Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, J\:o i 49.
45
Befrämjande i allmänhet af Bergsbruket.
41 :o. Under erinran om de särskilda förslag, som vid sednaste riksdag
blifvit framställda i ändamål att bereda besparing i landets omkostnader för bränn-
materials anskaffande och Rikets Ständers med anledning deraf uti underdånig
skrifvelse af den 24 Oktober 1860 gjorda anhållan, att sådana åtgärder måtte
vidtagas, som pröfvades lämpliga för allmännare utbredande inom landet af dels
en förbättrad och till större besparing ledande kolningsmethod, dels oek känne¬
dom om torfjords ändamålsenliga beredande till godt brännmaterial, samt att de
kostnader, som för nämnda åtgärder till en början kunde ifrågakomma, måtte be¬
stridas af det anslag, 3,700 R:dr, som till “befrämjande i allmänhet af bergsbru¬
ket" funnes å Riks-stateu uppfördt, har, jemte förmälan, att, sedan Föreståndaren
för Teknologiska Institutet, Bruks-societetens fullmägtige i Jernkontoret, Kom¬
mers-kollegium samt Landtbruks-akadeiniens Förvaltnings-komité öfver denna
nådiga framställning sig yttrat, ett belopp af 1,500 R:dr blifvit under den 19
September förlidet år utaf ofvannämnda anslag anvisadt till belöning för förfat¬
tandet af en ändamålsenlig och populär afhandling om kolning och de tjenligaste
methoderna för dess verkställande samt om bränntorf och dess beredning, — E.
K. Majit, enär berörda anslag, från hvilket dessutom, jemlikt nådiga Brefvet den
16 September 1859, årligen utginge 1,600 Ridr till aflönings förbättring åt lärare
vid Fahlu Bergsskola, följaktligen, så framt någon tillgång för bestridande af till¬
fälliga utgifter för bergsbrukets gagn skulle finnas, icke blefve tillräckligt för yt¬
terligare anvisningar derå, begärt, att Rikets Ständer måtte bevilja on förhöjning
i detta anslag af 5,000 R:dr, för att auvändas till årsarlvoden samt rese- och trak-
tamentsersättningar åt två i kolning och bräuntorfs-beredning kunniga personer,
hvilka skulle ega att, uppå reqvisition från bruks- eller skogsegare, mot ersättning
efter enahanda grund, som för agronomer vore fastställd, meddela nödig praktisk
anvisning för tillämpningen af de härvid begagnade bästa methoder;
och hafva, med bifall till denna nådiga framställning, Rikets Ständer fun¬
nit skäligt bevilja ifrågavarande anslagstillökning, 5,000 R:dr årligen.
42:o. Vid sistlidne riksdag, då, i fråga om ersättning till Sala silfver¬
verk för dess förlust i händelse skatteförenkligen komme att tillämpas på de till
silfververket anslagne räntor af det så kallade Salbergs län, E. K. Majit, bland
annat, föreslog, att, till beredande af ränteförenklingens fördelar jemväl åt do
skattdragande i nämnda lån, Rikets Ständer måtto bevilja ett förslagsanslag, mot¬
svarande värdet af 185 tunnor spannmål, hälften råg och hälften korn, att sed¬
nast den 21 December årligen Bergslaget, efter ett, hvarje år för de nästförflutna
10 åren bestämdt, medelpris, tillhandahållas i ersättning för Bergslagets förlust å
grufvedrängs-sädons och dagsverkspenningarnes förvandling, beslöto Rikets Stän¬
der, att, enär Sjette Hufvudtiteln, å hvilken det erforderliga anslaget rätteligen
bort uppföras, redan vore till större delen reglerad, dessa medel måtte från Riks-
gälds-kontoret utbetalas; i följd hvaraf ett belopp, motsvarande värdet af 185 tun¬
nor eller 1,165,B kubikfot spannmål, hälften råg och hälften korn, efter ett anta¬
get pris af 2 Ridr kubikfoten, men i rundt tal förvaridladt till 2,400 R:dr, blef
för hvartdera af åren 1861, 1862 och 1863 för berörda ändamål å Riksgälds-kon-
toret anvisadt till E. K. Majits nådiga disposition; och har då, på sätt ofvan blif¬
vit förmäldt, ifrågavarande ersättning egentligen bör af Sjette Ilufvudtitelns an¬
46 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o '140.
slagsmedel bestridas, B. K. Maj:t föreslagit, att vid nu skeende statsreglering
nämnda belopp, 2,400 R:dr, måtte såsom förslagsanslag å denna Hufvudtitol upp¬
föras under ofvanstående rubrik: “befrämjande i allmänhet af bergsbruket".
För vinnande af mera redighet i stater Och räkenskaper hade Rikets Stän¬
ders år 1855 församlade Revisorer hemställt, utom annat, att från denna, iöv jord¬
brukets, handelns och näringarnas förkofran afsedda. Afdelning å Hufvud titeln
måtte, vid uppgörandet af ny Riks-stat, uteslutas och efteråt bland diverse anslag
upptagas de på Afdelningen då qvarstående frenne förslags-anslagen till utflytt-
ningssjelp efter laga skiften, till odlingshjelp för krononybyggare och till ersättande af
jordförluster genom kanal- och väg anläggning ar. Vid nästpåföljde 1856—1858 årens
riksdag blef ock, i följd häraf, Riks-staten ordnad i enlighet med denna Reviso-
rernes hemställan, så att, efter den skedda omflyttningen, samtliga anslagen för
jordbruk, handel och näringar varit af en och samma natur, nemligen reservations¬
anslag. Efter hvad Rikets Ständer erfarit, har jemväl denna förändring verkligen
medfört mera reda i bokföring och stater, äfvensom en lättare öfversigt af de för
omförmälda ändamål anslagna eller reserverade tillgångar; men då den fördel, som
sålunda vunnits, åter skulle omintetgöras, i händelse förslagsanslag ånyo på först¬
nämnda Afdelning af Hufvudtiteln upptoges, hafva Rikets Ständer, då vidtagande
af en sådan åtgärd i förevarande fall ej heller är nödvändig, funnit skäligt med¬
gifva att det, till ersättande af Sala Bergslags förlust å grufvedrängs-sädens och
dagsverkspenningarnes förvandling, erforderliga förslagsanslag af 2,400 R:dr årligen
må bland diverse anslagen på Sjette Hufvudtiteln upptagas.
Fiskerinäringens understöd.
43:o I fråga om fiskerinäringen och medlen för dess befrämjande innehåller
Statsråds-protokollet, bland annat, att Landtbruks-akademien, under hvars ledning,
i bredd med de vetenskapliga undersökningarne lörande fiskerierna, äfven andra
åtgärder i syfte att befordra fiskodlingen inom riket vidtagas, jemte anmälan om
hvad i sådant afseende blifvit under nyssförflutna åren åtgjord t och de vigtiga
upplysningar i afseende å denna näringsgren, som derunder vunnits, till E. K.
Maj:t öfverlemnat ett af Akademiens ledamot, Professorn S. Lovén uppgjordt för¬
slag, hvilket efter Akademiens åsigt i väsendtlig mån borde kunna leda till fiske-
riernas förbättring. Enligt detta förslag skulle vården och tillsynen öfver fisket
i rikets sötvatten och vid kusterna, med undantag af det egentliga hafsfisket vid
Bohuslänska kusten, uppdragas åt en Intendent, hvars verksamhet borde omfatta
att utföra en vetenskaplig undersökning af fiskerierna, samt att föreslå och vid¬
taga åtgärder till fiskets förbättrande, särdeles genom fiskodling i förening med
fiskens fredande, genom plantering oller ledning af värdefulla fiskslag i passande
vatten, genom anläggning af fiskparker och fiskdammar, samt genom införande
af förbättrade fiskdon och redskap; en närmast under denne Intendent stående
Assistent, som särskildt skulle hafva sig anförtrodd ledningen af en hufvudstation
för fiskodling, hvarest personer från olika delar af riket kunde erhålla praktisk
handledning i anläggning och skötsel af sådana anstalter samt undervisning i be¬
drifvande af olika slags fiske, med hvad till dess vård och förbättring hörer; samt
en annan vid sidan af denne ställd Assistent eller medhjelpare, med uppdrag att
resa till de orter, der hans närvaro för dylikt ändamål önskades; hvarjemte, bland
de vid hufvudstationen undervisade eleverne de skickligaste ansåges kunna, efter
Expeditions-EIskottets Förslug till underd. Skrifvelse, !S:o 74.9. 47
reqvisition utsändas, för att anlägga kläckningsanstalter, plantera fiskrom, o. s. v.,
äfvensom, enligt samma förslag, en årlig summa borde vara disponibel för försöks
anställande vid andra fisken än sådana, som kunde ifrågakomma vid hufvudstatio-
nen, exempelvis ålfisket, samt för vidtagande af åtgärder för att pröfva nya, ännu
oförsökta medel till fiskets förbättrande; hvarjemte Akademien, som till ledning-
för bedömande af de kostnader, hvilka för ifrågavarande åtgärder kunde erfordras,
upplyst, att de belopp, hvartill utgifterna för dylika anordningar i Norrige upp-
ginge, utgjorde årligen tillsammans 2,750 speciedaler eller i Svenskt mynt 11,000
Ridr, hade, i enlighet med Professoren Lovéus förslag, dels upptagit de årliga
omkostnaderne på sätt som följer:
En Fiskeri-intendent, lön 2,000.
Ersättning för resekostnader och traktamente 1,500. 3^599
Föreståndaren för hufvudstationen, lön 1,500.
Ersättning för resor 500. 2 000
Medhjelparen, lön 1,000.
Ersättning för resor 500. q 599
Till försöks anställande 1,000.
eller tillsammans 8,000 R:dr,
dels ock beräknat, såsom för en gång erforderliga, till uppsättande af en kläck-
niugsanstalt 500 Ridr; dock skulle, efter hvad Akademien vidare förmält, ifall för¬
slaget bifölles, genom afdrag från den förstnämnda Summan af tvenne belopp, som
hittills blifvit för fiskeriernas understödjande utaf Rikets Ständer beviljade, dessa
omkostnader kunna nedsättas och till ifrågavarande fullständiga reglering af åt¬
gärderna för de inhemska fiskerierna endast behöfva anvisas, utom det extra an¬
slaget för en gång å 500 R:dr, ett nytt årligt anslag af 5,500 R:dr; och har E.
K. Majit, som godkänt de af Landtbruks-Akademien i berörda hänseende föreslagna
åtgärder, äskat att anslaget till “fiskerinäringens understöd" måtte ökas ej min¬
dre med de nu å Riksgälds-kontoret till vetenskapliga undersökningar anvisade
1,000 R:dr, än ock med ytterligare 5,500, eller tillhopa med 6,500 R:dr årligen,
hvaremot E. K. Majit ansett tillgång till de af Akademien för en gång jemväl
äskade 500 Ridr böra från befintliga tillgångar inom Hufvudtiteln beredas.
Då fiskerinäringen, om den ändamålsenligt bedrifves, bör blifva en synner¬
ligt god inkomstkälla för en stor del af landets befolkning, och det således synes
vara Statens pligt att söka understödja denna vigtiga näringsgren, hafva Rikets
Ständer, som erfarit att för närvarande inom landet finnas personer, särdeles skick¬
lige och lämplige för verkställande af de utaf Landtbruks-Akademien i sådant af¬
seende föreslagna anordningar, hvilka synas komma att hafva ett fördelaktigt in¬
flytande på fiskerinäringens utveckling, beviljat den för ifrågavarande ändamål af
E. K. Majit äskade årliga tillökning 6,500 Ridr i anslaget för Fiskerinäringens
understöd, hvarigenom berörda anslag kommer att utgöra 16,100 Ridr.
■Illo. Yidkommande aflöningen åt Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vat¬
tenbyggnader samt dess tj ens tebiträden så väl i hufvudstaden som i landsorten, hade,
enligt hvad i Statsråds-protokollet omförmäles, bemälda Styrelse, med afseende
derå att göromålen för Kanslitjenstemännen vid Styrelsens byrå betydligen ökats,
samt enär de aflöningsbelopp, Staten hittills bestått såväl en del af dessa tjenste¬
män som Distrikts-cheferne och Distrikts-adjutanterne, ingalunda kunde anses mot¬
svara den tjenstgöring, som af dem måste fordras, hemställt, att aflöningstillökning
48 Exy editions- il ts k o t te Is Förslag■ lil/ underd. Skrifvelse, N: o 4 49.
måtte ifrågavarande tjenstemän beviljas och nuvarande anslag för Styrelsen och
dess biträden följaktligen höjas från 27,550 till 33,000 R:dr årligen, jemlikt föl¬
jande aflöningsstat:
En Öfver-direktör, hvilken tillika är Chef för Väg- och Vattenbyggnads-
korpsen , . . . 0,000.
En Byrå-chef för tekniska detaljer, tillika Öfverste-löjtnant i nämnde korps 4,500.
En Kamererare och Kansliledamot 2,500.
Tekniska biträden vid Styrelsens byrå:
En å 1,200.
En å 1,000.
En ä 8QQ- 3,000.
En förste Kanslist och Registrator 2,000.
En andre Kanslist 1,000.
En Vaktmästare 500.
5 Distrikts-chefer, tillika Majorer i Väg- och Vattenbyggnads-korpsen, å
1,800 9,000.
6 Distrikts-adjutanter, hvaraf 2 i norra och 1 i hvartdera af de öfriga 4 di¬
strikten, å 750 4,500.
Summa R:dr 33,000.
Och har E. K. Majit, sorn funnit den af Styrelsen föreslagna förhöjning i aflönin-
gen för åtskilliga af Styrelsens tjenstemän och biträden af billighet påkallad, men
ansett aflöningsförhöjningen för Eörste Kanslisten kunna inskränkas till 600 R:dr,
så att hans lön komme att utgöra 1,800 R:dr eller lika belopp med en Kanslist¬
lön inom Siats-departementets Kansli-expeditioner, begärt att, med denna inskränk¬
ning, Rikets Ständer måtto bestämma anslaget för bemälda Styrelse och tillhö¬
rande personal för nästa statsregleringsperiod till 32,800 R:dr årligen.
Vid granskning af den föreslagna staten, hafva Rikets Ständer icke funnit
annat att erinra, än att. då efter hvad kändt är, Distrikts-cheferne och Distrikts-
adjutanterne i allmänhet äro i tillfälle att, genom utförande af större eller min¬
dre arbeten åt enskilde, förskaffa sig extra inkomster, som åtminstone för en del
af dem torde uppgå till icke obetydliga belopp, någon lönetillökning för bemälde
tjenstemän icke synes vara af behofvet påkallad, samt att således från den nu
äskade anslagssumman, 32,800 R:dr, bör afdragas hvad som i löneförhöjning för
dem blifvit upptaget, eller 3,900 R:dr; i följd hvaraf Rikets Ständer till aflöning
för bemälda Styrelse samt dess tjenstebiträden så väl i hufvudstaden som i lands¬
orten under nästa statsregleringsperiod anvisat ett belopp af 28,900 R:dr årligen.
45:o. Till arfvoden åt Lärare vid Mariebergs Artilleri-läroverk för undervisnings
meddelande åt Civil-ingeniörer, äfvensom till stipendier åt elever, som genomgå den
för Civil-ingeniörer bestämda kurs, har E. K. Majit äskat enahanda belopp, som vid
förra riksdagen beviljades, nemligen 3,000 Ridr årligen för hvart och ett af omför-
mälda föremål, eller för nästkommande frenne år tillsammans 18,000 R:dr.
Dessa anslag hafva Rikets Ständer beviljat; men då uti E. K. Maj:ts nå¬
diga Proposition antydes att den undervisning, som nu af Lärare vid Marieberg
meddelas i de kunskapsämnen, som tillhöra Civil-ingeniörer, möjligen komme att
derifrån till annat läroverk öfverflyttas, hafva Rikets Ständer, i sammanhang här¬
med, ansett sig böra uttrycka deu underdåniga önskan, det E. K. Majit, i fäll en
dylik
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o '149.
49
dylik förändring vidtages, täcktes låta tillse, huruvida icke förstnämnda anslag då
må kunna indragas.
46:0. Beträffande anslaget till rese- och inspektions- samt undersöknings- och
expens-kostnader för allmänna arbeten, för hvilka behof vid sednast förflutna riks¬
dagar anvisats 25,000 R:dr årligen, är af B. K. Maj:t äskadt, att detta anslag måtte
ökas och för nästa statsregleringsperiod utgå med 30,000 R:dr om året.
I afseende å denna fråga har Väg- och Yattenbyggnads-styrelsen anfört,
hu rusom det vore naturligt, att, i ett land af den utsträckning som Sverige, be-
hofven af och fordringarne på lättade kommunikationer skulle stiga i samma mån
som nya eller förbättrade transportanstalter åvägabragtes; att i sammanhang här¬
med ökade anspråk jemväl gjordes på företagande af undersökningar angående ut-
förbarheten och ändamålsenligheten af de förslag till anläggningar, som i berörda
afseende kunde varda framställda; samt att, äfven med fortsatt tillämpning af den
hittills följda grundsats, att den orts innebyggare, som al en ny kommunikations
öppnande komme att draga hufvudsakliga fördelar, böra deltaga i kostnaden för
undersökningar och plans utarbetande rörande samma företag, äfvensom att un¬
dersökningars anställande och upprättandet af förslag i afseende på vattenaftapp-
ningar bör i allmänhet fullt bekostas af jordegarne sjelfve, komme likväl ännu un¬
der åtskilliga år större tillgångar att behöfvas för resor, undersökningar och ex¬
penser för allmänna arbeten, än som hittills erfordrats, enär det vore af vigt att
tillräckliga medel icke saknas för de årligen i omfång och vigt tilltagande inspek-
tionsresorna, hvilka voro oundgängliga för handhafvaude af vederbörlig kontroll
derå, att under utförande befintliga arbeten med noggrannhet verkställas, äfven¬
som att äldre anläggningar behörigen vidmagthållas.
Och halva, med alseende å hvad sålunda blifvit anförd t, Rikets Ständer
beviljat den af E. K. Maj:t i ofvanberörda hänseende äskade tillökning i nämnda
anslag, hvilket alltså kommer att för nästa statsreglerings-period utgå med 30,000
R:dr årligen.
47:o. E. K. Maj:t har derjemte begärt, att här ofvan uti punkterna N:o 43,
44 och 45 omförmälda utgiftsposter måtte, för de tre år nästa statsreglerings-period
omfattar, uppföras bland Sjette Hufvudtitelns ordinarie anslag till Jordbruket, Han¬
deln och Näringarne; men enär berörda utgiftsposter äro af beskaffenhet att förän¬
dringar uti dem icke sällan torde ifrågakomma, samt, hvad särskildt angår ansla¬
get till arfvoden åt lärare vid Marieberg, detsamma för framtiden möjligen Olifver
obehöfligt, hafva Rikets Ständer icke funnit skäl att denna nådiga framställning
bifalla, i följd hvaraf samtliga dessa anslag hädanefter såsom hittills varda ställde
tili E. K. Maj:ts disposition, att från Riksgälds-kontoret i vanlig ordning utbetalas.
Diverse anslag.
48:o. Med erinran om hvad i den Kongl. Kungörelsen den 18 Februari 1859
angående förändrade föreskrifter i afseende å besutenhets- och skiftesväsendet i Stora
Kopparbergs län blifvit stadgadt, eller att, i afseende på de utflyttningar, hvilka i
sammanhang med storskiftesförrättning bestämmas, och hvarvid grunderna i 1827
års Skiftes-stadga i allmänhet äfven borde följas, för öfrigt skulle lända till efter¬
rättelse hvad angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af
laga skiften inom länet blifvit förordnadt, dock att understöden till utflyttningar
Bih. till B. St. Brot. 18fl2—18 63, 10 Sami. 1 Afd. 13 Haft. ' 7
50
Expeditions-Utkotle.ls Förslag lill underd. Skrifvelse, i\:o 149.
i följd af stor-skiften icke borde intagas i de ingående årsiörslagen å dylika un¬
derstöd i följd af laga skiften, utan särskildt i deD ordning, som i allmänhet vore
stadgad, hos E. K. Majit föreslås till anordnande af medel, sorn E. K. Majit då
ville anvisa, har, — sedan numera, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af
Rikets sednast församlade Ständer föreslagna grunder, Kungörelse den 27 Septem¬
ber 1861 blifvit utfärdad rörande understöd af allmänna medel till utflyttningar i
följd af laga skiften samt inom nämnde län verkställda stor-skiftesförrättningar,
och ytterligare gemensamma föreskrifter sålunda blifvit meddelade för utflyttnings-
understöden efter såväl den ena sorn andra arten af skiftes-förrättning, - E. K.
Majit, då någon giltig grund icke förefunnes att för utflyttningar i följd af stor-
skiftesförrättningar i Dalarne anvisa medel från annat anslag, än för öfriga utflytt¬
ningar, föreslagit, dels att utflyttnings-understöden i följd af storskiftesförrättnin-
gar inom nyssberörda län måtte, likasom understöden för laga skiften, få utgå af
det på Sjette Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till “Utflyttningshjelp efter laga
skiften11, hvilket anslag i sådant fall E. K. Majit, ansett böra hädanefter benämnas
“Utflyttningshjelp efter skiften"; dels ock att detta anslag, i nu gällande Riksstat
upptaget till ett belopp af 69,000 Ridr, måtte, i öfverensstämmelse med den utaf
Rikets Ständers år 1861 församlade Revisorer lemnade utredning om dess otillräck¬
lighet, ökas med 41,000 Ridr, eller till 110,000 Ridr årligen.
Sedan Rikets Ständer inhemtat, att utgifterna å ifrågavarande förslags-an-
slag, emot hvars föreslagna förändrade benämning icke något synes vara att er¬
inra, under de fem åren 1855—1859 i medeltal utgjort 118,196 Ridr, hafva Rikets
Ständer E. K. Majits förevarande nådiga framställning så i ena som andra hänse¬
endet bifallit.
49:o. E. K. Majit har likaledes, med ledning af den berättelse 1861 års
Stats-revisorer meddelat, rörande deras granskning af Statsverkets tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1859 och i hufvudsaklig öfverensstämmmelse med Revi-
sorernes afgifna förslag, hemställt, att Rikets Stäuder måtte bevilja årlig förhöj¬
ning såväl i förslags-anslaget till '‘Skrifmaterialier och expenser, ved, m. rn." med
22,434 Ridr 9 öre, som ock uti det till "Rese- och traktaments-p enning ar" uppförda
förslags-anslag med 6,000 Ridr.
Uti nu gällande Riks-stat upptages förstnämnda anslag till 27,565 Ridr 91
öre och det sednare till 9,000 Ridr, hvadan, genom bifall till nu ifrågaställda för¬
höjning, det förra skulle upptagas till 50,000 Ridr och det sednare till 15,000 Rdr;
och enär, enligt hvad räkenskaperna gifva vid handen, bristerna å dessa anslag
varit ganska stora och i medeltal under de fem år, som föregått nämnda revisions-
förrättning, uppgått till de af E. K. Majit såsom tillökning i berörda anslag nu
äskade belopp, hafva Rikets Ständer bifallit E. K. Majits berörda nådiga fram¬
ställning, dock att, för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrif¬
materialier och expenser, ved m. m. varder bestämdt till 50,047 Ridr 16 öre.
50:o. Eör vinnande af en åskådlig och mera fullständig uppställning vid
beräknande och bokföring af Statsverkets inkomster och utgifter, har E. K. Majit,
i öfverensstämmelse med hvad Stats-kontoret härutinnan i underdånighet hemställt,
begärt att på Sjette Hufvudtiteln måtte uppföras under titel 11 Konvoj-kommissariatet,
Förslags-anslag", den Handels- och Sjöfärts-fonden tillkommande andel af tullmed¬
len med det derför nu bestämda, men, i jemnbredd med tullmedlens ökande utöf¬
ver 15 millioner Ridr, efter stadgad proportion stigande belopp, 750,000 Ridr årli¬
gen, att utgå direkte af tullmedlen, och har denna al Rikets sednast församlade
Ständers beslut föranledda framställning blifvit af Rikets Ständer bifallen.
Expeditions-Visko Itc Is Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 149. 51
51:o. Jemte det E. K. Majit af enahanda anledning, som den härofvan åbe¬
ropade, i afseende på upptagande i Riks-staten af särskildt anslag till Konvoj¬
kommissariatet, ansett lämpligt att å Sjette Hufvudtiteln uppfördes ett anslag, mot¬
svarande utgifterna ej mindre för den under Civil-departementet inrättade Byrå
för kontrollen å bränvinsför fattning arnes tillämpning, än för uppsigten i orterna öf¬
ver sjelfva tillverkningen m. m., derför kostnaden år 1861 uppgått till 422,205 R:dr
24 öre, har, under antagande att dessa utgifter för den kommande statsreglerings-
perioden skulle något ökas, E. K. Maj:t föreslagit, att de härtill erforderliga me¬
del måtte få utgå under titel “ Kontrollen å bränvinsför fattning arnes tillämpning,
Förslags-anslap“, samt beloppet deraf upptagas till 440,000 R:dr, att utgå direkte
af inflytande bränvinstillverknings-meuel; och hafva Rikets Ständer till denna nå¬
diga framställning lemnat bifall.
52:o. Vidare har E. K. Majit äskat att det å Sjette Hufvudtiteln till “Ex¬
tra Utgifter4' uppförda reservations-anslag måtte från 9,000 R:dr ökas till 15,000
R:dr, eller till enahanda belopp, som för extra utgifter under Riks-statens Femte
och Åttonde Hufvudtitlar blifvit anvisade; och hafva Rikets Ständer, efter tagen
kännedom af de i Statsråds-protokollet till stöd för denna nådiga framställning
anförda skäl, funnit godt den äskade anslags-tillökningen bevilja.
53:o. Slutligen få Rikets Ständer i underdånighet anmäla, att, med anled¬
ning af de uti E. K. Majits nådiga Proposition om Stats-verkets tillstånd och be¬
hof gjorda framställningar om anvisande af medel för kanal-och sluss-anläggningar,
för hamnbyggnader, för anläggning af nya samt förbättrande eller omläggning af bac¬
kiga eller eljest mindre goda vägar, för befrämjande af utdikningar och vattenaftapp-
ningar m. fl. allmänna arbeten, Rikets Ständer, i likhet med hvad vid närmast före¬
gående riksdagar iakttagits, komma att rörande dessa frågor till E. K. Majit af¬
låta särskild underdånig skrifvelse.
Enligt de af Rikets Ständer nu anmälda beslut, i hvad desamma angå or¬
dinarie stats-regleringen under Sjette Hufvudtiteln, kommer denna hufvudtitels
slutsumma att uppgå till 3,706,800 Riksdaler.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3 November 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1864.
Tillhör Expediti orts-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, ]S:o 149. 1
Tali. Litt. A.
Lands-Staterna i Länen.
1 :o Ny anvisning.
För tillvägabringande af förändrad reglering utaf Fögderierna i
Calmar län:
åt en Kronofogde:
Lön 2,500: —
Hyresersättning 300: — ^ 800-
åt en Häradsskrifvare:
Lön 2,000: —
Hyresersättning 300: — 2 300- —
Fögderierna inom Helsingland af Gefleborgs län:
åt en Kronofogde:
Lön 2,500: —
Hyresersättning 300: — 9 8nn
Åt en Häradsskrifvare:
Lön 2,000: —
Hyresersättning 300: — 2 300-
Fögderierna i Malmöhus län:
åt en Kronofogde:
Lön 2,500: —
Hyresersättning 300: — ^ 800
Åt en Häradsskrifäare:
Lön 2,000: —
Hyresersättning 300:— 2 300-
För ny reglering af Länsmans-distrikten i Jemtlands län:
åt 1 Länsman: lön 700: —
hyresersättning .... 150: — g^Q.
åt 4 Länsmän, dito dito dito hvardera, .... 3,400: —
Transport
Bih. till B. St. Brot. 1862—4863. 40 Sami. 4 Afd. 43 Höft.
Riksmynt.
R:dr
5,100
5,100
5,100
4,250
19,550
1
2 Tillhör Expeditions-Utskottets Förslag tilt underd. Skrifvelse, N:o 149.
|
Riksmynt.
|
|
Rah¬
|
öre
|
Transport
|
lf),550
|
—
|
För delning- al ett Länsmans-distrikt inom Södra Ångermanland
af Wester-Norrlands Län, åt en Länsman, lön och hyres-
ersättning som ofvan
|
850
|
|
För delning af Lycksele Lappmarks socken i Westerbottens län
uti tvänne Länsmans-distrikt, åt en Länsman likaledes .
|
850
|
—
|
För en särskild Länsmans anställande i Korpilombola nybildade
kapellförsamling af Norrbottens län, åt denne såsom ofvan
|
850
|
—
|
För Ydre härads i Östergötlands län delning i två Länsmans-
distrikt, åt en Länsman derstädas som ofvan
|
850
|
|
I sammanhang med boställens indragning till Kronan:
för Länsmannen i Södra eller första distriktet af Westbo härad
och Jönköpings län:
godtgörelse för boställets i lönestaten upptagna ränta och
afkastning utöfver denna ränta 50: —
hyresersättning 150: —
|
200
|
|
för Länsmannen i fjerde distriktet af nämnda härad och län:
ett emot boställets ränta och afkastning svarande be¬
lopp af 85: —
hyresersättning * 150: —
|
235
|
|
för de 2:ne Länsmännen i Mellandistriktet och i Södra di¬
striktet af Östbo härad och Jönköpings län hvardera:
ett belopp, motsvarande det åt dem gemensamt anvisade
boställes ränta och afkastning 75: —
hyresersättning 150: —
|
|
S:gr 225: —
|
|
|
och således för båda tillsammans
|
450
|
—
|
för Länsmannen i Wemmenhögs härads Östra distrikt af Mal¬
möhus län:
godtgörelse för boställets ränta och afkastning. . 117: —
hyresersättning 150: —-
|
267
|
|
för Härad sskrifvaren i Akers, Daga och Selebo häraders fög¬
deri af Södermanlands län:
godtgörelse, svarande mot boställets i staten upptagna
ränta och afkastning 617: —
hyresersättning 300: —
|
917
|
|
Transport
|
25,019 |
|
|
Tillhör Expeditions-Utskottets Förs lo;/ till underd. Skrifvelse, i\:o 149. 3
|
Riksmynt.
|
|
R:dr
|
öre
|
Transport
|
25,019
|
—
|
för Kronofogden i Westra härads fögderi af Jönköpings län:
ett mot. boställshemmanens i stat beräknade ränta och af¬
kastning svarande belopp 595: —
hyresersättning 300: —
|
895
|
|
Åt Länsmannen i Särna socken och Idre kapellag af Stora Kop¬
parbergs län, löneförhöjning
|
200
|
|
Ersättning för i följd af jernvägs-anläggningar exproprierad jord
från kungsgården Noret samt 3:ne lands-stats-boställen, nemi.:
åt Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län . . . 100: —
åt Länsmannen i Oppunda härads Vestra distrikt
af Södermanlands län 21: —•
åt Länsmannen i Grimstens härad al Örebro län 12: —
åt Häradsskrifvaren i Wester-Nerikes fögderi... 32: —
|
165
|
|
Tillsammans, att tilläggas nuvarande kontanta anslaget för lands¬
staterna i länen
|
26,279
|
—
|
2:o Ohadt förslagsvårde å Indelta räntorna.
|
|
|
Enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition N:o 1 samt i öfverens¬
stämmelse med den gjorda beräkningen af Statsverkets in¬
komster under nästa statsregleringsperiod bör de åt lands¬
staterna anvisade indelta räntors förslagsvärde förhöjas med
det jemnade belopp, hvarmed berörda värde under åren
1858—1860 uppgått utöfver den derför hittills antagna för-
slagssumman, eller med 46,550:
hvaremot.
och sedan, på sätt här ofvan synes, kontant vederlag
för de i nuvarande lönerna inbegripna boställs-
räntor blifvit tilldeladt åtskillige tjenstemän, som
komma stt frånträda sina nu innehafvande bo¬
ställen; samt då dessa räntor, som framdeles
blifva Kronan behållne, således böra från Iiiks-
statsutgifterna uteslutas, så afräknas här desam¬
mas belopp sålunda, nemligen:
|
|
|
Transport 46,550: —
|
26,279
|
—
|
i Tillhör Expeditions-Utskottets Förslag till it/iderd. Skrifvelse. N\o 149.
|
Biksmynt.
|
|
K: dr
|
öre
|
Transport 46,550 —
|
26,279
|
—
|
af Remb N:o 1, 4 mantal, anslaget åt Länsman¬
|
|
|
nen i l:sla distriktet af Westbo härad uti Jön¬
|
|
|
köpings län 9: —
|
|
|
af Sånnaryd N:o 1, | mantal, anslaget åt
|
|
|
åt Länsmannen i 4:de distriktet af
|
|
|
dito dito • 19: —
|
|
|
af Ulås Norregård N:o 3, \ mantal, an¬
|
|
|
slaget åt Länsmännen i Mellandistriktet
|
|
|
och Södra distriktet af östbo härad i
|
|
|
dito län 38: —
|
|
|
af Stora Isie N:o 11, 4 mantal, anslaget
|
|
|
åt Länsmannen i Wemmenhögs härads
|
|
|
östra distrikt af Malmöhus län ... 5: 5.
|
|
|
af Ärja N:o 3, | mantal, anvisadt åt
|
|
|
Häradsskrifvaren i Åkers, Daga och Se¬
|
|
|
lebo häraders fögderi af Södermanlands
|
|
|
län . 117: —
|
|
|
af Alsheda Skomakaregården, i, och Gas¬
|
|
|
torp, 4 mantal, anslagne åt Kronofogden
|
|
|
i Westra härads fögderi af Jönköpings
|
|
|
län 1: — 189: 5.
|
|
|
återstår netto-tillökning
|
46,360
|
95
|
Summa
|
| 72,639
|
95
|
Tillhör Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 149. 5
Tab. litti. B.
Jordbruket, Handeln och Näringar ne.
|
Riksmynt.
|
|
R:dr
|
öre
|
Ny anvisning.
|
|
|
Undervisnings-anstalter för Jordbruk och Landtmanna-näringar.
|
|
|
För lägre Landtbruksskolor; såsom fyllnad i derför redan å stat
tillgängliga medel 500: —
Till stipendier åt personer, som vid enskilda mejerier
genomgå fullständig lärokurs i mejeri-handteringen 3,000: —
|
3,500
|
|
Agronomer och deras elever.
|
|
Till löneförhöjning åt de tvänne äldste Agronomerne, å 1,500
R:dr hvardera
|
3,000
|
—
|
Befrämjande i allmänhet af Jordbruk och Landtmanna-näringar.
|
|
|
För Landtbruks-akademiens experimentalfält:
Tillökning i Intendentens nuvarande lön 900: —
Tillökning i Agrikultur-kemistens lön
och hushyre-ersättning 1,400: —
Till laboratoriets underhåll, anskaffande
af kärl, reagentier, kol m. m. . . . 1,500: —
Aflöning åt Agrikultur-kemistens Assi¬
stent 1,200: —
Till handräckning vid laboratoriet . . 300: — ^
Löneförhöjning åt Landtbruks-akademiens Sekreterare 500: —
|
5,800
|
|
Undervisning s-anstalter för Slöjderna.
|
|
Tillökning i års-anslaget för Teknologiska institutet
|
6,000
|
—
|
Transport
|
18,300
|
|
6 Tillhör Expeditions- Uts/coltets Förslag (ill unden!. Skrifvelse N:o 149.
Riksmynt
Befrämjande i allmänhet af Slöjden
Transport
Till rese-understöd åt fabriks- och handtverks-arbetare, hvilka
önska att genom i-esor till främmande länder, samt någon
tids arbete på dervarande verkstäder, öka sina insigter och
sin konstfärdighet 3,000: —
Till Slöjd-expositioners befrämjande 1,500: —
Undervisnings-anstalter för Handel och Sjöfart.
|
|
Navigationsskolan uti
|
|
|
Stockholm:
|
|
|
Löneförhöjning åt ordinarie Läraren .
|
. 500: —
|
|
Arfvodes-förhöjning:
|
|
|
åt l:ste Underläraren
|
350: —
|
|
åt 2:dre dito
|
375: —
|
|
Till materiela behof
|
. 300: —
|
1,525:
|
Göteborg:
|
|
Ordinarie Läraren; löneförhöjning . .
|
. 750: —
|
|
Under-läraren; arfvodes- dito . . .
|
. 450: —
|
|
Till materiela behof
|
. 300: —
|
1,500:
|
Gefle:
|
|
Ordinarie Läraren; löneförhöjning . .
|
. 258: 75
|
|
Under-läraren; arfvodes- dito . .
|
375: —
|
|
Till materiela behof
|
. 300: —
|
933:
|
Malmö:
|
|
|
Ordinarie läraren; löneförhöjning. . .
|
. 630: —
|
|
Under-läraren; arfvodes- dito . . .
|
. 375: —
|
|
Till materiela behof
|
300: —
|
1,305:
|
Calmar:
|
|
Ordinarie Läraren; löneförhöjning . .
|
. 130: —
|
|
Under-läraren; arfvodes- dito . . .
|
. 375: —
|
|
Till materiela behof
|
. 300: —
|
805:
|
Hernösand:
|
|
|
Ordinarie Läraren; löneförhöjning . .
|
. 130: —
|
|
Under-läraren; arfvodes- dito ....
|
375: -
|
|
Till materiela behof
|
300: —
|
805:
|
Transport 6,873: 75
18,300
4,500
22,800
Tillhör Ecrpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o 149 7
Till
|
Transport
|
6,873 75
|
Westervik:
|
|
|
Ordinarie Läraren; löneförhöjning .
|
. . 100: —
|
|
Under-läraren; arfvodes- dito . . .
|
. . 400: —
|
|
Till materiela behof
|
. . 300: —
|
800: —
|
Wisby:
|
|
Ordinarie Läraren; löneförhöjning .
|
. . 125: —
|
|
Under-läraren; arfvodes- dito
|
. . 375: —
|
|
Till materiela behof
|
. . 300: —
|
800: —
|
Carlshamn:
|
|
|
Ordinarie Läraren; löneförhöjning .
|
. . 325: —
|
|
Under-läraren; arfvodes- dito
|
. . 375: —
|
|
Till materiela behof
|
287: 50
|
987: 50
|
Befrämjande i allmänhet af Bergsbruket.
års-arfvoden samt rese- och traktaments-ersättningar åt
tvänne i kolning och bränntorfs-beredning kunnige personer,
som, på reqvisition af bruks- eller skogsegare, meddela prak¬
tisk anvisning för tillämpningen af de härvid begagnade bä¬
sta methoder
Fiskeri-näringens understöd.
För åstadkommande af nödiga förbättringar i fisken-näringen .
Riksmynt
R:dr
22,800
9,461
5,000
6,500
25
Summa ' 43,761 1 25
8 Tillhör Expeditions- Lis ho tiris Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 149.
Tal».
Tabell öfver Riks-
Civil-departcmentct.
Stats-råden utan Departementer: 3 å 12,000 R:dr
Departements-chefen:
Nuvarande anslaget 15,000: —
Tillkommer: årlig hyresersättning 2,000: —
Departementets Expedition:
Nuvarande summan • 14,600: —
Tillkommer: Förhöjning i anslaget till gratifikationer åt extraordi¬
narie tjenstemän och vaktbetjente uti Expeditionen 1,000: —
Kommers-kollegium:
Nuvarande anslaget 88,600: -
Tillkommer: löneförhöjning åt 3:ne Vaktmästare, å 50 R;dr hvardera 150: ■
Statistiska Tabell-kommissionen. (Derunder 4 särskilda reservations-anslag å till¬
sammans 14,250 R:dr.)
Nuvarande beloppet 26,200: —
Tillkommer: Förhöjning i aflöningen för Chefen vid Statistiska Byrån 500: •
samt i reservations-anslaget „till arfvoden åt tillfälliga biträden"
en tillökning af 3,000: —
Landtmäteri-staten:
Penningar:
Nuvarande beloppet 88,945: 1.
Tillkommer: Förhöjning
a) i lönen för landtmäteri-sekreteraren . 500: —
b) i lönerna lör 3:ne Ingeniörer vid Gene-
ral-landtmäteri-kontoret, å 600 R:dr åt
hvardera 1,800: —
Transport 2,300: — 88,945: 1.
Tillhör Expeditions-Utskottets Förstäf/ till underd. Skrifvelse, j\:o 149. U
JLilt. C.
Statens Sjette Huf\ud-titel.
Penningar.
|
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
|
S p a n m å 1
|
Summa
Riksmynt.
|
Indelt på förslag.
|
Oindelt.
|
Mått.
|
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
|
Mått.
|
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
|
lt:dr
|
ö.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
R:dr
|
ö.
|
36,000
|
|
|
—
|
|
—
|
■
|
—
|
|
|
|
|
36,000
|
—
|
17,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
17,000
|
|
45,600
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
|
—
|
45,600
|
—
|
88,750
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
88,750
|
—
|
29,700
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
|
|
—
|
29,700
|
—
|
217,050
|
'
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
-
|
|
—j
|
217,050
|
—
|
Bih. till Rike/s St. Brot, 1862-1863. 10 Sami, 1 Aid. 13 Höft. 2
10 Tillhör Expedilions-VIsko Hels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 149.
Transport 2,300: — 88,945: 1.
c) Nytt anslag till lön åt en Amanuens
vid nämnda Kontor 1,200: —
d) Tillökning i lönen för Andre Vaktmä¬
staren derstädes 50: —
e) Nytt anslag till arfvoden åt Lärare för
Landtmäteri-elever 3,000: — 6,550:
95,495: 1.
Indelta räntor, såsom i 1861 års Riks-stat 1.304: 99.
För Rikets ekonomiska Karteverk, Reservations-anslag
Nuvarande summan bibehålles
Öfver-ståthållare-embetet:
Nuvarande anslaget 70,049: -
Tillkommer: Förhöjning
i lönen för Öfver-ståthållaren 2,317: 55.
i d:o för Sekreteraren hos Öfver-ståthållare-embetet . 500
i d:o för den bos Sekreteraren tjenstgörande Kanslisten 100
Nytt anslag till aflöning åt ytterligare 4 Exsekutions-
betjenter, å 300 R:dr för hvardera 1,200: —
Tillhopa 4,117: 55.
hvarifrån dock afgår den genom Kamererare-befattnin-
gens redan skedda indragning för Statsverket upp¬
komna besparing af 300: — 3,817: 55.
Lands-staterne i länen:
Penningar:
Nuvarande beloppet 966,725: 28.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. A 26,279: — 993^04: 28.
Indelta räntor:
Nuvarande anslaget 118,119: 5.
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt A 46,360: 95. -[34 4^6;
Indelt Spanmål, såsom i 1861 års Riks-stat 17,118: 40.
Oindelt Spanmål, dito dito 7,736: 40.
Transport
Tillhör Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o '149. 11
|
|
Indelta
räntor.
|
|
|
|
Spanmål
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Indelt på förslag.
|
|
Oindelt.
|
|
Summa
|
|
Penningar.
|
enligt
markegång
på förslag.
|
Mått.
|
Värde
å 2 K:dr
kubikfoten.
|
Mått.
|
Värde
förslagsvis
å 2 P:dr
kubikfoten.
|
Riksmynt.
|
R:dr
|
ö.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
R:dr
|
■■
0.
|
217,050
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
217,050
|
|
95,495
|
1
|
1,304
|
99
|
|
|
|
|
|
|
|
|
96,800
|
|
6,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
6,000
|
|
73,867
|
—
|
|
—
|
|
—
|
- r -
|
|
|
—
|
——
|
—
|
73,867
’
|
—
|
993,004
|
28
|
164,480
|
|
8,559
|
2
|
17,118
|
40
|
3,868
|
2
|
7,736
|
40
|
1,182,339
|
8
|
1,385,41629
|
165,784)99' 8,559) 2
|
17,11840
|
3,868) 2
|
7,73640
|
1,576,056
|
8
|
12 Tillhör Expeditions-Utskottets Förslug till under d. Skri frelse, N:o 149.
|
Transport
|
Gästgifvares friheter
Till lättnad för skjutsningstungan, der den genom entreprenad bestrides och är
särdeles tryckande; Reservations-anslag
Färjor och Färjekarlar
|
|
S:gr
|
Jordbruket, Handeln och Miringarne.
|
|
Reservations-anslag.
|
|
Skiften och afvittringar
Yägar och kommunikationer
! Undervisnings-anstalter för jordbruk och landtmanna-näringar:
1 Nuvarande anslaget
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B
|
140,500: —
. . 3,500: —
|
Agronomer och deras elever:
Nuvarande beloppet
Tillkommer'. Förhöjning, se Tab. Litt. B
|
. . 26,550: —
. . 3,000: —
|
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Nuvarande summan
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt B
|
32,100: —
|
Häst-afvelns förbättrande
Undervisnings-anstalter för slöjderna:
Nuvarande anslaget 131,150: —
Tillkommer: Förhöjning, so Tab. Litt. B . 6,000: —
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
Penningar :
Nuvarande beloppet 18,000: —i
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B 4,500: —
Indelta räntorna uteslutas ur nya Riks-staten.
Transport
Tillhör Expediti o tis- il tuko l tels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o f 49. 13
Penningar.
|
Indelta
räntor,
enligt
markegång
på förslag.
|
Spanm ål
|
Summa
Riksmynt.
|
Indelt på förslag.
|
Oindelt.
|
Mått.
|
Värde
å 2 E:dr
kubikfoten.
|
Mått.
|
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
|
R:dr
|
Ö.
|
11: dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
R-.dr
|
ö.
|
1,385,416
|
29
|
165,784
|
99
|
8,559
|
2
|
17,118;40
|
3,868
|
2
|
7,736
|
40(1,576,056
|
8
|
1,039
|
4
|
17,500
|
—
|
4
|
1
|
8
|
20
|
' —
|
—
|
|
—
|
18,547
|
24
|
100,000
|
|
|
|
: ■
|
|
|
|
'
|
|
'
|
|
100,000
|
_
|
|
—
|
LSI (ii)
|
17
|
7
|
35
|
40
|
|
—
|
|
—
|
220
|
9
|
1,48Ö.455|33
|
183,469 68
|
8,581
|
—
|
17.162
|
—
|
3,868]
|
2
|
7,736
|
40
|
1,694,823
|
41
|
63,000
|
|
|
'
|
|
|
|
|
|
|
|
|
63,000
|
|
12,000
|
|
|
—
|
|
|
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
12,000
|
—
|
144,000
|
|
|
—
|
|
|
■
|
|
|
|
|
—
|
144,000
|
—
|
29,550
|
—
|
|
—
|
|
|
|
—
|
|
—
|
|
|
29,550
|
|
37,900
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lil ti''
|
|
37,900
|
|
49,545
|
—
|
|
—
|
|
|
|
—
|
330
|
7
|
661
|
40
|
50,206
|
40,
|
137,150
|
—
|
, v
|
—
|
|
-----
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
137,150
|
d-
|
22,500
|
|
|
|
|
|
|
|
|
_
|
|
|
•22,500
|
|
495,645)—
|
i
|
—
|
|
|
|
|
330
|
1 7
|
661 40 496,306 40
|
14 Tillhör Expeditions-11 Is lottets Förslag lilI underd. Skrifvelse, N:o 149.
Transport
Undervisnings-anstalter för handel cch sjöfart.
Nuvarande anslaget 33,638: 75
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B 9,461: 25
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart
Undervisnings-anstalter för bergsbruket
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
Penningar: nuvarande summan 3,700: —
Tillkommer: Förhöjning, se Tab. Litt. B. . 5,000: — 8 700-
Indelta räntor, såsom i 1861 års Riks-stat 23,929: —
Fiskeri-näringens understöd:
Nuvarande anslaget 9,600: —
Tillkmnmer: Förhöjning, se Tab. Litt, B 6,500: —
S:gr
Diverse anslag.
Utflyttningshjelp efter skiften, Förslags-anslag:
Nuvarande summan 69,000: —
Tillkommer: Förhöjning 41,000: —
Ersättning till Sala Bergslag för förlust genom vissa räntors för¬
vandling, Förslags-anslag
Odlingshjelp för Krono-nybyggare, Förslags-anslag
Jordförluster genom kanal- och väg-anläggningar, Förslags-anslag
Konvoj-kommissariatet; Förslags-anslag, att utgå direkte af Tull-medlen . . .
Kontrollen å bränvins-författningarnes tillämpning; Förslags-anslag, att direkte
utgå af inflytande Bränvinstillverknings-medel . . .
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet 27,565: 91
Tillkommer: Förhöjning 22,434: 9 50000-
men för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma tilläggas ... 47: 16
Transport
Till/iör Expeditions-Utskottets Förslog till anderd. Skrifvelse, N:o 149. 15
Penningar.
|
Indelta
räntor,
enligt
markegång
på förslag.
|
|
|
Spanmål
|
|
|
|
Summa
Riksmynt.
|
Indelt på förslag.
|
Oindelt.
|
Mått.
|
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
|
Mått.
|
Värde
förslagsvis
ä 2 R:dr
kubikfoten.
|
E:dr
|
ö.
|
E:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
E:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
E:dr
|
Ö.
|
E:dr
|
Ö.
|
495,645
|
|
|
|
|
|
|
—
|
330
|
7
|
661
|
40
|
496,306
|
40
|
43,100
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
43,100
|
|
•22,500
|
—
|
|
|
|
|
|
—
|
|
|
|
|
22,500
|
i—
|
7,500
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
“
|
7,500
|
|
8,700
|
-
|
23,929
|
80
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
32,629
|
80
|
16,100
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
16,100
|
|
593,545
|
—
|
23,92980
|
|
-i —
|
—
|
330
|
7
|
661
|
40
|
618,136
|
20
|
110,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
110,000
|
|
2,400
|
|
|
|
.
|
|
|
|
|
|
|
|
2,400
|
_
|
4,500
|
—
|
|
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
4,500
|
|
2,700
|
—
|
3,689
|
23
|
|
—
|
|
—
|
252
|
—
|
504
|
—
|
6,893
|
•23
|
750,000
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
750,000
|
—
|
440,000
|
—
|
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
440,000
|
—
|
50,047
|
16
|
——
|
|
|
|
..
|
|
|
|
|
|
50,047
|
10)
|
1,359,647
|
16
|
3,689,23
|
|
-
|
1
|
252
|
—
|
504
|
—
|
1,363,840|39
|
16 Tillhör Expeditions-T Is ho Hets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 149.
Transport
Rese- och traktaments-penniugar, Förslags-anslag:
Nuvarande anslaget 9,000: —
Tillkommer: Förhöjning 6,000: —
! Extra utgifter, Reservations-anslag:
Nuvarande beloppet 9,000: —
Tillkommer: Förhöjning 6,000: —
Summa
Tillhör Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse N:o 149. 17
|
|
Indelta
räntor
|
|
Spanmål.
|
|
|
|
|
|
Indelt på förslag.
|
Oindelt.
|
Summa
|
|
Penningar.
|
enligt
markegång
på förslag.
|
Mått.
|
Värde
å 2 K:dr
kubikfoten.
|
Mått.
|
Värde
förslagsvis
å 2 K:dr
kubikfoten.
|
Riksmynt.
|
K: dr
|
ö.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
R:dr
|
ö.
|
1,359,647
|
16
|
3,689
|
23
|
|
—
|
|
—
|
252
|
|
504
|
—
|
1,363,840
|
39
|
15,000
|
—
|
|
|
|
—
|
— —
|
|
|
|
|
|
15,000
|
—
|
15.000
|
_
|
|
|
|
|
.
|
|
|
|
|
|
15,000
|
|
1,389.647
|
16
|
3,689
|
23
|
|
—
|
|
|
252
|
—
|
504
|
—
|
1,393,840 39
|
J3,469,647
|
49
|
211,088
|
71
|
8,581
|
—
|
17,162
|
—
|
4,450
|
9
|
8,901180 3,706,800!-
|
llili. till Hikels St. Frat. 4H62—4863. 40 Sami. 4 A fö. 43 Haft.
18 Tillhör Expeditions-Utskottets Forsing lill unden!. Skrifvelse i\:o 149.
TaS». litt. ».
Extra Stats-rcglerings-anslag i sammanhang nied Sjette Hufvud-Titcln.
|
Riksinyn
|
t.
|
|
|
R:dr
|
ore
|
|
A) Att utgå under oren <IS64, 4Slik och ISöti
|
|
|
|
med % ärligen.
|
|
|
|
För Rikets Ekonomiska Karteverk, 34,000 R:dr årligen eller
för 3 år
|
102,000
|
|
|
Åt Alnarps Landtbruks-institut, 6,000 R:dr om året eller för
3 år
|
18,000
|
|
|
Till skiften och afvittringar, 87,000 R:dr årligen eller för 3 år
|
261,000
|
—
|
|
Till Ågrikultur-kemiska försöks-anstalten vid Landtbruks-akade-
rniens experimentalfält, samt till ett ändamålsenligare ord¬
nande af detta tält med dertill hörande byggnader; anslag
att utgå med 1 årligen
|
45,500
|
|
|
Till Svenska Trädgårds-föreningen, utöfver ordinarie anslaget åt
Föreningens elevskola; 4,500 R:dr årligen eller för 3 år . .
|
13,500
|
|
|
Till utdelande vid Landtbruksmöten af prisbelöningar för hus¬
djur, redskap, ladugårdsprodukter m. m., 6,000 R:dr årligen
eller för 3 år
|
18,000
|
|
|
Till fortsättande af de geologiska undersökningarne och lifgif¬
vande af derpå grundade kartor, 50,000 R:dr om året eller
för 3 år
|
150,000
|
|
|
Transport
|
608,000 1 —
|
|
Tillhör Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 449. 19
•
|
Riksmynt,
|
1
|
R:flr
|
öre
|
Transport
|
608,000
|
|
Till uppförande af en ny byggnad i hufvudstaden för Svenska
Slöjd-föreningens Söndags- och aftonskola; att utgå med
i årligen
|
300,000
|
|
Till Lärares aflönände och elevers underhåll m. m. vid praktiska
Skeppsbyggeri-i ris ti tutet i Carlskrona, 7,000 R:dr om året
eller för 3 år
|
21,000
|
|
Till aflöning för Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbygg¬
nader samt dess tjenstebiträden, såväl i hufvudstaden som
i landsorterna, 28,900 R:dr om året eller för 3 år . . . .
|
86,700
|
|
Till arfvoden för undervisnings meddelande åt Civil-ingeniörer,
3,000 R:dr årligen eller för 3 år
|
9,000
|
|
Till stipendier åt elever, som genomgå deli för Civil-iHgeniörer
bestämda kurs, 3,000 R:dr om året eller för 3 år . . . .
|
9,000
|
|
Till undersökningar, inspektions-kostnader och expenser för all¬
männa arbeten, 30,000 R:dr årligen eller för 3 år . . .
|
O
q
O
|
|
S:gr
|
1,123,700
|
|
|
B) Anslag för En gång.
|
|
|
Ersättning åt aflidne Häradsskritvaren C. E. Ruckmuns sterbhus
för den förlust Ruckman fått vidkännas i ..följd af för hög
uppskattning af Häradsskrifvare-bostället Ärga N:o 3 i Sö¬
dermanlands län 1,600: —
För uppförande vid Ultuna Landtbruks-institut at
en stallbyggnad utaf gråsten; att utgå under
år 1864 . 18,000: —
Till uppförande vid Ultuna Landtbruks-institut af ett
boningshus med lärosalar, laboratorier, rum för
elever m. m 109,000: -
|
|
|
Transport 128,600: —
|
1,123,700 j —
|
20 Tillhör Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 149.
|
Riksmynt.
|
|
R:dr
|
..
ore-
|
Transport 128,600: —
|
1,L23,700
|
|
Bidrag- åt Alnarps Landtbruks-institut, i och för till¬
byggnaden å Lomma församlings kyrka . . . 7,500: —
Till införskaffande af afvelsdjur af utmärktare bo-
skaps-racer . . 30.000: —
|
166,100
|
j
j
|
Summa
|
1.289,800
|
|
C) Lån.
|
|
|
Till utförande af nödiga förbättringar å åkerjorden vid Alnarps
Landtbruks-institut, ett räntefritt lån å
|
30,000
|
|
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCHS, 1864.
Eccpedilions- (Jtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 150.
1
m.o iso.
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 7 Nov. 1863.
Preste-Slåndet den 7 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse i anledning af vackt för¬
slag om förändring af lagstiftningen rörande jords eller lägen¬
hets af stående för allmänt behof.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 71.)
S. A. K.
Uti en hos Bikels Ständer gjord framställning har, under förmälan, hurusom
det vore ett kändt förhållande, alt Slaten finge vidkännas öfverdrifna utgifter vid ut¬
förande af byggnadsföretag och sådant icke minst vid exproprierandet af jord för jern-
vägsbyggnaderna, blifvit föreslagit, att en revision af nu gällande expropriationslag, för
så vidt den kunde hafva inflytande på jord i ochför Statens jernbanor, mätte företagas,
samt stadganden utarbetas, som befriade Staten från erläggande, för berörda ändamål,
af allt för öfverdrifna jordersättningar ni. nr.; hvarjemte särskildt blifvit yrkadt, alt vid
uppskattning af jordvärde för jernvägsanläggningar Expropriationsnämnden borde vara
förbunden att taga i beräkning de fördelar, jordegare och möjligtvis närmaste grannar
kunde antagas skörda af den blifvande jernvägen, och det högre värde deras till jern¬
väg och jernvägsstation gränsande egendomar genom desammas anläggande kunde an¬
tagas vinna, samt att dessa omständigheter således borde verka nedsättning i expropria-
tionskoslnaderna.
De yrkanden, som sålunda blifvit framställda, afse väl endast den händelse, alt
jord bör afstås i och för Statens jernvägsbyggnad^-. Men’|då.nu|gällande Expropria¬
tionslag, Kongl. Förordningen den 20 November 1845 med de deri genom Kongl. För¬
ordningen den 27 November 1854 vidtagna förändringar, omfattar alla de läll, deri af-
slående af jord eller lägenhet för något allmänt behof kan ifrågakomma, samt någon
anledning icke synes förefinnas att i delta hänseende, då fråga är om Statens jernvä-
Bih. till 11. St. Pral. 4862—1863. 40 Sami. 1 J/d. U Hafi. 1
2
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o i 50,
gar, meddela någon särskild, från den allmänna lagstiftningen afvikande föreskrift, anse
Rikets Ständer det böra tagas i betraktande, huruvida hvad nu blifvit anmärkt må för¬
anleda ändring af nämnda författning i hela dess omfång.
Vid granskning af denna författning, visar sig genast af dess 1 §, att det ofta,
icke ulan skäl öfverklagade förhållandet, att, vid afhändande af jord eller lägenhet för
allmänt behof, derför merändels måste erläggas en i jemförelse med det verkliga värdet
alltför hög löseskilling, har sin förnämsta grund i sjelfva författningen. 1 § innehåller
nemligen det stadgande, att den, som genom jordens eller lägenhetens afstående lider
skada, skall derför njuta ersättning icke allenast till fulla värdet, utan ock hälften der¬
utöfver. Genom alt inskränka ersättningen till fulla värdet allenast skulle följaktligen
den hufvudsakligaste anledningen till nämnda klagan vara undanröjd. En sådan för¬
ändring torde ock kunna ske utan förnärmande af någons rätt. Erhåller den, som ge¬
nom jords eller lägenhets afstående lider skada, derför full godlgörelse, kan han icke
hafva grundadt anspråk på att dessutom, på bekostnad af det allmänna, för hvars bästa
afståendet skett, göra en vinst. Del tillfälle härtill, som, enligt hvad nämndt blifvit, är
lemnadt i författningen, anse således Rikets Ständer böra borttagas; i sammanhang
hvarmed del dock synts Rikets Ständer nödigt att, med ändring af hvad 13 § inne¬
håller om sältet för ersättningens bestämmande, i samma § införa en bestämd före¬
skrift, alt, då jord eller lägenhet afträdas skall, uppskattning i penningar bör ske af
icke allenast sjelfva egendomen, efter del i orten ä dylik egendom allmänt gällande
högsta pris, utan ock den särskilda skada, som genom egendomens afträdande eller
användande till det afsedda ändamålet kan för egaren eller annan uppkomma; en före¬
skrift, som står i öfverensstämmelse med så väl gällande lag, som de af lagkomitéen
och lagberedningen i ämnet uttalade åsigter.
Vidare synes ock en oskälig vinst kunna i del läll, att endast en del af jord
eller lägenhet afstås, beredas den till ersättning berättigade, om nemligen ersättningen
bestämmes utan tillbörligt afseende å den särskilda fördel, som genom det beslutade
arbetets utförande skulle kunna uppkomma för den återstående delen. Ledes t. ex. en
kanal genom en vattensjuk mark, kan derigenom beredas egaren eller innehafvaren
ett förut saknadt tillfälle lill markens uppodling och han såmedelst erhålla af an¬
läggningen en fördel, måhända i värde mångdubbelt öfversligande den förlust, han
genom afstående af en del af marken fått vidkännas. Likaså kan, om egaren fått afstå
jord lör anläggande af torg, hamnplats, jernvägsstation eller annat dylikt, återstoden
genom sitt läge derinvid blifva användbarare är förut till byggnads- eller upplags¬
plats m. m. och i följd deraf vinna ett betydligen förökadl värde. Då emellertid
någon bestämmelse derom, att ett sådant förhållande bör vid pröfningen af ersätt¬
ningsanspråket tagas i beräkning, icke finnes i 1845 års förordning, anse Rikets
Ständer en dylik bestämmelse böra deri inrymmas och lämpligen erhålla sin plats såsom
ett andra moment i 13 §, hvilken §, enligt hvad nämndt är, innehåller de allmänna
föreskrifter, den särskilda Nämnd, som tillkommer alt pröfva ersättningsfrågan, har
att dervid iakttaga.
1 sammanhang med nu förordade förändringar torde äfven 14 § böra ändras.
Enligt densamma är egare af lägenhet, hvaraf endast en del erfordras lill allmänt be¬
hof, ovilkorligen tvungen att behålla återstoden, så vida icke denna antingen blir helt
och hållet onyttig eller ock ej medför besutenhet. Man kan dock länka sig ganska
många fall, då återstoden, utan alt blifva alldeles onyttig eller fastän den medför be¬
sutenhet, för egaren förlorar sitt egentliga värde; och del har synts Rikets Ständer
orättvist, om icke egaren i sådant fall skulle vara berättigad att afstå det hela. För
öfrigt synes det mindre lämpligt att, då sådant kan undvikas, lägga såsom grund för
Expedit,ions-Utskottets Förslag till lindard. Skrifvelse, N:o 150. 3
en civillags bestämmelser ett begrepp, hemtadt från den ekonomiska lagstiftningen, der¬
till fråga om besutenhet ansetts böra. Lagberedningen, som på dessa grunder ock und¬
vikit att nämna något om besutenhet i dess förslag i ämnet, har jemväl i öfrigt delat
de åsigter Rikets Ständer nu framställt.
I öfrigt hafva Rikets Ständer icke funnit skäl att, i anledning af de nu gjorda
framställningarne, föreslå någon ändring i 1845 års förordning; hvaremot Rikets Stän¬
der, i följd a! den åsigt härofvan vid l § blifvit uttalad, ansett nödigt att i 13 §:ns
sista mom. och i 25 § utesluta de der förekommande bestämmelser i afseende å den
förhöjning, hvarmed nu, enligt 1 §, ifrågavarande ersättning bör utgå, äfvensom alt
dessutom, i sammanhang med de beslutade förändringarne, föreslå åtskilliga jemkningar
i författningens redaktion.
Rikets Ständer hafva alltså för sin del beslutat att nedannämnde §§ i Kongl.
Förordningen om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 20 November
1845, sådan denna förordning blifvit förändrad genom Kongl. Förordningen den 27
November 1854, skola erhålla följande förändrade lydelse:
§ 1-
Der Konungen pröfvar nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man, menig¬
het eller inrättning tillhörer, begagnas skall, antingen till Rikets försvar, lill allmän
väg, bro, hamn eller lastningsplats, till torg eller gata i stad, till aftappning eller sänk¬
ning af sjö, till strömrensning, farled eller annan vattenledning, till allmän byggnad eller
lill dylikt allmänt behof, vare egare pligtig att mot lösen afstå hvad för ändamålet fordras.
Är fråga om jordens eller lägenhetens begagnande endast för utläggning af
elektriska ledningstrådar, utan att genom anläggningen eller dess framtida skötsel och
vård något synnerligt men i nyttjanderätten till jorden eller lägenheten egaren tillskyn¬
das, bör hvad för ändamålet behöfligt är upplåtas, utan att jorden eller lägenheten
löses. För intrång, som derigenom må kunna förorsakas, vare dock den, som intrån¬
get lider, om han derpå gör anspråk, till ersättning berättigad.
Kan ej öfverenskommelse träffas om lösen eller ersättning, som, efter hvad ofvan
sägs, utgå bör, då skall frågan härom pröfvas af särskild nämnd, som vid Underrätt
i den ort, der jorden eller lägenheten ligger, tillsättes på sätt här nedan stadgas.
§ 13.
