Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 80.
29
N:o 80.
Ank. till Exp.-Utsk, den 21 April 1857, kl. 7 e. m.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rikets Stander,
angående sinnessjuke Löjtnanten vid Westmanlands Regemente
Laurentz Georg Nicolas Lindbergs uppförande lill pension å
Allmänna Indragnings-staten vid erhållande afsked; Gifven Stock¬
holms Slott den 27 Mars 1857.
Hos Kongl. Majit har f. d. Premier-löjtnanten vid Arméens Flotta Laurentz
Lindberg i underdånighet anhållit, att då hans son, Förste Löjtnanten vid Westman¬
lands regemente Laurentz Georg Nicolas Lindberg, under det han åren 1847 och
1848 såsom frivillig deltog i Danska kriget, till följd af en erhållen kontusion irå¬
kat en sinnesrubbning, som derefter tidtals visat sig, men år 1850 antagit en så
våldsam beskaffenhet, att han vid början af år 1851 måst intagas på Central-ho-
spitalet i Wadstena, der han ännu vistades, samt enär, enligt företedt läkarebetyg,
ingen förhoppning vore för handen att sonen kunde återvinna sina sinnens bruk,
Kongl. Majit täcktes meddela honom Nådigt afsked ur krigstjensten, så framt han.
på indragnings-stat finge bibehålla sin nu innehafvande fulla lön; varande denna
underdåniga ansökning al vederbörande Militär—befäl till Nådigt bifall förordad.
Då genom det, förevarande ansökning bifogade, läkare-betyg styrkt blifvit,
att Förste Löjtnanten vid Westmanlands regemente Laurentz Georg Nicolas Lindberg
under flera års tid lidit af sinnessjukdom, hvilken, enligt läkarens intygande, efter
all sannolikhet är obotlig, har Kongl. Majit, med anledning af Rikets Ständers vid
1854 års riksdag uti underdånig skrifvelse den i December samma år, aflåtna svar
å Kongl. Majits Nådiga framställning om obotlig ansedd sinnessvag, larn eller blind
tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i rikets tjenst, velat härigenom före¬
.30
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 80.
slå Rikets Ständer, att Löjtnanten Lindberg, sorn, efter hvad upplyst är, saknar en¬
skild förmögenhet, deraf hans underhåll och vård för framtiden kan bestridas, må
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller Nådigt afsked ur krigstjensten,
få på Allmänna Indragnings-staten uppföras lill åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension, hvilken Kongl. Maj:t, med afseende å det belopp, hvartill
den behållna delen af lönen för Lindberg under de sednast förflutna fem åren i me¬
deltal uppgått, anser skäligen böra bestämmas till Fyrahundra R:dr Banko eller Sex¬
hundra Riksdaler Riksmynt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
A. b. N. Gyldenstolpe.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
31
s
Utdrag af Protokollet öfoer Landtförsvars-Ärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen uti Stats-Rädet ä Stockholms Slott
den 27 Mars 1857.
Närvarande.
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Friherre Lagerheim.
Stats-Råden: Wallensteen.
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almgvist och
Friherre af Ugglas.
Deparlements-ehefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med
Kongl. Majds förut fattade Nådiga beslut, uppsatt förslag lill Kongl. Majds Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående sinnessjuke Löjtnanten vid Westmanlands
regemente Laurentz Georg Nicolas Lindbergs uppförande till pension å Allmänna In~
dragnings-staten* vid erhållande afsked; och täcktes
Kongl. Maj.t, enligt Stats-rådels underdåniga tillstyrkande, i
Nåder gilla nämnde förslag samt förordna att, i enlighet der¬
med, Nådig Proposition, sådan den finnes vid detta Protokoll
bilagd, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
J. A. Jcedrén.
STOCKHOLM, tryekt hos N. Marcus, 1857.
arn
Kongl. Moj:ts Nådiga Proposition N:o 81.
1
1Ä:0 §1.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen H April 18K7, kl. 7 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Pikets Ständer om afsöndring af jord från
Ry Utnäs tare-bos tallet vid Skånska Hussar-Regementet, Kungs¬
gården Sandby, för att lill ny Kyrkogård för Sandby för¬
samling i Hestra Göinge Härad af Christianstads län an¬
vändas ; Gifven Stockholms Slolt den 27 Mars 1857.
Sedan i anledning af väckt fråga om utbytande af Sandby församlings i Vestra
Göinge härad af Christianstads län nuvarande kyrkogård emot jord från Ryttmästare¬
boställe! vid Skånska Hussar-regemenlet, Kungsgården Sandby, hvilken jord i stället
skulle till ny kyrkogård användas, Landlmäteri-förrätlning lill uppmätande och taxe¬
rande af såväl den jord, som utgör gamla kyrkogården, som den, hvilken ansåges kunna
deremot utbytas, blifvit af vederbörande begärd och den 9 Oktober 1856 försiggått,
samt af det vid denna förrättning förda protokoll bland annat inbemlats: alt Kon-
sistorii-ombudet och Sockncmännen, enär gamla kyrkogården vore för liten att derå
ny kyrka uppföra, hvartill ock den nästgränsande jorden vore alldeles olämplig, önskat
att härtill få emot ersättning, efter taxering, af gamla kyrkogården, använda jord å
kungsgårdens åker, kallad Lilla Ladugårdstoften; all Arrendatorn af Kungsgården,
Inspektoren Bergman, förklarat sig både för egen del och å indelningshafvare!!, Rytt-
mästaren Friherre Bennets vägnar bestrida det begärda utbytet, hvilket deremot af
Krono-ombudet tillstyrktes, äfvensom Regements-ombudet icke kunnat förneka, att tjen¬
lig jord lill kyrkogårdens utvidgande saknades vid gamla platsen och alt det föreslagna
läget vore bäst passande lill ny kyrkogård, men ansåge sig, då indelnings-hafvaren och
hans arrendator icke velat derpå ingå, böra uti Bergmans bestridande instämma; alt
gamla kyrkogården, med en rymd af 6,300 qvadrat-alnar, hade ett sådant] läge, att nå¬
gon utvidgning åt sidorna icke ulan vidlyftigare arbete kunde åstadkommas; att det
föreslagna läget för nya kyrkogården angränsade i söder stora vägen mot Gumlösa, i
vestergatan och dervarande torg, i norr landsvägen mot Sandby och i öster öppna
åkern, kallad Ladutoften; alt jorden å denna plats bestode af lätt sandmylla pä röd
Bilt. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Ajd. 2 Band. 12 Haft. 1
2
Kongl. Maj.-ts Nådiga Proposition N:o 81.
sandbotten samt af Landtmätaren och Gode männen ansåges vara dubbelt sämre än
gamla kyrkogården; att förrätt nings-mänuen funne den föreslagna platsen vara till
kyrkogård särdeles passande; och att, efter den verkställda taxeringen, nya kyrkogårds-
platsen utmätts till en rymd af 12,600 qvadratalnar, enligt den öfver begge kyrkogårds-
platserna oell deras omgifning upprättade, protokollet bifogade, karta; sä hafva, uppå
vederbörande Kyrkoherdes anhållan alt Sandby församlings derefter vid Sockenstämma
den 16 sisllidne November fattade beslut om ny kyrkas uppbyggande och ny kyrko¬
gårds anläggande på den af Landtmäteri-förrältningen sålunda utstakade planen måtte
Kongl. Majlis nådiga pröfning underställas, Landshöfdmge-Embetet i Christianstads län
och Biskops-Embelet i Lund uti ingifvel underdånigt memorial hemställt, alt den ofvan¬
nämnda planen mätte till kyrkogård för Sandby socken få hegagnas emot den ersätt¬
ning lill Kungsgården, som i vederbörlig ordning kunde vara bestämd.
