1772 den 24 mars.
289
Hwilken med enhälligt Ja beswarades.
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli under d. 15 sisth Janu¬
arii ang:de någon afgift i Giötheborg af sill och caffe til understöd för
derwarande hospital och barnhus, hwartil ståndet lemnade sit bifall.
Riksdagsfullmägtigen för Norkiöping Handelsman Boman Petterssons
memorial om financewärkets förbättrande uplästes, och beslöts at låta
det ärendet hwila.
Borgmästaren Mi[l]topaei memorial ang:de procancelerers förordnan¬
de wid Kongl. Hofrätterne lades på bordet.
Uplästes och bifölls Borgareståndets extractum protocolli af d. 18 i
denne månad ang:de Justitiasdeputatiöns förstärkande til desto skynde-
sammare granskning af de mål, som röra föröfwade olagligheter wid,
under och efter riksdagsmanswalen til denne riksdag; och fant ståndet
för godt at samma protocollsutdrag til alla delar bifalla.
Föredrogs Rådman Hans Lindstedts ansökning af d. 21 dennes om
Riksens Ständers underdåniga föreskrift til Kongl. Maijrt, at Dess och
Riksens Kammarcollegium må undfå nådig befallning at med laga slut
skyndesamast afhjelpa den igenom beswär dit inkomne saken rörande
dispositionsrättigheten af någre i Söderkiöpings stad belägne åkrar och
tomter, hwaraf stadens kyrka niuter räntan; och fant ståndet för godt at
denna ansökning bifalla.
Remitterades til Tulldeputationen samtel. riksdagsfullmägtigernes
från norska och finska gräntseorterne i dag ingifne memorial och ansök¬
ning om befrielse för gräntsetullens betalande med specie-, courant silf-
wermynt och plåtar.1
Johan Anderssons memorial2 af d. 24 sisth Februarii ang:de hem¬
mansklyfning uplästes; men blef uppå begäran hwilande.
Uppå anmälan lemnades 12 deputerade ifrån Ridderskapet och Ade¬
len företräde, hwilkas Ordförande, Öfwersten och Riddaren Grefwe
Frölick, berättade, at Rid. och Adelen förehaft och bifallit Secreta
Utskottets extractum protocolli om afskied och pension för Deras Ex-
cellencier Hrr Riksens Råd Gref. Hiaerne, Stockenström och Snoilskij.
Och som Regeringsformens 27 § kräfwer, at iblandt Riksens Råd åt¬
minstone bör wara en, den der til siös haf:r farit och uti siömanskap
förfaren är, men efter Gref Snoilskijs bortgång ingen sådan uti Kongl.
Rådkammaren finnes, ei heller träffas ibland de Hrr Riksens Råd, som
Riksens Ständers förtroende återwunnit och efter dess beslut komma at
uti Kongl. Maij:ts Rådkamare nu inträda; altså hade Ridderskapet och
1 Tryckt som Bil. 104.
- Icke påträffat. Ett 28 mars 1772 daterat memorial av Olof Persson i
Värml, om hemmansklyvning i Värmland i Bondeståndets arkiv 1771—
1772, vol. 23.
290
1772 den 24—28 mars.
Adelen beslutit, at amiralitetsrådsförslag skulle uprättas och Kongl.
Maij:t i underdånighet presenteras, då den, som i nåder blif. utnämd,
kommer at såsom surnumerair niuta full riksrådslön, til dess framdeles
vacance uti Rådkammaren existera kan, hwilken omständighet depute¬
rade på det högsta recommendera til bifall hos Bondeståndet och togo
derefter afträde.
Riksdagsfullmägtigen för Kongsbacka Handelsman Schales memorial
af d. 21 i denne månad om inhibition uti wal af hallrättsledamöter, til
dess den under arbete warande nya hallordningen blir färdig, uplästes
och lades på bordet.
Likaledes lades på bordet Borgmästar Engelaus uti memorial af d. 7
hujus giorde ansökning om afskrifning på gamla kronorestantier för
Norrtelje stad.
Löparen uti saken Handelsmännen Reimers och Maulström emellan
rörande fregattskieppet örnskiöld med tilhörande handlingar blef ytter],
föredragen, och förblef ståndet wid sit derom redan tagne beslut.
Pehr Jeppesson utgick med 12 deputerade at til de öfrige stånden
aflemna detta stånds protocollsutdrag om prolongation af tiden til span-
nemålsinförsel med främmmande skiepp samt at berätta, det ståndet bi¬
fallit Sec. Utskottets extractum protocolli om afskied för 3:ne Hrr Rik¬
sens Råd, men at ståndet will sig framdeles utlåta öf. den för dem
projecterade pensionen; äfwen hade deputerade at påminna om slut
uti åtskilige detta stånds angelägenheter.
Derefter företogs til justering åtskillige beswärs§§, hwarmed fortfors,
til dess deputerade återkommit, och sedan de om sin förrättning giordt
berättelse, åtskildes ståndet kl 1/4 til 2.
År 1 772 d. 2 8 M a r t i i.1
Samlades ståndet kl. 8 och efter förrättad morgonbön justerade proto-
collet för d. 24 i denne månad med tilhörande protocollsutdrag.
Emedan det blef anmält, at ingen elector blif:t uti afl. Anders Olsson
Öbergs ställe förordnad, och wal til Justitia:deputationens förstärkning
nu kommer att skie, ty blef Pehr Larsson från Westerbotten dertil ut¬
sedd, som framstod och den wani. eden aflade.
Handelsmannen Schales memorial rörande anstånd med wal af hall¬
rättsledamöter blef ånyo företagit och bifallit.
1 Med påteckning: Just. d. 4 April 1772.
1772 den 28 mars.
291
Än widare föredrogs Secrete Utskottets protocollsutdrag ang:de audi-
teurernes wid Artilleribataillonerne lagliga tour.
Harwid ärinrade Nils Svensson och Anders Mattsson
hwar för sig, at som dem wore bekant, det Bataillonsauditeuren Dank¬
wardt, hwilken 11 års tid en sådan sysla innehaft, hade ingått tjenste-
byte med en häradshöfding samt saken til nådigt bifall hos Kongl.
Maij:t i underdånighet anmält; och billigheten tyckes fordra, at Dank¬
vardt bör få hugna sig af lika förmån, som flere dess wederlikar niutit,
altså understälte de stånde[t]s rättwisa bepröfvande, om icke den nu
förewarande tourförfattningen endast bör sträcka sig til framtiden.
Men ståndet pröfwade skiäligt at utan undantag bifalla Secrete Ut¬
skottets i målet afgifne protocollsutdrag.
I anledning af Taleman n ens anmälan, at uti Expeditionsdepu-
tationen skall förwägras ståndets antagne Cancelist Cavallin at få ut-
skrifwa de handlingar, som ståndets angelägenheter röra, med mindre
han igenom extractum protocolli dertil blir auctoricerad, beslöts, at
protocollsutdrag derom skall expedieras.
Äfwen blef öfwerenskommit, at Cavallin för detta extra arbete skulle
belönas igenom något friwiligt samanskott af ståndets ledamöter.
Uplästes Secrete Deputations betänkande af d. 13 i denne månad rö¬
rande den lagmans caractere och fullmagt, som Häradshöfdingen Wan¬
kif oförtjent skall ärhållit; och blef för godt ansedt at låta den saken
hwila til nästa plenum.
Föredrogs Oeconomieförordningsdeputations betänkande under d. 3
hujus jämte widfogat project til en ny förordning om torps och backstu¬
gors anläggande, hwilket efter Tale mannens i saken giorde pro¬
position på det sättet bifölls, at ingen må ega rättighet anlägga något
torp el. bakstuga på samfält skog och mark, med mindre alla delägarne
derom öfwerenskomma och sig förena.
Uplästes Kamaroeconomiedeputations betänkande af d. 6 i denne må¬
nad, som förklarar de större hemansegarne uti Klabb- och Baggböle i
Westerbtten berättigade at efter hemmantalen och räntan deltaga uti
laxfisket uti Umeå eif.
Anders Andersson gaf härwid tilkänna, at han såsom full¬
mäktig både för de större och mindre hemmansegarne uti förenämde
byar hade wäl sett sig nödsakad at på de förras begiäran til Urskillnings-
deputation inlemna ansökning i saken; men som målet war af den be¬
skaffenhet, at utgången deraf nödwändigt måste blif:a någondera delen
af dess comittenter obehagel., hwilkas förmån och nytta wore honom
292
1772 den 28 mars.
lika om hjertat och således med lika ömhet af honom borde bedrifwas,
så hade han och lemnat saken til sit egit öde utan widare åtgiärd derwid,
än åfwanförmält är. Nu åter då han af det upläste betänkandet finner,
at laxtaxan efter dess önskan och til dess comitenters gemensamma för¬
mån blifwit minskad, bör han om ståndets benägna bifall dertil wörd-
saml. anhålla, men hwad den andra delen widkommer, som angår delta¬
gandet uti laxfiskets nytjande, så nödgas han för redan anmälte orsaker
skull derwid förhålla sig aldeles neutral under den säkra förmodan, at
ståndet med lika ömhet som lättwisa täckes målet handtera, då han will
wara försäkrad om et sådant beslut, at hwarken den ena el. andra af
dess medbroder, som saken angår, får skiälig anledning at klaga.
Gabr. Månsson förekom det främmande, at en ledamot på
wisst sätt tycktes wara missnö[j]d, för det deputationen funnit det wara
med billighet instämmande at tilstyrka den jämlikhet uti fiskets nyt¬
jande, som både naturl. och beskrefwen lag kräfwer; ty den, som eger
land, bör ock i proportion ega strand. Annnars försäkrade han, at depu¬
tation, hwaruti han hade äran wara ledamot, hade icke af egit bewåg
utan efter wederbörl. remis sig saken til bepröfwande företagit samt sit
tilstyrkande på så goda skiäl grundat, at i händelse det winner bifall,
icke ens den förlorande parten lärer befogad kunna något deremot in-
wända.
Pehr Larsson instämde härmed til alla delar och lade widare
dertil, at utom billigheten af sjelf, saken fant han äfwen kronans mera
säkerhet derå bero och stadgas, at de större hemmansegarne taga
större del så uti lasten som frukten af detta fiske.
Men Anders Andersson yrkade icke desto mindre sit förra.
Derefter tog ståndet ärendet uti behörigt öfwerwägande och pröfwade
rättwist at det derom inkomne betänkandet såsom på goda skäll fotat til
alla omständigheter bifalla.
Uplästes Secrete Utskottets protocollsutdrag under d. 13 i denne må¬
nad ang:de Leckö slotts öfwerlemnande til Kongl. Maij:ts egen höga
disposition i Dess lifstid; och lemnade ståndet med utmärkt fägnad här-
til sit enhälliga bifall.
Oeconomieförordningsdeputations betänkande af d. 24 sistl. Septem¬
ber, som afstyrker antagandet af Inkiöparen Eric Schagerborgs upgifne
förslag til en utgiftningsfond för fattiga flickor, blef för ståndet upläst
och wandt dess bifall.
Föredrogs Secrete Deputations d. 3 sisth December afgifne betän¬
kande rörande tour och placering för Lieutenanten Johan v. Becker ef¬
1772 den 28 mars.
293
ter dess confirmationsfullmagt; och pröfwade ståndet rättwist at detta
betänkande bifalla.
Företogs ånyo Tulldeputationen[s] betänkande af d. 3 Decemb. sistl.
år om fiskebåtars anläggande wid tullkammaren i Marstrand; men
ståndet fant intet skiäl at ändra sitt i anledning af Borgareståndets
protocollsutdrag under d. 8 Februarii nestl. härförut i denna sak
widtagne beslut.
Borgareståndets extractum protocolli af d. 21 hujus om utwägars wid-
tagande til prsejudicemåls förekommande uplästes och lades på bordet.
Uplästes och bifölls Majoren och Riddaren Jaegerhorns memorial med
tilhörande handlingar rörande tour honom och Majoren v. Wallvik
emellan.
Föredrogs än ytterligare Secrete Utskottets extractum protocolli rö¬
rande någon tilökning uti Hennes Maij:ts Enkedrottningens stat; men
ståndet fant för godt at än widare låta det ärendet hwila.
Secrete Utskottets extractum protocollii under d. 13 sisth Januarii
ang:de Capitaine Utterboms befrielse ifrån personelle kronoutskylder
uplästes och bifölls.
Enl:t ståndets beslut sista plenum företogs nu til afgiörande twistesa-
ken Gulddragare- och Snörmakareämbeten emellan, då Jonas Jacobs¬
sons i dag ingifnc memorial1 uplästes, hwaruti tilstyrkes, at saken såsom
samanblandad må hänwisas til Commercedeputations utredande med
mera.
Nils Svensson yttrade sig: At nu hänwisa saken til någon de¬
putation, anser jag för lika onödigt som onyttigt, sedan den wid flere
riksdagfar] blif:t handterad och äfwen nu uti 2:ne stånd hufwudsakel.
afgiord; för min del tilstyrker jag altderföre, at saken må nu til slutel.
afgiörande företagas samt Snörmakareämbetet bibehållas wid 1766 års
resolution.
Joh. Andersson förmälte, at som han denna sak wid 1766 års
riksdag öfwerwarit, så hade han sig ock dess samanhang och omständig¬
heter noga bekant och kunde så mycket mindre nu blif:a af annan
tanka, än han då warit, som han ansåg det wara emot både billighet och
ordning, at det ena handtwärksskråt skulle sättas under det andra och
likasom förwandlas til dess arbetskarlar. Han ansåg den härom up-
komne frågan för et samsyskon med den, bocktryckarne sista riksdag
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 17, vid borgarståndets extraktpro-
tokoll nr 74.
20—740327
294
1772 den 28 mars.
yppade emot bokbindarne, och trodde altderföre, at saker af så lika be¬
skaffenhet borde få lika utgång.
Gabr. Månsson förklarade sig icke wara emot hwad 1766 i sa¬
ken blif:t tilgiordt; men hemstälte, om den nu på lagh väg kommit til
Riksens Ständer, och om den igenom Ständers handlägning kan afhiel-
pas, då den ännu ligger under wederbörande domares pröfning. Han
tilstyrkte af sådan anledning den af Jonas Jacobsson föreslagne remis¬
sen.
Efter någon widare öfwerläggning härom fant ståndet skiäligt at af-
giöra denna saken på enahanda sätt, som Borgareståndets extractum
protcolli af d. 5 sisth Febr. innehåller, så att Snörmakareämbetet utan
förtydning må i hela sin widd niuta Kongl. Maij:ts på Riksens Stän¬
ders underdåniga tilstyrkande af d. 16 Octob. 1766 gifne nådiga reso¬
lution til godo.
Riksdagsfullmäktigen för Stockholm Juveleraren Lidberg före¬
trädde med 12 deputerade från Borgareståndet och berättade, at Justi-
tiaedeputations betänkande rörande det sist hällne walet til kyrkoherde-
syslans besätjande wid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm hade uti Bor¬
gareståndet förewarit och der blif:t bifallit i jämlikhet med Borgare-
och Bondeståndets ledamöters i deputationen särskilt yttrade tankar;
och recomenderade deputerade denna saken til lika bifall hos Bonde¬
ståndet, på det menigheten måtte bibehållas wid sine i lagarne förwara-
de rättigheter och förmåner.
Tale mannen gaf til swar, at Bondeståndet ännu icke medhunnit
denna saken til bepröfwande företaga, hwilket dock med möjeligaste
första skulle skie, då Talemannen kunde å ståndets wägnar lofwa et så¬
dant beslut, som med lagarne och hwars mans deruti stadgade fri- och
rättighet instämmer.
För öfrigit anmodades deputerade at hos sit stånd anmäla Bondestån¬
dets förtro!, och tilgifna hälsning, och hwarefter de togo afträde.
Genast derpå anmäites 12 deputerade från Ridderskapet och Adelen,
hwilka lemnades företräde, då deras Ordförande, Capitainen och Rid.
Linderstedt, gaf wid handen, at Rid. och Adelen förehaft Gross¬
handlaren Dreijers memorial om förbud af bränwinsbränning på wiss
tid men deröf. stannat uti sådant beslut, som dess nu öfwerlemnade pro-
tocollsutdrag under d. 24 i denne månad utwisar, nemi. at Rid. och
Adelen, som icke funnit sig kunna widröra denna fråga, sedan Riksens
Ständer redan sig öf:r densamma utlåtit, hade updragit Secrete Utskottet
at fordersamast inkomma med utlåtande, huru spannemålsbristen må
1772 den 28 mars.
295
förekommas och bäste besparingen derå ärhållas. Dessutom berättade
nem:de Ordförande, at R. och Adelen äfwen bifallit Bondeståndets ex-
tractum protocolli om tidens förlängande til spannemåls införsel med
främande skiepp.
T alemannen förklarade sin och ståndets besynnerl. fägnad öf.
Rid. och Adelens härutinnan benägit widtagne beslut, med försäkran at
Bondeståndet med åtrå upwäntar tilfälle at emot Rid. och Adelen til-
baka kunna utmärka sin myckna ärkänsla och wörsamma tilgifwenhet.
Deputerade afträdde.
Företogs Krigsrådet Thorb. Anderssons deröf. anförde beswär, at
han, hwad dess säte och stämma uti Kongl. Krigscollegio angår, icke
fått tilgodo niuta Kongl. Maij:ts uppå Riksens Ständers underdåniga
tilstyrkande för honom år 1766 utfärdade nådiga resol. Ståndet, som tog
detta ärendet under ömsint öfwerwägande, pröfwade rättwist, at Krigs¬
rådet Andersson må tilgodoniuta den af Riksens Ständer honom förut
gifne uprättelse, så at hans krigsrådsfullmagt medförer för honom säte
och stämma i Kongl. Krigscollegio ej allenast framför Krigsrådet Röök
utan ock för dem, hwilka efter d. 10 Decemb. 1756 blif :t krigsråder.
Ridderskapet och Adelens nyssnämde protocollsutdrag af d. 24 i
denne månad rörande Grosshandlaren Dreijers memorial om förbud
mot bränwinsberänning uplästes och bifölls.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 27 nestl.
Februarii ang:de accordssumman efter afl. Lieutenanten Barfot, och
lemnade ståndet dertil sit bifall.
Uplästes Camaroeconomiedeputations betänkande af d. 2 i denne må¬
nad ang:de Öfweradjutanten, Capitainen och Ridd. Rosenborgs sökte
befrielse ifrån årlig städjas ärläggande för de af honom arrenderade kro-
nosäterierne Botarp och Siötorp. Och fant ståndet skiäligt at detta be¬
tänkande bifalla.
Föredrogs ånyo Handels- och manufakturdeputations betänkande an¬
gående införskrifningsfriheten af hwitå ostindiska cattuner el. så kallade
guinées. Och som ståndet wid denna saks närmare öfwerwägande fant
de af Coministren Magist. Sven Fryxell uti et senare ingifwit memorial
anförde nya considerationer förtjena mycket afseende, så pröfwade ock
ståndet skiäligt at i likhet med Högwördige Prästeståndet slutel. afgiöra
målet på det sättet:
l:o. At cattunstryckeriinteressenterne i Giötheborg årl. få låta in¬
komma 3 000 hela stycken ostindiska guinés.
2:do. At det för Stockholm anslagne qvantum förminskas til 5 000
296
1772 den 28 mars.
hela stycken, af hwilka Sida tryckeriinteressenter haf:a at disponera
1 000 stycken och de härwarande handelssocieteter, som efter 1749 års
handelsreglemente äro berättigade at handla med cattuner, få låta in¬
komma 4 000 stycken.
3:tio. At 1765 års författning om cattunstryckerier må i det öfriga ega
bestånd och för Norrkiöpings tryckeri bewiljas de begiärte 3 000 alnar.
4:to. At kramhandlaresocieteterne må wara förbudit at hålla desse
hwitå cattuner otryckte til salu.
Uplästes och bifölls Secreta Utskottets extractum protocolli af d. 27
sisth Februarii, som tilstyrker, at afl. Lieutenanten Hastfers Encka må
undfå accordssumman efter bem:de sin man.
Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 24 Febr. nestl. ang:de
97 båtsmäns upbådande til Trollhätte slusswärksbygnad uplästes, och
war derwid intet at påminna.
Föredrogs ånyo wälbem:de utskotts protocollsutdrag af d. 24 sisth Ja¬
nuarii rörande Krigsbefälets Usta beswärs§ om resolutions ärhållande
derå; och förblef ståndet wid sit härom redan tagne beslut.
Uppå begiäran lemnades Hans Ericsson och Anders Olsson 5 til 6
weckors permission hwardera.
Uplästes Secrete Deputations d. 9 i denne månad afgifne betänkande
rörande Capitainen Pontelins innom Hellsinge Regemänte egande tour,
hwilket wan ståndets bifall.
Slutel. föredrogs Pehr Knutssons memorial af detta dato rörande
Fryxdals härads timmerhandel på Norje samt wisse personers swåra be¬
lägenhet, som för brott deremot blifwit dömde.
Ståndet åtskildes kl. 1/4 til 2.
Ar 1772 d. 28 Marti i.1
Trädde ståndet[s] electorer tilsamans efter anslag kl 4 at utwälja 3
ledamöter til Justitiaedeputations förstärkande til desto skyndesammare
granskning af de mål, som röra föröfwade olagligheter wid, under och
efter riksdagsmanswalen til denna riksdag; och förenade electorerne sig
om följande 3:ne ledamöter til denna förstärkning, nemi:
Pehr Olsson från Kopparbergs län,
Pehr Jeppesson från Skåne och
Nils Andersson från Nerke.
Hwarefter electorerne åtskildes.
1 Med påteckning: Just. för Bondeståndet d. 4 April 1772.
1772 den 4 april.
Åhr 1772 den 4:de April.
297
Kom ståndet in pleno tilsammans klåckan 9 och gjorde bön.
Derefter justerades protocollet för d. 28 nästledne Martii tillika med
twenne i anledning af Pehr Knutssons sidsta plenum ingifna memorial
utgående extracta protocolli rörande timmerhandelen uti Fryxdahls
härad samt wisse personer, som för brott i den delen blifwit dömde.1
Talemannen gaf ståndet tilkänna, at ståndets electorer d. 28 uti
nästledne månad utsedt Pehr Olsson från Kopparbergs lähn, Pehr Jepps¬
son från Skåne och Nils Andersson från Nerike til förstärkning af stån¬
dets ledamöter uti Justitiaedeputationen.
Pehr Olsson, som således fant sig med flere sysslomål öfwerho-
pad, än han såg sig effter önskan kunna bestrida, begjärdte och ärhölt
ståndets tilstånd at til Daniel Lundberg få afstå sit härdis innehafde rum
uti Handels- och manufacturdeputationen; och hwarom protocollsut-
drag skal meddelas.
För ståndet anmältes, at den allwisa Försynen behagat effter någon
kort tids siukdom förleden gårdag hädankalla Riksdagsmannen från Bo-
huslähn Olof Hallberg. Och som man wörö sinnad at nästkommande
tisdag befordra denne afledne medbroder til sit hwilorum, så anmodades
ståndet at med sin närwaro samma begrafning behedra och til den än¬
dan samla sig här i ståndets rum klåckan 4 efftermiddagen förenämnde
dag.
Pehr Davidsson, sorn- ärinrade härwid, at all möjelig spar¬
samhet wid denna och dylike begrafningar måtte blifwa i agt tagen, på
det icke de aflidnas sterbhus måtte med mindre nödige utgifter öfwer sin
förmåga beswäras.
Härmed förklarade hela ståndet sig ense och önskade, at, såwida mö-
jeligit är, begrafningzomkostnaderna kunde bestridas utaf det tilskott,
ståndets ledamöter effter wanligheten dertil gjöra.
Olof Jacobsson, som til den afledne Hallberg friwilligt afstådt
det rum uti Comercedeputationen, hwartil han wid riksdagens början
blifwit utsedd, gaf tilkänna, det han wörö sinnad detsamma sjelf åter in¬
taga, och hwarwid ståndet intet hade at påminna.
Föredrogs än ytterligare Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
31 sidstledne October angående någon tilökning uti Hennes Maij:ts En-
kedrottningens stat.
1 Tryckt som Bil. 105.
2 Detta ord icke i konceptprotokollet.
298
1772 den 4 april.
Pehr Persson från Wermeland anförde harwid: At som uti 2:dra
och 3:dje puncterne af detta protocollsutdrag endast omtalas någon til-
ökning uti utfordringen wid Hennes Maij ris Enkedrottningens stallstat,
samt at nödig kohl och wed til Dess hofhåldning må bestås, men ingen
härtil ärforderlig summa utsattes, så wörö han så mycket häldre af den
tankan, at Secrete Utskottets utlåtande deröfwer borde inhämtas, som
nödwändigt wara wil, at den bewiljade summan härtil skal wara fixerad,
såwida Kongl. Statscontoiret icke skall sättas i den förlägenhet at anting¬
en utassignera hwad summor som hälst härtil requireras kunna, hwil-
ket torde blifwa answarigt, eller ock blottställas för missnöje, som i flere
afseender kunde blifwa obehageligit. Men hwad annars sjelfwa saken
widkommer, så försäkrade Pehr Pehrsson sig wara så willig som någon
at bidraga til alt, hwad som kan befordra det höga Kongl. Husets önskan
och nöje; men kunde för ingen del förmoda, at det skulle kunna onådigt
uptagas, om ståndet åstundade precice weta, hwad det bewiljade.
Swen Håkansson wille tro, at ingen wore, som icke med ho¬
nom hade den bästa böjelse att foga sig effter Kongl. Hofwets åstundan
uti förewarande ämne; alttherföre och emedan thet intet skulle wärka i
hufwudsaken utan endast uppehålla expeditionen, om Secrete Utskottet
skulle widare öfwer saken höras, såwida 2:ne stånd i det fallet stadnade
uti olika tanka med de öfrige 2:ne, ty styrkte han til målets bifall på lika
sätt med Ridderskapet och Adelen samt Borgareståndet.
Detsamma gjorde äfwen Olof Larsson, Jan Bengtsson,
Pehr Pehrsson, Måns Svensson, Peter Hultman,
Eric Jonsson, Anders Jonsson och Daniel Wes¬
tin.
Taleman n en, som med säkerhet wisste och äfwen ärfarit, at
Bondeståndet i alla tider täflat med sine respective medstånd at kunna
utmärka sin underdåniga tilgifwenhet för sine konungar och de kongl,
husen samt altid deremot wisat sig så frikostigt, som ståndet warit spar¬
samt och nogräknadt, då det ankommit på penningebewillningar til en¬
skildte personer och private behof, wille således icke förmoda, at ståndet
wid detta tilfället skulle wara sig olikt, och önskade alttherföre, at stån¬
det wille foga sig til lika beslut med Ridderskapet och Adelen samt Bor¬
gareståndet, på det saken desto förr måtte kunna gå i expedition och
Kongl. Maij ris höga nöje i den delen blifwa upfyldt.
Häruti instämde Eric Nilsson och det så mycket tryggare, som
han fant, at den åstundade tilökningen uti Hennes Maij ris Enkedrott¬
ningens stat icke kunde betunga honom eller någon thess wederlike til
1772 den 4 april.
299
l/6:dels öres warde, och hwarpå följakteligen intet afseende borde haf-
was i saker af den beskaffenhet som denna.
Johan Fredric Svan försäkrade, at ingen kunde vara så litet
mot sjelfwa saken som han; men likwäl fant han det wara nödigt, at
summorne pertinent upgifwas af Secrete Utskottet, på det Statscontoiret
måtte få någon norm at rätta sig effter wid utbetalningarne.
Pehr Davidsson förmäldte sig wara af enahanda mening. Li¬
kaledes Hindric Ericsson och Anders Halfwarsson.
Johan Andersson war af den tankan, at saken i sig sjelf bifal-
les; men i de delar, inga wissa summor blifwit utförde, förwisas den til
Secrete Utskottet, som åligger at til plena upgifwa, til huru mycket det
ena och andra deraf kan sig bestiga.
Och som ganska många förklarade sig för denna tankan såsom in¬
stämmande med Prästeståndets å löparen gjorde påskrifft, så förenade
ock ståndet sig omsider om enahanda beslut i denna sak.
Uplästes Cammaroeconomie- och Förordningsdeputationernes1 betän¬
kande af d. 17 sidstl. Februarii angående den hemmansdels i Frem-
manby återfående under Saltwiks prästebohl på Åland, som för detta
derunder legat.
Isac Matsson begjerdte och enständigt påstod, at med denna
saken, som så nära rörde någre dess medbroder, måtte tils widare hafwas
anstånd; men som den redan uti 3:ne stånd war afgjord, så at med det
begjärdte uppehållet ingenting kunde uträttas, så pröfwade ståndet skjä-
ligt at jemwäl samma betänkande bifalla.
Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 25 Febr. sidstl. an¬
gående ärsättning för 3:ne åhrs resepennir.gar till Capitainen Psilander¬
hjelm upplästes och bifölls.
Föredrogs Anders Torbjörnssons memorial2 af detta dato angående
Nämndemannen Håkan Nilssons uthärdade lidande genom Häradshöf¬
dingen Carl Rahmns åtgjärd, och beslöts, at protocollsutdrag derom
skulle til de öfrige stånden utgå, hwilket och nu blef justerat.2
Företogs ånyo Secrete Deputationens betänkande af d. 13 uti näst-
ledne månad angående den oförtjente lagmansfullmagtens återkallande
ifrån Häradshöfdingen Wankijf. Härwid aflämnade Riksdagsmannen
Pehr Pehrsson från Södermanland följande til protocollet:
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: deputationens.
" Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 195.
"Tryckt som Bil. 106.
300
1772 den 4 april.
Till protocollet.1
Jag respecterar de skäl, hwarpå Höglofl. Secrete Deputationen
grundat sitt tillstyrkande, att den Herr Häradshöfdingen Wankif af
Kongl. Maij:t nådigst tillagde lagnranscaractere måtte indragas, och fin¬
ner det wara öfwer min hofwa at derutinnan ingå i någon wederlägg-
ning; men det har jag ansedt för min skyldighet såsom både riksdags¬
man och medborgare at för det Ärbara Ståndet yppa de omständigheter,
hwilka efter min enfaldiga mening böra wärka det Ärbars Bondestån¬
dets stadfästelse å Kongl. Mai:ts här widtagne nådiga beslut.
De af Ärbara Bondeståndets ledamöter, som äfwen wid sista riksdag
wörö här närwarande, lära samtelige erhindra sig anledningen till Rik¬
sens Höglofl. Ständers då afgifne tillstyrkande, at Herr Häradshöfdingen
Wankif måtte på något sätt soulageras, så at det i orten blefwe kunnogt.
Jag will dock densamma i korthet omröra, bestående deruti, at sedan be-
mälte Herr Häradshöfdinge blifwit efter Kongl. Maij:ts Rådkammares
förordnande stäld under fiscaliskt tilltal för ett i Hölebo härad till 1765
års riksdag hållit riksdagsmannawahl och derwid blifwit angifwen och
tilltald såsom den, der handlat emot lag och trädt detta Ärbara Stån¬
dets rättigheter för nära; men Riksens Ständer wid förra riksdagen un¬
der rådsprotocollernes granskande likwäl funnit, at Herr Häradshöf¬
dingen Wankif derwid icke fölgt någre andre grunder än sådane, som
med lagarne wore närmast at förena, och hwilka sedermera blifwit fast-
stäldte och i hela orten oklandrade efterfölgde, så har sådant föranlåtit
Riksens Ständer, hwars rätt och patriotiska kännemärke det är at skydda
dygdige medborgare och uprätta den lidande, at till Kongl. Maij:ts nådi¬
gaste godtfinnande öfwerlemna, huru han måtte warda soulagerad och
återstäld uti det goda förtroende, han öfwer hela orten altid ägt. Der¬
utinnan tog detta ståndet äfwen så mycket närmare del, som saken rörde
ståndets rättigheter, och fant sig derföre böra understödja deputationens
betänkande genom en dess egen depu[ta]tion till de öfrige respective
stånden för at så mycket närmare ådagalägga, huru ömt ståndet ansåg
Herr Häradshöfdingen Wankifs lidande. Och just för den orsaken, at
Ärbara Bondeståndet i så måtto warit uphof till den uprättelse, han nju¬
tit, har jag tagit mig den friheten at för det uplysta ståndet framgifwa de
skäl, som kunna äfwen i detta mål göra ståndets beslut oförändradt.
Det lärer wara utom all motsäjelse, at Herr Lagmannen Wankif warit
lidande och at han på något sätt borde soulageras. Detta sednare hafwa
1 Bilagt konceptprotokollet.
1772 den 4 april. 301
Riksens Ständer helt och hållit öfwerlemnat till Kongl. Maij:ts nådigste
godtfinnande utan att utstaka minsta grund, huru och på hwad sätt
det borde ske. I anseende hwartill jag icke eller kan finna, at det i
någon måtto warit stridande emot Riksens Höglofl. Ständers tanka,
då Kongl. Maij:ts nådiga beslut fallit derhän at genom tilläggande
caracter upfylla Riksens Ständers åstundan, emedan Riksens Ständers
tanka om sättet till uprättelsen warit aldeles ingen utan helt och hållit
hwilat på Kongl. Maij:ts nådigste wälbehag. Hwad således caracterens
wärdighet widkommer, så känner jag wäl icke de skäl, hwarpå Herrar
Riksens Råd i den delen grundat deras underdåniga tillstyrkande till
Kongl. Maij:t, men det förefaller mig likwäl, som Herr Häradshöf¬
dingen Wankif icke kunnat anses så särdeles soulagerad genom blott
assessors caractere, då han till en sådan wärkelig beställning redan ägde
competence och såsom gamal häradshöfdinge kunde utan någon Riksens
Ständers åtgärd göra sig förhoppning om en slik befordran. Om så¬
ledes någon kongl, nåd och Ständers wälwilja skolat honom weder-
faras genom assessorsnamnet, så hade ock tour dermed bordt åtfölja;
men just detta sedermera föreställer jag mig hafwa warit ett nog gäl¬
lande skäl hos Herrar Riksens Råd at gå detta steget förbi, på det ej
någon måtte få anledning at klaga öfwer praejudice. Dessutom war det
icke något owanligit eller nytt at tillägga en häradshöfdinge lagmans
caractere, emedan de äldre tider derpå gifwit flere exempel och den
närwarande wisar flere dylika händelser.
Detta har jag ej kunnat undgå at nämna, ehuru det är emot ämnet
och min föresats at här förklara Herrar Riksens Råds göromål eller på
något sätt antaga mig deras förswar utan lemnar derhän, huruwida Her¬
rar Riksens Råd sträkt deras tillstyrkande längre än wederbordt; men
sådant bör ju endå icke wärka i anseende till Herr Lagmannen Wankif,
hwilken äfwen så litet warit wållande till deras beslut, som han giort sig
owärdig af den kongl, nåd, honom wederfarits. Denne utlåtelse torde
wäl kunna anses öfwerflödig, enär det är hela allmänheten bekant, at
han förrättar sitt ämbete redeliga och aldrig biifwit med någon förseelse
befunnen; men jag har nyttjat denne sanning för at få tillägga det witt-
nesbörd, han dessutom öfwer hela orten äger, at wara nitisk och ömhjer¬
tad samt så mycket mera wärdig och förtjent af detta ståndets wälwilja,
som Allmogens förswar och bibehållande wid all dess lagliga rätt och
frihet altid warit hans hufwudsak; hwarpå ståndet inom sig äger det
kraftigaste bewis, då det endast ser sig litet tillbaka och wid de sisthållne
riksdagsmannawahlen finner honom på alla ställen hafwa på ett gran-
302
1772 den 4 april.
laga sätt lemnat Allmogen sin lagliga frihet, enär på de flesta andre
orter med goda skäl blifwit klagat öfwer domares tilltagsenhet.
Och som det dessutom skulle blifwa wådeligt för friheten, om kon-
nungens ord kunde ryggas eller dess nådiga fullmagter utan förbrytelse
indragas, hwarmedelst all nyttig täflan skulle helt och hållit qwäfjas hos
hwarje ämbetsman, i samma mån som dess anseende aftaga, hwilket i
sig sjelf för den allmänna säkerheten wore lika farligt, som om konung¬
ens laga kraftwundne domar och utslag kunde häfwas, i synnerhet då
detta grundat sig på Ständers löften och underdåniga föreskrift, som i
och med detsamma då skulle förlora sin kraft, wärkan och anseende. Så
finner jag mig föranlåten att till Högtärade Ståndets rättwisa ompröf-
wande i ödmjukhet hemställa, om icke Herr Häradshöfdingen Wankif
så mycket häldre måtte bibehållas wid dess erhåldne lagmans caractere,
som derigenom icke någon blifwit för nära skedt men Kongl. Maj:t och
kronan likwäl af honom wunnit någon påökning i dess inkomster.
Stockholm d. 4:de Aprill 1772.
Pehr Pehrsson.
Riksdagsman ifrån Willåttinge och
Oppunda härader i Södermanland.
Ståndet tog saken uti behörigt öfwervägande och prof wade skjäligt at
bifalla Secrete Deputationens ofwannämde betänkande.
Uplästes Riksdagzmannens Pehr Jeppsssons memorial af d. 28 nästl.
Martti om tilstånd för Generallieutenanten Landshöfdingen m. m. Gref¬
we Cronhielm at till Öfwersten Grefwe Frölich få afstå landshöfdinge-
ämbetet i Malmöhus län; men i anledning af några ledamöters begä¬
ran beslöts, at detta ärendet skulle upskjutas til nästa plenum.
Uppå anmälan förekom Cammarherren Baron von Essen med
10 deputerade ifrån Ridderskapet och Adelen samt öfwerlämnade et
extractum protocollii under d. 28 sisth Martti, hwaruti förmäles, at då
Ridderskapet och Adelen hos sig förehaft Cammaroeconomiedeputatio-
nens betänkande angående skattelösen af Luckerstads kronohemman i
Östergöthland, hade sådane bewis och omständigheter sig företedt, som
föranlåtit Ridderskapet och Adelen at återwisa detta mål til närmare
futrejdande i nämnde deputation, innan något beslut stadgas kan; och
anmodade deputerade Bondeståndet at häruti med Ridderskapet och
Adelen instämma.
Hwarefter de togo afträde.
Ståndet lät genast derpå sig föreläsas förenämnde protocollsutdrag
1772 den 4 april.
303
men fant deraf ingen anledning at afwika ifrån sit på goda skjäl här-
förut i saken widtagne beslut, hwarwid ståndet således förblef.
Pehr Jeppsson afsändes med 8 deputerade at til de öfrige stånden
aflämna detta stånds protocollsutdrag rörande Nemndemannen Håkan
Nilsson samt hos Präste- och Borgarestånden anmäla Bondeståndets yt¬
terligare beslut uti saken rörande Luckerstadt kronohemman; hwilken
tillika skulle i bästa måtto recommenderas.
Uplästes Justitisedeputationens betänkande af d. 17 sistl. Februarii
med tilhörande widlyftige handlingar rörande den sidst utnämnde Kyrk¬
oherden1 til S:t Nicolai eller Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, med
hwad sig under och effter walet til samma kyrkjoherdesysslas besätt-
jande tildragit; och pröfwade ståndet rättwist at samma betänkande
bifalla tillika med det derwed fogade project til reglemente wid fram¬
deles kyrkj oherde wahl i denna församling.
Ifrån Prästeståndet lämnades 6 deputerade företräde, hwilkas Ordfö¬
rande, Probsten Kröger, berättade, at sedan Riksens Ständer funnit
nödigt för ämbetsmannasakernes både myckenhet och widlyfftighet
skull förstärka Justitiaedeputationen med flere ledamöter, så hade Präs¬
teståndet warit omtänkt på en sådan arbetsmethode i denna deputation,
at de allmenna ärenderne för embetsmannasakerne skull icke måtte
blifwa uppehåldne och riksdagen derigenom utdragen; och för sin del
beslutit, at Justitiaedeputation skall sättas på 2:ne divisioner, af hwilka
den ene handhafwer de förut inkomne mål och den andra embetsman-
nasakerna allena samt hwardera med sina betänkanden directe til Rik¬
sens Ständer upkomma.
Deputerade recommenderade denna omständigheten til gemensamt
bifall uti Bondeståndet och togo dereffter afträde.
Derpå uplästes Prästeståndets nyssnämnde protocollsutdrag af detta
dato, som genast bifölls.
Sidst föredrogs löparen af ståndets utgångne protocollsutdrag om hof-
rättsassessors fullmagt och tour för Hofsecreteraren Gabriel Olin; och
som deraf befants, at Präste- och Borgarestånden samma utdrag på det
sättet bifallit, at bemälte Hofsecreterare må tilläggas wärdighet och tour
lika med assessorerne i kongl, collegierne, så ansåg ståndet för bäst at
äfwen foga sig til lika beslut.
Ståndet åtskildes klåckan l/4:del til 3.
1 Daniel Henrik Herveghr.
304
1772 den 8 april.
Åhr 1 7 7 2 d. 8 April.1
Samlades ståndet in pleno klåckan 8 och lät effter förrättad morgon¬
bön protocollet för den 4:de i denna månad justeras.
Olof Andersson från Eskilstorp i Malmöhus lähn inlämnade behörig
fullmagt för sig at wid nu påstående riksdag bewaka Skjuts härads ange¬
lägenheter uti afledne Sven Båts ställe.
Anders Matsson anmälte härwid, at Olof Andersson är med
honom boende uti et och samma, nemi. Oxie, härad; och som han såle¬
des wörö befullmägtigad af et annat härad, än der han sit hemwist hade,
så understäldte Anders Matsson, om sådant står at förena med Riks-
dagzförordningens 7 §. Men som deremot blef tilkännagifwit, at Olof
Andersson, fast han är boende uti Oxie, likwäl äger fastighet uti Skyts
härad, så fant ståndet för godt at hänwisa denna omständigheten til de¬
puterades öfwer stridiga fullmagter närmare undersökande, som med
berättelse om wärkeliga sammanhanget deraf sedermera til ståndet in¬
komma.
Johan Andersson berättade, hurusom han nästan fast dageli-
gen öfwerhopas af sine hemmawarande med klagomål öfwer brist på
strökorn vid nu annalkande såningztid. En omständighet, som honom så
mycket högre oroar och bekymrar, som, i händelse icke snar bot och
hjelp deremot påtänkes och widtages, landet til en stor del kunde blifwa
osådt til ej mindre skada för dess inbyggare än för riket i allmenhet.
Til förekommande theraf understälte han alttherföre, om icke Hans
Maij:t må i underdånighet anmodas at tillåta den mäst behöfwande All¬
mogen lån af nödigt sädeskorn utur cronomagazinerne, hwilket nästa
Thomasmässotiden kunde återbetalas antingen in natura eller effter
ortens markegång.
Och som flere ledamöter ifrån åtskillige orter instämde uti enahanda
både klagan och hemställan, så beslöts, at underdånigt bref i detta äm¬
net skulle til Hans Maij:t afgå, hwilket och genast upsattes samt juste¬
rades och expedierades.2
Uppå begäran lämnades Pehr Jeppsson tilstånd at til närmare på¬
seende få uttaga det af en ståndets ledamot sidsta plenum inlämnade
dictamen rörande Häradshöfdingen Wankifs lagmansfullmagt, emedan
detsamma skall förekommit honom anmärkningzwärdt.
Uplästes Riksdagzmennens Nils Anderssons, Pehr Pehrssons och Eric
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just d. 11 April 1772.
2 Tryckt som Bil. 107.
1772 den 8 april. 305
Öhmans memorial1 af detta dato angående torghandelen uti Nora och
Lindesbergs städer; och förklarade ståndet sig härom på enahanda sätt,
som dess i saken härförut widtagne beslut innehåller.
Föredrogs Ridderskapet och Adelens protocollsutdrag under de. 24
sidstl. Martti, som innefattar de betänckeligheter, Ridderskapet och
Adelen förekommit wid saken rörande knekte- och soldatetorpen i Wer¬
meland; men som deruti inga sådane omständigheter förekommo, som
kunde wärka ändring uti ståndets härom redan fattade beslut, så förkla¬
rade ståndet sig ock derwid förblifwa.
Bengt Nilsson från Halland anholt om tilstånd at på någon tid få resa
hem til sine enskildte angelägenheters ombestyrande samt at emedlertid
få öfwerdraga omsorgen af ortens riksdagzärender åt sin medbroder
Christian Jönsson.
Anders Matsson underställe ståndet, om det wörö thy tilstän-
digt at tillåta riksdagsärendernes öfwerlåtande i annan mans hand än
dens, som dertil lagl. blifwit befullmägtigad. Men som ståndet förde sig
til minnes, at Bengt Nilsson och Christian Jönsson, om hvvilkas fullmag-
ter wid riksdagens början twist upstådt i anseende til wahlrösternas rätta
beräknande, hade sedermera i anledning af en dem emellan träffad och
af ståndet godkänd förening begge blifwit til säte och stämma i ståndet
intagne för Allmogen uti en och samma jurisdiction, som med hwaran-
nan ägde et gemensamt intresse, så fant och ståndet intet, som kunde
lägga hinder i wägen wid hwad Bengt Nilsson nu begjärdt, och hwilket
alttherföre honom bewiljades.
Företogs Secrete Deputationens betänkande af d. 2 i denna månad rö¬
rande wederbörande Herrar Riksens Råds sedan sidsta riksdag uti
Kongl. Maij:ts Rådkammare förde rådslag. Med upläsandet häraf fort¬
fors til klåckan war något öfwer et; men som med denna widlyfftiga act
icke kunde hinnas til slut, så öfwerenskom ståndet at til fullföljande der¬
af åter in pleno sammanträda klåckan 4 eftermiddagen och skildes såle¬
des nu åt.
[Den 8 April 1 772].2
S. d. kom ståndet enligit sit beslut åter tilsammans klåckan 4 efter¬
middagen och lät sig föreläsas det återstående af ofwannämnde Secreta
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 205.
- Konceptprotokollet.
306
1772 den 8—11 april.
Deputationens betänkande rörande Herrar Riksens Råds förhållande
och förde rådslag; och så snart dermed hunnits til slut, uplästes et Justi-
tiaedeputations med desse ärender gemenskap hafwande betänkande af
d. 31 sidstl. Martti rörande Bokhandlaren Holmén ådömt swårt straff
för tryckningen och utgifningen af skrifften kallad Uplysning för
swenska folket, samt derefter samma deputations betänkande under d. 2
i denna månad angående auctoren til den tryckta skrifften, kallad En
patriots tankar om grundlagarnas nödwändiga förbättring.
Anders Matsson begjärdte, at alla desse så före- som effter-
middagen upläste widlyfftige handlingar Herrar Riksens Råd angående
måtte få blifwa hwilande.
Jon Bengtsson och Johan Andersson yttrade sig,
hwar effter annan, at sedan begjärdt blifwit, det saken skall hwila,
kunde sådant icke lagl. bestridas; men påstod deremot, at den ofelbart
skulle företagas nästa plenum samt sluteligen afgjöras, innan någre and¬
re mål få företagas.
Härmed instämde hela ståndet; och ålade Talemannen dessutom at så
besörja, det ståndet nästkommande lördag, som är d. 11 i denna månad,
må in pleno blifwa sammankalladt, hälst ståndet, i händelse deremot
skulle läggas hinder til uppehåll, förklarar, at ingen af dess ledamöter
wil infinna sig i någon deputation, hwarken til lördagen eller widare,
innan ståndet fädt in pleno sammankomma och detta granlaga ärendet
afsluta.
Ståndet åtskildes dereffter klåckan 1/4 til 7.
Ahr 1772 d. 11 April.1
Trädde ståndet tilsammans klåckan 8 och gjorde bön samt lät dereff¬
ter justera för- och eftermiddagsprotocollet för d. 8 i denna månad.
Uppå begjäran lämnades Joh. Groth ifrån Kopparbergs och Anders
Andersson ifrån Gefleborgs lähn tre weckors permission hwarthera.
Uplästes det d. 9 sidstl:e Marttii uti Östra härad i Blekingen håldne
wahlprotocollet, hwaraf befants, at fullmägtigskapet för samma härad
under påstående riksdag blifwit updragit åt Riksdagzmannen Michel
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 15 April 1772. I koncept¬
protokollet är överstruket: Uppå begjäran — såmedelst förekommas. I mar¬
ginalen följande anteckning: N.b. Det här öf.strukna har skiedt wid proto¬
kollets tryckning; men bör renskrifwas.
1772 den 11 april.
307
Pehrsson från Bräkne härad, och hwarwid ståndet intet hade at på¬
minna.
Jonas Rase inlämnade et memorial, som uplästes, och hwaruti han
yttrat sine tankar om de Herrar Riksens Råds förhållande, öfwer hwil-
kas förde rådslag anmärkningar blifwit gjorde på sätt, som Secrete samt
Justitiaedeputationernes sidsta plenidag upläste betänkanden innehålla,
<och hwilket war af följande innehåll. >*
[Af Secrete Deputationens betänkande finner jag, at anmärkningar öf¬
wer Herrar Riksens Råds göromål äro gjorde och grundade på klar och
beskrefven lag och det uti 20 särskilta saker. Mig åligger at såsom an¬
förtrodd riksdagsman och ledamot af detta Hederwärda Stånd til mitt
samwetes befriande och för at tilfridsställa hemmawarande hålla mig
snörrätt wid lag. Jag har besynnerligen warit upmärksam derwid, at en
del Herrar Riksens Råd i riksdagsmannawahlssakerne, som i Rådkam¬
maren förekommit, ej så stäldt sine rådslag, som med lagen och dess
owälduga skipande öfwerens stämt och Riksens Höglofl. Ständer med
skäl af Herrar Riksens Råd bordt sig wänta. Deras göromål i det, som
rörer Landshöfdingen Rappes befordran, strider ock mot klara lagar. I
det, som angår kyrkoherdesysslans besättjande i Storkyrkan här i staden,
finnes äfwen klara lagar och privilegier öfwerträdde; och wid Köpings
stads borgmästarebeställnings besättiande finnes stadens wahlrätt och
grundlagens stadgande om ordinarie domares ålder kränkt.
Flera mål finnas rörande befordran, hwilka alla förtjena upmärksam-
het, hälst 41:sta § Regeringsformen utsätter embetets förlust för den,
som för en eller annan obehörig afsigt befordrar någon til bättre merite¬
rades förfång. Men för att ej uppehålla en dyrbar tid med öfwerflödiga
bewis på de olagligheter, som endast skulle utgöra desse Herrar Riksens
Råds lefnadsbeskrifning sedan sista riksdag, går jag det gärna förbi.
Hemställer endast, om ej desse Herrar Riksens Råd böra så anses, som
de förtjent, nemi. at de förlorat Riksens Höglofl. Ständers förtroende.
Dock som något talande nämnes i betänkandet från Secrete Deputa-
tionen för Herrar Riksens Råd Grefwarne Sinclair, Schwerin och Wall-
wijk, så öfwerlämnas til Hederwärde Ståndets egit ömsinta bepröfwande
wördsammast, om desse Herrar Riksens Råd likmätigt Herr Rådman
Brandbergs särskilta votum än widare måge få hugna sig av Riksens
Ständers förtroende.
Jonas Andersson Rase.]2
1 Ursprungligen i marginalen.
2 Memorialet återgivet efter samtida tryck av denna dags protokoll.
308
1772 den 11 april.
Häraf tog Talemannen sig anledning at hemställa ståndet, om
icke med detta wiktiga och granlaga ärendets företagande måtte hafwas
något litet anstånd, åtminstone til klåckan 9, på det alla de af ledamö-
terne, som kunna wara sinnade at sig deröfwer skriffteligen utlåta, måtte
äga tid och rådrum at sine memorialer aflämna samt all anledning til
klagan öfwer något förhastande med saken såmedelst förekommas.
Ståndet förklarade sig icke allenast enigt med Talemannens yttrande
härom utan beslöt tillika, at inga memorialer eller skrifteliga föreställ¬
ningar uti förewarande ärende få til upläsande emottagas effter klåc¬
kan 9.
Johan Andersson och Jon Bengtsson höllö före, at
under detta anstånd med saken borde Secrete Deputationens betänkande
tillika med Rådmannen Brandbergs särskildte votum ånyo upläsas, på
det ingen måtte sakna et nödigt begrepp och riktig kännedom af saken
både til sit sammanhang och beskaffenhet.
Anders Matsson påstod deremot, at om actens ytterligare up¬
läsande skulle anses för nödigt, sådant då icke måtte skje styckewis utan
til hela dess widd. Men som desse widlyfftige handlingar til den ändan
blifwit sidsta plenum lagde på bordet, at hwar och en ledamot, som det
åstundande, måtte äga tilfälle at sig om saken och dess beskaffenhet när¬
mare underrätta, så fant ståndet ock nu all widare läsning deraf för onö¬
dig och öfwerflödig samt til intet annat tjenande än tidens oskjäliga för¬
spillande, som til andra riksdagsärender afgjörande kunde anwändas.
Således företogs saken rörande en uti Nedre Hollola hållen riddaresyn
och beslöts at jemte et protocollsutdrag1 hänwisa densamma til Justitis-
deputationens uptagande.
Dereffter uplästes Cammaroeconomiedeputations betänkande af d. 5
sidstledne Martti angående hållskjutsens underhållande wid Ferilla gäst¬
gifwaregård i Helsingeland. Härwid gjorde wäl Eric Pehrsson
någre ärindringar til uppehålls winnande med saken och åstundade sa¬
kens hwilande, til dess han hant inkomma med någon dylik § för Hel¬
singeland i lika ämne.
Ståndet biföll icke desto mindre betänkandet.
Och som klåckan redan war 9, påroptes den någon stund hwilande sa¬
ken rörande Herrar Riksens Råd, hwilken alttherföre til hufwudsakeligit
afgjörande företogs. Men derförinnan begjärte Johan Fredric
Svan, at de ledamöter, som kunna wara sinnade i saken tala, måtte
gjöra det til protocollet och sine tankar med tydelige skjäl beledsaga, på
1 Tryckt som Bil. 108.
1772 den 11 april. 309
det allmenheten och ståndets committenter i synnerhet måge derige¬
nom blifwa underrättade om sine fullmäktiges mer eller mindre ömhet
för rättwisan samt sorgfällighet om folkets rätts både bewarande och
stadgande.
Jon Bengtsson och Johan Andersson instämde härut¬
innan och förklarade tillika, at de åstundade få protocollet i denna sak
genom trycket allmen gjord; och hwradmed ståndet så uti förra som sed¬
nare omständigheten förklarade sig nögdt.
Lars Tufwesson ifrån Skåne understäldte Talemannen och
ståndet, om icke med denna magtpåliggande sak kunde hafwas något li¬
tet anstånd, til dess de öfrige respective stånden hunnit sig deröfwer ut¬
låta. Men ståndet förblef wid sit om målets företagande fattade beslut.
Effter föregången anmälan anmodade Johan Andersson
ståndet på det ömaste och förtroligaste at utan wäld, i förtrolig- och
saktmodighet handtera denna nu förekommande wiktiga sak samt at
med tålamod åhöra hwars annars tankar derom.
För sin dehl fant han af de ståndet föreläste betänkanden, at de deruti
nämnde Herrar Riksens Råd, hwilka warit satte til wäktare för folket, at
wårda rikets och Ständers rätt, at tilse, det lagen i allo må skje tilfyllest,
hade likwäl i flere delar satt lagen å sido, misswårdat, om icke kränkt
folkets wahlrättigheter och offta tillämpat befordringzlagarne effter af-
passade omständigheter. Ställas nu sådane afsteg i jemförelse emot Rege-
ringzformens 14 §, så tyckte Johan Andersson sig här träffa den lag,
som för et sådant förhållande fordrar et answar, hwilket ofelbart måste
wärka förlust af det förtroende, Riksens Ständer har förut hyst til
Herrar Riksens Råd Grefwarne Rudenschiöld, Bielke, Scheffer, Beck-
Friis, Posse, Hermansson och Bark; men deremot wörö för Grefwarne
Wallwijk, Sinclair och Schverin sådane talande omständigheter, som
föranlåta honom at wördsamligen tilstyrka, det desse Herrar tils widare
måtte blifwa bibehåldne wid Riksens Ständers förtroende.
Med detta Johan Anderssons yttrande instämde Eric Pehrsson,
Jon Ersson samt Hans Larsson från Westernorrland, Olof
Pehrsson från Wermeland, Hindric Ericsson, Jonas
Norberg och Jonas Törnsten från Sundswalls län, Pehr
Dryg från Wästerbottn, Pehr Larsson, Pehr Nilsson
från Calmare län med många flere.
Pehr Pehrsson från Wermeland anförde, det han icke kan
neka, at på hwilken sida man wänder denna granlaga sak, så är hon
ganska örn; men som Deras Excellencer Herrar Riksens Råd Grefwarne
21—740327
310 1772 den 11 april.
Rudenschiöld, Bielke, Scheffer, Beckfriis, Posse, Hermansson och Bark
på sätt, som Secrete och Justitiaedeputationernes betänkanden förmäla,
emot lagarne på et mindre wärdigt sätt nyttjat det förtroende, Kongl.
Maij:t och Riksens Ständer dem updragit, så kan i stöd af lag och dess
plikt han ej annat än bifalla Secrete Deputationens betänkande, det hög-
bemälte Deras Excellencer gjordt sig Riksens Ständers förtroende för¬
lustige samt böra undfå afskjed. Och som af nyssnämde betänkande äf-
wen är at intaga, det Deras Excellencer Grefwarne Wallwijk och Sinc¬
lair i mindre mohn felat; Wallwijk jemwäl i flere mål och wisse delar
skildt sig ifrån de öfrige Deras Excellencer och lagligen handteradt de
ömaste af wära rättigheter, då twister upstådt uti riksdagzmannawal, så
kunde han för sin del ej annat än tilstyrka det Ärbara Ståndet, at
desse twenne Herrar måtte wid sine rådsämbeten blifwa bibehåldne.
Hwad åter beträffar Herr Riksrådet Grefwe Schverin, såsom frånwa-
rande och med Hennes Maij-.t Enkedrottningen på utrikes ort stadd,
hwilken således ej fått tilgodo njuta den lagliga förmohnen at sig öfwer
de anmärkte målen förklara, så fant han så mycket skjäligare at äfwen
tilstyrka dess bibehållande wid rådsämbetet, som det Ärbara Ståndet
ogjörligen lärer emot Regeringzformens 14 § kunna ingå uti något beslut
om dess afsättjande, innan högbemälte Herr Riksråd fädt tilfälle at sig
öfwer de gjorde anmärkningarne förklara.
Johan Fredric Svan önskade, at anledningar til sådane öf-
werläggningar som denna aldrig hade gifwits eller framdeles måtte in¬
träffa. Det förnyade dess bekymmer, då han nu sluteligen skulle utlåta
sig öfwer detta betydeliga mål, hwilket han på sit beredningzställe förut
icke utan oro öfwerwarit. Effter ed och samwete samt sig altid lik och
enligit den förbindelse, han sit stånd äger och thy skyldig är, wille han
nu som förut utan afseende til personer fritt och oförskräckt inför stån¬
det yttra sina tankar. Skjälen, hwarpå de fota sig, nödgas han för korthe¬
ten skull här innehålla, då de ligga så tydeligen framlagde och bewarade
uti Secrete Deputationens betänkande, och i stöd af detsamma är det
ock, han nu tilstyrker detta betänkandets bifall; dock så at Herrar Rik¬
sens Råd Grefwarne Wallwijk och Sinclair i afseende på de för dem ta¬
lande omständigheter samt Grefwe Schverin såsom frånwarande och
den sig lag likmätigt ej fådt öfwer anmärkningarne förklara, måtte af så¬
dan anledning wid sine rådsämbeten blifwa bibehåldne.
Pehr Jeppesson fägnade sig öfwer det tålamod och den sagt-
modighet, ståndets ledamöter wisade under denna brydsamma öfwer-
läggning. Han hade anmält sig at tala i förewarande sak. Han försäk¬
1772 den 11 april.
311
rade, at hail gjerna tego, om dess medborgerliga plikt och dess riks-
dagzmannafullmagt tilstadde honom at wara stum i saker, som ej angå
mindre än kränkning af folkets rätt och frihet samt lagens wälduga hand-
hafwande. Det kunde ej annat än gräma honom, at rikets ypperste män,
folkets ombud och wäktare, skola gång effter annan så misswårda sit
höga förtroende, at lagens helgd och folkets röst instämmigt skola
kräfwa omskifften. Han förde ståndet och sig härwid til minnes 1738 års
olyckeliga förändring med Kongl. Rådcammmaren, hwarifrån han
trodde, at de sednare torde leda sin uprinnelse och igenfinna sin med-
wärkande ordsak; han önskade sluteligen, at om Riksens Ständer skulle
finna sig i den förlägenhet at til sine rättigheters bättre bewarande äfwen
nu widtaga et lika obehageligit expedient, det då måtte blifwa för sidsta
gången, och at Riksens Ständer til den ändan måtte i möjeligast blanda
rättwisan med mildhet, på det deras gjöromål måtte äga desto warakti-
gare bestånd. För sin del styrkte han alltherföre til bifall af Secrete De-
putationens betänkande i jemlikhet med Rådman Brandbergs särskildte
votum, så at Herrar Riksens Råd Grefwarne Wallwijk och Sinclair så¬
som mindre brotslige och Grefwe Schverin såsom frånwarande, och den
sig icke fädt förklara, måtte wid sine rådsämbeten bibehållas; men de
öfrige i betänkandet nämnde Herrar Riksens Råd förklaras förlustige af
Riksens Ständers förtroende.
Härmed instämde Nils Pehrsson och Pehr Assarsson
från Skåne med förbehåll, at ingen pension må de licentierade Herrar
Riksens Råd tilldelas.
Mats Backman fant så mycket wara i saken talat, at han icke
hade något särdeles at tillägga. Det wille han allenast underställa stån¬
dets godtfinnande, hwilket altid blir dess rättesnöre, om icke de ifråga-
warande Riksens Råd, i händelse de skulle blifwa från sine ämbeten li¬
centierade, måtte1 understödjas med någon pension, emedan det wörö til
befarande, at en del derförutan icke kunde soutinera.
Jacob Matsson från Nyland biföll för sin del betänkandet på
lika sätt, som Pehr Jeppesson och Pehr Pehrsson från Wermeland sig
deröfwer utlåtit.
Anders Matt sson från Skåne yttrade, at det nu är 4:de
gången, han har äran wara riksdagsman, och hwar gång har han icke
utan bekymmer måst deltaga uti öfwerläggningar om Rådsherrars licen-
tierande; men lämnar derhän, om fölgderne deraf warit för det all-
menna båtande. Han kunde icke neka, at de uti Secrete och Justitisede-
1 Konceptprotokollet och det tryckta protokollet: böra.
312
1772 den 11 april.
putationernes betänkanden upnämnde Herrar Riksens Råd warit felak-
tige; men felen förekommo honom likwäl sådane, som dels lätt kunna
begås af misstag, der lagens föreskrifft kan finnas mörk och mindre ut¬
redd, och dels sådane, som menskligheten åtfölja och är ofullkomlighe¬
tens lott samt följakteligen fordrar af medmenniskjor så mycket mildare
uttydning och benägnare afseende, som i hela naturen icke kännes något
fullkomligit. I sådant afseende såwäl som til sämja och enighets desto
mera befrämjande och stadgande både för det närwarande och tilkom-
mande hemstälte han alttherföre til ståndets ömsinta öfwerwägande och
godtfinnande, om icke Herr Hofrättsrådet von Posts i saken gifne sär¬
skildte votum må blifwa antagit och bifallit.
Med detta Anders Matssons yttrande förenade sig Olof Olsson
från Östergöthland, Eric Jonsson, Olof Bruce, Nils
Olofsson, Eric Öman, Olof Larsson, Peter Hult¬
man och Pehr Nilsson från Wermeland, Michel Pehrs¬
son ifrån Blekingen, Isac Matsson från Åland, Olof
Thorsson från Calmare lähn, Daniel Westin och Johan
Svensson från Jönkiöpings lähn, Olof Olsson och Johan
Johansson från Södermanland, Anders Johansson och
Lars Andersson från Westmanland tillika med någre flere.
Nils Svensson från Skåne utlät sig, at som ledamot uti Secrete
Deputationen hade han haft tilfälle gjöra sig underrättad om rätta be¬
skaffenheten af de emot Herrar Riksens Råd anmälte förbrytelserne. De
wörö wäl uti ömnogare mått och uti betydeligare mål begångne af den
ene, än den andre; men deputationen hade derföre icke funnit sig böra
gjöra något undantag, fastän för den ena eller andra kunnat finnas mild¬
rande omständigheter och talande skjäl, utan för Riksens Ständers
egna grannsynta ögon framstält hwarje sak i samma klädnad, som den
uti rådprotocollerne blifwit funnen, under den säkra öfwertygelse at så
uplyste som grannsynte domare aldrajemnast afpassa näpsten effter för¬
brytelsen. För sin del fant Nils Svensson sig likwäl icke kunna undgå at
anmäla, det han af rådsprotocollerne inhämtadt, at Hans Excellence
Grefwe Wallwijk wid alla tilfällen nitälskat för folkets rätt och frihet, då
den på et eller annat sätt kommit i fråga; äfwensom han uti justitiae-
ärender oftast fölgt lagens föreskrifter och skildt sig ifrån de flästas
mening; hwarpå finnes bewis uti acten rörande sidsta kyrkjoherdewah-
let uti Storkyrkjoförsamlingen här i Stockholm. Emot Grefwe Sinclair
hade åter allenast uti trenne mål skjedt anmärkning, och Grefwen
Schverin, som warit Hans Kongl. Höghet Prints Carl på sine resor följ-
1772 den 11 april. 313
aktig samt äfwen nu wistades utom riket med Hennes Maij:t Enke-
drottningen och således icke haft tilfälle at så många saker öfwerwara
eller sig öfwer de upstäldte anmärkningar förklara, trodde han icke böra
emot svenskmanna rätt ohördan dömas.
Af sådan ordsak förmente Nils Svensson sig alttherföre hafwa fog at
tillstyrka desse trenne herrars bibehållande uti Kongl. Rådkammaren,
men at betänkandet för öfrigit måtte bifallas i conformitet med Råd¬
man Brandbergs votum.
Följande ledamöter förklarade sig hysa enahanda tanka om saken och
gjorde alttherföre med Nils Svensson lika tilstyrkande, nemi.: Eric
Johansson från Upland, som äfwen berättade sig hafft ähran som
ledamot i deputationen saken öfwerwara, Hindric Groth från
Nyland, Lars Pehrsson, Sven Börjesson, Pehr
Pehrsson och Olof Beckman, Anders Lindgren,
Jan Pehrsson och Anders Månsson från Elfsborgz lahn,
Pehr Davidsson och Pehr Nilsson från Calmare län,
Hans An d e r s s o n från Kopparbergs lahn, Anders Hall,
Eric Ericsson, Hans Andersson, Johan Johans¬
son, Holwaster Pehrsson, Olof Pehrsson, Anders
Olsson, Jan Hermansson och Eric Pehrsson från
Stockholms lahn, Johan Ericsson från samma län, som sig i sa¬
ken anmält, afstod ifrån sin talan och förenade sig med Nils Svensson
och Johan Andersson, likaledes Bengt Koparfwe och Pehr
Ohlsson Storaberga från Gottland, Anders Pehrsson,
Sven Eskilsson och Christer Jönsson från Halland, J o-
han Hansson från Skaraborgs lähn, Brynte Halwardsson
från Wermeland, Hans Danielsson från Åbo län, Eric Jo¬
hansson, Pehr Larsson, Gustaf Andersson och J o-
han Pehrsson från Westmanland, Anders Torbjörns¬
son och Jacob Olsson från Bohus lähn, af hwilka den förre
dessutom yttrade, at han funnit Herrar Riksens Råds förseelser wara uti
betänkandet lagde för så öppen dag och tilstyrkandet på så goda skjäl
grundadt, at han ej annat kunnat än detsamma för sin del bifalla på så¬
dant sätt, som Nils Svensson, Johan Andersson och Joh. Fredric Svan
sig derom utlåtit, och wille för öfrigit tro, at ingen, åtminstone af dess
länscamerader, skulle wara af annan tanka.
Jonas Carlsson och Olof Jonsson från östergöthland
wille icke falla ståndet beswärligt och förspilla tiden med uprepande af
sine tankar i saken, emedan de aldeles instämde med hwad Johan An¬
314
1772 den 11 april.
dersson, Pehr Jeppesson och Nils Svensson utförligen derom talat, med
den enda tilläggning och förbehåll, at de herrar, som ifrån rådsämbeten
nu kunna blifwa endtledigade, icke måtte tilläggas någon pension, det
utblottade statswärket til last. Uti lika tanka och förbehåll ingingo
Sune Larsson, Nils Håkansson, Börje Ingesson,
Eric Hansson, Samuel Larsson, Måns Olsson, An¬
ders Jonsson, Pehr Pehrsson och Anders Måns¬
son, alla från Östergöthland; likaledes uti sednare förbehållet Jonas
T örnsten från Sundswalls och Jöns Mårtensson från Cal-
mare län.
Pehr Olsson från Kopparbergs lähn ansåg för onödigt at ut¬
draga tiden med widare discours uti en sak, hwaröfwer redan så mycket
blifwit talat; utan som Secrete Deputationens betänkande tilräckeligen
utredt, hwad hufvudsakeligit derwid kunnat ärindras, så wille han en¬
dast förklara sit bifall til samma betänkande med det undantag, som
Rådman Brandbergs särskildta votum innehåller.
På lika sätt yttrade sig Daniel Lundberg.
Gabriel Månsson från Jönkiöpings lähn wille icke wara wid-
lyfftig men kunde dock icke inom sig dölja den oro, som hos honom
upstår, då han efftersinnar, med hwad liten ömhet för folket och agtning
för lagen de wigtige rådsämbeten emellan riksdagarne blifwit förwaltade.
Han förklarade sin myckna högagtning för de deputationer i allmenhet
och sine medbroder i synnerhet, som med så berömlig möda och nog-
granhet desse ärender utredt och sedan dem uti sine rätta färgor för
Riksens Ständers ögon framlagt. Han kunde icke uttrycka sin förundran
deröfwer, at en del af ståndets ledamöter wilja yrka nu ifrågawarande
Rådsherrars bibehållande uti Kongl. Rådkammaren, då handlingarne ut-
wisa, huru tiltagset folkets rätt af dem blifwit kränkt och lagen dristigt
trampad; sådane tankar måge för deras egen räkning stå i minnesböc-
kerne förwarade. Han wille nu ej widare derom orda utan i stället
wända sin upmärksamhet uppå den frikostighet med pensioner, som tid
effter annan blifwit wisad emot licentierade rådspersoner. Han nödgas
för sin dehl så mycket högre protestera emot alt sådant för det närwa-
rande, som staten icke tål at på sådant sätt belastas, som förbrytelser
icke synas förtjena belöning och som rådspensions- annars snart kunde
öfwerstiga wärkeliga löningzstaten. Sluteligen förklarade han sig bifalla
Secrete Deputationens betänkande i likhet med Brandbergs särskildte
votum, så at Grefwarne Wallwijk och Sinclair, som mindre felat, och
1772 den 11 april. 315
Schverin, som ej fådt sig lagligen förklara, måge wid sine rådsämbeten
warda bibehåldne.
Nils Ericsson från Calmare lahn, Swen Eskilsson ifrån
Halland, A n d e r s Matsson, Eric Nilsson och Anders
Ericsson från Södermanland samt Jan Pehrsson från West¬
manland förenade sig med Gabriel Månsson, i jemlikhet med hwad Jo¬
han Andersson och Pehr Jeppsson förut i saken anfört.
Eric Nilsson från Wermeland yttrade sig, at i händelse ståndet
skulle ingå uti de Herrar Riksens Råds licentierande, som uti Secrete
Deputationens betänkande upräknas, det då måtte skje utan widare un¬
dantag än för Grefwe Schverin, som ej fådt sig i saken förklara; men i
annat fall påstod han alle Herrar Riksens Råds bibehållande wid sine
ämbeten på det skjäl, som Hofrättsrådets von Posts särskildte votum in¬
nehåller, och hwarifrån han icke utan votering sig begifwer.
Hindric Ericsson från Sundswalls lähn och Anders
Ericsson från Westmanland förbehöllo sig på det högsta, at inga
pensioner måga tildelas hwarken Herrar Riksens Råd eller andre äm¬
betsmän, som för fehl kunna blifwa sine ämbeten förlustige, hälst de
icke kunna förena den principen at på en gång straffa och belöna för en
och samma gjerning.
Gabriel Andersson utlät sig: Rikets och folkets rätt i likhet
med Regeringsformen är ef f ter min tanka rikets lag; bry tes denna lagen,
så kränkes folkets rätt. At handhafwa den ena och wårda den andra är
uti Regeringzformens 14 § Herrar Riksens Råd ålagt; men huru detta
blifwit af wisse Herrar Riksens Råd wärkstäldt, derom bära de för stån¬
det upläste betänkanden owäntade och bekymmersamma wedermälen.
Dock som högsta rättwisa icke altid är den bästa, proportion äfwen
bör finnas emellan fel och straff, och Deras Éxcellencier Herrar Gref-
warne Wallwijk och Sinclair både i mindre mål och mindre mått felat,
Grefwe Schverin åter icke fått njuta den lagliga törmönen at sig öfwer
anmärkningzpuncterne förklara, och ingen fri swensk man bör ohördan
dömas, så fant han sig hafwa skjäl at tilstyrka bifall af Secrete Deputa¬
tionens betänkande på sätt, som Rådman Brandbergs derwid fogade vo¬
tum innehåller.
Häruti instämde Anders Ericsson från Nyland med den till¬
läggning, at ingen pension må bewiljas de Herrar, sorn ifrån sine ämbe¬
ten kunna blifwa licentierade.
Isac Tuohina från Österbottn wille icke uprepa, hwad af flere
ledamöter redan blifwit tält och tilräckel. utredt. Han wille med få ord
316 1772 den 11 april.
säga sin tanka, som är den, at de sju Herrar Riksens Råd, som enligit
Secrete Deputationens betänkande sig swårare förbrutit, böra genast för¬
klaras förlustige Riksens Ständers förtroende: men de trenne åter, nemi.
Grefwe Wallwijk, Sinclair och Schverin, sorn mindre felat, måge tils wi¬
dare sakernas granskning wid sine ämbeten bibehållas.
Jonas Norberg hade wäl redan förenat sig med Johan Anders¬
sons yttrande i saken och hade nu intet betydeligit at tillägga; dock som
efter skjedd anmälan dess tour nu wörö at för egen del sig deröfwer ut¬
låta, så wille han ytterligare förklara, at ehuru han funnit alla de i
Secrete Deputationens betänkande omnämnde Herrar Riksens Råd fel-
aktige, wörö dock sådane medlidande omständigheter för Grefwarne
Wallwijk, Sinclair och Schverin, som synas fordra en lindrigare medfart,
och i det afseende tilstyrkte han bifall af Rådman Brandbergs särskildte
votum. För öfrigit betygade Norberg sin tacksamhet för de ledamöter,
hwilka desse granlaga ärender öfwerwarit och utredt, och afstyrkte
dessutom all pension.
Mats Jonsson från Jönkiöpings lähn tyckte, at ståndet ei borde
uppehållas med en sak, som så wäl wörö utredd. Han wille ej ordsaka
utdrägt med widlyfftig discours utan förenade sig med Pehr Jeppsson,
Gabriel Månsson, Johan Fredric Svan och Jon Bengtsson. Likaledes
Anders Svensson och Håkan Jönsson från Wermeland.1
Olof Olofsson från östergötland försäkrade, at det ömade ho¬
nom åhöra, at Herrar Riksens Råd skola öfwerträdt lagen och således
befinnas brotslige. Han wisste wäl, at brott förtjena straff; men han
wörö icke öfwertygad, om sådane straff för rådsperoner, som nu omta¬
las, wörö politice nyttiga, hwarom det framfarna lämnar tydeliga bewis.
Han tyckte sig derföre hafwa skjäl at tilstyrka Rådkammarens conserva-
tion sådan, som den nu är, hälst den tyngd för staten äfwen derigenom
undwikes, som dryga pensioner medföra.
Jonas Jacobsson från Stockholms lähn talte i sin ordning om
de i fråga komne Herrar Riksens Råds förhållande; han sade widare, at
han icke funnit, det desse herrar hwarken genom förut hopsmidde re-
marquer blifwit öfwerraskade eller genom för knapp tilskuren förkla-
ringztid afhände den minsta lagliga förmohn. De hade icke hafft 24 ti¬
mar, icke tjugofyra weckor utan nästan hälfften af 24 månader at lägga
för en dag, hwad de til sit urskuldande och förswar kunnat hafwa at
1 Härefter i det tryckta protokollet: Olof Jacobsson och Za¬
charias Dahlberg från Bohus län förenade sig til alla delar med
hwad Per Jeppesson, Gabr. Månsson och Johan Andersson redan anfört.
1772 den 11 april.
317
andraga. Saken syntes wara i laglig ordning så mognad och utredd,
at man med trygghet kunde derom stadga sine tankar. För sin del
hade han funnit Secrete Deputationens betänkande med det undan¬
tag, som Rådman Brandbergs memorial innehåller, så rättwist och bil¬
ligt, at han ei annat kunde än dertil gifwa sit bifall.
Eric Mårtensson yttrade sig dereffter på enahanda sätt med
den tilläggning, at de Herrar Riksens Råd, som för inbrott på lagen samt
folkets deruti stadgade fri- och rättigheter nu kunna förlora Riksens
Ständers förtroende, hwarken nu eller framdeles måtte tilläggas någon
pension, hälst statscassan det ei tål, och den stora deruti befinteliga brist
dessutom swårligen kan af rikets undersåtare fyllas, och hwilka således
minst böra betungas med belöningars utgjörande til sådane personer, af
hwilka de sjelfwe blifwit förorättade och deras rättigheter trampade.
Lars Svensson från Cronobergz län ordade om det beymmer
och den förlägenhet, hwaruti han sig befinner, då honom tilkommer at
utlåta sig om förseelser, begångne af sådane herrar och män, som när¬
mast intil thronen tilkommer at handhafwa lagen och waka för folkets
rätt. Såsom ledamot uti Justitiasdeputationen hade han hafft tilfälle ige¬
nomgå rådsprotocollerne i justitiaeärenderne och hade så deraf som Se¬
crete Deputationens betänkande funnit samtelige Deras Excellencier
brotslige samt föga skilnad dem emellan. Dock som Grefwe Sinclair få
anmärkte mål öfwerwarit och ståndet tyckes inclinera för dess bibehål¬
lande, så wil han icke heller wara deremot under hopp, at förskoning
skall wärka förbättring. Grefwe Wallwijks förhållande uti Storkyrkosa-
ken hade han åter funnit en redelig rådsherre så wärdigt, at det förtjenar
en ärkänsam upmärksamhet, hälst saken angick en betydelig menighets
skyddande wid wälfångne privilegier, och uti flere mål, i synnerhet så¬
dane, som rördt folkets fri- och rättigheter, hade Hans Excellence en¬
sam fördt rättwisans tungomål. Under så hedrande gjerningar trodde
Lars Svensson alttherföre, at smärre förseelser med skjäl borde skylas.
Hwad Grefwe Schverin angick, så fant han wäl intet annat för honom
kunna wärka undantag än et saknadt tilfälle at kunna sig öfwer målen
förklara; men wil dock låta detta hos sig giälla, på det ingen må sägas
wara ohördan dömd.
För öfrigit förklarade Lars Svensson, at han aldrig bewiljar någon
pension, hwarken til de Riksens Råd, som nu kunna blifwa licentierade,
eller til de trenne, som på begjäran redan fådt afskjed, såsom med de
förre lika brotslige, och hwarom han trodde rätta tiden nu wara at
wäcka frågan.
318
1772 den 11 april.
Nils Andersson från Wermeland wille hwarken uppehålla
ståndet eller onödigtwis upfylla protocollet, sedan så mycket blifwit i sa¬
ken talat, innan ordningen kommit til honom. Han wille derföre endast
förklara, at han instämmer med Johan Andersson och Pehr Jeppsson.
På lika sätt utlät sig Påhl Jönsson från Skåne.
Jon Bengtsson från Cronobergz lähn önskade, at denna wik-
tiga saken på alla wederbörliga ställen måtte blifwa handterad utan af¬
seende på höghet och stånd och utan böjelse och farhoga för perso¬
ner.
Han wisste, at det ålåg folkets fullmäktige, rikets stolpar och konung¬
ens Råd, at wid utöfningen af sine answarige höge ämbeten hwarken
gjöra afseende på stånd eller person, rik eller fattig; men beklagade, at
han af handlingarne i Secrete Deputationen funnit, at det helt annor¬
lunda tilgådt. Och om så skulle få fortfaras, undrade han, i hwad slut
det en gång skulle stadna. Ombyte uti en Rådkammare, der alla funnits
fehlaktige, wörö i dess tanka så billigt som nödwändigt; men som den
enas fehl är olika, både til beskaffenhet och antal, emot den andras, så
ansåg han ock för billigt, at olika afseenden derpå borde gjöras.
Alttherföre ock emedan flere omständigheter företedde sig, som för
Hans Excellence Grefwe Wallwik wörö talande, och Grefwe Sinclair
helt få mål öfwerwarit, som anmärkning förtjent, samt för Grefwe
Schverin är den consideration, at han, som ej fädt sig förklara, icke bör
ohördan dömas, ty hemstälte Jon Bengtsson, om icke Secrete Deputatio-
nens betänkande må winna bifall med sådant undantag för nyssnämnde
3:ne Herrar Riksens Råd, som Rådman Brandbergs särskilda votum in¬
nehåller.
Dessutom och som wid det tilfället afsked bewiljades Deras Excellen-
cer Grefwarne Hierne, Stockenström och Snoilski, ståndet icke hade sig
bekant, om och i hwad mohn de sine ämbeten misswårdat, men af stån¬
det föreläste handlingar inhämtats, at de fult ut warit så brotslige som
någon af de öfrige, och Bondeståndet wid afskedens bewiljande förbe¬
hållit sig framdeles utlåtande rörande de sökte pensionerne, altså fant
han sig föranlåten at på det krafftigaste protestera emot all pension så
för desse 3:ne som de Herrar Riksens Råd, hwilka nu kunna förklaras
Riksens Ständers förtroende förlustige.
Uti lika protest instämde Johan Johansson ifrån Stockholms
län och Pehr Davidsson från Calmare lähn.
Anders Hall, som anmält sig at widare tala i saken, afstod der-
1772 den 11 april.
319
ifrån med förmälan, at han conformerar sig med Jon Bengtssons protest
emot pension för någon af Herrar Riksens Råd.
Jon Olsson från Sundswalls län berättade, at det är nu 4:de
gången, som han öfwerwarit så obehageliga ventilationer som denna.
Han underställe, om intet bot emot et sådant ondt kan upfinnas, hwilket
han hjerteligen önskade. Hwad annars det förewarande ämnet widkom,
så war han derom af lika tanka som Johan Andersson och de flere,
hwilka merendels på enahanda sätt sig deröfwer utlåtit; dock med
den åtskilnad, at Grefwe Schverin, som är utrikes wistande och ei
fådt sig förklara, bör wid återkomsten få denna lagliga förmon til godo
njuta samt sedan inför Riksens Ständer för sine förde rådslag answara.
Men för öfrigit afstyrkte all pension.
Thermed förenade sig jemwäl Zacharias Dahlberg från Bo¬
hus och Måns Svensson från Kronobergs län.
Anders Lindström utlät sig: Som Herrar Riksens Råd be¬
kläda det högsta domareämbetet i riket och deras ämbete förnämligast
deruti består, at lagarne under deras wård hållas i helgd, så fordrar ock
rikets rätt så mycket mer answarighet för effterlåtenhet derutinnan, som
ifrån denna källan upwälla alla oredor i rikskroppen, och effter så höga
exempel den öfriga lagskipningen i landet merendels utöfwas.
När nu så händer, at Herrar Riksens Råd, som äro i högsta wilkor
jemwäl til utkomsten, sätta lagen å sido, hwad under då, om underdo¬
maren gjör detsamma och offta wränger dess rätta mening til rättsö¬
kande medborgares känbara mistning af1 den rätt, lagen dem wärke-
ligen tillägger. Således när en fattig bonde nödgas hos domaren söka
sin rätt men blir dömd emot lagens mening och således föranlåtes löpa al¬
la instantier igenom til högsta stället, men kan icke eller der wara wiss at
få njuta lagen oförtydd och oförkränkt til godo, så äger han ju hwarken
fri- eller säkerhet utan är med lagskipningen i lika usel belägenhet.
Af denna grund gjorde han i alt det öfriga et med hwad Johan An¬
dersson, J. F. Svan, Gabriel Månsson och Pehr Jeppesson i denna sak
anfört.
För de af finska nationen, som icke förstå swenska språket, nemi.
Thomas Kuitenen, Nils Majur i, Joh.2 Kopponen,
Mats Thomasson, Eric Oxanen, Joh. Matsson Jus¬
sila, Isac Orrava, Anders Sorvari och Hans Ols¬
son Mäki, tolkades nu ytterligare sj elfwa den förewarande sa¬
ken med den deröfwer förefallne discoursen, och förklarade de sig
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: och.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Nils.
320
1772 den 11 april.
dereffter enhälligt, at de til alla delar instämma med hwad Johan An¬
dersson. Joh. Fr. Svan, Nils Svensson, Pehr Jeppesson, Jon Bengtsson
och Gabriel Månsson sig deröfwer yttradt.
Anders Matsson sade, at ehuru han förmärkt, det en del leda¬
möter förklarat sig hafwa consideration endast för 3:ne af Deras Excel-
lencier, kunde han dock icke begifwa sig ifrån sit förra påstående om bi¬
fall til von Posts votum; dock wille han icke wara emot, at Herrar Rik¬
sens Råd måtte undfå någon tjenlig föreställning, och begjerdte proposi¬
tion til votering.
Hindric Ericsson ärinrade härwid, at då wid riksdagen i
Norrkiöping frågan om då warande Kongl. Rådkammarens förhållande
förewar och han af den anledning, at de föregifne fehlaktigheterne
hwarken wörö tilräckeligen upgifne eller förklarade, föreslog före¬
ställning til Herrar Riksens Råd, blef han af ståndets då warande Tale¬
man undsagd, wid förlust af säte och stämma, at sådant icke widare
yrka. Han wille spara sit omdöme, om Talemannen härtil hafft rätt och
skjäl; men det wisste han, at saken war nu enahanda.
Pehr Larsson från Westerbottn instämde med pluraliteten af
dem, som redan i saken talat och i synnerhet Gabriel Månsson, med det
uttryckeliga förbehåll, at hwarken de nu i fråga warande Excellencier
eller de trenne, som på begäran fått afsked, måtte tilläggas minsta pen¬
sion, hälst brotten röra folkets fri- och rättigheter och statscassan icke
tål någon sådan gravation.
Anders Ericsson1 från Nyland åberopade sig Johan Fredric
Svans yttrande, hwaruti han för sin del ingick med den af Jon Bengtsson
gjorde tilläggningen, at inga pensioner må bewiljas.
En stor del af ledamöterne från Elfsborgs och Skaraborgs lähn in¬
stämde uti lika yttrande.
Jonas Pehrsson från Bohus lähn förmälte, at som Secrete De-
putationens betänkande förklarar alla der nämnde Herrar Riksens Råd
för brotslige, så fant han sig ock på den grund föranlåten at tilstyrka de¬
ras gemensamma licentierande, undantagandes Grefwe Schverin, som
först bör til godo njuta den lagliga förmohnen at få sig förklara.
Anders Öhman från Kopparbergz samt Fredric Chris¬
tophersson och Niclas Bengtsson från Bohus lähn för¬
klarade sig wara af lika tanka om saken, dock så at ingen pension må
bestås.
1 Enligt det tryckta protokollet rättat från förlagans: 1Veiesson.
1772 den 11 april. 321
Pehr Jeppesson fant, at öfwerläggningen war blefwen nog
widlyfftig, och at protocollet ej borde onödigtwis upfyllas med et och
detsamma. Han önskade, at saken i enighet och förtroende nu måtte
kunna afslutas utan votering, som i dess tanka merendels utmärker an¬
tingen et så olika begrepp om saken, at man är willrådig om lagens till-
lämpning, eller ock at enighetsbandet ledamöterne emellan är på wägen
at togna, om icke brista.
Talemannen, som af discoursen funnit de fläste ledamöternas
tilstyrkande gå ut på bifall af Secrete Deputationens betänkande i jem-
likhet med Rådman Brandbergs särskildte votum och tillika hört, at en
del ledamöter yttrat sig med det förbehåll, at inga pensioner måge be-
wiljas, men icke förmärkt, at handlingarne gifwit någon anledning til
frågans upwäckande om pensioner, tilfrågade alttherföre ståndet, om
dess åstundan är, at äfwen denna sednare omständigheten skall i propo¬
sitionen intagas. Hwilket med enhälligt Ja beswarades.
Talemannen frågade widare, om ståndet wil sig i wänlighet för¬
ena om saken, eller om votering påstås, på det han dereffter må kunna
rätta propositionen.
För det förra förklarade större delen sig bögde; men som Anders
Matsson, Olof Thorsson och Olof Olofsson enständigt
påstodo votering, så gjorde Talemannen följande proposition:
Den, som bifaller Secrete Deputationens betänkande i jämlikhet och
tillämpning af Rådman Brandbergs votum, och at ingen pension bestås,
skrifwer Ja.
Den, det ej will, skrifwer Nej.
Winner Nej, bifalles Hofrättsrådets von Posts särskilta votum.
Voteringen gick derpå för sig, och sedan andra upropet äfwen skjedt
samt sedlarne blifwit öpnade och räknade, befunnos 116 hafwa voterat
Ja och 38 Nej.
Dereffter utsändes Johan Andersson med 16 deputerade at om detta
ståndets igenom votering tagne beslut lämna de öfrige respective med-
stånden underrättelse.
Gafs ståndet tilkänna, at wid Kongl. Artilleriet komma 2:ne begraf-
ningar at skje med skjutning, den ena i morgon och den andra nästkom¬
mande tisdag.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande under d. 19 sistledne Mar¬
tu angående den utom förslag bortgifne borgmästaresysslan i Kiöpings
stad til Vice Häradshöfdingen Eric W. Kihlman, och want samma be¬
tänkande bifall.
322
1772 den 11—15 april.
Widare företogs wälbemälte deputations betänkande af samma dato,
hwaruti tilstyrkes, at den borgmästare caractere och tour, som på
orätt grund blifwit Rådman Johan Bacherus i Wisby tillagd, må åter¬
gå och för honom onyttig gjöras; hwilket äfwen bifölls.
Widare uplästes wälbemälte deputations betänkande af lika dato, som
tilstyrker, det Öfverjägmästaren Joh. Chr. Toll, som, utom förslag och
på obehörige grunder ärhållit fullmagt på öfwerjägmästarebeställningen
i Christianstads län, må förklaras samma fullmagt förlustig och saken
sättas i det stånd, den war, innan Toll fullmagt derå ärhölt. Och blef
detta betänkande bifallit.
Uplästes Cammaroeconomiedeputations betänkande af d. 4 nästledne
Febr. rörande kronofiskerierne omkring Bottniska wiken och i synnerhet
laxfisket i Schelefteå eif i Wästerbottn; hwilket bifölls.
Ifrån Prästeståndet anförde Probsten Brander 8 deputerade och
gaf tilkänna, at Prästeståndet uti saken rörande Herrar Riksens Råd bi¬
fallit Secrete Deputations betänkande i conformitet med Rådman
Brandbergs votum.
Talemannen af lade tacksäjelse för meddelt underrättelse och
berättade tillika, at Bondeståndet derom stadnat i lika beslut, med någon
tilläggning rörande pensioner. För öfrigit anmodades deputerade at för
sit stånd förklara Bondeståndets wördsamma och kjärliga hälsning samt
togo derpå afträde.
Sidst uplästes Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 16 i thenna
månad, hwaruti omförmäles, at Secrete Utskottet med sit wahl til det
wigtiga presidentsämbetet i Kongl. Maij:ts Cancellie fallit på Hans
Excellence Herr Riksrådet och Commendeuren af Kongl. Maij:ts Nord¬
stjerneorden Friherre Joachim von Duben; och hwaröfwer ståndet för¬
klarade sit fullkomliga wälbehag samt åtskildes derefter klåckan 1/4
til 2.
Åhr 1772 d. 15 April.1
Samlades ståndet klåckan 8 och gjorde bön samt justerade protocollet
för den 11 i denna månad.
Dereffter gjorde Talemannen ärindran om den hos ståndet hwi-
lande saken rörande af Secrete Utskottet föreslagne pensioner för Her¬
rar Riksens Råd Grefwarne Hiaerne, v. Stockenström och Snoilsky, som
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 25 April 1772.
1772 den 15 april.
323
på begäran ärhållit afsked. Och fant Talemannen sig hafwa så myc-
et större anledning at tilstyrka tjenlig föreställning derom til de
öfrige stånden, som det af Secrete och Justitiredeputationernes sidsta
plenum förehafde betänkanden tydeligen funnits, at desse Herrar i alla
delar warit lika brotslige med de Herrar Riksens Råd, hwilka då förkla¬
rades Riksens Ständers förtroende förlustige, och det dessutom förlju-
des, at expedition i denna sak skall skjedt på trenne stånds bifall, ehuru
det fjerde eller Bondeståndets deröfwer saknats.
Jon Bengtsson fant det aldeles wara ur sin ordning och emot
lagens föreskrifft at före riksdagens slut låta någon sak gå i expedition,
hwaröfwer det ena eller andre ståndets utlåtande saknas, och följakteli-
gen förekom en sådan händelse honom all upmärksamhet wärd. Hwad
annars de nämnde pensionerne widkommer, så emedan ståndet hwarken
sig derom yttradt eller, då den saken til framdeles utlåtande utstältes,
hade igenom laglig omgång fådt kundskap om de 3:ne Herrar Riksens
Råds förhållan, hwilka på begäran fingo afsked, ty fant han sig föranlå¬
ten at påstå, det något lämpeligit protocollsutdrag härom måtte til de
öfrige stånden oförtöfwadt afgå.
Et lika påstående gjorde äfwen Jon Olsson, Jonas Nor¬
berg och Eric Pehrsson.
Anders Matsson war deremot af den tankan, at dermed borde
hafwas anstånd, til dess den omtalte expeditionen i saken på laglig wäg
kommit til ståndets kundskap och deraf tillika blifwit inhämtadt, om
och på hwad sätt ledamöterne i Expeditionsdeputationen sökt iagttaga
och wårda ståndets beslut och rätt; men dessförinnan såg han sig icke
kunna uti något hufwudsakeligit yttrande ingå.
Mats Backman och Olof Thorsson förklarade sig wara
af lika tanka.
Pehr Jeppsson tyckte, at det nu minst wörö tid at bewilja li-
centierade Rådsherrar pensioner, när landet är utblottadt, statscassan
tom, och då både begrafningz- och kröningshjelp måste utgöras. Och
som landet för ingen del tål at på sådant sätt belastas, så holt han före,
at de stånd, som bewilja pensioner, borde dem för egen räkning och af
egne särskildte tilskotter bestå.
Nils Andersson lät förmärka sit bekymmer öfwer den omtalte
expeditionen uti en sak, hwaröfwer ståndet förbehållit sig et framdeles
utlåtande, och hwilket uti påskrifften å löparen helt tydeligen blifwit ut¬
förd. Han lämnade til ståndets egit efftersinnande, hwad obehageliga
fölgder et så owant steg kunde bereda för en framtid, om det skulle still-
324
1772 den 15 april.
tigande förbigås. Men som frågan om pensioner för de 3:ne afskjedade
Rådsherrarne tyckes nu wara egenteliga ventilationsämnet, så kunde han
ej undgå at derwid anföra, det han af Secrete och Justitiaedeputationer-
nes betänkanden icke förmärkt, at desse warit i minsta måtto mindre
beswärade med förbrytelser emot folk och lag än de sedermera licentie-
rade Herrar Riksens Råd, med hwilka de således förtjent et lika afseende
och lika öde.
Han undrade dessutom, hwad folket i allmenhet skulle säga, om dryga
pensioner och gratäficationer frikostigt skulle utdelas uti en tid, då lan¬
det är utblottat och dess barn sucka effter tilgång på bröd, och då nöd-
torftighetswaror upstigit till et sådant pris, at menige man ej mägtar sig
dermed förse, om än tilgång derpå i landet skulle gifwas, och det just til
sådane personer, som misstänkas at på närmre eller längre håll hafwa
beredt och wållat denna landets usla ställning.
Härmed förenade sig Pehr Larsson och Mats Jonsson.
Joh. Fr. Svan beklagade mycket, om den nämnde expeditionen
skulle gådt för sig; men innan denna saken lagligen kommit til ståndets
kundskap, fant han icke det wara ståndet tilständigt at sig deröfwer ut¬
låta och tyckte alttherföre, at den tiden borde afbidas.
Härmed instämde Olof Larsson, Eric Öhman, Anders
Öhman, Eric Pehrsson, Nils Olofsson, Eric Nils¬
son, Jean Bengtsson, And. Hall, Anders Hansson,
Johan Johansson, Pehr Andersson och Olof Ja¬
cobsson.