Då jord eller lägenhet afträdas skall, uppskatte nämnden i penningar så väl
jorden eller lägenheten efter hvad egendom af samma slag och godhet enligt allmänt
pris i orten högst gäller, som ock den särskilda skada, som, genom jordens eller lägen¬
hetens afträdande eller användande till alsedda ändamålet, för egaren eller annan uppstå kan.
Skall endast del af jord eller lägenhet afträdas och uppkommer för återstoden
synnerlig vinst i följd af den afsedda anläggningen, då skall sådant vid ersättningens
bestämmande i beräkning tagas.
J det fall, att endast ersättning för intrång eger rum, uppskatte^nämnden i pen¬
ningar den skada, som genom intrånget förorsakas. Är af Rätten stadgadt, att ersätt¬
ningen skall utgå i årlig afgift, rätte nämnden uppskattningen derefter; Och bör i detta
4 Exp e di tio n s- (J/s k olle, ts Forsing' till underd. Skrifvelse, N:o 150.
fall ersättning bestämmas särskildt för det intrång, sjelfva anläggningen medför, och
särskildt för det, som sker genom inrättningens skötsel och drift.
Är fråga om flera lägenheter, som tillhöra särskilde egare, varde ersättningen
bestämd särskildt för hvardera.
§ 14.
Erfordras för ändamålet, att blott en del af lägenhet afstås, och blifver lägen¬
heten, genom afskiljande af denna del, för egaren eller innehafvaren onyttig eller syn¬
nerligt obeqväm, då hör hela lägenheten, enligt nu bestämda grunder, losas, der egaren
det äskar. I dessa frågor meddele Rätten beslut, innan nämnden sättes, och må klagan
öfver det beslut föras i den ordning uti § 2 stadgas.
§ 25.
Tvis ta egare, inteckningshafvare eller andra om bättre rätt till hvad såsom er¬
sättning eller betalning är vordet bestämdt att utgå; derom må talan särskildt i laga
ordning utföras. Uppstår dervid hos Rätten fråga om lyftning, ege Rätten derom
förordna efter ty skäligt pröfvas. Skulle sådan tvist yppa sig i sammanhang med frå¬
gan om skadeståndets bestämmande, må den ej uppehålla slut i denna fråga, utan
varde hänvisl tili särskildt utförande; och ege förty Rätten, der så erfordras, vid val
af nämnd, göra förslag i de tvistandes ställe, på sätt i § 5 sagdt är. Har egare under¬
låtit alt hos Rätten, såsom § 2 bjuder, i ändamål af instämning uppgifva den, sorn i
anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver; vare egaren skyldig att,
efter Rättens bepröfvande, hålla sådan medpart skadeslös.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 6 November 1863.
E.xp odilia n s- Uts k o l tets Förslag till underd. Skri/veise, N:o ifil.
5
.V» 151.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 .Nov. 1863.
Preste-Slnndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den to — —
Bonde-Ståndet den u — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga örn ersättning af
Statsverket till 3:ne officers-enkor för innehållen aflöning för
deras numera aflidne män under krigs fångenskap.
(Stats-Utskottels Utlåtande N:o 171.)
S. A. K.
lili Nådig skrifvelse till Rikets Ständer af den 24 Oktober sistlidna år har E.
K. Maj:t behagat i nåder meddela: dels hurusom Löjtnanten vid f. d. Arméens Flottas
Sveaborgs eskader, Kapitenen Johan Fredrik Standertskjölds enka Johanna Wilhelmina
Standertskjöld, född Mellin, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit, att, ehuru hon
försummat att inom löreskrifven tid, eller före utgången af år 1860, väcka anspråk på
utbekommande af den del utaf hennes mans aflöning, som under hans vid Sveaborgs
öfvergång år 1808 iråkade fångenskap blifvit innehållen, E. K. Maj:t likväl, med af¬
seende derå, att denna försummelse härledde sig från okunnighet om det beslut, hvari¬
genom henne blifvit tillerkänd en sådan rättighet, och då samma okunnighet vore desto
mer ursäktlig som något tillkännagifvande af berörde beslut icke blifvit i Finska tid-
ningarne infördt, måtte läckas af gunst och nåd tillåta sökanden, hvilken vore i Fin¬
land boende, att ännu få anmäla sig hos Stats-kontoret, för att derstädes göra sin rätt
gällande;
dels alt likaledes enkan efter f. d. Kaptenen vid f. d. Arméens Flottas Sveaborgs
eskader Majoren Henrik Gustaf Standertskjöld, Jeanette Standertskjöld, född von Törne,
hos E. K. Maj:t i underdånighet anhållit, att sedan hon, som äfven är i Finland boende,
hos Stats-kontoret begärt att utbekomma den andel af aflöningen för hennes man, som
innehållits under det han, efter Sveaborgs öfvergång, hållits i Rysk fångenskap, men
ansökningen om medlens utbekommande, i anseende till den vintertiden försvårade
postgången emellan Sverige och Finland, skulle hafva till Stats-kontoret inkommit efter
6 Expeditions- Ut skottets Förslag till underd. Skrifvelse, L\:o 151.
preskriptionstidens utgång den 31 December 1860, af hvilken orsak något afseende derå
icke kunnat fästas, E. K. Maj:t mätte täckas af gunst och nåd tilldela sökanden en
gratifikation, motsvarande den innehållna löneandelen ;
dels ock alt Ryttmästare!) Salomon Lindmans enka, Lovisa Röper, hos E. K.
Maj:t anfört underdåniga besvär deröfver, att sedan hon, under åberopande af Kongl.
Brefvet den 24 Juli 1857 och Stals-kontorets derpå grundade kungörelse af den 1 Sep¬
tember samma år, hos Stats-kontoret anhållit om utbekommande af det belopp, som
under mannens krigsfångenskap i Frankrike åren 1807—1810 skall blifvit innehållit af
hans då iunehafvande lön såsom Löjtnant vid f. d. Mörnerska husar-regementet, hvar¬
vid af sökanden behörigen styrkts, att mannen hiel' tillfångatagen den 17 April 1807
och frigafs år 1810 samt att han först efter återkomsten från fångenskapen, med sö¬
kanden ingick äktenskap, äfvensom att löjtnants-aQöningen vid Mörnerska husar-regemen¬
tet, enligt 1808 års stat, utgjorde 128 R:dr i lön och 82 R:dr i fourage-penningar,
eller tillsammans 210 R:dr Specie; så hade Stats-kontoret, medelst Resolution den 6
December 1860, förklarat, att, enär, hvarken genom de ansökningen åtföljande hand¬
lingar kunde anses vara ådagalagdt, eller vid anställda undersökningar i Stats-kontoret
vore utrönt, om och (ill hvilket belopp aflöning för Ryttmästaren Lindman under hans
fångenskap blifvit innehållen och till Stats-verket indragen, Stats-kontoret, innan sådant
förhållande blifvit behörigen styrkt, icke kunde några medel för ifrågavarande ändamål
anordna ; — och hade klaganden, uppå andragna skäl, i underdånighet yrkat, att E. K.
Maj:t, med ändring af berörda beslut, måtte förklara henne berättigad att utbekomma
de medel, hvarom hon hos Stats-kontoret gjort ansökning.
Efter inhemtande af Stats-kontorets underdåniga utlåtanden i dessa 3:ne mål,
hade vid föredragning af desamma, E. K. Maj:t, hvad först anginge enkan Lindmans
underdåniga besvär, ansett skäl icke vara af klaganden anförda, som kunde föranleda
till ändring af Stals-kontorets i ämnet meddelade beelut, men i betraktande af de i
alla dessa nu förevarande ersättningsfrågor förekommande förhållanden, har E. K. Majit
till Rikets Sländers pröfning och beslut öfverlemna!, huruvida någon godtgörelse af all¬
männa medel må skäligen kunna förenämnda Irenne enkor tillerkännas, och har E. K.
Maj;t, för den händelse Rikets Ständer sådant bevilja, ansett ersättningen kunna bestämmas:
för Kaptens-enkän Johanna Wilhelmina Standertskjöld, född Mellin, enligt Stals-
kontorets utlåtande, lill 105 R:dr;
för Majors-enkan Jeanette Standerlskjöld, född von Törne, till hälften af den lön,
som, enligt 1808 års stat, tillkom personer med kapilens-grad vid Arméens Flottas
Sveaborgs eskader, hvarest mannen varit såsom Kapiten anställd, utgörande denna hälft
för ett år, hvarunder med säkerhet kunde antagas att hans fångenskap fortfarit, 112
R.dr 50 öre; och
för Ryllmästare-enkan Louise Lindman, född Röper, till hälften af tre års löjtnants-
lön vid dåvarande Mörnerska husar-regementet, enligt 1808 års stat utgörande, utom
fourage-penningar, hvilka E. K. Maj:t ansett härvid icke böra komma i beräkning, 128
R:dr Specie eller nu motsvarande 192 R:dr R:mt, deraf hälften för tre år belöper till
288 R:dr.
Vid 1856—1858 års riksdag förklarade Rikets Ständer de under krigsåren
1806—1810 fångne ogifte officerares och underofficerares fordringar på staten för inne¬
hållen och till Stats-verket indragen aflöning vara af den beskaffenhet, att Staten måste
anse sig förbunden att desamma godtgöra, i de fall, der vederböraudes anspråk blefve
behörigen styrkta, samt anvisade för sådant ändamål ett förslagsanslag af 21,600 R:dr.
I sammanhang dermed stadgade väl Rikets Ständer en bestämd tid, till och med år
1860, inom hvilken vederbörande egde göra sina anspråk gällande; men då, enligt ett
Expeditions- Utsko t tels Förslag lill anderd. Skrifvelse, A: o 152. 1
handlingarne bifogadt, af hufvudredaktören för Finlands allmänna tidning utfärdadt bevis,
något tillkännagifvande baroni icke i Finlands officiela tidning influtit, hafva Rikets
Ständer, i betraktande jemväl af de bevekande omständigheter, som i afseende å ifråga¬
varande enkor förekommit, funnit sig böra E. K. Maj:ts förevarande nådiga framställ¬
ning bifalla; hvadan Rikets Ständer, för ofvanberörda af E. K. Majit angifna ändamål,
anvisat ett anslag för en gång af 505 R:dr 50 öre, att från Riksgälds-kontoret utgå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 10 November 1863.
YiO 159.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den lo Nov. 1863.
Presle-Slåndet den 10 — —
BorgareStåndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 11 Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition om anvisande af anslag till betäckande
af kostnaderna för Sveriges deltagande, dels i 1862 års all¬
männa industri- och konst-exposition i London, dels ock i
den för landtbruks-alster och redskap innevarande års sommar
anordnade internationéla utställning i Hamburg.
(Stals-Ulskollels Utlåtande Nio 173.)
S. A. K.
Utaf en den 7 sistlidne Augusti (ill Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
hafva Rikets Ständer inhemlal, ali, sedan härvarande Kongl. Stor-firitanniske Minister
tillkännagifva, att en för alla nationer gemensam industri- och konst-exposition komme
att öppnas i London den 1 Maj 1862, samt de lör anordnandet af denna exposition
af Hennes Stor-Rritanniska Majit utsedde kommissarier framställt önskan att få sätta
sig i beröring med sådana personer eller sällskap, hvilka bäst vore i tillfälle att gagna
dem, som ämnade på expositionen utställa artiklar, så, och då erfarenheten ådagalagt,
att vid hittills anordnade allmänna större industri-expositioner de flesta stater, med an¬
språk på högre utveckling och med tillgång på värdefulla industri- och slöjdarbeten
8 Expeditions- Ut sk o t tets Förslag till underd. Skrifvelse, IS: o 452.
samt konstalster, deruti tagit del, samt Rikets Ständer vid föregående likartade all¬
männa utställningar uttalat sig för landets deltagande i desamma, och för ändamålet då
anvisat erforderliga medel, hade E. K. Majit, under den 17 Maj 1861 förordnat, att
åtgärder äfven då borde vidtagas, på det att Sverige vid ifrågavarande exposition icke
måtte lemnäs orepresenleradt, samt utsett Grosshandlaren m. m. C. F. Waern alt vara
kommissarie för Sverige vid omförmälda exposition; hvarjemte E. K. Majit, i likhet
med hvad tillförene egt rum, tillsatt en särskild Central-komité för Sveriges deltagande
uti berörda exposition, samt uppdragit åt H. K. H. Hertigen af Östergötland att i be-
mälda komité vara ordförande.
Till bestridande af de med förevarande uppdrag förenade kostnader hade E. K.
Majit tid efter annan anbefallt Sitt och Rikets Stats-kontor, att utaf under händer va¬
rande medel å förskottstitel anordna och bemälda Central-komité tillhandahålla, uppå
dess i män af behof skeende reqvisitioner och emot framtida redovisning, ett belopp
af tillsammans 145.000 Ridr, hvarutaf, enligt lill E. K. Majit utaf komiléen aflemnad
redogörelse, 144,146 Ridr 2 öre blifvit för ändamålet använda och återstoden, 853 Ridr
98 öre, blifvit till Stals-kontoret återlevererade; varande uti ofvannämnda utgiftssumma
likväl upptaget ett belopp af 4,761 Ridr 84 öre för anskaffande af ett praktverk öfver
expositionen, hvilket ännu vore under utgifning i London, och hvarutaf E. K. Majit
tillåtit att vissa exemplar finge af allmänna medel inköpas för att framdeles utdelas på
sätt E. K. Majit komme att i nåder bestämma; i sammanhang hvarmed skulle tagas
under nådigt öfvervägande, af hvilka medel kostnaden för detta inköp borde godtgöras.
Då emellertid de med Sveriges deltagande i oftanämnda exposition förenade
kostnader icke syntes kunna för fäderneslandet medföra åsyftad fördel, med mindre än
alt kännedom om det i teknist och industriell hänseende lärorika, som vid expositionen
kunde vara att inhemta, sedermera hlefve inom landet mera allmänt spridd, hade E. K.
Majit ansett tillfälle böra beredas, dels ät vissa dertill utsedde lärare vid de tekniska
undervisningsanstalterna i riket, älvensom åt andra, hvilka genom sina insigter eller
eljest kunde anses utöfva en mera allmän inverkan på industriens utveckling, dels ock
åt skicklige och redbare arbetare inom olika grenar af landtbruks-och fabriksindustrien,
att expositionen besöka;
Och hade, i sådant ändamål, E. K. Majit, genom nådigt Bref den 21 Mars 1862,
anbefallt Stats-kontoret att, af under händer varande medel, under förskottstitel anordna
ett belopp af 20,000 Ridr, att utgå till ena hälften såsom resestipendier åt sådane lärare
vid tekniska undervisningsanstalterna, eller andra personer, som E. K. Majit kunde finna
skäligt att utse, och till den andra hälften, för att såsom resebidrag tilldelas industri¬
idkare och arbetare, hvilka vitsordats såsom skicklige i sitt yrke och för öfrigt lämplige.
I sammanhang härmed har E. K. Majit uti högstberörda nådiga Proposition ock
meddelat, att, sedan Kongl. Majit, med anledning af gjord anmälan om en i Juli må¬
nad detta år tillämnad internationel utställning i Hamburg af landtbruksalster och red¬
skap, äfvensom af alla sorters afvelsdjur, dels under den 9 sistlidne Januari, med för¬
klarande det endast åkerbruks-redskap och landlbruks-alster af alla slag borde härifrån
riket till ifrågavarande exposition på allmän bekostnad utsändas, åt Landlbruks-akade-
miens Förvaltnings-komité uppdragit alt vidtaga nödiga åtgärder för bringande lill all¬
mänhetens kännedom af de närmare vilkoren lör deltagande i utställningen, samt alt,
i samverkan med vederbörande Hushållnings-sällskap, bestämma lämpliga platser, såväl
för expositions-artiklarnes insamlande inom orterna, som för deras afsändande lill Ham¬
burg m. m.. dels ock under den 17 derpåföljande April förordnat Professoren m. m.
Johan Arrhenius att vara kommissarie för Sverige vid omförmälda exposition, samt alt,
i sådan
Expedilions-Utskollets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o I82. 9
i sådan egenskap, dels vidtaga de anordningar, som för Sveriges deltagande i berörda
utställning kunde af omständigheterna påkallas och i sådant afseende sätta sig i för¬
bindelse med den för expositionen i Hamburg tdlsatta komité, dels ock utse de biträ¬
den, som för uppdragets fullgörande funnes behöfliga, bade E. K. Maj:t, uppå För-
valtnings-komitéens framställning, genom nådigt Bref den 17 Maj innevarande år anbe¬
fallt Stats-kontoret att, till bestridande af de lör ifrågavarande exposition nödiga orga-
nisations-omkostnader, å förskottstitel anordna och till Förvaltnings-komitéen utbetala
ett belopp af 5000 R:dr R:mt, emot framtida redovisningsskyldighet; hvarjemte E. K.
Majit bemyndigat nyssbemälda komité såväl att anskaffa ett kreditiv å 10,000 mark
Hamburger banko, att af den utsedde kommissarien användas till förefallande utgifter
vid expositionen, som att till bemälde kommissarie och hans biträden utbetala lämpliga
förskott, äfvensom E. K. Majit förklarat Sig vilja, uppå derom af Förvaltnings-komitéen
efter expositionens slut skeende underdånig anmälan, i nåder bestämma den godtgörelse,
som borde bemälde kommissarie och dess biträden tilldelas.
Under uttalande af den tillförsigt, att Rikets Ständer måtte finna de verkställda
utbetalningarne af ofvan omförmälda särskilda belopp hafva, för Sveriges värdiga del¬
tagande uti de ifrågavarande expositionerna, varit af omständigheterna påkallade, bar
E. K. Majit nu föreslagit Rikets Ständer att anvisa medel till ersättning åt Stats-kon¬
toret dels för utbetalningarne till Central-komitéen för Londoner-expositionen, enligt
den afgifna redogörelsen Ridr 144,146: 2.
efter afdrag likväl af den deri upptagna utgiftspost af ,, 4,761: 84
för inköp och hemtransporterande af del i London utgifna praktverket
öfver expositionen, hvilken utgiftspost framdeles komme att af
andra medel Stats-kontoret godtgöras, eller med återstående „ 139,384: 18.
äfvensom för de, jemlikt Kongl. Majits nådiga beslut den 21 Mars
1862, anordnade „ 20,000: —
till resestipendier åt lärare vid tekniska undervisningsanstalter och
andre af E. K. Majit utsedde personer, samt resebidrag åt
industri-idkare och arbetare; alltså med en sammanlagd summa af Ridr 159,384: 18.
dels ock för det belopp, som, enligt framdeles ingående redovisning, kunde stvrkas
hafva blifvit utbetaldl för utställningen af landlbruks-alster och redskap i Hamburg.
Då för Svenska industriens och landlbrukets utveckling, äfvensom för utbredande
i utlandet af kännedom om våra produkter, det otvifvelaktig! varit af stor vigt att
Sverige på ett värdigt sätt deltagit i ofvan omförmälda expositioner, hafva Rikets Stän¬
der, som funnit de i sådant hänseende vidtagna åtgärder ändamålsenliga, bifallit att de
för ifrågavarande ändamål förskjutna medel må varda Stats-kontoret godtgjorda, dervid
Rikets Ständer dock ansett sig icke kunna ingå i pröfning af kostnaderna för exposi¬
tionen i Hamburg i vidare mån än medel derför redan blifvit disponerade;
Och hafva Rikets Ständer alltså på det sätt bifallit E. K. Majits ifrågavarande
nådiga framställningar, att på Riksgälds-konloret anvisats:
a) till betäckande af kostnaderna för Sveriges deltagande i 1862 års allmänna
industri- och konst-exposition i London ett belopp af 159,384 R:dr 18 öre; och
b) för godtgörande af enahanda kostnad vid den för landtbruks-alster och red¬
skap innevarande års sommar anordnade internationela utställning i Hamburg,
Bill. till R. St. Prat. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 2
10 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 153.
dels 5,000 R:dr R:mt, dels ett belopp, enligt gällande kurs, motsvarande
10,000 mark Hamburger banko, att i mån af behof utgå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 10 November 1863.
153.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Nov. 1863.
Presie-Slåndel den 10 — —
Borgare Ståndet den lo — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående ersättning för
sådana af Kongl. Stats-kontoret förskottsvis bestridda utgifter,
för hvilka statsanslag ej blifvit af Rikets Ständer beviljade.
(Stats-U(skottets Utlåtande N:o 175.)
S. A. K.
Uti den vid början af innevarande riksdag aflålna Nådiga Propositionen om
Statsverkets tillstånd och behof bar E. K. Majit meddelat, hurusom Stats-kontoret i
underdånighet aflemna! dels en förteckning å de af delta embetsverk intill den 1 Juli
nästlidna år under förskottslilel anordnade model, hvilka borde hos Rikets Ständer till
ersättande anmälas, uppgående till en summa af 101,547 R:dr 96 öre, och dels, isam¬
ma ändamål, en uppgift ä några under åren 1858, 1859 och 1860 af vissa länsstyrelser
anordnade poster, hvilka, i öfverensstämmelse med föreskriften i då gällande iänsslater,
afförts å öfverskotten på Statsverkets inkomster, men sedermera i följd af den genom
Kongl. Brefvet den 3 Februari sistnämnda år härutinnan stadgade förändring, blifvit
uti nkshufvudboken för samma år till förskoltslitel omförda, utgörande 10,863 R:dr 24
öre; och har E. K. Maj:t vidare uti särskilda skrivelser till Rikets Ständers Stats¬
utskott af den 3 Juli och den 4 September innevarande år tillkännagifvit, att dylika
förskott, enligt samma skrifvelser åtföljande, uti Stats-kontoret upprättade förteckningar,
uppgått under sednare hälften af nästlidna år lill 31,242 R:dr 10 öre, förutom ett till
brobyggnader m. m. inom Jemtlands län disponerad! belopp af 10,299 R:dr, i afseende
hvarå E. K. Maj:l, i sammanhang med annan fråga, till Rikets Ständer gjort särskild
nådig framställning, samt under innevarande års förra hälft till 38,907 R:dr 23 öre.
Expeditions-Ulskottel Förslag- till under d. Skrifvelse, N:o i54.
11
Vid granskning af samtliga nyssberörda förteckningar hafva Rikets Ständer icke
baft något att emot de deri upptagna utgifterna erinra, hvadan Rikets Ständer, tili er¬
sättning för ofvanberörda af Stats-kontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisat en
summa af 182,560 R:dr 53 öre, alt, enligt E. K. Maj:ts disposition af Rikets Ständers
Riksgälds-kontor utbetalas.
1 sammanhang härmed, och då statsmedels anvisande under förskottstilel ej lämp¬
ligen torde böra ifrågakomma för andra behof än sådana, som ej kunnat förutses och
för hvilka således särskilda anslag ej kunnat uppföras, men några af de nu till ersätt¬
ning anmälda utgifter synts Rikets Ständer vara af beskaffenhet, att de fortfarande
kunna blifva för de uppgifna ändamålen erforderliga, hafva Rikets Ständer ansett sig
böra hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, att, derest en elfer annan af berörda
utgifter skulle befinnas vara af fortgående natur, E. K. Majit då måtte, för så vidt så¬
dan åtgärd ej redan blifvit vidtagen, till Rikets näst sammanträdande Ständer göra nå¬
dig framställning om de särskilda anslag, som i sådant hänseende kunna finnas erforderliga.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 10 November 1863.
N:o 154
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Nov. 1863.
Presle-Ståndel den 10 — —
Borgare-Slåndet den 10 — —
Bonde-Slåndel den 11 — —
Rikets Stunders underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majlis nådiga Proposition, angående reseersättning och dag¬
traktamente till ordföranden och ledamöterna uti nämnderna
för reglering af presterskapets aflöning m- m.
(Slats-Utskollets Utlåtande Nio 177.)
S. A. K.
Uti Nådig Proposition till Rikets Ständer af den 13 sistlidne Mars har E. K.
Majit behagat meddela, hurusom, — efter det Rikets Ständer, i skrifvelse den 6 Juli
1857, med förmälan att presterskapets aflöningssätt icke allenast vore i (lera hänseen¬
den mindre lämpligt, utan ock gåfve anledning lill tvister emellan lärare och åhörare,
12 Expeditions- Utskottets Förslag lili underd. Skrifvelse, N;o i64.
yttrat sin önskan alt en förändring deri måtte uti tillika antydd rigtning varda vid¬
tagen, saint Kongl. Majit och Rikets Ständer sedermera gemensamt fastställt de grun¬
der, hvilka vid reglering af presterskapets aflöning borde följas, — E. K. Majit låtit
genom utsedde komiterade utarbeta förslag till författning angående allmänt ordnande
af denna aflöning, och, efter granskning af detta förslag, den 11 Juli nästlidna år nådig
förordning i ämnet utfärdat. Uti den till Rikets sednast församlade Ständer af E. K.
Majit aflåtna framställning rörande löneregleringen hade ej förekommit något förslag,
på hvad sätt och af hvilken de kostnader, hvilka med regleringen blefve förknippade,
skulle utgöras, och ett allmänt stadgande derutinnan hade ock varit af beholvet mindre
påkalladt, enär, enligt denna framställning, regleringen skolat ske endast i den mån den,
utan förnärmande af vederbörandes rätt, kunnat tillämpas. Vid ärendets behandling
under sednaste riksdag hade förslaget i sistberörda del blifvit af Preste-Ståndet bifallet,
men då de öfriga Riks-stånden förenat sig derom, att regleringen borde företagas så
fort sig göra läte, äfven der den ej snarligen kunde bringas i tillämpning, och E K.
Majit till detta Rikets Ständers beslut lemnat sitt godkännande, så komme, på sätt
komiterade äfven anmärkt, för ordföranderne och ständige ledamöterne i de nämnder,
åt hvilka regleringens verkställande anförtroddes, både tid och krafter att betydligt
tagas i anspråk, och vid sådant förhållande vore äfven hemstäldt, hnruvida icke rese-
och dagtraktamente för förrättningarne måtte dem tillerkännas till enahanda belopp,
som för Rikets Ständers Revisorer vore bestämdt, äfvensom lämpligt anslag Lill skrif¬
biträde åt ordföranden beviljas.
Vid pröfningen af del utaf komiterade uppgjorda förslag hade E. K. Majit an¬
sett uti författningen böra intagas föreskrift derom, att ordföranden och de ständige
ledamöterne skulle åtnjuta rese- och dagtraktamente, äfvensom att ett lämpligt anslag
för skrifbiträde åt nämnden borde vara att påräkna; men beträffande de grunder, hvar¬
efter traktamentet skulle beräknas, hade E. K. Majit, innan ännu Rikets Ständer varit
i tillfälle att deras yttrande afgifva, icke velat meddela definitivt beslut. Då E. K.
Majit emellertid funnit den af komiterade föreslagna ersättning icke öfverskrida billig¬
hetens fordringar och densamma icke rättvisligen kunnat presterskapet åläggas, likasom
den icke synts lämpligen böra drabba de särskilda församlingarna, hade E. K. Majit
befallt, att Dess Befallningshafvande skulle, hvar inom sitt län tills vidare åt lönereg-
leringsnämndernas ordförande och ständige ledamöter utbetala sådant traktamente, som
af komiterade blifvit föreslaget.
Med tillkännagifvande häraf och under antagande att Rikets Ständer funne of-
vanberörda kostnader, hvilka vore oundgängliga för genomförandet af den utaf all¬
männa tänkesättet länge påkallade, af Rikets Ständer äfven begärda reglering af pre¬
sterskapets aflöning, icke för det närvarande böra annorledes än af Slats-verket bestri¬
das, har Ei K. Majit nu äskat, att Rikets Ständer måtte förklara nämndernas ordfö¬
rande och ständige ledamöter berättigade alt äfven framgent för sina förrättningar af
statsmedel njuta rese- och dagtraktamente, till enahanda belopp, som vore för Rikets
Ständers Revisorer bestämda, äfvensom att anslag till skrifbiträde åt nämnden af ena¬
handa medel måtte med de belopp, som Kongl. Majit funne lämpliga, utgå; och har
E. K. Majit, enär hvad för ändamålet erfordrades, icke nu kunde till siffran bestäm¬
mas, ansett lämpligast vara, att beloppen ifrån Slals-kontorel af under händer hafvande
medel Landtränterierna tillhandahölles och de gjorda förskotten sedermera blefve till
godtgörande hos Rikets Ständer anmälda.
Jemte tillkännagifvande, det Rikets Ständer, vid pröfning af denna fråga funnit
den af E. K. Majit föreslagna ersättning vara af behof och billighet påkallad; hvadan
E. K. Majlis ifrågavarande nådiga framställning blifvit a( Rikets Ständer bifallen, få
Expedilions-VIskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 155. 13
Rikets Ständer nu tillika i underdånighet anhålla, dels att E. K. Maj:t täcktes före¬
skrifva, alt hvad sorn i allmänhet är stadgadt derom, att särskilda förrättningar inom
samma ort bestämmas, så, att lindring i resekostnaderna tillvägabringas, äfven måtte,
så vidt ske kan och i öfrigt är förenligt med stadgandena i Kongl. Förordningen den
II Juli 1862, angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster, tillämpas i af¬
seende på de ifrågavarande förrättningarne, dels ock att E. K. Maj:t ville för Rikets
näst sammanträdande Ständer meddela, huruledes löneregleringen fortskridit, äfvensom
i hvilka fall densamma trädt i verket.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 10.November 1863.
JV:o 155.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Nov. 1863.
Preste-Ståndet den 10 — —
Borgare-Ståndet den 10 — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om förändrad
organisation af Domkapitlen.
(Sammans. Stats- och Lag-Utskottets Ret. N:o 35.)
S. A. K.
I sammanhang med frågan om kyrkolagens öfverseende bar lid efter annan
jemväl förekommit den om förändrad organisation af Domkapitlen. 1 7:de kapitlet af
Kyrkolags-komitéens den 29 December 1846 afgifna förslag till kyrkolag behandlas
detta ämne med antagande af valprincipen såsom grund för Domkapitlens samman¬
sättning. För en fullständig pröfning af detta organisationsförslag har emellertid i all¬
mänhet det hinder mött, att samma förslag i väsendtlig mån eger sammanhang med
åtskilliga andra i förslaget tili ny kyrkolag väckta frågor, särdeles hvad angår föremå¬
len för Domkapitlens verksamhet, hvilka frågor ännu ej kunnat till slutligt afgörande
företagas; men sedan genom åtskilliga inträffade omständigheter, isynnerhet de förän¬
dringar, de högre elementar-läroverken under sislförflutna fjorton år undergått, behof-
vet af partiala förändringar i Domkapitlens sammansättning gjort sig känbart, hafva
flera förslag i sådan syftning efter hvarandra blifvit framställda, utan anspråk likväl att
sträcka reformen längre än anledningarne lill densamma oundgängligen kräfva. Intet
af dessa förslag har emellertid ledt till något resultat, ehuru behofvet af reformen fast¬
14 Exy editions -Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 155.
mera ökals, än minskats, och de anledningar till missbelåtenhet med bestående förhål¬
landen, som äro att undanrödja, pä sednaste åren tillvuxit i antal.
Sedan Kongl. Majit genom nådigt Cirkulär till samtliga konsistorierna i riket
och Direktionen för Stockholms stads undervisningsverk den 6 Juli 1849 lörordnat, att
de då befintliga gymnasierna skulle nied lärdoms- och apologistskolorna förenas till eli
sammanhängande läroverk, förklarade Kongl. Majit i nådig Proposition till Rikets Stän¬
der den 22 April 1851 Sig finna en förändring i den genom Kongl. Brefvet den lil
Juli 1799 meddelade föreskrift derom, att lektores både clerici och laici skulle, såväl
i ecklesiastika som skolärewden, ega säte och stämma i konsistorierna, desto mera er¬
forderlig, sorn, om än lärarne vid de nya läroverken benämndes Lektorer, det likväl
icke vore behölligt eller lämpligt, att åt alla inrymdes säfe och stämma i Domkapitlet.
Tillika fästade Kongl. Maj:t uppmärksamheten vid de föreskrifter, som ännu förelunnes
angående domfört antal ledamöter i Domkapitlen. Kongl. Förordningen den 11 Februari
1687 bestämde i delta hänseende i 3 §, att. ledamot ej må utan förfall afhålla sig
från de der påbjudna ordinarie sammanträden, som skola ega rum Onsdagen i hvarje
vecka, från kl. 8 om morgonen till middagen, och, der sakerna så fordra, de följande
dagarne på samma tid, samt i 13 §, att alla konsistorial-saker, som utur Kapitlen ut¬
färdas, skola underskrifvas af samtlige konsistoriales; och genom Kongl. Brefvet den 15
Juli 1752 vore stadgadt, att Konsistorium skall, när något der förekommande ärende
afslutas kan, beslå åtminstone af fyra ledamöter, hvilka om slutet böra vara ense, samt
att, när någon af de ordinarie ledamöterna har laga förfall eller ock är jäfvig, hvar¬
utinnan 13 Kapitlet 1 § Rättegångs-balken skall vara till efterlefnad, andre skicklige
män må, enligt 1687 års förordning, kallas att göra biträde till ett antal af sju, der
ej förut fyra blifva om slutet ense. Då Domkapitel syntes utan våda för säkerheten i
ärendenas behandling kunna antagas domfört med ett ringare antal ledamöter, hvarigenom
den fördel vunnes, alt ledamöterna kunde öfverenskomma att turvis begagna ledighet
från kapitelgöromälen, till fromma för deras öfriga åligganden, samt skyldigheten för
samtlige ledamöterne att underskrifva expeditionerna lätt vållade onödig omgång och
tidsutdrägt, fann Kongl. Majit äfven i dessa delar en lagförändring vara af nöden. 1
anseende till alla dessa förhållanden föreslog Kongl. Majit uti omförmälda nådiga Pro¬
position en sådan förändring a( de till Domkapitlens organisation och arbetssätt höran¬
de författningar, att Domkapitel i stad, der universitet ej funnes, skulle bestå af Bi¬
skop, såsom ordförande, och fem ledamöter, af hvilka Domprosten, der sådan funnes, lära¬
ren i theologie vid läroverket i stiftsstaden och den bland öfrige‘lärarne derstädes, som
längsta liden innehaft prebendepastorat, hvarjemte i Götheborgs stift de, enligt särskilda
stadgar, till säte i Domkapitlet berättigade paslorerne vid Christin® eller Tyska försam¬
lingen i Götheborg skulle vara sjelfskrifne, men de ledamöter, som derutöfver fordrades
för fyllande af nyssnämnda antal, förordnas af Konungen bland ordinarie presterne i
stiftet eller lärarne vid läroverket i stiftsstaden; ali Domkapitlet skulle sammanträda,
så ofta ärendena det fordrade, inea minst en gäng hvarannan vecka: att Domkapitlet
ej finge fatta beslut, der ej Ire när vore, men att i frågor om upprättande af förslag
lili embeten eller tjenster eller om tillsättande deraf, sä ock i alla mål, der Domkapit¬
let utöfvade domsrätt, ej färre än fyra finge besluta; alt derest jäf, som i Rättegångs-
Balken för domare sägs, inträffade för så många ledamöter, att Domkapitlet förthy ej
domfört vore, eller det eljest funnes behöfligt att förordna annan till ledamot för den,
som förfall fått, Domkapitlet skulle göra anmälan derom hos Kongl. Maj:t, som då
bland stiftets presterskap eller lärarne vid stiftsstadens läroverk komme att förordna
dem, som i de af jäf eller förfall hindrades ställe skulle vara ledamöter af Domkapit¬
let; dock att, om under tiden förekomme ärende, som ej tålde uppskof, finge, intilldess
Expeditions-Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse, N:o '155. 15
Kongl. Maj:t meddelat förordnande för handläggning af sådant ärende, don eller de
ojäfvige ledamöter, som när vore, ibland de män, hvilka vore behörige att i Domkapit¬
let silla, tillkalla så mänga, sorn fordrades att domfört antal fylla; hvarförutan före¬
slogs, att alla från Domkapitlet utgående expeditioner skulle underskrilvas endast af
ordföranden och kontrasigneras af konsistoriinotarien. Lag-lltskotlet, till hvilket denna
nådiga Proposition remitterades, framställde, å sin sida, till Rikets Ständers pröfning
ett annat från den nådiga Propositionen något afvikande förslag, hvari bland annat,
hemställdes, dels, huruvida icke, i öfverensstämmelse med hvad jemväl Högste Domsto¬
len tillstyrkt, Domkapitlet borde få upprätta förslag til! de ledamöter, hvilka komme alt
af Kongl. Maj:t lörordnas, — hvilken här för första gången framträdande grundsats,
under sednare förhandlingar i ämnet fått benämning af ”cooplationsprincipen’’ — dels
att för Konsistorii domlorhet skulle gälla samma regel, som sedermera genom Kongl.
Förordningen den 23 Augusti 1851 blifvit stadgad för Rikets Hof-Rätler. Hvarken
Kongl. Maj:ts förslag eller det af Lag-Utskottet modifierade förslaget vann emellertid
Rikets Ständers bifall; och Rikets Ständer uppgäfvo i underdånig skrifvelse den 20
Augusti 1851, såsom skäl för sitt afslag: att de dåvarande Lektorerne, så länge de
med tjenstgöring vid elementarläroverken fortfore, syntes, på grund af innehafvande
fullmagter, böra såsom ledamöter af Domkapitlen qvarstå; att genom antagande af
dels sjelfskrilne och dels förordnade ledamöter, hvarjehanda olägenheter skulle upp¬
komma; samt att någon förändring med organisationen af och rättegången i Domka¬
pitlen icke syntes vara för det då närvarande påkallad.
Det dröjde emellertid icke längre än till riksdagen 1856—1858, innan frågan
pä nytt bragtes å bane, då likasom tillförene framkallad af de förändrade förhållanden,
hvilka föranledes af skolans fortsatta utbildning eller omgestaltning. Det anmärktes
härvid, att Domkapitlens nuvarande organisation ej lemnade erforderlig säkerhet, att
dessa kyrkliga myndigheter alltid utgjordes af män, hos hvilka håg och skicklighet för
förvaltande af kyrkliga angelägenheter kunde förutsättas. Så länge lärareplatserne vid
elementarläroverken, genom beskaffenheten af dermed förenade lönevilkor, kunde
anses såsom expektansplatser, derifrån öfvergång ju förr desto heldre kunde ske till
mera omedelbart kyrkliga befattningar, hade man kunnat hoppas, att de, hvilka sökte
anställning vid stiftens högre läroverk, från början bade kyrkans förhållande i sigte och
således vid inträdet i Domkapitlet medförde intresse för kyrkan och någon insigt i
hennes angelägenheter, men annorlunda hade förhållandet blifvit, sedan Staten börjat
ställa läroverkens löningsslat i sådant skick, alt män, danade för tjenstgöring i skolor¬
na, kunde från början vara försörjde och för framtiden ega utsigt till anständig ut¬
komst, ulan att behöfva öfvergifva den verksamhet, hvaråt de egnat sig och lör hvil¬
ken de tilläfventyrs hade största fallenhet: hvartill komme, bland annat, den oformlig¬
het, alt, enligt stadgan för elementarläroverken i riket, vissa vid desamma anställda lä¬
rare skulle bära namn af Lektorer, utan att hafva säte och slämma i Domkapitlen,
ehuru deras läroämnen icke vore mera aflägsnade från den theologiska kunskapskret-
sen, än de lärares, hvilka borde vara ledamöter i kapitlet och såsom sådane öfver de
förra utöfva uppsigt. Ett förslag framställdes, uppgjordl i hufvudsaklig öfverensstäm¬
melse med hvad kyrkolags-komitéen föreslagit, sålunda att Domkapitlet, förutom bi¬
skopen, såsom ensam sjelfskrifven, skulle hafva fem valda ledamöter, af hvilka tre skulle
för sex åi’ väljas vid prestmöte bland personer, sorn bodde i stifts-staden oell der tjänst¬
gjorde vid församlingarne eller läroverket, utan alt de i sednare fallet behöfde vara
prestmän, och de öfriga två skulle för ett år väljas bland stiftets kyrkoherdar. Emot
den af kyrkolags-komitéen antagna och genom nyssberörda förslag ånyo ifrågakomma
valprincipen hade emellertid redan Domkapitlen, då dessa myndigheters yttrande öfver kyrko¬
16 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 155.
lags-komiléens förslag infordrades, framställt åtskilliga anmärkningar. Dervid hade af
Domkapitlen skiljaktiga meningar blifvit uttalade blott i fråga derom, huruvida ens nå¬
gon ledamot borde utses genom val; hvaremot samtlige hade instämt deri, alt åtmin¬
stone ett par af ledamotsplatserna borde, såsom hittills bindas vid vissa embeten. Den¬
na åsigt vann vid ifrågavarande riksmöte äfven Rikets Ständers bifall. Rikets Ständer
ansågo nemligen, att endast på sådant sätt skulle nödig enhet och konsequens i Dom¬
kapitlets åtgärder med säkerhet kunna bibehållas samt visshet vinnas, att den special¬
kännedom och erfarenhet, som ej kan undvaras i ett verk, hvilket har så olikartade
åligganden som Domkapitlet, ej komine att saknas, hvarförutan samtlige ledamöters väl¬
jande ej skulle innebära tillförlitlig garanti derför, all i Domkapitlet bevarades det larda
element, som vore nödvändigt för den Domkapitlen åliggande examensskyldighet. Ri¬
kets Ständer beslöto nu för sin del en författning angående reorganisation af Domka¬
pitlen, hvilken så lill vida hade en större omfattning än det förslag, som innehölls i
Kongl. Propositionen den 22 April 1851, att dermed afsågs äfven Domkapitlen i uni¬
versitetsstäderna, och hvarigenom bestämdes, att bland de fem ledamöter, som jemte
Biskopen skulle utgöra kapitlet, två skulle vara sjelfskrifna på grund af innehafvande
embete, nemligen Domprosten, der sådan funnes, samt Theologi® Lektorn vid lärover¬
ket i stiftsstaden, eller, om universitet der vore, äldste Theologi® Professorn; men de
ledamöter, som derutöfver fordrades för fyllandet af det bestämda antalet, skulle utses
genom val bland Kvrkoherdar i stiftet samt Rektor och Lektorer vid nämnda Läroverk,
i hvilka val alla ordinarie prester i stiftet samt lärare vid stiftets elementarläroverk
skulle ega deltaga. Det af Rikets Ständer, beslutade författningsförslaget öfverlemnades
till Kongl. Maj:t genom underdånig skrifvelse den 25 Februari 1858. Vid jemförelse
emellan detta förslag och den Kongl. Propositionen vid 1851 års riksdag finner man,
alt Kongl. Maj:t och Rikets Ständer varit ense såväl om antalet af ledamöter i kapit¬
len, som ock derutinnan, att Domprost, der sådan finnes, och Theologi® Lektorn vid
läroverket i stiftsstaden böra vara sjelskrifne ledamöter Skiljaktigheten angar hufvud¬
sakligen de öfriga ledamöternas tillsättande, i hvilket afseende Kongl. Majit an¬
sett lämpligt, att de af Kongl. Majit lörordnades, men Rikets Ständer genom nyss-
berörda skrifvelse förklarat sig hylla valprincipen. På denna skiljaktighet strandade
äfven 1858 års förslag. Sedan nemligen Presteståndet, som icke deltog i Rikets Stän¬
ders beslut om ifrågavarande förslag, mot detsamma hos Kongl. Majit gjort underdånig
framställning, och, efter det Rikets samtlige Konsistorier afgifvit infordrade underdå¬
niga utlåtanden, samt Högste Domstolen, öfver förslaget hörd, mot detsamma anmärkt:
att det föreslagna stadgandet, enligt hvilket hälften och på flera ställen två tredjedelar
af Domkapitlets ledamöter skulle för viss tid väljas af de kapitlet underlydande prester
och skollärare, oaktadt dessa fortfarande komme att vara Domkapitlets domsrätt un¬
derkastade i afseende på begångna tjenstefel, icke syntes lämpligt; att, dä, enligt för¬
slaget, de Kyrkoherdar, hvilkas hemvist vore mera än fem mil från stiftsstaden afläg¬
set, skulle ega att undandraga sig ledamotskap i Domkapitlet, samt ej heller de, som
på grund af val en gäng fem år innehaft sådan befattning, kunde emot sin vilja åter¬
väljas, det lätt skulle kunna inträffa, alt de väljande blelve vid valet inskränkta inom
alltför trånga gränser; samt alt, till följd af täta ombyten af Domkapitlets ledamöter,
enhet i dess åtgärder och beslut kunde komma att saknas; så tillkännagaf E. K. Majit,
genom nådig skrifvelse till Rikets Ständer af den 27 Oktober 1859, alt, med afseende
å Högsta Domstolens ofvanberörda anmärkningar och enär den af Rikets Ständer före¬
slagna organisation af Domkapitlen, enligt hvilken till ledamöter kunde inväljas dels
kyrkoherdar utan högre lärdomsbildning, dels lektorer utan presterlig bildning och be¬
kantskap
Exp edi tio ris - Vts k o t/e ts Forsing till underd. Skrifvelse, N:o 155. 17
kantskap med stiftets förhållanden, icke i högre grad än den nuvarande organisationen
medförde säkerhet derom, att Domkapitlen endast komme alt beslå af sådane ledamö¬
ter, som hvar för sig vore skicklige att deltaga i alla de olikartade göromål, som till¬
höra Domkapitlens handläggning, E. K. Majit, efter Stats-Rådets hörande, funnit Sig
böra vägra nådigt bifall lill Rikets Ständers ifrågavarande förslag.
Sålunda hade tvänne olika principer för tillsättande af de icke sjelfskrifne ka-
pitel-ledamöterne blifvit efter hvarandra pröfvade och förkastade: vid sistförflutna riks¬
dag uppträdde för första gången ett nytt förslag, hvilket ännu icke kan anses hafva
erhållit sin fullständiga utredning, stödjande sig på ”embelsmannabefordrings-principen”,
såsom grundsatsen derför dä blef benämnd, och åsyftande att ledamotskap i Domka¬
pitlet antingen skulle göras till en särskild embetsbefattning eller ock förenas med an¬
nan embelsutöfning, af hvilka alternativer dock det sednare, såsom medförande mindre
olägenheter af förökade löneanslag, m. m., och af såväl fäderneslandets, som främman¬
de länders erfarenhet till lämpligheten vitsordad!, ensamt gjorde sig gällande. Vidare
framställdes för första gången den från de föregående förslagen afvikande åsigt, att
ledamöternas antal kunde inskränkas till fyra utom Riskopen. Då i ölverensslämmelse
med föregående förslag antogs, alt Domprost, der sådan funnes, och Theologi® Lektor
vid Läroverket i stiftsstaden skulle vara sjelfskrifne, äterstodo att fyllas i allmänhet
endast två, men i de fyra stift, der Domprost ej finnes, tre platser. Till den ena af
dessa platser föreslogs Rektor vid läroverket i stiftsstaden, dels med afseende på häf-
dens vittnesbörd, enligt hvilket Rektor Schöl® af ålder varit kapitularis, dels ock eme¬
dan det nära samband, som, oaktadt alla skedda förändringar, fortfarande förenar kyr¬
kan och skolan, och i följd hvaraf prof till läraresysslor inför Domkapitlet aflägges
samt af detsamma bedömas, äfvensom ulnämningsrätt till sådana sysslor tillkommer
Domkapitlet, hvilket ock deltager i vården af stiftets samtliga läroverk, det syntes nu
liksom förr, vara både rätt och nyttigt, alt, om hädanefter icke alia lektorer vid läro¬
verket i stiftsstaden skulle förblifva kapitulares, åtminstone den främste af lärarne vid
detta läroverk, hvilken efter regeln måste vara en utmärkt insigtsfull och praktiskt dug¬
lig man, måtte såsom ledamot i Domkapitlet qvarstå. I fråga åter om den femte leda-
molsplatsen och den fjerde i de stift, der domprost ej finnes, ansåg man sig böra fram¬
för allt aktgifva på häfden, hvilken i detta fall intygade, att af de fordne canonici,
som tillika vore kapitulares, flere innehade pastorat i eller nära stiftsstaden, hvilket för¬
hållande äfven fortfor efter reformationen. Med ledning häraf föreslogs, att ett, eller i
stift, der domprost ej finnes, två, nära stiftsstaden belägna, pastorat mätte af Konungen
bestämmas till, hvad som kunde benämnas, kapitelpastorat, hvilka borde sökas och
tillsättas enligt deras beskaffenhet såsom regala eller konsistoriela, dock med några sär¬
skilda vilkor för kompetens, t. ex. desamma som för första klassens pastoral med tillägg
af fordran på pastoral-erfarenhel, och med skyldighet för dess innehafvare att tjenst¬
gör såsom Domkapitels-ledamöter, för hvilken tjenstgöring de borde hugnas med sär¬
skildt arfvode. Detta förslag kom emellertid icke all vid sistlidna riksdag undergå full¬
ständig granskning och utredning, dels emedan inom Preste-Ståndet och särskildt af ord¬
förande i åtskilliga Domkapitel den åsigt yttrades, att en förändring i ifrågavarande hän¬
seende vore mindre behöflig, dels ock i anseende dertill att, då väsendtligen skiljaktiga
åsigter i fråga om hufvudgrunden för densamma, nyligen försports hos Kongl. Majit, å
ena, och Rikets Ständer å den andra sidan, tiden syntes böra jemna meningarne, innan
en tillfredsställande reform på detta fält kunde vinnas. Någon lagstiftningsåtgärd i äm¬
net blef följaktligen ej heller vid nvssnämnda riksdag af Rikets Ständer vidtagen.
Bih. till 11. St. Prat. 1862—1863, 40 Sami. 1 Afl. 4i Haft. 3
18 Expeditions- Vink ottp Is Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 155.
Nu hafva vid innevarande riksdag ånyo blifvit hos Rikets Ständer framställda
3:ne olika förslag i detta ämne. Särskilda anledningar lill missnöje med den beståen¬
de ordningen hafva sedan sednasle riksdagen tillkommit, nu såsom förut beroende af
förhållandet emellan kyrkan och skolan. Kyrkans män hafva klagat öfver det inflytan¬
de inom Domkapitlen, som är inrymdt åt de verldslige Lektorerne, och desse å sin sida
hafva beklagat sig väl icke olver något förtryck från kyrkans sida, men så mycket
mer öfver tungan af de konsistoriela göromålen och det hinder dessa utgöra för deras
egentliga kall såsom lärare. Uti den framställning, som ligger till grund för det första
af omlörmälda förslag, anmärkes, alt den allmänna grundsatsen al' kyrkans berättigande
till större säkerhet, än hon nu eger, all icke besväras af okyrkliga- eller krislendoms-
fiendtliga elementer inom sjelfva kyrkostyrelsen, genom sednare liders sorgliga erfaren¬
het vunnit förökade anspråk på uppmärksamhet. Ehuru det medgifvits, att den när¬
varande tiden, särdeles i fråga om nya organisationer inom det kyrkliga området, er-
bjöde allt för mänga outvecklade och i jäsning sladda förhållanden för alt på detta
fält någon varaktig byggnad skulle kunna åstadkommas, så har det dock ansetts, atti
en sådan upprörd och i många hänseenden mot kyrkan fiendtlig tid, vår evangeliska
kyrka eger rättmätiga kraf på alla möjliga bemödanden från dem, som åtagit sig vara
hennes målsmän, att afvärja och, så vidt ske kan, för framliden förekomma inflytelsen
inom sjelfva kyrkans sköte, af för kyrkan upplösande tendenser. Med erkännande af
vigten och lämpligheten deraf, att bland ledamöterna inom Domkapitlen finnas män med
dokumenterad allmän lärdom och med skicklighet ali biträda vid examina, dispulationer,
m. m., hvilka inför Domkapitlen anställas, hade derför röster höjt sig, som icke funnit det
vara rådligt, att Lektorer vid stiftsstadens elementarläroverk skola i kraft af sin lärare¬
beställning ovilkorligen berättigas till ledamotskap i konsistorierna. Från läroverkens
sida åter har blifvit anmärkt, att Lektorernas tid och krafter i allmänhet äro sä strängt
tagna i anspråk af undervisningen, att man icke ulan obillighet kan ytterligare ålägga
dem göromål så främmande för deras egentliga kall, som de konsistoriela, hvilket äf¬
ven syntes så mycket obilligare, som två Lektorer vid de i stiftsstäderna belägna läro¬
verk och samtlige Lektorerne vid de öfriga läroverken, under det de åtnjuta lika in¬
komster med de i domkapitels-göromålen deltagande Lektorerne, äro från sådana gö¬
romål helt och hållet frie, ett missförhållande, hvilket desto mindre afhjelpes af stad¬
gandet derom, att de Lektorer, sorn äro ledamöter af Domkapitel få räkna sig till godo
två timmars minskning i hvarje veckas undervisnings-skyldighet, som de konsistoriela
göromålen vanligen för hvarje ledamot upplaga vida större tid under hvarje vecka, och
dessutom fortfara äfven under ferierna, då alla andra lärare njuta ledighet och nödig
vederqvickelse.
Ofvananmärkta förhållanden hade synts påkalla dels den förändring i Domka¬
pitlens organisation, hvarom så många gånger varit fråga, dels, med uteslutande afse¬
ende å läroverkens bästa, en reform allenast i Domkapitlens arbetssätt. Det första
och andra af ofvannämnda förslag afse den mera omfattande reformen, det tredje den
jnskränktare.
Det loi sta förslaget innehåller den hemställan:
”ali Rikets Ständer måtte för sin del besluta de ändringar i Kongl. Förordnin¬
gen ef den 11 Februari 1687, angående rättegång i Domkapitlen, som följa af el! an¬
tagande af en förändrad organisation al kapitlen i följande syftning:
Lo hvad angår Stockholms stads Konsistorium äfvensom Hofkonsistorium samt
konsistorierna i Upsala och Lund, borde deras sammansättning förblifva hädanefter
densamma som hittills; hvilket ock gäller om det så kallade Fältkonsistorium;
Expeditions-Utskottets Förslag till lindard. Skri/valsa, N:a 155
19
2:o i de öfriga Konsistorierna i riket skalle, utom Biskopen, Domprost, der så
dan finnes, äfvensom Lektorn i Theologie vid det högre elementarläroverket i dea stad,
som är biskopssäte, vara sjelfskrifne ledamöter af Domkapitlet, med särskildt tillägg,
hvad Konsistorium i Götheborg angår, att de vid dervarande Christinae församling an¬
ställde pastorer äfven för framtiden bibehållas vid det ledamotskap i Domkapitlet, som
blifvit dem uti nämnda församlings privilegier af Kongl Majit lillerkändt.
3:o beträffande öfrige ledamöter uti alla andra rikets Konsistorier än de i lista
mom. nämnda, skulle dessa ledamöter af Kongl. Maj:t bland kyrkans eller skolans
tjenstemän hädanefter utses och tillsättas, sedan vederbörande Konsistorium, första
gängen genast efter Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse af den nya anordningen af Dom¬
kapitlen, och sedan vid hvarje inträffande ledighet, till Kongl. Majit inkommit med un¬
derdånigt förslag pä den eller dem, som Konsistorium anser tjenliga lill ledamotskap
i Domkapitlen; och borde dervid Lektorer vid stiftsstadens högre elementarläroverk
vara, i kraft af sitt lärareembete, förpligta de alt åtaga sig Konsistorialkallet, när de af
Kongl. Majit blefve dertill i nåder kallade.
4:o För alla de i nästföregående mom. afsedda Konsistorier skulle gälla såsom
regel, att utom Biskopen samtlige ledamöternas antal i Domkapitlet icke borde under¬
stiga sex, hvaremot, i afseende på Domkapitels fulltalighet vid der förekommande måls
handläggning, hädanefter som hittills, skulle gälla hvad i Kongl. Brefvet af den 15
Juli 1752 och andra hithörande författningar stadgadt är.
5:o Hvar och en, som, sedan ny författning om Domkapitlens organisation vun¬
nit fastställelse, komme alt såsom ledamot i något Domkapitel inträda eller dertill af
Kongl. Majit i nåder utnämnas skulle, före utöfning af Konsistorialkallet med ed för¬
pligta sig till vår Evangeiiskl-lutherska kyrkas i dess symboliska böcker uttalade be¬
kännelse.
Det andra af ifrågavarande förslag är grundad! på den vid sistförflutna riksdag
lörsta gången framställda planen om inrättande af så kallade kapitelpastorat, och är
i sådan syftning hemsläldt:
”det måtte Rikets Ständer besluta en förordning, hvarigenom med ändring afl,
3 och 13:de §§ i Kongl. Förordningen den 11 Februari 1687, angående rättegången i
Domkapitlen, samt med uppbäfvande af Kongl. Brefvet den 15:de Juli 1752 om dom-
lört antal ledamöter och af Kongl. Brefvet den 13 Juli 1799, som berättigar samtlige
Lektorer vid gymnasium till säle och stämma i Domkapitel, varder förordnad! som foijer:
§ I-
Domkapitel skall bestå af Biskop, som förer ordet, samt af lyra ledamöter.
Dessa ledamöter äro i Domkapitlen uti Upsala och Lund Domprosten samt de tre öf¬
rige ordinarie Theologia? Professorerna vid del i stiftsstaden varande universitet, i öfri¬
ga stiften Domprosten, Theologiae Lektorn vid läroverket i stiftsstaden, Rektorn vid
samma läroverk samt Kyrkoherden i det i eller nära stiftsstaden belägna pastorat,
hvilket af Konungen vid denna författnings utfärdande dertill bestämmes. I de stift,
der Domprost icke finnes, vare ännu en Kyrkoherde i sådant pastoral, som nu sagdt
är, ledamot af Domkapitlet, och der Theologie Lektorn tillika är Rektor vid lärover¬
ket i stiftsstaden, vare ännu en Lektor vid samma läroverk af Konungen förordnad att
tillsvidare såsom ledamot i Domkapitlet tjenstgöra.
Lekman, som ar ledamot af Domkapitel, vare i afseende på lära och lefverne
underkastad samma förpligtelse och ansvar som för kyrkans presterskap öro stadgade.
20 Expeditions-U(skottets Förslag till anderd. Skrifvelse, l\:o i55.
§ 3.
Domkapitel må beslut fatta, der tre när äro, utom i frågor om upprättande af
förslag till embeten eller Ijenster eller om tillsättande deraf, eller i mål, der Kapitlet
utöfvar domsrätt. I dessa lall må dock beslutas af fyra, der tre af dem om beslutet
ense äro.
§ 4.
Inträffar jäf, som i Rättegångs-Balken för domare sägs, för så många ledamöter
att det förthy ej domlördt är eller beslut fatta kan, eller finnes det nödigt att förordna
annan ledamot i stället för den, som laga förfall fått, må Kapitlets ojäfvige eller förfai
lolöse ledamöter, som när äro bland stiftets Kyrkoherdar eller Lektorer vid läroverket
i stiftsstaden tillkalla så många, som erfordras alt föreskrifvet antal fylla.
§ 5.
Domkapitel sammanträde så ofta ärendena det fordra och minst en gång hvar¬
annan vecka.
§ 6.
Alla från Domkapitlet utgående expeditioner skola underskrifvas af Ordföranden
och kontrasigneras af Notarien.
§ 7.
Hvad i 3, 5 och 6 §§ stadgas, gälle ock, i hvad lämpligt är, för Konsistorierna
i Stockholm, i afseende på hvilka i öfrigt förblifver vid hvad redan föreskrifvet finnes.
§ 8.
Denna författning skall lända till efterrättelse från den — — — —, dock så
alt stadgandet i 1 § angående der omförmäide Kyrkoherdar endast må tillämpas i mån
af de lektorers afgång, som för närvarande innehafva prebende-pastorat”.
För den händelse Rikets Ständer komme att godkänna detta författningsförslag,
förmenades E. K. Majit komma att, innan beslut i ämnet fattades, i nåder anbefalla
Domkapitlen att, hvart för sitt stift, inkomma med förslag såväl till lämpligaste s. k.
kapitelpaslorat som ock lill de arfvoden, som för tjenslgöringen i Domkapitlen möjligen
kunde anses böra innehafvare af sådant pastorat tilldelas, äfvensom de befordrings¬
grunder, hvilka vid upprättande af förslag till sådant pastorat borde gälla. I detta för¬
slag har för öfrigt blifvit hos Rikets Ständer påyrkadt ett förtydligande af dess 3 § i
den syftning att, vid frågor om disciplinära straff för tjenstefel och särskildt om afsätt¬
ning, samtlige ledamöters närvaro erfordras, för att utgöra domfört antal.
Båda ofvanomförmälda förslag hafva den gemensamma afvikelsen från de före¬
gående, att de, utom Biskopen, antaga allenast fyra ledamöter, hvilket, under förhan-
denvarande svårigheter att finna lämplig grund för ledamotsplatsernas besättande, synes
åtminstone i någon mån underlätta frågans lösning, och, derest lämpliga stadganden
Expedition*-Utskottet Förslug lill millvid. Skrifvelse, N:o 155. 21
om ledamöters adjungerande i händelse al förfall lör de ordinarie ledamöterna kunna
uppställas, sä mycket mindre bör möta några betänkligheter, som, Biskopen inbcriiknad,
ledamöternas antal i alla fall blir lika stort, sorn på hvar och en af Hof-rätiernas di¬
visioner. Från hvad tillförene blifvit föreslaget bibehåller det andra i ordningen af
omförmälda förslag Domprost och Theologie Lektor såsom sjelfskrifna ledamöter; och,
ehuru de föregående förslagens bestämmelser i detta hänseende ingalunda höra anses
bindande, om annat bättre sätt för platsernas fyllande kan finnas, så ligger dock obe¬
stridligen en stor förtjenst hos förslaget deruti, alt del i denna del upptager, hvad som
enligt de föregående förhandlingarnes vittnesbörd varit Kongl. Maj:ts och Rikets Stän¬
ders gemensamma lanke. Mot lörslage, att Rektor vid stiftsstadens läroverk skall
blifva den tredje ledamoten i kapitlet, kunna väl, å ena sidan, betänkligheter uppstå
deraf, att denna embelsmans dyrbara tid skulle derigenom blifva för mycket upptagen,
och att, enligt gällande läroverksstadga, Reklorerne endast för viss tid tillförordnas;
men, å andra sidan, synes det vara ovilkorligen nödvändigt, att, sä länge läroverken
lyda under Domkapitlens uppsigt och disciplinära domsrätt, deras rättigheter inom Dom¬
kapitlet bevakas af en skolans man, hvilket förhållande dock naturligtvis kommer att
undergå en väsendtlig förändring, om, genom inrättandet af en gemensam öfverstyrelse
för läroverken, handel emellan dem och Domkapitlen skulle kunna upplösas; och hafva
äfven, med afseende på de stridigheter, som understundom kunna uppslå emellan pre-
sterskapel och församlingarna samt tillhöra Domkapitlens afgörande, röster försports,
hvilka uttalat sig för Reklorernes inrymmande i Domkapitlen på den grund att de,
åtminstone oftast, äro lekmän och derigenom kunna bilda en behöflig motvigt mot det
uteslutande klerikala elementet hos ifrågavarande, till en del äfven administrativa myn¬
digheter. Beträffande åter förslaget om inrättande af kapitelpastorat, så äro, med af¬
seende ä vigten alt vid införande af en dylik institution tillgodose ej mindre Domkapit¬
lens behof af duglige ledamöter, än äfven församlingarnas rätt lill kyrkoherdar, som
äro i sitt kall såsom sådane verksamme, så många särskilda omständigheter att laga i
betraktande för vinnande af utredning, om, med förenande af dessa begge uppgifter,
detta förslag är verkställbar!, alt Rikets Ständer i frågans närvarande skick icke till¬
trott sig alt derom uttala något bestämdt omdöme.