Uti häröfver infbrdradt underdånigt utlåtande af den 25 sisllidne Februari hafva
Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier anfört: att då en till kyrko¬
gård begagnad plats icke må förr, än 50 år efter upphörandet af denna dess egenskap,
för annat ändamål användas, följde deraf, att Sandby nuvarande kyrkogård icke kan
anslås till vederlag för jord af Sandby kungsgård; hvaremot Kollegierna, på grund af
hvad i ärendet förekommit och ulan afseende på det bestridande, som vid Landtmäteri-
förrätlningen af Arrendatorn Bergman och Regements-ombudet uttalats, i underdånighet
tillstyrkte, att Kongl. Majit måtte i Nåder tillåta, att den vid samma förrättning utsta¬
kade rymd af 12,600 qvadrat-alnar eller 281 kappland må från Kungsgården fä af¬
söndra* för att lill kyrkogård användas, emot det att församlingen till kungsgårdens
innehafvare utbetalar den årliga afgäld, sorn kan varda bestämd i den ordning, Kongl.
Förordningen den 19 December 1827 förmår.
Detta ärende har Kongl. Majit i Nådigt öfvervägande tagit och vill, på grund af
hvad härvid förekommit, föreslå Rikets Ständer att medgifva det den ifrågavarande
jordafsöndringen från Ryltmäslare-bostället vid Skånska Hussar-regeinentet, Sandby
kungsgård, till anläggande af ny kyrkogård för Sandby församling, må ega rum på det
af Krigs- och Kammar-kollegierna föreslagna vilkor.
Kongl. Majit förblifver ILkets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
Dalum ut supra.
ÖSCAH.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition N:0 SI.
3
Uidrag af Protokollet öfoer Land/försoars-Ärenden, hållet inför
Hans Moja Konungen uti Stats-Rädel ä Stockholms Slolt
den 21 Mars i Sol.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Jnstitie-Slals-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Siats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim.
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Liner,
Grefve Gyldenstolpe,
yl lijon,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Deparlements-Chefen föredrog derefter i underdånighet:
3:o
Handlingarna, i fråga om utbytande af Sandby församlings i Vestra Göinge hä¬
rad af Christianstads län kyrkogård emot jord från Ryllmästare-bostället vid Skånska
Hussar-regementet, kungsgården Sandby; hvarvid inherntades följande:
Sedan Sandby församling beslutil att dess kyrka skulle ombyggas och uppföras
å ny plats, hvartill jord kunde vara att tillgå å Sandby kungsgårds egor, emot utbyte
af den nuvarande kyrkogården, samt Landtmätare blifvit förordnad att uppmäta, taxera
och å karla lägga så väl den jord, sorn utgjorde kyrkogården, som den, hvilken vid
kungsgården kunde komma i fråga att deremot utbytas, hade denna Landtmäteri-för¬
rättning skett den 9 Oktober 1856, och dervid, enligt förrältnings-protokollet, förekom¬
mit: att Konsislorii-ombudet och Socknemännen, emedan gamla kyrkogården vore för
liten alt derå uppföra ny kyrka och nästgränsande jorden alldeles olämplig dertill,
yttrat den önskan, att för detta ändamål få, emot ersättning efter taxering, af gamla
kyrkogården, använda jord å kungsgårdens åker, kallad Lilla Ladugårds-toften; att
kungsgårdens arrendator, Inspektoren Bergman, för egen del och å indelnings-hafvarens,
Rytlmästaren Friherre Bennelts vägnar, bestrid t det begärda utbytet, hvilket deremot
Kongl. Maj:/s Nådiga Proposition No SL
tillstyrkts af Krono-ombudet, äfvensom Regemenls-ombudet icke förnekat alt tjenlig jord
till kyrkogårdens utvidgande saknades å gamla platsen och att den föreslagna vore bäst
passande till ny kyrkogård, men ansett sig, då indelnings-halvarcn och bans arrendator
icke velat på utbytet ingå, böra instämma uti Bergmans bestridande; att gamla kyrko¬
gården, med en rymd af 6,300 qvadral-alnar, vore belägen å en böjd, gränsande i norr
till en gala och allmänna landsvägen, i öster till kungsgårdens tomt och i söder samt
vester till dess ängar, hvilka bade ett sankt läge mot kyrkogården, så alt någon utvidg¬
ning å någon af de sednare tvänne sidorna icke kunde ske utan en större jordfällning;
att den föreslagna platsen för nya kyrkogården angränsade i söder stora vägen mot
Gumlösa, i vester gatan och dervarande torg, i nori' landsvägen mot Sandby och i öster
öppna åkern, kallad Ladutoften; alt jorden å denna plats beslode af lätt sandmylla på
röd sandbotten samt af Landtmätaren och gode männen ansetts vara dubbelt sämre än
gamla kyrkogården, hvilken i yttre gränsorna, der påfyllning af jord någon gång skett,
vore särdeles bördig till gräsväxt; att förrättningsmännen funnit den föreslagna platsen
vara till kyrkogård särdeles passande; samt ali efter den verkställda taxeringen nya
kyrkogårds-plalsen utmätts till en rymd af 12,600 qvadral-alnar: varande karta öfver
begge kyrkogårds-platserne och deras omgifning förrättnings-protokollet bifogad.
Derefter och sedan församlingens Kyrkoherde, efter erhållet uppdrag vid sockne-
stämma den 16 sisllidne November, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Christian¬
stads län anhållit alt församlingens beslut om ny kyrkas uppbyggande och ny kyrko¬
gårds anläggande på den a( Landtmäteri-förrättningen utstakade planen måtte Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning underställas, hade Kongl. Majits Befallningshafvande i nämda
län samt Biskops-Embetet i Lunds stift uti underdånigt memorial af den 4 December
med handlingarnes öfverlemnande hemställt, att nämnda plan måtte få till kyrkogård
för Sandby socken begagnas mot den ersättning till kungsgården, som i vederbörlig ord¬
ning kunde varda bestämd.
