589
dagsmanswahl. Gifwit i Stockholm den 17 Aug.
1771.
Icke utan särdeles oro och bekymmer hafwa deputerade utaf de ifrån
flere landsorter til det Hederwärda Bondeståndet inkomne och der pröf-
wade handlingar rörande stridiga fullmagter inhämtadt, huruledes in¬
trång skedt på Allmogens fria wahlrätt äfwen af de personer, som ge¬
nom lag och ed warit bundne at densamma wårda och handhafwa.
Det är en med Swea rikes grundförfattning aldeles enlig sanning, at et
fritt och obehinrat riksdagsmannawahl utgör en wäsentlig del af
swenska folkets owärderliga frihet.
Riksfäderne hafwa derföre wid grundlagarnes stadgande för wårt
sälla regeringssätt uti 1720 års Regeringzform och dess 47 § förbehållit
swenska folket at sjelfwe wäija och utse deras utskickade til riksdagar
och fölgakteligen ansedt et fritt riksdagsmannawal såsom et werkeligit
wederlag för folkets rätt at annars sjelf mangrant utöfwa högsta magten.
Och som således et fritt riksdagsmannawal är ifrån sjelfwa friheten
oskilgaktigt, så ledas ock äfwen derifrån de oförnekeliga fölgder ej alle¬
nast, at alla de hinder, som i wägen läggas emot denna wahlrättens obe-
hindrade åtnjutande, utan ock at alla de intrång, som ske det wäljande
folket uti den kårade riksdagsmannens obehindrade utnämnande och af-
färdande, ej annorlunda kunna anses än högst wådeliga för friheten.
Wederbörande ämbetsmän äro derföre ålagde at noga tilse, det ej nå¬
got intrång må ske det wäljande folket uti dess fria wahlrätt.
Då nu en ämbetsman i stället för at hindra och afböja de försök, som
leda til de wäljandes förfång, skrider til så dristiga och obetänksamma
steg, at folkets wahlrätt derigenom kränkes, så kan ju han ej annat än
ådraga sig så mycket mera answar, som dess åtgärd kan medföra de wå-
deligaste fölgder för land och folk.
Så beskaffade embetsbrott böra derföre med desto mera eftertryck
beifras, som förutan det de werka både med större styrka och på längre
håll samt utplåna tillika alla begrep om rättwisa och skyldighet rörande
äfwen de ömtoligaste och wäsenteligaste delar af folkets frihet och med
dem sjelfwa grundwalen af wårt sälla regeringssätt. Men äfwen så ange-
lägit det är, at sådane brott allwarsamligen blifwa beifrade, äfwen så
nödwändigt är det ock, at skyndesam undersökning och slut deröfwer
må hållas och utfalla, på det genom en senfärdig lamhet så wigtiga mål
ej må dragas uti onödig widlyftighet och på slutet aldeles afstadna samt
de brottslige derigenom undwika det answar, som emot deras lagstridiga
590
upförande swara kan. Enär nu deputerade göra tillämpning ifrån dessa
allmänna grunder til de särskilta walförrättningar i landsorterne, hwar-
öfwer behörige handlingar til det Hederwärda Bondeståndet inkommit
och til deputerades granskning blifwit hänwiste, tro deputerade det all¬
deles wara utom deras gränts at på något sätt utmärka och widröra de
mindre betydeliga fel och misstag, som kunna härröra antingen af de¬
lade tankesätt eller irriga begrep om mindre tydeliga lagar samt mera in-
wecklade och outredda frågor. Sådant skulle i deputerades tanka endast
kasta på ämbetsmän i allmänhet en skugga, så mycket mera oskälig som
den kunde minska den billiga aktning och wördnad, hwarmed en rätt¬
skaffens embetsman af hwar omtänkt medborgare bör bemötas, enär
han bewissligen ej wikit ifrån lag och skyldighet. Men sedan deputerade
af de granskade handlingarne öfwer en del riksdagsmanswahl funnit hos
någre ämbetsmän nog säkra sporr af egenwillighet, ensidiga afsigter och
missbrukad myndighet öfwer lagen, så tro deputerade så beskaffade äm-
betsfel och lagbrott så mycket mindre under något sken böra öfwersky-
las och onäpste lämnas, som de lagt grund til den bekymmersamma
ställning, hwaruti Bondeståndets lagligen walde och kårade ledamöter
wid deras första sammanträden warit försatte.
Deputerade se sig derföre nödsakade at härwid föra det Hederwärda
Bondeståndet til sinnes det eftertänkeliga förfarande, som wid följande
riksdagsmanswal sig tildragit, nämkn:
l:o. I Kinds härad och Elfsborgs län af Vice Häradshöfdingen Petter
Hultgren.
2:o. Uti Konga och Upwidinge härader i Kronobergs län af Vice
Häradshöfdingen Joh. Eric Flygare.
3:o. Uti Luggude, Rönebergs och Onsiö härader i Malmöhus län af
Häradshöfdingen Gustaf Zimmerberg.
4:o. Uti Jämtland av Häradshöfdingen Jonas von Engeström.
5:o. Uti Östra härad, Jönköpings län, genom kronoländsmannen
Swante Ödmans åtgärd.
6:o. Uti Tweta, Wästra och Mo härader i Jönköpings län genom den
besynnerliga anstalt, som Kronoländsmännen Almstedt och Thunberg
jämte de flere, som i saken del haft til Riksdagsmannen Swahns ute¬
stängande från wåhlet, sökt nyttja. Och
7:o i anseende til den fehlaktighet, som Häradshöfdingen Johan
Pfeiff begådt uti den riksdagsfullmagt, hwilken för Nämdemannen och
Riksdagsmannen Johan Andersson i Åskarby blifwit utfärdad.
Det skulle för deputerade blifwa et widlyftigt arbete at utreda de an-
591
märkningswärda omständigheter, som i hwart särskilt mål sig förete,
och det mer eller mindre answar, ofwannämde wahlförrättare för äm¬
betsbrott och nyssnämde kronobetjente för deras lagstridiga förhållande
sig ådragit. Men det kunna deputerade ej undgå at anmärka, det be-
mälta ämbetsmän och cronobetjente på et ganska eftertänkeligit och lag-
stridigt sätt förfarit, samt i följe deraf tilstyrka, at de derföre måtte stäl¬
las under laga tiltal och beifrande. Hwad nu widare angår sjelfwa sättet,
huru alla dessa angelägna mål beqwämligast samt med det eftertryck
och den skyndsamhet, som sakens natur och wigt fordrar, måga kunna
til lagligit slut befordras, så hålla deputerade wäl före, at desamma icke
böra dragas ifrån de ordenteliga domstolar, tit the rätteligen höra, och
at til följe deraf Kongl. Hofrätterne, hwilka efter lag, 8 cap., 2 §,
Rättg.b., tilkommer at uptaga och afdöma såwäl alla under dem hö¬
rande konungens befallningshafwandes och underdomares embetsbrott
och förseelser som ock de mål, hwilka röra rikets fri- och säkerhet, böra
blifwa de ställen, hwarest alla dessa mål anhängige göras och warda af-
dömde.
Men på det skyndesamt slut häri må kunna befrämjas, tro de depute¬
rade det wara lämpeligast, att hwarje Hofrätt af alla inom sig warande
divisioner igenom lottning utgör en särskild division af domfört antal,
inför hwilken advocatfiscalen i Hofrätten, eller den samma syssla före¬
står, i anledning af de i hwart måhl och wahlförrättningsact til detta He-
derwärda Stånd inlcomne och för handen warande handlingar, protocol-
ler och utslag, som til den ändan til wederbörande advocatfiscaler behö¬
rigen genomdragne och med Talemannens sigill förseglade komma at
öfwerlemnas, åligger at wid hårdaste answar emot alla wederbörande,
som här frammanföre anmälte blifwit, anställa dess ämbetes talan, och
hwaröfwer, sedan de wederbörligen hwar för sig wid förlust at widare i
målet höras med sine förklaringar inkommit, hwarwid hwarken riks-
dagsmansrätt eller andra inwändningar och hinder til deras skrifteliga
swarsmåhls aflemnande såsom gällande förfall måga anses, det skal
åligga enhwar af dessa särskilte hofrättsdivisioner at på de skjäl, som af
berörde protocoller, handlingar och utslag äro at tilgå, och utan at
sträcka denna rättegång til andra el:r flere än de ämbetsmän, som deri
finnas wara beswärade enligit lag och förordningar, hwart och et måhl
summario processu inom 2:ne månader ifrån den dag, då detsamma
derstädes anhängigt göres, wid 1 000:de dr. silfrmt för hwarje ledamot,
med laga slut afhjelpa och deras deröfwer hällne protocoller, utslag och
domar til Kongl. Maij:t så tidigt i underdånighet insända, at, ifall we-
592
derbörande skulle finna sig befogade anföra underdåniga beswär, de
måga så skyndesamt kunna afgöras, at altsammans under Riksens Stän¬
ders sammanwaro må til dem kunna inkomma. För öfrigit skal det
åligga Justitiascancelleren wid hårdaste answar at tilse, det målen med
all tilbörlig drift och skyndsamhet måge utföras och afgöras på sätt, som
detta betänkande innehåller. Hwilket alt det Hederwärda Bondeståndets
närmare rättwisa ompröfwande wördsammast underkastas med lika
wördsam hemställan, om icke detta deputerades betänkande, såwida det
med eller utan ändring eller tilläggning bifalles, tillika med afskrifter af
de i hwart och et af de här åfwanföre upräknade särskilte mål dels af-
gifne betänkande, dels inkomne handlingar genom utdrag af protocollet
genast med de öfrige respective stånden til lika gunstbenägit bifall öd-
mjukwördsammeligen communiceras. Ut supra.
På samtel. deputerades wägnar
Pehr Olofson.
30.
Project till bondeståndets privilegier.
(Samtida tryck. Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extrakt-
protokoll nr 10.)
Protokollet sid. 112.
Project.1
1§-
Kongl. Maj:t lofwar och tilsäjer härmed på Dess kongl, tro och ära at
beständigt älska samt med nåd och huldhet omfatta alle Dess trogne un¬
dersåtare af rikets odalstånd, prästerskapet, borgerskapet och bönderne,
hwarunder förstås och begripas alle de, som uti ecclesiastique, civile och
militaire staterne embeten och tjenster innehafwa, samt hwar människa
i riket, som icke är adel. Alle i gemen samt hwar ock en i synnerhet
1 Med påteckning: Uplast i Bondeståndet den 4 September 1771. Dito bi¬
fallit at genom trycket allmänt kungöras. Ad mandatum J. Odelius.
593
skola njuta til lif, ära och egendom fullkomlig frid och säkerhet samt
alla de förmoner, fri- och rättigheter orubbade och oförkränkte, som
Swea män och riksens odalborne Allmoge af ålder tilhördt.
2§.
Alle desse ofwannämde, af hwad stånd, embete, ålder, kjön och wil-
kor de wara måge, ware ewigt af lagen allena beskyddade, njute ock
hwar för sig, (som icke öfwermaga eller afwita är), full äganderätt öfwer
sin kropp och person, öfwer sin egendom och levnadssätt. All osäkerhet
derom ware lika ewigt afskaffad. Ingen Kongl. Maj:ts undersåte bäre
namn af lösdrifware, lätting och landstrykare; gälle heller aldrig hädan¬
efter någon författning derom. Wåldsamma wärfningar, prässningar til
krigstjenst samt utskrifningar til årstjenst och all hård medfart derunder
ware i alla tider förbudne. Flit, trohet och idkelig omtanka at sig redeli¬
gen försörja blifwe hwarje undersåtares rättighet samt at söka sitt lifsup¬
pehälle och föröka sitt wälstånd på alla möj eliga wägar genom alla till-
låteliga medel, så högt någonsin gjörligit är.
3 §.
Alle Kongl. Maj:ts trogne undersåtare af de tre odalstånden warde så
befredade til deras goda namn och rykte som Ridderskapet och Adelen
samt njute för sina personer samma lag och samma säkerhet til godo,
som de åtnjuta. Ingen odalman, ware af hwilket stånd han will, skall
fängslas eller dess frihet genom publique wakt honom betagas, förr än
han i lifs eller ärerörig sak å bar gärning eller å flyende fot tagen är;
eller wid laga domstol om grof missgärning tiltalad och förwunnen blif-
wit eller domare af beswärande omständigheter utur lagen skjäligt pröf-
wat at gjöra sig för hans brott skull om dess person försäkrad, då han
uti säkert men ock anständigt fängelse må hållas och med honom efter
lag förfaras. Är brottet mindre men af swårt utseende må personel eller
réel borgen få ställas och antagas. Ingen lide något nesligt straff eller så¬
dant, som fordrar kroppens blottande, med mindre brottet innebär nå¬
gon ärerörig beskaffenhet. Om odalsmans barn, tjenstehjon, torpare,
husmän och backstugufolk ware lag samma.
4§.
Allmogens gamla frihet at hwarandra besöka och i enskilte ärender
råd pläga warde aldrig inskränkt. Då någon olycka, nöd, wåldsamhet el¬
594
ler förföljelse någon by, sockn eller menighet öfwerkommer eller någon
nyhet dem öfwer författningarne wil påtwingas, må den ena menigheten
med någon annan genom utskickade förståndige män få talas wid samt
om medel och utwägar öfwerlägga, huru det dem öfwerkomne onda må
hindras och af böj as. Stånde en menighet eller sockn ock fritt at inom
sig utwälja förståndige män, som för dem å alla wederbörlige embets¬
rum tala och swara i allmänna och enskildta saker med samma rättighet
och anseende, som städernes äldste tillagdt är. Desse må altid fritt stå at
utlysa socknestämmor, så ofta de det nödigt pröfwa, och under answar
til öfwerläggning föreställa sådane allmänne ärender, som åfwan nämde
äro eller ock socknens angelägenheter röra. Ej må någon det förhindra
eller för oloflig sammankomst anse. Och der sådane deputerade wäljas,
må hälften hwarje år efter fläste rösterne ombytas.
5§.
Ägande- och nyttjanderätten af alle slags skattehemman och skattelä¬
genheter med alt, hwad dem i wåto och torro, när by och fierran til-
lyder, bekräftar K. M:t nådeligen alle skatterättsägare i gemen på det
högtideligaste sätt, ehwad de dem utur djupaste ålderdomen medbragt, i
senare tider kjöpt eller genom något annat laga fång sig förwärfwat.
Hwar för sig ware ständigt fritt lemnat at gjöra sig sin jord och grund så
nyttig, som utan andras förfördelande möjeligen ske kan. Njute hwar
ock en skatteman frihet at utan skada för andre bergwerk uptaga malm-
strek, som å dess skatteägor yppas, och dem sig til fördel uparbeta; at
upbygga husbehofsqwarnar och andre i deras enskilte hushållning nö¬
dige tjenstewerk; at idka skytterie, fogel- och djurfång inom egen rå¬
gång; at nyttja sina egna lagligen afdelte skatteskogar til husbehof och
afsalu efter behag och nödtorft, men då skattemannen will behållne stor-
wärksträn eller ek och bok föryttra, skola de Kongl. Maj:t och kronan
hembjudas. Skattemannen äge ock sin andel i härads- eller sockneall-
männingen, der han bor, och utöfwe samma frihet i sin skatteegendoms
häfd och bruk, som Ridderskapet och Adelen öfwer frälsejorden i riket
äger. Ware ock derom i alla tider försäkrad, at dess skattehemmans eller
skattelägenhets ränta aldrig skall i byte eller i wederlag för bortmiste
räntor upgifwas.
Ådrager sig skatteman igenom misshushållning eller wårdslöshet så
stor ränterest, at han den ej betala kan, warde hemmanet eller lägenhe¬
ten derföre icke i skattewrak förfallen. Stånde en sådan skattemans barn
595
eller skyldeman fritt at hemmanet eller lägenheten tilträda, då de bewisa
sig dess skuld hafwa betalt. Anmäler sig icke någon af dem, gånge
hemmanet på auction til den mästbjudande. Alt hwad wid inropet skul¬
den öfwerskjuter, warde förre ägaren genast tilstäldt, och hemmanet
förblifwe skatte så derefter som förut utan frihetsår eller dylikt. Men
warder skatteman oförmögen af päst, krig, hungersnöd, stark recrute-
ring och dylike landsplågor, njute afskrifning eller frihetsår, som mot
olycka hans swarar, och nämdens intygande derom på ed äge fullt wits-
ord.
6§.
Skattefrälseägare, som besitter egit kronoskattehemman men utgjör
räntan til någon af Ridderskapet och Adelen eller dess rättsinnehafware,
eller den, som besitter frälsehemman men derå förwärfwat sig skatterät¬
ten, ware lika så säker om sin besittning och äganderätt til sjelfwa jor¬
den och alla hemmanets tilhörigheter, som alle andre skattemän åtnjuta.
Den förre betalar sin skatt med förwandlingen på et och samma sätt,
som K. M:t och kronans räntegifware den betala, sware ock för alle and¬
re af hemmanet gående skyldigheter til Kongl. Maj:t och kronan. Den
senare betalar efter det contract och beting, han kan hafwa med frälse¬
mannen ingådt, eller efter den underskrefna jordebok, han sig til efter¬
rättelse undfått. Då begge sina skyldigheter fullgjordt, må aldrig mera af
dem fordras, i hwilkens hand och räntorne komma. Mindre måge de
från sin skattejord drifwas, så länge de förmå på ofwannämde sätt rätt
för sig göra.
7§.
Bördsrätten, hwilken alla skatterättigheter, kronorusthåll samt sämje-
och stadgehemmanen åtföljer, skall beständigt orubbad förblifwa sådan,
som den af ålder warit, til dess ägares gagn och nytta, när, huru och så
ofta de densamma hwar för sig utöfwa wilja. Och som alle kronoskatte-
lägenheters försäljande utom börd känna den olägenheten, at de först
skola Kongl. Maj:t och kronan hembjudas, hwarifrån alt frälset rättwis-
ligen är frikallat, så skola ock skattegodsen på lika sätt, då de utom börd
sälljas, hädanefter och altid wara från den omgången befriade.
8§.
All den i rikets Bergslager boende Allmoge och bergsmän lofwar och
596
försäkrar Kongl. Maj:t på det kraftigaste at beständigt och oafbrutit få
hugna sig af och trygga sig wid alla de förmoner, fri- och rättigheter,
som dem tid efter annan af Kongl. Maj:ts glorwördige företrädare i re¬
geringen förundte blifwit. Hwar ock en af dem, man efter man, skall
äga en beständig och waraktig besittningsrätt å sitt innehafwande krono-
bergsmanshemman samt å de andelar i grufworne, som de äro wäne at
arbeta uti, såsom wörö hemmanet eller grufwan dess skatte. Bergsmans¬
hemman och andre deras fasta egendomar måge aldrig dragas utur
bergsmansståndet eller af ståndspersoner någon tid få kjöpas och besitt-
jas. Bergsmän måge lika med alle skattemän få nyttja och begagna sig
af sina enskildte och lagligen afdelte hemmansskogar til husbehof, kol¬
tägt, husbyggnad och redskap men til sågande och swedjande icke wi¬
dare än efter 1734 års förordning. Njute ock til godo förordningar och
resolutioner om förlager och contracter om kohlhandelen för bruk och
hyttor, om torgdagar i städerne samt om timmerhandelen och oxj ernet,
om rättegångsärendernes fördelning emellan härads- och bergstingsrät-
terne samt om bergsmanshemmans skattekjöp. De skola ock äga frihet
at få försällja sina grufwedelar til hwem de willja inom bergsmansstån¬
det och wid alla kjöp njuta sin särskildta bördsrätt, äfwen som de mot
lösen skola få til bergsmansståndet återkalla de bergsmanshemman, som
ståndspersoner kjöpt och besittja men bergsbruket och grufworne ned¬
lagt och öde lemnat.
9§.
Åboer å kronohemman och alle slags kronolägenheter iklädas åborätt
och rättighet i samma stund, de kronohemman eller kronolägenheter
tilträda, ehwad de undfått skriftelige städselbref och accepter eller icke.
Alle sådane försäkrar Kongl. Maj:t om en waraktig besittning och
ostörd nyttjanderätt hwar för sig af de hemman och lägenheter de inne-
hafwa. Ej måge de på något sätt i sin besittnings- och nyttjanderätt
oroas, ej eller må någon söka at undangå en kronobonde dess åboende
hemman under sken af betjening för bergsbruk, ädlare werk, schäferier,
fiskerier, stenkolswerk, glasbruk, forwagnsinrättning eller andre påfund.
De afgående eller afgångne kronoåboers barn ware altid åborätten när¬
mast, framför alle andre och främmande, såwida de kunna hemmans-
bruket antaga och borgen derföre ställa för det personliga arbete och
kostnad skull, som deras föräldrar å jorden och hemmanet nedlagt.
597
10 §.
Til skattekjöp af kronohemman och alle slags kronolägenheter samt
beneficie-, gästgifwerie-, post-, arbets-, häste-, reserve-, fördels-, stadge-,
stubbe- och rögselrätts- samt augmentshemman, utjordar, urfjällar och
ängar, kronoqwarnar, annexer, mensalier och kyrkohemman är åboen
allena berättigad i kraft af 1723 års skattekjöpsförordning samt mång-
falldige andre kongl, löften och uttryckelige försäkringar. Gånge ho¬
nom den rättigheten aldrig ifrån. Hwart ock et skattekjöp skall så på¬
skyndas, at åboen 6 månader efter det han skattekj öpeskillingen nedsatt,
må hafwa skattebrefwet i sin hand, utan at chartajrevision, räntans fast¬
ställande eller något annat det må hindra. Sker det icke, så skall hem¬
manet eller lägenheten likafullt efter ofwannämde tids förlopp ansees så¬
som kjöpt och hemulad i åboens hand, och kronan hålle sig til sina em¬
betsman, i händelse skada timat genom deras försummelse. Af slås skatte-
kjöpet, så bör kjöpeskillingen i samma myntsort, han nedsatt är, genast
återställas. Anföras underdånige beswär öfwer afslaget och K. M:ts nå¬
dige ändring sökes, så skola wederbörande collegier inom 2: ne månader
efter deraf erhållen del underdånig förklaring hafwa afgifwit, då Kongl.
Maj:t i sin ordning slike beswär nådeligen afhjelpa will.
11 §■
Lappmarkernes innewånare i gemeen och i synnerhet warde oafbrutit
bibehållne wid 1696 års kongl, privilegium och 1749 års reglemente
samt de flere i riksdagsbesluten och andre resolutioner dem nådigst för-
undte förmoner. De, som sig der redan nedsat eller hädanefter nedsättja,
äge sin stubbe- och rögselrätt utan minsta intrång til godo samt lika fri¬
het med andre kronans jordbrukare at hwar för sig sin innehafwande
kronojord til skatte inlösa.
12 §.
De kongelige löften och försäkringar, sorn uti 1731, 1740 och 1741
årens förordningar om landsculturen gifne blifwit, ware i alla tider oryg-
gelige. Ingen skatt, ränta eller afgift skall fordras eller gifwas af eller för
den jord, som skatteman eller kronoåboe inom sin skatte- eller krono-
hemmans rågång uptager och i bruk bringar, utan åtnjute för sig och ef¬
terkommande ägare och åboer ewärdelig skattfrihet derpå, ehuru an-
seenlig afkastning sådan ny jord ock i tiden gifwa kan. När någon utom
39—740327
598
sitt hemmans rågång med behörigt tilstånd upbryter stenbunden oländig
och sumpig mark eller uttappar kärr och moraster samt till frugtbä-
rande förwandlar, då skall densamma strax afrösas samt för all skatt¬
läggning och afgift befrias, så länge den ärfwes och någon af den slägten
henne innehafwer, som upodlingen gjordt.
13 §.
Som adel och oädel uti 1658 och 1660 årens pactis conventis och
fredsfördrag kronorne Swerige och Danmark emellan blifwit heligt för¬
säkrade om alla de förmoner, fri- och rättigheter, som de under danska
regeringen njutit, och af jordeböcker samt mångfaldige andre publique
handlingar klart är, at bönder och ofrälsemän ägt och ärfteligen besutit
så kallade ofrimäns eller utsoke frälsehemman i de då til Sweriges krona
afstådde provincier, så är billigt, at denna böndernes rättighet icke krän-
kes utan förblifwer i den helgd, ofwannämnde fredsfördrag dem försäk¬
rar. Bönder och ofrälsemän i gemen är således tillåtit at köpa, äga och
ärfteligen besittja ofrimäns eller utsockne frälsehemman, jord och grund
i de eröfrade provincier utan hinder och intrång och utan at någon fräl¬
seman må dem med börd eller bördesklander i deras ägande- och nytt¬
janderätt oroa.
Försträcker odalman penningar på något af Ridderskapet och Adelen
fritt och frälst gods, gånge han icke ifrån sådan sin panträttighet, förr
än alla de wilkor, pantebrefwet innehåller, upfyldte blifwit. Och så litet
sådan jord sin frihet förlorar såsom pant i odalmanna hand, så litet qua-
lificerar hon den odalman, som henne innehafwer.
14 §.
Den skatt och ränta, som på hwart och et skatte- och kronohemman
satt är och faststäld blifwit, ware oförändrad och fastståndande i alla ti¬
der utan annan förhögning, än den af årlige markegången förorsakas,
antingen räntan til Kongl. Maj:t och kronan erlägges eller til någon rän¬
tetagare i ecclesiastique, civile eller militaire staterne utgöres. Och som
de äro blott Kongl. Maj:ts och kronans rättsinnehafware, så måste de
såwäl som Kongl. Maj:t och kronan dermed låta sig nöja. Ingen ränteta¬
gare driste sig at fordra eller taga mera af sin räntegifware eller förgripa
sig emot hwad indelningswerken, reglementerne, Malmö recess och
kongl, resolutionen af den 7 Maji 1766 stadga, emedan sådant i sig sjelft
är at pålägga Wåre trogne undersåtare en tunga, hwarifrån lagen dem
599
befriar. De stater och regementer, som ingen indelning fått eller för-
wandlingsförmonen åtnjutit, kunna (efter 16 §) densamma aldrig er¬
hålla. Och må ingen Kongl. Maj:t eller Riksens Ständer med ansökan
derom oroa. Äro räntorne på kyrko- och hospitalshemman med weder-
börande domcapitels Ja och samtycke faststäldte, warde aldrig rubbade.
Alle förmedlingar komma i följe häraf at stå wid magt. Och de, som ef¬
ter förordningarne för år 1738 äro projecterade, skola efter dem afslu-
tas.
I lika måtto skola alle friwilligt ingångne och med samtelige wederbö-
randes bifall faststäldte tiondesättningar aldrig rubbas, ändras eller up-
häfwas utan alla tider igenom fastståndande blifwa efter de deröfwer
författade instrumenters bokstafweliga innehåll.
15 §.
Arbetshemman, som i de eröfrade provincier blifwit wisse boställen,
berustade säterier och å lön indelte kongsgårdar anslagne, skola wid de
med deras åboer i förra tider uprättade arbetscontracter oafbrutit bibe¬
hållas, fredas och förswaras. De hemman, som här uppe i riket wid in¬
delningen blifwit de större boställen tildelte med wisse årlige dagswerken
på åker och äng emot roteringsfrihetens åtnjutande, måge aldrig be¬
tungas med flere dagswerken eller andre beswär, än för hwart ock et i
jordeboken och indelningswerket upfördt är likmätigt 1684 års regle¬
mente och 1685 års förklaring. Ingen kongsgårds- eller boställsinnehaf-
ware får någonsin sträcka sin rättighet längre eller minsta disposition öf¬
wer slike hemman sig tillwälla. Dristar någon af de förre at öfwer ar-
betscontracternes innehåll något af Allmogen fordra och uttwinga, ware
arbetsrättigheten förlustig för sin tid. Gör någon det af de senare, um-
gälle sådant brott efter 1684 års reglemente.
16 §.
På det riksens stat må bära sig och sådan nöd och olycka, som upkom
1649 och 1650, riket aldrig mera må öfwerfalla, skal den skattdragande
jorden (krono och kronoskatte) aldrig förminskas eller ifrån sin skatt¬
dragande natur til skattfri förwandlas, i hwars hand den ock komma
må; ej eller til lön och underhåll någon anslås eller förpantas eller
bortskänkas. Ej må någon tid kronoskatte eller kronojord och ränta gif-
was i ersättning för bortmiste räntor eller skatterätter eller i betalning
för någon kronoskuld til ut- eller inländsk man, ware af hwad art och
600
beskaffenhet den wil. Alle de, som fordra ersättning för bortmiste räntor
eller för förlorade skatterättigheter, skola dock redeligen förnöjas men
med penningar efter räntornes godhet och rätta valeur til det belopp af
den fond och på de terminer, som Riksens Ständer sjelfwe i hwarje er-
sättningsmål utsättja. De liquiderade fordringar, som Kongl. Majit och
kronan i bytesbrister och eljest har af Ridderskapet och Adelen at ford¬
ra, skola oförsummeligen clareras och indrifwas til hjelp i ofwan-
nämnde fond, och de, som oliquiderade äro, ofördröj eligen företagas,
afslutas och indrifwas til samma behof.
De byten, som Ridderskapet och Adelen kunna begära, måge wäl för
sig gå i den ordning, författningarne derom föreskrifwa. Men så skola
ock de frälsehemman, som afstås, wara lika goda med de kronohem¬
man, som begäras, så i åker och äng, skog och fiske, som lika när och
beqwämlig wäg til nästa köpstad och kyrka. Går bytet med Riksens
Ständers bifall för sig, så bör kronoåboen derwid intet lida utan genast
få det afstådde frälsehemmanet tilträda.
I lika måtto och som, hwad jura patronatus angår, Ridderskapets och
Adelens Privilegier med allmänna rättigheter må kunna förenas, så för-
blifwer det wid 9 § af 1766 års resolution på Prästerskapets beswär.
17 §.
Indelnings- och roteringswerket, sådant som det blifwit af Högstsalig
Hans Majit Konung Carl Xlite inrättat och til närwarande tid bibehål¬
lit, förblifwe orubbat til sidsta tid efter Regeringsformens och de flere
rikdagsbeslutens föreskrift. I följe häraf kunna de om rustningen samt
knekte- och båtsmanshållcn med skatte- och kronojordens innehafware
slutade contracter aldrig rubbas eller förändras. De måste således öfwer-
alt och i alla tider noga samt efter bokstafwen oryggeligen hållas och
fullgöras, rust; .och rojehållarg i gemen til jämn och säker efterrättelse
och dem ingen utgift derutöfwer emot deras fria wilje och samtycke ald¬
rig påläggas eller påtrugas. Kongl. Majit fogar i nåder härtil 1756 års
beklädningsreglemente för cavallerie- och dragoneregementerne, hwilket
beständigt skall orubbat förblifwa. Och på det allmännelig kundskap om
detta alt må winnås, så skola alle reglementer, contracter och afhand-
lingar härom af Krigscollegio utur alle landsorter sammanhämtas och til
trycket befordras, på det hwar ock en wederbörande må deraf sina rät¬
tigheter och skyldigheter finna.
601
18 §.
Gärder, beskattningar, contributioner och pålagor, af hwad art och
beskaffenhet de wara måge och uptänkte utur hwilken nödwändighets-
grund de wilja, skola hwarken directe eller indirecte de trenne odalstån-
den emot deras friwilliga bifall och samtycke påläggas, de måge bestå i
penningar, persedlar eller arbete, med mindre de i Regeringsformens 6 §
nämde orsaker skulle infalla. Ej eller skal Wid riksdagarne någon ny be-
willning desse odalstånden til antagande föreläggas, innan fullkomlig
reda och räkning wisad är. Ingen bewillning, stor eller liten, må längre
continuera, än hwart stånd för godt finner eller sig förbehållit. Lån, ut-
eller inrikes, kronolotterier och flere slike betungande författningar, sorn
fordra nya bewillningar och sammanskotter, skola emellan riksdagarne
hwarken göras eller widtagas. Ho, som sig häremot förbryter, warde an¬
sedd efter 5 § i 1604 års Norrköpings beslut.
19 §.
Den fria dispositions- och wårdande rätt, hwilken hwar och en skatte¬
man och hemmansbrukare enligt glorwördigst i åminnelse Konung Carl
IX lag innehaft men igenom 1680 års förändring förlorat, ware härme¬
delst alle skatterättsägare och kronohemmans innehafware återgifwen,
emedan skogs- och jägeriebetjeningen icke förmår swara emot det med
densamma påsyftade ändemål. Hwar ock en skatteman och kronoåboe
må derföre fritt få wårda, freda och förswara sin enskilta hemmansskog
samt hwar sockn och härad sin allmänningsskog, bäst de gitta och
förmå. Skogs- och jägeriebetjeningen kommer fölgakteligen at genast
afgå och endast wid Kongl. Maj:ts samt kronans enskilte parker och jä¬
gareplatser at bibehållas. Allmänningsägare, det är alle jordbrukare i
socknen eller häradet, ware fritt lämnat at hwar til sin allmännings be¬
fredande widtaga alla de mått, sorn med säkerhet befrämja dess bestånd
i längden. Skogarne i Norrlanden, som odelte äro, skola på samtelige
jordägarnes kostnad i sockne- eller häradsallmänningar indelas. Och der
tilfälle til en eller annan nyttig inrättning å allmänning gifwes, må den
eller de til soknens eller häradets förmon fritt få anläggas och drifwas.
Wilja härads- eller sockneboer allmänning sin dela, ware det deras rätt
och njute hwar sin lott i proportion af dess hemmans storlek och wårde
hwar sin del, som ofwan sagt är.
602
20 §.
Allmogens i Swerige och Finland urgamla seglationsfrihet til markna¬
der och städer här inom riket med sin egen och sine grannars afwel, lifs¬
medel, hemmansafkastningar samt råämnen för febriquerne, skepsbyg-
gerierne och slögdewerken bekräftar Kongl. Maj:t nådeligen sådan, som
hwarje ort och landskap densamma med mindre och större båtar, skutor
och fartyg, med eller utan däck, hittils idkat och nyttjat. Allmogen ware
ock beständigt fritt lemnat at efter uråldrig sedwana besöka alla slags
marknader och bytesplatser til afsättning af landets producter åt stä-
derne och städernes nödtorfts- samt handelswaror åt landsbygden å de
ställen, de sig betingat eller efter tidernes omwäxling och skick sig be¬
tinga kunna, så i Bergslagerne som den öfriga landsbygden. Njute ock
Allmogen sin i förordningarne och 1766 års kongl, resolution grundade
uråldriga frihet at få föra och försälja sitt tackjärn, smide, kol, afwel
och alt, hwad deras hemman af sig gifwa, til hwilken stad, marknad,
bruk eller ställe, de hälst wilja, såwida privilegier och kongl, resolutioner
dem icke i wägen ligga. Gårdfarihandelen med egne och andre slögdetil-
werkningar ware oförkränkt tillåten efter förra och senare tiders förord¬
ningar och resolutioner. Nyttje ock Allmogen sin af ålder innehafde fri¬
het at i hwarje sockn få antaga sine egne gärningsmän och handtwerkare
med de förmoner, som dem i författningarne tillagde äro, såsom ock at
deltaga i kronofiskeriers arrender, då de bewisligen deruti förr del ägt
eller dem upbygga och underhålla hulpit eller fiskewattnet til deras
skatte- eller kronostrand sig sträcker, i hwilken senare händelse de fram¬
för alle andre äro til arrende närmast.
21 §.
Wår nådiga Tryck- och skriffrihetsförordning af d. 2 Decemb. 1767
ware i alla tider gällande och fredad til hela dess innehåll från all slags
utbredande å ena samt från all slags inskränkning å andra sidan. Samte-
lige Wäre trogne undersåtares oföränderliga rätt ware och förblifwe den
at wid sina skrifters författande denne grundlag nyttja och deras owil-
korliga skyldighet at henne efter dess bokstafweliga innehåll i agt taga.
Ingen ändring, förtydning eller förklaring får af någon, eho han wara
må, i samma förordning och grundlag wid Kongl. Maj:ts högsta onåde
föreslås, göras eller antagas.
603
22 §.
At lätta det bekymmer, som Kgl. Maj:t dageligen i riksstyrelsen mö¬
ter, och at tillika befrämja hela rikets waracktiga wälgång och det all¬
männa bästa är Kongl. Maj:ts upsåt och oryggeliga föresats at wid alle
ämbetens och tjensters besättjande tilförordna erfarne, skickelige och
bepröfwade män öfweralt. Mogna studier, grundelig kundskap och erfa¬
renhet samt en dygdig dermed förenad wandel, det är skickelighet och
förtjenst, wil Kongl. Maj:t för sitt egenteliga ögnamärke hafwa, äfwen-
som det är och blifwa skal hufwudgrunden för alle sökande likmätigt 29
och 40 §§ i Regeringsformen. I följe häraf förklarar Kongl. Maj:t nåde¬
ligen, at hwar och en af Dess trogne undersåtare, som slike egenskaper
innehafwer, skal utan afseende på dess födsel och härkomst wara berät¬
tigad at bekläda alla högre och lägre ämbeten och tjenster wid alle stater
i riket utan åtskilnad. Deras owilkorliga och oföränderliga skyldighet,
som förslager uprätta skola, ware således, at ingen annan skilnad derwid
göra än den, som efter Regeringsformens innehåll befinnes grundad i
bästa kundskapen och mästa förtjensten.
23 §.
Et dygdigt, ärbart och uprigtigt förhållande mot alla människor gif-
wer ej mindre hwar och en af de trenne rikets odalstånd än alla Kgl.
M:ts trogne undersåtare i gemen obehindradt tilträde til Kgl. Maj:ts
person samt fri tilgång til Dess kongl, thron i deras åliggande angelägen¬
heter, sollicitationsplacaterne dock likmätigt. Kongl. Maj:t försäkrar
hwar ock en nådeligen derom och at wilja alle Dess trogne undersåtare
på et huldt och faderligt sätt med nåd och rättwisa i det goda styrka.
Kongl. Maj:t förwäntar det ock med säkerhet af alla Dess ämbets- och
tjenstemän, och at de ej allenast handhafwa hwar och en wid detta
Kongl. Maj:ts nådiga privilegium utan ock wid alle andre dem i förord¬
ningar och resolutioner gifne förmoner och rättigheter samt at de i
öfrigt så föregå folket i alla orter och landsändar, at det må beständigt
upmuntras til gudsfruktan, flit, arbetsamhet och sedig lefnad.
604
31.
Bondeståndets extraktprotokoll den 4 september 1771 om hemmanet
Luckersta.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 7.)
Protokollet sid. 113.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. [4]1 September 1771.
S. d. Föredrogs ett af Riksdagsmannen ifrån Lysings och Dahls hä¬
rader i Östergöthland Anders Jonsson till Bondeståndet ingifwit memo¬
rial, hwaruti han uppå åboernes å fyra kronohemman i Luckesta by och
Dahls härad och Örberga sockn wägnar anmält, huruledes Kongl.
Maij rit genom nådig skrifwelse till Dess och Riksens Cammarcollegium
af d. 7:de sidstl. Aug. i nåder behagat gilla Kongl. Collegii utslag af d.
20 Decembr. förledit år, hwarigenom Capitainen och Riddaren af
Kongl. Swerdsorden Nils August Svedenstjerna tillärkännes skatterät-
tigheten af berörde fyra hemman såsom ärsätning för en af honom up-
gifwen skatterättsfordran; anhållandes bemälte Riksdagsman, at Bonde¬
ståndet i anseende till de bewäkande omständigheter, som hosgående
memorial2 innehåller, will ej allenast hänwisa detta skatteköpsmål till
Riksens Ständers Cammar-, oeconomie- och commercedeputation utan
ock widtaga den utwäg, at med wärkställigheten af Kongl. Maij ris nå¬
diga beslut må innehållas, tils detta mål genom enteligit slut hunnit at
afhjelpas, samt at de öfrige respective ståndens gunstbenägna bifall här¬
till äfwen kunde utwärckas. Bondeståndet, rördt af ömhet och medli¬
dande för desse olyckelige åboer, har ej kunnat undgå at räcka dem den
hjelpsamma hand, som beskaffenheten af en så örn och granlaga sak å
ena sidan samt betryckte medborgares skyndesamma räddning från ho¬
tande nöd och undergång å andra kräfja.
Och hwad först frågan om målets uptagande angår, så emedan det är
uppenbart, at Kongl. Maij ris nådigste utslag af d. 7:de sidstl. Aug. utfal¬
lit, sedan tiden till beswärs ingifwande uti Urskillningsdeputationen till
ända lupit, och billighet ej medgifwer, at dessa enfaldige sökande måge
uti sin rätt uppehållas, för det de icke förstådt at genom förbehåll sin
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.
2 Icke bilagt. Se sid. 108, not 3.
605
talan öppen hålla; ty pröfwar Bondeståndet för sin del skäligt, at detta
skatteköpsmåhl till Riksens Ständers Cammar-, oeconomie- och com-
mercedeputation må hänwisas at där pröfwas och betänckande deröfwer
till Riksens Ständers plena aflemnas. Och beträffande åboernes på det
ömaste och bewekeligaste sätt gjorde ansökning om förbud emot wärk-
ställigheten af Kongl. Maij:ts nådigste beslut, så-förekomma härwid de
ömande omständigheter, at i händelse af doms fullbordan skulle desse
nyttige och arbetande medborgare utan deras förwållande uti oläglig tid
drifwas från hus och hem, deras boskap och åkerredskap förskingras,
hustrur och till en del faderlösa barn sättas uti den bedröfweliga förlä¬
genhet at utan understöd och omwårdnad gripa till tiggarestafwen och
således all återwinning gjöras dem onyttig.
Enär nu ståndet förer sig till minnes, at så ömkanswärda omständig¬
heter wid framfarne riksdagar som oftast warit och ej mindre nu böra
wara wärdige ämnen för Riksens Ständers ädelmod samt upwäkt den
ömhet för olyckeliga medborgare, hwaraf Riksens Ständers giöromåhl i
alla tider lyst, så kunde ståndet ej annat än för sin del bifalla, det under¬
dånigst tilstyrckande till Kongl. Maij:tt afgår med underdånig anhållan,
at med wärkställigheten af Kongl. Maij:ts nådiga beslut i detta måhl af
d. 7 sidstl. Aug. må innehållas, tils änteligit slut härutinnan hinner ut¬
falla.
Hwilcket genom protocollsutdrag med de öfrige respective stånden till
gunstbenägit bifall ödmjukwördsaml. skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
606
32.
Bondeståndets extraktprotokoll den 9 september 1771 om expeditions-
fogdars avskaffande.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 13.)
Protokollet sid. 113.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 9 September 1771.
S. d. Hos Bondeståndet har Riksdagsfullmäktigen ifrån Kihls härad i
Wermeland Olof Persson genom ingifwit memorial anmält, huruledes
mycken skada och hinder i den landsort ordsakas dem, som nödgas an¬
lita cronobetjente för at komma till sin rätt i anseende till den fördel¬
ning i senare åhren, häradsfogdesysslan undergådt, i det at alla tre hä-
radsfogdarne i Wermeland jämte sig hwardera ärhållit en så kallad ex-
peditionscronobefallningsman, hwilcken skall tillhöra at förrätta alla
executioner och expediera alt, hwad som tillhörer häradsfogdesysslan,
undantagande cronoupbörden, hwarmed ordinarie häradsfogden sig
allena skall befatta. Anhållandes Olof Persson, at Bondeståndet jämte
de öfrige respective stånden wille härwid lägga den alfwarsamma hand,
at denna fördelning af häradsfogdesysslorne i Wermeland kunde genast
komma at uphöra och sysslan af ordinarie häradsfogden allena förrättas.
Med Olof Persson hafwa ock riksdagsfullmäktige ifrån de fläste
landsorter i enahanda klagan instämt samt om ändring och rättelse deri
anhållit.
Bondeståndet, som tager örn del uti dess hemmawarande medbröders
olägenhet, har derföre eij kunnat undgå at om detta måhls beskaffenhet
sig underrättad giöra, och derwid befunnit, at enligt Kongl. Maij:tts nå¬
diga instruction för häradsfogdarne af den 9 October 1688 åligger det
häradsfogden at ensam stå i answar för alla de till tjensten hörande för¬
rättningar, ehuru honom efter 21 och 23 §§ uti sama instruction til¬
lätes at wid infallande durchtåg samt wid upsikten å giästgifwerier, kro¬
gar, brobyggnad och wägrödning sig till hielp nyttja fogdetjenare, hwar-
under de så kallade expeditionscronobefallningsmän så mycket mindre
kunna begripas, som de lika myndigt med häradsfogden skola befalla1
1 Enligt konceptet till extraktprotokollet rättat från förlagans: bifalla.
607
lähns- och fierdingsmän samt landets inwånare wid förefallande tillfäl¬
len.
Således och enär härjemte öfwerwägas, at hwar och en häradsfogde
under andra willckor eij fädt tillträda dess syssla, än at han den efter in-
struction och ed allena med tillhielp af sin fogdetjenare bör bestrida, at
häradsfogden är förbunden, innan han sysslan tillträder, at för sig säker¬
het ställa, hwaremot landets inwånare ingen säkerhet äga hos expedi-
tionsfogden, hwarcken i anseende till tjenst eller wederhäftighet, der lik-
wäl genom dess hand årligen löpa nog betydeliga summor, sedan han
numera drager försorg för alla utmätningar å tingsrättens domar såwäl
som landshöfdingeembetets executorialer i skuldfordringsmål, at hinder
uti ärendernes förrättande kunde som oftast hända derigenom, at hä¬
radsfogden och expeditionsbefallningsmannen eij altid lemna hwarannan
del af de utsatte förrättningstiderne utan äska stundom samma personer
sig till biträde på särskillte orter, då ingendera förrättningen kan gå i
fullbordan, hwaremot Allmogen med säkerhet träffar häradsfogden tre
gånger om åhret på upbördsstämmorne och dessemellan på sitt boställe
men måste nu stundom sakna den handräkning och beqwämlighet, man
förr kunnat wänta af honom, sedan expeditionen blifwit öfwerlemnad
den extraordinarie underfogden, utan at en sådan extra betjent [förut]1
uti lagar och stadgar igenkiännes; och änteligen at med 16 § uti kongl,
resolutionen på Allmogens beswär af d. 29 Junii 1752 är enligit, at de
utom staten tillförordnade extra fiscaler, jägerie- och skogsbetjente
måge straxt afskaffas, hwilcket förordnande till förewarande fråga så
mycket mera är lämpeligt, som enahanda ordsak uti begge desse mål
igen finnes; så pröfwar ståndet skiäligt at för sin del bifalla, det de utom
staten tillförordnade expeditionsfogdar och andra extra cronobetjenter
på de orter, der de finnas, måge straxt afskaffas, och at det skall åligga
häradsfogden at ensam med tillhielp af dess fogdetjenare om wärckstäl-
ligheten af de till sysslan hörande förrättningar besörja.
Hwilcket med de öfrige respective stånden genom utdrag af protocol-
let ödmiukwördsammeligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.
608
33.
Bondeståndets extrakt protokoll den 9 september 1771 om tingskap-
parna.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 49.)
Protokollet sid. 113.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 9 Septemb. 1771.
S. d. Hos Bondeståndet har Allmogen i Finland genom sine riksdags-
fullmägtige sig deröfwer beswäradt, at änskönt 3 § af Kongl. Maij:ts nå¬
diga reglemente, hwarefter lagmans- och häradshöfdingeräntan bör ut¬
göras, af d. 20 November 1741 befriar Allmogen i Finland för de så kal¬
lade tingskappors utbetalande in natura och förwandlar desamma uti
penningar, således at af hwarje rök borde betalas åtta öre s:rmt, hwaraf
häradshöfdingen och nemden skulle åtnjuta sex och lagmannen twå öre
besagde mynt, på sätt som uti de öfrige rikets provincier skier, har dock
Allmogen uti Österbotten och Finnland till närwarande tid eij fädt en
sådan förmån till godo njuta utan i anledning af Kongl. Maij:ts nådiga
bref till landshöfdingarne i Finnland af d. 22 Decemb. 1743 blifwit stän¬
digt beswärade och uti största lidande derigenom försatte, at fyra kap¬
por spannemål in natura, nembl. i Österbotten och Carelen, hälften i råg
och korn, men uti de öfrige provincier i Finnland i ren råg, äro af
hwarje hemmansrök årligen utan afseende på misswäxt upburne och ge¬
nom kronobetjente med rågat mål uttwingade, af hwilcka fyra kappor
en tilkommit lagmannen och de öfrige tre häradshöfdingarne och näm¬
den. Förmälandes widare, at högstberörde nådiga bref wäl innehåller, at
häradstingsgästningen, på sätt som wid 1727 års riksdag blifwit fast-
stäldt, i goda år borde betalas med tre kappor spannemål in natura,
dock at wid infallande misswäxt få lösas med 4 öre silfw:rmt kappan,
och at Allmogen ägde frihet med lagmännerne öfwerenskomma at an¬
tingen lefwerera en kappa spannemål in natura eller lösa den med 4 öre
s:rmt såsom ett medium i onda och goda år. Och som förbemälte span-
nemålsupbörd skall utgöra en ganska stor inkomst för wederbörande
dommare, besynnerligen nu då hemmansklyfningar så ansenligen ökat
röktalen uti hwarje härad, utom deras på stat nådigst bestådde löner,
men skall wara för Allmogen så mycket mera känbar, odrägelig och till
deras hemmans undergång ländande, som i anseende till ortens kalla eli-
609
mat misswäxt alla år åtminstone på något ställe skal yppas, utom de all¬
männa misswäxtåren, som ofta infalla, då Allmogen eij wet sig någon
utwäg hwarcken till utsäde eller brödfödan och likwäl stundom för en
kappa säd måst utgifwa 16 å 24 öre s:rmt, när spannemål eij kunnat
skaffas; de omständigheter, sorn år 1727 kommit uti öfwerwägande rö¬
rande häradshöfdingarnes och nemdens beswär med långa resor och
extra förrättningar, eij eller numera skola wara lämpelige till Finland,
och alldra minst till Österbotten, sedan landet blifwit mera bebodt och
med ordentelige lands- och sochnewägar försedt samt bemälte dommare
för skattläggningar, qwarnsyner och hwarjehanda förrättningar der så-
wäl som på andra orter i riket njuta skjuts, dagtractamente och arf-
wode; Allmogen äfwen skall ärlägga särskilt tingshussynemedel i de
sochnar, hwarest tingshus af Allmogen eij byggas och underhållas; altså
wore wäl Allmogens skäliga åstundan, at den hädanefter må komma till
åtnjutande af enahanda förmån med andra inbyggare i riket uti tings-
gästningspenningarnes utbetalande enligt högstberörde nådiga regle¬
mente med åtta öre s:rmt; men förklarar sig dock willig, till undwikande
af alt klagomål och förändringar i framtiden, at hädanefter årligen i ond
och god tid betala 4 öre s:rmt för en kappa spannemål, som efter fyra
kappor gör 16 öre s:rmt af hwarje hemmansrök, hwaraf häradshöf¬
dingen och nemden skulle åtnjuta tolf och lagmannen fyra öre besagde
mynt. Amhållandes bemälte riksdagsfullmägtige, att detta friwilliga be-
gifwande i anseende till åfwan anförde omständigheter måtte nu warda
faststäldt.
Dessutom beswära sig äfwen riksdagsmännen i Finland och Österbot¬
ten deröfwer, at tingskappar eller penningar derföre efter gångbart pris
på några ställen fordras och upbäras af nybyggare, torpare, inhysingar
och andra fattiga utom Allmogen, som för rök uti mantalslängderne up-
föras, hwilcken medfart Allmogens enskilte oskattlagde torpare äfwen
skall öfwergådt. Och sorn, hwad de förra beträffar, de enligt 36 § af
1766 års kongl, resolution på Allmogens allmänna beswär äro befriade
ifrån tingskappars utgörande in natura och ingen lag skall authorisera
antingen lagman eller häradshöfdinge at efter gångbart pris taga pen¬
ningar för dem, så anhåller Allmogen, at de måtte få njuta åfwan be¬
mälte nådiga befrielse till godo, och widkommande Allmogens enskilte
oskattlagde torpare, så emedan de icke annorledes än såsom Allmogens
drängar och tjenstehjon skola wara at anse, och det skal wara en natur¬
lig rättighet, at hwar ock en bör få göra sig sin jord så nyttig, som han
kan, utan att skatt och afgift mer för den ena än den andra af underså-
610
tame deraf borde utgå, fördenskull och som Ridderskapets och Adelens
torpare ifrån den afgift äro befriade, emedan deras husbönder den af
hufwudgården ärlägga, så anhålla åfwannemde riksdagsmän, at Allmo¬
gens torpare äfwen måtte af samma grund eij allenast för tingsgästnings-
penningars utan ock för lagmans- och häradshöfdingsräntans utgörande
befrias.
Wid öfwerwägande af åfwan anförde skäl och omständigheter pröf-
war altså ståndet skäligt at dessa mål såsom med hwarandra gemenskap
ägande till Riksens Ständers Cammar-, oeconomie- och commercedepu-
tation hänwisa at dem pröfwa och betänckande deröfwer hos Riksens
Ständers plena aflämna, hwilcket med de öfrige respective stånden tili
gunstbenägit bifall genom protocollsutdrag ödmjukwördsammeligen
skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
34.
Per Jeppssons från Malmöhus län och Lars Tuvassons från Kristianstads
län diktamen om skatteköp av hospitalshemman.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr 28.)
Protokollet sid. 114.
Till protocollet.1
Att närmare uplysa saken om hospitalshemmanens i Skåne skattekiöp
insinueras härhos i ödmiukhet Kongl. Maj:ts nådige bref af den 7
Octobr. 1766 och 16 Martii 1770.
Af det förstnämde kan inhämtas, att skattekiöpeskillingen bör erläg¬
gas enligt jordeboken, hwilcket ock är effterlefwat, och en stor del af
hostpitalshemmansåboerne hafwa den 1 Julii 1767 fått sina skattebref.
Men större delen återstår och hafwa inga skattebref undfått af den
grund, att Barnhus- och hospitalsdirectionen anmärckt och hållit före,
det kiöpeskillingarne borde ökas med tionden jämte ecke- och dags-
werckspenningarne.
1 Med påteckning: LJpl. i Bondeståndet d. 9 Septemb. 1771.
611
Men til sådant påstående är så mycket mindre grund, som tionden
icke står i jordeboken, utan utgår den efter contract och längd. Ecke-
och dagswerckpenningarne stå heller intet hwarcken i jordeboken eller
andre räkenskaper, utan äro de ock grundade på contract men dock
fullt ut considererade för denne skattehandel skull.
Af det andra kongl, brefwet finnes tydeligen, att domkyrckiohemma-
nen äro frikallade för cronotiondens inräkning i skattekiöpeskillingen,
och lika så ecke- samt dagswerckspenningarne. Och som hospitalshem-
manen med domkyrkiohemmanen äro af lika beskaffenhet i allting, så
lärer otwungit föllja, att den ene åboen med den andre niuter lika rätt.
Till ännu närmare bewis, hwad och huru mycket som enligt jordebo¬
ken betalas bör, bifogas här äfwen ett bewittnat utdrag1 deraf, tagit utur
den äldsta och sidsta.
Som denna sak således nu blifwit fullkoml. uplyst, så anhålles i öd-
miukhet, det Hederwärda Ståndet täcktes befordra de återstående och li¬
dande åboerne till sin rätt och till fullt åtniutande af Kongl. Maj:ts nå¬
dige förordnande om hospitalshemmanens skattekiöp och så begår, att
Kongl. Maj:t anbefaller Dess och Rikets Cammarcollegium att genast
alla återstående skattebref för hospitalshemmansåboerne utfärda på sätt,
som Kongl. Maj:t och Riksens Ständer befaldt. Stockholm d. 7 Sept.
1771.
Per Jeppsson. Lars Tufvasson
Ricksdagsmän från Malmö och Christianstas läner.
35.
Bondeståndets extraktprotokoll den 14 september 1771 om skånska och
bohuslänska kavalleriregementena.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 8.)
Protokollet sid. 116.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 14 September 1771.
S. d. Hos Bondeståndet har Majoren och Riddaren af Kongl. Maij:ts
Swerdsorden Carl Hindric Ridderståhl å indelningshafwarnes wid
1 Icke bilagt.
612
Kongl. Maijrts Skånska Cavallerieregementes och Bohusläns Dragonre¬
gementes wägnar sig beswärat öfwer Riksens Ständers Urskillningzdepu-
tations den 2 sidstledne Augusti gifne resolution, hwarmedelst bemälte
Major i stöd af 4 och 13 §§ i deputations instruction af åhr 1760 samt
25 § Regeringzformen fådt afslag uppå dess i afskrifft bilagde1 ansökning
at Riksens Ständers ompröfwande få underställa l:mo Kongl. Maij:ts
nådige resolution af d. 20 Januarii 1767, hwarigenom blifwit afslagen
bemälte regementens underdåniga ansökning, at de til lön dem indelte
räntor måtte utgiöras antingen effter det wärde, hwartil penningarne
ifrån urminnes tider och wid samma räntors fastställande warit beräk¬
nade, eller åtminstone i speciemynt med gångbart lage, när det i sedlar
betalas. 2:do. Kongl. Maij:ts nådige resolution af d. 10 Martii 1767,
hwarmedelst äfwen afslås Skånska Regementernes underdåniga anhållan
at åtminstone få så stor del af de til deras lön och rustning anslagne för¬
dels- och hästhemmans räntor betalt in specie eller courant mynt eller
effter cours, som enligit kongl, brefwet til Kongl. Maij:ts och Riksens
Statscontoir d. 9 December 1766 kommo at tildelas penningelöntagare i
gemen, och at så länge räntan fult ut effter urgammal rätt i oförhögdt
mynt ärlägges, indelningzhafwarne må förunnas at wara frie ifrån de för
hästehemmansräntorne skyldige drängars, rid- och handhästars samt de¬
ras utrustningz praesterande i fredlig tid, eller til dess Riksens Ständer
fådt tilfälle at ställa desse indelningzhafwares rätt i sin fordna skick, och
3:o Kongl. Maij:ts nådige resolution af den 26 Martii 1767, som likale¬
des afslår bemälte regementens underdåniga ansökning, at wederbö-
rande landshöfdingar måtte updragas at genom föreställning förmå rän-
tegifwarne i Skåne til någon skälig jämkning uti räntegifwandet, som
närmare med den af Riksens Ständer wid 1766 åhrs riksdag åberopade
urgamla rätt och fordna betalningzsätt instämmer; anhållandes Major
Ridderståhl, at Bondeståndet jemte de öfrige respective stånden wille
ändra och uphäfwa Urskillningsdeputationens afslagsutslag samt målet
til Secrete Utskottet hänwisa, hwarest wid 1765 åhrs riksdag Skånska
och Bohuslänska Regementernes ansökning om jordebokspenningerän-
tornes utbekommande effter primitiva planen intil närwarande tid är
owidrörd lämnad; i synnerhet som, förutan det de uti afslagsresolutionen
åberopade lagar til förewarande mål ej skola wara lämpelige, äfwen det
skal wara märkeligit, at Kongl. Maij:t genom nådigste utslag af d. 22
sidstledne Junii, som i afskrifft wid beswären är bifogat, lämnat Dess
1 Icke bilagd.
613
nådiga bifall til Major Ridderståhls underdåniga anhållan, det honom i
nåder må tillåtas at ofwannämnde Kongl. Maij:ts nådige resolutioner af
den 20 Januarii samt 10 och 26 Martii 1767 Riksens Ständers bepröf-
wande underställa.
Detta alt har Bondeståndet uti noga öfwerwägande tagit. Och hwad
först angår den uti beswärsskrifften reste frågan, huruwida Urskillningz-
deputationen utan afseende på Kongl. Maij:ts nådige utslag af den 22
sidstledne Junii ägt at pröfwa, om saken borde uptagas eller ej, så har
ståndet derwid befunnit, at Urskillningzdeputationen wid sidsta riksdag
enligit hosgående protocollsutdrag,1 Lit. A., ej allenast afslagit Capitai-
nens och Regmentsfullmägtigens wid Bohuslähns Dragoneregemente,
Lit. A., Simmingskiölds reservationsmemorial under n:o 316 angående
lönernes förbättring wid regementet såwäl i anseende til felande resolu¬
tioner, som ock at detta mål wid förra riksdagen blifwit afgiordt, utan
ock förklarat, det deputationen ej kunde sig befatta med Majoren och
Riddaren C. Hindric Ridderståhls inlämnade memorial i samma ämne
af de grunder, at Kongl. Maij:ts nådige utslag icke blifwit bilagdt, och at
målet tillika finnes wid 1765 åhrs riksdag wara afgiordt. Och althen-
stund 20 § uti 1760 åhrs instruction för Urskillningzdeputationen ej läm¬
nar den, som sig öfwer något der fallit utslag beswära wil, annan wäg til
ändringz sökande än at hos stånden inom en månad ifrån utslagets dato
derom sig anmäla; förthenskull och enär härjemte öfwerwägas, at med
de uti Urskillningzdeputationens afslagsresolutioner af den 10 Januarii
1770 nämnde Kongl. Maijrts utslager, som wid de då förut ingifne me¬
morialer ej blifwit bifogade, icke kan förstås andra än de, som i hufwud-
målen då redan utfallit; ty finner ståndet för sin del skjäligt at förklara,
det Kongl. Maij:ts nådiga utslag af d. 22 sidstledne Junii så mycket
mindre kunnat ligga Urskillingzdeputationen i wägen at pröfwa, huru¬
wida saken nu borde uptagas eller ej, som Kongl. Maij:ts sidstnämnde
nådige utslag Allmogen ohördan utfallit.
Beträffande dernäst den frågan, huruwida Majoren Ridderståhls be¬
rörde ansökning bordt afslås eller ej, så förekomma derwid de märkwär-
diga omständigheter, at ehuru Kongl. Maij:ts nådige utslager, hwari
ändring sökes, redan d. 20 Januarii samt 10 och 26 Martii 1767 utfallit,
har dock Major Ridderståhl försummat at til följe af 12 § uti urskill-
ningzinstructionen wid nästpåföljande eller 1769 åhrs riksdag hos Rik¬
sens Ständer på behörigit sätt sig derom anmäla och genom ordentelige
1 Icke bilagt.
40—740327
614
beswär sin förmente talan då öppen hålla; at Major Ridderståhl uti dess
til Urskillningzdeputationen nu ingifne skrifft, twärt emot 4 § uti urskill-
ningzinstructionen, sammandragit flere mål, hwilka så mycket mindre
kunna föras tilsammans uti en ansökning, som de uppå särskilte ansök¬
ningar genom trenne särskilte utslag blifwit afgiorde; at Major Ridder¬
ståhl wid sidsta riksdag enligit Urskillningzdeputationens då afgifne reso¬
lution fådt af slag uti samma ansökning, hwarmed han twert emot 13 §
uti urskillingsinstructionen deputationen ånyo beswärat. Och änteligen
at Urskillningzdeputationens wid sidsta riksdag i detta mål gifne afslagz-
resolutioner wunnit laga krafft, emedan sökanderne försummat at inom
den i 20 § af urskillningzinstructionen föreskrifne tid med beswär deröf-
wer hos stånden inkomma; hwaraf altså följer, at de enligit sidstnemnde
§ sin talan hos Riksens Ständer förlorat. Dessutom är äfwen anmärk-
ningzwärdt, at Major Ridderståhls föregifwande, det Kongl. Maij:t och
cronan genom penningeräntornes utgiörande skal lida uti dess tilstän-
dige rätt, är så mycket mera ogrundat, som Kongl. Maij:ts och Riksens
Cammarcollegium uppå framledne Generallieutenantens och Landshöf-
dingens Schönlebens hos Kongl. Maij:t ingifne och til Kongl. Cammar¬
collegium remitterade memorial om en likhets ärhållande emellan Bo-
huslähn och de andre provincierne såwäl uti spannemåls- som smörrän-
tornes taxerande som i dagswärken och skjutsfärdspenningarne genom
betänkande af d. 12 Januarii 1694, L[it.] B.,1 i hwilket Kongl. Maij:t ge¬
nom Dess höga resolution af den 16 i samma månad, Lit. C.,1 gillat och
faststält, tydeligen wisat, at der sådant ombyte eller förwandling skedde,
så skulle för Kongl. Maij:t och cronan afgå på förstnemnde 2:ne persed¬
lar inemot 6 000 d. silf:mts ränta, til hwars ärsättning uti Bohuslän då ej
funnits någon tilgång.
Men hwad som härwid mäst förtjenar både anmärkning och beif-
rande, är det, at de ämnen, som Major Ridderståhl ifrigt försöker at
draga under Riksens Ständers pröfning, finnas ej allenast strida såwäl
emot 9 § at Kongl. Maij:ts reglemente af d. 5 Januarii 1684, L[it.] D.,1
jemte 1685 åhrs förklaring och 6 § i 1695 åhrs reglemente för Skånska
Regementerne samt Kongl. Maij:ts nådiga resolution af d. 31 October
1693, L[it.] E.,1 hwari Kongl. Maj:t i nåder ansedt för nödigt at belägga
den, som derefter fördristar sig giöra försök til ändring uti berörde reg¬
lemente och förklaring, med ettusende daler silf:mts böter til Krigs-
manshuset, utan ock leda til rubbning både uti indelningzwärket twert-
1 Icke bilagt.
615
emot 25 § i Regeringzformen och uti ofwannämnde provinciers urgamla
bruk, som genom fredsfördrag, Malmö recess, et lagligit och allment
wedertagit skattläggningzsätt samt flere derpå grundade lagar wederbör-
ligen är förwarat, och hwilket än ytterligare genom Kongl. Maij:ts uppå
Riksens Ständers underdåniga tilstyrkande gifne nådige resolution af d.
7 Maji 1766, L[it.] F.,1 angående de uti Skåne och Blekinge samt Bohus-
lähn ifrån äldre tider wedertagne penningeräntors utgiörande blifwit be-
fästadt.
Och emedan så beskaffade försök, hwilka leda til ändring uti de be¬
slut, som gådt igenom Riksens Ständers pröfning och enligit deras der-
effter afgifne betänkande blifwit af Kongl. Maij:t faststälte, ei annorle¬
des än wågsamma och för regeringzsättet wådeliga kunna anses, så myc¬
ket mera som de syffta på rubbning af den säkerhet, som ifrån sjelfwa
friheten är oskiljaktig; så kräfwer ock ej mindre en billig aktning för
högsta magtens beslut än en rättskaffens nit för lagarnas hälgd, at alf-
warsam hand härwid lägges och et så dristigt steg behörigen beifras, på
det ofwannämnde provinciers Allmoge äfwen för en framtid må blifwa
oqwalt, skyddat wid dess urgamla och sedermera befästade rätt, samt in-
delningzwerket såwäl som den å penningeräntor grundade skattläggning¬
en warda lämnad ostörd och orubbad.
Uppå hwilken grund ståndet för sin del pröfwar skäligt ei allenast at
Majoren och Riddaren Ridderståhl, som oskäliga beswär öfwer Urskill-
ningzdeputationens utslag anfört, bör til följe af slutet i 20 § af urskill-
ningzinstructionen böta ethundrade daler silfwermynt, utan ock at, som
de uti Kongl. Maij:ts nådiga bref af d. 31 October 1693 utsatte ettu-
sende dahlrr silfwermynts böter warit otilräckelige at afböja slike försök,
det altså et wite af tutusende daler silfwermynt til tweskiftes emellan
Krigzmanshuset och den förolämpade Allmogen utsättes, hwartil den el¬
ler de giöra sig förfallne, som framdeles skulle fördrista sig med denna
sak, eller hwad dermed gemenskap äger, Riksens Ständer beswära.
Hwilket ståndet ansedt angelägit at til de öfrige respective ståndens
kundskap i förwäntan af gunstbenagit bifall och biträde härutinnan ge¬
nom protocillsutdrag örmjukwördsamlingen aflämna. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
1 Icke bilagd.
616
36.
Bondeståndets extraktprotokoll den 14 september 1771 om skatteköps-
summan på hospitalshemman.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 25.)
Protokollet sid. xl6.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm d. 14 September
1771.
S. d. Hos Bondeståndet hafwa Riksdagsfullmägtige ifrån Malmö och
Cristianstads lähner Pehr Jeppeson och Lars Tufwasson anmält, at oag-
tat en del af hospitalshemmansåboerne i anledning af Kongl. Maij:tts
nådiga bref af d. 7 October 1766 fädt för en efter jordeboken uträknad
skattekiöpeskilling lösa sina åboende heman till skatte och sine skatte¬
bref redan d. 1 Julii 1767 utbekommit, har dock sedermera den föränd¬
ring sig tilldragit, at större delen inga skattebref kunnat undfå af den
grund, at Barnhus- och hospitalsdirectionen anmärckt, det kiöpeskilling-
arne borde ökas med tionde jämte öke- och dagswärckspenningarne.
Anhållande bemälte Riksdagsfullmägtige, at Bondeståndet jämte de
öfrige respective stånden wille lägga härwid den alfwarsamma hand, at
desse lidande åboer lika med de förre måge befordras till åtniutande af
den rätt, som med Kongl. Maij:tts högstberörde nådiga förordnnande
om hospitalshemans skattekiöp öfwerensstämmer, med hwilken ansök¬
ning flere riksdagsfullmägtige från andra provincier sig förenade. Wid
ömsint öfwerwägande häraf har ståndet befunnit, at Kongl. Maij:tt uppå
Riksens Ständers underdåniga tillstyrckande eij allenast genom nådig
skrifwelse till Dess och Riksens Cammarcollegium af d. 7 October 1766
i nåder tillåtit, det alla de i Skåne warande hospitals- och barnhusheman
måge på lika sätt, som under enahanda willkor och förmåner, som
Domkyrckan wid sine heman sig förbehållit, åt åboerne till skatte för-
sälljas, nemi. at de heman, som enligit jordeboken utgiöra afrad i span-
nemål eller räntor, ärlägga i skattekiöpeskilling åtta åhrs räntor, uträk¬
nade efter tio åhrs marckegångsmedelpris ifrån och med åhr 1753 till
och med åhr 1762, och de heman, som efter jordeboken betala räntan i
penningar, ärlägga fiorton åhrs räntor i skattekiöpsskilling, utan ock
617
medelst nådigt bref till Kongl. Maij:tts Befallningshafwande i Malmö af
d. 16 Martii 1770 i nåder förklarat, at som de nio dahr s:rmts kiörsle-
och dagswärckspenningar, hwilcka emot bokstafweliga innehållet af
Kongl. Maij:tts nådige förordnande af d. 30 April 1766 blifwit in-
stuckne uti beräknandet af skattekiöpeskillingen för de Lunds Dom-
kyrcka tillhörige hemman, icke äro någon del af den hemmansränta,
som bör wid skattekiöpen tagas till grund, det altså berörde nio dahr
s:rmt icke må inlöpa i beräknandet af skattekiöpesumman, samt i föllje
deraf at de, som redan till fullo betalt skattekiöpsskillingen för sine
åboende hemman, måge af Domkyrckan återfå beloppet af desse
kiörsle- och dagswärckspenningar, och de, som eij ännu till fullo betalt,
må få sig det godtgiordt på återstoden, hwad kiörsle- och dagswärcks-
penningarne kunna sig belöpa.
Och aldenstund genom ett behörigen bewittnat utdrag såwäl af 1671
åhrs jordrefningsjordebok som ock af 1748 åhrs special och 1769 åhrs
extra jordeböcker för Christianstads lähn uppå de der belägne och nu i
fråga warande hospitalsheman är bestyrckt, at hwarcken tionden eller
åke- och dagswärclcspenningarne finnas där upförde, utan äro såwäl de
senare som den förra grundade på contract, hwarefter de utgiöras; för¬
denskull och emedan enligt Kongl. Maij :tts förstnämde nådige bref af d.
7 October 1766 hospitalshemanen äro af lika beskaffenhet med dom-
kyrckohemanen, ty finner ock ståndet för sin del skiäligt, at den ena
åboen bör med den andra åtniuta lika rätt, och fölljakteligen at med
skattekiöp å hospitalsheman pä lika sätt som med domkyrckoheman för¬
faras må.
Uppå hwicken grund och på det Allmogen såwäl som andre i gemen
af alla stånd måge försättas uti den trygg- och säkerhet, som wedertagne
lagar ostridigt böra medföra, och fölljakteligen de hospitalshemans-
åboer, som eij kunnat utbekomma sina skattebref, eij längre må uppehål¬
las uti sin rätt utan med all möijelig skyndsamhet förhielpas till fullt åt-
niutande af högstbemälte Kongl. Maij:tts nådige förordnande, har stån¬
det för angelägit ansedt at Kongl. Maij:tt i underdånighet tillstyrcka, det
nådig befallning må afgå till Dess och Riksens Cammarcollegium at de
återstående skattebref för ofwannämde hospitalshemansåboer såwäl i
Skåne som uti andre provincier i riket wid hårdaste answar genast ut¬
färda på sätt och under de willkor, sorn med bokstafweliga innehållet af
Kongl. Maij:tts nådige förordnande om hospitalshemans skattekiöp in¬
stämmer.
Hwilcket med de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall ge¬
618
nom protocollsutdrag ödmiukwördsammeligen skulle communiceras. Ut
supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
37.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 september 1771 om val av stån¬
dets sekreterare.
(Borgareståndets arkiv 1771—1772, vol. 14. Bondeståndets protokollsut¬
drag nr 1.)
Protokollet sid. 121.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 18 September 1771.
S. d. Genom ett till Bondeståndet ingifwit memorial har Riksdagsfull-
mägtigen ifrån Upland,Johan Andersson andragit, at som hos Riksens
Ständer alla ärender, såwäl de, hwilcka höra till samtelige Ständernes af¬
görande, som ock de, hwilcka röra något stånd enskildt, afgjöras efter
rösternes pluralitet, de förre efter riksståndens och de sednare efter
hwart stånds yttrade pluralitet, uppå hwilcken grund likmätigt § 10 i
Riksdagsordningen den till taleman i Bondeståndet wäljes, som de mästa
rösterne falla uppå; så har bemälte Riksdagsfullmägtig ej annat kunnat
afse, än at de orden uti 8 § Swea Konungaförsäkran samt 11 § i Riks¬
dagsordningen: dock måste ingen secreterare emot hela Bondeståndets
wilja dem påtwingas, också böra förstås på lika sätt, nemligen at plurali-
tetens wilja i Bondeståndet är och kallas Bondeståndets wilja; anhållan-
des Johan Andersson, i händelse denna dess tancka winner bifall, at
ståndet då wille så begå, at denna punct af Swea Konungaförsäkran
kunde tydeligare förklaras, på det at misstag, förtydning och orätt be¬
grep i denna sak för en framtid må kunna förekommas.
Ståndet, som härwid igenkände Johan Anderssons wanliga och be¬
römliga nit för ståndets rättigheter, tog detta måhl i noga öfwerwä-
619
gande, och som det är en med sjelfwa grundwalen af Sweriges rikes sälla
regeringssätt enlig grundsats, at pluraliteten utgjör alla beslut, hwilcken
grundsats såwäl hos lagstiftande som lagskipande magten uti alla före¬
kommande ärender, ehwad de höra till samtelige Ständernes afgjörande
eller röra något stånd enskildt, så mycket mera måste följas, som riks¬
styrelsen annars skulle kunna sättas utan drift och lagarne utan wärk-
ställighet; altså och emedan denna grundsats at efter de fleste röster af-
gjöra alla saker ifrån början af detta sälla regeringssätt warit och än är
lika allmän i Bondeståndet som hos de öfrige riksståndet (!), ty har Bonde¬
ståndet ej allenast för sin del welat styrcka, at rätta meningen af denna §
i Swea Konungaförsäkran må gjöras tydeligare med sådane ord: dock
måtte ingen secreterare emot Bondeståndets pluralitet dem påtwingas,
hwilcket äfwen genom extractum protocolli kommer till föredragande at
lämnas ståndets ledamöter till Konungaförsäkrans öfwerseende; utan
och nödigt ansedt at genom protocollsutdrag sådant hos de öfrige re-
spective stånden till gunstbenägit biträde härutinnan ödmjukwördsam-
ligen anmäla. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
38.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 september 1771 om dragontorp.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 38.)
Protokollet sid. 121.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 18 Sept. 1771.
S. d. Hos Bondeståndet hafwa riksdagsfullmägtige ifrån Bohus län på
det bewekeligaste sig deröfwer besvärat, at ehuru Sweriges glorwördige
konungar tid efter annan utfärdat flere nådige stadgar rörande dragone-
torps upbyggande på rusthållsägorne och derom nådigst förordnat, at
620
såwida slike torp utom rusthållens skada eller afsaknad uti ägorne an¬
läggas kunna, så måge de å rusthållsägorne inrättas.
Men när sådant utom rusthållets altför känbara mistning til sina ägor
sig ej giöra låter, de då dermed icke böra betungas, och ehuru til följe af
högstberörde stadgar genom ordentelige undersökningar i Bohuslän blif-
wit utrönt, hwilka rusthåll, som kunde tåla dragonetorp å sina ägor eller
ej, har dock den för rusthållarne känbara förändring sig tildragit, at
Kongl. Maij:ts Befallningshafwande i Göteborg til följe af Kongl.
Maij:ts nådige bref af den 19 Julii 1768 låtit afgå ordres til wederbö-
rande kronobetjente angående dragonetorps upbyggande å rusthålls¬
ägorne, ehwad de sådant kunde tåla eller ej. Och änskönt en del rusthål¬
lare hos Kongl. Maij:ts Befallningshafwande förestält omöijeligheten at
inhägna och uppbygga torp uppå de ställen, som af wederbörande dels
bland klippor och bärg och dels på deras lilla och swaga betesmarck och
inägor blifwit utsynte, samt derwid lagt för öppen dag, at så små och
ringa hemmantal i Bohuslän utgiöra ett rusthåll, at de knapt kunna un¬
derhålla 7 a 8 boskapskreatur utan nödgas årligen lega för dragonehäs-
tens födande på frelseägor, har dock ny befallning skiedt till kronobe-
tjenterne såwäl angående 50 d:r s:rmts witesböters utmätande på hwarje
rusthåll, å hwars ägor dragonetorp då eij warit inrättat, som ock rö¬
rande ett ytterligare wite af 75 daler s:rmt, hwartill de rusthållare skulle
blifwa förfallne, som icke i början af Julii månad nästledne hade sådant
torp iståndsatt. Anhållande bemelte riksdagsfullmägtige, at som denna
förändring af förre författningar rörande dragonetorps upsättande på
rusthållsägorne icke grundar sig uppå Riksens Ständers in plenis tagne
beslut, det altså Bondeståndet jämte de öfrige respective stånden wille
räcka desse lidande rusthållare den hielpsamma hand, at de måge få till
godo niuta de författningar, som uppå Riksens Ständers tillstyrkande
förut blifwit fastställte, och derigenom räddas ifrån en annars hotande
fara och undergång.
Bondeståndet, rört af ömhet och medlidande för sine hemmawarande
betryckte medbroder, har derföre eij kunnat undgå at om detta besyn¬
nerliga mål giöra sig behörigen underrättad och derwid befunnit, at se¬
dan wid den uti Augusti månad år 1749 hällne generalmunstringen med
Bohusläns Dragoneregemente uppå manskapets deröfwer då anförde
beswär, at dem icke af deras rusthållare någre torpställen blifwit an-
wiste, och at en del af rusthållarne wid dragonens afgång tagit torpstäl¬
let tillbaka och lagt det under rusthållet samt sedermera eij något annat
torp dragonen återgifwit, Kongl. Maij:ts Befallningshafwande jämte då-
621
wårande Regementschefen blifwit enligt transsumt af generalmunsterrul-
lan äf d. 29 i sidstnämnde månad och år anmodade at låta anställa be¬
hörig ransakning öfwer hwarje mål särskilt och sedan efter omständig-
heterne och de wid rusthållen befintelige utrymmen så föranstalta, det
dragonerne måtte komma till åtniutande af den förmån och rättighet,
som reglementet och förordningarne dem tillägga och dem med rätta
skiäligen tillkommer; så har i anledning deraf genom ordentelig syn och
undersökning der i länet blifwit utrönt, hwilka rusthåll kunde tåla dra-
gonetorp å sina ägor eller eij, i följe hwaraf de förre blifwit ålagde dem
at upsätta men de senare derifrån befriade, hwilket af en till ståndet i
bewittnad afskrift ingifwen och år 1750 i Junii månade uprättad sy-
ningslista öfwer de wid Lifcompagniet och Bohusläns Dragonerege-
mänte utsynte dragoneboställsplatser tillförlåteligen kunnat utrönas.
Derefter har uppå Secrete Utskåttets underdånige skrifwelse af d. 4
October 1766 Kongl. Maij:t genom nådigste bref1 till Dess och Riksens
Krigscollegium af d. 21 derpå följande November, n:o 1, i nåder ansedt
nödigt till manskapets skiäliga utkomst, at de förre författningar härom
alfwarsammeligen förnyas med någon förelagd lämpelig wiss tid wid
wite, innom hwilken wederbörande ryttare och dragoner i denna del
böra ställas klagolösa, där någon lägenhet til torp på rusthållarnes ägor
gifwas. Sedermera har Kongl. Maij:t genom Dess nådige bref till Herr
Amiralen och Landshöfdingen Grefwe Taube angående någre oecono-
miska författningar wid Bohusläns Dragoneregemente af d. 19 Julii
1768, n:o 2,1 i nåder förordnat, ej allenast at dragonetorpen wid detta re¬
gemente med det första warda upbyggde och i ordning bragte på sätt,
som Kongl. Maij:ts förut i detta ämne gifne nådige resolutioner inne¬
hålla, utan ock at de dragoner, för hwilka torpställen på rusthållens ägor
icke kunna blifwa at tillgå, måge genom andra utwägar warda inrymde
uppå eller nära intill rusthållen. I föllje deraf har Kongl. Maijits Befall-
ningshafwande i Giötheborg enligt i bewittnad afskrift ingifne ordres till
kronofogden i orten af d. 22 sidstl. Martii fält rusthållarne wid de deri
upräknade 113 rusthåll till 50 d. strmts witesböter för hwarje rusthåll.
Öfwer dessa witesböter såwäl som öfwer det ytterligare utsatte witet
hafwa de pliktfällte rusthållarne hos Kongl. Maij:t i underdånighet sig
beswärat samt såwäl om befrielse ifrån de dem ådömda böter som ock
om förbud emot ytterligare wärkställighet af Kongl. Maijrts Befallnings-
hafwandes berörde anstalt i underdånighet anhållit; hwarwid bemälte
1 Uteslutet här.
622
rusthållare i nåder blifwit hugnade med det inhibitorial, hwarom de i
underdånighet bönfallit. Men som merbemälte riksdagsfullmägtige eij
annorledes än hos Riksens Ständer kunna förwänta sig någon ändring
uti Kongl. Maij:ts nådige författningar af d. 21 Nov. 1766 och 19 Julii
1768, hwaraf de icke förr än under nuwarande riksdag kunnat förskaffa
sig någon del, så skall för dem eij warit någon annan utwäg öfrig än at
wända sig till Riksens Ständer för at söka hielp och räddning från den
tryckande olägenhet, som dem således öfwergådt. Detta alt har Bonde¬
ståndet uti ömsint öfwerwägande tagit, och hwad först angår den frågan,
huruwida detta mål under Riksens Ständers pröfning nu dragas må, så
aldenstund Kongl. Maijrts nådige författningar i detta ämne grunda sig
på Secrete Utskåttets tillstyrkande af den 4 October 1766, ehuru måhlet
warit af den beskaffenhet, at det enligt 18 § af Riksdagsordningen bordt
hos Riksens Ständer in plenis föredragas och där af slutas; hwartill kom¬
mer den märckeliga omständighet, at riksdagsfullmägtige ifrån Bohus-
lähn eij kunnat få del af högstbemälte kongl, bref, innan ståndet genom
underdånig skrifwelse af d. 21 sidstl. Julii hos Kongl. Maij:t anhållit om
nådig befallning till de under Kongl. Maij:ts Cancelliecollegium lydande
expeditioner och de öfrige kongl, collegierne angående det afskrifter af
nödige handlingar kunde meddelas till den af Bondeståndets betjening,
som i ståndets namn och på dess wägnar sig derom anmäler; fördenskull
och emedan Kongl. Maij:ts senare bref af d. 19 Julii 1768 är til dess in¬
nehåll mera widsträkt än Secrete Utskåttets tilstyrkande, finner ståndet
detta ärende wara af den beskaffenhet, at det enligt 13 § Riksdagsord¬
ningen till Riksens Ständers uptagande och bepröfwande hörer.
Widkommande dernäst sielfwa hufwudmålet, så enär derwid öfwer-
wägas å ena sidan, at 15 § uti Kongl. Maij:ts nådigste förordning och
reglemente af d. 5 Januarii 1684 tydeligen förmår, at Kongl. Maij:t hål¬
ler före wara både nödigt och nyttigt för de rusthållare, hwilka hålla
swentjenare, at uppå rustningshemmanets ägor, der som god lägenhet
finnes och sådant utan rusthållets skada skie kan, ett torp upsättes til
boställe för swentjenaren, och när torpet är upsatt och nödig åcker der¬
till upplögd samt något till ängesmarck utsedt efter rustningshemmanets
willkor, så skall så mycket, som torpet kan skattas årligen kasta af sig
och giöras skäl före, kortas på swentjenarens lön. Dock will Kongl.
Maij:t intet, at detta skal wara en lag för alla, aldenstund det intet kan
allestädes med beqwämlighet låta sig giöra och den swentjenare, som är
ogift, sådant hwarcken behöfwer eller begiärar; hwilcket höga förord¬
nande uti kongl, resolutionen på Allmogens beswär af den 25 Maij 1720,
623
§ 17, resolutionen på Krigsbefehlets beswär af den 3 Augusti 1727, § 6,
resolutionen på Allmogens besvär af d. 27 Januarii 1748, § 12, och reso¬
lutionen på Krigsbefehlets beswär af d. 18 Augusti 1752, § 3, än ytterli¬
gare blifwit faststält; och å den andra at ståndet eij igenkänner någon af
Riksens Ständer in plenis giord författning, at de dragoner, för hwilka
torpställen på rusthållens ägor icke kunna blifwa at tillgå, måge genom
andra utwägar warda inrymde uppå eller nära intill rusthållen; icke
at förtiga det denna nya och för ståndet hittils okiända tunga jemte
den hårda medfart, som bemälte rusthållare i anledning deraf öfwer-
gådt, kunde leda till de för land och folk eij mindre skadelige än bedröf-
welige föllgder, at rusthållen kunde råka i lägerwall, rusthållarne drif-
was från sin fosterjord till tiggarestafwen och detta land på flere ställen
således blifwa öde; så pröfwar ståndet för sin del det wara med billighet
och rättwisa enligt, at rusthållarne i Bohuslähn måge bibehållas wid den
försäkran och willkor, som 15 § uti 1684 års reglemente samt de flere
uppå Riksens Ständers tillstyrckande utfärdade nådige resolutioner och
författningar i detta ämne förmå, och uppå hwilka grunder ståndet fin¬
ner skiäligt at för sin del besluta, det Kongl. Maij:ts författning an¬
gående såwäl witen för felande dragonetorp wid de swagare rusthåll som
ock dragonens inrymmande uppå rusthållet til dess kraft och värckan
kommer at uphöra, och at i föllje deraf eij allenast de mindre och swa¬
gare rusthåll, hwilcka wid förra undersökningar funnits eij tåla dragone¬
torp, måge ifrån deras upsättande frikännas, såwäl som ifrån dragonens
inrymmande på rusthållet emot rusthållarens willja, utan ock at de hos
rusthållarne i Bohuslän i detta mål utmätte witesböter måge till dem
återställas.
Hwilket hos de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall genom
protocollsutdrag ödmiukwördsammeligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
624
39.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 september 1771 om jägeribetjä-
ningen.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 58.)
Protokollet sid. 121.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm den 18 September
1771.
S. d. Hos Bondeståndet har Riksdagsmannen ifrån Halland Anders
Persson genom hosföljande memorial1 n:o 1 anmält, huruledes en jäg¬
mästare på extra stat i Halland efter sidsta riksdag blifwit förordnad,
hwilken såsom lönlös eij annat kunnat än falla folket och landet beswär-
lig så mycket mera, som en utlysning skett af 200 lass wed, hwartill up-
gått 40 bokträn, hwilka den tillförordnade öfwer jägmästaren på krono-
skogar för detta året undfått. Att förtiga den olägenhet Allmogen skall
haft i förledit år, då på sina ställen 4 å 5 skogsgranskningar efter hwar-
annan innom 2 månader i andetiden för sig gått, wid hwilken Allmogen
måst tillsätta otålige dagswärken. Anhållandes Anders Persson, att
denne tillökte jägmästaresyssla måtte indragas och den tillförordnade
öfwerjägmästaren ifrån alla ämbetsförrättningar återkallas, änskönt ock
Kongl. Maij:ts nådigste fullmagt för honom på mindre riktige grunder
skulle wara utfärdad.
Med Anders Persson hafwa eij allenast de öfrige riksdagsfullmägtige
från Hallands län utan ock riksdagsfullmägtige ifrån de öfrige provincer
i riket sig alldeles förenat och uti enahanda klagan instämt.
Bondeståndet, som icke utan särdeles oro och bekymmer fått för¬
nimma den olägenhet, som dess hemmawarande medbroder således öf-
wergått, har derföre ej kunnat ur agt lämna att såwäl om detta som an¬
gående de flere jägeriebetjeningen rörande och i ståndet anmälte mål till
deras grund och fölgder gjöra sig tillförlåteligen underrättadt och der-
wid befunnit, huruledes sedan år 1736 en jägmästarebeställning i Hal¬
land utan lön blifwit inrättad; har Kongl. Maij:t uti 16 § af resolutionen
på Allmogens allmänna beswär af d. 29 Junii 1752 i anseende till All-
1 Uteslutet här.
625
mogens underdåniga klagan öfwer de utom staten tillförordnade extra
fiscaler, jägerie- och skogsbetjente i nåder försäkrat at foga den nådige
anstalt, at sådane extra betjente må straxt afskaf fas, de orter dock deri¬
från undantagne, hwarom Kongl. Maij:t i nåder särskilt förordnat.