1 3 och 6 §§ af sist omförmälda författningsförslag innehållas bestämmelser till
förenklande af Domkapitlens arbetssätt, hvilka genomgått de flesta hittills framställda
förslag i ämnet. Det är otvifvelaktig!, att mycket äfven på denna väg står att vinna,
och att genom hithörande reformer de klagomål till väsendtlig del skulle kunna afhjel-
pas, hvilka frän skolans sida försports. Denna del af ämnet utgör hufvudsakliga före¬
målet för det tredje i ordningen af de väckta förslagen, i hvilket tillika anmärkes,
hurusom tjenstemännen vid Domkapitlens expedition äro alltför illa aflönade i förhål¬
lande till deras särdeles trägna göromål, hvilka genom Statens fortgående utveckling
och särskildt genom folkskolans utbildning och elementarläroverkens reformerande blif¬
vit under de sednaste årtiondena sannolikt fördubblade. De förändrade stadganden
och öfriga förfoganden, som i dessa hänseenden föreslagits, äro:
“l:o. Konsistorium sammanträde in pleno blott en gäng i månaden, derest ej
angelägna ärenden föranleda ordföranden att detsamma till en kortare öfverläggning
någon gång deremellan sammankalla, och der lörekomme endast förslags upprättande
till lediga presttjenster, skolsysslors bortgifvande, jemte föregående prof och dessas
bedömmande, tvistemål, som höra under Konsistorii dom och andra vigtiga mål. Vid
pleni-sammanträde löres protokoll såsom vanligt och dess expeditioner torde äfven så¬
som hittills böra af hela Konsistorium underskrifvas. Öfriga konsistorii-ärenden, så¬
som ombuds förordnanden, missivers utfärdande, handlingars remitterande till kommu¬
22 Expeditions-Utskottets Förslag till unden!' Skrifvelse. N:o 155.
nikation, kyrkokassa revisioners och ekonomiska besigtningars granskning, arfvodens
och löners uträkning och reqvisitioner m. m., handlägges en, två eller tre gånger hvarje
vecka ensamt af Ordföranden och vederbörande Notarie, med biträde af en eller högst
2:ne ledamöter, efter tur och öfverenskommelse. Vid dessa sednare sammanträden
föres intet protokoll, endast en kopiebok öfver utgående skrifvelse!', hvilka sednare un-
derskrifvas ensamt af Ordföranden och Sekreteraren eller Kamereraren.®
“2:o. Konsistorii-expeditionen utgöres af 2:ne medlemmar, af hvilka den ene,
kallad Konsistorii-sekreterare, företrädesvis före diariet och protokollet samt uppsätte
alla utlåtanden och ansvare för alla expeditioner, hvilka ej tillhöra Kamererare!). Den
andre, kallad Konsistorii-kamererare, biträde för ekonomimålen vid uppsättningen af
protokollet samt uppsätte alla utlåtanden, rörande sistnämnda mål jemte dithörande
expeditioner. Såsom ekonomimål må anses granskning af lönereqvisitioner åt elemen-
tar-läroverken och pedagogierna, uträkning af vikarie- och andra arfvoden för desamma,
all befattning med aflöning och arfvoden af statsmedel åt folkskolorna, folkskole-inspek-
törerne och seminarierna, granskning af Prostarnes revisioner öfver kyrko- och vin¬
kassorna samt af ekonomiska besigtningar o. s. v. Dessutom åligge Kamereraren alt
föra de räkenskaper, som åligga Konsistorium, vidare att besörja reparationer å stifts¬
stadens elementar-läroverksbyggnader samt slutligen alt, der icke, såsom i Lund och
kanske äfven i Upsala, betydliga hinder möta, förvalta domkyrkans inkomster och å
densamma besörja mindre reparationer; större domkyrko-reparationer och nybyggnader
läte Konsistorium verkställa genom särskildt dertill utsedd lämplig person. De genom
sistnämnda anordning öfverflödiga blifna domkyrkosysslomanna-tjensterna tillslagne löner
skulle, efter vederbörande innehafvares afgång, jemte de till Konsistoni-amanuenserne
nu af Statsverket årligen utgående 400 R:dr, användas till löneförbättring för Konsistorii-
expeditionerne.“
“3:o. Konsistorie-sekreterare och Kamererare skola hvardera bekomma 2,000
R:dr årlig lön, hvilken, åtminstone i de större stiften, bör, i samma ordning som Lek-
torernes, efter hvarje femte års väl vitsordad tjenstgöring förhöjas med 500 R:dr, lills
den uppgått lill 3,500 R:dr, med rättighet tillika för desse tjenstemän, att. efter 30
års väl vitsordad tjenstgöring, samt uppnådd 65 års ålder, erhålla afsked med pension,
motsvarande lönen vid afskedstagande!. Likväl skulle till Kongl. Maj:ls disposition
ställas medel att vid den nya löne-ordningens första inträde, tillägga dem, med af¬
seende på deras föregående arbete i Statens tjenst, högre än den lägsta lönegraden.
Dessutom må vid hvarje års slut efter förekommande behof lämplig ersättning tilldelas
åt af expeditionen begagnad renskrifvare.® —1 sammanhang hvarmed är jemväl föreslaget:
“att Rikets Ständer ville till de föreslagna förbättrade lönerna, äfvensom till pen¬
sioner åt gamla Domkyrko-sysslomän, som kunde vilja taga afsked, för nästa stats—
reglerings 3:ne är ställa till Kongl. Maj:ts disposition tillsammans 25,000 R:dr, alt efter
behof användas.“
Då förhållandena alltmera påkalla en förändring i Domkapitlens sammansätt¬
ning och arbetssätt, och, derest i förra hänseendet en reform kan åvägabringas, arbets¬
ordningen och den möjligen behöfliga förbättringen af Konsistorii-tjenstemännens löne-
vilkor torde höra endast i sammanhang med samma reform bestämmas; men erfaren¬
heten visat, att Rikets Ständer icke, annan vederbörande myndigheter blifvit i ämnet
hörda, kunna med hopp om framgång besluta en sä genomgripande förändring af ifrå¬
gavarande kyrkliga institution, som åsyftats genom de vid innevarande riksdag fram¬
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o. 156.
23
ställda förslag, hvilka för öfrigt synas nog beaklansvärda att kunna gifva anledning
till utredande af deras verkställbarhet, och, enär större sannolikhet för frågans slutliga
lösning förefinnes, örn framställning i ämnet varder efter vederbörandes börande af
E. K. Majit afgifven, hafva Rikets Ständer alltså funnit sig böra, jemte anmälan om
del alltmer til/lagande b eko frat af Domkapitlens omgestaltning lill deras sammansätt¬
ning och arbetssätt, och med o mform alan de af de nu framställda särskilda förslagen
i ämnet, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, att E. K. Majit täcktes, efter ären¬
dets utredning, låta utarbeta och för näst sammanträdande Rikets Ständer framlägga
nådigt förslag till en sådan förändring af Domkapitlen i ofranberörda hänseenden,
sam af de närvarande omständigheterna kräfves.
Rikets Ständer framhärda etc.
Slockholm den 10 November 1863.
156.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den ll Nov. isfis.
Preste-Slåridel den 12 — —
Borgare Ståndet deri 12 — —
Bonde-Ståndet den 12 Nov. —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående vilkoren för briin-
vinstillverkning.
(Sammans. Bevillms-, Lag- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 2, Utlåtande
N:o 5, Mern. N:ris 3 och 12, samt Be vi 11 n.-Utsk: ts Mern. N:o 12.)
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer vid innevarande riksdag åtskilliga framställningar blif¬
vit gjorda om förändring i vissa delar af nu gällande förordning angående vilkoren för
bränvinslillverkning, hafva Rikets Ständer, med anledning såväl häraf som af hvad i
öfrigt vid granskning af nämnda författning förekommit, funnit sig böra hos E. K.
Majit anhålla örn utfärdande af ny förordning i ämnet, i öfverensstämmelse med det
förslag, hvilket härjemte i underdånighet öfverlämnäs, och dervid Rikets Ständer, utan att
särskildt redogöra för en del redaktiorisförändringar af mindre betydenhet, ansett sig
höra fästa E. K. Majlis nådiga uppmärksamhet på nedanstående delar af berörde för¬
fattning, deri förändringar funnits af nöden.
24 Expe.ditions-Utskottets Förslag lil/ anderd. Skrifvelse, i\:o 156.
§ 1.
Då i 1 mom. af denna § dels några öfverflödiga ord förekomma, dels ordet
“berättigad" blifvit användt i stället för "behörig", hafva Rikets Ständer ansett nämnda
moment böra erhålla den förändrade. lydelse förslaget utvisar.
Enär det synes obilligt att förbjuda praktiserande läkare, hvilka icke äro i Sta¬
tens tjenst, alt utöfva bränvinsliliverkning, hafva Rikets Ständer vidare ansett detta
förbud böra ur författningen utgå.
§ 2.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjorda framställningar om förändring i den
nu medgifna tiden för bränvinsbränningens utöfvande, till gagn för dem, som skulle
vilja börja handteringen å andra lider, än de nu löreskrifna, eller fortsätta den under
sex eller tio veckor, har i 2 §:n blifvit infördt ett nytt inoment, innehållande, att brän-
vinstillverkare må ega att under en, en och en half, två, två och en half eller tre af
de stadgade terminerna handteringen utöfva, äfvensom alt bränvinsliliverkning jemväl
må börjas den 1 November samt fortsättas till den 1 eller 15 December; Och hafva
såsom följd häraf, äfven §§:ne 8, 9, 20, 22 och 23 erhållit den förändrade redaktion,
förslaget i sådant afseende utvisar.
§ 6.
Sedan E. K. Maj:l genom kungörelse den 12 Juli 1861 förklarat, det flere till
bränvinstillverkning berättigade egare eller innehafvare af i mantal satt eller särskildt
skattlagd jord må förena sig i bolag om bränvinstillverkning, har detta stadgande blif¬
vit bär intaget, hvarjemte i 8 § föreskrift lemnals, huru af sådant bolag tillämnad till¬
verkning skall anmälas.
§ 7.
I fråga om besvärs anförande öfver beslut angående sökt rättighet att utöfva
bränvinstillverkning hänvisar denna § till nu gällande Fabriks- och Handtverks-ordning;
men dä det i allmänhet icke är lämpligt att i en författning meddela hänvisning till
bestämmelser i en annan, med hvilken hon för öfrigt icke står i något sammanhang
har här nu blifvit utsatt, hvarest och inom hvilken tid dylika besvär må anföras.
§ «•
1 afseende pä denna §, har hos Rikets Ständer, blifvit yrkadt, att liden, inom
hvilken bränvinstillverkning skall anmälas, måtte bestämmas till en månad förr än till¬
verkningen skall börjas; och som det stundom kan vara svårt för en bränvinstillver-
kare att sex veckor på förhand bestämma tillverkningens myckenhet samt det numera
utan svårighet torde låta sig göra att på en månads tid anskaffa erforderligt antal kon¬
trollörer, hafva Rikets Ständer, i enlighet med hvad hemsläldt blifvit, ansett tiden,
inom hvilken tillämnad tillverkning skall anmälas, kunna bestämmas till trettio dagar
före de terminer, under hvilka tillverkaren vill handteringen företaga.
§ 15.
Expediti ons-Vtsko Hets Förslag till underd. Skrifvelse, A':o 156.
25
§ 15.
1 denna § är stadgad!, att den minsta tid, hvarför någon må sig till bränvins-
distillering anmäla, skall vara en half månad; men då någon olägenhet icke kan upp¬
slå derigenom, att distillering under kortare tid sker, hafva Rikets Stander ansett be¬
rörda stadgande lämpligen kunna ur författningen utgå.
§ 22.
Uti t mom. al denna § har hos Rikets Ständer blifvit föreslagen den förändring
att afgiften för hvad som öfver en tiondedel af del anmälda beloppet blifvit tillverkadt
må utgå med en fjerdedels förhöjning utöfver hvad i § 19 finnes bestämdt, men att
afgiften för det öfriga öfverskotta må utgå med hvad denna § föreskri Iver; Och enär,
efter hvad erfarenheten ådagalagt, den dagliga tillverkningen icke kan pä förhand så
noga bestämmas, alt den icke något öfver- eller understiger tillverkarens beräkning, hafva
Rikets Ständer ansett det i denna § förekommande stadgande, att, då tillverkning un¬
der en termin med mera än en tiondedel öfverskjuler det anmälda heloppet, afgiften
lör hela öfverskottstillverkningen skall utgå med en fjerdedels förhöjning utöfver hvad
i § 19 finnes bestämdt, böra ändras sålunda, att den förhöjda afgiften endast må utgå
för den del af öfverskollslillverknirigen, som öfverstiger nämnda tiondedel.
§ 24.
Den i 2 mom. af denna § omförmälda straffbestämmelse för den, som, oaktadt
han försummat att erlägga afgift för anmäld bränvinstillverkning, handteringen utöfvar,
har blifvit flyttad till art. V, hvilken innehåller öfriga bestämmelser om ansvar för öf¬
verträdelse af denna författnings föreskrifter; hvadan ifrågavarande moment blifvit här
uteslutet.
§ 35.
De åtgärder, hvilka enligt bränvinstillverknings-förordningen hitintills verkställts
af Borgerskapets Äldste i stad och sockne-nämnd pä landet, hafva Rikets Ständer, med
anledning af den förändrade kommunalrepresentation, som genom de den 21 Mars 1802
utkomna nya kommunal-författuingar blifvit påbjuden, ansett böra uppdragas å landet
åt Kommunalnämnd och i städerna åt Stads-fullmägtige eller, der sådane ej finnas, åt
allmän Rådstufva; hvarjemte Rikets Ständer, enär ledamöter i Kommunal-nämnd kom¬
ina att utses elter helt andra grunder än Sockne-nämnd, ej ansett nödigt att bibehålla
det i 2 mom. af denna § förekommande stadgande, alt, der bränvinstillverkare å landet
skulle ega eller innehafva mer än halfva antalet hemman i socknen, vittnet skall utses
af den Sockne-nämnd inom närbelägen socken, åt hvilken Konungens Befallningshaf¬
vande delta uppdrag lemnar.
§ 40.
Då Rikets Ständer ansett försummelse att i behörig tid erlägga afgift för anmäld
bränvinstillverkning icke böra bestraffas såsom lönbränning, bar redaktionen af denna §
blifvit sålunda ändrad, alt de här förekommande orden “och afgift blifvit erlagd® uteslutits.
Hih. till 11. St. Ernt. 1862—1863 10 Sami. i Afd. 14 Haft. 4
26
Earpeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 156.
§ 41.
Då, i de lall latiludsvstemel i denna författning blifvit ia k 11 aget, förhållandet
mellan det lägsta och högsta beloppet af de flesta öfriga i V artikeln förekommande
bötesbestämmelser är del af 1 till 10, hafva Rikets Ständer ansell samma förhållanden
äfven i det här förekommande läll höra iakttagas; hvadan ansvaret för den, som sam¬
tidigt tillverkar bränvin å samma egendom uti flera brännerier eller I samma bränneri
med flera särskilda redskap eller å annat ställe än han uppgifvit, blifvit bestämdt till
böter från och med 100 lill och med 1,000 Riksdaler.
§ 43.
Jemte det att framför orden “bryter försegling" blifvit tillsal! ordet “olofligen*
samt del här förekommande lägsta belopp af höler blifvit jemnadt från 450 till 500
Riksdaler, hafva Rikets Ständer ansett, att, enär det i denna § stadgade bötesbelopp
torde innefatta tillräckligt straff för ifrågavarande förbrytelse, den derjemte förekom¬
mande alternativa straffbestämmelse af fängelse med arbete från och med två till och
med sex månader bör ur författningen utgå.
§ 45.
För den händelse att bränvinstillverkare under en termin öfverskrider den största
tillverkning § 22 medgifver, hafva Rikets Ständer trott det innefatta tillräckligt straff,
ali det öfverskjutande beloppet dömes lörbrulet och tillverkaren ålägges att derför ut¬
gifva afgift enligt § 19, äfvensom alt böta ett med algiften lika belopp; hvadan Rikets
Ständer ansett den här förekommande föreskrift om a lgi flens förhöjning med en fjerde¬
del och böternas bestämmande till ett med den förhöjda algiften lika belopp böra upphälvas.
§§ 46 och 50.
Af enahanda skäl, som vid § 41 blifvit anlördt, bar bötesansvaret i dessa §§
blifvit bestämdt frän och med 100 lill och med 1,000 Riksdaler.
g 48.
Enär den i § 24 omförmälda förbrytelse, att den, som anmält sig lill bränvins-
lillverkning, men försummat att i föreskri Iven ordning derför erlägga afgift, det oaktadt
handleringen utöfvar, ingalunda är att jemföra med lönbränning, ehuru straffet för begge
dessa förbrytelser för närvarande är detsamma, hafva Rikets Ständer, funnit den lör
förstnämnda förbrytelse stadgade straffbestämmelse böra ändras, och derföre bestämt
densamma till böter för hvarje dag, förbrytelsen utöfvas, motsvarande liilverkningsafgilt
för en dag.
Vidare hafva Rikets Ständer ansett det för mäskberedning och bränvinstillverk-
ning från klockan 10 om altonen näst före sön- eller helgedag lill klockan 10 om al¬
tonen å sådan dag stadgade ansvar af, bland annat, böter motsvarande afgiitens dubbla
belopp, kunna utan lära mildras till ett med algiften lika bötesbelopp.
Dä brättvinslilitorkare kan komma att lida betydlig förlust genom att nödgas
lemna malt- och jästbeiedning ulan tillsyn under så lång tid, som från klockan 8 på
EåCpedilions-lll.skol.tels Förslag till Hader il. S/a-i/velse, A:o 456.
27
morgonen till klockan 5 0111 altonen å sön- eller helgedag, halva Rikets Ständer ansett,
att tillsyn vid malt- eller jäslheredning må under nämnda tid vara tillåten.
§ 53.
Enär i de under den sednare tidell utkomnq kriminalförlältningar endast före¬
komma tvenne arter al frihetsstraff, nemligen straffarbete och fängelse, halva Rikets
Ständer, för att bringa ifrågavarande författning i närmare öfverensstämmelse med den
öfriga brottmälslagsliflningeh, ansett det i 1 mom. af denna § förekommande straffet,
fängelse med arbete, höra ändras lill straffarbete, med afseende å hvilken förändring
strafftidens högsta längd äfven blifvit nedsatt från tre lill Ivå är.
För den i 2 mom. af denna § om förmälda förbrytelse är straffet alternativt be¬
stämdt till böter efter domarens bepröfvande. För att icke lemna domaren allt för stor
latitud vid straffets bestämmande hafva Rikets Ständer ansett ett maximum här böra
stadgas; hvadan orden "böter efter domarens bepröfvande" blifvit ändrade lill "högst
200 Riksdalers böter".
§ 56.
Eli en hos Rikets Ständer gjord framställning har blifvit yrkadt att böter, hvar¬
till någon enligt ifrågavarande författning gör sig förfallen, må, vid bristande tillgång
till deras gäldande, förvandlas till fängelse; och då, på säll här nyss förut vid § 53
blifvit erinradl, fängelse med arbete icke i sednare lidens författningar förekommer så¬
som slraffart, hafva Rikets Ständer ansell, att, då tillgång saknas till gäldande af de
i denna förordning stadgade böter, dessa böra förvandlas (ill fängelse enligt samma
tarif, som hitintills gällt.
§ 57.
Dä Rikets Ständer ansett, att de böter, som enligt denna löffällning kunna ädö-
rrias, böra utgå efter enahanda grunder, som rörande böter i allmänna lagen äro stad¬
gade, har denna § blifvit ur författningen utesluten och de efterföljande §§:nes ordnings¬
nummer derefter rättade.
§ 60 (ny 59.)
Enär allmänna åklagare i alla de mål, der rättigheten att kära ej är särskildt
förbehållen målseganden. äro pligtige att åtala förbrytelser mot lag och författningar,
har det i denna § förekommande tillägg: "äfven utan särskild angifvelse" blifvit såsom
öfverflödigt ur författningen borttaget.
§ 71.
Som det här förekommande stadgande angående inlösen al enkel redskap, hvil¬
ken före den t April 1801 anmäles, ej vidare är tillämpligt, har samma stadgande
funnits ej vidare böra i författningen qvarstå.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 10 November 1865.
28
Expeditions- Utskottets Förslag tilt anderd. Skrifvelse, I\.-o 456.
FÖRSLAG
tili
FÖRORDNING
angående vilkoren för bränvinstillverkning.
Årt. I.
Om rättighet till bränvinstillverkning och tiden för dess utöfning.
§ 1
Bränvin må tillverkas af en hvar, sorn är behörig att idka fabriksrörelse eller
ock eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord.
Öfverståthållare, Underståthållare, Landshöfding, Landssekreterare. Landskame¬
rerare, Kronofogde, Länsman, Lands- och Stadsfiskal, Polistjensleman, Domare pä lan¬
det, Borgmästare eller annan magistratsperson i stad, Ecklesiastik embets- eller tjenste¬
man, Kyrkobetjent, Folkskolelärare, i tjenst varande Läkare, Bränneri-konlroilör eller
tillsyningsman, sä ock i allmänhet embets- eller tjensteman, som, till följd af sin be¬
fattning, kan komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning eller kontroll derå,
må dock icke befatta sig med dylik tillverkning.
Å ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock ä annan Kronans jord, som
ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden; dock varde den,
som å den tid Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 18 Januari 1855, angående vilko¬
ren för bränvinstillverkning, kungjordes, på grund af kontrakt med Kronan, vederbö¬
rande myndighet, korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare eller arrendator
sådan jord innehade, för sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka bränvin, på
sätt om jordinnehafvare stadgadt är, likväl icke i något läll längre än samma kon¬
trakt gäller.
§ 2.
Bränvinstillverkning skall, så framt ej högst vigliga omständigheter föranleda
dess inställande, vara tillåten under följande fem terminer, nemligen från den 15 Ja¬
nuari klockan 12 på dagen till den 15 Februari vid samma timma, från den 15 F’e-
bruari klockan 12 på dagen till den 15 Mars vid samma timma, från den 15 Mars
klockan 12 på dagen till den 15 April vid samma timma, från den 15 Oktober klockan
12 på dagen lill den 15 November vid samma limma, från den 15 November klockan
12 på dagen till den 15 December vid samma limma. Bränvinstillverkare ega att under
en, en och en half, två, två och en half, eller tre af ofvannämnda terminer handte¬
ringen utöfva, dock icke, under kortare lid än en termin ; och må bränvinstillverkning
jemväl börjas den 1 November klockan 12 på dagen samt fortsättas lill den 1 eller
15 December vid samma limma.
Expeditions-UIsko Hels Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o ISO.
29
Mäskberedning för bränvinstillverkning får företagas högst fem dagar löre den
dag, då dylik tillverkning, enligt gjord anmälan, skall laga sin början.
Mäskberedning eller bränvinstillverkning vare likväl ej medgifven från klockan
10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan dag.
Är den dag, då termin, enligt hvad ofvan stadgadt är, skulle börjas, sön- eller
helgedag, må bränvinstillverkning icke företagas förrän ä nästa söcknedag klockan 12
på dagen.
Infaller termins slutdag å sou- eller helgedag, upphöra rättigheten all tillverka
bränvin å nästföregående söcknedag klockan 12 på dagen.
§ 3.
För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek och beskaffen¬
het som helst, med de inskränkningar allenast, som, för kontrollens handhafvande, fin¬
nas i denna författning stadgade.
§ 4.
Den högsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan får ske. vare 1,000 kan¬
nor, och den minsta 300 kannor, det tillverkade bränvinet beräknadl efter 50 procents
styrka vid 15 graders värme efter Celsii thermomeler, allt i medeltal under termin
räknadt.
§ 5.
Pä samma egendom å landel, eller gård eller lägenhet å stads område, får brän¬
vin icke samtidigt tillverkas i flera än ett bränneri, ej heller i samma bränneri flera
än en redskap finnas.
Med egendom å landet förslås här hemman, hemmansdel eller lägenhet, försedd
med egen ladugård, der utfodring sker.
8 6-
Bränvinstillverkning, hvartill jord berättigar, må ej annorstädes än å samma
jord utöfvas.
Flere till bränvinstillverkning berättigade egare eller innehafvare af i mantal satt
eller särskildt skattlagd jord må förena sig i bolag om bränvinstillverkning, hvarvid till¬
verkningen skall utöfvas å jord, tillhörande någondera bland delegarne.
§ 7.
Den, som vill tillverka bränvin, utan att genom jords iunehafvande vara dertill
behörig, gore derom ansökning, om han å landet bor, hos Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande i länet, och, om han i stad är boende, hos Magistraten. Vid ansökningen
foges bevis, som hans behörighet styrker. Derest sökanden finues vara till handte¬
ringens utöfning behörig, varde tillståndsbref för honom utfärdadl.
Besvär i sådan fråga anföres öfver Magistrats beslut hos Konungens Befall¬
ningshafvande i länet inom 14 dagar och öfver Konungens Befallningshafvandes beslut
30 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, J\:o 455.
Ijos Kongl. Maj:t i Dess Givil-departements Expedition inom en månad efter delfåendel
af beslutet.
§ 8
Bränvinstillverkning skall, minst trettio dagar Idre den termin under hvilken till¬
verkaren vill handteringen företaga, hos Kongl. Maj:ls Befallningshafvande skriftligen
anmälas, hvarvid uppgifvas tid och ställe för tillverkningen jemte beloppet deraf. Vid
anmälningsskrilten foges antingen tillståndsbref, som i § 7 omförmäla»,- eller ock bevis,
att tillverkaren eger eller innehar särskildt skattlagd jord. Af bolag tillämnad tillverk¬
ning skall anmälas af någon bland bolagsmännen med uppgift på samtliga delegarne
i bolaget. Vill någon för en och en half, två, två och en half eller tre terminer sig
på en gång anmäla, håfve dertill rätt. Finner Kongl. Majis Befallningshafvande hinder
lör handteringens utöfning icke möta, utförde derom för tillverkaren bevis, innefattande lill-
Iika landskontorets uträkning å den algilt, sorn lör den ifrågavaaande tillverkningen utgå bör.
§ si¬
vin den, som lill bränvinstillverkning under en termin sig angifvit, sedermera
tillverkningen under en half, en hel, en och en half eiler två påföljande terminer fort¬
sätta, eller vill den, som för två terminers tillverkning sig angifvit, under ytterligare
en half eller under tredje terminen densamma fortsätta, eller vill någon, efter att hafva
för tillverkning af ett visst belopp sig angifvit, densamma för en, en och en half, tvä,
två och en half eller tre terminer utvidga: göie derom, minst fjorton dagar före
den tid, fortsättningen eller utvidgningen alser, skriftlig anmälan hos Kongl. Maj:ls
Befallningshafvande, som öfver sådan anmälan utlärde bevis, innefattande tillika
landskontorets uträkning ä den fyllnad i lillverkningsafgift, som erläggas bör. Vill
han åter från tillverkningen afstå, eller uppgifven liilverkuingstid inskränka eller
uppgifvet lillverkningsbelopp minska : anniäle det hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
minst fjorton dagar före den tid, afsägelsen eller inskränkningen alser, i hvilket fall
han må åtnjuta befrielse från motsvarande lillverkningsafgift, så framt inskränkningen
ej strider emot hvad i §§ 2 och 4 härofvan stadgadt är.
§ >o.
Öfver anmälningar och uppgifter, sorn, enligt §§ 8 och 9 till Kongl. Maj:Is Be¬
fallningshafvande inkomma, läte han erforderliga förteckningar, för kontroll och eftersyn,
tillställas vederbörande Kronobetjente samt Öfverkonlrollorer och Tillsyningsman.
Kronobetjent skall af förteckning, sorn honom tillställes, låta, inom 8 dagar från
emottagande!, i sitt distrikt anslå afskrift i sockenstuga, eller, der sådan ej finues, å
annat iämpligt ställe i socknen.
§ 11.
I sammanhang med pressjästberedning får bränvinstillverkning icke ulöfvas af
annan än den, som till den sednare berättigad är, eller under annan tid eller med
andra vilkor, än som lör bränvinstillverkning i allmänhet stadgade äro.
Eacprditions-lltskottets Förslag lill unden!. Skrifvelse, N:o IBG.
8 12.
Vid ättikeberedning eller annan fabrikation få bränvinstillverkningsredskap ieke
begagnas af den, sorn ej till bränvinstillverkning berättigad är, eller under andra vilkor,
än sorn för bränvinslillverkning gällande äro.
Art. II.
Om brånvins distillering oell rening.
§ 13-
Vill någon under den lid, då han lill bränvinstillverkning är berättigad, nied
den för nämnda tillverkning uppgifna redskap distillera bränvin, må det, sedan brän-
vinstillverkningen för termin blifvit afslutad, ske, ulan särskild afgift, dock under till¬
syn af Kontrollör och endast under fyra dygn af terminen.
Begagnandet af denna dislilleringsrält berättigar icke till återfående af eller ned¬
sättning i den för bränvinstiilverkningen förskottsvis erlagda eller bestämda afgift.
§ 14.
Bränvinsdistillering må dessutom såsom särskild näring, under alla tider al året
kunna i stad utöfvas med redskap al hvilken storlek och beskaffenhet som helst.
Ansökan om sådan dislilleringsrält göres bos Magistraten, som, dä tillstånd der¬
till meddelas, skall hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom genast göra anmälan.
8 15.
Den, som sålunda vunnit rättighet tdl distillering, skall, minst fjorton dagar före
hvarje gång han distillering förelager, sådant bos Kongl. Majds Befallningshafvande
skriftligen anmäla och uppgifvit den lid. hvarunder, och det ställe, hvarest han vill di-
stilleringen utöfva, äfvensom distillerings-redskapens beskaffenhet. Ofver sådan anmälan
meddele Kongl. Majds Befallningshafvande bevis, innehållande underrättelse om belop¬
pet af den särskilda afgift, som, enligt § 27, skall af distilleruigs-idkare förskottsvis
erläggas.
§ 16.
Distillering af bränvin vare ej medgilven lian klockan 10 om altonen näst före
sön- eller helgedag, lill klockan 10 om aftonen ä sådan dag.
8 17.
Kongl. Mynt- och Kontrollverket), Vetenskaps-akademien, Akademierne i Upsala
och Lund, Artilleriläroverket ä Marieberg, Carolinska, Farmaceutisk» och Teknologiska
Instituten, Bergsskolorna I Fahlun och Philipstad, Veterinär-inrätlningarne i Slockholm
32 Eccpeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, l\:o 149.
och Skara, så ock samtliga allmänna tekniska elementarskolor i riket, må för egna be¬
hof distilleringsredskap ulan afgift begagna.
Likaså ege Apothekare att för lärmaceutiska behof utan afgift nvtlja två distil-
leringspannor, en af högst tjugo och en af högst tolf kannors rymd. Skulle pä något
stalie apolheksrörelsen göra flera pannors begagnande nödigt, må ansökning derom hos
Kongl. Maj:t ske.
De i denna § omnämnda distilleringsredskap få ej med rektifikations-apparat
vara försedda.
Redskap, som al Apothekare för lärmaceutiska behof begagnas, skall vara af
vederbörande justerare mätt och stämplad.
§ 18-
Bränvins rening vare en hvar afgiftsfrill tillåten, då den sker utan eld eller ånga.
Art. lil.
Om afgift för bränvinstillverkning och distillering.
§ iy.
Afgiften för bränvinstillverkning utgår med 60 öre lör hvarje tillverkad kanna,
bränvinet uppmätt under Kontrollörs tillsyn samt beräknadt till den styrka, sorn uti
g 4 omtörmäles.
§ 20.
Afgift för bränvinstillverkning erlägges förskottsvis för half lillverkningstermin i
sender med hälften af den för hel termin belöpande afgift. Vill tillverkare på en gång
erlägga afgift för hel termin eller förskottsvis nedsätta penningar till gäldande af afgift
för en möjligen blifvande ölverskottstillverkning, vare dertill berättigad.
§ 21.
Afgift för bränvinstillverkning erlägges i Landränlenel. Dervid företes uträkning,
som i §§ 8 och 9 omförmäles.
S 22.
Skulle tillverkning under en termin eller half termin, der anmälan skett om till¬
verkning under sistnämnda lid, med mer än en tiondedel öfverskjuta det belopp hvar¬
för anmälan skett, skall för den del af öfverskolts-liiiverkningen, som ölverstiger denna
tiondedel, afgiften utgå med en Ijerdedels förhöjning utöfver hvad i § 19 finnes be¬
stämdt.
Ofverskottstillverkning. som med mer än en femtedel ölverstiger det anmälda
beloppet, vare förbjuden.
Till-
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 156.
33
Tillverkare vare pligtig att för sådant öfverskott, derför afgift icke blifvit, såsom
i § 20 sägs, förskottsvis nedsatt, inom åtta dagar efter terminens utgång till Landträn¬
teri inbetala den derå belöpande afgift, efter uträkning, som Landskontoret meddelar,
då med Brännerikontrollörens skriftliga intyg styrkes, till hvad belopp nämnda öfver¬
skott uppgått.
Detta skall, intill dess afgiflen derför blifvit gulden, uti särskildt säkert rum å
del ställe, der tillverkningen skett, under Kontrollörens lås förvaras. Då Kontrollören,
efter det bränvinstillverkningen eller distilleringen blifvit afslulad, från bränneriet afre-
ser, skall nyckeln till ifrågavarande lås, förseglad med kontrollörens, vittnets och brän-
vinstillverkarens sigiller, aflemnas till kronobetjent i orten, som sedermera, i närvaro af
vittnet och bränvinslillverkaren, eger förseglingen bryta och bränvinet utlemna, så snart
behörigt qvitto å tillverkningsafgiflen företes. I ersättning för sistnämnde åtgärd eger
kronobetjent alt af bränvinslillverkaren åtnjuta ett arfvode af tre 11:dr.
§ 23-
I fall åter under en termin, eller under halftermin, der anmälan skett om till¬
verkning under sistnämnda tid, tillverkning ej skulle uppgå till det belopp, hvarför af¬
gift blifvit erlagd, ege bränvinstillverkare att, då eli sådant förhållande med bränneri¬
kontrollörens intyg hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande styrkes, återlyfta så stor del
af den erlagda afgiften, som mot minskningen i bans tillverkning svarar; dock må hvad
han sålunda återlyfta får ej öfverstiga en femtedel af den erlagda afgiflen, och åter¬
stoden icke i något fall understiga den afgift, som svarar mot den minsta tillverkning,
hvarför anmälan enligt § 4 får ske.
Bränvinslillverkaren skall inom trelio dagar efter tillverkningsterminens utgång sig
hos Kongl Maj:ts Befallningshafvande till återlyftningen anmäla, vid förlust af rättig¬
heten dertill.
§ 24.
Försummar någon att, i den ordning § 20 föreskrifva-, erlägga afgift för an¬
mäld bränvinstillverkning varde, ändock han handteringen ej utöfvar, den oguldna af¬
giften hos honom ofördröjligen utmätt. Styrker han elter terminens början inför kon¬
trollör och vittne, att afgiften blifvit i Landtränteriet insatt, må han derefter bränvins¬
tillverkningen utöfva under den tid, för hvilken anmälan skett; dock vare han förlustig
den i nästföregående § omförmälda rättighet, att på grund af ringare tillverkning än
hvarför afgift blifvit erlagd, någon del af denna återlyfta.
§ 25.
Varder bränneri genom vådeld eller annan olyckshändelse förstördt, må, i för¬
hållande lill tiden, hvarunder bränvinstillverkning måst lill följd deraf inställas, afkort¬
ning eller återbäring af bränvinstillverknings-afgiften beviljas. Om sådan afkortning
eller återbäring må ansökning, åtföljd af undersökningshandlingar om olyckshändelsens
tillkomst och förloppet dervid, ingifvas till Konungens Befallningshafvande, som ansök¬
ningen pröfvar och sitt beslut Kongl. Maj:ls och Rikets Kammarrätt underställer.
Bih. tilt R. St. Prot. 1862—1863. 10 Sami. 1 Afd. U Haji. 5
84
Ewpeditions-Utikottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 466,
§ 26.
När bränvinstillverkningen af Kongl. Maj:t inställes under lid, då den enligt
denna författning eljest tillåten är, ege tillverkare atl återfå den t i I i verk n i ngsa fgi ft, han
för sådan tid förskottsvis erlagt.
§ 27.
Den, som distillering såsom särskild näring enligt § 14 utöfvar, skall, utom den
för fabriksrörelse bestämda bevillning, erlägga en afgift, motsvarande det arfvode, som
efter § 39 till tillsyningsman utgår.
Sistnämnda afgift bör för den anmälda liden, innan distillering företages, ned¬
sättas i Landtränteriet.
Art. IV.
Om tillsyn vid bränvinstillverkning och distillering.
§ 28.
Vid hvarje bränneri skall, då bränvin der tillverkas, eller enligt § 13 distilleras,
vara anställd en edsvuren kontrollör, der ej flera sådana bränneriet' kunna under upp¬
sigt af en gemensam kontrollör ställas. Denne kontrollör, som antages särskildt för
hvarje termin, hvarunder bränvinstillverkning är tillåten, erhåller under tiden af Staten
arfvode med minst Fyra R:dr och högst Åtta R:dr om dagen, och af bränvinstillverka-
ren, utan ersättning, kost och ett eget, möbleradt, eldadt och städadt boningsrum å det
ställe, der bränvinstillverkningen eller distilleringen utöfvas.
Kontrollör förordnas af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande, som äfven bestämmer
hans resekostnadsersätlning och arfvode, hvarvid, med iakttagande af hvad i nästföre¬
gående mom. är stadgadt, bör tagas i betraktande bränneriets större eller mindre be¬
tydenhet, samt den olika omfattningen eller besvärligheten af kontrollörens tillsyn.
§ 29.
Finner kontrollör vid det under hans uppsigt ställda bränneri någon afvikelse
från denna författning vara begången; gifve ofördröjligen sådant tillkänna hos allmän
åklagare, hvilken skall afvikelsen åtala.
§ 30.
De sålunda anställde kontrollörer lyda under öfverkontrollörer, hvilka skola hålla
allmän tillsyn öfver författningens efterlefnad. Öfverkontrollör lyde under den embets¬
myndighet, åt hvilken Kongl. Maj:! sådan öfverstyrelse uppdragit.
Öfverkontrollörer, till erforderligt antal, förordnas al Kongl. Maj:t, som då jem¬
väl deras arfvode och resekostnadsersätlning bestämmer.
Eocpeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 456
35
§ 31.
Ölverkontrollörer och kontrollörer ställe sig lill noggrann efterrättelse den sär¬
skilda ordningsstadga som varder utfärdad.
§ 32.
I hvarje bränneri skall finnas en sprithållare, uti hvilken, vid bränvinstillverk-
ning, spriten, bränvinet eller lanken, genom ett rör frhn imkylaren, omedelbarligen in-
ledes. Sprithållaren skall vara stående i särskildt, säkert rum. Den bör vara fullkom¬
ligt tät, enkel och fristående, sä att, genom besigtning å dess botten och sidor, med
lätthet kan utrönas, att hemlig afledning ej finnes, och skall vara af den storlek, att
deri rymmes minst ett dygns tillverkning, samt inrättad med tätt slutande och med lås
försedt lock.
Vid bränneriet skall bränvinstillverkaren hålla en efter faststäldt formulär upp¬
rättad anteckningsbok, utvisande beloppet af såväl de sädesslag, jordfrukter och andra
ämnen, hvilka lill bränvinslillverkningen användas, som det bränvin, deraf erhålles.
Bränvinstillverkare ställe sig derjemte till efterrättelse, hvad ofvannämnda ord¬
ningsstadga om hans åligganden innehåller, samt de föreskrifter, kontrollören i enlighet
med densamma meddelar.
§ 33.
Någon annan afledning för sprit, bränvin eller lank från imkylaren, än genom
det i § 32 omnämnda, till sprithållaren gående, afloppsrör, får ej finnas; och skall detta
rör, hvarå dels ett eller två afledningsrör för luften och dels en så kallad lykta må
vara tillåtna, så inrättas, att hemliga öppningar icke kunna derå anbringas. För öfrigt
må hvarken de från pannan till imkylaren ledande rörgångar, eller lankrum och bäc¬
ken, der sådana finnas, vara försedde med någon öppning, hvarigenom sprit, bränvin
eller lank kan urtappas, såvida öppningen ej sättes i omedelbar förbindelse med först-
berörda afloppsrör eller med panna. De närmare föreskrifter, som äro nödiga, med
hänseende till i denna § omförmälda delar af redskapen, fastställer ordningsstadgan.
§ 34.
Allt bränvin skall på tillverkningsstället mätas och profvas, på sätt ordningsstad¬
gan bestämmer. Den dervid behöfliga handräckning lemnäs af bränvinstillverkaren, som
ock är skyldig tillhandahålla nödige, vederbörligen justerade och krönta målkärl samt
annan för uppmätningen erforderlig redskap.
§ 35.
Då bränvin uppmätes och profvas af den i bränneriet anställde kontrollör, skall,
såsom vittne, närvara en i orten boende trovärdig och skrilkunnig person, som brän-
vinstillverkning icke utöfvar. Sådant vittne utses särskildt för hvarje termin, i stad af
Stadsfullmägtige eller, der sådane ej finnas, allmän Rådstufva och på landet af Kom¬
munalnämnd.
36 Expeditions-Utskottets Förslag till underh. Skrifvelse, IS: o i56.
1 fall antingen vittne icke väljes eller valdt vittne uteblifver, ege kontrollören
att annan lämplig person till vittne kalla.
Vittne bestyrke, under edlig förpligtelse, rigtigheten af kontrollörens protokoll, i
hvad det angår bränvinets uppmätla kannebelopp samt utrönta värmegrad och styrka.
I afseende på tiden för vittnets närvaro och biträde vid bränneriet ställe sig
vittnet till efterrättelse hvad ordningsstadgan derom innehåller, och de föreskrifter, kon¬
trollören i enlighet med densamma meddelar.
Vid förrättning i bränneri tillkomme vittne i dagtraktamente minst En och högst
Två Riksdaler, efter bepröfvande af Stadslullmägtige eller, der sådane ej finnas, allmän
Rådstufva i stad och Kommunalnämnd på landet.
Vid bränvins uppmätning och profning ege, efter derom erhållen underrättelse,
bränvinstillverkare, sjelt eller genom ombud, vara tillstädes; men förrättningen må, för
hans uteblifvande, icke inställas.
§ 36.
Om, för lättad kontroll vid bränvinstillverkning, Kongl. Maj:t skulle finna för
godt förordna, att särskilda instrument för bränvinets mätning och profning skola å
redskapen anbringas, vare bränvinstillverkare skyldige alt, på egen bekostnad, sådana
instrument anskaffa och underhålla.
§ 37.
Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om uppmätt bränvins
styrka, insändes deraf, under bådas försegling, prof till Kongl. Maj:ts Befallningshaf¬
vande, som, efter det sakkunnig person undersökt profvet och skriftligt yttrande der¬
om algilvit, afgör tvisten genom beslut, som ej ölverklagas må. Den, sorn tvisten tap¬
par, skall gälda sä väl den af undersökningen uppkommande kostnad, som vederpartens
utgifter och besvär.
§ 38.
Bränvinstillverkning eller distillering må ej företagas innan bränneriet blifvit af
vederbörande kontrollör besigtigadf och befunnet icke vara annorlunda inrätladt, än
denna författning och ordningsstadgan medgifva. Sådan besigtning bör anställas, innan
liden för bränvinstillverkningen infaller. Varder besigtningen af kontrollör fördröjd,
förhålles som i ordningsstadgan föreskrifves. Vid besigtningen skall kontrollören öfver
bränneriet upprätta beskrifning i (re exemplar. Dessa skola af honom och bränvins-
tiilverkareu undertecknas. Ett exemplar insändes till Kongl. Majlis Befallningshafvande ;
och skola kontrollören och bränvinstillverkaren ett hvardera till sig laga.
Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören likaledes, in¬
nan bränvinstillverkning eller distillering der företagas må, öfver de verkställda förän-
dringarne upprätta en beskrifning i tre exemplar, hvarmed förfares på enahanda sätt,
som ofvan stadgadt är.
§ 39.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordne behölligt antal personer, att hafva
tillsyn vid distillering, som enligt § 14 utöfvas, och bestämme hvilka distillcringsverk
Expeditions-Utskottets Förslag• till underd. Skrifvelse, N:e 156. 37
under hvarderas tillsyn ställas må, äfvensom huru mycket tillsyningsman bör i arfvode
erhålla för hvart distilleringsverk, som är under hans uppsigt, hvilket arfvode genom
Kongl. Maj: Is Belällningshafvandes försorg i behörig ordning ulhetalas af de för sådant
ändamål utaf distilleringsverkcls innehafvare uti Landtränteriel insatte medel.
Art. V.
Om ansvar för öfvertr å dels er af författningens föreskrifter.
§ 40.
Den, som tillverkar bränvin, utan att anmälan dertill skett, eller under tid, dä
bränvinslillverkning ej är tillåten, gälde tillverkningsafgift och böle, för lönbränning,
första gången ett med afgiften lika belopp och andra gången dubbelt. Den, som andra
gången med sådan förbrytelse beträdes, bafve derjemte förverkat rättighet att bränvin
tillverka. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd, erlägge afgift såsom för oloflig
tillverkning och böle fyra gånger afgiftens belopp. Missbrukas lill oloflig bränvinstill-
verkning sådan distilleringsrältighet, som enligt § 14 utöfvas får, ansvare såsom för
lönbränning, och vare rättigheten förlustig.
Har lönbränning skett med enkel, omedelbarligen med eld drifven redskap, varde
afgiften beräknad efter redskapens afverkningsförmåga, som skall antagas under dygn
uppgå till fyra gånger pannans rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestäm¬
mes afgiften efter 100 kannors tillverkning under dygn. Är tillverkningen utölvad med
mera sammansatt eller medelst ånga drifven redskap, beräknas afgiften för det belopp’
som, efter hvad utredas kan, tillverkadt blifvit, dock för minst 300 kannor på dygnet-
l begge dessa fall skall afgiften utgå för minst en månad; men har tillverkningen blif¬
vit utölvad in på andra månaden, utgöres afgift för två månader; in på tredje måna¬
den, för tre månader; o. s. v.
§ 41.
Tillverkar någon samtidigt bränvin å samma egendom uti flera brännerier, eller
i samma bränneri med flera särskilda redskap, eller å annat ställe än han uppgifvit;
böle frän och med 100 till och med 1,000 R:dr.
§ 42.
Uti de i §§ 40 och 41 omtörmälda fall af oloflig bränvinstillverkning vare de
vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum
vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras, förbrutna. Kan
det styrkas, att någon del af bränvinet är lofligen tillverkadt, vare dock sådan del icke
förbruten.
§ 43.
Den, som vid bränvinstillverkning från mätning till beskattning undansnillar nå¬
got af det bränvin, som tillverkas, eller för sådant ändamål begagnar tillverkningsred-
38 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 156.
skap eller sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönli-
gen utlagas, eller på något annat sätt försnillar den afgift, som för tillverkningen er¬
läggas bör, eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kon¬
trollör åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande, straffes
med böter från och med 500 till och med 1,500 R:dr efter brottets beskaffenhet, gälde
den tillverkningsafgift, som för det undansnillade bränvinet sig belöper, och håfve för¬
brutit redskapen, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagstill-
fället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras.
§ 44
Till redskap, som enligt § 42 eller 43 är förbruten, räknas hvarje i bränneri
för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning inrättad redskap, äfvensom sprit-
hällare.
§ 45.
Om den, som tillverkar bränvin, dervid under en termin öfverskrider den största
tillverkning § 22 medgifver; håfve han förbrutit det ölverskjutande beloppet, erlägge
derför afgift enligt § 19, och bote lörsta gången ett med afgiften lika belopp, andra
gången afgiftens dubbla belopp, samt derefter vid hvarje ny sådan öfverträdelse fyra
gånger afgiften.
§ 46.
Dislillerar den bränvin, som till distillering icke är berättigad, eller verkställer
någon distillering under tid, då sådan icke är för honom tillåten, eller utöfvas distille-
ringsrätt, som pä § 13 grundad är, under tid, hvarför anmälan till bränvinslillverkning
ej skett eller tillverkningsafgift ej blifvit erlagd, eller varder sådan distillering, hvilken
enligt § 14 idkas såsom särskild näring, utölvad under tid, hvarför anmälan till distil-
leringen ej skett, eller innan afgift, motsvarande bestämdt arfvode åt tillsyningsmannen,
blifvit i Landtränteriet erlagd; bote den, som distillering sålunda olofligen utöfvar, eller
olagligen förfar, frän och med 100 lill och med 1,000 R:dr.
Den, som lill distillering, hvilken pä grund af § 14 utöfvas, använder redskap
af annan beskaffenhet, än han uppgifvit och till begagnande hvaraf han är berättigad,
bote från och med 20 till och med 200 R:dr.
§ 47.
Apothekare, som för farmaceutiska behof nyttjar oslämplad redskap eller distil-
leringspanna af större rymd, än medgifven är, eller dislilleringspannor utöfver tillåtet
antal, böle från och med 20 till och med 200 R:dr.
Använder Apothekare panna med reklifikations-apparat, bote såsom i § 46,
mom. 1 sägs.
§ 48.
Företager någon mäskberedning för bränvinstillverkning före fem dagar innan
dylik tillverkning, enligt gjord anmälan, skall taga sin början, böle för hvar dag sådant
sker, eli belopp, motsvarande tillverkningsafgift för en dag.
Expeditions-Utskottets Förslag till vnderd. Skrifvelse, N:o 156.
39
Samma lag vare, om någon utöfvar anmäld bränvinstillverkning, utan att hafva
enligt §§ 20 och 21 förskottsvis erlagt tillverkningsafgilt.
Ofverlräder bränvinslillverkare det förbud, som i mom. 3 af § 2 gifvet är mot
mäskberedning samt bränvinstillverkning från klockan 10 om altonen näst före sön-
eller helgedag till klockan 10 om aftonen å sådan dag; gälde, för hvarje gång sådant
sker, den tillverkningsafgilt, som mot en dag svarar, och bote ett med afgiften lika
belopp.
Verkställes annat till bränneri hörande arbete, utom tillsyn vid malt- eller jäst¬
beredning, emellan klockan 8 på morgonen och klockan 5 om altonen å sön- eller helge¬
dag, eller öfverträdes förbud, som i § 16 gifvet är; bote bränvinslillverkare eller destil-
leringsidkare från och med 5 till och med 50 R:dr.
Vid de förbrytelser, som nu sagde äro, vare såväl bränvinstillverkaren eller
distilleringsidkaren, som de arbetare, hvilka honom biträd!, underkastade ansvar för
sabbatsbrott, enligt allmän lag.
§ 49.
För öfverträdelse af hvad i § 32, mom. 2 och 3 samt § 34, angående bränvins¬
tillverkare, stadgas, vare ansvaret böter frän och med 20 till och med 200 R:dr; för
underlåtenhet att iakttaga föreskriften i § 69, botes från och med 5 till och med 50 R:dr.
§ 50.
Vägrar man den, som i afseende å förbrytelser mot denna författning eger un¬
dersökning anställa, tillträde till rum eller byggnad, der, enligt § 63, undersökning ske
må; bote från och med 100 lill och med 1,000 R:dr.
§ 51.
När förbrytelse mot denna författning åtalas, ansvare bränvinslillverkare eller
dislilleringsidkare för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anställde arbetares
gerningar, i fall bötesansvar eller förlust af redskap eller tillverkad vara eller kärl,
hvari den förvaras, ilrågakommer, derest icke omständigheterna visa, att förbrytelsen
skett utan hans vetskap och vilja.
Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän bränvins-
tillverkare icke är egare deraf, förbrutna dömas, när förbrytelse, som sådan påföljd
medförer, är begången af bränneriets arrendator eller föreståndare, eller ock efter ar¬
rendatorns eller föreståndarens föreskrift.
Då förbrytelse, som enligt denna förordning medförer förlust af redskap, till¬
verkad vara eller kärl, hvari den förvaras, blifvit begången af annan än dessas egare,
och denne sednare finnes vara berättigad alt dem behålla, skall den brottslige utgifva
redskapens, varans eller kärlens värde.
§ 52.
Bränvinslillverkare eller dislilleringsidkare, som åt den vid hans bränneri an¬
ställde kontrollör eller tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böle från
och med 20 lill och med 200 R:dr. Kontrollör eller tillsyningsman, som gåfvan mot¬
tager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.
40
Eccp ed i tio n s -IJt sko t te ts Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 156,
§ 53.
Skulle brännerikontrollör, eller den, hvilken tillsyn vid bränneri eller destillerings-
verk såsom tjenslepligt åligger, eller den, som är pligtig ali förbrytelser mot denna för¬
fattning åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinslillverkning eller distillering, eller ali
hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares försnillning af den afgift, han erlägga
bör; varde dömd till fängelse eller straffarbete från och med sex månader till och med
två år.
Visar någon, hvilken del åligger att tillsyn vid bränneri eller dislilleringsverk
hålla, eller förbrytelser mot denna författning åtala, försummelse eller vårdslöshet i
dessa åligganden; varde antingen för alltid eller under viss tid från tjensten eller be¬
fattningen skiljd eller ock fälld till högst två hundra Riksdalers böter.
§ 54.
Varder, lill utrönande af förbrytelse mot denna författning, undersökning hos
någon anställd emellan klockan 9 om altonen och klockan 5 om morgonen, men sådan
förbrytelse ej upptäckt; bote förrättningsmannen från och med 5 till och med 50 R:dr,
der han ej finnes hafva lill undersökningen giltig anledning haft.
Vägrar den, som undersökning i bränneri anställt, att betyg, som i § 64 sägs,
ål bränvinstillverkare genast utfärda, bote 15 R:dr.
§ 55.
Varder vid undersökning, eller i anledning deraf, förrätlningsman våldförd, eller
föröfvar lian sjelf våld i oträngdl mål; gånge dermed efter allmän lag.
§ 56.
Saknas tillgång till gäldande af de i denna förordning stadgade böter, skola de
förvandlas lill fängelse på det sätt, att emot böter till och med 40 Riksdaler svara 14 dagar,
från 40 Riksdaler » » » 75 » » 21 »
» 75 » » » »150 » » 30 »
» 150 » » » » 225 » » 45 »
» 225 » » » » 300 » » 60 »
eller två månader o. s. v. ända (ill ett år, som är den högsta fängelsetid, hvartill nå¬
gon, i brist al tillgång till dessa böter, må dömas.
§ 57.
Af böter, som enligt denna författning ådömas, samt värdet af bränneriredskap
och annan egendom, som lörbruten anses, tillfälle två tredjedelar åklagaren och en
tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, Iivari den åtalade förbrytelsen är begån¬
gen. Finnes särskild angifvare, tage hail hälften af åklagarens andel.
Efter anmälan af Kongl. Majds Befallningshafvande, kommer alt på Kongl Majds
nådiga pröfning bero, huruvida i något fall åklagare eller tillsyningsman för ådagalagdt
uit vid efterspanande och beifrande af förbrytelser mot denna författning gjort sig för¬
tjent
Expeditions- UIs k olie Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 156. 41
tjent af någon särskild uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande andel i
ådömda böter samt redskap eller annat förbrutet gods.
Art. VI.
Föreskrifter i afseende å författningens verkställighet.
§ 58.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad
i denna författning stadgadt är.
§ 59.
Lands- och Sladsfiskaler, Krono-, Stads- och Polisbetjente, samt de personer,
hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denna författnings efterlefnad, åligge att för¬
brytelser mot densamma åtala.
I öfrigt eger en hvar rättighet all för sådana förbrytelser anställa åtal, dock ej
barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i tjensten äro, mot husbondefolk.
Då åtal anställes af annan person än den, sorn i mom. 1 af denna § nämnd
är, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna målets
utförande öfvervara.
§ 60.
Rättighet att förbrytelse mot denna författning till åtal af allmän åklagare an¬
gifva tillkomme en hvar, utom barn mot föräldrar.
Kommunalnämnd å landet och Sladsfullmägtige eller, der sådane ej finnas, all¬
män Rådstufva i stad, böra egna synnerlig uppmärksamhet deråt, att sådana förbry¬
telser valda till åtal angilna.
Tillträde till bränneri må derföre ej förvägras dein, eller den ledamot, de bland
sig utse att öfver bränneriet tillsyn halva.
§ 61.
De i § 59 mom. 1 omförmälde allmänna åklagare, så ock lillsyningsmän, ega
anställa undersökning af förbrytelser mot denna författning, äfvensom att verkställa
beslag.
§ 62.
Den, sorn förrättar undersökning, bör, för att tillgodonjuta det skydd, honom
dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjenstelecken,
eller, innan förrättningen företages, fullmagt eller förordnande uppvisa.
1 orten boende eller känd Krono- eller Stadsbetjent vare likväl frikallad från
skyldigheten att sin behörighet sålunda styrka.
Bih. till B. St. Pro/. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 6
42 Expeditions-Utsko t lots Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 156.
§ 63.
Undersökning må alla tider på dygnet anställas i bränneri, kök-, brygg- och
bagarstuga, så oek i annat rum eller byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverk-
ning eller distillering,
Då vid undersökning någon förbrytelse ej upptäckes, vare lor undersökningens
anställande lörrättningsmannen icke underkastad ansvar, såvida ej undersökningen blif¬
vit företagen emellan klockan 9 om aftonen och klockan 5 om morgonen. I sådant
fall gånge som i § 54 sagdt är.
§ 64.
Har vid undersökning någon felaktighet ej funnits, vare undersökningsförrättare
pligtig alt genast tillställa tillverkaren ett af tillstädesvarnnde vittnen bestyrkt intyg
om tidens längd, under hvilken tillverkaren varit af undersökningen hindrad alt bränvin
tillverka. Detta betyg berättigar tillverkaren att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
äterlyfta gång den afgift, som mot samina tid svarar.
§ 65.
Beslag skall göras i tvä vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag (ages,
eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eiler någon af hans husfolk, skall om be¬
slaget förut tillsägas.
§ 66.
Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin och sig dertill
behörigen anmält, må hvarken panna utbrytas, ej heller någon del af tillverk nings-
redskap honom fråntagas, eller han från tillverkningens fortsättande hindras, innan
förste domstol i målet dömt redskapen förbruten. Härifrån undantagas de läll,
l:o då något af det bränvin, som tillverkas, frän mätning till beskattning un¬
dansnillas.
2:o dä för sådant ändamål begagnas tillverkningsredskap eller sprithållare med
dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas ;
3:o då tillverkare bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrol¬
lör åsatt, till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande; samt
4:o då tillverkare försummat alt föreskrifven afgift erlägga.
§ 67.
Bedskap, som i beslag (ages, skall, till förekommande af dess utbyte mot annan,
af beslagaren med särskild stämpel utmärkas, der ej redskapen vid beslaget egaren från-
tages, i hvilket fall deu skall i allmänt förvar sättas.
§ 68.
Vid beslag skall, till säkerhet för de böter, som ådömas kunna, det i bränneriet
och dertill hörande förvaringsrum befintliga, lofligen tillverkade bränvin i förvar tagas.
Expeditions-UIskottet Förslag lill willard. Skrifvelse, J\:o 157.
43
§ 69.
I bränneri skall under tid, då bränvinstillverkning eller distillering der verk¬
ställes, städse vara i bevittnad afskrift anslaget vederbörandes bevis, att tillverknings-
algiften för samma tid blifvit erlagd. Beviset bör derjemte i hufvudskrift vara att
tillgå, när dess uppvisande påfordras af Brännerikontrollör eller den, hvilken tillsyn vid
bränneri såsom tjenstepligt eljest åligger, eller som är skyldig att förbrytelse mot denna
författning åtala.
Nio 157.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Nov. 1865.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utfärdande af för¬
nyad Instruktion för Rikets Stånders Revisorer öfver Riks-
gäldsverket.
(Stats-Utskoltets Mern. N=o 161.)
S. A. K.
Sedan Rikets Sänder vid innevarande riksdag beslutat utfärdande al förnyad
Instruktion för sine Revisorer vid granskning af Riksgälds-kontorets tillstånd och för¬
valtning, få Rikets Ständer, hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, del E. K. Majit
läcktes låta till allmän efterrättelse i nåder kungöra samma Instruktion, hvilken är af
följande lydelse :
”Instruktion
för
Rikets Ständers Revisorer vid granskning af Riksgälds-kontorets tillstånd
och förvaltning.
§ I-
Sedan de, enligt Riksdags-ordningens 68 §, till granskning af Stats-, Banko- och
Riksgäldsverken utsedde Revisorer sammanträdt, ega de att, för lullgörandet af den, i
44 Exp e d i tio n s- Ut s k otte ts Förslag lill underd. Skrifvelse, A: o -15 7.
afseende på Riksgäldsverket, dem uppdragna befattning, jemte härvid erforderliga räken¬
skaper, protokoll och öfriga handlingar, emottaga följande berättelser, nemligen:
l:o) af Fullmägtige i Riksgälds-konloret, angående detta Verks tillstånd och för¬
valtning under den tid, som Revisorernes granskning bör omfatta;
2:o) af Riksgälds-kontorets Kommissariat, angående Kontorets inkomster och
utgifter samt skulder och tillgångar under berörda tid, jemte derpå inverkande förhål¬
landen: samt
3:o) af Riksgälds-kontorets Ombudsman, angående de Kontoret rörande rätte¬
gångs- och utsöknings-ärenden.
§ 2-
Revisorernes åligganden bestå deruti:
a) att granska Riksgälds-kontorets tillstånd och förvaltning sedan den tid, sist
församlade Revisorers eller Stats-Utskolts granskning omfattat;
b) alt härvid sorgfälligt undersöka, om detta Verk kommit i behörigt åtnjutande
af de detsamma utaf Rikets Ständer anvisade inkomster och tillgångar samt om verk¬
ställda utbetalningar varit med Rikets Ständers beslut och föreskrifter öfverensstämmande;
rf alt tillse, huruvida ej allenast Fullmägtige, utan äfven Riksgälds-kontorets
samtlige embets- och tjenstemän ställt sig till efterrättelse det för Kontoret utfärdade
Reglemente, jemte andra gällande instruktioner och föreskrifter, äfvensom för öfrigt
vederbörligen iakttagit och fullgjort sina åligganden ;
d) att, derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest kräfva rättelse,
härå fästa Fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte hos Rikets Ständer förhållandet
anmäla samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande af behörig verkställighet eller rät¬
telse härutinnan, anses böra vidtagas;
e) att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade för¬
seelser af Fullmägtige eller Kontorets embets- och tjenstemän, att Revisorerne anse
åtal i anledning deraf böra ofördröjligen anställas;
f) att öfver sådana frågor, derom Fullmägtige ansett sig böra med Revisorerne
rådgöra, sina åsigter och yttranden Fullmägtige meddela;
g) att pröfva och afgöra besvär, sorn af Kontorets embets- och tjenstemän eller
andra personer blifvit hos Revisorerne, i föreskrifven ordning, anförda öfver Fullmäg¬
tiges åtgärder och beslut i klaganderna rörande mål; dock kan, i följd af Revisorernes
angående befordringsfrågor meddelade yttranden, skedd befordran icke återgå; och
h) att, der anledning dertill skulle förefinnas, äfven utan anförda klagomål,
göra erinringar emot Fullmägtiges beslut i frågor om tjensters tillsättande samt löners
eller pensioners beviljande.
§ 3.
För öfrigt böra Revisorerne, under utförandet af revisions-förrättningen, noggrann!
iakttaga, ej mindre hvad Riksdags-ordniugen, i afseende pä dem, innehåller, än hvad
den för Fullmägtige utfärdade ansvarighetslag, uti der förutsatta fäll, stadgar.
§ 4.
Med undantag af här nedan omförmälda arfvoden och ersättningar, må Reviso¬
rerne icke ingå i något slags disposition af Riksgälds-kontorets medel, under hvilken
Expeditions- U Is k o lie Is Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 151. 45
titel eller till hvad behof det vara må; ej heller ega Revisorerne att på annat sätt, än
i 2 § stadgadt är, befatta sig med befordringar eller löne- och pensionsfrågor.
§ 5.
Efter fulländad revisions-lörrättning böra Revisorerne, öfver hvad dervid före¬
kommit, till Rikets Ständer afgifva utförlig berättelse, som tillika skall innehålla upp¬
lysning om Riksgälds-kontorets ställning, samt huruvida något emot detta Verks för¬
valtning varit att erinra; börande denna berättelse, sedan den blifvit af Revisorerne
underskrifven, tillställas Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, hvilka ofördröjligen låta till
trycket befordra och sedermera med allmänna tidningarne utdela densamma, jemte de
upplysningar, som af deruti anmärkta förhållanden möjligtvis kunna påkallas; hvarefter
berättelsen, med tillhörande bilagor, skall af Fullmägtige till Rikets Ständer öfverlem-
nas, äfvensom tryckta exemplar deraf Rikets Ständers nästsammanlrädande Revisorer
tilldelas.
§ 6.
Jemte det hvarje Revisor bestås skjuts efter två hästar från sitt hemvist lill
Stockholm samt tillbaka, ega Revisorerne att uppbära traktamenten af Sex Riksdaler
Riksmynt om dagen, så väl under sjelfva revisions-förrättningen, som under fram- och
återresan, efter beräkning af ätta mil för hvarje resedag och med iakttagande, att,
derest miltalet icke jemnt motsvarar resedagarne, må för öfverskoltet, såvida det uppgår
till minst en mil, ytterligare beräknas en dags traktamente; kommande hädanefter, lika¬
som hittills, halfva beloppet af dessa traktamenten och resekostnader att af Riksgälds¬
kontoret godtgöras. Någon resekostnads-ersättning må dock icke till Revisor utbetalas,
om han, i följd af annat allmänt uppdrag, under den lid revisionen pågår, vistas å
revisionsorten samt för sådant uppdrag åtnjuter dylik ersättning. Då revision af Stats¬
verkets samt Rankens och Riksgälds kontorets tillstånd, styrelse ocb förvaltning eger
rum under pågående riksdag, må icke heller den ledamot af revisionen, som tillika
utöfvar riksdagsmannakallet, vara berättigad att i egenskap af Revisor åtnjuta arfvode.
§ 7.
Ål den, i och för Riksgäldsverkets revision, af Revisorerne antagna kansli- och
vaklbetjening ega Revisorerne att, i mån af arbetets vigt och beskaffenhet, bestämma
lämpliga arfvoden, som af Fullmägtige sedermera utanordnas. Likaledes må Revisorerne
på Riksgälds-kontoret anvisa ersättning ej mindre för inköp af papper, skrifmaterialier
och andra dylika utgifter för revisionens behof samt för annonser rörande Revisorernes
sammanträden, än ock för de kostnader, som kunna föranledas af sådana under revi-
sionstiden verkställda resor, som Revisorerne vid sammankomst in pleno ansett nödvändiga.“
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 November 1863.