Krigs- och Kammar-kollegierna, sorn den 25 sisllidne Februari i denna fråga
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hade, jemte omförmälande, hurusom, genom
Kongl. Brefvet den 9 November 1839, Kongl. Maj:t i Nåder tillåtit afsöndring från ol-
vannämnda boställe af omkring \ kappland till kyrkogårdens utvidgande emot en årlig
afgäld af 6 kappar råg och 6 kappar korn att af församlingen erläggas, anfört, att dä
en till kyrkogård begagnad plats icke finge förr, än 50 år efter upphörandet af denna
dess egenskap, för annat ändamål användas, Sandby nuvarande kyrkogård följaktligen
icke kunde anslås till vederlag för jord från Sandby kungsgård; hvaremot Kollegierna,
pä grund af hvad i ärendet förekommit och utan afseende på det bestridande, som vid
Landtmäteri-förrättningen af Arrendatorn Bergman och Regements-ombudet uttalats, i
underdånighet tillstyrkt det Kongl. Maj.-t mätte i Nåder tillåta att den vid samma för¬
rättning utstakade rymd af 12,600 qvadrat-alnar eller 28i kappland finge från kungs¬
gården afsöndras för att till kyrkogård användas, emot det alt församlingen till kungs¬
gårdens innehafvare utbetalade den årliga afgäld, som kunde blifva bestämd i den ord¬
ning, Kongl. Förordningen den 19 December 1827 förmår; öfverlemnade Kollegierna
till Kongl. Maj.ts Nådiga pröfning, huruvida icke detta ärende vore af beskaffenhet
alt Rikets Ständer borde deröfver höras.
På grund af hvad härvid förekommit, tillstyrkte Stats-Rådet
i underdånighet, det Kongl. Majit täcktes uti allåtande Nådig Pro¬
position föreslå Rikets Ständer att medgifva, det den ifrågava¬
rande jordalsöndringen från Ryttmästare-boslällét vid Skånska
Hussar-regementet, Sandby kungsgård, finge, till anläggande af ny
kyrkogård för Sandby församling, ega rum med det af Krigs-
Kongl. Maj-Js Nådiga Proposition N:o 82.
5
och Kammar-kollegierna föreslagna vilkor; — och läcktes Kongl.
Maj:l till hvad Siats-Rådet sålunda tillstyrkt lemna Nådigt bilall.
Härefter uppläste Departemenls-Chefen lill justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Majds i detta ärende nu latlade beslut, uppsatt förslag till Nådig Proposition
lill Rikets Ständer.
Kongl. Majd behagade, uppå Siats-Rådets underdåniga till¬
styrkande, berörde förslag i Nåder gilla samt förordna, att i en¬
lighet deryned Proposition, sådan den (innes detta protokoll bilagd,
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo:
J. A. Jcedrén.
IV: O
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 21 April 1857, kl. 7 c. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående afsöndring af jord
från f. d. Sergeants-bostället vid Peslft 'otha-Dahls Rege¬
mente, Lerdals Slom, för utvidgande aj Lerdals försam¬
lings kyrkogård i Elfsborgs län; Gifven Stockholms Slott
den 21 Mars 1857.
\
Sedan hos Kongl. Majds Befallningshafvande i Elfsborgs län Lerdals Sockne-
mäns ombud, efter dertill vid Sockneslämma den 5 Juni 1854 erhållet uppdrag, anhål¬
lit att lill utvidgande af församlingens kyrkogård få inhägna 10,^ kappland jord från f.
d. Sergeants-bostället vid Vestgötha-Dabls Regemente, Lerdals Slom N:o 1, om * man¬
tal, i nämnda socken och Wahlbo härad, sä bar, efter det vederbörande Boställs-direk-
tion och Regements-chef samt boställets arrendator blifvit hörde och lemnat sitt med¬
gifvande lill den ifrågakomna jordrymdens afsöndring från bostället emot skälig ersätt¬
ning, Kongl. Majds Befallningshafvande, uti underdånig skrifvelse den 22 Augusti 1856,
jemte handlingarnes öfverlemnande till Kongl. Majd, anfört att da deraf inhemlades,
att den del af boställets mark, som skulle till socknen afstås, innehölle, enligt Landt-
Kongl. Ma/As Nådiga Proposition N:o 82.
mätares intyg, elen uppgifna arealen, samt vederbörande tillstyrkt bifall till sökandernes
anhållan, emot ersättning för den förlust bostället genom afsöndringen komrne alt vid¬
kännas, hvilken ersättning Boställs-direktionen föreslagit alt till innehafvaren af bostället
utgöras med 16 kappar råg att in natura af vederbörande den 14 Mars hvarje år å
bostället levereras, Kongl. Majlis Befallningshafvande vid sådant förhållande och enär
den begärda tillökningen af Lerdals sockens kyrkogård vore af behofvet påkallad samt
den ifrågasatta obetydliga förminskningen i bostället Stommens ego-område fullt ersattes
genom den föreslagna afgälden, ansåge sig ega skäl ali med vilkor af omförmälda er¬
sättning nnderdånigst tillstyrka Nådigt bifall till ansökningen.
Elter härå erhållen Nådig remiss hafva Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs- och Kam¬
mar-kollegier under den 25 sisllidne Februari med gemensamt underdånigt utlåtande i äm¬
net inkommit och deruti tillstyrkt Nådigt bifall (ill den begärda jord-afsöndringen för det
alsedda ändamålet, dock med vilkor dels att godtgörelsen för den afsöndrade jorden
icke, enligt sökandernes åstundan, efter Kongl. Förordningen om jords afstående för
allmänt behof af den 20 November 1845, finge bestämmas lili viss löseskilling, utan
deremot, såväl i anseende lill olämpligheten deraf att med innehafvandel af arrendet af
bostället förena förvaltningen och inkomsten af ett penninge-kapilal, som äfven för att
bibehålla ersättningen oberoende af penningens omskiftande värde, borde utaf Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande enligt Kongl. Förordningen den 19 December 1827, angående
grunderna och vilkoren för hemmansklyfning m. m., fastställas till viss afgäld i spamnäl
alt af församlingen till innehafvaren af bostället årligen utgöras med penningar efter
medel-markegång, och dels att församlingen skulle besörja och bekosta den lill afsön¬
dring ifrågakomma jordens aflatlande på karta och beskrifning af behörig Landtmätare,
derest sådant icke redan skett.
1 betraktande af hvad sålunda i ämnet förekommit vill Kongl. Majit härmed
föreslå Rikets Ständer att medgifva den ifrågaställa jordalsöndringen från omförmälda
boställe, Lerdals Stom, för den af sockne-männen nödig ansedda utvidgningen af Lerdals
församlings kyrkogård, emot viss afgäld i spanmål, att, på sätt Krigs- och Kammar¬
kollegierna tillstyrkt, af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande fastställas och af församlin¬
gen till vederbörande boslalls-innehafvare med penningar efter medel-markegång utgö¬
ras, samt i öfrigt med skyldighet för församlingen att öfver meranämnda jordrymd an¬
skaffa vederbörligen upprättad karta jemte beskrifning att bland boställets handlingar
förvaras.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OS € Ali.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Hon"/. Mattts Nådiga Proposition N;o 82.
7
(J/drag af Protokollet Öfoer Land/försvars-Ärende», haltel inför
Hans Maj:t Konungen uti Sluts-Riidel ii Stockholms Slott
den 27 Mars 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Slals-Minislern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim.