Hwarefter och sedan uppå Kongl. Maij:ts Befallningshafwandes i
Hallands län underdåniga för[e]ställning uti skrifwelse af den 1 Martii
1765 angående nödwändigheten af den utan lön år 1736 i länet inrättade
men ifrån år 1755 ledige öfwerjägemästarebeställningens återbesättande
Kongl. Maij:t genom nådig skrifwelse1 af den 21 Martii 1765, n:o 2, i
nåder förordnat, at denne ledige öfwerjägemästaresyssla må återbesättas,
så har wäl Landshöfdingeembetet uti underdånigt swar2 af d. 3 Junii der¬
på följande, n:o 3, eij allenast förestält nödwändigheten af en öfwerjäg-
mästares tillförordnande utan ock dertill i underdånighet föreslagit Capi-
tainlieutenanten wid Amiralitetet och Riddaren af Kongl. Maij:ts
Swerdsorden Fred. Lagercrantz samt Hofjunkaren Joh. Wilh. Ceder¬
crantz, såsom bägge sökande och der i länet boende, med underdånigt
hemställande, om antingen till ändamålets desto säkrare winnande bägge
förbemälte sökande, den förra i Norra och den sednare i Södra Heide-
riaredistrictet, måge til öfwerjägemästare nådigst blifwa förordnade, eller
ock om förut i avisorne kundgöras bör, att denne eller desse lönlösa
tjenster til bortgifwande äro ledige, på det andre, som dertil äga skicke-
lighet och åstunda befordran, måge få anledning och tillfälle at sine an¬
sökningar derom å wederbörlig ort innom wiss tid inlämna; hwarpå
Kongl. Maij:t enligit den derå befintelige påskriften i nåder beslutit, at
denne alt ifrån år 1755 ledige öfwerjägemästaresyssla må återbesättas
och att derom i gazetterne må kundgöras, på det de, som wilja söka för¬
slaget dertill, måge innom 2 månader derefter sig hos landshöfdingen
anmäla.
Men som Kongl. Maij:t uppå Riksens Ständers underdånige tillstyr¬
kande2 d. 2 Decemb. 1766, n:o 4, i nåder förordnadt, at skogs- och jäge-
riebetj eningen på de ställen, där enskilte skogar äro, de ware sig delte
eller odelte, bör indragas och endast bibehållas på de ställen, där krono-
parkar, kronoallmänningar och recognitionsskogar, konungens gehäg
och jägareplatser finnas, så ha bemälte öfwer jägmästaresyssla då eij
kommit att besättas.
Sedermera har wid sidstl. riksdag hos Bondeståndet Riksdagsfullmäg-
tigen Per Davidsson ifrån Calmare län beswärat sig öfwer den olägen¬
1 Utesluten här.
2 Uteslutet här.
626
het, Allmogen genom jägeribetjeningens tilltagsenhet ordsakas, med an¬
hållan om ändring och rättelse deri, uti hwilken klagan riksdagsfullmäg-
tige ifrån alla öfrige provincer i Swerige då äfwen instämt. Och som
ståndet wid öfwerwägande deraf då befunnit, at emilian 1765 och 1769
års riksdagar har uppå flere landshöfdingars förfrågningar blifwit för¬
ordnat, at de då befintelige jägerie- och skogsbetjente, så länge de inne-
hafwa deras förra löner, måge få gjöra den tjenst, de bestridt, och at så¬
ledes Riksens Ständers ofwannämnde beslut i så måtto warit förändrat;
så har ståndet icke allenast ansett angelägit at deraf genom protocollsut-
drag af d. 4 Sept. 1769 lemna de öfrige respective stånden kundskap
utan ock för sin del faststält, det Riksens Ständers wid 1766 års riksdag i
detta ämne tagne författning måtte genast gå i fullbordan.
Icke dess mindre har wid riksdagens slut den märkeliga förändring
härwid sig tilldragit, at Riksens Ständer i anledning af Cammar-, oeco-
nomie- och commercedeputationens d. 12 Januarii 1770 aflämnade be-
tänckande angående jägeriebetjeningens bibehållande i riket genom un¬
derdånig skrifwelse1 af d. 30:de samma månad, n:o 5, af anförde skäl
tilstyrkt, at jägeriestaten i hwarje län återställes och at på de orter, i syn¬
nerhet Halland och Blekinge, der ledige sysslor i den corpsen finnes,
ånyo warda besatte, och till undwikande af den egennytta, hwaröfwer
klagomål blifwit anförde wara af jägeriebetjeningen på ett eller annat
ställe föröfwat, Kongl. Maij:t i nåder täkkes så förordna, at jägeriebetje¬
ningen, som utom kronoallmänningarnes2 wård endast öfwer de bärande
träd, jämte master och spiror, äger tillsyn, håller noga hand deröfwer,
att inga trän utan behörig utsyning och tillstånd fällas, och at de djur
och foglar, som på kronoskogar och gehäger finnas, alla tider af året
wårdas och agtas, så at de af ingen, eho det wara må, jägeriebetjente el¬
ler annan, som dertill icke är priviligerad, måge fällas, jämwäl ock jäge¬
riebetjeningen wid 30 d. s:rmts böter wara förbudit at något inseende
öfwer annan skattemannaskog sig tillwälla. I anledning af detta under¬
dåniga tillstyrkande har Kongl. Maij:t d. 7 derpå följande Februarii i
nåder behagat utfärda Dess höga fullmagt,1 n:o 6, för då warande Ami-
ralitetscapitainen och Riddaren Fred. Lagercrantz på öfwerjägmästare-
beställningen i Halland samt tillika i nåder förklarat, at han borde åt¬
njuta den lön och förmon, som samma beställning i staten påföres.
Likaledes har ock till ståndet kundskap kommit, at en öfwer jägmästa¬
resyssla på Gottland blifwit uppå samma grund inrättad utan lön med
1 Utesluten här.
2 Enligt skrivelse nr 5 rättat från förlagans: krono- och allmänningarnes.
627
wilkor, at öfwer jägmästaren för sine förrättningar bör njuta betalning
efter landtmätaretaxan; hwilken förmon genom missbrukad magt öfwer
lagen kommit at blifwa så widsträkt, at den fattiga Allmogen måst be¬
tala penningar för den allmänna ekrödning, som efter Kongl. Maij:ts be¬
fallning bör ske på Gottland till kronans och flottans förmon och behof.
Och lärer ofelbart jägerie- och skogsbetj eningen i de fläste län på lika
sätt blifwit dels ånyo inrättad, dels ock satt på gamla foten, ehuru stån¬
det af hwart och et särskilt förordnande ännu eij hunnit skaffa sig behö¬
rig del.
Dessutom har ståndet icke utan ömaste sinnesrörelse låtit sig före¬
draga den klagan öfwer jägerie- och skogsbetjeningens tiltagsenhet och
egennytta, som ifrån de fläste län i Gjöta rike och i synnerhet ifrån
Calmare och Kronobergs läner hos ståndet blifwit anmälte.
Denna klagan jämte en ömkanswärd beskrifning af Allmogens usel¬
het, nöd och älende där i orten är af följande innehåll.
Att enär hos större delen deras mörka hy och magra kroppar witna
om den hungersnöd, som dem utmärglar, när hos åtskillige synas weder-
mälen af en tryckande penningebrist, i det deras redbaraste ägendom till
kronans och saköresmedels betalning måste utpantas och på offenteligt
utrop försäljas, hwarwid, om någon köpare sig anmäler, som likwäl säl¬
lan skall hända, går samma egendom bortt för halfwa wärdet och derun¬
der. När nöden där stigit till den högd, att undergång warder för Allmo¬
gen oundwikelig, om de genom Riksens Ständers öma wård och omsorg
eij blifwa hugnade med skyndesam hjelp och räddning, och när lagen
förmanar domaren at häldre fria än fälla, just då skolai saköresmedel ut¬
göra hälften af Allmogens utskylder uti en ort, där trohet emot öfwerhet
och lydnad för lag skall hafwa sitt säkra hemwist; och hwad som härwid
skall öka Allmogens ängslan och bekymmer under tyngden af deras
dryga bördor, är det, att allmänheten af så stora sakören kunde taga sig
anledning att sluta, det samma ort wore upfyld af missgärningsmän och
wrångsint folk, som utan späkt ej lefwa kunde.
Till uplysning om Allmogens billiga klagan öfwer hård medfart och
orätt saköre har till ståndet blifwit aflämnat hosgående sammandrag,1
n:o 7, å saköresmedlen i Tunaläns härad, hwaraf finnes, at summan på
sakören uti socknarne Misterhult, Tuna och Krigsdala för år 1770 stigit
till 4 592 d:r 8 1/3 öre s:rmt, hwaraf jägerieandelen allena belöper till
1 110 d:r 20 öre och målsägandens till 1 333 d:r samt rättens ensak till
428 d:r, alt i s:rmt, hwarwid är märkeligit, ej allenast at den största
1 Uteslutet här.
628
summan eller 2 172 d:r 18 2/3 öre s:rmt blifwit Allmogen ålagd för så
kallad öfwerhygge på skattemannaägor, utan ock at skatteman, lagförde
af obehörig åklagare, blifwit fälde till så anseenlige böter, för det de nytt¬
jat sine skatteskogar till hustarf och salu, hwartill de efter lagens uttryc-
keliga förordnande uti 8 §, 10 cap. B[yggn]b. likwäl äro berättigade. Li¬
kaledes har ock ståndet af ett i afskrift ingifwit utdrag af Aspelands hä¬
radsrätts dombok fått intaga, huruledes Bonden Sven Danielsson i
Tijngshult1 uppå en skogwaktares talan blifwit pliktfäld till 261 d:r s:rmt,
för det han skall hamlat el. qwistfält nijo stycken ekar, ehuru de endast
blifwit skattade til 2 öre s:rmt stycket.
Likaledes har ock ståndet låtit härwid sig föredraga Riksdagsfullmäg-
tigens från Wermeland Per Cnutssons ingifne memorial, hwaruti an-
föres: Ehuru Konungens Befallningshafwande i länet uti 3 § af dess
riksdagsberättelse till skogarnes besparing upgifwit hwarjehanda förslag,
såsom i synnerhet at swedjande aldeles måtte förbjudas eller åtminstone
ganska strängt inskränkas; at till gärdsle och stör icke annat än gammal
och odugelig skog måtte nyttjas, och framför alt at jägeriebetjeningen
wid fulla utöfningen af sine sysslor måtte bibehållas; hwarjämte bemälte
Riksdagsfullmägtig med bewekelige ordalag klagat öfwer jägeriebetje-
ningens myndighet och stränghet med anhållan, at ståndet wille taga det
beslut, hwarigenom Allmogen må warda skyddad wid dess i lag och
stadgar grundade rätt till egne skatteskogar utan at derutinnan af jägeri-
och skogsbetjeningen lida något intrång eller af nya och förut okända
författningar någon inskränkning, uti hwilken ansökning de öfrige riks-
dagsfullmägtige för Allmogen i Nerike och Wermeland såwäl som Elfs¬
borgs lähn äfwen deltagit och sig til alla delar förenat. Sådan beskaffen¬
het har Bondeståndet funnit detta Allmogen tryckande mål äga, och så¬
dan besynnerlig wälfning har det såwäl wid framflutne riksdagar som
däremillan undergått.
Wid öfwerwägande af de hos ståndet således anmälte klagomål rö¬
rande jägeriebetjeningen har ståndet endast fäst sin omtanka derpå,
huru Kongl. Maij:ts och kronans bästa med enskiltas rätt och wälgång
samt allmän säkerhet må warda främjad och förenad, och huru Allmo¬
gen ifrån en så tryckande olägenhet för en framtid må warda skyddad,
utan at gå in i pröfning af de orsaker, som kunnat leda till ändring uti
det beslut, som Riksens Ständer wid 1765 års riksdag i detta mål tagit.
Hwad altså först angår riksdagsfullmägtiges från Halland särskilde
klagan, så förekomma derwid de märkelige omständigheter, at det för¬
slag, i anledning hwaraf fullmagt på öfwerjägmästarebeställningen i
1 Skall enligt konceptet till extraktprotokollet vara: Tynshult.
629
Halland d. 7 Febr. 1770 i nåder blifwit utfärdad, finnes wara ej allenast
uprättat den 3 Junii 1765, och således 4 år förr än sysslan blef bortgif-
wen, utan ock i flere delar wilkorligt; at berörde förslag till dess grund
och följder blifwit häfwit genom Riksens Ständers författning af den 15
Oct. 1766; att den wid sidsta riksdag häri gjorde förändring ej sträcker
sig till de utom staten warande jägeriebetjente; att denna öfwerjägmästa-
rebeställning så mycket mindre kan begripas under de uti Riksens Stän¬
ders expedition omrörde ledige sysslor, som Bondeståndet genom proto-
collsutdrag1 af den 24 April 1765, n:o 8, i anledning af en i Allmänna
Posttidningen af den 1 i samma månad införd kundgörelse, at öfwerjäg-
mästaresysslan utan lön i Halland kommer at tillsättas, pröfwat skäligt
at besluta, det må samma tilärnade öfwerjägmästarebeställning uti Hal¬
lands län derefter2 uphöra och indragas, hwilket beslut såwäl Högwör-
dige Prästeståndet som Wällofl. Borgareståndet enligit påskrift å
löparen bifallit. Och änteligen at ehuru Kongl. Maij:ts nådige fullmagt
för Öfwerjägemästare Lagercrants lyder på den lön och förmån, som
samma beställning i staten påföres, finnes dock af sj elfwa förslaget, at
samma syssla är lönlös och således icke i staten upförd, samt fölgackteli-
gen at bemälte Öwerjägmästare hwarken bör njuta lön eller annan för¬
mon.
Och som Öfwerjägemästaren och Riddaren Lagercrantz således uppå
origtiga grunder och Allmogen i orten ohördan utwärkat sig Kongl.
Maij:ts nådige fullmagt på en öfwerjägmästarebeställning, som i staten ej
är upförd och följackteligen eij annat kan än falla folk och land till last
och tunga, så pröfwar Bondeståndet för sin del rättwist, at öfwerjägmäs-
taresysslan i Halland bör åter indragas och den tillförordnade jägmästa¬
rens ämbetesutöfning nu genast alldeles uphöra.
Widkommande dernäst de öfrige utom staten tillförordnade jägerie-
och skogsbetjente uti de fläste provincer i riket, så har Kongl. Maij:t uti
16 § af 1752 års resolution uppå Allmogens beswär i nåder behagat för¬
ordna, at sådane extra betjenter måge straxt afskaffas, hwilken författ¬
ning sedermera ej blifwit ändrad, men emedan ståndet med äfwen så
mycket bekymmer som förundran fått ärfara, att Allmogen sådant oak¬
tat emot lag, skäl och billighet af sådane extra jägeriebetjenter skola an¬
tastas, oroas och förolämpas, altså finner ståndet för sin del, det ej
mindre en rättskaffens nit för lagarnes hälgd än en billig ömhet för en
betryckt Allmoge kräfwa, at alla utom staten tilförordnade jägerie- och
1 BdP, 10, s. 798.
2 Enligt konceptet till extraktprotokollet rättat från förlagans: derefter at.
41—740327
630
skogsbetjente i riket, utaf hwad namn och wilkor de wara måge, genast
böra afskaffas och ifrån deras ämbetesförrättningar återkallas.
Widare och hwad beträffar de på stat upförde jägerie- och skogsbe-
tjenter, så alldenstund förfarenheten wisat, at enskilte skogar wårdas
bäst, enär de stå under ägarens egen tillsyn och förwaltning, men at sko¬
gen medtages, härjas och uthugges, då den skall wårdas af sådane perso¬
ner, som ingen förmon hafwa af dess tillwäxt men wäl nytta af dess
ödande; fördenskull och på det å ena sidan någon lisa i staten må win¬
nås och å den andra en missbrukad magt öfwer lagarne hämmas, har
ståndet för sin del ansett nödigt at gifwa Riksens Ständers wid 1766 års
riksdag angående denne skogs- och jägeriebetjening gjorde författning
nytt lif igen, så at bemälte betjening å de ställen, där enskilte skogar äro,
de ware sig delte eller odelte, må genast indragas och deras; ämbetes ut¬
öfning aldeles uphöra men behålla sina löner, tils de på ett eller annat
sätt afgå.
Men i de orter, hwaräst kronoparker, kronoallmänningar och recogni-
tionsskogar, konungens gehäg och jägerieplatser finnas, där bibehållas
jägerie och skogsbetjeningen både wid tjenster och löner så hädanefter
som hittils, hwarwid dock förbjudes wid answar af tjenstens förlust, at
de eij måga sträcka sine ämbetsförrättningar längre än endast till så¬
dane kronolägenheters; och platsers wårdande, mindre tillwälla sig något
inseende å skattemannaskogar, ehwad de äro delte eller odelte, och ell¬
wad desse sednare kallas härads-, sockne- eller byaallmänningar.
Och på det Allmogen uti slike mål ej eller må blifwa förolämpade och
till rätta dragne af andre kronobetjenter, hwaröfwer äfwen klagan ifrån
flere orter förspörjes, pröfwar Bondeståndet för sin del skäligt, at den
kronobetjent, af hwad namn och wilkor han wara må, som söker att till¬
wälla sig något inseende öfwer så beskaffade skatteskogar, skall af ena¬
handa grund wara sin tjenst förlustig.
För öfrigit och som enligit Kongl. Maij:ts nådige bref af den 7 Febru¬
arii 1770 jäge[rie]betjeningen wid 30 d:r s:rmts wite warit förbudit at
något inseende öfwer annan skattemannaskog sig tillwälla, än den uti
högstberörde förordnande uttryckeligen nämnes, men Bondeståndet af
inkomne handlingar fått inhämta, at Allmogen uppå jägeriebetjeningens
åtalan blifwit pliktfäld till anseenliga böter, för det de efter lag nyttjat
sin egen skatteskog till hustarf och salu, hwilken åtgärd ej annat kan än
anses som olaglig både till dess grund och fölgder; altså och emedan
enligit 4 § i domarereglorne lagen är gifwen icke för saköres utan för
rätt skull, den menige man till nytta och gagn och icke till olaglig be¬
631
skattning, skada och fördärf; ty kan wid ömsint öfwerwägande häraf
ståndet ej annat än för sin del bifalla, det underdånigt tilstyrkande till
Kongl. Maij:t afgår med underdånig anhållan, at Kongl. Maij:t af nåd
och ömhet för den således oskyldige och förolämpade Allmogen nådigst
täckes förordna, att Allmogen såwäl i Callmare och Kronobergs läner
som i de öfrige provincer i riket må återfå de böter och skadeersättning,
som för skogshygge och swedjande på egne skatteskogar till hustarf och
salu eller egne skatteskogars upodlande och nyttjande dem ådömde blif-
wit, ehwad sådant skjedt på jägerie- eller kronobetjeningens åtalan.
Hwillcet' alt de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall genom
protocollsutdrag ödmjukwördsammeligen skulle communiceras. Ut
supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
40.
Per Jeppssons från Malmöhus län memorial om stubberättigheten.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr 45.)
Protokollet sid. 128.
Ödmjukt memorial.1
Som Swea Konungaförsäkran nu skal i en Stor Deputation tagas i
närmare öfwerwägande och man af Högstsalig Hans Kungl. Majit Ko¬
nung Adolph Fredrichs nådige Försäkran finner, at i anseende til jorden
i riket ingen rättighet blifwit rikets tränne odalstånd, Präste-, Borgare-
och Bondestånden, i riket försäkrad än blott och allenast besittnings-
och stubberättigheten, hwarwid det angelägnaste, som är desse trij stån¬
dens eganderätt såwäl til jord som allan lös egendom, är aldeles uteslu¬
ten, hwarwid man kunde med tiden hafwa at befara, det jordeganderät-
ten skulle äfwen så wäl kunna sättas i fråga, som rättigheten til höga
tjänster nu wil odalstånden bestridas, så synes alt sådant wid tilfälle af
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 21 Sept:br 1771.
632
den nu för händer warande Konungaförsäkrans öfwerseende böra rättas.
Om icke detta skulle med tiden kunna wärka slike med flere för ko¬
nung och fosterlandet obehagelige fölgder, så förtjänte det icke eller så
högt de trij odalståndens upmärksamhet; men som Bondeståndet såwäl
som Borgareståndet i riket icke hafwa ännu samlat sina Privilegier i et
sammandrag, hwartil de likwäl ega fullkomlig rätt, så synes wår skyldig¬
het och wåra hemmawarande medbröders samt wära effterkommandes
wälfärd fordra, at åtminstone de allmänna och de tre odalståndens ge¬
mensamma hufwudrättigheter warda i wår nådigste Konungs nu i den
tilämnade Stora Deputationen förekommande utarbetning af Konunga¬
försäkran fulleligen intagne och rikets tränne odalstånd allernådigst för¬
säkrade; hwilket alt jag det Ärbara och Hederwärda Ståndet wördsaml.
underställer, samt at i händelse af gunstbenägit bifall sådant må de
öfrige respective stånden benägit wid handen gifwas. Stockholm d. 18
Sept. 1771.
Per Jeppsson.
Ricksdagsman från Skåne och Torna, Bara och Härjagers härader.
41.
Bondeståndets underdåniga skrivelse om hållskjutsen i Sundals härad.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 130.
Til Kongl. May:t.
Hos Bondeståndet har Riksdagzfullmägtige för Allmogen utij Sun-
och Norrdahls härader på Dahlsland och Elfsborgs lähn Olof Andersson
Beckman anmält, huruledes Sundahls härad nödsakas hos Eders Kongl.
Majit i underdånighet sig beswära öfwer den dryga och betunga[n]de
hållskjuts, som Sundahls tingzrätt Allmogen ohördan och utan före¬
gången undersökning d. 11 Maii 1770 skal dem ålagdt samt af E. K. M.
dåwarande Befallningzhafwande blifwit til wärckställighet befordrad;
hwarjämte bemälte Riksdagzfullmägtig å sina hemmawarande medbrö-
633
ders wägnar begärt ståndets underdåniga föreskrift till E. K. M. angå¬
ende at denna Sundahls härad pålagde hållskjuts måtte til sin wärckstäl-
lighet uphöra, til dess nådigste slut öfwer Allmogens berörde underdåniga
klagan utwärckas.
Enär nu Bondeståndet utaf hosföljande underdåniga böneskrift med
dess bilagor icke utan ömmaste sinnesrörelse fädt ej allenast intaga den
märckeliga olägenhet, som Allmogen genom berörde dem ålagde håll¬
skjuts öfwergådt, utan ock de besynnerliga steg, som härwid blifwit nytt¬
jade, och ståndet tillika med all undersåtelig wördnad fördt sig til min¬
nes, huruledes E. K. M. uti sin höga lagskipande magt i nåder pläga
hugna en betryckt Allmoge med ett lysande wedermäle af nåd, mildhet
och rättwisa, så har Bondeståndet icke kunnat undgå at hos E. K. M.
underdånigst anhålla, ej allenast at detta måhl i nåder kunde upptagas
utan ock at wärckställigheten af E. K. M. Befallningzhafwandes i detta
måhl gjorde författning i nåder må förbjudas, tils nådigste utslag här-
öfwer hinner utfalla.
Framhärdar etc.
42.
Sven Eskelssons från Halland memorial om svenska språkets renhet.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr 47.)
Protokollet sid. 150.
Ödmiukaste memorial.1
Ändamålet af tal är onekeligen at meddela tankar och meningar, och
ju tydligare det inrättes och utföres, dess bättre winnes afsigten. Wid
Babel straffade Gud menniskiors högmod med den bekanta förbist-
ringen, så at de swårliga kunde förstå hwarandra utan måste söndra sig i
wissa hopar, tå theremot de andre creaturen fingo behålla sina slägtens
enahanda läten; men så har likwäl Gud i så måtto mildrat detta straffet,
at hwart och ett folkslag i sitt eget rena språk fått del av Guds ord och
andra nyttiga wetenskaper; Gud har också til befordran af den människ-
liga sammanlefnaden inplantat kiärlek för fäderneslandet och moders¬
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 5 Octob. 1771. Hwilar.
634
målet. Så onekeligt detta lärer wara, så beklageligen finner man, at wårt
kära modersmål förmörkas af främmande ord och talesätt, äfwensom
tycke för utlänska maner, seder, kläder, mat- och drickstilredningar ska¬
dat wårt rikes hushållning, så at en, som allena lärt swenska språket, kan
swårligen förstå det, som afhandlas eller genom trycket utkommer för
de många inblandade latinska och franska ord och meningar, såframt
han icke har trogen tålk at lita på. Antingen denna blandning upkom-
met för at hålla de olärde bakom liuset, som de påfwiske förmodeligen
giort med sina lekmän, eller at på skryt wisa kunskap i främmande
språk eller ock af föragt för modersmålet, så är det lika så hindrande
för tals och skrifters ändamål som mindre hedrande för swenska folket.
Så kongl, kyrko- som werldsliga lagen och kongl, förordningar förbiuda
wäl at i predikningar och wid domstolar inblanda främmande språk,
men wanan at bruka sådana ord i tal och skrifter har icke dess mindre
så tagit öfwerhand, at wederbörande knapt på de nämnda helgade rumen
kunna derföre taga sig till wara, och om alfwarsam bot deremot icke
widtages, förän smak, tycke och wana aldeles tager öfwerhand och be¬
gärelsen dertil lägger alt för många hinder i wägen för en förnuftig och
nyttig eftertanka, så fruchtar jag, at botemedlen komma försent och
tryckfriheten alt för mycket förlorar sin kraft til at uplysa allmänheten.
Det Hederwärda Bondeståndet, som utgiör fierdedelen af den lagstiftan¬
de och redofordrande machten och således hafwer all tydelig uplysning
af nöden, torde jag derföre i all ödmiukhet få tilstyrka at hos de öfriga
högt uplyste och wördade stånden wördsameligen anhålla, det måtte
samtelige Riksens Högl. Ständer wid nu påstående riksdag widtaga så¬
dana mått och steg, hwarigenom wårt ädla och ymniga språk må blifwa
rensadt och i sin renhet någorlunda bibehållit, hwarom lärde män redan
förut fruchtlöst arbetat; de främmande namn, som domstolar, ämbets-
sysslor och andre wärk sig iklätt, äro redan allmänt bekanta och behöfwa
ingen tolkning; de utlänska ord, som wid wetenskapers öfwersättiande
eller utarbetande på modersmålet för tydeligheten skull nödwändigt
måste behållas, synes böra i mögeligaste kor[t]het bifoges med swensk
förklaring, til dess det swenska ordet blifwer brukbart, men alla onödiga
utlänska ord, som äfwen så lätt och tydligare för allmänheten kunna gif-
was på swenska, böra från swänska språket aldeles utränsas. Detta lärer
så mycket häldre bifallas och gynnas, som man äfwen utom det Heder¬
wärda Bondeståndet igenkänner flera i främmande språk oförfarne leda¬
möter, åtminstone af qwinnokönet och barn, som ej behöfwa eller
kunna lära främmande språk men likwäl tarfwa mycken uplysning uti
635
en eller flere wetenskaper.
Sluteligen underställer jag i ödmiukhet, om icke hela det Hederwärda
Bondeståndet täckes låta detta, som wäl rörer hela rikets men i synner¬
het Bondeståndets gemensamma bästa, måtte i hela det Hederwärda
Ståndets namn få anmälas hos de öfrige högl. stånden til gunstbenäget
bifall och kraftig åtgiärd. Stockholm d. 5 Octobr. 1771.
Swen Eskelson.
Riksdagsman från Hallan.
43.
Tomas Andersson Kuitinens från Savolax och Kymmenegårds län me¬
morial om statsverket.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr 51.)
Protokollet sid. 150.
Ödmiukt memorial.1
Ehuruwäl thel är Höglofl. Secrete Utskottets, Stats- och Bancodeputa-
tionens(!) rättighet at granska och efterse, hwarifrån de oredor kommit,
som wållat och förordsakat en förwänd och förwirrad ställning uti wår
närwarande financesysteme, samt föreslå utwägar til dess regieran- och
återställande, ej mindre än hwad som kan bidraga til allmänhetens lät¬
tande och befriande ifrån de tid efter annan tilkomne och ännu conti-
nuerande dryga bewillningar och utgifter; så bör jag likwäl så å egne
wägnar som enligt mine hemmawarande medbröders åstundan an-
märcka, at thet förekommer så mycket besynnerligare, at riksgälden
icke uphördt, som wi redan i tijo år sutit i fred för utrikes oroligheter,
under hwilken tid de drygaste penningesummor af rikets undersåtare år¬
ligen blifwit utprässade, hwaremot wi efter det sidsta ryska kriget, som
nog förödde landet, icke på långt när så länge blefwo plågade med be¬
willningar. Sedermera äro månge nybyggen, ödes- och kronohemman
uptagne samt mera folk i landet tilkomne, hwilka ökt inkomsten för kro¬
1 Med påteckning: Inkom til Bondeståndet d. 16 Sept. 1771. D:o upläst d. 5
Octob. 1771 och bifallit, at memorialet får til de öfrige stånden ingifts.
636
nan ock således för detta närmare bordt stoppa behofwen, än som
skiedt. Hwarföre frågas, hwart alt detta tagit wägen, och underställes,
om icke derefter noga undersökas bör samt allmänheten om beloppet
genom trycket underrättas, på det man finge se, huruwida de till rikets
skulds betalande af landets inbyggare årligen utpressade dryga penninge-
summor^ända intill med den så hårdt tryckande brännewinsfrihetsafgif¬
ten rätteligen anwände ,blifwit och wåre principaler jemwäl dymedelst
blifwa öfwertygade, at wi såsom deras fullmägtige icke åtagit oss och
dem odrägeliga contributioner utan at weta, huru kronans medel an¬
wände blifwit och framdeles komma at disponeras. Likaså äger allmän¬
heten rättighet at blifwa underrättad, huru wederbörande hushållat med
Banquen sedan sidsta ricksdag, och huru de, som derifrån vid sidstledne
riksdag enligt de allmänna efterlysningar med odrägelige penn ingesum¬
mor bordt rymt, samt de, som sedermera derstädes dels med tilgrep dels
med efterlåtenhet blifwit beträdde, äro eller warda straffade och an¬
sedde.
Som ricksdagen nu redan warit 3:ne månader utan at allmänheten,
icke ens Riksens Ständers plena erhållit en efterlängtad kundskap om ri¬
kets och stats- samt penningewärkets närwarande ställning, så understäl¬
ler jag til Högtährade Ståndets öfwerwägande, om icke nödigt blifwer,
at Höglofl. Secrete Utskottet anmodas til at med det första lemna Rik¬
sens Ständers plena så omständelig del af det ena med det andra, som
möijeligt blifwa kan, på det allmänheten och i synnerhet wära hemma-
warande medbroder, som utsedt oss at wid detta riksmöte se sig och ri¬
ket til godo, deraf se må, uti hwad stånd närwarande Riksens Ständer
emottagit riket, och i hwad stånd de möijeligen wid sin afresa kunna
lemna det.
Sluteligen utbeder jag mig tilstånd at med detta mit ödmiuka memo¬
rial få wända mig til de öfrige respective stånden.
Stockholm d. 14 September 1771.
Thomas Andersson Kuitinen.
Riksdagsman ifrån Swenska Carelen.
637
44.
Bondeståndets extraktprotokoll den 5 oktober 1771 om allmänningssko-
garna.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 6.)1
Protokollet sid. 153.
Utdrag [af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm] d. 5 Octobr. 1771.
S. d. Föredrogs ståndet uti inkommit memorial2 den hårda medfart,
som allmänningsskogarne i en del landsorter och synnerligen uti Söder¬
manland, nu i senare åren öfwergådt, i det flere af dem, ehuru för all
slags åwerckan fredlyst, dock icke blifwa förskonte å ena sidan för
starcka kolningar till wisse angräntsande bergsbruks behov och å andra
sidan för större och mindre tracters utsyning och inkräcktning till pri¬
vate personers upodling, hwarigenom allmänningarne innan kort måste
aldeles förswinna, de nuwarande härads- och sockneboer till så stor som
känbar afsaknad och effterkommanderne till ännu större förlust och
ewärdelig känsel.
Ståndet, upmärcksamt härwid, erindrade sig, att skogarne i gemen äro
ibland de störste härligheter, som riket äger, och deras wård och befre¬
dande så mycket angelägnare, sorn landtbruket och bergsbruken samt en
myckenhet slögdewerck och inrättningar, som på dem blifwit grundade,
med dem måste stå eller falla.
I sådant afseende syntes ståndet nödwändigheten fordra, det någon
säker författning nu genast warder widtagen, som undanrödjer all far-
hoga och bekymmer för det närwarande och friar framtiden för total
brist på så nödwändiga ämnen, som skogen är.
Till winnande deraf synas bruken i gemen böra genast uphöra med
alla kolningar i allmänningsskogarne, åtminstone i Södermanland, som
nästan redan är skoglöst, och det så mycket häldre som ingen allmän¬
ning der är större, än att then wäl behöfwes för dem, som i häradet eller
socknen, hwartill han lyder, bo och bygga, till nödig husbyggnad, red¬
skap och wedbrand, hwilcket med full säkerhet deraf kan slutas, att de i
någre år städt under förbud och utsyningarne å dem altid warit små
1 Med påteckning: Vpl. i Bondest. d. 17 Oct. D:o hwilar.
2 Av Johan Botvidsson från Södermanland.
638
samt utom dess gå öfwermåttan trögt. Ett sådant förbud tror ståndet
wara nödwändigt, på det skogen må erhålla någon hwila och förskoning
för yx och eld samt få sin naturliga fred att åter tillwäxa och till sin
fordna styrcka komma.
Beträffande åter intagor till upodling å allmänningar, så syntes stån¬
det, att slike intagor torde i grund af 1770 års kungl, förordning om
upodlingswercket i gemen wara bewilljade. Men som allmänningar äro
af den natur, att de böra tiena hela häradets jordbrukare och innewånare
till understöd i brist af egne skogar och således aldrig böra ifrån sina be¬
hof dragas och private styckewis tilldelas, det ock synes besynnerligt att
först ställa en skog under strängt förbud och straxt derpå bortgifwa den
bästa och största delen deraf åt någon enskildt person; ty beslöt ståndet
för sin del, att alle de utsyningar, intagor och inhägnader, som sedan
sidsta riksdag på någon allmänning blifwit giorde, böra genast 'återkallas
och utrifwas och allmänningarne öfweralt sättas i sitt fordna stånd samt
wara i den fred och säkerhet til orternes och innebyggarnes behof, som
de af ålder warit.
Hwilket till de öfrige respective ståndens gunstbenägna bifall ödmiuk-
wördsaml. recommenderas skulle. Ut supra.
45.
Bondeståndets extraktprotokoll den 12 oktober 1771 om vakansavgifter
vid Älvsborgs regemente.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 21.)
Protokoll sid. 153.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 12 October 1771.
S. d. Genom memorial har Riksdagsfullmägtigen1 för Allmogen i
Marks härad och Elfsborgs lähn hos Bondeståndet andragit, huruledes,
sedan genom Kongl. Maij:ts Befallningzhafwande i länet den författning
blifwit widtagen, at ifrån och med åhr 1764 skulle vacanceafgifterne af
1 Sven Börjesson.
639
ledige rotar wid Kongl. Elfsborgs Regemente effter en på soldatetorpens
afkomst grundad uträkning betalas, som sig skall bestigit för åhr 1764 til
135 d. och för 1765 til 150 d., alt kopparmynt, af hwarje rote; så har
wäl genom Riksens Ständers åtgjerd wid 1766 åhrs riksdag denna afgifft
til dess wanliga dalertal blifwit återstäld. Men som de twenne då fram-
flutne åhren icke kommit at särskilt nämnas uti den til Kongl. Maij:t af-
gångne expedition, så skall af rotehållarne sedermera blifwit inkräfft
och utmätt, hwad för besagde åhr innestådt. Och ehuru riksdagsfullmäg-
tige från åtskillige orter wid sidst öfwerståndne riksdag beswärat sig öf¬
wer denna landet hårt tryckande utgifft, har dock deraf ingen widare
wärkan förspordts, än at Kongl. Maij:t åhr 1770 i nåder behagat för¬
bjuda widare utmätning af dylike medel, som då kunde innestå, hwilket
ej kommit dem til förmohn, som antingen godwilligt ärlagt betalning el¬
ler genom utmätningstwång blifwit dertil anmante.
Anhållandes bemälte Riksdagsfullmägtig derföre, at Bondeståndet
jemte de öfrige respective stånden wille förklara den wid 1766 åhrs riks¬
dag härutinnan gjorde författning så, at de uti Elfsborgs lähn för åhren
1764 och 1765 påbudne owanligt stora vacanceafgiffter måge rättas och
förminskas til den summa, som effter sednare författning nu ärlägges,
och at de öfrige må återställas dem, som det ärlagt, eller eftergifwas hos
dem det innestår.
Och som riksdagsfullmägtige för Allmogen från Skaraborgs samt flere
lähn så wäl i Swerige som Storfurstendömet Finland sig härutinnan för¬
enat med anhållan, det Bondeståndet genom dess åtgjärd wille lätta de
tyngder, som således tid effter annan blifwit lagde på en wanmägtig All¬
moges skuldror; så har Bondeståndet ej kunnat undgå at detta mål til
bepröfwande uptaga så mycket mera, som det ei allenast är en fölgd af
hwad Riksens Ständer wid 1766 åhrs riksdag angående vacanceafgifften
bcslutit, utan ock på et ömt sätt rörer Bondeståndets i grundlagarne he¬
ligt förwarade beskattningsmagt.
Enär nu ståndet således företager sig at pröfwa, huruwida Allmogen
är berättigad at'återfå, hwad af dem uti vacanceafgifft för åhren 1764
och 1765 blifwit för mycket upburit, samt njuta befrielse för det, som af
en så beskaffad förhögning ännu kan innestå, så faller det ståndet lätt at
igenkänna beskaffenheten af de grunder, hwarå denna Allmogen tryc¬
kande afgifft sig stödjer, när soldatetorpens utsäde, dess afkomst och
höbohl öfwer hufwudet tagit, til wist skjeppe- och lassetal och efter et
medelpris beräknad t, skulle utgiöra måttståcken; ty åtskillige rotar
hafwa aldeles inga torp, många äro nybyggen, som stå under upodling
640
och på flere åhr ei gifwa någon inbärgning; andra åter äro anlagde på
stamgårdarnes egne odalägor, hwarföre de förut äro skattlagde. De
mäste uphinna aldrig det utsatte målet, och då misswäxt infaller, blifwer
missräkningen än mera uppenbart; hwilket alt ei undfallit Riksens Stän¬
ders upmärksamhet, då denna förhögningzafgifft wid 1766 åhrs riksdag
blef uphäfwen. Och som enahanda, ordsak igenfinnes til denna afgiffts
uphäfwande för de föregående som påföljande åhren; hwartil kommer,
at både lag och billighet kräfwa, at hwar och en uti lika mål bör njuta
lika rätt; icke at förtiga, det en genom dryga utskylder utarmad Allmoge
genom en så beskaffad afgifft råkat uti än mera wanmagt; altså och
emedan berörde förhögning uti vacanceafgifften ei kunnat eller bordt
rothållarne emot deras samtycke åläggas, ty pröfwar Bondeståndet för
sin del skjäligt at förklara, det Allmogen til följe af Kongl. Krigscollegii
och Statscontoirets d. 7 November 1766 aflåtne samt å Riksens Ständers
författning grundade bref ei allenast bör återfå, hwad af dem uti vacan-
ceafgifft uppå så obehörig grund för åhren 1764 och 1765 blifwit för
mycket upburit, hwilket wederbörande häradsfogdar utan afdrag, af
hwad namn det wara må, hafwa at återbetala til de rotar, som berörde
förhögning ärlagt, utan ock njuta befrielse för hwad deraf hos wissa rot¬
hållare ännu kan innestå.
Hwilket til gunstbenägit bifall hos de öfrige respective stånden genom
protocollsutdrag ödmjukwördsamligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
46.
Bondeståndets extr akt protokoll den 12 oktober 1771 om officersbostäl-
len vid Västerbottens regemente.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 57.)
Protokollet sid. 153.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm d. 12 Octobr. 1771.
S. d. Hos Bondeståndet hafwa Riksdagsfullmägtige för Allmogen uti
Wästerbottn Anders Olsson Öhberg, Petter Pehrsson Dryg, Pehr Lars¬
641
son, Anders Andersson och Hans Olsson skrifteligen1 anmält, huruledes
sedan emellan fullmägtige för Wästerbottns Regemente å den ena samt
riksdagsfullmägtige för Allmogen i Wästerbottns höfdingedöme å den
andra sidan wid 1766 års riksdag en sådan förening ock öfverenskom¬
melse angående boställens anskaffande af Allmogen för officerarne
därstädes blifwit träffad, som 20 § af kongl, resolutionen på Krigsbefä¬
lets allmänna beswär af d. 12 Nov. 1766 innehåller, så har Allmogen
desto nogare upfylt och fullgjordt de förbindelser, hwari Allmogen utom
dess wållande genom denne öfwerenskommelse blifwit försatte, som All¬
mogen med några hundradetusende dahl:rs kostnad icke allenast anskaf¬
fat och inköpt sådane hemman til boställen, som Kongl. Maij:ts befall-
ningshafwande i orten och officerarne sjelfwe utsatt och godtkändt at
wara af den beskaffenhet till både åbygnad ock ägor, som uti berörde
öfwerenskommelse föreskrifwes, utan ock derutöfwer med widare sam¬
manskott af penningar och arbete såwäl til nybygnad som förbättringar
å samma hemman till mera beqwämlighet för officerarne bidragit.
Wästerbottniska Allmogen har således förmodat, at de warit och äro
så skilde ifrån alt, hwad bemälte regementes boställswärk angår, at de
skulle hwarcken nu eller i framtiden deraf hafwa I något widare beswär
och känning; men då bemälte Riksdagsfullmägtige förekommit Riksens
Ständers Secrete Utskotts wid sidsta riksdag underdånige skrifwelse2 till
Kongl. Maij:tt af d. 8 Jan. 1770, n:o 1, hwaruti af anförda omständighe¬
ter i underdånighet tillstyrckes, at de till boställen wid Wästerbottns Re¬
gemente uptagne swaga hemman, deräst de icke emot hemman af för¬
delaktigare beskaffenhet kunna utbytas, må warda med nödwändige för-
mohner försedde, som lätteligen skulle kunna ske på et i orten brukeligit
sätt, om skatt och ägor af lika hwilkor, som föreningen förmår, flyttades
ifrån andre tjenlige hemman till boställen, så hafwa Riksdagsfullmägtige
icke kunnat lemna det utan ringaste upmärksamhet, hälst wid wärkstäl-
ligheten häraf torde största lasten och utgiften stadna på Allmogen,
ehuru Secrete Utskottets yttrande om kostnaden synes syfta derpå, at
kronan skulle den widkännas.
Uti en så bekymmersam ställning hafwa merbemälte Riksdagsfull¬
mägtige ej funnit någon annan utwäg än at wända sig till ståndet med
anhållan, at under öfwerläggning och pröfning tagas må, huru och på
hwad sätt Allmogen uti Wästerbottn nu och för en framtid må warda
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr 44.
2 Utesluten här.
642
befriad och skyddad ifrån beswär och utgift i anseende till wästerbott-
niske boställswärcket, hwarå de redan med tryckande känning skola
kostadt odrägelige summor. Hwarjemte merbemälte Riksdagsfullmägtige
sig äfwen deröfwer beklagat, at Allmogen twärt emot den faststäldte
föreningens tydeliga ordalydelse blifwa af synerätterne ålagde ej allenast
at bygga och förbättra de til boställen inköpte hemman utan ock at äf¬
wen för subalternofficerare nödige hus upsätta; anhållandes at Allmogen
antingen måtte få njuta föreningen til godo eller ock at saken måtte
blifwa satt i det stånd, den war, innan föreningen blef träffad.
Bondeståndet, som icke utan särdeles oro och bekymmer fädt för¬
nimma den tryckande olägenhet, som landet Wästerbottn i detta mål öf-
wergådt, har därföre ej kunnat undgå at härom gjöra sig behörigen un-
derrädtat och derwid befunnit, at sedan riksdagsfullmägtige för Allmo¬
gen i Wästerbottn wid 1766 års riksdag ingådt med bemälte regemente
den förening, som Kongl. Maij:tt genom 20 § uti Dess nådige resolution
faststäldt, så har Riksens Ständers Secrete Utskott wid sidsta riksdag ef¬
ter ärhållen del af Wästerbottns Regementes uti 2 § af Krigsbefälets wid
samma riksdag anförde underdånige klagan öfwer de af Allmogen an¬
skaffade boställshemmans swaga och släta beskaffenhet sig i underdå¬
nighet yttradt wara af enahanda tancka med Krigsbefälet samt i följe
deraf stadnat i det underdåniga tilstyrckande, som ofwanförmält är och
bilagde afskrift deraf utwisar.
Derefter och sedan Kongl. Maijrtt genom nådigste skrifwelse af d. 16
Jan. 1770 i nåder anbefalt Dess och Riksens Krigs- och Cammarcolle-
gier at behörigen föranstalta om wärkställigheten af hwad Secrete Ut¬
skottet således i underdånighet tillstyrkt och wälbemälte collegier genom
bref af d. 13 derpå följande Febr. lemnat Kongl. Maij:tts Befallnings-
hafwande i Wästerbottn deraf behörig del, at om hwad på dess åtgjärd
derutinnan kunde ankomma wederbörligen föranstalta och besörja; så
har Konungens Befallningshafwande genom underdånig skrifwelse1 af d.
20 Octobr. samma år, n:o 2, ej allenast i underdånighet anmält, at alla
de uti föreningen upräknade officerare blifwit med boställen försedde,
förutan lieutenanterne wid Bygdeå och Kalix Compagnier, hwarom
hwarcken regementet eller boställshafwaren någon påminnelse gjordt; at
desse boställshemman oberäknat det, som för lieutenanten wid Löfång¬
ers Compagnie blifwit anskaffad och hwars kostnad då ej blifwit upgif-
wen, uti inköp kostat Allmogen 200 600 d:r kop:mt förutan de dem wid
derå hällne syner ådömde reparationer och förbättringar, som af doma¬
1 Utesluten här.
643
ren i Norra Lagsagun i länet blifwit i penningar utförde till 44 747 d:r 9
1/3 öre berörde mynt, men uti de ifrån den Södra inkomne syningsin-
strumenter wörö slike å boställshemman nödige befundne reparationer
och förbättringar in natura utförde, samt at et och annat boställe då wa¬
rit osynt och således obekant, hwad til deras iståndsättande kunde är-
fordras, utan ock derjemte förklarat dess underdåniga tacnka wara, at
landet och Allmogen med ytterligare boställsmedels utbetalande ej kunna
beswäras; hwarjemte ståndet utaf 2:ne upwiste synerättsdomar af d. 30
Sept. 1768 samt 29 sidstl. Aug. inhämtadt, nemi. af den förra rörande ca-
pitainesbostället Margretelund wid Piteå Compagnie Piteå sochneboer
blifwit ålagde at forderligast bygga, bota och förbättra, hwad wid
samma husesyn blifwit för nödigt ansedt, och i et för alt til en summa af
4 054 d:r 30 öre kop:mt sig bestiger, och af den sednare at sedan Allmo¬
gen i länet blifwit ålagd at för 22 000 d:r kop:mt till regementsqwarter-
mästareboställe i Nederkalix sochn inlösa skattehemmanet Björknäs,
hwarom köp utom Allmogens samtycke skedt, så har synerätten, n:r 3,1
dömdt bemälte Allmoge at forderligast bygga, bota och förbättra, hwad
wid samma husesyn blifwit för nödigt ansedt och i et för alt til en
summa af 7 526 d:r 9 1/3 öre kop:mt sig bestiger, samt därjemte i stånd
sätta, hwad på boställets andel i torphusen och torpjorden brista kan, så¬
som ock för rijan och rijladan betala 399 d:r samma mynt, oagtadt bo-
ställshafwaren uti dess underdåniga förklaring til Kongl. Maij:tt, n:o 4
och 5, som i bewittnad afskrift2 blifwit til ståndet ingifwen, owillkorligen
utfäst sig at emottaga samma hemman såsom det befinnes, utan at All¬
mogen med några bristfälligheter skulle graveras.
Wid öfwerwägande häraf har det först ej kunnat undfalla ståndet, at
ehuru 2 § uti den af Riksens Ständer för deras Secrete Utskott wid
sidstl. riksdag utfärdade och faststäldte instruction uttryckeligen före-
skrifwer, at alla de mål, som utan rikets skada kunna wara allmänt kun-
noge, bör enligit 18 § af Riksdagsordningen hos Riksens Ständer in ple-
nis föredragas och där afslutas, har dock ståndet med både oro och för¬
undran häraf fädt ärfara, huruledes dåwarande Secrete Utskott äfwen i
detta mål öfwerskridit de gräntsor, som uti instruction warit utstakade,
och detsamma afslutadt samt till Kongl. Maij:tt expedierat, utan at så¬
dant ens kommit til ståndets kunskap. Och som et så beskaffat beslut
med Riksens Ständers i grundlagarne heligt förwarade pröfningsrätt ej
står at förenas, hwartil kommer, at detta ärende til hela dess wid och
1 Uteslutet här.
2 Uteslutna här.
644
sammanhang är af sådan egenskap, at det ej annorledes än hos Riksens
Ständer, som föreningen faststäldt, rättas kan; altså finner ståndet för
sin del skjäligt at detta mål i anledning af 13 och 18 §§ i Riksdagsord¬
ningen til bepröfwande uptaga.
Dernäst och hwad hufwudsaken beträffar, så ehuruwäl enligit lista
momentet af föreningen Allmogens förbindelse ej sträcker sig widare än
at til boställen för regementsqwartermästaren och första adjutanten
samt capitainen, lieutenanten och en fendrich wid hwarje compagnie
köpa skatte- eller kronohemman til storlek icke under 1/4 mantal, så¬
framt det icke med samtelige wederbörandes bifall ske kan, med så god
och förswarlig åbyggnad förse, som de fläste af Allmogen nyttja, samt
hemmansägor, som landshöfdingen och regementschefen finna, at offi-
cerarne därmed kunna wara belåtne, hwarom Allmogen befrias ifrån all
byggnad och husens widmagthållande på dessa nya boställen; har dock
Secrete Utskottet tilstyrkt, at de i så måtto til boställen wid besagde re¬
gemente uptagne swaga hemman, derest de icke emot hemman af för-
delacktigare beskaffenhet kunna utbytas, måge warda med nödwändige
förmoner försedde, hwilcket Secrete Utskottet förmenar lättast kunna
ske på et i orten brukeligit sätt, om skatt och ägor af dika hwilkor, som
föreningen utmärcker, genom försälgning flyttades på andra tjenlige
hemman til boställen, så at i det ringaste 6 tunnors utsäde i öppen och
god åker samt i jemförelse deremot swarande höbohl wid dem må fin¬
nas.
Men som de af Secrete Utskottet föreslagne hemmansbyten finnas
leda til kränkning af en skattebondes i! lag och stadgar grundade rätt at
oqwalt äga och besitta sin skattejord; äfwensom det senare förslaget rö¬
rande skatt och ägors flyttande ifrån andra tj enliga hemman til boställen
finnes ej allenast strida emot lag och flera kongl, stadgar om skattskyl¬
dig jords förminskning utan ock förordsaka rubbning uti indelnings- och
roteringswärket, icke at förtiga, det mångfaldiga rättegångar derigenom
skulle upkomma til landets största känning och skada; altså pröfwar
ståndet för rättwist at uphäfwa Secrete Utskottets utom Riksens Stän¬
ders bifall, Allmogen ohördan, härutinnan tagne författning och för¬
klara, at den til dess wärckan må aldeles uphöra så mycket mera, som
den stadfäste föreningen ej gifwer någon anledning dertil, at Allmogen
med widare tunga må blifwa beswärad, än den thy efter ordalydelsen i
föreningen blifwit ålagd.
Widare har det ej kunnat undgå ståndets upmärksamhet, at synerät-
terne enligit de til ståndet ingifne synedomames innehåll pålagdt Allmo¬
645
gen ej allenast at bygga och förbättra de i anledning af föreningens 1
moment til boställen inkjöpte hemman utan ock at äfwen för subaltern-
officerare nya och nödiga hus upsätta, ehuru hwad den förra omstän¬
digheten, angår, Allmogen enligit sidstnämde moment af föreningen be¬
frias från all byggnad obh husens widmagthållande wid dessa nya bostäl¬
len, sedan de dertil kjöpt skatte- eller kronohemman, til storlek icke un¬
der 1/4 mantal, med så god och förswarlig åbyggnad, som de fleste af
Allmogen nyttja. Och beträffande den senare såwäl 4 momentet i för¬
eningen tydeligen förmår, at subalternofficerare wid bem:te regemente
skola til boställen åtnöjas med de hus, som på hemmanen finnas, som
ock 14 § uti Kongl. Maij :ts nådigste resolution uppå Allmogens all¬
männa beswär af d. 22 Märtii 1770 förklarar, det wederbörande ämbets¬
män skola noga hand hålla deröfwer, at hwarcken subalternofficerare
eller Allmoge härutinnan för när sker. Äfwensom det förtjenar särdeles
anmärkning, at sedan landet blifwit skyldigt förklaradt at betala 22 000
d:r lcop:mt för et til regementsqwartermästareboställe inkjöpt hemman
Björknäs, oagtadt kjöpet ej skedt med Allmogens samtycke, har synerät-
ten genom dom af d. 29 Aug. sidstl., n:o 2, pålagdt Allmogen at för
bristande byggnad och förbättringar wid samma hemman ärlägga 7 526
d:r 9 1/3 öre kop:mt, ehuru boställshafwaren owilkorligen förbundit sig
at emottaga detta hemman, såsom det befinnas, utan at Allmogen med
några bristfälligheter skulle beswäras, och ehuru hemmanet ibland
andra förmåner äfwen uti et finbladit sågwärk del äger.
I anseende til hwilcket alt och enär ståndet härwid ömsint öfwerwägar
å ena sidan, at denna förening leder sin uprinnelse ifrån det begifwande,
som Allmogens riksdagsfullmägtige wid 1766 års riksdag, Allmogen
ohördan, ingådt, och således ej skäligen kan komma land och folk til
större tunga, än den de kunna draga och med sjelfwa ordalydelsen i för¬
eningen öfwerensstämmer, och å den andra at Landshöfdingen i orten
yttrat sin tancka wara, det landet och Allmogen med ytterligare boställs-
medels utbetalande ej kunna beswäras; så finner ståndet för sin del skä¬
ligt at förklara, det Allmogens förbindelse i dessa måhl ej bordt sträckas
widare, än föreningen i bokstafwen lyder, och at i följe deraf landet
Wästerbotta hwarcken bordt betungas med byggnad och förbättringar å
de i anledning af 1 momentet i föreningen til boställen inkjöpte hem¬
man, då derå funnits så god och förswarlig åbyggnad, sorn de fläste af
Allmogen nyttja, eller bordt belastas med någon byggnads- eller förbätt¬
ringskostnad antingen å något sådant boställe, som blifwit inkjöpt med
det förbehåll, at Allmogen med några bristfälligheter ej skulle beswäras,
42—740327
646
eller å något subalternofficerareboställe.
Uppå hwilcken grund Bondeståndet för sin del tilstyrcker, at landet
Wästerbottn ej allenast må befrias ifrån den byggnads- och förbättrings¬
kostnad, som Allmogen i så måtto antingen emot föreningens innehåll
eller boställshafwarens begifwande blifwit ådömde, utan ock frikallas
för all widare utgift, kostnad och beswär nu och i framtiden, sedan of-
wannemde 2:ne felande boställen, på sätt som föreningen förmår, blifwit
inköpte; i synnerhet som Allmogen genom så tryckande bördor numera
äro så förswagade, at de snart af wanmagt måtte upgifwas, om ej skyn-
desam hjelp til deras räddning och lisa mellan kommer.
Hwilcket med de öfrige respective stånden til ömsint behjertande och
gunstbenägit bifall härmedelst ödmjukwördsammeligen skulle anmälas.
Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius
47.
Bondeståndets extraktprotokoll den 23 oktober 1771 om kronohemma¬
net Kårby.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 14. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 5.)
Protokollet sid. 161.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 23 October 1771.
S. d. Föredrogs Riksdagsmannens från Bobergs och Gullbergs härader
i östergöthland Måns Olofsson i ståndet ingifne memoral,1 hwaruti han
beklagar, at Riksens Ständers Urskillningsdeputation d. 10 Sept. sidstl. til
uptagande af slagit Bonden Abel Jonssons ingifne beswär öfwer et af
Kongl. Maij:t d. 29 November 1769 afgiordt mål emellan honom och
dess grannar å ena och afledne Brukspatron Bergenstråles arfwingar å
andra sidan rörande Kårby kronohemman n:o 1 et 2, mantal 3/4 och
1/2 i Egbyborna sochn och Bobergs härad, hwilcka åboerne för sig sökt
få til skatte köpa men bemälte arfwingar i ersättning för en Ruthisk rän-
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, vid nr 13.
647
tefordran erhållit; anhållande bemelte Riksdagsman, at ståndet wille i
anseende til sakens öma beskaffenhet densamma uptaga och til weder-
börlig deputation förwisa; hwarjemte åhördes Abel Jonssons til ståndet
ingifne memorial och åfwan omrörde dess beswär med sine bilagor.
Ståndet erhöll af företedde handlingar den uplysning härom, at sedan
Kongl. Maij:t d. 29 November 1769 afgjordt denna sak til Bergenstrå-
liska arfwingarnes förmohn, hafwa åboerne genast efter giord reserva¬
tion, under n:o 807, til Urskillningsdeputationen ingifwit ordentelige
beswär deröfwer enligt bilagde afskrift deraf; de blefwo ock d. 20 De¬
cember 1769 remitterade til Riksens Ständers Cammaroeconomiedepu-
tation; men d. 29 derpå följande blef remissen återkallad och beswärs-
skriften til uptagande afslagen derföre, at dåwarande Riksdagsmannen
från orten Björckegren undertecknat reservationen och Cancellisten Bet-
hén såsom concepist underskrifwit beswären utan annan fullmagt, än
den han förut ägt, hwarpå riksdagen en månad derefter slöts. Nu då
yrckat blifwit, at beswärsmålet måtte uptagas, har Urskillningsdeputa¬
tionen det afslagit såsom post fatalia inkommit.
Wid detta måls förehafwande kunde ståndet ej annat än med ömaste
medlidande anse den swåra belägenhet, hwarf någre dess medbroder
blifwit försatte genom en långwarig rättegång, som haft sine besynner¬
lige hvälfwingar och omskiften. De ömande skiäl, som sig härwid förete,
bewekte derföre ståndet at räcka desse betryckte åboer hjelpsam hand så
mycket mera, som handlingarne uplysa, at de, som endast genom uragt-
låtande af wissa formaliteter felat, uti hufwudsaken tyckes wara lidande,
hwilcket sammanlagdt med den märckeliga omständighet, at sökanden
Abel Jonsson, som til fots måste wandra hit från sin hemort, för fattig¬
dom skull förr ej hunnit skaffa sig de hjelpredor och biträde, som til sa¬
kens fullföljande nödige warit.
I anseende hwartil och enär Bondeståndet härjemte öfwerwägat, at
detta mål rörer den skattekjöpsrätt, som för åboer å kronohemman i all¬
mänhet uti flere stadgar och författningar ligger förwarad; så fant stån¬
det för skäligt ej allenast at för sin del samma mål uptaga och til Rik¬
sens Ständers Kammar-, oeconomie- och commercedeputation hänwisa
at det skärskåda och betänckade deröfwer til Riksens Ständer aflemna
utan ock at detta beslut hos de öfrige respective stånden härigenom till
gunstbenägit bifall ödmjukwördsammeligen anmäla. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
648
48.
Bondeståndets extraktprotokoll den 23 oktober 1771 om hemmanet
Skörby.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 16.)
Protokollet sid. 161.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 23 Oct. 1771.
S. d. I anledning af Riksdagsfullmägtigens1 för Allmogen uti Bro,
Håbo, Trögds och Åsunda härader i Upland anmälan och anhållan lät
ståndet sig föreläsa twänne betänkanden, som Riksens Ständers Kam¬
mar-, oeconomie- och commercedeputation wid riksdagarne år 1762 d.
15 Maij och år 1766 den 17 Sept. författat och til Riksens Ständers
plena upgifwit angående Bonden Eric Johanssons ansökning om stadge-
och besittningsrätts erhållande på Danwiks hospitalshemmanet Skiörby i
Haksta sockn och Trögds härad i Upland men wid ingendera af berörde
riksdagar kommit at blifwa så afgiordt, at expedition derå kunnat följa.
Wid öfwerwägande af de skiäl och omständigheter, i anseende til
hwilka Kammar-, oeconomie- och commercedeputation så uti det första
som senare betänkandet styrkt til bifall uti Eric Johanssons ansökning,
kunde ståndets upmärksamhet icke undfalla å ena sidan, hwad olägen¬
het Eric Johansson måst widkännas derutaf, at hans för så många år til-
baka utbetalte lösningsskilling för Skiörby hemman warit för honom
ofruktbar, så långt at den förlorade räntan kan räknas til alterum tan-
tum, och å den andra at Danwiks hospital, för hwilkets räkning berörde
influtne lösningsskilling ofelbart lärer warit förräntad, theremot wunnit
en dubbel summa; och som Erik Johanssons be:de lidande än mera
skulle ökas, om med slut i detta ärende ännu längre på tiden skulle an¬
komma, så ock emedan ståndet icke allenast fant deputationens förbe¬
rörde betänkanden wara grundade på rättwisa och billighet utan ock af
Kongl. Maij:ts d. 5 April 1770 gifne nådige förklaring öfwer 16 § i 3 ar¬
tikeln af kongl, förordningen under den 11 December 1766 inhämtade,
det i anledning af Riksens Ständers tilstyrkande wid sista riksdag för¬
ordnat wore, at derefter ock, då åbo wäl häfdat hospitalshemman, skall
icke allenast han eller hans barn, om de det åstunda, när arrendetid til
1 Jonas Johansson.
649
ända lupit, utan auctions anställande wara berättigade att wid besitt-
ningarne warda bibehållne. Ty pröfwade ståndet med sin ömhet för en
medbroders wälfärd instämmande wara at genom förnyat bifall, som det
nu lemnade til de upläste Kammar-, oeconomie- och commercedeputa-
tions betänkande af d. 15 Maij 1762 och 17 Sept. 1766 samt ödmiuk-
wördsammelig anmälan hos de öfrige respective stånden at äfwen dertil
lemna gunstbenägit samtycke, befordra Erik Johansson til ändteligit slut
uppå sin för så många år sedan började ansökning, så at han må erhålla
stadge- och besittningsbref på hospitalshemmanet Skiörby i Haksta
sockn och Trögds härad i Upland på sätt, som Kammar-, oeconomie-
och commercedeputation tilstyrkt.
Hwilket med de öfrige respective stånden ödmjukwördsammeligen
communiceras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
49.
Bondeståndets extraktprotokoll den 23 oktober 1771 om kassationer och
rekry teringsmöten.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 161.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet d. 29
Oct. 1771.
S. d. Wid urskilljandet af de beswär, som riksens Allmoge anförtrodt
sine fullmägtige at wid denna riksdag anmäla, har Bondeståndet äfwen
förekommit den klagan, som ifrån åtskillige orter både i Sverige och
Finland deröfwer blifwit förd, at til krigztjenst dugeligit manskap skal
wid recruteringar och recruteringsmöten blifwit casserat och Allmogen
derigenom utij ömt och känbart lidande försatt.
Och som ståndet härwid förde sig til minnes, at dylika beswär wid de
2: ne sednare riksdagar blifwit af Allmogen anmälte och at eij allenast
650
wid 1765 års riksdag Landt- och sjömilitiaedeputationen dem då skjär-
skådat och sitt betänckande derom under d. 14 April 1766 aflemnadt,
utan ock at ståndet wid sidstl. riksdag samma klagomål ånyo förehaft
och afgjordt samt dess beslut genom protocollsutdrag d. 16 Sept. 1769
hos de öfrige respective stånden anmält; så lät ståndet sig nu föreläsa så-
wäl ofwannämnde betänkande som ock det wid sidsta riksdag häröfwer
hällne protocoll, af innehåll som bifogade afskrifter n:o 1 och 2 utwisa.
Och som ståndet således icke utan särdeles oro och bekymmer fädt
erfara, det Riksens Allmoge nu mer än förr genom olagliga cassationer
för när skjedt, och följacktel. at de hittils gjorde författningar eij warit
tilräckelige at afböja de missbruk, som wid wissa cassationer förelupit,
altså och wid öfwerwägande af de uti deputationens betänckande an¬
förde skjäl och omständigheter pröfwade ståndet för sin del rättwist eij
allenast at samma betänckande til alla delar gilla och fastställa utan ock
at wid frågan om sättet til förekommande af olagliga cassationer i fram¬
tiden foga den tilläggning, såwäl at wederbörande rothållare böra höras,
innan någon anskaffad eller antagen karl må casseras, som ock den
landshöfdinge, öfwerste el. compagniechef, som finnes wara wållande til
någon dugelig karls casserande, bör derföre genast ställas under laga
åtal samt efter omständigheterne dömas at mista ämbetet, antingen alde¬
les eller på en wiss tid, samt hålla den förolämpade roten skadeslös.
Hwilcket beslut med de öfriga respective stånden til gunstbenägit bi¬
fall i ömmaste måtto ödmjukwördsammel. skulle communiceras.
50.
Bondeståndets extr aktprotokoll den 23 oktober 1771 om böters beräk¬
nande.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 6.)
Protokollet sid. 161.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm den 23 October 1771.
S. d. Då Bondeståndet warit sysslosatt at urskilja de beswär, som rik-
651
sens Allmoge genom sine fullmägtige wid denna riksdag anmäla låtit, har
ståndet ej annat kunnat än med ömhet och medlidande anse den klagan,
som deröfwer föres, at enär någon af, dess fattige medbroder eller andra
arme personer antingen af förseende eller okunnighet råkat at öfver¬
träda någon oeconomisk författning, hafvva böterne til följe af 1765 års
förordnande gfter cours blifwit beräknade och af honom uttagne, hwari-
genom dess förra tilstånd och fattigdom så ökats, at han måst gripa til
tiggarestafwen. Hwarföre ock riksdagsfullmägtige ifrån åtskillige orter
anhållit, at ståndet jemte de öfrige respective stånden wille någon änd¬
ring uti ofwannemde beräkningssätt utwärcka.
Och som ståndet wid öfwerwägande häraf fant å ena sidan, det All¬
mogen, som på intet sätt bidragit til de oredor, hwilcka uti rikets pen-
ningewärk förelupit och orsakat vyäxelcourseas-högd, ej eller skäligen
böra widkännas de olägenheter, som genom författningar blifwit derwid
häftade; och å den andra at allmänna,, lagen ej lemnar kronan bättre rätt
til dess andel uti sakören än målsäganden; altså pröfwade ståndet skäligt
at för sin del tilstyrcka, det ofwannämde beräkningssätt efter cours må
häfwas, och at de böter, som uti hwarjehanda måhl kunna någon ådö-
mas, måge hädanefter få ärläggas utan någon förhöjning efter allmänna
lagens förordnande såsom en efter gamla författningar okänd tunga.
Hwilcket med de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall ge¬
nom protocollsutdrag ödmjukwördsamligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
652
51.
Bondeståndets extr aktprotokoll den 26 oktober 1771 om gränsen mel¬
lan Sverige och Norge.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 22.)
Protokollet sid. 165.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 26 October 1771.
S. d. Hos Bondeståndet har Riksdagsfullmägtige för Allmogen i Kop¬
parbergs låhn Per Olofsson och Johan Groth andragit, huruledes sedan
Kongl. Maij:tts Befallningshafwande i lähnet genom underdånig skrif-
welse af d. 30 Julii 1770 hos Kongl. Maij:tt i underdånighet anmält Of-
wansiljans fögderies inwånare till ärsättning af en ifrån åhr 1741 ägande
fordran för giordt arbete wid gräntsliniens upgående emellan Swerige
och Norrige, sig bestigande till siutusende fyrahundradetiugusiu dal:r
trettio öre kppnmt, har Kongl. Maij:tt genom nådigste resolution af d.
22 Augusti sidstledne, som i afskrift härhos bifogas,1 förklarat, at denne
ärsättning må skie på det sättet, at den fördelas uppå alla i Kopparbergs
höfdingedöme warande rotar; anhållandes bemälte Riksdagsmän, at
ståndet wille eij allenast utwärcka ändring uti denna lähnet betungande
utgift utan ock tillstyrcka förbud emot wärckställigheten häraf, tills sa¬
ken hunnit at sluteligen afgiöras, i synnerhet som den öfrige Allmogen i
Kopparbergs lähn utom Ofwansiljans fögderie i detta mål eij skola blif-
wit2 hörde, uti hwilcken ansökning de öfrige riksdagsfullmägtige ifrån
Kopparbergs lähn sig alldeles förenat, undantagandes Riksdagsfullmäg¬
tige för Allmogen i Ofwansilljans fögderie och Wästerdalarne Olof Lars¬
son och Daniel Lundberg, som harwid förbehöllo sig den Allmogen
derstädes tilldömde ärsättningssumma. Bondeståndet, rört af medli¬
dande för sine hemmawarande medbröders rätt, har derföre eij kunnat
undgå at härwid lemna den klagande Allmogen det biträde, som sakens
egenskap synes kräfwa.
Wid öfwerwägande häraf har det eij kunnat undfalla ståndets up-
märksamhet, at den billiga ärsättning, som Ofwansilljans fögderie ford¬
1 Utesluten här.
2 Enligt Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5, rättat från förlagans:
blifwa.
653
rar och är berättigad at undfå, tillkomit ifrån gräntseliniens upgående
emellan Swerige och Norrige såsom en förrättning, hwilcken rörer riket
i allmänhet men eij något dess landskap i synnerhet.
I föllje hwaraf och som lag och billighet eij medgifwa, at någon wiss
del af riksens Allmoge skall betungas med enskillt utgift för ett ärende,
som rörer hela allmänheten och aldraminst, at barn och arfwingar skola
stadna i answar och efterräkning för en 30 åhr gammal skuld, hwaraf
deras förfäder eij haft någon enskillt nytta och förmån; altså och eme¬
dan Kongl. Maij:tts nådiga resolution eij heller gifwer anledning dertill,
at Allmogen i Kopparbergs höfdingedöme blifwit i detta mål hörde, in¬
nan den nu öfwerklagade ärsättningen blifwit dem ålagd; ty pröfwade
ståndet för sin del skiäligt såwäl at hänwisa detta ärende till Secreta Ut-
skåttet, som lärer till Riksens Ständers plena upgifwa de medel och ut-
wägar, hwarigenom Ofwansilljans fögderi må blifwa tillfredsställt, utan
at Allmogen i Kopparbergz höfdingedöme dermed må blifwa betungad,
som ock at tillstyrcka, det med wärckställigheten af Kongl. Maij:tts nå¬
diga resolution må innehållas, tills detta mål hunnit at pröfwas och med
änteligit slut afhielpas.
Hwilcket hos de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall ge¬
nom protocollsutdrag ödmiuckwördsameligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
52.
Bondeståndets extraktprotokoll den 26 oktober 1771 om Västgöta kaval¬
leriregemente.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 15.)
Protokollet sid. 165.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 26 Octob. 1771.
S. d. Hos Bondeståndet hafwa samtel. riksdagsfullmägtige för Allmo-
654
gen i Wästergiöthland anmält, huruledes sedan ståndet bifallit riksdags-
fullmägtiges ifrån Småland ingifne memorial angående den utom Rik¬
sens Ständers kundskap företagne förändring med Smålands Cavallerie
till dragoneregemente och genom protocollsutdrag af d. 21 sisth Aug.
sådant hos de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall anmält, så
hafwa riksdagsfullmägtige från Wästergiöthland fädt förnimma, at en
slik förändring med Wästgiötha Cavallerie skall wara giord och företa¬
gen, hwilket genom hosföljande utdrag1 n:o 1 och 2 såwäl af Kongl.
Maij:ts uppå Secrete Utskottets underdåniga tilstyrkande [wid]2 1747
års riksdag utfärdade nådigste skrifwelse till Dess och Riksens Krigscol-
legium af d. 28 Julii 1747 som ock af Secrete Utskottets underdåniga
skrifwelse af d. 27 sist. Januarii 1770 är wordet bestyrkt.
Anhållandes bemälte riksdagsfullmägtige, at Bondeståndet wille be¬
fordra detta ärende till lika rättwist slut med det förra så mycket mera,
som omständigheterne wid begge regementerne skola fulkommeligen
och till pricka inträffa, det enda undantagit at Wästgiötharegementet är
det äldsta och således äldre än Smålands Cavallerie samt följagteligen
alla förändringar sist underkastadt.
Bondeståndet, som ömmar sina hemmawarande medbröders olägen¬
heter, har derföre ej kunnat undgå at om detta måhl giöra sig tilförlåtel.
underrättat och derwid befunnit, at ehuru Wästgiötha Cavallerie ifrån
dess första inrättning år 1659 warit ansedt såsom et cuirassierregemänte,
har dock Secrete Utskottet wid sista riksdag genom ofwannämde dess
underdåniga skrifwelse till Kongl. Maij:t beslutit, at Smålands och
Wästgiötha Cavallerieregementer må bewäras, klädas och exerceras som
dragoner, hwarigenom altså Wästgiötha Cavallerie ej mindre än Små¬
lands till dragoneregemänte blifwit förwandlat.
Wid öfwerwägande af detta mål har det först ej kunnat undfalla stån¬
dets upmärksamhet, at Secrete Utskottet afgiordt och expedieradt detta
mål, utan at ens något anmälande derom hos Riksens Ständers plena
föregådt, och dymedelst öfwerskridit de uti Riksdagsordning och instruc-
tion utstakade gräntsor.
Och som således Riksens Ständer in plenis icke förr haft tilfälle at
detta ärende skiärskåda, så finner Bondeståndet för sin del det wara
med Riksdagsordningen enligit, at detsamma nu til bepröfwande må up-
tagas.
Då nu ståndet företager sig at hufwudsakeligen pröfwa, huruwida be¬
1 Uteslutna här.
2 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.
655
rörde af Secreta Utskottet giorde författning är med lag och billighet en¬
lig eller ej, har det förekommit ståndet ej mindre besynnerligit än an-
märkningswärdt, at Secrete Utskottet kunnat widtaga och stadga en
slik förändring med Wästgiötha Cavallerieregemente twärt emot rusthål-
larnes uti indelningswärket och de derå grundade contracter förwarade
rätt och sådant å en tid, då nästan en allmän klagan öfwer en owanlig
tryckande nöd enligt riksdagsbeslutets innehåll snart1 blifwit af de Rik¬
sens Ständer förelagde berättelser och handlingar bestyrkt, och då All¬
mogen giordt sig det glada hopp om lindring uti de dryga utskyllder,
hwarmed de äfwen då warit belastade.
I grund hwaraf och enär hos ståndet härigenom kom uti ömsint öf-
werwägande å ena sidan, at agtning för de af högsta magten giorde och
godkände författningar och den säkerhet, de böra medföra, fordrat
mera ömtålighet, än wid den af öfwerklagade förändringen blifwit nytt¬
jad, och å den andra at rusthållarne derigenom skulle blifwa uti ganska
känbart lidande försatte, så pröfwar ståndet skäligt ej allenast at för sin
del uphäfwa Secrete Utskottets utom Ständers bifall, rusthållarne
ohörde, härutinnan tagne författning samt förklara, det Wästgiötha Ca-
vallerie må förblifwa et cuirassierregemente, hwartill det af ålder efter
indelningswärket samt derå grundade contracter warit inrättat, utan ock
at detta beslut genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stånden
ödmiukwördsaml. anmäla i den säkra förmodan af gunstbenägit bifall
härutinnan så mycket mera, som aldeles lika omständigheter wid för¬
ändringen af Wästgiötha som med Smålands Cavallerieregemente inträf-
fa[dt]2. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
1 Enligt Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5, rättat från förlagans:
samt.
2 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.
656
53.
Bondeståndets extr akt protokoll den 26 oktober 1771 om ollongälden i
Halland.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto-
koll nr 25.)
Protokollet sid. 165
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 26 October 1771.
S. d. Genom hosföljande memorial1 n:o 1 har Riksdagsfullmägtigen
för Allmogen i södra Halland Christian Jönsson hos Bondeståndet an¬
mält, huruledes Kongl. M:t genom Dess höga resolution af d. 15 Dec.
1769, n:o 2,2 i nåder behagat afslå den af Allmogen i Halland wid sidst-
ledne riksdag i underdånighet sökte befrielsen ifrån den numera emot
förra tider förhögde ollongäldsafgiften för främmande eller så kallade
tagswin, anhållandes af anförde skäl, at ståndet wille tilstyrka den änd¬
ring härutinnan, antingen at Allmogen måtte få betala ollongälden efter
förra wanligheten med 4 öre för half- och 8 öre för helwuxit ållonswin
eller och at kronan sielf måtte hålla den, som wårdar kreaturen under
gödningstiden, på det Allmogen ej obilligt må blifwa betungad. Och som
de öfrige riksdagsfullmägtige ifrån Halland sig härutinnan äfwen för¬
enat, så har Bondeståndet ej kunnat undgå at om detta ärende giöra sig
underrättadt och derwid befunnit, at ehuruwäl kongl, brefwet af d. 22
Maij 1688 såwäl som kongl, resolutionen på södra Hallands enskilta be-
swär af d. 7 Febr. 1735 utsätta en wiss afgift i ollongäld för de swinkrea-
tur, som på kronans ollonskogar intagas, har dock samma afgift i senare
tider blifwit förhögd och efter markegången beräknad, och änskönt All¬
mogen deröfwer i underdånighet sig beswärat, har dock Kongl. Maij:t
genom högstberörde resolution i nåder sig utlåtit, det någon ändring der¬
utinnan ej kan tillåtas af den grund, at Kongl. Maij:t medelst nådigt re¬
script til Dess och Riksens Cammarcollegium af d. 2 Martii 1769 funnit
skäligt at i så måtto förklara ofwanberörde kongl, författning af åhr
1688 och resolutionen i samma ämne af åhr 1735, at den ollonafgift,
som för swinkreaturs intagande på kronans skogar dädanefter skal ut-
1 Tryckt som Bil. 28.
2 Utesluten här.
657
giöras, bör wid åhrliga markegångarnes uprättande sättas och taxeras
samt af wederbörande derefter infordras.
Wid öfwerwägande häraf har det ej kunnat undfalla ståndet, hurule¬
des denna tilökning uti ollongäldsafgiften blifwit grundlagd å en tid, då
en nästan allmän klagan öfwer en owanlig tryckande nöd i flera landsor¬
ter sig utbredt, samt ytterligare stadgad kort för sidsta riksdags beslut,
hwari likwäl Allmogen om minskning uti sina kronoutskylder til mer än
en tredjedel af de förre försäkras.
Och som den nu öfwerklagade förhögningen uti ollongäldsafgiften ej
grundar sig på någon af Ständer godkänd författning utan twärtom rö¬
rer Bondeståndets i grundlagarne förwarade beskattningsmagt, altså
pröfwade ståndet skäligt ej allenast at för sin del tilstyrcka, det Allmo¬
gen i Halland må niuta befrielse från den nu emot förra tider förhögde
ollonafgiften samt enligt kongl, resolutionen af d. 7 Februarii 1735 be¬
tala densamma til en wiss och ständig summa, nemligen med 4 öre för
half- och 8 öre för helwuxit ollonswin, utan och at detta beslut hos de
öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall genom protocollsutdrag
ödmiukwördsaml. anmäla. Ut supra.
Ex protocollo
/. Odelius.
54.
Bondeståndets extraktprotokoll den 30 oktober 1771 om konungaför¬
säkran.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 20.)
Protokollet sid. 173.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 30 Oct. 1771.
S. d. Då Bondeståndet hos sig uti öfwerwägande tagit, hwad Höglofl.
Ridderskapet och Adelen genom protocollsutdrag af d. 23 i denna må¬
nad förestält rörande de förändringar, förbättringar och tilläggningar,
658
som dels i anseende til skrifsättet och stilens renhet samt meningarnes
sammanbindning, dels sielfwa ämnet och innehållet blifwit af samtelige
deputerade til Swea Konungaförsäkrans öfwerseende projecterade och
bifallne, har ståndet deraf funnit, at Höglofl. Ridderskapet och Adelen
wäl samtykt wissa oundgängeliga förändringar och ombyten ej allenast
af namn och tideskriften, utan och hwad i 9 § om Riksens Råds wahl
och kallelse såwäl som angående förtroendeämbeten blifwit infördt.
Men at Höglofl. Ridderskapet och Adelen deremot förklarat, at som
Swea Konungaförsäkran wore en grundlag och de öfrige i Sammanträdet
enhälleligen bifallne förändringar och tilläggningar skola röra dels privi¬
legier, dels wara at anse såsom förklaringar af grundlagarne, samt i se¬
nare afseendet nu annorlunda ej skola äga rum än såsom ett project, en-
ligit 11 momentet i Kongl. Maij:ts nådiga förordning af år 1766 omför-
mäler, at wid nästföljande riksdag komma under sluteligit bepröfwande;
så funno Höglofl. Ridderskapet och Adelen, at det i alt öfrigit wid 1751
års Konungaförsäkran borde förblifwa.
At Swea Konungaförsäkran är en grundlag, som enkannerligen inne¬
håller de dyra och höga förbindelser, dem en swensk konung wid thro-
nens tilträde under edspligt dels personligen, dels med Råds råde utfäs-
ter sig at efterlefwa och helig hålla, är en onekelig sanning. Men at ock
samma Konungaförsäkran wid hwarje thronledighet är ombytelig och
följakteligen i sådant afseende af olika egenskap med de öfrige rikets
grundlagar, sådant bewises dels med sielfwa sakens natur, dels af 1751
års Konungaförsäkran, dels ock af jemförelse den samt 1719 och 1720
åhrens Konungaförsäkringar emellan. Sakens natur, grundad i Swea ri¬
kes allmänna rätt, har ifrån uråldriga tider fordrat, och än fordrar, at
hwarje Swea konung wid upstigandet på thronen gifwit Riksens Ständer
sin försäkran och gådt sin konungsliga ed.
Denna försäkran hafwa Ständerne sielfwe författadt samt efter tid
och omständigheter lämpat. En sådan rättighet hörer och efter rikscon-
stitutionen Ständerne allena til. Denna rättighet utöfwas i alla de måhl,
som til deras afgiörande höra, enligit Riksdagsordningens 17 § sålunda,
at hwad de antingen enhälligt komma öfwerens om, eller n. b. de fläste
stånden, uti det Riksens Ständers, det är nationens frihet, samt hwart
och ett stånds wälförwärfwade privilegier icke rörer, skal wara ständigt
och gälla för Ständernes beslut, deremot det stånd, som warit af skilj ag-
tig mening, sedermera på intet sätt sig sätta må. 1751 års Konungaförsäk¬
ran uti 23 § jemförd med den 5 lemnar äfwen denna grundsats en för¬
dubblad styrka, då konungen frikallar Ständerne ifrån deras huld- och
659
trohetsed, ifall konungen å sin sida skulle finnas hafwa med wett och
willja öfwerträdt den ed och försäkran, han Riksens Ständer dymedelst
giordt eller hwad Ständerne n. b. widare i kraft af Regeringsformen och
samma försäkran pröfwade nödigt til deras religions, frihets, wälfärds
och säkerhets bibehållande at fastställa. Hwilken försäkran, och i syn¬
nerhet det ordet widare, tydeligen medgifwer, at om Ständerne efter den
således faststälte Konungaförsäkringen pröfwade i kraft at åberopade la¬
gar något ytterligare i konungens lifstid at förordna om sig och riket,
sådant då äfwen under samma ed och försäkring wore innefattadt. Och
följer således deraf oförnekeligen, at dem ännu mera wid en ny konungs
tilträde en sådan rättighet är aldeles obetagen.
Hwad widare angår, at Riksens Ständer wid hwarje ny Konungaför¬
säkrans författande utöfwat denna rättighet at efter tid och omständighe¬
ter, hufwudgrunderne altid orörde, lämpa densamma så til ordalags som
ämnens antingen inskränkning eller utwidgande, så blefwe sådant ej
mindre widlöftigt än onödigt at här utföra. Nog af, at enhwar wid jem-
förelsen af 1719, 1720 och 1751 årens Konungaförsäkringar warder om
en så oförnekelig sanning och rättighet å Ständers sida fulleligen öfwer-
tygad.
Således och enär ordalagen uti de förre Konungaförsäkringar blifwit
ansedde för wilkorlige och enär Riksens Ständer wid 1751 års riksdag ej
warit förbundne at såsom formulaire följa de wid föregående riksdagar
författade Konungaförsäkringar, så följer och deraf ostridigt, at nuwa-
rande Ständer ej eller äro til någotdera af desse formulair bundne. Yt¬
terligare och hwad beträffar den delen, som förmäles röra privilegier,
och hwilken mäst tyckes hafwa rördt Höglofl. Ridderskapet och Adelens
ömtolighet, så har Bondeståndet i alla tider ansedt såsom en ibland sina
förnämsta pligter at wårda och gifwa behörig agtning uppå de öfrige re-
spective ståndens privilegier och rättigheter såsom grunden til inbördes
förtroende och enighet Medständer emellan. Enahanda billiga tankesätt
och en lika reciprocitet har Bondeståndet äfwen trodt sig med skäl af
Höglofl. Ridderskapet och Adelen böra förwänta wid frågan om de
Bondeståndet i lagar och författningar förwarade rättigheter, som i syn¬
nerhet uti 22 § af den nu ifrågawarande Konungaförsäkran finnas in¬
förde.
Enär nu Bondeståndet alt detta öfwerwägade och wid ömsint öfwer-
läggning härom förde sig till minnes de uti protocollerne wid deputera¬
des samanträde anförde kraftiga skiäl och omständigheter, så fant stån¬
det enhälligt sig icke kunna wika ifrån det wälbetänkta bifall til den pro-
660
jecterade Konungaförsäkran, som ståndet uppå sådana grunder redan
lemnat, utan såg sig föranlåtit at på det bewekeligaste wördsammast an¬
moda Högl. Ridderskapet och Adelen at härutinnan med Bondeståndet
instämma, på det den af alla Swea rikes inbyggare med ömtoliga hjertan
högst efterlängtade dag snart måtte infalla, då swenska folket få se sin
på Swea konungathron redan upstegne högst älskelige Konung krönt
och hyllad.
Hwilket beslut hos de öfrige respective stånden genom protocollsut-
drag ödmiukwördsammeligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
55.
Finska riksdagsmäns memorial om finska språket.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr 61.)
Protokollet sid. 173.
Ödmiukaste memorial.1
Til förekommande af the ganska betydelige olägenheter, som thäraf
härröra, at embetsmän icke äro mägtige landets språk, tå the likwäl äro
sysslosatte med Allmogens angelägenheters utredande och skiötande,
har Konghe Maij:stt uppå Menige Allmogens i Storfurstendömet Fin¬
land underdåniga begäran uti resolution på Allmogens allmänna beswär
af den 16 Martii 1739, § 42, i nåder försäkrat at besätta domare och
andre embeten i Finland med sådane personer, som äro finska språket
mägtige; hwarförutan Riksens Höglofhe Ständer uti underdånig skrif-
welse af den 18 Maji 1747 hos Konghe Maij:stt anhållit, at vice presi-
dentsembetet i Kongl. Åbo Hofrätt borde då besättas med en i finska
språket kunnig person.
Effterlefnaden af dessa höga förordnanden är så mycket mera nöd-
wändig, som Allmogen genom sådane embetsmän och betiente, hwilcka
1 Med påteckning: Inkom d. 30 Oct. 1771.
661
eij kunna finska, tilskyndas känbara swårigheter, hinder och uppehåll uti
dess angelägenheter, då embets- och tienstemän eij sielfwe förstå, hwad
Allmogen dem föredrager.
Wid domareembetens bortgifwande har wäl Allmogen i denne del hit-
intils niutit lagen til godo; men Hederwärda Ståndet lärer uplyst finna,
at lika mycken magt äfwen ligger uti en del andre embeten och sysslor,
som fordra, at deras innehafware nödwändigt böra känna landets språk.
Af desse få wij här i synnerhet nämna directeuren wid landtmäteriet i
Finland, landtmätare, tullinspectorer och tullnärer med flere sådane em¬
bets- och tienstemän, hwilcka til större delen nästan dageligen hafwa
med Allmogen at syssla; och wid deras tilsättande har eij altid haffts af¬
seende på lagens förordnande om deras kunnighet i finska språket.
Underskrefne äro thärföre föranlåtne at ödmiukeligen anhålla, det
täckes Hederwärda Ståndet eij allenast för egen del gunstigt bifalla utan
ock hos de andre respectiwe stånden genom protocollsutdrag til gunstbe¬
nägen willfarighet anmäla, at i underdånighet anhållas skulle, det Kongl.
Maij.-stt wid häreffter förekommande tilfällen i nåder täckes hos sig låta
gälla ofwan åberopade til finska nations förmon giorde landtnyttige la¬
gar; och jemwäl lika nådigt tilhålla wederbörande kongl, collegier och
andre embetsman at ställa dem sig til effterrättelse, på det finska nation
må niuta den förmon til godo som andre rikets provincier, at dess in¬
byggare genom kunnighet i språket hos embetsman kunna deras angelä¬
genheter sielfwe utföra och föredraga.
