de inkomne Skatte wärderingarne, lärer det stad¬
na wid 6 z högst Sju ärs Ränta. I anseende hwartil
jag tror mig äga anledning at hemställa til StändctS öst
werwägande, om icke Ständer ä egna och MedbröderS i
Swerige magnar, skulle finna nyttigt, hos Kongl' Mast
i undervänighet anhälla, vek Kongl. Mast Allernädigst
täcktes tilläta Hemmans Aboar i allmänhet, ar emot ned¬
sättning af ätta ärs Ränta ester Krono wärdie, fä utan
widare omgäng komma i åtnjutande as Skatte köp, pä li¬
ka sätt som Rusthållare emot Sex, och Allmogen i Fin¬
land emot Tre ars Ränta i Nader är sörunt. Hwaremot
de Hboer som innehafwa sä swage Hemman at de anse
en sädan lösen för dryg, kunde lämnas öppet at läta hälla
Skatte,»värdering.
Da
I8
Den 20 Febluarii.
Dä Swea RikeS Allmoges beredwillighet ar tvid
trängande behof gripa Kongl. Maj:t under armarne är u-
tan gräntsor, och swarande emot wär tilgifwenhct, lärer
Konungen icke onådigt anse at Allmogen deremot önskar
undslippa sädane utgifter, som icke komma Kronan tik qo-
do och möieligen kunna besparas; Allmogen bär jemwäl
sä oinskränkt förtröstan til Konungens Höga Näd och fa¬
derliga ömhet at den kan hoppas Nädigste bifall pä denne
underdäniga ansökning, at hädanefter med mera lätthet kunna
winna Skatteköp, hwara war och wära barns framtida
säkerhet beror och mättet af war underdäniga önskan blir
upfylt.
Och som samtelig? StändenS Ledamöter, hwilka äs-
wen betygade sitt wälbehag öfwer den med en berömwärd
kännedom förenade ähäga, at främja mcdbrödcrs bästa,
?ekr kcsu gion adaqalade, > tydeligen insägo fördelen som
Allmogen skulle tilskyndas, i den händelse befrielse frän
de uti Föriattningarne pabudne wärdcringar til Skatteköp
pä de wilkor kebe kekrsknn förestagst i Näder bleswe be-
wiljad; fa bestörs, at i likhet med ?ebr sebesson? osman
intagne memviiä! i detta ämne. Allmän underdänig An«
sökning skulle göras, dock med den tilläggning, at hoS
Kongl. Mast lemwäl underdäniqst anhöllos, det nägon
witz lämpelig tid mätte föreskriswas, sedan Sk->tte-köpeskil-
lingen i Landr-Ränkeriet blifwit nedsatt, inom hwilke» Ko¬
nungens Besallningshaswande blefwo förpliktad at dctz yt,
trande deröfwer uran lösen til Kongl. Kammar Losteginm
insända, som sedermera Utan uppchäll borde besörja om
Skatte Brefwens utfärdande emot den afgift »xan ut¬
sätter.
Om hwilket alt Lx^>e6irtonen genast upsatteS och ju-
keraäes.
z Uplastes Utdrag af krorocollet hallit inför Kongl.
Majtt mi Riksens Ständers Hemlige Utskott den 9 i
den-
Den 20 Febrnarii.
39
denne manad, af innehåll: At för Utskottet i Näder blist
wik upwist 8rar» WerkctS tilständ; at de kostnader som ät-
fölit et Krig, hwilket emot Konungens önfkan och Rik¬
sens sist församlade Ständers förmodan mäst fortsättas et
helt är längre, än hwartil medel warit päräknade, hafwa
adragit Riket en skuld, den 8iars Werket icke kunnat bära;
At Krigskostnaden enligt det deröfwer företedde samman¬
drag, til en 8umma af l2Fn,6iz Riksdaler 29 tz. 8 r:st
öswerstiger hwad Riksens Ständer wid i?89 ars Riks¬
dag til KrigekS utförande bewiljat och meddelt; Men at,
dä Utskottet soni icke kunnat twifla at ju Riksens Stän¬
der såsom en följd af deras bifall til Kriget, borde äraga
sig at godtgöra denne skuld, under bekymmersamma öfwer-
lägggningar at derril upfinna medel, insett omöjeligheten
deraf, utan at söreslä tilökning i Landels förut dryga ut¬
lagor, Konungen af ömhet för Sine trogne undersåtare,
thera af 8rars WerketS förskotter i Näder eftergiswit samt
för nu och astid utan efterräkning lätit förswinna 4,011,61^
Riksdaler 29 tz. 8 r:st med förnyande tillika as Thetz wid
sista Riksdag gisne Nådiga löfte om en sädan kezl-rinz
af 8rakLn. at den sig sielf bära kan och nägon ny Jn-
eller Utrikes gäld i denne wäg icke tilkomma eller salla
Riket til last; Al under granskningen af Riksens Stän¬
ders Rikggälds-Lonwirs förwaltninq, Utskottet ärfarit at
utom den förmon Konungens Nådiga Författning om
Räntans indragande för Lrestir Sedlarne, Rcksgälds-Wer-
ket tilskyndat; Dest »ärwarande goda tilständ lil ingen
ringa del härrörer ifrän det understöd af 8x>ecie-mynt,
hwarmed Kongl. Maj.t utan mellangift eller behagat
bispringa detta Werk; At dä Utskottet nu tilstnrkte Rik¬
sens Ständer at Zaranrsra he,, i förrberörde matto til
Millioner Riksdaler i Nider minskade Krigskostnads skul¬
den samt läka den til betalning päföras deras Riksgälds-
Werk, det wore för Utskottet en särdeles tilsredsställelse at
tillika fä tilkännagifwa, at RiksgäldS-Lonrmrers tilständ
och narwarande skick medgifwer utwägar derril, som icke
bero as nya Lomriburionsr utan endast fordra at desi »u
C 4 wa,
4v
Dm 20 Fcbruarii.
warande konäer, Utan någon förminskning eller indrag-
ung iastställas 06) ingä; Utom en wisiigen nyttjad och un¬
derhallen Lreöir-rörelse ffulle RikSgälds-WerketS ökade ber
hofwer likwäl icke kunna bestridas utan deremot ökade Lon-
rribminner. Utskottet har i Rikets närwarande tilständ,
funnit nödwändighcten af den förra för at undwika de sed¬
nare. Med uisträ»kning inom utstakade grantsor, hwartil
dock fordr. s at påräkna de inkomster wid bestämde tider,
vstridigt och oaskortade äro at tilgä, har äfwen Utskottet
med Konungens Nädiga bifall författat en sadan Rian,
hwilken har för afsigt at efter möjeligheten afbörda Rikets
gäld. Men dä denne klan är grundad pä Riksgälds-
Lomoirers nu warande inkomster til det belopp de hittils
Ukgjordt; och Riksffuldcn med 8^ kckillioner Riksdaler
b'i'wcr iörökad, har Utskottet funnit nödwändigt at med
Lön och Betalnings AnMens, samt den wid 1789 ars
Riksdag antagne Bcwillningens utgörande fortfareS. Des¬
se avgifter utstyra likwäl endast i Oomoirsrs egne (ireäir-
Eckdlar, hwilka för desi utgifter til Utrikes LanenS och
Räntornes clareranäe icke altid medföra lika nytta med
kchecie myntet; I anseende hwartil och ehuru Konungen
Nädigst försäkrat at Riksgälds - (ionroircr sa hädanefter
som hittils emot Lreäir - Sedlar skal fa sig kilwäxla utan
agio eller mellangift alt det L^ecio mynt och Wärlar. som
i Stora Sjö Tullen inflyter, tillika med flere r Konungens
h. nd warandc tilgängar af kenco-mynt eller Waxlar, i
Len mon det för Konungen och Lrats-Lomoirek blifwer
möjeligit; det likwäl kunde hända, at för Riksgälds Oon-
roireks behof någon ytterligare 8umma kaneo mynt bliswec
nödig, och mäste anfckaffas, sa har Urskottet föreslagit at
Riksens Ständer mätte ataga sig at ärlägga nägon del af
1789 ärö Bewillning i sädant Mynt eller Laneo Nrans-
porr-Sedlar. As sadan anledning har hwarje Stand af
UtffottetS Ledamöter anftdt lämycligast, at i afräkning ä
Bcwillningen i Råneo-mynt utgöra wist andel pä sätt det
Härwid bilagde Förflag och Sammandrag mwisar. Ut-
skottek förwäntade, al jemte det Riksens Ständer sä mycket
häl-
Den 20 Februarii.
häldre häruti ingingo som den tilökning Riksgäldskontor»
rar derigenom winner af 8pscis-mynt til desi i sädan mynt¬
sort bestämde utgifter, äfwen bidrogo til Oeäic-SedlarneS
jemnare wärde emot myntet; Riksens Ständer pä hwilkas
bepröswande sä wäl fortfarandet med 2789 ärS Bewfll-
ning som ock gillandet as den föreflagne sörwandling ifrän
RikögäldS-Sedlar til 8pLcis-mynt eller R^neo Sedlar an-
komma, i händelse af bifall härtil, hos Kongl. Mast i
underdänighet anhöllo om werkställighet deraf, samt at Nä-
dig Kungörelse derom bleswo utfärdad. Til förstärkning
af Riks gälds-Lonroirers inkomster, har Nrfsottet föresla¬
git och Konungen Nädigst bifallit, at all Oisconrerm§
med Oeäir-Sedlar mä kilagnas Rikögälds-Lomoicer en¬
skilt och således de derä förut inrättade Werk med sadan
viseomeririA uphöra, lokanusirLlur Oisconren undantagen
fäsom warande af en hel annan beskaffenhet. A fm en som
Konungen Nädigst samtyckt at alle obiervaiions medel,
som kunna inflyta efter Revisionen öfwer KrigsomkostnadS-
Näkenffaperne, mäge Riksgälds Lonroirer ansiäö, och li¬
ka Nädigt försäkrat at anbefalla denna Revisions snara
och alfwarsamma werkställande.
Om det för hwarjehanda wigtiga orsaker blefwe 0-
undwikeligt, at med en nedsatt Ränta och ea^irslsks afbe¬
talning inom Tio är inlösa Utrednings,Lommisisionens utgifne
Obiigarioner för leswerantser lil Krmsen m. m., sä hade
Utffottel deremot genom en sörmonligare Discont-rätt sökt
lätta Jnnehaswarnes penninge-behof och för dem öpnat
ruwäg at af sädane sine (guslers anwandande i annan
rörelse draga en ffyndesammare nytta; Hwarjemte Utffot-
tet med Konungens Höga nöje fattat den tankan at Fin¬
ska Fält - Loittmilsariarsrs Rostalrer borde inom SU wiff
kungjord lid och med i aektragande as alla nödige säker¬
hets mätt sä för Landets Innebyggare, som Riksgäldö-
Lonlvirer, med Oreäir-Sedlar ombytas. I hwilke gran-
laga omständigheter sä wäl som om ArbctS-Xlerlroöen, och
Let mera hörande til den inre sörwaltningen af Riksgälds-
Lorr-
42
Den ro Februarii.
Oritoirer, Fullmägtige nödige föreskrifter ffulle meddela-.
§sf Fullmägtiges i Riksgälds - Lonroirer berättelse o>n de¬
ras ifrån WerketS början til 1791 ärs flut förde förwalt-
ning som jemte krotocollsr och Handlingar gransknmg
underqadt, wore inhämtadt, at sa wida 1795 ärs Be-
willning inom det äret werkeliqen ingädt hade Rikets skuld
wid Äret- flut i bstydelig matto warit minskad och ehuru
Anmärkning skcdt, at händelser, som wid ks^emenrerr
författande icke bliswit föresedde, walkar aswikelfer ifrån
wisia föreskrifter, hwilka wid annat förhållande medfört
answar, hafwa dock de til denne granskning utsedde Hemli-
ge Utskottets Ledamöter, funnit, at någor annat äa
hwad Fullmägtige gjordt för andragne gällande skjäl
icke want til görande, hwarsöre Utskottet genom Utdrag
af kro'ocoIIek srikallat dem fran widare answar för denne
deras förwaltning uti alt som icke innefattar Räkenskaper-
ne och 2ilkrari> den Utskottet icke haft tilfälle at pröfwa,
utan pa de utsedde nu samlade Revisorei^ granskning an¬
kommer. Emedlertid har Utskottet för anförde skjäl an¬
sett den til den IA sannirii hwart tredje är Utsatte Revi¬
sions tiden olämpelig och derföre til Riksens Ständers
pröfning öftverlämnat, om icke Revisions - tiden mätte för¬
ändras lil den i:sta Oktober hwart tredje är, at fullbor¬
das inom twänne mänader pa samma sätt som wid ktanco-
Werkct öfligir är, hwarwid tillika pä Riksens Ständers
godtfinnande ankommo, dä i anledning af de författnin¬
gar, hwilka nu kunna widtagas, Oonmirers förwaltning
och redogörelse undergår hwarjchanda förändringar, och de
fel som deruti kunna insmyga flg, skyndefamt böra upkäc-
kaö och rättas, om icke nasta Revision kunde utsättas til
den I Oktober 179g, da 1791 och 1792 ärenS räken¬
skaper äro färdige at granskas, men kevisionen derefter
hwart Z:dje är ordentligen förrättas, och sä wida denna
Revition icke kan medhinnas innom den föreskrefne tiden,
Utan at Revilorerne kunna arbeta pä flere vevisioner hwar-
til de äro för fa, antalet af Revilorerne öfwer RikSgäldS-
wärket ökas til 6 af Ridderskapet och Adeln och z utaf
hwardera af de öfrige Ständen. I öf-
Den 20 Februarii.
I öfrigt och som icke mindre Allmänhetens än Oon-
toirsks säkerhet deruppä beror, at efterapare af Lonroirers
Oreäir - sedlar warda nptäckte och wederbörligen afstraffade,
har hos Kongl Maj:t, Utskottet i underdänighet anhällit
at straffet för estcrapningsbrott ä desse Sedlar, mätte til
alla delar sörordnas lika, som om efterapningen af kan-
gnens sedlar redan stadgat är, samt en belönings-tumma
af lööv Riksdaler utsättas ät den som bewisiigen uptäc-
ker efterapare»; til hwilken underdäniga hemställan Ko¬
nungen lämnat Nädigt bifall, i följe hwaraf anstalt redan
bliswit fogad om Författningens utfärdande med den Nä-
diga tilläggning, at csteraparens straff och uptäckarenS belö¬
ning skal tecknas ä Lrectir sedeln, lika som ä k-mguens
Sedlar brukligt är. Sluteligen och med tilkännagifwan-
de at Konungen icke anwändt det Lreäenf pä NikSgäldS-
Oonroirers Oarsnsis, som med Riksens Ständers bifall
bliswit Kongl. Mapt meddelt at nyttjas til Rikets rädd¬
ning wid högst trängande ordsaker, rilstyrker Utskottet pä
de wid sista Riksdag anförde skjäl ak detta Orecterif nu
warder förnyat. 8ecrelersren förde Ständet til eftersin¬
nande af Rikets nu »varande penningebehof, den huldhet
hwarmed Konungen Riksgälds - märket omfattat och desi
brister i märkelig matto understöd!, samt den aldeles fa¬
derliga ömhet hwaraf Konungen intagen, under förnyat
löfte om en tädan 8rttens re^IerinZ, at nägon ny gäld i
denna wäg icke widare göres, til Sine trogne undersätarcS
lisa och befrielse fran annars oundwikelige, än drygare ut¬
lagor, pa 8r>ks-WerketS sörffottcr til den genom Krigets
Utdrägt och ökade Krigskostnaden en ansenlig 8umma helt
och hällit estergifwit. Wid öfwcrwägande af de ämnen
Hemliga Utskottets kroroeoll innefattar, torde hos en eller
annan betänkligheter upstä: Til deras undanrödjande arböv
sig derföre 5eerereraren at meddela alla de uplyöningar
som för nödiga kunde anses. Men da lil underhjelpande
af Rikets tanwor mindre kanbara och wida lindrigare me¬
del bliswit föreflagne, än de fläste Ståndets Ledamöter
redan förut förklarat sig nögde ar widtaga, och i allmän¬
het
44
Den 20 Februarii
het kunnat förmodas, förwänrade sig deremot 8sel-s,erz-
ren genom tidigt och enhälligt bifall af hemliga UtffotterS
betänkande i hela sin widd, et nytt bewis af den bered,
»villighet, en oafbruten Nådig wärd för Mmogens bästa
hos Ständet wärkat, at wid alla tilfallen gä sin Konung
til mötes, och i fullgörande as Desi Nådiga önssan med
full förtröstan söka säkerheten för eget bestånd 06) wälgäng.
jfcmss ^icob>8lon ifrän Lrockholms Län ansäg det
Upläste betänkande innefatta ämnen as den wigt och gean-
lagcnhet, at tid arsordras til deras öfwerwagande och yr¬
kade derföre at det mätte läggas pä bordet.
De öfrige StändctS Ledamöter begärde äter genom et
allmänt och häftigt rop, at saken genast blefwe företagen
samt afgjord; och yttrade sedermera särffilt
json Nilsfon ifrän Xrnnc-bsrg; Län, at han med glä»
dje hort utwägar npgiswas til Pennings WerketS hjelp, längt
drägeligare an han wägat hoppas, han trodde sine Medbrö-
der en hwar i denna glädje deltaga, och funne densam»
ma icke eller pä bättre sätt kunna yttras, än genom et sam¬
drägtigt och snart antagande och gillande af UtffottetS be»
tänkande, hwaruti Visus kohesion fran Llearsborgs Län
til alla delar instämde.
I4sns dansson Vlicbels fran Wasa Län, 8smuei
^näersson frän Län, kerskon frän ^lsnä och
kekir VI. I,un6Zren ifrån Lirristisnstäcis Län ingäswo et
sä lydande
F/Eor-ra/.
Et Krig har öfwergädt wärk kare Fädernesland, hwit-
ket icke kan hafwa afgädt utan stor kostnad. Wär Store,
Milde och Wise Konung har genom Sin wishet, Sin
Egen Höga Persons upoffrande uri Krigelö eld och faror
icke
Den 20 Februaris
45
icke haft Sin möda ospard at sjelf ga främst Uti spetsen
och genom Sin wishet förskaffat osi en säker och ärofull
fred med en magtig granne, samt härmed satt Swensk»
Wapnen och Flaggan Mi agtning, hwaröfwer Luroxa ma»
ste sig förundra.
Kongl. Majit har i Näder kallat Riksens Ständer,
at nu med Kongl. Mast öfwerlägga om utwägar och til»
gängar at betala Rikets skulder, samt rälta och uphjelpa
wärl kinancs - och Penninge Werk lil hwars och ens sä,
kerhet.
Ingen eho han ock är, bör undandraga sig at upgif»
wa de tilgängar, som til Landels bestånd och säkerhet kun»
ua föranleda.
Under KrigckS brinnande läga, hade wäl gärna en
hwar lämnat af sin lösa Egendom alt hwad möjeligr warit,
blott at fa fred, och dä önffade wi i fred och lugn fä
skörda den frukt som Allmagten wälsignat wärk kära Fä¬
dernesland med, ehuru större delen igenom Kongl Majus
Nådiga wärd icke sedt eller wera hwad fiende i et Land är
eller betyder.
Nu haswe wi fädt Freden, lätom otz nu med förena¬
de hjerton efter hwarö och ens förmäga söka at lätta Kongl.
MajitS bekymmer; Det kan hjelpas om enighet icke saknas,
och det utan känning pa den fattige.