46
Expeditions-UlshoUets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 158.
N:o 15$.
Uppläst och godkändr hos Ridd. och Adeln den 14 Nov. 1863.
Preste-Slåndel den 14 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Stånders underdåniga Skrifvelse, angående utfärdande af ny
Instruktion för Rikets Stånders Revisorer öfver Bankoverket.
(Banko-Utskottets Mern. N:o 67.)
S. A. K.
För att bringa den af Rikets Ständer vid sednaste riksdag fasställda Instruktion
för deras Revisor öfver Bankoverket i öfverensstämmelse med de vid innevarande riks¬
dag rörande detta verk i åtskilliga delar fattade beslut hafva Rikets Ständer ansett
förnyad Instruktion böra för bemälde Revisorer utfärdas; Och få Rikets Ständer derföre
hos E. K. Majrt i underdånighet anhålla, att nämnda Instruktion, hvilken är af nedan¬
skrifna lydelse, mätte varda genom nådig kungörelse till allmän kännedom meddelad.
”Instruktion
för
Rikets Ständers Revisorer
öfver Bankoverket.
§ 1.
Revisorerne, utsedde och förordnade på det sätt och till det antal, Riksdagsord¬
ningen uti 68 och 70 §§ stadgar, skola å den i förstberörda § bestämda tid i Banken
sammanträda och styrka sin behörighet att i revisionsförrättningen deltaga.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skri/ve/se, N:o i58. 47
§ 2.
Revisorerne ega att, vid deras första sammanträde, emottaga följande berättel
ser, nemligen:
l:o) af Banko-fullmägtige, dels om Bankens tillstånd, rörelse och förvaltning i
sin helhet och dels angående Tumba papperbruk : samt
2:o) af Styrelsen öfver Diskont- och Lönekontoren, om dessa Diskontinrättnin¬
gars rörelse och förvaltning.
§ 3.
Revisorerne åligger:
a) att granska Banko-verkets tillstånd i alla dess delar, och huru detsamma, ef¬
ter den tid, som sednast församlade Banko-Utskotts eller Revisorers granskning omfattat,
blifvit styrdt och förvaltadt samt ali bestämma hvilka lån skola, såsom osäkra, inom
linien föras:
b) att härvid noga tillse, huruvida så väl Fullmägtige och öfrige Slyrelseledamö
ter, som Bankens samtlige embets- och tjenstemän ställt sig de för della verk gällande
lagar, ordningar och reglementen till efterrättelse, samt behörigen iakttagit och vårdat
hvad dem för öfrigt ålegat eller varit anförlrodt;
c) att, derest något skulle finnas vara försummad! eller eljest kräfva rättelse,
härå fästa Fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte hos Rikets Ständer förhållandet
anmäla samt föreslå de åtgärder, som, lill vinnande af behörig verkställighet, eller rät¬
telse härutinnan, böra vidtagas;
d) alt dessutom lill laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade förse¬
elser af Fullmägtige, öfrige Styrelse-ledamöter eller Bankens embets- och tjenstemän,
att Revisorerne anse åtal i anledning deraf böra ofördröjligen anställas;
e) att öfver sådana frågor, derom Fullmägtige kunna vilja med Revisorerne råd¬
göra, sina åsigler och utlåtanden Fullmägtige meddela;
f) att pröfva och afgöra besvär, som af Bankens embets- och tjenstemän eller
betjente blifvit i befordrings- eller andra, dem rörande, mål hos Revisorerne i föreskrif-
ven ordning anförda; dock kan, genom Revisorernes i följd häraf lättade beslut, någon
befordran icke återgå; och
g) att, om anledning dertill skulle förefinnas, äfven utan anförda klagomål göra
erinringar vid åtgärder och beslut, som i frågor rörande tillsättning af tjenster, löner
eller pensioner blifvit af vederbörande vidtagna.
§4-
För öfrigt skola Revisorerne vid deras förrättning noggrannt iakttaga hvad så
väl Riksdags-ordningen i afseende å dem innehåller, som den för Banko-fullmägtige ut¬
färdade ansvarighetslag stadgar och förmår; börande Revisorerne doldt och förlegad!
hälla hvad som rörer enskilde personers förhållanden till Banken, eller för öfrigt i af¬
seende ä detta verks förvaltning, enligt Rikets Ständers beslut, tyst vara bör.
8 5.
Revisorerne vare det förbjudet att, med undantag af de i 8 och 9 §§ af denna
instruktion omförmälda arfvoden och ersättningar, ingå i någon slags disposition af Ban-
48 Expcditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 158.
kens medel, under hvad titel eller till hvad behof det vara må Revisorerne ega icke
heller att på annat sätt, än i ofvanstående 3 § stadgadt är, befatta sig med befor-
dringsärenden eller frågor om tillsättning af tjenster, löner eller pensioner.
§ 6.
Till befordrande af revisionsförrättningens skyndsammare gäng kunna Revisorerne
sammanträda pä afdelningar för ärendenas beredning, men alla frågor om anmärknin¬
gar eller anmälanden skola slutligen in pleno föredragas och afgöras. Uppslå vid öf-
verläggningarne skiljaktiga meningar, skola Revisorerne lill protokollet afgifva sina rö¬
ster, hvilka, enligt Riksdags-ordningens 66 §, beräknas per capita, med afgörande röst
för Ordföranden, då rösterna äro lika; hvarje Ledamot dess reservationsrätt dock för¬
behållen.
§ 7.
Elter fulländad revisionsförrättning böra Revisorerne, öfver bvad dervid före¬
kommit, lill Rikets Ständer afgifva utförlig berättelse, som tillika skall innehålla upp¬
lysning om Bunkens ställning, samt huruvida något emot detta verks förvaltning varit
att erinra; börande denna berättelse, sedan den blifvit af Revisorerne underskrifven,
tillställas Bankofullmägtige, hvilka ofördröjligen låta lill trycket befordra och sedermera
med allmänna tidningarne utdela densamma, jemte de upplysningar, som af deruti an¬
märkta förhållanden möjligtvis kunna påkallas; hvarförutan berättelsen, med tillhörande
bilagor, skall af Fullmägtige till Rikets Ständer öfverlemnas, äfvensom tryckta exem¬
plar deraf Rikets Ständers näst sammanträdande Revisorer tilldelas.
§ B.
Hvarje Revisor bestås skjuts efter två hästar från sitt hemvist lill Stockholm
och åter, samt derjemte traktamente af Sex R:dr Runt om dagen under så väl sjelfva
revisionsförrättningen som fram- och återresan, efter beräkning af åtta mil för hvarje
resedag, och med iakttagande att, derest miltalet icke jemt motsvarar resedagarne, må
för öfverskoltet, så vida det uppgår till minst en mil, ytterligare beräknas en dags
traktamente; men resekostnadsersättning tillkommer icke Revisor, som, i följd af annat
allmännt uppdrag, under den tid revisionen pågår, vistas å revisionsorten samt för så¬
dant uppdrag åtnjuter dylik ersättning; och traktamente utbetalas ej lill Revisor, som
tillika utöfvar riksdagsmannakallet; kommande hädanefter, likasom hittills, halfva be¬
loppet af utgående traktamenten obh resekostnader att af Banken godtgöras.
§ 9.
Lämpliga arfvoden åt den i och för revisionsförrättningen vid Banko-verket an¬
ställda kansli- och vaklbetjening ega Revisorerne alt, i mån af arbetets vidd och be¬
skaffenhet, bestämma, samt anordnandet deraf åt Fullmägtige uppdraga.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 November 1863.
N:o 159.
Expeditions-Utskottets Forsla</ till anderd. Skrifvelse, N:o 459.
49
A>o 139.
Uppläst och god kändt hos Kidd. och Adeln den 14 Nov. 1863.
Preste-Slåndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Slåndel den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utfärdande af In¬
struktion för Rikets Ständers Revisorer öfver Lönekontoren i
orterna.
(Banko-Utskottets Mern. N:o 68.)
S. A. K.
I följd af Rikets Ständers vid denna riksdag fattade beslut, att Banko-Diskont-
verket i Stockholm förvandlas till en afdelning af Bikets Ständers Bank, under namn
af Diskontkontoret, samt all granskningen af detta kontors förvaltning och räkenskaper
för nästinstundande och derpå följande år skall, intilldess annorlunda kan varda förord¬
nad!, verkställas af Bikets Ständers är 1865 och följande åren sammanträdande Reviso¬
rer öfver Stats-, Banko- och Riksgäldsverken, kommer den af Rikets Ständers Reviso¬
rer öfver Banko-Diskontverket i Stockholm samt Lånekontoren i orterna nu gällande
Instruktion att, i hvad den angår förstnämnde verk, tillämpas endast för den revision
af Banko-Diskontverkets räkenskaper, som för det nu löpande året skall verkställas.
Deremot erfordras fortfarande dylik instruktion för revisionen af Lånekontoren i orter¬
na; och hafva Rikets Ständer, vid granskning af den nu gällande, nyss omförmälda In¬
struktionen, funnit densamma kunna bibehållas oförändrad, med undantag allenast, dels
af sådana redaktionsförändringar, sorn följa deraf, att Instruktionen skall tillämpas en¬
dast på Lånekontoren, samt alt uttrycken ”Direktion" och 'Direktörer” utbytas mot
”Styrelse” och "Styrelse-ledamöter’’, dels deraf, att, sedan Rikets Ständer beslutat, det
någon resekostnadsersältning icke må till Revisor utbetalas, om han, i följd af annat
allmänt uppdrag, under den lid revisionen pågår, vistas ä revisitionsorten samt för så¬
dant uppdrag åtnjuter dylik ersättning, äfvensom att traktamente ej skall få åtnjutas af
Revisor, som tillika utöfvar riksdagsmannakallet, Rikets Ständer ansett dessa sladganden
böra gälla äfven beträffande Revisorerne öfver Låne-kontoren: hvarföre Rikets Ständer
Bih. tilt 11 St. Prat. 1852—4865. 10 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 7
50 Expeditions-Utskotte/s Förslag lill underd. Skid frelse, N:o 159.
äfven infört ett tillägg härom i nedanskrilne Instruktion, hvilken Rikets Ständer härmed
1'å i underdånighet anhålla, det E. K. Maj:t täcktes genom nådig kungörelse till allmän
kännedom meddela.
”Instruktion
för
Rikets Ständers Revisorer öfver Lånekontoren i orterna.
§ t-
Revisorerne sammanträda årligen uti Låne-kontoren i Göteborg och Malmö för¬
sta helgfria dag i Mars månad samt i Wisby första helgfria dag i Juni månad. Revi-
sions-arbetet bör vara verkstäldt och alslutadt i de två förstnämnda Lånekontoren inom
en månad, samt i det sistnämnda inom åtta dagar.
§ 2.
Revisorerne skola taga noggrann kännedom om Låne-kontorels styrelse och för¬
valtning samt granska det föregående årets afsiutade räkenskaper, kassabehållning, hand¬
lingar och lånedokument, dervid sorgfälligt tillses: att lånen blifvit inom fastställda ti¬
der antingen till fullo betalda, eller, med erläggande af föreskrifna kapital-afbelalningar,
omsatta; att förskotts- och öfverråntor, rigtigt beräknade, kommit Länekontoret till
goJo; att lagsökningsärendena blifvit med all erforderlig skyndsamhet och nit handlagda
och bedrifna, samt Låne-kontorels rätt och bästa, genom nödiga bevakningars anställan¬
de, med noggrannhet iakttagna. Revisorerne tillkommer äfven att bestämma, hvilka lån
skola, såsom osäkra, inom linien föras, samt afgifva yttrande angående de fordringar,
som af Kontorens Styrelse hos Banko-Utskottet föreslås till afskrifning.
§ 3.
Finna Revisorerne under förrättningen sådana förseelser eller afvikeiser från gil¬
lia föreskrifter vara begångna, antingen af Styrelsen eller af Låne-kontorets tjenstemän
och betjening, all åtal derå följa bör, ega Revisorerne, i förra fället att derom omedel¬
bart hos vederbörande göra anmälan, och, i sednare fallet, att mot den eller de felak-
tige åtal anbefalla.
§ 4.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut böra Revisorerne tyst och för-
tegadt hålla hvad som rörer enskilde personers förhållanden till Låne-kontoret. Revi¬
sorerne vare derjemte förbjudet att ingå i någon slags disposition af Lånekontoi els me¬
del, under hvad titel och till hvad behof det vara må, utöfver de anordningar, som
här nedan i 7 och 8 §§ omnämnas.
§ 5.
Vid förrättningens slut meddela Revisorerne, om anmärkning ej förekommit, Sty¬
relsen decharge, hvilken dock kommer att lill Banko-fullmägtiges godkännande öfver-
Expeditions-Ut.skotte.ts Förslag till underd. Skrifvelse, N.:o 159
51
lemnäs, samt låta författa och Banko-fullmägtige tillställa berättelse öfver det verkställ¬
da revisionsarbetet och Lånekoiitorets dervid befunna ställning, åtföljd af alla dithöran¬
de protokoll, för att, genom Banko-fullmägtige, aflemnas till Bikets Ständers Revisorers
öfver Stats-, Banko- och Riksgälds-verken närmare granskning.
§ 6.
De för äret utsedde Revisorer kunna ock när som helst under årets lopp an¬
ställa revision, i hvilket afseende de äro berättigade att på stället taga kännedom af
Låne-kontorets alla handlingar och räkenskaper, dock under iakttagande, att derigenom
någon rubbning eller uppehåll i kontorets vanliga göromål icke må förorsakas: skolan¬
de dylik revision förrättas af minst två Revisorer.
§ 7.
Hvarje Revisor bestås skjuts efter två hästar från sitt hemvist till revisionsorten
och åter, samt derjemte traktamente af Sex R:dr Riksmynt om dagen, så väl under
sjelfva revisions-förrättningen som under fram- och återresan, efter beräkning af 8 mil
för hvarje resedag, och med iakttagande att, derest miltalet icke jemt motsvarar rese-
dagarne, må för ölverskoltet, sä vida det uppgår till minst en mil, ytterligare beräknas
en dags traktamente; men resekostnadsersältnmg tillkommer icke Revisor, som, i följd
af annat allmänt uppdrag, under den tid revisionen pågår, vistas å revisionsorten samt
för sådant uppdrag åtnjuter dylik ersättning, och traktamente utbetalas ej lill Revisor,
som tillika utöfvar Riksdagsmannakallet.
§ 8.
Lämpliga arfvoden åt den, i och för revisionsförrättningen, anställde kansli- och
vaktbetjening ega Revisorerne att, i mån af arbetets vidd och beskaffenhet, bestämma,
samt anordnandet deraf åt Styrelsen uppdraga.”
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 November 1863.
52
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, J\:o 160.
1:0 160
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 14 No». 4863.
Preste-Slåndet den t\ — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utfärdande af ny
Ansvarighetslag för Rikets Ständers Fullmägtige i Banken.
(Banko-Utskottets Mern. N:o 69.)
S. A. K.
Nu gällande, under den 19 Augusti 1845 utfärdade Ansvarighetslag för Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken innehåller i 5:te §:n följande stadgande: ”Underlåta Full¬
mägtige att, vid någon fråga af vigt, höra Under-Styrelsen, hvars skriftliga utlåtande
derom bör Fullmägtiges protokoll hiläggas, eller åsidosätta Fullmägtige den noga tillsyn,
som dem åligger, alt Bankoverket efter Banko-ordningarne och den antagna arbetsme-
ihoden blifver förvaltadt, förhålles med deras ansvarighet, i hvarje af dessa fall, på
sätt i 2 § omförmäles.”
Som emellertid, i följd af Rikets Ständers vid innevarande riksdag fattade be¬
slut, Under-Styrelsen kommer att upphöra, och, i fråga om inhemtande af förberedande
yttranden i de Fullmägtiges pröfning tillhörande mål allenast är föreskrifvet, att en el¬
ler flere eller samtlige Kontors-Chefers utlåtande skall infordras, derest sådant för målets ut¬
redning nödigt anses, så bör förra delen af nyss anförda 5:te § i Ansvarighetslagen deri¬
från uteslutas, hvarjemte Rikets Ständer beslutat den redaktionsförändring i öfrigt af
samma §, som här nedan återfinnes; äfvensom Rikets Ständer ansett den i slutet af
3 § nu befintliga straffbestämmelse af fästning på två till högst fem år efter omstän¬
digheterna böra i öfverensstämmelse med den af Rikets Ständer vid innevarande riks¬
dag antagna Strafflag utbytas mot "jfängelse högst två år efter omständigheterna.’’
Och få Rikets Ständer, som icke funnit anledning till ändring i öfriga delar af
ifrågavarande lag, alltså hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande af
följande:
Expeditions-(Jtskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 160. 53
^Ansvarighetslag
för
Rikets Ständers 1'ullmägtige i Banken.
§ 1.
Underlåta Fullmäktige att, vid det tillfälle, då, enligt Regeringsformens 50 §,
Konungen i samråd med dem och med Fullmägtige i Riksgäldskontoret, annan riks¬
dagsort än hufvudstaden utsätter, noga iakttaga och tillstyrka hvad de för del allmänna
finna mest. lämpligt och nyttigt, ankomme det på de sammankommande Rikets Ständer
alt pröfva, huruvida Fullmägtige, en eller flere, gjort sig oförtjente af Rikets Ständers
förtroende, eller böra under ransakning till laga ansvar ställas.
§ 2.
Beträdes Fullmägtig att, af försummelse eller egennytta, hafva underlåtit, öfver¬
skrida eller afvikit från de föreskrifter, som Banko-Utskottet eller Revisorer, enligt 72
§ Regeringsformen och 70 § Riksdags-ordningen, meddelat, eller i gällande Banko-ord¬
ningar till bestämd åtlydnad stadgade äro, må målet genast hos Rikets Ständers Jusli-
tie-omhudsman anmälas, hvilken åligger, att detsamma skyndsamt hos Kongl. Maj:ls
och Rikets Svea Hofrätt åklaga. Skulle, efter anställd laga undersökning, den ankla¬
gade befinnas brottslig, (alles han, utom i de fall, denna Lag särskildt uppgifver, till
ansvar och ersättning efter omständigheterna, enligt 18 kapitlet Handels-Baiken.
§ 3.
Beträdes en eller flere af Fullmägtige att, i hvad till Bankens angelägenheter hö¬
rer, hafva emotlagit och ållvdt någon annan befallning eller föreskrift, ifrån eho del
vara inå, än af Rikets Ständer, deras Banko-Utskott, eller, med de i Riksdags-ordnin¬
gen och instruktioner utstakade vilkor, af Rikets Ständers Revisorer, utan alt deremot
hafva gjort alla de föreställningar och protester, det af Banko-Utskottet vid 1809 och
1810 årens riksdag för Fullmägtige utfärdade reglemente föreskrifver, vare den eller
de, som lill beslutet bidragit, förlustige så väl Rikets Ständers, som ock annat allmänt
medborgerligt förtroende. Tillskyndas genom Fullmägtiges förhållande, härvid Banken
eller dess kredit något lidande, skola den eller de brottslige, jemte skadeersättning, dö¬
mas till fängelse högst två år efter omständigheterna.
§ 4.
Sorn Banko-fullmägtige ej ega att öfverlägga i närvaro af något ombud från
Konungen eller Regeringen, och del är föreskrifvet, att, derest bemälde ombud, efter
derom gjord föreställning, vägrar att sig aflägsna, Fullmägtige då böra uppskjuta öfver-
läggningen och afsluta sessionen; hafva den eller de, som denna föreskrift hrutit, för¬
verkat Rikets Ständers förtroende; och bör en sådan förseelse af nästkommande Revi¬
sorer genast anmälas hos Rikets Ständers Justitie-ombudsman och dermed förfaras på
sätt i 2 § stadgadt är.
54 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, lS:o 160.
§ 5-
Åsidosätta Fullmägtige den dem enligt Banko-reglementet åliggande noga tillsyn
öfver ordningens vidinagthållande inom Banko-verkets afdelningar, förhålles med deras
ansvarighet, på sätt i 2 § omlörmäles.
§ 6.
Reser Fullmägtig bort, utan behörig skedd anmälan bos Ordföranden, eller
han eller Ordföranden utan med öfrige Fullmägtige gjord öfverenskommelse, och deri¬
genom försummar sammanträde, eller annorledes afhäller sig från Fullmägtiges sam¬
mankomster, ulan att ega och tillkännagifva laggiltigt förfall, vare han för hvarje för¬
summad! sammanträde förfallen till Femton Riksdaler Riksmynt böter, som afdragas
arlvodel och tillfalla Bankens armbössemedel.
§ 7.
Fatta Fullmägtige beslut, då icke två tredjedelar af deras fulla antal är närva¬
rande, eller utan att hvar och en till protokollet kunnat, på sätt 66 § af Riksdags¬
ordningen föreskrifver, yttra sin mening, eller hindras någon alt, vid underdåniga expe¬
ditioner till Kongl. Maj:t, bifoga sin särskilda mening, derest Bankens hemligheter deri¬
genom icke röjas, ege samina ansvar runi, och lörfares på sätt i 2 § stadgadt är: och
skall, i dessa och alla andra läll, den, som sig icke till protokollet yttrat, anses hafva
bejakat pluralitelens beslut.
§ 8.
Förbryter Fullmägtig sig i något af förutnämnda fall emellan revisionerna, eller
då Rikets Ständer ej äro tillstädes, anmäles och beifras sådant af Rikets Ständers
Justilie-ombudsman: och afhålle sig tilltalad Fullmägtig frän ulöfningen af sin befatt¬
ning, intill dess han blifvit genom laga kraftvunnen dom frikänd.
§ 9.
Ar den tilltalade eller åklagaren missnöjd med Hofrättens dom i dessa mål, ege
han alt deröfver, i den ordning i allmänhet för brottmål stadgadt är, anföra under¬
dåniga besvär, hvilka hos Kongl. Maj:l uti Dess Högste Domstol, upptagas och pröfvas.“
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 November 1863.
Expeditions-Utskottets Förslug till unden!. Skrifvelse, N:o 161. 55
i\:0 161.
Uppläst och godändt hos Kidd. och Adeln den 14 Nov. 1863.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Siåndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utfärdande af
Ansvarighetslag för de af Rikets Stunder förordnade Sty¬
relse-ledamöter för Lane-kontoren i orterna.
(Banko-Utskottets Mein. N:o 70.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer i afseende på sina Lånekontor i orterna föreskrifvit, att
de förut begagnade benämningarna “Direktion* och “Direktörer* skola förändras till
“Styrelser* och “Styrelseledamöter1'; så hafva Rikets Ständer, i ändamål jemväl att
bringa ordalydelsen i nu gällande Ansvarighetslag för de af Rikets Ständer förordnade
Direktörer för nämnde Lånekontor lill öfverensstämmelse med det blifvande Banko-
reglemenlet, hvilket innehåller föreskrift rörande del antal ledamöter, som vid besluts
fattande bör vara närvarande, för bemälde Styrelseledamöter beslutat följande Ansvarig¬
hetslag, hvilken Rikets Ständer anhålla måtte varda af E. K. Maj-.t i Näder utfärdad:
”Ansvarighetslag
lör
de af Rikets Ständer förordnade Styrelseledamöter för Lånekoutorcn i orterna.
§ 1-
Finnes någon eller flere af de utaf Rikets Ständer förordnade Styrelse-ledamöter
vid Låne-kontoren i orterna hafva af försummelse underlåtit, öfverskridit eller afvikit
frän de föreskrifter, hvilka dels Rikets Ständer, angående Låne-kontorens styrelse och
förvaltning, uti Banko-reglementet meddelat, dels Rikets Ständers Fullmägtige i Banken,
56 Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 464.
på salt samma reglemente i vissa lall medgifver, ega att utfärda, samt dels Rikets
Ständers, till öfverseende och granskning af Låne-kontorens förvaltning och räkenska¬
per, utsedde Revisorer finna nödigt att stadga, vare en sådan eller sådane af Ledamö-
terne från denna befattning skiljde, och gälde dessutom all derigenom linrad skada
och förlust.
§ 2.
Beträdes en eller flere af Ledamöterne att, af egennytta eller vald, hafva ett
slikt underlåtande, öfverskridande eller afvjkande frän reglementet, Fullmägtiges i Ban¬
ken eller Revisorernes föreskrifter sig tillåtit, skall den eller de sålunda brottslige, utom
de i nästföregående § stadgade påföljder, förklaras förlustige så väl Rikets Ständers,
som ock annat allmänt medborgerligt förtroende.
§ 3.
Reser Ordföranden eller någon annan af Ledamöterne bort, ulan behörigen skedd
anmälan, af den förre hos Styrelsen och af den sednare hos Ordföranden eller Sty¬
relsen, och derigenom försummar något ordinarie sammanträde, eller annorledes af-
håller sig från Styrelsens sammanträden, utan uppgifvet förfall, vare han för hvarje
försummad sammankomst, förfallen lill Femton Riksdalers böter. Är han under Åtta
dagars lid, eller deröfver, frånvarande, bote Trettio Riksdaler, hvilka böter afdragas
arlvodel och tillfalla stadens fattige. Uleblifver han Irenne veckor, utan anmäldt laga
förfall, skall han dessutom från sin befattning såsom Ledamot skiljas.
§ 4.
Fattar Styrelsen beslut, dervid icke det i Banko-reglementet föreskrifna antal
Ledamöter är närvarande, eller hindrar pluraliteten någon Ledamot att lå sin mening
i protokollet antecknad, ege samma ansvar rum, som i 1 § föreskrilves; och varder i
allmänhet stadgadt, all den af Ledamöterne, som, vid förekommande frågor i Styrelsen,
sig icke lill protokollet särskildt yttrat, anses hafva instämt uti pluralitelens mening.
§ 5-
Upptäckes af Fullmägtige i Banken, eller af Revisorerne, sådant underlåtande,
öfverskridande eller afvikande från reglementet och öfriga föreskrifter, hvarå åtal följa
bör, anmäle de det genast hos Rikets Ständers Justitie-ombudsman, hvilken åligger alt
ställa den eller dem af Ledamöterne, om hvilken eller hvilka en sådan anmälan skett,
under tilltal inför Svea Hofrätt: och afhålle sig denne eller desse af Ledamöterne från
utöf ningen af ledamots-befaltningen, från det anmärkningen af Banko-fullmägtige eller
Rev'sorerne skett, intilldess den tilltalade blifvit genom laga kraftvunnen dom frikänd.
§ 6.
Är den tilltalade eller åklagaren missnöjd med Holrättens dom i dessa mål, ege
han att deröfver, i den ordning i allmänhet för brottmål stadgadt är, anföra underdå¬
niga besvär, hvilka hos Konungen, uti Dess Högste Domstol, upptagas och pröfvas.
§ 7.
Expe ditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 162. 57
§ 7
1 alla andra förekommande händelser, hvilka här ofvan icke aro nämnda, galle
allmän Lag lill efterrättelse."
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 November 1863.
NtO 169.
Uppläst och godkändt hos Kidd. och Adeln den 14 Nov. 1863.
Presle-Ståndel den 14 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet deri 16 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring af
4 §:n i Lagen för Rikets Ständers Bank.
(Banko-Utskottets Mern. N:o 71.)
8. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid innevarande riksdag förordnat, att Bankens kapilal-
öfverskott eller grundfond skall utgöra en summa af Tjugufem millioner Riksdaler;
så, och då det är af vigt att beloppet af nämnde grundfond varder bestämdt i Lagen
för Rikets Ständers Bank, halva Rikets Ständer, för egen del, beslutat och lä härmed
hos E. K. Maj:t i underdånighet anhålla, alt 4 § i åberopade Lag, sådan densamma
lyder i Kongl. Kungörelsen af den 19 Augusti 1845, må förändras till följande lydelse:
“Bankens kapitalöfverskott eller grundlönd skall, ulan beräkning af Bankens
fasta egendom och inventarier, mynt- och medaljkabineltet deruti inbegripet, utgöra en
summa af Tjugufem millioner Riksdaler, hvadan möjligen inträffande kapitalförminskning
under året af vinsten ersättes. “
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 12 November 1863.
Bih. till It. St. Prut. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 14 Haft.
58 Ecgpeditions-UtskoHets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 163.
N:o 103.
Upplast oell godkändt hos Kidd. och Adelli den 14 .Nov. l«6:>.
Ot ^Presle-Slåndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 16 — —
Bonde-Ståndet den 16 -— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 2 och
3 §§:ne i 3 Kap. Kyrkolagen.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 72 och Meni. N:o 83.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om ändring af föreskrifterna
i 2 och 3 §§:ne af 3 Kap. Kyrkolagen i fråga om tid och ställe för barns befordrande
till det heliga dopet.
Nyssnämnde 2:dra § lyder sålunda: “Alle, fullkomligen til verlden födda, och
lefvande barn, skola af (heras föräldrar, åtminstone inom thel otlonde dygnet, til then
helige döpelsen befordras. Försummar någon thel af vårdslöshet, så skal thensamma
antingen med kyrckioplickt af Cönsistorio beläggas, eller i thess ställe gifva något an¬
senligil till kyrckan och the fattige.“
3:dje §:n innehåller följande stadgande: “Thel heliga dopet, skall alltijd värde¬
ligen och gudeligen förrättas i kyrckan, när icke nödfall, eller andre skiälige orsaker
äro, som fordra att barnet skall döpas hemma.“
Beträffande nu först den ifrågasatta ändringen af 2:a §:n, synes erfarenheten
hafva ådagalagt, hurusom den lid af åtta dagar ifrån barnets födelse, inom hvilken,
enligt denna §, barnet bör döpas, ofta varit alltför kort. Oblid årstid, lång väg till
kyrkan, barnets svaghet, med mera dylikt, utgöra i flera läll tillräckligt giltiga skäl för
afvikelse från lagens nämnda föreskrift; hvadan det ock på många orter inom riket,
så att säga, öfvergått (ill sed alt icke längre iakttaga samma föreskrift. Vid sådant
förhållande torde, pä sätt jemväl komiterade för kyrkolagens öfverseende, i sitt är 1846
afgilna förslag till ny kyrkolag, ansett, en ändring i denna del vara af beholvet på¬
kallad; och har härvid den af bemälde komiterade föreslagna tid af sex veckor, inom
hvilken barn bör döpas, ansetts lämpligen kunna antagas.
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, L\:o i63. 59
Rikets Ständer hafva derföre, för sin del, beslutat en sådan förändring af 3 Kap.
2 §, Kyrkolagen, alt tiden, inom hvilken barn skall till döpelsen befordras, bestämmes
till sex veckor efter barnets födelse.
Hvad derefter angår 3 §:n, så, och enär samme § icke nämner annan ort för
döpelsens förrättande, än kyrkan och hemmet, med hvilket sednare ord alltid förståtts
barnets hem, lärer detta hafva gifvit anledning dertill, att prest vägrat döpa barn så
väl i sin egen bostad, som å annat ställe, der preslen inträffat och dit barnet af sådan
anledning blifvit lordt från föräldrahemmet. Denna tillämpning, huru mycket den än
må anses strida mot lagens anda, står dock i bokstaflig öfverensstämmelse med dess
nuvarande ordalydelse. För undanrödjande af det tillfälle lill misstydning, lagen så¬
lunda lemnar. och de olägenheter, en sådan tydning kan medföra, torde alltså en för¬
klaring af lagens rätta mening erfordras;
Och hafva Rikets Ständer derföre, för sin del, jemväl beslutat den förklaring
af 3 Kap. 3 § Kyrkolagen, att hvad i samma lagrum finnes stadgadt derom, all del
heliga dopet skall förrättas i kyrkan, när icke nödfall eller andra skäliga orsaker äro,
som fordra, alt barnet skall döpas hemma, ej utgör hinder derför, att dopet må, der
skäl förefinnes, ske i prestens bostad eller å annat lämpligt ställe.
Hvilket Rikets Ständer härmed få hos E. K. Maj:t i underdånighet anmäla;
framhärdande etc.
Slockholm den 12 November 1863.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1864.
Ex])editions-Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 464. 1
\:o 164.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Addri den 18 Nov. 1863.
Presle-Slåndel den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 80 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition med förslag till ny Sjölag.
(Särskilda Utskottets Betänkande N:o 2, Utlåtande N:o 3 och Mern. N:o 4.)
S. A. K.
Uti cn den 28 Februari innevarande år till Rikets nu församlade Ständer
aflåten Proposition, har E. K. Majit behagat i nåder förklara hurusom, med afse¬
ende å behofvet af en ny Sjölag, Rikets Ständer vid sisthållna Riksdag i under¬
dånighet anhållit att, genom E. K. Maj:ts föranstaltande, få till innevarande riks¬
dag emotse ett efter nuvarande tidsförhållanden lämpadt förslag till ny Sjölag
jemte stadgar i dermed sammanhang egande ämnen, men att, då jemförelsen med
den utveckling lagstiftningen i detta ämne under sednare tider uppnått i andra
länder, påkallat en fullständig omarbetning af det genom en särskild Komité på
E. K. Majits befallning utarbetade och, år 1847, genom trycket till allmänhetens
kännedom befordrade förslag till Sjölag och reglemente för Handcls-sjöfarten, detta
omfattande arbete icke kunnat utföras och i grundlagsenlig ordning granskas så
tidigt, att det kunnat underställas E. K. Maj:ts godkännande förr än riksdagen
framskridit till tidpunkten för den nådiga Propositionen; dock som denna omstän¬
dighet med afseende å den allmänna önskan och det länge insedda behofvet af en
förbättring i förenämnda del af lagstiftningen, synts E. K. Majit icke ovilkorligen
böra utgöra hinder mot att då framlägga förslaget, enär Rikets Ständer möjligen
kunde, om ock ej utan svårighet och vidtagande af särskilda åtgärder, medhinna
förslagets granskning under riksdagens lopp, har E. Iv. Maj:t derföre icke ansett
Sig böra underlåta att uppfylla Rikets Ständers ofvanberörda, jemväl af petitioner
från de flesta af rikets större sjöstäder understödda, anhållan, och såmedelst sätta
Bih. till li. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 1
2
Expeditions- Vis k otte Is Förslug till underd. Skrifvelse, N:u 46 4.
Rikets Ständer i tillfälle att, derest så ske kunde, redan vid innevarande riksdag
behandla det i omförmälda vigtiga ämne uppgjorda förslaget samt deröfver sig
yttra; hvadan E. K. Maj:t låtit berörda förslag, åtföljd t af de, angående ämnet i
E. K. Maj:ts Högste Domstol och Stats-råd förda Protokoll, enligt 87 § Regerings¬
formen, till Rikets Ständers antagande framställa.
Vid det nådiga förslaget har icke fogats något reglemente för handels-sjö-
farten, och af här ofvan omförmälda Stats-Råds-protokoll iuhemtas, att efter de
grunder, som vid utarbetandet af nämnde förslag blifvit följda, allt hvad som i de
äldre reglementena funnes, angående sjömäns förhållande till redare och befälhaf¬
vare blifvit i lagen upptaget, så att af dessa reglementens innehåll endast åter-
stode hvad som rörde sjömanshusen, i hvilkas organisation och förvaltning E. K.
Majit eger, enligt den i grundlagen E. K. Maj:t tillagda lagstiftningsrätt, att vid¬
taga de förändringar, som kunna finnas nödige.
Jemte det E. K. Majit sålunda bifallit Rikets Ständers ofvanberörda under¬
dåniga anhållan, har E. K. Majit, uti de den nådiga Propositionen följaktiga moti¬
ver för lagen, jemväl täckts meddela kännedom om de arbeten för erhållande af
en ny Sjölag, hvilka föregått nu ifrågavarande förslag; och Rikets Ständer hafva
dels häraf och dels genom eljest inhemtade upplysningar funnit, att redan för mer
än ett halft sekel tillbaka nu gällande Sjölag af don 12 Juui 1667 jemte de öfver
80 år efter samma lags antagande utfärdade dithörande liufvudsakliga författnin¬
gar: Kofferdi-reglementet af den 30 Mars 1748 samt Försäkrings- och Haveri¬
stadgan den 2 Oktober 1750, ansetts icke längre motsvara sitt ändamål. Enligt
Kongl. Skrifvelsen den 12 Mars 1812 tillsattes nemligen en Komité med uppdrag
att granska den gällande Sjölagen och dermed sammanhang egande stadgar samt
afgifva förslag till ny Sjölag. Denna Komités arbete afslutades dock ej förr än
den 1 Juni 1836, hvarefter ärendet vidare berodde på infordrade yttranden från
vederbörande, så att detsamma först den 6 November 1845, dock endast beträf¬
fande sjelfva Sjölagen, kunde anses hafva vunnit sin slutliga beredning. Då lik¬
väl, under tiden, ej blott en af verldens mest sjöfarande nationer (Holland år 1838)
erhöll en ny Sjölag, utan äfven Sveriges handelsförhållanden och förbindelser till
andra civiliserade länder i betydlig mån tilltagit och vunnit utbildning, samt de
myndigheter, till hvilkas utlåtande 1836 års förslag öfverlemnats, emot detsamma
framställt anmärkningar, ansågs en omarbetning deraf erforderlig och företogs med
det resultat, som innefattades uti det nya, då af reglemente för handels-sjöfarten
åtföljda, förslag, som den 16 April 1847 af Komitterade till Kongl. Majit inlem-
nades. Men då äfven detta sednare ej befanns stå i önskvärd öfverensstämmelse
med Sjölagarne hos öfrige Europeiska nationer, af hvilka Norrige år 1860 och
Tyskland 1861 erhållit nya, har det nu Rikets Ständer nådigst förelagda och af
dem granskade förslag hos E. K. Majit blifvit utarbetadt, dervid, utom Norska
och Tyska lagarne, hvilka ansetts såsom sistnämnde förslags hufvudkällor, äfven
Franska, Spanska och Holländska lagarne blifvit rådfrågade.
I likhet med hvad i do åberopade motiverna äfven uttalas, anse Rikets
Ständer sjörätten till sin natur vara kosmopolitisk och att följaktligen de särskilda
handlande nationernas Sjölagar böra, så vidt möjligt är, med hvarandra öfverens¬
stämma. För att den nya Svenska Sjölagen måtte vinna en sådan öfverensstäm¬
melse, hafva, i hufvudsakligaste delar, de förutnämnde utländska lagarne, så vidt
med våra förhållanden varit förenligt, blifvit i förslaget följda; och Rikets Stän¬
der hafva för sin del blott uti en eller annan väsendtlig omständighet (t. ex. i
fråga om hufvudredares tillsättande § 13) afvikit derifrån.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164. 3
Så, väl i nyssnämnde afseende, sorn beträdande utförlighet och fullständig¬
het i sak, synes förslaget ej lemna någon önskan öfrig; men ehuru Rikets Stän¬
der sålunda funnit detsamma kunna uppfylla sin bestämmelse såsom Sjölag för
Sverige, hafva likväl i särskilda delar deraf förekommit några anmärkningar, för
hvilka Rikets Ständer nu gå att i underdånighet redogöra.
Irsta Afdelningen,
Om Fartyg och redande deri.
§ 2. I fråga om besigtning vid byggande af fartyg innehåller det nådiga
förslaget i l:sta mom. af § 2: “att sådan besigtning skall verkställas af sakkun¬
nige män, af hvilka parterne välja en hvardera11. Då det måste antagas, att pär-
terne i detta fall egentligen ej äro flere än två, nemligen den som låter bygga och
den som bygger fartyget, skulle följaktligen desse besigtningsman också endast
vara två, i olikhet med de skiljomän, till hvilkas beslutande rätt förslaget på åt¬
skilliga ställen hänvisar; men som skilnaden emellan besigtningsmäunen och skiljo-
männen icke torde böra föranleda till mindre antal af de förre än af de sednare,
hvaraf dessutom praktiska svårigheter vid besigtningens verkställande möjligen
kunna möta, hafva Rikets Ständer funnit sig böra jemväl uti ifrågavarande afse¬
ende besluta ett lika antal personer och sätt för deras val, som i § 321 angående
skiljomän stadgas.
I andra momentet, som innefattar förklaring om hvad med fartygs bil- och
bolfärdighet skall förstås, har, förutom någon omflyttning af orden, annan anmärk¬
ningsvärd förändring ej egt rum än att föreskriften om jemväl till bil- och bol-
färdigheten räknade två båtar, blifvit utesluten, helst vid byggandet af fartyg ofta
blott en och stundom ej någon båt erfordras, samt det för öfrigt i denna del torde
lämpligast böra öfverlemnas till parterne att efter omständigheterna träffa aftal.
§ 4. Uti § 4 af det nådiga förslaget har endast lemnats hänvisning till
hvad särskildt är stadgadt, angående de vilkor, under hvilka fartyg åtnjuta Svensk
nationalitet. Rikets Ständer hafva dock ansett frågan huruvida föreskrift bör med¬
delas, rörande den ort, som skall såsom ett fartygs rätta hemort vara att anse,
lämpligast kunna vid denna § upptagas och besvaras. I Högste Domstolen och
vid ärendets föredragning inför E. K. Majk i Stats-Rådet hafva likväl, på sätt
ofvan åberopade Protokoll innehålla, olika meningar blifvit uttalade, i afseende å
sjelfva föreskriften, i det att, å ena sidan, framhållits vigten deraf och, å den an¬
dra, de dermed förenade svårigheter. Dessa sednare hafva emellertid hos E. K.
Majk föranledt en omredigering af §§ 42, 43 och 130 uti det först i E. K. Majks
Justitie-departement utarbetade och till Högste Domstolens yttrande remitterade
förslaget, sålunda, att i dessa §§ förekommande bestämmelsen: “i den ort der far¬
tyget är hemma'1 (eller “icke hemma") blifvit i motsvarande §§ 41, 42 och 127 af
förstnämnda förslag utbytt mot: “i den ort, der fartygets angelägenheter af rede¬
riet sjelft besörjas”. Men dess §§, efter deras lydelse i båda förslagen, afse dock
hufvudsakligen förbud för befälhafvaren, att å viss, ehuru ej namngifven, ort, ingå
aftal å rederiets vägnar och utgöra följaktligen undantag från den allmänna före¬
skriften i § 43: att “för fullgörande af de aftal, befälhafvare i sin befattning med
4 Expeditions-(]t$kotlets Förs'n<r till underd. Skrifvelse, Di:o 1C>i.
annan ingår, svare redarne så långt fartyget med dess tillhörigheter och frakten
räcker“. Nu är skilnaden dock den, att ofvanberördo ort i det remitterade för¬
slaget sålunda är närmare bestämd, att den der tydligen uttryckes med fartygets
hemort, hvaremot densamma i det nådiga förslaget synes vara utsträckt till jemväl
hvarje annan ort, der rederiet mer eller mindre tillfälligt kunde sjelft (eller äfven
genom särskildt ombud) finna för godt att besörja fartygets angelägenheter. Om
det då inträffade, att fartyget anlände till en sådan ort, utan att måhända hvar¬
ken befälhafvaren eller tredje man kände hufvudredarens (eller något rederiets
nmbuds) möjliga närvaro derstädes, och utan att befälhafvaren vore försedd med
oågon offentlig handling, som utvisade fartygets rätta hemort, eller det eljest i
e horig ordning kommit till allmänhetens kännedom om å hvilken plats, utom
hemorten, rederiet kunde sjelft eller genom ombud besörja fartygets angelägenhe¬
ter, skulle, af dessa orsaker, antingen befälhafvaren icke kunna erhålla en måhända
för ögonblicket högst behöflig försträckning eller, om han erhållit en sådan, rede¬
riet, på grund af lagens bokstaf, söka att undandraga sig betalningsskyldigheten;
hvarförutan ej bör lemnäs oanmärkt, att § 96 uttryckligen föreskrifver, att kon-
nossement skall innehålla bland annat uppgift “på orten hvarest fartyget är
hemma".
De svårigheter, som möta för åstadkommandet af ett bestämdt lagbud uti
ifrågavarande afseende, och ibland dessa den icke minsta, att ett fartyg rätt ofta,
till och med under resa, ombyter både egare och hemort, hafva Rikets Ständer lika
med E. K. Majit visserligen insett, men funnit dem, som saknaden af allt stad¬
gande uti ifrågavarande syftning, kan föranleda, vara af en alltför betänklig art
för att icke ett försök till deras undenrödjande borde göras; och det är således
icke allenast för fullständighetens skull, utan också och fastmera till beredande af
nödig lättnad och säkerhet i afseende å de förbindelser, befälhafvare i sådan egen¬
skap med annan ingår, som Rikets Ständer, ej mindre till § 4 infört det tillägg,
som lagtexten utvisar, än äfven i öfverensstämmelse dermed gifvit åt §§ 41, 42
och 127 en förändrad lydelse.
§ 6. Enär i § 6 saknas föreskrift om afgörande rösten då, efter stadgad
grund, rösterna vid fattande af beslut emellan delegare i fartyg, äro lika för skilj¬
aktiga meningar, hafva Rikets Ständer ansett sig böra i detta afseende göra ett
tillägg i denna §, hvarjemte ordställningen i §:n funnits böra undergå någon för¬
ändring.
§§ 9 och 10. Då de äldre benämningarne: “skepp“ och “skeppare14 öfver¬
allt i förslaget blifvit förändrade till “fartyg44 och “befälhafvare44, hafva Rikets
Ständer ock, för följdriktighetens skull, ansett ordet “skeppslott44, som i §§ 9 och
10, synnerligast på flera ställen i den sednare §:u förekommer, böra i enlighet med
sagda nya benämningar ändras; och som härförutan § 9 kunde så förstås, som
borde håde sjelfva lösen af försåld fartygs andel och den ed, som kan säljaren af-
fordras, hafva egt rum inom tre dagar, hvartill tiden torde vara alltför kort, då
för edgång måste förutsättas stämning till domstol, hafva Rikets Ständer ansett
ett förtydligande härutinnan kunna ske genom att i fjerde raden af § 9 införa or¬
det eller i stället för ordet och; i sammanhang hvarmed nödig förenkling egt rum
i § 10.
§ 13. I § 13 stadgas, att om ett fartyg har flere egare kunna dessa besluta
att en huvudredare skall utses till förvaltning af rederiets angelägenheter, att
detta uppdrag jemväl kunde gifvas åt en styrelse, bestående af två eller flere med¬
lemmar: att hufvudredare när som helst kunde från sin befattning skiljas, och
Expedilions-Utkottels Förslag lill underd. Skrifvelse, ,\:o 164.
5
att, utan samtycke af alla delegarne, till hufvudredare icke finge utses någon, som
i fartyget ej eger del.
Såväl i 1847 års förslag till ny Sjölag, som i det föregående af år 1836,
har utväljandet af hufvudredare blifvit gjordt obligatoriskt. Motsatsen lärer dock
vara praxis i England och öfverensstämmer för öfrigt med Norska, Tyska och
Holländska sjölagarne; men efter noggrannt öfvervägande af skälen för och emot
denna sednare åsigt, hafva Rikets Ständer funnit sig icke kunna godkänna den¬
samma, utan omfattat don förra. Det kan nemligen väl, å ena sidan, vara fullt
antagligt, att ett rederi, hvars ändamål med fartyget måste vara att deraf erhålla
ekonomisk vinst, så ordnar sina ifrågavarande angelägenheter, att sagde ändamål
kan uppnås utan att lagstiftaren behöfver mellankomma ocb inom vissa former
binda rederiet i förvaltningen af dess egendom; men å andra sidan bör äfven tagas
i betraktande att, derest ett af flere personer bestående rederi funne för godt att
hvarken utse hufvudredare eller annan styrelse, ganska stora olägenheter kunde
uppkomma för tredje man, hvars rätt och bästa måste, lika mycket som rederiets,
i lagstiftningen iakttagas. En person, som ingått aftal med befälhafvaren på ett
fartyg, hvars egare vore boende, såsom ofta inträffar, på olika orter, skulle i många
fall komma i förlägenhet hvarthän han borde vända sig för att erhålla sin rätt,
derest befälhafvaren brutit aftalet. Endast frågan om rätter domstol i sådan hän¬
delse, torde ej vara så lätt besvarad. Yäl innehåller lagen i 10 kap. 6 § Rätte¬
gångsbalken att ”bolagsman sökes der bolaget är” — och rederiet torde väl böra
anses såsom ett bolag — men detta bolag har måhända icke gifvit eller haft lag¬
lig skyldighet att gifva sin tillvaro eller vistelseort tillkänna, på sätt om vissa
handelsfirmor stadgas i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 och troligen i all¬
mänhet ej heller så konstituerat sig, att det är nog med en delegares instämning
(15 kap. 1 och 2 §§ Handelsbaden), utan måste käranden instämma dem alla,
hvarigenom då, såsom antydt är, deras hemvist vore vidt åtskiljda, han måste
underkasta sig kostnader, hvilka, mången gång, om än hufvudsaken vunnes, han
sjelf finge vidkännas; och dessa olägenheter drabba otvifvelaktigt äfven de offent¬
liga myndigheter, hvilka å einbetets vägnar med ett sådant rederi få något att
skaffa.
I öfrigt och oberäknadt rättegång, kunna för affärsmannen uppkomma stora
hinder genom saknaden af hufvudredare, t. ex. vid uppgörande af befraktningar,
penningeliqvider och dylikt, så att redan blotta ordentligheten i affärer synos på¬
kalla ett stadgande, som gör utväljandet af hufvudredare icke beroende af delegar-
nes godtycke; och för de rederier, hvilka redan iakttagit eller inse detta, blir en
lag derom ej heller svår att efterlefva.
Då slutligen härtill kommer att i Kongl. Förordningen den 1 Mars 1841,
angående pass och nationalitetshandlingar för Svenska öfver tio läster drägtiga far¬
tyg, som segla på utrikes ort, tydligen förutsättes att hufvudredare skall finnas,
samt detta förhållande måste anses utesluta rättigheten för ett rederi af omförmäld
beskaffenhet, att utse styrelse af två eller flere personer utan att någon af dem
skall innehafva egenskapen af hufvudredare, hafva Rikets Ständer för sin del fat¬
tat det beslut, som §:ns förändrade lydelse utvisar, dervid jemväl utelemnats be¬
stämmelsen, att utan samtycke af alla redarne ej någon skulle kunna till hufvud¬
redare utses, som icke i fartyget egde del, enär samma bestämmelse ansetts inne¬
fatta en måhända betänklig inskränkning af pluralitetens beslutande rätt.
§ 17. Enär den i § 17 hufvudredare ålagda förbindelse att iakttaga de
särskilda föreskrifter, rederiet kunde finna nödigt att honom meddela, icke torde
6
Expeditions-Utskottets Frrslag till underd. Skrifvelse, N:o i64.
böra inskränkas till allenast dem, som han “vid uppdragets lemnande*' erhållit,
hafva de anförda orden blifvit uteslutna och §:ns ordställning i följd deraf i erfor¬
derlig mån ändrad.
S 20. Likaså hafva Rikets Ständer funnit den i § 20, i afseende å utdel¬
ning af influtne penningar, förekommande bestämmelse “under fartygets resa" böra
utbytas mot den för fartygets räkning, enär den förra, efter orden, möjligen skulle
kunna leda dertill, att om penningar, hvilka utan hinder för nödiga utgifters be¬
stridande kunde utdelas, inflöte medan fartyget vore hemma, hufvudredaren en så¬
dan utdelning sökte sig undandraga.
§ 21. Andra momentet i § 21, innehållande det stadgande: att, om huvud¬
redare enligt redovisningen finge något att fordra, detsamma skulle vara ränte¬
bärande från räkningens delgifvande och att samma lag ock vare för det hvarje
delegare tillgodoförda saldo, der det ej vid samma tid till honom af hufvudredaren
utbetalades, hafva Rikets Ständer ansett kunna utgå, enär nämnda ränteberäkning
torde lemnäs beroende af allmän lag eller särskildt aftal.
2:dra Afdelningen.
Om fartygs befälhafvare.
§ 26. I andra momentet af § 26, som handlar om det tall att befälhafvare
nödgas under resa lemna tjensten, förekommer det stadgande att rederiet bör om
ett sådant förhållande underrättas och dess föreskrift afbördas, men att, om sådant
ej utan skada kan ske, Svensk Konsul, eller, om sådan ej finnes, fartygets på
stället varande ombud må vidtaga åtgärder för erhållande af annan befälhaf¬
vare. Men Rikets Ständer hafva härvid funnit, att, om rederi på främmande
plats har särskildt ombud, detta må framför Konsuln vara till ombesörjande af omför-
mälda angelägenhet berättigadt, dock, i anseende till densammas beskaffenhet
efter rådplägning med Svensk Konsul der sådan finnes anställd; i öfverensstäm¬
melse med hvilken åsigt, sorn ock synes vara iakttagen i 54 § af Konsuls-Stadgan
den 20 April 1858, ett tredje moment blifvit i §:n infördt; hvarjemte ordställ¬
ningen i slutet af berörde 2 mom. ock undergått någon jemkning.
§ 31. Stadgandet i § 31, att ersättning till sjöfolk för under resa minskad
kost, skulle bestämmas “efter de i sista afgångsorten gällande priser*', har ansetts
komma att möta alltför stora svårigheter vid tillämpningen, särdeles i fråga om
resor från aflägsna orter, hvadan Rikets Ständer, med uteslutande af berörde stad¬
gande och i likhet med hvad på flera ställen i det nådiga förslaget eger rum,
hänskjutit ersättningsfrågan jemväl i detta afseende till skiljomäns afgörande.
§ 33. I § 33, som innehåller föreskrift om dagboks förande efter visst for¬
mulär, men inskränker skyldigheten härutinnan till fartyg öfver trettio läster och,
äfven med detta lästetal, till resor på aflägsnare orter utom riket än Finland,
Danska hamnar i Östersjön samt Danska och Norska hamnar på denna sidan om
Skagerns fyr och Lindesnäs, hafva Rikets Ständer, med utbytande af ordet “af¬
lägsnare" mot det såsom mera lämpligt ansedda ordet “andra" (orter) funnit dels
ofvannämnde lästetal — innefattande antagligen så kallade svåra läster — böra
reduceras till närmast motsvarande femton nyläster och dels befrielsen från ifrå¬
Expeilitiona- V Isko It ets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
7
gavarande skyldighet jemväl ega rum på resor till och ifrån Ryska och Tyska
Östersjöhamnarne, hvadan §:us första moment i dessa afseenden undergått uödig
förändring.
§ 34. Beträffande föreskriften i § 34 att befälhafvare skall, om fartyget är
å utrikes ort och den från sjömanshuset erhållua blankett till dagbok blifvit full-
skrifven, anmäla sig hos Svensk Konsul till erhållande af uy blankettdagbok af
den beskaffenhet, som i nästföregående § stadgas, hafva Rikets Ständer ansett att
för tillämpningen af samma föreskrift, väsendtliga hinder skola möta till följd af
svårigheten för vederbörande myndighet att kunna föranstalta det samtlige de å
mer eller mindre aflägsna orter anställda Svenska Konsulsfjenstemän, hvilka, vice
konsulerna inberäknade, för närvarande lära uppgå till nära 600, alltid må vara
försedde med erforderligt antal dylika blanketter tor att, uppå anmälan, Svenska
fartygs befälhafvare tillhandahållas; i följd hvaraf, och då derförutom kontrollen
å behörig redovisning för den lösen, som för blanketterna borde af Konsulerna
uppbäras, skulle vara med ännu större svårigheter förenad, §:n erhållit den förän¬
drade lydelse sagde omständigheter påkallat.
§ 35. Då den skyldighet, som i § 35 blifvit ålagd befälhafvaren, nemligen
att meddela redare, befraktare, aflastare, lastcmottagare, bodmerilångifvare, försäk-
ringsgifvare och försäkringstagare skriftligt utdrag af dagboken “när de det åstunda1',
skulle blifva mycket betungande för befälhafvaren om den allt för ofta tages i
anspråk, hafva ldikets Ständer ansett, att i detta afseende vore håde billigt och
tillräckligt om befälhafvaren blott ålåge att vid anfordran tillhandahålla nämnde
vederbörande dagboken, hvaraf de sjelfve må ega att ombesörja de utskrifter de
kunna åstunda, i enlighet med hvilken åsigt §:ns redaktion blifvit i erforderlig
mån ändrad.
§ 37. Rikets Ständer hafva ock funnit den i § 37 befälhafvare ålagda skyl¬
dighet, att, vid timad olycka eller skada å fartyg eller gods, afgifva protest för
sjöförklaring, böra underlättas i så måtto, att den i §:n uttryckta skillnad emellan
staden och landet blifvit utesluten och befälhafvaren berättigad att uti ifrågava¬
rande afseende anlita den Notalius Publicus. Magistrats-Sekreterare, Tullkammare-
eller Kronobetjent, han för ändamålet beqvämligast finner, utan afseende derå om
olyckan eller skadan egt rum på stads eller landsorts område.
§ 42. I § 42 förekommer stadgande, angående befälhafvares rättighet att,
under uppgifvet förhållande, upplåna penningar eller försälja af lasten för fartygets
behof. Förutom den ändring i afseende å fartygs hemort, som måst följa af ofvan
omförmälda tillägg vid § 4, hafva Rikets Ständer funnit nödigt, att i förstnämnde
§, dels antyda skyldighet för befälhafvaren att, såvida omständigheterna det med¬
gifva, inhemta rederiets föreskrift innan han om de anvisade åtgärderna för pen¬
ningars anskaffande går i författning, dels i enlighet med hvad på andra ställen i
det nådiga förslaget ansetts erforderligt, utbyta ordet “laddningen" mot det mera
brukliga ordet lasten och dels, för tydlighetens skull, förändra sista meningen i
§:n: “dock med afdrag af tull och landningskostnader", till: dock med afdrag af
tull samt kostnader för lossning och andra dermed förenade umgälder.
8 Exp (‘(lilio hs-lits k o llr Is Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o ‘164.
3:dje Afdelningen.
Om Besättningen.
§ 55. Föreskrifterna i § 55, i fråga om besättnings skyldighet att tjenst-
göra å fartyg under en hel resetur, äfven om denna består af flere särskilda,
öfverenskomma eller icke öfverenskomma resor, innefatta, när fartyget är till ut¬
landet bestämdt, två fall, det ena, att resan ändras till annan utländsk ort än i
förhyringskontraktet är uppgifven, och det andra, att fartyget, efter att hafva full¬
bordat den aftalade resan, kommer att gå vidare till utländska hamnar, i hvilka
båda fall och ehvad hyresaftalet är uppgjordt för månad eller för resa, besättningen,
med de i § 70 stadgade undantag, är förpligtad att åtfölja fartyget till den Sven¬
ska hamn, der lossning slutar. Jemte det Rikets Ständer funnit bestämmelsen i
§:ns första moment: “eller kommer fartyget efter denna resas fullbordande“, böra
förändras så att dermed tydligen uttryckes, hvad ock otvifvelaktigt är meningen:
“efter fullbordande af den i kontraktet aftalade resa“, har äfven i afseende å andra
momentet föreskrift ansetts böra meddelas, angående hyras utgörande i den hän¬
delse, att hyran blifvit bestämd för viss resa, som likväl på sätt i ofvanberörda
första fall nåmndt är, blifvit ändrad och sålunda ej kommit till stånd; Och
som uti hvilkendera af de omförmälda tallen som helst, hyresaftalet egentligen
är att anse såsom å rederiets eller befälhafvarens sida brutet, fastän besättningen,
det oaktadt, skall hafva skyldighet att under föreskrifven tid å fartyget tjenstgöra,
har det synts Rikets Ständer vara med billighet förenligt att, i dessa fall, hyran,
antingen den är bestämd för tid eller resa, bör beräknas efter månad enligt den
i förhvringsorten gångbara högsta mänadshyra till de hamnar, fartyget under bela
resan anlöper, vid ändrad resa för hela den tid den förhyrde tjenstgör å fartyget
och, der den i kontraktet bestämda resa blifvit fullbordad, för tiden derefter intill
dess afmönstring sker; i öfverensstämmelse hvarmed jemväl §:ns 2:dra mom. un¬
dergått erforderlig redaktionsförändring.
§ 56. För att vinna nödig öfverensstämmelse emellan § 56, angåeende be¬
talning af hyra i den händelse att resa blifvit af vissa uppräknade orsaker inställd,
och § 71, som handlar om besättningens rättighet att blifva afmönstrad 14 dagar
efter fartygets ankomst till Svensk hamn enligt § 55 och att utbekomma inne-
stående hyra, hafva Rikets Ständer ansett bestämmelsen om tjenstens upphörande
genom afmönstring äfven höra i § 56 införas; hvarjemte och då den i samma §
omförmälda “ersättning“ egentligen icke är något annat än sjelfva hyran, redaktio¬
nen af §:s andra moment blifvit i enlighet härmed ändrad.
§ 58. De i första punkten af § 58 intagna föreskrifter om godtgörelse till
besättning, som blifvit förhyrd, dels för resa och dels för månad, derest fartyg i af-
gångshamn eller under resa uppehälles af annan orsak än de i andra punkten
uppräknade: “krig, embargo, blockad, ut- eller införselsförbud, is eller skada som
drabbat fartyget1', hafva Rikets Ständer ansett böra ur lagen utgå. Om sjöman
tagit hyra för månad, löper hyran alltid fortfarande så länge han är i fartygets
tjenst, och är han åter förhyrd för resa, lärer han väl få underkasta sig dennas
tillfälligheter utan anspråk på särskild ersättning om fartyget uppehälles af orsa-
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skri/»else, N:n 185. 9
lier, hvilka det ej stått i rederiets eller befälhafvarens magt att förutse eller af¬
böja — så framt nemligen lian sådan ersättning sig ej förbehållit. Härleder sig
åter uppehållet från något rederiets, befälhafvarcns, aflastarens eller lastemottaga-
rens interesse eller från någonderas, eller enderas af dem, handling eller underlå¬
tenhet, torde någon bestämd lag för en sålunda förhyrd sjömans rätt till ersätt¬
ning i detta fall, lika 1 i t et vara af behofvet påkallad, som angående hyrans fort¬
löpande för' en efter månadsberäkniug förhyrd sjöman, enär en slik rätt må¬
ste ligga i sjelfva aftalets natur. Helt annorlunda är förhållandet om farty¬
get af någon bland de här ofvan uppräknade orsaker hindras att fortsätta resan,
ty då eger befälbafvaren, såvida han ej vill underkasta sig en under sådana för¬
hållanden onödig kostnad, att besättningen afskeda, i hvilket sednare afseende
Rikets Ständer funnit hänvisning om sättet för hyrans uppbärande böra lemnäs
till § 56.
§ 59 stadgar om hyrans utgörande för de händelser att fartyg går i sjönöd
förloradt, eller förklaras ej värdt att iståndsättas eller uppbringas och prisdömes,
och innehåller för öfrigt i sista punkten stadgande om påföljd för den af bosätt¬
ningen, som visar försumlighet eller motvilja vid olyckstillfälle eller vid bergning.
Förutom någon omflyttning af orden i början af §:n, hafva Rikets Ständer ansett
berörde andra punkt, såsom stående i närmare sammanhang med § 293 än med
den nu ifrågavarande, böra till slutet af den förra § förflyttas.
§ 60. Yid första momentet af § 60, innefattande föreskrifter när och un¬
der hvad vilkor rederi skall vara skyldigt att bekosta Svenskt sjöfolks underhåll
och resa till den ort, der förhyringen egt rum, hafva några närmare bestämmel¬
ser funnits vara af behofvet påkallade. Stadgande saknas nemligen för det fall,
att resa under vanliga förhållanden slutar å annan ort än der sjöfolket blifvit för-
byrdt, helst åberopade §§ 56, 57, 58 och 59, alla endast afse sådant uppehåll eller
Inställande af resa, som hufvudsakligen varit af nödtvång föranledt, åfvensom nå¬
gon skillnad icke synes vara gjord emellan förhyring å Svensk och å utländsk
ort. Rikets Ständer, som i förra afseendet uti momentet infört erforderligt tillägg,
hafva i det sednare ansett med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att äf¬
ven å utrikes ort förhyrdt och afmönstradt Svenskt sjöfolk bör vara berättigadt
att, under de i lagen angifna omständigheter, hemförskaflas till Sverige men icke
åter till utlandet, och är fördenskull åt ifrågavarande moment gifven dea förän¬
drade redaktion lagtexten utvisar.
§ 64. Af skäl som med §§ 9 och 10 här ofvan omförmäles, har i sista ra¬
den af § 64 momentet 1 ordet “skeppet11 blifvit utbytt mot “fartyget;* och be¬
träffande sistnämnde §:s 2 moment, så är till stöd för den deri intagna bestäm¬
melse att, '“om sjuk sjöman blifvit qvarlemnad å utrikes ort, kostnaderna för
hans vård skola utgöras af rederiet, der de ej af sjömannen sjelf kunna bestridas“,
uti motivering till det nådiga förslaget anfördt: att man för att lindra rederiernas
tunga i berörda fall intagit anförda stadgande, för hvilket dessutom hemtats stöd
af en likartad föreskrift i tjenstehjonsstadga!! om tjenstehjon insjuknar. Men som
Rikets Ständer cj funnit billigt att belasta en i tjensten, af andra orsaker än de
i § 65 upptagna, insjuknad och i ett främmande land qvarlemnad sjöman med
kostnaden för sin vård, äfven om han förmådde bestrida densamma med egna
tillgångar, helst sjukdomen oftast vore att tillskrifva de ansträngningar, som en
sjöman, framför ett tjenstehjon, måste i tjensten sig underkasta, bar det anförda
Bih. till 11. St, Prat. 18U‘J~Wi3, 10 Sami 1 Afd. 10 Höft. 2
10 Expeditions- Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 186.
vilkoret uteslutits och, i afseende å sättet för sådan sjömans hemförskaffande, hän¬
visning blifvit till § 60 meddelad.