Anders Halwardsson förklarade sig wara af den tankan, at
i händelse de sidst licentierade Herrar Riksens Råd icke skulle förunnas
någon pension, böra de trenne förut afskjedade icke heller få sig deraf
hugna.
Pehr Olsson tyckte, at man blandade sakerne på et sätt, som
gjorde decisionen swårare. Ärendet i sit sammanhang wörö wäl betydeli-
git; men han holt före, at större delen deraf ej borde förblandas eller
uppehållas för den mindre, och på sådan grund tilstyrkte han at i denna
dag gjöra föreställning hos de öfrige stånden, hwad pensionerne angår,
på det tidens utdrägt icke måtte gjöra den framdeles onyttig.
Men omsider blef för godt funnit at tils widare låta anstå med denna
öfwerläggning.
Joh. F. Svan ärindrade, huru ståndet wid förra ej mindre än
denna riksdag warit omtänkt at på förtjent sätt kunna befordra dem,
som med sin tjenst gådt ståndet nöjaktigt tilhanda; och som Öfwerin-
1772 den 15 april.
325
spectoren Arrhen, hwilken i alla afseenden gjordt sig ståndets benägen¬
het och goda åtanka wärdig, icke funnits hafwa gifwit någon anledning
at sig af ståndets ynnest och förtroende i så måtto begagna, så hem¬
ställte Svan, om icke ståndet af egen drift skulle behaga mot Arrhen
utmärka något prof af den ärkäntsamhet och wänskap, han både förtjent
och äger.
Ståndet, som enhälligt förklarade sig härför benägit, lät alttherföre
genast projectera et protocollsutdrag i detta ämnet, som kort derpå blef
justerat och til de öfrige stånden expedierat.1
Beslöts, ät underdånigt bref til Hans Kongl. Maij:t skall afgå om et
nytt riksdagsmanswahls anställande uti Fräkne härad i Bohus lähn efter
afledne Olof Hallberg.
Uppå begjäran lämnades Johan Johansson och Olof Olsson från Sö¬
dermanland, Gustaf Andersson, Lars Andersson och Johan Pehrsson
från Westmanland samt Pehr Andersson från Kopparbergs lähn tre
weckors permission hwarthera. Och blef tillika beslutit, at Nils Anders¬
son skulle under dess frånwaro såsom ledamot bewista Bergzdeputatio-
nens sammanträden samt Eric Pehrsson företräda Anders Anderssons
ställe uti Fiskeriedeputationen under den honom sidsta plenidag lämnade
permissionstiden, hwarom protocollsutdrag skulle meddelas.
UpläStes Ridderskäpet och Adelens genom protocollsutdrag af d. 4 i
denna månad gjorde föreställning uti saken rörande Amiralen Grefwe
Taube lämnadt tilstånd at til någon competent af militairen få afstå sin
landshöfdingesyssla i Giötheborg; men ståndet förblef wid sitt derom re¬
dan tagne beslut.
Genom protocollsutdrag från Secrete Utskottet under d. 9 hujus gafs
ståndet tilkänna terminen* sorn Kongl. Maij:t behagat i nåder utsätta så-
wäl til sin höga kröning d. 29 Maji som hyllning d. 1 Junii nästkom¬
mande.
Föredrogs Riksdagsmannens Gustaf Anderssons memorial2 af d. 28
sidstl: e Martii rörande honom förwägrat riksdagzmannaarfwode; och
beslöts, at protocollsutdrag, hwad riksdagzpenningar widkommer, må
honom meddelas; men at saken för öfrigit remitteras til deputerades Öf¬
wer stridiga fullmagter utlåtande.
Uppå anmälan lämnades 8 deputerade för Borgareståndet företräde,
hwilkas Ordförande, Borgmästaren Sundblad, gaf tilkänna, at dess
stånd förledne plenidag bifallit Secrete Deputationens betänkande rö¬
1 Tryckt som Bil. 109.
2 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 214.
22—740327
326
1772 den 15 april.
rande Herrar Riksens Råds förhållande och det i jemlikhet med Rådman
Brandbergs särskildte votum; och hwareffter deputerade, sedan höflig-
hetsbetygelser å ömse sidor blifwit aflagde, togo afträde.
Föredrogz Justitiaedeputationens betänkande rörande framledne Kyrk-
joherden Martini Nicolai Kierrulfs effterkommandes bättre rätt til Wes¬
singe pastorat i Halland i anledning af Högstsalig Hans Maij:sts Konung
Carl XI des condonationsbref af d. 24 November 1677, och pröfwade
ståndet rättwist at samma betänkande bifalla med den tilläggning, som
Prästeståndets extractum protocolli innehåller.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 9 dennes,
hwaruti förmäles, at Kongl. Maij:t i nåder ansedt nödigt commendera
1 000 man soldater til dockebyggnadens bedrifwande i Carlscrona; och
hade ståndet derwid intet at påminna.
Justitiaedeputationens betänkande under d. 2 i denne månad rörande
rättighet för Enkan Maria Christina Borell at ifrån Comministern Torell
få infria 3/8 :dels cronoskattehemmanet Kierregiärde blef för ståndet up-
läst och wann bifall.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 30 sidstledne
Martii rörande betjeningens uti Generalförrådscassan löner; men uppå
någre ledamöters begjäran skulle den saken hwila.
Uplästes Ridderskapet och Adelens igenom protocollsutdrag af d. 8
uti innewarande månad gjorde föreställning rörande den bewiljade till¬
ökningen af 1 öre silfrmt för hwart skeppund stångjärn, som passerar
Westerås stads wåg; och fant ståndet för godt at förblifwa wid sif här-
förut i denna saken tagne beslut.
Prästeståndets extractum protocolli under d. 8 hujus angående kyr¬
kofästan n:o 13 under Prästegården Ahlestad i Skåne blef efter begjä¬
ran hwilande.
Secrete Deputationens betänkande af d. 7 uti innewarande månad an¬
gående Öfwerstelieutenantens Baron Claes Cederströms befordringztour
uplästes och lades på bordet.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 9 hujus
angående den med Grosshandlaren Lars Falk slutade af handlingen om
20 000 tunnor ritorr rågs lefwererande wid utsatte terminer.
Anders Matsson med flere påstodo, at denna saken måtte
hwila.
Deremot funno Swen Håkansson, Olof Larsson, Eric
Nilsson samt Pehr Pehrsson från Wermeland målet wara af
den angelägenhet och öma beskaffenhet, at den ej tyckes tåla minsta
1772 den 15—25 april.
327
upskof, om den mäst behöfwande delen af landets inbyggare ei skola
blottställas för brist både på bröd och sädeskorn. Men som de förre än
widare yrkade sit påstående, så lades acten på bordet til närmare på¬
seende af dem, som det åstundade.
Widare företogs saken ånyo rörande riksdagspenningar för Hölebo,
Jönåckers och Rönö härader i Södermanland wid 1762 åhrs riksdag; men
blef dock til närmare uplysnings ärhållande än ytterligare hwilande.
Sluteligen anmältes än ytterligare, at Lagmannen Baron Reuterholm
begjärdt, det honom måtte meddelas utdrag af protocollet uti saken rö¬
rande ståndets wid denna riksdag lämnade bifall til dess ansökning at
genast få tillträda den bancocommissariesyssla, hwarpå han fulmagt
ifrån 1762 äger, samt at utbekomma den sedan 1767 honom derwid
förhållne lönen.
Ståndet, som fant, at sådant icke borde wägras, samtyckte alttherföre,
at det begjärdte utdraget må Lagman Reuterholm meddelas sådant, som
ståndets justerade protocoll af d. 15 Februarii derom innehåller. Och
som klåckan redan war 1/2 2, så åtskildes ståndet.
Ähr 1772 d. 25 April.1
Trädde ståndet tilsammans klåckan 8 och lät efter förrättad morgon¬
bön justera protocollet för d. 15 i denna månad.
Dereffter inlämnades fullmagt för Johan Matsson Jussila at uti
afledne Eric Gustafssons ställe bewaka Nedre Hollola härads Allmoges
angelägenheter wid nu påstående riksdag.
Johan Fredric Svan anmälte, det han funnit anslag wara
gjordt på de wanliga taflorne til sammanträde för deputerade af de
trenne öfrige stånden at reglera begrafnings- och kröningzhjelpen.
Utom det han hade sig bekant, huru wid dylike tilfällen härförut til-
gådt, wisste han ock, at ingen bewillning kan emot et stånds wilja och
samtycke thy påtwingas; dock som det nu anmälte steget tyckes båda,
som skulle något sådant wara i ämne til förnärmande af detta stånds
både rätt och wärdighet, så holt han för nödigt at derom låta afgå
tjenlig föreställning til de öfrige stånden, hälst någon kallsinnig tyst¬
låtenhet i mål af sådan beskaffenhet kunde medföra så betydelige som
obehagelige påfölgder.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 29 April 1772.
328
1772 den 25 april.
Häruti instämde Olof Larsson från Nerike.
Talemannen fant wäl denna tillställning wara aldeles utom sin
lagliga ordning. Men som anledning war at tro, det wederbörande
sielfwe redan funnit misstaget och ofoget i denna omständigheten och
således torde wara omtänkte at af egen drift söka rättelse derutinnan, så
hemstälte han ståndet, om man icke ännu något litet skulle låta derpå
ankomma, hälst ståndet, oaktadt hwad de omtalte deputerade kunna i
målet utgjöra, likwäl icke kan någon den minsta bewillning emot sit
fria begifwande åläggas.
Jon Bengtsson yttrade sig på lika sätt som Talemannen.
Pehr Olsson holt deremot före, at om man stilletigande lät
denna sak gå sin påbegynte beredningzwäg, torde 3:ne stånds derom
stadgade tanka omsider kunna lägga något sådant band på det 4:de,
hwilket fullfärdigt icke wörö så lätt at slita som nu, då det liksom står i
sin första upränning.
För samma ordsak tilstyrkte han alttherföre, at något protocollsut-
drag måtte gjenast utgå, och utom annat deruti begjäras, at all widare
handläggning wid detta ärendet måtte uphöra, intil dess Bondeståndet
igenom sine dertil utkorade ledamöter får uti öfwerläggningarne härom
deltaga.
Johan Andersson, Gabriel Månsson, Swen Hå¬
kansson, Olof Larsson och flere förenade sig härmed.
Pehr Jeppesson begjerdte blifwa underrättad, om kröningz-
och begrafningzhjelp bör anses för en bewillning? Och sedan Tale¬
mannen derpå lämnadt wederbörligit swar, yttrade Pehr Jep¬
pesson sig widare, at när begrafnings- och kröningzhjelp komma un¬
der namn af bewillning, så wisste han ock, at et riksstånd hwarken
ohördt eller emot egit begifwande kan något sådant åläggas. Men då han
påminte sig, huru det tilgick wid sidsta bröllopsgjärdens bewiljande, i
det under det Bondeståndet uti några timars tid ventilerade, antingen
den projecterade summan skulle fult utgjöras i 3: ne år efter hwart annat
eller ock fördelas i 3:ne delar, hwaraf en tredjedel om året borde beta¬
las, afgjordes saken på förra sättet i de öfrige stånden, och Bondeståndet
blef således nödsakadt at äfwen deruti ingå; så fant han sig häraf hafwa
anledning at tilstyrka sådane anstalters widtagande, som sakens beskaf¬
fenhet fordrar och ståndets rättigheters i agt tagande kräfwer.
På enahanda sätt yttrade sig Anders Mattsson.
För ledamöterne af finska nationen tolkades sammanhanget af det
förewarande ventilationsämnet, hwilka derefter igenom Tolken förkla-
1772 den 25 april. 329
rade, at de enhälligt åstundade, det föreställning i saken måtte skje samt
at de för sig och sine committenter ingalunda wilja ingå uti någon slagz
bewillning, innan den härförut yrkade redogjörelsen för ut- och in-
ländske lånen med det mera gådt förut.
Sluteligen förenade ståndet sig om et i anledning af de flästas yttrade
tankar upläst protocollsutdrag til de öfrige stånden, hwilket effter före¬
gången justering genast expedierades.1
Uplästes Jacob Matssons och Hindric Groths ingifne memorial2 af d.
7 sidstl. Februarii rörande indragning af de sidstledne riksdag i Fin¬
land uprättade lätta tropparne; men som ståndet af samma riksdags
handlingar wille gjöra sig om denna sak närmare underrättadt, så
beslöts, at den skulle hwila til nästa plenum.
Johan Andersson påminte, at den Secrete Utskottet förelagde
tiden af tre weckor, inom hwilken til plena borde upgifwas berättelse om
de wid sidsta riksdag bewiljade in- och utländske lånen, wore redan med
d. 12 i denna månad til ända lupen. Han trodde, at ärendets wigt kunde
fordra påminnelse derom; men förklarade derjemte, at innan redo wisas
för desse lån med det mera, som Commercerådet Nordencrantz upgiffter
innebära, så går han för sin del aldeles icke in i den ringaste bewillning,
hälst såren böra undersökas och kännas, innan botemedlen med säkerhet
kunna tilredas och med nytta anwändas.
Jon Bengtsson och Hindric Ersson yttrade sig på
enahanda sätt.
Gabriel Månsson yrkade för sin del äfwen på den af ståndet
härförut fordrade redogjörelsen med förmälan therhos, at ehuru benä¬
gen och willig han är at utgjöra kröningz- och begrafningzhjelp, fruch-
tade han likwäl, at om ståndet skulle ingå uti bewillningen deraf, innan
nämnde redogjörelse föregådt, kunde riksdagens slut derefter så påskyn¬
das, at hwarken redogjörelse eller widare bewillning torde medhinnas,
utan det ena och andra blifwa lämnadt i lika oreda och ställning, som
det nu är, då likwäl begge delarne fordra noggran eftersyn och afpassad
hjelp.
Nils Svensson war af den tankan, at man uti det utgående pro-
tocollsutdraget rörande den satte beredningen til begrafningz- och krö-
ningzhjelpens reglerande äfwen borde yrka på den omförmälte redogjö¬
relsen.
Sedan något widare härom blifwit talat, blef för godt ansedt, at med
1 Tryckt som Bil. 110.
2 Tryckt som Bil. lil.
330
1772 den 25 april.
påminnelse i denna sak skulle hafwas något litet anstånd, emedan be¬
kant wörö, at Secrete Utskottet idogt arbetar i detta ärendet; men har
deruti blifwit något uppehållit under de nyss framledne påskhelgeda-
garne, så at drögzmålet til någon del deraf torde härröra.
Jon Bengtsson, som förde sig til minnes, at kort efter riksda¬
gens början hade någon fråga förewarit om ståndets protocoller för
sidsta riksdag, hwilka då funnos uti concept ounderskrefne,1 och at
någon anstalt blef fogad hos ståndets förra Secreterare at få dem ren-
skrifne2 til ståndet inlefwererade, åstundade nu blifwa underrättad, om
sådant blifwit v/ärkstäldt. Men som ingen hade sig något derom bekant,
så påstod han, at wiss tid dertil måtte föreläggas, och hwartil han fant
sig äga full anledning af hwad som wederfarits ståndets wid 1765 åhrs
riksdag warande Secreterare i lika sak.
Detta yrkade äfwen Mats Jonsson.
Och fant ståndet i anseende härtil för godt updraga Jon Bengtsson
och Nils Svensson at hos dess förra Secreterare Lagman Palén gifwa öl¬
kanna, at ståndet åstundar 1769 åhrs riksdagzprotocoller ren- och un-
derskrefne til sig inlefwererade inom en månads förlopp.
Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 23 sidstledne Januarii an¬
gående continuation af Trollhette slusswärks lotteri blef ånyo föredragit
och bifallit.
Uplästes Secrete Utskottets protocollsutdrag under d. 29 nästledne
Februarii angående någon tilökning på lönen för Lotsdirecteuren Com-
mendeurcapitain Wallman.
Pehr Pehrsson från Blekingen protesterade häremot och fant
intet skjäl at för denna Directeur tilstyrka någon löningztilökning utan
förmente, at han borde sig hädaneffter som hittils benöja med den lön,
sysslan åtfölgdt.
Men wid saken förekommo åtskillige considerationer och deribland
äfwen, at den föreslagne tilökningen icke stadnar staten til last utan af
wisse lotsmedel kommer at utgå, hwarföre ock ståndet ansåg för godt at
förberörde protocollsutdrag för sin del bifalla.
I anledning af Thomas Kuitenens igenom memorial3 af d. 11 hujus
gjorde ansökning, at Allmogen i Carelen på enahanda sätt, som för de¬
ras medbroder i Savolax bewiljadt blifwit, måtte tillåtas at wid ryska
gräntsen anlägga sågqwarnar samt tilwärkningen til ryske inbyggare för¬
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: underskrefne.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: omskrefne.
3 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 254.
1772 den 25 april.
331
sälja, blef denna sak icke allenast bifallen utan tillika beslutit at igenom
protocollsutdrag densamma hos de öfrige stånden recommendera; hwil-
ket jämwäl nu blef justerat.1
Från Prästeståndet anförde Biskoppen Doctor Carl Schröder
8 deputerade och öfwerlämnade sit stånds utlåtande i saken rörande
Doctor Ruthström, hwilket til bifall recommenderades tillika med et in¬
kommit betänkande ifrån Justitiaedeputationen angående en scholasmäs-
taresyssla i Enköping.
Talemannen lofwade at, så fort medhinnas kan, de anmälte
ärenderne företaga och försäkrade dessutom, at ståndet altid gjör sig et
nöje af at kunna för Prästeståndet utmärka sin myckna agtning och
wänskap.
Deputerade afträdde.
Och derpå uplästes samt til Secrete Utskottet remitterades Prästestån¬
dets extractum protocolii under d. 21 sidstledne Martii angående löns
anskaffande för Kongl. Öfwerhofpredikanten Doctor Wrangell.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolii under d. 9 i denna
månad angående indelte löners bewiljande för öfwerste- och öfwerste-
lieutenantsbeställningarne wid Sawolax Regemente; men ståndet fant sig
icke kunna deruti ingå utan afslog detta tilstyrkande, hwarom protocolls¬
utdrag skulle afgå.2
Justitiaedeputationens betänkande af d. 22 Martii nästledne rörande
Scholasmästaren i Enkiöping Eric Welistadius tillfogadt lidande genom
en mindre förtjent collega scholae, Magister Quists, föredragande fram¬
för honom blef för ståndet upläst, som pröfwade rättwist at samma be¬
tänkande til alla delar bifalla.
Probsten Johan Bolmstedts memorial af d. 11 hujus angående ekesko¬
garnas fredande i riket uplästes och lades på bordet.
Gabriel Andersson inlämnade et memorial rörande Hökaren Öhman
wid Korpoström öfwergångit lidande genom för hög taxering; men
ståndet kunde sig icke med detta mål befatta utan lämnades sökanden
fritt at i sinom tid dermed wända sig til Bewillningsdeputationen.
Uplästes Pehr Assarssons ingifne memorial3 angående det oskäliga li¬
dande, som skall öfwergådt en stor del af åboerne å wisse säterirusthål-
let Börringe kloster i Skåne underlagde arbetshemman; och beslöts, at
i Se Bil. 120.
-'Tryckt som Bil. 112.
3 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 297.
332
1772 den 25—27 april.
protocollsutdrag1 härom skulle upsättas och framdeles, så snart omstän¬
digheterna så fogade sig, til de öfrige stånden aflämnas.2
Uppå begäran lämnades Anders Månsson och Pehr Pehrsson från ös¬
tergöthland tre weckors permission hwardera.
Uplästes Jonas Norbergs memorial3 af d. 31 Martii nästledne, deruti
han tilstyrker föreställning hos de öfrige stånden om lika heder och tour
för Kongl. Secreteraren Tamelin, som Kongl. Secret. Holmcreutz blifwit
förund, hwilken långt ringare tjensteåhr äger. Och fant ståndet för godt
at härtil samtycka.
Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af d. 29 Nov. 1771 an¬
gående Advocatfiscalen Tibells uprättelse genom befordran til tjenstgö¬
rande assessor uti Kongl. Cammarrevisionen; och pröfwade ståndet rätt-
wist at samma betänkande bifalla.
Uplästes och bifölls Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 9 hu-
jus, hwaruti tilstyrkes, at Chartaesigillattecommissarien Bergman må
njuta befordran til någon competent beställning til besparande af den
lön, han nu utan tjenstgjöring på cronans stat innehafwer.
Riksens Ständers Justitiasdeputations betänkande af d. 24 sidstledne
Januarii angående Vice Häradshöfdingen Westdahls gjorde ansökning
om belöning och befordran för et under händer hafwande lagarbete,
kalladt Uttydning öfwer Sweriges rikes lag, uplästes och lades på bordet.
Uplästes Riksdagsmannens Pehr Assarssons memorial rörande de
Börringe kloster i Skåne underlagde arbetshemman; och beslöts at uti
denna ömtåliga och omskifteliga sak skulle behörigt protocollsutdrag1 til
de öfrige stånden afgå.2
Ståndet åtskildes derefter klåckan 1/4 til 2.
Ähr 1772 d. 27 April.4
Trädde ståndets deputerade efter anslag tilsammans klåckan 4 effter-
middagen; då af den anledning, protocollet under d. 8 hujus innehåller,
deputerade företogo til efterseende, om Olof Andersson, som blifwit
wald och befullmägtigad at uti afledne Båths ställe bewaka Skyts härads
i Malmöhus län angelägenheter wid nu påstående riksdag, wärkeligen
wörö ägare af wederbörlig fastighet i samma härad, emedan han före-
1 Tryckt sorn Bil. 131.
2 Detta ärende dubbelfört även i konceptprotokollet.
3 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 215.
4 Konceptprotokollet har påteckningen: XJpt. i Bondeståndet d. 29 April
1772.
1772 den 27 april.
333
gaf[s] wara boende uti et annat eller Oxie härad samt således icke
kunna för annat härad fullmägtigskap emottaga.
Deputerade låto til den ändan sig föreläsas de inkomne och denna sak
uplysande handlingar, som bestodo, utom den för ståndet förut upläste
riksdagzfullmagten, uti en Olof Andersson och dess swärmoder Ellena
Svensdotter samt flere wederbörande emellan d. 8 Febr. 1772 slutad af¬
handling och kjöpecontract om cronorusthållshemmanet n:o 34 [och]1
36 et helt mantal Maglarp under stomen n:o 118, Haglösa compagnie af
Kongl. Södra Skånska Regementet til häst samt compagniechefens å
samma rusthåll d. 28 i samma månad derå meddelte städjobref tillika
med wederbörande munsterskrifwares för Wadstena krigsmanshusafgiff-
ten meddelte quittence.;
Och som af alt detta befants, at Olof Andersson utom den fastighet,
han i Oxie härad och Eschilstorps by bebor, äfwen warit och är ägare af
et helt mantal Maglarp uti Skiuts härad icke allenast förr, än han til
fullmägtig för detta härad blef wald [utan ock innan häradets förre
Fullmägtig med döden afled],1 altså funno deputerade intet lagligt hin¬
der i wägen ligga, som kunde förmena Olof Andersson den äskade rättig¬
heten at såsom merberörde härads lagl:n walde fullmägtig få i ståndet
inträda, hwilket dock til Ärbara Ståndets närmare bepröfwande och
godtfinnande hemställas skulle.
Derefter företogs Gustaf Anderssons til deputerade remitterade me¬
morial2 angående honom på den grund förhåldne riksdagspenningar, at
han i orten icke skall fulltygadt, det han såsom ledamot i ståndet blifwit
antagen.
Wid målets granskning funno deputerade omständigheterne derwid
sådane, at irringen i denna delen deraf härrördt, at Gustaf Andersson
endast til hemorten öfwersändt et utdrag af Bondeståndets protocoll,
som utsätter, huru stort dagtractamente ståndet tillagt hwar riksdagsman,
som icke med sine committerade contract ingådt; men icke hade något
sådant document blifwit til orten afskickadt, som utwiste, at Gustaf An¬
dersson wärkeligen war i ståndet intagen.
Och som de af dess häradsboer, hwilka, hwad riksdagspenningarnas
utbetalande widkommer, warit honom emot, således synas hafft någon
anledning til hwad de begjärdt, och deputerade jemwäl finna saken af
den beskaffenhet, at den utom den enås eller andras widare oroande kan
1 Konceptprotokollet.
- Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 214.
334
1772 den 27—29 april.
bäst och lättast rättas och derigenom afhjelpas, at Gustaf Andersson
undfår samt til wederbörande öfwersänder et utdrag af ståndets d. 4 Ju¬
lii 1771 håldne protocoll i jemlikhet med deputerades samma dag juste¬
rade betänkande angående Gustaf Anderssons intagande i ståndet såsom
riksdagsman för Norbergs härad i Westmanland; altså trodde deputerade
sig gjöra bäst, då de et sådant expedients widtagande tilstyrka.
Sidst öfwerwägade deputerade, hwad afseende Olof Månssons från
Nerike upförande förtjent, i det han utan tilstånd egenwilligt afhållit sig
ifrån ståndets sammanträden nästan hela den förflutna tiden af innevva-
rande åhr, och ansågo deputerade för sin del billigt, at Olof Månsson för
den ståndet så medelst wisade sidowördnaden bör i det minsta plikta
twå dahl:r silf:mt til de fattiga samt för öfrigit af Talemannen inför
ståndet derföre undfå tjenlig föreställning.
Och hwad widare den af Olof Månsson sökte en månads permission
beträffar, så wilja deputerade tilstyrka ståndet, at honom derutinnan må
ske willfarighet, sedan hwad ofwan nämndt är först blifwit fullgjordt.
Deputerade åtskildes derefter.
Åhr 1772 den 29 April.1
Samlades ståndet klåckan 8 och efter förrättad morgonbön lät justera
protocollet för d. 25 i denna månad samt äfwen upläsa deputerades öf¬
wer stridige fullmagter d. 27 d:o håldne protocoll rörande:
l:o. Olof Anderssons behörighet at wara fullmägtig för Skiuts härad i
Malmöhus lähn.
2:o. Gustaf Anderssons rättighet med mera at af Norbergs härad i
Westmanland utbekomma sit riksdagzarfwode.
Och 3:o Olof Månssons från Nerike skäliga näpst för sit upförande
emot ståndet etc.
De 2:ne sednare målen wunno enhälligt bifall; men at det första
måtte än ytterligare hwila, det påstod Anders Matsson enstän¬
digt, på det han måtte äga rådrum at sig öfwer saken wederbörligen ut¬
låta.
Jon Bengtsson wille wäl icke wara emot, hwad Anders Mats¬
son begjärdte, men fant likwäl saken och omständigheterna derwid så-
dane, at han befogad kunde tilstyrka honom at derifrån afstå.
Påhl Jönsson förklarade, at han hyste lika förtroende för stån¬
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 6 Maji 1772.
1772 den 29 april. 335
dets deputerade och deras gjöromål som härförut och kunde således
icke sätta i minsta twifwelsmål riktigheten af den om sakens beskaffen¬
het gjorde upgiften. Han påstod altderföre målets afgjörande; men i hän¬
delse dermed skulle emot dess tanka upskjutas, begjärdte han, at Olof
Andersson likafult måtte i ståndet intagas, på det icke dess committenter
för mindre behöriga inwänningar skull måtte än widare der sakna den,
som biifwit ombetrodd at dess angelägenheter bewaka.
Nils Svensson hemstälte, huruwida det kunde wara Anders
Matsson tilständigt eller tillåtit at uphäfwa sig til klagande i et mål,
som honom icke genom fullmagt öfwerdragit biifwit eller, såsom uti an¬
nat härad boende, den der wid wåhlet ingen röst ärhållit, icke synes på
något sätt angå. Och som dessutom intet missnöje, mindre klagomål
öfwer Olof Anderssons wahl ifrån orten förspordts, så påstod han i stöd
af de utaf deputerade upgifne skjäl och grunder, at Olof Andersson ge¬
nast måtte såsom ledamot i ståndet intagas.
Talemannen tilstyrkte Anders Matsson at afstå ifrån sit på¬
stående, emedan han, som sjelf uphäfwit sig til part emot Olof Anders¬
son, annars icke kan undgå at jemte honom afhålla sig ifrån ståndet, til
dess den nu i fråga satte saken kan blifwa afgjord.
Gabriel Månsson instämde md Talemannen och förklarade,
at antingen borde Olof Andersson få intxäde och lika med Anders Mats¬
son bewista ståndets öfwerläggningar eller ock, såwida han der skulle
fått röster, begge sig derifrån afhålla til sakens slut, så framt Anders
Matsson ei skulle begifwa sig ifrån sit påstående.
Men som han deruti icke wille finna sig och ståndet biföll det förra
alternativet uti Gabriel Månssons yttrande, så inkallades Olof Anders¬
son och om ståndets beslut härutinnan underrättades; hwarjemte Anders
Matsson lämnades frihet at nästa plenum få ingifwa, hwad han wid sa¬
ken kan hafwa at anföra.
Föredrogs löparen uti saken rörande Luckersta kronohemman i Öster¬
göthland, och fants för godt, at utom ståndets til hufwudsaken härförut
gifne bifall, hwarwid ståndet förblef, skulle påskrifften å Ridderskapet
och Adelens i målet gjorde föreställning ställas i jemlikhet med Borga¬
reståndets.
Olof Månsson från Nerike inkom och förständigades af Tale¬
mannen om det beslut, ståndet honom angående stadnadt uti, samt
undfick den beslutade föreställningen.
Gabriel Andersson hemstälte i anledning af Riksens Stän¬
ders beslut om ändring med Kongl. Rådkammaren, om icke de Herrar
336
1772 den 29 april.
Riksens Råd, som wid denne riksdags början blifwit återstäldte uti Rik¬
sens Ständers förtroende och kunna finnas äga hälsa och styrka at råds¬
ämbeten förwalta, böra ytterligare anmodas at uti Kongl. Maij:s Råd¬
kammare inträda, på det riket än widare måtte få begagna sig af så högt
förtjente herrar och mäns bepröfwade nit, djupa insikt och myckna är-
farenhet samt tillika finna den lättelse för statswärket, som indragningen
af dem tillagde pensioner medförer.
Nils Svensson gaf sig häraf anledning at ärindra ståndet, huru¬
som endast de trenne stånden utöfwa den rättigheten at wäija Riksens
Råd, med uteslutande af det fjerde eller Bondeståndet, en omständighet,
som i dess tanka krafde upmärksamhet, och tyckte han, at den, som ei
får deltaga i deras utwäljande, borde icke heller gjöra det uti licentieran-
det och än mindre uti sådane pensioners utgjörande.
Eric Nilsson war af lika tanka; men trodde, at sådane pensio¬
ner ei betungade statswärket utan utgingo af den til pensioner i allmen-
het anslagne fonden. Och för öfrigit begärte han uplysning om wägen,
på hwilken man borde söka och trodde sig kunna nå de af wisse ledamö¬
ter nämnde rättigheter eller befrielser.
Taleman nen ärindrade härwid, hwad regeringslagarna om
wahlrättigheten til rådsämbetens besättjande innehålla, hwars helgd och
dyrd han trodde sig icke behöfwa föra ståndet til minnes. Han tyckte, at
bästa wägen och medlet at nå det mål, som denna ventilation synes på¬
syfta, wörö at gemensamt med de andre stånden anmoda de uti Riksens
Ständers förtroende återstälte Herrar Riksens Råd at uti Kongl. Råd¬
kammaren åter inträda med förmälan derjemte, at Bondeståndet i af¬
seende på wisse redan anförde omständigheter fant sig i annat fall be-
fogadt at afsäga sig alt deltagande uti rådspensioners utgjörande.
Nils Swensson förmälte, at Bondeståndet wid 1720 åhrs riks¬
dag haft sine ledamöter, som uti rådswahlen deltagit. Hwad pensionerne
eljest widkommer, så ansåg han dem, emedan de af statscassan utgå, äga
med contributionswärket och beskattningsrättigheten sådan gemenskap
och sammanhang, at skjäligen kan påstås, det äfwen så litet 3 stånd
kunna beskatta det 4:de, äfwen så litet borde de kunna disponera rikets
gemensamma cassa til pensioner åt fullmägtige, uti hwilkas utwäljande
alla 4 stånden icke deltaga, och ifrån hwilken tunga Bondeståndet följ-
akteligen äger fog at sig undandraga.
JonBengtsson instämde och tilläde, at som effter lag hwar äger
sin fullmägtig wäija, så tyckte han, at Bondeståndet borde äga lika rätt
at wäija som at licentiera råder.
1772 den 29 april.
337
Gabriel Månsson wisste, at Bondeståndet warit med, då Re¬
geringsformen författades; han wisste ock, at ståndet wid en och annan
riksdag hafft ledamöter i Secrete Utskottet; men han wisste hwarken af
hwad ordsak eller på hwad grund ståndet kommit at sakna en sådan af
förfäder förwärfwad och nyttjad rättighet. Han fant icke, hwarföre
Bondeståndet uti oeconomiemål skulle utestängas; men om stats- och
allianceärender wille han sig nu ei yttra, ehuru han trodde, at Bonde¬
ståndets ledamöter kunde wara äfwen så pålitelige och tystlåtne som
andre.
Han talte widare om de krig, hwilke genom Secrete Utskotten, stånden
oweterligen, blifwit riket påförde, och hwilka han förmodade kunde
blifwit1 förebygde, om Bondeståndet, sorn deraf altid fädt widkännas
största tyngden och swedan, ifrån öfwerläggningarne derom icke warit
utestängdt. Han påminte sig äfwen, at då fullmägtigarne hemkommo
ifrån riksdagen åhr 1757, bådade de sine medbroder lugn och frid; men
knapt war sådant händt, förrän ordres om mönstringar och utmarcher
flögo landet omkring och försatte dess inbyggare i bestörtning och kän-
baraste förlägenhet samt upfylte de utcommenderades hus och kojor
med suckar och skrän af hustrur och barn, hwilka nog lifligen förestälte
sig, hwad förlust och öde de af en sådan landsplåga som krig hade at
befara och förwänta.
Han ordade widare om stats-, finance- och bancowärkens tilstånd
men besynnerligen om den stora statsbrist, som genom Secrete Utskot¬
tets åtgjärd tilkommit. Och som Bondeståndet til fyllnaden deraf oneke-
ligen får mäst bidraga, så trodde han dess rätt at uti sådane öfwerlägg-
ningar deltaga ligger ljusligen för en dag; men lämnade til Talemannen
och Lagmannen, såsom mera ärfarne och lagwittre män, at påtänka me¬
del och utwägar til en sådan rättighets ärnående.
Påhl Jönsson förmälte, at han nog wisste, at ståndet stundom,
såsom tilfälligtwis, haft ledamöter i Secrete Utskottet, och at wid flere
riksdagar, dem han bewistat, blifwit ventilerat om dess stadgade rättig¬
het dertil; men han wille icke nu gå in uti det ämnet utan likasom wid
förbigående för ståndet nämna, at förledne gårdag hade uti Cammar-
oeconomiedeputationen blifwit anmält, det Secrete Utskottet åstundade
blifwa biträdt uti et wisst ärende utaf 2:ne deputationsledamöter af
Bondeståndet, hwarifrån han tyckte, at de, som blifwit utnämnde, ei
kunna sig undandraga; men wille likwäl sådant först för ståndet anmäla.
Johan Andersson förmälte, at han alt ifrån den första riks¬
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: blifwa.
338
1772 den 29 april.
dag, han bewistat, warit af den tankan, at Bondeståndet borde äga leda¬
möter i Secrete Utskottet, hwilken idée han äfwen wid alla tilfällen sökt
poussera på de skjäl och grunder, som af Gabriel Månsson til större
delen blifwit anförde. Han wille allenast tillägga, at Riksens Ständer
komma tilsammans at sjelfwe effterse rikets tilstånd och hjelpa dess
brister; men det förekommer honom, som här wörö 2:ne slags Ständer,
eller ett slags status in statu, i det Secrete Utskottet utom plenorum wet-
skap offta disponera flere högst betydeliga mål och många tunnor guld,
hwilket nogsamt wiste sig af den upgifne stora statsbristen, då obekant
wörö, hwem den rätteligen wållat. Secrete Utskottet wörö wäl ålagdt at
derom gifwa besked; men så wida ingen wärkan deraf försports, så be¬
gärdte han, at denna omständigheten måtte påyrkas, och fant sig til et
sådant påstående så mycket mer föranlåten, som nyligen händt, at an¬
slag skjedt för 3;ne stånds deputerade at projectera begrafnings- och
kröningzhjelpen, som ostridigt är en allmen bewillning och beskattning,
hwilken at ålägga och reglera alla fyra riksstånden tilhörer, och hwar-
ifrån Bondeståndet således icke kan uteslutas; men borde icke eller ifrån
beredningen dertil afhållas.
Pehr Jeppesson förklarade sig mycket nögd öfwer det up-
komne ventilationsämnet, hwaruti han, sedan så mycket och wäl derom
blifwit talat, icke wille wara widlyftig. Det förekom honom besynnerli-
git, at utaf fyra lika magtägande stånd det ena skall wäl få taga del uti
samt til betydeligaste mohn widkännas bewillningslasten men icke få
wara med wid distributionen af det bewiljade eller få weta, hwar[t] det
tager wägen.
Hwad annars frågan om rättigheten at deltaga uti rådswahlen wid-
kommer, så trodde Pehr Jeppesson, det hwarken wörö försiktigt eller
wist at nu yrka densamma in puncto, emedan derigenom kunde gifwas
tilfälle til et uppehåll med rådsämbetens besättjande effter de nu licen-
tierade Herrar Riksens Råd, som i många afseenden wörö skadeligit och
i hänseende til den förestående kongl, kröningen icke eller wäl passade
sig; hwarförutan saken emot 1766 åhrs författning för denna gången
icke lärer kunna drifwas längre än uti project til nästa riksdag.
Joh. Fr. Svan förmente, at ingen ledamot wörö, som om saken
hyste andra tankar, än anfördt blifwit; men trodde, at ventilationen gick
förnämligast ut på sättet att komma til det föresatte ändamålet. Han
åberopade sig hwad förra plenum förehaffts i anledning af den genom
honom wäckte frågan om ståndets rättighet at öfwerwara beredningen
til begrafningz- och kröningzhjelpens utstakande, och war äfwen af den
1772 den 29 april.
339
tankan, at genom en deputation borde ärindran derom hos de öfrige re-
spective stånden skje, och med det öfriga, som omtalt blifwit, kunde
man i sinom tid komma effter.
Taleman nen gjorde derpå en omständelig kort berättelse om de
allmenna sakernas lopp och omskiften ifrån flere riksdagar tilbaka; han
ordade derunder om det första olyckeliga omskifftet, som för en wiss al-
liance skull med Kongl. Rådkammaren sig tilldrog åhr 1738, och om¬
talte widare, at ehuru Bondeståndet vid 1741 åhrs riksdag fick hafwa
någre ledamöter i Secrete Utskottet, tilstaddes dem likwäl aldrig at
deltaga uti annat, än hwad som rörde det nog bekanta kriget.
Hwad annars det nu egenteligen i fråga komne ärendet angår, så war
dess tanka, det Deras Excellencer Baron Hermelin och Gref Gyllen¬
stierna såsom högt förtjente och ärfarne män, de der ännu äga både sin¬
nes och kropps styrka at på lika utmärkt sätt som härförut kunna gjöra
konungen och fosterlandet de betydeligaste tjenster, borde ytterligare
anmodas at uti Kongl. Rådkammaren åter inträda, och at hos de öfrige
stånden borde äfwen föreställning derom skje; men för öfrigit holt Tale-
mannen före, at ingen anledning borde gifwas til minsta uppehåll med
besättjandet af de nu ledige förklarade rådsämbeten.
Lagmannen och Secreteraren yttrade sig, at han funnit öfwer-
läggningarne hafwa gådt ut på 2:ne åtskildte saker. Den första om 2:ne
nämnde Herrar Riksens Råds återinträde i Kongl. Rådkammaren, hwar-
wid intet wörö at påminna; och den andra om rättighet för ståndet at
hafwa ledamöter uti Secrete Utskottet. Detta fant wäl Lagmannen wara
til sin natur billigt men tillika af så ömtålig och laggran beskaffenhet, at
det icke utan wisaste efftersinnande och mognaste öfwerläggning tål at
widröras; och tilstyrkte altderföre något uppehåll med denna af så myc¬
ken betydenhet warande sak; hwarmed ståndet ock förklarade sig nögdt.
Anders Matsson, som förklarade sig enig med hwad uti of-
wannämnde ärender blifwit talat, ärindrade än widare, hwad sig tilldra¬
git med expeditionen på 3:ne stånds beslut uti saken rörande pensioner
för de 3:ne Herrar Riksens Råd, som på begäran ärhöllo afsked, hwilket
wörö något, som han tyckte icke med stillatigande kunna förbigås, och
wörö jemwäl en händelse, som ökade de skjäl, hwarpå ståndet kan fota
sin föreställning uti härofwanför omnämnde ärende.
Jon Bengtsson aflade berättelse om förloppet af den honom
och Nils Swensson updragne commission rörande ståndets protocoller
för sidsta riksdag, hwilka Assessor Hamren derpå framtedde renskrifne,
340
1772 den 29 april.
med förmälan, at endast någon del af registret återstår, som dock til må¬
nadens slut skall blifwa fullbordadt.
Justerades det protocollsutdrag, som skall utgå angående Deras Ex-
cellencier Hermelins och Gyllenstiernas anmodande at ingå uti Kongl.
Rådkammaren.1
Effter skjedd anmälan företrädde Probsten Brander med 6 de¬
puterade ifrån Prästeståndet, som berättade, at dess stånd gifwit sina
deputerade i Bancodeputation tilsäjelse at fordersammast upgifwa, huru
det wid sidsta riksdag bewiljade ut- och inrikeslånet blifwit anwändt,
samt öfwerlämnade dessutom et protocollsutdrag rörande Barnhus- och
hospitalsdirectionen i riket.
Efter å ömse sidor aflagde höflighetsbetygelser togo deputerade af¬
träde.
Eric Öhman från Nerike lämnades 3 weckors permission.
Företogs til upläsande det i project upstäldte ceremoniel, som wid
Hans Kongl. Maij:ts tilstundande höga kröning kommer at iagttagas.
Derunder anmältes, emottogs och infördes en deputation från Rid-
derskapet och Adelen af 8 personer; hwarefter Ordföranden, Cammar-
herren Baron von Essen, förmälte sit stånds wänliga och förtroliga
hälsning med tilkännagifwande, at Ridderskapet och Adelen förehaft
Secrete Deputations betänkande om Herrar Riksens Råds förhållande
och detsamma på lika sätt med sine respective medstånd bifallit. Dess¬
utom anmodade deputerade ståndet at låta den inkomna saken om pen-
sionscassan få hwila, til dess Ridderskapet och Adelen, som saken mäst
rörer, fädt sit utlåtande deröfwer afgifwa.
Taleman nen förklarade, at Bondeståndet med fägnad emottog
communicationen af Ridderskapet och Adelens beslut och det i hän¬
seende dertil, at alla fyra riksstånden derutinnan funnits eniga; och
hwad det andra ärendet widkom, så kunde Talemannen å ståndets wäg-
nar försäkra om dess attention för Ridderskapet och Adelens åstundan,
samt förebehölt ståndet och sig i öfrigit at jemte ödmjuk återhälsnings
förmälande få wara uti Ridderskapets och Adelens ynnest och för¬
troende inneslutne.
Herrar deputerade afträdde och i deras ställe anmältes 8 deputerade
från Prästeståndet, hwilka lämnades företräde, då deras Ordförande,
Herr Doctor och Biskoppen Bentzelstierna, gaf wid handen, at
dess stånd förehaft Bondeståndets i dag ärhåldne extract. protocolli an¬
gående Deras Excellencier Baron Hermelins och Grefwe Gyllenstiernas
1 Tryckt som Bil. 113.
1772 den 29 april.
341
återkallande til Kongl. Rådkammaren och detsamma bifallit med den till¬
läggning, at Hans Excellence Baron Lagerbielke skulle likaledes anmo¬
das at rådsämbetet åter tilträda; men om de i protocollsutdraget nämnde
pensionernes indragning, deröfwer hade Prästeståndet sig ickei utlåtit.
Effter föregångne vvanlige höflighetsbetygelser å ömse sidor togo de¬
puterade afträde.
Hwarpå saken rörande Hans Excellence Baron Lagerbielke kom under
öfwerläggning och uppå skjedd proposition bifölls, at högwälbemälte
Herre inneslutes under lika wilkor, som ståndets extractum protocolli för
Deras Excellencier Hermelin och Gyllenstierna utsätter.
Med läsningen af kröningsceremonialet fortfors sedermera til slut;
och som åtskilligt fants anmärkningswärdt uti de projecterade edsfor-
mulairen, så anmodades Herr Lagmannen och Sekreteraren at effterse,
huru wid förra hyllningar dermed warit tilstäldt, samt sina tankar der¬
om sedermera ståndet benägit meddela.
Joh. Fr. Svan yttrade sig, at som ståndet å sin sida befogadt hed¬
rade sin Taleman samt åter af honom ägde heder, så wörö Svan derom
försäkrad, at Talemannen gjör sig et särdeles nöje af at kunna bidraga
til ståndets heder äfwen i utwärtes måtto. Et nytt tilfälle dertil trodde
man Talemannen äga, om han behagade å wederbörligit ställe så begå,
at ståndets ledamöter, likasom wid förra kongl, kröningen skedt, måtte
äfwen nu på allmen bekostnad blifwa försedde med kröningskläder, på
det ståndet, hwars alla ledamöter icke torde äga råd och tilfälle at sig
dermed förse, måtte uti anständig och någorlunda lika drägt kunna
wisa sig wid et så högtideligit tilfälle, och hwartil han trodde, at utom
gammalt bruk Bondeståndets drygaste deltagande uti kröningshjelpen
och andra utskylder gaf någon anledning, om1 icke rättighet.
Af sådan anledning tog ock ståndet sig tilfälle at updraga Tale¬
mannen denna commission, som lofwade at, så mycket hos honom
står, derom besörja samt sedan berättelse til ståndet af lämna.
Dereffter åtskildes ståndet klåckan 1/4 til 2.
Ahr 1 772 d. 2 9 April.2
Til följe af ståndets före middagen tagne beslut och effter skjedt an¬
slag trädde ståndets electorer tilsammans klåckan 4 eftermiddagen tillika
1 Enligt konceptprotokollet rättat från' och.
2 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 6 Majli 1772.
23—740327
342
1772 den 29 april—6 maj.
med flere ledamöter, som effter behag sig infunno och nu utgjorde til¬
sammans omkring 50 personer, at närmare granska och efter befinnande
omständigheter i bästa måtto jemka det inkomne projectet til en ny
tjenstehjonsstadga; och blef samma project på följande sätt antagit, änd-
radt eller tillökt.
Wid Ingressen war intet at påminna.
1 § bifölls.
Uti 2:dra näst efter orden: tage dess förra husbondes bewis tillägges:
eller orlofssedel.
3 § bifölls.
Uti 4:e § blir flytningstiden i stället för d. 1 November d. 12 October.
Uti 5:te § kommer at tilläggas, det upsägningen bör skje emellan
Olofsmässo- och Larsmässodag likmätigt H[andels]b:s 14 cap., 10 §.
6, 7, 8, 9 §§ biföllos.
Uti 10 § gå de orden ut: hela året igenom.
11, 12, 13, 14,15 och 16 §§ wunno bifall.
Uti 17 § kommer näst frammanför ordet bifalles at tilläggas: skjäliga.
18, 19, 20 §§ biföllos.
Uti 21 § sättes i stället för närmaste barnhus: soknens fattige på lan¬
det.
22 § bifölls.
Derefter åtskildes electorerne och de öfrige ledamöterne klåckan 7.
Åhr 1772 d. 6 Maji.1
Samlades ståndet klåckan 8 och gjorde bön samt justerade dereffter
protocollet för d. 29 sidstledne April såwäl som ståndets electorers
samma dag håldne protocoll wid öfwerseendet af den projecterade nya
tjenstehjonsstadgan, hwilket tillika med det i detta ämne projecterade
extractum protocolli wandt ståndets bifall, dock med det förbehåll at i
händelse de nu föreslagne ändringarne och tilläggningarne ej skulle af
de öfrige stånden blifwa antagne, så är ståndet fast nögdt at bibehålla
den förra Tjenstehjonsordningen.
För ståndet anmältes, at Herren behagat hädankalla Riksdagsmannen
Hans Jönsson från Bohuslähn, samt at man wörö sinnad i morgon beled¬
saga dess andelösa lekamen til sit hwilorum uti stadsens Storkyrkja.
Talemannen anmodade alttherföre ståndet at med sin närwaro be-
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 7 Maji 1772.
1772 den 6 maj.
343
hedra den afdöde medbrodrens begrafningsfärd samt til den ändan sig
här i ståndets rum infinna klåckan 4 efftermiddagen.
Enligt förbehållet sidsta plenum inlämnade Anders Matsson
följande til protocollet uti saken rörande Olof Andersson[s] fullmägtig-
skap för Skiuts härad i Malmöhus län:
Då jag förleden plenidag i ödmjukhet anhöll, det saken rörande
Nemndemannen Ola Anderssons intagande i ståndet såsom riksdagsman
för Skiuts härad til hela sin widd måtte hwila til nästa plenidag, men så¬
dant blef afslagit och endast mig frihet lämnad at til i dag med mine
tankar til protocollet inkomma, har jag dem öfwer detta ämne i ödmjuk¬
het aflämna bordt.
Jag har haff t den förmonen genomläsa deputerades tilstyrkande om
bemälte Nemndemans intagande såsom riksdagsfullmägtig och funnit, at
det grundar sig derpå, at han under d. 8 Febr. innewarande åhr skall sig
tilhandladt et rusthåll inom Skiuts härad, och hwarpå han d. 28 i samma
månad städsmålssedel undfått, samt äfwen betalt krigsmanshusafgifften
med mera.
Jag har ock igenomläst Ola Anderssons kjöpecontract och wundne
städsmål, hwarwid jag ei wil dispoutera, det ju möjeligit wara kan, at
samma äger sin riktighet. Men jag har likwäl den oförgripeliga tankan,
at det förra, såsom grunden til alt hwad derpå fölgt, bordt wara enligit
allmen lag af twenne oskylde och ojäfaktiga witne underskrifwit, hwilka
kunde bestyrka, det samma contract wärkeligen wörö skrifwit berörde
dato samt i alt öfrigit wörö riktigt. Men då den ena, hwilken såsom
witne underskrifwit, nemi. Jöns Andersson, är broder med Ola Anders¬
son och den andra, Ola Jeppsson, är hans nära släktinge, finner jag för
min del intet, at här äro några sådane witnen at tilgå, som kunna kallas,
mindre äro gällande. Jag lämnar derföre i sit wärde, om contractet är
skrifwit d. 8 Februarii, hwilket således är såsom obewittnadt ännu obe-
wist. Man torde i en framtid få kundskap derom.
Sedan jag detta anmärkt, bör jag säga, det jag, som icke nu först bör¬
jat känna Riksdagsordningen, långt för detta hafft mig bekant, det der¬
uti ingenstädes igenfinnes, at någon, som ej är riksdagsman för det
härad, i hwilket han bor, kan få wäljas til riksdagsman för annat härad;
men det wet jag, at orden uti 7:de § lyda sålunda: Allmogen i hwart
härad wäljer sin riksdagsman af sjelfwa Bondeståndet, n. b. som inom
häradet bor och bofast man är etc., hwilket, då frågan är om Skiuts
härad, swårligen lär kunna lämpas på Ola Andersson, som bor i Oxie
344
1772 den 6 maj.
härad såwäl som jag och sitter wid en och samma tingsrätt med mig.
Jemte detta har jag äfwen genomläst formulairet til riksdagsmanna-
fullmagten och funnit deruti stå: det jag icke får wika ifrån Regerings¬
form och Riksdagsordning; hwarwid jag förstår dess bokstafweliga inne¬
håll, det jag stride följa bör, och i stöd hwaraf, samt i afseende på hwad
ofwanförmält är, jag för min del ei funnit mig kunna samtycka til Ola
Anderssons intagande i ståndet.
Jag understår mig likwäl intet nu påstå någon ändring deruti, då jag
wet huru heligt ståndets beslut til sin effterlefnad bör hållas, utan jag
anhåller allenast i ödmjukhet, det desse mina tankar måtte blifwa ord
ifrån ord i protocollet intagne; så ock at mig måtte tillåtas få til trycket
befordra Ola Anderssons ingifna kjöpecontract och städsmål jemte de
deputerades tilstyrkande såwäl som de harwid håldne protocoller jemte
desse mina ödmjuka tankar.
[Stockholm d. 6 Maij 1772.
Anders Matsson
Riksdagsman för Oxie härad i Malmöhus län.]1
Nils Swensson, som wisste, at Anders Matsson war fullmägtig
för Oxie, och at Olof Andersson war enhälligt wald af Skiuts härad,
kunde icke finna sig wid Anders Matssons försök til Olof Anderssons
utestängande ifrån et fullmägtigskap, som honom på intet sätt rörde,
och hwaruti han icke eller fants wara någons laga ombud, hwarföre ock
Nils Swensson åstundade blifwa underrättad om hwad dermed kunde på-
syfftas eller ligga derunder.
Gabriel Månsson begärdte uplysning, om Anders Matssons
nu upläste dictamen innefattade någon omständighet, som förut ej warit
bekant, så at den fädt undergå deputerades granskning; om så wörö, fant
han skjäligit at låta saken til ytterligare utredning hwila; men annars
icke. Hwad annars Anders Matssons talan i saken widkom, så fant Ga¬
briel Månsson honom dertil hafwa rätt såsom ledamot i ståndet utan at
dertil wara ombuden eller befullmägtigad.
Herr Lagmannen och Secreteraren utlät sig: At utom de
personer, hwilka såsom witne underskrifwit Olof Anderssons om
Maglarps rusthåll ingångne afhandling och Anders Matsson anmält wara
dess nära släktinge, befants samma document af wederbörande ämbets¬
män wara påskrifwit och i så måtto wederbörligen auctoriserat, hwilket
här syntes gjöra tilfyllest; så at om rigtigheten deraf intet twifwelsmål
borde äga rum.
1 Enligt originalet, bifogat konceptprotokollet.
1772 den 6 maj. 345
Ståndet, som förklarade sig af lika tanka med Lagmannen, förblef så¬
ledes wid sit i saken redan widtagne beslut och bewiljade dessutom An¬
ders Matsson at til trycket få befordra de af honom omnämnde hand¬
lingar i denna sak, så at wahlprotocollet tillika ofelbart bör tryckas, på
det intet hufwudsakeligit derwid må saknas.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 4 hujus,
hwaruti Bondeståndet anmodas at utse 4 af sine ledamöter til at med
wisse af Secrete Utskottet sammanträda til beredande av den kostnads
bestridande, som til kongl, begrafningen och kröningen redan blifwit an-
wände och ännu ärfordras.
Talemannen begjärdte ståndets utlåtande, antingen desse 4 leda¬
möter skola af electorerne utwäljas eller af ståndet nu utnämnas.
Ståndet förklarade sig för det sednare och updrog tillika Tale¬
mannen at föreslå nämnde ledamöter, som derpå projecterade:
Pehr Olsson från Kopparbergs län,
Gabriel Månsson från Jönkiöpings d:o,
Isac Tuohino från Österbottn och
Påhl Jönsson från Skåne,
med hwilka ståndet ock war aldeles förnögdt, och hwarom protocollsut-
drag kommer at dem meddelas.
J oh. Fr. Svan hemstälte, om icke desse utnämnde ledamöter
borde förses med nödig instruction samt få tilsäjelse at ingalunda ingå
uti ringaste bewillning, innan den af ståndet flere resor yrkade och fast-
stälte redogiörelsen för sig gådt; dessutom ärindrade Svan, at i händelse
de andre ofrälse stånden skulle finnas hafwa mer än 4 af sine medel uti
Bewillningen, borde sådant af detta ståndets ledamöter genast tilkänna-
gifwas, som då hade at til jemlikt antal förstärka sine deputerade.
Justerades det protocollsutdrag, som ståndet beslutit skall utgå rö¬
rande Kongl. Secret. Tammelins befordran lika med Kongl. Secreteraren
Holmcreutz.1
Uplästes åtskillige uti Allmenna Bewärsdeputationen afgjorde be-
swärspuncter, hwilka äfwen af ståndet wunno bifall.
Riksdagsmannens Anders Pehrssons ingifne memorial angående skat-
telösningsrättigheten til någre i Halland belägne och til Wadstena krigs¬
manshus wilkorligen donerade frälsehemman uplästes och lades på bor¬
det.
Uppå anmälan företrädde 6 deputerade ifrån Borgareståndet, hwilkas
Ordförande, Rådmannen Hogschildt, berättade, at dess stånd
förehaft Bondeståndets extractum protocolli rörande Deras Excellen-
1 Tryckt som Bil. 114.
346
1772 dea 6 maj.
cier Baron Hermelin och Grefwe Gyllenstiernas återinträde uti Kongl.
Maij:ts Rådkammare och detsamma bifallit på lika sätt som Prästestån¬
det, så at Hans Excellence Baron Lagerbielke äfwen bör ytterligare an¬
modas at jemte de förstnämnde sine rådsämbeten återtaga.
Deputerade afträdde.
Och i stället anmältes, emottogs och infördes 12 deputerade ifrån Rid-
derskapet och Adelen, anförde af Generalmajoren och Landshöfdingen
Baron Sparre, som gaf tilkänna, at Ridderskapet och Adelen stad-
nadt om Deras Excellencier Hermelins, Gyllenstiernas och Lagerbielkes
återintagande i Rådet uti lika beslut, som för Prästeståndet ofwan anfört
finnes, samt at Ridderskapet och Adelen äfwen i anledning af Secrete
Utskottets extractum protocolli under d. 4 hujus för sin del faststält det
med Grosshandlaren Falk slutade contract om 20 000 tunnor spanne-
måls införskaffande, och hwartil Ridderskapet och Adelen funnit sig så
mycket mer befogad, som nöden swåra trycker de mästa rikets provin-
cier, som menniskjolif för brist på bröd redan blifwit förspilde och som
Konungens ej mindre än Secrete Utskottets förmaker dageligen upfyllas
med klagande öfwer lifsuppehälle, hwarföre ock saken hos Bondeståndet
til lika afgjörande högeligen recommenderades.
T alemannen aflade wederbörlig tacksäjelse för meddelt under¬
rättelse om Ridderskapet och Adelens i desse ärender tagne beslut, med
förmälan at det förra wörö på lika sätt hos Bondeståndet afgjordt och
det sednare wille Talemannen med första ståndet föredraga; anmodade
för öfrigit deputerade at för sit stånd förklara Bondeståndets ödmjuka
och tilgifna hälsning, som derpå togo afträde.
Genast derpå företogs Secrete Utskottets uti sidstnämnde ärende ut¬
färdade protocollsutdrag under d. 4 i denna månad, hwaruti tilstyrkes,
at den om Grosshandlaren Falks ingångne contract wäckte fråga måtte
med aldraförsta blifwa sluteligen afgjord.
Flere ledamöter begjärte, at detta Secrete Utskottets extractum proto¬
colli, såsom nu första gången föredragit, och det der innefattade et så
betydeligit ämne, måtte til nästa plenum få hwila.
Men Talemannen tilstyrkte, at saken såsom högst angelägen
och presserande måtte genast til afgjörande blifwa företagen, och wille i
annat fall icke hafwa för sin räkning och answar, om obehagliga fölgder
och wärkningar af uppehållet dermed skulle upstå, samt begerdte altder-
före, at sådant i protocollet måtte inflyta.
Eric Nilsson och Pehr Pehrsson från Nerike och Wer¬
meland bad hwar effter annan på det ömaste, at Secrete Utskottets ex-
1772 den 6 maj.
347
tractum protocolli om contractet med Falk måtte til sluteligit afgjörande
nu blifwa företagit, hälst nöden uti en del landsorter är så stor, at den
icke kan beskrifwas, och minsta utdrägt förordsakar således ej mindre
än förlust af menniskjors lif, om de längre förgäfwes skola ropa och
söka efter bröd. Och som hwarken Kongl. Maij:t och cronan eller Falk
tyckas kunna på något sätt bestyra om spannemåls införskaffande, så
länge saken hålles i den owissa ställning, den nu är, så påstpdo de, at i
händelse den i dag ei skulle blifwa afgjord, det då ofelbart måtte skje til
nästa plenum.
Härmed instämde Olof Larsson, Peter Hultman, Eric
Jonsson, Hans Jonsson med flere från Nerike och Werme¬
land samt ledamöterne från Dahlsland i Elfsborgs län.
Men som flere ledamöter icke desto mindre yrkade på målets hwi-
lande til nästa plenum, så kunde ock sådant icke emot Riksdagzord-
ningen dem förmenas.
Tal e m a n n e n gaf tilkänna, at Herr Baron och Landtmarskalken
igenom budskickning begärdt, det kongl, kröningzceremonielet samt
ärendet angående anticipation i Banquen til kröningsomkostningarnes
bestridande måtte med första blifwa företagne och afgjorde.
Häreffter berättade Herr Lagmannen och Secreterare n, det han
effter ståndets anmodan sökt gjöra sig underrättad om innehållet af de
wid förra kongl, hyllningar nyttjade edsformulairen; men at han derut¬
innan hwarken kunnat winna ståndets eller sin egen önskan, emedan så-
dane formulair icke finnas uti något af de respective ståndets archiver.
Men huru samma formulairer ock kunna wara stäldte, så ansåg Herr
Lagmannen likwäl det för Ridderskapet och Krigsbefälet samt Präste¬
ståndet nu projecterade innefatta sådane omständigheter, som onekeli-
gen förnärma Bondeståndets sjelfständighet och följakteligen böra utgå,
och tilstyrkte alttherföre, at föreställning derom må hos de öfrige stån¬
den fordersammast skje igenom protocollsutdrag.
Talemannen lade widare härtil, at å ståndets wägnar warit ut¬
skickade uti Kongl. Riksarchivo, som begjärt at utbekomma eller åt¬
minstone få genomläsa formulairen til förra hyllningszederne; men at
sådant blifwit dem förwägradt.
Johan Andersson kunde ej finna, på hwad grund ståndet
kunde förnekas del af formulairen til offenteligen gjorde hyllningseder.
Han och dess medbroder gjorde hyllningsed för sig och hemmawarande.
Men för sin del wille han hwarken för egen eller committerades räkning
gå en ed, som kunde förr eller sednare gifwa Ridderskapet och Adelen
348
1772 den 6 maj.
med Krigsbefälet och Prästeståndet anledning at påstå något slags wälde
och upsikt öfwer Bondeståndet, hwilket hvvarken behöfwes eller lidas
bör, utan i händelse ej ändring sker uti det härom upstäldte projectet,
wågade han icke dereffter någon ed gjöra.
Hela ståndet förklarade derpå sig hysa lika tanka om denna sak och
wörö sinnadt at sig derwid på lika sätt förhålla.
Sluteligen blef öfwerenskommit, at det af Herr Lagmannen och Secre-
teraren föreslagne protocollsutdrag i denna sak skulle upsättas och i
morgon för ståndet justeras.
Justitiaedeputationens betänkande uti saken rörande någon ägotwist
Kauhawa och Pedersöres åboer emellan uplästes och lades på bordet.
Efter föregången anmälan lämnades 6 deputerade ifrån Borgare¬
ståndet företräde, hwilkas Ordförande, Handelsmannen Gram, berät¬
tade, at som synas will, det rådselectorerne ei så tidigt lära medhinna
uprätta någre rådsförslager, at de på wanligit sätt kunna i dag blifwa
Hans Maij:t i underdånighet presenterade, så hade dess stånd för den
ordsaken skull beslutat at äfwen i morgon in pleno sammanträda, såwi-
da dess medstånd uti lika beslut behagade ingå, hwarom deputerade
hade i befallning at dem wänligen anmoda.
Deputerade afträdde.
Och uppå gjord proposition af Taleman nen bifölls, at ståndet
äfwen i morgon må in pleno sammanträda, hwilket genom en af Nils
Swensson anförd deputation äfwen genast blef de öfrige stånden kund-
gjordt.
Derpå anmältes och företrädde Probsten Doctor Rogberg med en
deputation ifrån Prästeståndet och gaf tilkänna, det Prästeståndet i hän¬
seende til de af Borgareståndets deputerade anförde omständigheter äf¬
wen för sin del beslutat, at plenum jämwäl i morgon må hållas.
Sedan Tale mannen på wanligit sätt complimenterat depute¬
rade, togo de afträde.
Och i stället inträdde Cammarherren Baron von Essen med 12
deputerade ifrån Ridderskapet och Adelen [samt berättade, at Rid. och
Adelen]1 för ofwan anförde ordsak skull icke allenast bifallit, at Riksens
Ständer i morgon åter sammanträda, utan ock ålagt Landtmarskalken at
i underdånighet derom underrätta Kongl. Maij:t med lika anhållan, at
Hans Maij:t för samma ordsak skull täcktes i nåder innehålla med sin
tillärnade bortresa.
Taleman nen tackade för underrättelsen härom och gaf tilkänna
1 Konceptprotokollet.
1772 den 6—7 maj.
349
ståndets i samma såk tagne beslut samt anmodade deputerade at för
Ridderskapet och Adelen förmäla Bondeståndets ödmjuka och wörd-
samma hälsning.
Deputerade afträdde.
Och derpå återkom ståndets utgångne deputation och aflade berät¬
telse om sin förrättning.
Uplästes Secrete Deputations betänkande rörande Öfwerstelieutenan-
ten Bäron Claes Cederströms befordringsrätt, hwilket want bifall.
Dereffter föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. 5 sidstledne
Martii med bilagde Kyrkoherden Dahlgrens memorial af d. 21 sidstl.
Martii och Hr Leijonanckers1 af d. 2 hujus angående uprättelse förHåf-
junkaren och Notarien Estenberg för liden prejudice genom yngres be¬
fordran, samt at wisse deruti nämnde personer måge i underdånighet
anmälas at undfå extraordinarie assessors fullmagter af lika dato med
Estenberg; och pröfwade ståndet rättwist at samma betänkande bifalla.
Hwareffter ståndet åtskildes kl. 3/4 til 2.
Åhr 1772 den 7:de Maji.2
Trädde ståndet tilhopa in pleno klåckan 8 och lät effter hållen bön
justera gårdagsprotocollet.
I anledning hwaraf och som formulairen til de projecterade hyllnings-
ederne deruti blifwit omnämnde, så tog Gabriel Månsson och
Johan Andersson, hwar effter annan, sig tilfälle at betyga sin
förundran deröfwer, at folk uti en fri nation kunna ingå uti försök at
lika som påsrnyga detta stånd owärdige band; de trodde, at uphofsmen-
nen dertil borde effterfrågas och för så tiltagset steg til answar ställas.
Och ehuru ståndet fants bögdt för enahanda tanka om saken, blef
dock effter närmare öfwerläggning för bäst ansedt at härmed hafwa an¬
stånd, til dess man tilförlåteligen blifwit underrättad, huru med denna
omständigheten rätteligen förewetter.
Gabriel Andersson påropte den förledne gårdag på bordet
lagde twistesaken Kauhawa och Pedersöreboerne emellan och begjärdte,
at den måtte til afgjörande blifwa företagen. Men som acten är widlyff-
tig och saken mycket innewicklad, plenum äfwen i dag hålles, så at til-
räckeligit rådrum icke warit at sig om sammanhanget deraf kunna un¬
derrätta, så anholt Mats Backman, hwars committenters rätt
1 Enligt memorialet rättat från förlagans; Leijonmarks.
2 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 9 Maji 1772.
350
1772 den 7 maj.
denna sak angå skall, at med dess sluteliga företagande måtte hafwas så
tilräckeligit anstånd, at han må kunna medhinna med sine tankar derom
inkomma; hwilket ståndet ock fant skjäligit bifalla.
I anledning af Pehr Assarssons ingifne memorial rörande dess för
1765 åhrs riksdag ännu obetalte herredagspenningar, beslöt ståndet at
denne sin medbroders angelägenhet i så måtto understödja, at underdå¬
nigt bref1 derom til Hans Kongl. Maij:t afgår med lika anhållan, at Pehr
Assarsson emot ärbuden borgen [må]2 uti Kongl. Räntekammaren eller
Malmöhus ränteri få lyffta den summa af 1036 dahl. s:mt, som Krono¬
fogden Ursell igenom Landshöfdingens i Malmöhus län af Kongl. Götha
Hofrätt faststälte utslag är ålagt at indrifwa och Pehr Assarsson tilställa,
hwilken i detta fallet kan samma penningar i stället för Kongl. Maij:ts
och cronans räkning uti landtränteriet inbetala.
Uplästes Borgmästaren Engellaus memorial af d. 21 sidstl. Martii,
hwaruti tilstyrkes, at Commissarien Bergman må til besparande af den
nu utom tjenstgjöring innehafwande lönen af 600 dahl. silfrmt förhjel-
pas til den lediga oeconomierustmästaresysslan; men uppå begäran kom
denna saken at hvvila.
Af flere ledamöter begärtes, at den hwilande saken rörande spanne-
målscontractet med Grosshandlaren Falk måtte til afgjörande företagas.
Pål Jönsson yttrade sig derwid, at då man fäster upmärksamhet
wid sjelfwa contractet, så finnes det wara tilkommit utom den i lag före-
skrefne ordningen, såwida det ej skedt genom entreprenadsauction. Ser
man åter på wärkningen deraf, så har spannemålsprisen derigenom blif-
wit upjagade inom riket til et så owanligit som til äfwentyrs annars opå¬
tänkt pris, at den fattige ogörligen förmår lösa något hwarken til bröd
eller sädeskorn. Frågar man widare efter tilgångarne i landet och tilförs-
len til städerne, så förnimmes ifrån åtskillige orter, at den förra ei torde
wara så mycket knapp, som härtils blifwit föregifwit, och den sednare
wisar sig til folkets fägnad dageligen tiltaga hit til hufwudstaden och
förmodeligen i proportion til andre rikets summor, så at den, som har
penningar och behöfwer spannemål, kan nu dermed blifwa försedd för 9
a 10 plåtar tunnan. För sådane considerationer skull påstod Pål Jönsson
med många flere, at saken ytterligare måtte hwila.
Eric Nilsson talade deremot mycket ömt om den brist och
nöd, som i dess landsort regerar. Det bedröfwade honom, at spannemåls-
contractspriset skulle gjöra brödkakan så dyr; men fant det wara oän-
1 Tryckt som Bil. 115.
2 Konceptprotokollet.
1772 den 7 maj.
351
deligen wärre, om den ei skulle gifwas; och derföre tilstyrkte han sådane
måtts widtagande, at tilgång på spannemål må gifwas, om den än skall
kjöpas til owanligit högt pris; ty hwar och en låter gjerna sin egendom
gå i loppet til conserverande af hälsa och lif, när räddningzmedel gif¬
was, och således trodde han, at ståndet uti förewarande mål borde af
2:ne swåra alternatiwen widtaga det mindre.
Jonas Carlsson föreslog, om icke sådane anstalter kunde wid-
tagas, at af den dageligen hitkommande spannemålen måtte ärforderlige
påster försändas til de mäst nödlidande orterne. Hwad annars tilgången
i orterne widkommer, så förmälte Jonas Carlsson, at han af ankomne
skjeppare från Norrkiöping försport, at der i staden skall gifwas större
spannemålsförråd, än de skola medhinna med egna fartyg hit transpor¬
tera.
Pehr Pehrsson från Nerike utlät sig, at för egen och sine com-
mittenters del, som til en stor del äro i et fattigt tilstånd och derjemte
nödsakade at kjöpa nästan alt, hwad til lifwets bärgning fordras, kan
wäl icke annat än bekymras deröfwer, at regeringen warit nödsakad gå
in uti et så drygt spannemålscontract; men då hungersnöd trycker lan¬
det, då misswäxt in- och utrikes existerat, då berättelser inlöpa, at med¬
borgare dödt af swält, då wisse stater och krigande magter liksom täflat
med hwarannan at kunna slå under sig spannemålsförråderne på utrikes
orter, då Grosshandelssocieteten härstädes inför Kongl. Commercecolle-
gio yttrat, at spannemålen wid öppet wattn skulle här wid broen kosta
öfwer 84 dahl. k:mt tunnan, då den effter Landshöfdinge Segebadens be¬
rättelse skulle kosta i Pomern 72 dahl. d:o; då Kongl. Maij:t och äfwen
detta ståndet blef som tidast öfwerhopat af egne medbröders klagan och
ansökningar om spannemålsunderstöd; då Secrete Utskottet i anledning
af Bondeståndets utgångna extractum protocolli i underdånighet til¬
styrkte Hans Maij:t at widtaga all möjelig och snar anstalt til spannemåls
anskaffande, regeringen äfwen måste widtaga den nödfallsanstalt at på
sidsta föret med cronoskjuts förskaffa flere 100:de tunnor säd til de be¬
trängdas undsättning i Dalarne; då och i en sådan ställning war efter
Pehr Perssons tanka full anledning at sluta nu i fråga komne contract.
Han lämnade derhän, om den föregifna dyrheten utrikes och nöden
inrikes är wärkelig; men beklagade, at den sednare åtminstone i dess
hemort wörö sådan. At häfwa et med wederbörande ämbetsmän slutat
contract holt han wäl för allmenna säkerheten skull helt betänkeligit;
men som Falk sjelf begjärt derifrån blifwa endtledigad med wilkor af
skadeslöshet, och at effter räkningar och correspondance, dem han will
352 1772 den 7 maj.
beediga, få öfwerlämna til cronan den spannemål, han på utrikes orter
kan hafwa liggande; så wäcktes deraf hos Pehr Pehrsson en ny oro och
willrådighet, ty han befarade, at om spannemålen skulle igenom cronans
ämbetsmäns försorg införskaffas, torde det draga nog långt på tiden och
cronan sluteligen stadna i mera lidande.
Lika wärkan trodde han, at sakens längre uppehåll kunde hafwa med
sig. Han påstod alttherföre thess sluteliga afgiörande och wille ej för¬
moda, det dess egna medbroder, som sjelfwe klagat öfwer landets trång¬
mål, skulle derwid wilja lägga hinder i wägen; dock, om så hände, wille
han wara utan skuld, om obehageliga påfölgder deraf hända kunde. Och
om rågen skulle af cronan lämnas åt nödlidande undersåtare för 11 å 12
plåtar tunnan, så förmentes derigenom ingenting skulle förloras i an¬
seende dertil, at en del spannemål skall blifwit inkjöpt til nog drägeligit
pris, men den nödlidande deremot mycket blifwa understödd och lättad
igenom crediten.
Många yrkade än ytterligare, at saken måtte hwila. Men på de af Pehr
Pehrsson anförde skäl begärdte Olof Larsson med flere från Ne¬
rike och Wermeland, at saken nu måtte företagas och tillika med P.
Pehrsson begärdte proposition.
Joh. Fr. Svan påminte sig wäl, hwad sorgfälligt bemödande stån¬
det anwändt til nödig spannemåls införskaffande, men wisste ock, at
ståndet hade ingen del uti contractet derom. Och som god tilgång redan
skall gifwas på spannemål, så föreslog han, at de orters ledamöter, som
derom wörö nödige, kunde antekna sig samt sedan om sine behof an¬
söka. Hwad eljest sakens företagande widkom, så war hans tanka, at den
borde än widare hwila.
Anders Öhman förestälte på det bewekeligaste den nöd och
brist, som i dess hemort skall förspörjas, och begjärdte enständigt, at an¬
stalt måtte fogas til folkets räddning, på hwad sätt det sig gjöra låter,
emedan de annars utställas för en ofelbar undergång, och hwaruti han i
så obehagelig händelse ingen skuld will sig ådraga; påstod alttherföre
målets afslutande.
Men som största delen af ståndets ledamöter förbehöllo sig at med
denna saks afgjörande måtte än ytterligare hafwas anstånd, så blef ock
dermed tils widare upskutit.
Oeconomieförordningsdeputations betänkande af d. 26 sidstl. Martii
med et bifogadt project til en förnyad skogsordning uplästes och lades
på bordet.
Uplästes och bifölls Handels- och manufactur- samt Commercedepu-
1772 den 7—9 maj.
353
tationernes betänkande angående Grosshandelssocietetens i Stockholm
begjärdte reglering af handelsrörelsen.
Föredrogs och til Justitiaedeputationen remitterades Ridderskapet och
Adelens extractum protocolli rörande den från Urskillningen til plena
hänwiste saken om återbetalning af 600 dahl. s:mt, hwilka Stadssecrete-
raren i Christianstad Isac Lindskoug för mycket i lön upburit.
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli under d. 6 dennes an¬
gående Södertelje stads understödjande med hjelpskjutsning wid den
förestående kongl, kröningen; och ansåg ståndet för godt at detta ären¬
det upskjuta.
Ridderskapet och Adelens extractum protocolli under d. 18 sidstl.
Martii angående saken Cancellierådet Baron Siegroth och afledne
Bruksinspectorens Holméns Enka emellan uplästes och bifölls.
Likaledes företogs och bifölls Secrete Deputations betänkande af d. 6
sidstledne Martii rörande uprättelse för Capitainen wid Österbottns Re¬
gemente Hans Hindr. de Carnal.
Uplästes Secrete Deputations betänkande af d. 24 nästl:e April om
rättighet för Domprobsten och Premarie Theologiae Professoren wid
Academien i Upsala Doctor Gabriel Mathesius at behålla sit innehafde
säte uti Consistorio Ecclestiastico och Consistorio Academico; och pröf-
wade ståndet rättwist at samma betänkande bifalla.
Företogs Cammaroeconomiedeputations betänkande af d. 19 sidst¬
ledne Martii, innehållande en emellan Grefwen och Fältmarskalken
Axel Fersen och Bonden Gustaf Larsson om skatterättigheten til halfwa
augmentshemmanet Grefby1 uti östergöthland, Memmings härad samt
Kimsta sochn, träffad förening, den ståndet äfwen fant skjäligit at för
sin del gilla.
Ståndet åtskildes dereffter klåckan 1/4 til 2.
Åhr 1772 den 9:de Maji.2
Samlades ståndet in pleno klåckan 8 och effter förrättad morgonbön
lät justera protocollet för d. 7 i denne månad samt derefter följande ex-
tracta protocolli angående
l:o hyllningsformulairen3 och
2:o den projecterade nya skogsordningen.4
1 Betänkandet: Greby.
2 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 11 Maji 1772.
2 Tryckt som Bil. 116.
4 Tryckt som Bil. 117.
354
1772 den 9 maj.
Johan Andersson anmälte, at ehuru saken rörande frihet för
främmande skepp at tullfritt få införa spannemål för lång tid sedan blif-
vvit afgjord, hade dock löparen derom ei förr än sidstledne thorsdag til
expedition förekommit uti Expeditionsdeputationen, och som uppehållet
dermed wille ledas in på detta stånd, så fant han sig föranlåten at icke al¬
lenast berättelse derom afgifwa utan ock at begjära, det effterfrågan
derom må skje.
Herr Lagmannen och Secreteraren försäkrade deremot, at sa¬
ken promt blifwit härifrån expedierad, så at ståndet för ingen del bordt
widkännas eller tåla en sådan imputation.
Widare gaf Johan Andersson tilkänna, at nämnde dag hade
äfwen til expedition förekommit saken rörande Deras Excellencers Ba¬
ron Hermelins, Grefwe Gyllenstiernas och Baron Lagerbielkes widare
anmodande at uti Kongl. Rådkammaren åter inträda; men som derwid
saknades Bondeståndets widhäftade wilkor, at pensionerne i annat fall
skulle indragas, så hade ståndets ledamöter sig icke allenast ifrån delta¬
gande i expeditionen undandragit utan slutel. tagit afträde ifrån deputa-
tionen.
Med detta ledamöternes förhållande förklarade ståndet sig wara wäl
tilfrids.
Uplästes Pehr Pehrssons från Nerike memorial1 om frihet för hwar
och en at såwäl af utländske som inhemske få til förnödenhet uphandla
spannemål; och blef i anledning deraf beslutat, at et extractum proto-
colli skulle derom til de öfrige stånden afgå, hwilket ock genast blef up-
satt och justerat.
Eric Nilsson uprepade, hwad han förra plenidag anfördt om
spannemålsbristen i dess hemort och bad än ytterligare, at til räddande
af menniskjors lif någon anstalt må fogas, at tilgång på spannemål der
åtminstone måtte gifwas, om den än skulle falla dyr; ty när det kommer
an på at rädda sit lif, upoffrar man derföre med nöje den sidsta skärf -
wen. Och om än här i Stockholm skulle wisa sig någon tilgång på span¬
nemål, wörö det dock föga tröst för dess committenter, såsom alt för
långt härifrån boende för at kunna sig deraf begagna. Han ansåg dem al¬
deles hjelplöse, om ei tilgång derpå anskaffas i de närmare belägne sta-
pelstäderne Giötheborg och Uddewalla.
Jon Bengtsson tyckte, at den, som wörö nödstäld, borde sielf
söka sin bergning, der den kan finnas, och icke wänta, at brödet på all¬
men bekostnad skall lika som föras dem i munnen; han wisste, at då fol¬
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 223.
1772 den 9 maj.
355
ket i dess ort warit uti förlägenhet för bröd, hade de tagit koppar och
silfwer, ja, ända til kläderna från kroppen och färdats dermed långa wä-
gar åt sjöstäderne at skaffa sig säd före; samma utwäg wörö ock Eric
Nilssons committenter öppen, och at tilgång på spannemål finnes i de
af honom nämnde städer, derom wörö så mycket mindre twifwelsmål,
som allment bekant är, at spannemålsfartyg för brist på afsättning warit
nödsakade gå ifrån Giötheborg hit på Stockholm.
Olof Larsson beklagade hjerteligen, at nöden skall wara så stor
i dess ort, at folket längesedan nödgats til gripa onaturlig spis; han såg
sig alttherföre högst nödsakad at tilstyrka contractets bestånd med
Grosshandlaren Falk, och ehure dyr spannemålen dereffter faller, wore
folket dock dermed belåtit i anseende til den derå lofwade crediten.
Han påstod altderföre, at saken nu måtte afgiöras, och förmälte widare,
at han sjelf talat wid Falk, som skall berättat, at han redan hade 400
tunnor spannemål här på Strömmen, dem han genast will aflämna, om
contractet stadfästes, men i annor händelse efter egit godtfinnande
disponera. Dessutom trodde han, at ingenting genom den utlofwade
crediten för det allmenna risqueras, emedan ingen tunna spannemål af
wederbörande ämbetsmän utlämnas, innan full säkerhet för betalningen
ställes.
Sluteligen begjärdte Olof Larsson del af protocollet denna sak an¬
gående, på det han deraf måtte kunna wisa sine committenter, at han
ornat deras belägenhet och som redelig medbroder nitälskat för deras
conservation.
Joh. Fr. Svan förmälte, at då spannemålsbrist i dess ort existe¬
rat, hade folket pantsatt sine redbarheter, hwar penningar derpå kunnat
fås, och derföre sjelfwe skaffat sig säd til sine behof; samma expedient
wörö Wermeland och Bergzlagen lika öppet. Det förekom honom dess¬
utom intet owant, at desse orter skriade öfwer nöd. Men at ingå uti
contractet wörö i dess tanka at uprätta en odrägelig markegång öfwer
hela riket och tillika tilskynda cronan ansenlig förlust, en förlust, som
återfaller på menigheten, hwilken cronans behof fylla skall. För en enda
landsort skull tyckte Svan, at allmenheten ei borde betungas, då hwar
tycktes hafwa nog af egna bördor. Men som beslutat war, at saken
skulle hwila, så påstods, at derwid ock må förblifwa.
Hindric Ersson, som war af lika tanka, tilläde: At när en
tunna säd här kan kjöpas för 54, är ingenting obilligare än sjelf upjaga
den til 81 dahl. kopp:mt. Den, som tarfwar spannemål, lärer på egen be¬
kostnad böra skaffa sig den, när tilgång både här och i andre stapelstä¬
356
1772 den 9 maj.
der gifwes; men för den ena medborgarens beqwämlighet och bättre för¬
mon skull trodde han, at den andra ej wid så fatta omständigheter borde
plickta.
Dereffter blef för godt funnit at än widare upskjuta detta ärendet.
Uplästes Cammar-, oeconomie- och förordningsdeputationens betän¬
kande af d. 7 sidstke April om en ny wägs anläggande emellan Savolax
och Österbottns lähn; men på begäran kom saken at hwila.
Johan Andersson afsändes med 8 deputerade at til de öfrige stånden
aflämna samt til bifall recommendera 3:ne detta stånds extracta proto-
colli rörande l:o hyllningsedsformulairen, 2:o frihet at på utrikes fartyg
få kjöpa spannemål och 3:o den projecterade nya skogsordningen.
Pehr Jeppsson beklagade, at han på några plenidagar saknat
den stillhet och tålamod at åhöra hwar annars tankar uti förekommande
mål, som kan fortskynda sakernas lopp och gjöra besluten mogna. Han
ärindrade sine medbroder riksdagsmålens mängd och tidens kostbarhet,
äfwen i hänseende til deras committemter, som hwar dag får af riksdags-
arfwoden widkännas en förökad tyngande utgift. Han anmodade der¬
före Talemannen på det kjärligaste at utse botemedel deremot och
trodde för sin del, at saken derigenom til större delen skulle hjelpas, om
Talemannen lät uprätta en föredragningslista för hwart plenum samt da¬
gen förut communicerade och med ståndets ledamöter öfwerlade om de
förekommande ärenderne.
Talemannen, som fant detta Pehr Jeppessons förslag både hed¬
rande och nyttigt, lofwade at detsamma widtaga under förmodan, at
det påsyfftade ändamålet derigenom skall winnås.
Eric Nilsson förklarade sig enig härom med förmälan tillika, at
derigenom at tiden med sorlande discourser blifwit offta tilbragt, hade
äfwen händt, at flere orters angelägna beswärs§§ ännu icke blifwit stån¬
det föredragne, och hwaraf Assessor Hamrén plenum efter plenum för-
gäfwes upburit stora buntar. Til desse måls afhjelpande föreslog Eric
Nilsson at anwända en tima hwar plenidag, hälst detta stånd merendels
sammanträder en tima förr än dess medstånd, så at intet uppehåll med
de öfrige ärenderne deraf wörö at befara.
Fullmägtigarne för Christianstads län anmälte, at i anledning utaf et
af Lieutenanten von Plomgren ingifwit memorial hade Höglofl. Ridder-
skapet och Adelen resolverat til inhibition uti wärkställigheten med den
bekante så kallade Willshultawägens anläggande; och som detta wörö en
så öm som länet swåra tryckande sak, hälst dess inbyggare wörö blott-
stälte för betydeliga utmätningar och ofelbar undergång, om ej snar
1772 den 9 maj.
357
ändring uti detta mål ärhålles, så anhöllo de på det bewekeligaste om
denna saks företagande och afhjelpande samt at förberörde memorial
måtte först upläsas och sedan det hufwudsakeligaste af sjelfwa acten.
Detta memorial blef derpå upläst, och trodde Nils Svensson, at
det för öfrigit kunde gjöra tilfyllest, om konungens och dess befallnings-
hafwandes utslager i saken blefwo ståndet föreläsne, emedan arbets- och
kostnadsförslagerne wörö så widlyfftige och tjente ej til annan uplys-
ning, än hwad summorne angår.
Men som flere ledamöter påstodo, at acten til hela sin widd skulle up¬
läsas, om saken til afgiörande skulle företagas, och Talemannen
fant, at tiden dertil i dag war för knapp, så wille han, at dermed til nästa
plenum skulle hafwas anstånd.
Påhl Jönsson, Nils Svensson, Lars Tufwasson,
Pehr Pehrsson från Blekingen, Pehr Olsson Storberga
med flere påstodo deremot ifrigt och enträgit, at sedan med sakens lä¬
sande wörö begynt, borde dermed fortfaras, så långt tiden medgaf.
Talemannen war åter af den tankan, at föremiddagarne kunde
anwändas til ankomne löpares expedierande och mindre widlyfftiga sa¬
kers afgiörande, då ståndet efftermiddagen kunde komma tilhopa och
åhöra saken om Wilshultawägen; åberopandes sig för öfrigit sin före-
dragningsrättighet.
And. Mattsson tyckte, at saker, som angå enskildta personer,
wörö mindre angelägne än de, som röra stora menigheter; och som den
nu omtalte wörö af sednare slaget samt i hög grad betydelig, så tyckte
han, at dess medbroder från Christianstads lähn hade skjäl til sin begä¬
ran och lagen på sin sida, då de äskade continuation af en påbegyndt
acts läsande, och hwaruti han alttherföre påstod, at dem måtte wisas
willfarighet.
Sedan någon stund häröfwer widare blifwit talat och fullmägtigarne
från Christianstads län derunder ifrigt och beständigt yrkat sit förra på¬
stående, så beslöts, at med actens upläsande skulle nu continueras, så
länge tiden medgaf och widare efftermiddagen, då ståndet klåckan 4
åter wil sammanträda.
Således uplästes acten från början til slut tillika med et af Borgmästa¬
ren Frantz Cervin ingifwit och denna sak rörande memorial; hwilket alt
på Jon Bengtssons begäran skulle hwila til nästa plenum.
Och som tiden härunder framlupit til klåckan inemot 2, så skildes
ståndet åt.
24—740327
358
1772 den 9 maj.
Ahl- 1 7 7 2 d. 9 Maji.
Effter öfwerenskommelse och anslag sammanträdde ståndet åter in
pleno klåckan 4 efftermiddagen; då först til upläsande företogs Anders
Swenssons från Wermeland memorial af d. 6 hujus angående rotevacan-
cepenningars utgjörande wid Wermelands Regemente; men wid målets
närmare öfwerwägande fants för bäst at dermed låta anstå.
Secrete Deputationens betänkande af d. 3 December 1771 om confir-
mationsfullmagt och placering för Lieutenanten i kongl, fransk tjenst
Anton C. von Essen uplästes och bifölls.
Pehr Pehrsson från Nerike ingaf följande til protocollet:
Under den lilla tiden, jag såsom ledamot har hafft den ähran at be-
wista öfwerläggningarne här uti det Ärbara Ståndet, har handt, det jag
icke utan oro och bekymmer sedt, uti hwad oordning protocoller och
handlingar uti wårt Cancellie sig befinner; månge rätt angelägne papper
äro antingen aldeles borta eller så bortblandade, at ingen kan få rätt på
dem; men med upmärksamhet gjordt mig underrättad, uti hwad ord¬
ning the öfrige respective stånden hafwa sine cancellie och med för¬
ordningar completterade; jag har jemwäl på anslagen sedt, huru wissa
deputerade och revisorer af the öfrige respective stånden sammanträdt
til öfwerläggning uti oeconomiemål, hwart och et inom sig sjelft. Detta
alt har åter ledt mig in uppå den tankan, at det skulle wara både nödigt
och nyttigt samt med ståndets wärdighet öfwerensstämmande, at något
reglemente eller författning inom wårt stånd äfwen widtogos, så at stån¬
dens protocoller eller documenter blefwo registrerade och, så mycket
möjeligit wörö, completterade samt för framtiden bättre bewarade och
under säker wård stälde. I anledning häraf underställes til fader Tale-
mannens och det Ärbara Ståndets godtfinnande, om icke angelägit
wörö, det antingen wissa deputerade af electorerne utses kunde, eller til
deputerade öfwer fullmagternes granskning updragas måtte, at med förs¬
ta träda tilsammans och icke allenast projectera något reglemente eller
förordnande angående direction wid ståndets Cancellie för framtiden
och det sednare til ståndets granskning och fastställande upgifwa utan
ock en eller annan gång i månaden sammanträda at uptekna och inven¬
tera alla ståndets documenter och handlingar samt böker och förord¬
ningar.
Och i anledning deraf blef för godt ansedt, at ståndets electorer efter
1772 den 9 maj.
359
framdeles skjeende anslag skola sammanträda at detta ärendet närmare
öfwerwäga samt med sine tankar derom til ståndet inkomma.
Föredrogs Secrete Utskottets protocollsutdrag under d. 11 November
1771 rörande belöning för Kammarförwanten Widmans revisionsar¬
bete; och fant ståndet skjäligt at icke allenast dertil gifwa bifall utan ock
derwid gjöra den tilläggning, at Widman för sit wälförhållande bör hos
Hans Kongl. Maij:t i underdånighet anmälas til nådig ihugkomst wid sig
dertil yppande tilfällen.
Uplästes och bifölls Prästeståndets extractum protocolli under d. 15
sidstledne April om extraordinarie theologiae professors fullmagt och
lön för Professoren Hartman wid existerande öpning wid Åbo Acade-
mie.
Företogs ånyo Borgmästaren Engellaus memorial af d. 7 sidstledne
Martii rörande någre1 äldre och mindre betydelige kronorestantiers ute¬
slutande utur Norrtelje stads räkenskaper, och fant ståndet för godt at
dertil lämna sit bifall.
Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänkande af d. 29
sidstledne Martii angående någon förbättring uti Kongl. Commercecol-
legio Manufacturdivisions instruction samt framdeles tjenstfrihet för As¬
sessoren Johan Ernst och extraordinarie assessors fullmagt för Camere-
raren Carl Bergquist, hwilket betänkande stån [det] pröfwade rättwist at
til alla delar bifalla.
Secrete Deputationens betänkande af d. 10 April nästledne angående
uprättelse för Lagman Rutenschiöld för liden prejudice uplästes och lä¬
des på bordet.
Likaledes uplästes och lades på bordet Handels- och manufacturdepu-
tations betänkande af d. 1 i denna månad angående Cronoinspectoren
Paqualins ansökning om wissa förmoner wid sit priviligerade öfwerskjä-
raresaxsmide i Avestad.
Dereffter föredrogs Secrete Deputationens betänkande af d. 18 näst¬
ledne Februarii, hwaruti tilstyrkes, at Capitain Josias Ehrenmalm må
återställas uti sin lagliga befordringsrätt medelst majors fullmagts och
tours ärhållande af samma dag som Majoren Baron Hastfer.
Och pröfwade ståndet rättwist at samma betänkande bifalla samt åt¬
skildes derpå klåckan 7.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: någon.
360
1772 den 11 maj.
Åhr 177 2 d. 11 Maij.1
Trädde ståndet tilsamman klåckan 8, gjorde bön och justerade proto-
collet för d. 9 hujus tillika med et underdånigt bref til Kongl. Maij:t rö¬
rande Riksdagsman Pehr Assarssons riksdagsarfwode för 1765 åhrs riks¬
dag.2
Derefter företogs Secrete Deputations hwilande betänkande om up-
rättelse för Lagman Rutenschiöld, hwilket wan bifall.
Beslöts, at underdånigt bref til Kongl. Maij:t skall afgå om nytt riks-
dagsmanswahls anställande uti Lane härad i Bohuslän efter afledne
Riksdagsfullmägtigen Hans Jönsson.
Pål Jönsson begjärdte, at den sidsta plenum på bordet lagde sa¬
ken rörande Wilshultawägen i Christianstads län måtte til afgiörande
företagas såwäl för dess betydelighet i sig sjelf som i hänseende til det
hårda executionsöde, länets inwånare förestår, ifall icke snar hjelp och
ändring emellankommer.
Jon Bengtsson sade sig wäl wara den, som begjärdt, at saken
måtte hwila; men försäkrade tillika, at det ei skedt i annan afsikt, än på
det han måtte få råderum at anskaffa sig de handlingar, som han trodde
kunna saken uplysa; men som endast söndagen warit emellan förra och
detta plenum och han således ei haft tilfälle dertil, så begjärdte han wi¬
dare upskof med saken.
Nils Swensson och Pål Jönsson berättade, hwar för sig,
at den härom til ståndet inlämnade acten wörö complett och innehölt
alt, hwad saken angick, och hwarom Jon Bengtsson kunde tarfwa uplys-
ning, samt påstodo alttherföre ärendets företagande.
Gabriel Månsson fant, at Jon Bengtssons med skjäl beledsa¬
gade begjäran icke kunde honom förwägras; men frågade tillika Jon
Bengtsson, om han nästa plenum kunde wara färdig at sig i målet
yttra, hwilket han förmente med förmälan derjemte, at han icke eller nu
wil wara emot, om saken genast afgiöres, allenast det skjer på sådant
sätt, at dess ort blir frikallad från alt deltagande och beswär med denne
eller andre nya wägars uprödjande, ehwad hälst ock dermed hända må.
Måns Swensson berättade, at dess härad redan uprögdt och i
brukbart stånd satt 2 1/2 mil af denna wäg, och önskade, at, såwida mö-
jeligit är, dermed måtte continueras.
Lars Nilsson och Anders Torbjörnsson yrkade,
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 12 Maji 1772.
2 Tryckt som Bil. 115.
1772 den 11 maj.
361
hwar efter annan, på sakens företagande med förmälan, at den ringa be¬
nägenhet, som medbroder syntes wisa uti mål af så mycken betydelighet
och påfölgd som detta, ei annat kunde än högeligen oroa dem.
Härmed instämde Olof Jacobsson.