Stockholm den 30 Octobr. 1771.
Isaac Tuohino. Mats Thomasson.
Gabriel Andersson. Isaac Orawa.
Anders Sorwari. Erich Oxane.
Johan Kopoinen. Thomas Kuitinen.
Alle ifrån Finland.
43—740327
662
56.
Bondeståndets extraktprotokoll den 30 oktober 1771 om några allmänna
besvärsparagrafer vid 1769—1770 års riksdag.1
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 14. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 4.)
Protokollet sid. 173.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet d. 30
October 1771.
S. d. Som ståndet wid urskillningen af de beswär, hwilka Allmogen
anförtrodt sine fullmägtige at wid denne riksdag i underdånighet an¬
draga, sig erindrat och underrättelse inhämtat, det åtskillige puncter och
§§ deraf redan wid sista riksdag blifwit anmälte, uptagne, i wederbö-
rande deputationer bepröfwade och utredde samt resolutioner öfwer
dem uti Allmänna Beswärsdeputation projecterade och til Riksens Stän¬
der upgifne men för riksdagens slut icke kommit at uti alla respective
stånden så afgiöras, at expedition å dem kunnat följa; så lät nu ståndet
sig föreläsa de bilagde wid sista riksdag projecterade resolutioner öfwer
Allmogens allmänna beswär, och sedan ståndet öfwer dem resolverat på
följande sätt, neml:n:
§ 20. Bifalles.
§ 42. Bifalles.
§ 48. Bifalles.
§ 49. Bifalles.
§ 62. Bifalles med tilläggning, at samma förmon förunnas Allmogen i
hela Nylands och Tawastehus, Kymmenegårds samt Åbo och Biörne-
borgs läner.
§ 64. Bifalles.
§ 88. Bifalles.
Så beslöts, at sådant skulle genom utdrag af protocollet de öfrige re¬
spective stånden ödmiukwördsammeligen communiceras och til gunstbe-
nägit bifall anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
i Jfr sid. 909 f.
663
57.
Johan Ottosson Agorells från Närke och Värmlands län memorial om
riksdagsmannaval.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 29.)
Protokollet sid. 174.
Ödmiukt memorial.1
Närlagde protocoller2 utwisa förloppet af de i Grythytte och Helle¬
fors samt Lindes och Ramsbergs bergslagers härader förrättade nya riks-
dagsmannawalen.
Allmogen i desse härader har med en sällsynt enhällighet ånyo förkla¬
rat för mig sitt fulla förtroende. Det yppersta wedermäle deraf är den
innerliga åstundan, de betygat att åter se mig såsom deras fullmägtig i
det Hederwärda Bondeståndet intagen, samt att de, i händelse sådant
icke skulle låta sig giöra, befullmäcktigat mig att wid riksdagen icke
desto mindre deras angelägenheter bewaka samt gifwit mig den owan-
liga mackt att til deras fullmäcktig inom ståndet, om någon der skulle
finnas nödig, nämna hwilcken jag hälst behagade, som förut wore god-
kjänd riksdagsman.
Jag kjänner ganska wäl både wärdet af ett så hedrande förtroende och
den mig deremot åliggande skyldighet att effter yttersta förmåga söka
befrämja mina älskade medbröders fördel och nöje. Det är således na-
turligit, att jag gierna wille se deras första och förnämsta önskan härwid
upfyld och kan således icke undgå att detta ärende hos det Hederwärda
Bondeståndet till öm öfwerläggning i ödmiukhet anmäla.
De många och säkra wedermälen, det Hederwärda Ståndet wid denne
riksdag lämnat af ömhet och wård om menigheters yppersta rätt att få
sine angelägenheter bewakade af den, för hwilcken de äga bästa för¬
troende, försäkrar mig derom, att det Hederwärda Ståndet wid gransk¬
ningen af ofwannämde mine committenters för deras åstundan andragne
skjäl och omständigheter gior derå alt det afseende, som en så stor me¬
nighets enhälliga böneröst förtjena kan.
Af det beslut, Hederwärda Ståndet häröfwer täckes taga, utbeder jag
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 2 Novemb. 1771. D:o remitt. til
deputerades utlåtande.
2 Uteslutna här.
664
mig ödmiukeligen behörig del till min och mine medbröders efterrät¬
telse, på det jag dereffter må kunna lemna dem det swar, de af mig äs¬
kat.
Stockholm den 2 Novembr. 1771.
Johan Ottosson.
58.
Bondeståndets extraktprotokoll den 6 november 1771 om brännvins¬
bränning.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 13.)
Protokollet sid. 176.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 6 November 1771.
S. d. Bondeståndet har med serdeles upmärcksamhet låtit sig före¬
draga Secrete Utskåttets protocollsutdrag af d. 29 sidstledne October,
hwarutinnan i anseende till den för riket alt mer och mer befarade span-
nemålsbrist tillstyrckes, at bränwinstillwärckning till nästkommande
Martii månads början måtte alldeles uphöra, såwida omständigheterne
eij föranleda ett längre förbud af denna wahras tillwärckning.
Bondeståndet, som icke utan blödande hierta åhört den riket allmänt
hotande fara af dyr tid och hungersnöd, instämmer wäl med Secrete Ut-
slcåttet derutinnan, at högsta nödwändigheten kräfwer, det rikets egne
förråder af spannemål måge warda i bästa måtto besparade och fredade
från ett slösaktigt tillgrep och förödande, i synnerhet i en tid, då en uti
de fläste landsorter beklageligen misslyckad åhrswäxt torde giöra till¬
gången på spannemål för rikets inbyggare i gemen till brödföda och
nödtorftigt uppehälle otillräckelig; då riket eij kan giöra sig hopp om
undsättning af utländsk spannemål i anseende till ännu warande krigs¬
oroligheter och flere sig företeende ordsaker; då spannemålen både in-
och utrikes redan upstigit till ett utomordenteligit pris och då den fatti¬
gare delen af nationen aldra mäst får kiänna tyngden deraf och för
hungersnöd först warder utstäld.
665
Men äfwen så högst nödwändig en sparsam och aktsam hushållning
med säden för ofwan anförde ordsaker är, på det en swår och tryckande
hungersnöd må förekommas, äfwen så ömtålig är äfwen inskränckning
af den frihet, som nationen sig sielf gifwit at tillwärcka brännewin, enär
den eij sträckes utöfwer det, som blifwit bewilljadt och tillstadt.
Bondeståndet ärkiänner med serdeles aktning Secrete Utskåttets berö-
melige nit och ömhet för at afböija en allmän landsnöd men tror ändå,
at de betänckeligheter, som wid wärckställigheten af förbud emot brän-
winstillwärckning sig förete, wärckeligen öfwerwäger den nytta, som
derigenom kunde wara at förwänta.
Ibland desse betänckeligheter anser ståndet nödigt at endast widröra
fölljande.
Först har det eij undfallit ståndet, at det är hwar och en hemansbru-
kares tillständiga fri- och rättighet at till enskillt, nödigt och måtteligt
bruk nyttja och anwända sin egen afwel, som dess med så många utskyl-
der beswärade jord af sig kastar.
Därnäst är det en ostridig och genom de fläste landshushållares
mångåhriga förfarenhet bestyrkt sanning, at husbehofsbräning medförer
betydande nytta för landtmannen uti dess hushållning och at bränwin är
äfwen så nödig för arbetsfolcket, hwilcka nödgas merendels förtära en
swag spis och understundom uti swåraste wäderlek förrätta sine sysslor,
som drancken är oumbärlig för kreaturen wid en nu nästan allmän in¬
träffad foderbrist och i synnerhet för de orter, der wid hemmannen fin¬
nes mindre äng än åcker, till hwars giödande fordras ett större antal bo¬
skap, än med ett så ringa höbohl kan underhållas.
Widare förtjänar det äfwen upmärksamhet, at den genom för mycken
wäta skjämda säden är till bröd så mycket mera otjenlig, som siukdomar
derigenom kunde förordsakas, men om bränwin deraf tillwärckas och
den tjockare drancken med någon inblandning af miöl nyttjas till bröd,
då blifwer den således skjämda säden efter en sådan kokning eij mera
för helsan skadelig utan twärtom nyttig för både folk och creatur.
Ytterligare är onekeligt, at hos en landthushållare i brist af brännewin
mera bröd och såfwel förtäres, hwilcket likaledes måste genom utländsk
införsel ärsättas, icke at förtiga det i händelse af brännewinsförbud myc¬
ken säd förspilles genom oloflig bränwinsbränning, som, ehwad tillsyn
det wara må, likwäl eij möijeligen kan förekommas, hälst förra tiders
exempel öfwerflödigt bewisa, det de förre bränwinsförbuden eij medfört
annan wärckan, än at de dels belastat Allmogen med nya fiscaler och
domstolarne med flere rättegångssaker, dels eij tjena till annat än at
666
giöra några enskillte personer rika på allmenhetens bekostnad.
Således och enär Bondeståndet härjämte öfwerwägade å ena sidan, at
statswärcket genom förbud emot bränwinstillwärckning skulle komma at
sakna en betydande inkomst af flere tunnor guld, hwilcken minskning
skulle wid den ömkanswärda belägenhet, hwari land och folk nu äro
försatte, blifwa för Allmogen desto mera tryckande, som den plägar få
widkjännas största tyngden af nya utlagor och bewillningar; och å den
andra at det ej synes wara med billighet öfwerensstämmande at betaga
större delen medborgare en dem tillständig förwaltning af sin egendom,
så länge icke tillika kan beslutas, huru hwar och en för sig af andra
stånd böra inskräncka sina behof af utländska bränwiner och andra
drycker, hwilcka ofelbart kostar riket mera än säden såsom en råwahra;
så kunde ståndet för sin del icke ingå uti något förbud emot bränwins
tillwärckning eller inskränckning deraf utan fant för godt, at det wid
Riksens Ständers tillstyrckande af d. 20 sidstl. Augusti må förblifwa.
För öfrigit instämmer Bondeståndet gierna med Secrete Utskåttet
deri, at Kongl. Maij:tt i underdånighet må tillstyrckas eij allenast at
widtaga alla möijeliga anstalter till upmuntran och befordran af spanne-
måls försälgning och hitförsel, utan ock at wissa lager af miöl för de fat¬
tiga härstädes till nedsatt pris må afsättas; dock at någon utwäg tillika
må utses, hwarigenom de fattiga på landsbygden kunde uti sin nöd med
en slik förmån blifwa hugnade.
Hwilcket beslut hos de öfrige respective stånden till gunstbenägit bi¬
fall genom protocollsutdrag ödmiukwördsameligen skulle anmälas. Ut
supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
667
59.
Johan Kopoinens från Savolax och Kymennegårds län memorial om
postkontor i Läppävirda.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 23, nr 99.)
Protokollet sid. 178.
Ödmjukaste memorial.1
Den swårighet och olägenhet, som inwånarena i allmänhet men All¬
mogen i synnerhet deraf måste widkännas, at uti hela det så kallade Lill-
sawolax icke något påstcontoir finnes inrättadt, är ganska känbar och
betydande.
Det närmaste påstcontoir, som för denne orts inbyggare är at tilgå, är
uti S:t Michels sokn i Storsawolax. Det ligger ganska långt från först-
nämde ort, ja, för en del soknar ända til sextio mils afstånd. Inga bref
kunna således med säkerhet derifrån affärdas, emedan det esomoftast
händer, at de wid förandet påstbönderne emellan dels blifwa förlagde
och dels aldeles bortkomma; utan när någre angelägne mål skola med
påsten expedieras, måste correspondenterne sielfwe, om det ock wore i
brådaste andetiden eller wärsta menföret, resa til S:t Michels påstcontoir
at brefwen der inlefwerera och recommendera låta.
Utom den odrägeliga kostnad och tidsspilla, som härigenom til inwå-
narnes, i synnerhet hemmansbrukares, och fölgakteligen hela rikets
skada förordsakas, händer merendels, at sakägande ej innom den före-
skrefne tiden hinna bewaka sine angelägenheter wid de högre instan-
tierne utan förlora deras fatalier och ofta tillika hela deras timmeliga
wälfärd.
Så länge landet warit mindre bebodt, har denne olägenhet warit
mindre känbar än nu, sedan det blifwit mera upodlat och folcket för-
ökt, hwarigenom såwäl kronans som privatis bref och ärender oftare
förefalla samt fordra snarare och säkrare expedition. Ingen landsort i
hela riket lärer numera wara så blottstäld i denne del som Lillsawolax.
Ett påstcontoirs inrättande i Läppäwirda sokn, som är belägen femton
mil ifrån S:t Michel, med hwilcken alla de öfrige soknarne hafwa när-
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 9 Novemb. 1771. D:o remitt. til
Secreta Utskottet. Upläst i Bondeståndet d. 19 Novembr. 1771. Dito remitte¬
rat til Riksens Ständers Secrete Utskott. Testor J. Odelius.
668
mäste communication och är således för hela landsorten dertil tjenligast,
wore altså både högst nödigt och nyttigt såwäl för anförde omständighe¬
ter, sorn äfwen at de wore bidragande til landets mera upodling, folck-
nummerns förökande och sedernas förbättring, hela riket til förmån och
styrcka.
En påstmästares aflönande härwid wore ej heller kronan eller stats-
wärcket til gravation, emedan denne inrättning skulle förordsaka mång¬
dubbel correspondence emot förr och i lika mån öka kronans inkomst
med postporto, som snart skulle öfwerstiga postmästarens ringa lön.
I anseende til alt detta anhåller Allmogen i Lillsawolax i ödmjukhet,
det fader Taleman och det Hedervärda Ståndet täcktes benägit ej alle¬
nast för sin del bifalla ett sådant påstcontoirs inrättande i Läppäwirda
sokn, äfwensom wid 1762 års riksdag et nytt påstcontoir uti Carelen och
Libelitz sokn bewiljades och inrättades, utan ock med bewekande före¬
skrift hos de öfrige respective medstånden denne Allmogens billiga an¬
sökning til willfarighet befordra.
Stockholm d. 8 Novemb:r. 1771.
Johan Koponen.
Riksdagsman för Lillsawolax län.
60.
Isak Matssons från Åbo och Björneborgs län memorial om köpings an¬
läggande på Åland.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, vid nr 52.)
Protokollet sid. 179, 482.
Ödmjukaste memorial.1
Då kongl. Håfpredikanten och Kyrckoherden på Åland Herr Daniel
Backman uti ett till Riksens Höfloflige Ständer stält memorial wid nu
påstående riksdag widlöftigt sökt bewisa, att en handelsstad eller kjöping
wore på Åland nödwändig både för handelens utwidgande och i sjmner-
het hälsans conservation med det mera, samma widlöftiga memorial in¬
1 Med påteckning: Inkom d. 9 Nov. 1771. Hwilar.
669
nehåller, har jag såsom fullmägtig på Åland ej kunnat undgå att wid
denne projecterade stad eller kiöping och den af Herr Kyrckoherden på¬
stådde nödwändigheten gjöra följande ödmjuka erhindringar till Heder-
wärda Ståndets benägna ompröfwande och befordran hos de öfrige hög-
och respective stånden.
Herr Håfpredikanten och Kyrckoherdens memorial innefattar något
högre och mera än det, hwad jag såsom enfaldig kan utlåta mig öfwer,
men meningen, som jag wid genomläsandet har kunnat fatta, är förmo-
del:n denna, att Åland borde och kunde bringas till högre anseende, till¬
skynda allmänheten mera gagn och innewånarena större nytta, om der¬
städes wörö någon handelsstad inrättad, hwarigenom innewånarena
blefwo afhållne ifrån tillfälle att i större flåckar segla, då åker och fiske
borde skötas, då jämwäl den förmon erhölls, att alla nödwändighetswa-
ror kunde fås på landet, hwilcka wid wisse årstider måste umbäras, och
ändtel:n att mansspillan eller folcks utödning kunde förekommas ige¬
nom apotec och skickelige läkare, med det mera Herr Kyrckoherden be¬
hagat anföra.
Jag må icke neka, att när någon om Aland okunnog igenomläser detta
memorial, skulle han hastigt nog kunna falla på den tanckan, att Herr
Hofpredikanten och Kyrckoherden uti sin upgifft hade ganska rätt och
att en stad och kjöping följacktelin på Åland wore aldeles nödig och
oumgängelig, men jag beder ödmjukel. wid alt detta få gjöra någre wäl-
mente ärhindringar.
Sweriges rike öfwer alt har den oskattbara förmon att äga åkerbruk
och fiskerier. Bägge desse förmoner i jord och sjö fordra sin särskilta
skjötsel, mängd af folck och särskilta redskap. De ställen, där åkerbruk
och fiskewattn med lika omsorg på en gång böra skjötas, äro lika efter
årstiden, då hwart och ett län och bör skjötas, samma beskaffenhet är
ock med Åland.
Det torde aldrig wara Herr Hofpredikantens mening att bewisa, det
de af Ålands Allmoge, som endast äro åkerbrukare, äro lättingar och
det försumma, äfwensom det och twärt emot torde falla swårt att be¬
wisa, det de innewånare på Åland, som äro skjärgårdsboer och idka fis-
kerie samt tillika hafwa åkerbruk, ingendera delen rätt wårda.
Mera och större orsak har man att tro, det syftemålet här om fiske-
rierne torde wara någre få personers enskilta nytta och Allmogens
skada. Folcket här uppå Åland äro liksom annorstädes wäne hwar och
en wid sitt näringssätt. Om det i hög grade efter Herr Hofpredikantens
tancka skall kunna drifwas, tyckes mig bäst, att de derwid förblifwa och
670
då det skjer (!) kan, och jag tror ingen widkännas att wara lättjefull. Det
är och stridande mot sig sjelft, då han tillstår, att landet efter 2:ne fjend-
telige invasioner i mannaminne har åter rest sig till någon wälmågo.
De många segel, Herr Hofpredikanten omtalar, som årligen gå ifrån
Åland, lära förmodel:n icke wara för månge, besynnerl:n då landtman-
nen har frihet att med sin afwel och hemmans afkastningar får wända
sig hwar den will. Kongsgårdarne på Åland hafwa sin frihet att derifrån
transportera sine producter, hwart de behaga, härskaper, som der hafwa
sine sätesgårdar, sammaledes, Allmogen, som äro slcattlagde för skog,
måste efter utkröning hugga dem upp till wed för kongl, wedgården här
i Stockholm samt tillika förse kongl. Djurgården med gärdsle och kongl,
hofstallet med en myckenhet hö. Desse warors transport tarfwa en ho¬
per segel, och man kan intet döma dem wara hwarcken för få eller för
många, så lärer icke kunna nekas Skjärgårdsallmogen att med egna bå¬
tar få föra och afsättja strömming, de med stor kostnad och ofta med
dryg förlust utur hafwet fiska. Och desse äro alla loflige segel. Att under
denna segelfart den ena grannen tjenajr] den andra med export och re-
tourwaror kan icke wara lastbart, efter det icke är förbudit.
Herr Håfpredikanten söker skjäl till stad el:r kjöpings anläggande på
Åland therutur, att på Åland årligen skall idkas olåfweligit månglerie,
men det står både Herr Hofpredikanten och andre innewånare fritt
aflåta att för sitt egit behof upkjöpa alt, hwad de wilja, och för oskäligt
pris tillhandla sig desse obehöriges stegrade waror. Den som kjänner
desse månglare ell:r månglerskor för olaglige, kan ju igenom konungens
höga befallningshafwande häruti söka rättelse, på det denne klagan
måtte förswinna.
Men emedlertid blifwer aldrig af olaglighet något tillräckeligit skjäl,
som kan wärcka nödwändighet till handelsstad el:r kjöping på Åland.
Näst Gud trygga sig Allmogen wid den omsorg, Hans Kongl. Majes¬
tät i nåder täckts draga i det en skickelig fältskär, som har boställe på
Åland, hwilcken någorlunda hittils warit försedd med de medicamenter,
som nödige är. Skulle någon farsot komma, den Gud såwäl ifrån Åland
som öfrige rikets delar nådehn afwände, så kan en stads anläggande den
ingalunda afhjelpa.
Sluteligen och som Herr Kyrckoherden förslagit, att 2:ne bcndebyar
borde till denna nya stads anläggande uplåtas, så kan jag icke undgå att
derwid anmärcka, det uti dem finnes flere skatthemman. Desse kunna
icke drifwas ifrån sin jord och cronohemmansåboerne ej el:r de facto
skilljas wid sitt bruk och besittningsrätt. Denne omständigheten allena
671
tycker jag i ödmjukhet förtjenar Hederwärda Ståndets nogaste om-
tancka, och att altid farligt är, om man så fritt, som nu skjedt, får gjöra
anspråk på lagligen och wäl förwärfwad egendom och skatterätt. Jag be¬
der derföre i ömdjukhet, det Hederwärda Ståndet täcktes helt och hållit
afslå Herr Kongl. Hofpredikantens och Kyrckoherden Backmans me¬
morial, hwarom jag anhåller att detta mitt memorial må blifwa följ-
aktigt.
Stockholm den 6:te November 1771.
Isaac Mattsson.
Riksdagsman för Allmogen på Åland.
61.
Bondeståndets extraktprotokoll den 9 november 1771 om fältkontorets
observationer.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 23.)
Protokollet sid. 179.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm d. 9 November 1771.
S. d. Hos Bondeståndet hafwa Riksdagsfullmägtige ifrån Skåne An¬
ders Mattsson och Per Jeppsson på samtelige rusthållarnes i Malmöhus
lähn wägnar andragit, huruledes bemälte rusthållare wid sidstförflutne
riksdagar fört beswär öfwer Kongl. Maij:tts nådige utslag af d. 16 No¬
vember 1768, som förklarar dem skyldige at utbetala de af Krigscom-
missariatet dem påförde summor, hwilcka kronan skall hafwa förskutit
under pomerska kriget till tross och andra monderingspersedlars anskaf¬
fande, hwilcket beswärsmål Riksens Ständers Urskillningsdeputation då
uptagit och till Secrete Utskåttet hänskjutit. Men som denna sak wid
sidstl. riksdag eij hunnit afgiöras utan nu wid denna riksdag blifwit full-
föllgd, altså och på det deras hemmawarande medbroder eij måge blott¬
ställas för utmätningztwång, hwarmed de dageligen skola hotas, hafwa
bemälte Riksdagsfullmägtige anhållit, at wärckställigheten häraf må
hwila, till dess slut uti hufwudmålet hos Riksens Ständer utfallit.
672
Under det denne ansökning hwilat för widare uplysnings anskaffande,
har Riksdagsfullmägtigen från östergiöthland Jonas Carlsson genom
hosföljande memorial1 anmält det beklageliga tillstånd, hwari dess hem-
mawarande medbroder rusthållarne wid Kongl, östgiötha Cavalleriere-
gemente nu äro stadde genom efterräkningar och tryckande lämningar
efter sidsta pomerska kriget, med anhållan, at Bondeståndet wille be-
hierta deras nöd och utblåttade willkor och eij allenast för egen del till-
styrcka eftergift af den återstod, som rusthållarne finnes wara påförd,
utan ock detta mål genom protocollsutdrag hos de öfrige respective
stånden till ömsint behiertande befordra.
Uti hwilcken ansökning riksdagsfullmägtige å samtelige rusthållarnes i
Swerige och Finland wägnar äfwen instämde.
Wid öfwerwägande häraf kunde ståndet eij annat än med ömaste
medlidande anse den ömkanswärda belägenhet, hwari flere af dess hem-
mawarande medbroder blefwo försatte, såframt berörde dem påförde
förskåttsmedel genom utmätningstwång skulle af dem utprässas i en tid,
då Allmogen dageligen suckar under tyngden af de tryckande bördor,
som lägges på deras swaga och genom dryga utskylder och bewillningar
utmärglade skuldror; då en i flere landsorter beklageligen misslyckad
åhrswäxt hotar folcket med en ödeläggande hungersnöd och då Allmo¬
gen snart af wanmagt måste upgifwa de ömande skiäl, som sig härwid
förete, bewekte derföre ståndet at räcka samtelige i så måtto betryckte
rusthållare hielpsam hand så mycket mera, som rusthållarne blefwo för-
diupade uti yttersta armod och elände, om de för utmätning skulle
blifwa blottställde.
I anseende hwartill och enär Bondeståndet härjämte ömsint behier-
tade, at den ansökning, de öfrige rusthållarne i riket giordt, är alldeles af
enahanda beskaffenhet med den, rusthållarne i Malmöhus lähn wid
sidsta riksdag bewakat och nu fullföllgt, och billighet kräfwer, det den
ene medborgaren uti enahanda sak bör niuta med den andra lika rätt; så
pröfwade ståndet för sin del skiäligt eij allenast at hänwisa detta mål till
Riksens Ständers Secrete Utskått at det till hela sin widd skiärskåda och
betänckande deröfwer till Riksens Ständer aflemna, utan ock at Kongl.
Maij:tt i underdånighet må tillstyrckas at genom nådig skrifwelse till
wederbörande landshöfdingar anbefalla, det förenämde nu öfwerklagade
författningar må till sin wärckställighet hwila och samtelige rusthållarne
såwäl i Swerige som i Finland frikiännas från utbetalande af de dem på-
1 Icke bilagt. Se sid. 167, not 1.
673
förde summor, hwilcka cronan skall hafwa förskutit under sidsta po-
merska krig till tross eller andra monderingspersedlars anskaffande, in¬
till dess slut i hufwudmålet hos Riksens Ständer hunnit utfalla.
Hwilcket hos de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall öd-
miukwördsammeligen skulle anmälas och i ömaste måtto recomenderas.
Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
62.
Jan Erssons från Stockholms län memorial om professor P. N. Christier¬
nin.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 23, nr 66.)
Protokollet sid. 179.
Ödmjukt memorial.1
Sedan Professor Christiernin, som jag uti mit sista memorial haft den
äran at tillkjänna gifwa, uti utgifwit stämningsmemorial uppå Accade-
mieboktryckaren Johan Edman rubricerat några emot bemälte Profes¬
sors Inträdestal tryckta Anmärkningar (hwartil Capitainen Herr Anders
Gedda sedermera widgådt sig wara författaren) såsom lögnaktiga, smä¬
dande och wanryktande, hafwer bemälte Capitain för detta Christiernins
straffbara upförande låtit honom til laga genswar inkalla inför Consisto¬
rium Accademicum Minus uti Upsala.
Under denna rättegång, ehuru Christiernin hade sig bekant, hwad det
Hederwärda Ståndet beslutit om dess ställande till answar för åtskillige
ståndet gorde wanhederlige tilmälen, så långt ifrån at igenom ett anstän¬
digare upförande wisa sin acktning emot ståndet, hafwer han ännu uti
långt större mått ökt sina förra förseelser, då han uppå ett ganska straff¬
bart sätt gört ståndet sådane oförskämde tilwitelser, som icke kunna an-
1 Med påteckning: Inkom d. 9 Nov. 1771. Hwilar. D. 16 Novemb. ånyo
förehaft och af gion i likhet med Prästeståndets påskrift å löparen.
674
nät än föda utaf sig de swåraste misstanckar hos allmenheten och hem-
mawarande, som oss befullmägtigat, om wårt redeliga upförande och
målens lagliga afgörande.
Til at utan twifwel winna detta förhateliga ändamålet anklagar han
Capitaine Gedda, enl. hosgående utdrag af protocollet, hållit i Consisto-
rio Academico Minori d. 4 September innewarande åhr (Lit. A),1 at
hafwa honom, Christiernin, inför Riksens Höglofl. Ständer beljugit,
hwilcket updiktade brott han påstår måtte enl. 4 §, 60 cap. M[issgär-
ningsjb. twegilt anses. Han fortfar widare enligt samma protocoll at på¬
stå, det mitt memorial och andragande inför det Hederwärda Ståndet
endast stöder sig på trowärdigheten af Cap. Geddas beskyllningar och
Anmärckningar etc. samt at det icke kan wara så underligt, at det Högt-
ärade Bondeståndet, som hwarcken haft tillfälle at höra honom eller
granska hans tal, haft fullt förtroende til sanfärdigheten af Cap. Geddas
ondskefulla föregifwande och derföre tillstyrkt, at han, Christiernin,
borde lagligen anklagas.
Sådane utlåtelser äro största upmärksamhet wärda, ty det är med rena
ord säga, att ståndet haft fullt förtroende til en beljugares ondskefulla
föregifwande och uppå en så äreförgäten grund fotat sitt beslut om
Christiernins ställande till answar, då likwisst det Hederwärda Ståndet
nogsamt lärer erhindra sig, at Cap. Gedda på intet sätt inför ståndet an-
gifwit, mindre beljugit Christiernin, utan at dess Inträdestal, som uti
hwar förnuftig mans ögon oförnuftigt förringat bondehandteringen och
yrckat dess elaka wärckan på sederna, är den rättwisa grund, uppå
hwilcken ståndet stödt sitt beslut om Christiernins förgripeliga utlåtel-
sers beifrande. Och hwad mig enskylt angår, bedrager äfwen Christier¬
nin sig oändeligen, då han mig falskeligen förebrår, at mitt memorial
endast stöder sig uppå Cap. Geddas beskyllningar och Anmärckningar.
Jag kan sjelf läsa och skrifwa swenska, förstår hwad hedrar eller wan-
hedrar mitt stånd och wet derjemte, at det alldraminst bör af en acade-
misk lärare utan laga åtal förolämpas, hwilcket ware nog at afskudda
mig Christiernins obetänckta beskyllning, hälst jag dessutom på heder
och ära kan försäkra, at jag hwarcken munt- eller skrifteligen med Cap.
Gedda om denna sak öfwerlagt, icke en gång uppå 2:ne år honom sedt,
ifrån denna dagen räknat, då detta skrifwes.
Emedlertid är nu ryktet om Christiernins högst straffbara beskyll¬
ningar allmänt bekant. All skadelig werckan härutaf bör derföre efter
1 Uteslutet här.
675
min tancka lagligen förekommas, ståndets heder beifras och dess rätt-
wisa uti full dager ställas.
Till desse ändamåls befrämjande tillstyrcker jag för min del:
l:o. Efter desse beskyllningar äro skjedde inför domstolen, håller jag
före, at ett sådant utdrag af ståndets protocoll må Cap. Gedda til upwi-
sande för samma domstol meddelas, som sanningen til styrcka honom
befriar ifrån Christiernins brottsliga angifwande, hwilcket likmätigt
handlingarne i denna sak det Hederwärda Ståndet aldrabäst har sig kun-
nogt wara osanfärdigt. Jag tillstyrcker detta för min del med desto
större skjäl, som dels domstolen och allmänheten härigenom bäst och
snarast kunna uplysas om ståndets owäldiga upförande wid detta tilfäl-
let, och dels som Cap. Gedda tyckes förtjena detta billiga hägn och be¬
skydd, enär han för sina anständiga och grundade wederläggningar til
ståndets förswar uppå Christiernins förgripeliga irrmeningar råkat uti en
beswärlig rättegång med en djerf wederdeloman, som icke hafwer för¬
syn at göra oskullden de grofsta och osanfärdigaste tillmälen.
2:o. Som hela wårt sälla regeringssätt hwilar uppå den grundpelaren,
at högsta makten bör wördas, och at fölgak[t]eligen ingen bör understå
sig säga, at något stånds beslut är utan granskning utfärdat och endast
grundat uppå en beljugares ondskefulla föregifwande, så är Prof. Chris¬
tiernins brott af den natur, at det likmätigt Riksdagsordningens 13 § bör
til behörigt straff och bot utan uppehåll befordras, hwilcket beqwämli-
gast kunde skje, om likmätigt nyssnämde § saken hänsköts at af Justi-
tisedeputation undersökas och afdömas.
3:o. Med denna sak hafwer äfwen en nära gemenskap, hwad uti hos¬
gående Dagligt Allehanda n:o 200 af d. 7 Sept. 1771 (Lit. B)1 är obehöri¬
gen infört rörande Prof. Christiernins Inträdestal.
Mitt memorial uti detta ämnet är der granskadt uppå ett ganska
straffbart sätt.
Efter författarens tanka är det icke ett riksdagsärende at låta ställa
Christiernin til answar för sina förgripeliga utlåtelser emot det Heder¬
wärda Bondeståndet, oaktadt författaren ej allenast härigenom förebrår
alla ståndens Talemän at hafwa förgätit sin dyra ed at ej andra än rätta
riksdagsärender föredraga, utan ock gifwer en enskilt person, som ostri¬
digt äger rättighet at tiltala, den sig förolämpar, bättre rätt än ett helt
stånd.
Efter hans tancka är jag fara och answar underkastad, då jag till-
1 Icke bilagt memorialet.
676
kjänna gifwit Christiernins förbrytelser emot ståndet; men författaren
besinnar icke, at då ståndet bifallit mitt memorial, är det ståndets beslut,
och at alt answar för mig då uphördt, samt at jag derföre är tillräckeli-
gen skyddad uti 22 § Riksdagsordningen, och kränker således författaren
en tydelig på rikets grundlagar grundad riksdagsmannarätt, utom hwad
mera förgripeligit denna kungörelse innehåller. Till hämmande utaf så¬
dant brottsligit sjelfswålld och på det at wära allmänna papper icke må,
som i dessa tider är mera i bruk än wederbör, ibland allmänheten ut¬
sprida falska sattser och rykten uti mål, som röra riksdagsmän och Stän¬
ders ostridiga rättigheter, tilstyrker jag, at detta mål må åtfölja Chris¬
tiernins brott, på det författaren såsom Christiernins obehörige förswa-
rare må, sedan han uptäckt blifwit, för denna sin djerfhet lagligen tilta-
las och straffas.
4: o. Som dessa mål ostridigt äro af yttersta wigt och äfwen ganska
nära röra de öfrige respective stånden, tillstyrker jag, at ståndets beslut
härutinnan må igenom en deputation de öfrige stånden meddelas med
anmodan at, så snart möijeligt är, sig med wårt stånd förena.
Stockholm wid riksdagen d. 29 October 1771.
Jan Ersson.
Ricksdagsman ifrån Stockholms län.
63.
Bondeståndets underdåniga skrivelse om nytt riksdagsmannaval i Gryt¬
hytte och Hällefors samt Lindes och Ramsbergs bergslager.
(Riksdagsacta 1771—1772, vol. 2.)
Protokoll sid. 180.
Stormägtigste Allernådigste Konung.1
Sedan Eders Kongl. Maij:tt i anledning af Bondeståndets underdåniga
anhållan anbefallt Landshöfdingen i Nercke och Wermeland at föranstal¬
ta om nytt riksdagsmanswahl uti Grythytte och Hellefors samt Lindes
1 Med påteckning: Inkom:t d. 16 Novembr. 1771. Föredragit i Rådet d.
27 Nov. 1771 och wärkst:s genom ordres till Landshöfdingen i orten. Exp.
till Landshöfd:e Hamilton.
677
och Ramsbergs bergslags härader uti Johan Ottosson Agorells ställe,
hwilcken emot Riksdagsordningens 7 § icke kunnat för laglig riksdags¬
man antagas, emedan han tillförene uti annat stånd och beställning stadt,
så har wäl desse häraders Allmoge hwar för sig blifwit sammankallad
till nytt riksdagsmansvvahls förrättande. Men utaf de wid desse tillfäl¬
len hällne och till Bondeståndet inkomne protocoller är befunnit, at
Grythytte och Hellefors bergslager wäl ytterligare önskat Agorells inta¬
gande i ståndet; dock i händelse sådant eij kunde skie, då förenat sig
med Lindes och Ramsbergs bergslager på det sättet, at de wille åtnöijas
med hwad beslut desse kunde stanna uti, antingen at wällja innom egit
härad eller sig med något annat förena.
Desse senare bergslager hafwa åter förklarat, at i händelse Agorell eij
skulle warda i ståndet intagen, hwilcket de äfwen önskade, wille de icke
dess mindre updraga honom at utföra deras angelägenheter wid den¬
na riksdag samt, i händelse någon annan riksdagsman skulle behöfwas,
lemna Agorell frihet at dertill utnämna, hwillken han wille af dem, som
förut wörö riksdagsfullmägtige.
Men som hwarcken det ena eller andra häraf finnes wara med lag och
ordning instämmande utan twärtom af sådan beskaffenhet, at deraf
kunde tagas efterdöme till sådane tillställningar i framtiden, som för
folk och frihet kunde blifwa både obehagelige och wådelige, så har hos
Eders Kongl. Maij :tt Bondeståndet funnit sig föranlåtit at underdånigst
anhålla om ytterligare nådig befallnings utfärdande till Landshöfdingen
i orten at fordersammast föranstalte om ett nytt och sådant riksdags-
manswahls anställande uti förberörde härader, at Allmogen antingen
innom sig utkorar en laglig riksdagsman i Agorells ställe eller ock sielf
utnämner den af ståndets ledamöter, åt hwilcken de sine angelägenheters
bewakande under denna riksdag willja anförtro samt honom med laglig
fullmagt förser.
Bondeståndet framhärdar med all undersåtelig nit, trohet och lydno
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij :tts
på Bondeståndets wägnar
allerunderdånigste tropliktigste undersåte
Joseph Hansson.
Taleman.
Stockholm d. 16 November 1771.
44—740327
678
64.
Bondeståndets extraktprotokoll den 16 november 1771 om val av nämn¬
demän.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 22.)
Protokollet sid. 180
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 16 November 1771.
S. d. Ibland de klagomål, som Riksens Allmoge ifrån flere landsorter
anförtrodt sina riksdagsfullmägtige at wid denne riksdag anmäla, har äf-
wen förekommit, huruledes en del häradshöfdingar skola efter egit god-
tycko antaga nämdeman, hwaraf skal hända ej allenast, at sådane perso¬
ner dertil utses, som hwarken äga Allmogens förtroende eller hafwa de
egenskaper, som dertil fordras, utan ock att uti wissa härader eller tings¬
lag gifwas sochnar, där eij någon nämdeman skall hafwa sitt bo och
hemwist, hwilket medförer den olägenhet ej mindre för Allmogen än
nämden, at de förre måste bestå en drygare kostnad och de sednare
oftast färdas en längre wäg, enär någon förrättning infaller, hwarwid de¬
ras betjening tarfwas.
Allmogen har fördenskull genom sina riksdagsfullmägtige anhållit,
det Bondeståndet jemte de öfrige respective stånden wille til afböijande
af så beskaffade missbruk och olägenheter widtaga det beslut, som med
menighetens bästa i detta ämne närmast kan förenas.
Och som Bondeståndet härwid förde sig till minnes, att detta mål wid
1761 såwäl som 1765 åhrens riksdagar warit under Riksens Ständers Ju-
titiaedeputations pröfning, och att betänkande däröfwer til Riksens Stän¬
ders plena blifwit aflämnade, så har ståndet wid noga efterfrågan omsi¬
der igenfunnit det sednare betänkandet,1 hwilket härhos i afskrift bifogas.
Wid öfwerwägande häraf har ståndet ansedt detta mål ankomma på
3:ne frågor: Först om icke Allmogen är närmast berättigad at wäija sig
nämndemän? Därnäst hwilka personer till nämdemän kunna utwäljas?
Och ytterst hwilket wahlsätt härwid är lämpeligast att widtaga?
Hwad nu den första frågan angår, så har wäl Justitiasdeputationen eij
1 Daterat den 29 augusti 1766. Uteslutet här.
679
allenast ansedt nämdemäns wäljande af Allmogen såsom en nyhet, hwil-
ken kunde gifwa anledning til hwarjehanda twister och oreda samt leda
til oenighet och söndringar, hwarigenom Allmogen wärkeligen sielf i
längden skulle hafwa olägenhet, utan ock förklarat, at en sådan walrätt
hwarken med lag och stadgar, eller hwad hittils brukeligt warit, skall in¬
stämma; hwarförutan häradsrätten förmenas med bästa säkerhet kunna
döma om de personers skickelighet, hwilka komma att antagas. Men
enär Bondeståndet häremot öfwerwägande å ena sidan, at de ordalag,
hwilka såwäl uti 33 capit Ting.b., L[ands]l[agen], som ock uti nya lagen
1 cjap.j, 1 § R[ätteg.]b., nyttias, tydeligen utmärka, at nämdemäns wäl¬
jande af Allmogen i häradet med lagens egenteliga förstånd och afsigt
närmast är att förena, och å den andra at ingen kan anses äga tilförlåte-
ligare underrättelse angående sådane personers beskaffenhet och skicke¬
lighet, som kunna komma under omröstning, än de, som bo inom den
sockn, där ledighet sig yppar. Hwartil kommer den märkeliga omstän¬
dighet, at nämdemanssyslan så mycket mera bör bero uppå Allmogens
förtroende, som nämden niuter sin lön såwäl af hälften uti tingsgiäst-
ningspenningarne som ock af häradets och rättens saköresmedel, såsom
utgifter, dem Allmogen till största delen måste widkännas. Icke att för¬
tiga, det den grundsats, at pluralitet hos menigheter är gällande äfwen i
så beskaffad sak som denna, bör äga rum. Altså pröfwade Bondeståndet
för sin del skiäligt at förklara, det nämdemän hädanefter böra wäljas af
Allmogen, där ledighet yppas, efter flästa rösterna, uträknade efter hem¬
manens oförmedlade storlek på sätt, som nedanföre omröres.
Beträffande därnäst de personer, som kunna komma under omröst¬
ning till nämdemän, så enär Bondeståndet härwid eftersinnade, at til en
nämdemanssysla fordras ej mindre redelighet och förstånd än stadgad
ålder och i orten kundbar förmögenhet, så fant ståndet för godt, det ej
andre dertil kunna blifwa wahlämnen än bofaste skattefrälse-, skatte-
och kronobönder, som inom det härad och sochn bo, där ledighet sig
yppar, samt tilförene icke uti något annat stånd eller beställning städt
hafwa. Men skulle uti någon eller flere sochnar ej andra än endast fräl¬
sebönder hafwa sitt bo ock hemwist, så måge de i sådant fall wid näm-
demanswal rösta och nämdemän af sina medel utwälja.
Börandes dock ingen, som icke är infödd swänsk man, af evangelisk
lutherska läran samt af god frägd och fyldt 25 års ålder, dertil wäljas.
Ytterligare och hwad sielfwa walsättet widkommer, så emedan Bonde¬
ståndet instämmer med Justit[i]aedeputationen deri, at wid nämdemäns
wahl altid bör iagttagas, det någon eller någre uti hwarje sochn eller
680
häradsdel boende til nämdeman förordnas, så at Allmogen, enär betje¬
ning af dem nödig är, kan hafwa till dem en beqwäm tilgång; ty anser
ståndet det först leda til en bättre ordning och säkerhet wid nämdemans-
wahl, at i hwarje härad bör å nästa ting, efter det förordningen om näm-
demanswahl warder kundgiord, häradsboerne emellan en förening up-
rättas, huru stort antal af nämdemän i hwarje sockn eller häradsdel
wara må; hwilken förening sedermera af häradsrätten kommer at fast¬
ställas och i häradskistan til rättelse wid förefallande nämdemanswahl at
förwaras.
I grund hwaraf och enär något ledigt nämdemansrum derefter skal
besättas, finner Bondeståndet för sin del nödigt, at dermed således må
förfaras, det häradshöfdingen då wid laga answar åligger at genom på-
lysning låta kundgiöra å predikstolen i den sockn, där ledighet yppas, at
nämdemansval därstädes å någon wiss söndag efter slutad gudstjenst uti
socknestufwan kommer at hållas. Wid detta wal inställa sig såsom röst¬
ägande alle bofaste och myndige skatte-, [skatte]frälse-1 och kronobön-
der, jemwäl ock bondeenkor, som äro bofaste och för hemmansbruk
skrefne; men deremot uteslutas ifrån wåhlet alla ståndspersoner, af hwad
namn och wilkor de wara må, samt boställsbönder och landtboer, jäm-
wäl och frälsebönder med förbehåll, som ofwanföre sägs. Likaledes an¬
ses för jäfagtige i walet wanwettige, i hägte inmante samt de, som för
stöld eller andra ärerörige brott dömde äro. I lika måtto kommer den
röstägande, som wid wahlförrättningen sig ej inställer och sina röster,
innan wåhlet slutas, ej aflämnar, at anses förlustig af sin wahlrätt för
den gången och äger ej magt at ändra, hwad de närwarande faststält.
Sedan Allmogen å utsatt dag i socknestufwun blifwit samlad, upropas
de röstägande efter den ordning, den af häradsskrifwaren infordrade
och underskrefne wahllängden innehåller, hwarpå the närwarandes rös¬
ter sammanräknas, och den, som derwid antingen ärhållit de flästa eller,
där lika röster på 2:ne eller flera utfallit, genom lottning wunnit före¬
träde, skal å nästa ting af häradsrätten wid laga answar til nämdeman
antagas och förordnas. Til hwilken ända den i soknen hällne wahlläng¬
den må til häradsrätten antingen genom utsedde soknefullmägtige in-
lemnas eller förseglad insändas.
Och som ingen obehörig person äger at blanda sig uti Allmogens fria
nämdemanswahl, så ansåg ståndet för sin del rättwist, at den, som härut¬
innan söker giöra Allmogen något intrång, bör utan skonsmål wara för¬
fallen til etthundrade daler silf:mts böter och, ifall han är embetsman,
1 Enligt Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.
681
tillika pligta med tjenstens förlust samt förlora rättigheten til widare be¬
fordran.
För öfrigit och som klagomåhl ifrån flera orter inlupit, det wederbö-
rande skola uragtlåta at wisa behörig redo och räkning såwäl för tings¬
gästningspenningar som och för saköresmedel, och följagteligen at
nämden ej skal utbekomma dess andel och lott deri; altså och på det
häradshöfdingarne och häradsfogdarne måge tilhållas at ofelbart giöra
redo och räkning för dessa medel och nämnden deraf njuta sin tilstän-
diga lott och andel, pröfwade Bondeståndet för sin del skäligt samt med
kongl, resolutionerne på Allmogens allmänna beswär af åhr 1672, § 8,
1688, § 6, 1693, § 5, och 1697, § 13, såwäl som med kongl, brefwet af d.
23 Nov. 1686 enligit, at härom således må förordnas, det wederbörande
häradshöfdingar och kronofogdar böra ej allenast å första ting, sedan
denna förordning warder kundgiord, wisa redo och räkning för de tings¬
gästningspenningar och saköresmedel, som för de förra åhren influtit el¬
ler inflyta borde, samt nämndens lott och andel deri oafkortad dem ge¬
nast tilställa wid answar, som 15 § uti Norrköpings beslut af åhr 1604
samt 1 cap., 12 §, R.b. innehålla, utan och för de framdeles utfallande
tingsgästningspenningar och sakören wid hwarje åhrs winterting eller,
där det ej hålles, å först infallande ting giöra redo och räkning samt be¬
loppet af nämdens andel däri til hwardera af dem utan det ringaste af¬
drag wid lika answar genast utbetala. Och skal det åligga landshöfding-
arne såwäl at hafwa ett noga inseende derå, at ingen, som wederbör, sig
ifrån denna räkenskaps giörande undandraga må, sorn och at uppå der¬
om giord ansökning utan uppehåll wid laga answar förhjelpa nämden
til sin rätt samt drögsmåhlet til laga åtahl och beifrande å behörig ort
anmäla.
Hwilket beslut med de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall
ödmiukwördsammeligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
682
65.
Bondeståndets extraktprotokoll den 20 november 1771 om Vadstena
krigsmanshushemman.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protocollet sid. 188.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 20 Nov. 1771.
S. d. Ibland de ärender, som Allmogen ifrån några orter i riket anför-
trodt sina riksdagzfullmägtige at wid denna riksdag anmäla, har äfwen
förekommit, huruledes, sedan genom Kongl. Maij:ts nådiga bref af d.
10:de Dec. 1766 tilstånd blifwit lemnadt til Wadstena krigzmanshus-
hemmans försäljande til skatte emot skattekjöpeskilling, lämpad efter
hwarje orts särskildta beskaffenhet, dock at åboerne då skulle wara skyl¬
dige at lösa dem til skatte innan nästa af Riksens Ständer utsatte riks-
dagz början, hafwa en del åboer, som ej så noga kändt de härwid häf¬
tade wilckor, dels förut dels sedermera gjordt ansökning om skattelösen
af så beskaffade hemman och lägenheter. Men ehuru deras slcatteskilling
blifwit af wederbörande embetsmän i stöd af högstbende förordnande
utan minsta anmärckning beräknad och emottagen, har dock Allmogen
intil denna dag ej fådt utlösa sina skattebref af de grunder, at åboerne
skola dels försutit den föreskrefne tiden, dels ock at något angående rät¬
tighet til skattelösen af qwarnar och andra lägenheter utij Kongl.
Maij:ts högstbem:te bref uttryckel. eij finnes anfördt.
I anseende til de skjäl och omständigheter, i stöd hwaraf Kongl. Maj:t
uppå Riksens Ständers underdåniga tilstyrckande i nåder bewiljat dessa
hemmanskjöp, och hwilcka uti högstbem:te bref igenfinnas, samt för at
hjelpa en del af ståndets hemmawarande medbroder utur det känbara
lidande, hwari de wärkl. skulle sättas, om de eij finge lösa sina åboende
hemman och lägenheter til skatte, sedan de gjordt sig derom förhopp¬
ning och dels i längre, dels i kortare tid warit i mistning af sina skatte-
skillingar, har ståndet eij kunnat undgå at detta mål til bepröfwande up-
taga, så mycket mera som det är af aldeles lika beskaffenhet med hwad
ståndet angående skattelösen af beneficiehemman redan beslutit. Och
som ståndet wid öfwerwägande häraf funnit, det skatteköp å hemman af
förenämde natur warit för riket förmonligt och derföre blifwit tillåtit
683
och den grund och ordsak, hwarå högstbcrrde förordnande sig stödjer,
hwarcken uphördt eller undergådt någon förändring, altså ock emedan
åboer af de qwarnar och lägenheter, som äro af lika natur med sådane
hemman, så mycket mera böra wara härunder begrepne, som både lag
och billighet kräfwa, det medborgare af lika wilckor bör uti mål af ena¬
handa beskaffenhet njuta enahanda rätt; ty pröfwade ståndet för skjäligt
at för sin del tilstyrka, det Kongl. Maij:t i nåder täckes förklara, at
åboerne å Wadstena krigzmanshushemman, qwarnar och lägenheter må
äga frihet at på sätt och med de wilckor, som Kongl. Maj:ts nådiga bref
af d. 10 December 1766 föreskrifwer, få dem til skatte inlösa, utan at en
sådan lösningzrätt må innom någon wiss tid warda inskränckt, och utan
at någon slagz protest eller pretention eller några ensidigt eller på här¬
emot stridige och orätta grunder utwärckade resolutioner måge rätte
åboerne härwid i wägen ligga.
Hwilcket hos de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall öd-
miukwördsammel. skulle anmälas.
66.
Per Jeppssons från Malmöhus län memorial om nämndemannen Håkan
Nilsson.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 13, nr 83.)
Protokollet sid. 189.
Ödmiukt memorial.
Om man med skjäl kan räkna friheten för en af de största lycksalighe¬
ter på jorden, så måste ock frihetens oförwärckade förlust böra anses
för den största wedermöda, en friboren swensk man någonsin öfwergå
kan.
Uti en så swår och bedröfwelig belägenhet har jag dock funnit en af
wåra medbroder wara försatt blott för en honom tillagd men hwarcken
ärkänd eller rättsligen bewist oöfwerlagd utlåtelse.
Mannen, som detta angår, är Nemndeman och Rusthållaren Håkan
Nilsson i Fritorp1 uti Lane härad och Bohuslähn. Och sakens samman¬
hang och förlopp är efter i händer hafde autentique handlingar sådan.
1 Skall vara: Frötorp.
684
Wid 1769 års riksdag hade en del rusthållare wid Norra Esquadron af
Bohusläns Dragoneregemente uti sine beswär gjordt ansökning om
samme esquadrons reducerande til båtsmän. Ansökningen blef wäl an¬
sedd för stridande emot författningarne och förtjenande plikt. Men på
då warande Secrete Utskotts underdåniga tilstyrkan fant Kongl. Maij:t i
nåder godt at sökanderne därifrån befria. Dock skulle Häradshöfdingen,
som beswären insändt, och concepisten, som dem författadt, hwar för sig
alfwarligen förhållas deras lagstridiga förfarande.
Härom finnes ock Kongl. Maij:ts nådiga skrifwelse wara til Lands¬
höfdingen i orten utfärdad d. 27 Febr. 1770 men ingen handläggning
wid saken wara gjord förr än d. 6 April innewarande år, just samma dag
som Allmogen i Tunge, Stångenäs, Sörbygdens och Sotenäs härader
wore sammankallade at utwälja fullmägtig til nu påstående riksdag, då
Häradshöfdingen i orten Hr Carl Rahmn anstält efterfrågan om conce¬
pisten til ofwannämnde beswär, hwartil han sade sig wara af Landshöf¬
dingen anmodad. Och som Allmogen icke skall welat upgifwa någon
concepist, skall Nemndeman Håkan Nilsson efter wahlprotocollets ly¬
delse wid det tillfället yttrat, at han icke kunde finna, det efterfrågan
därom borde anställas, hwilken han ansåg både onödig., onyttig och
olaglig.
För en sådan utlåtelse har Håkan Nilsson, som, då den skall blifwit
fäld, ännu icke fädt weta, at efterfrågan i saken skedde på konungens
utan allenast på Landshöfdingens befallning, kortt därpå blifwit stäld
under laga tiltal. Och ehuru han utlåtelsen icke widkänts utan sine ord
sjelf förklara welat, en del af den sig öfwer wåhlet beswärande Allmo¬
gen äfwen intygat, at dess ord icke så fallit, som protocollet omförmäler,
har dock intet afseende derpå blifwit gjordt utan protocollet för rigtigt
ansedt och Håkan Nilsson, innan undersökningen för felande ledamöter
i rätten1 kunnat för sig gå, af Häradshöfdingen under bewakning satt
samt några dagar därefter, då full nemnd blifwit tillkallad, dömd at mista
tj ensten, plikta med en månads fängelse wid watn och bröd samt at til
Bohus fästning afföras at där hållas i förwar, til dess Kongl. Göta Hof¬
rätt sig öfwer saken utlåtit.
Wärdaste Medbroder!
Af sådan anledning och på sådant sätt har en wår medbroder just wid
det tilfället, han stod under omröstning til riksdagsman, blifwit inledd
1 Enligt ett år 1771 tryckt exemplar i Prästeståndets arkiv, F. 108, nr 67,
rättat från förlagans: i e rätt.
685
uti ett därifrån afhyst ämne, som inan få dagar kostat honom frihetens
förlust, wållat, at dess ömsinte hustru blifwit til sina sinnen rörd, satt
dess hemmans bruk i lägerwall och hela dess hus uti största fördärf och
wåda.
Lägges nu härtil, at denna olyckelige mannen på ett ställe, där grof-
waste missgärningsmän wanligen förwaras, redan uti 7 runda månader
förgäfwes afbidat Kongl. Hofrättens utlåtande i saken och befaras kan,
at dess bedröfwelses dagar utan eftertryckeligaste hielp och biträde
swårligen torde blifwa förkorttade, så företer sig här et ämne, som ej an¬
nat kan än röra det känslolösaste menniskjohjerta til medlidande och
hwar rättsint man til nitiskt bemödande at räcka denne sin nödstälte
medbroder en hielpsam och uprättande hand.
Af så rörande orsak och i så godt upsåt föres min penna, då jag nu
för det Hederwärda Bondeståndet ödmiukast anhåller om dess så gäl¬
lande biträde och kraftiga handläggning wid denne sak, at denne wår li¬
kasom i förgätenhet stadde medbroder måtte oförtöfwadt blifwa stäld på
fri fot. Och underställes lika ödmiukt, om icke på samma sätt, som för
den på Gottland uti nesligit häkte insatte Vice Häradshöfdingen Ziöberg
skedt, hos Hans Kongl. Maj:t i underdånighet må anhållas om nådig be¬
fallnings utfärdande såwäl om Håkan Nilssons snara lösgifwande ifrån
arresten som til Kgl. Göta Hofrätt at utan minsta uppehåll afgöra den
emot honom angifne saken.
Och torde så mycket mindre något hinder möta wid Håkan Nilssons
lösgifwande, som förbrytelsen, hwarföre han blifwit häktad, icke lärer
wara urbota och mannen dessutom wederhäftig för hwad honom ådöm-
mas kan.
At med detta mit ödmiuka memorial äfwen få wända mig til de öfrige
respective stånden därom utbeder jag Hederwärda Ståndets benägna
tilstånd.
Stockholm d. 23 Novembr. 1771.
Pehr Jeppsson.
Riksdagsman från Torna, Bara och Harjagers härader.
686
67.
Bondeståndets extraktprotokoll den 23 november 1771 om valordning.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 18.)
Protokollet sid. 190.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 23 November 1771.
S. d. Ibland det onda, som hittils kränkt folkets rätt, skadat Allmogen,
skingrat medborgare och stört det inwärtes lugn, utom hwilket intet
samhälle kan wara, har Bondeståndet ansedt de märkeliga intrång, som
emot folkets fria wahlrätt blifwit utöfwade.
Så säkert och owedersägeligit det är, at ett fritt och obehindrat riks-
dagsmannawahl utgiör en den wässenteligaste del af folkets oskattbara
frihet, så angelägit och rikswårdande har derföre Bondeståndet ansedt
det, at Allmogen uti denna dess ömaste och wigtigaste wahlrätt ifrån alt
intrång skyddas må.
Uppå sådan grund och som genom de wid flere Allmogens riksdags-
mannawahl til denna riksdag upkomne stridigheter och giorde förtyd¬
ningar af lag är updagat, at de förre författningar i detta ämne icke äro
i alla händelser tilräckelige, altså har ståndet wid denna riksdag efter de
uti Riksdagsordningen utstakade grunder utarbetat, granskat och för sin
del faststält en förbättrad ny och fullständig stadga och förordning,
huru med Allmogens riksdagsmäns wäljande i riket hädanefter kommer
at förhållas.
Hwarwid Bondeståndet haft til föremåhl å ena sidan, at wäljande
magten hos rikets Allmoge må blifwa oförkränkt och ostörd, och å den
andra at ej allenast wederbörande embetsmän och wahlförrättare måge
bindas til answar at sina skyldigheter i detta wigtiga ämne noga iagttaga,
utan och att intrång af embetsmannamagtens pröfning, som hittils myc¬
ket wärkat, må förekommas, corruption, som alstrat skadeliga afsigter
och obehörige personers wäljande, härnäs samt alt mannamon i an¬
seende til de walde fullmägtige, såwäl efter wahlen i landsorterne som
sedan wid riksdagarne inom ståndet, i möijeligaste måtto afböijas.
Bondeståndet förmodar altså, at denna förordning under den Högstes
wälsignelse skal gifwa en närmare stadga för regeringssättet, upwäcka
687
en rätt frihets anda i nationen och befästa den enighet, som ifrån rikets
Allmoge til dess gemensamma bästa och förkofran bör wara oskiljagtig.
Och på det denna förordning må winna så mycket säkrare efterlef¬
nad, pröfwade Bondeståndet för godt at densamma härhos til dess re-
spective Medständers kundskap och stadfästelse ödmjukwördsammeli-
gen upgifwa, så at den uti Riksens Ständers namn må kunna til Hans
Kongl. Maij:t[s] nådigste underskrift och aucthorisation warda i under¬
dånighet inlemnad.
Hwilket beslut skulle genom utdrag af protocollet hos de öfrige re-
spective stånden til gunstbenägit bifall ödmjukwördsammeligen anmälas.
Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
Kongl. Maijrts nådige stadga och förordning,
huru hädanefter med Allmogens riksdagsfull-
mägtiges wäljande i riket kommer at förhållas.
Gifwen Stockholm i Rådkammaren1
Wij Gustaf etc. etc. giöre witterligit, at som regeringssättets oföränd¬
rade bestånd ibland annat hufwudsakeligen beror på den fria rättighet,
Wäre trogne undersåtare af de 3:ne wäljande stånden äga at til riksdags¬
män utse dem, hos hwilka de efter hwars och ens omdöme finna de wär-
digaste egenskaper, utan at någon magt sedermera må kunna klandra el¬
ler häfwa ett sådant förtroende; altså och emedan lagarne i anseende til
riksdagsmanswahl hos riksens Allmoge warit otilräckelige at hämma
flere inritade missbruk samt den pröfningsrätt, hwilken af wederbörande
embetsmän hittils blifwit nyttjad, ej finnes bidraga til en sanskyldig ut¬
öfning af denna folkets ypperliga rättighet; ty hafwa Wij uppå Riksens
Ständers underdåniga tilstyrkande i nåder för godt funnit at härmedelst
til obrotslig underdånig efterlefnad i jämlikhet med 7 § i Riksdagsord¬
ningen följande gilla och fastställa.
1 Även tryckt i Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar ...
utg. ... genom B r u s e w i t z, s. 426 ff.
688
1§.
Så snart riksdagskallelsebrefwet genom landshöfdingens skyndesama
försorg kommit häradshöfdingen tilhanda, åligger honom, sidst inom
fiärde dagen derefter, wid answar, som i 11 § förmäles, utfärda kund-
giörelser angående såwäl soknefullmägtiges som riksdagsmanswahlen til
alla inom dess domsagu belägne socknar.
Och på det wahlen i soknarne måge öfwer hela domsagun på en dag
hwart på sitt ställe förrättas, bör häradshöfdingen uti kundgiörelsen ut¬
sätta samma wahlförrättningsdag å tredje söndagen derefter. Likaledes
skal och uti samma kundgiörelse införas de tider och ställen, när och
hwarest riksdagsmanswalen uti de i domsagun belägne härader komma
at hållas.
Hwarwid tillika bör iagttagas: l:o. At i de landsorter, där flere hära¬
der blifwit kallade tilsammans på ett ställe, sådant hädanefter äfwen ske
må. 2:do. At hwad angående härad i denna förordning är stadgadt, äf¬
wen lämpas til de landsorter, som finnas indelte uti tings- och skepslag
samt fögderier; likaledes til de socknar, som hwar för sig utgiöra särskilt
tingslag. 3. At riksdagsmanswahlet hwarken må hållas uti någon stad el¬
ler å någon gästgifwaregård, ej eller å något bruk eller någon ståndsper¬
sons egendom, utan antingen wid något tingsställe eller uti någon sokne-
stufwu eller i brist deraf i någon bondeby, som ligga uti medlersta delen
af det eller de härader, som kallas tilsammans, och hwarintil någon stad
eller gästgifwaregård på en fjerdedels mihl när ej är belägen. Och 4 at
riksdagsmanswahlen öfwer hela domsagun inom en månad för riksda¬
gens början skola wara slutade.
2 §•
Efter ärhållen del af dessa lcundgiörelser åligger det wederbörande
kronobetjenter at wid nedanstående answar besörja derom, at desamma
nästa söndag derefter af predikstolarne såwäl i moderkyrkorne som och
uti annexer och capeder warda upläste. Skulle wid någon kyrka eller ca¬
pell gudstjenst då ej hållas, må kundgiörelsen där upläsas å nästa sön-
eller högtidsdag, då gudstjenst förrättas; dock utan at något uppehåll
derföre må ske uti det utsatte socknewahlet. Och som hemmanens för¬
medlade storlek utgiör rätta grunden til rösternes beräknande, altså och
på det wid sockne- och riksdagsfullmägtiges utnämnande så mycket or-
denteligare må tilgå, skal det åligga häradsfogden at alla åhr hafwa wid
handen för hwarje sockn i fögderiet en efter denna grund af häradsskrif-
689
waren författad och bestyrkt längd på alla der röstägande med deras
rösters storlek, uti 3:ne columner indelt, nemligen uti första skatte-, uti
andra frälseskatte- och uti den tredje kronohemans åboer, hwilken längd
genom kronofogdens försorg wid nedannämde answar bör så tidigt in¬
sändas til hwarje i fögderiet belägen kyrka, at den wid wåhlet ofelbart
kan wara til hands och til rättelse nyttjas.
3 §•
Soknewahlet sker uti soknestufwun efter slutad gudstjenst. Innan wåh¬
let börjas, äger den röstande Allmogen wäija ej allenast en god och för¬
ståndig samt inom soknen boende ofrälseman, ehwad han är röstägande
eller ej, at wid wåhlet föra ordet och pennan, utan och fyra af de röst¬
ägande til bisittare wid wahlförrättningen; dock må ej någor krono-, jä¬
geri- eller bergsbetjent til ordförande eller protocollist utses och antagas.
Och som ingen, eho han wara må, äger at blanda sig uti Allmogens
fria wahl, altså bör ingen utom nyssnämde wahlförrättare samt den röst¬
ägande Allmogen wid wåhlet [i]1 socknestufwun, dess förstufwu eller
rum tilstädes wara eller å kyrkowald under wåhlet qwarstadna, wid ett¬
hundrade daler s:mts böter och olägenhet at genast warda utförd eller
bortledd.
Där sockenestufwu ej finnes utan annat wanligt samlingsrum, ware
lag samma. Den, som på ett eller annat sätt före eller under wåhlet sö¬
ker öfwertala någon af den röstande Allmogen at lemna sina röster til
den ene framför den andra, pligte etthundrade dahlér s:rmt och, ifall
han är embetsman, miste tillika dess innehafwande embete, utan hopp
att widare blifwa i Kongl. Maij:ts och kronans tjenst nyttjad; är han
utan ordinair tjenst, förlore all befordringsrätt.
Alle röstägande inom socknen ware dock härigenom icke betagit at
inom sig förut om wåhlet rådslå och öfwerlägga. Lag samma ware och
om sielfwa riksdagsmanswahlet.
4 §.
Wid soknewahlet inställa sig såsom röstägande alle skatte-, frälse¬
skatte och kronobönder, som innom socknen bo och tilförene icke uti
något annat stånd eller beställning städt hafwa; och tilse wahlförrättar-
ne, at ej någor sig får intränga, som wid walet icke bör äga stämma, så¬
iBondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 6.
r
690
som ståndspersoner, af hwad namn och willkor de wara måge, frälse-, bo¬
ställs- och landbönder och de, som för stöld eller andra ährerörige brott
äro dömde. Men slägtskap eller swågerlag med den, som någor til sock-
nefullmägtig eller riksdagsman röstar på, oafgiord rättegång, tiltal eller
beskyllning, hwari laga kraftwunnen dom ej fallit, panträtt uti sätesgård
eller annan frälseegendom hindrar ej någon at rösta eller undfå röster.
Eij eller må någor anses för jäfagtig i wåhlet, för det han fädt röster til
sockne- eller riksdagsfullmägtig. Och stånde det dessutom i hwars och
ens frihet at rösta på sig sielf. Bofasta bondeenkor, som äro skrefne för
hemansbruket, kunna ej wägras at i wåhlet deltaga; icke eller förmyn¬
dare för omyndigs fastighet, såwida han inom socknen bor och är af
Bondeståndet.
5 §•
Wahlförrättarne låta först denna förordning för de närwarande up-
läsas och underrätta dem noga om hwad i anledning deraf wid wåhlet
bör iagttagas.
Därnäst afgiöres den frågan, om soknen för sin del åstundar antingen
wahl af egen riksdagsfullmägtig inom häradet eller sammansättning af
annat eller flera härader om en fullmägtig; hwarefter omröstningen bör¬
jas såwäl på dem, som utwäljas til soknens fullmägtige wid riksdags-
manswahlet, som och på den Sockneallmogen för sin del til riksdags¬
fullmägtig utwälja. Och på det rösterne så mycket beqwämligare och säk¬
rare måge kunna antecknas, böra wahlförrättarne hafwa til hands 2: ne
listor, den ena för soknefullmägtige och den andra för riksdagsfullmäg-
tigen, begge försedde med flera columner, hwarå namnen på de perso¬
ner, som undfå röster, ofwanföre antecknas, samt de röster, som på
hwardera utfalla, inom linien utföras, på hwilket alt wahlförrättarne
hafwa noga inseende. Eij må någor wäljas til riksdagsfullmägtig, som
icke är infödd swensk och bofast man af sielfwa Bondeståndet och af
ewangelisk lutherska läran, bor inom häradet eller tingslaget och fyldt
trettio åhrs ålder samt tillika innehafwer de egenskaper, som en wäl-
jande enligit föregående § äga bör.
Yppar sig någon twist wid wåhlet, som genom enhällig förening ej
kan afslutas, så giöres af wahlförrättarne deröfwer en tydelig proposi¬
tion, som med Ja och Neij uti en ordentelig omröstning munteligen
kommer at beswaras. Wid hwar och en omröstning upropas hemmans-
ägarne efter den ordning, den insände längden innehåller; hwarpå ros-
691
terne genast sammanräknas. Och hwad de fläste rösterne besluta, det
anses för fast och gällande.
Om något helt capelllag, någon eller flera byar eller någor röstägande
på utsatt tid wid wahlförrättningen sjelf eller genom någon annan röst¬
ägande, med behörig fullmagt försedd, sig ej inställer, miste för den
gången sin röst och hafwe ej magt at ändra, hwad de närwarande fast-
stält.
Sedan alt detta ordenteligen föregådt, åligger det wahlförrättarne wid
nedannämde answar at ej allenast låta wahllängden och protocollet för
den röstägande Allmogen genast upläsas utan och dem, jemte fullmagt
för soknefullmägtige, efter hosföljande formulair underskrifwa samt
med soknens eller, där det ej finnes, med någon af wahlförrättarnes eller
röstägarnes insegel bestyrkas, innan Allmogen åtskiljes.
6 §.
Riksdagsmanswahlet sker å utsatt tid och ställe inför häradshöfdingen
och fyra bisittare, hwilka socknefullmägtige af egna medel äga at efter
förening eller omröstning genast utwälja.
Där inställa sig då de af socknarne walde fullmägtige med deras full-
magter, wahlprotocoller och wahllängder, som i hufwudskrifter til wahl¬
förrättningen ingifwas; hwarwid iagttages, at ingen utom häradshöf¬
dingen och socknefullmägtige på samlingsstället, dess förstufwu eller nå¬
got derintil belägit rum må tilstädes wara wid lika answar och äfwentyr,
som angående socknefullmägtigswahlen ofwantil är stadgadt; den röst¬
ägande Allmogen dock obetagit at tillika sig infinna, om någor eller
flera det skulle åstunda.
Blifwer häradshöfdingen ute å dag föresattan och ej inom klåckan
tolf förmiddagen wid wahlförrättningen sig infinner, ware förfallen til
det answar och pligt, som nedanföre uti 11 § stadgas, såframt han ej laga
förfall wisar. Och gånge wåhlet icke dess mindre då i fullbordan, til
hwilken ända socknefullmägtige i sådan händelse äga at af egna medel
utse någon, som wid förrättningen förer ordet och pennan.
Warder någon soknefullmägtig genom förfall eller annorledes hindrad
at wid riksdagsmanswahlet sig inställa, äge då dess medfullmägtig sock¬
nens rätt bewaka och iagttaga.
Skulle de utsedde socknefullmägtige, begge eller flere, blifwa från wa¬
let ute, gälle då wahlprotocollet, om det til wahlförrättningen antingen
genom någon röstägande socknemän eller under försegling til härads-
692
höfdingen warder inlemnad, innan rösterne sammanräknas. Men om
wahlprotokollet dessförinnan ej ingifwes, miste då den således uteblifne
socknen för den gången sina röster och hafwe eij magt at ändra, hwad
de närwarande faststält.
7 §•
Sedan denna förordning wid wahlförrättningen biifwit upläst och
so[c]hnefullmagterne samt wahlprotocollerne biifwit samlade, efterses
först, om soknarne i häradet eller tingslaget åstundat antingen särskilt
fullmägtig eller förening med annat härad eller tingslag.
Därnäst sammanräknas de i soknarne utfallne röster til riksdagsfull-
mägtigskapet, hwarwid den, som undfådt de flästa, bör blifwa riksdags-
fullmägtig; men där lika röster på 2:ne eller flera skulle utfalla, skilje då
lotten dem emellan. Och må den, som således til riksdagsman wald biif¬
wit, sig derifrån eij undandraga, med mindre han laga förfall wisar.
Men dör den walde riksdagsmannen, wisar eller sedermera får laga för¬
fall eller, på hwad sätt det wara må, kommer at träda ifrån fullmägtig-
skapet, skal en annan i hans ställe genom nytt wahl på lika sätt, som
förberördt är, utwäljas men ej den, som näst efter honom wid förra wåh¬
let röster ärhållit, sielfskrefwen antagas.
Och som den walde riksdagsmannen bör njuta fritt och tilräckeligit
underhåll och resepenningar af dem, som han är fullmägtig före, såwäl
som af dem, hwilka efter förra stadgar och förordningar äro skyldige
riksdagspenningar ärlägga, så bör derefter om riksdagsmannaarfwodit
afhandlas, hwilket uppå socknefullmägtiges öfwerenskommelse med
den, som wald biifwit, må ankomma men i händelse af tv/ist genom
omröstning soknefullmägtige emellan afgiöras, utan at den walde riks¬
dagsmannen annorstädes än i sielfwa ståndet må ändring eller jämkning
deri söka.
8 §•
Häradshöfdingen åligger at til den således walde riksdagsfullmägtigen
genast, och innan de å wahldagen ifrån förrättningen åtskiljas, aflemna
en af honom såwäl som de närwarande soknefullmägtige underskrifwen
och med häradets eller tingslagets insegel bestyrkt riksdagsfullmagt, och
det wid answar och pligt, som 11 § omförmäler. Wägrar häradshöfdinge
sådant fullgiöra, gälle då soknefullmägtiges egen fullmagt, som på lika
693
sätt af dem genast underskrifwes och utfärdas; men skulle äfwen det ge¬
nom wåld eller list kunna hindras eller afböjas, så skal wahlprotocollet
såsom futtmägt antagas.
9 §.
Skulle alt detta oagtadt några stridigheter wid wåhlet sig förete, så
måge de genast slitas, dock ej annorledes än antingen genom socknefull-
mägtiges enhälliga beslut eller medelst en af häradshöfdingen giord ty¬
delig proposition, som af soknefullmägtige med Ja och Neij wid orden-
telig omröstning munteligen kommer at beswaras. Och hwad de flästa
rösterne, uträknade efter hwar sokns storlek, då besluta, det anses för
gällande och wärkställes, utan at någre beswär deremot på något ställe
må anföras eller wid nedanstående pligt och answar til pröfning antagas.
Hwad åter angår de olagligheter, som med rösters wärfwande eller
annans för wåhlet kunna förelöpa, såsom ock hwad 11 § innehåller, så
måge de sorn andra brottmåhl lagligen åtalas samt efter lag och beskaf¬
fenheten afdömas, dock utan någon rubbning uti det skedde wåhlet eller
hinder uti fullmagtens utfärdande, under hwad sken och orsak det och
wara må.
10 §.
Efter slutadt wahl låter häradshöfdingen eller ordföranden den walde
riksdagsmannen jemte soknefullmägtige träda tilsammans at rådgiöra
och komma öfwerens om de beswärspuncter, som wid då instundande
riksdag komma at ingifwas, hwarwid häradshöfdingen åligger wid
pligt och answar, som 11 § utsätter, at ej allenast genast författa de be¬
swärspuncter, som af riksdagsmannen och soknefullmägtige antingen ge¬
nom enhälligt beslut eller genom de flästa röster godkänas och antagas,
utan och dem renskrifne samt med häradets insegel bestyrkte den walde
riksdagsmannen inom åtta dagar derefter utan lösen tilställa.
Men ej måge landshöfdingen af dessa beswärspuncter lemnäs någon
del.
11 §■
Hwilken embetsman, högre eller lägre, samt kronobetjent, wahlförrät-
tare eller soknefullmägtig, som framställer, på ett eller annat sätt un¬
derstödjer, försöker eller hindrar något emot denna förordnings tydeliga
45—740327
694
och bokstafweliga innehåll samt efter ärhållen underrättelse om lagen
sig ej genast rättar, skal utom 100 d. s:rmts böter, åtalarens ensak, och
om han är ämbetsman, tillika dömmas at mista embetet och wara owär-
dig at hädanefter tjena Kongl. Maij:t och kronan; men om han är röst¬
ägande, anses förlustig af sin wahlrätt för all sin tid. Och bör härom
hwad embetsmännerne angår i hofrätt, men hwad kronobetjenter och
de öfrige beträffar i häradsrätt dömmas; dock bör ransakning och dom
til hofrättens widare pröfning insändas, förrän den i fullbordan ställes.
12 §.
Den som på ofwannämde sätt til riksdagsfullmägtig wald är samt
derå företer behörig fullmagt eller bewis, som förbemält är, skall i Bon¬
deståndet säte och stämma eij wägras eller dess fullmagt och wal kland¬
ras; hwilken som derom fråga wäcker eller det sedermera understödjer,
ware1 sielf säte och stämma i ståndet för den riksdagen förlustig. Och må
ej eller talemannen wid en lika förlust af ståndets förtroende någon pro¬
position giöra. Men på det ej några oriktiga, falska eller af obehörige
personer utgifne fullmagter eller walprotocoller måge wid ståndets förs¬
ta sammanträde kunna nyttjas, hwarigenom ståndet kunde försättas uti
en bekymmersam ställning wid talemanswalet, så åligger det hwar ock
en häradshöfdinge, innan han från walstället reser, at wid plickt och an¬
swar, som 11 § utsätter, til den walde riksdagsfullmägtigen aflämna be¬
hörigt utdrag af sielfwa walprotocollet, så at det på första dagen af
Riksens Ständers sammankomst kan wara tilhands, om någon uplysning
däraf skulle äskas.
13 §.
På den dag, då riksdagen efter Wårt nådiga kallelsebref börjas, infinna
sig Allmogens riksdagsfullmägtige utan särskilt kallelse eller anslag klåc-
kan 9 om morgonen uti Bondeståndets rum, hwarefter fullmagterne eller
sådane bewis, som förbemält är, böra upwisas. Och så snart riksdagen
på wanligt sätt wid middagstiden blifwit utlyst, företager sig ståndet
straxt utan ringaste inwänning eller uppehåll talemansvalet, som sam¬
ma dag, innan ståndet åtskiljes, bör wara wärkstält.
1 Enligt Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 6, rättat från förlagans: wara
695
Formulair til fullmagt för socknefullmägtige
Wid det riksdagsmanswahl, som kommer at hållas den ... uti ... blif-
wer efter föregångit wahl N. N. och N. N. på N. sockens wägnar
härmed befullmägtigade at ej allenast til wahlförrättningen ingifwa det
hällne wahlprotocollet samt i anledning deraf til riksdagsfullmägtig
för N. socknens1 del utnämna N., som de fläste rösterne wid socknewahlet
ärhållit, utan ock at wid wåhlet och riksdagsbeswärens andragande
socknens rätt och bästa bewaka och iakttaga på sätt, som Kongl. Maij:ts
nådige förordning angående Allmogens riksdagsfullmägtiges wäljande af
den ... förmår och innehåller.
68.
Bondeståndets extraktprotokoll den 27 november 1771 om konungaför¬
säkran.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 26.)
Protokollet sid. 193.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 27 November 1771.
S. d. Bondeståndet har med serdeles upmärcksamhet låtit sig föreläsas
Höglofl. Ridderskapet och Adelns ytterligare föreställning rörande den
af samtelige Ständers deputerade öfwersedde och projecterade samt af
trenne riksstånd enhälligt bifallne Konungaförsäkran.
Bondeståndet har icke utan oro och bekymmer deraf funnit, hurule¬
des Höglofl. Ridderskapet och Adeln behagat förklara sig eij kunna
wika ifrån dess förra beslut. Och ståndets oro ökes så mycket mera, som
samma beslut leder till uppehåll uti Hans Kongl. Maijrtts förestående
höga kröning.
Intet har derföre kunnat förekomma ståndet så oförwäntat, som at ett
så högwigtigt ämne, hwilcket redan undergådt en eij mindre noggran än
uplyst granskning, skall dragas under förnyad öfwerläggning.
1 Enligt Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 6, rättat från förlagans:
sochen del.
696
Nu ehuru en så utredd sak, hwarwid Herrar Riksens Råd eij eller haft
något at påminna, lemnar föga rum för widare pröfning, ansåg dock
ståndet sig wärdigt at för samtida såwäl som efterkommande uti dess
minnesbok förwara de skiäl, hwarå dess beslut sig stödjer, samt undan¬
rödja de betänckeligheter, som Högloft. Ridderskapet och Adeln ytterli¬
gare behagat föreställa.
Således och då ståndet harwid ömsint öfwerwägade, at såwäl 1720
åhrs Regeringsform som Riksens Ständers underdåniga skrifwelse af d.
28 November 1755 samt 26 Maji 1766 jämte slutet af 14 § i 1751 åhrs
Konungaförsäkran owillkorligen stadga, det regeringsärenderne uti ett
jämt och oaf brutit lopp böra wårdas och skiö tas; at ordet samtelige med
så mycket mera skiäl blifwit uti 5 § uteslutit, som sådant med principen
af regeringslagarne alldeles instämmer; at slutet af 9 § innefattar eij al¬
lenast de ord och uttryck, som 40 § uti Regeringsformen nyttjas utan
ock kongl, förordningen af d. 12 November 1766, såsom de grundlagar,
hwarefter befordringsrätten för rikets undersåtare bör mätas; at hwad
uti 9 och 11 §§ af kongl, förordningen af d. 30 Maji 1759 finnes stadgat
icke strider emot utan öfwerensstämmer med det uti 19 § införde ordet
domcapitlen; at den 21 § i projectet grundar sig på 51 § i Regeringsfor¬
men samt lagstiftande magtens beslut om städernes fri- och rättigheter
och kan fölljakteligen eij anses såsom någon ny författning; at den för
rikets Allmoge uti 22 § bekräftade säkerhet, som i anseende till både
jord och ränta bör åtföllja skattekiöpen, är med1 flere stadgar och för¬
fattningar enlig, äfwensom åboens rättighet till skattekiöp är grundat uti
1723 åhrs skattekiöpsförordning; at ståndet eij igenkiänner någon lag el¬
ler författning, som lemnar rätt till förbytning af cronoskatteränta, utan
hwad här hittills skiedt, har genom missbruk sig tilldragit, och hwilcket,
om det eij blifwer i tid hämmat och förebygt, kunde leda till de wådeli-
gaste fölljder för land och regeringssätt; at rikets rätt kräfwer, det skat¬
tande jorden såsom den äldste och nyttigaste eij bör förminskas utan
fast heldre ökas, på det cronans inkomst eij må genom dess förwandling
till skattfri aftaga och den öfriga delen betungas med mera tryckande
utskylder, än den förmår bära, och änteligen at det för riket icke wore
en ringa förlust, om en så stor och betydelig del af arbetande medlem¬
mar som åboer på cronohemman skulle utom sitt wållande blifwa
trängde ifrån den fosterjord, hwarå de och deras förfäder nedlagt sin
swett och möda, och liksom skillde ifrån det allmänna samfundet; så
har ståndet oagtat den nogaste granskning eij kunnat igenfinna något
ord, som kan leda till rubbning antingen uti något stånds privilegier eller
1 Enligt konceptet till extraktprotokollet rättat från förlagans: i.
1
697
uti rikets grundlagar och deras utöfning.
I grund af desse med de förut anförde starcka skiäl och omständighe¬
ter beslöt derföre ståndet med enhällig röst at oryggeligen förblifwa wid
dess förra efter mogen öfwerläggning fattade beslut i det säkra hopp, at
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, numera öfwertygade, det hwarcken
grundlagarnes hälgd eller Ständernes rättigheter eller privilegier här¬
igenom på det minsta sätt röres, benägit täckas lemna dess snara bifall
till den af trenne stånd samtykte Konungaförsäkran för at bibehålla den
enighet och förtrolighet stånden emellan, hwarå rikets styrcka och an¬
seende sig stödjer, och på det at den länge efterlängtade kröningsacten
snart må winna sin fullbordan. Undanbedj andes sig ståndet för öfrigt at
hädanefter ej oroas med widare föreställningar i detta ämne.
Hwilcket hos de öfrige respective stånden ödmiukwördsammeligen
skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
69.
Bondeståndets extraktprotokoll den 27 november 1771 om några all¬
männa besvärsparagrafer vid 1769—1770 års riksdag.1
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 14. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 6.)
Protokollet sid. 198.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet d. 27
November 1771.
S. d. Uplästes de uti bifogade andra del af project til resolutioner på
Allmogens wid sista riksdag anmälte underdåniga allmänna beswär,
hwilka då blifwit af Riksens Ständers Allmänna Beswärsdeputation för¬
fattade och til Riksens Ständer upgifne men icke hunnit för riksdagens
slut blifwa så afgiorde, at expedition därå kunnat följa.
Och resolverades öfwer dem på följande sätt.
i Jfr sid. 910.
r
698
§§ 89 & 118. Bifalles.
§ 91. Bifalles.
§ 154. Bifalles.
§ 185. Bifalles.
§ 175. Bifalles.
§ 71. Bifalles.
Hwilket skulle med de öfrige respective stånden ödmiukwördsammeli-
gen communiceras och til gunstbenägit bifall anmäles. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
70.
Bondeståndets extraktprotokoll den 27 november 1771 om en allmän
besvärsparagraf vid 1769—1770 års riksdag.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktprotokoll
nr 28).
Protokollet sid. 198.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 27:de November 1771.
S. d. Wid regleringen af Allmogens allmänna beswär framgaf Riks¬
dagsmannen Brynte Halwarsson ifrån Wermeland et af Riksens Stän¬
ders Justitiffideputation i anledning af et dit remitteradt mål ifrån All¬
männa Beswärsdeputationen wid sidstl. riksdag utarbetadt betänclcande
rörande pass för dem, som wilja resa öfv/er gränsen till norrska sidan,
men för riksdagen då hastiga slut ei kunde in plenis afgiöras. Och som
ståndet fant detta betänckande, som härhos i afskrift1 är bifogadt, lända
både till allmän säkerhet och Allmogens lisa, så kunde ståndet ej annat
än thertil gifwa sitt bifall och beslöt, at detta genom utdrag af proto¬
collet skulle hos de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall
ödmiukwördsammeligen anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
1 Uteslutet här.
699
71.
Bondeståndets extraktprotokoll den 7 december 1771 om Lilla Bjurum.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 42.)
Protokollet sid. 203.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 7 December 1771.
S. d. Hos Bondeståndet har Riksdagsfullmägtigen1 för Allmogen i Kå¬
lands härad och Skaraborgs låhn genom memorial anmält, huruledes,
sedan uppå Riksens Ständers tillstyrckande Kongl. Maij:tt genom nå¬
dige skrifwelser,2 n:o 1 och 2, d. 29 Julii 1765 och d. 18 November 1766
förordnat, at alla så kallade stabs- eller rå- och rörsheman skulle åt
åboerne få till skatte försälljas, hafwa åboerne på de under öfwerstelieu-
tenantsbostället Lilla Biurum wid Wästgiötha Cavallerieregemente hö¬
rande stabs- eller rå- och rörshemman hos Kongl. Maij:tts Befallnings-
hafwande i orten ansökning derom giordt; men som Landshöfdinge-
embetet densamma genom utslag af d. 22 Augusti 1767 afslagit af den
grund, at högbemälte nådiga bref icke funnits wara lämpelige till detta
mål, sorn dessutom enligt Riddarehussecreterarens bewis af d. 5 Ja¬
nuarii 1767 wore anhängigt giordt hos Riksens Ständer wid 1765 åhrs
riksdag, hwilcket utslag såwäl Kongl. Maij:tts och Riksens Cammar-
collegium d. 8 Februarii 1768 som ock Kongl. Maij:tt d. 23 Au¬
gusti samma åhr i nåder gillat och fastställt, så har uppå anmodan af
desse betrykte åboer, 30 till antalet, bemälte Riksdagsfullmägtige anhål¬
lit, det Bondeståndet jämte de öfrige respective stånden wille denne de¬
ras wid 1765 åhrs riksdag anhängige giorde ansökning til slut förhielpa.
Wid öfwerwägande häraf fant ståndet detta mål så mycket mera
wara ett wärdigt ämne för Riksens Ständers rättwisa och ädelmod,
som det eij allenast rörer förklaring och wärckställighet af Ständer-
nes wid 1765 åhrs riksdag giorde författning angående åboers rätt
till skattekiöp på stabs- eller rå- och rörsheman, utan har ock åboer-
nes ansökning blifwit afslagen af den grund, at den hos Riksens Ständer
wid 1765 åhrs riksdag blifwit anhängig giord.
Och aldenstund Kongl. Maij:tt uti Dess nådige bref af d. 18 Novem¬
1 Bengt Olofsson.
2 Uteslutna här.
700
ber 1766 rörande skattekiöp på armeens boställs- och de så kallade rå-
och rörsheman förklarat, eij allenast at officerarne äro och blifwa ge¬
nom skatterättigheten tillräckeligen försäkrade om räntan och arbetets
utgiörande, enär hädanefter, som förut skiedt i skattebrefwen för dem
och Allmogen i Skåne, förbehålles, at det wanliga arbetet eller så kal¬
lade hofweriet till indelningshafwarens boställe warder enligt contrac-
terne utgiordt, utan ock at denna författning kommer at sträcka sig till
indelningswärcket öfweralt, utan at något förut komit förordnande må
derwid i wägen ligga; fördenskull och emedan åboerne å de under bo¬
stället Lilla Biurum hörande stabs- eller rå- och rörshemman genom
skrifter och handlingar sökt at wisa sin åborätt, och fölljakteligen at
högbemälte Kongl. Maij:tts nådiga bref är till deras ansökning om skat¬
tekiöp lämpelig; ty pröfwade ståndet för sin del skiäligt at detta mål up-
taga och till Riksens Ständers Cammaroeconomiedeputation förwisa at
det pröfwa och med betänckande deröfwer till Riksens Ständer in¬
komma, och på det åboerne emedlertid eij måge genom utmätnings-
twång drifwas ifrån sine åboende heman, ansåg ståndet för rättwist,
[at]1 Kongl. Maij:tts nådiga utslag af d. 23 Augusti 1768 må för den
återstående wärckställigheten hwila, till dess Riksens Ständer hunnit sig
deröfwer utlåta.
