889
bönder anses, och aldraminst att pipare och hauboister ägde magt
att bonden från dessa hemman upsäga och effter godtycko ut-
wräka, häldst Kongl. M:stt ålagt herrar landshöfdingarne, att
åboerne derwid oförkränkt bibehålles.
Men som sådane händelser å flera ställen likwäl sig sedan sidsta
riksdag tildragit, hwarigenom åboernes säkerhet förswunnit och de
eij til godo njutit, hwad har wordet dem tildelt, så anhåller Allmo¬
gen underdånigst om nådigste förklaring, och att wederbörande
måtte alfwarsammaste answar tilbindas, om de eij rätta, hwad här¬
emot kan wara förelupit, och tillika framdeles hålla åboerne oför¬
kränkt wid den förmån, högst åberopade 68 § dem tildelar.
§ 80.
Emedan Allmogen i Helsingelands Norra fögderie med ansenlig
kostnad upbyggt ett magazin för giärdespanmålen utan om Hud¬
viksvall stad, ty anhåller samma Allmoge i underdånighet, det den
må förskonas ifrån tullafgiften för den spanmål och de ränteper-
sedlar, som för kronan infordras och therstädes aflefwereras,
häldst therigenom eij mera afgår uti tullinkomsterne, än om
samma persedlar till krigsfolkets eller andra behof skulle lefwere-
ras på landet eller tillåtas Allmogen att lösa dem med penningar,
samt Allmogen i annat fall eij hade minsta hugnad och ersättning
för sin på denna byggnad anwände dryga kostnad. Förmenandes
Allmogen ock, att tull eij kan fordras, då räntepersedlarne eij fors¬
las igenom någon tullplats.
§ 81.
Att markegångstaxan för Vermeland ej måtte i örebro uprättas,
dit Allmogen för besvärligt faller att sända sina fullmägtige, utan i
Carlstad.1
§ 82.
Att Allmogen i Elfsborgs län måtte ega frihet att på dess resor in-
1 § 81 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från prästeståndets i allmänna besvärsdeputationen
förda protokoll den 18 oktober 1765, Prästeståndets arkiv, F. 84-.
57—700212
890
norn länet få beta sina hästar på cronans allmänningar och andre
oinstängde platser.1
§ 83.
Som skånska Allmogen äger frihet at uti Kronobergs län upkiöpa
oxar, i synnerhet nu sedan boskapssiukan på wisse orter i Skåne
warit gängse, altså anhåller Allmogen uti Kronobergs och Jönkiö-
pings läner underdånigst at til sin åkers och hemmans brukande få
fritt upkiöpa oxar, samt at i desse läner hemmansbrukare, som
hafwa swaga höbol och dessutom äro i sådant litet lönande, så at
de icke kunna nödige dragoxar på åkerbruket antingen på hagbetet
öfwer sommaren eller af fodret öfwer winträn underhålla, må wara
tillåtit at på fierdingen upkiöpa et eller twänne par oxar til wår-
och lika många til höstlägningen och dem sedermera åter få för¬
yttra, utan at sådant för landthandel ansees.
§ 84.
Åboerne uti Alsheda, Ökna, Skire, Hwetelanda, Skeda och Le-
menhults socknar sig däröfwer beswärat, at ehuru Kongl. Maij:t
uppå Riksens Ständers tilstyrkande genom bref til Kongl. Bergscol¬
legium af den 23 December 1747 ogillat det då giorde förslag, at til
Ädelforss guldwärks upprätthållande, emot det at guldwärket åtogo
sig betala räntan i penningar för de närmast belägne cronoaug-
mentshemman i ofwannämde socknar, åboerne skulle påläggas ut¬
göra deras räntor i kohl, råstwed, kiörsslor och annan betjening til
guldwärket emot wist utsatt pris, skall dock wid en därstädes sidst
hållen commissionsförrättning et sådant förslag wara wedertagit,
at et wist pris på deras arbete wordet utsatt, utan at de sig därtil
skola begifwit utan twärtom sådant bestridt såsom ländande til de¬
ras twång, last och ändteliga undergång; anhållandes alt derföre be¬
rörde sockneboer, det måtte hwad Riksens Ständer i underdånig
skrifwelse til Kongl. Maij:t under den 9 December 1747 til Allmo¬
gens befrielse härutinnan andragit, warda som gällande ansedt, at
ofwannämde författning ändras och uphäfwes.2
1 § 82 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från prästeståndets i allmänna besvärsdeputationen
förda protokoll den 12 juli 1765, Prästeståndets arkiv, F. 84. Den har där
felaktigt givits numret 83. I allmänna besvärsdeputationens eget proto¬
koll, Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, återfinnes paragrafen icke.
2 § 84 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från bergskollegii betänkande till kammar-, ekonomi-
och kommersdeputationen den 27 augusti 1765. Utskottshandlingar 1765—
1766, vol. 79, fol. 82.
891
§ 85.
Dyrheten på swawel har i desse senare åren icke allenast ganska
högt upstigit, utan har ock bristen derpå warit så öfwerniåttan stor,
at det icke ens kunnat fås för penningar.
Då nu sådant å ena sidan är af de betänkeligaste fölgder för
Bergslagerne i gemen och i synnerhet för Philipstads bergslag, som
drifwer alt grufwearbetet med sprängningar, emedan grufworne
derstädes äro mycket diupa och består af flere botnar, och å andra
sidan besynnerligit at ehuru swawel warit wid bruket i förråd, har
det dock icke kunnat i någon quantite för betalning erhållas, hwar-
af icke annat kunnat hända, än at de största olägenheter och hin¬
der i grufwearbetet måste existera.
Och som sådant leder til gamla arbetssättets widtagande med till-
makningar, hwarigenom skogarne aldeles utödas och äfwen föror¬
sakar mindre hog, drifft och omtanke i arbetets drifwande, det all¬
männa til största förlust och afsaknad; så anhålles underdånigst,
at de medel och utwägar måge widtagas, hwarigenom Bergslagen
kan erhålla tilräckelig tilgång på denne nödwändighetswaran.
§ 86.
Hos Kongl. Maij:t har Allmogen på Wisingsö, som beklageligen
öfwer alt skall wara fattig och utarmad, flere resor warit nödsakad i
underdånighet beklaga sin nöd och anmäla, huru swårliga de tryc¬
kas och utblottas samt deras hemman i wanhäfd råka genom de
många dagzwärken, som de til kongsgårdens därstädes bruk samt
sin kronotiondes afförsel och uttröskning wid gården måst utgiöra,
hwarmed en stor del af deras tid skall bortgå, utan at de få se sina
hemman och hushållning til godo, förutan det de för kongzgårdens
skull äro stängde ifrån åtskilliga förmåner, som de eljest torde
få nyttja; skolandes denne Allmoge derwid förmärkt, at det con-
tract, som är slutit emellan Kongl. Maij:t och kronan samt nu-
warande innehafware af kongsgården, lärer innehålla sådane
beting, som hindra, det Allmogen, så länge samma contract
warar, icke kan i nåder bewiljas någon lindring i de öfwerklagade
målen; hwarföre den fördenskull bönfaller, at ifall så wore, det
deras förra underdånigste ansökningar, som i bilagde handlingar
innehållas och nu i underdånighet förnyas, icke kunna i nåder
nu bifallas och afhielpas, det måtte de dock skiärskådas och
bepröfwas samt någon billig lindring utsättas till iagttagande, då
892
nuvarande contract lupit til ända, som snart lärer skie, och ett
nytt kommer at slutas, på det Allmogen må se något hopp för sig
at en gång winna lisa i de omständigheter, som dem nu så hårdt
trycka.1
§ 87.
Uppå den intil Ryssland gräntsande Lappallmogens underdåniga
anhållan har wäl Kongl. Maij:t uti 60 § af Allmogens allmänna be¬
svär wid sidsta riksdag nådigst låfwat at på något sätt hielpa
thenna fattiga menigheten med spanmål, emedan them blifwit för-
budit at af ryske undersåtare få densamma sig tilhandla; men som
altsedan ingen anstalt derom blifwit giord och mycket folck dels öf-
wergifwit sine boningar, dels ock af hunger i stor elände omkom¬
mit; så nödsakas Lappallmogen denna dess underdånigste anhållan
härmed i lika underdånighet förnya.
Jordbruket i detta kalla climatet gifwer på långt när icke så myc¬
ken säd, som til blotta brödet tarfwas; således måste bristen deraf
och hwad som til utsäde behöfwes annorstädes ifrån hämtas. När¬
maste staden är Torneå, dit Allmogen har 30, 40 til 50 mil; utom
swårigheten af så lång wäg, utom det brist äfwen derstädes kan
wara, har spanmålen desse senare åren warit så öfwermåttan dyr,
at en utfattig Allmoge den eij mägtat lösa.
Då nu nådigst considereras, at denne Lappmarcken skattar til
bägge höga kronorne men af ingendera i nödennes tid omfattas
utan likasom öfwergifwes, kan Allmogen icke annat än underdå¬
nigst bönfalla, det Kongl. Maij:t i nådigste behiertande af denne
Lappmarckens wärckeliga nöd och förlägenhet täcktes uphäfwa det
för någre år sedan utfärdade förbudet och nådigt tillåta, att Allmo¬
gen nu som förut må af ryska bönder få kiöpa sig nödig säd samt
hampa til fiskeredskap och hwad mera til husbehof oumgängeligen
tarfwas; hälst inga andra medel lära gifwas at rädda detta wid-
sträckta landets fattiga inbyggare från total undergång.
§ 88.
Den befallning, kronobetjente i Lappmarcken af Landshöfdinge-
embetet ärhållit, at årligen om wåren incassera alla bössor, i den
1 § 86 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammarkollegii memorial den 23 september 1765
till kammar-, ekonomi- och kommersdeputation. Utskottshandlingar 1765
—1766, vol. 77, fol. 900 ff.
893
afsikt at inga renar under den förbudna tiden må kunna fällas, har
derstädes förorsakat en allmän bedröfwelse. För samtelige inwåna-
renas emellankomna tårar och böner hafwa wäl kronobetjente, be-
wekte af medlidande, hafft tils widare anstånd med execution af
desse ordres; men som Allmogen fruktar, at de til äfwentyrs torde
förnyas, kan den til sin säkerhet i framtiden icke underlåta i under¬
dånighet denna sin nöd andraga.
I anseende til lapparnas besynnerliga lefnadssätt och hushåll¬
ning, och då deras snart sagt endaste lifsuppehälle består i kiött och
fisk, kan ingen sätta det i twifwelsmål, at bössor och nät äro dem
aldeles oumbärlige. Förmenes denna fattige Allmoge, til huru liten
tid af året det ock hälst wore, at bruka sina bössor, så försättes med
detsamma hwar man i yttersta förlägenhet, och blifwer då ingen
annan utwäg för dem at wäija än med samteliga hustrur och barn
öfwergifwa Sweriges landamären. Om wårtiden i synnerhet be-
höfwa de bössorne at fälla biörnar, at skydda sina tamda renhior-
dar för wargar och filfras, såsom ock at sielfwe wara säkra för
ryska och swänska förrymmare, hwilcka i annat fall snart sam-
manrotade sig at i så widsträkta ödemarcker plundra et wärnlöst
folck i sin tjäll och hyddor. Dessutom synes förbudet om willa re¬
nars skiutande wara mindre lämpeligit til Lappmarcken i anseende
dertil, at willrenarne giöra inbyggarena årligen stor skada, i det de
förföra och locka bort med sig de tamda renarne och således sätta
lappen offta i mistning af sin egendom, öfre delen af Swenska
Lappmarcken är ock at ansee såsom et näs, hwaröfwer willrenarne
flytta af och an, än til Norige och än til Ryssland, och blifwa eij på
någondera stället skonte. At förtiga de anledningar befallningen om
bössornes incassering skulle gifwa kronobetjente at på et och annat
sätta utblotta Allmogen, som äfwen skulle lida skada deraf, at bös¬
sorne under den tiden, deras ägare eij finge nyttja dem, blefwe af
rost bortskiämde. Allmogens underdånigste anhållan är förden¬
skull at få med all trygghet behålla och bruka sina bössor, på sätt
som det i fordna Swea konungars tid och af ålder wanligit warit.
§ 89.
Skärallmogen i Finland, Wästernorrland, Wästerbotn och öster-
botn anhålla underdånigst at wid deras gamla fiskebruk, så på
grund i hafssiön som wid stränderne, hwarföre de äro refwade och
skattlagde samt roterade, warda bibehållne utan intrång af städer-
894
nes Borgerskap, som begynt dem oroa i anledning af kongl, resolu¬
tion af den 20 April 1763, hwilcken förmodeligen icke syfftar på el¬
ler angår Allmogens enskilte och skattlagde fiskeställen.
§ 90.
Som den tiden nästkommande år löper til ända, under hwilcken
Allmogen i Wästerbotn genom kongl, resolution på Allmogens un¬
derdånige allmänna beswär af år 1756, § 75, erhållit tilstånd at be¬
tala laxtaxeafgifften med sexton daler för hwar tunna lax och en
daler silfwermynt för hwar rökt lax; och åtskillige deras laxfisken
äro dels genom upgrundning förderfwade och dels så förswa-
gade, at laxtaxeafgifften deraf näppeligen utgå kan; altså anhåller
Allmogen underdånigst om prolongation på den förmon at få betala
berörde afgifft med sexton daler för hwar tunna och en daler
silf :mt för hwar rökt lax.
§ 91.
Anföres, huru Kongl. Maij:tt genom resolution af den 14 Septem¬
ber 1727 i anseende til hållskiutsen wid Krokeks gästgifwaregård
förordnat, att Allmogen i Lösings, Östkinds och Biörkkinds härader
icke skulle beswäras med de resandes skiutsande in uti Söderman¬
land til Wreta, icke eller södermanlandshästarne tagas til skiuts-
ning in uti östergiötland til Åby, emedan billigheten fordrade, att
det ena länets Allmoge eij mer än det andra beswäras med skiuts-
ningar långt in uti ett annat höfdingedöme.
Och som lika billigt synes wara, att Allmogen eij eller betungas
med cronoskiuts in uti ett annat län, så anhåller åfwannämde hä¬
raders Allmoge uti östergiötland att warda befriade ifrån crono-
skiutsningen ifrån Krokek til Wreta gästgifwaregård, hwarwid så¬
som bewekande skiäl andrages, det en del af samma Allmoge skall
hafwa 9 mil til Krokek och således med skiutsningen til Wreta
komma att färdas fram och tillbaka 20 mil, hwarunder, då swårt
wägelag är, deras hästar ofta skola blifwa förderfwade.1
§ 92.2
Allmogen i Helsingeland beswäras ganska mycket med forslande
1 § 91 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationens
betänkande den 17 september 1766. Utskottshandlingar 1765—1766, vol.
71 c, fol. 72.
2 Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 70, fol. 1618.
895
af krut och andre wahror till Jämtelands och Härjeådalens bruk
och äfwen till Looss glasbruk, oansedt koboltstilwärkningen der¬
städes uphördt. Och som Allmogen icke kan finna minsta skjäl der¬
till utan med billigheten tyckes wara mäst enligt, att hwar och en
bruksägare sjelf drager försorg om sine warors framförande me¬
delst öfwerenskommelse om skjälig wedergällning för den, som ho¬
nom tjenar, så anhåller Allmogen underdånigst att blifwa befriad
ifrån denna tunga.
§ 93.
Tå Allmogen i Skellefte, Burträsk och Umeå socknar för någre år
sedan ingingo en wiss tiondesättning med Kongl. Maj :t och kronan,
blef uttryckeligen lofwat och försäkrat, att Allmogen årligen ei
skulle i kronoboden mera spanmål inlefwerera, än til anordning-
arne behöfdes, utan få det öfriga, som til några hundrade tunnor i
desse socknar bestiger, effter markegången lösa; men icke dess
mindre, samt ehuru Kongl. Maj:t tiondesättningsafhandlingen
stadfäst, och Allmogen icke witterligit är, at Kongl. Maj :t och kro¬
nan något af spanmålen i förflutne åren sielf disponerat, har dock
icke Allmogen på alla ställen och alltid kommit i fult åtniutande af
en sådan betingad och försäkrad förmon, hwarförutan nu äfwen
förliudes, at nyligen underdånige ansökningar skola blifwit giorde
om arfwoden eller indelning af berörde öfwerskottstiondespanmål.
Allmogens i förnenämde socknar allerunderdånigste anhållan är
fördenskull at nådigst warda bibehållne wid hwad dem, tå tionde¬
sättningen ingicks, lofwades, samt at til upbördsmännerne få å
afradsdag offenteligen effter markegången lefwerera penningar för
den tiondespanmålen, som ei in natura til anordningarne behöfwes.
§ 94.
På sätt som 4 § i kongl, resolutionerne af d. 171 Decemb. 1734, 76
§ af d. 21 Janu. 1748, 12 § af d. 29 Junii 1752, 18 § af d. 29 Nov.
1756 och 53 § af d. 17 Aug. 1762 förmäla, har wäl Segerstads, Ha¬
nebo, Bollnäs, Alfta och Delsbo socknars i Helsingeland Allmoge, af
hwilka kronotiojonden är anslagen til Kongl. Aacademien i Upsala,
anhållit om wiss tiondesättning, det äfwen Kongl. Maj :t medelst
nådigt utslag å Jersös sockns underdånige ansökning d. 21 Junii
1763 förklarat sig i nåder gierna se, så mycket mer som Dess Befall-
i Skall vara: 12.
896
ningshafwande i orten jämwäl tilstyrkt. Det oacktadt och ehuru be-
mälte sockn tilbudit 220 tunnor årl. i tionde, hwilket är mer än
dubbelt emot det, af samma sockn i början erlades, har dock kongl,
academiestaten wägrat ingå en förening, ganska fördelacktig för
dem sielf i anseende til en wiss anseenlig inkomst, och tillika,
ehuru dryg, likwäl högeligen åstundad af Allmogen för at hafwa nå¬
got wist at trygga sig wid.
Nu kan wäl Allmogen icke beswära sig öfwer de giorde swårighe-
ter å Kongl. Academiens sida wid föreningen, som den der bör
grunda sig på fri wilja å båda sidor, men hwad Allmogen i underdå¬
nighet nödgas beklaga, är, at tionde måste erläggas äfwen af sådan
mark, som blott för ägornes bättre ans medelst så kalladt swalbruk
på par år upkiöres och besås och så åter lägges ner til äng, för hwil¬
ket den bör anses och äfwen är skattlagd; ehuru 2 § i förklaringen
af d. 5 Octob. 1744 nådigst frikallar Allmogen ifrån all afgift och
ränta af sådan ny upodlad mark, ock då kongl, academiestaten en¬
dast är kronans rättsinnehafware i den delen, så följer owedersäije-
ligen, at af Allmogen icke får utsökas mer, än Kongl. Majit och
kronan enl. kongl, förordningarne tilkommer, hwarföre Allmogen i
berörde socknar i underdånighet anhåller om befrielse ifrån all
tiondes erläggande af det så kallade swalbruk i framtiden; men wil
Allmogen likwäl icke undandraga sig tertialafgifften af sine ny¬
bruk til kyrkioherderne, hwilka dertil enl. sine privilegier af ålder
warit berättigade.
§ 95.
Att de soldater, som efter hemkomsten fråm Pommern för
mindre längd och för ålder skuld blifwit casserade, åter måge för
deras rotar antagas och qwarblifwa, till dess de befinnas odugelige,
samt att hädanefter inge mönstringar andetiden utan trängande
nöd måge anställas.1
§ 96.
Anhåller Allmogen om en sådan jämkning emellan räntetagare
och räntegifware, at de sednare till förekommande af hwarjehanda
olägenheter för dem sielfwa och flere hinder uti deras hemmans
1 § 95 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 12
juli 1765. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 46 v. Paragrafen
återtogs enligt protokollet den 15 augusti 1765, fol. 63.
897
skiötsel kunde till de förra få utgiöra de dem ålagde dagswärken in
natura till en fierdedel hwarje årstid.1
§ 97.
Att Allmogen enligt förordningarne af den 22 Maij 1663 och 21
Julii 1677 må bibehållas wid de fisken, som af ålder under deras
hemman lydt, samt dem, hwarå de skattebref eller domstolarnes ut¬
slag erhållit, men der laxfisken i elfverne skola efter Kammarcolle-
gii och Statscontoirets bref af den 10 Februarii 1764, 11 §, 50
morn., för krono anses, att de emot wissa års räntor få lösa sina lax¬
fisken till skatte.2
§ 98.
På många ställen i Jämteland är marken af sådan beskaffenhet,
att då effter wederbörlig utsyning derå swedjas, blifwer icke måsan
förtärd på alla platser så tilräckeligen, att de warda tjenlige för ut¬
säde eller gräswäxt, utan fordrar nödwändigheten, att qwistar och
annat odugeliget skräp blifwer dit samlat och en ny bränning an¬
stäld.
Men kronobetjeningen räknar detta såsom skedt utan utsyning
och eij innebegripit i den första till swedjande lemnade tillåtelsen
samt lagföra Allmogen derföre.
Jämtelands Allmoge, som icke rätteligen kan gagna sig af swed-
jelandet, med mindre de få det tillreda på förenämde sätt, samt
skulle utställas för altför kännbar utgifft, om den wid slike tillfäl¬
len skulle söka och påkåsta ny besigtning, anhåller fördenskull om
den nådiga författning, att wid utsyningar till swedjande jämwäl
må tillses, pröfwas och utsättas, om swedjelandet kan wid första
bränningen blifwa tjenligit för utsäde och årswäxt öfwer alt, eller
om måssa och markens sanka läge fordra en ytterligare bränning
genom hopsamlade qwistar och odugeligit skräp, på det uti tillåtel¬
1 § 96 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammar-, ekonomi- och kommers- samt lant- och
sjömilitieekonomideputationernas betänkande den 23 april 1766. Utskotts-
handlingar 1765—1766, vol. 70, fol. 995.
2 § 97 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 12
juli 1765. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 46 v. Enligt kam¬
marutskottets diarium, Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 73 a, remit¬
terades besväret till kammarkollegium och blev där ”innehållit”.
898
sen, som utfärdas, må ock kunna utsättas och lof meddelas till den
andra bränningen, der nödwändigheten så fordrar.i
§ 99.
Som Allmogen i Halland alla år måste finna sig i det swåra till¬
stånd, att den nödgas kiöpa nödig säd till brödföda och utsäde,
samt således äfwen kronotionden, då Kongl. Maij :t och kronan den
sielf behöfwer, men Allmogen nu i senare åren blifwit hindrad att,
hwar bästa tillfället warit, få upkiöpa och till magazinet sådan kro¬
notionde aflefwerera, utan twifwel derföre att de kommit i smärre
partier; så anhåller Allmogen så i denna landtort som ock i all-
männhet underdånigst att fritt och obehindrat, hwar the wilja och
hwarest bästa kiöpet är, få sielfwe eller genom ombud låta up-
handla och på kronomagazinet, på sätt som Allmogen i gemen uti
den 39 § därom i underdånighet anhållit, aflefwerera den krono¬
tionde, som utgiöras bör, samt att den må emottagas, antingen det
är i större eller mindre påster.
§ 100.
Kyrkiowärdarne wid landtförsamlingarne i Skåne, brefbärare
och wildförare äro befriade, Allmogen wet icke af hwad grund,
ifrån alla slags skiutsningar, åkor och dylika mindre onera, och af
den anledningen hafwa flere sökt sig dertil, så att mångestädes äro
tre till fyra kyrkiowärdar i soknen samt ganska månge brefbärare
och wildförare af kronobetjenterne blifwit och blifwa antagne. Och
som de onera, desse undsluppit, blifwit på den öfrige Allmogen för¬
delte, som dermed förut är nog beswärad, så anhålles underdånigst,
att slikt missbruk må förekommas, och ehwad de äro flere eller
färre, de likafult hwar för sig måge warda förplicktade att så här¬
efter och framgent likasom förut med Allmogen deltaga i alla de
beswär och onera, som Allmogen kan wara ålagt att bestrida.
§ 101.
Allmogen uti Ångermanlands södra del anhåller underdånigst
om nådig stadfästelse å den tiondesättning, hwarom emellan dem
och de, til liwilcka kronotionden derstädes är indelt, uti förledit år
öfwerenskommelse blifwit ingången.
i Ett memorial av Per Månsson och Jon Olofsson från Jämtland, da¬
terat maj 1766 med påteckning: Upl. uti Allm. Beswärsdeput. d. 23
Maji 1766, är bilagt paragrafen.
899
§ 102.
Att kongl, brefwet af den 17 Januarii 1707 angående bruksäga¬
rens förmonsrätt att framför åboen till skatte lösa de omkring de¬
ras jernbruk belägne hemman ej må hädanefter lämpas till Krono¬
bergs län.1
§ 103.
Genom den kronan förbehållne och oindelte spannemålens försel
och aflefwererande i Lovisa stad är carelska Allmogen stadd under
swårare tunga medelst kostsam utredning til så lång resa och
mångfaldiga dagswärckens förspillande, än at de dermed förmå ut¬
härda; hwilcken börda på känbaraste sätt förökes; då misswäxt in¬
faller, som ganska offta i detta hårda och kalla climatet genom köld
och frost händer, så at de i stället för den aflefwererade och så lång
wäg förde kronospannemålen måste genom kostsam omwäg för¬
skaffa sig annan spanmål til lifsuppehälle.
Medan Nyslott lydde under Sweriges krona, aflefwererades be-
mälte räntespanmål til magazinet derstädes och understundom i
Willmanstrand, som war den närmaste kiöpstad, til hwilcka orter
en beqwäm båtfart genom Stora Saimen nyttjades, och i anseende
til sådan fördel, såsom ock en hälfften korttare wäg, kunde detta
skie med drägelig möda; men deremot måste den nu om winterti-
den på släda framskaffas til Lovisa, ehuru til bemälte stad är ifrån
Libelitz, Kides, Keselax och Tohmajerfwi kyrckor 40 å 43 mil, ifrån
Condiolax, Pelgijerfvi, Cavi och Kihtelysvara 45 a 47 mil och ifrån
Ilomants, Eno och Suojerfvi 50 å 54 swenska mil; och altså medium
af wägens längd med fram- och återresan tilsammans tagne unge¬
fär 94 mil.
På dubbelt sätt är denna Allmoge uti en högst ömmande belägen¬
het, sedan Willmanstrand, Nyslott och Friedrichshamn förlorades,
dels som sagt är genom kronospannemålens så beswärliga försel,
och dels at rörelsen stadnat, hwarigenom en otrolig brist sig yppat
på salt til husbehof och andra förnödenheter.
Under det Allmogen afbidar med underdånigste tilförsikt i anled¬
ning af Kongl. Maij:ts nådigste försäkran i 55 § af 1748 års resolu¬
1 § 102 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 12
juli 1765. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 50. Paragrafen åter¬
togs av ståndet. Se sid. 449.
900
tion på Allmogens allmänna beswär, at nya handelsplatser och kiö-
pingar i orten blifwa inrättade, nödsakas Allmogen emedlertid, och
til dess detta skier, i underdånighet bönfalla, at dem i nåder må för¬
unnas att behålla och effter marckegången lösa kronans behållne
spanmål och at för den betalning, de ärlägga, spannemål ifrån när¬
mare orter til kronans behof må genom publique anstalt uphandlas.
§ 104.
Allmogen i Carelen beklagar sig öfwer det missbruk, kronofogden
derstädes opåtalt gior af de husesyner, som enligit lag skola hållas å
kronohemman, i det de anställas blott at oroa åboerne eller ock at
aldeles skilja dem ifrån deras hemman. Til en sådan medfart gif-
wes så mycket större tilfälle, som Allmogen på denna farliga gränt-
seort, der hus och gårdar under sidst öfwerståndne krigsorolighe¬
ter med Ryssland innom trettio års tid twänne gångor blifwit i aska
lagde, lefwer i mycken fruktan och wågar icke anwända särdeles
möda och kostnad på husbyggnader utan bärgar sig i den delen så
godt den kan och åtnöjer sig förnämligast med det arbete, som när¬
mast syfftar på jordbrukets förbättring samt at skaffa sig föda, klä¬
der och hwad som til utlagorne kan behöfwas.
Allmogen anhåller fördenskull i djupaste underdånighet om nå¬
dig frikallelse ifrån slike husbyggnadssyner eller ock om en sär¬
skilt författning i den delen, lämpad effter ortens besynnerliga be¬
skaffenhet och hushållsomständigheter.
§ 105.
Ehuru uti den utfärdade kongl, förordningen af år 1723 om skat-
tekiöp det anses för mindre nödigt, at Bergslagarne kiöpa sine
åboende hemman til skatte, efftersom de nogsamt dessutan äro för¬
säkrade om rolig besittning för sine så kallade stubbe- och rögsel-
räd;1 dock som nu en stor del warit hugade och ännu flere dertil up-
muntrades, om något wist effter räntan blefwo faststält, utan wi¬
dare wärdering för den, som så åstundade, å hemmanen behöfde
anställas.
Altså ock som det ansenligen ökar kronans inkomst, at hemma¬
nen kiöpes til skatte, så mycket mera om skatteskillingen ökas til
hwad kostnaden bidrager, hwilcket ock eljest upmuntrar åboen at
bättre hushålla med skogen och giöra marken än mera frucktbä-
1 Skall vara: rögselrätt.
901
rande til säd och gräs. Fördenskull underställes, om icke i stället
för de i förordningen utsatte sex års ränta, hwarunder ingen skatte-
wärdering får tagas, i Bergslagerne nu kunde utsättias åtta års ränta
för den, som utan widare wärdering åstundade inlösa sit hemman
til skatte, och som räntan består af stång- eller tackjern, då antingen
det lefwereras in natura at för kronans räkning försäljas genom
auction, eller at penningar i stället insättas effter bergstingsrättens
årlige markegångspris, dock obetagit den, som åstundar wärdering,
at äfwen sig deraf få betiena.
§ 106.
Kemi Lappmarcks inbyggare, hwilcka i ett oblidt lufftstrek längst
under Nordens med ständig is betäckta fiällar ganska offta lida to¬
tal misswäxt och omöijeligen kunna wara bärgade med den säd, de¬
ras nyss uptagne små åkrar å en swag och mindre lönande jordmon
af sig kasta, utan nödgas söka större delen af deras lifsuppehälle
genom swedjande, hafwa lefwat i den säkra förtröstan, at dem så
mycket mindre wägras skulle till nödtorfft utan utsyning idka
denna näring, som den derstädes til annat behof aldeles obrukbara
skogen, i synnerhet hwad deraf till swedjefall kan nyttjas, såsom
upodlingens swåraste fiende lättast och med inwånarenas under¬
hållande utur wägen rödjes, climatet mildras samt den skada, natt-
frosterne giöra på åkren, så mycket möjeligit är förekommes. Men
skogsförordningen, som tyckes egenteligen wara lämpelig till rikets
södra och bebodda landskaper, har dock nyligen blifwit sträckt äf¬
wen til denna Lappmarck, så at ingen skog derstädes utan utsyning
til swedje får nedhuggas.
Fölgden af denna oförmodeliga och mindre lämpeliga ändring i
deras ännu icke stadgade hushållning blifwer så bedröfwelig, som
det är ofelbart, at utsyning i en så widsträckt ödemark är det¬
samma som ett wärckeligit swedjeförbud, då et länsmansdistrict,
som innehåller 30 a 40 mil i längden och föga mindre i bredden,
kanske bebos af hundrade usla nybyggare, hwilcka skulle förspilla
hela sin kortta sommar at skjutsa länsman och betala honom drygt
arfwode för en förrättning, som är mindre angelägen; att förtiga de
tilfällen för honom kunde gifwas til hårdhet och egenwilja mot
dessa wärnlösa, hwilcka och eljest, gienom det de måste ärlägga
skatt til twänne kronor, äro nog betungade.
Fördenskull anhåller denna Allmoge underdånigst at äfwen
902
framdeles, såsom tilförene lofligit och wanligt warit, få utan utsy¬
ning obehindrat nyttja skogen til swedjebruk i denna obebodde
landsort.
§ 107.
Beswärar sig Allmogen på Svartsiölandet här i Stockholms län
deröfwer, att Kongl. Maij:t genom nådig befallning till Dess och
Riksens Cammarcollegium af den 14 Junii 1763 ålagdt berörde All¬
moge att med wiss penningeafgift understödja gästgifweriet wid
Fittja gästgifwaregård, belöpande sig till 14 d:r kopp:mt årligen af
hwart mantal. Och som detta onus Allmogen emot all förmodan på¬
kommit och så mycket mer öfwergår deras förmåga, som de innom
sig hafwa åtta gästgifwaregårdar, hwarest de ordentelig hållskiuts
underhålla och icke utan yttersta nöd dem besörja kan, hälst myc¬
ket frälse på Svartsiölandet gifwes, som ingen del i hållskiutsen
med Allmogen tager, så anhålles underdånigst, att denne Allmoge
måtte för ofwannämde afgift till Fittja gästgifwerie så mycket mer
i nåder frikjännas, som den utom desse gästgifwaregårdar måste
besörja om någre hundrade hästar, då Deras Kongl. Maijstäter nå¬
gon jagt på Svartsiölandet behagar företaga.1
§ 108.
Ehuruwäl Kongl. Maj :t uti 5 § af Dess nådige resolution uppå
Allmogens underdåniga allmänna beswär wid 1727 års riksdag i nå¬
der förordnat, at billigt pris skulle framdeles bibehållas icke alle¬
nast uppå biblor utan jämwäl på psalmböcker och cathechisser
med flere, som för Allmogen och deras barn äro nödige, som ock i
nåder ålagt Dess och Riksens Commercecollegium at til den ändan
besörja om papperswärkens uphielpande med mera, som til detta
ändamåls winnande kunde bidraga, icke dess mindre erfares nu en
så oerhörd stegring på sådane böcker, hwilka för Allmogen och de¬
ras barns underwisning i christendomen äro oumgängelige, at de
fattige snart ei mägta at dem sig förskaffa, och som wida öfwersti-
ger den dyrhet, hwaruti både ätande och nötande waror sig eljest
förhålla, så måste hufwudorsaken förnämligast deraf sig härleda af
1 § 107 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammar-, ekonomi- och kommersdeputationens
betänkande den 3 oktober 1766. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 71 c,
foJ. 339.
903
en ganska hög dyrhet på papper, hwilket ofelbart skiönjes af det
pris, hwartil skrifpapper nu för tiden försäljes.
Bönfaller fördenskull Allmogen i diupaste underdånighet, det
Eder Kongl. Maj:t i nåder täcktes taga sådane utwägar och författ¬
ningar, som kunna afhielpa denna dyrhet på böcker til lindring för
de fattige ibland Allmogen.
§ 109.
Att Allmogen i Wässmanland och Wästerbergslagen må tillåtas
en häst- och oxmarknad på d. 16 Aug. uti Wik och Söderbärkes
sokn i Kopparbergs län.1
§ 110.
1739 års tienstehionsstadgas 8 art. och 6 § innehåller förbud
emot tjenstefolks utflyttning från Wästernorrlands län, men utur
Kopparbergs län är utflyttning tillåten, hwaraf händer, at årligen
til det förre ifrån det senare en myckenhet ungt folk bortgå och
tienst antaga, utan at Kopparbergs län derföre erhåller någon er¬
sättning från Wästernorrland. Och som uti Kopparbergs län äro
många och widlöfftiga bergshandteringar och bergwärk samt star¬
kare rotering än annorstädes, hwartil en myckenhet arbetare ford¬
ras, så kan af en slik tillåten utflyttning utan ersättnings erhål¬
lande icke annat följa än brist och saknad för Kopparbergs län på
tjenstefolk och arbetare wid bergshandteringen och soldateämnen.
Fördenskull föranlåtes Allmogen i Kopparbergs län underdånigst
anhålla, det til likhet desse bägge länen emellan tjenstefolks och ar¬
betares utflyttning ifrån Kopparbergs til Wästernorrlands län i nå¬
der förbiudas, med mindre tjenstefolks utflyttning ifrån det senare
til det förre eller Kopparbergs län tillåtas, såsom hwilket synes
wara rättwisast och närmast höfwas et fritt folk at inom riket efter
behag obehindrat söka sin förmon och utkomst.
§ lil.
Allmogen omkring Christianstad anhålla underdånigst, at de
marknader, som äro Christianstads Borgerskap bewiljade at hållas
1 § 109 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från handels- och manufakturdeputations handelsut-
skotts protokoll den 17 november 1765. Utskottshandlingar 1765—1766,
vol. 45, fol. 865 v.
904
uti Torup den 9 Julii och 14 September, måtte antingen aldeles af-
skaffas eller förwandlas til en frimarknad wid Michelsmässotiden,
efftersom Allmogen af de förberörde marknader, på den fot de nu
äro, icke hafwa något gagn, emedan sällan ifrån Christianstad til-
räckeligen dit föres af de Allmogen nödige waror, såsom salt, sil,
spanmål och annat, utan nödgas Allmogen oacktad desse markna¬
der at söka berörde behof uti staden.
§ 112.
Wid ett och annat tillfälle, då regementerne af cavalleriet an¬
tingen regements- eller compagniewis samlats, har händt, att det fo¬
der af hö och hafra, som till ryttarehästens underhåll framfördts,
har på wederbörande chefs befallning blifwit samlat och i en hög
hopwräkt, så att deraf blifwit likasom ett magazin af fourage. Den
hushållning, som ryttaren wid utföringen åligger i agt taga har blif¬
wit å sido satt, emedan han intet fått disponera, utan har alt an¬
kommit på wederbörande officerares godtycko, hwaraf åter sig till¬
dragit en och annan oreda. Till undwikande deraf i framtiden an¬
håller Allmogen underdånigst, att hwar och en ryttare må sielf få
utfodra sin häst med det foder af hö och hafra, som honom af rust¬
hållaren enligt förordningarne lemnat blifwit, på sätt som altid til-
förene wanligt warit, hwarigenom alt missnöje, oreda och klago¬
mål, som elljest upkomma, aldeles förswinna.
§ 113.
Rusthållarne i Skåne beswära sig underdånigst deröfwer, at deras
swäntiänare och ryttare alt för mycket brukas til dagswärckens giö-
rande wid officerarnes boställen emot 8 å 10 öre s:mt om dagen;
och som han dermed omöijeligen kan utkomma, så tilliter han
rusthållaren om så nödwändigt underhåll, att han kan lifnära sig,
och då han till dagswärcke på förbemälte sätt uppbådas, måste
rusthållaren lemna honom häst, hwilcken han i flere dagar, och så
länge dagswärcken förrättas, har borta, icke utan skada och afsak¬
nad för rusthållaren i dess egit arbete.
Nu emedan uti 5 § 1752 års bostäls- och husesynsordning för de
indelte regementerne är stadgat, at ryttaren må till handtlangnings-
arbete wid caractersbyggningars upsättiande brukas emot 8 öre
s:mt om dagen men får wid laga byggnaden icke nyttias derföre,
utan måste då med honom betingass; ty anhålles underdånigst, at
905
det derwid må förblifwa och icke extenderas till allehanda slags
dagswercken på åker och äng, i skog och marck, utan officeraren
alldeles åligga at utan swäntiänarens, ryttaren[s] eller rusthålla-
rens gravation wid tiänstens förlust om sitt boställes häfd och bruk
sielf besörja.
§ 114.1
Genom Kongl. Mst:ts och Riksens Bergscollegii kunngiörelse af
d. 30 sidstl. Januarii angående ytterligare författning till hem-
mande af olaga kohlhandel undan the ädlare wärken, fotadt uppå
Kongl. Mst:ts nådige rescript och förordnande af d. 20 föregående
Decembris, har Bergsallmogen blifwit försatt uti ömt äfwentyr och
äfwen i mistning af tillständig rätt och rättwisa så i anseende till
rättegång om laga bewis som bestraffningssätt och det mera.
Kohlmilor skola effter denna författning uppskattas till hwad i
proportion af storleken the kunna gifwa, och tå ingen bewislig eller
med 2:ne gode mäns intygande bestyrkt olycka wid kohlningen
händt men kohlbonden äntå icke lefwererar så mycket kohl, som
upskattningsinstrumentet innehåller, skall han wara skyldig ther-
före wid bergstingsrätten stå till answar i så måtto, att om han inte
kan gjöra redo för hwad som effter uppskattningen brister i kohl-
lefweransen, äger bergstingsrätten, hwarje gång en hemmanåbo el¬
ler kohlbonde stannar för en rest, som utmärker olaga kohlförselg-
ning, att effter omständigheterna förelägga honom emot lindrig be¬
talning något annat arbete wid the till kohlen berättigade ädlare
wärken, såsom wissa dagswärken, foror eller ock något kohlnings-
arbete på bergsfrälse eller egna skogar.
Här förwandlas den skyldighet, kärande effter 17 cap., 32 §, Rät-
teg.b. åligger sin käro lagligen att bewisa, in på swaranden, som
skall gjöra redo och förse sig med bewis för sin oskuld. Hwad osä¬
kerhet häraf upstår, då man icke alltid kan wara försedd med 2:ne
gode mäns intygande, enär beloppet icke will genswara emot up-
skattningsinstrumentets innehåll, hwilket icke oswikeligen utmär¬
ker, som det likwäl här heter, olaga kohlförselgning, eij att förtiga,
huru Bergsallmogen dymedelst blifwer utstäld för att dragas till rät¬
tegång under bergstingsrätt, till hinder och tidsspillan från dess
öfrige sysslor. Och huru skall icke dessutom rättegången och twis-
* Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 37, fol. 1900.
58—700212
906
ter otaligen ökas, enär lag så omstöpes, förwandlas och med det¬
samma oändeligen förökes.
Bergsallmogen anhåller fördenskull i underdånighet att ifrån
detta twång och medförande osäkerhet i nåder blifwa entledigad, så
att i detta icke mindre än i andra mål den må niuta i lag föreskref-
wen rättegång till godo och icke underkastas ett bewisningsbeswär,
som den klagande åligga bör, mindre draga något slags bestraff¬
ningssätt, som här heter lindrig betalning, för obewist brott, eme¬
dan för ogjorde gerningar altid botes öfödda(I) fä.
§ 115.
Som Hans Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 21 Maij 1762
uppå Helsingelands Allmoges enskylta beswär afslagit den för de
til de nya postcontoiren uti Bollnäs och Delsbo tilsatte postförare
sökte ersättning af deras effter rotering åliggande båtsmans- eller
knecktehåll lika med andra postbönder uti riket, så föranlåtes så-
wäl bemälte postförare at i underdånighet anhålla om frikallelse
ifrån et beswär, som de förmena sig icke böra draga med så mycken
kostnad, tidspillan och answar, med mindre lindring dem i andre
mål bewiljas, som ock Allmogen i allmenhet så mycket mer warda
nådigst bibehålne wid Kongl. Maj:ts höga resolution af den 21 Ja¬
nuarii 1748 at ej betungas med något breflopp, som Allmogen,
ehuru den då blef frikallad ifrån brefloppsafgifften, likwäl på
giorde föreställningar begifwit sig at til desse postcontoirs under¬
stöd, tils inkomsten til deras underhåll warder tilräckelig, betala 4
öre i det Södra och 6 öre kopparmynt i det Norra fögderiet och så¬
ledes allernådigst frikallas från postförslen, som blifwit dem för
hwarf ålagd i de socknar, der postförare ei längre dermed uthärdat.
§ 116.1
Genom Kongl. Maij:ts nådige resolutioner på Allmogens all¬
männa beswär af år 1734, § 42, och af år 1739, § 34, samt af år 1741,
§ 38, har wäl Allmogen i Österbotn blifwit försäkrad, att all krono-
behållning af tionde, afrads- och gärdespannemålen, som öfwer-
skiuter stater och anordningar, må på 2:ne år upläggas och eij bort¬
föras eller säljas utan wid infallande misswäxt till Allmogen lem¬
näs, hwilcken ock bör wara närmast framför någon annan at eff¬
ter marckegången inlösa samma spannemål. Men oaktadt dessa ut-
1 Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 79, fol. 381.
907
tryckeliga och til inwånarenas räddning för hungersnöd så hälso¬
samma förordningar måste dock Allmogen beklaga, at all spanne-
målsbehållning i Uleåborgs Norra fögderi blifwit uplåten och för¬
såld till järnbruken i Torneå sokn och Wästerbotns höfdingedöme
effter årliga marckegången, och ifrån de öfrige soknarne i Österbotn
har den blifwit öfwerskieppad til Stockholm samt til Wästernorr-
land, och således har ganska liten eller aldeles ingen behållning
kunnat samkas.
Af wederbörande kronoupbördsmän har ock spannemålsräntan i
desse sidst förflutne swåra misswäxtåren blifwit med den aldra no¬
gaste stränghet och förelagt wite utkrafd, ehuru den fattiga Allmo¬
gen måst ifrån aflägsna orter eij allenast förskaffa sig utsädet utan
ock samma spannemåhl, de in natura prsesterat, hwilcken de eij fått
med penningar gälda och än mindre inlösa någon gammal behåll¬
ning ifrån kronomagazinerne.
En betydande orsak, hwarföre Allmogen i denna sidstberörde
omständighet icke fåt njuta til godo Kongl. Maij:ts förklarade nåd
och ömhet för denna af misswäxt och nattfroster så offta utstälde
orten, ligger deruti, at de wanlige misswäxtsyner i glestbebodde
soknar äro aldeles inpracticable dels för de många dertil ärforder-
lige anstalter, dels för obanade wägar genom ödemarcker, kiärr och
morass, hwaraf händer, at innan misswäxtsyneförrättningen hin¬
ner anställas, har kronofogden redan utsatt upbördsterminen.
Denna lidande Allmoges underdånige anhållan är fördenskull,
det täktes Kongl. Maij:t allernådigt widtaga de krafftigaste mått
och steg at handhafwa dem wid berörde resolutioner, på det de
hälst omsider måtte komma til wärckställighet, och derhos lika nå¬
digt förordna, at när Prästerskapet, länsman och häradsnämden i
soknen på deras ed lemna betyg, at soknen eller något hemman lidit
misswäxt, skola wederbörande anse det för fullgiltigt witnesbörd
och då icke infordra spannemålen in natura; såsom ock at Allmo¬
gen uplåtes den spannemål, de wästerbotniske bruken sedan år
1747 anslagen warit.
908
§ 117.
Att markegången i Öfre Satagunda härad på alle slags ränteper-
sedlar må inrättas efter soknepriset.1
§ 118.
Anhåller Allmogen på Öland, at som ganska många nybyggen
desse senare åren skola blifwit bewiljade och anlagde, de gamle
odalhemmanen därstädes till förfång och kiänbar skada, och så¬
dant är stridande emot Kongl. Maj :ts nådiga bref af den 7 Martii
1760, som grundar sig på kongl, placatet af den 13:de October 1689
samt kongl, brefwet af år 1692, hwarutinnan Öland förklaras för en
kronans park, gehäg och jägeriplats samt en gammal frikallad
park, hwarest efter 4 § i kongl, förklaringen af den 4 Aprill 1739 öf¬
wer 1734 års skogsordning uttryckligen förbiudes att anlägga torp
och nybyggen, det altså alla dessa torp och nybyggen såsom anlagde
på de gamla hemmanens tillhörige betesmark måtte afskaffas och
utrifwas.2
§ 119.
Att collegier och ämbetsmän måge tillhållas att nogare werk-
ställa och skipa lagarne och att ej lagar och författningar emellan
riksdagarne warda hädanefter ändrade och förtydde.3
§ 120.
Den tryckande nöd och swåra tilstånd, hwaruti en del Allmoge
uti Bergslagerne och andre på spanmål mindre frucktbare orter äro
råkade genom det höga pris, som i flere år warit och än är på span¬
mål, föranlåter Allmogen at i underdånighet hemställa, om icke till
någon lisa för dem i nåder kunde tillåtit blifwa at, så länge dyrhe¬
ten warar, ifrån utrikes orter hit införa spanmål tullfrit både med
inländske och utländske fartyg.
1 § 117 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 15
augusti 1765 och kammarutskottets diarium. Utskottshandlingar 1765—
1766, vol. 38, fol. 54 v., och vol. 73 a, sid. 34. Paragrafen återtogs av stån¬
det. Se sid. 207.
2 § 118 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammar-, ekonomi- och kommersdeputationens
betänkande den 29 oktober 1765, Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 34.
3 § 119 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 15
augusti 1765. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 55 v.
909
§ 121.
Som Helsingeland beklageligen offta lider misswäxt och således
eij till födo allenast tarfwar undsättning af spanmål utan och till
utsäde både spanmål och linfrö och de handlande uti Hudviksvall
och Söderhamn eij så tidigt och skyndesamt kunna bispringa lan¬
det dermed, som nödtorfften fordrar, så länge de måste afhämta
dessa waror ifrån Stockholm och Gefle, der det och offta händer, att
linfrö icke är till fångs. Och som det torde komma på et ut för kro¬
nan, hwarest sjötullen betalas, så anhåller Allmogen i Helsingeland
underdånigst, att förstnämnde 2:ne sjöstäders handlande må till¬
låtas att med egne fartyg hemta spanmål och linfrö ifrån de vid ös¬
tersjön belägne in- och utrikes orter, så mycket som tarfwas för
landsorternes behof omkring berörde städer.
§ 122.
Den olägenhet, som Allmogen i Södermanland förorsakas af lag¬
manstingens hållande den tid, allmänna lagen utsätter, nemi. emel¬
lan Bartholomsei och Michaelis dagar, då brådaste såningstiden
infaller och äfwen en del Allmoge icke än medhunnit att sluta
skjörden samt således märkeligen lider derigenom, att parter och
witnen af Allmogen wid lagmanstingen hindras och afhållas ifrån
landtarbetet, föranlåter bem:te Allmoge att underdånigst anhålla,
det i nåder må tillåtas, att lagmanstinget i Södermanslands lagsagu
må hädaneffter hållas wid slutet af Maji eller början af Junii må¬
nad likasom uti 71 § af kongl, resolutionen på Allmogens underdå¬
niga allmänna beswär wid sidstl. riksdag för Allmogen i östergöth¬
land, Nerike och Wärmeland.
§ 123.
Anföres, at den penningeafgift, hwarmed Allmogen uti Wermdö
skieppslag till föllje af kongl, brefwet till Kongl. Cammarcollegium
under den 14 Junii 1763 måste understödja gästgifweriet wid Fittja
i Swartlösa härad, skall wara för den så mycket mera känbar och
swår, som den är lika, om icke mer, än annan Allmoge betungad
med skiutsningar innom sitt härad eller skeppslaget både till lands
och siös, hwaribland de senare, då storm och owäder upkommer,
sysellsätta i stället för twå flere personer, till antal fem a sex, samt
borttaga för dem fem och 6 dagar hwarje gång, warandes utom dett
beswär, denne Allmoge hafwer af saltpettersskiuts samt wårdcas-
910
sas hållande, dess skyldighet att, då fartyg infrysa eller stranda,
lemna handräkning och transportera besättningar och laddningar
flere mil både på siö och land, at skiutsa till och ifrån fästningarne
Waxholm och Friedrichsborg, att transportera materialier till
Kårsö båk samt at besörja resandes förhielpande wid 3:ne gästgif-
waregårdar, nemi. Sandhamn, Diurhamn och Lindahlen, hwilket
alt förmenas wara wida mer och större skiutsbeswär än en del All¬
moges i andra orter, och fördenskull föranlåtes Allmogen i
Wermdö skepslag underdånigst anhålla 0111 nådig förskoning för
penningeafgiften till Fittia gästgifwerie, hwarifrån många skepsla-
gets inwånare skola wara 7 å 8 mil belägne.1
§ 124.
Ifrån urminnes tider har Allmogen i Finland ägt frihet at gemen¬
samt nyttja strömmingsfiske wid alla öpna hafs-, skogs-, bergs- och
stenstrander, ther eij odalåker och äng mött och det på sådant sätt,
att under fiskelekstiden jordägare hafft sina twänne fridagar i
weckan, nemligen måndagen och onsdagen, at draga det första war¬
pet, då sedermera de öfrige i landet boende warit tillåtit at draga
ömsom effter hwarandra utan at derföre betala någon landslott,
och har Allmogen lefwat i den underdåniga tillförsikt at enligit
Riksföreståndaren Sten Stures författning och Kongl. Maij :ts nå¬
dige bref af den 17 Augusti 1688 samt Kongl. Maij:ts nådiga resolu¬
tion på Allmogens allmänna beswär wid 1731 års riksdag, § 57,
oqwald få tilgodo njuta denna rättighet, hwarföre den i sjösok-
narne äfwen är skattlagd; men Kongl. Maij:t har dock nyligen
genom nådigt förordnande under den 20 Aprilis 1763 täckts giöra
deruti en hufwudsakelig ändring, i det Allmogen blifwit förment i
stöd af 17 § i Ridderskapets och Adelens Privilegier at å sådane
öpna hafs-, skogs-, bergs- och stenstrander, som höra frälsemän till,
idka strömmingsfiske utan jordägandens samtycke, hwarigenom i
de soknar, der skiärgården til större delen lyder under frälsemän,
den för strömmingsfiske skattlagde Allmogen blifwit försatt uti
swårt lidande.
I underdånighet är Allmogen af den tancka, at sådan slags dref-
1 § 123 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammar-, ekonomi- och kommersdeputationens
betänkande den 3 oktober 1766. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 71 c,
fol. 343.
911
fisk som sill och strömming, hwilcken har sitt tillhåll långt ut i
djupa och öpna hafwet och allenast en wiss tid af året stöter til
skiärgården, icke wore inbegrepen under bemälte 17 § af Höglofl.
Ridderskapet och Adelens Privilegier, emedan i Halland och Bohus¬
län enhwar swensk man får fånga sill, hwar som hälst den sitt
stånd och dref hafwer, och att i allmänhet idka strömmingsfiske i
finska skiären utan at therföre betala någon landslått, icke mindre
af fordna Swea konungar än wår nuwarande regering blifwit an-
sedt, som sagt är, för lofligt och nödigt.
Fördenskull anhåller Allmogen i Finland underdånigst at i nåder
blifwa bibehållen wid högst åberopade 57 § i Kongl. Maij:ts nådiga
resolution på Allmogens allmänna beswär af år 1731, så at deruti
eij någon inskränckning tillåtas må.
§ 125.
Anhålles, att [Allmogen i swenska och finska skärgården] i
anseende till de monge i desse swåra tider dem hårdt tryckande
utlagor må njuta lika förmohn med öster- och westerbottniske
städerne och ej beswäras med den afgift till 2 öre s:rmt foten för
hwar fot af deras öppna båtars eller fartygs djuplek, som de i
följe af Kongl. Slottscancelliets publication af den 18 Junii 1763
moste ärlägga, ehuru de icke betjena sig af lots.1
§ 126.
I anseende dertill att upbörden af herredagzpenningar för Allmo¬
gens riksdagsfullmägtige nästan öfwer hela riket så ganska trögt
wärkställes, att flera månader, sedan riksdagsmanswalet för sig
gådt och riksdagen öpnad blifwit, framflutit, utan att någon den
minsta anstalt till upbörd blifwit gjord, och deraf åter händer, att
Bondeståndet måste som offtast falla Kongl. M:stt beswärligt med
underdånig anhållan om förskotters undfående i K. Statscontoiret,
hwilket icke aflöper utan wederbörandes beswär så i correspon-
dence som räkenskaper, anhåller Allmogen underdånigst om den
nådiga författning, att Kongl. M:stts befallningshafwande må an¬
befalla och tillhålla häradsfogdarne att hwar i sitt fögderie besörja
om upbörden af herredagspenningarne således, att först utaf den
1 § 125 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från lant- och sjömilitiedeputationens sjöutskotts pro¬
tokoll den 18 oktober 1765. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 93, fol.
179.
912
dageliga summa, hwarom häradsboerne och riksdagsfullmägtigen
öfwerenskommit, så mycket, som belöper för et fjerndels år, må
tillika med resepenningarne ofelbart warda så tidigt upburit, att
det kan blifwa riksdagsmannen tillstäldt innan dess afresa till riks¬
dagen, och sedan, ifall riksdagen längre warar, innom den fjerde
månadens slut en lika eller sådan summa, som swarar emot under¬
hållet för de följande trenne månader, i händelse riksdagsmannen
finner, att med riksdagens slut så länge kan komma att utgå, och i
anseende dertill anmodar häradsfogden om en sådan ytterligare up-
hörd, samt dereffter alt framgent på lika sätt, så länge riksdagen
påstår. Men då öfwerenskommelse om en wiss summa i ett för alt
är sluten, bör hela summan på en gång upbäras och innan resan
tillställas herrdagsmannen.
Och på det häradsfogden icke må blifwa i mistning af ersättning
för sitt beswär, så wilja häradsboerne bestå honom twå procent af
hela upbörden, hwilken han skall äga magt att af dem upbära, se¬
dan han wid häradstinget wisat redo för upbörden och med quit-
tencer bestyrker, att riksdagzmannen oafkortadt till godo njutit,
hwad honom blifwit bewiljadt.
§ 127.1
Utaf Kongl. Krigscollegii bref till samtelige Kongl. Maij :ts befall-
ningshafwande af d. 3 sidstl:e September har Allmogen inhämtadt,
huruledes Kongl. Maij:t uti nådig skrifwelse till bemelte collegium
af den 14 nästförutgående Aug. i nåder förordnat, att för de rege-
menter, för hwilka knecktecontracterne utsättja wisse persedlar,
som räknas för hemkall, i stället för torp kronan hädaneffter bör
utfordra afgiften effter årlig markegång; och at wid de regementer,
för hwilka uti knecktecontracterne icke någre wisse persedlar ut¬
sättas, som af roterne böra i hemkall erläggas, utan uti 1726 års reg¬
lemente taxeras i stället till en ringa penningeafgifft i ett för alt,
det Kongl. Krigscollegium och Statscontoiret hade att anmoda
landshöfdingarne i stöd af knecktecontracterne och det, som roten
plägar utgifwa uti hemkalls och torps förmåner, projectera an¬
tingen persedlar in natura eller sådan afgifft uti penningar, som till
orten och markegången kan wara lämpelig.
1 Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 79, fol. 64. Paragrafen är lika
lydande med § 70, vilket även anmärkts i kammar-, ekonomi- och kom-
mersdeputationens kammarutskotts protokoll. Ovanstående paragraf åter¬
togs av ståndet. Se sid. 207.
913
Detta owanliga beräkningssätt för den afgifft, vacante rotar till
kronan böra erlägga och hwilket wida går ifrån det, som alt ifrån
den tid, indelningswärket och contracterne uprättades och faststäl-
tes, intills nu dels innemot och dels öfwer 80 år warit brukeligit,
har satt Allmogen i bekymmer. Allmogen har förnummit, att det
härtills brukelige sättet och de för vacante rotar utbetalte wisse
penningesummor i ond och god tid warit grundade på ingångne,
faststälte och för rubbning så högt frikallade contracter samt på de
i stöd af samma contracter sedermera utkomne kongl, förord¬
ningar, reglementen och resol:r. Förändringen deruti förefaller så¬
ledes Allmogen desto mera oförmodelig och tryckande, som knekte-
legornas dyrhet nu för tiden mångdubbelt medtaga den lindring,
Allmogen kan sägas hafwa niutit i vacanceafgiften, och tidernes
dyr- och svårighet utomdess stält den Allmoge, som icke hafwa nå¬
got att föryttra men måste kiöpa en stor del af sina förnödenheter,
uti yttersta fattigdom och äfwentyr att gå från hus och hem.
I anseende till så fatta omständigheter tycker Allmogen sig wara
nödsakad och hafwa anledning att i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maij:t i nåder täcktes ändra högbemälte Dess förordnande
och i nåder tillåta, det Allmogen må erlägga afgifft för vacante ro¬
tar på lika sätt och med lika summor, som hitintill för hwarf och ett
län särskilt faststält och brukeligit warit, som grundadt är i de så
krafftige från rubbning frikallade knecktecontracter.
§ 128.
Andrages, huruledes åtskillige hemman i Upland i anledning
af kongl, förordningen om hemmansklyfning af den 30 Junii 1747
blifwit klufna i små delar, att åcker och äng icke warit till-
räckelige att wid ymnigaste årswäxt af sig kasta så mycken äring,
som tarfwas till föda, och än mindre hwad till utlagor och
andra penningeutgifter behöfwes, hwaraf skall hända, att åboerne
på sådane hemmansdelar efter många års förlopp råkat i fattigdom
och nödgats öfwergifwa hemmansbruket samt genom arbete wid
bruk och annorstädes söka födan. Och i anseende härtill anhåller
Allmogen, det ingen hemmansklyfning derstädes i smärre delar må
tillåtas, än att åboen må äga åtminstone trij tunnors årligit utsäde
914
och deremot swarande äng, på det tiggarehopens ökning, som är
landets last, må derigenom förekommas.1
§ 129.
Wid wallgången i Finland förekomma större swårigheter och
fara än i andre rikets landsorter. Utmarken är widsträckt, består
dels af widlyfftige täta skogar och dels af sumpige måsar och träsk,
och en myckenhet odjur uppehålla sig deruti. Således hända som
offtast de olyckor, ömsom att boskapen fastnar i de sumpige plat¬
serne eller blifwer af odjuren angripen och kan då icke räddas, så
framt eij pålitelige wallhjon äro till hands. Ibland qwinnfolk,
hwilka enligt 2 § i 11 cap. Byggn.b. egenteligen få nyttjas till wall¬
hjon, finnes i landet eij tillräckelig tillgång på sådane, som wid de
nämde tillfällen kunna gjöra tjenst; ty hwarken för unge eller för
gamle förmå det. Allmogen i Finland har således af yttersta nöd-
twång warit föranlåten att wid åtskillige tillfällen till wallgång nytt¬
ja gossar, sorn ägt någon styrka men derföre blifwit lagförd och
pliktfäld.
Desse omständigheter kan offtanämde Allmoge icke underlåta
att underdånigst anmäla med lika underdånigt hemställande, om
och huruwida de kunna i nåder pröfwas wara af den beskaffenhet,
att de kunna gifwa anledning till sådan limitation uti 2 § af
Byggn.b:s 11 cap., att Allmogen i Finland må tillåtas att utan åtal
af fiscaler eller kronobetjänte samt böters erläggande till wallgång
nyttja manspersoner, yngre eller äldre, enär pålitelige qwinnfolk
eij kunna erhållas.
§ 130.
Att en marknads- och bytesplats på träwaror måtte Allmogen för¬
unnas i Oxie by i Malmöhus län.1
§ 131.
Att fattige krigsmän, änkor, inhysingar och nybyggare i Fin¬
1 § 128 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammar-, ekonomi- och kommersdeputationens
betänkande den 18 mars 1766, Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 34.
1 § 130 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 7
oktober 1765, Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 76. Deputatio-
nen bedömde besväret såsom enskilt, varför tillstånd borde sökas direkt
hos Kungl. Maj :t.
915
land, som, ehuru de från alla skatter, undantagandes bewillningen,
äro befriade, likwäl i dessa sist förflutna åren måste utgiöra den så
kallade lagmanskappan in natura, måtte derifrån warda befriade.2
§ 132.
Klagas öfwer hinder, som Allmogen skall måst widkännas i åker¬
bruket af hwarjehanda kronoskjussningar, som kulors och bom¬
bers och annan ammunitions tillika med saltpetters, kruts och slan¬
tars forssel ifrån then ena orten i riket till then andra med mera,
hwilket therigenom skall mångfaldigt fördubblas, at Allmogen ofta
skall blifwa upbådad till slike sjussningar 8 a 10 mil ifrån sine
hemwister och uti olägligaste årstider, såsom tå bärgningen mäst
påskyndar samt höst och wår, tå thet hwarken bär eller brister; och
som Allmogens möda och hinder på långt när icke skall ersättas
genom then ringa betalning, the erhålla till 8 öre s:rmt milen för en
häst, hwilket icke skall utgjöra mera än 16 å 18 öre s:rmt för en
resa til 16 a 20 mil samt flere dagswärkens förspillande; altså skall
Allmogen funnit sig nödsakad att i underdånighet anmäla thenna
them så hårdt tryckande omständighet med underdåning anhållan
att för kronoskjussningar, af hwad slag the wara måge, lika häst-
lega eller betalning, som för enskyldtes fortskaffande faststäldt är
eller fastställas kan, må bestås.1
§ 133.
1 anseende til den brist på bygningswärke och storwärksträn,
hwarutinnan bruksidkare och bergsmän uti Wästra Bergslagen sig
nu för tiden befinna, föranlåtes Bergsallmogen derstädes allerun-
derdånigst anhålla, at Wästbergslagen i nåder måtte lemnäs Bi¬
stånd at kiöpa samma materialier på skogarne uti Dalarne, som wäl
äro Fahlu kopparwärk underlagde men så aflägsne, at kopparwär-
ket ei kan derifrån blifwa försedt med bygningswärke och stor¬
wärksträn.
2 § 131 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammar-, ekonomi- och kommersdeputationens
betänkande den 27 augusti 1766. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 71 b,
fol. 471.
1 § 132 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från krigs- och kammarkollegiernas samt statskontorets
betänkande den 7 mars 1766, Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 79, fol.
571.
916
Härutinnan hoppas i underdånighet Wästerbergslagens Allmoge
så mycket säkrare winna nådigt bifall, som bemälte bergslag i an¬
nor händelse råkar i äfwentyr af undergång, Kongl. Maj:t och kro¬
nan såwäl som enskilte til obotelig skada.
§ 134.
Genom Kongl. Maj:ts nådige skrifwelse af d. 18 Febr. sistl. til
Kongl. Cammarcollegium förbindes hwar sockn at 14 dagar, innan
mantalsskriftningen skier, genom sine sexmän låta upteckna alla
församlingens inwånare, så at denne förteckning må kunna lända
mantalscommissarierne til lättare och säkrare kundskap wid deras
förrättning.
De giöromål, som härigenom säxmännen ålägges, är af sådan be¬
skaffenhet, at få af dem kunna det wärkställa, minsta delen af All¬
mogen har lärt at skrifwa och i många socknar finnes icke någon
bonde, som det kan. På sådane ställen är således icke möijeligit at
af sexmännen erhålla någon förteckning, emedan de icke förstå el¬
ler kunna den författa, utom dess är detta en så dryg tilökning i
sexmännens förrättningar, at redan flerestädes förmärkes, at de
warande sexmän i afseende deruppå afsagt sig sysslan, samt at
swårt och äfwen omöijeligit warit at förmå andre at åtaga sig den¬
samma.
I anseende härtil föranlåtes Allmogen underdånigst anhålla, at
sockne- och sexmännen må befrias för de anbefalte förteckningars
författande, och at hwad angår deras skyldigheter i det, som man-
talsskrifningarne rörer, det må förblifwa wid hwad förr wanligit
warit, hwarwid kyrkioböckerne endast til rättesnöre tiena.
§ 135.
Kongl, resolutionerne på Allmogens underdåniga allmänna be-
swär af åren 1723, § 45, 1727, § 20, 1731, § 1, 1739, § 38, 1743, § 53,
och 1756, § 53, samt uppå Krigsbefälets beswär af år 1734, § 2 och
29, innehålla wäl sådane författningar och befallningar, som synes
kunna tilräckeligen förekomma, det manskap wid indelte regemen-
terne, som är dugeligt til widare krigstienst, icke må hwarken
kunna förskaffa sig afskied eller blifwa casserade, men icke dess
mindre har wid senaste cassationsmönstringar en stor myckenhet
manskap blifwit afskiedade och deribland sådane karlar, som effter
Allmogens tycke skulle wid närmare bepröfning finnas kunna än
917
längre tiena och äfwen torde wid de wärfwade regementerne hafwa
blifwit och blifwa antagne, hwaraf 30 å 40 vacancer wid somlige
compagnier existerat.
Allmogen, som härigenom finner sig försatt uti kändbart lidande
samt dels icke förstår och dels icke mägtar med at igenom de före-
skrefne och utstakade wägar söka rättelse uti hwarje specielt mål,
föranlåtes altderföre hos Kongl. Majit i underdånighet anmäla
denne omständighet med underdånigste hemställande, om och hu-
ruwida någon sådan författning må kunna widtagas, som rättar,
hwad nu kan wara händt, och förekommer sådant i framtiden, utan
at Allmogen må ställas in petitorio, så at de förre förordningarne i
alla delar blifwa effterlefde.
§ 136.
Rusthållarena wid Skånska och i synnerhet Södra Regementet
nödgas deröfwer i underdånighet sig beswära, at regementsche-
ferne låta fullmägtige af rusthållarne sammankalla utan at om-
ständeligen utsätta uti orderne, hwad the wid samlingen wela före¬
ställa, hwilcket hafwer den olägenheten med sig, at fullmäktige, som
icke öfwerlagt med sina committenter om saken eller hafft betänc-
ketid, understundom förmås at afsluta det deras committenter, de
öfrige rusthållare, icke allenast är emot utan ock länder dem til stor
last och tunga.
Hwad sig tildragit, enär det beslöts, at et wisst antal hingstar
borde wid hwarje compagnie hållas, är et tydeligt wedermäle deraf.
Rusthållarena måste, okunnige om hwad som förehafwas skulle,
sända till samlingsplatsen effter chefens ordres sine fullmägtige, af
hwilcka wäl en del, som icke sågo längre in i fölgderne, låto sig öf-
wertala at samtycka til föreställningen; men de öfrige aldeles icke
sitt bifall dertil lemnade. Icke desto mindre gick wärckställigheten
deraf för sig til rusthållarenas stora missnöje och kostnad, hwilc-
ken är så dryg, at den stiger för hwar häst til 1666 daler silfimt,
ehuruwäl hela anstalten är aldeles onödig, såwida öfweralt i Skåne
är tilräckelig tilgång på fullgoda hingstar på herre- och sätesgår-
darne, hwarest rusthållarena hafwa tilfälle at låta bestiga sina ryt-
tarestod med ringa kostnad.
Rusthållarena, som så oförtänckt råkat uti swårt lidande, anhålla
underdånigst at det wid ofwannämde möte utan deras gemen¬
samma samtycke tilkomne contractet måtte icke allenast til sin
918
wärckan aldeles uphöra och ansees såsom ogiordt nu och framdeles
utan ock inga fullmägtige af rusthållarne sammankallas, utan at
alla ämnen i rättan tid offenteligen och omständeligen kundgiöres,
som wid sammanträdet komma at afhandlas, på det hwar och en
må äga råderum öfwerwäga saken och bewaka sina fri- och rättig¬
heter, och at, när annorledes skier, altsammans må vara ogilt.
§ 137.
Utom de wärck, som i förflutne tider warit räknade ibland de så
kallade ädlare och ansedde för så nödige, at deras ägare förmons-
rätten til skattehemman ärkänd blifwit, hafwa ock saltpetterla-
dorne nyligen i den classen ökt antalet, och det til så widsträckt fri¬
het, at en saltpetterladuinnehaware uppå Kongl. Maij:ts och Rik¬
sens Krigs- och Cammarcollegiers tilstyrckan kunnat ärhålla Hans
Kongl. Maij:ts nådiga resolution af den 2 Martii 1764, hwaruti ho¬
nom updrages kronans rätt til de skattehemman, som uti en af de
större soknar i riket utom börd försäljas.
Och som detta är et nytt medel at förwärfwa sig fastigheter med
theras utestängande, som til them laglig åtkomst äga, hwilcket eij
annat kan än minska trefna och nögda arbetares antal och qwäfwa
jordbruket.
Fördenskull anhålles underdånigst icke allenast om nådig änd¬
ring i det, som skiedt är, utan ock at saltpetterlador hwarcken må
tilläggas förmonsrätt framför någon, som utom börd tilhandlat sig
skattehemman, eller til kronohemmans skattelösen framför
åboerne.
§ 138.
Allmogen i Jämtland och Herjeådalen har i förfluten tid meren¬
dels årligen warit utstäld för miswäxt, ibland mindre och ibland
mer allmen. Men i detta år har beklageligen öfweralt årsgrödan,
håde hö och säd med mera, blifwit så af wäderleken och kiöld ska¬
dad, at den ei kommit til mognad och bergning, så at om ej undsätt¬
ning från andre orter kan och blifwer anskaffad, råkar ortens in-
wånare i äfwentyr och fara at af hunger förgås.
Ortens aflägenhet til 30 a 40 mil från inrikes orter, der matwaror
till lifsuppehälle få kiöpas, jemte det odrägelige priset ökar desse
torfftiges swårighet och gior äfwen för de fläste omöijeligit at deri¬
från anskaffa, hwad som betarfwas. Utwägen för dem at före¬
919
komma den dem hotande undergång af swält kan således ingen an¬
nan blifwa än at söka wägen öfwer fiällen til Norrige såsom kortare
och möijeligare, men då blifwer inkiöpspriset så förökt genom den
gräntsetull, som påbuden är, at mången icke eller mägtar söka
detta medel til sin räddning.
Dessa bedröfwelige samt Jämtlands och Herjeådals Allmoge så
hårdt tryckande omständigheter kan den ej underlåta at hos Kongl.
Maj :t anmäla med underdånigste bönfallan och förtröstan, at de be-
weka Kongl. Maj:t at på sätt, som genom 55 § uti kongl, resolutio¬
nen på Allmogens underdåniga allmänna beswär år 1743 skiedt är,
i nåder förunna och tillåta samma Allmoge at til nästa riksdag fritt
för tull och andre umgälder från Norrige införa sill och andre sälte
och torra fiskwaror, hälst Allmogens förlägenhet nu för tiden icke
är mindre utan långt swårare än 1743, emedan en stor del redan är
genom de nyss förflutne årens misswäxter aldeles utblottad.
§ 139.
Anhålles om en sådan ändring uti Kongl. Maij:ts genom nådigt
bref till Dess Cammar- och Bergscollegier af den 18 Januarii 1733
giorde författning, som tillåter grufwedrängar, smältare och råst-
wändare wid Stora Kopparberget orubbadt besittja de små hem¬
mansdelar, som de i socknarne omkring Fahlun antingen sielfwe
eller med sine hustrur ärft, utan at derföre taga lösen af de full-
suttne hemmansåboer, at inga dylike hemmansklyfningar måge
tillåtas, förrän wederbörlig syn före gådt och utrönt blifwit, om
hemmanet kan tåla klyfning.1
§ 140.
Att stadgas måtte, det capellanernes skyldighet ej må sträckas
längre än till deltagande uti moderkyrkans underhållande genom
reparationer uti det skick och storlek den war, då capellet efter till¬
stånd blef bygdt, utan de wara frie för all ny tillbyggnad, så framt
ej moderförsamlingens innebyggare wilja förbinda sig att deltaga i
capellets underhållande samt dess utwigning och tillbyggning, när
den finnes nödig.2
1 § 139 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammar-, ekonomi- och kommersdeputationens
betänkande den 5 augusti 1766. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 71 b,
fol. 1. Paragrafen hade tidigare nummer 134.
2 § 140 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 6
mars 1766, Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 174 v. Paragrafen
hade tidigare nummer 138.
920
§ 141.
Att Allmogen i Savolax, Carelen och öfre delen af Tavastland
måtte bewiljas en frimarknad i Pattjoki by uti Salu sokn och Ös-
terbotn den 15 Februarii hwarje år.1
§ 142.
Att för den roterade Allmogen wid Wästgöta Dahls Regemente
måtte förunnas, det alle ordres, som röra regementet och efter för-
fattningarne af rotarne och soldaterne böra framskaffas, måge
oförseglade och öppna afsändas.2
§ 143.
Ehuru uti Kongl. Maij:ts nådige resolution på Krigsbefälets un¬
derdåniga beswär af d. 2 Aug. 1727, § 30, den 20 Febr. 1739, § 30,
och den 11 Februarii 1748, § 27, är stadgat om påstgången öfwer-
och underbefählhafwande emellan wid de indelte regementerne til
fot, har dock Allmogen i Wästgötha-Dahl och Bohus höfdingedö-
men blifwit underrättad, det olika härmed förfares i desse landsor¬
ter emot hwad i en del andre orter och regementer brukeligit är, så-
wida Allmogen i Wästgötha-Dahl med högre afgiffter härtill i syn¬
nerhet blifwit betungad än wara bordt. Och som rotarne eij mindre
än soldaterne hafwa en betydande olägenhet häraf, så finner denne
Allmoge sig föranlåten i underdånighet hemställa, om icke något
lämpeligare och beqwämligare medel kunde i nåder utfinnas till
lindring i et sådant både rotarnes och soldaternes märckeliga be¬
swär och möda. Men i den händelse sådant nu icke står at erhålla,
bönfaller Allmogen underdånigst, at alla bref och ordres, som af
Allmogen fortskaffas, måge altid wara öpne och oförseglade, på sätt
som wid cavallerieregementerne brukeligit är, på det säkerhet må
gifwas, at det icke äro private bref utan sådane, som i och för cro-
nans tjenst skull fortskaffas måste; och at denne författning äfwen
må warda i akt tagen, då commenderings- eller upbrottsordres ford¬
1 § 141 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 6
mars 1766, Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 175.
2 § 142 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 6
mars 1766, Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 175. Paragrafen
hade tidigare nummer 140. I deputationen framhölls, att besväret borde
bliva allmänt för hela riket, vilket bifölls av ståndet. Besvärspunkten
skulle uppsättas i generella termer och sedermera föredragas. Troligen
är § 143 ersättning för § 142.
921
ra den skyndsamhet, at de genom rotarnes eller soldaternes för¬
sorg måste fortskaffas.
§ 144.
Andrages, hurusom af Allmogen uti de under stadsförsamling-
arne lydande anexer skall fordras och upbäras tull för kyrcko- och
prästgårdsbyggnadsmaterialier, som till städerne måste införas. Och
som inga andre rikets innewånare skola med sådan afgifft wara
beswärade, så anhålles, til winnande af jämnlikhet i den delen un¬
dersåtare emellan, at Allmogen från tullafgiffter wid slike tilfällen
må warda befriad.1
§ 145.2
§ 146.3
Allmogen i östergötland, som til Stegeborgs broars byggande och
underhållande anslagen blifwit, hade wäl förmodat at wid Kongl.
Maj:ts nådige utslag af den 4 Februarii 1747, såsom grundad på
häradsrättens och Landshöfdingens i orten undersökning samt
Kongl. Cammarcollegii underdånige tilstyrkande, bibehållen warda,
hwarmedelst stadgat blifwit, at en färja i stället för desse kost-
samme broar inrättas skulle; men sedan Kongl. Maj:t på wederbö-
randes underdåniga föreställning blifwit föranlåten högstberörde
Dess nådige utslag ändra och desse broar bibehålla, har händt, at
Allmogen i Biörkkinds härad, som på sin lott har den norra broän¬
dan, 310 alnar lång, allena blifwit bragt på en penningeutgifft till
detta behof af mer 30 000 daler kopparmynt, hwilket sammanlagt
med hwad den södra delen kostat, icke är ringa i en ort, der sko-
garne synligen aftaga.
Och emedan fursteliga håfhållningen på Stegeborgs slott längst
för detta uphördt, för hwars skull desse broar förmodeligen up-
1 § 144 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammar-, ekonomi- och kommers- samt tulldepu-
tationernas betänkande den 12 augusti 1766, Utskottshandlingar 1765—
1766, vol. 71 b, fol. 233.
2 Om denna paragraf finnas inga uppgifter i ståndets handlingar eller i
allmänna besvärsdeputationens protokoll.
* § 146 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från Kammarkollegii andra provinskontors arkiv, kon¬
volut 91: 1. Paragrafen hade tidigare nummer 148.
59—700212
922
förde blifwit, och allment kunnigt är, både at inga påster eller
durckmarcher deröfwer färdas, såsom ock at segelfartcn till Söder-
kiöpings stad af desse broar märkeligen hindras och dessutom är
Allmogen altför kostsam samt skogarne til stor förödelse, ty anhål¬
ler denne Allmoge underdånigst, at då desse broar en gång blifwa
så nedrötte, at nybygnad nödig är, en färja må i dess ställe få inrät¬
tas enl. högstberörde 1747 års kongl, resolution, såsom för Allmogen
drägeligare både at bygga och underhålla.
g 147.
Att någon jämkning må ske i författningarne angående Norbergs
bergslags jernhandel i anseende till den ändring, tidernas swårighet
deruti förordsakat.1
§ 148.
Rusthållarne i gemen beswära sig deröfwer, at sedan officerarne
fädt tilstånd för wissa compagnier tilsätta ryttarehästar, så har för
rusthållarne wid samma compagnier ganska få hästar blifwit in-
skrefne och aproberade af them, de sielfwe kiöpa, oansedt de offta
warit så goda om icke bättre än dem, rusthållarne nödgats twå eller
tre gångor dyrare af officerarne sig tilhandla. Och då rusthållarnes
egne hästar blifwit casserade samt de i anledning af de i detta ämne
utkomne förordningar sökt ändring hos landshöfdingen i orten och
sedermera hos Kongl. Krigscollegio, har rusthållarne med så lång
omwäg til rättelses erhållande samt tidens utdrägt icke kunnat ut¬
härda utan nödgats låta det förblifwa wid officerarnes åtagne an¬
stalter, i anseende hwartil bemälte rusthållare underdånigst an¬
hålla, at ingen officerare wid thet regemente, har gior tjenst, må
tillåtas at sielf för någon rusthållare tilsätta ryttarehäst utan rust¬
hållarne hädaneffter wara tillåtit at sielfwe anskaffa sig dugelige
hästar för bästa pris samt at, om rusthållarne försumma at skaffa
hästar innom den tid, förordningen utstakar, de tå för the förste 3
månader böra betala dubbla vacancepenningar samt för ännu 3
månader erlägga tredubbla vacancepenningar, och om de ytterli¬
gare tredskas, de då med andre tjenlige medel måtte tilhållas at
fullgiöra, hwad förordningen i ty utstakar; men ingalunda office-
1 § 147 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 5
augusti 1766, Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 270 v.
923
rame wara tillåtit at, ifall rusthållarne innom föreskrefwen tid för¬
summar detsamma, då emot rusthållarnes wilja tilsättja hästar.
Hwarjemte rusthållarne äfwen lika underdånigt anhåller, at den
officerare, som casserar en häst, hwilcken är så stor och dugelig,
som förordningen utsätter, måtte med större straff och answar
warda ansedd.
§ 149
Den rättighet at nyttia sin enskilte skog til hustarf och salu, som
allmenne lagen uti Byg.b., 10 cap., 8 §, en skattebonde tillägges,
samt den uti 1729 års kongl, förordning om timmerhandelen i Dal
och Wermland Skatteallmogen på Dal förunte frihet at på hwart
hemman årligen hugga och sälja tolf tolffter sågtimmer, får be-
mälte Allmoge icke obehindrad til godo niuta, utan hafwa deruti in¬
skränkningar blifwit giorde genom Kongl. Maj:ts befallningshaf-
wandes i orten åtskillige författningar, af år 1751, 1752 och 1757 i
så måtto, at Allmogen blifwit wid 10 dahl. s:mts wite och böter eff-
ter lag för hwart träd, som fälles, förbuden at nyttia sine skatte-
skogar, antingen til husbehof eller salu, utan föregången utsyning af
jägeribetienterne och Kongl. Maj:ts befallningshafwandes med-
delte särskilte tilstånd, sedan angräntsande bruksägare hörd blif¬
wit.
Som nu Skatteallmogen på Dal lefwer i den underdåniga förmo¬
dan, at de icke böra hållas i större twång och tilsyn i anseende til
sine skatteskogar än annan rikets Skatteallmoge; alltså föranlåtes
bemälte Allmoge underdånigst bönfalla, at berörde dem tryckande
olägenhet och twång måtte afhielpas och Allmogen warda bibehål¬
len wid allmänna lagen och högbemälte 1729 års kongl, förordning,
så at de utan annan tilsyn, än deruti föreskrifwes, få nyttia sina
skatteskogar til afsalu och husbehof.
§ 150.
Allmogen i österbotn beswärar sig i underdånighet deröfwer, at
saltpetterhielpen de sidstförflutne åren derstädes blifwit förwand-
lad i persedlar, nemligen mull, aska, wed, dagswärcken och halm,
samt persedlarne effter marckegången beräknade, oagtadt bemälte
hielp enligit 1634 års riksdags beslut bör med penningar betalas,
den äfwen i österbotns län alt sedan och på så lång tid på samma
sätt som i alla andra landsorter öfwer hela riket blifwit upburen,
924
Riksens Ständer icke heller någon den minsta anledning til ändring
härutinnan gifwit; anhållandes Allmogen i underdånighet at
blifwa i nåder bibehållen wid deras fri- och rättigheter och slippa
den oförmodade och nya tunga, dem i den delen pålagd blifwit.
§ 151.
Som Allmogen uti Blekinge län finner, at den uti kongl, förord¬
ningen af den 14 December 1762 angående storskifftsdelningar i
berörde län och dess 24 § faststälte delningsgrund, nemi. gamla
hemmantalet, icke är för alla soknar och byar så lämpelig, at del¬
ningen dereffter kan wärckställas, utan at någon försättes i li¬
dande; alltså föranlåtes bemälte Allmoge underdånigst bönfalla,
det måtte antingen storskifftsdelningsgrunden fastställas på
samma sätt, som för Skåne och Cronobergs län wid innewarande
riksdag blifwit projecterat, eller ock Allmogen uti hwart härad i nå¬
der tillåtas at wid tingsrätterne få öfwerlägga, öfwerenskomma och
antaga den delningsgrund, med hwilcken de kunna finna sig bäst
belåtne, samt sådant sedermera til Kongl. Maij:ts nådiga faststäl¬
lande öfwerlemna.
§ 152.1
§ 153.
Kongl. Maj:t har uppå Riksens Ständers underdåniga föreställ¬
ning uti saken angående enfota eller sqwalteqwarnar år 1757 rätt-
wisligen förordnat, at de enfota qwarnar, hwilka till husbehof blif¬
wit inrättade men ägaren sedermera för större nytta och beqwäm-
lighet med enskilt kostnad förbättradt och til hiulqwarnar för-
wandlat, böra til enskilt nytta och husbehof förblifwa sådane, som
de då wörö, eller framdeles kunna förbättras. Och som det bör stå
hwar och en ägare fritt at til sin egen nytta förbättra sin egendom
och giöra den sig så gagnelig, som den bäst will och gitter, utan at
för kostnad och möda derwid graveras och betungas; men inwå-
narne i Jönkiöpings län hwarken fått någon slik enfota sqwalte-
qwarn til egit husbehof upbygga, ei eller de redan upbygde behålla,
mindre det ringaste nyttia, utan twingas at med sin mäld fara långa
i Om denna paragraf finnas inga uppgifter i ståndets handlingar eller i
allmänna besvärsdeputationens protokoll. Eventuellt föreligger felnum¬
rering.
925
och swåra wägar til odalqwarnarne, då de likwäl hafwa egne hus-
behofsqwarnar at tilgå, hwilket är stridande både emot billighet och
ofwan högstberörde kongl, förordnande; altså anhåller Allmogen i
Jönkiöpings län underdånigst at ei allenast få behålla deras enfota
qwarnar, som ingalunda för tulltägt utan blott för egit husbehof
blifwit upbygde, utan ock at få bygga slike nya qwarnar i den
ordning och under den tilsyn, som allmänna lagen föreskrifwer.
§ 154.
Att ollongälden för de på kronans skogar i södra Halland till fe¬
tande intagne swin, som blifwit förhögd efter markegången, må ef¬
ter förra wanligheten få betalas.1
§ 155.
Att alla intagor, som i sednare åren blifwit gjorde på allmenne
oinstängde platser, som förut till bete och hwilande för Allmogens
åkerbruk, måtte åter utläggas.2
56.
Bondeståndets extraktprotokoll den 21 september 1765
om generallöjtnant Robert Muhls byte.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 55.)
Protokollet sid. 224.
Utdrag utur protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 21 Sept. 1765.
S. d. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputatio-
nens under den 8 sistl. Julii afgifne betänkande rörande framledne
Generallieutenanten och Commendeuren Robert Muhls med Kongl.
Maj:t och kronan i underdånighet sökte hemmansbyte i Savolax
och Kymenegårds län, som deputationen tilstyrkt under kraftigt
1 § 154 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 3
september 1766, Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 303.
2 § 155 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från allmänna besvärsdeputationens protokoll den 9
juli 1766, Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 38, fol. 267.
926
förbehåll, at deraf eij bör dragas något äfwentyrligit praejudicat, så
at inga militisebyten wid det år 1734 faststälte ettusende daler silf-
wermynts wite må hädaneffter sökas eller tillåtas.
Detta betänkande grundar sig på Riksens Ständers år 1739 til
detta byte med förberörde förbehåll lemnade bifall, sorn tillåter lag¬
brott in casu men utsätter bomar för framtiden, at sådan olag ej må
widare hända, och närwarande deputation har icke betänkande
hafft at ingå uti enehanda mot Riksens Ständers wärdighet, lagars
helgd och bestånd stridande försök.
Genom 1734 års giorde författning emot militiaebyten til rubb¬
ning uti det faststälte indelningswärket, wid tuseende daler silfwer-
mynts förelagt wite, har Riksens Ständers ofelbart welat slike för¬
sök hämma och förekomma, hwadan ock i sin natur orimmeligit
blifwer at bifalla enom et slikt hemmansbyte med andras utestäng¬
ande hädaneffter, då likwäl undersåtare i gemen böra tilkomma ena¬
handa rätt, och man icke finner, hwad som gior en berättigad til en
förmon, som en annor genom så kallade krafftiga förbehåll för-
wägras.
Rusthålls- och hemmansåboerne, hwaribland å ömse sidor finnes
skattemän, som med de förre effter lag äger oqwald at besittia hem¬
manen för sig och arfwingar, hafwa öfwer detta deras rätt rörande
byte icke njutit den laga förmon at ens blifwa hörde, som försätter
ståndet i häpenhet och förundran, att detta försök uti regelbundit
samhälle under uplysta Ständer kunnat widtagas.
Beror folkets fri-, trygg- och säkerhet uppå dess lagars okränckta
handhafwande, tilhörer det Riksens Ständer at tilse, det enhwar
njuter laga rätt til godo; så finner Bondeståndet sig wara högst för¬
anlåtit, til bibehållande af rätt och rättwisa, at detta sökte och af
deputationen utom jordägares hörande tilstyrkte hemmansbyte så¬
som lagstridigt i allo at ogilla och förkasta.
Hwilket med de öfrige respective stånden ödmiukwördsamligen
skulle communiceras. Ut supra
Ex protocollo
Johan Kock.
927
57.
Bondeståndets extraktprotokoll den 21 september 1765
om Stäket.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll
nr 12k b.)
Protokollet sid. 229.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet
den 21 Septembr. 1765.
S. d. Öfwerwägades, hurusom Allmogen uti Wermdö skieppslag
här i Stockholms lahn, hwilcka med sina landtmannawaror måste
passera igenom Stäket, 2:ne mihl härifrån staden belägit, i 40 års
tid warit betungade med en afgifft till ägaren af Bo sätesgård för
båtar, skutor och fartyg, som fört deras waror igenom Stäket eller
Stäksund hit til staden, och hwilcken afgifft hindrat Allmogen
samt icke litet betungat warorne til undersåtares känning och
skada.
Denna afgifft befinnes hafwa deraf tilkommit, at sedan Stäket
blifwit år 1719 för den då befarade och äfwen timade ryska fiendte-
liga invasionen skull aldeles igenkastat och upgrundat, har ägaren
af Bo sätesgård, dåwarande Hans Excellence Herr Riksrådet Grefwe
Tessin, låtit det åter uprensa och i sitt förra skick ställa, hwaremot
honom blef tillagt i 20 års tid at få taxera alla derigenom passe¬
rande båtar, skutor och fartyg til wiss penningeafgifft. Samma
afgifft blef i ännu 20 år prolongerad och hade bordt med 1760 up-
höra, såwida ingen ytterligare prolongation blifwit af Bo sätesgårds
nuwarande ägare utwärckad.
Men som den ännu och utan tilstånd continuerar och wederbö-
rande utan all twifwel fått både sin möda och kostnad rikeligen är-
satt, mindre skiäligt jemwäl är at betunga Allmogen och andre,
som med sine landtmannawaror derigenom nödsakas färdas, och
allraminst skiäligt at en privat man skall effter behag få så taxera
en hel menighet; ty beslöt ståndet för sin del denna afgifft härme¬
delst för nu och framtiden aldeles uphäfwa, och at detta med de
öfrige respective stånden skulle communiceras samt ödmiukwörd-
928
sammeligen anmodas at thertil äfwen theras gunstbenägna bifall
lemna. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
58.
Bondeståndets extraktprotokoll den 14 oktober 1765
om domkyrkohemman i Lunds stift.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 36.)
Protokollet sid. 239.
Utdrag utur protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 14 Octobr. 1765.
S. d. Sedan det Högwördige Prästeståndet genom utdrag ur proto¬
collet under den 15 sistl. Julii anmält deputerades af Lunds stifft
afgifne memorial angående wärkställigheten af Kongl. Maj:ts nå¬
diga förordnande under den 29 Junii 1735 om de under Domkyr-
kian i Lund lydande hemmans försäljande til skatte, hafwa berörde
deputerade med detta stånds ledamöter derifrån orten samman-
trädt och widare i detta ämne öfwerlagt, hwareffter blifwit anmält,
at de sålunda öfwerenskommit, det de hemman, som effter jordebo-
ken utgiöra afrad i spanmål eller persedlar, skola erlägga i skatte¬
köp åtta års ränta, räknadt effter tijo års markegångs medelpris,
ifrån 1753 til och med 1762, och åter de hemman, som betala räntan
i penningar, erlägga fiorton års ränta i skattekiöp, hwarwid dock
Domkyrkiorådet frihet lemnäs at med de få åboer, hwars hemman
äro swaga och kunna tarfwa förmedling, betinga et lindrigare wil-
kor i skattekiöpet; skolande wid åboers ombyte allenast et års ränta
betalas af de förra och twenne års af de senare i stället för städja,
och i öfrigit förfaras på det uti memorialet föreslagne sättet.
Och som desse wilkor och sätt til försäljande af domkyrkioheni¬
man til skatte hafwer för ändamål Domkyrkians förmon, til stop¬
929
pande af dess nu påträngande behof å ena sidan och åboernes sä¬
kerhet wid besittningen för sig och arfwingar, som leder til hemma¬
nens bättre häfd och skiötsel, å den andra; så pröfwade äfwen Bon¬
deståndet för sin del skäligit at faställa, det må besagde hemman
med förberörde wilkor til skatte försäljas, och warder således i öfri-
git memorialet til alla delar bifallit.
Hwilket med de öfrige respective stånden ödmiuktwördsammeli-
gen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
59.
Jon Olsson Norbergs och Nils Anderssons från Ångermanland me¬
morial om gränsskillnaden mellan Västernorrlands och Väster¬
bottens län.
(Prästeståndets arkiv, F. 77, nr 235.)
Protokollet sid 259.
Ödmiukaste memorial.1
Sedan Ricksens Höglofl. Ständer wid sidst öfwerstånden ricksdag
faststält, at gräntsen emellan Wästernorrlands och Wästerbottens
läner skulle af Ständernas deputerade efter aflagd dommareed af-
slutas, och deputerade till den ändan 1763, 1764 och 1765 samman-
trädt, hafwa de utom några få gräntsemärcken, sorn å ömse sidor
blifwit ärkiände, på det sättet slutat förrättningen, at de å wäster-
norrlänska sidan deputerade bifallit den för samma län påstådde
gräntselinien, och de för Wästerbottn deputerade till någon del
gådt ifrån westerbottniska Actors påstående såsom orimligit men
dock utan Åsele Lappmarck anslagit Wästerbottn en anseenlig
tract, som ligger innom wästernorrländska prsetentionen.
Handlingarne uti denne sak hafwa derpå af Capitainen och Pro¬
1 Med påteckning: Upl. i Bondeståndet d. 25 Octbr. 1765. Testor Johan
Kock.
930
fessoren Walborne Herr Jonas Meldencreutz, som å wästerbott-
niska sidan warit Gränstsedeputations ledamot, blifwit wid denne
ricksdag ingifne til Höglofl. Cammar-, oeconomie och commercede-
putationen,1 som uti dess deröfwer meddelte betänckande af den 7
Augustii sidstl. tilstyrckt Ricksens Ständer fastställandet af den
gräntselinia, som de deputerade från Wästerbottn föreslagit.
Kongl. Maij:ts och cronans höga interesse, sakens beskaffenhet,
Ångermanlands rättigheter och därstädes belägne skoglösa hem¬
mans finbladiga sågwärcks och bruksinrättningars skogzbehof
tilstädja oss ei at låta detta ärende med stillatigande på det före-
slagne sättet afgiöras.
Hwad först beträffar, at Åsele Lappmarck efter Höglofl. Deputa-
tions mening må läggas till Wästerbottens höfdingedömme i an¬
seende til anförde skiäl för lappska hushållningens desto bättre
wårdande, så ehuruwäl ingen ännu kunnat neka, at hushållningen
med lapparne uti Ströms, Hammardals, Kalls, Åre, Undersåkers och
Ovikens socknars fiäll uti Jämteland, hwilcka ostridigt höra under
Wästernorrlands län, samt med lapparne uti Heriådalsfiällen,
hwilcka lyda under Gefleborgs höfdingedömme, äfwen så wäl skiö-
tas som den med lapparne uti de til Wäterbottn hörande fiällmarc-
ker, så at detta skiäl efter wår oförgripeliga tancka af sig sielft för¬
faller, så hafwa wi dock intet derwid at ärindra, det styrelsen af
denne Åsele Lappmarck må ständigt förblifwa under Wästerbottns
höfdingedöme, sorn, dess widd oacktadt, knapt lärer wara til hälf¬
ten så folckrikt som Wästernorrlands län.
Beträffande åter den gränts, som emellan Umeå sockn i Wäster¬
bottn och Nordmalings i Ångermanland samt emellan Ångerman¬
land och Åsele Lappmarck är föreslagen, så emedan, hwad det förra
widkommer, Umeå sockn består af ett bebodt land, där hemman
äro skattlagde och till soldathållning inroterade, äfwensom Norma-
lings sockn likaledes består af skattlagde och till båtsmanshåll in¬
roterade hemman, ty anse wi för wår del mindre nödigt, då Kongl.
Maij:t och cronan icke kan blifwa lidande och ingen ändring giöres
uti den i dessa socknar skedde roteringen, at bestrida Höglofl. De-
putations därutinnan yttrade tancka, hälst gräntsebyarne icke dess
mindre blifwit bibehållne wid de ägor i skog, marck och andra til-
lydigheter, dem tilförene tilhördt, och är altså wid gräntsen ifrån
hafsskiären Snödan efter Höglofl. Deputationens anwisning till Kil-
1 Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 80 a.
931
lingholmen uti Penningesiön ei något at anmärcka. Men wid den
öfrige delen af denne grants så förete sig helt andra omständighe¬
ter.