Johan Fr. Swan talte om saken til sin egenteliga beskaffenhet
och undergångne förändringar. Och som han af handlingarne funnit, at
Christianstads fästning genom denna wägs öpnande skulle blifwa onyttig
och rikets flotta stäld i wåda, så fant han icke allenast sig befogad at
tilstyrka sakens företagande, utan ock at frågan om denne wäg aldeles
må afslås.
Pehr Jeppesson gjorde en kort berättelse om sakens samman¬
hang och yttrade widare sit bekymmer öfwer den mindre benägenhet, le-
damöterne syntes derutinnan wisa hwarannan. Hwad han annars wille
påminna wörö, at Secrete Utskottet borde förmenas1 uptaga och ändra
Ständers beslut och at utom plenorum wetenskap ålägga menigheter så
odrägeliga bördor, som här skjedt, det må angå wägars uprödjande,
trossbodars upbyggande eller annat dylikt.
Sedan någon stund mera blifwit talat och öfwerlagdt om denna sak,
förenade ståndet sig sluteligen om et protocollsutdrag, som innefattar de
skjäl och ordsaker, hwilka föranlåtit ståndet at afslå offta nämnde wägs
iståndsättande, och hwaraf nödige exemplar til de öfrige stånden skulle
expedieras.2
Uplästes Justitiaedeputationens betänkande af d. 10 sidstledne April,
som tilstyrker, at Lectoren Magister Johan Gottmark må uti sin rätt
fullkomligen inställas samt den omtwistade theologi» lectorssysslan wid
Gymnasium i Westerås honom tildelas, och pröfwade ståndet rättwist at
samma betänkande bifalla.
Öfwerstelieutenanten Baron Claes Cederström anförde 8 de¬
puterade från Ridderskapet och Adelen, hwilka uppå anmälan lämna¬
des företräde, då Ordföranden berättade, i hwad slut Ridderskapet och
Adelen stadnadt wid Secrete Deputations betänkandens afgjörande an¬
gående Lieutenanterne i kongl, fransk tjenst von Wachenfeldts och v.
Essens confirmationsfullmagter, och öfwerlämnade et protocollsutdrag
derom under d. 9 i denna månad, hwaruti tillika begäres, at ståndet
wille innehålla med sådane befordringsmåls afgjörande, som grunda sig
på utrikes krigsförtjenster, til dess Ridderskapet och Adelen, hwars leda¬
möter det närmast rörer, hunnit sig utlåta öfwer Secrete Deputations
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: förunnas.
- Tryckt som Bil. 118.
362
1772 den 11 maj.
generele betänkande, huru krigsförtjenster hädaneffter måge anses.
Effter å ömse sidor aflagde höflighetsbetygelser afträdde deputerade.
Och dereffter företog ståndet sig til justering allmenna och enskildta
beswärs§§, hvvarmed fortfors til klåckan 1, då
ståndet åtskildes med aftal at klåckan 4 efftermiddagen åter samman¬
träda.
Efftermiddagen.
Efter beslut och anslag samlades ståndet åter in pleno klåckan 4
och lät upläsa Borgareståndets för kort sedan inkomne extractum
protocolli af d. 4 Decemb. 1771 angående all så kallad olofl. handels
och fuskeriers hämmande på landet; hwilken besynnerliga sak ståndet
fant skjäligt at låta hwila, samt at den framdeles, och så snart ståndet
kan medhinna at sig deröfwer wederbörligen utlåta, skall genom trycket
allmenheten kundgjöras, på det hwar man må äga tilfälle at finna, hwad
oblyga och tiltagsna försök til qwäfjande af all landtmannaslögd, idog¬
het och rörelse kunnadt giöras uti en tid, då sådant minst passar sig och
hade förwäntadts.
Cammaroeconomiedeputations betänkande rörande Flinkestads hem¬
man i Södermanland uplästes och lades på bordet.
Föredrogs Handels- och manufacturdeputations betänkande af d. 10
sidstledne April, som tilstyrker, at Kramhandlaren härstädes Lars Lars¬
son Dahlström må ärhålla privilegium på en klädes- och stofftsfabriques
anläggande och drifwande; dock utan tilstånd at nu eller framdeles få
söka någon penningehjelp dertil af manufacturfonden; och fant ståndet
för godt at med sådant wilkor dertil lämna sit bifall.
Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 30 Martii nästledne
angående lönerne för betjeningen wid Generalförrådscassascontoiret up¬
lästes och afslogs.
Föredrogs ånyo Secrete Deputations betänkande af d. 3 sidstledne
Martii om artilleriebataillonsauditeurernes tour, och fant ståndet för
godt at förblifwa wid sit förra i saken tagne beslut och at nu förena sig
med Högwördige Prästeståndets påskrift å löparen.
Secrete Deputations betänkande af d. 24 sidstledne April rörande Öf-
werstelieutenanten och Riddaren von Vickens uprättelse för honom
oskäligt öfwergångit lidande uti sin befordringsrätt blef för ståndet up-
läst, som på någre få ledamöters begäran upskjöt afgiörandet deraf til
nästa plenum, då det ofelbart skall skje.
1772 den 11—12 maj.
363
Cammaroeconomiedeputations betänkande rörande arendecontractet
med flere omständigheter wid Ultuna kongsgård i Upsala län blef stån¬
det föredragit tillika med Herr Baron och Öfwerståthållarens Rudbecks
derwid bilagde memorial af d. 27 sidstledne April; och pröfwade ståndet
skjäligt at samma betänkande bifalla, i jemlikhet med hwad nyssnämnde
memorial derom innehåller.
Sluteligen påminte Olof Larsson om sakens företagande och
afgjörande rörande det så offta omtalte spannemålscontractet med
Grosshandlaren Falk. At saken i flere afseenden war örn, det trodde han
sig icke widare böra omröra. Han wille hwarken styrka til afslag eller
bifall af contractet, men at dermed bör gjöras et slut, det holt han för så
mycket nödigare, som derförinnan litet eller ingen spannemål til salu
lösgifwes. För de så offta andragne öma considerationer skull anholt
Olof Larsson alttherföre om ändteligit slut i denna sak, hwarmed åtskil-
lige äfwen instämde; men som pluraliteten förklarade sig för sakens yt¬
terligare hwilande, så förblef det ock derwid; dock förbehöllo sig åtskil-
lige ledamöter, at saken enligit Riksdagsordningen måtte nästa plenum
blifwa afgjord.
Derefter åtskildes ståndet klåckan 7.
Ahr 1 772 d. 12 Maji.1
Trädde ståndet tilsammans klåckan 8, och efter förrättad morgon¬
bön justerade gårdagsprotocollet.
Derefter företogs det sidsta plenum på bordet lagde Secrete Deputa¬
tion betänkande om uprättelse för Öfwerstelieutenanten och Riddaren
von Vicken; hwilket bifölls.
Handels- och manufacturdeputations betänkande rörande et upgifwit
förslag til folkräkningens befrämjande uplästes och lades på bordet.
Företogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens wid sidst¬
ledne riksdag gifne och ifrån Urskillningsdeputation til plena nu remit¬
terade betänkande angående lanefiskets utrifwande wid Quicksund i Sö¬
dermanland; och förblef ståndet wid sit sidstledne riksdag derom tagne
beslut.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 19 sidst¬
ledne Martii angående betalningssättet wid inqwarteringens utgiörande i
Malmö; och beslöts at låta den saken hwila.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 20 Maji 1772.
364
1772 den 12 maj.
Föredrogs Justi tiaedeputationens betänkande af d. 13 sidstledne April
angående den i Wisby stad förordnade särskildte kämnersrätten uti sa¬
ken Controlleuren Sundblad och Rådman Bacherus emellan; och pröf-
wade ståndet rättwist at samma betänkande bifalla.
Likaledes föredrogs samma deputations betänkande rörande Slagtaren
i Strängnäs Eric Hultin öfwergångit lidande, och blef samma betän¬
kande bifallit.
Uppå anmälan lämnades 6 deputerade ifrån Borgareståndet före¬
träde, hwilkas Ordförande, Borgmästaren Ekman, å sit stånds wäg-
nar påminte om slut uti saken rörande det med Grosshandlaren Falk
slutne spannemålscontractet; och berättade Talemannen, at effter
ståndets förledne gårdag tagne beslut skulle den saken i dag företagas,
hwarom Talemannen och lofwade besörja, samt anmodade deputerade
at för sit stånd förklara Bondeståndets tilgifna och förtroliga hälsning.
Hwarefter de afträdde.
Företogs ånyo Justitiasdeputationens betänkande rörande befordran
för Vice Häradshöfdingen Westdahl; men som ståndet icke kunde sig
om sättet wäl förena, så skreds til votering på följande af Taleman¬
nen gifne proposition:
Den, som bifaller Justitiaedeputations betänkande med den tillägg¬
ning, at Vice Häradshöfdingen Westdahl må anses hafwa en gång stådt
på landssecreterareförslag, skrifwer Ja.
Den, det ei wil, skrifwer Nej.
Winner Nei, så bifalles deputationens betänkande utan någon tillägg¬
ning.
Voteringen gick för sig efter 2:ne uprop, och [sedan]1 sedlarne blifwit
öpnade och räknade, befants
99 Ja och 38 Nei.
Derefter företogs til afgiörande saken rörande ofwannämnde spanne-
målscontract, då Pehr Pehrsson från Nerike i anseende dertil, at
en del ledamöter sökte sådant bestrida, yttrade sig: At om han kunde
finna eller derom öfwertygades, at allmenheten genom tidens utdrägt
något wunno, skulle han gjerna wara derför; äfwensom han önskade, at
Riksens Ständer på något sätt kunde komma ifrån det dryga contractet;
men för sin del kunde han ei annat finna, än at genom utdrägten mera
förloras än winnes i den ställning, saken är; ty sedan contractet nu
andra gången af 2:ne stånd owilkorligen och af det 3:dje wilkorligen
blifwit faststält och antagit, så befarade han, at ehwad beslut Bondestån¬
1 Konceptprotokollet.
1772 den 12 maj.
365
det ock stadnadt uti, contractet dock står fast.
Skulle åter saken upskjutas tils riksdagens slut, skjer, som han hört
nämnas, likwäl expedition; men spannemålen blir emedlertid liggandes
för cronans räkning, henne til last, den nödlidande blir utan hjelp och
den öfrige inkommande spannemålen stiger så mycket mer i priset, som
tilgången derigenom minskas. Om deremot contractet fastställes, kan
kronan någorlunda blifwa skadelös, den nödlidande räddad, innan hjel-
pen blir för sen, och mindre dyrkan skje på den öfriga spannemålen.
Han fortfor widare, at han befarade detsamma, som han af någre med¬
broder i ståndet hördt, nämligen at rycktet om et så onereust contracts
fastställande skulle wäcka missnöje i landet, men fant tillika, at fruchtan
derföre borde icke wärka angelägne sakers uppskof den ena plenidagen
efter den andra. Hwar ledamot hade ju rätt at säga sine tankar til proto-
collet och sedan genom utdrag deraf gjöra dem sine committenter kun-
noge. Han tyckte, at det passade minst detta stånd at draga ut tiden,
emedan det war deras medbroder, som lida nöd och sucka efter hjelp;
och påstod altderföre, at saken för dess betydelighet och angelägenhet i
dag måtte afgjöras.
Gabriel Månsson påstod, at fullmägtigarne från de län, som
wid förra sammanträden såwäl som nu klaga öfwer sine hemmawaran-
des nöd och yrka på deras snara räddning, måtte hwar för sig upgifwa,
huru stort quantum spannemål til hwar ort kan behöfwas, då ståndet se¬
dan kunde taga det ena och andra i öfwerwägande.
Sven Håkansson yttrade, at han til sit samwetes fredande och
til högst nödlidande medborgares räddning fant sig föranlåten at til-
styrka denna saks snara afgiörande.
Hindric Ersson wille först lika med Gabriel Månsson weta,
huru mycken spannemål de mäst klagande orterne hwar för sig kunna
behöfwa, och dereffter wille han först i hufwudmålet sig utlåta.
På lika sätt yttrade sig Hans Larsson och Jonas Nor¬
berg.
Anders Öhman begjärdte, at contractet först måtte fastställas
tillika med spannemålspriset, då han derefter wille upgifwa, huru myc¬
ket han deraf för sin ort kunde behöfwa.
Jon Bengtsson wille wara underrättad, huruwida contractet, i
den händelse saken skulle utdragas til riksdagens slut, då går i wärkstäl-
lighet eller ej. Och påstod för öfrigit, at de läns fullmägtiger, som skria
öfwer nöd, måtte låta antekna den behöfwande qwantiteten och för¬
binda sig at wara kronan answarige för betalningzsumman, då de andre
366
1772 den 12 maj.
deremot kunna afsäga sig alt deltagande i detta spannemålscontract och
såmedelst öfwertyga sine committenter, at de ej wållat dyra spannemåls-
priser i landet.
Lagmannen och Secreteraren lämnade i anledning häraf til
swar och uplysning, at sedan twenne stånd bifallit saken och det 3:dje
gådt in partes, så följer, at contractet sluteligen får bestånd.
Eric Pehrsson och Gabriel Månsson fruchtade, at om
spannemålspåsterne än lämnades åt Bergslagerne, kunde brukspatro-
nerne likwäl slå under sig det mästa och äckra på den fattiga samt der¬
igenom än mer öka dess nöd och lidanda.
Thomas Kuitenen, genom Tolken: At sedan Riksens Ständer
widtagit den utwäg at tillåta fri spannemålsinförsel med främmande far¬
tyg, så trodde han saken derigenom wara hulpen, och contractets fast¬
ställande skulle endast tjena til prisernes upstigande i landet, hwilket
desto känbarare skulle skada dess landsort, som spannemålen der blifwit
såld till 7 a 8 plåtar tunnan; men kunde endast genom rycktet om detta
contracts bestånd snart nog fördubblas.
Gabriel Andersson försäkrade, at ingen ifrån Finland begär
spannemålsunderstöd från andra orter, utan kan twärtom Swerige der¬
ifrån förwänta ansenlig hjelp. Spannemålspriserne, som härtils warit i
finska orterna drägeliga, fruchtade han skulle til landets största skada
omåtteligen stiga, om prisen igenom contractets fastställande likasom
fixerades för hela riket, och på sådan grund styrkte han ock aldeles
derifrån.
Jonas Norberg förklarade, at han aldrig kan ingå uti det med
Grosshandlaren Falk uprättade contractet; men wille ej wara emot at de
orter, som igenom sine fullmägtige upgifwa deras behof, må undfå så
stort partie spannemål, som requireras; dock så at kronan derwid ingen¬
ting må förlora.
På lika sätt yttrade sig Jonas Törnsten med tilläggning, at
contractets fastställande wörö at uprätta en lika markegång öfwer hela
riket och således at stjelpa flera än dem, man sökte hjelpa.
Anders Mattsson wille ei i saken tala, innan han fick weta.
om den nu sluteligen skall afgiöras eller icke, och begärdte altderföre
underrättelse derom, på det tiden ei med onyttige discourser må för-
s[p]illas.
Härpå hördes et starkt rop af ömsom Ja och Nej.
Sedan Talemannen med klubban älskat ljud, yttrade P å 1
Jönsson sig, at han nog fant, det mästa orterne i riket beliöfwa span-
1772 den 12 maj. 367
nemål, men kunde ei annat finna, än rätta hjelpen låg uti de widtagne
författningar om spannemåls fria införsel af in- och utländsk man, hwar-
af en önskad och dagelig tiltagande werkan wiste sig i Stockholms
hamn och spordes äfwen från flere rikets stapelstäder. Det med Falk in-
gångne contractet, hwilket Bondeståndet aldrig begjärdt, wörö ej i sin
laga ordning tilkommit; men endast rycktet derom hade jemte prisets
stegring hafft den wärkan i Skåne, at spannemålshandlande, som deruti
såg et fixeradt högt pris, budit landtmannen mer för sin säd, än han
wäntat, och derigenom så tömt landets spannemålsförråd, at fara är, det
hungernöd fram i sommar äfwen så snart kan der existera som på
mindre sädesrika orter, när den förmögnare på en gång aflåtit sit förråd
til stadsboen, som affördt spannemålen hit och annorstädes, så at den
fattigare hopen, hwilken af brist på förlag effter hand nödgas skaffa sine
behof, torde sluteligen hwarken på land eller i stad kunna dem träffa.
För öfrigit afstyrkte Pål Jönsson contractet.
Johan Fredric Swan utlät sig i likformighet med hwad Gab¬
riel Månsson redan yttradt och begjärdte, at hwar för sin ort måtte up-
gifwa, huru stort partie han trodde der behöfwas.
Jonas Jacobsson åberopade, hwad Gabriel Månsson och Joh.
Fr. Svan anfördt om upgifft af hwar orts behof, och påstod, at saken
måtte hwila, til dess sådant skjedt, hwaruti många med honom instämde.
Talemannen utlät sig: Den ställning, saken nu står uti, är sådan,
at den wid riksdagens slut går i wärkställighet; afgiöres åter saken nu, så
är ostridigt, at cronan hwarken äfwentyrar eller kan förlora det, som
nödwändigt måste hända, om den spannemålen, hwarom conctracteradt
blifwit, skall ligga oföryttrad, til dess en förwäntande ymnogare tilförsel
feldt priset, eller tils fram mot hösten, då ny gröda wäntas och i ämne
kan wisas, hwad skjörd man sig deraf lofwa bör.
Om denne i fråga komne spannemål deremot nu lösgafs, fyldes der¬
igenom et stort behof, som naturligtwis måtte wärka prisets fällande på
ankommande ut- och inländsk spannemål, när de pressantaste behofwen
derigenom blifwit fyldte och tilgångarne mera ökadt sig, hwarmed den
fattige, som annars under wäntan på hjelp torde gå förlorad, skulle
finna sig bäst belåten. För öfrigit åberopade Talemannen, hwad han wid
detta ärendets förehafwande d. 6 i denna månad låtit til sin reservation i
protocollet intagas.
Pehr Jeppsson wille, at den upkastade frågan om hwad quan-
tum spannemål hwar ort tarfwar och dess specifique upgifwande skulle
först afgiöras, innan hufwudmålet widröres.
368 1772 den 12 maj.
Pehr Pehrsson från Nerike förmente, at denna upkomna nya
fråga icke rätteligen hörde til saken eller den uppehålla kunde; försäk¬
randes derjemte, at han och dess länscamerader ei mera warit ordsaken
til contractet än någon annan; protocollerne få witna, om icke rätt så
öma klagorop hördts från andra orter som ifrån Wermeland. Men om
det blir en nödwändighet, at hwar och en skall låta antekna, huru stort
auantum han til sin ort behöfwer, innan hufwudmålet företages, så holt
Pehr Pehrsson före, det Secrete Utskottets underdåniga bref til Kongl.
Maij:t om priset bör först fastställas; ty obilligt wörö, om Wermeland
och Bergslagen skulle betala 81 dahl. kopp:mt och andre rikets inbyg¬
gare effter markegång eller omkring 60 dahl. d:o. Hwad annars quanti-
teten widkom, så trodde han, at Nerike och Wermeland skulle ensam
behöfwa 20 000 t:r.
Hindric Ersson förbehölt sig, at det ena länets Allmoge ei
måtte betungas med något deltagande i kostnaderne til det andras un¬
derstöd utan hwart widkännas sin egen last. Om de behöfwande ei nu
kunde precist upgifwa, hwad de tarfwade, så kunde det skje nästa ple¬
num. Annars trodde han, at om cronan nu skulle förlora på spannemå-
len, wörö det i sig sjelf en mindre förlust, än hwad den fattige förlorade
genom contractspriset, som i alla orter gjorde spannemålen så dyr, at de
ei mägtade något deraf sig tillösa; hwarföre han ock såg sig föranlåten
at deremot protestera.
Jonas Törnsten försäkrade: At som han, å ena sidan hade sig
bekant den spannemålsbrist, som landet trycker, så kände han ock å den
andra, hwad ringa penningetilgång i landet gifwes; han kunde således
aldrig ingå uti någon författning, som i sig sjelf ökade landets tyngder,
hälst nu sedan de af Riksens Ständer widtagne författningar om fri
spannemålsinförsel både skaffat tilgång derpå och wärkadt så drägeligit
pris, at rågen fås wid Stockholms bro för 10 och kornet för 8 plåtar tun¬
nan.
Pehr Jeppsson kunde ei finna sig wid Pehr Pehrssons begäran
at få spannemålen til annat eller ringare pris, än hwad contractet med
cronan innehåller, och begärdte altderföre at blifwa underrättad om om¬
gången med betalningen och på hwad sätt kronan skulle få sin ärsätt-
ning.
Lagmannen och Secreteraren swarade: At som contractet är
slutadt med cronan, så måste ock spannemålen af allmenna cassan beta¬
las, när contractet å andra sidan blir upfyldt, och får kronan sit förlag
sedermera af kjöparen återtaga.
1772 den 12 maj. 369
Pehr Olsson sade, at han för sin ort ingen spannemål begjärdt;
men trodde dock, at flere, än nu blifwit nämnde, hade understöd af nö¬
den. Och som ändamålet i den delen kunde winnås, om Borgareståndets
påskrifft å löparen äfwen af Bondeståndet antogs, så styrkte han för sin
del dertil.
Olof Larsson instämde härmed och i anseende til nöden i lan¬
det yrkade sit förra påstående om sakens ofelbara afgiörande. Det för¬
skott, som kronan til spannemålens anskaffande går uti, fant han genast
blifwa ärsatt af kjöparen; ty de ämbetsmän, som med sädens utläm¬
nande kunna få at syssla, lära aldrig utlämna en tunna för intet.
Jan Bengtsson, Nils Olofsson, Pehr Knutsson
och Peter Hultman förenade sig härmed.
Anders Torbjörnsson wille hafwa til protocollet anfördt,
det han för ingen del kan samtycka til et contract, som förordsakar dyr¬
het i dess hemort, och hwarmed han för medbroder aldrig kan stå til
swars, utan reserverade sig för alt deltagande och answar i denna saken.
Gabriel Månsson önskade, at de bästa och nyttigaste mått
och steg i denna saken måtte kunna påhittas och widtagas. Effter de,
som mäst yrkade på saken, ei nu kunde upgifwa, hwad de behöfde, så
föreslog han, at dem måtte lämnas tid och rådrum dertil. Han wisste
wäl, at nöd äfwen wörö i dess landsort; men som ingen der kunde få
hjelp af hwad hit kommer, så kunde han i den omständigheten icke del¬
taga; wäl hade han warit enig derom, at spannemål skulle förskaffas;
men aldrig hade han förestält sig eller haft de! deruti, at Secrete Utskot¬
tet eller collegier skulle sluta et contract, som födde af sig en owäntad
dyrhet öfwer hela riket. Hwad för öfrigit den nämnde upgifften af orter-
nes särskildte behof widkommer, så trodde han, at wisse städer äfwen
torde deruti ingå.
En stor del af ståndets ledamöter förklarade sig af samma mening.
Johan Andersson yttrade sig, at under den tid, han såsom
riksdagsman deltagit uti öfwerläggningar om allmenna ärender, hade
3:ne saker förekommit honom framför andra obehagelige, brydsamma
och ömtåliga; den ena angick grundlagarnes reducerande til sin så kal¬
lade simplicitet; den andra et ansenligit utrikeslån, hwaremot han på det
högsta protesterat, och den tredje är det nu i fråga komne spannemåls-
contractet. När han nu öfwer detta sidsta skulle sig utlåta, så fant han,
at et så drygt contracts antagande skulle reglera spannemålsprisen i lan¬
det och brödkorgen derigenom för den utblottade menigheten hängas så
högt, at få skulle hinna derutur hämta sig det minsta stycke. Åtminstone
370 1772 den 12 maj.
wisste han, at menige man i dess hemort är uti så penningelöst tilstånd,
at få der finnas, som för drägeligit pris förmår lösa en half eller hel
tunna säd, men snart ingen, som mägtar betala den til det upgifne pris,
detta contract innehåller och widare af sig föder. För samma ordsak
skull förklarade och Johan Andersson sig aldrig kunna ingå uti dess an¬
tagande och fastställande.
Jacob Matsson, Sven Börjesson, Bengt Kop-
a r f w e med ganska många flera förklarade sig af lika tanka om sa¬
ken, fast deras namn för sorl skull ei kunde så noga til protocollet
blifwa anteknade.
Härmed instämde Johan Ericsson och Jon Ericsson.
Anders Hall förklarade, at han så mycket mindre kan bifalla nu
i fråga warande contracts bestånd, som dess medbroder redan kjöpa
spannemålen til långt drägeligare pris, än deruti betingadt finnes.
Olof Larsson anmälte, at sedan han nu warit ute och rådgjordt
med sit läns Hofdinge1 samt öfwerlagdt med sine wänner och medbro¬
der, så är öfwerenskommit, at för ståndet skall förklaras, det Nerike och
Vermeland med tilhörande bergzlager wil för sig behålla hela det span-
nemålspartiet af 20 000 tunnor, hwarom med Grosshandlaren Falk
contraherat blifwit.
Pehr Pehrsson från Blekingen och Nils Swensson ut-
läto sig, hwar effter annan, at de ingalunda wilja wara emot hwad Olof
Larsson nu anmält, om de blifwa underrättade, hwad borgen och säker¬
het derföre kan ställas, at hwarken kronan eller medundersåtare få wid-
kännas någon förlust af hwad effter contractet kan wara praenumereradt
eller framdeles blifwa utbetalt, hwarföre afnämarne naturligtwis böra
answara. Men förbehöllo sig för egen del och å hemmawarandes wägnar
at(!) ifrån alt deltagande uti ärsättning af någon härigenom existerande
förlust för cronan.
Jöns2 Mårtensson, Pehr Nilsson från Öland förklarade
sig af lika mening och gjorde lika förbehåll.
Pehr Pehrsson från Nerike tillika med Brunte Hal¬
warsson yttrade hwar för sig, at de med sine länscamerader icke
kunna deruti ingå, at en för alla och alla för en answara för denna an¬
senliga spannemålspåsten och hålla cronan skadelös, men för så mycket
wille de answara, som deras committenter igenom Kongl. Maij:ts nådiga
försorg kunna blifwa understödde med, och det til sådant pris, som
1 Johan Abraham Hamilton.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Eric.
1772 den 12—20 maj. 371
spannemål til andra orter kan blifwa aflämnad. Större förmohner, än
andre orter få njuta, begärte de icke, men til lika tro de sig wara berät¬
tigade.
lonas Jacobsson påstod, at Olof Larsson och de, sig med ho¬
nom förenadt, måtte skriffteligen förbinda sig at hålla cronan skadelös.
Anders Ericsson från Nyland försäkrade på det högsta, at
han och dess committenter aldrig taga del uti contractet och än mindre
uti ärsättningen, om cronan på et eller annat sätt skulle derigenom
bringas i lidande och förlust.
Ledamöterne från Finland, Södermanland, Halland och Calmare län
instämde alla häruti.
Jonas Jacobsson begjärdte, at saken måtte til nästa plenum
upskjutas, på det den af honom föreslagne skrifteliga förbindelse dertil
måtte kunna författas och då aflämnas.
Hans Olofsson påstod detsamma.
Pehr Jeppesson tyckte, at sedan ledamöterne ifrån Nerike och
Wermeland ingådt uti spannemålens emottagande, wörö man kommen
saken så nära, at den snart kunde afhjelpas. Om saken utdrages, är cro-
nans förlust oundwikelig. Han fant således, at en tillfällig förlust häldre
borde risqueras, än en säker ådragas; och tilstyrkte alt derföre, at wer-
melänningarne måtte i sin åstundan willfaras.
Pehr Pehrsson från Blekingen förklarade, at han ei will wara
deremot, at desse länscameraderne upfylla i så måtto contractet, at de
answara för 81 dahl. kopp:mt tunnan; men skulle något mera modere-
radt pris wäntas eller af cronan kunna lämnas, så fant han skjäligt, ef1
Åhr 1 77 2 d. 2 0 Maji.2
Trädde ståndet tilsamman klåckan 8 och efter förrättad morgonbön
lät justera protocollet för d. 12 hujus.
Wid samma protocoll gjorde Anders Öhman den ärindran, at
han wid sakens förehafwande om spannemålscontractet förklaradt sig
för sin ort behöfwa 5000 tunnor, hwilken omständighet, såsom uti pro-
1 Härefter lucka i såväl konceptprotokoll (lägg 328) som renskrivet proto¬
koll. Ståndets resolution denna dag, tecknad å sekreta utskottets betänkande
nr 106 i Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 9, har lydelsen: Och resol.
på sätt som Wäll. Borgareståndets påskrift härå under d. 25 A pr. 1772 inne¬
håller med den tilläggning, at ståndets ledamöter från Nerke och Wermland
med tilhörande Bergslager emottaga de 20 000 tunnor spannemål, hwarom
contraktet är, samt håller cronan skadeslös.
2 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 21 Maji 1772.
372
1772 den 20 maj.
tocollet saknad, han begärdte nu såsom tilläggning blifwa intagen.
Likaledes förmälte Pehr Pehrsson från Nerike, at som han
wid propositionens justerande i denna sak ei war närwarande och deruti
omröres cronans skadeslöshållande, efter hwad contractet innehåller; så
fant han sig föranlåten at iterera det förbehåll, som han och Brynte Hal¬
warsson om spannemålspriset sidsta plenum gjorde och förut i protocol-
let uptagit finnes.
Johan Andersson förde ståndet til minnes, huru han, ungefär¬
ligen för 14 dagar sedan, gjordt upmärksamhet deröfwer, at Secrete Ut¬
skottet, som blifwit updragit at inom 3 weckor til Riksens Ständer up-
gifwa fullständig underrättelse om dispositionen af de wid sidsta riksdag
bewiljade in- och utrikeslånen med det mera, som Commercerådet och
Riddaren Nordencrantz tryckta arbeten innehålla, ändå icke sit ålig¬
gande i den delen fullgjordt, och at honom då blifwit lämnadt til swar,
det den då nyss framflutne påskhögtiden til utdrägten warit wållande.
Och som nu icke allenast 3 utan 3 gångor 3 weckor framlupit, utan at
det minsta i denna sak afhörts, så wörö ei underligit, om man tröttnade
at påminna, ledsnade wid utdrägten och började fatta misstänksamma
tankar om saken, hälst han trodt, at Riksens Ständers beslut med mera
agtning bordt wärkställas. Han kunde ei dölja, at han med rysning på¬
tänkte, hwad til kongl, begrafnings- och kröningskostnadens ärsättjande
ärfordras; han fant ei, huru detta med de flere utskylder af landet skola
kunna utgjöras uti nu tryckande tid, om icke den nu omnämnde upgif-
ten och derefter förwäntade redogjörelsen kunde öpna utkomst til så-
dane undanhåldne tilgångar, hwarigenom tyngderne i desse delar måtte
lättas. Och som ärendet således är af största betydelighet, så begjärdte
Johan Andersson, at igenom protocollsutdrag påminnelse hos de öfrige
stånden i dag måtte gjöras om ofelbar och snar wärkställighet af hwad
Secrete Utskottet i ofwannämnde delar blifwit updragit och ålagdt.
Härmed instämde Swen Håkansson, Jonas Norberg,
Eric Pehrsson, Pehr Pehrsson från Södermanland,
Pehr Pehrsson från Nerike, Eric Nilsson, Brynte
Halwarsson, Nils Olofson, Pehr Davidsson med de
öfrige ifrån Calmare län, Daniel Larsson och många flera.
Gabriel Andersson förklarade, at hwarken han eller dess
medbroder från Finland gå in uti någon slags bewillning, innan den nu
omtalte upgiften och redogjörelsen gådt för sig.
Ola Larsson: At hwad begrafnings- och kröningshjelpen wid-
kommer, så fant han ei, at bewillning dermed kunde innehållas, behof-
1772 den 20 maj.
373
wen dertil redan wörö anticiperade; men hwad allmenna bewillningen
angår, så är och blir han af den tankan, at ståndet aldrig bör ingå deruti,
förr än redo blifwit gjord för de bekante lånen med det mera, som Com-
mercerådet Nordencrantz emot Håfmarskalken Jennings och Commer-
cerådet Finlay upgifwit.
Jon Bengtsson trodde åter, at man i anseende til den stora
nöd, i landet finnes, hwarken borde bewilja det ena eller det andra, in¬
nan wederbörande först gjordt redo, då deras ägendom, som skyldige
kunna finnas, först bör gå i loppet til allmenna behofwen, innan landets
bewillningar utstakas och åläggas.
Gabriel Månsson holt före, at krönings- och begrafningshjel-
pen ei kunde uppehållas för den saknade redogjörelsen skull men wäl alt
det öfriga. Annars begjärdte han at få se den til Secrete Utskottet af-
gångne expeditionen uti förewarande sak, hwilken han trodde tjena til
rättelse wid upsättjandet af ståndets derom nu tilärnade protocollsut-
drag.
Anders Matsson fant, at sedan Banqueri gådt i förskott til
kröningsomkostnaderna, så bör det bewiljade förskottet onekeligen är-
sättas, och trodde, at sådant ei skulle ställas i fråga. Men hwad för öfri-
git den omtalte redogjörelsen angår, så wille han, at den icke allenast
skulle sträcka sig til Jennings och Finlay utan til hwar och en, eho han
ock wara må, som cronan något undanhållit.
Jan Pehrsson förklarade sig af lika tanka.
Likaledes Pehr Jeppsson, som endast tilläde den begäran, at
så besörjas må, det icke ännu nio weckor må utdragas med den från
Secrete Utskottet lofwade upgifften.
Uppå Talemannens proposition blef sluteligen öfwerenskom-
mit, at iteratum i denna sak skall igenom protocollsutdrag i dag gjöras
hos de öfrige stånden, hwilket således upsattes och kort dereffter juste¬
rades.
Jonas Carlsson hemstälte, om icke de öfrige stånden borde ge¬
nom et extractum protocolli anmodas at ingå uti lika beslut med detta
stånd, hwad det bekante spannemålspartiets aflämnande til ledamöterne
från Nerike och Wermeland angår med answaret för kronans skadeslös¬
hållande.
01. Larsson åberopade, hwad han förut härom til protocollet an¬
fört, och holt nu sorn då före, at ingen tunna spannemål lärer utlämnas
utan betalning.
Talemannen gaf härwid tilkänna, at expedition af denna sak
25—740327
374
1772 den 20 maj.
hade blifwit hwilande af ordsak, at 2:ne stånd tagit olika beslut emot
andra twenne; men fant saken på det sättet lättast kunna hjelpas, at
Prästeståndet igenom et kort utdrag af protocollet anmodades at foga
sig til Borgare- och Bondeståndets mening om saken, hwilket expedient
ståndet ock genast antog och biföll.
Företogs ånyo den hwilande saken rörande omtwistad råskilnad Kau-
hawa och Pedersöre åboerne emellan uti Österbottn, och uplästes Mats
Backmans1 samt Anders Sorvaris2 i denna sak ingifne särskildte me¬
morialer.
Dereffter understälte Anders Matsson, om icke, i hänseende
til de uti nu upläste memorialer anförde nya omständigheter, hwilka
fordrade närmare eftersinnande, saken måtte än widare få hwila.
Men som det af flere deremot påstods, at saken, som redan flere da¬
gar hwilat, måtte nu afgiöras, så tilfrågade Talemannen ståndet,
om det är dess wilja, at saken nu företages til afgiörande? Som med Ja
beswarades.
Mats Backman fant för sin del med lag och rättwisa enligit, at
den omtwistade marken delas de twistande emellan efter öre och örtug
men ei effter 1746 års rålinea.
Anders Matsson frågade til sin uplysning, om icke Jacobstads
Borgerskap står likasom bakom skjärmen i denna sak och föra päders-
öreboerne framför sig, med hwilka de wilja dela den mark, dem tilfalla
kan?
Backman berättade, at det sig så wärkel. förhölt, och at öfwerens-
kommelse skall wara gjord om delningen staden och pedersöreboerne
emellan.
Johan Fredric Svan beklagade, at denna twist skall upstådt
medbroder emellan. Han kände icke orten och kunde således af egen
kundskap om rätta beskaffenheten icke fälla sit omdöme om saken. Men
som han hyste alt förtroende för Justitiaedeputationens ledamöter,
hwilka haft tilfälle at denna widlyfftiga sak til alla sina omständigheter
granska, så drog han och intet betänkande wid at styrka til bifall af det
derifrån inkomne betänkandet.
Öfwer denna sak blef än widare mycket talat; och ehuru Johan
Andersson, som saken i deputationen öfwerwarit, lämnade nödig
uplysning om thess sammanhang och å chartan öfwer twistemarken ut-
wiste både äldre och nyare rågångar med mera, kunde ståndet dock icke
1 Backmans memorial tryckt 1772. Prästeståndets arkiv. F. 105, nr 140.
2 Sorvaris diktamen tryckt som Bil. 119.
1772 den 20 maj.
375
förena sig om beslutet i thenne sak, hwarföre then ock på begäran kom
at igenom votering afgiöras i anledning af följande upgifne och af stån¬
det antagne proposition:
Den, som bifaller Justitisedeputationens betänkande med liniers rät¬
tande efter den på 1762 åhrs charta med lit. H utmärkte skilnad, skrif-
wer Ja.
Den, det ej will, skrifwer Neij.
Winner Nej, så delas den twistige marken efter öre och örtug emellan
de twistande kaukawa- och pedersöreboer likmätigt Hans Kongl.
Maij:ts nådige dom af år 1768.
Voteringen geck therefter för sig med 2:ne uprop, och sedan wote-
ringssedlarne blifwit öpnade och räknade, befunnos niotiofem hafwa
röstat Ja och fyratioen Neij.
T alemannen, som blef utkallad, gaf wid återkomsten tilkänna,
at Hofmarskalken Baron Ridderstolpe warit uppe och å sitt ämbetes
wägnar utbegärt kröningsceremonielet til trycken i anseende til den
snart förestående kongl, kröningen; men at Talemannen lämnat det
swar, at honom therutinnan icke kunde skie willfarighet emot ståndets
tagne beslut at icke utlämna thetta document, innan Höglofl. Ridderska-
pet och Adeln utlåtit sig öfwer Bondeståndets afgångne protocollsutdrag
om någon ändring uti the projecterade hyllningsedsformulairen.
Och förklarade ståndet öfwer samma gifne swar sit fullkomliga wäl-
behag.
Ifrån Prästeståndet ankommo 6 deputerade, anförde af Professoren
Doctor Gadolin, som berättade, at dess stånd i dag förehafft Se-
crete Utskottets extractum protocolli angående af Herr Baron Landshöf¬
dingen och Riddaren Ridderstolpe sökt tilstånd af få afsäga sig det råds¬
ämbete, hwartil han i nåder blifwit utnämnd; men at Prästeståndet icke
funnit sig kunna til en sådan afsägelse samtycka, och hwarom proto¬
collsutdrag skall blifwa upsändt, så snart det hunnit renskrifwas.
Talemannen tackade för den meddelte noticen härom och lof-
wade ärendet sit stånd föredraga, så snart nämnde protocollsutdrag an¬
kommer, och förmodade, at Bondeståndet deruti lärer förena sig med
Prästeståndet, hos hwilket han anmodade deputerade förmäla Bonde¬
ståndets wördsamma och kjärliga hälsning.
Hwarefter de afträdde.
Sven Håkansson utsändes med 6 deputerade at hos Ridderskapet och
Adelen gifwa tilkänna ordsaken, hwarföre ståndet ännu ei kunnat med
376
1772 den 20—21 maj.
påskrifft expediera kongl, kröningsceremonielet, på det ingen skuld uti
uppehållet måtte Bondeståndet tilläggas.
Widare afgick Nils Swensson med 8 deputerade at til de öfrige stån¬
den aflämna ofwanomrörde extractum protocolli med påminnelse om de
af Secrete Utskottet saknade upgifterne och påföljande redogjörelsen.
Föredrogs löparen af detta stånds d. 9:de hujus utfärdade extractum
protocolli rörande någon ändring uti hyllningsedsformulairen; och som
deraf emot all förmodan befants, at Borgareståndet, som tillika med
Prästeståndet detsamma härförut bifallit, hade enligit ytterligare på¬
skrifft under detta dato sit beslut aldeles förändrat, så begjärdte Ga¬
briel Månsson och Jon Bengtsson, at detta document
måtte genast blifwa til trycket befordradt, på det Allmogen i landet
måtte finna, huru Bondeståndets fullmägtiger nitiskt sökt skydda dem
och sig ifrån alt, hwad som kan leda til oskäligt twång och undergifwen-
het under någon annan än landets lagliga öfwerhet, samt äfwen blifwa
underrättade, hwad och af hwem hinder derwid blifwit i wägen lagde.
Detta blef ock genast af ståndet enhälligt bifallit.
Johan Andersson tog sig af denna owäntade händelsen anled¬
ning at begära ståndets yttrande, huru ledamöterne uti Expeditionen
böra sig förhålla, då detta mål der förekommer, hälst han för sin del
aldrig kan underkasta sig annat öfwerwälde än sin laglige öfwerhet.
Johan Fredric Svan yrkade detsamma och hemstälte, om
icke Talemannen och Secreteraren borde wid det tillfället wara tilstädes
uti Expeditionsdeputation, på det ståndets rätt med så mycket större eff-
tertryck måtte kunna wårdas och 2:ne stånd icke ålägga det 3:dje någon
emot lagarne samt dess egen wärdig- och sjelfständighet stridande un-
dergifwenhet.
På lika sätt yttrade sig Gabriel Månsson.
Uppå ståndets derefter gjorde anmodan lofwade Talemannen
och Lagmannen at wilja sig uti Expeditionsdeputation infinna, då
nu omrörde ärende der förekommer.
Ståndet åtskildes dereffter klåckan 1/2 2.
Ahr 1772 d. 2 1 Maji.1
Samlades ståndet in pleno klåckan 1/2 nio och gjorde bön samt juste¬
rade gårdagsprotocollet.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 22 Maji 1772.
1772 den 21 maj.
377
Dereffter uplästes deputerades öfwer stridiga fullmagter betänkande
rörande det i Tossebo härad och Elfsborgs län sednast håldne riksdagz-
manswahlet, hwilket bifölls med den tilläggning, at Hans Kongl. Maij:t i
underdånighet må underställas, om icke wahlförrättaren Assessoren de
Frese gjordt sig förtjent til någon lämpelig föreställning för de wid detta
wahl begångne förseelser.
Johan Andersson afsändes med 12 deputerade at hos Borgareståndet
giöra tjenlig föreställning til ändrings winnande uti det förledne gårdag
widtagne sednare beslutet uti saken rörande hyllningzedsformulairen.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 19 uti innewa-
rande månad tillika med Herrar Riksens Råds Friherrarne Lagerbielke
och Hermelins samt Grefwe Gyllenstiernas underdåniga afsägelse ifrån
widare inträde uti Kongl. Rådkammaren, och hade ståndet derwid intet
at påminna.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande rörande tjenstebyte för of-
ficerarne wid Kongl. Lifdrabantecorpsen; och pröfwade ståndet at det¬
samma bifalla i jemlikhet med Rådman Brandbergs votum samt Rid-
derskapet och Adelens protocollsutdrag under d. 12 i denna månad.
Företogs ånyo Handels- och manufacturdeputationens betänkande
angående Cronoinspectoren Paqualins ansökning om wisse förmohner
wid sit priviligerade öfwerskjäraresaxsmide; hwilket bifölls.
Uplästes Ridderskapet och Adelens extractum protocolli af d. 6:te hu-
jus, som innefattar någon föreställning rörande Generalmajoren Baron
Wallenstierna härförut bewiljad befordringsrätt; men ståndet fant intet
skjäl at ändra sit d. 7 sidsthe härom tagne beslut, hwarwid det äfwen nu
förblef.
Secrete Deputations betänkande af d. 2 i denna månad rörande be¬
fordran för Öfwerstelieutenanten och Riddaren Rosenheim för dess up-
waktning hos Hans Kongl. Höghet Prints Friedric Adolph uplästes och
bifölls.
Likaledes bifölls Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 3
nästhe Februarii angående publique rums framdeles anskaffande för
Riksens Ständers deputationer.
Uplästes och bifölls Handels- och manufacturdeputationens betän¬
kande af d. 13 sidstl. Febr. om någon belöning för Sidenwäfwaregesällen
Isac Sandström.
Företogs Landt- och sjömilitiaedeputationens betänkande om weds an¬
skaffande til riors eldning wid de boställen, hwarest sådane nyttjas,
hwilket want bifall.
378
1772 den 21 maj.
Borgareståndets extractum protocolli under d. 21 sidsthe Martii, hwar-
uti föreslås, at Secrete Deputationen må inkomma med betänkande, på
hwad sätt lidande wid tjensters föregifwande hädanefter må förekom-
mas, blef nu ånyo föredragit och af ståndet bifallit.
Uplästes Ridderskapet och Adelens extractum protocolli under d. 12 i
denna månad angående en del Allmoges i Fryxendes socken i Werme¬
land förskoning för straff och böter för föröfwad olofl. timmerhandel i
anledning af Bondeståndets d. 4 sidsthe April derom utgångne extrac¬
tum protocolli. Och hade ståndet intet at derwid påminna.
Uppå anmälan förekommo 8 deputerade ifrån Ridderskapet och Ade¬
len, hwilkas Ordförande, Krigsrådet och Riddaren Wadenstier-
n a, gjorde påminnelse om kongl, kröningsceremonielets expedierande
ifrån ståndet i anseende til den snart förestående kongl, kröningen.
Sedan Talemannen lämnadt underrättelse om hwad som härtils
wållat uppehållet samt anmodadt deputerade at för Ridderskapet och
Adelen förklara Bondeståndets ödmjuka och tilgifna hälsning, togo de
afträde.
Då genast derpå anmältes 6 deputerade från Prästeståndet, anförde af
Probsten Doctor Rogberg, som öfwerlämnade och til bifall recom-
menderade et sit stånds protocollsutdrag af detta dato angående rättelse
uti någon gjord förändring i kongl, kröningsceremonielet, hwad cronans
sättande på Hans Kongl. Maij:ts hufwud widkommer, samt påminte
dessutom om swenska Bibelversionen och saken rörande Doctor Ruth¬
ström.
Effter å ömse sidor aflagde höflighetsbetygelser afträdde deputerade,
då
det af dem öfwerlämnade protocollsutdraget genast uplästes och bi¬
fölls.
Widare företogs Secrete Deputationens betänkande af d. 13 i denna
månad angående uprättelse för liden prejudice för Öfweradjutanten och
Riddaren Rosenborg, hwilket wann bifall.
Justitiarien Wiblingers från Urskillningsdeputationen til plena remit¬
terade memorial rörande begångne ämbetsfel uplästes tillika med Justi-
tiasdeputationens wid sidsthe riksdag i saken gifne betänkande; hwilket
ståndet pröfwade rättwist at bifalla.
För ståndet anmältes, at en commendering af Kongl. Lifgardet kom¬
mer til excercering at sammandras i hänseende til den förestående
kongl, kröningen.
Från Borgareståndet anmältes 6 deputerade, som lämnades företräde,
1772 den 21 maj. 379
då deras Ordförande, Borgmästaren Haeggström, berättade, at
dess stånd förehaft och bifallit Prästeståndets extractum protocolli rö¬
rande någon rättelse uti kröningzceremonielet i den delen, som angår
cronans sättande på Hans Kongl. Maijrts hufwud.
Talemannen tackade för underrättelsen härom och gaf wid han¬
den, at Bondeståndet hade redan på lika sätt afgjordt denna omständig¬
heten. Dessutom gjorde Talemannen deputerade en så tjenlig föreställ¬
ning rörande det sednare af Borgareståndet förledne gårdag tagne beslut
uti saken om hyllningsedsformulairen, med förmälan at Borgareståndets
bekanta sorgfällighet och goda omtanka för medstånds både rätts och
wärdighets bewarande samt enighetens desto mera stadgande lämnar
Bondeståndet ännu icke utan hopp at äfwen i denna omständigheten få
fägna sig af et nytt wedermäle deraf, hwilket ock skulle giöra Bonde¬
ståndet i denna sak så mycket högre förbundit, som det hwarken känner
eller tänker underkasta sig annat öfwerwälde än Guds, Konungens och
lagens.
Ordföranden lofwade at uti sit stånd behörigen föredraga,
hwad af Talemannen nu blifwit anmält.
Deputerade afträdde.
Och i stället förekom Cancellierådet Baron Horn med 8 depute¬
rade från Ridderskapet och Adelen, som effter aflagd hälsning berät¬
tade, at Ridderskapet och Adelen förehafft och bifallit Prästeståndets
protocollsutdrag om någon rättelse uti kröningzceremonielet.
Sedan Talemannen härå lämnadt behörigt swar samt anmodadt
deputerade at för Ridderskapet och Adelen frambära Bondeståndets
ödmjuka hälsning, togo de afträde.
Sluteligen blef tillkännagifwit, at Borgareståndet ånyo företagit saken
rörande den af Bondeståndet påstådde ändringen uti kröningsedsformu-
lairen samt densamma nu genom votering afgjordt effter Bondeståndets
önskan. En ledamot updrogs altderföre at uti Borgareståndet förskaffa
påskrifft å löpare i denna sak, hwilken efter förrättad commission kort
derefter återkom, då ståndet lät i anledning deraf jemka och för sig jus¬
tera påskriften å kröningzceremonielet samt
åtskildes dereffter klåckan 1/2 2.
380
1772 den 22 maj.
Åhr 1772 den 22 Maji.1
Kom ståndet tilsammans klåckan 8, gjorde bön och justerade går-
dagsprotocollet.
Dereffter anmälte Johan Andersson, at, ehuru kröningscere-
monielet blifwit med behörige påskriffter ifrån detta stånd til Expedi-
tionsdeputation inlämnadt, hade dock ingen expedition derå kunnat
skje, emedan Herr Landtmarskalken skall til sig tagit hela acten i afsigt,
som det berättades, at derwid giöra ytterligare anmärkningar, hvvilken
omständighet Johan Andersson wille tilkänna gifwa, på det ingen skuld
fil uppehållet må kastas på Bondeståndet eller dess ledamöter uti Ex-
peditionsdeputationen.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli med tillhörande
handlingar om Wasaordens inrättande; och fant ståndet för godt at låta
den saken hwila, til dess löparen ifrån de öfrige stånden ankommer.
Cammaroeconomie- och Förordningsdeputations2 betänkande af d. 29
sidstl. Februarii om räfwars utödande på Gottland uplästes och afslogs.
Föredrogs Justitiasdeputationens betänkande af d. 15 i denna månad
rörande en del Calmare Magistrats ledamöters answar för de effter riks-
dagsmanswahlet derstädes d. 20 Martii förledit åhr genom deras åtgjärd
förelupne olagligheter til kränkning af Borgerskapets wahlrättighet; och
pröfwade ståndet rättwist at samma betänkande bifalla.
Borgareståndets extractum protocolli under d. 11 i denna månad rö¬
rande Schotemästaren Magister Lars Quists befordrande til anständig
syssla uplästes och bifölls.
Föredrogs Secrete Utskottets protocollsutdrag af d. 13 dennes an¬
gående en ny Bibeltolkning på swenska tungomålet samt en dertil för¬
ordnande särskildt commission; hwartil ståndet fant skjäligt at lämna sit
bifall.
Samma utskotts extractum protocolli af d. 4 uti innewarande månad
angående 2:ne ytterligare frihetsåhr för de igenom 1766 åhrs eldswåda i
Upsala olyckelige blefne inwånare blef ståndet föreläst och want dess bi¬
fall, med undantag af hwad krönings- och begrafningzhjelpen angår.
Uplästes Rådman Schenströms memorial om en provincialstadsfi-
scalssysslas afskaffande, som blef af ståndet bifallit.
Föredrogs Borgareståndets protocollsutdrag under d. 17 Aug. 1771
rörande utmätningzwärket i städerne; men ståndet fant för godt at låta
den saken hwila.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 23 Maji 1772.
~ Betänkandet: ... och Förordningsdeputationers
1772 den 22 maj.
381
Uplästes Secrete Deputationens betänkande af d. 24 sidstledne April
rörande uprättelse för det lidande, Hofrättsrådet Carl Gustaf Tollstedt
öfwergådt igenom saknad förtjent befordran, tillika med Cammarrådet
Rothliebs, Hr Zachris Bergenschiölds och Hofpredikanten Backmans
derwid bilagde memorialer. Och pröfwade ståndet rättwist at bifalla
detta betänkande i jämlikhet med förenämnde Hofpredikant^ memorial.
Effter anmälan företrädde Generalmajoren Baron Sparre med 6
deputerade och å Ridderskapet och Adelens wägnar gjorde föreställning
om nödwändigheten deraf, at kröningzceremonielet oföröfwadt beford¬
ras til trycket, då edsformulairen, hwarom någon fråga upstådt, seder¬
mera kunde blifwa tryckte, så snart om den påstådde jemkningen hun¬
nits öfwerenskomma.
Taleman nen lofwadc derom med ståndet genast öfwerlägga och
anmodade deputerade at hos sit stånd aflägga Bondeståndets ödmjuka
hälsning.
Hwarefter de afträdde.
Derpå föredrog Talemannen til närmare öfwerwägande, hwad
af Ridderskapets och Adelens deputerade blifwit anmält, och blef enhäl¬
ligt öfwerenskommit, at ståndet på intet sätt wiker ifrån sit härförut i
denna sak widtagne beslut enligit detta samt Präste- och Borgarestån¬
dens påskriffter å löparen. Hwarförutan ståndets ledamöter uti Expedi-
tionsdeputation fingo tillsägelse at dereffter besörja expeditionen.
Sedan nu således blifwit öfwerenskommit, afsändes Swen Håkansson
med en deputation af 6 personer til at derom lämna de öfrige respective
stånden underrättelse.
Anmältes 6 deputerade ifrån Prästeståndet, som lämnades företräde;
hwilkas Ordförande, Biskoppen Doctor Bentzelstierna, gaf til-
känna, at dess stånd i anseende til kröningzterminens snara annalkande
bifallit Ridderskapet och Adelens föreställning om särskildt tryckning af
ceremonielet och formulairen.
Deputerade afträdde.
Och strax derpå ankommo 6 deputerade från Borgareståndet, anförde
af Borgmästaren Tollstorp, som berättade, at Borgare- lika med
Prästeståndet bifallit, at kröningsceremonielet må genast tryckas och
edsformulairen, så snart expedition ärhållas kan.
Effter å ömse sidor aflagde höflighetsbetygelser togo deputerade af¬
träde.
Secrete Deputations betänkande af d. 12 sidstl. Martii rörande någre
assessorers uti Kongl. Commercecollegio säte och stämma uplästes till¬
382
1772 den 22—23 maj.
lika med Kyrkjoherden Strands och Rådman Brandbergs i saken ingifne
memorialer; men på begjäran blef saken hwilande.
Föredrogs Borgmästaren Haeggströms ingifne memorial om befordran
för Auditeuren Anders Craelius; hwilket lades på bordet.
Och sedan åtskillige protocoller och handlingar rörande den uti Ex¬
peditionen ad acta lagde saken Handelsmennerne Maulström och Rei¬
mers emellan angående skjeppet örnskiöld blifwit upläste, så
skildes ståndet åt klåckan 1/2 2.
Ahr 1772 d. 23 Maji.1
Trädde ståndet tilsamman klåckan nio och lät efter förrättad bön jus¬
tera protocollet för d. 22 i denne månad.
I anledning af Thomas Kuitenens i dag ingifne memorial2 beslöts, at
protocollsutdrag3 til de öfrige stånden skall afgå om tilstånd för inwå-
narne i Carelen at i anseende til ortens aflägsenhet ifrån swenska städer
få til ryska inwånare aflåta tjära och träkärill.
Cammaroeconomiedeputations betänkande angående potatoesplante-
ringens utwidgande i riket uplästes och bifölls.
Johan Andersson afsändes med 8 deputerade at hos Präste- och Bor¬
garestånden gjöra behörig ärindran om expeditionen af hyllningsedsfor-
mulairen.
Uplästes Oeconomieförordningsaeputationens betänkande af d. 6
sidstledne April angående en förnyad landtmäteriförordning efter bifo-
gadt project; men på någre ledamöters begjäran skulle den saken hwila,
ibland hwilka Eric Nilsson förbehölt sig, at saken både för sin
widlyfftig- och grannlagenhet måtte åtminstone några dagar få lämnas
oafgjord.
Taleman nen anmälte, at genom en ryttmästare hade blifwit til-
känna gifwit, det 220 man af Kongl. Lifregementet komma i desse dagar
at hit marchera til paradering wid kongl, kröningen.
Uplästes Riksdagsfullmägtigens Handelsmannens Jeuns Grahms me¬
morial af d. 20 i denna månad om någon upmuntrande förmohn för
Generallieutenanten Landshöfdingen och Öfwercommendanten Baron
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 25 Maji 1772.
2 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 254, dock ingivet redan 25
april. Se sid. 330.
3 Tryckt som Bil. 120.
1772 den 23 maj.
383
v. Lingen i anseende til dess med nit och mandom riket gjorde tjens-
ter; men uppå begäran kom det målet at hwila.
Föredrogs Räkenskapsdeputationens betänkande af d. 5 sidstledne
Martii angående af Slottsskrifwaren Hellberg sökt befrielse och effter-
gifft för 2:ne honom til ärsättning ålagde spannemålspåster.
Ståndet, som tog detta ärendet uti noga och rättwist öfwerwägande,
pröfwade skjäligt at bifalla Probsten Isac Lindboms i saken gifne sär¬
skildta votum af d. 2 nästl. April.
Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 13 Decemb. sidsl:t
åhr om något lämpeligit och anständigt understöd för afskjedade Ser¬
geanten Herman von Becker i anseende til honom öfwergångit lidande,
fant ståndet för godt på det sättet bifalla, at von Becker må åtnjuta et
åhrligit understöd af 200 dahl. silf:mt, til dess han, såsom förmodeligen
för honom förmonligare, kan på Krigsmanshuset blifwa intagen at njuta
stat.
Borgareståndets extractum protocolli under d. 20 hujus angående in¬
hibition uti en af Landshöfdingeämbetet i Lindkiöping Schenninge stads
Magistrat ålagd utmätning för någon af Stadscasseuren Ekström åsam¬
kad balance, intil dess Kongl. Maij:t hunnit i nåder pröfwa de deröfwer
anförde beswär, blef för ståndet upläst och bifallit.
Riksdagsmännen Jonas Norbergs och Eric Pehrssons memorial af d.
22 i denna månad angående Cancellisten Eric Backmarcks förhjelpande
til hwad af dess wid Manufacturcontoiret åtnjutne lön bliwit innehållit,
sedan bemälte contoir indrogs och Kongl. Commercecollegio underla-
des, uplästes och lades på bordet.
Uplästes och til Secrete Utskottet remitterades Biskoppens Doctor Se¬
rena memorial, innehållandes förslag, huru Tessinska huset må för sin
förträffeliga architectur skull kunna i sin första skick för posteriteten
conserveras.
Likaledes remitterades til Secrete Deputation Majoren Gustaf Rein¬
hold Stiernroos memorial af d. 9 uti innewarande månad om bibehål¬
lande wid sin laglige befordringstour.
Sidst beslöts, at et til ståndet upgifwit summariskt innehåll af alla se¬
dan 1769 åhrs riksdag slutne gamla byten skulle til trycket befordras.
Ståndet åtskildes klåckan 1/2 2.
384
1772 den 25 maj.
Åhr 1772 d. 25 Maji.1
Samlades ståndet klåckan 9 och efter gjord bön justerade protocollet
för d. 23 hujus tillika med 2:ne underdåniga bref til Kongl. Maij:t rö¬
rande det i Tossebo härad sednast håldne riksdagsmanswahlet.2
Lagmannen och Secreteraren gaf ståndet tilkänna, at krö-
ningsceremonielet blifwit förleden gårdag expedieradt likmätigt respec-
tive ståndens derå lämnade påskrifter; men hwad hyllningsedsformulai-
ren angår, så hade effter ledamöternes af Höglofl. Ridderskapets och
Adelen påstående de öfrige ståndens ledamöter begifvvit sig, at dermed
måtte lämnas anstånd tils i dag klåckan 4 eftermiddagen, då äfwen ex¬
peditionen deraf ofelbart skall gå för sig.
Tale mannen lämnade ståndet nu underrättelse om förloppet af
den honom updragne commission rörande kröningskläder med förmä¬
lan, at all anledning är, det ståndet dermed på publici kostnad blir för-
sedt. Hwaröfwer ståndet ock förklarade et tacksamt wälbehag.
Et at riksdagsfullmägtigerne:i från Skaraborgs län ingifwit memorial
om storskiftesdelningzgrundernes stadgande effter räntan uplästes och
afslogs.
Uplästes en del Allmoges uti Tanums och Bullarens härader i Bohus¬
län deröfwer insände klagan, at Landshöfdingen i orten ej kunnat för¬
mås afgiöra deras öfwer sidsta riksdagsmanswahlet anförde beswär; men
ståndet fant omständigheterne härwid sådane, at det icke kunde sig der¬
med nu befatta.
Företogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 17 sidstl. Augusti
om en sådan förklarings ärhållande wid Rätteg.balk:s 10 cap., 5 §, at de
handlande uti finske och österbottniske städerne, som på god tro utbor-
gat deras wahror til Allmogen, måge få frihet at af bonden söka sit åter,
då han kommer til den stad, der gälden gjord är; men ståndet fant sig
icke kunna uti någon sådan förklaring ingå utan afslog saken.
Borgareståndets protocollsutdrag af d. 17 Aug. 1771 angående små-
städernes deltagande uti allmenningar uplästes och lades på bordet.
Wälbemälte stånds extractum protocolli af lika dato angående at pas¬
toralier under vacancer måge hädeneffter anslås til den, pastoratet före¬
står, och den andra hälften ad pios usus pröfwade ståndet skjäligit at bi¬
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 26 Maji 1772.
2 Den ena und. skrivelsen om häradshövding de Freses förseelser vid valet
tryckt sorn Bil. 121. I den andra und. skrivelsen begärdes föranstaltande om
herredagspenningar för Olof Beckman såsom lagligen vald för häradet.
3 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: riksdagsfullmägtigen.
1772 den 25 maj.
385
falla på det sättet, at detta bör icke allenast sträcka sig til städerne utan
äfwen til landet.
Merbemälte stånds extractum protocolli med tillhörande handlingar
angående Magistratens och en del borgares i Åbo förhållande såwäl wid
Riksdagsmannen Wechters fullmagt som Borgerskapets hörande om
Handelsman Pipping uplästes och want ståndets bifall.
Anmältes ånyo saken rörande en del Allmoges i Fryxende härad1 i
Wermeland befrielse från ådömdt straff för olaglig idkad timmerhandel
til jemkning uti påskrifterne, och fant ståndet för godt at i hufwudsaken
förblifwa wid sit redan tagne beslut men at, hwad actoris andel i böterne
angår, förena sig med Prästeståndets å löparen teknade påskrifft af d. 22
i denna månad.
Rådmannens och Riksdagsfullmägtigens Johan Engelanders memorial
af d. 17 sidstledne Martii om landshöfdingeämbetens återställande på
gamla foten, så at när landshöfdingen är hindrad eller frånwarande, äm¬
betet under answar må förestås af landssecreteraren och landscamerera-
ren, blef för ståndet upläst, som fant godt at remittera detsamma til
Riksens Ständers Justitiaedeputation.
Föredrogs Ridderskapet och Adelens igenom protocollsutdrag gjorde
föreställning uti saken rörande Häradshöfding Hultgren; men ståndet
förblef oförändradt wid sitt d. 22 sidstl. Januarii derom tagne beslut.
Uplästes och remitterades til Secrete Utskottet Borgmästaren Ment¬
zers memorial om wattudragens upräntsande wid Helsingfors och Ta-
wastehus med det förbehåll, at saken til Riksens Ständers sluteliga pröf¬
ning bör upgifwas.
Företogs Bergsdeputationens d. 11 sidstledne Februarii gifne betän¬
kande rörande en bewiljad undersökning til masugnsbyggnad wid2 Lång-
winds bruk i Helsingeland; hwarwid äfwen uplästes Riksdagzmannens
från Söderhamn och Hudwigswall Borgmästaren Hambasi och Rådman
Alftins memorial i denna sak samt sidst Borgareståndets derom afgifne
protocollsutdrag under d. 23 i denna månad.
Ståndet, som tog detta ärendet uti behörigt och noga öfwerwägande,
pröfwade rättwist at til alla delar bifalla Borgareståndets nyssnämnde
extractum protocolli.
Föredrogs ånyo Secrete Utskottets extractum protocolli med tilhö-
rande handlingar rörande Wasaordens insticktelse; och fant ståndet
skjäligt at bifalla bemälte utskotts derom projecterade underdåniga bref
til Kongl. Maij:t.
1 Skall vara: socken. Jfr sid. 378.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: til.
386
1772 den 25 maj.
Uplästes och bifölls Fru Christina Liljes ifrån Urskillningsdeputatio-
nen til plena remitterade memorial och ansökning om accordsummans
utbekommande effter sin afledne man, Premiermajoren Mentzer.
Utaf åtskillige ledamöter påroptes Handelsmannen Grams ingifne och
förra plenum på bordet lagde memorial rörande Generallieutenanten
och Landshöfdingen Baron von Lingen; men Anders Matsson,
som begjärdt, at denna saken måtte hwila, tillika med Jon Bengts¬
son påstodo, at dermed ytterligare måtte hafwas anstånd, emedan den
enda dagen emellan förra och detta plenum warit en söndag och således
intet tilfälle gifwits at kunna sig om saken wederbörligen underrätta och
sine tankar derom stadga.
Pål Jönsson, Nils Svensson, Lars Tufwesson,
Pehr Pehrsson, Pehr Jeppsson och flere yrkade deremot
högeligen på sakens företagande, sedan den enligit Riksdagsordningen
warit hwilande. Men sedan desse ledamöter uppå gjord förfrågan blifwit
underrättade, at ännu et plenum kommer at hållas före kröningen, så
afstodo de omsider ifrån sit påstående, dock med uttryckeligit förbehåll
at denna sak skall nästa plenum ofelbart företagas och afgiöras.
Effter föregången anmälan lämnades 6 deputerade från Prästeståndet
företräde, hwilkas Ordförande, Professoren Doctor Gadolin, gaf
tilkänna, at oaktadt alla skjedde föreställningar hade dock Prästeståndet
oförändrat förblifwit wid sit til Bondeståndets extractum protocolli om
wisse ändringar uti hyllningsedsformulairen gifne bifall samt dessutom
tilsagt sine ledamöter uti Expeditionsdeputationen at om expeditionen
derefter besörja.
Talemannen förklarade sin och ståndets fullkomliga ärkäntsla
och tacksamhet för Prästeståndets såmedelst utmärkta agtning, wänskap
och förtroende, med försäkran at Bondeståndet med otålighet wäntar
tilfällen at kunna wisa sig ärkänsamt och i möjeligaste måtto afbörda sin
förbindelse.
Och sedan deputerade widare blifwit anmodade at för sit stånd för¬
klara Bondeståndets wördsamma och tillgifna hälsning, togo de afträde.
Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 13 sidstledne Martii
om explication och tilläggning wid 2 § uti 1770 åhrs pensionsreglemente,
tillika med Capitain och Riddaren Carpelans i samma ämne ingifne me¬
morial, blefwo ståndet föreläsne, som pröfwade skjäligt at bifalla samma
protocollsutdrag med den i nämnde memorial gjorde tilläggningen.
Sluteligen föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 22 i
denna månad angående efftergift af några Warbergs stads inwånare på-*
1772 den 25—26 maj.
387
förde cronoskatter, hwarföre ingen säker redo kunnat skaffas, emedan
uti den staden åhr 1766 öfwergångne olyckelige wådelden icke allenast
stadens räkenskaper tillika med stadscasseurens och inwånarnes för ut-
betalte skatter ärhåldna quittencer, jemte all dess egendom blifwit i aska
lagde.
Ståndet, som ömade sig öfwer desse sine medborgares utståndna
olycka och tillika fant det blifwa swårt, om icke aldeles ogiörligit, at i en
sådan sakens ställning kunna deruti ärhålla någon tillförlåtelig redo,
pröfwade altderföre billigt at den sökte eftergiften bifalla.
Och som tiden redan war förliden, så åtskildes ståndet klåckan ett.
Åhr 1772 d. 26 Maji.1
Trädde ståndet tillhopa in pleno klåckan 9
och sedan bön war gjord, lät justera protocollet för gårdagen tillika
med et protocollsutdrag rörande cronans räntefordringar och bytesmål.2
Dereffter upiästes en inkommen förtekning på alla stånds delaktighet
uti bewillningen åhr 1768, som war ämnad at til trycket befordras; men
wid närmare sakens öfwerwägande fants för godt at låta dermed anstå.
Enligit förbehållet uti förledne dags protocoll påropades och företogs
än ytterligare Handelsmannen Grams inkomne memorial rörande wisse
förmohner för Generallieutenanten med mera Baron von Lingen, och
upiästes et Anders Matssons deremot i dag ingifwit memorial.3
Effter anmälan yttrade sig Pål Jönsson: At som det wörö ostri¬
digt, at Generallieutenanten Baron von Lingen så för sine långlige och
trogne tjenster i allmenhet som i synnerhet sin utmärkte nit för riket
gjordt sig til ihugkomst och belöning wärdig; men deremot bekant, at
han ännu uti en nog tilltagande ålder måste åtnöja sig med den knap¬
paste landshöfdingelön i riket och derunder jemwäl fädt se sig af yngre
förbigången, då han warit transportsökande. Pål Jönsson icke eller
kunde finna, at Hans Kongl. Maij :ts höga rättigheter i någor måtto för¬
närmades, om Generallieutenanten von Lingen bewiljades transporträt¬
tighet til någon förmonligare men icke wärdigare syssla, än den han nu
innehafwer; så fant han ock intet, som kunde wara honom i wägen at
tilstyrka bifall af hwad til en så wälförtjent Herres soulagement på dess
ålderdom blifwit föreslagit.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 27 Maji 1772.
2 Tryckt som Bil. 122.
3 Tryckt som Bil. 123.
388
1772 den 26 maj.
Jon Bengtsson begärdte Lagmannens och Secreterarens be¬
nägna utlåtande, huruwida sådant kan wara stridande emot lag eller
icke, då han dereffter will säga sina tankar i sjelfwa saken.
Nils Swensson trodde, at ståndet hade sig nogsamt bekant,
hwad lagarna innehålla om Ständers åtgjärd wid befordringzmål, och
när så wörö, så trodde han ock, at det icke undfullo någon, at Ständer
förbehållit sig rättighet at sjelfwe ihugkomma och belöna sådane herrar
och män, som gjordt sig af konung och rike synnerligen förtjente, hwil-
ket honom syntes ganska wäl inträffa på Generallieutenanten von
Lingen, om man, alt annat å sido lemnadt, endast förer sig til minnes
dess behjertade och mer än wågsamma resa öfwer Ålands haf med den
bekanta kjära freden, hwarigenom wådelige tilställningar för riket afböj-
des och wår store samt aldrig nog wördade konungaätt af Wasa stam i
en wälsignad stund til riksstyrelsen befrämjades. Och med samma fog,
som Jon Bengtsson begärdt få weta, om det nu i fråga warande icke
wörö emot lagen, trodde Nils Swensson sig kunna fråga, om icke sådane
märkelige förtjensters belönande wörö med lagen och Ständer uttrycke-
ligen förbehållit? För öfrigit uprepade Nils Swensson flere händelser,
som wisade Ständers handläggning wid befordringzmål, under det
samma lagar som nu existeradt, och deribland hwad med förra Tale-
mannens Olof Håkanssons Son sidsta riksdag sig tilldragit, i det han icke
allenast wid 24 års ålder förklarades innehafwa de åhr, som lagen för
domare utsätter, utan äfwen dertil befordrades; hwilket icke lärer kun¬
nat sägas wara skjedt för utmärkta förtjenster.
Pehr Olsson Storberg a1 tyckte sig wäl af handlingarne
finna, at General von Lingen med mera swårighet, äfwentyr och fara än
gunstig lycka bragt sig ifrån et ringare stånd til någon större heders-
förmon; men som dess derwid ägande utkomst på långt när icke synes
swara emot dess förtjenster, så kunde han ei annat än för sin del til-
styrka bifall af Herr Grams memorial.
I anseende til hwad en och annan ledamot begärdt, yttrade sig Lag¬
mannen och Secreterare n: Det upläste memorialet innehåller
2: ne momenter, det förra, om transporträttigheten til lika men förmon-
ligare ämbete, kan wäl förenas med befordringslagarne, som tydeligen
tala om Ständers förbehåll af förtjente mäns befordran, och hwarigenom
Kongl. Maij:ts höga rättigheter således icke förnärmas, för hwilka Lag¬
mannen försäkrade sig så högt öma och nitälska som någon medunder-
såte; men hwad åter den föreslagne successiva accordsrättigheten wid-
kommer, så är det något, som lagen hwarken utsätter eller omtalar.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Storboga.
1772 den 26 maj.
389
Nils Andersson tyckte, at Generallieutenanten von Lingens
uprepade förtjenster talade tillräckeligen för sig sjelfwa och wörö äfwen
af den beskaffenhet, at han icke kunde finna något uti Herr Grams me¬
morial, hwaraf han tilstyrkte bifall, som trädde konungs eller medbor¬
gares rätt för när, synnerligen som Riksens Ständer förbehållit sig belö-
ningzrättigheten för särdeles utmärkte förtjenster.
Olof Olsson wille wäl icke neka de omtalte förtjensterne men
wisste icke, om Generallieutenanten von Lingen sjelf begärdt eller åstun-
dade, hwad för honom föreslagit blifwit; i hwilken händelse han likwäl
trodde, at rätta wägen då warit at dermed directe wända sig til Kongl.
Maij:t.
Taleman nen, som för någon åkommen bröstfeber och hesa ei
wäl förmådde utföra sina tankar, wille allenast med få ord förklara, det
han ock offta tilförene gjordt, at han aldrig kan ingå uti det minsta, som
rörer konungens höga rättigheter; och hwad nu förewarande sak wid-
kom, så hyste han derom enahanda tanka med Lagmannen och Secrete-
raren.
Jon Bengtsson förklarade, at han icke är emot den förra delen
af memorialet; men wid den sednare kunde han ingalunda finna sig,
emedan konungens höga rättighet derigenom skulle inskränkas och för¬
närmas. När hwar undersåte önskar och med skjäl kan påstå få njuta
lag til godo, så tyckte han, at konungen ägde dertil fast större och dy¬
rare rätt, och för samma ordsak skull kunde han och aldrig gå in uti den
omtalte accordsrättigheten.
Häruti instämde äfwen Swen Håkansson.
Anders Matsson åberopade sig innehållet af sit ingifne memo¬
rial, hwartil han endast wille lägga den omständigheten, at owisst wörö,
om icke Generallieutenanten von Lingen redan blifwit belönt för de om¬
talte förtjenster; men om än icke så wörö, så tyckte han dock, det wörö
nu för långt effteråt at yppa en sådan fråga, som effter dess tanka likwäl
borde skjedt hos Kongl. Maij:t, och således tilstyrkte han afslag i saken.
Detsamma gjorde äfwen Daniel Westin.
Pål Jönsson itererade, hwad han förut andragit, och kunde icke
utsäga, huru främmande det förekom honom, at wisse ledamöter tycktes
lika som wilja missunna en så förtjenter hög embetsman at på sin ålder¬
dom äga en nödlös utkomst för sig och sin famille, hwartil han likwäl
aldrig utan Ständers hjelp torde komma. Han bad altderföre ståndet på
det ömaste at noga behjerta saken med sine talande omständigheter.
Pehr Jeppsson wille ei uprepa, hwad redan i saken blifwit ta-
26—740327
390
1772 den 26 maj.
ladt; men ifall det icke wörö bekant, wille han nämna, at Generallieute-
nant von Lingen twenne gångor warit transportsökande til Malmö
landshöfdingeembetet men begge gångorne sedt yngre sig föredragas,
och hwad länet deraf hafft för känning, derom wille han nu icke orda.
Hwad annars wid denna öfwerläggning förekom honom besynnerligit
wore, at en och samma man i ståndet kan tala uti aldeles olika smak uti
saker af lika beskaffenhet; och ärindrade derpå förloppet wid den nyli¬
gen afgjorde saken rörande uprättelse och accordsrättighet för Lagman
Rutenschiöld. Nog påminte Pehr Jeppsson sig, at betänkande derom in¬
kommit ifrån en deputation; men han fant ock, at en deputation ei
kunde äga större rättighet och magt än sjelfwa stånden. Sjelfwa sakerne
wörö dessutom i så måtto skiljaktige, at Generallieutenanten von Lingen
såsom militair äger wiss accordsrättighet men Rutenschiöld såsom civil
aldeles ingen. Således tilstyrktes bifall på memorialet och begärdtes pro¬
position.
Gabriel Månsson: At han wörö en owärdig både riksdagz-
man och undersåte, om han på minsta sätt sökte betaga konungen sin
höga rätt; men då Ständer förbehållit sig at få gratifiera wälförtjente
män och casus nu w'ärkeligen wörö sådan, så fant han sig med god öf-
wertygelse kunna styrka til bifall af Grams memorial.
Härmed instämde Johan Fredric Swan, Johan An¬
dersson, Jonas Norberg, Pehr Davidsson, Mats
Jonsson, Olof Beckman, Christen Jönsson, Olof
Pehrsson och Sven Börjesson.
Pehr Olsson ansåg för onödigt at uppehålla ståndet med widare
discours uti detta mål och begjerdte derföre proposition.
Då Talemannen tilfrågade ståndet, om Herr Grams memorial
winner bifall? Men som härtil ömsom swarades Ja och Nej, så gjordes
följande propostion til votering:
Den, som bifaller Handelsmannen Grams memorial lika med Hög-
wördige Prästeståndet, skrifwer Ja.
Den, det ei will, skrifwer Nej.
Winner Nei, så bifalles memorialet utan widare eller annan accords¬
rättighet, än pensionsreglementet för militaire landshöfdingar tillåter.
Sedan proposition blifwit justerad och för finska ledamöteme tolkad,
gick voteringen för sig med twenne uprop, och effter sedlarnes öpnande
och upräknande befunnos 95 Ja och 42 Nej.
Uplästes Ridderskapet och Adelens igenom protocollsutdrag under d.
1772 den 26 maj.
391
6 hujus giorde föreställning uti saken rörande skattelösen af Luckerstads
kronohemman. Men ståndet förblef wid sit förra derom tagne beslut.
Tolf deputerade ifrån Ridderskapet och Adelen lämnades företräde,
anförde af Cammarherren Baron von Essen, som widlyftigt om¬
talte, med hwad ömhet och wälwilja Ridderskapet och Adelen sökt eff-
tersinna, hwad som egenteligen kunnat föranlåta Bondeståndet at giöra
anmärkning och påstå ändring uti hyllningzedsformulairen. Ingenting
skjedde utan ordsak. Til Bondeståndets i denna sak tagne steg förmente
Ridderskapet och Adelen ordsaken ligga deruti, at man trodt någonting
wara nytt och uti formulairen tillagdt; altderföre och til at öfwertyga
om wederspelet uptedde deputerade et genomdragit och med afledne
Riksrådet och Cancelliepresidenten Grefwe Ekeblads sigill försedt ex¬
emplar af 1751 åhrs hyllningsedsformulairer, hwareffter de nu i fråga
stäldte wörö utskrefne och begge lika med dem, som 1720 nyttjades.
Men althenstund thetta tycktes icke kunna wara den enda och rätta
ordsaken til Bondeståndets fattade misstroende om saken, så skall det
förekommit, som den måtte ligga uti någon farhoga för någon af Rid¬
derskapet och Adelen påsyfftad superioritet. Men deputerade trodde, at
sådan minst borde supponeras af Ridderskapet och Adelen, som med
Bondeståndet har det aldra närmaste interesset, såwida desse stånd wörö
rätta odalmän, de där besutto mästa jorden i riket; förthenskull och til
af böj ande af en så skadelig misstanka samt til bibehålian af enighet
stånd och stånd emellan, som alla äro lika wärdige och sjelf ständige, så
förklarade deputerade sig hafwa i befallning at å sit stånds wägnar är-
bjuda sine respective medstånd at hwart i sin ed fritt införa samma ord
och mening, som uti Ridderskapet och Adelens samt Prästeståndets eds-
formulairer öfwerklagas; men för sin del tänker Ridderskapet och Ade¬
len hylla sin Konung efter det wanliga och härtils nyttjade edsformulai-
ret.
Talemannen tackade för härom meddelt underrättelse och lof-
wade at med ståndet om ärendet öfwerlägga, så snart deputerade af-
trädt, som genast derpå skjedde.
Då målet och straxt företogs, och effter en kort öfwerläggning blef öf-
werenskommit och beslutadt, at ståndet oryggeligen förblifwer wid sit i
saken fattade och af de andre ofrälse stånden antagne beslut, hwilket
igenom 12 deputerade under Jon Bengtssons ordförande blef de öfrige
respective stånden tilkänna gifwit.
Uplästes Kammaroeconomie-, Landt- och sjömiiitae- samt Oecono-
mieförordningzdeputationernes betänkande af d. 19 sidstl. Martii an¬
392
1772 den 26—27 maj.
gående den tyngd, hwarmed et par hästar böra belastas wid durchmar-
cher. Och fant ståndet för godt at effter någon öfwerläggning om saken
betänkandet bifalla.
Anmältes, såwäl ifrån Kongl. Amiralitetet som Artilleriet, at med
läskningen af de stycken, som wid kongl, kröningen skola nyttjas, sker i
dag början; och war derwid intet at påminna.
Sidst beslöts, at ledamöterne uti Justitiaedeputationen skulle updragas
och åläggas at til Riksens Ständer upgifwa, på hwad grund och skjäl
Kongl. Rådkammaren befriat Saltcompagniet ifrån 400 000 d. kopp:mts
återbetalning, hwartil det af Secrete Utskottet 1765 fants skyldigt och af
Kongl. Commercecollegio blifwit lagligen ådömt, samt at protocollsut-
drag skulle ledamöterne härom meddelas.
Ståndet åtskildes klåckan ett.
Ahr 1772 d. 27 Maji.1
Trädde ståndet tilsammans klåckan 9, gjorde bön och justerade proto-
collet för gårdagen med tilhörande expeditioner.
Dereffter föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänkande af
d. 13 sidstledne April angående de så kallade kungs- eller fribeten i
Skåne; hwilket bifölls.
Uplästes Nils Svenssons memorial om collect för Ifwö kyrkja i Lunds
stifft och lades til de öfrige i lika ämne inkomne ansökningar.
Cammaroeconomiedeputationens betänkande om geographiska char-
tors utgifwande öfwer de rikets provincier, hwaröfwer chartor ännu ej
utkommit, uplästes och bifölls.
Föredrogs Secrete Deputationens betänkande under d. 23 sidstledne
April angående Auditeuren Gustaf Lund Olofsson i Kronobergs län öf-
wergångne taxering med mera, och want detta betänkande bifall.
Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 27 Februarii nasti.,
hwaruti tilstyrkes, at den återstående summan af hwad åhr 1770 blifwit
bewiljadt til canalens upränsning wid Uddewalla, måtte af manufactur-
medlen utbetalas, uplästes och lades på bordet.
Föredrogs Riksens Ständers Justitiasdeputations betänkande af d. 13
uti innewarande månad rörande Borgmästaren Mattias Kiörnings och
någre rådmäns i Hernösand lagstridiga förhållande wid det d. 25 Martii
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 3 Junii 1772.
1772 den 27 maj.
393
förledit åhr derstädes håldne riksdagsmanswahl m. m. Och pröfwade
ståndet rättwist at för sin del samma betänkande bifalla.
Ifrån Borgareståndet upkommo Borgmästarne1 Munthe och
Haggström, som berättade, at Ridderskapet och Adelens sednare
beskickning och föreställning i saken rörande hyllningzederne hade hos
Borgareståndet wäckt en ny och brydsam öf werl äggning.
Borgareståndet, som wid alla tilfällen är angelägit at bibehålla och be¬
fästa den wänskap, förtroende och enighet, som det med fägnad funnit
sig hos Bondeståndet äga, wille wid detta tilfället icke eller ingå uti det
minsta, som kunde leda til rubbning deraf. Sig altid uti en sådan föresats
likt förblef wäl Borgareståndet oförändradt wid sit til Bondeståndets i
denna sak utgångne protocollsutdrag gifne bifall, såwida ärendet icke
med Bondeståndets goda minne och samtycke kunde så jemkas och af-
passas, at hwarje stånds wärdighet och indepandence derigenom i det
nogaste blir conserverad och styrkt, och i sådant afseende förklarade
Borgmästarne sig wara ifrån sit stånd upsände at i förtrolighet derom
med Bondeståndet öfwerlägga och rådgiöra. För sin del wörö Borgare¬
ståndet af den tankan, at saken lättast och bäst kunde hjelpas, om alla
fyra stånden gjorde lika hyllningsed, så at uti hwart stånds ed infördes
den af Bondeståndet anmärkte meningen, dock med den hufwudsakeliga
förändring, at de orden: Allmogen, som af ålder hafwa warit och är
skattskyldiger, gå ut och i stället införes: Rikets samtelige undersåtare
och innbyggare skolom Wi också styrka til allan trohet och at de kronan
alla årliga laga utskylder gifwa och utgiöra skola etc.
Om detta antogs, som Borgareståndet för sin del önskade, så wörö
Borgareståndet willigt at sig äfwen deruti foga; men i annor händelse,
eller ock om Ridderskapet och Adelen härwid skulle giöra någon swå-
righet, så förblifwer Borgareståndet oförändradt wid sit förra beslut och
will i sådant fall antyda sine ledamöter uti Expeditionsdeputationen at
saken effter trenne stånds gemensamma beslut i dag ofelbart expediera.
Sedan Tale mannen förklaradt ståndets myckna förbindelse för
denna förtroliga öfwerläggning och lofwat at med ståndet närmare om
saken conferera, afträdde förenämnde Borgmästare, och ärendet togs
under ventilation.
Jon Bengtsson, Pehr Larsson och Olof Olsson
hade mycken betänkelighet wid at i någor måtto gå ifrån trenne stånds
gemensamma beslut, hwilket kunde lämna effter sig et skadeligit praeju-
dicat. De trodde ock, at om ståndets i saken utgångne protocollsutdrag
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Borgmästaren.
394
1772 den 27 maj.
lämnades oförändradt, så skulle ock expedition dereffter i stöd af
Präste- och Borgareståndens dertil gifne bifall owedersägeligen gå för
sig.
Pehr Pehrsson från Nerike yttrade, at han wörö nögd med den
projecterade ändringen, om Bondeståndets edsformulair blir lika med
Borgareståndets, så at de orden uti det sednare: laga beslut och sam¬
tycka antingen gå der ut eller ock tillägges i det förra.
Men om detta ei skedde, så tyckte han, at ändringen lade än mera
band på Bondeståndet; hwarföre han ock häldre önskade, at denna frå¬
gan aldrig blifwit wäckt, än at ståndet såmedelst skulle gå ifrån sit beslut
och ställa saken i mera äfwentyr, hwartil han för sin del ingalunda
kunde samtycka.
Gabriel Månsson uprepade, hwad omgångar och skifften
denna saken hafft; och som kongl, kröningen är förhanden, så at saken
icke tål det minsta upskof eller utdrägt, fara äfwen är, at i händelse der¬
med nu ei winnes slut, så kunde påfölgden blifwa obehagelig. Om alla
fyra stånden komma at giöra lika ed, så fant Gabriel Månsson ei, hwad
mera kunde begäras och påstås, eller hwad nogare jemlikhet stånd och
stånd emellan i den delen träffas kan.
Öfwer befunnen olikhet uti ståndens edsformulairen hade detta stånd
gjordt anmärkning; när likhet nu föreslås och kan ärhållas, så är ju kla-
goämnet borta och ändamålet wunnit. Med bästa öfwertygelse och tryg¬
gaste samwete styrkte han altderföre til bifall af hwad nu föreslagit blif¬
wit, med förklarande derjemte, at den, som nu harwid lägger hinder i
wägen, skall wara honom och medbroder answarig för nu och framti¬
den, om en eller annan obehagelighet deraf upstå skulle och om Rid-
derskapet och Adelen, enligit deras egit yttrande genom sine deputerade,
skulle wid Konungens hyllning aflägga den wanliga eden. Men i hän¬
delse Ridderskapet och Adelen ei skulle finna sig wid at ingå uti ofwan-
nämnde project, så holt han före, at förra beslutet bör stå fast och ex¬
pedition dereffter ofelbart skje i denna dag.
Härmed instämde större delen af ståndet.
Sedan härom något widare blifwit öfwerlagdt och edsformulairen på
det nogaste jemförde med hwad nu projecteradt blifwit, så förenade
ståndet sig om saken på det sättet, at såwida Präste- lika med Borgare¬
ståndet finnes benägit ingå uti hwad projectet om lika hyllningzed för
alla fyra stånden innehåller, så will ock Bondeståndet sig dertil begifwa.
Men i annor händelse, eller ock om Ridderskapet och Adelen ei skulle
1772 den 27 maj.
395
finna sig derwid, så förblifwa de frenne ståndens beslut oryggelige, och
dereffter går saken i dag til expedition.
Pehr Jeppsson och Johan Fredric Svan afsändes
derpå at häröfwer å ståndets wägnar inhämta Prästeståndets tankar, in¬
nan widare i saken åtgjordes; som efter en stund återkommo och berät¬
tade, det Prästeståndet förklaradt sig willigt at på förenämnde sätt ingå
med Bondeståndet i denna sak. Hwareffter förberörde 2:ne ledamöter äf-
vven nedskickades til Borgareståndet at afgifvva underrättelse om sakens
nuwarande ställning.
Igenom 2:ne kammarherrar lät Hans Kongl. Maij:t i nåder invitera
ståndet til sin höga krönings- och hyllningzacts bewistande.
Hwarjemte kammarherrarne aflämnade å Öfwerstemarskalksämbe-
tets wägnar 2:ne paqueter med entrébilletter för ståndets ledamöter til
Kyrkan och Rikssalen.
Talemannen anmodade desse kammarherrar at för Hans Kongl.
Maij:t nedlägga Bondeståndets underdånigste tacksäjelse för Dess nådiga
höga kallelse, hwilken Bondeståndet lika underdånigt tänkte åtlyda til
fullgiörande af sin undersåteliga plikt och at med förenade munnar och
hiertan tilbedja sin älskelige Konung alla herrars Herres och alla ko¬
nungars Konungs ömnoga wälsignelse och milda nåd at i alt kunna be¬
främja Dess ähra, med wishet styra sit folk, uprätta et lutande rike samt
dess inbyggares skingrade sinnen och således återsättja Swerige uti sin
fordna magt, wälstånd och anseende.
Cammarherrarne afträdde.
Pehr Pehrsson från Blekinge inlämnade fullmagt för sig, daterad d. 9
i denna månad, at under påstående riksdag äfwen bewaka Medelstads
härads angelägenheter i berörde lähn.
Lieutenanten Nordenschiölds memorial om amiralitetsofficerares an¬
tagande uti Ostindiska Compagniets tjenst uplästes och remitterades til
Secrete Utskottet.
Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens betänkande om
ändring uti det förordnande, som ålägger Ekenäs stads handlande at til
wisst wärde årligen wara afnämare af inrikes manufacturwahror; hwil-
ket want bifall.
Ifrån Borgareståndet företrädde effter anmälan 8 deputerade, hwilkas
Ordförande, Borgmästaren Munthe, förmälte, at som Borgarestån¬
det altid sorgfälligt söker conservera förtroende och wänskap med Bon¬
deståndet, så hade Borgareståndet ock nu fogadt sig effter Bondeståndets
tilkännagifne begifwande uti målet rörande hyllningzeden, så at den på
396
1772 den 27 maj.
föreslagit sätt blir lika för alla stånden; men tillika afgiordt, at i den
owäntade händelsen Ridderskapet och Adelen skulle sätta sig deremot,
så skjer expedition i saken effter de 3:ne respective ståndens förra be¬
slut.
Effter aflagde wanlige höflighetsbetygelser togo deputerade afträde.
Secrete Deputations betänkande rörande besättjandet af en protonota-
riebeställning uti Kongl. Maij:ts Justitiasrevision uplästes och lades på
bordet.
Remitterades til Förordningsdeputation Prästeståndets extractum pro-
tocolli af d. 24 Febr. nästledne angående barnhus och hospitalerne i ri¬
ket.
Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänkande af d. 1 i
denna månad angående Knappmakareämbetets i Stockholm ansökning
om uphäfwande af förbudet emot färgadt doubleradt lcamelegarns inför-
skrifwande; hwilket bifölls.
Pehr Pehrsson1 afsändes med 8 deputerade at gifwa de öfrige respec¬
tive stånden wid handen detta stånds fattade och här ofwanföre uptagne
tankar om hyllningsedsformulairens rättande.
Uplästes Oeconomieförordningzdeputationens betänkande om capel-
lansboställens befrielse från rotering; och beslöts at låta den saken
hwila.
Anmältes, emottogs och infördes 6 deputerade från Prästeståndet,
hwilkas Ordförande, Biskoppen Doctor Benzelstierna, gaf til-
känna, at dess stånd uti saken rörande hyllningzedsformulairen stadnadt
uti enahanda beslut, som Borgareståndets deputerade anmält och här-
ofwanföre uptagit finnes.
Sedan Talemannen derföre aflagt lämpelig tacksielse samt an-
modadt deputerade om Bondeståndets wördsamma och kjärliga häls¬
nings förmälande hos sit stånd, togo de afträde.
Commercedeputations betänkande af d. 30 sidstledne Januarii om
förbud emot drickas införsel i de städer, der bryggareämbeten äro inrät¬
tade, uplästes och lades på bordet.
Föredrogs Handels- och manufacturdeputations betänkande angående
årlig pension af manufacturfonden för Strumpwäfwaren Mäster Conrad
Gardt och dess hustru, och fant ståndet skjäligt at dertil lämna sit bifall.
Sidst uplästes Borgareståndets extractum protocolli af d. 31 sidstl.
Augusti angående årliga tilwärkningen wid tobaksspinnerierne i riket;
hwilket på begäran skulle hwila.
Dereffter åtskildes ståndet klåckan 1/2 2.
1 Enligt de andra ståndens protokoll anfördes deputationen av Per Jepps¬
son.
1772 den 3 juni.
Åhr 1772 d. 3 Junii.1
397
Samlades ståndet in pleno klåckan nio och lät efter förrättad bön jus¬
tera protocollet för d. 27 sidstledne Maji.
Derpå uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 26 uti
nästledne månad tillika med et derwid fogadt utkast til pardonsplacat
wid Kongl. Maij:ts höga kröning samt flere tillhörande handlingar,
hwilka alla ståndet fant för godt at låta hwila.
Räkenskapsdeputationens betänkande af d. 5 sidstledne Martii om
bättre säkerhet för uppbörden wid cronomagazinerne i riket blef ståndet
föredragit och wandt dess bifall.
Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänkande an¬
gående besiktning af de ifrån andra orter til Stockholm ankommande fa-
briqueswahror; hwilket bifölls.
Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 19 nästledne Martii
om förbättring å lönerne för betjeningen wid en del påstcontoir blef för
ståndet upläst; som fant för godt at låta det ärendet hwila.
Samma utskotts protocollsutdrag af d. 19 uti sidstke månad, hwaruti
tilstyrkes, at Generalen och Commendeuren af Kongl. Maij:ts Orden
Grefwe Ehrensverd må wid afskedstagande! få behålla generalslönen,
blef af ståndet bifallit med den tilläggning, at Generalen Grefwe Ehren-
swerd tillåtes afstå dess innehafwande öfwersteämbete wid Kongl. Lif-
dragoneregementet til öfwerstelieutenanten wid samma regemente eller
någon af de äldre competentje] sökande emot de wilkor, som de sig
emellan bäst åsämjas kunna.
Uplästes Secrete Utskottets protocollsutdrag af d. 29 nästl. Februarii
angående at Cancellierådet Berch må hugnas med skillnaden emellan
dess nu innehafwande sccreterarelön i Antiquitetsarchiwo och cancellie-
rådslön, [til des wärkel. cancellieråds lön]2 kan honom tilfalla; och fant
ståndet billigt at i afseende på de för saken talande omständigheter der¬
th gifwa sit bifall.
Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 26 nästl. Maijii,
hwaruti begäres, at i händelse den emellan Korsholms kungsladugård å
ena samt Wasa stad å andra sidan upkomna ägotwisten skulle hos
Kongl. Maij:t så blifwa afgjord, at domen blef staden emot, med wärk-
ställigheten deraf då måtte innehållas, til dess staden hinner få målet un¬
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 5 Junii 1772.
- Konceptprotokollet.
398
1772 den 3 juni.
der Riksens Ständers skjärskådande och afgiörande; och fant ståndet för
godt at dertil lämna sit samtycke.
Uplästes Justitia-, Cammaroeconomie- och Commercedeputationer-
nes betänkande uti saken emellan Gamla Carleby stad och sochn röran¬
de stadsboernes påstående at genom storskifte ärhålla utbrytning af stad-
sens i anseende til innehafwande donationsjord förmente samfäldte lott
med de öfrige sochnemennerne uti skog och mark; men ståndet fant nö¬
digt at låta den saken hwila.