Hwilcket hos de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall öd-
miukwördsammeligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
72.
Bondeståndets extrakt protokoll den 7 december 1771 om jägeribetjänte
och landsfiskaler i Värmland.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 33.)
Protokollet sid. 203
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 7 Decembr. 1771.
S. d. Bondeståndet har det bekymmersamt förekommit, at jägeriebe-
tjente och landsfiscaler i flere rikets prowincier och i synnerhet i Wär-
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.
701
meland twärt emot widtagne författningar wid de twänne sidst öfwer-
ståndne riksdagar sträkt sin ämbetsåtgärd så widt, at en del af skatte-
jordägare derstädes och i synnerhet uti gräntsehäraderne, som hafwa
swagt åkerbruk och ofta så blottställas för hungersnöd, at de nödgas til-
gripa barcken af träd samt således af deras omnoga skogar måste söka
utwäg til lifsbergning och utskylder, blifwit af jägeriebetjente och fisca-
ler til rätta dragne för påstådde missbruk dels genom swedjande til mul¬
betets opränsande och rågsäde, dels medelst sågtimmers fellande och
försäljande eller bortbytande för spannemål til de på timmerhandel pri-
viligerade städer genom deras timmermärckare ibland Allmogen i orten,
oftast under sken som landtköp dermed skulle wara föröfwat, hwarige-
nom ansenlige böter ej allenast emot Allmogen blifwit påstådde jämte
grödans och warans förwärckande, utan har ock ett så beskaffat miss¬
bruk och magt öfwer lagen haft den olyckeliga påfölgd, at Allmogen un¬
der nu tiltagande hungersnöd sakna både tilförsel af spannemål och af¬
nämare til den enda utwäg, de hafwa at sådant genom sågtimmer sig
förskaffa, blott af frugtan för desse betjenters tiltal, utom det at Allmo¬
gen af dylika böter och förlust af gröda eller sågtimmer helt och hållet
utblottade blifwit, sedan åtskillige af dem aldeles gådt under.
Nu ehuru ståndet redan widtagit de utwägar, som skulle förekomma
dylik åtgärd af jägerie- och kronobetjenter uppå skatteskogar, så har
likwäl ståndet icke kunnat underlåta at i synnerhet öma denna gränt-
seort, som härigenom skulle sakna alt biträde af spannemål uti en tid, då
alla möijeliga utwägar böra widtagas til den nödlidandes räddning, som
intet drögsmål kan tåla; samt til den ändan beslutit, eij allenast at alla
rättegångar, som i desse delar kunna wara anstälte emot en eller annan
skatteägare såwäl i denna gräntseort som och annorstädes i rikets pro-
vincier, skulle uphöra hwid hwad domstol eller ställe, de ock äro an-
hängige, samt at de härutinnan fäldte domar ej måge i fullbordan stäl¬
las, utan ock at jägerie- och kronobetjente samt fiscalcr må förbjudas at,
emedlertid och til dess Riksens Ständer medhinna härutinnan närmare
förordna, med skatteskogar i ammänhet sig befatta eller domstolarne
dylika käromål uptaga.
Hwilcket til gunstbenägit bifall med de öfrige respective stånden öd-
mjukwördsamligen communiceras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
702
73.
Bondeståndets extraktprotokoll den 7 december 1771 om häradshövding
C. Rahmn.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 36.)
Protokollet sid. 203.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 7 December 1771.
S. d. Under det ståndet til granskning förehaft de beswär, som inkom¬
mit öfwer et med Tunge, Sörbygdens, Stänge- och Sotenäs härader d. 6
sisth April af Häradshöfdingen Carl Rahmn hållit riksdagsmanswal, har
ståndet icke utan bekymmer och oro funnit, det tilställningarne och
omständigheterne derwid warit sådane, at de förtjena både upmärksam-
het och beifrande.
De wid sjelfwa walet förelupne och öfwerklagade olagligheterne fin¬
nas förnämligast deruti bestå, at walförrättaren skal förmenat Stånge-
och Sotenäs härader at efter åstundan få hålla sin egen riksdagsman
utan emot deras begifwande ålagt dem förening med de 2:ne andre hä-
raderne; at efter obewittnade fullmagter fått röstas, då bewittnade der¬
emot ej blifwit antagne; at rösterne efter en sielftagen och origtig beräk¬
ningsgrund blifwit uptagne; at flere röster blifwit dem tillagde, åt hwil-
ken pluraliteten skulle tilskapas, än walprotocollet innehåller, och at
Stänge- samt Sotenäs härader således blifwit påtwingade en riksdags¬
man, som der ingen enda röst ärhållit, med mera som den widlyftiga
beswärsacten innefattar. Men hwad som härwid ej mindre upmärksam-
het kräfwer, är det obehageliga öde, som Nämndemannen Håkan Nils¬
son i Frötorp wid detta wal blifwit beredt och få dagar derefter öfwer-
gått, i det walförrättande Häradshöfdingen för någon uti walprotocollet
Håkan Nilsson tillagd men såwäl af honom sielf som större delen af All¬
mogen bestridd utlåtelse först låtit taga honom uti fängsligt förwar och
2 dagar derefter, sedan full nämd blifwit tilkallad, dömt honom sin
nämdemanssysla förlustig, til en månads fängelse wid wattn och bröd
samt at til Bohus fästning afföras at der hållas i fängsligit förwar, til
dess Kongl. Giöta Hofrätt sig öfwer saken utlåtit, hwarpå han redan nu
uppå 8:de månaden förgäfwes wäntat, Kongl. Maij:t och kronan til last
samt denne olyckeliga mannen til yttersta skada och förderf. Bondestån-
703
det, som nitälskar ej mindre för lagens hälgd och efterlefnad än för
medbröders deruti förwarade fri- och rättigheter, har wid öfwerwägan-
det af desse omständigheter funnit Allmogens walrättighet ej mindre än
medborgares fri- och säkerhet här wara widrörd och förnärmad på ett
sätt, som kräfwer en lika eftertryckelig som snar rättelse, och förthy
pröfwat, att Häradshöfdingen Rahmn bör för sit härutinnan wisade dris¬
tiga och lagstridiga förhållande igenom Justititecancelersämbetets åt-
giärd wid Kongl. Giöta Hofrätt ställas under laga tiltal och dermed så
fortskyndas, at utslaget deröfwer innom 2 månaders förlopp må komma
til Riksens Ständers kundskap. Hwarförutan Kongl. Giöta Hofrätts för¬
klaring bör infordras, af hwad orsak med Håkan Nilssons sak emot la¬
gens tydeliga förordnande så långt på tiden kunnat utdragas.
Hwilket alt igenom utdrag af protocollet til gunstbenägit bifall hos de
öfrige respective stånden ödmiukwördsammeligen skulle anmälas. Ut
supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
74.
Riksdagsmäns från Göteborgs och Bohuslän memorial om sillsalterier.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 23, nr 105.)
Protokollet sid. 205.
Ödmjukt memorial.1
At Riksdagsmannens för Marstrands stad, Herr Rådman Alqwists,
anförde beswär öfwer Höglofl. Urskillningsdeputationens afslag uppå
dess ansökning rörande ändring uti wisse delar af Kongl. Maij:ts utfär¬
dade nådige författningar af åren 1761 samt 1766, grundade på Riksens
Höglofl. Ständers underdånige tillstyrckande, ang:de Nordsiöfiskerierne
i riket äfwen måtte af Högtärade Ståndet rättwisligen blifwa afslagne,
därtill styrcka wi underteknade af följande skjäl uti all ödmjukhet.
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 7 Decemb. 1771.
704
l:mo. Äro desse stadganden vvid 1761 och 1765 årens riksdagar noga
granskade och af Riksens Höglofl. Ständer sjelfwe faststälte.
2:o. Äro största delen sillsalterier ute i skjärgården långt ifrån stä-
derne belägne, så at wid stormmar och blåst ingen därifrån til städerne
kan på flere dagar inkomma, och om salterieidkarne nu och framgent ej
wid högstberörde författningar oryggeligen blifwa bibehållne, skulle de
säkert allesammans gå under, riket til stor skada, och alla medunderså-
tare, som i förtröstan på författningarnes oryggeliga bestånd uti sillsalte¬
rier nedlagt sin ägendom, lida för stor och kännbar förlust.
3:o. Som den fiskande Allmogen i Bohuslähn af sillsalterierne hafwa
sin mästa förtjenst och understöd därigenom, at de hos dem altid äro
säkre om ganska säker och wig afsättning af deras sill och storfisk samt
där lindrigare än i städerne kunna få tilbyta sig ätande och nödwändig-
hetswahror, så skulle ock Allmogen igenom sillsalteriernes undergång
lida ganska mycket, emedan de då nödgades fara in til städerne flere
mihl med deras fisk och sill, som på wägen kunde skjämmas och aldeles
förderfwas; där finge Allmogen taga, huru litet dem ock blefwe budit,
men deremot ganska dyrt betala, hwad Allmogen til födan nödwändigt
tarfwade.
4:o. Sjelfwa ogörligheten ligger i wägen, at det salt, som kommer för
skjärgårdssalterierne, kan lossas i städerne. Salterierne äro flere mihl
ifrån städerne belägne; huru skola de med öppna båtar kunna föra sitt
salt ifrån städerne, när regn och storm oftast hindra sådane, stundom
hela 14 dagarne, at gå deremellan. Och om sillfisket då infaller, äro sal¬
terierne ej i stånd få saltet til sig, följaktehn kunna de ej salta sill; at
förtiga den kostnad, dem därigenom åbringas, som gör sillen dyrare för
dem sielfwe, samt at under silletiden få eller inge båtar stå at befraktas,
emedan alla då nyttja dem til sillfisket. Således lärer den förmohn, at
under tullbetjeningens bewakning få lossa saltfartygen wid sillsalterierne
i skjärgården, sedan de enligit högståberopade kongl, förordningar til
stapelstaden anlagt(I), där clarerat tull och umgälder och blifwit visitera¬
de, med billigheten ej böra sillsalterierne nu fråntagas, såwida de skola
til rikets sanskyldiga nytta kunna äga bestånd.
I anseende til hwilcket alt om Högtärade Ståndets afslag uppå förrbe-
rörde Herr Rådman Alqwists beswär ödmjukast anhålles.
Stockholm d. 6 December 1771.
Olof Jacobsson. Olof Hallberg.
Z. Dahlberg. Fredrik Christopherson.
Jonas Pehrsson. Pehr Christenson.
705
75.
Riksdagsmäns från Österbotten memorial om den finska hushållningen.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 23, nr 107.)
Protokollet sid. 206.
Ödmjukt memorial.1
Wid de til Höglofl. Ridderskapet och Adelen ingifne samt genom
protocollsutdrag den 14 sidstledne September til de öfrige respective
stånden remitterade memorialer rörande allmänna hushållningen i Ös-
terbotn och Finnland täcktes fader Taleman och det Hederwärda Stån¬
det tillåta oss, hwad Österbotn i synnerhet angår, få göra följande
ödmjuka erindringar:
l:mo. Hwad skattläggningswärcket beträffar, så är dermed så ansen¬
ligen hunnit, at största delen av landet numera är refwadt och skattlagdt
såwäl til åker och äng som skog och marck samt med storskiften en
wacker början giord, som med all drift fortsättes.
2: o. Hemmansklyfningar ske, der tilfälle är til upodling; och hwarest
det sig göra låter, utse åboerne för sig nya gårdstomter. De underlåta ej
heller at genom nya uptagor förmera sine hemmans andelar och söka
winna alla de förmåner, som författningarne påsyfta; men aldrig har
händt eller händer i Österbotn, at flere hushåll bo tilsammans uti et bo¬
ningsrum. Dessutom äro största delen skattehemman, hwilckas åboer
äga sielfwe frihet disponera sin skattlagde jord och utmarck, som de se
sig hafwa bästa nyttan deraf. Och inga kronoallmänningar finnas i detta
län.
3:o. At nämna något särskilt om de twänne soknar, som äga namn af
Caj ana län, så är wäl deras widd något stor, men mareken består af idell
berg, stenhollster och flygsand samt stora träsk och måssar, så djupa
och sancka, at de hwarcken genom gräfning eller någon konst kunna af-
tappas, mindre til ägor nyttige göras, och aldraminst dermedelst föränd¬
ras det derstädes, såsom längst up i Norden, warande kalla climatet;
hwarest tjälen ligger i jorden hela sommaren och gör den ofrucktbar.
4:o. Icke dessmindre äro såwäl här som i det öfriga Österbotn alla til
upodling tjenlige platser genom trefne händer nyttige gjorde, och hem¬
mansbrukare hafwa ännu aldrig, utan wid infallande swåra misswäxter,
1 Med påteckning: Upläst i Bondeståndet d. 7 Decemb. 1771. Dito bifallit.
706
behöft anlita fremmande om spannemål, ehuru de ej heller lefwa uti nå¬
got öfwerflöd. Af boskapsskjötselen hafwa de sitt öfriga uppehälle,
ehuru boskapen för köld måste födas inne åtta månader om året, och
just detta twång gier gjordbrukaren tilräckelig gjödsel på sin annors
magra åkerjord. Uti husbyggnader sätta de en besynnerlig heder, ofta
til öfwerflöd, och trotsa i den delen alla öfrige rikets provincier.
5:o. Skog finnes wäl på en del ställen i Österbotn något ymnogare än
på swänska sidan, fast ej af så rara träsorter, men den gör ej annat än
bidrager til inwånarnes wälmåga, då den sysselsätter en hop folck med
wackra skjepps byggande, i hwilcken del de täfla med sielfwa Stock¬
holm. Swedjande idkas mycket sparsamt, och dertil utses aldrig emot
författningarne någon nyttig skog. Allmogen wet ock bättre anwända de
få mäste- och spirwärcksträn, som kunna finnas, än at de skulle bränna
up dem.
6:0. Åtta städer äro i Österbotn, och tre af dem äga stapelrättighet.
Allmogen äger seglationsfrihet. Således saknas där icke afsättning; ej
heller sker den genom lurendrägerier.
7:o. Handtwärckare äga Allmogen af alla nödiga slag i hwarje sokn,
och dessutom betjena de sig af egna handaslögder. När de deruti äro så
hemma, at de sielfwe efter ritning bygga de bästa spaniefarare, så lära
de ej behöfwa förskrifwa timmermän, snickare, murare eller glasmästare,
mindre taga efterdöme til et bättre jordbruk, när deras wiga åkerredskap
samt riors inrättning med mera redan blifwit för landthushållare på
swenska sidan begärlige.
Härwid kunna wi ej undgå at nämna, hwad förfarenheten lärt oss, at
när något herrskap lagt sig på landthushållning wid deras boställen,
hafwa de blifwit så fattige, at de nödgast anlita Allmoge om brödfödan,
förmodeligen af okunnoghet om jordens rätta bruk under wårt kalla cli-
mat.
8:o. Med strömränsning giordes efter 1756 års förordnande försök uti
Pyhäjoki eif, som kåstade kronan och riket en stor summa penningar;
men föga eller intet kunde uträttas til gagns för de hiskeliga forssar och
branta fall, som derstädes äro tätt placerade. Samma öde torde möta uti
de fleste wattudrag i detta län.
9:o. At fördela Österbotn i anseende til dess längd uti flere höfdinge-
dömmen wore efter wår oförgripeliga tancka en ej mindre dryg än onö¬
dig kåstnad: dryg i anseende dertil, at staten blefwe fördubblad samt
nya residencer och ämbetsrum, hwilcka blott i reparationer kåsta kro¬
nan otroliga penningar, skulle inrättas; onödig, då i Österbotn altid wa-
707
rit wanligt, at landshöfdingen eller ämbetet efter förut allmänt kund-
giorde terminer twänne gånger om året, eller åtminstone en gång hwarje
winter, reser hela länet igenom til Caj ana stad i norr och til Christinas
stad i söder, då Allmogen hafwa tilfälle andraga sitt åliggande, samt
dessutom är försedd med sokneskrifware, som befordra deras ansök¬
ningar, at de ej behöfwa förspilla några dagswärcken på resor til resi-
dencet. Förfarenheten wisar ock, at den Allmoge, som bor närmast resi-
dencet, är mäst trätogirig; men när en Allmoge lefwer fredligt och stilla,
äro twistemålen mindre hos landshöfdingen, och då hinner han bättre
med at wårda landets hushållning.
Af hwad anfördt är, och de från länet inkomne riksdagsrelationer wi¬
dare förmäla, lärer således kunna intagas, at Österbotn ej med skjäl bör
eller kan sägas wara et wanhäfdadt land, utan twärtom efter flere fiend-
telige infall, hwarigenom folcket blifwit ihiälslagit och bortfördt, landet
förhärjat och så godt som aldeles ödelagdt, nu likwäl finnes så härligen
upodlat, at det aldrig förr warit uti sådant stånd, och hwaruti det, så
länge Gud nådeligen förunnar freden, dageligen tilltager; så at den så
kallade Finska Beredningen i anseende til detta län blifwer alldeles onö¬
dig, om icke skadelig.
Hwad det öfriga Finnland angår, derom äga wi ej så noga kundskap;
dock tro wi, at åtminstone en del af hwad ofwan anfördt är, torde dijt
kunna lämpas, och lämna sådant för öfrigt til wåre härwarande medbrö-
ders från den orten yttrande.
Wi anhålla endast i ödmjukhet, at fader Taleman och det Heder-
wärda Ståndet täcktes såväl i anseende til förberörde omständigheter
som ock til nuwarande statsbrist och flere nödwändigare och nyttigare
göromål, som nu för händer äro, och hwilcka härigenom skulle hindras,
förena sig med det Högwördige Prästeståndet och afslå den projecterade
finska beredningsdeputationen; hwarigenom detta måls remitterande til
Kammar-, oeconomie- och commercedeputation af sig sielft lärer för¬
falla.
Stockholm d. 7 December 1771.
Isaac Tuohino. Isaac Årava. Anders Sorvari.
Ricksdagsmän ifr. Österbotns län.
708
76.
Erik Mårtenssons från Uppsala län memorial om protokollsdeputationens
betänkanden om ämbetsmän.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 23, nr 112.)
Protokollet sid. 213.
Ödmiukt memorial.1
Tå Riksens Höglofl. Ständer wid innewarande riksdag äro uti begrep
att om sig och riket stadga och taga de författningar, som lända till all¬
männa samhällets uprätthållande, samt efterse lagarnes handhafwande,
tå Riksens Höglofl. Ständer fast beklageligen utan twifwel blifwit warse
de missbruk, förtydningar och inbrott uti lag, som wid lagskipningen ut-
öfwats, och tå hwar inbyggare i riket icke bör genom ämbetsmäns olaga
åtgärd sättas uti lidande och ingen uprättelse och ärsättning sker hwar-
ken för then betryckta eller näpst på then, som förolämpat sin medbor¬
gare, så har det ej kunnat undfalla min upmärksamhet såsom ledamot i
Höglofl. Protocollsdeputation, att thenna deputationens wid 1766 och
1769 årens riksdagar efter öfwerläggningar utarbetade och till Ständers
plena då afgifne betänkander ännu ligga oafgiorde.
Om ej deputationens, tå thess betänkander måste ligga oafgiorde, i
grundlagen och instruction stadgade myndighet skall förfalla och ej
winna sitt ändamål; om i en tid, då öfwer ämbetsmän allmänheten kla¬
gar, de emot dem utarbetade och lagligen fundne fel ej böra genom fing¬
ren ses; om dageliga förf arenheten gifwer mig de säkraste wittnesbörder,
att tå en privat parts hos Ständer anförde beswär ej blifwa wid samma
eller andra riksdagen därpå för millankommande hinder afhulpne, så¬
dant likwäl ej hindrar eller afskär Riksens Höglofl. Ständer magt och
rättighet att wid 3:die riksdagen desamma afgöra; och altså böra följ-
akteligen de anmärkningar, som öfwer ämbetsmäns mindre lagliga för¬
hållande, ehuru wid 1766 och 1769 årens riksdagar giorde, nu komma
till Riksens Höglofl. Ständers pröfning och den brottsliga känna swedan
för sitt afwikande ifrån lagen. Om Riksens Höglofl. Ständer äga efter
1766 års förordning magt att förbättra grundlagen, alt som de för riket
bäst och gagneligast finna, så är jag af den wördsamma mening, om icke
Protocollsdeputationens wid 1766 och 1769 årens riksdagars betänkan¬
der, hwilka dels ligga oafgiorde och dels af 4 stånd tå blifwit bifallne
1 Med påteckning: Upläst i Bondeståndet d. 18 December 1771.
709
men äntå ej expedierade, nu borde upsökas och hos Riksens Högloft.
Ständer för innewarande riksdag till sluteligt afgörande företagas, och
hemställer således i ödmiukhet tillika, om icke de af deputationen uti
dess betänkander då tillstyrkta böter å wissa ämbetsmän, i stället för det
desamma blifwit tillslagne andre publiqve werk, kunde i närwarande
pänningebrist i händelse af bifall tillfalla staten, i synnerhet som jag fun¬
nit, det desse betänkander egenteligen angå antingen kronans skadelös-
hållande eller ock wisse ämbetsmäns lagliga bestraffande genom pän-
ningeböter.
Och stödier jag detta mitt ödmiuka memorial på så mycket lagligare
grunder, som de både wid 1766 och 1769 årens riksdagar utarbetade be¬
tänkander äro af så mycken större betydelighet, som the öfwerträdda la¬
gar böra ej allena befordras till sin wederbörliga tillfyllestgörelse och
helgd, utan ock en motwigt emilian domstolarne samt undersåtare och
medborgare i riket thärigenom måtte winnås, att de sistnämnde få niuta
sin skygd och säkerhet af lagen och dess ofelbara uprätthållande och
icke på det sätt, då deputations göromål ej blifwa skärskådade och
granskade, få anledning att klaga, det de wäl, då de råkat göra någon
förseelse, blifwa näpste, men tå ämbetsmannen ofredat, egenwilligt, efter
behag och godtycko dömt folk, så sker sällan als ingen eller ock långsam
bestraffning, hwilket alt kan wara af farlig följd, ty då folket icke niuter
lag och rätt till godo, så kastar det gemenligen och småningom orsaken
och hatet på regeringssättet och dess beskaffenhet, hwarföre jag ock
emot min riksdagsmannaröst håller för betänkeligt med stillatigande
länge förbigå det olyckliga öde, som träffat Protocollsdeputations arbe¬
ten wid riksdagarne 1766 och 1769, hwarigenom frukten och nyttan
samt ändamålet af sielfwa deputations inrättning och aktning för Rik¬
sens Höglofl. Ständers wärdighet och magt förswinner; uti hvilket af¬
seende jag äfwen beropar mig på Protocollsdeputations den 17 Decem¬
ber 1765 just uti samma ärende upgifna betänkande.
Och kan jag ej tillfredsställa min öfwertygelse härutinnan på annat
sätt, än då jag utbeder mig tillstånd få med detta mitt ödmiukaste me¬
morial wända mig till de öfrige respective stånden, i förhoppning att
Riksens Höglofl. Ständer lära eftersinna, hwad stor magt och wigt därpå
ligger, att deras deputations arbeten blifwa grannskade och wärkstälte,
den öfwerträdda lagen sker tillfyllest och medborgares jämwigt sinsemil-
lan med den däruti förknippade säkerhet iakttagen och förwarad.
Stockholm den 16 December 1771.
Eric Mårtenson.
Riksdagsman i Upsala län.
46—740327
710
77.
Isak Tuohinos från Österbotten memorial om lantmätare E. Tulindberg.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 23, nr 114.)
Protkollet sid. 214.
Ödmiukaste memorial.1
Det är eij utan oro och bekymmer, at jag nu är föranlåten Högtärade
Ståndet föredraga en angelägenhet, som rörer eij mindre än lagarnes eff-
terlefnad och en den största af rikets provincers rätt.
Ibland de ärender, hwilcka äro wärdige Riksens Höglofhe Ständers
handläggande och enligt lagarne af dem omedelbart uptagas och skär¬
skådas, är jämwäl inseendet däröfwer, huru lag och rätt i Kongl. Maij:ts
Rådkammare, af collegier och embetsmän blifwa skipade konungens un¬
dersåtare emellan, samt om detta band, som enligt Regeringsformen,
näst gudadyrckan, är det krafftigaste til regementets bestånd, warder ge¬
nom rättwisans ovälduga utdelande befäst och stadgadt.
I detta afseende wågar jag hos Högtärade Ståndet anmäla et ärende,
hwaruti effter min oförgripeliga tancka eij allenast 40 § i Regeringsfor¬
men och andre om befordringar til embeten i riket utkomne lagar utan
ock en hela finska nation af Kongl. Maij:tt och Riksens Höglofhe Stän¬
der förund lag och rättighet blifwit öfwerträdde och å sido satte.
Sedan Directeuren wid Finska Mätningscommissionen Nils Adolph
Pontelius aflidit, har Öfwerdirecteuren Faggot til samme sysslas återbe¬
sättande uprättadt underdånigt förslag och därå upfördt Landtmätarena
Wetterstedt, von Hiltebrand och Boding. Öfwer detta förslag har Com-
missionslandtmätaren Eric Tulindberg anfördt underdåniga beswär,
hwilcka dock i Kongl. Maij:ts Rådkammare blifwit förkastade och för¬
slaget stadfäst.
Som nu Landtmätaren Tulindberg altsedan åhr 1748 såsom landtmä¬
tare giordt tienst i Finland och i synnerhet sedan åhr 1755 trägit lågt
hand wid de granlagaste refnings-, skattläggnings- och storskifftsarbeten
uti Österbotn samt under all denne tid inhemtat noga kännedom om lan¬
det och dess hushållning; han jemwäl äger fullkomlig insigt och skicke-
lighet, så at hans i så granlaga ämnen giorde arbete blifwit med nöije
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 18 Decemb. 1771. Hwilar.
711
och loford antagit eij allenast af samtelige hans förmän utan äfwen af
alla landets inbyggare, där han sine arbeten förrättadt; men Landtmäta¬
ren Wetterstedt däremot är både nijo åhrs yngre landtmätare och har
dessförutan eij eller lagt hand wid slike mätnings-, skattläggnings- och
storskifftsarbeten, öfwer hwilcka directeuren i Finland egenteligen skall
hafwa inseende och dem befrämja samt öfwerse; altså och enär härtil
kommer, at Kongl. Maij:ts nådiga resolution af den 16 Marti 1739 i dess
42 § stadgar, at domareembeten och andre tienster i Finland skola be¬
sättas med sådane personer, som äro det finska språket mägtige, men
ingendera af de föreslagne äger någon insigt i samme språk, hwilcket
Landtmätaren Tulindberg grundeligen känner och wid directeurssyss-
lans bestridande jemwäl är så mycket mera nödwändigare, som erfaren¬
heten wijst, hwad swårigheter hittils mött, då directeuren genom tolck
måst inhemta de beswär, hwilcka Allmogen eij sällan andraga wid de
åhrligen skeende revisioner öfwer landtmätarenas giöremål; så kan jag
eij utan största häpenhet och förundran ansee, huru eij allenast Öfwerdi-
recteuren Faggot wågat uti dess underdånigt afgifne förslag emot la-
garne förfördela en så förtient och skickelig man, som Tulindberg är,
genom en långt yngres och eij större skickelighet ägandes föredragande
för honom, utan ock trenne Herrar Riksens Råd i Kongl. Maijrts Råd¬
kammare, hwilcka utgiordt pluralité, nyligen gått in uti stadfästande af
sådant förslag, som kräncker rikets befordringslagar och hela finska na¬
tionens rätt.
När sådant lagbrott kan hända mitt under Riksens Högloflre Ständers
sammanwaro och deras egne ögon, så hemställer jag Högtärade Ståndets
efftersinnande, om och hwad hopp man kan hafwa om achtning för la-
garne och deras effterlefnad, då lagstifftande magten eij är församlad.
Det seer numera så ut, som godtycko och enskilda afsichter borde hafwa
företräde för lag och rätt och den ena undersåtaren få förfördelas effter
den andra utan answar. Jag hemställer därföre ödmiukeligen, om icke
sådant kräfwer Riksens Höglofl:e Ständers alfwarsamma beifrande och
rättande, på det folckets i lagen grundade rättigheter måge bewaras och
godtycko samt det således mer och mer tiltagande embetsmannawälde
en gång blifwa kufwadt och stäldt innom sine lagliga skranckor, innan
det hinner underkufwa alt, så at ingen hielp mera är öfrig.
I anseende til hwad anfördt är anhåller jag ödmiukast, at Secrete- el¬
ler Justitiaedeputationen må updragas at behörigen skärskåda wederbö-
randes förhållande wid ofwanbemälte directeursförslag och at med be¬
hörigt betänckande om alt, hwad därwid kan förefalla, til Riksens Hög-
712
lofl:e Ständer inkomma. Men på det Riksens Högloflre Ständers widta-
gande åtgärd häruti eij måtte blifwa fruchtlöst och en förfördelad un¬
dersåte samt trogen tiensteman eij sakna den rätt, som honom tilkom-
mer, så anhåller jag i ödmiukhet, at hos Kongl. Maij:tt Riksens Ständer
underdånigst anhålla, at med ofwanbemälte directeurssysslas bortgif-
wande i nåder må hafwas anstånd, til dess Riksens Höglofke Ständer
angående förslaget sig utlåta.
Med detta memorial anhåller jag at äfwen få wända mig til de öfrige
respective stånden.
Stockholm d. 18 Decembr. 1771.
Isaac Tuohino.
Riksdagsman ifr. Österbotn.
78.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 januari 1772 om hotande spann¬
målsbrist.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 24.)
Protokollet sid. 218.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 18 Januarii 1772.
S. d. Hos Bondeståndet har Riksdagsfullmägtigen för Allmogen uti
Östra härad, Jönkjöpings län, Gabriel Månsson på det bewekeligaste an¬
mält den ömkanswärda belägenhet, hwari Allmogen blifwit försatt ge¬
nom den allmänna misswäxt, som i de flästa landsorter i riket beklagli¬
gen inträffat. Anhållandes, at ståndet wille lemna sina hemmawarande
och högst beträngde medbroder skyndesam hjelp och räddning från en
hotande hungersnöd samt widtaga de medel och utwägar, at landtman-
nens åkrar i den nu annalkande wåhren må kunna blifwa besådde och
icke til rikets oboteliga skada ligga ofrucktbare, hwarjemte bemält[e]
Riksdagsfullmägtig föreslagit det botemedel, at kronan såwäl som alla
indelsningshafware utan åtskilnad måtte för förledit år åtnöja sig med
penningar efter markegången för hwart lähn i stället för spannemål in
natura.
713
Wid ömsint öfwerläggning härom har Bondeståndet icke utan särdeles
oro och bekymmer af sina ifrån åtskilliga särskilte landsorter nu åter¬
komne ledamöter fåt förnimma, huruledes brist och dyrhet på spanne-
mål trycker Allmogen i de flästa rikets provincier och på några orter sti¬
git till den högd, at Allmogen til bärgning af et ömkeligit lif torde få be¬
tjena sig af en för menniskor onaturlig spis.
I anseende hwartil och då det finnes wara en äfwen så onäkelig som
beklaganswärd sanning, at the fläste af rikets provincier blifwit straffade
med misswäxt och swår bärgning, då inhemsk spannemålsbrist ännu på
långt när ej kunnat ersättas från utrikes orter, då en allmänt öfwerkla-
gad penningebrist tillika trycker land och folk, då de redan giorde an¬
stalter til spannemåls inskaffande utifrån ej kunna innom så kort tid
winna deras påsyftade wärkan, och då det är ostridigt, at utrikes span-
nemål är till utsäde här i riket aldeles otjenlig, så ansåg Bondeståndet ej
något wara mera wärdigt Riksens Ständers öma försorg och åtgiärd än
at utse de medel, hwarigenom ej allenast en hotande hungersnöd samt
alla de landsplågor, som dermed äro förknippade, må kunna förekom-
mas utan ock den betryckte landtmannen understödjas med nödig span-
nemål til utsäde.
Och som det ej ringa skulle bidraga til den således nödstälte Allmo¬
gens räddning och hjelp, om å ena sidan räntegifwarne åtminstone
blefwo hugnade med den förmon at få efter den i hwarje län utsatte
markegång lösa ej allenast kronans behållne spannemål utan ock den,
som till allmänna behof blifwit anslagen men så mycket mera kan um¬
bäras, som den genom au[c]tion plägar försäljas, och å den andra All¬
mogen med nödigt utsäde blefwo1 understödde med försträckningar af
den nya i kronans magaziner befintelige spannemålen; altså och emedan
Riksens Ständers Secrete Utskott är det ställe, hwarest desse ämnen med
bästa och tilförlåteligaste säkerhet kunna pröfwas och afslutas, ty fant
Bondeståndet för sin del godt at updraga Secrete Utskottet at efter desse
grunder foga den anstalt, at den nödlidande och arbetande landtmannen
må härutinnan niuta skyndesam hjelp och understöd samt dymedelst
blifwa räddad ifrån en hotande fara och undergång.
Och på det Allmogen emedlertid ej må blifwa genom utmätnings-
twång satt i nödwändighet at så beskaffade spannemålspåster sig för¬
skaffa, hwilket kunde medföra den beklageliga wärkan, at landets åckrar
blefwo obesådde ej allenast til räntegifwarnes och hemmanens förtryck
och ödeläggande utan ock til hela rikets oboteliga skada, altså pröfwade
Bondeståndet för skäligt, det Kongl. Maij:t i underdånighet må tilstyr-
1 Enligt konceptet till extraktprotokollet rättat från förlagans: blifwo.
714
kas at genom bref till Kongl. Maij:ts befallningshafwande såwäl i Swe¬
rige som Finland i nåder så föranstalta, at med wärkställigheten häraf
må innehållas, til slut häröfwer hunnit utfalla.
Hwilket hos de öfrige respective stånden ödmiukwördsamligen skulle
anmälas och til gunstbenägit bifall recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
79.
Bondeståndets extrak.tprotok.oll den 22 januari 1772 om försel av krono¬
tionde.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 10, vid kammarekonomideputa-
tionens betänkande nr 17.)
Protokollet sid. 222.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 22 Januarii 1772.
S. d. Lät Bondeståndet sig föredraga eij allenast Riksens Ständers
Cammaroeconomieförordnings samt Landt- och sjömilitiaedeputationer-
nes betänckande af d. 22 sidstl. November utan ock den särskilta
tancka, som samteliga ledamöterne af Bondeståndet hos deputationerne
aflämnadt rörande de af Riksdagsfullmägtigen Joh. Groth å Säters fög-
deries Allmoges wägnar anförde samt til bemälte deputationer hänwiste
beswär öfwer Kongl. Maij:ts nådiga utslag af d. 22 Martii förledit år, uti
hwilcket förra eller betänckandet tilstyrckes, at indelningzhafwarne där
å orten må warda bibehållne wid den rättigheten at få den til dem in-
delte cronotijonden aflemnad och af tijondegifwarne förd til det ställe,
hwarthän de på en ort innom lagsagan densamma åstunda, allenast de
uti 1685 års kongl, förordning förbudne missbruk derwid undwikas.
Med hämställan, om icke til Kongl. Maij:tt kunde öfwerlemnas at sö-
kanderne de dem för onödig klagan ådömde böter af gunst och nåde ef-
tergifwa; hwaremot uti det sednare eller särskildta voto finnes wara til-
715
styrkt, eij allenast at den af Kongl. Maij:ts Befallningshafwande d. 19
Februarii 1771 utfärdade kungjörelse tillika med Kongl. Maij:ts derå
meddelte stadfästelse må såsom på origtige grunder bygde anses at icke
medföra den emot sökanderne påsyftade wärckan och följagteligen de
dem ålagde böter förswinna, utan ock at indelningsbonden i berörde lag¬
saga må wara tillåtit at, som 1730 års resolution i synnerhet innehåller,
lösa kronotijondespannemålen efter årliga markegången, deräst officera¬
ren eller landtbetjenten ej wil nyttja honom sjelf och marckegången sti¬
ger öfwer fem dahl:r silfwermynt tunnan, eller marckegången skulle gå
under berörde pris och officeraren eller landtbetjänten wil hafwa crono-
tijonden til afsalu bortförd, at sådant då eij må påläggas räntegifwarne
til aflägsnare orter, än at det kan wara swarande emot 3 eller 4 mils
längd, samt ändå at det må ske til en ort, på det bonden icke må med
flere resor blifwa beswärad; och sådant alt wid den pligt och det an¬
swar, som de redan utkomne påbud och förklaringar innehålla.
Wid öfwerwägande häraf har det eij undfallit ståndets upmärcksam-
het, at ehuru ej allenast alla de i detta ämne utkomne äldre och nyare
stadgar stämma deri öfwerens, at wid afrads- och cronotijondens utgjö-
rande och försel bör i möijeligaste måtto tilses, huru det må ske med
Allmogens minsta tunga och olägenhet, utan ock Kongl. Maij:tt genom
Dess nådiga resolution på Kopparbergs och Säters fögderies med fleres
enskildta beswär af d. 18 Aug. 1730 förklarat, at bemälte Allmoge wid
kronotijondens förande skola til godo njuta 65 och 56 §§ af 1723 och
1727 årens resolutioner på Allmogens allmänna beswär, har dock en del
af Allmogen i berörde fögderie efter handlingarnes föranledande måst
föra sin kronotijonde fjorton mils wäg.
I anseende til dessa med de flera uti detta särskilta voto anförde skäl
och omständigheter pröfwade altså Bondeståndet för rättwist at samma
votum bifalla med tilläggning, at enär indelningshafwaren sjelf icke will
behålla spannemålen wid bostället, Allmogen då må äga frihet at an¬
tingen föra den til nästa köpstad eller lösa den efter marckegången;
dock 14 § af de år 1723 för Prästerskapet utfärdade Privilegier härwid
aldeles oförkränkte.
Hwilcket genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stånden
ödmjukwördsamel. skulle anmälas och til gunstbenägit bifall på det
högsta recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
/. Odelius.
716
80.
Johan Anderssons från Uppsala län memorial om finansverket.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 138.)
Protokollet sid. 224.
Ödmiukt memorial.1
De olyckeliga omständigheter, hwarutinnan wårt kjära fädernesland
blifwit försatt medelst en förwirrad finance- och penningeställning, äro
genom en flerårig bedröfwelig ärfarenhet både kjända och ärkiända. Jag
behöfwer således icke för det Ärbara och Hederwärda Bondeståndet
widlöftigt omröra det lidande, de wederwärdigheter och olyckor, såwäl
kronan som de flästa rikets inbyggare häraf timmat. Flere wittre män
hafwa oss härom uplyst och i synnerhet den af det allmänna så högt för-
tjente Herren Commercierådet och Riddaren Nordencrantz genom dess
af trycket utgifne lärorika skrifter. Wi hafwe enkannerligen genom
denne outtröttelige Flerrens flit och bemödande änteligen hunnit så
långt fram utur mörkret, att numera snart ingen uti samhället djerwes
neka den updagade sanningen, att ju med wårt penninge- och finance-
wäsende illa tillstår. Då wi fördenskull härom fullkomligen öfwertygade
äro, så fordras wisserligen någon annan åtgjärd af oss såsom folkets full-
mägtige än en inbördes klagan öfwer willerwallan. Det är Riksens Flög-
lofl. Ständer allena, som kunna och böra uprätta detta förfallna wercket,
återställa crediten i landet och försätta Bankens sedlar i dess rätta wärde
enligit den i Regeringsformen beswurna myntfoten af år 1715. Det är
och Riksens Höglofl. Ständers owilkorliga skyldighet enligit nEsdagsfull-
magterne, och wära hemmawarande medbröders oro och påminnelser i
detta ämne gjör en skyndesam åtjärd så nödwändig som angelägen. Thet
tillkommer wäl i synnerhet Högloflige Secrete Underskottet och Banco-
deputation beredningen af thessa angelägne ärender; men som det He¬
derwärda Bondeståndet enligit lagarna icke äger några ledamötter uti
högbemälte utskott och deputation, dock likmätigt hwad wid så flere
som sistförflutne riksdag skiedt, har att erhålla del och yttra sig öfwer,
hwad uti financewercket kan utarbetat blifwa och föreslås; så täckes det
Ärbara Bondeståndet såsom en beredning thertill anse och benägit af-
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 22 Januarii 1772. Bifallit och re-
mitt. til Secreta Utskottet. Tryckt 1772.
717
höra dessa mina oförgripliga tanckar i detta wigtiga ämne.
Det onda, wi så allmänt som billigt öfwerklaga, är hög w^xelco.uis_el-
ler dyrtid eller bancosedlarnes förlorade wärde eller osäkerhet uti egen¬
dom, handel och all slags rörelse. Ehuru detta onda wisar sig under så
mångahanda namn, hafwer det dock alt sin uprinnelse från en och
samma kjälla. Det är från Bancowercket och den der förda hushållning,
jag förmenar alt thetta härflyta. Wäxelcoursen är hög, när bancosedelns
wärde är ringa, af samma orsak blifwer och tiden dyr eller höga waru-
priser. Bancosedlars wärde blifwer ringa, då ej Banqwen wid påfordran
kan infria dem med silfwer- eller kopparmynt enliget myntfoten. Häraf
infinner sig och osäkerhet uti ägande af capitaler, penningelöner, räntor,
handel och all slags rörelse. Orsaken till Banqvens oförmögenhet att wid
påfordran infria sina sedlar enligit påskriften kan ej blifwa annan än
sedlarnas myckenhet, tillkommen genom en för wida extenderad credit.
Twifwelsmål härom kan icke mera äga rum. Då fördenskull bancosed¬
lars multiplication tillskyndat oss det onda, wi öfwerklaga, så böre wi ju
söka att undanrödja orsaken, då wi wilje slippa dess elaclca effect. Ban-
cosedlarnas myckenhet är orsaken, följachteligen bör den myckenhet re¬
duceras och indragas. Reduction af bancosedlar och en derpå följande
annihilation lärer således altid i wår warande ställning blifwa det första
och säkra steget till en realisationsplan. Huru och på hwad sätt samt i
hwad proportion thetta må skie och werkställas, lärer Höglofl. Secrete
Utskottet, som kjänner Banqvens debet och credit, bäst kunna determi¬
nera. Ändamålet, som önskas och sökes, är att få bancosedelen uti lika
wärde med kopparplåten, eller att jag för en sexdalers sedel måtte utan
upjäld kunna erhålla en sexdalers plåt och så widare. Wägen att komma
härtill har jag korteligen gifwit tillkänna; den torde wäl blifwa swår, i
synerhet för en hop bancodebitorer, att wandra men lärer icke thess
mindre blifwa den rätta och kan hända den enda. Den, som inlupit uti
en labyrint, måste gå samma wägen tillbaka, om han will lyckeligen ur¬
slippa; så är det och uti wära financesaker. Icke kan den utmärkta wä¬
gen blifwa oangenäm eller beswärlig för detta Ärbara Ståndet, ty jag
kjänner ingen bancodebitor, hwarken innom detta Hederswärda Stånd,
icke heller bland mina hemmawarande medbroder; men de olyckelige
följder och werkningar, dessa lån hafwa åstadkommit, de hafwa både
för mig och mina hemmawarande medbroder warit högst kjänbare. Det
är icke till förebråelse för den framfarne tiden utan i anledning af det
ljus, ett uplystare tidewarf lämnat, som jag tror mig kunna försäkra det
wara mer en lycka än detta Ärbara Ståndets egit förutseende och för-
718
sichtighet, att icke redan all äganderätt af jord och fastigheter i fäder¬
neslandet gått ur Allmogens händer. Det har warit swårt att hålla kjöp
och marknad med them, som hafwa haft Banqven för sig öpen att hämta
penningar uti. Allmogen hafwer ej tillitt Banqwen. De hafwa ansett sig
såsom excluderade från detta priwilegium, det de och i sielfwa werket
warit; men huruwida sådant kan wara med samfundslagar eller wår con-
stitution enligit, det förtjänte att närmare undersökas. Det wore wisserli-
gen besynnerligit, om det Ärbara Bondeståndet, som utgjör 4:dedelen af
högsta lagstiftande mackten, icke skulle hafwa något att skaffa med
Bancowerket, som likwäl är Riksens Höglofl. Ständers egit werk. I an¬
seende till Banqwens nuwarande tillstånd hade ståndet wäl icke orsak
beklaga, om det får anse sig såsom aldeles fritt från answar, såsom det
der hwarken ägt några fullmägtige uti Banqven, icke heller ther sökt el¬
ler undfångit några penningelån och försträckningar. Men som det Är¬
bara Bondeståndet och allan rikets Allmoge icke mindre än de öfrige
medborgare i samhället fått ärfara och widkjännas den skada och för¬
lust, en för wida extenderad bancocredit tillskyndat, så synes det wara
hög tid, att det Hederwärda Ståndet denna oss allom så nära rörande
angelägenhet hos de öfrige respective medstånden, som haft rike[t]s Bane
uti sin wård och wärjo, andrager med wördsam anhållan, det sådana
författningar och anstalter måtte ofördröijeligen och wid denna riksdag
widtagas, som fullkommeligen återställer Banqvens credit och dess sed¬
lar uti det wärde, de enligit myntfoten wara böra, lika med plåtmyntet. I
annor händelse finner jag icke, huru rikets Allmoge längre kan uthärda
med den förlust och wedermöda att uti kjöp och salu gifwa och emot¬
taga ett till sitt wärde så ringhaltigt och ostadigt mynt. Hwad i synnerhet
synes nödigt hos de öfrige respective stånden i detta ärende recommen-
deras, torde följande pröfwas:
l:mo. Att hädanefter inga lån uti bancosedlar af Banqwen utlämnas,
under hwad skien och tittel det hwara må, hwarken på bruk eller ex-
portwahror, hwarken på landt- eller stadsegendomar, icke heller mot
lösörepanter, om icke framdeles på guld och silfwer; dock icke det hel¬
ler förrän den nu förlorade crediten blifwit fullkommeligen återstäld.
2:do. Att de debitorer, som kunna hafwa obetalte intressen uti Banq¬
ven, antydas att genast och ofördröijeligen them inbetala, och att i an¬
nor händelse efter bancoordningarne med them förfares.
3:io. Att wid pass hälften af den nu i riket utelöpande sedelståcken i
Banqwen indrages och det efter ett half års förlopp, hwilken tid Banq¬
wens debitorer enligit författningarne äga till upsägning och förskaf¬
719
fande af sina låntagne capitaler.
4:to. Att i anledning af den utelöpande sedelstockens storlek och
Banqwena tillgång på speciemynt uträknas det qwantum af bancosedlar,
som böra indragas, och att i anledning deraf sedermera proportioneras,
huru mycket en hwar debitor i anseende till sitt innehafwande lån bör
på capitalet afbetala, så att äfwen en billig proportion them emellan må
iackttagas. Men som the alste bancodebitorer sig mäst af Banqvens cre¬
dit begagnat, så är wäl och thet billigt, att the få widkjännas de största
afbetalningarne.
5:to. Att stora siötullen hädanefter blifwer betalt uti speciemynt, och
att såwäl theraf som kopparräntan i Fahlun med flere kronans tillgångar
så mycket anwändes till kronans skulds betalande i Banqwen, som möi-
jeligit är, och att i afseende härpå statswerket så regleras, att kronans
skuld till Banqven må uti någon betydelig måtto årligen kunna minskas.
6:to. Att wid hädanefter förefallande auctioner på de i Banqven pant¬
satte fastigheter den nödwändiga omständighet blifwer iackttagen, att
icke hela gods eller flere bruk- och landtegendomar under ett enda ut¬
rop försäljas och bortauctioneras, utan att så mycket möijeligit är både
bruk, stads- och landtmannaegendomar styckas och säljas särskildt,
hemman för hemman; då egendomarne både blifwa bättre betalte och
flere samt säkrare kjöpare sig infinna, hwilka utan någon försträckning
af Banqven kunna egendomarna infria och således blifwa sielfägare af
den jord, de besittja.
7:mo. Att wid de möijeligitwis hädanefter förefallande banqueroutter
den författning widtages, att högst 1/2 år från sielfwa cessionsdagen hela
concoursen må wara slutad, egendomen genom auction försålld och
enhwar creditor då i proportion efter tillgången och sin större eller
mindre förmånsrätt undfå sina fordringar. Egendomen må thå blifwa
mer eller mindre tillräckelig, så äro dock creditorerne thermed bäst be¬
låtna att genast komma till sitt.
8:vo. Att en omständelig förteckning på alla Banqvens debitorer nu
genast utur bancoböckerna blifwer extraderad och af trycket utgifwen,
hwarest och antecknas bör summan, enhwar lånt, tiden när lånet gjor¬
des, hwad säkerhet derföre blifwit lämnad samt huru mycket enhwar på
capitalet och uti intressen tills dato betalt.
9: no. Att alt thetta, med hwad mera Riksens Höglofl. Ständer uti
thessa öma ärender kan finna nödigt, må ofördröijeligen, och innan
Riksens Höglofl. Ständer åtskiljas, blifwa beslutit och i werket stält, på
det att, sedan riksdagen uphört, inga förut osedda händelser må kunna
720
lägga hinder i wägen för wärkställigheten af dessa rikets, den allmänna
och enskilta wälfärden så nära rörande mål.
Jag underställer dessa mina wälmente tanckar det Ärbara och Heder-
wärda Bondeståndets ompröfwan och utbeder mig them med de öfrige
respective stånden få communicera samt genom trycket allmänheten
meddela.
Stockholm d. 22 Januarii 1772.
Johan Andersson.
Ricksdagsman ifrån Upland.
81.
Bondeståndets extraktprotokoll den 29 januari 1772 om försel av indel-
ningsspannmålen.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 31.)
Protokollet sid. 225.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 29 Januarii 1772.
S. d. Hos Bondeståndet hafwa Riksdagzfullmägtige för Allmogen i
Westerbottn Anders Andersson, Per Persson Dryg, Pehr Larsson och
Hans Olsson genom hosföljande memorial1 n:o 1 på det bewekeligaste
anmält det ömma lidande, hwari bemälte Allmoge blifwit försatt derige¬
nom, at Secrete Utskottet wid sidsta riksdag Allmogen ohördan ändrat,
hwad Riksens Ständer wid 1766 års riksdag angående ett ordenteligit in-
delningswärks uprättande såwäl öfwer afrads- som kronotiondespan-
nemålen i Wästerbottn förordnadt. Anhållandes bemälte Riksdagzfull¬
mägtige, at Bondeståndet wille räcka Allmogen den hjelpsamma hand,
som eij mindre en billig acktning för Ständers beslut än sakens rättwisa
synes kräfwa.
Bondeståndet, ömt om sina hemmawarande medbröders rättigheter,
har derföre eij kunnat undgå at om detta mål til dess grund och fölgder
1 Uteslutet här. Se sid. 225, not 1.
721
göra sig tilförlåteligen underrättadt och derwid befunnit, at sedan All¬
mogen i Wästerbottens Södra domsaga wid 1766 års riksdag sig deröf-
wer beswärat, at bem:te Allmoge och i synnerhet den i Bygdeå och Löf¬
ångers sochnar skal widkjännas en odrägelig tunga genom til åtskilliga
stater såsom lön in natura indelte räntepersedlars förande til en wäg,
stundom til 30 a 40 mihl innom Wästerbottns ganska widsträckta lag¬
saga; så hafwa Riksens Ständer uti underdånig skrifwelse til Kongl.
Maj:t af d. 15:de October 1766 eij allenast förklarat sig af wederböran-
des infordrade utlåtande hafwa funnit sådant egentel. deraf härflyta, at
berörde persedlar blifwit anslagne på de längst aflägsne ställen, där de
likwäl närmare skola wara at tilgå, utan ock ansedt Allmogens beswär i
denna delen kunna genom jämckning uti 1734 års indelningzrulla afhjel-
pas wid uprättande af ett formeligit indelningzwärck såwäl öfwer afrad-
som tiondespannemålen i Wästerbottn, och hwarwid den belägenhet och
ordning, som bäst och beqwämligast finnas, kunde iackttagas, samt at
hwad angår de stater, som taga sin spannemål på winst och förlust efter
prof och räkning, wisse tjenlige mått kunde utfinnas, at hwarcken de el¬
ler kronan lidande blefwo. Men som wederbörande embetsmän förut
böra lagligen höras och målet till alla dess omständigheter af wederbö¬
rande Kongl. Maj:ts och riksens collegier sedan på det nogaste grans¬
kas och utarbetas, innan en sådan nödig jämckning och annan indelning
kan wärckställas, så hafwa Riksens Ständer pröfwat bäst och rådeligast
at i underdånighet öfwerlemna hela detta ärende til Kongl. Maj:t at om
det ena såwäl som det andra draga nådig försorg, så at, om ett nytt in¬
delningzwärck skulle kunna uprättas, det då må wara så tidigt färdigt, at
det med alla wederbörandes utlåtande warder til Riksens Ständers wida¬
re granskning och fastställande wid deras nästa sammankomst upgifwit.
Hwilcket Riksens Ständers underdåniga tilstyrckande Kongl. Maj:t ge¬
nom nådig skrifwelse1 af d. ll:te Nov. 1766, n:o 2, anbefaldt Kongl.
Krigs- och Kammarcollegierna samt Statscontoiret at låta komma til be¬
hörig wärckställighet.
Derefter och sedan wederbörande embetsmän i orten detta ärendet
skolat utarbetat och deras utlåtande til wälbem:te kongl, collegier in-
sändt, så har Secrete Utskottet wid sidsta riksdag i anledning af 12 § af
Krigzbefälets då anförde underdåniga beswär genom underdånig skrif¬
welse1 af d. 25 Januarii 1770, n:o 3, Kongl. Maj:t tilstyrckt, at den i
Wästerbottn påsyftade allmänna indelning icke må wärckställas, såsom
1 Utesluten här.
722
den där skal wara stridande emot flere åberopade stadgar och författ¬
ningar.
Wid öfwerwägande af detta mål har det först eij kunnat undfalla
ståndets upmärcksamhet, at ehuru Riksens Ständer uti deras d. 15:de
Octobr. 1766 i detta mål tagne beslut uttryckel. förordnat, at hwad der¬
utinnan blefwe föreslagit, borde med alla wederbörandes utlåtande til
n. b. Riksens Ständers widare granskning och fastställande wid deras
nästa sammankomst upgifwas, har dock Secrete Utskottet wid sidsta
riksdag afgjordt och expedierat dess deri gjorde förändring, utan at så¬
dant ens hos Riksens Ständer in plenis blifwit anmält. Och som ett så
beskaffadt steg hwarcken med 18 § i Riksdagzordningen eller med 2 §
uti den för Secrete Utskottet då utfärdade instruction står at förenas, så
mycket mindre som Bondeståndets i grundlag[ar]na förwarade pröf-
ningzrätt derigenom på ett ömt sätt blifwit rörd, altså fant Bondeståndet
eij något hinder wara, med mindre detta riksdagzärende må af Riksens
Ständer til pröfning nu uptagas, utan at Secrete Utskottets wid sidsta
riksdag, Allmogen ohördan, deri aflemnade tilstyrckande må derwid i
wägen ligga.
Hwad altså dernäst sj elfwa hufwudmålet angår, så emedan Riksens
Ständer uti ofwannämde skrif weise af d. 15 Octobr. 1766 eij allenast
pröfwat, det jämckning uti 1734 års indelningzrulla wore nödwändig,
utan ock förklarat, at det indelningzwärck, som kunde blifwa föreslagit,
til Riksens Ständers widare granskning borde upgifwas; ty pröfwade
ståndet för sin del skjäligt, at hwad Riksens Ständer således förordnat,
bör til wärckställighet befordras; til hwilken ända frågan om faststäl¬
lande af det föreslagne nya indelningzwärcket, med hwad dertil hörer,
warder hänwist til Secrete Utskottet, som sedan handlingarne och alla
wederbörandes utlåtande blifwit infordrade, äger detsamma granska och
skärskåda samt betänckande deröfwer til Riksens Ständers plena
aflemna. För öfrigit ansåg Bondeståndet Ständers wärdighet fordra, at
den kraftiga författning warder tagen, det Secrete Utskottet utom pleno-
rum wetskap och bifall hädanefter eij må ändra eller kraftlösa göra,
hwad Riksens Ständer funnit för godt at stadga och förordna.
Hwilcket beslut genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stån¬
den ödmjukwördsammeligen skulle anmälas och til gunstbenägit bifall
på det högsta recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
723
82.
Jonas Jacobssons från Stockholms län memorial om Djurgården.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 13, nr lil.)
Protokollet sid. 225.
Ödmiukt memorial.
Ibland de ämnen, som böra wara Riksens Ständers Justitiasdeputation
mäst om hiertat, är oförnekeligen eftersynen, huruwida de kongl, för¬
ordningar, stadgar ock påbud, hwilka emellan riksdagarne utkommit,
böra för allmän lag antagas och gälla.
Jag tror likwäl, att en sådan pröfning icke nyligen gått för sig och att
de fläste förordningar af detta slag äro ännu icke af Riksens Ständer ige-
nomsedde och gillade. Om jag intet aldeles bedrager mig, lärer Riksens
Ständer alt sedan 1733 warit så öfwerhopade af andre angelägne ämnen,
att denne del af deras skyldigheter ännu till en del återstår.
Jag föranledes till detta eftersinnande af ett Kongl. Maij:ts bref, utfär¬
dat den 8 September 1736, som utstakar Djurgårdens jurisdiction och
deruti gior en sådan fördelning, att Blåckhusudds tullplats, båtsmantom-
terne och Ladugårdsgiärdet skulle lyda under Stockholms stads domsto¬
lar men Djurgården, hwilcken ligger innom desse 3:ne aldeles innesluten,
är deremot underlagd Danneryds skeppslags domsaga.
Wid eftersinnandet af grunden till en sådan fördelning, måste jag så
mycket mera tro, att platserne blifwit i den mån, som de warit bebodde,
lagde anten under stad eller land, som någon geometrisk orsak igenfås
icke till delningen.
Emedlertid har derigenom händt, att Djurgårdsboarne, hwilka gå i
stadsmannanäring ock intet befatta sig med jordbruk, niuta landtmanna
rättegångsförmoner, då deremot Danneryds skeppslags nämd nästan
hwarje wecka äro nödsakade att resa ur egen icke allenast domsaga utan
ock lagsaga för att hålla urtima ting öfwer nästan dagelige wåldsamhe-
ter, som på Diurgården bedrifwas, och således kjänna mångdubbelt be¬
tungande emot andre nämdemän i riket.
Jag föreställer detta icke såsom något Allmogens beswär, utan jag ut-
öfwar härutinnan den riksdagsmannarätt, som 13 § i Riksdagsordningen
mig gifwer, då jag föreslår en förbättring, som annorstädes ej kan widta-
gas, och då jag påminner, hwad som felaktigt kan wara i allmänna stad¬
gar.
724
Jag wäntar mig af det Hederwärda Bondeståndet den ynnest, som äm¬
net förtjänar, då det har till ögnamärcke en jämn rättegångsordning och
fria swänska dannemäns billigaste lisa och lättning. I anledning hwaraf
jag hemställer, om icke de af wäre medbroder, som sitta uti Justitiaede-
putationen, kunde uti ett utdrag af protocollet anmodas att hos denne
deputation, till hwars benägenhet de då af ståndet recommenderades,
ämnet föredraga, så att hela Djurgården kunde lyda under samma dom¬
saga som Ladugårdsgiärdet och de fläste under tifell af båtsmanstomter
på Djurgården belägne gårdar.
Stockholm den 20 Januarii 1772.
Jonas Jacobsson.
Riksdagsman från Stockholms län.
83.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 januari 1772 om skogarna.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 6.)
Protokollet sid. 226.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm d. 18 Januarii 1772.
S. d. Ibland de wigtigaste delar af rikets allmänna hushållning anser
Bondeståndet med skäl den, som rörer skogarnes wård och fredande. Ty
såwida skogen är både första grunden til större delen af handel och rö¬
relse samt uphofwet till alla de effecter och wahror, som swenska män
warit och ännu är i stånd at afyttra för andra oumgängeliga nödwändig-
hetswahror, så följer ock, at skogen såsom rikets dyrbaraste klenod
måste wårdas och med sparsamhet handteras.
Wid granlagaste öfwerläggning härom förde ståndet sig till minnes, at
Riksens Ständers Cammar-, oeconomie- och commercedeputation wid
1762 åhrs riksdag i detta ämne aflämnat dess betänkande, hwilket Bon¬
deståndet wäl bifallit men för riksdagens annalkande slut af öfrige re-
spective stånden då ej hunnit pröfwas och afgiöras.
725
Bondeståndet lät derföre ånyo sig föredraga samma betänkande, som
härhos i afskrift bifogas.1
Och som det finnes innehålla de säkraste grunder til skogarnes wård
och fredande, altså pröfwade Bondeståndet för godt at ej allenast förnya
dess förr gifne bifall å detta betänkande utan ock detsamma såwäl som
det genom protocollsutdrag af d. 18 September sistl. anmälte ärende rö¬
rande jägerie- och skogsbetj eningen hos de öfrige respective stånden cd-
miukwördsameligen anmäla och till gunstbenägit bifal på det högsta re-
commendera. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
84.
Jan Erssons från Stockholms län memorial om delning av Upplands lag¬
saga.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 140.)
Protokollet sid. 231.
Ödmiukt memorial.2
Sorn uti Uplands lagsagu, bestående af Uplands, Stockholms och en
del af Wässmanlands läner samt 37 folkrika härader och tingslager, äro
så många och widlöfftiga rättegångsmål samt i synnerhet rågångstwister
och syner, dels uppe i landet och dels i skärgårdame på holmar och fis¬
kelägen uti hafwet, oafgiorde, at de af en enda lagman icke möijeligen
kunna så skyndesamt, som rättwisan och de rättsökandes bästa kräfwer,
blifwa med slut afhulpne, altså och emedan den olägenhet, att Allmogen
och parter i widsträktare lagsagu widkiännas en större tyngd medelst
skiuts, som lagmannen på syneförrättningar bestås, icke kan förekom-
mas med mindre att Uplands lagsagu, som i jämnförelse emot andras är
1 Uteslutet här.
2 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 29 Januarii 1772. Hwilar.
47—740327
726
snart trefalt widlöfftigare och större, delas. Ty har iag ansedt min plickt
emot mina medbroder i lagsagun fordra att till befrämjande af ett så
nyttigt ändamål underställa det Hederwärda och Högtärade Ståndets be-
pröfwande, om icke Uplands lagsagu på det sättet måtte delas, at Upsala
län och den delen af Wässmanland, som till lagsagun hörer, bestående
tillsammans af 21 härader och tingslagor, måtte blifwa en särskild lag¬
sagu och Stockholms län, hwarest är 16 härader och tingslagor, utgiöra
den andra lagsagun. Som iag således icke bör twifla, att det Högtärade
Ståndet af sin wanliga benägenhet att befordra alt det, som leder till
folckets bästa och fromma, lämnar sitt gunstiga bifall till en sådan i öd-
miukhet föreslagen nyttig delning, hwarwid den nu warande Lagman¬
nen, hwars tancka iag inhämtadt och härhos fogas,1 icke har något at på¬
minna, så tror iag mig till följe af Ricksens Ständers d. 17 Dec. 1756
giorde förbehåll att wid nya inrättningar, som ännu icke wörö försökte
och hwilka Ricksens Ständer sielfwe tillstyrkt, till en början i underdå¬
nighet föreslå de personer, som wid dem kommo at brukas och hwilken
författning wid 1762 års ricksdag blifwit tagen till grund, då Ricksens
Ständer tillstyrkt, at då warande Bergsrådet numera Herr Landshöf¬
dingen och Riddaren Örnskiöldh måtte förordnas till landshöfdinge uti
den delen af Gefleborgs län, som wid samma ricksdag ifrån berörde län
afsöndrades och till ett särskilt län anslogs, äga rättighet att hos det
Högtärade Ståndet anhålla, det Lagmannen Claes Engelcrantz, som så-
wäl i allmänhet som i orten är känd för en rättwis domare, tillförene
förestått lagsagun, i länet har ägendom och innehafwer lagmans full-
magt med tour samt rättighet att få tillbyta sig nogon lagsagu, måtte
hugnas med Stockholms läns lagmansdöme; doch så at kronans stat icke
derigenom graveras, utan at bemelte Lagman får åtnöijas med sin nu in-
nehafwande lön och öfrige inkomster. Enär Lagmannen Westerman,
som behåller sin lön, icke mister nogot af sine rättigheter och staten med
nogon ny utgifft icke beswäras, hwaraf ostridigt följer, att ej nogon för¬
när sker, så har iag trodt mig så mycket mer äga skäl att till Stockholms
läns lagsagu föreslå Lagmannen Engelcrantz, som Ricksens Ständers ho¬
nom nyligen gifne uprättelse blifwer härigenom i det närmaste upfyld,
då han i sielfwa wärket får till godo niuta enahanda tienst med den,
emot hwilken Engelcrantz uprättelse erhållit.
Om det Högtärade Ståndets gunstiga bifall anhåller iag å egne och
mine hemmawarande medbröders wägnar samt at extractum protocolli
1 Utesluten här.
I
727
med tillstyrkande af bifall härom må till de öfrige respective stånden
afgå.
Stockholm d. 29 Januarii 1772.
Jan Ersson.
Ricksdagsman ifrån Stockholms län.
85.
Bondeståndets extraktprotokoll den 29 januari 1772 om bergsallmogens
handel i Nora.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 35.)
Protokollet sid. 231.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 29 Januarii 1772.
S. d. Föredrogs hosföljande Cammaroeconomiedeputationens wid
sidstledne riksdag till Riksens Ständer upgifne project1 till resolution på
43 § af Allmogens allmänna beswär angående Bergsallmogens fria och
priviligierade handel på torgdagarne i Nora och Lindesbergs städer. Och
som ståndet samma project d. 30 Jan. 1770 bifallit af den grund, att de
orden tillika med borgare i 64 § af 1766 års resolution på Allmogens
beswär obehörigt influtit och gifwit anledning ej allenast till rubbning
utan och till uphäfwande af alle de både enskilte och allmänne privile¬
gier, hwilcka Bergsallmogen snart i 200 år oförkränclct åtnjutit och,
hwilcket är stridande mot de i bifogade Riksens Ständers underdånige
skrifwelse2 af d. 22 Octobr. 1766 upprepade äro, så kunde ståndet ej annat
än äfwen nu wid dess d. 30 Januarii 1770 widtagne beslut förblifwa med
den tilläggning, att handelen på torgdagarne i ofwannämde städer enligt
Wällofl. Borgareståndets beslut och wid 1766 års riksdag må till win-
1 Uteslutet här.
2 Utesluten här. Dateringen enligt denna rättad från förlagans: 28.
728
nande af bättre ordning börjas om sommaren kl. 6 och om winteren kl.
8 och för Bergsallmogen allena continuera till kl. 2 efter middagen.
Hwilcket genom utdrag af protocollet hos de öfrige respective stånden
skulle till gunstbenägit bifall ödmjukwördsammeligen recommenderas.
Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
86.
Bondeståndets extraktprotokoll den 8 februari 1772 om krigsbefälet.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 32.)
Protokollet sid. 236.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 8 Februarii 1772.
S. d. Under det Riksens Ständer äro syslosatte at till slut befordra det
högst rickswårdande ärende, som warit hufwudsakeligaste ändamåhlet
till denna Riksens Ständers sammankomst, för at sedan med förenade
krafter kunna omfatta et af många refwor beswäradt fosterland, har eij
något ämne mera brydsamt kunnat förekomma Bondeståndet, än det
Secrete Utskottet gienom protocollsutdrag af d. 21 sidstl. Januarii till
Riksens Ständer öfwerlämnat rörande den från Kongl. Maij:ts Rådkam¬
mare til Secrete Utskottet remitterade 38 § af Krigzbefälets underdåniga
beswär wid innewarande riksdag. Ett ämne, hwilket så mycket mera rö¬
rer Bondeståndet, som Krigzbefälet deri anhåller, at n. b. alla de all¬
männa beswär, som af Allmogen anföras och på något sätt angå ar¬
méen, måtte til Krigzbefälet hänwisas at deröfwer först behörigt ytt¬
rande afgifwa, innan något beslut i sådana måhl af Kongl. Maij:t eller
Riksens Ständer widtages.
Wid öfwerwägande häraf har det eij kunnat undfalla Bondeståndet, at
Krigzbefälet blifwa till riksdag kallade endast i det afseende at såsom re-
729
gementernes fullmägtige andraga deras underdåniga beswär och derå
slut afwakta; men icke för at deltaga uti Ständers öfwerläggningar.
Således och om Krigzbefälet nu skulle winna bifall uti denne dess an¬
sökning, kunde sådant eij allenast orsaka uppehåll uti flere riksdagz-
ärenders fortgång utan ock, det som än mera är, betaga Ständer någon
del af deras pröfningzrätt, hwilket uti en framtid torde leda till rubbning
uti den jämnwigt, som efter rikets grundförfattning fyra lika magt-
ägande stånd emellan wara bör.
För sin del ansåg derföre Bondeståndet det wara en angelägenhet af
mycken betydelse, at et slikt försök må nu gienast och i dess första bör¬
jan dämpas och afslås samt derigienom afböjas de wådeliga fölgder, det
för regeringzsättet kunde medföra, i den wördsamma förmodan at dess
respective Medständer gienom et sammanstämmande beslut lära häruti
giöra ståndet et så kraftigt bistånd, som ärendets wigt kräfwer, så at
Ständers sinnen må i synnerhet wändas på de wärdiga föremåhl, som
detta urtimma riksmöte åstadkommit.
Hwilket hos de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall öd-
mjukwördsammeligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
]. Odelius.
87.
Hinrik Erikssons från Västernorrlands län memorial om konungaför¬
säkran.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 155.)
Protokollet sid. 237.
Ödmiukt memorial.1
Anledningen till Riksens nu församlade Höglofl. Ständers samankal-
lande war at till sitt hwilorum beledsaga Högstsalig Hans Maij:tt Ko¬
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 8 Febr. 1772. Tryckt 1771.
730
nung Adolph Friedrich och i Dess ställe på thronen åter upsätta wår nu-
warande Allernådigste Konung; hela nationen wäntade at efter deras
fullmägtiges sammankomst i detta ärende snart få se den önskade stun¬
den, at Hans Kongl. Maij:tts höga kröningsact ginge i fullbordan. Den
Försäkran, som swenske konungar wid deras tillträde till regeringen ef¬
ter Swerges lagar böra afgifwa, blef straxt efter riksdagens början på-
tänckt och genom Höglofl. Secrete Utskåttet, Secrete Deputationen
jämte 25 ledamöter af det Ärbara och Hederwärda Bondeståndet utar¬
betad, hwarefter densamma, sedan Herrar Riksens Råd deröfwer blifwit
hörde men derwid intet haft at påminna, till Riksens Ständers plena
aflemnades och af de 3: ne ofrälse respective stånden enhälligt gillad och
antagen.
Jag och mina medbroder af detta Ärbara Stånd längtade då, at krö-
ningsdagen snart skulle blifwa utsatt, sedan berörde Försäkran, på sätt
som omförmält är, blifwit bifallen, men i det ställe fick man ärfara, at
Höglofl. Ridderskapet och Adeln derwid giordt åtskillige anmärck-
ningar, och sedan de öfrige 3: ne respective stånden sig deröfwer utlåtit
samt icke funnit skiäl at på minsta sätt gå ifrån sine en gång härwid fat¬
tade mogna beslut, har Höglofl. Ridderskapet och Adeln icke desto
mindre yppat sådane considerationer, som gifwit anledning till utdrägt
med expeditionen af samma Försäkran.
Som man nu å ena sidan icke utan största oro och bekymmer kunnat
anse de hinder, som af Höglofl. Ridderskapet och Adeln härwid blifwit i
wägen lagde, så will man å den andra giöra sig försäkrad, at ofwan för-
mälte öfwersedde och approberade Försäkran icke i ringaste måtto kan
blifwa widare förändring underkastad, sedan 3: ne respective stånd den
gemensamt fastställt, och förmodas icke, at Flöglofl. Ridderskapet och
Adeln kunnat dermed hafwa något sådant föremål, at den ifrån Flöglofl.
Expeditionsdeputation expedierade och till stora Sammanträdet öfwer-
lemnade Konungaförsäkran blifwit d. 4 hujus på sidstnämde ställe af
dess ledamöter lagd på bordet.
Jag kan eij utan bekymmer och ängslan påtäncka, huru smärtande det
är för hela nationen at si, det deras fullmägtige af tre stånd oagtat alt
bemödande icke kunna härmed komma till slut eller fullgiöra deras
principalers högsta och innerliga åstundan; och hemställer således till
det Ärbara Ståndets ompröfwande, om icke de andre respective stånden
kunde anmodas at till detta ärendes sluteliga afgiörande widtaga de läm-
peligaste och kraftigaste mått och utwägar, så at wår nådiga Konung,
som redan nog länge wäntat, at denna plikt af oss skulle blifwa upfyld,
731
åter mätte ärfara, det detta Ärbara Stånd icke haft någon den minsta del
uti upskofwet.
Stockholm d. 8 Februarii 1772.
Hindric Ericson.
Riksdagsfullmäktig för siu härader i
Medelpad och Wästernorrlands lähn.
88.
Bondeståndets extraktprotokoll den 7 mars 1772 om skattelösen av
kronohemman.
(Bilagt konceptprotokollet den 8 febr. 1772.)
Protokollet sid. 239.
Utdrag af Bondeståndets protocoll, hållit wid
riksdagen i Stockholm d. 7 Martii 1772.1
S. d. Företog sig ståndet til afgiörande de flere inkomne klagomål,
hwilcka Allmogen i riket anförtrodt sina riksdagsfullmägtige at anmäla,
öfwer de många hinder, som Allmogen nu mera än någon tid tilförene
möta at få sine åboende kronohemman till skatte inlösa. Hwaribland
isynnerhet skal wara at räkna Kongl. Kammarcollegii d, 25 Januarii
1770 utfärdade kundgiörelse, som förbiuder skattekiöp å alla the krono¬
hemman, hwarpå stubberätter eller wänlig åborätt icke gifwes och å
hwilcka åboernes åtkomst eij warit annan än landtbocontracter samt ful-
lemagter å sysslor. Likaledes kongl, förordningen af d. 20 November
1756 angående hemman, som för bytesbrister blifwit till kronan afstådde,
hwaruti förordnas, at intet skattekiöp må tillåtas på de frälsehemman,
som för bytesbrister till Kongl. Maij:t och kronan afstådde och till kro¬
no förwandlade warda.
Ståndet tog detta i behörigt öfwerwägande och förde sig, hwad Kongl.
Kammarcollegii ofwannämnde kundgiörelse angår, till sinnes, hurusom
många tusende lcronobönder wärkeligen i riket gifwas, såwäl på kronans
11 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5, daterat den 8 februari 1772.
732
immediate behållne som på militie- och landsstaten indelte hemman,
hwilcka hwarken äga immissioner af kronebetjeningen eller accepter af
indelningshafwarne. Många tusende äro ock de bönder, hwilcka i fåkun-
noghet om författningarnes innehåll och i största oskyldighet låtit och
än låta sig förleda, tubbas och trugas at ingå hwarjehanda contracter,
aftal och afhandlingar om sittorätter, och då så wärckeligen är, wörö
wäl mycket hårdt och omildt, om alla sådane skulle af sielfwa lagen giö-
ras helt och hållit osäkre om sin besittning, då öfwertygeligit är, hwad
de förstnämde beträffar, at det är icke åboernes utan kronobetj eningens
fel, som icke lemnat dem städselbref, såwida kronan derigenom förlo¬
rat lika många tusende städslor, och ärfarenheten, hwad de senare an¬
går, bewittnar, at de oftast genom tiltagsenhet och flärd blifwit drefne
från den jord och de hemwister, hwilcka deras fäder och de sielfwe i
nog swåra tider uppehållit och odlat samt prestanda presterat.
Derigenom händer, at upodlingswärcket går osäijeligen trögt och hela
riket hålles i wanmagt, ty säkerheten, som är siälen deri och driffiädren
dertill saknas och måste helt och hållit efter ståndets tancka werckeligen
saknas och uteblifwa i sin måhn, så länge ofwannämde kundgiörelse till
sin kraft och wärckan äger bestånd.
Ståndet fant fördenskull både nyttigt och nödwändigt at för sin del
ödmiukwördsamligen tilstyrcka de öfrige respective medstånden at
ofwannämde Kongl. Kammarcollegii kundgiörelse af d. 25 Januari 1770
uphäfwa såsom stridande emot 7 § af 1723 åhrs kongl, skattekiöpsför-
ordning och hwilcken upräknar alla de hemman och lägenheter, som
kunna och intet kunna till skatte försälljas; jämwäl ock mot kongl,
brefwet af d. 1 Junii 1713, som uppmuntra i gemen till skattekiöp, eme¬
dan ärfarenheten bewist, at skattehemman blifwa altid bättre brukade
och kronan altid säkrare om sin ränta af dem för den trygghet skull af
possessionen, som med skattekiöpet fölljer.
Ståndet trodde, at detta så mycket häldre winner gunstbenägit bifall,
som sielfwa billigheten kräfwer, at hwar och en åbo winner i samma mi¬
nut, han hemmanet emottager, och i alla ty åtföljande skyldigheter och
onera ingår then rättigheten at wara åbo, så länge han them fullgiör och
presterar samt i föllje theraf berättigad till then säkerhet och alla the för¬
måner, som åborätten enligt förordningarne åtföllja.
Beträffande åter kongl, förordningen af d. 20 November 1756, så är
wäl deruti förordnat, at alla till kronan afstådde frälsehemman skulle
hållas dem af bytesägarne till handa, hwilcka hade at fordra både jord
och ränta, på det kronan eij måtte råka i then widlyftigheten at ärsätta
dem uti annan dess behållne hemmansjord.
733
Ståndet holt harwid före, at om ock kronan ägde ännu större ford¬
ringar hos bytesägarne, hwarmedelst deras genfordringar hos kronan
förswinna, så blir dock utsigten altid den, at giäld emot giäld af enahanda
art och egenskap bör qwittas såsom med lag och billighet öfwerensstäm-
mande.
I sådant afseende och då redan 1747 war uppenbart, at kronans ford¬
ringar för bytesbrister wida öfwersteg dess skuld af samma slag, och
hwilcket ännu tydeligare blifwit af Riksens Ständers Räkenskapsutskåtts
d. 24 September 1766 upgifne trykte betänkande, som wisar, at kronan eij
allenast afbördadt sig sådan dess skuld utan ock äger anseenlige ford¬
ringar hos wederbörande bytesägare, så synes och högstbemälte ford¬
rings ändamål numera i allo wara upfylt och den således till sin kraft
och werckan redan wara uphörd.
På sådan grund och emedan en myckenhet af hemmansåboer uppå
slike wärckeligen til kronan afstådde och indragne kronohemman och lä¬
genheter uti landtränterierne för många åhr sedan deponderat skattekiö-
peskillingen i hopp at undfå skattebref och en rolig besittnings- samt
äganderätt men sådant i grund af högstbemälte kongl, förordning hind¬
ras, efter den ännu subsisterar, ty fant ståndet sig föranlåtit eij allenast
för dess del högbemälte kongl, förordning, såsom af sig sielf uphörd, at
uphäfwa utan ock at ödmiukwördsammeligen tillstyrcka de öfrige respec-
tive stånden at deruti så mycket häldre instämma, som ståndet icke kan
se, at någon undersåte dermedelst blifwer lidande, men alle slike hem¬
mansåboer och innehafware, ware sig af hwad stånd de villja, winna
derigenom den trygghet och säkerhet, som författningarne i allmänhet
medgifwa och andre kronojordsinnehafware äga.
Hwilcket beslöts genom utdrag af protocollet skulle hos de öfrige
respective stånden ödmiukwördsammeligen anmälas och till gunstbenägit
bifall på det högsta recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
F
734
89.
Bondeståndets extraktprotokoll den 8 februari 1772 om befrielse från
anskaffande av dubbla gevär vid kavalleriet.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 40.)
Protokollet sid. 240.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet vvid
riksdagen i Stockholm d. 8 Februari 1772.
S. d. Hos Bondeståndet hafwa riksdagsfullmägtige från Skåne å sam-
telige rusthållarnes wid Södra Skånska Cavallerieregemäntet vvägnar an¬
mält, huruledes de af Kongl. Maij:tts och Riksens Krigscollegio enligt
i afskrift hosgående skrifwelse1 till Regemänstchefen af d. 6 sidstl. De¬
cember blifwit ålagde at hafwa i beredskap penningar til betalning af
den återstående contractssumman för 500 carabiner och 500 par pisto¬
ler, som wid gewärsfactoriet i Jönkiöping skola blifwit betingade,
hwilcket skall wara för rusthållarne desto mera kiänbart, som de förut
warit nödsakade at efter wederbörandes godtfinnande anskaffa ett slags
sidogewär, palascher kallade, af hwilcka likwäl 700 i anseende till fel¬
aktighet å halljorne skola funnits odugelige. Anhållande bemälte riks¬
dagsfullmägtige, at rusthållarne ifrån en så beskaffad tunga af dubbla
gewärs och munderingspersedlars anskaffande så mycket mera måtte
frikallas, som desse rusthållare eij allenast altsedan sidsta pomerska krig
warit nog beswärade med at bota de diupa refwor, detsamma på flere-
handa sätt dem förordsakat, utan ock uti de senare åhren under en all¬
mänt tryckande penningebrist och dyrhet warit plågade både af swåra
misswäxter och en förödande boskapssiuka.
Uti enahanda klagan instämde äfwen åtskillige riksdagsfullmägtige å
samtelige rusthållarnes wid de öfrige cavallerie- och dragoneregemän-
terne i Swerige och Finland wägnar, med hemställan om icke en sådan
författning i detta ämne må widtagas, som friar regemänterne i allmän¬
het från den tryckande olägenhet at anskaffa den ena monderingsper-
sedlen efter den andra, icke för det at den oumgiängeligen behöfs utan
för det at en militairconseille pröfwat den ena persedlen wara till mun¬
deringen mera lämpelig än den andra.
1 Icke bilagd.
1
735
Wid öfwerwägande häraf fant Bondeståndet för godt at hänwisa detta
mål till Riksens Ständers Landt- och siömilitiasdeputation at detsamma
pröfwa och skiärskåda samt med dess betänckande deröfwer till Riksens
Ständers plena inkomma.
Emedlertid och som rusthållarne skulle försättas uti ömkanswärdaste
belägenhet, om ofwannämnde dryga utgifter till anskaffande af dubbla
gewär eller munderingspersedlar genom utmätningstwång blefwo af
dem utprässade, altså pröfwade Bondeståndet för sin del skiäligt, det
måtte underdånig skrifwelse till Kongl. Maijtt. afgå at i nåder låta in¬
ställa wärckställigheten af den nu öfwerklagade författning, till dess
Riksens Ständer deröfwer hunnit sluteligen sig utlåta.
Hwilcket genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stånden
ödmiukwördsameligen skulle anmälas samt til gunstbenägit bifall på
det ömaste recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
90.
Bondeståndets extraktprotokoll den 8 februari 1772 om tillsättande av
en stor deputation.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 35.)
Protokollet sid. 244.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 8 Februarii 1772.
S. d. I anledning af det memorial, som Hr Commercerådet och Rid¬
daren A. Nordencrantz til Riksens Ständer ingifwit och hwaruti han af
medborgerlig anda och ädel nit ytterligare förestäldt de märkwärdiga
och uti dess trykte skrifter för allmänheten framlagde upgifter rörande
grunden och uphofwet til de djupa refwor, hwilcka egennyttan under
tyst- och hemligheter uti riks- och bancohushållningen beredt och orsa¬
kat, och hwaraf ej allenast allmänna säkerheten blifwit skakad utan ock
f
736
i synnerhet Allmogen belastad med så dryga bördor, at deras utmärg¬
lade skuldror dem ej förmå draga, kom hos Bondeståndet under öfwer-
läggning, huru och på hwad sätt såwäl de härutinnan utöfwade missbruk
med säkerhet måga uptäckas och med alfwarsamhet beifras, som ock
fasta bomar för en framtid deremot sättas.
Och som de härwid förekommande ärender dels röra Banqwen, dels
ock riket i gemen och rikets rätt kräfwer, at Riksens Ständer med efter¬
tryck lägga härwid den skyndesamma hand, som wederbör; altså fann
Bondeståndet för sin del skiäligt, det Secrete Utskottet af alla Riksens
Ständer måtte blifwa förstärkt med det wanliga antal af ledamöter til en
stor deputation, som äger at dessa mål uptaga samt dem til deras uphof,
sammanhang och fölgder granska och skärskåda, så at detta alt enligit
Sweriges lag och Riksdagsordning må därstädes warda afgjordt och
Riksens Ständer därom nödig och tilförlåtelig underrättelse meddelas.
Hwilcket hos de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall öd-
mjukwördsammeligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
91.
Gustaf Anderssons från Västmanlands län memorial om fri försäljning
av tackjärn för Norbergs bergslag.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 11. Vid Vid bergsdeputationens
betänkande nr 4.)
Protokollet sid. 245.
Ödmjukt memorial.1
Såsom ledamot uti Höglofl. Bergsdeputation har jag wäl gjordt nödige
påminnelser wid de olägenheter och twång, Norbergs bergslag fådt wid-
kännas medelst den af Kongl. Bergscollegio gjorde och af Hans Kongl.
Maij:t år 1765 faststälte författning, hvarigenom berörde bergslag blif-
1 Med påteckning: Uplast i Bondeståndet d. 8 Febr. 1772. Ånyo förehaft d.
12 Febr. 1772. Dito Bergsdeputations betänckande af d. 21 sidstl. Januarii
afslagit och deremot bifölls Gust. Anderssons nedanstående memorial. Testor
J. Odelius.
737
wit förment att efter dess urgamla privilegier på wanligt sätt få nyttja en
fri tackjärnshandel med finska och norrländska järnwärcken. Men som
wälbenemde deputation icke derå behagadt göra dett afseende, jag skäli¬
gen wäntadt, utan i afgifwit betänckande under den 21 sidstledne Janua¬
rii trodt de öfverklagade olägenheterne derigenom wara afhulpne, att
Kongl. Bergscollegium äfven till andra bruksägare disponera dett qvan¬
tum tackjärn, som öfwerstiger, hwad på wisse wärck anslagit blifwit, så
anhåller jag ödmjukeligen att inför dett Ärbara och Hederwärda Bon¬
deståndet få afgifwa mine oförgripelige ärhindringar i detta mål.
Dett beträngda tillstånd, hwaruti Norbergs bergsmänn i sednare åren
råkadt, har till en ganska stor del härrördt af dett twäng, 1765 års för¬
fattning försatt dem uti, i dett de eij fädt sällja sitt tackjärn till den, som
welat dett bäst betala, utan till wissa bruk, större delen i orten belägne,
som haft bästa tillfelle att sammansätta sig om hwad pris dem behagadt,
hwilcket äfwen haft den skadeliga fölgd, att städernes handlande eij we¬
lat eller funnit räkning wid att, som förut skedt, gå bergsmännen till¬
handa med nödige förlag.
Jag wet eij, hwad privilegier brukspatronerne omkring Norberg kunna
hafwa, men det wet jag, att Konung Magnii stadga af år 1354 åberopar
ännu äldre privilegier för Norberg, och att kongl, resolutionen af den 18
Maii 1689 förmår, dett bergsmännen intet mindre än landtmannen bör
wägras sitt afwel, deras tillwärckade tackjärn, till den mästbjudande,
n[ota] b[ene] ehwarest de deras wara högst kunna utbringa, obehindradt
att försällja till hwem de hälst behaga. Härmed instämma äfwen 6 och
13 §§ af kongl, resolutionerne under den 3 Junii 1719 och 6 December
1733, som försäkrar bergs- och bruksidkare om en fri disposition och
förwaltning af sina tillwärckningar och waror, och om ett oinskränclct
åtnjutande af desse med flere privilegier, fri- och rättigheter, derom för¬
säkras Bergslagarne i allmänhet uti 22 § af Swea Konungaförsäkran.
Om 1765 års öfverklagade författning med dess åberopade privilegier,
resolutioner och Försäkran kan förenas, dett öfwerlämnas wördsammast
till Hederwärda Ståndets mognare öfwerwägande; men att dett är ett
twång uti en på rigtiga grunder fotad handelsrörelse, som leder till
bergsmanna förswagande och sluteliga undergång, dett wågar jag fritt
påstå, hälst den reciproqve skyldigheten å brukspatronernes sida saknas
att contant betala tackjärnet till dett pris, de finske och norrlänske bru¬
ken bjuda. Ty riket och det allmänna kan dett wara lika, om Norbergs
tackjärn smides i Finland eller Swerige; men för bergsmannen är dett
intet lika, om han skall twingas att lämna sin wara till wiss man och
738
taga, hwad han behagar gifwa. Deremot är dett utan all gensägelse, att
brukspatronerne i Norberg kunna med större winst betala ortens tack¬
järn lika med hwad de aflägsnare bjuda, som derpå skola anwända en
mera betydelig transportkostnad; och när de detta göra, kan ock alldrig
tillgång på den waran för dem tryta. En författning af annan beskaffen¬
het kan fölgackteligen eij annat wärcka än wisse bruksägares riktande
på den trängde bergsmannens bekostnad, hwilcket snörrätt strider emot
den jämlika rätt, frie medborgare emellan tilldelas bör.
Jag anhåller alt derföre ödmjukeligen, att Hederwärda Ståndet täcktes
sådant alt uti ömsint och rättwist behjertande taga samt icke allenast för
sin del bifalla, att Norbergs bergslag må hädanefter som intill 1765 i
stöd af högst åberopade privilegier, resolutioner och försäkringar obe¬
hindradt få borthandla sitt tackjärn till den mästbjudande, dett må wara
brukspatronerne eller städernes handlande, utan och saken till lika bifall
hos de öfrige respective stånden i bästa recommendera till förekom¬
mande af en så betydelig bergslags annars oundwikeliga undergång, af
hwilcken Kongl. Maij:t och kronan drager en årlig inkomst af mer än
1 000 skeppund tiondejärn.