§ 66 i förslaget har följande lydelse:
“Dör sjöman i rederiets tjenst ege hans arfvingar rätt att hyran intill döds¬
dagen, efter afdrag af begrafningskostnad, bekomma.“
Då, i motsats till hvad nu gällande sjölag i 2 Kap. Sjöskadebalken inne¬
håller, sjöman, jemlikt det nådiga förslagets 59 §, äfven i det fall att tartyg i sjö¬
nöd går förloradt, är ovilkorligen berättigad att utbekomma innestående hyra, samt
deraf måste följa att, om han i rederiets tjenst dör, vare sig vid skeppsbrott eller
eljest, hans sterbhusdelegare, på grund af allmänna lagen, hafva lika rätt till sådan
hyra, som till hans öfriga efterlemnade egendom; torde något särskildt stadgande
härom i Sjölagen icke erfordras. Deremot har, beträffande begrafningskostnaden,
i betraktande kommit, ej mindre nödvändigheten att bringa ifrågavarande § 66 i
öfverensstämmelse med § 32, hvilken sednare tydligen endast afser sjömans döds¬
fall på utrikes ort, än äfven, hvad ock synes både billigt och förenligt med stad¬
gandet i 2 momentet af § 64, att rederiet bör, ehvad sjömannen på utländsk plats
aflidit i tjensten eller i samma sjukdom, som föranledt, bans afinönstring från far¬
tyget, ombesörja begrafningen och, utan anspråk på ersättning, dervid tillskjuta
det belopp, hvartill den aflidnes innestående hyra icke förslår; och hafva Rikets
Ständer, af dessa skäl, funnit sig böra åt § gifva en förändrad lydelse.
§ 68. I fråga å den uti § 68 befälhafvare tillerkända rätt att använda be¬
straffning å sjöman öfver 18 års ålder, hafva Rikets Ständer ansett de båda al¬
ternativa bestämmelserna, af “arrest eller degradering på viss tid med åtföljande
nedsättning af hyran", böra så särskiljas, att både arrest, degradering och nedsätt¬
ning af hyran, hvar för sig, må efter omständigheserna kunna åläggas. Degrade¬
ring måste visserligen alltid åtföljas af hyrans nedsättning, men detaf synes icke
nödvändigt följa, att nedsättning af hyran icke kan ega rum utan i sammanhang
med degradering. På grund häraf har ordställniugeu i §:s 1 moment undergått
nödig förändring, äfvensom, med afseende å ordalydelsen i 2 momentet, ordet
densamma11 blifvit infördt i stället för “skeppsdagboken."
•lule Afdelningen.
Om Befraktning.
§ 77. Uti förslagets 77 §, som handlir om fartygs liggetid, förekommer det
stadgande: att der särskild lastnings- eller lossningsplats inom hamn anvisas, be-
fälhafvaren skall vara skyldig att dit på “egen“ bekostnad fartyget förhala. Men
då sådan kostnad otvifvelaktigt åligger rederiet och icke befälhafvaren enskildt,
har citerade ordet blifvit utbytt mot ordet “rederiets1"; och enär i §:ns 2:dra mo¬
ment angående liggetidens böljan vid lastning elior lossning, endast upptagits de
fall, “att aflastaren icke är känd eller att konnossementet är stäldt till innehaf-
varen eller till viss man eller order11, hafva Rikets Ständer funnit nödigt att i
momentet införa tillägg äfven för de händelser: att aflastaren, ehuru känd, icke
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 164. 11
är att träffa eller att konnossementet lyder å viss man, utan att denne kunnat
anträffas.
§ 78. I § 78, beträffande liggedagarnes beräkning, har någon annan ändring
ej blifvit gjord än att, då bestämmelsen “bindande“ framför “aftal" i l:sta raden
ansetts mindre nödig, densamma uteslutits.
§ 79. Den uti § 79 mom. 2 af förslaget bestämda ersättning för öfverligge-
dagar, En Riksdaler 50 öre om dagen för hvarje nvläst af ett fartygs drägtighet,
har vid jemförelse med hvad såväl bär i riket, som i Norrige för närvarande i dy¬
likt afseende erlägges, funnits vara alltför hög, hvadan Rikets Ständer ansett sam¬
ma ersättning skäligen böra till En Rikdaler nedsättas.
o O
§ 80. Då at ordalydelsen i § 80 befälhafvare knnde taga sig anledning att
motsätta sig de flera flyttningar af fartyg vid lastning eller lossning, hvilka ve¬
derbörande aflastare eller lastemottagare funne erforderliga, hafva de i denua §
vidtagna redaktionsförändringar, nemligen af ordet “delu i första raden till delar;
uannat beqvämt lastnings- eller lossning sställe“ till andra — — lastnings- eller loss-
ningsställen samt “Det uppehåll — — inberäknade till: De uppehåll inberäknade,
ansetts nödiga.
§ 82. Rikets Ständer hafva funnit jemväl § 82 böra undergå någon förän¬
dring i redaktionen, enär betraktaren kan vara en och aflastaren en annan, samt
ej blott rederiet och öfrige befraktare, utan äfven andre aflastare jemte befälhaf-
varen kunna tillskyndas skada och kostnad, om någon befraktare eller aflastare,
utan redares eller befälhafvare'? vetskap, inlastar sådant gods, som i §:n omförmä-
les, eller eljest vid lossning eller lastning gör sig skyldig till öfverträdelse af or¬
tens lag.
§§ 89 och 91. Vid §§ 89 och 91 har blifvit anmärkt att, då iemväl vid
styckegods-befraktning det fall kan inträffa, att samtlige befraktarne förena sig
om att fraktslutet häfva, eller att helt och hållet åter utlossa inlastadt gods, hvari¬
genom befälhafvaren från sin förbindelse befrias och sättes i tillfälle att erhålla
annan frakt, befraktare af styckegods också må, i likhet med hvad i sådant afse¬
ende befraktare af fartyg till bestämd del eller vissa läster är medgifvet, ega att
mot half frakt utlossa godset eller fraktslutet häfva, då de alla derom äro ense;
på grund hvaraf och på det att § 91 måtte kunna tillämpas å båda nu omför-
mälda slags befraktare, Rikets Ständer ansett sista punkten af § 89, så lydande:
“Vilja samtlige befraktarne fraktslutet häfva, vare lag som i §§ 87 och 88
i ty fall för befraktare af helt fartyg sagd är"; böra, med nödigt tillägg beträf¬
fande den ofvan omförmälda rättigheten till godsets utlossning, framflyttas till § 91.
§ 100. I § 100, som innehåller bestämmelse på hvad sätt, dels bcfälhafva-
res och lastemottagares, och dels befälhafvares och befraktares rättigheter och skyl¬
digheter böra efter utfärdade certepartier och konnossementer bedömas när stri¬
dighet emellan dessa handlingar förefinnes m. m., hafva Rikets Ständer infört er¬
forderligt förtydligande, enär svårighet uppstått, att, enligt §:ns lydelse i förslaget,
afgöra huru förfaras bör då ett fraktaftal, som blifvit uti ett visst hänseende åbe-
ropadt i konnossementet, befinnes så väl deri, som jemväl i andra hänseenden vara
mot samma konnossement stridande.
§ 114. Bland de i § 114 gifna föreskrifter, angående gäldande af frakt och
behandling af last, då fartyg blifvit under resa så skadadt, att nödhamn måste an-
löpas och lasten lossas, förekommer bestämmelsen “segelbart“ skick, hvilken, såsom
egentligen endast tillämplig på segelfartyg, blifvit utbytt mot den i allmänhet.
12
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
mera användbara sjövärdigt (skick), äfvensom, dels i fråga om beräknande af di¬
stansfrakt, hänvisning i l:sta momentet blifvit gifven till grunderna i § 5, och
dels, då egaren till lasten kan vara en annan än laste mottag aren, detta sednare ord
i förening med ordet eller införts i 2:dra morn., hvarest derförutom uttrycket “i
båda fallen“, såsom mindre behöfligt ansedt, funnits böra uteslutas.
§ 123. Till de föreskrifter, som blifvit gifna i § 123, rörande passagerare-
afgift i händelse att fartyg antingen under resa förgås eller ock af vissa i § 118
omförmälda förhållanden hindras att resan fullborda, hafva Rikets Ständer ansett
tillägg erfordras med hänvisning till hvad särskildt kan af B. K. Maj:t stadgas,
angående fartyg, hvarmed utvandrare fortskaffas till främmande länder, i hvilket
afseende ett af vederbörande embetsmyndighet uppgjordt underdånigt förslag till
förordning, för närvarande lärer vara på E. K. Maj:ts pröfning beroende.
5:te Afdelningen.
Om Bodmeri.
§ 131. Den tid af endast åtta dagar, som i § 131 af förslaget bestämmes
för inbetalning af bodmerilån, hafva Rikets Ständer ansett vara i allmänhet för
kort och böra utsträckas till fjorton dagar; och som, i fråga om påföljd för ute-
biifven betalning af berörde lån, alternativet i §:ns andra moment: '■‘eller afstås ej
de förpantade föremålen“ möjligen kunde gifva anledning till den tydning, att lån-
gifvaren i slikt fall egde vidsträcktare rätt till sagde föremål än allmänna lagen
i afseende å pant medgifver, hafva de citerade orden dcstohellre ansetts kunna
uteslutas, som §§ 135 och 139 innehålla tillräckliga föreskrifter om huru långifva-
ren eger förfara för att försäkra sig om sin fordrans utbekommande.
§ 141. En lika utsträckning af tiden för betalning af bodmerilån, i de fall
§ 141 innehåller, bar i denna sednare § äfven blifvit af Rikets Ständer gjord, enär
svårigheten att genast eller på alltför kort tid anskaffa penningar, möjligen kan
vara lika stor om betalningen skall ske å den ort, dit resan år bestämd eller å
annan ort.
6:te Afdelningen.
Om Haveri.
§ 143. Då i sjette punkten af § 143, till hvad som vid gemensamt haveri
i synnerhet skall ersättas, räknats kostnad, dels till underhåll, skötsel, läkemedel
och belöning åt den, som vid fartygs försvar mot fiender, kapare eller sjöröfvare
blifvit under striden sårad, och dels till begrafning af den, som dervid döden lju¬
tit, samt till gåfva åt bans enka och barn; samt obestridligt är att lif och helsa
lika lätt kunna äfventyras vid ett fartygs räddning från undergång, som vid dess
Expedilions-Utsknttets Förslag till lindard. Skrifvelse, N:o 485. 13
försvar mot fiender m. m., hafva Rikets Ständer vid borörda punkt funnit skäligt
göra det tillägg, att sagde kostnad (i alla dess uppräknade delar) jemväl borde
utgå, och beräknas i afseende å den, som i fartygets tjenst blifvit under arbete vid
gemensamt haveri skadad eller ljutit döden. För öfrigt hafva i 1, 3 och 11 punk¬
terna af samma § några obetydliga ordförändringar blifvit gjorda.
§ 152. Enär samma rättsgrund för ersättning af skada, som fartyg lidit,
torde få antagas vara gällande å hvilken ort som helst, der reparation sker, hafva
Rikets Ständer ansett de i andra raden af första momentet uti § 152 befintliga
orden “i nödhamn“ böra uteslutas.
§ 166. Uti § 166, som bestämmer inom hvilken tid dispache bör vara upp¬
rättad, bär, i öfverensstämmelse med hvad på flera ställen i förslaget blifvit iakt¬
taget, hänvisning lemnats till den §, som innehåller föreskrift om tiden och sättet
för fullföljd af sådana försäkrings- eller haverimål, som blifvit af dispacheur hand¬
lagda.
7 de Afdelningen.
“Om fartygs segling eller drifning på ett annat*.
Denna öfverskrift hafva Rikets Ständer ansett böra utbytas mot den mera
egentliga:
Cm skada genom fartygs ombordläggning; och som den i § 171 meddelade
föreskrift, angående fartygs flyttning, då de ligga för ankar och kunna hvarandra
för nära komma, ansetts företrädesvis tillhöra de för särskilda platser utfärdade
hamnordningar, har denna § blifvit utesluten och, för att oj rubba §§:nes num¬
merföljd, § 175 i två §§ fördelad.
8:dc Afdelningen.
O/n strandning och skeppsbrott, så ock om skepps fynd och strandvrak.
§ 177. I § 177 stadgas att, när sjöolycka timar och anmälan derom sker
hos “Kronofogde eller Länsmandenne bör infinna sig på stället och medelst an¬
skaffande af erforderligt biträde vid bergningen tillhandagå; men då föreskrift så¬
lunda saknas om deu embets- oller tjensteman, hos hvilken sådan anmälan borde
ske, om sjöolycka inträffade på stads område, hafva Rikets Ständer, till afhjelpande
af denna brist, i stället för de ofvan anförda orden i §:n infört “Borgmästare eller
Kronobetjent".
14 Expeditions-U/skuttets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 185.
Side Afdelningen.
Om Försäkring.
§ 187. Ordet “utbetalda“ i § 187, i iråga om försäkring af bodmeripenmngar
m. fl. medel, har funnits böra förändras till upplånta, enär detta sednare uttryck
öfverensstämmer med den åsigt, som ligger till grund för en likartad bestämmelse
j § 7- c
§ 209. I § 209 mom. 1, som innehåller förbindelse för försäkringstagare att vid
aftalets ingående i vissa omständigheter meddela upplysning, vid påföljd af för¬
säkringens ogiltighet och premiens förverkande, hafva Rikets Ständer, för vin¬
nande af likstämmighet i detta afseende uti föreskrifterna för både försäkrings-
gifvare och försäkringstagare, så mycket heldre ansett sig böra införa bestämmel¬
sen : så vida det ej kan antagas att försäkringsgifvaren vid aftalets ingående om dessa
omständigheter egt kännedom, som detta tillägg igenfinnes i 812 artikeln af Tyska
Handelslagen, hvarifrån § hufvudsakligen är hemtad.
§ 217. Jemte det § 217 mom. 2, angående försäkring af bodmeri, erhållit
en förenklad redaktion, hafva Rikets Ständer ansett sista meningen: “dock eger
endast lörsäkringsgifvaren att göra sig denna bestämmelse till godo“ kunna ur la¬
gen uteslutas.
§§ 218, 219 och 220. Utom en mindre redaktionsförändring i § 218 mom. 2 har
§ 220, såsom innefattande ett icke erforderligt undantag från de allmänna före¬
skrifterna i förstnämnde §, i fråga om försäkringsgifvares fortfarande förbindelse
då resan förändras m. m. jemväl blifvit utesluten; i följd hvaraf och på det vid
§ 174 här ofvan anförda skäl, § 218 blifvit delad i 2 paragrafer, dervid förslagets
§ 219 erhållit numera 220.
§ 234. Likaså hafva Rikets Ständer ansett bestämmelsen i slutet af § 234 “till
följd af ovanligt högt vatten eller då det blifvit flott", i fråga om fartygs strand¬
ning, böra utgå, enär deraf möjligeu kunde uppkomma den föreställning, att
strandning, medförande ersättningsskyldighet för försäkringsgifvaren, egde rum om
ett fartyg under ebben råkade på grund och, utan att hafva lidit skada, åter
blefve flott, då floden inträffade.
Då andra än försäkringstagare kunna hafva tecknat bodmerilån, har ut¬
trycket “försäkringstagaren tecknat eller teckna låtit" i 6:t,e och 7:de raden af §
266 blifvit ändradt till: blifvit tecknade, hvilket sednare ock torde finnas öfverens¬
stämmande med §:s egentliga mening.
§ 267 innehåller väl, att om man slutat försäkring på viss tid, som tillän¬
dalöper förr än försäkringstagaren efter § 260 egor rätt att de försäkrade föremå¬
len afträda, han dock må kunna bibehålla denna rätt, emot det att han gäldar en
tillskottspremie, svarande mot den tid, som förflutit från försäkringens slut och
till dess rättigheten till afträdandet vidtager; men då dervid icke omnämnes inom
hvilken tid en sådan premie bör erläggas, hafva Rikets Ständer funnit nödigt att
bestämmelse härom i § införa.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N\o 185.
16
10:de Afdelningen.
Om förmånsrätt till betalning ur fartyg, frakt och mia,,stadt gods.
§ 275. Som rättigheten att upptaga bodmerilåu, i förslaget icke är inskränkt
till endast befälhafvare!), men förmånsrätt för sådant lån, enligt 17 Kap. 7 § 2:dra
punkten Handeisbalkeu, icke eger rum utan att befälhafvaren tagit länet, har i §
275, som angår ordningen och företrädet emellan vissa deri uppräknade fordringar,
det i 2:dra punkten förekommande ordet “bodmerilån“ blifvit utbytt mot bestäm¬
melsen: lån, som befälhafvare på bodmeri tagit, äfvensom då 4:de punkten jemväl
synes afse lån, hvarom i § 7 förmäles, orden eller upptagna lån blifvit i sistbe-
rörda punkt införda.
§ 277. Då enahanda förhållande i afseende å pant och förmånsrätt till far¬
tyg och köpeskilling derför, måste ega rum, ehvad fartyget försäljes utmätnings¬
vis eller af sådan orsak, som i § 47 förmäles, (nemligen att fartyget blifvit för-
klaradt odugligt) hafva Rikets Ständer ansett nödigt att i § 277, som afscr upphö¬
rande af pant- och förmånsrätt till fartyg då detta utmätningsvis försäljes, införa
bestämmelsen eller på sätt i § 47 omförmäles, hvarjemte sista orden '■Hill dess liqvid
skett" blifvit, såsom mindre behöfliga, uteslutne.
I Utte Afdelningen.
Om preskription i Sjörättsmål, har någon anledning till ändring icke före¬
kommit.
12:te Afdelningen.
Om brott i tjensten af befälhafvare och besättning.
§ 209. I § 299 innehåller förslaget straffarbete på lifstid för deri af besätt¬
ningen, som i öppen sjö medelst våld eller hot som innebär trängande fara, öfver¬
fallet befälhafvaren eller någon annan för att bemäktiga sig fartyget elle)1 något
af dess tillhörigheter, eller lasten eller delar deraf, men tdjest till sådant arbete
från och med sex till och med tio år. För att bringa dessa stadganden i öfver-
enstämmelse med de åsigter Rikets Ständer vid innevarande riksdag uttalat i an¬
ledning af E. K. Maj:ts nådiga förslag till nv strafflag, deribland förekommit, ej
mindre såsom allmän grundsats, att straffarbete på lifstid icke vidare bör såsom
absolut straff ådömas, än äfven särskildt i 21 Kaj), af samma förslag, straffbe¬
stämmelsen för rån och sjöröfveri, hafva Rikets Ständer ansett, sig böra uti nu
ifrågavarande fall till straffarbetet på lifstid sätta såsom alternativ eller i tio år
och förändra det till viss tid bestämda till: från och med fyra till och med
tio år.
16
Eapeditons-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
§ 301. Som, enligt Rikets Ständers beslut, i afseende å ofvannämnde nå¬
diga förslag till ny strafflag, någon fördelning af böter icke vidare kommer
att ega rum, samt bestämmelse uti förslaget till sjölagen saknas, om hvilka af
deruti omförmälda förbrytelser böra från allmän åklagares ovilkorliga åtalsrätt
undantagas, har, såväl af dessa skäl, som för vinnnande af nödig fullständighet,
åt § 301 gifvits den förändrade lydelse som af berörde omständigheter funnits
påkallad.
Sedan af skäl, som här nedan (vid § 304) anföres, Rikets Ständer funnit
nödigt att uti en särskild § införa stadgande, om huruledes vid behandlingen
af de två så kallade dilatoriska invändningarne förfaras bör, har dels öfverskrif-
ten till
13:de afdelningen: “om laga domstol i sjörättsmål" ändrats till:
Om loga domstol och rättegång i sjörättsmål, och dels §§ 302 och 303
blifvit sammanförda under den förra §:n, så att förslagets 304 § erhållit nu¬
mera 303; och hvad nu angår den sålunda blefne § 302, som handlar om laga
domstol i alla sjörättsmål med undantag af försäkrings- och haverimål, hvarom i
nästföljande §§ 303 och 305 stadgas, så hafva Rikets Ständer endast ansett sig
böra göra det tillägg i slutet af första momentet att, förutom optionsrätten emel¬
lan domstol i den ort, der fartyget finnes eller svaranden sitt hemvist häfver,
käranden jemväl må ega att, för sakens möjligen skyndsammare afgörande, in¬
stämma densamma till Bådstvfvurätten i stad, som endera af berörde orter när¬
mast är.
§ 304. I afseende åter å den nya § 304, så finnes i nu gällande sjölag, an¬
gående de omförmälda invändningarne om domstols behörighet och flere parters
instämning till gemensamt svaromål, ej någon föreskrift, så framt man ej till så¬
dan vill räkna innehållet af 6 Kap. Skeppsmålabalken så lydande:
“Förmenar den stämde sig icke vara pligtig att svara i det sin, utan ifrån
samma rättegång skäligen böra och kunna frikallas, vare icke dess mindre skyldig
att möta för Rätta och sina skäl te låta; och stånde så till Rättens utslag om
han svara eller ock derifrån frias skall.“
Men då detta stadgande mera torde afse invändning i hufvudsaken än i
rättegången, hvarom domstolarnes åsigter dock lära vara delade, hafva Rikets
Ständer i sagde § infört ett tydligt stadgande härutinnan i enlighet med den
åsigt, som stödjer sig på nödvändigheten af skyndsamhet vid handläggningen af
sjörättsmål.
§ 315. Till vinnande af öfverensstämmelse med ordalydelsen i 18 Kap. 1
§ Rättegångsbalken hafva Rikets Ständer i § 315, angående mcllankommande parts
talan, funnit bestämmelsen “och visar han skäl dertill" böra införas.
§ 321. Med uteslutande af den i § 321 befintliga hänvisning till § 220,
hvilken sednare § Rikets Ständer af härofvan anfördt skäl ansett böra utgå, samt
införande i stället af sådan hänvisning till § 31, hafva Rikets Ständer för öfrigt
funnit nödigt, att i förstnämnde §, som innefattar stadgande om skiljomän, lemna
föreskrift om huru förfaras bör jemväl i det fäll att endera parten undandrager
sig att utse skiljomän.
Slutligen få Rikets Ständer tillkännagifva att ändringarne i §§ 3, 5. 7,
11, 14, 22, 28, 30, 41, 45, 47, 57, 62, 67, 70, 93, 94, 95, 96, 97, 98, 99, 106, 115,
119, 121, 122, 127, 128, 137, 142, 150, 151, 153, 155, 159, 164, 168, 170, 172,
178. 179, 180, 181, 184, 195, 203, 204, 216, 223, 224. 232, 233. 238, 239, 247,
248,
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, A':o 164. 17
248, 261, 263, 265, 276, 279, 280, 290, 293, 298, 305, 317 och 320 tillkommit dels
för att göra meningen mera lättfattlig eller fullständig och dels såsom följd af
de mera väseudtliga förändringar, för hvilka Rikets Ständer här ofvan redogjort
På grund af hvad sålunda i underdånighet är vordet anfördt, hafva Rikets
Ständer funnit E. K. Maj:ts nådiga Proposition ej kunna oförändrad bifallas, men
deremot för sin del beslutat en sådan sjölag, som underdånigst bifogade förslag
dertill utvisar.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 November 1863.
Bih. till B. St. Prut. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 15 Haft.
3
18 Expeditions-Utskottels Forsing lilI underd. Skrifvelse, ZV.-o i 64.
Förslag
till
Sjö-Lag.
Med upphäfvande af Sjölagen den 12 Juni 1667 äfvensom Försäkrings- och
Haveri-stadgan den 2 Oktober 1750 samt dithörande och ej här nedan undantagna
föreskrifter stadgas som följer:
Om Fartyg och redande, deri.
§ 1.
Låter någon bygga fartyg, ege han att å detsamma anställa tre besigtningar,
den första, när det är fulltimradt eller, i fråga om jernfartyg, åtminstone spant-
satt, den andra, när det är färdigt att gå af stapeln, den tredje, när det såsom
bil- och bol-färdigt skall aflemnas. Företager han ej besigtning inom fjorton da¬
gar från det varfsegare eller byggmästare tillsagt tiden för besigtningens verk¬
ställande vara inne, må byggnaden för denna orsak ej uppehållas.
§ 2.
Sådan besigtning skall verkställas af tre sakkunnige män, om hvilkas väl¬
jande vare lag, som i § 321 sägs.
Finnes vid den tredje besigtningen fartygets skrof färdigt, diktadt och
kalfatradt samt i flott vatten felfritt, och är fartyget försedt med fullständiga för¬
bindningar af trä och jern, äfvensom med tillhörande röstsmide, roder och roder¬
beslag, klys, spygatt, pumpar, spel och bogspröt, allt detta på sina ställen insatt,
så ock med master och alla till tacklingen hörande rundhult, ändå att detta ej
insatt är, anses fartygets byggnad vara bil- och bol-färdig, och gifve besigtnings-
männen skriftligt intyg derom.
Är om fartygets byggnad och hvad dertill hörer annat aftal uppgjordt,
gäl le sådant till efterrättelse.
Eacpeditions-Utskoltets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
19
§ 3-
Har den, för hvars räkning fartyg bygges, för byggnadens verkställande,
gifvit varfsegare eller byggmästare förskott af penningar eller materialier; ege
han, när afhandling derom upprättad är, att densamma inteckna hos Magistraten
i den stad, eller närmaste staden till den ort å landet, der byggnaden verkställes,
och njute sedan förmånsrätt enligt 17 Kap. 7 § Handels-Balken i de lemnade ma-
terialierna och det, som med förlaget tillverkadt är.
§ 4.
Om de vilkor, under hvilka fartyg åtnjuter Svensk nationalitet, är särskildt
stadgadt.
Der Konungen ej annorlunda förordnar, skall genom beslut af rederiet be¬
stämmas den ort, hvilken såsom fartygets hemort skall anses; och åligge det re¬
deriet att, när stad är till hemort bestämd, hos Magistraten derstädes, och eljest
bos Kronofogden i orten, beslutet om hemorten anmäla, hvaröfver, genom Magi¬
stratens försorg eiler af Kronofogden, bör meddelas anteckning å fartygets bilbref,
eller, om det icke med sådant är försedt, särskildt bevis utfärdas, sora skall far¬
tyget åtfölja.
§ 5.
Öfvergår eganderätten till fartyg eller andel deraf, medan det är på resa;
då skall, derest ej annorlunda öfverenskommet är, nye egaren vara berättigad
till vinsten af fartygets sista resa och vidkännas deraf föranledda utgifter och
förluster.
Resan anses i detta hänseende börjad från det ställe, der fartyget sednast,
före egauderättens öfvergång, i enlighet med fraktslut lossat eller intagit last. Ar
ej bestämdt huru stor del af frakten belöper sig på resan till denna ort från den,
der fartyget, enligt fraktslutet, last först intog, beräknas sagde del efter det upp¬
seglade afståndets förhållande till hela den resa, som under samma bestämmelser
i fraktslutet inbegripes, hvarvid afseende jemväl skall fästas å de med den till-
ryggalagda delen af resan förbundna särskilda svårigheter och kostnader, i jem¬
förelse med den återstående resans.
Denna grund gäller ock, der annan saknas, för fördelning af utgifter och
förluster.
§ 6.
Äro flere delegare i ett fartyg, gälle såsom beslut i angelägenheter, som
fartyget angå, hvad de säga, hvilkas lotter tillsammanstagna de största äro. Ute-
blifver någon, när delegarne, efter kallelse, skolat i rederiets angelägenheter sam¬
mankomma, åtnöjc lian sig med hvad de närvarande besluta.
Äro, efter nu stadgad grund, rösterna å hvardera sidan lika, gälle den me¬
ning, som hufvudredaren biträder.
20
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
§ 7-
Alla utgifter för fartygets byggande, utredande och underhåll skola af del-
egarne tillskjutas i förhållande till den andel, hvardera i fartyget eger. Erlägger
ej delegare, vid anfordran, beslutadt tillskott, ege öfrige delegare att, till gäldande
deraf, penningar emot säkorhet af hans lott i fartyget förskjuta eller upplåna,
hvilken säkerhet jemväl tillgodonjutes för ränta, provision samt kostnad för för¬
säkring af förskottet eller lånet.
Har delegare ej i beslut om utgiften deltagit, ege han att, inom åtta dagar
från erhållen kunskap om beslutet, sin lott i fartyget till öfrige delegare utan lö¬
sen afstå och dermed blifva från gäldande af nämnda utgift fri. Den afträdda
lotten fördelas emellan de öfrige delegarne efter det förhållande, sorn emellan deras
förra andelar i fartyget egde rum.
8 8.
När delegare sin andel i fartyg sålunda afstått, upphör hans ansvarighet
för sådana förbindelser, för hvilka den afträdande icke är, enligt hvad här nedan
(§ 12) sägs, personligen ansvarig.
Ar å den afstådda andelen och frakten tagen försäkring, gällande för tiden
efter deras afträdande, vare öfrige delegare förbundne att samma försäkring, emot
gäldande af en motsvarande andel af premien, öfvertaga.
§ 9-
Yill någon sin andel i fartyg under hand sälja till annan än medredare,
hembjude den förut vid allmänt sammanträde eller eljest öfrige delegare mot
samma vilkor, annan bjudit. Lösa de ej, en eller flere, inom tre dagar sedan
hembud skett eller de uppgifna vilkoret) blifvit, der medredare det äskar, af säl¬
jaren inför närmaste domstol med ed fästade, vare lösningsrätten, efter det hem¬
bud, förlustige.
Tilja, inom den tid nu sagd är, flere delegare den hembjudua andelen lösa,
ege dertill rätt i förhållande till den andel, hvardera i fartyget eger.
§ io.
Ar andel i fartyg såld, utan att vara, såsom förut sägs, medredare hem-
bjuden, ege de, en eller flere, sedan försäljningen dem kunnig blef, mot köparen
den rätt, som enligt § 9 i afseende å säljaren dem tillkommer. Säljes andel ge¬
nom offentligt utrop, ege hembud och lösen ej rum.
Har befälhafvare del i det fartyg, från hvars förande han blifvit mot sin
vilja entledigad, och vill han sin andel sälja, vare mcdredarue skyldige att den¬
samma lösa, der annorlunda ej öfverenskommas kan, efter uppskattning af skiljo-
män, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag sora i § 321 sägs.
Expedilions-Utskotlets Förslag lill anderd. Skrifvelse, iS-.o 164.
21
§ 11-
Yid delegarnes sammankomst skall hållas protokoll, deri besluten införas.
Protokollet skall af närvarande delegare underskrifvas och förvaras af hufvudi-e-
daren. Hvarje delegare stånde fritt att af protokollet taga utdrag eller afskrift.
§ 12.
Med de undantag, §§ 13, 19, 71, 123, 115, 172 och 181 stadga, ansvara re-
darne personligen, hvardera i förhållande till sin andel i fartyget, för de förbin¬
delser, hvilka rederiet eller annan, elter dess särskilda uppdrag och på dess väg¬
nar, ingår.
§ 13.
Har ett fartyg flere delegare, åligge dem att utse en huvudredare; och
gälle vid valet till den befattning deras röster, som tillsammans största andelen i
fartyget ega; hafva två eller flere fått röster för lika andelar hvardera, skilje lot¬
ten dem emellan.
Ilufvudredare kan när som holst från sin befattning skiljas, efter beslut af
de delegare, som tillsammans hafva största del i fartyget. Falla rösterna lika mot
lika; eller har hufvudredare sjelf hälften eller derutöfver i fartyget, ege domstol,
på öfrige delegares käromål, att honom från befattningen skilja, om giltiga skäl
dertill äro.
§ 14-
I förhållande till tredje man är hufvudredare, i kraft af sitt uppdrag, be¬
rättigad att afsluta alla afhandlingar och ingå alla förbindelser, hvilka rederiets
förvaltning vanligen mod förer.
Denna hans rättighet omfattar isynnerhet hvad som hörer till fartygets byg¬
gande, utrustning, underhåll och bortfraktande, försäkring af frakt, utrnstnings-
ooh haveri-kostnader, samt uppbörd af medel, hvilka för rederiets vältning inflyta.
Hufvudredareu företräder rederiet inför Rätta.
Han till- och alsätter befälhafvaren, hvilken i sin tjenst är förbunden att
följa den föreskrift, hufvudredarcn leinnar.
Deremot, är hufvudredaren iclce utan särskild full magt berättigad att i re¬
deriets namn eller på dess vägnar upplåna penningar, försälja eller förpanta far¬
tyget eller andelar deri, eller taga försäkring å fartyget eller andelar deri.
§ 15.
Genom en af hufvudredaren, inom gränsen af hans befattning, ingången
förbindelse blifver rederiet ansvarigt såsom hade det sjelft förbindelsen ingått.
§ 16.
Har rederiet genom särskild föreskrift inskränkt den rätt, hufvudredaren
enligt g 14 tillkommer; vare rederiet ej berättigadt att donna inskränkning emot
tredje man åberopa, i annat fall än då denne ej varit i god tro.
22 Expeditions-L/skottets börslag lill underd. Skrifvelse, J\:o -/6’4.
§ 17.
I förhållandet till rederiet vare hufvudredare förpligtad att för sin befatt¬
ning iakttaga de gränser, sorn rederiet genom särskilda föreskrifter stadgat; och
må han ej, utan rederiets samtycke, företaga större reparationer å fartyget.
§ 18.
Hufvudredare vare skyldig att till öfverläggning sammankalla redarue, så
ofta någon af dem det hegär och eljest, då vigtigare ärender förekomma; dock ege
hufvudredare att i de ärender, som till hans befattning höra, handla på egen hand,
der omständigheterna äro af den beskaffenhet att rederiets hörande ej utan skada
kan afbidas.
§ 19.
Har hufvudredare, såsom i föregående § sägs, handlat på egen hand, vare
han ej ansvarig för den skada deraf timat, såvida den ej kunnat förutses. Tager
hufvudredare någon emot redarnes särskilda beslut stridande åtgärd med fartyget,
hvaraf skada uppkommer, eller sker den genom hans försummelse vid verkstäl¬
lande af erhållna föreskrifter, vare han derför öfrige delegare ansvarig.
§ 20.
Hafva, för fartygets räkning, penningar influtit, och kan, utan hinder för
nödiga utgifters bestridande, utdelning till medredare ske, vare då hufvudredare
skyldig att ofördröjligen, efter penningarnes ingående, kalla medredare till sam¬
mankomst och den utdelning verkställa. Gör han ej det, vare skyldig att utgifva
medlen med ränta från don dag, de influtit.
Medredare ege att, när som helst, taga kännedom af rederiets räkenskaper.
§ 21.
Hufvudredare vare skyldig att innan Mars månads utgång afgifva redovis¬
ning för sin förvaltning af rederiets angelägenheter under föregående år. Har
fartyget varit å utrikes resa, skall, derest rederiet ej annorlunda beslutar, redo¬
visning för resan afgifvas inom två månader från det fartyget till Svensk hamn
ankommit och lasten blifvit lossad. Klandras ej hufvudredares redovisning genom
stämning inom tre månader från delfåendet, håfve delegare sin tid till klander
försutit.
§22.
Anser någon delegare sig lidande af det sätt, hvarpå rederiet förvaltas, ege
domstol att, i den händelse klagan finnes grundad och det visar sig att bolaget
ej kan fortsättas till samtlige delegarnes nytta, samt att enskilda andelar i fartyg
ej heller kunna utan betydlig förlust afyttras, förordna att fartyget skall å auk¬
tion försäljas.
Expeditions-Utkottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o i64. 23
Om Fartygs Befälhafvare.
§ 23.
Om läroprof och öfriga vilkor för rättigheten att föra befäl å Svenskt far¬
tyg, gällö hvad särskildt föreskrifvot är.
§ 24.
Vid befälhafvares antagande upprättas skriftligt aftal om lönevilkoren.
Har nägon större andel i fartyg än hälften och vill han öfvertaga fartvgets
förande, håfve då rätt dertill, om han eljest behörig är, och öfverenskomme med
öfrige delegare om lön, såsom förut sagdt är. Kan öfverenskommelse ej träffas,
bestämmes lönen af skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag,
som i § 321 sägs.
§ 25.
Befälhafvare kan, när som helst, från sin befattning skiljas. Är lian sjelf
delegare i fartyget till hälften eller derutöfver, ege domstol att, på öfrige delega-
res begäran, honom från tjensten skilja, om giltiga skäl dertill äro.
Befälhafvares rättighet i detta fäll till hyra och hemförskaffning bedömes
efter de i §§ 56, 57, 58 och 60 angifne grunder, dock så, att haus ersättning för
hyran icke beräknas lägre, än förste styrmans hyra med femtio procent förhöjning.
Till hyra utöfver den tid, befälhafvaren verkligen varit i rederiets tjenst, och till
ersättning för hemresan, vare han dock ej berättigad, derest han, för ådagalagd
oskicklighet, olydnad eller oredlighet, ur tjensten skiljes.
§ 26.
Yarder befälhafvare under resa urståndsatt att sin tjenst fullgöra, inå lian
dock icke utan trängande nöd fartyget öfvergifva.
Nödgas befälhafvare under resa lemna sin tjenst, bör rederiet derom under¬
rättas och dess föreskrift afbidas. Kan det ej utan skada ske, håfve Svensk kon¬
sul, efter rådplägning med den afgående och andre befälhafvare å Svenska fartyg,
som der äro, magt att, emot skriftligen betingad aflöning, anförtro fartygets fö¬
rande åt dess tjenstgörande styrman, eller, om han ej finnes skicklig, åt någon
annan Svensk far tygsbefäl hafvare eller styrman. Är ej Svensk man att tillgå,
må utländning anförtros fartygets förande till dess Svensk befälhafvare anskaffas kan.
Finnes på stället rederiets ombud, ege sådant ombud, efter rådplägning med
Svensk konsul, utöfva den rätt, den sistnämnde här ofvan tillagd är.
§ 27.
Med undantag af det i föregående § nämnda fall, må fartygs befälhafvare ej
lemna tjensten förr, än fartyget, efter fullbordad resa, återkommit till hemorten
24 Expeditions-Utskottets Förs’!? till underd. Skrifvelse, N:o löd.
eller annan Svensk hamn och lasten der blifvit lossad. Kommer fartyget i sjö¬
nöd, ställe befälhafvaren sig till efterrättelse hvad i § 176 stadgadt är.
§ 28.
Vid fartygets emottagande läte befälhafvaren till sig inventera dess tillhö-
righeter, enligt deröfver förut upprättad förteckning, hvaraf ett exemplar, försedt
med befälhafvarens qvitto ä hvad han emottagit, öfverlemnas till hufvudredaren,
och det andra qvarblifver i befälhafvarens vård.
§ 29.
Befälhafvaren antager och afskedar besättningen. Han må ej antaga någon,
som honom veterligen år förut till annan förhyrd.
§ 30.
Befälhafvare bör, under resa, om skeppsfolkets helsa, sedlighet och guds¬
fruktan iakttaga don sorgfälliga vård, som tillhör en god husfader. Såsom en
samvetspligt i sistnämnda hänseende läte han sig angeläget vara, att allmän bön
å fartyget, morgon och afton, så ock gudstjenst hvar helgedag, ej försummas må,
samt att arbete, som uppskjutas kan, å helgedagar icke ålägges besättningen.
§ 31.
Befälhafvare vare skyldig att låta besättningen tillgodokomma det under¬
håll, som, enligt behörigen fastställd spisordning, skall till densamma utgöras.
Pröfvar befälhafvaren nödigt att, under resa, nedsätta kosten, ege han rätt der¬
till; dock skall besättningen, för hvad sålunda af kosten blifvit minskadt, erhålla
ersättning, som, der tvist derom uppstår, bestämmes af skiljomän, om hvilkas väl¬
jande och beslutande rätt vare lag, som i § 321 stadgas.
§ 32.
Dör sjöman under det han i tjenst å fartyget är, besörje befälhafvaren om
hans begrafning, så ock om uppteckning af bans qvarlåtenskap samt om försälj¬
ning å auktion af den del deraf, som ej kan utau skada förvaras, för hvilket allt
det åligger befälhafvaren att, vid återkomsten till Svensk ort, redovisa inför ve¬
derbörande sjömanshus-ombudsman. Förskingras, genom befälhafvarens vanvård,
något af qvarlåtenskapen, ersätte han all skada.
§ 33.
Å alla fartyg öfver femton Dyläster, som äro destinerade till andra orter
utom riket, än hamnar i Östersjön samt Danska och Norska hamnar på denna
sidan om Skagerns fyr och Lindesnäs, skall finnas en, från sjömanshuset i afseg-
lingsorten erhållen, derstädes enligt faststäldt formulär upprättad skeppsdagbok, i
hvilken af befälhafvare eller af någon bland besättningen, under hans tillsyn och
ansvar, noggranna uppgifter meddelas:
l:o
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, iV;0 16'4.
25
1:0 om fartyget är i godt stånd eller icke; om lastens beskaffenhet; om tiden då
lastning eller lossning börjar och slutar; om förrättade arbeten, så i hamn
som till sjös; om fartygets djupgående för och akter, då del lemnar hamn;
2:o om fartygets afgång från och ankomst till hamn; om de kurser, som blifvit
styrda, och den väg fartyget tillryggalägger; om vind, väderlek, ström, obser¬
verade ortbestämningar och lödningar; om skada, som timat och dermed sam¬
manhang egande omständigheter, så oek om allt annat, som under resan före¬
faller och hvars kännedom kan dels vara af nytta enskildt för redare, afla¬
stare, försäkringsgifvare och försäkringstagare, dels lända till allmänt gagn,
såsom upptäckt af obekanta länder, grund, strömdrag, observerade naturfe¬
nomener m. m.;
3:o om besättningens antal och helsotillstånd; om någon af skeppsfolket bestraf¬
fas eller skiljes från tjensten och om orsaken dertill, så ock om någon i stäl¬
let blifver antagen; om de beslut, som i särskilda fall, i samråd med besätt¬
ningen fattas, så ock om andra omständigheter, på grund hvaraf fartygets be¬
fälhafvare vill göra egen eller rederiets rättsfordran gällande eller mot annans
anspråk sig eller rederiet värja.
De ämnen, som i skeppsdagboken böra antecknas, skola der, såvidt omstän¬
digheterna det icke hindra, efter hvarje vakt införas. Skulle vid dagbokens fö¬
rande skriffel inflyta, må det ej genom radering rättas eller på annat sätt gö¬
ras oläsligt, utan anmärkes felet i den särskilda kolumn för anmärkningar, som
dagboken innehåller.
§ 34.
Blifver under resa den från vederbörande sjömanshus erhållna blankett till
dagbok fullskrifven, eller af annan orsak icke mera användbar, vare befälhafvare,
om fartyget är i Svensk hamn, skyldig att, till erhållande af ny blankett, sig hos
ombudsmannen vid dervarande eller närmaste sjömanshus anmäla. Ar fartyget å
utrikes ort, skall befälhafvaren låta sammanfästa och i öfverensstämmelse med
faststäldt formulär uppliniera erforderligt papper till ny dagbok, som vid fartygets
ankomst till första hamn, der Svensk konsul finnes anställd, bör af denne tjen¬
steman genomdragas och förses med hans embetssigill, äfvensom intyg om sidor¬
nas antal. Sjömanshus-ombudsman eller konsul åligge ock att i fartygets förra
dagbok, omedelbart efter den deri införda sista uppgift, anteckna att ny dagbok
blifvit utfärdad.
§ 35.
Redare, befraktare, aflastare, lastemottagare, bodmerilångifvare, försäkrings¬
gifvare och försäkringstagare stånde fritt att af dagboken erhålla nödig kännedom,
samt att deraf, när de det åstunda, taga skriftligt utdrag, som, för att. medföra
laga afseende, bör vara till riktigheten styrkt, i Svensk hamn af sjömanshus-om¬
budsman, notarius publicus eller magistrats-sekreterare, och, på utrikes ort, af
Svensk konsul eller, om sådan å den ort ej anställd är, af notarius publicus
derstädes.
Bih. till B. St. Prat. 1862—1863, 10 Sami. 1 A/d. 15 Haft. 4
26 Expeditions-Utskottets Förslag lilI underd. Skrifvelse, N:o 164
§ 36.
Försäljes fartyg å utrikes ort, eller räddas skeppsdagboken vid fartygets
förolyckande i främmande farvatten, göre befälbafvaren anteckning derom i dag¬
boken, och uppvise den sedan, så skyndsamt ske kan, för Svenske konsuln i för-
säljningsorten eller inom det distrikt, der olyckan timat, eller, om sådan tjenste¬
man der ej finnes, för den Svenske konsul, som befälhafvaren under resan först
anträffar; och meddele konsuln, omedelbart efter befälhafvarens i dagboken gjorda
sista anteckning, intyg derom att dagboken blifvit hos konsuln uppvist, så ock
om tiden då sådant skett.
§ 37.
Timar skada å lastnings- eller lossningsort, eller under resa, eller föranlåtes
fartygs befälhafvare, för inträffad olycka, att anlöpa nödhamn, och sker det inom
riket; afgifve han, sist tjugufyra timmar efter det skadan timat, eller fartyget till
hamn ankommit, protest, åtföljd af en kort uppgift om olyckshändelsen, hos när¬
maste notarius publicus eller magistrats-sekreterare, tullkammare eller kronobe¬
tjent, så ock, sist inom åtta dagar efter protestens afgifvande, till domstol full¬
ständig sjöförklaring; och vare då jemväl skyldig att, der dagbok blifvit förd och
finnes i behåll, densamma uppvisa. Inträffar olycka å utrikes ort, skall protest
och sjöförklaring afgifvas i öfverensstämmelse med hvad i det landet stadgadt och
brukligt är, hvarvid om skeppsdagboks uppvisande hos konsul och hans intyg
derom gälle hvad i § 36 sägs.
Har befälhafvaren laga förfall för afgifvande af protest och sjöförklaring
inom nu stadgad tid, åligge honom att det förfall styrka.
Befälhafvare, som icke fört dagbok, eller hvars dagbok gått förlorad, göre
derom anmärkning i sjöförklaringen och uppgifve fartygets hela besättning samt
de personer, äfvensom andra omständigheter, hvarmed han vill sina uppgifter i
sjöförklaringen styrka.
§ 38.
Sjöförklaring, som inom riket afgifves, bör^skriftligen affattas, af fartygets
befälhafvare undertecknas och, sedan den vid domstolen blifvit uppläst, af honom
till rigtigheten med ed bekräftas; och vare befälhafvaren pligtig att, vid sjöför¬
klaringens afgifvande, till domstolen medhafva så många af besättningen, som
från fartyget undvaras kunna. Dessa skola i ämnet afgifva berättelser och de¬
samma bekräfta med vittnesed, der domstolen pröfvar sådan ed kunna dem an¬
förtros.
Domstolen eger ock, i händelse så skäligt pröfvas, till hörande inkalla öfriga
besättningen och andra personer, som må kunna i saken meddela upplysning.
Sålunda afgifven sjöförklaring utgör icke hinder för motbevisnings åstad¬
kommande.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
27
§ 39.
Sjöförklaring å utrikes ort skall författas på Svenska språket, der så ske
kan, samt af fartygets befälhafvare under edelig förpligtelse undertecknas och, om
Svensk konsul finnes å den ort, der sjöförklaringen afgifves, inför denne erkännas,
hvarom bevis bör af konsuln å sjöförklaringen tecknas.
§ 40.
Befälbafvaren vare ansvarig derför att sådan skada å fartyget, som med
vanlig omsorg kan upptäckas, varder iståndsatt före dess afgång ifrån hamn samt
att det är försedt med tillräcklig besättning, proviant, vatten och behöriga skepps¬
handlingar. Honom åligger ock tillsyn att ej större last intages än hvad fartyget,
utom dess egna, för resan behöfliga förnödenheter, kan beqvämligen rymma och
bära, äfvensom att gods, som inlastas, varder behörigen stufvadt.
§ 41.
I fartygets hemort ege befälhafvaren ej rätt att, utan särskild fullmagt,
ingå rederiet förbindande aftal, med undantag af besättningens förhyrande. Öfver¬
allt annorstädes vare han berättigad att afsluta förbindelser, som angå farty¬
gets utrustning, underhåll och befraktande samt eljest äro nödiga för resans ut¬
förande.
§ 42.
Kommer, å annan ort än der fartyget är hemma, befälhafvaren i behof af
penningar för fartygets räkning, ege han såvida icke omständigheterna medgifva
att inhemta rederiets föreskrift, att, sedan behofvet blifvit, genom besigtning eller
genom konsuls eller, der sådan ej finnes, genom annan myndighets intyg, styrkt,
erforderliga medel upplåna, jemväl på bodmeri, om så behöfves, eller ock, i yt¬
tersta nödfall, af lasten sälja så mycket, som till nödens afbjelpande erfordras.
Rederiet vare, när behofvet, såsom nu sagdt är, blifvit styrkt, förbundet att,
i enlighet med § 43, de anskaffade medlen gälda, änskönt de icke blifvit för det
uppgifna ändamålet använda, eller befälhafvaren annorledes haft penningar till sitt
förfogande. Försålda andelar af lasten ersättas efter de priser, som å dylika va¬
ror i bestämmelseorten gälla, när fartyget dit anländer, eller, om detta icke sker,
kunnat efter resans vanliga förlopp dit anlända; dock med afdrag af tull samt
kostnaden för lossning och andra dermed förenade umgälder.
§ 43.
För fullgörande af de aftal, befälhafvare i sin befattning med annan ingår,
svare redarne, så långt fartyget med dess tillhörigheter och frakten räcker. Utöf¬
ver fartyg och frakt må i dessa fall anspråk emot rederiet ej sträckas, der det ej
sådant sig särskildt åtagit.
28 Expeditions-Utskotlels Förslag lilI underd. Skri/velse, N:o i64.
§ 44.
Har rederiet gjort annan inskränkning, än som i §§ 41 och 42 sägs, i be-
fälhafvares rättighet att förbindelser å rederiets vägnar ingå, må sådan inskränk¬
ning emot tredje man ej åberopas i annat fall, än då denne icke varit i god tro.
§ 45.
Om efter anträdd resa befälhafvaren erhåller underrättelse att fartyg eller
last eller bådadera blifvit genom utbrott af krig ofria eller att bestämmelseorten
blifvit genom blokad stängd, ställe han sig till efterrättelse hvad rederiet före-
skrifvit, eller vid fartygets befraktning öfverenskommet är. Finnes ej föreskrift
eller öfverenskommelse, söke då befälhafvaren antingen att inlöpa i närmaste
Svenska eller neutrala hamn och der inhemta föreskrift af rederiet, dess ombud
eller Svensk konsul, eller att under konvoj fullfölja resan till bestämmelseorten.
§ 46.
Går fartyg under konvoj; vare då befälhafvare skyldig att, så länge han
begagnar detta skydd, ställa sig konvoj-chefens föreskrifter till noggrann efter¬
rättelse.
§ 47.
Befälhafvare ege ej att försälja fartyget i annat fall, än att det, genom of¬
fentlig myndighets beslut, blifvit förklaradt odugligt, ej heller något af lasten,
utom i de fall, §§ 42 och 179 omförmäla.
§ 48.
Så ofta rederiet det fordrar, vare befälhafvare under resa skyldig att till
rederiet insända räkning öfver fartygets inkomst och utgift. Då resa slutad är,
skall befälhafvaren inom en månad från lossningens slut till rederiet afgifva redo¬
görelse för hela resan.
Klandras ej den redogörelse genom stämning inom tre månader från del-
fåendet, håfve redare sin tid till klander försutit.
§ 49.
Befälhafvaren vare skyldig att ersätta den skada, som åkommer genom
hans försummelse vid bevakande af redares eller godsegares rätt och bästa. För
den skada, som genom befälhafvarens eller besättningens fel eller försummelse i
tjensten annan tillskyndas kan, ansvare redarne med fartyg och frakt, och söke
sitt åter af den, som skadan vållat.
Expeditions- UIs ko Hels Förslag tili underd. Skrifvelse, N:o 464. 29
§ 50.
Hvad i §§ 56, 57, 58, 59, 60, 62, 64, 65 och 66 för besättningen stadgadt
är, gälle ock för befälhafvarén.
Om Besättningen.
§ 51.
Besättningen är förpligtad att inom två dygn efter påmönstringen inställa
sig till tjenstgöring ombord å fartyget. Från och med den dag, förhyrd sjöman
kommit ombord och till dess afmönstring skett, löper hans hyra.
§ 52.
Underlåter någon af besättningen att infinna sig om skeppsbord, eller går
han derifrån utan tillåtelse af befälhafvaren, ege denne rätt att till hans instäl¬
lande i tjensten anlita vederbörlig myndighet. De kostnader, som häraf uppstå,
afdraga» på den felandes hyra.
§ 53.
Hvar och en af besättningen åligger att, i tjenslen, ställa sig till noggrann
efterrättelse hvad af fartygets befäl aubefaldt varder, samt både i hamn och till
sjös på det sorgfälligaste vårda fartyg och gods, vare sig natt eller dag, söckne-
eller helgedag, vid äfventyr att ersätta den skada, som genom fel eller försum¬
melse rederiet eller annan tillskyndas.
§ 54.
Till styrmannens befattning hörer att hålla vård och tillsyn öfver fartyg
och gods. Han före, vid lastning och lossning, anteckning öfver godset, samt an-
svare i öfrigt befälhafvaren för allt det han emottager och för godsets behöriga
stufning. I befälhafvarens frånvaro eller vid hans förfall träder styrmannen i
hans ställe, dock så att ärender af vigt, som utan skada kunna uppskjutas, öfver-
lcmnas till befälhafvarens afgörande. Aflider befälhafvaren eller öfvergifver han
fartyget; tage styrmannen befälet och fortfare dermed till dess, enligt § 26, ny
befälhafvare tillsättes.
§ 55.
Hvar och en af besättningen är, med de undantag, § 70 innehåller, förplig¬
tad att följa fartyget till den Svenska hamn, der lossning slutar. Andras, när
fartyget är till utlandet bestämdt, resan till annan utländsk ort än i förhyrings-
kontraktet är uppgifven, eller kommer fartyget, efter fullbordande af den i kon¬
traktet aftalade tesa, att gå vidare till utländska hamnar, vare den förhyrde än¬
dock förpligtad att åtfölja fartyget, såsom sagdt är.
30 Exp e di tio n s - fils ko dets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 164.
I dessa fall skall hyran, antingen den är bestämd för tid eller resa, beräk¬
nas efter månad, enligt den i förbyringsorten gångbara högsta månadshyra till de
hamnar, fartyget under hela resan anlöper, i förra fallet för hela den tid, den för¬
hyrde tjenstgör å fartyget och intill dess afmönstring sker, och i sednare fallet
för tiden efter fullbordandet af den i kontraktet aftalade resan; dock att, om re¬
san, i förra fallet, slutar inom så kort tid att på detta sätt bestämd hyra icke
uppgår till det belopp, som, för den händelse att hyresaftalet är för resa uppgjordt,
motsvarar samma aftal, hyran ej må utgå med lägre belopp, än som i förhyrings-
kontraktet förut sagdt var; skolande, i brist af godvilligt åsämjande, sådan hyra
bestämmas af domstol, eller, om frågan uppstår utrikes, af Svensk konsul.
§ 56.
Inställes resan i följd af krig, embargo, hlokad, ut- eller införselförbud, is
eller skada, som drabbat fartyget och gjort det till resan odugligt, erhåller besätt¬
ningen, som må genom afmönstring från tjensten skiljas, hyra för den tid, den å
fartyget tjenstgjort. År den förhyrd för resa, bestämmes hyrans belopp, i brist
af godvilligt åsämjande, af konsuln, eller, i Svensk hamn, af domstolen, efter jem¬
förelse med de i förbyringsorten gångbara månadshyror för samma resa å samma tid.
Är någon del af hyran utbetalad i förskott, ingår detta i ofvannämnda
hyresbelopp. Öfverskjuter förskottets belopp hyrans, erlägges ej något vidare,
men besättningen behåller hvad den uppburit.
§ 57.
Inställes resan af annan orsak och skor det innan fartyget afgått från den
hamn, der besättningen blifvit förhyrd, tillkommer den besättning, som är förhyrd
för resa, tredjedelen af hyran, och den, som är förhyrd för månad, hyra för så
lång tid, den varit i rederiets tjenst och dessutom en månads hyra för brutet
kontrakt ; sker det å annat ställe än förbyringsorten, erhåller don besättning, som
är förhyrd för resa, hela hyran, och den, som är förhyrd för månad, utom hvad
redan är förtjent, hyra för fyra månader, då resan inställes i hamn bortom Kap
Horn eller Goda Hoppsudden, för tre månader, vid inställelse af resan i närmare
hamn utom Europa, för två månader om resa inställes i Europa på andra sidan
Kanalen, och för en månad om det sker i Nordsjön eller Östersjön eller eljest i
Svensk hamn.
Är någon del af hyran utbetalad i förskott, vare lag som i § 56 morn.
2 sägs.
§ 58.
Uppebålles fartyget i afgångshamn eller under resa, vare befälhafvaren be¬
rättigad att, der uppehållet härleder sig från krig, embargo, hlokad, ut- eller in¬
förselförbud, is eller skada, som drabbat fartyget, efter samråd med rederiets om¬
bud eller Svensk konsul, besättningen afskeda, i hvilket fall hyran utgår på sätt
i 56 § stadgas.
Expeditions-Utskottets Förs loij till underd. Skrifvelse, N:n 164. 31
§ 59.
Går fartyg i sjönöd förloradt, eller förklaras det ej värdt att iståndsättas,
eller uppbringas och prisdömes det, utbetalas till den besättning, som är förhyrd
för månad, betingad byra till och med den dag, tjenstgöringen upphörde, och till
den, som är förhyrd för resa, halfva hyran, om resan inställdes på bortvågen,
men hela hyran, om den inställdes på hemvägen.
§ 60.
I de fall §§ 56, 57, 58 och 59 omförmäla eller om resan eljest slutar å
annan ort, än der sjöfolket blifvit förkyrdt, skall, då förhyringen egt rum i Svensk
hamn, rederiet vara förbundet att bekosta Svenskt sjöfolks underhåll och resa till
förhyringsorten, der ej tjenst å annat till samma eller närbelägen ort bestämdt
fartyg kan beredas, då det åligger rederiet att bekosta sjöfolkets resa från detta
fartygs bestämmelseort till förhyringsorten, om dessa orter äro skiljda. Å utrikes
ort förhyrdt Svenskt sjöfolk, som i de fall åberopade §§ förutsätta, på sådan ort
afmönstras, skall, derest ej annorlunda öfverenskommet är, eller tjenst å annat
till Sverige bestämdt fartyg erhållas kan, vara berättigad t att på rederiets bekost¬
nad fortskaffas till närmaste Svenska hamn. Ej vare dock någon af besättningen,
antingen han å inrikes eller utrikes ort förhyrd blifvit, skyldig att å annat fartyg
emottaga tjenst i annan egenskap eller på mindre förmånliga vilkor, än dem, un¬
der hvilka han förhyrd varit å det fartyg, hvarifrån afmönstringen skett.
Å Svenska fartyg skall, till sådant antal och emot sådan betalning, som af
Konungen bestämmes, emottagas sjöfolk, hvars bemsäudande det åligger konsulerne
att besörja. Samma förbindelse ege ock rum i anseende till Norskt sjöfolk, så
länge en motsvarande bestämmelse är i Norge gällande.
§ 61.
Då tjenstgöring börjar, ege sjöman rätt att i förskott bekomma, der han
månadsvis förhyrd är, en månads hyra eller, om han är förhyrd för resa, fjerde-
delen af hyran. På den ort, der lasten till större delen eller helt och hållet
lossas, njute sjöman lika belopp af sin hyra, såvida det är förtjent.
§ 62.
Ej må någon af besättningen, som å segelfärdigt, fartyg i tjenst är, för gäld
bysättas, ej heller hvad han till beklädnad eller tjenstens behof ombord fört i mät
gå. Har han eljest egendom ombord, som, utan att fartygets resa fördröjes, åt-
kommas kan; den må till gäldens betalning användas.
§ 63.
Utan befälhafvarens tillstånd må ej någon af besättningen för egen eller
andras räkning taga ombord varor. Sker det, betale den felande den högsta
frakt, som i afseglingsorten erlägges för dylika varor å sådan resa, som den far¬
tyget företaga skall.
32 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164-.
§ 64.
Sjöman, som i rederiets tjenst blifver sjuk eller skadad, kau från tjensten
skiljas, men eger rätt att, på rederiets bekostnad, erhålla läkarevård och under¬
håll, likväl, om sjukdomen eller skadan inträffat före afresan, eller han ej är åter¬
ställd vid fartygets återkomst till Svensk hamn, ej längre än fyra veckor, räk¬
nade i förra fallet från sjukdomens början och i det sednare irån fartygets an¬
komst. Inträffar sjukdomen eller skadan under resan, och kan sjömannen ej för¬
blifva ombord, öfverlemne befälhafvaren honom till konsuln, eller, der ej konsul
finnes, till annan pålitlig persons omvårdnad. Så länge den sjuke är ombord å
fartyget, åtnjuter han full hyra.
Har sjuk sjöman blifvit qvarlomnad å utrikes ort, utgöras kostnaderna för
hans vård af rederiet, hvilket det åligger ombesörja hans hemförskaffande, på sätt
i § 60 är stadgadt.
§ 65.
Är sjukdomen eller skadan ådragen genom eget groft vållande eller deri¬
genom att sjömannen utan tillstånd lemnat fartyget, är befälhafvaren väl förbun¬
den att, om så behöfves, draga försorg om hans skötsel och vård, men kostnaden
derför afkortas å hans innestående hyra. öfverstiger kostnaden hans fordran hos
rederiet, är detsamma ej förbundet att något derutöfver för sjömannen utgifva.
§ 66.
Dör sjöman å utrikes ort i rederiets tjenst, eller i sjukdom, som föranledt
hans afmönstring från Svenskt fartyg, och förslår ej den aflidnes i dödsorten efter-
lemnade hyra till begrafningskostnaden, åligge rederiet att fylla bristen.
§ 67
Blifver besättning genom dödsfall, rymning eller andra orsaker förminskad,
men fullgöres fartygets tjenst ändock ordentligen af de qvarblifne, då skall emel¬
lan desse de afgångnes hyra fördelas för den tid en sådan trägnare tjenstgöring
fortfar.
§ 68.
Är någon af besättningen begifven på starka drycker, trätosam, olydig,
oaktsam om elden, eller annorledes i tjensten oskicklig, vårdslös och försumlig,
och låter han ej af befälhafvarens förmaningar och varningar sig rätta; håfve
befälhafvaren magt att, om den felaktige är under aderton år, tilldela honom mått¬
lig aga, och, der 'han äldre är, genom arrest, degradering på viss tid eller
nedsättning af hyran, verka till hans förbättring. Bättrar han sig ändock ej, må
befälhafvaren till honom utbetala hans förtjenta hyra och honom ur tjensten
entlediga.
Denna sin rätt att bestraffa ege befälhafvare, som är skyldig föra dagbok,
ej att utöfva förr, än han i densamma antecknat de omständigheter, som bestraff¬
ningen
Expeditions-UIskallets Förslag till anderd. Skrifvelse N:n 164. 33
ningen föranledt, och sannfärdigheten deraf, sedan berättelsen blifvit för den
brottslige och den öfriga besättningen uppläst, är vorden styrkt genom underskrift
af tvä bland besättningen.
§ 69.
Skiljer befälhafvare sjöman utan giltig anledning från tjensten, vare befäl-
hafvaren skyldig att till honom utbetala den ersättning, som, enligt §§ 56, 57 och
60, åligger redare att gälda. Befälhafvare ege ej för denna ersättning något an¬
språk emot rederiet,
å 70.
Hvar och en af besättningen vare berättigad att tjensten uppsäga;
1. när krig uppstår, hvarigenom, till följd af fartygets eller lastens beskaffenhet
eller resans rigtning, uppbringning kan befaras;
2. när befälhafvare ombytes eller resan förändras innan fartyget gått från den
hamn, der sjömannen blifvit förhyrd ;
3. när sjöman kan få plats som styrman, eller fartyg att föra, eller träder i gifte;
4. när bofälhafvaren misshandlar honom genom våldsamt bemötande eller genom
undanhållande af den kost, hvartill han är berättigad;
5. när han, efter sista påmönstringen, varit till sjös två år, eller, på resa bortom
Kap Horn eller Goda Hoppsudden, tre år, såvida annan öfverenskommelse ej
blifvit vid förhyringen uttryckligen träffad;
6. när fartyget säljes till utländsk man.
Sjöman kan ej göra denna rättighet gällande i 2, med mindre han återbär
det å hyran uppburna förskott; i 3, der han ej sätter annan duglig karl i sitt
ställe; i 4, utan att inför Svensk domstol eller Svensk konsul med bevis styrka
den misshandel han sålunda lidit; och i 5, förr än fartyget till bestämmelseham¬
nen an ländt.