Handels- och manufacturdeputationens betänkande om upfin-
ningspramium för konsten at förfärdiga spegelfolier uplästes och bifölls.
Likaledes bifölls Borgareståndets extractum protocolli under d. 12
nästledne Maji om befordran för Controlleuren Sundblad wid honom
tilständig ledighet inom Tullwärket.
Uplästes Eric Johanssons från Upland genom memorial af d. 25
sidstl. April gifne förslag til Adelsfahnans indragande efter hand til hjelp
och lisa för statswärket.1
Pehr Pehrsson från Nerike förde ståndet til minnes, hurusom
för några weckor sedan saken rörande pension för 3:ne Herrar Riksens
Råd blifwit från Expeditionsdeputationen expedierad, oagtadt den delen
af saken, som rörde pensionerne, war här i ståndet hwilande och oaf¬
gjord. Och som han ansåg detta för stridande emot bemälte deputations
instruction samt detta stånds både wärdighet och rätt, så kunde sådant
ei annat än oroa honom, och det så mycket mer som han förmärkt, at
äfwen andre af alla 4 stånden afgjorde saker blifwit uti Expeditionsde¬
putationen antingen hwilande eller lagde ad acta. Af sådan anledning
hemstälte Pehr Pehrsson, om icke ståndets wärdighet och rätt kräfde
målets närmare öfwerwägande. At söka ändring uti hwad 3 stånd om
pensionerne bifallit, holt han för ganska betänkeligit, fast expeditionssät-
tet warit utom sin laga ordning; men war likwäl af den tankan, at i an¬
ledning deraf borde genom protocollsutdrag hos de öfrige stånden yrkas
på bifall til den för Expeditionsdeputationen projecterade nya instruc-
tionen, eller ock någon annan författning widtagas, så at icke de mästa
sakerne måtte kunna lämnas oexpedierade til riksdagens slut och dereff-
ter af olika begrepp om Ständers mening och deputationens instruction
antingen blifwa lagde ad acta eller ock orätt expedierade, sedan deputa-
tionen är utom controll samt äfwen utom tillfälle at kunna om Ständer-
nes rätta mening widare blifwa underrättade och uplyste.
Pehr Jeppsson holt äfwen för betänkeligit och orådeligit at wid-
1 Tryckt som Bil. 124.
1772 den 3 juni.
399
röra den omnämnde pensionssaken, sedan den gådt i expedition; men
derföre wörö han likwäl nu af samma tanka i sjelfwa hufwudmålet, som
han förut warit, och tilstyrkte altderföre, at såwäl ståndets protocoll
derom som Expeditionens måtte blifwa til trycket befordradt.
Johan Andersson förmälte, at han ei mindre än de öfrige
Bondeståndets ledamöter uti Expeditionsdeputation gjordt förbehåll och
reservation emot detta nu omrörde måls expedierande, innan ståndet
hunnit sig deröfwer utlåta; och mera hade de icke kunnat giöra eller
återhålla wärkställigheten af pluralitetens beslut.
Dereffter blef för godt ansedt at med ytterligare discours i denna sak
låta tils widare anstå.
Uppå flere ledamöters begäran framtogs det hwilande projectet til en
ny landtmäteriförordning, och uplästes ånyo åtskillige §§ deraf. Men
som derunder upkom löparen af Secrete Utskottets extractum protocolli
om statswärkets tilstånd med mera, så blef detta ärendet såsom mera an-
gelägit i det förras ställe företagit och de öfrige respective ståndens på-
skriffter derå för ståndet upläsne, hwaraf befants, at så Präste- som Bor¬
garestånden utom andre projecterade indragningar til statswärkets un¬
derstöd äfwen föreslagit indragning af den indelte arméen til en wiss del.
Och som detta wörö en omständighet, hwilken ganska nära rörde Bon¬
deståndet samt följakteligen fordrade desto mognare efftersinnande, in¬
nan ståndet derom stadgar sina tankar, så ansågs för bäst at låta ärendet
til alla sina omständigheter igenom ståndets electorer utredas och jäm¬
kas, innan ståndet detsamma til sluteligit afgiörande företager.
Talemannen, som äfwen ingick i denna tankan, förklarade dess¬
utom, at som det nu under öfwerläggning hafde ämnet rörde rikets all-
menna angelägenheter och nödwändiga behof til statswärkets uprätthål-
lande men för ingen del kan räknas ibland de ärender, hwilka för se¬
crete böra anses, så fant Talemannen för sin del det bästa tillfälle wara
för handen at hos de öfrige stånden med eftertryck yrka ståndets på¬
stående och rätt at under sådane och andre rikets allmenna hushåld-
ningsmåls handterande få hafwa sine ledamöter uti Secrete Utskottet.
Och förmodade Talemannen så mycket mindre, at någonting deremot
med skjäl skulle kunna inwändas, som han icke fant regeringslagarne i
någor måtto wara deremot, hwilket och nogsamt bewistes af hwad sig
förut wid 1742 åhrs riksdag tildragit, då Secrete Utskottet blifwit med
25 ledamöter af Bondeståndet förstärkt.
Ståndet, som med mycken tacksamhet och wälbehag ansåg Taleman-
nens goda omtanka och sorgfällighet för ståndets rätt och wärdighet, be¬
400
1772 den 3—5 juni.
slöt altderföre, at protocollsutdrag derom skulle upsättas och nästa ple¬
num för ståndet justeras.
Sluteligen uplästes och bifölls Secrete Deputationens betänkande af d.
19 sidstl. Maji angående Vice Häradshöfdingen Gropmans befordran;
hwarefter ståndet åtskildes klåckan 1/2 2.
Åhr 177 2 d. 5 Junii.1
Samlades ståndet effter anslag klåckan 4 efftermiddagen, då protocol-
let för d. 3 hujus justerades, och derefter et protocollsutdrag angående
Bondeståndets förmodade rättighet at hafwa ledamöter uti Secrete Ut¬
skottet under beredningen af sådane mål och ärender, som angå all-
menna hushåldningen och beskattningen i riket samt följackteligen til
plenorum pröfning och afgiörande höra.2
Talemannen anmälte, at i anledning af hwad förledne gårdag
blifwit aftalt uti talemansconclaven, hade ståndet nu blifwit sammankal-
ladt at öfwerlägga om det projecterade pardonsplacatet samt besörja om
expeditionen deraf.
Johan Andersson anmärkte wid denna saken, at som Kongl.
Maij :t wore uti pardonsplacatet förbehållit få benåda wisse lagarnas öf-
werträdare och förbrytare, så kunde äfwen derunder dragas sådane,
hwilka wid riksdagsmanswahlen til nu påstående riksdag på flerehanda
sätt och i betydelig måtto kränkt folkets fri- och walrättighet, och hwar-
af påfölgderne kunde blifwa så wådelige som allmenheten misshagelige.
Til förekommande deraf föreslog Johan Andersson altderföre at genom
protocollsutdrag anmoda de öfrige stånden, det sådane ämbetsmän och
personer, som folket uti sin fria wahlrättighet förnärmat3 och förorättat,
måtte uttryckeligen blifwa undantagne ifrån dem, som under pardon
wid kongl, kröningen få inbegripas.
Och som detta wann hela ståndets bifall, så blef ock et extractum pro-
tocolli derom projecteradt och kort dereffter justeradt.
Pehr Jeppsson anmälte, at Nils Pehrssons siukdom ännu con-
tinuerar, så at owist är, huru snart han förmår sine sysslomål åter biträ¬
da; och som dess rum uti Protocollsdeputationens 2:dra utskott således
är ledigt, så hemstältes, om icke Olof Andersson från Skåne må under
Nils Pehrssons siukdom samma deputations sammanträden bewista.
1 Konceptprotokollet har påteckningen; Just. d. 27 Junii 1772.
2 Tryckt som Bil. 125.
3 Enligt konceptprotokollet rättat från förslagsvis: förnärat.
1772 den 5 juni.
401
Härtil lämnade ståndet bifall, och kommer således protocollsutdrag
derom at meddelas.
Likaledes blef i anledning af Pehr Jeppssons anmälan beslutit, at un¬
der det den nya landtmäteriförordningen för Storfurstendömet Finland
kommer uti Förordningsdeputationen at projecteras, måge nya ledamö¬
ter af finska nationen, som äro swenska språket mägtige, dit förordnas,
och hwartil således utnämndes Isac Tuohino, Mats Backman, Gabriel
Andersson, Jacob Matsson, Hindric Groth och Mats Matsson, som
hafwa at härom undfå behörigt extractum protocolli.
Uppå begäran lämnades Olof Jacobsson från Bohus län tilstånd at ti!
Friedric Christoffersson få afstå sit rum uti Commercedeputationen.
Nils Swensson anmälte, at uti Secrete Deputation hade fråga
yppats, huruwida Stabsfendrichen Theslöf, som tjent cronan uti 26 åhr
och wid adjutantssysslans besättjande wid Österbottns Regemente blifwit
förbigången af Majoren Roos Son, en yngling om 16 åhr, borde nu få
uptagas, emedan händelsen sig tildragit under desse Ständers samman-
waro.
Och som Präste- samt Borgareståndens ledamöter warit för sakens
uptagande men Ridderskapets och Adelens åter påstådt, at för nämnde
ordsak dermed borde upskjutas til nästa riksdag, så utbad Nils Svensson
sig ståndets utlåtande derom til sin rättelse; och fick härpå til swar: At
såwida Secrete Deputationen finner för sig någon laglig anledning at
målet widröra, så wil ståndet så mycket mindre wara deremot, som ti¬
dens utdrägt til nästa riksdag torde giöra Theslöfs uprättelse mera swår
och kanhända onyttig.
Dereffter företogs åter den nya landtmäteriförordningen, och fortfors
med upläsandet deraf til och med den 42 § utan någon hufwudsakelig
påminnelse derwid; men wid denne § påstodo Jonas Törnsten,
Jonas Norberg, Jon Olsson, Hindr. Ersson och
Pehr Olsson Storberg a, det undantag för deras orter, att
landtmätaren måtte åläggas innehålla med sine förrättningar under in-
bergningsmånaderne, medan i händelse folket, som landtmätaren til bi¬
träde och handtlangning behöfwer, skulle under brådaste inbergningen
dragas derifrån, så kunde af en enda dags försummelse den swåra olä¬
genheten hända, at en infallande frostnatt fördärfwade hela grödan.
För samma ordsak skull gjorde ock Fullmägtigen från Herjedalen
Olof Ericsson et lika påstående.
Deremot holt åter Anders Torbjörnsson och flere före, at
402
1772 den 5—27 juni.
någre weckors upskof med en påbegynd mätning skulle förordsaka mera
lidande och kostnad, än hwad til et åhrs inbärgning kunde påfordras.
Sedan Talemannen offenteligen förestält nyttan och nödwän-
digheten af denne §:s oförändrade antagande, samt at den af någre leda¬
möter anförde omständigheten wörö så mycket mindre något fullgildt
skjäl til den påstådde ändringen, som landtmätning icke åhrligen utan
ofta icke uti en mans lifstid händer på dess hemman, och när sådant
åter inträffar, så måste landet icke wara på folk så utblottadt, at ju en
eller flere arbetskarlar kunna få lejas til bergningzarbetet eller ock at åt¬
följa landtmätaren på förrättningen, och hwilken kostnad wörö ringa at
räkna emot fördelen af en oafbruten mätning, hälst i de orter, der som¬
martiden är så kort, så fant ståndet för godt at benämnde 42 § utan un¬
dantag bifalla.
Widare continuerades med läsningen af denna projecterade förord¬
ning til slut, hwilken ståndet för sin del antog och gillade samt
åtskildes dereffter klåckan 7.
Åhr 1772 d. 27 Juni i.1
Trädde ståndet tilsammans klåckan 9 och efter förrättad bön juste¬
rade protocollet för den 5:te i denna månad.
Sven Eskilsson anmälte: At Herren efter någon tids siukdom
behagat hädankalla Riksdagsfullmägtigen från Halland Anders Pehrs¬
son; och som man wörö sinnad at i morgon klåckan 5 efftermiddagen
befordra honom til sit hwilorum uti Kongl. Riddarholmskyrkjan, så an¬
modades ståndet at med sin närwaro denna begrafning behedra samt
til den ändan effter anslag sig här i ståndets rum infinna.
I anseende til detta timade dödsfall beslöts, at underdånigt bref til
Kongl. Maij:t skall afgå om nytt riksdagsmanswals anställande uti
afledne Anders Pehrssons ställe.
Äfwen fants för godt, at det rum, som framledne Anders Pehrsson uti
Fiskerideputationen innehafft, skulle genom Christen Jönsson från Hal¬
land upfyllas och honom protocollsutdrag derom meddelas.
Likaledes beslöts, at under Olof Jonssons från Skaraborgs län siuk¬
dom skall Johannes Hansson företräda dess ställe uti Protocollsdeputa-
tion och bewis derom igenom utdrag af protocollet utfärdas.
Johan Fredric Svan anmälte, at emellan wisse ledamöter af
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 3 Julii 1772.
1772 den 27 juni.
403
ofrälse stånden hade blifwit aftalt, det alla til stånden inkomne praejudi-
cemål skulle på någon tid lämnas orörde och endast allmenna saker til
afgiörande företagas, hälst man deraf wille lofwa sig den wärkan, at som
de mästa praejudicen angå Riddarehuset, så skulle de af ledamöterne
derstädes, hwilka deruti äga interesse, på sådant sätt kunna bringas at
framdraga och til slut bringa de til myckenhet der ännu owidrörde må¬
len, som kunna röra de andre stånden; i hwilket afseende Svan ock för
sin del fant et sådant expedient nyttigt, hwarmed Johan Anders¬
son äfwen instämde.
Talemannen fant wäl mycket skjäl härutinnan men ock tillika,
at man ej för mycket borde binda händerne på sig; ty sådane praejudice-
mål kunna förekomma, som influerade på det allmenna och wärkeligen
wörö för allmenna ärender at anse. Annars will Talemannen likmätigt
sin föredragningsrätt nog besörja, at befordrings- och praejudicemål
skola sparsamligen förekomma, då angelägnare ärender äro förhanden;
och om annorlunda befants, hade ståndet då at derwid gjöra påmin¬
nelse, hwarwid det ock förblef.
Pehr Larssons inlämnade memorial1 rörande expeditionen af den så
kallade Maulströmska saken om skjeppet örnskiöld föredrogs och bi¬
fölls.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 26 hujus rö¬
rande ordsakerne, hwarföre det af Riksens Ständer äskade utlåtandet öf¬
wer Commercerådet och Riddaren Nordencrantz upgiffter rörande fi-
nancewärkets ställning ei inom den förelagde knappa tiden inkommit;
hwarjemte äfwen uplästes bemäldte Commerceråds nu ingifne memorial
rörande den af Secrete Utskottet förordnade beredningens arbete i
denna sak; och fants för godt at låta detta alt hwila.
Uppå anmälan förekommo 6 deputerade ifrån Ridderskapet och Ade¬
len, hwilkas Ordförande, Öfwerstelieutenanten och Riddaren von
Vicken, anmälte, at Ridderskapet och Adelen förehafft et Secrete
Utskottets extractum protocolli rörande Hans Kongl. Höghets Prints
Fredric Adolphs tilstånd, som skall fordra nyttjandet af någon hälso-
brund under denna åhrstiden; och hade Ridderskapet och Adelen bifal¬
lit, at til denna resa måtte genast anordnas sextusende dahlrr silfimt;
men på Riksens Ständers behag ankom, om denna summa skall anses
som en anticipation på Hans Kongl. Höghets stat för innewarande åhr
eller ock som en gåfwa, til hwilket sednare Ridderskapet och Adelen för
sin del war benägit.
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 245.
404
1772 den 27 juni.
Sedan Talemannen tackat för underrättelsen härom och lofwat
at med ståndet om saken öfwerlägga, togo deputerade afträde.
Dereffter justerades et utgående extractum protocolli angående medel
och utwägars widtagande til arbetens påskyndande uti deputationerne.1
Uplästes Lagman Sven Westermans igenom memorial af d. 23 sidst-
ledne Maji anförde beswär öfwer Urskillningsdeputationens lämnade re¬
miss af Böndeme Nils Larssonj] och Olof Anderssons i Årby och Lars
Olssons i Nystugan beswär öfwer Kongl. Maij:ts nådiga utslag af d. 17
December 1771, som tillärkänner bemälte Lagman desse hemman til är-
sättning för en upgifwen skatterättsfordran; och pröfwade ståndet skjä-
ligt at desse Lagmans Westermans beswär afslå samt deremot fastställa
den til Cammaroeconomiedeputation af Urskillningsdeputationen bewil-
jade remissen.
Gabriel Andersson afsändes med 12 deputerade at hos de öfrige stån¬
den giöra påminnelse uti saken rörande pardonsplacatet samt den pro-
jecterade indragningen til lisa för statswärket m. m.
Uplästes Ridderskapet och Adelens samt Borgareståndets ledamöters
uti Cammaroeconomiedeputationen särskildte betänkande å ena samt
Präste- och Bondeståndens ledamöters å andra sidan, daterade d. 23
sidstl. Martii, angående cronoar[r]endets utgiörande för Iio och Kemi
laxfiske i Österbottn; och pröfwade ståndet rättwist at til det sednare af
desse betänkanden lämna sit bifall.
Uplästes Nils Anderssons från Nerike i dag ingifne memorial- rörande
den uti flere orter ännu existerande spannemålsbristen, som deraf skulle
härröra, at den til Julii månads slut förlängde tiden til fri införsel deraf
endast blifwit i 3:ne stånd bewiljad men uti Prästeståndet oafgjord läm¬
nad, så at ingen expedition i saken kunnat skje, hwarföre han ock före¬
slår medel til detta den nödlidande allmenheten så högst angelägna må¬
lets afhjelpande.
Likaledes uplästes Majorens och Riddarens Billbergs uti samma ämne
inkomne memorial, hwaruti jemwäl föreslås, at tiden til fri spannemåls-
införsel må förlängas til October månads slut.
I anledning häraf yttrade sig Gabriel Månsson, at han wäl i
denna stund hyste enahanda tanka om denna sak, som ståndets beslut
uti den derom utgångne expeditionen utwisar; men sedan så långt uppe¬
håll deraf skjedt uti et stånd, at tiden merendels är förliden, så trodde
han wara bäst at låta derwid bero; ty af den härtills förundte tullfriheten
1 Tryckt som Bil. 126.
2 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 275.
1772 den 27 juni.
405
hade han ei förmärkt något pris wara gifwit på spannemålen, utan hade
sådant endast warit en kjöpmannawinst. Deremot hade denna tullfrihe¬
ten wärkat en ansenlig minskning uti cronans tilständiga inkomster,
hwilken brist nödwändigt måste på annat sätt i statscassan fyllas, och
hwaraf menigheten får drygaste lotten.
Pehr Pehrsson från Nerike holt före, at til förekommande af
widare saknad i tullinkomsterne, och på det landets nödlidande inwå-
nare ej måge lämnas hjelplöse, kunde saken med den förändring afhjel-
pas, at med utländske fartyg skulle inom den föreslagne tiden få hitföras
spannemål til alla rikets hamnar, men emot lika tull och afgifter, som
swenske undersåtare derföre ärlägga.
Och som detta förslag wann bifall, så afsändes Johan Andersson med
8 deputerade at hos de öfrige stånden detsamma recommendera samt äf-
wen påminna om andra mål och hos Ridderskapet och Adelen om slut
uti saken rörande Justiticedeputations förstärkning.
Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 26 hujus angående at de
ämbetsmän, som för sit fel wid riksdagsmanswahlen til nu påstående
riksdag blifwit stälde under tiltal, hwarken måge njuta befordran, trans¬
port eller bytesrättighet, innan förbrytelserne blifwit hos Riksens Stän¬
der granskade och afgjorde, uplästes och bifölls, dock så at om någon
betydelig ändring eller tilläggning härwid skulle af de andre stånden giö-
ras, will ståndet effter befinnande omständigheter äfwen jemka sin på¬
skrift å löparen.
Grosshandlaren B r a n d e [n] b u r g företrädde med sex deputerade
ifrån Borgareståndet och begjärte, at dess stånds allmenna beswärs§§
måtte til afgjörande blifwa företagne samt påminte äfwen om slut uti in-
activitetssaken, hwarcfter de afträdde.
Och i stället anmältes, emottogs och infördes 6 deputerade ifrån Präs¬
teståndet, anförde af Probsten Lindbom, som berättade:
l:o. At Prästeståndet bifallit, det Bondeståndets deputerade måge uti
Secrete Utskottet höras uti mål, som kunna röra indragningar eller be¬
sparingar i staten och äro i sammanhang med de af Allmogen ingångne
contracter.
2:o. På det sättet bifallit Secrete Utskottets extractum protocolli om
Hans Kongl. Höghet Prints Fredric Adolphs brundsresa, at de före¬
slagne 6 000 dahl:r silf:mt genast må utassigneras; men om denna
summa skall anses för en anticipation eller få afskrifwas, derom will
ståndet wid statens närmare reglering sig widare utlåta, och
3:o at Prästeståndet gjordt upmärksamhet derwid, at en del deputatio-
27—740327
406
1772 den 27 juni.
ner med ringa eller ganska få betänkanden til plena inkommit, och der¬
före funnit, at de antingen böra sine skyldigheter upfylla eller ock alde¬
les uphöra til besparande af hyror och betjenings onyttiga aflöning.
Sedan Talemannen tackat för de meddelte underrättelserne och
berättadt, at hwad arbetets påskyndande i deputationerne widkom, så
hade sådant icke eller undfallit Bondeståndets uppmärksamhet, som ge¬
nom utgångit protocollsutdrag derom gifwit de öfrige stånden sine tan¬
kar tilkänna, så togo deputerade effter föregångna höflighetsbetygelser
sit afträde.
Dereffter företogs Secrete Utskottets extractum protocolli angående
Hans Kongl. Höghets Prints Fredric Adolphs tilämnade brunsresa; hwil-
ket bifölls på enahanda sätt, som Prästeståndet saken afgjordt och nyss
ofwanföre blifwit anfördt.
Jon Bengtssons memorial1 om mötesplatsarne för Smålands Cavallerie-
regemente uplästes och beslöts, at protocollsutdrag i saken skulle til
nästa plenum projecteras och för ståndet justeras.
I anledning af Jacob Matssons från Nyland ingifne memorial2 och an¬
sökning at uti Kongl. Statscontoiret få lyffta sexhundrade dahl:r silftmt
af dess i orten innestående riksdagspenningar, som genom insättning i
landtränteriet3 kunde af wederbörande cronobetjente återbetalas, be¬
slöts, at underdånigt bref derom skall til Hans Kongl. Maij:t afgå.
Uppå anmälan förekom Borgmästaren Ekman med 8 deputerade
och gaf wid handen, at Borgareståndet på lika sätt med Prästeståndet bi¬
fallit saken angående Bondeståndets deputerades hörande uti Secrete
Utskottet wid förekommande besparings- och indragningsfrågor, och
togo deputerade dereffter afträde.
Handels- och manufacturdeputationens betänkande af d. 16 hujus an¬
gående Fabriques- och Handtwärkerisocieteternes klagomål öfwer dem4
af Hall- och manufacturrätten här i staden tilfogadt förfördelande up¬
lästes och lades på bordet.
Uplästes och bifölls Justitiasdeputationens betänkande angående Gö¬
delöfs kyrkjas i Lunds stifft bibehållande.
Från Ridderskapet och Adelen ankom Cammarherren Baron von
Essen med 10 deputerade och gaf wid handen, at dess stånd beslutit,
det Secrete Utskottet til nästa fredag ofelbart skall til Riksens Ständer
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 281.
2 Ibid., nr 280.
3 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: landtmciteriet.
4 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: den.
1772 den 27 juni—3 juli.
407
inkomma med sit betänkande uti Nordencrantziska saken, i fall det ei
förr skulle medhinnas.
Deputerade afträdde.
Och ståndet fant godt at äfwen i lika beslut ingå.
Dereffter företogs Borgareståndets extractum protocolli under d. 3 i
denna månad om tilstånd för Häradshöfdingen Thure Sandelin at nu få
til godo njuta Riksens Ständers wid 1762 åhrs riksdag honom lämnade
föreskrifft at til någon förtjent skickelig man få afstå sin domsaga i Wer¬
meland, hwartil föreslås dess måg, Vice Häradshöfdingen Magnus Lan¬
nér, som åhr 1767 uppå Kongl. Gjötha Hofrätts underdåniga tilstyr-
kande blifwit förordnad til ständig vicarius uti Sandelins öfriga lifstid;
och fant ståndet billigt at i hänseende til härwid warande besynnerliga
considerationer samma protocollsutdrag bifalla.
Widare företogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 6 sidstl.
April rörande Deras Kongl. Högheter Arfprintsernes stater; men som ti¬
den redan war förliden, så fants för godt at til nästa plenum upskjuta
detta ärendet, då äfwen saken om tillökning uti Hennes Majestäts Enke-
drottningens stat kommer at afgiöras.
Sidst lämnas uppå begäran Olof Larsson och Lustig Olof Larsson,
begge från Kopparbergs län, 3 weckors permission hwarthera.
Hwareffter ståndet åtskildes klåckan 3/4 til 2.
Åhr 1772 den 3:dje Juli i.1
Sammanträdde ståndet klåckan nio och gjorde bön samt justerade der¬
effter protocollet för d. 27 sidstl. Junii med tilhörande expeditioner.2
I anledning af Johan Fredric Svans anmälan, at ibland
afledne Anders Pehrssons papper funnits en myckenhet oafhulpne mål
rörande Fjäre härads i Halland riksdagsärender, som borde bewakas,
fant ståndet för godt at ålägga Sven Eskilsson, såsom närmast derintil
boende, omsorgen och bedrifwandet deraf, intil dess häradsboerne fädt
sig om ny riksdagsman uti Anders Pehrssons ställe förena.
Inlämnades behörig fullmagt för Anders Torbjörnsson at wid nu på¬
stående riksdag wara fullmägtig för Fräkne härad i Bohus län uti
afledne Olof Hallbergs ställe.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 4 Julii 1772.
2 Däribland extraktprotokoll om mötesplatser för Smålands kavalleri,
tryckt som Bil. 127.
408
1772 den 3 juli.
Effter ledamöternes från Westerbottn och Westernorrland härförut
gjorde förbehåll, det måtte 42 § uti den bifallne nya landtmäteriförord-
ningen i så måtto ändras, at ingen landtman i dessa orter må förpliktas
utom egen begjäran och begifwande hålla landtmätning under inbärg-
ningstiden, fant ståndet för godt at besluta, det samma förbehåll skall
uti påskriften å löparen uttryckeligen införas.
Gabriel Månsson, som på permission warit bortrest, då
nämnde förordning af ståndet blifwit granskad och bifallen, begjärdte,
at lika förbehåll för dess härad måtte skje; men som ståndet fant sig nu
effteråt icke kunna til sådane undantag samtycka, så förbehölt Gab¬
riel Månsson sig endast at i denna omständigheten få inkomma
med särskildt memorial; hwilket ståndet ock icke will honom förwägra.
Pål Jönsson påminte om Kiärrholmssakens företagande, och i
anledning deraf uplästes et Isac Tuohinos memorial1 i samma mål, deruti
han anhåller, at de öfrige stånden måtte anmodas uppehålla med denna
sak, til dess alla densamma uplysande handlingar hinna anskaffas och
ståndet, hwars rätt detta närmast rörer, sig deröfwer hufwudsakeligen
utlåtit.
Uppå Talemannens gjorde föreställning blef för bäst och läm-
peligast ansedt at genom 2 deputerade låta härom anmoda Präste- och
Borgarestånden, hwartil Pehr Jeppesson och Olof Jonsson
utnämndes, som utgingo samt effter någon stund återkommo och berät¬
tade, at nysswälbemälte stånd lofwat willfarighet uti denna Bondestån¬
dets begäran, hwarförutan Borgareståndet gjordt påminnelse om åtski¬
lige dem angelägne måls afgiörande och deribland saken rörande Handt-
wärks- och Fabriquessocieteternes beswär öfwer Hall- och manufactur-
rätten i Stockholm.
Uplästes Secrete Deputations betänkande af d. 19 sidstl. Maji an¬
gående öfwerstelieutenants uprättelsefullmagter för Ryttmästaren och
Riddaren örnskiöld samt Majoren och Riddaren Ulfklou med flere till¬
lika med Rådman Brandbergs i saken afgifne memorial; och pröfwade
ståndet skjäligit at bifalla detta betänkande endast hwad örnskiöld och
Ulfklou angår, och det i conformitet med berörde Rådmans memorial.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 29 sidstledne
Junii angående de af Commercerådet och Riddaren Nordencrantz
gjorde upgiffter uti banco- och financeärender.
Ståndet fant wäl för godt at låta saken hwila; men beslöt likwäl at
genast befordra denna act til trycket, och hwarwid i anseende til dess
1 Tryckt som Bil. 128.
1772 den 3 juli.
409
widlyftighet sjelfwa det inkomna originalet får nyttjas, sedan det blifwit
genomdragit och försegladt.
Effter föregången anmälan företrädde Rådman Sorbon med 4 de¬
puterade från Borgareståndet och påminte om ärendets afgiörande an¬
gående de projecterade indragningarne til lisa för staten.
Talemannen lämnade til swar: At som Bondeståndet uti de
öfrige respective ståndens yttrande i denna sak icke tyckt sig finna något
prsecist svar på ståndets petitum uti dess afgifne protocollsutdrag om
frihet at wid desse ärendernes handterande få hafwa sine ledamöter i
Secrete Utskottet, så hade detta gifwit anledning til upskofwet; dock
wille ståndet, så snart sig giöra låter, ärendet företaga.
Deputerade afträdde.
Derpå uplästes Riksdagsmännens Jonas Jeanssons och Johan Her¬
manssons från Upland samt And. Matssons och Jan Jeanssons från Sö¬
dermanland och Peter Larssonj] från Westmanland memorial1 af d. 27
sidstl. Junii angående den skada, som hemmansägarne kring Mälaren alt
mer och mer få widkännas igenom wattunöden öfwer åcker och äng i
anseende til utloppsströmmarnes här wid Stockholm updämning och
hamnarnes upgrundning, och hwarutinnan bot och rättelse af dem sö-
kes.
Wid öfwerwägandet af detta betydeliga ärendet ansåg ståndet för bäst
och tjenligast, at innan widare hand derwid lägges, skola wissa ledamö¬
ter med Herr Baron och Öfwerståthållaren öfwerlägga och rådgjöra om
medel och utwägar til den olägenhets afhjelpande, wid hwilket tilfälle
Talemannen äfwen lofwade wara närwarande, om dess nu swaga
hälsa det tillåter.
Nils Pehrssons memorial2 angående en billig jemkning uti arbetsbön-
dernes til Smedstorps berustade säteri i Skåne ingångne contracter up¬
lästes; och hwaruti Per Jeppsson ansåg för betänkeligit at nu
ingå i anseende til det wite, Riksens Ständer utsatt för den, som saken
widare åtalar. Annars ömade han så högt som andre desse arbetsbönders
swåra ställning men trodde, at rätta wägen för dem warit at uti förra
Ständers beslut söka förklaring och dermed gå urskillningswägen.
And. Matsson förmälte, at åtskillige arbetscontracter skola med
desse bönder wara slutade och förmodeligen det onereusaste nu blifwa
effterlefwadt, hwarföre han ock fant nödwändigheten af samma con-
tracters nogare påseende och jemförande, då han trodde god anledning
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 278. Tryckt 1772.
2 Ibid., nr 298.
410
1772 dea 3 juli.
skulle gifwas til någon hjelp för desse med odrägeligit arbete swåra be¬
lastade bönderne, och at saken ofelbart skulle på det sättet med säkerhet
frambringas, om man endast begjärdte, at arbetet måtte precist utsättas
för de tio dahl. silf:mt, hwart hemman blifwit ålagdt, i det hwart dags-
wärke taxerades til det ganska drägeliga pris, som Nils Pehrssons memo¬
rial innehåller.
Och som detta på Talemannens föreställning want bifall, så
beslöts, at et protocollsutdrag derom skulle upsättas och framdeles för
ståndet justeras.1
Anders Matsson påminte om sakens företagande angående
Ålestads hemman i Skåne, emedan det wörö en Bondeståndet interessent
sak.
Men derunder påroptes Secrete Utskottets hwilande extractum proto-
colli rörande Deras Kongl. Högheters Arfprintsarnes stat, hwilket alt-
derföre företogs, då påskrifften å löparen äfwen uplästes.
Härwid yttrade sig Anders Matsson, at han nogsamt wisste,
uti hwad utblottadt tilstånd statswärket befants, så at hon swårligen tålte
tilökte utgiffter; men fant deremot rikets heder fordra en sådan stats-
summas anslående för Kongl. Arfprintsarne, at de måge sättas i stånd
kunna upföra sig på et dem sjelfwa och riket wärdigt sätt. Och som det
kunde blifwa af mycken påfölgd, om Deras Kongl. Högheter igenom en
altför knapp tilskuren stat skulle ställas i saknad af sine nödwändige be¬
hof och såmedelst få anledning til missnöje med egit fädernesland, hwar-
est deras höga biträde och tjenst wid tilstötande händelser så wäl torde
behöfwas, så fant Anders Matsson sig befogad at tilstyrka bifall af hwad
Höglofl. Ridderskapet och Adelens i saken utgifne extractum protocolli
innehåller.
Johan Andersson förklarade sin djupa wördnad för Konun¬
gahuset och sin myckna sorgfällighet om dess höga nöjes befrämjande
äfwen medelst en tillräckelig stats anslående, hwilken han tyckte hälst
böra utsättas uti et befinteligit mynt, och hwarmed han trodde Deras
Kongl. Högheter bäst skulle finna sin räkning; ty om coursen efter all
förmodan och wäntan faller, skulle det blifwa förmonligare, än om sum¬
man utstältes i plåtar, och på sådan grund tilstyrkte han lika bifall i sa¬
ken med Prästeståndet.
Jon Bengtsson talte med wördnadsfullaste uttryck om den un¬
dersåteliga tilgifwenhet och nit, han för Konungen och det Kongeliga
Huset hyser, för hwars wälmåga och höga nöje han trodde hwar med¬
1 Tryckt som Bil. 129.
1772 dea 3 juli.
411
borgare med sig hafwa alt ospardt. Och hwad det förewarande målet
widkom, så emedan för Konungen sjelf statssumman war utsatt i daler
silfwermynt, ty trodde han ock, at det passade sig bäst giöra på lika sätt
för Deras Kongl. Högheter Arfprintsarne, hwarföre han ock tilstyrkte
ståndet at härom ingå uti lika beslut med Prästeståndet.
Förmälandes Jon Bengtsson widare, at som Deras Kongl. Högheter
förde öfwerbefälet wid et regemente hvvardera, men wid samma rege-
menter likwäl wörö öfwerstar, som drogo alla deraf fallande inkomster,
så trodde han, at til befrämjande såwäl af Deras Kongl. Högheters
bättre utkomst som til någon framdeles besparing för staten borde så
föranstaltas, at wid nuwarande öfwerstarnes wid samma regementen be¬
fordran eller afgång skulle lönerne och de öfwerstesysslorne åtföljande
förmånerne tilfalla Deras Kongl. Högheter, under hwilkas frånwaro öf-
wersteämbetet kunde förwalias af öfwerstelieutenanter, dess åter af pre¬
miermajoren och så widare.
Gabriel Månsson begjärte, at denna saken med all upmärk-
sam- och warsamhet måtte handteras, så at den til höga wederbörandes
nöje och ståndets heder måtte kunna afslutas, och at ledamöterne altder-
före med stillhet wille åhöra hwars annars tankar derom. Han uprepade
derpå, huru hwart och et af de öfrige stånden på särskildt sätt målet af¬
gjordt, och förklarade sig hafwa betänkelighet wid at med någotdera af
dem instämma. At bewilja plåtar, hwarpå likwäl näppligen tilgång gif-
wes, wörö at sätta Deras Kongl. Högheter uti en nödwändighet at
blanda sig i saker, som rörde cours och wäxelhandel, hwilket hwarken
wörö rikets Arffurstar wärdigt eller torde finnas nyttigt, om det än
skjedde genom antagen mäklare. Den af Prästeståndet bewiljade sum¬
man i daler silfwermynt tyckte han åter wara i knappaste laget, om De¬
ras Kongl. Högheter under nu warande dyrhet skola blifwa i stånd at
upföra sig på et sin höga börd tilständigt och riket wärdigt sätt. Han
föreslog alttherföre sjuttiotusende daler silfwermynts årlig stat för
hwarthera af Kongl. Arffurstarne.
Hwad widare den af Prästeståndet anförde omständigheten widkom,
at Hans Kongl. Maij:t skulle i underdånighet anmodas hafwa inseende
öfwer Deras Kongl. Högheters Arfprintsarnes hushåldning, så tyckte
Gabriel Månsson, at detta så mycket mer wörö ur sin ordning och up-
märksamhet wärdt, som Deras Kongl. Högheter redan hunnit til myndiga
år och följakteligen böra äga samma fri- och rättighet at disponera sin
ägendom, som lagen tillärkänner hwar til sina sinnen wäl bewarad un¬
dersåte i riket af mankjönet, som upnått en sådan ålder, och af sådan
412
1772 den 3 juli.
ordsak förklarade han sig för ingen del kunna sig dermed förena. Dess¬
utom wörö härförut af Riksens Ständer belefwadt, at Deras Kongl. Hög¬
heter effter Högstsalig Hans Kongl. Maij:ts Deras Herr Faders död
skulle njuta särskilt stat och uprätta egen hushåldning.
Härmed instämde Jonas Norberg, Nils Svensson,
Olof Larsson, Eric Nilsson, Christer Jönsson och
jemwäl Pehr Jeppsson, som tilläde, at emedan Försynen behagat
wälsigna riket med den nog länge saknade lyckan at äga infödde arf-
printsar, ty borde man ock wara omtänkt at soutinera dem på et i alla
afseenden wärdigt sätt samt om medel och utwägar dertil med mognad
och ömhet öfwerlägga.
Anders Matsson förklarade sig benägen at ingå uti hwad Gab¬
riel Månsson anfördt, såwida man på det sättet kunde få expedition i
saken, emedan alla 4 stånden då stadnade in partes.
Johan Fredric Svan yttrade sig, at sedan saken war i den
ställning upkommen, at detta stånd måste giöra decision, om expedition
skall ärhållas, så kunde han för sin del ej annat än styrka til lika bifall
med Prästeståndet i hufwudsaken; men at den gjorde tilläggningen om
Konungens inseende öfwer hushåldningen bör uteslutas. Hwarförutan
Svan förklarade sig wara af den tankan, at öfwerstelönerne wid Deras
Kongl. Högheters regemente!- böra dem tilfalla, så snart vacancer exi¬
stera.
Af lika tanka förklarade Hindric Ersson sig wara; men wille
til besparande af tiden och til undwikande af widlyfftighet wille1 icke
uprepa flere considerationer wid saken.
Anders Torbiörnsson utlät sig: När här begjäres pensioner,
gratificationer, förlager och premier, finnes offtast mera beredwillighet
at samtycka än afpruta något; han tyckte, at man altderföre ei borde
wisa sig för knapp och räkna för mycket på en liten tillökning för rikets
Arfprintsar, och altderföre tilstyrkte han lika med Gabriel Månsson, at
70 000 dahl. silf:mt måtte för hwardera årligen blifwa til stat anslagne.
Pehr Olsson förmälte, at han wörö ganska benägen förena sig
med Gabriel Månsson, om expedition derigenom kunde winnås; men
som han det ej kunde finna och han gierna wille gå2 en wäg, hwilken
ledde til ändamålet samt befrämjade Deras Kongl. Högheters höga nöje,
så föreslog han, om icke saken til nästa plenum kunde upskjutas och Ta-
lemannen anmodas at emedlertid med Prästeståndets ledamöter öfwer-
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: på.
1772 den 3—4 juli. 413
lägga, om de icke skulle finna sig wid at, lika med hwad nu blifwit
omtalt och projecteradt, ingå med Bondeståndet i denna delen.
Pehr Pehrsson från Nerike hemstälte, om det icke för expedi¬
tionen skulle wara bäst at simplement bifalla Secrete Utskottets extrac-
tum protocolli, och föreslog dessutom, om icke de öfrige stånden kunde
igenom protocollsutdrag anmodas ingå uti tillökning för Deras Kongl.
Högheter, antingen effter Gabriel Månssons eller Jon Bengtssons projec-
ter.
Gabriel Månsson hemstälte, om icke ståndet skulle behaga at
genom extractum protocolli anmoda de öfrige respective stånden at med
Bondeståndet bewilja den projecterade summan siuttiotusende daler,
med förbehåll at i händelse de derwid ei skulle finna sig, ståndet då
måtte äga frihet at sig närmare i hufwudsaken utlåta.
Men som pluraliteten förklarade sig för Per Olssons mening, så up-
drogs ock Talemannen at med Prästeståndet om saken öfwer-
lägga, hwilket han sig åtog med förklarande derjemte, at som saken tils i
morgon kommer at upskjutas, så wille han ock dertil innehålla med sit
tiltänkte yttrande deruti; så mycket wille han dock säga, at han wero
försäkrad, at Bondeståndet, som i alla tider warit kändt för sin djupa
wördnad och rena nit för Konungahuset och sit upriktiga bemödande at
befordra dess höga nöje, kunde wid detta tilfället icke eller blifwa sig
olikt; men för sin del wille han icke tilstyrka något sådant expedient,
som kunde influera på wäxelcours eller dermed få gemenskap.
Sluteligen lämnades Jacob Olsson från Bohus lähn och Pehr Knutsson
från Wermeland en månads permission hwardera.
Och åtskildes ståndet dereffter klåckan 1/2 2.
Ahr 1772 den 4:de Juli i.1
Samlades ståndet klåckan 9 och, sedan morgonbön blifwit hållen,
justerade gårdagsprctocollet.
Talemannen berättade, at han effter ståndets anmodan sökt te¬
fälle at med Prästeståndets ledamöter få öfwerlägga om saken rörande
Deras Kongl. Högheter Arfprintsarnes stat; men som helt få kunnat
träffas och desse trodt, at Prästeståndet näppligen skulle gå ifrån hwad
redan beslutadt blifwit eller någon widare tillökning bewilja, så hade Ta¬
lemannen föga hopp, at något på detta stället wörö i saken at uträtta.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 11 Julii 1772.
414
1772 den 4 juli.
Pehr Olsson förklarade sig wara af den tankan, at såwida intet
uttryckeligit swar af Prästeståndets ledamöter kunnat ärhållas och med
målets afgiörande ei kunde widare på tiden utdragas, så borde ock stån¬
det sig detsamma nu företaga och sluteligen afhjelpa på et effter statscas-
sans tilstånd, Deras Kongl. Högheters behof, rikets heder och Arfprint-
sarnes wärdighet i möjeligaste måtto afpassadt sätt. För sin del holt han
för bäst och tjenligast at nu genast bewilja den af Secrete Utskottet för
hwarthera Printsen föreslagne årliga summa af 63 000 dahl:r silf:mt, då
expedition i saken kan ärhållas, emedan Högwördiga Prästeståndet en
lika summa anslagit, och således twenne stånd i den delen giöra et. Men
at lika med Prästeståndet ingå uti tilstyrkande af något inseende öfwer
Deras Kongl. Högheters hushållning, dertil kunde han sig aldrig be-
gifwa.
Sedan nu detta förut1 gådt1, så holt Pehr Olsson före, at tid wörö til at
igenom extractum protocolli wäcka den nya frågan hos de öfrige respec-
tive stånden om öfwerstelönerne, då vacance existerar wid de regemen-
terne, som gårdagsprotocollet omtalar. Härigenom trodde han, at ända¬
målet til at försätta Deras Kongl. Högheter uti rummare2 utkomst på
lämpeligit och minst tryckande sätt stod at winnås och hwar man at
öfwertygas, det Bondeståndet, ehuru uti swagaste wilkoren och det, der
altid får gå under tyngsta ändan af statsbördan, likwäl så högt som något
nitälskar för det Kongl. Huset och wil derföre hafwa det sidsta ospardt.
Härmed instämde Eric Pehrsson och en stor del af ståndet.
Talemannen yttrade sig dereffter: At ifrån hedenhös hade
swenska Bondeståndet bland annat gjordt sig utmärkt af trohet, nit och
ömhet för sine konungar och konungahusen; samma blod som förr rin¬
ner i swenska ådror, wärmer swenska hjertan och wäcker lika hog och
lynne inom swenska bröst. Således satte han nu Bondeståndets liksinnig¬
het utom all fråga.
Uti förewarande ärende fant Talemannen således, at frågan förnämli¬
gast rörer medel och utwägar at för Deras Kongl. Högheter Arfprint-
sarne kunna utfinna och anslå en effter rikets tilgångar och Printsarnes
behof i det närmaste afpassad statssumma med flere omtalte förmohner.
At utom den stat, som kan blifwa anslagen, tilstyrka öfwersteindel-
ningar och löner för Deras Kongl. Högheter, fant Talemannen wäl både
nyttigt och wärdigt; men så wida nuwarande pensionsreglementer icke
tillåta rene vacancer utan fordra accordsummor wid alla omskiften, så
1 Konceptprotokollet: föregådt.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: runnarc:
1772 den 4 juli. 415
befarade han, at wid existerande öfwersteledigheter skulle accordssum-
morne medtaga så stor del af Deras Kongl. Högheters stat, at det torde
blifwa swårt, om icke omöjeligit, kunna med resten soutinera, intil dess
wärkelig frucht af en sådan utgifft stod at hämtas; och följakteligen såg
Talemannen icke, at saken för det närwarande på den wägen kunde till-
räckeligen blifwa hulpen.
Och som Talemannen å ena sidan ansåg det för en besynnerlig Guds
nåd och wälsignelse, at wi inom oss äga infödde Arfprintsar, utrustade
med alla de lyckeliga och lysande egenskaper, som pryda deras höga
börd och hedra fosterlandet; så fant han å den andra det wara rikets un¬
dersåtare en lika tilständig som glad skyldighet at sätta sådane Printsar
uti tilstånd at äfwen i utwärtes måtto för in- och uthemske kunna wisa
sig uti en riket och dem sjelfwa anständig stat.
Talemannen förklarade widare, at han wisste, det benådningar, un¬
derhåll och gåfwor utdeltes offta med rund hand af allmenna cassör til
private män, deras enkor och barn. Han tyckte altderföre, at man ei
borde förmycket knäppa händerne, då det ankommer på en nog måttelig
stats tillökning för rikets egne Printsar; och af sådane med flere conside-
rationer fant Talemannen sig föranlåten at af godt hjerta och i bästa up-
såt styrka til en sådan årlig summas bewiljande til Arfprintsarnes stat,
som af Gabriel Månsson förledne gårdag blef föreslagen, och öfwerläm-
nade för öfrigit hela saken til ståndets närmare bepröfwande och godt¬
finnande.
Gabriel Månsson förmälte sig wara af lika tankar om saken i
dag som i går och tilläde widare, at han af äldre och nyare tideböcker
funnit, det Swea Rike under frihetstidewarfwen altid blifwit styrt effter
wisse förbund och afhandlingar, konungarne och folket emellan, och at
desse äfwen innefattadt, hwad til statens uprätthållande samt hofhåll-
ningen utgiöras borde. Saken trodde han wara til sin natur aldeles ena¬
handa i denna dag, och styrktes deruti af Swea Konungaförsäkrans 4 §.
Som nu Arffurstarne böra hafwa stat och underhåll i penningar, så bör
ock summan lämpas effter behofwen och wahruprisen. Och som wåre
store Printsar, rikets ögnastenar, i händelse af thronledighet, hwarifrån
Gud dock nådeligen i långlige tider förskone, någon gång kunna
komma at föra swenska spiran, så holt Gabriel Månsson före, at det så-
wäl i desse afseenden som för rikets heder och agtning hos främmande
magter och deras härwarande ministrar wörö en lika nödwändig- som
skyldighet at soutinera Arffurstarne på et riket och dem wärdigt samt
för behofwen tilräckeligit sätt. I sådan agt och mening sade Gabriel
416
1772 den 4 juli.
Månsson sig förledne gårdag föreslagit 70 000 dahl. silf:mt för hwardera
Printsen uti årlig stat, det han sig äfwen åberopade, samt tilstyrkte, at
saken måtte igenom protocollsutdrag hos de öfrige stånden til bifall an¬
mälas, och wille för öfrigit icke wara emot, at uti samma expedition in¬
föres, hwad om öfwersteindelningar för Deras Kongl. Högheter blifwit
omtalt, ehuru han fruchtade, at accordsummornes ärläggande skulle
medtaga mera, än hwad flere åhrs inkomster af sysslorne kunde åter¬
bära.
Jonas1 Jacobsson1, Johan Fredric Svan uprepade,
uti hwad ställning saken står. Han frammante den medborgaren, som
trodde sig äga bättre hjerta för Konungahuset än han; men den, som
will et godt ändamål, måste ock widtaga de dertil ledande medlen. På
detta stånds åtgärd beror expeditionen af saken, och om den skall kunna
ärhållas, måste Bondeståndet foga sig til lika beslut med et af de andre
stånden. För sin del fant Svan sig så mycket mer befogad at, hwad
sjelfwa summan angår, instämma med Prästeståndet, som utgifften an¬
nars skjedde i plåtar, hwaremot ståndets fläste ledamöter med honom
sig redan förklarat af de skäl, som gårdagsprotocollet innehåller.
Hindric Ersson försäkrade, at han för sin Konung och Kongl.
Huset bar ali den wördnad, agtning och kärlek, som af en redelig under¬
såte fordras. Han wille wäl icke wara emot någon skjälig tilökning i De¬
ras Kongl. Högheters stat. Men emedan han icke kunde gå in uti något,
som directe eller indirecte hade gemenskap med cours och wäxelsaker,
ty fant han i förewarande ärende ingen bättre utwäg at widtaga än at gå
in med Prästeståndet om 63 000 dahl. silf:mts årlig stat; men om saken
ei ställes i det skick, at den med säkerhet kan gå i expedition, wille han
undbe sig at densamma uti Expeditionsdeputationen öfwerwara. För
öfrigit förklarade Hindric Ersson, at han gjerna skulle se, om Arfprint-
sarne kunde dessutom tilskyndas någon förmohn til bättre utkomst ige¬
nom öfwerstelöner och indelningar.
Pehr Pehrsson från Nerike war aldeles af lika tanka i dag som
i går och holt för bäst at i den ställning, saken nu är, för expedition
skull simplement bifalla Secrete Utskottets extractum protocolli utan
tilläggning och löparen på det sättet påskrefwen til Expeditionsdeputa¬
tionen afsända. Men hemstälte för öfrigit, om icke ståndet dereffter
borde igenom extractum protocolli hos de andre stånden på det bästa
recommendera saken om tillökning uti Deras Kongl. Högheters stat, an¬
1 Dessa ord tillagda i marginalen av konceptprotokollet med införings-
tecknet efter ordet återbära i föregående stycke.
1772 den 4 juli. 417
tingen uti contante penningar, som Gabriel Månsson föreslagit, eller, det
Pehr Pehrsson hälst önskade, igenom öfwersteindelningar.
Olof Jacobsson: At som han icke såg, det expedition i saken
kunde winnås eller målet bättre afhjelpas än på det sättet, Pehr Pehrs¬
son föreslagit, så instämde han ock med honom til alla delar.
Pehr Jeppsson utlät sig: Wi bekänna alla, at wi wörda och
älska Konungahuset, och det tror jag wara af hjertadt. Om de föreslagne
63 000 dahl. silf:mt för hwar Prints kunna wara tillräckelige eller ei, är
swårt at med wisshet säga för dem, som ei haft tilfälle at sakens bered¬
ning i Secrete Utskottet öfwerwara; men om Printsarnes stats behofwer
blifwit så specificerade, som för Hennes Maij:t Enkedrottningen skedt,
hade man med lätthet kunnat sig utlåta. Om den projecterade lilla till¬
ökningen af 7 000 dahl. silf:mt fördelas på hwar medborgare i riket, blir
tilskottet nästan obetydeligit, och således lärer det ei blifwa ordsak til
något afslag i saken. Öfwersteindelningars anslående tror jag icke lärer
wärka något betydeligit eller snart understöd; men will likwäl i hopp om
någon nytta deraf tilstyrka ärendets anmälande hos de öfrige respective
medstånden.
Jöns Mårtensson sade, at han, i anseende til sine hemmawa-
randes utblottade tilstånd och trängande nöd icke tiltrodde sig at sam¬
tycka någon tillökning, ehuru god böjelse han för egen del dertil hade.
Jan Ericsson försäkrade, at han wördade och älskade öfwerhe-
ten så högt som någon annan. Han wille ock gjerna ingå uti tillökning
på Kongl. Printsarnes stat, om icke dess hemmawarande medbröders
swåra belägenhet honom sådant förmente.
Anders Hall yttrade sig merendels på enahanda sätt och för-
mälte, at han för sådan ordsak skull ei såg sig kunna bewilja mer, än
Secrete Utskottets extractum protocolli innehåller, i jämlikhet med Präs¬
teståndet, undantagandes den gjorde tilläggningen.
Gabriel Månsson utlät sig: Här talas mycket om wördnad
och nit för öfwerheten; men om den wisas i ordom och icke i gjerning,
betyder den ingenting. Han hade projecteradt någon liten tillökning uti
Printsarnes stat, och för detta sit gjöromål wille han stå till swars för
hwar medborgare och befarade ingalunda sine committenters missnöje i
den delen.
Johan Andersson fant saken icke dermed afhjelpas, at man i
dag som i går talar om wördnad och ömhet för Konungahuset.
För sin del wille han ärindra ståndet, at här icke syntes wara andra
grunder at bygga beslutet på än Statsdeputationens och Secrete Utskot¬
418
1772 den 4 juli.
tets upgifft, hwaruti Prästeståndet äfwen ingådt. Han trodde, at denna
deputation och utskott betracktadt saken på alla sidor och öfwerwägadt
alla omständigheter, men kunde icke weta, hwad skjäl där förekommit,
hwarföre ei mera anslagits, eller om de wärkeligen wid andra tilfällen
wisat sig frikostigare.
Emedlertid och som han wille wara öfwertygad, at både tilgångar och
behof på ofwannämnde ställen blifwit granskade, innan statssumman
föreslogs, så tycktes honom den wägen wara säkrast at nu bifalla Secrete
Utskottets extractum protocolli, hwartil han ock styrkte, med förkla¬
rande derjemte, at han med glädje skulle se, om nyssnämnde utskott
fant sig kunna widare föreslå någon tillökning.
Härmed instämde alla ledamöterne från Upland tillika med Pehr
Andersson från Kopparbergs lähn.
Nils Svensson förmälte, at han wäl uti saken rörande Deras
Kongl. Högheters Arfprintsarnes stat i går instämt med Gabriel Måns¬
son om den projecterade summans förökande med 7 000 dahl. silf:mt
för hwarthera; men som han nu förmärkte, at ståndets ledamöter icke
wille sig derom förena, utan en del påstå lika bifall med Prästeståndet,
tilläggningen undantagande, så wille han nu föreslå et annat expedient,
som han trodde skulle blifwa antageligit, hwilket bestod deruti, at Deras
Kongl. Högheter icke allenast skulle utom den anslående staten tilläggas
öfwerstelönerne och indelning wid de nu innehafwande regementerne, så
snart ledigheter der existera, utan ock frikännas från accordssummans
inbetalande til pensionscassan, hwilken förmohn för private ei är owan-
lig och af denna cassa wäl kan tålas.
Dessutom förklarade Nils Svensson sig i högsta måtto wörda och
älska Konungahuset samt högagta dem, som gjöra detsamma; men öns¬
kade, at man kunde utmärka det uti något, som betydde mera än blotta
ord. Om sine committenters hjertelag i den delen wörö han så förwissad,
at han hwarken haft eller har minsta betänkelighet wid at ingå uti alt,
hwad möjeligit är och til Arffurstarnes höga nöje bidraga kan, och det
så mycket mer som hela skånska provincien är bekant, med hwad nåd,
ömhet och rättwisa Hans Kongl. Höghet Prints Carl med egen hand af-
hulpit flere rusthållstwister wid Södra Skånska Cavallerieregementet,
hwilket har den lyckan at commenderas af en sådan hög chef. Deremot
förklarade Nils Svensson sig benägen at knappa [af]1 för private perso¬
ner, som på et eller annat sätt söka understöd och pensioner på allmen
bekostnad.
1 Konceptprotokollet.
1772 den 4 juli. 419
Olof Larsson från Nerike tog Gud til witne, at han nitälskade
så högt sorn någon för Konungahuset, fast han icke ägde gåfwan at der¬
om mycket orda. Han wille tro, at Secrete Utskottet, som bäst kände de
Kongl. Printsarnes behof och rikscassans tilstånd, hade på bästa sätt
lämpat det ena effter det andra, och på den grund förmälte han wara
säkrast at bifalla Secrete Utskottets protocollsutdrag lika med Präste¬
ståndet, dock utom samma stånds gjorde tilläggning, synnerligen som
derigenom undwekos alla de omständigheter och olägenheter, som en
statssummas bewiljande uti et myntslag, hwilket hade gemenskap med
cours eller wäxelärender, annars kunde medföra.
At sedermera föreslå den omnämnde tillökningen tänkte han skulle så
litet wara dess committenter som honom emot; äfwensom han gjerna
skulle se, om de Kongl. Printsarne af sine regementen kunde få draga
någon wärkelig förmohn.
Jon Ericsson, som hade fäst upmärksamhet wid en eller annan
ledamots brukta uttryck, at man ei i ordom utan i gjerning borde ut¬
märka sin wördnad för öfwerheten, förklarade, at han icke förmärkt,
det någons tal eller ord gifwit ringaste anledning at misstro någon leda¬
mots, än mindre ståndets gemensamma åhåga at i sjelfwa wärket bewisa
sit wördnadsfulla goda hjertelag för wår höga Kongl. Famille. Och detta
förmente han äfwen wisa sig uti utöfningen, då man bewiljade de Kongl.
Arfprintsarne en sådan stat, som blifwit utarbetad och tilstyrkt ifrån det
stället, hwarest bästa tilfället gifwits at känna både behofwen och til-
gångarne. Af sådan anledning sade Jon Ericsson sig ock hafwa warit
ibland dem, som med Pehr Olssons yttrande i saken redan instämt.
Anders Torbjörnsson utlät sig nu i sin ordning nästan på
enahanda sätt som förleden gårdag och tyckte äfwen, at för infödde
Printsar, rikets så dyrbara clenodier, borde så tilräckelig stat anslås, som
någonsin åstadkommas kunde, och besparingar i stället skje, der det
mindre syntes och hade mindre påfölgder med sig, om något fattades.
Och emedan den tillökning, han med flere i går föreslagit, war af föga
eller ingen betydenhet, då den fördelas på et helt rike, så fant han intet
skjäl at ändra sin förra tanka derom.
Pål Jönsson trodde, at ingen swensk man ibland oss fants, som
icke älskade öfwerheten lika högt med sit egit lif. Han wille icke neka,
at den statssumma, Secrete Utskottet tilstyrkt, kunde för Deras Kongl.
Högheter blifwa nog knapp, när man besinnar, i hwad högt pris wah-
rorne i landet är updrifne; men at hjelpa saken igenom plåtars an¬
slående eller summans beräknande effter cours, det holt han för ganska
420
1772 den 4 juli.
betänkeligit, hälst han tyckte, at den yra olyckscoursen borde fast häldre
med stadiga tomar sättas tilbaka än igenom nya sporrhugg äggas til nytt
raseri. Han hemstälte, om icke bättre utkomst för Arfprintsarne på det
sättet kunde beredas, at dem til understöd anslogs en eller annan odispo¬
nerad kungsgård, eller på hwad annat lämpeligit sätt det kan låta sig
gjöra, allenast hjelpen icke sökes på sådane wägar, som efter längre eller
kortare omgång stöta tilsamman med den fördärfweliga coursen.
Anders Matsson wille nu icke uprepa, hwad i går blifwit tält,
men begärdte blifwa underrättad om Kongl. Printsarnes stat nu wörö af
Secrete Utskottet förökter emot det, den war 1769. Och fick härpå til
swar, at 1769 war anslagit 54 000 dahl. silfwermynt om året och nu
63 000 dahl. d:o; men då spisade Printsarne wid Hans Kongl. Maij:ts
Konungens bord och böra deremot nu hålla egen taffel.
Taleman nen, som fant, at discourserne i saken nu borde up-
höra, förmälte dereffter, at som han förmärkt ståndets pluralitet wara
bögdt til bifall af Secrete Utskottets extractum protocolli, på det expedi¬
tion i saken må kunna ärhållas, och tillika wara benägen at framdeles
widare yttra sig, huru någon tillökning må kunna winnås, så wille han
nu tillfråga ståndet, om proposition dereffter får ställas? Hwilket beja¬
kades, då Talemannen gjorde följande:
Bifaller ståndet Secrete Utskottets extractum protocolli rörande Deras
Kongl. Högheters Arfprintsarnes stat i likhet med Högwördige Präste¬
ståndet, undantagandes hwad den gjorde tilläggningen om inseendet öf¬
wer hushållningen angår, och will ståndet widare yttra sig, huru någon
tillökning i denna stat må kunna winnås?
Hwilket alt med et enhälligt och förnyadt Ja beswarades.
På det icke mindre betydelige mål måtte framför de angelägnare och
allmenne blifwa företagne och afgjorde, så blef, i anledning af gjord
föreställning af Talemannen, öfwerenskommit, at Talemannen
jemte Lagmannen och Secreteraren skulle på en lista upföra sådane mål,
som hwart plenum böra företagas, samt dagen förut på wanliga enskilta
samlingsstället derom med ledamöterne öfwerlägga och sedan ärenderne
enligit Riksdagsordningen ståndet til afgiörande föredraga.
Uplästes och bifölls Secrete Deputations betänkande rörande uprät-
telse för Fendrichen Theslöf i anseende til honom öfwergångit betydeli-
git lidande.
I anledning af Riksdagsmannens från Jönkiöpings län Mats Jonssons
memorial1 af d. 27 sidstledne Junii angående resning uti saken rörande
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr 22.
1772 den 4 juli. 421
twisten om Hångers hemman i Småland, remitterades detta mål til Cam-
maroeconomiedeputationens uptagande och utlåtande.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 19 sidstl.
Maji rörande Hans Excellence Herr Riksrådet Baron Falkengrens in¬
seende öfwer rikets flotta med mera, och pröfwade ståndet skjäligt at
detsamma bifalla.
Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänkande öfwer bönder-
nes på Kiärrholmshemmanet i östergöthland ansökning om ändring uti
Kongl. Maij:ts nådiga utslag af d. 24 April 1766, hwarigenom bördes-
och besittningsrätten til hemmanet blifwit åboerne frånkänd och Hans
Excellence Herr Riksrådet Grefwe Gyllenstierna tillagd, tillika med
Bondeståndets ledamöters i samma deputation särskilte tankar om sa¬
ken; hwarjemte Garfwarens och Riksdagsmannens Gezelii deremot
stälte memorial föredrogs.
Pål Jönsson, som fant detta memorial innehålla insimulationer
emot deputationens ledamöter af detta stånd, hwilka man icke kunde
widkännas eller borde lida, understälte, om det icke skulle wara ståndet
både tillständigt och wärdigt at fatta desse sine ledamöter under ar-
marne och saken emot Gezelius beifra? Och förklarade Pål Jönsson för
öfrigit, at ståndets ledamöter icke effter Gezelii föregifwande stält sine
särskildte tankar emot deputationen och dess öfrige ledamöter utan eff¬
ter lag och författningar talat i sjelfwa hufwudsaken.
Talemannen holt åter före, at Gezelius i denna omständigheten
borde anses för en privat person, på hwilken i det fallet intet afseende
giordes. Och ehuru dess utgifne Apologie war utom ordning och äfwen
stötande, tycktes likwäl, det intet swar här wörö bästa swaret,
Hwad eljest sjelfwa hufwudsaken widkom, så fant ståndet skjäligt at
effter gjord proposition af Talemannen bifalla Bondeståndets le¬
damöters derom afgifne särskildta tankar och tillika besluta, at proto-
collsutdrag derom skall til de öfrige stånden afgå.
Landt- och sjömilitisedeputationens betänkande angående Allmogens i
Östergöthland ansökning rörande soldattorpen uplästes och lades på
bordet.
Företogs ånyo Handels- och manufacturdeputationens betänkande rö¬
rande Fabriques- och Handtwärkerisocieteternes klagomål öfwer förför¬
delande af Hall- och manufacturrätten i Stockholm, hwilket bifölls.
Biskoppen Doctor Benzelstierna anförde 8 deputerade ifrån
Prästeståndet och öfwerlämnade:
l:o. Et protocollsutdrag om riksdagens påskyndande til slut.
28—740327
422
1772 den 4—6 juli.
2:o. Anmälte angelägenheten deraf, at Justitiasdeputationen anmodas
at skyndesamt upgifwa project til en ny och förbättrad concursförord-
ning, och
3:o at nödwändigt vvoro, det canalen wid Södertelje måtte upränsas til
förekommande af skadelig wattuflöd i Mälaren.
Sedan Talemannen aflagdt tacksäjelse för meddelt underrät¬
telse och communication af desse mål samt anmodadt deputerade at för
sit stånd förklara Bondeståndets wördsamma och kjärliga hälsning, togo
de afträde.
Hwareffter betänkandet om geistlige hemman i Skåne företogs och bi¬
fölls med den förändring, at all den kyrkjojord, som är underlagd mili¬
tiae- och rusthålls- eller andre hemman, dem til styrka, må enligit de för
detta härom utkomne kongl, förordningar oföränderligen derwid för-
blifwa, då de betala den efter jordeboken utgående räntan.
Prästeståndets nyss ankomne extractum protocolli angående riksda¬
gens fortskyndande til slut uplästes och bifölls.
Och sedan ståndet äfwen gifwit sit bifall til Secrete Utskottets extrac¬
tum protocolli angående wederbörandes fullmagters daterande, som i
successionen efter Amiralen och Landshöfdingen Grefwe Taube ärhållit
befordran, så åtskildes det klåckan 1/2 2.
Åhr 1 772 d. 6 Juli i.1
Kom ståndet effter anslag tilsammans in pleno oeconomico klåckan 4
efftermiddagen;
då Talemannen först anmälte, at Herren behagat hädankalla
Riksdagsmannen från Sundals härad i Elfsborgs län Olof Beckman,
hwars andelösa lekamen man wörö sinnad at i morgon efftermiddagen
befordra til sit lägerställe uti S:t Mariae kyrkjogård, och anmodades
ståndet at effter wanligheten denna graffärd med sin närwaro behedra
samt til den ändan samlas här i ståndets rum klåckan 1/2 5 efftermidda¬
gen.
I anseende til detta dödsfall beslöts, at Hans Kongl. Maij:t skulle i un¬
derdånighet anmodas anbefalla Landshöfdingeämbetet i Wennersborg at
genast föranstalta om nytt riksdagsmanswahls anställande uti de hä¬
rader,- hwilkas angelägenheter warit afledne Beckman ombetrodde.
Äfwen fants för godt at förordna Olof Andersson från Skåne til leda¬
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 11 Julii 1772.
2 Sundals och Nordals härader.
1772 den 6 juli.
423
mot uti Protocollsdeputationen uti merbemälte Beckmans ställe.
Företogs ånyo Justitiaedeputationens hwilande betänkande, dateradt
uti Januarii månad 1772, samt Borgareståndets extractum protocolli af
d. 26 Febr. d:o med bifogadt utkast til underdånigt bref til Kongl.
Maij:t angående ämbetsmannaskyldigheters fullgiörande uti et oafbrutit
lopp; hwilket ståndet fant skjäligt at bifalla.
Prästeståndets extractum protocolli rörande spannemåls fria införsel
med främmande [fartyg]1 emot wänlig tulls ärläggande til denna månads
slut blef för ståndet upläst och want bifall.
Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänkande af d. 24
sidstl. April tillika med en ledamots särskildta votum uti saken angående
Åkerbo härads i Westmanland dagswärksskyldighet til Kungsöhrs
kungsgård, och uplästes jemwäl et af Riksdagsmannen Peter Nilsson in-
gifwit memorial i saken, hwarmed han ock redan wändt sig til de öfrige
stånden.
Wid detta ärendets noga öfwerwägande fant ståndet betänkandet på
så goda skjäl grundadt, at det ock wandt dess bifall.
Hwad åter Peter Nilssons memorial angår, hwarmed han utan tilstånd
wändt sig til de öfrige stånden och derigenom gjordt sig förtjent til den
medfart, Riksdagsordningens 11 § wid slutet innehåller, och waruti han
äfwen på et owarsamt sätt sig om saken samt ståndets åtgjerd derwid
utlåtit; så wille wäl ståndet icke beifra desse af en medbroder gjorde fel¬
tag, som torde leda sin ordsak ifrån någon öfwerdrifwen nit för sine
committenters förmohn, men ansåg likwäl derjemte saken af sådan be¬
skaffenhet, at om det derwid skall förblifwa, bör Peter Nilsson från de
öfrige stånden återhämta de där inlämnade exemplaren af detta sit me¬
morial samt desamma här i ståndet aflämna; hwarefter det skall stå ho¬
nom fritt at, sedan ifrån bemälte memorial blifwit afskildt alt, hwad an-
stöteligit wara kan, få det ånyo hos ståndet ingifwa samt efter ärhållit
tilstånd dermed wända sig til de öfrige stånden, om honom så godt sy¬
nes.
Uplästes Cammaroeconomiedeputationsns betänkande af d. 282 sidstl.
Martii rörande twisten emellan landtbönderne å hemmanen Brunsta2,
Barsetter, Hyttan, Hulta, Garskog och Bondskieppstad by n:o 1, 2, 3 uti
Daga härad i Södermanland samt Lagmannen Sven Westerman såsom
ägare af Skieppsta bruk angående skatterättigheten af berörde hemman,
hwarjemte uplästes Bondeståndets ledamöters uti ofwannämnde deputa¬
tion särskildta votum i denna sak.
1 Extraktprotokollet.
2 Enligt betänkandet rättat från förlagans: 18 resp. Barsta.
424
1772 den 6—11 juli.
Ståndet tog denna widlyfftiga act och granlaga sak uti behörigt och
noga öfwerwägande och pröfwade rättvvist at i stöd af de uti Bondestån¬
dets ledamöters voto uptagne och grundeligen utförde skjäl och omstän¬
digheter samma votum1 bifalla.
Ståndet åtskildes klåckan 7.
Ähr 1772 d. 1 1 : t e Juli i2
Trädde ståndet tilsammans klåckan 1/2 9 och gjorde bön samt lät der¬
efter justera protocollerne för d. 4 och 6:te i denna månad.
Effter skjedd anmälan företrädde Borgmästaren Ekman med 4 de¬
puterade ifrån Borgareståndet och berättade, at samma stånd ytterligare
förehafft sit utfärdade extractum protocolli om fuskeriers hemmande, til
städernes och handtwärkeriernes bibehållande wid sine laglige rättighe¬
ter, och för sin del funnit för godt, at 6 af deras ledamöter skulle med et
lika antal af Bondeståndets sammanträda och desse omständigheter när¬
mare utreda och så jemka, at ärendet til begge respective ståndens nöje
och förmon må kunna afslutas utan den ringaste rubbning uti den enig¬
het och förtroende, som stånden emellan lyckeligen wunnits och under¬
hålles.
Och anmodade deputerade ståndet altderföre på det wänligaste at äf-
wen för sin del deruti ingå samt til förenämnde jemknings företagande
sine ledamöter utnämna.
Talemannen lofwade at härom med ståndet öfwerlägga och an¬
modade deputerade at hos sit stånd anmäla Bondeståndets wänliga och
förtroliga hälsning; hwarpå de togo afträde.
Riksdagsmannen Johan Groths memorial3 uti saken rörande tilstånd
för Lagman Lund at få afstå sin innehafwande lagmanssyssla blef för
ståndet upläst och Groth tilstånd lämnadt at dermed äfwen få wända sig
til de öfrige stånden.
Hindric Ericsson och Eric Johansson anmälte hwar
för sig, at uti Expeditionsdeputationen hade Bondeståndets extractum
protocolli om tilstånd at få hafwa ledamöter uti Secrete Utskottet under
beredningen af sådane mål, som angå statens reglering, beskattnings-
och hushållsärender blifwit til expedierande föredragit; och ehuru Bon¬
1 Tryckt 1772.
2 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 15 Julii 1772.
8 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 17, vid Prästeståndets exraktproto-
koll den 3 juli 1772.
1772 den 11 juli.
425
deståndets närwarande ledamöter deremot protesteradt af den grund, at
som de öfrige ståndens påskrifter å löparen icke funnos conforme med
Bondeståndets petitum och ståndets yttrande deröfwer saknades, så
kunde desse ledamöter icke ingå uti någon expedition af saken, innan
det 4:de eller Bondeståndet sig slutel:n deröfwer fådt utlåta, hade stån¬
dets ledamöter dock med största möda kunnat winna upskof i detta mål
til nästa måndag.
Och som expedition i denna magtpåliggande sak då skjer, såwida nå¬
gon kraftig åtgjärd från ståndet icke mellankommer, så wille före¬
nämnde ledamöter nu hafwa sådant för ståndet anmält til sit urskul¬
dande, och på det ståndet må wara omtänkt, huru saken lämpeligast må
hjelpas och det onda afböjas, hwarmed ståndets rättigheter synes hotas.
Johan Andersson förmälte, at andre publique sysslomål hade
förhindradt honom ifrån Expeditionsdeputationens bewistande förleden
gårdag, så at han ei ägt tilfälle uti öfwerläggningen om nu nämnde
ärende deltaga. Men emedan han, hwad sjelfwa saken widkom, ansåg
den wara af yttersta wigt och betydelighet för detta stånd, hwars afsikt
med det utgångne protocollsutdrag han både trodt och funnit skulle
sträcka sig längre, än hwad påskriften af de andre stånden innehåller,
nemi. et simpelt hörande uti Secrete Utskottet, hwilket, om det ei skulle
medföra et wärkeligit deltagande uti beredningen af de nämnde ären-
derne, betydde ingenting. Altderföre och til winnande af det påsyfftade
ändamålet holt han före, at saken och dess nu ägande ställning borde
genom et ytterligare protocollsutdrag så eftertryckeligen hos de öfrige
stånden fordersammast anmälas, at Bondeståndets redan yrkade rättig¬
het at wisse ärender uti Secrete Utskottet öfwerwara hwarken måtte
bortblandas eller förloras.
Pehr Pehrsson från Nerike utbad sig at uti förewarande venti-
lationsämne få säga sine tankar och förmälte, at i anledning af 1766
åhrs riksdagshandlingar såwäl som Commercerådet Nordencrantz arbe¬
ten, dem han til en del hafft tilfälle genomläsa, jemwäl ock af Secrete
Utskottets för några plenidagar i ståndet upläste extractum protocolli
samt deraf upkomne discours hade hos honom wäckts häpnad och oro
öfwer de olyckor och många olägenheter, som genom Secrete Utskottets
anstalter hela riket, men i synnerhet Bondeståndet, oskyldigtwis öfwer-
gådt.
När sådant alt betracktas i jemförelse med grundlagarne, styrkes han
alt mer och mer i den tankan om Bondeståndets rätt at hafwa ledamöter
i Secrete Utskottet, undantagandes uti ministeriele mål, eller ock at
426
1772 den 11 juli.
detta utskotts magt och handläggning wid ärenderne inskränkes endast
til secrete mål. Fäster man et upmärksamt öga på statswärket, så blir
man der warse hiskeliga målningar, och wid sakens granskning torde
finnas, at Secrete Utskottet wid riksdagarne disponerat och bortskjänkt
af kronans medel långt mera utom än med plenorum wetskap.
Går man åter til Bancowärket, så lärer finnas, at Secrete Utskottets
anstalt med oinskränkta bancolån lagt grunden til rikets största olycka,
upwäckt olika interessen krona och Banque samt medborgare emellan
och wållat, at priser och cours rasat upp och ned som en swallande wåg.
Pehr Pehrsson trodde sig kunna försäkra, at på denna wägen och ige¬
nom lätt penningeåtkomst hafwa wisse personer, som hafft kännedom
om sakernas ställning och warit interesserade uti winglerierne, slagit un¬
der sig en otrolig myckenhet af Bondeståndets ägendomar. Han upre-
pade widare, huru Secrete Utskottet wid flere riksdagar upgifwit planer
och löften om coursens fällande samt dertil på rikets bekostnad anwändt
många tunnor guld, hwilka dock som rök förswunnit utan at häfwa det
onda, som skulle undanrödjas; huru Secrete Utskottet utom Ständers
wetskap företagit och afgjordt mål, som på det ömaste röra Bondestån¬
dets rättigheter; huru stundom olika expeditioner wid en och samma
riksdag, uti en och samma sak blifwit ifrån Riksens Ständer och Secrete
Utskottet til Kongl. Maij:t affärdade, hwarigenom stora oredor förord-
sakats. Men antingen detta alt skjedt af upsåt, det han icke wille för¬
moda, eller af owarsamhet, så wörö det lika illa tilstält, och saken syntes
nästan urbota. Bland alla fria stater har beskattnings- och lagstiftnings-
rättigheterne räknadts för de ypperligaste, hwaribland likwäl beskatt¬
ningsrätten ägt första rummet. Men til sine medbröders efftersinnande
hemstälte Pehr Pehrsson, i hwad mohn Bondeståndet kan räkna beskatt¬
ningsrätten sig til förmohn, då det riksdag effter riksdag åtager sig be-
vvillningar til statens uprätthållande utan at få wara med wid dess regle¬
rande, hwilket förekom honom wara utur sin naturliga ordning.
Och ehuru man har i händren så godt som aldeles säkre documenter,
de der wisa, at rikets medel blifwit på obehörigt sätt disponerade, will
likwäl oss förmenas efftersynen deraf igenom en begärd stor deputation;
äfwensom de respective medstånden, hwars ledamöter i Secrete Utskot¬
tet alt sådant beredt, tyckas wisa sig liumhörde wid Bondeståndets wän-
liga föreställningar at få hafwa sine ledamöter i Secrete Utskottet wid
statsregleringen och förekommande indragningsfrågor.
I anseende hwartil Per Pehrsson altderföre på et ganska ömande sätt
hemstäldte, om icke ståndet til widare yrkande af sin rätt och til sit ur-
1772 den 11 juli.
427
skuldande för hemmavvarande borde uti et ytterligare extractum proto-
colli uprepa alla de olyckor och oredor, som igenom Secrete Utskottets
administration, och således utom detta stånds förwållande, riket öfvver-
gådt, samt derjemte på det krafftigaste förklara, at ståndet icke åtager
sig den minsta bewillning, innan den begjärdte stora deputation blir satt
och Bondeståndet, som uti statens flor och bestånd har det naturligaste
interesset, blir tilstadt hafwa ledamöter uti Secrete Utskottet wid alla
mål, der förekomma, utom de ministeriele och sådane, som rätteligen
äro secrete och derunder begripas kunna; eller ock at Secrete Utskot¬
tets giöromål blifwa inskränkte inom härofwanföre omnämnde grants.
För öfrigit öfwerlämnade Pehr Pehrsson til ståndets närmare öfwer-
wägande, huruvvida Bondeståndet bör widkännas den odrägeliga skuld,
Secrete Utskottet utom Ständers wetskap riket åsamkadt, då man un¬
dantager, hwad til ministerstaten upgådt. Hemställandes widare, om de1
författningar rörande landets allmenna oeconomie och hushållning,
hwilka til äfwentyrs hädanefter som hitintills torde ifrån Secrete Utskot¬
tet blifwa til Kongl. Maij:t expedierade, kunna af Bondeståndet godkän¬
nas, innan dess ledamöter fådt i Secrete Utskottet deruti deltaga.
Hwad eljest cronans och Bondeståndets förlust på Bancowärket wid-
kom, för hwilket de andre 3:ne stånden guaranteradt, samt på coursens
stegring och fall, det Pehr Pehrsson sade sig ei så noga känna, så trodde
han det wara saker, hwarpå ståndet framdeles borde fästa sin upmärk-
samhet, i synnerhet om willfarighet wägras uti dess billiga begäran at få
hafwa ledamöter uti Secrete Utskottet.
Slutel. anmodade han sine medbroder på det wänligaste at noga öf-
werwäga desse så angelägne som ömtålige ärenderne, hälst han med
Commercerådet Nordencrantz befarade at, om de fläste betydelige må¬
len skola hädanefter som hitintills få dragas til Secrete Utskottet under
namn af hemlige och secrete, samt styrslen af stats- och bancoärenderne
på lika wäg som förut, så torde riket snart blifwa ruineradt, och det
wörö til önskande, at regeringssättet icke deraf måtte få sin bane.
Med Pehrsson instämde Jon Ericsson, Sven Börjesson,
Pehr Knutsson och många flere.
Sedan något widare i saken blifwit discoureradt, blef för godt funnit,
at extractum protocolli derom skulle upsättas; men som det uti en så
wigtig och granlaga sak ogiörligen i dag kunde medhinnas, så blef uppå
Talemannens föreställning ansedt för angelägit at til förebyg¬
gande af Expeditionsdeputationens åtgjerd wid målet igenom en deputa¬
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: icke.
428
1772 den 11 juli.
tion hos de öfrige stånden begära, det deras ledamöter i samma deputa¬
tion måge undfå tillsägelse at lemna saken om Bondeståndets rättighet
at uti Secrete Utskottet deltaga i beredningen af statsregleringen med det
mera, til dess ståndet nästa plenidag fädt sit widare yttrande derom
meddela; uti hwilket ärende Nils Svensson med en deputation af
8 personer utgick och effter någon stund återkom och aflade berättelse
om den honom updragne förrättningen.
Men derförinnan hade Anders Matsson från Skåne, i anled¬
ning af de nämnde ledamöters i Expeditionsdeputationen giorde anmä¬
lan, wäckt den frågan, huru löparen i nu omtalte mål kunnat komma til
Expeditionsdeputationen emot ståndets widtagne beslut, at originalet
skulle här i ståndet qwarhållas och förwaras, til dess nöjacktigt swar är-
hållits på det utgångna protocollsutdraget om frihet för ståndet at få
hafwa ledamöter i Secrete Utskottet?
Härpå lämnades af Lagmannen och Secreteraren det swar, at
originallöparen hade han aldrig här i ståndet blifwit warse, utan hade
påskrifterne derå blifwit på ståndets liggare afskrefne effter Borgare¬
ståndets liggare.
Johan Andersson förbehölt sig på det högsta, at nödige mått
måtte blifwa widtagne til förekommande at(!) dylike framdeles händel¬
ser, som nu omtalas och äfwen förut händt uti saken rörande pensioner
för de 3:ne Herrar Riksens Råd, som unfingo1 afsked, wid hwilket tilfälle
han med de öfrige Bondeståndets ledamöter i Expeditionsdeputationen
warit stälte på en halare profsten, än de önskade sig widare komma;
hemställdes för öfrigit til ståndets efftersinnande, hwad obehageliga
påfölgder det för folk och frihet medföra kunde, om 3: ne stånds beslut
under påstående riksdag får gå i wärkställighet, innan det fjerde fädt sig
utlåta, hwilket han fant här wara casus.
Nils Svensson begjärdte, at saken til sine omgångar och rätta
beskaffenhet noga måtte påtänkas, och önskade, at Talemannen såwäl
som Lagmannen och Secreteraren, hwilka wörö satte ståndet til biträde
och hjelpredor, wille nu, liksom wid förra riksdagar brukeligit warit, så
offta tilfälle gifwes, infinna sig uti deputationerne, ståndets ledamöter til
hjelp och biträde wid förekommande angelägne ärenders afgiörande.
Och ehuru Nils Svensson förmälte sig hafwa funnit, det Talemannen i
denna delen sit åliggande i möjeligaste måtto fullgiordt, bad han icke
desto mindre, at Talemannen såwäl som Herr Lagmannen wille näst¬
kommande måndag infinna sig uti Expeditionsdeputationen och jemte
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: nu fingo.
1772 den 11 juli. 429
ståndets wanliga ledamöter så besörja, at saken rörande detta stånds be¬
gäran at få hafwa ledamöter uti Secrete Utskottet måtte lämnas owid-
rörd, intil dess ståndet likmätigt sit redan fattade beslut får sig närmare
deröfwer utlåta.
Uti denna begäran instämde ståndet gemensamt, hwars åstundan både
Taleman nen och Lagmannen lofwade at ofelbart efter¬
komma.
Jon Bengtsson hemstälte derefter til ståndets efftersinnande,
hwad ordning och säkerhet då wörö at förwänta, om med handlingarne
och sakernas expedierande widare så skulle tilgå, som nu anmält blifwit
och wärkeligen händt, och begjärdte altderföre, at ståndet wille wara
omtänkt, huru det ena och andra måtte förekommas och botas.
Anders Matsson förmälte, at då han första gången yttrade sig
i detta ventilationsärendet, hade han ei så full reda på saken, som han
tyckte sig nu fädt af discourserne. Frågan wörö i dess tanka egenteligen
den, om löparen uti sjelfwa indragningsquaestionen är här i ståndet för-
warad eller emot dess tagne beslut utlämnad? Är nu samma löpare här
til hands, som det säges, så fant Anders Matsson, at widare raisonement,
hwad ståndets extractum protocolli om ledamöter i Secrete Utskottet
angår, wörö föga til något tjenande.
Pehr Pehrsson frå Nerike uprepade hela sakens lopp, nemi. at
sedan Secrete Utskottets protocollsutdrag om statswärkets belägenhet
och i anseende dertil upkomne indragningzfrågan til ståndet inkommit,
hade det omtalte extractum protocolli utgådt om tilstånd at wid desse
och dylike ärenders beredning i Secrete Utskottet få hafwa ledamöter
närwarande. Löparen af det förra hade ståndet beslutit skulle här läm¬
nas owidrörd och i förwar, til dess nöjaktigt swar ärhållits å det sednare.
Han tyckte sig af discourserne kunna sluta, at ledamöterne, som i saken
talat, torde misstaga sig på begge desse documenterne; ty at detta stånds
extractum protocolli med de öfrige Irenne ståndens påskrifter blifwit in-
lämnadt til Expeditionsdeputationen, syntes icke wara så mycket ur sin
ordning; men af annan beskaffenhet war saken om indragningarne.
Som T ale mannen fant, at i saken wörö tilräckeligen talat, så
afbröts nu dermed; och kommer således hwad aftalt blifwit och här
frammanföre uptagit finnes at wärkställas och fullgiöras.
Under Biskoppens Doctor Benzelstiernas ordförande an-
kommo 8 deputerade ifrån Prästeståndet, förmälandes, at dess stånd
förehafft twenne af Baron och Cammarherrn von Essen och Directeu-
ren Fritzki ingifne memorialer angående Commercerådet och Riddaren
430
1772 den 11 juli.
Nordencrantz sednare upgifter, hwaruti nämnde herrar funnit sig på et
ömande sätt wara rörde, samt at Prästeståndet til förekommande af
brydsam oro i denna delen deruti tagit et sådant beslut, som igenom
protocollsutdrag skall blifwa wid handen gifwit, så fort renskrifningen
deraf medhunnits.
För öfrigit anmodade deputerade ståndet at uti enahanda afsikt med
Prästeståndet saken på enahanda sätt afgiöra och togo derpå afträde.
Och i stället förekommo 8 deputerade från Borgareståndet, hwilkas
Ordförande, Rådman Hochschild t, gaf wid handen, at Borgare¬
ståndet på lika sätt med Prästeståndet afgiordt den upwäxte twisten
emellan Kammarherrn Baron von Essen och Directeuren Fritski samt
Commercerådet och Riddaren Nordencrantz; hwaruti Bondeståndet äf-
wen anmodades ingå. Och sedan deputerade widare gjordt påminnelse
om andre ärender, togo de afträde.
Prästeståndets extractum protocolli, som ifrån Borgareståndet blifwit
hit lämnadt, innefattande samma stånds tagne beslut i anledning af
Kammarherrn Baron von Essens och Directeuren Fritskis memorialer
rörande Commercerådet Nordencrantz sednare utgifne Anmärkningar,
blef för ståndet upläst tillika med wälbemälte Commerceråds memorial
af d. 6 hujus samt flere andre i denna sak inkomne memorialer; och
fant ståndet för godt, at detta alt skulle tils widare hwila.
Justerades et utgående extractum protocolli angående de Smedstorps
berustade säteri underliggande böndernes arbetsskyldigheter.1
Föredrogs Borgareståndets genom protocollsutdrag gjorde föreställ¬
ning emot carelske2 Allmogens sökte frihet til sågqwarnars anläggande
med mera; men ståndet pröfwade skjäligt at förblifwa wid sit i denna
sak härförut widtagne beslut.
Justitiaedeputationens betänkande om uprättelse för Rectores Scholae
Magistrarne Gram och Wetterstén uplästes och bifölls i likhet med Bor¬
gareståndets påskrifft å löparen.
Fiskeri- och Förordningsdeputationernes3 betänkande angående kungs-
ådran uplästes och lades på bordet.
Biskoppen Doctor Lambergs memorial om Majorens Friherre Tilas
befordringsrättighet blef upläst men uppå begäran hwilande til nästa
plenum.
Effter anmälan förekom Probsten Bergstedt med en deputation
från Prästeståndet och aflämnade följande:
1 Tryckt som Bil. 129.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: calelske.
3 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Förordningsdeputationens.
1772 den 11 juli.
431
l:o. Et protocollsutdrag om archiebiskoppswahl.
2:o. Et d:o om biskopps titul för superintendenterne.
3:o. Om fortskyndande med en ny concursförordning och
4:o Probsten Bredings memorial om canals upräntsande wid Söder¬
telje, samt påminte dessutom om ståndets skyndesamma utlåtande öfwer
statsbristen. Försäkrande deputerade, at Prästeståndet wörö benägit wid
detta ärendets hanterande på alla ställen så högt wårda Bondeståndets
som sin egen rätt och förmohn.
Deputerade afträdde.
Och i stället anmältes 8 deputerade ifrån Ridderskapet och Adelen,
som emottogos, hwilkas Ordförande, Generalmajoren och Landshöf¬
dingen Baron Sparre, gaf wid handen, at Ridderskapet och Adelen
förenadt sig med Prästeståndet uti sakens afgiörande emellan Kammar¬
herm Baron von Essen och Directeuren Fritski samt Commercerådet
Nordencrantz, och tog derpå med deputerade afträde.
Då genast derpå anmältes en ny deputation från Ridderskapet och
Adelen, som förekom, anförd af Krigsrådet och Riddaren Waden-
s t i e r n a, som å sit stånds wägnar påminte om ärendets snara afgiö¬
rande angående statswärket och de til statens lisa påtänkte indragning-
arne, på det med riksdagsärenderne må kunna påskyndas och lyckeligit
slut på denna långwariga riksdagen ärhållas.
Efter å ömse sidor aflagde höflighetsbetygelser afträdde deputerade.
Föredrogs Rådman Löngrens memorial af d. 3 sidstledne Junii an¬
gående lagmans fullmagt och befordran för Assessoren Thure Wenn¬
berg, och hwartil ståndet fant skjäligt at i anseende til de för honom ta¬
lande skjäl lämna sit bifall.
Uplästes Riksdagzmannen Gabriel Månssons memorial1 och anhållan,
at dess härad2 må wid förefallande landtmätareförrättningar njuta ena¬
handa frihet och förmohn, som westerbottniska och norrländska Allmo¬
gen uti den nya landmäteriförordningen förbehållen blifwit, och fant
ståndet skjäligt at dertil bifall lämna.
Företogs ånyo Secrete Deputationens betänkande angående Majoren
och Riddaren Svartzers uprättelse, hwilket ståndet fant billigt at bifalla,
dock med förbehåll af Öfwerstelieutenanten och Riddaren Albergs tour.
Sidst och uppå Peter Nilssons från Wermeland anhållan om någon
tids permission at få resa hem, lämnades honom af Talemannen
det swar, at intet reselof kunde honom bewiljas, innan han från de
öfrige stånden afhämtat och hit inlefwererat exemplaren af dess här i
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 23.
- Östra härad i Jönköpings län.
432 1772 den 11—13 juli.
ståndet uti fråga komne memorial af d. 1 i denna månad; hälst saken
med sådant wilkor fått afstadna och borde följakteligen fullgiöras, om
det derwid skall förblifwa.
Ståndet åtskildes klåckan 3/4 til 2.
Ähr 1 77 2 d. 13 Juli i.1
Samlades ståndet uti et oeconomiskt pleno klåckan 1/2 5 efftermidda-
gen.
Då Talemannen anmälte, det Riksdagsman Anders Öhman,
som med permission hemrest, skall enligit ärhållit bref för åkommen
opasslighet skull ännu icke kunna sig här infinna på åtta eller fjorton
dagars tid. I anledning häraf blef wäl proponeradt, at någon ledamot
skulle emedlertid förordnas i Öhmans ställe uti Justitiaedeputationen;
men fants omsider för onödigt på så kort tid. Deremot och emedan
Isac Tuohino anmälte, at Rikadagsmannen Sorvari från Öster-
bottn länge warit och än är så siuk och swag, at föga hopp gifwes om
dess restitution, så at nödigt wara kunde, at dess rum uti Landt- och sjö-
militiaedeputation med ny ledamot blef besatt, ty fants för godt at dertil
utnämna Mats Backman, som derom undfår behörigt extractum proto-
colli.
Utaf den förledne plenidag upkomne ventilationen om expeditionen
uti saken rörande ståndets begäran at få hafwa ledamöter uti Secrete Ut¬
skottet, tog Lagmannen och Secreterare n sig anledning at nu
giöra en omständelig berättelse om anledning til och förloppet af den
härom utgångne expeditionen, med förklarande derjemte, at löparen af
ståndets extractum protocolli aldrig til ståndet återkommit eller blifwit
här af honom synter utan i wänlig ordning inlupit til Expeditionsdeputa-
tionen, hwarföre ock Lagmannen förmodade, at om saken och derwid
supponerade omständigheter torde nu fattas redigare tanka och fällas
benägnare omdöme än förut.
Gabriel Månsson utlät sig: At som han icke är ledamot uti
Expeditionsdeputationen, så kände han icke så noga, i hwad ställning sa¬
ken der kan wara. Men deri kunde han icke wäl finna sig, at löparen af
ståndets protocollsutdrag blifwit dit inlämnad, innan den til ståndet
återkommit. Han hade trodt, at Expeditionsdeputationen i dag skulle
sammanträdt, då Talemannen och Lagmannen lofwadt wara närwa-
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 18 Julii 1772.
1772 den 13 juli. 433
rande, på hwilkas nit och åhåga för ståndets rätt och wäl han giorde så
säker räkning, at intet twifwelsmål wörö, det de ju i denna sak den¬
samma äfwen på alt sätt iagttaga. Men innan man får se, huru det i Ex-
peditionsdeputation kan aflöpa, trodde han, at man ei borde förhasta
sig i saken.
För sin del tänkte han aldrig begära något, som kunde strida emot re-
geringslagarne, men Riksdagzordningen ger honom god anledning, och
hwad förra riksdagar händt en skjälig ordsak at påstå, det ståndets leda¬
möter böra deltaga uti beredningen af beskattningar och indragningar,
det må företagas uti Secrete Utskottet, eller hwad annan deputation det
wara må.
Nils Swensson frågade til sin underrättelse, om löparen uti in-
dragningsfrågan warit här i ståndet, eller hwarifrån påskriffterne å stån¬
dets liggare blifwit tagne?
Lagmannen och Secreteraren lämnade derpå til swar, at
denna löparen aldrig til ståndet upkommit, utan hade de andre ståndens
påskriffter derå blifwit på detta stånds liggare afskrefne efter liggaren i
Borgareståndet.
Nils Swensson talte widare om hwad omgångar saken hafft,
och på hwad wäg detta stånds nu i fråga warande extractum protocolli
kunnat komma til Expeditionsdeputationen, och åstundade at weta, om
expedition i saken kan skje, innan detta stånd sig widare utlåter, såwida
de andre ståndens påskrifter icke egenteligen innefattade, hwad Bonde¬
ståndet begjärdt.
Anders Matsson tilstod, at han ei wäl fattadt sakens samman¬
hang och kändt den på sådant sätt, som Lagmannen och Secreteraren
upgifwit. Han wisste, at genom protocollsutdrag hade Secrete Utskottet
upgifwit statswärkets swåra ställning och begärdt få weta Ständers tan¬
kar om hwad grunder til dess hjelpande widtagas och följas borde, och
då härtil af de andre stånden blifwit föreslagne wisse indragningar, hade
ståndet igenom extractum protocolli begjärdt få hafwa ledamöter uti be¬
redning af desse ärender. Men at hufwudmålet skulle hwila, til dess nöj-
acktigt swar på detta protocollsutdrag ärhållits, det trodde han proto-
collerne skulle utwisa, hwilkas framskaffande han påropte.
Jon Bengtsson uprepade på nästan lika sätt hela detta måls
lopp och nu ägande ställning och frågade sluteligen, om icke ståndets
extractum protocolli med påskriffterne derå bör hit återkomma, innan
ståndet sig i hufwudmålet utlåter.