Stockholm den 12 Februarii 1772.
Gustaf Andersson.
Riksdagsman från Norbergs bergslag.
92.
Per Perssons från Närke och Värmlands län memorial om fri försälj¬
ning av tackjärn för Norbergs bergslag.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 364.)
Protokollet sid. 245.
Hörsamt memorial.1
Då Ärbara och Hederwärda Ståndet täckes till bepröfwande och afgö¬
rande företaga Bergsdeputations betänkande uppå Norbergs bergslags
beswär öfwer inskränckning i deras tackjernshandel, anhåller jag ödmju-
1 Med påteckning: Upläst i Bondeståndet d. 8 Februarii 1772. Ånyo före-
hafft den 12 Februarii 1772, d:o Bergsdeputations betänkande af den 21
sidstl.-e Januarii af slagit och deremot bifallits Pär Pärssons nedanstående me¬
morial. Testor J. Odelius.
739
keligen att få det Ärbara Ståndet härmedelst underställa, hwad jag för
min del funnit i samma ämne anföra.
Anledningen härtill är Kongl. Bergscollegii widtagne åtgärd och för¬
fattning om tackjernshandelens reglerande, bestående deruti at bem:te
Kongl. Collegium företagit sig att för hwar och en af bruksägarne sär¬
skilt utstaka, huru många skeppund tackjern dem må ware tillåtit till
sine bruk åhrligen ifrån hwarje Bergslag få upköpa, och hwilket dem
wid anseenliga witen jemte warans förlust och annan olägenhet är ålagd
att effterkomma.
Wore dett nu så, att Kongl. Bergscollegium kunde netto weta, till
huru stort qvantum tackjernstillwärkningen i alla rikets Bergslager hwar
för sig åhrligen bestiger, så kunde en dylik regelering äga rum, men enär
erfarenheten wisar, att sådant är alldeles omöijeligit, i dett en del mas¬
ugnar äro allenast hwart annat och hwart tredje åhr i gång, då tillwärk-
ningen genom flere åhrs bespart rede blir så mycket större, och åter att
nya masugnar åhrligen anläggas, derest också flere tusende Skffi tack¬
jern tillwärkas, så håller jag före, att en sådan tackjemsindelning är icke
allenast i flere afseenden skadelig utan och omöijelig att kunna på alla
orter handhafwa. Skadelig är den för bergsmannen, som icke får sälja sin
egen tillwerkade wara till den, som densamma behöfwer och icke har
rättighet eller således kan sitt tackjern förädla, och om han skall så
länge wänta med försälgningen, till des Kongl. Bergscollegium effter
Bergsdeputationens förslag först af tiondelängderne n. b. någorlunda in¬
hemta hwarje åhrs tillgångar och dereffter pröfwa, om de på den Bergs¬
lagens tackjern indelte bruken först fått sin fyllnad, så kan bergsmannen
desförinnan förr swälta ihiäl, ehuru han kan hafwa valuta i tackjern till
sin bergning, emedan tiondelängderne icke inkomma till Kongl. Colle¬
gium förrän uti Julii och Augustii månader, mer än et åhr effter blås-
ningarnes slut, och är ändå osäkert, huru Kongl. Collegii pröfning om
försälgningen af bergsmannens tu åhrs g: a tackjern kan utfalla. Berörde
reglering är äfwen skadelig för borgaren såsom bergsmannens förläg¬
gare, ty intet kan han på sådandt sätt med fördel insticka sine peningar i
en rörelse medelst förlag på en wara, som i brist på afsättning kan ligga
honom i flere år till last, och således förlorar han den skäliga winning,
han annars på en ordentelig förlagshandel genom qwick afsättning
kunde erhålla. Widare är en sådan tackjernsregelering skadelig för
bruksägaren, som dymedelst icke får förse sig med nödigt tackjern ifrån
den ort eller Bergslag, der honom både til pris och annan beqwämlighet
lägligast faller och derest han skulle till exempel wid et lågt pris wilja
r
740
förse sig dermed för 2: ne åhr eller mera på en gång, då tillgång dertill i
Bergslagerna och tackjernswågarne till flere 1 000:de Skffi gifwes, så är
honom sådandt förment, derest han icke hwarje gång med kostnad och
beswär kan förskaffa sig Kongl. Bergscollegii särskilte tillstånd dertill.
Merberörde författning är ochså omöijelig för Kongl. Collegio att på
alla orter handhafwa, ty ehuru de nära intill Bergslagerne belägne bru¬
ken, såsom i Neriket och Fellingsbro med flere, äro på 2 a 3 Bergslagers
tackjern tillika priviligerade, så är ju ändå tydeligit, at de förskaffa sig
tackjern ifrån hwilken Bergslag dem lägligast faller, således följer ju
härutaf, at offta berörde regelering eij tjenar andre bruksägare till eff-
terrättelse än endast dem, som äro i anseende till brukens belägenhet
nödsakade att taga sitt tackjern öfwer de i en del städer i sednare åhren
inrättade tackjernswågar; och är ju således i högsta måtton obilligt, att
den ena bruksägaren skall wara mera twång underkastad än den andra.
Högloflige Bergsdeputation anförer i sitt betänkande 2: ne skiäl, hwar-
före deputation den fria tackjernsförsälgningen af styrker. Det förre är,
att de bergsmän, som hafwa sämbre tackjern, förmodas då skulle mista
all afsättning, och det senare att de på Norbergs tackjern priviligerade
wärken såmedelst skulle blifwa i sina rättigheter lidande. Hwad det
förra angår, så håller sig altid sjelfwa priset effter tackjernets godhet
och inwärtes wärde, hwadan det sennare gemenligen säljes till flere da¬
lers mindre pris för Sku; det, då bruksägaren nog finner sin räckning
at göra deraf uphandling, i synnerhet då det kan erhållas nermare intill
bruken. Och widkommande den sennare omständigheten, så kunna ju de
omnemde bruksägare eij med skäl klaga öfwer intrång i deras rättighe¬
ter, enär de med the öfriga njuta enahanda förmån och frihet att förse
sig med nödigt tackjern, hwarest dem beqwämligt faller.
Utom hwad nu anfört är, täcktes det Ärbara Ståndet utaf kongl, reso-
lutionerne af den 29 Augustii 1664 och den 18 Maii 1689 samt kongl,
förordningen af den 21 April 1719 med flere så allmänna som enskilte
privilegier och resolutioner gunstigt inhemta den oinskränckta frihet,
Bergslagsallmogen i alla tider ägt at effter behag antingen till Landtall-
mogen emot wara i wara eller till bruksägare och borgare sitt tillwär-
kade tackjern bortbyta eller försälja och utom hwilken förmån Bergsla¬
gerne eij kunna äga bestånd, om dem förmenas en rättighet, som hwar
rikets undersåte äger att få sin egen tillwärkade wara effter öfwerens-
kommelse och behag föryttra.
I anseende till alt detta anhåller och tillstyrker jag det Ärbara Ståndet
i ödmjukhet, att denna till monopolie ledande tackjernsregelering måtte
741
uphäfwas och Bergslagsallmogen såmedelst blifwa wid sina urålldriga
rättigheter och privilegier bibehållen, då bruksägarne och förläggarne
jämnwäl undgå alt det beswär och olägenhet, dem igenom ofwanberörde
författning tillskyndas. Anhållandes jag för öfrigt at med Ärbara Bon¬
deståndets bifall få härmed wända mig till de öfrige respective stånden.
Stockholm d. 8 Februarii 1772.
Pär Pärsson.
Nora Bergslags härads fullmägtige.
93.
Bondeståndets extraktprotokoll den 19 februari 1772 om Bäckaryds
församling.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 34.)
Protokollet sid. 250.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 19 Februarii 1772.
S. d. Lät Bondeståndet sig föredraga de beswär, som Riksdagsfull-
mägtigen Lars Swensson ifrån Skier å Bäckaryds1 sokns wägnar däröfwer
anfördt, at Riksens Ständers Urskillningsdeputation genom utslag af d.
16 sistlme December afslagit Bäckaryds sokns ingifne ansökning om
ändring uti Kongl. May:ts nådiga utslag af d. 20 Augusti förledit år
rörande bern:te sokns förenande med Runneby pastorat och sådant af
den grund, at samma ansökning skall wara stridande emot Malmö recess
och 4 § af Prästerskapets Privilegier. Hwarjemte uplästes bem:te Riks-
dagsfullmägtiges til Urskillningsdeputationen ingifne memorial,1 hwari
han sökt wisa, at Bäckaryds sokn i runda 90 år oqwaldt utöfwat den af
Konung Carl den XI, glorwyrdigst i åminnelse, sokn förundte rättighet
at wara en särskild församling och få kalla sin egen själasörjare, hwilken
rättighet genom Swea Konungaförsäkringar af åren 1719, 1720 och 1751
såwäl som genom Kongl. May:ts nådiga resolutioner på Allmogens all¬
männa beswär af d. 3 Junii 1719 och 25 Maji 1720 ytterligare blifwit
stadfästad.
1 Enligt memorialet, Utskottshandlingar 1770—1771, vol. 77, fol. 397, har
förlagans Bakraryd genomgående ändrats.
48—740327
742
Wid öfwerwägande af detta mål har det ej undfallit Bondeståndet, at
Riksdagsfullmägtigen Lars Svenson å Bäckaryds församlings wägnar ej
allenast hos Urskillningsdeputationen gjordt förbehåll at wid innewa-
rande riksdag få sin talan fullföllja utan ock enligt företedt utdrag af
annotationsboken wid Kongl. Inrikes civilexpeditionen af d. 21 No-
vembr. förledit år hos Kongl. Maij:t i underdånighet anhållit om nådigt
tilstånd at hos Riksens Ständer få söka ändring uti Kongl. May:ts utslag
af d. 20 förutgående Aug. rörande Bäckaryds sokns förenande med Run¬
neby pastorat.
Och som Bäckaryds sokn således på lagligit och ordenteligit sätt sin
talan både förwarat och fullfölgdt och den frågan, huruwida antingen
soknens ansökning at få warda bibehållen wid dess förr innehafwande
rättighet at utgöra särskildt församling eller den gjorde förändringen me¬
delst bem:te sokns förenande med Runneby pastorat må anses för stri¬
dande emot Malmö recess och 4 § i Prästprivilegierne, är så hufwud-
sakelig, at den, innan hufwudmålet kommer under behörig pröfning, ej
utredas kan, altså pröfwade Bondeståndet för sin del skäligt at detta
mål til Riksens Ständers Justitiaedeputation hänwisa, som äger detsamma
pröfwa och skärskåda samt betänckande däröfwer til Riksens Ständers
plena aflemna.
Hwilket hos de öfrige respective stånden genom protocollsutdrag
ödmiukwördsamlingen skulle anmälas och til gunstbenägit bifall på det
högsta recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
94.
Bondeståndets extraktprotokoll den 22 februari 1772 om en allmän be¬
svär sparagraf vid 1769—1770 års riksdag.
(Borgarståndes arkiv 1771—1772, vol. 14. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 7.)
Protokollet sid. 258.
Utdrag af Bondeståndets protocoll, hållit wid
riksdagen i Stockholm d. 22 Februarii 1772.
Uplästes den af Riksens Ständers Allmänna Beswärsdeputation wid
743
sidstl:ne riksdag projecterade resolutionen öfwer 91 § af Allmogens all¬
männa beswär. Och som ståndet förblef wid sitt den 29 Januarii 1770
thertill lemnade bifall, altså resolverades, att detta skulle med de öfrige
respective stånden ödmjukwördsammeligen communiceras och till
gunstbenägit bifall anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
95.
Bondeståndets extraktprotokoll den 24 februari 1772 om sjömärken i
Vänern oell Mälaren
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 45.)
Protokollet sid. 260.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 24 Februarii 1772.
S. d. Föredrogs Wällofl. Borgareståndets utdrag af protocollet den 17
Augusti sidstl:t år angående sjömärckens eller kumbl och remmares up-
sättjande på klippor och grund i sjöarne Wennern och Mälaren, hwartill
anledning blifwit tagen af et bifogat Riksens Ständers Landt- och siö-
militiasoeconomiedeputations afgifne utlåtande öfwer 23 § af wälbe-
mälte stånds allmänna beswär wid sidstledne 1769 års riksdag.
Bondeståndet befann deputationen ibland annat hafwa tillstyrckt, det
Kongl. Maij:ts befallningshafwande måtte i nåder beordras att tillhålla
såwäl kronobetjente som flere wederbörande att fullgiöra sine skyldig¬
heter, så at kumbl och remmare utan hinder måtte uprättas och wid
magt hållas. Men Wällofl. Borgareståndet går något widare och tillägger
i ofwannämde dess protocollsutdrag det ordet Allmogen, hvaraf wille
synas, som intentionen wore att oförmärkt pålägga Allmogen detta onus.
744
Men som berörde ord kan wara af förseelse eller skriffel influtit, så drog
ståndet derom hwarcken någon farhåga eller misstanka utan trodde
twert om, at Wällofl. Borgareståndet lärer så mycket willigare finna sig
uti att samma ord utur sitt protocoll uttaga, som man ännu intet kan
weta, huru de år 1757 i nåder anbefaldte och ännu felande undersök¬
ningar kunna slå ut eller hwars skyldighet det egenteligen är att kumbl
och remmare uprätta och wid magt hålla, hwilket til winnande af skick
och ordning samt nödigt förtroende stånden emellan Bondeståndet wille
hafwa rättat, innan löparen, som fants af Höglofl. Ridderskapet och
Adelen samt Högwördige Presteståndet påskrefwen, expedieras. Hwil¬
ket befaldtes genom utdrag af protocollet hos de öfrige stånden anmä¬
las och till gunstbenägit bifall ödmiukwördsammeligen recommenderas.
Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
96.
Bondeståndets extraktprotokoll den 7 mars 1772 om knektstommar i
Värmland.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 37.)
Protokollet sid. 261.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 7 Martii 1772.
S. d. Genom ingifwit memorial har Riksdagzfullmägtigen från Werme¬
land Eric Nilsson hos Bondeståndet anmält, huruledes Landshöfdinge-
ämbetet i Örebro enligit bilagd kundgjörelse af d. 7 November förledit
åhr ei allenast anbefalt wederbörande cronobetjente at af rothållarne i
Näs och Grums härader uttaga 50 dahl. silf:mts witesböter för försum¬
melse wid knektestommarnes upbyggande, och det i anledning af en
åberopad besiktning öfwer berörde stommar, utan ock förelagt rotehål-
larne et nytt wite af ethundrade dahlér silf:mt til fullgjörande af de bris¬
ter, som nyssnämnde syningsinstrument skall innehålla. Och som denne
745
anstalt ei allenast skal grunda sig på sådane syner, som af herrar office-
rarne, Allmogen ohördan, skola blifwit håldne, utan ock leda til rubb¬
ning uti det med Wermelands Allmoge slutne knektecontract, men All¬
mogen sådant oaktadt dels undergådt, dels ock dageligen hotas med ut¬
mätning för så beskaffade witesböter, som skola öfwerstiga sjelfwa bygg¬
nadens warde, och sådant i en tid, då Allmogen blifwit hemsökt med så
stor misswäxt, at barken måste wara deras säkraste föda; så har bemälte
Riksdagzfullmägtig anhållit, at Bondeståndet wille ej allenast för dess
dehl tilstyrka förbud emot wärkställigheten af berörde utmätningsordres
samt återställning af de redan utmätte witesböter utan ock genom proto-
collsutdrag detta mål hos de öfrige respective stånden på det ömaste re-
commendera, så at denne betryckte Allmoge, som för det närwarande
skal sakna både bröd och utsäde, ej må blifwa aldeles utarmad utan få
til godo njuta, hwad knektecontractet i bokstafwen innehåller.
Uti hwilken ansökning de öfrige riksdagzfullmägtige från Wermeland
med bemälte Eric Nilsson sig til alla delar förenat.
Wid öfwerwägande häraf har Bondeståndet funnit, ei allenast at Wer¬
melands Allmoge enligit 3 § uti det med dem d. 18 November 1688
slutne knektecontract är frihet lämnad at endera på ägorne bygga åt
knekten en stufwa, bod och fähus eller ock inrymma honom så många
rum inom gårdarne, utan ock at rothållarne til följe af 75 § uti kongl,
resolutionen på Allmogens allmenna beswär af d. 17 Augusti 1762 ei
måge fällas til böter för de bristfälligheter, som kunna finnas å de solda-
tetorp, hwilka icke bebos utan stå ledige och öde. Hwarförutan 20 § uti
Kongl. Maij:ts nådiga resolution på Allmogens allmänna beswär af d.
17 September 1723 innehåller, at soldater, när de äro hemma i landet,
sjefwa böra effter förordningarne wid magt hålla de boställen eller stuf-
wor, som rotebönderne åt dem upbygt, samt sjelfwa upköra och bruka
de derwid belägne åckrar och täppor, samt at Allmogen wid Kongl.
Maij:ts nådige resolutioner af åren 1693 och 1719 blifwit bibehållen.
Och som wid granskningen af den öfwerklagade kundgjörelsen den deri
gjorde anstalt fants wara mera widsträckt, än at den med ofwannämnde
stadgar och författningar kan förenas, såwida berörde kundgjörelse in¬
nehåller, ej allenast at rothållarne i allmenhet, och utan någon undanta-
gelse blifwit förelagde at inom wiss tid, wid 50 dahl:r silfrmts wite,
hafwa sine soldatetorp i behörigt stånd satte, utan ock at wederbörande
cronobetjente blifwit anbefalte at genast och med alt efftertryck hos
hwarthera af de försummelige rothållarne de förfallne 50 dahl:r silf:mts
böter utsöka och insända samt at antyda dem wid ethundrade daler
746
silf:mts wite, at hwad fehlaktigt på torpen ännu kunde återstå, sidst
inom nästkommande Maji månads slut hafwa i fullkomligt stånd. Altså
och på det å ena sidan den säkerhet, som de af högsta magten stadfäste
caracterer och gjorde författningar böra medföra, må förblifwa orub¬
bad, ock å den andra en af hungernöd och dyr tid tryckt Allmoge ei
warda blottstäld för utmätningstwång af omåttelige witesböter, hwarige-
nom undergång blefwo för dem aldeles oundwikelig, pröfwade Bonde¬
ståndet skjäligt at för sin del tilstyrka, det ofwannämnde af Landshöf-
dingeämbetet gjorde och nu öfwerklagade författning rörande witesböter
för påstådd försummelse wid knekte- [och] soldatetorpens upbyggande
må uphäfwas, och at rothållarne måge återfå de utmätte witesböterne;
och det så mycket mera som icke utrönt är, om de bristfälligheter, som å
soldatetorpen skola befunnits, antingen genom rothållarnes eller soldater-
nes försummelse och wållande tillkommit; cronobetjeningen dock obeta¬
git at wid wederbörlig domstol lagligen tiltala den eller de rothållare, som
wisat wärkelig tredsko och försummelse wid fullgjörandet af de skyldig¬
heter i detta mål, hwilka efter knektecontracters samt derå grundade
förordningars bokstafweliga innehåll dem ålegat.
Hwilket genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stånden
ödmjukwördsamlingen skulle anmälas och til gunstbenägit bifall på det
högsta recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
97.
Bondeståndets extraktprotokoll den 26 februari 1772 om kanslisten
Gabriel Bethén.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 14. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 8.)
Protokollet sid. 262.
Utdrag af Bondeståndets protocoll, hållit wid
riksdagen i Stockholm d. 26 Febr. 1772.
S. d. Kom hos ståndet i ömsint öfwerwägande, hurusom Secreteraren
747
Bethén nu i 25 års tid med ej mindre flit än utmärckt skickelighet tjent
Kongl. Maj:t och cronan samt nu fjerde riksdagen går ståndet med lika
god och nöjaktig tjenst tillhanda som förut, utan att han som alle andre
Riksens Ständers egne betjente derföre sökt eller erhållit den ringaste
belöning, upmuntring eller befordran. Hwarföre och händt, att han uti
sin befordringsrätt blifwit så märkeligen eftersatt, att ganska månge
yngre och mindre förtjente blifwit honom tid effter annan föredragne.
I betracktande häraf och då han nu 3: de riksdagen med wänlig flit
och noggranhet förer ståndets både widlyftiga och granlaga allmänna
beswärswerck samt icke allenast dermedelst utan och genom flere hed¬
rande arbeten å daga lagt insigt, erfarenhet och skickelighet, så beslöt
ståndet att till hans upmuntran och wälförtjent belöning ödmjukwörd-
sammeligen härmedelst förnya dess uti protocollsutdrag d. 6 October
1766 honom hos de öfrige resp. ståndet lemnade recommendation, så att
han såsom en gammal och bepröfwad Riksens Ständers betjent må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas till erhållande af kongl, secrete¬
rare fullmagt och tour ifrån den 17 Decembr. 1766 samt till åtnjutande
af först ledig blifwande cancellists lön och fulle sportlar i Kongl. Can¬
celliet och Inrikescivilexpedition, der han nu på 14:de året tjenar, och
hwarigenom statswercket winner besparing af dess nu innehafwande ex-
pectancelön. Ståndet förmodade, att detta så mycket häldre winner de
öfrige respective ståndens gustbenägna bifall, som hwarken förtjenst el¬
ler skickelighet honom fela, som han är den enda af alle Riksens Stän¬
ders betjente, hwilken af deras ynnest och wärckeliga godhet ännu icke
fått sig hugna och som igenom flit och arbetsamhet gjordt sig dertill för¬
tjent och wärdig. I sådane afseenden kunde ståndet ej annat än på det
ömaste detta mål till gunstbenägit samtycke ödmjukwördsammeligen re-
commendera med den tilläggning, att ståndet will altid anse det såsom
en wälwillja mot sig sjelfft. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
748
98.
Bondeståndets underdåniga skrivelse den 20 mars 1772 om ämbetsmän
och riksdagsmannaval.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 271.
Til Kongl. Maij:t.
Ibland de wigtiga ärender, som Riksens Ständer förbehållit sig at
granska, innan de åtskiljas, äro äfwen de af en del ämbetsmän begångna
förseelser och inbrott uti Allmogens rättigheter wid riksdagzmanswahlen
til innewarande riksdag. Dessa måhl röra Bondeståndet så mycket mera,
som deras afslutande wärkar på ståndets fria wahlrätt i en framtid.
E:s K. M:t har derföre uppå Riksens Ständers underdåniga tilstyrc-
kande i nåder förelagt Dess och Riksens Hofrätter wiss tid, innom
hwilcken berörde mål borde med laga slut warda afhulpne.
Då samma tid numera lärer hafwa lupit til ända, då handlingarne
jämte de utfallne domar således til E:s K. M:t förmodel:n redan blifwit
insände, och då Allmogen ifrån alla landsorter längtar efter ett rättwist
slut uti denna dess frihet nära rörande sak; så wärdes E:s K. M:t eij
onådigt anse, at Bondeståndet i djupaste underdånighet dristar tolcka
sina hemmawarande medbröders innersta önskan med lika underdånig
anhållan, eij allenast at berörde mål kunde, sedan wederbörande förkla¬
ringar innom kort förelagd tid blifwit infordrade, så skyndesamt, som
möjeligit är, til nådigste pröfning företagne och afhulpne, utan ock at
handlingarne jämte E:s K. M:ts nådigste utslag måge til Riksens Ständer
warda öfwerlemnade, på det ifrån denna sak ej må ledas något uppehåll
uti riksdagens slut; hwarjämte ståndet underdånigst anhåller at få
kundskap om hwilcka mål til E:s K. M:t inkommit eller ej.
Och som Riksens Ständer redan i allmenhet pröfwat, at de under til-
tal stälde ämbetsmäns förhållande wid riksdagzmansvalen warit så lag-
stridigt, at laga näpst och beifrande derå följa bör, så täckes E:s K. M:t
wid pröfningen af hwart och ett särskildt mål fästa Dess nådiga up-
märcksamhet derwid, huruledes wederbörande domare och actorer de¬
ras answarige ämbetspligter med owäldughet och laggranhet fullgjordt;
så at dylike genom missbrukad ämbetsmannamagt anstälte försök til
kränckning af Allmogens wahlrätt såsom den ömmaste och wäsenteli-
1
749
gaste del af dess frihet under E:s K. M:ts ärofulla regering hädanefter
måge hämmas och afböijas.
Bondeståndfet] framhärdar etc.
99.
Bondeståndets underdåniga skrivelse den 20 mars 1772 om riksdags¬
mannaval i Tossbo härad.
(Riksdagsacta 1771—172, vol. 2.)
Protokollet sid. 279.
Stormägtigste Allernådigste Konung.
Icke utan oro och bekymmer har Bondeståndet utaf inkomne beswärs-
skrifter måst ärfara, at mitt under Riksens Ständers sammanwaro och då
de som mäst äro sorgfällige at omgärda och freda sin riksdagsmanna-
wahlrättighet ifrån tiltagsne embetsmäns och flere obehörige personers
djärfwa inbrott samt at beifra deras förbrytelser, hwilcka wid wahlen
til nu påstående riksdag denne folckets ypperliga och ömtåliga rätt på
hwarjehanda sätt kräncka sökt, sådane händelser likwäl skola inträffa,
som fast mera willja öfwertyga om detta ondas frodiga tilwäxt än för-
wäntade aftagande. Och som något dylikt skall sig tildragit wid et d. 30
sistl. Decembr. uti Tossebo härad och Elfsborgs lähn hållit riksdags-
manswahl efter Nils Jeremiaesson, hwilcken för nu och framtiden blifwit
från ståndet utesluten, men ståndet icke kan sig detta ärendet til be-
pröfwande företaga, innan wahlförrättaren Assessoren de Freses med
de fleres af Eders Kongl. Maij:ts Befallningshafwande d. 11 nästl.
Januarii til sig infordrade förklaringar til ståndet inkomma, altså föran-
låtes hos Eder Kongl. Maj:t Bondeståndet underdånigst anhålla, det
Landshöfdingeembetet i Elfsborgs län må undfå nådig befallning at utan
ringaste uppehåll insända alla detta mål rörande handlingar, hwilka där¬
efter nådigst torde blifwa til Bondeståndet aflemnade.
Och på det Allmogen uti sine beträngde omständigheter icke i förtid
måtte beswäras med riksdagspenningars utgörande, så anhåller Bonde¬
ståndet underdånigst, det Eder Kongl. Maj:t tillika wärdes i nåder för¬
anstalta, at med all upbörd och utbetalning af riksdagspenningar för
750
Tossebo härad må innehållas, intill dess ståndet medhunnit at sig öfwer
det där senast hällne men öfwerklagade wåhlet hufwudsakeligen utlåta.
Med all undersåtlig trohet och nit framhärdar Bondeståndet
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
uppå Bondeståndets wägnar
allerunderdånigste och tropliktigste undersåte
Joseph Hansson.
Taleman.
[Stockholm d. 20 Martii 1772.]1
100.
Bondeståndets extraktprotokoll den 21 mars 1772 om in- och utrikeslå-
nen.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 59.)
Protokollet sid. 279.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 21 Martii 1772.
S. d. Icke utan särdeles oro och bekymmer har Bondeståndet af Se-
crete Utskottets protocollsutdrag af d. 4:de sidstl. Februarii med derhos
fogade statsförslag för innewarande år fädt inhämta rikets iråkade olyc-
keliga tilstånd.
Statswärcket finnes där wara betungadt eij mindre med öfwerflödiga
utgifter än med en odrägelig gjäld, tilkommen af kostsamma krig, tilökte
stater, inrättade lotterier och nya lån, så at til blotta räntors utbetalande
en betydande del af rikets inkomster upgådt.
Under brydsam öfwerläggning härom fäste ståndet nu sin upmärck-
samhet endast på de wid sidstl. riksdag bifallne inrikes- och utrikespen-
ningelån. Bondeståndet förde sig härwid til minnes, at dåwarande Se-
crete Utskott uti dess betänckande rörande financewärcket af d. 30
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.
751
Octobr. 1769 försäkradt, at hwad beträffade det förra eller utrikeslånet,
som ansågs för oumgängeligit til stadga för den upgifne financeplan, til
lätthet uti dess wärckställande och til motwigt uti coursens upstigande,
så skulle ”sådane utwägar til lånets nyttjande i förberörde ändamål på-
tänckas, at låncapitalet blifwer ofelbart at tilgå wid förfallotiden och at
Kongl. Maj:t och cronan för det årliga interesset på detta lån må blifwa
skadeslös1 hållen, så at riket på samma uplåning eij något förlora skulle,
men den nytta och förkofran, som rikets handel och näringar emedlertid
winna kunde, blifwa en ren dess winst.” Och widkommande det sednare
eller inrikeslånet om 40 tunnor guld, så skulle det bidraga til ”stagnatio¬
nens häfwande och näringarnes hjelp såmedelst, at Banquen åter borde
utlåna dessa 40 tunnor guld uppå sådane fastigheter, hwilcka icke äro
belånte, och efter det fundament så i anseende til Banquens säkerhet för
lånet som i anseende til hwarje lånsummas storlek, som fastställas kan.”
Men at riket eij wunnit den med dessa lån påsyftade wärckan, och at
Secrete Utskottets berörde försäkran således eij blifwit upfyld, det
trodde ståndet sig med säkerhet kunna sluta deraf, at wäxelcoursen se¬
dermera stigit; at hwarcken den då öfwerklagade stagnationen nu finnes
wara häfwen el:r penningebristen afhulpen; at allmän och enskildt cre¬
dit fast mera förfallit än tiltagit, och ändteligen at näringarne befinna
sig i större wanmagt nu än tilförene.
I följe hwaraf och enär Bondeståndet härjemte eftersinnade, at eij nå¬
gor af dess hemmawarande medbroder witterligen fädt af desse lån
njuta något understöd til jordbrukets uphjelpande, så ansåg Bondestån¬
det för sin del nödigt at anmoda Riksens Ständers Secrete Utskott at af
Bancodeputationen infordra och innom tre weckor til plenorum kund¬
skap eij allenast aflemna, huru hushållningen med det bewiljade utrikes¬
lånet blifwit förd, om och huruwida den wärckat på rikets nu för tiden
iråkade beklageliga ställning, samt hwad och huru mycket af thetta utri-
keslån ännu i speciemynt må i behåll wara, utan ock upgifwa, hwilcka
personer af det inrikeslånet njutit understöd, och til huru stor summa
samt emot hwad säkerhet sådant skedt.
Uppå enahanda grund beslöt äfwen Bondeståndet, det Secrete Utskot¬
tet må anmodas at af wederbörande infordra underrättelse angående
förwaltningen såwäl af de 10 tunnor guld, hwilcka til Järncontoiret
skulle uplånas at til denna riksdag nyttja til järnpricens bibehållande
och til förlager i Bergzlagen, som ock af de 20 000:de d:r s:rmt, som
1 Enligt Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5, rättat från förlagans: ska-
deslön.
752
bordt anwändas til exportationspraemier för finare kopparsmide och ma-
nufacturarbete, som til utrikes orter afsändas, samt med berättelse och
betänckande deröfwer til Riksens Ständers plena innom lika tid, som
ofwan utsatt är, inkomma, på det täckelset må tagas ifrån de hemlighets
töckn, som wissa sådane saker pläga omgifwa, och Ständerne derefter
måge få tilfälle at widtaga de utwägar, som med rikets rätt och säkerhet
samt hwart och ett stånds i grundlagarne förwarade beskattningzmagt
kan förenas.
Hwilcket hos de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall öd-
mjukwördsammel. skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
101.
Jon Bengtssons från Kronobergs län memorial om Värends arvsrätt.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 182.)
Protokollet sid. 281.
Ödmiukt memorial.1
Inför det Hederwärda Ståndet beder jag mig om lof att få framföra
ett åliggande, som enskildt rörer den delen af Gjöta Allmoge [från Kro¬
nobergs län]2 hwars riksdagsfullmägtig jag är.
Fem härader uti denna lansort, nemi. Albo, Kinnewalds, No[rr]wid-
dinge, Konga och Upwiddinge, utgjöra det gamla Wärendsland och
hafwa från äldre tider och flere hundrade år tillbaka, under namn af
Verends härads rätt, haft den lag innom sig, at hustru giftes till hälften i
bondens bo och dotter med broder åtniuter lika arfwelått. Rikshistorien
gifwer härom de effterrättelser, att wäre mödrar, fordom smålendske
qwinnor, genom hieltebragder giordt sig till denna förmonsrätt på ett ut¬
märkt sätt förtiente. Sagobråtten nämna jältinnan Blända såsom den,
hwilken i första hedentimma, då mankiönet war i härnad, uppmanade
1 Med påteckning: Vpl. i Bondeståndet d. 21 Martii 1772. D:o bifallit.
2 Exemplar i Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 87, fol. 150.
1
753
kjönet, anförde den tappraste tropp af amazoner, som häfderne weta at
omtala, och änteligen frälste ära och ägendom med nedläggande af hela
den danska hären, jämte dess konung Tumblinger och den tappre här¬
föraren Ola. Högar och byar bära också namn af denna dråpeliga ger¬
ning. Riksföreståndaren Birger Jarls stadgade författning wid år 1250, at
qwinnokjönet, som intill den tiden derifrån warit uteslutit, skulle njuta
arf, af anledning at dett till finska krigets utförande och derwarande
hedningars omwändelse af fri wilja äfwen contribuerat war, och föga
äldre än 20 år förän smålendske qwinnor af ofwannemde 5 härader, un¬
der det at deras män wore stadde i fält till hela rikets förswar under Bir¬
gers son Kong Magnus Ladulås, igenom ett nytt storwärck frälste sig
och landet och hieltemodigt öfwerwunno och utjagade den inf aline
danska hären, och kommo fördenskull då enligt historiens witnesbörd
med alt skiäl och billighet samt i anseende till detta ålagde prof af ett
rätt mannamod uti åtniutande af den så kallade Vcerends härads arfwe-
rätt.
Denne lag har och hitintill med minnet af des lysande uprinnelse
städse warit bibehållen uti hälgd och wördnad. År 1685 d. 3 Sept. stad¬
gade wäl högstsalig i åminnelse Kong Carl XI, at enär twist upkommo,
skulle allmänna lagen följas; men återstälte likwäl straxt dereffter eller
år 1691 enligit såwäl Kongl. Arciviisecreteraren Peringsschölds bewit-
nande som äfwen framledne Herr Riksrådet Gref Dahlbergs skrifwelse
af d. 10 Febr. 1693 angående gamla minnesmärkens upsökande dett
smålenske qwinnokjönet alla dess urgamla fri- och rättigheter. Wid 1734
års riksdag och enär wår nuwarande allmänna lag af Riksens Höglofl.
Ständer blef widtagen, gjordes af dåwarande Riksdagzfullmägtig1 enskilt
underdånig ansökning om stadfästelse härå, som äfwen i så motto ige¬
nom resolution af d. 19 December 1735 i nåder bewilljades, att denna
stadga blef ansedd såsom ett särskilt privilegium, hwilket genom all¬
männa lagen icke war uphäfwit.
Härwid har och Allmogen i denne landsort sedermera sig tryggat, och
alt arf häreffter blifwit skifftat, till dess nu nyligen af en kitslig sakfö¬
rare om dess bibehållande fråga blifwit wäkt och med arfwingar uti be-
swärlig rättegång inweklade, och osäkerhet om en fast och oföränderlig
regel och rättesnöre derigenom upkommen. I så beskaffat mål ser jag
mig fördenskull föranlåten at å egne och hemmawarandes wägnar
wända mig till Riksens Höglofl. Ständer såsom lagstiftande magten med
ödmiukaste anhållan, det täktes Riksens Högloflre Ständer denna ur¬
gamla småländske arfwelag med des högsta gillande och bifall för ewär-
1 Anders Mattisson för Konga och Uppvidinge härader.
754
deliga tider stadfästa; och wågar jag harwid så mycket säkrare hög och
gunstig willfarighet förhoppas, som et taksamt minne af dråpeliga gär¬
ningar äfwen hos swenska qwinnokiönet hos samtida och effterkom-
mande härigenom uplifwas och bewaras, samt i alt öfrigt denna arfdel-
ningslag uti ingen motto lärer kunna räknas ibland de häfder och lands-
seder, hwilka oskik medföra, emedan en och samma lag hos 2: ne respec-
tive stånd redan såsom rättwis är godkiänd och widtagen. Anhållandes
äfwen, at detta mitt memorial till de öfrige hög och respective ståndens
granskning och öfwerwägande få öfwerlämna.
Stockholm d. [20]1 Martii 1772.
[Jon Bentsson.]1
[Riksdagsman från Kronobergs län.]1
102.
Bondeståndets extraktprotokoll den 28 mars 1772 om Nylands och
Tavastehus läns dragonregemente.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 42.)
Protokollet sid. 284.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 28 Martii 1772.
S. d. Lät Bondeståndet sig föredraga de beswär, som riksdagsfullmäg-
tige för Allmogen i Borgo och Kymmene län2, Östra och Wästra Rase-
borgs, Öfre och Nedre Hollola samt Öfre och Nedre Säxmäki härader i
Finland deröfwer anfördt, att Riksens Ständers Urskillningsdeputation
genom resolution af den 10:de Octobr. nästledit år förklarat, at deras in-
gifne riksdagsbeswär rörande såwäl ändring uti Kongl. Maij:ts nådiga
skrifwelse af den 15:de Martii 1770 till Dess och Riksens Krigscollegium
angående den sidstl. riksdag giorde författning, i anseende till bekläd¬
ning, gewär och hästar med mera wid Nylands och Tawastehus Läns
Dragonerregementet, som och rättelse uti de flere öfwerklagade anstal¬
ter angående för stora och kostsamma monderingar, odrägeliga marcke-
gånger samt de wanliga mötesplatsernes förändrande, borde hwila, till
1 Exemplar i Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 87, fol. 152.
2 Besvären, bilagda extraktprotokollet: Kymmene härad.
755
dess klaganderne först wederbörligen gådt igenom laga fora och sedan
sig där åter anmäla.
Och som Bondeståndet wid öfwerwägande häraf inhämtade, at dessa
mål leda sin uprinnelse ifrån den författning wid bem:te regemente, som
Riksens Ständers Secrete Utskott wid sidsta riksdag gjordt och expedie¬
rat utan at ens låta sådant komma till plenorum kundskap, hwarigenom
Bondeståndet i dessa ämnen blifwit betagit dess i grundlagarne heligt
förwarade pröfningsrätt, hwilcket med Riksdagsordningen ej står at för¬
enas; altså och emedan bemälte riksdagsfullmägtiges1 beswär äro sådane
ärender, som ej annorledes än hos Riksens Ständer kunna rättas och
hjelpas, ty beslöt Bondeståndet för sin del, at de uti hosföljande be-
swärspuncter2 anförde måhl böra hänwisas til Riksens Ständers Secrete
Utskott, som äger at dem pröfwa och skärskåda, så at rusthållarne må
niuta de ingångne contracter tillgodo, samt med betänckande deröfwer
till Riksens Ständers plena inkomma.
Hwilcket till gunstbenägit bifall hos de öfrige respective stånden öd-
miuktwördsammeligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
103.
Bondeståndets extraktprotokoll den 24 mars 1772 om spannmålsinför-
seln.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 56.)
Protokollet sid 286.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 24 Martii 1772.
S. d. Hos Bondeståndet anmälte åtskillige ståndets ledamöter ifrån de
fläste landsorter i riket, huruledes de genom tidiga bref ifrån sina hem-
1 Enligt Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5, rättat från förlagans: riks-
dagsfullmägtigens.
- Uteslutna här.
756
mawarande medbroder blifwa påminte at hwarje landsorts ömkans-
wärda belägenhet hos Riksens Ständer föredraga samt söka deras hielp
och räddning från en annars oundwikelig undergång.
Den nöd, som trycker kronans Allmoge i allmänhet, berättas på några
orter hafwa stigit till den högd, at folket till bärgning af ett ömkeligit lif
måste betjena sig af en för mennsikor onaturlig spis, at flera närande
och nyttige medlemmar i samhället derigenom blifwit bortrykte, at All¬
mogen på wissa ställen nödgas hopetals lemna hus och hem för at hos
ömsint folk skaffa sig något åt sina nakne och uthungrade barn, som
funnits döde af hunger, innan föräldrarne wid återkomsten hunnit räcka
åt dem de smulor, som med möda kunnat hopsamlas, och at en swår
hungersnöd bragt några till den förtwiflan, at de i raseri mördat egna
barn för at giöra slut på deras usla tillstånd. En så ohyggelig afmålning
på nöd och elände, som kan hos mänskligheten injaga fasa och förskräc¬
kelse, har ej annat kunnat än försätta ståndet uti yttersta oro och be¬
kymmer, hwilket ökes af det ringa hopp, Allmogen kan wid närwarande
omständigheter giöra sig om undsättning till nödigt utsäde.
Under bekymmersam öfwerläggning härom förde wäl ståndet sig till
minnes, at Kongl. Maij:t uppå Riksens Ständers underdåniga tillstyrkan
redan i nåder behagat tillåta spannemåhlsinförsel med främmande far¬
tyg till Maij månads slut.
Men emedan de oförwäntade händelser sedermera infallit, at en
owanlig bister och långwarig köld samt swår och bedröfwelig wäderlek
ej allenast gjordt spannemåhlsförslen landsorterne emellan obeqwäm
och en stor del wägar obrukbare, utan och förebådar en sen islosning
och wåhr, så at det synes nästan omöijeligit, at det för riket högst nö¬
diga ändamåhlet af spannemåls införskaffande kan winnås inom så kort
tid, som förut blifwit utsatt, isynnerhet då alla farwattn och hamnar af
owanligt tiocka isar äro igenstängde; ty beslöt Bondeståndet för sin del
at Kongl. Maij:t i underdånighet ytterligare tillstyrcka, det må den i of-
wannämde måtto främmande skepp förunte frihet at till alla rikets sta¬
pelstäders hamnar få införa spannemåhl med samma förmoner, som
swenske skepp med spannemåhlsladdningar tillagde blifwit, till näst¬
kommande Julii månads slut förlängd warda, på det en swår och tryc¬
kande hungersnöd i möijeligaste måtton må widare kunna af boij as och
förekommas samt den fattigare delen, som aldra mäst får känna tyngden
af ett odrägeligt spannemåhlspris, af wanmagt ej må aldeles upgifwas till
hela rikets oboteliga skada.
Hwilket till gunstbenägit bifall hos de öfrige respective stånden öd-
757
mjukwördsammeligen skulle anmälas och på det högsta recommenderas.
Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
104. .
Riksdagsmäns från gränsorterna memorial om gränstullen.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 198.)
Protokollet sid. 289.
Ödmjukt memorial.1
Sedan Allmogen wid norrska gränsen, fjerran belägen ifrån rikets stä¬
der, hwarest de kunde hafwa någon afsättning på sina med yttersta swett
och möda tilwerkade wahror, hafwer blifwit pålagd at betala gränsetul-
len för ut- och ingående wahror i specie- eller reelt mynt lika med stora
sjötullen och denna bördan nu dragit i flere år, til dess Gränseallmogen
aldeles blifwit utmattad. Fördenskul hafwa de uti sina riksdagsbeswär
allmänneligen anhållit om ändring härutinnan samt pålagt oss, deras
fullmägtige, at på det eftertryckeligaste denna angelägenhet bewaka.
Wårt första göromål har derföre warit at efterse, huru en sådan tunga
kommit at falla på Gränseallmogen, och af hwem densamma blifwit på¬
lagd.
Utaf alla handlingar finnes det icke, at Riksens Högl. Ständer lagt
minsta hand derwid utan allena sagt och beslutit, at stora sjötullen
skulle för utrikes ifrån kommande wahror betalas i speciemynt, och för
de utgående skulle samma tull ärläggas i reelt eller plåtar och courant.
Ändteligen och sedan denna odrägeliga börda icke finnes wara af
Ständer pålagd, har man af et Konungens bref til Kongl. Tulldirectio-
nen af d. 17 Octob. 1766 fädt se, at Secrete Utskottet densamma kunnat
pålägga, hwilket härhos i ödmjukhet bifogas.2
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 24 Martil 1772. D:o remitterat til
Tulldeputation. Exp. d. 8 April 1772.
2 Uteslutet här.
49—740327
758
Wårt bekymmer har således blifwit lättadt, at denna tunga icke blifwit
af högsta magten eller Riksens Högl. Ständer sjelfwe pålagd, utan sådant
har allena skedt uppå Secrete Utskottets tilstyrkande och det utan at
gifwa Riksens Högl. Ständers plena tilkänna detta Allmogen så nära rö¬
rande mål, hwaraf händt, at Riksens Ständer sjelfwe, och i synnerhet
Bondeståndet, hwilkom rättigheten blifwit betagen at bewista Secrete
Utskottets öfwerläggningar, men lagen ändå pålägger dem at bewaka ri¬
kets och sina hemmawarandes angelägenheter, icke lemnats tilfälle at
wisa, uti hwad ömkelig belägenhet den fattiga Gränseallmogen genom
en sådan pålaga komma skulle, och hwaraf man nu har prof i händeme.
Men wi wilja nu gå til de skjäl, hwaruppå Secrete Utskottet grundar
detta sitt underdåniga tilstyrkande; hwarwid förekommer,
l:o som skulle det wara en fölgd af förordnandet om stora sjötullen,
at den tull, hwilken ärlägges för wahror, som antingen til eller ifrån utri¬
kes orter föras öfwer gränsen, är uti jämnförelse aldeles lika med stora
sjötullens betalande för det til och ifrån utrikes hamnar sjöledes gående
och kommande gods.
Wår oförgripeliga tanka är denna, at sedan Riksens Högl. Ständer ut¬
låtit sig om stora sjötullens betalande, så hade de äfwen bordt få utlåta
sig öfwer gränsetullen; och om denna tullens ärläggande skulle hafwa
någon fölgd med den förra, så hade wäl sådant blifwit nämdt i Ständer-
nes beslut derom. Åtminstone hade Ständer sjelfwe bordt få förklara
sina ord och tankar, när frågan blef om gränsetullen, alldenstund det
ännu war god tid och rådrum at låta Ständerne derom få kundskap, ty
riksdagen slöts icke förr än den 15 Octob. 1766, och detta afgjordes i
Secrete Utskottet den 4 i samma månad.
Likheten emellan desse tullar, säger Secrete Utskottet skal bestå der¬
utinnan, at inrikes wahror skal utgå och utrikes inkomma öfwer gränsen,
såsom sker wid stora sjötullen, och hwarföre Gränseallmogen blifwit på¬
lagd en sådan tunga; men det lärer falla hwar och en solklart i ögonen,
at blotta utgåendet och inkommandet af wahror icke medförer någon
werkan i saken utan ortens belägenhet, wahrornes natur, wighet i deras
transporterande til alla werldenes orter, rättigheter, som allenast äro fun¬
derade på handel m. m., hwilka förmåner Gränseallmogen icke kan sä¬
gas innehafwa; ty när ifrån rikets stapelstäder utgå landets redbaraste
producter, af hwilka riket äger sitt säkra bestånd, så utförer Gränseall¬
mogen allena några träkäril och något småsmide, som de med egna hän¬
der förfärdiga, och hwilket arbete de hafwa nödigt at bortbyta för deras
nödwändiga lifsuppehälle, såsom spannemål, fisk, sill och salt m. m. I
1
759
annor händelse, och om de ej sådant hade at tilgå, kunde de icke uppe¬
hålla sitt lif eller utgöra sina contributioner, de hafwa merendels ingen
annan åker at skära, ther the bo i bergsskrefworne och på en så ofrukt¬
sam och kaller ort. Då stapelstäderne transportera sina wahror på större
och mindre fartyg, hwarmed de som lättast kunna besöka hwad hamn
och konungarike de wilja, ther de hafwa bästa afsättningen, så kan All¬
mogen knapt komma öfwer gränsen med en häst, antingen körande eller
ridande, då ofta kan hända både häst och man blifwa borta i owäder,
mist och dimba.
2:o. Skal det wara et skjäl til gränsetullens ärläggande i reelt mynt, at
Kongl. Maij:t den 4 October 1756 förordnat, det samma lag angående
manufactursupbörden, som blifwit sjötullskamrarne i riket föreskrefwen,
äfwen borde gälla för alla gränsetullkammare.
Detta bewiser icke det minsta i saken, ty hwad har manfacturfonden
at göra med tullen widare, än at tullbetjenten den upbär? Icke heller har
den blifwit pålagd at betalas uti courant mynt såsom tullen.
3:o. At alldenstund clareringssättet är uti sjötullstaxan påbudit uti
silfwermynt samt gränsetulltaxorne af d. 1 Jan. 1722 och den 13 Jan.
1738 uti de hosfogade anmärkningar uttryckeligen stadga, at in- och ut¬
gående gränsetullen skal på lika sätt betalas med silf:mt, ty skal thet
falla af sig sjelft, at som stora sjötullen måste betalas med plåtar eller
courant silfwermynt, samma betalningssättet äfwen wid gränsetullarne
så mycket mera bör iakttagas, som sådant är öfwerensstämmande med
det påsyftade ändamålet at genom utrikestullens betalande i specie be¬
fordra tilgången af reelt mynt.
Äfwen så liten billighet man kunnat leda ifrån de förra argumen-
terne, så liten kan man ock leda ifrån detta til gränsetullens betalande i
courant mynt; ty taxan för landttullarne utstaka äfwen betalningssättet
uti silfwermynt. Icke heller medförer det något bewis, at gränsetulltax¬
orne af åren 1722 och 1738 stadga, at ut- och ingående gränsetullen
skal betalas med plåtar och courant mynt, emedan man den tiden ej
wisste utaf annat mynt i Swerje; ty myntetecknen wörö då aflyste, och
man hade ännu ej uptänkt bancosedlar, som nu allena blifwit gångbart
mynt i Swerje, sedan det reela blifwit landsförwist.
Ändamålet, som föregifwes, at med tullens clarerande i specie och
courant skal wara at befordra tilgången på reelt mynt, är wäl berömligit;
men ännu mera bedröfweligit, om sådant skal skje på en utarmad All¬
moges bekostnad, som hwarken utur landet bortfört det reela myntet el¬
ler deltagit uti rådplägningar, hwaraf sådane författningar blifwit tagne,
760
som förordsakat berörde mynts bortjagande.
Gränseallmogen kan så mycket mindre nu eller framdeles upfylla nå¬
gon del af detta ändamål at jämte stapelstädernes köpmän införskaffa
något reelt mynt i riket, som de ej annorstädes med sina wahror kunna
resa än på de närmaste handelsplatsar i Norje, hwarest är äfwen så godt
förråd på swenska bancosedlar som i wåra egna städer, hwilka de norrs¬
ka handlande wäl weta at betala med, då man bchöfwer penningar.
Denna Secrete Utskottets författning om gränsetullens clareringssätt
har derföre ingen annan werkan haft på Gränseallmogen, än at desse
olyckelige medborgare emot andre sine medbroder af rikets Allmoga
har måst betala ofta mer än dubbel tull såwäl för sine egna handaslög-
der som för lifsuppehället för sig och sine barn, alt som courssen stigit
eller fallit. Der likwäl alla kloka stater i weridén mäst äro sorgfällige der¬
om at, så mycket möjeligit är, lindra sin Gränseallmoga. Åtminstone
lägger man icke tyngre ok på dem än andre, som mera sitta i säkerhet
och bättre wilkår. Sidst och för det
4:de anförer Secrete Utskottet, at i händelse gränsetullen skulle beta¬
las med bancosedlar, skulle sådant medföra mycken olägenhet för sta¬
pelstädernes handelsrörelse, så wida städerne för deras wahrors ut- och
införsel då blefwo långt mera betungade än gränseorterne samt stapelen
för utrikeshandelen derigenom småningom kunde flyttas åt gränsen, i
synnerhet alt hwad angår utförslen af stångjern från de wid gränsen be¬
lägne bruk.
Detta synes wäl innebära något skjäl, så länge man icke åtskiljer,
hwad åtskiljas bör. Allmogen äro inga handlande, njuta derföre ej några
handelsprivilegier utan äro blott bönder och arbetare, icke heller bruks¬
patroner, at de kunna utföra något stångjern, utan arbeta så godt de
kunna antingen uti jern, det de på flere orter sjelfwe frambringa utur
kjerr och myror, eller arbeta de uti träd, hwilket arbete de sedermera
förbyta uti ätande och nötande wahror, och hwaraf de äfwen måste taga
sina utlagor til kronan. Dessa wahror wille de gjerna föra til de inrikes
städerne, om de lågo dem så nära och de hade afsättning derpå, och
skulle aldrig föra dem öfwer gränsen.
Hwad stångjernet beträffar, som Secrete Utskottet nämner, så är det
en sådan wahra, som Allmogen hwarken tilwerkar eller drifwer någon
handel med, såframt man icke nödgas at taga sådant i afbetalning af nå¬
gon brukspatron eller bergsman, som man sedan måste föryttra, hwar
man kan; derföre lemnar Allmogen jerna stångjernet, och må tullen
derå så hädanefter som tilförene i courant mynt eller efter cours betalas,
761
om riket derigenom kan draga någon fördel.
När således ingenting annat fins uti Secrete Utskottets tilstyrkande,
som är något skjäl eller billighet uti, hwarf öre skal då gränsetullen beta¬
las i specie eller courant mynt lika med stora sjötullen? Fördenskul an¬
hålla undertecknade om ändring uti detta Secrete Utskottets tagne beslut
om gränsetullen så i anseende til utgående som inkommande nödwän-
dighetswahror, undantagande förbemälte stångjern, samt at Hederwärda
Bondeståndet wille lägga wid saken en sådan hand, at ett extractum pro-
tocolli måtte utgå til de öfrige respective stånden med anhållan om
gunstbenägit bifall, hwarom man gör sig så mycket mera försäkrad, som
2:ne dylika Secrete Utskottets författningar blifwit wid innewarande
riksdag uphäfne, hwilka äfwenså medfört en odrägelig börda på rikets
Allmoga. Och den winst, hwilken kunde tyckas flyta af gränsetullens
förhöjande, ingalunda swarar emot den skada, som riket känna måste af
en utmärglad Allmoga, som derigenom betages all kraft och lust at ar¬
beta, i anseende hwartil både folk och handaslögder förminskas och
fölgakteligen både tull och öfrige cronoutlagor.
Stockholm d. 24 Martii 1772.
Håkan Jönsson
i Elfwedahls härads.
Pehr Knudsson
för Frijsdahls härads.
Nils Olofsson
från Jose och Gillbärgs härader.
Brynte Halfvardson
från Nordmarcks härade.
Riksdagsmän från Wärmeland.
Thomas Andersson Kuitinen.
Riksdagsman från Swenska Carelen.
Johan Koponen.
Riksdagsman för Lillsavolax län.
Jon Olofsson
i Pålgård och Jämteland.
Olof Ericksson
ifrån Härijeådahlen.
Olof Larsson
i Österdalarna.
Daniel Lundbergh
ifrån Wästerdalarna.
Johan Persson
för Wedbo härade, Elfsborgs län.
Nils Majuri.
Riksdagsman från Storsafwolax län.
Anders Ericsson.
Riksdagsman för Kymmene och
Borgo härader.
762
105.
Bondeståndets extrakt protokoll den 4 april 1772 om för olaga timmer¬
handel i Värmland dömda.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 53.)
Protokollet sid. 297.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 4 April 1772.
S. d. Genom memorial har Riksdagsfullmägtigen för Allmogen i
Fryxdahls härad och Wermeland Per Knutsson på det bewekeligaste an¬
mält den olyckeliga belägenhet, hwari 54 personer från Fryxende sockn i
bemälte härad äro försatte, i det de för förbrytelse emot Kongl. Maij:ts
nådige förordning angående timmerhandelen på Dahl och Wermeland
d. 16 Junii 1729 af en extra gränsetullrätt blifwit dömde til 2:ne åhrs
arbete wid Marstrands fästning, ärsätta den til undersökningen up-
gångne kostnaden med femhundradesextiofyra d:r s:rmt samt at ärsätta
det utpracticerade timrets wärde efter gångbart pris; hwilket straff uppå
Kongl. Maijrts och Riksens Commercecollegii underdåniga hemstäl¬
lande til Kongl. Maij:t i så måtto blifwit i nåder lindradt, at bemälte
personer blifwit åtskilde i 2: ne flockar, en mera brotslig, bestående af
jordägare och hemmansbrukare, 38 til antalet, och en mindre brotslig af
bara tjenstefolk, til antalet 16, af hwilka förstnämde, gamla mannen Jo¬
han Eriksson Burek allena undantagen, böra på det sättet lotta om det
af gräntsetullrätten ådömde straff, at 3:ne af dem efter lottning uttagas
och föras til Marstrands fästning at i 2:ne år til arbete hållas, samt de
öfrige 34 i denne dass afstraffas med fiorton dagars fängelse wid watn
och bröd; och af de 16 mindre brotslige efter lottning en uttages at för¬
sändas til Marstrand uti fästningsarbete uti et år, men de öfrige 15 afspi-
sas med åtta dagars fängelse wid watn och bröd; hwarefter alla samte-
lige mer och mindre brotslige skola deltaga uti rättegångskostnaden och
öfrige böterne med mera.
Den nära kundskap, bemälte Riksdagsfullmägtig såsom boende i
samma sockn skall äga om dessa sina fattiga och olyckliga medbröders
usla tilstånd och rätta ordsaken, som drifwit dem till lagbrottet, hade
ledt dess hjerta till aldra ömaste medlidande öfwer deras förestående
öde och at tolka deras elände.
763
Ordsaken til berörde lagbrott hade warit den owanligen swåra hung¬
ersnöd, som åren 1769 och 1770 tryckt Allmogen i Frygsende sockn så-
wäl som hela gräntselandet i Wermeland, och hwilken då stigit till den
högd, at 4 barn för en torpare wid namn Mats Matsson swultit ihiäl; att
onaturlig spis nyttjades, såsom nässlor och andra wäxter, torkade öfwer
wintern och ämnade åt kreaturen, kokades i rent watn och gafs barnen
at äta; at barken hämtades af tallträdet i slutet af wintren för at nyttjas
både til bröd och miöl; och at äfwen råghalm hackades och blandades
ibland barken under målningen; hwaraf skall upkommit en så stark röd¬
sot, at 15 til 20 menniskiolik begrofs hwar söndag uti tre å fyra månader
wid hwarje kyrka i skogsbygden, ehuru de innehålla ringa hemmantal;
ja, så at stundom hela hushållen aldeles utdödde. Eländet hade ännu
blifwit större, om icke Michael och Hindric HindrickSsöner, Johan Jo¬
hansson i Rögdåsen och Johan Persson i Åskasberg gripit til detta för-
budna skogshygge och derigenom utaf norska kiöpmän förskaffadt sig
och de öfrige ett litet partie spannemål at blanda i deras onaturliga spis
till lifwets uppehållande, hwilke enfalldige men wälmenande hufwud-
män under ransakningen af fruktan för lagens stränghet och straff utur
riket afwikit och ännu wistas i Norje men skola nyligen erhållit Kongl.
Maij:ts nådigste leide.
Och sorn hungersnöden i Fryxende och de flere i Wermelands gränt-
sen belägne socknar fast mera skall til- än aftagit genom den nu infallne
spannemålsbrist och dyrhet, så hemstälte merbemälte Riksdagsfullmäg-
tig, om icke Bondeståndet jemte de öfrige respective stånden wille be¬
hjerta desse olyckelig[a] personers ömkanswärda tilstånd, wisa dem ömt
medlidande och förskona dem för det straff, som de sig derigenom ådra¬
git, at de af sin egen dem tilhörande egendom, fast på olofligt sätt, uti
en så swår och tryckande hungersnöd förskaffat sig ett knapt lifsuppe¬
hälle; och äfwen låta de ännu för denne sak landsflycktige personer få
ostraffade i riket inkomma.
Bondeståndet, sorn ömar dessa sina olyckeliga medbröders usla belä¬
genhet, fann wäl wid öfwerwägande häraf å ena sidan, at de öfwerträdt
högstberörde kongl, förordnande och derföre giordt sig til answar för¬
fallne, men så företedde sig och å en annan sida de bewekeliga skiäl och
ömande omständigheter, at Kongl. Maij:t uti nådig skrifwelse till Dess
och Riksens Commercecollegium af d. 22 sisth Januarii i nåder yttradt
sig wid förehafwandet af detta mål icke utan mycket bekymmer och
medlidande af Kongl. Commercecollegii underdåniga hemställande in¬
hämtat, hurusom en del af ofwannämde brotslige personer skola af fat¬
764
tigdom och hungersnöd blifwit twungne at till lifsuppehälle gripa til
detta oråd, hwaribland torparen Mats Matsson såsom et ömkeligit exem¬
pel isynnerhet anföres, hwars fyra barn swultit ihjäl; at landtkunnigt är,
i huru slätt belägenhet åkerbruket på gräntseorterne i Wermeland sig be¬
finner, där ej sällan händer, at inwånarne nödgas till lifsuppehälle för¬
tära bark och annan för deras hälsa skadelig föda; at smittosam siuk-
dom deraf den tid, gierningen föröfwades, uti Fryxdahls härad infallit,
som bortryckt en myckenhet nyttige och närande medlemmar; at fara
är, at om desse brotslige med uthungrade kroppar skulle undergå det
dem ådömde straff wid wattn och bröd, sådant icke utan lifsspillan kan
wärkställas, i synnerhet som ingen förfriskning för dem, som kunde ut¬
härda med straffet, wore at tilgå utan endast sådan föda, som hos friskt
folk plägar upwäcka smittosamma och dödeliga siukdomar; att det för¬
sålde timbret hwarken genom något watudrag eller annorledes kunnat
föras till någon ort innom riket utan hade ofelbart förrutnat och blifwit
för jordägarne aldeles onyttigt, om icke det till bärgning af ömkelige lif
på ofwannämde sätt blifwit anwändt; och änteligen at deras hustrur och
barn derigenom skulle blifwa utan deras wållande försatte uti det bedröf-
weligaste tilstånd at wara wärn- och faderlösa, utan understöd och utan
omwårdnad.
Sådana ömkanswärda omständigheter hafwa wid framfarne riksdagar
ej sällan warit ämne för Riksens Ständers ädelmod.
Ståndet giorde sig derföre det säkra hopp, at de äfwen nu lära up¬
wäcka den ömhet emot olyckelige medborgare, hwaraf Riksens Ständers
giöromål i alla tider lyst.
I behjertande af hwilket alt och enär Bondeståndet förde sig till min¬
nes, at ståndet genom protocollsutdrag af d. 7 Dec. förledit år redan til-
styrkt, att alla rättegånger, som rörande skogshygge och afsalu på skat-
teskogar kunna wara anstälte emot en eller annan af Allmogen i denne
gräntseort, skulle uphöra, wid hwad domstol de ock måge wara anhängi-
ge, samt de härutinnan fälte domar icke i fullbordan gå; så kunde
ståndet ej annat än för dess del bifalla, at underdånigt tilstyrkande til
Kongl. Maij:t afgår med underdånig anhållan, at Kongl. Maij:t nådigst
täckes wisa Dess kongl, nåd emot samtelige desse brotslige personer, så
at de ifrån alt straff, fängelse och ärsättning måge förskonas, och at de
för denne sak landsflyctige personer måge få utan straff och answar
komma åter i riket och til sine hemwist sig begifwa med altwarsam åt-
warning at framdeles för sådane och andre slags brott sig till wara taga.
Hwilket skulle genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stån¬
765
den ödmiukwördsammeligen anmälas och till gunstbenägit bifall i
ömaste måtto recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
106.
Bondeståndets extraktprotokoll den 4 april 1772 om nämndemannen
Håkan Nilsson.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 38.)
Protokollet sid. 299.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm den 4 April 1772.
S. d. I anledning af ingifwit memorial förde ståndet sig til minnes, hu¬
rusom Riksens Ständer redan den 28 November nästi:t år faststält, det
Nemndemannen Håkan Nilsson i Frötorp, som af Häradshöfdingen
Carl Rahmn blifwit angifwen, fängslad och dömd för förgripelige utlå-
telser, eij allenast skulle ur arresten lösgifwas och på fri fot ställas utan
ock Göta Hofrätt anbefallas at utan minsta uppehåll afgöra den emot
honom angifne saken.
At Riksens Ständers beslut, hwad den förre omständigheten beträffar,
gådt i behörig fullbordan, har ståndet med fägnad ärfarit; men tillika af
företedt Kongl. Göta Hofrätts den 19 i nästl. månad fäldte utslag inhäm-
tadt, at bemälte kongl, rätt instäldt sit utlåtande angående såwäl doma¬
rens förbrytelse som ock rörande den ärsättning, därpå följa bör.
Ståndet, som ej annat kan än öma sin medbroders Håkan Nilssons
hårda öde och det swåra lidande, hwaruti han så oskyldigt blifwit för¬
satt, anser för sin skyldighet at, så långt på detsamma kan ankomma,
söka befordra honom til den uprättelse, som sakens beskaffenhet kräf-
wer. Och ehuru ståndet för sin del önskar, at et dylikt wedermäle af
trampade lagar, sårad frihet och missbrukad embetsmannamagt ej måtte
f
766
någonsin mera inträffa; dock likwäl är det möijeligit, at hwad nu händt
kan en annan gång hända, om man ej noga följer lagbrytaren på spor¬
ren, undersöker om dess förhållande och befordrar honom til den lön,
som dess gärningar wärde äro.
Det är i afseende härpå, som Bondeståndet såwäl af nit för lagarne
som ock et billigt medlidande öfwer dess medbroder, sorn med tårar kla¬
gar sin nöd och suckande afbidar dess hielp, för sin del beslutit, det
måtte genom Kongl. Maij:ts nådiga åtgärd, hwad som rörer Håkan Nils¬
sons ärsättning och Domhafwandens answarighet för dess emot denne
förtryckte medborgaren utöfwade hårdhet, Kongl Maij:ts och Riksens
Göta Hofrätt i nåder anbefallas at summario processu uptaga och inom
sex weckors tid afgöra detta mål, på det at den med Kongl. Hofrättens
utslag missnögde må i så god tid kunna wända sig med underdånige be-
swär til Kongl. Maij:t, at altsammans inan riksdagens slut må komma til
Riksens Ständers kundskap.
Til de öfrige respective ståndens gunstbenägna bifall har Bondestån¬
det detta sit beslut genom extractum protocolli ödmiukwördsameligen
skolat anmäla och på det allra högsta recommendera. Ut supra.
Ex protocollo
And. C. Arrhén.
107.
Bondeståndets underdåniga skrivelse om spannmålslån.
(Riksdagsacta 1771—1772, vol. 2.)1
Protokollet sid. 304.
Stormägtigste Allernådigste Konung.
Hos Bondeståndet hafwa åtskillige riksdagzfullmägtige anmält den
ömkanswärda belägenhet, hwari Allmogen i alla rikets provincier genom
spannemålsbrist och dyrhet äro försatte och hwilken beklageligen för-
1 Med påteckning: Inkom.t d. 8 April 1772. Föredragit i Rådet d. 14 April
1772 och fans harwid nu ei annat kunna tillgiöras, än at det måste bero wid
den spanmålsundsättning, som redan af de utwägar, sorn warit at tillgå,
blifwit bewiljad, till dess widare tillgång till ytterl.re sådan hielp kan blifwa.
767
menes hafwa stigit til den högd, at ståndets ledamöter icke utan blödan¬
de hjertan och ömaste sinnets rörelse kunnat åhöra den ej mindre be-
dröfweliga än faseliga afmålning af hungersnöd och elände, som flere
ifrån orterne ankomne bref innehålla.
I följe häraf och då hungersnöden dag ifrån dag finnes til taga, så at
folket blifwit twungne til den ytterlighet, ej allenast at hela hushåll
fläcktals måst gripa til tiggarestafwen utan ock til bärgning af ömkelige
lif nyttja onaturlig och för hälsan högst skadelig spis, ja, det som än
mera är, at flere närande och nyttige medlemmar af en tryckande
hunger blifwit bortryckte til rikets känbaraste förlust och skada, så har
Bondeståndet ej kunnat undgå at med et så ömt och bedröfweligit ämne
i djupaste underdånighet nalkas Eders Kongl. Maij:ts af nåd, mildhet
och rättwisa lysande thron för at i lika underdånighet söka hjelp och
räddning från en hotande fara och undergång.
Och som Bondeståndet har största anledning at befara, det åkrarne
på åtskillige ställen i orterne wid nu infallande wåhrbruk blifwa osådde,
om icke de mäst nödlidande warda med spannemål til utsäde under¬
stödde, så fördristar Bondeståndet hos Eder Kongl. Maij:t underdånigst
anhålla, det wärdes Eder Kongl. Maij:t genom nådige skrifwelser till
herrar landshöfdingarne i nåder så förordna, at de af Allmogen, som
med Prästerskapets i orten intygande kunna bewisa sig om spannemål
wara wärkeligen nödstäldte, måge uti cronomagazinerne emot borgen
få så skyndesamt, som möjeligit är, låna så mycket spannemål, som til
nödigt wårsäde kan behöfwas; dock at försäkran gifwes om återbetal¬
ning til nästa Thomaedag antingen af spannemåhl in natura eller efter
markegången.
Eders Kongl. Maij:ts högstbegripeliga och faderliga ömhet för nöd¬
stäldte och betryckte undersåtare gifwer Bondeståndet det glada hopp
om nådigste bönhörelse uti denna underdåniga ansökning.
Bondeståndet framhärdar med al undersåtelig trohets nit och djupaste
wördnad.
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maijrts
på Bondeståndets wägnar
allernådigste och tropliktigste undersåte
Joseph Hansson.
Taleman.
768
108.
Bondeståndets extraktprotokoll den 15 april 1772 om riddarsyn i Fin¬
land.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 51.)
Protokollet sid. 308.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 15 April 1772.
S. d. Lät Bondeståndet sig föredragas Riksdagsfullmägtigens för Öfre
och Nedre Holola härader i Tavastehus län Johan Matssons hosföljande
memorial,1 hwari af anförde skjäl anhålles, at Bondeståndet jemte de
öfrige respective stånden wille uptaga och till pröfning af behörig depu¬
tation hänwisa de beswär, som Pohjoios byemän anfördt öfwer en ridda-
resynerätts dom af d. 9 Julii 1770 uti en ägoskillnadstwist emellan Poh¬
joios och Syriäntaka byar i Tulois sokn och Tavastehus län; såwida
Kongl. Maij:t genom Dess nådiga resolution af d. 23 Januarii 1771 för¬
klarat måhlet wara af den beskaffenhet, at deri emot 25 capit., 10 §,
R[ättegångs]b. hos konungen ej finge ändring sökas, och Pohjoios bye¬
män ej fädt hugna sig af Kongl. Maij:ts nådiga utlåtande uppå deras un¬
derdåniga ansökning om tillstånd at dermed få wända sig till Riksens
Ständer.
Och som Bondeståndet härwid öfwerwägade, at 15 § i Riksdagsord¬
ningen lemnar en sökande öppen wäg till Riksens Ständer uti sådane
ärender, som ej annorstädes kunna hjelpas, uppå hwilken grund Bonde¬
ståndet wid innewarande riksdag för sin del funnit skäligt at uptaga och
till behörig deputation hänwisa ett måhl af enahanda beskaffenhet med
det, hwarom nu fråga är; altså och emedan de af Pohjoios byemän öf-
werklagade rättegångsfehl äro af den beskaffenhet, at om de i bewis
kunna ledas, riddaresynerättens dom förthy efter lag ogillas bör; ty
pröfwade Bondeståndet för sin del rättwist, at detta måhl till Riksens
Ständers Justitiaedeputation hänwisa at detsamma skärskåda och med
betänkande deröfwer till Riksens Ständers plena inkomma.
Hwilket hos de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall öd-
mjukwördsamligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
1 Uteslutet här.
1
769
109.
Bondeståndets extraktprotokoll den 15 april 1772 om överinspektör
A. C. Arrhéns befordran.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 48.)
Protokollet sid. 325.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 15 April 1772.
S. d. Då Bondeståndet altid räknat för ett nöje och skyldighet att med
någon ärkänsla till belöning ihugkomma de personer, som med nit och
trohet detsamma i ärenderne biträdt, förde ståndet sig jämwäl nu till
minnes den synnerliga skickelighet samt berömliga drift och arbetsam¬
het, hwarmed Öfwerinspectoren Anders Cl. Arrhén alt ifrån riksdagens
början såwäl med protocollets förande som ock i andra angelägne ären-
der gådt ståndet tilhanda, och hwarföre han giordt sig till den huglcomst
wärdig, hwarmed Riksens Ständer förbehållit sig sådane betj entes sär¬
skildte förtjenster at belöna.
Och som Bondeståndet kommit i ärfarenhet, at Öfwerinspectoren
Arrhén efter flere åhrs wäl anlagde academiske studier samt ausculte-
rande wid Kongl. Maij:ts och Riksens Swea Hofrätt 1747 den 16 April
blifwit till extra cancellist wid Generallandttullscontoiret antagen, 1749
den 6:te Martii befordrad till copist och 1754 den 5 September till can¬
cellist därsammastädes, åhr 1755 den 12 Decembr. förordnad at såsom
secreterare föra protocoll uti Riksens Ständers Tulldeputations pleno
samt at utarbeta och expediera de där till myckenhet förekomne måhl;
1757 den 10 Martii befordrad till landttullsinspector i Christianstad,
1759 den 30 Julii ärhållit öfwerinspectors fullmagt, och 1767 den 20:de
Juliii af Kongl. Maij:ts och Riksens Tulldirection constituerad at hafwa
öfwerinseende wid tullkamrarne i Christianstads, Blekingen och Krono¬
bergs läner, hwarförutan bemälte Öfwerinspector åtskillige gånger warit
förordnad till actoraters och andra extra förrättningars utförande; altså
och emedan Öfwerinspectoren Arrhén ej allenast under 26 runda åhr
ådagalagdt utmärkta prof af den insigt, som fordras af en skickelig och
för riket nyttig embetsman utan ock i synnerhet wid denna riksdag på
hedrande sätt giordt Bondeståndet et fullkomligit nöje och sig derunder
synnerligen förtient af Riksens Ständers ynnest och benägna åtanka; ty
770
fann ståndet sig ej kunna undgå at i stöd af kongl, förordningen d. 17
Dec:r 1756 för sin del tillstyrka, det må Öfwerinspectoren Arrhén, som
redan innehafwer en så wärdig syssla, at han enligit kongl, brefwet af
den 4 April 1689 anses såsom adelens wederlike, hugnas med assessors
fullmagt och tour lika med assessorer i kongl, collegierne samt rättighet
at undfå den först ledige öfwerinspectors eller annan syssla wid Sjö- el¬
ler Landttullswärket, enär han sig dertill anmäler.
Hwilket hos de öfrige respective stånden genom protocollsutdrag
skulle anmälas och till gunstbenägit bifall ödmiukwördsamligen recom-
menderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
110.
Bondeståndets extraktprotokoll den 25 april 1772 om krönings- och be¬
gravningshjälpen.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 329.
Utdrag af protocollet etc., hållit d. 25 April
1772.
S. d. Då Bondeståndet förde sig til minnes, at Riksens Ständers Se-
crete Utskott redan utsedt deputerade til reglering af kongl, begrafnings-
och kröningsomkostnaderne, så kom hos ståndet i öfwerwägande, huru
Bondeståndet så mycket mindre kan uteslutas if:n desse bewillningz-
wärcket rörande öfwerläggningzämnen, som detta stånd ej mindre än de
öfrige riksstånden måste widkännas at deltaga uti de dryga utgifter, som
härtil upgå.
Uppå hwilcken grund, och på det denna angelägna del af bewillningz-
wärcket må efter rikets behof warda afpassad och på säkra grunder rik¬
sens undersåtare emellan blifwa jämkad, så beslöt Bondeståndet för sin
del, at de til detta ärendet utsedde deputerade måge förstärckas med 25
ledamöter af Bondeståndet, hwilcka af ståndets electorer dertil komma
at utwäljas, och det så mycket mera som Bondeståndets i grundlagarne
förwarade beskattningsmagt sådant owilkorl. kräfwer.
Hwilcket beslut genom protocollsutdrag med de öfrige respective
stånden til gunstbenägit bifall ödmjukwördsammekn skulle communice-
ras.
lil.
Jakob Matssons och Hinrik Groths från Nylands och Tavastehus län
memorial om lätta trupper i Finland.
CBondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 219.)
Protokollet sid. 329.
Ödmjukt memorial.1
I en tid, tå riket är i underbalance i anseende till dess penningestyrka,
då hwarje undersåte blifwit mäst utblottad genom nog dryga gärder,
folkmängden i den arbetande hopen icke är tillräckelig och den Högste
förlänt riket den hugneliga freden, så har icke desto mindre nya troup-
per i militairen blifwit uprättade och staten sålunda belastad både med
deras underhållan- och lönande.
Grunderna eller orsakerna till deras uprättande är egenteligen de, at
genom dem kunde rikets gräntz å östra sidan lättast bewaras och att en
sådan corps wid infallande ofred wore fulleligen inöfwad att emotstå
fienden och den förjaga, och till befrämjande af sagde inrättnings be¬
stånd är projectet om densamma till Riksens Ständers plena wid 1769
års riksdag upgifwit, som ock behagat den godkänna.
Förberörde grunder synes wäl wid första påseendet wara nog betyde-
lige och gällande, emedan om nämde corpser, som äro de så kallade
lätta dragoner2 och fotjägare2, ägde bestånd och wunno tillwäxt, de kun¬
de småningom allena bewaka rikets gräntz å ryska sidan, åtminstone så
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 25 April 1772.
2 Härmed avses Finska lätta dragonkåren och Savolax fotjägarekår.
772
länge ingen ofred är å färde, utan att någon del af rikets ständiga armée
behöfde upbodas till gräntzewackt, hwarigenom den sluppe det hinder,
som den nu möter i dess egne oeconomiske omständigheter under den
tid, den nödgas deltaga i gräntsewackten, och undweko äfwen ruste- och
rothållarne den olägenhet, de än hafwa att årligen utrusta sina dragoner
och såldater, som ej aflöper utan både tidspillan och kostnad. Men när
man å andra sidan betracktar rikets belägenhet i allmänhet, efter det
som i början häraf sagt är, att staten ännu ej tål en sådan gravation, som
sagde corpser årligen gjöra genom deras löner och gage, hwilka bägge
delar ofelbart stiga till anseenliga summor, utom munderingars och häs¬
tars inköp, the ther icke eller lära utgjöra små summor årligen, hälst
witterligit är, att riket sitter förut i anseenlig utrikes skuld, then ther bör
förmodeligen åtminstone först gjäldas, innan penningar anwändas till
nya corpsers uprättande och widmakthållande. I annat fall kan ordstäf-
wet lämpas å riket, som säges om en enskylt man, då den går med sine
förslags wärkställande längre, än hans styrka medgifwer, att det will
flyga längre, än wingarne tål. Allmänt wäl bör dessutom otwifwelaktigt
föregå det enskilta bästa, efter det blifwer en nödwändig fölgd, att när
det allmänna mår wäl, bärgar sig äfwen den enskildta. I anledning häraf
warda skjälen till omnämde corpsers inrättande efter min tancka mindre
gällande, i synnerhet som orsaken till deras inrättande däraf, att de
borde bewaka rikets gräntz, derigenom förswinner, att i stället för det de
borde bewara och skydda egne medborgare och inbyggare för allehanda
ofog och twång, synes ej allenast genom nämde corpsers existence ränte-
gifware af Allmogen blifwa twungne att förslå sine räntepersedlar
längre, än förr wanligit warit, eller ock betala dem till räntetagarne så
dyrt med contant, som Chefen för dragonetrouppen kunde för slike wa-
ror bjuda, utom det Allmogen å gräntzenegden led derigenom ett mär-
keligit meen, att den efter Chefens för Lätta Dragonecorpsen requisition
hos konungens befallningshafwande i orten och hans befallning till sine
underhafwande kunde nödgas ständigt hålla något foder i beredskap för
Dragonecorps hästar utom andre persedlar, som de kunde sjelfwe be-
tarfwa wid sine hemman men då få i myckenhet nedsläpa till Borgo
stad, ther omnämde Dragonecorps äger sin station, å den tid Chefen
åstundade; att förtiga hwad skada detta medförer för landets bruk och
skjötsel, hwaraf synes, att desse corpser i stället äro och blifwa mera
skadeliga än nyttige och befordra mera enskylt än allmänt wäl. Härtill
kommer, att på sådane corpser ej wore särdeles att lita, om fiendtlighet,
det den Högste nådeligen afwärje, tillstötte, så i anseende till dess ringa
1
773
styrcka som deras blandning af åtskillige nationer, att man skjäligen be¬
farar, det gemena hopen är lätteligen färdigare att gå öfwer till fienden,
och således landet skulle sakna nödigt förswar. Therjemte är det nog
märkeligit, att oansedt dessa corpser ligga wid gräntzen och för wackt-
hållningen skull därstädes, hafwa icke desto mindre de sidstförflutne
åren af de näst therintill liggande ständige regementer rätt så många
blifwit beordrade å gräntzewackt som tillförene, tå thesse nya corpser
ännu icke existerade, om ej flere. Tyckes altså föllja, att de nya corp-
serne ännu ej gjordt något widare, än att de blott öfwadt sig i exerci-
tierne och för resten haft tillfälle att utöfwa alla de afsteg emot medbor¬
gare, som i deras hog kunnat uprinna.
I anledning af hwilket alt och som genom den Högstes hjelp man med
säkerhet hoppas, att freden warder bibehållen med rikets grannar å alla
sidor, tå gräntzorna äro nog bewarade af det manskap, som tillförene
utgjordt gräntsewackt, samt rikets armées tillökning bör och kan skje i
mån som dess penningestyrka tilltager, så synes nödigt, att medelst dy¬
lika indragningar inskräncka riksutgifterna så mycket någonsin möijeli-
git är. Lägger man härtill, att arbetande hopen i allmänhet är mindre,
än att den med sådana afkårtningar må beswäras och att den öfning, de
nya corpserne nu haft, ej lärer fela, då de blifwa nödige, så underställes
det Hederwärda och Ärbara Ståndets bepröfwande, om icke både Jä¬
gare- och Lätta Dragonecorpserne måga reduceras, de gemena wid
samma corpser förbindas att antingen taga annan krigstjenst eller gå å
årstjenst i landsorterne, men officerarne och underbefählet transporteras
till ledigheter wid andre regementer och emedlertid bibehållas wid deras
innehafwande löner, tills de kunna winna emploi eller ock med döden
afgå, då torde de nu befintelige hästar wid Lätta Dragonerne för Kongl.
Maij:ts och kronans räckning kunna försäljas och gemena hopens mun¬
deringar wid bägge corpserne på det sätt, som Kongl. Maij:t finner för-
delacktigast, disponeras, eftersom kronan förmodeligen gådt i förskått
för altsammans och den såmedelst kommer åtminstone till någon ärsätt-
ning för sine utlagde penningar, hwarjemte nödigt torde blifwa, att Herr
Baron och Öfwersten Sprengtporten, som haft benämde corpsers uprät-
tande i commission, wisar redo och beskjed, huru han sin sagde com-
mission wärkstält.
Förestående wår underställan förmoda wi ej innehålla annat än billig¬
het, hälst ännu finnes en del af Husarecorpsen i behåld, hwilken lätteli¬
gen kan ökas, om så erfordras, och tarfwas således ej efter wårt om¬
döme flere militairiske plantscholar. Därföre wi äfwen utbedja oss det
50—740327
f
774
Hederwärda och Ärbara Ståndets kraftiga hjelp till befordran i detta
ämne, samt att dess tanckar härom må blifwa med de öfrige respective
stånden communicerade.
Stockholm d. 7 Februarii 1772.
Jacob Matsson. Hindric Groot.
Riksdagsman ifrån Östra Riksdagsman för Wästra
Rasborgs härad. Rasborgs härad.
112.
Bondeståndets extraktprotokoll den 29 april 1772 om Savolax rege¬
mente.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 8, vid akt nr 125.)
Protokollet sid. 331.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 29 April 1772.
S. d. Lät Bondeståndet sig föredraga Secrete Utskottets protocollsut-
drag af d. 9:de i denna månad rörande den af Krigzbefählet hos Kongl.
Maij:t i underdånighet giorde och til Secrete Utskottet hänwiste ansök¬
ningen, at öfwersten och öfwerstelieutenanten wid Savolax Regemente,
hwilcke alt hitintil måst tjena för blott penningelön utan indelning och
all slagz förwandling, i denne del nu må giöras lika med alla, både deras
wederlikar och andra officerare wid hela indelte armeen, och hugnas
med indelte löner; hwilcket ock Secrete Utskottet tilstyrckt af de
grunder, dels at en slik indelning skall wara för kronans tjenst nödwän-
dig, dels ock at Krigzbefälet genom en af Kongl. Kammarcollegio med-
delt förtekning på de i länet befintelige Kongl. Maij:t och kronan förbe-
hållne räntor wisat den summa för det närwarande wärckehn stiga till
3 879 daler 3 1/2 öre s:rmt samt således långt högre, än hwad til desse
2:nne löner fordras. Hwarförutan åboerne å desse hemman ej eller skola
på något sätt blifwa lidande, när de såsom deras wederlikar utan någon
ny last och tunga allenast til indelningzhafwaren betala, hwad de til cro-
nan eljest borde utgiöra med mera.
1
775
Men då Bondeståndet häremot öfwerwägade å ena sidan, at rege-
ringzlagarne ej medgifwa den ringaste rubbning uti indelningszwärcket
utan twertom alla dertill ledande försök wid hårt answar förbjuda, och å
den andra at deräst den sökta indelningen skulle bewiljas, kunde det ej
ske utan Allmogens och räntegifwarnes förtryck och olägenhet i an¬
seende til räntornes både art och quantum samt det deraf flytande sär¬
skilta sätt til deras ärläggande, hwarförutan rikets rätt kräfwer, att desse
räntor i så tryckande tider eij måge dragas ifrån kronans mångfaldiga
behof och tarfwor; icke at förtiga, det den af Allmogen i Savolax tid eff-
ter annan sökte förmedling ej kommit til sluteligt afgiörande; så ansåg
Bondeståndet för nödigt at afböija detta Krigzbefälets försök och at
sätta högsta magtens beslut angående indelningzwärcket uti den krafft
och oryggeliga stadga, som det effter lagar och författningar äga bör.
Uppå hwilcken grund och som Allmogen utaf sedelmyntets föränd¬
ring, hwaruti den icke deltagit, ej bör draga annan last, än den riket i
gemen känner, så fan Bondeståndet för godt at eij allenast för sin dehl
afslå Secrete Utskottets tilstyrckande i detta mål, så at Allmogen
och räntegifwarne i Savolax måge bibehållas wid deras uhrgamla och
befästade rätt wid sina räntors utgiörande, hwarmed indelninzwärcket
warder lemnadt ostördt och orubbat, utan ock at härmedelst ödmjuk-
wördsaml. anmoda dess respective medstånd at med Bondeståndet uti
detta beslut sig förena. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
113.
Bondeståndets extr aktprotokoll den 29 april 1772 om riksrådet.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 46.)
Protokollet sid. 340.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 29 April 1772.
S. d. Då Bondeståndet ärhindrade sig de åtskillige ledigheter, som uti
Kongl. Maij:tts Rådcammare sig nu yppa, har det eij kunnat undfalla
776
Bondeståndets ömaste åtancka, huruledes Riksens Ständer redan förkla¬
rat deras fulla förtroende för Herrar Riksens Råd Baron Carl Hermelin
och Grefwe Jöran Gyllenstierna.
Och som Bondeståndet wid öfwerläggning härom förde sig till minnes
å ena sidan desse herrars mångåhriga ärfarenhet samt altid ådagalagde
nit och trohet för fäderneslandet, förenade med ömhet för medborgare,
samt huru de på ett lysande och utmärckt sätt ådagalagt de tydeligaste
wedermälen af ädla och rena tanckesätt, och å den andra den tryckande
statsbrist, hwarmed land och folck är betungad, så ansåg Bondeståndet
för sin del högst angelägit, at Kongl. Maiij:tt i underdånighet må till-
styrckas, det Kongl. Maij:tt uti nådiga kallelsebref täckes förmå wälbe-
mälte Herrars Riksens Råd at återtaga de rum och embeten uti Kongl.
Maij:tts Rådcammare, som de förut med så mycken heder och wärdig-
het innehaft och beklädt.
Nu ehuru Bondeståndet äger en så mycket gladare anledning at härut¬
innan winna sin önskan, som förenämde Herrar Riksens Råd eij ännu
hunnit de åhr, att de hwarken kunna eller lära undandraga sig at uti
Kongl. Maijrtts Rådcammare med lika styrcka och nit som tillförene
biträda, nödgas dock Bondeståndet förbehålla sig, i den oförmodeliga
händelse desse Herrar Riksens Råd sådant skulle wägra, det måtte wid
sidsta riksdag dem anslagne pensioner så mycket mera indragas, som ri¬
kets mångfaldiga behof eij mindre än Bondeståndets i grundlagarne för-
warade beskattningsrätt sådant owägerligen kräfwa.
Hwilcket genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stånden till
gunstbenägit bifall ödmiukwördsammeligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
1
lil
114.
Bondeståndets extraktprotokoll den 6 maj 1772 om kungl, sekreterare
Jakob Tammelin.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 14. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 9.)
Protokollet sid. 345.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 6 Maij 1772.