Sjöman, som tjensten uppsagt, efter ty i denna § tillåtet är, har rätt att
uppbära hyra till den dag han lemnar fartyget, med undantag af de fall, som 4
och 6 puukt, innehålla, i hvilka haus anspråk på hyra bedömas efter reglorna i
§§ 56, 57, 58 och 69. Ersättning för hemresa utgår endast i båda sistnämnda
fäll och utgöres då efter reglorna i §§ 60 och 69.
§ 71.
Vid fartygets ankomst till Svensk hamn, som i § 55 sägs, vare besätt¬
ningen berättigad att, sednast 14 dagar derefter, blifva afmönstrad. Innestående
hyra skall innan afmönstriugen utbetalas.
§ 72.
Uppassare och andra å fartyget anställde personer, hvilka ej höra till den
egentliga besättningen, hafva, der ej annat aftaladt blifvit, samma rättigheter och
skyldigheter som denna, ehvad de af befälhafvaren eller rederiet äro antagne.
Bih. lill R. St. Brot. 4862—1863, 40 Sami. 4 AJd. 45 Haft. 5
34 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 464.
Om Befraktning.
§ 73.
Aftal om frakt må slutas på sätt kontrahenterne tjenligast finna och skall
skriftligen affattas, om endera det yrkar.
§ 74.
Rederiet vare i och för de ersättningar, som kunna blifva detsamma ålagda
i anseende till uteblifvet, ofullständigt eller felaktigt uppfyllande af fraktaftal,
förbundet endast med fartyg och frakt, såvida det ej sjelft är till det uteblifna,
ofullständiga eller felaktiga uppfyllandet vållande.
§ 75.
Befraktas helt fartyg, anses deri icke inberäknade däck, kajuta, kabelgatt,
segelkoj, skans och nödigt utrymme under däck för proviant, vatten och bränsle.
§ 76.
Uppgifves, vid aftal om frakt, fartyget till större lästetal än mätebrefvet in¬
nehåller, vare befraktare berättigad till ersättning för den kostnad och skada, ho¬
nom tillskyndas, i händelse fartyget ej kan lasta hvad som fraktaftalet föranleder.
Är skilnaden mellan det uppgifna och i mätebrefvet utsatta lästetalet icke större,
än en tjugondedel af mätebrefvets lästetal, eger sådan ersättning icke rum.
§ 77.
Är fartyg helt och hållet eller till bestämd del eller till vissa läster befrak-
tadt, vare befälhafvaren skyldig att, utan ersättning, en viss tid afbida att godset
aflemnas eller lossas, hvilken tid kallas liggedagar. Dessa räknas från och med
nästa helgfria dag, sedan fartyget till lastning eller lossning färdigt är och befäl¬
hafvaren derom underrättat befraktare, aflastare eller lastemottagare, så ock, der
särskild lastnings- eller lossningsplats inom hamnen anvisas, dit på rederiets be¬
kostnad fartyget förhalat. Börjar ej lastning eller lossning, eller hinner den ej
fullbordas, inom fartygets liggedagar; vare befälhafvare skyldig att dertill lemna
ytterligare tid, emot ersättning till fartyget af befraktare eller lastemottagare.
Denna tid kallas öfverliggedagar. och dessa, sammanräknade med liggedagarno,
fartygets liggetid.
Är aflastaren icke känd, eller icke att träffa, eller år konnossementet stäldt
till innehafvaren eller till viss man eller order, räknas liggetiden från den dag,
aflastare eller lastemottagare blifvit, på det i orten brukliga sätt, anmauad att
godset aflemna eller emottaga. Lag samma vare om konnossementet är stäldt till
viss man, men denne icke anträffas.
Expeditions-Ulskottels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 464.
35
§ 78.
Äro liggedagarno icke bestämda genom aftal eller annat gällande förbehåll,
beräknas deras antal särskildt för lastning och särskildt för lossning:
för ett fartyg, som icke är öfver
30 nyläster — 6 dagar,
för ett fartyg öfver 30 men ej öfver 50 — 8 „
50 „ 80-10 „
80 „ 120 - 12 „
120 „ 160 - 14 „
160 „ 200 — 16 „
200 „ 250 — 18 „
„ „ 250 — 20 „
Sker på ett ställe lossning och lastning för samma persons räkning, må
ersättning för öfverliggedagar ej beräknas förr, än den för lossning och lastning
tillsammans i denna § bestämda tid tilländagått.
I det bestämda antalet liggedagar inberäknas icke helgedagar och de
dagar, under hvilka lastning eller lossning ej kunnat ske, till följd af skeppsarbete
eller annat från fartyget härrörande hinder.
§ 79.
Antalet af öfverliggedagar och den ersättning, som för dem bör utgå, an-
komme på särskildt aftal. Har öfverenskommelse ej skett, må öfverliggedagar ej
öfverstiga hälften af det antal liggedagar, som i § 78 eller i fraktaftalet bestämda
blifvit. I öfverliggedagarnes antal inberäknas helgedagar.
Ersättningen för öfverliggedagar utgår, der annat aftal ej skett, med
en Riksdaler om dagen för hvarje nyläst af fartygets drägtighet, och är för
hvarje dag förfallen. Betalning af fordran för öfverliggedagar, som vid inlastning
uppkommit, må ej, sedan fartyget lemnat lastningsorten, utsökas ur godset, der ej
om den fordran skett anteckning i konnossementet.
Öfverliggedagar beräknas äfven då lasten, inom liggedagarno, väl blifvit
levererad, men så sent att den ej inom denna tid hunnit blifva intagen och stufvad.
§ 80.
Befälhafvare vare, när fartyg är helt och hållet eller till bestämda delar
eller till vissa läster befraktadt, skyldig att emot ersättning af godsegare förhala
fartyget till andra beqväma lastnings- eller lossningsställen, än det, såsom i § 77
sägs, först anvisade. Uppstår tvist om ersättningens belopp, varde den hänvisad
till skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag, som i § 321 sägs.
De uppehåll, som genom fartygets flyttning för intagande eller lossning af
last förorsakas, varde i liggetiden inberäknade.
§ 81.
Der fraktaftalet ej annorlunda bestämmer, bäras kostnaden och äfventyret
vid lastning af befraktaren till dess godset blifvit till fartygets sida framfördt och
36 Expeditions-Ulskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
derstädes af befälhafvare eller styrman emottaga t, dock att befalhafvaren ej an¬
svarar för den skada, som kan uppstå, om godset i sådan mängd framföres till
fartygets sida, att det ej ordentligen hinner emottagas, såvida ej godsets framfö¬
rande skett på hans egen tillsägelse. Vid lossning bäras kostnaden och äfventy-
ret af lastemottagaren, sedan godset blifvit vid lartygets sida aflemnadt.
Stöttor och annat, som för stufningens behöriga verkställande är nödigt,
bekostas af fartygets egare.
§ 82.
Den befraktare, eller aflastare, som, utan redares eller befälhafvares vetskap,
inlastar gods, hvars utförsel i aflastningsort eller införsel i bestämmelseort är för¬
bjuden, eller annars, vid lastning eller lossning, gör sig skyldig till öfverträdelse
af ortens lag, ansvarar så väl rederiet, och befälhafvare!!, som öfrige befraktare
eller aflastare för det uppehåll, kostnad och skada derigenom vållas.
Konfiskeras godset, betalas ändock full frakt för detsamma.
§ 83.
Gods, som, utan befälhafvarens vetskap, blifvit fördt ombord, eger han att
på aflastarens bekostnad landsätta i aflastningsorten eller ock, om han låtsr det i
fartyget förblifva, för detsamma uppbära den högsta frakt, som i aflastningsorten
vid samina tid betalas för dylikt gods under sådan resa, som den fartyget före¬
taga skall.
§ 84.
Har befälhafvare tagit gods ombord utan att öfverenskomma om viss frakt,
eller är mera gods aflastadt än aftaladt varit, erlägges för det förstnämnda godset
gångbar frakt, och för det sednare samma frakt, som för det gods, hvarom aftalet
handlar.
§ 85.
Der, i annat fall än § 114 omförmäler, gods, utan befraktares tillstånd,
flyttas i annat fartyg, vare han berättigad till ersättning för all derigenom upp¬
kommande skada.
§ 86.
Ej må befälhafvare, utan aflastarens tillåtelse, stufva gods i fartygets båt,
oller hänga det på sidan utombords; sker det, ersätte han afiastarcn all skada.
Lag samina vare, der han, utan uttrycklig tillåtelse, lastar något på däcket, utom
sådant, som anses såsom däckslast, efter hvarje orts bruk.
§ 87.
Befraktare af helt fartyg stånde fritt att lasta det fullt eller icke, men ege
icke att fordra afdrag å betingade frakten, för hvad som i fulla lasten brister.
Expeditions- Utskottets Förslag till linderö. Skrifvelse. ]\:o 164.
37
Vill han fraktslutet häfva, uppsäge dot hos fartygets befälhafvare innan liggetidens
utgång och innan fartyget från lastning-sorten afsegla!, samt erlägga då till befäl¬
hat varon hälften af den betingade frakten, derå belöpande kaplake och ersättning
för öfver! iggedagar, om sådana egt rum. Är fartyget befraktadt för flera resor,
erlägges för den första resan, sorn ej kommer till stånd, half frakt, och fjerdedels
frakt för hvar och en af de öfriga. Är resornas antal ej bestämdt, bedömes godt-
görelsen af skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag som i §
321 sägs.
Finnes vid liggetidens slut så mycket gods icke vara till lastning aflem-
nadt, att detsamma kan antagas i värde motsvara fulla frakten jemte kaplake,
vare befälhafvare!) icke förbunden att med fartyget afsegla, såvida icke befrakta-
ren inom nämnde tid ställt för frakt och kaplake nöjaktig säkerhet. Har sådan
säkerhet ej blifvit ställd, vare fraktslutet att anses såsom å befraktarens sida bru¬
tet, och erlägge denne då halfva fraktbeloppet jemte kaplake, samt ersättning för
öfvorliggedagar.
Är fartyg befraktadt att å annan ort intaga last, och lemnäs ej inom ligge¬
tidens utgång så mycket gods, sorn ofvan nämndt är, eller ställer ej befraktaren
nöjaktig säkerhet för frakt och kaplake, vare jemväl fraktslutet att anses såsom
å befraktarens sida brutet, och åligge det denne, att i detta fall gälda fraktens
fulla belopp jemte kaplake och ersättning för öfverliggedagar.
Har vid fraktslut blifvit stadgad annan påföljd i händelse aftalet uppsäges
eller brytes, gälle hvad sålunda blifvit öfverenskommet till efterrättelse.
§ 88.
Befraktare af helt fartyg ege inlastadt gods åter lossa, emot det att han
ersätter alla utgifter för lastning och lossning, samt derjemte betalar eller ställer
nöjaktig säkerhet för frakt och hvad som i öfrigt må kunna fartygets egare eller
befälhafvaren såsom ersättning för fraktslutets häfvande tillgodokomma.
Har konnossement, å lasten redan blifvit utfärdadt, eller häftar densamma
för bodmerilån eller haveribidrag, må dock lossning icke ske förr, än befraktaren
till fartygets befälhafvare återställt alla exemplaren af konnossementet eller ställt
säkerhet jemväl för godtgörelsen af de anspråk å lasten, som annan lagligen eger.
§ 89.
Lastas icke fartyg, som till bestämd del eller vissa läster är befraktadt,
inom liggetiden, vare befraktaren skyldig att gälda full frakt, ersättning för öfver¬
liggedagar, i den mån befraktaren dertill varit vållande, och annan bevislig för¬
lust, dock med afdrag för den frakt, som i stället erhålles.
§ 90.
Angår befraktningen styckegods, då är, derest annan öfverenskommelse ej
blifvit träffad, befraktaren skyldig att, på befälbäfvarens tillsägelse, godset till in¬
last ning aflemna. Sker det ej, medan godset kan beqvämligen intagas och stuf-
vas, vare befälhafvaren ej förbunden att detsamma derefter emottaga, och ego rätt
att erhålla full frakt för det gods, som ej inlastas; men gore, i thy fall, afdrag för
38 Expeditions- (J Is kottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
den frakt, han i stället erhållit, samt vare skyldig att, före fartygets afgång, för
befraktaren bevisligen uppgifva, eller ock lagligen utsöka, beloppet af den frakt,
som fordras. Underlåter befälhafvarén det, vare han sitt anspråk qvitt.
Emottagare af styckegods skola genast, på tillsägelse, afhemta godset i den
ordning, befälhafvaren bestämmer. Är konnossementet stäldt till innehafvaren eller
till viss man eller order, sker tillsägelsen på sätt § 77 stadgar.
§ 91.
Åro befraktarne flere, ege ej någon af dem rått att inlastadt gods åter ut-
lossa utan med befälhafvarens medgifvande, emot gäldande af full frakt och iakt¬
tagande af det vilkor § 88 innehåller. Medgifver befälhafvaren godsets utlossning,
vare han efter § 49 ansvarig öfrige befraktare, i händelse skada, genom uppehåll
eller annorledes, för dem uppstår.
Yilja samtlige befraktare åter uttaga inlastadt gods, eller öfverenskomma
de eljest att fraktslutet häfva, vare lag, som i §§ 87 och 88 i thy fall för befrak¬
tare af helt fartyg sagd är.
§ 92.
Tages inlastadt gods i mät, må det ej utlossas under andra vilkor, än afla-
staren egt att det åter utlossa.
§ 93.
Har befraktare i fraktaftal betingat viss tid för lastningens början, och är
ej, vid den öfverenskomna tiden, fartyget färdigt att last emottaga, då ege han
magt att fraktslutet häfva, och håfve, derest redare eller befälhafvare till dröjs¬
målet vållande är, rätt till ersättning för uppehåll, efter pröfning af skiljomän,
om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag, som i § 321 sägs.
Dröjer befälhafvare, utan giltigt skäl, att afgå, vare lag som i föregående
moment stadgas.
§ 94.
Aflastaren vare skyldig att, inom den för aflastningeti bestämda tid, till¬
ställa befälhafvaren de lasten rörande, för befälhafvaren erforderliga, handlingar.
§ 95.
När gods blifvit emottaget, åligger det befälhafvaren eller styrmannen att
derå utgifva lastqvitto, som sedan skall emot behörigt konnossement utbytas.
Kon nossementet utfärdas i så många exemplar, som nödiga äro.
Alla exemplaren skola vara af lika innehåll, af samma datum, och utmärka
huru många exemplar utfärdade blifvit. Befälhafvare underskrifve dem alla, och
befraktare det exemplar, som hos befälhafvaren qvarstadnar.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164-
39
§ 96.
Konnossement skall innehålla uppgift på:
1. befälhafvaren;
2. fartygets namn och orten, hvarest det är hemma;
3. allastaren och lastemottagaren;
4. aflastnings- och bestämmelseorten;
5. lasten till mängd, vigt, beskaffenhet och märken;
6. den betingade frakten;
7. dagen när, och stället hvarest det blifvit utfärdadt;
8. exemplarens antal.
Konnossement kan ställas till viss man, till viss man eller order, eller till
innehafvaren. Befälhafvaren eller aflastaren kan nämnas såsom lastemottagare.
§ 97.
Befälhafvaren är förpligtad att i bestämmelseorten utlemna lasten till den,
som, enligt konnossementet, visar sig vara behörig lastemottagare.
§ 98.
Anmäla sig flere behörige innehafvare af konnossementer, eger ej befälhaf¬
varen rätt att till någondera lasten utlemna, utan bör han, efter behörig protest,
nedsätta densamma i förvar hos den gode man, parterne dertill utse, eller som af
tullkammare, borgmästare, kronofogde eller länsman anvisas.
§ 99.
Sedan befälhafvaren öfverlemnat lasten till lastemottagaren, skall åtmin¬
stone ett exemplar af konnossementet till befälhafvaren återställas, och lasten derå
qvitteras.
Aflemnas lasten å annat ställe, än bestämmelseorten, skall, derest konnos¬
sementet är stäldt till innehafvaren eller till viss man eller order, emottagaren
vara skyldig att samtliga exemplaren af konnossementet till befälhafvaren öf¬
verlemna.
§ 100.
Rättsförhållandena mellan befälhafvare och befraktare bestämmas genom
lraktaftalet. Befälhafvares och lastcmottagares rättigheter och skyldigheter bedö¬
mas enligt konnossementet; dock att, om detsamma i någon omständighet hänvi¬
sar till fraktaftalet, det sednare skall i denna del vara mot lastemottagaren gäl¬
lande. Aro fraktaftalet och konnossementet i något afseende mot hvarandra stri¬
dande, håfve konnossementet derutinnan vitsord. Ej vare befälhafvare berättigad
att emot lastemottagare invända att han tecknat konnossementet i god tro och
under löfte om inlastning af de varor, å hvilka det lyder.
40
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
§ 101.
Yppas tvist med anledning af olikhet emellan konnossementer, pröfve dom¬
stol hvilketdera skall såsom giltigt anses.
§ 102.
Kommer till inlastning gods, som är skättidt eller skadadt, eller hvars
yttre beklädnad är bristfällig, eller som är slutet i packor, kistor eller käril, så
att innehållet är befälhafvare!! obekant, eller har han ej emottagit lasten efter
mätning, räkning eller vägning, eller har han eljest gjort anmärkning eller förbe¬
håll i afseende å godsets beskaffenhet eller vård, bör han, till sitt fredande från
ansvarighet, derom å konnossementet göra anteckning.
§ 103.
Lasten skall, enligt konnossementets innehåll, till emottagaren aflemnas.
Saknas styckegods till antal, nummer eller målke, eller är bristen i väg- eller
mätbara varor större, än som kan härleda sig från deras egen förderflighet, läcka
eller olika mätningssätt, eller har godset annorledes tagit skada; vare befälhafvare,
derest han ej tecknat konnossementet med sådan anmärkning, som i § 102 sägs,
skyldig att bristen ersätta, såvida han ej gitter visa, att under resan inträffad
olyckshändelse, som ej stått i hans eller besättningens magt att afvärja, förlusten
vållat.
Penningar, värdepapper och dyrbarheter ersättas endast såvida de blifvit
för bcfälhafvaren aDgifna.
g 104.
Har befälhafvare underskrifvit konnossement med sådan anmärkning eller
förbehåll, som i § 102. sägs, svare han likväl för den skada å godset, som, genom
hans eller besättningens vållande, bevisligen tillkommit.
§ 105.
Yid inrikes sjöfart må, i stället för konnossement, fraktsedel kunna begag¬
nas, i hvilket fall bcfälhafvaren ansvarar för lasten, enligt fraktsedeln, då han den
utan anmärkning emottagit. Det vare honom dock tillåtet att bevisning emot
fraktsedeln föra.
Har fraktsedel sålunda blifvit utfärdad, gälle den, såvida fel deri icke visas,
i stället för konnossement, i alla de fall, der, efter denna lag, något förhållande i
afseende på lasten skall genom konnossement styrkas.
§ 106.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
41
§ 106.
Förekommer, vid fartygets ankomst till lossningsort, anledning att gods
tagit skada; ege såväl befälhafvare som lastemottagare att, till utrönande af god¬
sets beskaffenhet, erhålla besigtning genom gode män, om hvilkas väljande vare
lag, som i § 321 sägs.
Besigtningen bör verkställas före eller vid lossningen. Finnes då, att god¬
set tagit skada, vare besigtningsinännen skyldige att afgifva yttrande, huruvida
skadan må anses hafva tillkommit genom befälhafvarens och besättningens vål¬
lande.
§ 107.
Märkes ej skadan före eller vid lossningen, vare lastemottagarens an¬
språk på skadeersättning icke inskränkt derigenom, att han utan anmärkning
varan emottagit der han genom en, inom fyratioåtta timmar efter lossningen hål¬
len, besigtning, som i föregående § sägs, styrker skadan och derjemte visar att
godset varit i fartyget inlastadt, samt att skadan icke efter lossningen varan
åkommit.
§ 108.
Skall befälhafvaren ersätta förloradt eller skadadt gods, utgår ersättningen
efter det värde, godset har å bestämmelseorten, när fartyget dit ankommor. Har
godset gått förloradt, ersättes hela detta värde; har det endast tagit skada, afdra-
ges från värdet i oskadadt tillstånd, värdet i skadadt tillstånd, och återstoden ut¬
gör skadans belopp.
Från värdet af det förlorade eller skadade godset afdrages dock den frakt
tull, samt öfriga kostnader, hvilka, i anseende till förlusten eller skadan, icke
komma att för detsamma utgöras.
Gäller ersättningen gods, hvars beskaffenhet enligt konnossementet varit
befälhafvaren obekant, må vid dess bestämmande afseeude å denna omständighet
fästas.
§ 109.
Emottagandet af godset medför förpligtelse att betala öfvereuskommen frakt,
ersättning för Ofverliggedagar, redan fastställda haveribidrag och öfriga af befäl¬
hafvaren för godsegarens räkning gjorda utgifter, äfvensom att uppfylla andra be-
fraktaren åliggande skyldigheter, som grunda sig på den handling, enligt hvilken
godset cmottages.
För de liafveribidrag, hvilkas belopp ej blifvit faststäldt, är godsegare skyl¬
dig att ställa säkerhet.
I brist af annan öfverenskommelse, beräknas frakt, som utgår efter mått,
vigt eller mängd, i förhållande till det utlastade, men ej till det inlastade godset.
Bih. till B. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 15 Raft 6
42 Expeditions- (JtsknHets Förslå«• till underd. Skrifvelse, t\:o 164.
§ 110.
Der ej vid konnossements tecknande särskildt, förbehåll "jordt år, skall betin¬
gad frakt gäldas fullt ut, ändå att under resan gods, som förskämning underkastadt
år, tagit skada, eller kreatur dött.
Flytande varor har man rått att öfverlåta för frakten, når mera ån hälften
utlåkt. Denna rått, som gåller för hvarje särskildt käril, går dock förlorad, der den
ej begagnas förr, ån varorna blifvit emottagna. Den kan ej göras gällande, om be-
fålhafvaren vid inlastningen anmärkt, att kårilet varit bristfälligt, och derom å kon-
nossementet anteckning gjort.
§ Hl-
För det gods, som genom skeppsbrott, plundring af sjöröfvare, uppbringning,
vådeld ombord, eller annat olycksfall går alldeles förloradt, vare egare ej skyldig att
frakt gälda. Ar frakten på förhand betalad, bafve han rått att den återfå.
§ 112.
Oaktadt gods gått förloradt, beräknas full frakt för detsamma:
l:o. når det ersåttes i gemensamt haveri;
2:o. når det under resa blifvit såldt för fartygets behof, såvida ej fartyget och det
öfriga godset efteråt förolyckas.
§ 113.
Blifver hela eller någon del af lasten efter skeppsbrott bergad, eller efter
uppbringning frigifven, då beräknas för det bergade eller frigifna godset frakt till
olycksstållet, enligt de grunder § 5 bestämmer. Fortskaffar fartygs befälhafvare det
gods till bestämmelseorten, njute full frakt.
§ H4.
Sker skada å fartyg under resa, så att nödhamn måste anlöpas och lasten
utlossas, och vill lastegare eller hans ombud ej afbida fartygets iståndsåttande, utan
öfver lasten förfoga; gålde full betingad frakt. Är åter skadan så svår, att farty¬
get ej kan sättas i sjövårdigt skick, då beräknas frakt endast i förhållande till den
våg, det seglat vid nödhamnens anlöpande, i enlighet med de i § 5 bestämda grunder.
Har i sistnämnda fall lastegare ej ombud på stället, vare då befålhafvaren
skyldig att mot den lindrigaste frakt, som, enligt mäklares betyg, å den ort erhål¬
las kan, med annat fartyg låta fortskaffa lasten till sin bestämmelse, eller, der sådan
lågenhet ej finnes, lasten för egarens räkning upplägga; och åligge befålhafvaren att
om åtgärden med lasten egaren eller lastemottagaren underrätta.
Är lasten skadad eller af lått förderflig beskaffenhet och kan skada å den¬
samma genom uppehållet befaras, förfare befålhafvaren såsom i § 179 sågs.
Exped ifons- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164. 43
§ 115.
Vägrar den, till hvilken lasten enligt konnonssementet ställd är, att, vid far-
tygets ankomst till lossningsort, densamma emottaga, eller vistas han ej å den ort
och har ej ställt ombud för sig, eller uppehåller han eljest fartyget nied godsets loss¬
ning utöfver den liggetid, som i denna lag stadgad eller vid frakaftalet öfverens-
kommen år, eller förekommer anledning till osäkerhet för gäldande af frakt och an¬
dra omkostnader, eller har lasten blifvit i förvar nedsatt, såsom i § 98 sågs, då an-
måle befålhafvaren förhållandet genom protest hos notarius publicus eller annan be¬
hörig tjensteman på stället och ege sedan, efter klarering af tull och andra afgifter,
att, der ej lossning redan skett, gödset lossa, och genom offentligt utrop låta försälja
så stor del deraf, som till allmänna umgälder, frakt saint ersättning för haveribidrag,
öfverliggedagar, ytterligare uppehåll och nödiga kostnader fordras; besörje ock, der
egaren ej på stället år, det öfriga godsets uppläggande under säker vård för hans
räkning,och kungöre det honom på det i orten brukliga sätt.
Ar, efter försäljning af gods, köpeskillingen otillräcklig att betåcka derå be¬
tingad frakt; vare befraktaren för bristen ansvarig.
§ 116.
Befraktaren vare berättigad att öfverlåta de rättigheter, fraktaftalet innehåller,
å annan man, men år fortfarande förpligtad att ansvara för de förbindelser, det
ålägger.
§ 117.
Leger redare ut sitt fartyg till annan, för att det föra eller föra låta, anses
denne såsom redare, och fartyget häftar för de förbindelser, han i denna egenskap
till tredje man ingår.
§ 118.
Om, före fartygets afresa från befraktningsorten:
l:o. fartyg och gods, eller ettdera, genom utbrott af krig blifva ofria;
2:o. den hamn, från hvilken resan skall börja, eller till hvilken den år ställd, genom
blokad blifvit stängd från all handelsgemenskap, eller det gods, som skall in¬
lastas eller redan år inlastadt, blifvit till utförsel i befraktningsort eller till in¬
försel i bestämmelseort förbjudet;
3:o. fartyget tages i kronans tjenst;
då ege hvardera kontrahenten rått att fraktslutet håfva och drage hvar sin kostnad
och skada, som deraf tima kan.
I det fall, som i mom. 3 omförmåles, njute dock rederiet och befraktaren ef¬
ter omständigheterna ersättning af allmänna medel.
§ 119.
Inträffa de fall, § 118 omförmåler, medan fartyget år liggande i hamn, dit
det från befraktningshamnen för att intaga last. afgått, eller i nödhamn, eller i
hamn, dit det af orsak, som i § 45 sågs, inlupit, ege hvardera kontrahenten rått att
fraktslutet håfva och vare, i ty fall, frakt beräknad efter de grunder. § 5 bestämmer,
Angående kostnad och skada gålle hvad i föregående § stadgadt år.
44 Expedit i o n s -Utskottets Forsing till vnderd. Skrifvelse N:o 164.
§ 120.
Blifver fartygets resa uppehållen genom offentlig myndighets hud, och år re¬
deriet eller befålhafvaren dertill vållande, håfve befraktare rått att fraktslutet bryta
och för kostnad och skada, som för honom derigenom uppkommer, undfå ersättning
af den, som uppehållet vållat. Samma rått håfve ock redare eller befälhafvare, der
befraktare till uppehållet vållande år.
§ 121.
Yarder befraktadt fartyg uppehållet af hinder, hvartill befraktare ej varit vål¬
lande, må den betingade frakten derföre ej ökas, der ej annorlunda aftaladt år.
§ 122.
Angår aftalet befordring af viss person, och denne, före resans anträdande
dör eller af laga förfall blifver hindrad att den företaga, erlägges endast half pas-
sagerareafgift. Om han efter resans anträdande dör eller af laga förfall hindras
från dess fullbordan, vare hela passagerareafgiften till betalning förfallen.
§ 123.
Om efter aftal, som föregående § omförmåler, fartyget under resan förgås el¬
ler ock de fall inträffa, hvilka i § 118 omförmålas, vare aftalet, utan ersättning å
någondera sidan, förfallet; dock åligge det passagerare att för den tillryggalagda
delen af resan betala passagerareafgift efter de grunder, § 5 bestämmer; år något
derutöfver af honom betaladt, ege han att det återbekomma.
I fråga om fartyg, hvarmed utvandrare från riket fortskaffas till främmande
länder, galle, i stället för de i denna och nästföregående § gifna stadganden, hvad
rörande deri omförmålda ämnen må, med hänseende tilli sådana fartyg, vara sär¬
skildt föreskrifvet.
§ 124.
Effekter, hvilka allmänt föras såsom passageraregods, skola, når de blifvit öf-
verlemnade till befålhafvaren eller till den, som af honom dertill satt år, i händelse
af skada eller förlust, ersättas såsom annat gods, för hvilket befålhafvaren enligt
denna lag ansvarar.
Om penningar, värdepapper och dyrbarheter vare lag som i § 103 sågs.
§ 125.
För gäldande af obetalad passagerareafgift ege befålhafvaren till passagerare¬
gods samma rättigheter, som § 115 tillerkänner honom, i afseende på annat gods,
för obetalad frakt.
Om Bodmeri.
I
§ 126.
Försträcker någon penningar emot panträtt i fartyg, betingad frakt eller in-
nehafvande last, hvar för sig eller gemensamt, eller ock i viss andel deraf, under
Expedittons-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, i\:o 164.
45
vilkor att långifvaren, för sin fordrans betalning, kan hålla sig endast till de för¬
pantade föremålen efter fartygets ankomst till den ort, der resan slutar, eller till den
ersättning, som för dem i visst fall utgifves (§§ 279 och 282); ege långifvare och
låntagare rått att öfverenskomma om en viss afgift, som för den försträckning och
fara erläggas skall. Det lån kallas bodmeri och afgiften premie. Under pantsatt
fartyg inbegripas alla dess tillhörigheter af ankare och segel, stående och löpande
gods, tågvirke och ammunition, båtar m. m.
A befålhafvares och skeppsfolks hyra vare bodmerilån förbjudet.
§ 127.
Befålhafvaren vare ej berättigad att upptaga bodmerilån å fartyg och frakt i
fartygets hemort, eller å last i den hamn, der lastegaren år närvarande. Ä annan
ort ege han rått dertill, på sått i § 42 stadgas.
§ 128.
Upptager befålhafvaren bodmerilånet i lastegarens interesse, kan han förpanta
lasten allena. Upptages lånet för fartygets behof, kan han vål pantförskrifva fartyg
eller frankt allena, men lasten endast tillsammans med fartyg och frakt.
År fartyget förbodmadt, utan uttryckligt tillkånnagifvande att frakten jemvål
håftar för lånets säkerhet, anses fartyget allena pantförskrifvet. Åro både fartyg och
last pantförskrifna, innefattas derunder äfven frakten.
§ 129.
Bodmeribref skall, der långifvaren det åskar, innehålla:
l:o. långifvarens namn ;
2:o. kapitalets och premiens belopp;
3:o. uppgift om de för lånet pantförskrifna föremål;
4:o. fartygets och befålhafvarens namn;
5:o. uppgift om resan, för hvilken länet upptages;
G:o. tiden når, och orten hvarest lånet skall betalas:
7:o. uppgift om handlingens egenskap af bodmeribref;
8:o. uppgift om de omständigheter, hvilka föranledt lånets upptagande;
9:o. dagen när, och orten hvarest lånet afslutes;
10:o. underskrift af den, som bodmerilånet upptager.
§ 130.
Bodmeribref kan ställas till order och utfärdas i flera exemplar, då i hvarje
skall utsättas, huru många exemplar utfärdade blifvit.
Afven emot den, på hvilken bodmeribref blifvit öfverlåtet, må den betalnings-
skyldige göra invändning att befålhafvaren ej varit till lånets upptagande berättigad.
§ 131.
Inom fjorton dagar från fartygets ankomst till den hamn, der den resa slutar,
för hvilken länet blifvit upptaget, skall, såvida ej vid aftalets ingående annan öfver¬
enskommelse tråffad år, lånet jemte premien inbetalas.
46 Expediti ans-Fltskotlels Förslag lill linderö. Skri/vp/sr, A’:0 164-
Uteblifver betalning öfver den tid nu sagd år, eger långifvaren att beräkna
sig till godo laga ränta såvål å kapitalet som premien.
§ 132.
Betalningen erlägges vid förfallotiden till den. som visar sig vara rått inne¬
hafvare af ett exemplar af bodmeribrefvet, och skall å detsamma qvitteras.
§ 133.
Anmäla sig flere behörige innehafvare af bodmeribref, skall egaren af de för¬
bodmade föremålen, i händelse han vill öfver dem förfoga, nedsätta bodmeribrefvets
belopp i allmänt förvar eller hos gode mån, som utses af domstolen, der innehaf-
varne af bodmeribrefven ega att om företrädesrätten tvista.
§ 134.
Långifvare deltager icke i gäldande af gemensamt haveri; dock skall han, i
den mån de förpantade föremålen i följd af gemensamt eller enskildt haveri blifvit
otillräckliga till lånets gäldande, vidkännas deraf uppkommande förlust.
§ 135.
De förbodmade föremålen häfta solidariskt för skuldens återbetalning.
Långifvaren år berättigad att, efter fartygets ankomst till den hamn, der lå¬
net år förfallet, och före betalningstiden, söka qvarstad å samtliga de förbodmade
föremålen.
§ 136.
Befålhafvaren år förbunden att sörja för de förbodmade föremålens vård och
bevarande. Det år honom förbjudet att företaga någon handling, hvarigenom upp¬
kommer större eller annan fara, ån den, som vid aftalets ingående varit förutsatt.
Bryter han häremot, blifver han långifvaren ansvarig för all deraf uppkommande
skada.
§ 137.
Har befålhafvaren godtyckligt ändrat den i bodmeribrefvet utsatta resa,
eller godtyckligt afvikit från vanlig väg, eller efter resans slut utsatt, de förbod¬
made föremålen för ny fara, utan att långifvarens interesse det fordrat, då an¬
svarar befälhafvaren personligen för den del af lånet, till hvars gäldande panten
ej räcker, såvida han ej bevisar att minskningen i pantens värde ej härledt sig
från resans förändring, eller från afvikelsen, eller från den nya sjöfaran.
§ 138.
Har i de fall, §§ 136 och 137 omförmäla, befälhafvaren bändlat efter redarnes
föreskrift, vare desse för uppkommen skada personligen ansvarige.
Ea •/> edil it> ns- Ut v kott e ts Förslag till underd. Skri/reise, i\:a 164. 47
§ 139.
Betalas ej bodmerilånet vid förfallotiden, kari långifvaren hos behörig ex-
sekutor eller domstol fordra att förbodmadt fartyg eller last genom offentligt ut¬
rop försäljes, äfvensom att den förbodrnade frakten till honom öfverlemuas.
Har eganderätten till förbodmadt gods, efter lossning ur fartyget, öfvergå»
i tredje mans hand, kari långifvaren ej göra sin rätt mot honom gällande, såvida
han är i god tro.
§ 140.
Låter befälhafvare förbodmadt gods lossas till lastemoftagares förfogande,
innan bodmerilånet betaladt år, blifver bofälhafvaren personligen ansvarig för så
stor del af länet, som med godset hade kunnat gäldas.
Lag samma vare för den, som emottager varor mod kännedom att de för
bodmerilån häfta.
§ 141.
Om den resa, för hvilken bodmerilånet är upptaget, inställes helt och hållet,
skall lånet inom fjorton dagar betalas, med ränta och två procent provision, men
utan premie. Har fartyget redan afseglat, skall den betingade premien till fullo
gäldas, äfven om resan sednare inställes.
Slutar rosan i annan hamu än bestämmelseorten, är länet vid den i aftalet
bestämda tid, eller, i brist af öfverenskommelse, inom fjorton dagar, förfallet till
betalning i den hamn, der resan inställes, utan afdrag å premien. Betalningstiden
räknas från den dag resan blifvit inställd.
Om Haveri.
§ 142.
Såsom gemensamt haveri anses all skada, som, till räddniug ur en fartyg
och last gemensamt hotande fara, med afsigt tillfogas fartyg eller last, så ock den
skada, som, afsigtlig! eller icke, uppkommer till följd af en dylik åtgärd, samt
de kostnader, hvilka af sådan fara eller skada vållas.
§ 143.
I gemensamt haveri ersättes isynnerhet:
l:o. Varor och fartygets tillbehör, som kastas öfverbörd för att lätta fartyget i
sjönöd, eller när det förföljes af fiender, samt den skada, som tillfogas far¬
tyg eller last, för att kunna verkställa kastningen, eller som är en följd
af de derför nödiga åtgärder.
Lika med kastadt gods anses varor och fartygets tillbehör, hvilka, för
att lätta fartyget i sjönöd, lossas i andra fartyg och derigenom förloras eller
skadas, äfvensom kostnaden för dylika fartygs begagnande.
Eccpeditions-(tskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
Master och fartygs redskap, sorn kapas eller på annat dylikt sätt uppoffras,
för att rädda fartyg och last, såsom för att bringa fartyg af grund, för att
hindra det att kantra, eller för att briuga det under segel.
All å fartyg eller gods liden skada, då fartyget efter erhållen läcka eller
för annan lägervall ej kan hålla sjön och med afsigt blifvit satt på grund;
kostnad för att bringa fartyget i flott, vatten, i säkerhet och till skeppsvarf,
äfvensom godset i säkerhet; skada, som åkommer fartygets redskap, när det
bringas af grund.
Har fartyget af olyckshändelse kommit på grund, ersättes i gemensamt
haveri ej annan skada å redskap eller annan kostnad än den, som skett för
att åter göra fartyget flott eller för att bringa det och godset i säkerhet.
Kostnad, sorn uppkommer derigenom att fartyget till undvikande af en,
fartyg och last under resans fortsättning gemensamt hotande, fara inlupit i
nödhamn.
Till denna kostnad räknas: utgifter för främmande biträde till farty¬
gets förande till och från hamnen; lotspenningar, båk-, hamn- och andra
skeppsumgälder; skada, tillfogad fartyget för lossningens verkställande; kost¬
nad för lastens lossning, magasinering, återinlastuing och stufning, när gods
måste lossas för att bringa fartyget i hamn eller för att verkställa repara¬
tion å detsamma; besättningens underhåll medan fartyget uppehälles i nöd¬
hamnen.
Kostnader för uppehållet beräknas endast så länge som den orsak, för
hvars skull fartyget anlupit nödhamnen, fortfar. Ar orsaken fartygets istånd-
sättande, beräknas kostnaderna för uppehållet endast till den tid, vid hvil¬
ken reparationen hade kunnat vara verkställd.
Kostnader för fartygets iståndsättaude beräknas såsom gemensamt ha¬
veri, endast såvida sjelfva skadan är sådant.
Slutar resan i nödhamn, beräknas såsom gemensamt haveri endast kost¬
naden för fartygets förande i hamn och besättningens underhåll, till dess
beslut blifvit fattadt, att resan skall i nödhamnen sluta.
Skada, som tillfogas fartyg eller gods för att släcka utbruten eld.
Skada, som träffar fartyg eller gods under försvaret mot fiender, kapare el¬
ler sjöröfvare; hvad som till räddning eller åtcrlösen af fartyg och gods,
eller till åtcrlösen af' någon bland besättningen, sorn i fartygets tjenst blif¬
vit våldsamt bortförd eller leinnad som gisslan, är vordet utgifvet, så ock
kostnad till underhåll, skötsel, läkemedel och belöning åt den, som under
striden blifvit sårad, till begrafning af den döden ljutit och till gåfva åt
hans enka och barn.
Sistnämnda kostnad utgår och beräknas äfven till förmån för, eller ef¬
ter den, sorn i fartygets tjeust blifvit, i följd af arbete vid gemensamt ha¬
veri, skadad eller ljutit döden.
Kostnader vid bergning af föremål, hvilka, om de icke blifvit bergade, skulle
hafva blifvit såsom gemensamt haveri ersatta.
På samma sätt beräknas ock den skada, dessa föremål hafva lidit.
Frakt af det gods, hvilket såsom gemensamt haveri ersättes, eller som, i
det fall här nedan i mom. 11 omförmäles, blifvit på annat ställe än be¬
stämmelseorten försåldt.
Slutar
Expeditions-Utskottets Förslog ti/l underd. Skrifvelse, N:o 164. 49
Slutar resan löre fartygets ankomst till bestämmelseorten, beräknas
frakten lör det kastade eller sålda godset endast så, som för det i behåll
varande.
9:o. Kostnad, som måsto göras för att, till räddning från isgång, i hamn inisa
fartyg, liggande på öppen redd.
10:o. All kostnad vid de i denna § omförmälda olyckshändelser, för deraf föran¬
ledd protest och sjöförklaring, så ock lör värdering af fartyg och gods, till
utredande af deras andel i dragande kapitalet för haveribidrag.
ll:o. Kostnad och förlust vid anskaffande i nödhamn af medel, som der blifvit
använda till gemensam nytta för fartyg, frakt och last, eller för att betala
sådana kostnader, hvilka såsom gemensamt haveri skola gäldas, såsom: för¬
lust, uppkommen genom prisskilnad, när en del af lasten, till medels an¬
skaffande, måste föryttras; bodmeripremie, då penningar, till gemensamt
behof, måste genom bodmerilån anskaffas; vexelkostuader, försäkringspremie
och laga ränta, när medel genom annan utväg beredas.
12:o. Utgifter för utredning och fördelning af all skada och kostnad, som i denna
§ omlörmäld är.
§ H4.
Gemensamt haveri eger rum, fastän den fara, som föranledt detsamma, va¬
rit vållad af befälhafvare, redare eller godsegare, eller då befälhafvare, utan till¬
räcklig anledning, företagit den handling, hvaraf det gemensamma haveriet följt.
Talan om skadestånd är dock öppen emot den, som vållat haveriet; och vare
denne förlustig den ersättning i haveriet, som honom eljest kunnat tillkomma.
§ 145.
Egare af gods och af fartyg vare aldrig förbunden att, utan särskildt åta¬
gande, till gäldande af gemensamt haveri, bidraga med mera, än värdet af det,
för hvilket han i fördelningen af haveriet deltager.
§ 146.
Uppstår fråga om vidtagande af en sådan handling, hvaraf gemensamt ha¬
veri kan följa, kalle befälhafvaren, der faran det medgifver, till rådplägning styr¬
mannen och dem af besättningen, som kunnigast och erfarnast äro, så ock redare
och godsegare eller deras ombud, der de ombord finnas. Aro meuingarne skiljak¬
tiga, gånge alltid befälhafvarens i verkställighet. Rådplägning och beslut, så oek
en kort berättelse huru verkställighet följt, skall, så skyndsamt sig göra låter, i
fartygets dagbok, om sådan föres, intagas och af dem, som i rådplägningen delta¬
git, undertecknas.
§ 147.
Har befälhafvaren, utan egarens tillstånd, å fartygets däck lagt annat gods,
än sådant, som i § 86 oinförmäles, eller vid dess sidor gods fastsurrat eller i dess
Bih. till R. St. Fröt. 1862—1863, 10 Sami, 1 Åfd. 15 Haft. 7
50
Expeditions-Ltskottets Förslag lil! underd. Skrifvelse, N:o 164.
båt inlastat, och godset förty, efter skedd kastning, icke blifvit i det gemensamma
haveriet upptaget; bafve godsegare ratt till skadeersättning, såsom i § 49 sägs.
§ 148.
Skall sjökast ske, åligge befälhafvaren tillse att, såvidt faran det ntedgif-
ver, gods eller fartygets tillbehör, som för ändamålet med kastandet lämpligast
är, såsom varande af större rymlighet, svårare tyngd eller minsta värde, först ka-
stadt blifver, så ock att från kastning i det yttersta vårdas penningar och gods
af högre värde.
§ 149.
Det gods, som kastadt blifvit, skall befälhafvaren till märken, nummer och
innehåll noga låta anteckna. Kan deri anteckning vid godsets kastande ej genast
ske; vare han skyldig att, sednast vid utlossningen genom jemförelse mellan det
intagna och det lossade godset, utröna och anteckna hvad kastadt är, i båda fal¬
len med anmärkning om hvad som varit å däcket lastadt.
§ 150.
I gemensamt haveri ersättes icke:
1. fartygs tillbehör, sorn blifvit kastadt, när det vid kastningstillfället varit å
däcket liggande, utan att der hafva sin rätta plats;
2. gods, som legat å däck, när det ej kastas för att lätta fartyg, som kommit å
grund, äfvensom gods, hvilket varit vid fartygets sidor fastsurradt eller i dess
båt inlastadt;
3. gods, hvarå konnossement eller fraktsedel ej blifvit utfärdad, och som ej hel¬
ler finnes i lastbok eller å manifest antecknadt, derifrån dock undantagne be-
fälhafvarens, besättningens och passagerares kläder och andra tillhöngheter,
när eganderätten till dem med ed eller annorledes styrkes;
4. dyrbarheter, penningar och värdepapper, som ej blifvit för befälhafvaren angifna;
5. skada å fartyg, dess tillbehör eller last, uppkommen genom pressning med se¬
gel ; skada å fartygets pumpar, uppkommen vid pumpning för att hålla farty¬
get läns;
6. segel, som blåst sönder; mast, stång eller rå, som blifvit bräckt eller fallit
ner, och sedan kapats.
§ 151.
Skada å fartyg skall, om reparation verkställes i nödhamn, derstädes, men
annars i bestämmelseorten, värderas af dertill, för hvarje särskildt tillfälle, af be¬
hörig myndighet utsedde, sakkunnige män. Kan skadans utrönande eller afhjel-
pande ej ske utan lossning af lasten, förordne värderingsmännen derom. Värde¬
ringen omfattar endast den skada, som af sjöolycka skett under sista resan, och
således icke den, som härleder sig af ålder eller redskapens bristfällighet, samt
skall, särskildt för hvarje förloradt eller skadadt stycke, upptaga de för dess åter¬
ställande nödiga kostnader. Ej må botande af skada eller lossning af last företa¬
gas, utan att besigtning och värdering, som nu sagdt är, föregått, derest ej befäl-
Expedilions-Utkottels Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o '164.
51
hafvaren kan styrka, att skadan varit så obetydlig, eller nöden så trängande, att
besigtning och värdering skäligen ej bort eller kunnat anställas.
§ 152.
ökadans belopp utgöres af värderingssumtnan, när reparation af skadan ej
verkställes, eller, när efter verkställd reparation, värderingssumtnan understiger
verkliga reparationskostnaden; men af verkliga reparationskostnaden, när denna
understiger värderingssumman.
Beloppet ersättes fullt ut för skada å skrofvet, när fartyget ej varit två år
i sjön. För dylik skada, som timat sednare, äfvensom för annan skada afdrages,
såsom skilnad af nytt emot gammalt, en tredjedel, och å ankarkettingen en sjette¬
del. Ankaren ersättas alltid fullt ut.
Från ersättningsbeloppet sker derefter afdrag för värdet eller försäljnings-
beloppet af sådant, som i skadadt skick egt värde och blifvit beräknadt att med
nytt ersättas.
§ 153.
Vid bestämmande af skada å gods, som skall i gemensamt haveri ersättas,
utrönes godsets beskaffenhet och mängd genom konnossement, manifest, faktura
eller andra bevis, dess värde enligt gångbart pris å oskadadt gods af samma art
i bestämmelseorten, när fartyget anländer. Har godset ej något gångbart pris å
den ort, bestämmes värdet genom uppskattning af sakkunnige män, utsedde på
sätt i § 151 sägs.
Slutar resan i nödhamn, eller bergås gods efter skeppsbrott, bestämmes god¬
sets värde efter gångbara priset i nödhamnen eller bergniugsorten.
Från det sålunda funna värdet afdragas kostnader för lossning och försälj¬
ning jemte andra dermed förenade umgälder samt tull och frakt.
§ 154.
Har gods gått helt och hållet förloradt, utgöres skadans belopp af värdet,
utrönt på sätt § 153 säger.
§ 155.
Har gods blifvit skadadt, utgöres skadans belopp af skilnaden emellan god¬
sets värde i oskadadt tillstånd, utrönt på sätt § 153 bestämmer, och dess värde i
skadadt tillstånd, med afdrag af de i nämnde § mom. 3 omförmälda kostnader och
umgälder samt tull och frakt. Sistnämnda värde utrönes genom uppskattning af
sakkunnige män, utsedde på sätt i § 151 sägs.
Har godset likväl, före uppgörande af dispachen (haveriräkningen) blifvit
försåldt, anses dess försäljningspris, med de afdrag, föregående mom. stadgar, ut¬
göra dess värde i skadadt tillstånd.
52 Expeditions-Utskottets Försel? till underd. Skrifvelse, l\:o 164.
§ 156.
Tiel beräkning af den ersättning, som skall utgöras för gods, uppoffradt el¬
ler skadad t i gemensamt haveri, afdrages den skada, det lidit genom enskildt ha¬
veri före, vid eller efter haveritillfället.
§ 157.
Förlust af frakt utgöres af det belopp, som, enligt fraktaftal, varit i frakt
betingad t för gods, som i gemensamt haveri ersät tes.
Slutar resan i nödhamn, beräknas frakten efter de grunder, § 5 bestämmer.
§ 158.
Skadan fördelas å fartyg, last och frakt, i förhällande till hvarderas värde.
§ 159.
Fartyget deltager i gäldande af gemensamt haveri efter:
1. värdet, hvartill fartyget, när faran upphört, uppskattas af sakkunnige män, ut-
seddo pä sätt i § 151 sägs; och
2. värdet af den skada å fartyget och dess tillbehör, hvilken enligt § 152 beräk¬
nas till ersättning i gemensamt haveri.
Faran upphör i den hamn, der fartyg och last skiljas åt, eller, om till ska¬
dans botande nödhamn dessförinnan anlöpes, i denna.
§ 160.
Lasten deltager i gäldande af gemensamt haveri efter:
1. värdet af allt det gods, som vid haveritillfället funnits ombord, och ej, före
fartygets ankomst till den hamn, der' faran upphör, gätt förloradt, hvilket
värde utrönes för oskadadt gods på sätt 8 153 stadgar, för skadadt gods, en¬
ligt § 155; och
2. värdet af det, som beräknas såsom ersättning för gods, förloradt eller skadadt
i gemensamt haveri.
Om den hamn, i hvilken faran upphör, gälla bestämmelserna i föregående §.
§ 161.
Frakten deltager i gäldande af gemensamt haveri med halfva beloppet af:
1. den frakt, som är förtjent;
2. den frakt, som beräknas till ersättning i gemensamt haveri.
Ar ej viss frakt öfverenskommen, vare om dess bestämmande lag som i §
5 sägs.
§ 162.
Kommer gods, som i gemen arnt haveri blifvit upptaget, efter dispachens
uppgörande till rätta, njute de, som till gemensamma haveriet bidragit, i förhål¬
Expeditions-Utshotlets Förslag lill lindard. Skrifvelse, N:o 164. 53
lande till deras andel, ersättning ur samma gods, efter afdrag af bergarelön och
andra kostnader.
§ 163.
I gäldande af gemensamt haveri deltaga icke!
1. proviant och ammunition;
2. befälhafvarens och besättningens hyror;
3. befälhafvarens, besättningens och passagerares kläder och andra tillhörigheter,
hvilka till gods och varor icke kunna räknas;
4. allt hvad någon täger på sig och sjelf räddar;
5. det gods, hvilket i § 150 mom. 1, 2, 3 och 4 från ersättning undantages, så¬
vida det ej blifvit räddadt.
§ 164.
Utredningen af den skada, hvilken såsom gemensamt haveri gäldas skall,
och fördelning af densamma, sker genom dispache, upprättad af dertill förordnad
tjenstemän (dispacheur).
Dispache upprättas på det ställe, der fartyg och last skiljas åt, eller der
dispache för den ort vanligen uppgöres.
§ 165.
Befälhafvare eller den, hvilken haveriet angår, vare skyldig att till den
dispacheur, som skall utreda och fördela haveriet, skyndsamt aflemna alla hand¬
lingar, hvilka af dispacheuren anses nödvändiga för skadans utredande och fördel¬
ning, samt att honom i öfrigt med nödiga upplysningar tillhandagå.
§ 166.
Sedan dispacheuren fått emottaga fullständiga haverihandlingar, vare han
skyldig att sist två månader derefter å dag, som genom anslag å stadens rådstufva
af honom kungöras hör, hafva dispachen upprättad och tvefaldt utskrifven med
derå tecknad underrättelse, inom hvad tid den missnöjde bör, till sin talans beva¬
kande, målet vid domstol anhängigt göra (§ 305); utgifve ock det ena exemplaret
till den, handlingarne aflemnat, och hålle det andra öfrige delegare i haveriet
tillhanda,
§ 167.
För haveribidrag, som af gods bör utgå, ege befälhafvare till godset samma
rätt, som för fraktfordran (§ 115).
För godsegares fordran på haveribidrag af fartyg och frakt häfta dessa. Far¬
tyget må ej lemna den hamn, der haveriet blifvit uppgjordt, förr än bidragen af
fartyg och frakt blifvit guldua eller säkerhet derför ställd.
54
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
§ 168.
Till enskildt haveri räknas all skada och kostnad, hvilken ej till gemensamt
haveri kan hänföras, säsom:
l:o. tillfällig skada å fartyg eller gods af eld, isgång, storm eller sjöstörtning, af
fartygets segling eller drifvande på annat, af dess stötning på klippa, grund
eller strand, af uppkommen läcka, genom bristande, skamfilande, bortblåsande,
eller förlust af mast, stång, rå, segel eller annat fartygets tillbehör, så ock af
skeppsbrott, kondemnation, plundring eller borttagande af fartyg eller last,
skeppsredskap eller gods, når det sker utan att befälhafvare något deraf ut-
gifver till befrielse från ytterligare våld;
2:o. kostnad för sådan omlastning af gods, som i § 114 sågs, så ock den förhöj¬
ning af frakt, som dervid måste erläggas;
3:o. reklamationskostnad, når fartyg och last, efter skedd uppbringning, hvar för
sig reklameras;
4:o. kostnad för protest och sjöförklaring i anledning af de i denna § omförmålda
olyckshändelser, då gemensamt haveri tillika icke egt rum, så ock kostnad för
besigtning och värdering af sådan skada, som i mom. 1 upptagen år;
5:o. arfvode till kommissionär vid de i föregående momenter omförmålda olycks¬
händelser och för dervid gifna penningeförskott;
6:o. kostnad och förlust, som i § 143 mom. 11 omförmålas, når anskaffandet af
penningar varit föranledt af enskildt haveri.
§ 169.
Alla sådana förluster och kostnader, som i föregående § omförmålas, falla en¬
skildt å fartyg, frakt eller last, eller å den del af lasten, som af skadan träffad blif¬
vit och kostnaden föranledt.
Hafva kostnader, som ej kunna till gemensamt haveri hänföras, blifvit gjorda
å fartyg och last, då skola de efter billighet fördelas å de föremål, för hvilkas nytta
de blifvit använda.
§ 170.
Slitning å fartyg och redskap, skeppsumgålder samt karantäns- och andra
kostnader i lastnings- och lossningsort, så ock dylika kostnader i den hamn, far¬
tyget anlöper för motvind, svårt väder eller af annat skål, skola, då de ej kunna
räknas till gemensamt eller enskildt haveri, falla fartyget ensamt till last, såvida
derom ej annorlunda vid fraktslut aftaladt år.
Om skada genom fartygs ombordluggning.
§ 171.
Hvad befälhafvare har att iakttaga till undvikande af sammanstötning med
andra fartyg; derom år särskildt stadgadt.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164. 55
§ 172.
Uppstår skada å fartyg derigenom att ett fartyg seglar eller drifver på ett
annat, och år befålhafvaren eller någon af besättningen dertill vållande, ersatte han
skadan och rederiet ansvare derför efter hvad i § 49 stadgas.
År sammanstötningen förorsakad genom vållande å båda sidor, eller af våda,
drage hvartdera fartyget sin skada; ege dock, i förra händelsen, domstolen pröfva
om endera sidan varit till sammanstötningen mera vållande ån den andra, samt
ålägga den, som gjort sig skyldig till sådan större grad af vållande, att gälda en
del af det andra fartygets skada; och vare jemväl i ty fall rederiet ansvarigt såsom
i § 49 sågs.
§ 173.
Når sammanstötning skett, skall domstolen, vid bedömande af frågan om vål¬
landet, taga i betraktande om tiden medgaf öfverläggning eller om beslut skulle
plötsligen fattas.
§ 174.
Last i fartyg, som skadar annat, må ej i något fall i fartygets ersättnings¬
skyldighet deltaga.
§ 175.
Har gods blifvit skadadt genom fartygs sammanstötning med annat och år
befålhafvaren eller någon al besättningen å ettdera fartyget dertill vållande, vare
lag som i § 172 mom 1 sågs. År vållande å båda sidor, gåkle hvardera befålhaf¬
varen den skada, som lasten i hans fartyg åkommit, der ej den ene befålhafvaren
år mera vållande ån den andre, i hvilket fall vare lag som i § 172 mom. 2 sågs.
Om strandning och skeppsbrott, sä ock om. skeppsfynd och strandvrak.
§ 176.
Råkar fartyg i sjönöd, skola befälhafvare och besättning göra allt hvad som
står i deras magt, för att afvärja olycka och icke öfvergifva fartyget, så långe hopp
om räddning finnes. År räddning omöjlig och faran så hotande, att de nödgas öf¬
vergifva fartyget, böra befälhafvare och besättning, så snart som möjligt, draga för¬
sorg om bergning af fartyg och gods, dels genom att sjelfva återvända till vraket,
dels genom att skaffa nödig hjelp.
§ 177.
Når sjöolycka timar och anmälan derom sker hos borgmästare eller kronobe¬
tjent, bör denne, om så nödigt pröfvas, infinna sig på stället samt med anskaffande
56 Expeihtions-Utskottets Förslag lill underd. Skri/velse, J\:o 104.
af erforderligt biträde vid bergningen tillhandagå. Befålhafvaren vare skyldig att
leda bergningsbestyret, der ej, efter ortens lag, sådan befattning år honom förbjuden.
§ 178.
Öfver allt, som bergadt varder, så ock öfver antalet af manskap och farkoster
vid bergningen samt foror vid godsets forsling till upplagsstålle och uppläggande
derstädes, före befålhafvaren sjelf eller genom styrmannen å fartyget noggrann an¬
teckning; vare ock skyldig att granska och till riktigheten, genom påskrift, erkänna
alla i och för bergningen afgifna kostnadsråkningar samt att besörja det bergade
godsets sorgfålliga vård och, så skyndsamt sig göra låten, dess besigtning.
§ 179.
Är fara att förolyckadt fartyg eller gods tager ytterligare skada, innan reda¬
res eller godsegares eller deras ombuds föreskrift hinner ankomma, vare befälhafvare,
der ortens lag ej annorlunda stadgar, skyldig att, efter föregången besigtning, foga
anstalt om försäljning deraf å öppen auktion, sedan den blifvit i närmaste kyrkor,
eller i ortens tidningar eller på annat brukligt sått kungjord; dock har befålhafvaren
att i afseende på sådant gods, som år underkastadt tullbehandling, iakttaga hvad
derom särskildt stadgas. Bergadt gods, som utan åfventyr af skada derå vårdas
kan, må befälhafvare icke låta försälja, utan att förut hafva inhemtat lastemottnga-
rens eller hans ombuds föreskrift, der värdet ej så ringa år, att en större del deraf
skulle åtgå i kostnad för godsets längre vård.
§ 180.
Fartygs befälhafvare ege, der han så nödigt pröfvar, att ombud för fartyg
och last till sitt biträd# antaga, men vare ändå skyldig att å bergningsort qvarstadna,
tills det bergade försåldt år, om han finner sin personliga tillsyn ledande till redares
eller godsegares större fördel och rederiet ej annorledes föreskrifvit.
§ 181.
Kunna parterne ej förena sig om bergarelön, skall den af domstolen bestäm¬
mas. Den bergarelön, hvarom godsegare, redare eller befälhafvare vid olyckstillfället
öfverenskommit, äfvensom de af bergarne för deras biträde uppgifna kostnader, skola
når de betydligt öfverstiga billigheten och godsegare, redare eller befälhafvare det
yrkar, af den domstol, som öfver bergningen eger att döma, jemkas till hvad skå-
ligt vara kan.
Härvid har domstolen att fästa afseende å sig företeende omständigheter
såsom:
l:o. Om bergningen varit förenad med särdeles fara och möda för bergarne;
2:o. Om bergarne lidit till sin helsa eller af dem begagnade redskap tagit skada;
3:o. Om fartyget redan var öfvergifvet af besättningen;
4:o. Om bergningen skett medelst särskilda, af bergarne för detta ändamål anskaf¬
fade redskap;
5:o. Det bergade godsets värde.
Bergarelön
Expeditions-Utskottets Färsing till underd. Skrifvelse, IX.-o 164. 57
Bergarelön må dock ej öfverstiga det bergades värde.
Besättningen håfve ock, för sitt biträde vid bergningen, rått tili lämplig ber-
garelön, sorn vid tvist af domstol bestämmes.
§ 182.
Bergadt gods må ej af egaren tagas i besittning, innan bergarelön betalad,
eller borgen eller annan säkerhet derför ställd blifvit.
§ 183.
Kunna bergare ej komma öfverens om den andel af bergarelönen, hvardera
tillfalla skall, bestämmes detta, med ledning af de i § 181 angifna omständigheter,
af domstolen. Har fartyg i sjön något bergat, tillfaller hälften af bergarelönen re¬
deriet, en fjerdedel befålhafvaren och återstoden delas emellan besättningen i för¬
hållande till den lön de uppbära.
§ 184.
Hvar som i saltsjön inom Svensk skärgård, eller vid Svensk kust, eller i ri¬
kets segelbara insjöar, floder eller kanaler, bergar öfvergifvet fartyg eller skeppsvrak
eller till fartyg hörande redskap eller gods, ehvad sådant från botten upptages eller
på vattnet flytande eller å strand drifvet anträffas, vare skyldig att fyndet anmäla
nos närmaste krono- eller tullbetjent, som derom ofördröjligen meddelar distriktets
tullkammare underrättelse. Underlåter han sådan anmälan, eller något af hvad ber¬
gadt år undandöljer eller förskingrar, hafva förverkat bergarelön och straffas efter
allmän lag.
Har fartyg under resa något bergat; aflemne befålhafvaren det till tullstation
i den svenska ort, dit han först anländer. Anlöpes ej Svensk hamn, gifve han i
den utländska ort, som han först anlöper, hos Svensk konsul, eller, der sådan ej
finnes, hos annan behörig myndighet, bergningen tillkänna och läte det bergade på
offentlig auktion försälja; kungöre ock rederiet om förloppet och redovise för det¬
samma försälj ni ngssumman. Sedan vare på rederiets omsorg och ansvar att de in¬
sända medlen aflemna till Konungens Befallningshafvande i orten, hvilken derefter
förfar, enligt hvad i § 185 stadgas.
Underlåter befälhafvare eller redare att, på sått nu föreskrifvet år, tillkänna¬
gifva hvad bergadt blifvit, eller aflemna derför influtna medel, eller förskingrar eller
undandöljer han något deraf, ansvare såsom förut sågs.
§ 185.
Örn angifvet fynd åligge tullkammaren att göra anmälan hos Konungens Be¬
fallningshafvande i lånet, som om bergningen låter kungörelse tre gånger införas i
rikets officiela tidning. Kommer egare inom år och dag, sedan sist kungjordt var
och visar sin rått; tage han sitt åter, emot det att han till den, som bergat, ut¬
betalar kostnaden för godsets bergande, kungörande och vård, samt den bergarelön,
som domstol kan pröfva skåligt att bestämma. Kommer han ej, tillfaller botten¬
fynd och gods, i öppen sjö anträffat, den som bergat, men strandvrak tillfälle Kro-
Bih. till R. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 A/d. 15 Häft. 8
58 Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 164.
nan, elter afdrag al bergarelöu och kostnader för dess bergning och vård. Kan
hvad bergadt och angifvet är ej vårdas utan fara för försämring, skall det vid of¬
fentligt utrop försäljas och de influtna medlen i länets ränteri nedsåtta3.
öm Försäkring.
Allmänna bestämmelser.
§ 186.
Föremål för försäkring är hvarje interesse, som kan i penningar uppskattas
och är beroende deraf att fartyg eller, last icke förloras eller i värde förminskas
till följd af de faror, som under sjöfart kunna uppkomma.
Aftal, som innefattar egenskap af vad om sjöresas utgång, vare ogildt.
§ 187.
Isynnerhet kunna följande föremål försäkras;
fartyg med allt dess tillbehör och utredning;
frakt;
gods och varor;
bodmeripenningar jemte premien, hafveribidrag, och för fartygs behof eller för ha¬
veri upplånta eller förskjutna medel;
andra fordringar, hvilka efter lag eller till följd af särskildt aftal böra gäldas ur
fartyg, frakt och gods;
förmodad vinst ä varor;
provision å varor;
den fara, försäkringsgifvaren åtagit sig (återförsäkring).