Pål Jönsson instämde med hwad Jon Bengtsson anfördt och
434 1772 den 13 juli.
lade widare dertil, at han icke will förmoda, det Bondeståndet mera nu
än förut kan förmenas hafwa sine ledamöter uti Secrete Utskottet, då
beskattningzfrågor der förekomma; eller som händelsen nu är, indrag¬
ningar påtänkas och skola företagas til statswärkets lisa uti nu existe¬
rande förlägenhet.
Talemannen yttrade sig i anledning af Anders Matssons utlå¬
telse, at så litet någon bestrider riktigheten af ståndets beslut, det huf-
wudsaken skulle hwila, så liten anledning är ock at twifla, det samma
beslut blifwit iagttagit, när hwar man wet, at ärendet ännu är owidrördt;
och innan sådant skjedt, wörö ingen expedition i den saken at befara.
Johan Andersson förekom det främmande, at ståndets ex-
tractum protocolli kunnat til Expeditionsdeputationen inlämnas, innan
originallöparen til ståndet återkommit, hwilken omständighet han
trodde wara effterfrågan wärd; men emedlertid begjärdte han, at stån¬
dets förenämde extractum protocolli måtte nu ytterligare blifwa upläst,
hwilket ock genast skjedde.
Pehr Jeppsson giorde i sin ordning äfwen en kort recite af sa¬
ken, hwarom han fattade den sluteliga tankan, at såwida de andre stån¬
dens påskriffter icke instämma med hwad Bondeståndet uti sit proto-
collsutdrag begärdt, så hade ock saken bordt återkomma til ståndets wi¬
dare yttrande; ty om et sådant expeditionssätt widtages, som nu torde
försökas, fant han icke, huru han och dess wederlikar skola kunna stå til
swars för medbroder, om de derwid äro käntslolöse och stumma. Han
wille dock hemställa ståndet, antingen at ytterligare protocollsutdrag i
saken borde utgå, elier man skulle afbida, hwad öde och utgång saken i
Expeditionsdeputation kan få.
Johan Fredric Svan wille ei uprepa, hwad flere redan sagt,
utan förklarade sig endast af den tankan, at han icke fant det wara Ex¬
peditionsdeputationen tilständigt företaga detta mål, innan löparen til
ståndet inkommit och det sig deröfwer yttradt.
Anders Matsson wille, at ståndet wille1 at1 genom et extractum
protocolli skulle ifrån Expeditionsdeputation återfordra löparen.
Men som Gabriel Månsson ansåg det wara utan ordning och
emot ståndets wärdighet at omedelbart handla med en deputation, så
förklarade Anders Matsson, det dess mening icke wörö annan,
än at ledamöterne i deputationen borde genom extractum protocolli
åläggas at utbegära löparen til ståndets påseende.
Lagman och Secreteraren utlät sig: Sedan et eller annat stånd
1 Dessa ord icke i konceptprotokollet.
1772 den 13 juli.
435
igenom extractum protocolli utlåtit sig i något ärende, är det icke wanli-
git, at det til samma stånd återskickas, sedan de öfriga sig deröfwer huf-
wudsakeligen utlåtit, ei eller är någon författning, som sådant bjuder.
Dereffter gjorde Talemannen en omständelig relation om saken
och dess nu ägande ställning, hwaraf honom syntes, at den förnämli¬
gaste åtgjärden derwid nu wörö, det Lagmannen med honom och ex-
peditionsdeputationsledamöterne anwända alt bemödande at få saken
rörande ledamöter i Secrete Utskottet på stället hwilande, til dess stån¬
det effter gjordt förbehåll, såwäl uti sit protocollsutdrag som igenom ut¬
sänd deputation sidsta plenum, fädt sig närmare i målet utlåta.
Men hwad deremot sjelfwa hufwudsaken rörande statswärket och de
föreslagne indragningarne angår, så fant Talemannen det wara så lag-
stridigt at draga det målet til Expeditionsdeputation, innan detta stånd
sig deröfwer hufwudsakeligen utlåtit, at ingen farhåga för någon öfwer-
raskning i den delen tyckes äga rum.
Derpå uplästes åtskillige transumter af förra riksdagars protocoller
rörande Bondeståndets sökte och wid wisse tilfällen åtnjutne rättighet at
hafwa ledamöter uti Secrete Utskottet.
Desse handlingar gofwo Talemannen anledning at omnämna
ordsaken til den wid 1738 års riksdag tilstälte förändring uti Kongl.
Rådkammaren, som födde af sig et olyckeligit krig med Ryssland. När
sedan under 1741 års riksdag kom under ventilation, huru medel til kri¬
gets utförande skulle anskaffas och Secrete Utskottet wid det tilfället
satte sig på flere divisioner eller utskott, af hwilka et äfwen skulle utreda
den wigtiga successionsfrågan til kongl, swenska thronen, uti hwilka de-
liberationer Bondeståndet borde deltaga, så wörö desse ordsakerne,
hwarföre Bondeståndets ledamöter den gången intogos uti detta utskott.
Åhr 1747, då ståndet så ifrigt arbetade på samma frihet och förmohn,
existerade icke samma ordsaker dertil, och således wants icke eller än¬
damålet den gången.
Men deremot då frågan om vacanceafgiften wid 1765 års riksdag up-
kom, fick ståndet åter under det ärendets afgiörande hafwa sine ledamö¬
ter i Secrete Utskottet.
När Talemannen häraf gjorde tillämpning på närwarande casus, så
fant han indragningsfrågan borde blifwa den förnämsta grund, hwarpå
ståndets begäran om ledamöter i Secrete Utskottet skulle sig fota; ty om
man wille sträcka den för wida, wörö til befarande, at man kunde stöta
an emot regeringzlagarne och således förlora hela saken, och hwartil
han emot ed och samwete hwarken fick eller kunde styrka.
436
1772 den 13 juli.
Widare anmälte Talemannen, at en ledamot berättadt honom, det
Ridderskapet och Adelen och Borgareståndet skall öfwerenskommit at
i morgon expediera den nu omtalte saken, antingen Bondeståndets leda¬
möter wilja sig dertil begifwa eller ej.
Af denna anledning wille Talemannen altderföre med ståndet öfwer-
lägga, antingen det skulle wara bäst at endast han och Lagmannen in-
funno sig uti Expeditionsdeputationen eller de öfrige ledamöterne til¬
lika, dock med den befallning af ståndet at taga afträde, om saken före¬
togs.
Eric Johansson begjärdte ståndets positiva yttrande, om han
med de öfrige ledamöterne skulle infinna sig eller ej, ärindrandes der¬
hos, at om ledamöterne inställa sig och saken förekommer, så blir den
lika fult afgjord af de trenne stånden, fast Bondeståndets ledamöter
skulle gå bort, hwarpå man wid denna riksdag kan upgifwa exempel.
Talemannen ärindrade, at som hwarken han eller Lagmannen
ägde stämma i deputationen, så kunde de ei mera hufwudsakeligit ut¬
rätta än låta sina tankar i protocollet inflyta.
Nils Swensson tyckte altderföre, at ståndet kunde igenom et
extractum protocolli auctorisera Talemannen och Lagmannen i detta
ärendet.
Men Pehr Jeppsson holt det för mycket betänkeligit och befa¬
rade, at deraf kunde dragas ganska obehageliga praejudicater.
Jon Bengtsson ansåg för bäst, at endast Talemannen och Lag¬
mannen gå upp i Expeditionsdeputationen och på alt möjeligit sätt be¬
möda sig at til ståndets påseende få med sig taga löparen i saken, då
man sedan til nästa plenum kunde igenom protocollsutdrag närmare
lägga sine skjäl för en dag.1
Dereffter hemstäldte Nils Swensson, om icke ståndet genom
extractum protocolli borde förnya sin förra begäran om en stor deputa¬
tion förordnande at granska Commercerådet Nordencrantz upgiffter
samt project dertil upsättas.
Jon Bengtsson befarade deremot, at om man nu rörde sig i den
saken, emedan den upkomne twisten Commercerådet Nordencrantz
samt Cammarherrn Baron von Essen och Directeuren Fritski emellan
påstår, torde sådant wilja dragas derhän, som in[ne]bar, det tillika nå¬
1 Härefter ursprungligen i konceptprotokollet: J o h. Andersson nar
äfwen af den tankan, at han och de öfrige ledamöterne kunde för denna
gängen afhålla sig ifrån Expeditionsdeputations sammanträde och begärdte
dertil ståndets samtycke, som icke förmärktes något deremot påminna.
1772 den 13—15 juli.
437
got utlåtande i det målet, hwilket annars, i den ställning det nu är, kan
blifwa oexpedieradt liggande til riksdagens slut.
Hwad åter den andra delen af saken eller den stora deputationen an¬
går, hwaröfwer endast Ridderskapet och Adelen sig utlåtit, så tyckte
han, man dermed gick lämpeligast och säkrast til wäga, om ståndets le¬
damöter hwar och en hos sina wänner af Präste- och Borgarestånden
sökte förmå dem at giöra et med Bondeståndet i den delen.
Pehr Jeppsson utlät sig: At, sedan Commercerådet Norden¬
crantz på Ständers befallning upgifwit, hwad han i banco- och finance-
ärender hade sig bekant, och han sådant wärkstält med förbehåll, at
icke för sine uppgiffter swara annorstädes än inför Riksens Ständer wid
denne riksdag, hwaruti han äfwen fädt bifall; så fant Pehr Jeppsson, at
Ständers wärdighet kräfwer sådane besluts och löfftens obrotslighet, äf-
wensom Nordencrantz har rätt at deraf wänta sig skygd til sin heders
billiga förswar.
Pehr Pehrsson från Nerike åberopade sig, hwad han sidsta ple¬
num anfördt, och tilläde widare, at han wörö af den tankan, det ståndet
borde genom et utgående protocollsutdrag förklara sig hwarken kunna
deltaga uti de skulder, som Secrete Utskottet påfördt riket, eller åtaga
sig någon bewillning, innan man får redo för de giorde lånen med det
mera samt ledamöter i Secrete Utskottet; dock wille Pehr Pehrsson en¬
dast hemställningswis hafwa detta anfördt.
Och som Talemannen med ståndet fant, at man härutinnan
borde taga de warsammaste steg och icke på en gång företaga sig så
många betydeliga och widsträckta saker, så afsågs för bäst at til widare
låta bero med hwad redan öfwerenskommit blifwit.
Sidst lämnades uppå begäran Hindric Ericsson tilstånd at til trycket
befordra Häradshöfdingen Lindelöfs ingifne memorial uti Norden-
crantziska saken.
Ståndet åtskildes klåckan 3/4 til 9.
Är 1772 d. 15 Juliid
Samlades ståndet in pleno kl. 9 och lätt efter förrättad morgonbön
justera protocollet för d. 11 i denne månad.
1 Renskrivet protokoll 15 juli—15 augusti 1772 saknas. Konceptprotokoll
finnas för nämnda tid. Konceptprotokollet den 15 juli har påteckningen: Just.
d. 18 Julii 1772.
29—740327
438
1772 den 15 juli.
Likaledes justerades et ytterligare extractum protocolli uti saken rö¬
rande Bondeståndets påstående at få haf:a ledamöter i Secrete Utskot¬
tet,1 och beslöts, at detsamma skall til trycket befordras.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 26 sist. Junii,
hwaruti afstyrkes det af Landshöfdingeämbetet i Nykiöping för cappela-
nerne derstädes föreslagne understödet i spannemål, och förmenes, at
stadsförsamlingen2 derstädes antingen bör bestå sine cappelaner något
proportionerat underhåll i spannemål, emot hwad landsförsamlingarne
utgiöra, eller ock förblifwa wid Kongl. Maij:ts nådige utslag af d. 14 Ja¬
nuarii 1767, i grund hwaraf dem må wara obetagit at giöra än ytterli¬
gare sämjestadgar med Prästerskapet om alternerande i deras kyrkor,
dock med förbehåll at ingendera parten Kongl. Maij:t el. Riksens Stän¬
der widare härmed må beswära.
Sedan någre ledamöter begärt af Lagmannen at til uplysning
få weta, om detta sträcker sig til flere orter eller rörer landtförsam-
lingarne, och de deruppå fått til swar, at saken enl:t Secrete Utskottets
upläste protocolls lydelse endast angår Nykiöpings stad och rörer stads-
men ej landsförsamlingarne; så fant ståndet för godt at sama proto-
collsutdrag bifalla.
Derpå justerades et protocollsutdrag ang:de skatterättzlösningsrättig-
heten för åboerne å wisse arbetshemman under Börringe closter i Skåne.3
Secrete Deputations betänkande af d. 16 sist!. Junii ang:de öfwerjäg-
mästare fullmagt och tour för Fendricken Adam Fred. Silfverhielm up¬
lästes och lades på bordet.
Föredrogs ånyo Häradshöfd. Gustorffs memorial och ansökning om
uprättelse för långligit lidande, och beslöts, at Häradshöfd. Gustorff,
som i anseende til skiedde accorder och andre sökande, hwilka egt Rik¬
sens Ständers förord, ei kommit at tilgodo niuta Riksens Ständers 1761
honom gifne uprättelse, må i betraktande af flere ömande omständighe¬
ter anses såsom den, der 3:ne gånger haft förslag til häradshöfdinge-
sysla, och tillika niuta owilkorlig förslagsrätt til den lediga jurisdiction,
hwartil han sig anmäler.
Uplästes Prosten Olof Strands memorial af d. 11 i denne månad an¬
gående dispositionen af skieppet örnschiöld, sedan Stockholms Södra
Förstads kämnersrätts tredskodom d. 30 sistl. Junii fallit det nya rede¬
riet emot; men ståndet fant för godt at låta den saken hwila.
Majoren Baron Wennerstedt anförde en deputation ifrån Rid.
1 Tryckt som Bil. 130.
2 Extraktprotokollet: ... bemälte stadsförsamlingar ...
3 Tryckt som Bil. 131.
1772 den 15 juli.
439
och Adelen och berättade sit stånds bifall til Secrete Utskottets proto-
collsutdrag rörande Com.rådet och Riddaren Nordencrantz dit förwiste
upgifter i rikets finance- och bancoärender samt tog derpå afträde.
Uplästes Prosten Bredings memorial af d. 10 hujus om en canals öp-
nande wid Söderkiöping samt iståndsättjande igenom enterprenad;
hwarjemte Riksdagsmannen Olof Olssons från östergiötland ingifne me¬
morial af d. 19 sistl. Junii uplästes, samma ärende angående.1
Jonas Carlsson yttrade sig härwid, at han nog fant saken wara
för landet ganska nyttig, om han allenast såg den i wärkställigheten mö-
jelig, och i det afseendet fruktade han, at hwad kostnad kronan derpå
kunde giöra, skulle gå förlorad.
Talemannen yttrade sig, at nyttan och nödwändigheten af
denna canals öpnande wore så påtagel., at derom ingen fråga blif:a
kunde, och såwida wärkställigheten får ankomma på enterprenad, då
hwar och en eger frihet at på winst och förlust sine penningar dertil in¬
sätta, så tyckte han ock, ingen betänkelighet wore at saken bifalla.
Jon Bengtsson trodde, at Swea Rikes regenter i forna tider wa¬
rit nog så måne om upräntsningar och durkfarters öpnande som i desse
senare och följack[t]el. öpnat dem på alla möjeliga ställen, då riket wa¬
rit uti bättre och penningerikare tilstånd än nu. Han befarade, at om den
omnämde enterprenadssumman af 3 tunnor guld ei skulle förslå til arbe¬
tets utförande, torde cronan få fylla bristen. Men om alt kunde skie utan
någon cronans bekostnad, wille han ei wara emot saken, hwarom han
begiärte blif :a nogare uplyst.
Då Lagman och Secrete raren derpå ånyo upläste den delen af
Prosten Bredings memorial, som den omständigheten uplyser.
Johan Andersson hade intet emot den föreslagne enterprena-
den men förbehölt sig på det kraftigaste, at soldaterne wid de indelte re-
gementerne ingalunda måge blifwa brukade wid detta arbetet utan en-
terpreneurerne förpliktas at med dalkarlar eller annat folk arbetet be-
drifwa, det bästa de gitta.
Uti et lika förbehåll instämde hela ståndet.
And. Thorbiörnsson förekom det, som detta arbetet skulle
likna den bewiljade räntsningen af en canal wid Uddevalla, hwartil
peng:e blefwo af cronan bestådde men hwarpå utgången blef den, at
både canalen och hamnen derigenom förskämdes.
Pehr Pehrsson från östergiötland förmälte, at canalens öp-
1 Tryckt som Bil. 132.
440 1772 den 15 juli.
nande v/id Söderkoping hade redan härförut warit bewiljad men för et
riket då åkommit krig ei kommit at företagas; dock trodde han, at detta
project swårligen kunde wärkställas för mötande hinder uti sjelf, land¬
sträckningen.
J o h. F. Svan: At han så wid detta tilfellet som andre nog will se
på cronans rätt och bästa; men om angräntsande städer och andre wilja
sjelfwe enterprenera arbetet, så fant han intet skiäl at wara emot en så
nyttig sak.
Härmed instämde Daniel Westin.
Gabr. Månsson trodde, at wisse städer, som sökt få canaler sig
närmare och til mera enskilt båtnad öpnade, lågo denna saken hemligen
emot; men som den ofelbart gagnade icke allenast orterne deromkring,
som af wattuflöde lida skada, utan skulle för Allmogen i alla de wid-
sträckta orter, dit dena canal öpnade sjöfart, bespara otrol:t många fors-
lor, kiörslor och skiutsningar, så kunde han aldrig annat än tilstyrka bi¬
fall, såwida arbetet skier igenom enterprenad, som hwarken graverar
kronan el. skadar andre.
Taleman wille, at man noga skilde emellan cronan och enterpre-
ne[u]rer, och förestälte widare, hwad nytta deraf wore at hämta, om
wärket igenom de senare fullbordas, då man från Giöteborg ända til
Jönkiöping och så widare kunde transportera alle ifrån siöstäderne be-
höfwelige waror samt på det sättet bespara de oändel. många och swåra
forslor och försummade dagswärken, som Allmogen med flere nu måste
widkännas til anskaffande af sine nödwändigheter, äfwensom Allmogen
derigenom äfwen kunde undslippa transporter af amunition orterne
emellan wid sig yppande tilfällen. Altderföre om arbetet ställes under
enterprenad och det uttryckel. förbehåll giöres, at intet af cronans in¬
del te manskap får derwid brukas, ansåg Talemannen hufwudsaken för så
angelägen och nyttig, at han ej annat kunde än deruti styrka til bifall.
Lagman och Secreteraren wille härwid gif:a ståndet anledning
til den reflection, nemi. at som wid alla inlopp in i landet ifrån sj elfwa
hafwet är både försigtigt och nödwändigt wid påkommande örlog haf:a
förswarswärk, hwarigenom en fiende kan afhållas at löpa in i hjertat af
landet, så torde ock i sinom tid sådant här böra påtänkas; men wid huf¬
wudsaken hade han intet at påminna, när cronan på intet sätt kommer
at graveras eller dess manskap at wid arbetet nytjas, utan alt ankomma
på enterpreneurerne och stå för deras risqve.
Pål Jönsson sade, at så mycket mera skiäl wore til at fritaga
1772 den 15 juli. 441
cronan för all utgift och gravation wid detta arbetet, som belefwat blif-
wit, at inga penningebewillningar utur cronans cassa måge giöras, innan
Secrete Utskottet fått tilfälle sig deröfwer yttra.
Olof Larsson utlät sig, at som han hörde, det mycken åker och
äng, hwilken igenom öfwerswinningar nu fördärfwas, skulle medelst
denne canals öpnande derifrån befrias til jordegares ej mindre än rikets
båtnad, så ansåg han saken endast för den orsaken skull ganska nyttig;
men när widare dertil lades den myckna beqwämlighet samt besparing
uti forslors och skiutsningar, som derigenom kunde winnås, så fant han
nyttan af denna canal nästan obeskrifwelig, til styro hwarpå han åbero¬
pade alla de förmåner, som igenom Arboga graf riket och en stor del
dess inbyggare niutit.
Matts Jonsson berättade, at uti dess riksdagspostulater wore
honom updragit påyrka denna nyttiga sak; förmälandes äfwen, at wid
1762 års riksdag skall warit beslutit, det wederbörande städer skulle
sjelf, sammanskiuta peng:r til arbetet samt dertil förskaffa, hwad arbets¬
manskap de kunna förena sig med. För öfrigit förenade sig Matts Jons¬
son i hufwudsaken med de af ledamöterne, som styrkt til bifall deruti.
Jon Bengtsson wille weta, om icke de uti memorialet nämde 3
tunnor guld skulle af cronan förskiutas?
Och fick af Lagman och Secreteraren til swar och underrät¬
telse, at för längre tilbaka skall et sådant förslag wara giordt; men nu
projecteras til arbetets wärkställande enterprenad af private personer.
Pehr Jeppesson talte omständeligen om den myckna nytta, af
detta arbete wäntas och medborgare tilskyndas kunde, för hwilkas bästa
och förmån han så mycket nitälskade, at han ei annat kunde än tilstyrka
bifall i saken med de redan omtalte förbehåll.
Joh. Andersson yrkade äfwen än ytterligare detsamma och
trodde, at som denna canal kommer at dragas igenom både crono-,
skatte- och frälseegor, så borde ock den jord, som af private kunde der¬
til bortagas, dem ärsättas af kronans nästgräntsande mark.
Uppå slutel. giord föreställning och proposition af Taleman bi¬
föll ståndet omsider den af Prosten Bredin [g] föreslagne canalens öp¬
nande med det uttryckel. förbehåll, at hwarken Kongl. Maij:t och kro¬
nan med ringaste kostnad, ei heller kronans manskap med något arbete
beswäras, utan både det ena och andra stanna för enterpreneurernes
egen räkning.
Derefter justerades et protocollsutdrag,1 hwaruti förbehålles, at Secrete
1 Tryckt som Bil. 133.
442
lill den 15 juli.
Utskottet icke utom plenorum wettenskap må imediate wända sig til
Kongl. Maij:t med andre mål än sådane, hwilka wärkeligen äro ministe-
riaile.
Föredrogs Rid. och Adelens extractum protocolli rörande Bokhålla¬
ren Svahnhalls; men ståndet fant intet skiäl at ändra sit förra derom
tagne beslut.
Secrete Deputations betänkande af d. 15 sisth Junii rörande uprättelse
för Majoren och Riddaren Gust. Reinhold Stiernroos uplästes och wan
bifall.
Äfwen fant ståndet för godt at til Secrete Deputation remittera Öf-
werstelieutenanten och Riddaren Carl Fr. Stiernroos beswär öfwer li¬
dande.
Företogs ånyo Biskoppen Doctor Lambergs memorial af d. 11 hujus
ang:de öfwerstelieutenants fullmagt och tour för Majoren Baron Tilas,
hwilket bifölls med förbehåll af äldres och mera förtjentas rätt.
Prosten Åhmans memorial om lika uprättelse för Majoren Ehren-
malm uplästes och bifölls med lika förbehåll, som nyss ofwanföre anfört
finnes.
Til at hos de öfrige stånden aflämna detta stånds ytterlige protocolls-
utdrag om rättighet at haffwa] ledamöter i Secrete Utskottet affärdades
12 deputerade under N. Svenssons ordförande, som äfwen fick i com-
mission at påminna om andre mål.
Uplästes och bifölls Secrete Deputations betänkande under d. 14 sisth
April om placering och tour för Lieutenanten i kejserl. tysk tjenst Georg
Gust. Uggla.
Beslöts, at extractum protocolli uti saken rörande Kerrholms hemman
skulle upsättas til framdeles justering.
Prästeståndets extractum protocolli om frihet för Lagman Lund at få
afstå sin tjenst uplästes och lades på bordet.
Majoren och Riddaren von Ekstedts memorial af detta dato om sin
tours bibehållande remitterades til Secrete Deputation.
Justitiasdeputations betänkande rörande Magistratens i Malmö förhål¬
lande wid der sist hällne riksdagsmanswal uplästes och lades på bordet.
Taleman anmälte, at han uti Expeditionsdeputation uppå begiä-
ran fått uttaga originale löparen af ståndets utgångne extractum proto¬
colli ang:de ledamöter i Secrete Utskottet emot förbindelse at den¬
samma ofelbart återlefwera, hwilket nu gafs ståndet tilkänna, och för
hwilket detta originaldocument äfwen upwistes.
1772 den 15—16 juli. 443
Sist lemnades Eric Hansson från östergiötland 14 dagars reselof til
hemorten.
Ståndet åtskildes kl. 2.
År 17 7 2 d. 16 J u 1 i i.1
Kom ståndet tilsammans uti oeconomiskt plenum kl. 1/2 5 eftermid¬
dagen.
Då Jonas Pehrsson från Bohuslän inlemnade fullmagt för sig at under
nu påstående riksdag äfwen bewaka Tunge och Sörbögdens häraders i
samma län angelägenheter uti afl. Riksdagsman Hans Jönssons ställe.
Derefter uplästes Kammaroeconomie- och Förordningsdeputationer-
nes betänkande af d. 7 April sistl., hwaruti afstyrkes Krigsbefälets
giorde ansökning, at öf.- och underofficerare wid Öster- och Westerbot¬
tens Regementerne måtte tillåtas at wid sine oeconomiske resor innom
regementerne icke betala högre skiutslega än 8 öre silf:mt milen.
Härwid war Jon Bengtsson af den tankan, at saken borde
hwila, ty om detta betänkande bifölls, innan saken om Bondeståndets
sökte tilökning uti skiutslegan blif. afgiord, så befarade han, at öster¬
od! westerbottniska Allmogen derigenom kunde blifwa lidande, såframt
förhögning i skiutsen winnes.
Gabr. Månsson fant deremot, at betänkandet ei kunde utsätta
högre skiutslega för de deruti nämde officerarne, än författningarne för
det närwarande stadga; men i händelse deruti kommer at skie förhög¬
ning, tycktes det wara en naturl. fölgd, at desse officerare måste äfwen
då betala, hwad påbudit blifwa kan.
Och som [ståndet] fant häruti skiäl, så bifölls ock detta betänkande.
Uplästes Sec. Utskottets extractum protocolli under d. 9 i denne må¬
nad ang:de tidens förlängande til sista upbördsstämman.
I anseende härtil beslöts, at hos de öfrige stånden skall giöras före¬
ställning härom igenom protocollsutdrag, så at den författning, som wid
nu påstående riksdag i denna omständigheten redan blif :t giord och ut¬
färdad, må oförändrad förblif:a.2
Comercedeputations betänkande af d. 30 sistl. Januarii ang:de en
spannemåls- och boskapsmarknads årl. hållande wid Grythytte kyrka
uplästes och lades på bordet.
1 Med påteckning: Just. d. 18 Julii 1772.
- Tryckt som Bil. 135.
444
1172 den 16—18 juli.
Sedan igenom Jon Ericsson frågan ytterligare blifwit wäkt om
landsfiscalers afskaffande och någon stund i det ämnet blif:t discoure-
rat, kom ståndet derom öfwerens, at saken skulle igenom extractum pro-
tocolli hos respective medstånden anmälas.
Uplästes Fiskerideputations betänkande om fiskeriernes närwarande
tilstånd i riket, och war derwid intet at påminna.
Uppå begiäran lemnades Dan Jonsson och Olof Månsson från Nerke
3 weckors permission hwardera.
Och derefter företogs ånyo Secrete Deputations betänkande rörande
Fendricken Adam Fr. Silfverhi[e]lm, hwilket bifölls.
Ståndet åtskildes kl. 1/2 8.
Ar 1 7 7 2 d. 18 J u 1 i i.1
Trädde ståndet tilsammans in pleno kl. 8 och lät efter förrättad mor¬
gonbön justera protocollerne för d. 13, 15 och 16 i denne månad.
Jon Bengtsson hemstälte, om icke det memorial, som en af
finska ledamöter sista plenum anmälte men då ei kom at företagas,
måtte nu blif:a upläst, emedan målet skall wara all upmärksamhet
wärdt, och hwaröfwer han wille sig sedan närmare utlåta.
I anledning häraf uplästes Matts Thomasson Markulas ingifne memo¬
rial,2 deruti han anförer, at sedan beswär öf. den af Landshöfdingen i
Åbo påbudne förhögningen uti soldaternes rotekost blif:t hos Riksens
Ständer anförde, skall igenom en wiss Prästemans3 åtgiärd en del af All¬
mogen låtit förmå sig at skriftel. förklara, det de wörö nögde at den
ålagde rotekosten utgiöra, ehuru deras riksdagspostulater annat inne¬
hålla.
Detta skall åter föranlåtit Markula at igenom bref anmoda en sin och
Allmogens wän, Nämndemannen Knuti, at om Allmogens tankar i
denna sak giöra sig närmare underrättad, hwilken til den ändan låtit
sammankalla Sockneallmogen at härom öfwerlägga, men för samma sin
åtgiärd hade Knuti blif:t stäld under tiltal, såsom skulle han emot bud-
kafleförordningen brott begått med mera, memorialet innehåller.
Derefter understälte Jon Bengtsson, om någon annan utwäg
är för en riksdagsman, då tilstälte motstånd möta wid utförandet af dess
riksdagswärf, än inhämta sine committenters ytterligare tankar derom;
1 Med påteckning: Just. d. 22 Julii 1772.
2 Tryckt som Bil. 135.
3 Enligt memorialet kyrkoherde Erik Edner.
1772 den 18 juli.
445
men som sådant här blif:t uptagit såsom stridande emot 1743 års förord¬
ning om budkaflar, så tyckte Jon Ben[g]tsson anledning häraf wara at
igenom protocollsutdrag begiära förklaring öf[wer] samma förordning;
lemnandes för öfrigit til ståndets eftersinnande, hwad framdeles wore at
förwänta, när sådant kan under påstående riksdag sig tildraga.
Johan Andersson wille blif:a underrättad, om icke fullmägti-
gerne från Åbo län hade denna saken uti sine riksdagsbeswär, och sedan
han fått weta, at det sig så förhölt, yttrade han förundran deröf:r, at en
präst skaffat stridiga attester emot postulaterne, hwilken omständighet
han tyckte förtjena beifrande igenom Justitiaecancellairsämbetet, hwar-
til han ock för sin del styrkte.
J o h. F. Svan gaf wid handen, huru denna sak uti Landt- och siö-
militiaedeputation förewarit och der blif:t handterad, sedan de omtalte
attesterne dit inkommit. Han tilstyrkte altderföre, at afskrifter deraf
samt utdrag af deputations i den saken hållne protocoll måtte til uplys-
ning i saken reqvireras, innan ståndet derom sta[d]gar sine tankar. Och
som detta ansågs för nödigt och säkrast, så beslöts, at ledamöterne uti
denne deputation skulle igenom extractum protocolli åläggas at samma
documenter til ståndet upskaffa.
Uplästes Riksdagsman Matts Jonssons memorial1 om summariske ex-
tracters upprättande öfwer kronolefwereringar och balancer ifrån 1756
och til 1771.
Och lemnades honom uppå begiäran icke allenast tilstånd at dermed
få wända sig til de öfrige stånden utan ock at det til trycket befordra.
Saken rörande egendomstwist emellan Billbergska och Brovallske arf-
wingarne uplästes och lades på bordet.
I anledning af Lars Nilssons ingifne memorial2 fant ståndet för godt
at bifalla Riksens Ständers Protocollsdeputations wid sisth riksdag oaf-
giort lemnade betänkande om Frälseinspectoren Winges befordringsrät-
tighet til härads- el. mantalsskrifwaresyslor.
Föredrogs ånyo Prästeståndets ext. protocolli af d. 3 hujus ang:de
landshöfdingefullmagt för Lagman Lundh samt frihet at få afstå syslan
til någon skickel. man m. m.
Hwarjemte Assessor Svedenstiernas i saken ingifne memorial äfwen
uplästes.
J o h. Groth förmälte, at då Westmanlands och Kopparbergs lä¬
ners lagmansdöme wid 1762 års riksdag deltes, skiedde det med förbe¬
1 Tryckt som Bil. 136.
2 Bondeståndets arkiv 1771-—1772, vol. 21, nr 304.
446
1772 den 18 juli.
håll, at det wid endera lagmännens död eller befordran åter skulle sam¬
manslås; altderföre och om Lagman Lundh skulle tillåtas at til någon
annan afstå sin sysla, tycktes Lagman Sernander försättas uti et lidande,
hwarifrån Riksens Ständers år 1762 tagne beslut bör honom befria, och
på hwilken grund Groth fant sig ej kunna i denna saken gå widare, än
dess derom ingifne och förut upläste memorial innehåller.
Men som Prästeståndets extractum protocolli icke finnes innefatta nå¬
got, som länder Lagman Sernander til förfång, enär hela lönen wid Lag¬
man Lundhs död honom tilfaller, så fant och ståndet skiäligt at detta
ext. protocolli bifalla.
Pehr Jeppesson ingaf följande skriftel. anförande til protocol-
let:
Wid justeringen af förra plenidags protocoll finner jag, at Heder-
wärda Ståndet i anledning af en wärd ledamots ingifne memorial beslu¬
tat, at protocollsutdrag til de öfrige respective stånden skall afgå om
landsfiscalernes indragande. Och som jag war hindrad at ståndets sam¬
manträde den gången bewista, så utber jag mig nu Fader Talemans och
det Ärbara Ståndets tillåtelse at i denna sak få giöra min reservation til
protocollet.
Det är långt ifrån mig at wilja klandra det Ärbara Ståndets beslut,
utan min tanka är endast at för egen säkerhet och tilfridsställelse andra
orsakerne, som mig dertil föranlåta, nemi. at mine committenter hwar-
ken uti riksdagsbeswären eller igenom private bref mig något sådant up-
dragit, och förthy tiltror jag mig icke heller at derwid sträcka min åt-
giärd längre, än min fullmagt i bokstafwen lyder, i synnerhet som jag
icke finner med rättwisa kunna förenas at oförwunnen någon sin sysla
fråntaga, eller har mig bekant, om det Ärbara Ståndet tillika tagit något
beslut, om och på hwad sätt landsfiscalernes befordringstour skall
blifwa, ifall de skulle gå sina innehafwande syslor förlustige; och jag
desutom icke finner, igenom hwem Hr Justitiascancellairen skulle i or-
terne låta utföra fiscaliske actioner samt om dylika ärender corespon-
dera, utan har all anledning at befara, det kronan skulle wid sådane til-
fällen stanna för nya depenser, hälst den kronobetjeningen, som dertil
kunde wara uti paritet med fiscalerne och til förrättningarne ega någon
skickelighet, hwarken torde sådane syslomål medhinna utan försum¬
melse i ordinaira tjenste eller skiäligen kunna dermed belastas utan nå¬
gon wedergällning. Detta mit förbehåll och welmente reflectioner anhål¬
1772 den 18 juli.
447
ler jag ödmiukel. måtte ord från ord i protocollet intagas och sedan til
trycket befordras.
Härmed förenade sig Nils Svensson och Olof Pålsson.
Företogs ånyo Prosten Strands memorial rörande dispositionen af fre-
gattskieppet örnschiöld; hwarwid Pehr Pehrsson från Nerke
förmälte, at han fant detta memorial innehålla 2:ne momenta, l:o at
Handelsman Maulström må emot borgen straxt få tilträda det omtwis-
tade skieppet, och 2:do at Riksens Ständer måge föreskrifwa wederbö-
rande domstolar wiss tid, innom hwilken denna sak efter fulländad
skriftwäxling skall wara afgiord. Uti begge delarne trodde Pehr Pehrs¬
son oss haf:a beskrifwen tydel. lag och holt altderföre så mycket betän-
keligare wara samt aldeles ur sin ordning at omedelbarligen gå in uti sa¬
ker, som hos wederbörande underdomstolar äro anhängige. Han wisste
wäl, at Riksens Ständer efter regeringslagarne wörö magtegande men
likwäl lagbundne Ständer, och hemstälte altderföre, huruwida det kan
stå tilsammans med ståndets wärdighet och allmänna säkerheten at ime-
diate och blott på et memorial, annorlunda, än allmänna lagen och
kongl, resolutioner föreskrifwa, uti denna äfwen wid 1769 års riksdag
förehafde prasliminair fråga bifalla den förra delen af memorialet. För
sin del kunde han aldrig dertil gifwa sit bifall utan twärtom sådant af-
styrker.
Hwad åter den senare delen angår såsom tjenande begge parteme
medelst sakens befordrande til et snart slut, så ehuru lagarne ålägga
domstolarne at wid answar skyndesamel. afgiöra inkomne rättegångs¬
mål, wille han dock ei wara emot, om ståndet skullje] finna godt at wid
den omständigheten lägga handen.
J o h. F. Svan försäkrade, at han så litet som någon wille träda la¬
gen förnär; men sedan konungens höga dom i saken fallit, så fant han
ei, huru Secrete Utskottet kunnat den häfwa, och af sådant skiäl fant
han sig ock kunna styrka til bifall af Prosten Strands memorial.
Nils Svensson fäste sin upmärksamhet derwid, at Secrete Ut-
skot., plena oåtsporde, företagit sig at granska och ändra Kongl. Maijits
dom i saken, och som han icke kunde deruti finna lagl. åtgärd, så hade
han ock ingen betänkelighet wid at med Svan giöra lika tilstyrkande.
Således och efter skied proposition blef meranämde memorial bifallit.
Sex deputerade från Prästeståndet företrädde, anförde af Prosten
Kröger, som förmälte sig haf:a sit stånds befallning at gif:a tilkänna:
l:o. Det Prästeståndet förehaft Bondeståndets extractum protocolli
448 1772 den 18 juli.
om en deputations sättjande til utredande af de igenom Commercerådet
och Riddaren Nordencrantz giorde upgifter uti finance- och bancoären-
der samt bifallit, at en sådan deputation utom domsrätt må förordnas,
bestående af 4 ledamöter utaf hwart af de 3 ofrälse stånden samt der¬
emot swarande wankt antal af Ridderskapet och Adelen, hwilken, bi¬
trädd af en uti cameralwärket wälförfaren man, åligger at innom 3:ne
weckor bringa saken til slut och med betänkande derom til Riksens
Ständer inkomma, på det riksdagen för den saken skull ei måtte för
långt på tiden utdragas.
2:do. At förklara Prästeståndets rätta mening med påskriften å löpa¬
ren å Bondeståndets förra extractum protocolli om frihet at haka leda¬
möter uti Secrete Utskottet, och hwarmed Bondeståndet enl:t et senare
ankommit protocollsutdrag ei skall funnit sig wäl tilfrids.
Beträffande således det i påskriften brukade ordet förmodar, så för-
mälte deputerade, at Prästeståndet altid anser Riksens Ständers förmo¬
dan innefatta en owilkorlig befallning, som kräfwer åtlydnad; äfwensom
deputerade widare försäkrade, at Prästeståndet med Bondeståndets leda¬
möters hörande i Secrete Utskottet icke ment et blott hörande, utan det
ståndet igenom sine deputerade nu närmare förklarar et wärkeligit del¬
tagande så uti öfwerläggningarne som besluten af de förekommande
ärenderne.
Taleman förklarade mycken fägnad och ärkänsla för Prästestån¬
dets uti förenämde omständigheter wisade acktning och benägna sorg¬
fällighet för Bondeståndet och dess tilständiga rättigheter samt försäk¬
rade, at Bondeståndet icke utan otålighet önskar sig tilfälle at tilbaka
kunna förwissa Prästeståndet om sin myckna högacktning och upriktiga
tilgifwenhet, för hwilket deputerade ock anmodades at frambära Bon¬
deståndets wördsamma och kiärl. hälsning, som
togo derpå afträde.
Uplästes riksdagsfullmägtigarnes från Sundsvalls län inkomne memo¬
rial och ansökning, at nämde län wid existerande ledighet åter må
blifwa sammanslagit med Gefleborgs län, som det af ålder warit.
Ståndet, hwilket på lika sätt, som wid sistl. riksdag skiett, härtil gaf sit
bifall, beslöt tillika, at protocollsutdrag derom skulle til de öfrige stån¬
den expedieras.1
Igenom 8 deputerade under Pål Jönssons ordförande lätt ståndet hos
de öfrige stånden aflemna sine extracta protocolli rörande Börringe
kloster och Smedstorps arbetsbönder i Skåne samt terminens förläng¬
1 Tryckt som Bil. 137.
1772 den 18 juli.
449
ande til upbördsstämmor, hwarförutan de äfwen hade i commission at
påminna om andre mål.
Företogs än ytterligare Secrete Utskottets extractum protocolli rö¬
rande tilökning uti Hennes Maij:ts Enckedrottningens stat.
Ståndet tog detta ärendet under noggran öfwerläggning och förenade
sig slutel. derom, at til de uti Secrete Utskottets protocollsutdrag upräk-
nade behofwen lika med Prästeståndet i et för alt bewilja en årlig tilök¬
ning af 6 000 d. silf:mt, hwilken summa icke får öfwerstigas.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 16 sisth April
ang:de en amiralitetsöfwerrätts åter inrättande här i Stockholm, hwilket
ståndet fant skiäligt at bifalla i likhet med det derwid fogade särskilte
votum.
Efter begiäran lemnades Eric Nilsson från Wermeland 1 månads per¬
mission.
Uppå anmälan företrädde Öfwerstelieutenanten och Riddaren von
Vicken med 8 deputerade och berättade:
l:o. At Rid. och Adelen förehaft och bifallit Secrete Deputations be¬
tänkande om uprättelsefullmagter för Lieutenanterne v. Essen, Durietz,
Wattrang och Marks v. Wurtenberg, alla wid Södermanlands Rege¬
mente, men som derwid fans et obehörigt protocollsutdrag, så hade Rid.
och Adelen beslutit, at om detta document skulle närmare igenom depu¬
tation undersökas til updagande af derwid warande omständigheter.
2:do. At Rid. och Adelen äfwen bifallit Secrete Deputations betän¬
kande rörande Fendrichen Thesslöf, men hwad den derwid warande är-
sättningsfrågan angår, så wille Rid. och Adelen nästa plenum igenom
protocollsutdrag sine tankar derom närmare meddela.
Deputerade afträdde.
Föredrogs saken rörande tourén Assessorerne Qvickfelt och Ehrenpol
med flere emellan uti Kongl. Giötha Hofrätt, och pröfwade ståndet rätt-
wist at bifalla Secrete Deputationens derom afgifne betänkande, på sätt
som Ridderskapet och Adelens deputerades yttrande derom innehåller.
Uplästes Pehr Davidssons memorial1 af d. 9 sisth Maji om tjenl. be¬
fordran för Kronobefallningsman Cralius, hwilket uppå någre ledamö¬
ters begiäran kom at hwila.
Widare uplästes Riksdagsmännen Joh. Hermansson, And. Mattsson,
Jan Jansson, Peter Larsson, Eric Mårtensson, Jonas Jansson och Eric
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 379.
450
1772 den 18—22 juli.
Janssons ytterligare memorial1 om wattuupdämningen uti Mälarens ut¬
lopp här wid Stockholm samt canalens upräntsande wid Södertelje.
Som det blef tilkännagifwit, at Herren behagat igenom döden händan-
kalla(!) Riksdagsmannen från Nyland och Tavastehus län Eric Oxanen,
så anmodade T alemannen ståndet at nästa måndag kl. 1/2 5 efter¬
middagen åter samlas at wara den döde til sit hwilorum uti S:t Mariae
kyrka fölgacktigt.
Sist beslöts, at underdånigt bref til Kongl. Maij:t skall afgå om nådig
befallnings utfärdande til wederbörande Landshöfding at låta anställa
nytt riksdagsmanswal uti afl. Oxanens ställe.
Ståndet åtskildes kl. 3/4 til 2.
Ar 1772 d. 22 Juli i.2
Trädde ståndet tilsammans kl. 8 och lätt efter förrätat morgonbön
justera protocollet för d. 18 i denna månad.
Nils Andersson påminte om det hwilande målets afgiörande
rörande Magistratens i Malmö förhållande wid det der sist hällne riks-
dagsmanswalet; och häruti instämde äfwen Joh. Andersson.
Men deremot understälte Pehr Jeppesson ståndets godtfin¬
nande, om icke härmed kunde upskiutas, til dess Justitiaedeputations be¬
tänkande rörande Landshöfdingen Gref Cronhielms åtgiärd och förhål¬
lande uti denna walsak til ståndet upkommer, då det ena betänkandet än
mera torde uplysa det andra och ståndet således i bättre stånd satt at om
den enes och andres mer el. mindre delaktighet i brottet stadga sina tan¬
kar och grunda sit beslut.
And. Mattsson begiärte få weta, om någre memorialer eller
andre den saken rörande documenter inkommit, sedan den förra gången
förehades.
Deruppå uplästes ånyo efter någre ledamöters begiäran slutet af Just.-
deputations betänkande samt Borgmäst. Neanders och Riksdagsman
Pehr Jeppessons ingifne memorialer3 och bilagor om någon lindrigare
medfart med desse magistratspersoner, än betänkandet innehåller.
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 322, undertecknat endast av
Johan Hermansson. Tryckt 1772 med underskrifter även av Anders Matsson
och Jan Jansson från Södermanland, Jonas Jansson och Erik Mårtensson från
Uppland samt Per Larsson och Erik Jansson från Västmanland.
2 Med påteckning: Just. d. 25 Julii 1772.
3 Per Jeppessons memorial i Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 15,
vid betänkande nr 34.
1772 den 22 juli. 451
Och derefter yttrade sig And. Mattsson, at han hwarken wille
el. kunde bestrida desse magistratspersoners brott; men han trodde, at
mildhet ägnar Riksens Ständer äfwen såwäl som rättwisa och, då de rätt
blandas, upwäker största både högacktning och kiärlek hos folket, hwil-
ket han trodde snarast ega rum, om fel begås i sådane delar, der lagen ei
är nog tydel., såsom om riksdagsmanswal härtils warit. Ibland de an¬
klagade ömade Borgmästaren Dahlström och Rådman Schartau honom
mäst, om de skulle giöras brödlöse, i anseende til begges swaga wilkor
och den senares många moderlösa barn. Af christell medlidande och
mcnniskiokärlek sade And. Mattsson sig altderföre drifwas til at påstå
bifall af Pehr Jeppessons memorial, hwaruti en lindrigare näpst föreslås,
och hwarifån han icke utan votering will sig begifwa.
Nils Andersson försäkrade, det han ej wore owillig at giöra
afseende såwäl på de 2:ne ledamöternes föremälen, hwilka i saken
skrif[witjt och talat, som en del af Borgerskapets i Malmö inkomne bö¬
neskrift om förskoning för sine anklagade magistratspersoner, om deras
brott wore mindre än kränkning af lag och medborgel. frihet. Men som
handlingarne sådant fulltyga, och, hwad beklageligare är, flere ämbets¬
män, hwilka giordt enahanda inbrott på folkets frihet, ännu lära wara
odömde eller i lika ställning med desse, så kunde han ei styrka til något,
som skulle gif:a skadekt prejudicat och til äfwentyrs blikå för friheten
wädel :t, och begiärte altderföre proposition til bifall af Justitiaedeputa-
tions i saken gifne betänkande.
Nils Svensson förklarade, at han wid detta betänkandes jämfö¬
rande med lagen finner all rättwisa deruti wara iackttagen och fölgd, så
at han med öfwertygelse kan styrka til bifall deraf. Denna dess tanka
stadgas än mera deraf, at inga särskilta vota ifrån deputation inkommit,
hwilket säkert händt, om sakens beskaffenhet det medgifwit, synnerl.
som hos oss ej mindre än hos andra fria nationer gifwes delta tankesätt.
Pehr Pehrsson från Nerke fant wäl saken i flere afseenden örn;
men när han besinnade, at ämbets- och tjenstemän äro tilkomne för fol¬
kets och ej folket för deras skull, så war och billighet deruti, at ämbets¬
män, som begå brott emot folkets ögnasten, dess frihet, böra förlora sit
hafde förtroende och sättas utur stånd at widare qwälja folkets fri- och
rättigheter. Han trodde, at ärfarenheten wisat, det en fattig bonde el.
borgare har mera förtryck och förfång at befara af en häradshöfding,
borgmästare el. cronofogde än af ett riksråd, hwarföre ock försicktighe-
ten kräfwer rättwisans noga handhafwande emot sådana felacktiga
452
1772 den 22 juli.
tjenstemän; och för samma orsaker skull tilstyrkte han ock bifall af be¬
tänkandet.
Med Pehr Pehrsson instämde Sven Börjesson, Jonas
Rase, Bengt Koparfve, Hind. Groth och Johan
Pehrsson.
Gabr. Andersson: At när han förde sig til minnes regeringsla-
garnes innehåll och eftersinnade den myckna klagan, som ifrån alla
landsändar wid denne riksdags början förspordes öfwer ämbetsmanna-
wåld och inbrott på folkets lagl. frihet, så kunde han för sin del ei annat
tilstyrka, än at desse i fråga warande magistratspersoner, hwilka på så¬
dant sätt felat, måge derföre blif:a ansedde med den näpst, betänkandet
utstakar, och ifrån hwilket påstående han icke utan votering sig begif-
wer.
Pehr Larsson: At sedan han haft tilfälle af handlingarne giöra
sig underrättad om felen och deras besynnerl. beskaffenhet, förekom det
honom underl :t, at någon wille tala i förswar af så lag och frihet krän¬
kande ämbetsmän; men för sin del styrkte han til den lagl. näpst, som
betänkandet innehåller.
Jonas Jacobsson wille ei utdraga tiden med återhämtande af
de skiäl, som flere ledamöter för honom anfört, utan förenade sig med
dem, hwilka yrka på bifall af betänkandet.
Hind. Ericsson anmälte i sin tour lika orsak med Jonas Ja¬
cobsson, hwarföre han nu wille wara kort och hufwudsakel. förena sig
med hwad Pehr Pehrsson från Nerke i saken redan anfört.
D:o Jonas Norberg.
Jon Bengtsson försäkrade, at det är långt ifrån honom at wilja
skydda ämbetsmän, som i någor måtto trädt folkets rätt och frihet för
när; men som han dels trodde, at de mål, som i deputationen först blif:t
afgiorde, borde förr än andre tagas under ståndens pröfning, och saken
rörande Upsala Magistrats förhållande wid sista riksdagsmanswalet
wore ibland de först afdömde men icke ännu hos detta stånd förekom¬
mit; det äfwen wore bekant, at åtskillige landshöfdingar och andre af
frälse stånd blif:t för deras åtgiärd wid riksdagsmanswal stälte under til-
tal, men inga betänkanden derom ännu försports, så fant han sig så
mycket mer befogad at begiära upskof med nu förewarande sak, intil
dess de särskilte betänkanden hinna inkomma, hwilka dermed gemen¬
skap ega, som man då får tilfälle at se saken uti hela sitt sammanhang
och följacktel. i stånd at säkrast lämpa hwar och ens straff efter dess
egentel. brott.
1772 den 22 juli. 453
Taleman förmälte, at sedan denna sak bilf:t på föredragningslis¬
tan uppförd och ståndet föredragen samt nu några plenidagar hwilande,
så kunde han icke tillåta widare upskof dermed, enär om dess företa¬
gande påminnelse skiedt.
Joh. Ander s s o n förekom det, som skulle hwad Jon Bengtsson
anfört, innefatta någon imputation mot Justitia;deputation, hwilken han
ei kunde el. borde widkännas, om giöromålen med tilständig frihet och
drift skola kunna skiötas.
Pehr Olsson Storberga fant saken uti betänkandet wara så
wäl utredd, at han trygt kunde derpå fota sit tilstyrkande om bifall der-
til.
Pehr Pehrsson från Östergiötland: At som han alt ifrån riksda¬
gens början hört klagas öfwer ämbetsmannawåld och tiltagsenhet, samt
at man wore omtänkt at sådant hämma och desse nu omtalte således
icke lära wara de endaste, så holt han före, at både för felens och för
exempel skull hwar och en må blif:a så ansedd, som brottet förtjenar,
och i sådan afsigt wille han och tilstyrka bifall af hwad nu förewarande
betänkande föreslår.
Eric Pehrsson från Stockholms län, at han såsom ledamot uti
Justitiaedeputation kunde icke wara sig olik och här hysa andra tankar
om saken, än han der fattat, och således tilstyrkte han, at betänkandet
må winna bifall.
And. Mattsson befarade, at om desse magistratspersoner skulle
nu förklaras sine ämbeten förlustiga, kunde de en annan riksdag söka
och få uprättelse på andre ämbetsmäns bekostnad, til förekommande
hwaraf han ock yrkade sit förra om lindrig medfart.
Pehr Jeppesson försäkrade, at han med sit memorial aldrig
haft til förmål skydda lagbrytare från sträf; men at styrka til mildring
dertil trodde han sig ega fri- och rättighet; men bad likwäl, at ledamö-
terne ej wille obenägit uptaga hwarannras föreställningar i saken.
Nils Svensson tyckte, at sedan ståndet härförut bifallit Justi-
tisedeputations betänkande rörande Magistraten i Calmar med flere, och
ingen twifwel är, at Malmö Magistrats förseelser och brott fordrar den
näpst och straff, samma deputation nu föreslagit, så borde ock ståndet
uti beslutet blif:a sig likt.
Tallemannen, som af discoursen funnit ståndets pluralitet wara
bögd för bifall til betänkandet, tilfrågade ståndet, om det winner bifall.
Men sorn härtil swarades både Ja och Nej, så giorde Taleman-
n e n följande proposition till votering, hwilken ståndet antog:
30—740327
454
1772 den 22 juli.
Den, sorn bifaller Justitiaedeputations betänkande rörande en del ma-
gistratspersoners förhållande wid sista riksdagsmanswalet derstädes,
skrif [wer] Ja.
Den, det ei will, skrifwer Nei.
Winner Nei, så bifalles Pehr Jeppessons i saken ingifne memorial.
Voteringen gick derpå för sig med 2:ne uprop; och sedan voterings-
sedlarne blif :t öpnade och räknade, befunnos 84 Ja och 40 Nei,
så at betänkandet följacktel. want bifall.
Taleman förmälte, at saken rörande den af Prästeståndet sista
plenum bewiljade och här anmälte deputation til granskande af frami.
Com.rådet Nordencrantz upgifter skulle i dag til afgiörande hos Borga¬
reståndet förekoma, och som han trodde, at samma stånd skulle up-
muntras at i den omständigheten foga sig efter Bondeståndets åstundan,
om nu gafs tilkänna, på hwad sätt detta stånd afgiort saken om Magi¬
straten i Malmö, så lemnade han til ståndets godtfinnande, om icke så¬
dant igenom en deputation må skie.
Och som ståndet derom blef ense, så afsändes Joh. Fred. Svan med
6 deputerade at detta uträtta.
Pehr Jeppesson berättade, at han hört ledamöter af Borgare¬
ståndet yttra missnöje öfwer den ringa aktning, deras stånd af Bonde¬
ståndet skall derigenom blif:t wisad, at inge ledamöter blif:t utnämde til
det äskade sammanträdet at granska och jämcka fuskerisaken. En sådan
benägenhet och wälwilja tyckte Pehr Jeppesson man så mycket mindre
borde wägra, som derigenom ingenting desideras, utan alt ankommer på
ståndets framdeles åtgärd wid saken.
Och ehuru härutinnan fants mycken billighet, blef dock på Joh.
Fr. Svans föreställning öfwerenskommit at ingenting härutinnan åt-
giöra, innan man får höra, uti hwad slut Borgareståndet stannar om den
nyss nämde deputations förordnande.
Uppå begiäran bewiljades Daniel Larsson och Nils Olsson 1 månads
permission hwardera.
Uplästes och bifölls Justitia;- samt Cammaroeconomiedeputationernes
betänkande af d. 1 i denne månad ang:de någon Skara domkyrka ansla¬
gen jords försäljande til skatte.
Justerades ståndets extractum protocolli om Sundsvall läns åter sam¬
manslående med Gefleborgs, då vacance på förra stället existerar.1
Föredrogs Justitiaedeputations betänkande af d. 18 sistl. Maji rörande
Rådm. och Kämnerspraeses i Sölfvitsborg Carl Fr. Plåts föröfwade
1 Tryckt som Bil. 137.
1772 den 22 juli.
455
olagligheter och sit ämbetes missbrukande wid et riksdagsmanswal der¬
städes; och pröfwade ståndet rättwist at samma betänkande bifalla.
Widare företogs samma deputations betänkande af den 10 i denna
månad rörande extraordinarie assessorssysla för Protonotarien von Stro¬
kirk samt landssecreterare fullmagt och tour för Notarien Duse såsom
någon förtjent ihogkomst för den förres nit och möda wid actoratet i
Kongl. Giöta Hofrätt emot de ämbetsmän, som för förseelser wid riks-
dagsmanswalen blif:t under tiltal stälte, och den senare för sin trägna
möda med protocollets förande wid förberörde måls handterande uti
denne deputation; och fant ståndet i afseende derpå för godt at dertil
lemna sit bifall.
Uplästes och bifölls Secrete Deputations betänkande, at Ryttmästaren
Hallonqwist må tildelas accordssumma efter reglementet för cavallerie-
compagnie såsom en ärsättning för det han uti 26 års tid warit i saknad
af den belöning, Riksen[s] Ständer funnit honom haf:a förtjent.
Öfwerstelieutenanten von Vicken ankom med en deputation
från Ridderskapet och Adelen [och berättade], at Rid. och Adelen wid
sakens förehafwande ang:de Ryttmästaren örnschiölds befordran til öf-
werstelieutenant funnit omständigheterne sådane, at om alla de, som
derigenom blef:o lidande, skulle uxdfå uprättelse, blefwo få ryttmästa¬
re men aldeles ingen major i armén mera til finnandes, och för sådan or¬
sak war Rid. och Adelen af den tankan, at örnschiölds öfwerstelietenants-
fullmagt endast borde anses för en caractere, hwarom Rid. och Adelen
wille nästa plenum igenom protocollsutdrag sig närmare yttra men be-
giärte imedlertid, at i händelse expedition i denna sak ej wore af stån¬
dets Taleman underskrifwen, dermed då måtte hafwas något anstånd.
Widare gaf deputerades Ordförande wid handen, at Rid. och Adelen
äfwen förehaft och bifallit Secrete Utskottets extractum protocolli rö¬
rande den hedrande gåfwa af 1 tunna guld, som Directeuren och Ridda¬
ren Sahlgren gifwit til en barnhusinrättning.
Och hade Rid. och Adelen beslutit at til något billigt wedermäle af
des wälbehag öfwer en så sälsynt frikostighet låta slå en medaille med
tjenl. påskrift at Directeuren Sahlgren tilställas.
Deputerade togo afträde.
Och deruppå upstod fråga, huruwida den omnämde expeditionen rö¬
rande Ryttmästaren örnschiöld kan lemnäs ounderskrifwen, til dess Rid.
och Adelens ext. protocolli i saken ankommer.
Häruppå yttrade Lagman och Secreteraren sig: At efter Riks¬
dagsordningen wore det icke Taleman tilständigt at wägra underskrift,
456
1772 den 22 juli.
sedan saken passerat Expeditionsdeputation; men den acktning, det ena
ståndet giärna för det andra wisar, tyckes dock fordra wilfarighet uti det
begiärte uppehållet, när det allenast ankommer på helt få dagar til nästa
plenum.
Och som ståndet deruti fant skiäl och billighet, så bifölls ock, at saken
til nästa plenum skulle lemnäs ounderskrifwen.
Företogs den länge hwilande saken rörande fördelningen af de för
1765 års riksdag upburne riksdagspenningarne i Hölebo härad i Söder¬
manland.
J o h. F. Svan förestäite ömtåligheten af denna sak och wille, at
den warsamt måtte handteras, i hwilket afseende han begiärte blifwa un¬
derrättad, om klaganden Olof Olsson i Hemstad kommit igenom Ur-
skillningen med denna sak. Och sedan den underrättelse blifwit meddelt,
at saken fått afslag i Urskillningen, men deröfwer hade i laga tid beswär
blifwit anförde, så underställe Svan widare ståndets ompröfwande, om
ståndet kan befatta sig med et mål, som wid förra riksdag blif[wit] hos
Riksens Ständer afgiort.
Äfwensom han förklarade sig wara af den tankan, at Talemannens ed
förböd honom giöra proposition i en sådan sak samt Lagman och Secre-
terarens förbandt honom at afstyrka ståndet ifrån så lagstridige åtgiär-
der, som han trodde denna sakens uprifwande skulle wara. Förklarandes
Svan widare sin förundran deröfwer, at hos en wiss ämbetsman skall gif-
wits den tiltagsenhet at i denna sak inhibera wärkställigheten af 4 riks¬
stånds gemensamma beslut, hwilket ej annat wore än at trampa lag och
hålla den för en död bokstaf.
Pål Jönsson uprepade körtel., huru med Pehr Jonssons i Sille
intagande i ståndet 1765 tilgåt, nemi. at han ej på wanl:t sätt aflämnade
sin fullmagt utan uppläste den sjelf i ståndet; men som han då förteg, at
den war stridig och at beswär deremot wörö anförde, blef han ock för
riksdagsman ansedd och egde uti 18 dagars tid säte i ståndet, til dess
beswären öf. honom inkommo, då han måste sig ifrån ståndet afhålla.
Efter 3:ne sedermera i Hölebo härad anstälte nya wal blef omsider Olof
Olsson i Hemstad för häradets rätta fullmägtig antagen och P. Jonsson
utestängd. Pål Jönsson kunde således för ingen del finna billighet deruti,
at Pehr Jonsson för 18 dagar skulle niuta 6 000 d. kop:mts arfwode och
så hårdel, betunga en fattig Allmoge, som igenom dess tilställningar
dessutom nog blif:t oroad och på kostnad bragt.
Deremot tyckte Pål Jönsson deruti wara billighet, at Pehr Jonsson och
Olof Olsson får arfwode hwar för så lång tid, han warit i ståndet, samt
1772 den 22 juli. 457
at öfwerskottet sedan efter häradsboernes egen begäran delas soknarnes
fattige emellan.
Af lika tanka förklarade sig Olof Larsson, Jon Ericsson,
Hans Larsson, Eric Pehrsson, Hans Jonsson med
flere.
Pehr Jeppesson: At han nog wisste det wara ömt widröra,
hwad Ständer afgiort. Men emedan omständigheterne likwäl kunna nå¬
gon gång dertil föranleda och ståndet äfwen wid denne riksdag lagt han¬
den wid betydelige mål ifrån Skåne, som förra Ständer afgiort, ty fant
han det icke wara ståndet mera otilständigt at yttra sig öfwer detta så¬
som et ståndets wärkeliga hushållningsmål. Uti hufwudsaken war P.
Jeppesson af den tankan, at under det Pehr Jonsson och Ol. Olsson twis-
tade om rättigheten til inträde i ståndet, war ingendera riksdagsman el.
berättigad til arfwodet. Han tyckte således wara billigt at dela riksdags-
penningarne för den tiden dem emellan, efter de begge derunder hade
utgifter, men at Ol. Olsson bör åter niuta fulla arfwodet ifrån den dag,
han i ståndet blef intagen.
Joh. Andersson kunde icke finna sig wid ett måls uprifwande,
som passerat Ständer. Om billigheten af den i fråga warande saken wille
han gärna spara sit omdöme men önskade för sin del, at de twistande
wille komma öfwerens at dela suman sig emellan, på det man wäl måtte
komma ifrån saken, hälst han hade mycken betänkelighet wid at til-
styrka, det någon del deraf skall anslås ad pios usus, och det för preju-
dicat skull i framtiden.
Taleman wille ej yttra sig hufwudsakel. utan önskade allenast, at
förening i saken måtte träffas och ståndet således undgå den brydsamma
labyrint, hwaruti denna sak kan leda; förklarandes Taleman, at han
swårligen kan giöra proposition uti en af Ständer afslutad sak, och til-
styrkte altderföre, at widare försök til förening måtte giöras.
Jon Bengtsson: At han efter öfwertygelse och af hjertat wille
utlåta sig, huru dess ord ock kunna blif:a uptagne. Han talte derpå
om Pehr Jonssons wid 1765 års riksdag producerade fullmagt, och hwad
öde han slutel. den gången haft. För sin del war han af den tankan, at
Olof Olsson borde niuta fult arfwfode]1 för så lång tfid],1 han i ståndet
warit antagen, och öfwerskottet delas honom och Pehr Jonsson jämt
emellan, hwarom han önskade, förening måtte träffas, til hwilken ända
han begiärte, at saken til nästa plenum måtte upskiutas.
Gabr. Månsson wille ei uprepa sakens gång 1765 utan endast
1 Fuktskada i förlagan.
458
1772 den 22 juli.
hålla sig derwid för det närwarande. Han hade sig noga bekant, hwad
oro P. Jonsson wid sista riksdag tilskyndade sine häradsboer, hwilket
förhållande aldrig kunde gillas. Hwad 4 riksstånd beslutit, holt han be-
tänkel:t at ändra. Hwad de af en ledamot nämde målen angick, som
skola warit i lika ställning men likwäl nu af ståndet uptagne, så trodde
han, at deruti förnämligast blifwit sökt förklaring öf. förra Ständers be¬
slut; men här skulle hufwudsaken widröras, och instämde för öfrigit
med hwad Talleman och Joh. Andersson wardera anfört.
Hind. Ericsson berättade, huru mycket wid 1769 års riksdag
blif:t i denna saken ventilerat och huru mycken swårigheter giordes wid
Pehr Jonssons ansökning om detta arfwodet; men på det ståndet nu icke
måtte blottställas för obehagel. critiqver, såsom skulle det giöra mindre
afseende på förra Ständers beslut, så ehuru Riksdagsordningen, 7 §, för¬
mår, at den, som för rätter riksdagsman blir ansedd, bör äfwen niuta
arfwodet, will han dock til befrämjande af sämja och enighet tilstyrka
delning af de omtwistande riksdagspenningarne.
And. Ericsson wille wäl icke så mycket wara emot en sådan
delning men fruktade, at om Pehr Jonsson får wanan at dela ri[k]sdags-
penningar med häradets lagl. riksdagsmän, torde hjan]1 nästa riksdag
giöra et lika försök med honom, hälst han denna gången likasom tilfö-
rene böd til at utan laglig kallelse tränga sig in i ståndet. Hwad åter må¬
lets uptagande widkom, så tyckte han, at det hwarken måtte wara ömtå¬
ligare el:r farligare at af Ständer widröras, än det för närwarande Stän¬
der warit at återkalla en på förra Ständers underdånige tilstyrkande ut¬
färdad lagmansfullmagt för Häradshöfdingen Wankif, hwilken han är-
hölt just för dess så kallade lidande för sit förhållande wid riksdags-
manswalen.
Nils Larsson yttrade sig, at 1765 års protocoller skola utwisa,
det Ol. Olsson lagl. i ståndet blifwit intagen och sig der wäl upfört och
förhållit. Den som är i ståndet, trodde han wara berättigad til riksdags-
arfwodet; men kände ei någon lag, som giorde bilöpare utom ståndet
dertil berättigade. At Pehr Jonsson likwäl 1769 utwärkat en sådan för¬
mån för sig med Olof Olssons uteslutande, wore bekant, äfwensom det
är ostridigt, at det skiedt til denne dess medbroders förfång som til arf-
wodes åtniutande mera berättigad samt häradsboernes tunga, hwilket
han ei kunnat söka, om han för dem haft et rättskaffens ömt och kiärl.
hjerta. Nils Larsson tilstyrkte altderföre slutel. bifall af det i saken in-
gifne memorialet och begärte annars votering deröfwer.
1 Fuktskada i förlagan.
1772 den 22 juli.
459
Matts Jonsson förklarade sig hysa lika wänskap för Pehr Jons¬
son som Ol. Olsson och wille således både i det afseendet såsom ock för
prejudicat skull styrka til förening, hwilket han dock underkastade stån¬
dets desision.
Matts Backman sade, at saken är til sina omständigheter mera
bekant, än at något uprepande deraf acktas nödigt. Det wille han alle¬
nast ärindra, at när Ol. Olsson och P. Jonsson med stridige fullmagter
ankommo til riksdagen i Norkiöping, hade den förre betingat sig 3 men
den senare allenast 2 d:r kop:mts tractamente om dagen, och som den
senare blef i ståndet intagen med så ringa arfwode, så hade då blif:t öf-
werenskommit, at han dertil skulle bekomma 1765 års riksdagspen-
ningar.
J o h. F. Svan begiärte at til tryckning utbekomma såwäl ståndets
protocoll i denna sak som Olof Olssons derom ingifne memorial.
Hwad annars den ifrån Wankif återkallade lagmansfullmagten angår,
så fant Svan det wara något, hwaruti Riksens Ständer uppå en deputa¬
tion tilstyrkande ingått, men casus wore icke lika uti nu förewarande
ärende. Och förmente han för öfrigit, at Häradshöfd. Wankif borde stäl¬
las til answar, för det han wågat giöra inhibition uti utbetalningen af det
arfwode, Pehr Jonsson af Riksens Ständer blifwit tillagt. Begiärandes, at
af Lagm. och Secret. få uplysning, om den i ventilation komne sak nu
mera får widröras.
Pål Jönsson yttrade sig: Riksdagsordningen, som är en grundlag
och i hälgd hållas bör, stadgar tydel. uti 7 § icke allenast, at hwar stad
och härad eger wäija sin riksdagsman, utan ock at den walde bör niuta
fritt och tilräckeht underhåll och resepeng. af dem, han är fullmägtig
före. Lämpas detta til saken och det befinnes, at Pehr Jonsson hwarken
blif:t wald eller 1765 för Hölebo härads fullmägtig antagen, så lärer ock
följa, at inga riksdagspenningar emot så tydel. lag hwarken bordt sökas
eller winnås, utan synes fast mera, at Pehr Jonsson, som sin stridiga och
omsider ogillade fullmagts beskaffenhet för ståndet förtegat och på det
sättet banat sig en orätt wäg til några dagars inträde i ståndet, borde för
et sådant sit eftertänkel. förhållande befordras til answar och näpst. Om
fördelningen af de insamlade riksdagspenningarne war likwäl Pål Jöns¬
sons tanka, at hwar borde niuta tractamente för så lång tid, han i stån¬
det warit, och det öfriga gå til socknarnes fattiga.
Eric Pehrsson wille allenast uplysningswis gifwa wid handen,
at Olof Olsson hade pluralitetens kallelse äfwen til 1769 års riksdag men
blef från ståndet utesluten endast för det han, som likwäl egde et skatte¬
460
1772 den 22 juli.
hemman, bodde på et frälsehemman och Pehr Jonsson på några få rös¬
ter i stället intagen.
Olof Larsson ingick uti det, Pål Jönsson anfört, med den enda
förändring, at öfwerskottet, sedan hwar för sin tid blif:t lönter, borde
återfalla Allmogen at efter godtfinnande anwända til hwilka fattiga,
dem sjelfwe behagade.
I anledning af Svans begiärte uplysning uprepade Lagm. och Sec-
r e t., hurudan saken ifrån början warit och hwad omgångar den til när-
warande tid haft, och declarerade widare, hwad hufwudsaken widkom,
at sedan Riksens Ständer 1769 bifallit densamma, wore derigenom en
sådan bom i wägen lagd, at han icke kunde styrka til dess uptagande
ånyo; men öfwer sakens mer eller mindre billighet wille Lagmannen ei
fälla sit omdöme.
Taleman berättade, at den för arbetsbönderne under Smedstorp i
Skåne wid denna riksdag wäckte sak, som af en ledamot blif :t omnämd,
icke angår ändring uti 1769 års Ständers beslut utan endast förklaring
deröfwer, så at hwar ock en må weta, huru mycket arbete han bör giöra
för den anslagne årliga räntan, och således war i Tallemans tanka bety-
deligaste skillnad emellan den samt den nu förehafwande saken. Tabe¬
man fant, at fides publica skulle för mycket stötas och störas, om 4
stånds beslut rubbades, och förklarade, at han icke utan kraftigaste re¬
servation kan giöra någon proposition i en sak af sådan beskaffenhet.
Men Nils Larsson yrkade sit förra och begiärte proposition.
Pehr Jeppesson förmente, at frågan blef nu egentel. den, om
klaganderne i rättan tid beswärat sig öf. Urskillningsdeputations afslag.
Om detta skiedt, så egde P. Jeppsson ei annan öfwertygelse, än at saken
i sin ordning på en laga wäg kommit til Ständers handläggning och pröf¬
ning.
Lagman och Secreteraren förmälte, at klagan öf. Urskillning-
ens afslag hade wäl i rättan tid inkommit; men om med skiäl eller oskiäl
blif:t klagat, deröfwer kunde han sig icke utlåta.
Nils Andersson wille ej wara emot sakens afgiörande i dag,
dock hemstälte han, om icke 4 af ledamöterne kunde utses at jämka de
stridande emellan, så at förening kunde träffas.
Jon Olsson tyckte, at hwad nu begiäres är äfwen en förklaring
öf. 1769 års Ständers beslut, och at saken i sådant afseende kunde upta-
gas. Om det af Pehr Jonsson 1769 inkastade memorialet ang:de riks-
dagsarfwodet för 1765 skiedt efter gifwen anledning och tilstånd af
1772 den 22 juli. 461
Allmogen eller för egen winning skull, kunde han icke weta men fant
det wara en saken märkeligen förändrande omständighet.
Joh. Andersson förmälte, at anmärkning på Kongl. Rådkam¬
maren blif:t giord öfwer samma walsak, för hwilken Wankif fick lag¬
mans fullmagt. Det förekom honom således underligit, at Wankiff, som
äfwen nu sista gången holt walet, kunnat införa sådant uti postulaterne,
[sjöm angår ändri[n]g med riksdagspenningarnes disposition för den
förra tiden.
Det påstod han, at de insamlade peng:e icke måtte disponeras til an¬
nat behof, än de warit ämnade, til undwikande af alt skadel. praejudicat
för ståndet.
O 1. Larsson fruktade, at om saken än utställes til förening, torde
dermed dock ingenting uträttas; men wore i sig sjelf et oeconomicum,
som här kunde afgiöras; dock war han af lika tanka med Joh. Anders¬
son, at ingen del af penningarne borde imediate ad pios usus anwändas.
Äntel. blef öfwerenskomit, at saken til nästa plenum skulle upskiutas
och imedlertid förening sökas.
Derefter företogs ånyo Riksdagsmännen Jonas Janssons, Joh. Her¬
manssons, And. Mattssons, Jan Janssons och Peter Larssons memorial1
ang:de updämningar af wattnet i Mälaren, hwilket remitterades til Kam-
maroeconomiedeputation.
Fiskeri- och Förordningsdeputationernes betänkande med project til
en förnyad förordning om kongsådra företogs ånyo och bifölls, dock
giorde Hans Larsson från Westernorland härwid det förbehåll, at
samma ei måtte sträcka sig til små åar och beckar.
Uplästes Prästeståndets ext. protocolli af d. 27 sistl. Maji ang:de at
superintendentstitulen må afläggas och den biskoppeliga i stället uti
samtel. stiften antagas; och lemnade ståndet härtil sit bifall.
Widare föredrogs och bifölls samma stånds ext. protocolli af lika dato
rörande rösternes beräknande wid ärkebiskopswal.
Slutel. uplästes Lieutenant Engelhardts memorial om secondoffice-
rare wid Kongl. Fortification, hwilket på begiäran kom at hwila.
Ståndet åtskildes derefter kl. 2.
1 Se sid. 450, not 1.
462
1772 den 23 juli.
År 1 772 d. 2 3 Julii.1
Kom ståndet tilsammans uti oeconomiskt plenum kl. 4 eftermiddagen.
Och uplästes Pehr Nilssons och Jöns Mårtenssons memorial af d. 8
hujus, hwaruti klagas öfwer den af Landshöfdingeämbetets i Calmare
län Allmogen på Öland wid wite förelagde skyldigheten at gärda sine
egor med sten, och beslöts, at en särskilt beswärs§ derom må utgå, hwar¬
uti Norre [Möre], Stande2 och Hanborgs2 härader i samma län äfwen
måge inbegripas.3
Beslöts, at den inkomne förteckningen på alla 4 ståndens delacktighet
uti bewillningen för åtskillige år må igenom tryck[e]t allmän giöras, och
hwarom Lagman anmodades besörja.
Uplästes Just.deputations betänkande af d. 10 i denne månad rörande
et mönsterskrifwareboställe i Wermeland, Kroppstad benämt, hwaruti
förra åboerne åter inrymmas. Och pröfwade ståndet rättwist at samma
betänkande bifalla.
Företogs ytterligare saken rörande Garni. Carleby stads påstående om
ubrytning af stadens donationsjord, hwilken ståndet tog uti behörigt öf-
werwägande och pröfwade skiäligt at bifalla Ridderskapet och Adelens
samt Bondeståndets ledamöters uti Justitise-, Kam.oeconomie- och
Commercedeputationerne derom afgifne särskilte betänkande.4
Uplästes och bifölls Protocollsdeputations betänkande af d. 9 i denne
månad om uprättelse för Vice Häradshöfdingen Edberger öfwergångit
lidande i des befordran.
Secrete Deputations betänkande ang:de landtgillessmörs utgiörande af
hemanet Myren i Christianstads län uplästes och bifölls.
Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 19 sistl. Maji, hwar¬
uti föreslås, at tjenstfrie ämbetsmän under tjenstfrihetens nyttjande
måge förklaras oberättigade at söka och winna befordran, blef för stån¬
det upläst och wan des bifall.
Samma utskotts protocollsutdrag under d. 15 nästl. Maji ang:de
påstfrihetens uphörande för Armeéns Pensionscassa uplästes och bi¬
fölls.
Pål Jönssons memorial om wisse häraders i Christianstads län delta¬
1 Med påteckning: 1772 d. 21 Julii justerat.
2 Skall vara: Stranda och Handbörds.
8 Ett ståndets extraktprotokoll, daterat den 1 augusti 1772, i detta ämne
tryckt som Bil. 138.
4 Marginalanteckning: Lemnades ojusterat.
1772 den 23—25 juli.
463
gande uti Engelholms bros byggande och underhållande uplästes och lä¬
des på bordet.
Föredrogs Justitieedeputations betänkande ang:de någon widare för¬
fattning til förekommande af olaga wigningar och giftemål utom
föräldrars och andre wederbörandes wettskap och samtycke, hwilket
wandt ståndets enhälliga bifall.
Uplästes Secrete Deputations betänkande af d. 19 sistl. Martii om up-
rättelse för Secondmajoren och Riddaren Casper Joh. Boije samt Capi-
tainen And. Boije, begge wid Kongl. Tavastehus Regemntente, i an¬
seende til liden prejudice.
Och fant ståndet för godt at härtil lemna sit bifall, dock med förbe¬
håll af äldres och mera förtjentas rätt.
Riksdagsmannen Eric Mårtenssons memorial1 af d. 18 i denne månad,
deruti han hemställer, om icke Rytmästaren Svedenhielm må hos Kongl.
Maij:t i underdånighet anmälas til ärhållande af den ledige öf[wer]jäg-
mästaresyslan i Upland och Roslagen, uplästes och lades på bordet.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. 2 nästl. Maji, hwar-
uti tilstyrkes, at Kammarherren och Häradshöfdingen Lagerhielm må
undfå assessors fullmagt med säte och stämma uti Kongl. Swea Hofrätt
samt tilstånd at sin nu innehafwande domsaga til någon annan afstå,
emot hwars skickelighet och ålder ei något skiäligen inwändas kan.
Och fant ståndet för godt at detta betänkande bifalla samt at derefter
åtskiljas kl. 7.
Ar 1 7 7 2 d. 2 5 J u 1 i i.2
Samlades ståndet in pleno kl. 8, giorde bön och lätt justera protocol-
lerne för d. 22 och 23 uti innewarande månad.
Derefter påminte Nils Larsson från Södermanland om sakens
widare företagande rörande de för 1765 års riksdag uti Hölebo härad
upburne riksdagspenningarne, emedan Pehr Jonsson wisat sig aldeles
obenägen at derom ingå någon förening.
Taleman yttradfe] sig derpå, at sedan den af ståndet sista pleni-
dag i denna sak föreslagne och önskade föreningen de twistande emellan
icke kunnat träffas, så borde wäl ärendet til sluteligit afgiörande nu fö¬
retagas, hälst det wid närmare eftersinnande lärer finnas wara et sådant
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 369.
2 Med påteckning: Just. d. 29 Julii 1772.
464
1772 den 25 juli.
ståndets oeconomicum, som medständers pröfning ei underkastas bordt.
Pål Jonsson åberopade sit förra anförande härom, i stöd af
Riksdagsordningens 7 §, samt begiärte få weta, på hwad sätt rättelse
härutinnan hos de andre respective stånden lämpeligast kan ärhållas.
Olof Larsson förekom det lika besynnerligit som eftertänkel:t,
om de, hwilka wid den ena riksdagen kunna på stridige fullmagter få gå
ur ståndet, skulle wid en annan, då de fått tilfälle tränga sig derin, få
utwärka sig tilstånd at taga drygt arfwode för en commission, som dem
aldrig blif:t updragen och hwaruti de utom ståndet stadde hwarken fått
eller kunnat något hufwudsakel:t uträtta. Förklarandes derjemte, at
hwarken han eller någon rensinnad man will giöra sådane försök eller
taga sådane penning:r, som rättel. böra tilfalla den, hwilken efter plura-
litetens röst för lagh fullmägtig antagen blifwit.
Jon Bengtsson förmälte, at det af honom sist tilstyrkte upskof-
wet syftade endast på förmodad förening i saken; men som ändamålet
på den wägen ei hunnits, så wille han nu efter sin öfwertygelse utlåta sig
i saken. När han således eftersinnade, at Ol. Olsson haft pluralitetens
kallelse, men at Häradshöfd. Wankif likwäl däremot gif:t Pehr Jonsson
fullmagt samt derigenom afstängt Ol. Olsson från inträde i ståndet och
såmedelst lagt grunden til all den oro, kostnad och beswär, som under
3:ne påföljande wal Allmogen blif:t tilskyndad, så förekom honom ing¬
enting billigare, än at den, som haft menighetens förtroende och af så
ren anledning warit föranlåten giöra resor samt uppehålla sig på denna
orten til förswarande af deras och egen rätt, borde ock wara berättigad
at deremot niuta de utgiorde riksdagspenningarne; men at Häradshöf¬
dingen Wankif åter, som Pehr Jonsson med orätt fullmagt affärdat,
borde sielf ärsätta honom all derigenom bewisligen förorsakad kostnad;
ty annars saknades både säkerhet och reciprocitet.
Härutinnan instämde äfwen Jonas Rase och Sven Börjes¬
son.
And. Mattsson begärte, at protocollet för sista riksdag måtte til
mera uplysning i saken blif:a för ståndet upläst.
Uti lika begäran instämde Pehr Pehrsson från Nerke samt
Måns Svensson och And. Olsson.
I anledning hwaraf 1769 års protocoll och i saken utgången expedi¬
tion nu blef framtagen och upläst.
Gabr. Månsson förklarade, at han förblef wid sin förra i detta
mål yttrade tanka; och hwarmed Hans Jonsson så nu sorn då sig
förenade.
1772 den 25 juli.
465
T a l eman föreslog, om icke, sedan desse twistande personer hwar
för sig fått arfwode för den tid, han i ståndet warit, med nödige resepen-
ning:r, öfwerskottet sedan kunde anslås til ståndets Cancelie och archivs
bättre iståndsättjande, hwartil fond redan börjat samlas igen[om] friwil-
ligt samanskott både af honom, Lagmannen och Secreteraren samt flere
ledamöter, hälst häradet icke mer än andra bör wara befriat ifrån riks-
dagspenningars utgiörande, och annan fördelning torde gif:a något
ogagnel. prejudicat.
Nils Andersson tyckte åter, at sedan hwar fått arfwode för
den tid, han i ståndet egt säte, med ärforderliga resepeng., borde resten
delas emellan socknarnes fattige och ståndets Cancelie.
Pehr Jeppesson försäkrade, at han willigt ingick uti Talemans
idé, om icke den omständigheten låg i wägen, at Häradsallmogen ei wål-
lat den omgån[g] och omskiftelige öden, denna walsak haft. Och som
han fant ärendet kinkugt men begge likwäl haft mer och mindre röster,
så förblef han nu som förra gången wid den tankan, at de borde dela
riksdagspeng. sig emellan intil den dag, Olof Olsson i ståndet intogs; men
at han derifrån och til riksdagens slut borde ensam niuta arfwodet.
And. Mattsson tyckte, at om saken war redan så mycket venti¬
lerat, at proposition kunde efter discoursen nu giöras. Men derwid
kunde han ei finna sig, at någon del af desse riksdagspenningar skulle
anslås til ståndets Cancellie, hwilket han trodde ståndets secreterare
wara skyldige at hwar efter annan lemna i ordning efter sig.
Jon Olsson kände ingen lag, som gaf anledning til delning af
riksdagspenningar, och holt altderföre så före, at den, som får menighe¬
tens kallelse, bör ock niuta det arfwode, som menigheten utgiör; men
den, som derförutan och på en af häradshöfdingen ensidigt tilskapad
fullmagt går åstad, bör och af honom och ingen annan fordra sit åter,
om han derigenom blif :t inled uti utgifter och omkostningar.
Pehr Pehrsson från Nerke, som tyckte, at nu egentel. taltes om
fördelningen af riksdagspenning:ne, åstundade blif:a underrättad, om
Bondeståndets beslut 1765 gick derpå ut, at Pehr Jonsson skulle afhålla
sig ifrån ståndet, til dess Kongl. Maij:t om walet sig i nåder utlåtit, eller
ock om det genast resolverades til nytt wal. I förra fallet holt han Pehr
Jonsson berättigad at niuta arfwode til den dag, konungens utslag blef
utfärdat; men i det senare ei längre än til dess nytt wal blif:t beslutit.
N ils Larsson trodde, at om Pehr Jonsson ei för 1769 års Stän¬
der förtegat, det Olof Olsson warit som lagl. kallad riksdagsman i stån¬
det intagen wid 1765 års riksdag, hade rättwisa Ständer förmodel. icke
466
1772 den 25 juli.
kunnat tillägga honom, som blef utesluten, hela arfwodet, til en ärkänd
riksdagsmans förfång; och då hade äfwen ståndet undgått at nu åter
med detta mål beswäras til uppehåll uti angelägnare ärenders afslu-
tande. Han hemstälte nu slutel. til Talemans och ståndets godtfinnande,
om icke Olof Olssons memorial må winna bifall, men i annat fall be-
giärte han votering i saken, då han wille wara öfwertygad, at hwar leda¬
mot derwid förhåller sig efter samwets öfwertygelse om billighet och
rättwisa.
Uppå skied föreställning förklarade And. Ericsson sig icke
wara obenägen at ingå uti någon lämpel. delning af riksdagspeng., på det
denna ledsama sak en gång må komma til slut.
Ion Olsson wille ei wara emot om häradsboerne sjelfwe wilja til-
dela P. Jonsson något arfwode; men at ståndet skulle tillägga honom nå¬
got, för det han på en Häradshöfdings olaga fullmagt trängt sig in, an¬
såg Jon Olsson för et så eftertänkel:t prejudicat, at han för ingen del
kunde dertil samtycka.
Jon Bengtsson uprepade, hwad han förut anfördt, och för-
mälte widare, at han ei kan finna sig wid någon delning af riksdagspen-
ningarne utan begiärte derpå proposition, at Olof Olsson må ensam är-
hålla riksdagspenningarne och Pehr Jonsson deremot taga sin ärsättning
af Häradshöfdingen.
Taleman fant frågan nu egentligen wara om fördelningen af ofta-
nämde riksdagspenningar och wille derom höra Lagmannen och Secre-
terarens tanka.
Derpå tilfrågade Lagmannen ståndet, om alla hinder nu äro så
utur wägen rögde, at saken kan til afgiörande företagas. Och som denna
frågan med et enhälligt Ja beswarades, så yttrade sig Lagmannen
widare, at han ei finner lagl. anledning styrka til mera arfwode för nå¬
gon än för så lång tid, han warit i ståndet. Ola Olsson war den walde
rätte mannen, fast han ei förr än mot riksdagens slut hant få inträde i
ståndet. Den, som der får inträde, bör ock likmätigt Riksdagsordningens
7 § niuta fritt och tilräckel:t underhåll; men hwem som är berättigad til
riksdagspenningarne under mellanståndet, derom stadgar lagen intet ut-
tryckel. Och som det förmärkts, at ledamöterne derom hyst skilgacktige
tankar, så begiärtes deröf. närmare yttrande, innan redig proposition
kan formeras.
Taleman frågade, om ståndet är dermed nöjdt, at summan delas i
3:ne delar, så at Olof Olsson får 1/3, och Pehr Jonsson 1/3 och ståndets
Cancellie el. ock de fattige den sista 3:djedelen?
1772 den 25 juli.
467
Ola Larsson förmäl te sig wara af den tankan, at P. Jonsson bör
åtnöjas med arfwode för den tid, han war i ståndet, jämte nödige rese-
penning., och Olof Olsson likaledes för sin tid samt ärsättning för sine
giorde resor; men at häradets fattige böra undfå hela öfwerskottet.
Taleman proponerade widare penningarnes fördelning på det
sättst, at Ol. Olsson får 1/3, Pehr Jonsson 1/3 och socknarnes fattige i
häradet den sista 3:edelen.
Och som detta efter någon liten widare öfwerläggning blef samtyckt,
så ansågs tillika för nödigt at i anseende til Ständers wid 1769 års riks¬
dag med detta mål hafde befattning igenom protocollsutdrag1 lemna re-
spective medstånden underrättelse om ståndets uti detta des enskilte
hushållningsmål widtagne beslut.
Uppå anmälan lemnades en deputation från Borgareståndet företräde,
hwars Ordförande, Borgmäst. Ekman, öfwerlemnade et ståndets pro¬
tocollsutdrag af d. 22 i denne månad rörande något emot Riksdagsfull-
mägtigen för Callmar, Rådman Åbrandt, upwiglad högmålssak, til
hwars afdömande särskilt kämnärsrätt föreslås m. m.
Widare gaf bem:de Ordförande wid handen, at Borgareståndet lika
med Prästeståndet bifallit, det en deputation af 4 ledamöter af hwart
stånd må sättas at widare granska de af frami. Comercerådet Norden¬
crantz giorde upgifter, samt berättade slutel., at deputerade äfwen af sit
stånd fåt i commission at hos des medstånd efterfråga löparen uti inacti-
vitetssaken, hwilken ei skall igenfås utan förmenes wara på något ställe
förlagd.
Deputerade afträdde.
Brynte Halfwarsson inlemnade en beswärs§ rörande tim-
merhandelen uti Normarks härad i Wermeland; men ståndet ansåg för
bäst at låta dermed anstå, til des saken om skogarnes wård framdeles
förekommer.
Justerades det protocollsutdrag, som ang:de Hongers hemman kom¬
mer at utgå.2
Uplästes Borgareståndets nyss omrörde extractum protocolli om en
särskilt kämnärsrätts förordnande i Calmar til uptagande af hwad emot
Rådman Åbrandt blif:t angifwit; och pröfwade ståndet skiäligt at härtil
lemna sit bifall.
Föredrogs och bifölls Prästeståndets extractum protocolli om för¬
1 Tryckt som Bil. 139.
2 Tryckt som Bil. 140.
468
1772 den 25 juli.
stärkning af ledamöter uti Consistorio Ecclesiastico i Upsala, dock med
det af Eric Mårtensson giorde förbehåll, at för sådan orsak
skull inge flere prebendepastorater måge sökas el. theologie professorer
anslås.
Cammaroeconomiedeputationens betänkande ang:de Långbo hemma¬
net i Helsingeland uplästes och lades på bordet.
Uppå T a 1 e m a n s föreställning förenade ståndet sig om lika beslut
med Präste- och Borgarestånden uti saken rörande en deputations för¬
ordnande af 4 ledamöter ifrån hwart stånd til närmare granskning af
Commercerådet Nordencrantz upgifter och beslöt tillika, at löparen på
sådant sätt må expedieras, så snart den ankommer.
Från Rid. och Adelen ankom Landshöfdingen N a c k r a i j med en
deputation och berättade, at Rid. och Adelen på det sättet bifallit Bor¬
gareståndets extractum protocolli rörande den emot Rådman Åbrandt
upwäckte högmålssak, at Kongl. Maij:t med detta mål enl. rikets all¬
männa lag må låta förfara.
Hwarpå deputerade togo afträde.
Uplästes Secrete Utskotte[t]s extractum protocolli af d. 19 sistl. Mar¬
tu om någon lönetilökning för betjeningen wid wisse påstcontoir; men
uppå begäran kom saken än ytterligare at hwila.
I anledning af Ridd. och Adelens upkomne extractum protocolli af d.
22 hujus, som nu uplästes, rörande Ryttmäst. örnschiölds befordran be¬
slöt ståndet, at med Talemannens underskrift på expeditionen derom
skulle än widare hafwas anstånd.
Pehr Jeppesson anmälte, at ehuru påskrifterne å löparen uti
saken rörande Majoren Svartzers uprättelse utwisar, at Borgare- och
Bondestånden derwid giordt förbehåll af Öf[werste]lieutenanten Ähl¬
bergs tour, skall målet dock utan omförmälan af något sådant förbehåll
gått i expedition.
Och som han tyckte, at dermed ei så rätteligen tilgått, så begiärte han,
at Expeditionsdeputations i den saken hällne protocoll måtte utbegiäras
til utrönande af rätta sammanhanget samt förekommande af dylike
framdeles expeditioner, medborgares rätt til men.
Anders Mattsson och Gabriel Månsson instämde
härutinnan, af hwilka den senare frågade, om icke ståndets wärdighet
kräfwer at til rättelses winnande denna saken närmare efterfråga.
Då Taleman derpå lemnade til swar, at efterfrågan til ändrings
winnande i denna omständigheten är ståndet så mycket mindre wärdig
eller tilständig, som målet blif:t i jämlikhet med rikets lagar expedierat;
1772 den 25 juli.
469
hwilket ock nog tydel:n bewisar sig, när det besinnas, at betänkandet
endast omrörde och föreslog uprättelse för Major Svartzer; at detta
wunnit 4 stånds bifall, men at endast 2:ne stånd derwid förbehållit Öf-
werstelieutenant Ählbergs tour.
Lag likmätigt borde således expeditionen skie uti den delen, hwarom
alla 4 stånden warit enige, men åter hwila i den omständigheten, hvvaruti
2 stannat emot 2. Och trodde Talemannen, at detta wore så lagligit och
begripeligit, at ingen widare twekan om expeditionens laglighet kunde
upkomma.
Joh. Andersson förklarade derpå, at han icke utan missnöje
måst ärfara, det man likasom söker skaffa någon skugga på honom och
dess medbroder i Expeditionen, som skulle de förgäta lagen, glömma sin
plikt och misswårda medborgares rätt. Sådant kunde han för sin del
ingalunda widkännas eller lida, och minst hade den i fråga stälte expe¬
ditionen dertil bordt gifwa anledning. Icke desto mindre fant han sig
föranlåten at förklara, det han, i händelse hwad nu skedt, skulle widare
sig tildraga, nödsakas afhålla sig ifrån Expeditionsdeputations samman¬
träden och undanbedja sig ståndets förtroende på det stället.
Uti enahanda yttrande instämde samiel, närwarande ledamöterne uti
Expeditionsdeputation.
Handels- och manufacturdeputations betänkande om understöd för
Jungfru Bruhn til uprätthållande af en papperstappetfabriqve uplästes
och afslogs.
Rikadagsmannen Gabr. Månssons memorial1 ang:de någon afgift af
rotehållarne til statens understöd, emot det at för nästa år undslippas
både compagnie- och regementsmöten, uplästes och beslöts, at den saken
til nästa plenum skulle hwila.
Sist och som åtskillige af ståndets electorer dels med döden afgått och
dels äro med permission bortreste och ledamöter til wisse syslomål med
första komma at utwäljas, så fants för godt, at de ledige rummen skulle
nu besättas på det sättet, at för det län, der vicarie igenom dödsfall exi¬
sterat, blir den nywalde electoren beständig; men de, hwilka i de permit-
terades ställen blifta utnämde, afstå sina rum. så snart de förre electo-
rerne återkomma.
Således och med sådant wilkor utnämdes för Stockholms län Eric
Pehrsson, för Skaraborgs län Jonas Rase, för Jönkiöp. län Joh. F.
Svahn, för Kopparbergs län Dan. Lundberg, för Nerke och Wermeland
Pehr Pehrsson och för Halland Sven Eschilsson.
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 368.
31—740327
470
1772 den 25—27 juli.
Hwilka alla derpå framstodo och aflade den wani. eden.
Och som kl. redan war 2, så åtskildes ståndet.
Är 1 7 7 2 d. 2 7 J u 1 i i.1
Holt ståndet oeconomiskt plenum kl. 4 eftermiddagen.
Då Ridderskapet och Adelens extractum protocolli af d. 22 i denne
månad uplästes, hwaruti tilstyrktes, at den för Ryttmästaren örnschiöld
bewiljade öfwerstelieutenantsfullmagten endast må anses för en caracter
til förekommande af äldres och mera förtjentas lidande; och fant stån¬
det skiäligt at samma protocollsutdrag bifalla.