Om hwar och en hög eller läg, af hwad Ständ han
ock wara mä, sorn är inom SwerigeS gränrsor och dertil
hörande Landskap, wille efter förmäga le werera först hwad
conram han äger och kan umbära, och sedan Guld och
Silfwer uri Rikers kangus möt sedel pä hwad som leswe-
reras. Uti Landt-Rantericrne kunde leswercringen siks sä
wäl uti conrsnr, såsom ock Guld och Silfwer, och tageö
dera Räntemästarenö yunro. Om detta skjer, sä kan hwar
un»
46
Den 2o Febrruarii.
undersate som något leswererar draga det Interesse som
utlänningen ärligen as Landet drager, och kan icke nägon
härpå misitaga sig, at det ju är sanning, och at wart sa,
sia och redbaraste mynt utgår til utlänningen, som nu
om enighet, wänskap och sortroende, samt undersatelig nit,
trohet och lydnad för Konung och Fädernesland icke saknas,
kan pä soreskrifne sätt blifwa innom osi sielswe, och dä kun¬
na wi fä et fast och redbart mynt; sedan utlänningen är
betald, sä blir myntet inom Landel; Och således lättås
Kongl. Maj tö oro och bekymmer, ehuru Kongl. Maftt
icke härmed bör oroas, sedan Riksens Ständer wid 1789
ars Riksdag gsrsnrerac och iklädt sig Rikets skuld, stmt
dä ingädt och bifallit Kriget; således bör hwar undersäte
wara nion om at skulden blifwcr betald; ju längre den
star ju högre blir den, och swärare at betala, samt om en
sadan enighet träffas, skal det sätta hela Luinda mi förun¬
dran öfwer war enighet och wi blifwa agtade, och ware gran¬
nar skola sig förundra, dä de efter ryckten trodtet allmänt mist-
nöje skulle wid denna Riksdag mola. Zj hwad som inlämnas
tageS, som sfwantil sagt är, guikro och sedel af Rantemästaren
wid hwarje Län, och wid hwarje ärs stut beralaS Inreres-
ser, som Krono Fogden i hwarje ort clirersr lil hwar och
en; dock om någon wik eftcrgiswa dek, äger han bertil full
rätt. samt efter hand betalas Lapiralsr samt Guld och Silf¬
wer, som as ägaren lyftes, sä fort tilgängarne del mcdgiswa.
Den son, äger Penningar, Guld eller Silfwer kan
ju aldrig säkrare ställe leswerera pä, ty sä länge Land»! ä-
ger beständ kan han aldrig förlora utan deremot draga
säker inkomst och winning ärligen.
Anhälles at delta mä blifwa intagit Uti krorocoller.
klans Hansson Vlieftsls
Niksdags-Fullmägtig frän
>Vst's Län, Sochn
och kail,)-.
?. VI. kmnciAren.
Riksdags-Fullmägtig frän
Lliiiltignllsab Läll, Osriella
Harad och lommarps Sochit
och By.
^an ?erssnn.
Riksdagsman frän
vialis, l.vfvi By.
8imuel -ärulerslori.
Riksdagsman frän
Län, Kimiro Gochn
Wästergård.
Wi,
Den 20 Februarii. 47
Widare inlämnades til krolocoller.
Dä wi af det uplästa Hemliga Utskottets Betänkan¬
de funnit nya anledningar at wörda Kongl. Maj:tS Nå¬
diga omsorg för Desi trogne undersåtare, i det inga nya
pälagor eller tilökning i Bewillningen af osi fordras, utan
ock, at Kongl. Mast will i Räder sä hushälla med Ri¬
kets inkomster, at de blifwa tilräckelige til 8rarens behof,
Inreressens afbördande, och derhos sädan afbetalning pä
RikSskulden, at wi och wära Barn framdeles kunna märi¬
ta lindring i Utskyldcr; Sä fullgöra wi wär egen öfwer-
tygelse, i det wi lil alla delar bifalla Hemliga UlskoitekS
Betänkande, och tro osi deruti sä mycket närmare sölja
wära hem,närvarande medbröders tänkesätt, son, wi deri¬
genom sä rilfälle at wisa wär underdäniga tacksamhet för
be stora wälgärningar Kongl. Maj:t gjort Sine trogne un¬
dersåtare och dymedelst satt osi i tilständ at utgjöra hwad
wi osi wid sista Riksdag ätagit, sa länge Gud förskonar
vsi frän misiwäxt och andra olyckor. Wi kunne i öfrigt
icke undgä, at härwid förklara wär egen och hemmawaran»
de medbröders önskan och wäntan, ar nägon sädan utwäg
af nu församlade Riksens Ständer mätte päsinnas och wid-
tagas, hwarigenom redbart mynt äter kunde komma i all¬
männa rörelsen, hwilket wi ansett för en möjelighet, om
det Silfwer och Guld, som nyttjas til hwarjehanda öswar-
flöd, och, utan minskning i ägarens werkeliga beqwämlig»
het, för en hwar kunnat umbäras, blifwit anwändt til
Languens förstärkning och Penninge^rörelseus undrrhjelpan-
de; men dä nägon sadan urwäg icke blifwit upgifwen och
sörmodcligen funnits i werkställigheten omöjclig, ur den
grund, ar girigheten, fåfängan och fördomen, som mäst
samlat, gjör minsta afseende pä Rikets behof; Sä böra
wi ätminstone för osi och wära medbröder förklara, Let
wi med upräckta händer warit willige och beredde, ak til
Mynt Werketö återställande i sitt rälta skick, asiämna det
lilla förråd af Silfwer, som hos Allmogen i war Landsort
wore at lilga, äfwen som wi enär del osi warder tillarit,
äro
48
Den 2O Februarii.
äro willige, ar med de öfrige k^es^sÄivs Standell deltaga
Uti Langens styrelse och tvär andel ven godtgöra. Wi
tilsörse ost afven Kongl. Majus widare Nådiga omsorg der¬
uti, at, enär dygd och mänsklighet icke werka det förtroen¬
de til Rikets Oieciii Mynt, svar det tvid alla betalningar
bör äga, Kongl. Mast da i Näder täckeö widtaga sadane
Författningar, som förekomma ocker och skinneri pä Rikets
och medborgares bekostnad, hwaruti Allmänna Lagen sä
mycket mindre kan wara hinderlig, som ingen annan Lag
kan giswas, än den som har allmänt bästa til föremål.
Olokkerston RiksdagS-Fullmägtig för klarstsmo.
Andars Hnäsrslon för 6rimstsns Härad.
8ven Ifarsson för liumlee Härad»
14>!s Lricslon fran Vermelanä framgaf följande
Mems-ra/.
Dä Bewillningen och Krigsgärden wid sista Riks,
dag stadgades, hoppades man at Kriget skulle nphöra inom
den i kckajl 1790, hwarsöre ock Krigs-omkostnaden icke
för längre tid beräknades.
Rikets ära, sjelfständighet och walfard fordrade, at det
ännu snart 6 mannder längre mäste fortsattas innan der
med cn ärofull och wälsignad Fred kunde sinkas. Kost,
naden skulle således ansenligen ökas öfwer det utsatte be,
loppet, och tvid eftersinnande deraf kunde man icke annat
föreställa sig, än at en ny och ansenligen tilökr Bewill,
nings 8ummr war nödrvändig. Med en sadan öfwertygel-
se lämnade jag hemorten, och mina hemwarade medbrödcr
hade lika öfvertygelse, och wörö willige, at til et älskadt
Fosterlands räddning upoffra sin egendom med samma til-
fredsställelse, som de under Kriget welat upoffra sina lif.
War
Den 20 Februarii.
49
War Allernädigste Konung som med Hjeltens tap¬
perhet och ära, för wart tvål trotsat döden, har med en
Landsfaderlig mildhet, wishct och Nåd funnit sadane ut,
wägar at bora de reswor i Rikets Hushållning och Pen-
ning-Werk, som icke öka Palagorne, som Riksens Högloft.
Ständers Hemliga Utskott bifallit och dem jag för min
del, a egna och mine hemmawarandes magnar, med underdä-
nigste tacksamhet antager. Ingen redelig Swensk man lä¬
rer, som jag hoppas, kunna et ögnablick tweta wid at deruti
inga, och ar bifalla Hemliga Utskottets betänkande til hela sin
widd, under den innerligaste, den underdänigste tacksamhet
för Gud och Konungen, SwerigeS Frihets - Stiftare och
Dest Allmoges odödelige Walgörare.
kelm Hnäersson frän Lik-borgs Län hade med Up-
märksamhet afhört det upläste Hemliga Utskottets krorocoll.
Den bctydcliga eftergift, som blifvit gjord ä KrigSckostnadS-
skuldcn, innefattade cc oskattbart prof af Konungens Nåd,
som öfwertcäffade hwad man förestält sig, at närwarande
tilgängar kunde tillåta: All fruktan för tilökning i Utskyl-
derne wore undanröjd; sragan rörde endast sörwandling
och utgörande til en ganska ringa del deraf i 8^ecis - eller
kanco-Myut. Han sunne största billighet häruti, och rörd
af erkänsla öfwer den frihet Allmogen tillika wore lämnad,
at i brist af karwo godtgjöra denne andel jemte eck lika
lindrig mellangift uti RiksgäldS-Sedlar, kunde han icke
misstro sine Medbrödcr at den minsta stund fördröja det ,
bifall, som wäntades, och hwarä SrandetS egen fördel be¬
rodde.
kelar jeppesson fran ö/lslmöfns Lan: Jag har jem¬
te Arta Medbroder wunnit StändetS förtroende, at som
Ledamot deltaga uti Hemliga Utskottets öfwcrläggningar,
same anser egen och deras önskan wara upfyld, om wart be¬
tänkande anrages och gillas. Det är grundat pä skjäl. Wi
böre icke finnas kröge emot cn Konung, hwars förnämsta
föremal är at befrämja sine Undersatares sällhet. Enighet
D bör-
§2
Den 22 Februarii.
började Riks Mötet, den har warit rädande under fortsätt¬
ningen, lätom ofi äfwen arbeta derhän, at enighet slutar
wär sammankomst. Jag bestrider icke någon, sin RikSdagS-
manna ratt, men i »välmening wägar jag tilstyrka den
medbrodrcn, som begärt at saken matte hwila pä bordet, at
han äterkallar sitt yrkande. Werkställigheten af mitt råd
hedrar honom och sihäll bekräfta sanningen af det loford
Ständet detta Riksmöte -sig tilwunnit, at en gemensam
nit för Konungens och Fäderneslandets bästa, alstrat all¬
män sämja, och denna medfört lyckelig framgång af Ko¬
nungens wilja och Allmogens önskan.
stan H.n6ersloy fran klplaja Län och 1'ierp), tillika
med de fläste Ståndets Ledamöter, instämde med ?ekr stsp>-
peslon; tilläggande staen ^näarslon, at han sa mycket
mera rädde sine Medbroder lil et snart och samhälligt bi¬
fall af Utskottets betänkande, som under de Sju särskilte
Riksmöten hau bewistat, han ännu aldrig erfarit, at någon
sräga mera billig och i afseende pä allmänna ställningen
och hwarje tids olika omständigheter mera nyttig, än den¬
na för det närwarande, til SländctS ösiverwägande någon¬
sin blifwit hänskuten.
IlenFk Zenefon fran 8mi.-I<f>n!ms Län, fant Hemli¬
ga Utskorteis möda wara loswärd och deras arbete godt,
han more med de uplysningar 8ecrsrei-Lren lämnat, belåten
och ägde nu mera icke någon anledning at pasta widare
uppehåll.
.änsiers ^näcrbton fran VVZstei holten: Rikets gäld
är gjord för Rikets behof. Wi hasme barsmeret, och äro
således förbundne at betala den. Huru skall detta werk-
ställas, utan at, som nu, ukwägar bertil sörcstäs och hwcm
kan wäl uptänka dem drägeligare. Wi hasme fördenskull
icke någon ordsak at begära betänketid; pa en billig sräga
bör aldrig swaret länge ukebliswa.
Den 20 Februarii.
^näerr ^ostersson isrän 8ostermgnlLnä bchöfde wäl
Utrymme at öfmermäga saken, men som han, i sall detta än
förunnades, twiflade om möjeligheten at emot UtikottetS
betänkande kunna påfinna en enda grundad anmärkning;
sa ansag han bäst mara, at bet samma genast bifölls.
t
?ehr storesten frän Klalniähus Län: det Utgör eN
Riksdagsmans rätt, at enär ett ärende forsta gängen före¬
kommer, begära, at det mä hwila pä bordet, och da bör all
widare öfwerläggning afstadna. Men fortsattes öswerlägg-
ninqen, uphörer denne rättighet; och pä sädan grund bestri¬
der jag alt widare upskof, och pästär, at saken, i hwilkeu
wi redan mycket talat och ost inbördes rädfört, genast fö¬
retages och asflutaS.
sten ^näerston fran blplsnä bekräftade hwad kekr
stepoassvn andragtt, såsom instämmande med det bruk hart
wid förra Riksmöten funnit öfligit.
knur kerston isian klekinAsn trodde de öfrige Stan¬
dell hasta, at aflämna sine sammanstämmande bifall, och
önskade, at Bonde. Ständet icke later förekomma sig Uti
en sräga, hwarom alle, utom stonas st^ohssin, more ense;
sadant hade anseende af en mindre benägenhet för de plik¬
ter, genom hwilkas upsyllande Allmogen borde bereda sig
Konungens fortfarande ynnest. Och endast mitztankan om ett
ofullkomligt förtroende emellan Konung och Undersåtare
skulle hos Utrikes magter förringa war agtning och göra
wart lugn osäkert.
Ständet förnyade sitt förra yrkande och älkadc med
hög och allmän röst, at det under öfwerläggning komne ä<
rendel straxt matte afgöras. Hwarefler
stonas stacohslon frän 8tocI<hnsmS Län alldrog, at
som han af hela Ständet förmärkre sig wara den ende, font
sökt hindra sakeus förtagande nu genast, sa wore han be-
D » näzen
§2
Den 20 Lebruarii.
nägen at sitt pästäende Återkalla. Han hade icke begärt uppe,
häll af annan anledning än den, at hemmawarande honom
alagt at icke inga uti någon ny och större bewillning;
han afstod äfwen härifrån sa mycket snarare, som deras
förbehåll blifwit anmält, och lil egen säkerhet anhöll Jonas
Jacobsson, at sadant ibrorocollu mätte instyta.
I hwilket anförande llsnZt Lenxrsscin fran 8toclr>.
bolms Län för sin del med Janos Jacobsson instämde.
kroposirion begärdes, och sedan Ständer derwid äs«
wen yttrat sin önskan wara, at Ständets Fullmägtige i
RikSgäldSLomoircr utgjordes af tcenne eller lika antal med
de öfrige Ständens i llsnguen > föreslogs as Talemannen
följande kroxolirion: Bifaller Grändec HciiilLga Ur-
skottets betänkande af den 19 i denne manad, an»
gående Rikers gäld och Penninge-Werker, i hela
sm widd, sa ar den 1789 anragne Bewillningen
oförändrad utgöres cil näfta Riksdag, stum ac
den ursarre andelen af denne Bewillning erlägges
i - Mynt eller LEO-Sedlar; men af vent dcc
hällre wilja , i Riksgälds-Sedlar, sämre den förhöj¬
ning Ulskorrer föreslagit; med den tilläggning, ac
Ständers Lullniägcige j Riksgälds'Lo,rto/>^ blifwa
rrenne eller lika med de öfrige Srändcns i
Hwilke» med et samfält och starkt utrop af Ja, be-
swarades.
Och UtsägS en vegurakion as 24 Ledamöter, under
anförande af Riksdagsmannen gullers -Mäerslon frän
VVLlierbonen, at kundgöra de öfrige kelpeQivs Standen
detta bestut, hwarom et sä lydande?roroco>1 justsralles,
och genast exxeäieraäss.
Som Bonde»Ständer nu enhälligt bifallit Riksens
Ständers Hemliga Utskotts betänkande af den 19 i denne
mä->
Den 2S Februarii. §z
manad, angäende Rikets gäld och sättet til dest betalning
genom den til nästa Riksdag fortfarande Bewillningen,
med tilläggning, at Bonde-Ständet för dest del anser anta»
let af hwarje SrändS Fullmägtige i Riksgälds - 6c>mc>irsr
böra hädanefter wara trenne, pä lika sätt som i Lanouen;
sa Mlle de öfrige keftreQive Sränven, genom Utdrag af
?rorocollsr, derom ödmjuk hörsammeligen underrättas.
4:0 LIsÄorerns päminteS, at ju förr dest hälre sam¬
manträda, til utnämnande as de Ständets Ledamöter, hwil¬
ka Hans Kongl. Höghets Kron-PrintsenS examen komma
at öswerwara.
5:0 Astämnades följande anförande
Til krorocollet.
Ost har blifwit updragit och älagt af wäre hemma-
warande Medbröder, at wid detta Riksmöte göra under,
dänigste hemställning til Hanö Kongl. Majit, angäende
Landt-Tullarnes uphäfwande. Men innan wi enskildt för
wärk Län welat framföra en sadan underdänig påminnelse,
hafwe wi funnit ost skyldige, at öswerlämna detta granlaga
ärende til hela det Hederwärda Ständets granffning och
pröfning, såsom rörande hela Ständet i allmänhet, och
hwars allmänna inrerells och förmon derunder torde bero
lika sa mycket, som för en enskildt krovince.
Det Hederwärda Ständet känner alt för wäl de svä¬
ra olägenheter, som Landt-Tullarne sg wid Städerne som
Landtmarkuader medföra. Det uppehäll, som Allmogen i
mänga timarö tid mäste widkännaö och uthärda, dä en
myckenhet af Allmoge och en stark tilsörsel af Landtman»»
waror wid Tullarne pä en gäng inträffar, är ej den enda
smara omständigheten.
D z När
Den 20 Lebruarii.
När Kongl. Majit och Kronan aflönt ^ull Betjenin¬
gen, asdragit alla de kostnader, som ätqä til Tullhuö-Bygg-
nader och repsranoner, lärer behållningen wara mindre
betydeliz, åtminstone aldeles icke motswarande de gröfwa
Penninge, lnmmor, som i Tullarne inflyta.
Skulle man omnämna huru, pä ätskillige orter och
ställen, e , del as Landt - Tulls - Betjeningen, wida öfwer
hwad deras Lön och Lagliga inkomst kan tilläta, och utan at
äga annat närjngsfäng, än endast t ensten, sträcka sine be¬
hof, werkcligen upfylla dem, och kanskje ofta blifwa för-
Mögne; tyckes dek blifwa en patagclig sanning, al Kro»
pans medel och tllhörjgheker tilgr-.pas och Kronan sämedelst
bliswer lidande.
Huru ofta händer icke, at llslsneer yppas, och Kro¬
nan icke äger annan säkerhet för sin fordran än blotta
warelsen as en usel och fattig Tull - Betient. Ofia torde
afskrifningsiummsn stiga lil lika belopp med den werke-
liga behållningen.
Wi anföre ej detta för at wilja afskudda osi en bör,
da, eller blifwa frie frän en afgift, hwilken utgör en bety¬
dlig vost för Kronans Allmänna hallor eller 8rsrs-medel,
och hwilken wi af alder warit pliqtige at erlägga. Utan
war afsigt ar at sörestä och lil Ståndet hemställa, vin ej
hela Ständer borde med et allmänt underdånigt Bcfwär
och undcrställningswis til Hans Kongl. Mg.tS Nädigste
pröfning och godtfinnande andraga, sä wäl de olägenheter,
som Landt Tullarne i allmänhet rilskynda Allmogen; som
ock i underdånighet erbjuda Hans Kongl. Mayl någon
ärlig afgift af wäre Hemman, i fall Hans Kongl. Maj:t
Nadjgst skulle täckas afskaffa alla Landt < Tullar, sä wio
Städer svin MarknadS-platser, och Allmogen lika Nådigt
tillälas, ar tullfritt fa afföra och försälja sine Landtmanna-
waror.
