891
lig af sådant folck icke sielf förmår utbetala de ådömde penninge-
böterne, så må antingen des husbonde, om han eller hon huusbonde
hafwer, eller någon annan dertil hugad äga frihet böterne erlägga
och sedan taga den brotslige til sig uti arbete, så länge och til dess
den utlagde summan blifwit återgulden genom den lön eller dags¬
penning, som tienstehionsstadgan föreskrifwer.
§ 28.
Uti Carlscrona har emot all ''.vanlighet inrättning blifwit giord til
wägare-, mätare- och famnpenningars upbärande af Allmogen wid
landtbrotullen genom en tillsatt upbördsman. Hwarwid de oordente-
ligheter förelöpa, at Allmogen aftwingas afgiffter för waror, som icke
warda och dels icke kunna blifwa mätne, wägde eller famnade, jämte
det Allmogen warder hindrad och uppehållen samt offta på mindre
anständigt sätt bemött.
Hwarföre och emedan Allmogen uti Blekinge, Jönkiöpings, Crono¬
bergs och Calmare läner, som äro wäne at i Carlscrona afsättia sin
afwel, härigenom finna sig lidande och, i händelse ändring härutin¬
nan eij skulle blifwa giord, torde, til afsaknad för Kongl. Ammirali-
tetet, föranlåtas at söka sin afsättning i andre städer; ty anhåller be-
mälte Allmoge underdånigst icke allenast at warda befriad för detta
twång och owanliga utgifft samt at wägare-, mätare- och famnpem-
ningar icke måge af dem upbäras för andre waror än de, som i och
på stadsens ordinarie mätare- och wägarehus samt famneplats wärc-
keligen wägas, mätas och famnas, utan ock at de penningar, som un¬
der förenämde titlar wid tullporten blifwit dem olagligen aftwing-
ade, måtte återställas.
§ 29.
Emedan Allmogen i Rudskoga pastorat uti örebro län och Carl¬
stads stifft, som med sin cronotijonde utom the wanliga afkortning-
arne och cronans beholdning är gymnasistaten i Carlstad på lön an¬
slagen, för år 1741 hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om en
wiss tijondesättnings åtniutande, som genom Konungens Befallnings-
hafwandes bemedlande hunnit sin fullbordan, så at förening om sielf-
wa quantum samt repartition såwäl hemmanen emellan som öfwer
afkortningarne blifwit år 1744 uti November månad af Allmogen och
gymnasistaten, hwilken detta kyrkioherberge enligt Drottning Chri¬
stinas stat 1652 på winst och förlust är förlänt, underskrifwen samt
d. 28 Febr. 1755 af Konungens Befallningshafwande gillad och stad¬
892
fäst til wederbörandes efterlefnad; altså bönfalles i diupaste under¬
dånighet, thet Kongl. Maj:t täcktes thenna wissa 10:desättning för
Rudskoga och Nysunds sochnar allernådigst stadfästa.1
§ 30.
Ang. oxjernhandelen på Norrige af wärmländninger, som wid sista
riksdag under n. 742 förewaret och til Cammaroecon.deput. blifwit
remitterad men ej kommet derifrån at expedieras.3
§ 31.
At blifwa befriad ifrån saltpeterpannornes och den öfrige redska¬
pens skiutsande emellan siudningsorterne och den tilwärkade salt-
peterns framskaffande til samlingsplatserne.4
§ 32.5
Til underdånigst följe af Kongl. M:sts nådige skrifwelse til Kongl.
Bergscollegium under den 25 Maii 1725 har ingen annan än brucks-
patroner fått på auctionen inropa bergslagernes tiondetackjern;
dock som Hans Kongl. Mist uti resolution på städernes almänna be-
1 Enligt besvärsdeputationens protokoll i Prästeståndets arkiv, F 58, för
den 16 februari 1755 återtogs den ursprungliga besvärsparagrafen och er¬
sattes av ovanstående nya. Den ursprungliga paragrafen hade denna
lydelse:
Ehurmväl Allmogen på de fläste orter i riket icke kunna föra några kla¬
gomål, at de eij fått betjena sig af de små husbehofsqwarnar, som på deras
hemmansägar af urminnes tider warit eller i senare tider blifwit uprät-
tade. Dock förnimmes ifrån några orter, at en del af Allmogen blifvit be¬
tagit den rättigheten at mala sin egen mäld, hwaraf de icke allenast haft
den olägenhet, at de med sin säd måst resa lång wäg till främmande tull-
qwarnar och derigenom försumma sin tid, som de med nödigt arbete wid
hemmanet kunnat bättre anwända, utan ock det, som ännu är Allmogen
till större skada, at de på tullqwarnarne icke kunna få mala slöd säd, ag¬
nar och barck, hwilket i de små fattiga hushåld ofta måst tjena till folckets
underhåld men nästan öfweralt anwändes till boskapens födande.
Fördenskull anhålles i underdånighet at få ngttia de qwarnar till egit
husbehof, som på hwart och ett hemmans ägor nu finnas, äfwenledes at de
åboer, som äga tillfälle at till husbehof upsättia qwarnar på egna ägor,
må dertill äga tillstånd.
■ Se s. 355.
3 § 30 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgiv¬
na text' härrör från besvärsdeputationens protokoll den 21 juni 1756, Präs¬
teståndets arkiv, F. 58. Paragrafen ersatte en annan angående at Allmogen
må kunna tilhandla sig frelseheman och dem behålla, sedan lagfart skedt,
om ingen af Rid. och Adeln sig dessförinnan til en sådan handel anmäler.
Besvärsdeputationens protokoll den 16 februari 1756.
* § 31 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgiv-
text härrör från sekretä utskottets extraktprotokoll den 4 oktober 1756.
Jfr Kungl. Maj :ts resolution på Allmogens besvär, § 3.
6 Utskottshandlingar 1755—1756, vol. 18, sid, 1793 ff.
893
swär af d. 28 Augusti 1727, § 8, i nåder förmält sig wilja härutinan
så förordna, som omständigheterna och handelens omskiftningar
thet fordra, och at antingen låta försälja tiondejernet til den mäst-
biudande eller ock lämna hytteägarne sielfwe at efter en wiss taxa
behålla detsamma; altså och emedan det kan hända, at de til bergs¬
tinget och auctionerne kommande bruks- eller stångjernshamrars
ägare sammansättja sig at ej biuda mera på jernet, än de sig emellan
beslutit, hwaraf Kongl. M:st och kronan icke allenast blifwer lidande
utan ock den fattige bergsman, såwida markegången på jernet seder¬
mera sättes i proportion af auctionspriset, så at bruksägaren winner
icke allenast på tiondejernet utan ock såsom förläggare på tackjer-
net, sedan han genom missbud ipå auction undertrykt tackjernspri-
set, ty anhåller Bergsallmogen, at dem såwäl som Borgerskapet i
bergsstäderne måtte tillåtas wid auctionerne biuda på och inropa
tiondetackj ernet.
§ 33.
Genom flere kongl, förordningar och resolutioner är wäl bergs-
mansståndet enskylt förbehållit at besittia bergzmanshemman och
ståndspersoner förbudit at sådan egendom sig tillhandla; dock till-
låter kongl, förordningen om förlag wid bergz- och brukshandte-
ringar af d:n 24 Febr. 1748, § 10, at då någon bergzmansegendom
skall efter föregången wärdering till giälds betalning genom utrop
försäljas och ingen innom bergzmansståndet will derpå biuda så
mycket som wärderingzsumman, då den eij är högre än giälden, så
och om skulden öfwerstiger ägendomens wärde, borgenären eller
någon annan utom ståndet må den inropa.
Näpligen har ännu någon bergzman blifwit dömd at afstå sitt
hemman till sine borgenärers förnöijande, som icke warit skyldig
mera, än han både i löst och fast ägt, icke eller lärer hädanefter nå¬
gon sådan ägendom komma at för giäld säljas, utan at summan af
den senare öfwerstiger wärdet af den förra, såframt icke den nu
wanliga widlöftigheten med en wårdslös och en giäldbunden bergz-
mans afsättning och hans egendoms försälgning till skuldens beta¬
lande förkastas och någon mera skyndesamhet derutinnan brukas.
Hitintil är på det sättet förfarit, at enär en bergzman försports
wara wårdslös i sin hushåldning och satt sig i så stor skuld, at hans
borgenärer icke för twifwelsmål om sin betalning och förnöijelse
kunnat tilltro sig till at försträcka honom något mera utan låtit in¬
kalla honom till bergztingsrätten och påstått, at han ifrån hemmanet
afsättias och detsamma till skuldens gäldande försäljas måtte.
894
Så har merendels bergstingsrätten lemnat en sådan bergsman ett
eller flere profår at arbeta sig utur skulden samt ändteligen, efter
samma profårs förlopp, då det blifwit befunnit, at han eij giort
någon bättring eller afbetalning på skulden, pröfwat honom böra
wara sin besittningzrätt förlustig, hwilcket sitt beslut bergztingsrät-
ten understält Kongl. Bergscollegii widare bepröfwande, der en så¬
dan sak ofta blifwit liggande oafgiord hela 8 a 10 åren. Emedlertid
har den giäldbundne bergzmannen fått sittia qwar wid hemmanet
och icke allenast fördiupat sig i än större skuld utan och både till
cronans och borgenärernes skada hemmanet till hus, inägor och skog
aldeles förderfwat, så at eij någon annan bergzman kunnat wåga at
ett så wanhäfdadt hemman infria; och i så swåra tider, som nu äro,
icke kan förmodas utan med skiäl kan sägas wara omöijeligit, det
någon bergzman, som kommit i så stor skuld, at hans hela förmö¬
genhet i löst och fast knappast dertill räcker, kan reda sig ut eller
betala sin skuld. Hwarföre och på det kronans hemman måge eij al¬
deles blifwa förderfwade och innom bergzmansståndet kunna bibe¬
hållas, hemställer Bergzallmogen i underdånighet, om icke en sådan
författning kunde giöras, at så snart en bergzman wid lagsökningen
af sina borgenärer finnes wara så mycket skyldig, at skulden inemot
ägendomens wärde upgår, han genast må från bergsbruket och hem¬
manet dömas och af konungens befallningshafwande i länet afsät-
tias samt hemmanet, medan det ännu är någorlunda behållit, till den
mästbiudande innom bergzmansståndet försäljas utan at hemställa
målet till Kongl. Bergzcollegii widare skiärskådande eller, om det
wore oumgängeligit, samma kongl, collegium wiss tid föreläggas at
deröfwer sitt utslag meddela. Och synes äfwen nödigt wara, till före¬
kommande af större giälds samkande å bergzmanshemman, än de
rättel. äro wärde, hwarigenom det kunde komma at tillfalla någon
annan utom bergsmansståndet, en förläggare eller borgenär må äga
magt och frihet at, enär han finner sig till sin säkerhet behöfwa un¬
derrättelse om förlagtagarens eller gäldenärens tillstånd och förmö¬
genhet, fordra en sådan upteckning öfwer hans ägendom och giäld
med mera, som 9 cap., 1 §, Ärfdab. stadgar at wid timande dödsfall
uprättas och författas skall. Hwarefter om förläggare eller borgenär
gåfwo gäldenären någon försträckning öfwer wärdet af hans ägen¬
dom, begzmanshemmanet ändå kunde blifwa innom bergsmansstån¬
det försåldt och borgenären hafwa at skylla sig sjelf, om han eij fingo
sin öfwerflödiga försträckning betald. Anhållandes Bergsallmogen
jämwäl i underdånighet, at i den händelsen någon brukspatron,
handlande eller annan utom bergsmansståndet skulle med någon
895
bergsman inlåta sig i kiöp om hans bergsmanshemman, en sådan
olaga handel icke må äga bestånd utan kjöparen wara plicktig at,
ehuru stor kjöpeskilling wörö lofwad eller ärlagd, ägendomen till
någon innom bergzmansståndet emot lösen efter mätismanna ordom
afträda, såsom tillförene uti Kongl. Bergzcollegii resolution af den 1
Februarii 1682, 4 §, stadgadt är.
§ 34.
Sedan dyrheten på spanmål, victualier och alla tärande waror, så-
wäl som hwad til klädnad fordras, nu stigit i bergslagerne til then
högd, at bergsmannen med föga mindre än dubbelt penningeförlag
emot förra tider sig förse måste; så har ock then swårighet wid then
sig nu alt mer och mer yppade penningebrist theraf härrördt, at
bergsmannens betalande förlagsränta sig ökat i samma proportion,
jemwäl att ofta drygare interessen måst betalas, än lagen tillåter, i
synnerhet af them, som hafwa stångjärnssmide och therföre drygare
förlag behöfwa. Således följer thet oundwikeligen, at Bergslagen
måste med tiden råka i wanmacht, thär ej bergsbruket med nödig
tilgång på penningar understödt warder. I thet afseende wore för
bergsmännen then bästa och säkraste utwäg at uti Riksens Höglofl.
Ständers Banco få låna penningar på sine bergzmanshemman.
På skattehemman är redan lof gifwit at i Banqwen penningar lån¬
taga. När nu anses bergsmanshemmans egenskap och then säkerhet,
Banqwen genom inteckning theruti skulle kunna erhålla, så synes
then oförgripeligen wara med skattehemman i realiteten enahanda;
ty bergsmanshemman kunna säljas och kiöpas, lösas i börd, gå i arf,
pantsättas och för gäld inteknas. Thesse äro the qvaliteter, som til
Banqwens säkerhet äro the wäsenteligaste. Annan skilnad emellan
skatte- och bergzmanshemman är altså icke, än at skattemannen till¬
lika kallas jordägare; men tå bergzmannens besittning i thet öfriga är
lika wäl befästad, så at allenast namnet af jordägare bergsmannen
felar, kan förmodeligen thenna formaliteten ej ligga bergsmannen
mera än skatteåboen i wägen, hälst som hwartheras behof är så wida
skiljachtigt, at skatteåboen allenast wid något enda tilfälle kan behöf¬
wa biträde med penningar, men theremot bergsmannen årligen an¬
senligt förlag sig förskaffa måste. I anseende til desse omständigheter
anhålla Bergslagsallmogen underdånigst, thet kunde them i nåder
förunnas at på sine bergsmansägendomar, i synnerhet på sådane,
wid hwilcka är stångjärnssmide, undfå lån uti Riksens Ständers
Banco emot then ränta, som wid pantsättiande af andra järnbruk
eller fastigheter å landet til Banqwen betalas.
896
§ 35.
At tulltaxan på spanmål kunde til Bergslagens förmon så ändras
och fastställas, at afgiften ej blefwe i goda och ymniga år större än
den hit intils warit i swårare och dyrare tid.1
§ 36.
Sedan genom kongl, förordningen af den 10 Septembr. 1747 angå¬
ende öfwersmidets hämmande blef tillåtit, at det bergzmansjern, som
till slutet af October månad samma år på wågarna inkommo, till
hwad qvantum det sig och bestego, skulle fritt och utan åtal få emot-
tagas och afskjeppas, förde wäl innom den tiden bergzmännen i den¬
na bergzlag, hwilcka hafwa stångjernshamrar, alt sitt inneliggande
stångjärn neder till Arboga, Westerås och Köping och detsamma där¬
städes till åtskilliga af de handlande eller Borgerskapet aflemnade
och föryttrade, i mening at det skulle genast af dem i wågen upgif-
was och således blifwa räknadt för det årets smide, som det och
wärkehn war; men många af de handlande försummade at föra detta
jern till wågen, utan emedan det om samma hösten icke kunde blifwa
afskjeppadt, låto det ligga inne i sina bodar till nästa wåren derefter
1748, då enär det inkom uti wågen, det för sidstberörde års smide
ansågs, hwaraf handt, at alla de senare åren blifwit af det uti wågen
inkomne bergzmansjärnet, så mycket utaf hwardera sortementet, satt
pro inventario till nästa år, som swarat emot det, Borgerskapet haft
uti sine bodar inneliggande af 1747 års smide till wåren 1748. Såle¬
des har den bergzman, som fått sidsta smidesskottet om året, måst
widkjännas den olägenhet och skada, at hans då tillwärckade stång¬
jern eij fått utskjeppas utan kommit at ligga inne till nästa året och
blifwit ansedt för det årets smide. Bergzmännen anhålla derföre i
underdånighet om nådig rättelse uti denna genom Borgerskapets i
Arboga, Westerås och Köping förwållande tillkomne oreda, samt at
det sedan år 1747 pro inventario uti wågen för dem satte jernet kun¬
de utan afkortning på det årliga smidet få utföras eller och at ånyo
wiss tid utsättias må, ifrån hwilcken smidet för det följande året
skall räknas, så at det emidlertid utsmidde järnet obehindradt, utan
afräkning på nästföljande årets smide, finge utskjeppas och bergs¬
männen kunde hafwa tillfälle och rådrum at underrätta sig, huru-
wida något af det förra järnet wörö å ett eller annat ställe innelig¬
1 § 35 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från besvärsdeputationens protokoll den 18 februari 1756, Präs¬
teståndets arkiv, F. 58.
897
gande, samt derigenom förekomma en sådan ledsamhet, som dem
till deras stora skada de sidst förflutne åren är wederfaren.
§ 37.
Efter det hitintill wid bergzjurisdictionen i Lindesbergz bergzlag
brakel :e sättet uptagas å bergztingen, som hålles en gång om året i
hwarje bergzlag, särskilt alla twister, de der röra hyttor och grufwor
samt deras hushållning och skiötsel med mera; men wid hammar¬
tinget åter, hwilcket i Nora stad en gång om året förrättas, alla de
rättegånger, som angår hammarwärcken i hela bergmästaredömet.
Och emedan af sådan skiljacktighet härrörer, at parter, hwilcka wid
hammartinget hafwa något at söka, nödgas resa hela 5 å 6 milen, så
at deras till äfwentyrs ganska ringa ansökningar eij äro af det wärde,
som emot parternes beswär och kostnad swara kan. Ty anhåller All¬
mogen i underdånighet, det alla de mål, som hammarwärcken i den¬
na bergslag röra, måga wid det wanliga bergztinget uptagne och af-
giorde warda samt bergzmännen derigenom ifrån långa och swåra
resor, hwarmedelst deras arbete fösummas och deras kostnad och
beswär ökas, befriade warda, på samma sätt som i Carlskoga och Le-
kebergzlagen förhålles.
§ 38.
The under förlag inteknade bergsmän anhålla underdånigst, at
när en förläggare med dom låtit fastställa sin fordran och begynner
ifrån domens dato beräkna ränta på den domfäste fordran samt der¬
jemte fortfar med förlags gifwande til sin debitor, gäldnären eller
förlagstagaren då icke måtte förbindas at på den med ränta löpande
fordran giöra afbetalningar med sitt stång- och tackjärn efter marke-
gången, utan sedan bergsmannen betalt sidsta årets förlag och sin
utan ränta löpande skuld med tilwerckningen efter markgången, må
så mycket han förmår deröfwer lefwerera i afräkning på den med
ränta löpande skuldsumma beräknas och godtgiöras honom wid
liqwidation efter gångbart pris i orten, ty eljest skulle förläggaren
niuta både interesse och förlagsavance för en och samma summa.
§ 39.
Ehuruwäl Allmogen uti Lekebergslagen hafwer lika så starka
skiutspenningar som landslagen deromkring, så niuter dock denne
bergslags Allmoge ej någon lindring å de så kallade boskaps- och
slciutsfärdspepningar, hwilken de öfrige häraderne i Wäster-Neriket
898
och Landsallmogen i nåder förunt är; hwarföre denne Bergsallmoge
i underdånighet anhåller, at de, som lika last draga, måtte ock med
lika fördel i nåder hugnade warda och undslippa betala hälften af
skiutsfärds- och boskapspenningarne på samma sätt, som med landet
uti Wäster-Neriket skier.
§ 40.
Beklagar sig Allmogen i Lerbäcks och Hammars bergslager der-
öfwer, at ehuru berörde bergzlag i anseende till dess swaga grufwor
och swårighet efter malm samt fattiga och ringa gifwande malm¬
arter hafwer långt mera arbete och ringare förtjenst än i andra bergz-
lager wid tackjernstillwärkningarne; så nödgas doch denna fattiga
bergzlag betala mantalspenningar med 24 öre s:rmt, änskiönt i de
öfrige bergzlagerna eij mer än 16 öre berörde mynt utgiöres; bön¬
fallandes fördenskull denne bergzlags Allmoge i underdånighet om
lindring uti denna afgift och at dem i nåder måtte lemnäs samma
förmån som de öfrige bergzlagerna at få rnantaispenningarna betala
med 16 öre s:rmt i stället för de härtils ärlagde 24 öre samma mynt.
§ 41.
Huruledes Allmogen i Sawolax äro stängde ifrån all siöfart till
någon kiöpstad, thet lärer wara nogsamt bekant, i anseende hwartil
the ock äga otrolig swårighet at få sig penningar, hwarförutan
hwarcken åkerbruk, ängsrödjande, nya inrättningar af wattuwärck
eller handaslögder kunna med den drifft, som wederbör, inrättas och
utwidgas; skulle ock genom Guds välsignelse och någons besynner¬
liga flit mera spannemål erhållas, än årligen i hushållet åtgår, så är
tilfälle til afsättning betagit, hwarföre hushållningen i Sawolax, så
länge ingen siöfart gifwes, nödwändigt måste ligga i linda; hwilket
likwäl kunde förekommas, om durchfart blefwe öpnad til Päjäne siö
antingen ifrån Warkaus igenom Kufwaskoski, Sorsantaipal och öf¬
wer Mansälkö til sion, som där möter och hwarest är rent farwattn
til Räntalambi af Tawastehus län och därifrån genom forssar, som
kunna ränsas til farled i Päjäne, eller ock ifrån Kuopio till Ränta¬
lambi ifrån Suofwolax och de därmed communication hafwande in-
siöar. Om hwilka bägge ställens beskaffenhet och hwilkendera är
beqwämligare at genom ränsning och gräfning giöras navigable, de
uti orten warande commissionslandtmätare lära kunna gifwa be¬
hörigunderrättelse. Och som genom denne durchfart hela riket skul¬
le tilflyta otrolig förmon och nytta samt Allmogen i Sawolax få til-
899
fälle at siöledes föra sine waror till Anjapeldo marcknad, så anhålles
underdånigst, at densamma kunde ju förr dess hällre befordras.
§ 42.
Alle rotebåtsmanshållare i Finland anhålla underdånigst, at then
sidsta rotejämkningen thär i landet kunde nådigst stadfästas, eme¬
dan rotorne icke förr med säkerhet therefter kunna inrätta och be¬
bygga båtsmanstorpen, med flere olägenheter, som af upskofwet fly¬
ta; såsom ock ,at enär en båtsman under upfordring å annan ort dör,
får rotan icke kläderne igen. Häruti söker Allmogen underdånigst
om rättelse samt at officerarne måge tilhållas, såsom wid indelte re-
gementerne sker, efter richtigt inventarium tilställa rotan then af-
gångne båtsmannens kläder wid answar tilgiörande.
I lika måtto klaga båtsmansrotorne, thet the, som icke kunna
fruchtlöst lemna til dubbleringsbåtsmännen theras erhållne anseen-
liga lega, blifwa twungne at årligen til slike båtsmän betala trettio¬
sex daler kopparmynt. Allmogen förmodar likwäl sig i thenne del
hugnas med lika förmon som rust- och soldaterotorne, nemligen at
slike så kallade dubbleringsbåtsmän, hälst i fredstider, ej måge an¬
norlunda anses än för wargärningskarlar, hwilcka skola insättas, tå
ordinarie karlen undangår, och emedlertid hafwa nog fördel af sin
lego, förswar, och at the får tiena eller nära sig, hwarest och huru
the behaga, eftersom båtsmansrotorne i annat fall mycket mera be¬
tungas än then öfrige Allmogen.
§ 43.1
Rusthållarne ifrån Finland, hwilcka haft nog dryg känning theraf,
at theras dragoner blifwit wid fästningsarbetet i Helsingfors och
Lovisa nyttiade, anhålla underdånigst, at the ifrån thenne tunga
kunna framdeles förskonte warda och at manskap af the wärfwade
regementerne hädanefter måge til thet återstående arbetets f-ulbor-
dande commenderas.
§ 44.
Allmogen i Finland nödgas sig åter deröfwer högel :n beswära, det
ingen ändring derutinnan ännu skjedt, det Allmogen blifwit pålagd
at hwart år låta giöra åt soldaterne släpekläder, antingen de till fäst-
ningzarbete warit commenderade eller icke, i hwilcken senare hän¬
delse de i contractet utsatte dagzwärken eij eller förrättade blifwit,
1 Utskottshandlingar 1755—1756, vol. 19 d, nr 86.
900
och än till öfwerflöd har Allmogen emot all wanlighet måst gifwa
knechten i stället för walmar skinbyxor, jämwäl gult kläde till up-
slag på råcken samt teenknappar, utom det Allmogen i desse senare
tider blifwit betungad med så kallade ränslepersedlar, nemi. skiorta,
ett par skor och strumpor. Och som Allmogen med en sådan dryg
beklädning eij kan längre uthärda, detta äfwen är till en del stri¬
dande emot knechtecontractets tydeliga innehåll; ty anhålles i detta
mål om den ändring, at soldaten allenast hwart tredje år må få en
walmarsråck med walmarsknappar men alla år ett par walmars-
byxor, en skjorta, ett par strumpor och skor, hwaremot Allmoge eij
will fordra eller begära de såwäl i knechtecontractet som reglemen¬
tet omförmälte dagzwärken, emedan de ändå icke blifwa giorde, uti
hwilcken ansökning Allmogen förmodar så mycket mera winna bi¬
fall, som soldaterna med denna beklädning aldeles kunna tillrätta
komma, såwida, sedan soldaterne hwart år fått släpekläder, de dem
dels försålt, dels för dem aftwingat roteböndren contante penning¬
ar, hwaraf händt, at roteböndren ofta måst inlösa sine gifne kläder
af soldaten. Skulle åter detta eij winna bifall, så hoppas Allmogen at
få ersättning för släpekläderna och soldaten flere dagzwärcken till
prsesterande påläggas, eller och at häruti till Allmogens lindring en
annan författning giöras kunde.
§ 45.
Allaredan wid 1747 års riksdag eller i den år 1748 uppå Allmogens
beswär utfärdade allernådigste resolution, § 36, har Kongl. Maij :t i
nåder försäkrat at wilja utlåta sig öfwer Allmogens i Finland under¬
dånige ansökning om jämkning i soldaterotarne och at den oreda
måtte rättas, som flyter af roteringens olikhet. Wid sidsta eller 1752
års riksdag har Allmogen uti sine underdåniga enskilta beswär yt¬
terligare anhållit om wärckställigheten deraf; men emedan samma
roteringsbeswär och olikhet än trycker mången alt för mycket, ty
fördristar bern :te Allmoge at widare härpå yrcka.
§ 46.
Som både dragoner, ryttare och soldater wid de indelte regemen-
terne såwäl som båtsmän blifwa för nog ringa förseelser af en del
öfwer- och underofficerarne hårdt handterade och med pryglar el¬
ler keppar så illa slagne, at dragon, ryttaren och soldaten ofta blir
ofärdig, lahm eller lydt, rusthållarne och rotorne til skada, såwida
de måste då lega andra karlar i stället; at ei förtiga det enhwar för
befruchtad hård medfart afskräckes ifrån krigstienst; altså anhåller
901
Allmogen underdånigst, at et sådant sielfswåld må hädanefter alde¬
les hämmas och all dylik husaga strängeligen förbiudas samt karlen,
då han finnes brotslig, lagligen straffas.
§ 47.
Som i desse senare tider volontairer under the indelte regementer
blifwit antagne, hwaraf händt, at ej allenast soldater, ehuru the wa¬
rit beskedelige och befodran wärdige, blifwit wid förefallande öp-
ningar till corporalssyslor förbijgångne, då de, som hafwa hafft nå¬
gon omtanka om sig, ledsnat ,at tjena och förfallit i liderlighet, utom
det at andra blifwit afskräckte at utwälja krigstienst till sin fort¬
komst. Och har Allmogen härigenom måst widkännas hwarjehanda
beswär och olägenheter, i det at the så kallade volontairer icke welat
åtnöjas med det, som en gemen soldat får, utan under hwarjehanda
skien ock inwenning i tysthet twingat rotan at gifwa sig mera; altså
ock emedan desutom den swårighet deraf, at barn offta under tolf
år antagas till volontairer, kan hända, at rotan wid förefallande ut-
commenderingar måst skaffa karl i stellet, som då blir drygare at
lega, än om han i lindrigare tider finge prsesteras; ty anhåller All¬
mogen underdånigst, det herrar öfwerstarne må wara förbudit at
wid de dem anförtrodde regementer antaga någre volontairer för
nummer såsom ock wara förplicktade till corporaler befordra the
innom compagniet warande skickelige soldater.
§ 48.
På somlige orter i riket har warit och är ännu i bruk, at skatte-
och kronobönderne allena hwar uti sin sokn skifteswis efter orden-
teligit ombyte förestå skiutsrättare- och fierdingskarlssyslan; men
frälsebönderne hafwa derifrån warit frie, ehuru de jemte deras hus¬
bönder ej mindre niuta betiening af skiutsrättaren eller fierdings-
karlen än krono- och skattebönder.
Och fördenskul anhålles i underdånighet, at frälseåboerne äfwen
måtte efter ordning med skatte- och kronobönderne deltaga i skiuts¬
rättare- eller fierdingskarlssysslans förwaltande.
§ 49.
Hans Kongl. Maij:t har genom resolution på Ridderskapets och
Adelens beswär af år 1731, § 15, och Dess nådige bref af d. 20 Febru¬
arii 1735 i nåder behagat förklara, det inga andra än ägare af säte¬
rier och frälsehemman bör wara tillåtit at anföra beswär öfwer förra
902
skogscommissions domar och utslag, från hwilcken frihet äfwen sä-
terierusthåll äro uteslutne; men aldenstund skatte- och cronohem-
mans åboer med flere genom förenämde commissions utslag warit
lika utstälda för lidande som ägare af frälsehemman och säterier, så
synes Allmogen, det de förra härigenom äro satte i altför stort twång,
då dem är betagit at söka ändring, då de se eller tro sig lagligen kun¬
na bewisa sitt lidande; altså och som billighet och naturlig lag tyc¬
kes medgifwa, at wägen till återwinnande af förlorad rätt, hwartil
man lagligen ser sig wara berättigad, för ingen medlem i ett sam-
hälde bör wara stängd, anhålles underdånigst, at merberörde fri- och
rättighet till ändrings sökande i förra skogscommissions domar ej
måtte endast förbehållas säterie och frälsehemmans åboer, utan at
hwar och en hemmans åbo, af hwad natur hans åboende hemman
ock wara må, som ser sig lag likmätigt kunna bewisa, det han genom
oftanämde skogscommissions dommar något lidit, må samma frihet
till godo niuta.1
§ 50.
Allmogen anhåller underdånigst at dem i nåder måtte lemnäs bi¬
stånd at icke allenast förbättra och i stånd sättia de gamle och för¬
fallne sågar, som wid deras hemman finnas utan och at, der lägenhet
gifwes, efter förregången undersökning och bepröfning wid härads-
men ej wid bärgstingsrätten upbygga nya och dem så till sine gran¬
nars sorn egen betjening nyttia, emedan derigenom omkåstningarne
wid brädehandelen på de orter, der skogen tillåter at den idka, skulle
ansenligen lättas; men förnämligast en märckel. besparing i skogarne
och en fördelacktig beqwämlighet och lindring i arbetet för Allmo¬
gen öfwer alt åstadkommas, hälst ett trä kan medelst sågen med mera
sparsamhet jämnas och delas i flere delar, än när det skall skie med
yxa, då merendels större delen af trädet borthugges i spån, hwar-
jemte större wresige och qwistige trän och toppar samt allahanda
löfträn, som icke kunna med yxa klyfwas och jämnas, då kunde sön¬
1 Enligt besvärsdeputationens protokoll den 4 juni 1756, Prästeståndets
arkiv, F. 58, återtogs den ursprungliga besvärsparagrafen och ersattes den
22 september av ovanstående nya. Den ursprungliga paragrafen hade den¬
na lydelse:
Aldenstund thet faller Allmogen både kostsamt och smärt at resa til re-
gementsskrifwaren, som allena äger at liqwidera emellan räntetagaren och
räntebetalaren, fördenskul och på det i synnerhet then delen af Allmogen,
som är långmäga boende ifrån regementsskrifwarne, måtte niuta någon
lindring i de beswärlige resor, som de nu ej undwika kunna och för en del
landsorter, i synnerhet i Finland, utgiöra 10, 20 till 30 mihl, anhåller All¬
mogen underdånigst, thet regementsskrifwarne måtte pålagde warda at
resa ikring och i hwarje sokn liquidationsstämmor med Allmogen anställa.
903
dersågas och nyttias til husbyggnader, så til wäggar som hång eller
rör til täckning med flera behof, samt dermedelst sparas många unga
trän, hwaraf 30 å 40 och flere understundom icke giöra det gagn uti
bruket, som ett stort och qwistfult, då det blifwer söndersågat men
likwäl måste tilgripas, så länge det senare i brist af söndersågningen
icke kan nyttias, hwarjemte af de brättre(!) träslag, som till alla¬
handa redskaper nyttias, flere ämnen skulle kunna ärhållas, om den
spån, som wid sönderdelningen med yxa faller, genom sågning kun¬
de blifwa bespard.
§ 51.
Allmogen på Gottland beswärar sig i underdånighet öfwer den
tunga och hinder i sin egen hushållning och hemmansskiötsel, som
de skola lida af dagswärckens utgiörande til kungsladugården och
Roma Kloster på Gottland; hemställandes i lika underdånighet, om
icke, til kronans större förmon och nytta och Allmogens befrielse
och någorlunda lisa i desse omständigheter, samma kungsgårdar
kunde utläggas til bondehemman, emedan månge hushåll skulle kun¬
na sig därå bärga och därigenom tilgången på manbart folck och
båtsmanshållet ökas samt kronans inkomster genom dagswärcks-
och mantalspenningar med flere utskylder förmodeligen långt högre
bringas, än hwartil arrendesummorne sig nu bestiga.
§ 52.
At officerare wid möten och mönstringar icke måge, som ofta
skedt, hädanefter hårdt handtera rust- och rotehållare.1
§ 53.
At häradsskrifware må förbindas införa utan wedergällning bön¬
dernas debet uti deras quittenceböcker, antingen räntan utgöres till
andra el. den är cronan förbehållen, och at de må blifwa answarige,
om något orätt påföres el. högre än efter markgången.2
1 § 52 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgiv¬
na text härrör från besvärsdeputationens protokoll den 24 februari 1756,
Prästeståndets arkiv, F. 58. Jfr Kungl. Maj :ts resolution på Allmogens be¬
svär, § 49.
2 Enligt besvärsdeputationens protokoll den 22 juli 1756, Prästeståndets
arkiv, F. 58, återtogs den ursprungliga besvärsparagrafen och ersattes av
ovanstående nya, som dock icke påträffats i original, koncept eller avskrift.
Jfr Kungl. Maj :ts resolution på Allmogens besvär, § 5. Den ursprungliga
paragrafen hade denna lydelse:
Ehuruwäl Kongl. Maij:tt genom nådige resolutioner på Allmogens under¬
dåniga allmänna beswär wid riksdagarne 1720 uti § 45 och 1727, §11, i nåder
58—590725. Bondeståndets protokoll
904
§ 54.
Aldenstund Kongl. Maij:t genom nådig resolution den 5 Martij
1684 til båtzmanshållets i Blekinge och Södra Möre i Calmare län
desto bättre bestånd förundt och försäkrat Allmogen derstädes om
en ständig besittningsrät på deras innehafwande hemman, så at de,
deras hustrur och barn, den ena efter den andra, så länge de mägta
at fullgiöra sin plickt och prästera samt underhålla båtsmanshållet,
skola utan hinder och intrång blifwa wid sine hemman bibehållne
samt i följe däraf bem:te Allmoge besittia och i arf dela sine hemman
under samma rätt och på lika sätt som skatteägare; fördenskull bön-
falles underdånigst, at ägotwister emellan de uti Blekinge och Södre
Möre til båtsmanshåll indelte hemman måge, såsom de tider, besitt-
ningsbrefwet utgafs, brukeligit warit, få til häradsrätterne instäm¬
mas, der uptagas och afgiöras, lika såsom förfares med de, som yppas
emellan skattehemman.
§ 55.
At alla, som stå i rikets tjenst, måge äga tilbörlig utkomst, är ganska
billigt; men så billigt detta å ena sidan är, så högst angelägit är thet
å then andra, at de, som skola bidraga eller utgiöra löningarne för
de tjenstgörande, ej öfwer förmågan betungade och belastade warda,
emedan i sådan händelse grunden til lönernes presterande i längden
förswinner och löntagaren på slutet sielf derigenom äfwen blifwer
lidande.
Allmogen kan wäl ej annat än berömma en del indelningshafware,
som wid infallande miswäxtår, eller då andra olyckor existerat, dra¬
git medymckan öfwer den fattiga räntegifwarens tilstånd och så
jämkat med honom, at bördan ej blifwit aldeles odrägelig. Men som
deremot flere räntetagare gifwes, hwilka i swåra år twinga Allmo¬
gen på det hårdaste, i det at räntegifwaren trugas at antingen betala
afradsspannemålen efter thet af indelningshafwaren therföre ford¬
rade wärdet eller och at samma spanmål framföra i swårt wägelag
flere mils wäg til the innom lagsagun befintelige bruk eller städer,
tillåtit Allmogen at på deras resor beta och hwila sine ökar på oinstångdfi
platser å cronoallmänningarne samt tillika i nåder förklarat, det Kongl.
Maij:t förmodade, at den resande Allmogen icke mera nu än förr lärer be¬
tagas at ngttia bete på andre oinstängde utmarcker utmed stråkwägarne;
så har dock ett sådant betande på åtskillige så kallade fäladsmarker i Skå¬
ne genom fridlysningar blifwit Allmogen betagit, hwarf öre i underdånig¬
het bönf alles, at Allmogen måtte wid den of wanhem :t\e dem i nåder till-
lagde förmonen warda bibehållne och i det afseende de utgifne fridlys¬
ningar håfne, hälst den lång wäg resancfe Allmogen i annat fall i brist af
foder, som ej kan uti tilräckelig myckenhet medföras, icke kan fortkomma.
905
hwarigenom Allmogen förlorar tid och twingas på kostnad, utom det
at ofta hästar och drägter wid sådane tilfällen skämmas och gå för¬
lorade.
Nu som Allmogen härmed ogörligen längre mägtar uthärda och
thet synes wara emot billighet och cristeliga kärleken stridande, at
den, som blifwit med misswäxt eller annan olycka hemsökt, skal der
ofwanuppå af sin jemchristen och nästa ställas i äfwentyr af total
undergång och ruin; altså och till erhållande af någorlunda jemlik i
förmån och tunga emellan räntetagaren och gifwaren samt alla ore¬
dor them emellan undwikas, som annors ofta yppas til begges ogagn
och missnöije, anhåller Allmogen underdånigst, at någon billig och
sådan jämkning måtte warda bemedlad emellan räntetagare och gif-
ware, at den senare kunde warda befriad för ochristeligit twång i
denne omständighet och få med penningar betala afrads- och krono-
tiondespanmålen antingen effter betingat ständigt pris i ond och
god tid eller effter hwarje års markegång. Men i fall denne billige
begäran emot förmodan ej skulle winna framgång, påstår och an¬
håller Allmogen på thet kraftigaste at wid 56 § af Hans Kongl. Maijt:s
resolution på Allmogens allmänna beswär af år 1727 bibehållne war¬
da och at högstbemälte § kunde särskilt til Allmogens förswar emot
alle försök tryckas och hwarje år en gång på predikstolen upläsas.
§ 56.
Ang. at de wid recruteringar upwiste karlar ei blifwit godkände,
hwarföre begäres, at landshöfdingen med 2:ne deputerade af hwart
stånd må biwista soldateskrifningar.1
§ 57.
Sedan Kongl. Maij :t och Riksens Cammar- och Bärgscollegier samt
Statscontoir medelst utslaget af d. 7 Julii 1747 och dess första punct
faststält, at de ordinarie och extraordinarie räntor och utskylder,
hwilka Allmogen uti Råneå sochn och någre hemman af Luleå och
Kalix sochnar, eller den tract, som ligger emellan Kalix och Luleå
elfwen, i penningar utgiöra och icke äro indelte, böra blifwa uti kol,
wed, kjörsslor och forsslor samt dagswärcken och annat bruksarbete
förwandlade och til Meldersteins järnbruk anslagne, emot det äga¬
1 § 56 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från besvärsdeputationens protokoll den 24 februari 1756, Präs¬
teståndets arkiv, F. 58. Jfr Kungl. Maj :ts resolution på Allmogens besvär,
§ 29.
906
ren däraf betalar samma utlagor til Kongl. Maij:t och cronan uti
penningar, har Capitainen och Professoren Jonas Meldercreutz, som
detta bruk eller järnwärck nu för tiden innehafwer, af berörde ut¬
slag tagit sig anledning at påstå, det denne förwandling skall lika¬
ledes sträcka sig til räntorne af de inom förenämde district belägne
skattehemman såwäl som til alla wanliga personliga utlagor för All¬
mogen samt deras barn och tienstefolck, tillika med lagmans-, hä-
radshöfdinge- och tingsgiästningspenningar jemte de utgiffter, hwil¬
ka effter särskildte riksdagsbewillningar både af skatt- och kronoin-
delte och oindelte hemman i samma district utgå, där likwäl 9 § uti
1673 års special privilegio för bärgwärcken i Finland, Norländerne
och Lappmarcken, som genom kongl, förordningen af d. 27 Aug. 1723
är wordet ytterligare confirmeradt samt uti Kongl. Kammar- och
Bergscollegiernes och Statscontoirets merberörde utslag påberopat
och til grund tagit, förmår, det bruksförwaltarne uti finska och nor-
ländska provincierne framför androm skall wara effterlåtit, de näist-
belägne Kongl. Maij :t och kroman tillhörige sochnars, hemmans och
lägenheters räntor uti kol, wed, kjörsslor och annat bruksarbete för
et skiäligt arrende at förwandla, militien och Amiralitetet med skat-
temannarättigheten oafkortad och undantagen, hwaraf således otwif-
welackteligen synes följa, såwäl at räntorne utaf de hemman, hwar¬
af åboerne sielfwe äga skatterätten, på intet sätt äro under denna
tillåtna förwandling begrepne, som ock at densamma ej eller i an¬
seende til de indelte kronohemman bör sträcka sig til flere eller
andre räntor än sådane, hvilka såsom ständige effter jordboken och
hemmantalet utgiöras, samt sålunda aldraminst til de af någre hem¬
man, utaf hwad natur de ock wara måge, när de bruksägaren sielf
icke äro tilhörige, utgående personlige afgiffter och riksdagsbewill¬
ningar, såsom til större delen ombytelige eller owaraclttige och de
der äfwen, hwad angår tienstehionen, med hwilka Allmogens barn,
som til arbete hemma hos deras föräldrar nyttias, nästan äro af lika
beskaffenhet, böra betalas af dem sielfwe eller genom innehållning
af deras lön, hwarutaf husbondefolcket eller föräldrarne ej tilflyter
någon fördel, som på långt när kan swara emot den swårighet, en
slik förwandling af de personlige utskylderne medförer.
Dessutom äro ock uti ofwanbem:te, nemi. Luleå, Råneå, samt Ned¬
re och öfre Kalix sochnar emellan Luleå och Kalix elfwar boende
hemmansbrukare af Capitainen och Professoren Meldercreutz stälde
uti den olägenhet, at han eller dess betjening wid bruket allenast
godtgiordt de i föromtalte måtto förwandlade räntor effter den af
Kongl. Kammar- och Bergzcollegierne samt Statscontoiret uti ett
907
sednare utslag af den 22 Martii 1749 föreskrefna taxan, hwilken dock
är hwarcken af hemmansåboerne worden samtyckt, ej eller effter or¬
tens omständigheter så lämpad, at Allmogen kunna därmed dräge-
ligen hafwa sin utkomst eller någorlunda billig och tilräckelig är-
sättning för deras därwid tilflytande tidsspillan, kostnad och möda;
hafwandes Capitaine och Professoren jämwäl til kols och stafrums-
weds med åtskillige andre materialiers framförande samt hwarje-
handa arbetens förrättande, ej allenast til och wid sielfwa bruket
samt dess hamrar och masugn utan ock til och på åtskillige långt
därifrån aflägsne samt på flere ställen i sochnarne inrättade up-
läggningsplatser, esom offtast låtit antyda och upboda åboerne de
tider på året, då den delen af hemmansbruket och hushållningen,
nemi. åkerbruket samt höets och sädens inbärgande, hwarigenom de
födo och kläder för sig och de sine skola anskaffa, som brådast och
angelägnast fordrat deras hemmawistande och närwaro; hwilket
förorsakat Allmogen så mycket större och mera tryckande swårighet
och skada, som jämte det en stor del af hemmanen äro så skoglöse,
at åboerne til egne nödwändige tarfwor måste angräntsande byars
skogar tillita, och sielfwa omöijeligheten således legat dem i wägen
at på egne skogar kunna giöra och derifrån aflefwerera någre kol-
tillwärckningar til Meldersteins bruks förnödenhet, utan afseende
hwarpå de likwäl för underlåtne kollefwerantser blifwit lagförde
eller med de utsatte dryga böter belagde åboerne äfwen såwäl i hän¬
seende til deras hemmans belägenhet til 4, 6, 10 eller flere mil ifrån
bruket som i brist af ärforderlige arbetshion, af hwilka bägge om¬
ständigheter den förra utaf närgående förteckningar1 samt de öfwer
den orten författade och förmodeligen i Kongl. Landtmätericontoi-
ret liggande chartor och den sednare utaf de öfwer befintelige per¬
soner på hwart och ett hemman uprättade tabeller nogsamt står at
inhämtas, ej äro i stånd at komma några i stället för räntorne ford¬
rade kjörsslors, forors, dagswärckens och annat bruksägaren för-
delacktigt arbetes förrättande tilwäga utan at tillika oundwikeligen
efftersätita deras hemmans skiötsel, i synnerhet wid jord- och fiske¬
bruket, utom andre loflige näringsfång på de årsens tider, då de rät¬
teligen och med nytta böra och kunna idkas, förutan det bruksäga¬
ren wid de betalningars utgifwande, hwilka effter wägens längd
böra komma at beräknas, icke eller fölgt det miletal, som de större
eller wanlige stråkwägarne innehålla, utan tagit til grund någre bi¬
eber genwägar ifrån byarne, af dem åboerne dock sällan pläga el:r,
när mycken sniö infaller, ej kunna sig betjena. Utaf hwilket alt, i
1 Uteslutna här.
908
stället för det harwid påsyfftade upodlande och peuplerande af den
landsorten samt inbyggarnes nytta och båtnad ofelbart följer hem¬
manens förderf och undergång tillika med folkets förminskning, sär¬
deles och medan Allmogen i saknad af tid och tilfälle at uti den
kårta sommar, som därstädes är, sine hemmansägor upbruka och
utwidga, desto mindre kunna nyttia den förmon at genom hemma¬
nens ldyfwande söka lägenhet för flere hushåll at sig där nedsätta,
hwarföre jämwäl oförnekeligit och med en öfwertygande ärfarenhet
redan tilfyllest bestyrkt är, det de hemmansåboer, hwilka med Mel¬
dersteins bruk intet hafwa at skaffa eller åtminstone icke uti lika
twång med dem emellan Luleå och Kalix älfwer boende Allmogen i
hänseende til bruket äro försatte, befinna sig uti långt mera wäl-
stånd och förmögenhet, som endast af deras hemmans och därtil hö¬
rande sysslors fria och hinderlösa skiötsel och wårdande härrörer.
Allmogen uti offtanämde district anhålla fördenskull allerunder-
dånigst at i behiertande af alla desse omständigheter, såsom ock at
hemmansåboerne wid Meldersteins bruks inrättning icke påtagit
eller underkastat sig någon owilkorlig eller twungen och dem sielf-
wa til skada ländande betjäning wid samma bruk samt följackteli-
gen fast mindre de mångfaldige och odrägelige beswär och tyngder,
som bruksägaren sedermera påstådt, jemte det denne Allmoge bo på
en mager ort, hwarest deras årswäxt offta bortfryser, och äfwen
starck kiöld samt mycken sniö dem förhindrar at komma ifrån sine
hemwister, i nåder måtte förordnas, at Capitaine och Professoren
Meldercreutz icke må få sträcka den honom wid räntornes förwand-
ling bewiljade förmohn längre, än med meråberopade 1673 års pri-
vilegii 9 § efter ordalydelsen öfwerensstämmer, och altså därunder
hwarcken någre indelte eller oindelte skatte- eller indelte kronohem-
mans ordinarie och extraordinarie räntor, eij eller någre personlige
afgiffter samt riksdagsbewillningar, af hwad natur hemmanet ock
finnas må, hwaraf bruksägaren sielf sig äganderätten icke förwärf-
wat, få under någon praetext och förwändning begripa, jämwäl at
också åboerne på oindelte kronohemman, som ligga inom mer offta¬
nämde för Meldersteins bruk utsatte district, emellan Luleå och Calix
elfwar, eij eller må påbördas at i stället för deras jordeboks- och hem-
mantalsräntor til bruket antingen lefwerera kol och andre persedlar
eller giöra någre kiörsslor och dagswärcken til bruksägarens nytta
och beqwämlighet, när brist på egen skog, manshielp och dragare
såwäl som hemmanens aflägenhet och särskildta beskaffenhet där-
wid ligga dem i wägen, samt at för öfrigit taxan på hwad af dem lef-
wererat eller prsesteradt warder, måtte effter skieende närmare be-
909
pröfwande och jämkning warda skiäligen förhöjd och så inrättad, at
åboerne kunna dermed wara belåtne och skadelöse.
§ 58.1
De af Almogen uti Luleå, Råneå samt Neder och öfra Kalix socknar
i Wästerbotn, som bebo cronohemman emellan Luleå och Calix elf¬
wen, andraga i underdånighet, huruledes de wähl dels för flere år
tilbaka och dels nyligare hos konungens befalningshafwande där i
orten sig anmält at få inlösa skatterättigheten af samma hemman
samt til den ändan äfwen låtit dem wärderas och skattekiöpsskil-
lingen för en del uti landtränteriet insatt men at de icke kunna er¬
hålla skattebref å desse hemman i anseende til den förmonsrätt til
skattekiöp på cronohemman, som innehafwaren af Meldersteins jern-
werk, Capitain och Professoren Wälborne Herr Jonas Meldercreutz,
sig utwärkat.
Nu ehuruwäl uppå Riksens Ständers tilstyrkande och likmätigt
K. M:ts derå fölgde nådiga befalning Dess och Riksens Cammar- och
Rergscollegier samt Statscontoir genom utslag af d. 7 Julii 1747 be¬
hagat ibland annat uti den andra puncten bifalla Professoren Mel-
dercreuts ansökning, at ej någre af de cronohemman, som inom en
wiss för brukets behof nödig pröfwad omkrets äro belägne, måge
til skatte föryttras, inan först undersökt blifwit, huruwida skatte¬
lösen deraf må för bruket wara nyttig och angelägen; dock emedan
en sådan omkrets hwarken blifwit tillika i samma punct utsatt, icke
eller lärer efter Professorens yttrade mening och påstående böra
inbegripa alle emellan ofwannämde Luleå och Kalix elfwen befinte-
lige cronohemman, hälst de til en del ligga til 4, 6,10 eller flere mil
ifrån bruket samt sålunda icke synes kunna med skahl anses såsom
til brukets styrko ländande och wara derwid nödwändige samt der¬
ifrån omistelige, hwilka omständigheter likwäl ej allenast til följe
af 1723 års k. förordning om skattekiöp utan ock enligit k. brefwet
af d. 16 Aug. 1731 samt K. M:ts nådige resol:ner på Allmogens all¬
männa beswär af d. 17 Decembr. 1734, § 30, och den 10 Septbr. 1743,
§ 48, hwilka uti Kongl. Cammar- och Bergscollegiernes samt Stats-
contoirets förberörde utslag påberopas och hwarpå det sig äfwen i
den delen grundar, i gemen uttryckeligen ärfordras, inan bruksäga¬
ren til skatterätts inlösen af något cronohemman framför åboen kan
wara berättigad; hwilket jemwäl förmodeligen öfwerensstämmer
med hwad på alle andre orter i riket, hwaräst jernwärk äro anlagde,
1 Utskottshandlingar 1755—1756, vol. 18, sid. 2501 ff.
910
uti dylike fall iakttagit warder; lärandes Professoren Meldercreutz
följakteligen ej eller hafwa fog at stärka den honom eller Melder¬
steins jernwerk på föromtalte sätt tillagde förmånsrätten wid skatte-
kiöp af cronohemman til hela det widlyfftiga districtet, som emel¬
lan Luleå och Calix elfwen är belägit, oaktat Professoren medelst
merberörde utslags 1 punct är wordet bewiljat at få de Kongl. M:t
och cronan tillhörige ordinarie och extraordinarie räntor utaf hem¬
manen i detta district i kohl, wed, körslor och dagswerken med mera
förwandlade, utan skulle en slik af Professoren påstådd widsträkt
rättighet genom den osäkerhet för åboerne om ett ständigt qwar-
blifwande på hemmanen, som derwid åtföljer, ofelbart gjöra dem
rådlöse och wanhogade wid hemmansbruket och hwad dertil hörer,
Kongl. M:t och cronnan såwäl som bruket och dess innehafware til
märkelig skada och mistning; fördenskull och som ofwannämde
cronohemman blifwit dels af nuwarande åboer sielfwe och dels af
deras förfäder utaf ödesmål uptagne och uti ganska förfallit tilstånd
tilträdde samt med stor kostnad och möda til hus och ägor uprättade
och sedermera wid makt hällne, jemte det åboerne, oansedt de un¬
der förwekne swåraste krig och misswäxtår märkeligen lidit och
trykte blifwit, icke desto mindre riktigt betalt utskylderne af hem¬
manen samt så underhållit knäktebeswäret, at de i brist af annan
tilgång upgifwit sine söner till soldater och, när de afgått, sielfwe
trädt i krigstiensten samt derwid såsom trogne och behiertade un¬
dersåtare sig skickat och kunna sålunda ej utan smärta och bedröf-
welse se sig numera försatte uti owisshet at wid hemmanen blifwa
framgent bibehållne. Altså är merberörde cronohemmans åboers
underdånigste anhållan, at den Professoren Meldercreutz förunte
frihet och förmonsrät til skatterättigheternes inlösande af crono¬
hemman måtte inom någon mindre omkrets, än han påstådt, inskrän¬
kas, så at inga flere måtte derunder begripas än de, som för ound-
gängeliget arbete wid sielfwa bruket samt til dess egenteliga drifft
och förnödenhet men icke i hänseende til bruksägarens öfriga nä¬
ringar och rörelser samt på åtskillige ställen uti soknarne inrättade
uplägningsplatser profwas ej kunna af bruksägaren umbäras, jem-
wäl at ingen1 någon wiss förelagd kort tid kunde blifwa i alla weder-
börandes närwaro noga och owäldugt undersökt, huru långt ett så¬
dant district på alla sidor om bruket sig sträcka bör, på det icke emot
klara innehållet af högstbemälte 1723 års kongl, resolution under
namn af hemmanens omistlighet eller nödwändighet wid sielfwa
bruket missbruk må förelöpa til Almogens förfördelande i skatte-
kiöp, utan åboerne på de öfrige cronohemmanen obehindrat hafwa
1 Skall troligen vara: inom.
911
at trygga sig wid och få åtniuta det förtroende at af samma hemman
sielfwe infria skatterättigheten, som förr åberopade 1723 års
kongl, förordning innehåller. Hwarjemte Allmogen i underdånighet
bönfaller, det bruksägaren måtte förpliktas at med enskylt omsorg
och kostnad anskaffa soldat för de hemman, som han får til skatte
inlösa, utan at med rotebönderne annars än efter deras börd eller
ordning och fast mindre de andre sochnemännerne måge wara skyl¬
dige at deruti taga någon del.
§ 59.
Som Kongl. Maij:t genom nådig skrifwelse til Dess och Riksens
Krigscollegium d. 13 Augusti 1753 förordnat, at til följe af Kongl.
Maij :ts sidst utfärdade bostälsordning eij några andra caractersbyg-
ningar måga på officerareboställen hädanefter få upsättas än af sten,
men en sådan författning faller Allmogen i Westerbottn, som måste
bygga de där i landet warande boställen, så mycket swårare och
odrägeligare, som i Westerbottns höfdingedöme hwarcken finnes
murmästare ellr widare tilgång på tegel och kalek än til nödige eld¬
städer, utan skulle både murare och bygningsmaterialier ifrån andra
landsorter med tidsspillan och mycken kostnad förskaffas; altså och
på det Allmogen i detta län, som dessutan mattas af starck rotering,
eij måtte under bördan upgifwas och se sina hemman ödelagda samt
sig sielfwa med hustrur och barn ruinerade, anhålles allerunder-
dånigst, at merbem:te Allmoge må högst rättwisligen befrias ifrån
den dem ålagde swåra last och tunga at bygga officerareboställen af
sten. I annor händelse och därest de eij hädanefter såsom härintil
få byggas af träd eller timmer, nödsakas Allmogen at lika underdå¬
nigt anhålla at då slippa alt deltagande i boställens bygnad och at
dermed i detta län må på samma sätt som i de öfrige rikets provin-
cier förhållas.
§ 60.
Allmogen uti Wästerbottn är en wiss tijondesättning lemnad. För
Piteå sochn är den af Kongl. Maij:t nådigst stadfästad men för the
öfrige sochnarne utstäld på tre års prof. Och wid tijondesättningen
för Piteå sochn är den förplicktelsen och skyldigheten bifogad, at
Allmogen därstädes skola en för alla och alla för en swara för den
tijondesumma, som af sochnen utgå bör.
Tunnetalet af tijonden för hela länet är så högt utsatt, at den in¬
emot 1000 tunnor öfwerstiger det quantum, som förut effter et me¬
dium af 25 år utaf länet utgådt; och som däraf samt enär nuwarande
912
tijondesättningssumman jämföres med den wästerbottniske swaga
jordmonen samt kalla och för sädeswäxten äfwentyrliga climat, som
icke sällan förorsakar, at all grödan bortfryser, så at ingen skiörd
blifwer, klarligen finnes, at Allmogen icke kan utan sin undergång
i flere år fortfara med så dryg tijondes utbetalande, så mycket mind¬
re som all deras til åker och äng tienlige jordmonen wid de fläste
hemman redan är uptagen och således intet tilfälle til widare up-
odling för dem gifwes, utan måste the twärtom finna och ärfara, at
deras åkrar och äng årligen alt mer och mer afmattas och aftager.
Altså föranlåtes Allmogen i Wästerbottn i diupaste underdånighet
anhålla, det icke allenast tijondesättningssumman måtte minskas
och utsättas effter ett medium af flere goda och misswäxtår, utan
ock den Piteå sochn ålagde förbindelsen at alla för en och en för alla
för den af sochnen utgående tijonde wara answarige måtte häfwas,
emedan Allmogen icke i någon annan ort lärer wara satt i skyldighet
at »waraför hwars andras utlagor; men skulle sådant icke kunna be-
wiljas, så anhåller wästerbottniske Allmogen underdånigst at på det
förr brukelige sättet få utgiöra sin kronotijonde.
Hwarjemte som Wästerbottn är en swag spannemålsort och All¬
mogen därstädes mäst altid nödsakas kiöpa spannemål, så bönfaller
Allmogen uti Norra jurisdiction at i ond och god tid med femton
dahl. kopp:nt tunnan få inlösa den kronotijondespannemål, som an¬
ordningen öfwerskiuter, på det Allmogen må äfwen därigenom blif-
wa förskont för samma spannemåls kostsamma afförssel til Kengis
bruk, som för en del är öfwer tiugu mil aflägit ifrån deras hemwister.
Allmogen förhoppas i underdånighet at härutinnan så mycket
hällre winna nådigt bifall, som Kongl. Majit och kronan winner 3
a 4 d. på hwarje tunna mer, än bruket gifwer, hwilket dessutan icke
eller ställes i mistning af spannemål, emedan det har tilfälle at ifrån
åtskillige orter och städer i riket siöledes hämta så mycken spanne¬
mål, som till dess förnödenhet tarfwas.
§ 61.
Alldenstund laxfiskerierne i Wästerbotn alt mer och mer aftaga,
at indrägten theraf näppeligen swarar emot hälften af hwad de af
sig kastat i förra tider, då årligen taxan å dem faststältes til erläg¬
gande in natura; och somlige deribland gifwa så ringa afkomst, at
den icke ersätter kostnaden å deras häfd; fördenskull anhåller All¬
mogen i Wästerbotn underdånigst, at den på några år allenast dem
i nåder bewiljade förmånen at med penningar få afbörda sig lax-
taxeafgiften måtte ständigt och alt framgent dem allernådigst för¬
913
unnas, samt at berörde afgift i anseende så til deras dryga rotering,
som är högre än i någon annan ort i riket, hälst en del halfwa hem¬
man måst hålla en soldat, som ock dertil at de mäste fisken, som wid
roteringen blifwit ansedde, äro genom upgrundningar dels ganska
mycket förswagade och dels aldeles obrukbare, måtte blifwa ifrån
sexton daler modererat och utsat til tretton 1/3 d:r tunnan, på lika
sätt som Allmogen i Österbotn förundt är, ehuru de förmodeligen
äga fördelachtigare fisken och lindrigare rotering.
§ 62.
I anseende til the redan skedde och hädanefter i byarne skeende
ägo-, ref- och delningar, som til följe af nådig befallning allena efter
hwars och ens i jordeböckerne påförde skatt och icke så therhos på
hwars och ens underhållande soldatebeswär blifwit werckstälte,
hwarigenom en del af inroterade hemmans brukare i Wästerbotn
redan kommit at lida och än flere kunna blifwa stälte i mistning af
the ägor, the wid 1695 års roteringstid warit klanderlöse innehaf¬
ware af, samt äfwen tå therföre uti soldatebeswäret utan afseende
på åtskiljande skatt ansedde til then upmärcksamhet, så at hemman
af 1/3 mantal icke sällan uti soldatebeswär til helften mindre än
1/4 och 1/6 mantal är wordet taxerat, hwilcka åskilnader rote-
ringswercket tydeligen utwisar, warandes således icke annat än the
högt roterade hemmans undergång at afse, ther icke wid hädanefter
skeende ägodelningar hafwes afseende på skatt och taxering tillika,
så at the ägor, för hwilcka wåre hemman blifwit i soldatebeswäret
ansedde, warda befordrade och ej söndrade ifrån then bohlstad,
hwarunder the wid roteringstiden lydt och legat, är Allmogen ifrån
Wästerbotn föranlåtne at underdånigst bönfalla, thet i nåder må hä¬
danefter förordnat warda, enär ägodelningar i byalag här i lands¬
orten warda werckstälte efter skatten, at ock knechtetaxeringen
tillika må komma i consideration, så at ägorne icke efter enthera
utan efter både skatt och taxering tillika blifwa fördelte och jäm¬
kade, på thet the, som wid roteringen högt blifwit ansedde, måge
bibehållas wid the förmåner, hwarigenom theras hemman sättes i
stånd at medmächta soldatebeswäret, och utom hwilcka ej annat än
theras undergång och ödesmål är at befara.
§ 63.
Ehuru cronohemman kunna af trefne och flitige åboer wäl häfdas
och skiötas, så är och blifwer det dock en oemotsäjelig sanning, at
en skatteman med större åhåga, drift och upmärcksamhet winlägger
914
sig om sitt hemmans upodlande och förkofring än en kronohem¬
mansåbo.
Ty fruchtan för den senare at kunna gå qwitt åborättigheten, när
någon under föregifwande af ädlare wercks befrämjande eller annat
anmäler sig at få kiöpa cronohemman til skatte, gior, at lusten til
hemmanets förbättrande hos åboen förfaller.
Deremot griper de förre eller skattemännen saken an med alfware
och skonar hwarcken sig sielf eller sin förmögenhet, hwartil för¬
nämsta orsaken är, at han är säker och wet, at hans arbete och kost¬
nad kommer hans barn och arfwingar til nytta, ifall han ei sielf
skulle hinna få niuta fruchten theraf.
När man nu tillika eftersinnar, at flere enskilte personer utgiöra
publicum och at, när hwar enskylt person, som äger jordbruk, skiö-
ter det wäl, publicum i och med detsamma winner, samt at et land
kan i allmenhet kallas florerande, när alla, som bo och bygga i riket,
må genom god hushållning wäl; så blir det högst angelägit at aldrig
afskära för en privat eller enskylt person tilfälle at förbättra sine
wilckor eller afskräcka honom at upodla sitt åboende hemman.
Härpå har ofelbart 1723 års förordning om cronolägenheters för¬
säljande til skatte haft sitt afseende, då åboen förklares berättigad at
framför andra få kiöpa sitt hemman til skatte. Och ehuru i högst¬
berörde förordning med uttryckelige ord stadgas, at posthemman
äfwen måge försäljas til skatte; så har dock Allmogen med bestört¬
ning af Kongl. Maij:ts til Des och Riksens Cammarcollegium den 21
Julii 1752 aflåtne bref måst erfara, at en sådan förmån är uppå Rik¬
sens Höglofl. Ständers Secreta Utskotts underdåniga anhållan All¬
mogen afskuren. Och aldenstund Allmogen genom högstberörde för¬
ordningar tycker sig blifwit lidande, så anliålles i underdånighet, at
thetsamma kunde uphäfwas och Allmogen så mycket benägnare bi¬
behållas wid den rättighet, 1723 års skattekiöpsförordning them till¬
lägger, som högstberörde förordning grundar sig på hwad Riksens
Ständer gemensamt för godt funnit at fastställa och thet i Kongl.
Maij:ts högstberörde skrifwelse åberopade kongl, brefs innehåll af
den 23 Junii 1722 ofelbart tyckes böra, sedan samma förordning ut¬
kom, anses utan kraft och werckan.
§ 64.
Uti en del bergslager hafwa wisse skattlagde hemmansåboer und¬
fått tilstånd och privilegier at upbygga masungnar at derstädes af
sine hemmans skogar idka blåsningar och tackjernstilwärkning.
Desse privilegerade åboer hafwa sedan såwäl för deras skogars ring¬
915
het, som ej swarat mot deras andel i masugnen, som ock för at få
hjelp och understöd i en så dryg kostnad, som til en masugns byg¬
gande och wid mackt hållande med dammar, rännor, hink och bäl-
jar med mera erfordras, samt besparing i kolåtgången wid masung-
nens wärmande antingen försålt eller på hwarjehanda sätt uplåtit
och afstått till andra hemmansåboer, som haft sine enskylte hem-
mansskogar men ej warit delacktige i det undfångne privilegio, ej
eller haft andel i någon annan masugn, derest de kunnat anwända
sin skog till tackjernstillwärkning, hwilka senare oklandradt inne¬
haft och nyttjat sine förwärfwade masungnsdelar i långliga tider til
CO, 70 a 80 år tilbaka. Men nu i desse senare åren hafwa efterträdarne
och ägarne af de wid första fundation privilegerade hemman begiynt
söka och återwinna de försålde och afstådde masungsdelar, hwar-
igenom åtskillige kostsamma och dryga rättegångar sig yppat. Skul¬
le nu meranämde delar gå ifrån deras innehafware och ägare til de
förstnämde åboer, så hade de ej något tilfälle at anwända sin skog
til tackjernstilwärkning utan nödgades gripa til den förderfwelige
födokroken at sälja sina kohl til hammarwärken. Fördenskull an-
hålles i underdånighet, det de, som på ett så lagligit sätt förwärfwat
sig andelar i någon masungn samt äga och innehafwa så mycken
skog til sine hemman, at de derefter i längden kunna underhålla blås-
ningarna, måtte nu och i framtiden, för säljarenas barn och efter¬
trädare på hemmanen, äga en oklandrad nyttje- och besittningsrätt
på oftanämde masungnsdelar. Men beträffande de masungnar, som
äro funderade på någon wiss afrösad och masungnen tilslagen skogs-
tract, hwilken interessenterna sins emellan delt i wissa lotter eller
skogsrep, hwarefter de sedan på lika stora andelar, sorn de ägt i
skogen, bygt i masungnen, böra oskiljackteligen blifwa tilsammans,
och om någon antingen sålt eller på hwarjehanda annat sätt til nå¬
gon annan antingen innom eller utom hyttelaget uplåtit sin andel eller
någon del deraf, bör densamma til den, som är rätter ägare eller in¬
nehafware af skogslotterna eller repen, återgå, emedan eljest, om
masungnsdelen skulle skiljas ifrån skogslotternes rätta ägare och
innehafware, skulle de ej hafwa tilräckelig stor del at afblåsa sina
kol utan då nödgas dem til hammarwärken föryttra.
§ 65.
Samtelige cronohemmansåboerne uti skiärgårdarna, sorn idka
fiske och så godt som endast derigenom sin näring söka, anhålla un¬
derdånigst, det dem allena må warda förbehållit at desse hemman
få till skatte kiöpa, och at manufacturwärcken, järnbruken och gruf-
916
weägare eij måtte tillåtas förträde wid sådana skattekiöp framför
åboen, hälst fiskerieidkandet, som med alt fog kan och bör räknas
ibland de ädla och till rikets understöd oumbärligaste näringar, uti
dess tillbörliga drift eljest skulle komma at aldeles afstanna, derest
likwäl Kongl. Maij:ts flere allernådigste förordningar uti afseende
på den igenom saltsjöfiskeriet riket i allmänhet tillflytande stora
nytta förmedelst hwarjehanda lemnade upmuntringar denna näring,
såsom ett ifrån alla andra åtskildt och särskilt hufwudwärck, på det
högsta sökt wårda.
§ 66.
At Allmogen må slippa framskaffa wed til saltpettersiuderier.1
§ 67.
Emedan Allmogen uti Rudskoga pastorat samt Wissnums sockn
uti Örebro län och Wermelands östra syssle i anseende til dess ringa
åkerbruk betarfwar uti de ymnigaste år at kiöpa säd från andra or¬
ter, hwarföre Kongl. Maij:t och cronan jämwäl måste uti misswäxtår
denna Allmoge med brödkorn understödja; och som Kongl. Maij:t
och cronan äger en årlig odisponerad behåldning af tijonde, uti Rud¬
skoga pastorat 18 tunnor och uti Wissnums sockn 22 tunnor, tillsam¬
mans 40 tunnor spannemål uti ren säd beräknadt; altså bönfalles i
diupaste underdånighet, det den Allmoge, som tilkommer samma
40 t:or kronotionde utgiöra, måtte enligt Kongl. Maij:ts nådiga re¬
solutioner på Allmogens underdåniga beswär wid riksdagarne 1734,
§ 6, och 1752, § 8, få lösa denna cronans behåldne spannemål efter
marokegåmgen, då Kongl. Maij:t och kronan uti fredeliga tider den
eij behöfwer in natura til krigsfolcks förnödenhet at disponera.2
§ 68.3
Så willigt som Allmogen öfwer hela riket nu i flere år bortåt ut-
giort the wid riksdagarne nödige pröfwade bewillningar, så swåre
och tunga blifwa de i längden at draga, helst en del landsorter blif-
1 § 66 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgiv¬
na text härrör från besvärsdeputationens protokoll den 24 februari 1756,
Prästeståndets arkiv, F. 58. Jfr Kungl. Maj :ts resolution på Allmogens be¬
svär, § 3.
2 Enligt besvärsdeputationens protokoll i Prästeståndets arkiv, F. 58, för
den 24 februari 1756 återtogs den ursprungliga besvärsparagrafen och er¬
sattes av ovanstående nya. I den ursprungliga paragrafen begärdes, at All¬
mogen ei högre må betala sina dagswerken, när indelningshafwaren dem
icke in natura behofw,er, än efter jordeboken.
3 Utskottshandlingar 1755—-1756, vol. 61 a, fol. 58.
917
wit genom misswäxter, boskapsstörtningar och andre olyckor nog
afmattade.
Det ädla fredslugnet, hwaraf riket nu har sig at glädja, gifwer All¬
mogen det hop, at bewilningar hädanefter icke lära blifwa så oum-
gängeliga som härintil och at rikets ordinarie inkomst och numera
tor blifwa tilräckelig til de nödwändigaste behof samt staternes af¬
löning.
I anseende härtil och på det Allmogen ej måtte beständigt öfwer
sin swaga förmåga betungas med extraordinarie utlagor utan en gång
få känna fruchten af den wälsigmade friden, som den Högste oss nå-
del. förlänt, anhåller samtelige rikets Allmoge, thet Riksens Högl.
Ständer wid theras nu warande sammankomst wille så begå, at alle
bewillningar, som härintil blifwit utgjorde, numera måge uphöra
eller, om rikets tarf ej kunde ännu en fulkomlig eftergift af desse
bewillningar tillåta, at åtminstone någon lindring i them måtte på¬
tänkas och Allmogen til godo komma.
Allmogen gior sig om Riksens Höglofl:e Ständers öma behiertande
härutinnan så mycket mera försäkrad, som det länder riket til styrka,
när Allmogen får samla krafter och förmåga at wid påkommande
oförmodelige händelser, them doch Gud nådeligen afböje, kunna så
mycket känbarare bispringa thet allmänna til rikets och inwånarnes
gemensamma förswar.
§ 69.
Allmogen, som bo omkring städerne, blifwa offta af ämbetsmän,
som äga at öfwer dem befalla, inbådade til städerne at med skiuts
forthielpa de resande. Och emedan detta icke är någon Allmogen
egenteligen åliggande skyldighet samt dem til mycket beswär länder
och fördenskull desto billigare lärer pröfwas, at de wid slike tilfäl-
len niuta lika förmoner, som städernes borgare eller åkare; så an-
hålles underdånigst, at då Allmogen effter bud och befallning af nå¬
gon ämbetsman skiutsar private resande utur städerne, den då må
bestås dubbel eller lika skiutslega, sorn stadens skiutsande borgare
och åkare åtniuta.
§ 70.
At getter för en landtman äro både nyttige och nödige, det lärer
ingen, som will hålla sig wid sanning, kunna bestrida.
Härpå grundar sig ock kongl förordningen af den 5 April 1739,
918
som tillåter, at desse creatur måge hållas och tillåtas af dem, som
lägenhet dertill hafwa och då jordägarne derom ense äro.
Oförnekeligit är det, at i Cronobergs län, hwarest stora skogar och
magra åkrar finnas, bästa tillfälle gifwes at hålla getter.
Icke desto mindre har det händt, at afwundsamma grannar, som
icke sjelfwa hafwa håg at söka sin förkofring, äfwen wilja hindra
den flitiga, idoga och wälmenande i alt, hwad han sig företager.
Till den ändan hafwa sådana mindre wälbetänckte grannar under
föregifwande, som skulle de af getterna lida skada, wid bergstingz-
rätterna genom andra sökt, det måtte dessa creatur aldeles förbiudas,
hwilcket dem ock lyckats, oacktadt eij bewist blifwit, at getterna
giort den minsta skada, hwilcket eij eller skie kan i en ort, som är
med stor och hög skog öfwerwuxen.
I anseende härtill anhåller altså Allmogen i Cronobergs län at utan
någons ogrundade tilltal få hålla getter samt at eij ifrån häradsrätt
blifwa dragne till bergsting, då någon will klaga sig hafwa af getter
lidit skada; warandes Allmogen beredd, enär häradsrätten pröfwat
omständigheterna, ersätta den skada, som desse creatur kunna gran¬
nen på sina ägor tillfoga.
§ 71.
Andrages, hurusom åtskillige cronoutjordar uti Upland, Jönkö¬
pings, Kronobergs, östergjötlands, Nylands, Tavastehus, Åbo och
Björneborgs läner, hwilka af ålder lydt och blifwit brukade under
wisse hemman och uti jordeboken therwid anförde warit, skola blif¬
wit utur hemmansägorne utbrutne, hemmansägarne fråntagne och
andre personer tilärkjände, änskjönt hemmanägaren årlig ränta för
them ärlagt. I anseende hwartill och af flere andragne skjäl Allmo¬
gen i förenämde läner anhåller at till utjordarnes bibehållande wid
the hemman, hwarunder the blifwit brukade och upodlade, them
måtte förunnas en lika förmåns rätt till samma utjordar, hwilka ther
ännu kunna finnas, som Allmogen i Ångermanland genom kongel.
resolutionen uppå Allmogens underdånige beswär wid 1752 års riks¬
dag, § 55, är förund; såsom ock at the utjordar, som blifwit hem¬
manen frånskilde och till andra uplåtne, måtte under hemmanen
återläggas.1
1 § 71 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomiutskottets betänkande den 4 juni 1756,
Utskottshandlingar 1755—1756, vol. 42, fol. 960. Jfr Kungl. Maj :ts resolu¬
tion på Allmogens besvär, § 47.
919
§ 72.
Anhålles, att de i Lifgedingsorterne i Södermanland boende in-
wånarne, hwilkas kronotijonde till ecclesiastique-, gymnasii- och
scholsestaterne i Strägnäs är anslagen, måtte warda bibehållne wid
den år 1726 i Junii månad med bemälte staters fullmäktiges samt All¬
mogens otwungne samtycke projecterade och af Kongel. Kammar-
collegio år 1730 stadfästade och jemwäl ifrån år 1726 till 1737 utan
klander efterlefwade tijondesättning, hwaruti likwäl ecclesiastique
staterne i Strägnäs år 1737 sökt och ärhållit sådan ändring, att de
skulle efter räknande och proftröskande få åtnjuta sin tijondespan-
nemål, hwarmedelst Allmogen, hwilkas tijonde desse stater är an¬
slagen, alt sedermera måst draga de olägenheter, som skola wara
oskiljaktige från sädesräknandet och profwandet, i så motto at de,
hwilka en sådan förrättning anförtros, mera skola passa tiden till
dess wärkställande efter egen beqwämlighet än landtmannens nytta
och rätta inbärgningstiden, hwarigenom mycken säd skall både för¬
spillas och bortskämmas, med mera som härwid anföres.1
§ 73.2
Bergsallmogen i Nerike och Wermelands län föranlåtes i under¬
dånighet föredraga, huruledes derstädes i många år warit brukeligit,
at Kongl. May :ts befallningshafwande årligen rest omkring uti bergs-
lagsorterne och effter föregången ordentelig kundgjörelse uti hwart
härad eller bergsjurisdiction förrättat så kallade bergsransakningar,
hwarvid de mål och twister, som Allmogen då emot hwarannan an¬
mält, blifwit uptagne och skärskådade.
Syftemålet härmed lärer wäl i början hafwa warit, att Allmogen
skulle lisas ifrån långa resor til landshöfdingesättet, enär de hade
några angelägenheter, hwaruti de behöfde söka konungens befall-
ningshafwandes handräckning och biträde.
Men Allmogen har i senare åren funnit, det berörde bergsransak¬
ningar icke tilskynda dem någon förmon utan tvertom hinder, tids¬
spillan och onödiga utgiffter. De fläste mål, som wid bergsransak-
ningarne af de sökande anmäles och til hwilkas beswarande den an-
gifne wederparten uppå tilsäijelse måste sig inställa, äro af sådan
beskaffenhet, at de ej kunna slutel. afgjöras utan warda hänwiste
1 § 72 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammarekonomiutskottets betänkande den 17 au¬
gusti 1756, Utskottshandlingar 1755—1756, vol. 42, fol. 1134. Jfr Kungl.
Maj :ts resolution på Allmogens besvär, § 69.
2 Avskrift i Utskottshandlingar 1755—1756, vol. 17, fol. 562.
59—590725. Bondeståndets protokoll
920
dels til härads- oell dels til bergstingsrätterne, då begge parternes
resor, dagar och kostnader äro förgäfwes anwände.
Landtallmogen har och den olägenhet, enär desse bergsransak-
ningar påstå, at de, okunnige om konungens befallningshafwandes
och landssecreterarens bortowarelse, offta resa uti sine angelägen¬
heter fåfengt 20 mil mer och mindre til landshöfdingesätet. Men mäst
tycker Bergsallmogen, at de effter gammal plägsed måst för bergs-
ransakningarne årligen til konungens befallningshafwande förmo-
deligen såsom resepenningar utbetala] 12 öre och til bergsgewal-
digern ett öre kp :mt för hwar mansperson, sorn i mantalslängden an¬
tecknad är, hwilket för dem, som för sitt bergsbruk skull måste hålla
mycket folk, utgjör nog känbar och dryg summa, i synnerhet när
den, sorn offta handt, måste på en gång utbetalas för 4 å 5 år.
I anseende til desse omständigheter och emedan Almogen de åren,
bergsransakningarne icke kommit at hållas, icke rönt deraf minsta
afsaknad utan fast mera den förmånen at få til sitt bergsbruks id¬
kande nyttia de dagar, som eljest wid bergsransakningarne skulle
fåfengt förspillas; ty anhåller Bergsallmogen i Nerike och Werme¬
land, at berörde bergsransakningar, som efwen förordsaka konung¬
ens befallningshafwande mycken möda och beswär med långa resor,
måtte afskaffas och Allmogen för ofwannämde utgift förskonas, i
synnerhet som det icke lärer genom någon förordning wara stadgat,
at de böra hållas och berörde afgifft af Allmogen utbetalas.
§ 74.
Andrages, hurusom en del af kyrckorne uti Lunds och Giötheborgs
stifter skola genom donationer från urminnes tider äga ansenlig fast
ägendom, bestående dels af obebygde åkrar och ängar, dels af be-
bygde och numererade större och mindre hemman. The förra eller
the obebygde grunder och jordägodelar skola under andre crono-
hemman emot skiälig städja och årligit landtgille till kyrckan altid
warit brukade och i alla tiders jordeböcker under titul af kyrcko-
jordar införde. Men wid jordeböckernes förändring år 1718 skall
händt, at thesse obebygde kyrckojordar blifwit uti jordeböckerne se¬
dan kallade cronoutjordar, hwaraf cronobetiente skola tagit sig an¬
ledning at them såsom en cronoegendom disponera och til hwem
the wilja bortstädja, hwarigenom kyrckorne skola mista sin ägen¬
dom och Cronoallmogen, sorn desse kyrckojordar under sine hem¬
man hafft i bruk, märckeligen förswagas. I anseende hwartill och
som sådant skal wara stridande emot 53 § af 1723 och 1731 årens
921
kungl, resolutioner uppå Allmogens allmänna beswär, ty anhåller
Allmogen underdånigst at blifwa wid thesse resolutioner bibehållne,
så at ingen må draga thess obebygde kyrckogrunder ifrån the hem¬
man, under hwilcka the från urminnes warit brukade, när åboen
will them städja och skiäligit landtgille theraf till kyrckan betala
samt at landshöfdingarne måge alfwarligen blifwa anbefalte at them
uti cronans jordeböcker under sin förra titul och namn af kyrcko-
jordar straxt låta införa.
Hwad åter de bebygde och numererade kyrckohemman beträffar,
så anhåller Cronoallmogen i lika underdånighet, at ingen må tränga
deras efterlemnade änkor och barn ifrån thesse hemmans städjande
och behållande, under hwaidiprsetext det wara må. Och der någon kyr-
kornes fasta ägendom, ware sig obebygde jordar eller bebygde hem¬
man, på ett eller annat sätt skulle antingen wara kommen under an¬
nat bruk, än den tillförene warit, eller räntan deraf förminskad emot
förra wanligheten, anhåller Allmogen, at sådant genast må blifwa
rättadt och at consistorium theröfwer alfwarsam hand håller.1
§ 75.
Andrages, hurusom Kongl. M:tt enl:t 4 och 10 §§ af knektecontrac-
terne eller förordningarne och reglementen emellan Allmogen och
soldaterne i Kongsörs och Strömsholms läner gifwit till hwar rote
2 tunnor spannemål årl. eller 6 d:r s:mt, hwaraf hälften skulle årl.
inlefwereras i häradskistan och hälften komma roten till godo och
hjelp. Warandes Allmogen försäkrad genom kongel. resolutionerne
af åren 1719, § 13, och 1720, § 11, at hwad härom wore förafskedat,
skulle oryggeligen hållas. Icke dess mindre har dock i senare åren
blifwit Allmogen pålagt at för den nämde tunna spannemål eller de
derföre åtnjutne 3 d:r s:mt årl. utgjöra 16 hjelpedrängedagswärken
till Kongsörs och Strömsholms stallängar och ladugårdar. Och som
detta är en större last och hinder i Allmogens egne hemmans skjötsel
än at thermed 3 d:r s:mt kan ärsättas och utomdess thet förmenes
wara stridande emot deras knektecontracter och de kongel. resolu¬
tioner, som försäkra och fastställa dess oryggelige efterlefnad, så
anhåller Allmogen i berörde läner at blifwa förskont för den dem
ålagde dagswärksprsestationen för knektetunnan och at de utom an¬
1 § 74 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från kammarkollegii betänkande den 14 juni 1756, Kon¬
cept till orterna 1756, del 2, Kammarkollegii arkiv. Jfr Kungl. Maj :ts re¬
solution på Allmogens besvär, § 79.
922
nan tunga än soldatehållningen måge få njuta den sig tillgodo och
hjelp lika med frälsehemmansåboerne der i länen.1
§ 76.
Allmogen uti Hardemo, Kumla, Esbergs, Grimstens, Sunbo, Askers
och Skyllersta härader och Lekebergslagen i Nerike beswära sig i
underdånighet öfwer den stora tunga, som skatte- och kronobön-
derne lida genom kungs- eller den så kallade Alnängens bärgande,
som til landshöfdingelönen indelt är. Och som Kongl. Maij:t uppå
Riksens Ständers underdåniga föreställning genom bref til Kongl.
Maij:ts och Riksens Höglofl. Kammarcollegium af den 24 Januarii
1744 angående räntepersedlarnes sammanslående ibland annat i nå¬
der förordnat, thet krono- eller skattehemman ei böra betungas med
flere dagswärken, än i des skattläggning äro upförde och beräknade,
emedan obilligt synes, at något hemman skall skatta för något mer,
än det wärkeligen innehafwer och är skattlagt före, hwarföre Kongl.
Maij :t der jämte i nåder befalt, at alla extra pålagor och räntor, ehwad
de kallas hielpedagswärken, diurgårdsstängning eller annat, skulle
aldeles afskaffas. Och Kongl. Maij:ts under den 8 Januarii 1748 ge¬
nom trycket utfärdade nådiga förklaring, huru tädaneffter borde
förhållas med utgiörande af indelte och oindelte hemmans räntor,
och des 4 § i nåder stadgar, at indelte och oindelte hemman icke böra
med flere och andre dagswärken betungas, än deras jordeboks- och
mantalsdagswärken, hwartil de äro skattlagde och stå i kronans jor¬
debok, aldeles som förordnat finnes uti ofwan högstbemälte kongl,
bref af den 24 Januarii 1744, hwilket förordnande än widare genom
bref af den 2 April 1748 angående kungsgårdarne förnyat är. Till
underdånigste följe af ofwan högstbemälte kongl, bref och förord¬
ning tyckes hielpedagswärken här uti Neriket, sorn å kungsängen
Alnan blifwit giorde, ei mindre än i alla andre orter, ther Allmogen
ei derföre niuter någon wedergiällning, bordt afskaffas och icke af
Allmogen utfordras, som likwäl icke skiedt, utan nödgas Allmogen
årligen med sin stora kostnad och olägenhet denne stora kungsäng
lönlöst afbärga och sådant arbete förrätta, hwartil deras hemman ei
skattlagde blifwit; altså anhåller Allmogen allerunderdånigst om be¬
frielse ifrån förberörde dagswärkens utgiörande såsom en dem alt
för hårdt tryckande tunga, hwarmed de ei längre uthärda kunna
utan sin alt för känbara skada.
1 § 75 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgivna
text härrör från kammarekonomiutskottets betänkande den 1 juli 1756,
Utskottshandlingar 1755—1756, vol. 42, fol. 1021. Jfr Kungl. Maj :ts resolu¬
tion på Allmogens besvär, § 83.
923
§ 77.
At allenast et liqwidationsmöte måtte hållas emellan rothållarne
och soldaterne i Jönkiöpings län och det om hosten.1
§ 78.
Allmogen i Halland, och i synnerhet Norra Halland, som wid sine
hemman sielf icke äger någon skog, har tillförene altid obehindradt
fått af nästgränsande grannar i Westergiötland kiöpa såwäl wed
till bränsle som timmer till hus och wircke till allehanda slögder.
Men sorn sådant numera blifwit aldeles förbudit, så ser Allmogen i
Halland en oundwikelig undergång sig förestå; ty om i detta förbud
eij ändring winnås, måste Allmogens hemman i Halland till deras
bygnad förfalla; och som Allmogen i berörde län eij har någon an¬
nan utwäg till cronoutskyldernas betalande, än hwad de genom han-
daslögd i trän kunna med möda sammanskrapa, så förswinner ock
alt hopp at kunna sig desse utlagor afbörda, enär wircke härtill är
otillåteligit at få kiöpa.
I anseende till alt detta föranlåtes altså Allmogen i Halland at an¬
hålla, det et för denna province så skadeligit förbud måtte uphäfwas
och Allmogen derstädes tillstånd lemnäs at åtminstone få timmer till
husbygnad och wircke till handaslögder af sine tillgräntsande gran¬
nar i Westergiötland utan hinder eller åtal sig tillhandla. Äfwen ock
at uppå skogarne derstädes få uphämta större stubbar, grenar och
toppar, som eljest ligger i skogen till myckenhet och förruttnar, så
till bränsle som någon kohlning för det smide af liar, som de idka
och hwarmed de tjena både Elfsborgs och Bohus läner.
§ 79.
Kongl, förordningen af den 24 Febr. 1748 angående förlag i bergs-
lagerne tillåter wäl bergsmännen at uti K. Bergscollegio anföra be-
swär öfwer bergstingsrätternes uprättade marckgångar, då de fin¬
na sig dermed misnöigde; men som fatali erne eller den dertil utsatte
tiden är så otilräckelig och kort, at bergsmännen sällan kunna om
den uprättade mairckgången så tidigt blifwa underrättade, at de
intra fatalia med sine beswär kunna inkomma, i synnerhet som be-
tiening och handräckning wid beswärens upsättande them äfwen
11 besvärsdeputationens protokoll i Prästeståndets arkiv, F. 58, omtalas
icke denna paragraf. Ovan återgivna text härrör från Förtekning uppå det
Ilederwärda Bondeståndets allmänna beswärsparagrapher wid riksdagen år
1755 i Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 19.1 marginalen finnes anteck¬
ningen: 117 är i stället.