S. d. I anledning af Riksens Ständers underdåniga tilstyrckande om
befordran och lön för Protocollssecreterarne wid Kongl. Krigsexpeditio-
nen Holmcreutz och Hollström1 har Riksdagsfullmägtigen från Ånger¬
manland Jonas Olofsson Norberg uti ett till Bondeståndet ingifwit me¬
morial hemstält, om icke Bondeståndet skulle finna rättwist at ej alle¬
nast för egen dehl bifalla utan ock genom protocollsutdrag hos de öfrige
respective stånden bidraga därhän, at Kongl. Secreteraren Tammelin äf-
wen måtte blifwa anmäld till ett lika wedermäle af Kongl. Maij:ts nåd, i
synnerhet som han ei allenast framför dem skall äga en nog märckelig
öfwerwigt i tjänstår, med flit och skickelighet förenade, utan skall och
långt för detta wara i lika praedicament med expeditionssecreterare i ge¬
men men derwid måst sakna den förmonligare heder och tour, som
Kongl. Secreteraren Holmcreutz nu tillika blifwit i nåder tillagd.
Wid öfwerwägande häraf har det ej kunnat undfalla Bondeståndet,
huruledes Konglre Secreteraren Tammelin, sedan han wid 1747 års riks¬
dag fördt protocollet och besörgt expeditionen rörande Prästerskapets
enskilta riksdagsbeswär, wid de sex derpå följande riksdagar warit på ett
nog drygdt och mödosamt sätt med Allmogen[s] till ansenligt antal wid
hwarje riksdag inkomne enskilte riksdagsbeswär sysslosatt och följagteli-
gen en så betydande del af sin långliga tjenstetid till ståndets angelägen¬
heters wårdande och föredragande med all oförtruten flit och redlighet
uppoffradt; hwarföre och ståndet funnit sig så mycket närmare förbun¬
dit at låta bemälte Kongl. Secreterares rätt och timmeliga wälfärd wara
sig om hiertat, som han i anseende till dess handläggning wid Allmogens
riksdagsbeswär synes wara i lika praedicament med ståndens egne be¬
tjente, som Ständerne uti regeringslagarne förbehållit sig at sielfwe be¬
löna.
1 Enligt konceptet till extraktprotokollet rättat från förlagans: Holmström.
778
I grund hwaraf och som bilagde meritelista med dess bilaga utwisa, at
Kongl. Secreteraren Tammelin utom de 2:ne åhr, han warit hofrättsaus-
cultant, redan år 1741 blifwit wid Kongl. Inrikes Civilexpeditionen ex¬
traordinarie och åhr 1747 ordinarie cancellist, år 1757 registrator och
wid början af åhr 1759 kongl, secreterare; ifrån hwilcken tid han nu på
14:de åhret deltagit uti de expeditionssecreteraresysslan tillhörande och i
senare tider till ansenlig mängd förökte giöromåls och förrättningars be¬
stridande; altså och i anseende till de flere ganska öma och gällande
skäl, som berörde meritlista omständeligen innefattar och för merbe-
mälte Kongl. Secreterare äro i högsta måtton talande, fan Bondeståndet
skiäligt at ei allenast för sin del bifalla, det Kongl. Maij:t i underdånig¬
het må tillstyrckas at i nåder hugna Kongl. Secreteraren Tammelin med
expeditionssecreterare fullmagt och tour lika med Kongl. Secreteraren
Holmcreutz utan ock detta beslut genom protocollsutdrag hos de öfrige
respective stånden till gunstbenägit bifall ödmjukwördsammeligen an¬
mäla.
Ex protocollo
J. Odelius.
115.
Bondeståndets underdåniga skrivelse den 7 maj 1772 om Per Assarssons
från Malmöhus län riksdagspenningar.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 350, 360.
Til Kongl. Maijrt.
Hos Bondeståndet har Riksdagzmannen för Onsiö härad i Malmöhus
län Pehr Assersson igenom memorial anmält, hurusom han efter flere
utwärckade befallningar ifrån E:s Kongl. Maj:ts Befallningzhafwande
i samma län til Kronofogden Ursell at wisa redo för obetalte riksdagz-
penningar uti Luggude, Onsiö och Rönebergs härader til 1765 års riks¬
dag, då han deras angelägenheter bewakade, likwäl uti närwarande
779
stund måste finna sig i saknad af 1 036 d:r s:rmt, som efter godkjänd
räkning derpå återstår.
Sedan denne Kronofogde igenom Landshöfdingens utslag af d. 20
Febr. 1770 omsider wid wite blifwit ålagdt at innom 3 weckor til Pehr
Atzerson utbetala förenämde summa samt dessutom med redo och liqui-
dation för hela upbörden af 1765 års riksdagspenningarne til Landshöf-
dingeämbetet inkomma, så ska wäl Ursell d. 8 derpå följande Aug. in-
lemnat et slagz liquidation, deruti han påfört dommaren i orten, Hä¬
radshöfdingen Zimmcrberg, desse Pehr Atzersson tillhörande 1 036 d:r
s:rmt med hänwisning at dem af honom uttaga; men äfwen tillika wändt
sig til Ers K. Majrts Giöta Hofrätt med beswär öfwer nyssnämde utslag,
och hwaruti han förmenar, at Pehr Atzersson för penningarne bör hålla
sig til Häradshöfdingen Zimmerberg, och anhåller för öfrigt om utsla¬
gets häfwande af den grund, at räkningen på de fordrade riksdagzpen-
ningarne hwarcken skal wara af Dommaren ärkjänd eller med Ursell
communicerad.
Härpå har wälbemälte Hofrätt d. 7 sidstl. December fäldt det utslag,
at som Cronofogden Ursell icke innom laga tid sig beswärat öfwer det
öfwerklagade utslaget, åligger honom upbörden och redowisandet för
1765 års riksdagzpenningar, så kunde han icke derifrån befrias. Och
hwad widare den af E:s Kongl. Maj:ts Befallningzhafwande godkjände
räkningen angår, så ehuru Kongl. Hofrätten förklarat pröfwandet af
dess mer eller mindre riktighet för onödigt i hänseende dertil, at Allmo¬
gen tillagdt Pehr Atzersson hela öfwerskottet, sedan hans arfwode för
1765 års rikzdag blifwit betalt, dock emedan Allmogen i den delen icke
skal hos Landshöfdingen blifwit hörd och Ursell anfördt, at häradernes
Fullmägtig1 wid 1769 års riksdag skal af 1765 års riksdagzpen:r undfådt
900 d:r s:rmt, och deras hörande i saken äfwen ansedts nödigt, ty har
saken i desse omständigheter blifwit til Landshöfdingen i orten återwist.
Pehr Atzersson, som tyckt sig til denna återwisning finna så mycket
mindre skjäl, som Ursells skyldighet at utfordra och wisa redo för 1765
års riksdagzpenningar blifwit faststäld och pröfningen af Atzerssons
räkning för onödig ansedd; men deremot funnit sig utstäld för en lika
beswärlig och frätande lagsökning, som han redan hela 6 åren måst wid-
kjännas til sin känbaraste skada och obotel. förderf, om han längre skal
dermed beswäras och til äfwentyrs afhållas if:n utbekommandet af hwad
honom rättel. tilkommer och dess committenter för flera år sedan rede¬
ligen utbetalt, har altderföre på det bewekeligaste begjärt, at Bondestån¬
det wille uti detta thy tilständiga ärendet, såwida det angår förhållit riks-
1 Olof Påhlsson.
780
dagzarfwode, räcka honom en hjelpsam hand och hos E:s Kongl. M:t i
underdånighet anhålla, det honom i nåder må tillåtas at emot godkjänd
borgen få uti E:s M:ts Räntecammare lyfta dess på 1765 års riksdagz-
arfwode återstående ostridiga fordran af 1 036 d:r s:rmt, samt at Kro¬
nofogden Ursell må igenom Landshöfdingen i orten blifwa tilhållen at
genast fullgöra dess af Kongl. Hofrätten faststälte utslag om infordran¬
det och redowisandet för meranämde riksdagzpenningar, hos hwem de
ock innestå kunna, och en lika summa af 1 036 d:r s:rmt uti Malmöhus
landtränterie til återbetalning inlefwerera.
Bondeståndet, som å ena sidan ömmar det lidande, denna dess med¬
broder igenom wederbörandes efterlåtenhet och utsökte undanflyckter
redan fädt widkjännas och utan kraftig hjelp widare torde förestå, och å
den andra icke annat kan finna, än at E:s Kongl. M:t och kronan äger
full säkerhet om återbetalningen så uti den erbudne borgen som rigtig-
heten af Peder Atzerssons ägande fordran för 1765 års riksdagzarfwode,
hwaraf efter Ursells upgifft en större summa hos Häradshöfdingen
Zimmerberg innestår, än Atzersson fordrar och nu lyfta söker, har så¬
ledes icke kunnat undgå at honom til nådigste wilfarighet derutinnan
underdånigst anmäla och recommendera.
Bondeståndet framhärdar etc. etc.
116.
Bondeståndets extraktprotokoll den 9 maj 1772 om hyllningsakten.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 47.)
Protokollet sid. 353.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 9 Maji 1772.
S. d. Under det Bondeståndet låtit sig föredraga det projecterade cere-
monialet wid Hans Kongl. Maij:ts höga hyllningsact, har Bondeståndet
icke utan ömaste upmärksamhet funnit, huruledes uti 2:ne af de derwid
fogade edsformulairer, det förra för Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Krigsbefälet och det sednare för Högwyrdiga Prästerskapet, kom¬
mit at inflyta följande mening: ”Allmogen, som af ålder hafwer warit
1
781
och än är skattskyldiger, skolom Wi också styrckja til allom trohet och
at de kronona alle årliga laga utskylder gifwa och utgjöra skola och
dem flyttja och föra efter kronones och sjelfwe dera rätt.”
Men då harwid öfwerwägades, at Bondeståndet är et ibland dess
öfrige respective Medständer lika magtägande stånd, och at det följagte-
ligen ej kan sättas under något annat stånds tilsyn eller öfwerwälde utan
at dess i grundlagarne heligt förwarande magt och wärdighet skulle deri¬
genom blifwa altför nära rörd, så ansåg ståndet för nödigt at för sin del
besluta, at den uti berörde 2:ne edsformulaire införde ofwannämde me¬
ning bör uteslutas, på det en noggrann jemlikhet uti förbindelser lika
magtägande stånd emellan uti en så högwigtig act må warda iagttagen
och för samtida såwäl som efterkommande förwarad.
Hwilcket beslut genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stån¬
den til gunstbenägit bifall ödmjukwördsamlingen skulle anmälas. Ut
supra.
Ex protocollo
J. Odelius
117.
Bondeståndets extraktprotokoll den 9 maj 1772 om skogsordningen.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 10. Ekonomiförordningens be¬
tänkande nr 14.)
Protokollet sid. 353.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 9:de Maji 1772.
S. d. Lät Bondeståndet sig föredraga Riksens Ständers Oeconomieför-
ordningsdeputations betänckande rörande et af en dess ledamot til de-
putationen ingifwit project til en förnyad kongl, skogsordning; hwar-
jemte uplästes såwäl berörde project som författarens dictamen til de¬
putation protocoll.
Men som Bondeståndet härwid förde sig til minnes, huruledes ståndet
782
wid 3:ne riksdagar lämnat dess bifall til det betänckande, som Riksens
Ständers Cammar-, oeconomie- och commercedeputation wid 1762 års
riksdag i detta ämne afgifwit, samt ståndets sidsta beslut genom proto-
collsutdrag af d. 18:de Januarii sidstl. hos de öfrige respective stånden
til gunstbenägit bifall anmält; altså ansåg ståndet för sig betänkeligit at
gå in i någon slags pröfning af detta sednare betänckande med derhos
fogade project och memorial utan fant för godt at ej allenast förblifwa
wid dess förra beslut rörande 1762 års ofwannämde betänckande utan
ock genom protocollsutdrag ödmjukwördsamligen anmoda dess respec¬
tive Medständer at härutinnan med första, som möijeligit är, sig förena.
Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
118.
Bondeståndets extraktprotokoll den 11 maj 1772 om Vilshultsvägen.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 46.)
Protokollet sid. 361.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 11 Maji 1772.
S. d. Hos Bondeståndet hafwa riksdagsfullmägtigarne för Allmogen i
Christianstads län, under åberopande af medföljande handlingar1 såsom
bilagor, anmält, huruledes Allmogen der i länet skulle försättjas i öm-
kanswärdaste belägenhet, om icke aldeles til sin wälfärd se sig förlorad
och gå under, såframt den intet genom Riksens nu församlade Ständers
rättwisa åtgiärd blefwo befriad ifrån den så kallade Willshultawägens
anläggande igenom Jemsiö sockn i Listers härad och Blekingen samt
Sunnerbo och Albo härader i Småland in uti Östra Giöinge härad och
Christianstads län samt så widare, anhållandes, at ståndet af behjertande
för sine hemmawarande medbröders nöd wille under ömsint öfwerwä-
1 Uteslutna här.
783
gande taga sådan författning och utwäg, som kan rädda et helt läns All¬
moge ifrån en annars hotande undergång, hwilken blefwo så mycket
mer ofelbar och säker, som enligit hållen häradsbesigtning, jemte hwad
en wid denna syneförrättning närwarande fortificationsofficerare, Lieu¬
tenant Kjerting, förslagswis upgifwit til en kostnad 179 650 [dir]1 18 öre
contant, utom det at af kronans närmaste belägne krono- och skattesko-
gar skulle nedfällas 30 800 st:n furuträn, som alt skulle utgå till denne
wägs utrödjande och iståndsättjande, dock utan at samma wäg för nå¬
gon framtid kunde hafwa bestånd; warandes den contant utsatte pen-
ningesumman på hela Christianstads län uträknad til 61 d:r s:rmt på
hwart helt hemman, och om hwilkas upbärande och utgifwande, eller i
brist af godwillig betalning ordres redan i länet äro utfärdade til promt
utmätning utan rest hos dem, som antingen intet wilja eller intet kunna
giöra detta utlägg. Sådant alt hade förekommit dem så mycket hårdare,
som större delen af dem aldrig kunnat eller i sin lifstid kunna komma at
nyttja denna wäg, hwars läge de ens icke hafwa sig bekant, och af hwil¬
ken inga andre undersåtare kunna hafwa någon synnerlig nytto, utom
några få socknar i Småland och Carlshamns stad, då deremot icke alle¬
nast Christianstads stad med fästningswärk och det mera skulle gå under
och flere tusende menniskior sättjas uti desse penningelösa tider i yt¬
tersta nöd; till förtigande at äfwentyra kronans wid Carlscrona förlagde
flotta och en härmedelst genom hela landet för fienden öppen giord fri
passage, hwilket ock wid 1756 års riksdag fulleligen blifwit utredt, då
Kongl. Maij:t genom Dess höga resolution af d. 19 October 1756 i nåder
behagat afslå alla de ansökningar, som redan äro giorde eller hädanefter
kunna giöras om några flere wägars öpnande än de, som då för tiden
wörö istånd.
Wid granlagnaste öfwerwägande af detta mål, som angår et helt läns
wälfärd, har Bondeståndet med upmärksamhet funnit, at ehuru wid
1756 års riksdag desse wägar således blifwit för onödige och onyttige
ansedde, har dock målet uti Secrete Utskottet såwäl wid 1766 som 1769
års riksdag blifwit till pröfning uptagit, wid hwilket senare tilfälle, då
Secrete Utskottet yttradt sig på sätt, dess underdåniga skrifwelse af d. 26
Januarii 1770 utwisar, utan at dette en hel menighet rörande hushåll-
ningsmål hos Riksens Ständer in plenis förekommit, hwilket synes alde¬
les wara stridande såwäl emot hwad Riksdagsordningens 18 § förmår,
som ock hwad uti 2 § af instruction för Secrete Utskottet finnes stad-
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.
784
gadt, hwarigenom äfwen all pröfningsrätt uti detta betydeliga hushåll-
ningsmål är worden Riksens Ständer betagen.
Enär nu Bondeståndet med uptänkeligaste granlagenhet granskat
detta mål och derwid befunnit, at berörde wäg en gång med många
kraftiga skiäl blifwit utdömd och all ansökan derom förbuden; at kost¬
naden till ett helt läns Allmoges tryckande undergång blifwer fast odrä-
gelig, om icke omöjelig samt wida öfwerträffande en deremot swarande
förmon för några få socknar i Småland och Carlshamns stad; at flere
tusende furuträn af kronans skogar skola nedfällas och ändteligen, at
denna wäg aldrig kan få eller hafwa waraclctighet och bestånd utan wore
en ouphörlig last och tunga för kronans Allmoge och ödeläggande af
dess skogar såsom en förlorad härlighet på en ort och i ett län, hwarest
så ringa tilgång på samma gifwes; så kunde ståndet wid öfwerwägande
af så många betydeliga, odrägligt kostsamma och för dess hemmawa-
rande medbroder tryckande omständigheter icke annat än för rättwist
pröfwa, det böra inwånarne i Christianstads län, såwäl som Listers hä¬
rads i Blekingen samt Sunnerbo och Albo härader i Småland, nu och för
en beständig framtid ifrån ofwannemde wägerödning niuta befrielse; i
anseende hwartil och på det Allmogen uti dessa bekymmersamma tider,
då boskapssiukdom och flere misswäxtår i synnerhet härjat skånska pro-
wincen, då Allmogen i sådan ställning suckar under tyngden af de olyc¬
kor och bördor, som dem trycka, icke aldeles må se sig förlorade och
upgifwas under wanmackt wid utmätningsswårigheter, twång och präs-
sande, som ty nödwändigt skulle öfwergå, är ståndet af den billiga och
rättwisa tanka, det Kongl. Maij:t i underdånighet må tilstyrkas at genom
nådig skrifwelse til wederbörande sine befallningshafwande anbefalla,
at med all wärkställighet af den nu öfwerklagade författning och wäg-
rödning må innehållas och aldeles förbiudas.
Hwilket alt hos de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall öd-
miukwördsamligen skulle anmälas och uti ömaste måtto recommende-
ras. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
119.
785
Anders Sorvaris från Österbotten diktamen om Pedersöre.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 2.)
Protokollet sid. 374.
Till protocollet.
Uti förewarande sak har jag både af Justitisedepuationens nu upläste
betänckande och af the skrifter, som ömsesides häruti finnes wara
tryckte, sökt giöra mig noga underrättad om parternes företedde skiäl
till hwar sitt påstående. Jag har thesamme emot hwarannan noga öfwer-
wägat och stadgat mine tanckar theruti till följande ytrande, som jag
effter min samwetes öfwertygelse finner wara enligt både med lag, rätt-
wisa och billighet.
Då thet är en afgiord sak, at en domare, som thetia Hederwärde och
de öfrige Högtrespective Stånden nu äro uti thenne sak, bör granska
och öfwerwäga såwäl den ena som then andra partens påstående och
skiälen thertill, så lärer Hederwärda Ståndet gunstbenägit tillåta mig att
förete Hederwärda Ståndet the reflexioner, hwilka jag icke för någre
enskildta afsigter utan i afseende på sanning och rättwisa i denna sak
och wid parternes andragne skiäl giordt.
Jag finner twisten wara ifrån åhr 1760 eller 1761, fortsatt och för-
swarad af de Kauhafwaboer i stöd af 1533 åhrs Lagmannen Knut Erics¬
sons dombref, som utstakar skillj oställen emellan Pedersöre och Kyrö
sochnar. Kauhafwaboerne wilja nu hafwa samfällighet efter samma rå-
brefs anledande med Alajärfwi och Lappajärfwi capelläner och the flere
derunder samt under andre capell i Pedersöre hörande byar. Men detta
the Kauhafwaboers påstående förekommer mig så mycket mera oskiä-
ligt, som the l:o icke yrckat thet alt sedan 1607, då Konung Carl den
nijonde redan förklarade 1533 års råbref för mindre lämpeligt, utan
hafwa Kauhafwaboerne 2:o 1746 wid rågången utwist och påstådt then
skillnad, som nu af Höglofhe Justitiaedeputationen är tillstyrckt.
3:o. Då eij allenast Lappo moderkyrkoläns inbyggare utan ock åboer-
ne i Kuortane och Härmä eller Narasluoma capelläner med Kauhafwa-
boernes bifall och samtycke genom antagne och för thetta faststäldte
råer redan skildt sig wid Alajärfwi och Lappajärfwi med alla öfriga
r
786
åboer i Pedersöre sochn, så hafwa Kauhafwaboerne hwarken af lag,
rättwisa eller billighet något stöd att numera allena påstå örtuga skifte
med Lappajärfwi och Alajärfwi capellänens åboer i all theras marck,
efftersom 1533 års dom icke är gifwen endast till Kauhafwa, hwaraf
ganska få hemman then tiden ännu wörö till, utan för hela Kyrö sochn.
Denne då wordne Kyrö sochn utgiör nu flere sochnar, hwaribland Lappo
sochn är den, som gräntsar till Pedersöre sochn; Kauhafwa är litet
kapellän under Lappo sochn och således, sedan hela Lappo sochn,
undantagande Kauhafwa, redan efter häfder och nyttjorätt låtit afrösa
sig, aldrig kan äga rättighet att numera gå i delning af all den skog
och marck, som Lappajärfwi och Alajärfwi länen effter skiedde och
faststäldte föreningar med Lappo, Kuortana och Härme åboer på deras
andel wunnit. Det wore thet orimligaste, som någonsin skie kunde.
Ty ingen kan tillwälla sig större rätt, än han har, eller ikläda sig en
annans rättighet. Och så är thet äfwen med Kauhafwaboerne i thenne
sak. Dessutom är 1533 års råbref äfwen orimmeligt och måtte wara til-
kommit på nog besynnerligt sätt, som wid de äldre råbrefwens utfär¬
dande eij warit owanligit, ty ehuru enligt thetsamma hela Lappajärfwi
och Alajärfwi capellänen skulle hördt till Kyrö, så finnes dock af jorde-
böckerne redan på 1540:detalet, at bägge thesse capellänen äro uptagne
under Pedersöre sochn. Det är således ett sanningslöst föregifwande och
endast uptänkt i afseende att sätta en annan färg på saken, än then hon
wärckeligen har, att hemmanen i Lappajärfwi och Alajärfwi wörö up-
odlade, effter thet 1533 åhrs dom fallit, utan är thet af föregående
tydeligt, att sagde hemman, redan långt förr än benämde dom existe¬
rade, warit anlagde på Pedersöre sochns grund.
4:o. Är thet med flere edelige wittnen bewist, att Kauhafwaboerne
aldrig nyttjat mareken längre än till theras 1746 utwiste råskillnad. Och
tå the innom denne krets äga mer än tillräckeligt utrymme, så begriper
jag icke, med hwad rätt de kunna påstå mera.
5:o. Kauhafwa är skattlagd år 1756 eller 1757. Derwid angåfwo the
sig eij äga widsträcktare marck än i nästföregående punct är nämdt.
De äro nu således icke eller för mera skattlagde.
6:o. Theremot finner jag, att, innan denne twist begyntes, hela then
nedre delen af Pedersöre sochn, äfwensom hemmanen i Lappa- och
Alajärfwi, äro redan skattlagde för then marck, som Kauhafwa nu söker
sig tillwinna.
7: o. Hwad rubbning åsyftas således icke uti the skiedde skattlägg¬
ningar, och på hwems kostnad skall då den nya jämkningen och skatt¬
läggningen skie, som blefwo oumgängeligen nödig, om Kauhafwaboerne
skulle winna bifall uti theras otillbörliga påstående. Flere tusende daler
silfwermynt har både kronan och Pedersöre sochn redan kostat på then
å twistiga mareken skiedde mätningen och skattläggningen. Sådan an-
seenlig kostnad skulle då blifwa aldeles frucktlös.
8:0. Skulle nedre delen af Pedersöre sochn blifwa aldeles utan skog
till nödwändigaste behof.
I stöd af hwad jag således haft äran korteligen at anföra och i an¬
seende på flere i thenna sak till Pedersöre sochns förmån talande skiäl
tillstyrcker jag för min del wördsammast, att Hederwärda Ståndet täc¬
kes fastställa Justitiredeputationens betänckande, hwareffter parterne blif¬
wa i thenne twist på ett så rättmätigt och lagligt sätt åtskilde, at jag för
min del anseer mig inför den altseende Gudens dom för denne min
tancka kunna bestå.
Anders Sårvari.
Riksdagsman från Österbottn.
120.
Bondeståndets extrakt protokoll den 23 maj 1772 om sågkvarnar i Kare¬
len.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto-
koll nr 49.)
Protokollet sid. 331, 382.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm den 23 Maii 1772.
S. d. Lät ståndet sig föreläsas bilagde af Riks[dags]fullmägtigen för
Allmogen i Carelen Thomas Andersson Kuitinen ingifne memorial1 och
anhållan, at et lika tilstånd, som Riksens Ständer bewiljat Sawolax samt
öfre eller norra socknarne i Tawastehus2 at wid samme orter och wid
ryska gräntsen sågqwarnar anlägga samt af tilwärckningarne til ryska in¬
byggare försälja så mycket, som brist på inhemske afnämare dertil kan
föranlåta, måtte äfwen förunnas Allmogen i Carelen.
1 Icke bilagt. Se sid. 330, not 3.
2 Memorialet: Tawasteland.
r
788
Ståndet tog detta i öfwerwägande och pröfwade i anseende till likhe¬
ten emellan Savolax och Carelen uti aflägenhet ifrån inrikes städer och
angräntsning til Ryssland, uti tillgång på store skogar, som ei kunna nyt-
tige giöras annorledes än genom brädtilwärckning och dess afsättning på
ställen, som kunna åtkommas, samt uti de flere omständigheter, som i
anseende till Sawolax uti Kammaroeconomiedeputations betänckande af
den 8 Januarii 1770 anföras, sig föranlåtit at genom bifall til Kuitinens
memorial samtycka och besluta, at det för Savolax och öfre eller norra
socknarne uti Tawastehus1 meddelte tillstånd til sågqwarnars anläggande
wid ryska gräntsen och brädeförsälgning till Ryssland må i alla dess
delar och wilkor lämpas till Allmogen i Carelen, så at de ock måge få
det til godo niuta och derhos carelslca Allmogen tillåtas at emot tullafgif-
tens erläggande äfwen få till Ryssland försälja förfärdigade träkäril och
tjära, hwilken senare tillwärckas utaf torra stubbar, som eljest bortrutna
och till ingen nytto komma.
Hwilcket til de öfrige respective ståndens gunstbenägna bifall ödmiuk-
wördsammeligen anmälas skulle. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
121.
Bondeståndets underdåniga skrivelse den 21 maj 1772 om assessor O. H.
de Frese.
(Riksdagsacta 1771—1772, vol. 2)
Protokollet sid. 384.
Stormägtigste Allernådigste Konung.
Utaf den beswärsact, som til Bondeståndet inkommit öfwer et d. 30
December nästledit åhr hållit riksdagzmanswahl uti Tossebo härad och
Elfsborgs lähn effter Nils Jerimiaesson, som för nu och framtiden blifwit
ifrån ståndet utesluten, har befunnits, at walförrättaren, Assessoren de
Frese, sig derwid icke rätteligen och lag likmätigt förhållit, i det han:
l:o ifrån wahlrummet af wist dem af röstägande Allmogen, hwilcka
utan at wara försedde med sochnefullmagter sig infunnit; men deremot
tillåtit cronobetjente och andre oberättigade at wara närwarande under
1 Memorialet: Tawasteland.
789
fullmagternes insamlande och intagande i protocollet, hwilket icke står
at förena med 44 § uti Kongl. Maij:ts nådiga resolution på Allmogens
beswär af d. 25 Maji 1720.
2:o. Beräknadt rösterne effter hwarje sochns hemmantal, som riks-
dagzpenningar utgjöra, igenom hwilcket sjelftagna och orätta beräk-
ningzsätt handt, at röster icke allenast blifwit uptagne för sådane, som
ägt röstningzrätt men hwarken sjelfwe eller genom fullmägtige sig wid
wåhlet infunnit, utan ock för sådane personers hemman, som emot för-
fattningame icke kunna uti Allmogens wahl deltaga; och rösternes plu¬
ralitet således dragen på en annan sida, än den rätteligen fallit.
3: to. Tagit sig anledning tilstyrka den wäljande Allmogen at i hän¬
delse af förening med annat härad affärda den ifrån ståndet uteslutne
Nils Jerimiaesson til häradets angelägenheters närmare bewakande utom
ståndet emot det honom förut såsom riksdagzman bestådde arfwodet af
2 dahl. s:mt om dagen, hwaraf han effter öfwerCnskommelse sjelf ägde
löna häradets nya Fullmägtig1 inom ståndet.
Och ehuru walförrättaren Assessoren de Frese således på ett mindre
lageligit sätt sig härwid förhållit, rösterne egenwilligt och orätt beräknadt
samt tilstyrkt det widtagne ej mindre olagliga än efftertänckeliga steget
at til Tossebo härads angelägenheters bewakande utom ståndet affärda
en ifrån ståndets förtroende aldeles afskild man emot förut bestådt riks-
dagzarfwode samt följackteligen derföre gjordt sig til answar förtjenter,
har dock Bondeståndet föf wissö considerationer, och deribland riksda¬
gens förmoderligen annalkande slut, endast i djupaste underdånighet
welat Eder Kongl. Maij:ts nådigste wälbehag underställa, om icke As¬
sessoren de Frese för denna gången igenom Eder Kongl. Maij :ts och
Riksens Gjötha Hofrätt endast må undfå en alfwarsåm föreställning för
detta Sitt förhållande; hwarom Bondeståndet lika underdånigt anhåller
samt med all undersåtelig trohet och lydno framhärdar.2
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eder Kongl. Maj:ts
på Bondeståndets wägnar
allerunderdånigste och tropliktigste undersåte
Joseph Hansson.
Taleman.
1 Olof Beckman.
2 I Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5, daterad: Stockholm d. 21 Maji
1772.
51—740327
790
122.
Bondeståndets extraktprotokoll den 26 maj 1772 om ränte)ordringar.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 387.
Utdrag af protocollet, hållit [i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm] d. 26 Maii 1772.
S. d. Icke utan särdeles oro och bekymmer har Bondeståndet af dess
deputerade i Riksens Ständers Räkenskapsdeputation blifwit underrät-
tadt, at ett stort antahl kronohemman sedan sidsta riksdag kommit at
dragas ifrån hemmanåboerne för upgifne räntefordringar hos Kongl.
Maj:t och kronan; men at hwarjehanda hinder möta wid upgifften och
pröfningen af de räntefordringar, som Kongl. Maj:t och kronan hos åt¬
skilige adelige slägter finnes(l).
Enär nu ståndet härwid eftersinnade, huru angelägit det är å ena si¬
dan, at Kongl. Maj:t och kronan må snart komma til sin rätt och således
undslippa at betala, hwad antingen redan kunde wara guldit eller genom
qwittning kan förswinna, och å den andra at åboerne blifwa skyddade
wid deras i lagar förwarade åborätt samt företräde till skatteköp, så
pröfwade Bondeståndet för sin del skjäligt, det må med wärckställighe-
ten af alla de räntefordringzmål och oafslutne bytessaker, som hittills eij
gådt i fullbordan, innehållas, till dess Kongl. Maj:ts och kronans hos un¬
dersåtare innestående räntefordringar warda wederbörligen utredde,
bewakade och indrefne, samt at i följe deraf Kongl. Maj:t i underdånig¬
het må tilstyrckas at låta härom nådig befallning til Dess och Riksens
Cammarcollegium afgå.
Hwilcket beslut hos de öfrige respective stånden ödmjukwördsamel.
skulle anmälas och til gunstbenägit bifall på det högsta recommenderas.
791
123.
Anders Matssons från Malmöhus län memorial om landshövding R. J.
von Lingens befordran.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 258.)
Protokollet sid. 387.
Ödmjukaste memorial.1
Då förledne lördag Handelsmannen och Ricksdagsfullmägtigen Herr
Jeuns Grams memorial i detta Hederwärda Stånd uplästes och sidst-
weckne gårdag åter förehaddes, fattade jag dess innehåll wara följande:
At först Generallieutenanten, Landshöfdingen, Öfwercommendanten
och Commendeuren Högwälborne Herr Baron Reinhold Johan von
Lingen skull få första militaire landshöfdingeembete, som ledigt blefwe,
när han sig dertill anmälte; och sedan honom tillåtas till någon compe-
tent sökande genom successivt accord samma höga embete afstå.
At högbemelte herres förtjenster äro stora, kan intet nekas, dock utan
at förringa andras för riket lika nyttige och för dem sielfwe äfwen så ly¬
sande bedrifter. Och at han wärckelm med utmärckt belöning blifwit
ansedd samt således intet glömd och nu först påtänckt, är en allment be¬
kant sanning. Men at Herr Gram antingen förglömt det eller låts, sorn
han intet wet någodt derom, synes tydeligen af hans memorial; hwilket
jag i öfrigit lämnar i sit wärde men kan ej obemält lämna, at hwad han
deruti begärt till båda delar synes efter min tancka snörrätt emot lag
stridande. Ty när jag med kongl, förordningen af d. 17:de December
1756 jemförer 1766 åhrs författning om lagarnes wärckställighet, hwil-
ken blifwit wid samma ricksdag förklarad och sedermera hållen såsom
en grundlag, den der ej kan häfwas utan med alla fyra ricksståndens ge¬
mensamma bifall; och jag tillika härmed jemförer formulariret till ricks-
dagsmannafullmagten, som tydeligen utstakar gränsorna, innom hwilka
en ricksdagsfullmägtig sig hålla bör. nemlrn intet wika ifrån grundlagen
utan den stricte följa, ser jag ej annat, än at den af Herr Handelsman¬
nen Gram wäckte frågan om befordringssättet och det derpå följande
accordet är alldeles ny och äger ej den minsta grund uti de ännu fast¬
stående befordringslagarne.
Det är ej utan, at ju sådant kan hos mig wäcka oro och bekymmer; ty
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 26 Maji 1772.
r
792
när jag, som nu fjerde gången har den ähran såsom ledamot af detta
Hederwärda Ståndet bewista ricksdag, påminner mig de olägenheter,
som fölgde af den wid 1762 åhrs riksdag öpnade befordringswäg ge¬
nom Ständers recommendationer; at neml:n Ständerne derigenom myc¬
ket hindrades uti angelägnare rådplägningar, at et allment klagorop se¬
dan hördes öfwer hela landet af embetsmän, som af de hos Ständerne
recommenderade personer blifwit prasjudicerade. Och äntel:n at den
nästpåföljande ricksdagen en oändlig mängd klagande sig infunno, hwar-
igenom ricksdagen ansenligt blef förlängd till icke liten påökning i
kostnader för de hemmawarande, tycker jag mig nu äfwen förutse lika,
om icke mera bedröfweliga och äfwen så skadeliga fölgder, om Stän¬
derna åter skola wilja med recommendationer och befordringslagarnes
rubbande sig syslosätta.
Jag tycker den närwarande ricksdagen redan öfwer ordinarie tiden
warit nog lång och ser, huru flere angelägnare saker, hwilka såsom rätta
ricksdagsärender till Ricksens Ständers afgiörande höra, än längre för¬
öka densamma. Jag kan derföre intet i en tid, då en allmän fattigdom
trycker hela landet, i ödmjukhet samtycka, mindre råda till sådana gjö-
romål, hwilka såsom intet rätta ricksdagsärender Ständerne en gång för
alla af sagt sig, och hwilka, då de torde draga flere med sig, skulle gjöra
den närwarande ricksdagen ännu längre och gifwa obehagelig anledning
till den nästkommandes förökande.
Jag tror mig ej fela, då jag grundar mina tanckar på hwad redan händt
är, och ännu hyser samma mening, som war allmän, då Ricksens Höglof-
l:e Ständer åhr 1766 uti förordningen om lagarnes wärckställighet lade
kraftiga hinder deremot, at inga befordringar, ware sig genom accorder,
surviwancer(l) eller caracterer af Ständerne skje skulle, på det at Kongl.
Maij:sts höga rätt, som honom i grundlagarne förwarad är, måtte blifwa
orubbad.
Då jag förer mig till mines, hwad arbete Höglofke Sammanträdesde-
putationen haft med Konungaförsäkran, innan den till Hans Kongl.
Maijrsts höga underskrift kunde aflämnas, och tillika betracktar det nå¬
diga swar, Hans Kongl. Maij:stt täcktes gifwa herrar deputerade, då den
i underdånighet praesenterades, ömmar det mig farliga anbud giöras till
inbrott i den höga rätt, Hans Kongl. Maijrstt deruti updragen är.
At Hans Kongl. Maij:stt i nåder yttradt sig hysa det förtroendet till
Ricksens Ständer, at de ej kunde lägga honom annat före, än han wore
redebogen samma underskrifwa utan at det igenomläsa, kan det wäl an¬
nat wara än osminkade färgor och blänckande strålar af Hans Kongl.
793
Maij:sts rena upsåt at bibehålla och befordra Ständers frihet. Men
monne det ock tillika kan annat wara än det kraftigaste förbehåll af den
uti samma höga Försäkran utstakade konungarättens obrotsliga bestånd.
Då en så stor Konung, hwars oförlikneligen höga egenskaper oemot-
sägeligen båda rikets wäl, och hwars dråpeliga gierningar intet hafwa
annat syftemål än undersåtarnes gemensamma sällhet, som genom la-
garne förwarad bäst befordras, lämnar det yppersta prof af sin nådiga
wilja at upfylla Ständers begiäran samt obrotsligen hålla och handhafwa
de af dem stiftade lagar; synes mig, som desse deremot af rent ädelmod
böra i underdånighet följa hans höga exempel och intet träda in uti de
rättigheter, som i grundlagarne äro förwarade och konungen förbe-
hållne.
Jag kan derföre intet föreställa mig annat, än at detta Hederwärda
Ståndet, såsom alltid ömt om lagarnes helgd, rättwisligen afslår Herr
Handelsmannen Grams begäran såsom rörande Konungens höga rätt.
Jag för min del måste för at afskudda mig et steg, som är emot grund¬
lagarne stridande, härmed uppenbart förklara, at jag till dess bifallande
alldrig samtycka kan utan i ödmjukhet tillstyrcker, at den blifwer afsla-
gen.
Anhåller i ödmjukhet, at jag med detta memorial må få wända mig till
de öfrige respective stånden.
Stockholm d. 26 Maji 1772.
Anders Mattsson.
Riksdagsman från Malmöhus län i Skåne.
124.
Erik Johanssons från Uppsala län memorial om indragning av adelsfa¬
nan.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 380.)
Protokollet sid. 398.
Ödmjukaste memorial.1
I en tid, då land och folck äro fördjupade uti en odrägelig gäld och
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 3 Junii 1772.
794
skuld inom och utom sig, då skatter stiga till 109 och 2/3:dels tunnor
guld, då in- och utrikes skuld är 615 t:r guld, då private undersåtare
samt publique wärck äro skyldige 354 1/2 t:r guld, med interesse 56 t:r
guld, tillsammans 1 135 l/6:dels t:r guld, jemte 6 t:r gulds obetahlte in-
teressen i Banquen, 80 t:r gulds innestående restantier och 61 t:r gulds
statsbrist för i år, som lärer bestiga sig till 1 282 1/6 tunnor guld, hafwa
Riksens nu församlade Ständer haft ganska brydsamma öfwerläggningar
at bota slika refwor. I ett sådant hänseende har jag efter min riksdags¬
mannarätt bordt öfwerlemna följande såsom lindring och hjelp uti den
stora statsbristen.
Adelsfanan har blifwit inrättad at följa konungen på sine resor uti fält
och inom rikets landamären gjöra upbrott. Adelsfanan har hwarken se¬
dan enwålds- eller frihetstiderne fölgt sina konungar i krig, icke eller
inom rikets gräntsor gjordt cronan någon nytta.
Det lärer wara utom all fråga, at krigsfolck på den grunden inrättas
och underhålles, at de under freden, wid krigsöfningar wande, kunna
wid påkommande krigsoroligheter med tapperhet och mandom förswara
fäderneslandet och dess landamären.
Står nu det fast, at Adelsfanan alt sedan dess inrättning icke uti krig
warit utcommenderad, ei eller tjenstgjordt och förthy sedan den tiden ei
tillskyndat riket någon nytta; står det fast, at Adelsfanan ei har någon
swensk ryttare, så blifwer en oemotsägelig fölgd, at riket ei under fred¬
liga tider behöfwer underhålla ett regemente, som ei har någon ryttare
och likwäl, utom deras boställen och andre utgifter, kostar cronan årli¬
gen, Swenska Adelsfanan i indelningsräntor 12 431 d. 25 öre s:rmt och
Finska 2 526 d:r 30 öre dito mynt eller tillsammans 14 958 d:r 23 öre
sölf:rmt, som aldrig sedan dess inrättning hwarken inom eller utom riket
gjordt eller på den nu inrättade grund kan gjöra fäderneslandet någon
nytta, icke i krigs- och således ei i fredstider.
På dessa säkra grunder tillstyrcker jag, at Adelsfanan efter hand helt
och hållit må indragas och de hittils därtill anwände utgifter till uphjel-
pande af statsbristen flyta i cronans cassa.
Som riksdagsman och medlem af detta samhälle känner jag mina
pligter emot mine medborgare, och at de herrar officerare och flere af
Adelsfanan, som uti en laga och ordentelig wäg kommit till sine sysslor,
därifrån för mellankommande orsaker ei lära wilja skiljas. Jag ser ock
ett haf utaf motsatser förut, men om fäderneslandet genom den stora
statsbristens uphjelpande frälses och flere tusende medborgare befrias
ifrån stora bewillningar, och jag ei skulle föresätta detta sednare framför
1
795
det förra, så hade jag emot min riksdagsmannarätt glömt mina pligter
både för samtid och framtid; jag föreslår denna indragning således på
detta sätt:
l:o. At herrar öfwer- och underofficerare med flere med första efter
hand placeras wid nu warande eller skeende ledigheter till andre rege-
menter eller tjenster i riket, proportionaliter efter de sysslor, de bestridt,
oaktat de det sjelwe ei skulle åstunda eller därom anhålla, och fastän de
skulle innehafwa ett års mindre förtjenster än någon annan; denna
jemkning i tourén såsom ganska obetydelig i hela rikets armée bör en-
hwar rättskaffens medborgare tåla, om fäderneslandet frälsas kan och
statsbristen hjelpas.
2:o. All succession wid skeende dödsfall i regementet ingalunda til¬
låtas.
3:o. Alla accorder wid detta regemente helt och hållit förbjudas och
afskaffas, samt at alt det, som förut Adelsfanan tillkommit, då under sin
wissa titul till statsbristens hjelp flyter i cronans cassör.
At genom stora beskattningar på riksens undersåtare och Menige All¬
moge uphjelpa statsbristen och riksgälden, som är 1 282 1/6: dels tunnor
guld, wörö uti en tid, där en allhärjande dyrhet på det, som till lifwets
bärgning behofwes, bragt en twinsot på näringarne, ett långt wärre ondt;
medelwägen är den säkraste, den har jag i sin mohn till någon del före¬
slagit, och den har ei eller några farliga fölgder i sällskap med sig.
Menige Riksens Allmoge utgjör en stor del för sitt stånd i allmänna
beskattningar. Wäre efterkommande i 3:dje och 4:de led lära ei kunna
betahla denna odrägeliga riksgäld, de lära ock sucka öfwer dem, som så
handterat den allmänna hushållningen för land och folck.
När jag ser den oundwikeliga fölgd, at statsbristen skall hjelpas, riks¬
gälden betahlas, rikscassan ei däremot swarande, så ser jag som ledamot
af detta samhälle ei på annat sätt kunna tillfredsställa min öfwertygelse
härutinnan än öfwerlemna detta ärende under Hederwärde Bondestån¬
dets öfwerläggning med begäran, at de wid 1766 års riksdag härutinnan
hällne protocoll och tagne beslut må upläsas och mig höggunstigt till¬
stånd lemnäs at med detta mitt ödmjuka memorial få wända mig till de
öfrige respective stånden.
Stockholm d. 25 April 1772.
Eric Johansson.
Riksdagsman ifrån Upland.
796
125.
Bondeståndets extraktprotokoll den 5 juni 1772 om säte i sekreta utskot¬
tet.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 50. j1
Protokollet sid. 400.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 5 Junii 1772.
S. d. Riksens Ständers Secrete Utskotts protocollsutdrag af den 4
sidstl. Febr. rörande rikets statswärk samt dess reglerande och i stånd¬
sättande har gifwit Bondeståndet anledning til en äfwen så örn som bryd¬
sam öfwerläggning.
Utaf de öfrige respective ståndens å löparen i denna sak tecknade på¬
skrifter har wäl Bondeståndet med ej mindre upmärksamhet än fägnad
fädt inhämta, ej allenast at Höglofl. Ridderskapet och Adelen detta mål
til Secrete Utskottet återwist at handtera detsamma i hela sin fölgd och i
anledning deraf widtaga alla möjeliga utwägar, som til afhielpande af ri¬
kets betydeliga statsbrist bidraga kunna; utan ock at Högwördige Präste-
och Wälloflige Borgarestånden tillika utstakat wissa grunder, hwarefter
indragningen och besparingen i synnerhet ställas må.
Men som Bondeståndet wid öfwerwägande häraf fant å ena sidan, at
desse indragnings- och besparingsgrunder röra såwäl Bondeståndet som
dess respective Medständer; och å den andra at detta mål til hela dess
widd är af sådan egenskap, at det ej kan dragas under någon slags tyst¬
het utan angår rikets allmänna styrelse och oeconomie och således all¬
mänt kunnogt wara kan, uppå hwilken grund de öfrige respective stån¬
den äfwen beslutit, at hwad Secrete Utskottet härutinnan kan finna nö¬
digt at tilstyrka och föreslå, kommer af Riksens Ständer in plenis at yt¬
terligare pröfwas och skärskådas; altså och enär Bondeståndet härjämte
eftersinnade, at regeringslagarne icke betaga Bondeståndet, såsom et
med dess respective Medständer lika magtägande stånd, den ifrån dess
pröfningsmagt oskiljaktiga rättighet at deltaga uti beredningen af sådane
ärender, som til Ständers pröfning och afgörande höra, ansåg Bonde¬
ståndet sig både tilständigt och wärdigt at ej allenast för egen del besluta
i Tryckt 1772.
797
utan ock wördsammast anmoda de öfrige respective stånden at sig der¬
utinnan förena, det må Secrete Utskottet uti dessa såwäl som andra stats-
och förswarswärket rörande ärender förstärkas med 25 ledamöter af
Bondeståndet, i synnerhet då harwid tillika öfwerwägas, at förutan det
Bondeståndet ej mera nu än wid 1742 års riksdag kan uteslutas ifrån
Secrete Utskottet wid beredningen af sådana måhl, som på det närmaste
röra ståndets i grundlagarne heligt förwarade beskattningsmagt, kräfwer
äfwen rikets nuwarande belägenhet desto mera ståndets närwaro och
biträde i Secrete Utskottet, som Allmogen, hwilken måste nära rikets
öfrige innewånare, drager den drygaste bördan, och hwars mödosamma
arbete med plog och yxa ej kan hindra dem at hafwa et sundt och redigt
begrep om det, som kan leda til rikets upkomst, säkerhet och sjelfstän¬
dighet.
Understödt af så kraftiga skäl och ömmande omständigheter förwäntar
derföre Bondeståndet af dess öfrige respective Medständer et i möjeli-
gaste måtto skyndesamt swar, på det ståndet må sedan öfwer Secrete Ut¬
skottets berörde protocollsutdrag efter målets beskaffenhet sig sluteligen
kunna utlåta.
Hwilket genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stånden til
gunstbenägit bifall ödmjukwördsammeligen skulle anmälas och på det
aldra bewekeligaste recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
126.
Bondeståndets extraktprotokoll den 27 juni 1772 om deputationernas ar¬
bete.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 51,j1
Protokollet sid. 404.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 27 Junii 1772.
S. d. Uppå gjord anmälan af några ståndets ledamöter, huru riksdags-
i Tryckt 1772.
798
ärenderne uti wisse deputationer icke med den drift och skyndesamhet,
som wederbör, företagas, utarbetas och expedieras utan dels för felande
anslag, dels och för wisse ledamöters försummelse komma ej allenast at
blifwa hwilande öfwer den tid, Riksdagsordningen föreskrifwer, utan
ock, det som mera är, at aldeles afstadna, blef detta mål et ämne för
ståndet til en ej mindre granlaga än brydsam öfwerläggning.
Då allmänheten och hemmawarande medbroder icke utan skäl med
ömtålighet wänta at snart få förspörja detta riksmöte nalckas til et wäl-
signat slut; då ståndet, utan sin förebråelse, med bekymmer måste finna,
det åtskillige rikswårdande ärender ännu återstå, ehuru et år ifrån denna
riksdags början redan framflutit; då landet och hemmawarande sucka
öfwer tyngden af den börda, som ibland flere tryckande beswär riks¬
dagsmäns underhåll äfwen ordsakar; och då en nästan obotelig statsbrist
hwarken medgifwer, at deputationsbetieningen frugtlöst må lönas eller
at dryg hyra för deputationsrummen förgäfwes må ärläggas; så ansåg
ståndet för nödigt, at sådane medel och utwägar ofördröijeligen böra
widtagas, at de återstående rikswårdande ärender utan uppehåll måge
beredas, utarbetas och expedieras.
I grund hwaraf och som ståndet af det i dess Cancellie hällne diario
på de ifrån deputationerne inkomne mål fädt inhämta, at ifrån Landt-
och sjömilitiasdeputation icke flera än åtta, ifrån Bergsdeputationen en¬
dast sex, ifrån Protocollsdeputationen ellofwa, ifrån Tulldeputation nijo
och ifrån Oeconomieräkenskapsdeputationen sex expeditioner samt
ifrån Fiskeriedeputationen allenast ett enda betänkande till ståndet in¬
kommit, och at ofwannämde anmälan således är så mycket mera
grundad, som riksdagsärenderne icke finnas wara i mohn af den fram-
flutne tiden beredde och utarbetade, så fann ståndet skäligt at för sin del
besluta:
l:o. At arbetet i deputationerne wid det wite, som hwar deputation
pröfwar för godt innom sig fastställa, ofelbart må börjas klockan åtta
om morgnarne och, då sakernes mängd efter deputationens pröfning så¬
dant fordrar, äfwen eftermiddagarne fortsättas.
2: o. At då ordföranden å sido sätter eller försummar at foga anstalt
om anslag, åligger det deputationen at enligit Riksdagsordningen dertil
utse någon annan, hwilken biträder den, som directionen förer, samt lå¬
ter medelst anslag utsätta dag och timma til deputationens samman¬
träde.
3:o. At inga saker wid lika wite må läggas på bordet längre, än Riks¬
dagsordningen förmår.
799
4:o. At hwarje expedition innom högst åtta dagar ifrån dess afgö¬
rande bör wara justerad och innom fyra dagar efter justeringen expedie¬
rad, och det wid wite för hwar och en ledamot samt wid hårdaste an¬
swar för den af betjeningen, som til drögsmålet finnes wara wållande.
5: o. At ej någon ledamot wid förlust af säte och stämma i ståndet må
utom deputationens samtycke hemtaga några handlingar, ej eller dem
hos sig qwarhålla längre tid än den, deputationen funnit skäligt utsätta
och uti deputationsprotocollet bör införas. Och
6:0 att deputationerne wid hwarje weckas slut til plena böra insända
förteckningar såwäl på de mål, hwilcka då blifwit utarbetade, som ock
uppå dem, hwilcka då blifwit under öfwerläggning och pröfning för[e]-
dragne, hwar järn te äfwen bör anteknas den dag, då hwart af dem till
deputation inkommit.
Och emedan Bondeståndet förmodade, at Riksdagsordningen här¬
igenom uti dess afsigt och kraft warder bibehållen samt at deputationer-
nes arbeten med mera drift och ordning blefwo fortsatta, så at Riksens
Ständers plena intet hinder möta må til riksdagens afslutande, ty skulle
detta genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stånden ödmjuk-
wördsammeligen anmälas och til gunstbenägit bifall på det högsta re-
commenderas. Ut supra.
Ex protocollo
/. Odelius.
127.
Bondeståndets extr aktprotokoll den 3 juli 1772 om Smålands kavalleri¬
regemente.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extrakt proto¬
koll nr 54.)
Protokoll sid. 407.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 3 Julii 1772.
S. d. Genom memorial1 har Riksdagsfullmägtigen för Allmogen i
1 Se sid. 406, not 1.
'
800
Albo, Kinnewalds och Norrhvidinge härader i Kronobergs län Jon
Bengtsson anmält, at ehuru mötesplats för Smålands Cavallerierege-
mente, som är indelt och hafwer sit stånd uti trenne höfdingedömen,
skal tilförene warit utsedd och hållen å trenne särskildte ställen, nämli¬
gen Ränneslätt, Öhr och Hultfred, har dock uppå Öfwerstens och Ridda¬
ren Rappes underdåniga hemställande Kongl. Maij:t genom skrifwelse
til Dess och Riksens Krigzcollegium af d. 11 Maji förledit åhr i nåder
gjordt den ändring härutinnan, at et ställe allena skal wara detta rege¬
mentets mötesplats, nämligen Ränneslätt, wid Ekesiö belägen. Och än-
skjönt rusthållarne öfwer denna föreslagne ändring blifwit hörde, hwar-
af en del yttrat sig wara dermed nögde, andre åter densamma bestridt,
altsom de funnit antingen förmohn eller olägenhet i anseende til platsens
närmare eller fjärmare afstånd derigenom kunna förordsakas; dock som
den swårighet skal möta wid en så widsträckt och i trenne län indelt mö¬
tesplats, at en del rusthållare skola hafwa at färdas 16 a 18 mil, så
trodde bemälte Riksdagzfullmägtig denna skjedde förändring wara
mindre afpassad i en tid, då hwarjehanda tryckande swårigheter nog
tala för Allmogens lisa, utan at medelst nyheter ökas och drygare kän¬
ning beredas, med hemställande, om icke denna belastande hushållsför-
fattning kunde häfwas och förenämnde mötesplatser til undwikande af
förbemälte olägenhet hädanefter som hittils bibehållas.
Uti denna ansökning hafwa äfwen de öfrige riksdagzfullmägtige från
Kronobergz och Calmare läner med Jon Bengtsson aldeles instämt.
Bondeståndet, ömt om sine hemmawarande medbröders rätt, har der¬
före ej kunnat undgå at taga detta allmenna hushållsärende under noga
öfwerläggning.
Och som de i detta mål ingifne handlingar wisa ej allenast, at Små¬
lands Cavallerieregemente såsom indelt i 3:ne län i långliga tider haft
sine mötesplatser på 3:ne särskildta ställen, nemi. i Jönkiöpings län å
Ränneslätt, uti Kronobergs län wid Öhrs gästgifwaregård å Swaneslätt
och i Calmare län å Hultfreds slätt eller Hullingzryd, utan ock at en stor
del rusthållare af de i Kronobergs och Calmare läner indelte trenne
compagnier genom den emot deras wilja skedde förändring blifwit för¬
satte uti kändbar olägenhet; altså fant Bondeståndet för sin del godt at
hänwisa detta mål til Riksens Ständers Landt- och sjömilitiaedeputation,
som äger detsamma skjärskåda och med betänkande deröfwer til Rik¬
sens Ständers plena inkomma.
Men på det rusthållares wanmagt uti så tryckande tider ei måtte ge¬
nom så beskaffade nya olägenheter ökas, pröfwade Bondeståndet för sin
801
del skjäligt at Kongl. Maij:t i underdånighet tilstyrka, det wärkställighe-
ten af denna öfwerklagade författning til hela dess widd må hwila och
rusthållarne wid Smålands Cavallerieregemente wid sine wanlige mötes¬
platser, Ränneslätt, Svarieslätt, Hultfred eller Hullingsryd1 kallad, bibe¬
hållas, til dess laga slut härutinnan hos Riksens Ständer hunnit utfalla.
Hwilket genom protocollsutdrag hos de öfrige respectiwe stånden til
gunstbenägit bifall ödmjukwördsamligen skulle anmälas och på det
högsta recommendefas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
128.
Isak Tuohinos från Österbotten memorial om Tjurholmen.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 16, vid akt nr 31.)
Protokollet sid. 408.
Ödmjukt memorial.2
Ingen lär kunna neka, at Bondeståndet såsom det sidsta har ock wid
privilegiers utdelande måst låta sig nöija med den minst betydeliga lot¬
ten. Ståndets hufwudsakeliga privilegium är ostridigt, at hwar ock en
bonde bör odrefwen få besittja, äga och bebo sitt af sine förfäder ärfda
eller af kronan köpta hemman, så länge han fullgör sina skyldigheter.
Lika ostridigt är ock det, at uti denna rättighet icke kan begås minsta
olaga ingrep utan at i och med detsamma göra hela Bondeståndets ägan¬
derätt wacklande och osäker, ty det som i dag händer en, kan i mårgon
hända flera. Det försök, som nu emot Kjärrholms hemmansägarena,
Bönderne Waste och Olof Bengtsöner, är å bane, wittnar om den fara
Och äfwentyr, hwaruti wi och wäre hemmawarande medbroder kunna
råka i anseende till besittningen och äganderätten af wäre hemman.
1 Enligt konceptet rättat från förlagans: Hyllingsryd.
2 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 8 Julii 1772. D:o bifölls.
r
802
När man med eftertanka läser Bondeståndets ledamöters och Riks-
dagzmannens Påhl Jönssons i denne sak afgifne särskilta vota, som af
trycket utkommit och utdelte blifwit, så må man billigt stadna i förund¬
ran, at någon kan finnas, som däraf icke blifwit öfwertygad om desse
Bönders rätt. Men som jag nu nyligen blifwit warse, at Riksdagsmannen
ifrå Linköping Eric Gezelius har uti ett tryckt memorial sökt weder-
lägga samma vota och därwid lika som uti dess i Kammaroeconomiede-
putationen afgifne votum anfördt åtskilligt, som emot sanningen och
handlingarne är upenbarligen stridande. Altså och på det Riksens Stän¬
der icke måga häraf blifwa förde bakom ljuset, anser jag nödigt at fram¬
skaffa och lägga för det Ärbara Ståndets ögon sådane handlingar, skäl
och bewis, som tydeligen skola wisa, at förrbemälte Kjärrholms Bönder
emot all lag, rätt och billighet äro ohörde dömde ifrån deras lagligen
förwärfwade börds- och äganderätt till berörde hemman. Om desse
handlingars utskrifwande är redan behörig anstalt gjord, och skola de
med det snaraste, som ske kan, ingifwas. Imedlertid och på det saken
hos de öfrige respective stånden icke må blifwa afgjord, innan all erfor¬
derlig uplysning derutinnan erhållits, hemställes ödmjukeligen till det
Ärbara Bondeståndets bepröfwande, om icke de öfrige respective stån¬
den kunna anmodas at låta denna sak hwila, till dess Bondeståndet,
hwars rätt den egenteligen och på det ömaste rörer, fädt tillfälle efter in¬
hämtade ytterligare uplysningar at först därutinnan sig yttra.
Stockholm den 3 Julii 1772.
Isaac Tuohino.
129.
Bondeståndets extraktprotokoll den 11 juli 1772 om Smedstorps säteri.
(Borgareståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 57.)
Protokollet sid. 410, 430.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm den 11 Julii 1772.
S. d. Genom memorial1 har Riksdagsfullmäcktigen från Malmöhus
1 Se sid. 409, not 2.
1
803
län, Frosta och Färs härader, Nils Persson anmält, huruledes åboerne å
de Smedstorp berustade säterie till arbete underlagde hemman uti Hus¬
torp, Gårdlösa, Stensberg, Sticko och Kiällaröd byar äro uti swåraste
betryck försatte genom det arbetstwång, som de nödgas undergå och
hwilket orsakat hos dem den wanmagt, att de under bördan snart måste
upgifwas, om ej tidig räddning mellankommer; anhållandes bemälte
Riksdagsfullmägtig, att desse åboer måtte hugnas med den rättwisa lind¬
ring uti ofwannemde arbetsbeswär, som med contract, billighet och rätta
förståndet af Riksens Ständers i hufwudsaken tagne beslut närmast kan
förenas.
Bondeståndet, rördt af ömt medlidande öfwer desse sine betryckte
medbröders nöd, har derföre ej kunnat undgå att om detta mål giöra sig
behörigen underrättat. Hwarwid ståndet å ena sidan wäl befunnit, att
hufwudsaken rörande den af åboerne sökte befrielse ifrån alt arbete eller
så kallade hofweriers och dagswärckens utgiörande till Smedstorp redan
wid 1762 års riksdag blifwit af Riksens Ständer afgjord; att wid 1765 års
riksdag Riksens Ständer i anseende dertill, att 2:ne stånd stadnat uti
olika tanckar emot de 2:ne andre, låtit bero wid hwad redan afgjordt
warit; och att wid 1769 års riksdag ej allenast Urskillningsdeputationen
afslagit den i målet gjorde ansökning, plicktfält sökanden till 100 d:r
s:rmt samt wid 200 d. samma mynts wite förbudit honom och dess med¬
delägare att emot detsamma wända sig till Riksens Ständers plena, utan
hafwa och Riksens Ständer utan afseende på Bondeståndets 2:ne i målet
utfärdade protocollsutdrag tillika widtagit det beslut, att berörde mål
om de Smedstorps kongsgård och berustade säterie underlagde arbets¬
hemman och dagswärckens posterande af dem till Smedstorp hwarken
då eller framdeles må wid förelagt anseenligit wite hos Riksens Ständer
förebringas; men deremot har åter å andra sidan förekommit, att den
wid 1762 års riksdag upskutne frågan, huruwida åboerne måge uti arbe¬
tet njuta någon lindring, hittils ej blifwit sluteligen afgjord; icke eller
pröfwat, huru högt hwart dagswärcke må beräknas och på den åboerne
påförde räntan a 10 d. s:rmt godtgöras.
Och som dessa frågor flyta af sjelfwa hufwudsaken och kunna följ-
ackteligen ej annorstädes än af Riksens Ständer pröfwas och afgöras, så
fann Bondeståndet för sin del skiäligt att samma mål till bepröfwande
uptaga.
Wid öfwerwägande häraf har det först ej undfallit ståndets upmärk-
samhet, huruledes Smedstorps gård, som under danska regeringen war
frälsesäterie, blef, sedan landet kom under Sweriges krona, förwandlat
r
804
först till en kongsgård och sedan år 1712 till ett berustat säterie, som nu
för tiden bär 7 hela monderingar emot 10 d. s:rmts ränta till hwardera;
och som andra rättigheter åtfölja frälse och andra kongsgård, hwilka
åter äro wida skilde från de rusthållsrättigheter, så fölljer och deraf, att
arbetsskyldigheten, som åtfölgde Smedstorps kongsgård, uphörde eller
åtminstone inskräncktes och förändrades, så snart Smedstorp förwand-
lade sin natur och iklädde sig rustning, och det så mycket mera som wid
rustningen intet afseende finnes wara gjordt på arbetet eller hofweriet
utan endast på räntorne af gården samt Flagebro och Tomarps qwarnar,
hwilka till öfwerflöd stiga 10 d:r s:rmt högre för hwarje mondering, än
elljest ordinairt wid indelningen är wordet bestådt. Och således har rust¬
ningen i och för arbetet skull så mycket mindre blifwit förhögd, som in-
nehafwaren af Smedstorp då ej kunnat godtgöra åboerne för arbetet, ej
eller hade de kunnat winna någon afkortning i räntan derföre, hwilken
de likwäl till 10 d. s:rmt för helt arbete hittils årligen njutit.
Dernäst är anmärckningswärdt, att när efter Kongl. Indelningscom-
missionens slut år 1688 contract blef träffat om arbetet till Smedstorps
då warande kongsgård, wörö ibland arbetshemmanen 6 1/2 mantal mera
än nu; ty år 1731 blefwo en del af dessa hemman i Stiby indelte till 2:ne
hela rusthåll och således ifrån arbetsskyldigheten alldeles befriade, fast
de sedermera år 1733 friwilligt åtogo sig halfft arbete; äfwensom n:o 15
i Stiby, hwilket til hejderidareboställe blifwit anslagit, arbetsskyldigheten
sig aldeles afskuddat. Enär nu Smedstorps arbete efter 1688 års contract
borde bedrifwas af de då underlagde hemman, men 6 1/2 hemman se¬
dermera dels till hälfften dels ock aldeles afskuddat sig denna lasten, så
kan det hwarken efter contractet påstås eller med billighet förenas, att
de öfrige hemmanen lika fullt skola förbindas att utgöra lika mycket ar¬
bete, som då de allesammans wörö tillhopa, hwilket doch till närwa-
rande tid af dem skall utkräfwas.
I anseende hwartill och då Bondeståndet eftersinnade, att 1688 års
contract ej allenast är slutit, då Smedstorp war en under arrende stående
kongsgård, som numera förwandlat sin natur, utan ock sedermera blif¬
wit förändrat i anseende till arbetshemmanens förminskade antal och
kan fölljackteligen uti intet afseende förbinda ofwannämde skattemän
att lika som frälsebönder eller landtboer bedrifwa alt Smedstorps arbete
emot 10 d:r s:rmts afkortning på räntan, så pröfwade Bondeståndet för
sin del skiäligt att besluta, det skattebönderne i Tjustorp, Gårdlösa,
Sticko, Stensberg och Källeröd måge i arbetet njuta lindring i den pro¬
portion, som emot det sedan 1688 afgångne hemmansarbete kan swara
805
och i föllje deraf en skjälig taxa utsättas och fastställas, huru högt hwart
dagswärcke bör beräknas och på förenemde 10 d:r s:rmt godtgöras.
Uppå hwilka grunder och på det å ena sidan Smedstorp må njuta ett
skjäligt understöd i arbetet, lämpat efter storleken af summan, som der¬
före på räntan godtgöres, och arbetsbönderne å den andra derutöfwer
emot all billighet ej längre blifwa betungade och twungne att till privat¬
men utgöra mer, än hwad kronan sjelf skjäligen kunnat kräfwa, fann
Bondeståndet för godt att för sin del härwid utsätta det uti 15 § af 1695
års reglemente stadgade dagswärckspris, såsom det lindrigaste, nemi. 4
öre s:rmt för ett dränge- och åtta öre samma mynt för ett ökedags-
wärcke, hwilka ofwannemde arbetshemman böra förplicktas att årligen
utgöra, till dess 10 d:r s:rmt för ett helt och i proportion för de mindre
hemmanen blifwit af arbetade; hwarwid doch bör iackttagas, att dessa
dagswärcken så fördelas, att lika många i hwarje månad af hwarje ar¬
betshemman i mon af dess storlek kunna utgöras, på det hemmans-
åboerne uti brådaste sånings- eller andetiderne med de fleste dagswär-
ken till hemmanens förderf och skada ej måge betungas.
Hwilket beslut hos de öfrige respective stånden genom protocollsut-
drag till gunstbenägit bifall ödmjukwördsammeligen skulle anmälas och
på det högsta recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
130.
Bondeståndets extraktprotokoll den 15 juli 1772 om ståndets deltagande
i sekreta utskottet.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 58.)
Protokollet sid. 438.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 15 Julii 1772.
S. d. Icke utan särdeles oro och bekymmer har Bondeståndet genom
52—740327
806
de öfrige respective ståndens deputerade fädt förnimma, huruledes Bon¬
deståndets protocollsutdrag af d. 5 Junii sidstledne angående det Secrete
Utskottet måtte förstärkas med 25 ledamöter af detta stånd uti de ären-
der, som röra stats- och förswarswärket, ei wunnit bifall, utan at de
öfrige respective stånden behagat deröfwer lämna et sådant utlåtande,
det Secrete Utskottet wid de tilgjörande indragningar ej lärer underlåta
at i de mål, som röra de med Allmogen ingångne contracter, inhämta
deputerades af Bondeståndet utlåtande.
Et så oförwäntadt beslut har derföre gifwit Bondeståndet anledning til
en förnyad, ei mindre laggrann än bekymmersam öfwerläggning. Om de
föreslagne indragningz- och besparingsgrunderne ei rörde Bondeståndets
såwäl som de öfrige respective ståndens med hwarannan förknippade
wälfärd och interesse samt i rikets grundlagar förwarade beskattningz-
magt såsom en den ypperligaste del af sjelfwa friheten, så hade Bonde¬
ståndet fast häldre låtit den nu i fråga warande beredningzrättigheten,
ehuru förut både medgifwen och utöfwad, för denna gången hwila än at
yrka et ämne, som dess respective Medständer torde ansedt för nog öm¬
tåligt.
Men enär statswärkets bekymmersamma ställning tarfwar ej mindre
allmän än skyndesam hjelp och understöd, just då Allmogens genom
misswäxt, dyr tid och dryga utlagor förswagade wilkor kräfwa lindring
uti de tryckande bördor, som wida öfwerstiga deras swaga kraffter; och
enär samtidas såwäl som effterkommandes rätt härunder beror, så
kunde ståndet ej annat finna, än at dess beskattningzmagt blefwe nog in¬
skränkt, om Secrete Utskottet lämnades frihet at blott i wissa mål, som
på dess eget bepröfwande ankomme, endast inhämta ståndets deputera¬
des utlåtande, hwilken actus synes fast mera wara lämpelig för redoskyl¬
dige ämbetsmän än för deputerade af et med dess öfrige respective
Medständer lika magtägande stånd.
Bondeståndet har derföre ei kunnat för de öfrige respective stånden
dölja det bekymmer, hwari ståndet nu sig befinner, öfwer en sådan in¬
skränkning uti den ifrån dess beskattningz- och pröfningzmagt oskiljak¬
tiga rättighet at deltaga uti beredningen af sådane ärender, som dermed
gemenskap äga, utan fann sig föranlåtit at med några få wälmenta på¬
minnelser beledsaga dess wördsamma anhållan, at dess respective Med¬
ständer genom et instämmande beslut med Bondeståndet täckas undan¬
rödja detta hinder, på det samtelige Riksens Ständer med förenade
kraffter dereffter må kunna omfatta et kärt fosterland, hwars djupa ref-
wor kräfwa skyndesam bot ei mindre af alla dem, som genom folkets
förtroende, än af dem som genom födsel äga dertil en i regeringzlagarne
grundad rätt.
Bondeståndet går nu härwid förbi at såsom skjäl för dess billiga
åstundan åberopa sig, at ståndet redan i Konung Gustaf Adolphs tid,
enligit riksdagzbeslutet af åhr 1627, haft i Secrete Utskottet säte och
stämma. Äfwensom ståndet ei eller wil nu leda någon styrka deraf, at
denna rättighet effter ståndets mening sedermera hwarken genom rikets
grundlag och Regeringzform af åhr 1720 eller Riksdagzordningen af åhr
1723 blifwit ståndet betagen. Ty fäster man upmärksamhet på den förra,
så finnes uti 7 § stadgadt, at inge afhandlingar om fred, stillestånd eller
förbund under påstående riksdag utom Riksens Ständers wetskap och
bejakande böra företagas, hwarunder, såwida med Riksens Ständer ej
annat än alla fyra stånden kunna förstås, äfwen Bondeståndet tror sig
wara begripit, och följakteligen at et sådant dess bejakande ofelbart ut¬
sätter och fordrar sjelfwa sakens beredning och skjärskådande; och uti
47 § tillägges Riksens Ständer utan någon inskränkning eller undanta-
gelse för någotdera ståndet magt at förordna ledamöter til Secrete Ut¬
skottet såväl sorn de öfrige deputationer.
Granskas åter den sednare eller Riksdagzordningen, hwilken dock wid
dess utöfning hittils ei altid effter ordalydelsen kunnat följas, så innehål¬
ler wäl 14 § deraf, at til Secrete Utskottet lika många deputerade af
Ridderskapet och Ädelen emot de 2:ne andre stånden skola utwäljas,
men omrörer icke, hwilketdera ståndet derifrån skall vara uteslutit. At
förtiga det riket, då Riksdagzordningen stånden emellan gjordes, i flera
afseenden ofelbart warit uti annat stånd, än det nu för tiden befinnes,
hWarföre ock denna stadga, ifall den ock finnes ligga Bondeståndet här¬
wid i wägen, synes kunna äfwen såwäl, som Riksens Ständer sig om
sjelfwa Regeringzformen förbehållit, effter tidernas lopp och omskifte
uttydas och förbättras, enär sådant skjer på et med regeringzlagarne en¬
ligit sätt.
Men hwad Bondeståndet til gunstbenägit bifalls winnande anser nö¬
digt at nu wördsamlingen föreställa och til skjäl för dess åstundan sig
åberopa, består förnämligast först deri, at rikets inwånare i allmenhet
och Allmogen i synnerhet långt mera nu än 1742 tryckes af hwarje-
handa swårigheter, som försatt dem uti största elände och wanmagt.
Och som allmenheten redan 1742 och 1746 klagat öfwer trög rörelse,
penningebrist, tiltagande dyrhet på alla ätande och nötande wahror samt
flere land och folk tryckande omständigheter, och en stor del af desse
ömande skjäl wid 1742 åhrs riksdag wärkat hos de öfrige respective
808
stånden benägit bifall för Bondeståndet at genom deputerade i Secrete
Utskottet då njuta säte och stämma; så synes nu warande statsbrist ei
mindre än Allmogens nöd, som sedermera på mångfaldigt sätt blifwit
ökad, förtjena lika, om icke större anseende och wärkan. Dernäst kunna
ej eller följande skjäl och omständigheter härwid undfalla de öfrige re-
spective ståndens uplysta upmärksamhet, nemi. at enligit Secrete Ut¬
skottets genom protocollsutdrag af den 7 och 22 Martii 1765 til Riksens
Ständers plena upgifne berättelser såwäl om det då för tiden warande
beklageliga tillstånd uti rikets stats- och financewärk som ock om de
oredor, hwilka tid effter annan insmygt sig i bancowärket, grunden och
ordsakerne til alt sådant i synnerhet igenfunnits dels uti Secrete Utskot¬
tets wid förre riksdagar gjorde författningar, dels ock uti en med Ban-
quen förd förwänd hushållning. At Secrete Utskottet wid sidsta riksdag,
likaledes utom plenorum kundskap och samtycke, gått in i sådane an¬
stalter, hwarigenom Allmogens contracter blifwit til deras känbara olä¬
genhet uti så tryckande tider rubbade, ibland hwilka med skjäl kunna
räknas såwäl den Allmogen ålagde tungan med trossbodars upbyggande
som ock de wid wisse cavallerieregementer skjedde förändringar; hwilka
begge författningar blifwit af Riksens nu församlade Ständer för ogilde
ock kraftlöse förklarade. At Secrete Utskottets protocollsutdrag af d. 4
Februarii sidstledne, jemte et derhos fogat sammandrag öfwer rikets
gäld, utförligen ådagalägger statswärkets nu warande bekymmersamma
ställning, hwars uprättelse beror ej mindre på Bondeståndet än de öfrige
respective ståndens kraftiga åtgjärd och de hinders undanrödjande, som
ligga utgiffternas lämpande effter tillgångarne i wägen. At Bondeståndet
med så mycket större skjäl synes böra blifwa tilförlåteligen underrättadt
om rätta grunden och ordsaken til statswärkets tilstånd och beskaffenhet
i alla dess grenar och omständigheter samt äga rätt att bewista de om
botemedlen häremot förefallande rådslag, som Bondeståndet i anseende
til dess talrikhet altid måste kännas wid den drygaste bördan, enär nå¬
got owanligit biträde och understöd tarfwas. At de öfrige respective
stånden wid 1740 och 1742 åhrens riksdagar gunstbenägit yttrat sig, at
enär något sådant förefaller, som är af särdeles wigt och ej mindre rörer
Allmogen än de öfrige respectiwe stånden, Bondeståndet då äfwen
kommo at hafwa sine deputerade i Secrete Utskottet at tillika med de
öfrige respective ståndens ledamöter samråda. Och ändteligen at de
stats- och förswarswärket rörande ärender, som i Secrete Utskottet i an¬
ledning af ofwannämnde dess protocollsutdrag förekomma, hafwa med
ståndets beskattningzmagt et oskiljaktigt sammanhang, så at Bondestån¬
809
det, utan at derom warda omständeligen underrättadt och ifrån börian
deltaga uti målens beredande och utarbetande, omöjeligen kan wara i
stånd sig deröfwer för dess tilständiga del med lika säkerhet som de
öfrige respective ståndens deputerade utlåta, uppå hwilken grund de
öfrige respective stånden jemwäl wid 1742 åhrs riksdag funnit, det nå¬
gon inskränkt öfwerläggningzfrihet för Bondeståndet då ej gjorde tilfyl¬
lest.
Således och enär härjemte efftersinnas, at derest Bondeståndet på of-
wannämnde sätt blefwe gnindeligen underrättadt om desse rikswår-
dande ärenders rätta beskaffenhet samt rikets oumgängelige tarfwor och
behof, ståndet då ej lärer underlåta at med all wälwilja och ömhet så¬
dant effter sin förmågo och wilkor understödja, så gjör Bondeståndet sig
det glada och säkra hopp, at de öfrige respective stånden wid ömsint
och närmare öfwerwägande af desse med flere härwid warande skjäl
och omständigheter täcktes lämna gunstbenägit bifall til Bondeståndets
nu ånyo yrkade skjäliga åstundan at genom deputerade i Secrete Utskot¬
tet deltaga uti rådslag och beredning af de stats- och förswarswärket rö¬
rande ärender, som der hu förekomma, så mycket mera som genom när¬
mare inbördes förtroende och enighet stånden emellan det samband fäs¬
tes, som uti en oskiljaktig regementskropp lägger grund til rikets styrka,
heder och anseende.
Förbehållandes ståndet sig wördsamligen, ehwad de öfrige respective
stånden skulle med Bondeståndet härutinnan instämma eller ej, icke
dess mindre, enär de öfrige ståndens påskriffter å löparen til detta pro-
tocollsutdrag kommer til ståndet åter, såwäl i sednare händelsen deröf¬
wer sig widare utlåta sorn ock at angående Secrete Utskottets proto-
collsutdrag af d. 4 sidstledne Februarii derefter sit utlåtande meddela.
Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
810
131.
Bondeståndets extraktprotokoll den 15 juli 1772 om Börringekloster.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 14. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 10.)
Protokollet sid. 332, 438.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 15 Julii 1772.
S. d. Hos Bondeståndet har Riksdagsfullmägigtigen från Skåne Pehr
Assarsson genom memorial1 på det bewekeligaste anmält, i hwad öm-
kanswärd och usel belägenhet 74 åboer å de under berustade säteriet
Börringekloster i Skåne och Malmöhus län anslagne arbetshemman blif-
wit försatte genom den wid sidsta riksdag skedde ändring uti det beslut,
som Riksens Ständer uti saken om förmonsrätt til skattelösen af berörde
arbetshemman wid förra riksdagen år 1766 tagit; anhållandes bemälte
Riksdagsfullmägtig, at Bondeståndet jemte de öfrige respective stånden
wille räcka desse betrykte åboer den hielpsamma hand, som ej mindre
sielfwa sakens billighet än Riksens Ständers rättwisa syntes kräfwa, i
synnerhet som de med hustrur och barn, til et antal öfwer 1 000 per¬
soner, icke skola äga det, hwarunder de nu med säkerhet kunna luta
sina hufwuden.
Bondeståndet, rördt af ömt medlidande öfwer desse sine medbröders
betrykta tilstånd, har därföre ej kunnat underlåta at om beskaffenheten
af detta mål såsom rörande en menighets timeliga wälfärd göra sig be¬
hörigen underrättadt och af handlingarne befunnit förloppet däraf wara
sådant: At sedan frågan om förmonsrätt til skattelösen af berörde ar¬
betshemman wid riksdagen år 1756 warit under Riksens Ständers pröf¬
ning och 2:ne stånd då stadnat uti olika mening med de 2:ne andra,
hwarigenom det då kommit at förblifwa wid Kongl. Maij:ts nådiga reso¬
lution af d. 3 Junii 1752, som tillägger säteriesinnehafwaren denna för¬
monsrätt; så hafwa samtelige desse hemmans åboer wid därpå följande
riksdag 1761 anhållit om förklaring, huru widt samma förmonsrätt sig
sträcka bör, samt wid 1765 års riksdag om slut däri ansökning gjordt.
Och ehuru Riksens Ständers Urskilningsdeputation samma ansökning til
uptagande då afslagit, har likwäl detta mål genom et ifrån Bondeståndet
d. 20 Febr. 1766 utgångit protocollsutdrag kommit under Riksens Stän¬
1 Se sid. 331, not 3.
811
ders pröfning. Hwarwid Riksens Ständer af anförde skjäl och grunder
pröfwat rättwist, at den förmonsrätt til skatteköp, som dåwarande
Landshöfdingen, numera Riksrådet m. m. Grefwe Beckfris uppå ofwan-
berörde Börringekloster anslagne hemman på oriktig grund ärhållit, al¬
deles bör återkallas och åboerne tillärkännas. Därefter och sedan til
följe däraf de til Herr Riksrådet Grefwe Beckfris utfärdade skattebref
blifwit dödade och nye i stället til åboerne utgifne, så har saken wid
sist:le riksdag ånyo blifwit dragen under Riksens Ständers pröfning, då i
anledning av Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens betänc-
kande däröfwer blifwit efter 3:ne stånds beslut et sådant yttrande fält, at
ej allenast de uppå desse hemman d. 26 Octobr. 1757 utfärdade skatte¬
bref borde i Herr Riksrådet Beckfris hand återställas med den kraft och
styrcka, som de enligt lag äga böra, utan har ock för de under Börringe
rusthåll hörande bönder et wite af 1 000 d:r silf:mt blifwit utsatt, hwartil
de göra sig förfallne, i händelse de framdeles skulle fördrista sig med
denne sak Riksens Ständer beswära. I grund häraf hafwa åboerne seder¬
mera d. 1 Decembr. 1770 blifwit från sina hemman upsagde, efter de
undandragit sig at underskrifwa et dem förelagdt arrendecontract, sorn
skall innehålla så dryga och tryckande wilckor, at deras swaga och me¬
delst rättegångsbeswär och arbetstwång utmärglade skuldror icke möje-
ligen dem kunnat draga.
Sådant omskifteligit lopp har denna sak haft. Sådane besynnerliga
hwälfningar har den undergådt; och uti så ömt och känbart lidande
hafwa 74 hemmansbrukare med hustrur och barn utan deras wållande
råkat, som hotar dem med oundwikelig undergång, om de genom Rik¬
sens Ständers priswärda nit för rättwisan och ömhet för medborgares
rätt därifrån ej blifwa räddade.
Under bekymmersam öfwerläggning härom har först den frågan före¬
kommit, huruwida detta mål i anseende til det Wid sistl. riksdag däri
tagne beslut må til ytterligare pröfning nu kunna uptagas eller eij.
Wid denne frågas utredande har det eij undfallit Bondeståndet, at de
olika grunder, hwilcka Riksens Ständer wid desse 2:ne sidsta riksmöten i
detta mål antagit, Wärckat de olika beslut, som däri utfallit.
Enär nu således Bondeståndet fästat sin upmärcksamhet uppå Riksens
Ständers wid sidsta riksdag härutinnan tagne beslut, så har ståndet fun¬
nit, at Riksens Ständer då ej welat ingå uti någon pröfning af målets
hufwudsakeliga skjäl och beskaffenhet utan ansedt rätta frågan däruppå
ankomma, huruwida Riksens Ständers åtgärd wid 1766 års riksdag kan
förenas med det beslut, som Riksens Ständer förut tagit, samt wid Utré-
812
dandet däraf åberopat sig i synnerhet 15 § af 1747 års riksdagsbeslut, så¬
som en grundlag, såwäl som Urskillningsdeputationens d. 14 April 1761
i dette mål gifne och af Riksens Ständer wid samma riksdag gillade af-
slagsutslag.
Hwad altså först angår den åberopade 15 § i 1747 års riksdagsbeslut,
så finnes den wäl innehålla, at beswär öfwer Justitiaerevisionens domar
och resolutioner äro af Ständer behörigen afgiorde, enär de blifwit an¬
tingen af samtelige stånden eller ock af 2:e stånd befundne ogrundade;
men däraf kan dock ej ledas den fölgd, at alla beswär emot Kongl. M:ts
nådiga domar och resolutioner äro härunder inbegrepne, eller at hwad
angående Justitiaerevisions domar och resolutioner i så måtto blifwit
stadgadt, kan lämpas til de utslag, som i cammar- och krigsärender ut¬
falla. Således och emedan denne sak såsom rörande förmonsrätt til skat¬
telösen efter handlingarnes föranledande ej finnes wara beredd i Kongl.
Maijrts Nedre Revision, utan har den efter infordrade förklaringar af
Kongl. Krigs- och Cammarcollegierne ibland kongl, krigsexpeditions-
ärenderne blifwit i Kongl. Maij:ts Rådcammare föredragen och Kongl.
Maij:ts däri fallne nådigste utslag af Statssecreteraren i bemälte expedi¬
tion contrasigneradt; så följer ock däraf, at högbemälte utslag eij kan
räknas ibland Justitiaerevisions domar och resolutioner. Och at ofwan
åberopade § så mycket mindre til förewarande mål kunnat lämpas, som
den såsom grundlag ej kunnat tåla någon förklaring, utan at den likmä¬
tigt 11 § uti Kongl. Maij:ts nådige förordning til befrämjande af lagar-
nes behöriga wärckställande af d. 12 Nov. 1766 med Riksens Ständers
fyra stämmor genom enhälligt bifall warit antagen och gillad.
Beträffande åter Urskillningsdeputationens åberopade afslagsresolu-
tion, så är den genom Riksens Ständers beslut af d. 2 Sept:br 1766 af
sådan grund häfwen, at åboerne ordenteligen och i laglig ordning om
förklaring sig anmält och följakteligen warit til laga sluts ärhållande
därå berättigade.
Bondeståndet föreställer sig därföre, at däräst rätta förloppet och
wärckeliga sammanhanget af denne sak jemte ofwannämnde betäncke-
ligheter wid sidsta riksdag warit Riksens Ständer bekandte, hade deras
beslut annorlunda utfallit, än det i brist af denna kundskap skedt.
Enär nu således är updagadt, at irring förelupit uti tillämpningen af
de grunder, hwarå sistnämnde beslut sig stödjer, och hwarigenom den
säkerhet blifwit rubbad, som uti Kongl. Maij:ts uppå Riksens Ständers
tilstyrkande utfärdade nådigste utslag af d. 9 Septrbr 1766 warit åboerne
förwarad; så ansåg Bondeståndet för et sig wärdigt ämne at gå uti prof-
813
ning af målets hufwudsakeiiga skäl och beskaffenhet och at tilse, huru-
wida Riksens Ständers åtgärd wid sista riksdag kan förenas med de
grunder och det beslut, som Riksens Ständer riksdagen förut gillat och
faststält, i synnerhet som nit för lagen och ömhet för medborgares rätt
fordra rättelse i en sak, hwars början warit i grunden felaktig, hwars
fortgång warit omskiftelig och hwars slut blifwit för en betydelig menig¬
het i högsta måtton tryckande och så mycket odrägeligare, som Riksens
Ständer sielfwe förklaradt, at ingen skattdragare i riket är så högt be¬
tungad, som desse arbetsbönder.
Beträffande altså sielfwa hufwudmålet, så finnes det endast bero på
den frågan, huruwida de omtwistade arbetshemman blifwit Börringe-
kloster til augmenter wid rustningen anslagne eller ej.
Wid rättwist öfwerwägande häraf har det ej kunnat undfalla ståndets
upmärcksamhet, at wid 1756 såväl sorn wid 1766 årens riksdagar tilräc-
keligen blifwit ådagalagdt, at desse åboer äro cronobönder, som til en¬
skilt mans landtbönder blifwit förwandlade och måst, utom hwad deras
nya husbonde af dem fordrat, lika fult ärlägga til cronan alla deras hem¬
man åtföljande ordinarie och extraordinarie utskylder så i räntornes ut¬
görande som hållskjuts, durchmarchers, wägars och broars underhål¬
lande med mera; at någon del af deras åboende cronohemman wäl blif¬
wit Börringekloster med arbete men aldeles icke til augmenter wid rust¬
ningen anslagne; och at i följe däraf bordt lika med alle andre få niuta
1723 års skatteköpsförordning med flere kongl, stadgar och resolutioner
til godo, i synnerhet som Herr Riksrådet Beckfris efter uråldrige och se¬
nare författningar icke den minsta rättighet därtil äger.
I anseende hwartil och då Bondeståndet härjemte eftersinnade å ena
sidan, at såwäl Riksens Ständers wid 1766 års riksdag tagne beslut an¬
gående skatteköp i allmänhet som ock 22 § i Swea Konungaförsäkran
återstält 1723 års skatteköpsförordning i sin förra kraft och wärckan
samt följakteligen desse bönder til sin i samma lagar och författningar
grundade och ostridiga rätt, och å den andra at arbetsbönderne såwäl på
berustade säteriet Lindholmen som ock i Ingelstad och Smedstorp, alla
i Skåne belägne, med hwilka desse äro i aldeles lika omständigheter och
på samma tid med dem sig anmält, ärhållit förmonsrätten för sig til
skatteköp framför bemälte säteriers innehafware; altså och til bibehål¬
lande af lika rättwisa alle undersåtare emellan samt wid ömsint behier-
tande af den stora uselhet och nöd, hwari en talrik mängd af folck
blifwa försatte, om de drifwas från hus och hem til tiggarestafwen, pröf-
wade Bondeståndet för sin del skäligt at försätta saken i det stånd, den
f
814
war, innan den wid sidsta riksdag blef ånyo uptagen och afgiord, så at
den förmonsrätt, som Herr Riksrådet Grefwe Beckfris på ofwannämnde
Börringekloster anslagne arbetshemman på oriktig grund wunnit, aldeles
bör återkallas samt åboerne bibehållas wid sine år 1766 ärhåline skatte¬
bref med den kraft och styrcka, de efter lag äga böra; och at i följe där¬
af Kongl. Maij:t i underdånighet må tilstyrckas, at wederbörande kunde
undfå nådig befallning at ej allenast återställa åboerne deras skattebref
utan ock genast, utan afseende på hwad däremot inwändes, lemna dem
uti hemmanen behörig införssel, i händelse de dem redan måst afträda.