Och
Den 20 Lcbruarii.
55
Och dä Rikets Städer och Lofl. Borgerskap synes
kunna wänta sig lika stora förmäner med Allmogen, i det
fall Landt-Tullarne skulle blifwa uphäfne; sa borde en l)e-
pursrior, til det Lofl. Borgare-Ständet fä afga, som kunde
meddela wära tankar i detta ämne; Äfwensom Loff. Bor-
gare-Skändet, om wär mening antagcs, icke, i sädanl af¬
seende lärer undandraga sig, at i sin propornon deltaga
Uti afgisten.
Knur persson. kiskan kerston,
frän Llckio^en.
Lades pä Bordet
6^0 ^näers ^nöerslon rsrän Kerike och Orimstsns
Härad andreg, ar bland de ämnen, som wäckt hans up-
marksamhet, wore också det, at wid Bewillnings 'kaxerm-
Får ä Landet icke altid är wanligt, at rigligt krorocoll öf¬
wer förloppet warder fört, hwaraf hander, at oredor upkom-
ma och osäkerhet för 1"sxerinFS män, som dä skilgaktighet
yppas och hwarderas mening icke sinneS efter förrättningen
skrifteligcn at tilgä, wid skeende anmärkningar icke äga
nägot bewis ar til styrko för sitt yttrande forklaringarne bi¬
lägga, och således äfwentyra at stadna uti answar för et
beslut, deruti de icke deltagit.
I BewillningS-Förordningarne är wäl rörande 1a-
x-rl»Fs«sättet stadgat, at Krono-Fogde och Häradsskrifwa¬
re böra wara tilstädeö, för at "kaxerinFs männen äsiven med
fkrifwande tilhanda gä; men dä skyldighet kil krorocolls
förande, med thy ätföljandc answar icke finnes ultryckcli-
gen derunder begripen, kunna de emot sin wilja härtil
icke förbindas, minst Häradsskrifware», som med ristran
är tilräckeligen fytzelsatt; I anseende hwartil ^näsrs
äsrskon hemstälte, om icke Ständer skulle finna nödigt, at
hos Kongl. Majtt i underdänighct anhälla om Nådig be¬
fallning til Desi BefallningShafwande, at til hwarje'kaxe-
D el. ririss
56 Dci, 22 LebruariL.
ring Utse 06) förordna någon ojäswig 06) skickelig person,
som derwid förer krotocollsr och derföre answaror. Och
som Stander ansäg en stadgande författning härutinnan
nödtvändig, til bibehållande af den ordning och redighet, som
hwarje undersätares säkerhet wid sadane tilsällen fordrar;
sä bifölls, at allmän underdånig ansökning härom skulle
inlämnas.
7:0 En ifrån Präste-Ständet utsänd Deputation, an,
förd af Herr Biskopen och Lommenäeuren as Kongl.
Nordstjerne Orsten OoKor Wingsist, tilkännagaf, at detta
Ständ til alla delar bifallit Hemliga Utskottets til Riksens
Ständers öswerwägande aflämnade betänkande af den 19
i denne mänad, samt tillika fastställt enahanda antal, nemli¬
gen af z:ne Ståndets Fullmägtige, uti RikSgäldS-Oonroi-
rer, som Uti Langusn.
Äswenledes anmälte ordföranden för Borgare, Stam
dets Depureraöe Herr Rådmannen Valleij, at Borgare»
Ständer bifallit Hemliga Utskottets ofwanbcrörde utlåtande
i hela sin widd, sä at 1789 ärs Bewillning bibehälleS til
nasta Riksdag, sä wida de öfrige Ständen hermi inga;
den söreflagne andelen deraf erlägges i Specie Mynt eller
Lanco-Sedlar, likwäl med det undantag, at Städerncs fat»
lige Jnnewänare af Borgerskapct och förfwarsfolk, fä ber
tala sädén andel, om de det wilja, i Rikögäldssedlar med
den förhögning ifrän Sex til Sju Skillingar, som Bonde-
Ständer beslutat; likasom ock at Borgare-Ständet stadgat,
at antalet af desi Fullmägtige i Riksgälds Oonroirsr, i lik¬
het med Riksens Ständers Langve, hädanefter blifwer
trenne.
Ständer ätskildeö.
In kistem piorocolll
Den
Den 2i Febmam.
^^rändet församlades in klena.
1:0 Bön förrättades, hmacester de af Ständet genom
kilsLkorcrne utsedde Nio Ledamöter, hwilke jemte ^aen ^el¬
lersson frän lstplancl och"Dicrp, som ät Hans Kongl. Hög-
het Kron-Prinsen städt Fadder, warit tilstädcS wid det
med Hans Kongl. Höghet förledne gärdag anstälte för¬
hör, tilkännagäfwo, at de med yppersta nöje och förundran
ärsacit den upmärksamhet, hwarmcd Hans Kongl. Höghet
ashört, och den redighet, hwarmed Han besmarat alle Ho¬
nom föreställe frägor. Hans framsteg uti knndskaper öf-
werträffade arén, och utmärkte icke endast et lyckeligt min¬
ne, utan äfwen en genomträngande och säker urskillning,
samt lofwade Desi Herr Fader en wärdig efterträdare och
framtiden en uplyst Regent, och skickelig at stadga Sine
undersälares sällhet.
L.o Pä manligt sätt cmoltagcn, förekom en Deputa¬
tion isrän Borgare Ständet, hwars Ordförande Herr Lag¬
man Lieström förmälte t:o, at wid öswerwägande as den
heder och de fördelar som Riket tilskyndades den y:de ^ulii
179a, dä, under Wär Store Konungs eget anförande,
Swenske WapnenS lyckeliga Seger i 8venst<stmä beredde
Riket en säker och »varaktig fred, Borgare Ständet ansedt
det wara Riksens församlade Ständer »värdigt, at ät fram,
tiden förwara minnet as denne lyckeliga dag, genom en
Ickeäaiils af det största staget, hwarom besörjandet borde
ankomma pä Fullmägtige uti Riksens Ständers Langve,
och kostnaden af Languen utgöras, och
z:o At likaledes i betragtande as de oskattbara för¬
måner Kongl. Mafttö och Riksens Ständers Förcnings-och
Säkerhets as den 2I Lebruzrii och Z ^pril 1789,
Ofrälse Ständen tillägger, ak efter asffaffandet af Riks-
Rädö Ämbetet, icke mindre uti Konungens Högste Dom-
D 5 stol
§8 Dm 2i Februarii.
stol än RikekS ärenders allmänna beredning med sine beslut
och underdäniga rädsiag biträda, Borgare Ständct funnit
sin skyldighet likmätigt, at för »verkställigheten af höqstbe-
rörde hos Kongl. Maj:t nedlägaa underdänigste tack¬
sägelse. I hwilken Borgare Ständers underdäniga föresats
Bonde Ständer äsweu anmodades at deltaga.
vspursrsäs ärhöllo af Talemannen det swar, at Bon»
de-Ständet, öfwer de nu söredragne äreuder, sine tankar det
Wallofl. Borgare Sländet osördröjeligen ffulle meddela,
samt afträdde.
Ständer tog genast i öfwerwägande, hwad Borgare
Ständer anmält, och ansäg för desi del en sädan ätgärd
at förewiga minnet af 8venstrluncl8 seger wara Riksens
Ständer wärdig och hedrande, samt fant derjemte sin egen
tilfredsställelse fordra, at försäkran blcfwe de öfrige Skän,
den mcddeld, om den nprigtiga glädje detta beslut hoö Bon¬
de Ständer werkat, hwilken swarade emot den ära Konun¬
gen och Swenske Stridsmän genom denne Seger sig kil-
wunnil och de lyckeliga fölgdcr Fäderneslandet deras fädt
ärfara.
Uswen bisöll Bonde Ständer med innerlig förnöjelse
Borgare Ständers tilstyrkande, at efter bertil ärhällct Nä-
digt tilständ, genom en Stor Oe^urakion af de tre Ofrälse
Ständcn, anförd as Herr voÄoru och Årke-Biskopen, in¬
för Konungen nedlägga underdänig tacksägelse för de rät¬
tigheter och fördelar Ofräisemän derigenom gagna, at med
Räds-AmbetetS asskaffande Konungens och Riksens Stän¬
ders Förenings och Säkerhetsakt af den 2i kskruLni och
Z e^ril 1789, til wärkställighet biswit befordrad.
/s:o Fortsattes justcrlngen as StändctS Allmänna be-
fwär, 6. H. om wisi mose» ä Släp-monclerin^zr och 7.
K. om krorocollr förande wid T'axer,n§ar ä Landet.
Den 2i Februarii.
Olslon ifrän ^Väster d>lorrlsnä hemstälte,
om icke pä samma sätt som wid BewillningS-lsxerinZar
i söregäende allmänna besvärs xunkt, underdänig ansök¬
ning borde göras om ojäfwig persons förordnande, at söra
kroroeollei äfwen wid Markcgängö sättningar. Men som
Ständct ansäg säkerheten för dem, som wid Markegänge-
sättiiinganie biträda, tilräckeligen förwarad genom redan
utkomne Författningar, sä kunde a berörde hemställan, sä-
som öswerfiödig, något afseende icke göras.
5:0 Företogs til öfwerwägande det förledne gärdag as
Knur kelsson och kiskan Ifarsson frän klekinxen ingisne
ldlemorial. angäende Landt-Tullarnes asstkaffande; hwar-
under anförde
Dorias ^acohsson isrän Stockholms Län: Innan be¬
loppet as Tull-inkomfterne är upgiswet, och med det sam¬
ma ärsättnings-summan bestämd, som i händelse af Landtulr
larnes uphäfwande bör uigä, anser jag alt mlätande i den¬
na sak wara förhastat och öfwerflödigt.
^sn ^näerslon ifrån klpsäla Län: krojeÄer är gam¬
malt, och bar förr förcwarit. Pä min ort hafwa Ridder-
skapet och Adelen bättre tilgäng pä tullbara waror, och id¬
ka uti Skäderne större sörsälgning, än Allmogen. De böra
derföre jemte Skäderne »vidkännas största andelen uti er¬
sättningen för Tullarnes uphäfwande, och dä deras bered-
willighet häctil icke är utrönd, kan jag för min del icke
ingä un den sörcslagne ansökningen. Häruti instämde äf¬
wen de öfrige Riksdags Fullmägtige ifrän klplanä.
keller dalsson ifrän lerike ansäg StäderneS höran¬
de böra söregä Ständers utlätande i detta ämne.
^näerslon ifrän kilaia Län: Hos osi äga som¬
lige tilsälle, at ät Städerne färdas ilka sä wäl Sjöwägen
som til Lands. UphäsdeS Tullarne sa ffulle desie, hwilka
äf-
6s
Den 2i Februani.
äfwen torde bidraga til godtgörande as Tull intägten, und,
gä Tullafgiften endast dä assattningen fördes Landwägen
och säledeS icke njuta särdeles nytta af Tull-indragningen.
I anledning hwaraf ^sn änäersson underrättades,
ak under Land »Tullar begripas äfwen de wid sjön belägne,
där Landt»,anna, »varor förtullas, samt i öfrigt, at srägan
ehuru annars allmän, likwäl icke kunde sträckas til uphäf,
wande af de Land-Tullar, som wid Rikets störste Stä¬
der äro inrättade.
kdils driksson iscän wärmeland bor nära Norrska
gräntsen, lider icke nägon olägenhet af Tullarne, och kunde
derföre icke eller ätaga sig nägon afgift för deras indrag,
ning. Deruti bstl8 Olofsson frän wsrmelanä äfwen in.
stämde.
^näsrs änäsrslon ifrän Wästerbotten: Det beror af
hwarje orts särskilta beffaffcnhet, samt olikheten af deras
näringsfäng och afsättning, huruwida Landt-Tullarnes af,
skaffande pä sär>kilte ställen bör anses förmonlig. Emed.
lektid förswinner all betänklighet, enär en hwar blifwer
hörd, och den författning som widtages, lämpas efter de
uplysningar ifrän hwarje ort i detta ämne inhämtas.
Samtelige Riksdags Fullmägtige isrän klnlanä för¬
klarade sig i den föresiagne underdäniga ansökningen icke
wilja deltaga. Gullers ^näerslon, e^näers Lonatsson och
lckinric 8vsas5on ifrän Lissborns Län inlämnade följande
Uti den angäende Landt, Tullarnas uphäfwande, e,
mot nägon witz afgift af hwarje hemman af någre wär,
de Medbröder förleden gärdag wäckte fräga, torde ost til,
lätas at yttra wära tankar. Det är oförnekcligt, at Landt,
Tullarne i mänga afseende» medföra tunga och olägenhet,
och
Den 2i Februari».
61
och at den inkomst Kongl. Maj:t och Kronan i ren behäll-
ning deras tilfaller, icke pä nägol sätt är deremot swarau-
de. Önskelig! wore säledeö, om de utan minskning i Kro,
nans inkomster kunde uphäswas. Men lika sä säkert är,
at om li! winnande as detta ändamål, cn wist afgift skulle
läggas pa hwarje hemman, bleswo den för de fläste icke
allenast betungande, utan ock obillig. Ingen ting är na,
rurligare, än at hwar bör betala i samma mohn, han har wa¬
rm- at afyttra; men detta blir omöjeligt,, dä asgiften skulle
bli allmän. Mångfaldige Hemmans Alwar, som sällan
eller aldrig haswa något at sälja i Staden, och således
för der närwarande icke haswa nägon känning af Tullen,
ffulle da komma at betala lika med den, som hwarje wecka
besöker Staden. I anseende härtil kunna wi ä egne och wa¬
re hemmawaran.de mcdbröders wägnar icke ingä uti Ansök¬
ning om Landt - Tullarnes uphäfwande pa det söreflagne
sättet; men om ester föregången undersökning, och sa wäl
Borgerskapets som Ju mogens hörande i hwarje ort, den
för hwar Stad ut aktande Lummun kunde sä fördelas, at
hwar och en i mon af den förmon honom af Tullens up-
häswande tilfalla kunde, ffulle uti asgiften deltaga, sä kun¬
ne wi emot förslaget icke haswa något at påminna.
kristers .^oäcrLffo, biinäricft 8venblon, .4m2crsZeriZcslon
fran Listbom Län.
Derefter föreslogs och bifölls enhälligt af Ståndet, at
med anmälan af Allmogens i Swerige underdäniga önskan,
at Landt - Tullarne kunde warda afskaffade, kil Kongl.
MajttS Egil Nädigste godtfinnande ffulle öswerlämnas at
upgiswa de medel, hwarigcnom cn sadan bade för Stä-
Verne och Landet werkelig förmän, efter Jnnewänarnes före¬
gångne hörande, kunde ärhällas.
6:0 Föredrogs
Kongl-
62 Den 21 Februarii.
Kongl. Maj:ts
Nädige kropolltion kil Riksens Stander, huru med
Riksens Ständers Lontoirs LreäitL-Sedlars gång¬
barhet hädanefter malle förhällas. Giswen OeUs
Slolt den 20 jffebrunrii 1792.
Under öswerläggningarne uti det hemliga Ulffelt Kongl.
Majtt enligt 47. §. Regerings-dormen äffat, har staga
lipstadt om nödwändigheteu deras, at dä Riksens Ständers
Lonroirs Oeäirs-Sedlar i allmänna rörelsen än ytterliga¬
re gängbare bliswa, defie Sedlars brukbarhet warder när¬
mare än hittils ffedt stadgad och bestämd. Da de förut
icke warit godkände uti någon annan utgift an den, som
angätl de til allmänna behof anstagne och bewiljade utffyl-
der; men de nu mera ffulle komma at utgöra Rikets mä»
sta Rörelse-Lavira!> och följakteligen i det närmaste ikläda
sig naluren af mynt: Den omständighet jemwäl tilkommer,
at 8pecis eller Lanco-myntet undergalt sadan sörminffning,
at beloppet deraf pä längt när, för det närwarande icke
kan wara tilräckeligt til de Skulders biguiöerenäs, hwilka
emellan Man och Man kunna finnas, och hwilken brist 0-
nekeligen ffulle leda til et twangmäl för alla ffyldige wid
deras ffulders betalande, hwaruti de, utan egit förwällan-
de kommit, och för Fordrings-ägare gifwa anledning til
ocker; sä har en angelägenhet sig företedr af nägon sädan
Försättning, hwarigenom en billig jämnlikhet emellan de
fordrande och de ffyldige mä kunna winnås och wid up-
kommande twister Lagen stadga et rättesnöre til mätande af
hwarderas rätt, samt det egenwilliga qodtycko förekommas,
hwilket altid bereder den fattigas än större förtryck. I sä-
dant afseende har bliswit hemstäldt, om icke uti alla Di-
guiäLfioner, angående skulder emellan Man och Alan, all
ränta, hwilken öfwerstiger Fyra för Hundradel, mä med
Oeäir-Sedlar fä ärläggao och betalas, änffönt sla^iir^Ier
Uti Usnco-mynt eller 8pecis kan wara uptagit eller ärhäl-
lit, samt at enär nägon Borgenär defi innestäende kanco-
myntö eller 8b-cie La^lkill Utkräswer och upsäger, men Gäl¬
denär
Dm 2i Fcbruarii.
6z
denär icke finner sig i ständ, at Lanea-mynt eller 8^>sc>s
anffaffa, den sednare mä wara tillåtit med Lreäir-Sedlar
et sädant sig afbörda, emot det at han til Borge¬
nären, sa Mi ärsättning för den ffilnad uti wärdet, som
emellan 8pecic eller Lsnco och Lreäir-Sedlar kan finnas,
ärlägger Sex för Hundradel efter Lapuslsrs storlek. Här¬
under ffulle dock icke begripas, hwarken Langnens Gälde-
uärer, eller de Discont Län pa lianco, som uti de allmän¬
na Discont-Werke» kunna wara gjorde, och hwilka, i an¬
seende kil det dermed warande särffildta förhållande, böra
i samma mynt til Lavira! och Ränta ingä, som de ukgif-
ne bliswit; äfwen som billigheten medgiswer, at den Gäl¬
denär, som stelfwilligt och utan sin Borgenärs kras, will
et Lanco eller 8j)ccie-myutS Opiral sig afbörda, ffulle
wara ffyldig sädant i lika mynt-sort werkställa.
Som Kongl. Maj:t häröfwer wclat inhämta Riksens
Ständers tankar, sä sörwäntar Kongl. Maja RiftenS Stän¬
ders ffyndesamma underdäniga swar, huru wida de uti
detta upgifne Förslag, sädant, som det här bliswit söre-
stäldt, instämma eller icke.
6 U 8 ^ ^ b'.
I.. 8.
Och blef ester upläsandet Högstberörde Nadigste kro-
xolition af Ständer enhälligt antagen och bifallen, hwar-
öswer et sä lydande krotocoll författades och ^ufferaäes.
Emedan Bonde Ständer helt och hällit instämt uti det
Förslag Konungens Nädiga pi opolirion lil Riksens Stän¬
der af den 20 i denna mänad innehåller, angående Rik¬
sens Ständers Lonroirs Lrcllir-Sedlars gångbarhet hädan¬
efter Man och Man emellan; Ty ffulle Utdrag af kro-
rocollLl härom til de öfrige Lsl^ckUvs Standen ödmjuk
hörsammast affärSas.