924
skall felas, åtminstone icke utan kostsamme resor, tidspillan och
andre utgifter kan erhållas, och deraf händer, at fatalierne den ena
gången efter den andra warda försutne; altså anhåller Bergsallmo¬
gen underdånigst, at den uti 1748 års förlagsförordning föreskrefne
tiden til beswärs ingifwande uti Kongl. Bergscollegio öfwer bergs-
tingsrätterne uprättade marckgånger måtte hädanefter aldeles up-
höra eller åtminstone så förlängas, at Bergsallmogen kan hafwa til-
räckeligit rådrum at giöra sig underrättade om marckgången och at,
då de finna fog dertil, låta författa och til Kongl. Bergscollegium in¬
sända sine beswär.
§ 80.
Ehuru knecktecontracterna icke gifwa anledning dertill, at va-
cante rotar böra hos officerarna prsestera ordonance, så har dock uti
åtskilliga orter, i synnerhet i Södermanland, ett sådant beswär blif-
wit rothållarne ålagdt; hwarföre och emedan Allmogen derigenom
icke allenast ställes i kostnad utan ock hindras i sine hemmans skiöt-
sel; ty anhålles underdånigst, at vacante rotar måtte frikallas och
befrias för ordonancers hållande, så mycket mera som de dessutom
under vacancetiden till regementscassan utbetala soldatens hela lön.
§ 81.
Öfwer den i följe af 1742 års kongl, instruction för allmänningsaf-
wittringsrätten i Ångermanland företagna taxeringen för brädesåg-
ning der i landet beswärar sig Allmogen med så mycket underdå¬
nigare säker förtröstan om ändring och befrielse, som de eij allenast
utgiöra bewillningsafgiften för sina sågar utan ock äro för skogen
och sågtimmer skattlagde; hwilcken skatt efter ständiga marcke-
gången med 8 öre s:rmt stå eken betalas. Men kunde Allmogen till¬
låtas at till sågning hämta ståckar på allmänningen, så undandrager
sig Allmogen icke at derföre betala den föreslagna afgiften.
§ 82. *
Som Allmogen i Hälsingeland wid åtskillige tilfällen funnit twif-
welsmål förekomma, om de hemman och torp, som blifwit uptagne
och skattlagde, sedan ständige indelningen och roteringen i länet
blef inrättad, skola lika som de så kallade uddemantalen betala årlig
afgifft til besparingscasisan för roteringsfriiheten; altså och emedan
bemälte Allmoges rotering är så dryg, at allenast twenne hemmans-
åboer, ehuru de icke bebo mera än et fierdedels hemman hwardera,
925
likwäl äro indelte til en soldats eller båtsmans hållande; ty föranlå-
tes de i underdånighet anhålla, at de hemman och torp, som, sedan
roteringen skiedde, blifwit uptagne och skattlagde, må så hiidan-
effter som härintils för roteringsfriheten ärlägga then wanlige af-
gifften til uddemantalscassorne effter föregångne årlige taxeringar
på samma sätt som andre uddemantalsbönder, och at de medel, som
i samma cassör inflyta, må så hädanefter som härtils anwändas til
de fattige indelte rotebönders hielp och understöd.
§ 83.
Jemte thet Allmogen i Österbottn lefwer i then underdåniga för¬
tröstan, at the allernådigst tilförordnade commissionslandtmätare
oförryckt få fulfölja och til ändskap befordra the påbegynte och än
återstående refningarne till skattläggning efter den faststälte nya
methoden uti Österbotns län, hwarest större delen af Allmogen kan
förwänta någon afskattning, så anhålles ock underdånigst, at the i
Kongl. Maij:ts Cammarcollegio ingifne skattläggningsinstrumenter
kunde skyndsammeligen öfwerses och til efterrättelse warda fast¬
stälte, på thet ej allenast the af Allmogen, som längst för detta ärlagt
skattelösen för theras åboende cronohemman, måge omsider blifwa
hugnade med skattebref til sin ytterligare säkerhet och hwarjehanda
oredors afböjande, i synnerhet wid arfskaps- och besittningstwister,
utan ock skattläggningsmännerne warda förwissade wid de än åter¬
stående skattläggningarne therom, at methodens föreskrift rättel:n
lämpad blifwit.
Och emedan en del af Allmogen, sedan skattläggningsinstrumen-
terne haft tre månaders liggetid i Kongl. Maij:ts Cammarcollegio,
åtniutit afskattningen til godo genom konungens befallningshafwan-
de® til wederbörande upbördsmän utfärdade befallningar, men and¬
re theremot fåt i lika fall afslag, ty bönfaller Allmogen underdånigst,
thet konungens befallningshafwande lemnes fria händer at på ena¬
handa sätt härmed förfara, til thes instrumenterne kunde faststälte
blifwa.
§ 84.
Kongl. Maij:t har genom rescript til Eders Kongl. Maij:ts Befall¬
ningshafwande i Österbottn af d. 6 Novemb. 1753 i nåder behagat
förordna, det hwart fierdedels hemman i berörde län bör wara för-
seddt med ett par dragoxar och til den ändan inom tre år upwisa
ämnen dertil wid en dahl:r s:rmts wite, så framt eij någon bewislig
olycka sådant hindrat; och ifall inom andre tre år lika tredska skulle
förspörjas, då med dubbelt wite beläggas.
926
Detta Eders Kongl. Maij :ts allernådigste förordnande, som har för
syftemål österbottniska Allmogens hushållnings förbättrande, upta-
ger Allmogen med all undersåtei. wördnad och skulle icke söka nå¬
gon inskränckning derutinnan, så framt arten och widlyftigheten af
deras hemmansbruk och handtering wore sådan, at de utom en häst
på en fierdedel och halft hemman samt twå eller tre hästar på större
hemmantal, som de för skiutsningar, durchmarcher och långwäga
kiörslor nödwändigt måste hafwa, behöfde nyttia och kunde föda
ett par oxar på en fierdedel, twå på ett halft, tre på trefierdedelar
samt fyra par på ett halft hemman. Men som den stenbundne jord¬
månen, hwaraf mäst alla österbottniska hemmansägor och skog be¬
stå, tillåter icke Allmogen derstädes at kiöra i åker och skog med
oxar partals, utan de måste wid fläste tilfällen betjena sig af en al¬
lena, med hwilken, åtminstone uti sielfwa åkerbruket, så mycket på
en dag uträttas som med ett par på andra ställen, och deraf följer, at
Allmogen i Österbottn til sitt jordbruk och skogskiörslor icke be-
höfwer så många oxar som annorstädes, icke eller hafwa de hästar
til något onödigt antal utan endast så många, som nödwändige äro,
först och främst til fullgiörande af den dem åliggande skyldigheten
med durchmarche och cronoskiutsningar samt de resandes forthiel-
pande och sedan til enskyldte resor til kyrkor och städerne, då de
för wägens längd skull eij kunna betjena sig af oxar. I öfrigt är deras
höbergning öfwer alt så ringa, at om Allmogen förbindes at hålla ett
wisst och större antal oxar, än behofwet fordrar, måste de i propor¬
tion minska antalet af kor och derigenom lida en känbar minskning
i sin dageliga och förnämsta föda, hwartil miölcken det mästa bidra¬
ger, i synnerhet i misswäxtår, samt smör och ost anwändes til ut-
lagsmedels förskaffande. I anseende härtil föranlåtes österbottniska
Allmogen i underdånighet anhålla om nådig ändring i högbemälte
Eders Kongl. Maij:ts nådige förordnande, att dem icke mera än All¬
mogen å andra orter, hwarest til äfwentyrs på hwart hemmantal tor¬
de finnas en större olikhet i antalet af hästar och oxar, må wara
betagit at i denna delen så hushålla och så många hästar och oxar
föda, som de sielfwa finna lämpeligast och nyttigast wara för deras
i(!) hemmansbruk och tillgång på winterfoder för kreaturen, i syn¬
nerhet som twång och wite härutinnan medförer den oskiljacktiga
fölgd, att Allmogen, ehuru den genom bewisliga olyckor och lagliga
förfall hindras at anskaffa och hålla det påbudne antalet af oxar,
likwäl måste anwända kostnad och tidspillan på resor at å weder-
börlige orter wisa sina olyckor och förfall.
927
§ 85.
Wid then förestående angelägna och nyttiga skogsdelningen an¬
håller Allmogen i Österbotn underdånigst at få til godo niuta then
uti 70 § af Kongl. Maij:ts allernådigste resolution på Allmogens all¬
männa beswär wid 1752 års riksdag faststälte grund, så at inga all¬
männingar blifwa afwittrade utaf the by- och hemmansskogar, hwars
widd och storlek äro med råer och rör laglige befäste, utan åboerne
warda wid theras uråldriga rättigheter bibehållne, i synnerhet thar
skattehemman i ägoskifte ligga; men thär afrösade skogstracter icke
finnes, bönfaller Allmogen underdånigst, at them blifwer tildelt så
tilräckelig skogsmarck, som oumgängelig pröfwas til husbyggnad,
wed och gärdslefång med nödigt torrwedshygge, på thet the mindre
hemmanens nödtorft ei må lämpas endast efter mantalen och therpå
beräknade tunneland utan efter theras oumbärlige behof i jemförelse
med större hemman.
§ 86.
The af Allmogen i Österbotn, som genom urminnes rättighet un¬
der theras hemman häfdat och innehaft skär och hollmar uti skär-
gårdarne, anhålla underdånigst at wid besittningen theraf framgent
warda bibehållne emot erläggande af then skatt, som wid skattlägg-
ningarne efter nya methoden them skiäligen kan påföras, så at slike
lägenheter icke måge androm, som therföre skatt erbiuda, til nyttian-
de uplåtas, the gamla hemmansåboerne til känbar afsaknad.
§ 87.
Allmogen på Gottland anhåller nu som wid åtskillige af de förre
riksdagar om ändring och förklaring uti 3, 10 och 14 §§ af den för¬
ening och conventionsstadga, som berörde Allmoge år 1648 med
Prästerskapet ingådt om dess rättigheters betalande.1
§ 88.
Beswärar sig Wermelands Allmoge theröfwer, at ehuruwäl enligt
5 § uti 1741 års riksdagsbeslut samt Kongl. Maij:ts nådige bref til
samtelige herrar landshöfdingarne rote- och rusthållarne såwäl för
egen beqwämlighet som rikets trygg- och säkerhet åtagit sig at an¬
1 § 87 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgiv¬
na text härrör från förordningsutskottets betänkande den 24 mars 1756,
Utskottshandlingar 1755—-1756, vol. 46, fol. 294. Jfr Kungl. Maj :ts resolu¬
tion på Allmogens besvär, § 78.
928
skaffa wargärnings- eller reserwekarlar och denna ortens af Kongl :e
Maij :t den 18 Novembr. 1688 allernådigst sitadfästade knechtecon-
tract uti 2 § innehåller, thet ersättningen skall ske efter skåf och
nummer. Icke thes mindre har en stor del af Allmogen måst widkän-
nas olika tunga och swårighet emot sine medbroder, i thy at wid re-
cruteringarne, som höllos efter finska kriget, inkallades alla rotar
til Carlstad med the år 1741 och 1742 enrollerade wargärningskar-
lar, hwaraf the bästa utwaldes, som blefwo utan afseende på skåf
och n:or til ständige soldater antagne och för de wacante rotor in-
delte, hwaraf sig tildragit, at alla de rotar, som icke skaffat wargär-
ningskarlar eller emot en betingad ringa lega gamle och odugelige,
hafwa dermed undsluppit. Altså bönfalles i diupaste underdånighet,
at den med 1741 års wargärningsmanskap sig tildragne olikhet må
allernådigst warda i så måtto rättadt, at alle de rotor, som af 1741
års wargärningsmanskap icke prsesterat ständige soldater, må wid
förefallande vacance sådant först utgiöra; men recruteringen seder¬
mera för alla tider efter skåf och n:or ske; dock de rotor härmed för-
skonte, hwars wargärningskarlar wäl warit til krigstienst dugelige
men genom döden afgångne, innan recruteringen skedde, och rote-
bonden genom fattigdom eller dödsfall utur stånd satt, så at de åboer,
som sedermera tilträdt sådane hemmansdelar, icke må för någon an¬
nans förwållande komma at lida.
§ 89.
Som soldatelegorne i de senare åren så ganska högt upstigit, och
den för rothållarne wid Wässmanlands Regemente inrättade kneckte-
legomedelscassa förmodeligen är nu så förökt, at et större understöd
wid soldaters legande än hittils torde derutur kunna rotarne med¬
delas; altså bönfaller Allmogen i Wässmanland, som til soldaters
hållande indelt är, at härefter, då soldater legas skola, utur kneckte-
legomedelscassan warda understödde med 200 d:r kopp:nt i stället
för de 150, som dem hittils bestådde blifwit.
§ 90.
I anseende därtil at i Bohus län är en ganska swag sädeswäxt, som
til största delen består af hafra och blandsäd, anhåller Allmogen i
berörde län underdånigst, at dem allernådigst må tillåtas at med
penningar lösa deras kronotijondespannemål emot et wisst i ond
och god tid utsatt pris. Giörandes Allmogen sig om bifall härutinnan
så mycket mera försäkrad, som Kongl. Maij :t och kronan therigenom,
at tijonden betalas med penningar, winner den förmån, at i stället
929
för slät spannemål, som der i orten gifwes och hwilken för ringa
pris måste försäljas, cronan för Allmogens penningar kan god och
rijtorr spannemål låta upkiöpa, som i många år kan ligga utan att
blifwa skämd och til guarnizonsregimenternes behof wid förefal¬
lande tilfällen anwändas.
§ 91.
Kongl. Maij:ts allernådigste bifall wid 1752 års riksdag för inne-
hafwarne af utgods eller ödesjordar at sådane lägenheter, såsom
under theras hemman förmedlade, framför andra få inlösa ärkänner
Allmogen i Ångermanland med underdånigste wördnad och tack¬
sägelse; men emedan berörde förmedlingar dels äro ifrån äldre ti¬
der bewiljade och af glorwördigst i åminnelse Konung Carl den XI
faststälte för them, som skiedt för år 1685, på isätt sorn Kongl. Maij :ts
nådige resolution af d. 16 Martii samma år innehåller; ty anhåller
ofwannemde Allmoge at wid berörde höga resolution blifwa bibe-
hållne utan widare intrång eller förfördelande, äfwensom det och
wil wara nödigt at få wisshet på de i sednare tider inlagde hemman,
på thet Allmogen af frucktan för ny skattläggning och andras in¬
trång icke måtte afskräckas at med theras hemmans upodlande fort¬
fara.
§ 92.
Som kongl, resolutionen af år 1689 förmår, det Allmogen i Hal¬
land, af hwilka då fordrades 7 m:k silf:rmt för lisp:det af landtgille-
smörräntan, skulle få den betala med sex mark s:rmt; och kongl, re¬
solutionen af år 1697 detsamma fastställer af tillagt skiäl, at testatores
sjelfwa satt en wiss taxa derå; altså och emedan Prästerskapet icke
lärer kunna i denne omständigheten mera fordra, än testatores til
kyrkorne skänkt, som är sex mark silf:rmt för hwart lispund smör;
ty anhåller Allmogen i underdånighet icke allenast at få njuta desse
resolutioner til godo, utan at den af Prästerskapet år 1734utwärkade
kongl, resolutionen om denne räntas betalande med förhögning eff-
ter markegången må derutinnan i wägen ligga, emedan Allmogen
derwid icke blifwit hörd, utan ock at den sedan år 1734 utbetalte
förhögningen öfwer sex mark silf:rmt för landtgillesmör pundet
måtte Allmogen återställas.
§ 93.
Allmogen i Ångermanland och uti åtskillige härader i Upland och
Stockholms län anhåller, at som det skall falla Allmogen i berörde
930
orter ogiörligit at till följe af kongl, brefwet af d. 5 Aug. 1753, enär
nya hus komma at byggas eller nya tak at läggas på dem, som redan
bygde äro, täcka sine hustak i mangården med näfwer och torf och
i ladugårdarne med rör och halm i stället för de så kallade färgtaken,
som till skogarnes besparing bordt anskaffas, så anhåller berörde
Allmoge at härutinnan warda befriade från alt twång och at dem
må tillåtas at bruka sådane tak, som the finna sig wara minst kost-
samme och mäst lämpelige efter den tillgång, som i orten gifwes på
täckningsmaterialier; hälst emedan på the flästa ställen therstädes
ingen torf skall finnas, med mindre ängsmarken till skada och minsk¬
ning i höbergningen skall tillgripas, halmfodret äfwen, sorn wid the-
ras hemman faller, är så ringa, at thet till theras nödige creaturs
framfödande öfwer wintren knappast tillhinner, men genom then
påbudne taktäkningen med halm ännu mera minskadt, skulle nöd¬
saka them at äfwen minska theras creaturs antal till en altför dryg
känning i theras hushåldning; hwarförutan theras gamla hus, såsom
för färgtak inrättade, icke skola wara af then styrka, at the kunna
bära ett torftaks tyngd.
Men få the bruka takwed af then ther i Ångermanland nog wäxan-
de myrgran, så skal den wara af sådan fasthet, at then kan ligga på
tak öfwer 50 å 60 år.1
§ 94.
Rusthållarne af Bohusläns Dragoneregemente anhålla underdå¬
nigst, at enär Dragoneregimentet får ny mondering, rusthållarne då
måge få behålla och sielfwe disponera the gamle af dem sielfwe be¬
talte monderingspersedlar, emedan the äntå icke wid något tilfälle
nyttias utan mäst af mahl blifwa förtärde, ehuru rusthållarne med
dryg kostnad söker dem wid mackt hålla.
§ 95.
Post- och skjutsfärdsbönderna på Åland och Töfsala soken i Fin¬
land anhålla, att taxan för dem, som resa postwägen öfwer Åland,
måtte, hwad båtlegan angår, förhögas till dubbelt emot hwad hit¬
tills för hwarje båt blifwit betalt i anseende därtill, at förslebåtarne,
hwilka för den skoglösa ortens skull måste ifrån Finland ock andre
1 § 93 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgiv¬
na text härrör från kammarekonomiutskottets betänkande den 1 april 1756,
Utskottshandlingar 1755—1756, vol. 42, fol. 717. Jfr Kungl. Maj :t's resolu¬
tion på Allmogens besvär, § 72.
931
orter mot förra wanligheten dyrt köpas, skola genom de resandes
stora wagnar så krossade och illa medfarne blifwa, at de ej mer än
få år kunna nytjas.1
§ 96.
At bergstingsrätterna må betagas upsigt och domrättigheter i de
mål, som röra Allmogens enskilte skogar och med wederbörandes
tilstånd upbygde sågar, hwilket genom Kongl. Bergscollegii circulair
af d. 13 Decembris 1753 dem blifwit tilegnadt.2
§ 97.
Derigenom at soldaterne måste i ordning efter hwarannan såsom
ordonancer infinna sig hos sine officerare, warda många dagswerc-
ken förspilde och äfwen soldaterne stälde uti kostnad, emedan som¬
lige hafwa flere mil til oficerarens boställen och således måste
fruchtlöst anwända twå å tre dagar på fram- och återresan; hwar-
före ock aldenstund brist på tilräkelige arbetare til större delen wål¬
ler, at jordbruket ej kan blifwa så skiött och upodlat, som lägenhe-
terne medgifwa, och i anseende thertil de mått och utwägar, hwar-
igenom dagswercken til detta behöfwes, kunde i giörligaste måtto
besparas, lära anses för högst angelägna. Fördenskul hemställes un¬
derdånigst, om icke til detta ändamåls winnande med ordonancerne
kunde få förblifwa på samma sätt, som förut altid skedt, at de solda¬
ter, hwilcka legat näst intil officersbostället och i wäg officerarne
emellan, undfåt brefwen uti sine hemwister samt brefwen således til
sine föreskrefne orter hwarifrån annan fortskaffat, emot thet the
ifrån officerarnes boställen längre aflägsne soldater thesse anten
med penningar eller någon annan tienst ersat, hwilcket the än gärna
önskade, emedan de derigenom kunde bespara och emot dagspen¬
ning hos landtbrukarne til både sin egen och landtmannens gagn
och nytto finge då anwända de dagswercken, som eljest fåfängt för¬
spillas på resorne til och ifrån bostället.
§ 98.
Ehuruwäl Kongl. Maij :ts nådige resolution uppå Allmogens under¬
dåniga beswär wid 1743 års riksdag, § 5, strängeligen förbiuder, at
1 § 95 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från mindre sekreta deputationens betänkande den 8 juli
1756, Utskottshandlingar 1755—1756, vol. 14, fol. 903. Jfr Kungl. Maj :ts
resolution på Allmogens besvär, § 60.
2 § 96 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan återgiv¬
na text härrör från besvärsdeputationens protokoll den 3 mars 1756, Präs¬
teståndets arkiv, F. 58. Jfr Kungl. Maj :ts resolution på Allmogens besvär,
§§ 34—35.
932
fältskiärare ej måge taga högre än 8 öre s:rmt för besigtningar af
rote- och rusthållarnes nylegde manskap; icke dess mindre föranlå-
tes en del Allmoge uti diupaste underdånighet sig deröfwer beswära,
det, oacktadt alt sådant, hafwa de måst icke allenast efter förra wan-
ligheten 24 öre s:rmt för karlens besiktning erlägga utan äfwen det
twenne gångor, både när karlen blifwit enrullerad, och då han wid
recruteringen til ständig soldat inskrifwen blifwit. Och bönfalles
fördenskull i diupaste underdånighet, det Kongl. M:t wärdes taga de
eftertryckeliga mått, hwarigenom ett sådant förtryck kan förekom-
mas, som lärer näppeligen kunna skie, med mindre rotebonden får
i landshöfdingen eller någon annan cronans ämbetsmans närwaro
desse genom högstberörde kongl, resolution til 8 öre samt faststälte
synepenningar lefwerera.
§ 99.
Som uti åtskillige orter i Swerige finnes ödeshemman, hwilcka wid
indelningen blifwit inroterade, och roteinteressenterne genom ödes¬
målet i många år kändt mycken saknad och tunga; altså ock eme¬
dan sådane hemman nu begynna efter handen at uptagas, ty anhål¬
ler Allmogen underdånigst, at dylike redan uptagne eller framdeles
i bruk kommande hemman måge warda bibehållne wid de rotar,
hwarunder de äro inroterade och icke, såsom försökt blifwit, lagde
under andre rotar, antingen til fylnad af någon der warande brist
eller til utbyte af roterade capellansboställen.
§ 100.
Den skiäliga anledning Allmogen uti somlige orter har at klaga öf¬
wer den inrikes spunne tobakens mindre dugelighet torde deraf här¬
röra, at samma wahra icke såsom andre inrikes tilwerckningar un¬
dergår någon besichtning. Och fördenskul föranlåtes Allmogen under¬
dånigst hemställa, om icke förordnas och anbefallas kunde, det hall-
rätterne måtte, likasom med andre manufacturwahror sker, hålla noga
tilsyn deröfwer, at icke annan än dugelig tobak blifwer spunnen och
stämplad.
§ 101.
Allmogen i Götheborgs och Bohus län känna en odrägel. tunga der¬
af, at enär de til hus- och bro- samt annan byggnad el:r andre oum-
gängel. behof betarfwa utsyning och stämpling af sådane ekar, som
till kronans tjänst äro odugelige, så måste de, ehuru ringa behofwet
933
kan wara, uppå egen kostnad, med resepeningar och dagtractamente
underhålla en ammiralitetsbetjänt, som bewistar utstämplingen. Och
som denne kostnad offta flere gånger öfwerstiger wärdet af ekarne,
som blifwa utsynte och bewiljade, och Allmogen förmenar det lära
wara ammiralitetsbetientens skyldighet at utan betalning af Allmo¬
gen biwista denne utsyning, så bönfalles underdånigst om försko¬
ning för berörde utgifft och kostnad.
§ 102.
Allmogen i Blekinge och Cronobergs lähner hafwa i de förflutne
åren ludrat för odiuren och däraf funnit en önskelig wärckan och
nytta samt fullkommen anledning at tro, at det allmänna skulle blif¬
wa ganska mycket tient, om en hwar blefwe upmuntrad at tienlige
tider på året utlägga luder. Och emedan befrielse för skallgång för-
modeligen skulle desto mera härtil bidraga, som Allmogen därwid
nödgas försumma många dagswärcken men sällan ser några odiur
därwid dödas; ty hemställer och anhåller Allmogen i Blekinge och
Cronobergs läner underdånigst, at Allmogen i de sochnar, härader
eller lahn, som förena sig om ludring och den wärckställa, icke måge
någon tid om året af jägerie- och skogsbetienterne upbådas och be-
swäras med skallgång utan därföre aldeles wara frikallade, så framt
de icke sielfwe skulle wid wisse tilfällen finna nödigt det at begära.
§ 103.
At saltpettersiudare må wid siudningar sielfwe förse sig med egna
kärl och ei taga dertil kärl af Allmogen.1
§ 104.
Allmogen, som äro roterade i båtsmanshåll, nödsakas i underdå¬
nighet beswära sig däröfwer, at ehuru contracterne innehålla, at de¬
ras båtsmän icke skola offtare än hwarf tredie år upbådas i kronans
tienst; så hafwa de dock i senare tider merendels hwart år blifwit
commenderade på handräckning.
Allmogens nit och hog för det allmännas tienst gior, at de med
fägnad därtil bidraga, alt hwad giörligit är; men deras fattigdom
gior ock den last och känning, som de wid så täta commenderingar
hafwa af båtsmännens utredning med matsäck, skor, strumpor,
1 § 103 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från besvärsdeputationens protokoll den 3 mars 1756,
Prästeståndets arkiv, F. 58. Jfr Kungl. Maj :ts resolution på Allmogens be¬
svär, § 3.
934
skiuts och mera, så swår, at de ej förmå dermed längre uthärda utan
föranlåtas i underdånighet anhålla, det utwäg och medel til All¬
mogens lisa härutinnan och deras bibehållande wid båtsmanscon-
tracterne måge utfinnas.
§ 105.
Wärmelands Menige Allmoge föranlåtes i underdånighet sig ther-
öfwer beswära, at ehuruwäl Kongl. Maij :t uti 59 § af Thess nådiga
resolution uppå Allmogens underdåniga beswär wid 1743 års riks¬
dag i nåder tillåter, thet må Allmogen i närmaste stapelstäder få utur
fartygen under liggedagarne af inhemske tilhandla sig nödig span-
nemål och icke wara förbundne at af Borgerskapet utur bodarne
thensamma upkiöpa, icke dess mindre warder Allmogen af Carlstads
inwånarne hindrade at therstädes emellan marcknaderne få till sitt
nödige behof kiöpa spannemål och victualier på the båtar och far¬
tyg, som tit anlända, utan äro nödsakade sådant af Borgerskapet dyrt
nog lösa. Och som Allmogen förmodar, thet Carlstad ej kan framför
stapelstäderne i riket äga någon sådan frihet, som är til Allmogens
förtryck ländande; altså bönfalles i diupaste underdånighet, at som
Allmogen i denne landsort är uti ett ganska torfftigt tilstånd, thet
Kongl. Maj :t wärdes allernådigst hugna them med lika förmon, som
andre Kongl. Maij :ts undersåtare åtniuta.
§ 106.
Som understundom händt, at då wid indelningen i Blekingen och
Södre Möre i Calmare län ordinarie båtsmän ej kunnat innom före¬
lagd tid för lediga rusthåll anskaffas, har rusthållaren sielf blifwit
twungen at på commenderingen och kronoarbete sig infinna och
jemte båtsmännen förrätta, hwad som anbefalt blifwit; altså ock al-
denstund sådant medförer en stor olägenhet för rusthållarne, hwilc-
ka wid slike tilfällen måste försumma sin hushållning och åkerbruk;
fördenskull och emedan kronan, så länge rusthållet är vacant, ifrån
den tid, båtzman borde anskaffas, får af rusthållaren upbära 2 d.
s:rmt i månaden och således af vacancen icke kan hafwa saknad, ty
bönfalles underdånigst at förordnas må, det båtsmanshållare uti
fredliga tider, och enär rusthållet är vacant samt karl icke så has¬
tigt kan anskaffas, som påfordras, icke måge i båtsmannens ställe
från sine hemman twingas och drages på cronoarbete, äfwen ock
det icke eller någon med wite och plicht må beläggas, om med båts¬
mannens anskaffande på tiden något skulle komma at utgå, emedan
935
det aldrig härrörer af träsko utan endast af swårighet och brist på
folck, som äro hugade at blifwa båtsmän.
§ 107.
Den stora samling af folck, som är uti Carlscrona, förordsakar, at
Allmogen, som underhålla skiutsen wid närmaste gästgifwaregårdar
derintil, warda så mycket och tätt beswärade med resandes forthiel-
pande til och ifrån staden, at de se sig icke kunna dermed uthärda,
med mindre någon tilökning i skiutslegan dem förunnes; hwarföre
ock i anseende til den likhet, som uti denne omständighet är emel¬
lan detta gästgifwerie och Almoge samt Allmogen och gästgifwerier-
ne närmast omkring Stockholm, bönfalles underdånigst, att Allmo¬
gen, som skiutsar ifrån gästgifwaregårdarne närmast Carlscrona,
må hädanefter få niuta lika skiutslega som gästgifwerierne närmast
Stockholm,,
§ 108.
Ehuruwäl § 6 af 1685 års förklaring öfwer 1684 års reglemente,
39 § af 1734 års landshöfdingeinstruction, 3 § uti resolution af den
17 December 1734 och 70 § uti resolutionen af den 16 Martii 1739 på
Allmogens allmänna beswär, utom flere resolutioner, ej mindre än
5 § uti Kongl. Maij:ts nådige förklaring af d. 8 Januarii 1748 angå¬
ende utgiörandet af indelte och oindelte hemmansräntor i nåder
stadga och innehålla, at Allmogen genom swåra marckegånger samt
hufwudräntornes och indelte persedlarnes stegrande icke måge be¬
tungas utan hwarje års markgång lempas til et medel af the inom
länet belägne städers Tomasmässo marckegång; så föranlåtes dock
Allmogen theröfwer sig underdånigst beswära, at marckgångarne
icke warda i följe däraf effter tagit medium utan effter högsta pri¬
set inrättade, hwarigenom inidekiingsbönderne årligen dryg kän¬
ning hafwa; hwarföre och på det Allmogen härutinnan må ställas
klagolös och äfwen blifwa förwissade därom, at marckegången rät¬
teligen blifwer satt effter det förenämde medium, så hemställes i
underdånighet, om icke förordnas kunde, först at marckegångs-
taxorne blifwa inrättade med så många columner, som städerne i
länet äro, och däruti infördt Tomasmässopriset i hwar stad, med
uträkning i en annan column hwad länets marckegång effter et rätt
medium deraf blifwer, och sedan at et exemplar af samma taxa måt¬
te warda hwar sochn meddelt at till Allmogens underrättelse för-
waras i kyrkan.
60—590725. Bondeståndets protokoll
936
§ 109.
Beswärar sig en del Allmoge, som med sine hemman äro belägne
uppå de kronoallmänningar, hwilka blifwit bruk och bärgwärck
emot årlig recognition underlagde, theröfwer, at ehuruwäl the äro
förbundne at taga utsyning på hustimmer och byggningswirke, war¬
da dock desse skogar af bruksäganderne effter egen godtycko, utan
någon tilsyn disponerade, och til kohlning sådan skog anwänd, som
är tienlig till hustimmer och byggningswärcke eller ämnen thertil.
Äfwen äro under namn af lcohlarestufwor dagswärckstorp anlaigde,
som både til hus och ägor wäl kunna til hemmantal skattläggas,
Kongl. Maij :t och kronan til förmering uti thess ingälder, ther de
icke finnas för skogen skadelige. Och som härigenom sig tildrager,
at sådane skogar warda så mycket hårdare angripne, som en del
bruksägare ärhållit tilökning uti smidet, hwilket länder hemmanen
uti theras oumgängeliga hustarf til meen, så och ehuruwäl 9 § uti
Komgl. Maij:t® nådiga förklaring öfwer skogsordningen tillåter en
hwar at angifwa, hwad missbruk theremot förelöpa kan, men sådant
skulle förorsaka angifwaren mera olägenhet och kostnad, än den
wärckan och förmon, som därmed kunde ärhållas, så länge bruks¬
äganderne icke något wisst föreskrifwes, samt därtil ock kommer, at
Allmogen på desse hemman warda hindrade ifrån den förmon, som
Kongl. Maij :ts undersåtare i gemen åtniuta, at til sine hemmans för¬
mering få odugelig och mindre skogsbärande marck upodla och nyt¬
tig giöra; altså bönfalles, thet alla uppå sådane recognitionsallmän-
ningar belägne och för skog därå skattlagde hemman må tillåtas af¬
rösning, enär the thet hos landshöfdingen begära, samt emedlertid
eller ther ingen afrösning skulle af Allmogen åstundas, innehaf¬
ware af dylike skogar måge wara förbundne at taga utsyning på
hwad som till kolningar och byggnad för bruken anwändes, samt
Allmogen äga frihet at hafwa sine fullmägtige tilstädes til bewakande
af sin rätt och säkerhet för framtiden.
§ 110.
Anhålles, att den i Savolax tilordnade Syningscommissarien Tho¬
mas Mollén kunde wid samma sysla bibehållas, emedan Almogen
ännu skall hafwa hans bistånd af nöden wid jordetwisters synande.1
1 § 110 har icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan åter¬
givna text härrör från sekreta utskottets protokoll den 15 mars 1756, Ut-
skottshandlingar 1755—1756, vol. 1, fol. 548. Jfr Kungl. Maj :ts reslution på
Allmogens besvär, § 66.
937
§ lil.
Till underdånigst följe af Hans Kongl. Maij:ts glorwördigst och
högstsalig i åminnelse Konung F[r]edrich den förstas allernådigste
resolution på Allmogens allmänna beswär wid 1723 års riksdag, § 16,
hafwa wäl en del, dock eij mera än högst öfwer några och 70 crono
oindelte hemman på Åland blifwit nu nyligen refwade och skatt-
lagde; men de öfrige kronohemmans åboer hafwa eij fått fägna sig
af en slik kongl, nåd, hälst en landtmätare tillika med de öfrige skatt-
läggningsmän i orten för andra emellankomne embetesgiöromål och
hinder ett sådant widlöftigt wärks företagan- och afgiörande omöi-
jel. kunna medhinna; hwarföre och emedan denna bewiljade för¬
mån således sent eller aldrig kan komma til en önskel. fullbordan,
så framt icke flere landtmätare kunde nådigst anbefallas med detta
giöromål skyndsamt fortfara; så bönfaller Allmogen allerunderdå-
nigst, det Eders Kongl. Maij :t täcktes allernådigst låta Allmogen we-
derfaras den höga nåd och förmån, som i österbottn skier med ref¬
ning och skattläggning, så at flere landtmätare kunde refningen och
skattläggningen på Åland på samma sätt företaga och med ordinarie
domaren i orten och flere wederbörande skattläggningsmän afgiöra,
på det Allmogen, som i längre tider tilbaka klagat öfwer en odräge-
lig ränta, kunde allernådigst få någon lisa och förskoning derut¬
innan.
§ 112.
Uti en allmän punct har Allmogen öfwer hela riket wid nu på¬
stående riksdag i underdånighet anhållit, at uppå de räntepersedlar,
sorn blifwit åboerne påförde men numera icke wid hemmanen fin¬
nas, en ständig och drägelig marckgång kunde fastställas. Och som
ibland desse persedlar räntehöö äfwen är upräknat, så gior wäll All¬
mogen i Finland, som af denne räntepersedel har en swår känning,
sig det underdåniga hopp at få betala hööräntan effter wist stadgat
pris, med penningar, då ej något hö ifrån hemmanet utan dess skada
kan til räntetagaren in natura aflemnas.
Men aldenstund de hemmansåboer, som kunna hafwa utwäg til
räntehöets praesterande in natura, oändeligen prässas af indelnings-
hafwarne, i thet at, ehuru den af wederbörande utsatte årl. marck-
gången blifwit stipulerad så hög, som någonsin möijelig warit, bon¬
den ändå twingas at therutöfwer betala sit räntehö, om han annars
will undslippa at framföra höet til kiöpstäderne til 10, 20, ja 50 a 60
mihl; så nödgas Allmogen ifrån Finland denne sin nöd med bekym¬
mersamma sinnen i underdånighet wid handen gifwa.
938
I jordeboken är en åhm hö uptagen för en dahl. silf:rmt; mark¬
gången i desse senare åren warit 8, 9 til 10 dahl:r s:rmt. När nu bon¬
den welat betala sitt räntehö effter ofwannemde dryga och för
mången odrägeliga marckgång, har indelningshafwaren ej thermed
åtnöjts utan fordrat 12, 16 och 20 dahl. silf:rnt för åhmen, och om
bonden, sorn har flere åhmar at betala, tyckt denna utgifft wara sig
för swår, har indelningshafwaren pålagt honom at föra en åhm hit
och den andra åter dit; warandes thet händt, at indelningshafwaren
twungit bonden at til 3 :ne särskilte städer forssla sitt räntehö.
När nu wägen til kiöpestäderne är lång och för wisse landsorter
utgiör, som sagt är, 50 a 60 mihl; så finner hwar man, som cwäldugt
wil se på saken, bondens grufweliga lidande härutinnan.
Han måste för en åhms skull föra med sig 2, til foder för hästarne
under wägen.
Hans hemmans skiötsel måste ock imedlertid hwila. Ja, han rui¬
neras härigenom totaliter.
Skall han åter til undwikande af lång, beswärlig och kostsam resa
betala räntehöet i penningar effter thet pris, indelningshafwaren ut¬
sätter, så måste han ju härtil låna penningar.
Lånet säncker honom i skuld. Och skulden, som år ifrån år ökas,
försätter honom i det tilstånd, at han ändå omsider måste öfwer-
gifwa hus och hem.
Således är klart, bonden han må wända sig hwar han will, före¬
står dock honom en oundwikelig undergång.
Man förmodar billigt, at en räntetagare kunde så mycket mera
wara nögd, när han skulle få twå a tredubbelt högre pris, än jorde¬
boken för thenne persedel utsätter, som andre räntepersedlar och
däribland spannemål offta genom föwandlingen ej går föga högre
än til dubbelt emot kronowärdiet. Men Allmogen wil dock gripa sig
an i det yttersta och ärbiuder sig at i ond och god tid betala åhmen
med fyra dahl:r silf :nt, när antingen wid hemmanet ej finnes hö och
åboen således ej kan det gifwa in natura, eller då indelningshafwa¬
ren ej wil emottaga det honom anslagne räntehö in natura på sitt
boställe.
Allmogen hoppas, at de ädelmodige herrar och män af Krigsbe¬
fälet, som hafwa hö til theras aflöning, icke lära wara emot detta
Allmogens project, emedan de ändå få fyra gångor större lön än wid
första inrättningen them bestods; och Allmogen i annor händelse
småningom så afmattas, at indelningshafwarne sluteligen, och då
hemmanen ödelägges, blifwa utan både hö och penningar.
Allmogen, som under then them härintil ålagde oerhörda börda
939
suckar och qwider, anhåller trägit och i diuipaste underdånighet, at
hwad nu af them projecterat blifwit, måtte til efterlefnad så för rän-
tegifwaren som räntetagaren i nåder fastställdt warda.
§ 113.
Allmogen har med fägnad förnummit, huru trägårdswettenskapen,
i synnerhet i städerne och hos de förmögnare på landet, har börjat
till rikets förmon tiltaga; men måste dock med missnöije se och är-
fara, at en så nödig och nyttig sak för landtmannen i de fläste rikets
provincer saknas endast i brist af nödig kundskap och underrättelse
i de mål, som röra trägårdswettenskapen och humlegårdars ansning.
För wäre tiders medborgare synes det mindre nödigt att bewisa, huru
stor och handgripelig nytta det wore för det allmänna, om bonden
ägde nödig underrättelse i sättet at plantera allehanda sorter af frukt¬
trän och åtskillige jordwäxter, som morötter, palsternackor, pota-
toes med flere, samt rätteligen wiste anwända dem til föda och up¬
pehälle, hwilket säkerligen i swåra år skulle frälsa mången medbro-
ders lif och hälsa samt förtaga många suckningar, som han under
sitt lidande upsänder.
Så oemotsäijeligit det är, at dylike saker skulle så i ond som god
tid wara en stor besparing för Allmogens spannemålsbodar och
wistehus, och hwarom flere nationer, som snart sagt endast lefwa
af allehanda jord- och träfruckter, lemna oss fullkomlige bewis; så
mycket sorgfälligare har Bondeståndet företagit sig detta ärende och
trodt sig böra för sin del föreslå något medel, hwarigenom en så nyt¬
tig inrättning kunde utan känning för det allmänna komma till
wärckställighet.
Det enda och säkraste medlet, som Allmogen wet at tilgå, består
däruti, at Allmogen måtte få antaga en trägårdsmästare i hwarje
sochn, som kunde niuta samma förmåner sorn sockneskomakare,
skräddare och smeder samt andre sochnehandtwärckare, hwilka
däremot borde underwisa landtmannen om frucktträns planterande,
ympande och oculerande samt om allehanda jordfruckters plante¬
ring och skiötsel med dylikt, som til trägårdswettenskapen länder.
At denna inrättning ögonskenligen skulle gagna det allmänna, där¬
om är Bondeståndet för sin del öfwertygat och således gior sig så
mycket mera förwissad om nådigt bifall.
§ 114.
Ehuruwäl Hans Kongl. Maij :ts bref af den 9 Junii 1735 om urgamla
ödeshemmans uptagande lemnar åboerne, af hwad stånd de äro, en
940
sådan frihet, at ej något, som rörer jorden eller hemmantalet, der¬
före betalas skall, så länge frihetsåren räcka, har dock handt, at så-
dane hemman af häradsskrifware och taxeringsmän blifwit med be-
wilning och herredagspenningars erläggande taxerade efter jorde-
boken lika med de hemman, som af urminnes tider warit i fult bruk,
och det endast för hemmantalsnamnet skull. Och som sådant icke
kan annat än förordsaka en tröghet och stillasittiande hos alla dem,
som warit sinnade at uptaga gamla urminnes ödeshemman, så an-
hålles underdånigst, at alla sådane gamle ödeshemman, som anting¬
en redan äro påbegynte at upodlas eller hädanefter uptagas kunna,
må, så länge frihetsåren räcka, blifwa förskonte för alla bewilningar
och utlagor, af hwad namn de wara måge, som efter hemmantalet
påföres, emedan en ödeshemmans upodlare äntå med sin möda och
kostnad nog bidrager til det allmännas tienst och cronan derutaf
har den nytta, at de personele afgifterne betalas.
§ 115.
Efter infördt bruk uti somlige orter måste Allmogen til undwikan-
de af tiltal och plickt mangrant infinna sig wid de syner, som crono-
betjenterna åtskilliga tider på året anställa at efterse, hwilka wäg-
lotter böra förbättras, och sedan huru de blifwit förbättrade.
Härwid nödsakas den Allmoge, som aldrig eftersätter sin skyldig¬
het med wägarnas underhållande, tillika med de försummelige onö-
digtwis förspilla otålige dagzwärken, som de eljest fingo anwända
til hemmansbruket.
Och fördenskull föranlåtes Allmogen underdånigst anhålla, at de
måtte befrias för denna tidspillan och dem ålagde skyldigheten at
wid wägsynerna sig infinna, och at cronobetjenterma må förpliktas
at, sedan de uti nämdemäns närwaro besicktigat wägarna, om lag¬
ningen tilsäga dem, som hafwa felacktige lotter, med hwilka, om de
derefter icke i stånd sättia sinia wägstycken, kan förfaras, såsom i
Byggningab. 25 cap., 11 §, stadgas.
§ 116.
Allmogen i Upland har af någon tagen anledning utaf 1720 års
skråordning blifwit förment at wid murarbete betjena sig af dem
ibland Allmogen, som slikt arbete förrätta kunna, och dem antydt at
anlita städernas murmästare. Och som detta faller Allmogen både
kostsamt och hinderligit, emedan somlige hafwa flere mil til staden
och murarbetet, som de kunna behöfwa, understundom är af så litet
wärde, at det eij swarar emot resan til staden; altså anhåller Allmo¬
941
gen i berörde län, at dem så härefter som härtils må frihet lemnäs
at i detta och andra dylika fall få anlita och betjena sig af sine med¬
broder, som med mindre kostnad och tidsutdrägt kunna dem til-
handa gå.
§ 117.
Emellan rothållarne och soldaterne wid Jönkiöpings, Cronobergs
och Calmare läns Regementer böra wöl enligit knektecontractet
twenne liquidationsmöten årligen blifwa hällne; men som rothål¬
larne omante å föreskrefne tider til soldaten utbetala dess lön, så at
inga stridigheter dem emellan yppas, och resorne til och ifrån mötes-
stället, som är ifrån somlige 4 a 5 mil aflägit, förorsaka både rothål¬
larne och soldaterne kostnad och tidsspillan; altså och emedan alt,
hwad rotarne och soldaterne emellan kan förefalla, beqwämligen
kan wid liquidationsmötet om hösten liquideras och afgiöras; ty an¬
håller Allmogen underdånigst om förskoning för det liquidations-
möte, som hittils äfwen om wåren blifwit hållit; hälst regements-
cheferne och officerarne wid regimentet icke eller lära hafwa något
at deremot erhindra.
§ 118.
I anledning af den med sin koltilwärkning, antingen genom re¬
solutioner eller efter egit begifwande, wisse bruk anslagne Allmoges
klagomål öfwer alt för ringa kohlpris, hafwa tid efter annan åtskil¬
liga kongl, resolutioner och författningar blifwit utfärdade til All¬
mogens befriande ifrån alt för hårdt twång i denne omständigheten;
men den önskelige wärkan har doch icke derå fölgt ut[i] alla orter,
at Allmogen blifwit skade- och klagolös.
Den Allmoge, som endast af kolnin[g] har at hämta sin föda och
utlagor, kan ogiörligen bestå och uthärda, om de måste å ena sidan
år ifrån år åtnöijas med en ständig låg taxa på kolen eller ett ringa
af bruksidkaren efter godtycko utsatt pris men å den andra wara
underkastade årlig stegring efter markegången uti utlagorne och res¬
ning i prisen på de waror, som de til sin föda och nödtorft behöfwa
kiöpa.
Det kan ej annat än öma denne Allmoge, då de i en tryckande fat¬
tigdom se sig wara stängde ifrån en förmån, som deras närmaste
grannar, hwilka ej råkat under detta twång, åtniuta, då de erhålla
sådan betalning för sina kol, som uti en fri handel är gängse samt
proportionerad efter hwad andre waror giälla.
Till sin räddning ifrån undergång bönfaller fördenskull den med
942
kolning wisse bruk anslagne Allmoge underdånigst at på lika sätt,
som uti 75 § af kongl, resolutionen på Allmogens underdåniga all¬
männa beswär wid 1747 års riksdag för Allmogen uti Näsby och Erf-
walla socknar skiedt är, förordnas må, det priset på deras kol årli¬
gen warder lämpadt efter hwad gångbart är wid de öfrige bruken i
orten, där kolen kiöpas efter otwunigit öfwer[ens]kommande emellan
säljaren och kiöparen.
§ 119.
Allmogen i Årstad och Färås härader i Halland hafwa i många år
bidragit til laxefiskets underhållande wid Falkenberg medelst det
till laxgårdsbygnaden nödige wirckets framskaffande och nedsät-
tiande i strömmen. Allmogen har trodt och tror detta wara en skyl¬
dighet, hwartil de äro förbundne genom det contract, högstsal. och
glorwördigst i åminnelse Drottning Christina d. 13 Maji 1748 [o:
1648] låtit med Allmogen därstädes uprätta om deras utlagor, och
fördenskull icke sökt sig detsamma undandraga, så länge de för-
märckt och funnit, at de dermed drägeligen och icke högre beswä-
rades, än fördelen wärckeligen wore, som Kongl. Maj:t och kronan
kunde hafwa af fisket eller arrendet, som därföre betaltes. Och så¬
ledes lefwer Allmogen i den underdåniga förtröstan, at allernådigst
tillätes dem, då de finna wederspelet, at i underdånighet deröfwer
andraga beswär och anhålla om allernådigste rättelse. Allmogen wet
wäl icke at säga eller beskrifwa, huru i första tiderne tilgådt med
deras biträde til laxgårdens underhållande, tror dock, at då ej mera
af dem blifwit fordrat, än nödwändigt behöfts och swarat emot nyt¬
tan, som Kongl. Majit och kronan deraf hafft, men det tiltror sig
Allmogen med all säkerhet kunna nu i underdånighet förebringa, at
sedan i senare åren utstakat och hwar och en af desse häraders in-
wånare tildelt blifwit, hwad de til laxgårdens underhållande anting¬
en uti wirke eller dagswärcken böra utgiöra, så stiga de dem pådelte
dagzwärcken och lefwereringar af wirke långt högre, än som behöf-
-wes till laxgårdens byggande och underhållande, hwarföre en stor
del tillåtes med penningar lösa det dem pålagde quantum, och enär
alla desse dagswärcken och wirke sammanslås och uträknas i pen¬
ningar effter medelmåttigaste wärde, så lärer ock finnas, at det äf-
wen öfwerskiuter arrendet, som till Kongl. Maj :t och kronan betalas,
utom det Allmogen, som bo längre bort ifrån Falkenberg, måste, då
de skola giöra sine lefwereringar och dagswärcken, anwända flere
dagar på resor dit och dädan, hwilka således til det allmännas och
deras skada förgäfwes och fåfängt förspillas, hwarförutan mer än
943
offta händer, at utwisningarne skie på sådane skogar, dit Allmogen
hela wintren intet kunna färdas utan nödgas kiöpa wircke, hwilket
wid lefwereringen antingen blifwer helt och hållit casserat eller och
tagit för half lefwerering, i hwilka bägge fall Allmogen måst fylla
resten med penningar. I anseende til alt detta och på det Allmogen
må warda befriad ifrån den last och tunga, de utan betalning hittils
i denne måtto måst draga och undergå, så anhålles allerunderdå-
nigst, at arrendet af Falkenbergs laxfiske måtte dem uplåtas emot
etthundrade dahl. silf:rmts tilökning i den summa, som af arrenda-
torerne betalas, och återbetalning af arrén dator ernes erlagde städ-
jor, emedan Allmogen så medelst och igenom afkomsten, som fisket
gifwer, säkerligen skulle ställas skadelöse och komma at niuta til-
räckelig ärsättning, så för arrendet sorn för den kostnad och arbete,
de på laxfiskets widmackthållande måste anwända, jemte det krono-
skogarne äfwen härigenom kunde blifwa förskonte för det ansen¬
liga wirke, nu därifrån årl:n til laxgården hämtas, emedan Allmo¬
gen will åtaga sig at på frälseskogar köpa wirket härtil samt i öfrigit
en för alla och alla för en wara Kongl. Maij :tt och kronan answarige,
om antingen fisket til landets skada ödelägges eller arrendet ej i
rättan tid betales.
§ 120.
De klagomål, som Allmogen så ofta förut warit och ännu äro nöd¬
sakade at deröfwer i underdånighet anmäla, at de utaf en del indel-
ningshafware warda twungne at antingen föra den indelte krono-
tijonden ytterst i lagsagun til mycket aflägsne och okunnige orter,
dit offta mycket elak och beswärlig wäg är, eller ock gifwa pen¬
ningar derföre högre än markegången i länet, skulle wäl säkrast och
bäst warda afhulpne, om räntetagarne wille beqwäma sig til öfwer-
enskommelse med räntegifwaren om kronotijondens lösen för et
wist skäligt pris i ond och god tid. Men som en sådan öfwerenskom-
melse torde wara swår at winna och de anledningar til twång för
Allmogen med denne spannemålens långwäga forssel eller lösen til
ett långt öfwer markegången stegrat pris hafwa sitt förnämsta ur¬
sprung derutaf, at afrads- och kronotijondespannemål, ehuru uti
1685 års förklaring öfwer 1684 års kongl, reglemente om deras fors¬
sel och lösen på enahanda och lika sätt är förordnat, blifwit skilde
och afradsspannemålen allena nämd uti 56 § af kongl, resolutionen
på Allmogens underdåniga allmänna beswär wid 1727 års riksdag;
altså och emedan hoghem:te kongl, reglemente och förklaringen der¬
öfwer äro hufwudgrunderne til räntetagarnes och gifwarnes skyl¬
944
digheter emot hwarannan, som i det nogaste böra iachttagas och eij
på något sätt öfwerskridas, och den nämde 56 § af 1727 års kongl, re¬
solution angående afradsspannemålen icke annat är än et iteratum
och en ytterligare stadfästelse på hoghem :te reglemente och förkla¬
ring; ty bönfalles i underdånighet, at alt, hwad derutinnan om af-
radsspannemålens forssel eller lösen effter marckegången stadgat är,
må äfwen sträcka sig til kronobonden, på det Allmogen må warda
orubbat bibehållne wid rätta innehållet och meningen af 1684 års
kongl, reglemente samt 1685 års förklaring där öfwer, utan at 35 § af
kongl, resolutionen på Krigsbefälets beswär wid 1739 års riksdag må
derutinnan i wägen ligga eller annan förtydning derutaf dragas om
hwad Kongl. Maij :tt genom 28 § af Thess nådiga resolution på All¬
mogens allmänna beswär 1723 sig förbehållit, at tå kronan ej behöf-
wer tionden, Allmogen skulle wara skyldig then effter markegången
betala.
§ 121.
Ehuru Kongl. May:tt genom flere nådige resolutioner förordnat, at
de återstående tiondesättningar borde för sig gå och sidst uti 18
[d: 12]1 uti resolutionen på Allmogens underdånige allmänna beswär
wid sidsta riksdag i nåder förklarat, att sådane mått och författning¬
ar skulle widtagas, at samme återstående tiondesättningar utan wi¬
dare tidens utdrägt skyndsammeligen och innan nästa riksdag måtte
blifwa afgiorde och werkstelte, så måste doch Allmogen i somlige
orter i underdånighet beklaga, at tiondesättningarne icke ännu hoos
dem kommit til wärkställighet samt tillika i diupaste underdånighet
anhålla, at hindren, som hittils wållit, at de icke kommit til slut, må
i nåder utur wägen rödjas och derhoos på det efftertryckeligaste
befallas, at de innan denne riksdags el. ock detta års slut måge til slut
bringas.2
§ 122.3
Allmogen i Willands och Giärds samt Östra och Wästra Göinge
härader uti Christianstads län hafwa i någre år måst til kronobage-
riet i Christianstad lefwerera ett wist quantum wed, hwilket fallit
största delen desto beswärligare, som de bo på skoglösa samt tre a
fyra mil ifrån staden belägne hemman men dock icke erhållit be¬
talning för weden effter gångbart pris utan måst låta sig nöija med
1 Utskottshandlingar 1755—1756, yol. 42, fol. 978.
2 Paragrafen är i renskrift 2 felaktigt numrerad 87.
3 Utskottshandlingar 1755—1756, vol. 61 a, fol. 52.
945
hälfften mindre. Och som denne Allmoge icke ser sig kunna uthärda
med en sådan owanlig och känbar tunga, af hwilken Allmogen på
andra orter, där kronobagerier äro, ingen känning hafwa, så anhålla
de underdånigst at derifrån warda befriade och at de, som hafwa
direction öfwer ofwanbemälte kronobagerie, måge, såsom på andra
ställen skier, sjelfwe förskaffa och upkiöpa den nödige weden, hwar-
til tilfälle och tillgång dem icke felar, enär de gifwa sådan betalning,
som gångbar är.
§ 123.
Om wägars rödiande och lagande samt at ingen jordägare i riket
må sig derifrån undandraga.1
§ 124.
At den förordning, som Kongl. Maj :ts Befallningshafwande i Cro¬
nobergs län utfärdat, hwarigenom skogsägare blifwit förbudne nyt-
tia sin enskifte skog wid lands-, tings- och farwäigar, må uphäfwas.1
14.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t om husbehovskvarnars
utdömande i Jönköpings län.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. H6.)-
Protokollet sid. 602.
Til Kongl. Maij:t.
Allmogens riksdagsfullmäktige från Jönköpings län hafwa gif-
wit Bondeståndet tilkänna, at en stor del huusbehofs- eller så kal¬
lade sqwalteqwarnar, som funnits wara upbygde sedan 1697 års
Qwarncommission holts, blifwit utdömde och en del kullrifne
1 §§ 123 och 124 ha icke påträffats i original, koncept eller avskrift. Ovan
återgivna text härrör från besvärsdeputationens protokoll den 28 april
1756, Prästeståndets arkiv, F. 58. För § 124 jfr Kungl. Maj :ts resolution på
Allmogens besvär, § 57.
2 Med påteckning: Exp. d. 9 Apr. 1756.
946
samt stenar och redskap sönderslagne och onyttige giorde, ehuru
Allmogen i flere år tilbaka dem opåtalt nyttiat.
Detta har ej annat kunnat än öma ståndet och sättia det i fruk¬
tan, at dylikt torde äfwen kunna blifwa försökt i andra orter.
Hwarföre och emedan ståndet förmodar med lag och jordägare¬
rätt enligit wara, at en hemmansåbo, som tilfälle dertil hafwer,
må äga frihet at på sine ägor upsättia och til egit huusbehof nyttia
smärre eller så kallade sqwalteqwarnar, så mycket mer som tull-
qwarnarne merendels äro långt aflägne, så at Allmogen på resor dit
och dädan måste förspilla månge dagswärcken och äfwen offta icke
torde kunna få sin slösäd der af malen; och i öfrigt härwid skäligen
kan anmärckas, icke allenast at 1697 års Qwarncommissioms förrätt¬
ning och utstackning icke lärer wara en så faststäld lag och rätte¬
snöre, som i alla tider skall effterlefwas och ei få öfwerskridas,
utan ock at, sedan samma commission holts, har folkmängden och
huushållen samt följakteligen mälden så förökt sig, att oaktat åt-
skillige huusbehofsqwarnar sedan 1697 blifwit upbygde, hafwa
doch tull- och odalqwarnarne nu långt mera mäld, än hwarpå de
blifwit grundade och skattlagde; ty bönfaller Bondeståndet aller-
underdånigst, at Eder Kongl. Maij:tt i nåder täcktes bifalla och
förordna, at hwad med huusbehofsqwarnarnes utdömande och
nedrifwande på någre ställen i Jönköpings län föreluppit, måtte
warda rättad samt Allmogen ersättning tillagd för hwad wid ned-
rifningen kan hafwa blifwit förderfwat.
15.
Bondeståndets skrivelse tilt Kungl. Maj:t om skattläggning
av husbehovskvarnar.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fot. 448.)'
Protokollet sid. 602.
Til Kongl. Maij:tt.
Som Allmogens riksdagsfullmäktige ifrån Jönköpings län gifwit
Bondeståndet tilkänna, at Eders Kongl. Maij:tts Befallningshaf-
1 Med påteckning: Exp. d. 3 Ap. 1756.
947
wande derstädes projecterat skattläggning på alla der i orten be¬
lägne huusbehofs- eller sqw.alteqwarnar, och ståndet har orsak at
frukta, det sådant torde gifwa anledning til lika försök å andre
orter; altså och emedan Allmogen redan förut är betungad med så
dryga skatter af sine hemman och personelle utlagor til kronan,
som de någonsin kunna uthärda med, ty föranlåtes ståndet i un¬
derdånighet anhålla, at Eders Kongl. Maij:tt i nåder täktes icke
allenast ogilla den af Landshöfdingen i Jönköpings län projecte-
rade skattläggning å huusbehofs- el. sqwalteqwarnarne derstädes
utan ock förbiuda alla försök dermed hädaneffter, i hwad ort det
wara må. Bondeståndet gior sig i underdånighet desto större för¬
säkran om Eders Kongl. Maij:tts nådigste bifall härutinnan, som
sqwalteqwarnar uti sidstl. riksdags bewillning äro undantagne
från taxering för bewillning, hwilken allenast på wisse år utstäld
är, och således desto mindre böra el. kunna beläggas med någon
ständig skatt.
Ståndet framherdar med diupaste undersåtelig wördnad och
lydno.
16.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maij:t om dagsverken.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 451.)
Protokollet sid. 602.
Stormägtigste Allernådigste Konung.
Ehuru 1685 års förklaring öfwer 1684 års reglemente emellan
indelningzhafware och Allmogen uti 1 § tydeligen stadgar, at enär
indelningshafwaren icke behöfwer dagswärken in natura utan på¬
står, at räntegifwaren må dem med penningar lössa, så bör ränte-
gifwaren det icke högre betala än efter jordeboken och cronowär-
dering, så hafwa dock uti somlige län desse dagzwärken wid
markegångens sättiande blifwit taxerade långt öfwer cronowärdie,
och aldenstund detta torde gifwa anledning till lika förfarande i
än flere län; fördenskull föranlåtes hos Eder Kongl. Maj:t Bonde¬
ståndet i underdånighet anhålla, det Allmogen måtte i nåder blif-
wa bibehållne wid hoghem :te kongl, reglemente af år 1684 samt
948
1685 års förklaring deröfwer och at i följe deraf dagzwärcken til
indelningshaf:a måge så härefter som hittils wara undantagne
från taxering och förhögning uti årliga markegångarne; hwarom
ståndet i lika underdånighet anhåller, at nådig befallning til lands-
höfdingarna måtte afgå.
Ståndet framhärdar med undersåtelig wördnad och lydno
Stormägtigste Allernådigste Konung Eder Kongl. Maij :ts
allerunderdånigste och
troplichtigste undersåte
17.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t om
vitén vid kronoutskylders betalande.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fot. 454J
Protokollet sid. 603.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Ehuru icke någon tredska eller försummelse utan fattigdom och
tidernas swårighet wåller, at en del Allmoge icke kan wid hwarje
upbördzstämma betala de utlagor, sorn pålyste äro at äriäggas, så
blifwa dock i somlige orter witen förelagde för dem, som ute-
blifwa med betalningen, fast de wid upbördsstämman sig inställa
och sitt tillstånd wid handen gifwa, och emedan sådant wite än
mera utarmar den fattiga och gior honom omsider aldeles oför¬
mögen at betala sina utlagor; ty bönfaller å Allmogens wägnar
Bondeståndet underdånigst, at ett sådant twång med witens före¬
läggande måtte förbiudas och landshöfdingarna til den ändan af
Eder Kongl. Maij:t i nåder härom antydas, på det med de fattiga
icke må i denna omständighet alt för strängt förfaras till publici
skada utan dem till årets slut råderum lemnäs at förskaffa sig
penningar till utlagornas afbördande, hwilcket Eders Kongl.
Maij :ts nådiga resolution på Allmogens beswär af den 1 Septembr.
1741, § 1, äfwen innehåller.
Ståndet framhärdar med
949
18.
Erik Mattssons från Åland memorial om Ekerö postbönders
frikallelse för båtsmanshåll.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 15, fol. 193.)
Protokollet sid. 606.
Alldra ödmiukast memorial.
Hans Kongl. Maij:tt, wår allernådigste Konung, har uppå Des
och Ricksens Högloft:e Cancelliee- samt Amiralitetscollegiers un¬
derdånigt!!) tilstyrkan i nåder ansedt det swåra tilstånd, hwaruti
wij fattige Ekeröö inbyggare igenom postens och resandes förande
öfwer Åhlands haf försatte äro, igenom det wij sorn oifftast, i syn¬
nerhet höst och wåhr, af owäder och motwind flera weckor ifrån
wära hemwist och näringzmedell skielde blifwa, och af högstbe-
priselig kongl, nåd tils widare befriat oss ifrån båtsmanshåll, som
hosgående1 Kongl. Maij:tts allernådigste resolution närmare ut¬
visar.
Och som högstbemälte kongl, resolution allenast utställer tiden
tils widare, hwarigenom wij lefwa uti frucktan at i framtiden
kunde beläggias med båtsmänners preesterande el. de deraf fly¬
tande onera, hafwa wij uti aldra diupaste underdånighet funnit
oss föranlåtne hos Ricksens Höglofl. Ständer allerödmiukast bön¬
falla, det detta wårt swåra lidande hos Ricksens Höglofl. Ständer
äfwen med lika nåd och ömhet behiertas, så at denna Kongl.
Maij :tts nådige frikallelse från båtzmanshåll för oss fattige Ekeröö
inbyggare kunde för nu och framtiden stadfästas. Stockholm d.2
December 1755.
Uppå Ekerö inbyggares wägnar
Erich Mattzson.
Herrdagzman från Åhland.
Upsiatt af Petter Wingmark.
1 Utesluten här.
2 Datum saknas.
950
19.
Bondeståndets extraktprotokoll den 24 april 1756 om
delning av östersgsslets domsaga.
(Borgarståndets arkiv 1755—1756, vol. 15. Bondeståndets
extraktprotokoll nr 26.)
Protokoll sid. 609.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det den 24 Aprill 1756.
S. d. Upwiste Riksdagsfullmägtige från Wermalands Östersyslets
liäradshöfdinge donisagu en afskrifft utaf Riksens Ständers un¬
derdånige bref till Kongl. Maij:tt under den 9:de September 1743,
hwarmedelst och i anseende till the i Wermeland tå warande
twenne häradshöf dinge domsagurs ^vidlyftighet Kongl. Maij :tt till-
styrkes, at then westra, som tå war ledig, måtte tills widare dehlas,
och at framdeles, enär then östra warder ledig, böra Wermelands
fembton härader blifwa i try häradshöfdingedömen fördelte,
hwarigenom Kongl. Maij:tts tienst och menige mans bästa kunde
befordras samt rättsökande och the, hwilka betarfwa domarens
oeconomiska förrättningar, warda hulpne. Förmälandes bemälte
Riksdagsfullmägtige derjemte, thet omständigheterne med then
östra jurisdictionen sedan 1743 sig i så måtto ändrat, at Elfwe-
dahls och Fryksdahls härader medelst gräntseortens mera upod-
lande och hemmans samt matlagens förökande blifwit hwardera
uti twenne tingelag klufne, så at samma domsagu i stället för siu
nu af nio tingelag består, hwarföre Häradshöfdingen Carl von
Numers, som alt sedan 1728 domareämbetet therstädes heklädt, så
i anseende till thes tiltagande ålder som rättegångzmåhlens och
medföljande oeconomieärenders förökande har till sysslornes be¬
stridande måst flere år bruka särskilte substituter, till thes änte-
ligen Kongl. Maij:tt i nåder förordnat Vice Häradshöfdingen Olof
von Nackreii til thes ständige vicarius. Dock som ortens inbyg¬
gare äntå icke kunna blifwa belåtne, så länge denne domsagu un¬
der Häradshöfding von Numers lifstid (hwilken såsom under 60
år wäl kan lenge wara) icke kan emot thes wilja delas samt består
nu af twenne tingelag mera än tillförene, så at the ther i orten
långt mera än annorstädes till ägodehlningars bepröfwande är-
forderlige häradssyner omöjeligen kunna på många år medhin¬
nas, sedan the bewiljade blifwit; altså och emedan Häradshöfding
von Numers låtit sig beqwäma, at ofwanförmälte dehlning må nu
951
winna sin fullbordan och thes innehafwande domsagu uti thes
lifstid minskas, på det ortens inwånare icke måge längre hindras
ifrån then förmån, som med samma dehlning påsyftad blifwit och
oförnekeligen theraf tillflyta kan, såwida Kongl. Maij:tt i nåder
täckes bifalla bemälte Häradshöfdinges underdånige ansökning,
at Vice Häradshöfdingen Olof von Nackreii må blifwa thess efter¬
trädare i embetet, i hwilken hendelse han sig betingat at uti sin
lifstid få niuta lönen, bostället samt tingzgestningzpenningarne och
under et sådant förbehåld begärt warda från sysslan dimitterad;
ty anhöllo meranämde Riksdagzfullmägtige uppå sina hemmawa-
randes trägna anmodan, thet Bondeståndet wille thenne angelä¬
genhet hos de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall i
högsta måtton recommendera såsom ländande till ortens och i
synnerhet the i Wermelands Östra domsagu nu warande nio tinge-
lagens stora förmån, i thet at jurisdictionen tå icke blifwer wid-
lyftigare, än at alla så extra som ordinarie syslor kunna medhin¬
nas och årligen afslutade blifwa, at ej förtiga thet Vice Härads¬
höfdingen von Nackreii jämwäl under the fyra år, han domare-
syslan ther i domsagun förwaltadt, med all nit och skickelighet
sitt ämbete förrättat.
Ståndet tog altså thetta i öfwerwägande och fant så mycket mera
skäl at til thesse sine medbröders begäran för sin del samtycka,
som hela landsortens wälfärd ganska mycket therunder beror, at
domsagun icke blifwer widsträcktare, än häradshöfdingen med¬
hinner till Allmogens tienst at förrätta the mångfaldiga syslor,
som förefalla, hwarigenom ägotwister och dehlningar komma at
slitas, hwilket icke ringa till landets upodlande bidrager, kunnan¬
des domsagun genom Vice Häradshöfdingen von Nackreii blifwa
besatt med en sådan man, som är uti tilltagande vigeur, redan kän¬
nare af orten och genom ådagalagd ärfarenhet sig Allmogens kär¬
lek förwärfwat, hwilket genom extractum protocolli med the öf¬
rige respectiwe stånden till gunstbenägit bifall ödmiukwördsam-
meligen communiceras skulle, så at Kongl. Maij :tt kunde i under¬
dånighet tillstyrkas at till Häradshöfdingen von Numers i ofwan-
nämde måtto giorde underdånige ansökning Thes nådige bifal
lemna och at Vice Häradshöfdingen Olof von Nackreii må såsom
thes efterträdare i ämbetet fullmagt på häradshöfdingebeställ-
ningen ärhålla samt then nödwändiga dehlningen öfwer tinge-
lagen i Wermeland i nåder tillåtas. Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
61—590725. Bondeståndets protokoll
952
20.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t om pass
för resor till Norge.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 480.)
Protokollet sid. 623.
Till Kongl. Maij :t.
Ehuruwäl Kongl. Maij:t uti Thes nådige resolutioner uppå All¬
mogens underdånige beswär 1739, § 60, och 1743, § 31, samt Thes
nådige förordning af d. 7 Martii 1746 i nåder förundt Allmogen, som
fara öfwer til Norrige, at taga pass af närmaste kronobetiente, så
nödsakas icke des mindre Allmogen uti en del gräntseorter sig ther-
öfwer beswära, thet kronofogderne betagit länsmännen den frihet
at meddela pass, hwarigenom Almogen twingas at färdas flere mil
til kronofogden effter pass samt utom det stämplade papperet,
h[wil]k[e]t bonden sielf tilsläpper, för slike pass betalning gifwa.
I anseende härtil finner altså Bondeståndet sig föranlåtit at hos Ed.
K. M:t å thesse sine lidande medbröders wägnar i diupaste under¬
dånighet anhålla, thet Eders Kongl. Maij:t allernådigst taktes bibe-
holla Allmogen wid högstbem:te resol. och förordning, så at när¬
maste cronobetiente måge sådane pass meddela samt wid hårdaste
answar förbiudas at för dem någon betalning fordra samt at Gräntse-
allmogen, som uti sine lofl. ärender färdas in til Norrje på en eller
någre få dagar, må för fleere personer utur et husholl förunnas at på
et pass upföras.
21.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t om
Vadstena krigsmanshushemman.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 473.)
Protokollet sid. 657.
St[ormäktigste] A[llernådigste] K[onung].
Under thet Bondeståndet warit sorgfälligt at utfinna medel och
utwägar til landtbrukets widare uphielpande och förkofring så-
953
sorn ländande til alle rikets inbyggares gemensamma nytta och
fördehl, har hos ståndet ibland ainnat kommit i öfwerwägande, på
hwad sädt tile hemman, som Wadstena krigzmanshus blifwit an-
slagne el. underlagde och af hwilka en del ännu äro så til hus som
landtbruk nog förfallne, måge if. förestående lägerwall och
ödesmål räddas.
Af förfarenhet har ståndet funnit, at en skadtebonde med större
alfwar söker upodla sidt hemman än en annan, som ei förwärfwat
sig skadterädtighet å thes åboende hemman.
Orsaken härtil är ofelbart thenne, at then förre är säker therom at
hans flit, arbete och möda samt anwände kostnad kommer honom,
hans barn och arfwingar til godo, då den senare el. cronoåboen
ju mera han upodlat hemmanet ju snarare är utsadt för åtskilliges
försök at gå qwidt alltsammans, hwarföre han i sådan owisshet
låter händerne falla och hemmanet wanskötas samt drager sig
från så knapt som möijeligit är.
At denna reflexion äfwen quadrerar til Wadstena krigzmanshus-
hemmans åboer ligger för öpen dag; ty de åboer, som redan kqpt
sine hemman til skadte, må tämmel. wäl och hemmanen deltaga
årl. til hwar rädtsint medundersåtares fägnad; hwaremot de andres
hemman, som ei äro med skadterädtighet befästade, luter til un¬
dergång.
I anseende härtil tycker altså Bondeståndet den utwägen til
desse hemmans uphielpande wara säkrast, om åboerne blefwe up-
muntrade at lösa sine hemman til skadte och at alle swårigheter
harwid måge utur wägen rödias.
Nu tillåter wäl kongl, förordningen af d. 19 Septembr. 1723 an¬
gående skat.tekiöp, at Wadstena krigsmanshuushemman måge til
skatte försäljas; men förordnar tillika at försälgningen skal skie
genom auction, hwarwid obtion är åboen förbehållen och alden-
stund denne omständighet, at auction bör föregå, wärkel. är orsaken
dertil, at någon del af krigsmanshuushemman ännu äro osålde; ehuru
både för krigsmanshuset och åboerne wore fast bättre och för¬
delaktigare, om de allesammans redan wore til skatte inlöste, så-
wida krigsmanshuset hade då utom den wanlige räntan, sorn det
af hemmanen åtniuter, ett särskilt genom skattekiöpeskillingarne
influtit säkert capital, hwaraf det årligen kunde draga interesse.
Och åboerne, sorn wore försäkrade om en rolig och ständig besitt¬
ning, skulle anwända mera flit och möda på hemmanens rätta skiöt-
sel och sätta genom upodlingen krigsmanshuset uti än mera säker¬
het om räntans riktiga utbekommande; fördenskull hemställer Eders
954
Kongl. Maij:tts allernådigste ompröfwande Bondeståndet i diupaste
underdånighet, om icke med Wadstena krigsmanshuushemmans för¬
säljande til skatte kunde på lika sätt förfaras, som Eders Kongl.
Maij:tt år 1752 om skattekiöp å beneficiehemman i nåder förordnat,
så at i följe deraf åboerne på krigsmanshuushemman i nåder lemna-
des frihet at innom en wiss förelagd tid utan föregången skattewär-
dering eller auction til skatte lösa sine åboende hemman emot det
de i ett för alt i skattelösen erlägga siu års sammanslagne räntor.
Bondeståndet tror sig hafwa anledning at i underdånighet giöra
sig så mycket säkrare hopp om Eders Kongl. Maij:tts allernådigste
bifall härutinnan, som af hwad förut sagt å ena sidan icke kan för¬
modas, at en åbo anwänder möda och kostnad på hemmanets up-
odling, så länge han är det äfwentyret underkastad at antingen
genom upsägning el. högre bud wid auction af en annan, som
hogfälles åt hans upodling, gå qwitt alt sitt arbete och kostnad, och
å den andra någon obillighet torde finnas deruti, at den åbo, som
giordt wärckelig upodling och det til äfwentyrs til långt högre
summa, än skattekiöpeskillingen på auction kan löpa til, skall ge¬
nom en ringa winning, sorn krigsmansihuset af en fremmandes
högre bud på auction kunde tilflyta, blifwa huuswill och förlora
sin anwände flit, möda och kostnad samt den frukt, han giordt sig
hopp at deraf niuta, at ei förtiga thet wid auction en fremmande
biuder i skadteskilling icke allenast så mycket, som hemmanet i
sig sielf är wärdt, utan ock ökar skadteskillingen med den bygg¬
nad och lupodling, sorn åboen giordt och nedlagt; hwaraf följer at
åboen, om han widtager obtion, icke blodt köper hem:t utan sidt
arbete och möda tilbakars, hwilket synes wara nog swårt. Fram¬
härdar.
22.
Bondeståndets extraktprotolcoll den 15 juni 1756 om
postinspektoren Kiernander.
(Borgarståndets arkiv 1755—1756, vol. 15. Bondeståndets
extraktprotokoll nr 19.)
Protokollet sid. 660.
Utdrag utur protocollet, hållit i Bonde¬
ståndet den 15 Junii 1756.
S. d. Föredrogs Riksens Ständers Justitisedeputations betänkande
af den 19 Maii sidstledne angående Påstinspectoren Kernanders
955
hos Riksens Ständer giorde ansökning om ändring i Kongl. Maij :ts
utslag af den 20 Junii 1753, hwarmedelst han för åtskillige emot
honom angifne embetesförseelser blifwit af des innehafde påst-
inspectorssyssla förlustig förklarad.
Härwid uplästes jemwäl bemälte deputations extractum proto-
colli af den 19 sidstledne Maii, som innehåller the skäl, hwarpå fyra
af deputationens ledamöter sine särskilte tankar i thetta mål grun¬
dat; hwilcket alt Bondeståndet i öfwerwägande tog. Och fant i
anseende til de af Justitisedeputationen anförde omständigheter
för godt thes ofwannemde betänkande til alla delar så mycket
häldre bifalla, som hwar mans trygg- och säkerhet deruppå beror
at ej på mistankar eller sannolika skäl til något brott dömd warda,
emedan icke alt är sanning, som sanning är likt; hwarföre det ock
altid är säkrare att i sådan händelse häldre fria än fälla den an¬
klagade.
Och som Bondeståndet therjemte, ifall then af deputationen
föreslagne ombudsmanssyssla Kernander updragen warder, af ho¬
nom, såsom i påstwercket kunnig och wäl grundad, förwäntar
mycken nytta för berörde werck; så kunde Bondeståndet ej an¬
nat än hos the öfrige respective stånden honom i bästa måtto re-
commendera, så at icke allenast han måtte niuta någon ersättning
för sitt långliga lidande utan ock thet allmänna tilflyta båtnad, då
påstwerckets inkomst genom en waksam och erfaren ombudsmans
drift kan ökas.
Hwilcket befaltes genom utdrag af protocollet at expedieras.
År och dag som före skrifwit står.
Ex protocollo
E. J. Pctléen.
23.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t om
tullbetjäningen vid tullportarna.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. b59.)1
Protokollet sid. C67.
Til Kongl. Maij:t.
Ehuruwäl Eders Kongl. Maij:t uti 57 § af resolutionen på All¬
mogens underdåniga beswär wid 1734 åhrs riksdag i nåder stad¬
gat och förordnat, at wederbörande tullbetiente åtminstone ifrån
1 Med påteckning: Ingif. d. 8 Julii 1756.
956
klockan 4 örn morgonen holla tullportarne öpna samt at(!) Allmogen
och andre wägfarande effter hand och i then ordning, the an¬
komma, emottaga tullen för the wahror, som medföras, utan at på
et eller annat sätt them uppehålla; och hwad the resande wid-
komma, som ej hafwa något at förtulla, på hwad tid the helst an¬
komma kunna, skola på intet sätt uppehållas wid tullarne; och at
den tulbetient, som på enthera sättet sig häremot förbryter, skall
til 40 m:k s:mts bot förfallen warda. Icke des mindre måste en
stor del af Allmogen sig theröfwer beswära, att the ej allenast
warda til klockan 6 å 7 om morgonen somligestädes, i synnerhet
höst och winter, uppehåldne, innan tullbetienterne begyna at för
theras waror tullen emottaga, tå Allmogens creatur måste i kiöld
och owäder blifwa stående, utan ock Allmogen warda af tullbe-
tieningen med bannor och hårda ord bemötte, altså bönfalles i
diupaste underdånighet, thet Eders Kongl. Maij:t wärdes än ytterli¬
gare förordna, thet högståberopade 57 § uti Eders Kongl. Maij:ts
nådige resolution d. 17 Decmb. 1734 må blifwa särskilt tryckt samt
at wederbörande tullnärer måge, utom the i högstbemälte kongl,
resol. utsatte böter, wid ansenl. plikt eller tienstens förlust hafwa
thensamma utanför tullhuset til allmän effterrättelse anslagen.
24.
Bondeståndets extraktprotokoll den 15 juli 1756 om
beneficiehemman.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 183.)
Protokollet sid. 672.
Utdrag af protooollet, hållit hos Bondest.
d. 15 Jul. 1756.
Wid sidstl. riksdag hafwa Riksens Ständer pröfwat godt att i
underdånighet tilstyrka Hans Kongl. Maij:tt at i nåder lemna
åboerne å beneficiehemman frihet at innom en wiss förelagd tid,
nemi. til och med 1754 års slut, utan föregången skattewärdering
eller auction til skatte inlösa sine åboende hemman emot det de
i ett för alt i skattelösen erlade och betalte siu års sammanslagne
räntor i stället för sex års, som skattekiöpsförordningen före-
skrifwer.
957
I stöd och anledning häraf har wäl större dele[n] åboer å bene-
ficiehemman på förenämde sätt löst sine hemman til skatte, men
för någon del har den föreskrifne tiden kunnat förflyta, emedan
de warit dels okunnige om författningen och dels fattige samt
äfwen ock hemmanen råkade i ödesmål, så at de ej lära kunnat
åstadkomma köpeskillingen.
Skälen til Riksens Ständers förberörde tilstyrkande haf. warit,
at den om beneficiehemman förut tagne författningen blifwit änd¬
rad genom kongl, förordningen af d. 24 Januari 1735 angående
gratialister, så at i följe af samma förordning ingom antingen inn¬
om eller utom regementet något underhåll af de wid regementerne
besparde beneficiehemmans räntor må tilläggas, utan böra förtiente
krigsmän endast låta sig nöija med detsamma uti penningar effter
en wiss inrättad stat, hwarmedelst beneficiehemman blifwit satte
uti jämlikhet med krigsmanshuushemman, de der effter 1723 års
skattekiöpsförordning effterlåtas at til skatte kiöpas, samt widare
at en skatteägare altid bättre wårdar och häfdar sitt hemman än
en kronobonde och den som med honom befinner sig i mindre
säkerhet om en orubbad besittning.
Som nu desse skälen förblifwa oförändrade, änskiönt en del
åboer å beneficiehemman icke förmåt iakttaga den föreskrefne
tiden; altså och i anseende til den förkofring i landthuushåll-
ningen, som ostridigt åstadkommes, om åboerne i de än til skatte
okiöpte beneficiehemman ännu på någon förlängd tid lemnäs til-
stånd och upmuntran at lösa sine hemman til skatte på sätt, som
wid sidstl. riksdag förordnat blef, så holt ståndet före at den uti
1752 års författning utsatte tiden intil 1754 års slut må förlängas
til slutet af år 1760, så at bemälte åboer må derinnom äga frihet
at emot siu års sammanslagne räntor lösa sine åboende hemman
til skatte; hwilket med de öfrige respective stånden ödmiukwörd-
sammeligen communiceras och til gunstbenägit bifall anmäles.
958
25.
Bondeståndets extraktprotokoll den 7 augusti 1756 om lösen
av tionde för Tjörns, Solberga och Torsby pastorater.
(Borgarståndets arkiv 1755—1756, vol. 15. Bondeståndets
extraktprotokoll nr 21.)
Protokollet sid. 682.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det den 7 Aug. 1756.
S. d. Föredrogs Riksens Ständers Cammar-, oeconomie- och
commercedeputations betänckande af den 14 sisth Julii angående
Allmogens i Tiörns, Sohlbergs och Torrby pastorater ansökning
at få lösa sin cronotijonde med tre dahl:r silf:rmynt tunnan.
Under öfwerwägande af detta mål fant Bondeståndet, at deputa-
tionen grundat sitt betänckande derpå, at de af Allmogen åbero¬
pade contracter icke äro på wiss tid uprättade eller af Kongl.
Maij:t confirmerade och att billigheten skall fordra, at den ena
indelningshafwaren bör skie lika rätt som den andra, hwarföre
ock Riksens Ständer tilstyrckas at fastställa, det borde Allmogen
i ofwannämde pastorater tillika med Allmogen i hela riket betala
sin kronotionde efter årlig markegång, då den eij behöfwes in
natura.
Nu aldenstund den omständigheten, at det emellan dem och
Marstrands kyrckas och scholas curatorer den 10 Junii 1709 slutne
contract icke blifwit af Kongl. Maij:t confirmerat, så mycket mind¬
re bör lända Allmogen til last, som Allmogen eij kunnat annat före¬
ställa sig, än at landshöfdingen såsom konungens man i orten
jemte consistorium ägt full myndighet å kyrekans och scholans
wägnar med Allmogen härom sluta, hwarföre det ock fast mera
ålegat landshöfdingen och consistorium än Allmogen stadfästelse
å contractet hos Kongl. Maij:t i underdånighet söka; fördenskull
och som det således icke kan sägas, at Allmogen contraherat med
orätta personer, och alla contracter äro strictissimi juris, detta
contract eij eller finnes wara oskäligt, så wida cronotijondespan-
nemålen i Bohus län är ganska slög samt knappast mera i ond och
god tid wärd än tre dahl. silf:mt tunnan, i anseende hwartil alla
indelningshafware der i länet til följe af kongl, brefwet d. 16 Ja¬
nuarii 1694 måste låta sig med 3 d:r s:rmt tunnan åtnöija; at eij
959
förtiga at det wore obilligt, om Allmogen, på hwars åkrar eij wäxer
annan än swag och slög säd, blefwe twungen at ifrån Skåne eller
andra orter förskaffa sig god spannemål til tijondens prsesterande
til kyrkan och scholan in natura, hwartil kommer, at som kyrkan
och scholan, då cronotijonden blifwit betald med 3 d:r s:rmt tun¬
nan i de förra åren, då markegången warit mindre, wärkel. wun-
nit men Allmogen deremot förlorat; så kan eij Allmogen, då mar¬
kegången i de senare åren blifwit högre, förplicktas at derefter
betala tijonden, emedan Allmogen i den händelse blefwe på dub¬
belt sätt lidande. Ty pröfwade Bondeståndet för sin del, at All¬
mogen wid merberörde contract må bibehållas och tijonden till
kyrckan och cronan derefter betalas. Hwilket med de öfrige re-
spective stånden til gunstbenägit bifall ödmiukwördsamligen com-
munceras. Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
26.
Bondeståndets extraktprotokoll den 28 augusti 1756 om
kapten Degener.
(Borgarståndets arkiv 1755—1756, vol. 15. Bondeståndets
extraktprotokoll nr 27.)
Protokollet sid. 692.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det den 28 Aug. 1756.
S. d. Sedan interessenterne uti det under sista örlog med Ryss¬
land utrustade och af Capitainen Johan Petter Degenaer förde
commiss el. kaparef arty get, die Gerechtigkeit kalladt, wid 1742
års riksdag hos Riksens Ständer deröfwer beswär anfört, at Kongl.
Maij:t genom dom af den 26 Martii berörde år uti saken emellan
bemälte interessenter å den ena och holländska Skepparen Tönnes
Henricsson Smitt å den andra sidan förklarat det af samma Skep¬
pare förde och af Capitain Degenaer år 1741 upbragdte skepp De
vergulde Botterton med innehafd laddning för confiscation fritt
och det lösgifwit; så hafwa ofwannämde interessenter wid på-
960
stående riksdag ytterligare anhållit om slut i denna deras ange¬
lägenhet, hwarpå Justitisedeputationen, til hwars utredande inte-
ressenternas nästberörde ansökning blifwit remitterad, genom ut¬
drag af protocollet den 26 sisth Januarii Riksens Ständers plena
wid handen gifwit, det den wid 1743 års riksdag förordnade Ju-
stitiaedeputationen den 11 Februarii berörde år angående detta
upbringningzmål sig utlåtit.
I anledning häraf lät altså Bondeståndet sig det då afgifne be¬
tänkande föredragas; hwarefter detta mål, hwarwid fem särskilte
qusestioner förefalla, härstädes i behörigt öfwerwägande kom.
Och hwad först angår interessenternas wid processen deröfwer
anförde beswär, at Kongl. Maij:t genom dess högstberörde dom
gillat den af Kongl. Ammiralitetsöfwerrätten Skepparen Smitt och
Styrmannen Douer tillåtne edgång, så biföll Bondeståndet derut¬
innan de fläste Justitiaedeputationens ledamöters mening i anse¬
ende til de af dem anförde skiäl och omständigheter; och förkla¬
rade fördenskull, at denna edgång eij kan anses med en orden-
telig och laglig rättegång enlig.
Widkommande sedan sielfwa hufwudsaken och deribland
l:o interessenternas påstående at til det upbragdte fartyget
wara berättigade, så fant Bondeståndet på samma sätt som depu-
tationen, ät Kongl. M:s dom rörande skeppet och dess lösgifwande
är på lag och goda skiäl grundadt, hwarföre icke eller deruti någon
ändring tillåtas kan.
Beträffande 2:o den i fartyget innehafde laddning, som Kongl.
Maij:t äfwen ifrån confiscation frikallat, så emedan Skepparen
med ett wid dess contradeduction bilagdt och af borgmästare och
råd i Amsterdam utfärdat attestatum bewist, at Handelsmannen
Evert Simons ifrån Kundam inför magistraten med samma ord in¬
tygat, at den delen af ofwansagde laddning, som bestod i 19 sk a
10 ® blår, blifwit för deras räkning upkiöpte och aflastade; ty
fant Bondeståndet, det Kongl. Maij:t haft skälig anledning at sam¬
ma wahra såsom en neutral nations handlande tilhörig ifrån con¬
fiscation frikalla. Men hwad widare angår de öfrige uti fartyget
befundne och på en fiendtelig ort intagne ryska wahror, bestå¬
ende af 248 fat hwit påtaska, 28 bunter hampa och 16 skock pip-
stafwer, så aldenstund Skepparen icke gittat wisa, at desse waror
warit någon neutral magts undersåtare tilhörige, der likwäl Skep¬
paren likmätigt 1741 års kaperiereglemente ålegat at wara försedd
med sådana documenter, som tydeligen hade utwist, hwilka som
rätteligen wore ägare af denna laddning, fördenskull kunde Bon¬
961
deståndet eij annat än i anseende så til desse som de flere af en
del Justitisedeputations ledamöter anförde skiäl förklara ofwan-
nämde waror för confiscables, i hwilken tanka Bondeståndet så
mycket mera styrckes, som ryske undersåtare fracktat skeppet
samt detsamma med sine lands producter inlastat.
Och som, hwad desse således för confiscables förklarade wahror
widkommer, den besynnerliga omständighet härwid möter, at de¬
samma, sedan Kongl. Maij :tt dem ifrån confiscation frikänt, blif-
wit längst för detta utur riket förde; men det likwäl wore obilligt
at derföre låta swenske undersåtare, som fide publicse på egen
bekostnad utrustat skepp och folck, stadna i mistning af deras
lagliga rätts åtniutande, hälst i sådan händelse ingen privat per¬
son wid förefallande tilfällen af krig skulle wilja wåga at genom
kaperier giöra rikets fiender afbräck eller dem förswaga; altså
och emedan om än någon ratio politica eller status den tiden
kraft at lösgifwa hela denna laddning, at sådant rikets belägenhet
aldrig bör stadna enskylta personer och några få undersåtare till
last utan hällre i sådant fall blifwa en allmen känning och på den
grunden anses såsom rikets giäld; ty pröfwade Bondeståndet skiä-
ligt, det interessenterna i commissfartyget Die Gerechtigkeit böra
af Riksens Ständers Contoirs medel niuta ersättning för berörde
warors wärde med ränta å fem för hundrade ifrån 1743 års slut
eller 1744 års början, til dess betalningen skier.