Siats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departements-Chefen föredrog derefter i underdånighet:
4:o.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvåndes i Elfsborgs län underdåniga skrifvelse af den
23 Augusti 1856, hvaruti, sedan S. Forssén på Tydjesäter, Kyrkovärden Anders Jacobs¬
son i Lommelanda och Christoffer Mikaelsson i Manstad, enligt erhållet uppdrag vid
Sockneslämma don 5 Juni 1854, å Lerdals socknemäns vägnar, anhållit, att till utvidg¬
ning af församlingens kyrkogård få inhägna lOj kappland jord från f. d. Sergeanls-
bosiället vid Veslgötha-Dahls Regemente, Lerdals Slom N:o 1 i nämnda socken och
Wahlbo härad, Kongl. Maj:ls Befallningshafvande, efterdet vederbörande blifvit i ämnet
hörde, jemte öfverlemnande af handlingarna i målet, anfört, hurusom af dem inhemta-
des, att den del af boställets mark, som skulle till socknen alstås, irmehöile, enligt
Landtmätares intyg, i areal 10£ kappland jord, samt att Chefs-Embetet och Boslälls-
Direklionen vid Regementet tillstyrkt bifall till sökandernes anhållan, emot ersättning
för den förlust bostället genom afsöndringen komme att vidkännas, hvilken ersättning
Boställs-Direklionen föreslagit alt till innehafvaren af bostället utgöras med 16 kappar
råg att in natura af vederbörande den 14 Mars hvarje år ä bostället levereras; vid
hvilket förhållande och då den begärda tillökningen af kyrkogården syntes vara af be-
hofvet påkallad samt den ifrågasatta obetydliga förminskningen i bostället Stommens
8
Kony/. Majus Nådiga Proposition N:o 82.
ego-område fullt ersalles genom den föreslagna afgälden, Kongl. Maj:ls Befallnings¬
hafvande ansett sig ega fog alt med villtor af omförmälda ersättning i underdånighet
tillstyrka Nådigt bifall till ansökningen.
lili häröfver, i följd af Nådig remiss, den 25 sisllidne Februari afgifvet under¬
dånigt utlåtande, bade Ivrigs- och Kammar-kollegierna tillstyrkt Nådigt bifall lill ifråga¬
varande jordafsöndring för det afsedda ändamålet, dock så, dels att godtgörelsen för den
afsöndrade jorden icke, enligt sökandernes åstundan, efter Kongl. Förordningen om
jords afslående för allmänt behof af den 20 November 1845, bestämdes uti viss löse¬
skilling, ulan deremot, såväl i anseende till olämpligheten deraf att med innehafvandet
af arrendet till bostället förena förvaltningen och inkomsten af ett penninge-kapilal, som
äfven för att bibehålla ersättningen oberoende af penningens omskiftande värde, utaf
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, enligt Kongl. Förordningen den 19 December 1827,
angående grunderna och vilkoren för hemmans-klyfning m. m., fastställdes till viss af¬
gäld i spanmål att af församlingen till boställs-innehafvaren årligen utgöras med pen¬
ningar efter medel-markegång, och dels att församligen besörjde och bekostade den till
afsöndring ifrågakomna jordens affaltande på karta och beskrifning af behörig Landt¬
mätare, derest sådant icke redan skett, hvilken karta och beskrifning ansågos böra
bland boställets handlingar förvaras; varande till Kongl. Majits Nådiga bedömande
hemställt, huruvida icke detta ärende vore af beskaffenhet ali böra underställas Rikets
Ständers pröfning.
I betraktande af hvad sålunda i ämnet förekommit, tillstyrkte
Siats-Rådet i underdånighet, det Kongl. Majit ville i allätande
Nådig Proposition föreslå Rikets Ständer att medgifva den ifråga¬
ställa jordalsöndringen från omlörmälda boställe Lerdals Stom,
för den af Socknemännen nödig ansedda utvidgningen af Lerdals
församlings kyrkogård, emot viss afgäld i spanmål att, på sätt
Krigs- och Kammar-kolleglerna tillstyrkt, af Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande fastställas och af församlingen lill vederbörande
boslälls-innehafvare med penningar efter medel-markegång utgöras,
samt i öfrigt med skyldighet för församlingen att öfver meranämn-
da jordrymd anskaffa vederbörligen upprättad karta jemte beskrif¬
ning ali bland Boställets handlingar förvaras.
Kongl. Majit behagade härtill lemna Nådigt bifall.
Departements-Chefen uppläste härefter till justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Majits i detta ärende nu fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majits
Nådiga Proposition till Bikels Ständer; och täcktes
Kongl. Majit, uppå Siats-Rådets underdåniga tillstyrkande, nämnda
förslag i Nåder gilla samt förordna, att i enlighet dermed Propo¬
sition, sådan den finnes vid detta protokoll bilagd, skulle till Ri¬
kets Ständer afgå-
Ex protocollo:
J. A. Jcedrén.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition N:o 83.
9
Xo 83.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 21 April 1857, kl. 7 c. m.
KONGL. MAJTS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående upplåtande till Up¬
sala läns Hushållningssällskap af en Kronan tillhörig, vid
Upsala stad belägen jordrymd; Gifven Stockholms Slolt den
21 Mars 1857.
Sedan Kongl. Majit, under den 12 Januari 1855, för anläggning af en slörre
trädskola vid Upsala, till Upsala Läns llushållnings-Sällskap anvisat 5,000 R:dr Biko,
alt nied ena hälften under nyssnämnda är och den andra hälften under år 1850 utgå,
mot förbindelse för Sällskapet, att efter tredje årets förlopp lill enskilde jordegare för
ulplantering gratis utdela alla träd och buskar, hvilkas försäljning ej lör underhålls¬
kostnaden erfordrades, och alt vid trädskolan lemna Folkskole-lärare-elever tillfälle alt
vinna nödig insigt i grunderne för träds och buskars plantering och skötsel, samt Kongl.
Majit derjemte i Nåder förordnat alt förelagets utförande skulle stallas under Landt-
bruks-Akademiens Förvallnings-koinmitlées öfverinseende och kontroll, så bar, uti en
den 3 sistlidne December till Kongl. Majit ingifven skrift, bemälda Hushållnings-Säll-
skap i underdånighet förmält, alt sagde trädskola blifvit anlagd pä en intill Upsala
Akademis Botaniska trädgård gränsande plats af 4 Tunnland 7 kappland, hvilken, ef¬
ter altal med dem, som löre laga skillöt å Upsala stads donationsjord samma plats in¬
nehade, af Hushållnings-Sällskapel på arrende öfvertagils, — att planteringar derå re¬
dan blifvit verkstä Ide af 23,9/4 st}eken dels ädla träd dels vildstammar, utom häckar,
buskar och frökärnor till ett stort antal, samt alt vid nyssberörda, nu under alslutning
varande, laga skifte ifrågavarande jordrymd blifvit, såsom en bifogad charta och be¬
skrifning utvisade, Kronan liderkänd i likhet med ytterligare 53 tunnland 17,is kapp¬
land, hvilka sednare dock, i enlighet med hvad nämnde beskrifning åtecknadl intyg
upplyste, vore, såsom belägne mot kronoparken Åsen, från lörstberörde plats helt och
Bih. lill II. St. Prot. 1856 & 1857. I Samt. I Afd. 2 Band. 12 Wult. 2
10
Kongl. 31a/: ts Nådiga Proposition N:o 83.
hållet afskild»; — hvarjemte Sällskapet, i ändamål att förekomma platsens utarrende-
ring pä auktion, hvarigenom trädskolans framtida bestånd kunde äfventyras, och till
vinnande af trvggad besittning derå, i underdånighet anhållit, att förenämnde 4 tunnland
7 kappland jord finge af Sällskapet kostnadsfritt, eller, om delta ej kunde beviljas,
mot en lindrig årlig afgift till Kongl. Majit och Kronan begagnas, sä länge en träd¬
skola, i enlighet med de derför gilha Nådiga föreskrifter, af Sällskapet der underhölles
och vårdades.