För öfrigit och som handlingarne föranleda, det meranämnde åboer
genom säteriesinnehafwarens anstalt och åtgärd blifwit uti ömt och kän-
bart lidande försatte; äfwensom et företedt och af wederbörande Jägerie-
betjente1 utgifwit utsynings- och utstämplingsbetyg wisar, at til Börringe-
klosters förnödenhet å de arbetshemmanen anslagne skogar d. 21 och 25
sisth Februarii blifwit utsynt och utstämpladt 72 famnar brännewed,
hwartil upgådt 74 ekar och 413 bokar, så beslöt ståndet för sin del, det
åboerne må lemnäs öppet at angående ärsättning för all härigenom orsa¬
kad kostnad och skada med Herr Riksrådet Beckfris lagligen utföra.
Hwilket genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stånden öd-
miukwördsameligen skulle anmälas och på det högsta recommenderas.
Ut supra.
Ex protocollo.
J. Odelius.
132.
Olof Olofssons från Östergötland memorial om kanals öppnande till
Söderköping.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, vid nr 319.)
Protokollet sid. 439.
Ödmiukaste memorial.
Den del af Allmogen i Mämmings, Skärkinds, Åkerbo, Banke- och
Hanekinds härader i Östergötland, som bo wid sion Roxen och utgöra
1 Kronohejderidare Vilhelm Hök.
815
öfwer 100 hela hemman, hafwa i längre tider tilbaka och alt sedan stän¬
digt klagat öfwer det ganska swåra lidande, dem årligen öfwergår deri¬
genom, at Wattnet af denna sjö, som har 29 större och mindre inlopp
men allenast et utlopp wid Norsholm, flödar öfwer och fördärfwar deras
åkrar, ängar och betesmark, hwilket i år enligit Inrikes Tidningen n:o
40 så tiltagit, at hela sådde gärderna och gröna rågen stått 2: ne alnar
under wattnet, landswägarne så öfwerswämmade, at ingen kommer
fram, och siölfwa byarne wid stranden stått såsom i sjön, öfwergifne af
folk och creatur, med underdånig anhållan, det en så känbar nöd af
Riksens Höglofl. Ständer måtte behiertas och medel utses til wattnets
skyndsamma utledande medelst gräfning, hwartil naturen af läget gifwer
god anledning men de utan publiqve kostnad ej mägta åstadkomma.
Riksens Höglofl. Ständers Gammar-, oeconomie- och commercedepu-
tation har wäl i anledning af denne Allmogens dit remitterade ömkeläga
klagan och underdåniga bön uti betänkande af d. 10 Junii 1766 ömat
deras swåra lidande och funnit den högsta nödwändigheten tarfwa en
skyndsam hielp, hälst nöden är så stor, at den bör förekommas, samt til
den ändan föreslagit och tillstyrkt en canals öppnande från Roxen til
Aspelången och Söderkoping, hwilket ock af det Wällofl. Borgarestån¬
det blifwit bifallit.
Men emedan Norrkiöpings stad då, innan detta kom före i de andre
respective stånden, til fullföljande af Riksens Höglofl. Ständers år 1757
författade nya plan om Trollhätte slutzwärks byggnad, hwarefter
sjöarne Wennern och Wettern böra sammanbindas och communication
emellan dem och östersiön tillika öpnas, tilbudit och åtagit sig för egen
och interessentskaps räkning öpna denne communication emellan Wet¬
tern åt Norrkiöping och Bråviken i östersiön; så har sådant blifwit
Norrkoping bewiljat, ifall efter förutgången undersökning swårighe-
terne där icke finnes större, än at de kunna öfwerwinnas genom arbete
och en sådan kostnad, som staden anser drägelig för sig och förwäntade
medinteressenter.
Om denna undersökning för sig gått och huru den slagit ut, wet jag
icke; men det wet jag förwisso, at ingen början eller liknelse til wärkstäl-
lighet häraf ännu efter 6 års förlopp blifwit giord, och at just derigenom
alla förenämnde öfwer 100:de omkring Roxen belägne hela hemman
dageligen mer och mindre hotas med ödesmål och undergång.
At förenämnde berättelse äger sin fullkomliga riktighet, kan jag här¬
igenom med så mycket större wisshet försäkra, som jag wid de 2:ne sist-
förflutne riksdagar, då jag äfwen sorn denne gången haft det förtroende
816
af mine kare hemmawarande at wara deras riksdagsfullmägtig, denne
Allmogen på det aldra ömaste rörande omständighet hos Riksens Hög¬
loft. Ständer i ödmiukhet föredragit jämte de skäl, som nogsamt utmärkt
den nöd, de utstått, och den undergång, de befarat, derest icke Riksens
Högloft. Ständers wanliga priswärda medlidande hiertelag wore deras
tröst och hopp.
I sådan tilförsikt dristar altderföre hos dett Ärbara och Hederwärda
Bondeståndet jag härmedelst ödmiukel:n anhålla, det täcktes det Ärbara
Ståndet, antingen ofwanberörde undersökning för sig gått eller icke,
rättwisligen tillåta, at desamme gode herrar och män, som den förrättat
eller förrätta skola, warda förordnade at på Kongl. Maj:ts och kronans
kostnad jämwäl undersöka om denne Communications el. segelleds in¬
rättande genom sjön Aspelången åt Söderkiöping samt arbetsplan och
kostnadsförslag öfwer bägge ställena upgifwa, på det Riksens Högloft.
Ständer med någorlunda säkerhet må kunna utröna och pröfwa, hwilken
led som är möjeligast och minst kostsam samt til de omtalte nödstältes
hielp och undsättning snarast i wärket stäld.
Med detta mitt ödmiuka memorial utbeder jag mig få wända mig til
de andre högrespective stånden. Stockholm d. 19 Junii 1772.
Olof Olofson.
Riksdagsman ifrån östergöttland och Mämings härad.
133.
Bondeståndets extraktprotokoll den 15 juli 1772 om sekreta utskottet.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 441.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet d.
15:de Julii 1772.
S. d. Efter gifwen anledning förde Bondeståndet sig til minnes, huru¬
som wid förflutne riksdagar händt, at Riksens Ständers Secrete Utskott
ingådt uti oeconomieärenders afgjörande och låtit dem til wärckställig-
het befordras, utan at Riksens Ständers plena derom ens blifwit under¬
817
rättade, mindre til dem sitt bifall gifwit; hwilcket föranlåtit Bondestån¬
det at wid denna riksdag uti sådane författningar söka ändring och rät¬
telse, ibland hwilcka 3:ne af Riksens Ständer redan blifwit ändrade och
uphäfne. Och som det är eij allenast med Riksdagsordningen utan ock
Secreta Utskottets instruction enligit, at alla mål, som där uptagas och
skjärskådas, böra komma til ståndens kundskap och pröfning, undanta¬
gande de, som röra ministéren och bancowärcket; altså och til förekom¬
mande af framdeles oredor ansåg Bondeståndet för nödigt at för sin del
besluta, at alla de oeconomice och tjenstbefordringzmål såwäl som and¬
re ärender, hwilcka i Secrete Utskottet kunna förekomma och eij röra
ministérn och bancowärcket, eij måge expedieras eller til någon wärck-
ställighet befordras, med mindre de förut blifwit af Riksens Ständer in
plenis pröfwade, emedan de i annor händelse skola för kraftlösa ansedde
warda. Och skulle de öfrige respective stånden genom protocollsutdrag
ödmjukwördsammel. anmodas at med Bondeståndet härutinnan sig för¬
ena.
134.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 juli 1772 om uppbördsstämmor.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 8, vid akt nr 121.)
Protokollet sid. 443.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 18 Julii 1772.
S. d. Sedan Kongl. Maij:t genom nådigste förordning angående up-
börden af kronoutlagorne af d. 27 Februarii innewarande åhr lämnat
Allmogen frihet at utan answar eller hemsökande med utmätning få up-
skjuta med sine utskylders betalning til sidsta upbördsstämman samt
förbudit domstolarne at med någre särskildte witen öka de skattskyldi¬
ges tunga, så har Riksens Ständers Secrete Utskott genom protocollsut¬
drag af d. 9 sidstl. Julii af anförde omständigheter tilstyrkt at låta wärk-
ställigheten af samma kongl, förordning, utom hwad deruti om restläng-
dernes upläsande i sochnestufworne förordnas, aldeles blifwa hwilande
r
818
och med upbördssättet samt Allmogens skyldighet at betala sine utlagor
å föreskrefne tider effter förra författningar förblifwa.
Detta har således förekommit Bondeståndet så mycket mera oförwän-
tadt, som ofwannämnde kongl, förordning blifwit utfärdad uppå Riksens
nu församlade Ständers tilstyrckande, hwari Secrete Utskottets ledamö¬
ter äfwen deltagit.
Och emedan en så beskaffad hastig förändring af en författning, som
nyligen öfwer hela riket är kundgjord, synes leda til förswagande af den
wärkan och oryggeliga kraft, som Riksens Ständers beslut altid böra äga,
til obotelig skada för frihet och allmen säkerhet; altså och i anseende til
flere härwid förekomne skjäl och betänkeligheter fant Bondeståndet för
godt at ej allenast för egen del afslå Secrete Utskottets ofwannämnde
tilstyrckande, så at wid den under nu warande riksdag i detta mål gjorde,
til Kongl. Maij:t expedierade och genom högstberörde förordning stad¬
gade författning må förblifwa, utan ock genom protocollsutdrag öd-
mjukwördsamligen anmoda de öfrige respective stånden at med Bonde¬
ståndet härutinnan instämma. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
135.
Mats Tomasson Markulas från Åbo och Björneborgs län memorial
om en undersökning i Åbo län.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 367.)
Protokollet sid. 444.
Ödmjukt memorial.1
Hederwärda och Högtärade Bondeståndet, hwaruti jag nu för första
gången har ähran wara ledamot, behagade tilstädja, att jag, som med
grämelse hittils åhördt de klagomål, mine wärda medbroder ifrån andre
landsorter warit nödsakade anföra öfwer them tilskyndade intrång, äf-
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 18 Julii 1772.
1
819
wen gifwer wid handen, thet jag icke ifrån sådane bedröfweliga händel¬
ser ser mig undantagen utan måste bekjänna, att det gamla ordstäfwet
sannas å mig, att ingen har fred längre, än grannen will.
Att jag i all min tid beflitat mig om ett stilla, ärbart och fromt lef-
werne, lärer ingen kunna bestrida, som med mig ifrån yngre åren
omgåtts och nära mitt hemwist bo.
Att jag är wälment emot mine medlemmar i samhället, wittnar det
förtroende, hwarigenom jag blifwit Allmogens fullmägtig ifrån Öfre och
Nedre Satagunda häraders domsagu.
Att jag måste ifrån mine hemmawarande medbroder begjära uplys-
ningar, om någon will bestrida riktigheten af de til mitt bedrifwande
förtrodde postulater, hoppas jag medgifwas och anses wara min skyldig¬
het.
När jag will efterkomma mitt åliggande i den delen och genom en af
mine committenter fordra til mig underrättelser i någon angelägen om¬
ständighet, tilkommer ju honom att utaf samhället inhämta kundskap,
huru med saken är beskaffat, och hwad swar mig på den gjorde förfrå¬
gan lämnas bör.
Men om sagde person reser gård emellan och hemligen talar om
thetta ährende med them, thet rörer, så torde han ådraga sig misstankar
och omdömen att hafwa hållit skadeliga stämplingar med Allmogen.
Om han åter genom lyssning af predikestohlen eller på annat sätt lå¬
ter sine medlemmar weta, det han i the them och honom rörande ange¬
lägenheter har nödigt få kundskap, huru han i den delen skall förhålla
sig, så anses han hafwa såsom genom budkaflor upbodat Allmogen til
oloflige sammankomster.
I sådane fall fråga embetsmän ej efter, i hwad mål Allmogen blifwit
samlade, och om de därwid i lofl. eller oloflige omständigheter hållit öf-
werläggningar, utan förmena, att ingen undersåtare under Riksens Hög¬
loft. Ständers sammanwaru har frihet tala med någon i de ährender,
som röra en och hwars gemensamma wälfärd, och fast mindre att in¬
hämta underrättelser om det, de hafwa nödigt kundgjöra sin antagne
fullmägtig.
Til den ändan tåls ej eller, att Allmogen skola sammanskjuta medel til
postporto och deras aflöning, som skrifwa för them swar och befordra
handlingarne til behörig ort; utan kallas deras friwilliga utgifter för
olaga gjärd.
Uti detta ämne anmäler kronofogden saken med en förwänd rubrique
til landshöfdingen i orten, och han upbodar häradshöfdingen med
t
820
nämnd att därutinnan anställa ransakning samt landsfiscalen att gjöra
ämbetes anmärkningar.
När den anklagade wid domstohlen bewisar, att han i anledning af sin
riksdagsfullmägtiges genom bref skjedde begjäran warit nödsakad af
Allmogen inhämta uplyssning, om de torde, sedan deras beswär i riks-
dagspostulaterne blifwit intagne och til hans bewakande gifne, hafwa
ändrat sig och genom attesters öfwersändande til obehörige personer dö¬
dat slikt och återkallat sin talan; så frågar icke actor publicus, och än
mindre domhafwanden, hurudanne de attester, om hwilkas beskaffenhet
riksdagsfullmägtigen begjär kundskap, til sitt innehåll äro, hwem them
utgifwit, och hwilken them äskat och samlat, och hwarföre Allmogens
riksdagsfullmägtig, som deras rätt wid riksdagen bör iakttaga, icke kun¬
nat bewärdigas att få them sig tilhanda, utan ställer actor officiosus sin
talan emot den person, som riksdagsfullmägtigen anmodat lämna sig til-
förlåtelige beskjed om altsammans, och påstår, att sagde person öfwer-
trädt sin pligt, i det han låtit sammankalla Allmoge att däröfwer höras
och pålagt dem olaga gjärd, då sakäganderne sjelfwa åtagit sig gifwa
någre öre kopparmynt åt den i sådan angelägenhet skrifwer deras swar
och befordrar det til den ort, som wederbör.
Saken, hwaruti attester i detta ährende blifwit ihopletade, angår de
olaga gjärder, inwånarne i landet förmena sig emot 1694 års knektecon-
tract och 1697 års reglemente hafwa blifwit påtrugade, och hwaruti de
hos Riksens Höglofl. Ständer söka ändring och rättelse. Men när riks-
dagsfullmägtigens angelägenhet likmätigt postulaterne finnes til behörig
deputations granskning hänwist och saken där skal företagas, så inwän-
der en af Prästeståndet, som därmed icke borde sig befatta, att det målet
skall lämnas opåtalt, eftersom Allmogen likmätigt de attester, han up-
tedt, hade frångått sine klagomål och hålla til godo, hwad med them
voro gjordt, samt låta det framdeles äfwen därwid bero.
Om slikt har grund med sig, och hwad ordsaken må wara, att Allmo¬
gen angående detta icke låtit mig blifwa underrättad, tror jag ingen be¬
strider mig haft anledning att fråga, och icke eller att jag därutinnan
borde få swar til min efterrättelse, ingalunda af en person i landet en¬
skilt utan af pluraliteten eller de fläste inwånare, fast jag icke til alla
utan til en ställer mitt bref.
Men huru denna menniskja skall kunna efterkomma min begjäran,
som hemligen eij får med någon tala härom eller allmänneligen anmoda
sine socknemän att rådlägga med sig i saken, det är ju sjelfwa omöijelig-
heten.
821
Om det instämmer med wårt sälla regeringssätt, förmodar jag när¬
mast utredas, då jag i kortthet utbeder mig nu få utföra målet och åda¬
galägga, huru lagstridig grunden til den tyngd och plåga, allmänheten i
denna omständighet pålagd blifwit, i sig sjelft är, och huru Allmogen
däruti anmodat mig ändring söka, samt hwad hinder mig att slikt winna
i wägen lagde blifwit, samt sättet, huru jag det welat mota, och hwad
olägenhet och betydande äfwentyr den förestår, som mig häruti med up-
lyssningar til handa gå will och sin samt sine medlemmars påminnelser
andraga.
Utaf bifogade Tyrfwis sockns häradsrätts protocollsutdrag af d. 27
April innewarande år och den deduction, som Nämdeman Anders
Knuti ifrån Nändola by uti sin til Kongl. Maij:ts och Riksens Höglofl.
Åbo Hofrätt den 15 därpå följande Maij ingifwit, hwilka bägge härhos i
behörigen bewittnade afskrifter bilägges,1 täcktes Hederwärda Bonde¬
ståndet gunstbenägit intaga, huru och på hwad sätt jag under den 21
nästwekne Februarii funnit mig föranlåten att genom bref af honom
äska underrättelse, l:o om de attester äga någon grund, sorn Herr Kyr¬
koherden Magister Edner i Riksens Höglofl. Ständers Landt- och sjömi-
litiasoeconomiedeputation aflämnat i mening att bestrida och til intet
gjöra, det Allmogen icke åtalar de gjerder, dem medelst rotekostens be¬
talande til sine soldater utan afseende därpå, om de wore hemma på
sine torp eller blefwe upbodade til regements- och compagniemöten el¬
ler fästningsarbeten, borde gifwas, wore ålagd, och icke eller begjära
ändring i det Högwälborne Herr Baron och Landshöfdingen samt Rid¬
daren Rappe dem medelst det emot tydeliga innehållet af 6 § uti knekte-
contractet, daterad den 11 December 1694, och det den 18 Junii 1697
utfärdade reglemente, § 12:te, tilsagt i salt, gryn, ärter och mjöls gif-
wande, utan att Allmogen därutinnan blifwit hörde eller genom för¬
eningar trädt ifrån sine rättigheter, det soldaten endast då, när han up-
bodas til kronans tjenst, skall utaf rotan bekomma, hwad dem enligt
nyssnämnde knekteconträct och reglemente anslagit är, men inte därut-
öfwer hafwa frihet fordra något och än mindre, då de äro hemma och
böra åtnöija sig med det, deras torp af sig kasta eller dem i brist däraf
genom rotespannemål och hemkallsräntor tilflyter. 2: o. Hwarf öre så-
dane afsäijelseskrifter icke äro til mig skickade, som bör bewaka Allmo¬
gens rätt och har det i 2:dra momentet af postulaterne til utförande om
händer, utan til Kyrkoherden Magister Edner, sorn icke är deras utan
Prästeståndets i Åbo stift riksdagsfullmägtig.
1 Uteslutna här.
53—740327
822
Genom sagde handlingar warder för detta hederwärda och uplyste
samhälle äfwen ådagalagt, l:mo om Herr Baron och Landshöfdingen
samt Riddaren Rappe ägt fog öfwerträda knektecontractet och regle¬
mentet samt lägga last och tunga på Allmogen, och 2:do Kronobefall¬
ningsman och Hofkammereraren And. Berendt Gadd att emot Kongl.
Maij:tts dyra Försäkran under riksdagstiden befatta sig med fiscaliska
actioner och begjära ransakning om de öfwerläggningar, Allmogen i så-
dane mål uppenbarligen måste få hålla, och huruwida 3:tio Herr Baron
Landshöfdingen och Riddaren Rappe, uti hwars författning Allmogen
ändring söker, sjelf haft rättighet därwid handen lägga och upboda uhr-
tima ting, samt 4:to om Landsfiscalen Abraham Åhlman, som häruti
blifwit befald såsom actor gjöra sitt ämbete, underrättadt sig, hwad
ordsak Allmogen til sin sammankomst haft, och huruwida de til deras
allmänna beswärs förringande samlade attester wörö riktige eller intet,
och efter hwems begjäran de blifwit utgifne, samt hwilken dem skulle få
sig tilhanda, och i hwad ändamål de torde wara ämnade att nyttjas.
Men sådant har Landsfiscalen Åhlman icke gjordt sig mödan skaffa
beskjed om och än mindre åstundat, att häradsrätten skulle undersöka,
huru därmed förwetter, förmodeligen antingen af den grund att han icke
förstod, det hans embete fordradt af honom en sådan försiktig warsam-
het, eller att det icke instämde med hans idée att låta Allmogen hand-
hafwas wid sine fri- och rättigheter.
Häradsrätten, hwilken tilkommer handhafwandet af rättwisan och bör
weta, hwarigenom saken fått sin uprinnelse, har icke eller ansedt sig
skyldig att i berörde omständigheter söka ljus utan tykt det förena sig
bäst med dess principe om lagens owälduga skipande att gå förbi, det
Herr Landshöfdingen och Riddaren Baron Rappe, utom Riksens Stän¬
ders författning och Kongl. Maij:tts nådigste befallning, ålagdt inwånare
i sitt höfdingedöme, utöfwer tydeliga innehållet af 1694 års knektecon-
tract och 1697 års reglemente, att bestå deras soldater salt, gryn, ärter
och mjöl, och äfwen om the attester, öfwer hwilka jag af Nämdeman
Anders Knuti i Nändola anhållit uplyssning, wörö sanne eller intet,
emedan det torde warit rådeligare för denne domstohl att låta Knutinen
smaka på den belöning, Missgjerningsb:s 44 cap. för them utstakar, som
lägga skatt och tunga å konungens undersåtare, eftersom han icke kun¬
nat hindra sine medbroder belöna dem, som för detta mål skulle hafwa
kostnad och beswär, och därigenom lätteligen torde ådraga sig en sådan
olägenhet och answar, samt dessutom för det att han tält om saken för
Allmogen, än omnämna, huru Herr Baron och Landshöfdingen Rappe i
823
den delen förfarit, och erhålla uplyssning, hwem de omnämnde attester
utgifwit, hwad wärtan de hafwa borde och utaf hwilken de blifwit sam¬
lade, samt til hwem de wörö öfwersände, och i hwad ändamål de skulle
nyttjas, antingen att skada eller gagna allmenheten och gynna någon
embetsman.
Wore icke afsigten sådan, så begriper jag intet, hwarföre Knutinens
ansökning, att jag borde höras i saken, innan han skulle påläggas träda i
genmäle, kunde honom wid häradsrätten afslås.
Här frammanföre är utaf mig redan sagt, att Knutinen icke utan an¬
swar hemligen kunnat härom skaffa mig underrättelse, och när han det
uppenbarligen gjör, står olyckan jämwäl för hans ögon.
Jag, som genom mitt bref ledt honom i den gjerning, för hwilken han
så hårdeligen nu ansättes, måste wäl til bibehållande af rent samwete, att
jag icke ämnat tilskynda honom skada, taga dess gjerning såsom förmo-
deligen loflig och anständig i förswar.
Men huru och på hwad sätt kan det skje? Häradsrätten bör wäl finna
på medel att döma honom så, att han icke förgäter, hwad han i sin wäl-
mening och enfaldighet ådragit sig. Och när jag kommer härifrån hem,
lärer, hwad hos honom brister, af mig uttagas.
Om wårt sälla regeringssätt skall hållas heligt och undersåtare hägnas
wid lag och rättwisa, så torde denne sak fordra Hederwärda Bondestån¬
dets upmärksamhet; ty hwad Knutinen och mig nu förestår, det kan öf-
wergå någon annan, så snart detta lyckeligen aflupit och missbruk samt
aristocratie fått inrota sig.
Jag will i detta mål intet genom widlöftigare andragande uppehålla
Hederwärda Ståndet utan hemställer, om icke ståndets wärdighet ford¬
rar, att detta förfarande blifwer wåre respective Medständer genom ut¬
drag af protocollet berättadt och hos them på det wänligaste anhållit, att
de tillika med Hederwärda Bondeståndet i anseende til sakens besynner¬
liga och förwända ställning täckes remittera den til Justitiaecancellairens
åtgjärd och beifrande Och låta honom anmoda Kongl. Hofrätten i Åbo
att försända detta ährende til en ny undersökning wid owäldug domstohl
och förordna en sådan actor, som på ena sidan tilser, hwem den må wa¬
rit, som fördristat sig draga olaga skatt och gjärd öfwer Kongl. Maij:tts
tropliktigste undersåtare, och antasta dem med swåra lagsökningar,
hwilka därifrån söka rädda sig; samt på andra sidan så beifra Hofkam-
mereraren och Kronobefallningsmannen Gadds ej mindre oförsiktiga än
djerfwa och förmätne förhållande i detta mål, att han och dess wederli-
kar omsider må unna den underkufwade och förtryckte Allmogen något
r
824
lugn och fred i sine fattiga koijor; och Landsfiscalen Åhlman jämwäl
ställas i answar för sitt emot Knutinen anstäldte olagliga anspråk samt
Domhafwanden1 för dess ransakningssätt att gjöra den saklösa brottslig.
Om Hederwärda och Högtärade Bondeståndets gunstbenägne åtgjärd
i denna mig och mine hemmawarande medbroder rörande omnämnde
angelägenhet twiflar jag icke, som i ödmjukhet innesluter mig i deras
wahnliga goda wänskap och förtroende.
Stockholm d. 27 Junii 1772.
Matts Thomasson Marckula.
Riksdagsfullmägtig för Öfre och
Nedre Satagunda härader i Åbo lähn.
136.
Mats Jonssons från Jönköpings län memorial om statsverket.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 303.)
Protokollet sid. 445.
Ödmjukt memorial.2
När hwar försigtig hushållare, handlande och näringsidkare, som da-
geligen icke kan utröna sin inkomst och utgift men wil weta sitt tilstånd
och icke falla oförwarandes i andras händer, anser för högst nödigt at
hwarje tideskifte eller åtminstone wid årets slut genom räkning få reda
på inkomst, utgift och behållning eller brist, så är det wisst högst ange¬
lägnare för Riksens Höglofl. Ständer at wid hwarje riksdags början få
säker underrättelse om kronans omedelbara upbörd, afkortning, ford¬
ringar och behållning, samt huru de influtne medel förwaltade blifwit.
Men hwarcken wid denna eller de förra riksdagar, jag bewistat, har
sådan nödwändig uplysning ärhållits, åtminstone ej för Bondeståndet,
som dock med sine hemmawarande medbroder och commitenter utgöra
de betydeligaste skatter och penningesummor til rikets widmagthållande,
1 Joh. Eek.
2 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 18 Julii 1772.
1
825
utan endast fått kundskap om wisse summor, sådane som Secreta Ut¬
skottet behagat upgifwa.
Emedlertid har rikets åsamkade skulder blifwit snart oändelige och
staten förswagad med ständige och dryga utgifter, hwartil ansenliga be-
willningar blifwit gjorde, i hopp at snart kunna undgå extra contributio-
ner; dock befinnes riksgälden förökad och ej förminskad samt skattdra¬
gare genom förra årens beskattning, bancosedlarnes förswagande, ge¬
nom hög cours och osäkerhet i alla näringar, olyckliga krig och redbara
myntets utskickande jemte misswäxter och andra tryckande omständig¬
heter råkat i skuld och fattigdom samt swårligen mägta några betydeliga
bewillningar ärlägga.
Så länge kronogodset Gamla Upsala ödet samt 1282 och sednare
årens bewillningar, som nu kallas jordeboks- och hemmantalsränta,
wörö tillräckelige, som icke är urminnes, synes intet twifwelsmål om re¬
dogörelsens rigtighet ägt rum; men sedan de reglerade stater wid början
af wårt fria regeringssätt blifwit befästade, och hwarcken krono- eller
frälsegodsen få ökas eller minskas, samt extra stater efter hand snart
upnådt den ordinarie, och kronans ständige räntor icke swara emot be-
hofwen utan måste genom extra beskattningar af hemman, personer och
handelsfriheter, tull och afgifter af allehanda wärck och inrättningar
samt subsidiemedel fyllas, så långt förmågan tillåter, så lärer ingen, som
deltager i skatten, kunna eller böra wägras at få weta upbördens belopp
och disposition, och alldraminst wara för Riksens Höglofl. Ständer
okunnogt.
Jag finner likwäl, at påbuden om contributions utgörande och författ-
ningarne om räkenskaperne äro så widlyftige, at Riksens Höglofl. Stän¬
der hitintils icke kunna få tidig och säker kundskap i detta wigtiga mål,
och hemställer fördenskull til ömaste bepröfwande, om icke räkenskaps-
methodens förkortande må med snaraste wärckställas samt Riksens
Höglofl. Ständer få säker kundskap om upbörd, utgift och förwaltning
för hwarje år, ifrån den ena til andra riksdagen, och icke äfwentyra ri¬
kets wälfärd af mörckret om sanskylliga tilståndet eller blottas med be¬
willningar efter förslager och upgifter på rikets behof och skuldsummor;
men at nu i hast få någon underrättelse för närwarande riksdag hemstäl¬
les likaledes i ödmjukhet, om icke underdånig skrifwelse til Kongl.
Maij:t må afgå at infordra summariske extracter ifrån Höglofl. Stats-
contoiret eller Cammarcollegium och Cammarrevision på lefwereringar
och balancer för hwarje år ifrån 1756 til och med 1771, för hwilka år
måste finnas verifierade räkningar til 1769, och sedan summariske räk-
826
ningar för alla derunder sorterande upbördsmän och redogörare.
Min riksdagsmannaskyldighet fordrar at bygga rådslagen på skäl och
icke på godtycko, samt at i ömaste måtto wårda mine medbröders rät¬
tigheter, hwarföre jag och hoppas at winna bifall i alt, hwad skäligen be-
gäres, at någon ytterligare bewillning förut icke lärer kunna utsättas och
antagas. Förbehållandes mig at äfwen härmed få wända mig til de öfrige
respective stånden. Stockholm d. 18 Julii 1772.
Mathis Jonsson.
Riksdagsman från Jönköpings län och Tabergs bergslag.
137.
Bondeståndets extraktprotokoll den 22 juli 1772 om norrlandslänen.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 55.)
Protokollet sid. 448, 454.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm d. 22 Julii 1772.
S. d. Hos Bondeståndet hafwa samtelige Riksdagsfullmägtige för All¬
mogen i Wästernorlands eller Sundsvalls lähn Hindric Eriksson, Jon
Olofsson, Jonas Olofsson Norberg och Jonas Törnsten genom memorial
förnyat Allmogens wid sista riksdag anmälte, af Bondeståndet likmätigt
hosföljande protocollsutdrag1 då bifallne men för riksdagens mellankom-
mande slut oafgiorde hemställan, om icke nyssnämde nya län, som wid
riksdagen år 1762, Allmogen ohördan och emot dess åstundan, upkom-
mit, kunde indragas och med Gefleborgs län sammanbindas, som det af
ålder warit, så snart lähnet genom deras nu allmänt älskade Landshöf-
dinges flyttning eller befordran eller på annat sätt warder ledigt.
Wid öfwerwägande häraf fann ståndet sig ej mindre nu än wid förra
riksdagen kunna undgå at denne wästemorländske Allmogens ansökning
til bepröfwande uptaga.
i Se BdP, 11, s. 344.
827
Och som handlingarne i detta mål utwisa, det Allmogen wid denna
inrättnings början blifwit igenom owanliga beswär och utgifter satte i
betryck, hwilka i framtiden kunde blifwa för land och folk odrägelige,
altså ock på det å ena sidan Allmogen må kunna undwika en börjad och
i längden mera känbar olägenhet, och å andra kronan och staten genom
denne indragning winna besparing uti de tilökte inkomsterne, hwaraf
Landshöfdingen och landtstatsbetjeningen efter giord författning åtniutit
hälften, pröfwade Bondeståndet skäligt at för sin del besluta, at enär
detta Sundsvalls län nästa gång genom nuwarande Ländshöfdingens an¬
tingen flyttning till annat lähn eller befordran til högre ämbete, hwartil
han genom dess mångårige och berömlige tjenster giordt sig förtjent, el¬
ler ock genom dödsfall eller på annat sätt warder ledigt, detsamma då
åter måtte sammanslås med Gefleborgs lähn på samma sätt, som det
förut warit, innan lähnsklyfningen skedde, samt at nu emedlertid med
residencebyggnad för landshofwet i Sundsvalls lähn må til statens lisa
aldeles innehållas.
Hwilket genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stånden till
gunstbenägit bifall ödmiukwördsamligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
138.
Bondeståndets extraktprotokoll den 1 augusti 1772 om stengärdsgårdar
på Öland.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 14. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 11.)
Protokollet sid. 462.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 1 Augusti 1772.
S. d. Sedan Riksens Ständer vid innewarande riksdag täkts fastställa,
det Allmogen i Aspelands, Tunaläns och Sefwedahls1 härader i Calmare
1 Skall vara: Sevedes.
828
län skulle få åtnjuta lika frihet med Allmogen [i]1 Cronobergs län, som i
90 § af 1766 års kongl, resolution på Allmogens allmänna beswär blifwit
i nåder befriad ifrån thet them ålagde twång och 10 d:r silf:mts witen at
årligen uprätta et wist famnetal stengärdesgårdar, så hafwa riksdagsfull-
mägtige från Öland samt Norra och Södra Möre samt Norra och Södra
Tiust jemte Stranda och Handbörds härader i berörde län hos ståndet
anmält, thet the äro samma twång och lika witen underkastade. Och
som the i öfrigit äro i samma omständigheter som ofwannämde theras
medbroder, hwilka redan njuta befrielsen från thessa witen til godo, så
hafwa the anhållit, at ståndet wille them til samma förmon anmäla.
Och aldenstund ofwannämde härader och hela Öland i anseende til
otjenlig grund för stenmurars uprättande på de flästa ställen samt brist
på tjenlig sten, emedan sällan annan än kullersten finnes, äro i samma
belägenhet med ofwannämde 3:ne härader, som njutit rättwis befrielse
til godo, fördenskull såg sig ståndet föranlåtit at hos de öfrige respec-
tive stånden ödmiukwördsammeligen tilstyrcka, det Öland samt Norra
Möre, Stranda och Handbörds härader måtte från den dem ålagde
tunga med dubbla stenmurars uprättande årligen befrias och de dem
ålagde witen hädanefter uphöra samt Allmogen frihet lämnas at med
stängningar förfara, som beskaffenheten af hwar ock en plats och till¬
gången på tjenlig sten eller andra stängningsämnen kunna tillåta, hälst
mången flitig åbo blifwit bragt på obestånd dermedelst at honom icke
gjörligt warit at anlägga så stort famnetal stenmur, som föreskrifwit blif¬
wit.
Hwilket genom utdrag af protocollet skulle hos de öfrige respective
stånden til gunstbenägit bifall recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
2 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.
829
139.
Bondeståndets extraktprotokoll den 29 juli 1772 om 1765 års riksdags¬
mannaval i Hålebo härad.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 467, 472.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 29 Julii 1772.
S. d. Ibland de riksdagzbeswär, som Allmogen ifrån Jönåkers, Rönö
och Hölebo härader i Södermanland anförtrodt sine riksdagzfullmägtige
at wid denna riksdag bewaka, har äfwen förekommit deras ansökning
om förklaring öfwer Riksens Ständers wid sidsta riksdag gjorde anstäldt
rörande riksdagzpenningars insamlande af berörde härader för 1765 och
1766 åhrens riksdag och deras aflemnande til Postbonden Pehr Jonsson
i Sille.
Med denna beswärspunct hafwa Riksdagzfullmägtige för dessa 3: ne
härader, Nils Larsson, Anders Ersson och Eric Nilsson, wid riksdagens
början wändt sig til Riksens Ständers Urskillningzdeputation. Men som
denna deputation enligit derå tecknad resolution förklarat sig dermed ej
kunna befatta af den grund, at Riksens Ständer wid sidsta riksdag detta
måhl sluteligen afgjordt, så hafwa bemälte Riksdagzfullmägtigje] genom
ett til Bondeståndet ingifwit memorial1 deröfwer sig beswärat med anhål¬
lan, at Bondeståndet wille detta måhl såsom enligt Riksdagzordningen
dess egit oeconomicum til bepröfwande uptaga och til rättwist slut be¬
fordra.
Efter flere fruktlöst gjorde förslag til förening har Bondeståndet omsi¬
der eij kunnat undgå at låta detta mål sig föredraga. Hwarwid befunnits,
at sedan Pehr Jonsson i Sille blifwit wid 1765 års riksdags början efter
företedd fullmagt såsom Hölebo, Jönåkers och Rönö häraders riksdagz-
fullmägtig til säte och stämma i Bondeståndet intagen men efter 18 da¬
gars förlopp d. 1 Februarii 1765 i anseende til yppad stridighet om riks-
dagzmanswahlets laglighet med stor pluralitet derifrån utesluten, så har
efter 2:ne hällne nya wahl Nämndemannen Olof Olsson i Härnstad om¬
sider blifwit til riksdagzfullmägtig för bemälte härader utnämnd och i
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 246, med bilagd besvärs¬
punkt.
830
ståndet d. 21 October 1766 intagen.
Icke dess mindre har wid sidsta riksdag Pehr Jonsson i Sille Allmogen
ohördan utwärekat sig den förmon at få upbära af desse trij härader det
wid l:sta wåhlet utsatte dagtractamente för hela riksdagen, som påstod i
21 månader, och sådant af den grund at han oagtadt dess uteslutande
utur ståndet sig likwäl i Stockholm skal uppehållit och häradernes ange¬
lägenheter bewaka sökt.
Och som desse häraders Allmoge aldrig ordenteligen skola anmodat
Pehr Jonsson at efter dess uteslutande ur ståndet deras angelägenheter
bewaka utan twärtom genast skridit til ett annat wahl; hwarförutan han
eij eller skal gittadt wisa eller upgifwa, hwad han til Allmogens förmon
uträttadt, i synnerhet som han ifrån alt yttrande och deltagande å All¬
mogens wägnar warit utesluten, då fråga om bewillningar och utgifter
förekommit, hwilcka utgöra en den angelägnaste af Allmogens riksdags-
angelägenheter; altså har Allmogen, som eij eller blifwit hörd öfwer
denna Pehr Jonsson tillagde förmon, anhållit, det Riksens Ständer wille i
så måtto förklara deras wid sidsta riksdag gjorde beslut, at Pehr Jonsson
eij måtte tilläggas dagtractamente af desse härader för 1765 års riksdag
längre än för de 18 dagar han ifrån d. 25 Januarii til d. 15 Februarii wa¬
rit i ståndet intagen och som deras fullmägtig öfwerläggningarne bewis-
tadt, resekostnaden til och ifrån Stockholm dock icke derunder beräk¬
nad; med hemställan, om icke desse i Nykiöpingz Landtränterie inne-
stående penningar måge så fördelas, at Pehr Jonsson tillägges skjäligt
arfwode för 18 dygn med resekostnad hit och hädan och Olof Olofsson
likaledes samt återstoden alla tre häradernes fattige i en tid, som för
dem är så swår och bitter, och då de såra hwars mans öron med klago¬
rop öfwer hungersnöd och älende.
Wid öfwerwägande af detta måhl har det först eij kunnat undfalla
ståndets upmärcksamhet, huruledes frågan om berörde riksdagspenning-
ars insamlande för Pehr Jonsson i Sille wid sidsta riksdag genom ett af
honom sjelf til ståndet ingifwit memorial blifwit wäckt, under det stån¬
det låtit sig föredraga ett Secrete Deputationens betänckande angående
det en emot Häradshöfding Wankif anstäld fiscalisk action för det af
honom i Hölebo härad åhr 1765 hällne ytterligare riksdagzmannawahl
måtte uphöra m. m., hwilcket medfördt den wärckan, at bägge desse
mål blifwit med hwarannan sammanfogade och genom ett protocollsut-
drag kommit at bägge tilhopa dragas under de öfrige respective stånden,
ehuru det förra rörande Pehr Jonsson i Sille så mycket mera kunnat och
bordt skiljas ifrån det senare angående Häradshöfding Wankif, som
831
hwardera målet eij allenast warit af särskild beskaffenhet utan ock rörd t
särskildte personer och ämnen.
I anseende hwartil och då ståndet härjemte eftersinnade, at det förra
af Pehr Jonsson anmälte ärendet såsonv rörande riksdagzarfwodi eij an¬
norledes än ståndets enskildta oeconomicum kan anses och är följackte-
ligen af den egenskap, at det enligit Riksdagzordningen eij bort komma
til Medständers pröfning; så ansåg Bondeståndet för sin del så mycket
mindre betänckeligit at den af Allmogen uti Jönåker, Rönö och Hölebo
härader nu sökte förklaring til bepröfwande uptaga, som hwad sidsta
riksdag i detta mål blifwit tilstyrckt, icke finnes grunda sig på något af
Allmogen behörigen anmält postulat utan på ett af Pehr Jonsson i egen
säk Utom Allmogens wettskap och samtycke ingifwit memorial.
Hwad altså dernäst sjelfwa hufwudsaken rörande rättigheten til de
ifrågawarande riksdagzpenningarae beträffar, så är af handlingarne
uppenbart, eij allenast at Pehr Jonsson warit ledamot i ståndet endast i
18 dagar, utan ock at Olof Olsson i Hemsta icke förrän d. 21 October
1766, och således wid pass 2: ne månader för riksdagens slut, blifwit til
säte och stämma i ståndet intagen. Och sorn med 9 § i Riksdagsord¬
ningen är enligit, at eij någor annan än en lagligen wald och af ståndet
godkjänd riksdagzman må njuta fritt och tillräckeligit underhåll af dem,
som han är fullmägtig före, så följer ock deraf onekeligen, at den, som
blifwit utesluten från säte och stämma i ståndet, eij kan anses berättigad
til underhåll för längre tid, än han riksdagzmannarätten fädt utöwa.
Uppå hwilcken grund och då ståndet härwid öfwerwägade å ena si¬
dan, at Olof Olofsson i Härnstad eij mindre än Pehr Jonsson i Sille är
berättigad til resepenningar och underhåll för den tid, han warit merbe-
mälte häraders riksdagzfullmägtig samt säte och stämma i ståndet hafft,
och å den andra at Allmogen eij skjäligen bordt betungas med riksdagz-
penningars utbetalande åt någon under den tid, deras angelägenheter uti
ståndet af hwarcken den förre eller den senare riksdagsfullmägtigen
kunnat bewakas; så prof wade Bondeståndet för sin dehl det wara med
billighet såwäl sorn med Allmogens åstundan närmast öfwerensstäm-
mande, at de för 1765 och 1766 åhrens riksdag dels upburne, dels ock
innestående riksdagzpenningar måge uti 3:ne lika summor fördelas,
hwaraf den första tilfaller Pehr Jonsson i Sille, den andra Olof Olofsson
i Härnstad och den tredje de i Jönåkers, Rönö och Hölebo härader be¬
lägne sochnars fattige, hwardera sochnen i den proportion, som den uti
riksdagzpenningarnes utbetalande deltagit.
Hwilcket genom protocollsutdrag ödmjukwördsammeligen skulle an¬
832
mälas hos de öfrige respective stånden i den wördsamma förmodan, at
de med Bondeståndet härutinnan instämma så mycket mera, som ären¬
det i sig sjelft är ståndets oeconomicum, ehuru det sidsta riksdag genom
ofwannämde besynnerliga händelse kommit at dragas under de öfrige
respective ståndens pröfning.
140.
Bondeståndets extraktprotokoll den 25 juli 1772 om hemmanet Hånger.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 11. Urskillningsdeputationens
betänkande, vid nr 69.)
Protokollet sid. 467.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 25 Julii 1772.
S. d. Lät Bondeståndet sig föredraga et af Riksdagzfullmägtigen från
Wästerbottn Anders Andersson ingifwit och härhos bifogat memorial,1
hwari han af anförde skjäl och ömande omständigheter anhåller, at
Bondeståndet wille genom protocollsutdrag hos de öfrige respective
stånden understödja Mats Jonssons i Hånger och dess delägares sak rö¬
rande hemmanet Hångers natur och densamma på et så bewekeligit sätt
recommendera, som denne ussle mannens öma lidande syntes förtjena.
Wid öfwerwägande af de besynnerliga hwälfningar, som denna sak
under en trög fart och omskiftelig ställning wid flere domstolar under-
gådt, har Bondeståndet i synnerhet fästat sin upmärcksamhet wid det af
3:ne edsworne nemdemän utgifne och wid handlingarne bifogade betyg,
at wad blifwit Mats Jonsson nekat.
Och som denne rättsökande blifwit dragen uti långwarig och widlyff-
tig rättegång samt försatt uti ömt och känbart lidande ej allenast genom
saknad af ofwannämnde laga rättegångzförmohn utan ock medelst Do¬
marens2 effterlåtenhet at til följe af 20 §, 25 cap., Rätteg.balken samt
kongl, brefwet af d. 2 November 1759 på utslaget teckna, det parten
wad deremot tilbudit, samt genom påskrift lämna honom behörig under-
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 342.
2 Häradshövding Joakim Wetterberg.
833
wisning om tiden och sättet till ändringz sökande deruti; altså och eme¬
dan detta icke är någon fråga om försuten tids återställande utan et kla¬
gomål deröfwer, at rätten hos underdomaren är sökanden nekad wor-
den, hwari oaktadt deremot å högre ort anförde beswär, han likwäl ej
fådt hugna sig af någon ändring och rättelse; ty pröfwade Bondeståndet
skäligt ej allenast at för sin del besluta, det må detta mål warda hänwist
til Riksens Ständers Cammaroeconomiedeputation, som i sammanträde
med Justitiaedeputationen äger detsamma skjärskåda och med betän¬
kande deröfwer til Riksens Ständers plena inkomma, utan ock at et så
ömt ärende hos de öfrige respective stånden ödmjukwördsamligen an¬
mäla och på det högsta recommendera under wördsam och säker för¬
modan, at desse med flere i handlingarne updagade skjäl och bewekande
omständigheter lära upwäcka den priswärda ömhet för en olyckelig och
betryckt sökande, hwaraf Riksens Ständers gjöromål i alla tider lyst. Ut
supra.
Ex protocollo
/. Odelius.
141.
Bondeståndets extraktprotokoll den 1 augusti 1772
om lagman G. G. Reuterholm.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Ridderskapet och adelns ex¬
traktprotokoll, vid nr 27.)
Protokollet sid. 476.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 1 Augusti 1772.
S. d. Lät ståndet sig föredraga Lagmannen Friherre Reuterholms hos
Riksens Höglofl. Ständer ingifne memorial med därhos fogade hand¬
lingar.
Under riksdagen 1766 har ståndet redan til alla delar förenat sig med
det från Höglofl. Ridderskapet och Adelen genom protocollsutdrag af d.
r
834
11 October nyssnämnde år yttrade beslut, at Friherre Reuterholm wid
dess innehafwande bancocommissariefullmagt borde bibehållas samt
den honom pålagde tjenstfrihet aldeles uphäfwas, så at han commissa-
riesysslan uti Riksens Ständers Banque måtte tilträda och förrätta samt
åtnjuta den lön och de förmohner, som därtil höra.
Då altså 2:ne stånds tydeliga utslag Friherre Reuterholm wid dess
bancocommissariefullmagt, tjenst och lön bibehållit, hade han efter all
wänlig praxis och sielfwa principen samt egenskapen af Ständers åtgjärd
så mycket mindre bordt ifrån den förmohn utestängas, hwaraf han war
uti wärckelig possession, som honom aldrig något fel eller brottslighet
blifwit tilwidt, mindre han därföre anklagad, förhörd eller dömd; men
som Bondeståndet genom Lagmannen Reuterholms wid 1769 års riksdag
ingifne memorial inhämtade, att alt sådant oaktadt bancocommissarielö-
nen ifrån 1767 års början blifwit honom förhållen, pröfwade ståndet
skäligt at til Högl. Secrete Utskottets wärckställighet öfwerlemna, at den
lön och de förmohner, som bancocommissariesysslan tillagd är och de
då framledne 3:ne sidsta åren Lagmannen Reuterholm orättwisligen för¬
hållne blifwit, skulle honom på en gång godtgöras, såsom ock han genast
få tilträda och förrätta den bancocommissariesyssla, hwarå han full-
magt ifrån år 1762 innehade med mera.
Detta ståndets beslut, ehuru aldeles lika med det Wällofl. Borgare¬
ståndet i detta ämne förrut fattadt, har dock äfwen då blifwit för Fri¬
herre Reuterholm utan wärckan, emedan Höglofl. Ridderskapet och
Adelens samt det Högwördige Prästeståndets saknade yttrande hind¬
rade, at ej någon expedition däraf kunde til Secrete Utskottet afgå.
Bondeståndet, som uti förloppet af denna besynnerliga händelse icke
finner något förewiteligit kunna Friherre Reuterholm til last läggas, öm¬
mar så mycket mera, at en medborgare kunnat utan förhör och laga dom
gå uti mistning af et innehaft embete, twärtemot hwad ej allenast natur¬
lig billighet medgifwer utan ock sielfwa Regeringsformen tydeligen före-
skrifwer, som Friherre Reuterholms både ålder, insigt och skickelighet
såwäl som kände nit för det allmänna för detta synts göra honom för¬
tjent af fast betydeligare framsteg, däräst lyckan honom i jemnförelse
med dess jemnårige och wederlikar welat gynna.
Bondeståndet pröfwade fördenskull skäligt at likmätigt ofwanbemälte
dess wid förre riksdagen tagne beslut äfwen nu bifalla Lagmannen Reu¬
terholms ansökning och altså uphäfwa den wid 1762 års riksdag honom
af då warande Bancodeputationen på oriktige och obewislige grunder
pålagde tjenstefrihet, så att han commissariesysslan i Riksens Ständers
835
Banque må tilträda och förrätta samt ej allenast hädanåt alt framgent,
så länge han densamma innehafwer, åtniuta den lön och de förmohner,
som därtil höra, utan ock nu genast på en gång utbekomma, hwad ho¬
nom deraf ifrån 1767 års början blifwit förhållit; om wärckställigheten
hwaraf Högl. Secrete Utskottet lärer draga behörig försorg. Willj andes
ståndet framdeles, och då något tjenligit tilfälle sig kunde förete, jämwäl
wara beredwilligt och omtänckt at med någon särskild uprättelse godt-
gjöra det så långwariga som oskyldiga lidande, Lagmannen Friherre
Reuterholm uti flere omständigheter och afseenden wederfarits.
Hwilcket alt genom utdrag af protocollet til de öfrige respective stån¬
dens bifall ödmjukwördsammeligen skulle anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
142.
Allmogens allmänna besvär.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 27.)
Protokollet sid. 476.
§ l-1
Ehuru [i] Kongl. Maij:ts nådiga resolutioner på Allmogens dels i all¬
mänhet och dels för särskildte landskaper och orter tid efter annan an¬
mälte underdånige allmänna beswär af åren 1727, § 7, 1748, § 68, 1746,
§ 5, och 1762, § 9, i nåder förordnas och föreskrifwes, huruledes härads-
skrifwarne böra utan någon wedergällning uti Allmogens quittenceböc-
ker anteckna och debitera, hwad bonden såwäl uti ordinarie som extra
ordinarie utlagor och contributioner årligen betala bör, samt marcke-
gången utföra å det, som med penningar lösas får, med mera angående
quitteringssättet och annat, som högbemälte nådiga kongl, resolutioner
innehålla, så synes dock Allmogen, som skulle sådant på de fläste orter
antingen genom tidens lopp hafwa kommit aldeles i glömska eller med
1 Riksdagsacta 1771—1772, vol. 3.
r
836
flit wara uti efterlefnaden å sidosatt, emedan uti de sednare förflutne
åren wid den ena riksdagen efter den andra de af Allmogen sine full-
mägtige til anmälande anförtrodde ärender af angelägenheter innehållit
och äfwen wid denne riksdag innehålla klagan deröfwer, at de ej fädt
desse nådige kongl, resolutioner til godo niuta.
Allmogen föranlåtes alt derföre underdånigst anhålla, at högstbemälte
k. resolutioner och det mera, som uti andra författningar såsom härads¬
fogde- och häradsskrifwareinstructionen samt flerestädes, som en okun-
nog Allmoge ej wet upgifwa, kan wara stadgadt i detta ämne, måtte alt¬
sammans förnyas uti en förordning eller kongl, resolution sammanfattas
samt på omständeligaste sätt til efterlefnad föreskrifwas och anbefallas,
så at utan särskildt wedergällning hwarje utlags- och persedletitul af jor-
deboks- och mantalsräntan, contributioner och bewillningstitlar specifi-
quet hwar för sig och för hwar person särskilt i bondens hushåll må utaf
häradsskrifwaren warda utförd uti debet samt wid betalningarne uti cre¬
dit af häradsfogden anteknad, upräknad och quitterad hwar och en
post, som under den eller den tituln blifwit betaldt.
Hwar jemte underdånigst anhålles, at hwad härutinnan i nåder kan
blifwa förordnadt i anseende til det, som hörer til häradsskrifwarens de¬
biterande och häradsfogens upbörd, må äfwen sträcka sig til regements-
skrifware, indelningshafware af militair, civil och andra stater, samt eho
det wara må, som någon upbörd af Allmogen tilkommer, på det enhwar
af Allmogen må å ena sidan få rätteligen weta, hwad honom åligger at
utbetala], och å den andra wara öfwertygad, at icke mera utkräfwes
och betalas än wederbör, och däräst misstroende derom hos någon
skulle upkomma, bewis må wara at tilgå, om så skedt eller ej.
I öfrigt bönfalles i lika underdånighet, at quittenceböckerne, hwad ut-
giftstitlame angår, måge tryckas äfwen på finska för de orter, där All¬
mogen ej förstår swenska, samt en wiss skälig afgift utsättas, hwarmed
Allmogen må lösa desse quittenceböcker.
§ 2.i
Kongl, resolutionen uppå Allmogens underdånige allmänna beswär af
år 1762, § 3, innehåller, huruledes Allmogen då i underdånighet an-
dragit, at prisen å dagswärcken i somlige höfdingedömen blifwit utsatte
efter medium af de priser, som magistraterne upfördt uti de ifrån stä-
derne upgifne thomasmässo marckegången och därigenom kommit näs-
i Riksdagsacta 1771—1772, vol. 3.
837
tan dubbelt emot gångbare prisen å landet at taxeras, samt at Allmogen
fördenskuld i underdånighet anhållit om nådigt förordnande, at depute¬
rade til årlige marckegångarnes uprättande dädanefter borde utan af¬
seende på de priser, som uti städernes marckegångar kunde wara up-
förde, med hwarannan samråda och wid prisens utsättjande på de dags-
wärcken, som Allmogen måste efter årlige marckegången med pen¬
ningar lösa, lämpa det til et medium af gångbare prisen på dagswärcken
uti hwarje landsort så sommar- som wintertid til efterrättelse, hwarwid
deputerade kunde hwar ifrån sine härader med sig taga trowärdige mäns
bewis och intygande om hwad dagswärcken därstädes gullit, så winter¬
son! sommartid.
Häröfwer har wäl Kongl. Maj:t resolwerat, at emedan städernes
marckegångstaxor eij innehålla något om dagswärcken och däraf således
ej någon rättelse kunde tagas, utan Allmogen ägde sine fullmägtige wid
marckegångens sättjande och dem obetagit wore at om prisen skaffa nö¬
dige underrättelser, ty funno Kongl. Maj:t i nåder, at widare förord¬
nande därom icke behöfdes.
Men Allmogen har icke funnit sådan wärckan häraf, sorn warit påsyf¬
tad och Allmogen trodt sig böra wänta, utan hafwa oaktadt sådane före¬
tedde bewis prisen å öke- och drängedagswärcken lika fult uti marcke-
gångstaxorne blifwit utförde långt högre, än de uti landsorterne gullit.
Och fördenskull finner Allmogen sig föranlåten at i underdånighet före¬
slå och anhålla, det häradsrätterne i de lähn, hwaräst marckegång å
dagswärcken utsättes, måtte förklaras skyldige at wid höstetingen eller
urtima sammankomst något för tiden til marckegångens sättjande un¬
dersöka, hwad öke- och drängedagswärcken uti häraderne gullit den tid,
Allmogens dagswärcken efter förordningarne utgöras böra, samt sedan
bewis däröfwer meddela, hwilka wid marckegångarnes sättjande borde
uptes och af deputerade til rättelse tagas, således at et medium af hä¬
radsrättemes i bewisen utförde priser tages och i marckegångstaxorne
utföras utan minsta tilökning däruti.
§ 3.
Att förklaras måtte, det inge nybyggen må tillåtas at upptagas på hä-
radsallmänningar samt att, hwad kronoskogar angår, nybyggen uppå
dem ej annorledes än med sparsamhet och efter nogaste bepröfning til¬
låtas må.1
1 § 3 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
54—740327
838
§ 4.
Att arbetscommenderingar måtte bortarrenderas till i orten liggande
obeständiga regimenter emot hälft eller fjerdeparten af den annars till
skjuts och förtäring för indelte regementer åtgående kostnad m. m.1
§ 5.2
Änskönt Bergslagsallmogen förmenar Kongl. Maij:ts masmästareord-
r.ing därhän sig icke sträcka, at öfwermasmästare böra anlitas, då hyttor
skola byggas eller eljest något bruk därstädes för händer hafwas, med
mindre han enskilt anmodad warder, händer likwäl eij sällan, at öfwer¬
masmästare under åberopande af högstberörde förordning förbiuda dem
at nästan något företaga wid slike wärck, med mindre hans biträde förut
äskat warder, hwilket ofta utan bergsmännens nog dryga känning ej sig
göra låter. Och i anseende därtil anhåller Allmogen underdånigst, det et
sådant twång i deras rörelse och handtering ej dem ålägges, utan at det i
deras frihet stå må at öfwermasmästare tilkalla, när omständigheterne
det kräfwa, hälst de sielfwe med så skickelige masmästare merendels äro
försedde, som kunna wid förekommande tilfällen dem all nöijaktig be¬
tjening och handräckning meddela. Hållandes bergsmännen ej för orå-
deligit, om ej andre til öfwermasmästare utsedde blefwo än de, som
förut sielfwe lagdt hand wid slikt arbete.
6 §.
Uti den ställning skiutzinrättningen i riket nu är, då allom är tillåtit at
emot lindrig lega nyttia och åka hållskiutzar utan skillnad, om resan har
nödwändige angelägenheter eller blott nöijen och ro til föremål, lider all¬
männa huushållningen och Allmogen genom dagswerkens förspillande
och derwid så til sägande förgäfwes utgående matsäckar och foder samt
hästars förderfwande och förföriske tillfällen på gästgifwaregårdarne för
ungdomen at förskämmas i seder och lefnadssätt, en skada och förlust,
som är begripelig för den minst efftertänksamme men odrägeligt tryc¬
kande för Allmogen, som närmast måste widkännas dess förderfwelige
wärckan.
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 23 september
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 20.
1 § 4 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 23 september
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 22.
2 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 29.
839
Til Kongl. Maijitts nåd föranlåtes altderföre Allmogen fly med under-
dånigste bön och anhållan, at sådane utwägar måtte utfinnas och widta-
gas, som kunna lätta, om icke aldeles befria Allmogen ifrån denne tä¬
rande landsplåga.
Allmogen håller i sin enfaldighet före at härtil skulle märkeligen bi¬
draga, om skiutzlegan något föröktes i proportion af nu warande dyrhet
å alle andra ting och waror, ty derigenom skulle å ena sidan månge,
i synnerhet sämre folk, framdel, afhållas ifrån hållskiutz nyttiande och
söka at på annat sätt sig forthielpa, hwarigenom minskning i hållskiutzen
wunnos, samt å den andra Allmogen komma til någon större och billig
ärsättning för det tryckande beswär, som hållskiutzens underhållande åt¬
följer.
Utbediandes sig Allmogen i underdånighet at få föreslå och anhålla,
at en sådan tilökning må i nåder bewiljas ti! aderton öre s:rmt milen för
hwar häst af det skäl, at den tid Allmogen fick lösa sine ökedagswärken
med 8 öre s:rmt, niöt den lika mycket i skiutzlega el. 8 öre s:rmt milen
för en häst, hwarföre och som berörde dagswärkslösen nu för tiden stigit
mångdubbelt högre, så lärer berörde i hållskiutzlegan föreslagne tilök-
ningen så mycket mindre kunna anses för obillig, som den på långt när
icke swarar emot det, som Allmogen för ett ökedagswärke til kronan be¬
tala måste, hwartil kommer, at tienstefolks löner och andre hästars in-
kiöp, redskap, foder och det mera, som fordras till hållskiutzens under¬
hållande, uti pris nu wida öfwerstiger, hwad det i förre tider gullit.
§ 7T
Sedan Kongl. Maij:ts nådiga förklaring af d. 5 April 1770 öfwer för¬
ordningen om barnhus- och hospitalsinrättningarne i riket under d. 11
Decembr. 1766 utkom och därigenom i betracktande af den jämnlikhet,
som emellan lika undersåtare uti deras skyldigheters utgörande wara
bör, blifwit förordnat, at stadgandet af högbemälte förordnings 3 arti¬
kels l:sta § angående den barnhusen och hospitalen anslagne kronotion-
despannemålens lösen skulle uphöra och alla för år 1766 i det ämnet ut-
komne stadgar och förordningar iackttagas och följas, har berörde span-
nemål blifwit på auction försåld uti landscancellier til den mästbiu-
dande.
Allmogen, som dels för aflägenhet skull ej haft tilfälle at bewista så-
1 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 29.
r
840
dane auctioner och dels i anseende til högre bud, än Allmogen tyckt
spannemålen wara wärd, icke kunnat sin spannemål inropa, har sedan
af främmande, som spannemålen köpt, blifwit twungne at den antingen
afföra til längst aflägne orter eller betala wida öfwer hwad inköparen
gifwit eller marckegången i orten warit.
I stället för den jemnlikhet lika undersåtare emellan uti sine skyldig¬
heters utgörande, som uti högstbemälte förklaring förmäles i nåder wara
påsyftad, har den Allmogen, af hwilkens afrads- och tiondespannemål
något är til barnhus och hospitalen anslagit, blifwit försatt uti långt swå-
rare twång och belägenhet än deras medbroder, hwilcka, hwad afrads-
spannemålen i synnerhet angår, slippa med dess forssel til indelningshaf-
warens boställe eller lösen efter årliga marckegången på sätt, som 56 §
af 1727 års kongl, resolution på Allmogens beswär innehåller, då denne
Allmoge, såsom förbemält är, blifwer twungen at föra sin lång wäg til
12 a 15 mihl och mera eller ock den betala med en dryg tilökning öfwer
auctionspriset, som icke kommer barnhusen och hospitalen utan inropa¬
ren til gagn och winning.
I anseende til desse swårig- och olägenheter anhåller Allmogen under¬
dånigst at hädanefter få med den betalning, som årlige marckegångs-
taxan innehåller, lösa barnhus- och hospitalsspannemålen, hälst å ena si¬
dan berörde inrättningar icke lära kunna anses för lidande, enär de efter
gångbart eller marckegångspris niuta, hwad dem förländt blifwit, och å
den andra Allmogen då blefwo befriad för förtryck och twång af med¬
borgare, som, ifall med auctioner skulle fortfaras, därwid kunde spanne¬
målen inropa.
§ 8.
Att directeurssysslan öfwer flygsanden i Christianstads län måtte in¬
dragas och utöfningen af hans tjänst genast upphöra emot det Allmogen
derstädes å egne ägor åtaga sig flygsandens hämmande och att landshöf¬
dingen i orten må genom kronobetjänte deröfwer hålla hand, att ej and¬
re författningar, som lända kronan och Allmogen till tunga, i detta
ämne må widtagas.1
1 § 8 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 23 september
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 25.
841
§ 9.
Allmogen uti Wermeland och then del af Elfsborgs län, som ligger
under Carlstads stift, sig theröfwer beswärar, at the fattigas del, fyra öre
af hundrade, som efter lag af inventariisummor bör tilfalla then soknens
fattige, hwarest dödsfallet timat, har altsedan år 1753 upburits af krono-
betjeningen för Carlstads hospitals räkning, hwilket skall hafwa händt
theraf, at staden 1751 blifwit afbränd och berörde medel til thet tå af-
brände hospitalets nybyggande anslagne, hwarföre och som thetta hospi¬
tal numera skall wara i fullkomligt stånd af sten upsatt och med alt in¬
nanrede försedt, Allmogen altså anhåller, at thenne the fattigas andel,
l/8:dels procent, måtte soknarne hädanefter återställas til sitt förra wan-
liga bruk för soknarnes fattige och til then ändan så här som å andre
orter i riket af kyrkoherdarne i församlingarne disponeras, hälst Allmo¬
gen på landet skall hafwa ingen nytta eller hjelp af Carlstads hospital.1
§ 10.
Allmogen uti Kihla sokn och Wermeland förnyar thes wid sidsta
riksdag anmälta ansökning at å then tiondesättning, som Carlstads
Gymnasii stat och them imellan blifwit uprättad den 31 Julii 1743, er¬
hålla sådan stadfästelse, som wid 1762 års riksdag blifwit Wissnums
sokns Allmoge thersammastädes bewiljad.2
/f' -' •.
§ 11-
Samtelige rusthållarne i Skåne anhålla i underdånighet, at de så kal¬
lade interimsstädsmålen måtte såsom mindre nödige blifwa afskaffade
och at dermed måtte hädanefter sålunda förfaras, at enär något ombyte
sker med rusthållares antagande, må den tillträdande rusthållaren en
månad efter tillträdet < lefverera afskrift > at3 af contractet, sorn utwi-
sar, med hwad wilkor han kommit i besittning deraf, antingen genom
arf, köp, byte eller gifte med barnens derwid förbehållen rätt, lemna en
afskrift til corporalen, hwilken det i sitt månadsförslag införa bör samt
sedan till compagniechefen inlämna utan någon särskilt belöning wid
1 § 9 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från ekonomiförordningsdeputationens protokoll den 10 oktober
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 57, sid. 236 f.
2 § 10 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från ekonomiförordningsdeputationens protokoll den 10 oktober
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 57, 237 f.
3 Detta ord, felaktigt, tillagt ovan raden.
842
det answar, som 1692 års förordning stadgar. Hwarefter munsterskrifwa-
ren har at intaga det i compagniets handlingar och upbära af rusthålla¬
ren charta siggillatae- och krigsmanshusafgiften samt at upsätta städs-
målssedel för kronorusthållaren efter de til compagniet inkomne hand¬
lingar, som upwises wid städsmålsmötet och aproberas af landshöf¬
dingen och öfwersten, och har munsterskrifwaren at för sitt beswär be¬
komma twå daler silfwermynt af rusthållaren.
§ 12.
Allmogen anhåller, at es lass skattehöö måtte för giltigt anses, när det
håller 40 lispund, och tillika at under namn af laggill oxe ej må förstås
någon stallad eller af skånskt slag utan sådan, som allmänt i orten fin¬
nes.1
§ 13.2
Allmogen har i underdånighet och wid alle sedan år 1756 förflutne
riksdagar förnyat den underdåniga ansökning, at för kronoskiuts i nåder
måtte bestås lika lega och betalning som för enskilte personers skiuts-
ning, men Allmogen har ännu icke blifwit hugnad med nådigt bifall der¬
uti.
Allmogen föranlåtes altderföre at nu ånyo härom giöra erindran med
underdånig anhållan, at följande å Allmogens sida warande skiäl måtte
uti ömt öfwerwägande tagas.
Då enskilte personer nyttia skiuts, blifwa de betjente af den Allmoge,
som bor närmast gästgifwaregårdarne och utan särdeles tidsspillan och
lång wägs resande kunna sig der infinna; men annorledes förhåller det
sig med kronoskiutsningar. Till dem upbådas Allmoge på 8 å 10 och
flere mils afstånd ifrån ombytningsstället. De dagswärken och den tids¬
spillan på fram- och återresan samt den kostnad på utredning af mat¬
säck och annat, som wid slike tilfällen måste anwändas, äro mångdub¬
belt flere, större och drygare, än hwad som fordras wid enskilt skiuts-
ning. Hästarne mattas och fara merendels wärre wid krono- än private
skiutz, i det tyngre lass effter dem läggas.
Kronoskiutser påkomma offtast dels i de angelägnaste och dels i de
1 § 12 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomideputationens protokoll den 24 oktober
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 50, fol. 138.
2 Riksdagsacta 1771—1772, vol. 3.
843
beswärligaste årstider, såsom då bärgningen om sommaren mäst påskyn¬
dar, samt höst och wår, då det hwarken bär eller brister.
Många missbruk til Allmogens förtryck och saknad i dess rätt utöfwas
och under titul af rättighet til kronoskiuts åtniutande, i det tiltagsne och
laglöse personer föregifwa sig wara sände och stadde i kronans ärender
och under sådan förewändning til en enfaldig skiutsbonde eij betala mer
än åtta öre silfimt milen.
Desse omständigheter och skiäl, om hwilkas riktighet icke något twif-
welsmål lärer kunna hysas, förmodar Allmogen wara tilräckeligen bewe-
kande til nådigt bifall uti Allmogens ofwannämde underdåniga anhållan
om lika betahlnings undfående för krono- som för enskilt skiuts, i syn¬
nerhet då tillika nådigt afseende derå giöres, först at den fond, hwaraf
kronoskiuts betalas, af Allmogen sielf til största delen sammanskiutes
och underhålles igenom de skiutsfärdspenningar, som årligen af hwarje
skatte- och kronohemman erläggas med tre dahl:r s:rmt eller dubbelt
emot frälsehemman, samt hwilken fond och årliga inkomst förmodeli-
gen icke alla år upgår för kronoskiuts, utan torde de fläste år hafwa nå¬
gon besparing och behållning, och sedan at Allmogen nu för tiden måste
til kronan betala sine öke- och drängedagswärken mer än fyradubbelt
högre, än då kronoskiutslegan utsattes til åtta öre silf:mt, och deraf sy¬
nes med skiäl kunna slutas til öfwerensstämmelse med billighet, at All¬
mogen får en, emot hwad den sielf til kronan erlägger, någorlunda pro¬
portionerad betalning för de dagswärken och tid, Allmogen wid krono-
skiutsningar måste förspilla.
§ 14.1
Allmogen i Wästernorrland eller Gefleborgs och Sundswalls läner an¬
hålla underdånigst, at de af deras riksdagsfullmägtige underskrifne och
bifogade handlingar, nemi. Utdrag af Allmogens uti Hälsinge- och Gäst¬
rikeland samt Medelpad underdånige beswär2 samt memorial af ånger-
manländske Allmogens riksdagsfullmägtige3 i underdånighet andragne
skäl och omständigheter måtte i nådigt öfwerwägande tagas och i an¬
seende til dem nådigst bewiljas och förordnas, det norrländske Allmo¬
gen skall oförkränkt få niuta den af ålder och förre tider dem förundte
1 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 61, fol. 531.
2 Ibid., fol. 532 f.
3 Tryckt som Bil. 23.
844
förmon, at deras båtsmän i fredlig tid ej måge tii tjenstgiöring upbådas
och commendras til längre bort belägne orter än Stockholm.
§ 15.
Att Hans Maj:st täktes i nåder widtaga sådane mått och steg, att den
bewiljade ref- och skattläggningen i Sawolax må snarligen werkställas.1
§ 16.
Att ny skattläggning måtte nu i förstone tillförordnas i Pumala, Sulc-
kawa, Randasalmi och Jorois soknar i Savolax och att till den ändan ett
tillräckeligt antal landtmätare i hwarje af desse soknar kunde tillsättas.2
§ 17.
Allmogens i Bolnäs sokn och Gefleborgs län ... ansökning om nådigt
utslag öfwer det emellan åboerne af större och mindre heman upkomne
olika förstånd om werkställigheten af Kongl. M:sts den 18 Januari 1767
för Bålnäs sokn gifne nådige utslag angående jemkning i soldatehållet
efter skatten öfwer hela soknen, derwid åboerne af de större hemmanen
påstå upskof, till dess hela soknens ägor i skog, åker och äng äro delte,
men åboerne af de mindre heman deremot yrka, at denna jemkning bör
genast för sig gå.3
§ 18.
Rusthåll arne wid Norra escadron af [Bohusläns Dragoneregemente]
andraga ... det skall Stenehed alt ifrån första indelningen warit denne
escadrons enskilde mötes- och mönstringsplats, men at det år 1768 icke
dess mindre blifwit förordnat, det borde densamma tillika med den Söd¬
ra till regementsmötes hållande inställa sig på Backamo, och ehuru det
uppå rusthållarnes derom gjorde underdånige föreställning för den
gången blifwit till wärkställigheten upskutit och Norra escadron tillåtiit
1 § 15 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 25 oktober
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 43.
2 § 16 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 25 oktober
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 45.
3 § 17 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från lant- och sjömilitieekonomideputationens lantutskotts proto¬
koll den 21 juli 1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 61, fol. 247.
845
at då efter wanlighdeten särskilt samlas på Stenehed, så skola rusthållar-
ne likwäl det fölljande året 1769 måst utrusta och afsända sina dragoner
till regementsmöte på Backamo. Och som denna förändring skall lända
rusthållarne till alt för mycken tunga och beswär, så anhålla de i an¬
seende till anförde skjäl om behörig rättelse därutinnan samt att Stene¬
hed nu och framdeles må blifwa Norra escadrons mötesplats.1
§ 19.2
Effter gammal rättighet har Allmogen i riket ifrån uråldrige tider wa¬
rit tillåtit at på landet och wisse dertill utsatte bytesplatser eller små
landtmarknader få byta wara i wara samt til hwarannan föryttra något
af sin afwel och egen tilwärkning utan at derföre ärlägga någon tull.
Men deraf at kongl, landttulls- och accisordningen af d. 17 December
1756 i 1 cap., 1 momentet, stadgar, at tull skall upbäras för alla tullbare
waror, som til städer, marknadsplatser och köpingar föras, antingen de
blifwa försålde eller ej, så har deraf anledning blifwit tagen at wid alla
sådane bytesplatser hålla tullbetjening, som af Allmogen för deras ringa
waror utfordra tull, hwilken dock offta til så ringa summa insamlas, at
den ej swarar til tullbetjeningens resekostnad och dagtractamente.
Och som denne anstalt med sig förer mycken olägenhet för Allmogen,
i det at warorne derigenom stegras, och at i synnerhet den wara, som ej
blifwer såld eller bortbytt, beswäras lika fult med tullafgifft til ägarens
förlust och afsaknad, altså anhålles underdånigst, det i anledning af
Kongl. Maij:tts nådige resolution på Allmogens allmänna beswär år
1734, § 83, Allmogen må befrias för tulls ärläggande wid de dem för-
unte bytes- och små marknadsplatser och at all tullbetiening der må af-
skaffas samt Allmogen således blifwa bibehållne wid den frihet, de af
uråldrige tider niutit.
§ 20.»
Ehuruwäl kongl, förklaringen angående huru hädaneffter förhållas
bör med utgiörandet af indelte och oindelte hemmans räntor, under den
8 Januarii 1748, § 4, uttryckeligen förmår, at indelte och oindelte hem¬
man icke med flere och andre dagswärken böra betungas än deras jorde-
1 § 18 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från lant- och sjömilitieekonomideputationens protokollsutdrag
den 18 augusti 1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 61, fol. 330.
2 Riksdagsacta 1771—1772, vol. 3.
3 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 29.
846
boks- och andre dagswärken, hwartil de äro skattlagde och stå i kronans
jordebok, aldeles som förordnadt finnes uti Kongl. Maij:ts nådige skrif-
welse d. 24 Januarii 1744, Kongl. Maj:ts nådige resolution på Allmogens
beswär den 29 November 1766, § 43, också tydeligen innehåller, at lik¬
mätigt kongl, brefwet den 12 April 1748 kungsgårdarne inga hielpedags-
wärken af Allmogen widare borde åtniuta, hwarigenom grunden til nå¬
gon förment Allmogens förbindelse att i stället utgiöra bärgningsarbete
aldeles blifwit uphäfwit och förswinner; äfwensom ock Kongl. Maij:tts
nådiga resolution på Allmogens beswär d. 9 December 1766 uti 44 § ty¬
deligen stadgar, att som 43 § af 1756 års resolution på Allmogens be¬
swär jemte flere kongl, bref och resolutioner frikalla Allmogen i gemen
från alla dagswärken, hwilka äro utom hemmanens skattläggning, så bor¬
de ock Allmogen derwid bibehållas, så skall dock en del Allmoge i War-
toffta och Frökinds härad i Skaraborgs län hittils och emot allenast 6
öre s:rmt årligen måst utgiöra ett hielpedagswärke af hwarje helt hem¬
man til kungsgårdarne och öfwerstesäten Kongslena och Orreholmen.
Och altderföre föranlåtes samma Allmoge underdånigst anhålla at
winna befrielse ifrån dylike hielpedagswärckens utgiörande hädaneffter
samt gior sig desto säkrare om nådigt bifall deruti, som flere jordeboks-
dagswärken äro desse kongsgårdar anslagne, än som behöfwas at in na¬
tura nyttias, hwarföre innehafwaren deraf för dem upbär betalning eff-
ter markegång men betalar allenast sex öre silfwermynt för de hielpe-
dagswärken, han i stället brukar.
§ 21.i
I stöd af kongl, brefwen om räntepersedlarnes sammanslående och
om kungsgårdarne af d. 24 Januarii 1744 och 12 Aprill 1748 samt
kongl, förklaringen af d. 8 Januarii 1748 angående indelte och oindelte
hemmans räntors utgiörande, som frikalla Allmogen ifrån alla extraordi¬
narie pålagor, ehwad de kallas hielpedagswärken, djurgårdsstängning el¬
ler annat, anhåller underdånigst Allmogen uti östergiötlands län, som
hittils blifwit beswärade med hielpedagswärken til alle i berörde län be¬
lägne kungsgårdar, at ifrån samma dagswärken hädaneffter warda för-
skonte och derigenom komma til lika förmons åtniutande, som Allmo¬
gen i Nerike och Kopparbergs län uti 43 och 44 §§ uti kongl, resolutio-
nerne på Allmogens underdånige allmänna beswär åren 1756 och 1766 i
nåder tillagd blifwit.
1 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 29.
847
§ 22.i
Den Allmoge uti Skaraborgs län, som hittils blifwit beswärad med
hielpedagswärken och gärdesgårdshållning wid kungsgården och majors-
sätet Gudhem, anhåller underdånigst at i stöd af kongl:e brefwen an¬
gående räntepersedlarnes sammanslående och kungsgårdame af d. 24
Januarii 1744 och 12 Aprill 1748 samt kongl, förklaringen om indelte
och oindelte räntors utgiörande warda ifrån berörde hielpedagswärken
och gärdesgårdshållning wid kungsgården och majorssätet Gudhem fri-
kallade på lika sätt, som Allmogen uti Nerike och Kopparbergs län en
slik förmon i anseende til kungsängarne Alnängen och Hushagen i nå¬
der blifwit tillagd genom kongl, resolutionerne på Allmogens under¬
dånige allmänna beswär åren 1756 och 1766, §§ 43 och 44.
§ 23.i
Den Allmoge i Skaraborgs län, samt [o: som] hittils warit beswärad
med hielpedagswärken, diurgårdsstängsel med mera annat extra arbete
och utgifft til Läckö kungsgård och slott, anhålla i underdånighet at i
stöd af kongl, brefwen om räntepersedlarnes sammanslående och om
kungsgårdame af den 24 Januarii 1744 och 12 Aprill 1748 samt kongl,
förklaringen om indelte och oindelte räntors utgiörande af den 8 Janua¬
rii 1748 warda ifrån samma dagswärken och onere(!) i nåder frikallade
på lika sätt, som Allmogen i Nerike och Kopparbergs län uti 43 och
44 §§ af kongl, resolutionerne på Allmogens underdånige allmänna
beswär åren 1756 och 1766 i anseende til kungsängarne Alnängen och
Hushagen en sådan förmon tillagd blifwit.
§ 24.i
Kongl, brefwen om räntepersedlarnes sammanslående och om kungs-
gårdarne af d. 24 Januarii 1744 och den 12 Aprill 1748 samt kongl, för¬
klaringen om indelte och oindelte räntors utgiörande af den 8 Januarii
1748 befriar wäl Allmogen i gemen ifrån alla extraordinarie pålagor, ell¬
wad de kallas hielpedagswärken, diurgårdsstängning eller annat, som är
utom hemmanens skattläggningar. Men icke dess mindre beswäras Kro-
noallmogen i Höks härad i Halland och warda pålagda at årligen upsät-
tia giärdesgårdarne i behörigt stånd omkring Kongsladugårds ägor wid
Laholm, hwilket synes skulle wara ett extraordinert arbete, efftersom
1 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 29.
848
den ingenstäds finnes wara utsatt i Allmogens skattläggningar. Och för-
anlåtes fördenskull underdånigst anhålla at derifrån warda i nåder be¬
friade likasom thet skiedt för Almogen i Nerike och Kopparbergs läner,
hwarom kongl, resolutionerne på Allmogens underdånigste beswär åren
1756 och 1766, §§ 43 och 44, närmare förmäler.
§ 25.i
I stöd af kongl, brefwet angående räntepersedlarnes sammanslående
af den 24 Januarii 1744 samt 4 § af kongl, förordningen af den 8 Janua¬
rii 1748 och kongl, brefwet om kungsladugårdarne af den 12 Aprili
samma år anhåller underdånigst Allmogen uti Wäne, Bjärke och
Flundre härader i Elfsborgs län, som äro beswärade med hielpedagswär-
ken til plögning samt hö- och sädesbärgning til kongsladugården derstä¬
des Resta, at ifrån desse dagswärkens utgiörande hädaneffter warda be¬
friade, likasom det enligit 44 och 43 §§ af kongl, resolutionerne på All¬
mogens underdånige allmänna beswär åren 1756 och 1766 skiedt med
en del Allmoge i Nerike och Kopparbergs län.
§ 26.i
Den Allmoge uti Säters fögderi i Kopparbergs län, som är beswärad
med gärdesgårdars hållande wid Säters kungsgård, som är öfwerstelieu-
tenantsboställe wid Kongl. Dalregementet, anhålla underdånigst at der¬
ifrån warda befriade i följe af kongl, brefwen af den 24 Januarii 1744
och den 12 Aprill 1748 om kungsgårdarne samt 4 § af 1748 års kongl,
förklaring angående huru förhållas bör med indelte och oindelte hem¬
mans räntor, hwilka förklara, det indelte och oindelte hemman icke böra
med flere och andre dagswärken betungas än deras jordeboks- och and¬
re dagswärken, hwartil de äro skattlagde och stå i kronans jordebok,
samt frikalla Allmogen från alla extraordinarie pålagor, ehwad de kallas
hielpedagswärken, djurgårdsstängning eller annat.
§ 27.i
De af Allmogen i Kållands härad och Slädene sochn i Skaraborgs län,
som hittils måst til öfwerstebostället Slädene i berörde härad årligen ut-
giöra af hwart helt mantal krono och skatte nijo stycken hielpedagswär¬
ken, fyra d:o ökedagswärken med åtta personer dertil och dessutom un¬
i Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 29.
849
derhålla sextio famnar giärdesgård, alt utan betalning, finna detta wara
ett så tryckande beswär, at de icke kunna längre dermed uthärda, hwar-
före och som de utaf 43 och 44 §§ af Kongl. Maij:tts nådige resolutio¬
ner på Allmogens underdånige allmänna beswär wid 1756 och 1766
årens riksdagar med flere kongl, bref och resolutioner fädt tilfälle at in¬
hämta, det annan Allmoge i riket blifwit och äro frikallade för slike
dagswärken och pålagor, som äro utom hemmanens skattläggning.
Altså bönfaller de underdånigst om lika förmons åtniutande och at i det
afseende hädaneffter warda förskonte för berörde dagswärks utgiöring
och giärdesgårdshållning wid öfwerstebostället Slädene.
§ 28.i
Till åtniutande af lika förmon som Allmogen i Nerike och Koppar¬
bergs län uti 43 och 44 §§ uti Kongl. Maij:tts resolutioner på Allmogens
underdånige allmänna beswär af åren 1756 och 1766 i nåder blifwit för-
und, i det de i stöd af kongl, brefwet om kungsgårdarne af den 12 Aprill
1748 och om räntepersedlarnes sammanslående af den 24 Januarii 1744
samt kongl :e förklaringen om indelte och oindelte räntors utgiörande på
kronoängarne Alnängen och Hushagen, bönfaller Allmogen i Marks
härad i Elfsborgs län underdånigst at hädaneffter warda förskonte för
den byggnadsskyldighet, som utom hwad jordebok och skattläggning in¬
nehåller, dem warit pålagd och de hittils måst fullgiöra wid öfwerstebo¬
stället Öresten i berörde län.
§ 29.i
Allmogen i Skåne, som hittils warit beswärad med hästhagetäppens
uprättande och underhållande wid kungsgårdarne Dahlby och Flyinge,
anhålla underdånigst at hädaneffter warda derifrån befriade i följe af
kongl, brefwet af den 24 Januarii 1744 samt 4 § uti kongl, förklaringen
om hemmansräntors utgiörande af den 8 Januarii 1748 och kongl, bref¬
wet af d. 12 Aprill samma år angående kungsgårdarne, hwilka förklara,
det indelte och oindelte hemman icke böra betungas med flere och and¬
re dagswärken, än hwartil de aro skattlagde och stå i kronans jorde¬
bok, samt frikalla Allmogen från alla extraordinarie pålagor, ehwad de
kallas hielpedagswärken, djurgårdsstängning eller annat.
1 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 29.
850
§ 30.
Förnyas Allmogens i Österbottn wid sidste öfwerstående riksdag ther-
öfwer förde klagan, at thef uti then för Österbottn faststälte skattlägg-
ningsmethode utstakade beräknandet af hösorterne icke skall kommit
them tilgodo, utan enär wid skjeende skattläggning l:sta classens hö ej
warit tilräckeligit til dragarefödans beräknande efter åkerens utsädestun-
neland, så hafwa hösorterne i 2:dra och 3:die classerne blifwit dertil
tagne, utan at deras mindre godhet och warde blifwit ansedde, hwarföre
Allmogen underdånigst anhåller, at så många parmar hö af andre och
tredje classerne måge beräknas, hwilcka swara til wärde emot hwarje
parm af första classen, som til dragares föda skall afdragas, hwilket i
synnerhet wid den år 1766 i Limingo sockn skedde skattläggning ej af
då anförde och förekomne skäl blifwit iagttagit.1
§ 31.2
Den indelte cronotiondens försslande till wederbörande indelningshaf-
ware af civile och militaire staterne börjar ju längre ju mera blifwa så
känbar, att Allmogen icke nogsamt kan sig deröfwer beklaga. Ty i stället
hwar ock en tiondetagare kunde och borde få densamma i den sockn el¬
ler det härad, der han bor, och tiondegifwarne derigenom märkeligen li¬
sas, beordras desse senare till sådane tiondetagarne, som wistas hela 10,
12 a 15 mil och deröfwer från bondens hemwist, så att Allmogen i hela
riket kan med skjäl säjas wara i full rörelse med foror och körslor en
wiss tid om året.
Det händer utan wederbörandes minsta åtal, att den officerare eller
landtstatsbetjent, som bor i öster, får anordning på bönder 10 a 12 till
15 mil ifrån honom i wäster och så twertom. Och då Allmogen någon
gång klagar, äro resolutionerne mot hwarandra så stridande, att embets-
männen i stället för att afhjelpa det onda stadna som oftast i willrådig-
het, huru tillämpningen rätt skall gjöras.
Orsaken synes sannolikast wara den, att hwarcken häradsfogdar, rege¬
ments- eller häradsskrifware, som äga anordningarne utfärda, icke
hafwa något band på sig i författningarne att proportionera och jemka
fororne så, att Allmogen, så mycket möjeligt är, lisas, men hufwudsake-
1 § 30 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomideputationens betänkande den 3 mars 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 50, fol. 796.
3 Riksdagsacta 1771—1772, vol. 3.
1
851
lige grunden ligger utan all twifwel uti 56 § af 1739 års resolution på
Krigsbefälets beswär, som anser den indelte cronotionden lika med cro-
nans till magazinerne anslagne spanmål, twertemot 70 § af Allmogens
wid samma riksdag erhållne nådige resolution.
Derigenom äro de gamla författningame, sorn strax efter indelningens
början och sedermera utkommit i betydelig måtto ändrade och synes så
mycket mer winna styrcka af 14 § uti Prästerskapets Privilegier och det
deri införde ordet eho, så att numera alt, hwad indelt cronotionde är,
måste försslas nästan mera efter hwar ock en tiondetagares behag än ef¬
ter lag.
Till förekommande deraf anhåller Allmogen underdånigst, att of-
wan:de 56 § af 1739 års resolution på Krigsbefälets beswär måtte i nå¬
der aldeles ogillas och uphäfwas. Skäl dertill är, att grundförfattningen
härom, 1684 års reglemente och 1685 års förklaring, då kommer i sitt
förra och rätta skick till Allmogens lisa och befredande öfweralt och att
14 § af 1723 års Prästerskapets Privilegier icke angår eller kan lämpas
till civil och militaire staterne. Allmogen tror och detta wara så mycket
billigare, som 70 § af Allmogens erhållne resolution wid samma riksdag
såsom senare utfärdad synes wärckeligen ändra oftanämde 56 § af
Krigsbefälets.
Men skulle derwid någon betänkelighet förekomma, som Allmogen
dock icke kan afse, så anhåller Allmogen i lika underdånighet om en så¬
dan författning i allmänhet i detta ämne, som kan wara lämpelig till
landskapernes i riket hushållning, läge och beskaffenhet, och som
grundar sig på 2 § af 1685 års förklaring öfwer 1684 års reglemente
samt 56 § af 1727 och ofwanrde 70 § af 1739 årens kongl, resolutioner
på Allmogens allmänna beswär samt tillika förbjuder alle dem, som an¬
ordningar hafwa att utfärda, att i det närmaste, som skje kan, före¬
komma långwäga och betungande försslor och att se såwäl på crono-
tiondegifwarens som tagarens bästa, på det så mycken tidspillan, kost¬
nad och wärckelig möda för folck och dragare, som hittills utan nytta
gådt förlorade, må undwikas. De få landsorter dock härifrån undan-
tagne, som fått specielle resolutioner, hwarmed de äro nögde.