1 :mo. I anseende till Ångermanlands rättigheter så äro alla å
wästernorrländska sidan upwiste råmärcken, såsom Armsiöberget
och Hwitberget i Nordmalings sockn, Harpsiökasen1 i Sielewads
sockn, Wällingsberget i Jumsele, Yxholmen i Bällwiken uti Fiällsiö
sockn, Steksundsholmen wid Tåssiöns norra åmun till Jämtelands-
gräntsen dels med edelige afhörde wittnen, dels gamla dombref ifrån
1500-talet och andra oemotsäijeliga skiäl bewist. Armsiögräntse-
märcket genom det at Armsiö by, hwars ägor sträcka sig till berörde
berg, är uti 1687 års roteringzwärck uptagit såsom uddemantal un¬
der Normalings sockn samt uti 1668 års jordebok äfwen upfördt
under samma sockn; warande nu icke allenast berörde by utan ock
fämb wälbyggde och med goda ägor försedde nybyggen söndrade
ifrån detta län och allesammans Wästerbottn underlagde.
At Hvitberget är et ifrån gamla tider ärkiändt skiljemärcke emel¬
lan Ångermanland och Lappmarcken är genom 7 gamla ojäfacktige
wittnen bewist, äfwensom flere wittnen intygadt, at Harpsiökasan1
warit af ållder ansedt för skiljemärcke emellan Lappmarcken och
Siälewad sockn i Ångermanland.
Ricktigheten af Wällingberget, Yxholmen i sion Bällwiken och
Steksundsholmen såsom gamla skiljemärcken är ei allenast bewist
genom wittnen utan ock gamla dombref ifrån 1500-talet, som ut-
wisa, at skattlagde bönder uti Tåssiö, Ruske och Böhle byar i Fiäll¬
siö och Junsell socknar i Ångermanland mer än 200 år tillbaka
däromkring haft en del af sina ägor, dem de klanderslöst besittia.
Däremot om man undersöker de å wästerbottniska sidan åbero¬
pade råmärcken emellan Lappmarcken och Ångermanland, så har
skiljemärcket Ångerbalen allenast genom få wittnen efter härmel-
ser i senare tider sökts bestyrckas, och hela den öfriga wästerbott¬
niska prsetentionslinien därifrån till Biertberget, Kubbewågen, Kläp-
pesiöhällan, Kortingsellsforssen, Smulberget, Basselet och Tåssiö-
berget, som inkräktar en stor mängd skatteägor och nybyggen i
Ångermanland, synes wara ett blott påfund af wästerbottniska ac¬
tor, Cronolappfogden Renhorn, at utwidga sin fogdedestrict, som
hwarcken med wittnen, chartor eller documenter kunnat bewisas.
Hwadan då gräntsedeputerade å wästerbottniska sidan en så orim-
1 Skall vara: Karpsiökasen.
932
melig gränts icke kunnat antaga, de efter wälbehag, om wi får låf at
bruka denne expression, i sitt voto utstakat en annan gräntsskill-
nad ifrån Ångerbalen öfwer Åqvisslan till Kullmyrwattnet, Otter-
siön, Smulberget och deröfwer gerad linia till norra åmun af Tå-
siön, hwarigienom likwäl händt, at icke allenast på denna redd 11
nybyggen utan också ansenlige ångermanlandska skatteägor samt
bland dem hela hemmanet Rörström i Fiällsiö sockn, som till
båtsmanshåll är roterat, blifwit för lappmark förklarade, samt såle¬
des 2 bondebyar och 15 nybyggen till stor del så indräcktige som
bondebyar i Ångermanland genom Höglofl. Deputationens betänc-
kande blifwit för lappmarck ansedde.
2:o. Om afseende göres på Kongl. Maij:ts och cronans höga rätt
wid denne gränts, så äro alla bewis öfwerflödige på wästernorr-
ländska sidan, ty olika nytta tilflyter cronan, om förenämde 2
hemman och 15 nybyggen dels förblifwa, dels warda skattlagde och
roterade; om åboer och tiänstefolck därstädes blifwa samma perso-
nelle utskylder underkastade som öfwer alt i Ångermanland; om de
flera på denna tract befintelige nybygges beqwämligheter blifwa
uptagne och uti hemman med tiden förwandlade; eller ock om i an¬
nor händelse alla desse hemman, nybyggen och de flere, som utan
twifwel efter hand upkomma, blifwa förklarade för lappmarck och
niuta lappprivilegier, då de allenast den ringa lappskatten betala.
Desse nybyggens beskaffenhet, näml. at deras åboer äro förmög¬
nare än bönder i Ångermanland, härstamma af bondefolck i detta
landskap, lefwa och kläda sig på enahanda sätt som bönder, hafwa
fullbygde bondegårdar, bärga spannemål, som på de ställen, deras
åckrar ligga wid större siöar, sällan eller alldrig skadas af frost,
samt i öfrigt föda hwardera en mängd boskap, ja, så långt at en ny¬
byggare har 30 kor, tyckes ock fordra, at detta folck ei mer än and¬
ra undersåtare i riket bör wara ifrån de wanlige utskylderne frikal-
lade, hwilcket likwäl skier, om denne tract nu lägges till Lappmarc-
ken. Hwarföre skall detta folck i anseende till skatten förwandlas
til lappar, då de uti alt de öfriga äro wärckelige bönder? Skulle ock
den nu projecterade gränts fastställas, så lära Ångermanlands ung¬
dom uti myckenhet till denna tract upflytta, hwarigienom icke nå¬
got litet hinder lägges i wägen för upodlingens befordran i Ånger¬
manland.
Dessutom är och blifwer det ei en ringa afsaknad för cronan, at
30 nybyggen på andra sidan af ångermannaprsetentionslinien, som
933
för deras godhet borde och kunde skattläggas och roteras, ändå
blifwa för lappmarcksnästen ansedde.
3:tio. Förlorar ei allenast Kongl. Maij:t och cronan utan ock in-
wånarne i Ångermanland genom denna grants ansenliga skogar.
Enligt wid Gräntsedeputationen upwiste tingsundersökningar äro
401 3/4 hela hemman skoglösa i Ångermanland, hwilcka genom
detta landskaps många wattudrag kunde ifrån denne tract blifwa
med nödig skog betiänte. Siu särskilte finbladige sågwärck äro i
Ångermanland inrättade, hwilckas tilgång på nödigt sågwercke ef¬
ter hand förswinner och kunde ifrån denne tract ärsättas. Äfwen-
som de uti denne province anlagde siu järnwärck kunde göra dess
öfriga skog nyttig, under det cronan komme at niuta wanliga skogz-
ören för den skog, som till såg- och järnwerckens behof blefwe
lämnad. Warandes af åfwannämde upodling och detta skogznyt-
tiande ingen olägenhet för lapparne i deras rehnbete at befara, så-
wida lapparne wintertiden utan hinder af Allmogen nu årligen beta
sina rehnar långt in på Allmogens skatteägor; och Kronolappfog-
den Renhorn inför Gräntsedeputation icke kunnat neka, at oansedt
nybyggen på meranämde tract blifwit nog tilökte, så hafwa likwäl
rehnmackterne1 därigenom icke blifwit minskade. I anseende til alt
detta hemställe wi ödmiukeligen, om icke Höglofl. Deputationens
betänckande måtte ändras och wästernorrländska prsetentionsli-
nien ifrån Killingholmen i Penningsiön till Tåsiö norra åmynne ef¬
ter åfwannämde råmärcken fastställas, samt anhålle i ödmiukhet
at med detta wårt memorial få wända oss till de öfrige respective
stånden. Stockholm den2 Octob. 1765.
Aldra ödmiukaste tiänare
Nils Andersson i Å.
Jonas Olofsson Norberg.
Ricksdagsfulmä[c]tige ifrån Ångermanland.
1 Skall troligen vara: rehnmarkerne.
2 Datum saknas.
934
60.
Israel Carlssons från Åbo och Björneborgs län memorial
om bondeseglationen.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 27, nr 104.)
Protokollet sid. 279.
Ödmiukt memorial.1
Sedan flere år, om ej mansåldrar blifwit hos oss med bekymer-
samhet öfwerlagt, föreslagit samt med och emot afhandlat, hwaruti
de rätta medlen månde bestå, och uti hwad ordning de rätteligen el¬
ler till färderneslandets största och säkraste gagn bör anwändas
och tillämpas, hwilka efter naturens egen anwisning böra läggas til
grund för alla näringars uppbringande i riket til någon emot andra
länder swarande högd; så har wårt fädernesland, efter min oförgri-
peliga mening, nu först hunnit till det lius i denna angelägna sak,
som, för at börja med, torde wara tillräckeligit at sätta Riksens
Höglofl. Ständer på wägen til rikets sanna wälgång och upplysa den
stråt, som hittils warit så swår och willsam at med tillförlåtelig
wisshet wandra uppå, som den warit med mörker och farliga afwä-
gar omgifwen.
Det lärer således wara satt utom alt frågomåhl, om icke wår förra
och ännu befinteliga folkbrist är första och grundeliga ordsaken til
wåra näringars wanmacht, til in- och utländska rörelsens tröghet,
till förswarswärkets swaghet, til allmänt armod och, när en stor
och öfwerflödande peningestock härtill kommer, til alltings dyrhet,
til wexelcoursens högd, til egennyttiga afsichters bedrifwande och
ändtel. til ett allmänt förderf af både seder och tankesätt.
Äfwen som detta är numera en både afgiord och beklagel. san¬
ning, så är ock tillika en allmänt ärkiänd sak, at meniskians afwel-
samhet och oförtrutenhet at med håg och sorgfällighet om sina fos¬
ters bibehållande uppfostra sina barn, rätta sig helt och hållit efter
hennes tilstånd i anseende til förmögenhet och tillgång, hälst til de
1 Med påteckning: Ink. til Bondest. d. SI Octob. 1765. Upl. i Bondest:det
d. 31 Oct.br. 1765. Hwilar. Äter förd. d. 5 Novembr. D:o resol., at detta
memorialet får aflemnas till the öfrige respective st:den.
935
ämnen, som tiena til lifwets uppehåll, om icke något igenom lag,
stadgar eller af hwad grund det wara må förordsakat hinder ligger
henne i wägen.
Detta nödiga medlets ärhållande åter, näml. ymnig tillgång på
lifsmedel, som i synnerhet eller egenteligen grundar sig på wårt
landtbruks upphielpande, tyckes numera wara allmänt antagit at
bestå uti en billig frihet i alla wära såwähl landt- som stadsmanna-
näringar.
Billigheten af denne frihet lärer icke få mätas med annan mått-
ståck än rikets gemensama nytta; och som denne eller det all¬
männas wähl icke kan til fullo ärhållas, utan at thet allmänna eller
folkhopen först öks; så måtte wähl ökningen af wår folkhop blifwa
det närmaste måttet, hwarmed gräntzorne för friheten i rikets nä¬
ringar och således äfwen för landtmannahushållningen böra utmä¬
tas och stadfästas.
Ofwanföre är gemensamt med det allmännas tanka antagit, at en
folkhop ökar sig bäst och snarast, när all tillgång til de för lifwets
uppehälle tienlige medel är öppen, så at derpå ej möter någon brist,
hwilket will med få ord icke annat säga, än att menskeliga afwel-
samheten rättar sig efter menniskians wälmåga eller tilstånd at
icke behöfwa lida någon nöd.
Häraf lärer då otwunget följa, at ju mera rikets menighet kan
sättas i wählstånd, desto mera måtte den ock öka sig, äfwen såsom
twärtom, ju uslare och fattigare menigheten blifwer, desto mindre
ökar den sig, så at armod och fattigdom må med skiähl anses såsom
en kräfta eller frätsår, som til slut kan giöra ända på hela rikskrop¬
pen. Wi hafwa wähl länge haft bedröfweliga kiänningar af denne
farliga rikssiukdom, så at häröfwer wardt med bekymer klagat år
1739 ifrån Österbottn såsom det ställe, hwilket den tiden war af sam¬
ma siukdom mäst angripit, hwarå Kongl. Maij :t äfwen täcktes i nå¬
der lofwa at råda bot, som ses af resolution på städernes allmänna
beswär af d. 12 Aprill 1739; men ingen tid lärer denne helsot hafwa
warit mera widsträckt och betydande än nu, då den utbredt sig öf¬
wer hela riket och i de fläste fäderneslandets näringar wärkat en
armod, som, hwad rikets Almoge beträffar, ofelbart måste förord-
saka rikets aftynande och landtbrukets undergång, om snar och
krafftig bot icke mellankommer.
Sielfwa denna siukdomens art och naturliga beskaffenhet lärer i
så beskaffade omständigheter icke annorlunda kunna botas, än
936
medelst det man tillägger hwar och en näringsidkare den frihet,
som på görligaste sätt kan befrämja dess wälmåga, hwilket, hwad
landtbrukets upphielpande beträffar, synas bestå i frihet at sielf få
afsätta sina wahror och lantbruksafkastningar, ehwarest och hwad
tid på året honom bäst synes och lägligast faller.
Om denne frihet har det Ärbara och Hederwärda Bondeståndet
flere riksdagar öfwerlagt och med öfrige respective stånden sine
tankar communicerat under namn af fri bondeseglation; men alt
hittills icke hunnit at deruti utwärka sig bemälte Medständers bi¬
fall och samtycke. Numera och sedan Riksens Högl. Ständer funnit
angeläget at tillse, om icke siöstädernes wanmagt, som oachtadt
alla däremot tagne anstalter ännu trycker dem, hänleder sig ifrån
en förnekad frihet at obehindrat få segla och drifwa hände [1] på
utländska orter, har jag för min ringa delli funnit nödigt at mina
wärda medbröders mogna ompröfwande hemställa, om icke den
wanmacht, brist på tienstefolk wid landtbruket och ändteligen den
ringa winst och båtnad, som landtmannen hittills haft af all sin ut-
prässade swett och möda, förnämligast leder sitt ursprung ifrån
den Allmogen förnekade friheten at obehindrat få segla och afsätta
sina wahror på hwad inländsk ort, han behagar och finner sin bästa
winning.
Jag föreställer mig wähl, at detta angelägna hushållsförslag torde
hos mången äfwen de mäst wählmenande medborgare, hälst af de
öfrige respective stånden, finna mycken gensägelse, hwilka af nit
för allmänt wähl tro sig skyldige af äfwen så högt frånråda denne
sak, som andre, drefne af samma nit, tro sig skyldige wara at den¬
samma tillstyrcka. Men i desse upplyste tider så hoppas man, at den
saken lärer tala för sig sielf.
Man har i förra tider warit wan at häremot anföra, huru nöd-
wändigt för det allmänna bästa det är, at hwar skiöter sitt eget yrka
och at således bonden icke må wara kiöpman tillika. Jag skall ej
biuda till at bestrida denne sats, ehuru de rika och förmögna hol¬
ländska böndernes ärfarenhet, som tillika äro de största kiöpmän,
gifwa mig mycken anledning dertil. Jag will allenast säja, at min
sats sträcker sig icke så långt. (Icke kan man kalla den för kiöp¬
man, som endast afsätter sina egna tillwärkningar; ty då skulle
hwar swensk bonde och hemmansbrukare ociså nu enligt Sweriges
lag wara kiöpman, efter det är honom lofgifwit at afsätta sina pro-
ducter. Icke eller kan afsättningsorten eller platsen gifwa honom
937
namn af kiöpman, ty då skulle til exempel en Ålandsbonde, som för¬
ut såldt sin wed til Åbo men nu afsätter honom på Stockholm, äf-
wen få heta kiöpman.) Med ett ord, ewart man wånder sig med
denne sak, så lärer man intet annat kunna finna, än at sakens na¬
tur talar för bondeseglationen. Och hwad orimlighet synes icke
ligga i motsatsen häremot? Om en innom riket inskränkt handel
och kiöpenskap icke befrämjar rikets wählstånd, såsom man nu
förmenar, huru kan då antagas, at en innom länet eller provincen
twungen bondeseglation eller afsättning på axell kan befordra det¬
samma, om hwarje siöstads handel och seglation på främmande or¬
ter gifwer städerne en mera allmän wälmåga och följachteligen en
större folknummer, starkare rörelse och widare, blott igenom dess
uti handelen och den widsträcktare seglationen tillökte winsten; om
detta alt äger sin richtighet, hwarföre skola icke då samma ordsaker
i tillämpning på rikets Allmoge giöra samma wärkan. Då seglatio¬
nen inom riket blir för Allmogen fri och obehindrad, så at om en
bonde eller i allmänhet en landtman til exempel i Skåne, som wan-
ligen afsätter sin spannemåhl på Malmö, finner sin räkning wid at
afsätta densamma i Gefle eller Torneå, hwad skada skulle då wähl
kunna tillflyta riket deraf, at skånska landtmannen får i Gefle eller
Torneå mera för sin spannemåhl, än han hade skolat få i Malmö?
Jo, densamma som tillflyter riket derutaf, at Wasaborgaren til ex¬
empel blir igenom egen handel och seglation på utländska orter hä¬
danefter rikare, än han hittills blifwit igenom sin handel på Stock¬
holm.
Således ser man, huru uti förbättringen af wår allmänna hushåll¬
ning det ena steget til rikets uppkomst gifwer en naturlig och
otvungen anledning til det andra; så at om den högst nyttiga segla-
tionsfriheten för rikets Allmoge icke eljest blir antagelig, hwilket
jag likwäl will numera hoppas, så måste den dock wid en städerne
tildelt större handelsfrihet blifwa så wist tillåten, som det blir en
nödwändighet, at den ena hushållsförbättringen måste rättas efter
den andra, om eljest hela hushållsmachin skall komma i en natur¬
lig och otwungen rörelse och sammanhang.
Här wore mycket at tillägga wid denna efter min tanka högst
nyttiga förbättring, som min knappa tid och oföra penna förbiuda
mig at här anföra. Wi klaga öfwer folkbrist, och det med så goda
som bedröfweliga skiähl. Wi tro allmänt, at wära näringar och rö¬
relser äro för mycket inskränckte och det icke utan grund. Wi
60—700212
938
finna rörelsen emellan städer och städer, städer och landsbygd
samt landsbygd och landsbygd wara öfweralt trög och på många
ställen i riket rent afstangnerad och så widare; huru skall då jag el¬
ler någon annan kunna föreställa sig någon gensago möjelig ifrån
alla dem, som äga nog styrka at se, det uti denne föreslagne bonde-
seglationen utbiuder sig lika såsom af sig sielf en rörelse och com-
munication i riket, som efter all anledning torde igenom den tyme-
delst tillökte enskilte wälmågan och tillförslen af menniskior
blifwa det frö, hwaraf hela rikets wählmacht och styrka måste upp¬
rinna. För öfrigt så anhåller jag, at detta mitt memorial måtte med
öfrige respective stånden wördsammast [warda]1 communicerat.
Stockholm d. 31 Octob. 1765.
Israel Carlsson.
Riksdagsman för Pikie och Haliko
härader i Åbo län.
61.
Mats Pålsson Rippis från Västerbotten memorial om stapelstäder.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 23, fol. 97.)
Protokollet sid. 287.
Ödmiukt memorial.2
Det är allmänt bekant, med hwad nijt och ömhet Riksens Höglofl.
Ständer under näst öfwerståndne riksdag behagade utlåta sig öfwer
den wiktiga frågan om stapelfrihet för frenne städer i Österbotn,
en uti Wästerbotn och likaleds en uti Wästernorrland och huru
samma sak redan i början war afgiord.
Men det Wällofliga Borgareståndet, som då allena war af skiljak¬
tig tancka, sökte genom flere föreställningar och protocollsutdrag
1 Exemplar i Prästeståndets arkiv, F. 76, nr 80.
2 Med påteckning: Upl. i Bondest:dl d. 1U Nov. 1765.
939
hos de öfrige respective stånden bestrida denna anstalt af den
grund i synnerhet, at sådant skulle strida emot äldre författningar
samt 17 § i Riksdagsordningen, och altså påstod, det alla fyra
respective ståndens gemensamma stämmor skulle fordras, innan
någon expedition kunde wärckställas rörande städernes privilegier
och rättigheter.
En i tre stånd aldeles afslutad sak blef således ånyo uprifwen,
hwarwid Höglofl. Ridderskapet och Adelen dock förblef orygge-
ligen wid sitt fattade wälgrundade beslut och jemwäl genom ut¬
drag af dess protokoll bewiste Riksens Höglofl. Ständers uti 51 §
Regeringsformen förbehållne rättighet at effter omständigheterne
lämpa städernes privilegier såsom oeconomiske och föränderlige,
hwilcket äfwen det Högwördige Präste- och Ärbara Rondeståndet
fant med grundlagarne öfwerensstämma.
Den af det Wälloflige Rorgareståndet då åberopade 45 § af
Kongl. Maij:ts nådiga resolution på städernes allmänna beswär
af år 1723, som innefattar, at städernes privilegier icke skola til
deras grund och warelse uphäfwas, ansågs äfwen så litet kunna
hindra de upstäders försättjande uti stapelfrihet, hwilcka dertil
befinnas hafwa god och för landet beqwäm belägenhet, som det
aldrig warit eller rimmeligen blifwa kan Rorgareståndets gemen¬
samma sak eller det kan röra des privilegiers grund och warelse,
om en eller annan stad föruntes friare segelfart eller ock aldeles
ingen skillnad wore emellan up- och stapelstads rätt, hälst den
allmänna lagens owäldughet owilkorligen kräfwer, at alla närings¬
idkare i et fritt samhälle böra njuta lika rätt, och följakteligen at
alla städer i et och samma rike borde hafwa lika frihet til lika
näringsförmoners åtnjutande, på det samhället måtta äga bestånd
under alla des inwånares gemensamma åtgiärd och bidragande til
allmän sällhet.
För någon närmare urskillning, hwilcka egenteligen af de öster-
och wästerbotniske samt wästernorrländske städerne skulle med
stapelrätt försees, innan Riksens Höglofl. Ständers högrättwisa be¬
slut derom kunde i wärckställighet gå, har denna fråga nu ånyo
kommit under Riksens Höglofl. Ständers mogna bepröfwande wid
påstående riksdag.
Det Wällofliga Rorgareståndet har altså tagit detta angelägna
ärende uti et ömt öfwerwägande och alla derwid förefallande om¬
ständigheter först igenom wisse deputerade utarbeta och utreda
940
låtit samt ändteligen stadnat i det beslut, at städerne Hernösand,
Luleå, Uleåborg, Gamle Carleby, Wasa och Biörneborg böra med
stapelrätt hugnas, dock med förbehåll at inga främmande nationer
få til dem anlända med mera, som det Wällofl. Borgareståndets
extractum protocolli af den 3 Augusti sistledne omständeligen
innehåller.
Som öster- och Wästerbotn samt Wästernorrland med de många
widsträckta och ifrån nödig afsättning utestängda landskaper
jemte Lappmarckerne, hwilcka dem omgifwa, på detta sätt kunna
blifwa försatte uti tilstånd at mera upodlas, under det rörelsen
ökes, idogheten uplifwas, nya kiöpingar inrättas samt de waror
dragas til dylika stapelstäder, som nu å ena sidan föres til Ryss¬
land och å den andra til Norriget, så lärer det Hederwärda och
Ärbara Bondeståndet täckas sådant med den ömmast rättwisa an¬
se och den skyndesammaste bot derutinnan befordra til wärck-
ställighet så mycket mer, som det Ärbara Bondeståndet hafft den
hedern at lägga första grundwalen dertil genom protocollsutdraget
af den 9 Martii 1761 och det Wällofl. Borgareståndet nu icke
allenast med de öfrige respective ståndens wid sista widtagne be¬
slut sig förenat utan ock gådt in i flera så billiga och hälsosamma
tilläggningar, hwilcka äfwen det Högwördige Prästeståndet under
den 6 i denna månad med så mycken enighet bifallit samt ytter¬
ligare tilökt.
Desse tilläggningar gå förnemligast derpå ut at befrämja rörelsen
inbördes upstäderne emellan. Hwar landsort har sina tarfwor och
sina håfwor och alla kunna eij wara tilräckeligen försedda med
alla slags waror. Hwad kan då wara billigare, än at de orter, emel¬
lan hwilcka nödtorfften underhåller en ständig omwäxling af wa¬
ror, få besöka hwarandra och meddela hwarandra sina producter
och tilwärckningar, så at den enas brist afhielpes genom den and¬
ras öfwerflöd, och alla behof så mycket möjeligit är kunde fås utur
första handen samt för det billigaste pris utan många onödiga om¬
gångar, tidsspillan och omkostnader.
Alla de inkast, som emot dessa inrättningar blifwit giorde, äro
numere helt och hällne utur wägen rögde och allmänheten derom
öfwertygad, at Stockholms stad uti sin tilförsel dymedelst eij lida
kan, hwilcket för en täckemantel hitintils blifwit brukad emot en
på flere sätt utmattande stegring på salt och andra waror, som
norbotniske orternes inwånare warit föranlåtne at hemta utur and¬
941
ra, tredje och fierde handen, hwilcket alt blefwe för widlyfftigt
här at utföra.
Lyckelig är den dag, då denna widsträckta del af riket får
fägna sig af Riksens Höglofl. Ständers oskattbara rättwisa!
Jag bär det wördsamma förtroende til mina wärda medbroder
i det Hederwärda och Ärbara Bondeståndet, at de behiertta dessa
landsorters belägenhet och deras fattiga inbyggares mödosamma
lefnadssätt och swåra lidande, som hafwa 20, 30, 40 å 50 mil til
sina upstäder, hwilcka åter icke hafwa någon stapelstad närmare
än på 100 mil. Derföre kan och ingen särdeles folckförökning
skie i desse landskaper, utan de äro och blifwa ödemarcker, om
icke deras handel och rörelse blifwer lättad; således är det icke
blott städernes sak, som här nu hafwes om händer under namn af
stapelstadssaken, utan härpå beror i synnerhet menighetens wäl-
färd. Af hwem hafwa de större anledning at wänta hielp och und¬
sättning än af sina wälsinnade medbroder i det Ärbara Bondestån¬
det. Wi kunna intet lemna dem något hungeligare wedermäle af
wår ömhet, rena nijt och omsorg för deras wälfärd, än at wi ju
förr dess heldre afgiöra den saken.
Stockholm den 14 November 1765.
Matts Påhlsson Rijppi.
62.
Johan Kallinens från österbotten memorial om stapelstäder.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 23, fol. 118.)
Protokollet sid. 287.
Ödmiukt memorial.1
Undertecknade riksdagsfullmägtig för Allmogen i Österbottn kan
icke wara okunnigt, huruledes städerne der i länet nu wid denna
riksdag förnyat deras ansökning om stapelfrihet.
Men som jag tillika af egen erfarenhet wet, huru samma städer
och i synnerhet Gamle Carleby alt sedan Kongl. Maj :t uppå Riksens
1 Med påteckning: Inkom til Bondest:t den 8 Nov. 1765.
942
Höglofl. Ständers underdåniga tillstyrkande d. 22 Junij 1762 i nå¬
der resolverat, at de af österbottns Allmoge, som af ålder ägt segla-
tionsfrihet, måge äga frihet att med deras hemmans producter segla
uti Botniska wiken till Stockholm, icke allenast sökt utan ock i
sielfwa wärket förmått giöra denna kongl, resolutionen för All¬
mogen ända intill denna stund onyttig, altså kan jag icke undgå nu
wid detta tillfälle i ödmiukhet yttra den farhoga, jag haft, at stä-
derne, i händelse dem skulle tilläggas stapelfrihet, framdeles torde
göra försök att få Allmogens uråldriga segelfrihet med allo up-
häfwen.
Egentliga anledningen till denna Allmogens frugtan är den,
att ehuru kongl, resolutionen af den 18 Martii 1689 i 8 § tydeligen
förmår, att seglation på Stockholm tillåtes de, som märkeligit är,
soknar i österbottn, som stöta till siökanten, och Kongl. Maij :t, som
förrberördt är, d. 22 Junij 1762 bibehållit Allmogen wid den seg-
lationsfrihet, som de af ålder ägt, så har likwäl Gamle Carleby
stad twärt deremot med all styrka påstått, att Allmogen, oaktadt
socknens läge wid siökanten, icke ägde någon rättighet att sielfwe
siöledes afföra deras waror till Stockholm.
Häruti har staden hos Konungens Befallningshafvande wunnit
bifall. Och enär beswär anfördes deröfwer, så har Kongl. Commer-
cecollegium, ehuru det icke på lika sätt, som Herr Landshöfdingen1
gjordt, till fullo afskurit hela socknen dess segelrättighet, likwäl
inskränkt densamma till allenast en den [o: del] af soknen eller
till wissa byar och hemmansåboer, hwilkas ägor stöta till siökan¬
ten.
Häröfwer har Allmogen åter warit nödsakad anföra beswär hos
Kongl. Maij:t och bör wäl Allmogen förhoppas att få i Kongl.
Commercecollegii berörde utslag rättwis ändring.
Men imedlertid och som det, som i saken hittils förelupit, tyde¬
ligen wisar städernes åtrå och wärkeliga försök att nu, då de ej
än äga stapelfrihet, få den urgamla seglationsrättigheten för de
socknar, som stöta till siökanten, twärt emot det orden i kongl,
resolutioner uti bokstafwen lyda, inskränkt inom allenast några
byar och hemman deraf, icke annorlunda än som wörö sockn och
hemman ett och detsamma.
Altså bör Allmogen icke föreställa sig, att städerne, i händelse
de winna den åstundade stapelfriheten, sjelfmant lära afstå ifrån
1 Vice landshövdingen Johan Mathesius.
943
slike försök emot Allmogens seglationsfrihet, utan är faran wärdt,
att sådant än mera torde gifwa dem anledning att i detta upsåt
framhärda.
I anseende härtill hemställer til det Högtärade Ståndets omprö-
wande jag i ödmiukhet, om icke till att för framtiden förwara
Allmogens i Österbottn segelrättighet till Stockholm, det Högtärade
Ståndet skulle täckas, ifall stapelstäder i österbotten warda be-
wiljade, therwid utsätta thet uttryckeliga förbehåll, att sådant icke
må lända Allmogen i Österbottn uti deras seglationsfrihet till för¬
fång, utan att alla de socknar, hwilka stöta till siökanten och af
ålder äga seglationsfrihet till Stockholm, äfwen hädanefter utan
inskränkning till wisse byar eller hemman måge hafwa dertil till¬
stånd. Och torde det Högtärade Ståndet äfwen täckas anmoda de
öfrige respective stånden att gå in uti lika förbehåll.
Stockholm d. 9 November 1765.
Johan Kallinen.
63.
Bryngel Anderssons från Västerbotten memorial om stapelstäder.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 23, fol. 121.)
Protokollet sid. 287.
Ödmiukt memorial.1
Jag har förnummit, at Wällofl. Borgareståndet afgiordt den under
sidtsförflutne riksdag wäkte fråga angående stapelstäders inrät¬
tande uti Wästernorrland, Öster- och Wästerbotn. Wälbemälte stånd
har ock communicerat sit beslut i detta mål med de öfrige respec¬
tive stånden med begiäran at derutinnan winna deras bifall.
Jag såsom hemma i Wästerbotn och riks [ dags jfullmägtig der¬
ifrån kan ej annat än fägna mig deröfwer, at denna sak så wida
hunnit, hälst landsorten länge åstundat at winna stapelfrihet för
någondera af sine städer.
Så glada derföre mine landsmän warda öfwer denna förmån, som
1 Med påteckning: Ink. til Bondest. d. 14 Octob. 1765.
944
förmodeligen tjenar till befrämjande af handelsrörelser i landet
och lemnar inbyggarne tillfälle at af utlänningen draga den winst,
som de tillförene nödgats låta dem få hämta, hwilka warit afnä¬
mare till landets producter, så mycket lära de ock önska, at ingen
annan af de wästerbottniska siöstäder tilläggas stapelfrihet än den,
som ligger bäst till för hela orten och är för siöfarten och de seg¬
lande beqwämligast, så at följakteligen i anseende till länets be¬
lägenhet wid en smal och trång hafswik ortens producter derstädes
med minsta kostnad kunna samlas och nödige retourwaror läg¬
ligen och utan stor omgång afföras till öfrige städer och handels¬
platsar.
Utomdess bör en sådan stad äga en rymlig och lugn hamn samt
diupt wattn, att större fartyg kunna lika så lätt som de smärre
söder och norr ut i alla wäder ut- eller inlöpa.
Pasagen ifrån öpna sion bör ock wara fri för klippor, grund
och dylikt och skulle tillika lända till en ej ringa förmån, om
hamnen wörö nära wid hafwet belägen, emedan fartyg då kunde
om wåhren 2 a 3 weckor tidigare utgå och om hösten 2 a 3 weckor
senare ankomma.
Jag tycker således för min del, at det lärer blifwa angelägit at
tillse, hwilkendera af wästerbottniska siöstäderne är till stapel¬
stad beqwämligast, innan någon af dem dertill utnämnes. Men som
utom förutgången behörig och ytterligare undersökning derom i
orten, hwarwid för Allmogens derunder beroende största ange¬
lägenhet deras fullmägtige höras böra, sådant ei lärer kunna skie,
så anhåller jag ödmiukast, at ståndet täktes till en stapelstadsin-
rättning i Wästerbottn lämna dess benägna bifall; dock at ställets
determinerande och utsättande må på widare undersökning och
högtwederbörligt bepröfwande ankomma såsom ock sådant til
önskeligit slut hos de öfrige respective stånden befordra, hälst det
synes lända till landsortens och dett allmännas dermed förknip¬
pade förmon, hwarföre jag om dett Hederwärda Ståndets gunstiga
biträde gior mig så mycket mer försäkrad och tillika utbeder mig
at med detta mitt ödmiuka memorial få wända mig till de öfrige
respective stånden.
Stockholm d. 16 Sept:r 1765.
Bryngel Andersson.
945
64.
Bondeståndets extraktprotokoll den 16 november 1765
om avgift för tobak.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
13b.)
Protokollet sid. 294.
Utdrag utur protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 16 Nov. 1765.
S. d. Under det ståndet förehafft Handels- och manufacturdepu-
tationens afgifne betänkande rörande wissa författningar til häm¬
mande och inskränkning af yppighet och öfwerflöd, har wid den
tillika föreslagne förordningens 3:die § angående en daler s:mts
consumtionsafgifft å enhwar utan åtskillnad för röktobak försatt
ståndet uti efftersinnande, huru en sådan afgifft wore Allmogen,
som mest betjenar sig af tobak, den sielf planterar, nog tryckande
och icke genswarande mot utländske bladers afgång, Irwaraf andra
sig mäst betiena.
Ett behof från utländningen hämtad tarwar mäst inskränkning til
hämmande af dess öfwerflöd, och när Allmogen allenast nyttiar i
denna del, hwad egit land framalstrar, så kan den icke lika beläg¬
gas i afgifft med den, som af finare smak förnöijer sitt begär af
utländskt gods til rikets mer känbara last.
Billighet och skäl styrker således ståndet til det beslut at Allmo¬
gen ifrån denna föreslagne afgifft aldeles undantaga och befria un¬
der den säkra tilförsigt, at ock de öfrige respective stånden täckas
inse, hwad skillnad personer emellan, som icke lika öfwerflöda
utan i mindre mått nyttia egen wäxt, bör giöras mot dem, som til
större belopp förtära utlänskt behof til rikets bekostnad och hwil-
ket mäst tarfwar inskränkning såsom egenteliga föremålet af denne
öfwerflödsförordning. I öfrigit förbehåller sig ståndet at uti de flere
delar, förenämde betänkande innefattar, framdeles sig utlåta. Och
skulle detta genom utdrag ur protocollet med de öfrige respective
stånden ödmiukwördsamligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
946
65.
Bondeståndets extraktprotokoll den 23 november 1765
om vakanser.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 37.)
Protokollet sid. 300.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 23 Novembris 1765.
S. d. Wid behörigt öfwerwägande af hwad Secreta Utskottet
genom utdrag af protocollet under d. 12 sidstl. Octobris sig utlåtit
rörande de widtagne författningar om wisse vacancer wid rikets in-
delte armée så till lands som sjöss, therutinnan the konung och un¬
dersåtare emellan ingångne contracter wäl säges till deras bestånd
icke kunna i fråga ställas, dock tillstyrkes vacanceafgifften till kro¬
nan hädaneffter böra betalas effter markegång, i förwandling räk¬
nadt, ther likwäl berörde contracter såwäl som 1726 års reglemente
af d. 13 Januarii betingar och utsätter wist pris i ett för alt, ansåg
ståndet detta wara emot hwart annat stridande och föga står att fö¬
rena med förberörde contracters såwäl som faststälte lagars helgd
till folkets säkerhet.
Då detta stånd icke äger medel i Secreta Utskottet, som i sakers
beredning till dess förswar deltaga måtte, så föranlåtes ståndet för¬
klara Secreta Utskottet icke tillhörigt wara att emot 18 § Riksdags¬
ordningen befatta sig med sådane allmänna hushållningen rö¬
rande mål, hwars beredande för Riksens Ständers plena beror uppå
alla ståndens utsedde medels åtgörande i deputationerne.
Nu som detta ämne genom allmän beswärs§ ifrån ståndet kom¬
mit i fråga och blifwit förwist till Kammaroeconomie- samt Landt-
och sjömilitiaedeputationerne, uppå hwars utlåtande det ännu hwi-
lar och beror; ty kunde ståndet sig nu thermed icke befatta utan i
thet stället utbeder sig de öfrige respective ståndens benägna bi¬
träde att icke härutinnan något tillgöra, förrän bemälte deputatio-
ner med sitt betänkande theröfwer inkommer; då man tillförser sig
den billiga aktning för faststälte lagar och belefwade contracter, ett
fritt regelbundit samhälle i anseende till något hwart stånd kräf-
wer.
947
Hwilket genom utdrag af protocollet med de öfrige respective
stånden till gunstbenägit bifall ödmjuktwördsammeligen skulle com-
municeras. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
66.
Bondeståndets extraktprotokoll den 23 november 1765
om Vadstena krigsmanshushemman.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 61.)
Protokollet sid. 300.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 23 November 1765.
S. d. Uppå detta stånds giorde anmälan genom utdrag af proto¬
collet under den 15 Januarii 1761 har Riksens Ständer då wid riks¬
dagen til deras Kammar-, oeconomie- och commerce- samt Landt-
och sjömilitiaeoeconmiedeputationernes utlåtande förwist, huru-
wida Wadstena krigsmanshushemman måtte för åboerne uplåtas
til skatte utom auction, uti hwilcket mål bemälte deputationer uppå
Kongl. Krigs- och Kammarcollegiernes infordrade yttrande med
theras gemensamma betänckande under den 9 Martii 1762 inkom¬
mit, hwarutinnan af updragne skiäl tilstyrckes, sådane Wadstena
krigsmanshushemman måge til skatteåboerne utom auction uplå¬
tas på följande sätt: Att för hemmanen i Elfsborgs län betalas i kö¬
peskilling sju års stadgeränta; för dem, som äro belägne i Skara¬
borgs län och Halland, så stor köpeskilling, som swarar emot sju
års jordeboks- och mantalsränta, då den af hemmanen gående kro-
notionden dertil räknas; och för hemmanen i Finland trij års sam-
manslagne räntor, effter åboerne å slike hemman therstädes skola
wara mycket af sig komne och kronobönderna der å orten denne
förmon förundt blifwit genom 30 § af kongl, resolutionen på Allmo¬
gens allmänna beswär den 1 Septembris 1741.
948
Detta betänckande har Bondeståndet genom extractum protocolli
af den 18 Martii 1762 såsom på goda kiäl grundat til alla delar bifal¬
lit, men de öfrige respective stånden hafwa sig theröfwer icke ut¬
låtit.
Ståndet föranlåtes fördenskull härigenom wördsammeligen an¬
mäla detta betänckande till gunstbenägit bifall, såsom hwaruppå
dels åboernes wäl beror, då de warda försäkrade om oqwald besitt¬
ning för sig och arfwingar, som leder til hemmanens desto bättre
häfd och skiötsel, dels ock till Krigsmanshusets förmon, och hwilc-
ket offtanämde betänckande omständeligare omförmäler. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
67.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 november 1765
om expeditionsfogdar.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 3.)
Protokollet sid. 300.
Bref, underdånigst, ang:de indragning af ex-
peditionsfogdarne.
Ehuru Eder Kongl. Maj:t genom resolution uppå Allmogens all¬
männa beswär af den 29 Junii 1752, § 16, i nåder föranstaltat, at de
utom staten tilförordnade extra fiscaler, jägeri- och skogsbetiente
skola til förekommande af Allmogens öfwerklagade antastande och
förolämpande genast afskaffas, dock har klagomål ifrån flere orter
inlupit så öfwer desse som de i åtskillige orter tilförordnade expedi¬
tionsfogdar, hwilka skola uppå erhållit tilstånd åkära brottmål lika
med landsfiscalerne, det de icke förstå utan sielfswåldigt förfara
till Allmogens känbara förtryck och förfördelande.
Bondeståndet föranlåtes fördenskull i diupaste underdånighet
utbedja sig Eder Kongl. Maj:ts nådigste handhafwande af högstbe¬
rörde resolution, så at slike extra betiente i allone måge afskaffas,
949
och at brottmål icke af andre åtalas än landsfiscaler och den ordi¬
narie kronobetieningen, hwarmed expeditionsfogdarnes åtgiärd i
slike fall må uphöra.
Med all underdånig nit och trohet til lefnadsslutet framhärdar
St[ormägtigste] A[llernådigste] K[onung]
68.
Lars Larssons och Bryngel Anderssons från Vösterbotten memorial
om gränsskillnaden mellan Västernorrlands och Västerbottens län.
(Prästeståndets arkiv, F. 77, nr 236.)
Protokollet sid. 304.
ödmjukt memorial.1
Wid det af Riksdagsfullmäktige i Ångermanland Jon Olofssons
Norbergs och Nils Anderssons ingifna memorial rörande Höglofl.
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens til Riksens Hög¬
lofl. Ständers plena upgifne betänkande angående länegräntsens
fastställande emellan Westerbotn och Westernorrland hafwa un-
derteknade riksdagsmän ifrån Westerbotn funnit sig föranlåtne at
i ödmjukhet ärhindra, hwad de hafwa sig bekant uti de förnämsta
omständigheter, som kunna tjena til sakens uplysning.
Som bemälte Riksdagsfullmäktige ej synas haft tilfälle at gjöra
sig om detta mål underrättade af de widlyftiga acter och hand¬
lingar, som den wid sista riksdag förordnade Läneskilnadsdeputa-
tionen til Höglofl. Riksens Ständer då inlemnat, så är ej underligit,
om deras föregifwande kommit at grunda sig på sådane misstag,
hwilka snörrätt strida emot sakens egenteliga förehållande, som ej
får granskas efter fördomar och enskilte afsigter utan efter de data,
som för Höglofl. Deputationen blifwit upgifne.
1 Med påteckning: Upl. i Bondest:det d. 23 Nooembr. 1765. Testor Johan
Kock. — Ett svar på detta memorial, av Jon Olofsson Norberg och Nils
Andersson, daterat d. 9 dec. 1765 och med påteckning: Ink. til Bondest. d.
16 Dec. 1765, men icke omtalat i protokollet, finnes i Bondeståndets ar¬
kiv 1765—1766, vol. 16, fol. 343 ff.
950
At Actor på westernorrländska sidan twärt emot kongl, resolutio¬
ner påstådt hela Åsele Lappmarks skilnad ifrån Westerbotns län,
war et tilbud, hwilket så litet af Höglofl. Deputationen borde anta¬
gas och gillas, som sådant fants aldeles stridande emot dess instruc-
tion. Och som den öfriga prsetentionslinien war hel och hållen stäld
på lika så falsk och oriktig grund, at den uphäfde både laga kraft-
wundne domar, urminnes häfder samt de öfwer dessa landamären
upprättade cartor, så war ej underligit, at deputerade sjelfwe ifrån
Ångermanland nödgades ogilla sin egen Actors påstående utan at
kunna upgifwa eller föreslå någon annan rimlig gräntselinia, sedan
det bewist blifwit, at Åsele Lappmark ej kan eller bör skiljas ifrån
Westerbotn i anseende til de af Höglofl. Deputationen andragne
flera märkwärdiga skjäl och författningar, men just denna af deras
egne deputerade såsom ogrundat öfwergifne och lemnade prseten-
tionslinea är densamma, som Riksdagsfullmäktige ifrån Wester¬
norrland nu inför Riksens Höglofl. Ständer föreslå til en fast och
beständig gräntselinea begge länen emellan.
Deputerade å westerbotniska sidan hafwa wäl ej heller til alla
delar fölgt den westerbottniska Actoris påståenden men likwäl up-
gifwit en gränts, den de med ojäfaktigaste skjäl likmätigt Deputa-
tionens undfångne instruction bewist wara så laglig, at de wågat
ställa densamma inför den owäldugaste domstol. Detta har warit
ordsaken, hwarföre de altid förenat sig med de westernorrländska i
alla billiga och antageliga mål, hwarå kan tjena til exempel den rå¬
gång, de bifallit emellan Umeå och Normalings socknar, hwarige-
nom flere inroterade byar, som bewisligen i fordna tider legat in¬
nom det så kallade gamla landsrået, blifwit afstådde blott derföre,
at ej nuwarande rån och skiljemärken måtte rubbas och derigenom
någon oordning förordsakas. Hwad derföre af desse westernorr-
ländske Riksdagsfullmäktige föregifwes ej allenast om skogar och
ödemarker utan ock om nybyggen och skattehemman, som skola
wara lagde ifrån sina förra län, är aldeles obewisligit, när man för¬
klarar grunden, hwarföre den faststälde linea kommit at stryka öf¬
wer wissa byar, då någre nybyggen, som i sednare tider blifwit an-
lagde, kommit enligit Gräntsedeputationens instruction, emedan de
äro krono, at läggas dit de kunna bewisas af ålder hafwa bordt
höra. Det enda inroterade Rörströms skattehemman i Fjällsjö soc¬
ken har wäl deputerade ej kunnat undgå at låta til sina mästa ägor
läggas innom den framstrykande gräntselinien, men som detta
951
hemman likafult kommer at höra til Ångermanland, dit det förr
lydt, är derwid ej det minsta fel begångit utan heldre et prof ådaga¬
lagt af Deputationens ömhet at följa sin instruction, hwilket likwäl
nu lägges deputerade til last, när lika ömhet blifwit iakttagen wid
alt det öfriga, så at i alla delar hwart och et hemman dess häfd och
rättighet blifwit förbehållit, såsom wid roteringarne om hwarje ty-
deligen finnes anfördt, hwarwid blifwit uptedde både jordeboks-,
soldate- och båtsmansroteringsextracter och längder jemte alt,
hwad til uplysning i hwarje mål någonsin tjena kunnat, understäl¬
les i ödmjukhhet, hwilket må äga mer witsord och gjälla, hwad som
blifwit granskat och utrönt efter noga skjärskådande in loco under
wederbörande ämbetsmäns förhörande och alla laga wägars noga
iakttagande, som finnes af deputationsprotocollerne, än et blott
föregifwande af westernorrlänske Riksdagsfullmäktige, stäldt an¬
tingen på fördomar eller osäkre underrättelser, inför Riksens Hög-
lofl. Ständers plena gisningzwis.
När desse i synnerhet ogilla det bekanta berget Ångerbalen kal¬
ladt, som af ålder warit för rätta råmärke ansedt emellan begge lä¬
nen, så roija de mycken okunnoghet om sakens egenteliga förehål¬
lande, som så tydeligen uplyses uti Deputationens handlingar, at ej
det minsta twifwelsmål kan derom existera. När det ock är till fullo
bewist, at det af ångermanländska Actor i dess ställe till gränts
upgifne Hwitberget är wärkeligen belägit wid samma råpunct som
Ångerbalen, sedan et misstag blifwit uptäkt, det wittnen begått om
dess belägenhet, hwilken de för ingen del gittat bewisa eller på ald-
raminsta sätt troligt gjöra, så förfaller alt, hwad här blifwit inwänt,
hwilket wore lätt at omständeligare utföra, om man ej wille undfly
en onödig widlyftighet.
Eij mindre besynnerligit förekommer det skjäl, som tages af kro¬
nans mer eller mindre inkomst, hwilket desse westernorrländske
Riksdagsmän wilja lägga till grund för sin nya gränstelinea. Wore
det i wår lyckliga regering tilständigt at döma och reducera under-
såtares wälfångne rättigheter endast efter Kongl. Maij :ts och kro¬
nans höga intresse, så blir ändå detta skjäl obegripeligit, så framt
man ej medgifwer, at på kronans fördel hafwes i det ena länet
mindre afseende än i et annat. Skulle Riksens Höglofl. Ständer be¬
haga tilåta, at deras wälfångne privilegier, som bo antingen innom
lappmarks- eller landsrået, skulle kränkas, hwilket ej gjerna kan
förmodas, så kunde sådant wärkställas såwäl i Westerbotns län
952
som i det westernorrländska.
Till denne consideration hafwa Riksens Höglofl. Ständer uti sin
för Läneskilnadsdeputationen utfärdade instruction ej gifwit
minsta anledning. Högbemälte Deputation war endast updragit
fastställandet af läneskilnaden och afdömandet af derom yppande
twister, som borde skje efter lag och laga stadgar samt begge lä¬
nens gamla häfder och rättigheter, som på intet sätt war lofgifwit
at rubba, i hwad afseende det ock wara måtte. Eljest är det ej utan
at de, som uptaga nybyggen i Lappmarken, äro wisse förmåner an-
slagne, utom hwilka landet för ewärdelig tid skulle ligga öde och
oupodlat. Hwad fölgd denne anstalt med sig haft är oss i Wester-
botn ej obekant, emedan en myckenhet nybyggare blifwit ditloc-
kade, hwarigenom både rikets folkhop ansenligen ökats, och man
har jemwäl det bästa hopp om desse länders änteliga upkomst från
deras naturliga wildhet och långliga ödesmål. At desse både nu och
för framtiden kunna gjöra Kongl. Maij :t och kronan rätt så stor
nytta och tjenst som de, hwilka hafwa sin hemwist innom lands-
rået, lärer ej begripas af ångermanländske Riksdagsfullmäktige, in¬
nan om det i Westerbotn är allmänt bekant blifwer omnämt, nem¬
ligen at til en indräktig kronans inkomst af desse Lappmarkens ny¬
byggare är redan en god grund lagd genom den författning, at nu¬
mera alla nybyggen efter frihetsårens förlopp komma af landtmä¬
tare at geometrice affattas och ordenteligen skattläggas til wist
hemmantal eller jordeboksränta, den de hittils, men ej någon
egjenteligen så kallad lappskatt, årligen utgjordt til lika så stor
summa som å det bebygda landet, fastän i penningar och utan för-
wandling, och det till och med år 1762 i specie riksdalrar, caroliner
eller 5 örestycken, under det wisse räntepersedlars utbetalande in
natura efter nybyggens hemmantal och beskaffenhet af wederbö-
rande redan blifwit projecterat; ägandes Riksens Höglofl. Ständer
fria händer at i dessa mål gjöra de förändringar, som utan at rubba
privilegier för framtiden kunna swara emot detta folkets förmåga
och tidernas skiften. I sådan afsikt är jämwäl de nästförflutne åren
början gjord med alla fullwuxne personers mantalsskrifning, oan¬
sedt af dem inge personelle utskylder til kronan ännu kommit at
ärläggas; hwartil kommer, at efter Kongl. Maij:ts allernådigste för¬
ordnande åskilliga nybyggaresöner och drängar i Lappmarken
åren 1742 och 1743 blefwo satte till soldater wid Westerbotns Rege¬
mente och derwid under desse år emot rikets fiender tjenstgjordt.
953
Men skulle ock nybyggarenas i Lappmarken förunte förmoner och
frihetsår jämföras med de förmoner, Kongl. Maij:ts nådige kund-
gjörelse af d. 20 Nov. 1741 och resolution på Allmogens allmänna
beswär af d. 10 Sept. 1743, § 24, tillägga dem, som uptaga ödesland i
Westerbotn, Ångermanland och andra rikets landskaper, så skjönjes
ofelbart, at de förre måste för kronan framdeles blifwa fördelakti¬
gare än de sednare, såwida lappmarksnybyggare efter 15, 20 å 30
frihetsår komma at skatta til kronan och deras uptagne nybyggen
förblifwa krono, men den, som i Ångermanland eller andra rikets
landskaper upodlar ödesland, ärhåller jemte tije års frihet för alla
personele och femtijo års frihet för alla hemmansutskylder derå
frälserättighet samt under tiden en tijondedel under säterirätt. När
således rätta beskaffenheten häraf ej kan jämföras med hwad uti
Norbergs och Nils Anderssons memorial blifwit andragit, så fruktas
billigt, at ifall desse omtwistade skogstracter kommo at höra till
Ångermanland, torde afsikten ej blifwa at uplåta dem til nybyggen,
kronan til fördel, utan heldre til fäbodställen efter gamla häfder
och blotta skogarnes nyttjande til swedjande och andre enskilte be¬
hof, hwarigenom landet skulle för all framtid nödwändigt blifwa lig¬
gandes i sitt glömskes mörker oupodlat. At en del nybyggare i
Lappmarken kommit til någon slags wälmåga lärer hos Riksens
Höglofl. Ständer förekomma så fägnesamt i anseende till den goda
wärkan, de inbyggare i Lappmarken förunte förmoner haft, at
Riksens Höglofl. Ständer ej för den ordsaken lära ångra eller ändra
sina wisa författningar til detta ödeslandets upkomst, som det är
hugnad at höra uti förenämde memorial, at ungdomen i Ångerman¬
land, som hittils lika som ifrån andra landsorter flyttat ur riket, nu
börja peuplera wåra lappmarker, hwartill de helre borde upmunt-
ras än derifrån afskräckas genom nya anledningar till twång, som
hittils såwäl der i landet som annorstädes haft så bedröfweliga fölg-
der.
At afkastningen af desse ödeländers och kronoallmenningssko-
gar, hwilka ej nu blifwit lagde utan alla tider wärkeligen hört till
Lappmarken eller Westerbotns län, skulle blifwa för Kongl. Maij :t
och kronan fördelaktigare, om de efter westernorrländske Riksdags-
fullmäktiges nu upgifna nya gräntseproject skulle läggas til Ånger¬
manland, är en ibland de öfriga förhastade fördomar, hwarmed de¬
ras memorial finnes wara upfyldt. Man behöfwer derwid allenast
anföra et enda factum, som är, at för alla de finbladiga sågwärk,
61—700212
954
sorn i Westerbotn blifwit priviligerade på allmänningsskogarne i
Lappmarken och de förflutne åren ej litet gagnat landet genom
ökandet af dess lofliga producter, hafwa interessenterna betalt til
kronan lika stora stubbören som för de skogar, hwilka de nyttjat
nedom landsråerne i Westerbotn och Ångermanland. När det lika¬
ledes förhåller sig med tjerubrennerierne och andra wärk, kan
detta skjäl ej anses wara af minsta betydelighet och således för in¬
gen del swarande emot det tilbud at dermed wilja uphäfwa Höglofl.
Deputationens på så många laga skjäl och billighet grundade be¬
tänkande.
De flere smärre skjäl och omständigheter, som uti oftanämde
Riksdagsfullmäktiges ingifne memorial blifwa anförde, äro af den
beskaffenhet, at wi hålla onödigt dem inför Riksens Höglofl. Stän¬
ders uplysta ögon widlyftigt wederlägga. Herr Capitain och Profes¬
soren Meldercreuts har til Höglofl. Kammaroeconomiedeputationen
inlemnat Gräntsedeputationens handlingar ej i sitt namn utan uti
hela Deputationens, som honom derom anmodat wid dess resa til
riksdagen, och finnas acterna af alla Deputationens ledamöter be¬
hörigen underskrefne; at Höglofl. Kammaroeconomiedeputationen
funnit dess med flera ledamöters i Gränstedeputationen votum äga
mer styrka än andras, är en sak, som ingen förtydning hos uplysta
Ständer kan förjena. At Lappfogden Renhorn, som warit actor, haft
ensidiga afsikter är at tilmäla, för hwilket hans förmän, som detta
gjöromål i anseende til dess skickelighet och altid befundna rede-
liga förehållande honom betrodt, lära honom til alla delar frikalla.
Men när detta och mer sådant, som i memorialet anföres, ej hörer
til saken, kunna wi ej annat än lefwa i den fullkomligaste tilförsikt,
det lärer meranämde memorial, som upgifwer en så aldeles ny som
ogranskad och ogrundat gräntselinea, ej kunna äga den wärkan, at
Riksens Höglofl. Ständer skulle gå ifrån det mogna betänkande,
som dess Kammaroeconomiedeputation efter nogaste öfwerlägg-
ning och granskning i stöd af lag och inkomne handlingar utarbetat
och til Riksens Höglofl. Ständer nu framlemnat.
Wi anhålle til slut at i största ödmjukhet jämwäl få underkasta
dessa wära tankar de öfrige högt respective stånden.
Stockholm den 22 November 1765.
Aldraödmjukaste tjenare
Lars Larson.
Bryngel Andersson.
Ricksdaksmän.
955
69.
Anders Anderssons från Gävleborgs län memorial om tjänstehjons-
stadgan.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 16, fol. 693.)
Protokollet sid. 307.
Ödmiukt memorial.1
Uti ett från Höglofl. Cammaroeconomiedeputation til Riksens
Höglofl. Ständers plena ingifwit project til en ny tienstehionsstadga
finner jag, det Höglofl. Deputation styrkt til uphäfwandet af Gefle¬
borgs lähns gamla rättighet at innom lähnet bibehålla dess folk.
Jag utbeder mig ödmiukeligen få såsom deputerad från Gest-
rikeland å egne och hemmawarande medbröders wägnar hos det
Hederwärda Bondeståndet göra derwid mine oförgripelige på¬
minnelser.
Bland Riksens Höglofl. Ständers ömaste wårdnad är oförneke-
ligen landtbrukets hielp och indelnings- eller roteringswerkets be¬
stånd, och hwaraf wi under en säll regering ägt de tydeligaste
wedermälen.
Jag tror mig ej heller fela, då jag tager för afgiordt, det Höglofl.
Deputation med förbättrandet af tienstehionsstadgan ju måst hafwa
häruppå dess enkannerliga syftemål.
Men ehuru en mer än hittills wänlig frihet för den tienande
flocken af menniskior kunde väl i gemen påstås och bewisas nyttig
emot folkflyttningen ur riket, hwaraf ej mindre åkerbruket i all¬
mänhet än roteringswärket med flere nyttiga näringsgrenar til
folknummerns allmänna förökande drager sin båtnad, så står dock
ej mindre fast, att en allmän oeconomisk författning ej kan för¬
hålla sig lika i alla tider och på alla orter i riket.
Roteringswärket i Gefleborgs höfdingedöme är med andra läns
i ingen måtto til jämförande.
Det är från början skedt efter röketalet, så at 2:ne rökar endast
af 2 å 3 öresland utgöra en soldaterote och den åter en soldat utan
'Med påteckning: Ink. til Bondest. d. 29 Nov. 1765. Upl. i Bondest:det
d. 29 Novb. 1765.
956
afseende på hemmantalets storlek, då deremot flere hela hemman
i de södra länen sådant ålagt blifwit.
På den grunden är Gefleborgs lahn med tilgräntsande norra
provincier bibehållit i den författning at behålla folket innom
länet, och dymedelst äger ännu i dag det där indelte Helsingere-
gimentet det oförkränkta wärde at bestå af infödtt folk och hedras
som infödde landsbarn och soldater. Den stadgan har ock därstä¬
des oaktadt flere krig wärkat roteringswärkets bestånd tils dato.
Skall nu det unga folkets lystnad och traktande från en fattig
ort och oblidaste climat til en blidare och de sädesrikare närings-
lättare bygder genom uphäfwandet af en slik häfdestadga blifwa
tilflytande, retad och gynnad, hwar stadnar då wäl roterings-
wärket i det länet? Och huru skal så swaga rotar kunna praestera
soldater, då legan efter godtycko får upstegras med folksaknaden.
Häfwas grunderne til en swag rotering, så häfwes ock wärket
i gemen. Jag friar här mitt samwete och min plikt och tager sedan
å Gestrikelands Allmoges wägnar uti påfölgden alsingen del.
Betraktar man än widare grunden til förbudet för näringslöst
folk at ej flytta ur länet utom för giftermål och näringar, så finnes,
at det endast warit gifwit åt de minst upodlade rikets provincier.
Den stadgan förutan hade Gefleborgs lähn än i dag warit lika
så litet bebodt som förr, då nu deremot på en tid af 20 år en
mångfaldighet af land blifwit upodlad och torp med nybyggen
uptagne och anlagde.
Wi börja nu derutinnan med hwarannan täfla. Storskiften till¬
taga som en smitta med skogarnes delning efter öre och örtug,
hwadan torp på skatteägor och af dem åter giftermål och barn.
Då nu sådane för riket båtande inrättningar i de sednaste åren
fått ny uplifwande drift och deras nytta med öfwertygeise börjat
som mäst uplysa sinnena, winna burskap hos menigheten samt
folket, som mest tarfwas.
Skulle wi just då, säger jag, öpna wära gränsor för håg- och gin-
lösheten, ostadiga kynnen och försökslystnad.
Fåfängt förebäres mig wår winst i det, wi skulle återfå från
andre lähn; ej sträcker någon til norden annat än malmletare,
swedjebrännare och kålare.
Upland har nio, Wessmanland sex och Dalarne twå gånger
mera folk än wi på quadratmilen bebodt och hafwa dock ej til-
räckeligit.
957
De norra lähnen utgöra dock mäst 2:ne gånger rikets rymd i
storlek; skulle det wäl icke båta at där befrämja upodling.
Huru och med hwad skäl skola wi ge från oss folk utom för
gifte och näringar, som uttryckeligen i stadgan är förbehållit.
Får folket flytta ur lähnet för andre orsaker, de flytta ock snart
ur riket. Genom den nu inplantade upmärksamhet äro alla fiscaler,
och alla konungens befallningshafwande äga snart sagt controll
på hwar man, ja, så nära at på lång tid tilbakars 12 a 20 högst
räknas, som ur riket utkommit från begge då uti et bestående
lähn.
Jag anhåller således å mina och samtelige Gestrikelands Allmoges
wägnar, at de förra stadgar emot folkflyttningen ur Gefleborgs
lähn, såsom til roteringswärkets enda bestånd och landsupod-
lingens yppersta befrämjande i wäre snart sagt widsträkta och
med åtta månaders winter hemsökte ödemarker, måge nu och
framdeles äga deras fulla wärkan och ej med nyare i frågan wa-
rande project til tjenstehjonsstadgan uphäfwas.
Rikets provincier tarfwa lika örn wårdnad, och Riksens Ständers
plikt är deras lika ömmande til allmänt wäl.
Skulle några i den mån äga företräde, wörö snarare frågan, om
de ännu minst upodlade icke med skähl kräfde ett mera ömt fa-
dershierta. En stadga, som minskade deras folknummer, blifwer
då en outplånlig hårdhet emot sielfwa rikskroppen.
Sluteligen innesluter jag mig jemte denna öma sak i Hederswärda
Bondeståndets ynnestfulla bewågenhet.
Stockholm den 28 Novembr. 1765.
Anders Andersson.
958
70.
Bondeståndets extraktprotokoll den 22 januari 1766
om hovrättsrådet Ehrenmalms hemmansbyte.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 53.)
Protokellet sid. 336.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet
den 22 Januarii 1766.
S. d. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputatio-
nens betänckande af den 18 October sidstledit år angående Hof-
rättsrådet Ehrenmalms med Kongl. Maij:t och kronan i underdå¬
nighet sökte hemmansbyte på Åland.
Wid öfwerwägande deraf kunde ståndet samma betänckande så
mycket mindre bifalla, som förmonerne, hwilcka de begärte krono-
hemmanen innehafwa, äro wida större, anseenligare och säkrare än
dem, de til wederlag upgifne frälsehemmanen äga. Ty strömmings¬
fisket, hwarpå den höga frälsehemmanens ränta sig förnemligast
och i det mästa grundar, kan såsom owist och högst osäkert i stån¬
dets tancka icke wara i alla tider at räkna på, häldst det nu i senare
åren tillkommit och kan äfwen snart nog förswinna; men deremot
äro wäl brukade åkrar och ängar samt en härlig skog, som wid de
begärte kronohemmanen nu befinnes, en ewärdelig och säker bor¬
gen för alla prsestanda wid alla tilfällen i och för sig sielf.
I följe häraf pröfwade ståndet billigt detta i underdånighet be¬
gärte byte aldeles att afslå så mycket mer, som kronan synbart blif-
wer lidande, der det nu skulle blifwa samtykt och faststält. Ståndet
äger härtill sin goda grund, emedan utom den at förmonerne emot
hwarannan ingalunda swara, hwilcket dock förordningarne om by¬
ten i gemen stadga, och räntorne eij eller så noga, som wederbör,
emot hwarannan quadrera, kunde äfwen lätt hända, att Hofrätsrå-
det Ehrenmalm blefwe innehafware både af de begärdte 3:ne kro¬
nohemmanen och jemwäl af sielfwa wederlaget, hwilcket ståndet
för ingen del kunde medgifwa.
Således och då ståndet utom dess hade sig bekant, at åboerne på
desse begärdte kronohemmanen hos Cammaroeconomiedeputatio-
959
nen erbudit sig wilja antaga den gamla räntan, ehuru de wid den
skiedde nya retningen och skattläggningen, hwarigenom de blifwit
förmedlade, hafft mycken kostnad, kunde ståndet eij annat än för
sin del deras anbud, såsom till kronans märckeliga förmon län¬
dande, antaga. Derigenom blifwer Hofrätsrådets räntebrist ännu
större. Och som huldheten om kronans bästa och säkerhet altid är
och blifwer yppersta målet, så beslöt ståndet at genom utdrag af
protocollet detta ärende med de öfrige respective stånden ödmiukt-
wördsammeligen communicera samt anhålla om deras benägna in¬
stämmande härutinnan. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
71.
Bondeståndets extraktprotokoll den 1 februari 1766
om Väckärä hemman.
(Prästeståndetts arkiv, F. 75. Bondeståndets extraprotokoll nr 43.)
Protokollet sid. 341.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 1 Febr. 1766.
S. d. Sedan Urskillningsdeputationen wid sidstledne riksdag
genom extractum protocolli under d. 27 Febr. 1760 hemstält, om
icke Wsekserse hemmans och Koifwaniemi bys så skatte- som kro-
noåboers i Björneborgs län ansökning om fataliers återställande uti
målet rörande det så kallade Wsekserse ödeshemman, hwilket Ser¬
geanten Brummer ärhållit Konungens Befallningshafwandes till¬
stånd att uptaga, och hwaröfwer en landtmätare utbrytning förrät¬
tat, må uptagas och remitteras, och hwilcket ståndet genom bifo¬
gade1 extractum protocolli af d. 18 Martii 1762 bifallit.
Men som detta ärende blifwit uti de öfrige respective stånden,
utom Högwördige Prästeståndet, orördt lemnadt, så har Bondestån¬
i Tryckt BdP, 9, s. 578 f.
960
det wid riksdagens närmare annalkande slut genom närlagde ytter¬
ligare extractum protocolli1 af d. 22 Maji 1762 pröfwat godt af up-
dragne skjäl förklara, det besagde hemmans och bys åboer må sine
utom egit förwållande förlorade fatalier återfå och äga frihet att i
Kongl. Maij :ts och Riksens Åbo Hofrätt sin talan och beswär öfwer
Lagmansrättens i målet fälte utslag fullfölja, som Kongl. Hofrätten
således hade att lagligen skjärskåda, hwilcket det Högwördige
Prästeståndet under den 26 Maji 1762 bifallit, men de öfrige respec-
tive stånden hafwa sig här öfwer icke utlåtit; så föranlåtes ståndet
nu utbedja sig dess respective Medständers sluteliga åtgjärd i detta
mål, på det desse sökande, som på ordenteligit sätt sig hos Riksens
Ständer anmält, icke riksdag från riksdag längre må uppehållas
utan öppet lemnäs sin talan lagbehörigen utföra och deras för¬
mente rätt domarens pröfning underkasta. Till hwilcken ända
detta till gunstbenägit bifall med de öfrige respective stånden öd-
miuktwördsamligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
72.
Bondeståndets extraktprotokoll den 8 februari 1766
om räntepersedlars utgörande in natura i Skåne, Blekinge och
Bohuslän.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 49.)
Protokollet sid. 344.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån-
det d. 8 Februarii 1766.
S. d. Då Secrete Utskåttet genom dess d. 17 sistledne Dec:ris ut¬
färdade extractum protocolli af updragne skjäl, orsaker och anled¬
ningar welat ålägga Allmogen uti provincerne Skåne, Blekingen
1 Tryckt BdP, 9, s. 624.
961
och Bohuslän sådane bördor, theras fäder icke dragit hafwa, at de
af hemmanen ifrån ållder utgående penningeräntor numera skola
till persedleräntor förwandlas, i synnerhet såwäl Kongl. Maij :t och
kronan som indelningshafwarne såsom den förras rättsinnehaf-
ware genom ett fördärfwat el:r till sitt wärde märkeligen förringat
sedelmynt, hwarmed räntorne betalas, wore lidande och stodo i
mistning af hwad thij rätteliga skulle tillkomma, med det mera
widlyfftigt blifwit omrört; så föranlät alt sådant ståndet at noga
granska och efftersee the harwid sig förethedde handlingar, förra
widtagne beslut och författningar så af Kongl. Maij:t eij allenast
under endwåldstiden såsom ock, sedan friheten återwunnits, af
Riksens Ständer sielfwe; finnande nedan förmälande betänkelig-
heter at till thetta tillstyrkande sitt bifall lämna.
Att skånska provincen i början af swenska tiden, -eller då den
kommit under Sweriges krono, warit förbunden till räntepersedlars
utgiörande in natura, det kan icke med säkerhet slutas theraf, att
1658 och några fölljande årens jordeböcker innehålla persedlar, el¬
ler att för likheten här uppe i riket något blifwit ventillerat, då icke
något bewis gifwas kan, at persedlar wärkeligen utgåt, utan at ordi¬
narie räntan i contante penningar betalt blifwit, är så mycket till-
förlåteligare, som i underdånigst föllje af Kongl. Maij:ts i anled¬
ning af Allmogens förde stora klagan gifne betalning Dess och
Riksens Cammarcollegium under den 4 Sept:r 1671 utfärdadt in-
struction och skattläggningsmethode på blotta penningeräntor,
hwareffter såwäl Blekingen som Skåne undergådt en allmän skatt¬
läggning uti contante penningar, och otwifwelacktigt icke kunnat
hänt, om persedlar någon tid tillförene blifwit utgiorde i danska ti¬
den, därom och Allmogen enligit fredsfördragen och 3 § af 1662 års
Malmö recess blifwit försäkradt och lofwat samt genom förrber:de
1671 års allmänna ref- och skattläggning för framtiden bewaradt,
hwaremot det recessen widare innehåller uti 11 § om mål, mått och
wigts likhet därnedre som uppe i Swerige icke annat angå kan än
tijonde till kronan, präst och kyrka, som betaltes utom penninge-
ränta enligit tijondejordeboken.
De förra räntorne förswunno med allo, så fort landet på berörde
sätt hant öfwerfaras, och de nya räntorne blefwo dåmera sig icke
like genom en närmare proportion Allmogen emellan effter deras
innehafwande hufwudägor med det mera och på andra grunder än
tillförene skiedde skattläggningar. Dereffter landet uppå Kongl-
962
Maij:ts nådiga befallning av år 1687 borde indelas, och af den
fråga, wid samma tillfälle upstod, om antingen penningar eller
persedlar skulle införas i militiaeboken, intet, emot hwad redan an¬
fört och med sielfwa beskaffenheten enligit är, det slut med skjäl
giöras kan, att denna allmänna 1671 års skattläggning grundade sig
på persedlar, emedan jordrefningsinstructionen därtill icke gifwer
minsta anledning, och 14 § af 1687 års kongl, instruction nämner
tydeligen, at jordeboken war ståendes i penningar samt Kongl.
Maij:t i aledning af Kongl. Commissionens hemställan d. 18 Maii
samma år jemwäl förordnadt, att jordeboken än ytterligare blifwer
ståendes, som den då war i penningar, alldenstund icke något annat
än en hop nya swårigheter och klagomål af persedlen förordsakas
kunde.
Hwareffter för indelningens skull uppå förenämde grunder ränte-
jämkningen fullfölgdes och dels hemman högde och dels lindrade
uti deras penningeräntor utan minsta reprsesentation af persedlar
samt indelte uti indelningswärk, militisebok och rullor införde och
på lika sätt i kronans räkningar och handlingar iackttagne, hwar-
wid det alt framgent utan något försök, fast prisen å persedlar öm¬
som stigit och fallit, förblifwit äfwen under de åren 1698 och 1717
skiedde indelningsjämkningar, som 1729 änteligen företogs till-
föllje af Kongl. Maij:ts nådiga instruction af den 9 Junii 1726, att
rusthållarne skulle enligit 3 § benöija sig med 60 d. s:mt rustnings-
ränta, samt öfwer- och underbefälet, så wid Norra och Södra Rege-
menterne som Adelsfanan, hwillka tillförene niutit theras fördel af
landtränterierne, skulle effter 9 § dädeneffter tilldelas de närmast
boställen belägne hemman att med beqwämlighet dem kunna
sielfwa upbära, hwareffter indelningen utan afseende på någon
enda persedel af de öfwer- och underbefälet samt rusthållarne an-
slagne lönings- och tillökningshemman afsluten blef och med
Kongl. Maij:ts egen höga underskrifft authoriseradt år 1730 på
blotta penningeräntor, hwarpå den owedersäijeligen sig grundar.
Alt därföre kan icke något ombyte eller förwandling till persedlar
tillåtas emot ofwan anförde urgamla bruk, som genom fredsför¬
drag, Malmö recess, lagligit och allmänt wedertagit skattläggnings-
sätt samt flera theruppå fotade lagar heligt är förwarat, ej heller
utan Allmogens och räntegifwarens förtryck på annat sätt skie än
effter ny methode och skattläggning, emedan fordna penninge- och
persedleräntor i anseende till förändringen och fölgackteligen rän-
963
tornes stora olikhet intet kunna passa sig med 1671 och senare
årens penningeräntor, som 1687 redan funnits med de orden gillade
och wedertagne, att betänkeligit wore giöra ändring uti en ting,
sorn allaredo war introducerad, länge practic[er]ad och i somliga
orter wille falla swårt at binda bonden wid persedlar, samt nu eff-
ter så långan tids förlopp medföra ymnoge klagomål och kostnad
för kronan utan wisshet att ernå någon deremot genswarande för¬
mån. Sådant skulle oundwikl. orsaka rubbning uti indelningswär-
ket, som är ställd på penningeräntor, och strider emot Regerings¬
formens 25 § med flera lagar och förordningar, utom hwad sär¬
skildte kongl, förbud emot inledningswärkets ändring och obestånd
innebära, jämte flera efftertänkelige föllgder, särdeles för skatte¬
ägare, hwilka icke kunna komma i jemförelse med enskillte jord¬
ägare, i det för dem upkommo mycken skillnad uti skattejord i an¬
seende till räntornes quantum och beskaffenhet, föllgackteligen sät¬
tet af deras utgifwande, enär de alltid om oförändrad ränta trygga
sig men i annat fall måste se sin äganderätt förswagad och krafft-
lös, som med Swea Konungaförsäkran och skattemannarätt icke
står at förenas.
Härförutan förether sig uti Skåne den särskilda beskaffenhet och
inrättning, at som denna landsort egenteligen måste hämta sin ut¬
komst af et widsträckt åkerbruk, afskilldt ifrån andra särdeles för-
moner, och hwaraf en stor del jemte egit åkerbruks skiötsel måste
under namn af hofwerie anwända sin mästa tid på de flere store
och swårbrukade, dels berustade, dels civile- och militairestaten an-
slagne, dels och kronans egne och bortarrenderade kongsladugår-
dar, så skulle derwid persedleräntors utgiörande i grund förstöras
och blottställas. Framfarne tiders oroligheter, som bragt mångfall-
dige hemman uti ödesmål, bära ojäfacktigt bewis, at penningerän-
tan är nog svarande emot egendommens willkor, och att persedle-
räntor wid dylika händelser skulle förordsaka landets totala under¬
gång.
Uti enahanda måtto förhåller det sig med Bohuslän, hwad räntor¬
nes beskaffenhet och indelningen angår, ehuru Allmogen därstädes
wid ett tillfälle hälldre skall welat utgifwa persedlen än penningar,
dock att det urgamla betalningssättet i contante penningar effter
jordeboken gällde för dess då giorde wal, är nog bewis, huru deras
fordna räntor utgått och utgiöras böra enligit jordeboken, och den
gamla wärderingen på persedlarne, hwarutinnan Krigsbefälet wid
964
1727 års riksdag sökt ändring, hwad dagswärken angick, och an-
höllo at få niuta dem på sätt, som uppe i riket skier. Men Kongl.
Maij:t med Riksens Ständer fant, det Konung Carl den XI den 16
Januarii 1694 samma mål uptagit och afgiordt, at nembl. den gamla
wärderingen på persedlar där i landet skulle blifwa ståendes orub¬
bad, såsom densamma har warit, altsedan landet kom under Sweri-
ges kronos lydno, ty fast icke skulle wara utan at i Bohuslän upfö-
ras tre dahlér dagswärkspenningar på hemmanet, fördelas de lik-
wäl icke till 6 ölce- och 12 drängedagswärken såsom här uppe i ri¬
ket, och därföre hollt betänkeligit at förordna något nytt för Allmo¬
gen därutinnan, emedan det intet annars kunde än förorsaka irring
och klagomål till bondens last och olägenhet; officerarne och lands-
betienterne ingen ordsak hade att klaga, enär de niuta deras löner
effter staten, utan Allmogen i Bohuslän skulle bibehållas wid deras
gamla friheter och förmoner och högstbem:te kongl, förordning för
en allmän och wedertagen lag borde erkiennas, som på goda skiäl
och omständigheter är grundad och faststäldt.
Och således, fast persedleräntor än i dag härstädes finnas, de lik-
wäl ej böra eller kunna utgå, som Kongl. Maij:t i nåder flere resor
Allmogen i Bohuslän år 1730 och 1750 försäkradt, hwillken pro-
vince, såwäl som Skåne och Blekingen, äro till räntan på militie-
och båtsmanshållet indelte och kunna icke förliknas eller jemföras
med Halland, som är en kronan behållen province, hwarest icke nå¬
gon militiseindelning sig burit eller bära kan å den swaga orten, och
kronan genom förmedlingar förlorar det, som genom persedlar kan
winnås, förutan hwad genom mantalsförminskning för kronan af¬
går, hwilket icke i desse orter händer, så länge penningeräntan eff¬
ter jordeboken utgiöres.
För öfrigit håller ståndet före, såsom med billighet och rättwisa
öfwerensstämmande, at lika så nödigt det wore å ena sidan, att kro¬
nan undfår persedlar eller dess wärde i ställe för contante penninge-
räntor, så ock indelningshafwaren wid nu warande tiders belägen¬
het, oansedt Allmogen i desse orter icke är skylldig at utgiöra till
indelningshafwaren sine utskyllder annorlunda än med reda pen¬
ningar enligit 6 § af 1695 års reglemente, som genom flere kongl,
resolutioner faststält och befästadt är; så wore å den andra ock
oumgiängeligit, att Allmogen theremot blefwo betalt effter giängse
pris för dagswärken, arbete och annat, den presterar, effter gam¬
malt fundament.
965
Wid en sådan omskapning, förändring och nyhet, emot hwad
ifrån äldste tider skiedt och sedermera bekräfftat finnes, är jemwäl
det en föllgd, att en likhet i alt erhålles, på det det ena med andra
må någorlunda äga bestånd och bära sig, och i sådant afseende är
at märka, det effter pålitelige upgiffter skall uti Skåne, som består
af Malmöhus och Christianstads läner, kronans behållne ordinarie
räntor netto belöpa sig till 7 523 d. s:mt, som dock mästa delen ut¬
går af oindelta arbetshemman i begge länen. Hwaremot de där in-
delte Skånske Cavallerieregementerne upbära till fyllnad uti sine in¬
delningar diverse kronomedel, geistelige och frällse termineskatt,
saltpetterskatt, prästekalls- och arrendepenningar, tillhopa 7 528 d.
dito mynt, förutan hwad Adelsfanan på like sätt undfår samt rust-
hållen mer och mindre tilldelt är af contante penningar, som gior
sistnämde penningesumma än större. Skall nu detta jemkas, på det
den ena indelningshafwaren må niuta persedlar såwäl som de and¬
ra, och då skie bör, i synnerhet som redan bewist är, at indel¬
ningen icke har sitt afseende på persedlar utan blotta penningerän-
tor, så är ingen annor utwäg, än kronans gewinst af de behållne
räntor måste till större delen gå öfwer till indelningshafwaren,
samt den öfriga lilla besparingen anwändas till Allmogens betal¬
ning för äckor, arbete och dagswärken till kronones och indelte
kongsladugårdar, som hitils effter gammalt accord blifwit betalt
med 10 d. s:mt för helt arbete eller hofwerie, och består uti åtskilli-
ge långresor men förnämligast uti många öke- och drängedagswär-
ken, åtminstone till antalet 100:de stycken på hwart helt hofwerie,
hwillken betalning kronan årligen låter afkorta på hemmanens
räntor, och löper enligit kronans räkenskaper för begge skånska lä¬
nen till ungefär 1500 d. s:mt årligen, och effter årlig markegång på
dagswärke och persedlar bestiger denna summa, som så ringa ifrån
älldre tider blifwit betalt, säkerligen till tijo gånger så mycket, som
kronan i stället kommo att bestå, och således öfwer hwad så lång
tid blifwit betalt, kronans årliga utgifft blifwa en summa af 13 500
d. smt, hwarigenom en ögonskienlig kronans förlust årligen skulle
upkomma, om räntepersedlar i Skåne skola införas och effter mar¬
kegång utgiöras.
I anseende till hwilket alt, och tå hwar och en enligit Swea Ko¬
nungaförsäkran bör wara trygg och säker om sina rättigheter,
hwillka uti wårt frija regelbundna samhälle icke kunna wara lika
ändringar underkastade, med hwad rikets sedelmynt en tid bortåt
966
uppå hemliga anstallter öfwergådt, och hwaruti Allmogen icke del¬
tagit, föllgackteligen icke heller kunna theraf draga annor last, än
hwad riket i gemen berörer, ty pröfwade ståndet rättwist at bibe¬
hålla desse provincers Allmoge wid sin urgamla och sedermera be-
fästade rätt at utbetala sina räntor hädaneffter som förr uti con-
tante penningar, hwarmed indelningswärket såwäl som den å pen-
ningeräntor sig fotade skattläggningen må ostört och orubbad läm¬
nas; dragande ståndet till Secrete Utskåttet den säkra tilförsigt, at
nödiga anstalter till myntets förbättring och ställande i förra skick
icke lärer undfalla dess ömma försårg, hwarmed detta tryckande
onda i tid må blifwa botadt och hämmat.
Och skulle detta med de öfrige respective stånden till gunstbenä-
git bifall ödmiuktwördsammeligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock
73.
Bondeståndets extraktprotokoll den 8 februari 1766
om geometriska mätningar.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 44.1
Protokollet sid. 344.
Utdrag af protokollet, hållit hos Bondestån¬
det den 8 Februarii 1766.
S. d. Sedan Kongl. Maij :t uppå Riksens Ständers underdåniga til-
styrckande i nåder faststält, att alla geographiska mätningar, som
genom den för commissionslandtmätarne i Swerige och Finland
den 25 September 1764 utfärdade instruction anbefalte blifwit,
skola hwila, intil des landtmätarne ostörde hunnit i hwarje lands¬
ort de förut påbudne geometriska storskifftsdelningar wederbörli-
gen förrätta, och allmänheten skiäligen förmodat, at en så hälso¬
sam författning åtminstonde under påstående riksdag skulle i hela
sin widd effterlefwas, har det förefallit ståndet både upmärcksamt
967
och bekymmersamt, at Kongl. Cammarcollegium icke dess mindre i
underdånighet tilstyrckt och äfwen under den 14 October sidst-
ledne ärhållit Kongl. Maij :ts nådiga bifall til et undantag för Gefle¬
borgs län i den delen, så at Landtmätarne Holmberg och Bessing
fådt befallning at förblifwa wid de af dem påbegynte skogs- eller
rättare sagt allmänningsafwittringarne, ehuru de på intet sätt bi¬
draga til storskifftsdelningarnes fortgång och bemälte Landtmätare
eij mer än alla öfriga commissionslandtmätare kunnat eller bordt
undantagas ifrån den förrättning, hwartil de egenteligen äro ut¬
sedde.
Detta Kongl. Cammarcollegii tilstyrckande i anledning af Lands-
höfdingeembetets i Gefleborgs län anmälan är icke allenast at anse
såsom et afsteg ifrån Riksens Ständers förklarade tancka om den
ordning, som iakttagas bör i anseende til sielfwa mätningsgrun-
derne, at de geographiska mätningarne skola hwila och geometriske
storskifftesdelningar hafwa företräde för alt annat arbete, följakte-
ligen at alla skogsmätningar böra skie geometrice och på sådant
sätt, at de bereda ägorne til storskiffte, utan ock snörrätt stridande
emot den ordning, som wid allmänningars utbrytande i Kongl.
Maij:ts nådiga resolution på Allmogens allmänna beswär af år
1752, § 70, uttryckeligen finnes utstakad, nemligen at ingen skogs-
tract må för kronoallmänning förklaras och til något bruk öfwer-
lemnas, innan först bya- och hemmansskogar til then widd och
storlek, the af ålder ägdt, blifwit afwittrade, och sedan så stora
tracter till sokne- och häradsallmänningar anslagne, som för ortens
behof äro nödige.
Så i denna som den andra omständigheten är likwäl den af
Kongl. Maij:t och Riksens Ständer godkände och föreskrefne ord¬
ningen så wäsendtelig som naturlig. Ty under det hemmansägorne
läggas i storskiffte, blifwer skogen icke mindre än åkren och ängen
aftagen och allmänningen med en och samma möda utbruten, så at
twänne ändamål winnås på en gång. Derjemte ligger högsta billig¬
heten deruti at förut utröna, hwad hemmanen af utmarcken nöd-
wändigt tarfwa och dem enligit gamla och ärkända råmär[k]en samt
effter skatten rätteligen tillkommer, innan något af den öfriga sko¬
gen för allmänning förklaras, på det skattemannen eij må ställas in
petitorio om sin tilständiga rätt.
Ståndet finner således, at den uppå Landshöfdingeembetets och
Kongl. Cammarcollegii underdåniga tilstryrckan giorde förberörde
968
anstalt i anseende till landtmäteriförrättningarne i Gefleborgs län
bör ändras och uphäfwas; och at wederbörande blifwa påminte
noga effterlefwa, hwad om de geometriske storskifftsmätningarnes
skyndesamma fortsättande som ock i 70 § uti 1752 års resolution på
Allmogens allmänna beswär förordnat finnes. Hwilket med de
öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall ödmiukwördsam-
meligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
74.
Jonas Bengtssons från Kronbergs lån memorial
om tjänstehjonsstadgan.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 28, nr 138.)
Protokollet sid. 349.
Ödmiukt memorial.1
Sedan projectet til en förnyad tjenstehionsstadga i detta Heder-
wärda Ståndet för någon tid sedan blef upläst, har jag hafft tilfälle
at närmare granska detsamma och wil i anledning deraf nu yttra
mina enfaldiga tanckar i detta wigtiga ämne med ödmiuk anhållan,
at det Hederwärda Ståndet täktes så i anseende til sin egen rätt som
rikets dermed i det närmaste förknippade wälfärd taga saken i ömt
öfwerwägande.
Jag får nu icke tid at § från § wisa de mångfaldiga swåra påfölg-
der, som wärckställandet af detta project ofelbart måste föra med
sig, hwarpå jag allenast will anföra et enda exempel. Uti 3:e §
handlas om enroulleringen af husbönder och tjenstehion, som wid
alla kyrckor bör skie 14 dagar effter upsägningstiden och förrättas
af mantalscommissarierne, hwilcket supponerar, at mantalscom-
missarien, som i sitt district kan hafwa 20 å 30 kyrckor, skall på en
1 Med påteckning: Ink. til Bondest. d. 8 Feb. 1766. Vpl. i Bondest. d.
8 Febr. 1766. Hwilar.
969
dag wara wid dem alla eller at så många mantalscommissarier
skola förordnas, som det gifwes kyrckor på landet, hwilcket i sig
sielf blifwer orimmeligit. Min afsikt är endast at ärhindra något om
hufwudsställningen af detta project.
Ifrån 18 :e til och med den 27 :e § förklaras alla de för fridlöse och
til plikt, spinhus- och publiqt arbete förfallne, som eij antagit års¬
tjenst, hwilcka af alla saklöst få effterjagas och med wåld i tjenst
sättas.
Det är lätt at igenfinna den goda afsikt, som bragt ledamöterne i
Cammareeconomiedeputation at falla på et sådant förslag, nemli¬
gen at derigenom förekomma det trångsmål och swårighet at få
tjenstehion, hwaruti en del af dem, som tarfwa betjening, i nuwa-
rande folckbrist råkat. Men om detsamma wärckeligen leder til et
så godt ändamål eller blifwer blott et palliativ, som wäl i början sy¬
nes döfwa smärtan men innan några års förlopp mångfalldigt af-
mattar rikskroppen, fordrar en närmare undersökning.
Så ofelbart som det är, at en talrik mängd af arbetande medbor¬
gare utgiör en stats sanskyldiga styrcka, så onekeligit blifwer det
ock at tilökningen deraf aldrig annars kan skie än antingen genom
fremmandes inflyttningar eller en naturlig fortplantning af nations
egna barn.
Hwad nu det förra widkommer, så är klart, at ju mera frihet
egna arbetare niuta hos oss i menlösa näringar, ju mera låckås ut¬
länningar at deltaga i wår frihet. Deremot ju hårdare medfart wära
egna arbetare erfara, desto mera trängta de effter frihet, fly utur ri¬
ket och söka up det ställe på jordklotet, der de utan at effterjagas
få sätta sig ned och med sitt arbete föda sig och de sina. Och då är
alt bemödande om några inflyttningar förgäfwes, ehwad kostnad
och anstalter derpå måtte anwändas.
Hwad åter det senare beträffar, nemligen arbetsfolckets natur¬
liga tilwäxt, så beror den af en allmän frihet til gifftermål och ut-
wäg at kunna försörja hustru och barn.
Desse äro de enda och sanskyldiga medlen at hämma folckbristen
i riket och mota det ödesmål, hwarmed riket annors hotas. Alt
hwad som icke bidrager härtil, hielper aldeles icke, och hwad som
strider deremot måste ännu mera utblotta oss på folck och i samma
mon ödelägga staten.
Uti detta project äro i synnerhet twänne omständigheter, som jag
med sweamanna rätt och frihet icke kan förena. Det ena är nöd-
62—700212
970
wändigheten at taga årstjänst, i det inga andra arbetare än de, som
hafwa hemmansbruk, priviligerade handtwärck eller årstjenst, få i
hela riket tålas, ehuru flitiga, menlösa och dygdiga de ock wore,
utan få namn af landsstrykare, lösdrifware och lättingar, som eij
böra äga något förswar, då det likwäl i Regeringsformens 2 § heter
uttryckeligen: at Kongl. Maij:t ingen skal förderfwa til lif, åra, lem
och wälfärd utan at til något brott wara lagligen förwunnen och
dömder och at förswara, freda och frälsa den, som med späkt och
med lagom will lefwa. Hwaremot dessa arbetare, ehuru oskyldiga
de ock wore, i bemälte project förklaras för ofrie och dens tjenare,
som dem will befalla, eller ock förfalla til plikt, publict arbete och
spinhus.
Dessa fattiga samhällets medlemmar wela föda sig sielfwe och
sina barn med sitt arbete och med glädje skatta til sin krona. De
undandraga sig icke at lyda samma lagar som alla andra rikets un¬
dersåtare. De äga hwarcken förmögenhet eller styrcka at draga sig
undan answar och straff i minsta omständighet, och således saknas
hos dem alt det, som merendels plägar giöra wärckställigheten lam
af wära lagar. De äro äfwen frie och infödde swenske, och oaktadt
de finnas oförwundne til något brott, skulle likwäl rikets grundlag
och konungens sworna löffte icke wara i stånd at beskydda dem för
deras medborgares egenwilja och twång.
Hwad hafwa de då giordt?
Deras brott består endast i födslen. Hade de hafft den lyckan at
wara ståndspersoners eller hemmansbrukares barn, så hade de at
hugna sig af lika beskydd med andra undersåtare. Men då det eij
skiedt, blifwer et swårt öde för dem oundwikeligit. Hwad lust kan
man då wänta af dem til gifftermål? Och hurudana uträkningar
kunna här giöras, at deras hoop, som är för oss så oumgängelig, en
gång skall ökas, när de antingen fly utur riket eller måste twina
bort utan äktenskap.
Ware det då långt ifrån oss at genom en slik förordning, som al¬
lenast för det närwarande genom twång afhielper den swårighet,
hwaruti en del finna sig om legofolck, och hwilcken swårighet dock
icke annat är än en fölgd af wära förra författningar, äfwen för en
framtid lägga grunden til rikets utblottande på wårt nyttigaste
folck.
Det andra, i anseende hwartil jag anser detta project innefatta
något twång, är at rättigheterna emellan husbönder och tjenstehion
971
deruti finnas altför olika utdelte, så at nästan all reciprocitet sak¬
nas.
Tiden, innom hwilcken husbönder och tjenstehion sägas äga ena¬
handa frihet, de förra at wäija sig tjenare och de senare husbönder,
är i projectet förkorttad ifrån 7 weckor til 14 dagar, under hwilcken
tid husbonden får tillfälle att fara omkring och söka sig tjenstehion,
hwaremot tjenaren måste hwar dag stå i sin husbondes tjenst och
under des lydno och kan enligit 16:de §, om dess husbonde icke
will, [icke] komma utur fläcken utan at wara förfallen til 5 daler
s:mts pligt eller mista halfft års lön. Men effter dessa 14 dagars för¬
lopp är ock denna walfrihet ändad på tjenarens sida, hwilcken lik-
wäl warar hela året öfwer på husbondens sida, som äger rättighet
at söka up och i sin tjenst sätta, hwilcken hälst af de så kallade lös¬
drifware, han kan öfwerkomma, ty då heter det, tage den, som först
begärar, sådant tjenstehion i sin tjenst. Här äga husbönderne öfwer
dessa sina medbroder taga rätten, fast jag ännu omöjeligen kan be¬
gripa, om i en soknestuga 100: de på en gång anmälte sig til und¬
fående af 5 eller 6 stycken öfwerblefne, hwem då til detta byte
skulle hafwa förmonsrätten, huru domstolarne då för stämmoda-
gen wore i stånd at afslita alla derwid förekommande twistigheter
om bettre rätt, och ifall de icke skulle dessförinnan hinna afgiöras,
hwem detta byte emedlertid skulle tilfalla.
Widare är det härwid märckeligit, at ehuru förut åberopade rum
uti wår grundlag och äfwen allmänna lagen uttryckeligen förmå,
det ingen ohörd och otilwunnen skall dömmas eller odömd straffas
och ingen execution af konungens befallningshafwande gå i wärck-
ställighet, om twist parter emellan upkommer, likväl är här execu-
tionsrättigheten lemnad i ena partens hand, innan hwarcken ran¬
sakning eller dom gådt för sig, då husbonden enligit 4 § äger rättig¬
het at tjenstehionet utur tjenst wräka, innan pröfwat är, huruwida
orsakerne dertil äro skiälige eller eij, och effter 9 § at återtaga det¬
samma, då det förlöper sin tjenst, förrän bewist är, om det skiedt af
sielfswåld eller nöd.
På lika sätt är ordningen i 27 § förwänd. Effter lag heter det ran¬
saka först och dömma sedan, men här heter det: När frälseman
jemte andra närvarande ståndspersoner wid mantalsskrifningen
angifwa någon såsom lösdrifware, så går angifwaren först i wärk-
ställighet och ransakningen kommer effteråt, om den lidande ser sig
i stånd dertil.
972
Huru blifwer det wiil möjeligit, at et således ofredat och wärnlöst
folck kunna täncka på gifftermål eller qwarhållas i riket?
När man nu tillika öfwerwägar, at både husbönder och tjenste-
folck äro alla af et och samma slägte och i följe deraf lika förderf-
wade. En husbonde rätt så snart girug, arg, listig, öfwerdådig och
samwetslös som någonsin en tjenare, och det så mycket mera som
hans oinskränkta magt gifwer honom et öpnare fält til deras ut¬
öfning, och det utom dess blifwer owedersägeligit, at den fattigas
rätt, oagtat lika rättigheter, får offta sätta emellan, så blifwer det
handgripeligit, liwad twång wåra barn och effterkommande, som
genom födslen träda bland tjenstehionens antal, härmedelst til hela
rikets skada blifwa underkastade.
I en så bedröfwlig ställning blifwer altså ingen möjelighet at
hielpa riket och hindra utflyttningar. Förbud at fara från ena länet
til det andra, som Höglofl. Ridderskapets och Adelens ledamöter i
Gammar-, oeconomie- och commercedeputation, jemte Irenne leda¬
möter af detta Hederwärda Ståndet, trodt bidraga dertil, uträtta al¬
deles intet och hwarcken bewakning, hot eller straff kunna hindra
sådant.
Då är det altför illa bestält med et rike, när dess inbygggare eij
sielfmante wela blifwa derinne, utan man nödgas bruka twång der¬
til. Deremot kan man i stater, hwars inbyggare niuta en fullkomlig
lefnads- och näringsfrihet, wara aldeles befriad för den fruktan och
i det stället fullkomligen förwissad at få så många flychtingar in,
som sig i riket bärga kunna.
Min tancka är aldeles icke at styrcka til något sielfswåld eller
förswara tjenstehionens odygd och öfwerdåd. En husbonde bör i
sitt hus äga en fullkomlig rättighet at styra och befalla sitt tjenste-
folck, rättwisa och billighet fordra ock, at hwilckendera som hälst
förfördelar den andra, bör de på ömse sidor få njuta en lika rätte¬
gång til godo, om icke tjenstehionen skola sättas i en wiss slags
träldom och mistning af sin dyrbara sweamanna rätt at eij dömmas
ohörda eller se executionswäldet öfwer sig wara lemnad i sin cont¬
raparts hand.
Men det äro eij allenast dessa olika utdelta rättigheter emellan
medborgare, som bragt mig at öfwer närwarande ämne yttra mina
tanckar. Wårt fattiga rikes hielp ligger mig äfwen altför ömt om
hierttat.
973
Ett folckfattigt land mägtar hwarcken föda sin stat eller förswara
sig emot fiender.