Föredrogs ånyo Handels- och manufacturdeputations betänkande af
d. 11 sisth Febr. om förbättring uti redogiörelsesättet för manufactur-
fonden tillika med Borgareståndets widare tilkomne extractum proto¬
colli under d. 18 nasti. Martii, detta ärendet angående.
Och förblef ståndet wid sit i saken förut gifne bifall, dock med den
förändring, som samma protocollsutdrag innehåller.
Protocollsdeput:s betänkande af d. 9 hujus rörande Kongl. Cammar-
revisionens förhållande uti et derstädes förewarit beswärsmål emellan
Landsfiscalen Blomberg samt Cronofogden Grizel och Häradsskrif.
Hamrén i Upsala län för underlåtit upwisande af upbördsböcker upläs¬
tes och lades på bordet.
Widare uplästes Secrete Deputations betänkande af d. 26 sistl. Junii
rörande Häradsskrifv Harmens saknad af befordran til kronofogde -
sysla, hwilket på begiäran skulle hwila.
Men härwid anmälte Johan Andersson, det en af ståndets le¬
damöter skall i detta mål til de öfrige stånden inlemnat et memorial
utan at efter lagens föreskrift dertil begiära sit egit stånds tillåtelse, hwil¬
ket framdeles skulle blifwa fulltygat, då och Joh. Andersson wille sig
närmare öfwer denna omständigheten utlåta.
Uplästes Secrete Deputations betänkande rörande Hofkammereraren
F. Grönings sökte befordran til räntemästare wid Academien i Upsala,
och blef detta betänkande personelt för Gröning bifallit.
Föredrogs samma deputat:s betänkande af d. 5 sistl. Maji rörande
Lieutenanternes wid Södermanlands Regemente Otto v. Essens, Fr. Du¬
ritz, Hans Wattrangs och Eberh. Marks von Wurtembergs befordrings-
1 Med påteckning: Just. d. 29 Julii 1772.
1772 den 27 juli.
471
rättighet framför Capit. wid samma regemente Jacob Malm, och pröf-
wade ståndet rättwist at detta betänkande bifalla.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 17 i denne må¬
nad om en ständig commendants tilsättjande på Sveaborgs fästning med
öfwerstes namn och heder, dock utan tour i armeén, och hwartil Secrete
Utskottet enl. 1756 års författning föreslagit Capitainen wid Kongl.
Gardet samt Riddaren Carl Niclas Carpelan, som efter Kongl. Maij:ts
nådige resol. af d. 16 Septemb. 1766 til en sådan befordran eger rättig¬
het.
Ståndet tog denna sak uti behörigt öfwerwägande och fant för godt at
äfwen dertil gifwa sit bifall.
Derefter föredrogs Öfwerstelieutenanten och Riddaren Gust. Ad.
Gierttas memorial af d. 22 i denne månad, hwaruti anhålles, at han, som
redan i 10 års tid innehaft et öfwerstelieutenants comendantskap i
Christianstads fästning samt desutom framför Capit. Carpelan, som til
commendant på Sveaborg med öfwerste namn och heder blif:t föresla¬
gen, ostridigt mera förtjenter, åtminstone måtte hugnas med öfwerste-
fullmagt och lika rättighet med comendanter af öfwerstepåsterne.
Och som ståndet häruti fant billighet, så bifölls ock denna Öfwerste¬
lieutenanten Gierttas giorde ansökning.
Föredrogs saken rörande Commendeuren wid Kongl. Jagtwarfwet J.
A. Heldenhielms befordringstour, som igenom Urskillningsdeputation til
Riksens Ständers plena blifwit remitterat; wid öfwerwägande hwaraf
ståndet pröfwade skiäligt at resolvera, det Commendeuren Heldenhielms
nu innehafwande sysla wid Kongl. Jagtwarfwet bibehålles wid den wär-
dighet och anseende henne efter dess första inrättning tilkommer och
han för detta, och innan kongl, brefwet af år 1756 utkom, oklandrat fått
til godo niuta, utan at högstberörde bref må til dess förringande gif:a
anledning; och at i följe deraf kunde Commendeur[en] anses berättigad
at antingen genom accord samma sin sysla få afstå eller ock til något
honom anständigt comendantskap warda befordrad.
Secrete Deputations betänkande af d. 24 nästl. April rörande uprät-
telse för Capit. Carl Ephraim Carpelan uplästes och lades på bordet.
Nyssnämde deputations betänkande under d. 13 i denne månad rö¬
rande Lieutenanten Georg Bogislaus Moraths återställande i sin tour
framför Lieutenanten Bering wid Kongl. Artillerieregementet uplästes
och want bifall.
472
1772 den 27—29 juli.
Slutel. justerades et protocollsutdrag rörande wisse häraders Allmoges
i Elfsborgs län handelsfrihet med egne tilwärkningar.1
Och derefter åtskildes ståndet kl. 7.
Ar 1 7 7 2 d. 2 9 J u 1 i i.2
Kom ståndet tilsammans in pleno kl. 8 samt giorde bön och lätt jus¬
tera protocollerne för d. 25 och 27 hujus samt et utgående ext. proto-
colli om fördelningen af Höllebo härads riksdagspenningar för 1765.3
I anledning hwaraf Nils Larsson anmälte, at Pehr Jonsson
skall haft den hotande utlåtelsen at nästa riksdag wilja åter upwigla och
skaffa ändring uti hwad nu i denna sak kan blif:a åtgiordt, och hem-
stälte altderföre, om icke sådant wid ansen!:t wite må blif:a honom och
andre förment, på det hwarken Riksens Ständer el. Höllebo häradsboar
måge widare dermed blif:a oroade och beswärade. Men som ståndet
fant detta mindre angelägit, så förblef och den i saken justerade expedi¬
tionen oförändrad.
Företogs ånyo saken om egendomstwisten Billbergske och Brovallske
arfwingarne emellan, hwilken ståndet fant skiäligt at remittera til Justi-
tiasdeputations uptagande.
Uplästes Riksens Ständers Expeditionsdeputations extractum proto-
colli af d. 28 hujus ang:de ledamöters utnämnande til den deputation,
som kommer at öfwerse och med betänkande til plena inkomma öfwer
de af frami. Commercerådet Nordencrantz giorde upgifter om banco-
och financewärket, hwilket kommer at wärkställas.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. 20 i denne månad
om uprättelse för Majoren Kierrulf öfwergånget lidande uti sin tilstän-
diga befordringsrätt, hwilket ståndet fant skiäligt at bifalla.
Uplästes och bifölls Justitiaedeputations betänkande af d. 20 hujus rö¬
rande et kyrkoherdewal uti Hiotheds församling under Calmare län och
Lindkiöpings stift.
Bergsdeputations betänkande rörande förbud af en för Rörskiärs kop¬
parverk bewiljad masugnsbygnad uplästes och bifölls.
Pehr Pehrsson från Nerke anmälte, at dess committenter til-
sändt honom et memorial, hwilket nu uplästes, rörande origtig utdelning
af den spannemål, Kongl. Maij:t och kronan til den mäst nödlidande
1 Detta extraktprotokoll har icke påträffats.
2 Med påteckning: Just. d. 1 Aug. 1772.
3 Tryckt som Bil. 139.
1772 den 29 juli.
473
menighetens hjelp låtit til orten afsända, i det den dels blifwit lemnad
uti sådanes händer, som dermed ocker drifvvit, och dels til mindre berät¬
tigat folk utdelt; begiärandes Pehr Pehrsson ståndets benägna underrät¬
telse, hwarthän han med denna sak rätteligen sig wända bör.
Och fant ståndet, at detta ärendet borde til Justitiaecancelersämbetets
handläggning öfwerlemnas.
En utaf fullmägtigarne från Bohus län inlemnad beswärs§ uplästes,
hwaruti begiäres, at ingen hemmansklyfning der å orten må tillåtas til
mindre än 1/4 hemman.1
Och blef samma § bifallen med det uttryckel. förbehåll, at den endast
får sträcka sig til Bohus län.
Uplästes och bifölls Kammaroeconomiedeputations betänkande under
d. 7 i denne månad, som tilstyrker, at Allmogen på Åland icke anor-
lunda må bewiljas få efter markegången lösa sin afrads- och ränte-
spannemål än andre kronans räntegifware i riket, nemi. när Kongl.
Maij:t och kronan den icke behöfwer til sine nödwändige behof.
Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 7 i denne månad rörande
en medicine lectorssyslas bibehållande wid Strängnäs gymnasium samt
lönen derwid uplästes och lades på bordet.
Juveleraren och Riksdagsfullmägtigen Lij dberg anförde 6 de¬
puterade från Borgareståndet och aflemnade samt recommenderade et
extractum protocolli rörande widare befordran för Assessor Hagtorn,
hwarförutan deputerade äfwen anmodade ståndet at benägit afgiöra de
städernes beswärsmål, som ifrån et el. annat ställe kunna komma under
ståndets pröfning.
Tale mannen lofwajde] at så snart sig giöra låter föredraga sa¬
ken rörande Assessor Hagtorn och anmodade deputerade tilbaka at hos
sit stånd påminna om sådane måls benägna afhjelpande, som Bonde¬
ståndet angå, då Borgareståndet altid kan wara försäkrat om Bondestån¬
dets bemödande at på alt möjeligit sätt wara Borgareståndet til behag
och nöje.
Deputerade afträdde.
Secrete Deputations2 betänkande ang:de betjeningen wid den kongl,
fursteliga staten uplästes och bifölls på lika sätt med Prästeståndets
påskrift å löparen.
Uplästes Capit. Gust. Reinhold Sneckenbergs memorial af d. 5 Octo-
1 Paragraf om hemmansklyvning ingick i de enskilda besvären för Inlands
Södre och Torpe samt Askims, Östra och Västra Hisings härader. Bondestån¬
dets arkiv 1771—1772, vol. 24.
2 Skall vara: Secrete Utskottets, enligt betänkandet, daterat 19 maj 1772.
474
1772 den 29 juli—1 augusti.
ber 1771 ang:de constituerade officerares befordringsrättighet wid
Kongl. Amiralitetet, hwilket want bifall.
Föredrogs Secrete Deputations betänkande om upprättelse för Advo-
catfiscalen Nils Julén i anseende til honom öfwergångit lidande uti en
lagl. befordringswäg, och pröfwade ståndet rättwist at samma betän¬
kande bifalla.
Företogs ånyo Secrete Deputations betänkande ang:de Häradsskrif.
Hamréns saknad af befordran, hwilket ståndet fant skiäligt at bifalla.
Handels- och manufacturdeputations betänkande om et tobaksspinne-
ris inrättande i Halmstad tillika med Riksdagsfullmägtigen Gabrielssons
derwid fogade memorial uplästes och lades på bordet.
Widare uplästes och bifölls Prästeståndets ext. protocolli under d. 4 i
denne månad ang:de canalens öpnande wid Södertälje igenom enter-
prenad.
Företogs ånyo Secrete Deputations betänkande rörande Capit. Gust.
Ephraim Carpelans befordran, hwilket bifölls, tillika med samma depu¬
tations betänkandet åtföljande extractum protocolli af d. 30 sistl. April,
dock med förbehåll af älldres och mera förtjentas rätt.
Uplästes Justitiasdeputations betänkande af d. 25 i denne månad till¬
lika med et upstält project til en förnyad concourseförordning, hwilken
til närmare påseende lades på bordet.
Sist remitterades til Secrete Utskottet Lieut. Engelhards memorial om
secondofficerare wid Kongl. Fortificationen.
Och derpå åtskildes ståndet kl. 1/2 2.
Ar 1772 d. 1 Aug.1
Trädde ståndet tilsammans kl. 8 och lät efter förrättad morgonbön
justera protocollet för d. 29 sistl. Julii.
Derefter öpnades ståndets electorers wallängd på de utnämde ledamö-
terne til den deputation, som kommer at närmare granska de af frami.
Comercerådet Nordencrantz giorde upgifter, och hwilka befunnos wara
Lars Swensson från Kronobergs län,
Nils Andersson från Nerke,
Jon Olsson från Sundsvalls och
Pål Jönsson från Christianstads län,
som således komma at härom undfå behörigt protocollsutdrag.
1 Med påteckning: Just. d. 5 Aug. 1772.
1772 den 1 augusti. 475
Anders Lindgren förmälte, at som wid 1756 års riksdag blef
belefwat, det slotshjelpen skulle uphöra, så snart det nya Kongl. Slottet
blef så färdigt, at den Kongl. Famillen kunde deruti inflytta; men
samma skatt likwäl ännu continuerar, ehuru Kongl. Slottet i många år
warit i bofärdigt stånd; och utom slottshjelpen stora bewillningar kunna
wäntas, om det förfallna statswärket skall bära sig, hwilka tyng[d]er til-
hopatagne Lindgren fant blifwa dyrare, än en utblottad och wanmägtig
Allmoge förmår draga; altså hemstälte han, om icke så besörjas måtte,
at slottshjelpen hädanefter kunde uphöra til någon lisa för menigheten,
den han fruktar annars under bördan upgifwes.
Sedan något om denna saken blifwit samtalt och derunder äfwen be¬
rättat, at Borgareståndet skall uti en allmän beswär§ yrkat på slotshjel-
pens afskaffande, så fants för godt, at Talemannen med ledamöterne
skulle hwar för sig söka all nödig uplysning om widare nödwändighet af
slottshjelpen, samt til hwad summa den kan bestiga, med det mera,
hwarefter om detta ärendet närmare kommer at öfwerläggas.
Nils Svensson påminte om det flere gångor omtalte utdraget af
protocollet, som innefattar ståndets beslut uti saken rörande en Lagman¬
nen Friherre Reuterholm år 1765 frånärkänd bancocomissariesysla,
hwilket utdrag han wille ärindra sig wara Baron Reuterholm redan be-
wiljat och borde således icke förhållas, när han derom nu ytterligare an¬
håller.
I anledning häraf framtogos och uplästes ståndets protocoller i detta
ämnet, hwarefter
Pehr Jeppesson hemstälte, om det wore Bondeståndet tilstän-
digt at befatta sig med föreskrifter uti saker, som angå Banquen och
dess betjening, hälst ståndet icke som dess medstånd för detta wärk står
uti någon guarantie, och befarade altderföre, at handläggning wid så-
dane ärendefr] kunde haf. obehagel. påfölgd.
Flindric Ericsson war af lika tanka och begiärte altderföre at
af Lagman och Secreteraren blif:a uplyst i saken samt få weta, om nå¬
gon expedition derom utgått.
Lagman lemnade til swar, at ingenting wore i denna sak expedie¬
rat. Hwad annars Friherre Reuterholm beträffar, så är han af den tan¬
kan, at han för sin personi. wärdighet och förtjenst bör hjelpas i jämlik¬
het med wederlikar, men fant ock, at expeditionen derom borde aldeles
blif. conforme med ståndets wid denne riksdag i saken tagne beslut och
expedieras på sätt, som protocollet under d. 15 sistl. April omförmäler
och hwarifrån ståndet icke lärer kunna gå.
476
1772 den 1 augusti.
Nils Svensson kunde icke finna sig derwid, at ståndet skulle
låta förmärka betänkelighet wid at handtera mål, som röra Banquen el.
upprättelse för der förfördelade betjente; han lemnade, hwad fölgder
deraf dragas kunde och om det wore wisliga af ståndet giort at sjelf wil¬
ja excludera sig ifrån rättigheters utöfning, hwilka medstånden aldrig
satt i fråga.
J o h. F. Svan fant sig befogad at tilstyrka en sådan expedition i
denna sak, som det för någon tid sedan upstälte och för ståndet upläste
protocollsutdraget innehåller.
Gabr. Månsson yttrade sig, att som pluraliteten förmärktes
wara böijd för Friherre Reuterholms hjelp och uprättelse, hwartil Bon¬
deståndet så wid denna som förra riksdagar sökt med sin röst bidraga,
så fant han det wara ståndet både wärdigt och i sin ordning at jämte up-
repande af sakens lopp uti expeditionen intaga, i hwad beslut ståndet så
tilförene som nu slutel. stannat.
Och emedan ståndet dermed instämde, så blef ock det särskilte pro-
jecterade och af Joh. F. Svan omtalte protocollsutdraget ytterligare up-
läst och antagit.1
Företogs ånyo Protocollsdeputations betänkande af d. 9 näst. Julii
rörande et uti Kongl. Kammarrevisionen handterat beswärsmål emellan
Landsfiscalen i Upsala län And. Blomberg samt Kronofogden Pehr Gri-
zel och Häradsskrif. And. Hamrén för underlåtit upwisande af upbörds-
böcker; och fant ståndet skiäligt samma betänkande bifalla.
Secrete Deputations betänkande ang:de Qwartermästaren Lars Her¬
man Lagerbergs och Fältwäbelen Carl Neubergs saknade befordran up-
lästes och bifölls.
Och derefter justerades åtskillige beswärs§§.2
Handels- och manufacturdeput:s betänkande af d. 15 sisth Maji
ang:de brandstod för Uhrfabriqveuren Ernst uplästes och lades på bor¬
det.
Rådman och Riksdagsfullmägtigen Zetterbergs memorial af d. 2 Aug.
1771 om matlagsafgift, stambok och coilect för Wadstena stad beslöt
ståndet skulle hwila.
Föredrogs Just.deputations betänkande af d. 14 hujus rörande wisse
magistratspersoners i Wadstena olagl. förhållande före, wid och efter
det d. 13 April 1771 derstädes hällne riksdagsmanswalet, samt huru de
1 Tryckt som Bil. 141.
2 Allmogens besvär tryckt som Bil. 142.
1772 den 1 augusti. 477
derföre böra anses; och pröfwade ståndet rättwist at samma betänkande
såsom på lag och goda skiäl grundat för sin del bifalla.
Som ståndet öfwerenskommit at utfärda et protocollsutdrag om lands-
fiscalssyslornes indragande, så blef ock det i samma ämne upsatte pro-
jectet til justering upläst. Derwid anmärkte Lagman och Secrete¬
rare n, at ehuru landsfiscalerne äro utan lön, finnas syslorne dock
från äldre tider wara på kronans stat upförde. De, som til landsfiscaler
befordras, böra wara lagkunnoge, försedde med wederbörl. academiske
bewis och kunna således ega competence til landssecreterare- och borg-
mästaresyslor. Lagman och Secreteraren fant sig altderföre föranlåten at
afstyrka ståndet ifrån sin föresatts i detta mål widare, än hwad extrafi-
scaler angår, hwilket han til sin säkerhet wille hafwa uti protocollet an¬
märkt.
För enahanda orsaker reserverade äfwen Talman sig på lika sätt
med den tilläggning, at han så mycket mindre kan tilstyrka indragning
af de på stat upförde landsfiscalssyslorne, som Justitiaecancelairen i så¬
dan händelse hade ingen i orterne, som wörö honom imediate subordi-
nerad til fiscaliske actioners utförande med flere syslorne åtföljande giö-
romål.
G a b r. Månsson, som af Lagmannen samt Taleman fått höra, at
landsfiscaler böra wara försedde med academiska bewis, innan de få
dertil befordran, samt at de ega befordringstour til borgmästare och
flere sy slör, yttrade äfwen någon betänkelighet wid saken; men ståndets
pluralitet förklarade sig för indragning af desse syslor, och således kom¬
mer detta protocollsutdrag at utgå.1
Commercedeputations betänkande om en kiöpings anläggande på
Åland uplästes och lades på bordet.
Uplästes Majoren Baron Wennerstedts memorial under detta dato
ang:de at Majorerne Baron Tilas och Ehrenmalms öfwerstelieutenants-
fullmagter lika som Ryttmästaren Örnschölds endast måge anses för ca-
racterer; men på begiäran skulle detta til nästa plenum hwila.
Secrete Deputations betänkande ang:de underofficerares tilsättjande
och widare befordran efter tjensteålder och skickelighet uplästes och
wan enhälligt bifall.
Uplästes Riksdagsmannen Joh. Anderssons memorial2 af d. 29 sisth
Julii, deruti han underställer, om icke någon af de indragne jägmästarne,
som ändock niuter lön, måtte förordnas til den i Upland ledige öfwer-
1 Tryckt som Bil. 143.
2 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 334.
478
1772 den 1 augusti.
jägmästarebeställningen, på det dess förra lön måtte til kronan kunna
indragas.
Och emedan den saken skulle hwila i anseende til någre ledamöterjs]
yttrade betänkeligheter derwid at tilstyrka jägerisyslor[s] besättjande,
just då man som mäst arbetar på deras afskaffande; ty förklarade
Joh. Andersson, at han i bästa wälmening och endast i afsigt på
besparing för kronan gifwit detta förslag men ingalunda til at consefr]-
vera jägeribetjeninge eller träda Kongl. Maij:ts höga walrättighet för
nära.
Uplästes och bifölls Secrete Deputations betänkande om Majoren och
Riddaren Donners befordringsrättighet.
Föredrogs Justitisedeputations betänkande af d. 14 Julii nästl. ang:de
tilökning af betjening wid kämnärsrätten i Carlscrona samt Rådman och
Kämnärspraeses Klemans upmu[n]trande och belönande med borgmäs¬
tare fullmagt, tour och wärdighet; hwilket ståndet fant skiäligt at bifalla.
Borgareståndets extractum protocolli under d. 22 nästl. Julii rörande
garfweri- och lär[f]teberedningsidkarnes förlägenhet i riket uplästes och
lades på bordet.
Remitterades til Secrete Deputation Capitain Adelhielms1 memorial
och ansökning om uprättelse för öfwergångit lidande.
Håfrättsrådet Fredenstiernas memorial af d. 22 sistl. Julii om pensio¬
ner för sine 4 oförsörgde systrar, afl. Presidenten Fredenstiernas döttrar,
uplästes och lades på bordet.
Prosten Dahlgrens inkomne memorial om den 1765 föreslagne tilök-
ningen uti arfwodet för Kammarskrif. Friis förrättade cancelistsysla uti
Justitiaedeputation remitterades til Secrete Utskottet.
Räkenskapsdeputations betänkande om de wid äldre Pomerska Fält-
comissariatets Revisionscontoir förrättade arbeten bifölls uti senare al¬
ternativet, så at Amiralitetskammarförwanten Lemviik må undfå kam¬
mererare fullmagt och tour samt wärkel. befordran wid timande ledig-
Secrete Deputations betänkande ang:de Statssecreteraren Baron Eh-
rencronas uteslutande från presidentsför[s]lager samt uprättelse för et
sådant sit lidande uplästes och lades på bordet.
Uplästes Just.deputations betänkande af d. 23 Julii nestl. rörande de
r, som årligen böra å predikestolarne upläsas; och fant stån¬
det nödigt at til sakens närmare påseende och jämförande med författ-
ningarne låta densamma tils widare hwila.
1 Enligt memorialet, Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 300, rät¬
tat från förlagans: Adelheims.
het.
1772 den 1—5 augusti.
479
Föredrogs Secrete Deputations betänkande rörande Oppunda härads i
Södermanland befrielse ifrån stall, wangsliders och gästrums upbyg-
gande på Ramstads gästgifwaregård; och pröfwade ståndet rättwist at
samma betänkande bifalla.
Handels- och manufacturdeputations betänkande angående Bancostil-
giutaren Hollmeri ansökning om åtskillige förmåner til dess stilgiuteriin-
rättning uplästes men blef uppå någras begiäran hwilande.
Slutel. lemnades Sam. Larsson, Hans Andersson och Olof Larsson
Bruse 2 til 3 weckors permission hwardera.
Och derpå åtskildes ståndet kl. 1/4 til 2.
År 1772 d. 5 Augusti.1
Trädde ståndet tilsamans kl. 8, giorde bön och justerade protocollet
för d. 1 i denne månad tillika med et utgående protocollsutdrag rörande
åboernes bördesrätt till Kerrholmshemmanet i östergötland.2
Derpå uplästes Secrete Deputations betänkande af d. 27 sistl. Julii rö¬
rande ofrälse mäns befordringsrättighet til rikets högre ämbeten, hwilket
bifölls med den tilläggning wid slutet af betänkandet, at ofrälse män
böra lika med Ridderskapet och Adelen efter förtjenst och skickelighet
niuta befordran til rikets högre ämbeten och syslor.
Föredrogs och biföls Secrete Deput:s betänkande af d. 31 uti nestl.
månad rörande Majoren och Riddaren Carl Mauritz v. Gertens tour i
stöd af Riksens Ständers wid 1762 års riksdag honom meddelte före¬
skrifter.
Joh. Andersson påminte om sit sista plenum upläste och på
bordet lagde memorials ytterligare företagande rörande den ledige wa-
rande öfwerjägmästaresyslans i Upland besättjande med någon af de in-
dragne jägmästarne, som ändock lön på stat niuter, på det en sådan lön
må til likså3 för staten kunna besparas.
Jon Bengtsson befarade, at om ståndet skulle taga någon be¬
fattning med jägeribetjentes tilsättjande, under det dess egne expedition
om jägeristatens indragning ligger under respective medståndens afgö¬
rande, kunde sådant gifwa anledning til motstånd i den saken och wärka
en både owäntad och misshagel. utgång derpå.
Pål Jönsson kunde för enahanda orsak icke finna sig derwid, at
1 Med påteckning: Just. d. 6 Aug. 1772.
2 Tryckt som Bil. 144.
3 Skall vara: lisa.
480
1772 den 5 augusti.
ståndet skulle imediate och blott på et inkommit memorial lägga handen
wid et sådant mål som detta, just under det man som mäst arbetar på
jägeristatens afskaffande, och begiärte altderföre, at härmed åtminstone
måtte haf[wa]s anstånd, til des man får se, hwad utgång den saken
winna kan.
Gabr. Månsson tyckte, at nu, då man på alla sidor är omtänkt
at upsöka tilfällen och utwägar til indragningar och besparingar för
statswärket, borde äfwen det af Joh. Andersson föreslagne widtagas så¬
som i sin mån äfwen dertil ledande.
Talemannen wille underrätta ståndet, at hwad Johan Andersson
föreslagit, endast gick ut på besparing af en jägmästarelön, hwilket för
statscassan wore förmånligit; och som efter det gifne projectet 3:ne af
de jägmästare, som kunna indragas, skulle til den ledige öfwerjägmästa-
resyslan föreslås, så kunde och Kongl. Maij:t icke heller derigenom på
något sätt blif:a förnärmad uti sin höga walrättighet, hwilken Taleman¬
nen försäkrade nu som altid sig willja haf:a heligt bewarad.
Joh. Andersson betygade, at det wore äfwen så fiärran ifrån
honom at wilja träda Kongl. Maij:ts höga rätt för nära; dess afsigt med
hwad föreslagit blifwit wore endast at winna någon besparing för det ut¬
blottade statswärket. I sådant upsåt hade han för ståndet framlagt sit
memorial i detta ämnet, och ehuru säker räkning han ock kunde giöra
sig, at ståndet wore öfwertygad om dess goda upsåt härutinnan, will
han dock för en framtid haf:a i protokollet anmärkt och förwarat, at
han af renaste wälmening stält denna sak i fråga.
Olof Larsson förklarade sig hysa med Joh. Andersson ena¬
handa tanka om saken och ega lika rent upsåt, då han tilstyrker bifall af
memorialet.
Uppå någre ledamöters begiäran lätt Taleman derpå framtaga och
upläsa det ifrån ståndet utgångne protocollsutdraget om jägeribetjening-
ens indragning.
Och derefter yttrade sig Pehr Jeppesson, at som han af nu
upläste extractum protocolli funnit, det ståndet icke ens begiärt jägeribe-
tjeningens indragning på de ställen, der konungens jägeriparker och ge¬
häg finnas, och Upland onekeligen deribland räknas, så såg han ei, at
det, som af Joh. Andersson blifwit anmält, kunde hufwudsakel. wara
emot eller hindra wärkställigheten af hwad ståndet om jägeribetjening-
ens indragning här förut begiärt och yrkat, utan tilstyrkte bifall til me¬
morialet efter någon föregången liten ändring.
Pål Jönsson önskade wäl men wille icke lofwa sig och medbrö-
1772 den 5 augusti.
481
der all den befrielse och lisa från jägeribetjeningens tiltagsenhet och
twång, som ståndet uti sit protocollsutdrag begiärt och påsyftat; han
wille wara nögd, om en del deraf kunde winnås; men frugtade, at det
mäste torde förloras, om de öfrige respective stånden förnima, at Bon¬
deståndet omedelbari. will befatta sig med jägerisyslans besättjande.
Han wisste helt wäl, at uti Upland vvoro kongl, jägeriparker och geheg;
men han trodde ock det wara konungens egen höga rättighet at dertil få
utnämna behörige jägeribetjente, och uti en sådan rättighet borde intet
inbrott skie, derföre kunde han icke häller bifalla det i fråga warande
memorialet eller utan föregången votering ändra sin tanka om saken,
hälst honom witterl. inge jägmästare ännu wörö indragne, som til den i
Upland ledige öf[wer]jägmästaresyslan kunde föreslås, och följacktel.
icke heller någon besparing wid detta tilfället stå at winnås.
Med Pål Jönsson förenade sig Pehr Pehrsson från Blekingen,
Brynte Halfwarsson, And. Swensson, Håkan
Jönsson, Swen Eschilsson och flere.
Derpå hemstälte en och annan ledamot, om icke saken än widare
kunde hwila.
Men Pehr Pehrsson från Blekingen war af den tankan, at då
en sak, som redan hwilat, ånyo företages, bör den slutel. afgiöras, det
han ock nu enständigt påstod och begärte votering.
Hind. Ericsson kunde åter emot 1766 års förordning om lagar-
nes wärkställighet för ingen del begif:a sig til votering uti en sak af så¬
dan beskaffenhet som denna; ej häller styrka til bifall deruti.
Och som åtskillige ledamöter förklarade sig wara af lika tanka, så
fant ståndet för godt at efter någon ytterligare kort öfwerläggning afslå
det i fråga hafde memorialet.
Derefter företogs Prästeståndets extract. prot. af d. 21 sistl. Martii
ang:de någon pension af extra statsmedlen för den igenom hwarje-
handa bekante swåra öden uti nödstält tilstånd försatte medborgaren
Secret. Hind. Feenbom1 Denisson; men på någras begiäran kom den sa¬
ken at hwila.
Uplästes och bifölls Justitiaedeputations betänkande af d. 6 sisth Julii
ang:de besättjandet af en lectorssysla wid Gymnasium i Wexiö.
Secrete Utskottets extractum protocolii under d. 24 sisth Julii rörande
en wiss tiondesättning i Jämtland uplästes och bifölls.
Företogs ånyo Handels- och manufacturdeputations betänkande om
1 Skall vara: Fernbom.
482
1772 den 5 augusti.
åtskilige af Bancostilgiutaren Holmerus sökte förmåner til dess stilgiu-
teriinrättning, hwilket bifölls.
Widare föredrogs samma deputations hwilande betänkande ang:de
brandstod för Uhrfabriqveuren Ernst, och lemnade ståndet äfwen dertil
sit bifall.
Pehr Pehrssons från Nerke memorial1 om frihet för utlänningen at til
nästa Junii månads slut få införa spannemål samt at widare få införa
både spannemål och salt, då desse waror öfwerstiga et wisst utsatt pris,
blef för ståndet upläst och i anledning deraf beslutat, at protocollsut-
drag2 derom skulle til de öfrige stånden utfärdas.
Handels- och manufacturdeputations betänkande af d. 30 sisth April
ang:de et tobaksspinneris inrättande i Halmstad blef ånyo föredragit,
och fant ståndet skiäligt at detsamma afslå.
Samtel. fullmägtigarnes från Westernorrland [och] Westerbotten me¬
morial3 af d. 1 hujus ang:de hemmansklyfningen derstädes uplästes och
bifölls för den orten särskilt.
Företogs ånyo Handels- och manufacturdeputations betänkande om
en kiöpings inrättande på Åland jämte Isaac Mattssons deremot inlem¬
nade memorial;4 men sedan någon stund blifwit talat så mot som med
denna sak, fant ståndet för godt at uppå T a 1 e m a n s derom giorde
föreställning låta den saken än widare hwila.
Justitiaedeputations betänkande under d. 31 nestl. Julii ang:de Rector
scholae och Kyrkoherden Magister Ekebergs befordringsrätt uplästes
och vant bifall.
Igenom en officerare blef ståndet tilkänna gifwit, at 36 båtsmän
komma d. 20 hujus at marchera igenom staden til tjenstgiöring wid
Kongl. Jagtwarfwet, och hwarwid intet war at påminna.
Uplästes Pehr Pehrssons från Blekingen ingifne memorial rörande
dess riksdagspeng. för Listers härad, och beslöts at låta den saken til
nesta plenum hwila.
Justitiaedeputations betänkande af d. 22 nestl. Junii ang:de Magistra¬
tens i Norkiöping åtniutne löningstilökning uplästes och lades på bordet.
Secrete Deputations hwilande betänkande om wisse assessorers säte
och stämma uti Kongl. Commercecollegio blef ånyo föredragit, och
pröfwade ståndet rättwist at samma betänkande bifalla.
Uplästes Rid. och Adelens extractum protocolli under d. 29 Julii
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 352.
- Tryckt som Bil. 145.
3 Tryckt som Bil. 146.
4 Tryckt som Bil. 60.
1772 den 5—6 augusti.
483
nestl. rörande Secondfendricken Thesslöfs accordsummas ärhållande
dels af den underofficerare, som honom succederar, och dels af Armens
Pensionscassa; och fant ståndet för godt at dertil lemna sit bifall.
Prosten Rodins memorial af d. 25 nestl. månad ang:de Hofpredikan-
ten(!) och Magister Docens Carl Brunkmans befordran til et lectorat i
Lindkiöping uplästes och bifölls.
I anledning af Riksdagsman Fred. Christopherssons i dag ingifne me¬
morial1 beslöts, at hos Kongl. Maij:t skulle i underdånighet anhållas om
nådig befallnings utfärdande til Landshöfdingen i Giötheborg at inställa
den utsatte auction til skattekiöp af Wikärrs hospitalshemman, in til des
Riksens Ständer hunnit sig utlåta, huru med hospitalshemmans skatte-
försälning förhållas bör.
Uppå begiäran lemnades Axd. Mattsson från Skåne 1 månads per¬
mission.
Ståndet åtskildes 1/4 til 2.
A r 1 7 7 2 d. 6 A u g.2
Trädde ståndet tilsammans kl. 8, giorde bön och justerade protocollet
för gårdagen.
Då, i anledning af hwad deruti influtit om hemmansklyfningen i Wes¬
ternorrland och Westerbotten, Joh. Andersson och med honom
de öfrige fullmägtigerne från Upland såwäl sorn Stockholms län på det
kraftigaste förbehöllo sig, at inge hemmanklyfningar i deras orter måge
tillåtas til mindre hemmantal än l/4:delar; häruti instämde äfwen full¬
mägtigerne för Wangsbro, Norrbo, Salbergs och Wäsby härader i West¬
manland; dock begiärte Anders Hall, at stadgan om hemmans¬
klyfning må ega oförändrad wärkan för de få härader i Roslagen, sorn
äro wid sion belägne och kunna idka fiskerier, samt följacktel. flere
åboer på et hemman sig nära, än der jordbruket utgiör den hufwudsake-
ligaste näringsgrenen.
Brynte Halfwarsson inlemnade et memorial3 rörande hemmansklyf¬
ningen, som uplästes och hwaraf Joh. Andersson begiärte få del
til påminnelsers afgifwande i anseende til dess stridiga innehåll emot
det, han med flere i denna sak yrkat.
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 351.
2 Med påteckning: Just. d. 12 Aug. 1772.
3 Tryckt som Bil. 147.
484
1772 den 6 augusti.
Det i anledning af Pehr Pehrssons från Nerke ingifne memorial om
spannemål och salts införsel af utlänningar upstälte protocollsutdraget
blef för ståndet upläst och want dess bifall.1
Pehr Jeppesson förmälte sig af bladet Dagel. Allehanda hafwa
förnummit, det Prästeståndet förl. gårdag öfwerenskommit och dagel. in
pleno sammanträda, in til des den deputation, som kömer at granska
frami. Com.rådet Nordencrantz upgifter, blif:r satt uti activitet; och
som han ansåg detta för en berömel. omtanka at med första nå et före¬
satt ändamål, så hemstälte han, om icke Bondeståndet borde nu uti lika
beslut ingå samt igenom en deputation gifwa sine medstånd derom un¬
derrättelse.
Om det förra förenade ståndet sig enhälligt; men som Taleman
fant det wara förtida at om detta beslut utsända någon deputation, in¬
nan man får se utgången på Riddarhuset uti den förewarande frågan om
nytt bänkemanswal, så fants ock för godt at med deputations afsän-
dande låta anstå.
Justitiasdeputations betänkande af d. 14 sistl. Julii om besittningsrät-
tigheten af Flytkorpis kronohemman i Nyland uplästes och bifölls.
Likaledes uplästes och bifölls samma deputations betänkande rörande
Magistratens i Norrkiöping upburne löningstilökning.
Widare föredrogs merben:de deputations betänkande, huru en del af
Magistraten i Westervik bör anses för sit förhållande wid det der sist
hällne riksdagsmanswalet; och pröfwade ståndet rättwist at samma be¬
tänkande bifalla.
Riksdagsfullmägtigen Magister Bundis memorial om Capit. och Rid¬
daren Pontelins uprättelse uplästes och lades på bordet.
Föredrogs Justitiasdeputations betänkande rörande Assessoren Grefwe
Gyllenborgs concou[r]s samt Håfjuveleraren Ma[r]klin derwid tillagde
förmånsrätt, men ståndet fant nödigt at til närmare påseende låta [det
hwila].
Från Prästeståndet anförde Prosten Brander 6 deputerade, som
uppå anmälan lemnades företräde, då bern:de Prost gaf wid handen sit
stånds beslut at dagel. hålla plenum, til des den nya deputation, som
kommer at granska afl. Com.rådet Nordencrantz upgifter, blif. satt uti
activitet; och påminte desutom om ståndets snara yttrande i saken rö¬
rande Öfwerdirectionen wid barnhus- och hospitalsinrättningarne i riket.
Taleman tackade för meddelt underrättelse om Prästeståndets be¬
slut at dagl. willja hålla plenum, til dess den nämde deputation blif:t
1 Tryckt som Bil. 145.
1772 den 6 augusti.
485
satt; och som Bondeståndet äfwen ansett detta för et medel til beford¬
rande af riksdagens snara slut, så hade ock ståndet redan förenat sig
om lika beslut i den omständigheten; men hwad det senare ärendet vvid-
kom, så wille Taleman låta efterse, huru dermed förewetter, samt saken
sedan til slut befordra.
För öfrigit anmodade Taleman deputerade at för sit stånd förklara
Bondeståndets wördsamma och kärliga hälsning; hwarpå de afträdde.
Secrete Utskottets extractum protocolli under d. 24 sistl. Julii om artis
obstetriciae et medicinae professors sysla och fullmagt för Provincial -
medicus Doct. Kilian Stobaeus uplästes och lades på bordet.
Secrete Deputations betänkande om underofficerares och cadetters
wid Kongl. Amiralitetet befordringsrättighet, som 3:ne gånger ståt på
lieutenantsförslag, uplästes och want bifall.
Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli ang:de 300 st. gui-
neés eller hwitta cattuner, som Fabriqveuren Ruhé i Malmö af sit til in¬
förskrifning lofgifne partie afstått til innehafwaren af cattunstryckeriet i
Norkiöping; och fant ståndet för godt at denne fördelning samtycka.
Företogs ånyo Landt- och siömilitiaedeputations betänkande ang:de
soldatetorpen i östergiötland.
Gabr. Månsson protesterade aldeles emot denna saken dels af
den grund, at den skall passerat besyn. orätt wäg til Riksens Ständer,
men hufwudsakel. derföre at han befarade, det mycken anledning skulle
gifwas at framdeles söka rubbning uti Allmogens contracter, om detta
nu bifölls.
Och som Joh. Andersson, Joh. F. Svan, Eric Mår¬
tensson, Jon Bengtsson med flere deruti instämde, så ansåg
ock ståndet slutel. för bäst at detta betänkande afslå.
Uplästes Secrete Deputations betänkande rörande Lieutenanten i
kongl, fransk tjenst och Fendricken wid Hennes Maij:ts Drottningens
Lifregemente Carl Fr. v. Wackenfelts tour, hwilket bifölls.
Widare föredrogs samma deputations betänkande af d. 9 nestl. Julii
om tilstånd för Lieutenanten och Kongl. Lifdrabanten Joh. Hind. Feldt
at åter få träda i Kongl. Maij:t och kronans tjenst; och pröfwade stån¬
det skäligt at i afseende på de härwid förekomne [omständigheter?]
låta denna widlyftiga acten hwila.
Prosten Åhmans memorial om tilstånd för Lagman Westerman at til
Lagman Engelcrantz få afstå sin lagsaga i Upland med mera uplästes
och want bifall.
Föredrogs Riksdagsman Matts Backmans från Urskillningsdeputation
32—740327
486
1772 den 6 augusti.
til plena remitterade memorial om företagandet af Cammar-, eocono-
mie- och commercedeputations wid sistl. riksdag afgifne men då i de
3:ne öfrige stånden oafgiorde betänkande om capellansrättigheternes ut¬
görande i Österbotten; och pröfwade ståndet skiäligt at omrörde betän¬
kande äfwen nu bifalla.
Uplästes Landt- och siömilitiaedeputations betänkande om redogö¬
relse för Amiralitetsinqwarteringscassan, hwilket bifölls med den tillägg¬
ning, at 2:ne deputerade af båtsmäns indelningshafware måge wara när-
warande wid eftersynen och redowisandet för denna cassa, nemi. en
ifrån Blekingen och en ifrån Södra Mörom i Calmare län.
Uplästes Riksdagsman Jon Ericssons memorial1 af d. 5 hujus ang:de at
Deras Kongl. Högheter Arfprintsarne måge til bättre utkomst uti sin
knappa stat undfå öfwersteindelningame wid de regemänten, som nu stå
under Deras Kongl. Högheters chefskap; och jämte det ståndet härtil
gaf enhälligt bifall, beslöts tillika at igenom protocollsutdrag2 detta
ärendet hos de öfrige stånden til lika bifall oförtöfwat anmäla.
Secrete Deput:s betänkande til förekommande af prejudicemål upiäs-
tes och lades på bordet.
Riksdagsman Jon Bengtssons ingifne memorial3 om åbo- och besitt-
ningsrättigheten på indragne hautboist-, pipare- och wäbelboställen blef
uppå några ledamöters begiäran hwilande.
Prästeståndets ext. protocolli rörande advocatfiscals tour för kamme-
reraren wid Prästeståndets Enke- och pupillcassa uplästes och lades på
bordet.
Prosten Hallströms memorial om Vice Ceremoniemästaren och Secre-
teraren Odencrantz befordran til extraordinarie assessor uti Kongl.
Giöta Hofrätt uplästes och bifölls.
Uti And. Mattssons ställe, som ärhållit permission, förordnades Ola
Andersson til ledamot uti Landt- och siömilitiaedeputation, hwarom pro¬
tocollsutdrag meddelas skall.
Secrete Deputations betänkande af d. 25 sistl. Februarii rörande Hof-
medici Doctor Hoffbergs uprättelse uplästes och bifölls.
Föredrogs Justitiaedeputations betänkande af d. 30 Julii sistl. om me¬
dels widtagande til förekommande deraf, at skrifter och handlingar, som
parter på wederbörlige ställen ingifwa, icke måge igenom wangiömmo
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 332.
2 Tryckt som Bil. 148.
3 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 378.
1772 den 6—7 augusti. 487
eller på annat sätt kunna undanhållas. Och want detta betänkande en¬
hälligt bifall.1
Från förekomne särskilte och för saken talande omständigheter der-
til gif[w]a sit bifall.2
Slutel. lemnades efter begiäran Gust. Andersson 2 til 3 weckors per¬
mission.
Och ståndet åtskildes derpå kl. 1/4 til 2.
År 1772 d. 7 Augusti.3
Samlade sig Bondeståndets ledamöter kl. 8 om morgonen och efter
förrättad bön företog sig följande ärender:
Först justerades et extractum protocolli, som til de öfrige stånden
kommer at utgå, ang:de det Deras Kongl. Högheter Arfprintsarne
måge förses med ledige indelte regementer och där åtföljande lön.4
Uplästes Bergsdeputations betänckande ang:de järn, som emot för-
fattningarne föres förbi bergs- eller upstädernes wågar til oloflige las¬
tageplatsen jemte någre ledamöters särskilte tanckar.
Och blev altsammans hwilande.
Biföls Riksdagsmannens Magister Bundijs memorial, som på sidsta
plenum kommit at hwila, ang:de Capitainens wid Kongl. Helsinge Rege¬
mente Pontelius uprättelse för1 öfwergångit lidande.
Lagmannen och Secreteraren anmälte, at numera til ståndet
inkommit löparen til Kammaroeconomiedeputations betänckande uti
twisten emellan Lagmannen Westerman, såsom köpare af Skeppstad
bruk, och åtskillige hem[man]såboer ang:de skatterättigheten til flere
hemman; hemställandes, om denne sak, som af de 3:ne andre stånden
wore afgiord, nu finge föredragas; men ståndet fant för godt, at härmed
skulle hafwas anstånd så länge.
Ifrån Högloft. Ridderskapet och Adelen ankom en deputation under
Hr Öfwerstelieutenanten och Riddaren von Vickens anförande,
som gaf ståndet tilkänna de flere betänckeligheter, som wid förehafwan-
det af et Secrete Deputationens betänckande ang:de underofficerares be-
fordringsrättighet til officerare skola mött Högl. Ridderskapet och Ade¬
len at til detta betänckande lemna dess bifall, och hwilcka genom ex-
1 Betänkandet avsåg vid riksdags början hos stånden ingivna ansökningar.
2 Meningen ofullständig och utan sammanhang.
3 Med påteckning: Just. d. 12 Aug. 1772.
4 Tryckt som Bil. 148.
488
1772 den 7 augusti.
tractum protocolli med allra första widare skulle ådagaläggas; förmälan-
des derjämte, det Högl. Ridderskapet och Adelen gjärna sågo, at däräst
detta ärende icke af ståndet redan wore afgjordt, därmed kunde hafwas
anstånd, til dess ofwannämnde extractum protocolli handt ankomma at
då hos ståndet kunna därjemte komma under öfwerwägande.
Talemannen, efter å ståndets wägnar aflagd wänlig höflighets-
betygelse, berättade, at detta måhl hos ståndet redan warit före och at
äfwen betänckandet wunnit dess bifall, samt anmälte därefter ståndets
wördsamma hälsning tilbakars.
Deputerade afträdde.
I anledning af deputations betänckande rörande twisten om wägens
emellan Uleåborg och Brahestad widmagthållande beslöts, at Hr Secre-
teraren och Lagmannen jemte de af ståndets ledamöter utaf finska na¬
tionen från Savolax och Österbottn skulle sammanträda nästkommande
måndags eftermiddag med ofwannämnde städers riksdagsfullmägtige at
denne sak närmare utreda.
Företog ståndet sig til bepröfning och granskning det af Wällofl. Bor¬
gareståndet projecterade och med ståndet communicerade protocollsut-
drag, som uplästes, ang:de samtelige städernes handtwärckeriesocieteters
klagomål öfwer intrång och lidande af obehörige personer uti deras
handteringar och näringar.
Jan Andersson anmälte härwid, det han för dess del trodde, at
innan ståndet gick in uti någon granskning af detta projecterade proto-
collsutdrag, wore nödigt, at ståndet til inhämtande af mera kundskap
och ljus uti det nu ifråga warande målet lät sig först föreläsas alla de tid
efter annan utkomne äldre och nyare kongl, förordningar och resolutio¬
ner uppå Allmogensjbeswär rörande dess af ålder tillåtne gärningsmän
och öfrige frihet til handaslögders idkande, och hwaruppå han upläste
en förtekning uppå de författningar, som för hwart och et handtwärck
efter hwarannan utkommit.
Nils Andersson tyckte, at den af Borgareståndet wäckte fråga
wore mindre nödig, emedan de redan utkomne kgl. resolutioner för så-
wäl städerne som Allmogen nog tydeligen utstaka hwars och en rättighe¬
ter härwid, och trodde för sin del, at man gjorde bäst, då man därwid
förblef; och det så mycket mera, som, om det så skulle hända, som Bor¬
gareståndet klagar öfwer, at åtskillige obehörige personer el. så kallade
fuskare sig å landet nedsättja och sit handtwärk oloflig, idka, så är i det
fallet icke allenast lagarne tydelige utan ock städerne redan försedde
1772 den 7 augusti.
489
med så mycken betjening, af upsyningjsmän] och fiscaler, at de däröfwer
nogsamt kunna hålla wård och sådant förekomma.
Fredric Christophersson yttrade sig, at han af det up-
läste projectet förnummit, det Borgareståndet uti ingressen däraf utsatt
3:e mihl såsom en determinerad distance ifrån städerne, inom hwilcken
ej skulle wara för Allmogen tillåtit at betjena sig af sine egne gärnings¬
män; men som han och större delen af hans hemmawarande bo emellan
2:ne små städer, Kongelf och Götheborg, högst 10 l/4:dels wäg emellan
hwardera, så skulle häraf följa, at de aldeles intet fingo betjena sig af
egne gärningsmän utan warda förbundne at taga alt ifrån städerne;
hwarföre han för dess del i det högsta häremot protesterade och påstod,
at det måtte aldeles afslås.
Jan Andersson tilläde, at hwad Borgareståndet projecterat om
3:e mihls afstånd, ägde så mycket mindre grund, som ej minsta anled¬
ning därtil gifwes hwarken i 1604 åhrs Norrköpings beslut, som i detta
ämne är den äldsta författningen, el. senare härom utkomne förord¬
ningar och resol:r.
Jon Olsson tyckte detta wara et betydande ämne, emedan äfwen
som Allmogen med flere kongl,.iesolutioacr och_förordningar härom är
worden hugnad, äger ock städerne sine härutinnan ärhållne privilegier,
som wore farligit at på någondera sidan träda för nära; det wore således
i hans tancka bäst, at härmed förblef efter förra wanligheten och hwar
nyttjade sine rättigheter; men skulle någre ändringar härutinnan påtänc-
kas, anholt han, at saken måtte få hwila, til dess man hunnit gå igenom
de lagar och förordningar, som hit höra, och däraf intaga de rättigheter,
ståndet därigenom tillagde blifwit.
Nils Svensson hemstälte til ståndets bepröfwande, om icke de¬
puterade från hwarje lähn kunde sammanträda och härom rådgöra samt
med project til ståndet inkomma.
Olof Larsson ansåg nödigt, at de härom utkomne författningar
blefwo för ståndet upläste; men at någre deputerade af ståndet härom
sammanträdde, trodde han bara förordsaka tidens utdrägt.
Jon Bengtsson begärte äfwen, at saken skulle til närmare
granskande få hwila. Hwarmed Pehr Pehrsson sig förenade, till¬
läggandes, at det äfwen wore nödigt at påse Borgareståndets wid sista
riksdag i detta ämne då äfwen ingifne protocollsutdrag, som nu i ingres¬
sen åberopas.
Nils Andersson trodde ståndet snarare komma ifrån denne
490
1772 den 7 augusti.
sak, om någre deputerade finge taga densamma under granskning och
med deras utlåtande til ståndet inkomma.
Gabriel Månsson wille harwid ej wara widlyftig, ty at Bor¬
gareståndet ej wille taga från Bondest. någre thy tilhörande och i la-
garne grundade rättigheter, trodde han äfwen så litet, som han är öfwer-
tygad därom, at ej Bondeståndet will taga något ifrån dem af deras fri-
och rättigheter; men sielfwa sättet at i förewarande sak kunna wäl och
bäst komma ifrån hwarannan utan at träda hwars annars rättigheter för
nära, wore det, som mäst orfoade]1 honom. Han för sin del trfodjde1
därföre bästa medlet wara, at Hr Lagman och Secreteraren toge hand-
lingarne til sig och gick igenom alla de ifrån äldre til närwarande tider
utkomne kgl. författningar och resol:r ang:de Allmogens gärningsmän,
såwäl i anseende til deras tillåteliga antal som ock Allmogens rättigheter
at få sig däraf betjena, samt sedermera projecterar och til ståndet upgif-
wer, hurulunda och med hwad wilkor B[orgare]st. projecterade prot.ut-
d[rag] må kunna antagas.
Härmed förklarade sig ståndet enhälligt nögdt och tog Lagman och
SecreLn emot handl [ingar] ne och lofwade at härutinnan med allra förs¬
ta fullgöra ståndets åstundan.
Uplästes Riksdagsfullmägtiges för Stockholms stad Ålderman Joh.
Westins memorial ang:de stadsfiscalssysslan här i staden, hwarutinnan, i
anseende såwäl til en större myndighet för samma embete som ock i an¬
seende til dess besättjande samt åtföljande tour och wärdighet, någre
förändringar emot förra wanligheten tilstyrckes.
Jon Ericsson ärindrade härwid, det han för dess del befarade,
at de nu tilstyrkte förändringar wore stridande emot de Stockholms
stads Magistrat förundte och stadfästade rättigheter wid därunder hö¬
rande sysslors bortgifwande, utom det at så mycken magts läggande uti
en persons hand wore et ganska äfwentyrligt och farligt steg.
I anledning häraf uplästes et til ståndet inkommit trykt utdrag af
Stockholms stads privilegier.
Nils Andersson anssåg den projecterade större myndigheten
för stadsfiscalsembetet i Stockholm medelst arresteringen wara så myc¬
ket farligare, som, utom det at den kunde missbrukas, han befarade, at
någon anledning däraf i längden torde tagas at på samma sätt öka fisca-
lernes myndighet i de smärre städerne och på landet, Allmogen til den
allra känbaraste skada och tyngd.
Svahn ansåg detta ämne förtjena den nogaste och granlagaste öf-
1 Lucka i förlägget på grund av fuktskada.
1772 den 7 augusti.
491
werläggning, at man på den ena sidan icke öfvverträdde de Stockholms
stad och Magistrat förundte och af wära konungar stadfästade friheter
och privilegier angående de under dem stående betjente och deras syss¬
lors bortgifwande, och å den andra at man härigenom icke lade för
mycken magt och myndighet i en mans hand, som snart kunde den¬
samma missbruka, sine medborgare til förtryk; han kunde för dess del ej
annat än anse detta project såsom stridande emot bägge desse principer
och tilstyrkte således detsammas afslående, så mycket mera som anled¬
ning däraf wäl torde framdeles tagas til en lika myndighets ärhållande
för andre fiscaler i städerne och på landet och Stockh, stad utom dess
äger så mycken betjening af upsyningsmän och fiscaler, som äga at
hafwa upseende öf[wer] alla oordenteligheter, som kunna förelöppa, at i
den delen icke synes någon tilökning i myndigheten för stadsfiscalen
wara af nöden.
Härmed förenade sig Pehr Davidsson och Pehr
Ersson1 med flere.
Gabriel Månsson yttrade sig, at han af påskrifterne å detta
memorial funnit, det såwäl Högwördige Prästeståndet som Borgarestån¬
det bifallit memorialet, det förra dock med uttryckelig undantag af den
projecterade executions- och arresteringsmethoden; om ståndet nu här¬
utinnan gjorde et med Prästeståndet, så wore i hans tancka förekommit
alt det onda, som däraf med skjäl befaras kunde. Hwad åter den projec¬
terade tilsättningen af stadsfiscalsbeställningen och den däråt följande
befordringsrättigheten anginge, så kunde han för dess del ej annat finna,
än at den wore stridande emot Magistratens privilegier och rättigheter
wid dylike tjensters tilsättjande; och så mohn han wore om egne rättig¬
heters okränkta bibehållande, äfwen så mohn är han ock om andras bi¬
behållande wid deras wälfångne privilegier och förmohner; hwarföre
lian ock för dess del tilstyrkte til afslag därutinnan.
Härmed instämde Daniel Westin, Brynte Halfvars¬
son, Hindric Ersson med flere.
Pehr Jeppsson anförde: At ingenting wore för en fri nation
farligare än at genom för mycken magt och myndighets förenande hos
en person el. i et embete pålägga sig sielf et twång och därigenom bana
wäg til de äfwentyrligaste fölgder; men så trodde han Iikwäl, at så litet
en lag kan kallas för en odygdig medborgare för sträng, så litet rädes
den dygdige därföre. At häraf göra någon jemnförelse el. draga någon
anledning til andre städer wore i hans tancka mindre grundadt; ty i
samma mohn Stockholms stad är större och folkrikare än andre, i
1 Någon Per Ersson fanns icke i ståndet.
492
1772 den 7 augusti.
samma mohn äro ock oordenteligheter och laster i större antahl gängse,
och i samma mohn åter fordras en nogare och mera gransynt upsigt
däröfwer; hwarförutan ock saken nu endast angår stadsfiscalsembetet
här i staden, som i anseende til dess widsträkte och mångfalldiga em-
betsgöromål är af mera wigt och betydenhet än andre stads- och lands-
fiscalssysslor. Men som fråga nu blifwit wäkt, huruvida Borgerskapets
och Magistratens privilegier härigenom kunna blifwa rubbade, så wore
han i stadgandet af dess beslut twegho[g]sen och hemstälte fördenskull,
och [a: om] icke Lagmannen och Secreteraren härutinnan wille lemna
ståndet någon närmare uplysning, om och huruwida Magistratens pri¬
vilegier genom detta project på något sätt rubbades.
Härutinnan instämde äfwen Svahn.
Lagman och Secreteraren yttrade sig, at inga andra egenteli-
gen så kallade privilegier gofwos än de, som Högl. Ridd. och Adelen
samt Högw. Prästeståndet i nåder förundte blifwit. De andre såwäl Bor¬
gare- som Bondeståndet i nåder tillagde fri- och rättigheter hafwa desse
stånd genom mångfaldiga tid efter annan utkomne kongl, bref och reso¬
lutioner med flere författningar sig förwärfwadt; men h[wil]ka i Lagm.
och Secret. tancka äro af lika helgd och lika dyrt beswurne som de före¬
gående; af detta senare slaget äro de nu omtalte Magistraten i Stockh,
förundte fri- och rättigheter. Då nu Lagman och Secret. skall om ifråga-
warande project sig yttra, kan han ej undgå gifwa wid handen, at hwad
däri hemställes ang:de stadsfiscalssysslans här i Stockholm tilsättjande,
synes om ej aldeles rubba dock til någon del ändra Magistratens för¬
undte rättigheter i anseende til det förrut brukeliga sättet at besättja
densamma, samt til dess däröfwer ägande öfwerinseende. Men lemnade
för öfrigit saken til ståndets egit bepröfwande och skärskådande.
Pehr Olsson trodde för sin del, at som Stockholms stad wid
riksdagen ägde flere fullmägtige af både borgare- och magistratsperso-
ner i Borgareståndet at dess angelägenheter bewaka, och wälbem:te
stånd redan bifallit detta memorial samt därigenom sielf ansedt det¬
samma icke stridande emot stadens och Magistratens privilegier, så wille
för detta stånd i dess tancka falla mindre ordenteligit at dem därutin-
nan contradicera, som det sielfve mäst anginge; och det så mycket mera,
som Prästeståndet genom dess widtagne beslut hindrat den befarade
fölgden af en tilökt myndighet för stadsfiscalen här i staden, hwarföre
ock han för dess del styrckte til bifall af memorialet på sätt och med det
undantag, som Högwördige Prästeståndet gjordt.
1772 den 7 augusti. 493
Hwartil uppå Talemannens til ståndet gjorde frågan enhälligt
swarades Ja.
Lagman och Secreteraren anmälte därefter, at Lagman Wes¬
terman begärt at få dess ingifne löpare af Camaroeconomiedeput:s be-
tänckande uti twisten emellan honom såsom ägare af Skeppstad bruk och
någre hemmansåboer, hwaröfwer Lagman och Secreteraren begärte
ståndets yttrande.
Och fant ståndet för godt, at denne löpare blifwer qwarliggande, til
dess ståndet hinder sig i hufwudsaken utlåta.
Föredrogs ånyo Justitiasdeputations betänckande jemte det medföl¬
jande särskilta votum uti den af Kongl. M:t dömde och genom beswär
til Riksens Ständer inkomne sak emellan såwäl Assessoren Grefwe Jacob
Gabriel Gyllenborg och hans borgenärer ang:de det af honom sökte be-
neficium cessionis bonorum, som ock emellan Öfwerstelieutenanten och
Riddaren Jacob Gerner och Grosshandlarene Charles och Wilhelm Tot¬
tie et Comp[a]gnie såsom för detta Bancocommissarien Helledaijs rätts-
innehafware tillika med Vice Advocatfiscalen Joh.1 Gust.1 Wennerstier-
na å Riksens Ständers Banques wägnar å den ena och H of juveleraren Jo¬
han Adam Marcklin, såsom Ombudsmannen Olof Dahlmans rättsinne-
hafware, å andra sidan rörande den Marcklin tillagde förmonsrätt til be¬
talning af Grefwe Gyllenborgs til sine borgenärers förnöjande upgifne
fastighet Heby sätesgård med underliggande hemman och lägenheter för
72 000 d. kopprmts hufwudstohl med därå löpande ränta.
Jon Bengtsson ärindrade härwid, at han wäl i går, då detta be¬
tänckande uplästes, begärte, at det skulle blifwa hwilande; men som han
i anseende såwäl til dess widlyftighet som ock den i fråga warande sa¬
kens beniga och inwecklade sammanhang inom så kortt tid ej hunnit
därom göra sig ännu fullkomligen underrättad, så anholt han, at saken
måtte än ytterligare hwila til nästa plenum.
Men som ståndet enhälli[g]t påstod, at detta måhl, som warit hwi¬
lande, nu borde företagas och slutel. afgöras, så hemstälte Tale-
manne n, om deputationens betänckande wunno bifall?
Hwartil enhällit swarades Ja.
Lät ståndet för sig upläsa Riksens Ständers Justitiaedeputations be¬
tänckande uti det af Hans Kongl. Maij:t dömde och til Riksens Ständer
inkomne måhl rörande den af Vice Advocatfiscalen i Kgl. Swea Hofrätt
Johan Evelius å embetes wägnar emot Politieborgmästaren i Upsala
Sven Petter Yckenberg samt Rådmännen därstädes Johan Schultz
och Gabriel Billberg förde talan at twärt emot Borgerskapets enhäl¬
1 Skall vara: Per Georg Wennerstierna.
494 1772 den 7 augusti.
liga öfwerenskommelse, det allenast en fullmägtig wid nu påstående
riksdag för Upsala stad antagas skulle, och oaktadt det förrättade wahl,
hwarwid Rådman Becklin de fläste röster ärhållit, redan wunnit laga
kraft, hafwa i anledning af någre borgares begäran, stadsens äldsta och
öfriga Borgerskapet ohördan, beslutit, det Borgmästaren Rinman äfwen
skulle til riksdagsfullmägtig för Upsala stad förordnas m. m. Hwarwid
äfwen uplästes de medföljande särskilta vota.
Och fant ståndet för godt at efter behörigt öfwerwägande häraf bifalla
detta betänckande på det sättet, at Borgmästaren Rinman pliktfälles til
200 d. s:mts böter som [o: samt] förklarades owärdig at wäljas til riks¬
dagsman; Herr Borgmästaren Yckenberg samt Rådmännen Schiultz och
Billberg åter förklaras sine embeten förlustige; dock fant ståndet för
godt at befria dem ifrån någon kostnads ärsättande til Borgerskapet.
Ankom en deputation ifrån Högwördige Prästeståndet under Hr Bis¬
kop Benzelstiernas ordförande och gaf tilkänna, det ståndet i
anseende til nuwarande dyra spannemålspris samt tiltagande höga wäx-
elcours funnit för godt at anmoda dess ledamöter i Secrete Utskott, i
synnerhet i Bancodeputationen, at om orsakerne undersöka samt til
Riksens Ständer skyndesammeligen inkomma med projekt til någon alf-
warsam författning däremot.
Likaledes gofwo deputerade tilkänna, det Högwördige Prästeståndet
för dess del utnämndt Advocatfiscalen Bromel at uti förekommande rä¬
kenskaps- och cameralsaker biträda den af Riksens Ständer nu tilförord-
nade Särskilte Deputation, samt Borgmästaren Bergman at wara secrete¬
rare i berörda deput:n.
Talemannen aflade ståndets wördsamma tacksäjelse, at Hög¬
wördige Prästeståndet behagat täncka på och widtaga steg och mått
emot desse 2:ne stora och tryckande plågor;
hwarefter deputerade afträdde.
Och fant ståndet uppå Talemannen [s] gjorde föreställning för
godt at äfwen för dess del bifalla, det Advocatfiscalen Bromel må bi¬
träda den Särskilte Deputationen samt at Borgmästaren Bergman därwid
blifwer secreterare. Och beslöts, at deputation härom skulle til de
öfrige stånden afgå at gifwa ståndets bifall tillkänna; hwarjemte depu¬
terade hade at aflemna ståndets härofwan justerade protocollsutdrag
ang:de ledige regementers lemnande til Deras Kongl. Högheter Arf-
printsame med därwid åtföljande öfwerstelön och indelning, såsom ock
at hos de respective stånden påminna om slut uti flere ståndet rörande
1772 den 7 augusti.
495
angelägne ärenden Och afträdde deputerade under Pehr Jeppssons
ordförande.
Riksdagsman Måns Anderssons memorial1 uplästes, hwaruti han til
ståndets bepröfwande hemställer, om icke Häradshöfdingen Pehr Grå¬
sten, som tjent på 42 året med kgl. fullmagt samt de honom ombetrodde
wigtiga sysslor oförwiteligen med tro och flit förrättadt, måtte wid
dess nu tiltagande ålder och förswagade hälsa och kropskrafter lemnäs
frihet at til någon wälförtjent belöning för sine långlige tjenster samt un¬
derstöd för hustru och barn få dess innehafwande häradshöfdingesyssla,
när han den ej längre bestrida kan, på sätt som flere hans wederlikar
wederfarits, emot en skälig accordssumma afstå til den, som därtil kan
skickel. pröfwas och med honom därom öfwerenskommer.
Hindrich Ersson anmärckte härwid, hurusom han för dess
del ansåg det för både et ganska farligit prasjudicat och tillika aldeles
lagstridigt at med dylike recommendationsskrifter för embetsmän in¬
komma, hälst Riksens Högl. Ständer uti 1766 [års] författning om lagar¬
nas wärckställighet, som honom wetterligen ännu icke blif :t uphäfwen,
hade sådant tydeligen och alfwarligen förbudit. Hwarföre han för dess
del styrkte til afslag å denne ansökning, och at den icke måtte få upta-
gas.
Uppå någre ledamöters begäran blef saken hwilande.
I anledning af Secrete Utskotts extractum protocolli af d. 16 April
sisth biföll ståndet, at en tilökning af 200 d. s:mt må tilläggas Hustru
Ulrica Eleonora Kjellberg å dess förra pension såsom en belöning för
den trohet och ömhet, hon wist under den tiden, hon haft den nåden at
såsom amma upwakta Hans Kgl. M:t; så at hon i sin öfriga lifstid får
åtniuta tilsammans 500 d. s:mt om året, räknadt ifrån innewarande åhrs
början.
Uplästes och bifölls Secrete Utskotts extractum protocolli d. 13 Julii
sisth at til afwärjande af den spannemålsbrist och hungersnöd, som i
flere landsorter sig skall yppat, af Riksens Ständers Banque må lemnäs
et förskott af en tunna guld at til de nödlidande orters undsättjande an-
wändas.
Föredrogs Secrete Utskotts extractum protocolli af d. 29 Febr. sisth
ang:de Riksdagsfullmägtigens2 för Helsingforss stad å Borgerskapets
därstädes wägnar giorde ansökning at til fullbordande af en tilämnad
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 308, med bilagd merit¬
förteckning.
2 Johan Kuhlberg.
496
1772 den 7 augusti.
rådstufwubygnad få i Banquen uptaga et låhn af 20 000 d. s:mt emot be¬
hörig säkerhet och wisse föreslagne betalningswillkor.
Och fant ståndet lika med Secrete Utskottet sig ej kunna denna an¬
sökning bifalla.
Deputerade återkommo och anmälte de öfrige resp. ståndens kärliga
och förtroliga hälsningar til ståndet.
Företog ståndet sig til bepröfwande Justitiasdeputationens betänc-
kande uti det af Hans Kongl. M:t afgiorde och til Riksens Ständer in¬
sände samt til bem:te deputation remitterade måhl emellan Protonota-
rien uti Kgl. Göta Hofrätt Johan von Strokirck å advocatfiscalsembetets
wägnar å den ena och Magistratens ledamöter i Lindköpings stad, Borg¬
mästaren Carl Fredrich Lund samt Rådmännen Lars Liungberg, Samuel
Kindgren, Nils Dahl och J. Hörning tillika med Rådmannen Olof Horn¬
stedt, å den andra sidan rörande de olagligheter, som i anledning af det i
berörde stad til innewarande riksdag förrättade riksdagsmanswahl af
benthe magistratspersoner blif:t begångne. Och fant ståndet för godt at
detta betänckande til alla delar bifalla.
Likaledes företogs och uplästes Justitiaedeputationens betänckande
ang:de den til följe af Kongl. Maij:ts nådige skrifwelse emot Konungens
Befallningshafwande i östergötland anstälte fiscaliska talan för de fel
och förseelser, som af thy blifwit begångne wid pröfningen af Magistra-
ternes i Lindköping och Wadstena åtgärd wid de därstädes til innewa¬
rande riksdag hällne riksdagsmanswahl, hwarjemte uplästes någre leda¬
möters i deputationen genom protocollsutdrag af d. 1 Julii sistl. med-
delte särskilte tanckar.
Och fant ståndet för godt at dem til alla delar bifalla; hwarigenom
samma Befallni[ngs]h:de, Presid. och Landsh. Baron Strömfelt suspen¬
deras på 4 och Landssecreteraren Torpadius på 2:e år; dock förbehölt
sig ståndet härwid, at, om så skulle hända, at något af de öfrige respec-
tive stånden skulle wid detta måhls förehafwande finna wederbörandes
förseelser och brott förtjena en alfwarsammare näpst, ståndet då icke
genom detta nu tagne beslut wore så bundit, at det icke widare skulle
kunna måhiet uptaga och efter omständigheterne öka det nu utsatte
straffet.
Secrete Utskotts extractum protocolli af d. 19 Martii sisth ang:de
Malmö stads riksdagsfullmägtiges däröfwer anförde beswär, at Borger-
skapet i bende stad icke fädt til godo niuta det betalningssätt wid inquar-
teringens utgörande til garnizonen därstädes, som med Kgl. M:ts nådige
förordning af år 1766 skall wara enligt, uplästes och biföls.
1772 den 7—12 augusti.
497
Höglofl. Ridderskapets och Adelens protocollsutdrag af d. 25 sistl. Ju¬
lli uplästes med de förändringar, Ridderskapet och Adelen wid afgöran¬
de af Handels- och manufacturdeputations betänckande angående fa-
briques- och handtwärckeriesocieteternes klagomål öfwer dem af Hall¬
rätten här i staden tilfogat förfördelande för godt funnit at wid betänc-
kandet tillägga.
Men ståndet förblef wid dess d. 4 Julii sistl:e tagne beslut i detta
måhl.
Commercedeputationens betänckande öf:r Wexiö stads giorde ansök¬
ning om ändring uti Kongl. Maij:ts nådiga utslag af d. 16 Maji 1770,
hwarigenom Skomakareålderman Sven Wessberg tillätes at i bende stad
idka handel, sedan han förut sitt handtwärck upsagt, uplästes och blef
hwilande.1
Ståndet skildes åt.
Ar 1772 d. 12 Augusti;
Trädde ståndet tilsamans kl. 8 och efter hållen bön justerade proto-
collerne för d. 6 och 7 i denne månad med tilhörande expeditioner.
Och som deruppå anmältes, at Herren behagat igenom döden hädan¬
kalla Riksdagsman Lars Pehrsson från Elfsborgs län, hwars andelösa le¬
kamen man wore sinnad at i morgon befordra til sit hwiloställe uti S:t
Clara kyrka, så anmodade Talemannen ståndet at med sin när-
waro behedra denne aflidne medbrodrens jordefärd samt til den ändan
sig här i ståndets rum infinna i morgon kl. 4 eftermiddagen.
Eric Pehrsson begiärte, at Taleman tillika med en ledamot
ifrån hwart län wille i morgon infinna sig uti Räkenskapsdeputation,
emedan den angelägna saken rörande räkenskapernes förkortande skall
då förekomma. Och i anledning häraf tilsade Taleman ledamöterne
från hwart län at innom sig updraga en af sine medbroder denna comis-
sion.
Uplästes Rid. och Adelens extractum protocolli under d. 18 Decemb.
1771, innefattande de considerationer, som skola ligga i wägen för Rid.
och Adelen at med Bondeståndet kunna instämma i lika tanka om näm-
demäns tilsättjande.
1 Ett memorial av Hans Larsson från Hälsingland i Bondeståndets arkiv
1771—1772, vol. 12, vid kommersdeputationens betänkande nr 14.
2 Med påteckning: Just. d. 15 Aug. 1772.
498
1772 den 12 augusti.
Joh. Andersson förmälte derefter, at han med oro och bekym¬
mer åhört detta Rid. och Adelens extractum protocolli. Han påminte
sig, at de äldre lagar biuda, det häradsnämden skall wäljas af 12 bofaste
bönder. Denna rättigheten wisste han icke, at Bondeståndet hwarken
hade förwärkat el. förlorat.
En frälsebonde, som ofta årl. ömsar boställe, nu til et, nu til annat
härad, kan hwarken kallas bofast el. innom wist härad boende och såle¬
des icke ega någon stadgad rättighet at wäljas til nämdemän. Men för
sådane orter, der endast frälsebönder finas, gior Bondeståndets i saken
utgångne protocollsutdrag tydekt undantag; och längre wille Joh. An¬
dersson icke heller inskränka rättigheten at tilsättja nämdemän.
Nils Svensson holt före, at denne saken ei borde närmare wid-
röras, innan de öfrige stånden sig deröfwer utlåtit.
Joh. Fr. Svan fant det hwarken wara med lag, billighet el. sa¬
kens natur instämmande, at frälsebönder, wisse orter undantagne, skulle
få wäljas til nämdemän, emedan de det ena året kunna wistas på en och
et annat på en annan ort och härad, så at häradets nämd i sådant fall
torde spridas omkring hela länet och således icke wara at tilgå, då deras
tjenst wid hwarjehanda tilfällen fordras.
Och som han trodde det wara Bondeståndets rätt at wäija sin härads¬
nämd af egne medel, som bofaste äro, så kunde han ock icke häller en
sådan dess rätt eftergifwa.
Jon Bengtsson begiärte at af Lagman och Secreteraren
blif:a uplyst i denna sak.
Och fick til swar, at härader och orter gifwas, der inge bofaste bönder
finnas. Och som nämfden]1 följacktell. på sådane ställen af andre perso¬
ner får utses, så kan ock nämdens tilsättjande af bofaste bönder icke
blif:a widsträcktare, än hwar det sig giöra låter; men åter, der bofaste
bönder finnas, holt Lagman före, at nämden deraf bör tagas men ei af
frälsebönder, hwilka ofta likna flyttfoglar.
Derpå yttrade Jon Bengtsson sig widare, at såwida det både til
riksdags- som nämdemän fordras bofaste bönder innom häradet, så på¬
stod han, at ståndets i senare ämnet utgångne ext. protocolli måtte oför¬
ändrat förblif:a; men om det ansågs för nyttigt at innehålla med stån¬
dets utlåtande öf[wer] Rid. och Adelens föreställning i saken, så wille
han äfwen derefter foga sig.
Taleman förmälte, at i dess hemort utnämnas krono- och frälse¬
bönder gem[en]sam til nämdemän; och när Allmogen får niuta sin wal-
1 Lucka i förlägget på grund av fuktskada.
1772 den 12 augusti.
499
rättighet derwid tilgodo, så är otwifwelacktigt, at den, som eger mästa
förtroendet, blir utnämd; och ingen lärer neka, at iblandt frälsebönder
kan finnas äfwen så förståndige och redek män som iblandt Cronoall-
mogen.
Pehr Pehrsson från Blekingen försäkrade, at han aldrig sam¬
tycker dertil, at frälsebönder skola blif:a nämdemän; han trodde, at på-
fölgden deraf wore så begripeh, at han ei behöfde uppehålla ståndet
med något uprepande deraf.
Nils Pehrsson fant, at när frälsebönder icke äro i cas at blifwa
fjärdingsman, kunna de än mindre wara wärdige at blikå nämdemän,
och på sådan grund förblef han wid ståndets härom utgångne extractum
protocolli.
Eric Pehrsson förmälte, at i dess ort finnes wäl intet frälse,
men som Rid. och Adelens ext. protocolli innehåller, at hwar, som rök¬
penningar betalar, bör ega röst wid nämdemanswal, så skulle på sådant
sätt sockneskomakare och skräddare, smeder med flere sådane få wäija
nämdemän, hwilket han ansåg för oformekt och altderföre förbehölt sig
för sin ort at orubbad få niuta sine gaml[a] walrättigheter tilgodo.
Härutinnan instämde äfwen samtel. fullmägtigarne från Westernorr¬
land.
Gabr. Månsson förklarade, at han ei kunde wara af annan
tanka om saken än ståndets extractum protocolli derom innehåller. Han
styrkte altderföre til afslag på Rid. och Adelens nu giorde föreställning,
ty han befarade, at hela nämden kan med tiden komma at bestå af fräl¬
sebönder och häradsrätterne således desto säkrare kunna disponeras af
frälsemän, som desse egde rätt at ifrån hemanen utsäga de af nämden,
som ej wille foga sig efter sine adelige husbönders tankar och wilja.
Skulle åter ståndspersoner få deltaga i nämdemanswal, och det är lag-
formigt at på den, som eger walrättighet, får ock wäljas, så kunde ock
på detta sättet nämden komma at slutel. bestå af bara ståndspersoner.
Begge desse händelserne fant han efter Rid. och Adelens yttrande i sa¬
ken så möjelige, som Bondeståndets rätt och säkerhet förnärmande,
hwarföre ock sådane försök wisligen böra motas och afböjas.
Sedan något widare öfwer detta ämnet blif:t rådgiort, fant ståndet för
godt at låta detsama tils widare hwila samt at Talemanen och ledamö-
terne derunder hwar för sig så föranstaltar hos de öfrige ofrälse stånden,
at detta stånds protocollsutdrag, som utom denna äfwen innefattar and¬
re betydel. angelägenheter, må der wina bifall.
Från Borgareståndet anmältes 12 deputerade, som lemnades före¬
500
1772 den 12 augusti.
träde, då deras Ordförande, Rådman Hochschild t, anförde, at
det icke undfallit Borgareståndet, hwad kostnad och tyngd för land och
rike långa riksdagar medföra, altderföre och som med den nu påstående
nog långt på tiden kommit at utdragas och så få giöromålen1 uti en del
deputationer skola wara öfrige, at en del deraf, såsom Bergs-, Landt-
och siömilitiae- samt Tull- och Fiskeri-, kunde med nästa weckas slut
uphöra til besparing af onödige hushyror och betjeningens arfwoden,
andre åter med sine arbeten kunna wara färdige til denne månads slut,
så at efter den tiden endast Secrete Utskottet och dess departements samt
den nya Särskilta- tillika med Expeditions- och Allmänna Beswärsdepu-
tation behöfde widare fortfara til riksdagens snart önskade slut, så hade
Borgareståndet för sin del beslutat, at med deputationerne skulle på
förenämde sätt förhållas och förmoda sine respective medstånds bifall
dertil, på det denna långwariga riksdagen måtte til et lyckekt slut fort-
skyndas och de långwäg[a]de riksdagsmännen, synnerl. från finska sidan,
kunna med höstflottan få återfärdas til sine hemorter.
Widare påminte deputerade om benägit bifall til Borgareståndets ext.
protocolli rörande ytterligare befordran för Borgareståndets förra Secre¬
terare, Assessor Hagtorn, samt togo derefter afträde.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli om utbyte af
Gripsholms slott emot Svartsiö samt om Fredrichshoffs inlösen til bo-
ningsställe för Hennes Maij:t Enkedrottningen med mera.
Och pröfwade ståndet skiäligt at dertil lemna sit bifall.
Från Ridderskapet och Adelen ankom Öfwersten och Riddaren
Grefwe Lejonhufwud med en deputation och begiärte, det Secre¬
te Deputations betänkande om krigsförtjensters belönande måtte blif:a
hwilande, til dess Rid. och Adelen sit utlåtande deröf. fått aflemna, samt
tog derpå afträde.
Och i stället anmältes samt infördes 6 deputerade från Prästeståndet,
hwilkas Ordförande, Prosten Lindbom, gaf wid handen, at Präste¬
ståndet instämt med Borgareståndet rörande wisse deputationers snara
uphörande, dock med den åtskillnad at sama deputationer böra innom
nästa weckas slut upgif:a, hwad arbeten för dem kan återstå, samt när
de dermed kunna wara färdige. Hwarförutan deputerade aflemnade et
protocollsutdrag rörande begångne olagligheter wid wissa prästeriks-
dagsmanswal, hwilket til benägit bifall recommenderas.
Taleman tackade för ärhållen communication af Prästeståndets
tankar om medels widtagande til fortskyndande af riksdagens snara slut
1 Ursprungligen: men giöromålen ... wore så få ...
1772 den 12 augusti.
501
och berättade, at i enahanda ärende hade ståndet warit besökt med en
deputation från Borgareståndet, men för egen del hade ståndet ännu
icke tagit något beslut derom.
Hwad åter det aflemnade protocollsutdraget widkom, så lofwade Ta¬
leman at de[t]samma med första föredraga och wille icke twifla, at ju
Prästeståndet deruti skulle skie et åstundat nöje. För öfrigit anmodades
deputerade at för sit stånd förklara Bondeståndets wörfdjsamma och
kiärliga hälsning, och togo derpå afträde.
Capitaine von Böhnens memorial af d. 11 sist. Julii rörande inför-
skrifningen af guinées el. hwitå cattuner, samt hwad ändring i tulltaxan
derom bör giöras, uplästes och bifölls.
Föredrogs ytterligare Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 13
Decemb. 1771 om pension för afskiedade Sergeanten von Becker, och
bifölls detsamma lika med Rid. och Adelen samt Borgareståndet, så at
han i årl. pension undfår 300 d. s:mt.
Secrete Utskottets extractum protocolli rörande förwaltningen af det
utrikes lånet uplästes och lades på bordet.
Remitterades til Secrete Deputation Majoren och Riddaren von Es¬
sens memorial rörande liden prejudice.
Företogs ånyo Secrete Utskotte[t]s ext. protocolli under d. 24 sisth
Julii rörande Provincialmedici Doctor Stobaei befordran, hwilket want
bifall med den tillägning, at Provincialmedicus Doct. Killian Stobaeus
tillägges namn af medicinae och artis obstetriciae professor samt der¬
jemte förbindes at underwisa klockare och deras substituter i åderlåtning
och koppympning.
I anledning af Riksdagsman Michel Pehrssons i dag ingifne memorial
om behörige riksdagspenningars ärhållande af Bräkne och Östra härad i
Blekingen beslöt[s], at underdånigt bref derom til Kongl. Maij:t skall
afgå, så at Michael i underhåll må niuta 3 d. s:mt om dagen.
Uppå begiäran bewiljades And. Olsson från Nerke 14 dagars permis¬
sion.
Och derefter åtskildes ståndet kl. 1/4 til 2.1
1 Ett ståndets extraktprotokoll, daterat denna dag men icke omnämnt i pro¬
tokollet, om capita familiarum hos ridderskapet och adeln tryckt som Bil.
149.
33—740327
502
1772 den 15 augusti.
År 1772 d. 15 Augusti.
Samlades ståndet in pleno kl. 8 och lät, sedan bön war giord, justera
protocollet för den 12 i denna månad tillika med et protocollsutdrag rö¬
rande någon tjenl. befordran för Actuarien Ackerman.
Uppå begiäran lemnades Olof Larsson från Nerke en månads permis¬
sion.
Uplästes Pehr Pehrsson[s] från Nerke memorial1 rörande malmprisen
wid Utö grufwor, hwilket bifölls jämfte] tilstånd för P. Pehrsson at der¬
med äfwen få wända sig til de öfrige stånden.
Äfwen uplästes Jan Janssons från Södermanland memorial2 af d. 1 i
denne månad rörande de öfwerklagade wattenflöden, som igenom utfyll-
ningar och tildämningar wid Mälarens utlopp här i Stockholm förorsa¬
kas; och lemnades honom frihet at dermed äfwen få wända sig til de
öfrige stånden.
Företogs ånyo Riksdagsmännen Jonas Norbergs och Eric Pehrssons
memorial och tilstyrkande, at Kammarskrif. Eric Backmark må lika med
dess wederlikar uti det indragne Manufacturcontoiret få niuta den lön
tilgodo, som för honom warit innehållen; och pröfwade ståndet billigt
at dertil gifwa bifall.
Riksdagsman Zacharias Dahlbergs memorial3 om tilstånd för Lagman
Brunjansson at emot accord få afstå sin innehafwande häradshöfdinge-
sysla uplästes och lades på bordet.
Företogs ånyo Prästeståndets extractum protocolli om pension för
Secreteraren Ferenbom Denisson, och fant ståndet skiäligt at dertil
lemna sit bifall.
Secrete Deputations betänkande af d. 29 Novemb. 1771 ang:de Revi¬
soren Wexell4 öfwergångit lidande genom saknad befordran uplästes
och lades på bordet.
Uplästes Handels- och manufacturdeputations betänkande ang:de för¬
höjning i exportationspraemier för kläden, som utom Europa försändes,
h[wil]ket på begiäran kom at hwila.
Ifrån Rid. och Adelen anmältes, emottogs och infördes en deputation,
hwars Ordförande, Kammarherren Baron v. Essen, aflemnade et
Majoren och Riddaren Billbergs memorial rörande Öfwerstelieutenanten
Psilanderhielms rätts bewarande i så måtto, at han uti successionen efter
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 21, nr 365.
2 Ibid., nr 348.
3 Ibid., nr 347.
4 Enligt betänkandet rättat från förlagans: Woxell.
1772 den 15 augusti.
503
Generallieutenanten och Landshöfdingen Baron von Lingen må anses
haf[wa] 3:e gången stått på öfwersteförslag.
Och hwarefter deputerade togo afträde.
Föredrogs ånyo Pål Jönssons hwilande memorial rörande Engelholms
brobygnad; då Lars Tufverssons deremot ingifne memorial äfwen upläs-
tes; men som någon olikhet befans uti de af den ena och andra ingifne
afskrifne exemplaren utaf Kongl. Maij:ts i saken gifne nådiga utslag un¬
der d. 5 sistl. Maji, så beslöts, at saken än widare til nästa plenum skulle
hwila och dertil närmare beskied förskaffas om wärkel. innehållet af
högstförber:de utslag.
Företogs Bergsdeputationens hwilande betänkande om järn, som emot
författningarne föres förbi bergs- eller upstads wågar, hwilket bifölls
med det förbehåll, at egaren til sådant seqwesterat järn må emot full
borgen genast få lyfta detsamma samt at saken afgiöres wid ordinarie
tinget, då det seqvestrerade järnet ei öfwerstiger 20 Skr., och at för
öfrigit 1731 års åberopade kongl, bref förblif. i sin fulla kraft och wär-
kan.
Secrete Deputations betänkande af d. 3 i denne månad ang:de audi-
teurernes wid Artilleriet tour uplästes och bifölls.
Uplästes Justitiaedeputations betänkande af d. 30 sistl. Junii rörande
ändring uti Kongl. Maij:ts nådige utslag under d. 21 Martii nestl. år om
tractamente för en i Christianstad hållen extra rådstugurätt öfwer på
stadscassan föröfwad inbrottsstöld; men som saken på en ledamots be-
giäran kom at hwila, så beslöt ståndet, at den nästa plenum ofelbart
skall afgiöras.
Föredrogs ånyo Secrete Utskottets ext. protocolli af d. 9 sistl. April
rörande Commissarien Bergmans befordran til besparande af den lön,
han nu såsom tjenstlös innehaf:r, hwilket bifölls med den tilläggning,
som Borgmästaren Engelaus i saken ingifne memorial innehåller.
Uplästes Secrete Deputations betänkande af d. 12 sistl. Martii rörande
Assessorerne Valtinsons och Holméers påstådde rättighet til säte och
stäma uti Kongl. Cammarcollegio tillika med et derwid fogat särskilt vo¬
tum samt af Fabriqveuren och Riksdagsmannen Weckter i saken ingif-
wit memorial af d. 8 sistl. April.
Ståndet tog denna saken uti behörigt öfwerwägande och pröfwade
rättwist at bifalla förenämde särskilte votum i conformitet med Fabriq¬
veuren Weckters memorial.
Nils Svensson afsändes med en deputation at hos Borgareståndet på¬
minna och til bifall anmäla Bondeståndets extractum protocolli rörande
504
1772 den 15 augusti.
liwad arbetsbönderne under Smedstorp i Skåne årl. böra utgiöra för 10
d. s:mts ränta.
Föredrogs Majoren och Rid. Billbergs igenom Rid. och Adelens depu¬
terade i dag öfwerlemnade och här förut omförmälte memorialet rö¬
rande Öf[werstejlieutenanten Psilanderhielm, hwilket bifölls.
Justitiaedeputations betänkande uti twisten emellan frami. Supercar-
gueuren Gadds stärbhus samt Supercargueuren Ulric Valtinson uplästes
och lades på bordet.
Föredrogs Handels- och manufacturdeputations betänkande ang:de
Kardemakarens i Laholm Dan. Tornbergs ansökning om återstodens ut¬
bekommande af et honom tillagt inrättningspraemium; men efter begiä-
ran skulle saken hwila.
Capitainen och Rid. Langmans memorial om understöd för sin oför-
sörg[d]a syster uplästes och afslogs.
Likaledes föredrogs och afslogs Hofrättsrådet Fredenstiernas memo¬
rial om pension för 3:ne sine oförsörgde systrar.
Secrete Deputations betänkande om Fält.medici Zettzells tour uti Col-
legio Medico uplästes och bifölls i likhet med Rid. och Adelens samt
Prästeståndets påskrift å löparen.
Joh. Fr. Svan fant sig föranlåten at föra ståndet til närmare ef¬
tersinnande deraf, at Secrete Utskottet uti sit igenom protocollsutdrag
afgifne swar uppå Bondeståndets begiäran om underrättelse, huru de
sista riksdag bewiljade ut- och inländske lånen blif:t disponerade, aldeles
lemnat owidrördt det senare, nemi. huru de til landt- och bergsbrukens
uphjelpande uplånte 40 t:r guld blif:t anwände. Och för samma orsak
skull hemstälte Svan til ståndets öfvverwägande och godtfinnande,
hwad widare härwid tilgiörandes wore, och om igenom något ytterligare
protocollsutdrag påminnelse derom borde giöras.
Öfwer denna omständigheten blef någon stund öfwerlagt; men som ti¬
den fants för kort at i dag densamma behörigen afsluta, så togs imedler¬
tid det beslut, at Taleman skulle giöra sig underrättad af ledamöterne
uti Secrete Utskottet, om ståndet derifrån har at wänta något widare
swar och uplysning i denna delen, då ståndet i annor händelse will sig
nästa plenum närmare häröfwer utlåta, til hwilken ända et protocollsut¬
drag i anledning af handlingarne skulle dertil projecteras.
Slutel. justerades et extract. protocolli, hwarigenom ståndets ledamö¬
ter uti Kam.oeconomiedeput. åläggas at til afgiörande befordra saken
emellan någre kronobönder å hemmanen Årby och Nystugan samt Lag-
1772 den 15—26 augusti.
505
man Westerman utan afseende på bem:de Lagmans beswär emot Ur-
skillningsdeput. i saken gifne remiss.
And. Andersson från Gestrikeland förordnades tii ledamot uti Bergs-,
Hans Ericsson och Jonas Törnsten uti Handels- och manufactur- samt
And. Svensson uti Protocollsdeputation.
Och derpå åtskildes ståndet kl. 1/2 2.
Åhr 1772 den 26:te Augusti.1
Sammanträdde Bondeståndet klåckan 9 förmiddagen in pleno.
Talemannen påminte ståndet genom et ömt och lämpeligit tal Talemannen
den hastiga ändring uti wårt regeringzsätt, som, sedan ståndet sidsta
gången skildes från detta rummet, sig tildragit. Talemannen wörö öfwer- ställning,
tygad, at sådane hwälfningar, hwarpå hela regementens öden, lycka eller
olycka, sällhet och wältrefnad bero, böra hänledas ifrån en större magt,
som af sin fördolda wishet satt gräntsor för alt jordiskt wälde, hwaröf-
wer menskliga förmågan ei kan sträcka sig. Swerge hade från uråldriga
tider warit et fritt och sjelfständigt rike; dess inwånare frie, lagstifftande
men laglydige. Sedan inbördes agg, hämd och orättwisa tagit öfwerhand,
ledsnade folket wid desse sötebrödsdagar, afklädde sig friheten och an-
togo souverainiteten under Konung Carl XI regering. Sedan de någon
tid med smärta kändt tyngden af det tryckande enwäldet, blef genom
Guds försyn den förlorade friheten åter uplifwad åhr 1720. Den Rege¬
ringsform, som Ständerna då antogo och beswuro, har sedan den tiden
warit wår grundlag. Nu har den til sin förbindande krafft och wärkan
uphört, och Ständer hafwa med sin regent öfwerenskommit om en ny Re¬
geringsform, som Swerge i dess rätta och lagliga frihet befästar, återstäl¬
ler de lagar, som före 1680 såsom grundlagar warit ansedde, hwilka bi¬
behålla konungen wid sin magt och Ständerne wid sin lagliga frihet.
Widare trodde Talemannen, at den allwisa Försynen med denna föränd¬
ring welat liksom en fader låcka sina barn til enighet och sämja; hwartil
han dem äfwen upmuntrade med psalmen: Si huru godt och ljufligt är,
at bröder kunna sämjas.
Efter hwilkens fulländande Talemannen gaf ståndet wid handen, det Anmälan at
• Assessoren
Kongl. Maij:t i närwaro af de öfrige respective ståndens Talemän utsedt qjj n j nPlcjer
och förordnat Assessoren Gabriel Olin til detta stånds secreterare. blifwit
Bemälte Assessor närwarande lyckönskades och intog sit säte. Hwar- ståndrtfsec-
effter Assessoren uti et lämpeligit tal betygade den wördnads- reterare.
1 Protokollet 18 aug. saknas. Ett sekreta utskottets extraktprotokoll 17 aug.
1772 om upproret i Kristianstad har påteckningen: Upläst i Bondeståndet d.
18 aug. 1772. Protokollet vid plenum plenorum på rikssalen den 21 aug.
1772 tryckt RAP, d. 31, s. 626 ff.
506
1772 den 26 augusti.
Torsell till
protocollets
förande.
Regerings¬
formen.
Allmäna
propositio-
nerne.
Angående
allmänna
och enskilta
besvären.
fulla och undersåteliga ärkäntsla, hwarmed han uptogo en slik oförwän-
tad kongl, nåd; försäkrande, at dess oryggeliga upsåt altid wara skal at
enligit sit kall och embetes plikt gå detta stånd i allmenhet samt hwar
och en ledamot i synnerhet med all uptenkelig tjenst effter yttersta för-
mågo til handa.
Ytterligare berättade Talemannen, at detta ståndets Cancellist
Carl Lorentz Thorsell til protocollets förande blifwit antagen.
Effter förrättad bön söngs psalmen: Min själ skal lofwa Herren etc.,
hwareffter de af ståndets betjening, som Kongl. Maij:t deras tro- och
huldhetsed ei swurit, förekallades och effter förestafwande af Secre-
t e r a r e n aflade densamma, på sätt som föreskrifwit är.
S. d. Uplästes den af Riksens Ständer antagne och beswurne samt af
Kongl. Maij:t i nåder faststälte Regeringzform af d. 21 Augusti 1772.
D:o Kongl. Maij:ts med Riksens Ständer i nåder communicerade pro¬
positioner1 angående:
1 :o. Allmenna bewillningen.
2:o. Kröningz- och begrafningzhjelpen.
3:o. Bancowärket och
4:o rörande penningewärkets återställande i dess rätta och lagliga
ordning.
öfwer hwilka propositioner Kongl. Maij:t yrkade Riksens Ständers
yttrande inom fjorton dagar.
Talemannen gaf tilkänna, det han wid dess underdåniga före¬
träde hos Hans Kongl. Maij:t begjärdt underrättelse, huru med ståndets
allmenna och enskildta beswär förfaras skulle. Då han af Kongl. Maij:t
ärhållit det nådiga swar, at Kongl. Maij:t effter öfwerwägande såwäl af
hwarje punct af de allmenna som enskildta beswären wil effter sakernes
art och beskaffenhet sit yttrande theröfwer i nåder meddela.
Ståndet, som häraf trodde sig finna en ny anledning at wörda Kongl.
Maij:ts ömhet för Allmogen, tog detta ärendet under öfwerläggning;
acktandes säkrast och nyttigast at först noga urskilja de allmenna och
enskildta målen och sedan undersöka, hwilka utaf de allmenna beswärs-
puncterne äro för ståndet i allmenhet angelägnast och mäst magtpålig-
gande.