7:0
64
Den 21 Febnrarii.
7:0 Herr Biskopen och Ommenäeuroii as Kongs.
Nordstjcrnc Orsten, Doölor ^!ngärst, Ordförande sör en
isrän Högwördige Präste-Ståndet uksänd Depumrion för-
niälte, ar Präste. Ständer, intaget as glada kansior öfwer de
arén wida öswerlräffandc framsteg i Bokliga Konster» Hans
Kongl. Höghet Kron Prinsen ädaga lagt tvid det med ho-
liom sörlcdne gårdag anstälte förhör, den redighet, hwarmev
Hanö Kongl. Höghet gistvik bestämda swar pä honom före¬
stalte oräkneliga frågor, samt det kraftiga intryck Guda-
Lärans helgade sanningar förmärka redan hafwa gjordt
pä dest böjeliga hjerta, bestulit i likhet med hwad tvid för¬
re Riksmöten ssicdr, inför Konungen aflägga underdänig-
ste tacksägelse för Dest lofwärda omwärdnad, at genom en
wis och Christclig upsostran bereda wäre efterkommande en
uplyst, mild och rällwiö Regent, wärdig at träda i Sin
Store Faders fotspår, och skickelig at göra dem lyckelige, svin
cn gäng stola glade lyda Dest Spira; saint at Präste-
Ständet, i det ställe Riksens Ständer twänne qänger riisö-
rene ukbcdt sig och ärhallic Nådigt tilständ, at förcwiga stn
glädje genom c» Skådepenning, lämpad til et för trogne
Under sä rares hopp sä tilfredsställande tilfälle, nu öfwerens
kommit och fastställ, at i underdånighet updraga Hans Kongs.
Majit, at i den händelse Kongl. Majit, innan Riksens Stän¬
der nästa gang sammankomma, kunde blifwa omtänkt at
Utsöka för Dest Herr Son en Brud af något af de Fur¬
steliga Imrtiel-fka Husen i Tyskland, eller ock as nägot an¬
nat Hus, som medför i Brudskatt förbindelser, hwilka mer
än alla ^Hisnesr stadga Rikets sällhet och lugn, dä, en
Bröllopsgärd i likhet med den sidsta as ar 1766, pä iren¬
ne är matte upbäras, i den underdåniga öfwertygelse, at
om, enär denne riden infaller, Riket skulle hemsökas med
miswäxr eller andre olyckelige händelser, Kongl. Majit i
Sin wishct och nåd, lärer sä lämpa upbörden as denna
Bröllops gärd, ar den ej blifwcr för dest trogne undersam,
re swär och betungande. OepmLrionsn afträdde efter är-
häller swar genom Talsmannen, al sä snart möjeligen med,
hunnes, skulle Bonde-Ständers bestm i detta ämne der
Högwördige Präste-Ståndet kundgöraö. Del
Den 21 Fchruani. 6§
Del af k)ex>utsiLäs häröswer medförde Utdrag af
kl-Orocollsc lades emedlertid pä Bordet, och Ständer ät,
skildes: -
In kllstsm pi-orocolli
barrie/
Den 22 Februarii.
^§cdau bön blifwit förrättad, förehadeö följande Uti Bsn«
de-Sränders kleno
1:0 Infördes en Deputation ifrän Högwördige Prä«
ste-Ständer, hwars ordförande Herr Biskopen DnAor VV i-
äeman anmälte, at Präste Ständer ingädt i lika beslut
med Borgare Ständer, sä wäl om minnets bewarande af
8vsnllcsunä> Seger, genom en lckestaills as största slaget,
som ock, at lil Konungen frambära underdänigste lack sä,
gelfe för werkstallighetcn af Kongl. MajitS och Riksens
Ständers Förenings och Säkerhets Kel, och de fördelar
hwaraf Ofrälse-Stäuden derigenom kommit i åtnjutande.
2:0 Som samtclige Riksdags Fullmagtige ifrån I^in-
Unst yttrat deras önskan wara, at inför Kongl. Majit sä
förklara sin underdäniga ärkänsia för den af Konungen i
Nädsr wrdtagne åtgärd , hwarigenom Minsks Allni ogen
wunnit säkerhet, ak i slättöt för Finjke Falt- Oommistnia.
tors kollstter blifwa försedd med annat Mynt; sa tilfades
bemälte Riksdagsmän, ak åtfölja 8<-crersrsreu kil Kongl.
Slottet i afton, dä 8ccrcter2r>:n ärnade deras kilunda»
'Kongl. Majit i uuderdäingher föredraga.
Ziv Förekom cn Depuezti.Jn isian Borgare, Ständet,
ausörd af Herr Lagmannen .^nstrrs klätt Larson, hwikken
under en liflra föreställning af Borgare-Erander? gräurs-
E lösa
66
Den 22 Fcbruarii.
lösa kärlek för Konunga - Huset, och underdäniga önskan,
or se Swea Thlvn för längligs rider stadgad innom den
Ätt, som nu den samma lyckligen besitter, förmälte, at
jemte underdänigste cackjägelse til Kongl. Maj:t för den öm¬
het, hwarwed Konungen besörjer Hans Kongl. HöghctS
Kron-PrintsenS upfostran, Borgare-Ständer enhälligt bi¬
fallit den af Präster Ståndet äswen bewiljade Bröllops¬
gärd ät Hanö Kongl. Höghet, pä samma sätt och med
samma wilkor, som Präster Ständer förut kundgjort.
Lecrekeraren ärindrade Slandet om sämja och enig¬
het, anmärkte, at denne sak pä samma fäkt hos twänne
Ständ redan more afgjord, och hoppades en lika benägen¬
het ar bifalla den sörestagnc Bröllopsgärder», hos Bonde-
Ständet, sä mycket säkrare, som Skändet, dä sragan rör¬
de wärl af Riket ewigt högstjörtMte Konungahus, alkid
tilförcne taflat, at sin förbindelse likmätigt, pä det mäst
urmärkte särt förklara sin underdäniga tilgiswenhet och er¬
känsla.
Största delen af Ståndets Ledamöter begärde pro¬
position, hwarwid yttrade
gonäs sfacolislon ifrän 8roc!isio!ms Län. Jag är
icke emot proposition, men c.ckigr Regerings-kckn men , bö¬
ra icke andre ärender än de, som af Konungen framstäl¬
las, komma under Srändernes öfwerläggning.
Nu har Präsie-Ståndet wäckt fragan. Jag är Ko¬
nungen tilgiswe-n, och min påminnelse är endast siäld mot
ordningen som följes, den jag finner ifrän Grundlagen wa¬
ra afwikande. I anseende hwarril ^onas saeosisson un¬
derrättades, at Ständer af Regerings - Lagarne icke were
hindrat, at wäcka frågor otti dest underdäniga tilgiswenhet
och wördnad för Konungahuset, saint at sig emellan öf-
werens komma om de prof deraf, Ständer ansäg sig wär-
digt ben ga; men at sätaut borde sedermera hos Konun¬
gen
Den 22 Februarii.
67
gen i underdånighet anmälas, och Hans Nädiga wälbe-
hag deröswer asbidas.
perar Qorsnssion ifrån ösisr§ärlsr>ä, hade stkristelis
gen författat sine tankar:
I den lyckcliga af hela Riket högst efterlängtade stnnd,
da war Nådiga Kron-Pruus genom et lyckeligt och wäl-
signadt gistermäl, giswer osi, Riket, wäre barn och efter¬
kommande det glada hopp at se äVala Akten, dyrkad af biuro-
psn och wälsignad i Fosterlandet, fortplantad pä Swea Ko-
nunga-Thron, kan icke nägon as wärk Ständ finnas, loin icke
med innerlig glädje efter wäre Förfäders urminnes bruk, til
kostnaden dertil wil bidraga. Wi kunne derföre aldrig nog
fpynda osi, at i djupaste underdånighet aflämna war försäkran
derom, pä sätt Högwördige Präste-Ståndet förslagit.
I wördnad och Kärlek för Konungahuset läflar Bon¬
de-Ständer med alla andra, och det wore en wanäca,
hwarö sölgder kunde blifwa högst olyckclige, om wi fpulle
draga en sä billig Proposition i betänkande. Ty fckulle li¬
derne genom mistwäxt, krig, olycksfall, deni End Nämli¬
gen afwärje, blifwa förwärrade, sä kunna wi, sä böra wi
icke misitro, eller twifla, at ju war Nädige Konung, font
under 2t arig Regering bewist, al Rikets wälgäng, alla
desi mnewänareS och wart Stånds sällhet och trefnad, i
synnerhet ar hans enda syftemål, da lämpar ingr terne sä,
at de kunna utan nägons för stora lidande utgå. Och jag
är öfwertygad, at ingen af wart Ständ finnes, som icke
med underdänig tacksamhet är derom öfwertygad: Hwar-
före jag ock ä egne och mine hemmawarandes magnar med
glädje och tilfredsställelse tilstyrker el enhälligt bifall.
d^ils driksson ifrän XVarms-qnst: As redclige hier¬
tan önske bade wi och alla ware hemmawarande inedbrö¬
der, at den tiden snart mä inträffa, da Fäderneslandets
hopp wär Allernädigste Kron - Prints, hwarö förstånd och
E a hj«e»
68
Den 22 Lebruarii.
Hjerta wi med sä wänga skäl redan beundra och älska-
genom et med Konungens Nädiga bifall ingängit giftermål
bcsästar wär Kol,unga - Thron och upliiwar framtidens
hopp: Ingen ibland ost är, ingen redelig Swensk finnes,
som icke med innerlig glädje, efter wäre Förfäders uråldrig»
bruk, deltager i den kostnad som derwid kan söreftZlla,
när denna lyckliga tid inträffar. Jag bifaller derföre det
Högwördige Präste StändctS Förslag til alla dest delar.
json vilsson frän kronobergs Län framlämnade öd¬
mjukt anförande til krorocoller.
Förleden gärdag kom det Arewördige Präste Ständer
och knndgjorde ost sitt projeA, at i stället för en ktsästlls
til Hans Kongl. Höghet wär Nadjge" Kron - Prins uti
BröllopS-gärd inga ester 1766 ars lxegleinenle, hmilket
xrojeLb kom ost aldeles oförmodat före.
Här stannar jag såsom emellan twänne eldar, för den
närwarande riden och den tilkommande, da man betraktar
den stora utgift wi nu haswe och den smara skuld Landet
är behäftad med, som ärligen förminskar penningcstocken;
men jag wer äfwen at Bröllopsgärd är en oundwikelig
sölgd, ty den har warit isrän urgamla rider dä biläger
skedt, men at nu sa längt förut bewilja den, är nog bety¬
dande för de hemmawarande som icke känna saken. Men
om del är Hans Kongl. Majus Nädiga wilja at sä skall
wara och twänne Stand daruti ingadl, ser jag icke huru
wi kunna konima derifrän, hälst denne Bröllops - gärden
icke begärs förr än et är sedan Bilägret för fig gädt.
Jag hemställer således sakens ompröfwande ril Fader Tale-
mannen och Nädige Sräthällaren samt mine Hederwärde
Bröder.
kebr kerrlon i VVastbrnä ifrån Orebro Län andro»
ffristeligen:
Uti
Teir 22 Lebruarii.
69
Uti förewarande fräga angående Brudskatts bewil-
jande til Hans Kongl. Höghet KrowPrinsenS Höga För¬
mälning, hwartil den Högste Guden i sinom tid förlänar
sin »välsignelse, skulle jag innom mig sjelf äga, och af mi¬
ne Hemmawarande medbröder fä förebråelser, om nägot
hinder deruti af mig gjordes, och jag hoppas det samteli-
ge StändetS Hedcrwärda Medbröder lära, upeldade af kär¬
lek och nit för et wärdat och älskat Konu aga - Hus, der¬
utinnan med mig instämma; men sättet ril Upbördcn, tor¬
de söranläta kil öswerläggning.
Enligt 1766 ars Bewillning til Brudskatt, tyckes 0-
felbart at Boude-Sländet i jemförelse mot de öfrige Stän¬
den fatt känna den drygaste delen, Wagar således til den¬
ne gärds utgiswande foresta följande alcsrnariver.
i:o It Ledamöter af alla Stand blefwo utsedde, ar i
sammanträde nägot billigare jemka och rex-irrera denne
gärd än 1766 ärs Förordning innehaller, hwilket dock
torde medföra den olägenheten at det drager ur pa tiden,
eller
2:0 At Bonde-Srandet owilkorligt ingar ar betala,
dä tiden infaller, en lika stor Brudskatt, som Ständer ä-
tog sig 1766 ärs Riksdag; men som Hemmans klyfning
i mindre delar sä wäl som solk,numeri, ansenligt ökat sig
ifrån den tiden, sa tilstyrkeS, det den kilökning, som Hem¬
mans klyfning och folkökningen utgör, kunde as Koiigl.
Majtt reparreiL3 til förminskning för den fattigaste Olasten
innom wart Ständ, och
z:o Pttcrsta medlet, i fall Riksens Ständer cj nu
kunde förenäs om Bröllops - gärden, förestäs, det et 0 reäi-
kiv eller försäkring as Riksens Ständer nu utgisweö, til
sä stor 8umma eller nägot större än är 1766 bcwiljades,
at uplänaS emot billigaste wilkor, som wid Höga förmäl-
ningen straxt singö lystas med det wilkor, at Riksens
Den 22 Februaris.
Ständer ivid nasta Riksdag da kunde re^-utera samma
Summa til betalning sins emellan.
klaris Lörfesson ifrän ^änköxings Län lämnade
Til promcoller.
I förevarande sräga, finner jag för min del med ö-
Maste sinnes rörelse, huruledes en del af medbröderne äro
pä wägen at lätta wart Ständ i olycka för en sak, som
nägon hwarken kan eller med bibehållande as mänstlig ef,
tertanka, bör wilia sig undandraga. Utom alk annat som
hos mjg talar i denne sak, will -ag endast til Medbröder-
neS noga eftersinnande hemställa följande staga? Hwad
skal den, hwilken wi en gang wanka ost fa se pä Thconen,
saga om desi Undersåtare Allmogen, sam öswerhopade af
Desi Herr Faders wälgärningar, sitt i twiswclSnial at gist
wa Desi Son Bröllovs-gard, och burn sipola wäre Barn
och efterkommande maga nalkas den Thron med nägon
underdänig förtröstan, hwarest deras Förfäders oginhct i
en fä Högst billig sak bör möta deni. V.sinnen för all
del detta!
polar se si ve,-ilon isrän ^>lUm»hus Län. Wärk öfwer,
läggnings ämne är godt. Hwad wi hast iwärighek at inr
se, är genom Lecrerergren, den Konungen i e» lycklig
stund sörordnat osi ti! rädgisware, tilräckel-geu uplyst.
Bröllopg-gärden är bifallen älwen af Borgarc-Stänr
det, detta är kundgiordt genom Ordföranden för UoyurLrs-
c!o, Herr Lagman klä k -inrfn-. Wi hafwe warit upmärksam-
Me pä hans tal, som präsiak tarar ur wära ögon, och jag wä-
gar tro at utgången stal wya, hwad werkan Ssei erci arons
ömma föreställningar och detta tal hos en rörd och tilgist
rvenhet Allmoge medförer. Jag begär ^rv^olikion.
Den 22 Februaris.
Secrereraren ätcrkallade minnet af den Nåd Konun»
gen oafbrutit lätit Allmogen wederfaraS. Wid sidsta Riks-»
möte hade icke mindre än Sex tunnor guld af den Allmänna
Bewillningen blifwit Allmogen eftergifne. 8ocroksrLrer>
wore Nådigt tilständ lämnat, at til Thronet, i underdänig-
hct framföra de olägenheter hwaraf Allmogen beswaras, och
en hwar af StändetS Ledamöter ägde berms i handren af
den ömhet, hwarmed Konungen honom hörr, och sökt af¬
hjelpa det mangfaldiga förtryck hwaröswer Allmogen billigt
klagat. Den tilgifrvenhet ct sa mildt och Nådigt förfarande
hos Ständet stadgat, lämade icke eller hos 8scre'sraren
rum för et ögnablicks twifwelsmäl, at nr Ständet nu,
förmodeligen den sidsta gängen han bestridde det ämbete
Konungen twänne Rrksmöteir honom i Dläder ansörrrodt,
enhälligt wifade sin willighek, at etter Seercrergrens til-
styrkan med glädje iakttaga det tillälle four öpnades, at lil
Konungens ytterligare Nådiga walwilja göra sig wardigt.
Soererernren bad Ständet esterffirua, hwad begrep Krom
Prinsen, steks i egen Hög Person wid R-.ködagen närwa-
rande, borde göra sig om den undergifwenhet, as hwilken
Ständet wid si mänga sarstilte tilsällen försäkrat sig wara
upfyldt, om Ständer nu stulle tweka, at fullgöra en sta¬
dighet, den Rikets Undersåtare isian urminnes tider med
glädje alud sriwilligt magn sig, och at blott ct drögsmäl i
bewihandct wore Ständet i högsta matto menligit.
Sedan Ständet häruppå förklarat sia underdåniga ön¬
skan, at ntom der upbörden af denne gard, > händelse as
Nilsi wart eller andre olyckor, sä werkstalres, al den för All¬
mogen ej blestvo mycket tryckande, en billig stillnad wjd
desi utfordrande matte i akrragas emellan de mera sörmög-
ne, och dem som äro fanigare samt innehaswa mindre
Hemmansdelar; sä begärdes proposition, hwilken falunda
af Talemannen sramstalteS.
Bifaller Gränder, jenne underdänig tacksägelse
för Nonnngeno ömma omsorI örn
E 4 ' <^3*
72
Den 22 Fcbruarii.
Höttbets Rron-prinsens upfostran, ar enär Hans
Long!. Höghers sörinälninI lyckligen inrräffar, en
Bröllops gärd lil Hans Rongl. Höghet utgöres i
rrenne ar lil str belopp lika stor, som den ar 1766
lil Long!. Maj:c War AUcrnadigste Bonung er,
ladcs; l den underdåniga förtröstan, ac Äongl.
Maj.c med Nådigt afseende pa mistwärr och andre
inöieligcn lnfallaude olyckor, i Noder räckes sä för-
aniia-ita, ar en likhet emellan lira fkarrffyldigc ina
irinnas, och de nnndre Hemmans delägare och
furrrgare as Allmogen njura någon lindring.
Hwilket beswarades med ett allmänt Ja!
?cs>r Andsrsson ifrän kilssborAS Län yrkade at det¬
ta besiur Se ötrige Eländen genast mätte kundgöras, hwil-
ker ockla werkstälteS genom en Oepur.nwn as 16 Ledamot
ter anjord as Riksdagsmannen Olol Lieström ifrän äVZr-
mslanä, och följande kroloeoll som julieraäss samt bi-
söllS.
Bonde Ständer har under öswerwagandc förehasrHög-
wsrdige Präste-StändetS ?rc>roaoIIs Nkdrag as den 21 i
denna manad, angående sä wäl underdånig tacksajelseS as-
läggande för Konungens loswärda omwärdnad, at genom
en wis upfostran, uti Hanö Kongl. Höghet Kron-Prin¬
sen bereda wäre efterkommande en Uplyst, mild och rätt-
wis Regent, som ock bcwilhandet af en Bröllops gärd ät
Hanö Kongl Höghet, i den händelse Kongl. Majit, in¬
nan Riksens Ständer nästa gäng sammankallas, torde Nå¬
digt blilwa omtänkt, ar utsöka för Dest Herr Son en
Brud af nägot as de Fnrsteliga I^urlle-lsta Husen i Tysk¬
land, eller ock af något annat H,S, hwars förbindelse
stadgade war framtida sällhet och lugn. Och som Stän¬
der med ärkännande af stn plikt och önskan, at den un-
derdä >ige tacksägelse framföra, i likhet med Präste-Stän¬
der enhälligt biföll, ar enär Hans Kongl Höghets bilager
Den 22 Februari:.