Berörande ytterligare och
3:o det skadestånd och rättegångskostnad af 2 000 d:r k:rmt,
som Ammiralitetsöfwerrätten pålagt interessenterna at til Skep¬
paren Smitt betala och Kongl. Maij:tt med 30 d:r s:rmt tilökt; så
aldenstund Bondeståndet redan förklarat större delen af laddning¬
en af den beskaffenhet, at den bordt för confiscabel anses; förden¬
skull bör ock efter Bondeståndets tancka de af interessenterna i
rättegångskostnad uttagne 2 090 d:r k:rmt dem med ränta å 6 för
100 ifrån den dag, de denna utbetalning giort, af Riksens Ständers
Contoirs medel äfwen ersättas.
Sluteligen och hwad
4:o angår interessenternas deröfwer anförde beswär, att Kongl.
Maij:tts dom blifwit genast i wärket stäld, ehuru de hos Kongl.
Maij:t icke allenast anmält, at de enligt Kongl. Maij:tts förordning
af den 22 November 1738 ägde tre månaders tid att tilkiänna gifwa,
om och huruwida samt på hwad sätt de kunde finna sig föranlåtne
uti Kongl. Maijrts afsagde dom söka någon ändring wid Riksens
Ständers nästa sammankomst, utan ock til den ändan anhållit, at
962
fartyget med dess laddning måtte wärderas och Skepparen tilhål-
las at derföre ställa full borgen; så fant Bondeståndet i anseende
til de af Justitiaedeputationen anförde skiäl, det Kongl. Maij:ts ut¬
slag härutinnan är på lag grundadt, kunnandes dock Bondestån¬
det eij förklara interessenterna til någon plickt skyldige, såwida
de i quaestion om laddningen hafwa rättwisan på sin sida.
Hwilket med de öfrige respective stånden til gunstbenägit bi¬
fall ödmiukwördsamligen communiceras skulle.
Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
27.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t om
häradshövding Broström.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 485P
Protokollet sid. 700.
Til Kongl. Maijrtt.
Riksdagsfullmäktige för Allmogen uti Inlands domsagu i Bohuus
län hafwa begiärt, det Bondeståndet wille hoos Eders Kongl.
Maij:t i underdånighet anmäla deras underdåniga anhållan, at
deras Heradshöfdinge Broström ej måtte effter Riksdagsfullmäk-
tigens för Uddewalla stad underdånige ansökning förbindas at bo
på sitt boställe och ei som hittils wistas i Uddewalla.
Ståndet har trodt sig så mycket mindre böra detta förwägra,
som de skälen å Allmogens sida härwid förekomma:
At ingen författning positivt förordnar, det häradshöfdingarne
skola wistas på bostället, men wäl at de skola bo innom juris-
dictionen.
At ehuru Uddewalla icke ligger innom Broströms domsagu, så
är doch dess belägenhet sådan och så nära intil domsagan, at All¬
mogen, i synnerhet de som bo på Orust och ständigt idka fiske¬
handel i Uddewalla, med långt mera beqwämlighet kunna der söka
Häradshöfdingen än på bostället Näs på Orust, tit inga wägar löpa
1 Med påteckning: D. 2 Sept.
963
ifrån stranden och hwilkets läge dessutom är wid en insiö, hwar-
öfwer, då isen hwarken bär eller brister, man ogiörligen kan
framkomma, och
at för den orsaken skuld ingen af Broströms antecessorer på
många år tilbaka bodt på bostället samt sidst at staden Udewalla
aldeles icke kan hafwa någon skada eller olägenhet deraf, at Hä¬
radshöfdingen Broström derstädes bor och wistas med sitt huus,
utan fast mera förmon och ökning uti dess rörelse, emedan han
derstädes förtär sin lön och öfrige inkomst.
Och således samt i anseende til desse omständigheter föranlåtes
hoos Eders Kongl. Maij:tt ståndet underdånigst hemställa, om icke
Häradshöfdingen Broström så mycket häldre kunde tillåtas at bo
qwar uti Uddewalla, som i annor händelse Allmogen skulle blifwa
alt för månge olägenheter wid resorne til bostället underkastad.
28.
Per Olofssons från Kopparbergs lån memorial om
tillökning i hammarsmidet.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 15, fol. 260.)
Protokollet sid. 708.
ödmiukt memorial.
Wid det tilfället Ärebara Ståndet täckes låta sig föredrages Rik¬
sens Ständers Bergsdeputations betänckande öfwer bergsmännens
från Karbennings sochn i Norbergs bergslag ansökning om tilök-
ning i deras stångjärnssmide, den deputation tilstyrkt och utsatt
til siuttiofem skiepp:d, bedia wi, at ståndet behagade hoos sig i
öfwerwägande taga, at Kongl. Bergscollegium enligt bifogade för¬
teckningar för de deruti nämde bergsmanshamrer minskat det af
H. Bergmästaren i orten projecterade quantum för somlige til
hälfften och för andre mer eller mindre.
Ägarne af desse hamrar hafwa icke förstådt at på högweder-
börlig ort sig häröfwer beswära och ändring söka, hwarföre ock
deputation tilstyrker, at deras fatalier må ansees wara förlorade.
Men som beskaffenheten af deras skogar och öfrige omständig¬
heter, som föranlåtit Herr Bergmästaren at föreslå tilökning, äro
964
lika som för bergsmännen i Karbennings bergslag och detta är ett
huushållsmål, hwarmed wi förmoda, at fatalier icke äga rum, så
anhålla wi i ödmiukhet, at Hederwärde Ståndet benägit täktes be¬
fordra oss derhän, at fatalierne til ändrings sökande uti Kongl.
Bergscollegii resolutioner och förminskning i wårt och de flere
bergsmäns smide må stå oss öpne och at målet nu wid denna riks¬
dag må komma til Riksens Ständers Bergsdeputations skärskå¬
dande och utlåtande.
Förblifwer med tilgifwenhet det Hederwärde och Ärbara Ståndets
ödmiuke tienare
Pehr Olofson.
29.
Bondeståndets extraktprotokoll den 6 september 1756
om justitiekansler Fredenstierna.
(Prästeståndets arkiv, F. 53. Bondeståndets extrakt¬
protokoll nr 28.)
Protokollet sid. 709.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bonde¬
ståndet den 6 September 1756.
S. d. Sedan för detta åboerne på kronohemmanen Mora, Axby,
Lilla Malma, Stenby och Hättinge i Södermanland, Österrekarnes
härad och Giäders sockn, hots Riksens Högl. Ständer deröfwer be-
swär anfört, at ofwannämde deras åbodde kronohemman blifwit
Justitisecancelleren Hr Adam Fredenstjerna för ett wid Alfwesta
säterie anlagdt schefferie skull uplåtne och han förklarad när¬
mare berättigad än åboerne dem till skatte at inlösa; och icke
allenast Riksens Ständers Cammar-, oeconomie- och commerce-
deputation detta mål hos sig förehaft samt genom betänckande af
den 6 sistl. Augusti i anseende til anförde skiäl Riksens Ständer
tilstyrkt, det må Justitisecancelleren förplicktas sin skatteköpe-
skilling återtaga och den 14 Martii nästkommande år merberörde
cronohemman til deras förra åboer återlemna, hwilka inom sist-
nämde tid å desse hemman borde få skattebref, utan ock detta
stånd den 26 i sistl. månad berörde betänckande såsom wälgrun-
dadt til alla delar bifallit, så har ståndet kommit i erfarenhet, at
tryckte exemplar af en sådan skrift, som härhos föijer,1 nyligen
1 Icke vid extraktprotokollet.
965
eller i desse dagar blifwit kringspridde och utdelte, hwaruti den
obekante auctor på ett icke mindre eftertänckeligit än otilbörligit
sätt söker wederlägga Cammar-, oeconomie- och commercedepu-
tations betänckande samt dedta stånds redan fattade slut; utlåtan¬
des sig denne Anonymus, at om Justitisecancelleren skulle kastas
ifrån desse hemman utan upsägning och fardag, kunde sådant eij
annorledes anses än alt för hårdt och oerhördt, emedan han icke
kommit til desse heman som en röfware och wåldswärltare, och
hwart wille då fides publica taga wägen? Hwar skulle kongl, re¬
solutioners kraft och wärkan förblifwa? Hwem skulle kunna sig
derpå förlita eller någon säkerhet för sin egendom förwänta? Ja,
hwart skulle den således i wår tid så högt åberopade och dyrkade
swänska mannarätten stadna?
Nu aldenstund det är emot Riksens Ständers wärdighet at någon
deputations eller något stånds giöromål uti tryckte skrifter tad-
las, at eij förtiga, at thenne Anonymus genom ofwannämde dess
framstälte frågor på ett straffbart sätt söker likasom bestrida
Riksens Ständer den rättighet at pröfwa och ändra Kongl. Maij:ts
med Råds råde författade men öfwerklagade utslag och tagne för¬
fattningar i sådana mål som detta, der likwäl icke honom bort
wara obekant, at ej någon kan wara berättigad at påstå sig äga
orubbad eller fullkomlig possession af någon egendom, då weder-
parten söker Riksens Ständer och saken beror på magtägande
Ständers bepröfwande; warandes wådeligit at i synnerhet i en
tid, då månge försök af list och wåld emot Riksens Ständers fri¬
het warit å färde, lemna menigheten anledning til andre än med
grundlagarne öfwerensstämmande tankar om Ständers giöromål;
fördenskull pröfwade Bondeståndet för sin del rättwist, det bör
denne än okände auctor af Censor upgifwas och wid wederbörlig
domstol under laga tiltal ställas samt de utspridde exemplaren
åter indragas, om wärkställigheten af hwilket alt Riksens Ständer
kunde hos Kongl. Maij :t i underdånighet anhålla.
För öfrigt och som sielfwa hufwudmålet rörer Bondeståndet
och deras lagliga rättigheter i aldra ömaste måtton, så fant Bonde¬
ståndet sig högst föranlåtit at the öfrige respective stånden här¬
igenom ytterligare ödmiukwördsamligen anmoda at denna sak
sig gunstbenägit företaga och til högrättwist slut befordra.
Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
966
30.
Bondeståndets extraktprotokoll den 8 september 1756 om
brukens till skattelösen upplåtna kronohemman.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt¬
protokoll nr W.)
Protokollet sid. 712.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bonde¬
ståndet d. 8 September 1756.
S. d. Föredrogs såwäl Riksens Ständers Kammar-, oeconomie-
och commercedeputations betänkande af d. 31 sistl. Augusti an¬
gående friare disposition af de bruken til deras understöd af
Kongl. Maij:t och cronan til skattelösen uplåtne cronohemman
som Bondeståndets deputerades i detta mål yttrade särskildte
mening.
Och som Riksens Ständer effter noga pröfning och moget öf-
werwägande redan wid 1747 års riksdag förordnat, huru långt
bruksägares rättighet i thesse fall sig sträcka bör, och thet wore
betänkeligit at then ena riksdagen ändra, hwad wid den andra
blifwit resolverat, emedan i sådan händelse ingen kunde göra sig
af en på rättmätig grund faststäld ordning säker; händerna jäm-
wäl för en annars trefwen åbo skulle falla, då han blefwe i fruk¬
tan at kunna blifwa ifrån hemmanet drefwen, när bruksägaren
behagade, hwarigenom många sådana lägenheter till det allmän¬
nas skada och känning skulle råka i wanhäfd och torde hända om¬
sider äfwen i ödesmål; fördenskull pröfwade Bondeståndet rätt-
wist at så i anseende til desse som de flere i deputerades voto an¬
förde skäl och omständigheter bifalla bemälte särskilta mening,
så at i kongl, brefwet af d. 23 Decembr. 1747 såsom sig på Riksens
Ständers egen författning grundande ej någon ändring tillåtas må,
utan at högstbemälte bref bör lända wederbörande til noga och
obrotslig effterlefnad. Hwilket med de öfrige respective stånden
ödmiukwördsammeligen communiceras och til gunstbenägit bifall
anmäles. År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
E. J. Paléen
967
31.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t om skatteköp
av hemman med mastträd.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 483.J1
Protokollet sid. 715.
Stormägtigste Allernådigste Konung.
Ehjuruwäl Eder Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 1 Decemib.
1732 icke förbjuder skatteköp å de hemman, som äro belägne på
sådana kronoskogar, parker och allmänningar, å hwilka maste-
och spireträn finnas, utan allenast inskränker dem på det sätt, att
till Eder Kongl. Maj:t bör Kongl. Cammarcollegium derom förut
inkomma med sitt underdåniga yttrande, är Bondeståndet likwäl
igenom flere exempel på en kort tid tillbaka underrättadt, att detta
förordnande icke allenast blifwer uttydt längre, än det i sielfwa
bokstafwen lyder, så att alla sådana hemman blifwa härunder be-
gripne, å hwilkas ägor ett eller annat masteträd antingen redan
kan finnas eller wara i ämne, ehuru hemmanen annars på krono-
parker eller allmänningar icke äro belägne; utan gifwer det ock
anledning till stor widlöftighet och kostnad för åboen, som åstun-
dar skatteköpet, hwilket omsider antingen blifwer honom alldeles
afslaget eller åtminstone kommer an på en lång tidsutdrägt.
Hwarförutan och som denne inskränkning synes wara mindre
tjenlig till det ändemål, som därigenom påsyftas, nämligen maste-
träns conservation, hwilka, så snart de blifwa ansedde' isåsom ett
hinder för åboen att kunna komma till besittningsrätten af hem¬
manet, naturligen af honom icke kunna wänta annat än wansköit-
sel och undergång, hwaremot och där han likafullt kunde komma
til hemmanets skatterättighet, han ju framföralt wårdar de trän,
som äro så begärlige för Ammiralitetet och följackteligen lofwa en
wiss och god inkomst; fördenskull är till Eder Kongl. Maj:t Bon¬
deståndets underdåniga anhållan, att Eder Kongl. Maj :t i anseende
till anförde skäl och omständigheter täcktes i nåder förklara, at
skatteköp å dylika hemman må bewilljas såsom en sak, den där
icke mindre å ena sidan länder til Eder Kongl. Maj :ts och cronans
säkerhet och till de späda masteträns conservation ifrån under¬
gång än å den andra till det allmännas förmån,
1 Med påteckning: Jus.t d. 8 Sept. 1756. Exp. d. 9 Sept.
62—590725. Bondeståndets protokoll
968
32.
Bondeståndets extraktprotokoll den 8 september 1756
om presidenten Gerdessköld.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 236.)
Protokollet sid. 717.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondestån¬
det d. 8 September 1756.
S. d. Korn hos Bondeståndet uti ömsint öfwerwägande, hurusom
ståndet wid sidstledne riksdag i anseende til tå warande Justitise-
cancellerns Gerdesschölds långliga och trogna giorde tienster samt
thess i synnerhet wid justitisecancellersämbetet med efftersättande
af thess egen hushållning och wälfärd anwände oförtrutne möda
och sorgfällighet at befordra hwar och en, så then fattiga som
then rika, til rättwist slut uti sine angelägenheter, jemte thess bru¬
kade uppmärksamhet på thess mångfaldiga ämbetesresor och hafde
wakande öga på kronobetiente uti landsorterne, at the icke måtte
betunga och förolämpa inwånarne och Allmogen, hwarföre åtski¬
lige kronobetjente blefwo af honom stälte til answar och jemte
theras tiensters förlust til alfwarsamt straff befordrade, bewiljade
honom til thess wilkors förbättring en årlig tillökning uti lönen af
1 200 d:r s:rmt, sorn af the öfrige respective stånden uppå Bonde¬
ståndets anmälan äfwen blef bifallit; hwareffter han wid then
honom år 1752 anbefalte och uti några månaders tid påstådde för¬
rättning uti Norkiöping angående then på packhuset therstädes
föröfwade wåldsamhet igenom sin waksamhet och försiktighet ej
allenast bräkte the brotslige til wälförtient straff utan ock at en
ansenlig myckenhet utur packhuset röfwat lurendrägerijgods blef
uti bergsskrefwer och annorstädes upsökt och till rätta skaffat,
hwaraf Kongl. Maj:tt och kronan en ansenlig inkomst tilflöt; men
at bemälte Justitisecanceller af samma honom bewiljade tilökning
icke länge fädt sig hugna utan, tå han icke långt thereffter blef
befordrad til président uti Kongl. Maj:tts och Riksens Swea Hof¬
rätt, har måst lemna samma tilökning til sin effterträdare och
först tiena med sin förra ordinarie justitiaecancellerslölin 1 800
d:r silfrnt och sedan, med half presidentslön, ,så at han nu är för¬
satt uti långt sämre wilkor, än tå han war justitisecanceller.
Och sorn thet presidentsemhete, han nu innehafwer uti Kongl.
969
Swea Hofrätt, hwarest han med oförtruten flit och arbetsamhet
tient sig up graderne igenom ifrån the mindre sysslor til then
högsta beställningen inom samma werk, icke är af mindre wikt
och angelägenhet, hwarwid för honom än widare tilfälle gifwes
at befordra the rättsökande til skyndsamt och rättwist slut uti
theras saker; altså fant Bondeståndet för sin del billigt at, til hans
belöning och andras upmuntran at på lika sätt ifrån yngre åhren
beflita sig om flit och arbetsamhet, hugna Presidenten Gerdes-
schiöld tliermed, at han jemte sin halfwa presidentslön årligen
må få niuta samma honom förut förunte tilökning 1 200 dahl.
silfwermynt af öfwerskåttet på then ordinarie lagmans- och hä-
radshöfdingeräntan ifrån then tid, han thenna tilökning måst af¬
stå, och til thess han fulla presidentslöhnen kommer at tilträda.
Hwilket hos the öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall
i bästa måtto anmäles. År och dag som förr skrifwit står.
33.
Bondeståndets extraktprotokoll den 9 september 1756
om avskattningen å hemkallshemman.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fot. 238.)
Protokollet sid. 718.
Utdrag d. 9 Sept.
Riksens Ständers Landt- och siömilitiseoeconomiedeputations
tilstyrkande uti projectet til resolutionen öfwer 26 § af Krigsbe¬
fälets beswär, at de hemkallshemman wid Nylands och Tavaste-
huus läns Regemente, som niutit förmedling och i följe deraf ut-
giöra räntan effter jordeboken, må hädaneffter förbindas at be¬
tala räntan antingen in natura eller effter årlige markegången lika
med officerarnes löningshemman, såsom det förut wanligit warit,
innan den åren 1733 och 1734 tilförordnade Knekteindelnings-
commissions åsatte stadgeränta tilkom, lät ståndet hos sig i öfwer-
wägande komma. Och som den förmedling eller afskattning, hwil-
ken desse hemkallshemman kommit at niuta, blifwit af bem:te
Knekteindelningzcommission för billig och nödig ansedd i an¬
seende til hemmanens swaga och ringa ägor, som provisionaliter
970
bepröfwats ej kunnat draga den förre dryga skatten; altså och
emedan sedermera icke genom ordentelig ref- och mätning blif-
wit utrönt, liuruwida den af Knekteindelningscommission utsatte
afskattning kunde anses wara på orichtig [grund?] bewiljad, liwil-
ket likwäl efter all billighet tyckes böra föregå, innan berörde af¬
skattning warder ändrad och uphäwen, ty kunde ståndet icke bi¬
falla Landt- och siömilitisedeputations ofwannämde tilstyrckande
utan ansåg för sin del skäligt, at hemkallshemmanen böra orubbat
bibehållas wid den dem tillagde förmedling eller afskattning, in-
til dess genom ordentelig ref- och mätning blifwit pröfwat, örn de
kunna tåla högre ränta eller ej.
34.
Bondeståndets extraktprotokotl den 9 september 1756 om
vargeringsmanskapet.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt-
protokotl nr 82.)
Protokollet sid. 718.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det d. 9 September 1756.
S. d. Uplästes Riksens Ständers Landt- och siömilitisedeputa¬
tions d. 3 sistledne Julii afgifne betänkande i anledning af 30 § af
Krigsbefälets beswär angående wargierningsmanskapet wid ar¬
meen. Och fant effter öfwerwägande af de harwid förekomne om¬
ständigheter ståndet sig icke kunna bifalla någon del af detta be¬
tänkande, utan beslöt ståndet för sin del, at hwad wargiernings-
karlars anskaffande och hållande angår stricte förfares effter
kongl, brefwet af d. 15 September 1752.
Hwilket hos de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall
ödmiukwördsammeligen anmäles. År och dag som förr skrifwit
står.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
971
35.
Bondeståndets extraktprotokoll den 9 september 1756 om accisen.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 244J
Protokollet sid. 719.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. [9] September 1756.
S. d. Uplästes Riksens Ständers Tulldeputations betänkande om
nya landttull- och accisordningen tillika med ståndets ledamöters
i samma deputations bifogade särskilte votum angående uppbörds¬
sätt af accisen. Hwarwid hos ståndet i öfwerwägande kom,
1 :o at med lag och billighet icke är enligit, at landtmannen blir
pålagd at betala husbehofsaccisen i tullportarne, tå han till salu i
staden införer sin spannemål, och at then landt- eller bergsman,
som sig spannemålen tillhandlar, förpliktas samma accis till säl¬
jaren återställa och sedan wid utförandet af tullkammaren mot
accissedelens upwisande den återtaga, emedan det i alla tider
warit Borgerskapets och theras, som i städerne bo, skyldighet och
pålaga at betala accis för then spannemål, som ther consumeras,
hwilket af äldre och nyare stadgar och förordningar så therom,
som huru med qwarntull och bakugnspenningars upbärande och
afgift bör förfaras, nogsamt är at inhämtas. Och theremot äro the
kring städerne belägne bergslager genom äldre och nyare förord¬
ningar och privilegier förunt at till sin förnödenhet fritt och obe¬
hindrat utan tunga och pålaga hwarcken för landt- eller bergsman
få sig tillhandla then spannemål och andra wahror, som till salu
i städerne införas.
2:o. Om thet nya projectet skulle bifallas och i följe deraf landt-
manen komma at för hwarje säck särskilt betala accis och therpå
få särskilte accissedlar, få the kännas wid en märkelig och odrä-
gelig skada, tidspillan och olägenhet; ty när Landtallmogen, som
oftast till en stor myckenhet wid tullen sammanstöter, skall an¬
tingen sättja pant eller betala accisen för så många säckar, som
the med sig hafwa, måste the ther wänta, till thess the kunna und¬
få sina mångfaldige accissedlar, tå Allmogen måste emedlertid stå
utanför tullen i strängaste kiöld, rägn och yrwäder långt in på
nättrén, ja, till andra mårgonen och afbida tullkammarens expe¬
dition, hwarigenom the blifwa hindrade at skaffa sig härbärge at
972
hwila sina trötta kroppar och dragare samt tårka sina wäta kläder.
3:o. Händer thet ofta och med många af Allmogen, at the eij
kunna åstadkomma så många penningar, när the resa hemman
ifrån, som the kunna betala tullen med, fast mindre thenne nya
accisen; hwarföre the skulle nödgas sättja pant såwäl i bergstullen,
en mil innom eller mindre ifrån städerne, för tullen, som i stads-
tullen för accisen, ja, ofta enda råcken, hwilka panter läggas till¬
sammans i tullkammaren; när the tå wid utfarten skola igenlösa
sina panter, imåste the för then tillstötande myckenheten så af säl¬
jare och kiöpare få åter wänta therstädes i flera timar, innan the
kunna them återbekomma, och händer ofta panterne blifwa för¬
bytte.
4:o. Likaledes skulle tillgå med Bergsallmogen och kiöpare,
hwilka, när the efter giord handel äro resefärdige ur staden, som
merendels skier till kl. 10, 11 el:r högst 12, och komma till tullen,
måste han therstädes för den stora trängsslen, i hrist af tullbe¬
tjäning uppehålla sig i flere timar, ja, intill mörka qwällarne, in¬
nan han kan återfå then utlagde accisen och slippa igenom tullen,
tå han, sedan resekosten och betesfodret äro förtärde, måste med
tom maga och trötta hästar, ofta i ohyggeligit wäder och swårt
wäglag fortsättja sin resa öfwer farliga siöar, ther est mången i
mörkret måste sättja lifwet till; hwarföre han häldre eftergifwer
accisen och gierna gier betjäningen några styfwer till, om han
sig them kan förskaffa, allenast han i then trängsel, som tå är wid
tullen, blir skyndesamt therigenom hielpt, hwilket endast ankom¬
mer på tullbetjäningens wälbehag.
5:o. Om en bergsman äger sielf eller kan af förläggare eller bor¬
gare undfå så många penningar, at han mägtar på en gång kiöpa
flere tunnor, än han straxt kan föra med sig hem, och han an¬
tingen för infallande oföre eller för sitt stränga grufwe- och bergs¬
arbete skull, hwilket icke tillåter ringaste tidens försummelse, icke
kan få tillfälle samma spannemål från staden afhämta på 1 å 2
weckor, så får han eij heller sin utgifne accis restituerad. Lika¬
ledes när landtmännen komma till städerne med mera spannemål,
än den dagen kiöpes, och således måste nedsättja spannemålen 2
å 3 weckor, händer och, at de mista accisen.
6:o. Skulle ock såwäl landt- som bergsbrukets skiötsel försum¬
mas och eftersättas, ty när en landt- eller bergsman blir genom ett
sådant uppehåll så länge hindrad, at han eij hinner till sitt hem¬
wist förr än andra dagen, och innan han fädt hwila sin trötta
kropp och förfriskat sine matta dragare, går ett dagswärke för¬
973
lorat, utom thet at han på resan måste anwända några styfwer
till sin nödtorftiga förtäring och uppehälle.
I anseende till desse och de flere uti ståndets deputerades sär-
skilte yoto andragne ganska öma och nog betydande omständighe¬
ter fant ståndet sig icke kunna bifalla Tulldeputations tillstyrkande
om accisupbördens återställande på sådan fot, som 1747 års för¬
ordning föreskrifwer, utan är ståndets tanka, at med denna up-
börd hädanefter och alt framgent må förhållas och förblifwa, så¬
som uti resol:n på städernes allmänna beswär af d. 7 Julii 1752,
§ 30, stadgat är. Hwilket med de öfrige respective stånden till
gunstbenägit bifall ödmiukwördsammeligen communiceras.
År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
36.
Bondeståndets extraktprotokoll den 10 september 1756 om
utförsel till Norge av grov vävnad.
(Borgarståndets arkiv 1755—1756, vol. 15. Bondeståndets
extraktprotokoll nr 4-9.)
Protokollet sid. 721.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondestån¬
det d. 10 September 1756.
S. d. Wid 4 § af städernes allmänna beswär och den delen, som
innehåller förbud emot den i Wästernorrland tilwärkade gröfwa
wäfnadens utförssel til Norrige, finner ståndet följande anmärk¬
ningar äga rum, nemi.:
l:o. Denne wäfnads utförssel kan så mycket mindre räknas det
allmänna til skada, som det är en i sin grad förädlad wara, och
den handel, som på utrikes orter med slike producter drifwes,
onekeligen är fördelacktigare än den, sorn endast underhålles med
råämnen eller reda penningar, hwaraf
2:o följer, at så länge jämtelänningarne och flere wid gräntsen
boende äga frihet samt i brist af annan tilgång nödwändigt måste
ifrån Norrige förse sig med victualier och spannemål, äfwen och
rustningshästar med mera, fast bättre är, at de sådant sig tilbyta
974
emot sine egne slögder, än at de skulle utföra reda penningar utur
riket; warandes
3:o den wäfnad, som på detta sättet och til berörde behof öf-
werföres till Norrige samt effter riksdagsfullmägtiges ifrån de or-
terne utsago torde årligen belöpa til tålf, högst femtontusende
ahlnar, til sin quantitet alt för ringa at kunna förorsaka någon
dyrhet, brist eller saknad i det, som kronan til sine behof tarfwar
upkiöpa. Icke eller lärer
4 kunna medgifwas, at norländske städerne hafwa skiäl at kla¬
ga, at de härigenom lida i sin handelsrörelse, så länge man ser
dem både land- och siöledes årligen hitföra så ansenlige partier
och i öfrigt med säkerhet kan förmodas, at linneplanteringen och
wäfnaden årligen alt mer och mer tiltager genom de upmunt-
ringar, hwarmed Riksens Höglof. Ständer söka den at befordra,
och hwad
5:o det befarade landskiöpet angår, så är det en sak, som lands-
fiscaler och kronobetienter åligger at förekomma och at dem til-
tala, som de finna dermed omgå.
Och som ståndet således härutaf befant, at gröfwa wäfnaders
öfwerförande til Norrige icke kan wara riket skadeligit, så kunde
ståndet icke bifalla det af Allmänna Beswärsdeputationen tilstyrkte
förbudet utan holt för sin del före at jämtelänningarne och de
öfrige wid gräntzen boende måge nu som förr äga frihet emot ut¬
gående tullens erläggande at utföra wäfnad til Norrige och der¬
före derstädes tilbyta sig lifsmedel med mera, de behöfwa, och det
så mycket mer, som för denne landsortens aflägenhet ifrån stä¬
derne dess inwånare omögeligit faller at dit transportera sine
waror och derifrån förse sig med hwad som tarfwas til nödigt
uppehälle, och således de skulle blifwa alt för mycket lidande och
til äfwentyrs af hunger försmäkta, om tilfället at förskaffa sig det
ifrån Norrige dem blifwer betagit.
Hwilket med de öfrige respective stånden ödmiukwördsamme-
lig communiceres. Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
975
37.
Bondeståndets extraktprotokoll den 10 september 1756 om
skjutshållningen i Uddevalla.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 251.)
Protokollet sid. 723.
Utdrag d. 10 Sept. 1756.
Riksens Ständers Kammar-, oeconomie- och commercedeputa-
tions betänkande af d. 3 nästl. Sept. angående skiutzhållningen i
Uddewalla stad uplästes och bifölls men med uttryckeligit förbe-
håld, at då de resande öfwer en timas tid qwarblifwa i staden,
Allmogen må slippa at skiutza dem längre och få genast ifrån-
spänna sine hästar och resa hem samt stadsens Borgerskap i den
händelse wara förpliktad at dem med sine hästar fortskaffa, på
det olägenheten genom wäntande ej må blifwa för Allmogen alt
för stor.
Hwilket med öfrige respective stånden etc. etc.
38.
Bondeståndets extraktprotokoll den 16 september 1756 om
Karlskrona jordbroar.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt¬
protokoll nr 36.)
Protokollet sid. 731.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 16 September 1756.
S. d. Lät Bondeståndet sig föredraga
l:mo Riksens Ständers Kammar-, oeconomie- och commerce-
deputations betänkande af d. 31 sidstledne Augusti angående de
wid Carlscrona stad ytterst belägne jordbroars underhållande.
2:o Ståndets deputerades i bemälte deputation särskilte votum
i detta mål.
976
Och sedan ståndet med all upmärksamhet jämfört och öfwer-
wägat de uti deputationens betänkande och ståndets ledamöters
voto anförde skiäl och omständigheter samt tillika ömt eftersin-
nat, hwad stor olägenhet och förfång Allmogen i Blekinge samt
Jönkiöping, Cronobergs och Calmare läner skulle komma at lida,
om föromnämnde jordbroar blifwa tullbroar, så kunde ståndet
icke bifalla deputationens tillstyrkande utan instämde med sine
deputerades yttrade tanka, at desse broar icke må blifwa tullbroar.
Hwilcket hos de öfrige respective stånden till gunstbenägit bi¬
fall ödmiukwördsammeligen anmäles.
År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
39.
Bondeståndets extmktprotokoll den 17 september 1756 om
prästrättigheters erläggande av torpare.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 261.)
Protokollet sid. 736.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bonde¬
ståndet d. 17 September 1756.
S. d. Uplästes Professorens Doctor Jacob Gadolins å Präster¬
skapets wägnar i Finnland ingifne memorial, theruti han anhåller,
at 3 § i kongl, förordningen af d. 8 Febr. 1681 öfwer Prästerska¬
pets upbörd i gemen och 7 § i kongl, förordningen af d. 23 Febr.
1694 öfwer Prästerskapets upbörd och rättigheter af Allmogen i
Åbo stift måtte så förklaras, at alla torpare, af hwad art och natur
deras på landet åboende torp wara må, skola förstås och begripas
under den i ofwannämde §§ förekommande tittuln: Alle andre på
landet boende, samt at alle torpare i följe deraf skola wara pliktige
at till kyrckioherdarne utbetala de rättigheter, som i högstbemälte
förordningar finnas anförde och specificerade.
Bondeståndet tog thetta mål i behörigt och noga öfwerwägande,
och althenstund en stor skillnad är emellan skattlagde och oskatt-
lagde torpare, emedan the förre äga del i prästewahl men de sed-
977
nare intet, at förtiga thet the oskattlagde äfwen äro uteslutne ifrån
andre förmåner, som the skattlagde likwäl åtniuta; och thet wore
obilligt, om the, som eij få wäija präst utan härutinnan dependera
af sine husbönder, skulle uti prästens aflönande taga lika del som
the, hwilka få wäija sig siälasörjare; hwartill kommer, at lands-
culturens uphielpande fordrar, at torpare i möijeligaste måtto för¬
skonas ifrån störe utgifter, emedan i annor händelse, och då tor¬
paren, [sorn]1 kan hafwa en el:r par kor samt någre kappors utsäde,
blefwe twungen at ärlägga theraf tijonde, folck skulle afskräckas at
upodla oländig mark och sätta sig neder på andras ägor; förden¬
skull fant ståndet så i anseende härtill som enl:t Kongl. Maij:tts
förklaring af d. 5 October 1741 öfwer förordningen af d. 25 No-
vemb. 1740 om oländig marks upodlande, § 2, rätwist at för sin
del förklara, thet ofwanhögstbem:te förordningar böra sålunda
förstås, att alla skattlagde torpare skola betala prästerättigheter
lika med bonden men the oskattlagde, af hwad natur the wara
måge, i ett för alt slippa med 2 m:r silf:rmts årlig utgift till kyrc-
kioherden uti sochnen, efter som i hwarje landsort förut af K.
Maij:tt stadgat är. Hwilket med de öfrige respective stånden till
gunstbenägit bifall ödmiukwördsammeligen communiceras.
År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
40.
Bondeståndets extmktprotokoll den 17 september 1756 om
Laholms gästgiveri.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt-
protokoll nr 45.)
Protokollet sid. 738.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 17 September 1756.
S. d. Uplästes Riksens Ständers Kammar-, oeconomie- och com-
mercedeputations betänkande af d. 29 Julii sidstledne angående
Laholms stads ansökning rörande gästgifweriet derstädes och bi¬
föll ståndet detsamma, undantagande hwad angår understödet,
1 Detta ord saknas i förlagan men finnes i konceptet till extraktet, fol.
263 v.
978
som deputationen tillstyrker, at landshöfdingen i orten för det¬
samma må utse, hwartill ståndet icke kan samtycka. Hwilket med
de öfrige respective stånden till gunstbenägit bifall ödmiukwörd-
sammel. communiceras.
År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
41.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 september 1756 om
folkbristens1 hämmande i Finland.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt¬
protokoll nr 44.7
Protokollet sid. 739.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 18 September 1756.
S. d. Riksens Ständers Kammar-, oeconomie- och commercede-
putations betänkande af d. 6 sidstl:ne Augusti angående utwägar
till folkbristens hämmande i storfurstendömet Finnland uplästes
och bifölls, undantagandes hwad tillstyrkt är om passtagningen,
med hwilket ståndets tanka är, at det må förblifwa och förfaras
såsom förr stadgat är och brukeligit warit enligit resolutionerne
på Allmogens allmänna beswär år 1734, § 47, och 1739, § 60, eme¬
dan det skulle falla Allmogen för kostsamt, som nog har at syssla
med sine hemmans bruk, at resa en lång och beswärlig wäg till
kronofogden. Hwilket med de öfrige respective stånden till gunst¬
benägit bifall ödmiukwördsammel:n communiceras.
År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
979
42.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 september 1756 om
taxa för expeditioner från krigs- och kammarkollegierna.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt-
protokoll nr 52.)
Protokollet sid. 741.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 18 Septembr. 1756.
S. d. Uplästes Riksens Ständers Cammar-, oeconomie- och com-
mercedeputations d. 30 nasti:ne April afgifne betänckande och
projecterade taxa till lösen af de uti Kongl. Krigs- och Cammar-
collegierne förefallande expeditioner. Och pröfwade ståndet godt
at bifalla, hwad taxans 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9 och 10 §§ föreslagit är,
men 4, 5 och 11 §§ komma efter ståndets tanoka at således ändras.
Den 4:de §: Öpne resolutioner och extracta protocolli, som in¬
nehålla något utslag, samt immissioner första arcket twå daler, de
andre sexton öre silf:rmt hwarthera.
Den 5:te §: Andre extracta protocolli första arcket en daler och
de öfrige sexton öre, afskrifter af resolutioner och andre hand¬
lingar första arcket sexton öre och de andre åtta öre silf:rmt.
Den ll:te §: Utom de twå daler silf:rmt, som enligit 1723 års
skattekiöpsförordning erlägges til cammereraren uti Kongl. Cam-
marcollegio, betalas för hwarje hemmans skattebref uti sportel
tre dahl :r silf:rmt. Dock förbehålles härwid i kraftigaste måtto,
at denne lösen ej må fordras eller betalas för andre måhl än de,
som blifwa afgiorde och til slut hragte innom tre månader efter
den dag, wederbörandes förklaringar och andre handlingar, som
till sakens utarbetande och slutande nödwändige äro, till collegi-
erne inkomit, såsom ock at desse sportlar skola delas emellan
dem i cancelliet samt de cammarförwandter, bokhållare och ordi¬
narie cammarskrifware, sorn wid målets utarbetande eller annote-
rande i contoiret samt expediera[n]de i cancelliet lagt handen,
således at de undfå hälften hwardera, utom det som i sportel för
skattebrefwen utsatt är, hwaraf de nembde i contoiren i anseende
til deras där hafde mera arbete och beswär tilkommer twå tredie-
delar och dem i cancelliet en trediedel, hwilken delning ståndet an¬
såg för desto billigare och nödigare, som de flitige därigenom
980
komma at allena njuta fruckten af sin arbetsamhet ock därigenom
blifwa så mycket mer upmuntrade. Hwilcket hos de öfrige respec-
tive stånden til gunstbenägit bifall ödmiukwördsammel. anmäles.
Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
43.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 september 1756 om
import av tobaksblad.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt-
protokoll nr 62.)
Protokollet sid. 741.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 18 September 1756.
S. d. I then expedition, som till följe af thet Wällofl:e Borgare¬
ståndets extractum protocolli af d. 27 nasti:e Martii och Bonde¬
ståndets af d. 3 therpå följande Maji till Hans Kongl. Maij:tt ifrån
Expeditionsdeputation i underdånighet afgådt beträffande in¬
skränkning af utländske tobaksbladers införskrifning samt någon
förhögning i manufacturfondsafgiften för berrde blader, hafwer
Bondeståndet funnit thess rätta och egentel. mening eij wara träf¬
fad, ity uti thenna expedition finnes uttrykt, at manufacturfonden
på hwart skålp:d af alla utländska tobaksblader skall ökas med
then i expedition utsatte förhöijning, ther likwäl i förenämde
Lofl. Borgareståndets extracto protocolli af den 27 Martii the
engelska tobaksbladerne till så stor del, som wid carduskarfwe-
rijerne ärfordras, hwilket utgiör en mindre betydande del ifrån
förenämnde förhögde afgift, äro aldeles undantagne. Och sorn
Bondeståndets rätta mening warit och är at uti ingen annan del
af oftanämnde extracto wara skiljaktig med thet Wällofl:e Bor¬
gareståndet, än allenast hwad afgiftens ärläggande angår för the
holländske tobaksblader, och at härutinnan emellan Swerige och
Finland eij må någon skilnad giöras, så har Bondeståndet härme¬
delst förklara skolat, at thet i alla andre delar med thet Wällofl.
981
Borgareståndets yttrade tanka igenom förenämnde thess proto-
collsutdrag instämmer och at i följe theraf under thenna förhögda
afgifts ärläggande för utifrån inkommande tobaksblader icke be¬
gripas engelska blader till så stor del, som wid carduskarfwerierne
ärfordras, hwilket utgiör en mindre betydande del, utan allenast
holländske; hwarjemte Bondeståndet äfwen anmärkt, at i före-
nämde till Hans Kongl. Maij:tt afgångne expedition icke finnes
determinerat thet tillökte quantum inrikes blader, som wid hwart
spinneriebord hwarje år till nästa riksdag uparbetas bör, hwilket
är ibland the wilkor, hwarföre införskrifningen af utländska to¬
baksblader tillåten blifwit, hwilket likwäl thet Wällofl. Borgare¬
ståndets extractum protocolli utsätter och Bondeståndet uti sitt
protocollsutdrag eij ändrat. Hwilket med de öfrige respective stån¬
den till gunstbenägit bifall ödmiukwördsammeligen communiceras.
År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
44.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 september 1756 om
rang för Riksens Ständers banks kommissarier och sekreterare.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt¬
protokoll nr 50.)
Protokollet sid. 743.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 18 September 1756.
S. d. Wid det tillfället ståndet lät sig föredraga Riksens Ständers
Secrete Utskotts tillstyrkande under d. 16 i denne månad angå¬
ende högre rang för commissarierne och secreteraren uti Riksens
Ständers Banco samt äfwen i anseende till de af Secrete Utskottet
anförde skiäl pröfwade billigt at dertill gifwa bifall, så kunde
ståndet icke undgå at erindra sig, at commissarierne och secrete¬
raren uti Riksens Ständers Manufacturcontoir genom kongl, bref
af d. 14 Januarii 1748 i nåder blifwit förundt och tillagd ett lika
anseende och heder, som commissarierne och secreteraren i Ban-
982
quen då ägde. Och som desse betjäntes wid Riksens Ständers Ban¬
co och Manufacturcontoir omständigheter äro derutinnan lika, at
de icke kunna ytterligare befordras innom wärket och icke utan
största swårighet kunna till sine wilkors förbättring komma at
dem niuta utom wärket, samt derjemte de nyttige ärender, sorn »uti
Manufacturcontoiret förekomma, fordra, at skickelige ämnen up-
muntras at winlägga sig om den kundskap och erfarenhet, sorn till
deras skötande nödig är, samt at derwid upofra sin tid [och]1 arbete,
så holt ståndet före billigt och nyttigt wara, at commissarierne och
secreteraren i Manufacturcontoiret må hos Hans Kongl. Maij:tt i
underdånighet anmälas at upföras på lika nummer i rangord¬
ningen som commissarierne i Banquen. Hwilket med de öfrige
respective stånden ödmiukwördsammeligen communiceras och till
gunstbenägit bifall anmäles. År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
45.
Bondeståndets extraktprotokoll den 27 september 1756
om kamreraren Paul Stockenström.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt¬
protokoll nr 41.)
Protokollet sid. 745.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det den 27 Septemb. 1756.
S. d. Föredrogs Riksdagsmannens Olof Larssons från Lekebergz-
lagen ingifne memorial, hwaruti anföres, huruledes Cammeraren
uti Kongl. Cammarcollegii Första Provinciecontoir Paul Stocken¬
ström uti ett til Riksens Ständers Cammar-, oeconomie- och com-
mercedeputation d. 23 i denne månad ingifwit memorial2 anhållit
om någon belöning för sig och betjeningen i samma contoir för
något särskillt tilökt arbete med kongzgårdars och kronolägen¬
heters arrenden, som förr hört under ett särskild contoir med
mera. Men som bemälte deputation i anseende til den af Riksens
1 Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 276 v.
2 Ibid., vol. 15, fol. 415 ff.
983
Ständer för deputationen til des arbetens afslulande utsatte tiden
eij kunnat uptaga denna sak, har bem:te Olof Larsson för anförde
skiäl funnits sig föranlåten at underställa, om icke förenemde
Gammereraren Stockenströms ansökning kunde til Secrete Utskåt-
tet remitteras med mera, sorn memorialet n:o 1 widare utwisar.
I anledning häraf lät ståndet sig föreläsas Cammereraren Stoc¬
kenströms til Riksens Ständers Cammar-, oeconomie- och com-
mercedeputation ingifne ansökning och bifogade meritelista n:o 2,
hwaraf ståndet inhämtade icke allenast det contoiret widhängande
trägna arbete samt betjeningens knappa willkor utan ock Camme¬
reraren Stockenströms förtjenster.
Detta allt tog Bondeståndet i ömsint öfwerwägande, och alden-
stund ståndet wid åtskilliga tilfällen rönt den berömmeliga drift
och oförtrutenhet, hwarmed detta Första Provinciecontoir de där
förekomne mångfalldiga ärender sködt, och desutom finner be¬
tjeningens wilkor wara altför swaga; ty fant ståndet för sin del
billigt at Riksdagsmannens Olof Larssons memorial til alla delar
bifalla. Hwilket genom utdrag af protocollet hos de öfrige respec-
tive stånden til gunstbenäget bifall ödmiukwördsammeligen an-
mäles. Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
46.
Jonas Olofssons och Erik Abrahamssons från Västernorrlands län
memorial om delning av Ångermanlands domsaga.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 15, fol. MO.)1
Protokollet sid. 745.
Ödmjukt memorial.
Then uti Ångermanlands domsaga nyligen infallne ledighet ge¬
nom Herr Häradshöfdingen Wallenstens dödeliga afgång gifwer
undertelcnade riksdagsfullmägtige anledning at hos högtärade
ståndet föredraga, huru i anseende till detta landets widsträckta
1 Med påteckning: Upl. hos B:st. d. 27 Sept. 1756 och bifallit ut in extr.
prot.
63—590725. Bondeståndets protokoll
984
belägenhet, till längden emot 30 och till bredden öfwer 20 milar
wäg, samt mångfaldige giöromål wederbörande häradshöfdingar
sällan kunnat uthärda någre få år med syslans förrättande, innan
the nödwändigt måst söka hielp af substituter. Warande berörde
domsaga fördelt i 2:ne fögderier, af hwilcka det Södra följer Ång-
ermanlandselfwen ända till Åsela lappmarck och thet Norra sträc¬
ker sig längs efter hafssidan intil Westerbottn. När domaren så¬
ledes genom widlyftige resor uti swåre, med bärg och backar up-
fyllte oländige wägar hunnit förrätta sitt wanliga trälsamma tings-
arbete, har han omsider ingen eller ringa tid för the embetet til-
hörige hushållningsmål öfrig, ehuru sådane äro ofta mera bety¬
dande än andre domareförrättningar. Aflägenheten förordsakar i
öfrigt wid infallande syner ock flere slike syslor äfwen för the,
som hafwa nödigt at sig med domaren rådföra eller thess hand¬
räkning tarfwa, större kostnad och beswär, än tå han bor när¬
mare till hands, så at Allmogen kan hos honom äga lätt och be-
qwämlig tillgång. Altså och emedan wid förenämde omständig¬
heter thenne Allmoge skulle förmoda mycken både nytta, lindring
och beqwämlighet theraf, at berörde jurisdiction blefwo delt och
med 2:ne häradshöfdingar försedd, hälst domsagans utrymme, när
Åsala lappmarck, som och utgiör et tingelag, therunder beräknas
tilsammans tijo härader, så mycket häldre delning tåla kan, som
landet nu mera emot förre tider igenom hemmansklyfningar, fölg-
aktig upodling och mera folckrikhet ansenligen tilltagit, hwaraf
twistigheter och oräknelige andre syslor jämwäl blifwit ganska
mycket ökte, så at sielfwa omöjeligheten hindrar at berörde em¬
bete genom en häradshöf dinge rätteligen och til allmän nytta ut¬
föra. Ty och i betracktande af alt detta med annat mera föran-
låtes underteknade fullmägtige til wärckställighet af en så oum-
gängelig delning härmedelst ödmiukast at oss utbedja thet Högt-
ärade Bondeståndets gunstiga och gällande biträde, så wida, när
Nordingrås pastorat lägges till Norra fögderiet, begge desse dom¬
sagor, the ther uti storlek och röktal åtskillige andre äntå wida
öfwergå, blifwa jämngode och tillräckelige både uti arbete och
nödig utkomst för 2:ne häradshöfdingar.
Till Allmogens hugnad wid närwarande tillfälle skulle och myc¬
ket bidraga, om sådane män komma at utnämnas, hwilcke förut
äro kunnige om landets hushållning och öfriga beskaffenhet, samt
sådane, som äro af then ålder och styrcka, at wi kunde af them
wid förestående byeskogars afwitring ifrån allmänningen blifwa
betjente, hwarföre wi fördrista oss härhos anmäla Borgmästaren
985
i Hernösand Martin Lundeberg till gunstig åtanka wid Södra de¬
len och Vice Häradshöfdingen Johan Friedrich Biberg wid den
Norra.
Begge är o så väl förtjente, at någon igenom theras befordran eij
kan säjas blifwa förfördelad. Then förre eller Borgmästaren Lunde¬
berg har effter idkade studier och flereårigt protocollsförande
wid lagmans- och häradsrätter samt ausculterande uti Kongl. Swea
Hofrätt såwäl som hos Wällofl. Magistraten uti Stockholm redan
år 1732 erhållit nådgunstigt constitutorial at förrätta alla ordi¬
narie och extraordinarie häradshöfdingesysslor i Ångermanland,
med hwilcka han dereffter såwäl uti Häradshöfdingen Teets lifs¬
tid som under vacancen samt Häradshöfdingen Wallenstens Bi¬
träde fortfarit, til dess han 1734 i Septembris månad blef förord¬
nad at förestå borgmästareembetet i Sundswall, hwarå han ändt-
ligen d. 6 December 1738 i nåder undfick kongl, fullmakt, såsom
han ock widare under samma tid esom offtast warit constituerad
til åtskillige domaresyslor både i Ångermanland och Medelpad,
Jemteland och Westerbottn.
Bemälte Borgmästare, som år 1750 blifwit transporterad till
borgmästarebeställningen i Hernösand, finnes thessutom hafwa
biwistat 5 riksdagar samt derunder flere resor warit ledamot icke
mindre i Secrete Utskottet än andre angelägne deputationer, jemte
det han för femton år sedan förrättadt secreteraresyslan wid den
år 1741 hällne commissionen effter Riksens Höglofl. Ständers för¬
ordnande. Och emedan Borgmästaren Lundeberg, sedan han i så
måtto med all sorgfällighet förwärfwat och bibehållit the till lag-
farenheten hörande wettenskaper, eij allenast snart i runda 24
års tid förwaltat domareembete utan ock på borgmästarebeställ¬
ningen uti 18 års tid Kongl. Maij:tts nådigste fullmagt innehafft,
ty kunna underteknade eij annars än giöra oss om thet för honom
sökte gunstiga bifall i ödmiukhet försäkrade.
Then sednare eller Vice Häradshöfdingen Biberg har efter id¬
kade studier och protocollets förande wid tingsrätterna samt se¬
dan han d. 26 Maii 1739 ärhållit Kongl. Hofrättens tillstånd at ther
auscultera, hwilcken honom förundte förmån han med sådan flit
sig til gagn och nytta samt förkofran uti the til domareembete
hörande stycken anwändt, at Kongl. Hofrätten blifwit föranlåten
först år 1741 d. ll:te Februarii förordna honom til vice borg¬
mästare i Sundswall samt sedermera år 1742, som ock therefter
flere resor anförtrodt honom häradshöfdingesyslor, them han till
Kongl. Hofrättens nöje förrättat samt gifwit sådane prof af skicke-
986
lighet och erfarenhet, at Kongl. Hofrätten önskat se, at han til
någon honom anständig beställning kunde befordrad blifwa, eij
twiflandes at thet skulle skie til wederbörandes nöje, som Kongl.
Hofrätten uti dess honom d. 21 Januarii 1748 meddelte hederliga
witnesbörd widlyftigare omförmält. Tå bem:te Vice Häradshöf-
dinge imedlertid år 1745 blifwit förordnad och i fem års tid för-
rättadt then beswärliga skogsafritningen i Ångermanland men år
1748 d. 11 :te Maii af Hans Kongl. Maij:tt i nåder förordnad uti
numera afledne Häradshöfdingen Wallenstens öfriga lifstid hä-
radshöfdingesyslan i Ångermanland at förestå, som han ock ännu
under vacancen med Kongl. Hofrättens goda nöje och tillstånd
företräder, så at wi med desto större wisshet kunna uti honom
eij mindre än uti Borgmästaren Lundeberg försäkra oss om en ni¬
tisk, ärfaren och wälmenande domare som han ifrån 1744 års
början til närwarande tid under framledne Häradshöfdingen Wal-
lensteens ålder och orklöshet theraf wist sådane nöjaktige prof
samt på lika sätt som Borgmästaren Lundeberg lärdt kiänna lan¬
dets in- och utwärtes hushållning, folk och seder samt hela dess
beskaffenhet.
At therföre Högtärade Bondeståndets wanliga ömhet för thess
hemmawarande medbröders måtte i thesse angelägenheter til the-
ras hierteliga glädje och förmån sannas och bestyrckas, therom
anhålla wi än ytterligare ödmiukeligen. Stockholm d. 21 Septem¬
ber 1746(1).
Jonas Olofsson. Erich Abramsson.
Riksdagsfulmä[g]tige ifrån Ångermanland.
47.
Bondeståndets extraktprotokoll den 28 september 1756
om räntepersedlarnas sammanslående i Västerbotten.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt¬
protokoll nr 58.)
Protokollet sid. 747.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 28 September 1756.
S. d. Uplästes Riksens Ständers Kammar-, oeconomie- och com-
mercedeputations betänkande af den 9 nästl. Augusti angående
den år 1718 skedde förhöijning på räntan i Wästerbottn samt dags-
987
werckspenningarne derstädes och räntepersedlarnes förwand-
lande i smör, korn och penningar. Och som riksdagsfullmägtige
för Allmogen i Wästerbottn harwid anmälte, at ehuru i betänkan¬
det skall förmälas, at bemälte Allmoge skola wara nögde med
Kongl. Kammarcollegii project, så skola dock en stor del det icke
samtyckt utan finna sig derigenom blifwa lidande och högre gra-
werade än förr, ifall de icke blifwa förskonte för spillkapparne
och spillmarkerne samt förhögningen i dagswerckspenningarne.
Altså och till förekommande deraf, at Wästerbottns Allmoge, som
bor uti ett climat, hwarest årswäxten är så ganska mycket äfwen-
tyr af kiöld och frost underkastad, eij må blifwa betungad med
högre ränta, än de magta draga, biföll ståndet betänkandet med
det wilkor, at bemälte Allmoge må få till godo niuta 7 § af 1739
års förordning om mål och wigt, förskonas för spillkapparne och
spillmarkerne samt förhöijningen i dagswerkspenningarne, i det
sednare i anseende dertill at de måste bygga och underhålla alla
officerareboställen i länet. Hwilket med de öfrige respective stån¬
den ödmiukwördsammeligen communiceras.
År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
48.
Bondeståndets extrdktprotokoll den 28 september 1756 om
straff lindning för Jonas Olofsson och Måns Jönsson.
(Borgarståndets arkiv 1755—1756, vol. 15. Bondeståndets
extraktprotokoll nr 35.)
Protokollet sid. 748.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondestån¬
det d. 28 September 1756.
S. d. Uplästes Riksens Ständers Commissions dom af d. 23 sisth
Augusti ang:de det uplopp och owäsende, som d. 29 November
sistl:e sig här i Bondeståndet tildragit, hwartil åtskillige ståndets
tå warande ledamöter dels blifwit angifne såsom mäst wållande
och dels såsom i then utöfwade förbrytelsen delaktige.
988
Effter öfwerwägande af tiletta mål fant wäl Bondeståndet, at
commissionens ofwannemde dom är i alla delar på lag och goda
skiäl grundad och at alla i domen nämde samt anklagade perso¬
ner giordt sig effter lagens stränghet til thet för hwar och en af
them utsatte särskilte straff och plikt skyldige; men som hwad
Måns Jönsson ifrån Hofzby och Christianstads län angår, jemte
sätes och stämmas förlust wid riksdagar samt afbön inför ståndet,
blifwit dömd at afstraffas med 8 dagars fängelse wid wattn och
bröd, then bewekande omständighet förekommit, at Måns Jönsson
är mycket siuklig och at han i anseende dertil eij utan äfwentyr
at platt förlora den swaga hälsa, han än kan hafwa öfrig, icke
torde uthärda det honom ådömde fängelse; fördenskull tyckte
ståndet så i anseende härtil som Talemannens och Secreterarens
för honom ytterligare fälte förbön skälig anledning wara at för-
wandla ofwannemde honom ålagde kroppsplikt i penningeböter
och at han altså bör i anledning af 5 capit., 4 §, Straffbalcken dess
förbrytelse umgälla med 25 d:r s:rmts böter, som skola tilfalla det
på Ladugårdslandet inrättade barnhus; men at i öfrigt commis¬
sionens dom angående honom går i fullbordan.
Likaledes holt ståndet före at Jon Olsson i Stigsiö, som blifwit
af dess säte och stämma förlustig förklarad, må i anseende thertil,
at han sig altid förut wäl förhållit, få wid thenne riksdag så myc¬
ket häldre biwista ståndets öfrige öfwerläggningar, som han i the
angelägne ärender, hwilka honom ifrån thess landsort blifwit om-
betrodde och ännu ej äro afgiorde, kan gifwa nödig uplysning
och han jemwäl för sin siuklighets skull icke lärer någon riksdag
hädaneffter widare kunna biwista. Och fant ståndet rättwist at i
alt öfrigt commissionens dom gilla och stadfästa.
Hwilket med de öfrige respective stånden ödmiukwördsamme-
ligen communiceras och til gunstbenägit bifall anmäles.
Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
989
49.
Bondeståndets extraktprotokoll den 28 september 1756
om postförarnas lön.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 291.)
Protokollet sid. 749.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondestån¬
det d. 28 Sept. 1756.
S. d. Hos Riksens Ständers Secrete Utskott kan Bondeståndet
icke obemält lemna, at dät i ömsint öfwerwägande taget the många
från postförarne uti the fläste orter i riket inkomne klagomål, det
de undfå så ringa och liten postföringslöhn, at the i anseende til
ducktiga hästars dyra inkiöp och deras samt postridares dryga
underhåll blifwa utarmade och kunna icke med postföringen ut¬
härda samt at en del postförare från flere orter sig beklaga, det
the icke åtniuta roteringsfriheten och the i postföringzstaterne
them tillagde förmohner.
Ståndet har genom sine ledamöter uti Postcammererarecontoiret
låtit effterfråga orsaken til then ringa och olika postförareaflö-
ningen uti riket och af hwad förordnande slikt är skiedt samt
hwad grund til aflönandet är tagen med mehra, och fådt det swar,
at man icke hade sig något wist förordnande til uträkningsfoten
bekant utan at staterne äro uträknade effter den methode, som
hwarje landshöfdingeembete ingifwit ifrån den tiden, postförarne
af landträntorne åtniöto sin löhn, hwilket skall wara hufwudor-
saken til then olika uträkning, som nu följes; och i anledning
hwaraf en del postförare bekomma fem öre silf:mt för de 4 första
mihlen, 3 öre för den 5:te och 6:te, 1 öre för den 7:de och 8:de
samt the öfrige mihlen, the i weckan föra posten. Andra åter 5
öre för de 2 första mihlen, 3 öre för den 3:die och fierde samt et
öre för den 5:te och 6:te med the öfrige mihlen hwarje wecka.
Åter en del 4 öre för de 4 första mihlen, 3 öre för den öde och
6:te och ett öre för the öfriga. Ytterst en del 4 öre för de 2 första,
2 öre för de 2 andra och ett öre för de öfriga mihlen om weckan.
Wid så beskaffade omständigheter finnes ögonskienligen alla
postförares lidande i gemen, men isynnerhet at theras är aldra-
störst, som hafwa åtta poster hwarje wecka och längsta wägen
emellan påstgårdarne, då de få föga och så godt som intet för de
sista mihlen, de om weckan föra posten.
990
Thetta hafwer högstsalig Konung Carl den XII:te nådigt effter-
sinnat, då instructionen för öfwerpostdirecteuren d. 19 Augusti
1704 tolef affärdad, och uti 12 § allernådigst befait, at som post-
föringsstaterne ej wore fullkomligen inrättade, så skulle öfwer-
directeuren däröfwer inkomma med sine förslag och taga i akt, at
wedergiällningen eller hästelegan måtte blifwa sådan, at post¬
förare och påstbönder må therwid kunna bestå och med post-
föringen uthärda, dock eij högre än effter giästgifwareordningen
och miletalet.
Af thenna allernådigste befallning för öfwerpostdirecteuren är
och blifwer klart och ostridigt, at postföringsstaterne på annan
grund och fot, än härtils skiedt, bordt uträknas, nembl. efter thet
mihltahl, hwar ock en förer posten, fast hästelegan ej får räknas
högre än effter gästgifwareordningen. Förthenskull och som then¬
na kongl, befallning alt härtil warit utur akt låten och postförarne
altid warit lidande men theremot all postbetieningen tid effter
annan wid förflutne riksdagar fått tilökning på sine löhner och
expenser, så hoppas ock postförarne, at theras börda äfwen en
gång lättas.
Och som thet nu lider til riksdagens slut och ståndet samwete-
ligen icke kan ådraga sig the lidande postförares suckningar at
tid effter annan se sig ohulpne och förgiätne, så underställes wörd-
sammeligen Riksens Höglofl. Ständers Secrete Utskotts ompröf-
wande, om icke sådane skyndesamma mått måge widtagas, at
postförarne ej må försmäckta under bördan utan genast förhielpas
til åtniutande af then rätt, som then åberopade 12 § af öfwerpost-
directeurens instruction dem allernådigst tillägger, hwarwid then
skilnad, postförarne emellan tyckes äga rum, at aflöningen pro¬
portioneras effter posternas tyngd och starckare postföring, så at
postförarne på stora stråkwägen emellan Stockholm och Helsing¬
borg må för tyska postens förande 4 gånger i weckan för hwarje
mihl undfå betahlning effter then gästgifwareordning, som nu är
eller framdeles blifwa kan, och likaledes effter gästgifwareord¬
ningen för swenska postens förande 4 gånger i weckan på samma
wäg från Stockholm til Jönkiöping, emellan hwilka städer posten
både under up- och nederresan är så tung, at then sällan kan af
en karl lyfftas på hästen, och offta så dryg, at then måste kiöras
på kiärra. Uti Jönkiöping skiljes thenna post på flere wägar, äf-
wensom han therstädes från åtskilliga orter samlas och upgår wid
gräntzepostens ankomst.
Och på thet postcassan, innan then genom bättre tilsyn hinner
991
mehra öka sig, ej må för hårdt medtagas, håller Bondeståndet
före at på the större wägarne, där postwäskorne äro af beqwäm
storlek och drägelig tyngd samt föres 4 gånger i weckan, aflö-
ningen må skie med 7 öre s:rmt milen och för de mindre poster,
som föras 4 gånger i weckan, 6 öre samt för sidoposter, som föras
2:ne gånger om weckan, 5 öre samma mynt, hwarwid dock bör
iakttagas, at för de postförare, som åtniuta roteringsfrihet, then
effter uträkning af lönen decorteras.
Hwarjemte ståndet holt före angelägit wara, at postförarelönen
för them, som fortskaffa posten ifrån Finland til Swerige öfwer
swåra och fahrliga fahrwattn, må i proportion ökas. Warandes
det ganska angelägit, at samtelige postförarne öfwer hela riket
bibehållas wid de förmohner och friheter, som postföringsstaterne
och kongl, protectorialet dem tillägger.
Om willfarigheten uti alt detta föregående gior Bondeståndet sig
så mycket mer förwissadt, som thet är ganska billigt och högt an¬
gelägit, at postförarne blifwa hulpne, som uti fuhlt och elakt wä¬
der och wägelag, mörcker och yrsnö, så natt som dag, skola pos-
terne fortskynda.
År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
50.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t om
spannmålsbristen i Närke.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fiol. 456.)‘
Protokollet sid. 749.
St. Allern. Konung!
Hos B[onde]st. hafwa riksdagsfullmägtige från Edsbergs, Grim¬
stens, Sundbo, Kumla, Hardemo, Askers, Skyllerstad och Örebro
härader samt Lerbecks bergslag i Nerike gifwit tilkjenna, at från
deras hemmawarande fattiga medbroder är en allmen klagan för¬
spord deröfwer, at deras nu inbärgade årsgröda är så otillräckelig,
1 Med påteckning: Just. 2 Octob. 1756.
992
at de af densamma eij se sig hafwa nödwändigt uppehälle för
halfwa winteren. Och hafwa således anmodat sina riksdagsfull-
mägtige at wara betänckte på sådana utwägar, hwarigenom de
kunde räddas från det dem förestående elände.
Bondeståndet, som på det högsta ömar desse sine medbröders
befarade nöd, har altså funnit sig föranlåtit at i underdånighet
hoos Eders Kongl. Maij:t det anmäla med underdånigste anhollan,
at Eders Kongl. Maij :t af högst beprisel. ömhet för Dess trogna un¬
dersåtare och skattdragare måtte foga den anstalt, at någon til-
räckel. spannemål kunde för Eders Kongl. M:ts och kronans räk¬
ning blifwa til Örebro stad upsänd, medan ännu wattnet är öpet,
hwaraf Allmogen emot något wisst pris kunde få lösa til sig så
mycket, som de til brödföda och lifsuppehälle nödwändigt be-
tarfwa, på det hungersnöd eij måtte på en gång försätta dem i
yttersta uselhet och nödga dem at öfwergifwa sina åboende hem¬
man til allmen skada och minskning uti Eders Kongl. Maij:ts höga
ingälder. Och som en del nu redan äro satte utur stånd at genast
betala den spanmål, de undfå, så underställes underdånigst, om
icke dem kunde i nåder bewiljas anstånd med betalning til hösten
nästkommande år, då de genom Guds nådige hielp och wälsignelse
kunna blifwa i stånd at genom någon försälgning af det årets wäxt
anskaffa penningar at betala med.
51.
Bondeståndets extraktprotokoll den 2 oktober 1756 om
anläggande av en durchfart i Värmland.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt-
protokoll nr V7.)
Protokollet sid. 749.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondestån¬
det d. 2 October 1756.
S. d. Uplästes Riksens Ständers Kammar-, oeconomie- och com-
mercedeputations d. 21 nästl. September afgifne betänkande an¬
gående båtleds och durchfarts inrättande i Wärmeland. Och fant
ståndet godt i anseende til nyttan och nödwändigheten af en slik
993
båtled at til alla delar bifalla berörde betänkande, så at denna
durchfart må inrättas från sion Fryken antingen til Klara elfwen
eller ock til sion Wänern på thet ställe, som wid undersökningen
belägligast finnes. Som med de öfrige respective stånden ödmiuk-
wördsammeligen communiceras och til gunstbenägit bifall an-
mäles. Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
52.
Bondeståndets extraktprotokoll den 2 oktober 1756 om befordran
för kammarskrivarna Hederhielm och Holmström.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt¬
protokoll nr 78.)
Protokollet sid. 750.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondestån¬
det then 2 Octobr. 1756.
S. d. Uplästes Riksens Höglofl. Ständers Secrete Deputations
protocollsutdrag af d. 24 sisdstledne Maji angående Cammarskrif-
waren uti Kongl. Cammarrevisionen Otto Hederhielm och Carl
Holmström, hwilcka giordt underdånig ansökning om åtniutande
af full cammarskrifwarelön och ärsättning för de åhr, de warit
deraf i mistning.
Hwilcket mål deputationen förmäler wara wid förra riksdagen
af dåwarande Riksens Höglofl. Ständers Secreta Deputation före-
haft ock bepröfwat men dock ej kommit Riksens Höglofl. Ständer
at föredragas.
Ook sorn af bernelie deputations under d. 16 Maii 1752 afgifne
betänckande befinnes, thet Revisoren uti Kongl. Cammarrevisio¬
nen Olof Lettström såwäl som Cammarskrifwarne Hederhielm ock
Holmström blifwit försatte uti et oskyldigt lidande ock icke kom¬
mit Kongl. Maij:ts uppå Riksens Ständers tillstyrckande d. 15
Aug. 1738 utfärdade nådige förordnande at til godo niuta, ehuru
Cammarrevisionen d. 15 Octobr. 1748 i underdånighet til Kongl.
Maij:t hemstält at af den då ledigblefne halfwa commissarielönen
994
efter Cammereraren Stockenström Revisoren Lettström måtte und¬
få de för honom i lönen bristande 200 d:r silfwermynt och de
öfrige 200 d:r s:rmt cammarskrifwarne til delning, hwarwid de-
putationen tillstyrckt Riksens Ständer at afgifwa underdånig fö¬
reskrift till Kongl. Maij:t om desse lidandes uprättelse. Hwarföre
ståndet fant godt at samma betänckande af d. 16 Maii 1752 til alla
delar bifalla med den tilläggning, at Revisoren Lettström samt
Cammarskrifwarne Hederhielm ock Holmström må denna uprät¬
telse från d. 15 Octobr. 1748 få til godo niuta på sätt, som uti
Kongl. Cammarrevisionens underdåniga hemställande til Hans
Kongl. Maij:t af nästberörde dato omförmäles. Dock bör derpå af-
räknas, hwad de igenom en bespard cammarskrifwarelön redan
kunna hafwa åtniutit. Hwilcket hos de öfrige respective stånden
til gunstbenägit bifall ödmiukwördsammeligen anmäles. Åhr och
dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
53.
Bondeståndets extraktprotokoll den 2 oktober 1756 om
tvisten mellan lagman Anrep och Uddeholmsbolaget.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 302.)
Protokollet sid. 752.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 2 Octobr. 1756.
S. d. Uplästes Riksens Ständers Bergs d eputat i o ns betänkande
uti den emelin Lagmannen Aleph Herman Anrepp samt deltagarne
uti det så kallade Uddeholmske bolaget, afl. Brukspatron Geijers
arfwingar, upkomne stridighet, huruwida desse sednare skola eff-
ter Kongl. Bärgscollegii och Kongl. Maijits utslag få inrätta ett
järnmanufacturwärck på hemmanet Qwarnäs ägor i Wärmeland,
Elfwedahls härad och Råda sockn, uti hwilcket mål deputationen
tilstyrkckt, att en ny och närmare undersökning i orten borde an¬
ställas och det ena med det andra närmare utrönas, innan det be-
giärte manufacturwerket kunde tillåtas och bewilljas, och det utan
995
att hwad som förut undersökt och resolverat blifwit, måtte i någor
måtto ligga i wägen. Hwarjemte ståndet lät sig föreläsa the skillj-
achtige meningar, Iiwari åtskillige af ofwannämde deputations
ledamöter stadnat; och som thet befants, att sökanden, Lagmannen
Anrepp, låtit Konungens härutinnan fälte nådiga utslag af d. 8
Martii 1754, som samma manufacturbyggnad bewiljar och stad¬
fäster, winna laga krafft; och at han ei, på sädt som kongl, för¬
ordningen af d. 22 Nov. 1738 föreskrifwer, gifwit Hans M:t i un-
d[erdånig]het tilkänna, thet han emot K. M:ts utslag ärnade söka
R[iksen]s Högl. St[ände]r, kunnandes the ärender, som af K. M:ts
Justitiserevision parter emel. uptagas och afgjöras, aldrig anses
såsom oeconomiemål; i anseende hwartil Urskillningzdeputationen
icke el. warit befogad at emot högstber:de förordningz tydel. in¬
nehåld och des instructions 11 § at med dedta måls remitterande
til Bergzdeputationen R[iksen]s St[ände]r beswära. Altså pröfwa-
de Bondeståndet för sin del, thet R[iksen]s St[ände]r med denna
sak sig numera så mycket mindre kunde befadta, som, ifall ock
hufwudmålet skulle komma under skärskådande, i K. M:ts utslag
ändå ei kunde någon ändring erhållas, så wida högstbem:te ut¬
slag, på sädt som en del Bergzdeputations ledamöter i deras sär-
skilte meningar tydel. ådagalägga, är på lag och goda skäl grun-
dadt, h[wil]ket etc.
54.
Bondeståndets extraktprotokoll den 4 oktober 1756 om
undervikten i handeln.
(Borgarståndets arkiv 1755—1756, vol. 15. Bondeståndets
extraktprotokoll nr 38.)
Protokollet sid. 754.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 4 Octobr. 1756.
S. d. Föredrogs Riksens Ständers Secrete Utskotts extractum pro-
tooolli af d. 1 i denne månad, hwamtinnan Secrete Utskottet, som
warit omtänkt på alla möjeliga utwägar til den årlige underwig-
tens ståppande i handelen, förmäler sig hafwa funnit, at hela wår
996
underwigt wore botad och at alla näringar skulle få röna den
behageliga nyttan, som flyter af en fördelagtig handel, så snart
spannemålen ifrån utrikes orter kunde umbäras.
I detta afseende och at minska spannemålsbehofwet utifrån
föreslår Secrete Utskottet, om icke Riksens Ständer täcktes, enär
det af Secrete Utskottet projecterade förbudet wid Michaelis tid
nästkommande år går til ända, än widare wilkorligen tillåta brän-
newinsbränningen såwäl til salu som til husbehofs, både i städer
och på landet.
Ibland desse wilkor upräknas
1 :mo at friheten til husbehofsbränning ej skulle sträcka sig
längre än til wisse tider om året, nämligen om hösten i October
och om wåhren i Februarii och Martti månader.
2:do. At effter desse terminer hattarne och lösa bröst skulle
tagas af sine pannor och lefwereras til soknekyrkian men i stä-
derne til magistraten at förwaras.
3:o. At ingen panna i städer eller på landet borde i gemen inne¬
hålla mer än 120 kannors rymd eller någon hafwa däraf flere
än en.
4:to. At med husbehofsbränningen skulle förblifwa wid samma
utgiffter hädanefter som hitintils men at salubrännare skulle be¬
tala dubbelt så mycket, som han sidsta gången blifwit taxerad til,
Stockholms och Giötheborgs städer doch härifrån undantagne,
samt at för brännwinsminuteringen skulle ärläggas från 20 til 100
d:r silf:rmt.
5:to. At intet bränwin borde hädaneffter säljas från landet til
städerne.
6:to. At ingen borde idka bränwinsbränningen, som genom
1731 års förordning blifwit från denna friheten utesluten, och at
apothekare och såckerbruksidkare för bränwins tilwärckning och
afsalu behörig taxering undergå.
7:mo. At eho som beträdes bryta emot någon af dessa puncter,
borde jämte bränwinspannans förlust och 10 dal:r s:rmts böter,
alt angifwarens ensak, mista friheten at bränna brännewin ware
sig til husbehof eller salu med mera, som denne och den efter¬
följande 8 § närmare utwisar.
9:mo. At Hans Maij:t kunde för öfrigt i nåder foga de anstalter,
som wore til ändamålets winnande bidragande.
10:mo. At när priset på rågen öfwer hela riket skulle stiga öf¬
wer 7V2 d:r silfrmt, borde all brännewinsbränning, både til hus¬
behof och til salu i städer och på landet, wara förbuden; men om
997
priset ej ginge högre än til och med 7 Vi d:r s:rmt öfwer hela riket,
skulle brännewinsbränningen öfwer alt wara tillåten med de förut
nämnde wilkor.
Bondeståndet tog alt detta i noga och ömsint öfwerwägande.
Och som ståndet redan uti des öfwer Secrete Utskottets hemstäl¬
lande angående inskränkning af alt husbehofs- och salubrännewin
på et års tid författade extracto protocolli förklarat och med ty-
deliga skiäl bewisat, at husbehofsbränningen är af hel annan be¬
skaffenhet än then, som skier til afsalu, och at thärföre then förre
hwarcken kan eller bör undergå lika öde med den sednare, i an¬
seende hwartil ståndet jämwäl funnit, at salubränningen på ett
års tid borde uphöra, då man likwäl ej kunnat betaga landtman-
nen at under berörde tid bränna til husbehof; så kunde ståndet,
hwad framtiden angår, ej eller härutinnan taga någon annan
grund utan holt före at bränwinsbränning til husbehof altid må
ankomma på landtmannen själf, emot det han årligen betalar de
afgiffter, som för husbehofsbränning redan är faststäldte, och at
försälgning deraf må warda honom förbuden på sätt, som stån¬
dets förutnämde extractum protocolli innehåller. Men beträffande
salubränwinsbränningen för framtiden eller ifrån Michaelis näst¬
kommande år, så aldenstund öfwerflödig tilwärkning däraf kan
altid anses skadelig, så wida ej allenast mycken spanmål härige¬
nom bårtsmälter utan ock förorsakar ibland them, som besöka
krogar, oskickeligit lefwerne; fördenskuld anser Bondeståndet för
riket och det allmänna nyttigt, at bränwinstilwärkning til salu,
sedan den af ståndet faststäldte tiden til ända gått, wäl må i
goda spanmålsår tillåtas, dock at icke någon må thärtil nyttja
större pannor än af 60 kannors rymd, emot then af Riksens Stän¬
ders Secrete Utskott föreslagne afgifft eller taxering, Stockholms
och Götheborgs städer dock härifrån undantagne, med hwilka en
annan författning kunde widtagas, samt at alla krogar så i städer
som å landet måtte för minuteringen taxeras ifrån 20 til 100 d:r
silf:mt och thärutöfwer, ifall wederbörande skulle pröfwa, at om¬
ständigheterna sådant kräfwa, och hwarigenom Bondeståndet sä¬
kert förmodar, at et straffbart missbruk så af bränwinstilwärk¬
ning som förtäring på krogar, hwarifrån öfwerflödet härrörer, kan
hämmas och förekommas.
Hwarjämte ståndet holt före at enär spannemålspriset effter in-
komne underdånige berättelser finnes stiga öfwer 7Vi d:r s:rmt
per medium öfwer hela riket, all bränning til salu må på sätt, som
Secreta Utskottet sagt, wara förbuden.
998
Bondeståndet gjör sig så mycket mera försäkradt om de öfrige
respective ståndens gunstbenägna bifall, at liusbehofs- ifrån af-
salutilwärkningen skiljes och altid tillätes, som landets wälfärd,
månge menniskiors lif och boskaps samt allahanda andra slags
creaturs framfödande i swåra hö- och foderår thärpå beror, at
thenne bränning icke afskjäres en fattig Allmoge, som njuter swag
spis och har swårt och tröttsamt arbete och tarfwar en sup brän-
win at ibland styrka sig med. Och ehuruwäl det kunde sägas, at
en landtman, då honom är tre månaders tid om året öppet läm-
nadt at tilwärka bränwin, kunde på den tiden förse sig med så
mycket af denna walman, som hans hushåll tarfwar, och at fölg-
akteligen han ej behöfde hela året igenom sqwalta härmed; så är
dock härwid at märka, thet en landtmans hushållning ej kan til
wissa månader och tider regleras, emedan det lätt kan hända, at
han af dranken i the andre än the utsatte månader kan wisse år
effter omständigheterne hafwa större gagn och nytta. Dessutom
skulle en sådan förelagd wiss tid i stället för påsyfftad besparing
af spannemålen med sig föra en contraire wärkan; ty mången
landthushållare, då honom ej wore tillåtit at om hösten bränna
mera än en och om wåhren twå månader, skulle wärkeligen i
owisshet om sin spannemåls mer eller mindre tilräckelighet gripa
sig an och bränna mera, än om han efter sin nödtorfft och då han
så oumgängeligen pröfwar, finge bränwin tilreda; at förtiga flere
considerationer, hwilcket alt med de öfrige respective stånden
ödmiukwördsammehn communiceras och till gunstbenägit bifall
anmäles.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
55.
Bondeståndets extraktprotokoll den 4 oktober 1756
om förbudet mot brännvinsbränning.
(Borgarståndets arkiv 1755—1756, vol. 15. Bondeståndets
extraktprotokoll nr 39.)
Protokollet sid. 754.
Utdrag utur protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 4 October 1756.
S. d. Uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts extractum pro-
tocolli af d. 1 i denne månad, theri wälbemälte Secrete Utskott i
999
anseende til andragne omständigheter hemställer, om icke förbu¬
det emot all brännvinsbränning i städer och på landet, både til
husbehof och till salu, må blifwa förlängt till Michaelis nästkom¬
mande år, då detta förbud kunde uphäfwas och brännvinsbrän¬
ningen tillåtas med sådane wilkor, som Secrete Utskottets särskilte
derom författade project utwisar.
Den oförtrutne möda, som Secrete Utskottet haft ospard at ut¬
röna, hwad tilgång så in- som utrikes kunde finnas på spannemål
til brödföda för et torftigt land och folck, ärkiänner Bondeståndet
med all högagtning och finner, at, då nöden är för dörren och
menigheten i mångå landsorter står i fara at upgifwas af hunger
i detta år, tidige botemedel deremot äro af ädelmodiga Ständer
icke mindre priswärda än högst oumgiängelige. Men som derjemte
wid botemedels widtagande lika angelägit är at utfinna sådane,
som ej hindra en landtman at efter förefallande omständigheter
sköta sin hushållning, bäst han till sin nödtorft finner, eller binda
händerne till på honom at med sin wara så förfara, som han kan
tienligast och nyttigast pröfwa; så har den projecterade inskränk¬
ningen af all husbehofsbränning på et års tid förefallit Bonde¬
ståndet både bekymmersam och swår.
När man anser spannemålen såsom en landets product och at
landtmannen genom sin möda och arbete säden under Guds wäl-
signelse framskaffar, så synes det wara nog hårdt, om honom i en
fri regering skulle betagas at den anwända efter bästa förstånd ej
allenast till sitt och sitt husfolks utan ock sin afwels och kreaturs
förmån och bästa.
Man wet, och ärfarenheten wittnar, at bränwin för arbetaren,
då han är trött eller stadd i tungt arbete, i kiöld, wäta eller osund
luft, är så nyttigt som nödigt til kroppens förfriskning och hwar-
om den, som är mera wan wid stillasittande och at föra en be-
qwämligare samt mindre trälsam lefnad än landtmamjen, ej kan
med lika pålitelighet döma.
Dessutom är det allom bekant, at den fattige och snart sagt me¬
nigheten öfweralt, som ej har tilgång till apoteque och medica-
menter, i många siukdomar och wid hastiga anstöter nyttia en
sup bränwin såsom det endaste läkemedlet.
En god hushållare, då han ej har dess ymnogare wäxt, anwän-
der sällan eller aldrig annan än slö och förskiämd säd til brän-
winsbränning.
Bränwinet, som han af en så beskaffad säd får, tienar för ho-
64—590725. Bondeståndets protokoll
1000
norn at afspisa sitt folk då och då med bättre utkomst och nytta,
än om han i det stället skulle gifwa dem till frukost annat kost¬
sammare sofwel.
Drancken åter kan med långt större förmon anwändas til krea¬
turens framfödande, än om man skulle nödgas tilgripa ren span-
nemål, som för kreaturen wore mindre spissam men för landt-
mannen en mera kiänbar minskning i sädesåren.
Hwad allmän nytta skulle wiil altså derigenom, at all husbehofs¬
bränning för landtmannen blefwe på lika sätt som salubränningen
förbuden, kunna winnås, när af hwad förut sagt är det står fast,
at ingen besparing derigenom kan ärhållas, såwida ändå ej alle¬
nast lika mycket spannemål utan ock fast mera upgår till boska¬
pens och kreaturens framfödande, utan at menniskiorne tillika
ther af kunde hafwa någon nytta; twärtom wore at befara, at
mången, som går i tungt och swårt arbete, som söker upodla kiärr
och morass, som för allehanda fiskeriers idkande måste i ohyg-
geligit wäder ligga ute på skiär och holmar och som wid berg-
wärk skall utstå ömsom köld och heta, skulle aldeles förgås och
i förtid sluta sine dagar til det allmännas afsaknad och folckstoc-
kens minskning, ifall honom blefwe betagit at ibland styrka sin af
dålig spis förswagade mage med en sup bränwin.
Häröfwer kan Bondeståndet åberopa sig til exempel den hän¬
delse, som år 1740, då bränwinet år 1739 äfwen förböds, sig i
wissa landsorter tildrog, i thet at flere 1000 :de personer efter
kyrckoböckernes intygande i förtid af rödsot och andre siukdo-
mar måste sätta lifwet till och blifwa ömkeligt offer för döden,
hwilcket, som medici och flere wederbörande sielfwe ärkiändt,
kunnat undwikas, om i orten warit tilgång på bränwin, at ej för¬
tiga huru siukdom för landets melice tager öfwerhand, då man¬
skapet i compagnier ej få bränwin, hwilcket sidsta kriget med
Ryssland, då soldater och båtsmän på land och skiepp hopetals
dödde, nogsamt wittnar.
Will man nu ytterligare til alt detta lägga det skiälet, at en hus¬
hållare, om han annars äger sundt förnuft, icke lärer öfwerflöda i
bränwinsbränning, hwarcken af bättre eller sämre säd, när han
har swårt at skaffa en kaka bröd til delnings emellan sig, hustru
och barn samt tienstefolk, på det de af hunger ej måtte försmägta,
och at sielfwa nöden för honom gior en lag, den han ej förmår
öfwerträda; så kan Bondeståndet ej för sin del finna, at förbud
emot husbehofsbränning kan äga mera rum, än om man wille
förbiuda rikets inwånare at i swåra år äta bröd af skrädt och flor-
1001
sigtadt miöl eller dricka öhl, när de knapt kunna hafwa groft miöl
eller hålla sig med swagt dricka eller spisöhl.
I anseende til alla föregående af Bondeståndet i korthet upre-
pade skiäl och omständigheter samt at det torde upwäcka miss-
nöije hos ståndets hemmawarande medbroder, om frihet at til hus¬
behof bränna bränwin blefwo dem betagen, finner Bondeståndet
för sin del, at den delen af Secrete Utskottets hemställande, som
angår förbud emot husbehofsbränningen på et år, så mycket mind¬
re kan bifallas, som ganska ringa spannemål, då stora pannor icke
nyttias härtil, upgår och Kongl. Maij:t och kronan tilflyter til
statswärcket bestämd mycken inkomst härigenom, som annars til
rikets ogagn skulle förswinna.
At Bondeståndet om thenna i sig sielf mindre betydande för¬
måns conservation för rikets Allmoge är angelägit, hoppas stån¬
det icke falla de öfrige respective stånden hwarcken sällsamt eller
obilligt, emedan en stakars bonde eller landtman för alt sitt ar¬
bete, swett och möda åtnöijes med ringa spis, aldrig nyttjar krä-
seligheter i mat, icke försätter sig eller riket i underbalance ge¬
nom sin och de sinas klädnad och icke har tilfälle eller råd at
förfriska sin matta kropp och uttröttade sinnen med wijn och
främmande drycker af flere sorter, af hwilckas öfwerflöd och
omåttelighet det allmänna äfwen kan säijas taga mycken skada,
såwida deraf efter den kundskap, ståndet fådt, årligen skall in¬
komma för wid pass fiorton tunnor guld, och det kommer på et ut,
om rikets effecter gå ut och bortbytas mot läckra drycker eller
mot spanmål, hwaraf bränwin tilwärckas, ej till wällust utan nö¬
dig undsättning för menige man, och på det at missbruk wid hus¬
behofsbränningen må förekommas, pröfwade ståndet nödigt at
fastställa, det l:mo ej någon på landet boende, som ej äger hem¬
mansbruk, må tillåtas at nyttia denne förmån; 2:do at ej någon
landtman högre eller lägre måtte få betiena sig af större panna än
en half tunnas rymd och at ägaren til dess [althe]1 större måtte på¬
läggas at från sig lefwerera hattarne eller de lösa bröst och pipor;
3:o at en landtman, som beträdes at sälja bränwin eller förbyta emot
andre waror, under hwad skien det hälst wara må, skall wara sin
panna förlustig samt förlora sin rättighet at widare bränna brän¬
win och der ofwanuppå pligta 100:de d. s:rmt, hälften til angif-
waren och hälften til sochnens fattige, hwarå wederbörande ålig¬
ger hafwa et noga inseende.
1 Exemplaret i Prästeståndets arkiv, F. 53, nr 49.
1002
Men beträffande bränwins tilwärckning til afsalu, så emedan
den är af annan beskaffenhet än husbehofsbränningen och alle¬
nast rigtar enskylte personer men i swåra sädesår skadar det
allmänna, såwida et enda stort wärck, som drifwes af en förmö¬
gen ägare, kan upsmälta många tusende tunnor spannemål om
året; ty fant Bondeståndet skiäligt at Secrete Utskottets project
om förbuds utfärdande deremot på et års tid bifalla och at alla
de till hämmande häraf föreslagne medel måge widtagas, hwilcket
med de öfrige respective stånden ödmiukwördsammel:n commu-
niceras och till gunstbenägit bifall anmäles. Ut supra.
Ex protocollo
56.
Bondeståndets skrivelse till Kungl. Maj:t om Hjälmarens
och Kvismaresjöarnas översvämningar.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 457.)'
Protokollet sid. 757.
Hoos ståndet hafwa riksdagsfullmäktige för örebro, Glansham¬
mar, Asker, Skyllersta, Oppunda, öster- och Wästerrekarne hära-
derne i Nerke och Södermanland, som gräntsa til siöarne Hielmaren,
Östra- och Wästra Qwismarerne, anmält, huruledes alle hemmans
åboer, hwilkas ägor sträcka sig in til berörde siöar, årligen genom
wattnets flödande öfwer deras åker och ängar lida en obotelig
skada. Detta, som icke är en blott enskilt utan en nog betydande
allmän skada och således på det högsta ömar ståndet, föranlåter
ståndet at hoos Eders Kungl. Maij:tt i underdånighet intercedera
för sine lidande medbroder och bönfalla, det Eders Kongl. Maij :tt
allernådigst täiktes anbefalla sådan© anstalter, at på ställen, der
tienligast pröfwas, öppningar må blifwa giorde til wattnets ut¬
lopp utur Hielmaren, hwaruti de 2:ne andre nämde siöar inlöpa.
Den kostnad härtil kan komma at upgå blifwer mångdubbelt er¬
satt genom ,de många hundrade lass höö och äfwen tunnor säd,
som blifwa frälste, om medelst öppning til wattnets fria utlopp
dess flödande öfwer åkrar och ängar för framtiden förekommes.
De til ståndet ingifne förteckningar på hemman, sorn gräntsa
intil Hielmaren och af dess flödande lida, beder ståndet under¬
1 Med påteckning: Justeradt d. 5 Oct. 1756.
1003
dånigst at få härhoos til Eders Kongl. Maij:tt i underdånighet
aflemna.
Ståndet framhärdar med al undersåtelig wördnad och lydno.
Stormäktigste allernådigste Konung Eders Kongl. Maij :tts
allra underdånigste och troplick-
tigste undersåtare
Olof Håkansson.