Til dessas antal ansåg ståndet enhälligt kunna föras följande: nemli¬
gen tilökningen i skjutslegan, tiondeförslen och jägerisaken. Hwartil någ¬
re äfwen lade saltpettersjuderiwärket, landtmäteriförordningen, expedi-
tionsfogdars och extra betjeningz afskaffande.
1 Tryckt som Bil. 150.
1772 den 26 augusti.
507
Sedan någon stund häröfwer blifwit ventilerat, beslöts, at de allmenna
beswären jemte en förtekning derå til Kongl. Maij:t i underdånighet
skulle insändas; äfwensom Herr Assessoren och Secreteraren
lofwade at beswärs§§ genomse samt urskilja de allmenna och enskildta
från hwarandra.
Borgmästaren Munthe anförde en deputation ifrån Wällofka Bor¬
gareståndet och gaf tilkänna, at ståndet utsedt twenne ledamöter til för¬
stärkning uti Statsutskottet, hwars wård åligger et reglera kröningz- och
begrafningzhjelpen samt allmenna bewillningen; til följe hwaraf ledamö-
terne från bemälte stånd blifwa 6 til antalet; förmodandes Borgmästa¬
ren, at ståndet så mycket häldre häruti lärer gjöra et med Borgarestån¬
det, som denna methode är en gjenwäg til förkortande af arbetet, som
dessutom i anseende til den inskränkte tiden är nog angelägit.
Likaledes berättade Borgmästaren, at dess stånd updragit och beslutat
anmoda Kongl. Secreteraren Elers at genast börja med upsättandet af et
project til riksdagsbeslutet, hwilket sedan til Riksens Ständers öfwer-
seende och skjärskådande kommer at aflämnas.
Talemannen tackade för communicationen af Borgareståndets i
denna del tagne beslut och lofwade at detta ärende genast föredraga
samt widare therom lämna underrättelse.
Under Hr Grefwens och Landshöfdingen Renstiernas ordfö¬
rande ankom en deputation ifrån Ridderskapet och Adelen, som berät¬
tade, at Ridderskapet funnit förstärkning af de ledamöter nödig, som i
kröningz- och begrafningz- samt allmenna bewillningens reglerande
skola biträda Stats- och bewillningzutskottet.
Äfwenledes at Kongl. Secreteraren Elers skulle anmodas at projectera
riksdagzbeslutet, hwilket til plenorum widare granskning sedermera
borde inlämnas. Likaledes at Ridderskapet och Adelen funnit med dess
undersåteliga plikt öfwerensstämmande at genom en talrik deputation
aflägga hos Hans Kongl. Maij:t underdånigste tacksäjelse för Dess wi-
sade ömhet emot rike och fädernesland medelst det aristocratiska wäl-
dets afskaffande, cn rätter frihets befästande och de gamla grundlagars
uplifwande.
Talemannen aflade å ståndets wägnar tacksäjelse för beskick¬
ningen och berättade, at hwad de tvenne första delarna angår, hade
ståndet redan gjordt et med Ridderskapet och Adelen samt Borgarestån¬
det, och hwad den sednare beträffar, försäkrade Talemannen, at Bon¬
deståndet, som täflar med de öfrige respective stånden i nit för deras
En deputa¬
tion från
Borgare¬
ståndet.
En deputa¬
tion från
H. Riddersk.
och Adelen.
508
1772 den 26—27 augusti.
Konung och regent, ei lärer i denna omständigheten underlåta at ådaga¬
lägga dess undersåteliga wördnad och ärkäntsla.
Endeputa- Biskoppen Hr Doctor Bentzelstierna anförde en deputation
H°Präste- Prästeståndet och gaf tilkänna dess stånds bifall til de andre stån-
ståndet. dens beslut i ofwanförmäldte ämne med tillägg, at Prästeståndet ansedt
wärdigt låta slå en medaille til åminnelse af denna för land och rike så
hälsosamma regeringzsättets förändring.
Talemannen betygade i ståndets namn dess tacksäjelse för är-
hållen del af Prästeståndets beslut samt lofwade at med ståndet härom
öfwerlägga samt om beslutet närmare underrättelse meddela.
Deputerade Sedan Bondeståndet uppå af Talemannen gjord proposition til
ifrån ståndet. ajja ^elar jnstämt med hwad de öfrige respective stånden härutinnan
widtagit och beslutadt, så afsändes Johan Andersson med 8 deputerade
at sådant hos de öfrige stånden tilkänna gifwa.
Deputerade i S. d. Johan Andersson från Uppland och Eric Pehrsson från Wester-
StattetSk0t" norr^an<ä förordnades at biträda Statsutskottet wid regleringen af krö-
ningz- och begrafningzhjelpen samt allmenna bewillningen.
Sven Eskils- S. d. Sven Eskilsson företedde fullmagt at i afledne Anders Pehrssons
S°magt stäHe bewaka Fjäre och Wiske häraders i Halland allmenna angelägen¬
heter.
En deputa- Rådman Hr Hochschildt med deputerade anmälte Borgare-
W° Borga- standets beslut angående en stor deputations af sändande til Kongl.
rest:t. Maij:t; men beträffande medailens präglande, så hade ståndet lämnadt
slikt til Hans Kongl. Maij:ts egit nådiga wälbehag at derom effter om¬
ständigheterna förordna.
Ståndet åtskildes klåckan 1.
Åhr 1772 den 27 Augusti.
Sammanträdde Bondeståndet in pleno klåckan 9 föremiddagen.
Protocolls- Justerades protocollet för den 26 Augusti,
just.
Angående Effter förrättad morgonbön gaf Talemannen ståndet tilkänna,
han förleden gårdag hafft sammanträde med de öfrige respective
ståndens Talemän; wid hwilket tilfälle Herr Baron och Landtmarskal-
ken berättade, det hans Kongl. Maij:t uppå Riksens Ständers yttrade
åstundan at med en talrik deputation få i underdånighet Kongl. Maij:t
upwackta, i nåder behagadt dertil utsätta tiden til i dag klåckan 11 före-
1772 den 27 augusti—3 september.
509
middagen; i anseende hwartil ståndet nu hade at utnämna tjugufyra af
thess ledamöter at wara denna deputation följaktig, och utsågs dertil
följande:
Eric Johansson från Upland,
Jan Ersson från Stockholms lahn,
Jonas Rase från Skaraborgs lahn,
Isac Matsson från Åbo lahn,
Jon Bengtsson från Cronobergs l[ähn],
Daniel Westin från Jönkiöpings län,
Pehr Larsson från Westmanland,
Thomas Kuitenen från Wijborgs län,
Anders Månsson från östergöthland,
Pehr Pehrsson från Södermanland,
Johan Matsson från Nylands län,
Anders Lindgren från Elfsborgs län,
Olof Thorsson från Calmare län,
Olof Larsson från Kopparbergs län,
Anders Svensson från Nerike och Wermeland,
Hans Larsson från Westernorrland,
Hans Olsson från Westerbottn,
Mats Backman från Österbottn,
Pehr Olsson från Gothland,
Olof Andersson från Malmöhus län,
Nils Svensson från Christiansstads län,
Michel Pehrsson från Bleking,
Jonas Norberg i Sven Eski[l]sson från Halland ställe,
Olof Jacobsson från Bohus lähn.
Hwareffter och som intet widare för denna gången war at uträtta, så
åtskildes ståndet klåckan 10.
Åhr 1772 den 3:dje September.
Sammanträdde Bondeståndet klåckan 9 föremiddagen in pleno och
gjorde bön.
Justerades protocollet för d. 27 Augusti. Protocolls-
just.
T alemannen berättade, at då han i förgår eller d. 1 af denna må- Talemannens
nåd jemte de öfrige respective ståndens Talemän hos Hans Kongl.
M. nådigste
yttrande til
deputerade.
510
1772 den 3 september.
Maij:t hafft företräde och i underdånighet påmint om någon hjelp och
understöd för ståndets ledamöter til de wid sidst öfwerståndne högst
glädjefulla kröning anskaffade kläder, har Hans Kongl. Maij:t täkts
yttra sin nådiga wälwilja för ståndet med tilkännagifwande, at det kom¬
mer at åtnjuta lika med hwad wid 1752 åhrs riksdag blifwit bestådt;
hwarföre Talemannen å ståndets wägnar aflagdt dess underdåniga tack-
säjelse.
Widare hade Hans Maij:t i nåder förklarat, det han genom Dess be-
fallningzhafwande til wederbörandes underdåniga effterrättelse wil låta
kundgjöra, at resolutioner på Allmogens allmenna och enskildta beswär
skola i nåder utfärdas, så snart Kongl. Maij:t medhunnit at dem behöri¬
gen företaga och granska.
Stats- och Uplästes Stats- och bewillningzutskottets extractum protocolli jemte
*ritskotteåS" Proiect *■** kröningz- och begrafningzhjelpens ärläggande; hwarefter
protocoll
jemte project
til krönings-
och begraf-
ningshjelpen.
Discourser. Gabriel Månsson utlät sig: At han, som i utskottet wid bered-
G^onMånS ningen af detta project warit närwarande, ej funnit lindrigare utwäg at
fylla de behof, som kronan och staten måste widkännas, än den, som nu
widtagen blifwit. Densamma trodde han ock för allmenheten skola
blifwa minst känbar. Men han kunde ej undgå at wid detta tilfälle stån¬
det wid handen gifwa, det någon betänkelighet hos honom sig yppat i
anseende til den föreslagne afgifft til medicinalfonden. Densamma
kunde wäl ej wara så stor; men ehuru obetydande den ock wörö, så är
det likwäl en bewillning, som dess hemmawarande måste utgjöra utan at
deraf hämta någon synnerlig förmohn. Han trodde, at detta ämne förse¬
nade ståndets närmare öfwerläggning, warande i öfrigit nögd med det
beslut, härutinnan widtages, sedan han sina tankar til protocollet fädt
aflämna.
Pål Jönsson, pål Jönsson yttrade sig ej kunna bestrida den nytta, som landt-
mannen tilskyndas genom skickelige läkares anskaffande i landsorterne.
Och som desse nödwändigt måste hafwa sit uppehälle, sin lön och berg¬
ning, så wille Pål Jönsson ei wara emot, at en slik afgifft til medicinal¬
fonden måtte ärläggas, då ingen annan utwäg gifwes och intet annat
medel är öfrigit til ändamålets ärnående.
J. F. Svan. Johan Fredric Svan förklarade sig til alla delar nögd med
hwad i bewillningzprotocollet blifwit föreslagit, undantagandes hwad be-
1772 den 3 september.
511
willningen til medicinalfonden beträffar. Utaf en långlig ärfarenhet hade
han sig bekant, huru på många ställen, der provincialmedici äro inrät¬
tade, tilgådt och ännu tilgår. Städernas inwånare trodde han merendels
hämta största nyttan af denna til landtmannens förmohn ämnade inrätt¬
ning. Och då bonden någon gång anlitar dess hjelp och handräkning wid
påkommande sjukdom och nöd, så trodde Svan, at läkaren ei försum¬
made at derföre fordra särskildt wedergällning. Han önskade derföre, at
ståndet wille taga detta ärende uti et noga öfwerwägande.
Talemannen yttrade sig, det han förnummit Kongl. Maij:ts nå- Talemannen.
diga wilja och åstundan wara at kunna sätta medicinalwärket på en sä¬
ker och för allmenheten fördelaktig fot. Men som dertil nödwändigt
fordras utgifter, hwilka utan sammanskotter ej kunna bestridas, så ansåg
Talemannen för nödwändigt och med ståndets heder wärdigt, at ståndet
i denna omständigheten fogade sig effter Kongl. Maij:ts nådiga wilja.
Dock trodde Talemannen wara angelägit at utstaka någon wiss tid, eff¬
ter hwars förlopp denna bewillning, sedan inrättningen kommit til nå¬
gon stadga, borde uphöra.
Nils Andersson tackade Talemannen för den underrättelsen, Nils Anders-
han i förewarande ämne lämnadt honom och ståndet. Han prisade och son‘
med all undersåtelig wördnad uptog den sorgfällighet, Kongl. Maij:t så
wid detta som alla andra tilfällen låter påskina sine trogne undersåtare,
Han twiflade således intet om denna inrättningens goda ändamål. Men
om Allmogen kunde förwänta sig den nytta och de förmohner, hwartil
de äro eller framdeles torde blifwa berättigade, ansåg Nils Andersson
för sin del wara mycket twifwelsmål underkastadt. Han holt före, at uti
et widsträckt lähn äro få af Allmogen, som hafwa tilfälle at af någon
provincialmedicus sig betjena. Herrskaper och den nästgräntsande All¬
mogen trodde han hafwa största nyttan häraf. I anseende til desse an-
dragne skjäl ansåg Nils Andersson betänkeligit at för sine hemmawa-
rande styrka til någon bewillning härutinnan.
Assessoren och Secreterarén anmälte, at uti alla fria staterSecreteraren.
och wälbestäldte regeringar äro ej allenast allmenna hus til fattiga siukas
wård och skjötsel inrättade utan ock landsorterne försedde med pålite-
lige och skickelige läkare, hwilka wid yppande sjukdommar kunna
lämna ärforderlig handräkning; at sådane i allmenhet hos oss äro nö¬
dige, trodde Assessoren sig ej med bewis behöfwa styrka, då dageliga
förfarenheten lämnar deraf et beklageligit wedermäle, huru gångbare
siukdomar och farsoter inrita sig i orterne, hwilka, sedan de wunnit
stadga, äro swåre at utrota och emedlertid bortrycka en myckenhet af
512
1772 den 3 september.
Jan Ersson.
Jonas Rase.
Jonas Ja¬
cobsson.
Jon Olsson.
And. Tor¬
björnsson.
Norberg.
Per Persson.
Gustaf An¬
ders.
nyttiga medlemmar för samhället. Slike för riket skaddige fölgder för¬
mente Assessoren och Secreteraren på annat sätt med lika säkerhet ei
kunna förekommas, än at medicinalwärket sättes på en säker och fördel¬
aktig fot. Och då Kongl. Maij:t af faderlig ömhet för sine trogne under¬
såtare förklarar sig wilja hafwa speciel upsikt och tilsyn öfwer denna in¬
rättning, så förswunno i Secreterarens mening all den misstanka, man
kunde hafwa om de medels hälsosamma och riktiga förwaltning, som
dertil nu äro anslagne eller hädanefter bewiljas. I anledning häraf til-
styrkte Assessoren och Secreteraren ståndets ledamöter, at de til denna
på deras wälfärd syftande inrättning ei undandraga sig at bidraga den
ringa penning, som uti bewillningen är föreslagen.
Jan Ersson hemstälte, huruwida denna sak, som förr warit under
ståndets öfwerläggning wid denna riksdag och blifwit afslagen, nu kunde
ånyo uptagas.
Jonas Rase förklarade sig å sina hemmawarandes wägnar ej
kunna ingå uti den projecterade bewillningen til medicinalfonden.
Jonas Jacobsson anmälte: At som Allmogen åtskiliige gånger
tilförene warit i socknestufworne och wid tingen kallade at höras, huru¬
wida de en dylik afgift sig åtaga wille, men altid sådant afslagit, så ansåg
Jonas Jacobsson sig nu ei eller tilständigt at å sine committenters wäg¬
nar derutinnan samtycka. Åtminstone förbehölt han sig, at de först
måtte höras.
Jon Olsson yttrade lika mening.
Anders Torbjörnsson kunde ej annat än för sin del bifalla
denna afgifft såsom ämnad til et ganska nyttigt och hälsosamt ändamål,
och aldra minst trodde han det wara anständigt, då Kongl. Maij:t i nå¬
der utlåtit sig wilja besörja om desse medels riktiga förwaltning, och at
Allmogen af denna inrättning skall få röna den påsyfftade nyttan. Han
trodde, at ståndet så mycket mera borde foga sig effter Kongl. Maij:ts
nådiga wilja, som dess egen men ei Konungens nytta dermed påsyffta-
des.
Häruti instämde Norberg med många flere.
Pehr Pehrsson från Wermeland yttrade sig wara af lika me¬
ning och instämmer aldeles deruti med förbehåll, at de, som medelst
särskilte öfwerenskommelser åtagit sig löna medici eller chirurgi, från
denna afgifft blifwa undantagne.
Härmed instämde Gustaf Andersson med många flere.
1772 den 3 september.
513
Gabriel Månsson förmanade ståndet at ei sätta sig emot Gab. Måns-
denna inrättning, sedan det förnummit Kongl. Maij:ts nådiga wilja i den son'
delen.
Sedan något ytterligare i detta ämnet blifwit discourerat och åtskillige
yrkat på proposition, gjorde Talemannen densamma således:
Bifaller ståndet Bewillningzutskottets nu upläsne project til allmenna Proposition.
bewillningarne med wilkor, at om de öfrige respective stånden til alla
delar ei deruti ingå, ståndet då må äga öppet at widare sig deröfwer
yttra?
Hwartil enhälligt swarades Ja.
Dereffter ventilerades om riksdagzarfwode för ståndets ledamöter wid Angående
denna riksdag; och anmodades Assessoren och Secreteraren at tils i
morgon upsätta et bref i detta ämne, som til Hans Kongl. Maij:t kom¬
mer at i underdånighet insändas.
Åtta deputerade under Biskoppen Hr Doctor Bentzelstiernas Deput. från
o H Präst st't
ordförande ankom från Högwördiga Prästeståndet och gaf tilkänna, det '
ståndet til alla delar bifallit Stats- och bewillningzutskottets project til
allmenna bewillningen samt kröningz- och begrafningzhjelpen.
Ifrån Wällofl. Borgareståndet ankom Hr Borgmästaren S c h a u w Deput. från
med 8 deputerade och gaf wid handen, at ståndet bifallit, hwad Stats- Wr^°t§a
och bewillningzutskottet projecterat rörande allmenna bewillningen med
tilläggning af någre omständigheter, hwad brännewinstilwärkningen
samt den deraf flytande bewillningen beträffar, och som ståndet pröfwat
nyttigt böra för framtiden i agt tagas.
Talemannen tackade för underrättelsen och anholt, at det Wäl-
lofha Borgareståndet täcktes genom extractum protocolli lämna Bonde¬
ståndet del af sit beslut, på det ståndet med tilbörlig granlagenhet må
kunna sig yttra öfwer desse gjorde tilläggningar.
Likaledes ankom Hr Baron och Lagman Cederhielm med en Deput. från
o HR och
deputation från Höglofl. Ridderskapet och Adelen, som jemte bifall af Adelen
Stats- och bewillningzutskottets project förkunnade, at Ridderskapet
och Adelen instämt med Borgareståndet uti de gjorde tillägg. Och som
Ridderskapet och Adelen wid öfwerwägande af denna sak funnit en bil¬
lig reciprocité stånden emellan wara nödig, så hade Ridderskapet och
Adelen för sin del faststält, at ifall all brännewinstilwärkning på landet
blefwo förbuden och denna rättighet endast städerne förund, Bondestån¬
det då måtte fritagas från contribution för denna wahra och städerne
endast åläggas at utgjöra hela den determinerade bewillningzsumman.
Med 8 deputerade afgick Johan Andersson at communicera de öfrige Deputerade
från Bondest.
514
1772 den 3—4 september.
respective stånden ståndets ofwannämnde wilkorliga bifall til projectet
af bewillningzförordningen.
Bancoutskot- Börjades med läsningen af Bancoutskottets extractum protocolli om
tets extrac-
turn prot bancowärket jemte de denna act åtföljande handlingar.
Joh. Anders- Johan Andersson understälte, om icke nödwändigheten ford-
SOistandetst,C rac*e> at uptekning å ståndets documenter, böker och handlingar ju förr
handlingar ju häldre måtte ske.
och böcker
I anledning häraf beslöt ståndet, at med en sådan uptekningz anstäl¬
lande skulle börjas i eftermiddag klåckan 4.
Hwareffter ståndet åtskildes klåckan 1/2 til 1.
Åhr 1772 d. 3 September.
Samlades Bondeståndet in pleno klåckan 1/2 5 eftermiddagen, och
företogz:
l:o. Uptekning å ståndets böcker.
Bancoutskot- 2:o. Continuerades med Bancoutskottets protocollsutdrags samt hand-
tet
lingars genomläsande til slut.
Hwareffter ståndet åtskildes klåckan 1/2 til 7.
Åhr 1772 d. 4 September.
Samlades Bondeståndet klåckan 9 föremiddagen in pleno.
Protocolls- Sedan morgonbön war gjord, justerades protocollet för d. 3 i thenna
justering. „ ,
manad.
D:o af stån- Likaledes justerades underdånigt bref1 til Kongl. Maij:t, hwaruti stån-
^dåniga^" det andragne skjäl i underdånighet anhåller, det Kongl. Maij:t ej alle-
skrifvelse nast täcktes genom nådigste kundgjörelse och wahrning förklara Dess
til H K M't o
■ nådiga wälbehag öfwer Allmogens riksdagsfullmägtiges förhållande wid
denna riksdagen utan ock i nåder befalla, det hwarken Allmogen eller
någon annan må tadla eller wrångt uttyda riksdagsfullmägtigernes gjö-
romål, och at de förre til dem owägerligen böra ärlägga sine riksdagz-
penningar. Hwarjemte ståndet äfwen anhållit, at deras hemmawarande
måtte hugnas med nådigste försäkran, at deras så allmenna som en-
1 Tryckt som Bil. 151.
1772 den 4 september.
515
skildta beswär med höga resolutioner warda afhulpne, så snart sig möje-
ligen gjöra låter.
Johan Andersson hemstälte til ståndets efftersinnande, om de Assessoren
ej nu böra wara omtänkte at utse och anmoda någon pålitelig och tro- °^r^oHn"
wärdig man, som effter riksdagens slut jemte ståndets Cancellie och förordnas
handlingar åtager sig at hos Hans Kongl. Maij:t bewaka theras så all- sundets
menne som enskildte beswär. Han önskade för sin del och trodde, at Cancellie
ståndet äfwen med honom instämde, om dess nuwarande Secreterare pngar^vånia
Assessoren Olin wille emot skälig wedergällning detta beswär sig ikläda, ståndets an-
såsom en man, i hwars sköte de med säkerhet kunde anförtro sine ange- Sela8enheter-
lägenheter.
Härutinnan instämde ståndet enhälligt; hwareffter Assessoren och
Secreteraren tackade för det förtroende, honom blifwit updragit,
och lofwade at i alla delar, som på hans åtgjärd kan ankomma, hafwa
både flit och möda ospard at bringa ståndets angelägenheter til et godt
och skyndesamt slut.
Sedan ståndet något öfwerlagt och discourerat om påskrifften på Be- Angående
willningzutskottets extractum protocolli, så beslöts, at dermed skulle in- pevinnings-
nehållas, til dess de öfrige respective ståndens beslut wörö inhämtadt. utskottets
extractum
protocolli.
Assessoren och Secreteraren upläste det af honom på ståndets Project
begäran författade project til påskrifft å Bancoutskottets extractum pro- dertil'
tocolli, hwilket efter föregången öfwerläggning wann enhälligt bifall.
Riksdagsmännen från Finland Mats Thomasson Markula och Johan Finska riks-
Matsson Jussilo ärhöllo ståndets tilstånd at få begifwa sig til sine hem- da8sman-
wist.
21 § af wästernorländske Allmogens enskildte beswär rörande båts- Angående
manshåll uplästes och antogz för allmen samt remitterades til Kongl,
Maij it.1
1 Tryckt som § 90 av allmänna besvären.
516
1772 den 4—5 september.
Angående Ståndet beslöt, det underdånig skrifwelse til Kongl. Maij:t kommer at
skrifvelse tfl a^ga med anhållan, det et exemplar af Archiatern Schutzercrantz ifrån
H. K. M om fransyskan öfwersatte tractat kallad Påminnelser för 'landfolket om de-
7\rcliiätcr
Schutze- ras hälsas befarande måtte af de medel, som til medicinalfonden an-
crantz bok. slagne äro, och hwartil Bondeståndet äfwen ansenligen contribuerar, til
hwarje landskyrkja i riket inlösas, på det rikets Allmoge måtte komma
til åtnjutande af den frucht, som med detta arbetets utgifwande blifwit
påsyfftad.
Sedan ståndet en lång stund afbidat de öfrige respective ståndens ytt¬
rande rörande allmenna bewillningen, men sådant ej afhördes,
åtskildes ståndet klåckan 3/4 til 1.
Åhr 1772 den 5 September.
Samlades Bondeståndet in pleno klåckan 9 föremiddagen och gjorde
bön.
Protocolls- Dereffter justerades protocollet för d. 4 hujus.
just.
Angående £n st0r del af de ifrån ståndet utgångne och til åtskillige deputationer
besvären, remitterade beswärs§§ återlämnades och i ståndets närwaro inventerades
och på förtekningar upfördes jemte de extracta protocolli uti allmenna
mål, som til Kongl. Maij:t i underdånighet komma at aflämnas.1
Deput från Från Wällofl. Borgareståndet ankom Hr Borgmästaren S c h a u w
W. Bor-
gärst:t. med deputerade och gaf tilkänna det beslut, ståndet tagit i banco- och
financewärket, som war, at Borgareståndet i så måtto afwikit ifrån Ban-
coutskottets betänkande, som åtskillige ledamöters särskildta votum i
denna sak blifwit bifallit.
D.ePutati.on Johan Andersson af sändes med en deputation af 8 personer at notifi-
oTpro-p fr* ari
Bondest:t cera ståndets beslut i föregående ämne, som war af följande innehåll:
rörande dess At som Bondeståndet ej deltagit i beredningen af desse banco-, fi-
beslut om 0 j.
banco- och nance- och hushallsärender, sa ansag ståndet för radeligast at i underda-
financevär- nighet öfwerlämna de ståndet härutinnan rörande mål til Kongl. Maij:t i
den underdåniga förtröstan, at Kongl. Maij:t i nåder lärer täckas wid-
■taga de utwägar, at Bondeståndet, som ej haft någon del i grundlägg¬
ningen af de i mynt- och_jienningewäsendet. förelupne oredor, här¬
igenom ej må blifwa försatt i lidande, utan ock nådigst tilse, at hwarken
• Tryckt som Bil. 155.
1772 den 5—7 september.
517
ståndets i Regeringsformen af d. 21 Augusti sidstledne förwarade rättig¬
heter måge röras, eller hwad ståndet til rikets trängande behof i bewill-
ning sig åtagit, i någor måtto må sträckas emot ordaförståndet så i den
nu föreslagne bewillningzförordningen som den derigenom förnyade
förra bewillningzstadgan.
Det Högwördiga Prästeståndet lät genom deputerade under Herr Bis-
koppen Doctor Bentzelstiernas ordförande notificera, at stån¬
det, hwad banco-, finance och hushållsärenderne beträffar, beslutadt at
til Kongl. Maij:ts nådigste pröfning och skjärskådande öfwerlämna
denna för fäderneslandet och alla dess inbyggare så wigtiga och bety¬
dande angelägenhet. Och emedan Prästeståndet förmente, at förord¬
ningen om cessions- och concurstwister med föregående ämne hade en
nära gemenskap, ty anholt ståndet om denna saks sluteliga pröfning och
afgjörande.
En deputation ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adelen under Herr
Öfwerstelieutenantens von Vickens ordförande gaf tilkänna, at
Ridderskapet och Adelen instämt med Högwördiga Prästeståndet i dess
påskrifft å Bancoutskottets extractum protocolli, undantagande hwad
tilläggningen om concursförordningen beträffar, som Ridderskapet och
Adelen fant icke böra begripas under de ämnen, Kongl. Maij:ts nådiga
proposition innehåller.
Assessoren och Secreteraren updrogs at expediera Bewillningzutskot-
tets project til allmenna bewillningen med det förbehåll å påskriften,
at, i händelse husbehof sbränningen på landet skulle warda förbuden,
den derföre åtagne afgifften för Allmogen då måtte uphöra.
Ståndet skildes åt klåckan 1.
Åhr 1772 den 7:de September.
Samlades Bondeståndet in pleno klåckan 9 föremiddagen och gjorde
bön.
Hwarefter protocollet för d. 5 hujus justerades.
Uplästes Kongl. Maij:ts nådiga kallelse til samtelige Riksens Ständer
at i dag klåckan 12 före middagen sig på Rikssalen infinna at der i un¬
derdånighet afgifwa deras swar uppå de af Kongl. Maij:t d. 25 Augusti
sidstledne gjorde propositioner.
Sedan fråga i ståndet blifwit wäckt om betjeningens arfwode för den
Deputation
från H.
P.ståndet.
Deputation
från H. R.
och Adelen.
Rörande
allmänna
bevillningen.
Protocolls-
just.
Kallelse til
Rikssalen.
Angående
ståndets
betjenings
arfwode.
34—740327
518
1772 den 7 september.
Riksdags¬
beslutet.
Assessoren
Hamrén.
Riksdags¬
beslutet.
Angående
arfvode för
ståndets be¬
tjening.
tid, Lagman Odelius warit ståndets secreterare, föreslog Assessoren och
Secreterare n, at säkrast wörö antingen at först häröfwer inhämta
bemälte Lagmans yttrande eller ock i annor händelse genom Herr Hof-
cantzleren Baron Bunge gjöra sig underrättad om Kongl. Maij:ts nådiga
wilja i denna omständighet.
Det sednare alternativet antogs, i anledning hwaraf twenne depute¬
rade afgingo och återkommo med det swar, at Herr Hofcantzleren
trodde säkrast wara, det ståndet inkommo med underdånigt project,
hwaruti ståndet kunde anmäla, huru mycket det trodde hwar och en af
betjäningen under den tiden, Lagman Odelius warit ståndets secreterare,
hade förtjent.
Det af Kongl. Secreteraren Elers författade project til riksdagzbeslu-
tet uplästes.
Likaledes et af Assessoren Lars Hamren ingifwit memorial, hwaruti
han anhåller om ståndets föreskrifft för honom til återstodens und¬
fående af den wid sidstledne riksdag honom anslagne belöning. Och
ehuru ståndet önskade at kunna wisa sin ärkäntsla och wälwilja emot
bemälte Assessor för dess wid flere riksdagar bewiste trogne tjenster, så
fant ståndet sig likwäl icke tilständigt at med denna ansökning sig be¬
fatta utan resolverade, at han härmed har at i underdånighet wända sig
til Kongl. Maij:t.
Ståndet åtskildes klåckan inemot 12 at uppå ärhållen nådig kallelse
sig på Rikssalen infinna.
S. d. klåckan 5 eftermiddagen.
Samlades ståndet in pleno, då Assessoren och Secreteraren
upläste de öfrige respective ståndens påskriffter å riksdagzbeslutet,
hwilcka samtelige finnas öfwerensstämmande med de af Höglofl. Rid-
derskapet och Adelen gjorde tillägg.
Och effter någon öfwerläggning kom ståndet öfwerens at bifalla pro-
jectet i jemlikhet med Höglofl. Ridderskapet och Adelens påskrifft.1
Föredrogs och uplästes project til ståndets betjeningz aflönande ifrån
denna riksdagens början til d. 19 Aug. af det arfwode, Hr Lagman Ode¬
lius såsom under den tiden sjjyadetssecreterare i anledning af Kongl.
Maij:ts nådiga bref af d. 13 Augusti 1766 lärer tilfalla; bestigande sig til
1 Bondeståndets underskrifter vid 1772 års riksdagsbeslut tryckt som Bil.
152.
1772 den 7—8 september.
519
en summa af 46 500 dahl:r kopparmynt, hwaruti är föreslagit til Asses¬
sor Olin 10 000, til Assessor Arhén 10 000 och til de antagne cancellister
in alles 10 000 dahkr besagde mynt. Dock at Lagmannen utaf den åter¬
stående summan, som honom tilfaller, förnöjer Cancellisten i Kongl.
Cancelliecollegio Gabriel Bethén för dess wid ståndet hafde särskildta
möda och beswär.
Och som emot detta project ej något war at påminna, så kommer i
anledning häraf detsamma til Kongl. Maij:ts widare nådiga ompröf-
wande i underdånighet at underställas.
STandét åtskildes klåckan 1/2 til 7.
Åhr 1772 d. 8 September.
Samlades Bondeståndet klåckan 9 föremiddagen och gjorde bön.
Justerades protocollet för gårdagen.
Justerades underdåniga skrifwelser til Kongl, Maij:t angående betje-
ningens arfwode för den tid, Lagman Odelius warit ståndets secreterare,
såwäl som för dess nu warande Secreterare.1
Justerades det protocollsutdrag, som för Assessor Hamrén kommer at
utfärdas.2
Herr Biskopp Doctor Lutkeman ankom med deputerade ifrån
Högwördiga Prästeståndet och gaf tilkänna, at ståndet ånyo förehaft be-
willningzförordningen och stadnat uti det beslut, at om Kongl. Maij :t af
landsfaderlig ömhet för sine undersåtars wäl skulle wid infallande miss-
wäxt och hungersnöd finna gagneligit at förbjuda brännewinsbrän-
ningen, hwar och en af Prästerskapet lika wäl åtager sig den uti bewill-
ningen nu utstakade afgifften.
Han recommenderade i öfrigit detta mål til et skyndesamt afgiörande
och förmodade, at ståndet förenar sig härutinnan med Prästeståndet.
Talemannen tackade för notificationen och lofwade at genast
föredraga saken och underkasta densamma ståndets ytterligare öfwer-
läggning och pröfning.
I anledning häraf, och så snart deputerade afträdt, företog ståndet sig
denna sak och yttrade sig
Anders Torbjörnsson: At ifall brännewinstillwärkningen
blefwo förbuden men bewillningen derföre icke desto mindre conti-
nuera, så förestälte han sig såwäl sin som hemmawarandes belägenhet i
Protocolls-
just.
Deputation
från H.
Präst.st:t.
And. Tor¬
björnsson.
1 Tryckt som Bil. 153.
2 Tryckt som Bil. 154.
520
1772 den 8 september.
Jon Bengts¬
son.
Hindric
Ersson.
Törnsten.
Ståndets
Secreterare.
sådan händelse altför tung och beswärlig. Ty at betala afgifft för en för-
mohn, som man ei får til godo njuta, kunde han ej finna sig wid; och
som husbehofsbrännewinstilwärkningen i dess tanka wörö oumgängelig,
åtminstone i hans landsort, hwarest folket i anseende til en inrotad
wahna, då de idka sine fiskerier, i synnerhet under sillsaltningztiden, an-
sedt denna förfriskning numera nästan oumgängelig.
I anseende härtil kunde Anders Torbjörnsson ej förena sig med Hög-
wördiga Prästeståndets beslut i detta ämne.
Jon Bengtsson kunde i denna fråga intet yttra sig, althenstund
den redan förut wid innewarande riksdag wörö afgjord. Wille de andra
stånden äfwen wara sorgfällige om åtskillige öfwerflödswarors afskaf-
fande, som de nu obehindradt nyttja, så trodde han, at Bondeståndet
snarare skulle samtycka til brännewinsförbudet.
Hindric Ersson förklarade sig för sin enskildta del nögd, om
brännewinsbränningen helt och hållit blefwo förbuden såwäl i städer
som på landet. Men han trodde, at Allmogen mäst derigenom wörö li¬
dande. Ty hwad ståndspersonerne beträffar, så trodde han, at de i an¬
seende til mera och större förråd på spannemål kunna på kort tid til-
wärka så stort quantum brännewin, som til 2:ne åhrs consumtion ford¬
ras. Men bondens wilkor är merendels af annan beskaffenhet. Hans
ringa spannemålsförråd tillåter honom ej offtare sätta brännewinspan-
nan på elden, än dess hushålds omständigheter sådant oumgängeligen
fordra. Han önskade derföre i anseende til Allmogens härunder be¬
roende nytta, at en sådan förmon dem måtte äfwen för framtiden förun¬
nas. I annat fall kunde han ej för sine hemmawarande samtycka til nå¬
gon bewillning therföre.
Härmed instämde Pehr Larsson samt alla ledamöterna från
Sundswalls län samt Anders Månsson från Elfsborgs lähn.
Törnsten tyckte, at då de andre stånden är obetagit nyttja sina
wanliga förfriskningar af flere sorter winer och andre liqueurer, dem de
äfwen hafwa råd at kjöpa, men Bondeståndets wilkor sådant ej medgif-
wer, så wörö det ömt, om bonden ei får nyttja den förfriskning, han i
sin anletes swett af jordenes gröda kan åstadkomma, at hålla til godo
wattubägaren, då ståndspersoner sitta med fullskjänkte winglas i han¬
den.
Assessoren och Secreteraren underrättade ståndet, at frågan
nu endast är, huruwida ståndet wil lämna Kongl. Maij:t fria händer at
til sine undersåtares gagn och bästa wid infallande misswäxtåhr och dyr¬
tid taga tjenlige mått och steg utan minskning af de til statens behof
1772 den 8 september.
521
oundwikelige afgiffter. Och bad Secreteraren ståndet på det bewekeli-
gaste, at det wille slikt noga öfwerwäga och förena sig om et sådant be¬
slut, som med deras undersåteliga wördnad och förtroende emot en så
stor och om sit land örn Konung wörö öfwerensstämmande.
Talemannen berättade, at Hans Maij:t i nåder förklarat sig medTalemanncn.
wälbehag skola anse, om detta stånd äfwen, som de öfrige respective
stånden det redan gjordt, til honom öfwerlämnade at efter omständighe¬
terna härmed gjöra och låta. Och som Talemannen hade största skjäl
och anledning at wörda Kongl. Maij:ts omsorg för riket och dess samte-
lige inbyggare, hwaraf Talemannen trodde, at ståndet för sin enskildta
del haft flere wedermälen, så höll han före, at ståndet gjorde försikti¬
gast, om det instämde med de öfrige respective stånden.
Mats Backman tyckte billigheten fordra, at då Allmogen til Backman.
Kongl. Maij :t och kronan utgjorde en nog dryg afgifft för friheten at til-
wärka brännewin, en sådan förmohn då måtte förunnas; ty sjelfwa be-
willningen hänleder sig ifrån rättigheten at effter nödtorft och husbehof
få bränna brännewin. När det sednare uphörer, så trodde han, at det
förra såsom en fölgd deraf äfwen borde uphöra. I öfrigit trodde Back¬
man, at ingen så slätt och fåkunnog hushållare gafs, som så brände den
ena tiden, at han måste swälta en annan. Han instämde derföre i samma
mening, som de öfrige ledamöterne för honom yttradt.
Mats Jonsson war af enahanda tanka. Mats Jons¬
son.
Jacob Matsson holt före, at et måtteligit bruk af brännewin Jacob Mats-
woro bondens bästa cur och apoteque. Och ehuruwäl missbruk så härut¬
innan som alt annat kunnat sig inrita på flera ställen, så trodde han
dock det wara betänkeligit at derföre uphäfwa hela bruket och nyttjan¬
det deraf. Skulle tiderna blifwa så swåra, at Kongl. Maij:t i nåder skulle
aflysa all brännewinsbränning, så kunde han för et sådant tidehwarf ej
samtycka til någon bewillning.
Härmed förenade sig K u i t e n e n.
Anders Torbjörnsson beklagade, at han näppeligen torde1 A. Tor¬
resa hem, ifall så händer, at dess fattige hemmawarande fiskare ej til görnsson,
nödtorft få nyttja denna wahra utan at hämta den ur kjöpmannens
hand, som då obehindradt får taga derföre, hwad och huru mycket han
behagar. Detta twång wörö han öfwertygad skulle bringa dem alla i obe¬
stånd, i synnerhet om de likafult blifwa ålagde bewillningen; hwartil han
för sin del hwarken wille eller kunde samtycka.
1 Skall troligen vara: tordes.
522
1772 den 8 september.
Gabr. Måns¬
son.
Joh. Anders¬
son.
Talemannen.
Härutinnan instämde Pehr Knutsson, Olof Pehrsson
och Anders Olsson.
Gabriel Månsson önskade, at brännewinstilwärkningen kunde
förekommas, derigenom at förbud derå utfärdas. Han twiflade härom,
ty ärfarenheten har öfwertygat honom om omöjeligheten. Han uprepade
i öfrigit åtskillige förmoner, som såwäl landtmannen sjelf som åkerbru¬
ket genom en effter behofwet och nödtorfften lämpad brännewinsbrän-
ning tilskyndas. Frågan wörö wäl nu ej egenteligen om något bränne-
winsförbud utan endast, huruwida ståndet wille samtycka til någon af-
gifft, ifall det blefwo förbudet. Och ehuru Gabriel Månsson för sin egen
dehl dertil wörö willig, så wågade han likwäl icke för sine hemmawa-
rande bewilja en utgifft, som torde förefalla dem äfwen så främmande
och owanlig, som den dessutom wörö swår och tryckande.
Johan Andersson åberopade sig den högsta Gudens witnes-
börd, at dess hjerta är för fäderneslandet brinnande och tillika ömt för
sina hemmawarande, hwilkas rättigheter han bör bewaka. Af 25 åhrs är-
farenhet hade han haft tillfälle lära, at twenne boskapscreatur, förutan
swin, mer på hemmanet kunna födas, då hemmansbrukaren får tilstånd
at effter husbehof tilwärka brännewin. Betagas det sednare, så uphörer
äfwen det förra, hwilket förordsakar en minskning af 800 000 lass gjöd-
sel åhrligen öfwer hela riket til en märkelig skada för åkerbruket. Skil¬
naden härpå hade han bäst inhämtat under det tidehwarf, brännewinet
war förbudet. I öfrigit tyckte han det wara nog ömt at binda munnen til
på oxen, som tröskar; ty en arbetare är sin lön wärd. Den safft, som
prässas af jordenes afwel, skjördad i bondens anletes swett, trodde han
honom wara berättigad få smaka. Han bad derföre Talemannen och
Secreteraren at desse bewekande omständigheter hos Kongl. Maij:t i un¬
derdånighet föredraga, derom öfwertygad, at Kongl. Maij:t wid nådigt
öfwerwägande häraf ej utan högst trängande ordsaker förbjuder bränne-
vinstilwärkningen.
Större delen af ståndets ledamöter instämde uti detta Johan Anders¬
sons yttrande.
Talemannen förestälte ståndet, at största delen såwäl af Rid-
derskapet och Adelen som Prästeståndet hade gårdsbruk på landet och
således wörö i samma belägenhet som Bondeståndet; men hade icke
desto mindre åtagit sig bewillningen, ifall Kongl. Maij:t skulle finna nyt¬
tigt at på wiss tid förbjuda bränwinet. Talemannens upmärksamhet
kunde det ej undfalla, at det skulle få anseende af misstroende til Kongl.
Maij:t, ifall ståndet längre framhärdade at ådagalägga någon motwillig-
1772 den 8 september.
523
het i antagande af det beslut, hwaruti de andre stånden instämt. Han
önskade derföre, at ståndet, så mycket möjeligit wörö, wille agta sig för
at gifwa någon anledning til et slikt omdöme.
Pehr Pehrsson från Wermeland tyckte för sin del, at ståndet ei Per Persson,
kunde wara emot bewillningens ärläggande, om brännewinsförbudet en¬
dast sträcker sig til wisse tider på året. Men skulle det komma an på helt
åhr och deröfwer, så kunde han ej samtycka til någon bewillningz ärläg¬
gande för så lång tid.
Nils Larsson förbehölt sig, at ifall något förbud af brännewins- Nils Larsson,
tilwärkningen skulle existera, Bondeståndet då måtte wara befriadt för
den bewiljade contribution.
Brunte Halwarsson instämde härutinnan. Brunte
Halvarsson.
Secreteraren upläste det project, han skriffteligen författadt, Secretera-
hwilket han för sin del tilstyrkte ståndet at bifalla; och war af detta in- rens Pr°iect-
nehåll: At Bondeståndet wid noggrann öfwerläggning härom samt för at
ådagalägga sin undersåteliga wördnad och undergifwenhet för Kongl.
Maijtt förklarat sin underdåniga tanka wara, at, om Kongl. Maijtt af
högst bepriselig ömhet för land och folk skulle finna för högst nödwän-
digt at uti tryckande hungersnöd och spannemålsbrist på wissa tider för¬
bjuda husbehofsbränning på landet, bewillningen af Allmogen ändå i
ingen måtto minskas eller indrages.
Påhl Jönsson förklarade sig äga den fullkomliga öfwertygelse, Pål Jönsson,
at hans hemmawarande med wördnad och undergifwenhet i alla delar
underkasta sig Kongl. Maij:ts nådiga wilja och befallning. Men om han
för sin del skulle gå in i bewillning i händelse af brännewinsförbud, så
trodde han, at wärkan deraf wörö contrair. Han tilstyrkte derföre, at
ståndet wille hänskjuta detta angelägna ärende til Kongl. Maij:ts egit
nådiga godtfinnande.
Härmed förenade sig Pehr Larsson, Hindric Ersson
och Hans Larsson.
Effter någon ytterligare discours kom ståndet öfwerens at förblifwa
wid sitt förut tagne beslut. I anledning hwaraf Assessoren och S e c r e- Bondestån-
t e r a r e n upläste til justering det af honom projecterade swar, som til c)»niga svar
Kongl. Maij:t i underdånighet kommer at afgå; hwilket war af följande til H. K. M.
, rörande be-
mnehall: villningför
At Bondeståndet har til underdånigste åtlydnad af Kongl. Maij:ts nå- husbehofs-
digste befallning ånyo förehafft bewillningen i den delen, som rörer af- bränningerL
gifften för husbehofsbränningen. Och ehuru Bondeståndet ej önskade
524
1772 den 8 september.
något högre än at kunna gå in i lika mening med de öfrige respective
stånden, dock som samtelige ståndets ledamöter sågo sig wara försatte i
nödwändighet at förblifwa wid dess förut i underdånighet aflämnade ytt¬
rande i detta ämne och det af de skjäl och grunder, som det deröfwer
förde protocoll innehåller, hwilket ståndet förbehåller sig hos Kongl.
Maij:t i underdånighet få nedlägga, så utbeder Bondeståndet sig allerun-
derdånigst, det wärdes Kongl. Maij:t ej onådigt uptaga, at Bondeståndet
härutinnan med de öfrige respective stånden ej kunnat instämma.
Hwilken expedition Talemannen emottog at til Kongl. Maij:t i under¬
dånighet nu genast öfwerlämna.
Talemannen. Talemannen af trädde och effter någon stunds förlopp återkom
samt berättade, at han hos Kongl. Maijtt haft underdånigt företräde;
wid hwilket tilfälle Hans Maij:t yttrat sig hwarken kunna eller wilja låta
afblåsa denna riksdag, innan statswärket til fullo blifwit reglerat. Til
hwilken ända, och såwida ståndet intet positivt lämnade besked härutin¬
nan, Kongl. Maij:t wörö nödsakad at åter låta sammankalla Stats- och
bewillningzutskottet til detta ärendets skyndesamma och sluteliga afgjö-
rande.
Secretera- Hwareffter och sedan Secreteraren med många skjäl på det
ställning" bewekeligaste wisat nödwändighet för ståndet at i detta mål lämpa sig
efter Hans Kongl. Maij:ts nådigste wälbehag, så underkastade Gab¬
riel Andersson sig Kongl. Maij:ts nådigste wälbehag och biföll
det af Assessoren och Secreteraren upgifne project; hwauti Mats
Matsson och Jonas Törnsten äfwen instämde.
Per Persson. Pehr Pehrsson från Blekingen förklarade sig ingalunda kunna
å sine hemmawarandes wägnar samtycka til någon bewillning för brän-
newinstilwärkningen, ifall det framdeles skulle förbjudas. Beträffande
den afgifft, som någre ledamöter förmena under et annat namn kunde
blifwa pålagd, ifall denna bewillning uphörde, så trodde han, at Kongl.
Maij:t wörö för örn om sine undersåtares rättigheter, dem han i den ny¬
ligen beswurne Regeringzformen lofwat skydda och handhafwa, at utan
deras wetskap och samtycke wilja pålägga dem någon ny bewillning.
Gabr. Måns- Gabriel Månsson förestälte ståndet, at som Kongl. Maij:t äs-
son' kat ståndets skyndesamma utlåtande, så wörö ej längre tid at ventilera
på. Han tyckte nog wara i denna saken talat, och borde nu derpå blifwa
et ändteligit slut.
Per Persson. Pehr Pehrsson swarade: At hwad Kongl. Maij:t behagar gjöra,
dermed är han nögd; men för sin del går han ej in uti bewillningen, der¬
est brännewinet förbjudes.
1772 den 8—9 september.
525
Törnsten trodde, at han snarare stjelpte än hjelpte sina hemma- Törnsten,
warande, om han med enwishet satte sig emot Kongl. Maij:ts förklarade
nådiga wilja. Han tilstyrkte alttherföre det upsatte projectets bifall.
Detsamma gjorde äfwen Anders Torbjörnsson, Jan
Bengtsson och Måns Svensson.
Sedermera uplästes återigen det offta nämnde project, och effter Bifalles
gjord proposition af Talemannen blef detsamma af ståndet bifal- rens pro[ect
lit.
Dereffter afträdde Talemannen atpå nådig befallning lämna Talemannen.
Kongl. Maij:t swar härom; och återkom kort dereffter samt berättade,
at Hans Maij:t förklarat sit nådiga wälbehag öfwer ståndets fattade be¬
slut samt försäkrat at städse med all kongl, ynnest wara Bondeståndet
wälbewågen.
Effter anmälan företrädde twenne Cammarherrar, som i Kongl.Tvenne Kam-
Maij:ts höga namn inviterade ståndet på Rikssalen i morgon effter slu- ^gående^
tad predikan, samt at tjugufem deputerade efter wanligheten komma at ståndets in-
spisa middag på Kongl. Slottet. luksralen^
Sedan Talemannen aflagt å ståndets wägnar underdånig tacksä-
jelse,
togo Cammarherrarne afträde.
Hwareffter ståndet åtskildes klåckan 3/4 til 2.
Åhr 1772 den 9 September.
Samlades Bondeståndet in pleno klåckan 8.
Sedan morgonbön war förrättad och protocollet, som förledne gårdag Protocolls-
hölts, justerat, så beslöts, at såwäl Talemannen som betjeningen jemte Just'
hwar och en ledamot af ståndet skulle meddelas bewis öfwer deras för¬
hållande; hwilke bewis äfwen blefwo justerade.
Hwareffter och til underdånigt följe af Kongl. Maij:ts nådigste kal¬
lelse ståndet afträdde i wänlig procession upp til Storkyrkjan at therstä-
des afhöra riksdagzpredikan samt therifrån til Rikssalen at af Kongl.
Maij :t taga et underdånigt afsked.
S. d. Upsattes och justerades protocollsutdrag och bewis för Cancel- Bevis för
ståndets
listen i Kongl. Maj:ts och Riksens Cancelliecollegio G. Bethén, Auscul- betjening
tanten C. L. Thorsell, Upbördsskrifwaren J. Wahlsten samt de öfriga be¬
tjening.
526
1772 den 9—10 september.
S. d. Justerades ståndets underdåniga skrifwelser angående Allmogens
allmänna beswär1 och om skjutslegans förhögning.2
Sedan ståndet war sammankalladt at af hwarannan taga et wänligit
afsked, holt Talemannen följande tal:
Som ståndets sammanträde och rådplägningar för denna riksdag i
Herrans namn komma at uphöra, så får jag nu inför ståndet nedlägga
det wigtiga och med et drygt answar förknippade ämbete, som mig nu
andra gången genom ståndets förtroende blifwit updragit. Min största
glädje wörö at til allas Edert nöje kunnat hafwa upfylt detta wigtiga
wärf och fullgjordt Eder skjäliga wäntan. Men som ofullkomlighet är en
gemensam lott med alt, hwad menniskja kallas, så bekänner jag gjerna
utan wanheder eller skam, at min förmåga i detta fall ej warit tilräcke-
lig, fast wiljan warit god och upriktig. Ransake hwar och en af Eder sig
sjelf och efftersinne, om han kunnat gjöra hwar man til wiljes. Jag tror,
at han skal finna, det han offta med bästa wälmening och renaste hjerta
ådragit sig owilja och hämd. Detta är, mine Bröder, ingen nyhet; ty så¬
dant har menskliga lynnet warit ifrån Adams tid, och sådant lärer det
tywärr förblifwa intil wärldenes ända. Här hafwer I min ursäkt. Winner
den bifall, så är jag nögd och tilfridsstäld.
Härwid kan jag likwäl ej undgå at offenteligen bekänna, det ståndets
medfödda och naturliga böjelse för rättwisa och lagarnes helgd har så
lättat mit dryga arbete, at jag af ståndets understöd och mogna råd
skjördat all den förmohn, jag någonsin mig kunnat önska; hwarföre, så-
wäl som all den kärlek och förtroende, hwarmed ståndet mig behedrat,
jag härmed aflägger en upriktig, kärlig och wördsam tacksäjelse.
Hwarken bör eller kan jag undgå at wid detta tillfälle aflägga min
ödmjuka tacksäjelse hos ståndets lagwittre Secreterare, Herr Assessoren
Gabriel Olin, för de mogna råd och det goda biträde, han såwäl nu, se¬
dan Kongl. Maij:t behagat utnämna honom til detta stånds Secreterare,
som förut gjordt ståndet i allmenhet och mig i synnerhet. Af uprikti-
Åhr 1772 d. 10 September.
Talemannens
avskedstal.
Wärdaste Medbroder.
1 Tryckt som Bil. 155. Kungl. Maj:ts resolution på allmogens allmänna be¬
svär tryckt som Bil. 156.
2 Tryckt som Bil. 157.
1772 den 10 september.
527
gaste hjerta önskar jag honom en wälförtjent samt emot dess fördelak¬
tige och sällsynte egenskaper swarande belöning, då jag är försäkrad, at
fäderneslandet i honom aldrig saknar en redelig, nitisk och uplyst äm¬
betsman.
Hos den öfriga ståndets betjening får jag härmed likaledes för deras
ståndet och mig bewista biträde och wänskap aflägga kärlig tacksäjelse.
Och innesluter mig i öfrigit i deras beständiga minne och åtanka.
Älskade Bröder!
Jag wånder mig ännu en gång til Eder. Undren ej derpå; ty effter alt
menskligit utseende är det nu sidsta gången, jag talar til Eder från detta
rummet. Min annalkande ålderdom, som tarfwar lugn och hwila, beta¬
ger mig den trösten at hoppas härstädes mera få se Eder. Genom wår
hulde Konung Gustafs försorg slippa wi nu så täta och långwarige riks¬
möten. Skilde ifrån mycket bekymmer, kasta wi omsorgen först på Gud,
sedan på Konungen.
Herren gjöre Hans bemödande wälsignadt för oss och sednaste effter-
kommande.
Nu som min aflösningztima är på slaget, så tackar jag Eder samtelige,
kjäre Bröder, än en gång för hwar dag, wi tilsammans rådplägat, för de
goda och hälsosamma råd, hwarmed I mig understödt, och för all den
wänskap, ömhet och förtroende, I mig bewisat. Ware jag owärdig at af
Eder någonsin ihugkommas, om jag ej til sidsta andedrägten skall be-
wara minnet af Edra wälgjerningar.
Härmed slutar jag, tilönskandes Eder samtelige en lyckelig hemresa,
en förnögd och säll lefnad, samt at wi en gång med glädje måge träffas
wid den store riksdagen, hwarest alla wärldenas Ständer skola möta inför
Guds thron. Lefwen wäl.
Assessoren och Secreterare n swarade härpå å egne och stån¬
dets wägnar i följande ord:
Då effter lyckeligit slut på et bland de märkwärdigaste riksmöten Ta-
lemannen nedlägger den ej mindre wiktiga än mödosamma talemans-
sysslan, som Talemannen wid twenne riksdagar på et hedrande sätt til
allas nöje förwaltat, äskar en billig plikt, at jag, å Hederwärda Bonde¬
ståndets såwäl som egne wägnar, med särdeles högagtning ärkänner en så
berömwärd styrsel och biträde.
Dyrkan för Gud, wördnad för Konung och Konungahuset, nit för la¬
gen, kärlek för fosterlandet och ömhet för medborgares rätt har gjordt
Secretera-
rens afskeds-
tal.
528
1772 den 10 september.
Talemannen älskad och agtad både inom och utom ståndet; och den be¬
römliga sorgfällighet, försiktiga omtanka och nitfulla bemödande, Tale¬
mannen såwäl under öfwerläggningarne som sakernas beredande och
afslutande sökt nyttja, hafwa beredt en ähra hos både samtida och eff-
terkommande.
Så sällsynte egenskaper och utmärkta förtjenster kunna derföre utur
tacksamme medbröders sinnen aldrig utplånas. Och hwad mig särskildt
angår, så wörö jag at anse för otacksam, om jag ej til dödsstunden förwa-
rade minnet af mig ärtedd gunst, wänskap och förtroende, hwarigenom
wäg blifwit för mig öpnad til den utmärkta nåd, som wår store och nå-
digste Konung mig förunnat.
Wid et så ömt afskedstagande upsänder jag altså til Högden rena suc¬
kar för Talemannens wäl; under brinnande önskan, at Försynen wille
förlänga Talemannens dagar til sednaste ålder, gjöra dess lefnad säll och
lyckelig, styrka dess kraffter för at ännu en gång träda åter til det he¬
dersrum, som han så wärdigt innehafft.
Den Högste låte och Talemannen wid en lyckelig återkomst til sit
hem finna sin hederwärda omwårdnad uti effterlängtad hälsa och wäl¬
måga.
Uti Talemannens wanlige benägenhet, wänskap och förtroende inne¬
slutar jag mig wördsammast.
Dernäst wänder jag mig til det Hederwärda Bondeståndet.
Wid slutet af denna ej mindre långwariga än til dess utgång lyckeliga
riksdag kräfwer min skyldighet at äfwen hos det Hederwärda Bonde¬
ståndet aflägga wördsam tacksäjelse för mig wisad benägenhet, wänskap
och förtroende.
Ord tryta för mig at på nog wärdigt sätt och med nog lifliga uttryck
tolka de öma käntslor, hwaraf et tacksamt hjerta röres, då jag nu nödgas
på lång tid sakna et kärt och förtroligt sällskap af så många upriktiga
wänner.
Men derföre skall ei min högagtning för ståndets wärda ledamöter
och min nit för Allmogens rätt uphöra, tils min grift täppes.
Jag önskar af innersta hjerta en och hwar lyckelig resa til sin hemort
at der finna sine k[ära] anhörige uti önskeligit wälstånd och at sedan få
i långliga tider skjörda fruchten af den nu åter uplifwade swenska frihe¬
ten.
Jag utbeder mig at få wara innesluten uti Hederwärda Bondeståndets
wanliga benägenhet, öma wänskap och wärda förtroende.
Sidst förer ordningen mig til de Herrar, som dels af mycken flit och
1772 den 10 september.
529
skickelighet biträdt mig i arbetet, dels ock gådt Hederwärda Bondestån¬
det tilhanda uti andra dem anförtrodde ärender.
Mine Herrar!
Edra lyckeliga snillegåfwor, Eder flit och arbetsamhet öpne Eder wäg
til den befordran, som swarar emot hwarderas skickelighet och förtjenst.
Då warder mit hopp stadgadt och Eder önskan upfyld.
Hwareffter ståndets ledamöter omfamnade hwarannan under et ömt
afskedstagande samt inbördes tilönskande af beständig wälgång, lycka
och wälsignelse, och
åtskildes för sidsta gången wid innewarande riksdag klåckan 12 före-
middagen.
Sålunda ware förelupit, taladt, swaradt, afhandladt och beslutadt, in¬
tygar åhr och dagar som förr skrefne stå.
På ämbetets wägnar
Gabr. Olin.
Ståndet
åtskildes.
»- . f ' .V‘ r
öi.fraij SS% ;■
,«Lmni; sbfeiisjö|rje wret 6-sbtic itu ^biArfljKtSb
’ ! ... i IfomM
i£%i*b^ SHtqo MtocÄJsiiw rix>yilVb!}H *i|>2
it-naif-vöi ffei' nio;. nsii tiJ
tutö te al.-.to n«fl§bii'iW’f< t^öfnfilraP/:y3|jui:»g,;^jltafe^i
safovl .grjiAji';.'/ s&abwi i», *jbfu,.V ’>u, -" ■ ' » . f.s ^tepTfäfi
ib'. /jafcnsifeJfii^jbo
Jbbiii.'.^ -.9tM Jt* vtootrHswortwi biw risgriiig etebfe^ijö»
"■ $ ' 0&:v 1 ...•" ’". r":--sr •'•
Jbfciulyad (bo JbbbWHlia « ibttuiÄS
.et* tuliäå fi® rin* -ifi.';S:.- <foy di -«%i
lOögiiwibtacfm^'!
.:<.V,.i'i vV,y<>
BILAGOR
TILL
BONDESTÅNDETS RIKSDAGSPROTOKOLL
1771—1772
i uno ‘ i'i,v \ ? :cväu%
533
1.
Deputerades till stridiga fullmakters granskning betänkande
om Pål Jönsson från Kristianstads län.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 28.)1
Protokollet sid. 34.
Deputerades af Bondeståndet til stridige fuli-
magters öfwerseende betänkande rörande Pål
Jönssons ifrån Christianstads län intagande i
ståndet. Gifwit Stockholm den 22 Junii 1771.
Af de igenom Pål Jönsson ifrån Christianstads län ingifne skrifter
hafwa deputerade inhemtat, huruledes han wid riksdagsmannawalet wäl
erhållit Allmogens enhälliga kallelse, men at Häradshöfdingen2 i krafft af
Bondeståndets wid sidstförflutne riksdag widtagne beslut, det borde Pål
Jönsson då och framdeles ifrån Bondeståndet wara utesluten, icke för
honom kunnat wederbörlig fullmagt utfärda.
Ehuru nu deputerade skola sit yttrande afgifwa, huruwida Pål Jöns¬
son, sålunda af Allmogen enhälligt wald, bör för laglig riksdagsman an¬
ses eller eij, hafwa deputerade framför alt fäst sin upmärksamhet wid
Riksdagsordningens 7 §, som tydel. förmår, at den af Allmogens medel,
som fleste rösterne falla uppå, ofelbart bör blifwa riksdagsman. Depute¬
rade hålla före, at detta grundlagens rum nu til alla delar är lämpeligit
på Pål Jönssons kallelse, hwilken icke allena af de fleste utan af alla en¬
hälligt wald blifwit; kunnande deputerade för sin del eij hafwa något af¬
seende på det oeconomiska beslut, som ståndet wid en framfluten riks¬
1 Med påteckning: Justerat d:n 26 Junii 1771. Upl. i Bondest.t d. 26 Junii
1771. D:o bifallit.
2 Carl Johan Gyllenpalm.
35—740327
534
dag om honom tagit, då klar och beswuren grundlag å andra sidan til¬
lägger de wäljande och befullmägtigande full och ostridig rättighet at til
riksdagsman utse den af Bondeståndet, som de hafwa mästa förtroendet
till.
I anseende hwartill deputerade icke kunna undgå at tillstyrka, det må
Pål Jönsson såsom laglig riksdagsman i ståndet intagen warda.
2.
Bondeståndets extraktprotokoll den 27 juni 1771 om riksdagsmanna-
valet i Lagunda m. fl. härader.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 34.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 27:de Junii 1771.
S. d. Uti ingifwit memorial1 har Eric Mårtensson i Gädra andragit,
at ehuru han wid riksdagzmanswahlet för ofwannämde härader2 är-
hållit de fläste rösterne, då de efter hemmantahlet beräknas, som han
förmodar lagligen ske böra, skal dock fullmagt för Nämdemannen
Johan Persson i Högstena blifwit utfärdad och wäg dertil banad dels
igenom tilstädjelse för obehörige personer at i wåhlet få deltaga och
dels igenom det owarliga samt tillika olagliga beräkningzsättet, at anta¬
let på personerne af inkomne fullmägtige men icke hemmantalet blifwit
lagdt til grund, och ehuru beswär deröfwer hos Konungens Befallningz-
hafwande i orten blifwit anfördt, har dock målet icke blifwit uptagit
för den ordsak skull, at Eric Mårtensson icke skal iagttagit det för¬
klarande af missnöje, som lag för häradsrätter föreskrifwer och på
hwilcket sätt med Borgareståndets wahl inför magistraterne förfares
med mera.
Hos ståndet har härwid uti öfwerwägande kommit, om missnöjes til-
kjännagifwande öfwer wahlförrättningen likmätigt hwad 1739 års kongl,
förklaring för Borgerskapet föreskrifwer, wore hit lämpeligit, det ståndet
likwäl för sin del så mycket mindre kunnat finna, som häradshöfdingar
wid Allmogens riksdagzmanswahl icke äro at anse för lagl. berättigade
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 28.
2 Härmed avses: Lagunda, Hagunda och Ulleråkers härader.
535
at uptaga och sig utlåta öfwer de derwid förfallande twistige omstän¬
digheter utan meddela fullmagt åt then, som the fläste röster efter
hemmantahlet tilfallit, som ock ståndet icke heller hafwer sig bekant
något förordnande, som ett sådant missnöjes tilkjännagifwande ut-
tryckeligen påbjuder.
Altderföre och som det widare af jordeboksuträkning efter wahl-
protocollet är befunnit, at Eric Mårtensson ärhållit 71 3/4 emot det
at Johan Persson allenast undfådt 59 1/144 röster, ehuru ibland desse
sednare äfwen besticker sig obehörige personers, som böra utgå, och
ståndet äfwen här förut ansedt beräkningzsättet efter hemmantalet för
det lagligaste och säkraste samt instämmande med 7 § i Riksdagz-
ordningen, hwarest den förklaras böra blifwa riksdagzman, som mästa
rösterna falla på, hwilcket ock här på Eric Mårtensson inträffar; altså
kan ståndet ej annat finna, än at Eric Mårtensson såsom lagligen wald
riksdagzman bör i ståndet intagas och Johan Persson deremot såsom
emot pluralitetens åstundan tilkommen derifrån utgå. Ut supra.
3.
Bondeståndets underdåniga skrivelse den 29 juni 1771 om nytt riksdags¬
mannaval i Skytts härad.
(Riksdagsacta 1771—1772, vol. 2.)
Protokollet sid. 38.
Stormägtigste Aldernådigste Konung.
Sedan Bondeståndet förehaft de angående riksdagsmanswalet för
Oxie, Wemmenhögs och Skyts härader i Malmöhus lähn inkomne hand¬
lingar, så har deraf befunnits, at Nemndemannen Anders Matsson ostri¬
digt ärhållit pluralitet uti Oxie och Wemmenhögs härader, men at, hwad
deremot Skyts härad angår, sådan twist och oreda bemälte Matsson
och Nemdemannen Sven Hansson Båth emellan upstått, som icke på
lämpeligare sätt än genom et nytt anställande wahl kan utredas och
rättas.
Hos Eder Kongl. Maij:t anhåller alttherföre Bondeståndet under¬
dånigst, det nådig befallning må afgå til Eders Kongl. Maij:ts Befall-
ningshafwande i orten at föranstalta, det et nytt riksdagsmanswäl för
536
nämnde härad ofördröj eligen må blifwa anstäldt.
Och som det för Båt wid förra wåhlet derigenom lagde hinder,
at han för arendator blifwit förklarad, numera är undanrögt och han
för bofast man i häradet ärkänd, så har Bondeståndet äfwen i underdå¬
nighet bordt sådant tilkännagifwa, på det at Allmogen icke måtte widare
betagas at på honom få rösta, om de til honom förtroende hysa.
Framhärdar med all undersåtei, wördnad
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eder Kongl. Maij:ts
på Bondeståndets wägnar
allerunderdånigste och
tropligtigste undersåte
Joseph Hansson.
Taleman.
Stockholm d. 29 Junii 1771.
4.
Bondeståndets extraktprotokoll den 1 juli 1771 om riksdagsmannavalet
i Allbo m. fl. härader.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 40.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 1 Julii 1771.
S. d. Af de rörande riksdagzmannawalet för Albo. Kinnevalds och
Norvidings härader ingifne acter har ståndet inhämtadt, huruledes
Nämdemannen Jon Bengtsson ifrån Ströby på wahldagen ärhållit
kallelse at wara Allmogens riksdagzfullmägtig af 13 sochnefullmägtige
emot 22, hwilcka voterat på Skattebonden Carl Magnus Flinck; men
medelst i rättan tid ingifne beswär jämte bilagde ostridige bewis hafwa
nio särskildte sochnar, hwilckas fullmägtige walt Flinck, utom en, som
537
sig ifrån walet undanhållit, å daga lagdt, at deras fullmägtige wid walet
gådt ifrån sine sochnemäns uttryckeliga tilsäjelse at med sochnens röst
på ingen annan falla än Jon Bengtsson i Ströby, i kraft hwaraf be¬
rörde 9 sochnars Allmoge anhållit, at alt, hwad deras fullmägtige utan
ock emot deras undfångne fullmagters uttryckeliga förbehåll tilgjordt,
måtte för ogildt förklaras och at Nämdemannen Jon Bengtsson i Strö¬
by, den de hafwa mästa förtroende til, må för deras riksdagsman för¬
klarad warda; med hwad mera de om sine fullmägtiges ställande til laga
answar för missbruk af deras förtroende i öfrigit anfördt.
Enär nu ståndet tagit detta mål under öfwerwägande, hafwa de aldra
först fäst sin upmärcksamhet på den omständigheten, at flere af soch-
narnes fullmägtige på wahldagen wärckeligen öfwerskridit sin ofelbara
skyldighet, då de icke röstat på den, som dem af sine principaler för-
skrefwen war. Och som sochnefullmägtige blifwa utsedde at frambära
icke sin egen utan hela sochnens röst, så bör och, enär någon wiss af
sochnens pluralitet til riksdagsman utses, densamme af fullmägtigen
wid wåhlet utan gensago nämd blifwa. Hwaraf ståndet i närwarande
fall otwungit drager den slutsatts, at alla de sochnars röster, hwilckas
fullmägtige fädt tilsägelse at wäija på Jon Bengtsson, äfwen för honom
komma at beräknas.
Widare och som en af sochnefullmägtigarne, hwars fullmagt jämwäl
innehölt, at han borde wäija Jon Bengtsson i Ströby til Allmogens riks-
dagzman, ifrån walet enligit acten sig aldeles undanhållit, så har ståndet
i öfwerwägande tagit, huruwida samma sochens röst borde blifwa be¬
räknad eller ock aldeles förswinna. Och emedan Allmogen i denna
socken icke mindre än i alla de öfrige ägde en ostridig rättighet at i
riksdagzmannawalét deltaga, den de sjelfWe för sin del på intet sätt
försutit, kunnande en sådan walrätt genom fullmägtigens otrohet eller
försummelse icke förswinna, ty anser ståndet för rättwist, at äfwen
den sochnens röst, hwars fullmägtig sig ifrån walet afhållit, bör blifwa
beräknad på den, som af sochneboerne wid deras sammankomst til riks¬
dagsman warit utsedd.
På förestående grunder har ståndet sluteligen undersökt hemman¬
talen af de i dessa härader voterande sochnar och derwid befunnit, at
Jon Bengtsson erhållit öfwer 250 hela hemmansåboers kallelse ut-
öfwer det antal, som voteradt på Carl Magnus Flinck. Och som ofta-
nämde Jon Bengtsson i Ströby sålunda af en stor och ostridig pluralitet
är wald til Albo, Kinnevalds och Norrvidinge häraders riksdagzfull-
mägtig wid innewarande riksdag, så kan ståndet i kraft af Riksdags¬
538
ordningens 7 § icke undgå at förklara honom Jon Bengtsson för laglig
wald riksdagsman och i följe deraf anse Carl Magnus Flinck såsom
obehörig. Ut supra.
5.
Bondeståndets underdåniga skrivelse den 3 juli 1771 om nytt riksdags¬
mannaval i Färentuna härad.
(Riksdagsacta 1771—1772, vol. 2.)1
Protokollet sid. 40.
Stormägtigste Allernådigste Konung.
Wid granskningen af den wahlförrättning, som den 10 sidstledne Ap¬
ril förehaffts til riksdagsfullmägtigs utkörande för Svartsiö2 härad i
Stockholms lahn, har befunnits, at sedan en del af de voterandes full-
magter blifwit förkastade såsom aldeles intet och andre åter såsom otil-
räckeligen eller mindre påliteligen bestyrkte, röstningzrättigheten jäm-
wäl wisse personer frånkänd för skyldskap skull med dem, som röster
ärhållit, så har den effter hemmantalet uti wahlprotocollet upförde plu-
raliteten, hwilken endast bestådt uti et ringa bråk, på sådant sätt blifwit
en annan person tilägnad och han för laglig wald riksdagsman ärkänd.
Men emedan de grunder, walförrättaren härwid tagit och fölgt, icke
öfwertygeligen synes fotade på tydelig lag och pluraliteten, som nu en¬
dast ankommit på ett obetydeligit bråk, ofelbart måste blifwa säkrast ut-
redt wid et anställande nytt wahl, då de wäljande förut igenom kundgiö-
relse underrättas, huru fullmagterne böra wara bewitnade och ingen
dess wahlrättighet obehörigen frånkännes, ty har hos Eder Kongl. Maij:t
Bondeståndet underdånigst skolat anhålla, det Eder Kongl. Maij:ts Be-
fallningzhafwande här i Stockholms lähn må undfå nådig befallning at
fordersammast besörja, det et nytt riksdagzmanswahl för Svartsiö2 härad
1 Med påteckning: Inkom.t d. 3 Julii 1771. Föredragit i Rådet d. 4 Julii
1771 och bifallit.
2 Härmed avses: Färentuna härad.
539
må blifwa anstält och förenämde omständigheter, med mera lag bjuder,
derwid i agt tagne.
Framhärdar med all undersåtelig wördnad
Stormägtigste Allenådigste Konung
Eders Kongl. Maij:sts
å Bondeståndets wägnar
allerunderdånigste och tropliktigste
undersåte
Joseph Hansson.
Taleman.
6.
Johan Ottosson Agorells från Närke och Värmlands län memorial om
sin riksdagsmannarätt.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 28.)
Protokollet sid. 47.
Ödmiukaste memorial.1
Det lärer wara en onekel. sanning, att wid lagskipning icke blott får
hafwas afseende på lagens bokstafl:a innehåll utan förnämligast på lag¬
stiftarens mening och afsigt med densamma.
Då Riksdagsordningen uti 7 § stadgar, att ingen uti Bondeståndet må
blifwa riksdagsman, som uti annat stånd och beställning stått hafwer,
kan effter min enfaldiga tancka afsigten dermed icke wara annan än att
förekomma, det inga ståndspersoner och sådane, som med Bondeståndet
hafwa stridiga interessen, måtte sig derstädes intränga.
Jag har aldrig nekat, det jag innehafft och bestridt notariesysslan wid
Controllwärcket. Och ehuru detta wärck är en senare tiders inrättning,
som af inflytande controllmedel bär sig sielf utan någon statens grava-
tion, och jag, som derwid tjent, således icke kan räknas ibland dem, som
niutit lön på kronans ordinarie stat, så torde likwäl åberopade § af Riks¬
dagsordningen, då man endast ser på dess bokstaf, synas wara emot, att
jag, som i omnämde beställning stått, nu skulle wara skickelig att som
riksdagsman bibehållas i det Hederwärda Ståndet; men att afsigten och
1 Med påteckning: Inkommit till deputerade af Bondeståndet öf. stridige
fullmagter, upläst och lagt til handlingarna d. 6 Julii 1771. D. 8 d:o uti stån¬
det upläst men saken af slagen.
540
syfftemålet med denne lag ingalunda är mig härutinnan emot, lärer
blifwa klart och påtagel., då följande omständigheter gunsträttwisligen
warda skjärskådade.
Som lydig son har jag hwarcken kunnat eller welat wägra en älskad
och wördad Faders1 råd att i yngre åren med hwarjehanda smärre syss¬
lors förrättande söka förwärfwa mig någon insigt i nyttige saker; i syn¬
nerhet har jag sökt sådane förrättningar inom bergsstaten, af hwilcka
någon för en bergzman och dess handtering gagnel. kunskap hämtas
kunde. Sådan har afsigten med all min tjenstgiöring warit men aldrig att
deraf giöra något beständigt näringsfång, hwartill jag redan från barn¬
domen walt den tunga bergsmannahandteringen. Hwarföre jag äfwen
wid min salige Faders dödsfall, och sedan jag från min förut innehafde
notariebeställning utan alt accord begärt och erhållit rent afskjed och
således all widare befattning med publique tjenst och befordran derwid
för alla tider mig afsagt, strax tillträdde min ärfda rätt och blef bergs¬
man. Jag har således icke igenom någon lönnglugg trängt mig in i bergs-
mansståndet, dit ingen ståndsperson emot författningarne komma kan,
utan jag äger och nyttjar utan alt klander den kronoskattebergsmans-
egendom, som min börd mig tillagt. Altsedan jag wid början af år 1765 i
ståndet ingick, har jag icke med annan näring mig på minsta sätt befat¬
tat. Jag har sedermera wid kronoutskylders och bewillningars erläg¬
gande warit ansedd som bonde men icke som ståndsperson. Jag är af
häradsrätten i orten antagen till nämdeman och af bergztingsrätten till
sexman. Alt detta bewisar ju, att jag icke annat är, will eller kan blifwa
än bonde. Att mitt intresse är enahanda med mine medbröders, derom
äga de full öfwertygelse. Det krafftigaste bewis derå är det oinskränkta
förtroende, jag hos dem hunnit förwärfwa, som klari, wisar sig deri, att
jag till förra riksdagen blef af ett och till denne af twenne stora härader
kallad till deras fullmägtig, och det bägge gångarne enhällebn af hwar
man utan omröstning eller minsta giensägelse.
Det Hederwärda Bondeståndet lärer, sedan de af mig nu i ödmiukhet
andragne omständigheter öfwerwägade blifwit, gunstigt finna, det lagens
rätta förstånd icke öfwerträdes och något för ståndet farht praejudicat
således icke gifwes, då jag förklaras skickelig i det wärf, till hwilcket jag
af en stor menighet kallad är, så att jag i följe deraf bibehålles wid säte
och stämma i det Ärbara Ståndet. Detta rum såsom det mäst hedrande,
jag i min tid önskar nå, skall jag icke med något otidigt upförande wan-
hedra. Jag skall häreffter som tilförene effter yttersta wett och förmåga
söka upfylla en rättskaffens riksdagsmans dryga skyldigheter.
1 Otto Olofsson Agorelius.
541
Ett utbeder jag mig ännu i ödmjukhet å mina committenters wägnar
få tillägga. Om emot förmodan något widrigt beslut om mig tagas skulle,
så komma twenne stora häraders Allmoge till sin kjänbara skada utom
egit förwållande att stadna för en missräkning. Deras uträkning är
simpel och naturl. De hafwa trott och tro, att då jag hafft den lyckan
att en hel riksdag tilförene utan minsta klander niuta alla riksdags-
mannarättigheter i detta Hederwärda Stånd, anskjönt alla skjäl, som
mot mig anföras kunna, äfwen då wörö allment bekante och funnos
tryckte nästan i hwars mans hand samt i allmenna tidningar kungiorde,
så skulle jag äfwen denna gången wara lika skickelig. Detta med före¬
gående omständigheter har förmått denne menighet att offentekn för¬
klara det besynnerka och i wära tider sällsynta förtroende, de för mig
hysa, och mig att detsamma emottaga, och lefwa wi å ömse sidor i det
säkra hopp att härwid icke hafwa tagit wilse om lag och billighet.
Stockholm den1 Julii 1771.
Johan Ottosson.
Riksdagsman ifrån Grythytte samt Lindes
och Ramsbergs härader i Örebro län.
7.
Bondeståndets extraktprotokoll den 9 juli 1771 om Josef Hanssons från
Älvsborgs län riksdagsfallmakt.2
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Vid bondeståndets extraprotokoll nr 18.)
Protokollet sid. 50.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondeståndet
wid riksdagen i Stockholm d. 9 Julii 1771.
S. d. Då ståndet til behörigt skärskådande företagit de dels til ståndet
inkomne och dels ifrån Kongl. Maij:ts Cancellie meddelte handlingar
angående det i Kinds härad förrättade riksdagsmanswahl, är däraf be¬
1 Datum saknas i förlagan.
2 Likalydande med deputerades över stridiga fullmakter betänkande av den
8 juli 1771.
542
funnit, at sedan Allmogen i Kinds härad wid det til förledne 1769 års
riksdag anstälte riksdagsmanswahl ömsom fallit med sit förtroende och
sine röster på ståndets nuwarande Taleman Joseph Hansson och Gästgif-
waren Anders Björkman, har uppå anförde skjäl Konungens dåwarande
Befallningshafwande i Elfsborgs lähn genom utslag d. 21 Martii 1769
förklarat, at bemälte Taleman, ehuru han wid wåhlet erhållit fläste rös-
terne, såsom under förpantning innehafware af säteri- och frälsejord
samt dymedelst ansedd såsom af skiljaktigt interesse med Bondeståndet,
icke kunde til riksdagsman få wäljas, emot hwilket utslag såwäl Tale-
mannen Joseph Hansson som en del häradets innewånare i laga tid
wändt sig med underdånige beswär til Kongl. Maij:t. Men emedan riks¬
dagen då nalkades och Anders Biörckman, som med Domhafwandens
fullmakt war försedd, blef uti Joseph Hanssons frånvaro i Bondeståndet
inlåten och beswären däremot icke allenast hos Kongl. Maij:t liggande
oafgjorde utan ock såmedelst från ståndets kundskap och pröfning un-
danhåldne; ty har därigenom händt, at folcket i hemorten, som genom
en betydande pluralitet kallat en annan än Biörckman til fullmäktig, för
den gången gick sin lagliga rättighet af nytt wahl qwitt, om ock den
förre wärckeligen warit obehörig.
Enär å d. 12 sisth Februarii til hela rikets sorg af [o: och] afsaknad Hans
Kongl. Maij:t genom döden afled, har Kongl. Maij:ts Rådcammare tio
dagar därefter desse beswärsmål företagit och genom bref till dåwa¬
rande Konungens Befallningshafwande i lähnet berörde affattade utslag
faststält, hwaraf ock en afskrift wid det d. 12 därpå följande April i hä¬
radet utsatte riksdagsmanswahl blifwit af en bonde til den tilförordnade
extra domaren, Vice Häradshöfdingen Pehr Hultgren, framgifwen och
af honom upläst. Men som Taleman Joseph Hansson, därwid närwa-
rande, företedt behörige gåfwobref af d. 25 Junii 1770, hwaraf warit at
intaga, det han dels til sine myndige barn och dels til Mossebo sokns fat¬
tige och studerande ungdom borttgifwit, fördelt och disponerat hela
denna förpantningsrätt, äfwensom han ock yttermera til sine barns för¬
del disponerat den del af förpantningsrätten, som honom och dess
Hustru genom bakarf tilfallit efter barnlös afledne sonen Lars, har hä¬
radets Allmoge oaktadt alla försök och föreställningar för Talemannen
Joseph Hansson utmärckt det förtroende, at 33 soknar fallit på honom
med sin enhälliga röst, när däremot allenast 2: ne soknar kallat Anders
Björkman. Sådant oaktadt och änskönt 33 soknars Allmoge undandragit
sig at betala någre riksdagspenningar, när den man icke finge gagna de¬
ras förtroende, på hvilken de röstat, har dock Wahlförrättaren uppå för¬
543
mente skjäl förklarat, at Biörckman borde anses för häradets riksdags-
fullmägtig, hwartil han ock utan afseende på förklarat missnöije honom
fullmagt meddelt.
Öfwer et sådant Wahlförrättarens beslut har sedermera såwäl Tale-
mannen Joseph Hansson som en del af häradets Allmoge wändt sig med
beswär til Konungens Befallningshafwande i lähnet, som efter inhämtade
förklaringar igenom utslag af d. 13 sistl. Maji i anseende til de af Joseph
Hansson och dess Hustru uprättade gåfwobref, hwarmedelst de förpant-
ningsrätten på säteriet Hallebo et helt, frälsehemmanen Lalabo 3/4:ar,
Mörckhult l/4:del och Rånäs 1/4 til sine barn och endels til pios usus
öfwerdragit, pröfwat icke något hinder wara, med mindre han kunde
emottaga det förtroende, häradsboernes utmärckta pluralitet för honom
å daga lagdt, samt följakteligen honom för rätter riksdagsman för Kinds
härad ansedt, til hwilcken Vice Häradshöfdingen Hultgren ålades we-
derbörlig fullmagt utfärda och den Anders Biörckman förut meddelte
återtaga. Men oaktadt samma utslag blifwit bemälte Vice Häradshöf-
dinge tidigt och straxt därefter communicerat, har han icke dess mindre
undandragit sig samma fullmagt honom meddela, hwarefter bemälte
Biörckman tillika med trenne häradsboer wändt sig med underdånige
beswär til Kongl. Maij:t öfwer förenämnde utslag, som dock i anseende
til riksdagens tilstundande början icke något utslag däröfwer i nåder
meddelt, men Talemannen Joseph Hansson, hwilcken Hultgren wägrat
wänlig fullmakt, har med en af häradsboerne sielfwe utfärdad sig uti
ståndet infunnit.
Hwad som åstadkommit så mycken oreda både för den kallande All¬
mogen som den kallade, finner ståndet hufwudsakeligen bero uppå den
fråga, huruwida den principen är uti lag grundad och bör äga bestånd,
at den crono- eller cronoskattebonde, som kan äga intekning eller för¬
pantning af någon säteri- eller frälsejord, icke må därföre få til riksdags¬
man kallas. Denna fråga har ståndet noga öfwerwägat och emedan så¬
wäl allmänna lagen som också 1723 års Adeliga Privilegier uti 27 § utan
skildnad tillåta, at en ofrälseman, som emot säkerhet försträcker pen¬
ningar uti sådan frälseägendom, som berörde § förbehållit Adelen allena
at äga och såsom egen at innehafwa, må däruti taga ej allena inteckning
utan ock wärckelig införsel med uttryckeligit förklarande, at samma
ägendom altid behåller sin naturliga frihet och aldrig anses annorlunda
än pant, så länge den är i ofrälsemanna hand, med lika tydeligit förbe¬
håll för frälsemän at emot samma rätt och wilckor, hwarföre panten hos
ofrälsemannen häftar, lösa den til sig. Och lagen däremot icke stadgar,
544
at en ofrälseman medelst försträckning til en frälseman uppå en sådan
pant förwärckar någon enda af de rättigheter, som efter natur och lagar
åtfölja panthafwarens stånd, hwilket eij eller därigenom i minsta måtto
förändras. Ty och som det står fast, at Talemannen Joseph Hansson nu
som för detta wärckeligen är kronoskattebonde, åbo och brukare af kro-
noskattehemmanet Måssebo stom, förståndig och wälfrägdad samt följ-
akteligen behörig at kunna af häradsboerne wäljas til riksdagsfullmägtig
och denne hans lagliga behörighet icke kan förswagas af den slutsats, at
Joseph Hansson såsom panthafware af säteri och frälsejord skulle hafwa
med Bondeståndet skiljaktigt men med Ridderskapet och Adelen gemen¬
samt interesse, då lagarne sielfwe ej mindre genom den utmärckta skil¬
naden emellan wärckelig innehafware och förpantningsinnehafware än
genom den owilkorliga förpliktelsen för ofrälse panthafwaren at afstå
panten til hwilken frälseman, som emot betingade förpantningswilcko-
ren demsamma til sig lösa will, rykt grundwalen undan en sådan slut¬
sats, som fast mera leder til et emot lagen och sielfwa saken snörrätt
stridande medgifwande, at bonde må kunna wara wärckelig innehafware
af säteri och frälseägendom. Altså finner ståndet sig icke kunna antaga
de grunder, som blifwit nyttjade til Talemannen Joseph Hanssons ute¬
stängande ifrån riksdagsmanskapet utan, enär til öfwerflöd härtil kom¬
mer, at han enligit de wid sielfwa walförrättningen företedde gåfwobref-
wen den förwärfwade förpantningen dels til sine barn, dels af berömlig
och i alla tider hedrande frikostighet til Mossebo sokns fattige och stu¬
derande ynglingar öfwerlåtit och sig afhändt, i det stället i så måtto in¬
stämma med Konungens Befallningshafwandes tagne beslut, som Tale¬
mannen Joseph Hansson wid det honom lagligen updragne fullmäktig-
skapet pröfwas böra bibehållas. I följe hwaraf ståndet finner för skäligt,
at Anders Biörckman, som för detta någon tid icke warit af bondewilc-
kor och ej eller fått mer än twenne socknars röster men icke dess
mindre uppå en så otilräckelig kallelse sökt sig i ståndet intränga emot
Riksdagsordningens 7 §, icke bör i ståndet inlåtas utan Talemannen Jo¬
seph Hansson däremot som lagligen wald riksdagsman för Kinds härad
både bordt och bör anses. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
545
Bondeståndets extraktprotokoll den 10 juli 1771 om riksdagsmannavalet
i Bräkne och Listers härader.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5.)
Protokollet sid. 51.
Utdrag af protocoliet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 10 Julii 1771.
S. d. Af thet wid Bräkne och Listers härader[s] uti Blekinge riksdagz-
mannawahl hällne protocoll är inhämtadt, thet the från bägge häraderne
sammankomne sochnars fullmägtige uppå Wahlförrättarens1 tilfrågan,
om hwarje härad äskade sin särskildte fullmägtig eller förenade sig om
en, sig utlåtit, at the wille förena sig om en för bägge häraderne, hwar-
på walet jämwäl försiggådt, men oagtadt hwad protocoliet således
härom innehåller, finnes thenne öfwerenskommelse likwäl hwarken
warit enhällig eller stadgad, hwilcket wiste sig icke allenast straxt ther-
efter under warande sammankomst på stället och thet efter protocol-
lets lydelse, innan rösterne wörö sammanräknade och pluraliteten ut¬
rönt, i thet föreningen klandrades med påstående, at voteras skulle,
om then borde antagas eller ej, hwilcket dock ej skedt, utan ock igenom
åtskillige kort derefter hos Konungens Befallningshafwande i orten in-
gifne och af en myckenhet röstande Allmoge från Listers härad under¬
tecknade beswärsskrifter, innehållandes klagomål theröfwer, at en nästan
mangran samling af bägge häradernes kronobetjening warit på wal-
platsen och Allmogen hinderlig at följa dess egen böjelse, thet hällne
protocoliet icke skal blifwit justerat, at för ståndspersonernes hemman
fädt röstas2 och at walet icke skedt särskildt i hwarje härad utan til¬
lropa på ett ställe, hwarföre ett nytt wal äskas och frågan therintil
blifwit oafgjord, antingen häradet wil hafwa sin egen fullmägtig eller
therom förenas med ett annat.
Öfwer thesse således anförde klagomål har Konungens Befallnings¬
hafwande icke något yttrande meddelt, eftersom icke någon speciel
förordning utkommit om Allmogens wahl uti the tå i synnerhet före-
1 Häradshövding Anton Hoffmeister.
2 Enligt deputerades betänkande, Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 28,
rättat från förlagans: röstadt.
546
komne frågor, utan beswärsskrifterne jämte wederbörandes infordrade
förklaringar Kongl. Maij:ts egit nådiga bepröfwande understäldt, hwar-
på något utslag hos Hans Kongl. Maij:t sedermera ej heller utfallit men
Wahlförrättaren icke desto mindre uppå uttagen pluralitet efter bägge
häradernes sammanräknade röster meddelt Nämdemannen Michel
Persson i Gungwalla riksdagsmannafullmagt.
Häremot hafwa åter til ståndet inkommit beswär af Nämdemannen
Per Persson i Hörby, som jämte flere bestridt föreningen och i Listers
härad, ther han bor, förmenar sig wid wåhlet hafwa erhållit pluralitet,
then han för samma härad wil til godo njuta, klagandes at sochnefull-
mägtigarne genom förenings ingående öfwerskridit theras fullmagter
med mera.
Enär nu ståndet efter öfwerwägande af alt detta ibland flere öfwer-
klagade olagligheter fästa sin upmärksamhet wid then upkomne frågan,
huruwida sochnefullmägtiges slutne förening må anses för lag- eller
olaglig, hwarpå hufwudsaken hänger, hwilcket senare af the klagande
påstås, så emedan samma fullmagter något om förening icke innehålla
och en fullmägtig emot lag icke äger rättighet at sluta förening, med
mindre han hafwer hufwudmannens uttryckeliga lof thertil, som här icke
skedt, ty kan ståndet för sin del icke pröfwa then ingångna föreningen
wara af någon laglig beskaffenhet eller emot sakägarenas wilja böra äga
bestånd, utan som efter Riksdagsordningen hwarje härad äger rättighet
at wäija och hålla sin särskilta fullmägtig och af wahlprotocollet och
handlingarne inhämtas, at Michael Persson och Pehr Pehrsson i hwar
sitt härad äga pluralitet af then röstande Skatte- och Kronoallmogen, så
finner ståndet både lagligit och skjäligit at intaga såwel Michel Pehrsson
för Bräkne som Pehr Pehrsson för Listers härad, bägge såsom lagligen
walde riksdagzmän. Ut supra.
547
9.
Bondeståndets underdåniga skrivelse om nytt riksdagsmannaval i
Nora bergslag.
(Riksdagsacta 1771—1772, vol. 2.)
Protokollet sid. 52.
Stormägtigste Allernådigste Konung.1
Alldenstund utaf det inkomne wahlprotocollet och flere handlingar
rörande det riksdagsmanswahl, som uti sistledne Maii månad hölls för
Nora bergslags härad uti Nerike och Wermeland, icke kan utrönas, hwil-
ken af den, som röster ärhållit, wärkeligen undfådt pluralitet, emedan
wahlprotocollet icke utsätter hemmantalet, hwarföre röstadt blifwit, och
det af Wahlförrättaren2 utförde röstetalet icke instämmer med jordeboks-
utdraget, då det dermed jämföres, hwartill äfwen kommer, at åboar å
ståndspersoners tillhörige hemman fått i wåhlet deltaga med mera. För¬
denskull och som detta mål icke på annat sätt tilförliteligen kan utredas
än igenom et nytt anställande ordenteligit wal, så anhåller Bondestån¬
det underdånigst, at Eder Kongl. Maji:t nådigst täckes befalla Lands¬
höfdingen i orten at derom skyndesammast besörja; och hwarwid acktas
bör, at hwarken ståndspersoner sielfwa eller för deras ägande hemman
får röstas samt at de wäljandes röster bör efter hemmantalet beräknas
och uti walprotocollet tydeligen utföras.
Med djupaste undersåtelig wördnad och nit framhärdar
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eder Kongl. Maji:ts
på Bondeståndets wägnar
allernådigste och troplicktigste undersåte
Joseph Hansson.
1 Med påteckning: Inkorna d. 13 Julii 1771. 1 Rådet upläst d. 23 Julii 1771
och bifallit. Exped. genom ordres till Landshöfd:e Hamilthon.
2 Häradshövding Johan Welin.
548
10.
Jonas Björnssons från Älvsborgs län memorial
om riksdagsmannavalet i As härad.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 29.)
Protokollet sid. 55.
Ödmiukt memorial!1
Som iag kommit i erfarenhet, at under det Hederwärda Ståndets
granskning kommit, huruwida med riksdagsmannawalet i Ås härad lag¬
ligen tilgåt eller icke, så kan iag såsom derifrån nu wald och befullmäch-
tigad riksdagsman icke underlåta at til bewarande af mine commiten-
ters rätt samt uplysning om sakens rätta sammanhang följande i ödmiuk-
het anföra.
l:mo. Att waldagen i rättan tid blifwit kungiord, det bewisa följande
tydeliga ord af walprotocollet: Hwarpå Allmogen widare tilspordes, om
ordentelige kungiörelser föregått uti församblingarne, ther the samte-
ligen swarade Ja. Likaledes bestyrkes denne sanning deraf, at fullmäch-
tige för alla sochnar i häradet sig infunnit. Ifrån Brämhult sochn säges
wäl ingen fullmächtig hafwa warit tilstädes, men denne sochnens inne-
wånare hafwa sedermera genom de wid acten liggande bewittnade ates¬
ter icke allenast förklarat sig med hela walförrättningen och den kallade
riksdagsman nögde utan och deruti erkänt, det de wid walet haft full¬
mächtig. Och om kungiörelsen i denne kyrka, som föregifwas, icke torde
blifwit upläsen, så kommer sådant deraf, at gudstjenst derstädes endast
några gånger om året förrättas.
2: do. Af alt, hwad i denne sak förelupit, kan icke den ringaste anled¬
ning hämtas at tro eller föreställa sig, det någon tänckt kalla Nämde-
mannen Petter Pehrsson, utan har denne man wid walets början afsagt
sig ett förtroende, som ingen annorstädes än uti dess egen inbillning igen-
funnits, och lärer således en dylik obetydelig afsejelse icke böra wärcka
någon ändring uti ett ordenteligit wal, om och någon sådant skulle wilja
påstå.
3:tio. Är ricktigheten af den til Hederwärda Ståndet inkomne klago¬
skrift icke på minsta sätt bestyrkt, som lag biuder, så at man icke med
1 Med påteckning: Inkommit och upl. i Bondeståndet d. 12 Julli 1771. D:o
remitt. til deput. öf. stridige fulmgt.
549
någon slags säkerhet kan säga, om Jon Larsson den sielf författat och
undertecknat, mindre om han efter förgifwande blifwit af andre anmo¬
dad at föra denne klagan.