Sweige har för 300 år tilbaka warit dubbelt så talrikt på arbetare
som nu. Wi bebo et land, hwarifrån för 200 år tilbaka årligen ut-
skieppades spannemål, i det stället wi nu, ehuru färre til antalet,
införskrifwa 5 a 600 000 tunnor om året. Bland alla betydande ri¬
ken i Europa äro wi snart sagt de fattigaste på folck, ty wi hafwa
icke nogsamt bekymrat oss om deras trefnad, ehuru ingen wara
kan i dyrbarhet på något sätt komma i jämförelse mot folcket.
Hwad kan wäl då wara i närwarande swåra belägenhet angelägnare
än at omsider med all flit wårda oss om denna skatten. Tränga wi
arbetare och icke låta dem ingå friwilliga beting och contracter, så
wantrifwas de och fly ifrån oss. Unnom dem hälst den lilla förmon
at såsom menniskior få lefwa, gifftas och med sitt arbete föda sig
best de kunna. Mån det wara obilligt? Då få wi innom några år med
hugnad se denna dyrbara plantschola full med små telningar alde¬
les utan wår åtgiärd eller beswär wäxa up och blomstras under wä¬
ra ögon och än i wår tid uphemta frukter af denna nitälskan för ri¬
kets, wära barns och effterkommandes wäl. Det wore föga annat än
nidingswärck at för en ringa egennytta hindra swenska barnens til-
wäxt och för några små olägenheters skuld jaga wår folckhop utur
riket, hwarpå många ängsliga wedermälen gifwas.
Detta Hederwärda Ståndet, som af alla rikets undersåtare bär de
tyngsta bördor, har i alla tider gifwit de ömmaste prof af menni-
skiokiärlek och nijt för rikets och medborgares rätt. Denna riksdag
har i synnerhet förwärfwat oss derutinnan en odödelig heder. Här
yppas nu åter för detta Hederwärda Ståndet ett nytt tilfälle at åda¬
galägga sin åhåga för wårt beträngda fäderneslands hjelp. Wära
hemmawarande wänner, barn och anhöriga skola wälsigna oss för
deras frihet och effterkommanderne med blomster utsmycka wårt
stofft, för det wi tilstadt dem at skaffa sig födan och at för sina
barn fikas i kapp med arbetsmyran.
Många händer giöra ju lätt arbete, de lindra wår möda och med
afgiffter til kronan hielpa oss at samla något i wår utblottade riks-
cassa, som, ju färre wi äro, måste med tiden blifwa för wära efter¬
kommande odrägelig at underhålla. De gifwa oss med tiden en öns¬
kelig tilgång på dugeligt folck til arméens förstärckning, i det stäl¬
let wi nu wid et hastigt upbod nödgas gå från plogen och med swär¬
det i handen möta wår fiende. Då först faller dyrheten på arbets-
974
och dagswärckslöner, som i wår närwarande folckbrist är oundwi-
kelig. Deras egen nödtorfft drifwer dem at hos oss andra med sitt
arbete söka sig födan och med detsamma betjena oss. Ju flere de
äro, ju lindrigare blifwa deras arbetslöner. Genom sådane frie arbe¬
tare har både England och Holland updrifwit sitt jordbruk och
slögder til et widunder för andra europeiska folckslag och just
genom denna frihet årligen lockat til sig några tusende swenska ar¬
betare, som eij åtniutit samma rätt hemma.
Huru länge skola wi då genom sådane twungna författningar
rikta wära grannar och utmärgla oss sielfwa.
Wärdaste Medbroder! Täncker dock med all ömhet på denna sak.
Märcker om härunder ligger för mig någon egennytta förborgad.
Detta är rikets och de fattiga arbetares sak jag talar för, af hwilcka
ingendera förmår skaffa sig förespråkare.
De wärnlösas suckningar tränga sig i högden. Nu wända de sitt
hopp till oss; men lemnäs de ohulpne, wärcka deras tårar hämd öf¬
wer wära efterkommande.
I anledning af alt detta underställer jag ödmiukast Hederwärda
Ståndets mognare ompröfwande, om icke det blifwer nödigt at öf-
werlåta tjenstefolcket, de aldraringaste i samhället, känna någon
smak och frihet, hwarwid mera tilfälle öpnas för dem till giftermål
samt at lofligen med hustru och barn försörja sig, hwartil dem i
merberörde project nästan alt hopp är afskurit; och om icke i an¬
seende dertil samma project, undantagnade hwad om fardagen och
folckets flyttning från det ena länet til det andra finnes anfördt, må
aldeles afslås och i det stället den förra tjenstehionsstadgan, oag-
tadt den äfwen i många mål är olämpelig, häldre tils widare bibe¬
hållas, emedan det dock denna gången blifwer omöjeligit at få en
sådan ny stadga, som för et fritt folck rätteligen wore afpassad.
Men at tillika alt arbetsfolck, så i städerne som på landet, det
ware sig torpare-, backstugu-, inhyses- eller gatuhion, afskiedade
soldater, deras hustrur och barn, som ärligen föda sig, må genom en
särskildt och uti efftertryckeliga termer stäld kongl, publication
ifrån all wärfning, prässning samt twång nu och för framtiden
fridlysas och ingen annan än den, som af lättja griper til tiggare-
stafwen, må anses för lösdrifware och landsstrykare.
Derjemte anhåller äfwen ödmiukeligen, at Hederwärda Ståndet
detta ärende af högsta wigt täktes med rörande föreställningar hos
de öfrige respective stånden wördsamt anmäla och derigenom eij
975
allenast wisa dess ömhet för rikets och alla inbyggares tilwäxt utan
jenrwäl låta de andra stånden förstå de obehagelige fölgder, som det
kunde hafwa med sig, om et stånds barn skulle sättas i mistning af
den i lagen grundade frihet och rätt, som alla de öfrige respective
ståndens barn få åtnjuta.
Stockholm d. Januarii 1766.
Jonas Bengtsson.
75.
Bondeståndets extraktprotokoll den 20 februari 1766
om Börringekloster.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 51.)
Protokollet sid. 355.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 20 Februarii 1766.
S. d. Sedan frågan om förmonsrätt till skattelösen af de berus¬
tade säteriet Böringe kloster i Skåne af Malmöhus län anslagne ar¬
betshemman wid 1756 års riksdag warit under Riksens Ständers
pröfning och twänne stånd därwid stadnat emot twänne stånd,
hwarigenom det kommit wid Kongl. Maij:ts nådiga resolution af
den 3 Junii 1752 att förblifwa, som tillägger nuwarande Landshöf¬
dingen Beckfriis denne förmonsrätt, så hafwa samtelige desse ar-
betshemmans åboer wid sidstl. riksdag anhållit om förklaring, huru
widt samma förmonsrätt sig sträcka månde, samt äfwen wid denna
riksdag än ytterligare därom bönfallit, och att Riksens Ständer
täcktes af örn böijelse för rättwisan detta deras åliggande under wi¬
dare skjärskådande taga.
Wid öfwerwägande häraf fant wäl ståndet, att denna sak blifwit
så wid förra som närwarande riksdag af Urskillningsdeputationen
till uptagande afslagen af den grund, att hufwudmålet om förmons¬
rätt till skattelösen på förbemälte sätt blifwit afgjord, och hwaröf-
wer sökanderne i rätter tid sig beswärat. Men som det tillika be-
976
fants, att desse åboer blifwit ifrån kronobönder till en enskildt
mans landtbönder förwandlade och måste, utom hwad deras nya
husbonde af dem kräfwer, likafullt prsestera kronan alla deras
hemman widhängande ordinarie och extraordinarie onera, så i rän-
tornes utgjörande som hållskjuts, durchmarcher, wägar och broars
underhållande med mera, och således ingen skattdragare i hela ri¬
ket så högt som desse betungad är, så kunde ståndet eij annat
finna, än att desse bönder, som ordenteligen och i laglig ordning
sig beswärat och om förklaring anmält, äfwen warit och äro om
svar och resolutions erhållande derå fullkomligen berättigade.
I det afseende och då ståndet påminte sig, att ståndet wid 1756
års riksdag så tydeligt och tillräckeligt ådagalagt, att desse bönder
äro kronobönder, att deras åboende kronohemman blifwit till någon
del anslagne Böringe kloster med arbete men aldeles icke till aug-
menter wid rustningen, och att de således bordt lika med alle andre
få niuta 1723 års skattekjöpsförordning med de flere kongl, förord¬
ningar och resolutioner till godo, kunde ståndet för sin del nu så
mycket mindre wika därifrån, som Riksens Ständer wid innewa-
rande riksdag satt högbemälte kongl, förordning i sin fulla kraft
och wärckan samt förklarat, att alla obillige och oskjälige förmons-
rätter, dem en eller annan för detta sig kunnat åtdraga, skola alde¬
les uphöra.
I anseende thärtill och som then förmonsrätt, Landshöfdingen
Beckfriis på förenämde sätt ärhållit, är så mycket mera och i
grunden olaglig, som han i denna stund icke äger minsta eller så
stor rättighet thärtill som åboerne, och det i kraft af uråldrige samt
senare författningar, fant ståndet otwungit följa, att denna för¬
monsrätt af skattekjöp, som Landshöfdingen Beckfriis på så slipp¬
rig och otillräckelig grund erhållit, bör aldeles återkallas och
åboerne tillerkännas.
Utom alt detta och emedan lagligheten deraf än ytterligare
därmed bestyrckes, att arbetsbönderne på berustade säteriet Lin¬
holmen, äfwen i Skåne belägit, ärhöllo för sig förmonsrätten till
skattekjöp framför säteriesinnehafwaren men desse, som wörö
med de förre i aldeles lika omständigheter och på samma tid med
de förre sig anmälte, intet; arbetsbönderne på Ingelstad, likaledes i
Skåne, wunno denna förmon 1752, och Smedstorps arbetsbönder
hafwa wid denna riksdag samma förmon för sig erhållit; så böra
ofelbart desse icke mindre än de förhjelpas till enahanda rätt.
977
Och aldenstund det är mot Riksens Ständers rättwisa och wär-
dighet att låta den ena flocken undersåtare wederfaras den rätt,
dem i lagarne förwarad är, men en annan därtill lika berättigad så¬
dant afslå; det jämwäl är oskjäligt att lämna någon undersåte större
rätt, än kronan sjelf innehafwer, hwilcket likwäl händt Landshöf¬
dingen Beckfriis, i det han å ena sidan pantar, qwäljer och med rät¬
tegångar och lagsökningar plågar en stor myckenhet af desse med¬
borgare, hwilcket acter och handlingar, som till wederbörande col-
legier hit upkommit, beklageligen och nogsamt utwisa, och kronan
å andra sidan fordrar sin rättighet fullt ut, hwarmed de omöjeligen
och i längden kunna uthärda; fördenskull trodde ståndet sig så
mycket mera böra skynda till desse sine medbröders undsättning,
som det är enligt med lag ooch billighet, att de uprättade och från
så grufweligt lidande frälste blifwa, samt att hos de öfrige respec-
tive stånden ödmiuktwördsammeligen anhålla att härtill deras
gunstbelägna bifall lämna, på det desse sökande måtte få hugna
sig af lika och enahanda förmoner med alle andre deras medbroder.
Sådant återställer den säkerhet, desse sökande i lagarne förwarad
är, den de ock bordt och kunnat förwänta men hittils saknat, och
Riksens Ständer lämna ett så ärefult som priswärdt wedermäle af
författningarnes obrotsliga handhafwande och de lidandes uprät-
telse utur frätande fördärf samt hotande undergång. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
978
76.
Bondeståndets extraktprotokoll den 7 mars 1766
om markegångstaxor i Ångermanland.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 62.)
Protokollet sid. 370.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d:n 7 Martii 1766.
S. d. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputatio-
nens betänkande af d:n 8 Julii förl:t år ang:de markegångstaxornas
sättjande i Sundswalls län och Ångermanland.
Efter öfwerwägande deraf kunde ståndet så mycket mindre bi¬
falla, hwad Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen nu
föreslagit, som denne landsorten wida skiljer sig från alle andra
landsorter i riket, såwida landet intet är i stånd att frambringa så
mycken säd, som till brödföda och utsäde tarfwas, mindre någon
till afsalu i städerne, och följakteligen intet torgpris i desse städer
gifwes, som 4 § af Allmogens allmänna beswär wid 1756 års riksdag
omtalar såsom basis wid markegångstaxornas uprättande.
På denna grund och som hoghem:te 1756 års resolution på intet
sätt synes angå Norrländerne, hwilka alla år äro i den bedröfweliga
ställning, att de måste i städerne kjöpa säd så till brödföda och ut¬
säde som till cronotiondens och afradens afbördande, holt ståndet
så mycket mer skjäligt att för sin del bibehålla Allmogen i Ånger¬
manland wid den method till markegångstaxornes sättjande, som i
8:de § af kongl, resolutionen på Ridderskapet och Adelens beswär
af år 1731 samt 3 och 70 §§ af 1734 och 1739 årens resolutioner på
Allmogens allmänna beswär utstakad och jämwäl tills för få år se¬
dan fölgd blifwit.
Ståndet holt före sig så mycket närmare hafwa i denna delen
träffat den rätta meningen och förståndet af åfwanhögbem:te för¬
fattningar, som i annor händelse och om Hernösands stad, som äger
indelning i detta län, jemte de flere räntetagare skulle få grunda
den på ett torgpris, hwilket hwarken i Hernösand el:r Sundsvall
gifwes, lika som i alle andre städer skier, dit Allmogen sin säd till
979
afsalu förer, erhöllo då staden en märkelig öfwerwigt öfwer Allmo¬
gen och landet. Till afböjande hwaraf såwäl som till förekom¬
mande af alla oredor nu och i framtiden ståndet beslöt att detta sitt
utlåtande med de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall
ödmiukwördsammeligen recommendera. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
77.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 mars 1766
om riks dag smannav alet i Hölebo härad.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 3.)
Protokollet sid. 377.
Bref, underdånigst, angående Lars i Lunsta.
Nämndemannen Lars Persson i Lundstad af Hölebo härad och
Södermanland har skrifteligen anmält hos Bondeståndet, hurusom
Häradshöfdingen derstädes Johan Wankif wid det den 15 Novem¬
ber 1764 förrättade riksdagsmannawalet honom inför den samlade
Allmogen och menigheten illa utfördt och wanrycktadt at
[o: samt]1 i dy betagit honom det förtroende, han altid ägt och äf-
wen då äga kunnat, i det af Häradshöfdingen skal sagt honom wara
oskickelig, såsom den der wid sistförflutne riksdag, då han war All¬
mogens riksdagsfullmägtig, sällan bewistat ståndets sammankoms¬
ter, det Häradshöfdingen förmält sig bäst intyga kunna, som under
den tiden warit i Stockholm och aldrig funnit honom i ståndet,
utan at en wärdig2 riksdagsman utwäljas skulle, som kunde wäl
både läsa och skrifwa, men intet någon slarfwer, och enär bemälte
Lars Persson för sin enskyllan upwist ståndets honom lemnade för-
delacktiga bewis genom extractum protocolli af den 21 Junii 1762,
skal Häradshöfdingen förmält sig sådant icke wilja se, medan pap¬
1 Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 4.
- Ibid.: redelig.
980
per kunde man altid få, erbiudandes Lars Person för sig skäl och
bewis til Häradshöfdingens öfwertygande, derest han blefwo här¬
före til laga answar stäld.
Nu som Eder Kongl. Maj :t genom skrifwelse til Dess och Riksens
Swea Håfrätt af den 30 sistledne Januarii i nåder befalt, at Advo-
catfiscalsembetet har merbemälte Häradshöfdinge at tiltala för be-
gångne olagligheter wid det senare riksdagsmannawalet i Hölebo
härad den 5 April sistledit år, så är Bondeståndets underdåniga an¬
hållan, det täcktes Eder Kongl. Maj :t lika nådigst låta föranstalta
om detta måls beifrande wid samma tilfälle, på det riksdagsmän
må försättas i det hägn och beskydd ifrån ohemula tilmälen och
förwitelser, som Riksdagsordningen innehåller och förmår.
Med all etc.
78.
Bondeståndets promemoria till sekreta utskottet den 15 mars 1766
om spannmålsbristen.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 3.)
Protokollet sid. 377.
Promemoria til Secrete Utskottet angående
brist på spanmål.
Riksdagsmännen ifrån Wästernorrland och i synnerhet Sunds¬
wall län förmäla sig af erhållne skrifwelser ifrån hemorten blifwit
underrättade, hwad spanmålsbrist nu för tiden trycker Allmogen,
som redan uti November månad nödgats betiena sig af barkbröd
med halmblandat och annor onaturlig spis, hwarmed de icke längre
kunna uthärda, om tilförsel än felas skulle, äfwensom saknad af
utsäde försätter dem uti twekan för framtiden.
Ståndet har detta härigenom i Secrete Utskottet anmäla welat,
under wördsam [tilförsigt]1, at snar och tidig anstalt til hielp och
undsättning widtages för den nödlidandes frälsning ifrån hungers¬
nöd och äntelig undergång.
1 Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 4.
981
Bedröfweligit är, at kronan icke är försedd med förråd til folkets
understöd i synnerhet i de orter, som gemenligen hwarje år äro un¬
derkastade miswäxt uti steril och med lång winter beswärat land,
då likwäl usslingars lifsuppehäll kräfwer det allmännas ömmaste
försorg och ofelbart är et Ständers wärdigaste föremål.
79.
Mats Pålsson Rippis från Västerbotten memorial
om herredagspenningar.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 28, nr 157.J1
Protokollet sid. 383.
Ödmiukt memorial.
Hans Kongl. Maij:t har genom nådig skrifwelse af den 17 i sidst-
ledne Januarii månad til Kongl. Maij :ts och Riksens Cammarcolle-
gium behagat i nåder afslå mitt hos Kongl. Maij:t genom Heder-
wärda Ståndet i underdånighet anmält enskildte beswär om ett ge¬
mensamt deltagande af samtelige åboerne på skattlagde hemman
och nybyggen i Kemi Lappmarck uti riksdagsfullmägtigens under¬
håll wid denna riksdag, ehuru någon del af dem icke åstundat nå¬
gon fullmägtig.
Med all wördnad för detta Kongl. Maij:ts nådiga yttrande utbe¬
der mig hos Hederwärda Ståndet få anföra, huru sielfwa grunden
af wårt regeringssätt synes bestå derutinnan, att rikets Allmoge i
gemen utgiör genom sina fullmägtige 1/4-del af högsta magten, och
att Allmogen derföre enligit 6:te och 7: de §§ i Riksdagsordningen
förklaras skyldige af hwarje härad wäija en riksdagsman och förse
densamma med tillräckeligit underhåll och resepenningar, och at
det således ingalunda står i någon Allmoges magt at effter wära
grundlagar undandraga sig någondera, såwida den wärckeligen re-
prsesenterar ett stånd. I anledning hwaraf jag ödmiukast understäl¬
ler, huruwida ett blott undandragande af riksdagsmannawahl skall
1 Med påteckning: Upl. i Bondest:t d. 17 Mart. 1766. D:o förwist till
deputerades öfwer stridige fullmagter öfwerseende.
982
wara i stånd at befria en del af rikets undersåtare från deltagandet
uti riksdagsmans aflönande, hwarigenom de williga åsamkas så
mycket större tyngd, desto odrägeligare för dem at bära, ju längre
riket i sin nöd kräfwer Ständers sammanwaru. Skulle en sådan
grund af Hederwärda Ståndet finnas antagelig, blifwer fahran
wärdt, at den ena sochnen, byen och bonden effter den andra skulle
aldeles draga sig undan och fullmägtige endast af dem til riksda-
garne utfärdas, som hade några enskildta angelägenheter at be-
waka, hwarigenom likwäl en äfwentyrlig rubbning uti sielfwa rege¬
ringssättet skulle sig tildraga.
At grundlagen hafft afseende på sådant, finnes tydeligen af sidst
omrörde 7:e §, hwarest det om Präste- och Borgareståndet heter:
Försummar något stifft, probsteri eller stad at ställa fullmägtige,
skall den wara förfallen til det wite, som ståndet pröfwar skiäligt at
utsätta och swara kan emot den omkostnad, som et jemlikt probs¬
teri eller stad på sin riksdagsman giöra måste.
I stöd af alt detta anhåller jag ödmiukast om Hederwärda Stån¬
dets biträde i en sak, som egenteligen är deras egit oeconomicum;
nemligen at pålägga dem af Kemi Lappmarck, som antingen för wä-
gens aflägsenhets skuld eller ock egenwilja undandragit sig full-
mägtigswalet, at effter sin andel bidraga till mitt underhåll, och i
allmänhet stadga, at ingen må äga frihet af från deltagandet i riks-
dagsmanswahl och underhåll sig undandraga. Stockholm d. 15
Martii 1766.
Matts Påhlsson Eippi.
983
80.
Bondeståndets extraktprotokoll den 20 mars 1766 om
utom börd försålda skattehemman.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 52.)
Protokollet sid. 386.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet
den 20 Martii 1766.
S. d. Lät ståndet sig föredraga Kammar-, oeconomi- och commer-
cedeputations under den 16 sidstledne Januarii afgifne betänc-
kande rörande Kongl. Maij:ts nådigst widtagne författning, att
skattehemman, som utom börd försäljas, måge för kronans räck¬
ning på offentelig auction till den mästbjudande updragas, och
hwilcken författning deputationen af anförde skiäl tillstyrckt
måtte ändras och häfwas.
Ståndet fant så mycket mer skiäligt detta betänckande bifalla,
som sådant är enligit med ståndets i detta ämne utfärdade extrac-
tum protocolli af den 15 Maij sidstl. år, hwilcket så Högwördige
Präste- som respective Borgareståndet redan bifallit och uppå Hög-
lofl. Ridderskapet och Adelens utlåtande ännu hwilar och beror.
Dock anser ståndet nödigt för mera redighet och trygghets skull
att -wid slutet giöra den förändring och tilläggning, nemligen enär
det står: Att kronan, enär den sielf behof iver något utom börd för-
såldt skattehemman, må wid det wanliga anbudet få lösa det; men
icke i andra fäll, hälst skattehemman äro fasta egendomar, hwar-
wid kiöp och andra laga fång hafwa rum utan ringaste osäkerhet;
bör i stället införas: Så att kronan, enär den sielf behofwer något
utom börd försåldt skattehemman, må emot den betingade och ut-
fäste kiöpeschillingens årläggande och eljest kiöpewillkorens upfgl-
lande få lösa det, men icke i andra fall, eij heller kunna sin rätt till
lösen androm updraga; hälst kronan i denna del eij kan tilläggas
större eller bettre rätt, än enskildte tillkommer, hwilcka måste in¬
nom föreskrifwen tid åt sig sielfwe bewara en sådan sin rättighet
utan att äga den androm att uplåta och öfwerdraga, och skattehem¬
man äro fasta egendomar, therwid kiöp och andra laga fång hafwa
rum, som icke någon slags osäkerhet böra wara underkastade.
984
I lika måtto förklara ståndet, att de auctionskiöp, som i orterne
till följe af denna nu uphäfne förfångeliga anstalt skedt och för sig
gådt, böra uphäfwas och återgå, att rätta kiöparen wid sitt laga
fång må warda bibehållen.
Hwilcket med de öfrige respective stånden till gunstbenägit bi¬
fall såsom rörande en hwars trygg- och säkerhet ödmiuktwördsam-
meligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
81.
Bondeståndets extraktprotokoll den 3 april 1766
om markegångstaxor.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 76.)
Protokollet sid. 405.
Utdrag utur protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 3 Aprilis 1766.
S. d. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputatio-
nens under den 28 sistledne Februarii afgifne betänckande i anled¬
ning af hwad Krigsbefälet uti dess 17 beswärs§ wid innewarande
riksdag anhållit om markegångstaxornes uprättande på den grund,
1734 och 1756 års kongl, förordningar derom utstaka, samt til före¬
kommande af hwad som emot bemälte resolutioner skal förelupit.
Ståndet har til följe deraf tagit samma kongl, förordningar, med
hwad mera uti sådant ämne utfärdadt blifwit, i nogaste öfwerwä-
gande och derwid såwäl å ena sidan funnit den dymedelst faststälte
grunden och methoden til markegångstaxornes uprättande wara
både den tjenligaste och billigaste samt til både räntetagarnes och
räntegifwarnes säkerhet ländande, hwilket äfwen Krigsbefälet tyc¬
kes medgifwa; som ock å den andra ansedt klare och tydelige lagars
och förordningars förnyande genom flere resolutioner för så myc-
985
ket skadeligare, som många förordningar i et och samma ämne icke
annat kunna än förorsaka oredighet och willa wid deras handhaf-
wande, icke til förtigande at af dem offtast tages anledning til olika
och stridige begrep och uttydningar wid deras utöfning, som åter
förorsakar widlöfftige och beswärlige klagomål ifrån alle kanter.
I hwilcket afseende ståndet fant skäligt at besluta, det ingen ny
resolution å förenämde Krigsbefälets beswärs§ utfärdas må, utan
at de i ämnet för detta utfärdade kongl, stadgar och förordningar
böra wid sin fulla krafft och wärkan förblifwa til obrottslig efter¬
lefnad i alla de län, som icke af besynnerlige omständigheter med¬
elst särskilt förordnande derifrån redan kunna wara eller framde¬
les blifwa undantagne, och hwarmed Krigsbefälet samt ränteta-
garne i gemen hafwa ordsak at så mycket mer wara tilfridsstälte,
som de i flere år med sin förmon fådt samma resolutioner til godo
niuta och dem altid i widrig händelse öpet står samt framdeles icke
förwägras sig på wederbörlig ort beswära, enär någon dertil sig så
befogad finner.
Hwilket med de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall
ödmiuktwördsamligen communiceras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
82.
Riksdagsmäns från Gävleborgs, Västernorrlands och Väster¬
bottens län memorial om lapparnas bössor.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 34, vid § 88.)
Protokollet sid. 409.
Ödmiukt memorial.1
Sedan Höglofl. Riksens Ständers Allmenna Beswärsdeputation
uppå Lappallmogens i Westerbothn andragne beswär öfwer Lands-
höfdingeämbetet[s] dersammastädes i anledning af 42 §, 1762 års
1 Med påteckning: Upl. uti Bondeståndet d. 9 April 1766.
63—700212
986
kongl, resolution på Allmogens allmänna beswär företagne insam¬
ling af lapparnes bössor behagat tillstyrka, det Riksens Höglofl.
Ständer igenom förklaring af nyssnämde § skulle täckas tillåta, det
alla såwäl sockne- som andre ifrån Lappmarken nedflyttade lappar
hädanefter må äga frihet at på skatteskogarne nyttja sine bössor til
fogels och djurs fällande, hafwa fullmächtige för Allmogen i Wes-
ternorlands och Westerbothns höfdingedömen funnit sig för-
anlåtne at inför Höglofl. Stånden i djupaste ödmjukhet andraga de
orsaker, som synas ej allenast afstyrka en sådan förklarings utfär¬
dande utan gifwa twärtom mera anledning til allwarsamt förbud
emot deras sjelftagne friheter at idka ett så skadeligit missbruk
med sina bössor, hwarjemte Allmogen äfwen får göra en tillägg¬
ning om mångfaldiga och altför känbara skada, som landsbygden
lider af deras rendjurs underhållande på skatteskogarne.
1. Kan den anmärkning härwid göras, at emedan, såsom bekant
är, den ymnigaste utkläckning af wilt skjer uppå fjällen och de
skogar, som ligga antingen inom eller närmast intil Lappmarkerne,
måste afwelen deraf på mångdubbelt sätt utödas, der ortens inwå-
nare njuta obehindrat frihet at utan åtskilnad af årstid fälla och
mindska stammen, hwilka i sådan händelse kunna så mycket mer
denna frihet missbruka, som de jemte sin renskjötsel intet nä¬
ringsfång idka, hwarigenom foglars utflytningar till landsbygden
måste i samma mohn mindskas, som friheter til deras ofredande i
leketiden tilstädjas, så at förrådet deraf måste följackteligen år
ifrån år afkortas och priset dermed jämlikt upstegras.
2. Foglar räknas ibland Sveriges största rariteter och måste för-
denskul i stöd af andra författningar med den flit och omsorg til
Kongl. Hofwets och andre förnämares bord förskaffas, at fororne
måste med ordentelig hållskjuts befordras. Derföre tyckes fogelkött
kunna med skäl anses alt för läckert och dyrbart för lapparne, om
de genom något sjelfwåld skulle detsamma föröda, hälst emedan de
hafwa en begärlig smak för hästkött och andre creatur, som genom
olyckeliga händelser omkomma, hwilka Allmogen ej sjelfwe nyttja
eller upptaga, hwarpå är nog tilgång.
3. Om Lappmarkernes bestånd endast är grundat på renskötslen,
så hörer icke fritt skjutande dertil, och fördenskull tyckes försich-
tigheten fordra, at ett sådant folk må med större sorgfällighet til-
hållas at idka hwarjehanda medel, hwarigenom renarnas antal kan
formeras, än at de skulle upmuntras at med kringstrykande efter
987
wilt sätta renskötslen åsido och lämna hjordarna wärnlösa til rof
för wilda djur, hwaruti största orsaken twifwelsutan ligger, alt
[o: att] så månge råka i mistning af hela deras ägendom och uppe¬
hälle samt blifwa derigenom föranlåtne at nedflytta på landsbyg¬
den, så at den skattdragande Allmogen måste oförskylt umgälla,
hwad desse igenom lättja och sjelfswåld sig ådragit, när medlidan¬
det twingar en och hwar at så länge dela brödet, till dess landet rå¬
kar i samma brist och wedermöda. Sådant är så mycket mindre nå¬
gon gissning, som dageliga erfarenheten bestyrker det äfwen ibland
de lappar, som ständigt wistas på landsbygden och i flera weckors
tid aldrig hålla minsta wård eller tilsyn om deras hjordar. Annan
afsicht har ej eller Allmogen med de anförde betänckeligheter i an¬
seende til sjelfwa lappmarksinwånare.
4. Alla flyttlappar, under hwad namn de inkomma, njuta ige¬
nom Allmogens besökande all den föda och uppehälle, som de nå¬
gonsin behöfwa, så at hwarken renhjordar eller bruk af bössor
emot hunger och nakenhet äro dem af nöden, och betygar Allmogen
af långlig erfarenhet, at ingen lindring för landet blifwit deruti
försport, at lapparne till förut nyttjat allting fritt och opåtalt, lika
som jordägaren sjelf, utan warit nödsakad at på lika sätt altid utan
åtskilnad understödja dem med alla behof, hwaremot åter lap¬
parne, när de obehindrat fåt utöfwa denna frihet, warit så mycket
trögare til at betjena landtmannen och obilligare på sina arbeten
och wahror, som de til ingenting annat anwändt sin förtjenst än til
tobak och fylleri, hwilket i anseende til deras bekanta omåttelighet
sällan stadnar utan med yrsell och raseri, som räkt lika länge som
förtjensten. Mera wil man nu ej för widlyftighet skull anföra, eme¬
dan häraf kan redan slutas, hwad skadeliga händelser och förfö¬
riska tilfällen häraf yppa sig för dem, som måste lida sådant
oskick ibland sig, hwilket aldrig står at hämma, med mindre at de¬
ras förtjenst blefwe förminskad och de i stället för en sådan syslo-
lös och sjelfswåldig lefnad blefwe strängt tillhållne at gå i tjenst, så
snart de wistas nedre på landet.
5. Hwad som Allmogen såwäl af sockne- som flyttlappar ej
längre kan uthärda är den mångfaldiga skada och olägenhet, som
igenom deras renhjordars underhållande förorsakas dymedelst, at
lapparne i brist af renmosse, som alt mindskas mera, ju längre de
komma ifrån fjällen, om wintren nedfälla granskog och sommarti¬
den föra renarna på Allmogens betesmark, hwarigenom en otrolig
988
myckenhet fång och timmerskog nedhugges och lämnas til förrutt¬
nelse. Allmogens egne kreatur måste på sommarbetet utswältas, så
at afwel och afkomst åhrligen förloras. Man har ock exempel, at
ödande skogseldar lössläpte blifwit, hwilka swårligen i anseende till
deras stadiga wistande i skogarne förhindras kunna. Råggräs och
stackar deraf såwäl som af hö blifwa mångestädes på utägorna
upätne af desse renar, ty hägnaderne kunna icke utestänga så lätta
och höga kreatur; utom andra dylika skador, som landtmannen
igenom deras rendjurs underhållande på landsbygden tilfogas.
6. Deras flygtiga lefnadssätt gjör all tilsyn och waksamhet omö-
gelig, ty när de skulle till äfwentyrs blifwa efterslagne, sedan ska¬
dan är gordt, hwilken ofta ej kan uptäckas, förrän de redan flyttat
til en annan ort, wika de i hast igenom de oländigaste marker, dit
ingen kan ertappa dem, at den lidande skulle nödgas med kostnad
wända sig til Kongl. Maij:ts befallningshafwande och kunde aldrig
njuta ersättning för des förlust; således få de obehindrat utöfwa
alla den åwerckan på skogarne, som de kunna åstadkomma, och
derföre har icke den supposition rum, at skadan kan genom försig¬
tighet afböjas, hwarförre det wore fast mera önskeligit, at ens icke
någon sockn, mindre ett serskilt byelag, måtte hädanefter äga frihet
at lämna lappar tillstånd gå med bössor och hålla renar, då sakens
natur och dageliga erfarenhet på ett ganska ögonskenligt sätt bewi-
sar, dett ali tillsyn, både af Allmogen och kronobetjäning, är otill-
räckelig at afböja desse skador och olägenheter, samt at fjärmare
äro icke mindre utstälte än nästgränsande.
7. Härtill kommer äfwen, at en del flyttlappar afhålla sig från
underwisning i christendomskundskapen, ingestädes nyttja deras
salighetsmedel utan framlefwa sin tid uti en djup okunnoghet, som
gjör deras umgänge så mycket äfwentyrligare, ju mera de äro le¬
dige; hwaraf til alla delar klarligen synes, at de sjelfwe igenom
sjelfswåld och förskämt lefnadssätt nästliggande Allmoge igenom
deras skadeliga framfart på skogarne och hela landet i gemen
af deras tärande i lättja och sysslolöshet lider på ett beklagans-
wärt sätt, der de hafwa utrymme til at lefwa efter sin åstundan,
och äro derföre icke allenast onyttige utan äfwen skadelige in-
wånare, så länge de icke blifwa med yttersta alfwarsamhet för-
budne at på landsbygden idka renskötsel och skytteri. Här blifwer
således intet skäl till at priviligera lappar med en förtjenst på
landsbygden, som drages undan jordägaren och utställer honom för
989
alt det lidande, som förbemält är, hälst när de utan alla lagars wer-
kan förslösa sina penningar uti den liderligaste lefnad, och intet
annat synes kunna gjöra detta folket ledige, än at de åtnöja sig med
den del, som Allmogen af gladt hjerta unnar dem med sig, när de
ingen widare skada åstadkomma.
De få omständigheter, som redan anförde äro, lära nogsamt fri¬
kalla Allmogen ifrån alla widriga omdömen, som skulle den hysa
minsta obenägenhet till lappfolk, men at göra det ännu öfwertygeli-
gare will Allmogen på intet sätt wara lapparne hinderlige at söka
landsbygden, när trängsel eller olyckor twinga dem ifrån sina hem-
wister, dock med det uttryckeliga förbehåll at de hwarken medföra
bössor och renkreatur eller idka sådant näringsmedel på landsbyg¬
den och skatteskogarne, hwarigenom jordägaren lider skada och
förfång, utan i des ställe till undwikande af hunger och nakenhet
taga sommar- eller årstjenst, åtminstone då när de njutit sin win-
terföda hos Allmogen, så at de kunna dymedelst ersätta, hwad de
uti landet förtärt, annars blifwer fattigdom altid en praetext, som
nyttjas till protection för lättja, om de äga tillstånd at om wintren
lefwa med tiggeri på landsbygden men om sommaren wistas på
fjällen och utöda foglar. Detta är nu det endaste, som ofwanbe-
mälte Allmogens fullmächtige wågat andraga, med bifogad ödmjuk
anhållan at med detta memorial få wända sig till de öfrige Höglofl.
Stånden under lika wördnadsfull förhåppning, at den skattdra¬
gande Allmogen med all ynnest beskyddas wid des wälfångna ägen-
dom och rättigheter, så at ej intrång, mindre skada och last, dem
emot sin wilja påtwingas, när landets knappa wilkor swårligen till¬
låta att underhålla des egna fattige. Stockholm d. 7 April 1766.
Erick Pärsson. Jonas Olofsson Norberg.
Jon Ericksson. Nils Andersson, Å.
Ifrån Hälsingland. Olof Jonson i Arcklo.
Riskdagszfulmäctige ifrån
Sundsuals län.
Lars Larson ifrån Wästerbotten.
Jon Påhlsson ifrån Härjeådahlen.
Jon Olofson i Pålgård.
Pähr Nilsson i Swädie.
Från Jemtlän.
990
83.
Riksdagsmäns från Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens
län memorial om fiskeristadgan.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 28, nr 169.)
Protokollet sid. 416.
Ödmjukt memorial.1
Af projectet til fiskeriestadgan, 2 cap., 8 §, hafwa underteknade
Almogens riksdagsfullmägtige ifrån Wästernorland och Gefleborgs
läner fått ärfara, at de uti Finland boende inwånare såsom en af
äldre tider af dem nyttjad rättighet, och der sådant wanligit warit,
skola få oqwalde wid öpna hafs-, skogs-, bergs- och stenstrander
utan landslots betalande idka med jordägare gemensamt ström¬
mingsfiske, sedan jord- och strandägare under fisketiden njutit sine
twenne fridagar med mera. Slutandes sig denne § med sådan me¬
ning, at lika rättighet, som för Finland är förund, skola ock de äga,
som fiska efter strömming i Öster- och Wästerbothn, Wästernor¬
land och Gefleborgs läner. Wid denna slutmening hafwa undertek¬
nade icke kunnat underlåta at i ödmjukhet til bewakande af wåra
hemmawarande medbröders rätt och rättighet och til förekom¬
mande af mycken skada, oreda, twist och flere olägenheter, som
häraf synbart förorsakas, med följande påminnelser inkomma.
Hwad ett gemensamt strömmingsfiskes idkande för inwånarena i
Finland widkommer, medan det skal grunda sig på en ifrån äldre
tider af dem nyttjad rättighet, och der sådant wanligit warit, som
orden i ofwan:de § lyda, så kan sådan rättighet aldrig sträcka sig
till Wästernorland och Gefleborgs läner, hwarest en sådan wana
aldrig skall wisas, mindre bewisas. At Almogen i desse län ifrån
uråldrige tider utan intrång af städernes fiskare och inwånare eller
andre nyttjat strömmingsfiske wid hemmanens hafs-, skogs-,
bergs- och stenstrander, är så mycket mer ostridigt, som hemmanen
i samma läner för ett sådant fiske äro skattlagde til en fjerding salt
strömming och en mark torrfisk, utom andre rentepersedlar, enligit
1 Med påteckning: Ink. til Bondest. d. 16 April 1766. Upl. i Bondest.t
d. 16 Apr. 1766.
991
medföljande bewitnade Kongl. Cammarcollegii utdrag af jordeböc-
kerne. Enär man går tilbaka til såwäl äldre som nyare bekanta
stadgar och kongl, förordningar angående fiskerierne i hafsjön, så
finnes af 1617 åhrs handelsordinanties 6 §, at Borgerskapet i Wäs-
ternorlands sjö- och upstäder tillätes, som orden lyda: sä härefter
som härtils fiska med nät i Stora sjön; men wid Allmogens skatt-
lagde hemmansstrander har det aldrig warit tillåtit, så at någon
gammal wana i desse provincier icke kan komma til hjelp eller åbe¬
ropas den almenna regel, at den, som äger ett skattlagd land, äger
ock stranden, har Hans Kongl. Maij :t faststält uti resolutionen på
Almogens almänna beswär d. 25 Maij 1720, § 38, med tillagning, at
det fiskaläge, som af ålder och urminnes häfd med rätta hördt kro¬
nan til, oansedt under jordägarens strand belägit, tillåter rättwisan
intet at taga ifrån rätta innehafwaren, som ock widare fastställes
uti resolution på Almogens almenna beswär 1723, § 54. Sådane fis¬
kelägen wid Almogens strander i Wästernorland och Gefleborgs lä¬
ner finas icke, utan är ostridigt, at städernes fiskerskap, som wilja
nyttja fiske wid dylika strander, med jordägarena therom så ock
landlega hafwa lagligen öfwerenskommit, som flere wid häradsrät-
terne inteknade föreningar bestyrka.
Almenna lagen i 17 cap. Jord.b. trygga ock jord- och strandägare
wid fiskewatnets nyttjande, therunder lydande, och utsätter plicht
för all åwerkan therå, och utstakas i påföljande 18 cap. tydeligen
konungens enskilta fisken i Saltsjön och huru de skola samt af
hwem de få nyttjas.
Enär den uti ofwannämde project til fiskeriestadgan anförde me¬
ning, hwad strömmingsfisket i Finland widkommer, jämföres med
resolutionen på Almogens almenna beswär wid 1731 åhrs riksdag, §
57, så extenderar det förra friheten til strömmings fiskande wid
öpna hafs-, skogs-, bergs- och stenstrander til alla i Finland boende
inwånare i gemen, med [o: men] den sednare resolution nämner al¬
lenast finska Almogen. At Riksföreståndarens Sten Stures författ¬
ning och den i anledning theraf gifne ofw:de resolution af åhr 1731
endast angår och haft sitt afseende på them af Almogen i Finland,
som bo uppifrån hafsstranden, och til inga andre landets inwånare,
bestyrkes ock widare af Kongl. Maij :ts nådiga förordning d. 20 Ap¬
ril 1763. Således har Högl. Riksens Ständers Fiskeriedeputation in¬
gen anledning haft af Riksföreståndarens Sten Stures och 1731
åhrs resolution på Almogens almenna beswär, 57 §, at extendera
992
denna rättighet til andre än finska Almogen, som bo uppifrån hafs-
stranderne, men ingalunda til inwånarena i gemen och än mindre
til Wästernorlands och Gefleborgs läner.
Skulle detta project winna bifall, så blir det för skjärgårdsbön-
derne i Wästernorlands och Gefleborgs läner en sådan swår och
skadelig påfölgd, at städernes fiskerskap, som utgjöra öfwer hund¬
rade til antalet i hwar stad, och ther stora fiskehamnar äro, öfwer-
swärmmade bondens skattlagde strander och stängde Almogen
ifrån theras rätt och rättigheter med fiskande, för hwilken näring
theras hemman endast äro skattlagde, då, som alment bekant är,
åker och äng äro wid skjärgådshemmanen ganska ringa, at bonden
måste åhrligen til sitt hushåll kjöpa spannemåhl.
Lagen i 4 capit., 9 §, Jord.b. stadgar ock, at ifrån skattskyldig
jord något ej får söndras eller mindskas, som har sitt afseende på
tryg- och säkerheten för Kongl. Maij :t och kronan som rentetagare.
Den enda förmåhn, som skjärgårdshemmanen äga, är fisket och at
det som ett urgammalt privilegium orubbad få nyttja, hwaraf bon¬
den skall utgjöra skatt och utlagor samt skaffa sig födan.
Skulle det nu påsyftade intrång i fisket tilstädjas, blir påfölgden,
at kronan kommer i mistning af sin skatt och hemmanen blifwa
öde och skattehemmansägaren går qwit sin wälförwärfwade ägen-
dom. Och som det är bondens förnämsta privilegium at på lika sätt,
som Högl. Ridderskapet och Adelen i 1723 åhrs Privilegier, 6 § , är
ålagt, utan intrång få nyttja sine hemman och therunder af ålder
hörande och skattlagde förmåner, och Riksens Högl. Ständer garan¬
terat hwarandra, at privilegier ej skola rubbas, så anhålle wi öd¬
mjukast, at respective ståndet täckes icke allenast förordna, at slut¬
meningen angående rättigheten för inwånarena i Wästernorland
och Gefleborgs läner at nyttja strömmingsfisket wid öpna hafs-,
skogs-, bergs- och stenstranderne må utur oftanämde project alde¬
les slutas, utan ock hos de öfrige respective stånden igenom extrac-
tum protocolli thenne oss och wåre hemmawarande medbroder så
nära och hela wår timmeliga wälfärd rörande sak til det bästa an¬
mäla, och at oss tillåtas må med thetta memorial få wända oss til de
öfrige respective stånden, så at jordägaren af Almogen må hädan¬
efter som här intil ostörde och oqwalde utan intrång af andre än
sine medbroder af Almogen få nyttja strömmningsfisket wid öpna
hafs-, skogs-, bergs- och stenstrander innom deras rågång, hwilket
ock med det wid förra riksdagen utgifne project til Kongl. Maij:ts
993
almänna privilegie och ordning för rikets hafs-, skjär- och ström¬
mingsfiske, 6 §, är öfwerensstämmande.
Sundsvalds län: Jonas Olofsson Norberg.
Nils Anderson, Å.
Olof Jonson.
Gefleborgs län:
Erik Persson.
Lars Larson
i Wästrebotten.
84.
Bondeståndets extraktprotokoll den 24 april 1766
om spannmålsbrist i Värmland.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 58.)
Protokollet sid. 437.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 24 Aprill 1766.
S. d. Wid fördragandet af Bergsdeputationens under d. 6 sistl.
Septembris afgifne betänckande angående utwäg till någon hjelp
för Wermelands bergslag emot therwarande spannemålsbrist, hwar-
utinnan tillstyrckes af updragne skäl, att kronans behållne span-
nemål i Wermeland såwäl som Nerike, jemte besparingen af de til
generalförrådscassan förpantade spannemålsräntor, måge anslås
till de omnämde grufwearbetares nödtoft emot betalning efter mar-
kegångspris, sedan Allmogen från Nerike sjelf besörgt om spanne-
målens försel till lagsaguskillnaden, ansåg ståndet betänckeligit
wara thärtill dess bifall lemna, såsom hwilcket orsakar ändring uti
förra författningar om kronospanmåls inlösande, enär Kongl.
Maij:t och kronan icke har af nöden densamma till egne behof att
anwända.
Kongl, resolutionen på Allmogens allmänna beswär af år 1723, §
28, förklarar Allmogen wara närmast berättigad att socknetals få
994
inlösa efter marckegången sådan stater och anordningar öfwer-
skjutande spannemål, liwaruti kongl, resolutionen på allmänna
beswären 1727, § 56, äfwen i anseende till kronones rättsinnehaf-
ware, indelningshafwarne, såsom och kongl, resolutionen på All¬
mogens beswär år 1734, § 6, instämmer. I följe hwaraf och tå tillika
i betraktande förekommer, att Allmogen i Nerike icke mindre än i
Wermeland sjelf esomoftast är stadd uti förlägenhet af spannemåls
åtkomst och således jämwäl tarfwar afraden och tionden att inlösa,
så synes then icke heller böra emot förenämde författningar dragas
till andras undsättning med thessas afsaknad, ehuru ömmande
grufwearbetarnes wilkor eljest wara må, hwilcka af bergsbruksid-
karne rätteligen hafwa att wänta hjelp och tillständigt understöd,
såsom deremot dragande frugt och fördelar af deras arbete, och så¬
ledes står arbetarnes swårighet icke med andras redan wundne rät¬
tigheters kränckning att häfwas och underlättas. Fördenskull pröf-
wade ståndet billigt förenämde betänckande att ogilla och låta
ärendet bero wid förra författningar i sådant ämne. Och emedan
tillika erfares, att de andre respective stånden redan detta mål med
bifall afgjordt, hwarwid Högwördige Prästeståndet likwäl förbehål¬
lit full wärkan af 56 § :s innehåll uti resolutionen på Allmogens be¬
swär af år 1727, så skulle wördsam föreställning härigenom anmä¬
las, att de låta dess nu anförde betänckeligheter komma under när¬
mare bepröfning, då ståndet tillförser sig deras benägna biträde att
foga sig till förra författningars bestånd och handhafwande, till
hwilcken ända detta genom utdrag af protocollet skulle ödmiukt-
wördsammeligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
995
85.
Riksdagsmännens från Kronobergs län skrivelse till Kungl. Maj:t
den 29 april 1766 om markegångstaxorna i Kronobergs län.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 3, s. 444.1
Protokollet sid. 443.
Bref, underdånigt, angående markegångstax-
orne i Kronobergs län.
Undertecknade riksdagsfullmägtige1 har närlagde i Kronobergs
län för innewarande år faststälte markegångstaxa til handa kom¬
mit.
Derutaf befinnes, huru priserne för hwarje persedel såwäl uti
den ena i länet befinteliga stadgan, som hwarje härad sig skal för¬
behållit, såsom ock at taxan blifwit på en stor del faststäld högre än
både stadens torgpris och häradernes utsatte gångbare pris synes
hafwa gifwit anledning till.
Allmogen i berörde län förer bitter klagan deröfwer, at oafsedt,
utom flere kongl, förordningar, i synnerhet Eder Kongl. Maj:ts nå-
digste resolutioner på Allmogens underdåniga beswär wid 1739 års
riksdag i 70 § och år 1756, 4 §, tydeligen förmå, at taxan icke får
sättas öfwer det pris, som går och gäller i mästa kiöpstäder, och at
et medium utaf de i länet befintelige städers torgpriser tagas bör
samt härstädes således äfwen et medium af de å taxan utförde åt-
skillige priser bort blifwa länets markegång, så är dock sådant wid
denne markegångstaxans fastställande i allone utur ackt låtit.
Ehuru likaledes uti 3 § af kongl, resolutionen på Allmogens un¬
derdånige beswär wid 1734 års riksdag stadgat finnes, at hälfften af
sådane, som någon kronotijonde eller afradsspanmål utgiöra, emot
indelningshafwarne böra til markegångstaxans fastställande inkal¬
las och dessutom Allmogen fritt stå at effter egit behag och godtfin¬
nande utom förenämde deputerade sine fullmägtige til dess rätts i
ackt tagande wid det tilfället insända, så beklagar sig likwäl Allmo¬
gen, at uppå de af dem insände fullmägtiges anförande och talan
intet afseende giordes eller til det minsta acktas, utan warda de
som offtast med hårda ord afwista.
1 Se sid. 443, noten.
996
Och beswära sig sluteligen Allmogen deröfwer, at hwarje härads
gångbare warupriser blifwit af häradsfogdarne upgifne långt öfwer
deras wärkelige förhållande, hwaraf händer, at ehuru taxan dock
skulle fastställas til et medium af desamme, markegången lika fult
blifwer för hög, hwilket åter förorsakar stegring på alla waror samt
fölgackteligen markegångens uphöijande år ifrån år til den fattigas
utblottande och änteliga undergång.
Detta allt kunna wi å Allmogens wägnar såsom dess riksdagsfull-
mägtige icke undgå Eder Kongl. Maj :t i diupaste underdånighet
föredraga med lika underdånig anhållan, det täcktes Eder Kongl.
Majit til utrörande(l), at icke så högt pris å warorne til warit uti
landsorterne emellan Mikaelismässan och jultiden förledit år, som
utsatt finnes, i nåder låta derom wid häradsrätterne undersöka och
dereffter så härom nådigt förordna, som til rättelse för Allmogen
nu och framdeles tienligit acktas må, at et oskäligt för högt utsatt
markegångspris icke så å ena sidan må upfylla egennyttige begär,
som med Allmogens känbara last och utarmande å den andra måste
ersättas.
86.
Bondeståndets resolution den 29 april 1766
om yppighet och överflöd.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 3.)
Protokollet sid. 445.
Bondeståndets utlåtande och resolution öf¬
wer Handels- och manufacturdeputationens
afgifne betänkande och förslag til en förord¬
ning emot yppighet och öfwerflöd.
1 § bifalles med Högwördige Prästeståndets giorde tillägningar,
och at uti ingressen observeras, hwad Prästeståndet om upgifften
med det mera påmint och beslutit.
2 § bifalles med bibehållande af de eljset omnämde brukelige
platon [s], effter deras plats å borden i stället med maträtter fyllas
måste, som blifwer kostsammare.
997
3 §. Resol. lika med Höglofl. Ridderskapet och Adelens utlå¬
tande.
4 § bifalles med Högwördige Prästeståndets giorde förändring.
5 § bifalles med Högwördige Präste- och Wällofl. Borgarestån¬
dets giorde tillagning.
6 §. Ståndet instämmer, hwad denne angår, med det Wällofl.
Borgareståndets utlåtande.
7 § bifalles med Högwördige Prästeståndets tillagning.
8 §. Resolverat til alla delar enligit med Högwördige Prästestån¬
dets utlåtande.
9 §. Förwises til Secrete Utskottet.
10 § bifalles.
11 §. Häröfwer resolverar ståndet enligit Höglofl. Ridderskapet
och Adelens utlåtande.
12 § bifalles med Högwördige Prästeståndets tillagde förkla¬
ring; dock at kyrkoherdarne i Stockholm ärlägga lika med andra
denne afgifft.
13 § bifalles.
14 § bifalles.
15 § bifalles med Högwördige Prästeståndets tillagning.
16 § bifalles med Högwördige Prästeståndets förändring och
tillagning.
17 § bifalles på sätt som Högwördige Prästeståndet sig utlåtit.
18 § förblifwer wid den redan skiedde författningen i detta
ämne.
19 § bifalles på sätt som Högwördige Prästeståndet sig utlåtit.
20 §. Resolverat lika med Höglofl. Ridderskapet och Adelen,
hwilket på alla ställen kommer at iackttagas.
21 § bifalles lika med Högwördige Prästeståndets utlåtande.
I öfrigit, hwad fransyskorne angår, så bifalles Högwördige Präs¬
teståndets yttrande med den ändring, som Wällofl. Borgareståndet
anmärkt.
Ytterst blifwer slutmeningen af förordningen bifallen effter det
af deputationen upgifne projectet.
Testor.
998
87.
Mats Henriksson Majalas från Österbotten
memorial om besparingar för statsverket.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 20. Bevillingsdeputationens
betänkanden, fol. 33.)
Protokollet sid. 452.
Ödmiukaste memorial.1
Uti en tid, då riket tarfwar hielp, är för alla wählsinte med¬
lemmar högst nödigt at tillse, hwarigenom rikets förmögenheter
åtgådt och hwem till sådant wållande warit samt om han eller the,
som skadan tillskyndat, then ersatt eller hwilcken i brist theraf
till slikt är förfallen och huruvida thet blifwer möijeligit at med
then skyndsamhet, rijkets tillstånd erfordrar, sådant ersätta och
bota. Utij desse betydelige ämnen skulle fordras både widlöftig
och grundelig utförningsgåfwa, men af mig, som är enfalldig,
hoppas jag, at Hederwärda Ståndet åtnöijes med korta meningar
och sanningsfulla ord.
Thet första om sättet, huru rikets förmögenheter åtgådt, lärer
ingen kunna bestrida hafwa sitt ursprång af en oförsichtig hus-
håldning med rikets inkomster och thet år 1757 i Pommeren utom
Ständers samtycke utförde krig.
Oförsichtighet i hushåldningen består icke allenast blot utij till-
tagsne dispositioner af rikets medel utan äfwen i stater, som
inrättas til årligit underhållande i högre mohn än emot inkomsterne
swara.
The genom Ricksens Höglofl. Ständers Secreta Utskots tid efter
annan utkomne allmänne underrättelser wittna, at riksens cassör
äro illa angrepne, straff för giärningarna har i den dehlén icke
fölgt efter brottets art, allmenheten, som lidit, hafwa inttet erhållit
full ersättning och än mindre säkerhet, at wågsamma medlemmar
icke torde i en framtid fördrista sig till enahanda afsteg, när andra
3 Med påteckning: Ink. til Bondest. d. 11 Maii 1766. Upl. i Bondest:det d.
10 Maji 1766.
999
se, at the, som således nu skickat sig, utan synnerlig olägenhet
öfwerwunnit alt.
I desse tider, då riksens undersåtare dels af ett them nog tryc¬
kande krig, flere misswäxter, boskapsstörtningar och andre olyc¬
kor råkat i fattigdom och älände, lärer ingen förneka, at icke in¬
rättningar af mariner- och husarecorpser samt flere sådane stater,
som i fredelige tider kunde umbäras, finge indragas och endast
the oumbärlige regementer wid macht hållas, som 1696 blifwit
indelte och å wärfwad foth inrättade, men huru härmed will för¬
faras, är inttet slut fattadt och icke heller redowist, huru the
förut i rikscassorne influtne medel i alla delar äro förwaltade.
The utaf Deras Exellencer Herrar Riksens Råd, som år 1757
pommerska krigsrörelsen utan Riksens Höglofl. Ständers tillstånd
faststält, hafwa wähl sednaste riksdag blifwit afsatte ifrån sine
embeten, men för all den genom them riket tillskyndade kostnad
och skada hafwa the ingen ersättning gifwit. Hwilcka äro wäl
närmare at först med sin ägendom, så långt den räcker, betala
kostnaden, antingen the som then på egit bewåg åstadkommit eller
en fattig och deruti helt oskylldig allmenhet.
Jag tycker, at the, som ett så högtskadeligit företagande befräm-
jadt, äro jemte uphofsmännerne the, som först borde bota, hwad
i deras förmåga är, och resten endast fyllas af undersåtare i riket;
huru the till pommerska krigets utförande lefwererade penningar
äro anwände, therom har allmenheten ingen ren uplysning, utan
wittnar bedröfwelig erfarenhet och en dehl till regementerne af-
lefwererade räckningar öfwer uphandlingar, at derutij i alla delar
icke wähl tillgådt; icke dess mindre och änskiönt såwähl derutij som
hwad till fästningzbyggnader upgådt, inttet wore i alt försichtigt
handlat, torde meningen wara, at allmänheten lika fult skall belasta
sig med så ansenl. sammanskoter och bewillningar till rikets und¬
sättning, som dess nu beträngda tillstånd tarfwa torde. Men sedan
förmågan redan är ifrån undersåtare åtagen, hafwa the ingen
möijelighet at wåga till sådant steg, ty hwad gäller tahl om sam¬
manskott utan penningar, thet blir ju blot afskrifningar, som icke
gagna riket. En Kerrman och Le Febure med sine assoserade hafwa
nog skadat riket och litet betalt samt den ena af dem blifwit
straffrij, en Königk och Wittfoth med sitt sällskap behålla i ro,
hwad the sköflat utur rikets cassör; the som tillgripit Banqwens
capitaler och deraf bestådt prsemier, gratialer och pensioner,
1000
lära icke heller wela taga dehl af återbetalningar och äfwen så
alla andra, hwilcka illa anwänt manufacturfonden. Så länge sorn
icke desse först återstält till rikets cassorne, hwad the förstördt,
och the [t] 1757 skedde fredsbrott icke äro ersatte af uphofsmänner-
ne af deras medhållare, kan iag icke åtaga mig större eller mindre
bewillning utan will utlåta mig öfwer den delen, sedan iag i de
föregående omständigheter fåt swar, och det så mycket mindre
som Ricksens Ständer redan sednaste riksdag försäkrat, at bewill-
ningarne nu skulle minskas och redowisas för alt, hwad i de för-
flutne åhren till riksens cassör influtit, så at en och hwar får se,
det allmänheten icke i blindhet utan fullkomlig öfwertygelse om
sanfärdige tillståndet och i brist af medel hos then, som illa giordt,
äro twungne gripa sig i det närmaste, deras ringa och yttersta för¬
måga medgifwer.
Stockholm den 8 Maii 1766.
Mats Majala.
Ricksdagsman.
88.
Jonas Bengtssons från Kronobergs län memorial om
Borås handelsfriheter.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 23, fol. 393.)
Protokollet sid. 454.
Underdånödmjukaste memorial.1
Af det protocollsutdrag, som Högtärade Borgareståndet under
d. 24:de i denna månad til the öfrige respective stånden utfärdat,
har jag med ej mindre häpenhet än förundran inhämtadt, at sam¬
ma Högtärade Stånd för sin del beslutit, at ingen af Borås stads
handlande må innom hela Småland äga rättighet at upkjöpa någre
oxar och victualiewahror eller therstädes drifwa theras hittils
1 Med påteckning: Ink. til Bondest. d. 10 Maii 1766. Upl. i Bondest:t d.
10 Maj 1766.
1001
brukeliga handel, utan at hela landet må underläggas the 4 städer-
ne Jönkiöping, Eksiö, Wexiö och Wimmerby, som innom pro-
vincen äro belägne, uti hwilcket för landet ganska farliga twång
Högtärade Borgareståndet begjärt the öfrige respective ståndens
bifall.
Såsom fullmägtig för en del af the härader, som sökas at läggas
under denna med undergång hotande belägenhet, får jag underdån-
ödmjukast inför Riksens Höglofl. Ständer framwisa bilagde1 theras
egne och framfarne konungars Allmogen i Småland alt ifrån 1678
in til närwarande tid meddelte resolutioner, ifrån och med n:o 1
till n:o 11, hwilcka nu endast äro i mine händer, utom the mång¬
faldige flere, som alla utan åtskildnad heligt försäkra Allmogen at
wid sådane urgamla rättigheter blifwa och warda bibehåldne.
At Borås stads Borgerskap ifrån the första tider alt intil när¬
warande stund med Allmogen i Småland drifwit den upriktigaste,
redeligaste och mäst påliteliga handel, thet kan jag icke allenast
sielf intyga utan får ock med en del mine hemmawarande med-
bröders bilagde attestata1 bewittna, hwaraf ock intygas, huru i
proportion the småländske städerne sig i den delen upfördt.
Huru Högtärade Borgareståndet kunnat omedelbarligen för sin
del uphäfwa alla thesse Allmogens tillika med Borås stads egne
wälfångne privilegier, thet lämnar jag therhän; men så wida ett
sådant uphäfwande är directe stridande emot Regeringsform,
Riksdagsordning och Konungaförsäkran, så gjör jag mig af the
öfrige respective ståndens rättwisa och ädelmod försäkrad, at thet-
samma såsom för landet ledande til twång och högst skadeligit
aldrig warder bifallit.
Hwar man, som kiänner småländske orternes naturlige läge
och knappa förmoner, wet ock, at landets hufwudsakeligaste pen-
ningeåtkomst til alla utskylders och spannemåls med flere be-
hofwers anskaffande består uti afyttrandet af theras afwel, hem-
wäfnader och ringa victualier.
Theras redbaraste handel, hwad i synnerhet oxar och wäfnader
widkommer, har ifrån Borås stads första anläggning warit med
thess Borgerskap, som altid redeligt och contant med then för
bonden aldrig nog wärderliga förmohn, at han hemma i sitt hus
utom resor och twång blefwen besökter, derom handladt. Skulle
denna lagl:e och med så många kongl, resolutioner bekräftade fri¬
' Uteslutna här.
64—700212
1002
het för denna fattiga landtmannen uphäfwas, så lägges med det¬
samma en olyckelig grundwal til detta landets undergång. Jag
önskar för min del aldrig öfwerlefwa ett landet så fördärfweligit
beslut, och jag anhåller underdånödmjukast af Riksens Höglofl.
Ständers ömande rättwisa för wäre stadfäste regeringslagar och
den hwar man deruti tilswurne säkerhet, at samma project nåd-
rättwisligen måtte afslås och ogillas samt i stället såwäl Borås
stad som Allmogen wid sine wälfångne och uråldrige privilegier
bibehållas.
Hwad den delen af Högtärade Borgareståndets protocoll wid-
kommer, at Borås Borgerskap skola förbiudas handla med kram,
specerier eller utifrån inkommande lofl. wahror, så emedan det
hwarcken blifwit bewist, the någonsin sådan handel drifwit, åt¬
minstone icke i Småland, the icke heller thertil påstådt någon
rättighet utan theras tullpass och bewis altid utmärcka, at the
handla med landtmannens tilwärckningar, så at en sådan wara
efter wåra förra lagar altid är förbruten och confiscabel, om then
finnes i theras rörelse instickas, så lärer något nytt förordnande
therom wara mindre nödigt.
Jag anhåller ödmiukeligen få öfwerlämna thetta mitt ödmiuka
memorial til the öfrige respective stånden.
Stockholm d. 29 April 1766.
Jonas Bengdtson.
89.
Bengt Gustafssons och Johan Jonssons från Skaraborgs län
memorial om Borås handelsfriheter.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 23, fol. 381.)
Protokollet sid. 454.
Underdånödmiukaste memorial.1
Ifrån äldre tider tilbakars har wäre förfäders och wåre hemma-
warande medbröders endaste och hufwudsakeligaste penningeåt-
1 Med påteckning: Ink. tit Bondest. d. 3 Maii 1766. Vpl. i Bondest:t d.
10 Maj 1766.
1003
komst til skatter och utskylder samt andra behof warit then fria
och landet högst nyttiga handel, som Boråhs stads för redelighet
utmärkte Borgerskap enligit bilagde resolution1 af d. 19 Aug. 1720
hos oss drifwit genom wäre tilwärkningars och victualiewarors
upkiöpande dels til sitt egne och dels til andre medborgares behof;
men som Högtärade Wällofl. Borgareståndet genom protocollsut-
drag af den 24:de i denne månad behagat för sin del besluta och
de öfrige respective stånden tilstyrka en sådan förändring med
Boråhs stads såwäl som Allmogens wälfångne privilegier och
rättigheter i denne del, som skulle förordsaka landet et ganska
bedröfweligit lidande, så föranlåtes wi för at af wäre hemmawa-
rande medbroder undwika answar deremot på det aldrahögsta
protestera.
Hwad ordsak en eller annan stad kunnat hafwa at klaga öfwer
Boråhs stads handel, är oss okunnogt, men thermed må wara
huru thet will, så lärer dock Riksens Höglofl. Ständers rättwisa
och ädelmod aldrig til landets oboteliga skada tillåta, at samma
stads med Allmogens sammanbundne privilegier blifwa uphäfne
och onyttige giorde, hälst och i synnerhet som the i rikets funda-
mentale lagar äro styrkte och bekräftade och thet bistraste öde
skulle them gemensamt therigenom öfwergå.
Af Högtärade Borgareståndets utfärdade protocollsutdrag finna
wi, at 6 cap. Handelsb. blefwen åberopad och tagen til grund,
hwarföre Boråhs stads Borgerskap borde förbiudas all victualie-
handel; men såwida Boråhs stad, långt innan allmänna lagen år
1734 utkom, hade tillika med Allmogen på en sådan victualie-
handel ostridige privilegier och stadsfästelsen på lagboken tyde-
ligen utsätter, at särskilta privilegier therifrån äro undantagne, så
förmoda wi i underdånödmiukhet, at samma lagsens rum til detta
ändamål aldrig kan lämpas, utan som såwäl förenämde stads som
Allmogens privilegier äro til sin oryggeliga kraft och wärckan uti
Regeringsformen, Konungaförsäkran, riksdagsbesluter och flere
stadgar heligt bekräftade och ingen ändring utom hela landets
oboteliga skada och stadens undergång kan skie, altså bönfaller
wi underdånödmiukast, at Riksens Höglofl. Ständer nåd- och hög-
rättwisligen täckes handhafwa och bibehålla Borås stad och All¬
mogen wid thess wälfångne rättigheter, så at the med hwarandra
1 Utesluten här.
1004
hädanefter som hittills måge få idka en fri och otwungen handel
med landtmannens afwel och tilwärkningar, hwarom Allmogen i
flera tider giordt underdånige ansökningar, hwilket närgående af¬
skrift af åtskillige riksdagsmäns til Höglofl. Gommercecollegium
år 1734 ingifne påminnelser1 äfwen utmärcker; utbedjandes oss
at detta wårt ödmiuka memorial få til de öfrige respective ståndens
ompröfwande öfwerlämna.
Stockholm d. 29 April 1766.
Bengt Gustafson.
Riksdagsman för Kåkins,
Wilske, Gudhems, Walle,
Frökinds, Barne och
Wartofta härader.
Johan Jonsson.
Rigsdagsman.
90.
Bondeståndets extraktprotokoll den 10 maj 1766
om Borås handelsfriheter.
(Prästeståndets arkiv. F. 75, Nr 75.)
Protokollet sid. 455.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 10 Maji 1766.
S. d. Föredrogs Wällofl. Borgarrståndets extractum protocolli af
d. 24 April nästl. angående Borås stads handelsrättigheter, hwar-
jämte åhördes de flere deremot giorde erindringar och påminnelser.
Wid öfwerwägandet häraf kunde ståndet så mycket mindre
lemna dess bifall til Wällofl. Borgareståndets i detta ämne yttrade
tankar, som sådant skulle medföra en alt för stor inskränkning, om
1 Uteslutna här.
1005
icke totalt uphäfwande af Borås stads tid effter annan wundne pri¬
vilegier och resolutioner. Och då ståndet tillika insåg det nära sam¬
manhang, som är emellan stadens och Allmogens erhållne äldre och
nyare resolutioner och hwilka af fordna konungar till inbördes för-
kofring och tillwäxt förundte blifwit, alt som tidernas omskifften
det fordrat, så fant ståndet sig fast mera föranlåtit at för sin del
häldre styrka än förswaga begges erhållne privilegier och rättighe¬
ter, så at de, som Borås stad samt Bondeståndet och Allmogen,
hwar för sig, tid effter annan undfådt, måga i all deras widd oför¬
ryckte åtnjutas och oförändrade bibehållas wid all sin krafft och
wärkan nu och framgent.
Hwilket med de öfrige respective stånden ödmjuktwördsammeli-
gen communiceras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
91.
Bondeståndets extraktprotokoll den 13 maj 1766
om smidesflyttningar.
(Prästeståndets arkiv. F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 63.)
Protokollet sid. 459.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 13 Maji 1766.
S. d. Wid öfwerwägande af hwad Bergsdeputationen genom af-
gifwit betänckande under d. 10 sistl. Martii angående smidesflytt¬
ningar tillstyrckt, och hwad thet theremot upstälte serskilte votum
innehåller, pröfwade ståndet i anledning af de grundelige skjäl,
som samma votum uti flere afseenden updrager, för godt att
samma serskilte votum till alla delar antaga och gilla så mycket
mer, som slike smidesflyttningar utom Bergslagen skulle orsaka
hwarjehanda oredor och jämwäl skogarnes tillgrep, då icke mindre
nödigt är att wårda åkerbrukets skjötsel än så påse bergsrörelsens
1006
utwidgande, att det förra lider mehn och inskränkning, ej att för¬
tiga den blandning af jurisdictioner emellan härads- och bergsrät¬
ter, som af en så frigifwen widsträkt smidesflyttning skulle up-
komma och hwilcken kongl, resolutionen på Allmogens allmänna
beswär af d. 29 Nov. 1756, § 35, will hafwa hämmat till bewarande
af den noga skillnad, som är emilian krono- och skatteskogar utom
eller innom Bergslagen. Hwartill kommer, att de för warande berg-
wärck erhållne privilegier äro grundade på de fördelar, hwarje ort
för sig ägt och medgifwit, som på andra ställen icke utan skilnad
stå till att erhållas; hwarföre ock the bergwärck, som numera icke
kunna uprätthållas men likwäl sig åtdragit flere hemman under
tillagd förmånsrätt, med detsamma af sådan ock annor förmån
jämte privilegierne sig förlustige gjordt, hwilcket åter hwarcken
kan eller bör å annor ort återfås.
Och skulle detta genom utdrag af protocollet med de öfrige re-
spective stånden ömiuktwördsamligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
92.
Bondeståndets extraktprotokoll den 13 maj 1766
om Åtvidabergs kopparverk.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 72.)
Protokollet sid. 459.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 13 Maji 1766.
S. d. I anledning af hwad Kongl. Bergscollegium uti dess afgifne
riksdagsrelation anfördt till främjande af interessenternes uti det
nyligen återuptagne Åtvidabergs kopparwärk i östergötland giorde
ansökning, har Bergsdeputationen under d. 7 April sidstl. till
samma kopparwärks uphjelpande föreslagit:
1 :o. Det böra Åtvida kopp ar bergslags förra privilegier stadfästas
1007
och i öfrigt åtskillige derikring belägne soknar såsom bergslag an¬
ses samt till dem lämpas alt, hwad om Bergslagerne i gemen stad¬
gadt finnes.
2:do. Att bolaget måtte få årligen utskeppa hälften af dess till-
wärkning i gårkoppar.
3:o. Det böra interessenterne få tillbyta sig Åthveds prestebohl
emot Bjätorps rusthåll; och
4:o det interessenterne skola försäkras att effter skedd undersök¬
ning så mycket, som möijligt är, få emot ersättning effter marke-
gången uti wed, kohl och kiörslor anwända kronans imediate rän¬
tor inom 2 å 3 mil ifrån wärket belägne.
Ståndet ansåg alt, hwad sålunda tillstyrkt blifwit, för så mycket
mer efftertänkeligit, som deruti icke allenast flere medborgares i
lag och förordningar grundade rättigheter dem ohörde omedelbarli¬
gen kommit i fråga och på det närmaste röras; utan jämwäl indel-
ningswärket och flere thermed gemenskap ägande författningar
skulle dels rubbas, dels komma att aldeles förswinna; häldst äldre
af sig sjelf uphörde privilegier nu icke kunna eller böra förnyas, se¬
dan både indelning och annor hushållsförfattning i orten med hem¬
manen skiedt, och hwilket icke med folkets derpå grundade rättig¬
heters kränkning kan tåla någon ändring eller omstöpning; kro¬
nans skattdragande Allmoge äfwenwäl, som till rustning och rote¬
ring är indelt samt dessutom med dryga utskylder beswäras, sådane
serskilte onera lika med bergslag icke till fördubblad känning skjä-
liga kunna åläggas, hwarmed flere derförutan blottställas för
twång och andre tryckande swårigheter; det föreslagne bytet med
prestegården emot rusthållet likaledes dels störer det faststälte in-
delningswärket, dels rörer prestebohlsinnehafwarens och försam¬
lingens rätt, äfwensom eij heller utrönt finnes, huruwida rusthållet
till åbyggnad, ägor och flere förmoner emot prästebohlet kan wara
mer eller mindre swarande.
Fördenskull pröfwade ståndet skäligit ett sådant i flere afseende
förfångeligit giordt tillstyrkande i allo att ogilla och uphäfwa,
hwarmed denna orten må ostörd förblifwa innom de rättigheter
och skyldigheter, den effter warande författningar tillkommer.
Hwilket med de öfrige respective stånden ödmjuktwördsammeli-
gen communiceras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1008
93.
Bondeståndets extraktprotokoll den 13 maj 1766
om Savolax regemente.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 78.)
Protokollet sid. 459.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 13 Maji 1766.
S. d. Föredrogs Landt- och sjömilitiaeoeconomiedeputations un¬
der den 11 sidstledne Februarii afgifne betänckande, deruti i anled¬
ning af Krigsbefählets uti 30 § wid innewarande riksdag anförde
beswär af andragne skiäl tillstyrckes, det alle de officerare, under¬
officerare och betjente af indelte regementerne, som än icke inne-
hafwa indelt lön, som nu i synnerhet öfwersten och öfwerstelieute-
nanten wid Safvolax Regimente til fot, skola til åtnjutande af en så¬
dan lön uti Kongl. Maij:ts och kronans behållne hemmansräntor
förhielpas.
Harwid kunde det eij undgå ståndets upmärcksamhet, hwad äf-
wen kongl, collegierne uti deras infordrade utlåtanden anfördt och
uti det betänckandet åtföljande särskildte voto omständeligen fin¬
nes utredt, huruledes icke flere än sidstnämde twänne regimentsof-
ficerare wid Safwolax Regimente undfå penningelön af Statscontoi-
ret, de der tillika innehafwa wärckeliga indelningar på capitainska-
pet och dessutom stabsboställen, hwilcket alt tillika med sielfwa in-
delningswärcket blifwit till obrottsligt handhafwande faststäldt,
och denna sökte ändringen i sådant afseende jämwäl wid 1756 års
riksdag uti 30 § af kongl, resolutionen på Krigsbefälets beswär af år
1757 blifwit afslagen.
Och då å ena sidan den af deputationen tilstyrckte förändringen
med fleres än de nämde officerarnes löner är så mycket mindre
lämpelig, som enligit kongl, collegiernes erindran inga flere undfå
penningelön än allenast de twänne af Safwolax Regemente, samt
åter å den andra äfwen hwad i anseende til öfwersten och öfwerste-
lieutenanten wid Safwolax Regimente föreslås, finnes ledande til en
wärckelig rubbning uti indelningswärcket, som likwäl på det alf-
1009
warligaste och wiel strängt wite förbudit är, samt således hwarcken
uti detta eller andra fall bör kunna tillåtas, eij at förtiga det kro¬
nans närwarande belägenhet och knappa tillgångar nu som aldra
minst tål någon ny minskning uti dess inkomster; den af Krigsbe-
fählet öfwerklagade mistning uti ofwannämnde officerares löner
igenom et försämrat mynt äfwen medelst myntets åter försättande
uti dess rätta och tilbörliga wärde utaf sig sielf uphörer, så pröf-
wade ståndet i betragtande af alt sådant rättwist at meranämnde
deputations betänckande i allone afslå.
Hwilcket med de öfrige respective stånden ödmiuktwördsamme-
ligen communiceras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
94.
Bondeståndets extraktprotokoll den 28 maj 1766
om augmentshemman.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 64.)
Protokollet sid. 468.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet
den 28 Maji 1766.
S. d. Sedan Bondeståndet dels skriffteligen dels ock genom depu¬
terade wid de twänne sidstframfarne riksdagar i bewekeligaste
måtto förestält nödwändigheten af någon ändring uti 1756 års
tagne författning angående augmentshemmans skattekiöp men de
öfrige respective stånden deröfwer ännu icke behagat sig utlåta, så
förekom effter mångfaldige påminnelser från alle landsorter i riket,
besynnerligen ifrån Finland, denna högstbedröfwande saken nu
ånyo.
De skiäl och considerationer, hwilcka ståndet uti aflåtne extracta
protocolli af den 2 December 1756 och 16 December 1760 andragit,
dem åberopar sig ock ståndet nu. Deruti innefattas förnämligast, at
1010
1723 års kongl, förordning om skattekiöp är i sig sielf fast och oryg¬
gelig samt med mångfaldige kongl, resolutioner och bref fullkomli¬
gen styrckt. Den utestänger eij eller rusthållaren ifrån skattekiöp
af dess augment, när bewisligt är, det rusthållet thy förutan eij
kan bestå; hwaremot den år 1756 utkomne och öfwerklagade för¬
klaringen werckar den olikhet, at mången swag rustningsstam wid
indelningen fått et skattehemman til augment 2 å 3 mil ifrån stam¬
men belägit, hwaremot många fullkomligen goda stammar erhållit
kronohemman til augmenter nära til och innom en mil. De förra
måste ständigt känna sina swårigheter, utom hopp om förbättring,
då de senare undfått nya och större tillökningar i sina förmoner,
och således har lika undersåtare icke lika rätt wederfarits. Det har
ock händt, at mången augmentsåbo, som långt förut insatt skatte-
kiöpeskillingen, dock icke fått hugna sig af skattebref; och fastän
förfädren et sådant augment af öde uptagit och derå store kåstna-
der anwändt, hafwa likwäl deras effterkommande, ehuru laglig
theras åborätt ock warit, måst detsamma öfwergifwa och afträda;
eij at förtiga, det de bewis och handlingar, som legat i publiqt för-
war, för Allmogen och andre gådt förlorade uti de fientelige inva¬
sioner och förstöringar, dem Finland i synnerhet öfwergådt, samt
at månge rusthållare der i landet missbrukat både högstbemälte
kongl, förordning och förklaringen deröfwer, i det de för 3 års rän¬
tor tillöst sig augmentshemmanen men dem straxt derpå åt andre
än åboer ne för långt drygare kiöpeskillingar försåldt; såsom ock at
den utstakade milen emellan rusthåll och augmenter blifwit näs¬
tan allestädes nyttjad til augmentsåboernes nachdel och deposside-
rande.
I anseende härtil och aldenstund det är ingen ringa förlust för ri¬
ket, at en så stor och betydelig del af arbetande medlemmar blifwit
likasom skilde ifrån det allmänna samfundsbandet samt derme¬
delst förlorat de rättigheter, hwilcka de sig lagligen förwärfwat; det
jemwäl innebär någon mindre säkerhet för indelning och rotering
at öfwerlemna både augment och rusthåll åt en enda, som praeste-
rar endast rustningen, och sätta honom dymedelst i nödwändighet
at äfwen besörja om roteringen, som gemenligen och öfweralt åtföl¬
jer augmenter, hwilcket alt sammantagit synes lämpeligare och
med större säkerhet kunna bestridas af flere än af en enda. För¬
denskull och emedan erfarenheten intygar, at någorlunda jemn del¬
ning af jord grundlagt och bibehållit de mägtigaste folckslags an¬
1011
seende, ty håller ock ståndet före, at de författningar, som twert de¬
remot blifwit widtagne, tåla den förändring, at saken i sitt gamla
goda skick bör återställas. I sådant afseende och då för allas ögon
bedröfweligen ligger, at desse oskyldige medborgare blifwit altför
hårdt handterade, och at fölgderne deraf hwarcken burit eller bära
någon frugt för det allmänna utan twertom mångfaldiga oredor och
werckelig skada, ty finner ståndet sig högst föranlåtit at än ytter¬
ligare denna öma sak hos de öfrige respective stånden ödmiukt-
wördsammeligen recommendera med wänlig anmodan at aldeles
uphäfwa 1756 års förklaring öfwer 1723 års kongl, förordning an¬
gående skattekiöp, så at den hädaneffter och framgent ingen wärc-
kan medföra må, hwarigenom rättwisa och billighet i det närmaste
återwinnes. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
95.
Bondeståndets extraktprotokoll den 28 maj 1766
om lappska riksdagsmän.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
115.)
Protokollet sid. 468.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet
den 28 Maji 1766.
S. d. Effter gifwen anledning af Riksdagsmannen ifrån Kemi
Lappmarck Matts Påhlson Rijppi erindrade sig ståndet, huruledes
ännu icke något wist stadgat finnes, huru med riksdagsmäns ut¬
seende och underhållande ifrån Lappmarcken förhållas bör, hwar-
af twister och oordningar wid dylike tilfällen Allmogen emellan
icke sällan upkommit, eij eller framdeles utan någon tilgiörande
författning undwikas kunna, i det en del påstå, att riksdagsman för
landets gemensamma bästa wäljas skall, andra åter sätta sig der-
1012
emot och ifrån dess underhållande wilja sig aldeles undandraga. I
anseende til hwilcket alt ståndet pröfwade högstnödigt och skiäligt
at besluta, det wäl denne långt aflägsne och fattige Allmoge, då den
så åstundar, tils widare ifrån riksdagsmans utseende må warda fri-
kallad; men at ock enär pluraliteten i häradet eller soknen anseer
nödigt, det fullmägtig för ortens angelägenheter til riksdagen af-
sändas bör samt densamma sedermera utseer, de öfrige då ofelbart
skola sig dermed åtnöja, då äfwen alle i häradet eller soknen
boende af Allmogen uti en sålunda wald riksdagsmans underhål¬
lande komma at gemensamt deltaga.
Hwilcket med de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall
ödmiuktwördsammeligen communiceras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
96.
Hans Larssons från Halland memorial
om en gästgivaregård i Halland.
(Prästeståndets arkiv, F. 76, nr 193.)
Protokollet sid. 475.
Allerödmiukaste memorial.1
Af thet betänckande, Riksens Höglofl. Ständers Cammar-, oeco-
mie- och commercedeputation författadt öfwer Allmogens i Hal¬
lands län och Höks härad sökte ändring uti Kongl. Maij:ts nådige
resolution af den 5 Marti 1762, hwarigenom theras thå giorde un¬
derdånige ansökning om en giästgifwaregårds inrättande i Margre-
tetorps by på wägen emellan Karups gästgifwaregård i Halland och
Engelholms stad i Skåne blifwit i nåder afslagen, har jag inhäm-
tadt, at bemelte deputation aldeles afslagit Allmogens i Halland och
förberörde härad begiäran.
1 Med påteckning: Upl. hos Bondest:det d. 6 Junii 1766.
1013
För at i möjeligaste måtto icke eftersätta de mig åliggande skyl¬
digheter, då målet til Riksens Höglofl. Ständers sluteliga afgiörande
in plenis är hänskiutit, bör jag, som om denne saks beskaffenhet
har någorlunda kundskap, wid detta tilfälle lämna de underrättel¬
ser, som til en närmare uplysning förmodeligen tjena kunna.
At Allmogen i Höks härad haft fullkomlig ordsak til deras under¬
dånige ansökning om giästgifwerieinrättning i Margretetorps by,
det bestyrcker Höglofl. Deputationen uti sitt betänckande, då deruti
säges, at skiutshållarne i anseende til wägens längd och beswärlig-
het med mera synes tarfwa lisa och understöd, hwarföre jag til
undwikande af ^vidlyftighet förbigår at widare therom anföra. Men
hwad angår Höglofl. Deputationens andragande, at den föreslagne
gästgifwerieinrättningen i Margretetorp skall wara så mycket mer
otjenlig, som för Christianstads län icke skall gifwas tilfälle at en¬
samt underhålla sådan ny skiutsning, hälst efter Konungens Befall-
ningshafwande i Hallands län berättelse icke någon tilgång af
skiuts derifrån kan tagas, at åter förlägga skiutsombytet i Wär-
jesby, hwarest en hielpegiästgifwaregård är inrättad til beqwämlig-
het för resande, som färdas från Halland samt widare til städerne
Ystad och Lund, så kan jag ei förbigå therwid följande aldraödmiu-
kast erindra: l:mo. Är Margretetorps by wid stora landswägen be¬
lägen på halfwa wägen emellan Karup och Engelholm, för hwilcken
ordsak, emedan wägen är swår och lång emellan desse giästgifware-
gårdar, alla krono- och durchmarcher giöra i Margretetorp skiuts-
ombyte. 2:do. Är emellan hielpegiästgifwaregården Wärjesby och
Margretetorp allenast 1/8-dels mil. 3:o. Äro de under Wärjesby an-
slagne skiutshållare boendes lika så nära intil Margretetorp som
Wärjesby och en del af dem närmare Margretetorp. 4:o. Är Wär¬
jesby hielpgästgifwerie icke på stora landswägen utan på en mindre
wäg belägen, hwilcken sednare måst nyttias af them, som besöka
the therikring belägne herskapsgårdar, och äfwen af them, som in¬
finna sig wid Riseberga marcknad. Någre resande åt städerne Lund
och Ystad nyttia wäl denne wägen, men det sker säkert mer derföre
at derigenom undwika dubbla skiutsbetalningen i Engelholm än at
söka kortare wäg för 1/4-dels mil, hälst denne wägen, som straxt
wid Margretetorp löper från stora landswägen åt Wärjesby, går
åter til stora wägen igen, innan man på långt när hinner städerne
Lund och Ystad, hwarföre och ganska få nyttia wägen om Wär¬
jesby. 5:to. Är et så tilräckeligit skiutslag underlagt Wärjesby, at i
1014
anseende til få resande, som den wägen färdas, hwarje skiutshål-
lare knapt mer än en eller twå gångor om året weta af någon skiuts-
ning, deremot de, som i Halland äro tilslagne Karups giästgifwerie,
ofta få widkännas tre å fyra gångors skiutsning hwardera i weckan.
I anseende hwartil och som Margretetorps by är til sin belägenhet
så beqwämlig, at icke allenast skiutsande i Karup och Engelholm
igenom giästgifwerieinrättning therstädes kunna winna en sådan
lisa, som för dem är högst nödwendig, om i synnerhet Allmogen,
som til skiutsens underhållande från Karup äro anslagne, skola
från en total undergång räddas, utan ock de resande, som hafwa
angelägit nyttia den förbi Wärjesby löpande wägen, med lika lätt¬
het från Margretetorp blifwa med skiuts befordrade. Altså hemstäl¬
les til Riksens Höglofl. Ständers högst uplysta bepröfwande, om icke
Wärjesby giästgifwerie med de många derunder anslagne skiuts-
hållare må flyttas til Margretetorps by, då Allmogen i Halland deri¬
genom kan winna räddning från en hotande undergång och den
swårigheten, som mött med skiutshållare i Magretetorp, förswinna.
Skulle Riksens Höglofl. Ständer af hwad jag nu anför dt icke
finna tillräckeligit hus i denna granlaga sak, hwaruppå en mycken¬
het uti utblottat tilstånd warande Allmoges wälfärd beror, så an¬
håller jag, at detta mål måtte i sådant fall, innan thet sluteligen af-
giöres, förwisas til orten at undersökas om rätta beskaffenheten så
af det, jag nu aldra ödmiukast andragit, som hwad mera nödigt kan
pröfwas.
Af thetta memorial anhåller jag alldraödmiukast at de öfrige
högrespective stånden må erhålla behörig del.
Stockholm den 28 Maji 1766.
Hans Larsson.
Riksdagsman från Halland.
1015
97.
Bondeståndets extraktprotokoll den 11 juni 1766
om landsstaten och superintendenten på Gotland.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 69.)
Protokollet sid. 488.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet
den 11 Junii 1766.
S. d. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den 14
Maji sidstwekne rörande landsstatens på Gottland ansökning om
indelt lön samt om derwarande Superintendentens sidsta riksdag
erhållne indelning, hwilcket ståndet noga öfwerwägade.
Och hwad först angår landsstatens sökte indelning, hwilcken
Secrete Utskottet af anförde orsaker tilstyrcker, så kunde ståndet
så mycket mindre finna någon grund dertil, som all indelning är
för kronan mera beswärande än lättande, och då af den grund an¬
sökningen härom Riksens Ständers underdåniga tillstyrckande re¬
dan den 4 September förledit år blifwit afslagen, som Secrete Ut¬
skottet sielfft upgifwer och widgår, så syntes ståndet detta nya til-
styrckandet i en och samma sak wid en och samma riksdag wara al¬
deles olämpeligit.
Hufwudskiälet, at landsstatens indelning skulle tilskynda kro¬
nan långt högre inkomst på totaliteten af dess öfrige behållne rän¬
tor, i det landsstatens interesse med kronans då blefwo förenat, hål¬
ler intet profwet. Ty då det finnes, at Kongl. Cammarcollegium och
Statscontoiret uti bref til orten af den 22 Februarii förledit år be-
falt, at Wisby stads torgpris expresse bör följas wid Gottlands
marckegångsprisers utsättande, så är ju, då sådant effterkommes,
all ensidig afsikt derwid jemwäl hos kronobetjeningen förebygd,
och då winner ju kronan alt, hwad rättmäteligen winnås bör, utan
at behöfwa et så betungande medel, som indelning werckeligen är.
Widkommande skattepersedlarne, så ehuru det föreföll ståndet
sällsamt, at Allmogen årligen til wisse landsstatsbetjente måste ut-
giöra en wiss quantitet persedlar, såwida på Gottland är stad, och
der såwäl som annorstädes måste wara handel och wandel stads-
1016
och landtmännen emellan, och följakteligen alt det kan erhållas,
som til dageligit underhåll fordras, dock, som ståndet inhemtade, at
landsstaten på Gottland har ringa penningelön och landet på wissa
årstider är afskildt från all communication med den öfrige delen af
riket, ty biföll ståndet til alla delar, hwad Kongl. Maij:t på Cam-
marcollegii underdåniga tillstyrckande uti nådigt bref af den 22 Ja¬
nuarii sidstledne så om quantiteten som fördelningen och sättet i
grund af 1752 års kongl, resolution til effterlefnad befalt och stad¬
gat.
Beträffande sidst Superintendentens erhållne indelning, så är
wäl å ena sidan wist, at han densamma wid sidstledne riksdag af
Riksens Ständer undfått och borde således til styrckande af den all¬
männa trofastheten derwid bibehållas. Men enär å andra sidan i
consideration kommer, at ingen indelningshafware i hela riket
hunnit förwärfwa sig en sådan indelning, hälst den åtnjutes i jor-
deboksräntor allena, såsom alla utgående i persedlar, men icke till
någon del i mantalsräntor, hwilcka på Gottland utgiöras i pen¬
ningar, och sådant til 2 daler 8 öre silf:mt tunnan för spanmålen,
der dock kronowerdiet på Gottland altid warit och är 3 daler silf :mt
tunnan fullt ut, så ansåg ståndet för sin del continuationen af en så
beskaffad indelning högst betänckelig, hälst ståndet blifwit under-
rättadt, det Superintendenten på Gottland såsom pastor i Wisby
njuter 1 :o alla der fallande pastoralier, 3 :ne offerdagar, afkomsten
af de til sitt fria embetshus lydande åkrar, ängar och mulbete samt
tionden af 2:ne Wisby stadsförsamling tillydande hemman, Stora
och Lilla Hästnäs, 2:do Läderbro pastorat, det största på landet, til
prsebende, 3:o 60 tunnor spanmål årligen af kongsladugården, 4:o
alla bäckenpenningar, som falla wid Artilleriebataillonen, 5:o en
daler 8 öre silf:mt årligen af hwarje kyrckia på hela landet och 6:o
728 daler 16 öre silf:mt af kronan i contantlön, med hwilcket alt de
framfarne superintendenter utan klagan eller anhållan om mera al¬
tid warit så nögde sorn wälbelåtne, men hwilcket sidstledne riksdag
icke torde kommit så noga med i räkningen. I anseende hwartil och
sorn Riksens Ständer wid denne riksdag widtagit den författning, at
alt det, som på et eller annat sätt kunnat kronan orätt ifrångå, bör
återkallas och indragas; så beslöt ståndet för sin del at derwid för-
blifwa och at således denna af Riksens Ständer wid sidstledne riks¬
dag Superintendenten på Gottland förundte indelning bör med
nästkommande år aldeles indragas och återkallas.
1017
Och på det de öfrige respective stånden skulle om detta ståndets
beslut blifwa underrättade, befaltes, at sådant genom utdrag af pro-
tocollet expedieras och til gunstbenägit bifall ödmiukwördsammeli-
gen recommenderas skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
98.
Bondeståndets extraktprotokoll den 16 juni 1766
om tobaksavgiften.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
120.)
Protokollet sid. 504.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 16 Junii 1766.
S. d. Sedan de öfrige respective stånden uppå Handels- och ma-
nufacturdeputationens tilstyrckande bifallit utan åtskilnad en
dahl:r silf:mts consumtionsafgift å röktobak, så anser ståndet nö¬
digt härigenom till ömt eftersinnande wördsammeligen föreställa,
huru besagde afgift will falla Allmogen i gemen nog känbar och
tryckande, då den therförutan drager dryga bördor af utlagor, som
wid nuwarande riksdag än mera blifwit ökte igenom den påbudne
bröllopsgärden, eij att förtiga det den, som betjenar sig af tobak,
han sjelf planterar, icke skjäligen kan i afgift beläggas lika med
den, som nyttjar utländskt gods af sådant slag till rikets mer be¬
kostnad.
Detta har ståndet igenom extractum protocolli af d. 16 Novembr.
sidstl. år de respective stånden för detta understält, hwarwid nu al¬
lenast tillägges, att i det fall denna afgift blefwo lämpad och skäliga
minskad, tillföll Kongl. Maij:t och cronan mera inkomst med dess
wärckeliga utgjörande, än då den i annor händelse stannar uti res¬
tantier och ändteliga afskrifningar.
65—700212
1018
Ståndet will så mycket, som gjörligit är, bidraga till cronones
fördel och i sådant afseende medgifwer i consumtionsafgift af dem,
som wilja nyttja tobak, fyra öre s:rmt för hwarje hemmansbrukare
af Allmogen och åter för hwar af den ringare twå öre dito mynt,
och hwaruti de öfrige respective stånden lära täckas instämma så¬
som det yttersta, ståndet i denna del sig kan åtaga och sine medbro¬
der ålägga, hälst allgement missnöje i landet ofelbart skulle upstå,
om den fattige och ringa lika med den förmögne, som mäst af det
dyrbara förtärer, med afgift belastas; till undwikande hwaraf stån¬
det derföre förwäntar sig de öfrige respective ståndens gunstbe¬
nägne willfarande härutinnan. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
99.
Bondeståndets extraktprotokoll den 19 juni 1766
om lantmäteriförrättningar i Gävleborgs län.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraldprotokoll nr 65.)
Protokollet sid. 508.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 19 Junii 1766.
S. d. Höglofl. Ridderskapet och Adelen har genom extractum pro-
tocolli under d. 26 sidstl. Martii af updragne skjäl förklarat dels be-
tänkeligit wara at uptaga och bifall lemma til ändring uti Kongl.
M:ts under påstående riksdag tagne nådiga författning, hwarmed
undantag skiedt, hwad Gefleborgs län angår, uti Riksens Ständers
wid närwarande riksdag fattade beslut om geographiske mätning¬
ars hwilande, intill dess de påbudne geometriske storskifftsdel-
ningar föregådt och till slut bragte blifwit, hwilket Bondeståndet
medelst extractum protocolli af d. 8 sidstförwekne Februarii widare
yrkat måtte ostördt tjena til rättelse icke mindre uti Gefleborgs län
än andre orter i gemen och fölgakteligen berörde undantag ogiPat
1019
och uphäfwit; dels ock har Högl. Ridderskapet och Adelen tillika
genom föreställning sökt leda dess Medständer til någon författ¬
nings widtagande, hwarmed måls omedelbara uptagande uti stån¬
den til förekommande af embetsmäns befarade förfång hädaneffter
må hämmas, och hwad mera som till förklaring af Riksdagsord¬
ningen i detta ämne effter thess tanka tjena må.
Är under all slags regeringssätt och ännu mer uti et fritt regel¬
bundit samhälle nödigt at tilse, det bud och lydna måga emot hwar-
annan genswarande wara; äga Riksens Ständer enligit Riksdags¬
ordningens 20 § magt nu och framdeles at giöra sådane beslut,
stadgar och förordningar om sig och riket, som de pröfwa tjenlige
till det allmänna bästa samt deras säll- och trygghet; tillhörer det
konung och regering effter Swea Konungaförsäkrans 5 § att altid
instämma med samtelige Riksens Ständer såsom magtägande, nu
och framdeles, at giöra sådane beslut, stadgar och förordningar om
sig och riket, som de pröfwa tjenlige för det allmänna bästa samt
thens frihet, säll- och trygghet; lyder det åter uti Regeringsformens
4 §, at ingen ny lag må stifftas och Ständerne påträngas emot deras
ja, samtycke och wedertagande, eij heller någon gammal lag, den
med goda wilja deras fångnan är, förwandlas, ändras, eller afskaf-
fas; äger konungen enligt förrberörde Riksdagsordnings 20 § eij al¬
lenast låta under sitt höga namn utgå det, som Ständerne konungen
til underskrifft föredraga, utan ock alt det, de beslutit, stadgat och
förordnat, sedermera befordra och handhafwa, hwarom Riksens
Råd åligger konungen påminna; är alt detta lag, som ofelbart i
helgd och obrottsligen utan förtydning och undantag i hela dess
widd hållas bör;
så kan Rondeståndet i påseende af Riksdagsordningens 13 § för
dess del aldrig medgifwa någon inskräkning uti omedelbarligit
wäckan- och handläggande af sådane mål, som röra rikets och
Ständers rätt, lagars bestånd, folkets trygg- och säkerhet samt em¬
betsmäns tillgiörande försök, de der aldrig, såsom kunnoge om ri¬
kets grundförfattningar äga något slags förswar i Kongl. M:ts höga
bifall til et så kalladt wälment underdånigt hemställande, enär så¬
dant hemställande påsyfftar ändring uti högsta magtens beslut,
som ingen annan än densamma magten äger at ändra och derom,
ther så nödigt pröfwas, annorlunda förordna. Dit intill tror ståndet,
at collegier och embetsmän böra hållas innom sina i lag utstakade
rå och rör, som består deruti at hörsamma, effterkomma och til
1020
wärkställighet författningar befrämja men eij theremot drista sig
föreslå andra utwägar för at sätta Riksens Ständers beslut uti wan-
magt, förwandlande och obestånd.