Taleman.
Anders Anderson från Örebro, Asker och Skyllersta härader.
Nils Pärson från Glanshammars härad.
P. E[rics]son ifrån Opunda häradet.
Jonas Andersson ifrån Wäster- och österrekarnes härad.
Ingafs uti Kongl. Canciliet
den 8 October 1756, emotogs
af Secreter. Siberg.
57.
Bondeståndets extraktprotokoll den 7 oktober 1756 om
vakanser vid de indelta regementena.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 325.)
Protokollet sid. 765.
Utdrag d. 7 Octobr. 1756.
Utaf Hans Kongl. Maij:ts nådige bref till samtel. landshöfding-
arne och regementschefs wid de indelte regementerne d. 12 Julii
nästl. har Bondeståndet nyl. inhämtat, att Kongl. Maij:t i nåder
behagat anbefalla wärkställigheten af then förfadtning, som enl:t
Riksdagstidningens innehåld af d. 24 i samma månad Secreta
Utskottet widtagit til fonde för beklädningen för den indelte ar¬
meen; och det på det sättet at l:mo wid hwart cavallerie- och
dragonecompag. 25 karlar och hästar samt 40 nummer wid hwart
infantericompag. skola stå ledige el. vacante och at wid cavallerie-
och dragoneregementerne et compag.möte det ena året och ett
regementsmöte det andra året indragas.
1004
2:o. Att wid the regemente!-, som eij hinna i åhr undergå gene¬
ralmönstring, i thet ställe till winnande af tiden besicktnings- och
oeconomiemönstringar måge af wederbörande landshöfdingar och
regementschefs hållas, så att ofwann:de besparingar måge nästk:de
år kunna taga sin början, och
3:tio att wid samma tilfälle besicktningsmönstringar med war-
gierningsmanskapet skola förrättas.
Nu ehuru thenne förfadtning på ena sidan kan sägas föra nydta
med sig, så möter doch å den andra sidan för rust- och rotehål-
larne åtskilliga swårigheter. Ty hwad angår 1 :mo wisse nummers
indragning af alla indelte regementer, så erindrar sig ståndet den
stora olägenhet, hwaruti Allmogen blef försatt medelst det att år
1743 åtskillige dugel. hästar och karlar då blefwo indragne, hwilc-
ka Allmogen kort tid effter med sin största känning måste åter¬
skaffa och complettera. Desutom tyckes en så hastig indragning
wara stridande emot Kongl. Maij:ts nådige resolrn på Allmogens
allmänna beswär såwäl af d. 1 Aug. 1727, § 20, som d. 8 Junii
1731, § 1, hwaruti tydel:n stadgas, att inge cassationer böra skie
med mindre häst, karl och monderingspersedlar äro g[amle] och
till widare tienst odugel., och lemnäs äfwen Allmogen frihet att
sig hos Hans Kongl. Maij:tt beswära, ifall någon känning genom
dylike cassationer dem tilfogas skulle.
I anseende härtil och på det rust- och rotehållare ei mådte til
äfwentyrs undergå den obillighet, at både dugelige hästar och
karlar warda genast casserade, tyckte ståndet för sin del bäst
Wara, at i denne af Secrete Utskottet giorde författning den änd¬
ring kunde göras, at wäl indragning til så stort antal, som faststält
blifwit, må ske. Men at denne indragning ei mådte ske på en gång
el. för andre än them, hwars numrer antingen kunna genom döds¬
fall el. med förordningarne enliga cassationer blifwa vacanta, så¬
som ock at de rust- och rotehållare, hwilkas numrer sålunda kun¬
na blifwa el. redan äro vacante, måge befrias at wid mönstringen
sig med monderingarne el. klippare infinna.
Thernäst 2:o den delen af denne förfadtning at wid the rege¬
menter, som ei hinna i år undergå generalmönstring, i thet stället
til winnande af tiden besigtningz- och oeconomiemönstringar måge
hållas. Så emedan hwad de omförmälte generalmönstringar angår,
hwilka med wisse regt:r torde i år komma at anställas, then om¬
ständigheten i B[onde]st[åndets] sinne kräfwer en öm eftertanka,
at Allmogen i år på flere orter är plågad af misiswäxt, at de dedta
år til sine härwarande riksdagzfullmägtiges underhållande haft
1005
dryg känning och at nu i höst i diupa wägar både folk och hästar
fara illa til rust- och rotehållarnes obotel. skada. Ty holt B[onde]st.
för sin del före at alla gen.mönstringar i år måge inställas. Och som
besigtningz- och oeconomiemönstringar medföra nästan samma
olägenhet, så tycker B[onde]st., at ock de kunde upskiutas til näst¬
kommande år.
Widkommande sedan 3:o at wargärningzmanskapet måtte mönst¬
ra, så aldenstund enl:t 1752 års förordning om detta manskap det
ankommer på rust- och rotehållarne sielfwa at hålla wargärningz-
karlen, i annor händelse wara derifr. fri, och en sådan förmohn
torde nu, sedan de skola mönstra, kunna dem betagas, så ansåg
B[onde]st. en sådan mönstring för rust- och rotehållare äfwentyr-
lig, med mindre ei tillika fastställes, at de numrer och roter, som
ei wilja hålla warg.karl, icke härtil kunna förplichtas.
58.
Bondeståndets extraktprotokoll den 9 oktober 1756 om
smörräntan i Halland.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 332.)
Protokollet sid. 776.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 9 Octobris 1756.
S. d. Riksens Ständers Cammar-, oeconomie- och commercede-
putations betänckande öfwer 92 § af Allmogens allmänna beswär
angående kyrckolandtgillet eller smörräntan i Halland, uti hwilket
betänkande Riksens Ständers Allmenna Beswärsdeputation in¬
stämt, har Bondeståndet låtit sig föredraga.
Ståndet har funnit å ena sidan, at halländske Allmogen grundat
sin ansökning at få til kyrckorne betala berörde smör med sex
m:r silf:rmt lispundet uppå kongl, resolutionerne af år 1689 och
år 1697 d. 22 Decembr., hwilken senare fastställer den förre af
tillagdt skiäl, at testatores sielfwe satt taxa å smöret til sex m:r
s:rmt lispundet.
Och å den andra at deputationerne, som tilstyrckt, at betal¬
ningen mätte skie efter årliga markegången, förnämligast såsom
skäl dertil ansett och anfört följande omständigheter, neml:n:
1006
l:o. At åboer på kronans immediate besparde hemman eij kun¬
na undgå at erlägga smörräntan in natura, när Kongl. Maij:t och
Riksens Ständer så täckas förordna, oacktad den emedlertid får
betalas efter 1735 års ständige marckegång.
2:o. At sistnämde förmån eij kan sträcka sig til kyrckohem-
mansåboer i Halland, emedan de efter 1734 års kgl. resolution
böra betala efter årliga markegången och deputationerna finna
samma resolution äga grund så i billighet och ändamål, neml:n
kyrkornes uprätthållande, som i äldre förordningar och stadgar,
särdeles Konung Christian den IV:s recess af d. 27 Februarii
1643, som skall förmå, at smör, korn och annat landtgille bör be¬
talas efter årligt stifts landskiöp.
3:o. Att ofwan högbem:te 1697 års resolution så mycket mindre
kan något wärcka och i wägen ligga, som grunden, hwarpå den
sig fotar, nemi. at kyrckohemmanen wore ett legatum, hwars
räntor eij finge högre upbäras, än testatores dem sielfwe taxerat,
är å Allmogens sida aldeles obewislig och ogrundad.
4:o. At om kyrkohemmansåboerne skulle få niuta 1697 års re¬
solution til godo, skulle de hafwa långt större förmån än andra
hemmans åboer i hela landet, hwilcka sine utskylder antingen in
natura eller med penningar efter marckegången betala.
Wid öfwerwägande har ståndet funnit, at de första, andra och
fierde skiälen äro mindre lämpelige til förewarande mål, innan
det tredje blifwer medgifwit och utom stridighet satt.
Ifrån besparde kronohemmansåboers plickter kan eij något slu¬
tas til de klagande kyrckohemmansåboers skyldigheter, emedan
dispositionen öfwer de senare icke kan sträckas öfwer eller emot
de wilkor, med hwilcka de blifwit donerade. 1734 års resolution,
uti hwilcken ändring sökes, och dess ändemål, nemi. kyrkornes
underhållande, kunna icke eller anses såsom bindande skäl, innan
grunden af 1697 års resolution är med tilräckelige bewis undan-
rögd, och dess kraft kan ingalunda rubbas el. förswinna, änskiönt
den skulle tilskynda kyrckohemmansåboerne större förmån än de,
som på andra hemman niuta, om icke tillika skulle medgifwas,
at den ena undersåtarens på laga skiäl grundade rättigheter kunna
ändras och minskas blott af den orsak, at dess medundersåte icke
haft lycka och tilfälle at blifwa stäld uti samma och jemngod
belägenhet.
Wid denna 1697 års kongl, resolution samt Kammar-, oecono-
mie- och commercedeputationens yttrande öfwer densamma har
således ståndet trott sig förnämligast böra fästa sin upmärcksam-
1007
het och efter öfwerwägande för sin del aldeles intet kunnat finna,
med hwad fog deputationen kommit at anföra, at å Allmogens
sida obewisligit är, at landtgillesmöret är ett legatum och at tes¬
tator es derå satt en wiss taxa, då likwäl hoghem :te resolution ty-
deligen innehåller icke allenast att berättat utan ock att bewist
blifwit, at det så är. Hwad större bewis kan äskas eller framtes
än en kongl, resolution? Och om den icke skulle äga styrcka och
wärckan, så länge af wederparten icke gittes wisas, at den blifwit
genom oricktige berättelser utwärkad, så lärer enhwar lätt finna,
at fides publica om intet då blifwer. Hwarföre och emedan hög-
bemälte 1697 års kongl, resolution är i förenämde måtto tydelig
och det kraftigaste skiäl, som af Allmogen i Halland kan begiäras,
och äfwen de densamma oklandradt til godo niutit, intil dess re¬
solutionen af år 1734 Allmogen ohörde blef utfärdad, så håller
ståndet före at bem:te Allmoge borde den til godo niuta och der-
wid warda bibehållne, så länge Prästerskapet, hwilkom onus pro-
bandi åligger, gittat wisa, at målet annorledes tilsamman hänger,
än oftahögbem:te resolution omförmäler. Men som Allmogens full-
mägtige begifwit och förklarat sig nögde at hädanefter betala
landtgillesmörpundet i stället för sex med åtta m:r silf:rmt, så
will ock ståndet låta derwid förblifwa; dock med förbehåll at de,
hos hwilka skilnaden emellan 6 och 8 m:r innestår sedan år 1734,
må förskonas för all efterräkning, såsom ock kyrkorne befrias
för återbetalning af den förhögning öfwer 6 m:r, som en del til
dem kunna hafwa utbetalt.
Hwilcket med de öfrige respective stånden ödmiukwördsamli-
gen communiceras och til gunstbenägit bifall anmäles.
År och dag som förr skrifwit står.
Ex protocollo
E. J. Palén.
59.
Bondeståndets extraktprotokoll den 111oktober 1756
om skogsordningen.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 778.
Utdrag af protocollet, hållit uti Bondestån¬
det den 11 October 1756.
S. d. Uplästes Riksens Ständers Landt- och siömilitieoecono-
mie-, Gammar-, oeconomie- och commercie- samt Bergsdeputatio-
1008
ners betänckande af d. 16 Sept. nasti. ang:de Skogscommissionens
project til en förnyad skogsordning, hwilcket Landt- och siömi-
litieoeconomie- samt Cammar-, oeconomie- och commerciedepu-
tationerne föreslagit måtte effter de utstakade grunder til efter¬
lefnad såsom på prof til nästa riksdag utkomma men Bergsdepu-
tationen warit af den tancka at i project utan efterlefnad utkom¬
ma och wid nästa riksdag til skiärskådande företagas.
Ståndet tog alt thetta i öfwerwägande och emedan Riksens Stän¬
der hos Hans Kongl. Maij:t wid 1747 åhrs riksdag i underdånighet
anmält, thet ingen skogsordning kan fastställas, som blifwer til
alla orter i riket lämpelig; hwarföre til följe af Kongl. Maij:ts nå¬
dige bref Thes befallningshafwande effter hollne undersökningar
med projecter från the fläste landsorter inkommit; men alt sådant
oacktadt är thet af Kongl. Skogscommissionen författade project
uti hwarje omständighet enehanda och lika öfwer riket, i anse¬
ende hwartil deputationerne förmäla sig icke kunnat detsamma
följa. Och emedan hwad som deputationerne uti des fem momenta,
l:o om kronoparker, 2:do at inga allmänningar kunna kallas cro-
nans utan delas, 3:o läns- härads- och sockneallmänningar delas,
4:o recognitionsskogar afwittras samt de derpå belägne hemman
afrösas och 5:to angående eke- och bokeskogar föreslagit, finnes
wara på så hälsosamma grunder utstakat samt til större delen,
men i synnerhet hwad afrösningar och delningar angår, uti 1739
åhrs förklaring öfwer skogsordningen stadfästat; altså fant stån¬
det godt at thet til alla delar bifalla, dock hwad de stora skogar
och ödemarker uti de mindre bebodde orter angår, så ansåg stån¬
det, thet Bergsdeputationens yttrande genom extractum protocolli
är med förra kongl, förordningar enliget, och hade för sin del
intet widare therwid at påminna, än at the uptagne hemman war¬
da utan meen och intrång wid sin laga rättighet enl:t 70 § uti
Kongl. Maij:ts nådige resolution uppå Allmogens underdånige all-
männe beswär d. 29 Junii 1752 bibeholdne; och at thetta alt, så¬
som til hela riket lämpeliget, må af Riksens Ständer nu til stad¬
fästande antagas, men hwad thet öfrige uti Skogscommissions
project med Kongl. Maij:ts dervid giorde egne nådige anmärk¬
ningar angår, sedan articlen om sågning blifwit utesluten, så
framt det af Allmänna Besvärsdeputationen om sågbygnad för¬
fattade project warder af Riksens Ständer wid denna riksdag
stadfäst, med hwad deputationerne om jägerii- och skogsbetie-
ningen anfördt; så är Bondeståndet af den tancka, at alt sådant,
med hwad swedjande och det mera angår, sorn ej wid denna riks¬
1009
dag warder såsom i allmänhet til hela riket lämpeliget, må uti et
project, utan Kongl. Maij:ts höga namn, genom trycket utkomma,
dock utan effterlefnad och wärkställighet; och hwarje landsort
genom deputerade af alla stånd äga frihet at i anledning theraf
et effter ortens beskaffenhet lämpat project under landshöfding-
ens öfwerwaro författa, hwilken endast tilkommer at therwid
giöra egne nödige anmärkningar och them tillika med länets eller
provinciens project til Kongl. Maij:t så tidigt insända, at alt hwad
som til skogsordningen hörer och nu ike warder stadfästat, må
til Riksens Ständers skiärskådande wid nästa riksdags början
blifwa öfwerlemnat. Hwarigenom Bondeståndet förmodar, thet
Riksens Ständers wid 1747 åhrs riksdag påsyftade ändamål kan
bäst stå at ärhollas och Riksens Ständer äntel. en gång undslippa
at warda wid hwarje riksdag med nya beswär uti thesse omstän¬
digheter öfwerhopade och uti sine andre angelägne göromål hind¬
rade, hwilcket med de öfrige resp. st:den ödmiukwördsammel.
communiceras och til gunstbenägit bifall anmäles. Åhr och dag
som förr skrifwit står.
Ex protocollo
60.
Jakob Larssons från Värmland memorial om
landshövding för Värmland.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 15, fol. 514.11
Protokollet sid. 778.
Ödmjukaste memorial.
Hos Hans Kongel. Maij:t har Wermelands Allmoge af andragne
orsaker i underdånighet anhållit at få sin särskildte landshöf-
dinge som för år 1654, tå thenna province sammanlades med Ne¬
rike, och ifall thenna delning eij så snart kunde bewiljas, örebro
landshöfdinge måtte till thet minsta blifwa 4 månader om året
wistande uti Carlstad till nästa riksdag, tå Wermelands inbyggare
kunde något mera än nu blifwa betjente, ifall Kongel. Maij :t skulle
1 Med påteckning: D. 11 Oct. 1756 bif. ut in extr. prot.
1010
i nåder lindra the sökandes beswär med communicationers är-
hållande med mera, sorn bilagde afskrift1 innehåller.
Och som Hans Kongel. Maij :t har thet förra i nåder bifallit samt
til Riksens Högl. Ständers widare godtfinnande öfwerlemnat, så
hafwa sedermera 2:ne respective stånd thetta mål till Högl. Se-
creta Utskottet remitterat och 2:ne åter ansedt, at thet såsom nära
på riksdagens slut må till nästa riksdag hwila.
Men emedan syslorne uti thetta widsträkta, folkrika samt med
åtskillige näringar upfylte län så ansenligen tiltagit, at the blifwa
ofta öfwer året oexpedierade, hwarföre konungens befallnings-
hafwandc, som utom Kongel. Maij:t och riksens collegier har at
brefwäxla med 2:ne hofrätter, 3:ne consistorier och 7 magistra¬
ter, uti sine förra riksdagsrelationer om tilökning i betjeningen
wid landscancelliet och contoiret anhållit men wid denne riksdag
gjordt den reservation, at som han nu mera än tillförene icke ser
någon hjelp härutinnan, förbehållit sig och betjeningen at wara
utan skuld och answar, om eij alt hwad expedieras bör, kan så
snålt och skyndesamt blifwa förrättadt, som han annars önskade
och eij mindre nödigt än nyttigt wore, hwarom närlagde trans¬
sumt af riksdagsrelationen1 intygar; altså föranlåtes hos Riksens
Högl. Ständer Wermelands inwånare i djupaste underdånighet
anhålla, thet wärdes Riksens Högl. Ständer widtaga sådane mått,
hwarigenom länets inwånare måge blifwa försatte utur sitt i så
motto känbara lidande medelst thet theras angelägenheter blifwit
wid landscancelliet och contoiret qwarliggande, tå the oftast haf¬
wa måst en lång wäg fåfängt gjöra flere resor, samt betjeningen
försättas uti det tillstånd, at den förmår syslorne utan ursäkt be¬
strida, som synes förmodel. kunna någorlunda winnås, om til Öre¬
bro län enl:t Kongel. Förkortningscommissionens project förord¬
nas en länsnotarius och en landsbokhållare, hwilka för sine giöro-
mål blifwa lika som landssecreteraren och landscammereraren
answarige och komma at stå under landshöfdingens egit inseende
samt wid thess embetsresor wara honom följaktige, då landshöf-
dingeembetet kunde utan hinder syslorne i Örebro bestrida. Hwar-
förutan Riksens Högl. Ständer lika nådgunstigt täcktes till Hans
Kongel. Maij:t öfwerlemna at med Råds råde widare härom i nå¬
der förordna samt huru och på hwad tider och sätt landshöfding¬
en må tils widare blifwa wistande uti Wermeland samt om in-
wånarne kunna på thet föresi agne sättet lindras från theras dubbla
1 Saknas vid memorialet.
1011
resor till communicationers ärhållande och utslagers afwaktande.
Stockholm d. 9 Octobr. 1756.
Jacob Larsson.
61.
Nils Mårtenssons från Kristianstads län memorial om
landssekreterarnas räng.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 15, fot. iOi.)
Protokollet sid. 784.
ödmiukt memorial
Af den anledning att det Hederwärde Bondeståndet under nu
påstående riksdag för sin dehl skiäligt pröfwat, att häradshöf-
dingebeställningen i anseende till dess wigt och angelägenhet måt¬
te större heder och rang tilläggas, hwilket de öfrige respective
stånden till deras utlåtande deröfwer kommer att communiceras,
har jag funnit mig föranlåten att till det Hederwärda Bondestån¬
dets ompröfwande hemställa, om icke det skulle för rättwist pröf-
wa, att landssecreterarebeställningen i riket i anseende till dess
wigt, angelägen- och beswärlighet äfwen måtte tilläggas större
heder och rang, än samma beställning nu åtfölljer.
Det Hederwärda Bondeståndet lärer nogsamt påminna sig, hu¬
ruledes såwäl år 1747 wid då påstående riksdag och det tillfälle,
borgmästaresyslorne tillädes heder och rang, Bondeståndet warit
omtänkt derpå, huru landssecreterarebeställningen äfwen härmed
måtte ihugkommas, såsom och att härom wid 1751 års riksdag
warit fråga; men slikt oaktadt har dock med detta mål eij kom¬
mit til något ändteliget slut och wärkställighet.
Som nu det Hederwärde Bondeståndet icke kan wara obekant,
att till den wigtiga och angelägne landssecreterarebeställningen
fordras sådane ämnen, som jemte det de lagdt sig på wettenskaper
och äro i deras uppförande beskiedelige samt ärlige och pålite-
lige, äga insikt i lagfarenheten, som rörer rättegångs-, oeconomie-
och politiemål, krigs- och kyrckiowäsendet, Ständernes rättighe¬
ter och de mål, som höra til Kongl. Maij:ts samt Dess öfwer- och
underrätters, collegiers och consistoriers giöromål med mycket
mera, som wörö för widlyftigt att uppräkna; samt att fördenskull
1012
såwähl enliget Kongl. Maij:ts till herrar landshöfdingarne aflåtne
bref sorn 26 § i kongl, resolutionen på Allmogens beswär af åhr
1752 dertill böra föreslås lagfarne, bepröfwade och skickelige
män; så lärer det Hederwärda Bondeståndet finna, att lands-
secreterarebeställningen, hwarpå ett läns goda styrelse så mycket
beror, borde wara i mera heder och anseende, än den är.
Enär nu dessutan en landssecreterare, enligit 44 § i landshöf-
dingeinstructionen af år 1734, är förpligtad wara landshöfdingen
till hielp och bistånd i alla ämbetssaker, ehwad namn de hafwa
kunna, och bör wid utsatt answar gifwa tillkienna om hwad som
påminnas kan, med hwad mera derstädes omförmäles; så will
deraf föllja, såwida landssecreteraren skall wara landshöfdingen
till hielp och bistånd och fölljakteligen i råd och dåd samt såle¬
des är en ledamot och en oskiljaktig person från landshöfdingens
ämbete, att han icke bör wara i mindre anseende än en härads-
höfdinge, såwäl i anseende dertill att han jemte landshöfdingen
och i synnerhet i dess frånwaro efter landshöfdingeinstructionen
och allmen lag äger tillsee, att lag och rätt wid domstohlarne or-
denteligen skipad warder, såsom och att landssecreteraren, då
han med landscammereraren wid landshöfdingens frånwaro och
jäfacktighet resolverar, är en häradshöfdinges öfwerdommare i
hushållningzmål, såsom 1 :o wid beswär öfwer häradssynerätts
utslag å officerareboställen, såwäl efter förre boställsordningen
som den sidsta af d. 15 Septembr. 1752, 2:o rörande husesyner å
kronohemman enligit 27 cap., 9 §, Byg.b:n, 3:o wid måls afgöran¬
de, som röra qwarnars upbyggande, enligit 20 cap., 4 §, Byg.b:n,
4:o wid nya giästgifweriers inrättande enligit 28 cap., 1 §, Byg.b:n
samt 1 § i kongl, giästgifwareordningen d. 12 Decembr. 1734, 5:o
wid nya landswägars anläggande enligit 25 cap., 1 §, Byg.b:n
samt 7 § i 1734 års giästgifwareordning, 6:o wid beswär öfwer
olikhet i wägars fördelande och wägodehlningars fastställande
enligit 25 cap., 8 §, Byg.b. och 8 § i kongl, resolution på Ridder-
skapets och Adelens beswär af d. 8 Januarii 1735, 7:o wid håll-
skiuts anslående till giästgifwerier enligit 28 cap., 5 §, Byg.b :n
samt 12 § i 1734 års giästgifwareordning och 8:o wid utsyningars
bewilljande enligt kongl, skogsordningen d. 12 Decembr. 1734
samt förklaringen deröfwer d. 5 April 1739 med flere tillfällen,
som wörö för widlyftiga att upprepa.
Är nu en landssecreterare i landshöfdingens frånwaro eller wid
hans jäfaktighet häradshöfdingens öfwerdomare i alle förenämde
mål och effter kongl, brefwet till Åbo Hofrätt d. 11 Septbr. 1724
1013
den tid, landzhöfdingarne ägde med adjungerade ransaka i duells¬
mål och landssecreterare i landshöfdingen frånwaro förrättade
dess vices, landzsecreteraren ägde taga sitt ställe såsom landzhöf-
dingens vicarius, af hwilcken grund landssecreteraren, då han i
landshöfdingens frånwaro med herrar öfwerstarne biwistar re-
cruteringsmöten och rusthålls inskrifningzsammankomster samt
med herrar biskopparne hwad som rörer hospitaler och domkyrc-
kior och med häradshöfdingarne jordransakning, bewillningz-
taxering, restransakning med flere tillfällen, altid intager sitt säte
såsom landshöfdingens vicarius och framför desse ämbetsmän un-
derskrifwer hwad som wederbör; så will deraf föllja, att lands¬
secreterare eij bör liafwa mindre heder och rang än häradshöf-
dinge.
Hwad åter borgmästare angår, som sedan de år 1739 blifwit be-
gripne under duellsplacatet, igenom kongl, resolution d. 18 Maji
1747 fädt lika rang i de städer, som hafwa stapelstads rättighet
och der kiämnersrätter äro, med häradzhöfdingar samt i de stä¬
der, der kemnersrätter eij finnas, lika med dem, som under n:o
40 på rangordningen stå uppförde, hwarunder landssecreterare
äfwen begripas; så will af samma skiäl, sorn om liäradshöfdingar
sagt är, föllja, att det icke är lämpeliget, att landssecreterare skola
niuta mindre heder och rang än borgmästare i stapel- och de stä¬
der, der kemnersrätter äro, altid och i de städer, der kemnersrät¬
ter eij finnas, när borgmästaren är äldre i tiensten, efftersom
landssecreteraren, då han såsom landshöfdingens vicarius bewis-
ter bewillningstaxering, allmen rådstufwa, båtsmansrecruteringar
med mera, altid tager företräde och han i landzhöfdingens från¬
waro och jäfaktighet är borgmästares öfwerdommare, hwad ut-
mätningzmål angår, och äger dem å landzhöfdingeämbetets wäg-
nar biuda i alla de mål, som röra handhafwande och wärkställig-
het af lag och förordningar samt Kongl. Maij:ts och Thes colle-
giers bud och befallningar med mera, hwarföre billigt synes wara,
att han åtminstone niuter lika men aldeles icke mindre rang än
borgmästare i stapel- eller de städer, der kämnersrätter äro.
Det Hederwärda Bondeståndet lärer sig och påminna, att lands¬
secreterare effter 1714 års rangordning haft lika heder och städt
under samma numer med häradshöfdingar alt intill början af
1719, då desse senare utwärckat sig en serskilt resolution angå¬
ende högre rang, som till landssecreterarne eij blifwit extenderad,
hwarigenom de förlorat den lika heder, de med häradshöfdingar
förut haft, samt att af sådan anledning den öfwer ärendernes för¬
1014
kortande tillförordnade Kongel. Commissionen i dess utfärdade
project till hämmande af ^vidlyftighet i utsöknings- och rätte-
gångzmål och den delen, som rörer betieningen wid executions-
wercket, med goda skiäl sagdt, att ehuru lagfaren och drifwande
en landshöfdinge sielf må wara, kommer likwäl expeditionen mäst
an på en landssecreterare och att dertill fordras bättre folck, än
hädaneffter torde sig dertill anmäla, sedan syslan icke till inkomst
allena utan jemwäl till heder och befordran emot förre tider blif-
wit förringad och tillbakasatt, hwarföre Kongl. Commissionen
tillstyrkt, att dugelige ämnen hertill måge komma, att de icke
måge bindas till lifstids släp och att de, efftersom de tillförene
effter 1714 års rangordning städt under samma numer med hä-
radshöfdingar, måtte åter med them komma till heder och fram¬
steg i lika consideration.
Jag föranlåtes derföre i anseende till alt föregående till det He-
derwärda Bondeståndets godtfinnande hemställa, om icke stån¬
det skulle pröfwa för rättwist att wid samma tillfälle, ståndet af-
färdar dess tillstyrckande, att häradshöfdingar måtte niuta större
heder, samtycka och äfwen dertill styrcka, att landssecreterare
må tilläggas lika heder och rang med den, som häradshöfdingar
hafwa eller kunna erhålla, hwarigenom landssecreterare återfå,
hwad de til början af 1719 innehaft, och upmuntras att med lust
och nöije förrätta deras wigtige och trägne sysslor. Stockholm d.
27 Septemb. 1756.
N. Mårtenson.
62.
Bondeståndets extraktprotokoll den 14 oktober 1756 om
b ergsrannsakn ingar.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt¬
protokoll nr 60.)
Protokollet sid. 793.
Utdrag af protocollet, hållit hos Bondestån¬
det den 14 Octob. 1756.
Allmogen har uti 73 § af theras allmänna beswär förestält, huru
billigt och nödigt thet är, at bergslagerne i Örebro lähn måtte
1015
slippa den tunga, de hafwa af de så kallade bergsransakningarne,
till hwilkas förrättande landshöfdingen reser omkring och grave¬
rar Allmogen med en ganska känbar utgift.
Ansökningen är bestyrkt med många dels i beswärspuncten,
dels ock i deputationernes yttrande andragne skiähl; icke desto
mindre har ståndet ansedt nödigt at i ett mål, som så nära rörer
en del af dess medlemar, giöra följande tilläggning, i så mycket
säkrare tillförsigt at de öfrige respective stånden lära täckas här¬
utinnan wisa sin benägenhet.
Först och främst kan wid bergsransakningar inga stridigheter
uptagas, såwida ther icke är någon domstol. Executionsmål kunna
icke eller afgiöras, emedan swaranden icke kan påläggas at så
snart förklara sig, efter han dertill enligt lag bör niuta tid och
råderum, hwarföre wid sådane tillfällen wanligen aldrig mer ut¬
rättas, än at de af Allmogen, som wid bergsransakningarne hafwa
något ärende at anmäla, förwisas till landscancelliet eller weder-
börlig domstol.
Desse ransakningar inrättades en tid, då betieningen ej war så
tillräckelig, som den sedermera blifwit, men nu då Bergsallmogen
årl:n hafwer både härads- och bergsting och bergslagshushåll-
ningen derjemte wårdas af bergmästare, bergsfiscaler, bergsfogde
med mera, och det alt utom den wanlige cronobetieningen, så
kunna inga mål förefalla, som behöfwa ett sådant kringresande
och bergsransakningars anställande, i anseende hwartill Allmo¬
gen förmodar at af de öfrige respective stånden finna mer biträde
än motstånd, när en lisa påsyftas i giöromål för herr landshöf¬
dingen öfwer ett så widsträckt lähn samt en lindring för Allmo¬
gen i en utgift, hwarmed ingen utom desse bergslager är hwarken
i Örebro lähn eller andre höfdingedömen beswärad.
Bergslagen, som äger så litet understöd af sitt egit åkerbruk,
måste som oftast uthärda det swåraste öde blott derföre, at inwå-
narne derstädes nödsakas kiöpa sitt lifsuppehälle af andra. I hwad
trångmål de nu äro stadde är så kunnigt som beklagligt.
Det synes sålunda wara det minsta understöd, som de i så tryc¬
kande omständigheter kunna lofwa sig, at de förskonas från den
swårigheten, bergsransakningarnes hållande med sig förer, hwar¬
före ståndet, som till alla delar bifaller projectet till resolution
öfwer denne §, fant godt at detta på det ömaste hos de öfrige re¬
spective stånden ödmiukwördsammel:n anmäla.
Ut supra.
Ex protocollo
65—590725. Bondeståndets protokoll \j_
1016
63.
Bondeståndets underskrifter vid 1756 års riksdagsbeslut.
Protokollet sid. 800.
Olof Håkansson
Taleman
1. Christopher Andersson 2.
(Bom.)
17. Erich Mattson
26. Sven Håkanson
Anders Anderson
44. Botvid Nilson
60. Oluf Suensson
73. Olof Ersson
76. Nils Arnesson
i Skåperud.
(Bom.)
80. Hans Andersson
91. Anders Nilsson
112. O. PÅHLSON
121. Lars Torbiörnson
124. Per Hanson
37.
58.
Hen. Argillander
Joseph Hansson
67. Börje (bom.) Olsson
23. Måns Svensson
28. Nils Zachrisson
34. Ingemar Nilson
50. Jonas Andersson
59. Jöns Svensson
62. Anders Jonson
75. Otto Olofsson
79. Jacob Larsson
118.
122.
Anders Olsson
Bengt
Christopherson
90. Nils Arnesson
106. Jacob Påhlsson
109. Mårten Jöransson
115. N. Mårtenson
123. Erich Hansson
G4.
1017
Bondeståndets extraktprotokoll den 16 oktober 1756 om
tjänstefolkets avlöning i delar av Värmland.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 388.)*
Protokollet sid. 803.
D. 16 October 1756.
S. d. Uplästes Wärmelands riksdagsfullmägtiges utom Bergzla-
gen memorial, hwaruti förmäles, at som Riksens Högl. Ständers
Cammar-, oeconomie- och commerciedeputation wid projectet til
tienstehionsstadgan har uti taxan på lönerne skildt Gillbergs,
Nordmarks, Jösse och Näs härader från den öfrige landsbygden i
Wärmeland och en särskilt taxa föreslagit, hwilket the befara
skulle så mycket mera förordsaka widrighet hos theras commit-
tenter, som them til en sådan skildnads antagande icke befullmäg-
tigat. I anseende hwartil bemälte riksdagsmän hafwa funnit nö¬
digt och för theras committenter nyttigast wara, at en likhet uti
taxan för landsbygden i Wärmeland utom Bergslagen uti städsel
och persedlar utsättes, nemi.:
En fullwuxen dräng, som kan förswarl. giöra sina sysslor och
arbete effter ortens beskaffenhet
uti städsel — 6 d. k:mt,
uti persedlar en lärfts och en blaggarnsskiorta, 2 mark:r ull,
4 par swänska skor.
En halfwuxen dräng
i städsel 3 d. k:mt,
i persedlar en lärfts- och en blaggarnsskiorta, IV2 mark ull, 4
par swänska skor.
En fullwuxen piga, sorn effter ortens beskaffenhet kan sina syss¬
lor och arbete behörigen förrätta
uti städsel 3
uti persedlar 3 alnar lärft, 9 alnar blaggarn, 11/2 mark ull, 3 par
swänska skor.
En halfwuxen dito
uti städsel 2
1 Med påteckning: Justerat d. 18 Oct. 1756.
1018
3 alnar lärft, 8 al:r blaggarn, iy2 mark ull, 3 par skor.
Men hwad sielfwa penningelönen angår, at häradets inwånare
måge wid tingsrätten theröfwer höras, som sedan må bepröfwa
och utsättia, huru stor densamma för hel- och halfwuxne, effter
hwarje härads beskaffenhet wara bör, som sedan kommer af ko¬
nungens befallningzhafwande at fastställas, hwilket meranämde
riksdagsfullmägtige til ståndets godtfinnande hemstält. Ståndet
tog altså detta uti et noga öfwerwägande och fant skiäligt at thet
alt för sin del gilla och bifalla, hwilket hos de öfrige respective
stånden til gunstbenägit bifall ödmiukwördsaml. genom utdrag af
protocollet anmälas och recommenderas skulle.
65.
Bondeståndets extraktprotokoll den 16 oktober 1756 om
arvoden för talmannen och sekreteraren.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fot. 390.)
Protokollet sid. 803.
D. 16 Oct. 1756.
Ståndet har redan genom deputerade hoos de öfrige respective
stånden ödmiukwördsammeligen föreslagit niotusende plåtar för
dess Talman Olof Håkansson och en lika summa för dess Secrete¬
rare E. Paléen uti belöning för deras mödosamma arbete wid
denna riksdag.
När ståndet i tacksam mening sig til sinnes fördt, hwad Talman
angår, at det nu är siunde gången, som han förrättat talmanssyss-
lan och derwid altid låtit den wid sysslans tilträde aflagde ed
wara sitt rättesnöre, heligt hållit Regeringsform, Riksdagsordning
och de öfrige fundamentallagar, wist ömhet och nit för religion,
Konungens höghet och Ständernes frihet, redeligen föredragit och
proponerat de i ståndet förekomne ärender, med förstånd och
owäldughet biträdt ståndet i öfwerläggningarne och warit mon
om rikets wäl och det allmännas bästa, samt i anseende til Secre-
teraren gifwit öm aktning å den upmärksamhet, wälmente och
mogne handledningar, redelighet och ganska trägna arbete, hwar-
med hau ståndet til handa gådt, så har ståndet, då det tillika an-
1019
sedt den långa tid, riksdagen påstådt, och de besynnerlige, gran-
laga och äfwentyrlige omständigheter, som denne gång förefallit
och hwaraf både Talman och Secreterare så ganska dryg del fädt
widkännas; så har ståndet trodt sig icke gå för wida, då det uti
belöning för Talmannen och Secreteraren föreslagit berörde sum¬
mor.
Ståndet drager ock så mycket mindre i twifwelsmål, det ju de
öfrige respective stånden i betraktande af de förenämde skäl äfwen
gunstbenägit härtil samtycka, som ståndet med nöije gifwit bifall
til det, som för Herr Grefwen och Landtmarskalken och de twenne
respective Talmännen utnämt blifwit, och i öfrigt Allmogen är
den, som för sin fattigdom skull har drygaste känning af de dem
åliggande utgiffter til statswärcket.
66.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 oktober 1756
om kamreraren i krigskollegium.
(Prästeståndets arkiv. F. 53. Bondeståndets extrakt¬
protokoll nr 68.)
Protokollet sid. 809.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 18 Octob. 1756.
S. d. Wid det tilfället ståndet förehaft och afgjordt, att kamme-
rerarne i Kongl. Kammarcollegio och Statscontoiret skola äga tour
och rättighet att efter förwärfwad skickelighet och erfarenhet
njuta rum på förslag wid förefallande ledigheter af kammarråd
och statscommissarier med mera, har ståndet sig erindrat och i
öfwerwägande tagit, hurusom enahanda skjäl och omständigheter
äro för kammererarne wid Kongl. Krigscollegium, hälst de äro i
lika belägenhet, i lika anseende och uti samma tilfälle att inhämta
kundskap och erfarenhet uti Krigscollegii gjöro- och hushållnings-
mål, som de förre äga i anseende til de uti Kammarcollegio och
Statscontoiret förefallande ärender. I anledning häraf och som
Riksens Högl. Ständer förnämligast i afseende på rikets tjenst gått
in i denne författning hwad angår kammererarne i Kongl. Kam-
1020
marcollegio och Statscontoiret och samma tjenst icke bör mindre
anses och gjälla wid Kongl. Krigscollegium, äfwensom kammere-
rarne derstädes icke eller i någor måtto äro mindre förtjente,
hwartil kommer, att ståndet hos dem funnit all tjenstaktighet och
beredwillighet uti de angelägenheter, som ståndet haft anhängige
i Kongl. Krigscollegio wid närwarande riksdag; ty fant ståndet
för sin del skjäligt, att kammererarne i Kongl. Krigscollegio må
tilläggas samma tour och förmån inom Krigscollegii wärk, som
dem förre af ståndet wid denne riksdag blifwit bewiljad och hä¬
danefter kan bewiljas wid deras wärk, så at de äfwen såwäl som
kammererarne i Kongl. Kammarcollegio och Statscontoiret må
äga tour til krigsråder och njuta säte och votum uti de mål, sorn
de föredraga och til deras departements höra; hwilket skulle ge¬
nom utdrag af protocollet ödmjukwördsammeligen communiceras
de öfrige respective stånden och til gunstbenägit bifall anmälas.
Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
67.
Bondeståndets extraktprotokoll den 18 oktober 1756 om
justitiekansler Fredenstierna.
(Borgarståndets arkiv 1755—1756, vol. 15. Bondeståndets
protokollsutdrag nr 45.)
Protokollet sid. 826.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det d. 18 Octobr. 1756.
S. d. Hos Riksens Högl. Ständer hafwa 13 åboer, som tilförene
innehafft effterfölljande kronohemman i Södermanland, österre-
karne härad och Jäder sockn, neml:n Mora by, Hättunge1, Stenby,
Axby och Lilla Mallmö1, sig deröfwer beswärat, att fören :de theras
åboende hemman blifwit Justitisecancelleren Herr Adam Freden¬
stierna för ett wid Alfwesta säterie anlagt schäferies skull uplåtne
och han förklarad närmare berättigad än åboerne dem till skatte
att inlösa. Desse deras beswär har wäl Bondeståndet redan af-
1 Skall vara: Hättinge resp. Lilla Malma.
1021
giordt. Men sorn ståndet derjämte kommit i ärfarenhet, att Herr
Justitisecancelleren i dess öfwer ofwannämde hemmans åboers
beswär afgifne förklaring skall på ett efftertänkeligit sätt rördt
detta stånd och dess lagliga rätt; så har ståndet densamma till sig
fordrat och för sig upläsa låtit samt med mycken sinnens rörelse
funnit åtskilliga expressioner deri wara införde, som ståndet ald-
raminst förwäntat af en man, som äger ärfarenhet i många styc¬
ken och som bekläder ett så wigtigt embete, som justitisecancellers-
embetet är, och i hwars wård lagarnes handhafwande är ombe-
trodt.
Den första af desse utlåtelser lyder så: Ja, hwem ser icke, att
ibland tijo landtmän, n. b. af den gemena hopen, knapt finnas tre,
som wisa rättskaffens hug för den goda fårafwelen.
Här giöres eij någon skillnad emellan skatte- och kronohem-
mansåboer eller emellan dem och torpare samt inhyseshion. Här
skiäres altså Bondeståndet i hela riket öfwer en kamb och få alla
namn af den gemena hopen.
Landstrykare af löst folck, ziguener och tarter kallas med skiäl
den gemena hopen, men rikets skattskyldige undersåtare, fast de
äro landtmän och bönder, böra ingalunda så föragtelige anses och
så uppenbarl:n försmädas, hälst rikets Allmoge utgiör wid riks-
dagarne fierdedelen af den lagstifftande magten, som med wörd-
nad af alla bemötas bör, hwarföre det ock är högst förgripel:t att
directe eller indirecte röra ståndets ledamöter till deras lagliga
heder och anseende.
Utom detta innehåller ofwannämde Justitisecancellerens utlå¬
telse derutinnan en swår och omild beskyllning emot Bondestån¬
det, att han förmäler, det ibland 10 af rikets Allmoge knapt 3 skola
finnas, som wisa rättskaffens hug för den goda fårafwelen.
Ståndet behöfwer till sitt rättmätiga förswar emot så förklen¬
ligt tilmäle eij annat än åberopa sig publici wittnesbörd, att såwäl
skatte- som kronohemmansåboer i många provincier i riket med
möda och kostnad förskaffat sig spanskt fårslag och denne afwel
hos sig ökt, hwilcket äfwen de Allmogen tildelte praemier för full¬
god ull bestyrcka.
Sedan nu Justitisecancelleren på ofvannämde sätt först welat in¬
sinuera den principen, att rikets Allmoge är en gemen hop och
fölgackteLn föga wärd någon attention; såsom ock att Allmogen
eij är hugad för goda inrättningar, så tillägger han än till öfwer-
flöd alle kronohemmansåboer lättja och försummelse wid deras
hemmans skiötsel, förmälandes att man i den händelse ett krono-
1022
hemman skulle finnas af god häfd, icke kunde tilskrifwa sådant
åboen allena utan bondedrängen, hwilcken det kan wara lika myc¬
ket, hwem han tienar, likasom wore det mer en bonde än andre
rikets undersåtare förbudit att hafwa tienstefolck. Och anser Bon¬
deståndet denna Justitisecancellerens utlåtelse sig så mycket mera
rörande, som han med densamma synes wilja giöra den orimme-
liga slutsatsen ostridig, att hwarje bonde borde utan hielp af tiens¬
tefolck skiöta sitt hemmansbruk, hwilcket, som det wore omöije-
ligit, så wore det ock lätt åboen att depossedera och andre mäg-
tigare till bytes lemna.
Justitisecancelleren skrider therefter till det ämne, som han
tyckes enkannerl:n welat hafwa drifwit.
Han säger, att det skulle synas bäst wara, om skatterättighe-
terne hädaneffter blefwe på offenteligit utrop försålde, på det så-
wäl adelsman, präst och borgare som bonde och ståndspersoner
kunde af kronohemman blifwa ägare. Till den ändan anförer han,
att man lärer hafwa swårt effter adsequat skiähl, hwarföre krono-
hemmansåboer skola hafwa framför andra rikets inbyggare den
wärdige stämpelen på sig, att Ridderskapet och Adelen, Präste-
och Borgareståndet skulle dem till behag willja beröfwa deras
fruer, hustrur och barn och efterkommande den rättighet att lösa
till sig skatterättigheten af kronans egendomar, när de kunna till
skatte försälljas, der likwäl Riksens Ständer eij genom någon so¬
lenn act transporterat denna gemensamma rättigheten på krono-
hemmansåboen enskilt och aldraminst ärkiändt och förklarat
denna rättigheten såsom ett privilegium exclusivum uti kronobon-
dens hand allena, emedan deraf eij annat kunde föllja än den gröf¬
wa wilfarelsen, som wore dessa klagande åboer eij annorlunda att
ansees än såsom kronans agnater och skyldemän, der de likwäl
uti andre stater och regeringar eij annars än för tiensteqwinnor-
nes söner blifwa acktade.
Här kullkastas 1723 års skattekiöpsförordning, som likwäl är af
Ständer antagen och bör lika helig hållas som de öfrige respective
ståndens privilegier. Här projecteras att kronohemman hädan¬
effter böra genom auction försälljas till skatte, på det bonden
aldrig måtte få niuta fruckten af sitt och sine förfäders nedlagde
möda, swett och arbete, hwarmed eij annat kan påsyfftas än hin¬
der i Bondeståndets tillwäxt och styrcka.
Här ridiculeras kronohemmansåboer att wara kronans agnater
och skyldemän och härå beropas (hwilcket är det swåraste man
någonsin hördt) andre nationers exempel och att de nu klagande
1023
hemmansåboer i andre stater och regeringar eij annorledes än för
tiensteqwinnones söner blifwa acktade.
I Swea rike, Gudi lof, är ingen undersåte träldomsoket under¬
kastad. Här är den uslaste torpareson fri född; här kan ett fritt
folck glädia sig deraf, att den ene eij är den andres slaf; och här
kan ingen effter någons godtycko gå qwitt af lif, wälfärd och egen¬
dom, hwileket i de stater, deräst bönder blifwa för tiensteqwin¬
nones söner agtade, skier. Der äro bönder och deras barn lifegne.
Der straffas de effter de wäldigares behag. Der giäller eij lag utan
godtycko. Der måste ock trälen för ringa fel upoffra sitt lif, då
herren så godt finner.
Hwad kan altså wara hårdare och med friheten mindre öfwer-
ensstämmande än likna kronohemmansåboer wid tiensteqwinno¬
nes söner. Hwad kan ock wara äfwentyrligare än ställa Bondestån¬
dets, och deribland kronohemmansåboernes af Riksens Ständer
faststälte rättigheter i qusestion och söka kullkasta dem; ty om
detta först ginge an, kunde sedan någon kitslig wåga sig att på
samma sätt söka kränka de öfrige respective ståndens privilegier,
hwileket, om det lyckades, ofelbart skulle gifwa anledning till för¬
sök att kasta hela regeringssystemen öfwer ända.
Om man utan passion och prejugéer will betrackta Bondestån¬
dets och theribland kronohemmansåboers belägenhet, så måste
man tilstå, att största tyngden ligger på den.
Jorden, de bruka, skatta de före, af deras barn består rikets mi-
lice; de få till rikets förswar hålla sitt lif ospart, när det omtränger,
och har ofta händt, att sedan bondens barn i krig blifwit upoff-
rade, han sielf måst lemna plogen ocih gripa till wapn.
När man nu bärtil lägger, att de fläste hennman i riket blifwit
utaf bönder af ris och rot uptagne, att Bondeståndets förfäders
idoghet och swåra arbete giordt af ödemarcker hyggeliga bonings¬
platser och nyttiga egendomar i riket, månne det då är obilligt, att
en kronohemmansåbo blifwer närmare berättigad att lösa sitt
hemman till skatte än en annan, som eij det ringaste till dess up-
odlande bidragit?
Detta hafwa Riksens Ständer wisliga efftersinnat; derpå är ock
1723 års skattekiöpsförordning grundad och derwid påstår Bon¬
deståndet, att det förblifwa bör.
I anseende till alt detta och sorn Justitisecancelleren genom
dess ofwannämde utlåtelser i ett publict document wanhedrat
Bondeståndet samt tillika sökt kränka dess medbröders wälfångne
och af Riksens Ständer faststälte rättigheter, kunde Bondeståndet
1024
eij annat än alt thetta med de öfrige respective stånden ödmiuk-
wördsammeligen communicera samt tillika emot Justitisecancel-
lerens olaglige försök utbedia sig Riksens Högl. Ständers gemen¬
samma förswar.
Och emedan riksdagen nu skrider till slut, holt Bondeståndet
bäst wara, att thetta mål öfwerlemnas till Hans Kongl. Maij :tt att
thermed eiffter sakens beskaffenhet samt lag och förordningar låta
förfara; hwarjämte i Riksens Ständers härom afgående föreställ¬
ning kunde införas, att Riksens Ständer wid theras nästa samman¬
komst i underdånighet förwänta underrättelse, hwad i thenne sak
tilgiordt blifwit. Hwilcket alt hos de öfrige respective stånden till
gunstbenägit bifall anmäles. Ut supra.
Ex protocollo
E. J. Paléen.
68.
Kungl. Maj:ts resolution på Allmogens besvär.
(Årstrycket.)
Protokollet sid. 839.
Kongl. Maj :ts
nådige resolution och förklaring uppå the allmänne beswär och
ansökningar, hwilka Thes trogne undersåtare af riksens Allmoge
uti Swerige och Finland igenom theras utskickade fullmägtige wid
sidst hällne riksdag i underdånighet ingifwa låtit. Gifwen Stock¬
holm i Rådcammaren then 29 Novembr. 1756.
§ 1.
Kongl. Maj:t har i nåder låtit sig föredragas Allmogens under¬
dåniga ansökning, at ständig och drägelig markegång måtte utsät¬
tas på the persedlar, hwarföre en del hemman i fordna tider efter
tå warande omständigheter skola blifwit ska t tl agde men numera
wid samma hemman dels icke skola finnas, dels icke kunna um¬
bäras. Och som Kongl. Majit funnit thensamma wara enahanda
med hwad Allmogen i slike fall förr yrkat och igenom åtskillige
resolutioner blifwit afslagit såsom ländande til rubbning uti in¬
delningen och förminskning af then rätt, som räntetagaren i stöd
1025
theraf tilkommer, så kan Kongl. Maj :t af samma grund emot kongl,
förklaringen af then 8 Januarii 1748 om the indelte och oindelte
räntcpersedlar och theras utgiörande icke eller nu tillåta någon
ändring therutinnan, utom hwad här nedanföre uti 48 § om ränte-
höet i Finland blifwit stadgat.
§ 2.
Som billigt och skäligt är, at hwar och en medlem och under¬
såte i riket må äga öppen wäg och tilfälle at återwinna olagligen
förlorad rätt, så pröfwar Kongl. Maj:t i nåder godt, thet the jord¬
ägare, hwilka werkeligen haft skog under skatterättighet, förr än
then igenom Skogscommissionens utslag blifwit them fråndömd,
måge niuta lika frihet och rättighet, som Ridderskapet och Ade¬
len uti 15 § af 1731 års resolution uppå theras allmänna beswär
och kongl, brefwet af then 20 Februarii 1735 förundt är, at på
behörig ort söka återwinna, hwad the lagligen kunna wisa sig i
anseende til sådan skog wara them för när skedt.
§ 3.
Uppå Allmogens i underdånighet anförde beswär angående
saltpetterpannornes och then öfrige redskapens skiutsande emel¬
lan siudningsorterne, then tilwerkade saltpetterns försel til sam-
lingsplatserne, weds framskaffande för saltpettersiudningen och
kärils tilsläppande til krämplutens afsättande och förwarande
länder them til nådigt swar, at wid nuwarande inrättning af salt-
petterwerket kunna the icke förskonas at på thet wanliga sättet
utan betalning skiutsa och föra saltpettersiuderiepannor och red¬
skap samt saltpettern, såsom uti 8 § af 1723 års förordning om
saltpettersiuderierne stadgat är. Dock bör therwid i akt tagas, at
Allmogen i ordning och proportion af sine åboende hemman war¬
da beswärade med thesse skiutsningar, hwarom landshöfdingarne
åligger at igenom cronobetienterne låta föranstalta och alfwarsam
tilsyn hålla. Äfwensom ock siudarne åligger at med sine hästar, tå
the hos Allmogen bete åtnjuta, härutinnan giöra biträde.
Men widkommande wedens framskaffande til siudningen, så,
althenstund Allmogen befinnes icke kunna utkomma med then
ringa betalning, som therföre af siudarne blifwit erlagd, siudarnes
nuwarande ringa förtienst icke eller tillåter, at then ökas; förthen-
skul pröfwar Kongl. Maj :t i nåder för godt, at saltpettersiudarne
må hädanefter af cronan bestås någon wiss tilökning i saltpetter-
1026
priset och at the theremot måge sielfwe besörja om then nödiga
siudningswedens fällande och framskaffande. Men hwad wedens
tilsläppande angår, så förhålles thermed efter förra förordning-
arne, så at tour och ordning hemmanen emellan äfwen therwid
må i akt tagas.
Sluteligen och som Allmogen icke är igenom någon förordning
förbunden at utan betalning til siudarne utlemna theras koppar-
kietlar til krämplutens afsättande och förwarande, så böra the
med et sådant utlånande emot theras wilja icke beswäras, utan
bör thet altid ankomma på enskild öfwerenskommelse emellan
Allmogen och saltpettersiudarne, hwilket ock är öfwerensstäm-
mande med förra författningar, som tillika stadga, huru Allmo¬
gen bör iställas klageslös, ifall theras kiettlar skulle emot förmo¬
dan skadas och förderfwas. Och emedan saltpettertilwerkningen
ofelbart skulle til cronans förlust minskas, om Allmogen nu på en
gång skulle undandraga sig at med kiettlars utlånande biträda
siudarne, emedan the erforderlige krämpekärlen af trä ej kunna
utaf saltpettersiudarne så hastigt anskaffas, som angelägenheten
fordrar, men likwäl med thet aldraförsta, som någonsin möjeligit
är, ske bör; ty drager Kongl. Majit til Allmogen thet nådiga för¬
troende, at the emedlertid gå werket med theras hielpsamma
handräckning i thy mål til handa, tå thet utan theras olägenhet
kan låta sig giöra.
§ 4.
På thet Allmogen må iså mycket mer blifwa öfwertygad, at årlige
markegångarne warda i följe af the therom utgångne kongl, re¬
solutioner och förordningar uprättade efter et medium af the inn¬
om länet belägne städers Thomasmässomarkegångar, hwilka sist-
nämde böra af städernes magistrater jemte the efter förra wan-
ligheten til slike förrättningar tilkallade edswurne handlande taxe¬
ringsman under edsplikt och answar så uprättas, som spannemåls-
priset werkeligen tå then tiden på torget i hwarje stad är; så är
Kongl. Majits nådiga willje, at markegångstaxorne hädanefter
blifwa inrättade med så många columner, som städerne i länet
äro och theruti infördt hwar stads Thomasmässopris, med uträk¬
ning i en annan column, hwad länets markegång efter tagit me¬
dium theraf blifwer. Och på thet hwar och en, så af Allmogen
som flere, må kunna sielf läsa och giöra sig om taxan underrät¬
tad, så skola thesse taxor efter förra förordningar tryckas och et
1027
exemplar theraf til hwarje sockn försändas och i socknestugan
upslås samt the til tryckningen erforderlige små omkostningar af
extrautgiftsmedlen i hwarje län tagas; åliggandes Kongl. Maj:ts
befallningshafwande, äfwen i the län, hwarest inga tryckerier
äro, at skyndesammeligen bestyra therom, at wid nästa tryckerie
taxorne blifwa tryckte och til socknarne försände.
§ 5.
Förordnandet uti 7 § af kongl, resolutionen på Allmogens un¬
derdåniga allmänna beswär wid 1727 års riksdag, som förpliktar
häradsskrifware at utan wedergiällning wid första stämning om
året uti bondens quittencebok antelcna alla thess ordinarie och
extraordinarie utskylder och utföra markegången på thet, som
med penningar löses, när markegångstaxan utkommit, wil Kongl.
Maj:t i nåder hafwa förnyat med tilläggning, at then häradsskrif¬
ware, som härutinnan wid anfordran eftersätter sin skyldighet
och förwägrar at debitera bondens quittencebok efter markegång¬
en för hwar räntepersedel, han bör utgiöra, then må wara cronan
förbehållen eller til andra behof indelt och anslagen, eller ock
för en sådan debitering och uträkning fordrar och upbär betal¬
ning, skall wara förfallen til 50 daler s:mts böter; dock kommer
icke, hwad Finland angår, Kongl. Maj:ts resolution på Krigsbefä¬
lets beswär af then 18 Aug 1752, § 22, at härigenom rubbas, utan
förblifwer then i sin fulla kraft.
§ 6.
Althenstund utom flere kongl, förordningar kongl, förklaringen
af then 8 Januarii 1748 angående huru förhållas skall med utgiö-
rande af indelte och oindelte hemmans räntor, förmår, at Allmo¬
gen böra efter årlige markegången lösa tijonde- och afradsspanne-
målen, när the wilja then behålla, och äfwen 1723 års privilegier
för Presterskapet skydda the inrättningar, hwartil domkyrko- och
bibeltrycksspannemålen anslagen är, så kan Kongl. Maj :t icke i
nåder bifalla Allmogens underdåniga ansökning at efter et wist
utsatt pris i ond och god tid få lösa domkyrkotunnorne samt bi-
beltryckeri-, barnhus- och Wadstena krigsmanshusspannemålen,
tå then til the anslagne behof ej in natura nyttjas utan warder
försåld.
1028
§ 7.
Allmogens underdåniga ansökning at warda frikallade för
broars byggande af sten, när kostnaden thertil finnes blifwa så
dryg, at Allmogen icke utan sin undergång eller altför känbara
last kan thermed uthärda, har Kongl. Maj:t i nåder låtit sig före¬
dragas och för godt pröfwat, at alla mindre broar på lands-, hä¬
rads- eller socknewägar böra på sätt, som thet redan i många län
skedt, giöras af sten. Men hwad större broars byggnad öfwer
strömmar och sund widkommer, så och på thet then ock må kun¬
na med minsta kostnad ske af sten, efter markens belägenhet tien-
ligast lämpas och äfwen undwikas, therest tilfälle är, at flytta wä¬
gen på lägligare ställe med mindre kostnad, än til stenbrobygg¬
naden fordras, samt tillika alle andre omständigheter, som sig wid
hwart och et särskilt tilfälle yppa och giöra möjeligheten och
nyttan af brobygnnaden större eller mindre, wederbörligen i akt
tagas; ty är Kongl. Maj:ts nådiga wilja, at landshöfdingarne hwar
i sit län uti inwånarnes närwaro låta therom noga och efter lag
undersöka samt, sedan stenbrobyggnaden af wederbörande sockne-
och häradsinwånare såsom drägelig blifwit befunnen och erkänd,
med them öfwerenskomma såwäl om byggnadssättet som ock huru
och på hwad sätt med minsta olägenhet för landets inwånare ar¬
bete och medel thertil må samlas, antingen igenom årlige förut¬
gående sammanskotter eller på en gång eller ock igenom entre-
prenade, thär tullbroar äro eller kunna blifwa. Dock må inga fast-
stälde wägodelningar härigenom rubbas, therest icke ny wäg til
landets större beqwämlighet kommer at läggas.
§ 8.
Allmogen har i underdånighet anmält, at efter infördt bruk i
somlige orter måste the, til undwikande af tiltal och plikt, man¬
grant infinna sig wid the syner, cronobetienterne åtskillige tider
på året anställa at efterse, hwilka wäglotter och broar böra för¬
bättras och sedan, huru the blifwit förbättrade, hwarigenom then
Allmoge, som aldrig eftersätter sin skyldighet med allmänne wä-
gars och broars underhållande, skall nödgas onödigtwis förspilla
mångfaldige dagswerken, som eljest kunde til hemmansbruket an-
wändas.
Thetta sättet at hålla wägasyner finner Kongl. Maj:t wara hwar-
ken enligit med hwad allmänna lagen uti Byggn.balk., 25 cap.,
om wäg- och brobyggnad stadgar, ej eller med en god hushållning,
1029
som kräfwer, at Allmogen så litet, som möjeligit är, hindras och
dragas ifrån sine hemmans skiötsel; hwarf öre Kongl. Maj :ts nå¬
diga wilja och befallning är, thet Allmogen icke måge någorstä¬
des på förenämde sätt kallas til wägrödning samt wäg- och bro¬
syner, utan böra cronobetienterne, hwilkas skyldighet thet är at
först besiktiga och om hwars och ens wägestycke sig noga under¬
rättade giöra med them, som ogild wäg hafwa samt til wägröd¬
ning och brobyggnad kallade warda och ej på sattan dag tilstädes
komma, förfara, som Byggn.balk., 25 cap., 11 §, föreskrifwer, men
icke oroa them med slike stämmor och möten, som obrottslige
äro och så underhålla sinie wäg- och brostycken, sorn wara bör;
öfwer werkställigheten hwaraf Kongl. Majrts befallningshafwande
böra hålla noga tilsyn.
§ 9.
Allmogens underdåniga anhållan, at ståndspersoner ej må till¬
låtas at under förewändning af schäfferiers anläggande undan
åboen lösa cronohemman til skatte och at the hemman, som på
thetta sätt Allmogen frångådt, måtte återgifwas til the hemmans-
åboer, som them förlorat, har Kongl. Maj:t i nåder öfwerwägat
och finner, i anseende til thet förra, i nåder godt at förordna, at,
enär någon ståndsperson til schäfferiers inrättande söker skatte-
rättigheten til något cronohemman och åboen wid slikt tilfälle wil
underskasta sig enahanda wilkor at underhålla så goda får på the
orter, som för schäfferier kunna wara tienlige, som ståndsperso¬
ner, så bör åboen i sådant fall wara närmast til skattekiöpet på
thess åboende hemman. Men widkommande thet sednare eller the
under förenämde wilkor ågångne och förwärfwade skattekiöp, så
kan Kongl. Maj:t så mycket mindre nu i allmenhet theruti giöra
någon ändring eller sådane laga fång rubba, som sådant skulle
förorsaka mycken oreda och obestånd nu och framdeles, hälst
hwar sak har sine särskilte omständigheter och någre sådane nu
icke blifwit upgifne, som kunna gifwa anledning til något allmänt
stadgande härutinnan, utan har then, som förmenar någon olag¬
lighet wara förelupen, at å wederbörlig ort sig anmäla, ifall han
sig thertil befogad finner.
För öfrigit skall thet åligga wederbörande collegier at låta hålla
noga tilsyn theröfwer, at the, isom i ofwannämde afseende fådt
kiöpa cronolägenheter, fullgiöra therwid sin skyldighet med schäf¬
feriers inrättande, wid magt hållande och utwidgande och således
hemmanen til sit rätta ändemål utan något missbruk anwända.
1030
§ 10.
Kongl, förordnandet, som stadgar, at 36 lisp. hö på hwarje rust¬
håll årligen skola förwaras ifrån hösten til medium Aprilis nästa
år såsom en säker tilgång för ryttare- och dragonehästar then tid
af året, sorn fodret eljest gemenligen börjar tryta, kan Kongl. Maj :t
efter Allmogens underdåniga anhållan så mycket mindre uphäfwa,
som the rust- och dragonehållare, hwilka om en rätt hushållning
sig beflita, icke kunna räkna thet antingen för skada eller twång,
emedan the äntå af sig sielfwe så laga, at the til wåren hafwa nå¬
got förråd af foder, och the mindre omtänkte rusthållare niuta
frukten af öfwerhetens omwårdnad, när the blifwa tilhållne til
thet, som the sielfwe utan påminnelse borde giöra. Men på thet
Allmogen ingen olägenhet må tilflyta, antingen igenom thetta för-
rådshöets afläggande genast om hösten, tå the somligstädes torde
hafwa trångt om rum thertil, eller af the besiktningar, som offi-
cerarne ther öfwer anställa; så tillåter Kongl. Maj:t, hwad thet för¬
re angår, at i stället höet hittills blifwit aflagt om hösten, thet hä¬
danefter må ske wid kyndelsmässotiden, tå en del fodret är för¬
tärt och tilräckeligit rum i landtmannens foderhus at tilgå, jem-
wäl ock at hwar och en, som i rustningen tager del, han må åbo
större eller mindre, särskild bygd rustningsstam eller utan bylag,
må sielf hos sig förwara och swara för så stor andel af uplaget,
som i proportion af deltagandet i rustningen på honom belöper.
Och widkommande thet sednare är Kongl. Majits nådiga wilje, at
förrådshöet af officerarne besiktigas wid samma tilfällen, tå mon-
deringarne visiteras, och efterses, huru hästen af wederbörande
ansas och skiötes.
§ 11.
Kongl. Maj:t bifaller i nåder, at til Allmogens underwisning om
allehanda jordfrukters samt frukteträns planterande, ympande,
oculerande och skiötsel en trädgårdsmästare i hwar sockn må an¬
tagas under samma wilkor, förmoner och skydd, som sockne-
handtwerkare och giärningsmän åtniuta.
§ 12.
Allmogen beswära sig i underdånighet, thet them skall blifwit
förment at wid murarbete betiena sig af them ibland Allmogen,
som slikt arbete förrätta kunna, och at them blifwit antydt at an¬
lita städernes murmästare. Kongl. Majit anser murmästare på
1031
landsbygden för at wara af the oundgängelige handtwerkare, som
Allmogen äga tilstånd, under namn af socknehandtwerkare, anta¬
ga och skydda, och bör them således äfwen icke betagas at be-
tiena sig af sådane, som thetta arbete förstå och på landet äro bo¬
ende, särdeles som thet til giörande murarbetet ofta kan wara af
så ringa wärde, at thet icke swarar emot resan til staden och the
omkostningar, som på en sådan handtwerlrares utskaffande giöras
måste, och så fort husbyggnaden af sten på landet tiltager, thet så
mycket nödigare blifwer at på landsbygden äga tilgång uppå så¬
dane handtwerkare.
§ 13.
Kongl. Maj:ts nådiga wilja är, thet Allmogen oförkränkt bibe-
hålles wid 55 § af kongl, resolutionen uppå Allmogens underdå¬
niga allmänna beswär aif then 1 Ang. 1727, så at ;the i följe theraf få
för hwarandra och sine så utom som innom häradet boende grannar
til sine egne behof bereda skinn, utan at någon må them therutin-
nan hindra eller the af städernes handtwerkare förr eller sednare
utwerkade särskildte resolutionr i wägen ligga; dock må icke All¬
mogen, wid wite och straff, resa omkring landet och upkiöpa
oberedde skinn samt them förarbeta och til salu hålla.
§ 14.
Til besparing af the dagswerken, som fåfängt förspillas therige-
nom, at brottslige af löst folk, som ej förmå ärlägga the för them
ådömde penningeböter, warda med fängelse afstraffade, samt på
thet the sakören, sorn böra inflyta, icke måge minskas til saknad
och brist i the utgifter, hwartil the äro anslagne, har Kongl. Maj:t
i anledning af Allmogens underdåniga hemställande welat i nåder
förordna, at enär sådane brottslige icke sielfwe förmå ärlägga the
ådömde penningeböterne, skall then, sam thertil hogad är, äga fri¬
het at utbetala böterne och sedan låta then brottslige hos sig arbeta
emot födan, så länge och til thess then utlagde summan blifwit åter-
gulden igenom then lön eller dagspenning, som tjänstahionsstadgan
föreskniifwer.
§ 15.
Sorn rikets och undersåtarnes säkerhet oumgängeligen kräfwer,
at the påbegynta nya fästningswerken warda ju förr thesto hällre
fullbordade, så kunna efter Allmogens underdåniga anhållan sol-
66—590725. oBndeståndets protokoll
1032
daterne wid indelte regementerne icke ännu förskonas för arbete
wid fästningsbyggnaderne. Dock wil Kongl. Majit til någon lisa
för Allmogen i nåder låta wid thesse byggnader nyttia så mycket
manskap af wärfwade regementerne, som giörligheten medgifwer.
§ 16.
Til Allmogens upmuntran at tienlige tider på året utlägga luder
för rofdiuren finner Kongl. Majit i nåder godt at förordna, thet
Allmogen i the socknar, härader eller län, sorn förena sig om Ind¬
rin g1 och then werkstad a, skola ingen tid om året af jägerie- och
skogsbetienterne upbodas och beswäras med skallgång utan wara
therifrån aldeles frikallade, så framt Allmogen icke sielfwe wid
wissa tilfällen finna nödigt at sådant begära, tå närmaste skogs-
betient straxt bör therom föranstalta, wid hårdt answar. Dock bör
thenne Allmoge jemte ludringen beflita sig om rofdjurens ungars
upsökande och dödande.
§ 17.
Allmogen andrager i underdånighet, huruledes therigenom at
soldaterne måste i ordning efter hwarannan såsom ordonancer
infinna sig hos sine officerare, många dagswärken warda förspilde
och äfwen soldaterne stälde i kostnad, emedan somlige skola haf-
wa flere mil til officerarens boställe och således måste fruktlöst
anwända twå til tre dagar på fram- och återresan; anhållandes
förthenskul Allmogen, at med ordonancer hädanefter må förhål¬
las på samma sätt som tilförene, så at the soldater, som ligga näst
intil officerarnes boställen och i wäg them emellan, måge i therns
hemwister undfå the bref, som böra fortskaffas och sedan bära
them hwar ifrån annan til ort och ställe, emot thet the mera af-
lägne antingen med penningar eller på annat sätt förnöja them för
thet the få wara frie.
Kongl. Maj :t har i nåder låtit thetta hos sig i öfwerwägande
komma. Och sorn, hwad ordonancer angår, the icke äro officerarne
wid indelte regementerne tillåtne, när the ligga hemma i landet
och på sine boställen, så åligger wederbörande öfwerstar at hwar
i sitt regemente giöra sig underrättade, om något theremot före-
lupit eller förelöper samt, ther så befinnes, sådant behörigen rätta.
Widkommande åter postgången innom regementet samt före¬
1 Efter projektet till resolutionen rättat från förlagans: lindring.
1033
fallande hastiga och angelägna publique ärenders uträttande, så
bör noga efterlefwas och i akt tagas, hwad therom stadgat är uti
resolutionerne på Krigsbefälets underdåniga beswär af then 2
Augusti 1727, § 30, then 20 Febr. 1739, § 30, och then 11 Febr.
1748, § 27.
Och som thet icke är lindrigaste sättet för soldaterne och the
vacante rotar, til fortskaffande af the hastigare bref och ärender,
om karlarne skola infinna och uppehålla sig såsom ordonancer
hos sine officerare, ehwad någre sådane ärender förefalla eller
icke; altså bör sådant på sine ställen rättas och postgången innom
regementet så inrättas, at the närmaste soldaterne fortskaffa the
bref och ordres, som icke tåla upskåf, utan at the therigenom wi¬
dare blifwa hindrade och uppehållne, samt at the mera aflägne,
som således i thenna delen blifwa frie, therföre skäligen förnöja
them, som allena hafwa beswäret; skolandes then officerare, som
annorledes och under namn af cronans tjenst nyttiar soldaten uti
enskilta ärender och arbete, utom then i kongl, resolutionen på
Krigsbefälets underdåniga beswär af then 2 Augusti 1727 utsatte
plikten af halft års lön til Krigsmanshuset, äfwen böta then andra
hälften af lönen til angifwaren.
§ 18.
I anseende til the återstående tiondesättningar, hwilka Allmo¬
gen i underdånighet anhåller måtte blifwa til slut bragte, wil
Kongl. Maj :t i nåder widtaga sådane mått och författningar, at
the utan widare tidens utdrägt skyndsammeligen och innan nästa
riksdag måge blifwa afgiorde och werkstälde, äfwen ock uti Ös-
terbottn, så fort ref- och skattläggningen therstädes socknewis för
sig gådt; hwarwid dock Presterskapet i gemen, hwarest crono-
tiondesättning redan skedt och hädanefter kommer at ske, skal
förbehållas at efter privilegier, öfwerenskommelser och förra wan-
ligheten i skaftet sin tertialtionde åtnjuta och bekomma.
§ 19.
Althenstund kongl, förordningarne icke gifwa någon anledning
thertil, at vacante rotar böra beswäras med ordonancers hållande
hos officerarne widare, än at the likmätigt Kongl. Maj :ts uppå
Krigsbefälets beswär af the indelte regementerne til häst och fot
utfärdade nådige resolution af then 11 Februarii 1748 förklaras
skyldige emot then disposition, the äga öfwer soldatetorpen, at
1034
efter wanligheten, tourer och inrättningar i regementet fortskaffa
ankommande bref och ordres; förthenskul blifwa icke allenast
Allmogen wid thetta Kongl. Maj:ts nådiga förordnande bibehållne,
utan ock wederbörande officerare wid regementerne förbudne at
wid hårdt answar härutinnan på annat sätt och fast mindre til
enskylt förmon gagna sig af the vacante rotarne, utan böra the,
sedan the wid brefwens ankomst til them besörgt efter wanlig¬
heten och ordningen, för theras befordran och fortskaffande wara
frie för några ordonancers hållande.
§ 20.
Kongl. Maj:t finner i nåder billigt och med kongl, brefwet af
then 9 Junii 1735 angående ödeshemmans uptagande enligt, at
alla urminnes ödeshemman, som uptagas, måge, så länge frihets¬
åren wara, blifwa förskonte för alla bewillningar och utlagor, af
hwad namn the wara måge, som efter hemmantalet påföras, dock
personelle utskylder och bränwinsconsumtionsaccisen härunder
icke begrepne.
§ 21.
At ödeshemman, som wid indelningen blifwit inroterade men
numera äro eller hädanefter blifwa uptagne, måge bibehållas wid
the rotar, hwarunder the warit och äro inroterade, och icke un¬
derläggas andre rotar til fyllnad eller anwändas til roterade ca-
pellansboställens utbyte, finner Kongl. Maj:t i nåder skiäligt, när
indelning och rotering lägges til grund och en med et sådant ödes¬
hemman indelt rote imedlertid och under ödesmålet icke redan
fädt sin ärsättning therföre af något annat oroterat eller cronan
förbehållit hemman och thetsamma ännu innehafwer, i hwilken
händelse thet roterade ödeshemmanet, antingen thet nu är eller
framdeles blifwer uptagit och i bruk satt, i thet stället med rätta
disponeras aif cronan, hwarest thet tarfwas och godt synes; kun¬
nandes i annat fall och ther roten på thetta sättet icke redan fädt
ärsättning, inge andre än oroterade hemman antingen til fyllnad
och underhåld för swaga rotar eller til capellansboställens utbyte
anwändas.
§ 22.
Ehuru Kongl. Maj:t i anseende til the förut widtagne författ¬
ningar om manskaps permitterande ifrån the wärfwade regemen-
1035
ter förmodat, at all tilförene öfwerklagad olägenhet af sådane per¬
soners strykande kring landet therigenom kunnat förekommas, så
har dock Kongl. Majit med missnöje måst förnimma ytterligare
klagomål af Allmogen theröfwer, at soldater hopetals med per¬
missionssedlar kringstrukit landet, ofta så manstarke med hustrur
och barn, at Allmogen af theras hot, i synnerhet på enstaka hem¬
man, måst utgifwa til them, hwad the för sig och sine hustrur
fordrat.
Och som et sådant soldaternes framfarande och förhållande stri¬
der emot allmänna säkerheten och then frid, hwar man i sitt hus
hafwa bör, så har Kongl. Majit härigenom ytterligare förordna
welat, at ej allenast manskap eller soldater wid wärf wade rege-
menter sparsamligen måge permitteras at ifrån sina stationer fara
ut på landet utan ock at therwid noga i akt tages, at ej andre än
the, som förstå landtmannaarbete och handtwärk och af Allmogen
til hiälp och biträde hos officeraren begäres, måge niuta sådana
permissioner, med mindre icke wigtiga skiäl af soldaten företes
at för någon sin wälfärd rörande angelägenhet få resa til någon
wiss ort, hwilken i the tryckte permissionssedlar, utom hwilka ej
någre andre eller skrefne för the wärfwade regementer skola wara
gällande, bör för alla permitterade tydeligen utsättas, med sträng¬
aste förbud för soldaten at wika af rätta wägen, så kärt honom
är at ej förlora sin erhållne permission samt warda genast gripen
och til regementet återförd och thär afstraffas med sex par spö;
hwarjemte soldaterne bör wara förbudit at flockewis resa til the¬
ras bestämde ort eller wara mera än högst twenne personer i et
följe af hwarje compagnie.
§ 23.
Allmogen, som rusta med cavallerie- och dragoneregementerne,
anhålla i underdånighet, 1 :o at officerarne wid berörde regemen¬
ter wid answar må förbjudas at hädanefter befatta sig med någon
uphandling af rustningshästar och theras tilsättiande, så at rust-
hållarne utan hinder af någon, eho thet wara kan, må få besörja
therom.
2 :o. At regementschefen, när rusthållarne thet begära, må be¬
ordra en ärfaren hofslagare wid regementet at följa och biträda
them wid slike uphandlingar af hästar samt
3 :o at en sådan af hofslagaren utsedd häst må blifwa stående
til nästa generalmunstring, utan at rusthållaren beswäras med nå¬
1036
gon vacanceafgift, ehuru regements- eller compagniechefen hade
något at erhindra wid samma häst.
Hwad angår thet begärte förbudet för officerare at uphandla
och tilsätta ryttare- och dragonehästar, så förmår kongl, brefwet
til samtelige landshöfdingarne af then 15 Februarii 1720 angående
the rusthållare, som wisa sig tröge at anskaffa swarsgoda hästar,
at när hästen warit vacant i 3 å 4 månader och landshöfdingen
therefter förelagt rusthållaren sex weckors tid, men han ändå
icke sielf skaffat en annan i stället, då bör han tåla, at officeraren
tilsätter en af öfwersten interimswis gillad häst och therföre ut¬
söker sin skäliga betalning. Och härutinnan kan altså Kongl. Maj :t
icke i nåder tillåta någon ändring, emedan thet är thet bästa och
enda sätt at förmå then tröge at fullgjöra sin skyldighet.
Och som officerarne icke widare hwarken någon tid haft eller
hafwa frihet at tilsätta någon häst utan med rusthållarnes sam¬
tycke och efter öfwerenskommelse med them, och således rust-
hållarne i alla andra fall i stöd af förra resolutioner wärkeligen
redan äga then frihet, the nu begära, at utan hinder och intrång
sielfwe uphandla och tilsätta sina rustningshästar; så finner Kongl.
Maj:t icke anledning och skiäl at betaga officerarne then frihet,
som alla andra undersåtare äga, at upkiöpa en eller flere rust¬
ningshästar, om och enär rusthållarne, som äga lika frihet med
officerarne, funno theras räkning at thermed förse sig af och ige¬
nom them.
Men at en hofslagare, så ärfaren som han wid regementerne kan
finnas, må beordras at födja och biträda rusthållarne wid theras
hästehandel, när the thet begära, thet bifaller Kongl. Majit, hälst
rusthållarnes tanka icke lärer wara at nyttia en sådan tienst af
hofslagaren utan särskilt betalning. Widkommande åter then om¬
ständigheten i ansökningen, at then häst, som hofslagaren utsedt,
må blifwa stående til nästa generalmunstring, utan at rusthållaren
beswäras med någon vacanceafgift, ehuru regements- eller com¬
pagniechefen hade något at erhindra wid samma häst, så kan
Kongl. Majit sit nådiga samtycke thertil icke lämna. Men som inga
dugeliga hästar wid answar böra för rusthållaren casseras, så skal
til förekommande theraf regements- och compagniecheferne ålig¬
ga, när the ogilla en af rusthållaren anskaffad häst eller något
emot thes antagande inwända, at gifwa rusthållaren, som hästen
äger, theras skrifteliga yttrande ooh bewis, hwaruti felet hos häs¬
ten består och hwarföre inwändningen giöres eller hästen casse-
resi, så at rusthållaren, ifall han finner sig wara för när skiedt,
1037
thermed kan wända sig til landshöfdingen, som til följe af kongl,
förordnandet af then 25 October 1754 och Krigscollegii i stöd
theraf then 22 November samma år utfärdade kungiörelse angå¬
ende beswärs anförande öfwer ryttare- och dragonehästars ogil¬
lande af regementsbefälhafwarne bör anmäla målet hos Krigscol-
legium tillika med thess egit utlåtande thäröfwer til bemälte col-
legii utslag. Och skulle rusthållaren ändå icke åtnöijas thermed,
så har han frihet at widare i underdånighet beswära sig hos Kongl.
Maj :t och Thess egit nådiga utslag afbida.
Imedlertid och under thet målet således ligger til afgiörande
på thet ena eller andra stället, är wäl rusthållaren fri för vacance-
afgiftens betalande, äfwensom han icke eller kan beswäras ther¬
med, ifall then af chefen casserade hästen, antingen igenom
Kongl. Krigscollegii laga kraft wundne eller Kongl. Maj:ts egit
nådiga utslag blifwer godkänd och stående. Men blifwer öfwers-
tens giöromål gillat, så bör rusthållaren tå på en gång betala va-
cancen för hela tiden, som twisten påstådt, och til thess han skaf¬
far en annan dugelig häst.
§ 24.
Som kongl, reglementet för betiente under militien och lands¬
staten angående the them anslagne hemmans häfd och nyttjande
af then 5 Januarii 1648 uti 9 § icke pålägger rusthållare at hålla
mer än en enda mondering, så pröfwar Kongl. Maj:t i nåder skä¬
ligt, at rusthållarne wid Bohusläns Dragoneregemente måge få,
såsom the i underdånighet begärt, sielfwe disponera the gamla af
them betalte monderingspersedlar, enär the ny mondering anskaf¬
fat, utan at anledning til hinder för them therutinnan af någon
må tagas utaf 1753 års kongl, resolution öfwer dragonernes wid
berörde regemente igenom regementschefen anmälte underdåniga
ansökning at til enskilt nyttiande få behålla theras gamla mon¬
dering.
§ 25.
I stöd af kongl, resolutionen på Ridderskapets och Adelens all-
männe beswär af år 1739, §2, som förmår, at samtelige rusthållarne
af alla stånd och wid alla regementer böra wara frie för then
wanliga mötesafgiften, enär för riksdagarnes skuld inga rege¬
ments- eller compagniemöten komma at hållas, bönfalla wäl rust¬
hållarne af Allmogen, at then för år 1751, tå riksdag holts, af them
1038
utbetalte mötesafgift måtte them åter godtgöras igenom afskrif¬
ning på andra theras utskylder för innewarande år.
Men som förbemälte 1739 års resolution icke frikallar rusthål¬
lare för thenne afgift utan med wilkor, nemligen tå för riksda-
garnes skul regementerne icke få dragas tilsammans samt således
inga möten komma at hållas, och then år 1751 började samt then
4 Junii 1752 slutade riksdag på thet sättet icke warit hinderlig
hela året igenom, the utbetalte och nu återsökte mötesafgifter jem-
wäl förr tiletta äro utgifne och anwände til sina anslagne nödiga
behof; altså kan i thet, som för then förflutne tiden således redan
är giordt, ingen ändring giöras.
Dock som afsikten med then igenom 1739 års resolution rust-
hållarne tilsagde befrielse för mötesafgiften warit, at rusthållarne
skulle niuta sådan lindring för the drygare utgifter, som the wid
riksdagarne måste widkännas, ty wil Kongl. Maj:t för framtiden
hafwa merbemälte 1739 års resolution på thet sättet förklarad, at,
enär riksdag hålles, skola samtelige rusthållarne wara frie både
för mötesafgiftens ärläggande och för mötens hållande för et år
utan afseende therpå, at riksdagen påstår längre eller kortare tid.
§ 26.
Som liquidationsmötens hållande är ett blott oeconomicum, som
på intet sätt rörer sielfwa knektecontracterne, och om i stället för
the uti contracterne påbudne twenne allenast et om året hålles,
hwarken rotarnes skyldighet eller soldaternes rättighet i någon
måtto ändras, samt således contracterne blifwa i theras fulla wär-
kan, men Allmogen och soldaterne, om allenast et möte årligen
hålles, bägge blifwa lindrade ifrån en möda och kostnad med re¬
sor och tidspillan, som är öfwerflödig och aldeles onyttig, emedan
lönerne icke betalas til soldaterne wid liquidationsmötet utan på
the i contracterne föreskrefne särskilte tider, så har Kongl. Majit
i nåder welat förordna och tillåta, at liquidationsmötet om wåren
warder wid alla infanterieregementerne i Swerige och Finland
aldeles indragit och at liquidationsmötet om hösten allena må hål¬
las the år, regements- eller compagniemöten icke warda hällne,
men thet året någotthera af thesse sednare hållas, wil Kongl. Maj :t
äfwen hafwa Allmogen och soldaterne förskonte för liquidations¬
mötet om hösten, emedan alt hwad angående lönen med mera
emellan rotarne och soldaterne förefaller, kan äfwen så beqwäm-
ligen wid regements- eller compagniemötet afgiöras som wid liqui-
1039
dationsmötet. Och på thet Allmogen til besparing af dagswärken
och tidspillan må undslippa at til thessa möten ifrån hwar rota
afsända en rotehållare at med soldaten liquidera, så skall them
wara tillåtit at giöra en rotehållare til fullmägtig för flere rotar
och med honom sine liquidationsböcker insända.
§ 27.
Som thet är lemnat uti Allmogens frihet och wal at låta yng¬
lingar, sorn af regementscheferne antagas til volontairer wid in-
delte regementerne, inskrifwas och på någon tid stå för theras
rotar och numer eller icke och slike volontairer i förre fallet icke
äga rättighet at taga någon lega af roten eller under then tid, the
stå för numera, af rotebönderne upbära något mera än soldaterne
i lön, matsäck, drickspenningar och andre förmoner undfå samt,
hwad corporaler angår, redan förut igenom kongl, resolutionerne
på Allmogens underdåniga allmänna beswär af then 21 Januarii
1748, 11 §, på Krigsbefälets af then 18 Aug. 1752, § 7, stadgat är,
at när ständige corporaler skola tilsättas, böra the tagas af solda¬
terne, icke allenast innom compagniet utan ock innom corporal-
skapet, så kan, enär tiletta i ackt tages, Allmogen ingen olägenhet
tilflyta theraf, at et wisst antal af volontairer wid indelte rege¬
menterne antagas.
§ 28.
Med the underdåniga beswär, som Allmogen i Wärmeland an¬
mält öfwer någon wid recruteringarne efter sista kriget therutin-
nan förelupen olikhet, at the bästa af theras åren 1741 och 1742
enrollerade wargierningsmanskap utan afseende på thär brukelige
skåf och numer blifwit för the vacante rotar insatte til ständige
soldater, bör bemälte Allmoge wända sig til landshöfdingen i or¬
ten, hwilken åligger at skyndesammeligen besörja, at thet, som i
förenämde måtto kan wara en del rotar för när skedt, warder en-
ligit knektecontractet rättat, så at Allmogen må komma at thet til
godo niuta. Och ifall Allmogen finna sig icke kunna åtnöjas med
landshöfdingens åtgärd, så hafwa the uti Kongl. Krigscollegio at
ingifwa beswär theröfwer och thess utslag afbida, innan målet
Kongl. Majit widare föredrages; wiljandes dock Kongl. Majit wid
thetta tilfälle hafwa Allmogen försäkrade samt wederbörande wid
answar antydde, at hädanefter inga recruteringar måge anställas
på annat sätt, än knektecontracterne innehålla.
1040
§ 29.
På thet Allmogen må blifwa thesto eftertryckeligare bibehållne
wid kongl, resolutionerne på theras underdåniga beswär af then
27 Sept. 1723, § 45, och then 1 Sept. 1741, § 15, samt på Krigsbe¬
fälets af then 13 Decembr. 1734 angående recruteringar, är Kongl.
Maj:ts nådiga wilja, at landshöfdingarne, så ofta någonsin möje-
ligit är, sielfwe äro tilstädes wid recruteringarne, men tå theras
öfriga embetes sysslor sådant ej tillåta, i stället tå tilförordna nå¬
gon annan embetsman i länet, som i wärdighet närmast swarar
emot them, som på regementets wägnar wid samma tilfälle sig in¬
ställa; tillåtandes ock Kongl. Majit i nåder, at rust- och rothållarne
i länet måge, om the så åstunda, til recruteringsmötet insända
wisse deputerade at thetsamma biwista, som äga at inför protocol-
let giöra nödige påminnelser och eljest wid handen gifwa, hwad
til uplysning tiena kan, hwilket landshöfdingarne uti publicatio-
nerne om recruteringsterminen hafwa at them kungiöra.
I öfrigit skall, enär någon karl ogilles, rust- och rothållarne
meddelas et skrifteligit bewis, som innehåller orsakerne, hwar-
före han ej antagas kunnat, så at then, sorn tror sig fog thertil äga,
må kunna med beswär theröfwer wända sig til ort, som wederbör.
§ 30.
En del rust- och rotehållare hafwa i underdånighet beswärat sig
theröfwer, at ehuru 5 § af kongl, resolutionen på Allmogens un¬
derdåniga allmänna beswär wid 1743 års riksdag til åtta öre s:mt
utsätter afgiften til fältschärer för besiktningar af theras nylegde
manskap samt förbiuder at, sedan karlen en gång blifwit besig-
tigad, widare betunga Allmogen med samma utgift, ehuru karlen
flere resor skulle komma at visiteras, så skola the dock för kar-
larnes besigtning måst ärlägga tiugufyra öre s:mt och thet twenne
gånger, nämligen först tå the blifwit enrollerade och sedan, när
the wid recruteringarne til ständige karlar inskrifwits.
Thetta klagomål finner wäl Kongl. Majit wara af sådan beskaf¬
fenhet, at thet kunnat af wederbörande afhielpas och rättas. Dock
wil Kongl. Majit til thesto säkrare förekommande af ytterligare
missbruk härutinnan til ofwanbemälte kongl, resolution, som här¬
igenom förnyas, hafwa lagt, at then regementsfältschär, som hä¬
danefter påstår och tager mera än åtta öre silfwermynt för en
karls besiktning eller upbär betalning för en karl, för hwilken be-
sigtningsafgiften en gång förut blifwit erlagd, skal första gången,
1041
han thermed beträdes, plikta femtio dal. s:mt och andra gången
mista tjensten; skolandes rust- och rotehållarne äga frihet at icke
allenast sielfwe biwista besigtningen utan ock, om the så behaga,
thertil kalla twenne goda män, som kunna witna, huru mycket
fältschären för besiktningen upbär.