Uti härölver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Maj is och Rikets Kam¬
mar-kollegium dels i underdånighet upplyst, att ifrågavarande 4 tunnland 7 kappland
utgöra en del af den slotts-slalen i Upsala förr anslagna löningsjord, som blifvit frän
Slottsfogden Ofverste-löjtnanten Nordencreutz's är 1850 aflidna enka till Kronan in¬
dragen och, jemlikt § 77 Regerings-Fonnen samt Kongl. Kungörelsen den 3 December
1810, bordt för stats-verkets räkning pä 30 år utarrendeias, men hvilken utarrendering
hittills förhindrats af det å Upsala stadsjord pågående laga skifte, hvarföre Kollegium
åt Kongl. Majlis Befallningshafvande i länet uppdragit att. intill dess delta hinder upp¬
hört, låta berörde indragna slottsjord för ett är i sender på de för Kronan förmånliga¬
ste vilkor utarrendera, dels ock i underdånighet hemställt, att, såvida det icke ansäges
åligga Hushållnings-Sallskapet att, för del anslag, detsamma till inrättande af trädskola
erhållit, äfven anskaffa och bestrida alla knstnaderne för lokalen dertill, utan Kongl.
Majit funné tjenlig! att sådan lokal genom Statens försorg ål Sällskapet bereddes, Nå¬
dig Proposition mätte till Rikets Ständer allålas om anslående dertill af meranämnde
4 tunnland 7 kappland jord, sä länge trädskolan »f Sällskapet på ändamålsenligt sätt
uppehälles, samt att, dä en dvlik jordupplåtelse, enligt Rikets Ständers andel dåniga
skrifvelse den 23 September 1854, blifvit åt Upsala Cent r<il - Hospital beviljad ulan af¬
gift. enahanda vilkor mätte för nu förevarande läll tillämpas, om det ifrågavarande än¬
damålet ansäges lika allmännyttigt.
I öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium sålunda tillstyrkt, vill Kongl.
Majit härmed föreslå Rikets Ständer, alt lör deras del medgifva, det ifrågavarande,
Kronan tillhöriga, jordrund, fyra tunnland sju kappland, må ål Upsala Läns Hushåll¬
ning.--^ äl skap upplåtas till afgiftsfritt begagnande, så länge en trädskola, i enlighet
med föreskrifterna i Kongl. Majlis Nådiga Bref den 12 Januari 1855, af Hushållnings¬
sällskapet der uppehälles och vårdas.
De denna fråga rörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, lill hvars handläggning ärendet varder ölVerlemnadt, och Kongl. Majit för-
blifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Dalum ut supra.
OSCA K.
Lode. Almqvist.
Kongl. Mnj.-ts Nådiga Proposition N:o 85.
It
Utdra" aj Protokollet öfoer Civil-Ärenden, hollei injör Hans Maj:t
Konungen i Stals-lindet n Stockkolms Slolt den 21 Murs
1851.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justilie-Stnls-Minislern Gunther,
Hans Excellens, Heir Siats-Ministern lör Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim.
Stats-Haden : IVuUensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Viner,
Grefve Gi/ldenslo/pe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre a/' Ugglas.
Slutligen uppläste Deparlements-Chelen, Slafs-Rådet Almqvist, till justering föl¬
jande, ii öfverensstämmelse med förut lättade Nådiga beslut, uppsatte förslag tdl Kongl.
Majds IVeldiga Proposilioner (di Rikets Sländer, nemiigen :
A ugne nde upplåtande lill Upsala Läns Hushålluings-Sällsltap af en Kronan
tillhörig vid Upsala stad belägen jordrvmd ;
Och täcktes Kongl. Maj:!, uppå Stats-Radets underdåniga hem¬
ställan, samina förslag, sådane de finnas delta Protokoll vidfogade,
i Nåder gilla samt förordna all, i enlighet dermed, Nådiga Pro¬
positioner skulle lill Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo:
Vol/rath Ekström.
12
Kongl. Mnj:ts Nådiga Proposition N.-o 84.
\:o §4L-
Ank. lill Exp.-Utsk. den 21 April 1857, kl. 7 e. m.
KONGL. MAJIS
Nådiga Proposition till Pikets Ständer ifåga om af stående af f.
d. Pnfoss-boslä/lel vid (Vestgöthe Regimente, Backabo N:o
5 Tåui björnsgården, till boställe ål en särskild Länsman i
vestra distriktet af Gudhems Härad och Skaraborgs Län;
Gifven Stockholms Slolt den 27 Murs 1857.
Sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs Län, lili Memorial den
24 Juli 1855, under förutsättning af framlida Nådigt bifall lill dess underdåniga fram¬
ställning om Gudhems Härads fördelning i två Länsmans-distrikl, bos Kongl. Majit i
underdånighet hemställt, att lill Rikets Ständer malle göras Nådig Proposition oin an¬
slående af det till Kronan indragna Profoss-boslället vid Wöstgötha Regimente, * man¬
tal Backabo Thorbjörnsgården i Thorbjörnstorps socken, såsom boställe för Länsman¬
nen i det nya distriktet, och Kongl. Maj:!, eller dol Dess och Rikets Kammar-kolle¬
gium och Stats-kontor upplyst, att ifrågavarande boställe, såsom lu ll bestående af J mantal,
deraf \ mantal enligt kontrakt af den 4 Mars 1847 redan vore för Statsverkets räkning
utarrenderadt lill den 14 Mars 1871, blifvit till Kronan indraget icke lör alltid, ulan
endast lills vidare, eller pä en lid af 25 år, räknade frän 1846 års början lill 1870
års slut, då, i händelse af Westgöthe Regimenles organisation lill kavalleri, hemmanet
i sin helhet kunde komma att lör sådant ändamål såsom boställe erfordras, enligt Nå¬
digt Bref al den 26 Oktober 1855 vid nämnda förhållande funnit Kongl. Majlis Beläll-
ningshafvandes framställning icke kunna lill någon åtgärd föranleda; så har, uti lör-
nvadt memorial af den 21 Maj förlidna år, Kongl. Majlis Befallningshafvande, under
förmenande, att en möjligen inlräJöfande ny organisation af Westgöthe Regimente såsom
kavalleri icke skulle kunna inverka på dispositionen af samma boställe, alternativt i un¬
derdånighet hemställt, antingen alt Kongl. Majit, som förklarat Sig vilja lill Rikets
Ständer göra Nådig Proposition om anvisande al lön för en särskild Länsman inom
vestra distriktet af Gudhems Härad, inålle täckas i Nåder föreslå, alt ofvannämnde
Kongl. Mnj:ts Hildiga Proposition N:o 84.