Detta mål såsom allmänt kan således icke uti något afseende in-
nebegripas under de författningar och den ordning, som för de en-
skilte ärenders handterande föreskrifwen är, hwilken skilnad Högl.
Ridderskapet och Adelen gunstbenägit giöra täcktes, då finnas lä¬
rer, at detta stånd äfwen såwäl som dess respective Medständer
hafwer sökt samma ordning bibehålla och lärer framgent icke så¬
dant underlåta, med mindre någon synnerlig ordsak, som tillika
omförmäles, dertill kan gifwa fullständig anledning.
Då detta stånd med grämelse och oro måste se sig mäst wara ut-
stäldt för lagars förändring och folkets deraf orsakade rättigheters
kränkning och förwandlande dels till utgiffters ökande, dels ock til
osäkerhet i besittningar emellan riksdagarne, hwaremot Högl. Rid¬
derskapet och Adelen äga sine Privilegier så ostörde, at, ther någon
fråga derom upstår, utlåtandet beror uppå egen åtgiärd, men detta
stånds åter hwilar på ståndens flesta stämmor, som esomofftast ut¬
faller så, at det förblifwer wid hwad regeringen tilgiordt, ehuru det
förändrat Ständers beslut, enär 2:ne stånd stanna emot 2:ne; så
blifwer det ännu mer odrägeligit, om en sådan förändring af Rik¬
sens Ständers författningar under deras sammanwaro icke skulle
omedelbarligen få uptagas och til rättelse anmälas endast derföre,
at embetsmäns försök wunnit bifall, och de dermed effter Högl.
Ridderskapet och Adelens tanka ernådt stöd och förswar för sine
giorde och emot Regeringsformen stridande hemställande.
Ståndet hyser deremot den tanka, at hufwudsaken kan och bör
genast rättas och ändras. Men embetsmäns ställande til answar
kräfwer deras föregående hörande, innan något slut theröfwer fat¬
tas.
Uti sådan akt och mening tiltror ståndet sig äga rättighet at be¬
gära dess respective Medständers biträde at hålla sine egne wid-
tagne författningar uti helgd och aktning och icke låta regering,
collegier eller embetsmän försätta dem uti obestånd, förwandling
och undantag, och det så mycket mer i förewarande sak, som all-
männingarnes utbrytande, effter hwad nu i Wästernorrland tilgår,
skier, utan at by- och hemmansskogar til den widd och storlek, the
af ålder ägt, warda först afwittrade, som likwäl kongl, resolutionen
på Allmogens allmänna beswär af år 1752, 70 §, bjuder och ofelbart
1021
bordt tjena Landshöfdingen i orten til underdånig rättelse under
all sin nit för allmänningsskogarnes besparande, medan naturen af
saken säger det, at enskilt äganderätt är nödig at urskilja och bör
föregå, innan någon allmänning kan derföre bära namn. Och der¬
med förfaller, hwad bemälte Landshöfdinge uti sit i detta mål af-
gifne memorial, på godtycko fotadt, förmält och andragit. Han som
embetsman, uti hwad til dess åtgiörande hörer, rätte sig effter be-
skrefwen lag och dermed wäl.
Ståndet utbeder sig derföre wördsammeligen dess respective
Medständers aktning för deras eget beslut i detta mål, och at under¬
dånig skrifwelse til Kongl. M:t må afgå, som påminner Herrar
Riksens Råd innehållet af Riksdagsordningens 20 §, at de hädaneff-
ter handhafwa och til hela dess widd utan undantag til wärkställig-
het befordra alt, hwad Riksens Ständer besluta, stadga och för¬
ordna, och at Kongl. M:t må åtwarna genom circulairebref så col-
legier som öfrige befallningshafwande at innehålla med sådane för¬
sök i gemen, som leda till ändring uti Riksens Ständers författ¬
ningar, så kärt dem är laga answar, såsom för brott emot rikets
fundamentale lagar, at undwika.
Och skulle detta hos de respective stånden til gunstbenägit bifall
ödmjuktwördsammeligen anmälas. Ut supra.
Ex protocollo
Johan Kock.
100.
Bondeståndets extraktprotokoll den 19 juni 1766
om Mennäis bruk.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 85.)
Protokollet sid. 508.
Utdrag af protokollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 19 Junii 1766.
S. d. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputatio-
nens berättelse af d. 7 April sidstl. angående Männäis masugns åt-
1022
komst till de derunder lagde 89 st:n kronohemman.
Wid åhörandet deraf och då ståndet skjäliga förwäntadt något
slags yttrande, af- eller tillstyrkande, i detta granlaga mål men så¬
dant uteblifwit och stannat wid en blott berättelse, nödsakades
ståndet at ingå uti bepröfwandet af det, som åtkomstens laglighet
och giltighet rörer.
Såwäl af de wid förra riksdagar till ståndet inkomne handlingar
som ock af denna berättelse inhämtades, att denna åtkomst hwar-
ken warit laglig, eij heller at de Männäis masugns innehafware
ålagde förbindelser blifwit upfyldte.
Till bewis af det förra tjenar 1738 års ansökning i Kongl. Bergs-
collegio och samma collegii år 1741 d. 15 Decembr. gifne utslag och
privilegium, som utwisa, det innehafwaren warit försedd med till-
räckelig skog och de flere nödwändigheter. Således och då 9 hem¬
man wörö tillräckelige, kunde 89 st:n hemman icke anses wara
omistelige.
Utomdess och då aldrig sägas kan, at jernbruk räknas för ädlare
wärk, och Kongl. Bergscollegium eij heller fädt pröfwa eller sig ut¬
låtit, om desse hemman wore för jernbrukets drifft oumbärlige el¬
ler eij, hwilket såwäl som de omständigheter, at åboerne eij blifwit
ordenteligen hörde, ingen skattewärdering hållen eller de laga actus
i öfrigt föregådt, som föregå bordt, så är tydeligt, at 1723 års skatte-
köpsförordning samt 30 § af 1734 och 48 § af 1723 årens kongl, re¬
solutioner på Allmogens allmänna beswär med flere bref och för¬
ordningar blifwit å sido satte och utur akt låtne.
Det åter, som bewisar det senare eller at innehafwaren af Män¬
näis masugn sine åtagne förbindelser eij fullgiordt, består deruti, at
de i berättelsen namngifne ödeshemman än i dag ligga öde, andre,
som warit i gådt stånd, hafwa förfallit och träkärilstillwärkningen,
hwarmed Allmogen sig förr sysslosatt eij mindre til egen nödig för¬
mon än til Nystads stads båtnad och nytta, har afstannat, emedan
skogen upgår i kohl samt förslor och lciörslor ingen tid lemna til
denna slögds utöfning, hwarigenom Allmogen, staden och det all¬
männa blifwit lidande.
I så beskaffade omständigheter och då 2:ne så stora och hufwud-
sakelige felsteg sig förete, det ena at emot lag och författningar up-
draga et så considerabelt stycke jord åt en masugn, och det andra at
aldeles uraktlåta förbindelsernas fullgiörande, som dock wunnit
framgång med så mångas förorättande, så är olaga fång ofång, som
1023
rättas och återgå bör. Tiden kan wäl med åtskillige omständigheter
et wist skede öfwerhölja och dölja slike fel, men då de blottas och
uptäckas, fordrar nödwändigheten af den lagstiftande magten, at
de rättas för den ära och frid skull, som åtföljer lagarnes helgd och
effterlefnad.
I grund af denna principe, som ock i stöd af ståndets extractum
protocolli af d. 17 Maji 1756 i denna sak, fant ståndet rättwist at för
sin del leda denna sak till det stånd, den war, innan försöket med
skatteköpet giordes.
Då wisar sig i fullt mått helt otwunget, at åboerne äro närmast
till skatteköpet berättigade. Och på det dels intet hinder derwid må
dem i wägen ligga, dels ock at deras åboende hemman, som nu
jämte Männäis masugn äro i Riksens Ständers Banque pantsatte,
måga komma frije för all skuld och ograverade i deras händer, fin¬
ner ståndet skjäligt, at nuwarande innehafwaren, Commercerådet
Finlaij, som dem pantsatt, bör innom år och dag häreffter dem alla
behörigen utlösa och ifrån den öfriga dess pant frija, hwaremot ho¬
nom tillgodo komma innom samma tid de tijotusende daler s:rmt,
dem Commercerådet och Riddaren Nordencrantz i skattelösen er¬
lagt till kronan, och åboerne erlägga skatteköpeskillingen till det
belopp, som förenämndt är, samt dereffter skattebref undfå och
trygge om besittningen wara.
På sådant sätt blifwer eij allenast denna Allmoge utan ock Ny¬
stads stad såwäl som det allmänna lagligen frijade ifrån orättmä¬
tigt lidande och alla klagomål riksdag från riksdag ändteligen up-
höra.
Och som ståndet således eij annat kunde finna, än at denna vä¬
gen är den lämpeligaste, billigaste och mäst anständiga, så beslöt
ståndet häraf lemna de öfrige respective stånden wänlig del i den
ödmjukwördsamma tillförsigt, at ock de gunstbenägit härtill sam¬
tycka, hwilket genom utdrag af protocollet befaldtes wärkställas
och på det högsta recommenderas. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1024
101.
Bondeståndets extraktprotokolt den 19 juni 1766
om kapten H. Löfving.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokolt nr 66.)
Protokollet sid. 508.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 19 Junii 1766.
S. d. Wid föredragandet av Höglofl. Ridderskapet och Adelens
den 9 hujus aflåtne extractum protocolli angående Capitainen och
Riddaren Henric Löfwings erhållne skattekjöp i Tawastehus län
inhämtade ståndet med mycket fägnad, at Höglofl. Ridderskapet
och Adelen detta mål sluteligen afhulpit. Och som någre omstän¬
digheter blifwit upgifne, hwarå behörigt utlåtande följa bör, så tog
ståndet detta i ytterligare öfwerwägande och beslöt att förblifwa
wid Högwördige Präste- och Wällofl. Borgareståndens utlåtande i
det, som rörer augmenthemmanens skattekiöp (dock likmätigt hwad
ståndet uti aflämnat extract. protocolli af d. 28 Maii angående aug-
mentshemmans skattekiöp i allmänhet sig utlåtit) samt det som an¬
går upodlingen och ersättningen derföre efter mätismanna ordom,
såsom ock att såwäl dess som böndernes förbindelse att hålla schä-
ferie aldeles uphöra. Men hwad ersättningen för Capitain Löwings
kostnad på schäferiet angår af publique medel, så kunde ståndet
dertill uti närwarande kronans medellöshet för ingen del samtycka.
Hwilcket med de öfrige respective stånden ödmiuktwördsam-
ligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1025
102.
Bondeståndets extraktprotokoll den 19 juni 1766
om Västerbottens regemente.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 89.)
Protokollet sid. 508.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 19 Junii 1766.
S. d. Lät ståndet sig föredraga Secrete Utskottets extractum pro-
tocolli af den 9:de Decembr. sidstledit år angående 51 § af Krigsbe¬
fälets wid thenne riksdag andragne beswär, hwaruti anhålles, att
officerarne wid Westerbottns Regemente måtte af kronotionden få
åtniuta så mycket efter cronowärdie, som swarar emot deras pen-
ningelön, och att, till dess de boställen undfå, af kronotionden eller
gärdespannemålen få lösa dubbelt emot det, som andre regementer
erhålla, hwilcket tillika med ett å regementets wägnar ingifwit me¬
morial i detta ämne ståndet i öfwerwägande tog.
Och ehuru Secrete Utskottet på fullkomlig god grund afslagit
denna Krigsbefälets ansökning men af påskrifterne befants, att de
trenne respective stånden densamma på sätt och wis bifallit, beslöt
dock Bondeståndet att ödmiuktwördsamligen hos de öfrige respec¬
tive medstånden föreställa innehållet af 56 § af 1727 års, 34 § af
1739 och 76 § af 1756 årens kongl, resolutioner på Allmogens all¬
männa beswär, deruti stadgas, att Allmogen i Wästerbottn skola
sjelfwe efter marckegången få inlösa den kronotiondespannemål,
som stater och anordningar öfwerskiuter. Och som Bondeståndet
denna lagligen erhållne rättigheten icke förgifwit eller förwärckat,
så förestälte sig ståndet, att de öfrige respective ståndens mening
icke eller lärer hafwa warit merbemälte rättighet för ståndet och
Allmogen indraga, i hwilcket afseende ståndet tillförsåg sig den bil¬
lighet och rättwisa, att dess respective Medständer torde wid Se¬
crete Utskottets grundeliga yttrande i detta mål låta bero och för-
blifwa. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1026
103.
Israel Timanders från Närke och Värmlands län
memorial om jernkontoret.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 6, fol. 784.)
Protokollet sid. 509.
Ödmiukt memorial.1
Wid nu förewarande fråga om Jerncontoiret, och huruwida det
bör äga bestånd eller ei, måste jag bekänna min willrådighet, huru
jag bör yttra mig, är så mycket större, som jag dels ei äger så till-
räckeligit begrep, som wärkeligen erfordras till utrönandet af en
sak, som lägger grunden på wist sätt till hela rikets rörelse, dels
ock för mig är swårt att urskilja, huruwida missbruk wid Direc-
tionen af Jerncontoiret eller sielfwa inrättningen i sig sielf warit
skulden till de oordningar, som nu sättas på Jerncontoirets räk¬
ning.
Jag har hördt sägas, at Jerncontoiret warit orsak, at jernprisen
blifwit så högt stegrade inom riket och at wäxelcoursen blifwit
tillika så högt upsatt årligen, efter det tycks blifwit bruksägarens
interesse, at han då fädt så mycket högre sitt jern betalt, samt at då
riket i allmänhet lidit af en så högt stigen wäxelcours, all skulden
härtill torde stanna på Jerncontoiret; wore alt thetta sant, så skulle
jag blifwa bland de första, som skulle påstå contoirets uphäfwande.
Men då jag af Secrete Utskåttets upgifne extractum protocolli tror
mig hafwa anledning at twifla om ofwannemde beskyllningars san-
färdighet, efter de der bestridas, och jag har alt fog at sättia tro
till de herrar och män, som deruti äga säte, sedan de hela denne
riksdag med så wigtiga och för riket så betydeliga grundsanningars
upgifwande till Riksens Ständers plena bewist sin redelighet och
nit at intet dölja af alt det, som igenom malversationer skiedt riket
för när, och at utstaka det, som hädanefter till rikets och hwar
och en medborgares fri- och rättigheters bibehållande samt nytta
tjena kan, så måste jag, oacktadt alla widriga omdömen emot Jern-
i Med påteckning: Ink. til Bondest. d. 19 Jun. 1766.
1027
contoiret, ändå foga mig efter Secrete Utskåttets tillstyrkande her-
utinnan, hälst jag är fulleligen öfwertygad derom, at desse herrar,
hwaraf minsta delen sielfwe äro bruksägare, med all acktsamhet
granskat så detta ämne som alle andre rikswårdande ärender och
intet lära wilja bibehålla en inrättning, som de funno skadelig
för riket, som de wist sin åhuga endast syfta på dess bestånd. Jag
styrkes uti denna min tanka utaf de skäl, jag efter mitt begrep
funnit uti Höglofl. Secrete Utskåttets betänkande, neml:n:
1 :mo. At sielfwa inrättningen warit nyttig för riket men at ige¬
nom missbruk af Directionen den blifwit nyttjad annorlunda, än
den bordt. Men som igenom det reglemente, som Secrete Utskåttet
föreslagit, alla sådane missbruk ei mera kunna skie, då wid hwarje
riksdag redogiörelse inför Riksens Höglofl. Ständer kommer at
skie, så finner jag intet wara skäl at för ett olagligt missbruk up-
häfwa en i sig sielf nyttig inrättning, ty då skulle på samma grund
äfwen Riksens Ständers Banqve uphäfwas, efter den flere år warit
nyttjad till missbruk.
2:do. At uti reglementet föreskrifwes tydeligen, det Jerncontoi-
ret ei får befatta sig med jernhandelen, förrän priset faller till 6 rdr
skieppundet, som gior 54 dahl:r kopparmynt, när coursen en gång
efter de af Secrete Utskåttet så wislige tagne författningar faller
i det skick, han bör wara. Således kan igenom contoirets åtgärd
intet framdeles befaras någon stegring i jernpriset, sedan det
således blifwit inskränkt.
3:tio. Finner jag af Secrete Utskåttets upgift, at jernpriset, som
sedan Konung Carl den XII des tid ansenligen fallit ända till
4 rdr, sedan igenom Jerncontoirets bearbetande åter hos utlänning¬
en upstigit till 7 å 8 rdr, hwilket nödwändigt i samma mohn måste
hafwa gagna [t] riket i gemen, som utom denne winst ei torde
warit i stånd at betala sin utländska giäld, som det nödgats giöra
wid de 2:ne senare olyckelige krigen.
4:to. Således enligt Secrete Utskåttets upgifwande långt ifrån
at Jerncontoiret hädanefter, då det blir rätt administrerat, bi¬
drager till wäxelcoursens stegring, måste det bidraga till dess
fällande, ty ju högre ett skeppund jern betalas utomlands i rdr
specie, ju mera specierd:rar indragas i landet och ju mera specie-
mynt kommer i den allmänna rörelsen, som det kommer at nyttias
i stället för sedlar, bringas alla priser i sitt förra skick, minskar
1028
arbetslönen och fordrar mindre contributioner, när de kunna be¬
talas med goda penningar.
5:to. Har Secrete Utskåttet wist, at missbruket af Jerncontoiret
ei warit bruksägares fel, emedan det warit nyttjadt mera till några
får storkiöpmäns och exportateurers förmohn, som tillika warit in-
teressenter uti Wäxelcontoirerne. Det tyckes derföre wara nog
hårdt, om bruksägare skulle plickta för ett missbruk, som de likwäl
sielfwe uti de senare åren sökt at hindra, och stridande emot den
rättwisa, som Riksens Höglofl. Ständer hela denne riksdag så
wärdigt utöfwat.
6:to. Har Secrete Utskåttet igenom den Jerncontoiret ålagde
redogiörelse wid hwarje riksdag så tydeligen förekommit alla
missbruk och all den olägenhet, som af en elak administration wörö
at befara. Härjämte tycker mig, at för det
7:mo det är ganska tydeligen at finna, det hela bergwärksrörel-
sen, hwilken beror på Jerncontoirets bestånd, till större delen skul¬
le uphöra, ty utom det förlag och det understöd, de kunna der
erhålla, så skulle de aldeles falla i utländska kiöpmäns händer,
och då skulle, som förr sagt är, alt hopp om speciemynts inför¬
skaffande aldeles förfalla, sedan denna rikets betydeligaste export-
wahra blefwo förstörd, då intet det öfriga af de wahror, wi kunna
exportera, skulle förslå till hälften en gång at betala det salt och
den spannemål, wi behöfwa årligen införskrifwa.
Riket skulle ock aldeles sakna de dryga contributioner, som nu
bruken utgiöra och som säkerligen, när man räknar cronans in¬
komster af masugnar med mera, utgiöra öfwer en tredjedel af hela
bewillningen, som i fall af brukens undergång skulle falla på
landtmannen i stället. Allmogen i Bergslagsorterne samt grufwe-
brytare och bergsmän, der ei till fullo är ett widsträckt åkerbruk,
skulle aldeles ruineras och gå under och uti sädesbygderne skulle
brist på afsättning af deras spannemål giöra landtmannens möda
fåfäng och mindre indrägtig. Sielfwa wahrans nödwändighet inom
riket till åkerbrukets och handaslögdernes befrämjande fordrar
ock den upmärksamhet at bibehålla Jercontoiret, ty eljest skulle
wahran blifwa mera dyr inom riket, och om en och annan bruks¬
ägare, förledd af winningslystnad, skulle twärt emot Kongl. Maij:ts
resolution på Allmogens beswär wid 1727 års riksdag oskäligt
stegrat jernet wid försälgningen till sine grannar, så skall dock
Höglofl. Bergsdeputationen wid denne riksdag omtänkt, hwilket
1029
wåre egne ledamöter derstädes lära weta at berätta, at taga en så¬
dan författning, det jernet till inrikes och landtmannens behof i
synnerhet ei får widare stegras utan altid kommer at säljas några
daler under utrikespriset, ehuru med drygare wigt.
Men jag behöfwer ei widare uppehålla det Hederwärda Ståndet
med uprepande af de skäl, som Secrete Utskåttet upgifwit så grun¬
deligen och hwar och en af sig sielf kan finna till Jerncontoirets
förswar. Secrete Utskåttet kan efter min tanka ei wilja wanwårda
rikets hushållning och styrka till något, som wore skadeligit för ri¬
ket, det har wisat mer än många prof af sin ömhet för det allmännas
wäl at kunna i denne del misstänkas derföre. En så betydelig del af
rikets rörelse och dess bestånd i en framtid till allmän och enskildt
nytta beror ock på detta bifall till Secrete Utskåttets betänkande, och
jag hoppas, at det ei finna mycken motägelse. Beware Gud, at
efterwerlden en gång skulle få tillfälle at med suckan klaga och
säga, det 1766 års Riksens Höglo fl. Ständer, som med så mycken
redelighet, så mycken nit, så mycken ömhet beredt sitt egit och
efterkommandes wäl, likwäl tagit wilse och sielfwa förstördt rikets
rörelse och förnämsta utrikes handel och således för det allmännas
wälsignelse, de hittills förwärfwat sig hos sine hemmawarande
medbroder, gifwit lastarenom rum at sättja en elak färg på deras
giöromål och de en gång hos brödlösa medborgare finna medhåll.
Jag fördristar mig derföre af fullkommelig öfwertygelse till¬
styrka detta Secrete Utskåttets betänkande, hwilket såwäl nu som
altid hela riksdagen igenom warit wäl grundat och syftande på
rikets gemensamma nytta och förmohn, måtte i anseende till Jern¬
contoirets bibehållande jemte det föreslagne reglementet till för-
waltning och administration samt det senares(!) Secrete Utskåttets
extractum protocolli i samma sak blifwa till alla delar bifallit al¬
deles lika med det bifall, Höglofl. Ridderskapet och Adelen här¬
till gifwit, äfwen ock det Högwördige Prästeståndet utom uti några
få mindre betydelige mål och tilläggningar wid administrations-
och förwaltningssättet.
Stockholm den 19 Junii 1766.
Israel Timander.
1030
104.
Bondeståndet extraktprotokoll den 17 juli 1766
om kronotiondesättningar.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
107.)
Protokollet sid. 532.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 17 Julii 1766.
S. d. Företog sig ståndet till bepröfwande, hwad Secreta Utskottet
genom extractum protocolli af d. 19 sidstl. Februari tillstyrkt om
kronans förbehållne odisponerade tijondes försäljande genom ut¬
rop til den mästbjudande å alla de ställen, hwaräst ingen stadgad
tijondesättning blifwit giord, hwilket ståndet ansåg så mycket mer
betänkeligit wara at gilla och bifalla, som utom det at alla de flere
lagar och författningar, som tid effter annan utkommit angående
wissa tijondesättningars wärkställande, hwarom kongl, resolutio¬
nen på Allmogens allmänna beswär af år 1762, § 53, utlofwar för¬
nyad alfwarlig befallning till Kongl. Kammarcollegium såwäl som
wederbörande landshöfdingar, genom detta förslag skulle uphöra
och således ingen tijondesättning hädaneffter påtänkas, Allmogen
ock blefwo blottställd för årlige plågare, de der af egennytta litet
bekymrade sig om tijondegifwarens rätt eller lidande och skulle or¬
saka mångfaldige oredor och oändelige klagomål.
Ståndet fannt derföre med förra författningar enligast wara, at
Kammarcollegium såwäl som landshöfdingarne wid et wite af ett
tusende daler silf:rmt för hwarje ledamot i collegio och lika wite
för hwar landshöfdinge förelägges at innom nästkommande års
slut uprätta och fastställa wissa tijondesättningar i the orter, ther
förra lagar och författningar hitintill warit wanmägtige at bringa
sådane i alla tider högst nyttige ansedde tijondesättningar till or-
dentelig wärkställighet, hwarom riksdag från riksdag warit påmint
och äfwen i nåder blifwit lofwadt til den derpå följande nästa riks¬
dag skola skje och fullbordas.
Riksens Ständers wärdighet kräfwer, at deras beslut icke stanna
1031
uti obetydelige författningar utan wärkställighet. Och derföre
skulle detta med de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall
ödmjuktwördsammeligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
105.
Bondeståndets extraktprotokoll den 17 juli 1766
om missväxtsyner.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 71.)
Protokollet sid. 532.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 17 Julii 1766.
S. d. Förekom under öfwerwägande Secreta Utskottets extractum
protocolli af d. 14 Maji sidstl. angående de missbruk, som i flera
orter sig skola tildragit med misswäxtsyner.
Ståndet påminte sig wäl hafwa för sin del bifallit, det Secreta Ut¬
skottet ägde at till rättelse upgifwa alt det, som förordsakat någon
afsaknad för statswärket. Men ståndet har aldrig medgifwit, at de
grundwalar, hwarpå ståndets ganska få och nog kringskurna rät¬
tigheter sig satt och hwila, skulle widröras eller så hufwudsakeli-
gen, som nu föreslagit är, rubbas och öfwer ända kastas.
Kongl, förordningen af d. 17 October 1723 och 56 § och 1727 års
kongl, resolution innebära den försigtiga författningen, att ingen
bonde eller landtman måtte öfwer sin förmåga beswärad blifwa. Då
noga wärkställighet derå följer, som wisserligen och alt för offta
ganska strängt skjedt och understundom aldeles uteblifwit, ehuru
stor nöd ock kunnat sig förete, så kunde ståndet så mycket mindre
finna sig wid denna gamla och grundade förfatningen at uphäfwa
och den nu föreslagne nya förordningen i stället antaga, som den
gamla innefattar alt detsamma, och wore den nya förordningen i
1032
ståndets tanka mera tjenlig at förwilla än hjelpa wid förefallande
misswäxtshändelser.
Ståndet medgaf, at fem d:r s:rmt i lösen för en tunna säd warit
nog litet i desse förflutne åren, men ståndet wiste ock noga, huru
ganska få öfwer hela riket fädt sig deraf nyttja. Och således har för
statswärket derwid ganska litet lidande warit. Om ock så skolat
skjedt i de framfarne åren, hwilket dock icke medgifwes, så följer
likwäl icke, at spanmålen och alle andre waror skola ewärdeligen
wara i så högt pris, emedan Riksens Ständers kärlek för land och
folk lärer nu derpå en ända giöra.
I sådant afseende och på slike grunder kunde ståndet för sin del
icke bifalla detta Secreta Utskottets förslag utan holt nyttigast och
bäst wara at, som förfatningen härom tagit sit wissa skick och ige¬
nom 40 års praxis befunnits god och nyttig samt förekommit myc¬
ket elände, som af wäderlek, årstid, jordmån, climat, ohyra och
mångfaldige andre oförwäntade händelser existerat och ännu exi¬
stera kunna, så kan ock samma förfatning hädaneffter oförändrad
til rättelse förblifwa, och då den tilbörligen handhafwes, upkom-
mer ingen skada, hwarken för statswärket eller det allmänna.
Hwilket med de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall
ödmjuktwördsammeligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
106.
Bondeståndets extraldprotokoll den 17 juli 1766
om medikament.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 67.)
Protokollet sid. 532.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 17 Julii 1766.
S. d. Wid öfwerwägandet af Secreta Utskottets d. 14 April sidstl.
upgifne project til resolution på 29 § af Krigsbefälets wid thenne
1033
riksdag andragne beswär angående medicamenters anskaffande för
manskapet under påstående möten, kunde ståndet för ingen del och
så mycket mindre ingå uti någon ny utgifft af rust- och rotehål-
larne till detta behof, som hwarf regemente eller corps har sin egen
fältkista, hwarutur manskapet bör med nödige medicamenter för¬
ses, så i fält som i fästningar, garnizoner och ståndsqwarter, och
kan äfwen på möten igenom regements- eller compagniefältskären
ganska lämpeligen förses, häldst honom åligger på möten at wara
tilstädes och sin tjenst observera. Och som slike möten endast påstå
i någre få dagar och utgifften, der den en gång tillkommer, altid
blifwer wiss och ständig, men behofwet offtast måste wara litet
eller intet, hwarförutan behörig redo och räkning är et stort onus
för fältskjären och omöijeligen at erhålla så exact och noga, som
wederbör, så tyckte ståndet, at sådant kunde til swar tjena uppå
Krigsbefälets i detta ämne giorde ansökning.
Hwilket med de öfrige respective stånden ödmjuktwördsammeli-
gen communiceras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
107.
Bondeståndets extraktprotokoll den 11 juli 1766
om 1696 års stat.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
106.)
Protokollet sid. 532.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 17 Julii 1766.
S. d. Föredrogs Secreta Utskottets under d. 13 sidstl. Februarii af-
gifne extractum protocolli om någon närmare författnings widta-
gande rörande de embetsmän och betjänters löner, som sedan år
66—700212
1034
1696 blifwit tillökte, indelte eller förwandlade uti hemmansräntor
och spanmål, hwilket ståndet öfwerwägade. Och emedan fullmag-
ter i gemen allenast innehålla de orden: lön, som staten består eller
innehåller, utan at nämna om den är indelt eller eij, så finner stån¬
det samma fullmagter på intet sätt ligga i vägen, med mindre den
sedermera tillkomne indelte eller förwandlade lönen genast kan in¬
dragas, så at 1696 års stat på contant penningelön wid nästa års
början må tjäna till rättelse härutinnan, och hwarom underdånigt
bref till Kongl. M:st afgår at om wärkställighet draga nådig försorg,
så at äfwen de under collegierne hörande embetsmäns löner härun¬
der begrepne warda.
Och skulle detta med de öfrige respective stånden ödmjuktwörd-
sammeligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
108.
Bondeståndets extraktprotokoll den 26 juli 1766
om knektlegomedel.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 88.)
Protokollet sid. 546.
Utdrag ur protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 26 Julii 1766.
S. d. Ståndet lät sig föreläsa Riksens Ständers Secrete Utskotts
extractum protocolli af d. 12 i sidstl. månad angående den spanne-
mål, som soldaterotarne wid Westmanlands Regemente genom in-
delningswärket och knektecontracterne af orsaker och på sätt, som
däruti omförmäles, i nåder anslagen är till 2 tunnor på roten i
Kongsörs, Strömsholms och Sahlbergs läner samt Fällingsbro,
Näsby, Erwalla och Färnebo socknar och 1 tunna för enhwar af alla
öfriga rotar.
Och sedan ståndet åhört Secrete Utskottets berättelse, huru det
1035
kommit att ingå i öfwerläggning om denna spannemål af den an¬
ledning, att wid sidsta riksdag icke något slut skall fölgt öfwer de
ansökningar, Allmogen då anmält och den nådiga föreställning,
Kongl. Maj:t giort i anseende till denna spannemål, utan Kongl.
Maj:t i nåder behagat nu därom påminnelse göra uti 4 § af secrete
propositionen uti krigsärender; såsom ock huru Secrete Utskottet
yttrat sig utaf anförde omständigheter och meningen uti indel-
ningswärket och knecktecontracterne hafwa funnit, l:o att Allmo¬
gen för den ena tunnan spannemål, hwilken alla rotar i gemen till-
lagd är såsom knektelegohjälp, ej är berättigad att antingen in na¬
tura eller med förhögning effter sednare tiders markegång af kro¬
nan fordra widare än de i contracterne utsatte 3 d:r silf:mt, och
2:do att icke eller den andra eller så kallade dagswärkstunnan, som
rotarne i Kongsörs, Strömsholms och Sahlbergs läner samt Fäl¬
lingsbro, Näsby, Erwalla och Fernebo socknar är tilldeldt, bör in
natura eller effter förwandling utan i penningar med 3 d:r s:rmt
komma rothållarne till godo, samt 3:o att rotarne wid vacancer må
till legohjälp utur knektelegomedelscassan njuta i fredlig tid 100 d.
k:rmt och i ofredelig, hwarunder de 2 sidstförflutne krigsåren äfwen
begripas, 200 d:r samma mynt m. m., så ärindrade sig ståndet, att
någon fråga wid sidstl. riksdag i anledning af rotehållarnes wid
Westmanlands Infanterieregemente anmälan warit under Riksens
Ständers skärskådan- och bepröfwande, samt lät fördenskull i sina
handlingar effterse och sig underrättad göra, 1 :o att igenom 77 § af
de ifrån ståndet utgångne Allmogens allmänna beswärs§§ en un¬
derdånig ansökning af det innehåll, som Secrete Utskottet nu uti
sitt extractum protocolli anfördt, blifwit för den under Wessman-
lands Läns Regemente roterade Allmoge anmäld i anseende till den
dem tillagde kronospannemålen, 2:o att denna ansökning ordenteli-
gen igenomgått de wägar och bepröfningar, som uti förordningarne
om riksdagsärenders handterande föreskrifne äro i så måtto, att All¬
männa Beswärsdeputation, dit den först blifwit inlämnad, däröf-
wer begärt och undfått Landt- och sjömilitsedeputations bilagde ut¬
låtande af d. 13 Maji 1762, Lit. A,1 och sedan i anledning däraf för¬
fattat och till Riksens Ständers plena upgifwit projectet till resolu¬
tion, Lit. B,1 hwaröfwer hwart och ett stånd resolverat, såsom an-
teckningarne in margine på bilagan Lit. B utwisa; i grund hwarpå
Expeditionsdeputation sedan författat och till Hans Kongl. Maij:ts
* Utesluten här.
1036
autorisation i underdånighet upgifwit den resolution, som tryckt
finnes uti Kongl. Maj:ts nådiga resolution på Allmogens allmänna
underdåniga beswär wid riksdagen 1762, § 82, så lydande: öfwer
den uti soldatehåll wid Westmanlands Regemente indelte Allmoges
så i Westmanlands som Örebro höfdingedöme angående knektetun-
nespannemålen med mera anmälte underdåniga ansökning har
Kongl. Majit hört wederbörande och däreffter i nåder pröfwat, att
som knekterotarne uti Kongsöhrs, Strömsholms och Sahlbergs lä¬
ner, jämwäl uti Fällingsbro, Näsby, Erwalla och Färnebo socknar
fått sig tillagde 2 tunnor spannemål på roten till ärsättning för
dagswärks görande, samt uti hwad spannemål af kronotionde icke
kunde utgå, borde med 3 d:r s:rmt tunnan betalas, och samma kro¬
notionde wid indelningens fastställande antagits hafwa warit 458
tunnor, hwilka med den tillkomne förhögningen blifwit sedermera
till annat disponerade, utom en ringa behållning, så finner Kongl.
Maj :t, att hwad af 458 tunnor icke kan in natura till förbemälte ro¬
tar utgifwas, bör hädaneffter enligt hwarje års markegång betalas;
men det, som sedan brister öfwer 458 tunnor, det bör till följe af
1698 stadfästelse endast med 3 d:r silf:mt tunnan ärläggas. Hwad
åter de öfrige rotarne tillagde 1 tunna som understöd till knektele-
gan angår, så bifalles i nåder, att de af knektelegomedelscassan få
hädaneffter som hittills tre dal. silfimts betalning för hwarje tunna
samt äfwen för hwarje karl, som ifrån 1761 års början blifwit legd,
af samma cassa undfå 200 d:r kopp:mts understöd; dock att i
fredstider ej mera än de i contractet utsatte 100 d:r koppimt på
sine utsatte terminer gifwas, och att betalningen räknas ifrån den
dag, karlen blifwit upwist etc. etc.
Som nu ståndet således underrättadt blef och fant, att det af Se-
crete Utskottet genom dess extractum protocolli anmälte mål blifwit
wid sidsta riksdag af Riksens Ständer ordenteligen undersökt, skär-
skådadt och afgjordt samt resolution däröfwer utfärdad, så pröf-
wade ståndet, att wid samma resulution förblifwa bör, och att följ-
ackteligen hwad Secrete Utskottet nu anmält, icke bör eller kan up-
tagas och dragas under öfwerläggning och få wärka rubbning i det,
som uti kongl, resolutionerne på Allmogens underdåniga allmänna
beswär wid 1756 års och sidsta riksdag, §§83 och 82, om den förbe¬
rörde spannemålen fastställt är. Hwaruti ståndet förmodar, att de
öfrige respective stånden, med hwilka detta ödmjukwördsamligen
communiceras, så mycket benägnare instämma, som förordnandet
1037
uti 1698 års indelningswärk för Westmanlands Regemente an¬
gående den rotarne tillagde spannemål slutes med desse ord och
mening: Och det således att hwar rote i ofwanbemälte län och sock¬
nar skall njuta 2 tunnor spannemål eller i dess ställe 3 d. silf:mt, så
framt n. b. öfwerskottet icke tillräcker, hwaraf följer, såsom Landt-
och sjömilitisedeputation i sitt yttrande öfwer detta mål wid sidsta
riksdag rätteligen anmärkt, att rotarne böra njuta spannemål in
natura, så långt öfwerskottet tillräcker men sedan för det bristande
3 dal. silfwermynt tunnan. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
109.
Bondeståndets extraktprotokoll den 1 augusti 1766
om mantalsdagsverkspenningar.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
100.)
Protokollet sid. 547.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 1 Augustii 1766.
S. d. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputatio-
nens betänckande af d. 10 Junii sidstl. angående mantalsdagswerks-
penningarne i Ångermanland samt deras förhögning efter årliga
marckegången.
Ståndet fant detta betänckande wara både mörkt och twetydigt.
Ty först gjöres berättelse om desse dagswerckens tillkomst, sedan
om penningars erläggande i deras ställe, samt hwad förändring we-
derbörande embetsmän därmed påtänkt, och sidst slutar det sig
därmed, att ingen efterräkning har rum, att en del landsbetjente
skola ställas under actoris publici tilltal och Cammarcollegium
wärnäs att ej låta ärenderne ligga så länge oafgjorde, som här
skiedt.
1038
Således och som det ena intet passar sig mot det andra och intet
definitivt slut blifwit tagit i hufwudsaken, men hwilcket både warit
och är så mycket angelägnare, som af betänckandet erfares, at
Kongl. Maij:t genom nådig skrifwelse till Cammarcollegium af d. 4
Junii förledit år befalt desse dagswärkspenningars förhögning
ifrån 6 m:r till 3 d:r s:rmt samt däråfwanpå faststäldt, att de med
årlig förwandling efter marckegången böra utgå; hwarf öre och
emedan mycket lidande och många oredor deraf kunde uppstå, ty
nödgades ståndet till afböjande deraf så mycket mera ingå i alla
omständigheter och målet på följande sätt utreda, som man intet
wist kunde sluta, om högstbemälte förordnande sträcker sig till
hela Wästernorrland eller, efter det betänckandet tyckes gifwa an¬
ledning till, till Ångermanland allena.
Efter 1652 års riksdagsbeslut, 7 §, hafwa 6 öke- och 12 dränge-
dagswercken in natura blifwit påbudne at utgjöras af hwarf hel-
gårdshemman i Wästernorrland. Men denne författning kunde ej
längre än allenast 3 år subsistera, emedan desse dagswercken jemte
mantalsräntans utgjörande wörö alt för dryga, hwarföre ock de till
Wästernorrland committerade Herrar Riksens Råd och Commissa-
rier år 1670 med Allmogen accorderat om 6 m:r silf:mt i penningar
årligen och dagswercken in natura till laxfiskerierne, hwarwid det
till den 4 Junii förledit år förblifwit, då Kongl. Maij:t sådant på
förbemälte sätt förändrat.
Som nu jordeboken, i det som dagswerckspenningarne rörer,
blifwit grundad och uprättad på detta accord och densamma ige¬
nom Kongl. Maij:ts specielle nådige bref af den 12 Febr. 1694 blif¬
wit så fast, oryggelig och ständig förklarad, att ingen därpå tala
finge, så hade derwid så mycket mera bordt bero och ingen ändring
därmed gjöras, som ortens underwisning, skattläggningsmethod,
roteringswerck och mångfaldiga äldre och nyare oeconomiske för¬
fattningar därpå hwila.
I följe deraf och därest emot all förmodan denna ändring skulle
wärkställas, så ändrades i detsamma den faststälte jordeboken, fölg-
akteligen skattläggningen och roteringen. Ty en förhögning från 6
marck till 16, 18 å 20 d:r s:rmt måste icke allenast wida öfwerstiga
förmonerne i åker och äng, skog och marck, hwarföre hemmanen
utom dess äro skattlagde och ansedde, utan ock ensam blifwa myc¬
ket större än sjelfwa jordeboksräntan, hwilcket är obilligt och löper
emot hwad andra orter utgjöra.
1039
Detta blir så mycket klarare, då det considereras, att Wästernorr-
land äfwen som andre orter har jordeboksdagswercken, hwilcka ef¬
ter förwandling utgå. Tillkomma nu desse mantalsdagswercken
och alla skola efter förwandling utgjöras, så blir omöjeligt, att nå¬
got hemmans förmoner deremot swara kunna.
I anseende härtill och emedan Wästernorrland på förbemälte sätt
ingådt i åfwannämde accord och således blifwit skildt ifrån andre
orter, så att 1756 års författning om mantalsräntans utgjörande i
allmänhet dit icke är lämpeligt, samt därtill med är med hårdare
och starckare rotering än något annat landskap beswärat, ty pröf-
wade ståndet för sin del billigt och rättwist wara, att högstbemälte
Kongl. Maij :ts nådiga bref af den 4 Junii förledit år bör till sin
verckan uphöra och det, som i slutet af betänckandet i denne sak
anfördt är, förswinna, så att Wästernorrlands Allmoge, det är Gef¬
leborgs och Sundswalls höfdingedömen, böra nu och framdeles
ostördt få till godo niuta åfwannämde accord, såsom af Kongl.
Maij :t sjelf wid jordebokens fastställande confirmerat.
Hwilcket med de öfrige respective stånden till gunstbenägit bi¬
fall ödmiuktwördsamlingen communiceras och recommenderas
skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1040
110.
Bondeståndets extraktprotokoll den 1 augusti 1766
om Olof Håkanssons riksdagspenningar.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 70.)
Protokollet sid. 547.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 1 Augusti 1766.
S. d. Hos Kongl. Maij:t har Bondeståndet under den 16 sidstl. Ap¬
rilis i underdånighet anmält, at sedan den til riksdagen ifrån Ble¬
kingen upsände Riksdagsfullmägtigen Olof Håkansson för någon
förbrytelse inom ståndet under den 24 Augusti sidstledit år blifwit
förlustig förklarad af säte och stämma för denne riksdag och til un¬
derdånigst följe af Kongl. Maij :ts nådiga skrifwelse af den 3 derpå
följande Septembris et nytt wahl til annor riksdagsmans utnäm¬
nande i berörde Olof Håkanssons ställe för sig gådt den 18 Nov.
samma år, hwarwid Nämbdemannen Pehr Pehrsson i Hörby af
Mälby sochn och Listers härad enhälligt blifwit til riksdagsman ut¬
sedd och förordnad; så har Allmogen om riksdagspenningarne så¬
lunda belefwadt, at emedan den med Olof Håkansson träffat et så¬
dant betingande, at han skulle undfå åtta daler silfwermynt af
hwarje hel gård i ett för alt, ehwad riksdagen blefwo längre eller
korttare, hwilcka penningar han redan upburit, så skulle den se¬
nare Riksdagsmannen Pehr Pehrsson för sin tid af samma medel
bekomma, hwad i anseende til riksdagens återstående längd på ho¬
nom belöpa måtte.
Pehr Pehrsson hade numera inför ståndet wid handen gifwit, at
Olof Håkansson icke kunnat förmås tildela honom något af hwad
han således upburit, och therföre anhållit om ståndets biträde til
utbekommande af hwad enligt Allmogens härom träffade öfwer-
enskommelse honom rätteliga tillhörer.
Nu som förenämd® Olof Håkansson af den upburne summan i
et för alt, ehwad riksdagen blefwo längre eller kortare, icke kan
wara berättigad til mer än det, som belöper för den tid, han warit
1041
Allmogens riksdagsfullmägtig, lrwareffter den senare Fullmägtigen
ifrån dess utseende och förordnande träder uti den förras rätt, och
man än icke wet hela riksdagens längd, hwarefter beräknandet
desse emellan må skie och penningesumman fördelas, så har stån¬
det, och då Allmogen icke med ytterligare last, än aftalt är, beswä-
ras kan, funnit för godt at förklara, det bör Olof Håkansson genast
uti landtränteriet i orten nedsätta hälfften af den upburne sum¬
man, den Pehr Pehrsson äger at lyffta och disponera, och kommer
effter riksdagens slut dem emellan at liquideras, hwad i anseende
til hela riksdagens längd och för den tid, enhwar för sig warit
Allmogens fullmägtig, å sådan grund kan belöpa.
Hwad åter häraf berörer för den tid, Olof Håkansson skildes från
ståndet, den 24 Augusti til den 18 November sidstledit år, då Pehr
Pehrsson blef wald, så skulle Olof Håkansson äfwen det återbära
och hwilcket uppå Allmogens egit behag ankommo at anwändas.
Ståndet har fördenskull i underdånighet anhållit, thet täcktes
Kongl. Maij:t allernådigast genom Thes Befallningshafwande i
orten låta detta til wärckställighet befordra.
Öfwer denna underdåniga anmälan har ännu icke något utlå¬
tande i nåder utfallit, ehuru ståndet sedermera therom skrifteligen
i underdånighet påmint, hwarwid ståndet befarar, at någon twekan
uti Kongl. Maij:ts Rådkammare torde hafwa upstådt om ståndets
rätt at lägga i så beskaffat ämne desse riksdagsmän emellan, då lik-
wäl i anledning af 7 § Riksdagsordningen det på ståndets pröfning
ankommer at utsätta, hwad som swara kan emot den kostnad, som
til en riksdagsmans underhållande åtgår, och 23 § öfwerlemnar til
ståndets godtfinnande, huru förbrytelser af riksdagsmän straffas
och anses måga, i följe hwaraf detta såsom et ståndets hushåll-
ningsmål tilhörer dess urskillning och ofelbart bör til wärckställig¬
het befordras.
Hos de öfrige respective stånden utbeder sig derföre Bondestån¬
det wördsammeligen deras gunstbenägna biträde, at underdånig
skrifwelse til Kongl. Maijrt ifrån Riksens Ständer må afgå med
tilstyrckande at i nåder låta förenämde ståndets godtfinnande och
beslut genom Dess Befallningshafwande i orten komma til behörig
wärckställighet, hwarmed Riksdagsmannen Pehr Pehrsson må för-
hielpas til sin tilständiga rätt och icke längre derifrån wara skild
och utestängd.
1042
Och skulle detta genom utdrag af protocollet ödmjuktwördsam-
meligen til gunstbenägit bifall anmälas. Ut supra.
Ex protokollo
Joh. Kock.
lil.
Bondeståndets extraktprotokoll den 1 augusti 1766
om kaplaner.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 77.)
Protokollet sid. 547.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 1 Aug. 1766.
S. d. I anseende till de ifrån åtskillige orter inkomne och i riks-
dagspostulaterne uptagne klagomål deröfwer, at kapellanerne i ge¬
men tagit sig anledning af kongl, brefwet till Kammarcollegium un¬
der d. 3 Augusti 1762 at påstå och upbära en betydande förhöijning
uti sine rättigheter, togs denna sak i behörigt öfwerwägande.
Ståndet fant, at sidstnämde kongl, bref å ena sidan så mycket
mindre bordt lämpas till kapellanerne öfwer hela riket, som ingres¬
sen utwisar, at samma endast till rättelse för kapellanerne i Söder-
mannaland utfärdadt blifwit; då åter å den andra samma bref för
et wärkeligit afsteg ifrån 1681 års förordning om prästerättigheter
är at anse, emedan mantalen, utan afseende på flere eller färre
åboer, uti denna förordning är för grund till kapellanernes rättig¬
heters beräknande faststäld, men uti det först åberopade brefwet,
som likwäl till förklaring af 1681 års förordning utfärdadt är, der¬
emot matlagen derföre nämde blifwit.
Och som således icke allenast 5 § uti 1681 års förordning förkla¬
rar pastor skyldig at löna dess kapellan, såwida sokneboerne icke
friwilligt derom öfwerenskommit och sig dertill begifwit, så pröf-
wade ståndet skjäligit, at äfwen samma förordnande bör på alla de
1043
dertil lämpelige ställen effterkommas; utan då meranämde förord¬
ning tillika tydeligen förmår, at hwarje hel- eller halfgård bör till
kapellanen erlägga en half spann säd men deremot et fjerdedels
hemman eller mindre skattlagdt torp en åttondels tunna hwardera,
och sådant alt utan afseende på flere eller färre åboer och matlag,
som sådane hemmansdelar kunna bebo, hwilket sidstnämde jäm-
wäl kongl, brefwet til Consistorium i Skara af d. 26 Novembr. 1694,
Kongl. M:ts resolution för Skara stifft af d. 11 Februarii 1732, § 19,
samt Kongl. M:ts bref till Kammarcollegium under d. 1 Martii 1759
på det uttryckeligaste faststäldt; ty aktade ock ståndet rättwist at,
med uphäfwande af hwad förstnämde Kongl. M:ts bref till Kam¬
marcollegium under d. 3 Augusti 1762 om matlagen förmäler,
samma 1681 års förordning, hwad kapellanernes löner angår, til fö-
renämde dess tydeliga innehåll bör oförryckt handhafwas och eff-
terlefwad warda på alla orter, der icke wederbörande medelst ser-
skilte ingångne contracter eller föreningar annorlunda öfwerens-
kommit, såsom hwilka föreningar alt framgent böra orubbade för-
blifwa.
Och skulle detta med de öfrige respective stånden till gunstbenä-
git bifall ödmjuktwördsammeligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1044
112.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 augusti 1766
om Lindes Bondefjärding.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 74-.)
Protokollet sid. 580.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 18 Augusti 1766.
S. d. Föredrogs Justitise- samt Handels- och manufacturdeputatio-
nernes betänckande af den 18 Julii sidstl. angående Krigscommis-
sarien Clas Halenii påstådde lösningsrätt af kronohemmanen i Lin¬
des Bondefierding.
Ståndet hade intet förmodat, at denne sak, hwarwid Riksens
Ständers plena sidsta riksdag lagt behörig hand, skulle nu återigen
på så öfwermåttan swaga grunder under öfwerläggning före¬
komma, häldst alla de, hwilcka del i saken ägt, såwäl som alla we-
derbörande embetsmän och collegier blifwit ordenteligen hörde och
sina påminnelser afgifwit; hwilcket alt ingalunda kunnat angå Ha¬
lenius eller honom anstå at sig deruti intränga. Således och som af
Riksens Ständer faststäldt är, at innewånarena i Lindes Bondefier¬
ding skulle få sine åboende hemman til skatte kiöpa, så pröfwade
ståndet rättwist, at derwid bör utan minsta rubbning förblifwa, så
mycket mer som sådant redan gådt i wärkställighet och Riksens
Ständer dessutom wid denna riksdag widtagit den författning, eij
allenast at åboerne i allmänhet äro närmast dertil, utan ock at kro¬
nan icke får til enskildte öfwerlåta sin rättighet til lösen af de hem¬
man, som kunna komma at utom börd försäljas. Och på det Riksens
Ständers författningar icke måtte blifwa mot hwarandra stridande,
besynnerligen i et och samma ämne, beslöts, at denna ståndets
tancka skulle med de öfrige respective stånden ödmiuktwördsam-
meligen communiceras samt til gunstbenägit bifall recommenderas.
Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1045
113.
Bondeståndets extraktprotokoll den 26 augusti 1766
om gränsen mellan Västernorrlands och Västerbottens län.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 73.)
Protokollet sid. 593.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 26 Aug. 1766.
S. d. Sedan Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
medelst betänkande af d. 7 Aug. sidstht år uti twisten rörande läne-
och råskilnaden emellan Wästernorrlands och Wästerbotns höf-
dingedömen tilstyrkt en wiss utmärkt gräntselinie såsom et me¬
dium emellan begge länens pretentioner, hwilken behörigen borde
afrösas och för länegränts dem emellan fastställas, har ståndet in¬
fordrat den i orten förordnade Råskilnadsdeputationens hällne
widlyfftige protocoller och handlingar och i anledning deraf samt
jämförelse med den uprättade chartan det ena med andra behöri¬
gen öfwerwägat.
Och som 17 cap., 20 §, Rätteg.b. lemnar den parten witsord, som
bästa witnen hafwer, the ther klaraste skjäl och omständigheter
wid handen gifwa, och 12 cap., 3 §, Jordab. gillar, ther rå och rör
icke finnas, gamla gärdesgårdar, berg och fordna stenrösen, diken,
häckar och annor märke, ther the af ålder för laga skilnad hällne
blifwit; ty och emedan Probsten Feltström uti thess afgifne memo¬
rial tydeligen och grundeligen wijst i jämförelse af witnesmålen öf¬
wer hwarje skilnadsmärke å ömse sidor, at ångermanlandske
pretentionslinien ifrån början til slut hänger igenom bewitnade rå¬
märken och gamla dombref såsom länker i en kedja tilsamman, då
den wästerbotniske deremot brister uti bewis öfwer en längd af nit¬
ton mil; fördenskull finner ståndet för sin del rättwist wara den
förra eller ångermanlandske pretentionslinien til alla delar at gilla
och fastställa på sätt, som bemälte Probsts memorial utmärkt och
omförmäler. Dock at de å ömse sidor om denna nu faststälte gränt-
sen belägne hemmansägor och nybyggen, som redan anlagde äro,
måga på intet sätt rubbas, utan innehafwarne deraf njuta hädan-
1046
effter som hitintill sin lagliga besitning, antingen någon del af
ägendomen ligger på den ena eller andra sidan om läneskilnaden.
Hwilket med de öfrige respective stånden ödmjuktwördsammeli-
gen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
114.
Bondeståndets extraktprotokoll den 28 augusti 1766
om kronotiondespannmåls försäljning.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
108.)
Protokollet sid. 599.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 28 Augusti 1766.
S. d. Wid föredragandet af Secreta Utskottets under den 29 sidstl.
Julii afgifne extractum protocolli, hwarutinnan kronans behållna
spannemål tilstyrckes hädaneffter at årligen genom utrop til den
mästbjudande må försäljas, då kiöparen i sådant fall skulle träda i
kronans rätt och får af räntegifwaren upbära persedlarne in na¬
tura, likwäl med samma wilckor och inskränckning som emellan
indelningshafware och deras räntegifware genom förordningarne
är stadgat, så at bonden eij må förpliktas at föra sina räntepersed-
lar mera fierran ifrån sitt hemwist, än där föreskrifwes, inhämtade
ståndet, at detta ändrar och uphäfwer förra författningar och den
rätt, Allmogen blifwit tillagd at sådan stater och anordningar öf-
werskiutande spannemål soknetals effter marckegången inlösa,
hwarom kongl, resolutionen på Allmogens beswär af d. 17 Sept.
1723, § 28, förmäler, och hwaruti 1734 års resolution på allmänna
beswären 17 December, 6 §, med flere utkomne författningar in¬
stämmer.
Kronans inkomsters skiäliga förbättrande bör ofelbart hafwa til
1047
ögnamärcke undersåtares tillagde rättigheters okränckta bestånd,
at man icke så fäster sin upmärcksamhet wid det förra, at det se¬
nare lider i anseende til den oskiljaktiga gemenskap, som är kronan
och undersåtare emellan. Uti sådant afseende aktar ståndet högst
efftertänckeligit wara att blottställa Allmogen för sådana kronones
rättsinnehafware, som derigenom få för mycket at bjuda och be¬
falla för egen winning med det allmännas last och orsakar oände-
liga oredor och ouphörlige klagomål, och fördenskull rättwist pröf-
war detta tilstyrckande i allo at afslå samt låta ärendet bero wid de
i sådant ämne för detta utkomne lagar och författningar.
Och skulle detta med de öfrige respective stånden til gunstbenä-
git bifall ödmiuktwördsammeligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
115.
Bondeståndets extraktprotokoll den 28 augusti 1766
om Västerbottens regemente.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 79.)
Protokollet sid. 599.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 28 Augusti 1766.
S. d. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commerce- samt
Landt- och sjömilitbeoeconomiedeputationernes gemensamma af-
gifne betänkande öfwer 50 § af Krigsbefälets allmänna beswär rö¬
rande hus och boställen för Wästerbottns Infanterieregemente. Och
fant ståndet för godt at bifalla och fastställa den deruti utförligen
intagne föreningen, undantagande hwad 3:dje § innehåller om re-
gementsofficerareboställens tilstyrkte säteriesfrihet, såsom ock det
6 § förmäler om deltagande i brandstod, hwilket afslås och kommer
at utgå.
1048
Och skulle detta med de öfrige respective stånden ödmjuktwörd-
sammeligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
116.
Bondeståndets extraktprotokoll den 8 september 1766
om Nupperböle hemmans skatteköp.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 92.)
Protokollet sid. 610.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 8 Septemb. 1766.
S. d. Förekom uppå behörig anmälan hos ståndet under öfwerwä-
gande en händelse, som wid Nupperböle hemmans skattekiöp i Ny¬
land sig för någon tid sedan tilldragit emellan Åboen1 och Lands¬
höfdingen och Riddaren Ramsaij.
Förloppet är efter handlingarnes anledning sådant, at sedan
Åboen begjärt och erhållit laga skattewerdering samt wid tinget lå¬
tit densamma upläsa, har Landhöfdingen Ramsaij af den grund
sökt förwärfwa sig detta hemman, at det låge mitt uti hans frälse-
ägor och wörö honom i hans tilltänkte upodlingar hinderligt, och
alttherföre gjordt bud och öfwerbud, ifrån 75 till 666 d. 21 1/3 öre
s:rmt, dem Åboen icke kunnat hålla.
Detta har dock så igenom wederbörandes åtgjärd blifwit rättat,
at Åboen erhållit skattebref, men uppå Landshöfdingen Ramsaijs
deröfwer i underdånighet anförde beswär och angifwande, som
skulle Åboen ingen tillkomst eller accept till hemmansbruket äga,
har Kongl. Maij:t under d. 24 April innewarande år i nåder resolve¬
rat, at hemmanet borde på öppen auction till skatte försäljas.
Ståndet hwarcken kunde eller wille ingå uti hufwudsaken. Men
då ett så ohördt som oförwäntadt steg sig härwid företeer, hwilket
1 Henrik Ersson. Jfr sid. 582.
1049
lätteligen till ståndets och hela Allmogens lidande kan komma i
wana och tillintetgjöra den trygg- och säkerhet, som ståndet uti för¬
ordningar och resolutioner wärckeligen äger och igenom bifogade
antagningssedel1 af d. 12 Februarii 1748 bewises, at Åboen lagligen
blifwit tillsatt, så kunde ståndet icke låta denna händelse bekym¬
merlöst passera utan beslöt at densamma hos de öfrige respective
stånden anmäla och nu förut om den rättelse häri anhålla, at den
demandera[de] auctionen warder så länge inhiberad, till dess
Åboen wid nästa riksdag må hos Riksens Ständer kunna sina be-
swär häröfwer ingifwa, och i den händelse han dermed uteblifwer,
bör wid högbemälte Kongl. Maij :ts nådiga utslag bero och för-
blifwa.
Hwilcket hos de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall
ödmiuktwördsamligen anmälas skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
117.
Bondeståndets extraktprotokoll den 8 september 1766
om skånska stenkolsverket.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 86.)
Protokollet sid. 610.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 8 Septembr. 1766.
S. d. Lät ståndet sig föredraga Secreta Deputationens betänc-
kande af d. 5 Aug. sidstl. angående 3:ne hemman i Malmöhus län,
Luggude härad och Rya by n:o 1, 1/2, och n:o 4, 7/16, samt Fjeresta
n:o 2, 2/3, som interessenterne uti Skånska Stenkohlswärcket d. 11
Octob. 1764 erhållit under skattekiöp såsom till understöd för
wärcket, af hwilcka deputationen i anseende till updragne skjäl
tillstyrckt, at de 2:ne förstnämde måtte uplåtas Domprobsten Doc-
1 Utesluten här.
67—700212
1050
tor Wåhlin i anledning af ett emellan Kongl. Maij:t och cronan
samt honom derom förut lagligen slutadt contract och det senare
såsom kronofogdeboställe till sysslan återgå.
Harwid har tillika förekommit ståndet, enligit bifogade bewis
från Kongl. Cammarcollegio,1 at utom besagde trenne 6 st. hemman
i berörde län och Luggude härad, Fjeresta n:o 4, 1 helt, Hässlunda
n:o 27, 1/8, Frillestad n:o 9, 1/2, Bjusstorp n:o 2, 1/4, Gantofta n:o
2, 7/16, samt i Rönnebergs härad Nedra Glumslöf n:o 5, 1/2, jemte
en kronoäng, Ormastorpabetet kallad, jämwäl under besagde dag
till skatte åt interessenterne wid Stenkohlswärcket blifwit försålde,
och det under den tid, då Kongl. Maij :ts nådiga förbud emot skatte-
kiöp i gemen wärckade mot alla andra.
Utom det ståndet nogsamt fant, at stenkåhlsbrottet i Skåne ej
rimmeligen kan räknas ibland de ädlare wärck, hwilcka för detta
tillädes förmonsrätt till skattelösen å de närbelägne cronohemman
framför åboerne, så har Riksens Ständer redan denna riksdag up-
häfwit sådan förmonsrätt och förklarat åboerne sjelfwe närmast at
sine innehafwande hemman till skatte lösa. I anseende hwartill
ståndet pröfwade rättwist at bifalla betänckandet med den tillägg¬
ning, at skatterättigheten å de öfrige sex här ofwan omförmälte
hemman likaledes måtte interessenterne frångå och åboerne emot
skatteskillingens erläggande tillerkjännas.
Hwad sidst beträffar den omförmälte Ormastorpaängen, så eme¬
dan den ordenteligen år 1731 blifwit skattlagd med 5 d. 16 öre
s:rmts ränta och således är en kronolägenhet för sig sjelf, ty kom¬
mer det therå lämnade skattekiöpet äfwen at återgå och med denna
äng förfaras, som Riksens Ständer om cronolägenheter i gemen för¬
ordnat och faststält.
Och skulle detta genom utdrag af protocollet med de öfrige re-
spective stånden till gunstbenägit bifall ödmjuktwördsamligen
communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1 Uteslutet här.
1051
118.
Bondeståndets extraktprotokoll den 13 september 1766
om Asarums socken.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 90.)
Protokollet sid. 620.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 13 Septembr. 1766.
S. d. Som ännu intet slut eller utslag fallit uti den wid flere fram-
farne riksdagar anmälte och förehafde saken rörande Asarums
sockns i Blekingen sökte skilnad ifrån Carlshams stad och Riks¬
dagsmannen från orten Pehr Pehrsson mångfaldiga resor derom
påmint samt bewekeligen förestält ej mindre församlingens obilliga
lidande än anhållit om ståndets biträde till winnande af änteligit
slut, så kunde ståndet icke undgå efterse, hwad härwid tillgjordt
blifwit, och i anledning deraf målet i öfwerwägande taga.
Af handlingarne är befunnit, at denne Asarums församling för år
1680 haft sin egen kyrckoherde men d. 5 Aug. 1701 blifwit med
Carlshamns stad sammanlagd af den grund, at staden då ej mäch-
tig war sin egen kyrckoherde försörja. Sedermera har församlingen
oftast sökt och anhållit om skilnad ifrån staden i grund af Kongl.
Försäkringarne under d. 21 Febr. 1719, d. 12(!) Martii 1720 och
den 25 Nov. 1751, men derå har ingen wärckställighet för denna
församling fölgt, ehuru Gammaltorps församling ifrån Sölfwitsborgs
stad och Nättraby församling ifrån Tyska kyrckan i Carlscrona, i
ett och samma län med Asarum, ifrån hwarandra skilde och hwar
med sin egen kyrckoherde försedde blifwit. Derefter och sedan
många undersökningar samt communicationer til landshöfdingens
och consistorii utlåtande med mera föregådt, har målet flere resor
hos Riksens Ständer blifwit anmäldt samt sidstl. riksdag bland all¬
männa beswären uptagit men ändå intet slut fallit.
Och aldenstund alla de considerationer, hwilcka år 1701 för-
anläto Asarums församlings sammanläggning med Carlshamns
stad, numera och längst för detta aldeles förswunnit, såwida upp¬
enbart för allas ögon ligger, at staden nu hunnit i det lyckeliga
1052
stånd, at den med alt skjäl räknas ibland de bästa i riket, där ett
tahlrikt Borgerskap igenom hwarjehanda näringsgrenar sig så för-
kåfrat, at det utan all gensago förmår sin egen präst försörja utan
minsta biträde af Asarums sockn. Fördenskull och som denna sak
passerat sina ordenteliga wägar och den swårigheten för landtför-
samlingen är alt för onereus och betydande, at den underhåller
kyrckan, prästegården och klockaregården i fullkomligit stånd men
måste likafult alla helgedagar wänta på gudstjensten tills eftermid¬
dagen kl. 2 och 3, hwilcken således wintertiden wid lius slutas
måste, då församlingens ledamöter i mörckret med hustruer och
barn i derwarande oländige och swåra wägar med största missnöje
hwar till sitt färdas, ej at förtiga den nöd och jämmer, som sig
oftast wisar, då någon siuk äskar blifwa betjent af den heliga natt-
warden, i det 2 till 2 1/2 mil äro till prästen, och innan han hunnit
till den siuke, har altför ofta händt, at han aflidit; ty ansåg ståndet
oskjäligit at med slut uti en så öfwermåtton örn sak ännu längre
upskiuta.
Ståndet beslöt fördenskull så i stöd af hwad redan anfördt blif-
wit, som ock at denna Asarums församling är inemot 80 hela man¬
tal stor samt således en af de större i stiftet, hwilcken är samlagd
med en stor, folckrik och förmögen stad, som dageligen i styrcka
och anseende än mera tilltager, at de åtskiljas böra, då nuwarande
Kyrckoherden i Carlshamn afgår, och Asarums församling då på et
ordenteligt sätt med sin egen kyrckoherde försees, hwarigenom
fullbordas det, som högstbemälte Kongl. Försäkringar innehålla,
och församlingen sättes i det skick, den för 1680 warit.
Hwilcket med de öfrige respective stånden ödmiuktwördsamligen
communiceras och till gunstbenägit bifall på det högsta recommen-
deras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1053
119.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 september 1766
om Lomsmyran.
(Borgarståndets arkiv 1765—1766, vol. 23, fot. 159.)
Protokollet sid. 628.
Utdrag af protocollet hållit hos Bondestån¬
det d. 18 Sept. 1766.
S. d. Lät ståndet sig föredraga det Högwördige Prästeståndets un¬
der den 16 sidstl. Aprilis utfärdade extractum protocolli, som bifal¬
ler Probsten och Kyrckioherden i Mora sockn af Kopparbergs län
Magister Pehr Wollenii wid förra riksdagen gjorde ansökning om
frälsesäteriesfrihet uppå den af honom upodlade Lohmsmyran i be¬
rörde sockn, uti hwilket mål ståndet wid sidstledne riksdag lem-
nadt sitt bifall til Kammar-, oeconomie- och commercedeputatio-
nens då afgifne betänkande, som pröfwat laga undersökning böra
föregå, om den jord, som blifwit upodlad, warit af den natur, at ej
någon i sin lagliga och tillständiga rättigheter dertill genom den
skiedde upodlingen blifwit lidande, hwaraf altså på intet sätt kan
ledas något bifall til ansökningen om ernående af frälsesäteriesfri¬
het, som likwäl Högwördige Prästeståndet nu förmäler.
Ståndet medgifwer den frihet å denna upodling, som kongl, för¬
ordningen af d. 25 November 1740 angående landsculturen utfäs-
ter at i ewerdeliga tider för skattlägning wara frij, men at in casu
tildela större förmon, än förordningarne föreskrifwa, och tillägga
upodlad jord frälsesäteriesfrihet, derutinnan kan ståndet det Hög¬
wördige Prästeståndet för ingen del willfara, såsom hwarigenom
kronans jord förwandlas til frälse och jämwäl orätt betunga inne-
hafwaren med den bygnadsskyldighet, som säteriesfrihet åtföljer.
I öfrigit beslöt ståndet härigenom wördsam föreställning skulle
til de öfrige respective stånden afgå at foga sig til denna med för¬
ordningarne öfwerensstämmande mening, på det sökande Probsten
måtte til sin rätt derefter skäliga förhulpen warda. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1054
120.
Bondeståndets extraktprotokoll den 27 september 1766
om oländig marks uppodlande.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
125.)
Protokollet sid. 664.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 27 Sept:br 1766.
S. d. Wid föredragandet af Kammar-, oeconomie- och commercie-
deputationens under d. 7 sidstl. Augusti afgifne betänkande om sätt
och uppmuntran til den i riket warande oländiga marks upodlande
kunde ståndet icke bifalla den 7:de §:s innehålla, at den, som ödes¬
land uptager, skall samma få besitta under frälsemannarätt och
derjämte i tijo års tid med alt sit folk wara frij för all personlig af-
gifft samt dessutom i 50 års tid för all hemmansafgifft med mera,
medan upodlingen skjer å kronojord, som på intet sätt til frälse
förwandlas bör, och frihet för kronoutlagor medförer minskning
uti Kongl. M:sts och kronans inkomster, kunnandes icke heller sä-
teriesfrihet lemnäs å frälse, med mindre upodlingen skjer å säte¬
riets ägor, som således behåller den natur, den förr ägt och tilkom-
mer; utan finner ståndet för godt at bibehålla enhwar wid de för-
moner och rättigheter, som kongl, förordningen af år 1740 om
landsculturen tillägger och föreskrifwer.
I det öfriga biföll ståndet till alla delar betänkandet.
Och skulle detta med de öfrige respective stånden ödmjuktwörd-
sammeligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1055
121.
Bondeståndets extraktprotokoll den 27 september 1766
om Gladsax m. fl. hemman.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
105.)
Protokollet sid. 664.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondest :det
d. 27 Septemb. 1766.
S. d. Lät ståndet sig föredraga nedannämde Cammar-, oecono-
mie- och commercedeputationens afgifne betänckanden 1 :mo af
den 27 sidstl. Junii öfwer besigtningen på Erics- och Backagården
uti Ugglan1 af Skaraborgs län;
2: do af den 14 Aug. öfwer skattekronohemmanen n:is 3 och 5 i
Wijarps by, Herslöfs sockn och Rönnebergs härad af Malmöhus
län;
3:tio under samma dag öfwer hemmanet n:o 10 uti Heljarps by,
Torsta sockn af berörde härad och län;
4:to af d. 23 Aug. öfwer hemmanen Lilla Malmö, Mora, Hettinge,
Stenby, Axby, Ingespiuta och Löfgården i Öster Rekarnes härad
samt Jeders och Sundby socknar och
5:to af den 29 Aug. öfwer hemmanet n:o 26 i Gladsax sockn
och by uti Jerestads härad af Christianstads län; hwilcka hemmans
åboer dels med förbindelse at underhålla fårschäfferie, dels ock
andra besynnerliga skyldigheter, skatterättigheter erhållit.
Utom det at de i landsorterne förordnade deputerade och besigt¬
ningsman härigenom öfwerträdt sin af Riksens Ständer erhållne
instruction, som warit inskränkt allenast till kongsgårdar och kro¬
nolägenheter, hwarunder hemman icke begripas, hwarför deras
förrättning för ogild förklaras bör, så är det uppenbart, at desse
hemmans åboer till undwikande af ett större ondt medelst hemma¬
nens förlust ingådt uti sådane förbindelser, enär andra deras fångst
eftertraktat. Det är ock föga billigt, at desse skola wara och blifwa
försatte uti twång och andre skyldigheter än deras medbroder i ge¬
men, enär skattekiöpsförordningen af år 1723 icke wet af sådane
1 Skall vara: Ugglum.
1056
sedermera tillkomne plikter; fårskjötsel therförutan på friwilligt
sätt upmuntras bör.
Alt therföre pröfwade ståndet rättwist at bibehålla samtelige
desse hemmans åboer wid deras erhållne skatterätt och frikalla
dem tillika ifrån de omförmälte särskilte förbindelser, dem de till
undgående af hemmanens förlust warit nödsakade och twungne at
ingå och sig åtaga.
Hwilcket med de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall
ödmiucktwördsamligen communiceras skulle. Ut supra.
Ex. protocollo
Joh. Kock.
122.
Bondeståndets extraktprotokoll den 27 september 1766
om Visingsö kungsgård.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
10't.)
Protokollet sid. 664.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 27 Septemb. 1766.
S. d. Wid det ståndet lät sig föredragas Cammar-, oeconomie- och
commercedeputationens under d. 6 sidstl. Maji afgifne betänckande
öfwer Wisingsö kongsgård i Jönköpings län, Wista härad och Wi¬
singsö sockn, som till nytt ärende nästa fardag ledig blifwer, be¬
slöts, at med denna kongsgård skulle så förfaras hädanefter, som
Riksens Ständer om kongsgårdar och kronolägenheter i gemen för¬
ordnat och faststält.
Men som ståndet erfarit, at år 1681 d. 5 Novembr. blefwo twänne
hela kronohemman, Wändelstorp och Måleskog, under kongsgår¬
den afhyste till 150 st. dofdjurs underhållande öfwer winteren,
hwaraf allenast nu 50 st. skola förefinnas;
så emedan desse hemmans afhysande minskar Kongl. Maij :ts
1057
och kronans afrad och rätta inkomst, äfwensom folckmängden på
sådant sätt inskränckes, hwilckas tillwäxt är fast angelägnare än
djur, som på kongsgårdens egne ägor kunna hämta sin bärgning
utan at, som hitintil skiedt, derföre hemman afhysa, enär deras af¬
kastning af foder ändå blifwit till arendatorens egit behof an-
wändt; ty fant ståndet för godt, det böra besagde hemman ifrån
kongsgården återgå och med behörige åboer, som draga hemma¬
nens utgående utskylder, beswär och last, förses, och kunde desse
hemman fördelas emellan the therwarande 8 st. torpare, at hwar ett
fjerdedels hemman undfår.
I öfrigit och som den under denna kongsgård liggande Allmoge
är på denna med mindre naturlige förmåner försedda ort försatt uti
allmänt bekant fattigdom och elände, hwilcken således tarfwar at
på något sätt uti sine swårigheter lisas och underlättas, så ansåg
ståndet för godt, at, i det stället thesse 50 och 1/2 hemman hitintill
utgjordt 4 dagswärcken hwardera i weckan, the hädanefter komma
allenast med twänne dagswercken i weckan at beswäras. Och fast¬
än detta skulle orsaka mindre anbud i arrendet, så ersättes sådant
öfwerflödigt igenom jordeboksräntan, som Kongl. Maij:t och kro¬
nan nu tillfaller, men under förra arrendet warit begripit; hwarför-
utan det allmännas wäl är et ypperligt föremål för Riksens Stän¬
ders ömma försorg.
Hwad betänckandet i alt öfrigit tillstrycker, så warder sådant bi¬
fallit. Och hwilcket till de öfrige respective ståndens gunstbenägna
åtgjärd ödmiuktwördsamligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1058
123.
Bondeståndets extraktprotokoll den 27 september 1766
om handeln i Nora.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 93.)
Protokollet sid. 664.
Utdrag ur protocollet, hållit i Bondeståndet
d. 27 September 1766.
S. d. Uti ingifwit memorial har Riksdagsmannen för Noraskoga
bergslag theröfwer sig beswärat, at konungens förra Befallnings-
hafwande i Örebro län under d. 12 Julij 1764 på Nora stads Magist¬
rats blotta åberopande af 16 § uti stadens privilegier af år 1643
samt 3 § utaf en år 1675 utwärkad resolution, utan at ens bilägga
berörde §§ samt Bergsallmogen aldeles ohörd, utfärdat ett i bewitt-
nad afskrift bilagt1 förbudsbref emot städerne Askersund, Wad¬
stena och Schenninge at å torgdagarne i Nora med Bergsallmogen
handla, hwarigenom Bergsallmogen blifwit försatt i äfwentyrli-
gaste belägenhet för brist och stegring på nödtorftswaror.
Och som ett sådant thesse och andre städers uteslutande från
torgdagarne med landtmannawarors föryttrande åt Bergsallmogen
hwarken af Nora stads omrörde privilegii§, hwaraf Riksdagsman¬
nen utur Kongl. Riksarchivo behörig afskrift sig förskaffadt och
uptedt, icke dragas kan, eller af then tillika åberopade resolutions§,
såsom en långt annan fråga rörande och härtil icke lämplig utan
twärtom stridande emot uppstädernes inrättningsgrunder, urgam¬
mal rätt och öflighet, handelens obehindrade lopp, kronans tullin¬
komster, god riks-, bergs- och landthushållning samt Bergsallmo¬
gens så äldre som yngre och så allmänne som enskilte privilegier
och resolutioner, såsom Hertig Carls öpne bref d. 25 Maij 1597,
kongl, mandaterne d. 20 April och d. 21 October 1649, Malmö recess
1660, kongl, resolutionerne af d. 29 Augusti och 15 November 1664
samt d. 13 December 1672, § 3, de af åren 1719 och 1720, § 3 och 5,
59 § uti 1731 och 3 § uti 1733 års resolutioner, hwilka icke allenast
tillåta utan ock anmana och befalla uppstäderne i gemen att till
1 Uteslutet här.
1059
Bergslagens torgplatser föra spanmål, victualie- och nötande waror,
hålla communication sig emellan och trafique thermed från alla
orter i riket samt lemna Bergslagen fri- och obehindrad tillförsel
theraf till theras torg- och marknadsplatser; men theremot förhin¬
der bergsstäderne och specielt Nora och Lindes städer alt förkiöp
och hinder theri för Bergsallmogen, emedan, som orden uti 1675
och 1720 års resolutioner lyda, Nora stads torg är Bergsallmogens
egen torgplats och torgdagen ther giorder för bergsmannen och icke
för borgaren; hwarföre stadsboerne ej eller sielfwa få handla förr¬
än kl:n 2 eftermiddagen. Altså och till förekommande af et sådant
anmält Noraskoga bergslags förtryck af Nora stad, hwilket lvwar-
ken med en god riks- eller landt- och bergshushållning eller de åbe¬
ropade resolutioner kan förenas, finner Bondeståndet för sin dehl
rättwist ofwanberörde utan Bergslagens hörande så lagstridige och
til monopolie ledande utfärdade förbudsbref uphäfwa och kraftlöst
förklara samt försätta Bergsallmogen uti sine förre så ofta confir-
merade lagliga handels-, fri- och rättigheter å thess egen enda och
urgamla torg- och handelsplats i Nora stad. Hwilket hos de öfrige
respective stånden til gunsträttwist bifall på det ömaste recommen-
deras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
124.
Bondeståndets nota den 2 oktober 1766 om förordningen
angående skogarna.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll, vid
nr lil.)
Protokollet sid. 682.
Nota.
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens betänkande
jämte projecterade förordning af d. 17 Septbr.. sidstl. angående
1060
skogarne i riket bifölls i Bondeståndet d. 2 Octbr. 1766 med föl¬
jande förändringar.
På alla ställen går ordet jägeriebetjening ut, undantagande der
kronans enskilte parker, gehäger och jägeriplatser omnämnas;
och förblifwer det allenast wid kronobetjenters tilsyn. Hwarjämte
ståndet i öfrigt häldst såg, at jägeriebetjäningen staten til lisa blef-
we i allone indragen.
1 art., 3 §. Hwad här tilstyrkes rörrde upkomne twistigheter
emellan kronopark och kronohemmans skog om bohlstada skjäl
och råskilnad, at de skola afgöras hos konungens befallningshaf-
wande, så kan det icke bifallas utan tilhörer sådant wederbörlig
domstol at lagl. urskilja och döma. I det öfriga bifalles §:n.
4 §. Hwad här förmäles om råliniens planterande med ek, lind,
lönn eller oxel går aldeles ut.
7 art., 5 §. Här anser std nödigt, det tydeligen utstakas må, at
hwad om torps bibehållande på prästegårds ägor anföres, endast
om dem, som på prästegårdens enskilte ägor anlagde äro, förstås
bör.
9 art., 6 §. Med de omnämde ädlare wärken underlaggde skogar
får eij förstås flera än de, som under namn af bergslag samma
wärk äro tillslagne.
14 art., 2 §. Effter orden traen och winfällen tillägges: Dock
måga de dertill redan nyttjade träen få til sådan ända nyttige
göras, medan de annars gå ut och fördärfwas.
17 art., 3 §. Här går ordet bok ut; likaså följande mening: som
jordägare sjelf planterat. Och anser ståndet jämwäl skjäligt, det
jordägaren må undslippa at erlägga någon betalning för det, han
sjelf kommer at nyttja.
4 §. I denna § går likaledes ordet bok ut, och kommer wid slu¬
tet l:a § af 1762 års kongl. resol:n på Allmogens allmänna beswär
at nämnas i ställe för den der omförmälte 1734 års resolutions
53 §.
7 §. Hwad här om de til enskilte behof fäldte ekars barkning
tilstyrkes, går aldeles ut.
8 §. Slutmeningen af denna § om utsyning af fornade och half-
rutne träen går ut.
18 art., 1 §. Hwad om menighetens påläggande i städer och på
landet at upsätta sine hus af sten tilstyrkes, kan std icke bifalla.
3 §. Här anser std nödigt, at meningen: När ägarens råd och
lägenhet det tillåter, lämpas til alla i § omrörde fall.
1061
125.
Bondeståndets extraktprotokoll den 6 oktober 1766
om Feiff ska arvingarna.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extr aktp roto coll nr 99.)
Protokollet sid. 693.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 6 Octob. 1766.
S. d. Föredrogs Handels- och manufactur- samt Bergsdeputatio-
nernes betänckande af d. 8 Julii jemte Höglofl. Ridderskapet och
Adelens extractum protocolli under d. 28 Aug. sidstl. angående
Feif fiske arfwingar nes exclusiva privilegium på swafwel- och vic-
triolinrättningar.
Wid öfwerwägande deraf biföll ståndet deputationernes utlå¬
tande öfwer de 4 första puncterne. Men hwad den öde puncten an¬
gick, som rörer priset på wed och kohl till Dylta swafwelbruk, så
kunde ståndet den icke bifalla, emedan ståndet längst för detta bi¬
fallit och upgifwit Allmänna Beswärsdeputationens project till re¬
solution på ståndets beswär och dess 34 §, som tillstyrcker under¬
sökning i orten, huruwida Allmogen må bewiljas någon tillökning i
betalningen för den stafrumswed och kohl, de till detta bruk årli¬
gen utgjöra.
Ståndet gjorde sig försäkradt, det de öfrige respective stånden så
mycket häldre bemälte project bifalla, som Allmogen är wärckligen
högst lidande, i det mången, som besitter ett aldeles skogslöst hem¬
man, måste årligen likafult prsestera fjorton stafrum wed utom
kohl och dagswärcken och får ej högre betalning för stafrummet,
som består af 6 lass och kjöres 2 mil, än allenast 3 d. 8 öre kpr:mt,
hwilcket ej annat kan än orsaka klagan.
På denna grund kunde ståndet således icke heller bifalla 7 punc¬
ten angående betalning för det swafwel, som till kronan lefwereras,
emedan den med then öde puncten har nära sammanhang.
Wid 10 puncten om krukornes framförsel af Allmogen tilläde
ståndet för betalning, såwida det ej inräknas i Allmogens årliga
dagswärcken. I det öfriga bifölls betänckandet.
1062
Hwilcket med de respective medstånden ödmiuktwördsamligen
till gunstbenägit bifall communiceras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
126.
Bondeståndets extraktprotokoll den 6 oktober 1766
om Stora Vena.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
127.)
Protokollet sid. 693.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 6 October 1766.
S. d. Sedan Riksens Ständer på Justitiaedeputationens betänc-
kande d. 7 Febr. sidstl. afgjordt saken emilian Capitain von Böhnen
och åboerne å frälsehemmanet Stora Hwena i Bohuslän och
därmedelst faststält, at Capitain von Böhnen bör, i hwad lösnings-
sättet angår, betala kjöpeskillingen i densamma myntsort, the
sjelfwe therföre bewisligen gifwit, så har hos ståndet förfrågan
blifwit gjord, om icke de flere, hwilcka där i orten måst sina ut¬
sokne eller ofrie mäns frälsehemman frångå och lösen derföre taga,
äro till samma förmohn berättigade.
Och emedan ståndet wid öfwerwägande häraf ej annat kunde
finna, än at som rättwisan är enahanda och den justiee, som
wederfares den ene undersåten, bör sträcka sig till alla, då omstän-
digheterne äro i alt lika; ty pröfwade ståndet skjäligt förklara, at
då någon, som sedan sidsta riksdag måst taga lösen för et slikt
ofritt frälsehemman, kan bewisa antingen med kjöpebref eller rik¬
tige quittencer, i hwad myntsort han sin kjöpeskilling betalt, bör
den i samma myntsort honom såsom lösen återbetalas, aldeles lika
som Capitain von Böhmen måst gjöra.
1063
Hwilcket med de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall
ödmiuktwördsamligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
127.
Bondeståndets extraktprotokoll den 7 oktober 1766
om kanslisten Gabriel Bethén.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
130.)
Protokollet sid. 703.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 7 October 1766.
S. d. Wid det tillfälle ståndet förehade och biföll Höglofl. Rid-
derskapet och Adelens extractum protocolli af den 18 Septemb. sist-
ledne angående Copisten Elers upprättelse för leden prejudice,
erindrade sig ståndet de trogne, oförtrutne och beredwillige Wens¬
ter, dem ståndet af Cancellisten Gabriel Bethén så wid de framfarne
som denna ricksdagen niutit. För werckelig flit och skickelighet i
de honom ombetrodde gjöromål wederfors honom den rättwisan, at
Ricksens Ständer wid sista ricksdag tilläde honom den tour i
Kongl. Cancelliet och Cammarexpeditionen näst efter Hermelin,
och således framför Elers, han ännu innehafwer. Och som han un¬
der nu påstående ricksdag till ståndets fulla nöije skiött dess all-
menna beswärswerck med mångfalldige andre granlaga gjöromål
samt i så måtto än mera förökt den ömhet, ståndet för honom hy¬
ser, så pröfwade ståndet rättwist ej allenast at honom wid dess rätt-
mäteligen wundne tour och försteg framför Elers bibehålla till lön
och sportlar wid på et eller annat sätt existerande vacance i Kam¬
marexpeditionen, utan ock at honom kongl, secreterarefullmagt af
samma dag med Elers må tilläggas.
Ståndet förmodar så mycket säkrare gunstbenägit bifall härtill,
1064
som ståndet den 18 April sistledne willigt ingick uti de af de öfrige
respective stånden föreslagne egne betjenters befordran, och tror
ståndet, at detta förord så mycket mindre felar, som han äfwen så-
wäl som de giordt sig af Ricksens Ständers ynnest och rättwisa full¬
komligen förtient. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
128.
Bondeståndets extraktprotokoll den 7 oktober 1766
om friherre Clas Vilhelm Grönhagen.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
128.)
Protokollet sid. 704.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondest:t d.
7 Octbr. 1766.
S. d. Sedan ståndet genom extractum protocolli under d. 11 sidstl.
Augusti sig utlåtit öfwer Kammarrådet Friherre Cederhielms d. 4
Februarii 1765 afgifne memorial1 och funnit detsamma wara af den
beskaffenhet, at thet beifrande förtjänar, samt derföre bland annat
utestängt honom ifrån widare befattning i Kongl. M:sts och kro¬
nans tjenst, och skulle Tulldeputationen upgifwa förslag til det
härigenom ledige blefne rummets återbesättande uti Kongl. M:sts
och Riksens Generaltulldirection, hwilket Högwördige Präste- så-
wäl som det Wällofl. Borgareståndet skjäligt pröfwat at bifalla,
men Högl. Ridderskapet och Adelen har öfwer detta ärende ännu
sig icke utlåtit, så har wid riksdagens nu annalkande slut, och då
Tulldeputationen redan uphördt, ståndet ansedt nödigt, at denna
ledighet blefwo återbesatt, som effter Riksens Ständers eget giorde
förbehåll af dem sjelfwe under riksdagar kommer at förgifwas och
nu icke annorlunda än omedelbarligen låter sig giöra.
1 Tryckt RAP, d. 24, bilagor s. 11 f.
1065
Til sådan ända förklarar ståndet härmed för sin del sit för¬
troende för Hofjunkaren Friherre Clas Wilhelm Grönhagen, som til
behörigt constitutorials ernående kunde i underdånighet anmälas
och effter aflagd ed uti Generaltulldirectionen derstädes såsom le¬
damot enligit den af Kongl. M:st i nåder faststälte instructionen
giöra ofwanbem:te Kongl. Generaltulldirection behörigt biträde.
Hwilket med de öfrige respective stånden ödmjuktwördsammeli-
gen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
129.
Bondeståndets extraktprotokoll den 7 oktober 1766
om notarie Samuel Rudberg.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
129.)
Protokollet sid. 704.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet
d:n 7 October 1766.
S. d. Såwäl wid de 2:ne sistförflutne som denne riksdag har Nota¬
rien Samuel Rudberg gådt ståndet tilhanda uti de til dess Cancellie
hörande gj öromål med sådan flit och skickelighet, at ståndet deraf
funnit sig föranlåtit at eftersinna, huru och på hwad sätt han för
dess trogna och arbetsamma förhållande måtte kunna blifwa ihug-
kommen och hugnad med någon belöning och wedermäle af stån¬
dets benägenhet, til hwilket han gjordt sig wäl förtjent.
Och som ståndet harwid påminte sig, huruledes ståndet wid
sidsta riksdag pröfwat skjäligt och hos de öfrige stånden anmält
samt benägit bifall wunnit, det borde Rudberg undfå Manufactur-
contoirets fullmagt at wara notarius och njuta lika förmåner med
andra notarier derstädes, hwilkens lön då war 700 d:r silf:mt; men
68—700212
1066
tillika erindrade sig, at denne lön för Rudberg skulle i följe af Rik¬
sens Ständers tagne beslut om Manufacturcontoirets uphörande och
dess betjenings löner komma at förminskas til 400 d:r silf:mt, så¬
framt ingen annan författning emellan kommer, och han derige¬
nom blifwa försatt i mistning utaf en dryg del af den förmon, som
Riksens Ständer sjelfwe honom tillagt. Så ansåg ståndet för nödigt
och billigt at förklara och fastställa, det må Notarien Rudberg bibe¬
hållas wid sjuhundrade daler silfwermynts lön och hädanefter få
densamma oafkortat upbära, samt at hos de öfrige respective stån¬
den ödmjukwördsammeligen anmäla sådant til gundstbenägit bi¬
fall. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
130.
Bondeståndets extraktprotokoll den il oktober 1766
om landshövdingen i Malmöhus län.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
110.)
Protokollet sid. 719.
Utdrag utur protocollet, hållit hos Rondestån-
det d. 11 Octobr. 1766.
S. d. Som ståndet kommit i erfarenhet, huruledes Konungens Re-
fallningshafwande i Malmöhus län af sielftagen myndighet liksom
lagstiftande ökat then i lag å förbrytelse utsatte plickt genom före¬
lagda witen, them han sielf utmäta låtit, stadgat wid wite, at bon¬
den skal utlägga sin bästa och närmast wid gården belägne åcker-
jord til äng at thär om sommaren tjudra sina hästar till hands för
resandes behof med mera dylikt. Hwad skiutsningen och flere skyl¬
digheter eljest angår, så har ståndet trodt sig böra hasta till den
landsortens Allmoges hjelp och undsättning till förekommande af
dess ändteliga utarmande och derföre welat följande anmärka.
1067
Af hwarje Stora Harrie byemän har blifwit utmätt uppå Lands-
höfdingens utslag tio dahl. s:rmt för försummad wäglagning, där
iikwäl lag belägger uti 25 cap., 11 §, Byg.b. en sådan försummelse
allenast med 3 dahl. s:rmts böter.
Målet hörer til dommaren och icke Konungens Befallningshaf-
wande, som thermed mot 1 cap., § 2, Utsök.b:n sig icke befatta får.
Kronans, häradets och åklagarens lott och andel i sakören går
förlorad genom theras flerdubbla förwandling til ensaksböter.
Undersåtares trygg- och säkerhet, som jämwäl består deruti at
för brott och förseelser icke blifwa hårdare ansedde eller med större
böter belagde, än lag therå utsatt, som enligt 30 cap., § 19, Rät-
teg.b:n uti brottmål är ett ämne för beswär äfwen å högsta ort, blif-
wer genom ett sådant förfarande ett blottstält mål för wåld, god-
tycko och behag, hwilket åter hos embetsmän, såsom icke mindre
än folket stadde under och ej öfwer lagen, bör wara banlyst.
Kieflinge, Lackalänge och Stäfvie byemän äro wid fem dahl.
s:rmts wite förelagde sine så kallade tofter, som är theras wid hem¬
manet närmast belägne bästa åckerjord, at til äng utlägga til häste-
tiudrande sommartid i beredskap för resandes tjenst.
Bonden förlorar skiörden af sin bästa åckerjord och ängens af¬
kastning åtgår til hästebete. Hwarmed skal då ladan fyllas. Hwad
laga grund är til en så besynnerlig författning, lärer wara Lands¬
höfdingen allena kunnogt.
På samma sätt är förordnat med reservehästars tiudring wid
gästgifwaregården Dahlby med den tillagning, at bonden bör efter
en half timas förlopp uppå bud infinna sig med hästar, ther Iikwäl
lag förunnar en hel timme, som är den resandes utsatte tid at
wänta.
Det är ömkanswärdt, at uti et regelbundit samhälle så sjelfmyn-
digt tillgå skall, at folckets rätt så litet wårdas och i stället blifwer
et mål för egennytta till dess utblottande med mera, som är ock
blifwer et ämne för mångas suckan och klagan.
At utställa den ortens Allmoge för rättegångsomwägars bewand-
rande härutinnan, at söka ändring och rättelse, det håller Bonde¬
ståndet wid så laglöst sig företeende åtgiärd wara ländande till dess
mera känning och last, utan pröfwar rättwist the förenämde em-
betsförfattningar i allom at ogilla och uphäfwa. The uttagne wites-
böter bör Allmogen genast återställas, cronobetj eningen Iikwäl obe¬
tagit at den med wäglagningen försumlige wid wederbörlig domstol
1068
till laga plikt befordra.
Men Landshöfdingen derstädes kommer uti Kongl. Maj:ts och
Riksens Gjötha Hofrätt at uti förenämde mål och flere, som angå
förelagde oskäliga witens utmätande, ställas under Advocatfiscals-
ämbetets laga tilltal och answar, hwaröfwer Hofrätten äger at
dömma och om förloppet deraf lemna Riksens Ständer wid deras
nästa sammankomst behörig underrättelse.
Hwilket med de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall
ödmiukwördsamligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
131.
Bondeståndets extraktprotokoll den 11 oktober 1766
om greve B. Frölichs memorial.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr
109.)
Protokollet sid. 719.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 11 Octobr. 1766.
S. d. Då rikets förewarande utblottade belägenhet, utom krig,
härrördt til wässendtelig del af hemlige anstalter, som så utöst be¬
hållningar, at undersåtarnes dryga tid effter annan påökte skatter
och bewillningar synes blifwit laggde liksom uti en håligan botnlös
pung.
Ehuru hushållningen med et inrättadt Bancowärk blifwit förd på
et sätt, som förstördt dess redbarheter och i stället upfyldt landet
med mindre betydelige repraesentationer; enär rikets rätta mynt
therigenom uphördt at wara mynt utan till en handelswahra blifwit
förwandlad, som på säljarens behag ankommit, huru mycket der¬
före i sedlars dalertal skolat erläggas;
enär rikets undersåtare igenom en så i hwarjehanda afseende
1069
förwänd hushållning sucka under snart sagt odrägelige bördor; så
är i sanning Öfwersten och Riddaren Grefwe Frölichs under den 9
dennes med Högl. Ridderskapet och Adelens gunstiga tillstånd til
de öfrige respective stånden aflemnade memorial,1 det alla kronans
penningeräntor och utskylder måtte effter förment urgammal rätt
erläggas i contante penningar till det wärde, de hafft den tid, rän-
torne eller skatterne faststälte blifwit, aldeles oförwäntadt, i synner¬
het för Rondeståndet, som ingen del hafft uti den här ofwanföre
omnämde misshushållning.
Til styrka för denne åstundade anstalt åberopar sig bem:te
Grefwe och Öfwerste, at Secrete Utskottet på wist sätt skall ingådt i
samma idée, då det funnit sig föranlåtit at tilstyrka, det 1/4 af rän-
torne och utlagorne måtte betalas med speciemynt det ena året,
hälften det andra och 3/4 det tredie samt alt det fjerde året.
Men som detta föregifne tillstyrkande icke ännu hunnit till detta
stånds kundskap, så kan ståndet sig deröfwer icke utlåta.
Frågan är likwäl, om så mycket speciemynt, som härtill erford¬
ras, är till i naturen?
Om Riksens Ständers Banque är i tilstånd at infrija sine utelö¬
pande sedlar med redbart mynt?
Om de, som derföre borgat och Banquen disponerat, äro i stånd
at upfylla sin garantie så färdigt, som utskylder och räntorne skola
utgiöras.
I widrigt fall är och blifwer det en ren omöijelighet at hemta guld
af gråsten, hår af skallote och penningar af medellöse.
Ditintill och medan kongl, förordningen af den 23 Octbr. år 1745,
som förklarar Banquens sedlar skola gå och gälla i handel och wan¬
del, upbörd med mera lika med mynt, består, förklarar ståndet sig
på intet sätt kunna ingå uti et sådant hela menigheten förorättande
försök och derföre öfwersten Grefwe Frölichs memorial i detta
ämne i allone ogilla och afslår.
Hwilket med de öfrige respective stånden för theras icke mindre
än detta stånds derunder beroende wäl til gunstbenägit bifall öd-
miuktwördsammeligen skulle communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1 Tryckt RAP, d. 26, bilagor s. 105 ff.
1070
132.