I thet öfriga böra fältschärerne uti besigtningsattesten införa,
för hwad fel eller siukdom karlen ogilles, och therest karlen fin¬
nes af annan beskaffenhet, skal fältschären wara sin tjänst för¬
lustig.
§ 31.
Then af Allmogen i underdånighet begärde förklaring öfwer
Byggningabalkens 5 capitel, så at förmedlade hemmans åboer
måtte blifwa förbundne at uti stängsel och gärdesgårdars hållande
taga lika del som förut, innan the förmedlade blifwit, finner
Kongl. Maj:t så mycket mindre nödig, som lagens stadgande uti
berörde capitel är tydeligit och klart, samt at i följe theraf hwar
och en bör efter sin ägodel stänga och hägna och sådant efter la¬
gens innehåll både om utmarck och äng förstås.
§ 32.
Kongl. Maj:ts nådiga wilja är, at Allmogen i Wärmeland och
then delen af Nysunds sochn, som ligger til Edsbergs härad i Ne¬
rike, bibehålies wid kongl, resolutionerne af then 28 Maji 1688
och then 7 October 1735, kongl, rescriptet af then 26 Martii 1718
samt kongl, förordningen af then 30 Junii 1747 och förklaringen
theröfwer af then 24 Januarii 1751 och at således, til folcknume-
rens förökande och landtbrukets behöriga iståndsättiande, hem¬
mansklyfning, efter föregången undersökning och bepröfwande
af häradsrätterne och hos landshöfdingen i orten, må them tillå¬
tas til så små delar, som Allmogen i Wermeland, långt förr än 1747
års förordning utkom, framför andra provincier i riket nyttjat
och efter hemmanens befinteliga beskaffenhet kan pröfwais nödig
och möjelig; dock at the hemman i Nysunds sochn, som ligga på
recognitionsskogen, må härifrån undantagas och kongl, brefwet
til Bergscollegium af then 23 Martii 1739 angående theras hem¬
mansklyfning them til rättelse lända.
1042
§ 33.
Bergsallmogen andrager i underdånighet, huruledes en del skatt-
lagde hemmans åboer, som ifrån första inrättningen warit delta¬
gare uti wissa masugnar, hafwa sedermera för sine egne skogars
ringhet och för lindring i omkostnaden til masugnens och thertil
hörande inrättningars underhållande med flere orsaker antingen
förs&ldt eller på annat sätt uplåtit andre hemmans åboer, som til-
förene ej warit inbrukare i hyttan, någon andel theruti, hwilka
senare fädt therigenom tilfälle at anwända sine skogar til tack-
jerns tilwärckning och såmedelst öka hyttelagets styrka. Men som
thet händt, at the, hwilka sedermera blifwit innehafware af the
egendomar, til hwilka hyttan ifrån thes första fundation lydt och
legat, och stundom såldt hyttedelen, sökt efter flere och intil 60
års och theröfwer rolig besittning winna them ut, som sedermera
tilkommit, så anhålles, at thesse måtte blifwa förwissade om en
rolig besittning af the masugnsdelar, the i så måtto sig förwärfwat.
Kongl. Maj:t lemnar så mycket heldre nådigt bifall til thenna
underdåniga ansökning, som thermedelst thet allmänna igenom
bergsfbruk]1 och tackjernstillwärckning skaffas nytta af the skogar,
som eljest torde på mindre gagneligit sätt anwändas, jemte thet kro¬
nans tackjernstiondeinkomst ökas och enskildte bibehållas wid et
roligt nyttiande af the hemmanet åtföljande förmoner, i anseende
til hwilka the på god tro hemmanet sig tilhandlat. Dock ifall någon
af the äldste interessenterne såldt hela sin hyttedel ifrån hemma¬
net och sålunda sielf wore utom tilfälle at kunna idka något bergs¬
bruk för sin ägande skogslott, så bör hyttelaget wara skyldigt at
inrymma honom för så stor del, som emot skogens beskaffenhet
kan swara samt mot then afgift, bergstingsrätten kan pröfwa skä¬
lig, så framt them ej annorlunda åsämjes. Men i the hyttelag, hwar-
est masugnen är privilegerad på någon wiss afrösad och masug¬
nen tilslagen skogstract, then interessenterne delt uti wissa lotter
eller skogsrep samt therefter bygt i masugnen, skal hwar och en
framgent warda berättigad at inlösa en emot thes innehafwande
skogsdel swarande lott i hyttan, änskönt förre ägaren skulle af¬
stå dt then til en annan innom eller utom hyttelaget; kunnande
then utom hyttelaget, som en sådan hyttedel måste återlemna,
icke thes mindre få i samma hytta idka blåsning, efter hwad thes
tilgång på skog kan medgifwa.
1 Projektet till resolution. Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 2Q,
1043
§ 34.
Allmänna lagen i 20 cap. Byggn.balk., 1739 års förklaring öfwer
skogsordningen, § 13, samt flere kongl, resolutioner och förord¬
ningar tillåta wäl nödige sågbyggnader både til husbehof och
salu; men emedan sådane hinder likwäl skola blifwit härutinnan
i wägen lagde, som föranlåtit Allmogen at wid åtskillige riksda¬
gar förnya sine beswär theröfwer; ty har efter öfwerwägande,
huru å ena sidan sådane klagomål måtte förekommas, utan at la¬
gen och the therom utkomne kongl, förordningar måge rubbas,
och å then andra, at then högstnödige skogsbesparingen icke kan
ärhållas, med mindre then skadeliga klyfning af trän til hwarje-
handa husbehofsbygnader och redskapswirke, sorn medtager en
så ansenlig del af rikets skogar, warder hämmad och afskaffad,
Kongl. Maj :t funnit godt at i nåder förordna:
1 :o. Thet Allmogen må tillåtas at på skatte- och cronoägor up-
bygga och förbättra enbladiga sågar til husbehof på the orter och
ställen, hwarest belägenheten medgifwer och tilgång på sågtim¬
mer och annat wirke til sågning i negden finnes, tå en eller flere
af Allmogen kunna sig sammansätta til et, twänne eller flere såg-
werks uprättande i socknen efter thess storlek, hwilket dock bör
ske i anledning af 1739 års förklaring öfwer skogsordningen, § 13,
samt wid häradsrätten först therom wederbörligen undersökas och
therwid wederbörande kringliggande skattlagde odalsågägare hö¬
ras, hwilket sedan landshöfdingen til widare ofördröjeligit be-
pröfwande och fastställande underställes.
2:o. Skall wid the sågar, som til husbehof få inrättas, icke wara
theras ägare tillåtit at giöra någon afsalu af tilwerkningen, wid
förlust icke allenast af wirket utan ock af sågerättigheten.
3:o. Skola alla husbehofssågar wara frie för all afgift.
4:o. Må en sådan husbehofssåg emot öfwerenskommen skälig
wedergällning, som nedanföre sägs, fritt och obehindrat få be-
tiena grannarne theromkring med söndersågande af then skog och
wirke, som the til husbehof kunna behöfwa, så framt therintil lig¬
gande gamla til cronan för andras betiening skattlagde odalsågar
therigenom icke lida meen och förfång och the kunna medhinna
at söndersåga alt thet, både sämre och bättre wirke, som Allmo¬
gen eller andre kunna thit framföra, så at thet öfwer wintren icke
blifwer liggande.
5:o. Och althenstund kongl, resolutionen på Allmogens allmänna
beswär af then 21 Januarii 1748 angående en wiss taxas utsättian-
1044
de, huru mycket i sågarelön för hwarje stock erfordras och be¬
talas bör, förordnar, at thermed på lika sätt wid tingsrätterne,
sedan wederbörande hörde blifwit, skall förfaras, som 45 § uti
kongl, resolutionen på Allmogens beswär af then 16 Martii 1739
angående tulltägt wid odalmiölqwarnar innehåller, så bör tiletta
förordnande ofördröjeligen werkställas, men til skogens thesto
mera besparing får sågarelönen icke tagas i wirke utan efter then
taxa, som therå kan satt warda, med reda penningar betalas; dock
sågägares af Kongl. Majit eller Thess och Riksens Cammarcollegio
undfångne resolutioner och rättigheter härigenom icke rubbade;
kommandes brukssågar at lyda under bergstingsrätts eller Bergs-
collegii, men alle andre under häradsrättens jurisdiction.
§ 35.
Kongl. Majit har låtit hos sig i nådigt öfwerwägande komma All¬
mogens underdåniga ansökning om ändring såwäl uti then af
Kongl. Majit igenom nådigt rescript af then 13 December 1753
bergstingsrätterne tillagde och igenom Swea Håfrätts universale
samt Bergscollegii circulairebref af then 2 Martii 1754 allmänt
kundgiorde domsrättighet uti the mål, som angå dels olofligit
swedjande på skatte- samt cronohemmans skogar, hwilka utom
Bergslagen äro belägne men efter särskilte privilegier och resolu¬
tioner eller wana bruk- och bergwerken betiena, dels ock oloflig
brädsågning wid the sågar, som ligga wid och nära theromkring
samt äro efter föregångne undersökningar med Bergscollegii bi¬
fall bygde eller bibehållne som ock uti then i förmågo af kongl,
brefwet til Bergscollegium af then 22 Julii 1741 anbefalde upsikt
öfwer Allmogens skogar af wisse bergsbetjente och upsyningsmän.
Och ehuruwäl then förberörde bergstingsrätterne tillagde doms¬
rättighet blifwit grundad på then uti 22 och 25 §§ i 1734 års skogs¬
ordning til skogarnes hägn uti Bergslagen och wid bergwerken
giorde författning om sågning, rödjande och swedjande samt then
bergmäistarne och bergstingsrätterne ålagde skyldigheten at tilse,
thet ej någre missbruk theremot förelöpa, hwarifrån rättigheten
för bergstingsrätterne at äfwen uptaga och afdöma the mål, som i
förenämde måtto röra the i kongl, rescriptet omförmälte sågar och
skogar, synts så mycket hälre kunna ledas, som then anbefalte til-
synen tå med mera eftertryck förmodats kunna werkställas och
thet påsyftade ändamålet, nemligen skogarnes befredande, säk¬
rare winnås samt therjemte allmänna lagen uti 10 capitlet Rätteg.-
1045
balk., §§ 17 och 26, biuder och förmår, i then förra, at om allmän-
ningsskogar i Bergslagen eller å annan ort, ther bergwerk äro,
och om swedjande therå med mera, som til bergwerkens drift,
handtering och wård hörer, gånge, som särskildt therom stadgat
är, och i then sednare, at the mål, som röra then allmänna hus¬
hållningen, måge pröfwas och dömas af them, som konungen wård
och inseende theröifwer betrodt hafwer, efter thy som i särskilte
stadgar therom säges; hwilket til målen, hwarom frågan är, synts
wara så mycket lämpeligare, som the icke handla blott om någon
äganderätt eller åwerkan, som 14 § uti 10 cap. Rätteg.balk. lemnat
til landtdomstolens uptagande, utan om misbruk af then allmänna
hushållningen; så har dock häremot hos Kongl. Maj:t i nådigt öf-
werwägande kommit then noga skilnad, som är emellan crono-
och skatteskogar utom Bergslagen, samt the uti 1741 års kongl,
bref omrörde så kallade bergslagsskogar, såwäl som the uti 1739
års kongl, skogsordning omnämde skogar, hwilka antingen under
grufwor och bruk egenteligen höra eller uti Bergslagen och wid
bergwerken belägne äro. Och som thenne åtskilnad icke kan mins¬
kas eller naturen af cronoskatteskogar utom Bergslagen förwand-
las therigenom, at något järnbruk, ofta emot socknemännens wilja,
warder i samma sockn anlagdt, och at the kol, hwilka Allmogen
tilförene kunnat föryttra til hwem the behagat, sedermera an¬
tingen af god wilja och öfwerenskommelse eller ex privilegio til
et sådant bruks understöd aflåtne warda; altså och wid jemfö-
rande häraf med hwad 25 § i 1734 års skogsordning och 1741 års
kongl, bref endast om bergslagsskogarne innehåller, pröfwar
Kongl. Maj:t i nåder, at then uti samma förordningar omförmälte
bergstingsrätternes domsrättighet och anbefalte upsyning af bergs¬
betjente icke bör til åboernes dryga känning af kostnad uppå
långa tingsresor samt en widlyftig rättegång med mera dragas til
crono- och skatteskogar utom Bergslagen, så mycket mindre som
allmänna lagen i 14 cap., 2 §, Byggn.balk. och 1734 års skogsord¬
ning i 24 § förmå, at then, som å skatte- och cronojord utom häg¬
nad swedia wil, skal sig hos häradshöfdingen therom anmäla och
tingsrätten thet sedan pröfwa; hwarmed äfwen instämma the för
Allmogen å wisse orter utfärdade förordningar, såsom kongl, re-
solutionerne af then 22 Maji 1686 och then 23 September 1687 för
Allmogen i Wästernorrland, hwilka Allmogen ännu enligit 15 § i
1739 års förklaring öfwer skogsordningen til godo niuta; waran-
des med the mål, som röra sågning uppå the med Bergscollegii bi¬
fall wid eller nära omkring bruk och bergwerken bygde eller bi-
1046
behållne crono- och skattesågar, en lika beskaffenhet och uti
Byggn.balk. 20 cap., 4 §, samt 1734 års skogsordnings 21 § stadgat,
at af häradsrätt om thesse sågars byggande ransakas skall, så at
innehållet af 22 § i berörde skogsordning ej til andre än bergs¬
lags- och bergwerkssågar lämpas kan. Och som Kongl. Majit såle¬
des finner allmänna Jagen och kongl, förordningar enligt, at alla
tile mål, som röra antingen sågning på the utom Bergslagen wid
eller nära omkring bruk och bergwerk med Bergscollegii bifall
bygde eller bibehållne crono- och skattesågar eller röd- eller swed-
jande uppå crono- och cronoskatteskogar utom Bergslagen, an¬
tingen the fournera något bruk med kol eller ej, böra förblifwa
under häradsrätternes jurisdiction och then tilsyn, som förut wän¬
lig warit, och i öfrigit skogarnes nödige skiötsel och wård äfwen
så wäl under härads- som bergstingsrätternes inseende efter then
them åliggande skyldighet erhållas kan, när wederbörande be¬
tjente i akt taga, hwad them efter lag och förordningar åligger; så
komma kongl, rescriptet af then 13 Decemb. 1753 och the i följe
theraf utfärdade universaler til sin kraft aldeles at uphöra. Men
kongl, brefwet af then 22 Julii 1741 förblifwer i sin werkan, eme¬
dan theruti hwarken om bergstingsrätts foro något stadgas, icke
eller then theruti anbefalte upsyning sig längre sträcker än til the
egenteligen så kallade bergslagsskogarne.
36 §.
Öfwer Allmogens, som med sine hemman äro belägne på the
bruken emot recognition uplåtne allmänningar, anmälte under¬
dånige anhållan, at them afrösning må tillåtas, när the thet be-
giära, samt at imedlertid eller ifall Allmogen ingen afrösning
skulle åstunda, innehafwarne af meranämde recognitionsallmän-
ningar måge wara förbundne at taga utsyning på hwad som til
kolning och byggnad för bruken anwändes, will Kongl. Majit i
nåder sig särskildt utlåta.
37 §.
Allmogen, som bo nära intil bruk, beswära sig i underdånighet
theröfwer, at enär the i åwerkningsmål eller jordatwister nödsa¬
kas tiltala någon bruksägare, skal sysslomannen wid bruket, som
merendels är försedd med principalens fullmakt at kära, dock un¬
dandraga sig at swara och stämningen hufwudmannen tilställa,
hwaraf sker, at Allmogen, som ej altid wet, huru ofta bruksägarne
1047
omskiftas, eller hwilka och huru många interesscnterne äro samt
hwarest the then eller then tiden på året wistas, warda i sin rätt
uppehållne och bragte på drygare kostnad, än the förmå draga;
hwarföre och althenstund Kongl. Maj :t finner thet wara enahanda
beskaffenhet, tå någor sorn syssloman eller medarfwinge förwal-
tar et outredt bo efter död man, som då någor betjent eller del¬
ägare förestår en bruksegendom, som drifwes för en eller flere
frånwarandes räkning, ithy bägge, ehuru the alsingen eller alle¬
nast någon del i egendomen äga, likwäl i thensamma sittia. För-
thenskul och som lagen i 11 cap., 8 §, Rättegångsbalken medgif-
wer, at, tå död mans arfwingar i oskipt bo skola sökas, må en
stemning gå å them allesammans och ej å hwarthera särskildt,
samt therjemte stadgar, at i thy fall then, som i boet sitter, ehwad
han är arfwinge eller syssloman, skal wara skyldig at samma
stämning anamma och sedan låta tilställa en afskrift åt hwarthera
arfwingen, som therefter niuter stämningstid efter then ort, ther
then wistas, som är längst borta, så pröfwar Kongl. Maj :t i nåder
billigt och nödigt, til afhielpande af then olägenhet, hwaröfwer
Allmogen i förenämde måtto klagar, at thet uti 11 cap. Rätteg.-
balk., 8 §, utsatte stämningssätt må wedertagas och giälla i mål,
som röra bruk, hwilka innehafwas af en ägare eller flere interes-
senter och drifwas igenom sysslomän.
§ 38.
Kongl. Maj :t har i nåder låtit sig föredragas, huruledes gym-
nasiistaten i Carlstad, hwilken cronotionden i Rudskoga och Ny¬
sund socknar uti Wermeland blifwit uti 1652 års stat, sedan the
wanlige afkortningarne afgådt på winst och förlust, til underhåll
anslagen, med berörde socknars inwånare år 1744 ingådt för¬
ening om wiss och ständig tiondesättning til en summa af nittijo
tunnor spannemål i ren säd, hwilken socknarne påtagit sig at i
god och ond tid utgiöra samt af följande påster består, nemligen:
the wanliga afkortningarne 11 tunnor 2 fierdingar, för gymnasii-
staten 60 tunnor, 6 fierdingar och för cronan 18 tunnor. Och som
Kongl. Majit funnit, at wid thenna förening och tiondesättning,
som redan uti 11 år utan klander och missnöje blifwit efterlefwad,
alt hwad kongl, brefwen af then 17 Aug. 1727 och then 10 Julii
1739 samt resolution på Allmogens allmänna heswär af then 17
Decemb. 1734, § 4, förmå och innehålla, blifwit i ackt tagit; så
pröfwar Kongl. Majit i nåder godt, at uppå Allmogens underdå-
67—590725. Bondeståndets protokoll
1048
nige ansökning til alla delar gilla och stadfästa förenämde wissa
tiondesättning för Rudskoga och Nysunds socknar, både til sum¬
man och then skedde repartitionen, hälst gymnasiistaten i Carl¬
stad til thensamma sig begifwit; men wid andre tilfällen förbe-
hålles Presterskapet at niuta til godo thess privilegier.
§ 39.
Kongl. Maj :ts nådige wilja är, at hwad uti kongl, resolutionerne
öfwer Allmogens underdånige allmänna beswär af år 1734, § 6,
och 1752, § 8, angående then stater och anordningar öfwerskiu-
tande cronotiondespannemålens lösen stadgas, må äfwen til godo
komma the af Allmogen uti Rudskoga, Nysunds och Wismunds1
socknar i Wermeland, som utgiöra then behållne cronotionden
therstädes; i följe hwaraf bemälte Allmoge skal äga frihet at efter
årlige markegången med penningar lösa the therstädes behållne
40 tunnor cronotiondespannemål, enär Kongl. Maj:t och cronan ej
oundgängeligen behöfwer thensamma in natura til cronomagazi-
net at disponera; hwaruti cronobetiente wid thet uti 1734 års re¬
solution utsatte wite af 100 dal. s:mt icke böra tilfoga then ne All¬
moge något intrång och hwaröfwer landshöfdingen åligger at hålla
alfwarsam hand.
§ 40.
I anledning af Allmogens underdånige ansökning finner Kongl.
Maj:t i nåder godt at förordna, thet crono- och jägeriebetiente, enär
the uppå landshöfdingens befallning afgifwa sina berättelser uti
mål, som Allmogen angå, skola af samma berättelser lemna them
del, som theruti röras, och på thet exemplar, som til landshöfding¬
en insändes, teckna, hwad dag thet sikedt, hwarefter then, sorn
finner sig befogad at giöra påminnelser wid bemelte betientes be¬
rättelse, har at innom en månads tid them hos landshöfdingen in-
gifwa; och om tå några sådana omständigheter emot berörde be¬
rättelse ainföres, som fordra närmare uplysning, så har landshöf¬
dingen at hänwisa målet til häradsrätten, som uti theisse betien-
ters närwaro bör undersöka, huruwida påminnelserne äga grund
eller ej, til hwilcken ända äfwen witnen edeligen måge afhöras, om
målets beskaffenhet thet fordrar, hwarefter häradsrätten til lands¬
höfdingen insänder undersökningsprotocollet; och ifall theraf
1 Skall vara: Wisnums.
1049
skulle befinnas, at crono- eller jägeriebetienten i sin berättelse
förebragt annat än sanning samt dölgt sakens rätta beskaffenhet,
skal han therföre ställas i answar och jemte ersättnings erläggande
för the parten förorsakade kostnader plickta efter omständighe-
terne antingen med suspension på wiss tid eller tienstens förlust.
§ 41.
Althenstund Bondeståndet sig theröfwer beswärat, at å cronans
wägnar skatterätt stundom skal giöras stridig på jord, som dels
utan wiss utsatt köpeskilling blifwit i fordna tider til skatte gif-
wen, dels ock i äldre jordeböcker för skatte men af förseende
eller felaktige underrättelser i senare åren för crono upförde
finnas, jemwäl ock at inbyggarne i riket, enär klander om ägande-,
stubbe- eller annan slags besittningsrätt på skattskyldig jord före¬
faller, blifwa dragne under Kongl. Maj :ts och Riksens Cammar-
collegio och icke få niuta laga domstol och rättegång til godo;
förthenskull pröfwar Kongl. Maj:t för skiäligt, at både then jord,
hwilken i fordna tider til upodlingars och drättsels befrämjande
eller af andre orsaker blifwit til skatte gifwen, som ock then,
hwilken i äldre jordeböcker städt för skatte, änskiönt i the sed¬
nare utan någon anförd orsak, thensamma för crono utsättas må,
äntå at skattebrefwen och underrättelserne nu icke igenfås, bör
så wida för innehafwarens egendom anses, som han wid besitt¬
ningen och åboende rättigheten til en sådan egendom eller jord
blifwer bibehållen, til thess cronan igenom sit ombud med skiäl
och bewis kan honom therifrån winna, tå therom icke uti Cam-
marcollegio, hwilket, emot 2 § af thess instruction, domsrätt emel¬
lan cronan och enskyldte icke tilkommer, utan för wederbörande
domstol i orten, ther jorden belägen är, på sätt som 10 cap., 2 §,
Jord.balk. förmår, lagligen utföras bör, på thet the som under
cronan, icke mindre än the, som under frälset med räntan lyda,
enahanda lag, rättegång och säkerhet måge niuta, til följe hwaraf
jemwäl Cammarcollegium, ther någre mål therstädes nu anhängige
eller thit hänskutne blifwit, som röra twister emellan crono och
enskyldte om egendom eller rättigheter, bör enligit ofwanberörde
§ af thess instruction alla sådane til wederbörlig domstol hänwisa.
§ 42.
Kongl. Maj:t kan wäl icke bifalla, at Allmogen i Wermeland må
utan åtskilnad få alla dagar i weckan uti Carlstad upkiöpa, hwad
1050
the behöfwa, utan böra the sig låta thermed nöja, at the på lör¬
dagen, som är torgdag, uti hwarje wecka obehindradt och utan in¬
trång på båtar och fartyg, såwäl som på torgen, få til egit behof
kiöpa eller tilby ta sig spannemål och andre waror, som ankomma,
hwarmed wederbörande åligger at Allmogen behörigen hand-
hafwa.
§ 43.
Allmogen uti Hardemo, Kumbla, Edsbärgs, Grimstens, Sundbo,
Askers och Skyllersta härader samt Lekebergslagen uti Närike
beswära sig öfwer then tunga, som the skola lida igenom kongs-
eller then så kallade Alnängens bärgande, hwilken landshöfdingen
ther i länet är på lön indeld; anhållande® bemelte Allmoge under¬
dånigst at i stöd af kongl, brefwet angående räntepersedlarnes
sammanslående af then 24 Januarii 1744 samt 4 § uti kongl, för¬
ordningen af then 8 Jan. 1748 och kongl, brefwet om kongsgår-
darne af then 12 April samma år ifrån dagswerkens utgiörande
til ofwannämde kongsängs brukande hädanefter warda befriade.
Kongl. Maj :t har låtit thenna ansökning hos sig uti nådigt öfwer-
wägande komma; och althenstund the hielpedagswerken, som
äro utom hemmanens skattläggning, icke äro af samma beskaffen¬
het som the i hemmanens skattläggning jemte andre räntepersed-
lar upförde jordeboks- och mantalsdagswerken, i följe hwaraf icke
någon bör betungas med andre och flere dagswerken och räntor,
än hemmanet är skattlagdt före; förthenskull och emedan högst¬
berörde kongl, bref af then 12 April 1748 stadgar, och [o: at]
kongsgårdarne inge hielpedagswerken af Allmogen widare böra
åtniuta, hwarigenom grunden til någon förment Allmogens för¬
bindelse at i stället utgiöra bärgningsarbetet til merbenemde äng
aldeles blifwit uphäfwen och förswinner; warandes jämwäl ige¬
nom förråberopade 1744 års kongl, bref och 1748 års kongl, för¬
ordning Allmogen ifrån alla extraordinarie pålagor, ehwad the
kallas hielpedagswerken, diurgårdsstängning eller annat, frikal-
lade, hwartil kommer, at thenne kongsäng, slottsfisket och Kongs-
trägården wid Örebro äro efter 1696 års indelning landshöfdingen
allenast för 55 dal. 20 öre s:mt på lön indelte, hwilket i anseende
til förwandlingen af thesse lägenheter är så drägeligit, at indel-
ningshafwaren utan Allmogens betungande thermed kan hafwa sin
utkomst; ty pröfwar Kongl. Majit i nåder skiäligt at Allmogen uti
ofwanbemelte härader och bergslag ifrån hielpedagswerkens ut¬
giörande til oftanämde ängs bärgning hädanefter aldeles befria.
1051
§ 44.
Kongl. Maj:t finner i nåder godt och billigt å ena sidan, at thet
stång- och tackjern, som bergsmän til sine förläggare lefwerera,
i afräkning på domfäste förlagsslculder warder them godtgjordt,
icke efter markegången utan efter gångbart pris i orten, och å
then andra at räntan för samma skuld blifwer i stället för fem
beräknad til sex för hundrade om året.
§ 45.
Bergsallmogen har i underdånighet andragit, at en del hand¬
lande i Westerås, Arboga och Kiöping skola år 1747 låtit bergs-
männernes thit inkomne stångjern blifwa i theras bodar innelig¬
gande til nästa wåren therefter, tå thet blifwit fördt på wågarne
och ansedt för 1748 års smide, hwaraf skal händt, at bergsmän-
nerne thet sidstnämde och följande åren icke skola fädt utföra
theras fulla smidestilwärckningar, utan skal så mycket, som swa-
rat emot thet af 1747 års tilwärckningar år 1748 på wågarne in¬
komne järnet år ifrån år blifwit stående såsom inventarium, hwil-
ket the anhålla få utan afkortning på följande årens smide utföra
eller ock, at wiss tid ånyo må utsättas til en nogare räkning öfwer
theras tilwärkningar.
Kongl. Maj :t finner, thet Bergsallmogen så mycket mindre haft
någon anledning til thenne underdåniga ansökning, som the redan
genom kongl, förklaringen af then 31 December 1747 öfwer samma
års kongl, förordning om öfwersmidets hämmande niutit then för¬
mon, at alt bergsmansstångjern, som til slutet af Octobris månad
1748 inkommit, fädt, utan afseende til hwad quantum thet stigit,
fritt och utan åtal såsom 1748 års smide emottagas och afskeppas,
så at inga sådane inventarier, som bergsmännen omtala, rätteligen
kunna gifwas eller stå them til last, utan om the nu hafwa något
stångjern at införa öfwer thet quantum, som på wågarne är tillåtit
at emottagas, så är thet et öfwersmide, som icke kan eller bör und¬
gå åtal, til hwilkets afförande the så mycket mindre böra erhålla
någon ytterligare termin, som theraf ofelbart skulle tagas tilfälle
at ännu widare öfwerskrida the utfärdade privilegier och resolu¬
tioner om et efter skogarnes tilräckelighet lämpadt och faststäldt
smide wid hwarje bergsmanshammare.
§ 46.
Huruledes then inrättningen, at båtsmännen under commende-
ringstiden niuta husrum och kost efter en wiss spisordning uti
1052
the i Carlscrona bygde casserner, skal icke allenast lända kronan
til drygare utgift utan ock båtsmännen til så stort twång och
månge flere tryckande olägenheter, at thet miskat ungdomens liug
at tiena kronan och gifwit anledning til legornes stegrande med
mera, sådant alt har Allmogen omständeligen och bewekeligen i
underdånighet föredragit; och som Kongl. Majit arnar på sådant
sätt, som icke ökar kronans wanliga kåstnad på båtsmäns upford-
ring och underhållande, i stället låta anskaffa och nyttia så stort
antal wärfwat manskap, som til the wid skeppswärfwet förefal¬
lande släparbeten, hwartil hittils båtsmän blifwit brukade, hä¬
danefter i thet närmaste lärer gjöra tilfyllest, hwartil berörde cas¬
serner så mycket mera kunna anwändas, som enär sådant manskap
är anwärfwadt, föga annan upfordring af båtsmän blifwer nödig
än til siöcommenderingar; så kommer then af Allmogen öfwer-
klagade lasten af theras båtsmäns förläggande i berörde casserner
och theras spisning i skaffhuset therigenom genast at förswinna,
och båtsmännen få hädanefter sit underhåld i bröd och contant,
som förr wanligit warit. Men hwad thet widkommer, at båtsmän¬
nens förberörde spisning i skaffhuset, som til följe af thenne re¬
solution nu uphörer, skal för hwar man kåstat kronan öfwer twå
öre silfwermynt mera om dagen än tilförene, samt at manskapet
i stället för inquartering i förenämde casserner måtte af samma
besparing undfå et öre silfwermynt hwarthera til drickspenningar
utom the förr wanlige underhållspenningar och bröd, hälst cro-
nans kåstnad på thetta sättet äntå förmenes blifwa öfwer et öre
silfwermynt mindre för hwar karl om dagen, än om the skulle
spisas i cassernerne, så wore Kongl. Maj :t i nåder benägen at jäm-
wäl til thenne sednare ansökningen samtycka, efter the förr om¬
talte til inquartering för båtsmännen upbygde casserner komma
at inrymmas manskapet, som i stället blifwer anwärft; men eme¬
dan hwad cronan hitintils utgifwit til båtsmännens upfordring
och underhållande i förenämde måtto utgjör fonden, hwaraf wärf¬
wat manskap til the wid skeppswärfwet förefallande släparbeten
skal underhållas; ty lärer Allmogen finna, at then förmodade be¬
sparingen, af hwilken sådane begärte drickspenningar kunde ta¬
gas, thertil upgår, och med någon utgift härtil kan statswärcket
icke beswäras.
§ 47.
Allmogen i Uplands, Jönkiöpings, Cronobergs, östergötlands,
Nylands, Tawastehus, Åbo och Björneborgs läner andraga i un¬
1053
derdånighet, huru som åtskillige cronoutj ordar, hwilka af ålder
lydt och blifwit brukade under wissa hemman och i jordeboken
therwid anförde warit, skola blifwit utur hemmansägorne utbrut¬
ne, hemmansägarne fråntagne och andra personer tilerkiände, än-
skiönt hemmansägaren årlig ränta för them erlagt, anhållandes
förthenskul bemelte Allmoge, at til utjordarnes bibehållande wid
the hemman, hwarunder the blifwit brukade, them måtte förun¬
nas en lika förmånsrätt til samma utjordar, som igenom 55 § af
kongl, resolutionen på Allmogens allmänne beswär wid 1752 års
riksdag är Allmogen i Ångermanland tillagd, såsom ock at the ut¬
jordar, som blifwit hemmanen frånskilde och til andre uplåtne,
måtte under hemmanen återläggas.
Kongl. Majit finner i nåder billigt, at alla sådane utjordar, som
under hemmanens skatt äro inbegrepne och af ålder til hemmanen
lydt samt therunder brukade blifwit, måge therifrån nu ej eller
skiljas eller utbrytas; men the utjordar, som stå i cronans jorde-
böcker med särskild numer och ränta, böra förordningarne lik¬
mätigt utbrytas och särskildt bebyggas, hälst sådant länder til
folkets tilwäxt och the personelle utskyldernes ökande: dock om
någre utjordar äro, som wäl stå med särskildt ränta och numer i
jordeböckerne men icke igenfinnas eller utan swårighet och hem¬
manens stora skada och afsaknad i anseende til bete och mera
kunna utbrytas och ifrån hemmanen skiljas, the måge endast till¬
låtas hemmansbrukarne, som them förut innehaft, at emot sär¬
skildt ränta nyttia.
§ 48.
Allmogen i Finland andraga i underdånighet, at the af indel-
ningshafwarne skola blifwa twungne antingen at föra theras ränte-
hö 10, 20 til 50 å 60 mil eller at therföre betala långt mera, än
markegången innehåller, bönfallandes förthenskull at få betala
thenne räntepersedel med fyra dal. s:mt i ond och god tid, när
antingen wid hemmanet icke något hö finnes och således in natura
ej kan utgifwas, eller tå indelningshafwaren ej will emottaga thet
i persedelen på sit boställe.
Thetta har Kongl. Majit i nåder öfwerwägat. Och emedan be¬
rörde räntepersedel såsom alla andre wid indelningen är ränte-
tagaren anslagen på winst och förlust och indelningen igenom
kongl, förklaringen af then 8 Januari 1748 numera är återstäld i
thet stånd, som then af början warit; ty kan Kongl. Maj :t så mycket
mindre tillåta någon ändring therutinnan, som resolutionen på
1054
Krigsbefälets beswär af then 18 Aug. 1752, § 3, uttryckeligen för¬
klarar, at Krigsbefälet i Finland äfwen i anseende til räntehöet
obehindradt och til alla delar bör niuta berörde förklaring til
godo; i följe hwaraf thef är och altid blifwer en rättighet för in-
delningshafwaren at antingen fordra thet honom anslagne ränte¬
höet in natura eller at therföre begiära och taga betalning i pen¬
ningar efter markegången, hwilket han hälst will. Dock som lag-
sagurne i Finland äro mycket widsträckte, räntegifwarne jemwäl
på sine ställen äro wida kringspridde och långt aflägse ifrån rän-
tetagarne och theras boställen och höet thessutan är en wara, som
är swår och kostsam at föra, så bör til Allmogens skiäliga lindring
och befrielse ifrån alt obilligt twång på thet sättet härutinnan för¬
hållas, at, enär räntegifwaren bor sex mil och therunder nära
räntetagaren och then sednare wil hafwa sit räntehö in natura, så
bör räntegifwaren tå föra thetsamma til räntetagarens boställe;
men om indelningshafwaren icke behöfwer thet honom anslagne
räntehö wid bostället eller ock, om bostället ligger längre än sex
mil ifrån bonden eller honom, som höet lefwerera skal, tå må
bonden eller räntegifwaren äga frihet at lösa sit skattehö med
penningar efter markegången, i thet möjeligaste lämpad efter or-
ternes eller häradernes mer eller mindre aflägenhet ifrån städer-
ne; dock härwid uttryckeligen förbehållit, at thetta hwarken nu
eller framdeles indelningshafwarne til förfång uti theras tilstän-
diga rätt må dragas och lämpas til någon annan persedel, än mer-
berörde räntehö i Finland; börandes räntetagarne i thet förre
fallet, när the således wilja hafwa och böra undfå hö in natura i
rättan tid, therom allmänneligen låta kundgiöra wederbörande
innom förberedde wissa miltal belägne räntegifware, så at afförs-
len enligit förra stadgar må skie på winterföret och med bondens
minsta last och tunga, äfwensom the i then sednare händelsen, när
bonden får och will lösa höet med penningar, tå böra låta sig nöja
och icke taga högre betalning therföre, än hwarje års markegång
innehåller, wid förlust af hela räntan och ethundrade dal. s:mts
böter, bondens ensak1. Och på thet thesto bättre redo och riktighet
må wara räntegifware och räntetagare emellan, så böra thesse
sednare enligit 7 § af 1684 års reglemente och flere resolutioner
uti bondens til then ändan utur landscontoiret erhållne quittence-
bok owägerligen och riktigt antekna dag och datum, när och huru
mycket the förre hwar gång betala, så af thenne här omtalte som
the öfrige räntepersedlarne.
1 Efter projektet till resolutionen rättat från förlagans: ensat.
1055
§ 49.
Rust- och rotehållarne beswära sig i underdånighet theröfwer,
at the uti somlige orter wid möten och mönstringar skola af en del
officerare blifwa med hugg och slag bemötte.
Kongl. Majit, som med besynnerligit misshag anser et sådant
förfarande och will hafwa alle sine trogne undersåtare på thet
eftertryckeligaste skyddade, pröfwar förthenskul godt at i nåder
stadga, thet then öfwer- eller underofficerare, som wid möten
eller mönstringar samt resan thit och thädan sielf eller genom
någon annan med hugg och slag öfwerfaller eller på annat wåld-
samt sätt ofredar någon rust- och rotehållare eller thess ombud,
skal utom böter efter lag förste gången plickta med suspension
ifrån tiensten på et eller flere år, alt efter som brottet är til, men
andra gången med tienstens förlust; åliggandes wederbörande
cronobetiente eller fiscaler at saken för rust- och rothållaren uppå
thess anmodan utföra, och giälle icke häruti förlikning med måls¬
ägaren; äfwensom then lön, hwaraf officeraren gior sig under
suspensionstiden förlustig, bör på sätt, som lag säger, gå i tre¬
skifte.
§ 50.
I anseende til Allmogens theröfwer anförde underdånige be-
swär, at ryttare, dragoner, soldater och båtsmän skola af theras
öfwer- och underofficerare för nog ringa förseelser bliwa hårdt
handterade och med pryglar slagne, så at the blifwa lame och lytte,
will Kongl. Maj :t hafwa them underrättade, at Kongl. Maj :t then 15
Maji 1754 uti circulairebref i nåder tilsändt samtelige regements¬
chefs afskrift utaf kongl, brefwet af then 30 Sept. 1692, hwarige-
nom förordnas, at ingen capitaine eller i thess frånwaro lieutenant
skal understå sig at afstraffa någon soldat med spö eller andre slike
swåra straff utan öfwerstens eller wederbörande regementsoffice-
rares ordres, wetskap eller minne, med mindre så är, först at han
jemte the öfrige thess underhaf wande officerare efter behörig under¬
sökning befinner en soldat antingen komma drucken på mötet, så at
han ej kan giöra tienst eller förrätta, hwad ther bör ske eller bestäl¬
las, eller ock för thet andra at han, soldaten, aldeles försummar mö¬
tet, wid hwilka twänne brott och förseelser thet skal wara en capi¬
taine eller lieutenant tillåtet at afstraffa then i thet fallet brotts¬
lige med sex par spö, try slag af hwarthera paret; men wid alle
öfrige och mindre felen har man sig at rätta efter krigsarticlarne
1056
och andre kongl, förordningar, och jemte thet Kongl. Maj :t i nå¬
der förnyat thetta kongl, förordnande, har Kongl. Majit gifwit re-
gementscheferne nådig befallning at hålla noga och alfwarsam
hand theröfwer, at icke någre andre afstraffningssätt blifwa bru¬
kade wid the them i nåder anförtrodde regementer än sådane, sorn
uti lag och krigsarticlar beskrefne äro, som ock at noga tilse, thet
brott och förseelser, som af krigsfolket begås och uti lag samt
krigsarticlar finnas, måge af krigsrätt uptagas, ransakas och lag¬
ligen afgiöras, hwarjemte Kongl. Majit nu will hafwa tillagt, at
hwad båtsmännen angår, så böra siöarticlarne likaledes tiena til
rättelse, hwad theras brott och förseelser widkommer, samt tillika
härmed hafwa befaldt, at krigs- och siöarticlar på thet strängaste
efterlefwas til förekommande af excesser under marcher. Och
therest emot förmodan något häremot skulle förelöpa och gifwa
Allmogen orsak at klaga, så åligger Kongl. Majits befallningshaf-
wande at therå skaffa behörig rättelse, så kärt them är at sielfwe
undwika answar.
§ 51.
Öfwer Allmogens underdånige hemställande om en noga tilsyn
af hallrätterne, thet icke någon annan tobak än then, som är du¬
gelig, warder spunnen och stämplad, will Kongl. Maj :t i nåder sig
särskildt utlåta.
§ 52.
Likaledes will Kongl. Majit i nåder meddela sit särskildte ytt¬
rande uti then nya skogsordningen, som utkommer, öfwer Allmo¬
gens underdånige anmälan, at en del skogs- och jägeriebetiente i
senare åren skola sträckt sin tilsyn öfwer Allmogens enskyldte
skogar så wida, at jordägarena blifwit hindrade uti then rättighet,
the äga at få nyttia sine skogar, som en god hushållning kräfwer.
§ 53.
Allmogen klagar, at unge och friske soldater och båtsmän under
hwarjehanda föregifwande förskaffa sig afsked, rotarne owitter-
ligen, samt utwerka sig befallningshafwandes frikallelse ifrån wi¬
dare krigstienst med mera.
Thetta finner Kongl. Majit strida emot månge för thetta utfär¬
dade kongl, resolutioner, såsom på Krigsbefälets beswär af then
1057
13 Decembr. 1734, 2 och 29 §§, och på Allmogens af år 1723, 45 §,
1727, 20 §, 1731, 1 §, 1739, 38 §, och 1743, 53 §, hwilken sidstnämde
uttryckeligen förmår, at om någon utur krigstiensten förafskedad
gemen sedan finnes åter til krigstiensten skickelig, så bör han owä-
gerligen gå til sin förra rote tilbakars eller, ther en annan redan
wore anskaffad i stället, tå legan til samma rote återbetala.
Befälhafwarne wid arméen och flottan böra förthenskul sielfwe
wara rust- och rothållarne för legan och all annan kåstnad answa-
rige, om the icke hålla hand theröfwer, at them häremot på intet
sätt må för när ske.
På thet ock the missbruk, som sig härwid inritat, måge thesto
bättre kunna förebyggas, så har Kongl. Maj :t förbemelte resolutio¬
ner i följande omständigheter nådigst welat således förklara.
l:o. Inga andre attester böra antagas, när en karl angifwes för
åkommen siukdom eller kroppsbräcklighet böra afskedas, än af
edswurne stads-, regements- eller amiralitetsfältskiärer, hwilka
dock ej böra meddela bewis utan i synnerhet om sådane skador,
som til chirurgien höra; men skulle någon af them utgifwa någon
attest, sorn af klara omständigheter finnes wara falsk och oriktig,
så bör han mista äran och tiensten, jemwäl ärsättia til roten, hwad
han thermedelst lidit, samt til then ändan i sit foro ofördröjeligen
ställas under laga ransakning och dom.
Af alla sådane attester måste rust- och rotehållarne undfå del,
på thet the, innan thet resolveras til afsked, kunna få anmäla, om
något med skiäl wore therwid at påminna.
2:o. När en karl fådt afsked, för thet intet hopp warit om thess
bättring, och någon annan rote eller en wärfware will på sin
kostnad låta curera honom, så bör han therom förena sig med then
förra roten. Skier thet ej, och karlen efteråt återwinner hälsan,
ehwad thet skier förr eller sednare, så ifall intet annat förbehåll
emellan roten och karlen förut skiedt, tå förhålles med honom
efter ofwanbemelte 1743 års resolution, dock at then, som giordt
kostnad på thess restitution, bör af then förra roten få ersättning
för läkarelönen, om han will hafwa karlen igen, och må han i an¬
nat fall icke giöra på honom widare fordran.
3:o. Har karlen, på thet han måtte slippa krigstiensten, afhändt
sig någon lem, så bör han icke allenast plickta therföre efter kongl,
förordningen af then 3 November 1743, utan ock, om han än du¬
ger til krigstiensten men förra roten icke åstundar honom, äger
förra roten, ifall karlen ej straxt ersätter legan, at aflemna honom
til en annan rote eller til et wärfwat regemente. Men är han cas-
1058
serad, så må roten antingen nyttia honom i sin eller en annans
tienst för half lön, til thess legan är ersatt, eller ook aflåta honom
til publict arbete, til thess han med sin halfwa förtienst återbe¬
talt legan.
4:o. Har karlen genom annat swek fådt afsked, så straffas han
therföre särskildt, och i öfrigit förhålles efter merbemelte 1743
års resolution samt nästföregående 3:die punct. Sidst
5:o må ej någon befallningshafwande gifwa någon afskiedad
karl särskild frikallelse; och hwad i thy mål hitintil kan hafwa
skedt, ware ogildt, och förhålles thermed efter the ofwan anförde
resolutioner och thenna förklaring.
§ 54.
Allmogens i Blekinge och i the närmaste länen intil Carlscrona
anmälte underdånige klagan öfwer then i berörde stad emot all
wanlighet giorde inrättning til wägare-, mätare- och famnpen¬
ningars upbärande af Allmogen wid landtbrotullen igenom en til-
förordnad upbördsman finner Kongl. Maj:t thesto mera grundad
och billig, som et sådant upbördssätt icke är enligit med kongl,
förordningar och författningar. Och är förthenskul Kongl. Maj:ts
nådiga wilja, at förberörde inrättning genast bäfwes och ändras
samt at mätare-, wägare- och famnpenninigar icke måge i Carls¬
crona annorstädes upbäras, än ther waran wäges, mätes och
famnas.
Och skal thet för öfrigit åligga Justitisecancelleren at med thetta
mål, hwad ersättningen för thenne lidande Allmoge angår, för¬
fara som thess embete kräfwer, sedan wederbörande blifwit hörde,
så at Allmogen måtte ställas klagolös och the, som thertil orsaken
warit, lagligen tiltalas.
§ 55.
Althenstund the län, som icke hafwa någon skog, ganska mycket
skulle lida, om the icke thermed ifrån sine grannor uti andre län,
som thermed är försedde, til wedbrand, gärdselfång, byggnad och
flere nödige behof blefwo hulpne; förthenskul och i anseende jem-
wäl thertil at medundersåtares både rättighet och skyldighet är at
understödia hwarannan med hwad then ene har at aflåta och then
andre behöfwer, finner Kongl. Maj:t skiäligt, at alle the förbud,
som kunna wara utfärdade för then Allmoge i Cronobergs, Jön-
kiöpings och Elfsborgs läner, hwilka äga skog och gräntsa intil
1059
Skåne och Halland, at til sine skoglöse grannar therstädes sälja
eller bortbyta wed, gärdslefång med mera böra uphäfwas och All¬
mogen wid thess theruti förr liafda frihet bibehållas; men hwad
Blekinge angår, är therom wid thenne riksdag särskildt stadgat.
§ 56.
Kongl. Majit har i nåder låtit hos sig i öfwerwägande komma
Allmogens uti Cronobergs län underdåniga ansökning, at gietter
måge få hållas och nyttias af hwem, som lägenhet thertil hafwer,
utan hinder af en ensidig och wårdslös granne och annat förbe¬
håll än at ersätta skadan, ifall någon skulle förorsakas igenom
efterlåtenhet och wangiömo samt at wid sådane tilfällen icke blif-
wa dragne ifrån härads- til bergstingsrätter. Och althenstund,
hwad thet förra angår, på then bergaktige skogorten, ther åker¬
jorden1 är ganska mager och ringa samt stora måsisar och gungfly
finnas, et af the tienligaste näringsmedel är at underhålla sådane
kreatur; förthenskul och i anseende thertil at sådant på flere orter
i riket blifwit tillåtit, i hwilcka så många omständigheter til the-
ras bibehållande ej sammanstämma, lämnar Kongl. Majit Allmo¬
gen i Kronobergs län i nåder en sådan tillåtelse at hålla gietter,
sorn begiärdt är, hälst Allmogens oundgängeliga behof sådant
kräfwer och thet allmänna therigenom ej kan wänta någon saknad
eller skada, hwilket på lika sätt Allmogen i Jönkiöpings län tillätes.
Widkommande åter thet sednare eller at Allmogen icke må dra¬
gas ifrån härads- til bergstingsrätt, när theras gietter giöra någon
ohägn på grannarnes ägor, så är med allmänna lagen enligit, at
sådane mål måge af häradsrätterne uptagas och afgiöras.
§ 57.
I anledning af Allmogens i Cronobergs län underdånige ansök¬
ning samt i anseende til förekommande skiäl och omständigheter
har Kongl. Majit i nåder welat uphäfwa the af Kongl. Majits Be-
fallningshafwande i berörde län i anledning af kongl, rescriptet
af then 21 Februarii 1751 utfärdade förbud emot then wid lands-,
tings- och andre farwägar wäxande skogens nyttiande, så at All¬
mogen hädanefter må wara tillåtit at, lag och förordningar likmä¬
tigt, nyttia the wid wägarne belägne skogstracter på lika sätt, som
the thertil äga frihet på andra theras skogsparker.
1 Efter projektet till resolutionen rättat från förlagans: öfwer jorden.
1060
§ 58.
Sorn Kongl. Maj :ts nådige wilje är, at Allmogen warda i nogaste
bibehållne wid 1723 års kongl, förordning om skattekiöp, hwilken
ibland annat tillåter åboer på posthemman at lösa them til skatte,
så finner Kongl. Maj:t i nåder godt at uti Thess nådige förord¬
nande genom bref til Kongl. Cammarcollegium af th. 17 Julii 1752,
hwarigenom 1722 års bref om skattekiöp på posthemman förnyes
och skattehandelen på cronoposthemman förbjudes, giöra ändring
och at härigenom i nåder förklara, thet åboerne på posthemman
skola lika med then öfrige Allmogen njuta 1723 års skattekiöps-
förordning uti alla delar til godo och i följe theraf få sine åboende
cronoposthemman til skatte lösa; åliggandes dock then åboen, som
således fädt kiöpa sit hemman til skatte, at icke thesto mindre vid
förlust af skatterättigheten wara för postföringen answarig på
samma sätt som tilförende, hwilken omständighet i skattebrefwet
bör införas.
§ 59.
Kongl. Maj :ts nådige wilje är, at Allmogen i Åbo och Biörneborgs
samt Nylands och Tavastehus läner böra, i stöd af hwad redan
under then 11 Febr. 1729, then 20 Febr. 1730 och 30 Sept. 1752
förordnadt är, niuta ersättning af oronan för soldaternes släpeklä-
der under then tid, the warit på fästningsarbete, hwilket kommer
at tagas af the til fästningsbyggnaden anslagne medel; börandes
i öfrigit Allmogen ej twingas at gifwa soldaterne bättre persedlar
til släpekläder, än förordningen enligit är.
§ 60.
Kongl. Majit kan til post- och skiutsfärdsböndernes ifrån Åland
och Töfsala sockn i Finland underdånige ansökning, at taxan för
them, som resa postwägen öfwer Ålands haf, måtte förhöjas til
dubbelt emot hwad hitintils wanligit warit, så mycket mindre sam¬
tycka, som the af berörde Allmoge, hwilka hafwa brist på tienlig
skog til förslebåtarnes byggnad, kunna thertil efter behörig ut¬
syning undfå thet nödiga wirke utaf cronoskogarne, äfwensom
enligit wederbörandes infordrade utlåtande sådant uppå Åland
för någre år sedan iagttagit blifwit, hwartil kommer, at en för¬
dubbling i itaxan skulle lända the resande, hwilka såwäl i publique
som private ärender stadde äro, til alt för dryg kostnad; men ifall
Allmogen framdeles til någon förhögnings winnande i båtlegan
1061
för the resande tror, efter skedd undersökning, sig kunna upte
någre bättre skiäl, så hafwa the sig om en sådan undersökning
hos landshöfdingen i orten at anmäla, hwaruppå efter omständig-
heterne kan föranstaltas om en sådan jämkning, at ej mindre All¬
mogen än the resande må niuta til godo, hwad skiäligit och bil¬
ligt är.
§ 61.
Til Allmogens i Finland och Österbottn nu åter giorde under¬
dåniga ansökning om jemkning emellan soldaterotarne och rät¬
telse i then oreda, som flyter af roteringens olikhet, finner Kongl.
Majit så mycket mera skiäligt at gifwa Thess nådiga bifall och
samtycke, som härmed syftas endast på jämkning rotehållarne
emellan til ernående af likhet i roteringslasten; warandes alt ther-
före Kongl. Majits nådige wilje och befallning, at samma jämk¬
ning förrättas af wederbörande landshöfdingar i hwarje ort, så
fort sig giöra låter, och at therwid följes 'then anledning, som
gifwas kan af the i orterne befintelige roteringswerk, sådane, som
the kunna wara, samt at the reglor, som brukas wid eit hemmans
skattläggning, äfwen tagas til grund uti thet, som hwar och en til
knekten utgiöra bör, hwarefter til Kongl. Majits nådigste skiär-
skådande och approbation riktige projeoterade roteringswerk böra
af landshöfdingarne i underdånighet insändas, i synnerhet som
inge pålitelige roteringswerk i orten finnas skola.
För öfrigit och som thenne rotejemkning, särdeles i Åbo och
Biörneborgs län, hwarest en slik jemkning innom rotarne emellan
roteställarne wid hela twänne regementer kommer at företagas,
blifwer et extra arbete för Kongl. Majits befallningshafwande,
hwars öfriga mångfaldiga sysslor och giöromål therigenom torde
komma at lida eller stanna til the rättsökandes uppehåll, så will
Kongl. Majit i nåder widtaga sådane utwägar, hwarigenom thet
ena ej må hindra thet andra utan wederbörande landshöfdingar
utom embets hinder och enskild kostnad behörigen sättas i stånd
at utföra thetta extraordinarie arbete, på thet samtelige rotehål¬
larne måge så mycket förr see frukten af et til ordning och likhet
them emellan syftande högst nyttigt ändamål.
§ 62.
Uti kongl, brefwet af then 6 Novemb. 1753, hwarigenom Allmo¬
gen i Österbottn förbindes at wid hwart fierdedels hemman wara
1062
försedd med et par dragoxar och at innom fre år, så framt någon
bewislig olycka thet ej hindrar, upwisa ämnen thertil wid en dal.
s:mts wite, som skulle fördubblas, ifall lika tredska innom tre
andra år wises, will Kongl. Maj:t i anseende til förekomne skäl
och omständigheter i nåder tillåta sådan ändring, at förbemelte
theras skyldighet må inskränkas til en oxe allenast på hwart fier-
dedels hemman och at witet må aldeles uphäfwas.
§ 63.
Öfwer inwånarnes i Finland underdåniga ansökning, at emedan
the för ortens aflägenhet skul icke skola kunna nyttia thet i Stock¬
holm inrättade lazarettet, thet måtte förthenskul äfwen et lazaret
i Åbo stad anläggas, will Kongl. Maj :t Thess särskildte utlåtande
i nåder meddela.
§ 64.
Kongl. Maj :t bifaller i nåder, at the uti Österbottens län tilför-
ordnade commissionslandtmätarne måge oförryckt fullfölja och
til ändskap befordra the påbegynte och än återstående refningar
til skattläggning efter then faststälde methoden i berörde län; och
öfwer österbottniske Allmogens underdånige anhållan, at the uti
Cammarcollegio ingifne skattläggningsinstrumenter måtte skynde-
sammeligen öfwerses och til efterrättelse fastställas, will Kongl.
Majit i nåder sig särskildt utlåta.
§ 65.
Likaledes will Kongl. Majit särskildt meddela sit nådige utlå¬
tande öfwer Allmogens i Österbotten underdånige anhållan at wid
skogsdelningen therstädes få til godo niuta 70 § af kongl, resolu¬
tionen på Allmogens allmänne beswär wid 1752 års riksdag.
§ 66.
Kongl. Maj :t bifaller i nåder Allmogens i Sawolax och Kymme-
negårds län underdånige ansökning om Syningscommissariens
Thomas Mollens bibehållande wid thess syningscommissariesyss-
la, eftersom the ännu skola hafwa hans biträde wid theras jorde-
twisters synande af nöden; dock likwäl, som nyttan af berörde
syssla ej ännu swarat emot thet ändamål, som med thess inrät¬
tande warit, och äfwen långt på tiden torde ankomma, innan thetta
10G3
landet hinner at blifwa refwadt och rålagdt, så kommer synings-
commissariesysslan, enär Mollen afgår, at lemnäs obesatt, til thess
nödwändigheten och nyttan theraf blifwer närmare bepröfwad.
§ 67.
Öfwer Allmogens ifrån Sawolax och Kymmenegårds län under¬
dånige ansökning angående durchfarters eller communicationers
anställande emellan siöarne i berörde ort och Peyendesiön i Ta-
wastehus län och så widare til Saltsiön will Kongl. Maj :t i nåder
sig särskildt utlåta.
§ 68.
I anledning af Allmogens i Lindesbergs bergslag underdånige
ansökning, at twister, som röra hammarwerken ther i bergslagen,
måtte til undwikande af längre resor til hammartinget i Nora stad
hädanefter wid bergs- och grufwetinget i berörde bergslag up-
tagas och afgiöras, tillåter Kongl. Maj:t i nåder, at hammartinget
i Nora må indragas, therest the utom Nora och Lindes bergslager
belägne bruksägare skulle begiära at med förefallande rättegångs¬
mål hålla sig til bergstingen med begge eller enthera af förenämde
bergslager och sådant finnes kunna ske utan någons olägenhet.
§ 69.
Then af Allmogen i Lifgedingsorterne i Södermanland, hwilkais
cronotijonde til ecclesiastique-, gymnasii- och scholsestaterne i
Strengnäs är anslagen, anmälte underdånige anhållan at warda
bibehållne wid then år 1726 i Junii månad wid thesse staters full¬
mäktiges samt Allmogens otwungne samtycke projecterade, af
Cammarcollegio år 1730 stadfästade och jemwäl ifrån år 1726 til
1737 utan klander efterlefwande tijondesättning, hwaruti likwäl
bemelte stater år 1737 sökt och erhållit sådan ändring, at the
skulle efter räknande och proftröskning få åtniuta sin tijonde-
spannemål, har Kongl. Maj:t i nådigt öfwerwägande tagit; och
althenstund såwäl biskoparne i Strengnäs, hwar efter annan, som
hospitalet therstädes låtit hittils bero wid 1726 års tijondesättning
uti the them anslagne socknar och therefter cronotijonden upbu-
rit, undantagandes uti then hospitalet tilslagne socknen Ytterselå,
hwarest efter någon upkonnnen twist emellan hospitalet och sock¬
nen nu i någre år räknande skal blifwit brukadt, sedan likwäl i
flere år 1726 års tijondesättning blifwit efterlefwad; förthenskul
68—590725. Bondeståndets protokoll
1064
finner Kongl. Majit i nåder skiäligt at fastställa then år 1726 pro-
jecterade och sedermera efterlefwade tijondesättning i the bisko¬
pen och hospitalet anslagne socknar, hwilken tijondesättning
Ytterselå sockn äfwen kommer at til godo niuta, emedan then bör
äga enahanda och lika rätt med the öfrige hospitalssocknarne.
Men hwad angår tijondesättningen i the domprobsten, lecto-
rerne samt the öfrige gymnasii- och scholsestaterne anslagne sock¬
nar, så emedan 1726 års tijondesättning af them ej blifwit antagen
och the på sätt, som kongl, bref, stadgar och resolutioner förmå,
sin rätt och talan theremot f orwar at; ty kunna the icke förbindas
til 1726 års tijondesättning, then the påstå sig ej hafwa samtyckt
eller med stillatigande låtit werkställa; hwarföre ock på thet en
sådan tijondesättning, hwarmed ömse delar åtnöjas, likwäl må
äfwen i thesse socknar blifwa uprättad, så är Kongl. Maj :ts nådige
wilja, at i berörde socknar en ny undersökning och tijondesättning
anställes, hwarwid icke allenast ref- och skattläggningar böra ta¬
gas til grund, utan ock jemte åkerens beskaffenhet therwid hem¬
manens ängsbergning och höbol, med hwad mera som hemma¬
nens mer eller mindre godhet utmärker, iackttagas och tijonde-
taxeringen therefter jemkas; dock böra inga sådane upodlingar,
som blifwit giorde, sedan kongl, förordningarne af then 25 No-
vembr. 1740 och then 5 Octobr. 1741 angående mossars och olän¬
dig marks upodling utkommit, härmed taxeras och emot bemälte
förordningars föreskrift med någon slags afgift eller tijonde be¬
läggas. Icke eller må socknarne eller Allmogen belastas med then
tijondebrists ersättande, som härflutit af nya säteriers friheter
och annan af cronan giord disposition, utan skal samma brist
blifwa domprobsten samt gymnasii- och scholsestaterne ersatt af
cronans behållne itijonde på andre ställen.
För öfrigit bör wid then anställande tiondetaxeringen kongl,
brefwet af then 17 Augusti 1727 samt flere angående tiondesätt-
ningarne utkomne förordningar til noga efterlefnad och rättelse
ställas.
Och skal thet åligga Landshöfdingen i orten at ofördröjeligen
och innom Junii månads slut nästa år låta anställa thenna nya
undersökning och tiondesättning uti oftanämde staters och we-
derbörande Allmoges laga fullmäcktiges samt flere wederböran-
des närwaro, på thet tionden året therefter må kunna utgjöras
efter thet project och then methode, som i så måtto med otwungit
samtycke å ömse sidor kan uprättas och belefwas samt til Kongl.
Maj :ts nådiga fastställande upgifwas.
1065
§ 70.
Kongl. Majit kan ej i nåder samtycka til Bergsallmogens i Ne¬
rike och Wermeland underdånige ansökning om the så kallade
och ther brukelige bergsransakningars afskaffande samt Allmo¬
gens befrielse för then afgift, som the för bergsransakningarnes
skull härtils erlagt.
§ 71.
Allmogens i Helsingeland underdånige anhållan, at hemman
och torp, som blifwit uptagne och skattlagde, sedan ständige in¬
delningen och roteringen i länet inrättades, måtte betala någon
årlig afgift til besparingscassan lika med the så kallade udde
mantalen, kan Kongl. Maj :t så mycket mindre i nåder bifalla, som
then icke äger något stöd i indelningen och roteringen och All¬
mogen icke kunna klaga öfwer någon mistning eller minskning
i thet, som them tå blifwit tillagt; hörandes således thet, som af
the sedan roteringen uptagne och skattlagde lägenheter i anse¬
ende til soldate- eller båtsmanshållningen kan komma at utgiöras,
til rikets styrka och tienst nyttias, antingen til soldaters eller båts¬
mäns hållande in natura eller något annat theremot swarande
cronans behof och utgift.
Men hwad the wid indelningen för udde mantal ansedde hem¬
man efter wänlig taxering årligen betala til cassan, thet kommer
enligit 8 § uti 1734 års landshöfdingeinstruction at endast anwän-
das til swaga rotars understöd.
§ 72.
Som kongl, förordningen af then 5 Aug. 1753 angående the så
kallade färgtakens afskaffande syftar på skogarnes besparing, så
kan Kongl. Majit uppå Allmogens i Ångermanland samt åtskillige
härader i Upland och Stockholms läner underdånige anhållan uti
bemälte förordnande icke bewilja någon widare ändring, än at
färgtaken på the gamle och redan thermed täckte husen måge få
bibehållas, men alle hus, som i berörde orter hädanefter byggas
eller täckas, böra täckas på sådant sätt, som efter skedd under¬
sökning i orten finnes för thet allmänna nyttigast.
i 73.
Allmogen i Ångermanland anhåller i underdånighet, at emedan
förmedlingarne ther uti orten skola wara ifrån äldre tider bewil-
1066
jade och 'the, som försiggådt för år 1685, blifwit faststälde genom
kongl, resolutionen af then 16 Martii berörde år, thet måtte the
förthenskul wid bemälte kongl, resolution bibehållas, äfwen ock
at the måtte få wisshet på the i sednare tider anlagde hemman,
på thet the af fruktan för ny skattläggning och andras intrång
icke måge afskräckas at med theras hemmans upodlande fortfara;
men som then förbemelte resolutionen af år 1685 angående för¬
medlingar uti 5 § förmäler, at slika förmedlingar ej widare blifwit
faststälde, än til thess hemmanen framdeles skulle kunna förbätt¬
ras och giöra fullt för hela räntan, och the i äldre tider skiedde
förmedlingar mera grundat sig på wederbörande cronobetientes
godtyckio än på någon formel skattläggningsmethode samt ther-
före efter the nyare skattläggningar funnits hwarken för cronan
eller Allmogen wara nog pålitelige; altså böra hemmanen i Ånger¬
manland, ej mindre än i the öfrige provincierne i Wästernorrland,
methodice refwas och skattläggas; och i thet öfrige länder 55 §
uti resolutionen på Allmogens allmänna beswär wid sidsta riks¬
dag thenne Allmoge til efterrättelse.
§ 74.
Allmogens i Wästerbottn underdåniga ansökning at blifwa för-
skonte för caractershusens byggande af sten på officerareboställen
och få tilstånd at hädanefter som hittils bygga husen therstädes
af trä eller ock undslippa all boställsbyggnad, och at thermed i
tiletta län må förhållas som i the öfrige rikets provincier, har
Kongl. Maj:t i nådigt öfwerwägande tagit; och som Allmogen i
Wästerbottn wid landstinget år 1668 emot tå tillagde förmoner
friwilligt påtagit sig at upbygga boställen wid thetta läns rege¬
mente, hwilken öfwerenskommelse genom åtskillige tid efter an¬
nan utkomne kongl, resolutioner, bref och rescripter blifwit fast-
stäld samt Allmogens begifwande then tiden haft sit afseende på
trä och the Allmogen lämnade förmoner blifwit lämpade emot then
kostnad, som kunde thertil erfordras i anseende til landets be¬
skaffenhet och then tidens byggnadssätt; så finner Kongl. Maj:t
i nåder billigt och med 24 § i andra afdelningen af 1752 års huse¬
synordning enligit, at Allmogen i Wästerbottn må få bygga ca-
ractershus på officerareboställen af trä och timmer, så länge och
til thes Kongl. Maj:t för skogs besparing skull finner nödigt, at
stenhus äfwen i thenne landsorten böra inrättas, tå Allmogen dock
1067
ej bör påläggas at theruti mera del taga än i proportion af then
kostnad, the eljest skulle på trähusbyggnad anwända.
§ 75.
Kongl. Majit kan wäl icke bewilja Allmogen i Wästerbottn at
ständigt och alt framgent få med penningar afbörda sig laxtaxe-
afgiften och at samma afgift må blifwa ifrån sexton dal. lindrad
och utsatt til tretton och en tredjedels daler silfwermynt; men i
anseende til förekomne bewekande omständigheter finner dock
Kongl. Majit i nåder godt at förunna them tio års prolongation
på thet then 29 Aug. år 1746 slutne arrendecontractet, som med in-
newarande år löper til ända, så at the under berörde tid komma
at betala för hwarje tunna salt lax sexton daler och för hwarje
rökt lax en daler silfwermynt.
§ 76.
Allmogen i Wästerbotten anhålla i underdånighet, at tijonde-
sättningssumman ther i länet, såsom warande altför dryg, måtte
minskas efter et medium af flere misswäxt- och goda år och at
then Piteå sockn pålagde förbindelse, at alla för en och en för alle
wara answarige för then af socknen utgående tijonden, måtte häf-
was; men om thet icke kan them bewiljas, the tå efter förr bru-
keligit sätt måge få utgiöra sin cronotijonde samt widare, at All¬
mogen i Norra domsagan tillåtas må at i ond och god tid med
femton dal. koppimt tunnan inlösa cronotijondespannemålen, som
anordningarne öfwerskiuter.
öfwer Allmogens begiäran i anseende til tijondesättningssum-
man i gemen will Kongl. Maj :t i nåder sig utlåta, så snart Cammar-
collegium öfwersedt tijondesättningsinstrumenterne och underdå¬
nigt yttrande theröfwer afgifwit.
Men hwad angår förbindelsen, at alle för en och en för alla
swara för tijonden, som uti then för Piteå socken på prof allenast
och tils widare inrättade och faststälde tijondesättning Allmogen
therstädes pålagd blifwit, så emedan Allmogen wid tijondesätt-
ningen protesterat emot answar för ödeshemman samt billigt är,
at hwar må sin sak ensam giälda och at then enas olycka och la¬
gerwall icke må en annans lott förwärra; ty pröfwar Kongl. Majit
i nåder godt förenemde förbindelse at uphäfwa och Piteå sockns
Allmoge therifrån befria.
Widkommande sidst Allmogens i Norra domsagan underdånige
1068
ansökning at i ond och god tid med femton dal. kopp:mt tunnan
få inlösa cronotijondespannemålen, som anordningarne öfwerskiu-
ter, så håller Kongl. Majit thesto betänkeligare at thertil gifwa bi¬
fall, som thet kunde lända understundom cronan och understund¬
om Allmogen til skada och förlust.
Men lika såsom Piteå sockns Allmoge i nåder bewiljadt är, will
ock Kongl. Maj :t nådigst förunna thenne Allmoge at, sedan tijon-
desättningen af them blifwit antagen och af Kongl. Majit i nåder
stadfästad, få af kronotiondespanmålen, sorn ej til andre behof är
disponerad, och tå kronan samma spannemål sielf ej behöfwer,
efter then årlige markegången inlösa öfwerskottet.
77 §.
Allmogen i Wästerbottn anhålla wäl i underdånighet, at enär
ägodelningar i bylag derstädes warda wärckstälde efter skatten,
knecktetaxeringen ock tå tillika må komma i consideration, så at
ägorne icke efter enthera utan efter både skatt och taxering tillika
blifwa fördelte och jemkade, på thet the, som wid roteringen blif¬
wit högt ansedde, måge bibehållas wid the förmoner, hwarigenom
ther as hemman sättas i stånd at mägta med soldatebeswäret; men
emedan knecktetaxeringen såsom ganska owiss och ankommande
efter solldaternes längre eller kortare lifstid, på winst och förlust
för then ena bonden mer och then andra mindre, icke kan tagas
til någon säker grund wid ägodelningar, then i Wästerbottn år
1667 uprättade ständige jordeboken, hwilken är grundad på tun¬
neland och mantal, hwarefter skatten för hwar och en proportio¬
naliter är utsatt, jemwäl skulle tillika med indelningswärket rub¬
bas samt åboerne om the ägor, som the efter hemmanets skatt i
långlige tider nyttjat, gjöras osäkre, om knecktetaxeringen äfwen
skulle wid ägodelningar anses och inblandas; ty ifinner Kongl.
Majit redigast wara, at ägodelningar i Wästerbottn förrättas efter
gammal wanlighet och jordeboksskatten, utan afseende på knekte-
taxeringen. Och allthenstund the, hwilka wid roteringen blifwit
högre ansedde, än theras skatt warit, betarfwa någon lindring i
theras knektebeswär, och sådant bäst låter sig gjöra, om någon
jämkning i roteringen skier, förthenskul är Kongl. Majits nådige
wilja, at the wid roteringen för högt ansedde hemman måge af
the wid roteringstiden til swaga rotars understöd besparde hem¬
man såwäl som af the sedermera skattlagde och hädanefter up-
tagande och skattläggande nybyggen underhielpas; dock at hwad
1069
nybyggen angår, the therifrån warda frie, så länga the them uti
förordningar och contracten tillagde frihetsår påstå.
I öfrigit anser Kongl. Maj:t i nåder för billigt, at om wid del¬
ning i bylag någon olikhet i skatten emot ägorne finnes, skatten
tå hällre än jorden jemkes, på thet hwar och en må bibehållas wid
sitt och sine förfäders arbete och therjemte draga en med thess
grannar jemlik skatt.
§ 78.
Allmogen på Gottland andraga i underdånighet, at med then i
föllje af 1648 års stadga om prästerättigheterna therstädes them
åliggande prästegårdsbyggnad skal i så måtto olika tilgå, at en
del Prästerskap åtnöjes med et mindre antal hus, andre åter påstå,
at flera af Allmogen måtte byggas, jemwäl ock orden bonde, gård
och matskott i 8, 10 och 14 §§ gifwa anledning til olika uttyd¬
ning och ofta föranlåta rättegånger Prästerskapet och Allmogen
emellan, emedan en del af the förre skola fordra en dagsplöjning
om föråret och en om sommaren af hwar bonde, en famn wed af
hwar gård och lika matskott af hwar åbo, hemmansdelen, som
[åjbos1 eller gården består utaf, må wara större eller mindre, the sed¬
nare åter förmoda, at afgifterne til Prästerskapet böra icke mindre
än utskylderne til kronan utgjöras i proportion af hemmantalet,
och at icke i stöd af stadgan mera kan fordras af then, som inne-
hafwer trefierdedels hemman än 3A-dels plöjning, wed och mat¬
skott, emot hwad et helt hemman utgjör, och så widare intil mind-
sta hemmantal; anhållandes förthenskull bemelte Allmoge om nå¬
dig förklaring öfwer thessa twetydigheter, och at et wist antal
hus, them Allmogen i prästegården böra bygga, må utsättas samt
the i 8, 10 och 14 §§ nemde rättigheter lämpas efter hemmanens
storlek, så at et mindre ej må underkastas lika tunga med et stort.
Hwad thet första eller prästegårdsbyggnaden angår, finner
Kongl. Maj:t 3 § i stadgan wara så tydelig, at then ingen förkla¬
ring betarfwar, hwarföre Allmogen åligger at ställa sig thess in¬
nehåll til rättelse. Men på thet the i samma § anbefalte och ännu
icke för sig gångne syner måge ju förr thess hellre blifwa wärk-
stälde, så wil Kongl. Maj:t hafwa Thess Befallningshafwande på
Gottland anbefaldt at besörja, thet häradshöfdingarne i orten, så
fort thet någonsin låter sig gjöra, i wederbörandes närwaro, wid
the prästegårdar, ther thet icke redan skedt, anställa the i stad¬
gan anbefalte syner och therwid ifrån the öfwerflödiga hus, för
1 Projekt till resolution i Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 20.
1070
hwilka Allmogen äro frie, noga urskilja tile nödige, som af All¬
mogen efter stadgan komma at hållas, samt them til widd, storlek
och antal utsättja, så i man- som ladugården, hwilka sednare kom¬
ma at inrättas efter tijondens och prästegårdsgrödans storlek;
dock ther någon församling i sämja och enighet med kyrckio-
herden sielf skulle wilja i socknestufwan uptekna the nödige hus,
som af sockneboerne uppå prästegården byggas och hållas böra,
så skal thet wara tillåtit enligit resolution på Prästerskapets be-
swär af then 6 Jun. 1739, § 9, i hwilken händelse then förordnade
synen ei är nödig, utan bör i stället kyrckioherdens och försam¬
lingens convention wid tinget öfwerses och sluteligen af lands¬
höfdingen samt consistorio til beständig efterrättelse stadfästas.
Widkommande åter thet öfrige af Allmogens underdånige andra¬
gande och anhållan, så anser Kongl. Maj :t med nådigt wälbehag
Prästerskapets och Allmogens riksdagsfullmägtiges öfwerenskom-
melse therutinnan samt låter således therwid bero. I föllje häraf
och som äfwen wid jemförandet med älldre jordeböcker befinnes,
at nu förtiden äro långt flere hemmansåboer i församlingarne, än
tå stadgan först inrättades, så kan äfwen med mera fördel än
minskning för Prästerskapet med then i 8 § omförmälte plöjning
hedanefter således förhållas, at af et helt siuåttondels, trefierde-
dels och femåttondels eller hemman öfwer halfwa, the måge be¬
bos af en eller flera åboer, årligen på prästegårdsåkren hållas en
dagsplögning om föråret och en om sommaren, men af halfwa, tre-
åttondedels, tredjedels, fierdedels och therander, som äro enstaka
och hafwa serskildt numer, allenast en dags plöjning om året, och
then i 10 § nämde kastweden utgjöres i proportion af hemman¬
talet, så at et helt hemman eller gård gifwer en famn, trefierdedels
trefierdedelar och så widare. Med matskotten åter, som i 14 § om¬
talas, förfares således, at et helt hemman gifwer et helt matskott
fyra gånger om året, men the therander eller mindre hemman i
proportion af theras hemmantal; blifwandes för öfrigit Allmogen
på Gottland alldeles frikallad ifrån widare tilökning uti präste-
rättigheter, kjörslor och dagswärcken, än förenämde conventions-
stadga innehåller, med mindre sådant finnes wara grundadt på
lag och särskilda kongl, resolutioner eller Allmogen af kjärlek för
sine siälasörjare godwilligen wilja them thermed betjena.
§ 79.
I anseende til bebygde och nummererade större och mindre
hemman samt obebygde åkrar och ängar, som kyrckorne uti Lunds
1071
och Götheborgs stift äga, har Kongl. Maj :t i anledning af Allmo¬
gens therstädes underdånige anhållan i nåder welat anbefalla we-
derbörande at noga handhafwa och efterlefwa kongl, resolutio-
nerne på Prästerskapets underdånige allmänna beswär af then 16
Octobris 1723, § 13, och på Allmogens af then 28 Junii 1731, § 53,
samt tillika förordna, at the enkor och barn, hwilkas män och
föräldrar wäl häfdat och brukat kyrkiohemman samt therföre
prsestanda praesterat, skola therwid emot en efter hemmanets god¬
het proportionerad städja bibehållas framför någon annan, såwida
icke efter wederbörandes godtfinnande hemmanet til något all¬
mänt församlingens eller kyrckans behof pröfwas oundgängeligit,
tå thet först til landshöfdingens och biskopens utslag och sedan
til Cammarcollegii fastställande kommer at öfwerlemnas. Hwar-
hos wederbörande landshöfdingar skal åligga at tilse och förbiuda
kronobetjenterne at i någor måtto sig befatta med förbemelte hem¬
mans och lägenheters bortstädjande, såsom ock at tilhålla kyrkio-
inspectorerne at wid hwarje års kyrckioräkningar bilägga jorde-
böcker, icke allenast så inrättade, som theras instructioner, 1 §,
påbjuder, utan ock at the ändringar, som lagligen kunna skie, äro
theruti behörigen i akt tagne.
Skulle eljest, som Allmogen i underdånighet förmäler, någon
kyrckjornes obebygde ägendom och jord wara kommen under
annat bruk, än then tilförende warit, eller räntan theraf förmins¬
kad emot förra wanligheten, så skola wederbörande landshöf¬
dingar och biskopar ofördröjeligen förhjelpa kyrkiorne til åtnju¬
tande af sin gamla och wanliga ränta hos them, som ägendomen
i bruk haft, för all then tid, kyrckiorne warit i mistning theraf,
samt återställa kyrckiornes jordar i the förra brukares händer,
om the thet åstunda, hwilket är aldeles enligit med the ofwanföre
påberopade resolutioner på Prästerskapets såwäl som Allmogens
beswär.
I öfrigit och hwad angår ofta berörde kyrkiohemmans och jor¬
dars införande i jordeböckerne under sine förra titlar, så har All¬
mogen at rätta sig efter 10 § af kongl, resolutionen på Präster¬
skapets allmänne beswär af then 7 Julii 1752; hörandes ju förr ju
hällre wederbörande landshöfdingar och biskopar, sedan försam-
lingarne och Prästerskapet hörde blifwit, uprätta och projectera
wissa taxor uppå städjan för hwart och ett kyrkiohemman och
fast egendom, antingen thet är numererat eller ej, bygdt eller
obygdt, och samma project til Cammarcollegii fastställande seder¬
mera insända, hwilket äger besörja, thet samma taxa ej må öfwer-
1072
skridas til Allmogens skada och förfång. Och på thet slika hem-
mansåboer kunna upmuntras til hemmanens thesto bättre skötan¬
de, finner Kongl. Maj:t i nåder skiäligt, at enär änka eller barn
åstunda förblifwa wid thet hemman, theras män eller föräldrar
bewisligen och wäl håfdat, böra the emot half städja blifwa til
åbo antagne och thet utan skillnad, orri änka sedermera träder i
annat gifte eller ej.
§ 80.
Kongl. Maj :t wil i nåder hafwa Allmogen i Halland alt framgent
bibehållne wid fri- och rättigheten at af then eller the uti Elfs¬
borgs län, som lagligen äga frihet at sin skog til afsalu anwända,
obehindrat kjöpa såwäl wed til bränne som timmer til husbygg¬
nad samt wircke til allahanda slögder; hwarjemte bemelte All¬
moge skal wara tillåtit at på sätt, som förr wanligit warit, efter
erhållit tilstånd och föregången utsyning, til förenämde behof
nyttja allmänningarne i Elfsborgs län, äfwen ock at therstädes up-
hämta större stubbar, grenar och toppar samt sådant til bränsle
och någon kohlning för theras smide anwända; dock bör sådant
ske under nödig tilsyn, at intet missbruk eller underslef therwid
må förelöpa, hwarföre Allmogen bör anmäla sig therom hos tings-
rätterne i Halland, som sedermera inlefwerera theras ansökning¬
ar hos landshöfdingen therstädes, hwilken them sedan til lands¬
höfdingen i Elfsborgs län öfwersänder at låta anwisa the sökande
tjenlige platser, hwarest the sedan til annat bruk otjenlig skog
måge antingen få bortföra eller ock på stället til kohlning an¬
wända.
§ 81.
Allmogen i Halland har wäl i underdånighet anhållit at blifwa
bibehållne wid kongl, resolutionen af then 22 Decembr. 1697 och
al i stöd af thensamma få betala kyrckiornes så kallade landtgil-
lesmör i Halland med sex mark silf:mt lispundet, utan at kongl,
resolutionen uppå Prästerskapets i Götheborgs stift enskilte be-
swär af then 4 December 1734, som förmår, at smöret skal betalas
antingen in natura eller efter årlige markegången, therwid må i
wägen ligga, hwarwid Allmogen såsom skjäl för sig anfördt, at
landtgillesmöret skal enligit innehållet af 1697 års resolution wara
et legatum och en wiss taxa til sex mark s:mt lispundet af testa-
tores therå utsatt. Men sorn then förberörthe kongl, resolutionen
1073
af then 4 December 1734 är grundad icke allenast på sielfwa bil¬
ligheten och ändamålet, som är kyrckiornes understöd och up-
rätthållande, utan ock på äldre förordningar och stadgar, i syn¬
nerhet Konung Christian then fierdes recess af then 27 Februarii
1643, sorn tydeligen förmår, a;t smör, korn och annat landtgiUe
bör betalas efter årligit stifts landskiöp, och 1697 års resolution, at
kyrkioåboerne i södra Halland skulle få betala smöret til sex mark
sunt lispundet, härwid så mycket mindre kan wärka eller i wä¬
gen ligga, som sielfwa grunden, hwarpå then sig fotar, nemligen
at kyrkiohemmanen wore et legatum, hwars räntor ej finge högre
upbäras, än testatores them sielfwa taxerat, är på Allmogens sida
aldeles obewislig och ogrundad; hwartil kommer, at om kyrckio-
hemmanisåboerne skulle få njuta 1697 års resolution til godo och
betala smöret med sex mark, skulle the hafwa långt större förmon
än alle andre hemmansåboer i hela landet, hwilka sine utskylder
antingen in natura utgjöra eller med penningar efter markegången
betala. Altså kan Kongl. Majit icke i nåder bewillja någon änd¬
ring uti kongl, resolutionen af then 4 Decembr. 1734 angående
landtgillesmöret i Halland; dock will Kongl. Majit i anseende til
förekomne omständigheter förskona Allmogen för utbetalningen
af skilnaden emellan 8 mark simt och then årlige markegången,
hwilken hos en del skal innestå, så at the för then förflutne tiden,
sedan 1734 års resolution utföll, ej måge graveras med mer än 2
dal. simt för landtgillesmör lispundet, men med the kyrkiohem-
mansåboer, sorn smörräntan efter årlige markegången redan be¬
talt, förblifwer wid thet, som skiedt är, så at the någon återbetal¬
ning af thet, the redan til kyrckiorne utgjordt, icke äga frihet at
söka.
§ 82.
Kongl. Maj :t bifaller i nåder, at Allmogen i Bohus län må få lösa
sitt tijonde- och afradskorn med penningar efter then årliga Tho-
masmässo markegången på bland- och slösäd, kronan dock förbe¬
hållit, ifall omständigheterna framdeles sig så föranlåta, at then
icke för thess behof kan umbäras, at i sådan händelse thensamma
in natura upbära, tå likwäl Allmogen icke bör förpliktas at ut¬
gjöra bättre och renare säd än sådan, som wid theras hemman
kunnat wäxa och falla.
§ 83.
Allmogen uti Kongsörs och Strömsholms lähn anhålla wäl at
blifwa förskonte för the them ålagde dagswärken til Kongsörs och
1074
Strömsholms ladugårdar och stallängar för knecktetunnan, och at
the utan annan tunga än soldatehållningen måge få njuta then til
godo och hjelp lika med frälsehemmansåboerne ther i länen. Men
som kongl, instruction för roteringscommissionerne af then 4 Jan.
1683 i 6 § och kongl, brefwet af then 3 Julii 1684 såwäl som gene-
ralindelningswärcket för Wästmanland af then 18 April 1698 in¬
nehålla, at twå tunnor spanmål blifwit hwar rote förund til hjelp,
af hwilka then ena är förländ rotarne til theras knektehållds un¬
derstöd och then andra i anseende til the dagswärcken, som All¬
mogen til Kongsörs och Strömsholms kongsladugårdar och stall¬
stats ängar årligen måste utgjöra, eller ock i thet stället tre dal.
sunt tunnan, så framt öfwerskåttet af kronotijonden i sochnarne
ej skulle tilräcka. Altså och emedan then förordnade och år 1729
til dagswärkens reglerande uti Wästmanland hällne commission
räknat för hälften af sidstnemde tunna spannemål på hwarje
knecktehemman, 3 öke- och 2 dränge- eller 4 ökehjelpedagswär-
ken, och genom kongl, brefwet och swaret til Cammarcollegium
af then 13 Jan. 1749 blifwit förordnat, at ofwannemde hjelpedags-
wärken böra hafwa bestånd och af Allmogen utgjöras; ty kan All¬
mogen emot thetta kongl, bref och förordnande icke befrias ifrån
the omtalte dagswärcken, för hwilka the genom then berörde span-
nemålstunnan, eller i stället tre daler s:mt på hwar rote, njuta er¬
sättning efter thet uti förbemelte kongl, bref faststälte pris å 12
öre sunt för hwarje öke- och 6 öre dito mynt för hwarje dränge-
hjelpdagswärcke. Dock bör then i soldatehåll wid Wästmanlands
Infanterieregemente indelte Allmoge wärckeligen få åtnjuta then
them förundte årlige spannemål in natura, både then, som til ro-
teringens understöd och hjelp, som ock then, hwilken för ofwan
berörde dagswärcken är then tilslagen, så långt then tilräcker,
hwarwid en ordentelig jämkning Allmogen emellan bör i ackt ta¬
gas, så at ingen therwid skjer för när utan hwar och en i sin ord¬
ning kommer at åtnjuta spanmålen in natura, hwilket Allmogen
genom sine fullmägtige skole sielfwa äga frihet at hos kronobe-
tjenterne och them, som thenna spanmål skola utdela, låta efterse,
så at the härwid måge wara förwissade om en oförkränkt rätt-
wisa.
I öfrigit förblifwer Kongl. Majit samtelige Allmogen med kongl,
nåd och ynnest stedse wälbewågen. Datum ut supra.
ADOLPH FRIEDRICH.
L. S.
1075
69.
Bondeståndets extraktprotokoll den 21 oktober 1756
om talmannen Olof Håkansson.
(Bondeståndets arkiv 1755—1756, vol. 9, fol. 430.)
Protokollet sid. 841.
Utdrag af protocollet, hållit i Bondestån¬
det den 21 October 1756.
S. d. Wid det Bondeståndet nu effter en i Herrans namn slutad
riksdag skulle skiljas åt, erindrade sig ståndet, med hwad oför¬
truten flit och redlighet Taleman Olof Håkansson nu åter 7:de
resan föreståt och förwaltat den honom enhälligt updragne swåra
och mödosamma sysla, huru han i alla sina giöromål haft Guds
namns ära, Konungens och rikets med hwarannan oskilljachtigt
förknippade sällhet och wälstånd samt grundlagarnes bestånd och
befästande til oryggeligit ögnamärcke, huru han låtit ståndets fri-
och rättigheter wara sig i ömaste måttan om hiertat, huru han i
de bistraste tillställningar genom sin försigtighet altid bibehållit
ståndet wid sin urgamla heder. Kort saigt, huru ståndet genom hans
mogna råd och trogna handledande i alle mål rönt af honom den
hielp och biträde, som en wäl förfaren och ärlig swensk man nå¬
gonsin kan åstadkomma.
Et så berömligit förhållande af Talemannen erkände Bonde¬
ståndet så å egne sorn sine hemmawarande medbröders wägnar
med all uptänkelig tacksamhet och skyldig högacktning och öns¬
kade, at Guds mägtige hand måtte uppehålla honom ännu i många
år, äfwensom ståndet förklarade sin enhälliga åstundan wara at
och framdeles få nyttia hans märkel, bistånd, til hwilken ända
ståndet fant sig ei böra underlåta at wänl. anmoda sine medbro¬
der i Blekinge at för sin del bidraga thertil, at ståndet ei må sakna
en så wärdig man ibland sig, då tiden el. omständigheterna kunna
kräfja R[iksen]s St[änder]s sammankomst.
,“11
1077
PERSONREGISTER
I detta register ha samma principer tillämpats som i föregående
band av denna publikation (1, s. 811 f.; 2, s. 733,; 4, s. 473).
Abrahamsson, Carl, Väckelsång,
Kron., (M.), 440, 452, 475, 488,
548, 832, 834—835.
Abrahamsson, Erik, Junsele, Vrnl.,
(M.), 443, 489, 745, 983, 986,
Adelswärd, Johan, ryttmästare,
slutl. landshövding, 660, 764.
Adlerberg, Inga Maria, se Heijne,
G. von.
Adlermarck, Carl Magnus, asses¬
sor, slutl. (friherre), lagman,
822.
Adlersparre, Christoffer, se
Christoffersson, C.
Adlerstam, Magnus, se Valtinson,
M.
Adlerstedt, Lars Jakob, kammar¬
råd, slutl. landshövding, 773.
Adlersten, Ulrika, se Schönström,
A.