4:to. Är östridigt och af walprotocollet klart, at iag fått enhällig kal¬
lelse af alla wid walet närwarande och fullmägtigade utom Lars Larsson
i Smestomten, som för Kjäråkra sochn kallade Jon Larsson i Döfwe,
hwarefter iag för ordenteligen wald riksdagsman förklarades och med
wederbörande om dagtractamente öfwerenskom.
När desse sanningar med yttersta noggranhet och owäldughet be-
tracktade blifwa, lära de wida öfwerwäga alla de skiäl til ändring uti
det lagliga och ordenteliga förrättade walet, som möjeligen kunnat up-
gifwas eller tänckas, och lefwer iag således i den fasta öfwertygelse, at
den fattige Allmogen i detta härad på så fasta skiäl warda befriade från
beswär och tidsspillan med något nytt wal nu i brådaste andetiden och
iag, som efter ofwan beskrefne kallelse af femton sochnar mot en enda
erhållit laglig och ordentelig fullmagt, warder såsom Ås härads riksdags-
fullmägtig i ståndet bibehållen.
Stockholm den 10 Julij 1771.
Jonas Biörnson.
11.
Bondeståndets extraktprotokoll den 20 juli 1771 om riksdagsmannavalet
i Onsjö m. fl. härader.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 5)
Protokollet sid. 66.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 20 Julii 1771.
S. d. Enär de angående riksdagsmanswalet för Luggude, Rönnebergs
och Onsiö härader i Malmöhus län den 11 och 12:te sidstl:ne April
hällne wahlprotocoll och widlyftige handlingar blifwit skjärskådade, så
befinnes, at Nämdemannen Olof Pålsson, innan til något wahl skreds,
ingifwit et så kalladt anförande til protocollet, hwaruti Nämdemannen
Pehr Assarsson angifwes för flere förgripelige utlåtelser emot såwäl en¬
36—740327
550
skildte personer som föregående riksdagsmän med mera, under hem¬
ställande, huruwida han wore skickelig at til riksdagzman wäljas, i
hwilcken händelse och där någon på honom med sina röster falla skulle,
så påstods, at innan Pehr Assarsson med fullmagt förses, han först efter
Olof Påhlssons tancka borde laga ransakning och dom undergå; af
hwilcket angifwande och så wida en del af den sammankomne Allmo¬
gen skal yttradt sig missnögd at kalla på den sig så skickadt, wahlförrät-
taren Häradshöfdingen Zimmerberg tagit sig anledning at utesluta Pehr
Assarsson ifrån rättighet at warda wald.
Oagtadt häremot förklarat missnöje har med Pehr Assarssons ute¬
slutande wåhlet för sig gådt och ibland de personer, på hwilcka ifrån
Rönnebergs och Luggude härader röstat blifwit, Olof Pålsson ansedd
äga pluralitet och i följe deraf fullmagt för honom blifwit utfärdad.
Hwaremot åter den wäljande Allmogen i Onsiö härad, där Pehr As¬
sarsson bor, tillika med en del af Luggude härad på wahldagen, jämte
söndring ifrån den öfriga delen af sistnämnde, såwäl som Runnebergs hä¬
rad meddelt fullmagt åt Pehr Assarsson, til hwilcken och ingen annan
de förklarat sig wilja arfwode bestå såsom deras riksdagzman.
Då alt detta, med hwad mera den upgifne beswärsacten widlyftigt in¬
nehåller, uti behörigt öfwerwägande tages, och deribland Pehr Assars¬
sons anmälan at wahlförrättaren Häradshöfdingen Zimmerberg wore
hans uppenbara wederdeloman och låge med honom uti Kongl. Götha
Hofrätt uti rättegång rörande 1 036 d:r s:rmts upburit arfwode för riks¬
dagen 1765 och 1766, hwilcket Pehr Assarsson med behörige wittnesbör-
der styrckt och derföre öfwer Domaren såsom jäfagtig och wäldug sig
beswärat, så har det icke kunnat undfalla ståndet, det Wahlförrättaren
sträckt sin åtgärd wid wåhlet längre än wederbordt, i det han utom
domstols rättighet och blott på ett Olof Pålssons skrifteliga angifwande
stängt Pehr Assarsson ifrån rättighet at blifwa wald och den röstägande
menigheten at på honom med dess wahl få falla samt såmedelst på dub¬
belt sätt obehörigen sig förhållit; i anseende hwartil på den efteråt mot
Pehr Assarsson anstälte rättegång såsom en fölgd af Olof Pålssons
angifwande uti förewarande fråga om rätter riksdagsman icke något af¬
seende med fog och skjäl kan hafwas; hwarjämte tillika i betragtande
kommit, at ingen utan föregående ransakning och dom, hwarwid lag och
laga process bör följas, kan stängas ifrån förswar och åtniutande af sine
rättigheter, som ofelbart ske skulle, om på ett löst angifwande och fel-
agtig grund ens medborgerliga rättighet efter godtycko får uttydas och
dragas i twifwelsmål.
551
I anseende til hwilcket alt och som Pehr Assarsson uti Onsiö härad
och Olof Pålsson i Luggude samt Runnebergs härader hafwa hwar för sig
en ostridig pluralitet af den röstägande Allmogen och efter 7 § uti 1723
års Riksdagsordning hwarje härad sin särskildte riksdagsman wäija äger,
finner ståndet med lag och hwar mans rättighet i detta mål mäst öfwer-
ensstämmande, at enhwar af desse bägge, nemligen Pehr Assarsson för
Onsiö samt Olof Påhlsson för Luggude och Rönnebergs härader, warda
som fullmägtige til säte och stämma i ståndet intagne.
I följe hwaraf den under namn af riksdagzman hitkomne gamla man¬
nen Olof Jönsson, som mindre röster ärhållit, icke kan admitteras. Ut
supra.
12.
Bondeståndets extraktprotokoll den 26 juli 1771 om trossbodar.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 2.)
Protokollet sid 72.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 26 Julii 1771.
S. d. Ibland andre klagomål, som hos Bondeståndet åtskillige ståndets
ledamöter anmält, har äfwen det förekommit, huruledes uti wissa lands¬
orter, såwäl i Swerige som ock i Storfurstendömet Finland, rothållarne
blifwit pålagde at efter fördelning lefwerera antingen wirke och materia-
lier eller penningar til tråtsbodars upbyggande wid hwart capitainssäte
eller compagniets mötesplats.
Denna klagan har gifwit Bondeståndet anledning at låta eftersöka,
hwarifrån en så beskaffad ny och för ståndet förut okänd tunga sig här¬
leder.
Wid efterfrågan härom har Bondeståndet omsider icke utan särdeles
oro och förundran fädt förnima, huruledes Riksens Ständers Secrete Ut¬
skott wid sidstl. riksdag genom underdånig skrifwelse til Kongl. Maij:t
af den 29 Januarii 1770 ansedt ganska angelägit, at något wisst må stad¬
gas om tråss- eller utredningsbodars byggnad och widmagthållande wid
regimentörne, samt i följe deraf yttrat sig wara af den underdåniga
tanka, det rothållarne, särdeles i Swerige, lefwerera wirke och alla mate-
552
rialier, som til samma hus fordras.
Hwad som nu harwid först ej kunnat undfalla ståndets upmärksam-
het, är det, at, ehuru andra § uti den af Riksens Ständer för deras Se-
crete Utskått wid sidstl. riksdag utfärdade och faststälte instruction ut-
tryckeligen förmår, at alla de mål, som utan rikets skada kunna wara
allmänt kunnoge, böra enl:t 18 § af Riksdagsordningen hos Riksens
Ständer in plenis föredragas och ther afslutas, har dock då warande Se-
crete Utskottet i detta mål wikit ifrån denna föreskrift och detsamma af-
slutat samt til Hans Kongl. Maij:t expedierat, utan at sådant ens til stån¬
dets kundskap blifwit upgifwit, hwilket sällsamma steg har gjort uppå
ståndet desto mera intryck, som dess ledamöter och hemmawarande
medbroder genom berörde författning fädt draga den drygaste bördan.
Et så beskaffat beslut har ståndet derföre så mycket mindre kunnat
förwänta, som det med ståndets i grundlagarne heligt förwarade beskatt¬
ningsrätt ej står at förenas; aldraminst hade ståndet kunnat föreställa
sig, at Allmogen skulle blifwa betungad med någon ny pålaga å en tid,
då klagoröster om allmän nöd trängt sig fram til tronen och förmådt
Konungen af nåd och mildhet för nödlidande undersåtare sammankalla
Riksens Ständer; då Secrete Utskottet funnit nöden wara så tryckande,
at råcken klåddes af bonden och oxen spändes från plogen til at betala
kronoutlagor med; och då Bondeståndet medelst protocollsutdrag af den
4:de Octob. 1769 lemnadt de öfrige respective stånden derom kundskap,
at kronans Allmoge kämpade med et bistert öde, at utlagorne stigit öfwer
deras förmågo, at folket i några landsorter til bergning af et ömkeligit lif
måste betjena sig af en för människor onaturlig spis och at alla här wa¬
rande riksdagsfullmägtige genom täta bref ifrån sine hemmawarande
medbroder blefwo anmante at hwarje landsorts ömkanswärda belägen¬
het hos Riksens Ständer anmäla samt söka deras hjelp och räddning
från en förestående totale undergång.
Men det är ej nog, at en så hitskelig målning af bister nöd bordt be-
weka Secrete Utskottet wid sidsta riksdag at öma en af tryckande utskyl-
der betungad Allmoges rätt, utan får äfwen ståndet dernäst anmärka,
det Secrete Utskottet uti berörde beslut antagit och fölgt sådane
grunder, som hwarken med knecktecontracterne eller förut gjorde för¬
fattningar på något sätt kan förenas.
Ty hwad munderings och remtygs förwarande och skötande af ro-
tarne angår, så har Kongl. Maij:t uti 10 § af Dess nådiga förordning af
12 Junii 1756 angående de indelte regimenternes til fot beklädning och
utredning i nåder förordnat, at dermed förhålles i alla delar efter hwad,
553
som i 7:e och 8:de puncterne i Kongl. Maij:ts förordning angående ryt¬
tare- och knektemunderingars visiterande hos rusthållarne och rotarne
af den 15 Octob. 1723 stadgadt finnes. Och beträffande ammunitionsbo-
darne, som Krigsbefälet wid 1756 års riksdag föreslagit at bygga wid
hwart compagnie, så har Kongl. Maij:t genom resolution uppå Krigsbe-
fählets beswär af den 11 Jan. 1757, § 11, i nåder sig utlåtit, at det wörö
altför kostsamt och öfwerflödigt, och ehuru Kongl. Maij:t i nåder fun¬
nit, det en enda och mera rymlig ammunitionsbod i stället uti nejden af
hwart regimentes mötesplats wörö både nödig och nyttig, har dock
Kongl. Maij:t i nåder förklarat, det Allmogen utan någon anledning af
knecktecontracterne icke kan påläggas at åtaga sig en sådan byggnad
och dess underhållande.
Dessutom kan ståndet ej obemält lämna, at ej någor af ståndets leda¬
möter igenkänner de af Secrete Utskottet nyttjade slutskjäl, som skulle
äfwen tråss- och utredningspersedlarne på många ställen wanwårdas,
och at til deras förwarande på många orter ej annan tilgång finnes än i
kyrkor. Ty ehuru enligt 21 § af 1719 års kongl, resolution och förklaring
uppå Prästerskapets allmänna beswär med fanors och estandarers för¬
warande i kyrkor med mera dylikt förfares, som förr warit wanligit, och
efter de för regimenterne upsatte reglementen finnes dock, at utred¬
ningspersedlarne blifwa förwarade på de ställen, som författningarne in¬
nehålla, och äro der fast mindre äfwentyr underkastade, än om de på et
enda ställe blefwo til förwar insatte, hwarest de genom någon wådelig
händelse på en gång kunde förloras.
Enär nu således ståndet öfwerwägar, ej allenast at Secrete Utskottet
wid sidsta riksdag härutinnan skridit öfwer de gränsor, som uti instruc-
tionen finnas utstakade, utan ock at de omständigheter, hwarå dess be¬
slut sig grundar, med förr stadgade författningar ej öfwerensstämma, så
har Bondeståndet för de öfrige respective stånden ej kunnat dölja det
bekymmer, hwari ståndet sig befinner öfwer et så tryckande beswär,
som ståndet och dess hemmawarande nödlidande medbroder wid sidsta
riksdag uppå då warande Secrete Utskotts underdåniga tilstyrkande blif-
wit ålagdt, utan at ståndet derom ens haft någon kundskap.
Och som Bondeståndet ej mindre än de öfrige respective stånden äger
en i Regeringsformen och Swea Konungaförsäkran grundad beskatt-
ningsmagt, så at ej någor kan pålägga ståndet någre gärder eller andra
utgifter utan dess wettskap, fria wilja och samtycke; altså pröfwar stån¬
det för sin del skäligt ej allenast, at berörde af Secrete Utskottet wid
sidsta riksdag tagne beslut uphäfwes och de penningar, wirke eller
554
materialier, som i följe deraf blifwit utmätte, wederbörande genast åter¬
ställas utan ock at de Secrete Utskottet föreskrefne gränsor hädanefter
måtte förwaras emot alla de steg, som på något sätt kunna röra Bonde¬
ståndets i grundlagar stadgade rätt.
Hwilket med de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall öd-
mjukwördsammeligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
/. Odelius
13.
Lars Perssons från Älvsborgs län memorial om riksdagsmannavalet
i Ås härad.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 29.)
Protokollet sid. 73.
Ödmiukt memorial.1
Det Hederwärda Bondeståndet täcktes benägit afhöra mine enfaldige
men wälmente tankar uti den upkomne frågan angående härredags-
manswahlet i Åhs härad, hwilket the fläste deputerade af anförde skjäl
ogillat men Härredagsmannen Swen Håkanson för sin del welat fast¬
ställa.
Jag behöfwer icke påminna det Hederwärda Bondeståndet, medan tid
dertill ännu är, at wara sorgfälligt om sina hemmawarandes rättigheter.
Wij hafwa färska prof på hwarjehanda försök och intrång deremot, ock
kanskie slika uptog hädaneffter snarare ökas än minskas, med mindre
det Hederwärda Bondeståndet wid denna riksdag lägger therwid den
allwarsammaste handen.
Jag kan och försäkra det Hederwärda Bondeståndet, at hwarken agg
eller afwund emot Bonden Jonas Biörnssons person styrt min penna,
utan efftersom de af Herredagsmannen Swen Håkansson i des wotum
andragne omständigheter i mina ögon äro swaga och otillräckeliga, så
will jag i bästa wälmening säga mina tankar däremot.
1 Med påteckning: Uplast i Bondeståndet d. 26 Julii 1771.
555
Det första skjälet, som Sven Håkansson anfördt, består deruti, at det
håldne wåhlet skall skiedt utan disput och i enighet. Det är wähl en god
och wacker sak, at wåhlet af de därwid närwarande utan osämja aflupit,
men derföre kan wåhlet likafult wara olagliget. Det finnes af handling¬
arna, at kundgjörelserne några få dagar före wåhlet blifwit upläste, icke
at förtiga at Brämhults anexkyrkja, som Swen Håkansson kallar capell,
först dagen effter wåhlet fått kundgjörelsen till sig. Enär så tillgådt, må
man eij undra, at de, som hunnit infinna sig, wahrit eniga, men deras
enighet betyder ingenting, då de öfrige röstägande icke tillgodoniuta den
första och hufvudsakeliga rättigheten at i rättan tid för wåhlet blifwa
kallade. Jag behöfwer icke upprepa, hwad mycken magt derpå ligger,
enär lagen i det alldra minsta rättegångsmål utsatt en tid af fiorton da¬
gar, hwarförinnan kallelsen bör skje.
Mycket mera betarfwar en menighet sin tid at rådlägga på angående
herredagsmanswahl, och till hwilken de skola hysa ett bland dem så äro-
fult förtroende at wid ricksmötet deras rätt bewaka.
Det blefwo och i min tanka et olyckeliget exempel för framtiden, om
alla anexkyrkjors inwånare, såsom i Brämhult skjedt, skulle sackna all
slags kallelse till herredagsmannawahl, för det gudstiensten endaste
hwar tredje söndag derstädes hålles. Hwad hindrar wahlförrättaren at
afpassa sina kundgjörelser derefter? Han är ju för folket, men icke fol¬
ket för honom.
I öfriget kan jag icke igenfinna uti handlingarne, at någon laga full-
mäcktig för Brämhult wid wåhlet sig infunnit utan alenast en enda obe-
fullmäcktigat man.
Hwad det andra Swen Håkanssons skjäl angår, at en wicefiscal skall
farit kring bygden at öfwertala folket emot Jonas Björnsson, så utom det
en slik omständighet, ifall den är sanfärdig, mera bidrager till wahlets
uphäfwande, får jag äfwen ärhindra, at den häröfwer åberopade attesten
är författad och uprättad af en äfwen så obehörig person, Munsterskrif-
ware Anders Sahlberg.
Den ena kronobetjenten är lika oberättigad at inblanda sig i herre¬
dagsmanswahl som den andra, hwarf öre jag högeligen undrar på, at
denna jämförelsen undfallit Swen Håkansson. At åtala den ena kronobe-
tjentens inmängande i wåhlet och åter öfwerse den andras, är i detta fall
detsamma som at se grandet i sin broders öga men icke biälkan i sitt
egit.
Beträffande det tredje skjälet, at Kongl. Maij:st inhiberat det af Ko¬
nungens Befallningshafwande ådömde nya wahl, så swaras dertill, at
556
denna höga åtgjärd icke kan betaga det Hederwärda Ståndet at pröfwa
sakens sammanhang.
Wij hafwa flere exempel innom oss däraf, at Kongl. Maij:tts utslag i
herredagsmanswahl icke så aldeles inträffats med ståndets tancka.
Det fierde skjälet, at ingen anmält sig i ståndet emot Jonas Biörnsson,
anseer jag af inttet wärde, ty fastän ingen welat kostat på sig at resa hit
upp, måtte wäl rättwisan i saken likafult tala för den frånwarande. Icke
kan en persons resa hit upp giöra Jonas Biörnssons sak annorlunda, än
den i sig sielf är.
Det femte och yttersta skjälet är tagit af bärgningstiden, at nya wåhlet
på en så angelägen tid skulle infalla. Jag ömmar hwar och en af mina
medbroder, som dragas ifrån sina hemmans sysslor; men jag wågar ald¬
rig afsäga dem den rättigheten att niuta et fritt wahl och förut laga be¬
tänkningstid. Den, som äntå icke will infinna sig och bewista wåhlet,
må wara derifrån, alt nog at hans rätt stådt honom öpen, och huru illa
skulle det icke ljuda uti hwar mans öron, at Jonas Biörnsson oacktadt
alla felacktigheter wid wåhlet likafult blifwit bibehållen i ståndet, och
det för andetiden skull, som dock på wår ort är förbi, innan et i laga tid
utlyst nytt wahl kan komma at hållas.
Jag förenar mig altså med the deputerades betänkande, och at nytt
wahl i Åhs härad må lagl. försiggå.
Stockholm d. 26 Julij 1771.
Lars Pehrsson.
14.
Bondeståndets underdåniga skrivelse om nytt riksdagsmannaval
i As härad.
(Riksdagsacta 1771—1772, vol. 2.)
Protokollet sid. 73.
Stormägtigste Allernådigste Konung.1
Under det Bondeståndet til skärskådande förehaft de walprotocoller
och flere handlingar, som angå riksdagsmanswalet för Åhs härad i Elfs¬
1 Med påteckning: Inkom d. 5 Aug. 1771. Föredragit i Rådet d. 7 Aug. 1771
och bifallit. Exped. genom bref till Landshöfd.
557
borgs län, är wordet utrönt, at sedan Eder Kongl. Maij:ts Befallnings¬
hafvande derstädes uppå åtskilligas af Allmogen andragne besvvär öfwer
det d. 28 sistl. Martii hällne walet förnämligast af den grund detsamma
uphäfwet, at kungiörelsen derom blifwit i allmänhet mycket sent och
uti Bremhults socken ej förr än dagen efter walet upläsen; men åter
at det nya walet igenom Eder Kongl. Maij:ts nådige resolution, d. 29
nästl. April, blifwit instält i anledning af en Jonas Biörnssons under¬
dåniga klagoskrift igenom Bengt Alijn efter åberopad fast wid acten
saknad fullmagt. Widare och sedan wederbörandes förklaringar inkom¬
mit, har Eder Kongl. Maij:t d. 5 nästl. Junii i nåder behagat uphäfwa
Landshöfdingens öfwerklagade utslag med befallning om fullmagts
utfärdande för den redan walde riksdagsmannen.
Enär nu härwid hos Bondeståndet uti betraktande kommit, dels at
walet blifwit mycket sent och dels aldeles intet kungjordt, at en stor del
Almoge, som uti Toarps socken utgiort största hemmantalet, just den
tiden, walet utlystes och holts, warit på sine resor stadd, så at de för ti¬
dens korthet skull hwarken kunnat eller fått sin walrättighet derwid til
godo niuta; at en man, på hwilken en del Allmoge warit sinnad rösta, ej
förr än på walstället sig förtroendet undanbedt, hwaraf skall händt, at en
del fullmägtige på annan person voterat, än dem updragit blifwit, samt
at en del fullmagter ej warit behörigen bestyrkte; så finner Bonde¬
ståndet ingen annan hindrande omständighet til et nytt wals anstäl¬
lande, hwarwid enhwar sin oförwärkade rätt lagligen tilgodo niuta må,
än Eders Kongl. Maij:ts åfwan högståberopade nådiga skrifwelse under
den 5 nästl. Junii. Men när det däremot öfwerwägas, at ingen lag
gifwes, som för missnögde personer öfwer Allmogens riksdagsmanna-
wal utstakar eller dem berättigar at med klagomål deröfwer få falla
sin nådige Konung beswärlig, och ståndet i sådant afseende wid flere
men besynnerl. wid sist öfwerståndne urtima riksdag ansedt mål af lika
ställning och beskaffenhet med detta för dess enskilte oeconomica,
hwilka icke utan äfwentyr ifrån ståndets egen pröfning dragas kan och
bör, så finner Bondeståndet sig ock nu befogat at härigenom allerunder-
dånigst anhålla, det Eder Kongl. Maij:ts Befallningshafwande i Elfs¬
borgs län må undfå nådig befallning att genast föranstalta, det et nytt
558
och i alla delar lagligit riksdagsmanswal för Åhs härad med första må
blifwa anstält.
Med all undersåtelig nit och wördnad framhärdar
Eders Kongl. Maij:ts
på Bondeståndets wägnar
allerunderdånigste och
troplicktigste undersåte
Joseph Hansson.
Taleman.
15.
Olof Jakobssons från Bohuslän memorial om en örlogseskader i Göte¬
borg.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr. 12.)
Protokollet sid. 81.
Underdånödmiukaste memorial.1
Wid sistledne ricksdag har Höglofl. Secreta Utskåttet genom underdå¬
nig skrifwelse til Kongl. Maij:tt den 2 Januarij 1770 behagat tilstyrka, at
den mindre orlogsescadre i bohuslänska skjärgården, som efter det af
Höglofl. Secreta Utskåttet den 27 Novemb. 1765 widtagne beslut skulle
til Götheborg åter förläggas, och hwarmed en början redan gjort warit,
derifrån til Carlscrona borde ånyo flytas.
Å ena sidan anser Almogen så denna som alla andra Höglofl. Secreta
Utskåttets författningar med djupaste wördnad; men å andra sidan
kunna de icke hos sig dölja deras med frucktan och förskräkelse beled¬
sagade bekymmer öfwer den dem både til lif och ägendom förestående
fara wid ett, emot all förmodan, å siösidan skeende fienteligit inbrått,
om någre örlogsfartyg til siökusternes betäckning då genast icke wörö til
hands nära wid skjärgården; hälst, innan något orlogsskjep från Carls¬
crona genom Sundet kunde hit ankomma, både land och folk på desse
med hafwet kringflutne öar såwäl som hela bohuslänska skjärgården och
jemwäl Halland af en fientelig öfwermackt kunde förhärjat och öde¬
lagdt blifwa.
1 Med påteckning: Inkom til Bondeståndet d. 8 Äng. 1771.
559
Och som en mindre orlogsescadre i bohuslänska skjärgården i förra
åhrhundrade af ofwan anförde grund pröfwats nödigt, altså fördristar
jag å Almogens i Bohuslän wägnar Ricksens Höglofl. Ständers högt up-
lysta ompröfwande i diupaste ödmiuckhet underställa, om icke likmät-
tigt det wid 1765 åhrs ricksdag tagne beslut en mindre orlogsescadre til
Götheborgs hamn må åter förläggas samt i des förra och i äldre tider
wanliga tilstånd försättas.
Med detta memorial anholler jag at få wända mig til de öfrige respec-
tive stånden.
Stockholm den 6 Aug. 1771.
Olof Jacobsson.
Ricksdagsman från Orust och
Tjörns härader i Bohuslän.
16.
Bondeståndets extraktprotokoll den 15 augusti 1771 om en örlogseskader
i Göteborg.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 3.)
Protokollet sid. 81.
Utdrag af Bondeståndets protocoll, hållit wid
riksdagen d. 15 Augusti 1771.
S. d. Hos Bondeståndet har Riksdagsmannen ifrån Orust och Tiörns
härader i Bohuslän Olof Jacobsson genom ingifwit memorial anmält,
huruledes Secrete Utskottet wid sidsta riksdag genom underdånig skrif-
welse till Kungl. Maij:tt d. 2 Jan. 1770 tillstyrkt, at den mindre örlogs-
escadre i bohuslänska skärgården, som efter det af Secrete Utskottet d.
27 Nov. 1765 tagne beslut skulle till Götheborg åter förläggas, och
hwarmed en början då redan gjord warit, borde derifrån till Carlscrona
ånyo flyttas; med anhållan, at genom Riksens Ständers åtgärd winna
ändring uti Secrete Utskottets senare författning. Uti hwilcken ansök¬
ning de öfrige riksdagsfullmägtige ifrån Bohuslän, Halland och en del
ifrån Wästergöthland med Olof Jacobsson sig äfwen förenat.
Wid öfwerwägande häraf har först den frågan upkommit, huruwida
560
detta måhl nu till pröfning må uptagas. Harwid har det ej undfallit Bon¬
deståndet, at 2 § uti den för Secrete Utskottet sidstledne riksdag utfär¬
dade instruction uttryckel. förmår, at alla de måhl, som utan rikets
skada kunna wara allmänt kunnoge, böra enligit 18 § af Riksdagsord¬
ningen hos Riksens Ständer in plenis föredragas och där afgjöras, samt
at i synnerhet alla oeconomiska ärender böra icke annorledes än af
Riksens Ständer in plenis afgjöras, sedan Secrete Utskottet derom upgif-
wit sitt betänckande.
Och som Secrete Utskottet wid sidsta riksdag afgjordt och expedierat
detta måhl, utan at ens något anmälande derom hos Riksens Ständer in
plenis föregådt, och således i denna del wikit ifrån de i dess instruction
utstakade gräntsor, hwaraf händt, at Riksens Ständer då ej ägdt tillfälle
at denna författning under bepröfwande taga; altså finner Bondeståndet
ej något hinder wara, med mindre besagde ärende nu må till ytterligare
pröfning uptagas, utan afseende på hwad Secrete Utskottet wid sidsta
riksdag härutinnan beslutit.
Enär nu Bondeståndet företager sig at pröfwa, huru wid detta ärende
widare förfaras må, så har wäl Bondeståndet å ena sidan nogsamt insedt
de betänckeligheter, hwilcka sig i allmänhet förete, då wid nuwarande
knappa tillgång i staten någre särskildte utgifter tarfwas, men kan å den
andra ej dölja sina medbröders i rikets ofwannemde landsorter med
frugtan och förskräckelse beledsagade bekymmer öfwer den fara, som
dem både till egendom och lif kunde förestå wid ett emot all förmodan
å sjösidan skeende fienteligt inbrott, så framt någre örlogsfartyg till sjö-
kusternes betäckning då genast ej wörö till hands nära wid skärgården,
i synnerhet som, innan något örlogsskepp från Carlscrona genom Sundet
kunde dit ankomma, både land och folk på desse med hafwet kring-
flutne öar såwäl som hela bohuslänska skärgården och Halland af en
fientelig öfwermagt kunde blifwa förhärjadt och ödelagdt. Icke at för¬
tiga den känbara kostnad och tunga, Allmogen uti Bohuslän och Hal¬
land nu måste widkännas medelst deras båtsmän beklädning och utrus¬
tande, enär de antingen till årstjensts förrättande eller till commende-
ringars utgjörande på flottan till Carlscrona upbodas.
I anseende hwartill och då hos ståndet härjemte uti ömsint behjärtan-
de kommer å ena sidan, at ofwan anförde omständigheter wida öfwergå
den alt för noga besparing, som genom den mindre esquadrens qwarblif-
wande i Carlscrona kunde förordsakas; och å den andra at en mindre
örlogsesquadre i bohuslänska skärgården redan i förra århundrade af
enahanda grunder pröfwats nödig, så finner Bondeståndet skäligt at detta
561
mål till Secrete Utskottet åter förwisa at med dess utlåtande till Riksens
Ständer in plenis inkomma, huruwida Secrete Utskottets sednare författ¬
ning kan förenas med rätta afsigten och ändamålet af den mindre ör-
logsesquadrens inrättande eller ej, och om icke i sednare händelsen sam¬
ma esquadre till Götheborgs hamn må åter förläggas samt de till detta
ändamål tjänliga författningar tagas, som uti Secrete Utskottets beslut d.
25 Nov. 1765 finnas utstakade.
Hwilcket med de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall öd-
mjukwördsamligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
/. Odelius.
17.
Bondeståndets extraktprotokoll den 21 augusti 1771 om professor P. N.
Christiernin.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 12.)
Protokollet sid. 85, 98.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 21 Augusti 1771.
S. d. Genom ingifwit memorial har hos Bondeståndet Riksdagsman¬
nen Jean Ericksson ifrån Stockholms lähn anmält, huruledes Professo¬
ren i Upsala Doctor P. N. Christiernin uti ett i den större Carolinska
Lärosalen hållit och genom trycket utgångit Inträdestal om handaslög-
dernes företräde för landtbruket på ett nog förgripeligt sätt sig yttrat om
Bondeståndet, då bemälte Professor eij allenast såsom grundsatts anta¬
git, at landtbruket föder af sig fattigdom och wanmagt för ett rike, utan
ock uttryckeligen säger, pag. 28 och 29, at konstnärer äro altid slugare,
tilltagsnare och mera belefwade än bönder; men at deremot de länder,
hwaräst endast idkas åckerbruk och boskapsskiötsel, hafwa blått tröga,
sömnaktiga och oförståndige inwånare med mera, samt at deras seder
äro gröfwa och obehageliga, som will bestyrckas med åtskillige upre-
pade folckslag, de der skola anses av andra som barbarer med förakt el¬
562
ler medömkan; hemställandes om icke sådane obetäncksamma utlåtelser
emot ett riksstånd förtjänar at lagligen åtalas och beifras. Bondeståndet,
som ömar sin och sina hemmawarande medbröders hantering, har eij
kunnat undgå at om denna saks beskaffenhet giöra sig underrättad och
derwid funnit, huruledes Professor Christiernin eij allenast uti berörde
dess Inträdestal på sätt, som memorialet innehåller, med gröfwa och
ohyggeliga färgor afskildrat landtbruket och dess idkare utan ock emot
en anonym auctor, som giordt anmärckningar wid berörde Inträdestal,
sökt förswara dess willosatser och derwid gådt så långt, at han, enligt i
afskrift upwist stämningsmemorial, giordt bemälte auctor den tillwitelse
at hafwa smädeskrift emot honom utspridt samt påstådt, at han derföre
måtte straffas.
Häraf är altså uppenbart, at Professor Christiernin till Bondeståndets
wanheder eij allenast utspridt utan ock med ifwer sökt undandraga sig
all motsäijelse för den irriga satsen, at bondehanteringen, som endast be¬
står i åckerbruk och boskapsskötsel, skall medföra en mindre gagnelig
wärckan på sederne, der likwist allmänna handlingar wittna derom, at
gudsfrugtan, goda seder, dygd, ähra och kiärlek till fosterlandet äfwen
så wäl finnas hos dem, som idka åckerbruk och boskapsskiötsel, som hos
något annat stånd. Det har ock warit desto mera obetäncksamt af Pro¬
fessor Christiernin at gifwa anledning till sådane widriga omdömen om
Bondeståndet, som han är en academisk lärare, hwilcken bör inplanta
sunda begrep uti rikets ungdom, ibland hwilcka äfwen ståndets ledamö¬
ters egne barn finnas, som nu löpa fara at blifwa smittade utaf skadeliga
tanckesätt om bondehanteringen och fölljakteligen om dem sielfwa, som
gifwit dem lif samt med bekymmer och omsorg hafwa sin ringa egen¬
dom ospard för at genom studier giöra sina barn skickelige till rikets
tjenst.
Ett så eftertänckeligt Professor Christiernins upförande, hwarigenom
ett helt riksstånd i wisst afseende röres på dess ömaste sida, förtjenar
derföre ståndets både upmärcksamhet och beifrande.
Det är en af högsta magten godkiänd sanning, at landtbruket är
grunden till landets upkomst och styrcka, och at det derföre bör först
upmuntras och hielpas, så framt de öfrige näringar skola winna en rätt
stadga.
Riksens Ständer hafwa derföre wid de framflutne riksdagarne till
landtbrukets upkomst och utwidgande meddelt flere upmuntringar samt
uti sidsta riksdagsbeslut förklarat, at landtbruks skiötsel alstrar de aldra
oundgiängeligaste ämnen för menniskiofödan och bereder de säkraste
563
medel till folkmängdens förökelse.
Enär nu ståndet öfwerwäger detta ämne med den granlaga omtancka,
som landtbrukets wård eij mindre än omsorgen för ungdomens upfost-
ran såsom första kiällan till gudsfrugtan, wett och seder ofelbart kräfwa,
så har det eij annat kunnat än öma ståndet at finna en academisk lärare
falla in uti så irriga meningar, som wika ifrån de af högsta magten godt-
kiände grundsatser, och i stället för at af tideböckerne wisa, huru landt¬
bruket altid giordt staters styrcka och rikedom, samt genom föreställ¬
ning af forntidens exempel inplanta uti en sedig och wettgirig ungdom
ömhet för en kiär fosterjord, utsått trätofrön, hwarigenom hos en späd
ungdom eij allenast all böijelse och hug för landtbruket kunde förqwäf-
was utan ock en mindre agtning för dess idkare framalstras.
Ståndet pröfwar derföre skiäligt at Hans Kongl. Maij:tt i underdånig¬
het må tillstyrkas, det Professor Christiernin för denna dess förbrytelse
warder utan uppehåll till laga answar stäld och det på så eftertryckeligt
sätt, at honom jämwäl all lägenhet betages at med sådane eller andre
irrmeningar rikets ungdom förleda.
Hwilcket genom protocollsutdrag med de öfrige respective stånden
comuniceras samt till gunstbenägit bifall ödmiukwördsammeligen an¬
mälas skulle. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
18.
Bondeståndets extraktprotokoll den 15 augusti 1771 om beneficiehem-
man.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 50.)
Protokollet sid. 88, 97.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 15 Augusti 1771.
S. d. Hos Bondeståndet har Riksdagsmannen Pehr Jepsson ifrån Skå-
nö,1 Torna, Bara och Harjagers härader uti ingifwit memorial anmält,
1 Skall vara: Skåne.
564
huruledes, sedan genom Kongl. Maij:ts nådigste bref af d. 20 Julii 1752
tilstånd blifwit lämnat till beneficiehemmans lösande till skatte, allenast
det skedde inom en då föreskrifwen tid af 1754 års slut, hafwa en del af
Allmogen i orten, som warit i den belägenhet, at de kunnat nyttja be¬
rörde förmon men icke så noga känt det härwid häftade wilkor, år 1763
giordt ansökning at få lösa sina åboende beneficiehemman till skatte;
men ehuru deras skatteskilling blifwit af wederbörande embetsmän i
grund af högstberörde förordnande utan minsta anmärkning beräknad
och emottagen enligit upwiste bilagor, har dock Allmogen intill denne
stund ej blifwit hugnade med sina skattebref, förmodeligen derföre at de
komit efter den förelagde tiden, och hafwa således i flera år warit i mist¬
ning af sina skatteskillingar utan hopp at för sina i så måtto till Krigs-
manshuset nedsatte och på så lång tid till dess förmon nyttjade pen¬
ningar få den minsta ärsätning.
I anseende till de skäl och omständigheter, i stöd hwaraf Kongl.
Maij:t i nåder bewiljadt desse hemmans skattekiöp, och hwilka uti högst¬
berörde Dess nådigste bref igenfinnes, samt för at hjelpa en del af sina
hemmawarande medbroder utur det lidande, hwari de wärkeligen skulle
sättas, om de nu ej fingo lösa sina hemman till skatte, sedan de i flere år
giordt sig derom förhopning, har altså bemälte Riksdagsman till ståndets
pröfning öfwerlämnat, om icke en sådan förklaring uti högståberopade
kongl, bref af d. 20 Julii 1752 kunde utwärkas, at det för alla tider må
blifwa tillåtit at lösa slika beneficiehemman till skatte; hwarigenom en
del af dess hemmawarande medbroder kunde frias från den befarade
förlust at utan ärsättning få återtaga en redan i flere år nedsat skatteskil¬
ling och från det beklageliga öde at ej lika med andra beneficiehem-
mansåboer få lösa sina hemman til skatte; hwarigenom en likhet winnes
undersåtare emellan, och hwarigenom han änteligen kunnat fullgiöra,
hwad en del af dess commitenter honom ålagt.
Wid öfwerwägande häraf har ståndet funnit, at Kongl. Maij:ts nådige
förordnande grundar sig derpå, at de förut angående beneficiehemman
tagne författningar, hwarmedelst de ifrån alt infriande under skatte-
manna rättighet blifwit undantagne, genom kongl, förordningen af d. 24
Januar. 1735 angående gratialister blifwit ändrad; at til följe af detta
senare förordnande ingen, antingen inom eller utom regementet, något
underhåld af desse wid regementerne besparde beneficiehemmansräntor
må tilläggas, utan förtjente krigsmän böra endast låta sig nöja med det¬
565
samma uti penningar efter en wiss inrättad stat, hwarmedelst beneficie-
hemman blifwit satte uti jämlikhet med krigsmanshushemman, de där
efter 1723 års skattekiöpsförordning efterlåtas at til skatte kiöpas; och at
en skatteägare altid bätre wårdar och häfdar sit hemman än en krono¬
bonde och den, som med honom befinner sig i mindre säkerhet om en
orubbad besittning.
Och som Kongl. Maij:t i nåder funnit, det skattekiöp å hemman af
förenemde natur warit för riket förmonligit och derföre blifwit tillåtit;
och den orsak och grund, hwarå högstberörde förordnande sig stödjer,
hwarken uphördt eller undergådt någon förändring, altså ock på det
medborgare af lika wilkor uti mål af enahanda beskaffenhet måge niuta
lika rätt, och den ene ej mer än den andre uti ömt lidande blifwa försatt,
finner Bondeståndet skäligt at i underdånighet tilstyrka, det Kongl.
Maij:t i nåder täckes förklara, at åboerne å beneficiehemman måge äga
frihet at på sätt, som kongl, brefwet af d. 20 Julii 1752 föreskrifwer, nu
såwäl som för 1754 års slut få til skatte inlösa sina åboende hemman,
utan at någon sådan lösningsrätt må inom någon wiss tid warda in¬
skränkt.
Hwilket med de öfrige respective stånden communiceras och i ömaste
måtto till gunstbenägit bifall ödmiukwördsammligen anmälas skulle. Ut
supra.
Ex protöcollo
J. Odelius.
19.
Bondeståndets extraktprotokoll den 17 augusti 1771 om kronohemmanet
Masa.
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 7. Bondeståndets extraktproto¬
koll nr 9.)
Protokollet sid. 90, 98.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm d. 17 Augusti 1771.
S. d. Bondeståndet har med mycken upmärksamhet låtit sig föredraga
et af Åboen på Masa kronohemman Michel Jacobsson från Nylands
37—740327
566
lahn, Kyrkslätt sochn och Masa by, ingifwit och til Riksens Ständers
plena af Urskillningsdeputationen hänwist memorial, hwari af anförde
skjäl anhålles om uphäfwande af en riddaresynerätts dom, som i Julii
månad förledit åhr utfallit uti en ägotwist emellan Lieutenanten Baron
Axel Gabriel Lejonhufwud såsom innehafware af Sundsbergs skatterust¬
håll å ena sidan samt bemälte Michael Jacobsson å den andra.
Wid öfwerwägande af denna sak har först den frågan sig yppat, huru-
wida klagomål öfwer riddaresynerättens dom kunde af Riksens Ständer
uptagas eller ei.
Bondeståndet har det ei undfallit, at allmenna lagen uti 10 §, XXV
cap., Rättegångsbalk, stadgar, det uti riddaresynerätts dom må ei hos ko¬
nungen ändring sökas, hwaraf wil ledas den fölgd, at al wäg til ändrings
sökande i sådant fall skulle wara igensluten, ehwad klagomål emot en
sådan dom kunde anföras och i bewis ledas.
Men då häremot ömsint öfwerwägas, at Riksens Ständer jemte den
lagstifftande äfwen tilkommer en redofordrande magt af rikets ämbets¬
män, huru de wårdat folkets rätt och wälfärd; uppå hwilken grund så-
wäl 15 § i Riksdagsordningen som ock instructionen för Urskillningzde-
putationen af åhr 1760 lämna öppen wäg til Riksens Ständer uti sådane
ärender, som ei annorstädes kunna hjelpas; så finner Bondeståndet ei
något hinder wara, med mindre detta mål af Riksens Ständer må upta¬
gas och til den deputation, dit ärendet hörer, hänwisas.
Enär nu ståndet dereffter företager sig at pröfwa, huru med målet wi¬
dare bör förfaras, så har det ei kunnat undgå ståndets upmärksamhet,
huru Michael Jacobssons klagan sträcker sig til flere rättegångsfehl, som
wid riddaresynerätten skola förelupit. Ibland desse räknas i synnerhet
följande, nemi. at riddaresynerätten skal
l:mo dömt öfwer en sak, hwari parten aldrig fädt njuta laga stämning
til goda.
2: do. Sträckt samma domsrättighet til et ämne, som härads- och lag-
mansrätterne aldeles icke utlåtit sig öfwer.
3:o. Ändrat laga kraftwunnen dom.
4:to. Utan särskilt föregången stämning satt den delen af sökandens
urfjällsmark i qwarstad, hwarom förut ei warit någon twist.
5: to. Brutit dess egen i domen först antagne grund genom en uppen¬
bar motsägelse och ändteligen
6:to dömt öfwer Hullos rusthållsinnehafwares rätt samt satt dess jord
i qwarstad, utan at han i saken blifwit stämd och hörd.
Och emedan hwart och et af desse öfwerklagade rättegångsfehl äro af
567
den beskaffenhet, at om de i bewis kunna ledas, riddaresynerättens dom
förthy efter lag ogillas bör; ty pröfwar Bondeståndet rättwist at detta
mål til Riksens Ständers Justitiaedeputation förwisa at det skjärskåda
och betänkande deröfwer til Riksens Ständer afgifwa.
Hwarom de öfrige respective stånden, med hwilka detta protocollsut-
drag ödmjukwördsamlingen skulle communiceras, gunstbenägit täcktes
sig förena. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
20.
Johan Kopoinens från Savolax och Kymmenegårds län memorial om
sågkvarnar.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr 14.)
Protokollet sid. 94.
Ödmukaste memorial.1
Allmogen i Safwolax län hafwa uti deras beswär till 1769 års riksdag
uti underdånighet anhållit om frihet till sågars inrättning och bräders ut¬
försel; men som the icke å theras andragande fädt resolution för den
gången, hafwa the till nu påstående riksdag förnyat theras anhållan, i
anledning hwaraf jag som en af theras fullmägtige giordt mig underrät¬
tad, huru långt med detta mål under sidsta riksdag blifwit avancerat,
och kommit i ärfarenhet, at frågan förewarit i Gammar-, oeconomie-
och commerciedeputation och thärstädes uppå wälgrundade skäl bifal¬
len, samt at H. Herr Öfwersten och Riddaren af Kongl. Maij:ts Swärds-
orden de Carnall af nit för det allmänna och ömhet för denna olyckli¬
gen bebodda och aflägsne ortens inbyggares belägenhet genom memorial
wid denna riksdag yrkat målets företagande.
Så stor orsak jag hafwer för denna berömmeliga omsorg hembära al-
lerödmiukaste tacksägelse, så mycket missnöije har Wällofliga Borgare¬
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 15 Aug. 1771. D:o bifallit.
568
ståndets wotum förorsakat, som deputations betänkande åtfölgt, hwaröf-
wer jag i ödmiukhet utbeder mig äran få aflemna mina oförgripeliga
tankar.
Min upmärcksamhet stadnar icke wid processuela inkastet om stället,
hwaräst detta mål bordt handteras, såwida Wällofliga Borgareståndet
medgifwer, at det icke kan skie annorstädes, än ther det förehafts, dock
lärer ståndet tillåta, at jag harwid påminner, det exempel icke kunna
med slciäl förenas med andre än med till sin natur aldeles lika mål; och
som fråga nu icke är om sågämnens utförsel, utan twärtom sökes ther-
före bot, så at landet må draga den fördel, som sågämnens till bräder
förwandlande medförer, så torde Wällofliga Borgareståndet finna, det
alla de befarade olägenheter, som wid Wärmelands Allmoges ansökning
mött, här icke äga rum.
Jag har icke insicht i utrikes handelen, kan således icke dömma om
den underbalance, hwari rikets brädhandel säges sig befinna, men tror
mig likwäl äga rättighet at fälla mitt omdömme öfwer de orsaker, som
äro upgifne till sådan olägenhet. Skogarnes aftagande, dryg tull och
brädhandelen samt utförslen hos rikets grannar upmuntrad förmenes ut-
giöra denna underwigt.
Befarad skogsbrist äger i Safwolax icke rum, intet eller winner riket
på besparingar af skogarne therstädes, utan är thärmed alldeles lika be¬
skaffat, som thäräst kronan ägde en gullgrufwa på så olyckelig ort belä¬
gen, at producten theraf icke kunde utom stor omkostnad och ansenli-
git förlag, som riket icke mägtade utgiöra, transporteras gullkrämare i
händer, och kronan då skulle förbiuda den del af dess undersåtare, som
hade tillfälle giöra nytta deraf at nedlägga arbete thärå, änskiönt det
kunde tydeligen utredas, at malmen ju längre den stöde rå och ouparbe-
tad, ju mindre gagn wore theraf wänta, och till slut, då tiden medtagit
alt, wore hoppet om ny tillwäxt kronans endaste winst.
Om wärckan, som dryg tull förorsakar, är det allmännas winst, hwilc-
ket bör wara trogne undersåtares syftemål, så blir den lika känbar för
Safwolaxboer som för handlanderne, såwida mina landsmän icke undan-
bedt sig densamma.
Då rikets grannar medelst upmuntrad brädhandel och utförsel wunnit
öfwerbalance i handelen, är ju ingen annan utwäg för oss än at följa
dem i spåren, hwarigenom wij kunna sätta oss i jämnwigt mot dem eller
åtminstone deltaga i fördelen, däräst en hos utlänningen inrotad wana
icke stod at rättas; tillseendes äfwen at wij kunna för lika pris sälja wa¬
ran som grannen, i synnerhet som wår wara är åtminstone lika god med
569
grannens, om icke bätre. Men ingalunda hinna wij målet, då wij hos oss
i samma mån hindra tillwärckningen af bräder, som den hos utlän¬
ningen tilltager.
Friheten för Safwolax at utföra bräder till Ryssland förmäles i lika
mån minska Sweriges brädexport och nedlägga wärdet å dem, som den
öker ryska brädhandelen med mera. Det nekas icke, at utförslen ökar
ryska rikets brädhandel, men det kan icke eller bestridas, at swänska un¬
dersåtare draga däraf fördel och få derigenom tillfälle bespara pen¬
ningar och nyttiga waror, som nu ofta för spannemål och andre tillåte-
liga behof, ja och för bräder till Ryssland utgår, men at den minskar
Sweriges exporter strider emot förhållandet, och jag finner icke, hwar-
före wij intet med lika fördel såsom Ryssland kan handla med bräder,
åtminstone håller jag före naturens lagar wara lika hos dem som hos
oss, och om så är, då är felet wårt, som icke nyttjar dem lika med Ryss¬
land. Skogens besparing i Safwolax till andre behof är i anseende till
transporten, som icke kan skie, innan förwandling af naturen hinner till
sin mognad, onyttig, förslaget att flytta dit bruk är detsamma sorn at
flytta kål därifrån till en annan ort, dessutom är där ett bruk förut, som
ägaren oachtat all möda icke har tillfälle at få i skick, och om det någon
tid hinner så långt, kan afkastningen deraf icke med fördel sträckas
längre, än afsättningen i landet medgifwer, såwida i nu warande ställ¬
ning omöijeligheten hindrar exporten, hwarwid äfwen anmärckes, at det
icke lönar mödan och strider emot förnuftig hushåldsprincipe at nyttia
sågståckar till kålning.
Att Stockholms handlande finna sin räkning i det at taga bräder ifrån
Wiborg och Friedrichshamn är ett skiäl, som mera styrcker till friheten
för Safwolax, ty däraf kan icke annat slutas än, där sågar i riket äro an-
lagde och transporterne möijeliga, är skogen redan på distance nyttjad,
bräderna föligachteligen till pris i samma mån ökte, som samma afstånd
förlänges, för den skull om wij icke kunna hemta någon fördel af sådan
handel, så böra wij arbeta på billighet å waran, som skier, då öfwerflöd
theraf gifwes hos them, wij kunna them bekomma.
Det har och såsom skiäl blifwit ansedt hos Wälloflige Borgareståndet,
at Safwolax som gräntseort borde wara förlustig denna förmån, hwilcket
är nog besynnerligit, då däremot likwäl försichtigheten fordrar at draga
all möijelig fördel af slike orters producter, warandes detta eij eller stri¬
dande emot ståndets previlegier mer än handelen med träkiäril och an¬
nat wircke, som en del skiärboer i Finland på Tyskland och flere orter
på nårska gräntsen är tillåten, och alldraminst kan denna frihet förme¬
570
nas för befruchtande af lurendrägerier, emedan gräntsen härigenom icke
utwidgas utan blifwer i sitt förra skick, och således tillfället alltid lika.
Dock torde det wid jämförelse utredas, at flere beslag äro giorde på wa-
ror wid städerne än hos Safwolaxboer, hwilcka alltid med wördnad anse
rikets lagar, ja, så långt at de med förlusten af sin egendom af obillige
medborgare tillhandlat sig salt i förledne wår för 72 a 96 m:r k:rmt tun¬
nan, då de för 36 daler berörde mynt för tunnan genom lagbrott kunnat
det å ryska sidan bekomma. Det har och händt, at Lowisa stads hand¬
lande för några år försålt sitt salt till ryska sidan så noga, at landets in-
wånare icke fingo köpa salt till sina behofwer, men derföre gingo Safwo-
lax och karelska Allmogen icke för till utlänningen at förse sig därmed,
innan the ärhöllo högwederbörligit tillstånd, då de ärfuro, at ehuru sal¬
tet blifwit af wåre handlande försålt till Wiborg och Friedrichshamns
städer, såldes det till 12 a 15 daler merberörde mynt bättre köp på tun¬
nan än i Lowisa, hwilcket alt utmärcker ogienhet.
Enär fel af sådan beskaffenhet blifwa rättade, så förfaller all fruchtan
för lurendrägerier, och at denne misstanka orätt fädt sitt mål till safwo-
laxska inbyggare, bestyrckes därmed, at ehuru Herr Landssecreteraren
och Kronobefallningsman Meinanders med Kongl. Maij:ts allernådigste
tillstånd anlagt såg i orten och den nu sökte exportationsfriheten uti
twänne års tid nyttiat, kan ingen med skiäl och sanning säga, at luren¬
drägerier därigenom blifwit befordrade, men wäl har kronans inkomster
igenom denne inrättning ökats och den till sågen angräntsande Allmoge
haft förmån uti desse peningelösa tider at för ståckar och dagswärcken
få peningar till kronoutlagor med mera, då den öfriga delen af Allmo¬
gen, som icke haft tillfälle draga nytta däraf, har måst släppa till sin en¬
daste koo och lemna hemman i ödesmål.
Lowisa stads beswär öfwer underbalance i brädhandeln är lika beskaf¬
fad med hwad i allmänhet om brädhandel är omrört, den omständighe¬
ten torde likwäl förtiäna upmärcksamhet, at då Wiborgs handlande
finna sin räkning at på 5 mihls land- och dertill på 12 a 15 mihls siöväg
kiöpa bräder af Safwolaxarne, hwarföre icke Lowisa, som hafwa sina så¬
gar högst på åtta mihl, finner sin uträkning eller åtminstone jämwigt.
Safwolaxboers winst wid brädhandelen förmäles wara omätelig i an¬
seende till ryska städernes nära belägenhet. Distancen till dem har jag
ungefärligen upgifwit, men om och deraf kan giöras utslag till ortens
förmån, så frågas, hwarföre skall det dem förmenas. Jag wågar säga, at
de därtill äga åtminstone lika, om icke större rätt än andre medborgare i
anledning deraf, at de uti 1664 års skattläggning blifwit ansedde till
571
ränta för tiäru och timmerskog, och det i den afsigt at landet då med
tiära och träwirke på Willmanstrand hade tillfälle förtiäna peningar;
men sedan landet undergådt krigsbeswärligheter och genom gräntsen
mist dess rätta köpstäder samt fådt i stället en så situerad, at den icke
kan, och det som är wärre, icke eller will bidraga till åtniutande af den
rättighet, hwarföre de äro skattlagde, huru kan det då få namn af omä-
telig winst, och huru är det billigt, at orten will förmenas den förmån,
dem tillkommer, och hwarföre de i brist af tillfälle till nyttiande måst alt
sedan 1743 draga oskylldig skatt och deltaga uti allmänna bewillningar.
Om det är billigt, at städerne befästa sina prewilegier och söka frihet
och eftergift af utlagor för minsta skada och olägenhet, så är det lika
rättwist, at landtman förunnas den billighet, då den med tålamod för¬
drager dess öden at utom intrång få åtminstone nyttia de af naturen och
öfwerheten dem tillagde fördelar, och alldraminst borde förtryck och af-
wund få herrska öfwer Safwolaxboer, som ändock sakna sin rättighet i
tiäruafsättning, och må jag icke af den omtalte belägenhet hafwer anled¬
ning at sluta, det berörde stads enskylte klagan öfwer underbalance i
brädhandelen innefattar så mycken owiss- som missunsamhet, och
hwem kan hindra mig at tänka, at brädhandelen i allmenhet medförer
möijelig winst, änskiönt den icke lärer kunna förenas med den, wij förut
haft, då wäre grannar icke warit oss til så stor hinder.
Åkerbruket behåller sina arbetare, så länge dess idkare finna sin ut¬
komst, men då den felar, lärer det hafwa lika förhållande såsom med
handelen; jag håller före, at bägge hafwa den bästa trefnad, då alla nyt¬
tiga och nöijeliga inrättningar widtagas till deras befästande i längden.
Det är icke obekant, at utmed gräntsen äfwen i Safwolax är inrättad
tullstat och är wid det bemälte Herr Landssecreterare och Befallnings¬
man föruntes frihet till bräders utförsel af wederbörande utredt, at be-
wackningen af flere sågars exporter kan wärckställas utan betiäningens
tilökning och statens gravation.
Så menlösa mina tankar äro, så nyttigt och rättwist finner jag detta
mål wara, hwarföre jag ödmiukast anhåller, at Riksens Högloflige Stän¬
der wärdes denne min och mina medbröders nära rörande angelägenhet
sig föredraga låta, då jag gior mig försäkrad, at deputationens betän¬
kande såsom syftande på lag och olyckeliga medborgares räddande ifrån
intrång och uselhet lärer winna bifall, hälst härigenom flere nödlidande
wederfares hielp och inga andra af handlande förfördelas än de, som af-
wundas öfwer sin nästas bergning samt dymedelst lägga hinder i wägen
för sig sielfwa at af Allmogen förtiena mera peningar på de waror, som
572
de i staden behöfwa uppkiöpa och hvartill de hos granjnen] förskaffat sig
peningetillgång.
Med detta mitt ödmiuka memorial anhåller jag hos det Hederwärda
och Ärbara Ståndet at få wända mig till de öfrige respective stånden.
Stockholm d. 14 Augusti 1771.
Johan Kåpoin.
Riksdagsman ifrån Lillsavolax.
21.
Nils Svenssons från Kristianstads län diktamen om rotepenningavgiften.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, vid nr 22.)
Protokollet sid. 94.
Dictamen ad protocolet.
Förleden plenidag ingaf iag till dett Hederwärda Ståndet en beswärs-
punct eller betänkande, som sidstledne ricksdag blifwitt till de öfrige re¬
spective stånden öfwerlämnat rörande afskrifning uti helften rottepe-
ningar för de ynglingar, som eij fylt 20 åhr. Jemte detta betänkande
fölgde ett af mig underskrifwit memorial i samma ämne. Grunden till
det af Hederwärda Ståndets biträde ähr häruti, at 11 § uti 1695 åhrs
reglemente för skånska regementerne om utskrifningsp:gr tallar om
drängar, och som en märckelig skilnad är emelan en fulwäxen dräng
och en yngling under 20 åhr, så hoppas iag, att Hederwärda Ståndet in¬
tet lärer wara emot hwad som länder til sine medbröders förmohn i
Skåne, hälst iag lefwer i dett säckra hop at sedan få de öfrige respective
ståndens gunstbenägna bifall härutij. At beskrifwa flere dycker, som
denna provintie öfwergådt skulle wäll icke fattas ämnen, iag will alenast
nämna ett, då på ett åhr i Christianstads län äro dödde af boskapssjuka
25 268 st. boskap, enligit Landshöfdingens raport til Hans Kongl.
573
May:tt. Och kan iag icke gifwa up antalet utij Malmö län men wett, at
det stiger öfwer.
Stockholm d. 16 Aug. 1771.
Nils Svensson.
Ricksdagsman för Willands, Giärds
och Albo härader i Christads län.
22.
Bondeståndets extraktprotokoll den 21 augusti 1771 om Smålands
kavalleriregemente.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 5.)
Protokollet sid. 98.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 21 Augusti 1771.
S. d. Uti ingifwit memorial hafwa samtelige riksdagsmännen ifrån
Småland hos Bondeståndet anmält, huruledes, sedan rusthållarne af
Smålands Cavallerieregemente fädt den oförmodeliga underrättelsen, at
samma regemente skulle wara förwandladt til et dragoneregemente,
hafwa de uti sine riksdagsbeswär allmänneligen anhållit om ändring däri
samt pålagdt dem såsom deras fullmägtige wid denne riksdag at därom
på det eftertryckeligaste besörja.
De första göromålen därwid har därföre warit at efterforska, först om
sig så förhölle, och sedan hwem som en slik förändring både tilstyrckt
och beslutit. Utaf alla de handlingar, riksdagsmännen låtit genomse, har
ej annat funnits än et konungens bref af d. 28 Julii 1747 samt et utdrag
af Secrete Utskottets wid sidsthne riksdag underdånige skrifwelse til
Kongl. Maj:t af d. 27 Januari 1770, hwilcka bägge i afskrift blifwit til
ståndet ingifne. Riksdagsmännens bekymmer hade nu därigenom blifwit
lättadt, då de eij funnit minsta sporr därtil, at denna förändring af högs¬
ta magten eller Riksens Ständer in plenis är gjord, utan at allenast Se¬
crete Utskottet så wid 1747 som wid sidst hällne riksdagar densamma
tilstyrckt, och det utan at Riksens Ständers plena sådant tilkänna gifwa,
574
hwaraf altså handt, at Riksens Ständer sielfwe och i synnerhet Bonde¬
ståndet, hwars ömaste omsorg warit och är att bewaka de rustandes rät¬
tigheter, icke lemnats tilfälle at wisa de olägenheter, som genom en så¬
dan förändring rusthållarne skulle tilskyndas.
Uti förrbemälte Secrete Utskottets underdånige skrifwelse wid sista
riksdag omförmäles, at en skilnad emellan cuirassierer och dragoner är
aldeles nödig, och at därföre Cavallerieregementet uti Småland hädanef¬
ter til alla delar må bewäras, klädas och exerceras som dragoner. Hwar-
wid riksdagsmännen ej kunna undgå at göra den anmärkning, det an¬
tingen samma Secrete Utskott ej haft sig bekandt eller ock förgätit, at
detta regemente just är et cuirassierregemente, med köllrar och harnesk
försedt, och ännu mer et ibland de allra äldsta i riket; samt at det i alla
tider såsom cuirassierregemente undergådt de hällne munstringar och
därwid presterat fullgilte hästar enligit det måhl, som af Riksens Ständer
är faststäldt.
Då nu således ingen orsak til en slik förändring med regementet kan
äga rum och de rustande nödwändigt böra bibehållas wid deras gamla
författningar och contracter, så anhålla riksdagsmännen om ståndets
föreskrift til de öfrige respective stånden medelst utdrag af protocollet,
at Smålands Cavallerieregemente må blifwa och wara et cuirassierrege¬
mente, såsom det ifrån äldsta tider och enligit indelningswärcket warit,
och det så mycket mer som alla munderingspersedlarne därefter äro in¬
rättade, största delen nyligen förskaffade och resten snart under arbete
samt mer än hälften redan betaldt; hwartil skall komma, at auctionen å
de wid sista generalmunstring med Smålands Cavallerieregemente casse-
rade munderingspersedlar redan försiggådt; icke at förtiga, det regemen¬
tet wid sidsta pomerska krig skall lidit en så känbar skada, at åtskillige
rusthållare då warit nödsakade at 4 å 5 gånger anskaffa ny karl, häst
och mundering.
Wid öfwerwägande af detta mål har det först ej undfallit ståndet, at
ehuru Secrete Utskottet såwäl wid 1747 års som wid sistledne riksdagar
warit genom 18 § i Riksdagsordningen och de därå grundade instructio-
ner bundne at ej annorledes afgöra et så beskaffadt oeconomiskt ärende
än at därom upgifwa sit betänckande at af Riksens Ständer in plenis
pröfwas och skärskådas, har dock Secrete Utskottet i detta mål skridit
öfwer den gränts, som i thy warit utstakat, i det Secrete Utskottet af¬
gjordt och expedierat detta mål, utan at ens något anmälande därom hos
Riksens Ständer in plenis föregådt. Och emedan således all pröfningsrätt
af detta ärende blifwit Riksens Ständers plena hittils betagen, så finner
575
Bondeståndet skäligt, at detsamma nu til pröfning må uptagas, utan at
de författningar, som Secrete Utskottet wid 1747 och 1769 årens riksda¬
gar gjordt, harwid måge i wägen ligga.
Enär nu således ståndet företager sig at skärskåda sielfwa hufwudmå-
let, huruwida med billighet och författningar må wara enligit, at Små¬
lands Cavallerieregemente blifwit til et dragoneregemente förwandladt,
så har därnäst det ej kunnat undgå ståndets upmärcksamhet, at änskönt
enligit förra författningar och indelningswärcket ej flere dragonerege-
menten blifwit inrättade, än Kongl. Maij:ts Lifregemente Dragoner, Ny¬
lands och Tawastehus Lähns Dragoneregemente, Carelska Dragonees-
quadron och Bohuslähns Dragoneregemente; och at ehuru Smålands
Cavallerieregemente warit et ibland de aldra äldsta cuirassierregemen-
ten, har dock uppå Secrete Utskottets tilstyrckande bemälte regemente
blifwit til et dragoneregemente förwandladt.
Efter Swea Rikes regeringslagar kan någon författning ej wara starc-
kare befästad, än då den uppå Riksens Ständers tilstyrckande blifwit af
Kongl. Maij:t faststäld.
Utaf sådan beskaffenhet är indelningswärcket och de därå grundade
contracter; rubbas eller ändras något däraf, så kan ej något anses för sä¬
kert; och där säkerhet saknas, där löper äfwen sielfwa friheten fara.
Således och som regeringslagarne ej lemnat Secrete Utskottet den
magt at utan Riksens Ständers wetskap och bifall ändra de författningar,
som förut af Ständer blifwit gjorde och faststäldte, så förekommer det
ståndet både anmärcknings- och förundranswärdt, at Secrete Utskottet
kunnat widtaga och stadga en slik förändring wid Smålands Cavallerie¬
regemente och sådant å en tid, då hwarje landsorts ömkanswärda belä¬
genhet blifwit med de hitskeligaste färgor afmålad.
I anseende hwartil och enär hos ståndet ömsint öfwerwäges å ena si¬
dan, at aktning för de af högsta magten gjorde författningar och den sä¬
kerhet, de böra medföra, fordrat en mera ömtålighet, än wid den öfwer-
klagade förändringen blifwit nyttjad, och å den andra at rusthållarne i
Småland därigenom skulle blifwa uti ömt och känbart lidande försatte,
så mycket mera som med laggille handlingar är fulltygadt, at auction på
ofwannämnde monderingspersedlar redan är wärckstäld; at samma per¬
sedlar för et cuirassierregemente äro inrättade och at betalning därföre
til någon del äfwen blifwit ärlagd; så finner ståndet skäligt at uphäfwa
Secrete Utskottets utan Riksens Ständers bifall och rusthållarne ohörde
härutinnan tagne författning samt förklara, det Smålands Cavalleriere¬
gemente må förblifwa et cuirassierregemente, hwartil det af ålder, efter
576
indelningswärcket samt därå grundade contracter warit inrättadt.
Hwilcket med de öfrige respective stånden communiceras och til
gunstbenägit bifall ödmiukwördsamlingen anmälas skulle. Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
23.
Jonas Olofsson Norbergs och Jonas Ersson Törnstens från Västernorr¬
lands län memorial om kommendering av båtsmän.
(Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 61, fol. 534.)
Protokollet sid. 105.
Ödmiuk memorial.1
Ju mera rikets säkerhet och sielfständighet beror på goda förswars-
anstalter till lands och sjöss, desto angelägnare är det, at alla författ¬
ningar, som syfta derhän, blifwa innom sig wäl och tidigt afpassade.
Det Ärbara Ståndet har nyligen funnit, huru mycken wigt deruti lig¬
ger, at rikets wästra gränts och hela bohusländska skjären blifwer satt uti
behörigt sjöförswar.
Med enahanda och lika ömhet lärer ståndet täckas anse rikets samte-
lige inwånare på norra sidan eller den delen, som af Gallereflottan
skal förswaras. Genom de wid sidstledne riksdag tagne beslut är wäl
denne flotta egentligen giord till en transportflotta för att dermed i
förekommande tillfälle öfwerföra manskap till Finland. Men så bör man
billigt föreställa sig, att gallerernes gambla och förra ändamål att äfwen
brukas till förswar i hela swenske skjergården derigenom icke blifwit in¬
skränkt eller uphäfwit.
Skal nu ett så hufvudsakeligt ändemål winnås, så är det wist af nö¬
den, att denne flotta äger full besättning och så bemannas, att rikets stä¬
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 31 Aug. 1771. D:o resol., at ären-
ret remitt. til Allmänna Besvärsdeputat. Tryck 1771 med titel: Memorial
angående förswarswärket på sjösidan wid och omkring Bottniske wiken ...
577
der och skjär icke blottställas för de olyckor af mord och brand, som en
härjande fiende kan åstadkomma och hwarom rikets historia icke för så
lång tid tillbaka lemnar de bedröfweligaste beskrifningar, serdeles år
1721, då fienden förstörde och ödeläde alle omkring Bottniska wiken
belägne land och städer. Det är bekant, huru Galereflottans båtsmans¬
håll wid de sednare riksdagar tid efter annan blifwit ganska mycket
minskat, i det flere hundrade man blifwit derifrån til skjeppsflottan i
Carlscrona anslagne.
Wi föreställe oss wäl, att denne författning kunnat wara bygd på de
twingande omständigheter, som efter hand sig yppadt. Men då man efter-
sinnar, huru ganska liten och obetydelig del af sjöfolk, som nu är läm¬
nad öfrig för Gallereflottan och dess årlige behofwer, så blifwer det
handgripeligit, at det stora föremålet, riket har med denne flotta, derige¬
nom aldeles förloras. Ett mindre angenämt bewis, huru ringa proportion
af manskap är för galererne utstakad, ser man dageligen här i kongl, re-
sidencet, då båtsman går under gewär med sin grå walmarsråck och
således emot contract och egenskapen af dess tjenstiöring brukas äfwen
till wakthållning, som eljest är endast wärfwade trouppars skyldighet wid
Amiralitet. Deremot lärer styrkan af båtsmannshåll i så mycket större
mån kommit skjeppsflottan till godo, sorn det är bekant, at samma flotta
i sednare åren blifwit med ettusende man wärft folk förstärkt.
Imedlertid kan igenom denne bristen för Gallereflottan ej annat
hända, än at icke allenast dess wård i fredlig tid måste blifwa otillräcke-
lig till fartygens stora skada och rikets kostnad, utan man äfwentyrar ock
i krigztid at i brist af manskap ej kunna nyttja de wapen, som riket till
des hufwudsakeliga förswar påkostar och underhåller samt derwid en
ansenlig personel stat aflönar.
Af desse och flere skjäl blifwer wår ödmiuka tanka, at Gallereflot¬
tan åtminstone må bibehållas wid det antal af båtsmanshåll, som för år
1756 warit densamma anslagen, och det af alla de compagnier, som
ligga norr om Stockholm, doch utom dem deribland som äro arméens
flotta i Finland tillslagne.
Härigenom winner riket de wäsentelige förmåner, att en wiss del af
båtsmanshållet altid brukas och inöfwas wid galleremanouvren, som då
i ofredstid med säkerhet kan derwid nyttjas. Widare at wid Gallereflottan
blifwer tillgång til en hop dugelige timmermän, hvartill nästan hwar båts¬
man af Norrlands compagnierne äger godt handlag.
Likaledes att kronan och Allmogen ej betungas med owanligt långa
marcher, då manskapet skal tåga hela 200: de milen genom landet, innan
578
de hinna ifrån Norrland ända ned till Carlscrona.
Ännu flere talande skjäl till Galereflottans wård och dess båtsmans-
hålls qwarblifwande lära finnas i den act, som förledne år blifwit till
Kongl. Maj:t ingifwen dels af Kongl. Maj:ts och Riksens Ammiralitets-
collegio, dels af Herr Chefen för Galereflottan Vice Amiralen och
Riddaren Falkengren, som med öfwertygelige skjäl lärer ådagalagdt,
huru stor och betydande bristen nu är på Gallereflottans sjömanskap.
Ett ämne, som rörer hela rikets säkerhet och i synnerhet de inwåna-
res, som bygga och boo i dess skjärgårdar ifrån Stockholm ända up ge¬
nom Bottniska wiken till Torneå, om hwilkas skydd och säkerhet Riksens
Högloflre Ständer wisserligen äro äfwen så örne och wårdande, som
de för den öfrige delen af riket haft all kostnad och omtanka ospard. För
wår del anse wi wår riksdagzmannaplikt så mycket mera kräfwa att detta
ärende i ömaste måtto andraga, som wi å egne och hemmawarande
medbröders wägnar tro oss af riket äga den rätt at niuta lika skydd och
säkerhet i wära hyddor emot all fientelig invasion som de öfrige rikets
inwånare och trogne undersåtare, hwilket billiga ändamål aldra snarast
kan winnås, då wi med egit folk få försvara wära egne landamären och
altså undslippa den för riket och en stor del af dess Allmoge högst kjän-
bara skada, at wåre båtsmän skola på förberörde sätt tåga hela 200:de mi¬
len genom landet ned till Carlscrona, där de dels genom den långa afmat-
tande marchen, dels uti ett climat, som aldels är emot deras natur,
måste uthärda det widrigaste öde af sjukdomar, hwilket all ärfarenhet
bestyrkt, i det af 100:de man merendels icke 50 återkommit. Detta har
medfört den högst bekymmerfulla påfölgd, att rotarne icke utan största
swårighet och kostnad kunna anskaffa karlar, om hwilka de ofta nödgas
omhugsa sig ifrån andre landsorter, der de måste åtnöijas med mindre
påliteligit och manbart folk, emedan egne landsmän, som kjänna ödet af
deras båtsmän, icke stå att öfwertala till en så ödande tjenstgiöring, som
dem nu är pålagdt på en i riket så aflägsen ort som Carlscrona, der de
ock på intet sätt kunna efter hand blifwa försedde med nödige behofwer
till deras kropps och hälsas conservation, som i Stockholm lätteligen kan
dem ifrån rotarne tillhanda komma, hwarigenom ock händer, att rotarnes
hemman ofta råka i ödesmål i brist af nödig tillgång på folk.
Med detta wårt ödmiuka memorial anhålla wi at äfwen få wända oss
till öfrige respective stånden.
Stockholm den 29 Augustii 1771.
Jonas Olofsson Norberg. Jonas Er. Törnsteen.
Riksdagzfullmäktige ifrån Ångermanland.
579
24.
Bondeståndets extraktprotokoll den 31 augusti 1771 om möteskost för
militären.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 11.)
Protokollet sid. 107.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 31 Aug. 1771.
S. d. Genom et til ståndet ingifwit memorial1 hafwa Riksdagzmennen
ifrån Åbo och Björneborgs lahn Gabriel Andersson, Mats Thomasson
och Hans Danielsson anmält, huruledes, oagtadt det emellan Kongl.
Maij:t och cronan samt rothållarne wid Åbo och Björneborgs Rege¬
mente slutne contract af d. 11 December 1694 uti 6 § uttryckeligen in¬
nehåller, at besiktningzkosten, bestående af 5 ffi bröd, 2 ffi såfwel och 5
dahl. 16 öre kopparmynt i drikespenningar, icke oftare eller med andra
willkor borde til soldaten ärläggas, än då och så ofta soldaten utgår til
möten och besiktningar, utstakande derjemte, huru kosten då i anseende
til dagetalet och wägens längd med mera skal uträknas, hwilket contract
Kongl. Maij:ts derpå nådigst utfärdade reglemente af d. 18 Junii 1697
stadfäster och i 12 § lika tydeligen utsätter, at soldaten genast bör få
denna kost och penningar, då han utmarcherar; och oagtadt denna prax¬
is sedermera i några och 70 åhr skal blifwit fölgd utan minsta klander
å någondera sidan alt intil åhr 1769 och 1770, skall dock Kongl. Maij:ts
och Riksens Krigscollegium uppå en regementsfullmägtiges beswär, at
rotehållarne wägrat utgifwa til knektarne den så kallade besiktningz- el¬
ler möteskosten med de åtföljande drikespenningar för de åhr, då de för
commenderingar eller regements- och compagniemöten äro befriade, ge¬
nom utslag af den 19 Januarii 1770 förklarat rothållarne skyldige, utan
afseende derå om möten något åhr ei warda håldne eller någon utcom-
mendering sker, at utgifwa til soldaten den i persedlar och penningar
påbudne besiktningskosten, i följe hwaraf detta af Allmogen skal blifwit
utprässat för nästledit åhr 1770, då likwäl ingen utcommendering skedt,
och skola de äfwen för innewarande åhr hotas med lika öde.
Detta emot contract och reglemente så stridiga förfarande förmenas
wara så mycket mera olagligit, som Allmogen theröfwer ei skola blifwit
hörde, utan skall en ny last och tunga dem wara ålagd på et ensidigt sätt
1 Utskottshandlingar 1771—1772. vol. 78, nr 164.
580
af Kongl. Krigscollegio, hwilket en sådan förklaring til menighetens för¬
fång ei skall tillkommit. Rothållarne hafwa derföre genom bemälte Riks-
dagzfullmägtige hos Riksens Ständer nu wid riksdagen andragit beswär
öfwer denna olagliga beskattning; men som, innan utslag derå möjeligen
kan utfalla, rotehållarne skola lefwa i yttersta fruchtan för denna besikt-
ningzkostens och rotepenningarnes uttagande, hwarmed de skola hotas,
hwilket, när det i fullbordan gådt, skall wara försent at deremot hjelp
och botemedel söka; altså skola merbemälte Riksdagsfullmägtige wara
nödsakade at taga sin tilflyckt til Riksens Ständer med anhållan om in-
hibitorial emot al wärkställighet af berörde öfwerklagade utslag, så
länge deras beswär hos Riksens Ständer oafgiorde hwila, hwarwid de til-
förse sig det rättwisa hägn emot förtryckte medborgare, som högsta
magten ägnar; til hwilken förmons winnande merbemälte Riksdagsfull¬
mägtige begärt, at ståndet wille denna ansökning ei allenast bifalla utan
ock genom extractum protocolli hos de öfrige respective stånden an¬
mäla.
Bondeståndet, som ej annat kan än öma sina hemmawarande medbrö-
ders olägenhet, har derföre ej kunnat undgå at härwid räcka dem hjelp¬
sam hand.
Och som bemälte Riksdagsfullmägtige bestyrkt, at de hos Riksens
Ständers Urskillningzdeputation i laga tid ingifwit beswär öfwer den
skatt och tunga, som rothållarne wid Åbo och Björneborgs Regemente
på ofwannämnde sätt skal wara ålagd, och det skulle blifwa rothållarne
ganska ömt och känbart at uti dessa nog tryckande tider betungas med
utgiffter, grundade på någon sådan författning, hwars mer eller mindre
bestånd uppå Riksens Ständers pröfning beror; icke at förtiga den mär¬
keliga omständighet, at sökandernes talan, genom det merberörde för¬
fattning ytterligare blefwe wärkstäld, i wisst afseende kunde til någon
del wara för dem onyttig giord; altså och då härjemte öfwerwägas, at så
ömande omständigheter hafwa wid framflutne riksdagar warit ämne för
Riksens Ständers ädelmod, finner ståndet för sin del skjäligt at med
wärkställigheten af den öfwerklagade författningen må innehållas, tils
laga slut öfwer den derå förde klagan hos Riksens Ständer hunnit ut¬
falla.
Hwilket med de öfrige respective stånden til grunstbenägit bifall ge¬
nom utdrag af protocollet ödmjukwördsamligen skulle communiceras.
Ut supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
581
25.
Bondeståndets extraktprotokoll den 4 september 1771 om Upplands re¬
gementes ettöreskassa.
(Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets extraktprotokoll nr 14.)
Protokollet sid. 109.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet vvid
riksdagen i Stockholm d. 4 September 1771.
S. d. Genom ett till ståndet ingifwit memorial hafwa Riksdagsmännen
Johan Andersson, Eric Johansson, Måns Andersson, Jonas Jansson och
Eric Mårtensson ifrån Uppland samt Jan Ersson, Hans Andersson, An¬
ders Addersson och Olof Persson ifrån Stockholms lahn anmält, hurule¬
des enligt det med Allmogen i Upsala och Stockholms lähner åhr 1725
slutne knektecontract, § 5, sämtelige roterade hemman årligen betala ett
öre silfwermynt för hwarje öresland till en så kallad enörescassa, hwilc-
ken under landshöfdingarnes jämte regementschefens och Allmogens
fullmäktiges förwaltning anwändes till legohielp åt sådane fattiga rotar,
som genom tät afgång på karlar eller andra tillstötte olyckor så af sig
kommit, at de roteringsskyldighéten eij fullgiöra kunna.
Denna cassa skäll genom den anstalt, i senare tider widtagen blifwit,
sig till den summa förkofrat, at Allmogen i Stockholms lähn redan åhr
1769 funnit densamma så tillräckelig, at den med fult bestånd kunde
betala 100 m:r kopparmynt till hwarje vacant rote, då laggild karl
blefwe approberad och tillsatt, hwarföre och ortens dåwarande Lands-
höfdinge, Regementschefen och Allmogens deputerade om en sådan af¬
gift skola öfwerenskotnmit och hos Kongl. Maij:tt i underdånighet be-
giärt, det förenämde § på det sättet måtte blifwa förändrad; hwilcket
dock Kongl. Maij:tt genom bifogade resolutionen1 i nåder afslagit.
Allmogen i Uppland skall wäl icke hos Kongl. Maij:tt i detta ämne
giordt underdånig ansökning. Men som, efter hwad förbemält är, deras
enörescassa äfwen skall wunnit den stadga, at omständigheterne och till-
gångarne derwid med Stockholms skola wara enahanda och den hittills
iakttagne utdelningen eij allenast skall warit underkastad omgång af
undersökningar om beskaffenheten af sökandens willkor med mera, utan
1 Utesluten här.
38—740327
582
ock allena stadnat på wissa så kallade fattiga rotar men alla de öfrige
för sine årlige tillskått den ringaste förmån deraf icke skola åtniutit,
hwilcket förmenas ingalunda instämma med den lika rätt, samtelige ro¬
tar i cassan äga; at förtiga, det cassan en tid för detta så skall blifwit
förwaltad, at Allmogen föga nytta deraf skall tillflutit; altså hafwa be-
mälte Riksdagsfullmäktige för Upsala lähn funnit godt at å hemmawa-
randes wägnar sig med Stockholms lähns Allmoge härutinnan till alla
delar förena.
Begge lähnens Riksdagsfullmäktige förmäla widare sig hafwa efter-
tänckt, om några sådane swårigheter i framtiden kunde infalla, hwarige-
nom cassan till en sådan utbetalning kunde blifwa oförmögen och såle¬
des råka i obestånd; men då Riksdagsmännen efterräknat afgången i
fredlig tid, per medium tagen, hafwa de funnit, at utbetalningen eij alle¬
nast kan skie på förenämde sätt, utan ock at ett ansenligt öfwerskått i
cassan dessutom skall blifwa till besparing och utbetalning, då i ofredsti¬
der starckare afgång och tätare recrutering kunde upkomma, hwilcken
besparing genom utlåningar och deraf flytande räntor årligen förökas, i
det årliga utbetalningen till rotar, så länge fred warar och afgången är
måttelig, med årliga inkomsten och någon del af räntan skall kunna be¬
stridas och hufwudstolen lemnäs orörd; men om i krig, det Gud nådeli¬
gen afwände, så olyckeligen hända skulle, at antingen en stor del eller
hela regementet afginge, så skall cassan, om den ock lemnäs wid gamla
inrättningen, icke stort wara till hielp, utan lära då rotarne efter contrac-
tets lydelse få åtniuta den tid till recrutering, som omständigheterne
kräfja.
Anhållandes bemälte riksdagsfullmägtige i anseende till dessa bewe-
kande skiäl och omständigheter, at ståndet eij allenast wille bifalla utan
ock genom extractum protocolli utwärcka de öfrige respective ståndens
benägna bifall till den af merbemälte Riksdagsfullmägtige sökte förkla¬
ring uti 5 § af förenämde 1725 åhrs Upplands Regementes knektecon-
tract.
Wid öfwerwägande häraf har Bondeståndet funnit eij allenast, at
denna cassa enligt det med Allmogen i Upsala och Stockholms lähner
slutne knektecontract hörer Allmogen till, utan ock at Allmogen wid cas-
sans förwaltning hafwer sine egne fullmägtige, som dess rätt derwid be¬
hörigen bewakar, hwaraf altså fölljer, at cassans obestånd genom någon
förändring icke är at befara.
I anseende hwartill ock som billighet kräfwer, at den menighet, som
gior samanskått till någon wiss inrättning, må äga rätt at eij mindre om
583
förwaltningen af sådane medel besörja än widtaga den författning, som
med afsikten och ändamålet af inrättningen närmast öfwerensstämmer;
altså pröfwar ståndet för sin del skiäligt, at 5 § af föreberörde 1725 åhrs
Upplands Regementes knektecontract i den delen allena, som rörer ut¬
betalningar till rotarne, på det sättet må förklaras, at hwarje rote i rege¬
mentet, då densamma sin numer nu eller framdeles med godkiänd karl
ärsätter, må af enörescassan ett hundrade dahr kpp:rmt legohielp utbe¬
komma.
Hwilcket med de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall ge¬
nom protocollsutdrag ödmiukwördsammeligen skulle communiceras. Ut
supra.
Ex protocollo
J. Odelius.
26.
Pål Jönssons från Kristianstads län memorial om säte och stämma för
ståndet i sekreta utskottet.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr 39.)
Protokollet sid. 109.
Ödmjukt memorial.
Bondeståndet har länge trodt, som rycktet ljudit, det wära riksfäder
skulle hafwa twert emot Regeringsformens 47 § afsagt sig säte och
stämma uti Riksens Högl. Ständers Secrete Utskott, hwilket skulle hafwa
skedt, innan Riksdagsordningen utkom den 17 Octob. 1723; men wid ut¬
forskandet af sanningen och rätta förloppet häraf har man af samma
riksdags protocoller och handlingar funnit sådant wara aldeles ogrundat,
hwilka härwid i ödmjukhet bifogas.1
Jag håller oförgripeligen före, at Bondeståndets uteslutande ifrån Se¬
crete Utskottets öfwerläggningar och beslut icke kan förenas med wår
författade och besworne riksconstitutions art och beskaffenhet, alden
stund Bondeståndet är en af de 4 rikspelare, hwarpå rikets bestånd eller
1 Uteslutna här.
584
fall sig skal grunda. Rycker man en af dessa grundpelare bort ifrån någ¬
ra eller de förnämsta rikswårdande måhl, så måste ju hela regements-
byggnaden omsider ramla öfwer ända, emedan sådane saker der ofta
förekomma, som utom samtelige 4 ståndens goda minne, Ja och sam¬
tycke icke kunna til sitt ändamål utföras. Och om jag ännu får bruka en
liknelse til sakens närmare uplysning, så är wår riksconstitution såsom
en wagn, som, då det ena hjulet brister eller intet får wara med, lärer
ock det, som lyckeligen och til rikets bästa frambringas skal, blifwa
qwarstående midt i sitt lopp.
Jag tror mig icke fela emot sanningen, om jag för fast sätter, at om
Bondeståndet warit med i Secrete Utskottet wid alla öfwerläggningar
och beslut, som therstädes tagits utom Ständernes wettskap och sam¬
tycke, så hade wårt stats- och finansewerk städt på andre och bättre
grunder; ty jag kan aldrig föreställa mig, at Bondeståndet, som är want
at hålla sig wid jorden och tänka, hwad som är nyttigt eller skadeligit i
allmänhet, ja, sätta det allmänna bästa framför deras enskilta, skulle
hafwa gådt in i så skadeliga operationer, som tid efter annan sedan 1723
blifwit i samfundet uppenbare, hwaribland någre directe synes hafwa
syftat på rikets ruin.
Herren Gud wet bäst, hwad afsigt man haft, då man fallit på den tan¬
kan, at i Secrete Utskottet skulle allenast wara 3 riksstämmor, alden-
stund der afgöres de wigtigaste riksmål, som til Ständernes wettskap icke
få dragas, såsom de der hemliga hållas böra; ty huru lätt kan det icke
hända, såsom wi äro människor alle, at 2:ne stånd kunna falla uppå et
för riket i allmänhet skadeligit beslut, då det 3:dje, som anser saken med
klarare ögon, icke kan mota sådant, sedan den 4:de riksstämman fattas;
hwarföre ock twå stånd kunna pålägga de öfrige 2:ne, ja, hela riket de
odrägeligaste bördor. Hwadan ock det händt, at Bondeståndet har til sin
och sine hemmawarande medbröders smärta fädt förnima werkan af så¬
dane Secrete Utskottets tagne författningar, ibland hwilka jag allenast
wil nämna 2:ne, som 1769 års Secrete Utskott widtagit, näml:n tråss-
och munderingsbodarnes upbyggande wid hwart och et capitainssäte el¬
ler compagnies mötesplats samt Smålands Cuirassierercavallerierege-
mentes förwandlande til et dragoneregimente på Allmogens bekostnad,
hwarutinnan Bondeståndet nu ändring söker, hwilket dock naturligen
bort i denna öfwerläggning och beslut deltaga, innan en sådan tunga och
last kunde läggas på rikets Allmoga.
Wår med helig ed bekräftade Regeringsform nämner wäl det första
ståndet i ordningen men känner derföre icke något stånd för mer eller
585
bättre än det andra uti den lagskipande magten.
Skulle wära riksfäder warit så litet kännare af riksconstitutionen, at de
skulle hafwa afsagt sig at wara med i Secrete Utskottet, som dock intet
skedt, så hade sådant enligt riksdagsmannaeden då och framdeles bort
wara ogilt; ty at afsäga sig säte och stämma uti Riksens Ständers Secrete
Utskott håller jag före wara detsamma som at afsäga sig säte och
stämma wid riksdagarne, emedan uti Secrere Utskott afgöres och ex¬
pedieras riksmål, som til Ständernes plena icke få dragas. Och så litet
som et stånd har magt at afsäga sig rättighet til den fjerde stämman wid
riksdagarne, så litet synes mig ock, at tre stånd skal kunna haft rättighet
at utesluta det fjärde ifrån säte och stämma i Secrete Utskottet enligt 17
§ Riksdagsord., ty detta mål synes på det ömaste röra Riksens St[än-
dejrs frihet, som kräfwer alla 4 ståndens enhälliga Ja och samtycke.
Fördenskul anhåller hos det Hederwärda Bondeståndet ödmjukeligen
jag, at detta ärendet måtte nu komma under Riksens Högl. Ständers be-
pröfwande; och at derföre et extractum protocolli måtte ifrån ståndet
utgå med anhållan, at denna högstwigtiga sak måtte remitteras til Se¬
crete Utskottets Stora Deputation, hwarest Swea Konungaförsäkran är
under öfwerseende, som äfwen må hafwa sig at utlåta, om icke 14 § i
Riksdagsordningen bör i så måtto förklaras, at äfwen Bondeståndet så¬
som 4:de parten i den lagstiftande magten måtte wäija sina ledamöter til
Secrete Utskottet; och sedan med sitt betänkande til Riksens Ständers
plena inkomma.
Stockholm den 4 Sept. 1771.
Påhl Jönsson.
27.
Johan Hanssons från Skaraborgs län memorial om dagsverkens utgö¬
rande.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22, nr 40.)
Protokollet sid. lil.
Ödmjukaste memorial.1
Wid 1769 års riksdag hafwer Allmogen från Scharaborgs län och i
synnerhet från Wartofta härad beswärat sig deröfwer, at oagtadt Kongl.
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 4 Sept:br 1771. D:o hwilar.
586
Maij:st genom flere utfärdade nådiga resolutioner på Allmogens beswär
och serdeles genom 44 § i 1766 års kongl, resolution befriat Allmogen
från alla dagswärkens utgiörande, som äro utom hemmanens skattlägg¬
ning, så hafwa dock innehafwarne af åtskilliga till boställen indelte
fordna kongsgårdar under åberopande dels af gammal wana och skyl¬
dighet, dels af giorde convensioner och öfwerenskommelser fordrat af
Allmogen så kallade hjelpedagswärken, hwilka hwarken äro Allmogen
uti sina hemmans skattläggningar påförde eller för de så kallade fordna
kongsgårdar eller numera boställen uti dessas skattläggningar beräk¬
nade, så at boställsräntorne i afseende på en sådan landtmannens tunga
icke äro förhögde eller slike kongsgårdsräntor högre uti indelningarne
beräknade än efter hwarje sådan kongsgårds eller boställes egna lägen¬
heter, jord och förmoner, utan denna af slika dagswärken Allmogen på-
komne tyngd och desse dagswärkens stränga utfordrande antingen in
natura, med flere mils resor, eller efter et drygt utsatt pris i penningar
tillflytar endast indelningshafwaren en honom i indelningen oberäknad
winst men kronan als ingen fördel.
Å denna beswärspunct hafwa mina hemmawarande medbroder uti de
till mitt besörjande öfwerlemnade beswären ålagt mig at söka Kongl.
Maij:sts nådiga utslag, hwarföre jag ock ödmjukast anhåller, at detta
mål såsom wid förra riksdagen anhängigt och då oafgiordt lemnat måtte
nu med nådigt slut blifwa afhulpit.
Stockholm d. 21 Aug. 1771.
Johannes Hansson.
Riksdagsman från Scharaborgs
län och Wartofta och Frökinds härad.
28.
Christian Jönssons från Halland memorial om ollongälden.
(Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 22. nr 41.)
Protokollet sid. lil.
Ödmjukt memorial.1
Då Allmogen känner med största bekymmer de tyngder, som sjelfwa
nöden ålagt dem til det allmennas befordrande, och wisat icke desto-
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 24 Sepf.br 1771. D:o hwilar til
dess den åberopade resol. upwisas.
587
mindre nog hog til at bära bördan, kan det intet annat än förekomma
underligit, at mången finner sin lust bringa saken dit, at den trogna bör-
dobäraren under tyngden skall upgifwas.
At ordinarie och extraordinarie utgifter besynnerligen uti de fram-
flutne 10 åhren öfwer höfwan blifwit ökte, är en allment känd sak. Då
Riksens Höglofl. Ständer til fyllande af rikets behof måst åtaga sig så¬
dant, hafwa på sine orter wisse ämbetsmän warit omtänkte at giöra plå¬
gan större.
Så förhåller det sig med den så kallade ållongiälden. Halland har den
förmohnen at äga bokskogar och är sålunda en ort, der swincreatur gjö-
das wid infallande ållonåhr. Derstädes har det warit öfligit at för et half-
wuxit swincreatur betala 4 öre och för et helwuxit swin 8 öre silfrmt.
Detta war drägeligit och så afpassat, at bonden, som enligit lag borde
wårda de antagne creaturen, hade ock något här för sit omak; men då
det blef befalt, at hwart tionde swin skulle ärläggas til cronan eller dess
wärde, har Allmogen öfwer måttan blifwit lidande; först derigenom, at
tionde af större togos, för det andra derigenom at Allmogen på skogz-
hemman kommo at på 2 el. 3 månader hålla för hwar fjeringsbruk en
karl på skogen til creaturens wacktande, hwilket om dagen kostade med
födan och arfwode inberäknadt en daler silfwermynt. Hwarken städjo-
contract ålägger bonden en sådan extra ordinair tunga, ei eller synes nå¬
gon billighet den kunna kräfwa. Jag will ei nämna, huru skattebönder,
som om wiss afgift med cronan contraherat, blifwa uppenbarligen li¬
dande.
Detta föranlåter mig å egne och hemmawarande medbröders wägnar i
södre Halland anhålla, at ållongiälden måtte få betalas antingen på
gamla sättet med 4 öre för half- och 8 öre för helwuxit ållonswin, eller
ock cronan sjelf hålla den, som wårdar creaturen under giödningstiden,
på det Allmogen icke obilligt må blifwa betungad.
At sålunda den resolution, som i detta ämne wid sidsta riksdag utföll,
hwilken ålägger Allmogen wid skogshemman at antingen ärlägga hwart
tionde swin eller ock dess wärde effter markegången, må blifwa ändrad,
är det, som jag anhåller, at det Hederwärda Bondeståndet, sedan de and¬
re respective stånden äro om samma sak anmodade, til hwilka jag ock
med denna rättmätiga ansökning utbeder mig frihet at wända mig, wille
hos Hans Kongl. Maij:t underdånigst anhålla om. Stockholm d. 24 Aug.
1771.
Christian Jönsson.
588
29.
Bondeståndets extraktprotokoll den 4 september 1771 om ämbetsmäns
inblandning i riksdagsmannavalen.
(Samtida tryck. Prästeståndets arkiv, F. 100. Bondeståndets
extraktprotokoll nr 6.)
Protokollet sid. 112.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet wid
riksdagen i Stockholm den 4 September 1771.
S. d. Uplästes deputerades af Bondeståndet öfwer stridige fullmagter
betänkande, huru de inbrott, som af en del ämbetsmän i riket blifwit ut-
öfwade uti Allmogens fria wahlrättighet wid riksdagsmanswalen til nu
påstående riksdag, måge behörigen anses.
Wid öfwerwägande häraf pröfwade Bondeståndet, det de deruti up-
räknade grunder, skäl och bewis wörö så öfwertygelige samt af rikets la¬
gar, författningar, acta och protocoller hämtade, at Bondeståndet fant
rättwist detsamma til alla delar at bifalla med tilläggning, at ej allena de
uti detta betänkande nämde ämbetsmän och kronobetjente utan ock
andre, som med lika förseende i de öfrige respective ståndens wal kunna
beträdas, måge uti detta beslut innefattas, och at såwäl actores som do¬
mare, hwilka genom görande eller låtande lägga hinder i wägen för
desse rättegångsmålens lagliga och skyndesamma afgörande inom den
tid, som utsatt är, måge i stället för answar och penningeplikt straffas
med tjenstens förlust eller förlora rättighet til widare befordran.
Och skulle fördenskull ofwannämnde betänkande med tilhörige bila¬
gor til de öfrige respective ståndens gunstbenägna bifall jämte utdrag af
protocollet ödmjukwördsammeligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo.
J. Odelius.
Deputerades af Bondeståndet öfwer stridige full¬
magter betänkande angående wederbörande äm¬
betsmäns och cronobetjenters answar för deras
lagstridiga förhållande wid nedannämde riks-