Kungl. Maj:ts resolution på Allmogens besvär.
(Årstrycket.)
Protokollet sid. 728.
Kongl. Maj:t har låtit sig i nåder föredraga
Thess trogne undersåtares af Allmogen un¬
derdånigst ingifne allmänna beswär och öf¬
wer hwarje punct i synnerhet sig således nå¬
digst förklarat, som följer.
1 §•
Allmogen anhåller i underdånighet om ytterligare förordnande,
thet then skatteman, som bor utom Bergslagen och hwarken efter
egit begifwande eller någon speciel kongl, resolution är skyldig at
sälja sina kohl til något wisst bruk, må äga frihet till hwilken stad,
bruk eller bergsman, han hälst behagar, them försälja, och ingen
understå sig honom therutinnan hinder i wägen lägga.
Och som Allmogen i stöd af allmänna lagen samt flere kongl, re¬
solutioner äger rättighet at föra och försälja sin afwel och annat,
som hemmanen af sig kasta, til hwad ort och stad the hälst wilja;
så finner ock Kongl. Maj :t thenna ansökning ganska billig, såwida
hemmanen äro skatte samt utom Bergslagen belägne och icke ige¬
nom serskildte privilegier, contracter eller kongl, resolutioner något
bruk underlagde.
2 §.
Thet beswärar sig Allmogen på Dalsland underdånigst theröfwer,
at landshöfdingen i orten wid 10 dal. s:mts wite förbudit Allmogen
at nyttja sina skatteskogar til husbehof och til salu, utom före¬
gången utsyning och särskildt erhållit tilstånd; anhållande at
blifwa skyddad wid allmänna lagen samt 1729 års kongl, resolution
om timmerhandelen på Dalsland.
Som lagen i 10 cap., 8 §, Bygningab. i allmänhet tillägger skatte¬
man then förmon at til husbehof utan utsyning få betjena sig af
egne skogar, hälst then, som räntan af hemmanet tilhörer, äger in¬
1071
seende therå hafwa, at skattebonden sin rättighet icke missbrukar,
och landshöfdingen lika fullt äger at hålla noga hand öfwer skogar-
nes sparsamma nyttjande; så finner Kongl. Maj:t rättwist, at the
theremot gjorde förbud måge aldeles uphöra och Allmogen i öfrigt
warda bibehållen wid the författningar, som om timmerhandelen
och et wist quantum sågtimmers afsalu wid hwarje hemman redan
äro gjorde eller framdeles nödige pröfwas.
3 §.
Emedan en del hemman i Österbottn wid nu påstående nya skatt¬
läggning skola fått högre jordeboksmantal och skatt, och så stor del
af slike hemman, som swarar emot thet förhögde mantalet i jorde-
boken, skal för krono uptagas; ty anhålles underdånigst, at sådant
må rättas och Allmogen likmätigt 20 och 70 §§ af 1743 och 1748
årens resolutioner på Allmogens allmänna beswär wid sina skatte-
rättigheter bibehållas.
Hwad nu thetta och egenteligen the gamla skattehemmanen an¬
går, så finner Kongl. Maj:t rättwist, at ehwad förhögning antingen
redan blifwit eller hädanefter kan them åsättas, böra the dock, i
grund af 1740 och 1741 årens kongl, förordningar om landscultu-
ren, såsom ägarens rätta skatte helt och hållit uti kronones jorde¬
bok och räkenskaper införas; men widkommande the hemman,
som sedan thenna nya skattläggningens början til skatte försålde
blifwit, så emedan the likmätigt 30 § af 1741 års kongl, resolution
på Allmogens allmänna beswär samt kongl, brefwet af then 20 No¬
vember 1756 med thet wilkor blifwit til skatte försålde, at särskildt
lösen för then tilökte andelen bör ärläggas, ty kommer ock derwid
at förblifwa; dock på thet Allmogen må undwika onödig kostnad
och tidspillan, wil Kongl. Maj :t, at sedan innehafwarne af slike hem¬
man igenom deposition af then särskildte lösen för then tilökte an¬
delen fullgjordt omförmälte wilkor, bör hemmanet med thess fast-
stälte mantal och ränta genast för hans skatte i jordeboken införas,
utan widare omgång eller correspondence med Kammarcollegio;
åliggandes likwäl landshöfdingen at forderligast sådant Cammar-
collegio tilkänna gifwa.
4 §.
Ehuru uti 10 § af 1734 års resolution på Allmogens allmänna be¬
swär Allmogen blifwit fritt lemnadt at til auctioners förrättande å
1072
egen och sine pupillers egendom sielfwe få utse och antaga the per¬
soner, som the hafwa bästa förtroende til, skola dock en del Kongl.
Maj:t befallningshafwande hafwa sådant uphäfwit och i thet stället
förordnat wisse kronobe [t] jente eller andre personer thertil.
Som thet ingalunda kan wara eller blifwa Kongl. Majit behage-
ligt, at Thess nådige författningar och resolutioner warda af weder-
börande ämbetsmän efter godtycko förändrade och uphäfne, så will
Kongl. Majit härmed i nåder hafwa återstäldt förbemälte 10 § af
1734 års resolution i sin förra lagliga kraft och wärkan, så at All¬
mogen obehindradt må få utse och antaga the personer, til hwilka
the kunna hafwa bästa förtroende at om auctionernes förrättande
besörja.
5 §.
Kongl. Maj :t förnimmer med missnöje, at wederbörande embets¬
man i åtskillige län genom utfärdade förbuder hindrat och in¬
skränkt then fria circulation och rörelse, som innewånarne högst¬
nödig är, i thet them dels blifwit förbudit at föra och försälja the-
ras afwel och landtmannawaror utom länen, ther the bo och bygga,
dels ock them förment at annorstädes än til wisse förenämde orter
innom länen, ja, ock til wisse personer sin afwel föryttra, hwilket
alt är så mycket mer stridande emot kongl, resolutionerne på All¬
mogens allmänna beswär af åren 1719, § 5, 1723, § 76, och 1731, §
33, samt 22 § af städernes beswär år 1723, som Allmogen i gemen
blifwit stäld uti märkeligit twång och skild ifrån then rätt och fri¬
het at föra theras afwel och waror til the marknadsplatser, städer
eller orter, som them kan lägligast falla, och til bästa nytta föryttra
samt andre nödige och oumgängelige waror i stället uphandla.
Kongl. Majit will förthenskul hafwa härmed ofwannämde Thess
nådige resolutioner förnyade och stäldte i sin fulla kraft och wer-
kan och at alla the förbud, som utkommit men icke af Kongl.
Maj :t på Riksens Ständers underdåniga anhållan blifwit utfärdade,
genast och öfwer alt måge uphäfwas utan undantag, ehwad the
angå boskap, säd, halm, hö, näfwer eller andre landtmannaproduc-
ter och hushållsförnödenheter, af hwad namn the wara måge.
6 §.
Som upbörden af herredagspenningarne för Allmogens riksdags-
fullmägtige i the fläste landsorter så försumligt wärkställes, at All¬
1073
mogen fått grundade orsaker til beswärs anförande theröfwer; så
will Kongl. Maj:t härmedelst i nåder hafwa samtelige Thess befall-
ningshafwande antydt, thet the tilhålla häradsfogderne at hwar i
sit fögderie om thenna upbörd så försörja, at på the ställen, ther ac-
cord är slutat om dageligit underhåll, ther bör så mycket som för
tre månader belöper jemte resepenningarne ofelbart och så tidigt
upbäras, at thet kan riksdagsmannen tilställas innan thess afresa
från orten. Och ther riksdagen längre skulle påstå, bör upbörden af
the följande tre månaders underhåll innom första månadens slut
deraf, samt så widare och så länge riksdagen warar, wärkställas
och til riksdagsmannen afsändas. Men på the ställen, ther öfwer-
enskommit är om något wist i et för alt, ehwad riksdagen längre
eller kortare tid påstår, ther bör hela summan på en gång upbäras
och riksdagsmannen innan thess bortresa tilställas, såwida ej an¬
norlunda betingat är. Börandes häradsfogden wid nästa ting för
närwarande Allmoge med rigtige quittencer bewisa, at han sin skyl¬
dighet fullgjordt, samt therföre af riksdagsmannen njuta twå pro¬
cent i arfwode för sin möda; men theräst häradsfogden skulle i
thenna sin skyldighet brista, tå bör han icke allenast mista thesse
2:ne procent utan ock, sedan häradsrätten thet anmält hos lands¬
höfdingen, plikte med en månads löns erläggande til nästa hospital.
7 §.
Til Allmogens underdåniga anhållan, at likasom en del orter och
län redan för thetia blifwit förskonte för wärfningar, alla orter och
län hädanefter måtte för them frikallas, kan wäl Kongl. Maj:t i an¬
seende til flere härom utkomne och på goda skjäl grundade förord¬
ningar icke samtycka. Dock likwäl och som Kongl. Maj :t med miss¬
nöje förnummit, thet åtskillige missbruk genom list och wåldsam-
heter på flera ställen blifwit wid wärfningar föröfwade, twärt emot
then fri- och säkerhet, som hwar och en medborgare i lagarne är
förwarad; ty wil Kongl. Maj:t härigenom hafwa förordnat, at then
officerare, som beträdes antingen med list, twång eller wåldsamhet
missbruka sin tjenst wid wärfningar, skall therföre böta första
gången halft års lön, andra gången helt års lön och tredje gången
mista sin tjenst. En underofficerare, som på samma sätt finnes
brottslig wara, skal therföre tjena halft år gemen, och soldaten med
tjugu par spö afstraffas.
Och emedan billigheten kräfwer, at såwäl then oskyldigt lidande
1074
måtte harwid få skyndesam uprättelse och ärsättning, som ock
then brottslige wärfwaren skyndesamligen befordras til thet här ut¬
satte straff; ty skola alle slike wärfningsmål med laga slut och dom
blifwa afhulpne sidst innom halft år, räknadt ifrån then dag the
först anhängige gjordes, och thet wid tjenstens förlust för wederbö-
rande embetsman. Likaledes at gemene soldater af the wärfwade
regementer ingalunda tillåtas må, under namn af wärfware eller
såsom på permision, så fritt och tygellöst utur then ena orten i then
andra kringstryka och allehanda oroligheter förorsaka, utan bör i
hans pass uttryckeligen införas stället och orten, thit han förpassad
är, och huru länge han sig ther uppehålla må, hwilket pass han för
hwar och en, som thet påfordrar, utan inwändning skal wara skyl¬
dig at upwisa, och theräst en sådan befinnes på sin resa icke fölgt
then rätta och wanliga wägen til then ort, han är förpassad, eller ock
tå han på återresan til regementet är stadd, må han genom krono-
betjentes försorg genast häcktas och til straff efter omständighe-
terne wid regementsrätten anmälas.
8 §.
Sockenmagaziner hafwa wäl i the fläste landsorter til märkeligt
understöd wid infallne misswäxter och hårda år blifwit inrättade;
men i somlige orter har sådan inrättning icke kunnat skje, dels för
socknemännens ringa antals skul, dels ock för brist af nödige bygg¬
nadsmaterialier. Och som Kongl. Maj:ts befallningshafwande icke
thess mindre wid utsatte witen skola pålagt Allmogen at socknema-
gaziner inrätta, och sådant är et twång, hwartil Kongl. Maj :ts nådige
circulairebref til samtelige landshöfdingarne i thetta ämne ingen
anledning gifwer; så wil Kongl. Majit härmed icke allenast hafwa
sådant twång aldeles förbudit utan ock alle påbud och utsatte wi¬
ten, som af landshöfdingarne kunna wara utfärdade, uphäfne,
hälst otwifwelaktigt är, at Allmogen af then nytta, som slike inrätt¬
ningar altid åtföljer, upmuntras at them lika fullt inrätta, ther thet
sig gjöra låter.
9 §.
Kongl. Maj :t har hört wederbörande öfwer Jemtlands Allmoges
underdåniga ansökning om tilstånd til det så kallade bolandsbrän-
nande eller kasande, och at synemännen måge wid första utsy-
ningen pröfwa, om marken genom första bränningen kan til utsäde
1075
och årswäxt öfweralt blifwa tjenlig, eller om mosse och markens
sänka läge fordrar ytterligare bränning, tå ny syn och nytt tilstånd
ej må äskas; och om wid handen gifwit är, at 2:ne slags skogsmark
i Jemtland gifwes, hwarå swedjande plägar anställas, nemligen på
sandjord och pinnmo, hwarest rak tall samt furuskog wäxer, och
på kjählland, som består af granmohrar och af stenbunden mark
med kjällsåg uti; så anser Kongl. Maj:t bäst wara, at endast på så
kallade kjälland men icke på sandjord eller pinnmo bolandsbrän-
nande eller så kallade kasande må nyttjas, hwarefter upodlingen
theraf efter hand samt efter hwars och ens förmögenhet bör skje.
Och hwad sådane ställen angår, hwarest til måssars afbrännande
på kjählland swedjande måste anställas, så åligger synemännen ej
allenast at noga tilse, thet the utsatte och utsynte ställen äro på All¬
mogens egne skatteskogar belägne, emedan wid fäbodarne på all¬
männingar intet widare än allenast en swedning til mulbetets up-
rensande får skje enligt therom redan utgångne kongl, förord¬
ningar, utan ock at tå tillika sig yttra, om nog är med en swedning
eller om en ytterligare bränning eller kasande tarfwas, tå länsmän¬
nen wid tio dal. silf:mts wite böra noga tilse, at ej andre ställen än
thesse förenämde blifwa thertil utsynte.
10 §.
Om then författningen, at alla kundgörelser och publicationer,
som kunna til kyrkorne ankomma från Kongl. Maj :ts befallnings-
hafwande, ämbetsmän eller af någon undersåte, må hädanefter å
predikostolarne men icke på kyrkowallen upläsas. Sådant will
Kongl. Majit til alla delar härmed i nåder bifalla.
11 §•
I anledning av Stora Kopparbergs läns Allmogens underdåni¬
ga anhållan, at 6 § af 8 art. i 1739 års tjensthjonsstadga, som
förbjuder tjenste- och löst folks utflyttning från Wästernorrland til
andre län, måtte antingen uphäfwas eller ock samma förbud
sträcka sig til Kopparbergs län, så at en likhet bägge thesse länen
emellan måtte erhållas, finner Kongl. Maj :t i nåder för godt at här¬
med i allmänhet stadga, thet samtelige Thess trogne undersåtare af
Allmogen i Swerige och Finland böra hädanefter obehindrat få nytt¬
ja then et fritt folk så högt tilständiga lika fri- och rättighet at in¬
nom rikets grants söka theras lofliga näring och utkomst, i hwad
1076
ort och landskap the thet lättast och för sig behageligast finna; i
förmågo hwaraf alla tilförene från Kongl. Maj :t eller Thess embets¬
man theremot utgångne förbud, undantag och exclusioner här¬
igenom aldeles uphäfwas.
12 §.
The af Allmogen, som i fordna tider fått tilstånd at bygga sig ca¬
pell, under förbindelse at lika fullt deltaga i prästegårds och kyrko¬
byggnaden wid moderkyrkan, förmena i följe af 2 § uti 1734 års re¬
solution på Allmogens allmänna beswär, at med then theri nämde
wanlige kyrkobyggnaden ej annat kan förstås än moderkyrkans
underhållande genom reparationer, när så behöfwes, i thet skick
och storlek then war, tå tilstånd til capellsbyggnad erhöllts, men
icke sträcka sig til the händelser, tå någon utwidgning eller tilbygg-
nad för moderförsamlingens tilwäxt skull nödig är; anhållandes
Allmogen om nådig förklaring härutinnan. Och på thet the härom
upkomne mångfaldige stridigheter måge för framtiden warda före-
komne, finner Kongl. Maj :t rättwist wara, at capellboernes skyldig¬
het i gemen ej må sträckas längre än til deltagande i moderkyrkans
underhållande antingen igenom nybyggnad eller reparationer i thet
skick och storlek then war, tå capellet efter tilstånd byggdes, och at
the således böra befrias ifrån all öfrig ny tilbyggnad, samt at the i
slike händelser gifne resolutioner följakteligen icke skola eller måge
i wägen ligga.
13 §.
Uppå the skjäl, hwilka 13 § af 1762 års resolution på Allmogens
allmänna beswär om fatalier för bördemän i Wästernorrland inne¬
håller, nemligen at hwad arfwingar emellan i bördsmål kan wara
afslutit, innan nya lagen utkom, må anses såsom laga kraft wunnit,
tå intet åtal innom tjugu år, ifrån thet nya lagen utgafs, therå
skjedt, anhåller Allmogen i Storfurstendömet Finland samt the
orter i Upland och Roslagen, som genom fiendtelige infall märkeli-
gen blifwit förhärjade, och Bohuslän underdånigst, at samma för¬
ordnande måtte til thesse orter lämpas och fastställas.
Och emedan thet befinnes, at mångfalldige omwäxlingar med
ägare af hemmanen under the förflutne krigstider skjedt i thesse
orter, hwarunder Allmogen dels af enfaldighet ej sedt nödwändig-
heten at sin äganderätt med lagfart befästa, dels ock för tå på¬
1077
stående krigsoroligheters skull icke dristat genom lagfarts sökande
gifwa bördemän anledning at sig från the hemmansdelar winna,
hwilka the långt förut inkjöpt och i krigsbeswärligheterne bewarat.
Hwarförutan förstfödslorätten i somlige af thesse orter såwäl som i
Wästernorrland skal warit antagen och brukelig; ty pröfwar Kongl.
Maj:t skjäligt thenne Allmoges underdånige ansökning i nåder bi¬
falla. Men hwad the wid domstolarne i thesse orter nu redan an-
hängige mål och bördestwister angår, så äro the härunder icke be-
grepne, hwilket wederbörande til framgen underdånig efterrättelse
länder.
14 §.
Allmogen beswärar sig theröfwer i underdånighet, at the flerestä¬
des klåckarne til lön och underhåll anslagne klåckarebohl och jor¬
dar blifwit them afhände och dels til pastores, capellaner eller
adjuncter, dels ock til enskildte personer uplåtne, anhållandes i un¬
derdånighet, at 18 § af 1731 års kongl, resolution på Allmogens all¬
männa beswär angående klåckarebohlen i Skåne och Blekingen
måtte lämpas til andre orter i riket och ther til behörig werkställig-
het befordras.
Kongl. Majit wil härå til nådigt swar hafwa meddelt, at som
Skåne och Blekingen äro af särskild beskaffenhet, så finner Kongl.
Majit betänkeligit at til allmän efterlefnad lämpa åfwannämde
Thess nådige resolution; dock pröfwar Kongl. Majit i nåder rätt-
wist, at the klåckarebohl och jordar, som bewisas hafwa olagligen
blifwit dragne från klåckare och nu af obehörige personer innehaf-
was, böra genast til sit rätta bruk och behof lagligen återställas.
Och hwarest capellaner i brist af annat boställe bo på klåckarebor-
den och tillika klåckaresysslor förrätta, ther bör ock hädanefter
therwid förblifwa.
15 §.
I anseende til then olägenhet Allmogen klagar sig hafwa theraf,
at glasmästare på landet öfwer alt saknas, samt i betraktande af the
skjäl och omständigheter, Allmogen andragit til erhållande af nå¬
digt tilstånd at slike handlwerkare få antaga, finner Kongl. Majit
billigt, thet landtmannen må få antaga och skydda sockne- eller
häradsglasmästare, i hwad landsort thet hälst wara må och landt¬
mannen them nödige hafwer, dock så at the arbeta endast åt the
1078
landtman, som them tillita, hwaremot städernes glasmästare måge
utan inskränkning arbeta i städerne eller på landet åt hwar och en,
som thet åstundar.
16 §.
Uppå Allmogens underdåniga anhållan och i anseende thertil, at
i många socknar ingen bonde finnes, som lärdt eller kan skrifwa,
finner Kongl. Maj:t billigt at härmedelst uphäfwa kongl, brefwet til
Thess och Riksens Cammarcollegium af then 18 Februarii förledit
år, hwarutinnan anbefallt blifwit, at sexmännern i hwarje sockn
skola uptekna alla församlingens inwånare för thesto säkrare och
lättare kundskaps skull wid mantalsskrifningen, hälst the i thetta
ämne redan utkomne resolutioner, bref, stadgar och instructioner,
enär the behörigen handhafwas, äro til ändamålets winnande alde¬
les tilräckelige.
17 §.
Sedan Kongl. Maj:t uti 1727, 1739 och 1748 årens resolutioner på
Krigsbefälets och uti 1756 års resolution på Allmogens allmänna
beswär i nåder förordnat, huru med brefbärningen innom regimen-
terne bör förhållas; så måste Kongl. Maj:t likwäl nu med missnöje
förnimma Allmogens klagan, och at then osed sig therwid insmygt,
at penningar blifwit af åtskillige vacante rotar upburne för friheten
ifrån brefbärningen men the likafullt thermed blifwit betungade,
at slike rotar för samma frihet måst ärlägga mer än soldaten, och
at sådant alt skedt utan förut träffad öfwerenskommelse m. m.
Til afhjelpande af alla slike oroande klagomål pröfwar Kongl.
Maj:t rättwist, thet icke allenast the, som thesse medel bewisligen
utbetalt, bör themsamma owägerligen återfå af then, som kan full-
tygas hafwa themsamma upburit, utan ock at alla förbemälte reso¬
lutioner böra stricte och i alla måtto efterlefwas. Och emedan skjä-
ligt är, at the soldater och vacante rotar, som ligga i wägen af post¬
gången, ej böra med brefbärningen mera betungas än the aflägsne,
hwilket ofwannämde 1756 års resolution på Allmogens beswär och
thess 17 § sökt jämka; ty anser Kongl. Maj:t billigt, at regiments-
cheferne anbefalla compagniechefs at wid nästa liquidationsmöte
föreställa soldaterne och vacante rotarne, huruwida the sins emellan
wilja om någon wiss årlig afgift af hwarje numer öfwerenskomma,
som i anseende til sin aflägenhet har föga eller ingen känning af
1079
brefbärningen och således kunde aldeles therifrån befrias. I hwil-
ken händelse en slik afgift bör betalas til kronofogdarne wid ordi¬
narie upbördsstämmorne och therefter utan minsta underslef, efter
wederbörandes fastställande, proportionaliter utdelas til them, som
innom regimentet blifwa med postförningen beswärade. Börandes i
följe af oftanämde 1756 års resolution ingen officerare understå sig
at med brefbärning i enskildte angelägenheter beswära någon soldat
eller rote och ännu mindre med bärande eller transporterande af
hvarjehanda saker wid answar och tjenstens förlust belasta. Men
at alla bref och ordres, som af soldaterne eller rotarne fortskaffas,
böra wara öpne och oförseglade, thertil kan Kongl. Maj:t icke sam¬
tycka.
18 §.
Som 68 § af kongl, resolution på Allmogens allmänna beswär
sistledne riksdag angående pipare-, hautboist- och regimentswä-
belsboställen skal til Allmogens lidande blifwit mycket inskränckt,
så anhåller Allmogen i underdånighet om nådig förklaring theröf-
wer.
Kongl. Maj:t finner ingen förklaring i thetta mål nödig, utan wil
Kongl. Maj:t, at berörde resolution förblifwer i sin fulla kraft och
wärkan, och wil i nåder wederbörande landshöfdingar och regi-
mentschefer hafwa härigenom alfwarligast antydde at thensamma
i nogaste måtto efterlefwa samt, ifall någon oreda theremot före-
lupit, sådant behörigen rätta, tå the lidande therom ansökning
gjöra och med tilförlåtelige skjäl wisa sig hafwa blifwit emot be¬
rörde §:s tydeliga innehåll förolämpade samt från hemmanen ut-
drefne, hwarwid ingen särskildt resolution, som för år 1762 kan
wara något regimente meddelt, må i wägen ligga, hälst åfwanbe-
rörde 68 § är et generelt förordnande, hwaruti något undantag icke
kan tillåtas.
19 §.
Ehuru wid sidstledne riksdag blifwit fastställt, på hwad sätt ägo¬
delning samt ref- och skattläggning i Carelen borde wärkställas,
beswärar sig dock Allmogen thärstädes nu i underdånighet, at så¬
dant icke skjedt, anhållandes förthenskul ytterligare om wärkstäl-
ligheten theraf til undwikande af the årlige taxeringar.
Kongl. Maj:t har thetta i nådigt öfwerwägande tagit och wil sig
1080
särskildt utlåta, huru ägodelningarne i Carelen numera, sedan
Oeconomiedeputationerne uphördt, måtte likmätigt Kongl. Maj:ts
nådige bref at then 27 Julii 1762 til wärkställighet befordras.
Imedlertid och hwad angår then wissa sochneskatten, så pröfwar
Kongl. Maj :t bäst wara, at thet medium bör genast uträknas, som af
hwarje sochns i femton år, räknadt ifrån 1750 til och med 1764 års
slut, utgående räntor upkommer, hwilken skatt af hela sochnar-
ne efter ortens underwisning samt thertil hörande förordnanden ut-
gjöras bör, och hwarföre alle för en och en för alla, så länge the
thensamma sins emellan eller igenom egne committerade propor¬
tionera och fördela, böra wara answarige och wid bolräkningen i
Februario til kronofogden utbetala. Och på thet thenne författning
icke måtte afstanna utan komma til wederbörlig fullbordan, är
Kongl. Maj:ts nådiga wilja, at härmed genast utan ringaste tids ut¬
drägt så tidig början gjöres, at then för nästa år til efterlefnad kom¬
mer och continueras, til thess ref- och skattläggningen til fullo för
sig gådt.
20 §.
The skjäl och omständigheter, hwilka Allmogen i Carelen i un¬
derdånighet anfördt til winnande af nådig befrielse för husbygg-
nadssyner eller ock en särskildt författning i then delen, lämpad ef¬
ter ortens synnerliga beskaffenhet och hushållsomständigheter, har
Kongl. Maj:t i nådigt öfwerwägande tagit; och ehuruwäl både
husesynsordningen och lagen stadga, icke allenast huru hus å kro¬
nojord byggas och underhållas skola, utan ock at kronofogde
samma byggnad hwarf tredje år eller oftare skåda bör, hwartil ho¬
nom jämwäl then för kronofogdarne utfärdade instructionen för¬
binder. Dock likwäl och allthenstund Allmogen i Carelen äro
boende på en gräntseort, hwilken under förra fiendtligheter blifwit
sköflad och bränd samt äfwen är wid minsta fiendtligt anfall å then
sidan för slik swår medfart blottstäld; förthenskul pröfwar Kongl.
Maj:t i nåder godt at tillåta Allmogen i Carelen at bygga efter be-
qwämlighet, och som then kan finna för sig bäst och nyttigast, utan
at kronofogden skal äga magt at them för husbyggnad i en eller an¬
nan måtto i oro och kostnad försätta, mindre ifrån theras lagligen
förwärfwade åborättigheter rubba och drifwa, tå the eljest finnas
idoge och trefne jordbrukare, hwilket wid anställande besigtningar,
som endast få sträcka sig til åker och äng, honom tilkommer behö¬
rigen iakttaga; och åligger Kongl. Maj:ts befallningshafwande i
orten at häröfwer alwarsam hand hålla.
1081
21 §.
Uti författningen, som tillåter grufwedrängar, smältare och råst-
wändare wid Stora Kopparberget at orubbade få besitta the små
hemmansdelar, som the i socknarne ikring Fahlun antingen sjelfwe
eller med sine hustrur ärft utan at therföre taga lösen af the full-
suttne hemmansåboer, anhåller Allmogen om then ändring, at inga
dylike hemmansklyfningar måge tillåtas, förr än syn föregådt och
utrönt blifwit, om hemmanet kan tåla klyfning.
Kongl. Majit finner, at then lilla förmån, grufwedrängarne med
the flere arbetare wid Stora Kopparberget igenom åfwannämde för¬
fattning wunnit, är på billighet och rättwisa grundad samt thess-
utom ej annorlunda at anse än såsom et understöd i theras swaga
wilkor och en upmuntran för them at med ett så beswärligt och äf-
wentyrligt arbete fortfara. Kunnande Allmogen så mycket mindre
finna sig therigenom lidande, som thesse arbetare sjelfwe utgöra
the theraf utgående kronoutskylder och swara för knecktehållet,
utan at Allmogen på något sätt theraf är betungad.
22 §.
Som Kongl. Majit uti 12 § af 1743 och 16 § af 1752 årens resolu¬
tioner på Allmogens allmänna beswär förklarat, thet brofogdar och
extra fiscaler med flera slike extra betjente skulle afskaffas och
Allmogen i Finland sig theröfwer beswärar, at sådant icke skjedt,
så wil Kongl. Maj :t härmed hafwa anbefalt wederbörande, thet the
alla bro- och skallfogdar samt extra fiscaler genast aldeles afskaffa.
23 §.
Allthenstund en wiss tiondesättning uti the 24 södra sochnarne i
Ångermanland blifwit uprättad med consistorii fullmägtiges och
flere wederbörandes samtycke til prof på sex år; förthenskul och
emedan inga beswär af them, som kronotionden på winst och för¬
lust är anslagen, anförde blifwit, ty pröfwar Kongl. Maj :t billigt
samma wissa tiondesättning härigenom fastställa för så många år,
som afhandlat och öfwerenskommit är.
24 §.
I följe af 38 § i kongl, resolutionen på Allmogens allmänna be¬
swär år 1741, hwarigenom förordnad! blifwit, at behållningen af
kronospanmålen i Jemteland, som öfwerskjuter stater och an¬
ordningar, skulle upläggas på 2 ine år uti kronobodarne och ej bort-
69—700212
1082
föras eller försäljas utan i misswäxtår til Allmogen lemnäs, anhål¬
ler Allmogen therstädes at få högstberörde kongl, resolution til
godo njuta,
Och emedan thenne författning finnes syfta på Allmogens ther i
orten nytta och billiga understöd wid infallande misswäxt, som icke
sällan i thenne så nära norrska fjällen belägne landsort plägar in¬
falla; ty bör Jemtelands Allmoge utan någon förtydning njuta til
godo then förmon, som them i merbemälte resolution af år 1741 för-
und blifwit, til hwilken ända Landshöfdingen i orten, på hwilkens
answar thet ankomma skal, om oftahögstberörde kongl, resolution
icke efterlefwes eller någon spanmåls förlust eller förskjämning i
bristfällige bodar skulle sig tildraga, nu i nåder anbefalles at genast
låta efterse, i hwad tilstånd kronobodarne, i synnerhet i the ifrån
Frösön aflägnare socknar, äro, samt i händelse någon theraf tarf-
war antingen nybyggnad eller reparation, som af Allmogen utan
kronans ringaste bekåstnad skje bör, tå therom skyndesammast an¬
stalta, hälst Kongl. Maj :t håller före, at behållningen af the til Frös¬
ön närmaste socknars kronotiondespanmål kan i Frösö magazin
upläggas med mera säkerhet och ej mindre beqwämlighet än lisa
för sistnämde socknars Allmoge ifrån thesse kronobodars under¬
hållande och byggnad; äfwen som thet må tillåtas, om Allmogen i
2:ne socknar skulle om en kronobods underhållande, ther thet af
Landshöfdingen så nödigt pröfwas, sig sjelfwe förena.
25 §.
Allmogen i Skellefteå, Burträsk och Umeå socknar andraga i un¬
derdånighet, at tå the för någre år sedan ingingo med Kongl. Maj :t
och kronan en wiss tiondesättning, skal them uttryckeligen blifwit
försäkrat, at mera spanmål ej skulle i kronobodarne inlefwereras,
än til anordningarne behöfdes. I anseende hwartil, och som Allmo¬
gen icke altid kommit i fullt åtnjutande af en sådan utlåfwad för¬
mon, i underdånighet anhålles, at Allmogen therwid måtte warda
bibehållen och således få til upbördsmännen å afradsdag efter mar¬
kegång lefwerera penningar för then tiondespanmål, som ej in na¬
tura til anordningar erfordras.
Nu allthenstund Kongl. Majit inhämtat, at Allmogen i åfwan-
nämde socknar, tå the år 1754 ingingo med Kongl. Majit och kro¬
nan wiss tiondesättning, ibland annat sig förbehållit, at tå Allmo¬
gen til hemmanens understöd thet betarfwade, skulle efter årliga
markegången få inlösa öfwerskåttstiondespanmålen, sedan afkort-
1083
ning och anordningarne äro afdragne, jemwäl tå när kronan
samma spanmål ej behöfwer, och Kongl. Maj:t et sådant Allmogens
förbehåll medelst Thess nådiga stadfästelsebref then 10 October
1758 bifallit, hwilket ej annorlunda än såsom et emellan kronan
och Allmogen slutit contract bör anses; förthenskull försäkrar
Kongl. Maj :t, at Allmogen i förenämde socknar wid then them såle¬
des förundte törmönen enligt the flere för them utfärdade kongl,
resolutioner utan ringaste förtydning bibehållas skall.
26 §.
Til Allmogens i Södermanland underdåniga anhållan om ändring
i terminen til lagmanstingens hållande therstädes, wil Kongl. Maj:t
härmed hafwa lemnat Thess nådige bifall, så at berörde ting hädan¬
efter må förrättas i slutet af Maji eller början af Junii månader.
27 §.
Som Lima och Särna socknar i Österdalarne likmätigt kongl, re¬
solutionen af then 21 Februarii 1751 och 30 Maji 1752 njuta tullfri¬
het på then spanmål, the ifrån Norige införa, och Mora samt Elfwe-
dals socknar med thesse äro af enahanda beskaffenhet; så wil
Kongl. Majit hafwa thesse sidstnämde socknar förundt en lika tull¬
frihet på then spanmål, som til then från Norrige inkommer.
28 §.
Thet anhåller Allmogen i Blekingen underdånigst om nådigt slut
uti thess redan wid 1723 års riksdag anmälte underdåniga ansök¬
ning angående återwinnande af några öar och skjär, hwilka dels
genom skattekjöp, dels ock eljest skola Allmogen frångådt.
Kongl. Maj :t will i nåder draga försorg, at thetta mål ofelbart in¬
nan nästa riksdag må likmätigt lag och förordningar warda afhul-
pit.
29 §.
Then Allmoge i östergötland och Södermanland, som blifwit
ålagt at wid kyrkiorne bygga och underhålla en kyrko- och tionde¬
bod, anhåller underdånigst at therifrån befrias så mycket häldre,
som thesse bodar skola wara onödige, åtminstone tiondeboden, se¬
dan numera ingen tionde wid kyrkorne förwaras; men i händelse
en kyrkiobod skulle nödig anses, anhåller Allmogen, at sätesgårdar,
1084
rå- och rörshemman samt boställen måtte i följe af Byggningab. 26
cap., 1 §, theruti taga lika del.
Kongl. Maj:t har thetta uti nådigt öfwerwägande tagit och pröf-
war skjäligt, at när landshöfdingarne hwar uti sine län söka enligt
lag och kongl, förordningar så förfara med thenne sak, som sock¬
nens och kyrkans rätt samt nödwändiga behof kan kräfwa och
medgifwa, så lärer thenne af bemälte Allmoge nu förde klagan ofel¬
bart uphöra.
30 §.
Allmogen i Helsinglands Norra fögderie anhåller underdånigst
om befrielse från tullafgift för then spanmål och the räntepersed-
lar, hwilka för kronan upfordras och upläggas i thet af thenne All¬
moge på egen kåstnad utanfår Hudwikswalls stads upbyggde maga-
zinet. Och som likmätigt 1756 års landttulls- och accisordnings 1
cap., 6 §, Allmogen och räntegifwaren böra betala tull för krono¬
tionde och afrad samt räntepersedlar och kyrkotionde, när the
föras til städerne men eljest icke, dock at när sådane waror upläg¬
gas i kronans bodar utom städerne, räntegifwarne böra betala tull
therföre, såwida the föras til stads- eller kronoförrådshusen; så kan
thenna Allmoge icke befrias från tullens erläggande af then span-
nemål och räntepersedlar, som uti thet utanför Hudwikswalls stad
på landets grund af Allmogen med egen kåstnad upbyggde magazin
kommer at erläggas enligt Statscontoirets skrifwelse til orten af
then 21 October 1758. Men när thesamme icke blifwa til någon stad
eller kronoförrådshusen afförde utan af räntegifwarne med pen¬
ningar få lösas, then ålagde tullen tå må för så mycket, som inlöst
blifwit, til them sedermera återställas.
31 §.
Kemi Lappmarks Allmoge anhåller underdånigst at utan utsy¬
ning hädanefter och framgent få obehindrat nyttja skogen til swed-
jande på sätt, som tilförene lofligit och wanligit warit.
Kongl. Maj:t kan wäl icke bifalla et så oinskränkt swedjande,
som thenne Allmoge nu begär dt; men wil likwäl til thess lisande uti
kåstnad och långa resor således thenna ansökning i nåder bewilja,
at 2:ne bofaste män i orten, som äro närmast til hands, måge utsy-
ningar i länsmannens ställe, och theräst han är fjärran boende, för¬
rätta, och häradsrätten wara sidsta stället, thit thenne Allmogen bör
1085
sina undfångne syningsbewis til bepröfwande inlemna. Börandes
dock undersökningar i wederbörandes närwaro, så fort sig gjöra lå¬
ter, anställas och theruti wiss tract för hwart år och för hwarje åbo
utsättjas.
32 §.
Kongl. Maj:t har i nåder åhördt Lappallmogens deröfwer i un¬
derdånighet förde klagan, at Landshöfdingeembetet i Wästerbottn
tagit sig anledning af 42 § af 1762 års kongl, resolution på Allmo¬
gens allmänna beswär at om wårtiden incassera alla Lappallmo¬
gens bössor.
Och emedan Landshöfdingeembetet förbudit endast the neder åt
landet kringstrykande lappar at på hemmansskogarne få idka fo¬
gel- och djurfång men icke lappske Fjällallmogen at hafwa bösser i
sine tjäll och hyddor, hälst thesse senare behöfwa them, på thet rof-
djuren icke måtte föröda theras ren- och boskapshjordar; ty wil
Kongl. Maj:t i nåder tillåta lappska Fjällallmogen, men icke the
neder åt landet kringstrykande lappar eller socknelappar, at om
wåren obehindrat få hafwa sine bössor och icke wara skyldige them
til kronobetieningen aflefwerera. Börandes i öfrigt åfwannämde 42
§ om willrenars skjutande i alla delar af hela Lappallmogen efter-
lefwas.
33 §.
Allthenstund kongl, brefwet under then 22 Maji 1688 och kongl,
resolutionen på södra Hallands enskildte beswär af then 7 Februarii
1735 utsätta en wiss afgift i ollongäld för the swinkreatur, som på
kronans ollonskogar intagas, men thenne afgift skal blifwit för-
högd och efter markegången beräknad, förthenskul anhåller Allmo¬
gen i Halland underdånigst om nådig ändring therutinnan. Sedan
Kongl. Maj:t häröfwer inhämtat såwäl Cammarcollegii som Lands-
höfdingens i orten underdånige yttrande, wil Kongl. Maj:t sig sär¬
skildt i nåder häröfwer utlåta.
34 §.
Then omkring Christianstad boende Allmogen anhåller i under¬
dånighet, at the marknader, som blifwit Christianstads Borgerskap
bewiljade at hållas i Torup, antingen måtte aldeles afskaffas eller
ock för anförde orsaker til en frimarknad förwandlas.
1086
Och som Allmogen anser för en fri och wilkorlig sak, antingen
thesse marknader blifwa i en frimarknad förwandlade eller ock al¬
deles indragas, och Borgerskapet i Christianstad sig til thetta senare
alternativet begifwit; så låter Kongl. Maj:t therwid förblifwa, i
följe hwaraf åfwannämde marknad aldeles afskaffas.
35 §.
Thet anhåller Allmogen i Wästerbottn underdånigst, at som ti¬
den nu til ända löper, under hwilken tillåtit warit at likmätigt 75 §
af 1756 års resolution på Allmogens allmänna beswär betala lax-
taxeafgiften med penningar, thet altså Allmogen therå ytterligare
prolongation i nåder erhålla måtte.
Kongl. Maj:t kan härtil ej samtycka utan pröfwar nyttigast
wara, at sedan thet nu subsisterande arrendecontractet til ända lu-
pit, bör thenne fisketaxa lösas efter årlig markegång af then eller
the, som samma fiske framdeles komma at innehafwa, hwarigenom
kronan wid sin tilständiga rätt och säkra inkomst bibehålies.
36 §.
Kongl. Majit har icke utan missnöje förnummit Allmogens i Fin¬
land theröfwer i underdånighet förde klagan, at fattige krigsmän,
änkor och inhysingar, som ifrån the flere afgifter äro befriade,
skola thesse senare åren måst utgöra the så kallade tings- och lag-
manskappar in natura. Och emedan sådant i sig sielft är obilligt
samt stridande både emot allmänna författningar och then ömhet,
Kongl. Majit för alle Thess trogne undersåtare hyser; ty will Kongl.
Majit härmedelst hafwa slikt missbruk afskaffat, så at fattige afske¬
dade krigsmän, änkor och inhysingar aldeles befrias.
37 §.
Allmogen i Finland beswärar sig theröfwer underdånigst, at
them emot landshöfdingeinstructionen och 66 § af 1723 års resolu¬
tion på Allmogens allmänna beswär bilfwit wägrat lindring i utla-
gorne, ehuru ansökning therom blifwit gjord och med tingsbewis
styrckt, at the dels genom misswäxt och kjöld, dels ock genom en
ödande boskapspäst ansenligen lidit.
Kongl. Majit har efter infordrad underrättelse härom funnit, at
Allmogen i Finland njutit lindring i utlagorne, så widt the åbero¬
pade med flere kongl, bref och resolutioner thet tillåta, och som All¬
1087
mogen icke uptedt någon special händelse, hwarwid then sökte
lindringen blifwit någrom förwägrad; ty kan härutinnan ingen
widare anstalt widtagas, än at then, som finner sig befogad, må så¬
dant å wederbörlig ort anmäla, tå honom then hjelp och rätt weder-
faras lärer, som med the i thetta ämne gjorde förordningar enlig är,
och hwilka i sin fulla kraft och wärkan böra förblifwa.
38 §.
Af andragne skjäl och omständigheter anhålla dragonehållarne i
Lillsawolax, at thet manskap, som står wid Carelske Esquadronen
och blifwit underlagt Nylands och Tawastehus Läns Dragonerege-
mente, måtte blifwa ställt under Sawolax Infanterieregimente på
lika sätt, som Jemtlands Cavalleriecompagnie lyder under Jemt¬
lands Regimente til fot.
Som ganska stor skillnad är uti exercice, discipline och hushåll¬
ning emellan cavalleriet och infanteriet, så skulle å ena sidan
Esquadronens incorporerande med et infanterieregimente wara bå¬
de otjänlig och skadelig och å andra sidan lända officerarne til stort
lidande så i anseende til lön som equipage, om the nu och efter så
lång tids förlopp skulle från hwarandra söndrade blifwa; altså kan
Kongl. Maj :t til dragonehållarnes ansökning om en så hufwudsake-
lig ändring i en författning, som på Riksens Ständers underdåniga
tilstyrkande gjord är, icke samtycka. Wiljandes dock Kongl. Maj :t i
nåder anbefalla regementschefen, at hwarken mönstringen, recru-
terings- eller exercitiemöten, ej eller rusthållarnes sammankomster
måge utom Esquadronens stånd företagas eller anställas.
39 §.
Emedan all spanmålsbehållning i Uleåborgs Norra fögderie och
Österbottn twärt emot 1734, 1739 och 1741 årens resolutioner på
Allmogens allmänna beswär blifwit uplåten jernbruken i Torneå
sockn och Wästerbootn, och then, som warit at tilgå i the öfrige
socknarne af Österbottn, skal dels blifwit öfwersänd til Stockholm,
dels ock til Wästernorrland, hwarförutan spanmålsräntor i the för-
flutne misswäxtåren blifwit med nogaste stränghet och wid förelagt
wite utkrafde, utan at Allmogen kunnat misswäxtsyner erhålla, ty
anhålles om nådig rättelse så i thet ena som andra. Wid öfwerwä-
gande häraf finner Kongl. Maj :t, thet berörde resolutioner äro tyde-
lige och böra således utan ringaste förtydning och uppehåll, wid
1088
swårt answar för then eller them, som hinder harwid i wägen lägga,
gå i full wärkställighet. Och ehuru kongl, brefwet af then 7 Julii
1747 förunnar wästerbottniske järnwärken at få inlösa öfwerskåtts-
spanmålen i Uleåborgs Norre fögderie, finner dock Kongl. Maj:t,
at sådant hädanefter så mycket mer må uphöra, som hwarken
österbottn eller någon thär belägen ort finnes uti thesse järnwärks-
privilegier nämde, kunnandes thesse järnwärk sjöledes ifrån Stock¬
holm och annorstädes, thär the sine effecter afsättja, med span-
mål sig förse.
Widkommande åter Allmogens anhållan om misswäxtsyner så
emedan socknarne i Österbottn äro mycket widlyftige samt bestå af
kjärr och träsk samt moraser och obanade wägar, så at wederbö-
rande, som wid slike syner böra wara närwarande, oftast äro utur
stånd at komma til stället, ther syn skal hållas; ty wil Kongl. Maj:t
för thenne så långt i norr belägne orten särskildt i nåder hafwa för¬
ordnat, at när Prästerskapet, länsmannen och häradsnämden i
socknen med ed kunna betyga, at antingen hela socknen eller något
hemman therstädes lidit misswäxt, sådant tå bör anses för fullgil-
tigt witnesbörd och spanmålen tå icke in natura utfordras utan
med penningar enligt förordningarne betalas.
40 §.
Til undwikande af the flera olägenheter, hwaraf Allmogen i Stor-
sawolax årligen beswäras thermedelst, at räntorne i brist af behörig
ref- och skattläggning gissningswis och på höft blifwit utsatte, an¬
håller Allmogen therstädes i underdånighet om ordentelig refning
och skattläggning efter förut faststäld lämpelig methode, så at
hwar finge then skatt, som emot hans ägor swara kunde.
Kongl. Maj:t anser thenne ansökning billig och låter nu therföre
nådig befallning til wederbörande afgå at skyndsammast uprätta
en til Storsawolax lämpelig skattläggningsmethode, som sedermera
utan tidens utdrägt bör af wederbörande bepröfwas, stadfästas och
wärkställas, samt the i Finland ledige blifwande landtmätare för¬
ordnas at thetta arbete behörigen utföra. Och som angelägenheten
fordrar en snar fullbordan häraf, så wil Kongl. Maj:t med behörigt
wite och näpst anse then ämbetsman, som antingen med all möjelig
skyndsamhet icke fullgjör, hwad på honom ankommer, eller eljest
lägger hinder i wägen til landets inwånares hörande och sjelfwa
skattläggningsmethodens uprättande och befordrande til wärkstäl¬
lighet.
1089
41 §.
Allmogens uti Helsingeland underdåniga ansökning om tilstånd
för the handlande uti Hudwikswall och Söderhamn at med egne
fartyg från utrikes orter införa linfrö til afhjelpande at then brist,
som therå så ofta förspörjes, har Kongl. Maj :t i nådigt öfwerwä-
gande tagit; och som Kongl. Maj:t redan utfärdat Thess nådige för¬
fattning angående linfrös införskaffande i riket, så har Allmogen
sig sådant til rättelse at ställa.
42 §.
Uppå Allmogens nu andragne underdåniga beswär angående cas-
sationerne wid the sist hällne cassations- och besiktningsmönst-
ringar will Kongl. Maj :t sig särskildt i nåder utlåta.
43 §.
Sunnerbo härads Allmoge i Kronobergs län anhåller underdå¬
nigst, at hwart pastorat i samma härad må tillåtas at särskildt in¬
nom sig få öfwerenskomma och fastställa then brandstodshjelp,
hwarmed the i socknen, som komma at lida genom wådeld, måge
understödjas, samt at få samla och inrätta sin enskildte cassa til en
slik utgift och thermed wara frie från deltagande i the brandstoder,
som hända utom socknen.
Som thenne Allmogens omtanka om egen och sine medbröders
conservation wid påkommande olyckshändelser är berömlig; så
will ock Kongl. Maj :t til thenne ansökning nådigt bifall lemna samt
will therjemte med nådigt wälbehag anse, om andre pastorater i ri¬
ket slike föreningar ingå wilja och innom sig fastställa, tå hwarken
häradsrätten eller andre embetsmän sig thermed befatta skola,
utan endast i the tilfällen handräckning om bristande wärkställig-
het begäres.
44 §.
Allmogen i Stora Tuna sockn, Ofwanbro, i Kopparbergs län, som
med årlige dagswärken til then landshöfdingen å lön anslagne kro¬
noängen Hushagen belastad är, anhåller at therifrån hädanefter be¬
frias.
Kongl. Maj :t har häröfwer hördt wederbörande och pröfwar i nå¬
der rättwist, at som 43 § af 1756 års resolution på Allmogens all¬
männa beswär jemte flere kongl, bref och resolutioner frikalla All¬
1090
mogen i gemen från alla dagswärken, hwilka äro utom hemmanens
skattläggning, så bör ock thenne Allmoge therwid bibehållas samt
således befrias från thesse dagswärkens utgjörande å kronoängen
Hushagen.
45 §.
Gottlands Allmoge anhåller at antingen befrias från bryggornes
wid magt hållande och byggande wid hamnarne och lastageplat-
serne eller ock sig til hjelp therwid undfå the bropenningar, som
Wisby stad af hwart fartyg upbär.
Och som rättigheten för Wisby stad til hamn- och bropenningar-
nes upbärande såwäl wid staden som landthamnarne, ej mindre än
Allmogens skyldighet at bygga och underhålla hamnbryggorne, at
för theras egen beqwämlighet få aflasta sina tunga waror på andre
ställen än i Wisby stad, är grundad i äldre och senare kongl, resolu¬
tioner, privilegier och förordningar, therest Allmogen wil undwika
at föra sina wahror fram til staden; så kan Kongl. Maj:t til ingen-
thera delen af thenna ansökning samtycka.
46 §.
Allmogen i Grafwa sockn och Wermeland, som hafwa många och
kostsamma broar at underhålla, beswärar sig underdånigst theröf-
wer, at the äfwen måste underhålla en del uti then så kallade
Slotts- eller Grufwesundsbroen, thit the hafwa öfwer tre mil, och
måste kjöpa byggningswirke samt betala dagswerken med mera;
anhållandes at til lindring i kostnaden få någon andel i then bro¬
tullen, som för theras medinteressenter, hwilka then öfriga delen af
broen underhålla, bewiljad blifwit.
Och som Grafwa sockn är liten och således måst widkännas dry¬
gare kostnad wid en så aflägsen brobyggnad i proportion af hem¬
mantalen, samt hafwa följakteligen största skjäl och rätt til lika
förmon med Jose härad, som den öfrige delen af thenna bro under¬
håller; ty finner Kongl. Maj:t, at Grafwa sockn, som i så många år
städt i mistning af sin rätt, må med Jose häradsboer proportionali¬
ter deltaga uti the för merbemälte Slotts- eller Grufsundsbro hä¬
danefter fallande bropenningar.
47 §.
Kongl. Majit finner i nåder billigt, thet the påstförare, hwilka
wid the nya påstcontoiren i Delsbo och Bollnäs uti Helsingeland
1091
blifwit tilsatte, böra såwäl som en del af theras wederlikar med nå¬
gon ärsättning för theras beswär med påstförslen hugnas, och will
therföre med första, aldrasist innom et år utsätta och tildela låta,
hwad och huru mycket hwar och en efter thess hemmans storlek
samt mera eller mindre beswär med påstförningen må i ärsättning
hafwa at undfå.
48 §.
Efter öfwerwägande af Allmogens i Cronobergs län underdåniga
ansökning, at then Allmoge, som af ålder haft rättighet til tjärutil-
wärkning men theri som tidast hindrad blifwit, måtte ej allenast til
tjärubränning få anwända the på theras skogar warande samt til
andre behof odugelige trän, utan ock the för flere år sedan utsynte
och hwilka Allmogen börjat til tjärubrännerie anwända, will
Kongl. Majit hafwa tillåtit, at alla the redan utsynte eller nyttjade
trän måge til tjäruwirke frigifwas samt til bästa nytta och förmo-
ner anwändas, och Allmogen i öfrigt icke betagas at efter lag och
kongl, skogsordningen af krokstammige och til wircke odugelige
furuträn hädanefter som förut tjära tilwärka.
49 §.
Kongl. Majit will uti then nya utkommande skogsordningen sig
särskildt i nåder utlåta öfwer Allmogens i Tawastehus län underdå¬
niga ansökning at fritt och utan utsyning få swedja. Imedlertid för-
fares thermed efter allmänna lagen och särskildte kongl, författ¬
ningar.
50 §.
Normarks, Jose, Fryksdals och Elfwedals härader i Wermeland
anhålla i underdånighet om tilstånd at på sätt, som Dalby sockne¬
män i Elfdalen år 1742 förundt blifwit, få till norrske handlande
försälja thet timmer och träwirke, som the för stora bärg och fjäl¬
lar icke kunna hemföra eller til något wattudrag, som leder in åt ri¬
ket, transportera.
Kongl. Majit har häröfwer i nåder hördt wederbörande och fin¬
ner bäst wara, innan något förordnande med säkerhet kan widta-
gas, at thesse widsträckte skogar, hwaruti en myckenhet storwärks-
trän samt master och spiror skola finnas, måge först öfwerfaras
och besiktigas i närwaro af någon från Ammiralitetet utskickad
1092
samt ifrån nästgräntsande städer och bruk, på thet utrönas må, hu-
ruwida skogen för nyttige bergsbruk eller andre inrättningar må
wara nödig, samt huru strömmar och wattudrag sig leda, antingen
inåt landet eller åt Norrige, såsom ock huruwida sågqwarnar med
större nytta til skogens förädling kunna anläggas. Til befordran
hwaraf Landtmäteriecontoiret åligger at skyndesammast låta af¬
mäta alla större skogar i Wermeland, hwilka äro så belägne, at tim¬
mer therifrån beqwämligen kan til Norrige utföras, samt äfwen för¬
fatta charta öfwer alla wattudrag och strömmar, som leda antingen
till Swerige eller Norrige. Hwarefter Kongl. Maj :t wil thetta ärende
i närmare öfwerwägande taga.
51 §.
Skärallmogen i Finland, Wäster- och Österbottn samt Wäster¬
norrlands läner anhåller i underdånighet at wid theras gamla fiske¬
bruk, så på grund i hafssjön som wid stränderne, hwarföre the äro
refwade och skattlagde samt roterade, warda bibehållne utan in¬
trång af städernes Borgerskap, som i anledning af kongl, resolutio¬
nen under then 20 April 1763 begynt them oroa, hwilken dock icke
skal syfta på Allmogens enskildte och skattlagde fiskeställen.
Kongl. Maj:t har thetta i nåder öfwerwägat. Och som Kongl.
Maj :t uppå Riksens Ständers underdåniga tilstyrkande under then
25 Junii sistledne förklarat, at ej någon härlighet, ehwad namn
then ock hafwa kan, må mot 1677 års placat skiljas ifrån then kro¬
nans ägendom, hwarunder then blifwit skattlagd; altså finner
Kongl. Maj:t så mycket mera skjäl och anledning thenne Allmo¬
gens underdåniga ansökning i nåder til alla delar bifalla.
52 §.
Kongl. Maj:t har i nådigt öfwerwägande tagit såwäl Bergsallmo¬
gens theröfwer i underdånighet anförde beswär, at ståndspersoner
twärt emot flere kongl, förordningar tilhandla sig och infria bärgs-
mans ägendomar, såsom ock the hjelpmedel, hwilka Bergsallmogen
emot slike missbruk föreslagit. Och hwad första hjelpmedlet angår,
nämligen at då bergsmän erbjuda sig ifrån någon ståndsperson
återwinna en genom kjöp eller förpantning från bergsmansståndet
bortkommen ägendom, intet afseende må gjöras på then i förpant¬
nings- eller kjöpebrefwet utsatte summa utan ståndspersonen wara
skyldig at taga löser efter mätismanna ordom; så emedan författ-
1093
ningarne ej allenast tillåta ståndspersoner, efter i akt tagne laga
steg, innehafwa slike ägendomar, utan och genom 56 § af 1731 års
resolution på Allmogens allmänna beswär är bergsmannen afslagit
at efter mätismanna ordom få bergsmans ägendomar infria; ty kan
Kongl. Maj :t thetta så mycket mindre bifalla, som utom en sådan
tilläggning genom kongl, resolutionerne af åren 1719 och 1720, §§
35 och 80, blifwit försäkrat, thet ingen handel skal utom Bergscolle-
gii förut erhållne tilstånd wara gällande, och Bergsallmogen thess-
utom i stöd af 5 cap., 6 och 7 §§, Jordab. äger rättighet at fordra
både kjöpare och säljare at med ed fästa theras afhandling, ifall be¬
faras skulle, at summan wore för högt tiltagen.
Widkommande thernäst at häradsrätterne måtte förbjudas
lemna lagfart åt ståndspersoner på bergsmans ägendomar, mindre
befatta sig med twister therom, så emedan skillnad är på the hem¬
man, hwilka med och hwilka utom Bergscollegii tilstånd gått från
bergsmansståndet, och uti kongl, förordningen af then 4 Julii 1739
samt uti 35 § af 1719 års kongl, resolution tilräckeligen utstakat är,
huru i bägge thesse händelser bör förhållas; ty kan Kongl. Maj:t
theri ingen sådan ändring, som nu begjärd blifwit, tillåta. Och be¬
träffande then omständigheten, at bergstingsrätterne måtte utan
afseende på upbud och lagfarter få uptaga och afgjöra en bergs¬
mans påstående at inlösa slike ägendomar, så allthenstund thesse
ärender höra egentligen til Bergscollegii omedelbara skjärskå-
dande, utan at häradsrätten annorledes, än hwad 1748 års förlags-
ordning utsätter, må sig thermed befatta, förthenskul och som
thenne ansökning således ej syftar på annat, än hwad förre författ¬
ningar redan medgifwa, så bör ock therwid förblifwa.
Hwad sluteligen angår Allmogens begjärdte handräckning
genom nödigt biträde af bergsfogdarne wid alla the tilfällen, tå
twister emellan bergsmän och ståndspersoner om bergsmans ägen-
domars besittning upkomma, så har Kongl. Maj:t så mycket
mindre härmed bordt beswäras, som ej allenast äldre stadgar och
författningar samt bergsfogdeinstructionen thenne skyldighet them
pålägger, utan ock advocatfiscalen i Bergscollegio altid warder hörd
och bergsmansståndets rätt i akt tager, tå slike mål i collegio före¬
komma.
1094
53 §.
Bergsallmogen anhåller i underdånighet, thet wägare i städerne
måtte tilhållas at noga urskilja och anteckna hwar en bergsmans
särskildte stämpel på dit ankommande stångjern endast i thet af¬
seende, at tå något öfwersmide wid en bergsmanshammare anträf¬
fas, thet af wågräkningarne må kunna erfaras, hwilken brottslig är
och then allena men icke en oskyldig medinteressent komma en slik
förordningarnes öfwerträdelse at umgälla.
Kongl. Maj:t har alla the härwid förekommande omständigheter
i nåder öfwerwägat men finner sjelfwa ogjörligheten at werkställa
then nu begärdte författningen, och at werkan theraf ingen annan
blefwe, än at controllen på bergsmannens öfwersmide thymedelst
stältes i största widlyftighet och oreda samt hammarlagen therhos
öppet tilfälle lemnat at idka öfwersmide och undgå answar blott
thermed, at then ena interessenten finge skylla på then andra. Nå¬
gon säker rättelse kan ock så mycket mindre af wågräkningarne
härutinnan erhållas, som widlyftigheten theraf icke medgifwer nå¬
gon pålitelig accuratesse, hälst sjelfwa järnet ofta kan wara utskep-
padt, innan öfwersmidet åtalas.
Således och tå hwar och en hammarlagare efter then faststäldte
ordningen gifwer akt på sit smidjehwart och en hyttelagare på sit
blåsningsdygn, kan utom hans minne ingen olikhet i smidningen
hända eller then ena interessenten öfwer sin rätta andel åstad¬
komma något mera smide än then andra. Men skulle Bergsallmo¬
gen likafullt åstunda någon widare författning härutinnan, så will
Kongl. Majit anbefalla Thess och Riksens Bergscollegium at antyda
wederbörande bergmästare, thet the genom tjenlige föreställningar
wid bergstingen söka förmå hammarlagen om någon wänlig och
friwillig öfwerenskommelse sig emellan til afböjande af all oord¬
ning och klagomål i framtiden.
54 §.
I följe af 32 § uti kongl, resolutionen på Allmogens allmänna be-
swär wid 1756 års riksdag, hwarmedelst Allmogen i Wermeland er¬
hållit hemmansklyfningar i mindre än tolftedelar, anhåller thenne
Allmoge underdånigst, at sedan alla laga steg föregådt, klyfningen
bewiljad blifwit samt någon hemmansdel upbuden och lagstånden,
wederbörande domstolar icke må wägra therå fastebref meddela,
och at theri må införas the laga fång, hwarigenom innehafwaren
1095
sig samma egendom förwärfwat. Och som ingen domstol bör wägra
behörigt bewis öfwer laga fång för then, som sådant äskar, och ti¬
der icke är at fastebrefwet hindra, sedan laga stånd åkommit, så
pröfwar Kongl. Maj:t rättwist, thet böra the hemmansdelar, hwar-
med lagligen och efter bergsordningarne blifwit förfarit, såwäl wid
klyfningen som thess fång, owägerligen med lag likmätige bewis i
ägarens hand styrckas och fästas.
55 §.
Wid then år 1761 i Österbottn uprättade tiondesättningen har
Allmogen betingat sig at i misswäxtår få lösa kronotiondespanmå-
len med penningar efter markegången, och at lefwereringen af
thenne spanmål ej skulle göras annorstädes än i tiondebodarne på
wanligt sätt, samt at kyrkowärdarne skulle wid sina damspänn bi¬
behållas, hwarå Allmogen nu begjärt nådig stadfästelse. Och all-
thenstund Kongl. Maj:t, hwad the 2:ne förstnämde omständigheter
angår, redan then 3 November 1762 then d nåder faststält; förthen-
skul kan Allmogen wara försäkrad at therwid warda bibehållen
samt at få samma wilkor utan något intrång werkeligen til godo
njuta; och hwad then senare omständigheten beträffar, så har
Kongl. Maj:t på Prästerskapets wid thenne riksdag i underdånighet
anförde beswär sig theröfwer i nåder utlåtit.
56 §.
Bergs- och bruksidkarne i Wästerbergslagen anhålla gemen¬
samt om nådigt tilstånd at ifrån the under Stora Kopparberget ly¬
dande men aflägsnare skogar få kjöpa erforderligt byggningswirke
och storwärcksträn.
Kongl. Maj :t kan wäl icke twert emot äldre och senare kongl, re¬
solutioner samt författningen af then 13 November 1747 bewilja nå¬
gon sådan fri wirkeshandel, som nu begjäres; dock på thet någon
nödfallshjelp må gifwas, tå annan tilgång innom orten kan brista,
bör skyndesam undsättning på thet sättet bewiljas, at bergsmästa¬
ren i orten efter inhemtad kundskap om werkeliga behofwet ansök¬
ningen i Kongl. Bergscollegio anmäler, som, sedan bergmästaren
wid Fahlu grafwa theröfwer blifwit hörd, bör pröfwa, om och huru
mycket storwirke then sökande må sig ifrån Dalskogarne tilhandla,
i hwilken händelse nödig anstalt bör fogas om then tilsyn wid ut-
kröningen och afhämtningen, at missbruk och underslef förekom-
mes.
1096
57 §.
Kongl. Maj:t har i nådigt öfwerwägande tagit Bergsallmogens
underdåniga ansökning, at wid markegångstaxans uprättande öf¬
wer spanmål, mat och andra waror, som kolare och bruksarbetare i
förlag af bruksidkare uttaga, äfwen wisse priser måtte utsättas på
arbetslöner för kolningar, kjörslor och dagswerken, efter thet i
hwarje ort gångbart är.
Och emedan thenna ansökning endast är lämpelig för them, som
i Bergslagerne blifwit bibehållne wid sina egna besittningar men i
anledning af särskildte resolutioner äro förbundne at med kolning,
kjörslor och dagswerken gå wissa wärk til handa; ty böra ock bergs-
tingsrätterne innom Bergslagerne, som hittils altid låtit widerräk-
ningar hållas öfwer thesse arbetares räkningar, när någonthera
parten thet åstundar, hädanefter til liquidationsmännernes efter¬
rättelse utsättja, huru theras förtjenster böra räknas i jemförelse
emot the nödwändigaste warornes pris för hwart år, hwarigenom
then åstundade billigheten säkrast winnes.
58 §.
The wermeländske närmast intil norrske gräntsen belägne hä¬
rader anhålla i underdånighet om tillstånd at ifrån Norrige få införa
communionwin.
Wid öfwerwägande af the härwid förekomne omständigheter
kan Kongl. Majit så mycket mindre nådigt bifall til thenne ansök¬
ning lemna, som the nästgränsande inrikes städer altid äro i stånd,
så hos sig sielfwe som wid marknaderne, hålla församlingarne er¬
forderligt win til handa; och på thet sådant thesto wissare må skje,
bör then författning gjöras, at sedan Consistorium i Carlstad någon
wiss tid om året låtit til annan utnämd tid requirera så stort quan-
tum win, som för thet året pröfwas wara af nöden, så bör thet wara
magistraternes och Borgerskapets ofelbara skyldighet at utan minsta
upskof thermed förse församlingarne.
59 §.
Bergsallmogen uti Tabergs och Lerbecks bergslager, som hafwa
en lagligen stadfästad öfwerenskommelse sins emellan at fritt få
byta malm emot limsten, beswärar sig i underdånighet theröfwer,
at the blifwa hindrade therutinnan af bruksägare, som af något in-
gångit contract med någre få af Bergsallmogen om limsten til the-
1097
ras blåsningar äfwen wilja leda rättighet til the öfrige af Bergsall¬
mogen, som intet contract therom slutat.
Och emedan thet contract, som en del af Bergsallmogen med of-
wannämde bruksägare träffat, icke kan förbinda andra personer än
them, som contractet sielfwe ingådt, och bergsmännen i Tabergs
bergslag äga en ostridig rättighet at för malm skaffa sig limsten
från Lerbäcks bergslag; ty kan ofwannämde Bergsallmoge en sådan
rättighet icke betagas eller Bergsallmogen hindras at til sin bättre
förtjenst med malms afförande och aflemnande til bruksägare
utom Tabergs bergslag få förskaffa sig limsten på sätt, som för All¬
mogen bäst och beqwämligast wara kan.
60 §.
Tabergs bergslags Allmoge anhåller underdånigst, at the från
bergslagen afsöndrade frälse- och bergsmanshemman måge enligt
kongl, resolutionen af then 16 Augustii 1653 genom utbyte emot and¬
re kronolägenheter eller lösen af bergslagen återkomma i bergsla¬
gens händer samt the skogödande torpen åter utdömas.
Kongl. Majit låter nu, på thet härom må erhållas tilräckelig up-
lysning och en laglig rättelse, Thess nådiga befallning til Bergscol¬
legium afgå at nästkommande år genom sina commiterade låta i
orten och alle wederbörandes närwaro undersöka såwäl om the
föregifne frälse- och bergsmanshemmans beskaffenhet som om
sielfwa hushållningen på the skogar, hwilka til tackjernsblåsningar
äro anslagne, och sedan thesse committerades utlåtande til colle-
gium innom förberörde tid inkommit, skal thet åligga collegio at
med all skyndsamhet thensamma pröfwa samt lag och kongl, bergs¬
ordningar jemte hwars och ens tilständiga rätt likmätigt med be¬
hörigt slut afhjelpa.
61 §.
Kongl. Majit förnimmer med missnöje Allmogens på Öland ther-
öfwer i underdånighet förde klagan, at ganska många nybyggen
thesse senare åren blifwit therstädes bewiljade och anlagde, the
gamle odalhemmanen til förfång och känbar skada; och som så¬
dant är stridande emot kongl, brefwet til Cammarcollegium och
Landshöfdingen i orten af then 7 Martii 1760, hwilket på flere
kongl, förordningar och bref grundadt är; så will Kongl. Majit här¬
medelst ytterligare hafwa förklarat, thet åfwannämde Thess nådiga
70—700212
1098
bref bör til afböjande af Allmogens lidande hädanefter och fram¬
gent i sin fulla kraft och werkan förblifwa. Hwilket wederbörande
til underdånig efterrättelse länder.
62 §.
Kongl. Maj:t finner betänkeligit at i gemen något förordna eller
bifalla Wermelands Allmoges underdåniga ansökning at blifwa bi¬
behållen wid besittningen af mindre hemmansdelar, för hwilka, så¬
som obesutne, innehafwarne blifwit dömde at taga lösen, innan re¬
solutionen på Allmogens allmänna beswär wid 1756 års riksdag och
thess 32 § utföll, utan böra sådane ansökningar och beswär hwar
för sig efter theras särskildte omständigheter af wederbörande
domstolar pröfwas.
63 §.
Färila sockn och the 20 hemman i Ljusdal[s] sockn och Helsing¬
land, som blifwit ålagt at underhålla then wid Loos coboltwerk
uparbetade wägen, anhålla i underdånighet at therifrån befrias,
emedan coboltwerket blifwit nedlagt och et glasbruk i stället up-
byggdt.
Som nu Kongl. Maj :t blifwit underrättad, at alt hopp om cobolt-
werkets widare upkomst icke är aldeles förloradt, och at thenne
wäg utan afseende på coboltwerket skal wara högst nödig för com-
munication i orten samt för uphandlingar, ther the med framgång
skola befordras, så bör öfwer thesse omständigheter en noga under¬
sökning i alla wederbörandes eller theras ombuds närwaro af do¬
maren i orten anställas och sedan til Riksens Ständer wid theras
nästa sammankomst ofelbart ingifwas, tå målet med sådant slut
warder afhulpit, som med lag, rättwisa och billighet närmast öfwer-
ens stämmer.
64 §.
Landt- och Bergsallmogen i Nerike och Södermanland, som äga
frihet at hwarje lögerdag uti Nora och Lindes bergsstäder med
hwarannan handla, beswära sig underdånigst öfwer hinder ther-
utinnan, dymedelst at ingen handel tillåtes wid wite och warans
confiscation, förr än tilstånd thertil genom klåckringning på torget
blifwit lemnat. Och som torgdagarne i thesse städer enligt kongl,
förordningen af then 25 Maji 1597 blifwit til then ändan bewiljade,
1099
at bergsmännen utan hinder och förfång skola af landtmannen och
andre, som thit fara, få tillhandla sig allehanda landtmanna- och
synnerligen ätande waror, hwilken förmon för Bergsallmogen blif-
wit stadfäst medelst kongl, resolutionen af then 11 Martii 1639
samt förnyad then 29 Augusti 1664 utan någon annan inskränk¬
ning, än at ingen handel borde skje förut och i otid, såsom dagen
för rätta marknadstiden, eller på annan ort och tid än om lördagen
och rättan handelsplats, tå bergsmän och borgare ägde frihet tillika
handla med Landtallmogen til klockan 2 efter middagen; så will
Kongl. Majit, at then i Nora och Linde wedertagne ringningen til
marknads utlysande på the wanlige torgdagarne bör aldeles uphöra
och afskaffas samt Allmogen icke betagas at ifrån kl. 4 om morgo¬
nen handelen begynna.
65 §.
Philipstads bergslags underdåniga klagan, at priset på krut syn¬
nerligen thesse 4 senare åren omåtteligen upstigit, samt at brist på
nödigt krut til stort hinder i grufwearbetets drift warit, har Kongl.
Majit i nådigt öfwerw ägande tagit; och hwad then öfwer klagade
dyrheten angår, så äro sådane omständigheter nu icke för hand,
som en slik dyrhet minska kunna; men hwad beträffar saknad til-
gång på nödigt krut, så lärer Kongl. Krigscollegium besörja, at
Bergslagerne med thenne wara blifwa försedde.
66 §.
Til förekommande af then brist, sorn i the senare åren skal för-
spordts, på nödigt swafwel til skottens antändande för bergsspräng¬
ning och grufwebrytningar samt til erhållande af tilräckelig tilgång
på thenne för Bergslagen så oumbärlige wara, hwarom Bergsallmo¬
gen i underdånighet anhållit, har Kongl. Majit i nåder föranstaltat,
at af thet quantum swafwel, som för kronans räkning anordnas til
kruttilwerkningen och årligen bör lefwereras af Dylta swafwel-
bruksägaren, så mycket afsättes til swafwelträd för grufwebryt-
ningarne i Bergslagerne, som efter wederbörande bergmästares til
Bergscollegium årligen upgifwande requisitioner erfordras, samt at
thetta quantum sedermera them emellan reparteras och igenom
Kongl. Krigscollegii anstalt afsändes på något lägligit ställe i
hwarje ort, ther bergsmännen eller grufweägarne måge thet få af¬
hämta emot betalning til kronan efter gångbart pris. som Krigscol¬
legium har at årligen utsätta.
1100
67 §.
Öfwer then ansökning Bergsallmogen, som är skattlagd för så
kallat persedle- eller ossmundsjern, i underdånighet gjordt at til
undwikande af samma jerns långwäga och beswärliga försel til an-
wiste ställen få lösa thetsamma efter markegång eller ock, som med
tiondejernet skjer, få thetsamma i krono- eller tiondebodarne aflef-
werera, will Kongl. Maj:t til nådigt swar hafwa lemnat, at som i
hwarje bergslagsort wisse kronobodar äro inrättade, hwarest tion¬
dejernet til bergsfogdarne af Allmogen lefwereras, så är intet hin¬
der för bergsmän i allmänhet, hwilka för persedle- eller osmunds¬
jern skattlagde äro, at thit aflemna thetta jern at af bergs- eller
häradsfogdarne emottagas, hälst i en del Bergslager, hwaräst per¬
sedle- och osmundsjern erlägges, thetsamma blefwe wanligen uti
then innom socknen warande tiondeboden aflefwererat.
68 §.
Kongl. Maj :t kan icke bifalla Wermelands Allmoges underdåniga
ansökning at blifwa befriad ifrån Carlstads broars byggnad och un¬
derhållande, hälst hwart syssle i Wermeland igenom högstsalig Ko¬
nung Carl then IX:des fundationsbref af then öde Martii 1584 blif-
wit ålagt hwar sin bro öfwer älfwen wid Carlstad bygga och under¬
hålla, samt staden äfwen sin brolott tillagd at thensamma i godt
och färdigt stånd hafwa, och staden ännu icke förmår them alla un¬
derhålla.
Och hwad Allmogens i öfrigt gjorde ansökning angår om någon
proportionerlig delacktighet i bropenningarne, så ehuru skjäl ther¬
tu kan wara för Allmogen, som har ganska många broar at bygga
och årligen underhålla; dock likwäl och på thet ingen må skadas,
will Kongl. Maj:t härmed i nåder hafwa Landshöfdingen i orten
anbefaldt at ofördröjeligen anställa en undersökning på stället i
stadens och samtelige Allmogens eller theras ombuds närwaro och
efter öfwerenskommelse them emellan så jemka thetta mål, at
hwarken then ena eller then andra må blifwa för mycket betungad,
hwarefter altsammans til Kongl. Maj :ts nådige fastställande i un¬
derdånighet insändes.
1101
69 §.
Then Allmoge, som Wisingsö kongsgård med fyra dagswerken i
weckan och kronotiondens lefwererande samt uttröskning wid
kungsgården med flere beswärligheter anslagen och underkastad
är, anhåller underdånigst, at om nytt contract framdeles kommer
at uprättas om kongsgårdens arrende, Allmogen tå någon lisa i
hwad them nu så högeligen trycker, må wederfaras.
Kongl. Maj:t will så härom i nåder föranstalta, at therest nytt
contract om thenne kongsgårds arrende framdeles kommer at slu¬
tas, Allmogen tå skall blifwa lindrad i alt, hwad rättwist wara kan,
och som ej strider emot the af Riksens Ständer nu widtagne författ¬
ningar, hwilka blifwa wederbörande til efterrättelse föreskrifne.
70 §.
Samtelige rotehållarne beswära sig theröfwer i underdånighet, at
wederbörande embetsmän upbåda soldater och båtsmän til priva-
torum tjenst at hugga eke, idka sjöfart, fiskerie och annat arbete,
anhållande om nådig ändring therutinnan, så at the, som åtaga sig
något för kronan at syssla, sjelfwe måge anskaffa sig arbetare.
Kongl. Maj :t har häruppå til nådigt swar lemna welat, at om ro¬
tehållarne förstå sådant arbete, som enskildte åtaga sig at utföra
för kronans räkning, så kan kronan och riket icke betagas thess
rätt at til thess och thet allmännas tjenst nyttja thess manskap, an¬
tingen thet skjer under tilsyn och befäl af officerare, eller om kro¬
nan för thess bättre utkomsts skull tingar med enskildte personer
och the för kronans räkning med kronans manskap thetsamma ef¬
ter contract utföra. Men skulle rotehållarne mena enskildt arbete,
enskildte personer til nytta, så bör ingen upbådning thertil ske,
hälst sådant i förra resolutioner är uttryckeligen förbudit, utan an¬
kommer thet i slike händelser på beting och öfwerenskommelse All¬
mogen och wederbörande emellan.
71 §.
Rotebönderne i Åbo och Björneborgs län, som igenom Kongl.
Maj:ts nådiga förordnande af then 11 Februarii 1729 äro för¬
bundne at hwarje år förse sina soldater med släpekläder, hwilka
soldaterne äro förpliktade med wisse årlige dagswerken afbetala,
anhålla i underdånighet om nådig ändring therutinnan och at til
undwikande af misshällighet och oreda i thet stället hwart tredje år
1102
gifwa soldaten en släpeklädning, tå Allmogen therjemte förbinder
sig 1 :o at aldeles inga dagswerken therföre af soldaten begära utan
2:o updraga soldaten sin rätt at af kronan upbära then i 59 § af
1756 års resolution på Allmogens allmänna beswär bewiljade er¬
sättningen för släpekläderne, tå utcommenderingar skje til fäst¬
ningsarbete; och 3:o utfäster sig Allmogen at utan ersättning eller
afräkning på hwart tredje års släpekläder bestå soldaterne ett par
skor, ett par strumpor och en skjorta til understöd, tå the upbådas
antingen i fält eller pä fästningsarbete.
Och emedan then nu i underdånighet sökte ändringen är en
thesse rotehållares öfwerenskommelse med sine soldater, hwilken
icke äger minsta gemenskap eller sammanhang med indelningswer-
ket eller the wid indelningstiden kronan och rotarne emellan slu¬
tade och stadfästade knecktecontracter, hwari ingen rubbning får
skje; och the af Allmogen nu erbudne wilkor äfwen swara emot
thet, soldaterne tilförene åtnjutit, ty finner Kongl. Maj :t skjäligt
thenna Allmogens underdåniga ansökning i nåder bifalla.
72 §.
Hwad angår then på cavallerie- och dragoneregementerne indelte
Allmogens anhållan at blifwa förskonte för klippares hållande un¬
der sine ryttare wid påkommande regements- eller compagniemö-
ten, hälst the för vacancen af häst erlägga then påbudne af giften;
så är igenom the sedan sidsta kriget gjorde författningar, som till¬
låta 25 vacante nummer på hwarje cavalleriecompagnie, the af All¬
mogen andragne olägenheter i thet mästa förekomne.
Men widkommande the hästevacancer, som äntå eller genom
rusthållarnes försummelse kunna tima, så kan wäl Kongl. Maj:t
emot the om rustningar tagne författningar så mycket mindre till¬
låta befrielse ifrån klippares hållande, som ryttarne på sådane num¬
mer i brist af häst skulle sakna all exercise och öfning, hwilket wid
påkommande händelse af krig skulle lända både kronan och rusi-
hållarne til last. Dock tillåter Kongl. Maj:t, at the rusthållare måge
wara frie från klippares hållande på möten, hwilkas rustningshäs-
tar för sjukdom eller annat hinder ej kunna therstädes nyttjas.
Och wil theremot alfwarligen hafwa förbudit, thet klipparne, som
under förenämde tilfälle af hästevacance komma at på möten hål¬
las, måge brukas til extra förrättningar, och thet wid lika answar,
som om thylikt nyttjande af rustningshästar stadgat är.
1103
73 §.
I anseende til then långa wägen up ifrån Carelen ned til Lowisa
anhåller Allmogen therstädes at få behålla och efter markegången
inlösa kronans behållne spanmål, och at i thet stället spanmål til
kronans behof igenom publique anstalt må uphandlas, til thess
nya handelsplatser och kjöpingar i anledning af 55 § uti 1748 års
resolution på Allmogens allmänna beswär kunna ther i orten inrät¬
tade blifwa.
Kongl. Majit kan härtil icke samtycka; men sorn thet blifwit All¬
mogen i Skaraborgs och Elfsborgs läner fritt at med wisse hand¬
lande öfwerenskomma om Allmogens ränte- och kronotiondespan-
måls lefwererande uti Götheborgs kronomagazin, så är en sådan ut-
wäg Allmogen i Carelen obetagen til theras kronospanmåls aflefwe-
rerande i Lowisa, i händelse the antingen med någon handlande
therstädes eller eljest skulle kunna träffa någon öfwerenskom-
melse. Och hwad Allmogens påminnelse om nya handelsplatsers
och kiöpingars inrättande angår, så will Kongl. Majit sig särskildt
theröfwer utlåta.
74 §.
Allmogen i Halland, som årligen måste kjöpa säd til nödig bröd¬
föda och utsäde och således äfwen kronotionden, tå kronan then
sjelf behöfwer, beswärar sig i underdånighet, at Allmogen blifwit
nog ofta hindrad at, ther bästa tilfälle warit, få upkjöpa och til ma-
gazinet sådan kronotionde lefwerera, jemte anhållan at fritt och
obehindrat, hwar the wilja och hwarest bästa kjöpet är, sjelfwe el¬
ler genom ombud få uphandla och til kronomagazinet aflefwerera
then tionde, som utgjöras bör.
Kongl. Maj :t finner intet hinder wara, med mindre wederbö-
rande räntegifware både i Halland och andra orter må bewiljas, lik¬
mätigt 1756 års resolution på Allmogens allmänna beswär, 69 §,
then nu i underdånighet sökte friheten, emot thet kronan blifwer
förwissad, at then spanmål, som in natura bör utgjöras, icke kom¬
mer öfwer tiden at saknas i wederbörande magaziner.
75 §.
Knecktehemkalls-, militise-, reservebesparnings- och oindelte hem¬
mans åboer i Finland beswära sig theröfwer, thet the i senare
åren blifwit tvungne at föra sitt räntehö 10, 15 til 20 mil til krono-
1104
stallet i Helsingfors och således måste draga en långt större tunga än
theras indelte medbroder, hwilka genom 48 § af 1756 års resolution
på Allmogens allmänna beswär blifwit märkeligen lisade, i thet the
få sitt räntehö efter markegången til indelningshafwaren med pen¬
ningar betala, tå thet ej wid bostället behöfwes, eller ock tå bostäl¬
let ligger sex mil från bonden; anhållandes om lika lindring härut¬
innan.
Som nu thetta räntehö och thess lefwererande in natura grundar
sig på then rättigheten, kronan äger, at låta thess räntepersedlar
inom lagsagan til thet ställe, ther nödwändigheten och kronans
tjenst them fordrar, och föga något räntehö hädanefter in natura
fordras til kronostallet i Helsingfors, tå antalet af hästar på Swea¬
borg blifwer nog ringa och utfordringen följakteligen thermedelst
mycket lättad emot förr, samt genom theraf följande mera tilräcke-
lighet af then större tilgång på hö, som närmare omkring Helsing¬
fors finnes, så kan kronan sin rättighet härutinnan icke förgifwa;
dock bör thet icke hända then ena eller andra af Allmogen til last
och tunga utan endast i nödfall, och tå ingen annan utwäg gifwes.
76 §.
Ehuruwäl uti the tid efter annan utkomne kongl, förordningar
och reglementer är stadgat, at publicationer, som kalla Allmogen el¬
ler någon del theraf, såsom rust- och rotehållare, til utsatt plats at
höras öfwer någon them rörande angelägenhet, böra uttryckeligen
innehålla ärendet, som föreställas skall, och i hwilka delar theras
yttrande äskas, finner dock Kongl. Majit med mycket missnöje af
Allmogens andragne beswär, at sådant icke skjedt och Allmogen så¬
ledes icke kunnat meddela sine fullmägtige, som utsedde och af-
sände blifwit, sina tanckar, huru the sig förhålla och utlåta borde.
Och allthenstund tilförene uttryckeligen befallt är, at ärendet, hwar-
om handlas skall, warder uti alla publicationer infördt, förthen-
skul bör sådant ofelbart skje. Kunnande i öfrigt icke wara annat än
Kongl. Majit högst obehageligt, at the författningar, som antingen
Kongl. Maj :t sjelf eller ock Riksens Ständer widtagit, warda aldeles
å sido lagde eller twärt emot ändamålet förtydde, hwarföre Kongl.
Majit will härigenom hafwa åtwarnat alla wederbörande, thet the
ofelbart wid answar til gjörandes ställa sig alla förordningars, reg-
lementers och författningars bokstafweliga innehåll til framgen
underdånig efterlefnad och werkställighet.
1105
77 §.
Som ganska många hästar wid sidsta generalmönstringarne
skola blifwit casserade blott för hwitå fläckar och bläs i pannan och
skymlig färg, så anhålla rust- och dragonhållarne underdånigst at
få recrutera nu warande vacancer med hästar af hwad färg thet
wara må utan afseende på hwit fläck eller bläs, samt the, som för
bläs och skymlig färg blifwit casserade men annars äro rustnings-
gille och utan fel, åter måge antagas.
Och ehuruwäl enligt kongl, reglementet af then 10 Novembr 1756
angående ryttares och dragoners beklädning och utredning icke någ¬
re hwitå, grå, blekfuchsar eller helt blekgula hästar böra wara i re-
gementerne, dock som ansenlig brist förspörjes på tilgång af duge-
lige rustningshästar och priset på them uti så betydande måtto sti¬
git, at recruteringen blefwe omöjelig, om then efter åfwannämde
reglemente skulle wärkställas; förthenskull finner Kongl. Maj:t
skjäligt, thet må rustningshästar af allehanda ljusare färg, med
bläs eller smärre fläckar, hwitå och hwitgrå hästar undantagne,
wid regementerne få antagas och insättas likmätigt resolutionen på
Allmogens allmänna beswär af år 1752, 1 §, i förmågo hwaraf
Kongl. Maj:ts nådige wilje jemwäl är, at sådane rustningshästar,
som för ljusare färg, bläs eller fläckar wid the sidst hällne mönst¬
ringar casserade blifwit, åter måge för numer insättas, såwida the
eljest befinnas utan fel och til tjenst dugtige.
78 §.
Allmogen i Skåne beswärar sig wäl theröfwer i underdånighet, at
kyrkowärdar, brefbärare och wildförare ej allenast blifwit flere, än
förr wanligt warit tilförordnade, utan ock at the ifrån alla slags
skjutsningar, åckor och dylika mindre onera blifwit befriade,
hwilka åter på then öfrige Allmogen blifwit fördelte; jemte anhål¬
lan, at thesse personer måtte så hädanefter som förut i slike beswär
med then öfrige Allmogen deltaga. Men som Kongl. Maj:t finner
bäst wara, at thet förblifwer wit thet, som genom kongl, förordning¬
ar redan kan finnas wara stadgat, och at om något theremot före-
lupit, sådant å behörig ort rättas och ändras, så har Allmogen och
wederbörande sig therefter at rätta.
1106
79 §.
Allthenstund samtelige rusthållare i Skåne sig högeligen beswära
öfwer the månge dagswerken, theras swenntjenare och ryttare på¬
läggas at utgjöra til officerarnes boställen, rusthållarne såwäl som
ryttarne til största förfång och olägenhet; förthenskul och emedan
ej allenast öde §, l:sta afdelningen, af 1752 års husesyns- och bo¬
ställsordning förmår, at ryttarne blott til handtlangningsarbete wid
caractérsbyggningars upsättjande å boställen få nyttjas, utan ock at
kongl, förordningen af then 30 September 1692 wid swårt straff
förbjuder, thet ingen officerare wid kronans militiae, eho han wara
må, skal understå sig, under hwad namn, skjen eller förebärande
thet wara kan, hwarken som friwillig gåfwa, mycket mindre med
twång och andre grep, antingen sjelf eller genom andre, något af
rusthållare, ryttare eller rotebönder eller sina underhafwande ge¬
mena ryttare och knecktar, thet ware i penningar eller annat at ford¬
ra, begära, taga, njuta eller uppbära; ty finner Kongl. Maj:t nog¬
samt then skjäliga anledning, rusthållarne til thetta beswärsmål
haft, och pröfwar alt therföre rättwist, thet bör wid thesse förord-
nander, såsom innefattande både dagswerken och alt annat, stricte
och obrottsligen förblifwa. Och på thet ingen okunnoghet härom
förebäras må, will Kongl. Maj :t i nåder anbefalla wederbörande at
wid answar årligen låta på predikstolarne upläsa bemälte 1692 års
förordning, til hwilken ända nödige exemplar til alla landsorter
ofördröj eligen skola af sändas.
80 §.
Rusthållarne i Skåne beswära sig i underdånighet theröfwer, at
tå regements- eller compagniemöten hållas, skal thet foder af hö
och hafra, som til ryttarehästens underhåll framföres, blifwit i en
hög hopwräkt och efter wederbörande officerares godtycko dispo¬
nerat, i anseende hwartil underdånigst anhålles, at hwar ryttare må
sjelf få sin häst utfordra efter gamla wanligheten.
Och allthenstund enligt förordningar och reglementer härmed
icke annorledes bör förhållas, än thesse rusthållare nu i underdånig¬
het begjärt, förthenskul wil Kongl. Majit härtil Thess nådiga bifall
lemna och jemwäl i nåder förordna, at på lika sätt wid samtelige
cavallerie- och dragoneregementerne förhållas bör, dock som äfwen
wanligit warit, at hwarje tältlag fordrar ihop, så kommer ock at
therwid oförändrat förblifwa.
1107
81 §.
Kongl. Maj:t har med synnerligt missnöje förnummit samtelige
rusthållarnes i Skåne, och i synnerhet Södra Regementets theröf-
wer anförde klagan, at regementets Chef aldeles ur agt låtit inne¬
hållet af 7 och 9 §§ uti 1739 års resolution på Allmogens allmänna
beswär såwäl som 19 § af Ridderskapets och Adelens beswär
samma år, i thef trwarken uti kundgjörelser om rusthållarnes sam¬
manträde och hörande blifwit utsatt ämnet för theras öfwerlägg-
ningar, hwilket likwäl uttryckeligen blifwit befallt, ej eller Allmo¬
gen fått til godo njuta 9 §:s lydelse, utan i thet stället contract om
et wist antal hingstars anskaffande wid hwarje compagnie, til rust¬
hållarnes känbaraste olägenhet samt utan theras gemensamma
samtycke, blifwit slutit. Och emedan sådant är en egenwillighet,
then Kongl. Maj:t icke kan wara behagelig, ty finner ock Kongl.
Maj:t rättwist ej allenast förbemälte contract aldeles uphäfwa utan
ock härmed stadga, thet alle sammankomster så i Skåne som an¬
norstädes, som skjedt utan ärendets kundgörande förut, skola
ogilla förklaras samt the ther afhandlade saker, ehwad the angå
contracter eller annat, aldeles uphäfwas.
82 §.
I anledning af 60 § uti resolution på Allmogens allmänna beswär
wid sista riksdag såwäl som i anseende til Allmogens nu gjorde un¬
derdåniga ansökning om uphäfwande af the förbuder, som betaga
Lappallmogen at få tilhandla sig nödig spanmål af ryssarne, wil
Kongl. Maj :t widtaga then författning, at the från gräntsen ankom¬
mande handelsryssar, sedan the i närmaste tullplats blifwit wisite-
rade, måge genast och utan at resa til någon stad få til lappmarks-
socknarne tullfritt afföra och therstädes försälja så mycken span¬
mål, hurst och hampa til sin fiskeredskap, som the til egen förnö¬
denhet behöfwa; men alle the öfrige handelswaror böra til kjöpe-
ryssens återkomst ifrån socknarne under försegling i tullkamma¬
ren qwarblifwa och efter skjedd förtullning til Torneå af föras.
83 §.
Allmogen i Helsingland klagar underdånigst theröfwer, at the
mycket skola betungas med försiande af krut och andre waror til
Frösö skants, Jemtlands och Herjedalens bruk samt til Loos glas¬
bruk, hwaräst cobolttilwerkningen aldeles afstadnat; anhållande at
från thesse onera warda befriad.
1108
Sorn Krigscollegium på wederbörandes requisition årligen an¬
ordnar krut dels til Jemtlands Regementes, dels ock til bergwerkens
ther i orten förnödenhet, och Allmogen är skyldig at för kronans
räkning transportera samma krut ifrån Closters krutbruk til Frös¬
ön, hwarest krutförsälgningen til bruken skjer, så kan Kongl. Maj :t
theri ingen ändring tillåta. Men krutets afhämtning från Frösön
til bergwerken bör af bruksägarne sjelfwe besörjas antingen med
egne foror eller ock efter betingande med Allmogen. Börande
alle förpassningssedlar på krut, som går för kronans räkning, för
Allmogen upwisas, och ther något underslef skjer, äger Allmogen
at hos wederbörande domstolar och ämbetsmän laga rättelse söka.
Och emedan hwad Loos coboltwerk rörer, Allmogen påstår, thet
ingen cobolt mer finnes, men ägaren theremot förmenar sig kunna
någon ännu uptäcka, ty will Kongl. Majit til afhjelpande af thesse
stridigheter härmed hafwa anbefalt wederbörande at, så fort sig
gjöra låter, igenom bergmästaren och häradshöfdingen i orten en
noga undersökning i bruksägarens och Allmogens fullmägtiges när-
waro anställa; hwarefter Bergscollegium har at pröfwa, om och hu-
ruwida Allmogen må än längre med thenna betjening beswäras el¬
ler icke.
84 §.
Om nådig befrielse från lotsafgiften, hwilken i följe af Slottscan-
celliets publication åkommit Allmogen i finska och swenska skär¬
gården, anhålles underdånigst.
Kongl. Majit kan emot kongl, brefwet af then 16 Augusti 1762,
grundat på Riksens Ständers underdåniga tilstyrkande, härtil icke
samtycka. Och ehuru the öster- och wästerbottniska städerne från
thenna afgift äro befriade, kan sådant dock så mycket mindre tjena
Allmogen til prejudicat härutinnan, som thet skjedt och skjer af
then grund, at thesse städer äro answarige, thet alla i freds- och
ofredstider förbi theras kuster farande fartyg blifwa säkert och til-
förlåteligen lotsade.
85 §.
Allthenstund alla the waror, hwilka til kyrkors byggnad och
prydning behöfwas, äro enligt 5 § af 1747 års resolution på Präste¬
ståndets beswär samt 8 §, 9 ide cap., uti 1756 års tull- och accisord-
ning från all tull befriade, när wederbörande kyrkoföreståndares
1109
bewis therå medföljer, förthenslcul och emedan the i allmänhet äro
tullfrie, hwilka til stenhusbyggnader i städerne införas, likmätigt
förordningen af then 19 Januarii 1757; ty böra the landsförsam¬
lingar, som under städerne lyda, hädanefter njuta tullfrihet för alla
the materialier af träd med mera, hwilka til prästegårdsb3'ggnader
bewisligen blifwa införde, och hwarom wederbörande kyrkoföre-
ståndares intygande bör på tullcammaren aflemnas samt til före¬
kommande af underslef i tullspecialerne antecknas, fast tullafgift
för them icke upbäres.
86 §.
Som saltpetterladors innehafware genom kongl, resolutionen un¬
der then 2 Martii 1764 blifwit updragen kronans rätt til the hem¬
man, som utom börd försäljas, så anhåller Allmogen i underdånig¬
het icke allenast om nådig ändring uti thet, som redan är skjedt,
utan ock at ingen förmonsrätt them widare må tilläggas, ej eller at
kronohemmans skattelösen them framför åboerne må updragas.
Kongl. Maj :t will härutinnan i nåder så hafwa stadgat, at alla the
ansökningar, som i anledning af åfwannämde resolution inkommit
men ännu icke gådt i full werkställighet och således utan någons li¬
dande kunna ändras, skola genast inhiberas. Och beträffande för¬
monsrätt til the hemman, som utom börd försäljas, så har Kongl.
Maj:t redan til Allmogens fördel therom förordnat; äfwensom
Kongl. Maj:t förr thetta och wid nu påstående riksdag sig i nåder
utlåtit, hwilka werk hädanefter under namn och förmon af ädlare
werk komma at räknas, och huru med theras förmånsrätter bör
förfaras.
87 §.
Allmogen i Österbottn beswärar sig theröfwer underdånigst, at
saltpetterhjelpen thesse sidst förflutne åren blifwit i persedlar för-
wandlad, nemi. i mull, aska, wed, halm och dagswerken, och thesse
persedlar efter markegången beräknade twärt emot 1634 års riks¬
dags beslut; anhållandes Allmogen at från thenne nya pålaga i nå¬
der befrias.
Kongl. Maj :t har häröfwer hört wederbörande. Och som af theras
utlåtande befunnits, thet Allmogen i hela riket alt sedan år 1634 ut-
gjordt saltpetterhjelpen med penningar utan then ringaste för-
wandling, så anser ock Kongl. Maj:t Österbottns Allmoge berät¬
1110
tigad til lika förmon och wil therföre i nåder samtycka, at Allmogen
therstädes må thenna ränta i penningar erlägga på sätt, som i alla
andra landsorter skjer.
88 §.
Ehuru Kongl. Maj:t then 26 Octob. 1752 til landshöfdingarnes
uti Södermanland och östergöthland gemensamma öfwerläggning
och besörjande öfwerlemnat at emellan Allmogen i thesse höfdinge-
dömen jemka och reglera hållskjutsen ifrån Krokeks gästgifware¬
gård til Wreta, har sådant ännu icke skjedt; och som Allmogen nu
som förr beswärat sig öfwer mycket lidande samt öfwer krono-
skjutsen thesse ställen emellan, så will Kongl. Maj:t til afhjeh
pande af thesse klagomål härigenom hafwa anbefalt åfwannämde
landshöfdingar at wid answar innom natt och år sammanträda och
hållskjutsjemkningen företaga samt tillika twistemålet om krono-
skjutsen Allmogen i bägge länen emellan tå tillika jemka, reglera
och afgjöra.
89 §.