73
inträffat, en Bröllops gärd pa trenne ar utgöres til sitt
hela belopp, lika stor med den, som til wär Mernadigste
Konung är 1766 antogs och ärlades, dock med ben un-
derdämga anhållan och tilförsigt til Kongl. Mast, at i
sall tiden til Hans Kongl. Höghets förmälning ställe in¬
falla, dä Riket more hemsökt med mistwäxt eller andre 0-
lycklige händelser, Kongl. Mast i sin wiöhet 06) näd, sa
lämpar upbörden af denne Bröllopsgärd, at ben ej blif-
tver för dest trogne undersåtare swär och betungande, samt
at enär den 8nmma, som tvid 1766 ars Bewillning war
päräknad, Utgör, Kongl. Mast af sin wanliga ömhet i
Nader täckes sä förordna, at en likhet emellan lika statt-
styldige ma winnås, och de mindre Hemmans delägare och
fattigare af Allmogen muta någon lindring; sä stulle de
öfrige llcstiekUvo Stånden genom Utdrag af krorocollrr
ödmjuk hörsam undcrrattelse härom meddelas.
,po As flere StändetS Ledamöter hade under denne
Riksdag yppatS den klagan, at Allmogen pa flere ställen
stal wara aldeles utestängd isrän ätnjutande af den rätt
§. H. uti Kongl. Förordningen om statteköp af den 21
IHoiugrii 1789, hwiiken äswen uplästes, angående rän¬
tans utgörande för Fralse Skattemän stadgar, bertil ord¬
saken as följande uplysningar skulle kunna inhämtas.
At i förra tider har StändetS ägande rätt til sine
Skattehemman icke uppenbarligen genom allman Lag, ut n
hemligen genom Råd - Kammarens domar och beslut blist
wir undergräfd, och den saks såsom gällande Lag princip
antagen, at Kronan war ?oste8lor lAinöi til alla Krono-
Skartc, och Frälseman til alla Frälse Skatter Hemman i
Riket. Och sedan en sa stadelig och emot naturlig och bor¬
gerlig rällwisa stridande mening wrmnit häfd under namn
af prHuAcsr, haswa Under-Domstolarne deras tagit sig
anledning, at sammanblanda Skattemän med Landtbönder,
och at ej anse ingangne Köpe - ashandlingar eller Köpe-
Oonkrahker kunna förbinda andre Räntetagare, än dem,
E ; som
74
Dm 22 Februari».
som Omr-aKerns ingädt, Utan haswa Frälfeffattemäir nöd,
gens genom prTjnälparernes kraft och Domstolarncö åt¬
gärd, at antingen betala Räntan efter Jordebok och Mar¬
kegång eller med hwarje ny Ränreägare inga nye, altid
mer och iner onereule förbindelser.
Ehuru Allmogens jordägande rätt derefter genom 1789
ars osman högstberörde författning blifwit stadgad, och uti
ten npläste §. tydeligcn förordnat är, at da Frälse Skatte,
rätten tilkommir genom afhandling med eller utan beting
om Räntans utgörande, da skal i ewärdeliga tider efter (lon-
kracckernL förhällas, sä at de ester ordalydelsen utan rubb¬
ning eller förtydning ffola äga beställd, hwaraf tyckes bö,
ra följa, at alla widare försök til Frälse Skatte-Hemmans
betungande, ntöfwer hwad Köpe cnnrraQan fastställa, ffulle
uvhöra; haswa likwäl mängfaldige händelser sedermera »vi¬
sat, huru Räntetagare abcropat, dels oswannämde pä Lag¬
löst prgejuäiLarLr fästade Domar, dels sednare Lonrralcker,
hwilka Skattcmän, sör at undwika prTjnäicatars förfarli,
ga werkan blifwit kwnngne eller läekade at inga. Och da
Skattemän förment, at en Ränreägare icke kunde til an¬
nan försälja hwad han förut sig afhändt, eller den sednare
tillvälla sig större rätt än desi första fängeSinan innehaft
och kunnat pa honom öfwerläta, ak det icke eller kunde
anses för en rea krivllsgn, ak til större eller mindre del
återtaga hwad Lagligen och af fullmyndig man blifwit aba-
lienerar, och i fölgd deraf, ak oftanämde grundlag icke
kan anses medföra rerrosÄis werkan, da ingen förr gällan¬
de och ärkänd Lag derigenom blifwit ändrad, samt at
?rLjnclicgker icke fingo gälla sör Lag, sä har man tagit
sin kilflygt til sörtydning af r8. §. i Adelige privilsZisr-
ns, och hos Frälse Skattemän ukpantadl rä»tan ester Jor¬
debok, Markegång eller godtycko, och enär deröswer kla-
gatS, haswa Skattemän blifwit sörwiste til Domstolen, at så¬
som Kärande utföra sin talan om Räntans belopp, hwarige,
nom deras swarande rätt blifwit förwandlad til Kärande,
och Domarens pröfning har blifwit underkastad, hmuwida
Grund,
Den 22 Februarii.
75
Grund-Lagen ester ordalydelsen borde äga kraft til Skatte-
Bondens förmon, alt i afsigt, at genom ben widlöftiga
Rättegångs-wägen uttrötta och utarma den fattiga Bon,
den; och den regeln har blifwit fölgd, at anse som rubb,
i allmänna säkerheten om ägande rätten, deräst de Domar,
som utan Laglig grund nphäfwit sturne Köpe - LamraQsr,
a nyo ffulle öswcrfcS, och efter tydelig Lag rättas.
Utom detta anmältes jemwäl, huru som Frälse Skat¬
te-Hemmans Aboar uri de ifrån Danemark äröfrade krc>-
vmcer genom Rad-Kammarens beflur blifwit, i kraft af
KOImä beresa, förklarade pliktige, at Utgöra räntan och
andre ffyldigheter efter RänteägarenS godtycko, och lika
nied Adelens insochne Frälsebönder, änskönt Ivlalmä
cesta en sadan obillighet icke sörcffriswer, Utan lwärtom
stadgas i 8 §. af 172g ars Adeliga brivilsZier, at Skän-
ffe Adelen icke sär under insochne rätt och sörman draga
be Hemman, sam ej ägt denne rätt af alder.
I anledning häraf, och med et ömt deltagande i de
olägenheter och det förtryck Frälse Skatte Allmogen i Riket i
nämde afseende tilffyndas, bestöt derföre Stander, at i un¬
derdånighet fly til sin »välgörande Konung och anhalla,
det Kongl. Mast Nadigst täckes giswa sin egen wisa Lag
full kraft och werkan, undanrödja alla tilffapade hinder
sör desi werkställighct, och förklara, at med de i »789 ärS
Skatteköps förordning til efterlefnad päbudne OnrraAsr,
icke sa förstas sednare ashandlingar, utan endast första Kö¬
pe-Onki-aKeros, och de deruti betingade wilkor om rän¬
tans utgörande, samt al inge emot Grund-Lagen, Köpe-
vch Fastebreswer stridande och blott pa pi-rjucliearer grun-
dadé Domar, mage ansts gällande til Räntans förhöjande
Utöswer hwad tvid första Köpestnten sriwilligt as fullmyn¬
dige män asfalt och afhandlat blifwit, samt äntcligen ar
Kongl. Maj:t Nädiast behagade lära vswerje kl a! mö Ke-
cesa, och derest den samma anrinaen nu mera icke bör
galla emot Sweriges bunäamemgl-Lag och stadgar, eller
icke
76
Dru 22 Lebruarii.
icke innehålla den obillighet, at utsochne Feälse Skattebön¬
der skola anses lika med Ugedagsbönder och egne tjenare,
Kongl. Maj t Nådigt wille förklara sädane Domar, som
pa en deremot stridande grund bliswit gifne, äter böra öf-
werjeö, och efter nu subsistera nlls stadgar och författningar
rattas. Kunnandes Ståndet icke föreställa Sig någon
Medborgares Lagliga rätt derigenom oskäligt blifwa kränkt,
hälst en Räntetagare, hwilken af Lagstridige Domar och
prasiuäicwsr lätet sig förleda, at högre betala Frälserän¬
ta!, än wederbordt, ostridigt äger rätt, ar af stn sänges och
Hemulsman söka ärfältning för det denne stukat Handel om
dek han icke ägde.
Infördes en Deputation ifrån Högloft. Riddar-
ffapet och Adelen, anförd af Herr Grefwe De I- 6ar-
äie, svin ai,malte, at sedan de öfrige Ständer, deruti in-
gadt, Ridderskapet och Adelen äswen sedt stg twnngit, at
i hela sin widd bifalla Hemlige UtjkottctS betänkande as den
19 uti innewarande manad, i sa mätto, at den wid sid-
sta Riksdag ar 1789 antagne Bewilluingcn, med krafti¬
gaste förbehåll af NidderskapetS och Adelenö oinskränkta
rätt, at äersrmiasra och föreskriswa tiden och lsrminen til
sin Bewillnings utgörande och uphörande, ännu, och pä
samma fot til nästa Riksdag ma Utgå och betalas; samt at
Ridderskapet och kldelen jemwäl atagit lig den projeökera-
söcmandlingen af en wisi del af Bewillni»gen, at i
kanea Mynt eller Spscis Utgöra; likwäl med förbehåll för
Ämbetsmän och Löntagare, torftigare Stånds - Personer
samt mindre förmögne delen as Ridderskapet och Aoelen och
deras tjenstehjon, at derwid fa njuta enahanda förwand-
ling til godo, som Walloft. Borgare«Ständer och Heder-
wärda Bonde-Skändel för sig förbehälliti äfweusom den¬
ne afgift i ?pec,2-Mynt bör salunda förstas, at mannen
answarar för hwad Hustrur och Barn öfwer i; är sun-
uos pasört, samt at denna afgift ej bör kunna anses säsom
nägon ny pälaga för hustru och barn, hwilke enligt Be-
willningö - Förordningen gro fran Bewillningcn srikallade,
och
Dcn 22 Acbruarii.
77
och under mannens Lorirribmrioner inbegripne. Förmä¬
lande Herr Greswen widare, at hoö Ridderskapet och A-
delen staga bliswit wäckt om det answar, som laxermos-
män är älagt nu VewiliningS-Stadgan as är 0789.
Flere as Ridderskapet och Adelen hade yttrat farhå¬
ga, ar wid anmärkningar uri Kongl. Kammar - stsvision,
öfwer de i Landsorkcrne gjorde laxöringar, torde pä län¬
gre rid af dem fordras ärsatining för hwad salunda anmärkt
bliswit, enär dock laxörings-män icke kunna annorlunda
til answar wara bundne, än när de felat emot Lagens ty-
deliga föreskrift, och hos de personer, hwilke en högre af¬
gift kunde Lagligen äläggas, än laxorings-männen det be-
pröfwat, ingen tilgäng wore til at det ädömde gälda.
Ridderskapet och Adelen hade pä ena sidan funnit, at
laxörings-män icke kunde frikännas ifrån et sädant an¬
swar, enär dem något afwikande ifrån Lagen i ordentelig
wäg kunde bewisas, sä at Kongl. Magt och Kronan, samt
Riksgälds-knnäon ma oaskortat njuta sin rätt, sä wäl
som medborgare äga sin rättighet at befwär anföra, dä
de tro, at öfwer nägon laxöring skulle wara Laglig an¬
ledning til klagomäl; men ock pä den andra sidan, hade
Ridderskapet och Adelen ömmat laxsriags - mäns öde, om
de icke Lagligen skyddas för obefogade anmärkningar, och
om de blottställas för längwarige rättcgängar, wid en för¬
rättning, som de, as nit för det allmänna sig ätaga,- och
hwartil eljest hwar och en för sin wälfärd omtänksam med¬
borgare skulls sinna sig obenägen. Til den ändan ön¬
skade Ridderskapet och Adclen, der er förordnande i Rä¬
der utfärdas mä, at alle anmärkningar wid de i LandS-
orterue skedde laxöringar, borde i Kongl. Kammar-sto-
villcmsn besörjas, innom et är sedan laxerings-Längder-
ne til Kongl. Kammar-Revision inkommit, efter hwil¬
ken lid laxörings - männen för alt widare liktal och an,
märkningar kunde blistva befriade; ÄstvcnledeS, §t ulla be-
swärs-mäl och alla anmärkningar öfwer BewillningS-
laxermgar mätte innom Trs mänadcr wid alla ÄmbttS-
Sä-
78
Den 22 Februarii.
Såten och Domstolar asdömas, sedan malek är bkiswit an-
hängigt, hwarigenom sä wäl den osmer nägon ^axer>n§
klagande medborgaren mä wara förtviflad, at snart för-
hjelpas lil sin räll, som ock f?gxeriu§s män befrias srän
mängärig farhäga för anklagningar och Rättegångar.
6:0 Likaledes tilkänna gaf Ordföranden för en ifrån
Höglofl. Ridderslkapct och ?tdelen ankommen Dspurarion,
Herr Lagmannen Grefwe 6)'IIenKor§, at Ridderffapec och
Adelen, med samtycke kil den isian de öfrige Ständcn fö-
reflagne underdäniga tacksägelsen ti! Kongl. Majit för den
öma omwärdnad, hwarmed Hans Kongl. Höghets Kron-
PrinsenS upsostran bliswir börjad och fortsatt, samt hwar>
af Hans Kongl. Högber tvid det med honom austälte för¬
hör lämnat de mäst glädjcsiilla och yppersta prof, äfwen
bifallit, at i den händelse, Hans Kongl. Höghet innan
Riksens Ständers nästa sammankomst kommer at sira sik
biläger, en Brudskatt mätte til Hans Kongl. Höghet ut¬
göras under följande wilker och förord: 1:0 at hela Sam-
mm af den i sä matto ätagne Bewillningen til Bröllops¬
gärd bleswe til sit belopp enahanda med den, som kil wär
nu warande Allernädigste Konungs Höga biläger är 1766,
ar pä irenne ar ärläggas, bles antagen. 2.0 At fördel¬
ningen Ständen emellan af den trl bewilljande äummm
nu pä samma sätt, som dä, bleswe i akttagen. z:o At
denna Bewillning til Bröllops-gärd icke mätte komma at
mgä och upbäras förr än när Latas inträff..r, at Hans
Kongl. HöghekS biläger wunnit sin fullbordan. 4 0 Al
denna Bröllops gärd mä fä utgöras och emottagas uii
det siags Mynt, som wid den tiden i annan Krono np-
börd manligen gäller. Depcusrzele askrädde och Slänvet
äkstildes.
ln l?i(lem prnrc,colli
Den
79
Den 2z Februarii.
Efter förrättad Bön uti Bonde-StändetS kleno an-
mälteS
i:o En Deputation isrän Högwördige Präste-Stån¬
det, anförd af Herr Hos -Prädikanten DoKor DIoäin,
som androg, at Präste Ständer til hela desi widd bifallit
Kongl. MajttS Nadigste Lroposirion af den 20 i denne
mänad, huru med Rikjenö Ständers Lonroirs Lrsäit-Sed--
lars gångbarhet hädanefter mätte förhällas.
Likasom ock Herr Borgmästaren Larlebsr§, hwilken
föregick det Wallof!. Borgare - StändetS utsände Dcputs-
rase, kundgjorde, at äfwen Borgare - Ständer Högstbe¬
rörde Nädigste krapotilion pä enahanda sätt antagit och
samtyckt.
2:0 Utnämdeö en Deputation af 16 Ledamstcr, hwil-
ke anförde af Riksdagsmannen kelu- ?okrston i WssllLnä
ifrän örebro Län afgingo, sä wäl för at särskilt kundgöra
Präste och Borgare Ständen, Bonde-StändetS beslut af
den 2t kebiusrii, at H06 Konungen i underdänighct aflägga
tacksägelse för ben mot Ofrälse- Ständen genom wcrkställig-
het af Säkerhets - wiste outfägelige Näd, som ock,
at hos de öfrige trenne Ständen samfält betyga den fägnad
deras widtagne ätgard lil minets bewarande af 8venste-
sunäs seger, Bonde - Skändet tilskyndat
I hwilke ämnen äfwen följande ?rorocol!s Utdrag
iusieraäLL, och sicspeäiivL Med-Ständen tilstälteS.
Efter ärhallen underrättelse, ar wid öfwerwägande af
den heder och de fördelar, som Riket tilfckyndadeö ben 9
^unii 1790 dä, Under Wär Store Konungs Höga anfö¬
rande, Swens?e WapncnS lyckeliga seger i Lvenlsilunä,
beredde Rcket en säker och waragrig sied, Wällofl. Bor¬
gare-
8o
Den 2Z Februari».
gare-Ständer ansedt det wara Riksens församlade Stän¬
der wärdigt, at ät framtiden fortvara minnet as denne dan,
genom en X4eäail!e af det största siagek, om hwars för¬
färdigande pä Langusr>8 kostnad, Lsneo-Fullmägtige bor¬
de besörja; fant Ständer med sin böjelse och plikt instäm¬
mande, ar genom Utdrag af krorscnller försäkra sine lie-
fpsQivs Med-Ständer, at detta beslut bos Bonde. Stän¬
der werkat en uprigtig glädje, och listig i samma mon, som
Lvenllclunäs Seger för Konungen och Swea ske Strids»
män want ärofull, och i afseende pä sine fölgder förtjena»:
at förewigas.
I likhet med de beslut Wällofl. Borgare < Ståndet re¬
dan fattat och tilkännagifwit, biföll Bonde -Stander enhäl¬
ligt, at genom en stor vspuwriol» as de tre Ofrälse-Stån¬
den, anförd af Herr voQorn och Årke-Biskopen det Hög-
wordige Präste - Srändets Taleman, inför Kongl. M»j:t
nedlägga sin underdäniga tacksamhet för de offatlbara för¬
delar Ofrälse-Standen blifwit tillagde, genom Konungens
Nädiga beseglande af Desi och Riksens Ständers Före-
nings-och Säkerhets - den 21 bV-kruarii och den g
Hpril 1789; I We htvaras Riks,Rads Ämbetet är al¬
deles »vordet afskaffa t, och Ofralsemän blifwit insatte i åt¬
njutande af den samhälls rättigheten, at lika »ned Ridder-
srapet och Adelen, icke »»lindre i Konungens högsta Dom,
stol »ned sine beslut, än wid Rikets allmänna äreuders be¬
redning med sine underdänige räd biträda. Om hwilket
Högtvördige Präste-Ståndet, samt Wällofl. Borgare-Stån¬
det genom Utdrag af kroiocollec wördsamt skulle under¬
rättas.
z:o Riksdagsmannen ^lojaeus fran kmllwä, anhöll
för egen och medbröders räkning, att son» Kongl. Majt
med utmärkt nädigt »välbehag uptagit den underdåniga
tacksägelse han, jamte öfriga ibänlanäs Riksdags Fulimäg,
tige hast tilsälle, at ä kUnste» Allmogens wägnar inför
Thro-
De«» sz Februari». 8»
Thronm nedlägga, för Konungens i Näver widtaqne för,
fattning til infriande af Finska Fält-.LommiliariLksks ?c»I-
letter, de» mätte berörde tacksägelse hel och hällen i ?rc>w-
cvllet fä inflyta; hwilket Ständet fant icke kunna sörtvä-
gras; »varande den samma af följande innehäll:
Stormägtigfte Allernädigste Konung!