Adolf Fredrik, konung av Sverige,
3—5,15,17—19, 21, 25—27,29—
31, 40, 45—47, 60—61, 63—64,
66—67, 70—74, 77—80, 82, 85,
87—88, 112—114, 119—122,
129—130, 140,145,167, 217—218,
225, 258, 272, 276, 283—284, 303,
309, 315—316, 380, 433, 435, 451,
453—454, 475—477, 488, 491,
493, 496—498, 500—501, 504—
506, 508, 511, 518—519, 523—
524, 526—527, 530—531, 553—
554, 561, 563—564, 571, 592, 611,
617—621, 649—650, 658—659,
664, 704, 720, 753—754, 790,
793 810, 822, 825, 845, 849—850,
863—864, 866, 868, 1075.
Adrian, Johan Gottlieb, tygmäs¬
tare. — Hans änka Anna Cata¬
rina Hårdelen 181.
Agorelius, Otto Olofsson, Gryt¬
hyttan, Närke-Värml., (M.),
4—5, 7, 9, 12—13, 16, 21, 31,
33—36, 39—40, 42, 47, 56, 59,
75—76, 81, 89—90, 101, 103,
112—113, 138, 145, 151, 194, 200,
203—204, 210—211, 213—214,
228, 232, 234, 237, 245—247, 258,
269, 272, 278—279, 285—286, 298,
394—396, 427, 434—435, 439, 442,
446—447, 451—452, 456, 477—
480, 482, 486, 490, 506—508, 513,
517—518, 521, 532, 549—550, 559,
574, 581—582, 594—595, 598,
608, 663, 670, 679, 682, 709, 712—
713, 719, 743, 746, 759—761, 784,
791, 815, 817, 823, 835, 841—
845, 854, 857, 865—868, 1016.
Agorell, Johan, auskultant i bergs¬
kollegium, kanslist i Bondestån¬
det 1755—1756, slutl. bruksidka¬
re, Saxhyttan, Grythyttan, Ör.,
434, 436, 508.
Ahllöf, Olof, assessor. — Hans
arvingar 682—683, 718, 725—
726.
Aken, Frans Mikael von, apote¬
kare i Örebro, 69.
Albertina Fredrika, se Kristian
August.
Alm, Greta, se Hultman, J.
Alströmer, Jonas, kommerseråd,
751—752, 801.
Aminoff, Carl Gustaf, kapten,
766.
Aminoff, Gregori, kapten, 614,
726.
Amnorin, Axel Jakob, kadett vid
artilleriet, slutl. fänrik vid Ös¬
terbottens regemente, 753.
Anckarcrantz, Hans, vice amiral,
slutl. amiral, 589, 610.
Anckarström, Jakob Johan, kap¬
ten, slutl. överstelöjtnant, 758.
1078
Andersson, Anders, Boglösa,
Upps., (M.), 439, 473, 478—479,
490, 495, 508, 535, 835, 1010.
Andersson, Anders, bonde, Bo¬
sjön, Näsby, ör., 56.
Andersson, Anders, Fogdö, Söd.,
(M.), 441, 452, 478, 535, 555,
695, 817, 819—820, 865.
Andersson, Anders, Kolbäck,
Västm., (M.), 8, 646.
Andersson, Anders, Mosjö, Närke-
Värml., 10, 17, 35, 83, 288, 442,
467, 485, 490, 570, 585, 594, 631,
652, 654, 745, 1003.
Andersson, Anders, Nederkalix,
Vb., (M.), 10, 18, 31, 35, 53,
427, 443, 453, 482, 505—506, 536,
549, 621, 657, 661, 677, 729, 853.
Andersson, Anders, Ytterselö,
Söd., (M.), 441, 489, 682.
Andersson, Erik, Hedemora,
Kopp., (M), 9, 18, 34, 53, 96,
129, 178, 204, 217, 427.
Andersson, Erik, Järn, Älvsb.,
(M.), 9, 17, 34, 80, 83, 427.
Andersson, Erik, Långserud, När-
ke-Värml., (M.), 10, 46, 104,
288, 427.
Andersson, Erik, Svärdsjö, Kopp.,
(M.), 442, 490, 577, 610.
Andersson, Hans, Färnebo, När-
ke-Värml., (M.), 442, 453, 488,
565, 675, 833, 836, 1016.
Andersson, Jakob, Gammalby,
Kalm., (M.), 9, 17, 34, 80, 99,
101, 174, 193, 427.
Andersson, Johan, bonde, Hult-
myra, Näsby, Ör., 56.
Andersson, Jon (Jan), Kjula,Söd.,
(M.), 441, 482, 508, 537, 548,
557, 584, 682, 699—700, 727, 747,
783, 819—820, 865, 1003, 1016.
Andersson, Jonas, häradsdomare,
Ribbholmen, Säby, Västm., 646.
Andersson, Kristoffer, Håtuna,
Upps., (M.), 7, 35, 439, 453, 488,
495, 835, 1016.
Andersson, Lars, bonde, Nygår¬
den, Näsby, Ör., 56.
Andersson, Lars, bonde, Näs, Kol¬
bäck, Västm., 646.
Andersson, Lustig Per, Mora,
Kopp., (M.), 9, 16, 42, 104, 427,
442, 488, 537, 546.
Andersson, Nils, Bamsberg, När-
ke-Värml., (M.), 442, 451, 467,
484, 490, 563, 669—670, 682.
Andersson, Nils, Sidensjö, Vrnl.,
(M.), 10, 35, 100, 104, 231, 427.
Andersson, Nils, Sköllersta, När-
ke-Värml., (M.), 10, 17, 47, 100,
104, 427, 745.
Andersson, Nils, bonde, Stora
Lalarp, Sexdrega, Älvsb., 738.
Andersson, Nils, Vesene, Älvsb.,
(M.), 9, 21, 28, 49, 82, 105, 239,
260, 289, 427.
Andersson, Olof, Avraby, Bo, Ör.,
681.
Andersson, Olof, Harbo, Västm.,
(M.), 8, 18, 49, 104, 427.
Andersson, Olof, Lampis, Nvl.,
(M.), 9, 17, 46, 80.
Andersson, Olof, Tanum, Göteb.,
(M.), 11, 17, 50, 82, 104, 121,
124, 370—372, 428.
Andersson, Per, Furingstad, Östg.,
(M.), 8, 35, 104, 260, 427.
Andersson, Per, Karbenning,
Västm., (M.), 440, 626, 631, 853.
Andersson, Torbjörn, kamrerare,
slutl. krigsråd, 804.
Angel, Anton Ernst, värdshusvärd
i Stockholm, 676—677.
Angerstein, Beinhold Butger,
bergsdirektör, e. o. assessor i
bergskollegium, 811.
Anrep, Alef Herman, lagman, 748,
752, 994—995.
Antila, Mats Henriksson, Låchteå,
Österb, (M.), 10, 16, 35, 81—82,
427.
Apelberg, Nils Gustaf, borgmäs¬
tare i Laholm, riksdagsman i
Borgarståndet 1755—1756, 619.
Appelbom, Anders, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 651.
Arenander, Olof, kamrerare i kam¬
markollegium, slutl. kammar¬
råd, 614, 715.
Arfwedson, Arvid, svensk agent
i Lissabon, 578.
Arfvola, Carl Jakobsson, Li¬
mingo, Österb., (M.), 443, 452,
613.
Argilander, Henrik Henriksson,
Kuopio, Nysl. (M.), 451, 456,
478, 495, 513, 536—537, 548, 563,
821, 854, 857,1016.
Armfelt, Fredrik, friherre, löjt¬
nant, 729.
Arnell, Carl, kansliråd, slutl. pre¬
sident, 148, 463—464, 491.
1079
Arnesson, Nils, Arvika, Närke-
Värml, (M.), 442, 478, 1016.
Arnesson, Nils, Huggenäs, Närke-
Värml., (M.), 442, 489, 515, 588,
1016.
Arnesson, Nils, 452, 690. (Omöj¬
ligt avgöra om Nils Arnesson i
Arvika eller Nils Arnesson i
Huggenäs, Närke-Värml.) (M.)
Äscheberg, Rutger von, greve,
fältmarskalk, kungl, råd 636.
Aspman, Beata Kristina, se Men¬
lös, C.
Assarsson, Olof, Bollebygd,
Älvsb., (M.), 9, 14, 35, 78—80,
89, 96, 104, 172, 200, 247—249,
254—255, 260, 277—279, 286,
289, 310.
Aurivillius, Petrus Magni, proto¬
kollssekreterare i inrikes civil¬
expeditionen, 464.
Backmark, Erik, kanslist i riksens
ständers manufakturkontor,
kanslist i Bondeståndet, slutl.
kontorsskrivare i kommerskol¬
legium, 115, 434—436, 454, 678,
731, 806—807, 865.
Bagge, Peter Samuelsson, gross¬
handlare i Göteborg, riksdags¬
man i Borgarståndet, 494, 613,
628.
Barnekow, Christian, friherre,
landshövding, slutl. general¬
löjtnant, 269, 801.
Beckstadius (Bäck-), Lars, nota¬
rie i kammarrevisionen, slutl.
sekreterare, 85.
Beckeman (Beckman), Johan, sek¬
reterare vid generallantmäteri-
kontoret, slutl. kommissions¬
lantmätare, 137.
Beck-Friis, Joakim, kammar¬
herre, assessor, slutl. greve,
riksråd, 685—686, 827.
Beckman, Peter, sergeant vid ar¬
tilleriet, 753.
Beijer, Margareta Eleonora von,
se Gyllenborg, J.
Bejer, Gabriel, superkargör i Gö¬
teborg, 554, 565, 573.
Bengtsson, Anders, bonde, Bräng¬
en, Näsby, Ör., 56.
Bengtsson, Anders, Västerha¬
ninge, Sthlm, (M.), 439, 489,
571, 578.
Bengtsson, Bengt, Hällestad, Östg.,
(M.), 441, 490.
Bengtsson, Johan, Södra Råda,
Närke-Värml., (M.), 10, 288,
427.
Bengtsson, Jon, Skatelöv, Kron.,
(M.), 440, 451, 478, 508, 561,
622, 682, 689, 692, 696, 702,
707, 713, 727, 731, 735, 743, 746,
773, 832, 834—835.
Bengtsson, Måns, Höreda, Jönk.,
(M.), 8, 15, 30, 42, 82—83, 104,
193, 203, 215, 220—221 (?), 426.
Benzelius, Erik, ärkebiskop, 801.
Benzelius, Henrik, ärkebiskop,
Prästeståndets talman, 18, 31,
55, 61, 78, 225, 257—258, 266—
267, 270, 273, 290, 294, 434, 451,
454, 475, 480, 488, 491, 495, 506,
516, 523—525, 553—554, 563—
564, 592, 604, 612, 618, 673, 753,
763, 785, 794—795, 804, 863,
1019.
Benzelstierna, Erik, auditör, slutl.
assessor, 291.
Benzelstierna, Johan Jakob, pro¬
fessor, slutl. kammarråd, 580,
644, 708.
Benzelstierna, Lars, professor,
slutl. ordensbiskop, riksdags¬
man i Prästeståndet 1755—1756,
612, 776.
Berg, Carl, gästgivare, 607—608,
641.
Bergengren, Adam Ludvig, revi¬
sor, 107, 206.
Bergenskiöld, Erik, bergmästare,
assessor, slutl. bergsråd, 708,
963.
Bergenstråhle, Johan Gabriel,
assessor, slutl. hovrättsråd, 822.
Bergenstrål, Johan, med. dr, ami-
ralitetsmedicus, slutl. assessor
i collegium medicum, 605.
Bergström, A. H., f. d. länsman,
199.
Bernegau, Gustaf, kammarför¬
vant i kammarkollegium, 652,
689.
Beronius, Magnus, biskop i Kal¬
mar, slutl. ärkebiskop, 455.
Bertunen, Olof Henriksson, Uleå,
Österb., (M.), 10, 18, 82, 427.
Beutman, Johan Georg von, över¬
stelöjtnant, 258—259.
Biberg, Johan Fredrik, vice hä¬
69—590725. Bondeståndets protokoll
1080
radshövding, slutl. häradshöv¬
ding, 985—986.
Bielke, Nils Adam, greve, kam¬
marherre, slutl. riksråd, presi¬
dent, 55, 271, 283, 567.
Bielke, Ture Gabriel, greve, riks¬
råd, 303.
Bilberg, Carl Gustaf, assessor,
slutl. kammarrevisionsråd, 750.
Bildensköld, Johan Gabriel, advo¬
katfiskal, slutl. hovrättsråd, 608,
792.
Biuggren, Magnus, bergsfiskal,
slutl. bergsråd, 730.
Björkström, Nils, provinsialschä-
fer i Västmanland, 646.
Blidberg, Nils, justitieborgmästa¬
re i Karlskrona, riksdagsman i
Borgarståndet 1755—1756, 717.
Blix, Gustaf Adolf, kaptenlöjt¬
nant, slutl. kommendörkapten,
216, 661, 742.
Blix, Johan Carl Magnusson, f. d.
lanträntmästare, 216, 697, 739.
Boberg, Carl Gustaf, borgmästare
i Öregrund, slutl. adlad von
Palmcrona (ointrod.), hovrätts¬
råd, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 69, 74, 158, 284, 718,
736 -737.
Boberg, Jakob, krigsfiskal i krigs¬
kollegium, slutl. assessor, 133.
Boije af Gennäs, Carl Gustaf,
överstelöjtnant, 470, 590.
Boije af Gennäs, Johan Gustaf,
kapten, slutl. friherre, 758.
Bonde, Gustaf Gabriel, assessor,
slutl. bergsråd, 792, 821.
Bonde af Björnö, Eleonora Char¬
lotta, se Taube af Odenkat, V. L.
Bonde af Björnö, Gustaf, greve,
riksråd, 822.
Bonge, Maurits, kamrerare i rik¬
sens ständers manufakturkon¬
tor, 174, 230, 246, 253—255, 269,
275—282, 285—288, 301, 394—
395.
Booze, Lars, rådman i Söder¬
hamn, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 267.
Borath, (Porath), Kristoffer, löjt¬
nant, fäktmästare, slutl. vid
Lunds universitet, 679.
Borgman, Magnus, soldat vid liv¬
gardet, 749.
Borneman, Johan Melker von,
löjtnant, 689.
Bosson, Erik, gästgivare i Ronne¬
by, 610.
Botin, Anders, e.o. kanslist, slutl.
adlad af Botin, kammarråd,
706, 709.
Brahe, Erik, greve, överstelöjt¬
nant, fungerade 1751—1752 som
lantmarskalk under dennes
sjukdom, slutl. överste, 19, 55,
61, 202, 237, 257—258, 266—
267, 283—284, 675—676, 720—
721. — Hans hustru Christina
Charlotta Piper 676, 720—721.
Brahe, Ulrika Juliana, se Gyllen¬
stierna af Björksund och Helgö,
N.
Brandt, Georg, e. o. assessor,
slutl. bergsråd, 821.
Bratt, Carl Gustaf, kvartermästa¬
re vid Västgöta regemente,
slutl. kornett, uppfinnare, 839.
Braunerhielm, Magnus, kammar¬
herre, 19.
Braunerhielm, Samuel, kammar¬
råd, 793—794, 800—801.
Breant (Briant), Johan, notarie i
krigskollegium, slutl. sekretera¬
re i barnhus- och hospitalsde-
putationen, 756.
Bredha, Severin, pagehovmästare,
552, 735, 811.
Bremer, Sven, trädgårdsmästare
i Stockholm, 813.
Briant se Breant.
Brock, Mattias, brukspatron, ami-
ralitetsfiskal, 113.
Broman, Carl, landshövding, 571,
692.
Broman, Erland, friherre, presi¬
dent, 566.
Bromell, Lars von, kapten, 257,
838.
Broström, Johan, häradshövding,
701, 962—963.
Browallius, Johan, biskop i Åbo,
riksdagsman i Prästeståndet
1751—1752, 75, 229, 276
Bruhn, Lars, kyrkoherde i Sträng¬
näs stift, slutl. kontraktsprost,
589, 710, 789-790.
Bruhn, Sven, stadssekreterare i
Kalmar, 467.
Brunsell, Johan, borgmästare i
Trosa, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 166.
Rruseen, Johan, sekreterare i
1081
kommerskollegium, slutl. tull¬
råd, 741.
Bröms, Peter Isaksson, härads¬
hövding, Stockholm, 755.
Busck, Anders, handlande och
rådman i Uddevalla, brukspa¬
tron, 781.
Biitzow, Ludvig, prost i Lunds
stift, 291.
Bång, Jonas, assessor i hessiska
antikvitetskollegiet, 599, 790.
Bååt, Seved, friherre, riksråd,
riksskattmästare. — Hans arv¬
ingar 390, 667—668, 693—695,
736, 768—769.
Bäckstadius, se Beckstadius.
Bähr, Peter, lanträntmästare i
Uppsala län, 807.
Baelter, Sven, domprost i Växjö,
riksdagsman i Prästeståndet
1751—1752, 75, 211, 297.
Börjesson, Måns, Hallås, Mosse¬
bol?), Älvsb., 209.
Börjesson, Per, Älvsåker, Hall.,
(M.), 11, 17—18, 46, 82, 428.
Camitz, Anna Sara, se Ehrenlund,
S.
Camitz, Clara Johansdotter, se
Flach, F. F.
Campbell, Maria, se Cedercreutz,
H.
Cardeur, Claude, fransk läder-
och skinnberedare i Stockholm,
813.
Carlberg, Johan Gustaf, löjtnant,
Östra Råda, Norra Råda, Vrml.
— Hans änka Elsa Katarina
Tranaea 562, 740.
Carleson (Carlsson), Edvard,
kansliråd, slutl. president, 306,
609.
Carlsdotter, Christina, se Esten¬
berg, O.
Carlsson, Anders, 654.
Carlsson, Johan von, kammar¬
herre, 19, 79, 454.
Carlsson, Lars, Rök, Östg., (M.),
8, 12, 16, 49, 82, 104, 427.
Carlstein, Jonas, aktuarie vid re¬
duktions- och likvidationsver-
ket, slutl. sekreterare, 736, 755.
Cederbielke, Johan, (friherre),
landshövding, 591, 599—600.
Cedercreutz, Herman, (greve),
riksråd. — Hans hustru Maria
Camphell 614, 739.
Cedercreutz, Lars Fredrik, kam¬
marherre, 297.
Cedercrona, Daniel Gustaf, asses¬
sor, 204, 207.
Cederfelt, Johan, kammarskriva¬
re, slutl. kanslist, 570, 658.
Cederfelt, Sten, lagman, slutl. ex¬
peditionssekreterare, 215, 234.
Cederhielm, Germund, friherre,
hovrättspresident, 758, 812.
Cederhielm, Germund Carl, fri¬
herre, assessor, slutl. hovrätts¬
president, 661.
Cederstam, Gustaf, se Cornéer, G.
Cederstolpe, Johan Samuel, löjt¬
nant, slutl. kapten, 291.
Cederwald, S., se Stichaeus.
Cederwarf, Carl, vice kassör i
riksens ständers bank, 626.
Celsius, Olof, kyrkoherde i Stock¬
holm, slutl. adlad von Celse,
biskop i Lund, riksdagsman i
Prästeståndet 1755—1756, 585—
586, 748, 789—790.
Cervin, Frans, borgmästare i
Karlshamn, slutl. lagman, riks¬
dagsman i Borgarståndet, 610,
622.
Chené, fransman, 30.
Christiernin, Adolf Adolfsson,
brukspatron, slutl. bergsråd,
113, 156, 184, 206, 243—244,
251—252, 258, 293, 756, 809—
810, 853.
Christiernin, Daniel, regements¬
pastor vid adelsfanan, 565,569,
576.
Christiernin, Per, rustmästare vid
livgardet, 676.
Christoffersson, Bengt, Stenkyr¬
ka, Göteb., (M.) 444, 453, 478,
1016.
Christoffersson (-sen), Christ¬
offer, kaptenlöjtnant, slutl. ad¬
lad Adlersparre, överstelöjt¬
nant, 283.
Claesson, Anders, Grums, Närke-
Värml, (M.), 10, 17, 23, 53,99—
101, 121, 141, 176, 178, 184,
199—200, 214, 220—221, 224,
286, 288, 302, 427.
Clason, Isak, grosshandlare i
Stockholm, riksdagsman i Bor¬
garståndet 1755—1756, 807, 812.
Clemetsson se Klemetsson.
1082
Corall, Peter, kamrerare i tullver¬
ket, 763.
Cornéer (Korner), Gustaf, advo¬
katfiskal, slutl. adlad Ceder¬
stam, vice president, 207.
Corylander, Johan, universitets¬
bibliotekarie i Lund, slutl. prost
i Lunds stift, 748.
Coyet, Sten, friherre, överstelöjt¬
nant, 186.
Creutz, Gustaf Filip, greve, kans¬
list, slutl. riksråd, kanslipresi¬
dent, 681.
Creutz, Lorens Vilhelm, greve,
löjtnant, slutl. överste, 230 (tro¬
lig.), 555, 681, 696, 763.
Cronhiort, Carl Gustaf, friherre,
landshövding, slutl. president,
499—500, 782.
Cronstedt, Gabriel, generallöjt¬
nant, 786.
Dalin, Olof von, bibliotekarie, in¬
formator hos kronprinsen, slutl.
hovkansler, 298, 567.
Dalmansson, Anders, mönster¬
skrivare vid kronprinsens rege¬
mente, 811.
Danckwardt, Carl Gustaf, härads¬
hövding, slutl. lagman, 688.
Danielsson, Axel, Sorunda, Sthlm,
(M.), 7, 35, 104, 140.
Danielsson, Erik, Almundsryd,
Kron., (M), 8, 15, 30, 47, 105,
140, 426, 440, 487, 512—513,516,
520, 524, 526, 528, 682, 864,
866—867.
Danielsson, Johan (Jan), Tjällmo,
Östg., (M.), 8, 16, 30, 49, 104,
168, 255, 260, 427, 441, 783, 834.
Danielsson, Samuel, Lagga, Sthlm,
(M.), 439, 453, 490, 526, 528, 864,
866—867.
Dassau, Johan Hermansson,
Stockholm, 813.
Davidsson, Per, Mörlunda, Kalm.,
(M.), 441, 452, 490, 621, 682.
de Bruce, Johan Fredrik, härads¬
hövding, slutl. vice president,
28, 663.
de Carnall, Carl Constantin, ma¬
jor, slutl. (friherre),generalma¬
jor, 628, 668, 688.
Deckberg, Olof, kyrkoherde i
Uppsala ärkestift, slutl. prost,
707—708, 739.
De Geer, Charles, kammarherre,
slutl. friherre De Geer af Leuf¬
sta, hovmarskalk, 851.
Degener (-aer), Jakob Peter,
kapten, kapare, 294, 565, 688,
692, 709, 959.
de la Chapelle, Gustaf Julius, fö¬
rare, slutl. sekundfänrik, 795—
796.
De la Gardie, Pontus Fredrik,
greve, överstelöjtnant, slutl. ge¬
nerallöjtnant, en av rikets her¬
rar, 564.
de Laval, Jean, kapten, slutl. över¬
stelöjtnant, 792.
Derbet, Josef, fransk affärman,
711—712, 769.
Douer, Jobb, holländsk styrman,
960.
Dragman, Isak Johan, kommissa¬
rie i kommerskollegium, slutl.
kommerseråd, 692, 715, 741.
Dreyström, Jonas, ryttare vid liv¬
regementet, 118—120, 123,148—
149, 153.
Drufva, Peter, kammarråd, lands¬
hövding, 794.
Dryander, Hans, kyrkoherde i
Göteborgs stift, slutl. prost,
riksdagsman i Prästeståndet
1751—1752, 189.
Drydén, Sven f. d. generalguver-
nementssekreterare i Finland,
601, 624.
Dubb (-e), Vilhelm Johan, vice
landssekreterare, slutl. advo¬
katfiskal i kammarrevisionen,
153.
Diiben, Joakim von, friherre, kom¬
merseråd, slutl. riksråd, kans¬
lipresident, 609.
Ducker, Teodora Beata, se Rosen,
G. F. von.
Durietz, Gabriel, kapten, 509.
During, Johan Christoffer, (gre¬
ve) , fältmaskalk, slutl. överståt¬
hållare, 131, 195, 209, 579, 661.
Döbeln, Ernst Fredrik von, hä¬
radshövding, slutl. hovrättsas¬
sessor, 165.
Döbeln, Johan Jakob von, proto¬
kollssekreterare, slutl. kansli¬
råd, 300.
Edelfelt, Johan Gustaf, ryttmäs¬
tare. — Hans arvingar 667, 693.
1083
Eliesson, Peter, dräng, Västg.,
788—789.
Elofsson, Brynte, Brunskog, När-
ke-Värml., (M.), 10, 49, 288,427.
Enbeck, Anders, länsman, Stora
Tuna, Kopp., 855.
Enberg, Markus, kamrerare i
kammarkollegium, slutl. kam¬
marråd, 652, 689.
Eneqvist, Josef, kammarförvant,
slutl. kamrerare i kammarkol¬
legium, 233, 798.
Eneroth, Daniel, fältnotarie, vice
häradshövding, slutl. härads¬
hövding, 601, 703.
Engberg, Peter, borgmästare i
Nora, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 665.
Engelhardt, Vilhelm Gerhard von,
ryttmästare slutl. överste, 212,
282—283, 390, 689—690.
Edling, Anders, e. o. lantmätare,
slutl. räntmästare i Visby, 137.
Ehrenborg, Casper, ryttmästare,
570, 658.
Ehrenborg, Christian Didrik, hov-
junkare, slutl. kammarherre,
570.
Ehrencrona, Carl Gustaf Gammal,
friherre, kammarherre, slutl.
riksråd, 60—61.
Ehrenfalk, Carl Leonard, kom¬
missarie, slutl. assessor, 741.
Ehrenlund, Samuel, expeditions¬
sekreterare. — Hans hustru
Anna Sara Camitz 663.
Ehrenreich, Johan Eberhard Lud¬
vig, hovtandläkare, förvaltare
på Gripsholms kungsladugård,
slutl. hovråd, 823.
Ehrenström, Anders, överjäg¬
mästare, 109, 207, 227—228, 253,
550, 560, 569—570, 584, 594.
Ehrensvärd, Augustin, överste,
slutl. (greve), fältmarskalk, 52,
251, 726, 795—796.
Ekebarck, Erik, kamrerare, slut!,
kammarråd, 736.
Ekeblad, Claes, greve, riksråd,
överstemarskalk, slutl. kansli¬
president, 451—452, 454, 460.
Ekeblad, Claes Christoffer, greve,
major, slutl. generalmajor, 710.
Ekebom, Jakob, häradshövding i
Norbergs, Vagnsbro och Skinn¬
skattebergs domsaga, 50.
Ekebom, Per, kommissarie, slutl.
kammarrevisionsråd, 705.
Ekerman, Olof, politieborgmäs-
tare i Norrköping, assessor. —
Hans arvingar 764.
Ekerman, Otto Fredrik, stads¬
fiskal i Norrköping, slutl. ju¬
stitieborgmästare, lagman, 764.
Ekestubbe, Carl Gustaf, kammar¬
herre, kapten, slutl. major, 822.
Ekestubbe, Johan Leonard, rid¬
darhussekreterare, slutl. kansli¬
råd, 39, 535, 640, 748, 806.
Elbfass, Joakim Gottfrid, socker¬
sjudare, 610.
Eldstierna, Lars, friherre, kap¬
ten, slutl. major, 664.
Elg, Sven, kyrkoherde i Skara
stift, slutl. kontraktsprost, riks¬
dagsman i Prästeståndet, 189,
263, 297.
Engmark, Anders, stadskassör i
Gävle, 697.
Engström, Bengt, kommissarie
vid amiralitetet i Göteborg, 813.
Eriksson, Ersson.
Ersson, Anders, nämndeman, f. d.
riksdagsman, Gådersta, Skepp¬
tuna, Sthlm, 611.
Eriksson (Ersson), Anders, Hus-
by-Långhundra, Sthlm, (M.), 7,
12, 15, 17, 21, 23, 30, 35, 49—50,
67, 80, 99, 184, 189, 244, 426.
Eriksson (Ersson), Anders, Tida¬
vad, Skar., (M.), 7, 17, 30, 34,
77, 79, 85, 95, 98, 100—101, 116,
141, 178, 184, 192, 219, 222.
Eriksson (Ersson), Erik, Lauckas,
Nyl., (M.), 441, 518.
Ersson, Erik, Tensta, Upps., (M.),
439, 451, 490.
Ersson (Eriksson), Johan, Bond¬
kyrka, Upps., (M.), 439, 452,
482, 548, 641, 679, 807.
Eriksson, (Ersson), Johan, Grava,
Närke-Värml., (M.), 442, 490,
551.
Eriksson (Ersson), Johan, Knut¬
by, Sthlm, (M.), 7, 47.
Eriksson, Johan, Nora bergsför¬
samling, Närke-Värml., (M.), 9,
12, 35, 157, 288, 427.
Ersson (Eriksson), Johan, Täby,
Sthlm, (M.), 439, 482.
Eriksson, Johan, se Tarckman.
Ersson, Nils, frälsebonde, Ing-
1084
vasta, Rasbokil, Upps., 444, 463,
497, 566, 851.
Eriksson (Ersson), Olof, Lima,
Kopp., (M.), 9, 17, 49, 82, 104,
442, 489, 1016.
Eriksson (Ersson), Olof, Unders¬
vik, Vrnl., (M.), 10. 40, 82, 100,
103, 224, 259, 286, 294, 427, 442,
456, 478, 508, 524, 534, 536—
537, 541—542, 548—549, 621,
675, 832, 854, 857.
Ersson, Per, bonde, Klivinge, Ras¬
bokil, Upps., 851—852.
Ersson, Per, Leksand, Kopp.,
(M.), 442, 451, 490, 492, 674.
Ersson (Eriksson), Per, Vaksala,
Upps., (M.), 7, 17, 34, 80, 426.
Eriksson (Ersson), Per, Västra
Vingåker, Söd, (M.), 441, 451,
489, 1003.
Ernstson, Erik, bonde, Kottby,
Helsinge, Ny]., 559, 647, 740,
802—803.
Ers, Henrik Matsson, Loj o, Nyl.,
(M.), 441, 682.
Esaiaesson, Jakob, f. d. riksdags¬
man, Näs, Seglora, Älvsb., 306.
Escholin, Israel, f. d. rustmästare
vid livgardet, 676.
Estenberg, Carl, e. o. notarie,
slutl. hovrättsråd, 576, 680, 792,
840.
Estenberg, Olof, kansliråd. —
Hans hustru Christina Carls¬
dotter 792. — Arvingarna 803.
Fabricius, Jakob, amiralitetspas¬
tor. — Hans änka Hedvig Char¬
lotta Nordenflycht, författarin¬
na, 21, 135—136.
Fabritius, Erik, adjutant vid ka¬
relska dragonskvadronen, slutl.
löjtnant vid Nylands-Tavaste-
hus dragonregemente, 614, 726.
Faggot, Jakob, överdirektör för
lantmäteri- och justeringsver-
ket, 589.
Faggot, Peter, rådman i Stock¬
holm, riksdagsman i Borgar-
ståndet 1751—1752, 198.
Fahlberg, Johan, skräddare i
Stockholm, 667, 683, 72K.
Fahlström, Ludvig, friherre, ge¬
neralmajor. — Hans änka Chri¬
stina Elisabet Ranck 305.
Falck, Per, rådman i Stockholm,
slutl. politiborgmästare, riks¬
dagsman i Rorgarståndet, 455,
543.
Falk, Fredrik Adolf, vice härads¬
hövding, slutl. assessor, Högby,
Vreta kloster, Östg., 759.
Falkenberg af Trystorp, Gabriel,
friherre, landshövding, 28.
Falkengréen, Christoffer, kom¬
mendörkapten, slutl. friherre,
riksråd, 744.
Faxell, Johan, justitiarie i Filip¬
stad, riksdagsman i Borgarstån¬
det, 827.
Fernebohm, Henrik Denison, aus¬
kultant i Göta hovrätt, 546, 604.
Fersen, Carl Reinhold von, greve,
hovjägmästare, slutl. riksråd,
66.
Fersen, Fredrik Axel von, greve,
generalmajor, slutl. fältmar¬
skalk, riksråd, lantmarskalk
1755—1756, 144—145, 180, 434,
451, 454, 475. 477, 480, 488, 491,
495, 506, 523—525, 530—531,
550, 553, 563, 579, 592, 604, 612,
616, 618, 626, 640, 644, 647, 649,
655, 669, 672—673, 687, 753, 783,
788, 790—792, 794—795, 804,
828—832, 835, 839, 863, 865—
868, 1019.
Filenius, Per, domprost, slutl. bis¬
kop i Linköping, riksdagsman i
Prästeståndet, 244, 519, 720.
Finerus, Carl Ebbe, borgmästare
i Nvköping, riksdagsman i Bor¬
garståndet, 166, 239, 571, 577,
610, 748, 776.
Flach, Fredrik Ferdinand, asses¬
sor. — Hans hustru Clara Jo¬
hansdotter Camitz 293.
Flach, Johan Fredrik, assessor,
slutl. lagman, 138.
Fleetwood, Gustaf Miles, friherre,
major, 556.
Flodelius, Anders, dräng, Syr-
holmen, Floda, Kopp., 674, 749,
767.
Flygarell, Johan Fredrik, löjt¬
nant, slutl. stadsmajor, 259.
Focken, Johan, handelsman i
Stockholm, 683.
Fogel se Vogel.
Folke, Jöns Jöransson, När, Gotl.,
(M.), 11—12, 16, 50, 81, 428, 443,
452, 478.
1085
Forbus, Lars, bataljonspredikant
vid Västerbottens regemente,
680, 706.
Forelius, Carl Daniel, sekreterare
i Svea hovrätt, slutl. lagman,
499, 509.
Forsberg, Olof, länsman, Stora
Tuna, Kopp., 855.
Forssén, Benjamin, auskultant,
kanslist i Bondeståndet 1755—
1756, 434, 735.
Forssén, Olof, andre predikant
vid artilleriet, notarie i Präste¬
ståndet 1755—1756, slutl. kon¬
traktsprost i Uppsala ärkestift,
520, 796.
Forssén, Samuel, landssekretera¬
re i Åbo och Björneborgs län,
775. — Hans arvingar 755.
Forsstedt, Godfrida Margareta,
änka, Stockholm, 753.
Forsten, Peter, fältkassör, 740.
Fougt, Henrik, notarie i bergs¬
kollegium, slutl. sekreterare,
boktryckare, 754.
Franc, Johan, lagman, 56, 84, 118,
124, 137, 213, 262, 274, 297.
Fredenstierna, Adam, hovrätts¬
råd, justitiekansler, slutl. hov¬
rättspresident, 249, 579, 583—
584, 591—592, 594—595, 598,
624, 627, 643, 648, 687—688, 690,
700—701, 704, 709, 722, 724, 727,
732, 747, 759, 761, 771, 780, 785—
786, 789, 820, 826, 964—965,
1020—1024.
Fredrik I, konung av Sverige, 3,
17—18, 20, 23—26, 29, 61, 109,
258, 309, 315, 566, 937.
Fredrik V, konung av Danmark,
671.
Fredrik Adolf, prins av Sverige,
15, 19, 451, 550, 567, 573, 580—
582, 625, 644, 681, 792, 824, 827,
829, 845.
Freijtag, Catharina Lovisa, se
Hård, C. L.
Frese, Martin, kapten vid Öster¬
bottens regemente, 211.
Freser, Åke Henrik, assessor,
slutl. adlad Vult von Steijern
(ointrod.), 741.
Fries, Nils Gustafsson, borgmäs¬
tare i Örebro, riksdagsman i
Borgarståndet 1755—1756, 460.
Friesendorff, Fredrik von, fri¬
herre, landshövding, slutl. riks¬
råd, 28, 606, 709, 767, 795, 810,
813, 829, 852.
Fundahn, Sven, häradsprost i
Lunds stift, riksdagsman i
Prästeståndet, 627, 650.
Gadolin, Jakob, professor vid Åbo
akademi, slutl. biskop i Åbo,
riksdagsman i Prästeståndet
1755—1756, 729, 736, 741, 976.
Ganschou, Joakim Georg von, ge¬
neralmajor, 211.
Geijer, Bengt Gustaf, brukspa¬
tron, Uddeholm, Norra Råda,
Värml. — Hans arvingar 994.
Gerdessköld, Johan, justtiekans-
ler, slutl. friherre, hovrättspre¬
sident, 64—65, 154, 214, 226,
237, 261, 373, 457, 469, 716—717,
721—722, 830, 968—969.
Gertten, von, löjtnant, 767.
Gestrin, Johan, landsfiskal i Kop¬
parbergs län, 628.
Gezelius, Mårten, f. d. lantränt¬
mästare i Jönköpings län, 214—
215, 767.
Giertta, Carl Niklas, hovjunkare,
608.
Giertta, Christian Johan, slutl.
kornett, 608.
Giös, Lorens Johan, kapten, slutl.
(friherre), landshövding, 704.
Gotheim, Mattias, f. d. interims-
lanträntmästare i Kalmar län,
597.
Gother, Johan, rådman i Västerås,
riksdagsman i Borgarståndet
1751—1752, 263.
Gran, Johan Önnert, handels¬
man i Karlskrona, riksdagsman
i Borgarståndet 1751—1752, 74.
Granatenhielm, Samuel, ryttmäs¬
tare, 767.
Gren, Hans, f. d. handelsbokhål¬
lare i Norrköping, 801.
Griese (Gris, Grise), Anders,
kockdräng vid hovet, slutl.
överinspektör, 605, 756.
Griese, Peter, kamrerare i gene-
rallanttullkontoret, sederm.
överdirektör, 564, 737.
Grisheim, Ernestine von, se
Palmfeldt, G. E.
Groth, Christoffer, kaptenlöjt¬
nant, Pasta, Romfartuna,
Västm., 665, 788.
1086
Grönberg, Olof Persson, Härje¬
vad, Skar., (M.), 440, 453, 476,
478, 485, 492—493, 495, 516,522,
524, 526—529, 547—548, 645,
682, 866—867.
Grönhagen, löjtnant, 207.
Gudmundsson, Per, Örkelljunga,
Krist., (M.), 11, 16, 18, 35, 68,
76, 82, 90, 92, 105—107, 129,
164—165.
Gustaf I, konung av Sverige, 73.
Gustaf, Sveriges kronprins, seder¬
mera Gustaf III, konung av
Sverige, 3, 26—27, 29—32, 40,
150, 153—154, 271, 273, 283, 285,
298, 433, 451, 453, 550, 563—
565, 567, 573, 580—582, 605, 625,
649—650, 824, 827, 829, 845, 849.
Gustafsson, Anders, Möklinta,
Västm., (M.), 440, 451, 478, 548,
565, 631.
Gustafsson, Bengt, Stenstorp,
Skar., (M.), 440, 452, 489, 497,
535, 570, 593—594.
Gustorff, Johan Birger, vice hä¬
radshövding, 723.
Gyllenadler, Carl Gustaf, sekrete¬
rare, slutl. kammarrevisions-
råd, 705.
Gyllenborg, Fredrik, greve, pre¬
sident, 590, 779. — Hans hustru
Elisabet Stierncrona 726.
Gyllenborg, Gustaf Fredrik, gre¬
ve, registrator, slutl. kammar¬
råd, 580.
Gyllenborg, Gustaf Samuel, greve,
landshövding, 574, 750.
Gyllenborg, Henning Adolf, gre¬
ve, hovkansler, lantmarskalk
1751—1752, slutl. riksråd, 18, 31,
39, 43, 45, 55, 61, 76, 78, 83, 100,
135, 142—143, 145, 173, 195,202,
225, 294, 536, 720—721, 735.
Gyllenborg, Jakob Johan, greve,
lagman, slutl. landshövding,
237, 455, 582, 623, 643, 660.
Gyllenborg, Johan, greve, riks¬
råd, universitetskansler, 64, 255,
297, 304. — Hans hustru Marga¬
reta Eleonora von Beijer 255,
303.
Gyllenhammar, Johan Gustaf, kap¬
tenlöjtnant, slutl. kommendör¬
kapten, 733.
Gyllenspetz, Ture, regements¬
kvartermästare, slutl. kapten,
136, 277, 304—305, 766, 790—
791.
Gyllenstierna af Björksund och
Helgö, Göran, greve, lagman,
slutl. riksmarskalk, 55.
Gyllenstierna af Björksund och
Helgö, Nils, greve, riksråd, —
Hans hustru Ulrika Juliana
Brahe 676.
Gyllensvärd, Johan Anders, över¬
jägmästare, 699.
Göransson, Johan, fil. mag., forn¬
forskare, slutl. kontraktsprost i
Karlstads stift, 121.
Göransson se även Jöransson.
Göthenstierna, David, lagman. —
Hans arvingar 667, 693, 728, 808.
Hacksen, Alexander, hovrättsad-
vakat, Finland. —- Hans son
Alexander Johan Hacksen
(omyndig) 755.
Hadelin, Hans Peter, kammar¬
skrivare i kammarkollegium,
216, 730, 733.
Hagelberg, Jonas von, assessor,
slutl. hovrättsråd, 822.
Hagert, Gabriel, borgmästare i
Borgå, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 276, 621.
Halenius, Engelbert, professor
vid Uppsala universitet, slutl.
biskop i Skara, riksdagsman i
Prästeståndet, 92, 498—499,
530—531, 533—534, 608, 644,
649, 669, 762, 829, 865—868.
Hallberg, Peter, betjänt, 753.
Hallenius, Johan, brukspatron,
Tunafors, Eskilstuna-Kloster,
Söd, 817, 819—820.
Hamilton, Gustaf David, greve,
generalmajor, slutl. fältmar¬
skalk, 270, 475, 639, 696.
Hamilton af Hageby, Carl Axel
Hugo, friherre, överstelöjtnant,
slutl. landshövding, 604.
Hamilton af Hageby, Carl Otto,
friherre, riksråd, 635.
Hammarhielm, Johan Laurentz,
kapten, slutl. kommendörkap¬
ten, 661, 742.
Hamrén, Lars, notarie i riksens
ständers manufakturkontor,
slutl. assessor i kommerskolle¬
gium, notarie i Bondeståndet,
4—5, 20, 74, 115, 221, 270, 309,
1087
311, 434—436, 446—447, 454, 525,
531, 542, 594, 596, 662—663, 672,
679—680, 719, 733, 841, 845,
863—865.
Hanell, Kaspar Abraham, rådman
i Kalmar, riksdagsman i Bor¬
garståndet 1755—1756, 783.
Hanqvist, Johan, rådman i Väs¬
tervik, slutl. borgmästare, riks¬
dagsman i Borgarståndet 1755—
1756, 728, 826.
Hansson, Anders, Hackvad, När-
ke-Värml., (M.), 10, 35, 77, 82,
95, 104, 288.
Hansson, Christen, Uppåkra,
Malm., (M.), 443, 453, 482.
Hansson, Erik, Näsinge, Göteb.,
(M.), 444, 491, 1016.
Hansson, Erik, Vendel, Upps.,
(M.), 439, 452, 482.
Hansson, Josef, Mossebo, Älvsb.,
(M.), 9, 12, 18, 20—21, 24, 30—
31, 34, 36—38, 41—42, 53, 57,
65—66, 75, 77, 80, 88, 90—92,
97—99, 102, 113, 118, 120, 124,
136, 140, 144, 151—153, 157—
159, 179, 192—193, 195, 201, 203,
206—207, 210—211, 222, 228, 238,
248, 255, 279, 285—286, 288—
290, 302, 427, 439, 441, 451, 453,
456, 461—462, 477, 482, 488, 494,
506, 508, 514, 521, 530, 535—536,
542, 548, 550, 555—556, 564—
565, 569, 572, 574—576, 579, 585,
587, 589, 591, 594, 599, 602, 612,
616, 623, 625, 635, 637, 648, 657,
663, 667, 677, 682, 687—688, 690,
695, 702, 719, 727, 729, 735, 745—
747, 759, 761, 783, 790, 799,
803—804, 817, 825, 828, 833, 835,
839, 854, 857, 868, 1016.
Hansson, Mats, Österåker, Sthlm,
(M.), 439, 488, 548.
Hansson, Nils, bonde, Lövgård,
Sundby, Söd., 305.
Hansson, Per, Foss, Göteb., (M.),
444, 452, 488, 723, 1016.
Hårdelen, Anna Catharina, se
Adrian, J. G.
Hastfer, Fredrik Vilhelm, löjt¬
nant, slutl. friherre, 264—265.
Hastfer, Gustaf Bernt, major,
kammarherre, slutl. friherre,
161, 757, 837.
Hauswolff, Bernhard Beinhold
von, landshövding, slutl. presi¬
dent, 756.
Hauswolff, Eberhard Salomon
von, kammarråd, 782.
Hedenberg, Fredrik, pärlfiskeri-
inspektor i Åbo län, 838.
Hederhielm, Gustaf Otto, kam¬
marskrivare, slutl. kammarre-
visionsråd, 750, 993—994.
Hedman, Abraham, direktör vid
Kätterstads linnemanufakturi,
Haraker, Västm., 738, — Hans
hustru Regina Petronella Hwas¬
ser (Wässer) 717.
Hedman, Anna Lisa, piga, Stock¬
holm, 753.
Hedman, Claudius, kontraktsprost
i Åbo stift, riksdagsman i
Prästeståndet 1751—1752, 244.
Hedmansson, Anders, kamrerare
vid slottskansliet, revisor, 689,
692, 776, 811.
Hegardt, Jöran, advokatfiskal i
kommerskollegium, slutl. kom¬
merseråd, 741.
Heijne, Georg von, överste. —
Hans hustru Inga Maria Adler¬
berg 821.
Heikus, Jakob Pålsson, Vöro, ös¬
terö., (M.), 10, 12, 17, 31, 42, 53,
241, 427, 439, 443, 453, 456, 473.
478, 482, 536, 549, 1016.
Hellberg, Jonas, borgare i Kö¬
ping, 749, 767.
Helleday, Henrik, rådman i Stock¬
holm, riksdagsman i Borgar¬
ståndet 1755—1756, 477, 550,
566, 601.
Hellenius, And. 01., faktor vid
hallrätten i Stockholm, 129.
Hempel, Otto Henrik von, kapten,
107, 244, 262.
Henriksson, Henrik, se Argilan¬
der.
Henriksson, Mats, se Antila.
Henriksson, Mats, se Pitula.
Herkepaus, Peter, justitieborg¬
mästare i Uppsala, riksdags¬
man i Borgarståndet, 212.
Hermansson, Mattias von, kansli¬
råd, slutl. greve, riksråd, presi¬
dent, 836—837.
Hermelin, Carl Johan, livdrabant,
slutl. grenadj ärkapten, 811.
Hermelin, Nils Malkolm, livdra¬
bant, slutl. kapten, 753.
Hinriksson, Mats, Euraåminne,
Åbo, (M.), 46, 139, 149, 159,
190—191, 426, 632.
1088
Hising, Margareta, se Leijel, J.
Hising, Mikael, d. y., handelsman
i Stockholm, 642.
Hjärne, Carl Urban, vitter för¬
fattare, slutt, kammarherre,
582, 595.
Hjärne, Erland Fredrik, advokat¬
fiskal, slutl. bergsråd, 619, 668.
Hoffler, Baltzar, rådman i Ny¬
köping, 27.
Hoffmeister, Anton, sekreterare,
häradshövding, slutl. protono¬
tarie i Göta hovrätt, 679—680.
Hofling, Nils Elias, sekreterare i
riksens ständers manufaktur¬
kontor, slutl. kommerseråd, 719,
733, 741.
Hollender, Peter, handlande i
Uleåborg, riksdagsman i Bor¬
garståndet 1751—1752, 306.
Holmer, Lars, slottsfogde i Stock¬
holm, 39.
Holmgren, Peter, sämskmakare i
Nyköping, 116, 160.
Holmqvist, Olof, rådman i Ström¬
stad, riksdagsman i Bondestån¬
det 1755—1756, 823.
Holmström, Carl Gustaf, kammar¬
skrivare i kammarrevisionen,
slutl. revisor, 750, 993—994.
Holmström, Isak Gabriel, vice
komminister, slutl. pastorsad¬
junkt i Skara stift, 764.
Horn af Ekebyholm, Adam, gre¬
ve, överste, slutl. riksråd, riks¬
stallmästare, 77, 207—208, 244,
275, 283.
Horn af Rantzien, Gustaf Jakob,
friherre, hovmarskalk, 675—
676, 721, 811.
Horn af Åminne, Anna Regina, se
Nolcken, E. M. von.
Horn af Åminne, Christer, fri¬
herre, kammaråd, 770.
Huss, Johan Laurentii, kyrkoher¬
de i Härnösands stift, riksdags¬
man i Prästeståndet 1755—1756,
477, 742.
Hultman, Johan, sergeant vid
livgardet, 753. — Hans hustru
Greta Alm 753.
Hwasser, Regina Petronella, se
Hedman, A.
Hulphers, Abraham, handlande
och rådman i Västerås, riks¬
dagsman i Borgarståndet 1755-
1756, 672.
Hylteen, Samuel von, friherre,
landshövding. — Hans änka
Helena Maria König 68, 185.
Håkansson, Jon (Johan), Kärda,
Jönk., (M.), 8, 17, 49, 53, 194,
215, 255, 426.
Håkansson, Mårten, Broddetorp,
Skar., (M.), 7, 16, 42, 80, 85,
100, 223.
Håkansson, Mårten, Östra Vem¬
menhög, Krist., (M.), 11, 23, 53,
104, 443, 475, 477, 481, 488, 525,
529, 612, 749.
Håkansson, Olof, Lösen, Blek.,
(M.), Bondeståndets talman,
4—6, 11—27, 29, 31—33, 35—41,
43—48, 50—52, 55—58, 60—61,
63, 65—74, 76—102, 105—109,
111—112, 115—116, 118, 120,
122—124, 127—129, 131—132,
134—136, 138—139, 141—145,
148-159, 163—164, 166—169,
171—173, 176—178, 180, 182—
183, 185—186, 189, 191—195,
198, 200, 202—203, 207—209,
211—214, 217—226, 229—231,
233, 237, 239, 243—249, 253—
255, 257—258, 260—262, 266—
270, 272—273, 275—279, 281,
284—286, 288—291, 293—296,
299—300, 306, 308—311, 315—
316, 426, 429—430, 434—435,
443, 445—448, 450—451, 453—
463, 466—472, 474—477, 479—
481, 483—488, 491—501, 503—
510, 512—535, 537—539, 541—
546, 548—553, 555, 557—561,
563—575, 577, 579, 581—586,
589—592, 594, 603—604, 606—
607, 610—613, 616—619, 621,
623, 626—627, 630, 635, 639,
641—644, 647, 649, 651, 655—
657, 659—660, 668—670, 673—
680, 684—685, 687, 690, 692—
693, 696, 700, 702, 704, 707—708,
711—712, 714, 716—717, 720—
726, 729—731, 734—735, 737—
738, 741, 743—744, 748, 753—
754, 759, 761—763, 767, 772—
773, 779—780, 783, 785, 788—
791, 793—796, 799—801, 803—
804, 808—809, 813, 817—820,
823, 825, 827—829, 831—837,
839, 841, 843, 849—850, 863—
868, 988, 1016, 1018—1019, 1075.
Håkansson, Per, Nyed, Närke-
1089
Värml., (M.), 10, 49, 288, 427,
442, 453, 489, 51'4, 678, 690.
Håkansson, Sven, Byarum, Jönk.,
(M.), 440. 451, 473, 478—479,
482, 510, 537, 548, 565, 622, 627',
656, 833—834, 1016.
Hård, Catharina Lovisa (ej Ca¬
tharina Elisabet), fröken, se¬
dermera gift Freijtag, 692—693.
Hård, Johan Ludvig, greve, över¬
ste, slutl. preussisk general¬
löjtnant, 770, 790—791. — Hans
hustru Ulrika Juliana Henrietta
Wachtmeister af Johannishus
770.
Hårleman, Carl, friherre, över¬
intendent, 67. — Hans hustru
Henrika Juliana von Liewen
660, 664.
Hägerstierna, Claude Rocquette,
köpman, 246, 271, 285.
Hägg, Magnus, livdrabant, 753.
Hämelein (Hamelun, Heinelein),
Henrik, Jockas, Nysl., (M.), 440,
630.
Hästesko-Fortuna, Lars Henrik,
kapten, 651.
Hök, Jonas, kanslist i kammar¬
kollegium, slutl. landssekrete¬
rare, 69.
Hökerstedt, Jakob von, landshöv¬
ding, 417—418, 1069.
Höpken, Anders Johan von, fri¬
herre, riksråd, kanslipresident,
slutl. greve, 167.
Höpken, Carl Fredrik von, fri¬
herre, statssekreterare, slutl.
president, 269, 648.
leksell, Jakob, hovmästare, seder¬
mera agent i Hamburg, 567, 680,
797.
Ifvarsson, Olof, Silbodal, Närke-
Värml., (M.), 10, 35, 69, 99, 219,
223, 288.
Iggström, Anders, landsekretera¬
re i östergötlands län, assessor,
690.
Iggström, Erik, överkrigskommi-
sarie och kamrerare i kammar¬
kollegium, 233.
Ihre, Johan, professor, slutl. kans¬
liråd, 700.
Ihrmark, Stina, piga, 753.
Ingelotz, Johan Anders, landssek¬
reterare, slutl. häradshövding,
692—693.
Ingman, Anders Fredrik, kammar¬
skrivare, slutl. bokhållare i
kammarkollegii byteskontor,
837, 840.
Ingman, Fredrik, borgmästare i
Borås, riksdagsman i Borgar¬
ståndet 1755—1756, 558, 597,
780, 800(7), 810(?).
Insenstierna, Fredrik Ulrik, kam¬
marherre, slutl. landshövding,
667, 682—683, 725—726.
Isaksson, Hemming, Vårdsberg,
Östg., (M.), 8, 17, 23, 80, 155,
279, 427, 441, 478, 501, 505, 622,
694.
Isaksson, Henrik, Bjernå, Åbo,
(M.), 478, 489, 495, 508, 513,
518, 537, 548, 734, 799.
Ithimaeus, Abraham, kontorsskri¬
vare, 784.
Jacobsson, Jon, Krokstad, Göteb.,
(M.), 11, 42, 104, 428.
Jacobsson, Niklas, handelsman,
assessor, slutl. adlad von Ja¬
cobsson, 711—713, 769.
Jacobsson, Sven, lektor, kon¬
traktsprost i Göteborgs stift,
riksdagsman i Prästeståndet
1755—1756, 772.
Jansson (Johansson), Erik, Ba¬
lingsta, Upps., (M.), 49, 104,
426.
Jansson (Johansson), Erik, Mun¬
ketorp, Västm., (M.), 440, 461,
475, 488, 524—525, 529—530,
537, 547, 559, 586, 625, 646, 678,
682, 815, 864—867.
Jansson (Johansson), Johan
(Jan), Karlskoga, Närke-
Värml., (M.), 10, 12, 16, 35, 90,
221.
Jansson (Johansson), Mats, Lo¬
härad, Sthlm, (M.), 439, 482.
Jemsander, Maria, 562, 575.
Jepsson (Jerpsson), Helge Jör¬
landa, Göteb., (M.), 11—12, 16,
42, 98, 101—102, 187, 221, 288,
428.
Johansson, Anders, nämndeman,
Mark, ödeshög, Östg., 660.
Johansson (Jonsson), Anders,
Västerlösa, Östg., (M.), 441, 489,
565, 626.
1090
Johansson, Erik, Karis, Nyl., (M.),
9, 12, 23, 30, 53, 90, 140.
Johansson, Erik, se Storhånga.
Johansson, Harald, Krokshult,
Jönk., (M.), 8, 18, 40, 76—77,
83, 103, 141, 159, 177, 184, 193,
203, 207, 215, 220, 222, 426.
Johansson, Henrik, se Smeds.
Johansson (Jonasson, Jonsson),
Jöns, Lofta, Kalm., (M.), 441,
489, 508, 536, 565.
Johansson, Karl, Orimattila, Nyl.,
(M.), 9, 16, 18, 46, 171.
Johansson, Lars, Boglösa, Upps.,
(M.), 7, 12, 17, 30, 47.
Johansson, Lars, bonde, Hult-
myra, Näsby, Ör., 56.
Johansson, Olof, Hova, Skar.,
(M.), 440, 451, 489, 569, 594, 631,
682, 723.
Johansson, Per, Tierp, Upps,
(M.), 7, 15, 23, 53, 82, 103, 426.
Johansson, Peter (Per), Norr¬
bärke, Kopp., (M.), 9, 17, 35,
204, 427, 442, 466—468, 471, 490,
548, 708.
Johansson se även Jansson.
Jonasson (Johansson, Jonsson),
Axel, Madesjö, Kalm., (M.), 9,
16, 23, 31, 40, 83, 184, 191, 439,
441, 444, 456, 471, 474, 482, 488,
490, 492, 503, 507, 514, 535—
536, 542—543, 548—549, 554,
560, 569, 574, 586, 593, 621, 659,
667, 682, 688, 692, 695—696,
724—725, 728—729, 736, 746,
780, 783, 788—789, 803, 813,
828, 832—833, 835, 854, 857.
Jonsson, Anders, Risinge, Östg.,
(M.), 8, 427.
Jonsson, Anders, Rännelanda,
Älvsb., (M.), 603, 682, 1016.
Jonsson (Jönsson), Jon, Åmåls
landsförsamling, Älvsb., (M.),
9, 16, 49, 53, 83, 96, 105, 132,
175, 181, 184, 217, 220, 248, 288,
427.
Jonsson (Johansson), Jonas (Jo¬
han), Lönsås, Östg., (M.), 8, 53,
427.
Jonsson (Jönsson), Jöran, Frin¬
neryd, Jönk., (M.), 440, 488, 588,
603, 611—612, 622, 675, 682.
Jonsson (Jansson, Jönsson), Olof,
Indal, Vrnl., (M.), 10, 16, 34,
288—289, 443, 482, 621, 737.
Jonsson (Johansson), Per, Ludgo,
Söd., (M.), 441, 490.
Juslén, Johan Gabriel, sekretera¬
re i lagkommissionen, slutl.
hovrättsråd i Svea hovrätt, 827.
Jägerhorn af Storby, Otto Mau¬
ritz, kapten, 758, 769.
Jägerskiöld, Carl Johan, härads¬
hövding, slutl. lagman, 732.
Jönsson (Jonsson), Hans, Skå,
Sthlm, (M.), 7, 40, 440, 478.
Jönsson (Jonsson), Måns, Hov,
Krist., (M.), 443, 452, 460, 473,
478, 485, 489, 505, 522, 529, 549,
582, 682, 732, 748, 987—988.
Jönsson, Nils, bonde, Ålhult,
Hycklinge, Östg., 246, 269.
Jönsson (Jonsson), Sven, Kvibil¬
le, Hall., (M.), 443, 475, 486, 490,
549.
Jöransson, Erik, Marby, Vrnl.,
(M.), 10, 53, 65, 95, 102, 194,
218, 220, 427.
Jöransson, Henrik, Lampis, Nyl.,
(M.), 441, 453, 489, 675.
Jöransson, Jöns, se Folke.
Jöransson se även Göransson.
Jöransson, Mårten, Västkinde,
Gotl., (M.), 443, 451, 489, 549,
. 1016.
Kalling, Per, överste, slutl. greve,
riksråd, 173.
Kalm, Per, professor vid Åbo
akademi, 163.
Kalmeter, Anton, notarie vid Ny¬
köpings hallrätt, 309.
Karl XI, konung av Sverige, 364,
374, 636, 929.
Karl XII, konung av Sverige, 565,
666, 990.
Karl, prins av Sverige, sedermera
Karl XIII, konung av Sverige,
15, 19, 451, 550, 567, 573, 580—
582, 625, 644, 681, 730, 732, 741,
792, 824, 827, 829, 845.
Kartunen (Cartuanen), Jöran,
Libelits, Nysl., (M.), 464, 540.
Kaulbars, Johan Fredrik von, fri¬
herre, generalmajor, landshöv¬
ding, slutl., general, 618, 744.
Kemna, Baltzar Filip, kansliråd,
300.
Kierman, Gustaf, rådman i Stock¬
holm, slutl. handelsborgmästa¬
re, riksdagsman i Borgarstån¬
1091
det, dess talman 1755—1756,19,
29, 69, 71, 74, 91, 186, 212, 229,
257, 261, 434, 451, 454, 475, 480,
488, 491, 495, 506, 509, 523—
525, 530—531, 553—554, 563,
574, 592, 604, 612, 618, 669, 673,
680, 712, 753, 791, 794—795, 804,
863, 865—868, 1019.
Kiernander, Carl Gustaf, postin¬
spektor, 659, 663, 790, 954—955.
Kihlman, Magnus, student slutl.
vice pastor i Karlstads stift,
749.
Kihlman, Sven Magnus, kommi¬
nister i Karlstads stift, slutl.
vice pastor, 749.
Kinninmundt, Johan Bernhard,
auskultant, notarie i allmänna
besvärsdeputationen, slutl. re¬
visionssekreterare, 116.
Kiörning, Olof, biskop i Härnö¬
sand, riksdagsman i Prästestån¬
det, 204, 213, 277, 290, 546, 564,
627, 785.
Klemetsson (Clemetsson), Nils,
Ekshärad, Närke-Värml., (M.),
10, 35, 104, 288, 427.
Klingenstierna, Samuel, profes¬
sor, slutl. statssekreterare, 580.
Klingspor, Christian Joakim, över¬
stelöjtnant, slutl. generalmajor,
572, 702, 723—724, 740—741,
747, 791.
Klint, Erik, kontraktsprost i Upp¬
sala ärkestift, 664, 825.
Knutinen, Lars, kronobonde,
Pirtivara, Ilomants, Nysl., 749,
759.
Koch, Mikael, borgmästare i Ud¬
devalla, slutl. kommerseråd,
riksdagsman i Borgarståndet,
576, 700, 962.
Kock, Nils Mikaelsson, brukspat¬
ron, slutl. å Kållerö, Sundals-
Ryr, Älvsb., 284, 291, 296.
Kristian IV, konung av Danmark,
1016, 1073.
Kristian August, prins, furst¬
biskop av L öbeck-Eu lin. —
Hans gemål Albertina Fredrika
554.
Kristina, drottning av Sverige,
891, 942.
Krok, Joban, hovsekreterare, 291,
305.
Käihkö (Kaiko), Nils Nilsson,
Kesälax, Nysl., (M.), 8, 16, 53,
114, 201, 369.
Köhler, Johan Didrik von, över¬
stelöjtnant, slutl. överste, 728.
Köhler, Maria Gustava von, se
Lood i Småland, C. F.
Köhnigstedt, Edvard Gregorius,
överadjutant, slutl. överstelöjt¬
nant, 710.
König, Helena Maria, se Hylteen,
S. von.
Lagerberg, Adam Otto, greve,
kammarherre, underceremoni¬
mästare, slutl. landshövding,
82.
Lagerberg, Carl, revisionssekre¬
terare, slutl. (friherre), riks¬
råd, president, 14,16.
Lagerbielke, Johan Eugenius,
amiralitets-, stats- och kammar¬
råd. — Hans arvingar 745.
Lagerhjelm, Gustaf, löjtnant,
slutl. major, 232, 238, 245, 303.
Lagerstråle, Claes, se Wirell, C.
Lake, Hans Leonard, kapten, 599.
Langberg, Erik, faktor i Västerås,
642.
Lange (Lang), Abraham, borg¬
mästare i Visby, riksdagsman i
Borgarståndet, 728.
Lannerstierna, Magnus Vilhelm,
kapten, slutl. major, 692—693,
766.
Lantingshausen, Jakob Albrekt,
generalmajor, slutl. friherre,
överståthållare 809.
Lantmarskalken se Gyllenborg,
Henning (1751—1752) och Fer¬
sen, Fredrik Axel von (1755—
1756).
Lappalainen, Lars Larsson, Iden¬
salmi, Nysl., (M.), 8, 12, 18, 30,
80,114, 369, 427.
Larsson, Anders, Hjärtum, Göteb.,
(M.), 444, 453, 470, 482, 488(7).
Larsson, Anders, Karlskoga, När¬
ke-Värml., (M.), 442, 456, 479,
486, 490, 517, 522, 673—674, 677,
690, 694, 734, 831.
Larsson, Anders, 799, 836. (Omöj¬
ligt avgöra om Anders Larsson
i Hjärtum, Göteb., eller Anders
Larsson i Karlskoga, Närke-
Värml.) (M.).
Larsson, Anders, Upphärad,
1092
Älvsb., (M), 9, 17, 47, 104, 239,
427.
Larsson, Erik, Torstuna, Västm.,
(M.), 8, 37, 289.
Larsson, Jakob, Nysund, Närke-
Värml., (M.), 442, 451—452,
460—461, 468—469, 474, 477,
482, 486, 491—492, 495, 501—
504, 512—513, 516—518, 535—
537, 542—544, 546, 549—552,
554, 557—558, 562, 565, 574,
583—587, 589, 591, 596, 598, 609,
618—619, 622—623, 627, 630,
635, 640, 650, 654, 656—657,
659—661, 607—669, 673, 679,
689—691, 694—695, 699—702,
712, 715, 718—719, 722, 729—
730, 732—736, 738, 746, 748, 765,
770, 778—780, 784, 787—789, 799,
803, 817—818, 820, 823, 835,
1009—1011, 1016.
Larsson, Jonas, Sund, Östg., (M.),
441, 489, 641.
Larsson, Jöns, Everlöv, Malm.,
(M.), 11—12, 18, 42, 55, 105.
Larsson, Lars, Kumla, Närke-
Värml., (M.), 442, 489, 668, 678,
745.
Larsson, Lars, Ransäter, Närke-
Värml., (M.), 435, 442, 467, 471,
475, 480, 484, 488, 494—495, 500,
502, 512, 515, 517, 520—528, 530,
537, 551, 559, 562, 587, 682, 811,
863—867.
Larsson, Lars, se Lappalainen.
Larsson, Olof, Dingtuna, Västm.,
(M.), 440, 489, 524(?), 535, 565,
852.
Larsson, Olof, Knista, Närlce-
Värml., (M.), 10, 42, 104, 184,
232, 239, 244, 268, 288, 442, 460,
468, 476, 482, 485—486, 505, 585,
593, 674, 682, 694, 696, 745,
982—983.
Larsson, Olof, Medåker, Västm.,
(M.), 8, 15, 42, 55, 82, 88, 96,
101, 104, 238, 427.
Larsson, Olof, Ockelbo, Vrnl.,
(M.), 443, 490, 678.
Larsson, Olof, 836. (Omöjligt av¬
göra om Olof Larsson i Ding¬
tuna, Västm., Olof Larsson i
Knista, Närke-Värml., eller Olof
Larsson i Ockelbo, Vrnl.) (M.).
Laurin, Anders Otto, kammar¬
skrivare i kommerskollegium,
slutl. landskamrerare i Älvs¬
borgs län, 720, 729.
Leffler, Anders, inspektor vid
järnvågen i Stockholm, 274.
Leijel, Johan, borgmästare i
Stockholm. — Hans änka Mar¬
gareta Hising 198.
Leijonhufvud, Axel Gabriel, fri¬
herre, kapten, slutl. president,
726.
Leijonhufvud, M. C., se Lewen¬
haupt, M. C.
Leijonstedt, Olof, greve, lands¬
hövding, 657.
Lemberg, Anders, f d. revisor i
kammarrevisionen, 245.
Lenngren, Karl Erik, kyrkoherde
i Strängnäs stift, 589.
Lettström, Olof, revisor i kam¬
marrevisionen, slutl. kammar-
revisionsråd, 245, 993—994.
Leuchovius, Erik Johan, revisor i
kammarrevisionen, slutl. kom¬
missarie, 271.
Lewenhaupt, Gustaf Fredrik, gre¬
ve, generallöjtnant, 216, 246,
271.
Lewenhaupt (Leijonhufvud),
Mauritz Casimir, greve, major,
slutl. generallöjtnant, 748.
Lidiin, Anders, d. ä., postmästare
i Stockholm, slutl. postdirek¬
tör, 24.
Liedbeck, Lars, professor vid
Lunds universitet, 592.
Liewen, Bernt Vilhelm von, fri¬
herre, överste, slutl. general¬
löjtnant, 68—69, 153, 629.
Liewen, Carl Gustaf von, friherre,
kammarherre, slutl. landshöv¬
ding, 582.
Liewen, Hans Henrik von, greve,
generalmajor, slutl. riksråd,
riksmarskalk, 790.
Liewen, Henrika Juliana von, se
Hårleman, C.
Lillie af Aspenäs, Helena, se
Posse, N.
Lilliecrona, Casimir Vilhelm, löjt¬
nant, slutl. brandvaktskapten,
822.
Lilliegren, Axel Germund, förare,
slutl. löjtnant, 715.
Lilliehorn, Gert Julius, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 784.
Lilliehöök af Gälared och Kol¬
1093
bäck, Carl Johan, överstelöjt¬
nant, 704.
Lilliemark, — Ärkebiskop Lau¬
rentius Stigzelii arvingar 756.
Lillienberg, David, vice härads¬
hövding, slutl. friherre, lag¬
man, 757.
Lillienberg (Liljenberg), Erik
Gustaf, överste, slutl. (friher¬
re), generallöjtnant, 652—653,
658, 667.
Lillienberg (Liljeberg), Johan
Georg, landshövding, slutl. gre¬
ve, president, 589.
Lilliesvärd 497.
Lindahl, Peter, handlande i Karls¬
hamn, 859.
Lindcrantz, Lars, kornett, 821.
Lindenstedt, Vilhelm, landshöv¬
ding 470, 635.
Linderstedt, Johan, hovrättsråd,
116.
Lindh, Johan, länsman, Östanfors,
Gagnef, Kopp., 855.
Lindhielm, Axel, friherre, hov¬
marskalk, 66.
Lindhielm, Hedvig Eleonora, se
Modée, R. G.
Lindström, Elisabet, se Renat, J.
G.
Lindström, Lars, handelsman i
Skara, 720, 790.
Linnerhielm, Olof, hovrättsråd,
slutl. justitiekansler, 664, 687.
Liungman, Carl Fredrik, slotts-
skrivare vid Gripsholm, 750.
Lohman, Anders, kassör vid Ja¬
kobs och Johannes församling¬
ars fattighus i Stockholm, 555,
614, 710.
Lood i Småland, Carl Fredrik,
platsmajor, 614. — Hans hustru
Maria Gustava von Köhler 614,
744.
Lovisa Ulrika, drottning av Sve¬
rige, 3, 15, 19, 25—27, 29—32,
40, 67, 70—73, 79—80, 85, 113,
119, 122, 129, 140, 309, 315, 433,
451, 453, 554, 564, 617—618, 810,
845, 849—850.
Lund, Erik Johan, refendarie i
riksens ständers bank, slutl.
bankokommissarie, 626.
Lundeberg, Martin, borgmästare
i Härnösand, slutl. häradshöv¬
ding, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 740, 985^-986.
Lundén, Daniel Andersson, kans¬
list i Borgarståndet, slutl. kas¬
sör vid bokauktionskammaren
i Stockholm, 78.
Lundh, Magnus Johan, härads¬
hövding, 197, 444, 455, 855.
Lustig, gardessoldat, 670.
Luther, Martin, reformator, 103,
317—318.
Löfberg, Mikael, häradsfogde i
Borgå härad, Nyl., 590.
Löfström, Peter, bonde, Jäder,
Söd., 785.
Löfving, Henrik, kapten vid Ta¬
vastehus regemente, 171.
Löwe (Löwen), Georg, general¬
adjutant, 150, 688, 837.
Löwen, Axel, greve, riksråd, ge¬
neralguvernör, 608.
Löwenhielm, Carl Gustaf, friher¬
re, riksråd, slutl. greve, kansli¬
president, 59.
Magnusson, J. C., se Blix, J. C.
Malmborg, Lars Toresson, bryg¬
gare i Stockholm, 216.
Malmerfelt, Olof, lagman, slutl.
landshövding, 230, 246—247,
253, 269—270, 275—276, 278,
280, 286, 571—572, 577, 583, 588,
592, 598, 624, 690, 811.
Malmsten, Olof, rådman i Säter,
riksdagsman i Borgarståndet,
slutl. adlad af Malmsten, lag¬
man, 52.
Mannerhierta, Lars Adolf, major,
slutl. överstelöjtnant, 710.
Manquer, Jakob, prost i Uppsala
ärkestift, riksdagsman i Präste¬
ståndet 1755—1756, 572.
Mathesius, Johan, landssekretera¬
re i Österbottens län, 203.
Mattsson, Anders, Riala, Sthlm,
(M.), 7, 15, 34, 426.
Mattsson, Erik, Hammarland, Åbo,
(M.), 440, 452, 460, 482, 606,
679, 682, 949, 1016.
Mattsson, Erik, Hökhuvud, Sthlm.,
(M.), 440, 489.
Mattsson, Erik, bonde, f. d. riks¬
dagsman, Kylenhidis, Nykyrka,
Åbo, 578.
Mattsson, Henrik, se Ers.
Mattsson, Mats, se Wiljatula.
Mattson, Mårten, hemmansbruka-
1094
re, Eur, Vörå, Österb. — Hans
änka Anna Simonsdotter 642,
814.
Mattsson, Olof, Sund, Åbo, (M.),
8, 12, 34, 46.
Maville, Peter Sebastian, kam¬
marförvant i kammarkollegi¬
um, 808.
Meijendorff von Yxkull, Char¬
lotta Juliana, fröken, 663.
Meldercreutz, Jakobina Maria, se
Stiernstedt, C. J.
Meldercreutz, Jonas, professor,
906—910.
Menlös, Carl Johan, hovpredi¬
kant, kyrkoherde i Linköpings
stift. — Hans hustru Berta
Kristina Aspman 284.
Menzelius, Peter, kammarskrivare
i kammarkollegium, 757.
Michelsson, Kristoffer, Kanga¬
sala, Åbo, (M.), 8, 15, 30, 47,
105, 426.
Modée, Reinhold Gustaf, kansli¬
råd, 697. — Hans hustru Hed¬
vig Eleonora Lindhielm 697.
Molitor, Herman Albrekt, auditör
vid garnisonsregementet i Stral¬
sund, slutl. brukspatron, Ax¬
bergshammar, Axberg, Ör., 782.
Mollén, Tomas, syningskommis-
sarie i Savolax, 936, 1062—1063.
Momma, Peter, direktör vid
kungl, boktryckeriet i Stock¬
holm, 501, 551, 596.
Montgomery, John, brukspatron,
150—151, 158—159, 688, 837.
Mozelius, Gabriel, sergeant vid
Prins Gustafs regemente, 676.
Mozelius, Lars, assessor, slutl. ad¬
lad Stiernstam, amiralitetskam¬
marråd, 676, 766.
Myrberg, Magnus, kontorsskriva¬
re i generallanttullkontoret,
kanslist i Bondeståndet, 4, 29,
56, 208.
Myrin, Svante, krigsfiskal, slutl.
sereterare i slottskansliet, 623,
740, 793.
Månsson, Erik, Håbol, Älvsb.,
(M.), 435, 441, 476, 479—480,
483—489, 497, 500, 505, 514,
516—517, 520—521, 524, 526—
527, 529, 544, 563, 580, 864,
866—867.
Månsson, Måns, Kisa, Östg., (M.),
8, 18, 34, 427.
Månsson, Per, Sunne, Vrnl., (M.),
443, 452, 491.
Mårtensson, Lars, bonde, Hjul¬
arp, Börringe (nu Gustaf),
Malm., 463—464, 540, 685—686.
Mårtensson, Nils, Maglehem,
Krist., (M.), 11—12, 31, 34, 42,
64, 76, 87, 94—95, 97 -98, 101—
102, 107, 141, 165, 175, 222, 443,
456, 482, 490, 586, 682, 687, 713,
720, 746, 749, 783—784, 817, 828,
834—835, 854, 857, 1011—1014,
1016.
Mörner, Christer, överstelöjtnant,
806.
Mörner af Morlanda, Adolf, gre¬
ve, landshövding, 25, 580.
Nackreij, Olof von, vice härads¬
hövding, slutl. friherre, lands¬
hövding, 950—951.
Nensén, Per, kyrkoherde i Stock¬
holm, 797.
Nessler, Anders Johansson, kam¬
marskrivare i fortifikationen,
slutl. lanträntmästare i Umeå,
830.
Neuman, Jakob, landssekreterare
i Falun, slutl. hovrättsråd i Åbo
hovrätt, 233.
Nicander, Anders, tullkontrollör
i Västervik, författare, 21.
Nilsson, Anders, Himeta, Västm.,
(M.), 440, 453. 474, 489, 525,
586—587, 625, 707, 752.
Nilsson, Anders, Ramsberg, När-
ke-Värml., (M.), 10, 35, 81, 99,
288, 427.
Nilsson, Anders, Skellefteå, Vb.,
(M.), 443, 452, 489, 674.
Nilsson, Anders, Svanskog, När-
ke-Värml., (M.), 442, 489, 678—
679, 690, 803, 1016.
Nilsson, Anund, Fässberg, Göteb.,
(M.), 11, 46, 81, 428.
Nilsson, Assar, nämndeman,
Svenstorp, Malm., 573, 724, 750.
Nilsson, Bengt, Stamnared, Hall.,
(M.), 11—12, 31, 42, 53, 428.
Nilsson, Botvid, Östra Husby,
Östg., (M.), 441, 452, 488, 548,
733, 743, 1016.
Nilsson, Hans, Färnebo, Närke-
Värml., (M.), 10, 49, 82, 104,
288.
Nilsson, Ingemar, Munktorp,
1095
Västm., (M.), 586—588, 625,
645—646, 1016.
Nilsson, Johan, Nederkalix, Vb.,
(M.), 443, 451, 478.
Nilsson, Johan, Torshälla lands¬
församling, Söd., (M.), 9, 12,
16, 30, 47, 53, 80, 97, 104, 172—
173, 427.
Nilsson, Jonas, f. d. riksdagsman,
Årby, Fridene, Skar., 7, 12, 14,
16, 28, 85.
Nilsson, Jonas, se Ryding.
Nilsson, Lars, bonde, Ulvesund,
Ytterby, Göteb., 766.
Nilsson, Måns, Algutsboda, Kron.,
(M.), 8, 18, 42, 80, 82(7), 108,
179, 220—221(7), 246—247,
260(7), 286, 427.
Nilsson, Nils, Högby, Östg., (M.),
441, 482.
Nilsson, Nils, Vinberg, Hall., (M).,
444, 452, 478.
Nilsson, Nils, Äspinge, Malm.,
(M.), 443, 452, 482.
Nilsson, Olof, Tegneby, Göteb.,
(M.), 11, 23, 53, 206, 428.
Nilsson, Per, bonde, Brängen,
Näsby, Ör., 56.
Nilsson, Per, Södra Vi, Kalm.,
(M.), 9, 12, 17—18, 47, 427.
Nilsson, Per, Toarp, Älvsb., (M),
441, 453, 489, 500, 700.
Nilsson, Per, Vättlösa (ej Led¬
sjö), Skar., (M.), 7, 15, 23, 53.
Nolcken, Erik, Mattias von, fri¬
herre, president. — Hans änka
Anna Regina Horn af Åminne
660, 726.
Nordbohm, Jakob, lanträntmäs¬
tare i Umeå, slutl. kammarskri¬
vare i krigskollegium, 830.
Nordenadler, Urban, kommen¬
dant, slutl. major, 574.
Nordencrantz, Anders, kommerse¬
råd, 149, 159, 190—191, 582,
631—634, 659, 688, 727, 732.
Nordencreutz, Fredrik Jakob,
kapten, slutl. överste, 730,
Nordenflycht, Hedvig Charlotta,
se Fabricius, J.
Nordenskiöld, Anders Johan,
landshövding, 630.
Nordenstam, Carl Fredrik, gene¬
ralauditör, slutl. landshövding,
783, 804.
Nordlind, Johan, kommissarie i
kammarrevisionen, slutl. asses¬
sor, 705.
Nordling, Henrik, kamrerare,
slutl. kammarrevisionsråd, 705.
Nordstedt, Mårten, vaktmästare i
Stockholms politikollegium,
vaktmästare i Bondeståndet, 13,
37—38, 100, 445, 548, 554, 604,
675.
Noreen, Axel, vice notarie, fabri¬
kör i Örebro, 605, 664.
Norström, Peter, kontorsskrivare
i riksens ständers manufaktur¬
kontor, slutl. kamrerare i kom¬
merskollegium, 807.
Numers, Carl von, häradshöv¬
ding, slutl. lagman, 609, 614,
950—951.
Nykänen, Pål Pålsson, Piexämä-
ki, Nysl., (M.), 8, 34, 64—65, 82,
114, 137, 201, 369.
Nylander, Johan, biskop i Borgå,
riksdagsman i Prästeståndet,
576.
Nyman, Hans, inspektor, 614—
615, 623, 650, 815.
Näbb, kock hos ryske ministern.
— Hans hustru Anna Charlotta
Winter 753.
Odeen, Per, länsman, Väsby, Övre
Ullerud, Värml., 689. — Hans
hustru Maria Jönsdotter Silf-
verhsest 689.
Oelreich, Niklas von, censor lib-
rorum, slutl. president, 470,
965.
Olivecrona, Johan Adolf, hov-
junkare, 474.
Olofsson, Olsson.
Olofsson, Anders, Färgelanda,
Älvsb., (M.), 441, 452, 489, 497,
499—500, 514—515, 538—539,
547, 559, 603, 753.
Olofsson, Anders, Lindome, Hall.,
(M.), 444, 453, 482, 677, 1016.
Olofsson, Anders, bonde, Koppar¬
näs, Piteå, Vb., 463, 853—854.
Olofsson (Olsson), Börje, Norra
Möckleby, Kalm., (M.), 442,453,
489, 1016.
Olofsson, Erik, Ekeby, Närke-
Värml., (M.), 442, 490, 570, 594,
631, 655, 661, 668, 678—679, 745.
Olofsson (Olsson), Erik, Åre,
70—590725. Bondeståndets protokoll
1096
Vrnl., (M.), 10, 17, 23, 144, 250,
259, 388—389, 427, 572.
Olofsson, Hans, Torslanda, Göteb.,
(M.), 444, 452, 489.
Olofsson, Helge, bonde, Torp,
Göteb., 660.
Olofsson (Olsson), Johan (Jon),
Gräsgård, Kalm., (M.), 9, 46, 82,
131, 427.
Olofsson (Olsson), Jon (Johan),
Stigsjö, Vrnl., (M.), 10, 12, 17,
31, 35—36, 105, 136—137, 175,
178, 231, 289, 427, 443, 456, 475,
482, 502, 513, 518, 521, 526, 542,
685, 732, 745, 748, 854, 857, 864,
866, 983, 986—988.
Olofsson (Olsson), Jonas, Lek¬
sand, Kopp., (M.), 9, 53.
Olsson (Olofsson), Lars, Simtuna,
Västm., (M.), 440, 452, 482.
Olofsson (Olsson), Lars, Ytter¬
by, Göteb, (M.), 11, 18, 31, 35,
98, 239, 274, 428.
Olofsson, Lars, se Qvie.
Olofsson (Olsson), Nils, Fällings¬
bro, Närke- Värml, (M.), 10,
18, 21, 35, 56, 59, 77, 95—96,
104, 150, 202, 288.
Olofsson (Olsson), Otto, se Ago-
relius.
Olofsson (Olsson), Per, Folkärna,
Kopp, (M.), 442, 452, 466—468,
470—471, 473, 478, 481, 494—
495, 537—538, 641, 674, 682, 708,
746, 830, 963—964.
Olofsson (Olsson), Per, Forshäl¬
la, Göteb, (M.), 11, 17, 50, 101.
Olofsson (Olsson), Per, Gärds¬
lösa, Kalm, (M.), 9, 42, 53, 83,
105, 279, 427.
Olofsson, Per, Sveg, Vrnl, (M.),
10, 18, 443, 489.
Olofsson, Per, Aby, Kalm, (M.),
9, 427.
Olofsson (Olsson), Peter, Näsby,
Närke-Värml, (M.), 442, 478,
492, 514, 682, 746, 752, 755,
831—832.
Olofsson (Olsson), Pål, Bårslöv,
Malm, (M.), 11, 17, 34, 55, 90,
104, 129, 164—165, 184, 195.
Olsson se Olofsson.
Orell, Karl Fredrik, krigskassör
i krigskollegium, slutl. kamre¬
rare, 697.
Orell, Per Bernhard, kommissarie
i kammarrevisionen, slutl. ad¬
lad Olivestam (ointrod.), kam-
marrevisionsråd, 705.
thrinberg, Johan, borgmästare i
Gävle, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 859.
Osander, Olof, biskop i Växjö, 19,
477, 700.
Otman, Henrik Henriksson, Pernå,
Nyl., (M.), 441, 452, 482, 488,
536.
Pachalenius, Tomas, kyrkoherde
i Åbo stift, slutl. kontrakts¬
prost, 149, 215.
Paléen, Erik Johan, protokolls¬
sekreterare, Bondeståndets sek¬
reterare 1755—1756, slutl. ad¬
lad af Palén, lagman, 434—436,
450—451, 454—458, 460—464,
467, 469—471, 473—475, 481,
484—487, 493, 500—503, 506—
507, 514, 518, 521—530, 538—
540, 542, 544—545, 552, 561—
562, 565—570, 574—575, 582,
584—585, 593—594, 604, 616,
619, 627, 640, 648, 657, 674, 676—
678, 685, 701, 712, 726—727, 731,
741, 755, 760, 765, 774—775, 779,
783, 789, 791, 793—795, 803—
804, 818, 829—830, 835—836,
841, 844, 855, 863, 866—867,988,
1018—1019.
Palmfelt, Gustaf Erik, friherre,
överceremonimästare, slutl. vi¬
ce landshövding, 618, 652. —
Hans hustru Ernestine von
Grisheim 652.
Palmquist, Fredrik, friherre, löjt¬
nant, slutl. major, 587, 663.
Palmstierna, Nils, friherre, riks¬
råd, universitetskansler, 262,
298.
Palmstruch, Georg Reinhold, ge¬
neralmajor, 133, 722.
Palmstruch, Georg Vilhelm, ma¬
jor, 722.
Papke, Jens Christian, e. o. pro¬
fessor vid Åbo akademi, om¬
budsman vid riksens ständers
manufakturkontor, slutl. asses¬
sor vid Göta hovrätt, 753.
Pardanen, Johan Jansson, Toma-
järvi, Nysl., (M.), 440, 452, 464,
540, 701.
Pastelberger, Johan Vilhelm, över¬
1097
stelöjtnant, kommendant i Kris¬
tianstad, 806.
Paterssen, Olof, sekreterare, 766.
Pauli, Carl Vilhelm, hovjägmäs¬
tare slutl. överjägmästare, 66,
lil, 113, 150, 748, 820.
Pechlin, Carl Fredrik, (tysk riks-
friherre von Löwenbach), över¬
stelöjtnant, slutl. generalmajor,
611, 617, 621.
Pellander, Olof, Övertorneå, Vb.,
(M.), 10, 16, 42, 53, 65, 80, 101,
105, 181, 190, 194, 238.
Pereswetoff-Morath, Alexander,
major, 751.
Perment, Kristoffer, krigskommi-
sarie, 809.
Pernowius, Gustaf, kommissarie
och kamrerare i krigskollegi¬
um, 811.
Persson, Anders, Essunga, Skar.,
(M.), 440, 490, 565.
Persson, Anders, f. d. länsman,
Nvkrogen, Västerfärnebo,
Västm., 8, 21, 27—29, 50—51,
103, 115, 127—129, 240, 272.
Persson, Anders, Spånga, Sthlm,
(M.), 7.
Persson, Anders, Västerljung,
Söd„ (M.), 9, 16, 18, 34, 56—57,
82, 84, 184, 201, 273, 285—286,
426.
Persson, Bengt, Risinge, Östg.,
(M.), 441, 453, 490, 492.
Persson, Carl, Söderby-Karl,
Sthlm, (M.), 7, 17, 49, 82, 104,
426.
Persson, Erik, Idnor, Vrnl., (M.),
10, 35, 100, 118—120, 123, 148,
288, 427, 442, 482, 674—675.
Persson, Erik, Skepptuna, Sthlm,
(M.), 435, 439, 451, 456, 460, 478,
497, 515, 518, 521—528, 530, 537,
559, 611, 854, 857, 863—868.
Persson, Hans, häradsdomare,
Palstorp, Tuna, Söd., 9, 21, 27—
29, 84, 142, 155.
Persson, Ingevald, nämndeman,
Vreta, Munktorp, Västm., 646.
Persson, Johan (Jan), Stora Tuna,
Kopp., (M.), 4—5, 7, 9, 12—13,
15, 17, 21, 26, 31, 33, 35, 39—
40, 47, 49—50, 64—66, 70—71,
80—81, 83—88, 94, 96—98, 102—
103, 109, 127, 138, 141—142, 145,
147, 157, 159, 168, 177—179,181,
183—184, 187,189—190,192,194,
200—201, 204—205, 217—218,
220—221, 223—224, 229, 239, 245,
247—248, 254, 257, 263, 274, 276,
286—288, 295—296, 299, 302,
380, 382, 434—435, 439, 442, 450,
455—459, 462—475, 479—483,
486, 492—495, 552, 576—577,
735, 854—860.
Persson, Jonas, Västerljung, Söd.,
(M.), 9, 42, 91,136,140, 142, 181,
210, 223, 263, 288, 441, 456, 482,
488, 506, 517, 559, 819—820, 854,
857.
Persson, Lars, Torsåker. Vrnl.,
(M.), 10, 42, 81, 100, 288, 427.
Persson, Nils, Glanshammar, När-
ke-Värml., (M.), 10, 16, 23, 53,
65, 69, 87, 103, 140, 194, 427,
442, 467, 508, 548—549, 592, 661,
1003.
Persson, Nils, Tuna, Söd., (M.),
142, 427.
Persson, Olof, bonde, Vindstorp,
Näsby, Ör., 56.
Persson, Olof, Skar., 21, 28, 41.
Persson, Olof, se Grönberg.
Persson, Per, Fryksände, Närke-
Värml., (M.), 10, 18, 42, 104,
288, 427.
Persson, Per, Källa, Kalm., (M.),
442, 453, 490, 796.
Persson, Samuel, Fundbo, Upps.,
(M.), 566, 578, 640, 678—679.
Persson, Sven, Ålem, Kalm., (M.),
442, 451, 470, 478, 682.
Persson, .Vilhelm, Västanfors,
Västm., (M.), 8, 16, 21, 27, 34,
36, 44, 46, 80, 96,103—104,127—
129, 202, 207, 244, 266, 288, 308,
387, 427, 463, 852—853.
Petersen, Wolter, köpman i Stock¬
holm, 642.
Pfeiff (Feif), Per Gustaf, överste,
slutl. friherre, generallöjtnant,
496, 671, 704.
Pihlgard, Paul, handelsman i
Karlskrona, riksdagsman i Bor¬
garståndet 1755—1756, slutl.
kommerseråd, 717, 721.