13
hemman må, mot förminskning i Länsmannens lön, motsvarande den års-afkaslning,
hvartill hemmanet blifvit nppskattadt, till boställe ät samme Länsman anvisas, (‘Iler ock,
derest bostället skulle anses blifva föremål för användande vid Westgöthe Regimente i
händelse af Regimeotels möjligen inträffande uppsättning lill kavalleri, alt Kongl. Maj t
behagade föreslå hemmanets användande lill boställe för Länsmannen i förenämnde
distrikt med sådant vid upplåtelsen fästad) förbehåll, alt om detsamma i framliden
skulle blifva för Regimente! behöflig!, det då borde till Regimentets disposition afträda*;
hvarjemte och enär mantal af ifrågavarande hemman redan den 14 Mars nästlidna
är blifvit ledigt, samt, i afbidan på åtgärder för ularrendering under längre tid, endast
för detta år vore utarrenderadt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under förutsättning
af Nådigt afseende å dess sålunda gjorda underdåniga framställning, tillika förnyat den
hemställan, att, i afbidan på Rikets Ständers beslut, Länsmannen mätte få begagna
nämnda hemmansdel mot godtgörande af uppskattade afkastningsbeloppet, 80 R dr B:ko.
Af det utlåtande i ämnet, hvarmed Kammar-kollegium och Stats-kontoret den
17 September förlidna år till Kongl. M;>j:t inkommit, inhemta», hurusom, sedan Kongl.
Majlis och Rikets Krigs-kollegium, i anseende dertill att Kongl. Resolutionen den 11
Januari 1757, hvarigenom disposilions-rällen öfver ifrågavarande jemte flera boställen
blifvit West göt lia Regimente, såsom dåvarande kavalleri, tillagd, emot utgörande al år¬
liga räntan och de flere hemmanen åtföljande skyldigheter, icke mera vore tillämplig,
elter del Regimente! blifvit till Infanteri förärdradt och såsom sådant erhållit stal, samt
dä hemmanens åboer, såsom antagne endast genom Regimenls-skrifvarens utfärdade
åbosedlar, icke vore annorlunda än säborn landtbonden' att anse, förmedelst skrifvelse
till Regimeuts-chefen den 1 April 1828 förordna! om åboernes uppsägning lill afflytt¬
ning frän samma boställen, hvilka derefter skulle genom Krigs- och Kammar-kollegier¬
nas försorg i vanlig ordning utarrenderas, så har, uppå underdånig ansökning af åbo-
erne å ätskillige lill nämnda Regimente hörande*, men lill Generalförråds-kassau indragna
boställshemman och deribland äfven nu ifrågavarande hemman Backabo, om fm dårande
besittningsrätt derå, Kongl. Maj:!, eldigt Nådig Resedufion af den 31 Juli 1820, tillåtit
dåvarande, genom utfärdade åbosedlar till boställenas häfd och bruk antagne åboer,
jemte deras hustrur, så länge de, efter männernes frånfälle, i enkestånd lörhlefve, att
lör lifstiden innehafva dessa hemman under enahanda vilkor, hvarpå desamma dittills
besulits; hvarjemte i Nåder förordnats, dels att den afgift, som utöfver grund-räntan
blifvit af åboerne till Regimentet erlagd, derefter skulle lika med nämnda ränta till
Statsverket ingå. och dels att. vid inträffande äboledigheter, Krigs-kollegium skulle lill
Kongl. Majit inkomma med förslag, huru med åbolediga hemmanet borde för Kronans
räkning förfaras; — all, uppå derefter af Krigs-kollegium under den 2 April 1830 gjord
underdånig framställning, Kongl. Maj:t den 13 Maj samma år i Nåder tillåtit, a l ett
indraget boställe vid nämnde Regimente, hvilket genom dödsfall blifvit åboleeligl, linge
för Kronans räkning genom auktion på vanligt sätt utarrenderas under den återstående
tiden för Regimenlets förändring, äfvensom att på lika sätt finge förfaras med öfriga
(ill Förråds-kassan indragna boställen viel Weslgölha Regimente, elå desamma blefvo
åbolediga; — att sedan al den anledning att, när den för Regimentets förändring till
Infanteri bestämde tiel med år 1841 tilländaginge, Regimenlets återgång lill kavalleri
efter gamla indelnings-slnlen kunde finnas nödig, under den 2 Mars 1833 blifvit i Nå¬
der förnrdnadt, att arrendetiden för de boställen, hvilka genom Regimenlets Boställs-
Direklion bortarrenderades, icke finge utsträckas längre än till år 1841, hade, uppå Chefs¬
ämbetets vid Regimen let underdåniga framställning, att som, i händelse af en sådan
förändrad organisation i enlighet med de uti Kongl. Cirkulär-Brefvet den 2 Februari
1833 för Skånska Dragon- och Husar-Reginientena fastställde grunder, Weslgölha Re-
14
kongl. Ma/:ls Nådiga Proposition N.o 84
gimenle innehade en mängd boställen utöfver det antal, sorn till boställen för Staben
och öflig personal erfordrades, ofvannämnda Nådiga förordnande af den 2 Mars 1833
måtte tillämpas endast på de boställen, hvilk» således komme alt bibehållas, men alt
alla öfriga boställen vid Regimente! måtte på längre lid fä utarrenderas, enär alkast-
ningen deraf vore påräknad för Regimentets aflöning, Kongl. Majit under den 21 De¬
cember 1833, då eli den underdåniga framställningen bifngadl förslag till Regimentets
organisation till kavalleri på 10 sqvadroner, med tilldelning af boställen ål personalen,
vore upprättadt i öfverensstämmelse med de för Kavalleri-Regimenlen af 1000 mans
numerär uti Nådiga Brefvet den 2 förulgångna Februari fastställda grunder, i Nåder
tillåtit, alt-alla de, enligt Chefs-embetels uppgift, lill bostäder för Regimentet icke er¬
forderliga och å en den underdåniga ansökningen bilögad förteckning upptagna bostä!'en
finge, i öfverensstämmelse med 7 § 6 mom. af Nådiga Reglementet för Eoslalls-Dirrk-
lionerne af den 19 Joli 1832, olairendeias på längre lid, än som genom Nådiga Bief-
vet den 2 Mars 1833 blifvit för nlariendering af Regimentets boställen i allmänhet
föreskrilven; — alt i öfverensstämmelse härmed och då den sednare Nådiga tillåtelsen
al den 21 December 1833 icke afsåge de under Kammar-kollegii, ulan endast de under
Regimentets Bnslä!ls-Direklions förvaltning slående boställen, hade, sedan liden för
Regimentets afsillning, enligt Kongl Maj is Nådiga Bref den 8 Augusti 1844, blifvit till
år 18/1 förlängd, jemlikt iöreskriften i ofvanåberopade Nådiga förordnande af den 13
Maj 1830, utarrendering af bostället Backabo icke kunnat företagas för längre tid. än
till midfasta» 1871, men all intill denna lid j mantal af della boställe redan blifvit,
enligt Kammar-kollegii arrende-kontrakt af den <4 Mars 1817, för Statsverkets räkning
utarrenderadt, äfvensom det j mantal, hvilket nu vore åboledigt, jemte återstående \
mantal, när dervarande åboen alginge, jemväl skulle på arrende upplåtas, derest icke
dessa (vänne delar af hemmanet om tillsammans i mantal komme att användas för det
a! Kongl. Majlis Befallningshafvande föreslagna ändamål: samt att, pä grund al det
sålunda utredda förhållandet ali detta boställe, enligt det lili ofvannämnda Nådiga Re¬
solution af den 21 Derom! er 1833 åberopade organisalions-förslag, icke vore påräknadt
vid Regimentets möjligen blifvande återgång lill kavalleri, Kollegierne ansett sig böra i
underdånighet tillstyrka, ej allenast alt Nådig Proposition mätte lill Rikets Ständer allå¬
las om ifrågavarande .] mantal Backahus anslående till boställe för Länsmannen i det
ena distriktet af Gudhems Härad, emot minskning i lönen af iippskatladl afkastning*-
belopp, 80 R:dr B:ko för hvarldera { mantalet, ulan ock alt, i afbidan på frågans slut¬
liga afgörande, Kongl. Maj:t läcktes tillåta, att Länsmannen emellertid finge begagna
nu äbolediga och till utarrendering i rågakomna {- mantal af bostället, emot inlevere-
ling till Statsverket af uppskallnings-beloppet 80 R:dr B:ko.