De glada känflor, som denne gäng följa Finflka All¬
mogen til Thronen, äro wäckte af en Konung, som sinner
Sin egen sällhet i undersåtare- wälgäng. Detza känflor
äro icke owanlige, dä de endast med hjertaks spräk. son» de
böra, tolkas inför den, hwilken regerar i sine underjatares
hjortan. Eder Kongl. Maj:r bör ock aldrig oroas af nå¬
gon annan röst.
Oin nägon stund de beswärligheter sorn oundwikeligen
åtfölja Krigslägan, och hwilka äfwen sa sällan kunna före¬
sts som för ögnablicket hämmas, welat nedtrycka modet
hos den torftigare delen af Eders Kongl. Maj:ts trogne
undersåtare, sa hafwa de dock aldrig öfwerlämnat sig kil
den swaghet, at som en tung börda bära den olägenhet,
som upstätt under beredandet af deras sällhet. At finna
en älskad Konung, med fara och Sitt Egit dyra Lif för,
saka de skiften af lugn, Regeringsbördan nägon gäng kan
lämna , har gifwit den listigaste upmuntran ät undersåte»
liga plikter.
Finska Allmogen har derföre aldrig rwiflat, ar ju
icke de swärighcter som torde handa, snarare rvinningslyst,
»aden än nägot annat, inblandat i deras sednare Mynt--
wcrk, skulle afhjelpas af den Faderliga omsorg, svin allid
wakar för deras wäl; Men dä Eders Kongl. Maj-.t nu be¬
hagat deruti fästa en bäve fullkomlig, och ej sa hastigt för¬
modad ordning, är det Allmogen en den ljufwaste tilsredS,
siättelse, at wid Eders Kongl. Majckö sötter fä nedlägga
§
82 Den 2Z Lcbruaru.
de undersatcliga tacksägelse-offer, hwars redlighet Kongl.
Majit känner.
Gäre wi otz ej owardiae Försynens Nåd, sä äga wi
det glada hopp, at i langliga tider sa dyrka en klon-rlr,
som dlgeligen ger otz anledning til nya lossonger.
Marte wär önstan och wart hopp upsyllas, matte
Letz föremål, wär Store och Milde Konung vuphörligen
njuta den ^välsignelse Letz dyra Person och sälla Regering
sörtjenar,
4:0 Inträdde en Oe^ulanon isran Höglofl. Ridder-
stapet och Adelen, anförd as Herr Grefwe KiddinZ, som
förmälte der Ridderikapet och Adelen samtyckt, at til åmin¬
nelse af Segren i 8venl1ilunä den 9 stulii 1792, pa Lan-
guens kostnad mätte stäs en samt at, ehuru Rid-
derjkapet och Adelen icke funnit Ml at i underdånighet
tilstyrka bifall as Konungens Nådiga kropostrion under
den 2O i denne manad om Riksgälds-Lomoirers Os¬
tin - Sedlars gångbarhet hädanefter man och man emel¬
lan, hade likwäl Ridderskap?! och Adelen wid de öfrige
Ståndens i denne sräga widtagne lika beslut, lätit bero.
Borgare. Ståndet asiämnade genom.ordföranden
för StandekS Oe^mersäs Herr Grotzhandlaren Weijerin>
et krestell til den underdäniga Tacksägelse grlärelse, som för
de Ofrälse Ständen i sölje af Konungens och Riksens
Ständers Säkerhets och Förenings-^6, lil godo komne för,
delar, til Kongl. Mai:r underdänigst skall frambäras,
hwilken uplästes och lil alla delar gillades sadan deu här
finnes intagen.
Stor-
Den 2 g FebruarLL. 8Z
Stormägtigfte Alternädigste Konung!
Tre ar arv nu förlidne, sedan wi inför Eders Kongl.
Maj tS Thron , emottogo, samt med wart allmänna Ja
och underdäniga bifall beseglade Eder Kongl. MajttS och
Rikjens Ständers Förenings och SäkerhetS-^ll af den
2l IHuarh och den Z ^pril 1789: och lika länge haf,
we wi nu äswen njutit frugten af denne wisa och til det
helas, til Samhällets wäl lämpade Grund-Lag.
Icke ar det utan möda för Eders Maj:t, at sa ofta
emottaga Sine trogne Ständers wördnadöfulla och under¬
dåniga Tacksägelse,säclrester öfwer en huld Regering, Fa«
Serlig omwardnad och all Kongl. Nåd; Men för ost är
det en tilsredsställelse Utan like, at altid af glada anled¬
ningar, fä nalkas Eder Maj:ts dyra Person, och sasoni
nu, för Eder Majit nedlägga de Tre Ofrälse r Ständens
djupaste wördnad och Underdänigste tilgifwenhet för »verk¬
ställigheten af Högstberörde Förenings och Säkerhets äA>
igenom hwars fullbordan, Riks - RädS-Embetet är aldeles
wordet afskaffa!, och Ofrälse Män, Utgörande ötwifwelag.
tigt den störste delen as Eder Maj:tS Trogne Undersåtare,
insatte i äknjucande af den Samhällswätkigheten, at, lika
Med Ridderskapet och Adelen, ej mindre Uti Eder Maj:tS
Högste Domstol med sine Beslut, än wid Rikets Allmän¬
na äreuders Beredning, med sine underdäniga rådslag bi,
träda.
^ La Eders Majk således bäve återskänkt Swensta
Folket, och äswen försatt det t werkeligt äknjurande af sitt
Urgamla Odal rätt, al omedelbarligen med sin Konung be¬
reda dla,jonens sällhet, samt sölgakteligen tillika ökat Sitt
egen sörniäga, at bringa lyckan til sine undersåtare, hwil¬
ka känna, at Konungens och deras gemensamma wäl al¬
drig kunna fran hwarandra skiljas, är, för de Tre Ofräl¬
se Etändenö underdäniga önjkatt, icke »ägor mera öfrigt,
§ - ätt
Z4 Den sZ Febrnarn.
än deri underdåniga hemställan, huruwida denne wär un,
derdäniga Tacksägelse este, som tolkar hwad mera, än
Twä och en half billion männiffor as Eders Masts un-
dcrsälare, med den warmaste undersäteliga förbindelse kän¬
na, mä, til egen, och wära hemmawarande medbroder-
tilsridsställelse, fä inflyta i det Riksdags-Besiut, hwilket
nu snart lärer komma al msärdas.
De Tre Ofrälse - Stanben bönfalla underdänigst, al
uti Eber Maj:tS fortfarande Nåd och ynnest alud fa wa¬
ra inneslutne, sann med djupaste undergifwenhet, trohet
och nit til dödsstunden framhärde.
6:0 Riksdagsmännen klric vilsson och Jostan Isttsts
ifrån Wästerbotten inlämnade
Ti! krorocollsr.
Med innersta rörelse och ömmaste känsior ärindra sig
Swea Inbyggare all den Nåd, huldhet och vmwärdnad
Kongl. Mast frän Regeringens början lätit Sine under¬
såtare wederfaras; Barn och Barnabarn skola förkunna
det Lös, den erkänsla samtida Folk aldrig förmå tilfyllest
omtala.
Defle lysande wedermälcn, leda underjaten til Thro¬
gen, ct i djupaste undergifwenhet och rilförstgt ådagalägga
hwad honom felar, hwad honom trycker.
Westerbottens Allmoge, Ȋflande med hela Riket i
Nit, wördnad och kärlek för Konung och Fosterland, »vid¬
kännas det aldraswär, sta tstiinsr af Nio mänaders winter,
dä Folk och Kreatur mäste uppehällas och födas, Utan ar
särdeles saraena eller nycio åstadkomma. Mitzwäxt ar in¬
falla icke sä län, och de ohyggelige Wärfloder betaga In-
ewänarne ganska ofta bade egne och Kregturens rarfwvr.
Sä-
Den Lz Februarii. 8;
Sädane oöfwerwinnerlige sölgder af Landels belägen¬
het, hafwa altid utgjort driffjädrarne, at den usta Bondei',
emot sin dryga Skatt bibehållits wid Skargardarne jemte
deras Holmar och Fisken, wid Skogarne och deras Insjö¬
ar, hwilket i någor matto kunnat bereda er ringa under/
stöd och hjelp enär alt annar genom Naturens hardhe:
faknars; Pa siike härligheter hafwa jemwäl Noteringar til¬
lika med andre beswärlighcter sig sotat, hwaraf händr, at
Lalix Sochnar med 50 Mantal sikola skaffa 96 Soldater,
sa at ej stort mer än ct halft Mantal stvarar emot en
Soldar; Bördor tyngre, än at menighetens skuldror der¬
med uthärda och som twinga Bonden at förtära Wakten,
Bark, Halm, Agnar samt annan mager spis och dryck,
under det han til utffylderncs betalning nödsakas anwända
Säd, Mjölk och Smor.
En suckande Westecbottnmze har med stillatigande dra¬
git sin wcdermöda, sitt elände sä länge han sätt nyttja
Skärgärdar, Elfmar, Skogar, Insjöar och Fisken; men
nu ntera äro Vese Hemmanen fränfkilde och til främman¬
de emot ny och särskild skatt uplätne, lorrie Sochnar haf¬
wa för 9000 R:dr ätcrlöst deras fordna Laxfiske, samt
skola detznrom med dryg förhögning derföre erlägga Kro¬
no Utffylderne, utan at deni derföre wedersaritS minsta
lindring i det öfriga Soldatr , beswärct och alle öfrige päla-
gor, större an tilförenc, oagtadt Allmogens förmoner pä
sätt berördt är bortgått; omständigheter , de där wifierli-
gen göra ost häpne, försagde och aldeles olycklige, om ej
Kongl. Maj:rs dyra Nåd mcllaiikommcr.
Icke nog at wi mistat Skogar, Holmar och Fisken
bade i Insjöar och Skärgärdar, wi äro jämwal älagde
det tryckande Ok, at löna kostsamme Landtmätare, stum
at bestå dem föda och beständiga dagswerken äfwen under
de brädaste autidcc, för at detze Män skola indränka wä¬
ra ägor och smä fordelar, samt förorsaka ost de mäst täran¬
de Rättegångar; De i Westerbotten tvid st4o!äsrstein,
F A 5ven»
86 Den 2z Februarii.
8vsnste,n och kengis inrättade Jernwerk, suga icke aller
nast must och märg af ost genom en myckenhet påfund as
träldomar, utan göra ock otz trötte och ledsne ivid deras
otålige twister, de där utfordra sista syrken i förrådet.
Ett lyckligen ändat Krig, och Kongl. Mayts Nädi«
ga löfte om en säker Fred, lämna ytz wäl något hopp om
bättre tider; men den hjttils dryga Krigsgärd, har otz sq
aldeles utmattat, at wi pä längre tider icke kunna sättas
i ständ fullgöra hwad af otz kräsweS; Wi äro derföre i
högsta matto twungne, at i stoftet bönfalla och ropa om
Nåd och räddning, wi anhälla at befrias ifrån afwiitrin-
gar, Wargärjngar och dylike palagor, som oundwikcligen
störta ost i undergång, samt tigqe om den försoning, ett
ödeland har af nöden, samt med Kongl. Majus Faderligq
hjertelag förenäs och öswerensstämma kan.
klric Nilsfon, ^ohzn IfLlrs,
ifrän ^Vesterbotten, iftan Westerbotten.
Stander fant detta anförande innefatta dels ämnen,
hwarom allmän underdånig ansökning redan bliswit an¬
mäld, dels sädane, hwaruti hjelp och ändring, i annan
ordning bör begäras, hwarsöre detsamma lil Handljngarne
bortlades.
7:0 Likaledes framgaf Riksdagsmannen ifrän koppar,
berxs Län och 8äkberr> Läns Fögderi? kekr ^oh.mstcin
Invalt et sä lydande
Memoria/.
Icke utan et särdeles ömande, nödgas dock i all öd¬
mjukhet anhälla «m et litet rum mi Hederwärda StändetS
?rorocoII, för ett anförande, som wäl icke kan utgöra nå¬
got hedrande anseende för Del- karion, men hörer lik,
wä! til desi kännedom; ett ärende, som icke eller såsom
sär-
Den rz Februari,.
särskilt postnlarum är mig ansörtrodt, men likwäl är ett
Hufwud-föranlatande til ätfkillige denna Landsorts egne be-
swär och klagomäl, nästan wid hwarje Riksdag och äfwen
wid denna, fast icke altid ankagelige; och som jag derföre
Utan försummelse af min plikt, icke gerna skulle kunna förbigå.
Det är mig icke möjeligt, at wid hugksmsten af mi¬
na Landsmäns närwarande och emot förra tider förändra¬
de tilständ, utan en obehagelig tänsta, höra nämnas nya
afgifter och utskylder, särdeles i tillämpning af personliga
antalet; da ingen skilnad deruti sätt rum emellan en förmö¬
gen Bonde som ofta ej har siere MantalSskrefne personer,
än den, som hos honom mäste för sig och Hustru med
arbete söka sitt uppehälle, det desi smärre barn och gamla
föräldrar med liggande stelfwe mäste sig förskaffa.
Snart nog lärer dctzas antal af Jordbrukare och hus-
häll i orten bliswa det största, om pä någor sätt sädant
igenom tidig hjelp ej kan söreksmmas. Det är beklaganS-
wärdt redan alt för talrikt i hwarje Sockn, särdeles de
inkil bUstun närmast belägne,
En för Bergslagens förmon i förra tider til åttonde
dels Hem, tilläten Hemmans klyfning, hwaras en lättare
tjlgäng pä arberare och lindrige arberslö aer wore at wä li¬
ta, och som längesedan inträffat, har för Allmogen haft
sä mycket obehageligare fölgder; men ar denna Hemmans¬
klyfning färt rasa aldeles tygellöst, är egentelige orsaken
til sä mängas redan irakade wanmagt, och hwaruti icke
secler fordras at förfäkta hela yrken, Utan blott 20 » zo
ar kan göra tilrackligt synbar. Icke dest mindre utkom
wid 1761 ars Riksdag en kslolurjnn om tilständ at fa
ännu ukwidga Hemmans Klysningen til Seproudedelar sol»
dä skulle wara fokt, hwilken dock, Utan högre bifall läm¬
nar i Domarens godtfinnande at pröfwa om Hemmanet
är af den beskaffenhet, at täla denna styckning. Sädane
Hemmans ägare, med^Z2:delS, 6g.:dels ja rsAdedels och
derunder, äro nu snart sä mänge, som dem wi förr kallat
k,».
88 Dm rz Febrirarii.
besutne. Det är wäl icke utan, or ju bäve besittning af
sä onyttigt jorddelar, och än ytterligare delning deras e,
mellan sine barn, som haller äga en usel jord-torfwa, än
ingen, genom wanan tvunnit et flags behag; men da
Mantals. penninge asgiften, som nu hos oh hunnit lii
snart hallorronde Daler Kopparmynt person, skal clsre-
ras, och andre utskylder äswen beräknas xerlonelr, dä
klämmer skon, och pipan sär et annat ljud, och jag wa-
"ar säga det med vycket skäl, dä en sädan stackare kan
'små lika stort sirishäll, med en större Hemmans ägare,
> n sä midt ätskilda, til sörmäga och utwägar, ar afbör,
da lika skyldigheter.
Pä lika sätt söchäller det sig med Hemmans asgister
i denna Lands-ort, när Författningarne ej längre sträcka
sig i grsäerinAen, än til ättondedelar, med tsiy manligt
ätsöljande order: och derunder, til lika betalnings ärläg-
gande. Mänga omständigheter härwid wore wäl at fram¬
ställa i dagen, såsom hwad rubbningar en sä sjelfswäldig
Hemmans skingring gör pä Mantalen i upbörds - wägen,
Soldare - och Skjuts - Noteringar, som ej kunna äga län¬
ge beständ, utan kostsamma jämknings - refwor pä jord¬
bruket, käde för ägaren och grannar i aker och äng, skog
och betes-mark en betydande rilökning i Rättegångar m.
m.; men at undwika en större widlöstigsiet dristar jag göra
mig hopp, at det lilla, som wördsammast anfört är, är
ock rilräckeligt, at tvid förefallande tilfällcn winna det He->
derwärda StändetS Lonlicierarion as Osiri-orrens wade-
liga och knappa belägenhet, och at ofta denna ortens be-
swärs-mal kunna wara af större betydenhet för desi Inne-
wanare, än det hastigt ljuder wid anmälande deras i Stän¬
der för de Medbröder, ingen kännedom äga om en orts
huehällnings Författningar, wida skilgd ifrån deras, samt
at wid hwart 06) et tilsälle, undgä en ny beskrifning af
de vbehageligheter, som til wista beswär föranläta, utan ut»
beder mig, at denna, ändä ofullkomliga teckning, såsom
en
Den 2z Februarii.
8S
en gäng för alla anförd, och i StändetS krorocoU för,
warad, nu och framdeles kunde sä äberopas, där sa skul¬
le Uttränga.
Derwid fants bifogar följande skrifteliga Atisörande:
Nyst afgisne wördsamma memorial, torde tilräckeligen
wisa Oalrrnos stora olikhet emot andre Rikers krovincer,
at med dem dela lika anora. Denna olikhet bliswer ännu
större, om man betraktar dest mindre bördiga jord-arter
och harda elimar, som ofta gör dest arbete och kostnad i
mindre och större mohn fruktlös, samt at i mänga delar,
som kUrlu Bergslag utwidga sine förnwner, drabba tynz-
derne ännu högre pä Allmogen. Men denna Lands-orts
belägenhet, är äswen olika emot alla andre deruti, at den
ej kan dela med dem de stora sörmoner och nädebewillnim
gar, som war Allernädigste Konung welat tildela Allmo
gen i gemen, genom de fri-och rättigheter, SäkerhctS-
äÄen stadsästar. Jag Ditt i gär hel stum, i hugkomst
af mine Landsmän, dä jag lrkwäl med nöje hörde, huru
»vidsträckt hägnaden kunde wara, af Författningarne om
Skatteköp och Skatte Frälse; ty i min ort finnes näppe¬
ligen, hwarken Krono - Lägenheter, som förut icke äro in«
delte til Cililia:-8rsrons Boställen, och ännu mindre
Skatte Frälse.
Adelige FrälscnS deltagande i Häll-och flere skjutsar
"rräcka sig ej eller til »agon lättnad för Skattejord-ägare-
Jag känner utom 2:nc Säterier, som äro undantaqne, ej
mer, än äswen 2.ne sadane Frälsen, IHsKaoka och 6/l-
ls i luns. Wäl är här en hop sä kallat Bergs > Frälse,
som sträcker sig til flere Sochnar, sä at det af somlige
mäst utgör hälften; men som detta frälse uttryckeligen ej
är nämt, hwarken til undantag eller deltagande i skjuts-
ningar, hwarifrän de aldeles wilja undandraga sig; sa har
F Z Ali,
92 Den 2Z Februarir.
Allmogen icke eller kunnat komma til åtnjutande af denna
förmon och hjelp.