Allthenstund then i 1762 års förordning om storskiftesdelningar
i Blekingen och thess 24 § faststälte delningsgrunden, nemi. gamla
hemmantalet, icke är för alla socknar och byar så lämpelig, at del¬
ningen therefter kan werkställas, med mindre någon therigenom
råkar i känbart lidande; förthenskull anhålles i underdånighet,
thet måtte delningsgrunden antingen fastställas på samma sätt,
som för Skåne och Kronobergs län nu stadgat är, eller ock Allmo¬
gen i hwart härad tilstädjas therom få öfwerenskomma.
Kongl. Maj :t finner wäl thet förra alternativet blifwa egentligen
thet, som med rätta ändamålet instämmer, hälst minsta olägenhe-
terne thermed äro förknippade; dock likwäl och på thet Allmogen
måge sjelfwe få utwälja then delningsgrunden, the för sig nyttigast
finna, ty bifaller Kongl. Maj:t thet senare, så at Allmogen i Ble¬
kingen må wid tingsrätten få öfwerlägga och öfwerenskomma samt
antaga then delningsgrund, hwarmed the finna sig bäst belåtne,
och sådant sedermera til Kongl. Maj:ts nådige fastställande öfwer-
lemna; hörandes slike föreningar, om möjeligt är, innan nästa riks¬
dag skje.
lill
90 §.
Kongl. Maj :t har i nådigt öfwerwägande tagit Allmogens i Krono¬
bergs län underdåniga klagan öfwer twång til at uprätta stengär-
desgårdar och funnit skjäligt at uphäfwa the af Landshöfdingen uti
thess kundgjörelse af then 5 Martii 1764 ålagde witen och lemna
hwarje landtman i Kronobergs län rättighet at få gärda, stänga och
dika sina ägor, som han för nyttigast finner, samt at ohägn må wid
bot efter lag förekommas.
91 §.
I anseende til Allmogens i Kronobergs län underdåniga anhållan
at efter årliga markegången få lösa then i länet fallande afrads-
spanmålen, hwilken Allmogen under thesse sidst förflutne twänne
misswäxtåren så wäl skal behöft til bröd och sädeskorn men måst
mycket långwäga til andre län afföra och i thess ställe från sjöstä-
derne sig nödig spannemål icke utan yttersta olägenhet förskaffa,
pröfwar Kongl. Maj:t i nåder rättwist, thet oindelte räntegifware i
Kronobergs län samma förmån må förunnas som Allmogen i Ble¬
kinge, en del af Calmare samt Wästerbottns och Bohus län åtnjuta
at efter årlige marckegångspriset i orten få med penningar lösa the-
ras til kronan utgjörande räntespannemål, när then för kronans
egit oumgängeliga behof icke tarfwas til lefwerering inom länet.
I öfrigt förblifwer Kongl. Majit samtelige Allmogen med kongl,
nåd och ynnest städse wälbewågen. Datum ut supra.
ADOLPH FRIEDRICH.
1112
133.
Bondeståndets resolution den 14 oktober 1766 å bevillningsprojektet.
(Bondeståndets arkiv 1765—1766, vol. 20.
Bevillningsdeputationens betänkanden, fol. 101.)
Protokollet sid 746.
Resolutio.
Bewillningsprojectet bifalles med följande ändringar och tillägg-
ningar.
Wid 1 art., 1 §, 1 morn., instämmer Bondest:t med Högw.
Pr[ä]st:ts yttrande hwad penningelöntagande angår, men de in-
delte löners innehafware erlägga bewilning effter projectet.
7 §, 1 morn.: Järnbruken betala bewilning effter sista riksdags
bewilningsförordning men bergsmanshamrar effter projectet.
Manufacturämneshamrarna betala effter förra riksdagsbewil-
ningen likasom nya wärk til stångjärnssmide såsom ock the wärk,
som gifwa recognition.
Gjutningar, ankarsmiden erlägga effter förra bewilningen, men
tackjärnshyttorne, osmundssmedjor och the öfrige effter projectet.
10 morn.: Norrköping, Eskilstuna och Hallstad erlägga effter
förra bewillningsförordningen.
Mässingsbruken betala äfwenledes effter förra bewillningsför¬
ordningen.
Alunwärken i riket erlägga för hwar tunna alun de tilwärka 2 d.
s:rmt.
Sockerbruket på Ladugårdslandet betalar de af Wällofl. Borg.st:t
utsatte 600 d. s:rmt.
9 §, 5 morn., 1 punct, uttages de orden: härföre hemmanen äro
skattlagde.
10 §, 1 morn., instämmer st :t med Högw. Pr[ä]st:ts utlåtande.
6 mom. Järncont:t betalar 15 000 d. s:rmt.
3 art., 1 §, bifalles på sätt som Högw. Pr[ä]st:t sig utlåtit.
Sidst bifaller äfwen std Högw. Pr[ä]st:ts giorde tilläggning om
afgift för infödde comoedianter och comoediantskor, at i hän¬
delse de icke blifwa afskaffade, skola de för sina personer betala
50 d. och utländske 100 d. s:rmt.
134.
1113
Bondeståndets underskrifter vid 1766 års riksdagsbeslut.
Protokollet sid. 746.
Johan Andersson
Jonas Jacobson
Israel Carlsson
Jon Bengtson
Pehr Olufsson
Lars Eriksson
Nils Johansson
Johan Johansson
Eric Nilsson
Anders Nilsson
Pher Phersson
Mats Matson
Joseph Hansson
(Sigill)
Upland
Johan Oloson
Stockholm
Mats Matsson
Skaraborgs län
Åbo och Biörneborgs län
Henrich Påhlsson
Cronobergs lähn
Jon IPS Persson
Jönköpings lähn
Mats Jonsson
Wässmanneland
Carl Eriksson
Savolax och Kymenegård
Östergötland
Olof Börjesson
Södermanland
Nyland och Tavastehus
Nerike och Wermeland
Anders Andersson
Elfsborgs län
Jon Jonsson
Calmare
Johan Olofsson
Kopparbergs
Ambrosius Ambrosiison
Eric Jeansson
Gabriel Andersson
Jonas Bengtsson
Gabriel Månsson
Gustaf Andersson
Anders Nilsson
Nils Månsson
Olof Jonsson
71-700212
1114
Pär Jonson
Jonas Olofsson Norberg
Bryngel Andersson
And. Olufsson
Pål Jönsson
Pär Svänson
Jon Jonsson
Gefleborgs län
Anders Andersson
Sundsvalls län
Pär Nilsson
Vesterbotten
Lars Larsson
Österbotten
Gottland
Malmöhus län
Anders Matsson
Christianstads
Nils Nilsson
Blekingen
Halland
Hans Larson
Götheborg och Bohus
Ambiörn Malteson
Jon Erickson
Pehr Jeppsson
Pehr Aszarsson
Pehr Torkelson
Pehr Christeson
135.
Bondeståndets extraktprotokoll den 14 oktober 1766
om arvode för talman och sekreterare.
(Borgarståndets arkiv 1765—1766, vol. 9, fot. 1042.)
Protokollet sid. 749.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet
den 14 Octobr. 1766.
S. d. Kom hos ståndet i billig åtancka, huru Riksens Ständer lik¬
mätigt Riksdagsordningens 11 § måtte ersätta ståndets Talemans
och Secreterares wid thenna owanligt långa och mödosamma riksda¬
gen hafde dryga utgifter, möda och arbete; och instämde ståndet
enhälligt deruti at utsätta en summa af sextiotusende daler koppar¬
mynt för Talemannen och lika summa för Secreteraren, hwilcket
1115
ståndet anser mera lämpat effter rikets omständigheter än swa-
rande emot the trogne, redelige och mödosamme tienster, hwilcka
the hwar för sig wid thenne riksdagen å daga lagt ej mindre till
ståndets än samtel. Riksens Ständers fullkomliga nöije och wälbe-
hag.
Hwilcket med de öfrige resp. stånden ödmiukwördsamligen skulle
communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Gabr. Bethén.
136.
Bondeståndets extraktprotokoll den 13 oktober 1766
om sekreteraren Lars Hamrén.
(Prästeståndets arkiv, F. 75. Bondeståndets extraktprotokoll nr 131.)
Protokollet sid. 757.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondeståndet
d. 13 Octobr.i 1766.
S. d. Secreteraren Lars Hamrén har wid flere riksdagar, nämligen
år 1752, 1756, 1762 och denne, gådt Bondeståndet tillhanda uti de
ärender, som hördt till dess Cancellie, protocoll och expeditioner
samt Allmogens allmänna och enskildta beswär med det mera, som
förefallit till enskildt tjänst för ståndets ledamöter, och det med
sådan trohet och flit att han hwar gång gjort sig alltmer och mer
förtjänt till ståndets förtroende, wälbehag och nöje.
Ståndet har ock wid hwarje riksdag sökt befordra honom till we-
dermäle af dess benägenhet och ärkänsla. Men det har ingendera
gången så utfallit, att han fått röna någon wärkan däraf.
År 1752 meddelte ståndet honom underdånig föreskrifft hos
Hans Kongl. Maj:t till lika tour med secreterarne i kongl, colle-
gierne. 1756 gjordes af ståndet föreställning hos Secrete Utskottet,
att honom för dess möda och arbete hos ståndet någon belöning
måtte tilläggas af publiqve medel, effter ståndet icke ägde egen
1 Ärendet behandlades i ståndet först den 15 oktober 1766.
1116
cassa och tillgång därtill, och år 1762 fastställte ståndet och till
gunstbenäget bifall hos de öfrige respective stånden anmälte, det
måtte han undfå till belöning för dess hos Bondeståndet gjorde
tjänst i trenne riksdagar 12 000 d:r silf:mt, men det till besparing
af statscassan utaf de medel, som stodo under disposition af Manu-
facturcontoiret, wid liwilket wärk han då i 22 års tid tjänt. Men på
ingendera har sådant slut fölgt, att ståndets önskan och syfftemål
blifwit upfyldt och en dess trogne betjänt fått till godo njuta något
af hwad ståndet honom ämnat.
Det har ornat ståndet och ömar det nu än mera, sedan det wid
Manufacturcontoirets indragande måst blifwa en oundwikelig på-
fölgd för Hamrén, att den lön och wilkor, han innehafft och njutit,
så förminskas, att de wid sparsammaste hushållning näppeligen
räcka till nödtorfftig utkomst.
Och således har ståndet funnit sig desto mera bewekt att nu åter
påtänka och efftersinna, huru och på hwad sätt Secreteraren Ham¬
rén må komma till åtnjutande af någon belöning för dess wid stån¬
det under förr nämde fyra riksdagar gjorde tjänst.
Harwid har wäl förekommit ståndet, att sådant kunde ske, om
han effter dess i 26 års tid wid Manufacturcontoiret gjorde tjänst
bibehölles wid dess secreterarelön och finge den till fullo upbära,
sådan som han den hittills åtnjutit. Men som sådant torde leda till
prsejudicater, hwilka i längden torde draga drygare summor, så
pröfwade ståndet bäst att förblifwa wid det sidsta riksdag påtänkte
och utsatte belöningssätt; dock att för knappa tillgångens skull uti
manufacturfondscassan summan något minskas. Och fördenskull
faststälte nu ståndet, att Secreteraren Hamrén må utaf de sidsta
riksdag af ståndet för honom utsatte 12 000 d:r silf:mt nu undfå
sextusende dahr d:o mynt.
Då nu ståndet härigenom ödmjukwördsammeligen communice-
rar och anmäler detta hos de öfrige respective stånden, gör ståndet
sig desto säkrare förhoppning om gunstbenäget bifall, som ståndet
will och skall anse sådant som en utmärkt ynnest mot sig sjelfft,
och ståndet wid alla riksdagar wist sin willighet att samtycka til
hwad de respective stånden funnit godt att för sin betjäning fö¬
reslå. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Kock.
1117
PERSONREGISTER
I detta register ha samma principer tillämpats som i föregående
band av denna publikation (1, s. 811 f.; 2, s. 733; 4, s. 473). Re¬
gistreringen av ståndets ledamöter har även vid denna riksdag vållat
svårigheter på grund av att länsbeteckning ofta icke anförts, ehuru
två eller flera riksdagsmän med samma namn funnits. Om den
finska länsindelningen (jfr 7, s. 1106) anmärkes, att då benämningen
Viborgs och Nyslotts län i förteckningen på ledamöter och i andra
riksdagshandlingar använts omväxlande med namnet Savolax och
Kymmenegårds län, har i såväl person- som ortregister till detta
band förkortningen Sav. införts som beteckning på nämnda län.
Abrahamsson, Anders, Vallentu¬
na, Sthlm, (M.), 7, 15, 30, 768
—769.
Abrahamsson, Petter, häradshöv¬
ding, 586.
Adelswärd, Johan, krigsråd, slutl.
friherre, landshövding, 607.
Adlerfelt, Carl, friherre, lands¬
hövding, 719, 1066—1068.
Adlerheim, Per, bergsråd, 327.
Adlerhielm, Johan Gabriel, fän¬
rik, slutl. kapten, 514.
Adolf Fredrik, konung av Sve¬
rige, 19—20, 92, 400—401, 404
—405, 408—409, 488, 524, 588,
723, 725—726, 744, 802, lill.
Agrelius (Agrell), Nicolaus Petri,
borgmästare i Varberg, 367, 387
—388.
Ahlberg, Rudolf Hodder, major,
slutl. adlad Stiernswärd, övers¬
te, 312, 443, 458.
Ahlman, Per Zacharias, notarie i
rikets städers manufaktur¬
kontor, slutl. vice precident i
Vasa hovrätt, 633.
Alopmus, Johan, landskamrerare,
slutl. adlad Nordensvan, asses¬
sor, 582.
Alströmer, Jonas, kommerseråd.
— Hans änka Hedvig Elisabet
Paulin 357—358, 367.
Alströmer, Patrik, överdirektör,
slutl. friherre, kommerseråd,
358, 683.
Ambrosiison, Ambrosius, Mora,
Kopp., (M.), 10, 16, 43, 80, 92,
117, 442, 1113.
Amböle, Henrik Henriksson, bon¬
de, f. d. riksdagsman, Amböle
by, Sagu, Åbo, 838.
Amelberg, Anders, borgmästare
i Åmål, bruksägare, 681.
Aminoff, Bernt Jonas, fänrik,
slutl. kapten, 719.
Aminoff, Carl Fredrik, kapten,
slutl. major, 450.
Aminoff, Carl Mauritz, kapten,
slutl. generallöjtnant, 305.
Aminoff, Fredrik, livdrabant, 326.
Amnell, Johan, professor vid
Uppsala universitet, riksdags¬
man i Prästeståndet, 65, 96,
191, 484, 722.
Anagrius, Johan Fredrik, kapten
vid artilleriet, 561.
Anckarstierna, Samuel, general¬
major, 625.
Anckarström (sedermera Löwen¬
ström), Carl David, kapten,
slutl. överste, 719.
Anckarström, Jacob Johan, kap¬
ten, slutl. överstelöjtnant, 719.
Andersson, Anders, Boglösa,
1118
Upps., (M.), 7, 43, 73, 404.
Andersson, Anders, rusthållare,
Gladsax, Gladsax, Krist., 574.
Andersson, Anders, Grava, Närke
—Värml., (M.), 11, 17, 92, 98,
117, 257, 428 (troi.), 442, 776,
1113.
Andersson, Anders, bonde, Oxel¬
by, Kolbäck, Västm., 837.
Andersson, Anders, häradsdoma¬
re, f. d. riksdagsman, Skålsta,
Vassunda, Sthlm, 836.
Andersson, Anders, Västanfors,
Västm., (M.), 9, 16, 34, 152
(troi.), 404.
Andersson, Anders, österfärnebo,
Gävl., (M.), 11, 22, 33, 73, 130,
299, 307, 405, 533, 605, 955—
957, 1114.
Andersson, Anders. (Omöjligt av¬
göra om Anders Andersson i
Boglösa, Upps., Anders Anders¬
son i Grava, Närke—Värml.,
Anders Andersson i Västanfors,
Västm., eller Anders Andersson
i Österfärnebo, Gävl.) 187, 243,
357, 492.
Anderssson, Bengt, nämndeman,
Holmen, Od, Älvsb., 837.
Andersson, Bryngel, Umeå, Vb.,
(M.), 11, 17, 21, 35, 95, 100,
149, 167, 173, 184, 189, 193,
206, 213, 225, 242—243, 259, 277,
287, 289, 318, 405, 418, 432, 464,
491, 502, 553, 591, 593, 605, 608,
656, 684, 690, 743, 776, 943—944,
949—954, 1114.
Andersson, Erik, Järn, Älvsb.,
(M.), 10, 35, 76, 183, 193, 200,
244—245, 492, 540, 551, 553—
554, 597.
Andersson, Gabriel (Heikilä),
Vemo, Åbo, (M.), 4, 8, 15, 21,
33, 64, 148, 187, 212, 218, 278,
359, 397, 418, 438, 470, 501,
586—587, 684, 1113.
Andersson, Gustaf, Karbenning,
Västm., (M.), 6, 9, 16, 18, 92,
135—136,152,1113.
Andersson, Henrik, bonde, Gus¬
selby, Lindesbergs landsför¬
samling, ör. — Hans hustru
Anna Eriksdotter 635, 668.
Andersson, Johan (Jan), Tierp,
Upps., (M.), 7, 29, 33, 57, 64,
73, 90, 127, 184, 189, 193, 243,
289, 351, 430, 436, 477, 500, 720,
740, 748—749, 751, 1113.
Andersson, Nils, Ramsberg, När¬
ke—Värml., (M.), 10, 17, 21,
33, 65, 67, 89, 92, 126, 311, 370
—371, 511—512, 529, 567.
Andersson, Nils, Sidensjö, Vrnl.,
(M.), 11, 34, 929—933, 949—
954, 989, 993.
Andersson, Nils, Vesene, Älvsb.,
(M.), 10, 34, 92, 259, 394, 486.
Andersson, Nils, Västra Ving¬
åker, Söd., (M.), 9, 16, 19, 34,
92, 211.
Andersson, Nils, Östra Vram,
Krist., (M.), 12, 17, 19, 32, 65,
179 (troi.), 266, 405, 536, 560,
713.
Andersson, Nils. (Omöjligt avgö¬
ra om Nils Andersson i Rams¬
berg, Närke—Värml., Nils An¬
dersson i Sidensjö, Vrnl., Nils
Andersson i Vesene, Älvsb.,
Nils Andersson i Västra Ving¬
åker, Söd., eller Nils Anders¬
son i östra Vram., Krist.) 176,
185, 187, 189, 213, 244, 256, 473,
751.
Andersson, Olof, Ljungby, Kalm.,
(M.), 10, 16, 23, 35, 65, 243, 354,
356, 492.
Andersson, Peter, bonde, Järn¬
stad, Stora Åby, östg., 258.
Andersson, Torbjörn, krigsråd,
234, 257.
Andersson, Tuve, rusthållare,
Gladsax, Gladsax, Krist., 574.
Annerstedt, Magnus, fil. mag., vi¬
1119
ce häradshövding, Nibble, Till¬
berga, Västm., 595.
Anrep, Johan Gabriel, assessor,
slutl. hovrättsråd, 474, 676.
Anrep, Reinhold, major, slutl. ge¬
neralmajor, 391, 407.
Anton, Bartold Bartoldsson, Hål-
lola, Nyl., (M.), 10, 16, 43, 64,
82, 117, 123, 367, 404, 501, 712.
Antonsson, Reinhold, lagman,
riksdagsman i Borgarståndet,
523, 681.
Appelbom, Anders, överstelöjt¬
nant, 453.
Appelgren, Sven, handelsman i
Lund, 458, 469.
Arckenholtz, Erik, hovsekretera¬
re, vice häradshövding, Visby
gård, Lojo, Nyl., 726.
Arckenholtz, Johan, hessiskt hov¬
råd, 296.
Arenander, Olof, kamrerare i
kommerskollegium, slutl. kom¬
merseråd, 756.
Armfelt, Claes, major, slutl.
överstelöjtnant, 385.
Armfelt, Magnus Vilhelm, friher¬
re, major, slutl. landshövding,
generalmajor, 661.
Arnell, Peter, aktuarie, slutl. hov¬
rättsråd, 304.
Aschling, Jonas, assessor i Svea
hovrätt, slutl. hovrättsråd, 306,
648.
Aspengren, Judit, Stockholm, 678.
Aspengren, Maria Catarina, se
Lindström, J.
Assarsson, Eskil, nämndeman,
Slättåkra, Riseberga, Krist.,
838.
Assarsson, Per, Ask, Malm. (M.),
12,19, 35, 94,117, 405, 577,1114.
Baalack, Christina Magdalena, se
Mentzer, J. von.
Backman, Reinhold Vilhelm, hov-
rättsadvokat, sekreterare i eko-
nomideputationen i österbot¬
ten, 574.
Bagge, Jakob, kammarförvant i
kammarkollegium, slutl. kam¬
rerare, 480.
Bagge, Peter Samuelsson, gross¬
handlare i Göteborg, riksdags¬
man i Borgarståndet, 52, 54,
112, 723.
Bagge af Berga, Erik Jakob, rytt¬
mästare. — Hans arvingar 521.
Baldow, Erik Allgust, kornett,
slutl. kapten vid livdragonrege¬
mentet, major, 84, 87.
Baltzar, Augustin Wolfgang von,
överstelöjtnant, slutl. general¬
major, 689.
Barfoth, George Henrik, fänrik,
slutl. löjtnant vid Älvsborgs re¬
gemente, 672.
Bartoldsson, Bartold, se Anton.
Beckelin, Olof, urfjädermakare
i Stockholm, 540.
Becker, Herman von, sergeant,
680.
Beck-Friis, Joakim, landshöv¬
ding, slutl. greve, riksråd, 48,
221, 355, 443, 771, 865, 868, 975
—977. lill.
Beckman, Jonas, landssekretera¬
re i Skaraborgs län, slutl. as¬
sessor, 350.
Behmer, Lukas, löjtnant vid for¬
tifikationen, slutl. major, 548.
Bengtsson, Anders, Visnum, När¬
ke—Värml., (M.), 11,17, 58, 211,
318, 357, 430, 517.
Bengtsson, Bengt, bonde, Valla,
Fägre, Skar., 837.
Bengtsson, Bengt, Ås, Hall., (M.),
12, 17, 19, 35, 191, 243, 405, 517
—518, 757.
Bengtsson, Jon, Skatelöv, Kron.,
(M.), 4, 8, 21, 23, 25—26, 29,
32, 35—37, 43, 45, 48, 50, 62,
64, 66—69, 71—72, 74—75, 77,
82, 88—90, 95, 97, 99, 101—102,
1120
105,110,114,121, 125,131—132,
135—137, 140—141, 144—146,
148—150, 152—154, 156, 158,
160,162—165,167—171,173,178
—187, 189, 193, 203—207, 212
—213, 216—221, 225—227, 232
—233, 238, 240, 243, 245—249,
251—254, 256, 258—263, 267—
274, 276, 278, 280—282, 285—
286, 290—291, 293, 296—297,
301, 303, 305, 308, 311, 316—
317, 319, 336—337, 340—341,
343, 345—347, 349, 352, 357,
363, 381, 383, 386—388, 395—
397, 399, 404, 410—412, 414—
415, 418—419, 428—430, 432,
435—436, 438, 443, 449, 451, 454
—459, 464, 466, 473—474, 476—
478, 482, 490—491, 493, 495—
496, 498—501, 503, 506, 519, 524
—525, 527—528, 548, 551—554,
558—560, 564—568, 572, 576,
580, 582—583, 591, 595, 599—
601, 605, 620, 624, 653, 659, 666,
684, 690, 692, 697—698, 712—
713, 723, 741, 747—748, 750, 754,
795, 1113.
Bengtsson, Jonas, Berga, Kron.,
(M.), 8, 15, 21, 34, 44, 64, 139,
174, 185, 189, 201, 206, 212, 233,
243, 253, 261, 349, 352, 357, 439,
443, 446—447, 451, 454, 466, 491
—492, 512, 553, 558, 568, 751,
968—975, 1000—1002, 1113.
Bengtsson, Olof, Ekeby, Närke—
Värml., (M.), 11, 34, 164, 276.
Bennet, Tomas, direktör vid
Flors linnefabrik, Mo, Gävl.,
589, 607.
Berencreutz, Erik Gustaf, kor¬
nett, 618.
Bergenskiöld, Erik, bergsråd, 716.
Bergenstråhle, Alexander, fänrik,
slutl. kapten, 726.
Berghman, Paul Gustaf, kamrera¬
re, 756.
Bergman, Carl Fredrik, auditör
vid Blixens regemente, slutl.
justitiarie vid amiralitetet och
galärflottan, 573, 639.
Bergman, Hans, kommissarie i
chartsesigillataekontoret, 561.
Bergstedt, Jöns, kontraktsprost i
Strängnäs stift, riksdagsman i
Prästeståndet, 281.
Berndtsson, Erik, notarie i slotts¬
kansliet, sekreterare i Bor¬
garståndet, slutl. borgmästare
i Kristinestad, 758.
Beronius, Magnus, ärkebiskop,
Prästeståndets talman, 4, 18, 39
—40, 266—267, 343, 400, 466,
507, 564, 634, 674, 708, 748—
749, 758.
Bessing, Magnus Peter, kommis¬
sionslantmätare i Gävleborgs
län, 967.
Bethén, Gabriel, e. o. kanslist i
inrikes civilexpeditionen, slutl.
skrivmästare, kanslist i Bonde¬
ståndet, 4, 6, 18, 39, 87, 153,
157, 196, 214, 316—317, 320—
322, 334, 443, 478, 583, 703, 711
—713, 762, 1063.
Bethun, Paul Johan, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 561.
Bethun, Peter Gupstaf, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, direktör,
327.
Bexell, Jonas, kapten i Krono¬
bergs regemente, 521.
Bielke, Nils Adam, greve, lands¬
hövding, slutl. riksråd, presi¬
dent, 25—26, 341—343.
Bielke, Ture Gabriel, greve, riks¬
råd, 172, 174.
Bilang, Jakob Johan von, löjt¬
nant, slutl. kapten, 757.
Bilberg, Fredrik Otto, kapten,
slutl. major, 57, 63, 106, 139,
732.
Billberg, Magnus, rådman i Var¬
berg, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 367, 387, 716.
1121
Bilound, Anders Henrik, stads¬
kamrerare i Stockholm, 206.
Bjerkén, Gustaf, löjtnant, slutl.
adlad af Bjerkén, kapten, 299.
Bjuggren, Magnus, assessor i
bergskollegium,, slutl. bergs¬
råd, 321.
Björkman, Brita, änka, Stock¬
holm, 219, 590.
Björling, Gustaf, sekreterare,
slutl. justitiarie i generalkrigs¬
rätten, 128.
Björnberg, Johan Fredrik, kap¬
ten, 569, 571.
Björnsson, Jonas, Södra Ving,
Älvsb., (M.), 4—5, 7, 10, 13, 20,
29, 33, 37—38, 46, 65, 73, 166—
167, 170, 173, 181, 185—186, 189,
192, 197, 200, 202, 211, 337, 466,
478, 507, 775.
Blad, Mikael, handelsman i Vasa,
442.
Blessingh, Carl Adam von, gene¬
ralkvartermästarelöjtnant, 481.
— Hans änka Cordula Fred¬
rika Taube 481.
Blomberg, Per Danielsson, rytta¬
re, Pellagården Komlösa, Fri¬
stad, Älvsb., 698.
Blåfield (-eli), Anders Johan,
löjtnant, slutl. major, 214.
Bladin, Johan, bonde, Stora Blä-
sings, Västkinde, Gotl., 837.
Bodin, Henrik Johan, bokhållare
i kammarkollegium, 408, 433.
Boelius, Peter, borgare i Nystad,
riksdagsman i Borgarståndet,
85, lil.
Boije af Gennäs, Hans Henrik,
landshövding, slutl. friherre,
77, 375, 816.
Boije af Gennäs, Otto Christer,
major, 376.
Bonde af Säfstaholm, Gustaf Ulf,
greve, kammarherre, 76, 232.
Borgenstierna, Carl Christer, löjt¬
nant, slutl. major, 461.
Borgstedt, Katarina, se Ramell,
E.
Borgström, Eric Erichsson,
brukspatron, bergsråd, dona¬
tor, Södra Borgvik, Borgvik,
Vrml., 329.
Borgström, Henrik, handlande
och rådman i Lovisa, riksdags¬
man i Borgarståndet, 230.
Borteij, Carl Gustaf, vice härads¬
hövding, Rossared, Fjärås,
Hall., 544.
Bouchman, Gustaf Peter, tygvak¬
tare vid artilleriet i Helsing¬
fors, 755.
Brahe, Erik, greve, överste, 326.
— Hans änka Christina Char¬
lotta Piper 326, 752—753.
Brahe, Per, greve, livdrabant,
slutl. kapten, 326.
Brandberg, Johan, handlande i
Uleåborg, riksdagsman i Bor¬
garståndet, 256.
Brander, Johan, konsistorienota¬
rie, slutl. kyrkoherde i Stock¬
holm, notarius primus i Präste¬
ståndet, 421—422, 758.
Brander, Samuel Erik, krigskom¬
missarie, slutl. kronofogde, as¬
sessor, Gillberga, Svennevad,
Ör., 214, 374.
Brandt, Samuel Tornesson, hä¬
radshövding, 141, 178—179, 220,
596, 598, 612.
Brandtberg, Bengt, kronofogde,
Svedjan, Hedemora landsför¬
samling, Kopp., 702.
Bratt, Lars Gustaf, hovsekretera¬
re, brukspatron, slutl. lagman,
Brosäter, Bro, Vrml., 523, 549.
Breitholtz, Carl Edvard, vice hä¬
radshövding, slutl. hovrättsad-
vokat, 376, 405, 548—549.
Broberg, Johan Fredrik, ryttmäs¬
tare vid gula husarregementet,
slutl. major vid karelska lätta
dragonerna, 461.
1122
Brobergen, Henrik von, kamrera¬
re. — Hans hustru Anna Mar¬
gareta Zephrin 640.
Broman, Carl, landshövding, 644,
759.
Broman, Erland, friherre, presi¬
dent, 551—552, 585.
Bromell, Karl Magnus, revisor i
kammarrevisionen, slutl. asses¬
sor, 295.
Broomé, Gustaf Daniel, vice hä¬
radshövding, e. o. notarie i
Göta hovrätt, slutl. amiralitets¬
kammarråd, 716.
Bruce, Carl Magnus, fänrik, slutl.
kapten, 573.
Brummer, Anders, sergeant, 959.
Brummer, Carl Magnus, major,
slutl. överstelöjtnant, 458.
Brun, Erik, övermästare vid
Norrköpings hallrätt, 552, 555.
Bruncrona, Abraham Mattias,
löjtnant, slutl. major, 392.
Brunjeansson, Niklas, häradshöv¬
ding, slutl. lagman, protonota¬
rie i Göta hovrätt, 446, 651.
Brunsell, Johan borgmästare i
Trosa, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 679.
Bruseen, Johan, kommerseråd,
slutl. tullråd, 301.
Broderson, Benedikt, handels¬
man i Karlskrona, 708.
Burtz, Nils Larsson, borgmästa¬
re i Helsingfors. — Hans ar¬
vingar 542.
Buttlar, Otto Reinhold von, kap¬
ten vid Björneborgs regemen¬
te, 556. — Hans änka Eleonora
Kristina Pahl 556.
Böhnen, Carl Ludvig von, kapten,
355, 538, 561, 1062.
Böhnen, Johan Casper von, kam¬
marherre, slutl. lagman, 290,
323.
Bökman, Johan Casten, protono¬
tarie i kanslikollegium, slutl.
kungl, sekreterare, 523, 546.
Börjesson (Björinson), Olof, Ti¬
dersrum, Östg., (M.), 9, 21, 26,
29, 43, 64—65, 67, 133—134,
149, 171, 226, 251, 253, 289, 455,
501, 504, 527, 559, 576, 754, 795,
1113.
Camberg, Carl Vilhelm, fänrik,
slutl. kapten vid Kalmar re¬
gemente, 726.
Carlsköld, Carl, statssekreterare,
slutl. landshövding, 460—461.
Carlsson, Israel (Helenius),
Uskela, Åbo, (M.), 4, 8, 13, 15,
19, 29, 33, 64, 92, 135, 140, 158,
160, 162, 164, 177, 186, 193, 196,
200, 217, 265, 270, 274, 279, 282,
285, 289—290, 310, 432, 435, 580,
591, 595, 599, 624—625, 658, 666,
795, 934—938, 1113.
Carlsson, Lars, Svanhals, Östg.,
(M.), 9, 35, 134, 466, 480, 486.
Carlsteen (-ein), Jonas, aktuarie
i reduktions- och likvidations-
kontoret, sekreterare, 214.
Carpelan, Carl Efraim, kapten,
slutl. friherre, vice landshöv¬
ding, 446, 758.
Carpelan, Carl Niklas, kapten,
407, 423.
Carpelan, Simon Vilhelm, löjt¬
nant, slutl. friherre, landshöv¬
ding, 299.
Carpelan, Vilhelm, generallöjt¬
nant, slutl. friherre, 104, 108.
Cavallin, Carl, vice häradshöv¬
ding, slutl. hovsekreterare,
Stockholm, 323.
Cederbaum, Peter Christoffer, as¬
sessor, slutl. bergsråd, 487, 505.
Cedercreutz, Anna Maria, se Fal¬
ker, A,
Cedercreutz, Jonas Fredrik, fri¬
herre, kapten, 362.
1123
Cederhielm, Germund, friherre,
hovrättspresident, 523.
Cederhielm, Josias Carl, friher¬
re, kammarråd, slutl. kommer¬
seråd, 283—284, 301, 324, 331,
420, 564—568, 704, 1064.
Cederlöf, Erik, häradshövding,
slutl. lagman, 55, 337.
Cederström, Claes, friherre, ma¬
jor, slutl. överste, 298, 523, 716.
Cederström, Fredrik, friherre,
kapten, slutl. överstelöjtnant,
60.
Cederström, Gustaf, friherre, löjt¬
nant, 89, 142.
Cedervald, Salomon, landssekre¬
terare i Nylands och Tavaste¬
hus län, slutl. lagman, 788.
Cedervarv, Carl, kassör i rikets
ständers bank, 490.
Cervin, Frans, borgmästare i
Karlshamn, riksdagsman i Bor¬
garståndet, slutl. lagman, 358,
400, 642.
Cervin, Gustaf, auditör vid norra
skånska kavalleriregementet,
slutl. borgmästare i Jönkö¬
ping, assessor, 680.
Charpentier, Claes Robert, övers¬
telöjtnant, slutl. (friherre), ge¬
nerallöjtnant, 497.
Chorin (Corin), Magnus, lands¬
sekreterare, slutl. adlad Cru¬
senstolpe, assessor, 312, 323,
545, 550.
Christensson, Anders, nämnde¬
man, Kävlinge by, Kävlinge,
Malm., 838.
Christensson, Per, Tanum,
Göteb., (M.), 12, 17, 35, 1114.
Christerson, Christer, bonde, Li¬
mingo by, Limingo, österb.,
256.
Christiernin, Adolf Adolfsson,
bergsråd, 178, 367—368, 730.
Chydenius, Anders, kaplan, riks¬
dagsman i Prästeståndet, slutl.
kontraktsprost i Åbo stift, 509,
512.
Clason, Isak, grosshandlare i
Stockholm, 723.
Collander, Gustaf (?), sidenfabri¬
kör i Stockholm, 608, 613—614.
Collin, Johan, rådman i Stock¬
holm, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 22, 304, 312, 360, 380,
440, 636, 733.
Collin, Olof, fil. mag., e. o. predi¬
kant vid artilleriet, 579.
Colling, Johan, landskamrerare i
Skaraborgs län, 350.
Colling, Lars, fabrikör i Stock¬
holm, 589.
Coopman, Carl, klädesfabrikör i
Göteborg, 685.
Coopman, Jakob, klädesfabrikör
i Göteborg, 685.
Coopman, Peter, handlande och
rådman i Göteborg, 685.
Corin, M., se Chorin, M.
Corner, Johan Arnt, kyrkoherde
i Lunds stift, 373, 494, 519.
Corvin, Christian Severini, kyr¬
koherde i Lunds stift, 482.
Coyet, Vilhelm Julius, kapten,
slutl. överstelöjtnint, 688.
Crafoord, Jakob Johan, fänrik,
slutl. major, 726.
Creutz, Lorens Vilhelm, greve,
överste, 59, 73, 140.
Cronhielm of Flosta, greve, gene¬
rallöjtnant, 548.
Cronhjort, Carl Gustaf, friherre,
president, 485, 525—526, 606.
Cronman, Daniel, major vid
Sprengtportska regementet i
Stralsund, 332.
Cronstedt, Carl Johan, greve,
överintendent, slutl. president,
314.
Cruus of Edeby, Jesper Mattsson,
fältmarskalk, riksskattmästa¬
re. — Hans arvingar 704.
1124
Dahl, Jakob Laurentz, brukspa¬
tron, Dalfors, Ore, Kopp., 90,
808—809.
Dahlberg, Jakob Johan, löjtnant
vid artilleriet. — Hans änka
Berta Johanna Schaeij 342.
Dahlmansson, Anders, sidenfa¬
brikör i Stockholm, riksdags¬
man i Borgarståndet, 354, 469,
633, 757.
Dahlstierna, Gustaf Henrik, löjt¬
nant, slutl. regementskvarter¬
mästare, 334.
d’Albedyhll, Christer Henrik, fri¬
herre, landshövding, 921.
Dalberg, Erik Eriksson, Gryt¬
hyttan, Närke—Värml., (M.),
10, 17, 19, 33, 65, 89, 92, 245,
273, 276—278, 476—478, 481,
486.
Dalin, Olof von, hovkansler,
vitter författare, 280, 296.
Dalman, Fredrik, häradshövding,
slutl. kammarherre, 304.
Dalman, Lars Reinhold, löjt¬
nant, slutl. vice häradshöv¬
ding, 703.
Danckwardt, Bengt Gabriel von,
friherre, överstelöjtnant, 460—
461.
Darelius, Per Emanuel, aktuarie
i kammarrevisionen, slutl.
kamrerare, 373.
Davidsson, David, se Ruokonen.
de Carnall, Carl Constantin,
överstelöjtnant, slutl. (friher¬
re), generalmajor, 348, 638.
de Frese, Paul Joakim, major,
slutl. överstelöjtnant, 443.
de Frietzcky, Gustaf Adolf, kap¬
ten, slutl. överstelöjtnant, 520.
De Geer, Carl, hovmarskalk,
slutl. friherre De Geer af
Leufsta, 755.
De Geer, Charles, kammarherre,
slutl. friherre De Geer af Leuf¬
sta, 92.
Degener (-gn-), Jakob Peter, sjö¬
kapten, 339.
De la Gardie, Christina Catarina,
se Stenbock, G. O.
De la Gardie, Ulrik Gustaf, greve,
hovmarskalk, 314.
de la Rose, Leonard, borgmästa¬
re i Skanör, riksdagsman i
Borgarståndet, 231, 459, 478,
482.
de Laval, Carl Claude, kapten,
slutl. överste, 468, 651.
Djurklou, Nils, friherre, major,
slutl. överste, 672.
Dohna, Christoffer Delphicus,
greve, fältmarskalk. — Hans
arvingar 311, 321.
Dohna, Fredrik Carl, greve,
överstelöjtnant, slutl. general¬
löjtnant, 69, 313, 563, 589, 596,
611.
Donner, Johan Gustaf, kapten,
slutl. adlad af Donner, lands¬
hövding, 626, 651.
dorchimont, Vilhelm Albrecht,
kapten, skeppsredare, 333.
Dragman, Isak Johan, assessor i
kommerskollegium, schäferidi¬
rektör, slutl. kommerseråd, 328.
Drake af Hagelsrum, Carl Leo¬
nard, ryttmästare, 384—385,
434, 526—529, 546, 559—560,
564, 587.
Drake af Hagelsrum, Lars Johan,
kapten, slutl. major, 119, 384,
434.
Drangel, Emanuel Christoffer,
vice häradshövding, slutl. lag¬
man, 645, 700, 737.
Dreutz, Johan Henrik, hovkvar¬
termästare, sederm. extra tull¬
fiskal, Visby, 296.
Drysén, Johan, kyrkoherde i
Växjö stift, slutl. prost, 326.
1125
Dubb, Vilhelm Johan, advokat¬
fiskal i kammarrevisionen, 215,
218.
Duben, Joakim von, friherre,
statssekreterare, slutl. riksråd,
kanslipresident, 258, 451.
Du Rietz, Anders Rudolf, överste,
slutl. friherre Du Rietz af He¬
densberg, generallöjtnant, 348.
Du Rietz, Gregorius, löjtnant,
slutl. kapten, 585.
Duwall, Johan Didrik, friherre,
överste, slutl. generallöjtnant,
förste stallmästare, 62—63, 69,
87, 647, 759.
Ebberson, Jan, Svartlösa, Sthlm,
(M.), 7, 15, 64.
Ebeltoft, Fredrik, generalkvar¬
termästarelöjtnant (överste¬
löjtnant), slutl. brigadchef vid
fortifikationen, 520.
Eckstedt, Johan von, vice kor¬
pral, slutl. överstelöjtnant, 368,
388—389, 441, 506, 672, 756.
Egerström, Arvid Fredrik, kom¬
missarie i rikets ständers bank,
757.
Ehrenborg, Jöns, kamrerare, 61,
112.
Ehrencreutz, Olof Benjamin,
landshövding, 59, 82.
Ehrencrona, Johan Peter Gam¬
mal, kapten, slutl. överstelöjt¬
nant, 588, 716.
Ehrengranat, Aron, kapten, slutl.
major, 688.
Ehrenhielm, Erik, häradshöv¬
ding, 378, 523.
Ehrenhielm, Harald, löjtnant,
slutl. överste, 373.
Ehrenhielm, Jonas, löjtnant,
slutl. kapten, 702.
Ehrenhoff, Carl Gustaf, assessor,
slutl. vice president, 257.
Ehrenkrona, Paul Gammal, fri¬
herre, minister, slutl. statssek¬
reterare, 361, 363.
Ehrenmalm, Georg, kapten, slutl.
hovrättsråd, 270, 578.
Ehrenmalm, Samuel Magnus,
hovrättsråd, 334, 336, 441, 636,
681, 958—959.
Ehrenpohl, Adolf Jakob, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 327
Ehrenpohl, Axel, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 693—694, 760.
Ehrenpreus, Johan, kaptenlöjt¬
nant, slutl. överstelöjtnant, 732.
Ehrensvan, Martin, landshöv¬
ding, 828.
Ehrensvärd, Augustin, general,
slutl. greve, fältmarskalk, 57,
110—111, 518.
Ehrensvärd, Carl, överste, slutl.
friherre, generalmajor, 579.
Ehrensvärd, Fredrik, överste,
slutl. friherre, generalmajor,
231.
Ekebark, Erik, kommerseråd,
672.
Ekeblad, Claes, greve, riksråd,
överstemarskalk, slutl. kansli¬
president, 152—155.
Ekebom, Jakob Gabriel, haute-
lissvävare i Stockholm, 622.
Ekedahl, Lars, vice häradshöv¬
ding, slutl. auditör vid artille¬
riet i Malmö, 720.
Ekenberg, Lorentz Anders, jur.
doktor, vice häradshövding,
330, 583.
Ekestubbe, Carl Fredrik, löjt¬
nant, slutl. överstelöjtnant, 214.
Ekman, Anders, borgmästare i
Åmål, slutl. kommerseråd, riks¬
dagsman i Borgarståndet, 117,
231, 402, 478, 549, 568—569,
577, 580 594, 608, 667, 741—
742, 746.
Ekman, Emanuel, adjunkt vid
Uppsala universitet, slutl. pro¬
fessor, 329.
1126
Ekman, Jonas, löjtnant vid liv-
dragonregementet, 84, 392.
Ekman, Mårten, advokatfiskal i
rikets ständers bank, 54, 112.
Ekman, Peter Johansson, kam¬
marförvant i kammarkolle¬
gium, slutl. kamrerare, 408,
433.
Ekstedt, Abraham, sidenfabrikör
i Stockholm, 608, 613—614.
Elers, Johan, kanslist, slutl. kan¬
sliråd, 329, 336, 458, 639, 703,
1063.
Elfman, Johan, adjutant, slutl.
kapten vid Älvsborgs regemen¬
te, 726.
Elfstedt, Johan, fil. mag., präst
vid artilleriet, slutl. prost i
Skara stift, 579.
Elfving, Jean, major, slutl. ad¬
lad Elfcrona, överste, 407.
Eneroth, Anders Ture, vice hä¬
radshövding, slutl. notarie i
Göta hovrätt, 615.
Eneskjöld, Bernt Johan, kapten,
slutl. major, 546.
Eneskjöld, Carl Fredrik, löjtnant,
slutl. konteramiral, 638, 663—
664, 709.
Engberg, Anders, brukspatron,
Carlsdal, Älgarås, Skar., 363.
Engelcrantz, Claes, hovjunkare,
notarie, slutl. lagman, 160—
161, 647, 661.
Eriksdotter, Anna, se Andersson,
H.
Eriksson, Ersson.
Eriksson, Anders, Bjurkärn, När¬
ke—Värml., (M.), 11, 17, 34,
405, 433, 519.
Eriksson, Carl, Svedvi, Västm.,
(M.), 9, 600, 776, 1113.
Ersson, Henrik, Åbo, Nuperböle,
Esbo, Nyl., 582, 1048—1049.
Eriksson (Ersson), Jon, Alfta,
Gävl., (M.), 12—13, 24, 36, 41—
42, 45, 148, 211, 243, 256, 553,
605 (troi.), 706, 808 (troi.), 989,
1114.
Eriksson (Ersson), Johan (Jan),
Gottröra, Sthlm, (M.), 7, 15, 34,
43, 64, 73.
Ersson, Jon (Jan). (Omöjligt av¬
göra om Jon Eriksson i Alfta,
Gävl., eller Johan Eriksson i
Gottröra, Sthlm.) 185, 187, 242,
276, 432.
Eriksson, Lars, Allhelgona, Östg.,
(M.), 9, 16, 34, 212, 226, 286,
517.
Eriksson (Ersson), Lars, Med¬
åker, Västm., (M.), 9, 16, 92,
211, 224, 499, 1113.
Eriksson (Ersson), Lars. (Omöj¬
ligt avgöra om Lars Eriksson i
Allhelgona, östg., eller Lars
Eriksson i Medåker, Västm.)
173, 185—186, 200, 242, 248,
428, 431, 512.
Eriksson, Olof, åbo, Malma,
Bondkyrka, Upps., 548.
Ersson (Eriksson), Olof, Unders¬
vik, Gävl., (M.), 11, 29, 32, 49
—50, 65, 75, 105, 148, 152, 162,
174, 176, 187, 194, 199, 204—
205, 234, 243, 248, 259, 263, 272
—274, 277, 280, 288—289, 299,
397, 411, 420, 429, 431, 434—
435, 467, 492, 603, 660, 684,
690, 743.
Ersson (Eriksson), Per, Leksand,
Kopp., (M.), 7, 10, 13(?), 22-
23, 32, 80, 178, 442 (troi.).
Eriksson (Ersson), Per, Länna,
Söd., (M.), 9, 16, 29, 34, 191,
234, 253, 314, 460, 501, 517, 586,
610.
Ersson, Per, nämndeman, f. d.
riksdagsman, Skölsta by, Vak¬
sala, Upps., 836.
Eriksson (Ersson), Per, nämn¬
deman, f. d. riksdagsman, Ål¬
säter, Västra Vingåker, Söd.,
836.
1127
Ernst, Johan Adolf, kommissarie
i rikets ständers manufaktur¬
kontor, slutl. kommerseråd,
759.
Ernstsson, Erik, bonde, Kottby,
Helsinge, Ny]., 788—789.
Essen, Fredrik Ulrik von, fri¬
herre, kammarherre, 392, 409,
487, 677—678.
Essen af Zellie, Alexander Mag¬
nus von, major, slutl. överste,
545.
Essen af Zellie, Carl Reinhold
von, löjtnant, slutl. överstelöjt¬
nant, 327, 450.
Essen of Zellie, Gustaf Johan
von, fänrik, slutl. kapten, 520.
Essen af Zellie, Otto Magnus von,
löjtnant, slutl. kapten, 638.
Estenberg, Carl, hovjunkare, no¬
tarie, slutl. hovrättsråd, 246,
249.
Fagerström, Gustaf, hovjägare,
716.
Falck, Daniel, fabrikör i Ulrice¬
hamn, 632.
Falck, Fredrik Adolf, vice hä¬
radshövding, slutl. assessor,
Högby, Vreta kloster, Östg.,
645.
Falkenberg af Trystorp, Conrad,
friherre, överstelöjtnant, 232.
Falkengréen, Germund Adam, vi¬
ce president, slutl. friherre,
landshövding, 313, 655.
Falker, Anders, statssekreterare.
— Hans hustru Anna Maria
Cedercreutz 794.
Fehman, Tomas Petersson, direk¬
tör i Kungälv, riksdagsman i
Borgarståndet, 123, 633.
Feif, Casten, friherre, president.
— Hans arvingar 681, 693,1061.
Feltström, Nicolaus Erici, kon-
traktspost i Härnösands stift,
riksdagsman i Prästeståndet,
532, 1045.
Ferner, Bengt, professor, slutl.
adlad Fermer, kansliråd, 256,
285.
Fersen, Fredrik Axel von, greve,
general, slutl. riksråd, fältmar¬
skalk, 60, 365, 564, 634.
Fick, Johan Eric, professor vid
Uppsala universitet, 586.
Filenius, Per, biskop i Linköping,
riksdagsman i Prästeståndet,
22, 315, 635, 742.
Finlaij, Robert, kommerseråd,
1023.
Fleming, Jakob, landshövding. —
Hans arvingar 705, 739.
Fleming af Liebelitz, Otto, fri¬
herre, riksråd, 201—202.
Floding, Per Gustaf, hovgravör,
slutl. professor vid konstaka¬
demien, 701.
Fock, Fredrik Bogislaus, fänrik,
slutl. löjtnant, 117, 169.
Fock, Georg (ej Gabriel) Vil¬
helm, ryttmästare, slutl. gene¬
rallöjtnant, 170, 620.
Focken, Johan, handelsman i
Stockholm. — Hans arvingar
379, 383, 557.
Fornelius, Lars, protonotarie i
Svea hovrätt, slutl. assessor,
648, 661.
Fornell, Jakob, under skeppsbygg¬
mästare vid amiralitetet, 551,
591.
Forsberg, Johan, vaktmästare i
rikets ständers kontor, seder¬
mera i riksgäldskontoret, 331.
Forslind, Lars, korpral vid adels¬
fanan, slutl. löjtnant, 680.
Fortelius, Gabriel, biskop i
Borgå, riksdagsman i Präste¬
ståndet, 538.
Fought, Henrik, sekreterare i
bergskollegium, slutl. boktryc¬
1128
kare i Stockholm, 594, 601—
602.
Franc, Per Christian, riddarhus¬
sekreterare, kansliråd, 52, 57,
722, 727.
Fredenstierna, Adam, hovrätts¬
president, 651.
Fredholm, Johan, kamrerare i
rikets ständers manufaktur¬
kontor, slutl. i kommerskolle-
gii manufakturfondskontor
715.
Fredrik I, konung av Sverige,
296.
Fredrik Adolf, prins av Sverige,
20, 223, 538, 634—635, 670.
Freser, Åke Henrik, assessor i
kammarkollegium, 203, 328.
Friedenreich, Carl Gustaf, kom¬
missionssekreterare, slutl. lag¬
man, 180, 313.
Friedenreich, Jakobina, se Loff¬
man, M. J.
Friedenreich, Melkior, landshöv¬
ding, 180—181. — Hans hustru
Maria Elisabeth Wilckens 180
—181.
Fries, Margareta, se Sturtzenbec¬
ker, F.
Frisell, Fredrik Vilhelm, kapten,
slutl. major vid Västerbottens
regemente, 350, 391.
Frost, Johan, kypare vid Hovkäl¬
laren i Stockholm, 315, 344, 363
—364.
Frosterus, Henrik, juris doktor,
slutl. professor vid Uppsala
universitet, 413, 450.
Frölich, Bengt Gustaf, greve,
överste, slutl. landshövding, 22,
155, 262, 391, 516, 539, 546, 706,
714, 719, 722, 1068—1069.
Funck, Carl, friherre, riksråd,
584.
Funck, Johan, friherre, lands¬
hövding, 306, 818—819.
Furman, Henrik Johan von, ma¬
jor vid Södermanlands rege¬
mente, 522.
Furtenbach, Johan Fredrik, sek¬
reterare i Svea hovrätt, slutl.
assessor, 306—307.
Furumarck, Carl Henrik, kapten,
slutl. major, 520.
Furusköld, Carl Gustaf, advokat¬
fiskal i amiralitetsöverrätten,
176, 178.
Gabrielsson, Carl, bonde, Yxe¬
falls by, Kisa, Östg., 837.
Gaddelius, Christian, kronofog¬
de, Nykyrko, Åbo, 772.
Gahm, Julius Lorentsson, ylleap-
pretör i Stockholm, 88, lil.
Gahm Persson, Sigfrid Lorentz,
kammarskrivare i krigskolle¬
gium, 556.
Gardemein, Magnus Filip von,
kapten, slutl. major, 446.
Gardtman, Johan Didrik, kapten
vid Södermanlands regemente,
slutl. major, 522.
Gedda, Anders Joakim, fänrik,
slutl. kapten vid drottningens
livregemente, 726.
Gerdessköld, Johan, friherre,
hovrättspresident, 277.
Gertten, Anders Johan von, 298,
619.
Giertta, Christina Charlotta, se
Silfverschiöld, N. G.
Giertta (Hierta), Gustaf Adolf,
överstelöjtnant, slutl. överste,
407.
Gnospelius, Anders, linnefabri¬
kör i Stockholm, sedermera i
Mariefred, 571, 607, 686, 708.
Gottmark, Johan, lektor vid ami-
ralitetskadettskolan i Karlskro¬
na, slutl. prost i Västerås stift,
760.
Gottzell, Carl Gustaf, instrument¬
makare vid fortifikationen,
slutl. konduktör, 641.
1129
Govinius, Zacharias, borgmästare
i Helsingfors, 542.
Granatenhielm, Samuel, ryttmäs¬
tare, 442, 542, 640.
Grandin, John Ersson, Yttergarn,
Upps., (M.), 4—5, 7, 19, 25, 32,
35, 45, 162, 192—194, 200, 208,
286, 504, 536, 684, 755.
Granel, Johan Gottfrid, linnevä¬
varegesäll i Stockholm, 444.
Granfelt, Carl Adolf, löjtnant,
slutl. major, 84, 392.
Gren, Jonas, orgelbyggare i
Stockholm, 357.
Grewesmöhlen, Carl Engelbrekt,
häradshövding, slutl. lagman,
88, 97, 298.
Grill, Clas, grosshandlare i
Stockholm, direktör, brukspa¬
tron, 241.
Grill, Johan Abraham, grosshand¬
lare i Stockholm, direktör, 241.
Grim, Axel Fredrik, kammar¬
skrivare i rikets ständers kon¬
tor, sederm. i riksgäldskonto¬
ret, 331.
Gripenberg, Jakob Carl, kapten,
slutl. generalmajor, 461, 652.
Gripenberg, Magnus Vilhelm, hä¬
radshövding, slutl. lagman, 323.
Gripenstedt, Jakob, hovjunkare,
366.
Gropman, Anders, vice härads¬
hövding, slutl. häradshövding,
497.
Groth, Kristoffer, kapten vid
brandvakten i Stockholm, 478
—479, 484—485.
Grundström, Per Johansson, hov¬
rättskommissarie i Åbo hov¬
rätt, 707.
Grönhagen, Claes Vilhelm, fri¬
herre, hovjunkare, slutl. kam¬
marskrivare, 306, 644, 704, 757,
1064—1065.
Gröningen, Carl Fredrik von,
löjtnant, slutl. kapten, 443,
700.
Gustaf, Sveriges kronprins, se¬
dermera Gustaf III, konung av
Sverige, 19—20, 256, 282, 285,
322, 385, 394—398, 400—401,
404, 406—407, 409, 470, 505,
568, 634.
Gustafsson, Bengt, Stenstorp,
Skar., (M.), 8, 34, 70, 349, 454,
599, 1002—1004.
Gustorff, Johan Birger, vice hä¬
radshövding, 304.
Gyllenadler, Carl Gustaf, kam-
marrevisionsråd, 652.
Gyllenadler, Claes Jakob, lag¬
man, 306.
Gyllenborg, greve, kammarherre.
(Omöjligt avgöra om Carl Da¬
vid, slutl. kommerseråd, eller
Carl Johan, slutl. president.)
129.
Gyllenborg, Gustaf Fredrik, gre¬
ve, kammarråd, slutl. kansli¬
råd, 627.
Gyllenbögel, Johan Gustaf, fän¬
rik, slutl. kapten, 214.
Gyllengranat, Hans Gustaf, fri¬
herre, överstelöjtnant, slutl. ge¬
neralmajor, 231.
Gyllenhammar, Johan Gustaf,
kapten, slutl. kommendörkap¬
ten, 206.
Gyllenpalm, Johan Ulrik, vice
häradshövding, slutl. lagman,
222.
Gyllenpamp, Johan Adolf, löjt¬
nant, 423.
Gyllenram, Carl Fredrik, kapten,
slutl. major, 407.
Gyllenskepp, Ulrik, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 546.
Gyllenstierna af Lundholm, Nils,
friherre, major, 70.
Gyllensvaan, Fredrik, överste¬
löjtnant, slutl. överste, 605, 727,
753.
72-700212
1130
Gyllensvärd, Johan Anders,
överjägmästare, 140, 222, 522,
714—715, 735, 750, 752.
Göransson, Erik, bonde, Hagen,
Norrbärke, Kopp. — Hans än¬
ka Kerstin Nilsdotter 264, 322,
518.
Götherhielm, Carl Jakob, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 368.
Haartman, Gustaf, prost i Åbo
stift, riksdagsman i Präste¬
ståndet, 441.
Haartman, Jakob, professor vid
Åbo akademi, slutl. biskop i
Åbo, 570, 573, 578.
Hackman, Daniel, rådman i
Stockholm, riksdagsman i Bor¬
garståndet, 154.
Hagelberg, Jonas von, hovrätts¬
råd, 326, 752—753.
Hagert, Ture, justitieborgmästa¬
re i Åbo, 85.
Hagtorn, Lars Jakobsson, advo¬
katfiskal, vice sekreterare i
Borgarståndet, slutl. assessor,
kanslidirektör, 442.
Halenius, Claes, bruksägare,
krigskommissarie, slutl. adlad
Hallencreutz af Vedevåg, 579,
701, 1044.
Halfvardsson, Anders, Långelan¬
da, Silbodal, Närke—Värml.,
(M.), 239, 486.
Hall, Magnus, kapten, slutl. ad¬
lad Hedersvärd, 270, 578.
Hallberg, Anders, besökare i
Stockholm, 191.
Hallberg, Peter, fänrik, slutl. ad¬
lad Hallberg (ointrod.), kap¬
ten, 557.
Halling, Carl Gustaf, rådman i
Kungsbacka, riksdagsman i
Borgarståndet, 535, 540, 594,
645, 655, 665, 747.
Hallman, Anders, handelsman i
Borås, 699—700, 736.
Hallonquist, Jakob Magnus, rytt¬
mästare, 156, 304, 339, 413, 434,
645, 665, 760.
Hamilton, Hugo Vilhelm, greve,
ryttmästare, slutl. generallöjt¬
nant, 442.
Hamilton af Hageby, Carl Axel
Hugo, friherre, landshövding,
820.
Hamilton af Hageby, Carl Otto,
friherre, riksråd, 201—202.
Hamilton af Hageby, John Abra¬
ham, friherre, landshövding,
slutl. generalmajor, 232, 1100.
Hamrén, Lars, sekreterare i ri¬
kets ständers manufakturkon¬
tor, slutl. assessor i kommers¬
kollegium, notarie i Bonde¬
ståndet, 4, 14—15, 317, 320—
322, 455—456, 757, 1115—1116.
Hanell, Anders Salomon, fabrikör
i Kalmar, 515.
Hansson, Hans, Husby—Lyhund¬
ra, Sthlm, (M.), 8, 19, 29, 35,
56—57, 60, 64, 73, 90, 106, 237,
500, 775—776.
Hansson, Josef, Mossebo, Älvsb.,
(M.), Bondeståndets talman, 4,
7, 10, 14—15, 18—27, 29—30,
35—37, 39—41, 43—51, 53, 55
—56, 58, 60—64, 66—69, 71—
72, 75, 77, 79—81, 85, 88—89,
91—96, 98—99, 102—103, 105,
109, 112—115, 117, 120—122,
127—130, 133—136, 138—139,
141—146, 148—149, 151—165,
167—169, 171—172, 175, 179—
183, 186—188, 190—191, 193
—200, 202—209, 212, 216—
217, 219—220, 224—233, 236—
237, 239—240, 242, 244—257,
259, 261—269, 271, 274—276,
278—285, 287, 289—295, 297,
302—305, 308—315, 317—318,
320—322, 324, 332—335, 337—
339, 341—347, 350—354, 357,
360—361, 363—364, 366, 371—
1131
373, 381—382, 384, 387—391,
393, 395, 397—405, 407—409,
411—412, 415—419, 421—422,
424, 426, 428—431, 433, 435—
438, 440, 442, 444—445, 448,
451, 463, 465—468, 470—475,
477—479, 483—484, 487—490,
492—494, 496, 498—500, 503—
507, 509—510, 513—514, 517,
519, 525, 527, 533—536, 539—
540, 546, 550—551, 554, 558—
560, 562—564, 567—568, 570,
573, 577—578, 580, 583, 590—
591, 594, 596—597, 602—603,
609, 612, 614—615, 624—625,
632—637, 649—651, 653—654,
660, 666—668, 673—674, 677—
678, 683—684, 687, 690—693,
696, 698—700, 706, 708, 712,
714—715, 720—725, 728, 731,
734—735, 737—740, 742, 744,
746, 748—749, 751—752, 754—
755, 758—764, 853, 1113—
1114.
Hansson, Nils, Gamla Uppsala,
Upps., (M.), 7, 15, 377, 382,
346.
Hansson, Nils, bonde, Kärra¬
gård, Laholms landsförsam¬
ling, Hall., 838.
Hansson, Olof, handelsman i
Växjö, sluti. rådman, riksdags¬
man i Borgarståndet, 114, 216,
228.
Harfström, Jonas, sidenvävare¬
gesäll i Stockholm, 380.
Hartman, Engel, medaljgravör i
Stockholm, 685.
Hassel, Henrik, professor vid
Åbo akademi, 330, 583.
Hasselbom, Nils, assessor, slutl.
adlad Fredensköld, hovrätts¬
råd, 323.
Hastfer, Bernt Johan, friherre,
major, slutl. brigadgeneral i
rysk tjänst 460, 688, 738.
Hauswolff, Justus Christoffer
von, kyrkoherde i Stockholm,
hovpredikant, riksdagsman i
Prästeståndet, 120.
Hederstierna, Erland, kapten,
slutl. major, 732.
Hedman, Abraham, direktör vid
Kättstads linnemanufakturi,
Haraker, Västm., 231, 235, 250.
Hegardt, Jöran, assessor i kom¬
merskollegium, slutl. kommer¬
seråd, 327.
Hegardt, Peter Fredrik von,
statssekreterare, slutl. friherre,
375, 489.
Heikilä se Andersson, G.
Heine, Georg, direktör vid Stock¬
holms hallrätt, 707.
Heland, Jakob von, kapten, 327.
Heland, Johan von, kansliråd,
slutl. statssekreterare, 451.
Heldenhielm, Johan Adam, kom¬
mendör, 142, 334, 687, 718.
Helenius se Carlsson, 1.
Hellberg, Axel, lektor, prost i
Västerås stift, riksdagsman i
Prästeståndet, 368, 627.
Hellström, Jonas, förste kanslist
i bergskollegium, slutl. tullin¬
spektor i Uddevalla, 706.
Helman, Nils, livdrabant, slutl.
löjtnant vid livregementet till
häst, 388.
Helsingius, Daniel, kungl, sekre¬
terare, politisk skriftställare,
306.
Helsingius, Mikael, kontorsskri¬
vare i rikets ständers bank,
kanslist i Bondeståndet, slutl.
direktör vid Göta kanalbolags
diskontkontor i Stockholm, 4,
27, 118.
Henning, Jakob, Älvkarleby,
Upps., (M.), 7, 15, 21, 34, 67,
150, 328, 561.
Henriksson, Henrik, se Amböle.
1132
Herkepaus, Anders Gottlieb,
borgmästare i Nådendal, riks¬
dagsman i Borgarståndet, 479.
Hermansson, Johan von, överste¬
löjtnant, slutl. generalkvarter¬
mästare, 368, 373.
Hermansson, Mattias von, (fri¬
herre), statssekreterare, slutl.
greve, riksråd, 230.
Hermelin, Carl, e. o. protokolls¬
sekreterare, 703, 1063.
Hernod, Johan, vice korpral vid
livdrabantkåren, slutl. major
vid Upplands regemente, 672,
756.
Heurlin, Enevald, komminister i
Växjö stift, slutl. vice pastor,
325.
Hierpe, Johan, f. d. mantalskom¬
missarie, 107, 119.
Hildebrand, Gotthard Henrik,
266, 274—278, 655. — Hans
hustru Magdalena Sofia de
Walle 275—276, 278.
Hillman, Isak, slaktare i Stock¬
holm, 643.
Hintzenstern, Carl Ludvig von,
kapten, slutl. generalmajor,
294, 334, 373, 523, 702, 716.
Hirscheit, Otto von, livdrabant,
slutl. vice korpral, 322.
Hjelmerus, Jonas Jonae, kyrko¬
herde i Växjö stift, slutl. prost,
325.
Hjärne, Gustaf Adolf, (friherre),
riksråd, slutl. (greve), 451, 461.
Hofling, Nils Elias, assessor i
kommerskollegium, slutl. kom¬
merseråd, 327.
Hofman, Sven Svensson, rusthål¬
lare, Butorp, Torpa, Älvsb., 12
—13, 24, 26, 28, 55—56, 337,
339—340, 344—337, 350, 448, 450,
462, 695—698, 767.
Hollström (Håll-), Bengt, vice
häradshövding, slutl. lagman,
441.
Holmbeck, Truls, f. d. gästgivare,
Anderslöv, Malm., 141, 178—
179, 220.
Holmberg, Joan, kommissions¬
lantmätare i Gävleborgs län,
slutl. postmästare i Bollnäs,
967.
Holmquist, Johan Mauritz, f. d.
pastor vid livregementet till
häst,, slutl. prost i Västerås
stift, 116, 392.
Holst, Johan Gabriel, kapten,
slutl. major, 652.
Horn af Ekebyholm, Adam, gre¬
ve, riksråd, överstemarskalk,
41.
Horn af Rantzien, Johan Fred¬
rik, (friherre), generalmajor,
530.
Horn af Åminne, Christer, fri¬
herre, kansliråd, 400, 407, 703.
Horn af Åminne, Fredrik, friher¬
re, överste, slutl. greve, gene¬
ral, 760.
Hultstedt, Jakob, assessor i kom¬
merskollegium, 203, 671.
Humble, Per Adolf, fänrik, slutl.
kapten i Jönköpings regemen¬
te, 627.
Hummelhielm, David Fredrik,
lagman, 291.
Hydrén, Lars, professor vid
Lunds universitet, domprost,
384, 616, 622.
Håkansson, Bryngel, Täng,
Skar., (M.), 8, 33, 64, 78, 189,
202, 263, 277—278, 318, 350,
404, 452—453, 481, 578, 613,
718.
Håkansson, Mårten, nämndeman,
f. d. riksdagsman, Vemmerlövs
torp, Östra Vemmerlöv, Krist.,
838.
Håkansson, Olof, Lösen, Blek.,
(M.), 4—5, 12, 14, 19, 21, 23—
26, 29, 31—34, 36, 39—40, 43,
45—46, 51, 55—57, 66, 71—72,
1133
74, 78, 90—91, 96, 99—101, 104,
109—110, 113, 118, 121, 123, 125,
127, 132—133, 135—136, 140—
145, 147—149, 151—152, 156—
158, 160, 162—164, 166—168,
170—171, 174—175, 181—182,
186—187, 189, 192, 196—197,
200, 202, 211, 321, 340, 359, 410
—412, 415—416, 451, 748, 1040
—1041.
Hägerflyckt, Nils Henrik, rytt¬
mästare, slutl. överstelöjtnant,
142, 148, 155.
Hägglund, Daniel, provinsialfis-
kal, 950—951.
Häggström, Natanael, borgmäs¬
tare i Jakobstad, riksdagsman
i Borgarståndet, 255.
Hästesko-Fortuna, Lars Henrik,
kapten, 655. — Hans hustru
Elisabet Charlotta Reenstierna
655.
Höjer, Erik Georg, assessor i
Göta hovrätt, 485, 494.
Hööke, Carl, ryttmästare vid nor¬
ra skånska kavalleriregemen¬
tet, slutl. major vid blå husar¬
regementet, 545.
Idman, Gustaf, assessor i Åbo
hovrätt, slutl. lagman, 441.
Ignatius, Johan, assessor, slutl.
vice president i Åbo hovrätt,
441.
Ingman, Fredrik, borgmästare i
Borås, 790.
Insenstierna, Fredrik Ulrik,
landshövding, 456, 533.
Iserhielm, Carl Vilhelm, hovjun-
kare, 61.
Jacobsson, Jonas, Täby, Sthlm,
(M.), 8, 15, 34, 60, 73, 106, 178,
185, 243, 404, 418, 491, 755,1113.
Jacobsson, Tomas, bonde, Bjer¬
ges gård, Lye, Gotl., 837.
Jansson (Johansson), Erik, åbo,
Skörby, Hacksta, Upps., 785
—786.
Jansson (Johansson), Nils,
Kuddby, Östg., (M.), 9, 22, 34,
176, 288, 404, 1113.
Jeppesson, Per, Västra Hoby,
Malm., (M.), 12, 17, 21, 35, 65,
92, 101, 179, 184, 213, 233, 278,
323, 429, 431, 466, 474, 496, 505,
562, 568, 591, 658—659, 691—
692, 696—698, 712, 737, 740, 750
—751, 1114.
Jeppesson, Sven, Bolshög, Krist.,
(M.), 12, 17, 21, 35.
Jerlström, Bror Daniel, landssek¬
reterare, slutl. assessor, 571.
Jernfeltz, Fromhold, löjtnant,
slutl. ryttmästare, 522.
Jernström, Lorens, kopparslaga¬
re i Stockholm, 717.
Johansson, Adam, bonde, Rikola,
Laukas, Nyl., 97.
Johansson, Erik, bonde, Storby,
Ekerö, Hammarland, Åbo, 838.
Johansson (Jansson, Jeansson),
Erik, Färentuna, Sthlm, (M.),
7, 15, 22, 43, 92, 117, 185, 1113.
Johansson, (Jansson), Erik, Tu¬
na, Upps., (M.), 24, 27, 36, 41,
185, 303, 306, 517, 776.
Johansson (Jansson), Erik.
(Omöjligt avgöra om Erik Jo¬
hansson i Färentuna, Sthlm,
eller Erik Johansson i Tuna,
Upps.) 56, 276, 319, 432, 492,
755.
Johansson (Jansson, Jeansson),
Johan (Jan), Nordmark, Närke
—Värml., (M.), 4, 7, 10, 14,
21, 23, 25—26, 28—29, 33, 43,
51, 55—56, 62, 65—67, 71, 75,
81, 84, 91, 95—96, 100, 107,
109, 117, 137, 140, 144, 149
—151, 155—156, 160, 163, 165—
168, 170—171, 174, 182—183,
188, 193—194, 196—197, 199—
200, 204—106, 210, 212, 217, 221,
1134
224—227, 244—245, 251, 254, 257
—258, 263—264, 268—269, 272
—274, 276—277, 280, 282, 288,
291—293, 303, 305, 308—310,
314, 318—319, 321—322, 328,
345, 351—353, 356, 371, 388,
399, 410, 416, 418—419, 425
—430, 476—477, 492, 501, 509
—510, 512, 528, 553—555, 565,
568, 602, 605, 752, 795.
Johansson (Jansson, Jeansson,
Joensson), Johan (Jan, Jean,
Joen), Tumbo, Söd., (M.), 9,
16, 34, 64, 67, 314, 404, 450,
1113.
Johansson, Olof, Stora Skedvi,
Kopp., (M.), 10, 16, 130, 405,
776, 1113.
Johansson (Jansson), Peter,
Norrbärke, Kopp., (M.), 10, 19,
33, 65, 72, 89, 92, 321, 392, 397,
623, 704.
Johansson, Staffan, nämndeman,
Ekeby, Munsö, Sthlm, 836.
Johansson, Tobias, åbo, Packas,
Orimattila, Nyl., 52.
Jonsson, Bengt, se Koparfve.
Jonsson (Joensson, Jönsson),
Erik, Almby, Närke—Värml.,
(M.), 10, 32, 94, 122, 173, 181,
185, 200, 203, 211, 261, 319,
357, 426, 433, 447—448, 492,
560, 566, 740.
Jonsson (Johansson), Johan
(Jan), Fägred, Skar., (M.), 8,
15, 19, 34, 92, 181 (troi.), 501,
599, 1002—1004.
Jonsson (Joensson), Jon (Joen),
Stala, Göteb., (M.), 12, 17, 19,
33, 65, 68, 86, 93, 100, 133,
135, 149, 166(trol.), 173(trol.),
184—185, 202—204, 208, 211,
213, 242, 272(?), 282, 319—320,
429—430, 439, 446—447, 477,
492, 510, 592, 614, 713, 780—
781, 1114.
Jonsson (Joensson), Jon (Joen),
Åmåls landsförsamling, Älvsb.,
(M.), 10, 19, 35, 202, 242, 258,
429, 480—481, 492, 501, 560,
577, 580, 1113.
Jonsson (Joensson), Jon (Joen).
(Omöjligt avgöra om Jon Jons¬
son i Stala, Göteb., eller Jon
Jonsson i Åmåls landsförsam¬
ling, Älvsb.) 199, 225, 234, 245,
310, 318, 432, 435, 684, 752.
Jonsson (Jansson, Joensson,
Jönsson), Mats, Månsarp,
Jönk., (M.), 8, 16, 22, 34, 92,
160, 187, 243, 404, 433, 1113.
Jonsson (Jeansson), Olof, Indal,
Vrak, 11, 26, 43, 65, 117, 187,
420, 433, 567, 747, 989, 993.
Jonsson (Joensson, Jönsson),
Per, Delsbo, Gävl., (M.), 11,
35, 44, 62, 99, 117, 167, 173,
186—187, 190, 194, 200, 233,
242, 249, 289, 352, 397, 418,
429, 511—512, 588, 690, 1114.
Jonsson, Per, nämndeman, Sille,
Västerljung, Söd., 9, 16, 22, 24
—26, 30, 35—38, 77, 81, 281,
294.
Junbeck, Erland, assessor i Göta
hovrätt, slutl. hovrättsråd, 209,
214.
Jägerhorn af Spurila, Fredrik
Anders, kapten, slutl. överste¬
löjtnant, 376.
Jägerhorn af Spurila, Reinhold
Johan, kapten, slutl. överste¬
löjtnant 702, 756.
Jägerhorn af Storby, Gustaf Hen¬
rik, löjtnant, slutl. major, 652,
709.
Jägerlind, Anders, marinsoldat,
73.
Jönsson, Erik, bonde, Hjälmsta,
Hoby, Blek., 446.
Jönsson, (Jonsson), Pål, Rya,
Krist., (M.), 4, 12, 23, 26, 29,
33, 35—36, 43, 45, 49—50, 65
—66, 78, 101, 108, 117—118,
1135
125, 140—141, 153, 158—159,
169, 171, 182, 187, 190, 194,
201—202, 204, 207, 209, 211—
212, 216, 218—219, 225—226,
229, 233, 243—244, 249—250,
253—254, 258—260, 266, 269
—271, 273, 278, 286, 302, 305,
307, 318—319, 337, 360, 389,
397, 399, 407, 411—412, 414,
420, 422, 428—429, 452, 456—
457, 464—465, 467, 472, 475—
476, 494—495, 498, 502, 504,
516, 527, 540, 551—552, 566—
567, 593, 596, 598, 604, 614,
657—658, 667, 673, 677, 690—
692, 719, 722—724, 795, 1114.
Jöransson, Henrik, se Råckyla.
Jöransson, Johan, bonde, Hint-
sala, Kimito, Åbo, 838.
Jöransson, Jöran, se Timonen.
Jöransson, Mårten, se Klintegår¬
da.
Kahl, Gustaf Adolf, sekreterare i
rikets ständers kontor, slutl.
i kommerskollegium, 576.
Kahlden, Arnold Detlof von, löjt¬
nant vid drottningens livrege¬
mente, slutl. kapten vid Savo¬
lax infanteriregemente, 556.
Kallinen (Kallis), Johan (Johan¬
nes) Michaelsson, Gamla Kar¬
leby, österb., (M.), 11, 17, 19,
29, 35, 65, 92, 223, 243, 287, 432,
464, 502, 941—943.
Kalling, Mårten, friherre, lands¬
hövding, 116.
Kalling, Per, friherre, riksråd,
slutl. greve, 260—261, 270.
Karl IX, konung av Sverige, 858,
1058, 1100.
Karl XI, konung av Sverige, 401,
482—483, 779, 964.
Karl XII, konung av Sverige, 569,
1027.
Karl, prins av Sverige, sederme¬
ra Karl XIII, konung av Sve¬
rige, 20, 91, 223, 361, 538, 634
—635, 670.
Kellander, Nils, borgmästare i
Jönköping, 298.
Key, Fredrik, vice häradshöv¬
ding, slutl. häradshövding,
godsägare, östra Ed, Kalm.,
441, 497.
Kiellman, Olof, häradsfogde,
Gårdlösa, Smedstorp, Krist.,
820.
Kierman, Gustaf, handelsborg¬
mästare i Stockholm, 60—63,
86—87, 89, 99, 237, 240—246,
264, 266—267, 595, 759, 999.
Kihlberg, Anders, trädgårdsmäs¬
tare i Eskilstuna, 368.
Kihlgren, Zakarias Aron, kyrko¬
herde i Lunds stift, slutl. hä¬
radsprost, 326.
Kinninmundt, Samuel, löjtnant,
slutl. kapten, 638.
Kiörning, Mattias, borgmästare i
Härnösand, slutl. lagman, riks¬
dagsman i Borgarståndet, 60,
73, 103, 161, 228, 406.
Kjellberg, Erik, brukspatron,
Forsaström, Gärdserum, Kalm.,
487, 505.
Klinckowström, Friedrich Ernst
Sebastian von, löjtnant vid
Blixens regemente, slutl.
överstelöjtnant, 732.
Klingenstierna, Samuel, statssek¬
reterare, 256, 285.
Klingfeldt, Claes Göran, kapten,
slutl. överste, 688.
Klingspor, Christian Fredrik,
hovrättsråd, slutl. friherre, vi¬
ce president, 221.
Klingspor, Joen Philip, brigadier,
slutl. generalmajor, 231.
Klingstedt, Jonas Samuel, löjt¬
nant, slutl. major, 702.
Klintegårde, Mårten Jöransson,
Västkinde, Gotl., (M.), 12, 26,
1136
35, 49, 65, 71, 85, 100—101,
104, 169, 172, 175, 178, 187,
194—195, 212, 218, 226, 240,
277, 288—289, 296, 318, 424,
429, 440, 480, 487, 513, 833—
834.
Kniper, Stefan, grosshandlare i
Stockholm, 723.
Kock, Anders, sidenfabrikör i
Stockholm, 675.
Kock, Johan, vice häradshöv¬
ding, slutl. lagman, sekretera¬
re i Bondeståndet, 4, 20, 26—
28, 30—31, 37, 44—46, 48—51,
54—56, 66—67, 72—75, 79, 85
—87, 89—90, 94—95, 98, 102,
106—109, 115, 120—122, 126,
128—132, 136—138, 140—144,
146, 148—156, 158—161, 163
—165, 170, 172—173, 175—
176, 178—183, 186—191, 193
—194, 196, 198—200, 204, 208
—209, 212—216, 218—219,
227, 231, 233—234, 240—242,
244—248, 252, 255—256, 258
—260, 264, 266—267, 269—
275, 277—280, 282, 285, 291,
297, 301—303, 307—308, 316,
320, 322, 333—334, 337, 340,
342—343, 346—347, 350, 353,
357, 364, 366, 369—371, 381—
382, 387—389, 395—399, 402—
404, 410—417, 420, 422, 428, 430
—431, 436—437, 440—441, 443,
445, 447—452, 455—457, 463
—464, 466—467, 470—471,
473, 477—478, 480, 482—483,
488—489, 493, 495—500, 503—
504, 506, 510—511, 514, 519,
524, 527—529, 532, 536, 549,
551, 553, 558—559, 565—567,
577, 582, 592, 597, 605, 613,
625, 639, 653—654, 665—667,
684, 689—691, 697, 713—714,
718, 721, 728, 736—737, 749—
751, 753—754, 758, 761—764,
1114.
Kock, Peter, färgare i Väners¬
borg, 107.
Koparfve, Bengt Jonsson, Lau,
Gotl., (M.), 12,19, 29, 35, 65, 85,
92, 115, 212, 217, 220, 296, 405,
417, 424, 502.
Kothen, Fredrik Gustaf von, kap¬
ten, slutl. major, 738.
Kothen, Magnus Adolf von, krigs¬
råd, slutl. friherre, landshöv¬
ding, 314.
Krabbe, Carl Fredrik, vice hä¬
radshövding, sekreterare i ri¬
kets ständers kommission,
slutl. adlad Krabbe, landshöv¬
ding, 699, 737.
Kraftman, Anders, lektor i
Borgå, kyrkoherde, riksdags¬
man i Prästeståndet, 154, 240,
243—245, 249—250, 298, 672.
Kreitlof (Creitlauf), Johan Kris¬
tian, kapten vid artilleriet, 702.
Kruus (Cruse), Herman Konrad
von, major, 450.
Kryger, Johan Fredrik, kommis¬
sarie i rikets ständers manu¬
fakturkontor, slutl. kommerse¬
råd, 759.
Kröger (-eu-), Carl, häradsprost
i Lunds stift, riksdagsman i
Prästeståndet, 334, 420.
Kurck, Arvid Fredrik, friherre,
assessor, slutl. (greve), presi¬
dent, en av rikets herrar, 306.
Kurck, Christina, hovfröken, 587
—588, 606.
Köhler, Carl Fromhold von, fri¬
herre, kaptenlöjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 83, 142, 489,
638, 663—664, 709.
Köhler, Göran Ludvig von, fri¬
herre, löjtnant, slutl. överste,
vice landshövding, 638.
Köhler, Hans Fredrik von, kap¬
ten vid Hessensteins regemen¬
te, slutl. major vid Dalrege¬
1137
mentet, överstelöjtnant, 214,
443.
Köhler, Lars Reinhold von, fri¬
herre, major, slutl. överstelöjt¬
nant, 441.
König, Kristian Adolf, grosshand¬
lare i Stockholm, 723, 999.
Lagerberg, Adam Otto, greve,
landshövding, 70.
Lagerbielke, Axel, riksråd, slutl.
friherre, 79, 85, 107.
Lagerbielke, Johan Eugenius,
amiralitets-, stats- och kam¬
marråd. — Hans arvingar 218,
221.
Lagerborg, Daniel Gustaf, kap¬
ten, slutl. major, 732.
Lagerfelt, Gustaf Adolf, lands¬
hövding, slutl. friherre, presi¬
dent, 258, 644, 721, 801.
Lamberg, Erik, biskop i Göte¬
borg, riksdagsman i Präste¬
ståndet, 472, 518.
Landkafvel, Joachim, fältväbel
vid livgardet, 60.
Langlet, Filip, fabrikör i Borås,
brukspatron, riksdagsman i
Borgarståndet, 791.
Lantingshausen, Jakob Albrekt
von, friherre, överståthållare,
83.
Lantmarskalk se Rudbeck, T. G.
Larsdotter, Lena, Västrabäck,
Hjortsberga, Kron., 326.
Larsson, Anders, Upphärad,
Älvsb., (M.), 10, 22, 32, 243,
752.
Larsson, Börje, tolvman, Lång¬
tora by, Långtora, Upps., 836.
Larsson, Hans, Tjärby, Hall.,
(M.), 12, 17, 29, 35, 243, 431—
432, 475—476, 1012—1014, 1114.
Larsson, Lars, Nederluleå, Vb.,
(M.), 11, 17, 19, 23, 29, 34—35,
55, 65, 92, 110, 208, 243, 276,
318, 370, 374, 397, 418, 529, 553,
591, 605, 608, 653, 690, 748, 751,
949—954, 989, 993, 1114.
Larsson, Lars, f. d. riksdagsman,
Ransäter, Närke—Värml., 70.
Larsson, Måns, Ekby, Kalm., (M.),
10, 16, 33, 92, 308, 431, 447,
553.
Larsson, Olof, Dingtuna, Västm.,
(M.), 9, 34, 73, 191 (möjl.), 478,
481.
Larsson, Olof, Knista, Närke—
Värml., (M.), 10, 32, 71, 132,
153—154, 167 (troi.), 181(trol.),
260—261, 328, 425, 429(trol.),
436(troi.), 457, 474.
Larsson, Olof, Visingsö, Jönk.,
(M.), 8, 16, 211.
Larsson, Olof. (Omöjligt avgöra
om Olof Larsson i Dingtuna,
Västm., Olof Larsson i Knista,
Närke—Värml., eller Olof
Larsson i Visingsö, Jönk.) 62,
75, 143, 160, 185, 226, 233, 240,
245, 258, 263, 268—269, 276—
277, 289, 310, 318, 337, 346,
387, 394, 396, 410, 415, 432, 454,
463, 473.
Larsson, Olof. (Omöjligt avgöra
om Olof Larsson i Knista, När¬
ke—Värml., eller Olof Larsson
i Visingsö, Jönk.) 528, 559, 566,
583, 591, 602—603, 613—614,
659—660, 690, 698, 743, 748,
750, 754.
Larsson, Peter, fjärdingsman, se¬
derm. riksdagsman, Väg, Him¬
meta, Västm., 837.
Laucko, Carl Isaksson, åbo, Lill¬
kyro, österb., 608.
Laurin, Johan Adam, vice hä¬
radshövding, slutl. godsägare,
Sunnanå, Hagby, Upps., 638.
Leenberg, Lars Fredrik, hovrätts¬
kommissarie, kattunsfabrikör i
Stockholm, 598.
Le Febure, Jean Henry, bruks¬
patron, direktör, 60—63, 241,
1138
368, 391—392, 419—420, 730,
999.
Lefrén, Lars Olofsson, adjunkt
vid Åbo akademi, slutl. profes¬
sor, 330.
Leijonhielm, David Henrik, fri¬
herre, ryttmästare, slutl. ma¬
jor, 323, 489, 515, 738.
Leijonhielm, Vilhelm, friherre,
korpral, slutl. överste, 423.
Leijonhufvud, Axel Gabriel, fri¬
herre, överstelöjtnant, slutl.
president, 385, 404.
Leijonmarck, Per, löjtnant, slutl.
ryttmästare, 442.
Leijonsten, Georg Vilhelm, kap¬
ten, slutl. överstelöjtnant, 57,
63.
Lemström, Henrik, fil. mag., 222.
Lemvik, Hans Karl, revisor i
amiralitetets kammarkontor,
slutl. kamrerare i amiralitets¬
kollegium, 551, 742.
Lenck, Harald Jakob, ryttmästa¬
re, 383, 544.
Lewenhaupt (Leijonhufvud),
Charles Emil, greve, generalad¬
jutant, slutl. generalmajor och
en av rikets herrar, 157, 305,
384.
Lewenhaupt (Leijonhufvud),
Mauritz Casimir, greve, övers¬
te, slutl. generallöjtnant, 236,
636.
Lidiin, Johan Fredrik, registra¬
tor i inrikes civilexpeditionen,
27.
Liedbeck, Lars, professor vid
Lunds universitet, 324, 327.
Liewen, Hans Henrik von, gre¬
ve, riksråd, slutl. riksmarskalk,
451, 461.
Lievonen, Abraham Abrahams¬
son, Uleå, Österb., (M.), 11, 17,
87, 243, 317, 352, 405, 418, 554.
Lillia, Mattias, kapten, slutl. ad¬
lad Lillienanckar, vice amiral,
79, 104.
Lillie af Aspenäs, Bengt, kapten,
645.
Lilliegranat, Johan, häradshöv¬
ding, slutl. protonotarie, 615.
Lilliehöök af Fårdala, Bleckert,
kapten, slutl. överstelöjtnant,
407.
Lillienberg, Johan Georg, presi¬
dent, slutl. greve, 52, 772.
Lilliestråle, Carl Peter, kapten,
slutl. major, 707.
Lilliestråle, Joakim Vilhelm, lag¬
man, slutl. justitiekansler, 614.
Lind, Ingvald, f. d. sergeant, 556.
Lind af Hageby, Bengt, ryttmäs¬
tare, slutl. överstelöjtnant, 515,
519, 738.
Lindecrantz, Erik Magnus, med.
doktor, slutl. provinsialläkare
i Sundsvall, 107, 119.
Lindecrantz, Fredrik, löjtnant,
slutl. major, 214.
Lindelöf, Carl Adolf, vice härads¬
hövding, 62, 217, 246, 249—
250, 266, 377, 545.
Lindencrona (Lindcrona), Chris¬
tian Fredrik, kornett, slutl.
överste, 376.
Linderoth, Sven, kyrkoherde i
Göteborgs stift, riksdagsman 1
Prästeståndet, 103.
Linderstedt, Erik, kapten, 214.
Lindhielm, Hedvig Eleonora, se
Modée, R. G.
Lindstedt, Hans, fabrikör i Sö¬
derköping, slutl. rådman, riks¬
dagsman i Borgarståndet, 642.
Lindström, Johan, f. d. korpral
vid livgardet, 678. — Hans
hustru Maria Catarina Aspen¬
gren 678.
Litzberg, Lorens, sergeant vid
Bohusläns dragonregemente,
707.
Ljungberger, Gustaf, medaljgra-
1139
vör, slutl. professor vid konst¬
akademien, 557.
Lode från Livland, Göran Vil¬
helm, vice landssekreterare,
slutl. hovrättspresident, 700,
737.
Lode från Livland, Otto Vilhelm,
major, slutl. överstelöjtnant,
385.
Loffman, Hektor Johan, löjtnant,
slutl. fabrikör, 180, 484—485.
— Hans hustru Jakobina Frie-
denreich 180.
Loffman, Melkior, 181.
Logie, Georg, f. d. konsul i Al¬
gier, 434.
Loo, Augustin, o. o. notarie i
Svea hovrätt, slutl. auditör,
681.
Lostierna, Johan Lennart, f. d.
underlöjtnant, 461.
Lostierna 447.
Lovisa Ulrika, drottning av Sve¬
rige, 19—20, 92, 400—401, 404—
405, 407, 409, 588, 608, 614, 618,
647, 725—726.
Lundeberg, Erik, löjtnant vid
sprengtportska frikåren, slutl.
kapten vid arméns flotta, 294,
300, 702.
Lundroth, Anders, advokatfiskal
i kommerskollegium, slutl. ju¬
stitieborgmästare i Norrkö¬
ping, 685.
Liitkeman, Gabriel Timoteus, su¬
perintendent i Visby, slutl. bis¬
kop, 85, 115, 212, 220, 480, 488,
572, 1015—1016.
Löfving, Henrik, kapten vid Ta¬
vastehus regemente, slutl. ma¬
jor, 52, 229, 487, 504, 508,
1024.
Löth-örnsköld, Carl Daniel, rytt¬
mästare, slutl. friherre örn¬
sköld, överstelöjtnant, 672.
Löth-örnsköld, Per Abraham,
landshövding, slutl. friherre
örnsköld, 467, 747, 1082.
Löwe (ej Löwen), Sten Joakim,
ryttmästare, slutl. överstelöjt¬
nant i rysk tjänst, 461.
Löwenhielm, Carl Gustaf, greve,
kammarherre, adjutant, slutl.
överste, 636, 661.
Mackenzie af Macleod, John, ma¬
jor, slutl. generalmajor, 385.
Madelong, John Kristian, fabri¬
kör i Södertälje, 246.
Majala, Mats Henriksson, Stor¬
kyro, Österb., (M.), 11, 17,
243, 452, 998—1000.
Maji, Johan Kristoffer, linnevä¬
varemästare i Stockholm, 444.
Malm, Jakob, kapten i preussisk
tjänst, slutl. major vid Söder¬
manlands regemente, 294, 300,
702.
Malmsten, Olof, borgmästare i
Säter, hovintendent, slutl. ad¬
lad af Malmsten, lagman, riks¬
dagsman i Borgarståndet, 80.
Malmsten (-ein), Peter, färgare i
Stockholm, 469, 498, 604.
Malmström, Per Gustaf, amirali¬
tetskammarråd, slutl. adlad
Malmsköld, 301—302, 304.
Maltesson, Ambjörn, Ytterby, Gö¬
teb., (M.), 12, 33, 167, 173, 185,
207, 214, 272, 502, 1114.
Mannerhierta, Esaias Immanuel,
notarie, slutl. häradshövding,
545, 703, 716.
Marberg, Johan (Jonas) Jonsson,
Sjögesta, Östg., (M.), 9, 23, 26,
32, 62, 64, 106, 136, 162, 165,
203, 211, 447—448, 473, 515,
568, 795.
Marcks von Wurtemberg, Erik
Johan, löjtnant, slutl. kapten,
702.
Markusson, Fredrik, se Nickus.
1140
Massa, italiensk sidenvävare i
Stockholm, 469.
Matérn, Carl Gustaf von, löjt¬
nant, slutl. major, 738, 756.
Mathesius, Gabriel, professor vid
Uppsala universitet, domprost,
383—384, 616, 622.
Mathesius, Johan, lagman, vice
landshövding i Österbottens
län, 942.
Matsson, Anders, Husie, Malm.,
(M.), 12, 29, 33, 43, 65, 100
(troi.), 117, 120, 138, 141, 167
(troi.), 252(troi.), 286, 319, 456
(troi.), 476(trol.), 482—483,
494, 502, 511 (troi.), 566(trol.),
583(trol.), 601—602(troi.), 653
—654(trol.), 658(trol.), 683—
684(trol.), 692(troi.), 1114.
Matsson, Anders, Jomala, Åbo,
(M.), 4, 8, 15, 22, 91, 205(trol.),
208(troi.), 211, 334, 404, 492,
809—810.
Matsson, Anders. (Omöjligt av¬
göra om Anders Matsson i Hu¬
sie, Malm., eller Anders Mats¬
son i Jomala, Åbo.) 125—126,
131, 148, 216, 224—225, 227,
243, 268, 273, 277, 279—280, 301,
305, 337, 432, 437, 692, 726.
Matsson, Johan, Balingsta, Upps.,
(M.), 7, 15, 34, 58, 64, 92, 130,
224, 817—819.
Matsson, Mats, Edebo, Sthlm,
(M.), 8, 191 (troi.), 541, 755,
775, 1113.
Matsson, Mats, Gagnef, Kopp.,
(M.), 10, 34, 211, 489, 1113.
Matsson, Mats. (Omöjligt avgöra
om Mats Matsson i Edebo,
Sthlm, eller Mats Matsson i
Gagnef, Kopp.) 243, 261, 276,
529, 684, 748, 755.
Meck, Nils Vilhelm, kapten, slutl.
major, 423.
Meijerfeldt, Johan August, greve,
överste, slutl. fältmarskalk, en
av rikets herrar, 348.
Meldercreutz, Jonas, professor,
110, 930, 954.
Mellin, Lorentz, friherre, förare,
slutl. löjtnant, 747.
Mennander, Carl Fredrik, bis¬
kop i Åbo, slutl. ärkebiskop,
riksdagsman i Prästeståndet,
30, 282, 401.
Mentzer, Johan von, löjtnant,
569. — Hans änka Christina
Magdalena Baalack 569.
Mesterton, Carl, professor vid
Åbo akademi, 708.
Metzmacher, Johan Vilhelm, ma¬
nufaktursnickare i Stockholm,
594.
Michaelsson, Henrik, Lujalax,
Hartola (Gustaf Adolf), Nyl.,
24.
Michelsson, Erik, bonde, Kom-
menefall, Asklanda Älvsb., 837.
Mildahn, Johan Georg, yllefabri¬
kör i Landskrona, 549.
Modée, Carl Vilhelm, kaptenlöjt¬
nant, slutl. amiral, 489.
Modée, Gustaf, underlöjtnant,
slutl. överste, 703.
Modée, Beinhold Gustaf, kansli¬
råd, 451. — Hans änka Hedvig
Eleonora Lindhielm, omgift
Werander, 451, 466.
Modéer, Adolf, extra lantmätare,
slutl. lantmätare i Gävleborgs
län, ekonomisk författare, 390,
545.
Modin, Peter, vaxblekare i Stock¬
holm, 291.
Moilanen, Simon, Paldamo, Ös-
terb., (M.), 11, 21, 93, 133, 177,
201, 239, 377.
Moijolin, Henrik Henriksson, Me-
rimasko, Åbo, (M.), 8, 43, 286.
Moller, Arvid, överste, stadsma¬
jor i Göteborg, 718.
1141
Momma, Christer, sadelmakare i
Jönköping, 298, 679.
Momma, Peter, bankokommissa¬
rie, direktör vid kungl, bok¬
tryckeriet, 601.
Morian, Andreas Stefanus, justi¬
tiarie i Ängelholm, slutl. asses¬
sor, riksdagsman i Borgarstån¬
det, 525.
Morian, Johan Christoffer von,
lagman, 336.
Mozelius, Lars, löjtnant, slutl. ad¬
lad Stiernstam, generalmajor,
716.
Muhl, Robert, generallöjtnant,
222, 224, 229, 925.
Muller, Nils, sekreterare, slutl.
statskommissarie, 732.
Munthe, Johan Lorentz, borgmäs¬
tare i Eksjö, slutl. lagman,
riksdagsman i Borgarståndet,
68, 112, 291—292, 338, 465, 467,
471, 562, 735, 744.
Månsson, Anders, bonde, Risber¬
ga by, Fivelstad, Östg., 837.
Månsson, Gabriel, Vetlanda,
(M.), 8, 16, 21, 33, 62, 64, 242,
418 (?), 432, 501, 513, 543—
544, 564, 567, 606, 613, 659, 666,
673, 740—741, 743, 752, 1113.
Månsson, Johan (Jan), Gladham¬
mar, Kalm., (M.), 369, 405, 486.
Månsson, Jonas, överlanthushål-
lare, Håletorp, Håle, Skar., 837.
Månsson, Nils, Norra Ny, Närke
—Värml. (M.), 11, 17, 35, 222,
276, 1113.