Piper, Carl Fredrik, greve, presi¬
dent, 24, 147, 676.
Piper, Christina Charlotta, se
Brahe, E.
Piper, Gustaf Abraham, landshöv¬
ding, generalmajor, 925.
Pitula, Mats Henriksson, Nåusis,
Åbo, (M.), 440, 451, 552—553.
1098
Plaan, Gustaf, kammarherre rid-
darhusfiskal, slutt, lagman,
40—41, 66, 89, 774.
Planck, Wolter, häradshövding,
211.
Planting-Gyllenbåga 497.
Plomgren, Anders von, gross¬
handlare, direktör, slutl. kom¬
merseråd, 692.
Plomgren, Tomas, kommerseråd,
handelsborgmästare i Stock¬
holm, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, dess talman 1751—1752,
18, 31, 36, 55, 61, 78, 115—116,
179, 181—182, 184, 225, 257—
258, 266—268, 273, 294, 720, 801.
Podolin, Johan, f. d. vice konsul,
Stockholm, 605.
Porath se Borath.
Posse, Knut Arvidsson, greve,
kapten, slutl. överste, 788—789.
Posse, Knut Carlsson, greve, kap¬
ten, kavaljer hos prins Karl,
slutl. överstelöjtnant, 681.
Posse, Nils, kapten. ■— Hans hust¬
ru Helena Lillie af Aspenäs
625.
Posse, greve, 537.
Post, Fredrik von, riddarhusfis-
kal, slutl. hovrättspresident,
814, 829.
Post, von, 497.
Preis, Joakim Fredrik, envoyé,
kansliråd, slutl. (friherre), 751.
Printzensköld, Johan Carlsson,
kapten, 742.
Pripp, Hans Ebbe, auskultant i
Svea hovrätt, slutl. e. o. tjän¬
steman i sjötullrätten, 599, 790.
Procopmus, Johan Fredrik, arren¬
dator, 271.
Psilanderhielm, Peter, fänrik,
slutl. brigadmajor, 795—796.
Psilanderskjöld, Nils, ekipage¬
mästare, slutl. friherre, amiral,
697.
Puke, Anna Brita, fru, 676.
Puke, Johan, kapten, 676.
Purgoldt, Kristoffer Henrik von,
major, 758.
Putbus, Moritz Ulrik von, greve,
president, lil.
Påhlsson, Olof, Billeberga, Malm.,
(M.), 443, 451, 489, 683, 1016.
Pålack, Johan Johansson, Hållola,
Nvh, (M.), 441, 451, 478, 536,
548, 675, 682 798.
Quarnström, Anders, f. d. kam¬
marskrivare i kammarkollegi¬
um, 216.
Qvie, Lars Olofsson, Martebo,
Gotl., (M.), 11, 18, 31, 35, 82,
428.
Raab, Adam Johan, amiralitets¬
kammarråd, slutl. (friherre),
landshövding, 595.
Rajalin, Johan von, varvsmajor,
slutl. (friherre), vice amiral,
landshövding, 738.
Rajalin, Olof von, kapten, slutl.
kommendör, 738, 781.
Ramel, Hans, ryttmästare, slutl.
friherre, överste, 579.
Ramsay, Anders Henrik, överste¬
löjtnant, slutl. friherre, gene¬
rallöjtnant, landshövding, 543.
Ranchstedt, Olof, mecklenburgskt
hovråd, 557.
Ranck, Christina Elisabet, se
Fahlström, L.
Rappe, Christoffer Johan, hov¬
rättsassessor, slutl. friherre,
landshövding, 66, 572, 581—*
582, 608, 697—698.
Rappholt, Johan Henrik von,
brukspatron, 731.
Rath, Gustaf Johan, rådman,
slutl. borgmästare i Stockholm,
608.
Rautell, Johan Henrik, auskultant
i Svea hovrätt, 6, 369.
Redin, Gustaf, rådman i Halm¬
stad, riksdagsman i Borgar¬
ståndet 1755—1756, slutl. tull¬
förvaltare, 590.
Reenstierna, Fredrik Ulrik, gre¬
ve, sekreterare, slutl. landshöv¬
ding, 70—71, 144, 811.
Regnell, Gustaf, e. o. lantmätare
på Gotland, slutl. i Skaraborgs
län, 137.
Renat, Johan Gustaf, kapten vid
artilleriet. — Hans änka Elisa¬
bet Lindström (Renat) 297.
Renhorn, Nils, vice sekreterare i
Borgarståndet 1751—1752, stän¬
dig sekreterare f.o.m. 1755—
1756, 300, 460, 739, 761.
Renhorn, Olof Bidenius, borg¬
mästare i Arboga, riksdagsman
i Borgarståndet, slutl. banko¬
kommissarie, 52, 195, 518—519,
1099
535, 558, 563, 621, 680, 683, 701,
721, 728, 734—735, 761—764,
790, 840.
Reuterholm, Gustaf Gottfrid, fri¬
herre, notarie, slutl. landshöv¬
ding, 543, 737, 784, 814, 829.
Reuterholm, Nils, friherre, lands¬
hövding, 746—747, 891.
Ribbing, Beata Jacquette, se
Spens, C. G.
Richardsson, Jakob, assessor i an¬
tikvitetskollegium, 766.
Richter, Maria, änka, 810.
Ridderhierta, Erik, ryttmästare,
733.
Ridderstolpe, Carl, friherre, vice
amiral, slutl. president, 202,
261—262.
Ridderstråle, Gustaf Fredrik, löjt¬
nant, slutl. kapten, 565 (troi.),
759.
Risell, Jöns, notarie i bergskolle¬
gium, slutl. vice president, 754.
Robeck, Jonas, assessor i Svea
hovrätt, slutl. justitieborgmäs¬
tare i Stockholm, 14, 822.
Rohr, Babo Joakim Georg von,
kapten, slutl. överste, 721—722.
Rosell, Arvid, borgmästare i Karl¬
stad, riksdagsman i Borgar¬
ståndet 1755—1756, 665, 765.
Rosen, Fredrik Johan von, kap¬
ten, 237—238, 298, 339, 742, 767.
Rosen, Gustaf Fredrik von, greve,
riksråd, generalguvenör, 266,
692—693, 742. •— Hans hustru
Teodora Beata Däcker 742.
Rosén, Nils, arkiater, slutl. adlad
Rosén von Rosenstein, bibliote¬
karie, 818—819, 836—837.
Rosenius, Erik, kyrkoherde i Gö¬
teborgs stift. — Hans änka
Anna Wekandra 765.
Rosenstierna, Mårten, riksränt-
mästare. — Hans arvingar 766.
Rothlieb, Filip Fredrik, assessor,
slutl. vice president, 562, 583.
Rothlieb, Gustaf Fredrik, lands¬
hövding, 783, 1059.
Rothof, Anders Leonard, bruks¬
patron, Eskilstuna, 711, 737.
Rothof, Fredrik, brukspatron, 180,
216, 293, 756.
Rothof, Isak, brukspatron, 711,
737.
Roxendorff, Carl Gustaf, överste,
slutl. friherre, landshövding,
generallöjtnant, 703.
Rozir, Johan, revisionssekretera¬
re, slutl. friherre, Rosir, hov¬
rättspresident 458, 855—856.
Rudbeck, Johan Olof, e. o. asses¬
sor, slutl. vice president, 821
Rudbeck, Olof Fredrik, överjäg¬
mästare, 801.
Rudberg, Samuel, kanslist i riks-
sens ständers manufakturkon¬
tor, kanslist i Bondeståndet
1755—1756, slutl. aktuarie i
kommerskollegium, 434, 568.
Rudenschöld, Ulrik, assessor,
slutl. e. o. kommerseråd, 777.
Rutensköld, Göran Adolf, asses¬
sor, slutl. lagman, 195.
Rutström, Anders Carl, e. o. pre¬
dikant i Stockholm, slutl. kyr¬
koherde, 733, 738.
Ryding, Jonas Nilsson, f. d. riks¬
dagsman, Sjöstorp, Västra Tun¬
hem, Älvsb., 16.
Rålamb, Claes, friherre, riksråd,
227, 296.
Rålamb, Claes Gustaf, friherre,
landshövding, slutl. president,
28, 819, 1064.
Rålamb, Hans Gustaf, friherre,
kammarherre, slutl. hovmar¬
skalk, 753.
Röngren, Jakob, f. d. fältbokhål¬
lare i Finland, 759.
Sack, Gottfrid, sekreterare, slutl.
adlad Sackenhielm (ointrod.),
överdirektör, 807.
Sadelin, Per, vice häradshövding,
slutl. borgmästare i Enköping,
852.
Sahlefelt, Erik Carl, löjtnant, 749,
767.
Sahlstedt, registrator, slutl. sek¬
reterare i riksarkivet, 608, 612.
Salander, Erik, kommissarie i
riksens ständers manufaktur¬
kontor, 813,
Salin, Samuel, finsk translator,
559, 821.
Saltza, Jakob Ludvig von, gene¬
ralmajor, landshövding, slutl.
(friherre), 602.
Salvius, Lars, boktryckare i Stock¬
holm, 263.
Sandström, J., 372.
1100
Sangberg, Anders Ingmarsson,
silkesstrumpvävare i Södertäl¬
je, 160.
Sass, Carl Henrik, fänrik, slutl.
löjtnant, 310.
Schauw, Arvid, borgmästare i
Landskrona, riksdagsman i Bor¬
garståndet, slutl. kommerseråd,
253, 269, 276, 284, 289, 293, 496,
511, 539, 582, 604, 643, 659, 720.
Schedvin, Daniel, korpral, slutl.
adlad, löjtnant, 670—671.
Scheffer, Carl Fredrik, friherre,
riksråd, guvernör för prinsar¬
na, slutl. (greve), 580—581, 625,
822.
Scheffer, Ulrik, friherre, minister
plénipotentiaire, slutl. (greve),
kanslipresident, 650, 730, 743,
767, 809, 828.
Schenbom, Anders, rådman i
Norrköping, riksdagsman i
Borgarståndet, slutl. överdirek¬
tör, 797.
Schmiterlöw, Gustaf Adolf, rytt¬
mästare, slutl. överstelöjtnant,
216, 246, 271.
Schröder, Abraham, f. d. handels¬
bokhållare i Norrköping, 801.
Schröder, Georg Claes, överhov¬
predikant, kyrkoherde i Stock¬
holm, riksdagsman i Präste¬
ståndet 1755—1756, slutl. biskop
i Karlstad, 537, 582, 710.
Schröder, Samuel, bergsdirektör,
e. o. assessor, slutl. adlad Schrö-
derstierna, bergsråd, 811—812.
Schultén, Carl, borgmästare i
Kristianstad, riksdagsman i
Borgarståndet, slutl. kommer¬
seråd, 212, 644, 801.
Schultz, Carl, advokatfiskal, slutl.
bergsråd, 232, 668.
Schutzer, Salomon, kamrerare,
slutligen, assessor i kammarre¬
visionen, 601, 624.
Schönström, Albrekt, överstelöjt¬
nant. — Hans hustru Ulrika
Adlersten, hovmästarinna, 228,
792.
Sebaldt, Carl Fredrik, häradshöv¬
ding, slutl. adlad von Sebaldt,
justitieborgmästare, 14, 69,
249—250, 757.
Sebenius, Carl, amiralitetspastor
i Karlskrona, 635.
Serenius (Sir-), Jakob, kontrakts¬
prost i Strängnäs stift, riks¬
dagsman i Prästeståndet, slutl.
biskop i Strängnäs, 263, 467.
Sernander, Per, häradshövding,
slutl. adlad Sernsköld, lagman,
198, 856, 858—859.
Sernström, Sven, handelsman i
Lidköping, 720, 790.
Setterberg, Gustaf, Karlanda, När-
ke-Värml., (M.), 442, 451, 489,
588, 661, 668, 679.
Siberg, Lars, kanslist i inrikes-
civilexpeditionen, slutl. kungl,
sekreterare, 1003.
Silfverhielm, Claes Erik, friherre,
landshövding, generallöjtnant,
946—947.
Silfverhielm, Fredrik, friherre,
löjtnant, slutl. överstelöjtnant,
580.
Silfverhielm, Isak Peter, livdra¬
bant, 499, 538—539, 680—681,
699, 810.
Silfverhaest, Maria Jönsdotter, se
Odeen, P.
Silfverskiöld, Nils Gustaf, löjt¬
nant, slutl. kapten, 802.
Silfverskiöld, Peter, hovrättspre¬
sident, 655.
Silfverström, Georg, kammarråd,
302, 562, 583.
Simenström, Erik, stånddrabant,
198.
Simons, Evert, handelsman i Kau-
dam, Holland, 960.
Simonsdotter, Anna, se Mattsson,
M.
Sjöberg, Jakob, f. d. fältväbel,
Igelstorp, Sventorp, Skar., 643.
Sjöberg, Olof, brukspatron och
handelsman i Stockholm, 243—
244.
Siöblad, Carl, friherre, general¬
major, 52.
Siöblad, Erik, friherre, amiral,
guvernör, 358.
Skeckta, Börje Filip, kapten, 434,
539, 541—542, 544—547, 738,
749.
Skeckta, Magnus, major, 545—
547, 663.
Skogh, Vilhelm, löjtnant, slutl.
kapten, 232.
Skytte af Sätra, Carl Henrik, ma¬
jor, 291.
Smeds, Henrik Johansson, Pikie,
1101
Åbo, (M.), 21, 35, 80, 90, 167,
244, 426.
Smitt, Tönnes Henriksson, hol¬
ländsk skeppare, 959—962.
Sofia Albertina, prinsessa av
Sverige, 451, 845, 849.
Solter, Henrik, löjtnant, slutl.
kapten vid garnisonsregemen¬
tet i Stralsund, 665.
Sommar, Johan Claes, hovsekre¬
terare, kronofogde, Salby, To¬
resund, Söd., 716.
Soop af Limingo, Gustaf, friher¬
re, riksråd, generalguvernör,
144, 180. — Hans arvingar 751.
Sorbon, Olof, kornett, 744.
Spak, Henrik, inspektor vid Dan¬
viks hospital, 787.
Sparre, Carl, friherre, överste¬
löjtnant, slutl. överståthållare.
— Hans hustru Ulrika Eleono¬
ra Strömfelt, kammarfröken,
slutl. överhovmästarinna, 654.
Sparre, Fredrik, friherre, hovin¬
tendent, slutl. greve, rikskans¬
ler, 580.
Sparre af Sundby, Ulrika Lovisa,
se Tessin, C. G.
Spens, Carl Gustaf, greve, över¬
hovjägmästare. ■—• Hans änka
Beata Jaquette Ribbing 122,
267, 390, 736.
Sprengtport, Carl Henrik, kapten,
slutl. major, 706.
Stael von Holstein, Georg Bogis¬
laus, friherre, landshövding,
slutl. fältmarskalk, 715, 744.
Staeel von Holstein, Otto Vil¬
helm, friherre, generalmajor.
— Hans änka Elisabet Stuart
565.
Stahlén (Stael), Otto Herman von,
överstelöjtnant, slutl. general¬
major, 728.
Stake, Carl Magnus, kapten, slutl.
major, 207.
Standert, Hans Fredrik, vice
slottsfogde i Stockholm, aktua¬
rie i slottskansliet, 55, 500, 661,
757.
Stenbeck, Johan, komminister i
Stockholm, riksdagsman i Präs¬
teståndet 1755—1756, slutl. kyr¬
koherde, 708.
Stenbock, Gustaf Leonard, greve,
lagman, slutl. vice landshöv¬
ding, 123.
Stenström, Johan, rådman i Ulri¬
cehamn, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, slutl. borgmästare, 738.
Stichaeus, Salomon, landssekrete¬
rare i Nylands län, slutl. kallad
Cederwald, lagman, 374, 647.
Stierncrona, Elisabet, se Gyllen¬
borg, F.
Stierneld, Samuel Gustaf, överste,
slutl. friherre, fältmarskalk,
32—34, 36, 266, 591, 665.
Stierngranat, Carl Johan, kans¬
list i justitierevisionen, slutl.
vice president, 563, 625.
Stiernheim, Mattias Peter, kap¬
tenlöjtnant, slutl. kommendör¬
kapten, 770.
Stiernmarck, Nils, stadsmajor,
slutl. överstelöjtnant, 15.
Stiernstam, Lars, se Mozelius.
Stiernstedt, Carl Johan, friherre,
riksråd. — Hans änka Jakobi¬
na Maria Meldercreutz 739.
Stigzelius, Laurentius Mattliise,
ärkebiskop, se Lilliemark.
Stobée, Lorentz Christoffer,
landshövding, generalmajor,
636.
Stockenström, Erik von, revi¬
sionssekreterare, slutl. (greve),
riksråd, 779.
Stockenström, Paul, kamrerare i
kammarkollegium, slutl. kam¬
marråd, 745, 747, 982—983, 994.
Stoltzer, löjtnant, 505.
Storhånga, Erik Johansson, Gam¬
la Karleby, Österb., (M.), 443,
451, 475, 489.
Strang, Jakob, handelsman i Kö¬
ping, brukspatron, riksdagsman
i Borgarståndet 1751—1752,136,
261, 277, 287, 294, 304—305.
Strokirch, Carl Reinhold von,
riddarhuskanslist, slutl. hov¬
rättsråd, 134—135, 262, 536—
537, 596, 598—599, 867.
Stromberg, Claes, greve, riksråd,
605.
Ström, Erik, rådman i Stockholm,
borgmästare, 604—605.
Strömfelt, Otto Reinhold, friher¬
re, hovrättspresident. — Hans
änka Anna Magdalena Taube
af Odenkat 738.
Strömfelt, Ulrika Eleonora, se
Sparre, C,
1102
Stuart, Elisabet, se Stael von
Holstein, O. V.
Stålhammar, löjtnant, 207.
Stålhandske, Mauritz, häradshöv¬
ding, 583—584, 595.
Stålsvärd, Magnus Tjeder, kap¬
ten, 676.
Sunnerberg (-nen-), Kristina,
frånskild hustru, Göteborg, 554,
565, 573.
Sunnerdal, Gunno, revisor i kam¬
marrevisionen, slutl. kommis¬
sarie, 245.
Svan, Johan Fredrik, Bringetofta,
Jönk., (M.), 8, 12, 34, 80, 98,
171, 185, 203, 213, 215, 222—224,
254—255, 260, 278, 286, 426, 440,
452, 456, 479, 482, 488, 504, 513,
538, 546, 585, 593, 622, 656, 675,
677, 682, 694, 707, 720, 726—
727, 731—732, 735—736, 746, 771,
773, 788—789, 798—800, 817—
819, 831, 834—837, 854, 857.
Svan, Konrad, hovsekreterare, 5,
168, 258—259, 282, 380, 794.
Svaretz, Peter, generalauditör,
304.
Svedberg, Johan, prost i Väster¬
ås stift, 388.
Svensson, Björn, Loshult, Krist.,
(M.), 439, 443, 452, 456, 478, 490,
492, 594, 621, 625, 687, 797, 801,
833, 835.
Svensson, Jöns, Skepplanda,
Älvsb., (M.), 441, 456, 478, 548,
1016.
Svensson, Måns, Göteryd, Kron.,
(M.), 8, 12, 17, 34, 426, 440, 453,
489, 535, 743, 835, 1016.
Svensson, Olof, Alingsås lands¬
församling, Älvsb., (M.), 441,
451, 490, 688, 699, 1016.
Svensson, Olof, Gylle, Malm., (M.),
11, 16, 35, 82, 443, 478—479,482,
484, 486, 490, 517, 529, 540, 549,
682, 685.
Svensson, Per, Knista, Närke-
Värml., (M.), 442, 452, 468, 490,
503, 557, 571, 588, 601, 749.
Svensson, Per, Vassunda, Sthlm,
(M.), 7, 16, 53.
Svensson, Per, Vreta kloster,
Östg., (M.), 441, 451, 489, 535.
Svensson, Per, 788, 836. (Omöj¬
ligt avgöra om Per Svensson i
Knista, Närke-Värml., eller Per
Svensson i Vreta kloster, Östg.)
Svensson, Pål, Ränneslöv, Hall.,
(M.), 11, 16, 35, 81, 167—168,
176, 219, 379—380, 428.
Sylvius (Silv-), Herman, borg¬
mästare i Åmål, riksdagsman i
Borgarståndet 1755—1756, 812.
Söderberg, Olof, docent vid Upp¬
sala universitet, slutl. utnämnd
professor vid universitetet i
Halle, 546, 604.
Talman, Bondeståndets, se Hå¬
kansson, Olof.
Talman, Borgarståndets, se Plom¬
gren, Tomas (1751—1752) och
Kierman, Gustaf (1755—1756).
Talman, Prästeståndets, se Benze¬
lius, Henrik.
Tarckman, Johan Eriksson, Borgå,
Nyl., (M.), 9, 17, 34, 82.
Taube, Ernst Ludvig, friherre,
kapten vid Cronhielmska rege¬
mentet, slutl. major, 769.
Taube, Evert (Edvard) Didrik,
(greve), riksråd, överamiral,
303.
Taube, Otto Reinhold, premiär¬
korpral, slutl. stabskornett,
810—811.
Taube af Odenkat, Anna Magda¬
lena, se Strömfelt, O. R.
Taube af Odenkat, Vilhelm Lud¬
vig, friherre, riksråd, överste¬
marskalk, 55. — Hans hustru
Eleonora Charlotta Bonde af
Björnö, 285, 300.
Teet, Erik, häradshövding, 985.
Tessin, Carl Gustaf, greve, riks¬
råd, kanslipresident, överste¬
marskalk, 3, 23—24, 145, 147—
148, 150, 153—156, 285, 298, 433,
563—564, 605. — Hans hustru
Ulrika Lovisa Sparre af Sund¬
by 156.
Testrup (Tosterup), Mattias, kro¬
nofogde, slutl. lanträntmästare
i Kristianstads län, 621, 797.
Thunberg, Anders Olofsson, berg¬
mästare, assessor, 232.
Tibell, Johan, underlöjtnant vid
artilleriet, 795—796.
Tibertius, Tiburtius Tiburtii, prost
i Linköpings stift, riksdagsman
i Prästeståndet 1755—1756, 537.
Tilas, Daniel, bergsråd, slutl. fri¬
herre, riksheraldiker, 726.
1103
Timander, Israel Larsson, Nora
bergsförsamling, Närke-Värml.,
(M.), 442, 453, 490, 560, 603, 622.
Timell, Johan, häradshövding,
slutl. lagman, 809.
Timm, Gabriel, brukspatron, Sem¬
la, Västanfors, Västm., 671, 792,
794.
Tisensten (-stein), Per Adolf, löjt¬
nant, 733.
Torbjörnsson, Lars, Solberga, Gö¬
teb, (M.), 444, 452, 456, 478,
517, 539, 542, 549, 585, 660, 670,
686—687, 727, 729, 740, 783, 788,
798—799, 833, 854, 857, 1016.
Torpadius, Johan Israel, advokat¬
fiskal i kammarrevisionen, slutl.
rådman i Stockholm, 604—605.
Tostreup se Testrup.
Tranaea, Elsa Katarina, se Carl¬
berg, J. G.
Troilius, Eilert, rådman, postdi¬
rektör i Karlskrona, 468, 472.
Troilius, Jakob, protokollssekre¬
terare, 279—280.
Troilius, Samuel, biskop i Väster¬
ås, riksdagsman i Prästestån¬
det, slutl. ärkebiskop, 26, 236,
534, 582, 670, 794.
Trulsson, Olof, Östraby, Malm.,
(M.), 11, 31, 42, 53, 81
Tuesson (Tuves-, Tuas-, Tures-),
Nils, Stoby, Krist., (M.), 11, 17,
35, 92, 155.
Tårra, Johan Andersson, Tyrvis,
Åbo, (M.), 440, 489, 578.
Törneman (Torne-), Jonas, kam¬
rerare vid livregementets be¬
sparings- och förrådskassa,
139—140, 151—152, 169—171,
273—274, 596, 602. — Hans än¬
ka Anna Sofia Törneman 596,
602.
Törnflycht, Carl Fredrik, greve,
kammarherre, slutl. riksråd,
454.
Törngren, Nils, skeppare, Stock¬
holm, 645.
Ubman, Per, borgmästare i Öre¬
grund, riksdagsman i Borgar¬
ståndet, 228, 546, 551, 644.
Uggla, Erik, borgmästare i Sala,
slutl. i Västerås, riksdagsman i
Borgarståndet, 202, 242—243,
267, 296, 460.
Uggla, Samuel(?), assessor i
Kammarrevisionen, slutl. lag¬
man, 171.
Ulfsax, Anders Magnus, sergeant,
slutl. kapten, 601.
Ulfvenklou, Abraham Henrik,
ryttmästare, slutl. överste, 665.
Ulfvenklou, Johan Gustaf, kapten,
665.
Ulrika Eleonora, drottning av
Sverige, 629.
Unéer, Samuel Anders, f. d. löjt¬
nant, f. d. brukspatron, Höö,
Agunnaryd, Kron., slutl. i Stock¬
holm, 291.
Ungern-Sternberg, Mattias Alex¬
ander von, friherre, general,
slutl. fältmarskalk, 73, 190—
191, 469—470, 510, 532—533, 535,
601, 727, 748, 754.
Unaeus, Erik, vice häradshövding,
slutl. häradshövding, 806.
Urlander, Johan, krono- och av-
radsinspektor i Falun, slutl.
bergmästare, assessor, 204.
Wachtmeister af Johannishus, Ul¬
rika Juliana Henrietta, se Hård,
J. L.
Wadenstierna, Carl Erik, proto¬
kollssekreterare, slutl. stats¬
sekreterare, 703, 837.
Wagner, Erik Crispin, kungl, sek¬
reterare, slutl. adlad Segercro-
na (ointrod.), statssekreterare
804.
Wallensteen, Christian, härads¬
hövding, 983, 985—986.
Wallerius, Nils, professor vid
Uppsala universitet, 778, 785.
Wallman, Johan, Badelunda,
Västm., (M.), 8, 17, 34, 289.
Wallman, Peter, strömverksbygg-
mästare i Norrköping, 725.
Wallinsson, Jakob, hovauditör,
vice häradshövding, 680.
Valtinson, Magnus, advokatfiskal
i kammarkollegium, slutl. adlad
Adlerstam, kommerseråd, 741.
Varg, Jonas, expeditionskassör i
amiralitetskollegium. — Hans
arvingar 745.
Wechter, Esaias, råd- och han¬
delsman i Åbo, 824.
Wedderkop, Magnus von, hov¬
marskalk, 66.
1104
Wefver, Alexander, vice härads¬
hövding, Lysegård, Romme¬
landa, Göteb., 636—637, 643,
650, 697, 712.
Wefver, Johan, kammarskrivare,
slutl. kamrerare i kammarkolle¬
gium, 755.
Wekander, Anna, se Rosenius, E.
Welschau se Wölschau.
Wennerberg se Waenerberg.
Wennerstedt, Carl Gustaf, lands¬
hövding, slutl. friherre, presi¬
dent, 444, 455, 458, 466, 577,
855—856.
Wenngren, Olof, brukspatron,
Norra Torrskog, Västerlanda,
Göteb., 213.
Werdenhoff, Claes Magnus, fän¬
rik, 855.
Wesslou, Johan Fredrik, borg¬
mästare i Kungälv, riksdags¬
man i Borgarståndet, slutl. hä¬
radshövding, 299, 640, 643, 679,
723.
Wessman, Hillebrand, rådman i
Eskilstuna, riksdagsman i Bor¬
garståndet 1755—1756, 728.
Wessman, Peter Gustaf, handels¬
betjänt i Norrköping, 801.
Westbeck, Zacharias, prost i Upp¬
sala ärkestift, 614, 697, 777.
Westberg, Johan Jakob, ombuds¬
man i riksens ständers manu¬
fakturkontor, slutl. kommerse¬
råd, 266.
Westerblad, porslinsarbetare i
Stockholm, 494, 726.
Westerhof, Peter, kungl, sekrete¬
rare, Bondeståndets sekretera¬
re 1751—1752, slutl. andre ex¬
peditionssekreterare, 4—5, 13—
15, 20, 23, 29—30, 33—34, 36,
38—39, 43—44, 56, 60, 63—65,
72, 74, 86—87, 135, 160, 174, 205,
218, 254, 263, 279—281, 301,311,
434, 447, 450, 453—454, 568, 584,
841.
Westring, Ambrosius, professor
vid Lunds universitet, dom¬
prost, 291.
Vicken, Johan Edvard (Evert)
von, kapten, slutl. överste, 635,
716.
Vickenberg, Fredrik, f. d. kans¬
list i justitierevisionen, asses¬
sor, 781.
Wigelstierna, Andreas, ryttmäs¬
tare, 711.
Wijnblad, Carl, kapten, 807.
Wijnblad, Olof Josua, kapten,
244, 262.
Wilde, Anders (troi.), amanuens
hos censor librorum, slutl.
kansliråd, 596.
Wiljatula, Mats Matsson, Vemo,
Åbo, (M.), 440, 490, 582, 631.
Winding, Erasmus Christoffer,
kapten, slutl. major, 125.
Wingeflycht, Carl, brukspatron,
792.
Wingmark, Peter, 949.
Winter, Anna Charlotta, se Näbb.
Winter, Maria Elisabet, 753.
Wirell, Claes, kommissarie i kam¬
marrevisionen, slutl. adlad La¬
gerstråle, vice president, 705.
Virgin, Arvid Bernhard, hovjun-
kare, assessor, slutl. överin¬
spektör, 750.
Witting, Gustaf Adolf, major, 607,
641.
Vogel (Fogel), Gustaf, sergeant
vid artilleriet, 753.
Voltemat, Henrik Julius, profes¬
sor, slutl. kammarråd, 125,
173—174, 580, 644.
Voltemat, Peter Abraham, kap¬
ten, slutl. major, 522.
Wrangel af Adinal, Georg Gustaf,
friherre, överadjutant, slutl. ge¬
nerallöjtnant, landshövding,
580.
Wrangel af Lindeberg, Erik, fri¬
herre, lagman, 292, 774, 790—
791.
Wrangel af Sauss, Anton Johan,
friherre, riksråd, slutl. (greve),
59.
Wrede af Elimä, Fabian, friherre,
riksråd, 642.
Wulfvenstierna, Johan, kammar¬
råd, 803.
Waenerberg (Wenner-), Johan,
e. o. skvadronpredikant vid öst¬
göta kavalleriregemente, vice
pastor, 710, 757.
Wölschau (Wel-), Gottfrid, han¬
delsman i Stockholm, 497, 655.
Zachrisson, Nils, Stenberga,
Jönk., (M.), 440, 452, 478, 480,
535, 546, 550, 560, 621, 714, 719,
1105
727, 746, 804, 818, 832, 834,
1016.
Zander, Daniel Johan, president,
726.
Ziervogel, Evald, vice biblioteka¬
rie, slutl. professor, 728.
Åkerhielm af Blombacka, Lars,
friherre, generallöjtnant, slutl.
general, 821.
Åkerhielm af Margretelund, Sa¬
muel, friherre, riksråd, överste¬
marskalk, 303.
Ädelberg Teodor Johan, kapten¬
löjtnant, 309, 752, 767.
Ärkebiskopen se Benzelius, Hen¬
rik.
öhman, Anders Eriksson, Ljus¬
narsberg, Närke-Yärml., (M.),
10, 17, 34, 53, 104, 163, 288, 427,
442, 456, 473, 483, 490, 556, 560,
606, 622, 656, 667, 669—670, 675,
682, 854, 857.
öhrlin, Olof, fil. mag., slutl. kyr-
herde i Linköpings stift, teol.
dr, 717, 744.
öhrman, Jonas (Johan) Carlsson,
Haraker, Västm., (M.), 8, 12,
23, 30, 45, 53, 55, 67, 98, 103,
184—185, 192—193, 203, 244,
251, 288, 463, 500, 603, 852.
Öndesson, (Ödn-), Mats, Umeå,
Vrnl., (M.), 10, 12, 49, 82, 238.
örlander, Nils, bagare i Uppsala,
805.
örn, Lars Larsson, Alunda, Upps.,
(M.), 7, 42, 104, 426, 439, 460,
482, 508, 569, 619, 851.
1106
ORT- OCH SAKREGISTER
De principer, som tillämpats vid upprättandet av detta register,
äro desamma som i föregående band av denna publikation (1, s. 387;
2, s. 756). Beträffande den finska länsindelningen må dock anmär¬
kas, att trots förlusten av Nyslott 1743 och den därav föranledda
tillkomsten av Savolax och Kymmenegårds län kallas detta i riks¬
dagshandlingarna för den tid, detta band omfattar, för Nyslotts och
Kymmenegårds län; detsamma gäller i motsvarande årgångar av
Hofcalendern. Av denna anledning har förkortningen Nysl. ansetts
kunna bibehållas i såväl person- som ortregister såsom beteckning
på nämnda län.
Abrahamsäng, gästgivaregård,
Kristianopel, Blek., 360, 408.
Accis 177, 719, 971—972. Accisför-
ordningars utgivande 155. Ac-
cisuppbörd 973. Portaccis 719.
Se även Husbehovsaccis, Kon-
sumtionsaccis.
Acciskammare se Tullväsendet.
Adeln 814, 1022. Se även Frälse,
Hantverkare, Ridderskapet och
adeln.
Adelsfanan 139, 205, 565, 569, 576,
772—773.
Adjutant 748, 754.
Advokatfiskal 871.
Akademi 213, 595. Akademiska
examina 610. Akademiska
konsistorier 796. Bibliotekari¬
ers tillsättande 815, 825, 829.
Kansler 825, 829. Se även Lunds
universitet, Rang, Uppsala uni¬
versitet, Åbo akademi.
Akademihemman 213, 788.
Albo, härad, Kron., 561.
Allmänna besvärsdeputationen
34, 44, 46, 48—49, 56, 59—60, 63,
65, 84—85, 436, 489, 571, 578.
Allmänning (läns-, härads-, soc¬
ken- och krono-) 68, 180, 234,
325—326, 411, 423, 425, 685, 764,
807, 904, 924, 927, 936, 967, 984,
1008, 1072. Se även Rekogni¬
tionsallmänning.
Allmänningsskog 1045. Se även
Skog.
Alnängen, kungsäng, Längbro,
Ör., 792, 922, 1050.
Alvesta, säteri, Jäder, Söd., 964,
1020.
Amiralitetet, flottan, sjömilis 162,
249, 257, 296, 321, 361—362, 400,
547, 601, 688, 701, 799, 887, 906,
967. Amiralitetsbetjänt 933.
Amiralitetskommissariatet 782.
Amiralitetsrätt 199. Dockbygg¬
nad 739. Officerare 136, 199,
799. Sjöexpedition 671. Skepps¬
byggmästare 755. Varvsoffice-
rare 697.
Amiralitetet i Göteborg 888,
i Karlskrona 763, 768, 785, 805,
878, 888, 891. Galäreskadern
777. Stockholmseskadern 589.
Se även Besvär.
Amiralitetsfattigkassan 767.
Amiralitetskollegium 256, 361,
400, 402, 780. Instruktion 231.
Amiralitetskrigsmanskassan 752.
Amsterdam, stad i Holland, 960.
Andrarum, alunbruk, Andrarum,
Krist., 347, 356, 416.
Angivare. I brottmål 304.
Anianpeldo (Anja-), by och
marknadsplats, Asikkala, Nyl.,
899.
Annexhemman 362, 422.
Ansökning se Memorial.
Antikvitetsarkivet 822.
Apotek 999. Apoteksvaror 260. Se
även Askersund, Hedemora.
Apotekare 818, 996. Apotekare¬
frihet 267,
1107
Apotekaresocieteten 160, 260.
Arbetskarl 881.
Arboga 351. 353, 413, 575, 762,
896, 1051.
Armén, militien, militiestaten 120,
165, 234—235, 306, 547, 636, 688,
718, 726. 754, 820, 878, 906, 1000,
1003, 1023. Beklädnadsfond 760,
1003. Militiebetjänte 331, 1037.
Se även Boställe, Pensions-
'kässä
Arrendator 347, 364, 399, 414, 416
—417, 943.
Arrende 906. Av kungsgård,
kungsladugård, kungsäng och
kronosäteri 122, 238, 241, 257,
261—262, 282—283, 298, 339,
364, 390, 399, 576, 590, 593, 641,
652, 692—693, 699, 728, 816, 819
—820, 903, 982. Av fiske 762.
Av laxfiske 414, 623, 738, 758,
942—943, 1067.
Arrestering. Av ledamöter av
Bondeståndet 499, 534, 563.
Arrestrum. För Göta hovrätt 107.
Artilleriet 52, 162, 284, 300, 795,
822. Överstebeställningen 672.
Förste predikant 796, 824. And¬
re predikant 723—725. Artille-
rikadettkåren 617. Professur i
artillerivetenskap 617.
Arv 187, 640, 667, 776, 792. Arv¬
skifte 58, 210. Arvstvist 925.
Asker, härad, ör., 745, 922, 991,
1002, 1050.
Askersund. Apotek 729.
Aspeboda, socken, Kopp., 157,
168, 179, 380—382.
Augment, augmentshemman 102,
168, 686, 698—699, 714, 826.
Augmentsränta 95.
Auktion 321, 353, 498, 509, 556—
557, 568, 590, 678, 953—954, 956.
Å pantsatt egendom 284. Auk-
tionsmedel 601. Se även Tionde-
tackjärnsauktion.
Ausås, socken, Krist., 164.
Avelsvaror. Allmogens 130, 355—
356, 418, 891. Taxor å 365, 405.
Avgärda hemman 56, 59, 124, 149,
251.
Avlöning, lön lil, 114, 173, 179,
265, 373, 559, 565, 569, 575—576,
592, 595, 601, 605, 614, 623—626,
628, 631, 647, 649—652, 656—
657, 661, 664, 687, 689, 713, 715,
721. 723—724, 730, 735—736,
750, 754—755, 757. 766, 769, 774
—775, 779, 782, 784, 788—789,
794, 796, 798, 801, 807, 811, 815,
826, 837—838, 840, 860, 904, 941,
968—969, 989—990, 993—994,
1017—1018, 1038, 1055. Indelt
lön 165, 179, 303, 310, 418, 532,
547, 574, 602, 611, 638, 715—716,
740, 801, 1050. Löneansökningar
mottagas ej 574, 803. Se även
Expektanslön, Kristianstads län.
Avrad, avradsspannmål 94, 122,
143, 167, 192, 329, 340, 348, 374
—378, 411, 415, 425, 510, 532,
535, 590—591, 756, 826, 904—
905, 943—944, 1027, 1073. Av¬
rad,srannsakning, kronoavrads-
land 340, 411.
Avrättning (exekution) 560, 661.
Avrösning 326, 927, 936, 1008,
1042, 1046.
Avskattning se Förmedling.
Avvittring 326, 807, 927, 984. Av-
vittringsrätt 764, 812, 924.
Axby, kronohemman, Jäder, Söd.,
964, 1020.
Bakugnspenningar 971.
Balans 196, 214, 230, 253—255,
269, 275—282, 285—288, 301,
394—395, 590, 597, 745, 809, 813.
Småtullsbalans 716.
Bankoverket se Rikets ständers
bank.
Bark 216.
Bark- och hackelsebröd 99, 101.
Barn. Allmogens harn 218, 289,
345, 593, 773, 906. Fattiga barn
555, 595, 614, 742—743. Oäkta
barn 190, 234, Tiggarebarn 196.
Barnavård 307.
Barne, härad, Skar., 28, 85.
Barnhus 234. Barnhusfond 595,
635, 641. Barnhusspannmål 884,
1027. Se även Lidköping, Mal¬
mö, Stockholm.
Barnhus- och hospitalsdeputatio-
nen 756.
Bastrep se Export.
Beck se Export.
Befordran 245, 249, 262, 271. 282—
283, 291, 297, 302, 309, 428—429,
601, 608, 621, 623, 643—644, 662,
689—690, 696, 705, 723, 728,
730, 739, 741—742, 744, 750, 754,
1108
756—757, 759, 767, 774, 783, 789,
793, 797, 808, 814, 824, 827, 829,
871, 993. Befordran genom
riksdag förekommas 806.
Befordringsärenden 32, 40, 621.
Begravning. Fredrik I:s 17—18,
20, 23—24, 26, 29, 47, 67, 78, 93,
140, 309. Ledamots av Bonde¬
ståndet 105—107, 611, 626, 661,
690. Ledamots av Borgarståndet
198. Ledamots av Ridderskapet
och adeln 207.
Begravnings- och kröningshjäl-
pen 83, 93—94, 101—102, 108,
140, 154, 219.
Beklädnad, beklädnadspenningar
330—331, 402—403, 799, 900.
Belöning, gratifikation 726, 728,
732, 745, 747, 756—758, 763, 773,
782, 818, 840. För upptäckande
av revolutionsförsöket 670—
671. För aktor och ledamöter i
riksens ständers kommission
721, 728, 734, 761, 763, 773.
Beneficiehemman 143, 161, 265,
290, 298, 372—373, 510, 647, 672,
679—680, 954, 956—957.
Benskada. Botemedel mot 717.
Berga, by, Kalmar landsförsam¬
ling, Kalm., 377.
Bergmästare 337, 691, 1015, 1044.
Bergsbruk, bergshantering, berg¬
väsen 130, 140, 327—328, 389,
779, 875, 893—895, 972, 1042.
Bergsdeputationen 35—36, 157,
490, 576, 624.
Bergsdomstol 664.
Bergsfiskal 90, 186, 608, 808, 1015.
Bergsfogde 112, 337, 599, 822,
1015.
Bergsgevaldiger 90, 920.
Bergskollegium 113, 296, 336—
337, 399—400, 416, 576, 619, 631,
633—634, 668, 708, 757, 779, 792,
808, 811, 821, 875, 894, 923—924,
963, 1045—1046. Bergsbetjänte
90, 1015, 1045.
Bergslagen 36—37, 48, 130, 327—
329, 334, 336—337, 350, 353, 355,
359, 362, 399, 402, 406, 419, 600,
629, 740, 838, 892, 895—890, 914,
923, 971, 1015, 1044—1046. Se
även Filipstads bergslag, Gam¬
la Norbergs bergslag, Hammars
bergslag, Järnbergslagen, Karl¬
skoga bergslag, Lekebergs
bergslag, Lerbäcks bergslag,
Lindes bergslag, Nora bergslag,
Norbergs bergslag, Närke, När¬
ke och Värmlands län, Skinn¬
skattebergs bergslag, Stora
Kopparbergslagen, Torsåkers
bergslag, Värmlands bergslag,
Västerbergslagen, österbergs¬
lagen, östergötlands bergslag.
Bergslagsskog 1045—1046. Se
även Skog.
Bergsman, bergsmansstånd 99—
100, 102, 140—142, 324—325, 327
—328, 335—339, 362—363, 421,
708, 714, 731, 746, 893—897, 923,
963—964, 971—972, 1051.
Bergsmanshammare 708, 714, 963,
1051.
Bergsmanshemman 327—328, 338,
352, 731, 746, 893—895.
Bergsmansjärn 896, 1051.
Bergsrannsakning 793, 919—920,
1014—1015, 1065.
Bergstingsrätt 172, 329, 335, 629,
664, 893—894, 897, 902, 918, 920,
923—924, 931, 1015, 1042, 1044
—1046, 1059. I Falun 359—360.
I Lindesbergs bergslag 1063.
Bergstull 363, 402, 723, 972.
Bergverk, bruk (hammarverk,
hytta, järnverk, stångjärnsham¬
mare) 134, 136, 197, 326—329,
334—335, 337—338, 399, 425,
615, 629, 632—633, 665, 712, 714,
723, 735, 740, 786, 823, 874—876,
880—881, 893, 895—897, 904,
906, 909, 915, 936, 941—942, 966,
1000, 1042, 1044—1047, 1063.
Bruksbetjänte 880. Privilegier
399. I Västerbotten 307.
Besiktnings- och ekonomimönst¬
ring 1004—1005.
Besparingskassa 924, 1065.
Besvär. Allmänna 44, 48—50, 55
—56, 59—60, 63, 65, 84, 143, 209,
462, 712, 870. Enskilda 511.
Ridderskapets och adelns.
Resolution å 268.
Prästeståndets allmänna 290.
Resolution å 206, 239, 264, 303,
305, 720, 726—727, 768.
Borgarståndets allmänna 108,
206, 660, 805—806, 808, 821, 826.
Resolution å 130, 206, 249, 290
—292, 721—725, 763, 771, 784,
797, 839.
Bondeståndets allmänna 5—6,
23, 29—31, 43, 45, 48, 50—54, 56,
1109
58, 68, 75—77, 81, 83, 85, 90—91,
106—108, 122, 131, 133, 147, 158,
233, 290, 302, 307, 319—366, 391,
436—437, 446, 457, 460, 469,
502, 549, 551—553, 556—559, 561
—563, 565, 568, 572—574, 589—
591, 594, 602—603, 613, 616, 623,
629, 641, 668, 675, 684, 733, 746
—747, 765, 776, 792, 826—827,
838—839, 874—945, 1005, 1014—
1015. Resolution å 5—6, 115,
131, 134, 171—172, 201, 204, 207,
225, 227, 231, 269, 282, 289, 396
—426, 436—437, 613, 627, 643,
648, 670, 691, 727, 730, 744, 754,
756, 778, 787, 793, 798, 800, 802
—803, 816, 839, 1024—1074. För¬
slag om tryckning av resolutio¬
nerna å allmänna besvären 1719
—1751 501, 551. Enskilda 54,
115, 185, 262—263, 269, 272, 453
-454, 460, 514, 549, 551, 557,
562, 577, 593, 646, 657.
Krigsbefälets 91, 113, 131,198
—199, 284, 705, 746—747, 753,
756. Resolution å 250, 255—256,
678, 713—715, 718—719, 721,
732, 804.
Amiralitetsstatens. Resolu¬
tion å 838.
Bruksägares 838.
Bete, mulbete 326, 354, 889, 904.
Betjänte 183, 713, 782.
Bevillning 89, 93, 97, 99, 102, 114,
116, 142, 161, 172, 175, 179—180,
183, 186, 188, 190—195, 200, 203,
206—207, 209, 211, 214, 218—
225, 228, 230—231, 237, 260—
261, 288—289, 293, 345—346, 386
—387, 394, 501—502, 649—650,
655—657, 707, 800, 862, 906, 908,
916—917, 940, 947, 1034. Hem-
mansavgift 194, 656. Se även
Kontribution.
Bevillningsdeputationen 47, 100,
104, 107, 173, 220, 489, 502.
Bibeln (Heliga Skrift) 317.
Bibeltrycksspannmål 884, 1027.
Bibliotekarie se Akademi.
Biljard 807.
Biskop, biskopsämbete 672, 1013,
1071.
Bjernå (Bjermo) socken, Åbo,
352, 398.
Bjälkar se Trävaror.
Bjäre, härad, Krist., 129.
Björneborg, stad i Finland, 777.
Kyrkan 297.
Björnekulla, socken, Krist., 164.
Blaggarn 752.
Blandsäd 928.
Blekinge 228, 235, 325, 330—331,
333—334, 336, 347—348, 357, 364
—366, 402, 405—408, 414, 422,
604, 610—611, 629, 675, 679—
680, 710, 805, 839, 886, 891, 904,
933—934, 976, 1058—1059, 1075.
Landshövdingen 308, 310,
Landsstaten 532, 602, 716.
Blocksten 413.
Bohuslän 101, 274, 422, 576, 675,
740, 788, 802, 923, 928, 958, 1073.
Se även Göteborgs och Bohus
län, Städer.
Bohusläns dragonregemente 660,
766, 930, 1037.
Bojar, hemman, Skee, Göteb.,
750.
Bok, bokskog 39, 321, 323, 406,
416, 422—423, 887—888, 1008.
Bokbindare 817—818.
Bokhandel se Handel.
Boktryckare 817.
Boktryckeri 596. Bokstil 263.
Boktryckeri 596.
Bolby 420. Bolstad 913.
Bondeståndet 4—5, 13, 67, 270, 352
—353, 434—435, 533—534, 541,
545, 584—585, 594, 826, 965,
1021, 1023, 1075. Arkiv, expedi¬
tioner, protokoll, riksdagshand¬
lingar 5—6, 12, 115, 156, 168,
435__436, 439, 446, 463, 470, 474,
483, 524—525, 529, 557, 632, 839.
Avbön av felande ledamot 487
—488, 793. Begravnings-, sorg-
och kröningskläder 14—15, 18,
20, 47, 54, 74, 106—107, 129, 142,
309. Beskyllning mot 247—248,
484—487, 527—528, 541—542,
544—545, 558. Bokgåva 21, 85,
595—596, 635, 726. Borgarstån¬
dets uppträdande 179, 181—183.
Bänkdelning 13, 445, 447—449.
Böter 460, 487. Deputation för
besvärens uppsättande 23, 30,
460. Deputation för hälsning av
stånden 16—17, 451—453. Depu¬
tation till de kungliga 15—16,
18—19, 45—46, 78, 451, 453, 488,
523—526, 530—531. Deputerade
vid Fredrik I:s begravning 17.
Deputerade vid kröningen 79
1110
—80. Deputerade att åhöra
kronprinsens examen 563. De¬
puterade att uppvakta Tessin
154. Deputerade att mottaga
fullmakterna 7, 11, 439. Depute¬
rade att granska fullmakterna
21—22, 27, 456—459, 462—464,
467, 471, 572, 851—857, 859. De¬
puterade i ett arvsmål 682—684.
Deputation om avradsförseln
535. Deputation om Borgå bul-
dansfabrik 244, 275. Deputerade
ang. Christiernin 184. Deputera¬
de om dagsverken 746. Depute¬
rade om Degener 565, 688, 692.
Deputerade om durchfarten i
Finland 563. Deputerade om
räntepersedlarna 139—140, 151.
Deputerade om tjänstehjons-
ordningen 678. Dödsfall bland
ledamöter 105—106, 571, 603,
626, 661, 690. Edgång, tysthets¬
ed 20—21, 39, 41, 455, 502—503,
542—543, 682—683, 693. Full¬
makt, fullmaktsgranskning 7,
11, 21—22, 27—28, 41, 84—85,
129, 142, 434, 439, 444, 455—456,
458—459, 462, 465—466, 471,
540, 565—566, 572, 576—577, 586
—587, 603, 610, 675, 842, 851—
857. Förbud söka uppriva be¬
slut 461. Föredragning av ären¬
den 166. Hemförlovning på kor¬
tare tid 37, 83, 89, 100, 103—105,
129, 559, 592, 625, 674. Hemresa
238, 551, 601, 613, 652, 654, 669,
074—675, 678, 796, 798. Ingivna
skrifter lämnas talmannen 24.
Inventarium för avliden leda¬
mot 622, 631. Justering av ple-
niprotokoll 208, 211, 470, 537,
539, 549, 551, 698. Kansliet 115,
542—543, 568, 839. Kanslikassa,
förslag om, 300, 839. Kanslist 4,
29, 115, 434, 454, 508, 542—543,
568, 841, 863—865. Ledamöter
närvara vid serafimerdubbning
82. Notarie 4, 14, 20, 434, 439,
445, 454. Ombud mellan riksda¬
garna 5—6, 167—168, 379—380.
Ordning, ordningsregler 39,
134, 149, 166, 459, 463, 466, 470,
484, 486. Oväsen i ståndet 458—
459, 471, 479—480, 483—484,
486, 512—513, 518. Reservation
vid beslut 288, 302. Samman¬
skott 37—38, 100, 106—107, 548,
603—004, 611, 626, 631, 661,
668, 690. Sammanträdeslokal 4,
434. Sekreterare 4—5, 12—15,
434, 439, 445—447, 450, 453—
454, 474, 775. Talman 4, 11, 24,
166, 474, 527, 545. Talmansval
11—12, 434, 445. Talmans ställ¬
företrädare 4, 12—13, 83, 98,
595, 791. Talmans tal på Riks¬
salen 38, 315—316, 455, 849—
850. Tolk för finska riksdags¬
män 90. Tvistiga riksdagsman¬
naval 21—22, 27—28, 50—51,
84, 103, 115, 127—128, 164—165,
456, 462—463, 467, 497, 500, 540,
851—860. Tystnadsplikten 476.
Upploppet i ståndet 435, 523—
531, 534—537, 685, 732, 793, 842,
844, 863—868, 987. Uppsynings¬
man 469, 538. Uteslutning av
ledamot 16, 559. Fråga om ute¬
slutning 14—15, 487. Uteslut¬
ning av ledamot på viss tid 645.
Vaktmästare 13, 445. Ved m. m.
39, 43, 447, 457, 548, 554. Vote¬
ring 659, 696, 836. Överfall å le¬
damot 64—65, 118—119, 123,
148.
Fullmäktige från: Finland 6,
20, 31, 46, 65, 90, 153, 165, 233,
242, 268, 282, 290, 292, 295, 367,
451, 463, 469, 485, 493, 500, 507,
514, 518, 538, 544—545, 552—
553, 561, 564, 566—567, 604, 619,
731, 835. Gotland 774, 1070. Gö¬
teborgs och Bohus län 13. Hal¬
land 873. Jämtland 126. Jönkö¬
pings län 603, 742, 945—946.
Kronobergs län 688. Medelpad
126. Nylands och Tavastehus
län 92, 165. Savolax 124—125.
Skaraborgs län 289. Småland
560. Stockholms län 447—448,
611. Uppland 13, 185, 444, 447
—448. Värmland 295—296, 570,
079, 950—951, 1017—1018. Väs¬
terbotten 292, 588, 739, 987.
Västernorrland 220, 737. Ånger¬
manland 68, 126. Älvsborgs län
637. Öland 198, 240, 593. Öster¬
botten 242.
Se även Arrestering, Begrav¬
ning, Besvär, Herredagspen¬
ningar, Memorial från Bonde¬
ståndet, Memorial till Bonde¬
ståndet, Rikets ständers kontor,
Rikets ständers manufaktur¬
lill
kontor, Riksdag, Riksdagsman,
Riksdagsmannaval, Sekreta ut¬
skottet, Slottsbyggnadsdeputa-
tionen.
Borgare, borgerskap 94, 177, 230,
232, 324, 336, 338, 351, 355, 360,
371, 419—420, 762, 814, 896, 917,
934, 971—972, 975, 1022.
Borgarståndet 67, 168, 179, 181—•
183, 203, 468, 472. Tvistigt
riksdagsmannaval 467. Se även
Begravning, Besvär, Riksdag,
Riksdagsmannaval.
Borgholm 240. Slottet 240, 365.
Borgholm, kungsladugård, Räpp¬
linge, Kalm., 122, 365, 421.
Borgmästare 1011, 1013. Val av
563, 579, 628, 652.
Borgrätten, Övre och Nedre, 781.
Borgå, socken, Nyl., 352, 398.
Borgå, stad i Finland, 244. Bul-
dansfabrik 242—244, 275—276.
Gymnasiehuset 576. Gymnasie-
staten 623, 626—628.
Boskap, kreatur 69, 188—189, 338,
356, 362, 375, 413, 416, 635, 860,
883, 887, 892, 926, 930, 998—
1000. Boskapssjuka 95, 101—
102, 186, 356, 416, 568, 571, 917.
Boskapsskötsel 875, 889.
Boskapspenningar 897—898.
Boställe 94, 123, 207, 213, 304, 392,
417—418, 553, 615, 623, 636, 650,
699—700, 715, 724—725, 815,
911, 938, 1054. Häradshövdinge-
boställe 637—638, 699, 951, 962
—963. Kaplansboställe 932,
1034. Landshövdingeboställe
264, 290, 638—639, 692. Lands¬
statens i Malmöhus län 547. Mi¬
litieboställe 686. Officersbostäl-
le 358, 420, 911, 931, 987, 1012,
1032, 1066. Pipare-, pistol¬
smeds-, regementsväbels- och
trumpetareboställen 362, 422.
Bouppteckning 825.
Brevik, kronorusthåll, Bro, Gö¬
teb., 766.
Bro 164, 323, 347, 1028. Brobygg¬
nad 358—359, 404, 406, 602,'675,
701, 711, 730, 885, 932, 1028—
1029. Brotull 404.
Bro ting, Gotl., 348.
Brottsling 595, 890—891, 1031.
Bruk se Bergverk, Kronobruk.
Brukspatron, -idkare, -ägare,
-förvaltare 40, 134, 259, 296,
334, 337, 343—344, 346, 351, 359,
399, 556, 615, 633, 699, 823, 853,
874, 880, 892—894, 909, 936, 941,
966, 1046, 1063. Se även Besvär.
Brukssocieteten 711, 823.
Brukssåg se Såg.
Bråborg, kungsgård, Dagsberg,
Östg. Djurö 660, 764.
Bräder se Trävaror.
Brännvin 176—177, 188—189, 193,
293, 605, 702, 769, 996—1001.
Franskt brännvin 828, 831—834.
Olovlig försäljning 282. Bränn¬
vinsflaska 766.
Brännvinsbränning 176—178, 186,
188, 192—194, 210, 218, 220, 222,
224, 639—640, 702, 754, 759, 771,
778, 783—784, 795—796, 800,
813, 826, 828—835, 839, 996—
1002. Brännvinsregale (bränn-
vinsbränneriinrättning) 91, 186,
188—189, 191, 202, 394. Se även
Husbehovsbränning, Konsum-
tionsaccis.
Brännvinskommissionen se Kom¬
missioner.
Bröd 575. Se även Barkbröd.
Bröms (Brömsebro), gästgivare¬
gård, Söderåkra, Kalm., 360,
408.
Budkavle 674.
Buldan, buldanskläder 243, 330—
331, 402. Säckbuldan 752.
Buldansfabrik se Borgå.
Bullfång (pajrock) 330—331, 402.
Burskap 251—252, 597.
By 332, 411, 420, 425. Bvalag 713,
753, 913, 1030, 1068—1069. By¬
mätning 268. Byålderman 354.
By, socken, Kopp., 466.
Byggnaden, årliga, 347, 411—412.
Allmänna byggnader 243, 323,
406, 701, 711, 717.
Byggnadsmaterialier 108, 347,
911. Se även Export.
Bygsla (böxla) 340, 411.
Byskog 425, 927, 984. Se även
Skog.
Båtbygge 241, 406, 824. Se även
Trävaror.
Båtled se Kanal.
Båtlega 930, 1060. Se även Lega.
Båtsman 136—137, 147, 167, 213,
322, 330—331, 333—334, 401—
402, 405—406, 413, 421, 566, 568,
571, 589, 636, 878—879, 881—
882, 899—900, 925, 933—935,
71—590725. Bondeståndets protokoll
1112
949,1000,1013, 1051—1052,1055
—1056, 1065. Fördubblingsbåts-
man 899. Se även Kassering,
Rote.
Båtsmanshåll 234, 236, 364—366,
606, 879, 903—904, 933, 949,
1065.
Båtsmanshållare 95—96, 98, 568,
899, 934.
Båtsmansindelning 365, 757.
Båtsmanskontrakt 235, 330, 333,
406, 933—934.
Båtsmansstuga, båtsmanstorp 333
—334, 405, 899.
Båttransport 355—356.
Bälinge, härad, Upps., 566, 679.
Böndagstext. Tryckning av 586.
Bördesman 328, 352.
Börringekloster, säteri, Gustaf,
Malm., 686, 690—691, 827.
Börsrätt se Stockholm.
Börstil, socken, Sthlm, 649, 664,
825.
Böter 890—891.
Böxla se Bygsla.
Carl Gustafs stad se Eskilstuna.
Champagne se Importförbud.
Choklad 125.
Civilmål 781.
Civilstaten 799. Se även Pensions¬
kassa.
Collegium medicum 595, 718, 818.
Constans sincerus 643, 754.
Cronhiorts regemente se Garni¬
sonsregementet i Stralsund.
Dagsverken 53, 94, 238, 244, 339,
342, 344—345, 352, 363—364, 414
—416, 547, 600, 602, 638, 675,
741, 746, 750, 752—753, 758, 760,
783, 805, 823, 875—877, 891, 899
—900, 903, 905, 907—908, 910,
916, 922, 931, 933, 940, 942, 946
—948, 972, 1028, 1031—1032,
1039, 1050, 1070, 1073—1074. Se
även Hjälpdagsverken, Jorde-
boksdagsverken, Mantalsdags-
verken, Ökedagsverken.
Dagsverkshemman 686.
Dagsverkspenningar 292, 364, 729,
903, 987.
Dagsverkstorp 936.
Dagtraktamente 137, 754.
Dalarna 459, 760. Försök till upp¬
vigling 674. Se även Västerda¬
larna, österdalarna.
Dalregementet 858.
Dalsland 136, 325, 349, 419. Se
även Älvsborgs län.
Danmark 45.
Dede ting, Gotl., 348.
Deputation för konungaförsäkran
47.
Deputation om handel och hant¬
verk. Förslag om 45, 52, 54.
Deputationer 32, 34, 59—60, 100—
101, 103, 143, 173, 175, 195, 209,
225, 229, 267, 462, 479—482, 549
—550, 555, 557, 605, 626, 641—
642, 673—674, 733, 742, 844. In¬
struktioners tryckning 475.
Oavgjorda betänkanden 58, 66,
599. Personalen 837. Förslag
om deputerade för instruktio¬
ners projekterande 139. Se
även Allmänna besvärsdeputa-
tionen, Bergsdeputationen, Be-
villningsdeputationen, Deputa¬
tion för konungaförsäkran, Ex-
peditionsdeputationen, Han¬
dels- och manufakturdeputatio-
nen, Instruktionsdeputationen,
Justitiedeputationen, Kammar-
ekonomi- och kommersdeputa-
tionen, Lant- och sjömilitieeko-
nomideputationen, Protokolls-
deputationen, Reduktions- och
likvidationsdeputationen, Se¬
kreta deputationen, Stora se¬
kreta deputationen, Tulldeputa-
tionen, Urskillningsdeputatio-
nen.
Deputationer. Från de andra
stånden 533, 536, 827.
Direktionen över Lappmarkens
ecklesiastikverk 830.
Djurfångst 187, 806.
Djurgårdsstängning 922, 1050.
Dockbyggnad se Amiralitetet.
Domare 320. Se även Häradshöv¬
ding.
Domkyrka 1013.
Domkyrkohemman 362, 422.
Domkyrkotunna (-spannmål) 884,
1027.
Domsaga 962. Delning av 950—
951.
Domsrätt se Jurisdiktion.
Domstol, forum 213, 329, 361, 407,
543, 547, 782, 837, 840, 880, 1015,
1046, 1057. Extra ordinarie 59,
207, 213, 228.
Donation 920.
Dragon 147, 899—900, 1055.
Dragonhållare 98, 323, 397, 1030.
Dragonregemente 284, 397, 888,
1003, 1035.
Drank 188—189, 998, 1000.
Dricka se Export.
Drickspenningar 394, 789, 814,
879, 1039, 1052.
Dräng 152, 183, 192—194, 220—
222, 261, 289, 332, 334, 880—882,
1017, 1022. Se även Tjänstefolk.
Duell 107, 565. Duellmål 1013.
Durchfart se Kanal.
Durchmarsch 283, 926.
Durchtågsskjuts 362, 422.
Duvedal, kvarn, Vimmersta, Östg.,
661.
Dyrheten 353, 356—357, 838, 861.
Dömestorp, kronohemman, Skeda,
Östg., 687, 690, 803.
Ed, edgång 40, 199, 455. Ko¬
nungaeden 47, 78. Allmogens
trohetsed 78—79. Se även Bon¬
deståndet.
Edsberg, härad, Ör., 792, 884, 922,
991, 1041, 1050.
Edukation. Prinsarnas 550, 564,
592.
Ek, ekskog 39, 321—323, 406, 416,
422—423, 635, 641, 663, 887—
888, 932—933, 1008. Ekvirke
710, 805.
Ekenäs, stad i Finland. Kyrkan
297.
Ekerum, hamnplats, Högsrum,
Kalm., 240.
Ekerö, socken, Åbo, 606, 949.
Ekonomideputation. I Finland
808, 821.
Ekonomimönstring se Besikt¬
nings- och ekonomimönstring.
Ekonomisamhälle 108, 119.
Ellne, by, Söderala, Gävl., 208.
Enbär, enbärsvin 707—708, 739.
Endre ting, Gotl., 348.
Enköping 353.
Enrollering 421, 540. Enrolle-
ringsmanskap 461, 498, 556, 558
—559, 587. Se även Manskap,
Värvning.
Eriksgatan 120.
Ervalla, socken, Ör., 942.
Esbo (Espö), socken, Nyl., 352,
398.
Eskilstuna (Carl Gustafs stad)
180, 216, 711, 737, 817, 820. Järn-
och manufakturverket 781.
Eskilstuna, kungsladugård, Es-
kilstuna-Kloster, Söd., 728, 816,
819—820.
Eur, kronoboställshemman, Vörå,
Österb., 642, 814.
Eura, socken, Åbo, 578, 599.
Euraåminne, socken, Åbo, 352,
398.
Examen. Kronprinsens 273.
Exekution. Å reverser och sedlar
604. Exekutionsmål 771, 837,
1014—1015.
Expedition. Av rådets beslut 433,
496, 505. Av ett deputationsbe-
tänkande 777. Expeditionslösen
(sportler) 737, 741, 747, 979.
Expeditionsdeputationen 34, 36—
37, 40, 89, 104—105, 306, 490,
492, 556, 665, 674.
Expektanslön 664, 740, 759.
Export, utförsel. Av bastrep,
beck, tjära, träskor 347—348.
Av byggnadsmaterialier och
trävaror 108, 121, 124, 127, 197,
370—372, 642, 768, 777, 796. Av
dricka 739. Av sill 576. Av
spannmål 143. Av vävnader 973
—974.
Fabriker och manufakturer 113,
119, 125, 132, 163, 243, 246, 298,
300, 309, 401, 423, 633, 743—744,
781. Manufakturarbetare 162,
781. Manufakturombudsman
605. Manufakturprivilegier 116,
160, 263, 400, 578, 874. Manufak¬
turverk 337, 874—875, 915, 994
—995. Siden- och yllefabriker,
direktör för, 605.
Fabrikör, manufakturidkare 163,
223, 301, 781, 874.
Faktori 881.
Falkenberg 597, 616, 623, 627, 688,
825, 942—943.
Falköping 575.
Fallandesjuka 710, 757.
Fahsberg, frälsehemman, Helgo¬
na, Östg., 661.
Falu bergslag se Stora Koppar¬
bergslagen.
Falun 360. Gruvan 179, 746, 760,
783. Konstfolket 140. Se även
Bergstingsrätt.
Famnpenningar 891, 1056.
1114
Fast egendom 132.
Fatalier 291, 575, 583, 647, 734,
923—924, 963—964.
Fattiga 162, 769, 816. Fattighus
332. Se även Barn.
Faurås, härad, Hall., 825, 942.
Fideikommiss 671.
Filipstad 339.
Filipstads bergslag 415.
Finland, finsk 20, 36, 120—121,
131, 139, 152—153, 165, 167, 171,
192, 207, 213, 242—243, 245, 250,
268, 274, 296, 310, 323, 342, 367,
409, 422, 434, 451, 553, 556, 559,
561, 563, 573, 582, 610, 617, 627,
652—653, 659, 698, 719—720,
739, 751, 786, 806, 808, 811, 821,
876—877, 882—883, 899—900,
902, 906, 928, 930, 937, 976, 978,
980, 991, 1024—1025, 1027, 1038,
1053—1054, 1061—1062. Ko¬
nungens resa 225, 276. General¬
guvernör 126, 162, 231, 266. Se
även Bondeståndet, Kanal,
Krigsbefälet, Köpingar.
Finlands bergmästardöme 822.
Finspång, kronobruk, Risinge,
Östg., 766.
Finspånga län, härad, Östg., 351.
Fisk 333, 352, 403, 406. Fiskevaror
357. Se även Handel.
Fiskal 352, 403, 870—871, 1055.
Extra 319, 403, 584, 730. Se även
Landsfiskal, Rang.
Fiske 206, 322, 333, 340, 356, 364,
411, 414, 605, 756, 767, 777, 907,
915—916, 1000. Kronofiske 762.
Saltsjöfiske 916. Strand- och in¬
sjöfiske 291, 777. Se även Ar¬
rende, Lax.
Fiskeripremier 601, 604, 777.
Fjärdepartsförhöjning 363, 402.
Fjärdingskarl 901.
Flottan se Amiralitetet.
Flottning 420.
Flygsand 725.
Foderväv 752.
Folkbrist 307, 576, 739, 978.
Forbonde, forlön 392.
Forslunda, kronohemman, över¬
selö, Söd., 56, 137.
Fortifikationen 801.
Forum se Domstol.
Fredrikshald, stad i Norge, 372.
Fredrikshamn, stad i Finland,
181.
Fribrevsrätt se Postväsendet.
Fridlysning 904.
Frihetsår 190, 199, 383, 940, 1034,
1069.
Frimarknad se Marknad.
Frossa 207, 227, 253, 550, 560, 569
—570, 584, 594.
Frukt, fruktträd 188, 939, 1030.
Fryken, sjö, Vrml., 993.
Fryksdal, härad, Vrml., 349, 351,
355, 409, 419, 587, 950.
Frälse, frälserätt 57, 251, 614,
726, 773, 788. Se även Adeln.
Frälsebonde 901.
Frälsehemman, frälseägor 579,
724, 784, 892, 901—902, 922,
1074.
Frälseskog 197, 888, 943. Se även
Skog.
Fröbygårda (Frö), färjplats,
Vickleby, Kalm., 240.
Fröjered, by, Fröjered, Skar., 268.
Frökind, härad, Skar., 28, 85.
Fundamentallag se Grundlag.
Fundbo, socken, Upps., 640, 653,
659, 777—778, 785.
Fyrpenningar 754.
Fågel 171.
Fånge 226.
Fångskjuts, fångskjutspenningar
295—296, 709, 784.
Får, fåravel 264, 364, 417, 590,
599, 613, 628, 715, 876, 1021,
1029. Se även Schäferi.
Fägermo, kronoallmänning, Vads¬
bo härad, Skar., 781.
Fäladsmark 196, 904.
Fältmarskalk 672.
Fältskär 296, 784, 818, 932, 1040—
1041, 1057.
Fälttraktamente 207.
Fängelse (fånghus) 323, 406.
Färgtak 838, 930, 1065.
Färila, socken, Gävl., 259, 701,
736.
Färjestaden, hamnplats, Torslun¬
da, Kalm., 240.
Färjplats 241, 593, 641.
Fästning, fästningsbyggnad 89,
120, 139, 152—153, 167, 197—-
198, 225, 322—323, 409, 786, 877,
899, 1031—1032, 1060. Se även
Helsingfors, Kristianstad,
Landskrona.
Fönsterkontribution (fönster-
luftsavgift) 178, 345, 656.
Fördelshemman se Hemman.
Föreskrift se Rekommendation.
1115
Förkortningskommissionen se
Kommissioner.
Förlag, förlagsman, förläggare
252, 327—328, 338, 420, 893—
895, 897, 923, 972, 1051.
Förmedling, avskattning 709, 749,
925, 929, 969—970, 1065.
Förordningar, kungliga, 38—39,
43, 45, 48, 51, 58, 108—109, 112,
115, 118, 124, 131, 146, 227, 870
—871. Register över 697.
Förpantningshavare 399.
Förrådshus 332.
Församling 317—318, 381—382,
407, 1070—1071. Lantförsamling
422, 709.
Förslebåt 930, 1060.
Försvarsverket 45, 838.
Förtryck, av Allmogen, 669.
Gage 757.
Gagnef, socken, Kopp., 444, 610,
854—855.
Galten, fjärd i Mälaren, 762.
Galtström, bruk, Njurunda, Vrnl.,
597—599, 624, 659, 726, 786.
Galäreskadern se Amiralitetet.
Gamla Karleby, socken, Österb.,
629.
Gamla Norbergs bergslag, härad,
Västm., 27, 44, 103, 127, 266,
308, 853.
Gamleby, socken, Kalm., 376.
Garnisonsregementen 197, 822,
929.
Garnisonsregementet i Landskro¬
na (Hamiltons regemente) 213.
Garnisonsregementet i Pommern
(Posses regemente) 213.
Garnisonsregementet i Stralsund
(Cronhiorts regemente) 213, 496,
664.
Garveri 599, 664. Se även Logar¬
vare, Läderberedning.
General 820. Generalmajor 688.
Generaladjutantsämbetet 688, 717.
Generalauditören 126, 161, 231,
304, 824—825.
Generalfälttygmästare 822.
Generalförrådskassa 736.
Generalguvernör se Finland.
Generalkrigs- och leuterationsrät-
ten 67, 197, 210, 601. I Finland
och Pommern 556, 561.
Generalmönstring 760, 889, 1004—
1005, 1035—1036.
Geschliffen 757.
Gesäll 393.
Get 356, 416, 609, 616, 628, 917—
918, 1059.
Gevär 391—392.
Gevärsfaktori se Söderhamn.
Giftermål. Minderårigas 604, 751.
Gillberg, härad, Vrml., 349, 351,
355, 409, 419, 584, 803, 1017.
Gisslarbo, bruk, Malma, Västm.,
261, 287, 294, 304.
Glanshammar, härad, Ör., 1002.
Glasbruk 334. Böhmiska glasarbe¬
tare 690.
Golvsten 413.
Gonäs, bergsmanshammare, Lud¬
vika, Kopp., 708.
Gotland 115, 127, 349, 361, 413—
414, 417—418, 449, 604, 629, 663,
668, 757, 774, 903, 927, 1069—
1070. Landsstaten 740.
Gotlands södra härad 413.
Gratialist 372, 957.
Gratifikation se Belöning.
Grimsten, härad, Ör., 792, 922,
991, 1050.
Grums, härad, Vrml., 351.
Grundlag, fundamentallag 64, 88,
173, 183, 217, 219, 278, 292, 387’,
430, 468, 476, 493, 496, 498—500,
504—505, 519, 545, 561, 596, 677,
703, 842, 857, 965, 1018, 1075. Se
även Regeringsformen, Riks¬
dagsordningen.
Gruva, gruvbrytning 805, 897—
898, 1045. Konstbyggnad 598,
742. Gruvarbetare, gruvdräng
140, 339. Gruvrätt 664. Gruv¬
ägare 140, 915—916. Se även
Falun.
Gruvskog 768. Se även Skog.
Gryn, grynmalning 606—607. 612,
628.
Gryta 350, 406.
Gränna 765.
Gränstullrätt 367.
Gustavs och Carlberg, koppar¬
verk, Undersåker, Jämtl., 250,
259, 388—389.
Guvernörsämbetet. Hos kronprin¬
sen 150, 153, 285, 433, 563—564,
567, 573, 580—582, 605, 822. Hos
prinsarna 566, 573, 580—582.
Gymnasium 309. Se även Borgå,
Karlstad.
Gårdfång 325—326, 423.
Gäld. Konungens 720, 799, 815.
1116
Gärd, härad, Krist., 944.
Gärder 331.
Gärdesgård, gärdsle 326, 348, 408,
885—886, 927, 1041, 1058—1059.
Gäsene, härad, Älvsb., 699.
Gästgiveri 241, 679, 740, 935, 1012.
Gästgivaregård 177, 180, 457,
935. Se även Laholm.
Gästgivarordning 990.
Gästrikland 340, 356, 404.
Gävle 353.
Göta hovrätt se Hovrätter.
Götaland (Göta rike) 295, 687.
Göteborg 331, 348, 421, 494, 679,
687, 884, 996—997. Garnisonen
425. Magasinet 348, 425. Magi¬
straten 249, 494—495. Residen¬
set 765. Sjömanshuset 290, 303.
Stadens medel 254, 269. Trä¬
husens rivning 681, 687.
Göteborgs och Bohus län 325, 449,
678, 932. Landshövdingen 636—
637. Se även Bohuslän.
Göteborgs stift 772, 920, 1071—
1072.
Haga, kungsgård, Saltvik, Åbo,
202, 261—262.
Hagby, kronohemman, Örtomta,
Östg., 661.
Hagge, bergsmanshammare,
Norrbärke, Kopp., 708.
Halland 244, 298, 336, 346, 422,
449, 583, 602, 616, 623, 627, 675,
688, 713, 725, 776, 873, 886, 923,
929, 1005—1007, 1059, 1072—
1073. Se även Städer.
Hallrätt 132, 301, 781, 932, 1056.
Halm 131, 133, 365, 930.
Halmstad 590, 597.
Halmtak 329, 401, 930.
Hamiltons regemente se Garni¬
sonsregementet i Landskrona.
Hammars bergslag 898.
Hammarskatt 197, 232, 238, 287,
294, 304, 336—338, 708.
Hammarsmide se Smide.
Hammartingsrätt 664, 897, 1063.
Hammarverk se Bergverk.
Hammerdals pastorat, Jämtl.,
770.
Hamn 240, 245, 349, 413—414.
Handel 45, 52, 54, 178, 188, 355,
418, 420, 562, 625, 893. Handels-
distrikt 812. Undervikten i han¬
deln 754, 995—998. Bräd-, tim¬
mer- och trälasthandel 322, 349,
413, 419—420, 902. Fisk- och
sillhandel 582, 962. Järnhandel
632. Kolhandel 134. Kramhan¬
del 734. Med inbundna böcker
817—818.
Handels- och manufakturdeputa-
tionen 59, 101, 269—270, 275,
278—279, 286, 395, 548, 624. In¬
struktion 64, 554, 562.
Handelssocietet 355—356, 418.
Handlande 133, 301, 349—350, 352,
403, 419, 425, 894, 896.
Handpenningar, konungaparets,
25—27, 29—31, 40, 799, 810.
Kronprinsens 26—27, 29—31,
40.
Hantverk 45, 52, 54, 234, 423, 878.
Hantverkare 659, 800, 808, 825.
Adelns enskilda 810, 825. Hant¬
verksgesäll 179, 739, 761, 780,
802. Städers 886, 1031. Utländs¬
ka 125, 160. Se även Socken¬
hantverkare.
Hardemo, härad, Ör., 792, 922,
991, 1050.
Havre 606—608, 612, 628, 745, 928.
Hedemora 664, 756, 824. Apotek
254, 267. Kyrkan 824, 830.
Hede pastorat, Jämtl., 770.
Hejderidarelön 820.
Helgonskylden 335, 407.
Helsinge, socken, Nyl., 352, 398.
Helsingfors, huvudstad i Finland,
341. Fästningsverket, Sveaborg
213, 341—342, 409, 781, 899.
Mjölkvarn 597—598. Slottspräst
110. Se även Lasarett.
Hemkall 341, 412.
Hemkallshemman 362, 422, 746—
747, 969—970.
Hemman 94, 176, 340, 342, 345,
351—352, 355—356, 364, 371, 389
—390, 393, 398, 410—411, 418,
420, 423—424, 556, 715, 732—
733, 749, 770, 805, 875—876, 883
—885, 889—892, 902, 904, 906—
908, 911—915, 918, 920—921, 923
—927, 929, 934, 936—938, 940,
944, 947, 978, 992, 1001—1002,
1006, 1008, 1024—1026, 1029,
1034—1035, 1037, 1041—1042,
1046, 1050, 1053, 1061—1062,
1064—1066, 1068—1070, 1073.
Fördelshemman 636. Förmedla¬
de hemman 885, 1041. Indelade
hemman 228, 344, 347, 361, 366,
■
1117
375, 377, 399, 906, 922, 1027.
Oindelade hemman 308, 310,
344, 378, 666, 906, 922, 937, 1027.
Oroterade hemman 1034. Rote¬
rade hemman 340, 913. Se även
Akademihemman, Annexhem¬
man, Augment, Avgärda hem¬
man, Beneficiehemman, Bergs¬
manshemman, Dagsverkshem-
man, Domkyrkohemman, Fräl¬
sehemman, Hemkallshemman,
Hospitalshemman, Hästhemman,
Knekthemman, Krigsmanshus-
hemman, Kronoarbetshemman,
Kronohemman, Kronoindel-
ningshemman, Kronoskatte¬
hemman, Kyrkohemman, Lots¬
hemman, Löningshemman, Mi-
litiehemman, Posthemman, Re¬
servhemman, Schäferihemman,
Skattehemman, Stadgehemman,
Stubbehemman, ödeshemman.
Hemmansavgift se Bevillning.
Hemmansbyte 56, 58, 84, 118, 124,
137, 210, 213, 228, 262, 274, 556,
562, 582, 661, 750, 758, 812.
Hemmansränta 346, 418, 772.
Hemmansklyvning 345, 787, 884—
885, 908, 984, 1041.
Hemmansskog 329, 425, 927. Se
även Skog.
Hemmantal se Mantal.
Herredagspenningar 92, 126, 137,
201, 209, 240, 260, 300, 577, 586
—587, 657, 661, 673, 679, 731,
839, 940. Dagspenning 841. Er¬
sättning vid bevakning av häk¬
tade riksdagsmäns angelägen¬
heter 586—587, 625.
Herrestad, härad, Krist., 347.
Herrgård 193.
Herrnhutismen 264.
Hessen (Fredrik I:s arvländer)
25, 109.
Hessleholm, säteri, Stoby, Krist.,
570, 658.
Hetland (Hittland), en Shet-
landsö, 777.
Himle, härad, Hall., 825.
Hingst 245, 284.
Hjälmaren 757, 1002.
Hjälpdagsverken 55, 666, 792, 921
—922, 1050, 1074.
Hogdal, socken, Göteb., 740, 747.
Holland, holländsk 371, 565, 616.
Hospital 329, 377, 629, 764, 882,
1013, 1063—1064. Kronohospital
786—787.
Hospitalshemman 362, 372, 422.
Hovartiklar 781.
Hovet, kungliga, 3, 433, 435, 831.
Hovstaten 623. Hovjägmästare,
hovstallmästare 66. Hovjunka-
re, kammarherre 808, 825. Se
även Borgrätt.
Hovkanslern 781, 811.
Hovlägersförmån 701.
Hovpartiet se Partiväsendet.
Hovrätter 67, 85, 154, 211, 226,
250, 262, 297, 303, 335, 361, 373,
428—429, 593, 805, 871.
Göta hovrätt 68, 103, 109, 117
—118, 124, 138, 162, 233, 271,
295, 598, 653—654, 815, 822. Se
även Arrestrum.
Svea hovrätt 112, 116—118,
138, 162, 291, 295, 456, 458—459,
462, 465—466, 469—470, 472—
473, 499—500, 509, 538, 541, 545,
716, 822, 856, 968—969, 985—
986, 1044.
Åbo hovrätt 655.
Se även Rang.
Hovslagare 888, 1035—1036.
Humlegård, humleplantering 151,
190 197> 939.
Hus. Husbyggnad 321—322, 325—
326, 423, 932, 1066—1067. Man-
gårdshus 329. Stenhusbvggnad
576, 748, 756, 806—807, 822,
1031, 1066. Takpannor 601. Tak¬
täckning 930.
Husaga 901.
Husbehovsaccis 324—325, 329,
421, 971. Se även Accis.
Husbehovsbränning 778, 783, 788,
795—796, 813, 828—830, 832—
835, 996—1002. Se även Bränn¬
vinsbränning.
Husbehovskvarn, skvaltkvarn 589,
602, 892, 945—947.
Husbehovssåg se Såg.
Husesyn 267, 304, 329, 334, 358,
401, 405, 420, 709, 725, 1012. Se
även Syn.
Husesyns- och boställsverket se
Krigskollegium.
Husesynsordning 207.
Huskvarn, bruk, Barnarp, Jönk.,
119.
Husvisitation 735, 743—744.
Hytta se Bergverk.
Hållskjuts 264, 360, 408, 422, 457
1118
—458, 702, 717, 723, 852, 975,
1012. Skjutslega 233, 282, 290,
320, 360, 302, 391—393, 458, 493,
569, 657, 669, 702, 709, 714, 719
—720, 732, 746, 748, 762, 778,
788—789, 813—814, 860—861,
917, 935. Skjutsdräng, hållkarl
320, 394, 789, 813, 860. Skjuts¬
häst 320, 391, 393, 408, 457, 709,
975, 1004—1005.
Hårfrisör 758.
Hälsingborg 384, 386, 990.
Hälsingeväv 752, 761, 780, 782.
Härad 323, 332, 352—353, 408,
424, 557—558, 1031, 1054.
Häradsallmänning se Allmänning.
Häradsfogde 553.
Häradshövding 58, 137, 211, 267,
335, 358, 405, 420, 566, 637—638,
691, 709, 725, 951, 962, 984, 1012
—1013, 1045, 1069. Se även Bo¬
ställe, Rang.
Häradshövdingepenningar 345,
906.
Häradshövdingeränta 112, 716,
755, 784, 969.
Häradsrätt, häradsting 325—326,
329—330, 335, 358, 360, 366, 398,
405, 417, 423, 691, 704, 902, 904,
918, 920, 1015, 1042—1044, 1046,
1048, 1059, 1072. Häradskista
890, 921. Häradssigill 566. Hä¬
radssyn 950.
Häradsskrivare 257, 425, 903, 940,
1027.
Härnösand 985.
Häst 338, 385, 392, 597, 860, 905,
926, 989. Hästvakans 284, 323,
397, 686, 760, 765, 770, 790, 798
—799, 826, 839, 888. Se även
Hingst, Hållskjuts, Kassering,
Rustning, Sto.
Hästhemman 392, 636.
Hästkvarn se Kvarn.
Hästlega se Kronoskjuts.
Hättinge, kronohemman, Jäder,
Söd., 964, 1020.
Hö 364, 886—887, 926, 1030. Se
även Skattehö.
Höbol 241, 593, 641, 1064.
Höja, socken, Krist., 164.
Höjentorp, kungsgård, Eggby.
Skar., 751.
Hök, härad, Hall., 403—404.
Idefjord 372.
Ijo, älv i Finland, 717.
Ilomants, socken, Nysl., 464.
Import. Av spannmål 143—144,
354, 384. Av tobak 601, 604, 611,
616, 621, 628, 741, 748, 980—981.
Importförbud. Å champagne 115,
133. Å kaffe 115, 133. Å kalk
och mursten 601. Å malt, havre
och grynsorter 606—607, 612,
628. Å vete och vetemjöl 571—
572, 577, 580, 601.
Indelning, indelningsverket 165,
170, 207, 228, 308, 636, 686, 1024,
1034, 1053, 1065, 1068, 1074.
Indelningshavare 44, 122, 143, 151,
170, 329, 361, 374—378, 399, 510,
590—591, 637, 647, 669, 760, 904,
916, 937—938, 943, 947—948,
958, 1050, 1053—1054.
Indelningskommissionen se Kom¬
missioner.
Indelningskontrakt 147.
Infanteriregementen 1038. Se
även Regemente.
Informatorsämbetet. Hos prinsar¬
na 567, 580—582, 625.
Ingelstad, härad, Krist., 347.
Ingelstad, kungsgård, Östra Ing¬
elstad, Krist., 612—613, 616, 638
—639, 653, 659, 724.
Ingvasta, rusthåll, Rasbokil,
Upps., 851.
Inhyseshjon 1021.
Inkvartering 254, 331, 421, 701,
754, 879, 1Ö52. Inkvarterings-
penningar 878.
Inlands domsaga, Göteb., 700, 962.
Insjöfiske se Fiske.
Insocknefrihet, insocknerätt 579,
758.
Instruktionsdeputationen 555, 574.
Intercession se Rekommendation.
Jakt 187, 806.
Jaktordning 146, 149, 157—158,
187.
Jordebok 292, 361, 602, 880, 918,
920—922, 938, 940, 947, 969,
1049,1053,1068,1070—1071.
Jordeboksdagsverken 292, 922,
1050.
Jordeboksränta 418, 823.
Jordrannsakning 750, 1013.
Jordrevning 342, 398, 602, 655,
658, 701, 718, 749, 811, 819, 913,
925, 937, 970, 1033, 1062—1064,
1066.
Jordtvist (ägo-) 269, 357—358,
1119
366, 404, 727, 880, 904, 936, 951,
1046, 1062.
Jurisdiktion, domsrätt 1046. För
Uppsala universitet 277.
Justitiarie 563, 628, 652.
Justitiedeputationen 35, 59, 67,
104, 482, 494, 541, 545, 557, 627,
650.
Justitiekanslern 43, 112—113, 151,
226—227, 229, 234, 237, 245, 258,
268, 293, 302, 367, 373, 403, 572,
642, 654, 665, 716, 780, 811, 821,
830, 870, 968, 1021, 1058.
Justitien se Lagskipning.
Justitierevisionen 126, 154, 161,
264, 302, 309, 361, 456—457, 649,
871, 995. Revisionssekreterare
620, 779, 811.
Justitiestaten 112, 295.
Justitieärenden 59, 813, 824—825.
Jäder, manufakturverk, Arboga
landsförsamling, Västm., 665.
Jäder, socken, Söd., 687, 690.
Jägeribetjänte 400, 403, 584, 635,
643, 730, 881, 890, 933, 1008,
1032, 1048—1049, 1056.
Jägmästare 204.
Jämtland 340, 389, 411, 750, 973—
974 985.
Järn, järnförädling 294, 347, 801,
875. Se även Bergsmansjärn,
Handel, Osmundsjärn, Oxjärn,
Smide, Stångjärn, Tackjärn.
Järnbergslagen 599. Se även
Bergslagen.
Järnvaror (-grytor, kittlar, spik)
172, 350, 401.
Järnverk se Bergverk.
Järnvåg 338, 801, 896, 1051. Se
även Västerås.
Järpilä, kronosäterirusthåll, Töf¬
sala, Åbo, 755.
Järrestad, härad, Krist., 347.
Jönköping 107, 990.
Jönköpings län 214, 333, 351, 364,
406, 449, 584, 602, 604, 629, 742,
891, 918, 923, 945—947, 976,
1052, 1058—1059. Se även Små¬
land.
Jönköpings regemente 941.
Jönåker, härad, Söd., 27—28, 84,
155.
Jösse, härad, Vrml., 349, 351, 409,
419, 584, 803, 1017.
Kadettkåren 25, 205, 271, 772—
773, 798—799, 810, 814.
Kaffe 211, 831. Se även Import¬
förbud.
Kalix (Över- och Nederkalix)
socknar, Nb., 344, 346, 905—906,
909.
Kalix älv 343—344, 905—906, 908
—910.
Kalk 240, 413, 911. Se även Im¬
portförbud.
Kall, socken, Jämtl., 572.
Kallboda, hemman, Häverö,
Sthlm, 150.
Kalmar 376.
Kalmar län 408, 449, 584, 603, 658,
839, 891, 976. Se även Småland.
Kalmar regemente 941.
Kamelgarn 710.
Kammar-, ekonomi- och kom-
mersdeputationen 35, 42, 46, 55,
64, 104—105, 126, 144, 157, 250,
391, 481—482, 563, 624, 630—
631, 693—695, 757, 759.