Krigs-knllegium, hvars underdåniga yttrande i frågan derefter blifvit inlordradl,
bar, under den 20 sist lid ne Januari, med instämmande i öflig! uti Kammar-kollegii
och Stats kontorets ofvanberöida utlåtande, förklarat s>g biträda Kongl. Majlis Beläll-
ningshalvandes underdåniga framställning, under det vilkor t tt. derest oinförmälda bo¬
ställe i framtiden skulle blifva för Westgöthe Regimente behöfiigt, detsamma då borde
till Regimentets disposition vid laga fardag aflrädas.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Maj t härmed i Nåder
föredå Rikets Ständer att, derest Rikets Ständer samtycka lill anvisande af lön på stat
för en särskild Länsman i vestra distriktet af Gudhems Härad, pä sätt uti Kongl.
Majäs under den 30 sistiidno Oktober till Rikets Ständer afiåtna Nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof blifvit äskadl, till boställe åt samme Läns¬
man må anslås ifrågavarande inom distriktet belägna hemman mantal Backabo N:o
5 Thorbjörnsgården, emot minskning i lönen al uppskattade afkaslnings-beloppet, 120
Kongl. \/aj:ts Kådiga Proposition iY:o 84.
15
R:dr R:mt för hvartdera {• manlalet, alt räkna från tillträdestiden; dork med förbe¬
håll, i enlighet med Krigs-knllegii underdåniga heinslällan, ali, för den händelse hem¬
manet skulle prölvas framdeles blifva för Weslgölha Regimente behöflig!, detsamma då
bör till Regiinenlets disposition vid laga fardag aflrädas; varande emellertid och i af¬
bidan å Rikets Ständers beslut i anledning af denna Nådiga framställning, enligt ve¬
derbörande Embelsmyndigheters tillstyrkande, af Kongl. Maj:t i Nåder medgifvel, att
nu åbolediga mantal af berörda hemman må af Länsmannen få begagnas emot inle-
verering årligen lill Statsverket af uppskattade afkaslningsbeloppel, 120 R dr Riksmynt.
Kongl. Maj:t lörblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest stadse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCÅlt.
Ludv. Ahnqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Ciri!-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Honungen i Stuts-Iiådet å Stockholms Slott den 27 Murs
185 7.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie Siats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Siats-Ministern lör Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim.
Siats-Råden: IPa Hens/em,
Gripenstedt,
Greive Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre of Ugglas.
Slutligen uppläste Deparlements-Chefen, Siats-Rådet Almqvist, lill justering föl¬
jande, i öfverensstämmelse med förut lättade Nådiga beslut, uppsatta föislag lill Kongl.
Maj:ls Nådiga Propositioner tdl Riktis Ständer, nemligen
2:o i fiåga om anslående af f. d. Profoss-boställel vid Weslgölha Regimente
Backabo N:o 5 1 horhjöi ns-gården lill boställe ät en särskild Länsman i vestra distriktet
al Gudhems härad och Skin aborgs län;
Och läcktes Kongl. Majit, uppå Slals-Rådets underdåniga hem¬
ställan, samma förslag, sådana de finnas detta Protokoll vidlögade,
i Nåder gilla samt förordna all. i enlighet dermed, Nådiga Pro¬
positioner skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex prolocollo:
Vö/lralh Kkstrum.
16
Kongl. 3Jnj:ts Nådiga Proposition N:o 85.
K:o §5.
Ank. lill Exp.-Utsk. den Sl April 1857, kl. 7 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition lill lii hots Sl Hudor angående erforderlig t anslag
Jiir tillbyggnad af Felens kaps-Akademiens hus; Gifven
Stockholms Slott ilen 51 Murs 185 7.
Ilos Kong!. Mnj:l har Dess Vetenskaps-Akademi, som i sin värd falt emottaga
det Naturhistoriska Hiks-Museum och dermed jemväl åliggandet ej blott att tillse detta
Musei bibehållande i oskadad! skick, ulan äfven alt söka bereda möjlighet för dess
förökning och ändamålsenliga ordnande tili vetenskapens och det allmännas gagn, i un¬
derdånighet anmält, att, så långt omtankan för hennes egna vetenskapliga institutioner
tillåtit, hon äfven, lid efter annan, inom sin egendom beredt ökadt utrymme för be¬
rörde Museum och sednast genom upplåtande af Sekreterarens förra våning för de en¬
tomologiska samlingarne och till arbetsrum åt mineralogie Intendenten, men att allt
ifrån Musei första uppställning plats helt och hållet saknats för ordnandet af den ethno-
grafiska samlingen, skeletterne och de i sprit förvarade naturalstren, liksom förde lägre
sjödjuren i allmänhet, hvilken brist hittills ej kunnat afhjjelpas; att dels genom inköp
för statsmedel af värderika naturalie-samlingar, såsom Professoren Hedenborgs från
Norra och Ingeniören Wahlbergs från Sodia Afrika, Magister VVidgrens lian Brasilien
m. fl., och dels genom de rika förråder af natur-alster, som under Fregäll en Eugenies
jordomsegling blifvit insamlade,' oberäknad! hvad genom Intendenlernes bemödanden,
utbyte oell enskild välvilja kunnat erhållas, Akademien sett Statens ifrågavarande dvr-
hara egendom så tillväxa, ali, oaktadt tilli disponibelt rum tagits i anspråk, hvarken de
naturhistoriska samlingarne eller Akademiens Bibliothek, physikaliska instrumenter m. m.
kunnat, lill följd al lokalens otillräcklighet, pä lämpligt sätt uppställas och ordnas,
utan till ej ringa del måst på oljenliga platser inrymmas.