Månsson, Olof, Kumla, Närke—
Värml., (M.), 11, 21, 34, 67, 92,
276, 384.
Månsson, Per, Sunne, Vrnl. (M.),
11, 17, 19, 35, 42, 211, 405, 418,
432, 511, 586, 898.
Mårtensson, Jonas (Jon), Törns¬
fall, Kalm., (M.), 10, 21, 26,
29, 35, 43, 62, 65, 68, 71, 77, 99,
108, 117, 121, 131, 135, 137,
152, 159—160, 193, 277, 321,
356, 360, 369.
Möller, Levin, professor, dom¬
prost i Linköping, riksdags¬
man i Prästeståndet, 54, 496.
Möllerstierna, Johan Daniel, rytt¬
mästare, slutl. major, 219, 232,
252, 408, 747.
Mörk, Carl Gustaf, klädesfabri¬
kör i Stockholm, 686, 708.
Mörner af Morlanda, Adolf, gre¬
ve, landshövding, 105, 794,
1058, 1064.
Mörner af Morlanda, Carl Ga¬
briel Adolfsson, greve, kam¬
marherre, slutl. hovmarskalk,
92.
Mörner af Morlanda, Carl Gustaf,
greve, löjtnant, slutl. överste¬
löjtnant, 119.
Mörner af Morlanda, Hampus
Stellan, friherre, överste, slutl.
general, 652—653.
Mörtberg, Arvid, f. d. fältkom¬
missarie vid jägarkåren, 641.
Nauk, Johan Georg, klädesväva-
remästare i Stockholm, 625.
Neander, Anders, docent vid
Uppsala universitet, akademi¬
bokhållare, 326, 330.
Neander, Håkan, borgmästare i
Ystad, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 329, 555, 708.
Netzow, Carl Vilhelm von, ma¬
jor vid Cronhielms regemente,
slutl. vid von Blixens rege¬
mente, 281, 308, 700. — Hans
hustru 327.
Neuendorff, Mårten Kristoffer,
underskeppsbyggmästare vid
amiralitetet, slutl. överskepps-
byggmästare, 551, 591.
Nickola, Mats, åbo, Trondila by,
Lillkyro, österb., 608.
Nickus, Fredrik Markusson,
1142
Borgå, Nyl., (M.), 9, 19, 29, 34,
64, 350.
Nilsdotter, Kerstin, se Görans¬
son, E.
Nilsson, Anders, Svanskog, Närke
—Värml., (M.), 11, 17, 34, 243,
318, 615, 1113.
Nilsson, Anders, Väsene, Älvsb.,
(M.), 393, 404, 416, 486,1113.
Nilsson, Anders. (Omöjligt avgö¬
ra om Anders Nilsson i Svan¬
skog, Närke—Värml., eller An¬
ders Nilsson i Väsene, Älvsb.)
428, 433.
Nilsson, Botvid, f. d. riksdags¬
man, nämndeman,, Smedstorp,
Östra Husby, östg., 258.
Nilsson, Erik, Kila, Närke—
Värml., (M.), 11, 22, 34, 67, 70,
427, 429, 431, 569, 580(troi.),
615, 1113.
Nilsson, Erik, Västerlösa, Östg.,
(M.), 9, 16, 22, 34, 203, 536.
Nilsson, Erik. (Omöjligt avgöra
om Erik Nilsson i Kila, Närke
—Värml., eller Erik Nilsson i
Västerlösa, Östg.) 200, 245, 318,
353, 411, 432, 492, 613, 748, 751.
Nilsson, Isak, bonde, Värneslätt,
Mellby, Jönk., 837.
Nilsson, Jeppe, bonde, östra
Skrävlinge, Husie, Malm., 838.
Nilsson, Jon, Västra Ämtervik,
Närke—Värml., (M.), 10, 32, 70,
94, 98, 105, 117, 257.
Nilsson, Nils, Brunskog, Närke—
Värml., (M.), 11, 22, 35, 94,
98, 105, 117, 239.
Nilsson, Nils, Vinslöv, Krist.,
(M)„ 12, 23, 32, 65, 93, 165—
166, 202, 225, 227, 268, 1114.
Nilsson, Olof, Kvillinge, östg.,
(M.), 9, 203, 211, 447, 492, 717,
757.
Nilsson, Per, Marby, Vrnl., (M.),
12—13, 24, 36, 41—42, 170, 242,
289, 397, 418, 430, 432, 438, 481,
491, 567, 776, 989, 1114.
Nilsson Tomas, bonde, Kållered,
Borgstena, Älvsb., 698.
Nisser, Konrad, bruksägare,
Kvarntorp, Stenbrohult, Kron.,
slutl. överinspektör över
brännvinsbränningen, Halm¬
stad, 586.
Norberg, Jon Olsson (Olofsson),
Stigsjö, Vrnl., (M.), 11, 32, 95,
289, 304, 357, 431—432, 496,
512, 529, 653, 747, 929—933, 949
—954, 989, 993, 1114. Se även
Olsson, Jon.
Norberg, Jonas, kommissarie,
slutl. direktör vid modellkam¬
maren, 639.
Nordenadler, Teodor, major,
slutl. överstelöjtnant, 481, 716.
Nordenankar, Johan, kaptenlöjt¬
nant, slutl. vice amiral, amira¬
litetsråd, 736.
Nordencrantz, Anders, kommer¬
seråd, 1023.
Nordencreutz, Fredrik Jakob,
överste, 83, 520.
Nordenhielm, Vilhelm, vice ad¬
vokatfiskal, slutl. assessor, 52,
57, 709.
Nordenstam, Carl Fredrik, lands¬
hövding, 60.
Nordenstolpe, Elias Magnus,
kammarrevisionsråd, 584.
Nordling, Henrik, assessor, slutl.
kammarrevisionsråd, 729.
Nordman (Norr-), Johan, över-
hovspredikant, kontraktsprost
i Västerås stift, riksdagsman i
Prästeståndet, 91, 168, 235—
236, 468, 570, 612, 624, 720, 724,
730.
Nordstedt, Mårten, vaktmästare i
Stockholms politikollegium,
vaktmästare i Bondeståndet,
15, 41, 47, 70, 224, 311—312,
322, 349, 536, 705.
1143
Nordstein, Martin, sidenfabrikör
i Stockholm, 251.
Noreen, Axel, notarie i bergskol¬
legium, assessor, fabrikör, 458,
469.
Norrman, Christian Fredrik von,
kapten, slutl. överstelöjtnant
vid Sprengtportens regemente
i Stralslund, 332.
Norstrand, Nils, apologist vid
Katarina församlings skola,
slutl. kontraktsprost i Härnö¬
sands stift, 719.
Norström, gardessoldat, 106.
Noraus, Jean, fältsekreterare,
slutl. räntmästare, 219.
Nyman, Jakob, Kyrkslätt, Nyl.,
(M.), 10, 16, 34, 92, 123, 143,
213, 367, 474, 582, 717.
Nääf, Vilhelm Robert, professor
vid Åbo akademi, 330, 570, 573,
578.
Oelreich, Niklas von, statssekre¬
terare, censor librorum, slutl.
president, lil, 266, 280, 359.
Öije, Jean Baptiste, sidenfabri¬
kör i Stockholm, 251.
Olin, Gabriel, hovsekreterare,
hovrättsadvokat, 118, 141,
Olivecrona, Johan Adolf Hans¬
son, hovjunkare, 138, 644, 721.
Olivenbaum, Henrik, yllefabrikör
i Sundsvall, 681.
Ollila, Henrik Pålsson, Lempäle,
Åbo, (M.), 8, 15, 503, 540, 554,
712, 1113.
Olofsson, Olsson.
Olofsson, Anders, Vanstad,
Malm., (M.), 12, 34, 65, 432, 713,
1114.
Olofsson, (Olsson), Carl, Värmdö,
Sthlm, (M.), 8, 15, 34, 52, 73,
77, 137, 167, 178, 229, 337, 433,
480, 512, 526, 748.
Olofsson, Jan (Johan), Gräsgård,
Kalm., (M.), 10, 33, 1113.
Olsson (Olofsson), Jon, Ragunda,
Vrnl., (M.), 11, 29, 33, 42, 65,
285—287(trol.), 319(trol.), 500,
502, 898, 989.
Olofsson (Olsson), Johan (Jan),
österlövsta, Upps., (M.), 7, 22,
33, 156, 303, 486, 511, 1113.
Olsson, Jon. (Omöjligt avgöra
om Jon Olsson i Ragunda,
Vrnl., Jon Olsson Norberg i
Stigsjö, Vrnl., eller Johan
(Jon) Olofsson (Olsson) i
österlövsta, Upps.) 21, 174, 187,
190, 193—194, 244, 249.
Olsson, Jon (Jonas), se Norberg.
Olofsson, Olof, bonde, Flarken,
Bygdeå, Vb„ lil.
Olsson (Olofsson), Olof, Hölö,
Söd., (M.), 24—27, 36—37, 81,
281, 294, 657, 706.
Olofsson (Olsson), Olof, Kim¬
stad, östg., (M.), 9, 16, 26, 33,
88, 92, 130, 132, 147, 170, 203,
346, 447, 450—451, 455—456,
462—463, 473, 486, 517, 614, 713,
750.
Olsson, Olof. (Omöjligt avgöra
om Olof Olsson i Hölö, Söd.,
eller Olof Olofsson i Kimstad,
östg.) 739—740, 744.
Olofsson (Olsson), Per (Peter),
Folkärna, Kopp., (M.), 10,
13(7), 16, 22, 29, 33, 65, 397,
408, 501, 605, 653—654, 795.
Olofsson (Olsson), Per (Peter),
Höreda, Jönk., (M.), 8, 33, 64,
66—67, 92, 100, 108, 134—135,
167(troi.), 189(trol.), 206(trol.),
211, 340, 350, 466, 486, 564, 676,
795, 1113.
Olsson (Olofsson), Peter, Näsby,
Närke—Värml., (M.), 10, 20—
21, 43, 57, 65, 100, 104—105,
167, 179, 185, 193, 200, 211, 243,
247—248, 289, 291, 426, 492,
504, 513, 613, 666, 748, 754.
Orava, Johan Nilsson, bonde,
1144
Lautiosari by, Kemi, österb.,
326.
Otter, Salomon von, friherre,
landshövding, 885.
Otter, Sebastian von, friherre,
kapten, slutl. överste, 373.
Oxenstierna af Eka och Lindö,
friherre. (Omöjligt avgöra om
Erik Gustaf eller Carl, kam¬
marherre.) 146, 714.
Pahl, Eleonora, Kristina, se Butt¬
ler, O. R. von.
Paldanius, Henrik, Kuopio, Sav.,
(M.), 4, 9, 16, 19, 23, 29, 33,
56, 64, 67, 82, 92, 133, 146, 155,
157, 162, 173, 189, 198, 273,
279—280, 285, 287, 291, 308,
343, 349, 370—371, 404, 408,
416, 449, 501, 525, 554, 558.
Paléen, Erik Johan, protokoll¬
sekreterare, slutl. adlad af Pa¬
lén, lagman, 5, 318, 748.
Palm, Johan, Huddunge, Västm.,
(M.), 9, 21, 35, 64, 203, 311, 414.
Pahn, Jonas Gabriel, överauditör,
slutl. assessor, protonotarie i
Vasa hovrätt, 214, 304, 497—
498.
Palmblad, Joakim, löjtnant, holtz-
förster i Kristianstads län, 59.
Palmfelt, Gustaf Fredrik, major,
591, 620, 732.
Palmrot, Carl Fredrik, hovsekre¬
terare slutl. e. o. assessor i
Svea hovrätt, 718.
Pantzerhielm, Hans Tiburtius,
premiäradjutant, slutl. rytt¬
mästare, 689.
Papke, Olof, kapten i Jönköpings
regemente, slutl. major vid
Björnbergs regemente, 545.
Pasch, Johan, hovintendent, må¬
lare, 176.
Pauli, Georg, löjtnant, f. d. holtz-
förster i Landskrona, flanell¬
tryckare, 681.
Paulin, Hedvig Elisabet, se Al¬
strömer, J.
Paykull, Carl Fredrik, kapten,
slutl. major, 688.
Pechlin, Carl Fredrik (tysk riks-
friherre von Löwenbach),
överste, slutl. generalmajor,
566.
Pereswetoff-Morath, Carl Fred¬
rik, löjtnant, slutl. major, 573.
Persson, Anders, Spånga, Sthlm,
(M.), 7, 30, 63, 81. — Hans än¬
ka 63—64, 738.
Persson, Anders, bonde, Tröinge
by, Vinberg, Hall., 838.
Persson, Bengt, bonde, Hälsingö,
Misterhult, Kalm., 837.
Persson, Bengt, Risinge, Östg.,
(M.), 9, 33, 65, 67, 164.
Persson, Bengt, Vånga, Östg.,
(M.), 9, 16, 117, 292.
Persson, Bengt. (Omöjligt avgöra
om Bengt Persson i Risinge,
Östg., eller Bengt Persson i
Vånga, Östg.) 19, 92.
Persson, Erik, Idnor, Gävl., (M.),
11, 35, 57, 65, 67, 100, 167, 173,
193, 199, 204, 222, 225, 243, 253,
261, 286, 346, 370, 416, 429, 433,
491, 511—512, 567, 653, 666,
684, 690, 795, 989, 993.
Persson, Johan (Jon), Lyse, Gö¬
teb., (M.), 12, 17, 33, 203—205,
208, 222, 272 (?), 405, 558
(troi.).
Persson, Jonas (Jon, Johan),
Hemsjö, Kron., (M.), 8, 15, 19,
32, 92, 212, 265, 443, 1113.
Persson, Jon. (Omöjligt avgöra
om Johan (Jon) Persson i
Lyse, Göteb., eller Jonas (Jon)
Persson i Hemsjö, Kron.) 189,
225, 240, 243, 249, 253, 276, 278,
317, 357, 418, 492, 496, 568, 613.
Persson, Jöns, bonde, Ventlinge
by, Ventlinge, Kalm., 837.
1145
Persson, Lars, bonde, Hertsång-
er, Bygdeå, Vb., lil.
Persson, Lars, Jälluntofta, Jönk.,
(M.), 8, 29, 35, 66—67, 80—81,
108, 117, 139.
Persson, Lars, nämndeman, f. d.
riksdagsman, Lånsta, Trosa—
Vagnhärad, Söd., 369, 377, 979
—980.
Persson, Nils, Glanshammar,
Närke—Värml., (M.), 10, 32, 73,
164, 260, 271, 393.
Persson, Nils, Mörlunda, Kalm.,
(M.), 10, 16, 19, 34, 117, 209,
222, 308, 501, 657.
Persson Nils. (Omöjligt avgöra
om Nils Persson i Glansham¬
mar, Närke—Värml., eller Nils
Persson i Mörlunda, Kalm.)
418, 433.
Persson, Per, häradsdomare, f. d.
riksdagsman, Remna, Lilla
Mellösa, Söd., 836.
Persson, Per, Mälby, Blek., (M.),
321, 325, 340, 352, 359, 405, 410
—412, 414—415, 446, 451, 483,
502, 525, 532, 536, 547, 620, 657,
1040—1041, 1051.
Persson, Per, Ryssby, Kalm.,
(M.), 10, 16, 34, 308, 447, 1113.
Persson, Per, Västerhaninge,
Sthlm, (M.), 7, 21, 33, 447, 481,
489—490, 597(troi.).
Persson, Per. (Omöjligt avgöra
om Per Persson i Mälby, Blek.,
Per Persson i Ryssby, Kalm.,
eller Per Persson i Västerha¬
ninge, Sthlm.) 435, 496.
Petersen, Peter, kungl, arkiater,
slutt, adlad von Heidenstam,
116, 155.
Petré, Margareta, se Svedenstier-
na, C.
Pfeiff, Fredrik, löjtnant, slutl.
friherre, överstelöjtnant, 709.
Pfeiff, Jakob, löjtnant, slutl. kap¬
ten, 732.
Pfeiff, Johan, häradshövding, 27.
Philipsen, Jonas Vilhelm, råd¬
man i Ystad, 556.
Piedi, Margareta Johansdotter,
piga, Kakama by, Torneå, Nb.,
326.
Pilbaum, Inge Jakob, kammar¬
skrivare i kammarkollegium,
545.
Pincier, Johan Gustaf Aegidius,
kaptenlöjtnant vid amiralitetet,
359, 442.
Pinello, Nils Emil, kapten, slutl.
major, 294.
Piper, Carl Gustaf, greve, kam¬
marherre, slutl. överkammar¬
herre, 401.
Piper, Christina Charlotta, se
Drake, E.
Pipping, Henrik, hovrättsråd i
Åbo hovrätt, 441.
Polviander, Martin, häradshöv¬
ding, assessor, 107.
Pontelius (Pontelin), Julius, löjt¬
nant, slutl. adlad Skjöldarm,
major, 522.
Poppe, Joakim Adam, kapten,
634, 670.
Posse, Fredrik Arvidsson, greve,
överste, slutl. general, en av
rikets herrar, 348, 518, 634.
Posse, Göran, greve, kapten,
slutl. major, 545.
Posse, Knut Carlsson, greve,
överstelöjtnant, 333, 385, 404.
Posse af Säby, Mauritz, friherre,
landshövding, generalmajor,
slutl. greve, riksråd, 28.
Posse af Säby, Mauritz, friherre,
major, 521.
Post, Fredrik von, hovrättsråd,
slutl. hovrättspresident, 196,
292.
Printzell, Gustaf, vice lagman,
slutl. adlad von Stockenström,
kammarråd, 576.
Psilanderhielm, Johan Gustaf,
73-700212
1146
riddarhuskanslist, assessor,
slutl. kansliråd, 539, 563, 597,
650—651, 676, 758.
Psilanderhielm, Peter, kammar¬
råd, 572.
Pålsson, Henrik, se Ollila.
Pålsson, Johan (Jon), Hede,
Gävl., (M.), 11, 21, 33, 65, 92,
243, 258, 262—263, 289, 293,
370, 431, 481, 486, 495—496, 502
—503, 553—554, 580, 712, 748,
989.
Pålsson, Tomas, åbo, Limingo by,
Limingo, Österb., 256.
Quast, Magnus Pettersson, gross¬
handlare i Stockholm, riks¬
dagsman i Borgarståndet, 138,
262, 301, 304, 390, 402—403,
444, 509.
Queckfeldt, Erik Gustaf, general¬
löjtnant, 622.
Quiding, Per, hovsekreterare,
extra stadsfiskal i Stockholm,
slutl. rådman, 106, 162, 165—
167, 228, 231, 237, 255—256,
543, 552—553, 689—693, 757.
Quillfelt, Carl Gustaf von, major,
slutl. generallöjtnant, 545.
Raab, Adam Johan, amiralitets¬
kammarråd, slutl. friherre,
landshövding, 214.
Rabbe, Samuel, kamrerare, slutl.
adlad af Rabbe (ointrod.),
statskommissarie, 732.
Rabbe, Sten, kansliråd, slutl. ad¬
lad af Rabbe (ointrod.), 703.
Rabenius, Olof, jur. dr., akade¬
miombudsman, slutl. professor
vid Uppsala universitet, 586.
Rahmn, Carl, häradshövding,
368.
Raméen, Olof, borgmästare i Tor¬
neå, slutl. lagman, riksdags¬
man i Borgarståndet, 341, 442.
Ramell, Erik, kommissarie i ri¬
kets ständers kontor. — Hans
änka Katarina Borgstedt 670.
Ramsay, Adam Henrik, lands¬
hövding, slutl. (friherre), ge¬
nerallöjtnant, 582, 1048.
Rangel, Per, assessor i Svea hov¬
rätt, slutl. hovrättsråd, 648.
Rappe, Tomas Carl, överstelöjt¬
nant, slutl. friherre, landshöv¬
ding, generallöjtnant, 170, 172,
174—175, 520—521, 526.
Real, Johan Gustaf, kungl, sek¬
reterare, 526.
Reenstierna, Elisabet Charlotta,
se Hästesko-Fortuna, L. H.
Reenstierna, Fredrik Ulrik, gre¬
ve, landshövding, 58, 195.
Reenström, Jakob Ludvig Jakobs¬
son, klädesfabrikör i Norrkö¬
ping, 223, 449, 598.
Rehbinder, Bernt Otto, friherre,
löjtnant, slutl. kapten, 323.
Rehbinder, Rutger Reinhold, fri¬
herre, ryttmästare, 705.
Rehnberg, Carl Göran, kapten,
slutl. överste, 591, 620, 652.
Renhorn, Olof Bidenius, banko¬
kommissarie, 557. — Hans ar¬
vingar 379, 383, 557.
Renhorn, Zakarias, krono- och
lappfogde i Västerbottens söd¬
ra lappmark, 929, 931, 933, 950,
954.
Reuterholm, Esbjörn Christian,
friherre, hovmarskalk, slutl.
riksråd, 47, 89, lil, 142.
Reuterholm, Gustaf Gottfrid, fri¬
herre, lagman, slutl. landshöv¬
ding, 88, 234, 238—239, 347,
354, 360, 372, 563, 674, 699, 721,
759.
Ribbing af Koberg, Fredrik, fri¬
herre, överste, slutl. greve,
riksråd, överstemarskalk, 308,
445, 634.
Ribbing af Zernava, Per, friller-
1147
re, major, slutl. generalmajor,
385, 545.
Ridderboll, Carl Axel, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 688.
Ridderschantz, Sofia Elisabet, se
Stael von Holstein, G. B.
Ridderstam, Jakob Ludvig, löjt¬
nant, slutl. överstelöjtnant, 733.
Ridderstolpe, Carl Johan, fri¬
herre, landshövding, slutl. riks¬
råd, 576.
Ridderstolpe, Fredrik Vilhelm,
friherre, kammarherre, slutl.
greve, riksråd, president, 401.
Ridderstolpe, Ulrika Eleonora, se
Stackelberg, W. R.
Ridderstöm!, Carl Fredrik, fän¬
rik, slutl. överstelöjtnant, 703.
Ridderståhle (ej Ridderstråhle),
Kasper Henrik, major vid nor¬
ra skånska kavalleriregemen¬
tet, 423, 708.
Rippi, Mats Påhlsson, Sodankylä,
Vb., (M.), 91, 118, 139, 154, 287,
383, 828, 938—941, 981—982,
1011.
Rohr, Babo Joakim Georg von,
major, slutl. överste, 385.
Roos af Hjelmsäter, Herman Ju¬
lius, kapten, slutl. överste, 214.
Rosen, Fredrik Ulrik von, greve,
kammarherre, slutl. riksråd,
733.
Rosen, Gustaf Fredrik von, greve,
riksråd, 201—202, 236, 254, 313
—314.
Rosen, Otto Vilhelm von, överste¬
löjtnant, slutl. friherre, gene¬
ralmajor, 689.
Rosén von Rosenstein, Nils, ar¬
kiater, bibliotekarie, 348.
Rosenadler, Carl Albrekt, kansli¬
råd, slutl. president, 526.
Rosencrantz, Henrik Sebastian,
kapten, 443.
Rosenstierna, Henrik, major, 648,
661.
Roth, Johan Fredrik, filhuggare
i Stockholm, 643.
Rotkirch, Adam, ryttmästare, 640.
Rotkirch, Adolf Magnus, löjtnant,
slutl. kapten, 327, 450.
Rotkirch, Wenzel Fredrik, kap¬
ten, slutl. major, 214, 520, 523.
Rotlieb, Filip Fredrik, kammar¬
råd, slutl. vice president, 445.
Roxendorff, Carl Gustaf von, fri¬
herre, landshövding, general¬
löjtnant, 1097.
Rubén, Nils, löjtnant vid Nylands
och Tavastehus dragonrege¬
mente, 214.
Rudbeck, Ture Gustaf, överste,
slutl. friherre, landshövding,
lantmarskalk, 4, 18—19, 27, 30,
36, 39—40, 75, 86, 100, 220, 258,
266—267, 280, 301, 343, 381—
382, 386, 400, 466, 500, 507, 510,
546, 550, 674, 708, 745—746, 748
—749, 758, 783.
Rudberg, Samuel, handelsman i
Stockholm, 738.
Rudberg, Samuel, notarie i ri¬
kets ständers manufakturkon¬
tor, slutl. aktuarie i kommers¬
kollegium, kanslist i Bonde¬
ståndet, 4, 18, 449, 453, 704,
1065—1066.
Rudenschöld, Carl, friherre, riks¬
råd, slutl. (greve), 451, 461.
Rundberg, Bartold, kyrkoherde i
Visby stift, riksdagsman i
Prästeståndet, 742.
Ruokonen, (Ruokoimännen), Da¬
vid Davidsson, Saarijärvi, Nyl.,
(M.), 9, 16, 210.
Rutensköld, Göran Adolf, lag¬
man, 234, 314, 372, 448—449.
Rutström, Anders Carl, kyrkoher¬
de i Stockholm, 59, 63, 570,
598, 750.
Ruuth, Bartold, kammarråd. —
Hans arvingar 372, 441, 448.
Rydhenius, Svante, kammarskri¬
1148
vare i kammarkollegium, 217,
619.
Rydingsvärd, Fredrik, major, 313,
386, 498, 521.
Rydingsvärd, Johan Erik, kapten,
slutl. överste, 530.
Rystedt, Hedvig, kammarfru, 104,
363.
Råckyla (även kallad Wiikman),
Henrik Jöransson, Lampis,
Nyl., (M.), 9, 16, 22, 33, 123,
243, 367, 422, 478, 486.
Rålamb, Hans Gustaf, friherre,
hovmarskalk, 314.
Röngren, Isak, proviantmästare
i Lovisa, 561.
Röök, Carl Fredrik von, major,
slutl. överste, 368, 373.
Röök, Jakob Andersson, krigsråd,
234, 606.
Sabeihierta, Johan Henrik, löjt¬
nant, slutl. major, 702.
Sacklén, Lars, borgmästare i
Björneborg, riksdagsman i
Borgarståndet, 218.
Sadelin, Per, borgmästare i En¬
köping, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 354, 366.
Salvius, Lars, boktryckare och
förläggare i Stockholm, direk¬
tör, 107, 643.
Samsiö, Nils, vice häradshövding,
slutl. häradshövding, 373.
Sandel, Samuel, bergsråd, slutl.
adlad Sandels, 327.
Sandersköld, Per Olof, hovrätts¬
råd, slutl. vice president, 291.
Savander, Johan, Christina, Sav.,
(M.), 9, 16, 34, 64, 370, 429,
578.
Schaeij, Beata Johanna, se Dahl¬
berg, J. J.
Schaeij, Johan Vilhelm von, as¬
sessor, slutl. hovrättsråd, 298,
619.
Schantz, Anton Vilhelm von, löjt¬
nant, slutl. överstelöjtnant,
582—583.
Schantz, Christian Georg von,
kaptenlöjtnant, slutl. capitain
de vaisseaux, 489, 638.
Schauw, Arvid, borgmästare i
Landskrona, slutl. kommerse¬
råd, riksdagsman i Borgarstån¬
det, 170.
Schedvin, Daniel, löjtnant, 140,
635.
Schéele, Adam, vice häradshöv¬
ding, slutl. adlad von Schéele,
assessor, 312, 323.
Scheffer, Carl Fredrik, friherre,
riksråd, slutl. (greve), 152—
155.
Scheffer, Per, friherre, general¬
major, slutl. fältmarskalk, 104.
Scheffer, Ulrik, friherre, ambas¬
sadör, överste, slutl. (greve),
riksråd, 119, 650—651.
Scheiding, Volmar von, friherre,
major, 281.
Schenström, Magnus Magnusson,
brukspatron, Ramnäs bruk,
Ramnäs, Västm., 348.
Scheven, Carl Ludvig Christoffer
von, löjtnant, slutl. överste¬
löjtnant, 663, 703.
Scheven, Natanael Fredrik von,
kapten, slutl. överste, 294, 300,
702.
Schierström, Sven, rådman i Sö¬
dertälje, slutl. borgmästare,
riksdagsman i Borgarståndet,
716.
Schmiedt, Anna Greta, se Solter,
H.
Schröder, Carl Gustaf, biskop i
Kalmar, riksdagsman i Präste¬
ståndet, 129, 152.
Schröder, Göran Claes, kyrko¬
herde i Stockholm, överhov¬
predikant, riksdagsman i Präs¬
teståndet, 53, 159.
Schröder, Samuel, bergsråd, di¬
1149
rektor, slutl. adlad Schröder-
stjerna, 327.
Schulman, Otto Reinhold, fältvä¬
bel, slutl. fänrik, 747.
Schult (Schultz), Fredrik, kans¬
list i justitierevisionen, hä¬
radshövding, 739.
Schultz, Carl, bergsråd, 728.
Schutzer, Salomon, assessor i
kammarrevisionen, 550.
Schwartzer, Carl Eggert Vilhelm
von, kapten, slutl. överste, 323,
489.
Schwartzer, Johan Christoffer
von, major, slutl. överste, 376,
423, 443, 515, 519.
Schylander, Carl Gabriel, kans¬
list i Bondeståndet, 4, 27.
Schönberg, Anders, rikshistorio-
graf, slutl. kansliråd, 142, 246,
487, 492.
Schönström, Peter, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 672.
Sebaldt, Carl Fredrik, byggnads-
borgmästare, slutl. adlad von
Sebaldt, justitiekansler, justi¬
tieborgmästare, Borgarståndets
talman, 4, 18, 39—40, 228, 240,
266—267, 301, 343, 400, 466, 505,
507, 564, 634, 674, 708, 748—
749, 758.
Sederborg, Olof, kammarförvant
i kammarkollegium, 215, 219.
Sefström, Erik, vice notarie i
Svea hovrätt, slutl. borgmäs¬
tare i Halmstad, 649.
Segebaden, Carl Otto von, övers¬
te, slutl. friherre, generallöjt¬
nant, landshövding, 231, 460—
461, 590.
Segercrona, Johan Fredrik, re¬
gistrator, slutl. protonotarie,
306, 520.
Seijdel, Tobias, sadelmakareål-
derman i Stockholm, 639, 657
—660.
Serenius, Jakob, biskop i Sträng¬
näs, riksdagsman i Prästestån¬
det, 32, 83, 460.
Seth, Gabriel von, greve, riksråd,
201—202.
Seth, Tomas von, greve, major,
slutl. överste, 407.
Sidrén, Lars, advokatfiskal i
kammarrevisionen, slutl. asses¬
sor, 215, 561.
Siegroth, Gustaf Adolf von, tysk
riksfriherre överstelöjtnant,
slutl. general, 638, 689.
Sigfridsson, Erik, se Vikiä.
Sigfridsson, Johan, bonde, Vä-
sängä by, Jämsjö, Nyl., 630.
Silfverhielm, Adam Fredrik, fän¬
rik, slutl. överjägmästare, 627.
Silfverskiöld, Arvid, landshöv¬
ding, slutl. friherre Silfver¬
schiöld, hovrättspresident,
1013, 1085.
Silfverskiöld, Fredrik, ryttmästa¬
re, slutl. major, 116, 155, 353.
Silfverskiöld, Jakob Tage, rytt¬
mästare, slutl. major, 327.
Silfverskiöld, Nils Gustaf, kapten.
— Hans änka Christina Char¬
lotta Giertta 334.
Silfversparre, Erik Gustaf, ma¬
jor, slutl. överste, 312.
Silf verstedt, Jakob, bankokom¬
missarie, slutl. överceremoni¬
mästare, 362.
Silfversvan, Gustaf Emanuel,
löjtnant, slutl. kapten, 520.
Simonsson, Olof bonde, Kyrkbyn,
Ekerö, Hammarland, Åbo, 838.
Sinclair, Fredrik Carl, överste,
slutl. greve, riksråd, 348.
Sjöberg, Peter, kronobagare i
Stockholm, 59.
Siöblad, Carl Georg, friherre,
överamiral, landshövding. —
Hans hustru Beata Elisabet
Stenbock 682.
Sjöstedt, Tomas, fänrik vid Väs¬
terbottens regemente, löjtnant
1150
i fransk tjänst, slutl. major vid
Hälsinge regemente, 324, 327—
328, 444.
Skekta (Schecta), Magnus, ma¬
jor, slutl. handlande, 85, 496.
Skytte af Sätra, Håkan Filip, löjt¬
nant, slutl. överstelöjtnant,
327.
Snöbom, Peter, prost i Visby
stift, riksdagsman i Prästestån¬
det, 212.
Sofia Albertina, prinsessa av
Sverige, 20, 587—588, 606.
Sofia Magdalena, prinsessa av
Danmark, sedermera drottning
av Sverige, 394, 397, 400—401,
407, 409, 568, 608, 614, 634.
Solter, Henrik, kapten vid
Sprengtporten regemente i
Stralsund. — Hans änka Anna
Greta Schmiedt 521.
Sommar, Johan Claes, hovsekre¬
terare, kronofogde, Salby, To¬
resund, Söd., 223, 234.
Sommar, Jonas, brukspatron,
Rydö, Torup, Hall., 621.
Soop, Carl, kapten, slutl. krigs¬
råd, 260.
Sorbon, Johan, vice borgmästa¬
re i Mariestad, riksdagsman i
Borgarståndet, 678, 683.
Spandekow, Johan Fredrik von,
kornett, slutl. kapten vid liv¬
dragonregementet, 84, 87.
Sparre, Carl, friherre, landshöv¬
ding, slutl. riksråd, universi¬
tetskansler, 160, 332, 347, 410,
467, 487, 722, 725, 761, 895, 1021.
Sparre, Fredrik Henrik, friherre,
landshövding, generallöjtnant,
622.
Sparre, Gabriel Erik, friherre,
major, slutl. landshövding, 391,
627, 673.
Sparre af Söfdeborg, Johan, gre¬
ve, överste, slutl. generallöjt¬
nant, 390, 408.
Sparrsköld, Carl Magnus, löjt¬
nant, slutl. överstelöjtnant,
327, 522.
Sparrsköld, Erik Daniel, löjtnant,
slutl. hovjägmästare, 232, 358,
362.
Sprengtport, Jakob Magnus,
överstelöjtnant, slutl. friherre
Sprengtporten, generallöjtnant,
296.
Springer, Kristoffer, f. d. hand¬
lande i Stockholm, 255, 257.
Stackelberg, Adolf Fredrik, fri¬
herre, kapten, slutl. greve,
överste, 520, 523—525.
Stackelberg, Fredrik Ulrik Bernt
Otto, friherre, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 299.
Stackelberg, Walter Reinhold,
friherre, generalmajor, slutl.
greve, general 265. — Hans
hustru Ulrika Eleonora Rid¬
derstolpe 547.
Stadig, Johan, garvaregesäll i
Åbo, 298, 315.
Stael von Holstein, Georg Bogis¬
laus, friherre, landshövding,
fältmarskalk. — Hans hustru
Sofia Elisabet Ridderschantz
701.
Stahl (Stael), Joakim Kristian,
mästerschäfer, Källegården,
Friggeråker, Skar., 629.
Stare, Georg Albrekt, aktuarie i
kammarrevisionen, 373.
Stenbock, Beata Elisabet, se Siö-
blad, C. G.
Stenbock, Gustaf Otto, greve,
riksråd, riksamiral. — Hans
hustru Christina Catarina De
la Gardie 682.
Stenius, Jakob,1 kanslist i Bonde¬
ståndet, 4, 27.
Stenius, Jakob,1 d. y., docent vid
1 Om identitet föreligger, har icke
kunnat avgöras.
1151
Åbo akademi, slutt, kyrkoher¬
de i Borgå stift, 615.
Stenman, Bernt Johan, präst i
Åbo stift, slutt, kaplan, 143,
214.
Sten Nilsson, adelsman i Ble¬
kinge, 456.
Stenvik, Jonas, faktor i Stock¬
holm, 380.
Sterkelin, Anders, buntmakare i
Jönköping, 307.
Stierneld, Lars, lagman, slutt,
vice president, 314.
Stierneroos, Carl Fredrik, major,
slutt, överste, 586.
Stierneroos, Magnus, general, 388.
Stierngranat, Carl Johan, kam¬
marråd, slutt, vice president,
576.
Stiernman, Peter, kapten, slutt,
adlad von Stierneman, 250.
Stjernvall, Erik Johan, major,
slutt, överste, 327.
Stockenström, Erik von, justitie¬
kansler, slutt, (greve), riksråd,
179, 255, 257 365, 596, 598, 612,
717.
Stolpe, Carl, boktryckare i Stock¬
holm, 216.
Streng, Fredrik, kapten vid
drottningens livregemente i
Stralsund, slutt, major, 334.
Streng, Valentin, Kinneved,
Skar., (M.), 4—5, 8, 21, 23, 29,
35, 64, 128, 135, 167, 186, 189,
197, 200, 202, 211, 349, 776.
Strokirch, Henrik Evert, rytt¬
mästare vid gula husarrege¬
mentet, 442, 461.
Strokirch, Johan von, notarie,
slutl. lagman, 304, 468, 485,
489.
Strokirch, Mikael von, ekonomi¬
ståthållare. — Hans arvingar
261, 523.
Stråhle, Peter, orgelbyggare i
Stockholm, 357.
Stråhlenhjelm, Mattias, ryttmäs¬
tare, slutl. överstelöjtnant, 323.
Ström, Erik, vice stadsfiskal i
Stockholm, slutl. rådman, 543,
552—553, 689—692, 757.
Ström, Mattias, kaptenlöjtnant
vid amiralitetet, slutl. överste¬
löjtnant, 732.
Ström, Olof Bernhard, fabrikör i
Stockholm, 632, 643.
Strömborg, Magnus Vilhelm von,
löjtnant, 726.
Strömfelt, Carl Harald, friherre,
landshövding, 116, 416, 1041.
Sture, Sten, d. ä., Sveriges riks¬
föreståndare, 910, 991.
Sturtzenbecker, Fredrik, major
vid fortifikationen, kommen¬
dant. — Hans änka Margareta
Fries 833.
Stålarm, Axel, greve, kungl. råd.
— Hans arvingar 521.
Stålhammar, Carl, löjtnant, slutl.
ryttmästare, 323.
Stålhammar, Carl Adolf, kapten,
368.
Stålhammar, Carl Leonard, löjt¬
nant, slutl. kapten, 31, 83.
Sundin, Zakarias, fänrik, slutl.
adlad Segerheim, major, 628.
Svab, Anton von, bergsråd, 295,
299, 325.
Svan, Johan Fredrik, Bringetof¬
ta, Jönk., (M.), 5, 8, 19, 35, 43—
45, 49—52, 54, 93, 774.
Svanhals, Jakob, bokhållare i ri¬
kets ständers kontor, sederm.
i riksgäldskontoret, 331, 548.
Svedenheim, Carl Didrik von,
ryttmästare, slutl. överstelöjt¬
nant, 672.
Svedenstierna, Carl, brukspatron,
assessor. — Hans hustru Mar¬
gareta Petré 661.
Svedenstierna, Lars, riddarhus-
fiskal, slutl. lagman, 372, 383,
391, 417, 758.
1152
Svensson, Joen, bonde, Bråna,
Nässjö, Jönk., 837.
Svensson, Johan, dräng, Svanås,
Ormesberga, Kron., 326.
Svensson, Per, Knista, Närke—
Värml., (M.), 11, 33, 66—67,
165, 450, 486, 793—794.
Svensson, Per, Köinge,Hall., (M.),
12, 17, 21, 35, 65, 93, 502, 1114.
Svensson, Per. (Omöjligt avgöra
om Per Svensson i Knista,
Närke—Värml., eller Per
Svensson i Köinge, Hall.) 243,
357.
Syss, Carl Gottfrid, bryggare i
Norrköping, 443.
Tallberg, Carl Fromhold, kapten,
231, 286.
Talman, Bondeståndets, se Hans¬
son, J.
Talman, Borgarståndets, se Se¬
baldt, C. F.
Talman, Prästeståndets, se Bero¬
nius, M.
Tammelin, Jakob, kungl, sekre¬
terare, slutl. andre expedi¬
tionssekreterare i inrikes ci¬
vilexpeditionen, 472—473, 526,
532, 591, 595, 599.
Taube, Cordula Fredrika, se Bles¬
singh, C. A. von.
Taube, Johan Reinhold, överste¬
löjtnant, slutl. överste, 526.
Taube af Odenkat, Fredrik Elias,
friherre, major, slutl. överste¬
löjtnant 727.
Telin, Johan, kammarförvant i
krigskollegii husesynskontor,
726.
Ternsten, Sven, bruksförvaltare,
Hällsjö bruk, Norrbärke,
Kopp., 518.
Tersmeden, Carl, kommendör¬
kapten, slutl. vice amiral, 591,
716.
Tessin, Carl Gustaf, greve, riks¬
råd, kanslipresident, 623, 927.
Tham, Sven Sebastian, e. o. as¬
sessor, 545.
Thoran, Adam, kassör i rikets
ständers bank, slutl. kamrera¬
re, 490, 540.
Thumb von Weingarten, Carl
Christer, assessor — Hans ar¬
vingar 261, 523.
Thun, Anders, kamrerare i kom¬
merskollegium, slutl. kontrol¬
lör, 203, 267.
Tibell, Henrik, hovsekreterare,
notarie i kammarrevisionen,
slutl. advokatfiskal, 215, 218—
219, 231.
Tilas, Daniel, landshövding, slutl.
friherre, riksheraldiker, 5.
Timander, Israel Larsson, Nora
bergsförsamling, Närke—
Värml., (M.), 4—5, 10, 26, 28,
32, 49—51, 56—57, 65, 70, 88—
89, 130,194, 266, 447—448, 476,
509, 513, 517, 646, 664, 736,
781—784, 1026—1029, 1058.
Timonen, Jöran Jöransson, Ivi-
des, Sav., (M.), 9, 21, 712.
Torbjörnsson, Lars, Solberga,
Göteb., (M.), 4—5, 12, 23, 25,
29, 33, 36, 41, 43, 46—48, 50,
59, 62—63, 65, 67—68, 71—
72, 83, 85—86, 95—96, 99—
100, 109, 122, 124—125, 131,
133, 135—137, 140—141, 143,
145—146, 148—151, 153—154,
158, 163, 166, 170—173, 176,
179—184, 188—189, 192—194,
196—200, 202, 211, 478.
Torcken, Johan Bernt von, under¬
löjtnant, slutl. kapten vid ar¬
tilleriet, 703.
Torkelsson, Per, Björlanda, Gö¬
teb,. (M.), 12, 17, 21, 34, 1114.
Torpadius, Gabriel, vice härads¬
hövding, slutl. häradshövding,
304.
Torstensson, Pål, bonde, Ormås¬
1153
torp, Västra Broby, Malm., 531.
Torwigge, Gustaf Adolf, kapten,
slutl. överste, 688.
Tott, Tage, löjtnant, slutl. greve,
landshövding, en av rikets her¬
rar, 323.
Toutin, Fredrik, handelsman i
Göteborg, 325, 331.
Tranefelt, Johan Verner, vice
korpral, slutl. överste, 368, 388
—389, 413, 434, 506, 515, 672,
707, 714, 756.
Troilius, Olof, justitienotarie i
amiralitetsöverrätten, slutl.
överkommissarie (amiralitets¬
kammarråd) i generalsjömili-
tiekontoret, 214.
Trägårdh, Erasmus, häradsprost
i Lunds stift, 1034.
Trägård, Samuel, vice härads¬
hövding, 384, 434, 526—528,
716.
Tunderfelt, Jurgen, kommerse-
president, 738, 755.
Törling, Johan Magnus, assessor
i Svea hovrätt, slutl. hovrätts¬
råd, 648.
Törne, Olof von, löjtnant, slutl.
kapten, 219.
Törne, Peter von, generalmajor,
342.
Törne, Tomas von, notarie, slutl.
häradshövding, 441.
Törnflycht, Carl Fredrik, greve,
riksråd, 657.
Törngren, Peter, tullförvaltare i
Stockholm, 594.
Törnsten, Olof, vice notarie i
kommerskollegium, slutl. kyr¬
koherde i Härnösands stift,
733.
Uhman, Nils, assessor, slutl. kam-
marrevisionsråd, 221, 550.
Uggla, Carl Ulrik, brukspatron,
234.
Uggla, Magnus Johan, löjtnant,
slutl. kapten, 327, 450, 520.
Uhr, Anders, brukspatron, Ur¬
fors, Ovansjö, Gävl., 805.
Ulrika Eleonora, drottning av
Sverige, 342.
Unger, Hans, borgmästare i
Halmstad, slutl. häradshöv¬
ding, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 700, 723.
Ungern-Sternberg, Fredrik von,
friherre, vice korpral, slutl.
major, 506, 515, 756.
Upmark, Johan Henrik, kamre¬
rare i rikets ständers kontor,
sederm. i riksgäldskontoret,
331.
Utter, Carl Gustaf, löjtnant, slutl.
kapten, 702.
Wachenfeldt, Carl Didrik, löjt¬
nant, slutl. kaptenlöjtnant, 327,
661.
Wachschlager, Carl Henrik, rytt¬
mästare, slutl. kammarherre,
256.
Wadenstierna, Carl Erik, krigs¬
råd, slutl. statssekreterare, 548,
606.
Wadenstierna, Tomas Adolf, kap¬
ten, slutl. överstelöjtnant, 652.
Wahlfelt, Lars, ryttmästare, slutl.
major, 443.
Walbom, Anders, instrumentsmed
i Stockholm, 707, 756.
Waldau, Georg, underskepps-
byggmästare vid amiralitetet,
551.
Waldius, Elias, prost i Uppsala
ärkestift, riksdagsman i Präste¬
ståndet, 676.
Walke, Kristian Vilhelm, vice hä¬
radshövding, hovsekreterare,
slutl. kämnärspreses i Göte¬
borg, lagman, 306, 441.
Walle, Magdalena Sofia de, se
Hildebrand, G. H.
1154
Wallén, Jeremias, landshövding,
77, 810, 959,
Wallencreutz, Johan Georg, re¬
visionssekreterare, slutl. stats¬
sekreterare, 678.
Wallwijk, Johan, f. d. regements¬
kvartermästare vid Savolax
och Nyslotts regemente, 661,
669.
Wallwijk, Nils Fredrik von, kap¬
ten, slutl. överstelöjtnant, 380,
407.
Wangel, Lars, kontraktsprost i
Linköpings stift, riksdagsman i
Prästeståndet, 707.
Wankif, Johan Peter, häradshöv¬
ding, slutl. adlad Gripenbjelke,
lagman, 369—370, 377, 979—
980.
Warenberg, Konrad, landsfiskal,
582.
Varg, Jonas, expeditionskassör i
amiralitetskollegium. — Hans
arvingar 218, 221.
Wattrang, Jakob, hovstallmästa¬
re, slutl. överhovstallmästare,
538.
Weduvar, Baltasar, major vid
fortifikationen, slutl. överste,
520.
Wegelius, David, vice pastor i
Åbo stift, slutl. prost, 679.
Wegener, Johan Fredrik, ylle-
stoffvävare i Stockholm, 621.
Wejola, Daniel, Ijo, österö., (M.),
11, 17, 34, 55, 177, 239, 377,
Wendt, Johan Kristian, nålma¬
kare i Hälsingborg, 617.
Wennerberg se Waenerberg.
Wennerstedt, Carl Gustaf, friher¬
re, hovrättspresident, 645, 655.
Werander, Garl Gustaf, prost i
Stockholm, 466. — Hans hustru
Hedvig Eleonora Lindhielm
se Modée, R. G.
Vermelin, Jöns, komminister i
Karlstads stift, slutl. kyrko¬
herde, 328—329.
Westerman, Johan, handelsinten-
dent, slutl. greve Liljencrantz,
president, 549, 589.
Westerman, Sven, assessor, slutl.
(friherre) Liljencrantz, lands¬
hövding, 165, 648.
Westin, Johan, garvareålderman
i Stockholm, riksdagsman i
Borgarståndet 408, 444, 533,
582—583.
Westman, Erik, bagareålderman
i Stockholm, riksdagsman i
Borgarståndet, 374, 379, 431,
433, 540.
Westman, Olof Benjamin, asses¬
sor i Svea hovrätt, slutl. hov¬
rättsråd, 79, lil.
Wettring, Elias, hovrättsråd,
slutl. adlad Wettercrona, hä¬
radshövding, 115, 819—823.
Wetz, Gabriel, f. d. kamrerare
vid Prästeståndets änke- och
pupillkassa, 421—422, 440.
Wibbling (-er), Claes Magnus,
justitiarie i amiralitetsöverrät-
ten, 176, 178.
Wiberg, Per, handelsman i Norr¬
köping, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 384, 423, 582, 642—
643.
Vicken, Johan Edvard von, ma¬
jor, slutl. överste, 280, 450, 460
—461, 582.
Victorin, Anders, assessor,
Stjärnfors, Ljusnarsberg, ör.,
325.
Vidén, Per, extra ordinarie lant-
mästare i östergötland, 390,
545.
Vidman, Johan, assistent i Stock¬
holms byggnings- och ämbets-
kollegium, 206.
Wiebe, Johan Didrik, kanslist i
Svea hovrätt, 27, 142.
Wijkman, Kasper, kontraktsprost
1155
i Uppsala ärkestift, riksdags¬
man i Prästeståndet 69, 79, 198,
228, 361, 365, 676, 699, 715.
Wijnblad, Carl, kapten, 252—253.
Wikiä, Erik Sigfridsson, Itis,
Nysl., (M.), 9, 16, 123, 367, 433,
712, 717.
Wikman, Botvid, kontrollör, 218,
221.
Wikman, Erik, borgmästare i
Strängnäs, riksdagsman i Bor¬
garståndet, 216.
Wilckens, Maria Elisabet, se
Friedenreich, M.
Wiikman se Råckyla.
Willebrand, Carl Johan von, löjt¬
nant, slutl. major, 327.
Winckler, Sven, major, slutl. ad¬
lad Winklerfelt, general, 83,
520.
Virgin, Arvid Bernhard, assessor,
slutl. överinspektör, 333.
Virgin, Gustaf Fromhold, löjt¬
nant, 638.
Wirgman, Peter, fabrikör i
Alingsås, 621.
Witte, Carl Ulrik, kungl, sekre¬
terare, 409.
Wittfoth, Hans, grosshandlare i
Stockholm, 723, 999.
Wollenius, Per, kontraktsprost i
Västerås stift, 626, 628, 1053.
Wrangel af Lindeberg, Fredrik
Otto, friherre, lagman, 527.
Wrangel af Ludenhof, Carl Gus¬
taf, friherre, kammarherre,
slutl. ceremonimästare, 361.
Wrangel af Sauss, Anders Rein¬
hold, överste, slutl. greve
Wrangel, riksråd, 348, 689.
Wrangel af Sauss, Fredrik Ulrik,
överste, slutl. friherre, gene¬
ralmajor, 1107.
Wrede-Sparre, Axel, greve, gene¬
ralmajor, slutl. överståthålla¬
re, 375.
Wulfcrona, Adolf Magnus, löjt¬
nant, slutl. överstelöjtnant, 639,
657—658, 660, 708.
Wulf rath (Wollfrath), Baltzar
Filip, överste, slutl. (friherre),
generallöjtnant, 147.
Wåhlin, Jonas, professor vid
Lunds universitet, domprost,
riksdagsman i Prästeståndet,
61, 114, 120, 488, 535, 564, 595,
1050.
Wåhlström, Carl, orgelbyggare i
Stockholm, 351—352, 356—357,
441.
Waenerberg (Wennerberg), Jo¬
nas, fil. mag., e. o. skvadron-
predikant vid östgöta kavalle¬
riregemente, 112, 134—135, 154.
Yhlen, Gustaf Adolf von, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 423, 443.
Zephrin, Anna Margareta, se Bro¬
bergen, H. von.
Zethelius, Lars, garverifabrikör i
Stockholm, 417, 549, 582—583.
Zetterholm, Carl Fredrik, juve¬
lare i Stockholm, 406.
Ziervogel, Henrik, vice stadsfi¬
skal, slutl. primariekämnär i
Stockholm, 147.
Åbrandt, Johan, snickareålder¬
man i Stockholm, riksdagsman
i Borgarståndet, 380.
Åhlander, Per J., vice notarie och
kanslist i kammarkollegium,
slutl. notarie, 323.
Åkerhielm af Margretelund, Sa¬
muel, friherre, riksråd, 235—
236, 253—255, 265—266, 323—
324, 548.
Åkerman, Anders, gravör i Upp¬
sala, 393.
Åkerman, Anders, kamrerare i
krigskollegium, 107, 138.
Ålin, östanus Petri, sekreterare,
1156
Bråborgs kungsgård, Dagsberg,
Östg., 707.
Åström, Anders, vägare i Stock¬
holm, 647.
ohland, Lorens Peter, handels¬
man i Köping, 606.
öhrman, Jonas Carlsson, Hara¬
ker, Västm., 9, 18—19, 29, 32,
42, 54, 61, 64, 105—106, 122,
125, 137, 202, 218, 237, 248, 261,
277, 280, 289, 418, 439, 501,
509, 566.
örnflycht, Adam, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 702.
1157
ORT- OCH SAKREGISTER
Vid upprättandet av detta register ha samma principer tillämpats
som i föregående band av denna publikation (1, s. 387; 2, s. 756).
Ackord 84, 308, 327, 339, 481, 521,
556, 569, 625, 628.
Adel, frälse, frälseman 40—41,
87, 271—272, 283—284, 293, 415
—416, 515, 650, 745, 822, 902,
910, 971. Se även Bergfrälse,
Frälserätt, Privilegier, Ridder-
skapet och adeln.
Adelsfanan 452—453, 718, 962,
965.
Agatgruva 701.
Alfta, socken, Gävl., 895.
Alingsås 683—684. Manufaktur¬
verket 682—684.
Allbo, härad, Kron., 823.
Allmänna besvärsdeputationen
28, 31, 34—35, 47, 211, 222, 359,
486, 596.
Allmänna landshjälpen 684.
Allmänning (läns-, härads-, soc¬
ken- och krono-) 62, 743, 794,
845, 851, 890, 967, 1020—1021,
1075. Allmänningsavvittring
967.
Allmänningsskog 953—954. Se
även Skog.
Alnarp, kungsgård, Lomma,
Malm., 307.
Alseda, socken, Jönk., 890.
Alun, alunbruk 221, 234, 236, 383,
544—545, 693, 1112.
Amiralitetet, flottan 206, 297, 404,
407, 588, 718, 801, 1091. Ami-
ralitetskassan 446. Amiralitets-
konsistorium 624, 656. Civil-
betjänte 641. Flaggmän 569.
Marinkår 57, 63, 83, 110, 142,
294, 515, 588, 636, 999. Office¬
rare 489, 661, 671. Uniform 616.
Amiralitetet i Göteborg 57.
Galäreskadern 63, 83, 110, 142,
597, 853.
Arméns flotta 515.
Amiralitetskollegium 705, 708,
823. Amiralitetsrättcn 297. Ami-
ralitetsöverrätten 176. Bespa-
ringskassa 498, 521.
Ammunition 915.
Amsterdam, stad i Holland, 123.
Angivare. Vid 1756 års riksdag
588.
Angoraget 675.
Ankarsmide 1112.
Annexförsamling 831, 921.
Anjovis 582.
Apotek se Filipstad.
Appreteringshus se Lund.
Arbetsbonde 821, 976.
Arbetshemman 820—821, 965, 975.
Arboga 855, 873.
Armén, militien, militiestaten 82,
84, 482, 512, 623, 661, 671, 940,
963—964, 973. Se även Boställe,
Pensionskassa.
Armsjö, by, Nordmaling, numera
Bjurholm, Vb., 931.
Armsjöberget, Nordmaling, nume¬
ra Bjurholm, Vb., 931.
Arrendator 130, 315, 440, 530, 535
—537, 630, 647—648, 668.
Arrende 73, 114, 130, 147, 150,
154, 169, 172, 174—175, 218,
302, 375, 406, 475, 518, 522—
523, 531, 535, 537, 623, 630—
631, 634, 644, 646—648, 694,
702, 707, 710—711, 728—730,
826, 833—834, 873, 1056—1057,
1101. Arrendepenningar 965.
Landlega 991.
Arsenalen se Krigskollegium.
Artilleriet 47, 515, 579, 603, 842
—843. Artilleribataljonen på
1158
Gotland 1016. Artillerihantver¬
kare 625.
Arvode 79, 177, 255, 297, 316—
317, 324, 329, 331, 379, 455,
458, 556, 593, 617, 622—624, 665,
686, 699, 737, 877. Se även
Herredagspenningar.
Arvstvist 661, 669, 678.
Asarum, socken, Blek., 620, 1051
—1052.
Askersund 1058
Askeryd, socken, Jönk., 134.
Aspholmen, ö, Lundby, Göteb.,
521.
Auditör 441, 718, 844. Se även
Boställe.
Augment, augmentshemman 350,
459, 468, 874, 890, 962, 976, 1009
—1010, 1024.
Auktion 68, 70, 87, 90, 177, 218,
237, 351, 376, 381, 385—386, 532,
642, 646, 834, 847—848, 862, 804,
879—880, 901, 947, 983—984,
1048—1049, 1071—1072.
Ausås, socken, Krist., 326.
Avelsvaror. Allmogens 872, 1001,
1004, 1070, 1072.
Aversionshandel 588, 665. Se även
Växelassocierade.
Avesta, kronobruk, Avesta, Kopp.,
213, 702. Klädesfabrik 612.
Avlöning, lön 59, 79, 82, 85, 104,
107—108, lil, 115—116, 119,
138, 142, 155, 162, 169, 203, 206,
212, 215, 220—221, 223, 228, 234,
255—257, 295, 298, 359, 361, 374,
379, 392, 413, 433—434, 444, 455
—456, 459, 469, 480, 482, 489,
494, 505, 529—530, 539, 544—
545, 549, 551, 553, 556—557,
572, 576, 579, 589, 603, 612, 618,
647, 649, 656, 662, 671, 677—
678, 685, 693, 704, 715, 723,
755, 785, 839, 849, 863, 872,
876, 888, 964, 1008, 1016, 1025,
1033, 1043, 1063, 1066, 1087,
1096, 1112, 1116. Indelt lön
116, 169, 446, 455, 488, 615—616,
747, 881, 1008, 1015, 1034, 1089,
1112.
Avrad, avradsspannmål 91, 350,
354, 809—810, 864, 869, 906, 928,
978, 994—995, 1057, 1082, 1084,
lill.
Avradsland 150, 750, 826—827.
Axby, hemman, Axby, Jäder,
Söd., 1055.
Backgården, kronohemman, Ugg¬
lum, Skar., 628, 663, 1055.
Backstuguhjon 974.
Baggensstäket (Stäket), sund,
Sthlm, 229, 927. Färja 531,
Balans 203, 594, 757.
Bankodeputationen 781.
Bankosedel se Mynt.
Bankotransportsedel se Mynt.
Bankoverket se Rikets ständers
bank.
Barkbröd 743, 856, 874, 980.
Barlast 377.
Barn. Allmogens barn 185, 902.
Båtsmäns barn 575.
Barne, härad, Skar., 349.
Barnebo, tegelbruk, Lindberg,
Hall., 534.
Barnhus 674, 862—863. Se även
Karlshamn, Lundby, Malmö,
Stockholm.
Barnhushemman 516
Basselet se Bässelet.
Becksömssko se Sko.
Befordran, befordringsmål, tjäns¬
ters bortgivande 59, 97, 104,
118, 127, 138, 142, 146, 148,
155, 178, 214, 231, 285—286, 294,
300, 304—305, 313, 322—324,
327, 338—339, 359—361, 368,
375, 390, 404, 408—409, 413, 420,
423, 441—442, 446, 458, 460, 473,
518, 524—525, 539, 561, 563,
573, 579, 597, 661, 672, 676, 687,
696, 699, 706—707, 714, 716, 719
—720, 726—727, 733, 736—737,
1159
758, 760, 813. För riksdagens
betjänte 439, 1064. Se även
116, 169, 446, 455, 488, 615—
616, 747, 881, 1008, 1015, 1034,
Tjänstetillsättning.
Begravnings- och kröningshjäl-
pen. 1752 års 394—397.
Beklädnad se Mundering.
Belöning, gratifikation 107, 119,
140—141, 216, 220, 588, 618,
620, 635, 649, 711, 736—737.
Benhamra, kungsgård, Vada,
Sthlm, 531.
Berga, hemman, Skön, Vrnl., 627.
Bergfrälseskog 905.
Bergmästare 848, 888, 1094—1095,
1099, 1108.
Bergsbruk, bergshantering,
bergshushållning 590, 861, 867,
903, 1005, 1058—1059, 1092. Se
även Malm.
Bergsdeputationen 33, 62, 92, 426,
486.
Bergsfogde 862, 1093, 1100.
Bergskollegium 409, 425—426,
639, 794, 805, 890, 905, 919,
1006, 1022, 1093—1095, 1097,
1099, 1108.
Bergslagen 39, 81, 126, 153, 310,
392, 406, 511—512, 605, 891, 900
—901, 908, 1005—1007, 1028,
1059—1060, 1070, 1096, 1099—
1100. Privilegier 1006, 1058. Se
även Filipstads bergslag, Karl¬
skoga bergslag, Lerbäcks bergs¬
lag, Noraskogs bergslag, Nor¬
bergs bergslag, Nya Koppar¬
bergs bergslag, Närkes bergs¬
lag, Stora Kopparbergs bergs¬
lag, Tabergs bergslag, Värm¬
lands bergslag, Västerbergsla¬
gen, Åtvids kopparbergslag.
Bergsman, bergsmansstånd 141,
165, 172, 297, 426, 805, 846,
848, 862, 915, 1028, 1059, 1070,
1092—1094, 1097, 1099—1100.
Bergsmanshammare 1094, 1112.
Bergsmanshemman 860—862,
1092—1093, 1097.
Bergsmansstångjärn 846.
Bergsstad se Städer.
Bergstingsrätt 862, 901, 905, 1006,
1093—1094, 1096.
Bergverk, bruk (hammarverk,
hytta, järnbruk, järnverk,
stångjärnshammare, ämnes¬
hammare) 56,165, 430, 444, 484,
511, 513, 519, 550, 855, 861, 895,
899, 903, 907, 913, 930, 933,
967, 1006, 1022, 1028, 1070,
1087—1088, 1092, 1107—1108,
1112. Bruksarbetare, bruks¬
folk 671, 888, 1096. Kopparverk
541. Ädlare verken 120, 905,918,
1060, 1109. Privilegier 1088.
Besittningsrätt 785—786, 877, 881.
Besparingskassa se Amiralitets¬
kollegium.
Besvär. Allmänna 562, 637. En¬
skilda 42, 45, 53, 103, 108, 113.
Prästeståndets allmänna 760.
Resolution å 688, 705, 760.
Borgarståndets allmänna
646, 706. Resolution å 550, 639,
651, 732, 760.
Bondeståndets 18, 39, 47, 54,
171, 600. Allmänna 6, 39—40,
48, 58, 70, 75, 81, 110, 118, 127
—129, 132, 142—143, 150, 196,
207, 220, 223, 240, 259, 300, 377,
449, 489, 639, 642, 646, 667, 797,
804, 844—925, 946, 1063, 1115.
Resolution å 306, 370, 390, 467,
517, 587, 611, 644, 646, 686, 728,
826, 1061, 1070—1111. Enskilda
48, 472, 574, 593, 599, 607, 629,
631, 647, 664, 720, 730, 981,1115.
Krigsbefälets 118, 356, 361,
378, 405, 484, 499, 504, 529, 544,
572, 574, 591, 620, 631, 669, 984
—985, 1008, 1025, 1047. Resolu¬
tion å 656, 1032.
Betesmark, mulbete 147, 150, 154,
1160
222, 794, 826, 868, 908, 925, 987,
1016, 1075.
Bevillning 76, 86—87, 115, 147,
158—159, 165, 232, 238, 262, 273,
338, 343, 348, 352, 366, 395—
396, 398, 418, 452—453, 468, 471,
474, 507, 517, 637, 650, 662, 675,
682, 684, 714, 719, 722—725, 734,
740—741, 743, 746, 754, 796, 915,
999—1000, 1028, 1068, 1112. Se
även Kontribution, Sekreta ut¬
skottet.
Bevillningsdeputationen 43—44,
73, 89, 93, 96, 112, 117, 157,
159, 376, 596.
Bibeln 902.
Birkala, pastorat, Åbo, 679.
Biskop 330, 745.
Biskopstorp, kungsladugård, Kvi¬
bille, Hall., 260.
Bispmotala, kungsgård, Motala
landsförsamling, Östg., 631.
Bjuvstorp (Bjusstorp), hemman,
Bjuv, Malm., 1050.
Bjärtberget, Nordmaling, Vb., 931.
Bjätorp, rusthåll, Åtvid, Östg.,
1007.
Björkekind, härad, Östg., 894,
921.
Björketorp, socken, Älvsb., 790.
Björn 893.
Björneborg, stad i Finland, 161,
375, 940.
Björneborgsviken, Finland, 315.
Björnö, socken, Åbo, 336.
Blekinge 343, 355—356, 410, 415
—416, 458, 849, 885, 924, 960—
961, 964, 1040, 1077, 1083, 1110
—1112. Länsstyrelsen 116.
Landsstaten 169.
Bo, säteri, Bo, Sthlm, 229, 927.
Bogeviken, sjö, Gotl., 169, 838.
Bohuslän 143, 169, 177, 204, 343,
355—356, 847, 911, 960—961,
963—964, 1076, lill. Se även
Göteborgs och Bohus län, Lots¬
verket.
Bok, bokskog 79, 801—802, 1060.
Boktryckare 413, 602, 668. Bok¬
stil 643. Stilgjuteri 594, 601—
602.
Bolandsbrännande, kasande 1074
—1075.
Bollnäs, socken, Gävl., 875. Post¬
kontor 906, 1090.
Bolräkning 1080.
Bolstad 1060.
Bolstad, socken, Älvsb., 328.
Bomullssammet 458, 469.
Bomullsspinneri se Spinneri.
Bondefjädringen se Linde.
Bondeseglation 288—290, 934, 936
—938.
Bondeståndet 5, 76, 104, 118, 216
—217, 382, 416, 438, 448, 715,
753. Arkiv, expeditioner, pro¬
tokoll, riksdagshandlingar 6,
55, 113, 624, 691, 712, 762, 1115.
Avsägelse av riksdagsmanna-
skap 30, 768. Befrielse från
riksdagsmannaskap 377, 382,
436. Bokgåva 451. Byte av de-
putationer 55. Bänkdelning 18.
Deputation för hälsning av
stånden 21—22. Deputation till
de kungliga 19—20, 92, 404—
405. Deputerade att mottaga
fullmakterna 7. Deputerade att
granska fullmakterna 23—24,
41, 77, 81, 303, 340, 344, 383,
476—477, 767, 973. Deputerade
att granska kungl, förordning¬
ar 62. Deputerade till riksrå¬
det Åkerhielm 265. Dödsfall
bland ledamöter 63, 98, 105,
177, 259, 177, 259, 422, 757. Ed¬
gång, tysthetsed 15, 17—18, 20
—21, 30, 38, 42. Elektorer 5,
27—29, 32, 39, 41, 43—45, 49—
50, 64, 66—67, 108, 112, 202,
207, 210—211, 301, 340, 356, 466,
480, 486. Extraktprotokoll, för¬
fattat utom ståndet 498—499.
Fattade beslut får ej klandras
1161
164. Fattigmedel 191, 224, 250,
286, 314. Fullmakt, fullmakts-
granskning 7, 12—13, 24—27,
36, 77, 81, 93, 239, 257, 321, 349,
369, 377, 393, 436, 466, 507, 657,
780—781. Föreställning till rid-
derskapet och adeln 471—472.
Företräde av enskilda hos
ståndet 47. Förfallolös från¬
varo 169, 437, 476—477, 481.
Förolämpning av ledamot 195,
av talman och sekreterare 43
—45, 49—51. Försämrat för¬
hållande till Präste- och Bor¬
garestånden 435—436. Förteck¬
ning på ledamöter 42, 203. För¬
teckning på oavgjorda mål rö¬
rande ståndet 24, 40. Hemför¬
lovning på kortare tid 43, 52,
67, 73, 77, 80, 89—90, 94, 104,
117, 127, 130, 150, 156, 164, 169,
176, 178, 191, 203, 224, 237, 286,
308, 371, 393, 405, 414, 442, 450,
458, 474, 476, 480, 489, 499, 515,
517, 526, 536, 541, 561, 586, 610,
657, 717. Kansliet, kanslist 4,
18, 27, 113, 198, 712, 757, 762,
1115. Klubb, ståndets, 437—439,
447. Middag på slottet 401, 404,
744, 762. Notarie 4, 14. Ord¬
ning, ordningsregler 21, 38, 438
—439, 448, 506. Privilegier 706,
769. Riksdagsärendens före¬
dragning 217. Sammanskott 41,
63—64, 80, 224, 473—474, 526,
595. Sammanträdeslokal 3, 18,
762. Sekreterare 4, 18, 20, 1114.
Sorl i ståndet 126—127, 164,
247, 500, 506, 554, 577. Talman
14, 216—217, 268, 749,1114. Tal¬
man angripes 448, 483. Tal-
mansval 3—4; 13—14. Tvistiga
riksdagsmannaval 24—27, 35—
37, 281, 294. Underlåtenhet att
välja nya riksdagsmän 336—•
337, 340, 383, 476, 478, Uteslut¬
ning av ledamot 5, 51, 201, 477
—478. Vaktmästare 15, 311—-
312, 536, 705. Ved m. m. 8, 70,
224. Votering 122, 127, 153, 167,
176, 180, 198, 201, 227, 274, 278,
290, 306, 320, 357, 364, 388,
390, 408, 419, 424, 433, 457, 476,
483, 494, 525, 568, 580, 583, 603,
615, 654, 660, 667, 673, 738, 752.
Voteringssätt 4—5, 13, 168.
Överfall å ledamöter 60.
Fullmäktige från: Bohuslän
86, 204. Finland 4, 69, 190, 201,
274, 278, 290, 320, 357, 364, 418,
433, 476, 483, 494, 514, 525, 568,
603, 660, 667, 673, 738, 741, 743,
752, 754. Gästrikland 805. Gäv¬
leborgs län 985, 990. Halland
77, 98, 798. Jämtland 826. Kro¬
nobergs län 995. Nylands och
Tavastehus län 77, 797. Skåne
59, 439. Södermanland 62, 314.
Uppland 550. Värmland 75.
Västerbotten 303, 591, 985—986,
990. Västernorrland 95, 303,
416, 980, 985—986, 990. Väst¬
manland 62. Åbo och Björne¬
borgs län 77, 797. Ångerman¬
land 259, 787. östergötland
592.
Se även Besvär, Herredags¬
penningar, Memorial från Bon¬
deståndet, Memorial till Bonde¬
ståndet, Riksdag, Riksdagsman,
Riksdagsmannaval, Sekreta ut¬
skottet.
Borgarståndet. Se Besvär, Memo¬
rial till Bondeståndet, Privile¬
gier, Riksdag.
Borgerskap 608, 620, 823, 991,
1096. Cirkulär om samman¬
komster 348.
Borgholm, kungsgård, Räpplinge,
Kalm., 647.
Borgmästare 422, 742, 756.
Borgå, stad i Finland. Domkyr¬
kan 635, 662. Gymnasium 538,
74-700212
1162
570, 615, 676, 701. Strömmings-
fiskeribolaget 589.
Bornholm 822.
Borås 263, 462—464, 577, 790—
792, 1000—1005. Handelsfrihe¬
ter 454, 1000, 1002, 1004.
Boskap, kreatur 82, 787, 850, 868,
872, 914, 932, 986, 988, 1072.
Boskapssjuka 632, 867, 890, 999,
1086.
Boskaps- och åkerskattspengar
619.
Boställe 572, 636, 755, 853, 857,
864, 887, 962, 1077, 1084, 1104.
Boställesombyte 378. Auditörs¬
boställe 221. Fjärdingsmansbo¬
ställe 453, 574, Hauboist- och
pipareboställe 128, 378, 888,
1079, Hejderidareboställe 821.
Häradshövdingeboställe 854.
Kronofogdeboställe 223, 234,
564,1050. Länsmansboställe 499
—500, 572. Militieboställe 82,
93, 222, 378, 405, 439, 446, 569,
718. Officersboställe 591—592,
599, 695, 904—905, 1008, 1025,
1047, 1106. Regementsväbels-
boställe 888, 1079, Schäferbo¬
ställe 367. Underofficersbostäl¬
le 720.
Botorp, säteri, Linderås, Jönk.,
694.
Bottniska viken 942.
Bouppteckning 297.
Brandstod 591—592, 866, 1047,
1089.
Brevbärare, brevloppsavgift se
Postväsendet.
Bro 858, 921—922, 976, 1090, 1100,
Brofogde 863, 1081. Bropen¬
ningar, brotull 541, 641, 855,
858, 886, 1090, 1100.
Bruk se Bergverk.
Brukspatron, bruksidkare, bruks¬
ägare 449, 509—513, 848, 855,
861—862, 875, 888, 895, 899, 915,
923, 994, 1026—1028, 1096—
1097, 1108.
Brukssocieteten se Jernkontoret.
Bryggning 313, 386, 498, 521.
Bråborg (Bro-), kungsgård, Dags¬
berg, östg. 647, 664, 707.
Bråland, militieboställe, Foss,
Göteb., 680.
Bräder se Trävaror.
Bräkne-Hoby se Hoby.
Brännvin 71, 380, 685, 727, 730.
Brännvinsbränning 70—72, 606.
Bröllopsgärd 394—398, 400—401,
470, 500, 505, 507, 588, 641,
1017.
Burträsk, socken, Vb., 895, 1082.
Byamål 885.
Byggnad, byggnadsmaterial 252,
579, 581, 904, 915, 1074, 1090,
1095. Laga byggnad 904. Pub¬
lika byggnader 412, 415—416.
Båtsman 57, 147, 575, 640, 854,
875—876, 887, 951, 1101. Se
även Lega.
Båtsmanshåll 286, 442, 456—457,
887, 906, 930, 932, 964.
Båtsmanshållare 57, 640.
Båtsmansindelning 887.
Båtsmanstorp 575.
Bäckaslöv, donationsjord, Växjö
landsförsamling, Kron., 114,
117, 138, 168, 216, 228, 720.
Bäckenpenningar 1016.
Bälinge, härad, Upps., 436.
Bällvikssjön, Tåsjö, Vrnl., och
Doretea, Vb., 931.
Bässelet (Basselet), lugnvatten i
Rör strömsån, Fjällsjö, numera
Bodum, Vrnl., 931.
Bölen, by, Bodum, Vrnl., 931.
Bördeman 846, 1076—1077.
Bördeskilling, köpeskilling, pan-
teskilling 384—385, 526—527,
538, 541, 546, 559—561, 564, 587,
693, 716, 799—800, 806, 862.
Bördsrätt 799, 807.
1163
Bördstvist 81, 635, 668, 799—800,
847, 1077.
Börringekloster, säteri, Gustaf,
Malm, 66, 355, 975—976.
Bössa 409, 892—893, 985—989,
1085.
Caducum 600.
Certifikat 665—666.
Charta sigillata se Stämpelpap¬
per.
Civilstaten 309, 516, 963.
Collegium medicum 621.
Cronhielms regemente se Garni¬
sonsregemente i Stralsund.
Dagsverken 87, 375, 475, 537, 599,
604, 773—774, 851—852, 861,
863, 870—871, 877, 879, 881—
882, 888, 891, 897, 899, 904—905,
915, 923, 964—965, 974, 1037—
1039, 1057, 1061, 1089—1090,
1096, 1101—1102, 1106, 1109. Se
även Hjälpdagsverken, Jorde-
boksdagsverken, Mantalsdags-
verken, ökedagsverken.
Dagsverkshemman 784.
Dagsverkspenningar 964, 1037—
1038.
Dagsverkstunna 1035—1036.
Dagtraktamente, dagpenning 58,
324, 543, 546, 556, 577, 581, 585,
616, 641, 670, 817, 839, 871.
Dalarna 915, 956, 1095.
Dalby, gästgivaregård, Dalby,
Malm., 1067.
Dalby, socken, Vrml., 856, 1091.
Dalfors, bruk, Ore, Kopp., 90.
Dals bataljon se Västgöta-Dals
regemente.
Dalsland 560, 729, 923, 1070.
Dalregementet 378, 620.
Dalälven 682.
Damspann 846, 1095.
Dana arv 600.
Danderyd, skeppslag, Sthlm, 768.
Danmark, dansk 203, 205, 482, 821
—822, 961. Hovet 394.
Dannemora, tingslag, Upps., 630,
847.
Danviken se Stockholm.
Danvikskvarn 302, 338.
Delsbo, socken, Gävl., 895. Post¬
kontor 906, 1090.
Deputationer 27, 39, 42, 53, 66,
70, 89, 94, 162—163, 177, 229,
296, 340, 342, 356, 376, 480, 534
—536, 563, 594—597, 666—667,
781. Ledamöters åliggande 67.
Se även Allmänna besvärsdepu-
tationen, Bankodeputationen,
Bergsdeputationen, Bevillnings-
deputationen, Expeditionsde-
putationen, Fiskerideputatio-
nen, Handels- och manufaktur-
deputationen, Justitiedeputatio-
nen, Kammar-, ekonomi- och
kommersdeputationen, Lant-
och sjömilitieekonomideputa-
tionen, Protokollsdeputationen,
Sekreta deputationen, Sekreta
utskottet, Statsdeputationen,
Stora deputationen, Tulldepu-
tationen, Urskillningsdeputa-
tionen.
Direktioner. Rikets ständers 229,
296.
Direktionen över barnhus och
hospital 674.
Djurfångst se Jakt.
Djurgårdsstängning 881.
Djurhamn, gästgivaregård, Djurö,
Sthlm, 910.
Doktorsgrad se Universitet.
Domare 526, 609, 827, 854. Se även
Häradshövding.
Dombok 97, 298.
Dombrev 931, 1045.
Domkyrkohemman. I Lunds stift
120, 239, 257, 488, 516, 928—929.
Domsrätt 69—70, 88—89, 748, 781,
783.
Domstol, forum 99—102, 119, 688,
783, 800, 880, 1060, 1094—1095.
För Hofmans uppror 462.
1164
Stämning 854.
Donation. På behaglig tid 213,
488.
Dovhjort 1056.
Dragon 377, 452, 840, 1105.
Dragonhållare 1087, 1105.
Dragonregemente 840, 851, 1102,
1106.
Dragontorp 378.
Drejningsmaskin 380.
Drottningehamn, krog, överen¬
hörna, Söd., 531.
Drottningholm, kungl. slott,
Lovö, Sthlm, 41. Järn- och stål¬
fabrik 675.
Dräng se Tjänstefolk.
Durchfart se Kanal.
Durchmarsch 922, 976, 1013.
Dylta, svavelbruk, Axberg, Ör.,
851—852, 1061, 1099.
Dyrheten 58, 153, 867, 884, 891,
902—903, 908, 913, 934, 973,
1099.
Ebbamåla, by, Bräkne-Hoby,
Blek., 358.
Ecklesiastikstaten 661.
Edeby, kronohemman, Aspö, Söd.,
630.
Ek, ekskog 79, 81, 83, 176, 537,
801—802, 854, 1060, 1101. Ek¬
bark 582.
Ekonomideputation 1080. I Ka¬
relen 852. I Nylands och Ta¬
vastehus län 859. I Österbotten
574.
Ekonomimål 78, 595, 649, 662.
Ekonomi och handelskommission
se Kommissioner.
Ekorre, gråverk 860.
Eksjö 1001. Kyrkan 56, 61.
Enare, by, Enare, Vb., nu Uleåb.,
828.
England, Storbritannien 405, 974.
Se även Läder.
Enköping 380.
Eno, kapellförsamling, Sav., 899.
Eriksgården se Herr Eriksgår¬
den.
Ervalla, socken, Ör., 1034—1036.
Eskilstuna 368. Kopparhammare
1112.
Eskilstuna, kungsladugård, Es-
kilstuna-Kloster, Söd., 730.
Expeditionsdeputationen 32, 35,
46, 53, 57, 76,117,121,129—130,
228, 360, 480, 486, 534, 594, 745.
Expeditionsfogde 229, 948—949.
Expektanslista 617.
Export, utförsel 80, 323, 860, 1028.
Av guld och silver 106. Av sill
147, 203—204, 212. Av skinnva¬
ror 860. Av spannmål 973. Av
tran 222. Exportpremier 252,
285—286, 393, 413—414, 484,
491, 555, 607, 633, 671, 733.
Fabriker och manufakturer 262,
309, 357, 440, 444, 491, 542, 614,
618. Fabriksmästare 450, 624—
625, 637. Förordningar ang.
manufakturer 649. Manufaktur¬
arbetare 514, 683. Manufaktur¬
privilegier 683. Manufakturva¬
ror 252, 413, 484. Järn- och
metallmanufaktur 633, 675.
Klädesfabrik 612, 621. Linne¬
fabrik 324. Yllefabrik, yllespin¬
neri 552, 555, 675. Se även
Alingsås, Drottningholm,
Karlshamn.
Fabrikör, manufakturidkare 251,
318, 414, 571, 603, 614. Se även
Kläde, Stoffabrikör, Yllestoff-
fabrikör.
Fagernäs, herrgård, Gustavs, Åbo,
739.
Falkenberg 535, 616. Hamnen 331.
Laxfisket 475. Tullbron 534.
Fallandesjuka 134.
Falun 72, 76, 160, 370, 423, 584,
796, 919, 1081. Gruvan, koppar¬
verket 54, 915, 1095.
Farna, örlogsfregatt, 79, 104.
1165
Fardag 569, 974.
Fartyg 910—911, Inländska 662,
908. Utländska 161, 617, 908.
Fasta, fastebrev 862, 882, 1094—
1095.
Fatalier 78, 445, 572, 584, 635, 649,
668, 753, 846—847, 880, 959—
960, 1076.
Fattiga, fattigdom 212, 470, 705,
743, 863, 903, 934—935, 989.
Fattighus 129.
Fickstöld 298.
Fil 555.
Filipstad. Apotek 108.
Filipstads bergslag 422, 425—427,
436, 855, 867—868, 891, 1099.
Finansverket se Statsverket.
Finland, finsk 66, 81—82, 138,
146, 160, 169, 177, 287—288, 294,
306, 314, 342, 449, 504, 593, 608,
662, 743, 769, 842, 847—850, 857,
863—864, 867, 893, 910—911,
914, 947, 966, 990—992, 1009—
1010, 1075—1076, 1081, 1086,
1088, 1092, 1103, 1108. Gräns¬
vakten 556. Se även Bondestån¬
det, Lotsverket.
Fisk, fiskvaror 135, 873, 892, 919,
990. Fiskplantering 589.
Fiskal 864, 876, 948, 1081.
Fiskare 149, 203—205, 207. Fis-
kerskap 991—992.
Fiske, fiskevatten 123, 149, 169,
177, 204—206, 208, 212—213,
322, 444, 489, 810, 833, 854, 893,
897, 991—992, 1092, 1101. Fiske¬
kärl 207—208. Fiskeridirektion
206—209. Fiskeriinspektör 379.
Fiskerifonden 157, 177, 203,
623—624, 633, 636, 665—666,
671. Fiskeripremie 105, 123, 148
—150, 262, 322, 333, 444, 623,
665—666. Fiskeristadgan 204,
206, 359, 379, 416, 474, 480, 589,
985, 990—991. Kronofiske 531.
Laxfiske 161—162, 218, 254,
315, 475, 523, 571, 575, 630, 680,
894, 897, 1038, 1086. Nordsjö¬
fiske 206, 525, 645, 671, 679.
Sikfiske 315. Sillfiske 107, 147,
205. Strömmingfiske 910—911,
958, 990—992.
Fiskeläge 307, 991.
Fiskerideputation, I orterna 307.
Fiskerideputationen 33—34, 55,
88, 178, 211. Instruktion 42, 53.
Fittja, gästgivaregård, Botkyrka,
Sthlm, 902, 909—910.
Fjällsjö, socken, Vrnl., 931.
Fjärdingsman se Boställe.
Fjärestad, hemman, Fjärestad,
Malm., 1049—1050.
Flagebro, kvarn, Smedstorp,
Krist., 822.
Flarken, hemman, Bygdeå, Vb.,
lil.
Flintrännan, Öresund, se Lots¬
verket.
Flor, linnefabrik, Mo, Gävl., 589.
Flottan se Amiralitetet.
Flottning 858.
Flottsund, färjeställe, Bondkyr¬
ka, Upps., 531.
Flygsand 599, 717.
Flät, hemman, Alfta, Gävl., 808.
Folkbrist 812, 934, 937, 969, 973
—974. Folkflyttning 955, 957.
Fond, publik, 513, 638.
Fortifikationen 482, 548, 572. For-
tifikationskontoret 484.
Forum se Domstol.
Fotkvarn se Kvarn.
Frankrike, fransk 304—305.
Fransyska 474, 997.
Fredriksborg, fästning, Vaxholm,
Sthlm, 910.
Fredrikshamn, stad i nuv. Fin¬
land, 899.
Fribataljonen 423.
Frihetsår 479, 952—953.
Frillestad, hemman, Frillestad,
Malm., 1050.
Frimarknad se Marknad.
1166
Fryksdal, härad, Vrml., 257, 855,
1091.
Frälse, frälseman se Adel.
Frälsebonde 87, 678.
Frälsefrihet 110, 729.
Frälsehemman 41, 272, 456—457,
515, 800, 861, 958, 1053, 1062,
1097.
Frälseränta 811.
Frälserätt 456, 953, 1054.
Frökind, härad, Skar., 349.
Frösön, socken, Jämtl., 878, 1082.
Frösö skans 1107—1108. Maga¬
sin 1082.
Fundamentallag se Grundlag.
Fura 868, 1075, 1091.
Fyrbåk 625, 694.
Fågel 986, 989.
Fånge 376.
Får, fåravel 130, 832, 1056. Spans¬
ka får 628—629, 663. Får- och
nllpremier 154, 164, 191, 555,
832.
Fäbod 948, 1075.
Fällingsbro, socken, ör., 1034—
1036.
Fältkontor se Krigskollegium.
Färila, socken, Gävl., 886, 1098.
Färja 461, 858, 921—922.
Färnebo se Västerfärnebo.
Fästningsarbete, fästningsbygg¬
nad 572, 616, 870—871, 999,
1102.
Fästningsbyggnadsdeputationen
564.
Fönster 881, 886.
Fördubblingskarl 887.
Förlag 149, 510, 512—513, 888,
1028, 1096.
Förmedling 372, 376, 878, 928, 964,
Förmyndare 378.
Förordningar, kungliga, 39, 62,
694, 748, 1104. Rörande allmo¬
gen 28, 712—713. Samling av
586. Se även Fabriker och ma¬
nufakturer.
Förpantning, förpantningstvist
81, 806, 861—862, 1092.
Försel (forslande) 561, 846, 863,
879, 891, 894, 898—899, 915, 993,
1022, 1100, 1107.
Förstfödslorätt 1077.
Försvarsverket 934.
Gagnef, socken, Kopp., 54.
Galon 682.
Galten, fjärd av Mälaren, Söd.,
873.
Galäreskadern se Amiralitetet.
Gamla Karleby, stad i Finland,
940—942.
Gammalstorp, socken, Blek., 1051.
Gammelstilla, bruk, Torsåker,
Gävl., 640, 655.
Gantofta, hemman, Kvistofta,
Malm., 1050.
Garnison, garnisonsregemente
103, 331—332, 443, 450, 530, 533,
641, 760.
Garnisonsregemente i Stralsund
(Cronhielms regemente) 548,
615, 670, 700.
Gehäg 743, 908, 1060.
Generalfälttygmästare se Krigs¬
kollegium.
Generalförrådskassan 422, 425,
993.
Generalkrigsrätten 569, 669.
Generalkvartermästare. Vid
skånska fästningsbyggnaden
616.
Generalmönstring 128, 549, 812,
856, 1105.
Generaltullarrendesocieteten 74,
86—87, 115, 149, 212, 223—229,
232, 236, 267, 283, 493, 526, 539,
790, 793.
Generaltulldirektionen se Tull¬
väsendet.
Geografisk mätning se Karta.
Geometrisk mätning se Storskif¬
te.
Giftermål. Kronprinsens 394, 397,
400, 406.
1167
Gjuteri 1112.
Gladsax, hemman, Gladsax,
Krist., 628—629, 663, 1055.
Gladsax, socken, Krist., 574.
Glanshammar, socken, ör., 147.
Glas, glasbruk 523, 549, 671, 729,
733. Se även Los.
Glasmästare 881, 1077—1078.
Gotland 296, 440, 445, 491, 547,
739, 833, 886, 1015—1016, 1090.
Landsstaten 116, 169, 480, 488,
572,1015—1016. Se även Artille¬
riet.
Granäs, hemman, Alfta, Gävl., 90,
808.
Gratifikation se Belöning.
Grava, socken, Vrml., 885, 1090.
Gravörskola 701.
Gripsholm, kungsladugård, Kärn¬
bo, Söd., 647.
Grums, härad, Vrml., 854.
Grundlag, fundamentallag, rege¬
ringslag 46, 137, 174, 182, 186,
188—189, 191—194, 196, 199—
200, 366, 471—472, 507—508, 564
—566, 608, 610, 706, 721, 745,
780, 802, 835, 939, 970—971, 981
—982, 1002—1003, 1021.
Gruva, gruvbrytning, gruvdrift
867—868, 875, 891, 1099. Gruv¬
arbetare, gruvbrytare, gruv¬
dräng 425—426, 919, 993—994,
1028, 1081. Gruvägare 875,
1099. Se även Falun.
Gråverk se Ekorre.
Gränna 622.
Gränsdeputationen se Kommis¬
sioner.
Gränsmärke, råmärke 929, 931,
933, 950—952, 967, 1045, 1060.
Gränstull 860, 919.
Gräsö, ö, Gräsö, Sthlm, 585.
Grönhult, hemman, Hörröd,
Krist., 720.
Grönsåpa 607.
Guld se Export.
Gullberg, hemman, Alfta, Gävl.,
808.
Gullholmen, ö, Gullholmen, Gö¬
teb., 85—86, 496.
Gullspång, sågkvarn och laxfis¬
ke, Amnehärad, Skar., 630.
Gymnasium. Betjänte 562, 609,
722, 726. Se även Borgå, Gävle,
Karlstad, Strängnäs, Växjö.
Gysinge, bruk, österfärnebo,
Gävl., 533.
Gårdfarihandel se Handel.
Gårdlösa, by, Smedstorp, Krist.,
819—820.
Gårkoppar 1007.
Gärdesgård, gärdsle 845, 861, 881.
Stengärdesgård 869, lill.
Gärdespannmål 889, 906—907,
1025.
Gärningsman se Hantverkare.
Gäsene, härad, Älvsb., 394.
Gästgivaregård, gästgiveri 375,
475, 773, 902. 908—909, 1012—
1014.
Gästgivarordning 677—678.
Gästningspenningar (trakta-
mentspenningar) 329, 555.
Gästrikland 299, 955—957.
Gävle 909, 937. Gymnasii- och
skolbetjänte 519.
Gävleborgs län 307, 344, 409, 417,
507, 516, 554, 930, 955—957,
967—968, 985, 990—992, 1018,
1039. Länsstyrelsen 555, 967.
Göta älv 461.
Göteborg 322, 853. Hospitalet 571.
Kronomagasin 1103. Se även
Amiralitetet.
Göteborgs och Bohus län 203,
205, 297, 920. Skärgården 223.
Se även Bohuslän.
Hagen, hemman, Norrbärke,
Kopp., 518.
Hagunda, härad, Upps., 817—819.
Haliko, härad, Åbo, 569.
Halland 77, 475, 599, 790, 798, 898,
1168
911, 925, 947, 964, 1012—1014,
1085, 1103. Landshövdingen
260.
Hallrätt 514. Se även Stockholm.
Hallstahammar, kopparhammare,
Svedvi, Västm., 1112.
Halm 82, 872, 923, 1072, 1109.
Hamburg, stad i Tyskland, 123.
Hamburger bank 739.
Hammarskatt 449.
Hammarverk se Bergverk.
Hammerdal, socken, Jämtl., 930.
Hamn 530, 886. Hamnpenningar
1090. Se även Falkenberg.
Hampa, hampfrö 490, 892, 1107.
Handaslöjd se Slöjd.
Handel 646, 664, 857, 872, 936—
937, 941, 944, 1001, 1003—1004,
1029, 1058, 1098—1099. Handels¬
balans 806. Handelsförord-
ningar 649. Gårdfarihandel
790, 792. Järnhandel 932, 1027.
Lanthandel 890. Timmerhandel
922, 1070—1071, 1095. Se även
Borås, Kolhandel.
Handelskommissionen se Kom¬
missioner.
Handels- och manufacturdeputa-
tionen 43—44, 54, 61, 78—79,
88, 93, 115, 162—164, 178, 211
—212, 262, 286, 413, 424, 686. In¬
struktion 39, 41, 45.
Handelsordinantian, 1617 års, 991.
Handpenningar, De kungligas
407—409, 568, 587, 606.
Hanebo, socken, Gävl., 895.
Hanknäs, hemman, Nagu, Åbo,
547.
Hannas, hemman, Nagu, Åbo, 547.
Hantverk 970. Hantverksvaror
550.
Hantverkare, gärningsman 881,
1077.
Hanåsa, kronokvarn, Högsby,
Kalm., 375, 446, 489.
Hattklubben 5. Se även Klubb.
Hauboist 889. Se även Boställe.
Hebykärret se Årbykärret.
Hede, säteri, Kinna, Älvsb., 571.
Hedemora 442.
Hejderidare se Boställe.
Helsingfors, huvudstad i Finland,
1104. Kronostallet 857, 1104.
Kvarnar 541—542.
Hemföljd, hemgift 180—181.
Hemkall, hemkallspenningar 209,
530, 600, 803—804, 883, 912. Se
även Knekthemkallshemman.
Hemman 113, 336, 432, 453, 456,
513, 550, 569, 589, 801, 826—827,
847, 850—851, 859, 868, 878, 882,
885, 891, 896—897, 899, 913, 919,
932, 942, 956, 962, 967, 981, 990
—992, 1006—1007, 1022, 1038—
1039, 1043, 1055, 1070—1071,
1076—1077, 1079, 1081, 1091,
1098, 1112. Indelade och rotera¬
de hemman 82, 93, 883. Oindela¬
de hemman 857, 1103. Skär-
gårdshemman 992. Se även Ar¬
betshemman, Augment, Barn¬
hushemman, Bergsmanshem¬
man, Dagsverkshemman, Dom¬
kyrkohemman, Frälsehemman,
Hospitalhemman, Hästhem¬
man, Insocknehemman, Knekt¬
hemkallshemman, Kronohem¬
man, Kronoskattehemman,
Kyrkohemman, Löningshem¬
man, Militiehemman, Odalhem-
man, Prebendehemman, Re-
servbesparningshemman, Rust-
ningshemman, Rå- och rörs¬
hemman, Skattefrälsehemman,
Skattehemman, Vadstena krigs¬
manshus, ödeshemman.
Hemmansbyte 222, 224, 229, 261,
270—272, 334, 336, 523, 590,
636, 720, 728, 925—926, 958.
Hemmansklyvning 297, 864—865,
882, 913, 919, 1081, 1094—1095.
Hemmansränta 82, 439, 881, 1008,
1034.
Hemmantal se Mantal.
1169
Hemvävnad 1001.
Henninen, hemman, Sarijärvi by,
Rautalambi, Nyl., 581, 607.
Hermanö, ö, Gullholmen, Göteb.,
85—86.
Hernestads grift, Åhus, Krist.,
593.
Herredagspenningar, riksdags-
penningar, arvode 42, 69, 123,
130, 139,154—155,162, 210, 239,
303, 306, 337, 345—346, 351, 377,
383, 410—412, 415—416, 451,
477, 532, 536, 540, 547, 599, 643,
712—713, 717, 818—819, 828,
911, 981—982, 1012, 1040—1041,
1072—1073.
Herrekvarn, Motala landskom¬
mun, Östg., 375.
Herr Eriksgården, kronohem¬
man, Ugglum, Skar., 628, 663,
1055.
Hertsånger, hemman, Bygdeå,
Vb., lil.
Hjulkvarn se Kvarn.
Hjälpdagsverken 437, 881—882.
Hoby (nu Bräkne-Hoby), socken,
Blek., 406, 446, 456, 458, 525.
Holland, holländsk 936, 974.
Holländeri 375.
Horn, kungsladugård, Högby,
Kalm., 523.
Hosjö, bergsmanshammare,
Ovansjö, Gävl., 86, 805.
Hospital 336—337, 340, 345—346,
674, 862—863, 1073. Se även
Direktionen över barnhus och
hospital, Göteborg, Kronoby,
Stockholm, Strängnäs, Vadste¬
na.
Hospitalshemman 488, 516.
Hoveri 820—823, 963, 965.
Hovet, kungliga, 3, 394, 986. Hov-
förtäringsmedel, taffelpengar
723, 725—726, 761. Hovjunkare-
löner 488.
Hovrätter 297, 609, 709, 799—800.
Hovrättsadvokater 118, 141.
Extra hovrätt över växelas-
socierade 267, 283—284, 300—
301, 306, 324, 331, 353.
Extra hovrätt i Borås 463
—465, 471, 530, 700, 737.
Göta hovrätt 179, 312, 373,
485, 497, 545, 550, 586, 655, 708,
747, 1048.
Svea hovrätt 298, 497, 655,
661, 676, 709, 758, 980.
Åbo hovrätt 545, 867, 960.
Hudiksvall 889, 909, 1084, 1089.
Hummerhukare 333.
Hurst 1107.
Husarregementen. Gula och blå
548, 636, 644, 652—654, 999.
Husbehovskvarn se Kvarn.
Husbehovssåg se Sågbyggnad.
Husesyn 222, 900, 1080. Husesyns-
och boställsordning 695.
Hushagen, kronoäng, Stora Tuna,
Kopp., 881—882, 1089—1090.
Hyby, kungsladugård, Hyby,
Malm., 531.
Hytta se Bergverk.
Håkanstorp, hemman, Asker¬
sunds landsförsamling, ör., 595.
Hållskjuts 55, 220, 239—240, 292,
312, 336, 339, 475, 507, 562, 583,
637, 709—710, 720, 773—774,
894, 902, 976, 986, 1110. Se även
Skjuts.
Häljarp, by, Tofta, Krist., 628,
663, 1055.
Hälsingborg 617, 645, Skolhus
544.
Hälsinge regemente 956.
Hälsingland 259, 283, 288, 299,
573, 720, 887, 894, 906, 909,
1089, 1107.
Hälsinglands norra fögderi 889,
906, 1084.
Hälsinglands södra fögderi 906.
Häradsallmänning se Allmän¬
ning.
Häradsfogde 911—912, 996, 1073,
1100.
1170
Häradshövding 13, 422, 718, 854,
1108. Se även Boställe, Domare.
Häradshövdingeränta 329.