§ 324
Ifrån äldre tider och intil år 1766 har Allmogen, då den i någon ort
blifwit hemsökt med landsplågan misswäxt, förorsakad af wäta, torka el¬
1 Riksdagsacta 1771—1772, vol. 3.
r
852
ler andre utom menskligt förwållande infallne orsaker, såsom maskfrät-
ning och annat, fådt hugna sig af medlidande och blifwit lättade derige¬
nom, at uppå anmälan af olyckor besicktning eller så kallade misswäxt-
syner blifwit hällne til utrönande af skadan, som öfwergådt, samt sedan
en dereffter lämpat lindring uti skatter och utlagor den lidande bewiljad,
hwaraf syfftemålet eij lärer kunna hafwa warit annat än at fria och
frälsa en olyckelig jordbrukare ifrån undergång och at bibehålla honom
i tilstånd at framdeles kunna än widare gagna det allmänna och med
nödtorfftig föda underhålla sig, hustru och barn.
Men sedan misswäxtsyner genom kongl, förordningen af d. 7 October
1766 blifwt uphäfne och följakteligen icke något tilfälle och öppning
warit för handen at, då misswäxt infallit, anmäla olyckan, söka och få
niuta hielp, har Allmogen wid de i flere orter sedan den tiden beklagli¬
gen timade misswäxter blifwit trykt af fattigdom, hunger och elände,
större och swårare än beskrifwas kan. Det skall såsom i synnerhet anmä¬
las uti underdåniga beswären ifrån Redwägs härad i Elfsborgs län åren
1767, 1768 och 1769. Därstädes skall händt, at både säd och gräs blifwit
så af mask förtärd, at Allmogen, hwilkas på åker och ängs skiötsel an-
wände möda aflupit utan frukt, blifwit wanmägtige at skiöta gårdsbru¬
ket och betala utskylderne utan at bortsälja sine kreatur och andre omis-
telige nödwändighetswaror.
Allmogen såwäl i Swerige som Finland tror sig i anledning och be¬
traktande häraf hafwa tilräckelige skiäl at underdånigst anhålla, att
1766 års förordning om misswäxtsyner må i nåder uphäfwas och de
förre författningar i detta ämne återställas i sin förra krafft, effterlefnad
och wärkställighet.
Allmogen har wäl af högbemälte 1766 års förordning inhämtat, at
skiälen, hwarpå den sig grundar, äro, at wid de uti förut utkomne för¬
fattningar föreskrefne misswäxtsyners förrättande och antagande hwar-
jehanda missbruk och underslef kunde föröfwas och at som tijonden i
de orter, der wisse och ständige tijondesättningar wore, spannemålen al¬
tid utgår til fullo i ond och god tid, så borde äfwen afrads- och ränte-
spannemålen såsom eij mindre wiss och stadgad ränta på lika sätt ut-
giöras.
Allmogens wördnad för kongl, förordningar och deruti andragne skiäl
förbiuder och tillåter icke Allmogen dem at emotsäija genom någon
slags förläggning. Men Allmogen hoppas dock, at eij onådigt uptages,
om i underdånighet nämnes, at Allmogen, hwad det första angår, tror
sig hafwa anledning at tänka, at i händelse underslef och missbruk wid
853
någon misswäxtsyn skulle tiafwä forelupit, skulden dertil icke bör eller
kan ledas uppå en i nöd stäld Allmoge, som derwid förhåller sig passive,
och altsammans ankommer på wederbörande ämbetsman, och med lag-
stifftande magtens syfftemål icke enligit kan wara eller förenas, at en
oskyldig ställes i lidande til at förekomma, at en annan ej må få tilfälle
at fela emot sine skyldigheter samt at, widkommande det sednare,
neml:n likheten emellan kronotiondens utgiörande, der wisse tijöndesätt-
ningar äro samt afrads- och räntespannemålen, det förra beror och har
grund uti en öfwerenskommelse, hwarwid sådane wilkor äro betingade,
at räntegifwaren, då god årswäxt är, winner besparing och ärsättning för
hwad han i misswäxtår utgifwer öfwer tij ondens rätta belopp det året,
men i anseende til afrads- och räntespannemålen är emellan kronan och
Allmogen ingen sådan förening för handen, utan enär misswäxt infallit,
lindring i alla tider blifwit Allmogen förunt på sätt förre förordningar
utsättia. Kunnandes af det, som Kongl, Kammarcollegium och Statscon-
toiret skola anfördt wid sista riksdag, såsom Allmogen förnummit, nem¬
ligen at sedan år 1766 inga beswär eller förfrågningar i detta mål eller i
anseende til misswäxt och misswäxtsyner inkommit, så mycket mindre
kunna slutas, at Allmogen icke hafft olägenhet af utöfningen af 1766 års
förordning, emedan icke sällan händer, at Allmogen för fattigdom skull
måste innehålla med klagan, ehuru grundad den kan wara, i synnerhet
då hopp om hielp igenom något förordnande synes dem wara betagit.
§ 33.
Att Allmogen i Christianstad [s län] må befrias ifrån planteringshagars
instängande och wid magt hållande på andras marker eller i andra sok-
nar, utan hwar och en få plantera och sköta skogen innom sin egen rå¬
gång eller skogslott.1
§ 34.
Allmogen i Närdinghundra, Siuhundra och Frösåkers härad samt
Häfverö och Wäddö skeppslager i Stockholms län, sorn utgöra skatte-
kohl till wisse jernwerk i Roslagen, beswära sig theröfwer, att de i flere
år blifwit twungne till desse bruk äfwen lefwerera den kohl och wed, som
1 § 33 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 25 oktober
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 58.
55—740327
854
hwart och ett hemman öfwer skattekohlen kan hafwa til afsalu utan at
derföre blifwa högre betalte än för de ordinarie skattekohlen.1
§ 35.
At Skär- och Ölandsallmogen, som förer sin afwel till Stockholm at
der försäljas, må befrias ifrån at wid förbiresan på Waxholms och Da¬
larö fästningar anmäla sig.2
§ 36.
Allmogen i Wärmdö skeppslag och Stockholms län klagar ... deröf-
wer, at ehuru wid förledne riksdagar de anhållit om befrielse för den af¬
gift, som dem är pålagd at utgiöra til understöd för giästgifweriet wid
Fittia, skall likwäl Allmogen å denna deras ansökning icke fådt hugna
sig af något utslag, hwarföre samma ansökning nu förnyas med upre-
pande af de skiäl och omständigheter, hwilka Allmogen förmodar wara
tilräckeligen bewekande och til bifall styrkande, nemi.:
l:mo. Att detta skjeppslag skall sträcka sig ytterst i skjären och hafwa
28 mil i omkrets, så at de fläste där boende skola wara månge mihl
aflägsne ifrån giästgifwaregården. Och som i anseende til en sådan
skeppslagets belägenhet det will synas omöijeligit at praestera hållskiuts
in natura, så tror äfwen Allmogen med billigheten icke öfwerensstäm-
mande, at de med penningar skola lösa sig ifrån ett giöromål, som natu¬
ren förbiuder dem at upfylla.
2:do. Skall skjepslaget hafwa innom sig tre sjögiästgifwerier at under¬
hålla til cronans och sjöfarandes tjänst, hwilka esomofftast med 4, 5 a 6
man i flere dagar måste besörjas, i synnerhet när storm och owäder in¬
falla.
3:o. Skall wid timande olyckor och strandningar det åligga Allmogen
at fortskaffa både folck och waror 3 å 4 mihl hit til Stockholm, äfwen-
som wid fartygs infrysning Allmogen offta i oländigaste wägelag skall
wara nödsakad att praestera 50 å 100 hästar til manskapets och ladd-
ningarnes transporterande.
4:to. Skall den wara underkastad beswär och skjutsningar med mate-
1 § 34 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från bergsdeputationens protokoll den 21 februari 1772, Utskotts-
handlingar 1771—1772, vol. 25, sid. 329.
2 § 35 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 25 oktober
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 58.
855
ri[a]lers framförssel til fästningarne Friedrichsborg och Waxholm.
5:to. Skall detta skjepslag framför landtboerne i ofredstider hafwa
mycken kiänning af wackthållning wid dess widsträckte stränder.
6: to. Skola numera, sedan landswägen inom skeppslaget blifwit i
stånd satt och brukbar, twenne gästgifwaregårdar komma at inrättas och
skjutsen därwid af församlingen ensam besörjas. Och
7:o skola saltpetterskjutsningar ifrån 2:ne i församlingen belägne
krutbruk wara Allmogen till mycken tunga.
I anseende til hwilket alt Allmogen förmodar at uti denna dess ansök¬
ning winna bifall, hälst i en tid, då de, trykte af en känbar penninge-
brist, icke förmå anskaffa, hwad til kronoutlagornes utgiörande erford¬
ras, än mindre at nu och framdeles afbörda den skiutsafgifft, hwarifrån
de nu söka befrielse.1
§ 37.2
Samteliga Allmogen i Swerige och Finland, hwilken beswärad är med
postföringen til lands eller siöss, dels öfwer Ålands haf til Finland och
emellan Öland och Gottland, nödgas i underdånighet anmäla, at den lilla
tilökning uti postförareaflöningen, som dem blifwit tillagd genom 62 §
af kongl, resolutionen på Allmogens underdånige allmänna beswär år
1762, icke tilräckeligen kunnat lindra den swåra känning och beswär,
som postförare uti de senaste [åren?] emot förra tider åkommit genom
alle nödtorfftswarors dyrhet, dryga utlagor, tilökningen uti både publique
och private correspondence, i synnerhet sedan tryckfriheten blef införd
och en stor mägnd tryckta papper kringsändes i landet med posten och
deraf förorsaka posternes så swåra tyngd, at de på fläste ställen ej kunna
fortskaffes annorledes än på kärra eller wagn och til siöss med större
båtar.
Och som postförarne i underdånighet förmoda, at denne deras belä¬
genhet i nåder behiertas, så fördrista de samtelige i underdånighet bön¬
falla om någon ytterligare tilökning i aflöningen, lämpad effter det i
andre ämnen upstegne pris och de bewekande omständigheter uti hwar-
je ort, som förtiena härwid i nådigt öfwerwägande komma.
Om nådigt bifall giöra sig postförarne i underdånighet desto säkrare
hopp, som postporto wid 1766 års riksdag blifwit förökt med ett öre
silf:mt på lodet, så att tillgång på fond til deras wilkors förbättrande
1 § 36 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från ekonomiförordningsdeputationens protokoll den 4 maj 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 57, sid. 949 ff.
2 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 29.
856
icke kan fela, jemte det billigheten lärer medgifwa at utaf denne tilök-
ning så mycket kommer dem til godo, at de kunna bestå och uthärda
med det beswär och answar, som postföringen medföljer.
§ 38.
Att Uddewalla sågebruksinteressenter icke måge lägga hinder i wägen
och utestänga ortens innewånare från rättigheten att i staden försälja de
bräder, de af egne skatteskogar kunna tillwerka, samt att Allmogen
måtte få wid andre sågar till bräder uppskära sådant timmer, som de
handlande dels wråka, dels icke emot skäligt pris behålla wilja.1
§ 39.
Anhålles, at westerbottniske Allmogen enl. 1754 års tiondesättning
samt Kongl. Maij:ts stadfästelse derå den 10 October 1758 med flere
kongl, resolutioner och förordningar må socknewis hwar för sig efter år¬
lig marckegång få inlösa all den cronotiondespannemål, som är i behåll,
sedan cronans stater och anordningar äro utgångne, hälst Kongl. May:t
och cronan igenom denne tiondesättning winner 994 tunnor 4 kappor
korn mera än förr, efter tagit medium af denne province utgådt med
mera, som Allmogen till rättelse härutinnan anmält.2
§ 40.3
Ehuruwäl allmänna lagen uti 17 cap., 4 §, Byggningabalcken samt
flere i förre och senare åren, alt sedan 1643, utkomne och Allmogen be-
kandte kungl, författningar och resolutioner förmå, det kongsådra ej bör
stängas eller af cronofiskewärck så täppas, at fiskerier, som Allmogen
skattar före, därigenom förminskas; och sidst Kongl. M:ts nådiga stadga
och förordning om skär-, ström- och insiöfiskerier af d. 14 Nov. 1766
samt Kongl. Cancelliecollegii kundgörelse om någre fels rättande i hög-
bemälte förordning innehålla, at där af ålder bevisligen ingen kongs-
åder warit, skall underhållas hälften mindre öpning, såwida något fiske
ofwanföre ligger, har dock Allmogen i Halland, som bor wid de genom
1 § 38 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 25 oktober
1771, Utskottshandiingar 1771—1772, vol. 28, sid. 59.
2 § 39 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomideputationens protokoll den 14 januari 1772,
Utskottshandiingar 1771—1772, vol. 50, sid. 408.
s Utskottshandiingar 1771—1772, vol. 29.
857
det landet ned uti hafwet flytande strömmar samt för lax- och annat
fiske uti samma strömmar skattlagde äro, saknat efterlefnad och wärck-
ställighet af hwad i förenämde måtto stadgadt är, i det strömmarne och
kongsådran på flere ställen så ingentäppes, at ingen lax eller fisk kan
framslippa til Allmogens ofwanföre warande fiskewärck, hwilka för
dem således onyttige göras. Hallandske Allmogen, som icke dess mindre
måste utgöra skatten oafkortadt, kunna icke längre uthärda med den¬
na olägenhet, hwilcken efter hand ökar deras fattigdom och omsider
wärckar deras undergång, nödsakas fördenskull underdånigst anhålla, at
förre förbud emot kongsådrans stängande och et sådant strömmars til-
täppande, at annars fiskewärck onyttige göras, måtte förnyas och weder-
börande anbefallas at wid answar tilse och forderligast så föranstalta, at
Allmogen kan i detta ämne blifwa skade- och klagelös.
§ 41.
Klagar skånska Allmogen, att ehuru wid flere riksdagar och i synner¬
het wid sidst förflutne beswär blifwit anförde deröfwer, att i anledning
af en framledne Generalmajoren och Landshöfdingen Baron Adlerfelts i
Malmö län utfärdad kungjörelse, med åberopande af Kongl. Maij:ts egit
höga förordnande, drängehafran uttages utan åtskilnad hos drängarne,
om de hafwa at så eller icke och antingen deras husbönder under deras
tionde af all slags säd betala drängehafran inberäknad eller eij, hwilcket
på det sättet skall tilgå, att wederbörande kyrkoherde hos kronofogden
eller länsmannen efter skjedd kungjörelse begär och får handräkning til
drängesädens uttagande utan ransakning och dom, så skall dock Allmo¬
gen i detta ämne icke ännu fådt hugna sig hwarcken af ändring eller be¬
frielse derifrån, hwarföre Allmogen nu förnyar denna deras ansökning
med anhållan derjemte, att imedlertid och till dess resolution härom ut¬
faller, all widare egenwillig utmätning måtte instäld och förbuden war¬
da.1
§ 42.
Gottlands Allmoges anhållan at warda befriad från passtagande wid
Tullcammaren i Wisby samt flere utgifter til bemälte stad och tullbetie-
ningen samt at i det stället strandridares och annan wid Allmogens ham¬
1 § 41 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från ekonomiförordningsdeputationens utlåtande den 23 mars
1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 57, sid. 1551.
858
nar tilstädes warande tullbetienings utan betalning meddelte pass måtte
på Allmogens siöresor för giltige anses.1
§ 43.
Samtelige rotehållarne i Fellingsbro härad anhålla om ändring uti
kongl, resolutionen af den 7:e October 1756, som fastställer Salebohed
till mötes- och munstringsplats för Westmanlands Regemente, med be¬
gäran at möten hädanefter måtte hållas bataillonswis och årligen plat¬
serne så ömsas, at den ene undersåten eij af mera tunga än den andre
må beswäras samt at rotehållarne, såsom wanligit warit, till recruterings-
möten eij måge dragas utom länet utan desamma hållas i Örebro.2
§ 44.3
Af uråldriga tider hafwa Bergsallmogen haft den friheten at, då en
bergsman med utförssedel ifrån stadstullen bewisar sig hafwa kiöpt en
wahra, så har han enligt 1668 års resolution, § 5, och 1743 års resolu¬
tion, § 43, betalt i bergstullen 1686 års fjerdepartsförhögning, men enli-
git resolution på Allmogens beswär af d. 22 Mart. 1770, § 26, är Bergs¬
allmogen befriad at betala fjerdepartsförhögningen, hälst den tullen
förut är ärlagd af de handlande, då wahran i staden intullas, men icke
desto mindre taga en del tullnärer i bergstullarne för sådane wahror,
som Bergsallmogen igenom sine förlagsmän tillhandla sig och med fohr-
bönder upskicka til Bergsallmogen, full tull och det för den orsaken, at
bergsman sielf icke är med eller warit i staden, som tyckes wara ganska
orimeligit, hälst mången bergsman för sin grufbrytning, malmkörning
och annan grof bergsbrukshandtering icke altid har tid at sielf resa til
staden och köpa wahran, och en del bergsmän hafwa så långt til stä-
derne, at de sällan kunna komma til någon bergsstad utan nödsakas ige¬
nom fohrbönder hämta sine wahror ifrån städerne. Således hafwa de
och äfwen andre bergsmän hittils måst i bergstullarne för sine wahror
betala full tull med 15 öre tunnan för säden. Bergsallmogen anhåller
fördenskull at slippa betala tullen, ehwad bergsmannen sielf är med
1 § 42 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från tulldeputationens protokoll den 4 november 1771, Utskotts-
handlingar 1771—1772, vol. 72 a, sid. 144.
2 § 43 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från lantutskottets protokoll den 21 juli 1772, Utskottshandlingar
1771—1772, vol. 61, 251 v.
3 Riksdagsacta 1771—1772, vol. 3.
859
wahran eller den föres med fohrbönder, då köpman i staden intygar, at
han såldt wahran til någon bergsman och därå är tullskrifwarens betyg,
at wahran är utur staden passerad, för hwilket betyg tullskrifwaren icke
bör begära någon betalning.
§ 45.
Allmogens i Södra Ångermanland ... anhållan, at den år 1764 före-
slagne och til efterrättelse på sex år faststälte tijondesättning måtte nu¬
mera, sedan berörde tid til ända lupit, warda ytterligare antagen och för
framtiden stadfästad, emedan ... dels Kongl. Maij:t och kronan och
wederbörande löningstagare skola efter den projecterade tijondesätt-
ningen en del af åren tilflutit et större tunnetal, än genom den annars
nyttjade sädesräkningen skolat kunna wunnits, och dels at den olägen¬
het, som i anseende til sädens förskämmande af wäta och annan skada,
under det sädesräknarne afbidas, sig wid oblid wäderlek tildrager, icke
skall kunna undwikas, utan at en wiss tijondesättning fastställes1...
§ 46.
Att den förklaring måtte i nåder gifwas uti instruction för afwittrings-
rätten i Jämtland, att Allmogen må nu och framgent warda bibehållne
wid de afradsland, som de under sine skattegårdar af ållder innehaft och
antingen till slått röjt och upodladt eller til fäboland och mulbete nyttjat
utan att blifwa betungade med någon ytterligare skatt för sådana upp¬
odlingar.2
§ 47.
Anhålles, at som ett mindre hemman på Åhland måste widkännas lika
tunga af båtsmansroteringen som ett större, rotebeswäret derstädes
måtte i grund af 61 § af kongl, resolutionen på Allmogens beswär wid
1756 års riksdag lika med Allmogen i Finland och Österbotten jemkas
och proportioneras efter hwarje hemmans storlek.3
1 § 45 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomideputationens betänkande den 13 april 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 50, fol. 917.
2 § 46 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 25 oktober
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 62.
3 § 47 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från lant- och sjömilitieekonomideputationens protokollsutdrag
den 31 juli 1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 61. fol. 117.
860
§ 48.
Att Allmogen i Siljans1 fögderi i Kopparbergs län måtte winna den
lindring, att de, som med beqwämlighet kunna framföra kohl in natura
för qwarntulls- eller mantalspgrna, dem de böra erlägga till Fahlu bergs¬
lag, måtte få hwarje kohlskrinda beräknad efter det årets markegång,
men att åter såwäl de, hwilka äro så aflägse, att de hafwa 7 å 8 mil wäg
till stället, der kohlen skola lefwereras, såwäl som soldatehustrur, fattige
åboer och enkor samt de, hwilka innehafwa så små hemmansdelar, att
de hwarken äga hustrur eller arbetsfolk att arbetet bestrida samt dess¬
utom hafwa en till twå mil till skogs, der kohlning är tilllåten, måtte få
erlägga qwarnstulls- eller mantalsafgiften i reda penningar.2
§ 49.
Att Allmogen i Säters, Kopparbergs och en del af Näsgårds fögderi,
som skola utgöra deras mantalspenningar med kohl till Fahlu bergslag,
måtte få erlägga dem med 24 öre s:mt för personen eller ock priset å
kohl förhöjas i proportion af hwad kohl annars i orten gäller.3
§ 50.
Allmogen i Skåne beswärar sig öfwer the olägenheter, som skola
hafwa sin uprinnelse ifrån 1734 års stoordning, hwilcken förbiuder, att
inga hingstfohlar få gå på skogarne, som äro öfwer 2:dra året gamle,
hwarigenom hästeafwelen skall wara så aldeles förminskad, att icke
allenast arbetsklippare saknas för Allmogen utan ock numera wara en
omöijelighet att af Allmogens hästeafwel få någon häst, som är rust-
ningzgill, hwilcket likwäl förut skall skjedt, innan bemälte förordning
utkom. Och allthenstund Allmogen således till sin märkeliga skada måste
anwända stora penningesummor till ryttarehästars inkjöpande och thess-
utom äro blodtstälde för fiscalers och kronobetjenters åtal och plikt
samt fohlars mistning, förthenskull anhåller Allmogen, att alla the för¬
ordningar, som på sådant sätt äro hästeafwelen till hinder, måge sålunda
1 Enligt Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 4, nr 307, avses: Nedansiljans
fögderi.
2 § 48 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 7 november
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 66.
3 § 49 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 7 november
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 67.
861
ändras och förbättras, att thermed åter må komma till sin gamla ord¬
ning.1
§ 51.2
Sedan uti de sednast förflutne åren af en del bruksägare och wederbö-
rande ämbetsmän början blifwit giord med påyrkande af de förre och
befallningar af de senare om wärkställigheten af Kongl. Bergzcollegii i
följe af Kongl. Maij:ts nådige rescript af d. 6 October 1762 utfärdade
kundgiörelse angående att nytt kohlmått och inrättning så med tunnor
sorn skrindor, har Allmogen, som äger tilfälle at idka kolning til afsalu,
redan fått erfara och ser sig än widare, om dermed fullfölljas skall, före¬
stå kostnader och olägenheter, som äro drygare och swårare, än de tro
sig böra eller kunna kännas skyldige at undergå för andre sine medbor¬
gares kan hända icke owäldigt afsedde, icke eller wärkeligen till godo
kommande förmoner.
De gamla koltunnor och skrindor hafwa utan missnöije och åtal af
kolsäljare och kiöpare blifwit brukade, som Allmogen tror, långt öfwer
etthundrade år.
Bägge lära effter Allmogens förmodan kunnat hafwa under den tiden
blifwit wid dem så wäne och om dem så kunnige, at de å bägge sidor
wetat taga sig til wara för swek och missräkning i lefwerering och be-
tahlning, så at någon nödwändighet icke synes hafwa kunnat fordra en
för kolsäljaren odrägelig kostsam förändring från de gamle, effter be¬
skaffenheten af skogsmarken, hwaröfwer kolutförsslen måste skie, inrät¬
tade och, såsom förbemält är, af ålder brukade til sådane nya skrynder,
hwarmed de i skogar och oländig mark ej kunna fortkomma.
Då Allmogen wänder sin tancka och räkning på de nya skrindors an¬
skaffande, förefaller det dem för kostsamt och det allmänna genom
skogsödning för skadeligit, emedan, om uträkning anställes, det torde
befinnas, at til en ny kolryss upgå emellan ungefär 130 å 150 äldre och
yngre gran, hassle och enespröten samt at kostnaden utgiör i penningar
omkring 30 d. kopp:mt, och då uti en sokn måste anskaffas kan hända
widlag 400 nya kolryssar, räknas blått, huru betydeligit skogsödande
blifwer oundwikeligit hela riket öfwer wid förändringen och nya inrätt¬
ningen. Äfwen ock hwad mycken swår känning för en fattig Allmoge
1 § 50 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från ekonomiförordningsdeputationens protokoll den 21 novem¬
ber 1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 57, sid. 381 f.
2 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 29.
862
skulle wara at lemna en med swårighet förwärfwad nödwändig persedel
onyttig utan förmågo at kunna skaffa en annan i stället.
Den Allmoge, som är i dessa omständigheter stadd, anhåller förden¬
skull at få förblifwa wid och nyttia det gamla kolmåttet och de af ålder
brukelige samt effter skogsmarkens beskaffenhet och möijelig beqwäm-
lighet wid kolutförsslen lämpade skrindor och kolryssar.
§ 52.i
Uti Kongl. Maijrts senaste utkomne nådiga förordning om fallisemen-
ter är stadgat, at sådant uti allmänna tidningarne til borgenärernes un¬
derrättelse kungiöras bör. Men som derigenom twifwelsmål upkommit,
huruwida numera effter allmänna lagen the witterlige borgenärerne sär¬
skilt kallas böra eller ej, och derutaf ej sällan händt, at då Allmogen i
synnerhet wid bruken äga fordringar och bruksägaren sin ägendom til
borgenärerne nödgas afstå samt kallelsen endast blifwit i Påsttidning-
arne kundgiordt, har Allmogen, som them eij läsa eller hålla kunna, icke
någon kunskap om kallelsen undfått utan theras fordringar försutit.
Altderföre anhålles underdånigst, at alla borgenärerne och deribland
Allmogen hädanefter, som förr wanligit warit, särskildte stämningar til
inkallelsedagen tilställas måtte och kostnaden genast af de tilsatte cura-
torerne förskiutas.
§ 53.
Att de Allmogen i Sundswalls län af landshöfdingen i orten uti wisse
hushållningsmål, såsom årlig dikning, lägders upptagande och stens af-
försel utur åkren med mera, förelagde witen må uphäfwas och för fram¬
tiden förbjudas.2
§ 54.
Att Allmogen i Tuna Ofwanbro må warda bibehållne wid 44 § i 1766
års kongl, resolution och Riksens Ständers deremot tagne stridande be¬
slut må uphäfwas jämte kongl, brefwet till Kammarcollegium af d. 23
Febr. 1770, så att Allmogen må undslippa hjelpedagswerkens utgörande
1 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 29.
2 § 53 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 7 november
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 78.
863
wid den landshöfdingen i Kopparbergs län på lön anslagne ängen Hus¬
hagen.1
§ 55.
Allmogens uti Åkerbo härad och Wessmanland ... klagan deröfwer, at
bem:te Allmoge sedan 1729 måst utgöra dagswercken till Kongsöhrs
kongsgård medelst 2:ne stora ängars afbärjande, som tilförene skiedt af
Fällingsbro härad, och hwarföre Allmogen därstädes årl. fådt tilgodo
niuta et wist qwantum cronotionde emot 2 d. s:rmt tunnan, som Fäl¬
lingsbro härad alt sedermera behållit, fastän Åkerbo härad afbärgadt så-
dane ängar. Anhållandes Allmogen i Åkerbo, at på händelse de icke
kunna blifwa befriade ifrån et sådant onus, som eljest Fällingsbro af ål¬
der warit pålagdt, den spannemål, som Fällingsbro likafult althittils up-
burit, måtte komma Åkerbo härads inwånare tilgodo såsom någon liten
ärsättning härföre.2
§ 56.
Hagestads och Sandby byamän uti Ingelstads härad och Christian¬
stads län klaga deröfwer, att konungens befallningzhafwande der i länet
tid effter annan utfärdat ordres, att åtskillige byar wid ansenliga witen
skulle inhägna än den ena, än den andra tracten af sina utmarker till
skogsplanteringz befrämjande, anhållandes att ifrån detta å skoglös ort
ganska kiänbara onus så mycket häldre blifwa frikallade, som å desse
magra skånska sandfält, der allenast ljung skall hafwa någon trefnad,
ingen skogsplantering nu eller i framtiden skall blifwa möjelig.3
§ 57.
Har Nya Kopparbergs bergslag ... fömyadt theras wid sistöfwer-
stående riksdag giorde ansökning, at bemälte bergslag, som erhållit bi¬
stånd idka tackjemsblåsning, måtte åtniuta samma rätt och privilegier,
som Jernbergslagorne i riket i anseende til besittningen af theras bergs-
1 § 54 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 15 november
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 83.
2 § 55 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomideputationens protokoll den 24 april 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 50, sid. 950.
8 § 56 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från ekoriomiförordningsdeputationens protokoll den 28 januari
1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 57, sid. 557.
864
manshemman njuta, så at alla the om bergsmanshemmans bibehållande
inom ståndet utgångne stadgar och författningar måtte til hela theras widd
och kraft förklaras lika gällande för Nya Kopparbergs som the andre
rikets Bergslagor. Anförande Nya Kopparbergs bergslag tillika, at ehuru
författningame altid ansedt för bergsmannahandteringen skadeligit och
til thess obestånd ländande at tillåta bergsmanshemmans söndring ifrån
ståndet, skall förf arenheten likwäl wisat, at tå något hemman råkat i
ståndspersoners händer, skola sådane hemman merendels blifwit af
landbönder wanhäfdade och förderfwade samt skogarne dragne til
stångjernssmide och andre behof ifrån theras rätta ändamål, som är
tackjernsblåsning. Och ehuru hwad Nya Kopparbergs bergslag angår,
the om bergsmanshemmans dragande utom ståndet utkomne författ¬
ningar hitintil, och så länge thenna bergslag haft sin enda rörelse med
koppartilwärkningen, ej skola warit hwarken så aldeles nödige eller hit
Sämpelige, skall likwäl numera, tå bergslagen til kopparwärkets under¬
stöd äfwen fått tilstånd nyttja tackjernsblåsning, jämlikheten thenna och
andra Jernbergslagor emellan härutinnan böra närmare i agt tagas, och
thet så mycket mer, som bruksägare på thenna orten skola wara för-
sedde med nog ringa skogar til theras bruksdrift, så at the hädanefter
torde wara mera angelägne at söka tillskantsa sig bergsmanshemman,
hwarigenom således skogarne aldeles medtogos til jernhyttornes obe¬
stånd och kopparwärkets therpå följande oundwikelige undergång.1
§ 58.
Att wigter må utmerkas och krönas med swenske och icke romerske
ziphror, och att bruk af andre än med swenske ziphror merkte måtte all¬
deles afskaffas.2
§ 59.
Som wid skogsafwittringen, som omkring år 1753 blef förrättad och
wärkstäld uti Forss, Hårsiö3 och Hällsiö socknar i Jämtland, fölgdes en
instruction, som sedermera blifwit för otilräckelig ansedd och förthen-
skull uphäfwen, så har därigenom händt, at Allmogen i berörde sochnar
1 § 57 bar icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från bergsdeputationens protokollsutdrag den 3 mars 1772, Ut-
skottshandlingar 1771—1772, vol. 25, sid. 857 ff.
- § 58 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 9 december
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 94.
3 Skall vara: Håsjö.
865
icke kommit at niuta lika rätt med sine medbroder, hwilkas ägor blifwit
afwittrade effter en nyare och lämpeligare instruction, utan bortmist
större delen af sine skogar och nyttigheter och skulle blifwa alt för kän-
bart lidande, om derwid kommo at förblifwa. Och fördenskull anhåller
bemälte Allmoge om ändring häruti och at den hos dem skiedde afwitt-
ring måtte rättas effter den senaste faststälte instructionen, på det de
måtte återfå, hwad de på oricktiga grunder förlorat.
§ 60.
Att Allmogen i Hölebo härad i Södermanland måtte få antaga egne
sokneskomakare och skräddare jämte flere gärningsmän och således
slippa derom anlita Trosa stadsboer.1
§ 61.
[Allmogen] i Löfsta, Enåker, Huddunge, Harbo och Wåhla socknar
uti Sahlbergs län och Wästmanland ... [klagar] theröfwer, att oagtad
priseme på spannemål och andre waror i senare åren stigit till en owan-
lig högd, skola dock ofwannämde socknar för then mantals- och kneck-
tewed samt kol, som the till Sahla silfwerwerck äro skyldige at utgiöra,
åtnöjas med thet ringa pris, nemligen tjugufyra öre silfwermynt för ett
stafrum mantalswed och en stig mantalskol samt en dahl:r samma mynt
för ett stafrum knecktewed och en stig knecktekol, som therå redan år
1733 blifwit utsatt. Anhållande thenna Allmoge, som såmedelst förme¬
nar sig wara för mycket betungad, att för kohl och wed erhålla högre
betalning och således i anseende till utskyllderne ställas i jämnlikhet
med andre theras wederlikar, hwarutinnan Allmogen så mycket mera
wäntar willfarighet, som Bergslagen för silfret nu erhåller långt högre
betalning än then tiden, tå förenämnde kol- och wedpriser reglerades.2
§ 62.
Allmogen ifrån Kemi och Ijo socknar uti Österbotten anhålla om slut
uti dess wid sidsta riksdag ingifne men då oafgorde ansökning om sådan
ändring uti den wid 1765 års riksdag giorde författning angående den så
1 § 60 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 9 december
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 96.
2 § 61 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från bergsdeputationens betänkande den 5 maj 1772, Utskotts¬
handlingar 1771—1772, vol. 25, sid. 909.
r
866
kallade stadgelaxens betalande efter marckegång, att Allmogen blifwer
återstäld och hädanefter bibehållen wid kongl, förordnandet under den
28 Augusti 1747, hwarigenom Allmogen tillåtes att med fyratio dahl.
kopp:mt tunnan årligen lösa berörde stadgelax.1
§ 63.
Allmogen uti Westerdalarne, Jämtland och Herjedalen anhålla om be¬
frielse ifrån erläggande af manufacturfonden eller, som Allmogen lärer
mena, fiskerifondsafgiften för den sill samt andra salta och torra fiske-
waror, som denna Allmoge till sin hushållsförnödenhet måste hämta
ifrån Norge.2
§ 64.
Att Allmogen uti Luleå, Råneå, Öfwer- och Nedercalix soknar i Wes¬
terbottn, som äro ålagde att med kol, körslor och dagswerken till Mel¬
dersteins bruk betala sine hemmans räntor, måtte winna befrielse ifrån
allt twång härwid, hwad priserne å arbetet angår, så att det hädanefter
må få ankomma på friwilligt accord om gångbart pris och betalningen
derföre Bruksägaren och dem emellan.3
§ 65.
Att alle saltpetersjudare wid wite måtte förbjudas att efter Michaelie-
dag sjudningen fortsätta samt att icke taga sig någon gräfning eller dy¬
likt arbete före uti Allmogens uthus efter den 1 Octobr. Att dessutom
den förut utsatte tiden af 5 eller 6 år, innom hwilken sjudningen icke får
ske, måtte till 10 a 12 år förlängas och sjuderidirecteuren wid böter
föreläggas att innom förenämde tid ingen sjudning på ett och samma
ställe företaga, jämwäl ock att, då någon ladugård står så nära inpå
mangården, att den bör utflyttas, sjudarne wid slik utflyttning måge på¬
läggas att sjelfwe flytta jorden efter.4
1 § 62 har icke påträffats i orginal, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomideputationens protokoll den 14 mars 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 50, fol. 735.
2 § 63 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputatjonens protokoll den 6 juni 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 258.
3 § 64 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 16 december
1771, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 114.
4 § 65 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
867
§ 66.
Att Allmogen i Carelen, Stor- och Lillsawolax må befrias från lag¬
mans- och häradshöfdingekapparnes utgörande in natura och att der¬
emot få betala dem i ond och god tid med 16 öre silfwermynt.1
§ 67.
Att Allmogen i Carelen må befrias ifrån den så kallade fångekappens
utgörande på det sättet, som kongl, brefwet af d. 7 Decemb. 1763 utsta¬
kar, och att dess utgörande måtte werkställas efter förra wanligheten, så
att den lefwereras till länsmannen i soknen, som för fångarnes wård är
answarig.2
§ 68.
Att Allmogen i Norre Helsingland måtte oqwalt få äga frihet att i alle
öppne hafs-, skogs-, bergs- och stenstrander idka gemensamt ström¬
mingsfiske med jord- och landägarne och att till undwikande af oreda
fisket måtte i hwarje sokn blifwa delt eller ock nyttjas efter den före¬
skrift, som i resolutionen på allmänna beswären år 1720, § 38, förord-
nadt blifwit.3
§ 69.
Allmogen i Stockholms län klagar öfwer en alt för känbar olägenhet
emot sine medbroder i de öfrige länen, däraf at inom länet icke finnes
något hospital och fattighus, hwaruti de å landet warande usle och bräc-
kelige personer samt fattige barn, som eij förmå sig sielfwa föda och
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 14 februari
1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 157. I nämnda deputations
protokoll den 16 december 1771 (sid. 115) finnes redovisad en ståndets be-
svärsparagraf nr 65 med lydelse: Att Ifwetofta sokn i Willands härad må
winna befrielse ifrån saltpettersjudning och de derwid åtföljande beswär. De-
putationen resolverade: Hwilar. Och som flere beswärspuncter förmodades
förekomma rörande detta ämne, så beslöts att dem ä en och samma gång
företaga. Ovan återgivna paragraf är tydligen en följd av detta beslut.
1 § 66 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 14 februari
1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 158.
2 § 67 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 14 februari
1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 158.
3 § 68 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 14 februari
1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 158.
r
868
skiöta, kunna intagas, försörjas och upfostras; hemställandes Allmogen,
om icke någon del af de ansenliga inkomster, hwilka til de här i Stock¬
holm warande dylike inrättningar af länet utgiöras, kunde därifrån af-
dragas samt til särskildt hospitals och barnhus inrättande för landsbyg¬
den anwändas, eller om och hwad annan utwäg til lisa för Allmogen må
kunna utfinnas.1
§ 70.
Att Allmogens i Ångermanland och Medelpad wid sistledne riksdag
anmälte beswär angående till deras stränder gräntsande kronofiskeriers
förarrenderande genom auctioner med mera måtte nu skärskådas och
afgöras.2
§ 71.
Att Allmogen i Öfra Satagunda härad må wid markegångens upprät¬
tande njuta den lindring på hö, som till deras conservation från ödesmål
lända kunde, och att ej emot innehållet af 1756 års resolution på Allmo¬
gens beswär, § 48, anses lika med de öfrige nära städerne belägne hä¬
rader uti länet.3
§ 72.
Anhålles, at den Allmoge i Scaraborgs län, som årligen måste utgöra
hielpedagswercken till landshöfdingesätet4 i bern:te län, måtte derifrån
enl. flere åberopade kongl, resolutioner warda befriade.5
1 § 69 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från ekonomiförordningsdeputationens protokoll den 28 juli 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 57, sid. 1015.
2 § 70 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 14 februari
1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 159. Se BdP 11, sid. 671.
3 § 71 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 14 februari
1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 159.
4 Marieholm i Leksbergs socken.
5 § 72 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomideputationens protokoll den 11 mars 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 50, sid. 716.
869
§ 73.
Att frälsebönder ej mindre än kronobönder måge wara befriade ifrån
fjerdingsmanssyslan utan densamma i tour och ordning med skattebon-
den förrätta.1
§ 74.
Anhåller Allmogen i Jämtland, at 3 § uti den för afwittringzrätten
derstädes år 1770 utfärdade instruction, som stadgar, att de afwittrings-
mål, hwilcka förr blifwit afgorde genom utslag, som wunnit laga kraft,
få ej til ändring efter densamma uptagas, således måtte blifwa ändrad,
at de hemman, hwilcka blifwit afwittrade efter den förra afwittringsin-
structionen af år 1742, och hwarigenom sådane hemman i jämförelse af
de grunder, den senare eller 1770 års instruction utstakar, skola wara
mycket lidande, måtte få niuta bem:te 1770 års instruction tilgodo, hälst
Allmogen förmenar, at 70 § af kongl, resolutionen på Allmogens beswär
1752, som tillåter, at wederbörande måtte få söka återwinning af de
ägor, dem med orätta kunna wara fråndömde och på hemmanen böra
lämpas, dertil skall gifwa full anledning; föreslåendes Allmogen en wiss
tid, innom hwilken wederbörande, som wille återwinna sine förre men
efter 1742 års instruction afwittrade ägor, hade en sådan rättighet at åt-
niuta.2
§ 75.
Anhålles, at de dagswercken, som af inhyseshion uti Cronobergs län
måst utgöras till landshöfdingebostället kongsgården Cronoberg der i lä¬
net, måtte hädanefter indragas och wederbörande således ifrån dess ut¬
görande warda befriade.3
1 § 73 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 14 februari
1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 160. Paragrafen avslogs
av besvärsdeputationen.
2 § 74 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomi- och förordningsdeputationernas betän¬
kande den 20 juni 1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 50, fol. 937.
3 § 75 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomideputationens protokoll den 11 mars 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 50, sid. 720.
56—740327
870
§ 76.
Att rotehållarne wid Nylands Infanteri, som icke hunnit kallas till
den ingångne föreningen d. 7 Octob. 1767 om en wadmalswästs afläm-
nande utöfwer knektecontractet, och Caris compagnie, som dertill icke
samtyckt, måge derifrån befrias, samt att officerarne måtte förmenas att
befatta sig med soldaternes legande.1
§ 77.
Att 1741 års kongl, bref om saltpriset m. m. måtte i hela dess widd
förnyas samt äfwen att wederbörande måtte anbefallas att derest stapel-
städerne icke hålla tillräckeligt förlag af salt och det till drägeligt pris, att
utlänningen då må wara tillåtit att det fritt till det stället, der bristen är,
få införa.2
§ 78.®
Thet är en beklagelig sanning, at dyr tid trycker landet och at i an¬
seende dertill markegångstaxorne i provincierne blifwit ganska högt ut¬
satte. Men som en annan persedel blifwit mycket högre utfört, än gamla
fundamentet medgifwer, och jämwäl högre än hwartill den öfweralt kan
erhållas, så är thet nu ett ämne för Allmogens klagan.
Uti Elfsborgs läns markegångstaxa finnes ett ökedagswerke uptagit till
3 d:r 8 öre s:rmt och ett drängedagswerke till 1 d:r dito mynt, hwilket
förekommer så mycket mer oförmodligt, som altifrån ortens första
skattläggning ett ökedagswärke i jordeboken icke blifwit högre utfördt
än till 8 öre och ett dränged:o till 4 öre silfwermynt, och hwarpå 1 § i
1685 års förklaring sig grundar, som stadgar, at kronobonden skall ald¬
rig wara förbunden at betala ett dagswercke högre än tre mark kopp:mt.
Och ehuru kongel. förklaringen af den 8 December 1756 befaller alle
dagswärckens beräknande och utgiörande efter årlige markegången, är
dermed dock icke sagt, at dagswerckerne skola så högt utsättas, som
skiedt är för Elfsborgs höfdingedöme, hälst allmänt bekant är, at de icke
i något annat län i riket blifwit högre än till hälften utförde och at All¬
1 § 76 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 28 februari
1772, Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 182.
2 § 77 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll 13 mars 1772, Ut¬
skottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 194.
3 Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 60, sid. 3441.
871
mogen, i synnerhet i Kinds, Marks och Redvägs härader, nödgas i brist
af arbete hemma i orten gå ända neder til Bohus län at söka sig arbete
men har där i dyraste tiden icke erhållit mer än 16 öre s:rmt högst,
hemma i orten, och hwartill det ännu häldre än gärna kan fås. Och som
en så hög markegångstaxa är i sin mohn nog tryckande för Allmogen
men högst förmonlig för indelningshafwaren, i det han kan utfordra
penningar för dagswerckerne af Allmogen men laga sig deremot för så
godt pris, som ofwan sagt är, så många dagswärcken han will af samma
Allmoge, så anhåller Allmogen i ofwannämnde härader underdånigst
om nådig befallning till wederbörande Befallningshafwande at hädanef¬
ter wid markegångstaxornes uprättande taga de framfarne tiders i be-
tracktande och wid deras jämförande utsättia sådane taxor, som icke
äro den skattdragande Allmogen till altför stor tunga.
§ 79.
At 5 § af 1771 års förklaring öfwer fiskerieordningen må förklaras så,
at puls och stötar förbjudas endast i elfmynningar i hafssjön och at
Kammarcollegii resolution af d. 11 Junii 1771 emot ljustringen icke må
för Wästernorrland sträcka sig längre än förklaringen innehåller.1
§ 80.
At Allmogen i Skaraborgs län må undslippa hjelpedagswerkens utgjö-
rande til Höjentorps kongsgård.2
§ 81.
At en sådan förklaring måtte gifwas öfwer kongl, brefwet til Krigscol-
legium af d. 15 Augusti 1723, så at auditeurerne måtte nöja sig med et
hemman at disponera öfwer såsom boställe, men de öfrige twänne af de
1 § 79 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 10 april 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 218.
2 § 80 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 10 april 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 218.
872
dem underlagde hemman måtte endast anses såsom aflöningshemman.1
§ 82.
At wid soknestämmor, som borde hållas twå eller flere resor om året
och hwarwid rigtigt protocoll hållas bör, äfwen öfwerläggningar an¬
gående landsculturen måtte ske och få i protocollet inflyta och det¬
samma nästa söndag därpå justeras och sedermera i kyrkokistan förwa-
ras.2
§ 83.
Allmogen på Öland och dess norre del anhåller om befrielse ifrån de
dubla mätarepengar, som medelst kongl, brefwet af den 28 Julii 1766
blifwit anbefallte at ärläggas för den kalk, som Allmogen til städerne
förer och afyttrar.3
§ 84.
Att Allmogen i Norra Mötet på Öland måtte förskonas för bewillning
för deras kalkugnar.4
§ 85.
Rörande räntekolens utgörande af frälseskatteåboerne i Lyhundra,
Sjuhundra med flere härader.5
1 § 81 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 10 april 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 218. Paragrafen avslogs av be-
svärsdeputationen.
2 § 82 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 10 april 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28. sid. 222. Paragrafen återtogs av stån¬
det.
3 § 83 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomideputationens protokoll den 27 april 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 55, fol. 108 v.
4 § 84 har icke påträffats i original, koncept och avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 10 april 1772,
Utskottshandlingar 1771—-1772, vol. 28, sid. 224.
5 § 85 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 5 maj 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 256.
1
873
§ 86.
Allmogen i Näs och Grums härader anhålla, det de, som til Udde¬
valla skola hafwa ganska lång wäg, måtte, på sätt den öfriga Gräntseall-
mogen tillåtit är at handla och införa salt och fiskewaror ifrån Fred-
richshall i Norrige, hälst som oftats skall hända, at uppå desse waror
är mycken brist så uti Christinehamns som Carlstads städer.1
§ 87.
Att Allmogen wid norska gräntsen må slippa erlägga gräntsetullen 1
d:r s:rmt för norske hästar, som införas.2
§ 88.
Att domkyrkobönderne i Skåne måge befrias ifrån de så kallade ec-
kepenningars erläggande, nemligen 9 d:r s:rmt årligen på hwarje helt
hemman.3
§ 89.
Att domkyrkobönderne uti Malmöhus län måge undslippa de så kal¬
lade gästeripenningars, töjors och weds utgörande och att uti deras qvit-
tenceböcker måtte blifwa tydeligen utfördt under sina namn, hwad de
betala uti säd, penningar med mera.4
1 § 86 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kommersdeputationens protokoll den 29 juni 1772, Utskotts-
handlingar 1771—1772, vol. 55, fol. 113.
2 § 87 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 6 juni 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 257.
3 § 88 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 10 juli 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 267. Paragrafen avslogs av be-
svärsdeputationen.
4 § 89 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 10 juli 1772,
Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 28, sid. 267. Besvärsdeputationen avslog
första momentet av besväret.
874
90.1
Uti 85 § af de allmänna beswären wid 1762 års riksdag har Allmogen
underdånigst anhållit, at til någon dess lindring i båtsmanshållet städer-
ne måge förbindas utgjöra deras båtsmän och desse sedan commen-
deras i tour med Allmogens.
Högloft. Secreta Utskottet har uti dess deröfwer afgifne utlåtande an-
sedt betänckeligit at tilstyrcka någon ändring uti den författning, Riksens
Höglofl. Ständer den 14 December 1747 til Kongl. Maij:st upgifwit an¬
gående städemes befrielse ifrån båtsmans prestation in natura emot en
årlig afgift af 30 dr s:rmt för hwar karl at användas til enrollerings-
manskapets underhållande och utwidgande.
Hwaremot wid målets föredragande in plenis Hederwärda Bondestån¬
det enligit dess extractum protocolli af den 8 Junii 1762 pröfwat Allmo¬
gens ansökning, det städerne måge utgöra båtsmän in natura och de i
tour med Allmogens commenderas, desto billigare, som Allmogen der¬
igenom kunde winna någon lisa och tyngden undersåtare emellan någor¬
lunda [lika]- delad warda, och således ansökningen til alla delar bifal¬
lit och tillika beslutit, at til förökande af sjömilicen, som är aldeles
otilräckelig och på långt när icke swarande emot rikets behof, den för¬
fattning, som Riksens Ständer wid 1756 års riksdag gjordt om kongs-
gårdarnes på Åland, Gottland och Öland utläggande til bondehemman
och indelande i båtsmanshåll, må befordras til skyndesam wärckstäl-
lighet, hwilcket ock Höglofl. Ridderskapet och Adelen d. 14:de i samma
månad bifallit. Men som Högvördige Presteståndet icke kom at yttra
sig deröfwer, ej eller Wällofl. Borgareståndet wid den riksdagen, så har
båtsmanshållet hos Allmogen alt sedan måst ensamt känna tyngden af
dess manskaps nyttjande och dermed förknippade afgång och ärsättning.
Det är bekant och finnes uti riksdagshandlingarne förwaradt, huru
Kongl. Maij:st på Dess och Riksens Ammiralitetscollegii anmälan af sjö-
milicens otillräckelige antal och nödwändigheten af dess förökande med
mera lemnat till Riksens Höglofl. Ständers öfwerwägande wid 1746 års
riksdag, huru denna brist skulle afhjelpas samt kronan winna ett til-
räckeligare antahl af befarit sjöfolck, i anledning hwaraf wälbem:te
Kongl. Collegii gifne förslag om en allmän enrollering långs kusterne
öfwer hela riket blifwit bifallit och i anseende till den ringa nytta, man
1 Riksdagsacte 1771—1772, vol. 3. Identisk med § 21 av Västernorrlands
enskilda besvär, Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 25. Se även sid. 9 och
515.
875
haft af städernes båtsmän, som merendels bestådt af mindre dugligt
folck,1 de städer, som det åstundade, efterlåtit at för hwar båtsman
årligen betala 30 d. silf:rmt, som skulle anwändas til wardtgälders be¬
talande til de enrollerade och öfwerskottet til en fond för utrikes wärf-
ning af sjöfolck, hwarefter någre städer genast och flere sedermera
efter hand emot denne ringa afgiften wunnit befrielse ifrån båtsmäns
utgjörande.
Men då Kongl. Ammiralitetscollegium i dess berättelse til 1755 års
riksdag föredragit och Kongl. Maij:st äfwen i nåder förestäldt nödwän-
digheten, at sedan den förmodade framgång med nya enrolleringen icke
welat lyckas, städerne måge träda i sin förra förbindelse at bibehålla
och ersätta sina båtsmän in natura i stället för den erlagda båtsmans-
vacanceafgiften, har Höglofl. Secreta Utskottet äfwen insedt angelägen¬
heten at med städernes båtsmanshåll åter må komma på förra foten,
emedan deras indragning, som genom enroulleringens utwidgande ej
kunnat ärsättas, medförer en ytterligare minskning af nödig tilgång för
flottans besättning, hwarpå utomdess ansenlig brist wisar sig och som wid
infallande krig ej kunde fyllas utan anställande wärfning och pressning i
städerna til känbart hinder och saknad för coopwardiefarten. Dock
som andre förslag förekommit om utwägar til sjöfolckets förökande för
flottan, så har öfwerläggningen wid den riksdagen afstadnat och ej
eller, som redan förmält är, något utslag wid följande riksdag fallit, då
Allmogen derom i dess allmänna beswär anholt.
När frågan åter wid 1765 års riksdag wäcktes igenom flere städers
ansökning om befrielse ifrån båtsmanshållet i likhet med de städer, som
den redan wunnit, men Kongl. Maij:t i nåder icke bifallit, är åter ifrån
Kongl. Ammiralitetet intygadt, at den wore mycket betydande i anse¬
ende til rikets sjömagt och at det ändamål icke blifwit wunnit, som
warit åsyftadt medelst indragande af städernes båtsmän och2 deras för-
wandling til enrollering, samt at kronan genom städernes befrielse från
båtsmanshåll förlorar emellan 1 000 och 1 200 man med mera. Dock
har saken icke eller då till sin widd blifwit uptagen utan berodt wid
bifall til några städers befrielse och afslag för dem, som höra till Stock¬
holms Compagnie, såsom oundbärlige til upwagtning wid Kongl. Hof-
jagtwarfwet.
Wid sidsta riksdag har ej heller något blif:t tilgjordt utan befrielsen
sträckt til en och annan stad och på längre tid.
Af hwad i underdånighet andragit är, lärer nogsamt skönjas, at rikets
flotta är i wärckeligit behof af sjömanskap, at tilgången derå ej blifwit
1 Enskilda besväret: ... af det slätaste och liderligaste folcket...
2 Enligt enskilde beswäret rättat från förlagans: om.
876
hulpen, mindre ökad medelst enrolleringen til ersättning för städernes
båtmanshåll; at denne ändring fast mer wärckat en betydelig brist,
hwartil när ock de omständigheter läggas, at städerne ej mindre än
landet äro förbundne til fäderneslandets förswar; at städerne ändock
äro långt lindrigare roterade än Allmogen och hafwa lättare tilgång
på manskap; at efter en rigtig tilställning städernes båtsmän kunna
hafwa mer öfning än Allmogens, som uti en del in i landet belägne
sochnar äro roterade, hwarest ej någon skuta finnes; at städernes be¬
frielse wärckel. ökar Allmogens tunga, hwars båtsmän allena måste
fullgöra det arbete, som på städernes warit och borde wara tillika deladt;
samt at den vacanceafgift, som til kronan betalas för hwar karl, är så
ringa, at den ock i fredstid föga stiger öfwer l/4:del af hwad en båtsman
kostar underhålla, hwilcket ej någon rote kan räkna under 100 d. silf:rmt
om året, oräknandes lega, och hwad den i ofredstid anseenligen ökas,
ifrån hwilcket alt städerne äro frie gjenom deras lilla och lika afgift i
freds- och ofredstid af 30 d. s:rmt; så bönfaller och tilförser sig Allmo¬
gen i underdånighet, at 1747 års oeconomiske författning i detta mål,
(hwilken så mycket mindre för någon allmän lag kan anses, som til dess
åtnjutande hwar stad måste söka särskildt tilstånd, hwilcket ej eller
allom eller på lika framtid förlänas), må efter rikets tarf nådrättwisligen
ändras samt kronan befordras til dess höga rätt och båtsmanshållet
ibland Allmogen til dess rättmätiga lindring.
[§ 91.]1
Ifrån äldre tider äro tretton tunnor af kronans afradsspannemål uti
Helsingelands nårra fögderi, 2/3:delar råg och 1/3 korn, anslagne till
brödkorn för garnizonen på Frösö skants i Jämteland, dit ock Allmogen
årligen måst densamma afforsla. Men som det skjer med deras och hem¬
manens känbara olägenhet medelst kostnad och tidspillan på en wäg af
30 mil och derutöfwer samt Jämteland och Medelpad äro sädesrikare
landskap änn nårra Helsingeland, så bönfalles underdånigst, att åfwan-
förmälte brödkorn må anordnas af kronans behållne afradsspannemål i
Jämteland eller Medelpad.
11 en förteckning över till Kungl. Majit överlämnade allmänna besvär, i
Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 4, fol. 124, upptages som § 91: Om af-
radsspannemålen i Norra Hälsingland. Härmed torde avses ovanstående § 8
av Västernorrlands enskilda besvär, ibid., vol. 25.
877
143.
Bondeståndets extraktprotokoll den 1 augusti 1772 om landsfiskaler.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 477.
Utdrag af protocollet, hållit d. 1 Aug. 1772.
S. d. Ibland de ärender, som Allmogen anförtrodt sine riksdagsfull-
mägtige at wid denna riksdag anmäla, har äfwen förekommit den kla¬
gan, Allmogen från några provincier i riket, särdeles ifrån Wästernorr-
land, deröfwer anfört, at de af wissa landsfiscaler skola medelst onödige
rättegångar emot lag, skjäl och billighet antastas, oroas och förolämpas,
hwarigenom eij allenast Allmogen skal försättas uti känbar kostnad och
skada, utan ock det allmänna lida i samma mohn, som landtmannen dy¬
medelst blifwer wanmägtig och förswagad; hwarföre och Allmogen an¬
hållit, at dessa lönlöse sysslor måge afskaffas.
Och som Bondeståndet wid öfwerwägande häraf fann å ena sidan, at
landsfiscalssysslorne såsom lönlöse eij annat kunna än falla land och
folck til beswär och tunga, och å den andra at kronones och allmänna
ärender genom wederbörande kronofogdar och länsmän kunna behöri¬
gen bewakas och utföras, altså och emedan landsfiscaler äro uti nästan
lika omständigheter med extra fiscaler, jägerie- och skogsbetjente,
hwilcka enligit 16 § uti Kongl. Maj:ts nådigste resolution på Allmogens
beswär af d. 29 Junii 1752 äro afskaffade; ty pröfwade Bondeståndet
skjäligt at för sin del besluta, det måge landsfiscalerne öfwer hela riket
genast afskaffas och deras befattning med cronones och allmänna saker
samt confiscation och brottmål aldeles uphöra. Dock böra de nu wa-
rande landsfiscaler, som undergådt academiske prof, efter förtjenst och
skickelighet njuta befordran til andra dem tilständige sysslor, enär de sig
dertil behörigen anmäla.
Hwilcket genom protocollsutdrag hos de öfrige respective stånden til
gunstbenägit bifall ödmjukwördsammeligen skulle anmälas.
878
144.
Bondeståndets extraktprotokoll den 5 augusti 1772 om hemmanet Tjur¬
holmen.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 10. Kammarekonomiedeputa-
tionens betänkande, vid nr 32)
Protokollet sid. 479.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 5 Augusti 1772.
S. d. Lät Bondeståndet sig föreläsas Kammaroeconomiedeputationens
d. 6 April sidstled:ne afgifne betänckande jämte Bondeståndets ledamö¬
ters derwid bifogade särskildte votum samt ett af Garfwaren och Riks-
dagzmannen Eric Gezelius ingifwit memorial uti den af samtelige Rik¬
sens Ständer til samma deputation remitterade sak rörande Böndernes i
Kiärrholms hemmanet uti östergöthland, Hammarkinds härad och Skäll¬
viks sochn, Olof och Waste Bengtssöners hos Riksens Ständer gjorde an¬
sökning om ändring uti Kongl. Maij:ts nådiga utslag af d. 24 April
1760, hwarigenom förklaras, at bemälte Bönder genom en hemmanet öf-
wergången förmedling skola aldeles förlorat deras bördsrätt til samma
hemman, och at hemmanet borde derföre för frälse anses.
Bondeståndet fant harwid berörde särskildte votum wara grundadt på
så klara och fasta skjäl, at ståndet ej kunde undgå at samma särskildte
votum enhälligen bifalla.
Hwarje stånds enskildta interesse och säkerhet fordrar, at de gemen¬
samt hägna, skydda och förswara hwarsannars wälfångne privilegier
och rättigheter; och Bondeståndet, ehuru det altid måst åtnöja sig
med den minsta lotten af privilegier, har dock aldrig med afwundsiukt
öga ansedt de öfrige respective ståndens ärhåldne större fördelar eller
någonsin trädt dem derutinnan för nära utan wid alla tilfällen noga eff-
terlefwat hwars och ens ärhåldne riksdagzfullmagt, som bland annt före-
skrifwer at noga agt derpå gifwa, at alt det, som länder til bibehållande
af Ständernas frihet och hwart och et stånds wälfångne privilegier och
rättigheter, må effter yttersta förstånd redeligen styrkt och befrämjat
warda. Och då Bondeståndet obrotsligen fullgjör denna för alla riks-
dagzmän gemensamma skyldighet och den aldrig wil åsidosätta, förwän-
tar Bondeståndet af nuwarande lyckeliga harmonie och enighet Ständer
879
emellan, at de öfrige respective stånden wisa Bondeståndet den gunst,
wänskap och bewågenhet, at Bondeståndet wid denna riksdag icke får
minsta skjälig anledning at klaga öfwer intrång i dess lagliga rättigheter,
bland hwilka den aldra wäsenteligaste är, at ståndets ledamöter bibehål¬
las wid en oqwald besittning af deras lagligen ärfda och förwärfda hem¬
man.
För uplyste Medständer tarfwas icke ådagalägga, at minsta häremot
stridande praejudicat är högst farligit för hela ståndet i gemen, och at
det icke annat kan än på det högsta röra, bekymra och oroa hela stån¬
det, om någon enda ståndets medlem utan skjäl warder drifwen från sin
med swett, möda och kostnad upodlade jord.
Och som brist på nödige uplysningar borde förordsakadt detta för
Bondeståndet ömande betänckande, så har ståndet funnit nödigt at in¬
fordra och med de öfrige respective stånden härigenom wördsamligen
communicera åtskillige ytterligare skäl och bewis, som förmodeligen
icke allenast bestyrka och befästa Bondeståndets bifall til ofwannämnde
särskildte votum utan ock lära beweka de öfrige stånden at derutinnan
rättwisligen instämma.
Hufwudfrågan i denna sak är så simpel och enfaldig, at derom någon
skiljaktighet emellan riksstånden icke tyckes böra wara möjelig. Hon be¬
står korteligen deruti, om Kjärrholms hemmansägare böra ohörde för¬
lora sin å detta hemman redan år 1583 kjöpte börds- eller skatterätt för
det Herr Riksrådets Grefwe Gyllenstiernas förfäder, som tilbytt sig rän¬
tan deraf, låtit samma hemman, åboerne oåtspordt, förmedla. At frågan
är så simpel, wisar icke allena Kongl. Cammarcollegii Bytescontoirs d.
11 Martii 1760 och bemälte collegii d. 14 i samma månad afgifne me¬
morial och underdåniga betänckande i saken, utan ock Kongl. Maij:ts
nu öfwerklagade och derpå grundade utslag af d. 24 April nästberörde
åhr; ty uti alle tre desse handlingar är den hemmanet öfwergångne för¬
medling ansedd såsom endaste skjälet til bördsrättens förwärkande och
det, som högst efftertänkeligit är, utan at hemmansägarne någonsin fin¬
nas hafwa deröfwer blifwit hörde eller minsta påminnelse deremot til sin
rätts förswar fädt afgifwa.
Bondeståndet behöfwer icke för uplyste och rättwisa Medständer
wisa, huru wådeligit det är för hwars mans säkerhet at ohördan döma
någon ifrån sin wälfångna egendom, hälst den aldra enfaldigaste lätt kan
begripa, hwad fara och skaddige fölgder et sådant rättegångzsätt skulle
kunna förordsaka. Och tror Bondeståndet, at det allena är tilräckeligit
at häfwa nu öfwerklagade utslaget, at Kiärrholms hemmansägarne ald¬
880
rig bewisligen blifwit hörde öfwer den upkomne frågan, huruwida deras
bördsrätt genom merberörde förmedling blifwit förwärckad eller icke?
Ty huru lätt hade det icke då warit för dem at framlägga Kongl. Cam-
marcollegii bref af d. 6 April 1684, som tydeligen wid handen gifwer, at
den å hemmanet Kiärrholmen befalte nya skattläggning och derpå
fölgde förmedling icke blifwit af bönderne begjärd utan endast skjedt
för den ordsaken, at cronan skulle få fult gen fullo för den bortbytte jor¬
den. Då hade ock desse hemmansägare derjämte hafft tilfälle at wisa,
det de så mycket mindre genom wanhäfd warit wållande til förmed¬
lingen, som de så berömligen upodlat hemmanet, at derpå nu twenne
åboer med talrika hushåld hafwa sin bärgning i stället wid samma hem¬
man åhr 1583, då det af cronan kjöptes, eij fants mer än ett halft tunne¬
lands åker och tijo lass äng, som knappast för en någorlunda behållen
torpare är tilräckeligit, hwilket Cammararchivi d. 11 i denna månad ut-
gifne extract af 1583 års bördsrättslängd tydeligen bestyrcker.
Då hade jämwäl Kiärrholmsboerne fådt rådrum at med åtskillige
andre skjäl och bewis förswara sin rätt til hemmanet och at upte kongl,
brefwet af d. 16 Januarii 1695, som med klara ord stadgar, at nödwän-
dig förmedling, som utan ägandens förwållande skjer, icke kan gjöra
åboerne förlustige af deras börds- eller skatterätt.
Bondeståndet bör skjäligen sig föreställa, at om alt detta enligit en
laga rättegång blifwit iagttagit, så skulle aldrig någon redoskyldig äm¬
betsman wågat at twert emot så klar beskrefwen lag och för en så be¬
skaffad förmedling drifwa de nu klagande åboer från sit hemman.
Uti deputationens betänkande bestrides wäl icke, at Kongl. Maij:ts ut¬
slag är fäldt hemmansägarne ohörde, men anföres, at 1695 åhrs före¬
nämnde kongl, bref skal hafwa sit afseende på andra slags bördesrätter
och icke wara til förewarande mål lämpeligit.
Häremot får Bondeståndet ärinra, at som rikets lagar och förord¬
ningar icke gifwa minsta anledning dertil, at mera än et slagz bördsrätts-
hemman finnes i riket, och detta kongl, bref handlar om alla bördsrätts-
hemman i gemen, så har det förekommit ståndet besynnerligit, huru en
så irrig mening kunnat antagas, hälst deputationen sjelf medgifwer och
acta tydeligen wisa, at den projecterade men ännu intil denna stund ald¬
rig faststäldta förmedling skjedt 1698 och 1699 och således 3 å 4 åhr
sednare, än samma kongl, bref blifwit utfärdat. Lika sällsamt är ock de¬
putationens yttrande, at för det sökanderne supponeras hafwa hafft
kundskap om denna i orten skedde förmedling, hwareffter hemmanet
skal hela tiden effteråt bliwit uti cronans jordeböcker upfördt, så skulle
881
deras obefogenhet i detta mål ådagaläggas och sådant icke kunna
minska Thorönsborgs ägares rätt emot sökanderne; ty Thorönsborgs
ägare hafwa aldrig kunnat wisa, at de någonsin ägt skatterätten til hem¬
manet utan allenast räntan deraf, och acta wisa klarligen, at bönderne
protesterat emot förmedlingen och ärbudit sig at för hemmanet ärlägga
den urgamla oförmedlade räntan; äfwensom de med ärhåldne quittobref
wilja bewisa, at de aldrig fådt denna förmedling til godo njuta. Och såle¬
des följer häraf utaf sig sjelf, at denne för bytet skull skjedde aldeles
onödige förmedling aldrig kan emot uttryckeligit förordnande uti kongl,
brefwet af d. 25 April 1687 och kongl, bytesmethoden af åhr 1688
winna bifall och stadfästelse.
I anseende til hwilcket alt deputationen lärer ock sjelf funnit, huru
otilräckeligit detta af merberörde förmedling tagne skjäl warit til kla-
gandernes skatte- och bördesrätts uphäfwande och således til den ändan
sedt sig föranlåten at åberopa sig åtskillige andra omständigheter och
skjäl; hwaröfwer likwäl hwarken Kongl. Maij:t sig yttradt eller klagan-
derne fådt tilfälle at sig förklara och wisa, huru litet de äro wärkande
emot deras lagligen förwärfwade äganderätt till Kiärrholms hemman.
Bondeståndet anser fördenskull alla desse nya omständigheter af lika
swag bewisande krafft som förberörde af förmedlingen tagne skjäl och
kan emot klar lag och naturlig billighet icke afskjära klaganderne deras
lagliga rättighet at deröfwer wid behörig domstol blifwa hörde och få sig
förklara, innan deruppå något domslut må grundas.
Ståndet skulle derföre anse för aldeles öfwerflödigt at gå in i bepröf-
wandet af desse nya skjäl och omständigheter, om icke den säkerhet,
som alle skattehemmans ägare i riket tilkommer, wörö derigenom på det
aldra ömmaste rörd. I anseende hwartil och på det hela Bondeståndets
wäsenteligaste rättigheter ej måge genom denna enskildte saks widare
utförande ställas i onödig fråga och äfwentyra at blifwa wacklande och
osäkre; så kan Bondeståndet icke underlåta at härwid bewaka sin ge¬
mensamma men nu märckeligen qwalde rätt samt de öfrige respective
stånden til sinnes föra, huru eftertänckelige de emot klaganderne nytt¬
jade omständigheter och skjäl äro.
Bondeståndet kan härwid icke undgå at liksom i förbigående anmärka
flere uti detta betänkande införde mindre misstag, såsom:
l:o. At Erich i Kierrholmen, som åhr 1583 kjöpt hemmanet, kallas
enka och
2:o Rasmus Ludvigsson, som war kongl, secreterare uti Riksarchivet
och hade at bestyra om bördsrätternes försäljande öfwer hela Swea och
882
Gjötha Riken samt at gjöra redo för de derföre influtne anseenlige
medel, namnes för Konung Johan den tredjes handsecreterare.
3:o. At Kierrholms hemman skal blifwit i 1583 åhrs jordebok såsom
bördsrättshemman inskrifwit men 1589 och sedermera upfördt för
krono ända til 1629, då det för frälse skal blifwit antecknadt til 1649
och ifrån detta åhr til 1683 såsom rå och rör under Torönsborgs säteri,
hwilket likwäl med handlingarne ej öfwerensstämmer; ty Cammarcolle-
gii d. 8 Maji sidsthe meddelte utdrag af jordeböckerne wisar tydeligen,
at Kiärrholms hemman alla dessa åren, til och med åhr 1717, blifwit an¬
tecknadt icke för frälse utan för kronohemman, fastän icke tillika näm-
nes, om det war purt crono eller cronoskattehemman.
4:o. At detta hemman åhr 1684 d. 14 April skal blifwit utbytt til rå
och rör under Thorönsborg, hwilket likwäl så mycket mindre kan för
fast antagas, som Thorönsborgs ägare ej gittat wisa, at de derföre gifwit
något rå- och rörshemman i wederlag, och kongl, brefwet af d. 30 Janua¬
rii 1688 uttryckeligen stadgar, at rå- och rörsfriheterne böra wid alla by¬
ten casseras och uphäfwas.
5:o. At de jemte Kiärrholm utbytte hemman blott kallas hemmansde¬
lar, då de likwäl, Kiärrholm samt en utjord och tomt oberäknade, be-
stådt af et helt och tre halfwa cronoskattehemman.
6:o. At Kiärrholms hemman har åhr 1699 blifwit ifrån ett helt til tre-
fjerdedelshemman förmedladt, då likwäl förmedlingen å hemmanet icke
kan sägas wara skjedd, innan skattläggningen af Kongl. Cammarcollegio
blifwit gillad, hwilket så mycket mindre med denna skattläggning kan
hända, som såwäl Landtmäterie- som Bytescontoiren pröfwat, at Kiärr¬
holms hemman, som Bytescontoirets i acten befintelige memorial af d.1
Junii 1730 intygar, blifwit til mindre hemmantal skattlagdt, än det wärc-
keligen kan tåla, hälst förenämnde kongl, bref och bytesmethod för¬
bjuda, at kronans hemman måge för bytens skull förmedlas.
7:o. At Thorönsborgs ägare icke förr än åhr 1760 anhållit om hem¬
manets inlösande af bönderne, då samma ansökning likwäl redan åhr
1742 d. 6 Februarii är ingifwen, utan at bönderne alt sedan deröfwer
blifwit hörde.
8:o. At Thorönsborgs ägare skola tilbytt sig Kierrholms med flere
hemmans delar, då likwäl desse hemman wörö skatte, och således ej mer
än räntan kunde utbytas. Och
9:o. at Kongl. Maij:ts öfwerklagade utslag skall kommit at winna
laga krafft, då likwäl aldrig blifwit påstådt, mindre bewist, at de ohörde
1 Datum saknas i förlagan.
1
883
dömde åboer fådt så tidig del af samma utslag, at de kunnat deremot
förr än uti 1769 åhrs riksdagz Urskillningzdeputation anföra ordentelige
beswär, hwarföre ock alla fyra riksstånden wid innewarande riksdag eff-
ter klagandernes derom förnyade ansökning saken til Cammaroecono-
miedeputationens uptagande remitterat.
Men Bondeståndet bör eij uppehålla sig wid alla dessa med flere
mindre betydelige irringar och misstag utan anser fast mera nödigt at
under bepröfwande taga de hufwudsakeliga skjäl och grunder, hwarpå
detta betänckande är fotadt, och hwilcka på det aldra ömaste röra stån¬
dets i lag och kongl, förordningar förwarade rättigheter. Således har det
ej kunnat undfalla ståndets synnerliga upmärksamhet, då i detta be¬
tänckande förmäles,
10 at de i Konung Johans tid sålde bördesrätter och anledningen til
deras utfärdande skola wara af helt annan beskaffenhet än de nu för ti¬
den warande skatterättigheter och icke betyda annat, än det som sjelfwa
ordets bemärckelse äfwen skulle utwisa, nämligen at besittningzrätten
endast skulle wara förwarad, så länge hemmanet wörö til finnandes
inom börd ifrån den, som bördeskillingen utgifwit; men häremot får
Bondeståndet anmärka, at anledningen til desse bördesrätters försäl¬
jande finnes wara en och samma som til de i sednare tider sålde skatt¬
rättigheter; ty utan at nämna, det någre penningeinkomster för Kongl.
Maij:t och cronan til högst trängande behof härmed warit påsyfftade, så
wisa alla om börds- och skatterättigheter utkomne kongl, förordningar,
at gemensam nytta och säkerhet så för Kongl. Maij:t och cronan som
hemmansåboerne dertil warit hufwudsakelige afsikten; och at de i Ko¬
nung Johan den 3:djes tid sålde bördsrättshemman skola wara af annan
beskaffenhet, äger så mycket mindre någon grund, som de i äldre och
sednare tider utfärdade kongl, förordningar, bref och resolutioner aldrig
gjöra minsta skilnad emellan bördsrätts- och skattehemman utan nyttja
merendels altid bägge desse ord i en och samma bemärkelse om hwart
annat, hwarpå mångfaldiga exempel kunde anföras, om så nödigt wörö;
men det, som aldra tydeligast och utan all gensägelse bewisar, at börds¬
rättshemman och skatte äro lika, är
l:o det i deputationens betänkande åberopade kongl, patent af d. 7
Martii 1582, derest orden så lyda: ”Derföre hafwa Wi af ynnest och
nåde undt och efterlåtit, som Wi ock härmed unne och efterlåte alle
Wäre och cronones landtboer, som nu besittja och bruka cronogods, så-
wäl förlänte som oförlänte, och af Oss bördsrätten för sig och sine efter¬
kommande afrwingar kjöpa wela, måge och skola effter denna dag njuta
I
884
och behålla samme Wäre och cronones gårdar til ewärdelig ägo m. m.”
2:o. Kongl, brefwet til menige man angående bördsrätten af d. 19 och
30 Maji 1582, som innefatta följande ord: ”På det at sådan Wår nådiga
wälmening måtte ännu yttermera blifwa allone wetterlig och uppenbar,
derföre lcundgiöra Wi härmed alle Wåre och cronones landtbönder, som
nu besittja och bruka endtera crono- eller Wåre egne arfwegods ... at
de, som samma hemman wilja härefter njuta och behålla, de skola inom
nästkommande San:te Johannis Baptistae tid begifwa sig til Oss och lef-
werera Oss en halfpart antingen i godt sölf eller ock så många pen¬
ningar, som samma hemman kunna wara warde til. Men den andra half¬
part skola de gifwa Oss til nästkommande Michaelis. Och så många,
som dess til sinnes äro och detta Wårt nådiga påbud på förberörde wil-
kor anamma wilja, då tilsäga Wi dem i detta Wårt öpna brefs kraft och
makt, at de och deras efterkommande afrwingar skola samma hemman
få njuta, bruka och behålla oklandrat til efwerdeliga ägo, dock aldeles
på det sätt, som Wåre förre bref derpå utgångne therom innehålla, hwil-
ket Wi ock framdeles med bref och sigill yttermera hwarjom och enom
bekräffta wele.”
3:o. Kongl, brefwet til Fogden Christiern Mattsson at fogeligen
handla med Allmogen om bördsrätters efter patentet kjöpande, och at
bönderne sedan om dem sinsemellan handla må, dat. d. 29 September
1582, samt kongl, brefwet til några fogdar i östergöthland angående
kjöpehemmanen, daterat d. 29 October samma åhr, hwilka innefatta
följande kongl, försäkring: ”Den, som nu löser bördesrätten, hafwer
icke til at befruckta, at en annan skall anten för gåfwor eller mutor eller
genom andra medel hafwa tilfälle at gå honom hemmanet undan, der
som Wåre undersåtare hade försyn at kjöpa sig bördesrätten til, förty uti
Wåre öpne bref är dem förbudit at sälja samma hemman; så hafwa Wi
härutinnan förändrat Wår mening och äro Wi nådigast tilfreds, at bön¬
derne för sina lägenheter skull måge sig emellan kjöpa och sälja samma
bördsrätt, dock icke med något annat wilkor än som Wårt bref derom
förmäler, så at de gjöra Oss och kronan deraf all rättighet. Detta Wårt
bref du må den menige man låta föreläsa.”
4:o. Kongl, resolutionerne på Allmogens beswär af d. 24 December
1627, § 4, den 27 Novemb. 1643, § 1, och 19 Martii 1649, som uttrycke-
ligen förklara, at skatte- och bördsrättsägares rättighet til sine hemman
derigenom eij minskas, at räntan kommer under frälset.
5:o. Kongl, brefwet af d. 18 Maji 1683, som innefattar följande mär-
kelige ord: ”Sorn Wi hålle betänkeligit at stöta någon för dess fattigdom
885
skull ifrån sin bördsrätt, om han icke sjelf har med sit egit förwållande
och sin wårdslöshet tilskyndat sig denna oförmögenhet, då han billigt
bör densamma umgälla och lida, hwad som påkomma kan; men om det
befinnes, at missväxt och annan olyckelig händelse har giordt någon så
utarm, at han intet mägtar rusta, så wiljom Wi häldre, at slike utfattige
utsättes til fördelen eller på annat sätt hjelpas eller med dem om deras
bördsrätt skjäligen accorderas, eftersom I berätten, at de intet mycket
kosta på den orten. Och när I således med fog och beskedlighet betingen
med dem, så kunna de, som sedan mägta rusta, få tillika handla til sig
bördsrätten.”
6:0. Kongl, placatet af d. 2 Maji 1684, som förklarar, at skatte- eller
bördsrätter få säljas utom börd, sedan de först blifwit rätta ägaren hem¬
bjudne.
7:o. Kongl, brefwet af d. 17 October 1687 wisar, at bördsrätts- och
skattehemman blifwit i äldre årens jordeböcker uti en och samma co-
lumn, men cronohemmanen i en annan upförde, hwarmed ock circulai-
rebrefwet af d. 10 December 1724 instämmer.
När nu af alla desse med många flere kongl, stadgar och förordningar
finnes, at de äldre bördsrättshemmans ägare hafwa med skattehemmans
ägare i sednare tider enahanda rättigheter och deras hemman nämnas
om hwarannan på et och samma sätt, så skulle Bondeståndet förmoda,
at någon fråga icke lärer widare upkomma om bördsrättshemmanens til-
hörande skattenatur; utan at det hädanefter som ifrån långliga tider til-
bakas bör blifwa derwid, at bördsrättshemmans ägare få til godo njuta
de rättigheter, som skattehemmans ägare i gemen effter lag och förord¬
ningar tillkomma.
Widare anföres uti deputationens betänckande:
lito. At nuwarande åboer böra uti en laglig ordning, med laggilde
och ledwis styrckte släcktförteckningar bewisa, at de uti skyldskap här¬
stamma från den, som först kjöpt hemmanet från cronan, innan de som
behörige bördesmän kunna warda at anse.
Men Bondeståndet anser det wara med lag och billighet aldeles öfwer-
ensstämmande, at sj elfwa besittningen är det starkaste och mäst bewi-
sande skjäl för en jordägare, hwarmed han kan möta alla dem, som söka
at honom ifrån sin ägendom tränga. Dem, men icke honom åligger at
med skjäl och bewis winna honom derutur; hälst kjäranden effter lag
åligger sitt kjäromål lagligen bewisa, eller ware swaranden fri. Men
skulle jordägare förlora sine hemman, för det de ej från urgamla tider
kunde bewisa deras och förra ägarnes härstammande ifrån den, som
57—740327
886
först kjöpt jorden från kronan, så skulle knapt en bland tusende wara
säker om sin ägendom. Bondeståndet kan således icke annat än med
största oro påtänka et sådant rättegångzsätt, hwarigenom nästan alla
jordägare af alla stånd skulle försättjas i den aldra wådeligaste belägen¬
het och osäkerhet om sin äganderätt, hwilken dock i alla wälbestälte sta¬
ter på det sorgfälligaste skyddas och omgärdas. Och är det i förewa-
rande sak så mycket mera besynnerligit, at detta skjäl blifwit nyttjadt
emot klaganderne, som de derföre1 icke ens blifwit hörde eller med de i
acten befintelige och flere bewis fådt i bewis leda sitt härstammande
från den, som först köpt deras hemman från cronan.
12:o. Andrages, at bördsrätter icke skola wara gällande, som blifwit
inlöste för mindre summa än 12 dahkr, hwarmed det ringaste hemman
enligit ofwanberörde Konung Johan den 3:djes patent borde beläggas.
Men härwid får Bondeståndet ärindra, at det för allmenna säkerheten
tyckes blifwa högst farligit, om man nu först effter 200 åhrs förlopp
skulle börja at liquidera om och granska så gamle kjöp. Cammarcollegii
räkenskaper wisa, at mångfaldiga bördsrätter så i städer som på landet
blifwit sålde under 12 dahl:r, som ej betyda så lätt och ringhaltigt mynt
som nu, ty 1582 åhrs resolution på menige mans klagomål wisar, at en
daler och en tunna spannemål wörö af lika wärde, och at således 12
dahkr den tiden swara effter nuwarande spannemålspris emot 960
dahkr k:mt i wåra tider.
Men at til öf werf löd ådagalägga, huru kraftlöst detta skjäl wärkeligen
är, får Bondeståndet wid handen gifwa, at berörde förordnande är
samma åhr eller 1582 wordet ändradt; ty kongl, brefwet af d. 30 Maji
1582 innehåller, at bördsrätterne skulle få kjöpas för så många pen¬
ningar, som hemmanen kunde wara wärde til; kongl, brefwet af d. 25
Nov. berörde åhr, at hwarje landtbonde ägde lösa sit hemman för det
wärdet, som det kunde wara godt til; kongl, brefwet af d. 8 Januarii
1583, at åboerne skulle lösa sine hemman effter deras wärde; och kongl,
brefwet af den 7 Maji 1583 innehåller, at eftersom hwarje gård hade
ägorne gode til och efftersom det sås uppå, skulle hwar lösa sine hem¬
man, hwart pund sädesland för tio dahl.r eller för 1 pund smör, ränta
fem eller aldra mäst 6 daler med mera.
Bondeståndet finner af alt detta wara en naturlig fölgd, at numera ej
bör eller kan anställas någon räfst öfwer de förre nu snart 200 åhr
gamle wärderingar och kjöp, hälst sådant kunde för allmenna säkerhe¬
ten medföra ganska farlige fölgder.
1 Konceptet i Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5: deröfwer.
887
13:o. Deputationens betänckande innehåller ytterligare, at klagander-
nes kjöpte börderätt ej skall wara gällande, innan de gittadt ådagalägga,
at de ärhållit et med konungens egen hand underskrifwit bref öfwer sin
bördesrätt.
Men detta förfaller til all sin krafft och wärkan, när såwäl deputatio-
nen sjelf widgådt, at Kierrholms hemman åhr 1583 af Kongl. Maij:t och
cronan blifwit för tio daler silf:mt til dåwarande åboen försåldt, som
klagandernes wederparter uti sin d. 6 Februarii 1742 til Kongl. Maij:t
ingifne underdåniga supplique om detta hemmans återlösande ifrån kla-
ganderne tydeligen medgifwa, som orden lyda, at af någre producerade
Cammararchivi atester samt tingzrättens handlingar i orten ärfares, at
en slik åberopad besittningzrätt kan emot den presterade kjöpeskil-
lingen af 10 dahl. silf:mt wara förwärfwad.
Bondeståndet anser detta för et af de krafftigaste skjäl, hälst allmenna
lagen förmår, at känd sak är så god som witnad; hwarf öre det ock före¬
kommer ståndet sällsamt, at deputationen kunnat icke desto mindre
emot klaganderne åberopa, at de ej gittadt upte något kongeligit kjöpe-
bref, då de likwäl icke härom blifwit tilsporde eller ännu alt sedan åhr
1691 blifwit hörde, huruwida deras i förra seculo genom wådeld up-
brände kjöpebref sedermera blifwit renoverat eller de deraf ärhållit nå¬
gon pålitelig afskrifft; hwilcket, om de ock ej skulle kunna sig förskaffa,
likwäl ej kan förminska deras rätt til hemmanet; ty Kongl. Cammarcol-
legii d. 11 sidstke Julii gifne utdrag af bördsrättsräkenskaperne och för¬
teckningar på försålde hemman wisar, at ibland flere tusende til Allmo¬
gen försålde hemman och til städerne uplåtne margfaldige tomter, åkrar
och wfrjetar har, som orden lyda, Kongl. Maij:t gunsteligen efterlåtit
Eric i Kiärrholmen med flere at kjöpa sig til bördsrätten på berörde sit
hemman, wärderat til tio daler, hwilcka och ärlagde blifwit; och således
när klaganderne äro försedde med så authentiquet bewis och det om de¬
ras hemman ingångne kjöp är såwäl af deputationen som deras weder-
part widgådt, anser Bondeståndet onödigt at härwid något widare an-
märcka utan endast åberopa kongl, brefwet af d. 8 och 9 Januarii 1583,
deruti orden så lyda: ”Derföre äro Wi nu wordne förordsakade at låta
förordna någre Wäre förtrogne i hwar landsända, som på Wäre wägnar
ännu handla med cronones landtbönder om bördsrätten, och förthen-
skull för åtskillige af Adelen utfärdat fullmagter at bestyra om bördsrät-
ternes försäljande och kjöpeskillingarne derföre upbära samt at deremot
gifwa bönderne behörige försäkringzbref efter ett derwid fogadt formu-
lair, deruti de fullkomligen skulle på konungens wägnar stadfästa de
888
sålde bördsrätter.”
Men det som aldramäst harwid bekymrar Bondeståndet, är den stora
osäkerhet, som otålige af wåre hemmawarande medbroder samt månge
af de öfrige ståndens ledamöter skulle råka, om alla de, som genom wåd-
eld eller eljest förlorat sine af fordna konungar ärhåldne skatte- eller
bördsrättsbref skulle derigenom twertemot kongl, brefwet af d. 17 Octo-
ber 1687 samt kongl, resolutionerne på Allmogens beswär af d. 17 Sep¬
tember 1723, § 77, och d. 29 November 1756, § 41, mista sin börds- eller
skattemannarätt til sine hemman, då de likwäl med cronones räkenska¬
per eller med andra laga skjäl kunna bewisa, at de derå af framfarne ko¬
nungar sig börds- och skatterätten lagligen förvärfwadt. Lika farligit an¬
ser Bondeståndet dernäst
14:o det skjäl, som ifrån jordeböckerne hänledes; ty utom det at
Cammarcollegii d. 8 Maji sidstke meddelte utdrag af jordeböckerne wi-
sar, att deputationens berättelse härutinnan är mindre tilförlåtelig, så
förmår äfwen berörde 1756 åhrs resolution på Allmogens beswär i 41 §,
at den jord, hwilken i fordna tider blifwit til skatte gifwen, skall, oaktadt
sådant i jordeböckerne ej är anteknadt, och äntå at skattebrefwen och
underrättelserne nu icke igenfås, anses så wida för innehafwarens ägen-
dom, som han wid besittningen af ägendomen blir bibehållen, n. b. til
dess cronan genom sit ombud med skjäl och bewis wid behörig domstol
kan honom derifrån winna. Och således enär högstberörde resolution
icke anser desse offta felaktige jordeboksannotationer för laga bewis til
häfwande af åboernes äganderätt utan fordrar dertil andra skjäl och be¬
wis, så finner ock Bondeståndet, at deputationen gådt för wida, då depu-
tationen tillagt jordeböckerne en större bewisningzkrafft, än dem effter
lagarne tilkommer, hälst ganska många jordägare skulle på sådane
grunder löpa fara at förlora sine urgamle skatterättigheter, då det är be-
wisligit, at jordeböckerne härutinnan äro mycket opålitelige, hwarom,
mångfaldige andre exempel at förtiga, icke allenast Kiärrholms utan ock
hemmanen1 Hede i Wreta1 sochn och Råby i Liung sochn, hwilcka ostri¬
digt undfådt Konung Johans öpna bref på bördsrätten, utan at derom
det minsta i jordeböckerne omröres, bära ett owedersäjeligit witnesbörd,
som klarligen finnes af Kongl. Cammarcollegii d. 11 sidstledne Julii
meddelte extract af jordeböckerne för desse hemman.
15:o. Widare förmäler merberörde betänkande, at Kiärrholmshem-
manet åhr 1629 skal blifwit lagdt under Thorönsborgs säteri såsom
1 Enligt Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5, ändrat från förlagans:
hemmanet resp. Wete.