Kammarkollegium 51, lil, 132,
152, 168, 170, 246—247, 263, 265,
269, 299, 302, 305, 308, 343, 364,
388, 410—411, 415, 418, 421, 446,
450, 454, 460, 511, 540, 553, 559,
562, 565, 583, 595, 612—613, 630
—631, 633—634, 637, 639, 647,
663, 738, 741, 747, 758, 762, 769,
774, 805, 812, 821, 852, 856, 872,
874, 880, 919, 925, 967, 979, 987,
1019, 1044, 1049, 1062—1063,
1067, 1071, 1074. Första pro¬
vinskontoret 745, 747, 982—983.
Tredje eller Finska provins¬
kontoret 233, 464, 769. Tull- och
licentkontoret 274, 808, 810.
Kamrerare 737, 809, 979, 1019—
1020.
Kammarrevisionen 83, 109, 190,
245, 247, 254, 271, 278—279, 281,
396, 454, 705, 993—994.
Kammarverket 758, 782.
Kanal (durchfart, båtled) 290,
658, 749, 884, 898, 992—993. I
Finland 563, 1063.
Kanon 766, 808.
Kansliet, kungliga, 771, 826. Inri¬
kes civilexpeditionen (kammar¬
expeditionen) 463, 497, 630, 657.
Krigsexpeditionen 269. Se även
Statssekreterare.
Kanslikollegium 454, 826. Se även
Rang.
Kanslipresidenten 86—92, 150,
153, 167.
1120
Kansliråd 811.
Kanslirätten 546.
Kaparefartyg 959.
Kaperi 961.
Kapell 381.
Kaplan 338, 629, 783, 788—790,
824. Se även Boställe.
Kapten 1055.
Karbenning, socken, Västm., 207,
337, 708, 963—964.
Karbinrem 824.
Karduskarveri 980—981.
Karelen 164, 260, 367—368, 540,
701, 811, 890.
Karis, socken, Nyl., 352, 398.
Karlshamn 601, 604. Fiskebolag
622. Pappersbruk 610—611.
Karlskoga bergslag 897.
Karlskrona 331, 333, 406, 421, 571,
635, 717, 721, 755, 778, 809, 878,
891, 935,1052,1058. Amiralitets-
kyrkan 601. Broar 358—359,
421, 731—732, 802, 975—976.
Tullkammaren 357.
Karlstad 350, 412, 558, 564, 575—
576, 643, 659, 665, 812, 928, 934,
1009, 1049. Gymnasiet 891, 1047
—1048. Kvarnar 765.
Karlstads tingslag, Vrml., 351.
Karriol 709.
Kasern 421, 701, 878—879, 1052.
Kaskö, ö, Närpes, Österb., 342,
412.
Kassering 1004. Av hästar 397,
1004, 1036—1037. Av soldater
och båtsmän 881, 1004.
Kastellholm, kungsgård, Sund,
Åbo, 757.
Kautua, bruk, Eura, Åbo, 578, 599.
Kavaljer. Hos prinsarna 580—582,
625, 681, 827. Se även Rang.
Kavalleriregementen 245, 284,
397, 686, 888, 1003, 1035. Se
även Regementen.
Kedkevara, silververk, Jokkmock,
Nb., 757.
Kemi älv, Finland, 717.
Kengis, bruk, Pajala, Nb., 912.
Kesälax, socken, Nysl., 464.
Kides, socken, Nysl., 464.
Kil, härad, Vrml., 351, 587.
Kind, härad, Älvsb., 348, 424.
Kinda, härad, Östg., 77, 658.
Kirurg, kirurgi 818, 1057. Se även
Stadskirurg.
Kittel se Järnvaror.
Klarälven 993.
Klensmide se Smide.
Klinker 601.
Klippan, pappersbruk, Västra
Sönnerslöv, Krist., 653.
Klivinge, by, Rasbokil, Upps., 497,
851.
Klockare 94, 179, 336, 338, 407.
Kloster, krutbruk, Husby, Kopp.,
768.
Kläde 331, 402.
Klädedräkt. För tjänstefolk 663.
Knekt 413, 900, 1061. Knekttaxe¬
ring 913, 1068. Se även Soldat.
Knektehåll 1074.
Knektetunna 756, 921, 1074.
Knekthemman 1074.
Knekthållare 320.
Knektindelning 277.
Knektindelningskommissionen,
1733 års, se Kommissioner.
Knektkontrakt 235, 266, 308, 340,
501, 793, 899—900, 921, 924, 927,
941, 1038—1039.
Knektlegomedelskassa 591, 599—
600, 622—623, 653, 755, 793, 928.
Kniphammare 874—876.
Knutstorp, herrgård, Flisby,
Jönk., 808.
Kol, kolning, kolpris 53, 56, 59,
124, 134, 150, 180, 250, 285, 291,
296, 328—329, 334—335, 337,
344—345, 389—390, 399, 578,
599, 631, 633, 823, 874—875, 883,
905—908, 910, 915, 923, 936, 941
—942, 1045—1046, 1072. Kol¬
mått 623. Se även Handel.
Kollegierna 67, 106,109, lil—112,
226, 282, 287, 292, 297, 373, 396,
429—430, 562, 610, 641, 811, 871
—872, 1029. Kamrerarna 776,
778. Sekreterarna 662.
Kollekt, stambok 236, 244, 266,
277, 285, 290, 297, 576, 665, 679,
761, 772, 797, 824, 829—830, 838,
840.
Komedi se Skådespel.
Kommendering 136, 330, 401, 571,
933 934 4052.
Kommerskollegium 186, 196, 370,
741, 744, 781, 812, 874.
Kommissioner 106, 109, 391—392,
703. Brännvinskommissionen
202, 210. Förkortningskommis-
sionen 110—111, 125, 201, 273,
562, 614, 772, 782, 807, 830, 1010,
1014. Indelningskommissionen
686. Knektindelningskommis-
1121
sionen (1733) 969—970. Kvarn¬
kommissionen (1697) 602, 945—
946. Lagkommissionen 52, 54,
772, 781, 830. Reduktions- och
likvidationskommissionen 126.
Roteringskommissionerna
(1683) 1074. Skattläggnings-
kommissionen (1688) 638.
Skogskommissionen 22, 24, 110,
204, 234, 778, 902, 1008, 1025.
Över dagsverken i Västmanland
(1729) 1074. Över tulltaxan 351.
Rikets ständers (1755—1756)
435, 437, 535—539, 544—547,
550, 552, 563, 567, 577, 665, 671,
678, 712, 721, 728, 734, 761, 763,
842. Domar 675—677, 679—681,
706, 732, 749, 752—754, 767, 784,
790—791, 793, 795—797, 811,
814, 987—988.
Kommissorialrätt 392, 703. Över
Bonges balans 279—280, 395—
396.
Kompani, kompanimöte 147, 323,
886, 1003, 1037—1039.
Kompanichef 147, 330, 402, 888,
1036.
Konfiskation 301, 368, 404, 783,
959—961.
Kongsskatt 713.
Konkurstvist 806.
Konstapel 298.
Konsumtionsaccis (-avgift) 107,
180, 260, 563, 730.
Å brännvinsbränning 91, 175
—178, 186, 188, 192, 194, 202,
219—222, 224, 783, 832, 1034.
Kontrabandsvaror se Varor.
Kontribution 89, 99, 110, 152, 163,
193, 222, 394, 654, 695, 780. Se
även Bevillning, Fönsterkontri-
bution.
Kontrollverket 587, 800, 809, 839.
Konungaförsäkran 3, 21, 72, 74—
78, 85, 91, 217, 493, 505, 832.
Försäkran vid regeringstillträ¬
det 3, 316.
Koopvardiefartyg 249, 739, 748.
Koopvardiesjöfarande 654.
Kopparbergs fögderi, Kopp., 746,
760, 783.
Kopparbergs län 178, 325, 359,
449—450, 714, 755, 784.
Kornäs, hemman, Häverö, Sthlm,
150.
Korpral, korpralskap 298, 714,
901, 1039.
Korsholms län, Österb., 717.
Kottby, kronohemman, Helsinge,
Nyl., 647, 740, 802.
Kramhandel se Handel.
Kreatur se Boskap.
Krigsartiklar 216, 1055—1056.
Krigsbefälet 195, 532, 709, 938,
944. Finska 198, 1054. Se även
Besvär.
Krigsdisciplin 207, 216.
Krigsfolk se Manskap.
Krigskollegium 113, 256, 369—370,
510, 583, 647, 685, 737, 741, 979,
1020, 1037, 1039. Husesyns- och
boställsverket 228, 244, 725, 827.
Krigskommissariekontoret 735.
Kamrerare 809, 1019—1020.
Krigsmanshushemman se Vadste¬
na krigsmanshus.
Krigsrätt 1056.
Krigstjänst 1056—1057.
Kringla 575.
Kristianstad. Borgerskapet 180,
269. Fästningsbyggnaden 213.
Kronobageriet 944—945. Lång¬
bron 346.
Kristianstads län 164, 346, 449.
Landshövdingens lön 612, 615,
638, 724, 801. Länsstyrelsen 797.
Se även Skåne.
Kristinestad (Kristina), stad i
Finland, 768, 777.
Krog 188, 997.
Kronoallmänning se Allmänning.
Kronoarbete 77, 878, 934.
Kronoarbetshemman 686, 690—
691, 750, 827.
Kronoavradsland se Avrad.
Kronobageri 945.
Kronobergs län 333, 406, 449, 709,
747, 783, 891, 918, 933, 945, 976,
1052, 1058—1059. Se även Små¬
land.
Kronobergs regemente 941.
Kronobetjänte 127—128, 204, 338,
354, 358, 362, 377, 400, 403, 405,
417—418, 498, 557, 576, 597, 600,
643, 669, 678, 880, 890, 920, 940,
952, 968, 974, 1015, 1025, 1028—
1029, 1048—1049, 1055, 1066,
1071, 1074. Se även Kronofogde,
Kronolänsman, Landsfiskal.
Kronobonde 404, 901, 957, 1022.
Kronobruk 271.
Kronofiske se Fiske.
Kronofogde 627, 643, 876—877,
952, 978.
1122
Kronofordran 214—215, 246, 271,
285, 625, 629, 693—696, 745, 751,
766.
Kronohemman 53, 57, 124, 149,
165, 191, 210, 228, 271, 334, 341,
343—344, 346, 357—358, 399,
405, 409, 422, 424, 444, 556, 558
—559, 593, 615, 631—635, 637—
638, 641, 659, 666, 687, 698, 712,
724, 780, 817, 819—820, 823, 874
—876, 902, 906, 908—910, 913—
915, 920, 922, 925, 937, 953, 966,
1006, 1012, 1021—1023, 1029.
Kronohospital se Hospital.
Kronoindelningshemman 636—
637.
Kronojord 1045, 1049.
Kronojägare 319. Se även Jägeri-
betjänte.
Kronolänsman 51, 298, 352—353,
424, 952. Se även Kronobe-
tjänte.
Kronomagasin se Magasin.
Kronopark 685, 967, 1008.
Kronorestantier 160, 165, 398.
Kronoskattehemman 57, 853.
Kronoskatteskog 1045—1046. Se
även Skog.
Kronoskjuts 76, 362, 417, 422, 709,
926, 934. Frihet från 261. Häst-
lega 417, 990.
Kronoskog 197, 629, 943, 967, 1044
-—1046. Se även Rekognitions¬
skog, Skog.
Kronosäteri 271, 509. Se även Ar¬
rende.
Kronotionde, kronotiondespann-
rnål 83, 109, 122, 143, 167, 192,
258, 329, 348, 351, 374—375, 378,
400, 415, 422, 425, 465—466, 510,
547, 577, 627, 669, 682, 750, 826,
855—856, 891, 912, 916, 919, 928,
943—944, 958—959, 1047—1048,
1063, 1067, 1074. Kronotionde-
sättning 401. Vederlag 770.
Kronoutjord 918, 920.
Krut 119, 130, 391—392.
Krämpkärl, krämplut 1025—1026.
Krögeri 734.
Kröning. Adolf Fredriks 18, 47,
61, 67, 69—75, 78—81, 93, 106,
129, 140, 173, 303, 309. Krö-
ningsdikt 85.
Kulling, härad, Älvsb., 700.
Kumla, härad, Ör., 792, 922, 991,
1050.
Kungsbacka. Kyrkan 679.
Kungsberg, kungsgård, Fogdö,
Söd., 283.
Kungsgård, kungsladugård 122,
264, 271, 284, 290 347, 358, 391,
399, 415—416, 509, 636, 668, 686,
693, 715, 717, 730, 732, 741, 757
—758, 903, 922, 1050. Se även
Arrende.
Kungsådra 364—365, 414, 762.
Kungsäng se Arrende.
Kungsör, kungsladugård, Kungs-
Barkarö, Västm., 238, 298, 339,
414, 741, 746, 752—753, 805, 921,
1073—1074.
Kungsörs län, Västm., 691, 921,
1073.
Kuopio, stad i Finland, 898.
Kusk 193.
Kuvansinkoski (Kufwaskoski),
fors, Läppävirta, Nysl., 898.
Kvarn 709, 728, 742, 747, 765, 783,
1012. Hästkvarn 253, 264. Tull¬
kvarn 892, 946. Se även Husbe¬
hovskvarn, Odalkvarn.
Kvarnbackatullen, Lindesberg,
Västm., 350, 406.
Kvarnkommissionen, 1697 års, se
Kommissioner.
Kvarnnäs, hemman, Norra Råda,
Värml., 994.
Kvarntull 971.
Kvicksund, sund i Mälaren, 762.
Kvicktionde se Prästrättigheter.
Kvidinge, socken, Krist., 164.
Kvismarsjöarna, Ör., 1002.
Kyrka 290, 297, 323, 329, 381—382,
406, 409—410, 726—727, 831, 920
—921, 929, 996, 1005—1007, 1070
—1073.
Kyrkeby Mellangården, krono-
rusthållshemman, Torp, Göteb.,
660.
Kyrkobokhållare 264.
Kyrkogille se Landgille.
Kyrkohemman 921, 1006, 1071—
1073.
Kyrkoherde 330, 336, 338, 976—
977, 1070. Kyrkoherdeval 589,
597.
Kyrkohärbärge 891.
Kyrkoinspektor 1071.
Kyrkojord 920—921, 1071.
Kyrkoräkenskaper 167, 261, 274,
1071. Kyrkomedel 318.
Kyrkotionde 409.
Kyrkvärd 362, 422.
Kåse 240—241, 730—732, 824.
1123
Källarfrihet 725.
Kämnärsrätt 335, 1013.
Käringön, socken, Göteb., 206,
245.
Kärr 251, 595, 1000.
Kärra 393—394, 709, 861.
Köping 353, 762, 896, 1051.
Köpingar 352, 403. Inrättande av i
Finland 260, 738, 768.
Körslor 53, 344—345, 391, 422,
684, 823, 875, 905—908, 910, 926,
1070.
Lag se Lagskipning.
Lagan 346, 403.
Lagfart 132.
Lagkommissionen se Kommissio¬
ner.
Lagman 85, 123—124, 166, 358.
Lagmanspenningar, lagmansränta
112, 345, 716, 755, 784, 906, 969.
Lagmansting 81, 85.
Lagsaga 375—377, 904, 1054.
Lagskipning, justitien 258, 264,
582, 595, 597, 629. Lagen 117,
146, 284, 303, 775. Dess efterlev¬
nad och verkställighet 38—39,
43, 45, 108—109, 112, 115, 118,
124, 131, 201, 214,227,293,366—
367, 564, 573, 595, 642, 703—704,
746—747, 767, 771, 778, 780, 790,
869—871.
Laholm 404, 590, 597. Borgmästa¬
ren 619. Broar 346, 403—404.
Gästgiveriet 738, 740, 977.
Lakej 193.
Lana 762.
Landbo (landbonde) 853.
Landsfiskal 226, 361, 403, 407,
974. Se även Fiskal, Kronobe-
tjänte, Rang.
Landgille (kyrkogille, landgille-
smörränta, landgillesmör, smör¬
ränta) 616, 623, 627, 688, 776,
920—921, 929, 1005—1007, 1072
—1073.
Landshövding 133, 141, 169, 196,
227, 231, 325—326, 353, 358, 361,
365, 399—401, 403—405, 407, 423
—425, 557, 602, 612, 626, 630,
635, 649, 669, 771, 876—877, 905,
919, 921, 948, 1004, 1009, 1012—
1015, 1025, 1028, 1039—1041,
1043, 1048, 1056, 1058, 1061,
1070—1072. Av militärt eller ci¬
vilt stånd 587, 604, 606, 629, 648
—649, 815—816. Landshöv¬
dingeresidens 357—358, 405,
889, 919—920. Se även Boställe.
Landskamrerare 169. Se även
Rang.
Landskrona. Fästningsbyggnaden
213.
Landsköp 403, 406, 418, 974, 1006,
1073.
Landsort, fyrbåk, Torö, Söd., 754.
Landssekreterare 361, 407. Se
även Rang.
Landsstaten 636, 1037. Se även
resp. län.
Landstrykare 1021.
Lannafors, stångjärnshammare.
Vintrosa, Ör., 232, 238.
Lantbruk, landskultur, åkerbruk
184, 189, 325, 334, 342, 345, 348,
353, 357, 383, 393, 410, 580, 632
—633, 656, 875, 877, 898, 916,
952, 972.
Lanthushållning 108, 119, 353,
424, 587.
Lantmätare 337, 580, 614, 658, 679,
808, 811, 883, 898, 925, 937, 1062.
Lantmäterikontoret 907.
Lant- och sjömilitieekonomidepu-
tationen 35, 46, 92, 104—105,
155, 482, 503, 572.
Lantränta 989.
Lapparna, lappsk 576, 597.
Lappgruvan, Häverö, Sthlm, 632.
Lappmarken 576, 597, 906. Se
även Direktionen över Lapp¬
markens ecklesiastikverk.
Lasarett 784. I Helsingfors 719, i
Lund 125, 160, i Stockholm 125,
816, 882, 1062, i Åbo 719, 882,
1062. Lasarettsavgift 813, 816.
Lasarettsfonden 882.
Laske, härad, Skar., 28, 85.
Lax, laxfiske, laxgård 343, 364—
365, 414, 616, 627, 688, 717, 725,
825, 912—913, 942—943, 1067.
Se även Arrende.
Laxtaxeavgift 343, 912—913, 1067.
Lega, soldatlega, städsel 334, 340
—341, 348, 407, 412—413, 686,
879, 881—882, 899, 928, 1039,
1052, 1057—1058. Se även Båt¬
lega.
Lejd 683, 713.
Lekebergs bergslag 232, 362, 413,
792, 816, 897, 922, 1050.
Lekhyttan, by, tullplats, Hidinge,
Ör., 362, 413.
1124
Lemo, socken, Åbo, 352, 398.
Lerbäcks bergslag 898, 991.
Letäla, socken, Åbo, 149, 159, 191,
631—632, 634.
Leuterationsbrev 805.
Leuterationsrätt se Generalkrigs-
och leuterationsrätten.
Libelits, socken, Nysl., 464, 540.
Licent 160, 260.
Lidköping 809. Barnhuset 737.
Lidö, säteri, Vätö, Sthlm, 813.
Liesmide se Smide.
Ligatur 757.
Liggdagar 934.
Likvidationsmöte 147, 594, 902,
923, 941, 1038.
Likör 605.
Lilla Malma, kronohemman, Jä¬
der, Söd., 964, 1020.
Lilla Tiveden, kronoallmänning,
Skar., 781.
Lindal, hammare, Barkeryd,
Jönk..^ 112—113, 150.
Lindemåla, gästgivarehemman,
Säby, Jönk., 607.
Lindesberg 350, 406.
Lindes bergslag (Lindesbergs
bergslag) 363, 897, 1063.
Lindholm, skattesäterirusthåll,
Svedala, Malm., 573, 724, 750,
770, 784, 788, 803, 827.
Linköping 658. Kyrkan 244, 297.
Linnefabrik 599.
Linodling 974.
Lissabon, huvudstad i Portugal,
578.
Livdrabantkåren 672, 689.
Livdragonregementet i Finland
573, 581, 608, 698, 715, 824.
Livgardet till fot 496, 671—673,
704, 824.
Livgedinget, Söd., 816, 919, 1063.
Livregementet 623, 727.
Ljunit, härad, Krist., 347.
Lofta, socken, Kalm., 376.
Logarvare 216.
Los koboltverk, Los, Gävl., 259,
701, 736.
Lotsbonde 180.
Lotshemman 701, 711.
Lotspenningar 748.
Lotsverket 215, 233, 701, 780. Lot¬
sarna i Marstrand 786, i Öre¬
grund 228, 285, 305
Lotteri 64, 113, 264—265, 294, 297.
Lovisa, stad i Finland, 899. Sko¬
lan 626—628, 689.
Luder 323, 408—409, 574, 933,
1032.
Luggude, härad, Malm., 164.
Luleå (Över- och Nederluleå),
socknar, Nb., 344, 346, 905—906,
909.
Luleå lappmark 757.
Luleälv 343—344, 905—906, 908—
910.
Lumpsamling 610—611, 697, 767.
Lund se Lasarett.
Lunds stift 920, 1070. Domkapitlet
335—336, 407.
Lunds universitet 64, 125. Kans-
lerssekreteraren 769. Se även
Akademi.
Lurendrejeri 300, 368, 497, 655,
735—736, 743—744, 790, 827,
968. Lurendrejare 616.
Läckö, kungsgård, Kållandsö,
Skar., 156.
Läderberedning 813.
Läkare (medicine doktor) 179,
570, 818, 1000.
Länsallmänning se Allmänning.
Länsman se Kronolänsman.
Länsstyrelse. Landskansli 253,
805, 1015. Landskontor 253.
Protokoll 543. Räkenskaper 666.
Se även Landshövding.
Lärodräng 179.
Löjtnant 1055.
Lön se Avlöning.
Lön- och betalningsavgift 345.
Löningshemman 636, 969.
Lösdrivare 125, 132.
Lövstaholm, kungsladugård, S:t
Olof, Sthlm, 257, 731.
Maanselkä (Mansälkö), ås, Suo-
nenjoki, Nysl., 898.
Magasin 165, 410, 623, 626. Krono¬
magasin 143—144, 323, 329, 400,
415, 627, 732, 1048. Sockenma¬
gasin 143—144, 299, 623, 664,
732.
Magistrat 132—133, 141, 365, 405,
801, 824—825, 996.
Major 748, 754.
Makrongryn 125.
Malm, malmtägt 883, 898.
Malmö. Barnhuset 783.
Malmöhus län 164, 449, 686.
Landsstaten 547, 715. Se även
Skåne.
Malt, mältning 606—608, 612, 628,
745.
1125
Manskap, krigsfolk 213, 331, 391
—393, 568, 718, 877—879, 916,
931, 1000, 1034—1035, 1040,
1056. Värvat 332, 1052. Se även
Enrollering, Värvning.
Mantal, hemmantal 96, 102, 193—
194, 222, 224, 320, 342, 410, 420,
423, 885, 906, 926—927, 936, 940,
1034, 1068—1070. Uddemantal
340—341, 412—413, 924, 1065.
Uddemantalskassa 925.
Mantalsdagsverken 922, 1050.
Mantalslängd 654.
Mantalspenningar 152, 345, 364,
816, 898, 903.
Mantalsränta 823.
Manufakturer se Fabriker och
manufakturer.
Manufakturfonden 163, 173, 223.
246—247, 590, 605, 664, 757, 811,
980. Manufakturfondstaxa 703.
Manufakturfondsavgift 160,
163, 616, 710, 712, 714, 980. Ma¬
nufakturlån 160, 813.
Manufakturidkare se Fabrikör.
Manufakturprivilegier se Fabri¬
ker.
Manufaktursmide se Smide.
Manufakturvaror 243, 932.
Mariestad 737. Kyrkan 665.
Marinregemente 540.
Mark, kronoaugmentshemman,
ödeshög, Östg., 660, 683.
Markegång, markegångstaxa 44,
123, 151—152,169—171, 174, 273
—274, 339, 348, 351, 361, 375—
378, 400, 409—410, 417—418,
425, 532, 666-667, 688, 691, 699,
803—804, 826, 883, 893, 897, 903,
905, 916, 923—924, 929, 935, 937
—938, 941, 943—944, 948, 958—
959, 969, 1005—1006, 1024, 1026
—1027, 1048, 1051, 1053—1054,
1068, 1072—1073.
Marknad, marknadsplats 267, 340,
350—351, 362—363, 412—413,
415, 727, 812, 934. Frimarknad
340, 415, 624—625.
Marnäs, bergsmanshammare,
Ludvika, Kopp., 708.
Marstrand 748, 766, 786, 958—959.
Maskovade se Socker.
Mast- och spirträd 715, 769, 781,
967.
Masugn 328, 631, 914—915, 1042.
Matskott 1069— 1070.
Matvaror se Viktualier.
Medelpad 343, 356, 750, 985.
Medicinalverket 253, 308—309,
602, 776, 800, 818—819, 836—
837. Se även Collegium medi-
cum, Fältskär, Kirurg, Läkare,
Provinsialläkare, Stadskirurg.
Melderstein, stångjärnsbruk, Rå¬
neå, Vb., 53, 343—346, 588, 905
—910.
Memorial (ansökning) 24, 469,
483, 500, 506, 596, 598.
Memorial (ansökning, föreskrift,
skrivelse, supplik) från Bonde¬
ståndet.
Till K. Maj :t 103, 114, 122,
131, 137, 139, 143, 148, 152—153,
167, 195, 201, 207, 282, 317—319,
369—370, 374—379, 498, 554,
556—557, 602—603, 623, 630,
635, 647, 657, 667, 685, 701, 715,
723, 749, 945—948, 952, 955, 962,
967, 991—992, 1002—1003.
Memorial (ansökning) till Bonde¬
ståndet.
Från ståndets ledamöter 53,
114, 121, 126—127, 131, 139, 149,
159, 167, 171, 199, 231, 259, 268,
292, 367—372, 379—380, 547,
552, 560, 631, 731, 745, 774, 778,
784, 797, 801, 803, 807, 949, 963,
982—983, 1009, 1011, 1017.
Från ledamöter av Ridder-
skapet och adeln 32—34, 36,
lil, 113, 161, 246, 249, 271, 470,
474—475.
Från andra 149, 159, 199, 215,
233, 244, 246, 267, 271, 273, 472,
497, 645, 647, 724, 788, 806.
Mennäis (Mennais), masugn, Ny¬
kyrka, Åbo, 631—634.
Mietois (Mieto), socken, Åbo, 352,
398.
Militiehemman 269.
Militien, militiestaten se Armén.
Militiestatens änke- och pupill¬
kassa 268, 705.
Militär 840.
Milstolpe 591, 599—600, 622—623.
Mineralvatten 660, 821.
Minister 672.
Missväxt 339, 828, 904—905, 916—
917, 926, 1004, 1067.
Mjölk 926.
Mo, härad, Jönk., 77.
Mora, kronohemman, Jäder, Söd.,
964, 1020.
Morgongåva 303.
1126
Mosse 251, 1059, 1064.
Mulbete se Bete.
Mundering, munderingspersedlar
76—77, 131, 148, 799, 877, 930,
1004, 1030, 1037. Släpkläder 131,
167, 192, 342, 899—900, 1060.
Murmästare 911, 940, 1030.
Mursten se Importförbud.
Mutebo, kronohemman, Skeda,
Östg., 687, 690, 803.
Mutor (föräring) 331.
Myndigförklaring. Ogift kvinnas
130.
Myr 595.
Myrgran 930.
Målare- och bildhuggareakademi
729.
Måltorp, hemman, Åby, Kalm.,
377.
Mångleri 734.
Mått, mål och vikt. Aln 349—350,
419—420. Tunna 304.
Mått- och blocksten 115, 127.
Mälaren 132, 174, 663, 762.
Märkrulla 199.
Mästare 781.
Mätarepenningar 891, 1058.
Mätismanna ordom 328, 895.
Mönstring 120, 137, 903, 1055.
Mörrumsån 364—365, 414.
Mötesavgift 886, 1037—1038.
Namnstämpel, konungens, 611,
619—621.
Nationella förklaringen 3.
Nedansiljan, fögderi, Kopp., 746,
760, 783.
Nederkalix se Kalix.
Nederlag, nederlagsfrihet 359,
419, 769, 812.
Nederluleå se Luleå.
Nedervetil (Nederwettie), kapell¬
församling, österb., 629.
Neukloster, arnt i Tyskland, 641.
Nibble, kronohemman, överselö,
Söd., 56, 137.
Nora 897, 1063.
Nora bergslag 363, 1063.
Norberg, socken, Västm., 50, 387
—388, 573.
Norbergs bergslag 337, 351, 359,
400, 963.
Nordal, härad, Älvsb., 603.
Nordingrå pastorat, Vrnl., 984.
Nordmark, härad, Värml., 349,
351, 355, 409, 419, 1017.
Nordsjön 671.
Nordstjerneorden 63.
Norge, norska gränsen, norsk 338,
355, 372, 409, 597, 623, 740, 748,
892, 952, 973—974.
Norra Vedbo, härad, Jönk., 77,
675.
Norra Vram, socken, Malm., 164.
Norra Ångermanlands fögderi
984—985.
Norra Åsbo, härad, Krist., 729.
Norrbo, härad, Västm., 565, 852.
Norrköping 195, 237, 239, 706,
801, 814, 968. Kyrkan 797.
Norrland (norra länderna) 120—
121, 343, 906. Se även Städer.
Norrtälje. Kyrkan 824.
Norrvidinge, härad, Kron., 561.
Norrviken, härad, Göteb., 121,
124.
Norså (Nårssa), bergsmansham-
mare, Grangärde, Kopp., 708.
Nosaby, by, Nosaby, Krist., 180.
Nyby, hemman, Häverö, Sthlm,
150.
Nybygge 749, 1068—1069.
Nyhammar, bergsmanshammare,
Grangärde, Kopp., 708.
Nykyrka, socken, Åbo, 149, 159,
191, 352, 398, 631—632, 634.
Nylands infanteriregemente 704,
969.
Nylands och Tavastehus län 160,
165, 196, 241, 342, 449, 584, 603,
745, 750, 918, 1052, 1060, 1063.
Kansliskrivare 574. Landsstaten
161. Räkenskaper 574.
Nyslotts (Savolax) och Kymme-
negårds län 449, 584, 614, 726,
1062—1063. Landsstaten 161,
165.
Nystad, stad i Finland, 634, 761,
777, 780.
Nysund, socken, ör., 787, 884, 891
—892, 1041, 1047—1048.
Nämndeman 58, 240, 354, 890, 940.
Närke 23, 325, 350—351, 413, 445,
793, 897—898, 922, 991, 1009,
1065. Bergslager 36, 339—340,
413.
Närke och Värmlands infanteri¬
regemente 766.
Närke och Värmlands län (Öre¬
bro län) 449, 919—920. Förslag
om länets delning 767, 778—780,
1009—1010. Landshövdingen
792. Bergslager 1014—1015.
1127
Näs, härad, Värml., 803, 1017.
Näs, häradshövdingeboställe,
Myckleby, Göteb., 962.
Näs, kronohemman, Kolbäck,
Västm., 626, 628, 645—647, 653,
659, 662, 680, 691, 699—700, 712.
Näsby (Näs), by, Nosaby, Krist.,
180.
Näsby, socken, Ör., 56, 59, 124,
149, 251, 942.
Näsgårds län, Kopp., 359.
Näver 172, 329, 350, 401, 406, 930.
Odalkvarn 946, 1044.
Odalsäg se Såg.
Odjur se Rovdjur.
Officerare 136, 185, 358, 372, 591,
711, 727, 751, 855, 879, 887—888,
899—900, 903, 924, 931, 941, 969,
1030, 1032—1036, 1055. För-
dubblingsofficer 165. Stabsoffi¬
cer 145, 209. Se även Amiralitet,
Boställe, Varvsofficerare.
Ofrälse 622, 649, 773, 814.
Ollestad (Allestad), kronosäteri,
Hov, Älvsb., 622, 637—638, 688,
699—700, 709, 747.
Omyndig se Pupill.
Oppunda, härad, Söd., 1002.
Ordonnans 924, 931, 1032—1034.
Orgel, orgelbyggare 726—727.
Ortala, bruk, Väddö, Sthlm, 632—
633.
Orust, Göteb., 962.
Osmundsjärn 336, 883.
Ost 926.
Ottenby, kungsladugård, Ås,
Kalm., 122, 131, 363—364, 416—
417.
Oxe 355, 925—926, 1062.
Oxjärn, oxjärnhandel 204, 409,
892.
Pajrock se Bullfång.
Pappersbruk se Karlshamn, Ron¬
neby.
Partiväsen, partistrider 3—5, 433
—435.
Pass 338, 357, 590, 623, 739, 952,
978.
Pasta, akademihemman, Romfar¬
tuna, Västm., 665, 787, 790.
Pastorat. Prebendepastorat 776—
778. Regula 309.
Pension 135—136, 258, 285, 297,
300, 303, 372—373, 564, 587, 614,
642, 654, 660, 663—664, 671, 703,
707, 726, 738—739, 742, 744, 746
—747, 751—752, 758, 782, 794,
802, 821—822.
Pensionskassa. För krigsmän 251.
Arméns 730—732, 751, 792. Ci¬
vilstatens 792, 800.
Permissionssedel 879—880, 1035.
Perno, socken, Nyl., 352, 398.
Pielisjärvi, socken, Nysl., 464.
Piga 192—194, 220, 1017. Se även
Tjänstefolk.
Pikie, socken, Åbo, 352, 398.
Piteå, socken, Vb., 657, 661, 853,
911—912, 1067—1068.
Plantage, plantering 163, 210, 260,
592, 769. Färggräs- och mull-
bärsplantage 813.
Platsmajor 777.
Plåtsmide se Smide.
Pojo, socken, Nyl., 352, 398.
Pommern, pommersk lil, 556,
561, 580, 607. Domänskog 663.
Portaccis se Accis.
Posses regemente se Garnisonsre¬
gementet i Pommern.
Postbonde 180, 196, 261, 384—385,
606, 930, 949, 990, 1060.
Postdeputation. Förslag om 509,
564, 573, 575, 587, 592, 613, 635,
663.
Posthemman 384—385, 603, 613,
730, 914, 1060.
Postväsendet 384—386, 613, 616,
626, 635, 648, 663, 955. Postbe¬
tjäning 990. Postförare, post¬
föring 613, 635, 749, 949, 989—
991, 1060. Fribrevsrätt 123.
Prejudice 259, 283, 291, 310, 605,
635, 661, 668, 687—689, 697, 716,
721, 755, 758—759, 766, 769—
770, 781, 784, 802, 804, 806.
Premium 125, 143, 184, 613, 622,
628, 813. Se även Fiskeripre-
mier.
Privilegier 48, 425, 832, 1023.
Adelns 93, 96, 675, 773, 825.
Prästerskapets 213, 290, 387—
388, 422, 609, 675, 1027, 1033,
1048. Städernas 256.
Privilegium exclusivum 125,173—
174, 291, 586.
Professor 179, 796.
ProtokollsdeDutationen 44, 48—
49, 101, 104, 462, 490, 509, 555,
557, 588, 599, 626, 664. Instruk¬
tion 66—67, 548, 576, 645—646.
Provinsialläkare 309—310.
72—590725. Bondeståndets protokoll
1128
Prästerskapet 179, 211, 256, 330,
347, 361, 381, 589, 691, 713, 729,
929, 976—977, 1007, 1022, 1033,
1069—1070. Hjälppräst 653. Se
även Kaplan, Kyrkoherde, Pri¬
vilegier.
Prästeståndet 67, 166, 168, 499,
534. Tvistigt riksdagsmannaval
467. Se även Besvär, Riksdag,
Riksdagsmannaval.
Prästgård 602, 655, 675, 709, 725,
1070. Prästgårdsbyggnad 382,
1069.
Prästrättigheter, kvicktionde 330,
381, 422, 629, 650, 729, 736, 741,
927, 976—977, 1069—1070.
Präststom 511.
Prästval 116, 131, 641, 706, 733,
777, 814, 976.
Prästämbetet (predikoämbetet)
653, 660.
Puder 125, 173, 183.
Pupill, omyndig 498, 556—557.
Pålagor se Utlagor.
Päjäne, sjö i Finland, 898, 1063.
Rang, karaktär 66, 204, 227—228,
232—233, 249, 266, 611, 617, 644
—645, 662, 671—672, 681, 687,
703, 720, 744, 758, 767, 776, 791
—794, 806, 811.
För grupper av tjänstemän:
Akademibokhållare 292. Banko-
fiskalen 780. Bankokassörer
284. Bankokommissarier 741,
743, 981—982. Bankosekreterare
743, 981. Fiskaler 579, 583, 595.
Häradshövdingar 552—553, 593,
621—622, 659, 1011, 1014. Kam¬
rerare och protonotarier i hov¬
rätterna 189. Kavaljererna hos
prinsarna 824, 829. Landsfiska¬
ler 154. Landskamrerarna 287.
Landssekreterarna 287, 785,
1011—1014. Manufakturkonto¬
rets kommissarier och sekrete¬
rare 743, 981—982. Regements¬
kvartermästare 711. Registrato-
rerna i kanslikollegium 160.
Rikets ständers upphandlings-
deputationers vid fästningsver¬
ken sekreterare 806. Skepps-
och galärbyggmästare 755.
Ansökningar om rang motta-
ges ej 803, 806.
Rangordning 982, 1013—1014.
Rasbokil, härad, Upps., 566, 679.
Raumo, stad i Finland, 777.
Rautalambi (Räntalambi), soc¬
ken, Nyl., 898.
Rebbelberga, socken, Krist., 68,
184, 195.
Reduktionen, reduktions- och li-
kvidationsverket 694, 736, 755,
768.
Reduktions- och likvidationsde-
putationen 555, 557, 560, 562,
670, 693—696, 736. 1746—1747
års riksdags 126.
Reduktions- och likvidationskom-
missionen se Kommissioner.
Reduktions- och likvidationsmål
126, 144—145, 180, 271, 555, 562,
583, 667.
Redväg, härad, Älvsb., 348, 424.
Regemente 145, 198, 296, 373, 391,
397, 748, 754, 957, 1038, 1040,
1056. Finska 784. Indelta 234,
304, 760, 765, 770, 790, 798—799,
826, 839, 877, 899—901, 1003—
1004, 1032—1033, 1039. Rang¬
regemente 727. Värvade 239,
245, 300, 711, 751, 877, 879, 882,
899, 1032, 1034—1035, 1057. Se
även Garnisonsregementen, In¬
fanteriregementen, Kavallerire¬
gementen.
Regementsauditör 358.
Regementschef, överste 407, 672,
751, 888, 901, 941, 1004, 1013,
1035—1037, 1039, 1055—1056.
Regementskvartermästare se
Rang.
Regementsmöte 886, 903, 1003,
1037—1038.
Regementsskrivare 697, 902.
Regeringsformen 7, 13, 15, 32—33,
86—88, 180, 219, 403, 429—430,
439, 447—448, 468, 493, 505, 518,
571, 619—620, 689, 796, 1018. Se
även Grundlag.
Regnaren (Regnan), sjö, Östg.,
290.
Rekognition 180, 576, 936.
Rekognitionsallmänning 787,
1046. Se även Allmänning.
Rekognitionsskog 425, 1008, 1041.
Se även Kronoskog, Skog.
Rekommendation, föreskrift, in¬
tercession 68, 121, 184, 203, 249,
262, 299, 559, 602.
Rekryt 332—333.
Rekrytering 905, 928, 931, 1013,
1039—1040.
1129
Religionsväsendet 63, 264, 284,
763, 785, 789-790, 829. Fritän¬
keri 808. Reformerta 797.
Remisslage 807.
Reservhemman 636.
Resolution. Kommunikationsreso-
lution 771.
Resepenningar. För konungen
120—121.
Restantier, restrannsakning 343,
1013.
Revisionssekreterare se Justitie-
revisionen.
Revning se Jordrevning.
Revolutionsförsöket 435, 669—
671, 673, 675, 680—681, 735, 842
—843.
Ria 416.
Ribbingelund, kungsgård, Kjula,
Söd., 576, 590, 692—693.
Riddareorden 61, 63, 78.
Riddarsyn 150, 158—160.
Ridderskapet och adeln 94, 168,
179, 186, 788, 892, 1025. Se även
Adeln, Begravning, Besvär,
Frälse, Memorial till Bonde¬
ståndet, Privilegier, Riksdag.
Rikets råd, rådet 3—5, 40, 45, 62,
86—88, 91, 112, 114, 135, 145,
150, 173, 272, 283, 292, 304, 433
—435, 571, 589, 609, 611, 619—
621, 628, 649—653, 655, 661, 672,
688, 704, 768, 782, 822, 871, 965.
Riksrådsval 32—33, 36—39, 461.
Rådsprotokoll 814. Tvisten mel¬
lan konung och råd 476, 488,
492—493, 495—498, 500—501,
504—505, 511—522, 530—531,
561, 863. Gratifikation 303.
Rikets ständers bank, bankover¬
ket 283, 327, 436, 601, 611, 729,
735, 764, 776, 801, 895. Kamre¬
rare 284. Kommissarier 982. Se
även Rang.
Rikets ständers kontor 109, 769,
961. Bondeståndets fullmäktig
311, 841. Fonden 93, 140, 695—
696.
Rikets ständers manufakturkon¬
tor 163, 174, 270, 280—281, 287,
296—298, 301, 396, 779, 807, 812,
982. Bondeståndets fullmäktig
311, 779, 841. Instruktion 703—
764, 767. Kommissarier 662.
Ombudsman 662. Se även Manu¬
fakturfonden, Rang.
Rikets ständers upphandlingsde-
putationer vid fästningsverken
se Rang.
Rikets ständers verk. Bet jante
296, 302, 428—429, 662, 705, 837.
Riksdag (riksens ständer) 4, 84,
110, 114, 197, 396, 433, 597, 617,
669, 738, 779, 965, 1038. Akter
i ståndens kanslier 461. Brev
till Kungl. Maj:t 713. Hemrese-
förbud över julhelgen 549—550.
Plena 480. Remissexemplar till
varje stånd 106, 109. Riksdags-
ceremoniel 19, 272, 452, 454.
Riksdags förkortande 469.
Riksdagskallelse 3—4, 7, 316,
434, 439. Riksdagsort 187, 189—
190, 195, 201, 204—207, 209.
Riksdagspredikan 793. Riksda¬
gens slutande 175, 191, 195, 201,
225, 228—230, 237, 257—258, 263,
266—267, 291, 310, 642, 644, 648
—650, 673, 702, 745, 754, 795—
796, 825. Riksdagsutblåsning 4
—5, 434. Riksdags öppnande 4,
19, 315, 455. Talmans- och se¬
kreterarearvoden 294, 791, 794
—795, 803—804, 1018—1019.
Tryckning av riksdagshand¬
lingar 552, 561, 596, 665, 744.
Se även Befordran, Deputa-
tioner, Kommissioner, Tal-
manssammankomst.
Riksdagsbeslutet 292, 426, 778—
779, 790, 794—795, 798—800,
810, 814.
Riksdagsfullmakt 494, 577. Se
även Bondeståndet.
Riksdagsman (herredagsman)
137, 674, 857, 1004.
Riksdagsmannaval 28—29, 127—
128, 263, 435, 495, 551, 559—560,
566, 580, 612, 853. Befrielse från
nyval 681. Omstridda riksdags¬
mannaval avgöras av alla stån¬
den 467—468.
Riksdagsordningen 7, 11, 15, 27,
50, 57, 87, 89, 106, 139, 173, 179,
181—182, 197, 199, 205, 214, 219,
277—279, 286, 292, 387, 394—
395, 430, 439, 444, 455, 467—468,
471, 474, 493—494, 499, 506, 522,
535, 544, 565, 570, 617—620, 829,
832, 851—854, 858, 1018. Se även
Grundlag.
Riksdagstidningen 604, 609, 612,
760.
1130
Riksdagsärender! 44, 190, 201, 218,
229—230, 237, 642, 644, 658.
Riksjuvelerna 617—618, 658—660,
799, 810.
Riksstyrelsen 649—650.
Roma kloster, kungsladugård, Ro¬
ma, Gotl., 903.
Ronneby 333, 406. Pappersbruk
610—611.
Roslags norra båtsmanskompani
276.
Rostvändare 140.
Rote 146—147, 235, 322, 330—334,
401—402, 407, 877, 881—882, 899
—901, 921, 928, 932, 1005, 1034,
1038—1039, 1056—1058, 1061,
1065, 1068, 1074. Båtsmansrote
235, 568, 802, 899. Vakant 924,
928, 1033—1034. Rotejämkning
899—900, 1061. Roteskifte 266
—267.
Rotebonde 900, 911, 925, 928, 932,
1039.
Rotehållare 76—77, 146—148, 235,
320—321, 333—334, 348, 403,
407, 760, 881—882, 903, 923—
924, 927—928, 932, 941, 1004—
1005, 1039—1041, 1055, 1057,
1061.
Rotering 340—341, 412, 636, 911
—913, 924—925, 932, 1034, 1061,
1065, 1068, 1074. Frihet från
261, 384, 386, 924—925, 989, 991.
Roteringskommissionerna, 1683
års, se Kommissioner.
Roteringskontrakt 146—147.
Roteringslängd 340—341, 412—
413.
Rovdjur, odjur 68—69, 153, 171,
323, 332, 408, 574, 629, 933, 1032.
Rudskoga, socken, Vrml., 891—
892, 916, 1047—1048.
Rusthåll 94—96, 98, 146—147, 686,
698, 745, 886—888, 934, 1030.
Rusthållsinskrivningssamman-
komst 1013. Se även Säterirust¬
håll.
Rusthållare 76—77, 94—98, 100—
101, 131, 141—142, 146—147,
235, 284, 320, 323, 397, 572, 581
—582, 608, 698—699, 760, 824,
826, 882, 886—888, 899—900,
903, 927, 930—931, 934, 1004—
1005, 1030, 1035, 1038, 1040—
1041, 1055, 1057.
Rustning 76, 235, 323, 397, 686,
887—888, 1030. Rustningsrätt
766.
Rustningshäst 323, 397, 686, 886—
888, 973, 1030, 1035—1037.
Rustningsstam 698—699, 1030.
Rusttjänstmarker 94, 179.
Ryktesspridning 112, 145.
Ryssland, rysk 3, 114, 181, 367—
368, 464, 540, 959—961, 1000.
Ryttare 76—77, 147, 330, 370, 401,
900, 1055.
Rådanefors, bruk, Ödeborg,
Älvsb., 781.
Rådhusrätt 335.
Rådman 563, 579, 628, 652.
Råg 996.
Rågtvet, regementsfältskärsbo-
ställe, Kilanda, Älvsb., 812.
Råhud 664, 787, 810.
Råneå, socken, Nb., 344, 346, 905
—906, 909.
Råämne 800, 808.
Räkenskaper, kronans, lil, 596,
713. Stockholms stads 823.
Ränta, räntegivare, räntetagare
94, 199, 244, 251, 257, 273—274,
292, 320, 343—346, 352, 361, 372
—373, 389, 398, 420, 535, 602,
623, 637—638, 647, 686, 729, 750,
808, 827, 827, 883, 903—908, 910,
918, 921—922, 937, 943, 947, 953
—954, 956—957, 969, 986—987,
1006, 1024, 1049—1050, 1053—
1054, 1066, 1071, 1073. Indelt 52,
375, 378, 666, 1025, 1027. Oin-
delt 165, 375, 378, 666, 691, 1025,
1027. Räntebyte 297.
Räntehö se Skattehö.
Räntepersedel 43—44, 52, 56, 94,
139, 151, 165, 169—170, 174, 201,
238, 273, 292, 329, 346, 361, 417
—418, 532, 596, 602, 666—667,
729, 739, 747, 883, 922, 935, 937
—938, 986—987, 1024—1025,
1027,^ 1050, 1053—1054.
Rättegång, rättegångsärenden
837, 1014. Förkortande av 109,
lil, 772, 830. Rättegångskostna¬
der 210. Rättegångsmissbruk
597 779.
Rödsot 207, 227, 253, 550, 560, 569
—570, 584, 594, 1000.
Rönö, härad, Söd., 27—28, 155.
Rörsmide se Smide.
Saffianberederi 116, 160.
Saga, pamflett, 546.
1131
Sagu, socken, Åbo, 352, 398.
Sairala, kronosäterirusthåll. S :t
Michel, Nysl., 562.
Saköre, saköresmedel 90, 557—
558, 600, 890, 1031.
Sala 202—203, 243, 261, 296. Sil¬
ververket 140, 197, 202—203.
Salem, socken, Sthlm, 306.
Salpeter, salpetersjudare, salpe¬
tersjuderi 198, 603, 612, 616,
626, 684—685, 827, 892, 916, 933,
1025—1026.
Salt 114, 124—125, 164, 206, 245,
291, 305, 342, 356—357, 367—
368. Avgift å utländskt salt 184,
191.
Saltsjöfiske se Fiske.
Saltsjön se östersjön.
Sammanskott 202, 243, 273—274,
290, 297, 310, 318, 323, 332, 408,
575.
Sandarna, skogstrakt, Söderala,
Gävl., 208.
Sastmola, socken, Åbo, 738, 768.
S:t Johannes, socken, Östg., 814.
Savolax, landskap i Finland, 164,
260, 367—368, 890, 898, 936. Se
även Nyslott (Savolax) och
Kymmenegårds län.
Schäferi 264—265, 305, 364, 558,
615. 646, 715, 837. 876, 964, 1020,
1029. Se även Får.
Schäferihemman 626.
Schäs 393—394, 709, 861.
Segelduk 243.
Segerstorp, by, Tärby, Älvsb., 637
—638.
Seglation, seglationsfrihet 241—
242, 245, 274, 310, 352, 398, 553,
555, 627.
Sekreta deputationen 39, 103, 105,
462, 478—479, 494, 537. Instruk¬
tion 30, 40—42, 475.
Sekreta utskottet 25, 27, 32, 36, 49,
86, 89, 181, 317, 386, 534, 541,
545, 556, 563. Instruktion 36—
39, 41, 457, 475. Förslag om de¬
puterade för instruktions pro¬
jekterande 139. Bondeståndets
representation i Sekreta utskot¬
tet 27, 36—39, 41, 65, 301, 316—
317, 461, 475, 501, 508, 861—862,
vid viss frågas behandling 116,
162, 386, 603, 613, 616, 656.
Selebo, härad, Söd., 716.
Seminghundra, härad, Sthlm, 611.
Semla, stångjärnsbruk, Västan¬
fors, Västm., 671, 792, 794.
Serafimerorden 61—62. Riddare-
dubbning 82.
Sibbo, socken, Nyl., 352, 398.
Sidenfabrik se Fabriker.
Sidentyg 183.
Siende, härad, Västm., 852.
Sill 333, 352, 406. Se även Export,
Handel.
Silver 243.
Silververk 113, 206, 293. Se även
Sala.
Sirap 125, 173.
Sjökarta 664.
Sjöartiklar 1056.
Sjöexpedition se Amiralitetet.
Sjöfart 898.
Sjöfolk, sjöman 333, 498, 540, 799.
Sjömanshus se Göteborg, Stock¬
holm.
Sjömanshusdirektionen. I Stock¬
holm 657.
Sjömilis se Amiralitetet.
Sjöofficerare se Amiralitetet.
Sjöstorp, kungsgård, ödeshög,
Östg., 758.
Sjötullrätt se Tullväsendet.
Skafttionde 691.
Skaff hus 691.
Skallfogde 324, 408—409.
Skallgång 323, 408—409, 933, 1032.
Skallgårdssundet, skogstrakt, Sö¬
derala, Gävl., 208.
Skanslöpare (livtröja), 331, 402.
Skara 809. Biskopstomten 720.
Skaraborgs län 325, 348, 407, 449,
603. Se även Västergötland.
Skatt, utskylder 53, 123, 178, 235,
242, 261, 282, 339, 342, 344—346,
350, 364, 371, 381, 393, 397—398,
466, 554, 630, 634, 666, 862, 876,
884, 886, 903, 905—906, 910, 913,
923, 927, 947—948, 1027, 1034,
1038, 1053, 1068—1069, 1073.
Skattefrihet 251, 711.
Skattebonde 901.
Skattebrev 51, lil, 265, 288—289,
511, 613, 637, 639, 868, 872, 925,
964, 979, 1049, 1060.
Skattehemman, skattejord, skatte-
ägor 251, 341, 346, 358, 366, 422,
424, 615, 658, 666, 724, 764, 787,
880, 895, 902, 904, 906, 914, 922,
927, 953, 1021, 1045, 1049. Skat-
tejordägare 881, 895.
1132
Skattebo, räntehö 417, 833, 937—•
938, 1025, 1053—1054.
Skatteköp (-lösen) 53, 57, 143,
149, 159, 161, 168, 171, 190—191,
245, 250, 265, 268—269, 271, 290,
298, 343—344, 372—373, 389,
509, 511, 553, 556, 558, 573, 582
—585, 591—592, 598, 610, 612—
613, 615, 624, 627, 630—639, 641,
643, 647. 657. 659—660, 662, 672,
685—688, 690, 698—701, 709,
712, 715, 720, 724, 730, 738,
747, 750, 759, 761, 764—765, 771,
780, 784—785, 788—789, 802—
803, 817, 819—821, 823, 826—
827, 868—869, 874—876, 909—
911, 914—916, 925, 953—954,
956—957, 964, 966—967, 1020,
1022—1023, 1039, 1060.
Skatteköpsförordningen 826, 914,
1022—1023, 1060.
Skatteränta 210.
Skatterätt, skattemannarätt 57,
122, 210, 251, 267, 327, 383, 390,
420, 607, 615, 632—634, 636, 686,
734, 812, 819, 823, 906, 909, 911,
953, 967, 1022, 1025, 1029, 1049,
1060.
Skatteskog 197, 326, 334, 399, 629,
764, 881, 1044—1045. Se även
Skog.
Skattevärdering 553, 632, 634, 637,
639, 658, 954, 956.
Skattkammaren 618.
Skattläggning, skattläggningsme-
tod 264, 342, 351, 361, 364—365,
398, 417—418, 420, 602, 658, 701,
749, 783, 811, 819, 883, 914, 922,
924—925, 927, 929, 937, 946—
947, 1033, 1050, 1061—1062,
1064, 1066, 1068.
Skattläggningskommissionen,
1688 års, se Kommissioner.
Skepp. Främmande 121, 370. Han¬
delsskepp 808. Svenska 371.
Skeppsbyggerier, skeppsvarv 322,
423, 878—879, 888. Se även Trä¬
varor.
Skeppsbyggmästare se Amirali¬
tetet, Rang.
Skeppundtal 401.
Skinnberedning 886, 1031. Skinn¬
varor 664.
Skinnskatteberg, härad, Västm.,
27. 44, 103, 127.
Skinnskattebergs bergslag 351,
359, 400.
Skisshyttan, silververk, Norrbär¬
ke, Kopp., 642.
Skjuts 256, 283, 701, 917, 926. Se
även Hållskjuts, Kronoskjuts.
Skjutsfärdsbonde 930, 1060.
Skjufsfärdspenningar 392, 897—
898.
Skjutslega se Hållskjuts.
Skjutsrättare 901.
Skog 22, 39, 59, 124, 126, 132, 134,
146, 150, 157—158, 180, 187, 204.
305, 321—322, 326—328, 334—
337, 340-342, 345, 347, 354—
355, 370—372, 385. 399, 409, 411
—412, 415, 422—425, 633, 663,
698—699, 708. 806, 823, 826, 839,
875, 881, 883, 885—886, 888—
890, 894, 902, 907—908, 914—
915, 918, 923—924, 926, 930—
931, 936, 943, 945, 963, 1008,
1025, 1042—1046, 1051, 1056,
1058—1060, 1065—1066, 1072.
Skoglöshet 325—326, 328—329,
345, 347, 355, 363, 886—887, 907,
930, 944, 1058—1059. Skogsbe-
tjänte 319, 362, 403, 423, 881,
933, 1008, 1032, 1044, 1056.
Skogsdelning 927, 1062. Skogs-
tvist 204, 234, 740. Se även A1I-
männingsskog, Bergslagsskog,
Bokskog, Byskog, Ekskog, Fräl-
seskog, Gruvskog, Hemmans-
skog, Kronoskog, Kronoskatte-
skog, Rekognitionsskog, Skatte¬
skog.
Skogskommissioner se Kommis¬
sioner.
Skogsordning 110—lil, 115, 118,
120, 129—130, 134, 146, 158, 187,
326, 335, 354, 412, 423, 576, 731,
778, 800, 838, 1007—1009, 1056.
Skogsrep 915, 1042.
Skottpenningar 171.
Skov 235, 928, 1039.
Skråämbete 190, 825.
Skvaltkvarn se Husbehovskvarn.
Skyllersta, härad, Ör., 922, 991,
1002, 1050.
Skådespel 670.
Skåne 95, 101—102, 120, 143, 186,
307, 335—336, 339, 347, 357, 399,
407, 409, 411, 416, 422, 568, 609,
616, 628, 675, 686, 725, 786, 806,
815, 825, 886, 888, 904, 959, 1059.
Se även Kristianstads län, Mal¬
möhus län.
Skärgård 352, 403, 406, 915, 927.
1133
Sköllersta, härad, Ör., 745.
Slipsten 413.
Slottsbyggnadsdeputationen.
Bondeståndets fullmäktig 841.
Slottsbyggnadshjälpen 782.
Slottskansliet 43.
Slottsrätten 435, 497, 552.
Släde 393, 709, 861.
Släpkläder se Mundering.
Slöjder 130, 898, 923, 974, 1072.
Smed 338. Se även Sockensmed.
Smide 136, 197, 261, 277, 304, 336
—338, 896, 936, 1051,1072. Ham-
marsmide 336, 708, 714, 963—
964. Järnsmide 285, 291, 296.
Klensmide 353. Liesmide 923.
Manufaktursmide 766, 812. Rör-
och plåtsmide 232. Se även
Stångjärn.
Smidesvaror 401.
Småland 347, 363, 414, 886. Se
även Jönköpings län, Kalmar
län, Kronobergs län.
Smädeskrift 674, 965.
Smältare 140.
Smör 292, 926.
Smörränta se Landgille.
Snus 178.
Snävringe, härad, Västm., 547, 586
—587, 625.
Socken 332, 425.
Sockenallmänning se Allmänning.
Sockenhantverkare 939, 1030—
1031. Se även Hantverkare,
Sockenskomakare, Socken¬
skräddare, Sockensmed.
Sockenmagasin se Magasin.
Sockenskomakare 183, 939.
Sockenskräddare 183, 939.
Sockensmed 939.
Socker 125, 173, 703, 837. Masko-
vade 712.
Sockerbruk, sockerbruksidkare,
sockerraffinaderi 610, 652, 712,
996.
Solberga, pastorat, Göteb., 682,
698, 798, 958.
Soldat 76—77, 96, 113—114, 131,
139, 147—148, 152, 185, 192, 322,
330, 334, 340—342, 344, 348, 369
—370, 401, 407—408, 877, 879,
881—882, 899—901, 910—911,
913, 923—925, 928, 931—932,
941,1000,1031—1033,1035,1038
—1039, 1055—1056, 1060, 1065,
1068. Soldatskrivning 905. Va¬
kans 686, 760, 765, 770, 790, 798
—799, 826, 839, 1003. Se även
Kassering, Knekt.
Soldathåll 97, 922, 1065, 1074.
Soldathållare 77, 95—96, 98.
Soldatlega se Lega.
Soldattorp 348, 407, 1033.
Sorsantaival (Sorsantaipal), näs,
Läppävirta, Nysl., 898.
Sothem, löjtnantsboställe, Gamle¬
by, Kalm., 376—377.
Spannmål 95, 176, 188, 193, 222,
224, 292, 295—296, 307, 310, 324,
340, 343, 347—348, 350—351,
354, 357, 359, 362—363, 375, 392,
412—413, 415, 419, 421, 623, 626
—627, 702, 895—896, 898, 912,
929, 934, 938, 959, 971—973,
992, 996—1002, 1026, 1050, 1074.
Spannmålsbrist 626, 630, 635,
639, 701, 749, 828, 834, 889, 991.
Avgift å utländsk spannmål 143
—144, 184, 191. Se även Barn¬
hus, Export, Import, Krono¬
tionde, Tionde, Vadstena krigs¬
manshus.
Spanska sjön 808.
Sparrar se Trävaror.
Spelkort 563.
Spik se Järnvaror.
Spillkappa, spillmark 729, 987.
Spinnhusavgift 590.
Spirträd se Mastträd.
Spisöl 1001.
Spjutbäck, hammare, Varnum,
Värml., 304.
Sportler se Expeditionslösen.
Stabskapten 131, 145.
Stadgehemman 880.
Stadgeränta 718, 969.
Stadsfiskal 226, 406.
Stadskirurg 179.
Stadssekreterare 563, 579, 628,
652.
Stam se Rustningsstam.
Stambok se Kollekt.
Starby, socken, Krist., 164.
Statsbrist se Statsverket.
Statskontoret 151—152, 169—170,
201, 284, 291—292, 296, 308, 343,
627, 707, 788, 798, 1019. Kamre¬
rare 711, 809, 1019—1020. Se-
kreterare 711
Statssekreterare 609, 620, 826.
Statsverket, statsmedlen 162, 172,
175, 179, 181—182, 184, 199—
201, 209, 218—221, 223, 225, 255,
285—287, 386—387, 502, 649,
1134
655—656, 707, 733, 768—769,
772—773, 1019. Statsbrist 116,
135, 140, 163, 224, 253, 386, 394
—395, 502, 657, 707, 799, 862.
Stavrumsved se Ved.
Stavsby, frälsehemman, Färentu¬
na, Sthlm, 608.
Stenby, kronohemman, Jäder,
Söd., 964, 1020.
Stenhusbyggnad se Hus.
Stenkol 806.
Stenseryd, masugn, Forserum,
Jönk., 112, 150.
Sto 397.
Stockholm 5—6, 168, 177, 187, 189
—190, 193, 195, 205, 220, 242—
243, 260, 331, 359, 384, 386, 421,
435, 642, 706, 715, 755, 769, 771,
791, 816, 840, 935, 990, 996—997.
Borgerskapet 15, 806. Magistra¬
ten 543, 579, 783, 785.
Accisrätten 769. Auktionsver¬
ket 838. Brandvakten 558, 578.
Börsrätt 701, 732, 748, 761, 780.
Förmyndarekammaren 555, 614,
661, 689, 692, 710. Hallrätten 18,
74, 243. Militärkåren 661. Stads¬
vakten 55, 560. Tullkammaren
301.
Bagareämbetet 253, 264, 575.
Bokbindareämbetet 817. Bryg¬
gareämbetet 177. Fiskköpare-
ämbetet 653. Hyrkuskarna 781.
Knappmakareämbetet 710. Krö-
gerisocieteten 590. Logarvare-
ämbetet 787, 810. Mjölnareäm-
betet 253, 264. Perukmakareäm¬
betet 758. Snörmakareämbetet
756. Tenngjutareämbetet 766.
Byggnader m. m. Barnhuset
vid Danviken 742. Barnhuset på
Ladugårdslandet 614, 988.
Barnhuset, Stora, 742, 780.
Barnhusträdgården 780. Börsen
720, 755. Finska kyrkan (för¬
samlingen) 153, 268, 274, 282,
290, 292, 664. Fransk-lutherska
församlingen 797. Gillestugan
4. Gäldstugan 214. Hallmagasi¬
net 54. Hedvig Eleonora (La¬
dugårdslands) församling 733,
761, 776—777. Kungl. Bibliote¬
ket 801. Kungsholms försam¬
ling och kyrka 585—586, 761,
788—790. Kungshuset (Slottet)
17, 26, 67, 71—72, 78—81, 446,
610, 622. Maria Magdalena för¬
samling 167, 261, 274. Norr¬
malm, eldsvådan å, 794. Riddar-
holms församling 788—790.
Riddarholmskyrkan 17, 29, 62,
82, 268, 272. Rikssalen 19, 38,
229, 257—258, 263, 266—267,
272, 291, 315, 434, 454—455, 754,
795—796, 825, 840. Rådhuset
434, 445. S:t Johannes kapell
629. S:t Klara kyrka 236, 794.
S:t Klaraviken 257, 261. Sjö¬
manshuset 275. Slottet 190, 211,
247—248, 778, 782. Slottskyrkan
62. Spinnhuset 654, 757, 838.
Storkyrkan 67, 71—72, 78—79,
825, 835, 840. Stortorget 247—
248. Strandgator 254, 257, 261.
Tyska kyrkan 268. Vedgården,
kungl., 39, 447, 548, 554.
Se även Lasarett, Räkenska¬
per, Sjömanshusdirektionen.
Stockholmseskadern se Amirali¬
tetet.
Stockholms konsistorium 168, 660,
780.
Stockholms län 264, 290, 447—449,
Landshövdingen 692. Länssty¬
relsen 622, 692. Se även Söder¬
manland.
Stocksäter, kronohemman, Nykil,
Östg., 687, 690, 803.
Stora Kopparbergslagen (Falu
bergslag) 36, 140, 359—360. Se
även Bergslagen.
Stora Lalarp, kronohemman, Sex¬
drega, Älvsb., 738, 765.
Stora sekreta deputationen 53, 72,
142, 218, 224, 477—480, 487—
488, 491—494, 600, 680, 682—
683.
Stora Skedvi, socken, Kopp., 610.
Stora Tiveden, kronoallmänning,
Skar., 781.
Stora Tuna, socken, Kopp., 444,
455, 577, 610, 628, 854—855.
Storgården, häradshövdingebo-
ställe, Tärby, Älvsb., 637—638.
Storsavolax, härad, Nysl., 137.
Storskifte 212, 307, 325, 424, 713,
753, 800, 815, 825.
Storverksträd 424, 889—890.
Stralsund, stad i Tyskland, 284.
Strandridare 413—414. Strandri-
daregård 349, 413—414.
Strängnäs 919, 1063—1064.
Strängnäs stift 263, 789. Biskopen
1135
1063—1064. Domkapitlet 467,
589, 710. Domprosten 1064.
Strömming 343.
Strömrensning 728.
Strömsholm, kungsgård, Kolbäck,
Västm., 548, 652, 921, 1074.
Strömsholms län, Västm., 691, 921,
1073.
Strömstad 197, 370—372, 740, 750.
Kyrkan 558, 794, 823, 827, 840.
Strövelstorp, socken, Krist., 164.
Stubbehemman 880.
Student 211, 595.
Styckebruk 615, 815.
Stålverk 337.
Ståndsperson 77, 94—95, 176, 193,
220, 269, 351, 876, 893, 1022,
lö29-
Stångjärn, stångjärnssmide 99,
142, 294, 337, 350, 355, 401, 406,
611, 640, 642, 708, 781, 883, 895
—897, 963, 1051. Stångjärns-
smedja 336.
Stångjärnshammare se Bergverk.
Stångjärnstull 401.
Städer 45, 52, 54, 83, 94,109,132—
133, 140—141, 161, 177, 193, 197,
206, 210, 224, 260, 293, 324, 329
—330, 343, 352—353, 355—356,
358, 363, 365, 367—369, 377—
378, 402—403, 405, 418—422,
498, 575, 625, 641, 656, 706, 709,
727, 734, 762—763, 795—796,
801, 806, 824—825, 891, 904, 912,
917, 935, 938—940, 971—972, 996
—997, 999, 1013, 1026, 1054.
Bergsstäder 419, 893. Köpstäder
898, 937—938. Stapelstäder 342,
356, 412, 934, 1013. Uppstäder
342, 356, 359, 419.
Bohuslänska städer 679.
Finska städer 652.
Halländska städer 679.
Norrländska städer 974.
Österbottniska städer 242.
Se även Hantverkare, Privile¬
gier, Stadssekreterare.
Städja 352, 920, 1071—1072.
Städsel se Lega.
Stämningspenningar 123, 198.
Stämpelpapper 952.
Stängsel 422, 885, 1041.
Sundbo, härad, Ör., 792, 922, 991,
1050.
Sundborn, socken, Kopp., 610.
Sundbyholm, kungsgård, Sundby,
Söd., 576, 590, 692—693, 715.
Sundal, härad, Älvsb., 603.
Sundsvall 598, 783, 985.
Sunnansjö, bergsmanshammare,
Grangärde, Kopp., 708.
Suovanlahti (Suofvolax), vik av
Keitele sjö, Vitausari, Nysl.,
898.
Svalmyra, allmänning, Harg,
Sthlm, 748, 769.
Svartsjö, kungsgård, Sånga,
Sthlm, 692, 715.
Svarvare 242.
Sveaborg se Helsingfors.
Svea hovrätt se Hovrätter.
Svealand (Svea rike) 295.
Svedjning 56, 126, 157—158, 187,
199, 354, 412, 629, 765, 838, 889
—890, 1008, 1044—1046.
Svegs pastorat, Jämtl., 770.
Svinesund 372.
Svärdsorden 62.
Symboliska böckerna 317.
Syn, synemän 58, 210, 325—326,
420, 423, 553, 890, 940, 984, 1069
■—1070. Synepenningar 932. Sy-
ningskommissarie 1062—1063.
Se även Husesyn, Häradssyn.
Syssloman 1046—1047.
Såg, sågning, sågverk 322, 404,
881, 902, 924, 931, 1008, 1043—
1046. Husbehovssåg 164, 502,
1043. Odalsåg 1043. Sågträd
424.
Sågkvarn 404.
Såpbruk 334.
Såthälla, gästgivarehemman, Sä¬
by, Jönk., 607.
Säd 323, 353, 999—1000, 1073.
Säter, socken, Kopp., 444, 468,
610, 854—855.
Säteri 675, 874, 901—902. Se även
Kronosäteri.
Säterifrihet 251, 579, 758, 1064.
Säterirusthåll 902.
Säters fögderi, Kopp., 746, 760,
783.
Sävedal, härad, Göteb., 494—495.
Söderby, frälsehemman, Munsö,
Sthlm, 608.
Söderhamn 208, 290, 590. Gevärs¬
faktoriet 266—267.
Södermanland 556, 598, 613, 627,
688, 700—701, 709, 724, 759, 774,
785, 789, 817, 924. Se även
Stockholms län.
Södermanlands län 449, 584, 603,
678.
1136
Södertälje 132.
Södra Möre, härad, Kalm., 235,
330—331, 333—334, 402, 405,
904, 934.
Södra Torskog, trumpetarebostäl¬
le, Västerlanda, Göteb., 213.
Södra Vedbo, härad, Jönk., 77,
675.
Södra Ångermanlands fögderi 984
—985._
Södra Åsbo, härad, Krist., 129,
164—165.
Sörtorp, hemman, Ytterselö, Söd.,
812.
Tackjärn, tackjärnsblåsning 232,
328, 336—338, 632, 642, 769, 883,
893, 897—898, 914—915, 1042,
1051.
Tackjärnstionde (tiondejärn) 736,
892—893, 1042.
Tacksägelsedag 670—671.
Takpannor, taktäckning se Hus.
Talmansarvode se Riksdag.
Talmanssammankomst 15, 35, 38,
47, 284, 299, 450, 457, 510, 549,
557, 561, 616, 793, 866.
Tara 781, 809.
Tattare (tarter) 1021.
Taxering, taxeringsman 178, 913,
924—925, 940, 948, 996—997,
1013, 1026.
Te 831.
Tegel, tegelbruk 334, 806, 911.
Tegskifte 325.
Tenn 766
Tertialtionde 1033.
Testamente 303.
Testes singulares 786.
Tidräkningen (calendarii änd¬
ring) 125, 129.
Timmer se Trävaror.
Tingsgästning 123. Tingsgäst¬
ningspenningar (marker) 295,
302, 345, 906, 951.
Tingshus 323, 406.
Tionde, tiondespannmål 329—330,
339, 409—410, 422, 450, 669, 698,
729, 736, 741, 780, 858, 873, 912,
916, 919, 928, 943, 977, 1027,
1063—1064, 1067, 1070, 1073.
Oindelt tionde 378. Se även
Kronotionde, Kyrkotionde,
Tackjärnstionde, Tertialtionde.
Tiondepenning. Av arv 640, 776.
Tiondesättning 244, 298, 329, 583,
668, 729, 816, 873, 891—892, 911
—912, 919, 944, 1033, 1047—
1048, 1063—1064, 1067—1068.
Tjurholmen, kronohemman, Rom¬
melanda, Göteb., 636—637, 643,
650, 697, 712.
Tjänstebyte se Tjänstetillsättning.
Tjänstefolk (-hjon) 76, 202, 212,
261, 332—334, 345, 417, 461, 631,
640, 653, 663, 906, 1017, 1022.
Tjänstehjonsskrivning 363. Vall¬
hjon 69, 416. Se även Dräng,
Piga.
Tjänstehjonsordning 76, 212, 228,
234, 237, 245, 255, 270, 288, 298
—299, 417, 678, 732, 800, 803,
838, 891, 1017, 1031.
Tjänstetillsättning 443, 494, 498,
505, 600, 610—611, 617, 621—
623, 629, 643, 672, 697, 704, 722,
767, 777, 785, 789, 796. Tjänste¬
byte 830. Se även Ämbetsmän.
Tjära 342, 413, 423—424. Tjärtun¬
na 783. Se även Export.
Tjörns pastorat, Göteb., 682, 698,
958.
Tobak, tobaksplantering 114, 124
—125, 164, 173, 178, 183, 260,
367—368, 573, 601, 769, 781, 809,
932, 980—981, 1056. Se även Im¬
port, Karduskarveri.
Tobaksavgiften 345, 748.
Tohmajärvi, socken, Nysl., 464.
Torneå, stad i Finland, 640, 776.
Torp 357, 415, 636, 729, 749, 819,
924—925, 976, 1065. Se även
Båtsmanstorp, Dagsverkstorp,
Soldattorp.
Torpare 194, 222, 238, 338, 357,
410, 729, 736, 741, 817, 819—
820, 874, 876, 976—977, 1021.
Torsby pastorat, Göteb., 682, 698,
958.
Torsebro, krutbruk, Färlöv,
Krist., 594, 687.
Torsåkers bergslag, Gävl., 768. Se
även Bergslagen.
Torsång, socken, Kopp., 157, 168,
179, 380—382, 610.
Torv 401, 930.
Torvkol 261.
Trohetsed se Ed.
Traktering 435, 552.
Trollhättan. Slussbyggnaden 509,
555, 561.
Trosa 725.
Trädgårdskonst 939.
1137
Trädgårdsmästare 250, 272, 939,
1030.
Träkärl 634.
Träskor se Export.
Trävaror, trävirke (bräder, bjäl¬
kar, sparrar, timmer) 115, 158,
242, 322, 325—326, 341, 347,
354—356, 359—360, 362—363,
400, 404, 413, 664, 699, 883, 889,
911, 923—924, 936, 942—943,
1043—1044, 1072. Båts- och
skeppsvirke 321—322, 423—424.
Se även Ek, Export, Handel.
Tröskning 306.
Tuhundra, härad, Västm., 852.
Tullarrendesocieteten 155, 299,
590, 605, 716.
Tullauktion 287, 300—302.
Tullbro 346, 891, 976, 1028, 1058.
Tulldeputationen 42, 104, 107, 462,
490, 509, 631. Instruktion 58,
553.
Tullkvarn se Kvarn, Kvarntull.
Tull- och licentkontoret se Kam¬
markollegium.
Tullväsendet (-verket) 155, 299—
300. Betjänte 199, 237, 239, 300
—301, 355, 402, 409, 667, 955,
972. Tull, tulltaxa 107, 114, 163,
172, 176—177, 245, 324—325,
329—330, 343, 349—350, 353—
354, 359, 362—363, 368—369,
371, 400, 402, 406, 414, 419, 422,
601, 606, 628, 709, 719, 723, 740,
752, 761, 763, 780, 782, 786, 800,
808, 896, 956, 972, 974. Tullar¬
rende 708, 800. Tullbevakning
781. Tullfrihet 402, 664, 739,
766. Tullförordningar, tullordi-
nantia 562, 564, 719, 763, 766,
971. Tullmedel 275, 716. Tull¬
port 161, 724, 891, 955—956,
971.
Landtullen, lilla tullen, små-
tullen 716, 737. Landtull- och
acciskammare 719, 830, 971.
Förordningar 155.
Stora sjötullen 590, 628, 821.
Sjötullsboken, 1704 års, 196.
Förordningar 274. Sjötullrätt
199.
Se även Bergstull, Bro, Gräns-
tullrätt, Kommissioner, Kvarn¬
tull, Stångjärnstull.
Tunafors, bruk, Eskilstuna-Klos-
ter, Söd., 819—820.
Tunnetalsavgift 192, 220, 222—
223.
Tveta, härad, Jönk., 77.
Tvistemål 597.
Tvålkokeri 125.
Tyskland, tysk 47, 768.
Tågordning 207.
Töfsala, socken, Åbo, 930, 1060.
Tossbo, härad, Älvsb., 348—349,
351, 419, 424.
Uddeholms aktiebolag 748, 752,
994.
Uddemantal se Mantal.
Uddevalla 679, 701, 717, 723, 962—
963, 975.
Uleåborg, stad i Finland, 306.
Uleå älv, Finland, 725, 738, 758.
Ull 1021.
Ulriksberg, kungsladugård, Läng¬
bro, Ör„ 122, 124, 212, 267, 282
—283, 390—391.
Ulriksdal, kungl, lustslott, Solna,
Sthlm, 553—554, 563.
Ulvesund, kronorusthåll, Ytterby,
Göteb., 766.
Umeå, socken, Vb., 690.
Underguvernörsämbetet. Hos
kronprinsen 567.
Underhållspenningar 1052.
Underofficer 162, 298, 900, 1055.
Undersåker, socken, Jämtl., 572.
Undersåker, tingslag, Jämtl., 389.
Undervisningsväsendet 132—133,
555.
Universitetskansler se Akademi.
Uppbringning 565, 960.
Uppbrotts- och underhållskassa
262.
Uppbördsväsendet 141, 361, 421,
713, 824, 925, 971.
Uppland 185, 670, 918, 929, 940.
Upplands län 447—449, 584, 1052,
1065.
Uppodling. Av oländig mark 274,
340, 614, 697, 759, 977, 1064.
Uppsala 353. Lutägorna 756.
Uppsala universitet 121, 788. Kal-
senianska professuren 776—
777, 785. Professuren i kemi och
metallurgi 779. Se även Akade¬
mi, Jurisdiktion.
Urskillningsdeputationen 23, 29,
34, 40, 44—45, 48—49, 54, 56,
59—60, 63, 65, 84—85, 103, 110
—112, 457, 460—462, 475, 483,
1138
499, 501, 506, 511, 537, 549, 557,
596, 598.
Utförsel se Export.
Utgods 929.
Utjord 222, 293, 351, 420, 627, 636,
1053.
Utlagor, pålagor 161, 200, 219,222,
331—332, 347, 356, 365, 371, 397,
399, 501, 554, 586, 603, 627, 630,
650, 655—656, 707, 862, 906, 912,
917, 922—923, 940—942, 947—
948, 1034, 1050.
Utländsk makt 187.
Utmark 255, 385, 415, 890, 904,
1041.
Utmätningsmål 1013.
Utskylder se Skatt.
Utstämpling, utsyning 322—323,
325—326, 412, 423, 724, 889—
890, 932—933, 936, 1012, 1072.
Utsund, by, Häverö, Sthlm, 150.
Utsökningsmål 1014.
Vadmal 331, 402.
Vadstena krigsmanshus 84, 109,
173, 196, 373, 510, 583, 953—954,
1033. Krigsmanshusfonden 136,
751. Krigsmanshushemman 362,
372—373, 422, 510, 583, 647, 657,
685, 952—954, 957. Krigsmans-
huskassan 370. Krigsmanshus-
spannmål 884, 1027.
Vagn (körredskap) 393, 408, 709,
860—861, 931.
Vagnavgift 183, 230.
Vagnmakare 242.
Vagnsbro, härad, Västm., 27—28,
103, 127—128, 240.
Vakansavgift 889, 1036—1037.
Vaksala, härad, Upps., 497, 566,
679.
Valbo, härad, Älvsb., 603.
Valkebo, härad, Östg., 77.
Varg 68.
Vargeringsmanskap 146—148,
152, 157, 193, 195, 201, 213, 218,
221—222, 224, 234—236, 238,
245, 255, 268, 298, 306, 320—
321, 426, 572, 718—719, 760, 899,
927, 970, 1004—1005,1039.
Varkaus, by, Läppävirta, Nysl.,
898.
Varor 331, 349, 351, 353—354, 359,
365, 391—393, 405, 419, 719, 730,
860—861. Konfiskerade 287, 300
■—302, 961. Kontr abands varor
237. Utländska 163, 300, 562,
714. överflödsvaror 115.
Vartgäld 234—235.
Vartofta, härad, Skar., 28, 85.
Varvsofficerare se Amiralitetet.
Vasa, stad i Finland. Kyrkan 244,
297, 718. Residenset 717.
Vattenverk 898.
Vaxholmen, fästningsverk, Sthlm,
284.
Ved 133, 242, 321, 326, 344, 347,
354, 363, 365, 372, 423, 684—685,
688, 710, 766, 805, 883, 886, 905
—906, 910, 916, 923, 927, 944—
945, 1025—1026, 1058—1059,
1069—1070, 1072. Stavrumsved
907.
Veda, by, Häverö, Sthlm, 150.
Vedbo, härad, Älvsb., 348—349,
351, 419, 424.
Vehmo, socken, Åbo, 352, 398.
Vemmenhög, härad, Malm., 540.
Vete, vetemjöl 602, 745. Se även
Importförbud.
Wetzlar, stad i Tyskland, 266.
Vifolka, härad, Östg., 77.
Vika, socken, Kopp., 610.
Viktualier, matvaror 350, 362—
363, 402, 412—413, 766, 895, 934,
973.
Villand, härad, Krist., 944.
Vin 114, 368, 707, 718, 831, 1001.
Vindfälle 321, 422—423.
Vinsäd 783.
Virmo, socken, Åbo, 352, 398.
Visby 348—349, 413.
Visnum, socken, Vrml., 916, 1048.
Vista, härad, Jönk., 77, 675.
Vite 603, 627—628, 948.
Vittinge, kronohemman, överselö,
Söd., 56, 137.
Volontär 901, 1039.
Vrakeka 357.
Vångerslätt, hemman, Åby, Kalm.,
377.
Väg 408, 1012, 1059. Underhåll av
259, 701, 736—737, 940, 945,
1028—1029. Vägbyggnad 675,
711.
Vägarepenningar 891, 1058.
Vänern 350, 397, 884, 993.
Värmland 23, 90, 101, 136, 186,
204, 325, 350, 412, 445, 608—609,
742, 749, 755, 778—779, 784, 787,
793, 808, 884—885, 892, 927, 934,
950—951, 992, 1009—1010, 1017,
1139
1039, 1041, 1049, 1065. Se även
Närke och Värmlands län.
Värmlands bergslag 36, 339—340,
598,1017.
Värvning 162, 245, 277, 298, 357,
410, 652. Värvare 1057. Värv-
ningspenningar 788—789, 882.
Se även Enrollering, Manskap.
Västanfors, socken, Västm., 233,
245, 387—388, 573, 589, 609.
Västerbergslagen 337, 353, 363.
Västerbotten 244, 258, 292, 307,
343, 356, 404, 449, 588, 592, 598,
614, 729, 739, 747, 911—913, 984
—987, 1066—1068. Landshöv¬
dingen 497, 571, 577.
Västerbottens regemente 1066.
Västerbottens norra domsaga 912,
1067.
Västerdalarna 360, 363.
Västerfärnebo, socken, Västm.,
337.
Västergården, hauboistboställe,
Sal, Skar., 812.
Västergötland 307, 350, 412, 923.
Se även Skaraborgs län, Älvs¬
borgs län.
Västerljung, socken, Söd., 559,
589, 597, 710, 789.
Västernorrland 36, 449, 584, 737,
973, 1045, 1066.
Västerrekarna, härad, Söd., 1002.
Väster Silvberg, gruvor, Norrbär¬
ke, Kopp., 113, 156, 206.
Västervik 376—377.
Västerås 251—252, 258, 353, 810,
896, 1051. Järnvågen 601, 611,
640, 642. Magasin 756.
Västerås stift. Konsistoriet 388.
Västgöta-Dals regemente 213, 812.
Västindien 163.
Västmanland 277, 363, 591, 599—
600, 622—623, 645, 755, 793, 928,
1074.
Västmanlands infanteriregemente
19, 691, 756, 928, 1074.
Västmanlands län 449, 584, 603.
Västra Broby, socken, Krist., 164.
Västra Göinge, härad, Krist., 944.
Västra härad, Jönk., 77, 215.
Västra Sönnarslöv, socken, Krist.,
164.
Vävnad se Export.
Växeltvist 711—712.
Ydre, härad, Östg., 77.
Yllefabrik se Fabriker.
Yppighet och överflöd 133, 726.
Ystad. Kyrkan 285, 290.
Ytterselö, socken, Söd., 1063—
1064.
Ytterön, fiskeläge, Torhamn,
Blek., 780.
Yxnäs, bruk, Högsäter, Älvsb.,
781.
Zigenare 1021.
Åbo, stad i Finland, 260, 738, 768.
Katedralskolan 623, 626—627.
Se även Lasarett.
Åbo akademi 163. Kanslerssekre-
teraren 769. Se även Akademi.
Åboavgift 180, 261.
Åbo läns infanteriregemente 499,
704.
Åbo och Björneborgs län 241, 342,
449, 575, 584, 587, 775, 918, 1052,
1060—1061.
Åborättighet 665, 914.
Åbo stift 976.
Åkare 917.
Åkerbo, härad, Västm., 339, 414,
741, 746, 752—753, 805.
Åkerbruk se Lantbruk.
Åland 261, 351, 400, 653, 658, 679,
930, 937, 1060.
Ålands hav 613, 949, 1060.
Ålands och Södra Finlands båts¬
manskompani 236.
Ålhult, hemman, Hycklinge, Östg.,
246, 269.
Allestad se Ollestad.
Åmål 812.
Ångermanland 204, 351, 356, 404,
420, 764, 807, 812, 918. 924, 929
—930, 985, 1053, 1065—1066.
Skogsavritning 986.
Ångermanlands domsaga 745—
746, 983—986.
Ångermanälven 984.
Åre, socken, Jämtl., 572.
Årstad, härad, Hall., 825, 942.
Ås, härad, Älvsb., 699.
Åsele lappmark, Vb., 984.
Åsum, ladugård, Åsums by, Åsum,
Malm., 579, 758.
Ädelfors, guldverk, Alseda, Jönk.,
119, 601, 625.
Äganderätt 330, 352.
Ägodelning 320, 410—411, 883,
913, 950—951, 1068.
1140
Ägotvist se Jordtvist.
Älvdal, härad, Vrml., 349, 351,
355, 409, 419, 587, 950.
Älvkarleby, kronolaxfiske, Älv¬
karleby, Upps., 365, 414.
Älvsborgs län 132, 267, 348, 407,
449, 584, 603, 624—625, 678, 886,
923, 1058, 1072. Se även Dals¬
land, Västergötland.
Älvsborgs regemente 213.
Ämbetsmän 38, 43, 211, 226, 320,
366—367, 373, 391—392, 398,
403, 410, 502, 615, 645—646, 713,
781—782, 789, 813, 815, 869—
871, 917. Se även Tjänstetill¬
sättning.
Ämbetsverk (publikt verk) lil.
Ängsskötsel 244.
Ärlig svensk, veckoskrift, 469—
_ 470, 474, 510, 840.
Ärlinghundra, härad, Sthlm, 611.
ödeshemman, ödesmål 125, 190,
195, 344—345, 351, 368, 383, 411,
420, 614, 633, 636, 726, 876, 889,
910, 913, 929, 932, 939—940, 953,
957, 966, 1034, 1067.
ökedagsverken 666, 1074.
öl 178.
öland 198, 240—241, 245, 325, 421,
593, 627, 641, 730—732, 757, 824.
Kungl, djurgården 241.
Ölands norra mot 365.
Ölands södra mot 363, 416—417.
Örebro 362, 413, 992, 1010. Krut-
magasinet 130. Kungsträdgår¬
den 1050. Marknad 350.
Örebro, härad, Ör., 991, 1002.
örebro län se Närke och Värm¬
lands län.
öregrund 228, 285, 305.
östansjö, by, Söderala, Gävl., 208.
österbergslagen 337, 363.
Österbotten 36, 112, 241—242, 245,
274, 310, 342—343, 398, 412, 423,
449, 553, 555, 584, 610, 709, 720,
734, 749, 822, 913, 925—927, 937,
1033, 1061—1062.
österdalarna 360, 363.
östergötland 325, 449, 584, 603,
626, 812, 820, 918, 1052.
östergötlands bergslag 837.
östernäs, hemman, Häverö, Sthlm,
iso.
Österrekarna, härad, Söd., 1002.
öster Silvberg, gruvor, Stora Tu¬
na, Kopp., 293, 756.
östersjön (Saltsjön) 132, 174, 768,
1063.
östersysslet, domsaga, Värml.,
609, 613, 950—951.
östhammar 649, 664, 825. Kyrkan
838.
östra Göinge, härad, Krist., 944.
Östra härad, Blek., 809.
östra Råda, frälsehemman, Råda,
Vrml., 740.
överflöd se Varor, Yppighet.
Överjägmästare 820.
Överkalix se Kalix.
Överluleå se Luleå,
överrätt 226, 373.
överselö, socken, Söd., 124, 262.
översmide 84, 197, 896, 1051.
Överste se Regementschef.
Överståthållareämbetet 579, 672.
Översvämning 1002.
1141
FÖRKORTNINGAR
1 noterna till texten.
BdP = Bondeståndets riksdagsprotokolli.
RAP = Ridderskapet och adelns riksdagsprotokoll.
I registren.
Blek. = Blekinge län.
Gotl. = Gotlands län.
Gävl. = Gävleborgs län.
Göteb. = Göteborgs och Bohus län.
Hall. = Hallands län.
Jämtl. = Jämtlands län.
Jönk. = Jönköpings län.
Kalm. = Kalmar län.
Kopp. = Kopparbergs län.
Krist. = Kristianstads län.
Kron. = Kronobergs län.
Malm. = Malmöhus län.
Nb. = Norrbottens län.
Nyl. = Nylands och Tavastehus län.
Nysl. = Nyslotts (Savolax) och Kymmenegårds län.
Närke-Värml. = Närke och Värmlands län.
Skar. = Skaraborgs län.
Sthlm = Stockholms län.
Söd. = Södermanlands län.
Upps. = Uppsala län.
Vb. = Västerbottens län.
Vrnl. = Västernorrlands län.
Värml. = Vämlands län.
Västm. = Västmanlands län.
Åbo = Åbo och Björneborgs län.
Älvsb. = Älvsborgs län.
Ör. = örebro län.
Österb. = Österbottens län.
Östg. = östergötlands län.
RÄTTELSER.
Sid. 53 noten står vol., läs vol. 15.
Sid. 434, not 2 står ståndsriksdagarnas historia, läs ståndsriksdagar¬
nas arkivhistoria.
Sid. 886, rad 2 nedifrån, står trettiosev, läs trettiosex.