Häradsrätt 861—862, 864—865,
882, 1006, 1073, 1084, 1089, 1093.
Häradsnämnd 907, 1088. Hä¬
radskista 527—529, 559. Hä¬
radssyn 866. Sammanslagning
av häradsrätter 297.
Härja, utjord, Härad, Söd., 629.
Härjedalen 895, 918—919, 930,
1107.
Härnösand 940, 978.
Härnösands stift. Konsistoriet
1081.
Häslunda, hemman, Häslunda,
Malm., 1050.
Häst 890, 904, 986, 1066—1067,
1104. Hingst 917, 1107. Se även
Ryttarhäst.
Hästhemman 378.
Hästlega se Kronoskjuts.
Hästnäs, Lilla och Stora, hem¬
man, Hästnäs by, Visby lands¬
församling, Gotl., 1016.
Hättinge, hemman, Jäder, Söd.,
1055.
Hö 82, 872, 904, 988, 1072, 1104,
1106. Hölada 881.
Höbol 850, 890.
Höjentorp, kungsgård, Eggby,
Skar., 728.
Hök, härad, Hall., 475, 1012—
1013.
Hölebo, härad, Söd., 24—25, 27,
35—37, 77, 281, 294, 369, 657,
979—980.
Hönsäter, herrgård, österplana,
Skar., 383.
Hörröd, hemman, Hörröd, Krist.,
720.
Ijo, socken, österb., 135.
Ilomants, socken, Sav., 899.
Import. Av kalk 86. Av kamelgarn
544. Av linfrö 1089. Av mjöl
och spannmål 74, 84, 86, 370,
380, 390, 413, 771, 908. Av sirap
637, 648. Av toppsocker 732.
Indelning, indelningsverket 119,
222, 453, 455, 457, 459, 482, 484,
572, 591, 631, 711, 718, 785, 821
—822, 852, 885, 887, 913, 926,
955, 962—966, 1007—1008, 1010,
1015—1016, 1034—1037, 1102.
Indelnings-, löne- och under-
hållsspannmål 59, 82, 478, 561
—562, 649.
Indelningshavare 303, 379, 439,
455, 484, 562, 574, 857, 864, 961,
964—965, 994—995, 1034, 1046,
1104.
Indelningskommissionen se Kom¬
missioner.
Indigo 469, 498.
Infanteriregemente 98, 812, 1087.
Likvidationsmöte 695, 1078. Se
även Regemente.
Ingelstad, kronosäteri, östra
Ingelstad, Krist., 647, 976.
Ingespjuta, hemman, Ingespjuta,
Sundby, Söd., 1055.
Inhysing 914, 974, 1086.
Inkvartering 760. Se även Stock¬
holm.
Inkvarteringspenningar 579, 603,
760.
Insocknehemman 784.
Intaga 925.
Jakt, skytteri 860, 988. Djur¬
fångst 1085.
Jernkontoret 376, 384, 391, 497,
504, 508—514, 550, 604—605,
663, 102&—1029, 1112. Bruksso-
cieteten 550, 605.
Jockis, säteri, Jockis, Nyl., 341—
342, 372—373, 391, 704.
Johannisberg, kungsgård, Lund¬
by, Västm., 702.
Johannislunda eller Janslunda,
kronosäteri, överselö, Söd., 646.
Jordafång 709.
Jordebok 374, 456—457, 820, 850
1171
—851, 878, 882, 927, 931, 951,
960—964, 991, 1038—1039, 1071.
Jordeboksdagsverken 881, 1039.
Jordeboksmantal se Mantal.
Jordeboksränta 114, 888, 947, 952,
1016, 1038, 1057.
Jordfallet, backstuga, sederm.
färjeplats, Nödinge, Göteb., 461.
Jordrevning 810, 852, 876, 883,
893, 959, 961, 1079—1080, 1088,
1092. Revningsmetod 539, 680.
Jordtvist, ägotvist 238, 579, 587,
827, 866.
Jumala, by, Jumala, Åbo, 334.
Junsele, socken, Vrnl., 931.
Jurisdiktion 854.
Jus patronatus 689.
Justitiarie 422—423.
Justitiedeputationen 32, 38, 80,
94, 99—102, 117, 130, 212.
Justitiekanslern 545, 555, 557, 559
—561, 571, 586, 616, 625, 699.
Justitiemål 78, 474, 669.
Justitien se Lagskipning.
Justitierevisionen 78, 880. Revi¬
sionssekreterare 676, 733, 759.
Justitiestaten 80, 516.
Jägeribetjänte 644, 743, 787—788,
798, 845, 856, 859, 864, 923, 948,
1060. Jägmästare 77, 798.
Jägeripark, kronopark 147, 150,
154, 222, 825—826, 908, 1060.
Jämshög (Jämsjö), socken, Blek.,
823.
Jämtland 150, 499, 569, 572, 750,
826—827, 878, 895, 897, 918—
919, 931, 1074—1075, 1081—
1082, 1107.
Jämtlands dragonregemente 460
—461, 569, 857, 1087, 1108.
Jära (Jädra), kronohemman,
Ljungarum, Jönk., 390, 404, 580.
Järn, järntillverkning 392, 509—
510, 512—513, 541, 600, 671, 880,
1026—1029. Järnstämpel 846,
1094. Järnvåg 846, 1094. Se
även Drottningholm, Fabriker
och manufakturer, Handel, Os-
mundjärn, Persedeljärn, Smide,
Stångjärn, Tackjärn.
Järnbruk se Bergverk.
Järv (filfras) 893.
Järvsö, socken, Gävl., 895.
Jönköping 48, 586, 771, 875, 1001.
Jönköpings län 890, 924—925. Se
även Småland.
Jönköpings regemente 574.
Jönåker, härad, Söd., 25, 77, 657.
Jösse, härad, Vrml., 239, 854—
855, 1090—1091.
Kabeljo 204.
Kajana kompani se Österbottens
regemente.
Kajana län, Österb., 133, 138, 239,
377, 779, 786—787, 860.
Kalix älv 110.
Kalk se Import.
Kall, socken, Jämtl., 930.
Kalmar 742, 869. Spinnhuset 643.
Kalmar län 487, 505, 581, lill.
Se även Småland.
Kalvbrottsskiftet se Urfors.
Kamelgarn se Import.
Kammar-, ekonomi- och kom-
mersdeputationen 27—28, 31—
33, 40, 47, 55, 65, 178, 211, 222,
334, 341, 376, 562, 564, 596, 657,
074, 676—678, 739, 776. Förord-
ningsutskottet 355—356. Kam¬
marutskottet 54, 59, 61, 76, 78,
97, 421.
Kammarkollegium 23, 27—28, 30,
32, 46, 98, 106—107, 109, 115,
175, 215, 246, 255, 428, 445, 467,
499, 542, 551, 555—556, 561, 592,
619, 637, 656, 717, 769—770, 806,
814, 823, 833—834, 839, 845, 852,
856, 867, 881, 885, 897, 902, 909,
915, 918—919, 921, 947, 961, 967,
981, 1015—1016, 1030, 1037—
1038, 1042—1043, 1050, 1071,
1078, 1085, 1097. Avräknings-
kontoret 223. Kamrerare 98—
1172
99.
Kammarrevisionen 266, 295, 373,
561, 593, 729.
Kammarverket 562.
Kamullsgarn 552.
Kanal (durchfart) 214, 228, 286,
293, 530, 537, 541, 582, 642.
Kansliet, kungliga. Kammarexpe¬
ditionen 1063.
Kanslikollegium 39, 726, 733.
Kapell 150, 919, 1076.
Kaplan 506, 519, 532, 547, 612,
849, 1042—1043, 1077. Se även
Växjö stift.
Karaktär se Rang.
Karbenning, socken, Västm., 135
—137, 145, 150—153, 157, 237,
829, 831.
Karelen 146, 574, 579, 587, 860,
899—900, 920, 1079—1080, 1103.
Se även Ekonomideputation.
Karelska skvadronen 695, 856—
857, 1087.
Karlshamn 358, 521, 620, 823—
824, 869, 1051—1052. Barnhus
155. Klädes- och yllefabrik 542,
585. Spinnhuset 89.
Karlskoga bergslag 855.
Karlskrona 358, 469, 824, 869. An¬
karsmedjan 698. Tyska kyrkan
1051. Se även Lotsverket.
Karlstad 72, 230, 523, 796, 850,
858, 889, 1100. Broar 858, 1100.
Gymnasium 849.
Karlstads stift 323, 330. Konsisto¬
rium 1096.
Karpsjökasen, gränsberg mellan
Anundsjö, Vrnl., och Åsele, Vb.,
931.
Karta 1092. Geografisk mätning
133, 138, 299, 344, 777, 877, 966
—967, 1018, 1092. Militära kar¬
tors förvaring 484.
Karup, gästgivaregård, östra Ka¬
rup, Hall., 1012—1014.
Kasande se Bolandsbrännande.
Kassering, kassation. Av soldater
90, 94, 128, 549, 813, 896, 916,
1089.
Kastelholm, kungsgård, Sund,
Åbo, 727.
Katekes 902.
Kattun 444, 486, 598. Kattuns¬
tryckeri 486.
Kavalleriregemente 98, 219, 453,
812, 841—842, 851, 904, 920,
1087, 1102, 1106. Tross- och ut¬
redningspersedlar 842—843.
Uniform 214, 217, 232, 252, 840
841. Se även Regemente .
Kavi, kapellförsamling, Sav., 899.
Kemikylä, by, Sodankylä, Vb., nu
Uleåb., 828.
Kemi lappmark 118, 828, 901, 981
—982, 1084.
Kengis, bruk, Pajala, Nb., 879.
Kesälax, socken, Sav., 899.
Kides, socken, Sav., 899.
Kil, härad, Vrml., 257.
Kila, socken, Vrml., 849.
Killingholmen, i Pengsjön, Vän¬
näs, Vb., 931, 933.
Killröd, by, Smedstorp, Krist.,
820.
Kinna, socken, Älvsb., 798.
Kinnevald, härad, Kron., 823.
Kitelisvara, kapellförsamling,
Sav., 899.
Klappholt 729.
Klippare se Rustningshäst.
Klockare 849, 1077. Klockarbol
849, 1052, 1077.
Kloster, krutbruk, Kloster, Kopp.,
1108.
Klubb 5, 167—168, 437—438.
Klubben vid Nygatan 438, 447.
Kläde 376, 512. Klädesfabrikör
621.
Klädesfabrik se Fabriker och ma¬
nufakturer, Karlshamn.
Kläppsjöhällan, gränsberg mellan
Junsele och Ådalsliden, Vrnl.,
931.
Knapptillverkning 685.
1173
Knekt 1106. Se även Rote, Soldat.
Knektehåll 906, 1081.
Knektfrihet 851.
Knekthemkallshemman 857, 1103.
Knektkontrakt 143, 176, 185, 209,
258—259, 377, 559, 803—804,
875—876, 883—884, 912—913,
1034—1036, 1102.
Knektlega, knektlegomedel 538,
546, 884, 913, 1034—1036.
Knekttunnespannmål 1036—1037.
Kniphammare 363.
Kobolt, kobolttillverkning 895,
1107—1108. Se även Los.
Koivuniemi, by, Euraåminne,
Åbo, 959—960.
Kol, kolning, kolpris 81, 147, 165
—166, 228, 237, 559, 689, 850—
852, 861, 888, 890, 905, 1007,
1022, 1061, 1070, 1096. Kolmila
639, 905. Kolaretorp 794. Se
även Räntekol.
Kolare 888, 956, 1096.
Kolhandel 120, 688, 904—905.
Kollegierna 30, 53, 88, 93, 229,
330, 413, 508, 595, 642, 908,
1019—1021, 1034, 1044, 1115.
Kollekt, stambok 107, 358, 423,
479, 521, 544, 580—581, 587, 662,
677, 722.
Kolskatt se Räntekol.
Komediant 1112.
Kommendant 407.
Kommerskollegium 97, 147, 203—
205, 207, 379, 440, 469, 526, 603,
623, 643, 665, 771, 790, 856, 902,
942, 1004. Manufakturdiskont¬
fonden 632—633, 643, 649, 675.
Kommissioner. Ekonomi- och
handelskommission, 1757 års,
230. Gränsdeputationen (Rå-
skillnadsdeputationen) 930—
934, 949—952, 954, 1045. Indel-
ningskommissionen 821—822.
Kommissionen ang. salthan¬
deln (Saltkommissionen) 123.
Kommissionen, 1669 års, i Väs¬
ternorrland 1038. Lantmäteri-
kommission för österbotten
876. Militärkonseljen 296.
Rikets ständers kommissio¬
ner 99—102, 229, 296, 342, 463
_468, 471—472, 479—480, 530,
564, 592, 594, 596, 696, 699—
700, 736—737, 782—783.
Kommissorialrätt 547, 736.
Kompromissrätt 579.
Kondiolax, kapellförsamling,
Sav., 899.
Konkursmål 609, 640.
Konsistorier 330, 745.
Konsumtionsavgift se Tobak.
Kontribution 352, 432, 1028. Se
även Bevillning.
Konungaförsäkran 18, 170, 209,
802, 963, 965, 1001, 1003, 1019,
1051—1052.
Konungahuset 173, 394—395, 397,
400—402, 723, 725, 761.
Konvojkommissariet. Fonden 89,
434.
Koppar 541.
Kopparbergs län 261, 309, 439,
575, 903, 1075. Landshövding¬
en 880, 1089.
Kopparsvik, kronokvarn, Visby
landsförsamling, Gotl., 710.
Kopparverk se Bergverk, Eskils¬
tuna, Falun, Norrköping.
Kopvardieskeppare 570, 616.
Korngryn 106, 139, 604.
Korsholm, härad, Österb., 632.
Korsholms län, österb., 439.
Korsö, båk, Djurö, Sthlm, 910.
Kortingselforsen, i Ångermanäl¬
ven, Junsele, Vrnl., 931.
Kottby, kronohemman, Helsinge,
Nyl., 73, 788.
Kreatur se Boskap.
Krig 1076—1077. Kriget, 1760—
1762 års, i Pommern 116—
117, 222, 328, 389, 569, 573,
695, 841—842, 998—999, 1027.
Kriget, 1742—1743 års, mot
1174
Ryssland 230, 452, 900, 1027.
Krigsartiklar 680.
Krigsbefälet, regementsfullmäk-
tige 351, 377, 439, 446, 470, 499,
556, 575, 581, 679, 694, 784—
785, 963, 1009, 1033, 1078. Se
även Besvär.
Krigsfiskal 844.
Krigsfolk se Manskap.
Krigskollegium 106, 413, 428, 485,
561, 606, 656—658, 660, 679, 803,
823, 840, 867, 883, 912, 918, 922,
947, 1099, 1108. Beklädnings-
kontoret 617. Generalfälttyg¬
mästare 545, 689. Generalfält-
tygmästarekontoret 571. Krigs¬
kommissariekontoret 374. Mili-
tiekontoret 264. Rustkammaren
och arsenalen 571, 617.
Fältkontoren 842.
Krigsmanshemman se Vadstena
krigsmanshus.
Krigsräkenskaper. Pommerska
551, 597, 742, 842—843.
Kristendomsundervisning se Re¬
ligions väsendet.
Kristianstad 823, 904, 1085—1086.
Kristianstads län 965, 1013. Se
även Skåne.
Krokek, gästgivaregård, Krokek,
Östg., 894, 1110.
Kronoallmänning se Allmänning.
Kronobergs infanteriregemente
574.
Kronobergs län 48, 76, 443, 445,
449, 579, 770—771, 865, 868—
869, 890, 899, 924, 995, 1110—
lill. Se även Småland.
Kronobetjänte 70, 132—133, 300,
375, 717, 871, 876, 879, 884, 893,
898, 914, 949, 964, 988, 1015,
1037, 1060, 1067, 1072, 1074,
1085. Se även Kronofogde, Kro¬
nolänsman.
Kronobonde 976.
Kronoby, socken, österb. Hospi¬
tal 574.
Kronofiske se Fiske.
Kronofogde 128, 131, 852, 900,
907, 1079—1080. Se även Bo¬
ställe.
Kronofordran 119, 261, 311, 321,
378—379, 383, 441, 448—449,
514, 523, 557, 584, 588, 592, 640,
705, 738, 755.
Kronohemman, -lägenhet 105,
lil, 113, 173, 175, 303, 372, 376,
491, 508, 513, 523, 531, 535, 537,
539, 545, 556, 563, 577, 591, 619,
629, 676, 701, 710, 730, 801, 811,
834, 861, 877, 881, 900, 918, 958,
976, 1010, 1022, 1044, 1050, 1054
—1056, 1071, 1080, 1097, 1109.
Kronolikvidation 637.
Kronolänsman 499—500, 901, 907,
1075, 1084, 1088. Se även Bo¬
ställe.
Kronomagasin se Magasin.
Kronopark se Jägeripark.
Kronorusthåll se Rusthåll.
Kronoskattebonde 87.
Kronoskattehemman 40, 87, 97,
261, 271, 515, 811—812.
Kronoskjuts 894, 915, 1110. Häst-
lega 915. Se även Skjuts.
Kronoskog 1006, 1060. Se även
Skog.
Kronosäteri se Säteri.
Kronotionde, kronotiondespann-
mål 48, 61, 74, 112, 222, 422,
425—428, 446, 459, 478, 482, 504
—505, 508, 518, 529, 532, 574,
597, 599, 604, 626, 770—771,
809—810 845—846, 862—864,
878—880, 891, 895—896, 898—
900, 906—907, 947, 961, 978, 993
—995, 1025, 1030, 1034—1037,
1046, 1081—1084, 1087—1088,
1095, 1101, 1103. Se även In¬
delning.
Kroppkärr, gård, Karlstads
landsförsamling, Värml., 230,
234.
1175
Krut 867, 895, 915, 1099, 1107—
1108.
Kubbevågen (Kubbeviken?), vik
i Stor-Tågsjön, Anundsjö,
Vrnl., 931.
Kulla, kapellförsamling, Åbo, 589.
Kulling, härad, Älvsb., 466.
Kullmyrvattnet, sjö, troi. i Björ¬
na, Vrnl., 932,
Kumo älv 161—162, 218, 254.
Kungsbacka 535, 540. Tingshuset
98.
Kungsberg, kungsgård, Fogdö,
Söd., 668.
Kungsgård, kungsladugård 91,
113—114,119—120,129,152,155
—156, 170, 173, 175, 237, 258,
260, 334, 421—422, 491, 522—
523, 531, 535—537, 539, 629—
630, 634, 644, 647—648, 702, 720,
725, 728, 730, 784, 811, 821—
822, 882, 963, 965, 1055—1056.
Deputerade till besiktning av
171, 202, 237, 258, 334, 836—838,
1055.
Kungsgårdshjälpen (ladugårds-)
262.
Kungsådra 359, 730, 873.
Kungsör, kungsladugård, Kungs-
Barkarö, Västm., 873.
Kungsörs län, Västm., 1034—
1036.
Kungälv 461, 484, 518, 554.
Kungörelse, publikation 874, 1075,
1104, 1107.
Kuolajärvi, by, Kusamo, Vb., nu
Uleåb., 828.
Kusamo, lappmark och socken,
Vb., nu Uleåb., 135, 828.
Kvarn 58. Hjulkvarn 924. Fot¬
kvarn, husbehovskvarn, skvalt-
kvarn 232, 548, 568, 924—925.
Odalkvarn 924.
Kvarntull (tulltäkt) 925.
Kvicksund, kronolanefiske, Tum¬
bo, Söd., 646, 873.
Kyrka, kyrkbyggnad 135—137,
145,150—153, 157, 237, 829, 831,
887, 919, 921,1075—1076,1083—
1084, 1108. Kyrkvall 847, 1075.
Kyrkoadjunkt 849, 1079.
Kyrkobod 887, 1083.
Kyrkobok 115, 916.
Kyrkohemman 457.
Kyrkoherde (pastor) 115, 896,
1042, 1051—1052, 1077. I Stock¬
holm 997.
Kyrkolag 330.
Kyrkotionde 373, 519, 752, 961,
1083—1084.
Kyrkvärd 846, 898, 1095, 1105.
Källegården, hemman, Frigger¬
åker, Skar., 629.
Kämnärsrätt 422.
Kärr, moras 794, 874, 907, 1088.
Kävlinge, by, Kävlinge, Malm.,
1067.
Köpeskilling se Bördeskilling.
Köping 575, 900, 940, 1103.
Köping 537, 549, 873. Djurgården
537.
Körslor 861, 888, 890, 1007, 1096.
Lackalänga, by, Lackalänga,
Malm., 1067.
Lag se Lagskipning.
Lagfart 847, 862, 882, 1076—1077,
1093.
Lagmanskappe 915, 1087.
Lagmansränta 329.
Lagmansrätt, lagmansting 866,
909, 1083. Lagmanssyn 866.
Lagskipning, justitien 609. La¬
gens efterlevnad och verkstäl¬
lighet 143, 150—151, 184, 196,
207, 259, 570, 586, 589, 595, 609
—610, 662, 802, 908. Nya lagen
846—847, 1003, 1075.
Lagunda, härad, Upps., 817—819.
Laholm 161.
Laholm, kungsgård, Laholms
landsförsamling, Hall., 535.
Lamminmäki, kronohemman,
Koppilaks, Nyl., 302, 613.
1176
Lana 873.
Landgillespannmål 574.
Landlega se Arrende.
Landshjälpen se Allmänna lands¬
hjälpen.
Landshövding 102, 128, 132—133,
259, 445, 508, 519, 705, 801—
803, 806, 823, 845, 864—867, 870,
882—883, 889, 912, 957, 1021,
1030, 1060, 1071, 1073—1075,
1079—1080, 1084. Landshöv¬
dingrelation 600, 629.
Landskrona. Magistraten 681. Se
även Lotsverket.
Landslott 910—911.
Landsstaten 747.
Lantbruk, lantbrukshushållning,
landskultur, åkerbruk 282, 487,
816, 935—936, 966, 1005, 1028,
1058—1059.
Lantmätare 56, 59, 202, 215, 257,
344, 556, 593, 608, 777—779, 839,
866, 876—877, 952, 966—967,
1088. Lantmäteriförordning,
-instruktion 57, 295, 747. Lant-
mäteriförrättning 417, 507, 554,
866, 968, 1018.
Lantmäterikommissionen för ös¬
terbotten se Kommissioner.
Lantmäterikontoret 778—779, 839,
1092. Kommissionslantmäteri-
direktör 877.
Lant- och sjömilitieekonomidepu-
tationen 35, 66, 117, 178, 211—
212, 217, 222, 486, 775.
Lanträntmästare, räntmästare
107, 313.
Lanttullen se Tullväsendet.
Lapp (Lappallmogen) 139, 383,
409, 892—893, 930, 932—933, 985
—989, 1011, 1085, 1107. Lappri-
vilegier 932. Se även Riksdags¬
man.
Lappmark, lappmarkerna 892—
893, 932—933, 940, 948, 951—
954, 986—987, 1107.
JLappskatt 932, 952.
Lasarett 129, 133, 154, 224, 349,
355—356, 487. Lasarettsavgiften
129, 133. Se även Stockholm,
Åbo.
Lasarettsdeputationen, 1760 års,
93.
Laske, härad, Skar., 349.
Laxfiske se Fiske.
Laxränta, laxtaxeavgift 571, 894,
1086.
Lega, båtsmans- och soldatlega
853, 872, 887.
Legohjon se Tjänstefolk.
Lemnhult, socken, Jönk., 890.
Lerbäcks bergslag 875, 1096—
1097.
Levantiska kompaniet. Direktio¬
nen 860.
Libelits, socken, Sav., 899.
Licent 79.
Likvidationsmål 378, 585.
Likvidationsmöte se Infanterire¬
gemente.
Lilla Bjurum, militieboställe,
Vättlösa, Skar., 78.
Lilla Malmö, hemman, Jäder,
1055.
Lillheikilä, kungsgård, S:t Ka¬
rins, Åbo, 334, 522.
Lillkyro, socken, Österb., 607.
Lillsavolax, domsaga, Sav., 56,
856, 1087. Se även Savolax.
Lima, socken, Kopp., 386, 1083.
Limsten 875, 1096—1097.
Lind 1060.
Lindalen, gästgivaregård, Värmd-
ö, Sthlm, 910.
Linde, socken, ör. Bondefjärding-
en 579, 593, 1044.
Lindesbacken, beteshage, S:t Ni¬
kolai, Söd., 534.
Lindesberg (Linde) 857, 1059,
1098—1099.
Lindholm, säteri, Svedala, Malm.,
976.
Lindö, kronoö, Härad, Söd., 630.
1177
Linfrö 283, 288—289, 490, 555,
909. Se även Import.
Linköping 147, 150, 154, 222, 825
—826.
Linnefabrik se Fabriker och ma¬
nufakturer.
Linnespånad, linnevävnad 618,
622, 789.
Livdrabantkåren 116, 139, 294,
323, 326, 362, 388, 458, 597, 603,
632, 636, 672, 707, 714, 758.
Livdragonregementet i Finland
191, 217, 581, 661, 672.
Livgardet 118, 603.
Livgedinget, Söd., 390, 460.
Livregementet 106, 191, 611, 661,
672, 679, 733.
Ljunga, hemman, Od, Älvsb., 710.
Ljungby, gästgivaregård, Ljung¬
by, Kron., 823.
Ljusdal, socken, Gävl., 886, 1098.
Ljusta, by, Skön, Vrnl., 627.
Lomsmyran, kärr, Mora, Kopp.,
626, 628, 1053.
Los, socken, Gävl. Glasbruk 886,
895, 1098, 1107. Koboltverk 95,
886, 1098, 1108.
Lotsverket. Lots 695. Lotsavgift
570, 617, 662, 911, 1108. I Bo¬
huslän 680, 700. I Flintrännan
694. I Karlskrona 723. I Lands¬
krona 695. Finska lotsdistriktet
250, 543. Stockholms lotsdi-
strikt 543.
Lotteri 214, 293, 571, 589, 607, 621,
702, 756. Kronolotteri 223, 688.
Lovér (Loför), alunbruk, Hagby,
Kalm., 581, 604.
Lovisa, stad i Finland, 230, 289,
899, 1103.
Luleå 940.
Lule älv 110.
Lumpsamling 378, 523.
Lund 1013. Appreteringshus 458,
469, 487. Domkyrkan 928.
Lundby, socken, Västm. Barnhus
584.
Lunds stift 544. Konsistoret 326.
Se även Domkyrkohemman.
Lunds universitet 324, 327.
Lurendrejeri 675.
Läckö, kungsgård, Otterstad,
Skar., 623.
Läder 434. Engelskt 582—583.
Länsallmänning se Allmänning.
Länsgräns 259, 304, 574, 579, 587,
593, 608, 930—933, 949—951,
954, 1045—1046.
Länsman se Kronolänsman.
Länsstyrelse. Landskontorens be-
tjänte 600.
Lärbro (Läderbro), pastorat,
Gotl., 1016.
Lärftskrämaresocieteten se
Stockholm.
Lön se Avlöning.
Löningsfordran 585, 695.
Löningshemman 499—500, 572—
573, 962.
Lönn 1060.
Lösdrivare 118, 872—873, 970—
971, 974.
Lösing, härad, Östg., 894.
Lösning, lösningsrätt. Av hem¬
man 550, 806—807, 865. Se
även Skatteköp.
Lövgård, hemman, Sundby, Söd.,
1055.
Lövsta, hemman, Spånga, Sthlm,
406.
Lövsta, tingslag, Upps., 630, 847.
Lövstaholm, herrgård, Sankt
Olof, Sthlm, 585.
Magasin 253, 889, 1084. Krono-
bod, kronomagasin 342, 878—
879, 895, 899, 907, 1081—1082,
1084, 1100, 1103. Sockenmaga¬
sin 870, 1074. Se även Frösön,
Göteborg.
Magerö, kronohemman, Aspö,
Söd., 630.
Magistrat 131, 297, 612, 620, 823,
1096.
75-700212
1178
Malax, by, Orimattila, Nyl., 52.
Malm, malmbrytning 861, 867,
875, 1096—1097. Malmletare
956.
Malma, kronohemman, Bondkyr¬
ka, Upps., 548.
Malmö 937. Barnhus 311. Tullhus
311.
Malmöhus län 965. Se även Skå¬
ne.
Malmö recess 961—962, 1058.
Manskap, krigsfolk, krigsman 90,
94, 442, 812, 854, 856, 872, 887,
889, 914, 916, 1033, 1086, 1101.
Förteckning på krigsmän med
underhåll 222.
Mantal, hemmantal, jordeboks-
mantal 877, 885, 924, 952, 956,
964, 1042, 1071, 1090, 1110. Ud¬
demantal 931.
Mantalsdagsverken 881.
Mantalsdagsverkspenningar, -rän¬
ta 467, 547, 1037—1039.
Mantalslängd 115, 754.
Mantalskommissarie 916, 968—
969.
Mantalspenningar 675, 734, 739,
741—742, 753—754.
Mantalsränta 114, 947, 1016, 1038
—1039.
Mantalsskrivning 112, 114—115,
213, 916, 952, 971, 1078.
Manufakturarbetare se Fabriker
och manufakturer.
Manufakturdiskontfonden se
Kommerskollegium.
Manufakturfond 75, 88, 103, 139,
163, 443, 544, 552, 604, 643, 675,
686.
Manufakturfonden 106, 157, 162,
177, 262, 309, 318—319, 351,
356—358, 362—363, 367, 413—
414, 424, 441—442, 449, 456, 486,
491, 498, 542, 549, 571, 589, 594,
601—603, 608, 613—614, 621,
632—633, 652, 671, 682—685,
701, 707, 733, 757, 832, 1116.
Manufakturidkare se Fabrikör.
Manufakturprivilegier se Fabri¬
ker och manufakturer.
Manufakturvaror se Fabriker och
manufakturer .
Manufakturämneshammare 1112.
Margretetorp, by, Hjärnarp,
Krist., 375, 475, 1012—1014.
Mariebergs porslinfabrik se
Stockholm.
Mariefred 686.
Marinkår se Amiralitetet.
Mark, härad, Älvsb., 74, 78, 89,
789—793.
Markegång, markegångstaxa 48,
75, 81, 105, 114, 209, 259—260,
350, 354, 369—370, 373, 378, 381,
405, 422, 425—427, 443, 445,
504—505, 508, 571—572, 574,
590, 600, 702, 711, 771, 803—
804, 810, 815, 846, 850—851,
853, 857—858, 862—864, 870,
879—880, 883, 888—889, 895,
900—901, 908, 912, 923, 925, 928,
946, 965, 978, 984, 993—996,
1007, 1015, 1025, 1035—1038,
1046, 1082, 1085—1086, 1095—
1096, 1100, 1103—1104, 1109,
lill.
Marknad, marknadsplats 135, 309,
311, 548—549, 646, 857, 872, 903,
914, 1013, 1059, 1072, 1085—
1086, 1096, 1099. Frimarknad
74, 78, 89, 91, 311, 358, 789—
793, 904, 920, 108ö—1086.
Masmästare- och hammarsmeds-
ordning 121, 141, 165, 172.
Masugn 1022, 1028.
Matlag 1042—1043.
Medalj, över Sam. Åkerhielm 254.
Medicinalverket 727, 746. Medici-
nalfond 727. Se även Collegium
medicum, Lasarett, Provin¬
sialläkare.
Medikament, medikamentpen-
ningar 529, 532, 557, 1032—
1033.
1179
Melderstein, bruk, Råneå, Nb.,
879.
Mellby, socken, Krist., 112.
Memorial (ansökning, föreskrift,
skrivelse, supplik från Bonde¬
ståndet).
Till K. Majit 28, 54, 69, 76—
77, 80—81, 110, 123, 130, 139,
154, 162, 165, 201, 222, 300, 321,
367, 377, 415—416, 444, 450,
478, 532, 540, 717, 757, 793—
794, 797—798, 816—820, 828,
841—844, 948—949, 979—980.
Memorial (ansökning) till eller
ingivna i Bondeståndet.
Från ståndets ledamöter 56—
57, 62, 68, 70, 72—73, 78, 81,
85, 87, 91, 110, 115, 118, 134—
135, 143, 150, 153, 160, 165, 169,
176, 213—214, 218, 229, 251, 259,
270, 279, 281, 287—288, 294, 296,
299, 303—304, 307, 314, 323, 328,
349—350, 370, 383—384, 392,
409—410, 417, 433, 443, 446,
452, 454—455, 460, 470, 475, 480,
509, 517, 551, 569, 580, 582, 586,
597, 600, 615, 623, 646, 656, 664,
704, 706, 717, 736.
Från ledamöter av Ridder-
skapet och adeln 31, 47, 57, 61
—62, 69—70, 83, 87, 89, 110—
lil, 119, 139, 142, 160, 170, 180,
217, 219, 221—222, 232, 246, 252,
266, 281, 294—295, 322, 326, 331,
333, 355, 358—359, 366, 375—
376, 384, 391, 405, 408, 413,
416, 419, 423, 434, 446, 461,
474, 485, 487, 506, 514—515,
520, 522, 525, 530, 548—549,
564, 569, 571, 582, 588, 591,
605, 607, 611, 615, 636, 638, 644
—645, 647, 661, 663—664, 672,
676, 683, 693, 700, 707—709, 714
—716, 732—733, 752, 756—760.
Deras uppläsande 247—249.
Från ledamöter av Präste¬
ståndet 103, 154, 212, 460, 509,
532, 672, 676, 707, 742.
Från ledamöter av Borgar¬
ståndet 170, 374, 379, 384, 423,
479, 509, 535, 538, 568, 577, 582,
594, 642, 645, 655, 665, 683, 716,
733, 747.
Från andra 40, 69, 99, 119,
134, 178, 218, 311, 339, 449, 455,
472, 606, 711.
Mennäis (Mannais), bruk, Ny¬
kyrka, Åbo, lil, 470, 508, 563,
1021—1023.
Merum, kronoskattehemman, öst¬
ra Ny, Östg., 311.
Midsommardagen 66, 72—73, 88,
94, 96—97, 129—130, 140.
Militieboställe se Boställe.
Militiehemman 69—70, 246, 255,
711, 784, 857, 1103. Militiebyte
926.
Militien, militiestaten se Armén,
Boställe.
Militärkonselj se Kommissioner.
Millansund, färja, Rytterne,
Västm., 531.
Missväxt, missväxtsyn 48, 505,
532, 741, 771, 810, 815, 817, 846,
856, 867, 869, 878—879, 899, 901,
907, 909, 918—919, 981, 999,
1031—1032, 1074, 1082, 1086—
1088, 1095, lill.
Mollön (Molesund), ö, Mollösund,
Göteb., 85—86, 496.
Mora, hemman, Jäder, Söd., 1055.
Mora, socken, Kopp., 874, 1083.
Moras se Kärr.
Mosse 794, 914, 1075.
Motala, kungsfiske, Motala lands¬
kommun, Östg., 375, 523.
Muho, kapellförsamling, österb.,
87.
Mulbete se Betesmark.
Mullbärsträdsplantering 362.
Mundering, munderingspersed-
lar, beklädnad 177, 214, 217,
219, 550, 639, 657—660, 822—
823, 840—841, 856, 875—876.
1180
Släpkläder 870—871, 1101—
1102.
Mynt 185, 240, 511, 513, 966, 1009,
1062, 1068—1069. Bankosedel,
bankotransportsedel 41, 80—81,
131, 235, 254, 380, 799—800, 961,
1027, 1069. Kopparmynt 799.
Myntteckensedel 521. Piece
(piesar) 740—741. Plåt 80—81,
185, 799—800. Pollett 747. Slant
128, 131—132, 915. Specie-
mynt 76—80, 83, 94, 103, 323,
541, 617, 714, 719, 722, 734—736,
739, 741—742, 750, 753—754,
758, 1027—1028, 1069. Valutse-
del 128—129, 131—133, 747. Se
även Skiljemynt.
Myntverket 131—132, 231, 233.
Måleskog, kronohemman, Gränna
landsförsamling, Jönk., 1056.
Mållångstad, hemman, Alfta,
Gävl., 90, 808.
Mållångstuga, hemman, Alfta,
Gävl., 90, 808.
Mård 860.
Mått, mål och vikt 549, 961.
Mässingsbruk 541, 1112.
Mönstring 90, 94, 875—876, 896,
1087, 1089.
Mörkegården, hemman, Frigger¬
åker, Skar., 629.
Nabben, hemman, Od., Älvsb.,
710.
Naula, rusthåll, Kuningaes by,
Loimijoki, Åbo, 606.
Nedansiljan, fögderi, Kopp., 54.
Nederlagsfrihet, nederlagsvaror
103, 488, 521, 671.
Nedre Glumslöv, hemman,
Glumslöv, Malm., 1050.
Nipper 406, Stålbriljantnipper
621.
Nolkvarnen, kvarn, Od., Älvsb.,
710.
Nora, 297, 646, 664, 857, 1058—
1059, 1098—1099.
Noraskogs bergslag 1058—1059.
Norberg, socken, Västm., 178.
Norbergs bergslag 848, 922.
Nordmaling, socken, Vb., 930—
931, 950.
Nordmark, härad, Vrml., 239,
855, 1091.
Nordsjöfiske se Fiske.
Norge, norsk 86, 205, 850, 853,
856, 874, 893, 919, 940, 1082—
1083, 1091—1092, 1096.
Norra Mellby, socken, Krist., 61.
Norrköping 443, 552, 555, 582,
607, 642, 744, 746, 761. Koppar¬
hammare 1112. Kyrkan 384,
423. Tegelbruk 607.
Norra skånska kavalleriregemen¬
tet 639, 842—843, 962, 965.
Norra Tjust, härad, Kalm., 369.
Norrbottnisk 940.
Norrland (Norrländerna) 978.
Nupperböle (Nyperböle), hem¬
man, Esbo, Nyl., 582, 610, 1048.
Nya Kopparbergs bergslag 406.
Nyby, socken, Nyl., 52.
Nybygge, nybyggare 110, 827—
828, 908, 914, 931—933, 950, 952
—953, 956, 981, 1045, 1097.
Nyhammar, bruk, Nyhammar,
Kopp., 704.
Nykvarn, bro, Tillinge, Upps.,
537.
Nykyrko, socken, Åbo, 52, 58, 772.
Nyköping 742.
Nylands infanteriregemente 719.
Nylands och Tavastehus län 110,
797—798, 816—817, 859, 1024,
1091. Se även Ekonomideputa-
tion.
Nylands och Tavastehus läns
dragonregemente 856, 1087.
Nyslott, stad i nuv. Finland, 899.
Nystad, stad i Finland, 85, lil,
470, 1022—1023.
Nysund, socken, Ör., 793.
Närke 425, 427, 857, 909, 993—
994, 1098.
Närke och Värmlands infanteri¬
regemente 59, 82.
1181
Närke och Värmlands län 28,
1036. Se även Närke, Värm¬
land.
Närkes bergslag 425.
Näs, härad, Värml., 548—549, 568.
Näsby, socken, ör., 1034—1036.
Nässelstad, kronohemman, Gryt,
Söd., 630.
Nättraby, socken, Blek., 1051.
Näver 434, 872, 1072. Se även
Sko.
Odalhemman 908, 1097.
Odalkvarn se Kvarn.
Odjur se Rovdjur.
Officerare 191, 214, 217, 219, 232,
252. 378, 453, 455, 489, 504, 508,
546, 556, 592, 615, 636, 670, 673,
695, 700, 727, 779, 840, 844, 875
—876, 904—905, 922—923, 964,
1008—1009, 1025, 1073, 1079,
1087, 1101, 1106. Utländska of¬
ficersfullmakter 539. Se även
Amiralitetet, Boställe.
Oland, härad, Upps., 306, 630.
Oljeslageri 490.
Ollestad (Allestad), kronosäteri,
Hov, Älvsb., 522.
Ollongäld 925, 1085.
Ollonskog 1066, 1085.
Orgelbyggeri 351, 356—357.
Orimattila, socken, Nyl., 52.
Ormastorp, kronorusthåll, Västra
Broby, Malm., 531.
Ormastorpabetet, kronoäng, Fjä¬
restad, Malm., 1050.
Osmundjärn 846, 1100.
Osmundsmedja 1112.
Ostindiska kompaniet 259, 286,
333, 335, 434.
Ottenby, kungsladugård, Ås,
Kalm., 644, 648, 758.
Ottsjön (Ottersjön), Anundsjö,
Vrnl., 932.
Oviken, socken, Jämtl., 930.
Oxe, oxhandel 454, 890, 1000—
1001.
Oxel 1060.
Oxie, by, Oxie, Malm., 914.
Packas, by, Orimattila, Nyl., 52.
Panteskilling se Bördeskilling.
Papper, pappersbruk 107, 523, 902
—903. Se även Rikets ständers
bank, Åker.
Partiväsen 3—5.
Pass 1074.
Pastorialier se Prästrättigheter.
Pattjoki, by, Salo, österb., 920.
Paternosterskären, Boh., 625.
Pelgjärvi, socken, Sav., 899.
Pengsjön (Penningsjö), Nordma¬
ling och Vännäs, Vb., 931, 933.
Pension, pensionär 104, 107, 117,
119, 296, 308—309, 313—314,
327, 331, 342, 357, 363, 367, 409,
569, 573, 641, 670, 789, 999. In¬
dragning av 649.
Pensionskassa. Arméns 308, 327,
339, 481, 521, 731. Prästerska¬
pets änke- och pupillkassa 440.
Pensionsstat, kronans, 670.
Persedeljärn 1100.
Piesar se Mynt.
Piktila, hemman, Nagu, Åbo, 547.
Pikie, härad, Åbo, 569.
Pipare 889. Se även Boställe.
Platau (platou) 996.
Plåt se Mynt.
Politiemål 595, 649, 662.
Pommern 91, 442, 548, 563, 585,
615, 641, 656, 669—670, 841—
843, 896. Se även Krig, Krigsrä-
kenskaper.
Pors 717.
Porslinstillverkning 492.
Postbonde 906.
Postväsendet. Förslag om depu¬
tation över 39—41. Brevlopps-
avgift 906. Brevbärare, postfö¬
rare, postföring 898, 906, 1090
—1091, 1105, Postgången inom
regementena 669, 920, 1078—
1079. Posttaxa 530, 626. Ut¬
1182
ländska posten 675. Se även
Bollnäs, Delsbo.
Prebendehemman 538, 570.
Prejudice 62, 83—84, 128, 138, 160,
206, 214—216, 220, 234, 266,
270, 290, 294, 299, 304, 312, 314,
323, 361, 368, 373, 377, 385, 407
—408, 450, 461, 480—481, 489,
497, 545, 570, 579, 586, 627, 638
—639, 645, 655, 663, 679, 688
—689, 703, 709, 716, 738, 756,
1044. Prejudicemål 59, 297, 338,
382, 546.
Premium 458, 469, 594, 622, 999.
Lärlingspremium 492. Tillverk-
ningspremium 486—487, 491,
516, 589, 832. Transportpre-
mium 738. Se även Export,
Fiske, Får.
Privilegier 391, 662, 715, 751, 769,
952, 992, 1001—1003, 1005, 1007.
Adelns 54, 343, 372, 391, 578,
650, 704, 706, 721, 731, 734—735,
745—746, 811, 874, 910—911,
992, 1020. Prästeskapets 115,
213, 519, 715, 724, 731, 750—
752. Städernas 329, 336, 390,
450, 458, 939, 1058. Se även
Bergslagen, Bergverk, Bonde¬
ståndet, Stockholm.
Privilegium exclusivum 406, 523,
601, 617, 621, 625, 632, 681,1061.
Prosteri 745.
Protokollsdeputationen 34, 55,
178, 230. Instruktion 32.
Provinsialläkare 884.
Provinsialschäfer se Schäfer.
Prästerskapet (clereciet) 112,
114, 116, 222, 745, 829, 831, 907,
1088. Donationer och rättighe¬
ter 484. Präststerbhusavgift 80.
Skånska prästerskapet 120. Se
även Biskop, Kaplan, Kyrko¬
herde, Pensionskassa, Privile¬
gier, Prästrättigheter, Riks¬
dagsmannaval.
Prästeståndet 624, 650—651, 715.
Se även Besvär, Memorial till
Bondeståndet, Riksdag.
Prästgård, prästgårdsbyggnad
519, 562, 574, 609, 722, 726, 921,
1052, 1060, 1076, 1109.
Prästkallspenningar 965.
Prästrättigheter, pastoralier 152,
484, 519, 547, 1016, 1042. Veder¬
laget 714—715, 724, 731, 735,
750—752.
Prästtomta, hemman, Ljung,
östg., 632.
Prästval 298. I Stockholm 177—
178, 214. I städerna 341.
Psalmbok 902.
Publikation se Kungörelse.
Puder 358.
Pyttilä, hemman, Limingo by, Li¬
mingo, österb., 256, 356.
Pålagor se Utlagor.
Rang, karaktär 104, 138, 600.
Rasbo, härad, Upps., 436.
Regemente 543, 556, 803, 883, 888,
912, 999, 1033, 1078, 1105. In¬
dragning av 452, 999. Indelta
455, 606, 616, 904, 916, 920, 1008.
Värvade 118, 324, 380, 539, 544,
550, 563, 603, 615, 677—678, 687,
872, 917, 1074. Regementsfull-
mäktig 378. Regementsmöte
856, 1106. Uppbrottsorder 694.
Se även Garnisonsregemente,
Infanteriregemente, Kavalleri¬
regemente, Postväsendet.
Regementschef 259, 888, 917, 1078
—1079, 1087.
Regementsfullmäktige se Krigsbe¬
fälet.
Regementsfältskär 119, 704, 1033.
Regementskrigsrätt 669.
Regementsskrivare 570, 581, 619.
Regementsväbel se Boställe.
Regeringsformen 7, 18, 36, 187,
195, 209, 508, 747, 770, 780, 802,
939, 963, 970, 1001, 1003, 1019—
1020.
1183
Regeringslag se Grundlag.
Regeringssättet se Statsskicket.
Rekognition 794, 1112.
Rekognitionsskog 686.
Rekrytering 94—95, 98, 812—813,
1087.
Religionsväsendet 635, 721—722.
Kristendomsundervisning 849,
902, 988. Religionsmål 63,
598.
Remiss. Kungl. Maj:ts 61, 84.
Remisslage 107, 138, 379.
Remmarlöv, kungsgård, Remmar¬
löv, Malm., 535.
Ren, renskötsel 73, 304, 368, 557
—558, 786—787, 893, 933, 986—
989, 1085. Vildren 893, 1085.
Repetuaröd, kronohemman, Hör¬
röd, Krist., 40, 69, 83, 140, 169,
209, 324, 382, 720.
Reservbesparingshemman 857,
1103.
Reservmedel 561.
Reverberugn 633, 671.
Revisionssekreterare se Justitie-
revisionen.
Riddarsyn 866—867.
Ridderskapet och adeln 283—284.
Riddarhusbetjäningen 687. Rid-
darhuskansliet 57, 534. Se även
Adel, Memorial till Bondestån¬
det, Privilegier, Riksdag.
Riga, stad i Ryssland, 490.
Rikets råd, rådet 3, 46, 84, 88,
142, 153, 192, 210, 235, 254, 265,
298, 323, 329, 366, 451, 453,
494, 508, 548, 641, 674, 802, 824,
999, 1019, 1021, 1041. Avsked
och licentiering 5, 152—155,
176, 181—182, 184—191, 195—
196, 198, 201—202, 314, 462, 835.
Rikets ständers bank, bankover¬
ket 47, 52, 54, 60—61, 69, 79,
89, 96, 112, 241, 254, 343, 353,
360—361, 365, 392, 470, 487, 498,
505, 511, 641, 682, 685, 704, 733,
800, 999, 1023, 1027, 1068—1069.
Bankofullmäktige 229, 342.
Bankoärenden 110. Pappersbru¬
ket 213.
Rikets ständers kontor 120, 229,
331—332, 386, 420, 446, 551, 557,
575—576, 670, 721. Fonden 156,
159, 168—169, 207, 331—333,
352, 420, 481, 576, 642. Pen-
sionsstat 670. Se även Riks¬
gäldskontoret.
Rikets ständers manufakturkon¬
tor 79, 86, 97, 103, 108, 120, 154,
223,319, 321—322, 354, 367, 413,
445, 455—456, 469, 487, 515—
516, 549, 598, 620, 663, 681,
685—686, 704, 733, 1000, 1065—
1066, 1116. Fullmäktige 79, 316
—320, 455—456, 594, 598, 681.
Se även Manufakturfond, Ma¬
nufakturfonden.
Rikola, kronohemman, Laukas,
Nyl., 97.
Riksarkivet 1058.
Riksdag (riksens ständer) 27, 610,
727, 780—781, 912. Betjänte 128,
162, 168, 813, 1116. Deputation
vid kronprinsparets förmäl¬
ning 634. Deputationer mellan
stånden 347. Ferier 308, 332.
Måls omedelbara väckande 445.
Plenidagar 39, 118, 120—122.
Proposition, allmän, 28 118;
sekret 31, 39. Riksdagsceremo-
niel 23. Riksdags förkortande
24, 30—31, 75, 83. Riksdagskal¬
lelse 3. Riksdagsort 742, 744,
746, 761. Riksdagspredikan 32.
Riksdags slutande 335, 347, 376,
420, 496, 533—535, 557, 562—
563, 634, 636—637, 650, 666—
667, 676—678, 699, 708, 761.
Riksdags öppnande 3, 22—23.
Talmans- och sekreterarearvo¬
den 748—749, 758, 1114. Se även
Befordran, Direktioner, Kom¬
missioner, Talmanssamman-
komst.
1184
Riksdagsbeslutet 732, 746, 1003,
1113.
Riksdagsman 198, 587, 912, 980.
Lapparnas riksdagsmän 468,
1011—1012.
Riksdagsmannarätt 565—568.
Riksdagsmannaval 24, 27, 55, 139,
281, 294, 345, 369, 410, 448, 477,
657, 979—982. Prästerskapets
624, 706, 714—715, 721, 730—
731, 734—735, 745, 759. Städer¬
nas 587. Se även Bondeståndet,
Skara stift, Örebro.
Riksdagsordningen 7, 13, 18—20,
27, 36, 41, 47,102,121—122,126,
132, 152, 182—183, 186, 188
—189, 193—194, 199—200, 226
—227, 247—248, 279, 337, 342,
346, 354, 371, 410, 412, 417, 427
—429, 463—465, 477, 493, 499,
507, 554, 563, 565—566, 632, 691,
735, 745, 776, 780, 782, 802, 818,
824, 939, 946, 980—981, 1001,
1019, 1021, 1041, 1114.
Riksdagspenningar se Herredags¬
penningar.
Riksdagstidningen 52, 57—58, 472.
Riksgälden se Statsverket.
Riksgäldskontoret 331, 548, 575,
670.
Riseberga, socken, Hall., 1013.
Roma, kungsgård, Roma, Gotl.,
711.
Ronneby (Runn-). Sockerbruk
88, 103, 136.
Rosersberg, kungsgård, Norrsun¬
da, Sthlm, 91, 585.
Roslagen 1076.
Rossared (-ö), herrgård, Fjärås,
Hall., 544.
Rostved se Ved.
Rostvändare 919, 1081.
Rote 95, 147, 803, 813, 853, 870—
871, 883, 887, 896, 912, 920—921,
955—956,1034—1037,1079,1102.
Rotefrihet 538. Vakant 75, 81,
83, 105, 209, 351, 377, 453, 470,
472, 479, 516, 533, 538, 546, 558,
600, 812, 873, 884, 913, 1078.
Öderote 570, 618.
Rotehållare 90, 94, 258, 529, 812
—813, 854, 874, 876, 887, 1033,
1035, 1101—1102, 1104.
Rotering 500, 570, 581, 893, 903,
906, 930, 932—933, 950—951,
955—957, 1007, 1010, 1035, 1038,
1092.
Rovdjur, odjur 914, 1085.
Rudskoga, socken, Värml., 629.
Rugen, ö i Tyskland, 843.
Ruske, by, Junsele, Vrnl., 931.
Rusthåll 446, 619, 679, 821—822,
842—843, 874, 926, 965, 1010—
1011. Kronorusthåll 175.
Rusthållare 258, 529, 532, 569,
601, 657—660, 767, 812—813,
840, 844, 851, 856—857, 874, 904
—905, 917—918, 922—923, 962,
1010—1011, 1033, 1087, 1102,
1104—1107.
Rustkammaren se Krigskolle¬
gium.
Rustning 531, 822, 851, 962, 976,
1007, 1010, 1102.
Rustningshemman 570.
Rustningshäst, ryttarehäst 223,
669, 841—844, 851, 904, 922—
923, 1102, 1105—1106. Klippare
851, 1102. Se även Vakans.
Rustningsstam 874, 1010.
Rya, by, Kvistofta, Malm., 1049.
Ryda, kungsgård, Nysätra, Upps.,
536.
Ryktesspridning 195, 198, 782.
Rymmare 893.
Ryssland, rysk 135, 780, 860, 892
—893, 927, 940, 1107. Se även
Krig.
Ryttare 214, 377, 470, 529, 570,
840, 851, 904—905, 1102, 1105
—1106.
Ryttarehäst se Rustningshäst.
Ryttaretorp 378.
Rådmansängen se Strängnäs.
1185
Rådmansö eller Svinö, kungsgård,
Rådmansö, Sthlm, 631.
Råmärke se Gränsmärke.
Rå- och rörshemman 82, 255—
256, 623, 784, 887, 1084. Rå- och
rörsrättighet 336.
Räfsnäs, kungsgård, Toresunda,
Söd., 83, 154, 537.
Ränta, räntegivare, räntetagare
116, 343, 355—356, 455, 590, 619,
710, 714, 719, 722, 806, 810—811,
822, 846, 852—853, 864, 881,
883, 885, 888, 890, 897, 901, 928,
958—959, 961—966, 976, 978,
984—985, 992, 1007, 1010,
1015, 1046, 1069—1071, 1080,
1084, 1088, 1103, 1110—1111.
Bortmista räntor 811. Ränteby-
te 87, 260—261, 270, 515, 728,
811. Se även Frälseränta, Jor¬
deboksränta, Laxränta, Man¬
talsränta, Stadgeränta.
Räntehö se Skattehö.
Räntekammaren se Statskontoret.
Räntekol, skattekol, kolskatt 54,
213, 439, 489, 630, 702, 850.
Räntepersedel 343, 365, 437, 482,
572, 649, 656, 730, 736, 848, 850,
853, 881, 883, 889, 908, 912, 923,
928, 952, 960—965, 990, 995,
1015—1016, 1046, 1084, 1104,
1109.
Räntmästare se Lanträntmästare.
Räv 296, 860.
Röktal 955.
Rönö, härad, Söd., 25, 77, 657.
Rönö, kungsgård, Rönö, Östg.,
646.
Rösten, krog och färja, Ekerö,
Sthlm, 694.
Röström (Rör-), hemman, Tåsjö,
Vrnl., 932, 950.
Röttle, kvarn, Gränna landsför¬
samling, Jönk., 622.
Saimen, sjö i Finland, 899.
Sala 262, 297, 309.
Salbergs län, Västm., 1034—1036.
Sälboda, hemman, Ljusnarsberg,
Ör., 326.
Salpeter, salpetersjuderi 526, 867,
909, 915. Salpeterlada 918, 1109.
Se även Stockholm.
Salpeterhjälpen 923, 1109.
Salpeterskatt 965.
Salt, saltbrist 123—127, 149—150,
212—213, 216, 230, 322, 444, 488
—489, 521, 645, 671, 736, 899,
904, 940, 1028. Saltsjuderi 85.
Saltkommissionen se Kommissio¬
ner.
Saltkontoret 54, 76, 123—127, 170.
Saltsjön se östersjön.
Saltspann, hemman, österfärne¬
bo, Gävl., 640, 655.
Sandby, rusthåll, Hagebyhöga,
Östg., 191.
Sandhamn, gästgivaregård, Djurö,
Sthlm, 910.
Savolax, härader, Sav., 416, 570.
Se även Lillsavolax, Storsavo-
lax.
Savolax, landskap i Finland, 579,
587, 920.
Savolax infanteriregemente 455,
459, 615, 618, 856—857, 1008,
1087.
Savolax och Kymmenegårds län
(Viborgs och Nyslotts län) 866,
925.
Schäfer 367. Provinsialschäfer
629. Se även Boställe.
Schäferi 130, 375, 508, 1024, 1055.
Segelduk 671, 733.
Segerfors, silververk, Ljusnars¬
berg, Ör., 406.
Segersta, socken, Gävl., 895.
Seglationsfrihet 161, 270, 279, 282
—283, 288—290, 934, 936—939,
942—943.
Sekreta deputationen (deputatio-
nen till rådsprotokollernas ge¬
nomseende) 32, 38, 41—42. In¬
struktion 32. Betjäning 716.
76-700212
1186
Sekreta utskottet 5, 31, 39—42,
68, 73, 84, 86,131,145, 162—164,
189—190,192, 270, 300, 376, 534,
542, 594, 596, 780—781, 824, 946,
980, 1026—1027. Instruktion 31,
57. Bondeståndets representa¬
tion i Sekreta utskottet 31.
Bondeståndets deputerade i
Sekreta utskottet för bröllops¬
gården 500—502, 507, 547, för
vakansavgiften 546, 559. Depu¬
terade från Bondeståndet kal¬
las till Sekreta utskottet för be.
villningen 728, 734—735, 738.
Sexman 916, 1078.
Sickla kattunstryckeri 443.
Sidenfabrik se Stockholm.
Sigtuna, kronokvarn, Välinge,
Sthlm, 630.
Sikamäki, nybygge, Jämsjö, Nyl.,
630.
Sikfiske se Fiske.
Silke 608.
Sill, sillsalteri 149, 203—207, 223,
328, 488, 708, 904, 911, 919. Se
även Export, Fiske.
Sirap 649. Se även Import.
Sju strömmar, kanaler, Othem,
Gotl., 169, 833.
Själevad, socken, Vrak, 931.
Sjöartiklar 695.
Sjöfart 616, 854, 944, 1101. Sjö¬
märke 669. Se även Fyrbåk.
Sjöstad se Städer.
Sjötorp, säteri, Linderås, Jönk.,
694.
Sjötullen se Tullväsendet.
Skallfogde 863, 1081.
Skansen, tingsställe, Tölö, Hall.,
579.
Skanör 231, 255, 459, 478, 482,
717.
Skara. Domkyrkan 107.
Skara djurgård, kronoäng, Ska¬
ra landsförsamling, Skar., 375.
Skara stift 323. Riksdagsmanna¬
val 365, 421—422, 717.
Skaraborgs län 578, 947, 1103.
Skatt, utskylder 358, 479, 486, 541,
695, 714, 735, 740, 750, 847, 860,
878, 883, 887, 901, 915, 932, 952
—953, 964, 967, 992, 1001, 1003,
1007, 1068—1069, 1071, 1081,
1088. Sockenskatt 1080. Se även
Lappskatt.
Skattebrev 24, 27—28, 30, 32, 98
—99, 172, 230, 246, 255—256,
374, 769, 814, 897, 1010, 1023,
1048.
Skattefrälsehemman 87.
Skattehemman, skattejord 52, 272,
376, 515, 545, 591, 787, 793, 801,
811, 877—878, 881, 918, 930, 950,
956, 1010, 1071. Utom börd för¬
sålda 90, 97, 176, 280, 338—
339, 374, 381, 385, 430, 449, 806
—807, 918, 983, 1044 1109.
Skattehö, räntehö 109, 815, 850—
851, 857—858, 1103—1104.
Skattekol se Räntekol.
Skatteköp (-lösen) 23, 30, 32, 40,
42, 46—47, 52, 54, 57—58, 60—
61, 68—70, 76, 78, 82—83, 85,
90—91, 98—99, 106—109, lil,
113, 115, 120, 125, 129, 138—
139, 143, 161, 172—176, 185, 196,
217, 230, 234, 239, 257, 300,
378, 381, 406, 446, 459, 468,
470, 487—489, 493, 496, 499
—500, 505, 508, 516, 538, 548,
564, 572, 577, 579, 581—582,
610, 622—623, 628—630, 632,
636, 640, 655, 663, 694, 710—
711, 720, 770, 784—785, 802,
808, 812, 814, 819—820, 874,
885, 897, 899—901, 918, 928—
929, 947, 975—976, 1009—
1010, 1023—1024, 1044, 1048
—1050, 1071, 1083, 1109. Se
även Lösning.
Skatteköpsförordningen 31—32,
53, 68, 109, 129, 255, 500, 582,
629, 769—770, 784, 814, 976,
1010—1011, 1022, 1055.
1187
Skatterätt, skattemannarätt 172,
174, 271—272, 348, 355, 487,
496, 515, 547, 673, 728, 772,
811, 878, 963, 1050, 1055—
1056,1071.
Skatteskog 147, 718, 787—788, 923,
986, 989, 1006, 1070, 1075. Se
även Skog.
Skattevärdering 109, 174—175,
901, 1022, 1030.
Skattläggning, skattläggningsme-
tod 217, 307, 437, 539, 632, 680,
810, 816, 852, 876—878, 881, 883,
894, 932—933, 952, 959, 961—
962, 966, 990, 992, 1038, 1053,
1071, 1079—1080, 1088, 1090,
1092.
Skede, socken, Jönk., 890.
Skellefteå, socken, Vb., 895, 1082.
Skenninge 541, 1058.
Skenäs, kungsgård, Östra Husby,
östg., 668.
Skiljemynt 123, 128, 131—132.
Skinnvaror se Export.
Skirö, socken, Jönk., 890.
Skjuts 378, 898, 909—910, 1013—
1014, 1066, 1105. Skjutshållare
1013—1014. Skjutslega 774.
Skjutsordning 220, 240. Se även
Hållskjuts, Kronoskjuts.
Sko 434. Becksömssko 431—432.
Näversko 432, 435. Randsko
432, 435. Tyska skor 432.
Skoflikare 431—432, 435.
Skog, skogshushållning 62, 67,
71, 73, 78, 118, 138, 160, 165,
172, 221, 272, 326, 449, 547, 627,
729, 794, 797, 816, 851—852, 856,
858—859, 861, 866, 868, 891,
901—902, 905, 914—915, 922—
923, 925, 930, 933, 950, 953—
954, 956, 958, 967, 986—988,
1005, 1020, 1022, 1059—1061,
1070—1071, 1075, 1084—1085,
1091—1092, 1095, 1097. Skogs-
avvittring 516, 967. Skogsbe-
tjänte 859, 864, 948. Skogshyg¬
ge, olaga, 645. Se även Allmän-
ningsskog, Bergsfrälseskog,
Bokskog, Ekskog, Kronoskog,
Ollonskog, Rekognitionsskog,
Skatteskog.
Skogsordning 665, 682, 798, 817,
859—860, 869, 901, 1091.
Skogsöre 933.
Skomakare 431—432.
Skrivkunnighet. Hos allmogen
1078.
Skråordning 431—432, 435.
Skvaltkvarn se Kvarn.
Skyddande, olaga, 629.
Skytteri se Jakt.
Skåne 120, 343, 355—356, 457, 475,
482, 516, 564, 579, 599, 610, 616,
623, 711, 717, 849, 890, 898, 904,
917, 924, 937, 960—961, 963—
965, 1049—1050, 1077, 1105—
1107, 1110. Se även Kristian¬
stads län, Malmöhus län, Stä¬
der.
Skånska stenkolsverket 564, 577,
610, 1049—1050.
Skälby, kungsgård, Kalmar lands¬
församling, Kalm., 437.
Skällnora, kungsgård, Fresta,
Sthlm, 537.
Skön, socken, Vrnl. Prästgården
627.
Skörby, danvikshemman, Hack¬
sta, Upps., 60, 73, 673, 785—
786.
Slant se Mynt.
Slip- och polerverk 632, 707.
Slotts- eller Gruvsundsbron, Ed,
Vrml., 854, 1090.
Slottskansliet 433. Betjänte 756.
Slöjd, handaslöjd 789, 792, 1028.
Smedjeholmen, kronohemman,
Stavsinge, Hall., 535.
Smedstorp, säteri, Smedstorp,
Krist., 115, 139, 209, 372, 819—
823, 976.
Smide 704, 805, 1094,. Järn- och
metallsmide 440, 471, 478, 486,
1188
514. Smidesflyttning 86, 459,
550, 576, 578, 662, 805, 1005—
1006. Smidesökning 56. Ämnes-
smide 386. Översmide 846, 1094.
Se även Stångjärn.
Smulberget se Smålehällan.
Småland 790, 824, 1000—1002. Se
även Jönköpings län, Kalmar
län, Kronobergs län, Städer.
Smålands kavalleriregemente 572,
585, 606, 843.
Smålehällan (Smulberget), gräns¬
berg mellan Fjällsjö och Junse¬
le, Vrnl., 931—932.
Småtullen se Tullväsendet.
Smältare 919, 1081.
Snus 589. Snus- och kardusfabrik
575.
Snöån (Snödan), ö i Bottenhavet,
Hörnefors, Vb., 930.
Sockenallmänning se Allmänning.
Sockenhantverkare 881.
Sockenmagasin se Magasin.
Sockenskatt se Skatt.
Sockenstuga 847, 876.
Socker 103, 643.
Sockerbruk 649. Se även Ronne¬
by, Stockholm.
Sodankylä, by, Sodankylä, Vb.,
nu Uleåb., 828.
Soldat 71, 351, 377, 386, 470, 529
—530, 532, 543, 550, 570, 618,
620, 760, 854, 870—871, 875—
876, 887, 896, 903, 920—921, 951
—952, 955—956, 974, 1073—
1074, 1078—1079, 1101—1102.
Soldatänka 378. Se även Kas-
sering, Knekt, Lega.
Soldathåll 887, 1036.
Soldattorp 378, 601, 694, 779, 803,
883, 912.
Sollentuna, härad, Sthlm, 768.
Sombio, by, Sodankylä, Vb., nu
Uleåb., 828.
Sommen 214.
Spannmål 75, 77—80, 153, 185, 283,
392, 425, 512, 556, 561—562, 649,
711, 855, 869—870, 874, 880, 888,
892, 904, 908—909,937,992,1001,
1028, 1032, 1059, 1083, 1096,
1103, 1107, lill. Spannmåls¬
brist 73—74, 84, 370, 374, 377,
422, 425, 436, 875, 879—880,
980, 993. Se även Avrad, Ex¬
port, Gärdespannmål, Import,
Indelning, Knekttunnespann-
mål, Kronotionde, Kyrkotion¬
de, Landgillespannmål.
Spannmålsränta 116, 505, 630, 702,
899, 907, 993, 1087, 1103, lill.
Spanskgröna 618.
Speciemynt se Mynt.
Spinneri 520—521, 542. Bomulls¬
spinneri 675. Spinneripremium
618.
Spinnhus 969—970. Spinnhusav¬
gift 543. Se även Kalmar,
Karlshamn, Stockholm.
Stadgeränta 947.
Stadsförsamling 921.
Stambok se Kollekt.
Stapelrätt, stapelstad se Städer.
Starnäs, hemman, Skedevi, Östg.,
547.
Statsbrottsling, statsfånge 70, 72,
88, 140.
Statsdeputationen 781.
Statskontoret 48—49, 89, 223, 331
—332, 413, 617, 638, 688, 709,
761, 770—771, 803, 883, 897, 911,
1008, 1015, 1084. Statskommis¬
sarie 352. Räntekammaren 223.
Statsskicket (regeringssättet) 463
—465.
Statsverket, statsmedlen, finans¬
verket 3, 52, 65, 68—69, 73, 84,
86, 132, 216, 222, 231, 233, 235
—237, 246, 319, 409, 998—1000,
1031—1032. Stat, 1696 års, 529
—530, 532, 649, 656, 688, 1033
—1034. Statsbrist, riksgälden 3,
126, 212, 376, 452, 481, 576, 734
—735, 739, 753. Berättelse om
1189
rikets tillstånd 746. Reservme¬
del 561.
Stavrumsved se Ved.
Stavsjö, bruk, Kila, Söd., 518.
Stegeborg, slott, Gryt, Östg., 921.
Steksundholmen i Tåsjön, Tåsjö,
Vrnl., 931.
Stenby, hemman, Jäder, Söd.,
Stensberg, kronohemman, Smeds¬
torp, Krist., 819—820.
Stiby, socken, Krist., 821.
Stickoff (Sticko), kronohemman,
Smedstorp, Krist., 819—820.
Stilgjuteri se Boktryckare.
Stockholm 123—124, 126, 131, 288
—289, 298, 322, 358, 606, 609,
742, 744, 760, 880, 907, 909,
937, 940, 942—943, 979, 997,
1087—1088.
Byggningsordning 729. Gar¬
nisonerna 83. Inkvartering 138,
142, 148, 530, 533, 538, 543, 603,
606, 758. Lykthållning 238, 255,
262, 313, 478—479. Politien 739.
Slusstaxa 705.
Borgerskapet 162, 165, 167,
478—479, 642; patrullering 195,
198, 286, 365—367; privilegier
364; stadsvakten 354. Förmyn-
darrekammaren 177. Hallrätten
79, 97, 625, 755, Järnvågen 313.
Kämnärsrätten 590. Magistra¬
ten 17—18, 21, 177, 600, 612,
(541—642, 657, 729, 762, 786. Po-
litiekollegiet 785—786. Rådhus¬
rätten 640. Sjötullkammaren
671. Uppbördskommissarierna
642.
Bagareämbetet 302. Färgeri-
societeten 603. Grosshandels-
societeten 124, 127. Gulddraga-
reämbetet 682. Kaffekokareso-
cieteten 685, 730. Krögareso-
cieteten 543. Logarvareämbetet
417, 549, 582—583. Lärftskrä-
maresocieteten 177. Skoflikare-
ämbetet 379, 386, 403, 423, 431,
435, 540. Skomakareämbetet
379, 386, 403, 423, 431, 434, 540.
Slaktareämbetet 643. Snörma-
kareämbetet 682. Trädgårds¬
mästareämbetet 575. Vinhand-
laresocieteten 315, 344, 364.
Byggnader, inrättningar
m. m. Barnhusdyen 648. Barn¬
huset, Stora, 376, 393, 623, 648,
664. Danviks hospital 88, lil,
246, 555, 710, 785—786. Djur¬
gården 374, Drottninghuset 729.
Humlegården 73. Kronobage-
riet 97. Kungsholmen 485, 525.
Ladugårdsgärdet 305. Lasaret¬
tet 38, 59, 112, 114—115, 133.
Lilla Myntgården 641. Rikssa¬
len 3, 22—23, 634, 744, 761.
Rådhuset, nya, 3, 6, 18. Smedje¬
gården 623. Spinnhuset 406.
Storkyrkan 23, 38, 761. Tessins-
ka huset 635, Ulrika Eleonora
församling 59. Uttenhofska
tomten 380, 542. Vedgården,
kungl., 8. Vita Lammet vid
Skeppsbron 438.
Fabriker m. m. Ladugårds¬
lands sockerbruk 1112. Marie¬
bergs porslinsfabrik 486, 491—
493. Oijeska egendomen 251.
Salpetersjuderi 485, 525. Si-
denappreteringsverk 604. Si¬
denfabrik 380, 608. Se även
Kyrkoherde, Lotsverket, Präst¬
val.
Stockholms län 79. Landshöv-
dingeboställe 440. Se även Sö¬
dermanland.
Stockholms skärgård 669.
Stoffabrikör 621.
Stora deputationen 60—64, 70, 76,
88, 100, 117, 143—144, 211, 534,
594, 596, 783, 794—795. Instruk¬
tion 67, 69, 782—783.
Stora Eskedalen, hemman, Öja,
Söd., 538.
1190
Stora Harrie, by, Stora Harrie,
Malm., 1067.
Stora Kopparbergs bergslag (Sto¬
ra Kopparberget) 54, 584, 919,
1081, 1095. Gruvhjälpen 262,
309.
Stora Ladugården, kronoegen¬
dom, S:t Nikolai, Söd., 518, 534.
Stora Le 619.
Stora sjön se östersjön.
Stora Tuna, socken, Kopp., 881
—882, 1089.
Stora Vena, frälsehemman, Röra,
Göteb., 538, 561, 693, 1062.
Storbritannien se England.
Stormuren, by, Åsunda, Gävl.,
640, 655.
Storsavolax, domsaga, Sav., 883,
1088. Se även Savolax.
Storskifte 344, 378 579, 607, 777
—778, 848—849, 876, 885, 924,
956, 966—968, 1018, 1110. Geo¬
metrisk mätning 777, 966—968.
Storverksträd 915, 1091, 1095.
Strand, säteri, Jäder, Söd., 711.
Struckarne, notvarp i Hjälmaren,
Västm., 531.
Strängnäs 238, 255. Gymnasiet 83.
Hospitalet 390, 460. Rikssalen
83, 154, Rådmansängen 295,
322, 445.
Strängnäs stift. Biskopen 390,
460.
Ström, socken, Jämtl., 930.
Strömming 911, 990. Se även
Fiske.
Strömrensning 144, 214, 328, 615,
619, 631.
Strömserum, kungsgård, Ålem,
Kalm., 91, 170, 172, 174, 176,
493, 728.
Strömsholm, kunggård, Kolbäck,
Västm., 599, 634, 815, 873.
Strömsholm, Jönk., se Åfäla.
Strömsholms län, Västm., 109,
815, 1034—1036.
Strövelstorp, socken, Krist., 326.
Stubbe- och röjselrätt 900.
Stubböre 948.
Stuteri 702.
Stål- och mässingstrådarbete 617.
Ståndsperson 4, 518, 861—862,
970—971, 1092—1093.
Stångjärn, stångjärnssmide 449,
846, 855, 901, 1094, 1112.
Stångjärnshammare se Bergverk.
Städer 125, 128—129, 131—132,
146, 161, 203, 274, 283, 287, 298,
338, 422, 440, 450, 471, 478, 482,
486, 490, 514, 521, 533, 543—544,
562, 580, 606, 608—609, 612, 620,
637, 640, 722, 726, 729, 760, 790
—791, 846, 858, 860, 869, 872,
881, 893, 899, 921, 937—939, 944,
978, 990—992, 995, 1040, 1060,
1070, 1072, 1078, 1084, 1092,
1094, 1096, 1109, Bergsstäder
1059. Sjöstäder 771, 869, 936—
937, 991, lill. Stapelstäder,
stapelrätt 124, 126, 161, 228,
255, 279—280, 282, 285, 287—
291, 295, 535, 540, 605, 938—944.
Uppstäder 126, 161, 939—941,
991, 1058.
Val i städer 608—609, 620.
Skånska städer 125.
Småländska städer 1001.
Västerbottniska städer 283,
911, 938—939, 944, 1108.
Västernorrländska städer
938—939.
Österbottniska städer 911,
938—939, 941—942, 1108.
Se även Privilegier, Präst¬
val, Riksdagsmannaval.
Stäket se Baggensstäket.
Stämpel se Järnstämpel.
Stämpelpapper (charta sigillata)
468, 643, 668. Charta sigillata-
arrendesocieteten 557.
Stärkelse 358.
Stävie, by, Stävie, Malm., 1067.
Sundby, socken, Söd., 663.
Sundbyholm, kungsgård, Sundby,
1191
Söd., 710.
Sundsvall 978.
Sundsvalls län se Västernorr¬
lands län.
Sunnerbo, härad, Kron., 823, 860,
1089.
Suojärvi, socken, Sav., 899.
Svalbruk 890.
Svartsjö, kungsgård, Sånga,
Sthlm, 027, 638, 644, 759.
Svartsjölandet, ö, Sthlm, 902.
Svartå, bruk., Kvistbro, Ör., 165,
794.
Svavel, svaveltillverkning 681,
851, 891, 1061, 1099.
Sveaborg, fästning, Finl., 850,
1104.
Svedjning 77, 110, 118, 797—798,
816—817, 859, 868—869, 897,
901—902, 953, 956, 1075, 1084,
1091. Se även Bolandsbrän-
nande.
Sventjänare 904—905, 1100.
Svin 925, 1085.
Svinö se Rådmansö.
Syn 1081. Se även Husesyn, Hä¬
radsrätt, Utsyning.
Sysmä, socken, Nyl., 631.
Sågbyggnad, sågverk 805, 930,
933, 953. Husbehovssåg 858—
859. Sågkvarn 1092. Tullsåg
858.
Sågmaskin. För laggkärlstillverk-
ning 639.
Säd, sädeskonsumtion 70—71, 82,
859, 872, 892, 898, 901, 978,
1072. 1103. Sädesräkning 845.
Särna, socken, Kopp., 1083.
Säteri 820, 887, 917, 1054, 1083.
Säterirätt 953. Kronosäteri 822.
Säteriboställe 784.
Säterifrihet 591—592, 626—628,
1047, 1053—1054.
Söderhamn 909, 1089.
Söderköping 311, 642, 922.
Södermanland 574, 640, 701, 857,
873, 887, 894, 909, 1042, 1083,
1098, 1110.
Södermanlands lagsaga 909.
Södermanlands regemente 371,
386.
Södertälje 228, 293.
Södra skånska kavalleriregemen¬
tet 842, 917, 962, 965, 1107.
Södra Tjust, härad, Kalm., 369.
Sölvesborg 1051.
Taberg 875.
Tabergs bergslag, 860—861, 875,
1096—1097.
Tackjärn, tackjärnsblåsning 72,
76, 325, 370, 406, 796, 848, 855,
861, 901, 1097. Tackjärnshytta
1112.
Tackjärnstionde (tiondejärn)
512, 588, 642, 646, 846, 848, 1100.
Taffelpengar se Hovet.
Talmanssammankomst 19—20, 41,
86—87, 121—122, 217, 239, 280,
285, 292, 308—309, 332, 381, 414,
417, 674.
Tatila, hemman, Nagu, Åbo, 547.
Tavastland, landskap i Finland,
920.
Taxering 393, 852, 1079.
Teater. Komedier och maskera¬
der 333.
Tegel 622.
Tennarbete 621.
Terminsskatt 965.
Tertialavgift 896.
Testamente, testamentstvist 266,
274—278, 655, 806, 831, 882.
Timmer se Handel, Trävaror.
Tingskappe 1086.
Tiondebod 846, 887, 1083, 1095,
1100.
Tiondesättning 390, 460, 529, 532,
607, 664, 687, 844—845, 849—
850, 895, 898, 1030, 1081—1082,
1095.
Tiveden 76, 165, 794.
Tjustorp, kronohemman, Smeds¬
torp, Krist., 819—820.
1192
Tjänstebyte se Tjänstetillsätt¬
ning.
Tjänstefolk, legohjon, dräng 81—
82, 349, 370, 432, 872, 903, 932,
936, 952, 968, 970—972, 974,
1075.
Tjänstehjonsordning 47, 81, 142,
146, 156, 294—295, 307, 309—
311, 315, 349, 955, 957, 968, 974.
Tjänstehjonsskrivning 647—
648.
Tjänsteindragning 688.
Tjänstetillsättning 84, 168, 191,
540, 813, Tjänstebyte 326, 362,
701. Se även Befordran.
Tjära, tjärtillverkning 868, 954,
1091.
Tobak, tobaksodlare, tobaksspin¬
neri 380, 495, 575, 865—866,
987, 1018. Konsumtionsavgift
210, 212, 291, 294, 494—496, 502
—504, 598, 725, 734—735, 741—-
742, 945, 1017—1018.
Tomajärvi, socken, Sav., 899.
Tommarp, kvarn, Tommarp,
Krist., 822.
Toppsocker se Import.
Torneå 135, 731, 892, 937, 1107.
Torneå (Neder- eller övertor¬
neå?), socken, Nb., 907, 1087.
Torp 647, 861, 868, 908, 956, 1043,
1060, 1097. Se även Båtsmans¬
torp, Dragontorp, Ryttaretorp,
Soldattorp.
Torpare 71, 861, 977, 1057.
Torsebro, krutbruk, Färlöv,
Krist., 119, 148, 168.
Torup, by, Torup, Krist., 904,
1085.
Torv 717.
Traktamente 116, 219, 296, 324—
325, 342, 354, 555, 572, 708.
Tran se Export.
Tribsee, stad i Pommern, 843.
Tryckfrihet 89, 142, 154, 667, 675,
721.
Trädgårdsväxt 575.
Träkärlstillverkning 1022.
Trävaror, trävirke (bräder, tim¬
mer) 213, 223, 845, 856, 858—
859, 861, 868, 914, 923, 933,
1071, 1091—1092. Se även Han¬
del.
Tulldeputationen 33, 486. Instruk¬
tion 31, 38, 41, 53.
Tullsåg se Sågbyggnad.
Tullväsendet 257, 262, 267—268,
280, 548—549. Betjäning 135,
683, 856. Tull, tulltaxa 80, 149,
212—213, 216, 225, 262—263,
309, 325, 330, 468, 488, 541, 741,
791, 793, 860, 889, 921, 1058,
1084. Tullfrihet 74—75, 84, 86,
98, 107, 149—150, 212—213,
216, 230, 307, 322, 434, 444,
489, 579, 622, 645, 671, 699, 736,
874, 908, 919, 1083—1084, 1107
—1109. Tullhus 791. Tullpass
1002. Tullriksdaler 103. Tull-
visitation 604.
Generaltulldirektionen 257—
258, 262, 267—268, 280, 283—
285, 292, 301—302, 304—305,
307, 309, 312—313, 341, 371,
402—403, 424, 444, 468, 549, 565,
568, 704, 1064—1065.
Lanttullen, småtullen 156,
258, 263—264, 267—269, 272—
274, 281, 307, 424—425, 539,
548.
Stora sjötullen 76—80, 83,
94, 103, 272, 541, 909.
Se även Bro, Falkenberg,
Generaltullarrendesocieteten,
Gränstull, Kvarntull.
Tveta, gästgivaregård, Kila, Söd.,
893.
Tveta, härad, Jönk., 93.
Tyska Ladugården, kronoegen¬
dom, S:t Nikolai, Söd., 537.
Tåsjö, by, Tåsjö, Vrnl., 931.
Tåsjöberget, Tåsjö, Vrnl., 931.
Tåsjön, sjö, Tåsjö, Vrnl., 931—
933.
1193
Törby, by, Ramnäs, Västm., 348.
Uddevalla 680.
Uleåborg, stad i Finland, 87, 940.
Uleåborgs norra fögderi, Österb.,
907, 1087—1088.
Uleåborgs södra fögderi, österb.,
107.
Ulleråker, härad, Upps., 817—819.
Ullpremium se Får.
Ulriksdal, slott, Solna, Sthlm, 92.
Umeå, socken, Vb., 895, 930, 950,
1082.
Underofficer 515, 539, 544, 550,
556, 573, 603, 677—678, 687,
840, 1008, 1073. Se även Bo¬
ställe.
Undersåker, socken, Jämtl., 930.
Undervisningsväsendet 89, lil,
474, 849. Gymnasii- och skol-
betjänte 562, 609, 722, 726. Se
även Borgå, Gävle, Hälsing¬
borg, Karlstad, Religionsväsen-
det, Strängnäs, Visby, Väster¬
ås, Växjö.
Uniform se Amiralitetet, Kavalle¬
riregemente.
Universitet. Utländsk doktor s-
och magistergrad 600. Se även
Uppsala universitet.
Uppbrottsorder 694.
Uppbördsman 864, 907.
Uppland 489, 664, 687, 850, 913,
956, 1076. Se även Uppsala län.
Upplands infanteriregemente
221, 371, 386, 550.
Uppodling 628, 664, 769, 777, 794,
874, 878, 933, 957, 1053—1054.
Uppror. Hoffmanska 462—464,
466—467, 471, 479, 530, 577,
695, 699. Se även Hovrätter.
Uppsala 478—479, 533, 541, 623.
Humlegård och kungsträdgård
711.
Uppsala län 778. Se även Upp¬
land.
Uppsala universitet 895—896.
Ekonomie practices professur
och adjunktur 329. Konsisto¬
riet 330, 616.
Uppsala ärkestift 422, 677, 722.
Domkapitlet 383. Ärkebisko¬
pens prebende 664.
Uppstad se Städer.
Uranienborg, kungsgård, S:t Ibb,
Malm., 646.
Urfors (eller Kalvbrottsskiftet),
bruk, Ovansjö, Gävl., 86, 805.
Urskillningsdeputationen 33, 40,
48, 66, 83, 103, 211, 486.
Utförsel se Export.
Utlagor, pålagor 131, 269, 380,
395, 397, 423, 507, 684, 750, 754,
762, 863, 867, 881, 900, 911,
913, 992, 1017, 1049, 1054,
1067, 1086.
Utlänning, utrikes ort 118, 203—
206, 283, 288, 414, 909, 936—937,
944—945, 969, 1027—1028,
1089. Se även Fartyg.
Utmark, utäga 914, 967, 988. Ut¬
bruk 297.
Utridare 864.
Utskylder se Skatt.
Utslag. Kungl. Maj:ts 375.
Utsyning 77, 110, 118, 797—798,
801—802, 859, 897, 901—902,
923, 1060, 1070, 1074—1075,
1084.
Vadsbo, härad, Skar., 730.
Vadstena 1058. Hospitalet 705.
Vadstenaspetsar 627.
Vadstena krigsmanshus 556, 948.
Krigsmanshushemman 257, 300,
947—948. Krigsmanshuskassan
386. Se även Manskap.
Vadstena län 258, 297, 837.
Vakans, vakansavgift, vakans¬
penningar 259—260, 270, 286,
300, 307, 334, 507, 546, 550, 600,
803, 884, 913, 946, 1035. Hästva¬
kans 259, 842, 851, 922, 1102,
1105.
1194
Vaksala, härad, Upps., 436.
Vallentuna, härad, Sthlm, 768.
Vallgång, vallhjon 160, 914.
Valutsedel se Mynt.
Varberg. Agrells gård 367, 387—
388. Kyrkan 716.
Varg 893.
Vargeringskarl 259, 887.
Vartofta, härad, Skar., 349.
Vasa, stad i Finland, 937, 940.
Vassbuk 582.
Vattenspruta (sprutinrättning)
717.
Vattholma, bruk, Lena, Upps.,
533, 541, 623.
Vaxblekeri 291.
Vaxholm. Fästningen 604, 641,
910.
Ved 106, 165—166, 228, 237, 552
—553, 607, 689—693, 729, 923,
937, 1007, 1061, 1109. Rostved
890. Stavrumsved 851—852,
1061.
Veden, härad, Älvsb., 28, 56, 339
—340, 344, 448.
Vederlaget se Prästrättigheter.
Vedevåg, manufakturverk, Lin¬
desbergs landsförsamling, ör.,
579, 701.
Vemo, socken, Åbo, 52, 58, 772.
Vendelstorp, kronohemman,
Gränna landsförsamling, Jönk.,
1056.
Venngarn, kungsgård, S:t Olof,
Sthlm, 622.
Ventholmen, kungsgård, Hilles¬
hög, Sthlm, 440, 755, 759.
Verjesby, gästgivaregård, Verjes-
by, Krist., 1013—1014.
Vetenskapsakademien 589.
Vetlanda, socken, Jönk., 890.
Viarp, by, Härslöv, Malm., 628,
663, 1055.
Vik, by, Söderbärke, Kopp., 903.
Viktualier 645, 1000—1001, 1003,
1059.
Vildförare 898, 1105.
Villhola, krononybygge, Vidsjö
by, Stigsjö, Vrnl., 622.
Villmanstrand, stad i nuv. Fin¬
land, 236, 899.
Vilshult, by, Kyrkhult, Blek. Vils-
hultsvägen 144—145.
Vimmerby 1001.
Vin. Kommunionvin 850, 1096.
Vinsäd 831.
Visborg, kungsgård, Visby lands¬
församling, Gotl., 710, 1016.
Visby 886, 1015—1016, 1090. Skol-
staten 116. Stadsförsamlingen
1016.
Visby stift. Domkapitlet 656.
Visingsborg (Visingsö), kungs¬
gård, Visingsö, Jönk., 491, 539,
664, 676, 891, 1056—1057, 1101.
Visingsö 891.
Visnum, härad, Vrml., 58.
Visnum, socken, Vrml., 850.
Vitberget, gränsberg mellan Bjur¬
holm och Degerfors, Vb., 931,
951.
Vitriol 851, 1061.
Vreta, gästgivaregård, Kila, Söd.,
894, 1110.
Vårdkase 909.
Väckärä, hemman, Euraåminne,
Åbo, 341, 959—960.
Väg 95, 144, 823—824, 858, 886,
976, 1067, 1098. Se även Vils¬
hult.
Vägare 846, 1094. Vägarpenning¬
ar 358, 541.
Vällingberget, gränsberg mellan
Junsele, Vrnl., och Åsele, Vb.,
931.
Vänern 619.
Vänersborg 107.
Värmdö skeppslag, Sthlm, 909—
910, 927.
Värmland 425, 427, 523, 629, 850,
855, 858—859, 865, 882, 889, 909,
923, 993—994, 1092, 1094, 1096,
1098, 1100. Se även Närke och
Värmlands län.
1195
Värmlands bergslag 993.
Värvare, värvning 118, 872—873,
974, 1073—1074. Värvningsför-
ordning 53, 56, 83.
Väse, härad, Vrml., 845.
Västanfors, bruk och säteri, Väs¬
tanfors, Västm., 368, 730.
Västanfors, socken, Västm., 178.
Västanhede, hemman, Årsunda,
Gävl., 640, 655.
Västbo, härad. Jönk., 139.
Västerbergslagen 902, 915—916,
1095.
Västerbotten, Västerbottens län
110, 161, 169, 177, 222, 259, 287
—288, 304, 307, 437, 532, 571,
575, 579, 592—593, 608, 656, 680,
827, 879—880, 893—894, 907,
929—933, 940, 943—944, 949—
954, 985—986, 990, 1025, 1045,
1086, 1088, 1092, lill. Länssty¬
relsen 892, 1085. Se även Stä¬
der.
Västerbottens regemente 446, 504,
508, 591, 599, 952, 1025, 1047.
Västerbottens södra domsaga 365.
Västerdalarna 874.
Västerfärnebo (Färnebo) socken,
Västm., 135—137, 145, 150—151,
153, 157, 829, 831, 1034—1036.
Västergötland 790. Se även Ska¬
raborgs län, Älvsborgs län.
Västernorrland 161, 177, 467, 547,
827, 846, 893, 907, 940, 943,
1020, 1038—1039, 1075—1078,
1087. Se även Kommissioner,
Städer.
Västernorrlands (Sundsvalls) län
95, 304, 377, 886, 903, 929—933,
949—950, 952, 978, 985—986,
990—992, 1039, 1045, 1092.
Västerås. Skolbetjäningen 351.
Västerås stift 627. Domkapitlet
351, 829.
Västgöta-Dals regemente 323,
920. Dals bataljon 853.
Västgöta kavalleriregemente 572.
Västmanland 702, 710, 873, 903,
956.
Västmanlands län 1036.
Västmanlands regemente 538,
546, 1034—1037.
Västra härad, Jönk., 93.
Vättern 214, 286, 582.
Växelassocierade 69, 95—97, 99—
102, 113, 119, 241, 244, 246, 266
—267, 295, 297, 299—301, 306,
324, 338, 348, 352, 391—392,
617, 999. Aversionshandeln 391,
417—420, 424. Se även Hov¬
rätter.
Växelkontoren 112, 322, 391—392,
1028. Königska växelkontoret
338, 341, 343, 347, 354, 366, 723.
Kiermanska växelkontoret 723.
Växelkursen 3, 71, 123, 231, 233,
934, 1026—1027.
Växelärende 110.
Växjö 138, 865, 1001. Gymnasii-
staten 117. Trivialskolan 326.
Växjö stift. Domkapitlet 326.
Kaplanerna 484.
Yllefabrik, yllespinneri se Fa¬
briker och manufakturer.
Yllestoffabrikör 552.
Yppighet och överflöd 56—57,
71, 76, 84, 153, 210, 217, 219,
232, 296, 380, 443, 445, 495, 758,
945, 996.
Ystad 329, 622, 1013.
Ytterenhörna, socken, Söd., 587.
Yxholmen, ö i Bällvikssjön, Do¬
rotea, Vb., 931.
Åbo, stad i Finland, 937. Lasaret¬
tet 584.
Åbo akademi 708. Konsistoriet
330, 571, 583. Laboratorium
chemicum 626.
Åbo och Björneborgs län 523,
587, 797—798, 871, 1101.
Åborätt 446, 996.
Åbo stift. Konsistoriet 326.
1196
Åby, gästgivaregård, Gusum,
östg., 720.
Åby, gästgivaregård, Kvillinge,
Östg., 894.
Åfäla (Ofäle), sedermera
Strömsholm, säteri, Svarttorp,
Jönk., 631.
Åhus, socken, Krist., 593.
Åker, socken, Söd., 663.
Åker, styckebruk och pappers¬
bruk, Åker, Söd., 314—315,
518.
Åkerbruk se Lantbruk.
Åkvisslan, åsammanflöde, Björna,
Vrnl., 932.
Åland 336, 354, 491, 523, 636, 809
—810, 849, 878, 937, 958.
Ålands domsaga 497. Häradshöv-
dingebostället 636.
Ållestad se Ollestad.
Åmål 549, 619. Kyrkan 480, 577,
580—581.
Ångermanbalen (Ångerbalen),
berg, Bjurholm, Vb., 931—932,
951.
Ångermanland 73, 259, 369—370,
467, 532, 561, 608, 787, 878, 898,
930—933, 950—951, 953—954,
978, 1037—1038, 1045, 1081.
Ånäs, säteri, Borgå, Nyl., 701.
Årby- eller Hebykärret, Kjula,
Söd., 710.
Åre, socken, Jämtl., 930.
Ås, bergsmanshemman, Ovansjö,
Gävl., 86, 805.
Ås, härad, Älvsb., 462, 507.
Åsbro, laxfiske, Ås, Hall., 730.
Åsele lappmark, Vb., 929—931,
950.
Åskloster, kungsladugård, Ås,
Hall., 730.
Åtvid, socken, östg. Prästgården
1007.
Åtvidabergs kopparverk, Åtvid,
östg., 455, 459, 516, 592, 1006
—1007.
Åtvids kopparbergslag 1006.
Ädelfors, guldverk, Alseda, Jönk.,
48, 62, 112, 214, 406, 588, 771,
890.
Ädlare verken se Bergverk.
Ägodelning 575, 578, 587, 852—
853, 1079—1080.
Ägotvist se Jordtvist.
Äktenskap. Syskonbarns 160. Äk¬
tenskapsskillnad 330.
Älvdalen, härad, Vrml., 855, 1091.
Älvdalen, socken, Kopp., 711, 874,
1083.
Älvkarleby, kronolaxfiske, Älv¬
karleby, Upps., 359, 443, 702.
Älvkarleby, kungsgård, Älvkarle¬
by, Upps., 443, 702.
Älvsborgs län 91, 223, 462, 464—
466, 471, 695, 699, 790, 889, 920,
947, 1103.
Älvsborgs regemente 577.
Ämbetsmän 53, 88, 93, 143, 184,
187, 207, 284, 331, 363, 365, 378,
422, 464, 516, 527—528, 547, 595,
662, 668, 675—676, 696—697,
699, 736, 827, 853, 908, 951,
1019—1020, 1033, 1037, 1044,
1067, 1072, 1074—1076, 1088—
1089, 1101, 1108.
Ämneshammare se Bergverk.
Ämnessmide se Smide.
Ängelholm 1012—1014.
Ära, hemman, Ikalis, Åbo, 547.
Ödeshemman, ödesland, ödesmål
252, 817, 859, 883, 885, 952—
954, 963, 1022, 1054. ödesveder¬
lag 883.
ökedagsverken 852, 964—965,
1038.
ökna, socken, Jönk., 890.
öland 491, 647, 739, 908, 1097.
Södra udden 694.
ölme, härad, Vrml., 845.
ölstorp, kronosäteri, österbitter¬
na, Skar., 647.
örebro 328, 855, 857, 889. Riks¬
dagsmannaval 365, 717.
1197
Örebro, härad, Ör., 851.
Örebro län se Närke och Värm¬
lands län.
örekilsälven, Göteb., 680.
öresund (Danska sundet) 694.
Örskär, fyr, Gräsö, Sthlm, 669.
östbo, härad, Jönk., 139.
österbotten, landskap och län i
Finland, 107, 161, 222, 287—
288, 290, 455, 571, 574—575,
579, 587, 615, 680, 846, 877—
878, 893, 907, 923, 931, 940—
943, 990, 1071, 1087—1088,
1092, 1095, 1109. Länsstyrelsen
608. Se även Ekonomideputa-
tion, Kommissioner, Städer.
Österbottens regemente 93, 520.
Kajana kompani 60, 93, 449,
779.
östergötland 136, 425, 887, 894,
909, 921, 1083, 1110.
öster Silvberg, silververk, Stora
Tuna, Kopp., 367, 376.
östersjön (Saltsjön, Stora sjön)
124, 582, 909, 991.
östgöta kavalleriregemente 572.
östhammar 434, 585, 619.
östkind, härad, Östg., 894.
östra Göinge, härad, Krist., 823.
östra Vingåker, socken, Söd.
Kyrkoherdeboställe 581.
Översmide se Smide.
Överstemarskalksämbetet 230,
748.
överståthållareämbetet 103, 433.
övre Satagunda, härad, Åbo, 908.
1198
FÖRKORTNINGAR
1 noterna till texten.
BdP = Bondeståndets riksdagsprotokoll.
RAP = Ridderskapet och adelns riksdagsprotokoll.
I registren.
Blek.
|
— Blekinge län.
|
Gotl.
|
= Gotlands län.
|
Gävl.
|
= Gävleborgs län.
|
Göteb.
|
= Göteborgs och Bohus län.
|
Hall.
|
= Hallands län.
|
Jämtl.
|
Jämtlands län.
|
Jönk.
|
= Jönköpings län.
|
Kalm.
|
= Kalmar län.
|
Kopp.
|
=: Kopparbergs län.
|
Krist.
|
= Kristianstads län.
|
Kron.
|
= Kronobergs län.
|
Malm.
|
= Malmöhus län.
|
Nb.
|
= Norrbottens län.
|
Nyl.
|
= Nylands och Tavastehus län.
|
Närke-Värml.
|
= Närke och Värmlands län.
|
Sav.
|
= Savolax och Kymmenegårds län.
|
Skar.
|
= Skaraborgs län.
|
Sthlm
|
= Stockholms län.
|
Söd.
|
= Södermanlands län.
|
Uleåb.
|
= Uleåborgs län.
|
Upps.
|
= Uppsala län.
|
Vb.
|
= Västerbottens län.
|
Vrnl.
|
= Västernorrlands län.
|
Värml.
|
= Värmlands län.
|
Västm.
|
= Västmanlands län.
|
Åbo
|
= Åbo och Björneborgs län.
|
Älvsb.
|
= Älvsborgs län.
|
Ör.
|
= Örebro län.
|
Österb.
|
= Österbottens län.
|
Östg.
|
= Östergötlands län.
|