Dalkarlen är jag säker i allmänhet at säga, icke lä-
ter öfverträffa sig af någon nsrion i wördnad och kärlek
för sin Konung, i undergifwenhct och lydnad för Lagar
och Författningar, och i willicchct, ar ga kilhanda ined
hwad understödjande Konung och Fäderneslands-hjelp for¬
drar, efter desi förmåga, han bestyllcs dock ömrolig, och
nogräknad wid mannamon, som i sädane kilsällen ofta kan
blifwa deras Fullmägtiges efterlätenhet och för ninnie!'e räk¬
nar för fel; Ty om Konungens Näd och bästa hjerta har
hwar och en den fullkomligaste öfwertygelse,
At derföre kunna i nago» watto förnöja wara hems
mawarande med något för dem behageligen mrättat wid
detta Riksmöte, har jag i ödmjukhet bordt hemställa Herr
Stathallaren, och Fader Taleman, samt Hederrvärda Stån¬
det, vm icke underdånig bönfallan kunde äga rnm, för a?
fä 1765 ars Kongl, stoföl mion > såsom utgörande denne
Lands, orts LrivileZium ifrän förra fcculum. om någon
lindring i exrrr Bewillningarne, med Kongl. Masks Al«
lernädigste tilständ ä ^nbligue bekostnad til trycker befor¬
drad; och huruwida det wore tilstandigt at supvliccra om
någon sadan Förklaring öfwer Frälsets deltagande i stjuts-
ningar, som äfven tydeligen tilbindcr Bergs-frälset at del¬
taga deruti. Desic ärcnder äro, nast någon förändring uti
Mantals Penninge-afgiftens härda tilwäpt, hwarom un¬
derdånig ?knsökning redan gjord är, de ömaste åliggande
hwarom hemmawarande gjort sine täta påminnelser, och
utan at fä hemföra nägot hopp om nådigt bifall i dcsia
zme omständigheter, kunna wi icke föreställa osi manligt
bemötande wid war hemkomst.
kckr Jobznsfon önvall,
Son?
Den 29 Februarii.
Som Ståndet icke ansag någor genom sin åtgärd uti
de ärender föregående Ivlemorialor innefatta, kunna illgö¬
ras, sa a/stadnade härom all widare öswerläggning.
8:0 8ecrererLrsn ärindrade, at af Stander borde
utscS Fullmägtige til sörwaltningen af Riksens Ständers
Riksgälds Oonroir, och tilstyrkte dcrwid af samma stjäl,
som han wid sirsta Riksmöte andragir, at derk:! mätte
wäftas, icke endast Bönder utan häldre andre uti Rä¬
kenskaper, 06) de siere där förefallande göromål mera är»
farne män-
Jonas Jacobsson ifrån Zryckbolms Län ansag Stån¬
det innom sig äga Ledamöter nlräckelrgen uplyste, för at
kunna reda sig uti de ärenher, som i Riksgälds-Oornoi-
rer förefalla.
Olof Mlrrom fran "Warmelsiiö yttrade: Rättigheten
til detta Fullmägligstap tilhör Bonden, och bör för bon¬
den heligt bewaras. Nödwändighcten werkar bemödande
och öfning ökar kunEapen. Jag anser derföre lika fä snart
hos bonden, som hos en annan rjlräckelig stickclighct kun»
na förwärfwas.
Och som större delen af Ståndet lät förmärka sin
önstanwara, ak jemte twänne Bondesen Osrälse-Ämbcts-
man til SkändetS Fullmägtige mätte utses; sä förcsiog 8s-
crcterzreo jörst ym icke ^ävooar-lnlczlsn Nti Kongl. Oom-
xnerce-LollsZium ^ssesfircn äVelanäcr, svM förut ägde
StändctS förtroende kil detta Fnllmagrigstap sig npdragit,
derwid kunde bjhehällc.g. Hwilket med Ja besivaradeS.
Och sedermera, vm icke Bonden Olof Oirckby fran dl/-
kopio»s Län och Lie, som sirsta Riksdag til Fullmägkig
blifwit wald, med denne besättning mätte fortfara, samt
derjemte nu til StandetS tredje Fnllmägrig ankrgas Riks¬
dagsmannen ifrån Löäcrmanhanä, Olof kersson s ramb/,
hwar-,
9«
Den rz Lebruarii.
hwaröfwer bland StändetS Ledamöter förspordes mycken
fkiljagtighrt. I anseende hwartil, och sedan sjönas ssacobs-
ton ifrän 8tockdo!m8 Län äjkat Vorei-in», deruti Olof
Lktträm frän VVZrmslanä med flere också instämde, kro-
xostkion gjordes af detta innehall.
Den som infaller, ar 0/a/ wrd ^ull-
mägcigskaper uri Rikstiw Sränvers Riksgälds Lc-A-
po«> bibehallcs, säger Ja: den dercil l.kc samtycker,
fäger Nej. winner Nej, ffjcr nyrc wal af rrvan-
ne fullmägtige.
Efter gillande hwaraf, omröstning LänewiS öpper
iverkstältes, hwilken salunda stukades, at 129 Nej ursöllo
emot Z/ Ja; Och kommer i sölje deraf nytt mål af twän-
tle Ledamöter i morgon at förrättas.
9:0 Sedan Kongl. Maj:r i Räder yttrar sig willig,
at s dag kl. half til tu lämna företräde ät Praste - Bergare-
vch Bonde »Ständens Vspuksraäs, som til underdånig tack¬
sägelses afläggande för d- förmoner, hwaraf Ofrälse - Stän¬
den i afseende ä iwerkställigheten af Säkerhets-och Före¬
nings-samt RädS-ÄmbetctS affkaffande, kommic i
åtnjutande, begärt Kongl. Mast i underdånighet fa up¬
pvakta, samt at Kongl. Maj:t likaledes längre fram pä ef¬
termiddagen i Räder ärnade mottaga den stora Deputation.
genom hwilken, under Herr Laron och Landtmarffalkens
anförande, Riksens Ständer anhällit, at fa framföra de¬
ras underdåniga ärkänfla för den ömma wärd Kongl. Majtt
anwändr, uppå fullföljandet af Hans Kongl. Höghets Kron-
PrinsenS upfostran, och af hwilken Depmsrio» Skänderneö
Beflut om den, ät Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsen be»
willjade Bröllops-gärden, äfwen kommer, at i underdä»
nighet anmälas; Sä bleswo 24 Ledamöter as berta Stand
nu utnämde, hwilke hwardera af Lesie Dexnwmouee sko¬
la åtfölja.
Den 23 Februarii. 93
TOW Riksdagsmannen ksbr .^näsrsson ifrän Llls-
dor§s Län anförde : Da detta Riksmöte snart nalkas sitt
stut, böre wi tacka Gud, genom hwars wälsignelse, kärlek
och sämja bliswit bibehallne, och Riksdags göromälen nädt
en lycklig utgång. En hwar ibland ost har af uprigtigt
hjerta sökt, at efterkomma Konungens Nådiga wilja, och
i et oskiljagtigt sammanhang dermed befrämja Fädernes¬
landets bästa. Om enfald osth okunnoghel nägon gang wäl-
lat orätta begrepp hafwa de mogna uplysningar 8ecrersra-
ren meddelr, förekommit de misitag deras kunnat upstä.
Den wänskap, hwarmed Lscrelersren osi bemött, den be,
trägenhet och det rälamod, hwarmed han mottagil hela
tyngden af wäre angelägenheter, sam! den trohet och drift,
hwarmed han dem bewakar, sätter en hwar af osi i ytter¬
sta förbindelse. En gränslös wälwillja fordrar en utmärkt
tacksamhet, och wi böra icke försumma något tilsälle, at
den ädaga lägga. Det är ock i sadan öfwertygelse, som
jag til Talemannen och mine Medbröder wagar hemställa,
om icke de med mig finna ost wara ware tacksamme hjer¬
ton skyldige, at genom en stor Depurarion inför Throney
i underdånighet förklara den innerliga ärkänsta, hwarmed
wi gagnat Konungens Nåd, som äfwen detta Niksmö-
re förunnat otz Herr Under»StathällarenS biträde, såsom
StändetS ZsLreierLle; Hwartil wi kunna göra osi sa
mycket mera försäkrade om Nädigt tilstän-, som Ko¬
nungen icke utan wälbehag öfwer sitt wal, kan afhöra
de loford en trogen Ämbetsman as tilgifne undersåtare
hembäras.
Ständer instämde häruti enhälligt, men som Here
Under. Stäthällareu, med betygande af sin tilfcedsställel,
se öfwer StändetS lika sa ofta, som allmänt emot ho¬
nom yttrade wänskap och kärlek, förklarade sig ärfaca en
lika förnöjelse om StändetS tankesätt genom Taleman¬
nen enskilt, blefwo i underdånighet tolkade och framförde;
sä upöroga ocksä Talemannen, ar a Ständers wägnar 0-
94
Den 2Z Februarii.
fördrcjNgen anhålla, at Konungen i detta ändamäl un<
derdänigst fä upwakra, "
Hwarsörutan Talcmannen uppå ärindran af kebe
?!näoc5son och klinric 8 venton isrän l^Itsbor»; Län, af
samtelig!: StändetS Ledamöter, hwilka för undertecknad li¬
kaledes yttrade sin fullkomliga wanffap, äswen anmodades,
at jemte underdånig anmälan af det uplysta och oförtrutna
biträde kroiocolls 8ecrsrsraren i Konungens ^ultiriX Rx-
psciirion 8. L. kleuilin, Hzsesturn -V. O I^inci, liansla-
roren för Finf^a språket uti Konungens Lancellie, kl. R.
Lummer, 06) Vice Härads - Hösdingen bl 'VIreorin, un¬
der Riksdagen en hwar af Ständer oafbrntit lämnut, uti
alla de arender, hwarom de blifwit anlitade, wid samma
tilfälls, underdanigst anhalla om Nädigste tillåtelse för Stån¬
det. al i den öfwertygelse, som detze mäns nU ädagalagde
insigrer, och redeliga tänkesätt hos Ständer stadgat om de¬
ras fkickelighet och nit, at uri Konungens och Rikets
tjenst, til Konungens Nädiga wälbehag, och Medborgares
sörman bidraga, til Kongl. Majttö Höga ynnest och Nä¬
diga ätanka sä öfwcrlämna deras framtida lycka och befor¬
dran, och utbad sig Ständer pa det ömmaste, at 8ecrere-
raren wid förefallande tilsällcn, wille benna anhällan med
sikt underdäniga förord understödja.
n:o Som Ständer ansag nödigt, at i likhet med
Prästs-och Borgare>Ständen, hafwa en Vancellis-vt-
rcckion i 8toc!ck>olm, sammansatt af wisie, StändetS för¬
troende wärdige män, hwilke jemte wärdén om StändetS
Handlingar, det skulle äligga, at wid förefallande tilfällen
dem af Ständers Ledamöter, som deras räd och uplysning
söka, dermed tilhanda gä, samt, al gemensamt med Stän¬
ders Fullmägrige, och Revisorer uti Riksens SränderS
Riksgälds - Lonroir, wälja andre Män i deras rum, som
pä någondera af nämde ställen emellan Niksdagarne af en
eller annan ordsak kunde afgä, och lämnade ledighet; fä
tit.
Den 25 Lebruarii.
SS
utsagos nu tkl Ledamöter i denne virekion, StändetS 8s-
crer-rare wid innewarande Riksdag, Herr Under-Stät-
lareu k. 2. billman, Herr .gmirglirew Kammar-Rådet
I. v. 8unäin, undertekilad Öfwer-Vuäireur och Här
radshöfdinge, StändetS vice 8ecrererars wid denne Riks¬
dag, samt Nranslsroren för Finska språket Uti Konungens
Lsncellie bl. R. Lummer, as hwilke de nu närwarande,
med ärkänsta för Ständer dem wisade förtroende, äswen
yttrade benägenhet, at fullgöra hwad dem i berörde matto
blifwit updragit. Börande dehe nu walde Herrar 06) Män,
enär nägot nytt wal as Ledamöter i StändetS OireÄion
ibland Fullmägtige eller Revisorer i Riksgälds r Lonwirei
warder werkstält, derom genast underdänig berättelse och
hemställan til Konungen afgiswa. Och ffulle vin detta alt,
Utdrag af ?roroco1>sr expeäieras, sä wäl til NikSgaldS-
Oonloirek, som en hwar af de utnämde Lcdamökerne.
Emedlertid affärdadcö til Riksens Ständers Hemliga
Utskott i föregående ämne detta krorocoU.
Sedan Bonde-Ständer hos Konungen i underdånig¬
het anhallit om Nädigt tilständ, at fä Utnämna och före-
siä en vireÄion öfwer StändetS Lancellie; sa, och j hopp
0m Nädigste willfarighct härutinnan, har Ständer updra¬
git för vireQion, ibland annat, al emellan Riksdagarne
gemensamt med de as Ståndet utnämde, sä wäl Fullmägtige,
fom Revisorer i Riksens Sränders Riksgälds-Lomoir Ut¬
se, och til Konungens Nädigste omprösning och fastställa»»
de i underdänighet anmäla dem, som wid limmande le¬
digheter pä nägokdera af förenämde ställen, böra sylla de
afgängnas rum; Hwarom Bonde-Standet trodt sig böra
genom Utdrag af Rroiocoiler lämna Riksens Ständers Herm
liga Utskott del.
LL:o Föredrogs följande
b! t.
9§ Den sz Februarii.
Utdrag af krmocollsr, hallit inför Kongl. Maj:t Uli
Hemliga Utskottet ven sz ksbrusrii 1792.
A. D. förwaltningen i det, til förstärkning af Rik¬
sens Ständers Riksgäld--Lonroirs Inkomster utgörande
Discont-Contoir, ärligen bör granskas af bertil »Riksens
Ständers wägnar, särskildt förordnade Revisorer, en för
hwarje Ständ; Alrsä och med Konungens Nödige tilständ,
kestörs, det skulle hwardera af de RecheÄivs Riks Stän-
den genom utdrag af krorocoller wänligen därom unders
rättas, för at kunna Stadga sättet til deste Revisorer» Ut¬
nämnande. l9t sujrra
Pä Nadkgste Befallning.
O.
Ständet insäg nödwändigheten af den föreflagne ärli¬
ga granskning af sörwaltningen uti Riksgälds- Concoirers
Discont-Contoir, hwarsöre den samma äfwen bifölls, och
dä sättet til Revisors nämnande redan bliswit fastställ, ex-
x,eäierglle8 til de öfrige Ständen häröfwec et sä lydande
krotoeoll.
Som Bonde - Ständer enhälligt bifallit Hemliga Ut¬
skottets krorocolls utdrag af denne dag, angående ärlig
granskning, genom en för hwarje Ständ, särskilt förord¬
nad Rsvilor, af det til förstärkning af Riksens Ständers
Riksgälds - Contoir» Inkomster, Utgörande Discont-Con¬
toir, och i följe deras äfwen stadgat sättet, huru denne
Revisor kammer, at framdeles Utnämnas; Sa skulle de öf¬
rige RestisAive Ständen genom Utdrag afkrorocollet här¬
om ödmjuk - hörsammeligen underrättas.
Derefter ntnämdeS i anledning af Secrercrarsns til-
styrkan, at ä StändstS wägnar förrätta Revition af för-
waltningen uti Riksens Ständers Riksgälds-Contoir» 01°.
sconr-
Deu 24 Februarik.
97
scont. Contoir, ^ävocar-Rikcalen uti Kongl. Majtts oe
Rikets Kammar-ColleZium, Herr ^ufticiarien ^o-c'
8rrubin§. Hwarom underdånig anmälan til Kongl. 2?
skall göras, och Utdrag as krorocvllst Herr ^ultirian.
samt Riksgälds- Lonioirec tilställaö.
iz:o Sluteligen anmäldes och emottogs i wänlig or'
ning Twänne Kongl. Majus Ofwerste Kammar Iunkare
Högwälborne Herr Grefwe K4a§nus Lrsiiboclc, och Her
6cncral-IvDjorsn och Commenäcuren af Kongl. Majus
Swärds Oröen, med Stora Körster, Högwälborne Gret
we Claes Rkeblaä, af bwilke den förstnämd?, framförde
Konungens Nödige befallning til Ständet, at i morgon
klockan efter
pa söremiddagen instnna sig pä Riks
Salen, at afhöra Predikan, och derefter qwarstanna >n ? e-
no klsnorum, til Riksdagens afstutande; Hwarjemte Srän-
det kundgjordcö, at Nädig anstalt wore fogad om middags
mältid i morgon, pä samma ställe, som wid Riksdagens
öpnande, för et lika antal af StändctS Ledamöter.
Ständet ätskildes.
ln kiäem prokvcolli
sattre/
Den 24 Februarii-
^ä snart Bonde-Ständet hunnit församlas in klens,
förrättades Bön, hwarefter
liv Riksdagsmannen klans ^icde!» ifrän cfterftor---
ten anförde: Dä wal nu förestär af Ständers Fullmägri-
G ge
98
Dcn 24 Februarii.
ge Uti Riksens Ständers Riksgälds, Oonkoir, wägar jag
erinra om billigheten deras, at äswen någon af wäre med¬
broder frän Kmlanä, hos Ständer kommer i ätanka. Kin-
lanä Utgör en betydclig del af Riket, och är nästan mäst
aflägse; Finsta Fält-Lommissirimels kollstker stola inlö»
sas, och om för nägon, blir det wist för den talrika Fin¬
sta'Allmogen nödigt, at sa wäl derwid, som för sine öf¬
rige angelägenheter, äga en medlem i Hufwud - Staden,
hwars biträde af en hwar med säkerhet kunde anlitas. Om
ej annorlunda kan äsämjas, önskar jag derföre, at Åtmin¬
stone pä z:ne är en Fullmägtig frän kinlanä mätte utses.
Men de öfrige StändetS Ledamöter ansago, en hwar
utan all instränkning af sitt wal, böra fä nämna, hwilken
som hälst han sunne til sitt förtroende mäst berättigad.
Walet werksiältes deruppä med siutne sedlar, och ut¬
föll salunda, at tvid sedlarnes öpnande nedannämde Riks¬
dags Fullmägtige funnos hafwa ärhällit röster, nämligen:
Olof Klesiräm frän Wermeland — — 120
Knut korsön frän Lleleinxen — — 82
kebr jonsson frän ^semrlanä — " Z9
^lo^reus frän Lareis» — -— 22
Talemannen Olof 1'borsson — — 17
l^Iils Olsson frän VVerrnelanä — — 15
^näsrs 0'ston isrän 8rocliboIm8 Län —- — 10
Olok kebrsson ifrän 8öäermanlanä —»»»8
Lric Strämberg frän äValier I^orrlanä — — 8
^näers ^näsrslon frän VVäsierdoiren —^ — 5
Olok ^årslön frän ^Vesters; Län - — — Z
kesir kekrston frän wrebro Län — 2
Joban
Den 24 §cbruarii.
99
polian Leo^rssvn isrän O^Isnä — — 2
Olof kekrslon ifrån Oplancl — -— r
^näers lsrsson israil O^Ianä —> — i
lkekr folisnssnll frän Ossi.bocAL Län — — l
kocker Oorsnsson ifrän Osterxäkl>l-!nct — — 1
8vsn karsson isrän orebro Län — — 1
/knclers 8vensson isrän Llfsbor^s Län — — 1
Och dä, Riksdagsmännen Olof klclbrom frän äVerms-
lanä och Knur kelirsson frän Llekwxen, härigenom fäkt
de mästa rösterne, bleswo de nu äswen närwarande, lyck-
önstade as Ständer, som deremot ärhöll deras uprigtiga
försäkran, om oförfalskad nit för StändetS bästa, och oas-
brutit bemödande, at wid alla tilsällen genom sin tjenst-
»villighet för en hwar, söka ärkänna det förtroende de
wunnit.