Försäkring af ett bland dessa föremål inbegriper icke försäkring af ett
annat.
§ 188.
Försäkring må ej slutas:
1:0 af fartygs befälhafvare eller besättning å kaplake, hyra eller lön; men hafva
de för egen räkning köpmannavaror ombord, må de dem försäkra;
2:o å krigsförnödenheter och lifsmedel, tillhörande eller bestämda att föras till ri¬
kets förklarade fiende;
3:o å föremål, som redan till sitt hela värde är förbodmadt; men uppgår bodmeri-
lånet endast till en del af föremålets värde, må återstoden deraf försäkras.
§ 189.
Försäkring kan tagas:
för egen räkning;
\
Expedilioni-VIskottets Förslag till unden]. Skrifvelse, IS:o 164. 59
för annans räkning, och dä med eller utan uppgift om den, för hvars räkning för¬
säkringen slutes; 6amt
utan tillkännagivande, om försäkring tages för egen eller annans räkning (“för-
vederbörandes räkning" eller dylikt).
§ 190.
Försäkring för annans räkning kan tagas med eller utan uppdrag af den,
för hvilken försäkringen slutes. Sker det utan uppdrag, vare den, som försäkrin¬
gen afsluter, skyldig att denna omständighet för försäkringsgifvaren tillkännagifva.
Underlåter han det; då är, ehvad den, för hvars räkning försäkringen sluten är,
densamma godkänner eller icke, försäkringen ogiltig och försäkringsgifvaren lika
väl berättigad att pi emion behålla.
§ 191-
Det försäkrade föremålets fulla värde är dess försäkringsvärde; den summa,
hvartill det blifvit försäkradt, är försäkringssumman.
Öfverstiger försäkringssumman försäkringsvärdet, är forsäkringen af öfver-
skottet. utan laglig giltighet.
Understiger försäkringssumman försäkringsvärdet, då betalar, vid skedd skada
försäkringsgifvaren endast så stor del af skada och kostnader, som svarar emot
försäkringssummans förhållande till försäkringsvärdet.
§ 192.
Har samma föremål blifvit, i god tro, för samma fara samtidigt försäkradt
till belopp, hvilka sammanräknade öfverstiga försäkringsvärdet; då svara samtlige
försäkringsgifvare endast för försäkringsvärdet och hvardera i det förhållande, som
den af honom tecknade försäkringssumma står till samtliga försäkringssummornas
belopp.
Försäkringar, innehållna i en och samma police eller afslutua å en och
samma dag, anses såsom samtidiga.
§ 193.
Är ett och samma föremål genom flera, icke samtidiga, försäkringar för¬
säkradt för samma fara och för samma tid; då gäller en sednare försäkring endast
för så stor del af försäkringsvärdet, som icke genom en tidigare försäkring blifvit
betäckt.
§ 194-
En sednare försäkring gäller dock,
l:o om, vid dess ingående, försäkringstagaren förbundit sig att till försäkringsgif¬
varen afstå sina, till följd af en tidigare försäkring, tillkommande rättigheter;
2:o om, vid dess ingående, försäkringstagaren förbehållit sig att göra försäkringen
gällande, såvida han ej blifver betäckt genom den äldre försäkringen, till följd
vare sig af dess ogiltighet eller af försäkringsgifvarens obestånd;
60 Expeditions-C Iskottets Förslog tilt linderö. Skri/velse, zV.-o i 64.
8;o om den tidigare försäkringen är tagen för annans räkning utan uppdrag, den
sednare deremot af försäkringstagaren sjelf, såvida denne, vid den sednare för¬
säkringens ingående, antingen varit om den tidigare försäkringen okunnig
eller förklarat sig vilja från densamma afstå.
§ 195.
Äro flera försäkringar slutna samtidigt eller efter hvarandra, och sker efter¬
gift i endera försäkringsgifvarens förbindelser, är sådant utan inverkan på de öf-
riges rättigheter och skyldigheter.
§ 196.
Hafva försäkringstagare och försäkringsgifvare uttryckligen bestämt ett visst
värde å det försäkrade föremålet att dem emellan gälla, utgör detta dess försäk¬
ringsvärde (taxerad eller sluten police).
Försäkringsgifvaren vare dock berättigad att erhålla nedsättning af det öf¬
verenskomma värdet, om han visar att detta, vid aftalets ingående, betydligt öf-
verstigit det verkliga värdet,
§ 197.
Ar värdet ej bestämdt genom uttrycklig öfverenskommelse, då bestämmes
det på sätt följande §§ stadga (öppen police).
§ 198.
Fartygets försäkringsvärde utgöres af det värde det hade, när försäkrings¬
gifvarens fara började. Till detta värde kan, genom uttrycklig öfverenskommelse,
läggas kostnaden för utrustningen, besättningens hyror och försäkringskostna¬
den, såvida ej dessa kostnader redan äro försäkrade genom försäkring af brutto-
frakten.
§ 199.
Frakten kan till sitt bruttobelopp försäkras, såvida ej utrustnings- och för¬
säkringskostnad samt besättningens hyror äro särskildt försäkrade, i hvilket fall
försäkring får tagas endast å fraktens nettobelopp.
För bestämmande af försäkringsvärdet å frakt, gäller fraktaftal eller kon-
nossetnent.
Är frakt hvarken i fraktaftal eller konnossement utsatt, varde då såsom
försäkringsvärde beräknad den, i lastningsorten, för dylik resa, gångbara frakt
eller, der denna ej utrönas kan, det belopp, som, i följd af fraktslut i angränsande
hamnar, under likartade förhållanden, må skäligt anses.
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
61
§ 200.
Är, vid försäkring af frakt, ej bestämdt om försäkringen gä.ller bela eller
en del af frakten, anses den gälla hela trakten.
Är ej bestämdt om försäkringen gäller brutto- eller nettobeloppet af frak¬
ten, anses den gälla bruttobeloppet.
Vid försäkring af frakt, betingad för fram- och återresa, anses, der annorle¬
des ej aftaladt är, hälften belöpa på hvardera resan.
§ 201.
Försäkringsvärdet å gods och varor bestämmes efter deras värde vid af-
skeppningen, utrönt genom faktura eller börspris, eller, der sådana pris saknas,
på annat lämpligt sätt, med tillägg af tull och alla omkostnader vid deras inköp,
försäkring och afskeppning.
Till detta värde må äfven, genom uttrycklig öfverenskommelse, läggas frakt,
kostnader under resan, tull och öfriga utgifter i bestämmelseorten.
§ 202.
Är försäkring tagen å utrustningskostnader eller hyror, eller, vid försäkring
af gods, å frakt och andra kostnader för detsamma, och kommer någon del af
dessa utgifter att, till följd af olyckshändelse, icko utgå, vare försäkringen å denna
del af den försäkrade summan förfallen.
§ 203.
Förmodad vinst och provisiou anses försäkrade, endast då uttrycklig öfver¬
enskommelse blifvit derom i försäkringsbrefvet införd,
Yid försäkring af varor, med tillägg af förmodad vinst och provision, upp-
gifve försäkringstagaren vinsten och provisionen till vissa procent. Äro procen¬
ten ej utsatte i försäkringsbrefvet, må till grund för ersättningen antagas, då för¬
modad vinst skall godtgöras, högst tio, och när provision skall ersättas högst två
procent af de varors försäkringsvärde, af hvilka vinsten eller provisionen beräknas.
§ 204.
Försäkringsbref eller så kallad police bör, der ej aftalets förbehåll och vil¬
kor annorlunda föranleda, innehålla:
l:o försäkringstagarens eller hans ombuds namn;
2:o det försäkrade föremålet;
3:o fartygets och dess befälhafvares namn;
4:o in- och utlastningsorterna;
5:o när fartyg ej är b^gdt på kravel eller ej är heldäckadt, så ock, när gods som
försäkras, ej är lastadt under däck, bestämdt tillkänuagifvande derom;
62 Expeditions- Utskottets Förslag HH underd. Skrifvelse, ,V.-o 164
6:0 tiden, när fartyget kommer att afsegla eller redan afseglat;
7:o huruvida försäkringen gäller för resa, eller för bestämd tid, för fram- och
återresa, eller för ettdera;
8:o försäkringssumman i svenskt mynt;
9:o beloppet af den betingade försäkringsafgiften (premien).
Försäkringsbrefvet förses slutligen med dag och årtal samt försäkringsgif-
varens underskrift.
§ 205.
Tages återförsäkring af en redan gifven försäkring; då skall aftalets egen¬
skap af återförsäkring i försäkringsbrefvet uttryckligen uppgifvas. Annars vare
återförsäkringen ogiltig och premien förverkad.
§ 206.
Har försäkringsgifvareu ersatt skada eller förlust, som varit vållad af tredje
man; då inträder han i försäkringstagarens rättigheter emot den, som skadan eller
förlusten vållat.
Är försäkring tagen å föremål, afsedt att betäcka försäkringstagarens for¬
dran hos tredje man, och skadas det föremål eller går förloradt; vare då försäk-
ringsgifvaren, i den mån han godtgör försäkringstagaren, berättigad inträda uti
dennes rätt emot gäldenären.
I de fall, denna § omtalar, vare försäkringstagaren ej förbunden att först
göra sitt anspråk gällande emot den, som skadan vållat eller emot gäldenären,
utan ege att genast fordra sin ersättning ut af försäkringsgitvären.
§ 207.
Vill försäkringstagare till annan öfverlåta sitt försäkringsbref, göre det
skriftligen med namnets undertecknande.
§ 208.
Då det enligt denna lag åligger försäkringstagare att, efter försäkringsafta-
lets ingående, meddela försäkringsgifvaren någon underrättelse angående försäkrin¬
gen, skall han, äfven i det fall att han genom allmänt begagnad befördringsan-
stalt till försäkringsgifvaren meddelandet, under dennes vanliga adress, afsändt,
anses hafva omförmälda skyldighet fullgjort.
Försäkringstagarens förbindelser.
§ 209.
Försäkringstagaren, deu som för hans räkning försäkringen afsluter, samt
hvar och on annan, som med försäkrings atslutande tager befattning, vare skyldig
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164
63
att, vid aftalets ingående, fullständigt och sannfärdigt uppgifva alla de omstäu-
digheter, hvarom försäkringstagaren sjelf, såväl som de, hvilka, i afseende på
samma försäkring, handla för haus räkning, å den tid ega kännedom, såvidt sam¬
ma omständigheter äro försäkringsgifvaren nödvändiga att känna till bedömande
af den fara, han öfvertager och af vilkoret) för detta öfvertagande. Sker det ej,
och kan sedan visas, att samma omständigheter varit eller bort vara försäkrings¬
tagaren eller dem, sorn å hans vägnar handlat, bekanta; vare försäkringen ogil¬
tig och premien förverkad, såvida det ej kan antagas titt försäkringsgifvaren, vid
aftalets ingående, om dessa omständigheter egt kännedom.
Försäkring, sluten för annans räkning, ege dock bestånd, om någon om¬
ständighet, som kunnat inverka på försäkringsgitvarens beslut att försäkringen
ingå, blifvit försäkringstagaren så sent bekant, att han icke, utan vidtagande af
utomordentliga åtgärder, kunnat, vid försäkringens afslutande, derom meddela
underrättelse: ej heller må, då försäkring skett utan dens vetskap, för hvars
räkning försäkringen tagen är, bristande uppgift af någon omständighet, som han,
men icke den, som försäkringen slöt, af vetat, verka till försäkringens återgång.
§ 210.
Har den, som försäkringen afslöt, i afseende på någon, försäkringen »rö¬
rande väsendtlig omständighet gjort oriktig uppgift; vare, ändå det i god tro
skett, försäkringen ogild och premien förverkad.
§ 211.
Har man tagit försäkring efter den tid, då skada å det försäkrade föremå¬
let inträffat, vare aftalet ändock gildt, der den, sorn försäkringen tagit, med ed
eller annan bevisning kan styrka, att han, vid försäkringens afslutande, varit i
god tro.
§ 212.
Vill man sluta försäkring att gälla från ort, dit fartyget ännu icke anläudt,
eller å varor, som icke oförtöfvadt blifva inlastade, angifve försäkringstagaren, vid
försäkringens afslutande, denna omständighet eller sin bristande kunskap derom.
Sker det ej, vare försäkringen ogiltig och premien förverkad.
§ 213.
Å fartyg och gods må ock försäkring tagas sedan do t från lastningsörtén
afgått; dock skall försäkringstagaren tillkännagifva tiden, när fartyget afseglade,
eller sin bristande kunskap derom, så ock all den underrättelse, han sist om far¬
tyget erhållit och låta sådant i försäkringsbrefvet anteckna.
§ 214.
Vill man taga försäkring å fartyg eller gods från ort, dit fartyget under
resa redan anläudt, uppgifva försäkringstagare tiden, när fartyget från aflast-
64 Expeditions-Utskotlets Förslag till underd. Skrijve/se, IV:o 164.
uingsorten afgått och när det kommer att lemna den hamn, derifrån faran skall
börja.
Försäkringsbref å varor må ock utfärdas, ändå att fartygets och dess be-
fälhafvares namn obekant är; dock skall denna bristande kännedom i försäkrings-
brefvet tillkänuagifvas, så ock aflastnings- och lossningsort, aflastarens namn och
då emottagaren känd är, äfven dennes. Sedan försäkringstagaren om fartygets oeh
dess befälhafvares namn kunskap erhållit, vare han skyldig att genast försäkrings-
gifvaren derom underrätta, och desamma i försäkringsbrefvet införa låta.
Underlåter försäkringstagare att lemna de uppgifter, som i denna § och §§
213 och 214 föreskrit vas; vare försäkringen ogiltig och premien förverkad.
§ 216.
Pinnas bland försäkrade varor, kanoner eller mörsare, skjut- eller sidogevär,
krut, kulor, bly eller annan krigsredskap, penningar, dyrbarheter och värdepap¬
per, konstsaker, eller sådana varor, som äro lätt underkastade skada; böra dessa
föremål vid försäkringen bestämdt uppgifvas och under sina rätta namn i försäk¬
ringsbrefvet införas. Vill man försäkra gods, som till krigsredskap icke egentli¬
gen hörer, men af krigande magter är förklaradt förbjudet, vare skyldig att god¬
set under sitt rätta namn uppgifva eller åtminstone dess egenskap af förbjudet i
försäkringsbrefvet införa; allt vid äfventyr af försäkringens ogiltighet och premiens
förverkande.
§ 217.
Yid försäkring af bodmeri skall försäkringstagaren uppgifva första afseg-
lingsorten, der lånet i nödhamn taget är, så ock om fartyg, frakt och last, sam¬
fäldt eller hvar för sig, eller endast delar deraf, blifvit för lånet pantförskrifna.
I brist af sistnämnda uppgift betalar, vid inträffad olycka, försäkringsgifva-
ren endast hvad som till lånets gäldande ej kunnat utgå, om fartyg, frakt och
last varit gemensamt för samma lån pantförskrifna.
§ 218.
Om, innan försäkringsgifvarens fara börjat, resan förändras, då är, vid för¬
säkring af fartyg och frakt, försäkringsgifvareu från sin förbindelse fri; och, vid
annan försäkring, fortfar hans förbindelse endast såvida resans förändring skett
utan försäkringstagarens vållande eller begifvande.
§ 219.
ISker äxrdring af resan eller faran annorledes förändras eller förökas, sedan
försäkringsgifvarens äfventyr börjat, upphör hans ansvar för hvarje efter förän¬
dringen
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164. 65
dringen inträffad olyckshändelse, såvida ej farans förändring eller förökande egt
rum utan försäkringstagarens vållande eller begifvande, eller varit utan inflytande
på den sednare inträffade olyckshändelsen, eller skett af nödfall, föranledt af en
fara, för hvilken försäkringsgifvaren ansvarar.
§ 220.
Ombyte af befälhafvare å fartyg verkar icke till försäkrings återgång; dock
bör sådant ombyte, vid det äfventyr § 215 bestämmer, för försäkringsgifvaren
kungöras.
§ 221.
Yid första tidning försäkringstagare erhåller om sjöskada eller annan olycka,
som träffat försäkradt föremål, kungöre han det försäkringsgifvaren och öfverens-
komme med honom om nödiga åtgärder till de försäkrade föremålens bergning,
vård eller försäljning; besörje ock sjelf, till dess försäkringsgifvarens svar ankom¬
mit, hvad som i dessa hänseenden nödigt vara kan. Underlåter försäkringstagare,
utan laga förfall, att oförtöfvadt underrätta försäkringsgifvaren om olyckan och
att under tiden bevaka hans rätt, vare förlustig sin rätt till ersättning för hvad
som genom hans försumlighet blifvit skadadt eller gått förloradt.
§ 222,
Premien skall, såvida ej annorledes öfverenskommet är, erläggas genast
efter aftalets af slutande och emot policens utlemnande.
Den, som försäkringen afslutit, är förbunden att premien betala.
Är försäkring afsluten för annans räkning, och den, som försäkringen af-
slöt, råkar på obestånd, då är den, för hvars räkning försäkringen blifvit tagen,
förpligtad att premien betala, såvida han ej redan erlagt den till honom, som
försäkringen afslöt.
Försäkringsgifvarens förbindelser.
§ 223.
Försäkringsgifvaren vare skyldig att, såvidt icke annorledes är aftaladt,
vidkännas följden af all den fara, för hvilken fartyg eller last, under det försäk¬
ringen räcker, äro utsatta. I synnerhet svarar han för faran af:
l:o. naturhändelser och sjöolyckor, ändå att de uppkommit genom tredje mans
vållande, såsom: sjövattens inträngande, strandning, skeppsbrott, sjunkning,
eld, explosion, blixt, jordbäfning, skada genom isgång, kantring, sjökast
o. s. v.;
2:o. krig och åtgärder af högre hand;
3:o. qvarstad eller seqvester;
4:o. stöld, sjöröfveri, plundring och andra våldsamheter;
Bih. lill R. St. Pro t. 1862—1863, 10 Sami. 1 A/d. 15 Haft. 9
66
Expedition,v-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
5:o. förbodmande af de försäkrade föremålen för resans fortsättning eller deras
användning på annat sätt för nämnda ändamål;
6:0. oredlighet och förseelse af befälhafvaren eller någon af besättningen, så-
vidt derigenom skada å det försäkrade föremålet uppstår;
7:o. sammanstötning af fartyg, utan afseende derpå att det försäkrade före¬
målet omedelbart genom sammanstötningen eller genom dess följder lider
skada, eller att den uppstår derigenom att af det försäkrade föremålet er¬
sättning måste utgöras för skada, som tillfogats tredje man.
§ 224.
Deremot svarar försäkringsgifvaren icke:
l:o. vid försäkring af fartyg eller frakt,
för den skada, som uppkommer derigenom att fartyget, vid den tid faran
började, icke var sjövärdigt eller behörigen utrustadt och bemannadt eller
försedt med behöriga skeppshandlingar, ej heller lör den skada, som, utom
vid sammanstötning, uppstår derigenom att redarne måste utbetala ersätt¬
ning för den förlust, som genom befälhafvarens eller besättningens förvål¬
lande blifvit tredje man tillfogad.
Har försäkringsgifvare, efter tagen kännedom om fartygets beskaffen¬
het, godkänt detsamma såsom sjövärdigt för viss fara, ege han ej att, vid
inträffad skada, vägra ersättning på grund af fartygets bristande sjövärdig¬
het, med mindre han visar att denna brist, vid försäkringens afslutande,
varit försäkringstagaren bekant och af honom blifvit fördold.
2:o. vid försäkring af fartyg,
för den skada, som uppkommer genom slitning, bruk eller åldor;
3:o. vid försäkring af gods eller frakt,
för den skada, som härrörer af godsets egen beskaffenhet att lätt förderfvas,
såsom när flytande varor förskämmas, eller, utan att kärilet af yttre orsak
skadas, utlaka, när frukt ruttnar eller spanmål sammanbrinner, eller gods
af ohyra uppfrätes. Blifver dock resan ovanligt länge fördröjd genom en
olyckshändelse, för hvilken försäkringsgifvaren ansvarar, är han skyldig att
ersätta den genom dröjsmålet uppkommande skada af det slag, nu sagdt är;
4:o. vid försäkring af gods eller förmodad vinst,
för den skada, som uppstår genom vållande af aflastare eller lastemottagare
i denna deras egenskap;
5:o. för den skada, som uppkommer genom försäkringstagarens vållande, och
icke tillfogas det försäkrade föremålet i afsigt att rädda fartyg och last från
en fara, för hvilken försäkringsgifvaren ansvarar.
§ 225.
Försäkringsgifvare vare förpligtad att ersätta timad skada, äfven om för¬
säkringstagaren är berättigad att fordra samma skada ersatt af tredje man, men
eger, i ty fall, att inträda i försäkringstagarens rättigheter emot denne (§ 206).
Försäkringstagaren vare dock förbunden att, till dess försäkringsgifvaren kommer
i tillfälle att sin rätt bevaka, vidtaga de åtgärder, som i detta hänseende kuuna
vara af nöden.
Expedition*-C tskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 164. 67
§ 226.
Det bidrag till gemensamt haveri, som blifvit af dispacheur eller annan
behörig myndighet, å behörig ort, in- eller utrikes, utredt och lagdt å försäkradt
fartyg, frakt och last, vare försäkringsgifvare skyldig att ei sätta. Denna skyl¬
dighet åligger honom äfven om det försäkrade föremålet blifvit vid haveriutred¬
ningen uppskattadt till ett värde, öfverstigande försäkringsvärdet.
Är ej fulla värdet försäkradt, gälle hvad i § 191 mom. 3 stadgadt är.
§ 227.
Har, till följd af en dispache, som blifvit uppgjord i ‘strid med den å ut¬
redningsorten gällande lag, någon blifvit på försäkringstagarens bekostnad gynnad,
vare försäkringstagaren skyldig att sina anspråk emot denne till försäkringsgif-
varen afstå.
§ 228.
De bidrag, som, på grund af haveriutredningen, böra af annan till försäk¬
ringstagaren utgöras, vare försäkringsgifvarcn jemväl skyldig att gälda, när för¬
säkringstagaren visar, att han icke kunnat samma bidrag utfå, ehuru han vidtagit
de för sådant ändamål föreskrifna åtgärder. Lag samma vare ock, derest, utan
underlåtenhet eller vållande å försäkringstagarens sida, verkställighet af den er¬
forderliga utredningen uteblifvit, eller ock sådan utredning icke kunnat åstad¬
kommas eller uppenbarligen vore ändamålslös. I sistnämnda tre fall kan försäk¬
ringstagaren göra anspråk på ersättning för hela skadan, efter försäkringsaftalets
innehåll.
§ 229.
Den uppgjorda dispachens bestämmelser i afseende på kostnader, som blifvit
försäkradt föremål såsom enskildt haveri påförda, gälle ock i uppgörelse emellan
försäkringstagare och försäkringsgitvare, under förbehåll att den förre till den sed¬
nare afträder sina anspråk emot dem. som möjligen blifvit obehörigen gynnade;
dock följer ej deraf förbindelse för försäkringsgifvare att vidkännas kostnader, för
hvilka han, till följd af försäkringsaftalet, icke eger ansvarighet.
§ 230.
Enskildt haveri vare försäkringsgifvare skyldig att ersätta; dock tillgodo-
njuter han dervid befrielse från ersättning för skada och kostnader, för hvilka
godtgörelse såsom gemensamt haveri redan utgått.
§ 231.
Kostnader, såväl som bidrag till gemensamt haveri, åligger det försäkrings¬
gifvare att till fullo gälda.
68 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
Från ersättning af skada, som till enskildt haveri hänföres, medgifves ej
annat afdrag, än det i § 152 omfönnälda, derest ej försäkringsgifvaren sådant sig
förbehållit.
§ 232.
I allmänhet sträcker sig försäkringsgifvarens ansvarighet ej utöfver försäk¬
ringssummans belopp.
Hafva dock kostnader blifvit i god tro gjorda till det försäkrade föremålets
bergning, vård eller frigörelse, eller har haveri skett flera gånger, och öfverstiga
de sålunda gjorda utgifter försäkringssumman, eller inträffar sedermera total för¬
lust; då svarar försäkringsgifvaren för kostnaden och förlusten, ändå att den öfver-
stiger försäkringssumman, ehuru ersättning för skada, som skett i hvarje särskildt
haveri, ej kan åläggas honom till högre belopp, än försäkringssumman utgör.
Är ej fulla värdet försäkradt, utgå de i denna § omförmälda ersättningar
efter den i § 191 mom. 3 stadgade grund.
§ 233.
Till försäkringsgifvaren ej erlägga de till följd af en olyckshändelse nödiga
kostnader, utan heldre försäkringssumman utbetala, med rättighet att blifva från
all vidare förbindelse fri; vare det honom tillåtet, så framt han inom tre helgfria
dagar efter erhållen underrättelse om olyckshändelsen och del af de upplysningar,
försäkringstagaren är i tillfälle att meddela, förklarar sig vilja af den rätt sig
begagna.
De kostnader till det försäkrade föremålets bergning, vård eller frigörelse,
som blifvit gjorda innan försäkringsgifvaren förklarat sig vilja försäkringssumman
utbetala, vare han dessutom skyldig att vidkännas.
§ 234.
Har försäkringsgifvare afslutit försäkring under förbehåll af:
l:o. “fri från krigsmolest“, då ansvarar han icke för krigsfara, ej heller för an¬
nan fara längre än till dess resan genom krigsfara hindras eller afbrytes;
2:0. “blott för sjöfara“, då ansvarar han icke för krigsfara, men väl för all an¬
nan fara, äfven sedan rosan blifvit hindrad oller hämmad genom krigsfara;
3:o. “fri från skada utom i strandningsfall“, då ansvarar han endast för skada,
tillkommen genom strandning, kantring, sjunkande och andra olyckshän¬
delser, hvarigenom fartyget blifvit ovärdigt att iståndsättas, för kostnader,
för skada, uppkommen genom eldsvåda, samt för skada, tillfogad genom
beskjutning af fiender.
Strandning anses ega rum, då fartyget under ovanliga förhållanden rå¬
kat på grund och antingen icke kan blifva flott eller blifva flott först efter
användande af ovanliga åtgärder, såsom kapning af master, kastning af
gods, o. s. v., eller efter att på skrofvet hafva lidit en betydligare skada,
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 164.
69
Om farans början och slut.
§ 235.
Försäkringsgifvarens fara börjar:
för fartyg och frakt, försäkrade för en resa,
i samma stund befälkafvaren gör början med att intaga last eller ballast;
för gods, förmodad vinst eller provision,
när godset, för att i fartyget inlastas, skiljes från land;
och upphör:
för fartyg och frakt,
när lossning af godset eller ballasten slutat eller, utan försäkringstagarens
försummelse, bort kunna sluta;
för gods, förmodad vinst eller provision,
när lossning slutat eller, derest den icke blifvit fördröjd genom försum¬
melse af försäkringstagare eller lastemottagare för hans räkning, bort kunna
sluta.
§ 236.
Vid försäkring af bodmeri- eller haveripenningar börjar faran, då pennin-
garne blifvit försträckta eller, om försäkringstagaren sjelf utgifvit liaveripennin-
garne, från den dag do blifvit för ändamålet använda, och slutar, då faran för de
föremål, å hvilka bodmerilåuet är taget eller haveripenningarne använda, skulle
hafva upphört i fall de varit försäkrade.
§ 237.
Tager man försäkring för fartygs fram- och återresa; fortfara försäkrings-
gifvarens ansvarighet oafbrutet från början af fartygets lastning i afseglingsort,
intill dess det, efter återkomsten, utlastadt är, såsom i § 235 sägs.
Tecknar någon försäkring å fartyg för dess utresa och en annan för dess
hemresa; då börjar den sednares och upphör den förres ansvarighet, när last eller
ballast för hemresan börjat intagas, ändå att någon del af den förra lasten ännu
är i fartyget qvar.
§ 238.
Försäkras gods för lossning i en eller annan af två eller flera hamnar un¬
der en resa: har sedermera fartyget till endera orten ankommit och hela lasten
eller en del deraf blifvit utlossad; vare försäkringsgifvare från vidare ansvarighet
fri och behålle ändå den betingade premien. Är åter försäkringsbrefvet stäldt på
den ena och den andra orten: anlöper fartygs befälhafvare endera af dem och
lossar någon del af lasten, men går med det öfriga till en eller flera af de andra
i försäkringsbrefvet utsatta orter; fortfare försäkringsgifvarens ansvarighet till des3
lossning å sista stället fullbordad är, inom den tid, i § 235 sägs. Äro åter både
fartyg och last försäkrade på flera orter under en och samma resa, gäller försäk¬
70
Exp e d i ti ons- Vts bolte ts Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
ringen å fartyget för hela resan, ändå att lasten å någon af bestämmelseorterna
ledan vore utlossad.
§ 239.
Vid försäkring, gällande från ort, dit fartyget ännu icke anländt, (§ 212),
anses försäkringsgifvarens ansvarighet hörja vid fartygets ankomst till samma ort,
och vid sådan försäkring, som i § 214 omförmäles, från den dag försäkringstagare
uppgifvit såsom afseglingsdag. Om, i någon af de händelser, nu sagde äro, å den
ort, dit fartyget ankommit, last eller ballast för vidare resa intages, vare om för¬
säkringsgifvarens ansvarighet lag, som i §§ 235 och 237 sägs.
§ 240.
Faran upphör i det fäll § 234 mom. 1 omförmäler, när krigsfaran börjat
utöfva inflytelse på resan; i det fäll § 234 mom. 2 omförmäler, med det försäk¬
rade föremålets prisdömande eller när faran skulle hafva upphört, om krigsfaran
ej blifvit undantagen.
§ 241.
År försäkring sluten på tid, då räknas tiden efter kalendern och dagen
från midnatt till midnatt. Försäkringsgifvaren ansvarar för faran under den dag
försäkringen börjar och don dag, då den slutar.
Tiden beräknas efter den ort, der fartyget sig befinner.
§ 242.
Nu måste försäkradt gods, för sådan fartyget åkommen skada, som i § 114
sägs, i annat fartyg, ett eller flera, omlastas; svare ändå försäkringsgifvare för
godset och ersätte försäkringstagaren all genom godsets omlastning förorsakad
skada och kostnad, så ock den förhöjning i frakt emot den förut betingade, som
han för godsets fortskaflände kan få vidkännas. Försäkringstagare vare dock
skyldig att, vid det ansvar i § 221 sägs, genast efter erhållen kunskap om den
skedda omlastningen, densamma försäkringsgifvaren kungöra.
§ 243.
Har man, vid anmälan om försäkring å fartyg och gods, som skall gå un¬
der konvoj, tillkännagifvit hvar konvojen stationerad är; svare försäkringsgifvaren
för all skada, äfven i den händelse att fartyg och gods varder uppbringadt innan
det till konvojen ankommit.
Chn skadans bestämmande.
§ 244.
Total förlust af fartyg eller gods anses ega rum, då dessa gått helt och
hållet förlorade, eller blifvit till sin ursprungliga beskaffenhet förstörda, eller
Expeditions-Ut^koltels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 464. 71
förklarade för god pris, äfven om delar af fartyget oller dess tillbehör blifvit
räddade.
§ 245.
Total förlust af frakt anses ega rum, då hela frakten gått förlorad.
§ 246.
Total förlust af förmodad vinst eller af provision anses ega rum, då det
gods, hvaraf vinsten eller provisionen skulle utgå, icke ankommer till bestäm-
molseorten.
§ 247.
Total förlust af bodmeri- elior haveripenningar anses ega rum, då af de
föremål, hvilka äro förbodmade, eller för hvilka haveripenningar blifvit utgifna,
ej något finnes öfrigt till bodmerilånets eller haveripenningarnes gäldande.
§ 248.
Eger total förlust rum, betalar försäkringshafvareu hela försäkringssumman,
med rättighet att öfvertaga hvad räddadt blifvit eller dess behållna värde.
Är ej tulla värdet försäkradt, tillkommer försäkringsgifvaren endast så stor
del af det räddade, som svarar emot försäkringssummans förhållande till försäk¬
ringsvärdet.
§ 249.
Är förmodad vinst försäkrad, och eger total förlust å densamma rum, der¬
igenom att godset, af hvars försäljning den förmodade vinsten skulle uppstå, blif¬
vit i nödhamn försåldt oller gått i gemensamt haveri förloradt; då skall, när i
förra fallet behållna värdet, i det sednare ersättningen, öfverskjuter godsets för¬
säkringsvärde, öfverskottot afdragas från hvad försäkringsgifvaren af den förmo¬
dade vinsten har att gälda.
§ 250.
Vid partiel skada å fartyg bestämmes skadans belopp såsom i §§ 151 och
152 sägs.
§ 251.
Vid partiel skada å gods, som till bestämmelsehamnen framkommer, utgö¬
res skadans belopp af så många procent af försäkringsvärdet, som skillnaden emel¬
lan godsets bruttovärde å bestämmelseorten i oskadadt tillstånd och dess brutto¬
värde dersammastädes i skadadt tillstånd utgör procent af bruttovärdet i oska¬
dadt tillstånd.
72
Expeditions-Utskottets Förs/ng till underd. Skrifvelse N:o 164.
Bruttovärdet i oskadadt tillstånd utrönes på sätt i § 153 mom. 1 sägs.
Bruttovärdet i skadadt. tillstånd utrönes genom godsets försäljning å auktion
eller, om försäkringsgifvaren det medgifver, genom uppskattning.
Pörsäkringsgifvaren skall dessutom ersätta de med godsets vård, besigtning,
uppskattning och försäljning förenade kostnader.
§ 252.
Har en del af godset under resan gått förlorad, består skadan af så många
procent af försäkringsvärdet, som värdet af det förlorade utgör procent af godsets
hela värde.
§ 253.
Blifver en del af godset, efter skedd sjöolycka, försåldt i nödhamn, utgöres
skadan af skilnaden emellan det sålda godsets behållna värde och dess försäk¬
ringsvärde.
§ 254.
Vid partiel förlust af frakt, utgöres skadans belopp af den del af frakten,
som gått förlorad.
§ 255.
Vid partiel förlust af förmodad vinst eller af provision, utgöres skadans be¬
lopp i händelse godset, hvarå vinsten eller provisionen skulle ega rum, kommer
skadadt fram till bestämmelseorten, af så många procent af det såsom vinst eller
provision försäkrade belopp, som skadan å godset utgör procent af dettas försäk¬
ringsvärde.
Har en del af godset icke kommit fram till bestämmelseorten, då består
skadans belopp af så många procent af det såsom vinst eller provision försäk¬
rade belopp, som värdet af det icke ankomna godset utgör procent af hela god¬
sets värde.
I sistnämnda fall iakttages, vid försäkring af förmodad vinst, föreskriften i
§ 249.
§ 256.
Vid partiel förlust af bodmeri- eller hafveripenningar, utgöres skadans be¬
lopp af den del af dessa fordringar, som af det föremål, hvarå bodmeripennin-
garne blifvit försträckta eller hafveripenningarne använda, icke, till följd af sed¬
nare inträffande olyckshändelse, kan gäldas.
§ 257.
Expeditons- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
73
§ 257.
Ersättning af partiel skada betalas fullt ut, när föremålet är försäkradt till
hela försäkringsvärdet, annars endast till så stor del, som svarar emot försäkrings¬
summans förhållande till försäkringsvärdet.
Om rätt till afträdande af försäkradt fartyg eller gods.
§ 258.
Kan, sedan fartyg blifvit, på sätt i § 151 sägs, förklaradt ovärdigt att
iståndsättas, lägenhet till omlastning ej anskaffas inom två månader från den dag
det skadade fartyget till nödhamn ankommit; bafve försäkringstagare rätt att god¬
set afträda. Nu möter periodiskt eller tillfälligt naturhinder, under längre tid,
för sjölägenhets anskaffande; då inträder försäkringstagares afträdesrätt ej förr, än
två månader från den dag, han styrker hindret hafva upphört.
§ 259.
Kommer skada å försäkradt fartyg och finnes, vid derå hållen besigtning
och värdering, såsom om haveri sägs, skadan å fartyget uppgå till trefjerdedelar
af försäkringsvärdet; ege försäkringstagare rätt att fartyget afträda.
§ 260.
Uteblifver all underrättelse opi fartyg,
vid resa till och ifrån ort inom Europa under sex månader för segelfartyg, och
fyra månader för ångfartyg;
vid resa emellan Europa och någon af de på denna sidan Goda Hoppsudden
eller Kap Horn belägna orter, nio månader, på andra sidan Goda Hopps¬
udden eller Kap Horn tolf månader;
vid resa emellan orter utom Europa sex, nio eller tolf månader, alltefter det
resans medellängd kan antagas till högst två, högst tre, eller mera än tre
månader;
må de försäkrade föremålen anses förlorade och kunna afträdas.
De ofvan uppgifna tider räknas från fartygets afgång från lastningsort eller
från den dag det sist afhördes.
Uppstår tvifvel om tidens beräkning, gälle alltid den längre beräkningen.
§ 261.
Yarder fartyg eller gods lagdt under embargo eller uppbringadt eller an¬
hållet genom någon annan åtgärd af högre hand eller taget af sjöröfvare, och
blifver ej fartvget eller godset frigifvet
Bih. till B. St. Fröt. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 10
74 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
inom sex månader, om uppbringningen skett i europeisk hamn eller i ett euro¬
peiskt haf eller i en till Europa icke hörande del af Medelhafvet, Svarta
Hafvet eller Asowska sjön;
inom nio månader, om uppbringningen skett i annat haf eller annan hamn,
belägen på denna sidan Groda Hoppsudden eller Kap Horn;
inom tolf månader, om uppbringningen skett i haf eller hamn på andra sidan
Goda Hoppsudden eller Kap Horn;
ege försäkringstagaren rätt att de försäkrade föremålen afträda.
De ofvan angifna tider räknas från den dag försäkringstagaren bevisligen
kungjort försäkringsgifvarén om olyckshändelsen
§ 262.
Vill försäkringstagare afträda försäkradt föremål:
1. efter § 259, gore han det inom två månader;
2. efter § 260, göre han det inom sex månader, då fartyget varit bestämdt till
hamn inom Europa, inom nio månader, när det varit bestämdt till hamn utom
Europa ;
3. efter § 261, göre han det inom sex månader, när olyckshändelsen skett i euro¬
peisk hamn eller europeiskt haf eller i en till Europa icke hörande del af
Medelhafvet, Svarta Hafvet eller Asowska sjön; i alla andra fall inom nio
månader.
Den i lfangifna tid börjar från den dag försäkringstagaren af besigtningen
erhållit kunskap; de i 2 och 3 angifna terminer från utgången af de i §§ 260 och
261 utsatta tider.
§ 263.
Har den i föregående § stadgade tid förflutit, utan att försäkringstagaren
derunder begagnat sin rätt att det försäkrade föremålet afträda, ege han dertill ej
vidare rätt, honom dock obetaget, att söka ersättning för liden skada enligt de i
denna lag stadgade grunder.
Har i det fall § 260 omförmäler, tiden för afträdandet blifvit försummad,
kan försäkringstagaren väl fordra ersättning för total förlust, men vare dock, om
det försäkrade föremålet kommer till rätta, och det dervid visar sig att total för¬
lust ej egt rum, skyldig att, derest försäkringsgifvaren det äskar och till honom
afstår sin rätt till det försäkrade föremålet, försäkringssumman återbära, emot af¬
drag af hvad som bör utgå såsom ersättning för möjligen timad portiel förlust.
A hvad sålunda återbäres gähle försäkringstagaren ränta med en half procent i
månaden.
§ 264.
Afträdande af försäkradt föremål skall ske utan vilkor och förbehåll, och
omfatta hela det försäkrade föremålet, eller hvad deraf å den tid var utsatt för
fara, samt kan ej återkallas.
Om likväl de uppgifna förhållanden, på hvilka afträdandet grundades, icke
bekräfta sig, eller, när föremålet afträddes, icke mera förefunnos, är afträdandet
Expeditions- Utskottets Förslog till utiderd. Skrifvelse, iV:o 164. 75
utan gällande kraft; men sedermera inträffade omständigheter, hvilka, om de förr
funnits, skulle hafva uteslutit rättigheten till afträdandet, verka ej pä detsammas
bestånd.
Yar ej hola värdet försäkradt, är försäkringstagaren skyldig att afträda en¬
dast så stor del af det försäkrade föremålet, som motsvarar försäkringssummans
förhållande till försäkringsvärdet.
§ 265.
I afträdande af fartyg år ej frakten inbegripen, såvidt den förr, än farty¬
get afträddes, är förtjent, enligt de i § 5 stadgado grunder.
§ 266.
Försäkringstagare vare skyldig att, när fartyg eller gods efter § 260 afträ-
des, med embetsbetyg af Svensk konsul eller annan behörig myndighet å de orter,
derifrån fartyget eller godset sist afgått, och dit det bestämdt är, styrka om och
när afsegling skett och att det ej till bestämmelseorten anländt; så ock, vid af¬
trädande i allmänhet af försäkradt föremål, att lemna försäkringsgifvaren skriftlig
uppgift å öfriga försäkringar, och å bodmerilån, som blifvit tecknade å de af-
trädda föremålen. I brist af sådan uppgift kan försäkringsgifvaren uppskjuta
betalningen; och räknas förfallotid ifrån uppgiftens aflemnande. Beträdes försäk¬
ringstagaren att hafva något svikligen förtegat eller uppgifvit; vare sin försäk¬
ringsrätt förlustig och återgälde till försäkringsgifvaren det han uppburit, med
ränta derå, en half procent i månaden, tilh återbetalning sker; straffes ock, der
omständigheterna svårare äro, för bedrägeri efter allmän lag.
§ 267.
Har man slutit försäkring på viss tid och är den tilländalupen förr, än
försäkringstagare efter § 260 eger rätt att de försäkrade föremålen afträda, vare
han dock berättigad att dem enligt sagde § afträda, emot det han innan försäk-
ringstidens slut gäldar en tillskottspremie, svarande mot den tid, som återstår till
dess rättigheten till afträdandet vidtager.
Cm skadans betalning.
§ 268.
Äro, efter inträffad sjöolycka, försäkringsgifvare och försäkringstagare ense
om den ersättning, som utgå bör, gälde försäkringsgifvare den inom en månad.
Kunna de ej om ersättningen sämjas, vare dispacheur eller den annars dertill för¬
ordnad är, skyldig att förhållandet utreda. Om fullständiga handlingars ingifvande
till dispacheuren, så ock om tid för dispachens kungörande och utfärdande, med
underrättelse om hvad till ändrings vinnande iakttagas må, vare lag som i §§ 165
och 166 sägs. För den tid betalning uteblifver öfver en månad från öfverens-
76 Expeditions-Ltskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
kommelsen eller dispacheus lifgifvande, håfve försäkringstagare rätt att laga ränta
tillgodonjuta.
§ 269.
Nu är fartyg eller gods rätteligen afträdt, då skall försäkringsgifvare, sist
en månad efter afträdande!, sin betalningsskyldighet fullgöra. Har försäkrings¬
gifvare, innan tiden för afträdande af uppbringadt fartyg eller gods ute är, fått
bevislig del af laga kraftvunnet utslag; hvarigenom de blifvit förbrutna dömda;
vare skyldig att, inom en månad efter delfåendet af det utslag, försäkringssumman
utgifva. Fördröjer han betalningen utöfver denna tid; gälde derefter laga ränta
å försäkringssumman.
§ 270.
Har försäkradt föremål gått förloradt eller lidit så stor skada, att till dess
fullständiga utredande längre tid erfordras, och kan emellertid bestämmas, till
hvad belopp försäkringsgifvarens skuld kommer att minst uppgå; vare försäkrings-
gitvaren skyldig att, inom en månad från emottagande af sådan utredning, gälda
nämnda belopp.
Försäkringsgifvaren vare derjemte förbunden att vid anfordran förskjuta:
1:0. vid haveritillfällen, i afdrag på hvad han framdeles kan kännas skyldig
att betala, så mycket som kan antagas motsvara två tredjedelar af den på
honom fallande andel af nödiga utgifter för det försäkrade föremålets berg¬
ning och vård;
2:o. vid uppbringning af fartyg eller gods, den på honom fallande andel af re-
klamationskostnaderna.
§ 271.
Har dispacheur i samma sak verkställt utredning af förhållandet emellan
försäkringsgifvare och försäkringstagare och utredning och fördelning af gemen¬
samt haveri, vare hans ersättning för den förra utredningen inbegripen i ersätt¬
ningen för den sednare.
Om återgång af försäkring och återbäring af premien.
§ 272.
Har, sedan försäkring sluten är, fartygets resa blifvit helt och hållet in¬
ställd, eller kommer godset ej att inlastas, vare försäkringen upphäfven och för¬
säkringsgifvaren skyldig att den emottagna afgiiten återbära; dock njute han, i
ersättning för kostnader, en fjerdedels procent af försäkringssumman eller halfva
försäkringsafgiften1, om den är mindre än en half procent.
Nu är, då resa varder inställd, lastning redan börjad, eller nödgas försäk¬
radt fartyg, som från aflastningsorten afgått, för motvind eller andra orsaker dit
Expeditions-Utskottets Förslag till anderd. Skrifvelse, N:o 164. 11
återvända, och blifver resan sedan alldeles inställd; vare ock försäkringen utan
verkan. I ty fall beliålle dock försäkringsgifvare så mycket af den erlagda för-
säkringsafgiften, som, i förhållande till den fara försäkringsgifvaren redan lupit,
skiljomän, der ej öfverenskommelse kan träffas, finna skäligt bestämma; men det
öfriga af premien återbäres med ofvan bestämda afdrag.
Om skiljomännens väljande och beslutanderätt vare lag, som i § 321 sägs.
§ 273.
Blifver försäkringsgifvarens ansvar inskränkt till en del af försäkringssum¬
man (§ 192), eller kommer en sednare i god tro afsluten försäkring att till en
del eller helt och hållet förfalla (§§ 193 och 202); då skall en så stor del af pre¬
mien, som svarar emot den del af försäkringssumman, för hvilken försäkrings¬
gifvarens ansvar upphör, återbäras; dock med sådant afdrag, som i § 272 sägs,
beräknadt i förhållande till den del af premien, som sålunda kommer att återbäras.
§ 274.
Kommer ej fartyg fram till den ort, hvarifrån försäkring, såsom i § 212
sägs, vidtager; håfve försäkringstagare rätt att erlagd premie, efter afdrag, som i
§ 272 stadgas, återbekomma.
Om förmånsrätt till betalning ur fartyg, frakt och inlastadt gods.
§ 275.
Nedanstående fordringar skola, efter 17 kapitlet 7 § andra punkten Han-
dels-Balken, och sins emellan efter den ordning, hvari de här nedan förekomma,
njuta betalning ur fartyget och bruttofrakten af den resa, hvarunder fordringarne
uppstått, nemligen:
l:o. befälhafvarens och besättningens hyror;
2:o. fartygets haveribidrag, lån, som befälhafvare på bodmeri tagit och fordringar
för de till fartygets behof enligt § 42 försålda andelar af lasten:
3:o. öfriga fordringar, för hvilka rederiet häftar endast med fartyg och frakt;
4:o. de af redarne för hvarandra gjorda förskott eller upptagna lån, sorn i § 7
omförmälas.
De här upptagna förmånsrätter till fartyg och frakt upphöra, derest de ej
göras gällande genom stämning eller lagsökning inom sex månader från fartygets
ankomst till den Svenska hamu, der, efter fullbordan af den resa, under hvilken
fordran uppstått, slutlig lossning verkställes.
§ 276.
Af de i föregående § under 1, 3 och 4 omförmälda fordringar skola de,
hvilka äro upptagna under samma nummer, njuta lika rätt, när de uppstått under
78 Expeditions- UIs kullets Förslag till under d. Skrifvelse. N:o 16 4.
gamma resa. Fordringar, hvilka äro under 2 upptagna, skola njuta lika rätt, när
de uppstått i samma hamn, för samma olycka och under samma resa; eljest håfve
af dessa fordringar, när de uppstått under samma resa, den yngre företräde fram¬
för den äldre.
Hafva nu sagde fordringar uppstått under olika resor, skola de under en
sednare resa uppkomna, i den ordning sig emellan, som ofvan stadgas, njuta före¬
träde framför alla dem, som härleda sig från en tidigare resa; dock bibehålla be¬
fälhafvare och besättning sin förmånsrätt för all ogulden hyra, som härrör Irån
det sista förhyringskontraktet.
§ 277.
Försäljes hela fartyget utmätningsvis, eller på sätt i § 47 omförmäles, upp¬
hör för ofvantiämnde fordringsegare pant- och förmånsrätt till fartyget; i stället
håfve fordringsegaren enahanda rätt till köpeskillingen.
§ 278.
Öfvergår eganderätten till fartyg genom frivillig afhandling, häftar det fort¬
farande för de fordringar, i § 275 omförmälas.
§ 279.
Har fartyg i gemensamt haveri, eller till följd af någons vållande, gått för¬
loradt eller blifvit skadadt, eller har frakt på sådant sätt helt och hållet eller
till någon del gått förlorad, skola de här ofvan nämnde fordringsegare hafva
samma rätt till de, rederiet tillkommande, ersättningar, som till fartyget och
frakten.
§ 280.
Förmånsrätt i frakt upphör, när frakten blifvit till redaren inbetalad.
Redare, som uppburit frakt eller öfverskott af köpeskilling för fartyg, som
blifvit försåldt på sätt i § 277 sägs, står icke i ansvar för fordran, för hvilken
han icke personligen häftar, med mera än som återstår efter till andra af far¬
tygets fordringsegare gjorda utbetalningar, äfven om dessa hafva mindre rätt, så¬
vida icke förstnämnda fordran varit honom kunnig.
Samma lag vare der liqvid skett af de i § 279 omförmälda ersättningar.
§ 281.
Fordringar, hvarom här nedan förmäles, ega sinsemellan i följande ordning
rätt till betalning ur inlastadt gods, som för fordringarne häftar, nemligen :
l:o. bodmerilån, under sista resan upptaget, med ränta och premie, ehvad lånet
är förfallet eller ej, samt bidrag till gemensamt haveri under sista resan,
och håfve, bland fordringar, som i denna punkt nämnas, den yngre före¬
träde för den äldre;
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skri frelse, N-.o / 64. 79
2:o. iunestående frakt och ersättning för öfverliggedagar. Är bodmerilåu upp¬
taget endast för lastens skull, håfve frakten och ersättningen för öfverligge-
dagarno företräde.
§ 282.
Har gods gått förloradt eller blifvit skadadt i gemensamt haveri eller till
följd af någons vållande, eller är godset för fartygets behof försåldt; vare om
fordringsegarens rätt till ersättningen lag, som i § 279 stadgas.
§ 283.
Låter befälhafvare eller redare gods lossas till befraktarens eller lastemot-
tagarens förfogande, utan att frakt, ersättning för öfverliggedagar och haveribi¬
drag guldua äro; håfve sedan i godset ej förmånsrätt till betalning. Medgifver
innehafvare af bodmeribref slik lossning af panten innan lånet betaladt är, vare
lag samma.
Om preskription i sjöråttsmål.
§ 284.
Fordringar, för hvilka rederiet ansvarar endast med fartyg och frakt, skola,
vid fordringsrättens förlust, utsökas inom två år från fartygets ankomst till den
Svenska hamn, der, efter fullbordan af den resa, under hvilken fordran uppstått,
slutlig lossning verkställes.
§ 285.
Försäkringstagares och försäkringsgifvares anspråk emot hvarandra upphöra,
om de ej genom stämning eller lagsökning göras gällande inom fem år efter den
dag, fordran uppstått.
Har fartyg blifvit afträdt derföre, att det under viss tid ej afhörts, löper
preskriptionstiden för anställande af talan om betalning eller återbäring från och
med den första dagen af den tid, då försäkringstagaren egt att fartyget afstå.
§ 286.
Är i sjörättssak fordran genom domstols beslut, godkänd räkning eller ut-
gifvet skuldebref bestämd; gälle för fordrans utsökande den i allmän lagstadgade
preskription.
80
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164.
Örn brott i tjensten af befälhafvare eller besättning.
§ 287.
Antager befälhafvare i rederiets tjenst sjöman, hvilken, honom veterligen,
ej från sin förra tjenst ledig är; straffes med böter från och med fem till och med
femtio riksdaler.
§ 2.88.
Gör befälhafvare sig skyldig till bristande omsorg vid fartygets utrustning
och proviantering eller till vanvård af fartyget och dess tillhörigheter, eller till
vårdslöshet vid dess förande eller till grof försummelse af redares, godsegares eller
försäkringsgifvares rätt och bästa; straffes med böter från och med tio till och
med femhundra riksdaler eller med fängelse från och med en månad till och med
två år.
§ 289.
Öfvergifver befälhafvare, under resa, det honom anförtrodda fartyg och så¬
lunda ur tjensten afviker, dömes till straffarbete från och med två till och med
fyra år.
Lemnar han fartyget, när det är stadt i fara, utan att iakttaga hvad § 176
stadgar eller hvad i öfrigt åligger honom som en god sjöman; straffes med böter
från och med etthundra till och med femhundra riksdaler eller med fängelse från
och med en månad till och med två år.
§ 290.
Använder befälhafvare oskäligen sin rätt att straffa, eller öfverskrider han
densamma, eller förhåller han besättningen dess lagliga kost, dömes, såsom för
uppsåtlig misshandel, efter allmän lag.
§ 291.
För vårdslöst förande af skeppsdagbok eller för underlåtenhet att, i de fall
sådant stadgadt är, densamma uppvisa, straffes befälhafvare med böter från och
med tio till och med tvåhundra riksdaler.
Vägrar befälhafvare utan lagligt hinder att, i de fall § 60 mom. 2 omför-
mäler, sjöfolk å sitt fartyg emottaga, straffes med böter från och med trettio till
och med femhundra riksdaler.
§ 292.
I de fall § 289 omförmäler samt, der omständigheterna synnerligen försvå¬
rande äro, jemväl i de fall §§ 288 och 290 omförmäla, kan förlust af sådan rättig¬
het
Expeditions-Utskottets Förslog till underd. Skrifvelse, N:o 164. 81
het att föra fartyg, för utöfvande hvaraf särskilda vilkor äro stadgade, på viss tid
eller för alltid befälhafvaren ådömas.
§ 293.
Sjöman, som tager hyra innan han från sin förra tjenst ledig är, eller un¬
derlåter att å öfverenskommen tid sig i tjensten inställa, straffes med böter från
och med fern till och med femtio riksdaler.
Går han utan lof från bord eller har han efter erhållet lof fartyget lemnat,
men först efter utsatt tid sig åter inställt; straffes med böter såsom nu sagdt är.
Öfvergifver han fartyget när det är i fara, utan att iakttaga hvad § 176
stadgar eller hvad som i öfrigt åligger honom som en god sjöman; dömes till bö¬
ter från och med femtio till och med tvåhundra riksdaler eller till fängelse från
och med en månad till och med ett år. Yisar någon försumlighet eller motvilja
vid oly8kstillta.llet eller vid bergningcn, vare han förlustig inneståendo hyra, till
en del eller helt och hållet, efter omständigheterna.
§ 294.
Rymmer sjöman ur tjensten, straffes med fängelse från och med en månad
till och med sex månader och vare sin innestående hyra förlustig. Förekomma
mildrande omständigheter eller vänder rymmaren frivilligt tillbaka, straffes med
böter från och med fem till och med femtio riksdaler eller med fängelse från och
med en månad till och med fyra månader.
§ 295.
Förer sjöman utan befälhafvarens tillstånd varor ombord, straffes med böter
från och med fem till och med tvåhundra riksdaler.
§ 296.
Begår sjöman dråp å befälhafvare eller gör han eljest å honom uppsåtlig
misshandel, eller förolämpar honom med smädeligt yttrande, hotelse eller missfir-
melig gerning, straffes efter allmän lag såsom vore brottet emot husbonde föröfvadt.
§ 297.
Sätter sig sjöman upp och vägrar befälhafvare lydnad, straffes med böter
från och med tio till och med femhundra riksdaler eller med fängelse från och
med en månad till och med sex månader, eller, der omständigheterna synnerligen
försvårande äro, med straffarbete från och med två måDader till och med ett år.
Vägras styrman lydnad, då han icke i befälhafvarcs ställe är, vare straffet
böter från och med fern till och med femhundra riksdaler eller fängelse från och
med en månad till och med sex månader.
Bih. till B. St. Prot. 1862—1863, 10 Sami. 1 Å/d. 15 Haft. 11
82 Expeditions-Utskutlets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 164.
§ 298.
Sätter sig sjöfolk, efter inbördes rådslag, tillsammans och vägrar befälhaf-
varen lydnad; då dömes hvar och en af de brottslige till straffarbete från ocb med
två till och med sex år; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mild¬
rande, straffet kunna till sex månaders straffarbete nedsättas. Samma lag vare
ock, der två eller flere af besättningen i förening, ändå att inbördes rådslag ej
föregått, tvinga befälhatvaren till någon åtgärd eller honom derifrån hindra.
§ 299.
Om någon af besättningen med våld eller hot, som innebär trängande fara,
öfverfälle!- bcfälhafvaren oller någon annan för att bemägtiga sig fartyget eller nå¬
got af dess till horig lieter eller lasten eller delar deraf; dömes, om brottet föröfvas
under det fartyget är i öppen sjö, till straffararbete på lifstid, eller i tio år, men
i annat fall till straffarbete från och med fyra till och med tio år.
Den öfverfallne hafva magt att värja lif, fartyg och last. Får, genom hans
sjelfförsvar, någon död eller kroppskada; ligge ogild.
§ 300.
Begår sjöman, under resa, brott af den art, att svårare straff än fängelse
derå följa kan, ege befälhafvare att hålla den brottslige i fängsligt förvar, till dess
han till vederbörlig myndighet öfverlemnas.
§ 301.
Förbrytelser efter §§ 287, 291 mom. 1, 293, 294, 295 och 297 må ej åtalas
af allmän åklagare, der ej målsegande saken till åtal angifver. I afseende å för¬
brytelser, som omförmälas i §§ 290 och 296, gälle, beträffande rätt till åtal, hvad
för sådana förbrytelser i allmän lag stadgas.
Böter, som enligt denna lag ådöruas, tillfälle Kronan och gälle om deras
örvandling hvad allmänna lagen innehåller.
Om laga domstol och rättegång i sjörätt,smål.
§ 302.
Uppstår tvist om fartygs byggande eller förande, tjenstebefattning derå, sjö¬
folks aflöning, rätt till fartyg eller till gods, som i fartyget är, eller sådant efter
denna lag utgående skadestånd, hvilket ej tillhörer dispacheurs urskiljande, gånge
tvisten till domstol i den ort, der fartyget finnes eller svaranden sitt hemvist häf¬
ver, eller till Bådstufvurätten i stad, som endera af dessa orter närmast är.
Expeditions-Vtskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 164. 83
Hufvudredarens hemvist vare rederiets. Finues ej huvudredare, sä, räknas
för rederiets hemvist den ort, hvarest fartygets störste delegare, eller om flere ega
de större men sinsemellan lika lotterna, endera af samma delegare har sitt hemvist.
Är, för upptagande af tvist, som skall efter denna lag bedömmas, öfver¬
enskommelse parterna emellan träffad om viss ort, då må ock domstolen i den
ort sökas.
I de mål, der fråga är om anspråk på fartyg eller frakt, till följd af be-
fälhafvarens görande eller låtande, må man söka honom eller rederiet, eller ock
begge; och vare i sednare fallet den flätt behörig, der endera är skyldig att svara.
§ 303.
Kommer tvist upp emellan försäkringstagare och försäkringsgifvare eller
emellan dem och någon, som med försäkringen haft befattning, och är saken icke
af beskaffenhet att den, enligt denna lag, bör af dispacheur handläggas; gånge
den tvist till Rådstufvurätten i den stad, hvarunder svaranden lyder, eller, om
han å landet bosatt är, till Rådstufvurätt i närmaste stad.
§ 304.
Göres invändning emot domstols behörighet, eller om flere parters instäm¬
ning till gemensamt svaromål, gifve Rätten utslag deröfver; dock må emot det
utslag särskilda besvär ej anföras.
§ 305.
Åtnöjes man ej med den fördelning i försäkrings- eller haverimål, som för¬
ordnad dispacheur verkställt; söke då ändring deri genom tvefald skriftlig inlaga,
och ingifve den, så ock den klandrade utredningen och de handlingar, hvarå kä¬
randen sig beropar, till Rådstufvurätt i den stad, der dispachen ntgifven är, sist
innan klockan tolf å tretionde dagen från den, dispachen utgifven hiet. Ä den
inställelsedag vare ock svaranden tillstädes och emortage vederpartens inlaga till
besvarande inom den tid Rådstufvurätten föreskrifver, dock ej öfver fjorton dagar
från delfåendet. Svaranden gifve tvefaldt svar in och bifoge de handlingar, han
åberopar och som ej redan ingifua äro.
Uteblifver någon af parterne å den tid, som först sagd är; bafve sin talan
förlorat, der han ej antingen inom samma tid visar laga förfall, som hans instäl¬
lelse då hindrar, eller ock, sist inom åtta dagar efter inställelsedageu, styrker, att
han förfall haft och att han ej kunnat Rätten det tillkännagifva. Visar han laga
förfall, som nu nämndt är, förelägge Rätten ny tid, högst åtta dagar, att med
käromål inkomma eller svar afgifva. Har käranden uteblifvit och ej heller inom
den tid, som sagd är, förfall visat; tage då svaranden Rättens bevis att dispachen
ej inom laga tid öfverklagad är, och gällö den sedan till efterrättelse.
§ 306.
Ej må i de mål, föregående § omförmäler, med mera än en skrift å hvar¬
dera sidan käras och svaras. Äskar part muntligt förhör eller begär han att i
84 Expedilions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o ■Z64.
saken vittnen afköra; göre derom anmälan sednast vid skriftvexlingens slut och
sätte derefter Rätten det förhör genast ut. Förhör må ej tillåtas, der det ej sö-
kes inom tid, nu sagd är.
§ 307.
När skriftvexling och förhör äro vid Rätten slutade; kalle då den, sist åtta
dagar derefter, parterne att välja särskild nämnd till sakens afgörande. Den
nämnd skall bestå af fem fullmyndige, välfrejdade, ojäfvige och sakkunnige män,
af hvilka ordföranden bör vara lagkunnig. Fyra ledamöter väljas af parterne in¬
för Rätten, två å hvardera sidan, och ordföranden utses af Rätten. Komma par¬
terne å ömse sidor öfverens att, utan val, utse fyra ledamöter; vare det ock gildt.
§ 308.
Äro å någondera sidan flere, som i saken del hafva och kunna de ej om
valet sämjas; gifve hvardera upp en man till nämnden, hvarefter genom lottning
inför Rätten utses de två, som af de föreslagne skola i nämnden sitta.
§ 309.
Har svaranden å inställelsedagen ej tillstädeskommit eller uteblifver part
utan förfall, då han till val af nämnd kallad är, eller undandrager han sig eljest
att ledamot i nämnden välja eller föreslå; ege Rätten att ledamot i nämnden för
honom utse.
§ 310.
Göres jåf emot den, som väljes eller föreslås att i nämnden sitta eller emot
den, som af Rätten dertill nåmnes; pröfve det Rätten. Sedan nämnden aflagt ed,
må sådant jåf ej upptagas, der ej anmälan derom hos Rätten sker förr, ån nämnden
sitt beslut fattat och den, som jåfvet gör, gitter visa att den omständighet, hvarpå
han jåfvet grundar, först efteråt tillkommit eller honom kunnig blifvit.
§ 311.
Jåf emot den, som af part väljes eller föreslås eller af Rätten nåmnes att i
nämnden sitta, åro:
l:o. de som, enligt allmän lag, emot domare gälla;
2:o. om den, som i nämnden sitta skulle, står under förmynderskap eller under
någondera partens husbondevålde, eller af honom lön eller underhåll njuter;
3:o. om han, såsom embets- eller tjensteman, lyder under någondera partens för¬
manskap ;
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, iV.-o 164. 85
4:o. om han år förlustig medborgerligt förtroende eller står under tilltal för brott,
som med förlust af medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid be-
lagdt år, eller år förklarad ovårdig att i Rikets tjenst nyttjas.
Gillas jåfvet; då skall ny ledamot, i den ordning ofvan stadgadt år, utses.
§ 312.
Den som bor långre bort ån fyra mil från det ställe, der nämnden sitta skall,
eller år öfver sextio år gammal, vare ej skyldig att i nämnden deltaga. Ej må
eljest någon, som dertill kallad varder, draga sig, utan förfall, det förtroende undan.
Har ledamot förfall eller eljest rättighet att förtroendet sig afsåga, tillkånnagifve
det Rätten så tidigt han kan, och varde ny ledamot, i den ordning ofvan stadgas,
utsedd.
§ 313.
Nu år fulltalig nämnd utsedd; kalle då Rätten den att å viss dag sig in¬
finna, der den ej genast tillstädes år. Ledamot af nämnden skall inför Rätten med
ed bekräfta, att han, utan våld och mannamån, enligt lag och efter båsta förstånd
och samvete skall verkställa den pröfning, hvartill han kallad blifvit. Sedan eden
svuren år, öfverlemne Rätten genast till ordföranden i nämnden alla af parterne i
saken ingifna handlingar, så ock protokoll öfver hållet förhör och sammanträde der¬
efter nämnden utan dröjsmål att saken granska och afgöra.