2:0 Enär Ständer widare skulle strida til wal afkr-
visorer öfwer förwaltningen uti NikSgäldS-Lomoirer, til
den ar 179^ Utsatte Ke vision, föreflog Jonas Jacobsson
ifrän 8roLlisioIms Län, at denne befattning mätte anförtros,
Utom de öfrige, ät förre Fnllmägtigen Olof kerston i Lis
ifra 8äclermanlan6, såsom den, hwilken efter hans förme¬
nande, ägt bästa tilfälle, al om beskaffenheten och tilstan-
det af Riksgälds-weckel, förskaffa sig en tilräckelig och
grundad kännedom; hwaremot alla de öfrige StändetS med¬
lemmar fnnno Olof lasson denne gang sä mycket mindre
kunna til Keviloi- utses, som den sörmalkmng, hwaruki han
säsom Fnllmägtjg sjelf deltagit, nu kommer under gea»le¬
ning och öfwerseende, utan öswerlämnade Ståndet t>l 8s-
crerer->ren, at föreflä dem han til berörde Ksv>sions för¬
rättande mäst skickelig- ansag; I anledning hwaras 8s-c-.
tecsren, under förbehåll, al til nästa Revision efter de» nu
i fräga »varande, nägon as StändetS Ledamöter i;ran k o.
iQo Den 24 Lebruarii.
land til Revisor mätte sörordnas, proyonerade Kamme¬
rerare» uti Kongl. Maj:tS och Nikecs Krigs - Lolle^ium
kelli- landin, samt Riksdagsmannen kebr kebrsson r
vassland ifrän Orebro Län, sch Olot kebrlon i karnby
frän 8odermanlsnd, hwaröfwer Sländet, sedan de lwenne
sistnämde nu tilstades förklarat sig willige, at denne krvi--
iion werkställa, tilkänna gafwo sitt enhälliga bifall.
Om utgången af walen, sa til Fullmägtige, som ks-
visiorer uti Riksgälds-Lonkoirer, upfatteS härefter berät¬
telse, at til Kongl. Majit i underdänighet ingifwaö; äf-
wen som ock Utdrag af krorocolier, at meddelas Riksgälds-
Oontoirer och en hwar as dem, som til förwaltningen eller
Revision derstädes blifwik utnämnde.
Zio Justerades SlandetS krolocoll för den zo Janua¬
rii och den 4, 20, 21, 22 samt 2Z i denne manad, och
af allmänna befwären 8. H> om käicbaelis och fjerdedagars
firande, 9. §. angående Landt-TullarneS asjkaffande, ic>. §.
angående Afgärda>Bys rätt at begära skifte, uti underdå¬
nig ansökning, hwarom Riksdagsmännen Anders 8vens¬
son, Anders olossson, Idenrie 8vensson, Anders snders¬
son och ksbr Andsrsson ifrän Lissborns Län samt An¬
ders Lenasson frän OsterZoibland til krorocollec likwäl
nu förklarade sig icke wilja deltaga, ri. §. om Frälfe-
Skatte-Räntors utgörande, dar ägängne Domar äro stri¬
dande emot förut träffade afhandlingar, 12. §. Bergs,
Allmogens i Riket underdäniga ansökning, om Tionde-och
Perfedle jerns försäljande, iz. §. dito at endastBergS-Be,
Meningen mätte hafwa upsigt öfwer Bergs Skogarne m. m.
14. H. diro angäende besittning af Bergsmans-Hemman,
K. diro om Skogs Stämpling!?» i Bergslagen, 16 §.
Lcoekbollns och 8va'lsjä LänS, (mom 8oderlörn, Dande¬
ryds SkepSlag och 8oUsnmna Härad) samt 8karaborZs,
Kronobsrzs, IauicäginZs, äVestsrs», LItsborZs, Oalmare^
ltog-
Den 24 Februarii. ror
XopparberAs, ^lalmobus och Obristianstads LänerS, jäm,
te Idenkss, klsbinKens och klallands Riksdags Fullmägti,
ges underdäniga anhällan om frihet för Allmogen, at i si¬
ne hus, sälja Brännewin, stop och kanne-tals, och 17. §.
8roel<bo'm samt 8vrirsiä Län (utom LäderrLrn, Dande¬
ryds Skeppslag och 8o!ismuna Härad), samt Westman¬
land, OsteiZärbland, O-alrnare Län med sidländ, VM rät,
tighet för Torpare, Utjords och Q-warnägare, Kläckare och
Organister, at emot utsättande lämpelig afgift, och efter
friwilligt ingående OonrraLter, tilwcrka Brännewin.
4'o UplasteS Konungens Nädiga Swar til Tale-
mannen och Ds^urerads as de trenne Ofrälse Ständen, up¬
på deras underdäniga tacksägelse för merkställigheren af
Förenings och Säkerhetö-^Uen, samt Rikö-RädS - Embe-
reks afffaffande^ sa lydande
Jag uptager med mycket nöje detta för¬
nyade wcdermäle af de brenne Gsrälfe-Ständens
erkänsla för de författningar, hwarined Jag al¬
tid welat betyga dem Min tilgifwenhet. ^wad
Jag bertil gjort, hwad Jag bertil bidragit, har
skett i den rena Zfwertygelse, at et folk, fom
frugtar en och samma Gud, och lefwer under
famma Lonung, bära äfwen åtnjuta de samma
rättigheter dem tillagt. Dche Lagar ä-
rs redan fa stadgade, at Jag finner öfwerstädigt,
om de uti Rik- dags - Beslutet skulle införas.
Mär denna Standens underdäniga skrifwelfe til¬
lika rned det sivar, Jag nu meddelar, igenom
trycket komma til Allmänhetens kundffap, för-
blifwer det wart Bi - Afsted och stadgar igenom
war enhällighet ytterligare detta Werk. Jag
har med Rad-Lammarens och Rads-Ämbetets
uphäfwanöe welat uprycka alla updragne skillna-
G z , ber,
IO2 Den 24 Februarii.
-er, imellan Mig och Mitt Folk, sch förekom¬
ma alla de oredor, hwilka -etta Embete, i sed¬
nare tider, beklädt af de wärdigaste Medborga¬
re, i de fordna förordfakat, och kunnat ännu un¬
der fwaga Regenter förordfaka, dä det anfäg sig
fom erli ellan-SLand, hwartil det r forntiden fä
ofta sikte at sig uphöja. Emedlertid anser Jag
detta fom en ytterligare stadfästelse pä de för¬
bindelser emellan konung och Undersåtare,
hwilka Mig med de trenne Ständen förenat.
Uti detza tänkesätt stall Jag upfäda Min Son,
och det är bäde pä Mina egna och äswen Hans
w gnar, fom nu är härwid närwarande, Jag
försäkrar Eder om den Mädiga ynnest och be¬
nägenhet, hwarmed Jag ftadfe stall Eder om¬
famna och bibehälla den, för Eder och Mig fä
nyttiga Förening.
Ester upläsandet as detta, lika sä Nådiga, som deO-
sräste - Standens cwärdeliga wälsärd sä kraftigt befästan¬
de swar, förklarade Bonde ^ Ständer sin enhälliga under¬
dåniga glädje, erkänsla och undergiswenhet; med et all¬
mänt och starkt Utrop af: Lefwe Lsnungen: Gud
beware Bonungen!
5:0 Hos Ständer hade blifwir inlämnar projekt til
Skändernes Riksdaas Bestut, hwilket uplästes, och utan
all anmärkning bifölls.
6:0 Riksdagsmännen knur pehrsson och Halcsn
Iarsson ifrän MsIiinZen begärke, ar som de, utom de
beswär, hwilka uti den tryckte Förteckningen finnes up,
förde, äswen gjordt underdånige ansökningar för klelciriZen.
Dm 24 Februariu
r:o Angående eftergift af böter för olofligt Skogshygge
sedan är 1789.
2'.0 Om LoIIeLt i Imnäs Stift til (Zrmmistsrorps Kyrkas
äter upbyggande och
z^o Om Krono-stjurslegans bibehällande wid den, under
Kriget Nädigst gjorde förhögning, det mätte alisa desie
ansökningar i prococoller antecknas, hwaremot icke eller
nägot as Ständer erinrades.
7:0 ^ostsrsäes krotocoster för gardagen den 2Z t
denne mänad, och derefter underdånig strifwelse til Kongl.
Maj:t, angående inrättningen af en LancsIIis - Direktion
för Ständer, samt om Walen til Fullmägtige och Revi¬
sorer Uti Riksens Ständers Lomoir,
8:0 Uplästes följande Tal, som Talemannen i dag s
Riks-Salen ärnar hälla.
SLormägtLgste Allernädigfte Konung!
Eders Maj:ts wishet och Näd har genom Store
»välgärningar åkersork Swensta Allinogen lil kännedom af
fin egen lycksalighet. De finna nu med öfwertygclse, al
Allmogens »val och beställd är endast befästad och förwa-
rad i den magt, en Stor och Nädig Konung med öm¬
het utöftvar. De tro, at i det ögnablick de stulle förfö¬
ras, at stiljas ifrän sin Konung, ser deras »välfärd sitt
flut.
Bonde - Srändet, som wid detta Riksmötet ärfarit
förnyade prof af Eders Majtts Huldhet och Nåd, dä E-
G 4 ders
Den 24 Februarii.
des Mait för Rikets behof, icke äskat tilökte pälagor,
men lämnat högtideligt löfte om fortfarande Kongl, om,
wärdnad, wagar i djupaste underdänighet försäkra, at All-
moaen nu och , ewärdeliga tider skall älska, morda och
tilhöra sin Konung, samt med undergiswenhet, Lif och
Egendom understödja den Thron, Eders Mast til Luro-
2>ss förundran innehafwer.
Bonde Ständer anhäller underdänigst, at Ederg Maj:t
aldrig ma öswergisma Sin trogne Allmoge, utan fast me¬
ra lämna Sin Höga Kongl Wärd at ytterligare befästa
deras walgäng, och efter Sin Höga Wishct mer och mer
losta de bilnd, hwaraf förra kiders siclssmäld och mist-
bruk ännu til äsrventyrs qwarlämnat någre öfwcrlefwor.
Fortfar Mernädigste Konung beständigt, at Uti E-
ders Ma> rs Konql. Näd och Pnnest bibehälla dest under-
gisne och lydige Allmoge.
9:0 Ifrån hwarje Län uprcpadcS en af Ständets
Ledamöter, at efter Nädigste tilsägelse ä manligit ställe
spisa middag. Hwarcfter Siandet upkrädde uti Riks-
Salen.
Enär Ständer häruppå äter sammanträdde, anmälte
Talemannen, at söre bortgången ifrån Riks - Salen Herr
LanduMarskalkcn och samtelige Talemänneu ä Ständens
mägnar, under inbördes fagnadsbetygelser öfwer Riksda¬
gens lyckeliga siut, as hwarannan tagit afsked.
8scrersrsren tilkännagaf, at för de rum Ständers
Ledamöter under Riksdagen bebott, skulle Hyrorne genom
Herr Stäthällaren, Landshöfdingen och Riddaren af Kongl.
Nordstjerne Oräen hofton gf I>Ior6ins besörjande re§Ier--s
och
Den 24 FebruariL.
sch godtgjöras; Och som Ständer med betygande af sin
tacksamhet deröfwer, erinrade sig den tjenstagtighet, man¬
skap och höflighet, hwarmcd en hwar af sitt Wärdfolk blif-
mit bemött, samt de goda anstalter Stadens Styresman,
Herr Stäthällaren, Landshöfdingen och Riddaren ak d4or-
6m för SränderneS behof och beqwämlighet i alla afseen¬
de», widtagit, och pä en ganska korrt tid fullbordat; Sä
fant Ständct sin förbindelse likmätigt, at genom en De¬
putation as 6 Ledamöter, anförd af Riksdagsmannen kelm
kskrrson i '»Valslanä frän Orebro Län, för Herr Stät¬
hällaren, Landshöfdingen och Riddaren ådagalägga Stän¬
ders erkänsla och högaktning, under hopp at Herr Stät¬
hällaren, Landshöfdingen och Riddaren för Stadens bcka-
§iftrar och Borgerskap samt Rädmannen och Stads r^la-
jaren Valleij, af hwilkas willighet och drift Herr Stät¬
hällaren, Landshöfdingen och Riddaren njutit et loswärdt
biträde, som ock i synnerhet för en hwar af StändetS
Hnswärdar, behagade tolka Ständets tacksamhet, hwaröf-
wer ek fä lydande ?rorocoI1 juflsraäss och för ac fram¬
lämnas, Depureraäe tilstalteS:
Da Bonde Ständer »u wid Riksdagens flut skulle
ätskiljas, kunde Srändet icke utan innerlig förnöjelse sun¬
dra sig huru detta Riksmöte, som til Konungens Höga
nöje och allmän förundran, under wigtiga ärenders bered¬
ning, öswerläggning och besiutande, afluvit med en ut¬
märkt enighet och omanlig skyndsamhet, blifwit hällit i en
Stad, där hwarje Innewänare täflat, at pä et särdeles
sätt utmärka sig af redelig undergiswenhet för sin Konung
och at wisa de hitkomne Riksdagsmän ali uptänkelig wän-
skap, höflighet och wälwiha. Stander förde sig härwid
til minneö de kloke och driftiga anstalter, hwarmed Sta¬
dens Styresman, Herr Stäthällaren, Landshöfdingen och
Riddaren Wälborne al d-Imäin pä en ganska korrt och
inskränkt tid ej allenast beredr, ulan ock fullbordat de har-
G 5 wid
io6 Den 24 Februari».
wid nödige anstalter, hwilket alt wida öfwerträffat, hwad
möjeligen wäntas kunnat.
Af sädane anledningar fann Ståndet stn owilkorliga
skyldighet fordra, at genom utsedde vs^uksraöc för Herr
Stäthällaren, Landsböfdinqen och Riddaren förklara Bon-
de-StändetS och hwarje dest Ledamots oinskränkta erkänsla
och högagtning, under förmodan, at Herr Stäthallaren,
Landshöfdingen och Riddaren behagade, ej allenast för den¬
ne Stads Löst. kckaZistrar och Borgerskap i gemen, Utan
ock för Herr Rådmannen och Stads - kckajorsn Valleij,
som Uti de goda anstalterneS werkställighet hast sa nära
del, särskilt, samt i synnerhet för hwar och en af de Hus-
wärdar, hos hwilka SländetS Ledamöter warit herberge-
rade betyga Bonde-Ständets uprigtiga tacksamhet och för¬
bindelse.
I lika matto hade den ynnest och wälwilja Herr
Ofwerste Kammar-Iunkaren och Laneralen m. m. Laron
6rillak kck. /^rmkelr emot Allmogen i Allmänhet städse ä-
dagalagt, samt den synnerliga bewägenhet, hwarmed han
under delta Riksmöte en hwar af Ståndets Ledamöter om¬
fattat, hos Stander werkat den sn komligasie rilgiswen-
het; hwarsöre Ständer, til fullgörande af sin plikt och
hemmawarandes önskan, äfwen updrsg witze vspnksraäi:,
at under anförande af Riksdagsmannen Lebr
ifrän kvlalmäbus Län för Herr Laron och Ofwerste Kam¬
mar « Junkaren förklara SrändetS uprigtiga wördnad och
erkänsla, hwilken Ständer, i öfwerkygelse om fortfarande
ynnest emot Allmogen, försäkrade blifwa lika waragtig
med minnet af de föctjenster emot Konung och Fädernes¬
land, som jemwäl hoö efterkommande skola göra desi namn
älskadt.
Se-
Den 24 Febcuarii. 107
Secreterare» höll följande AsskjedS-Tal.
Wälförständige Taleman
och
Mine Redlige Wanner och Bröder!
Da wi efter et lyckligt flutadt Riksmöte nu skola
ätskiljas, bekänner jag sädant hos mig upwäcker de mäst
öma rörelser. Samtid och esterwerld skall beundra den e-
nighct, hwarmed alla rädsiag och öswcrläggningar i Stän¬
der bljswit förde; Den oinskränkta undergifwenhet för en
wiö och Nädig Konung, hwaraf Ständers Ledamöter sig
utmärkt; och den medborgelighet, som lyst uti alla före-
komne ärender. Det blir ej nog, at Tideböcker skola det¬
ta Storwerk omtala, til heder för Bonde - Ständer; All¬
mogens framgena wälfärd och bestånd har härigenom blif-
wit befästad för ewärdeliga tider.
Mine Käre Bröder. Det uprigtiga förtroende,
hwar en af Eder mig wisat; den upmärksamhet Ni läm¬
nat mine wälmente råd, och den efterföljd deraf, som of¬
ta werkat kil Ständers beslut, skola hoö mig förwaraS uti
et kärt minne.
Det är med innerligaste förnöjelse jag erfarit, huru
cn hwar af Eder warit intagen af werkelig känsla för de
mänga och stora walgärningar Konungen wisat Allmogen.
Tänkesätt, som röja ädelhet i Själen, och förnuftig om¬
tanka om egen wälfärd. Man har beklagligen hört om¬
talas Samhällen och Menigheter, som af sine Negentec
warit skyddade, njutit flere prof af Näd och wälwilja;
men längt isrän at deraf ledas til tacksamhet, erkänsla och
undergifwenhet, fast mera lätit sig förledas til aswlk.mde
isrän
Den 24 Februarii.
ifrån de första undersäteliga skyldigheter; icke föreseende at
sädant upsörande stureligen skall leda til deras egit för¬
derf.
Swenska och Finska Allniogen deremot, har nu me¬
ra sätt ösrvertygelfe, at »vördnad, kärlek och tilgifwenhet
för deras Konung, utgör Allmogens timeliga »välfärd; at
i samma ögnablick Allmogen sig derifrån skiljer, är deras
olycka beredd.
Wid det förra Riksmötet, dä jag för första gängen
hade den glädjen »vara Eder radgisware, war jag lyckelig
nog, ar til Eder frambära siere prof af Konungens Nåd
och omwärdnad för All',nogen. Ester den tiden har Konungen
ofta tillåtit mig i underdånighet tala lil Allmogens förmon.
Werka» deraf höfwen Ni uti betydelig mätto erfarit. Och sa
länge mig är tillätit, skall jag aldrig försumma, ak anro¬
pa Konungens Nåd och ömhet för Eder, sä wida Ni al¬
tid fortfaren i lika oinskränkt tijgifwenhet. Jnplanten sä-
dane tänkesätt hos Edra bara och hcmmawarande medbrö-
dcr; Styrken de swagtrogne; ock öfwertygen med sagtmo-
dighet de wilfefarande, sa skall en framtid »ned förundran
erfara de stora steg Allmogen gär til högden as sin lycksa¬
lighet.
Jag gär nu at äter emottaga det wigtiga kall Ko¬
nungens Nåd mig updragit.
Lyckelig om det Samfund, hwars »värd til en del
mig anförtrodd är, »vill följa Edert efterdöme. ,
Den försäkran behagade Bonde,Skändet af mig emot¬
taga, at jag i all min tid, i hwad belägenhet jag kom»
mer, altid med nit och »värma skall warda mig om All¬
mogens
Den 24 Februarii. a 09
mogens wäl, och i hwad pä mig ankommer, af Själ och
Hjerta bidraga til hwar redlig Bondes förmon. Bibe¬
hållen mig i Edert förtroende; omkalen för Evre hcmiua-
warande, at jag är en »verkelig Bonde-Wan, och ta län¬
ge hwar Bonde i Landet följer den regeln, frugta
Äud och ära Donuu^en, skall ivar »vänskap aldrig
uphöra, och ingen enda af Edre angelägenheter, Ni mig
updragit at bewaka, skal! bliswa försummad eller eftersatt.
Jag önskar Eder siuteligen all lycksalighet, och at en
hwar as Eder, ester lyckelig återresa, »vä träffa sina an¬
hörige och wänner i all önskelig »välmåga. Gud ware
med Eder alla.
Talemanncn betygade äfwen sin tacksamhet för ho¬
nom wisad wänskap och förtroende, hwarefter afföngs en
Psalm och Ständer ätskildes.