§ 314.
Ej må, vid nämnd, muntligt förhör tillåtas, utan så år, att nämnden, till när¬
mare utredande af någon omständighet, finner parternes hörande nödigt. Har öfver
något ersättningsanspråk dispacheur sig ej utlåtit, eller år hans utredning i annat
afseende ofullständig och kan det icke, efter dispacheurs hörande, af nämnden ome¬
delbarligen råttas; håfve nämnden magt att målet i de delar till ny utredning af
dispacheuren återförvisa. Den nya utredningen varde derefter af dispacheuren in¬
sänd till Rätten, som, efter det parterne lemnats tillfälle att deröfver sig yttra, hand-
lingarne till nämnden för vidare åtgärd öfverlemnar.
§ 315.
Kommer, under det parternes tvist hos nämnden anhängig år, någon och be¬
går att hörd varda, förty att saken hans rått rörer, och visar han skål dertill; låte
nämnden honom få kunskap om det som i saken förekommit, höre ock parterne
öfver hans påstående och infordre, der hans anspråk outredt år, dispacheurs yttrande.
Sedan utlåte sig nämnden, i ett sammanhang, öfver den mellankomnes och de förre
parternes talan.
Åberopar mellankommande part vittnen, att sin talan dermed styrka, öfver¬
lemne nämnden till Rätten att om sådant förhör i laga ordning besörja. Protokoll
86 Expe(lilioris- Uts kottets Förslag till underd. Skri/velse, N:o 164.
öfver förhöret skall till nämnden aflemnas inom åtta dagar efter det förhöret skett,
såvida det inför Rätten egt rum, eller inom två dagar från det protokollet Rätten
tillhandakomma, der förhöret vid annan domstol föregått.
§ 316.
Vid sakens slutliga pröfning beståmme ock nämnden om och till hvad belopp
rättegångskostnad af tappande part gäldas bör; så ock om parterne, gemensamt eller
endera, skola utgifva det arfvode, hvartill nämnden, i och för sakens handläggning,
berättigad år. Det arfvode vare två procent af den summa, som omtvistas, dock
så, att etthundra riksdaler år det minsta och femhundra riksdaler det högsta, som
till nämnden i arfvode utgå bör.
§ 317.
Hvad de fleste i nämnden såga, gäfle för nämndens beslut. Sedan nämnden
sitt beslut fattat, läte ordföranden det upptecknas och af nämnden underskrifvas och
lemne det sedan till Rättens ordförande, hvarefter Rätten läte det i sitt protokoll
införas och gifve, på grund deraf, dom i saken till parterne ut.
Hvad nämnden beslutit skall till efterrättelse lånda; ej må i det beslut än¬
dring sökas. Der så hända skulle, att nämnden satte skadestånd eller annat, hvar¬
om den besluta skall, till högre belopp, ån som åskadt varit, gålle dock beslutet ej
för mera ån detta belopp, Har skadestånd, eller annat, hvarom fråga år, blifvit till
visst belopp medgifvet och varder det af nämnden till lägre belopp satt; gånge ändå
ut hvad medgifvet var.
De handlingar, hvilka ej till parterne återställas, skola till Rättens vård
öfverlemnas.
§ 318.
Vill någon klaga öfver pröfningen af jåf mot dem, som i nämnden sutit,
eller påstår någon eljest att, vid nämndens sättande, ej så tillgått, som nu före-
skrifvet år; den klagan må i vanlig rättegångsordning fullföljas genom besvär, för
hvilkas ingifvande tiden räknas från den dag Rätten slutligt utslag i saken gifvit.
Varder sådan klagan gillad, förfalle all verkan af nämndens beslut och förordne
Hofrätten att nämnd ånyo såttas skall. Ej må Hofrätt till pröfning upptaga jåf,
som vid Rådstufvuråtten ej fråmståldt varit, innan nämnden sitt beslut gaf.
§ 319.
Var part, som efter § 307 till val af nämnd kallad blifvit, från Rätten borta,
når nämnden valdes, och vill han sedan visa att han då hade förfall, och att han ej
kunde gifva Rätten det tillkänna; stånde honom fritt att sin vederpart till samma
Rått instämma inom trettio dagar efter den, till hvilken han för val af nämnd varit
kallad. Gitter han, sedan så ståmdt år, bevisningen fullgöra; förfalle all verkan af
nämndens beslut och läte Rätten nämnd ånyo sätta.
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrijvelse N:o i64. 87
§ 320.
Har redare eller godsegare afstått sin egendom till borgenärers förnöjande,
då skall hvad lag i sådant fall stadgar, galla i afseende å upptagande af tvist om
förmånsrätt enligt denna lag.
§ 321.
Till de skiljomån, som i §§ 10, 24, 31, 80, 87, 93 och 272 omförmäles, skola
parterna utse en hvardera, hvarefter de sålunda utsedde gemensamt välja den tredje.
Undandrager sig part att utse skiljomån, eller kunna de utsedde ej om valet sig
förena, eger nårmaste Magistrat eller Underrätt att derom förordna.
Hvad de fleste skiljomånnen såga, skall, änskönt någondera parten vill söka
domaren, gå i verkställighet, med mindre domaren eller konungens Befallningshaf¬
vande annorlunda förordnar.
§ 322.
Brottmål, som efter denna lag afdömas, skola upptagas af Rätten i den ort
inom riket, der brottet timat, eller, der det skett under resa, vid domstol i den
Svenska ort, dit den brottslige först ankommit eller der han eljest träffas kan.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1864.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o {65.
1
\:o 165.
Uppläst och gortkändl hos Ridd. och Adeln den 17 Nov. 1865.
Preste-Ståndel den 17 — —
Borgare Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående rättighet för Kyrko¬
herden G. A. von Zweigbergks enka, Maria Hceggren att upp¬
bära arrendet m. m. af indragna predikantsbostållena Törnes¬
torp och Hofstena Lunnagården i Skaraborgs län.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 147 och Mein. N:o 204.)
S. A. K.
Hos Rikets Sländer har vid innevarande riksdag blifvit omförmäldt, att, sedan,
genom Kongl. Resolution af den 18 Mars 1779, dåvarande Regementsskrifvaren vid
Westgöta regemente, Carl Haggren, fått sig tillförsäkrad åbo* och besittnings-rälten å
till Generallörråds-kassan indragna predikantsboställena vid nämnda regemente Törnes¬
torp, | mantal, och Hofstena Lunnagården, \ mantal, i Skaraborgs län, Kyrkoherden
G. A. von Zweigbergk, såsom gift med bernälde Hteggrens sondotter, Maria Haggren,
uppå gjord underdånig ansökning, genom Nådig Resolution den 19 Septembergl827
tillåtits att för sin lifstid varda vid åborätten till nämnde hemman bibehållen. Det
misstag, som egt rum vid sammanfattandet af Kyrkoherden v. Zweigbergks nyssberörda
underdåniga ansökning, genom äskandet af åborätten till ifrågavarande boställshemman
endast för bernälde kyrkoherdes lifstid, uppenbaras tydligen deraf, att det varit uteslu¬
tande lill följd af hans äktenskap med Maria Hseggren, som han egt till Kongl. Maj:t
ingifva samma ansökning och fått densamma i Nåder beviljad. Följden af detta miss¬
tag bade dock Kyrkoherden von Zweigbergk och bans hustru ansett sig icke behöfva
undanrödja med afseende å Kongl. Maj:ts under den 31 Juli 1829 lill chefen för West¬
göta regemente allålna Nådiga Bref, enligt hvilket Kongl. Majit dels bifallit ålskillige
åboers å så beskaffade boställshemman gjorda ansökning alt få jemte deras hustrur,
de sednare så länge de efter mannens frånfälle förblelve i enkestånd, bibehållas vid
besittningen af samma boställen, dels ock, uppå hemställan af Regements-chefen, stad-
Bih. till B. St. Prot. {862—1865, 10 Sami. { AJd. i6 Haft. 1
2
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 465.
gat, att åboerne å de andra bostadsdelar af ifrågakomne beskaffenhet, hvilkas innehaf¬
vare om en sådan fortvarande besittningsrätt sig då icke i underdånighet anmält, jem¬
väl egde, om de så åstundade, enahanda förmån åtnjuta. Sedan Kyrkoherden von
Zweigbergk år 1857 aflidit, hade likväl hans enka, utan föregången uppsägning eller
(ardags åtnjutande, blifvit från åborätten skiljd derigenom, att hemmanen i Februari
månad 1859 utarrenderats först på ett år och sedermera på längre tid. Väl hade
enkan von Zweigbergk sedermera hos E. K. Maj:t sökt all varda vid åborätten under
sitt enkoslånd bibehållen, men genom Nådigt Bref till Kammar-kollegium bade E. K.
Maj:t förklarat Sig icke kunna, ulan Rikets Ständers medgifvande, till ansökningen
lemna bifall, enär boställena blifvit utarrenderade och arrendebeloppen till Statsverket
ingått; äfvensom E. K. Majit, enligt särskild Resolution den 28 Februari nästlidet år,
uppå enkan von Zweigbergks ytterligare ansökning, icke ansett Nådig Proposition till
Rikets Ständer böra i ämnet af E. K. Majit framställas. Då emedlertid enkan von
Zweigbergks rätt till åboskapet å hemmanen grundar sig på föreskriften uti ofvan åbe¬
ropade Nådiga Bref den 31 Juli 1829, bar uti hos Rikets Ständer gjord framställning
nu blifvit yrkadt, att hon inålte få behålla åbo- och besittningsrätten tili eller arrendet
af de utaf bennes aflidne man i lifstiden innehafda, indragna predikantsboställena Tör¬
nestorp och Holstena Lunnagården, samt att hon måtte berättigas att af Statsverket
uppbära det arrende, som för boställsheminanen till Statsverket ingått under tiden från
den 14 Mars 1859 till den dag, då hon komme i åtnjutande af åborätten.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och då derjemte styrkt blifvit, att
enkan von Zweigbergk, som är född den 28 Maj 1798, befinner sig i torftiga omstän¬
digheter jemte tvenne döttrar, som af sjukdom äro förhindrade att sig sjelfva försörja,
sä hafva Rikets Ständer, ehuru någon ostridig besittningsrätt till ifrågavarande hemman
icke torde kunna henne tillerkännas, beslutat att enkan von Zweigbergk, emot det att
hon ansvarar för den af hemmanen Törnestorp och Holstena Lunnagården utgående
ränta, berättigas att från och med den 14 Mars innevarande år och framgent under
sin återstående lifstid, intilldess annan författning med hemmanen kan vidtagas, upp¬
bära det för dem inflytande arrende, samt att tillika erhålla skilnaden emellan det
arrendebelopp som från den 14 Mars 1859 till samma dag innevarande år till Stats¬
verket för hemmanen influtit eller kommer att inflyta samt det sammanlagda beloppet
af de räntor, som för samma tid bort frän hemmanen utgå, derest enkan von Zweig¬
bergk varit i orubbad besittning deraf.
Hvilket Rikets Ständer härmed lå hos E. K. Majit i underdånighet anmäla;
framhärdande etc.
Stockholm den 16 November 1863.
Expedit,tuns- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 166.
:i
\:o 166.
Uppläst och godändt hos Ridd. och Adeln den 17 Nov. 1868.
Presle-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående med Konungariket Belgien af-
slutade traktater om upphörande af Schelde-tullen, m. m.
(Stats-Utskottets Uti. N:o 166.)
S. A. K.
Sedan E. K. Maj:t under den 14 sistlidne Augusti uti Nådig Proposition till Rikets
nu församlade Ständer meddelat, att dels den 26 sistlidne Juni en på fullkomlig reci-
Erocitet grundad Handels- och Sjöfarts-traktat blifvit emellan de förenade rikena och
konungariket Belgien afslutad, dels ock den 16 derpåföljande Juli emellan Belgien, å
ena sidan, samt Sverige och Norige jemte flera stater, å den andra, blifvit afslutad en
allmän traktat rörande Schelde-lullens upphörande, samt genom förstberörda traktat,
egnad att öka och underlätta de redan icke obetydliga handels- och sjöfartsförbindel-
serna emellan Sverige och Belgien, Sverige, med afseende å tullsatserna, ej allenast
kommit i åtnjutande af alla de förmåner, som i Belgien åt andra nationer beviljats,
utan ock derutöfver erhållit en icke obetydlig nedsättning i tullen å stångjern, tackjern
och gjutgods äfvensom trävaror, och, beträffande sjöfartsafgifterna, genom samma trak¬
tat blifvit stadgadt, alt från och med den dag, då, genom en allmän öfverenskommelse,
Schelde-tullens kapitalisation blifvit försäkrad, tonnage-afgifterna i Belgien skola upp¬
höra, lotsafgifterna i hamnar uti Belgien och vid Schelde-floden nedsättas med 20 pro¬
cent för segellarty, 25 procent för bogserade fartyg och 30 procent för ångfartyg samt
beloppet af de lokala sjöfartsafgifterna i Antwerpen i sin helhet nedsättas, och i öfrigt
svenska fartyg och deras laddningar blifvit i Belgien tillförsäkrade enahanda behandling,
som belgiska fartyg och deras laddningar derstädes åtnjuta, äfvensom i allmänhet blif¬
vit stadgadt, att de förmåner, som i fråga om handeln och sjöfarten äro eller ytter¬
ligare kunna blifva de mest gynnade nationer beviljade, jemväl skola komma Sverige
4 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 166.
lil! godo; hvarjemte traktaten innehölle bestämmelser rörande Sveriges deltagande i af-
lösningen af Schelde-tuilen, hvartill samtycke lemnats mot vilkor:
att aflösningssummans totalbelopp icke komme alt öfverstiga 36,000,000 francs;
att Belgien toge på sin andel tredjedeleu af detta belopp;
alt återstoden fördelades emellan öfriga stater i förhållande till deras sjöfart
på Scbelden;
att Sveriges andel ej komme att öfverstiga en summa af 543,600 francs;
att denna andel borde gäldas medelst annuiteter till lika belopp, inbegripande
kapital äfvensom ränta efter lyra lör hundrade på de icke inbetalda kapitalbeloppen;
att annuileterna bestämdes lill 25 och den första erlades i Briissel den 1 Ja¬
nuari 1866;
att räntan å annuileterna beräknades från den dag, då ratifikationerna af trak¬
taten emellan Belgien och Nederländerna af den 12 sistlidne Maj komme att utvexlas;
samt
att Sverige egde att på förhand inlösa hela sin andel eller någon del deraf;
Så har, i fråga om medel lill bestridande af omlörmälda utbetalningar, E. K.
Maj:t, enär Handels- och Sjöfarts-fondens tillgångar medgäfve alt intill nästa statsreg-
leringsperiods slut från denna fond verkställa dessa till beloppet mindre betydliga utbe¬
talningar, upppgående lill, förutom ränta, 21,744 francs eller omkring 15,600 Riksdaler
Riksmynt årligen, icke funnit nödigt att nu af Rikets Ständer för sådant ändamål äska
beviljandet ai särskildt anslag; men då, i händelse omständigheterna, emot hvad nu
syntes antagligt, icke skulle tillåta utgiftens fortfarande anvisande å berörda fond, andra
tillgångar framdeles mäste anslås, har E. K. Maj:t, med tillkannagifvande alt E. K.
Maj:t, under förbehåll af Rikets Ständers bifall, å ifrågavarande traktater meddelat Sin
ratifikation, nu i Nåder föreslagit Rikets Sänder, alt genom deras godkännande be¬
kräfta de förbindelser i afseende å betalning iill Belgien af Sveriges bidrag (ill Schelde-
tullens aflösning, hvilka E. K. Maj.-t genom samma traktater sig och riket iklädt.
Denna nådiga framställning hafva Rikets Ständer i behörigt öfvervägande tagit;
och ehuru Rikets Ständer väl finna att, på sätt jemväl uti E. K. Maj:ls Nådiga Propo¬
sition blifvit visad!, hvarken den emellan Belgien och Nederländerna den 19 April 1839
ingångna traktat kan hafva medfört förpligtelse för Sverige att erlägga den, sjöfarten
på Scheldefloden, ulan Sveriges samtycke pålagda, tull, eller Sverige förthy halva för
bindelse att uti allösningen af nämnde tull deltaga; likväl, och emedan de förmåner,
sorn genom den med Belgien ingångna handelstraktat blifvit åt rikets handel och sjö¬
fart beredda genom alskaffande af tonnage-afgifter i de belgiska hamnarne, nedsättning
af lotsafgifterna i Belgien och på Schelde, af de lokala sjöfartsafgifterna i Antwerpen
samt uti införselslullarne äfvensom på annat sätt, mer än ersätta den uppoffring, sorn
från Sveriges sida fordrats till tullens aflösning, — hafva Rikets Ständer, på sätt E.
K, Maj:t äskat, godkänt de förbindelser, E. K. Majit, genom ifrågavarande traktater,
Sig och riketriklädt.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 16 November 1863.
Expeditions-UlskottetsFörslag till underd. Skrifvelse, N:o 167.
5
Vo 167.
I
Uppläst och godkändl hos Ridd. och Adeln den 17 Nov. 1863.
Preste-Slåndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljadt understöd
i anledning af den staden Warberg öfnergångna eldsvåda.
(Stnts-Utskottets Utlåtande N:o 228.)
S. A. K.
För att i någon mån lindra den nöd, hvari en stor del af staden Warbergs
invånare sig befinna i följd af den samma stad nyligen öfvergångna svåra eldsvåda,
halva, efter derom gjorda framställningar, Rikets Ständer, som nogsamt insett, all skynd¬
sam hjelp härvid är al' behofvet högeligen påkallad, velat till E. K. Maj-.ts nådiga dis¬
position på Riksgälds-kontoret anvisa en summa af Trettiotusen (30,000) Riksdaler, för
att, på det sätt E. K. Maj:t kan finna för godt bestämma, användas till understöd åt
de, i följd af omförmälda eldsvåda, mest nödlidande bland nämnde stads invånare.
Hvilket Rikets Ständer härmed skolat i underdånighet anmäla; framhärdande etc.
Slockholm den 16 November 1863.
6
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, I\:o 168.
&:o 168.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Nov. 1863.
Preste-Slåndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående regleringen af Ut¬
gifterna under Riks-statens Sjunde hufvudtilel.
(Stats-Ulskoltets Utlåtanden m. ra. N:is 100, 130, 195, 210, och 211
samt Sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o
34 och Mern. N:o 45.)
S. A. K.
I afseende på Riksstatens Sjunde Hufvudtilel, innefattande anslagen till Finans-
Departementet, hafva Rikets Ständer, dels med anledning af E. K. Majrts nådiga pro¬
positioner och dels i följd af hos Rikets Ständer i öfrigt gjorda framställningar, beslutat
de förändringar, hvilka här nedan finnas omförmälda i den ordning, hvaruti anslagen
äro i Riksslalen uppförda.
Departementets Expedition.
l:o. Då extra ordinarie tjenstemännens antal under sednare år betydligt för¬
ökats och deras biträde jemväl i högre grad måst anlitas till följd af ökade göromål
inom expedilionen, samt den ringa summa af 1,000 R:dr, hvilken vore anvisad att an¬
vändas till gratifikationer åt desse tjenstemän jemte vak (betjeningen, numera icke lem-
nade tillgång till skälig ersättning åt den för deras arbete, liar E. K. Maj:t uti den nå.
diga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof äskat att berörda anslag
måtte förhöjas med 1,000 R:dr;
Och hafva Rikets Ständer, med bifall härtill, funnit skäligt medgifva att årliga
anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjeningen hos Fi¬
nans-Departementets Expedition må från nuvarande beloppet, 1,000 R:dr, till 2,000
R:dr förhöjas.
Expeditions-Utskottets Förslay till anderd. Skrifvelse, N:0 468. 7
Kainmar-Kollcgiuni.
2:0. Uti underdånigt Memorial af den 15 September nästlidne år hade Kam¬
mar-kollegium anhållit, alt de hos Kollegium anställde Vaktmästares aflöning måtte,
i anseende till ökade göromål och höga lefnadskostnader, höjas med 150 R:dr för dem
hvardera; men E. K. Majit har, på anförda skäl, endast föreslagit, alt, med undantag-
för första Vaktmästaren, hvilken i aflöning åtnjuter 600 R:dr, en lönelillokning af 50
R:dr måtte beviljas åt hvardera af de 7 öfrige vid embetsverket anställde vaktmästare,
hvilka nu hafva 450 R:dr i lön;
Och hafva Rikets Ständer funnit godt den af E. K. Maj:l sålunda begärda an-
slags-tillökning med tillhopa 350 R:dr bevilja.
3:o. Under förmälan, hurusom Kammar-kollegii Notarier, hvilkas tjenstebefatt-
ningar vore vida mera mödosamma och erfordrade större skicklighet och ihärdighet än
motsvarande tjenster inom andra verk, vid 1856—1858 års lönereglering, — då dem
tillädes kontant lön af 2,200 R.dr, hvaremot Kollegii expeditionslösen, hvaraf de förut
haft del, skulle till Statsverket ingå, — blifvit särdeles vanlottade, i det denna regle¬
ring, hvilken obestridligen åsyftat löneförhöjning, för dem medfört minskning i inkom¬
ster, har hos Rikets Ständer blifvit hemstäldt, att antingen Kammar-kollegii expediti¬
onslösen måtte, likasom i Hof-rällerna, tillfalla Kollegii tjenstemän, till den fördelning,
som före berörda lönereglering egt rum, eller ock notariernes i samma Kollegium löner
å stat höjas lill 2,800 R:dr.
Af en Rikets Ständer meddelad utredning inhemtas, alt uotarierne i omlörmälda
embetsverk under de två näst före ofvanberörda lönereglering förflutna åren, eller 1856
och 1857, uppburit i lön och ljuspenningar 860 och i sportelandel 638 och således till¬
sammans årligen 1,498 R:dr Banko eller 2,247 R.dr R:mt. Under de sednare åren hade
beloppen på expeditionslösen något nedgått, så alt, med bibehållande af sina förra af-
löningsförmåner, uotarierne skulle i medeltal för alla sex åren 1856—1861 erhållit år¬
ligen 2,063 R:dr R:mt. Oansedt alt sportelinkomsten sannolikt åter komme alt stiga,
uppginge sålunda, efter denna beräkning, löneförbättringen endast till 137 R:dr årligen.
Genom den vid 1856—1858 års riksdag verkställda reglering erhöllo Statens
tjenstemän, jemte det lönerna mellan de olika tjenstegraderna jemkades, i allmänhet lö¬
neförhöjningar till icke obetydliga belopp och det måste antagas alt jemväl för Kam¬
mar-kollegii notarier, hvilkas tjenstebefattningar äro både trägnare och mera maglpåliggan-
de, än de fleste deras vederlikars inom andra embetsverk, en dylik förmån varit afsedd,
men af ofvan intagne utredning visar sig, att den för desse tjenstemän nu uppförda
lön knappast öfversliger hvad som, enligt förra aflöningssältet, skulle dem i samman¬
räknade löneförmåner tillkommit. Vid sådant förhållande och då alltså någon förhöj¬
ning i ifrågavarande löner synes vara af billighet påkallad, få Rikets Ständer, som sak¬
nat den fullständiga utredning af frågan, hvilken för hufvudsaklig pröfning af omför-
mälda förslag skulle erfordrats, hos E. K. Majit i underdånighet anhålla, det E. K.
Majit läcktes låta behörigen utreda, huruvida notarierne hos Kammar-kollegium vid sed¬
nast verkställda lönereglering kommit i åtnjutande af sådan förbättring i aflöningen,
som kan antagas hafva varit för dem, i förhållande till deras vederlikar, inom andra
embetsverk, afsedd, samt i annat fäll lill Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta
den nådiga framställning i ämnet, hvartill berörda utredning kan gifva anledning.
4:o. Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har, jemte redo¬
görelse för de åligganden, som tillhöra de hos Kammar-kollegium anställde Kammar-
8 Expeditions-Utskotlets Forsin" lill underd. Skrifvelse, N.-o 108.
skrifvare, blifvit erinrad!, hurusom af desse tjenstemän fordrades fullt ut lika mycket
arbete och lika stor skicklighet, som af deras vederlikar inom andra verk, hvarförutom
hos dem kräfdes vida måegsidigare kunskaper och erfarenhet i kamerala förhållanden.
Det oaktadt aflönades bemälde Kammarskrifvare med det högsta belopp, tjenstemän
inom något Rikets embetsverk åtnjöle eller 1,000 R:dr. Kammarkollegium hade ock
uti särskilda underdåniga skrifvelse!’ dels den 1 Juli 1853 och den 15 Februari 1856
föreslagit, att samtlige till tio Kammarskrifvarnes löner måtte bestämmas till 1,200 R:dr,
och dels den 15 Augusti näsllidne år anhållit, att de fem äldste Kammarskrifvarnes
löner måtte förhöjas till 1,600 R:dr; men dessa underdåniga framställningar hade af
E. K. Maj:t lemnats utan afseende. Kemmarskrilvarne hos Kammar-kollegium voro
jemväl i flera andra hänseenden sämre lottade än i andra verk. Sålunda vore det ge¬
nom Kongl Rrefvet den 19 April 1861 i följd af Kollegii underdåniga hemställan, dem
betaget att i annat Statens embetsverk innehafva tjenst, enär deras lid helt och hållet
tages i anspråk för Kollegii tjenst; någon sportelinkomst inom verket stöde dem ej till
buds; och ulsigterna till befordran vore ganska ringa, enär Kollegium egde 10 Kam¬
marskrifvare, men endast 4 motsvarande tjenster i andra lönegraden. För Kammar¬
rätten deremot upptoge gällande stat 14 Revisorer, af hvilka hälften hade 2,500 och
hälften 2,000 R:dr samt 15 Kammarskrifvare, al hvilka 7 hade 1,600 och återstående
8 en lön af 1,000 R:dr, hvarförutom alla hade viss procent för fastställda anmärknin¬
gar: och har, pä grund af dessa förhållanden, blifvit hemsläldt, alt årliga aflöningen
för de fem Kammarskrifvare, hvilka voro de äldste i tjensten inom Kammar-kollegium,
måtte bestämmas till 1,600 R:dr för hvardera.
Då ifrågavarande Kammarskrifvare, hvilka i allmänhet hafva en mera sjelfstän¬
dig verksamhet än de fleste andre tjenstemän inom första lönegraden, äro så träget
sysselsatte inom verket, ali de svårligen ega tillfälle att derutom bereda sig inkomster,
samt desse tjenstemän dessutom, i anseende till det ringa antalet tjenster af andra lö¬
negraden, först vid framskriden ålder kunna vinna befordran till högre lön, synes det
vara mot rättvisa och billighet stridande, att de i afseende på aflöningsförmåner äro
sämre lottade än deras vederlikar i Kammar-rätten; hvadan, och då jemväl Kammar-
Kollegii i detta ämne förnyade framställningar nogsamt antyda bebofvet af den äskade
löneförhöjningen, Rikets Ständer, med bifall lill hvad, på sätt nyss är nämndt, blifvit
hos Rikets Ständer hemstäldt, funnit skäligt att åt de fem i tjensten äldste af Kam-
mar-kollegii ordinarie Kammarskrifvare bevilja löneförhöjning af 600 R:dr årligen, så
att aflöningen för hvardera af dem kommer att utgöra 1,600 R:dr.
5:o. Enligt hvad E. K. Maj:t uti en den 24 Oktober sistlidne är till Rikets
Ständer särskildt afbiten nådig proposition meddelat, hade Kammar-kollegium, i afgif-
ven underdånig berättelse af den 23 Maj berörda år, angående fortgången, under tiden
från den 1 Maj 1859 till samma dag år 1862, af göromålen i Jordeboks-kontoret,
anmält, att vid den under nyssnämnda tid verkställda granskning af inkomna ränleför-
vandlings-uträkningar från fögderierna inom åtskilliga län anmärkningar uppkommit lill
ett antal af 1,933,
hvartill komme diverse mål, rörande förvandlings-uträkningarne för en del andra
län 25
1,958;
att af dessa anmärkningar och diverse mål, jemte den 1 Maj 1859 ännu oafgjorda 638:
eller tillsammans 2,596:
hade
Expeditions- U/sko Hets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 168. 9
hade, efter det en del varit med vederbörande kommuniserade och upplysningar
deröfver från E. K. Maj:ts Befallningshafvande i länen infordrats, blifvit slut¬
ligen pröfvado *2.454:
hvadan till pröfning återslode 142;
all i sammanhang härmed och lill följd af föreskriften i Kongl. Brefvet den *23
April 1858, angående Koilegii underdåniga arbetsberättelse för år 1857, blifvit, utaf de
vid samma lid hos Kollegium, enligt Kongl. Maj:ts nådiga befallning den 24 Maj 1833,
hvilande 506 anmärkningsmål emot 1825 års Jordeböcker för Upsala och Norrbottens
län, prölvade för Upsala län 37 och för Norrbottens län 9 eller tillhopa 46;
att vidare, till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 10 Juni 1859, nya för-
vandlings-ulräkningar, i stället lör de till Kollegium inkomna, blifvit, med iakttagande
af alla under granskningen lörordnade rättelser och ändringar, utskrifne och Kongl.
Maj:ls Befallningshafvande tillsände för fögderierna inom en del län;
att i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss till Kammar-kollegium den 9
September 1857 uppå Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 22 förutgångne
Augusti, i fråga om frihet från utgörande af räntor, kronotionde och andra afgifter
för komministrars och kapellpredikanters boställen, jemväl blifvit af Jordeboks-kontoret
granskade ränteomsättnings-uträkningar för alla dylika bostadslägenheter, uppgående
till ett antal af 911; hvarjemte länsvis uppgjorda sammandrag blifvit öfver dem för¬
fattade; samt slutligen
alt af Kollegium dessutom blifvit under ifrågavarande tid handlagda 70 andra
mål rörande Jordeboks-ärenden, deribland 6 Kongl. Maj:ts nådiga remisser.
Kollegium hade tillika gifvit tillkänna, att, utom de origtigheter i afseende å
ränteomsättningen, som i de inkomna förvandlings-utrakningarne befunnits vid den
granskning, som, i sammanhang med den af uträkningarne, måst ske med jordeböckerna
i fråga om egendomarnes namn, nummer, natur, äldre räntor och kronotionde, uti
dessa sednare, eller jordeböckerna upptäckts mångfaldiga felaktigheter, härledde ej
allenast från misskrifningar, utan äfven från åsidosatt iakttagande af gifna föreskrifter
samt origliga anteckningar, deribland flere af bes k a Ifen het alt kunna inverka på egen-
doms-innehafvarens dispositions- eller egande-rätt; och enär, af hvad Kollegium så¬
lunda anfört, vore ådagalagdt, att granskningen utaf ej mindre ränteomsällnings-ulräk-
ningarne än jordeböckerna, vöre, till betryggande af såväl Statens som enskildes rätt,
af högsta behof påkallad, samt af hvad hittills i frågan medhunnils dessutom visade
sig, alt de ål Jordeboks-kontoret uppdragna göromål vore af sådan vidlyftighet all till
deras alslutande en längre tid konune att erfordras — har, vid sådant förhållande och
i enlighet med hvad bemälda Kollegium äfven underdånigst hemställt, E. K. Maj:t före¬
slagit, att Rikets Ständer måtte jemväl för nästa statsregleringsperiod anvisa ytterligare
anslag lill arfvoden åt Jordeboks-kontorets tjenstemän, beräknade, såsom hittills, till
följande belopp, nemligen för
1 Chef • R:dr 4,500.
3 Kamererare å 3,500 R:dr „ 10,500.
6 Revisorer å 1,000 R:dr „ 6,000.
1 Notarie „ 2,200.
Extra biträden „ 1,500
eller tillsammans R:dr 24,700,
hvarförutan E. K. Maj:t, i den Nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd
och behof, begärt att nyssberörda utgift måtte, i enlighet med hvad i flere likartade
läll vid innevarande riksdag äskats, varda å ordinarie stat uppförd.
Bilt. lill R. St. Prot. 1862—1863. 10 Sami. 1 Afd. 16 Hafi. 2
10 Expeditions-(Jtskottets Förslag tit t anderd. Skrifvelse, JS.-o 168.
Då det arbete, som utgör föremål för Jordeboks-kontorets verksamhet, måste
enligt den derför uppgjorda plan än vidare fortgå, för alt, derest icke annorlunda för¬
ordnas, bringas till slut, hafva Rikets Ständer ansett, det af E. K. Majit för berörda
ändamål, äskade ytterligare anslag böra af Rikets Ständer beviljas. Men enär göro-
målen vid nämnda Kontor äro af den beskaffenhet, alt desamma, enligt Rikets Ständers
lanke, torde kunna, om de äfven hädanefter med nit och drift handläggas, inom en
icke alltför aflägsen framtid alslutas, hafva Rikets Ständer icke funnit skäl att ä ordi¬
narie stat uppföra de medel, som till aflöning ät Kontorets tjenstemän anvisas; och
hafva Rikets Ständer derföre på del sätt bifallit E. K. Majlis i ofvanberörda hänseende
gjorda framställning, att för Jordeboks-verkets fortgång under nästa slalsregleringsperiod
å Riksgälds-kontoret blifvit anvisadl ett belopp af 74,100 R.dr, alt med en tredjedel,
eller 24,700 R:dr, ärligen utgå under hvart och eli af åren 1864, 1865 ocb 1866.
Stats-kontoret.
6:o. Till lön ät ytterligare en Kanslist, hvilken erfordrades hufvudsakligen till
biträde ät Stats-kontorets Registrator och Aktuarie har E. K. Majit begärt ett årligt
anslag af 1,000 R:dr.
Uti underdånig skrifvelse den 24 Juli nästlidne år hade Stats-kontoret, bland
annat, anfört, hurusom registrator- och akluarie-göromåien numera uppnått den om¬
fattning, att de icke af en ensam person, äfven med den hästa vilja och förmåga, all¬
tid kunde på ett fullt nöjaktigt sätt medhinnas, utan vore det angeläget att Registra-
torn och Aktuarien i nämnda embetsverk, på samma sätt som i Kammar-kollegium och
Kammarrätten vore fället, erhölle en särskild Kanslist till sitt biträde.
Eldigt nu gällande stat äro i Stats-kontoret anställde Irenne Kanslister; men
dä, efter hvad Rikets Ständer inhemta), bemäide tjenstemän, hvilka, utom tjenstgöring
i Kansliet, skola ombesörja all protokollslöring vid verket, äro af dessa göromål för¬
hindrade alt åt Aktuarien lemna erforderligt biträde, hafva Rikets Ständer, med bifall
till E. K. Majits förslag, lill lön åt ytterligare en Kanslist i Stats-kontoret, beviljat
ett årligt anslag af 1,000 Ridr.
7:o. För hvar och en af de 8 vaktmästare hos Stats-kontoret, hvilka nu hafva
450 Ridr i lön, har E. K. Majit äskat lönetillökning med 50 Ridr; och hafva Rikets
Ständer, i likhet med hvad för vaktbetjeningen vid flera andra embetsverk egt rum,
beviljat de äskade lönetillökningarne med tillhopa 400 Ridr.
8:o. Vidare har E. K. Majit begärt att till gratifikationer åt extra ordinarie
tjenstemän och vaktbetjente mätte anslås ytterligare 1,000 Ridr.
Uti ofvanberörda underdåniga skrifvelse hade Stats-kontoret anmält, att erfaren¬
heten visat, det de i stat anslagna medel för extra ordinarie tjenstemän och betjente
icke vore för sitt ändamål tillräckliga. Dessa medel bestode af två särskilda anslag,
det ena, som motsvarade de indragna ljuspenningarne, ä 1,200 Ridr, (ill gratifikationer
åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente, samt det andra å 1,800 R.dr till extra
biträden. Uti ett embetsverk med den jemförelsevis ringa ordinarie tjenstemannaperso-
nal, som Stats-kontoret egde, vore det ett oundgängligt vilkor för ärendenas skynd¬
samma och oafbrutna gång att kunna använda ett större anial extra ordinarie tjenste¬
män. Som likväl svårigheter nu mera än förr mötte alt erhålla och bibehålla dylika
tjenstebiträden, blefve det dock nödvändigt att genom arfvoden, i någon mån motsva¬
rande den å arbetet uppoffrade tid och möda, söka förmå dessa biträden att fortfa¬
rande egna sig åt verkets tjenst.
Expeditions- Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 168. 11
DA sålunda den ifrågaslällda anslagstillökningen synes vara af behofvet påkallad,
hafva Rikets Stander, med bifall lill E. K. Maj:t Nådiga framställning, förhöjt ifråga¬
varande anslag till gratifikationer ål extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente med
1,000 R:dr.
9:o. Uppå underdånig framställning af Stats-kontoret har E. K. Majit jemväl
föreslagit, att Ombudsmannens jemförelsevis nog låga årliga arfvode af 1,200 Ridr mätte
med 000 R.dr eller till 1,800 R:dr förhöjas: och då, enligt hvad Rikets Ständer in¬
hemta!, göromålen för ifrågavarande tjensteman under sednare lider icke obetydligt
ökats och äfven til! en del äro af synnerlig vigt, har den af E. K.Majit äskade arfvodes-
tillökniugen af 000 Ridr för Slats-kontorets Ombudsman blifvit af Rikets Ständer beviljad.
I0:o. Uti särskilda hos Rikets Ständer gjorda framställningar har blifvit anfördt,
att göromålen för Kammarskrif värne hos Stats-kontoret vore i alla afseenden trägnare
och lull) ut så magtpåliggande. som i Kammar-rätten, hvadan ock tillförene och ända
intill den statsreglering, som med år 1858 ingick, en Kammarskrifvare i Stats-kontoret
aldrig varit sämre aflönad, än hans vederlike i Kammar-rätten; i följd hvaraf hem¬
ställts, att Kammarskrifvarne inom Stats-kontoret måtte undfå en årlig lönetillökning
af 000 Ridr, i likhet med hvad de 7 äldste Kammarskrifvarne i Kammar-rätten upp-
bure, eller, derest en sådan tillökning för alla Kammarskrifvarne ej medgåfves, åt¬
minstone de sex äldste komma i åtnjutande af berörda förhöjda aflöning.
I likhet med hvad enligt 4:de punkten härofvan blifvit, beträffande aflöningen
för Kammar-kollegii Kammarskrifvare, beviljad t, hafva Rikets Ständer i så målto bi¬
fallit ofvanberörda framställningar, att för de sex äldste af Stats-kontorets 12 ordinarie
Kammarskrifvare beviljats löneförhöjning al 000 Ridr årligen, så att aflöningen för
hvardera af dem kommer att uppgå till 1.000 Ridr.
ll:o. Enär Stämpelpappers-omkostnaderna fortfarande betydligt öfverstigil det
lör dessa utgifter i Riks-slalen upptagna förslagsanslag 105,000 Ridr, har E. K. Majit
hemställt, att della anslag mätte, på säll Rikets Ständers Revisorer jemväl föreslagit,
bestämmas till 104,000 Ridr; och då det sålunda föreslagna beloppet ungefärligen mot¬
svarar hvad under sednare åren för ändamålet åtgått, hafva Rikets Ständer, med bifall
härtill, medgifvit, att det för slämpelpappers-omkostnader uppförda förslagsanslag 105,000
Ridr må lill 104,000 Ridr förhöjas.
Hammar-Rätten.
12:o. Dä den förhöjning i inkomster, som Kammar-Rättens Advokat-fiskal haft
att påräkna genom aktoralsarfvodet, på sednare åren betydligt minskats, har E. K. Majit
föreslagit, att bemälde Advokat-fiskals lön, nu utgörande 3,000 Ridr, måtte lill 3,500
Ridr förhöjas.
Af det den nådiga Propositionen bi lagda Statsråds-prolokoll öfver Finansärenden
lör den 14 Oktober nästlidna år inhemtas, att Kammar-Rätten, beträffande denna fråga,
uti underdånigt memorial den 13 näslförulgångne Juni, anmält, att bemälde tjensteman
pä sednare tider fått ökade göromål, men all den förhöjning i inkomster, han haft
att påräkna genom aktorals-arfvodet, deremot numera nedgått från 1,950 R:dr, som
den utgjorde före år 1856, till 650 R:dr årligen;
Och hafva, vid sådant förhållande. Rikets Ständer funnit skäligt den äskade löne¬
förhöjningen med 500 R.dr bevilja.
13:o. I det Kanslisten vid Advokal-fisknl-kontoret tillagda arfvode af 300 Ridr,
såsom ersättning för renskrifningeu derstädes, har E. K. Majit begärt förhöjning med
12 Expeditions- Utskottets Förslag lill anderd. Skrifvelse, N:o 168.
200 R:dr; och, då det hittills uppförda beloppet befunnits otillräckligt, hafva Rikets
Ständer den äskade arfvodes-lillökningen med 200 R:dr beviljat.
14:o. Slutligen har, i fråga om Kammar-Rätten, E. K. Maj:t begärt, att de Ivra
Vaktmästare-löner, som nu utgöra allenast 450 R:dr, mätte förhöjas med 50 R:dr
hvardera; och hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad för vaktbeljeuingen vid flera
andra embetsverk egt runi, funnit skäligt bevilja den begärda lönetillökningen med till¬
hopa 200 R:dr.
Öfvcr-Intendenfs-embetct.
15:o. Sedan beinälda embete uti memorial den 12 Augusti nästlidet år under¬
dånigst anhållit alt, då anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och
vaktbetjenle vid embetsverket utgjorde endast 200 R:dr och således numera vore all¬
deles otillräckligt, isynnerhet som det måste fördelas mellan flera behöfliga biträden vid
ritnings- och byggn ad skon to re t samt embetets kansli, och derjemte anlitas till ersätt¬
ningar åt extra ordinarie vaktbeljeuingen lör tillfällig uppassning vid såväl embelet som
museum, samma anslag måtte förhöjas till 1,000 R:dr, har E. K. Majit nu derom hos
Rikets Ständer gjort nådig framställning; och då den begärda anslagstillökningen synes
vara af verkligt behof påkallad, hafva Rikets Ständer bilällil, att ifrågavarande anslag
må från nuvarande beloppet 200 R:dr till 1,000 R:dr förhöjas.
Postverket.
16:o- I fråga om bemälda embetsverk har E. K. Majit endast begärt att, då
verkets årliga inkomster blifvit för nästa statsregleringsperiod beräknade till 1,500,000
R:dr eller 100,000 R:dr mera, än hvartill de för närvarande äro upptagna, det å Sjunde
Hufvudliteln uppförda förslagsanslag till Postverket, att af poslmedien direkte utgå, måtte
höjas med sistnämnda belopp: och har denna nådiga framställning blifvit af Rikets
Ständer bifallen, hvadan berörda förslagsanslag uppförts med ett belopp af 1,500,000 R:dr.
17:o. Då det särskilda reservationsanslag, hvilket vid sednaste riksdag uppför¬
des såsom : Ersättning lill Postverket för ökad kostnad i följd af posts k juts legans
höjande icke hittills behöll anlitas, och, med afseende å tillräckligheten al postmediens
öfriga tillgångar, ej heller för framtiden syntes vara behöflig!, har E. K. Maj:t före¬
slagit, all samma anslag mätte med innevarande stalsreglerings-period från Riks-staten
utgå, och besparingarne under denna tid af 3 år, tillsammans 210,000 R:dr, till Riks-
gälds-konloret öfverlemna»;
Och hafva Rikets Ständer funnit godt bifalla hvad E. K Maj:t i berörda hän¬
seende behagat i nåder föreslå.
18:o Deremot hafva Rikets Ständer, med anledning af hos Rikets Ständer gjorda
framställningar, beslutat, alt/'ett reservationsanslag af 70,000 R:dr R:mt årligen skall
å Sjunde Hufvudliteln anvisas till Post-styrelsen, för alt användas till posldiligensernes
Jorlskaffande på sådant sätt, ali de sk julsskyldige ej dermed betungas.
19:o. ljuder erinran, hurusom Rikets sednast församlade Ständer föreslagit och
E. K. Maj:t den 29 December 1860 beslutat, att, jemte det tullmedlen hädanefter vid
inkomstberäkningen borde upptagas till sitt bruttobelopp, den från dessa medel utgå¬
ende ersättning till vissa städer för mistad tolag skulle bland utgifterna i Riks-staten
uppföras, har E. K. Maj:t, som funnit det härför erforderliga belopp lämpligen böra
Expeditions-Utskottets Förslag lill underd. Skrifvelse, N:o 168. 13
såsom förslags-aaslag, under benämning: ersättning lill städerna Jör mislnd tolag,
under denna Hufvudlilel uppföras, föreslagil, att detta nya förslagsanslag måtte till
1,040,000 Ii:dr upplagas.
Beträffande denna fråga inhemtas af Statsråds-protokollet, hurusom genom Kongl.
Brefvet till General-Tullstyrelsen af den 18 December 1860 vore föreskri Ivel, alt stä¬
derna skulle i ersättning för mislad tolag årligen undfå dels en viss bestämd godlgörelse
af tillsammans 815,730 R:dr, dels ock en tillökning derutöfver af 5 procent å den tull¬
uppbörd som öfverslege 9,527,700 R:dr, i följd hvaraf och dä tullinkomsterna för nä¬
sta slatsregleringsperiod blifvit beräknade till 14,000,000 R:dr eller 4,472,300 R:dr ut¬
öfver nyssnämnda i Kongl. Brefvet den 18 Decemcer 1860 angifna belopp, städerna
komme att i ersättning åtnjuta:
l:o ' R:dr 815,730: -
2:o 5 procent å 4,472,300 R:dr eller 223,615: —
tillsammans R:dr 1,039,345: —
Och hafva på grund af hvad sålunda blifvit upplyst Rikets Ständer beslutat, att
ett förslagsanslag skall under ofvannäinnde rubrik i Riks-stalen upptagas lill ett belopp
af 1,040,000 R:dr.
20:o. Enär det för åren 1861, 1862 och 1863 i Riksstaten upptagna reserva¬
tionsanslag af 75,000 R:dr för Skogsinstitutet, lägre skogsskolor samt öfriga lill
skogs-statcn hörande tjenslemäns aflöning fortfarande vore behöflig!, bar E. K. Maj:t
äskat att detsamma måtte jemväl för nästa slatsregleringsperiod varda uppfördt;
Och, då någon definitiv reglering af utgifterna för skogsväsendet icke torde kun¬
na ifrågakomma förrän ny Skogsordning blifvit antagen och fastställd, hafva Rikets
Ständer, med bi full till E. K. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, beslutat, alt eli
reservationsanslag af 75,000 R:dr skall jemväl för nästa slatsregleringsperiod till omlör-
mälda ändamål anvisas.
21:o. Vidare hafva Rikets Ständer anvisat ett belopp af 50.000 R:dr årligen,
att från och med början af nästa statsreglerings-period, såsom förslagsanslag till belö¬
ningar för rafdjurs dödande, uppföras å Sjunde Hufvudtileln och alt utgå, sedan den
af Rikets Ständer beslutade nya Jagtsladga (rädt i verksamhet.
22:o. Enär den å Kronans hus i bufvudstaden belöpande andel i de ökade ut¬
gifter, som blifvit af hufvudstadens innevånare beviljade tili en förbättrad gatuläggning,
utgjorde 2,500 R:dr, och denna utgift lämpligen borde, lika med öfrige kommunala ut-
skylder för Kronans egendomar, utgå af del ä Sjunde Hufvudtiteln uppförda förslagsan¬
slag till lyshållning, med flera utgifter Jör Kronans publika hus i Stockholm, har E.
K. Maj:I, dä, elter hvad Rikets Ständers Revisorer jemväl erinrat, nyssnämnde utgifter
under flera år med omkring 7,900 R:dr ölversligit det för sådant ändamål i Riks-slaten
upptagna belopp, 5,100 R:dr, äskat att berörda anslag mätte med 10,400 R:dr förhöjas:
Och hafva Rikets Ständer denna anslagstillökning beviljat, så alt för omförmälda
ändamål blifvit anvisadt eli förslagsanslag af 15,500 R:dr.
23:o. Vidare bar E. K. Maj:t, som i särskild nådig Proposition af den 24 Ok¬
tober sistlidne år föreslagit Rikets Ständer, alt Staten måtte öfvertaga framtida vården
och underhållet af den vid Utomlands by i Dalarne genom enskilda bidrag nyligen upp¬
förda minnesvård öfver Konung Guslaf Wasa, hvarför årliga utgifterna beräknats upp¬
gå till 475 R:dr, begärt, att det i Riks-staten nu uppförda reservationsanslag till bygg¬
nader och reparationer i landsorterna måtte, derest samma nådiga Proposition vunne
Rikets Ständers bifall, förökas med motsvarande belopp.
14
Expeditinns-Ulskollels Förslag lill undenl. Skrifvelse, IY:o 168.
Enligt hvad Rikets Ständer redan uti underdånig skrifvelse af den 28 sistlidne
Mars hos E. K. Majit anmält, hafva Rikets Ständer beslutat, alt det för underhåll och
vård af omförmälda monument erforderliga belopp, 475 R:dr. skall af ifrågavarande
anslag utgå; och har i följd häraf samma anslag, eller det för byggnader och repara¬
tioner i landsorterna afsedda, blifvit med berörda belopp 475 R:dr årligen, förhöjdI.
24:o. 1 enlighet med hvad E. K. Maj:t uti särskild nådig Proposition af den
13 Februari innevarande år, angående de till åtskilliga stadsskolor inom Lunds stift
äfvensom Hallands län utgående s. k. klockare-pensioner samt landgillen af klockarebol,
bland annat föreslagit, har under Sjunde Hufvudtilelns anslag till Städers friheter, blif¬
vit uppförd ersättning till Helsingborgs stad för upphörd klockare-pension, 170 kubikfot
1 kanna oindeld spanmäl, med ett förslagsvärde, efter 2 R:dr kubikfoten, af 340 R:dr
20 öre.
25:o. Då, efter hvad Rikets Ständers Revisorer jemväl anmärkt, det i nu gäl¬
lande Riksstat uppförda förslagsanslag, 6,000 R:dr, till restitutioner, visat sig vara fort¬
farande otillräckligt för behofvet, har E. K. Majit föreslagit, att samma anslag måtte
höjas med 9,000 R:dr: Och dä den begärda tillökningen är med ledning af sednare
årens erfarenhet beräknad, hafva Rikets Ständer medgifvit, att berörda förslagsanslag
må från nuvarande beloppet, 6,000 R:dr, till 15,000 R:dr förhöjas.
26:o. Beträffande öfriga till Sjunde Hufvudtiteln hörande ordinarie anslag, i af¬
seende hvarå någon förändring hvarken blifvit af E. K. Majit äskad eller eljest ifråga-
kommit, hafva Rikets Ständer funnit samma anslag böra i den blifvande nva Rikssta-
len med oförändrade belopp uppföras, dock att, till jemnande af Hulvudtitelns slutsum¬
ma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved. m. m., som för närvarande
utgör 18,674 Ridr 78 öre, blifvit minskadl med 15 R:dr 20 öre;
Kommande, i följd af livad enligt förestående punkter blifvit besluladt, Hufvud-
titelns samtlige till ordinarie stalsregleringen hörande anslag, på sätt hosföljande Tabell
Litt. A. närmare utvisar, att uppgå till 5,552,300 R:dr.
1 afseende på de under Sjunde Hufvudtiteln hänförliga behof af tillfällig beskaf¬
fenhet, eller som höra lill den så kallade extra stalsregleringen, hafva Rikets Ständer
alt besvara följande af E. K. Maj:t gjorda framställningar:
27:o. lili den nådiga Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och behof
har E. K. Majit begärt, att, till bestridande af utgifter för kolonien S:l Barthelemy,
hvilken under sednare tider medfört för Statsverket en årlig kostnad, icke understigande
1,000 pund Sterling, eller i Svenskt Riksmynt omkring 18,000 R:dr, Rikets Ständer
mätte för hvarje af de år, nästa statsreglering kommer att omfatta, anvisa enahanda
summa, eller tillsammans ett belopp af 54,000 R:dr; Och då kostnaderna för koloniens
förvaltning under näst inträdande nya statsregleringsperiod sannolikt icke kunna in¬
skränkas till lägre belopp, än de under de sednare åren utgjort, hafva Rikets Ständer
för ifrågavarande ändamål anvisat nämnda summa, 54,000 R:dr, att under nästkom¬
mande 3 år med en tredjedel årligen från Riksgälds-kontoret utgå.
28:0. Sedan Ofverintendents-embetet, i underdånigt memorial af den 12 Augu¬
sti sistlidna år, fästat E. K. Majits uppmärksamhet derå, att den vid 1856—1858 års
riksdag för Wadstena slotts yttre iståndsältande för en gång beviljade summa, 30,000
R:dr, knappt varit tillräcklig för reparation af slottets östra och vestra fasader samt
vattentaken öfver slottsbyggnaden med dertill hörande torn, och bemälda Embete af
sådan anledning tillika hemställt, att för slottets fullständiga iståndsältande utvändigt
Exp eilit io ns- lits k o t le ts Förslag till anderd. Skri/velse, N:o 168. 15
och för att gifva hela byggnadsgruppen ett vårdadt och angenämt utseende följande
åtgärder måtte vidtagas:
a) iståndsättande af den återstående mot borggården belägna, från slottets om-
gifningar mindre skönjbara södra fasaden;
b) borttagande af den gamla och uppförande å borggården, enligt uppgjord rit¬
ning, af en ny porlvaktarestuga af sten ; och
c) borggårdens förseende med träd och gräsmattor, anbringande af nya portar
å norra fasaden m. in.; för hvilka arbeten kostnaden, enligt uppgjorda kostnadsförslag,
beräknats till 22,325 R:dr; —
bar E. K. Maj:l föreslagit, att Rikets Ständer måtte för en gång anvisa de me¬
del, som lill utförande af nämnda arbeten erfordrades, eller i rundt tal 22,000 R:dr.
Enär Rikets Ständer, vid beviljandet tillförene af anslag för ifrågavarande slotts¬
byggnads iståndsättande, yttrade den åsigt, att nämnda byggnad borde såsom ett histo¬
riskt minnesmärke underhållas och vårdas, samt upplyst blifvit, att de af Rikets Stän¬
der härtill beviljade medel icke varit för det alsedda ändamålet tillräckliga, hafva Ri¬
kets Ständer funnit skäligt anvisa den för utförande af åtskilliga arbeten å och invid
Wadstena Slott af E. K. Maj: t nu äskade summa, 22,000 R:dr, att i mån af behof
utgå samt af Riksgälds-kontoret utbetalas.
Rikets Ständer framhärda etc.
Stockholm den 19 November 1863.
16
Expeditions- lils ko/t c is Förslog till underd. Skrifvelse, IS: o 168.
Litt.
Tabell öfver Riks-
Finans-departementet.
Departements-chefen
Departementets Expedition;
Nuvarande summan 37,200: —
Tillkommer: Förhöjning i anslaget till gratifikationer åt extra ordi¬
narie Tjenstemän och Faktbetjente 1,000: —
Kammar-kollegium:
Nuvarande anslaget 106,250: —
Tillkommer: Löneförhöjning åt
5 Kammarskrifvare, å 600 R:dr 3,000: —
7 Vaktmästare, å 50 R:dr 350: — 3 350-
Stats-kontoret med Krono-magasinerna samt Våg-staterna i Fahlun och Awesta:
Penningar:
Nuvarande summan 101,655: —
Tillkommer: Förhöjning:
Lön åt en Kanslist (ny) 1,000: —
Lönetillökning åt 8 Vaktmästare, å50R:dr 400: —
Tillökning i anslaget till gratifikationer
åt extra-ordinarie Tjenstemän och
Vaktbetjente 1,000: —
Transport 2,400: — 101,655:
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 168.
17
Statens Sjunde Hufvud-titel.
Penningar.
|
Indelta
Eäntor,
enligt
markegång
på förslag.
|
|
|
Span
|
m å 1
|
|
|
|
Summa
Riksmynt.
|
Indelt på förslag.
|
Oindelt.
|
Mått.
|
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
|
Mått.
|
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
|
E:dr
|
ö.
|
K:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
K: dr
|
ö.
|
K: dr
|
ö.
|
17,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
17,000
|
— -
|
38,200
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
38,200
|
—
|
109,600
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
109,600
|
|
164,800
|
— 1
|
_|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
-
|
164,800
|
-
|
Bih. lill II. St. Prat. 1862—1863, 10 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 3
18
Expeditions-UlskoHels Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 168.
Transport 2,400: — 101,655: —
Förhöjning i Ombudsmannens arfvode 600: —
Lönetillökning åt 6 Kammarskrifvare,
1 m ^ ~ 6,600, - 108i255; _
Oindelt Spanmål, såsom i 1861 års Riks-stat 226: 80.
Stämpelpappers-omkostnader: Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet 105,000: —
Tillkommer: Förhöjning 59,000: —
Mynt- och Kontrollverken:
Löneförhöjningar 18,700: —
Till Myntets drift och underhåll 12,000: —
Omkostnader för Kontrollverket, Förslags-anslag
Kammarrätten:
Nuvarande anslaget 125,526: 94.
Tillkommer:
Löneförhöjning åt Advokat-fiskalen 500: -
Arfvodes dito åt Kanslisten uti Advokatfiskals-kontoret 200: —
Förhöjning i 4 Yaktmästarelöner, från 450 till 500 R:dr 200: — ggg.
Öfver-Intondents-embetet:
Nuvarande summan 28,400: —
Tillkommer :
Förhöjning i anslaget till gratifikationer åt extra-ordinarie Tjen¬
stemän och Vaktbetjeningen 800: —
Postverket (kontanta anslaget på förslag att af postmedlen direkte utgå):
Penningar:
Nuvarande beloppet 1,400,000: —
Tillägges: i följd af den för nästa statsreglerings-
period beräknade förhöjda inkomst af postmedel 100,000: — l5500 000:
Indelta räntor, såsom i 1861 års Riks-stat . ...... 364: 50.
Indelt spanmål, såsom i dito 75: 60.
Transport
Expedilions-Utskottets Förslag ttl! anderd. Skrifvelse, N:o i6S. 19
|
|
Indelta
räntor,
|
|
|
|
Spanmål
|
|
|
|
|
|
|
|
|
o
Indelt pa förslag.
|
|
Oindelt.
|
|
Summa
|
|
Penningar.
|
enligt
markegång
på förslag.
|
Mått.
|
|
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
|
Mått.
|
|
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
|
Riksmynt.
|
R:dr
|
ö.
|
Ridr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
R:dr
|
ö.
|
164,800
|
—
|
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
164,800
|
—
|
108,255
|
|
|
|
|
|
|
—
|
113
|
4
|
226
|
80
|
108,481
|
80
|
164,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—-
|
164,000
|
—
|
30,700
3,450
|
—
|
—~—
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
——
|
—
|
30,700
3,450
|
—■
|
126,426
|
94
|
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
126,426
|
94
|
29,200
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
29,200
|
—
|
1,500,000
|
|
364
|
50
|
37
|
8
|
75
|
60
|
|
|
|
|
1,500,440
|
10
|
2,126,831)94
|
364 50
|
37
|
8
|
75 |60
|
113
|
4
|
226
|
80| 2,127,498j84
|
20 Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, N:o 168.
Transport
Till Post-diligensernas förskaffande på sådant sätt, att de skjuts-skyldige ej
dermed betimgas, Reservations-anslag
Tullverket {Förslags-anslag att af Tullmedlen direkte utgå):
Ersättning till städerna för mistad tolag, Förslags-anslag
Jägeri-staten
Skogsplanterings-kassan (kontanta anslaget såsom ersättning för hemmansräntor
och arrenden m. m., på förslag)
Skogs-institutet, lägre skogs-skolor samt öfriga till Skogs-staten hörande Tjen-
stemäns aflöning, Reservations-anslag
Till belöningar för rofdjurs dödande: Förslags-anslag
Lyshållning m. fl. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm, Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet. . . . 5,100: —
Tillkommer: Förhöjning 10,400: —
Byggnader och reparationer i Stockholm, Reservations-anslag
Byggnader och reparationer i landsorterna, Reservations-anslag:
Nuvarande summan . 60,350: —
Tillkommer: För vård och uuderhåll af den vid Utmelands by i
Dalarne uppförda minnesvård öfver Konung Gustaf Wasa (jem-
för Stats-Utsk:s Utlåt. N:o 63) 475: —
Städers friheter, Förslags-anslag:
Nuvarande summan • 46,423: 81.
Tillkommer: Ersättning åt Helsingborgs stad för upphörd s. k.
klockare-pension 170 kub.-f. 1 k. oindelt spanmål, å 2 R:dr. . 340: 20.
Transportkostnad för Stats-verkets Bergs-effekter, Förslags-anslag
Observations- och Uppbörds-procenter m. m., Förslags-anslag .......
Mantalsskrifnings-provision, Förslags-anslag
Tionde-profvare
Transport
Expediti om-Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse, N:o 168. 21
Penningar.
|
Indelta
räntor,
enligt
markegång
på förslag.
|
Spanm ål
|
Summa
Riksmynt.
|
Indel!
|
pa förslag.
|
|
Oindelt.
|
Mått.
|
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
|
Mått.
|
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
|
R:dr
|
Ö.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
Ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
K: dr
|
ö.
|
R:dr
|
Ö.
|
2,126,831
|
94
|
364
|
50
|
37
|
8
|
75
|
60
|
113
|
4
|
226
|
80
|
2,127,498
|
84
|
70,000
|
|
|
|
|
—
|
|
|
|
—
|
|
—
|
70,000
|
|
1,800,000
|
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
1,800,000
|
—
|
1,040,000
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
1,040,000
|
—
|
381
|
68
|
2,330
|
69
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
2,712
|
37
|
18,300
|
—
|
900
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
19,200
|
—
|
75,000
|
—
|
|
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
|
75,000
|
|
50 000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
50 000
|
|
15,500
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
15,500
|
|
48,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
“
|
48,000
|
|
60,825
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
60,825
|
—
|
23,700
|
|
22,004
|
81
|
359
|
5
|
719
|
|
170
|
1
|
340
|
20
|
46,764
|
1
|
3,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
3,000
|
1
|
15,000
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
15,000
|
j
|
19,500
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
_—
|
—
|
19,500
|
—
|
|
—
|
|
—
|
570
|
1
|
1,140
|
20
|
|
—
|
|
—
|
1,140
|
20
|
5,366,038
|
62
|
25,600
|
—
|
967
|
4
|
1,934 80
|
283
|
5
|
567
|
-
|
5,394,140
|
42
|
22 Expeditions-Utskottets Förslag till under d. Skrifvelse, N:o 168.
Transport
Restitutioner, Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet 6,000: —
Tillkommer: Förhöjning 9,000: —
Uppköp af ved för Wisby s. k. Krono-kalkugn, Förslag s-anslag
Rese- och Traktaments-penningar, Förslag s-anslag
Skrifmaterialier och Expenser, Ted m. m., Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet 18,674: 78.
Afgår: För jemnande af Hufvud-titelns slutsumma 15: 20.
Extra utgifter, Reservations-anslag
Kongl. Theatern
Summa
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse. N:o '168.
23
|
|
Indelta
räntor,
|
|
Spanmål
|
|
|
|
|
|
Indelt på förslag.
|
Oindelt.
|
Summa
|
|
Penningar.
|
enligt
markegång
på förslag.
|
Mått.
|
Värde
å 2 K:dr
kubikfoten.
|
Mått.
|
Värde
förslagsvis
å 2 K:dr
kubikfoten.
|
Riksmynt.
i
|
E:dr
|
ö.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
R:dr
|
ö.
|
Kub.-f.
|
k.
|
K: dr
|
ö.
|
R:dr
|
ö.
|
5,366,038
|
62
|
25,600
|
—
|
967
|
4
|
1,934
|
80
|
283
|
5
|
567
|
—
|
5,394,140
|
42
|
15,000
1,500
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
|
|
—
|
|
—
|
15,000
1,500
|
i
|
1,500
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
|
|
—
|
|
—
|
1,500
|
—
|
18,659
46,500
|
58
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
—
|
18,659
46,500
|
58
|
75,000
|
|
|
-
|
|
|
|
-
|
|
|
|
—
|
75,000
|
—
|
5,524,198 20
|
25,600
|
—
|
967
|
4
|
1,934 80
|
283} 5
|
567
|
|
5,552,300
|
—
|
24
Expeditions-Utskottets Förslag till underd. Skrifvelse, JS:o 168.
Tal». JLitt. «.
Extra Stats-reglerings-anslag i sammanhang med Sjunde Ilufvud-titeln.
|
Riksmynt.
|
|
R:dr
|
öre
|
l:o Att utgå under åren 1864, 1865 och 1866,
med y3 årligen:
|
|
|
Till arfvoden åt tjenstemännen i Kammar-kollegii Jordeboks-
kontor, 24,700 R:dr årligen eller för 3 år . . . 74,100: —
Till utgifter för kolonien S:t Barthelemy, 18,000 R:dr
om året eller för tre år 54,000: —
|
128,100
|
|
■
2:o Anslag för en gång:
|
|
Till fullbordande af restaurations-arbetena å Wadstena slott .
|
22,000
|
—
|
Summa
|
150,100
|
—
|
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCHS, 1864.