Akademien, som redan länge insett behofvel af ökadt utrymme, hade vid läg¬
ligt tillfälle inköpt den bredvid hennes hus i Adolf Fredriks församling, qvarteret
Grönlandet norra, belägna sä kallade Abrahamsénska egendomen, hvilken sedan af
Staten, emot erläggande af årliga räntan ä köpeskillingen, blifvit öfverlagd! och som
lemnade
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition N:o 85.
17
lemnade tillräcklig plats för nödig tillbyggnad, så mycket lämpligare, som den, jemte
Akade miens hus, utgör ett helt qvarter; och hade nu, för alt motsvara del af Staten
lemnade förtroendet att vårda, förkofra och till allmänt gagn och kännedom ordna det
naturhistoriska Riks-Museum, ansett sin pligt fordra att, med hänseende lill det fram¬
ställda behofvet af ökadt utrymme, hos Kongl. Majit, i underdånighet anhålla, det måtte
till Rikets Ständer Nådig Proposition aflåtas om anslående af nödiga medel till afhjel-
pande af del omförmälda hindret för utvecklingen af ifrågavarande vigtiga och dyrbara
institution; hvarjemte Akademien till Kongl, Majit insändt med afseende å den behöf-
lio-a tillbyggnaden uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, detta sednare slutande på en
summa af 300,000 Ridr B.ko.
Med anledning af denna Velenskaps-Akadetniens underdåniga framställning och
då angeläget är att för de rika, oupphörligt tillvexande samiingarnes behöriga vård
och ändamålsenliga ordnande tillräckligt utrymme beredes, vill Kongl. Majit härmed i
Nåder föreslå Rikets Ständer, att bevilja det för ifrågavarande byggnads-företag erfor¬
derliga anslag, Trehundra Tusen Riksdaler Banko, att med halfva beloppet, Etthundra-
femtio-lusen Ridr B;ko eller Tvåhundra-tjugufemtusen Ridr Rimt under näslinträdande
slatsreglerings-period utgå. De, till delta mål hörande handlingar skola tillhandahållas
det Rikets Ständers Utskott, till hvilket denna Nådiga Proposition varder öfvérlemnad.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
Datum ut supra.
OSCABS.
L. A. Anjon.
Bih. till Ii. St. Prol. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 AJd. 2 Bond. 12 Höft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 85.
Utdrag af Protokollet Öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför
Hans Muj:t Honungen uti Sluts-Riidet å Stockholms Slolt
den 5 i Mars 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stals-Minislern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stals-Minislern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim.
Stats-Råden; Wallensteen, .
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Ecklesiastik-Departementel, Siats-Rådet Anjou, föredrog i underdånighet:
Departements-Chefen uppläste till justering följande, i öfverensstämmelse med sär¬
skildt förut fattade Nådiga beslut, uppsatta underdåniga förslag till Kongl. Maj:ts Pro¬
positioner till Rikets Ständer, nemligen angående:
l:o erforderligt anslag för tillbyggnad af Vetenskaps-Akademiens hus.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stals-Rådets underdåniga tillstyrkan,
dessa underdåniga förslag i Nåder gilla och befallte, att, i enlig¬
het dermed, Nådiga Propositioner, sådane de finnas detta Proto¬
koll bilagde, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo:
Carl Fr. Liljewalch.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 86.
19
Hf:0 Sfi.
Ank. till Exp.-Utsk. den SI April 1837, kl. 7 e m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer om beviljande aj ytterligare
anslag för uppförande af nybyggnad vid Allmänna Insti¬
tutet Jur döfstumma och blinda; Gifven Stockholms Slott
den 31 Mars 1867.
Uti underdånig skrifvelse den 11 Oktober 1854 hade Rikets då församlade Stän¬
der hos Kongl. Maj:t anmält, alt de,i på uppgifna skäl, väl icke ansett sig kunna bi¬
falla Kongl. Maj:ts till dem framställda Nådiga Proposition, angående anslag till inrät¬
tande af ett nytt Institut för döfstummas undervisande, afsedt att uli någon af Rikets
landsorter förläggas; men att deremot, beträffande den Rikets Ständer särskildt medde¬
lade Nådiga framställning om anslående af nödiga medel för uppförande af en erfor¬
derlig större lärohusbyggnad vid härvarande Allmänna Institutet för döfstumma och
blinda, derför kostnaden uti upprättadt och af Öfver-Intendents-Embetet granskadt för¬
slag blifvit alternativt beräknad till 22,000 eller 25,000 Hulr R;ko, Rikets Ständer fun¬
nit omförmälda nybyggnad, hvarom fråga jemväl blifvit inom Riks-slånden väckt, vara
af högsta behof påkallad, samt delat den af Öfver-Intendents-Embetet uli dess öfver
förberörda koslnads-IÖrslag algifna underdåniga utlåtande yttrade åsigt, alt af de för
det nya huset alternativt loreslagne 2:ne platser lägel inne på gården invid Institutets
hulvudbyggnad borde företrädesvis väljas: hvadan Rikets Ständer för uppförande af
meranämnda nya byggnad å den af Öfver-Intendents-Embetet sålunda förordade plats
beviljat den härtill erforderliga summan 25,000 R:dr. Och då ostridigt vore, det Insti¬
tutet genom dess utvidgning blefve i behof af ett ökadt antal inventarier, äfvensom att
en del af nuvarande persedlar behöfde med nya ersättas, hade Rikets Ständer, i anled¬
ning af derom väckt motion, till inköp af inventarier för Institutet jemväl anvisat den
föreslagna summan af 5,000 R:dr.
Efter det Kongl. Maj:t, genom Nådig Skrifvelse den 16 påföljde November, för-
sländigat Direktionen- öfver Iustitutet alt vidtaga de åtgärder, som af del för besagda
nybyggnad beviljade anslag påkallades, bar bemälde Direktion under den 29 November
näsllidna år i underdånighet anmält, att hos densamma uppkommit bekymmer och Ivek-
20
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 86.
samhet i afseende å möjligheten af det sålunda beviljade byggnads-anslagets begagnande
för så vidt det dermed åsyftade ändamålet skulle kunna pä ett fullt båtande sätt vinnas.
Det hinder som härför i främsta rummet sig företett, utgjordes nemligen af den utaf
Rikets Ständer meddelade föreskrift, angående byggnadens uppförande på en viss der¬
för af dem bestämd, men af Direktionen icke föreslagen plats, hvilken, vid sedermera
anställd undersökning, befunnits för ändamålet mindre tjenlig i anseende till dels bygg¬
nadsgrundens opålitliga beskaffenhet, dels utrymmets otillräcklighet med deraf uppkom¬
mande inskränkning uti den för ungdomens kroppsöfningar och för den ekonomiska
förvaltningen väl behöfliga gårdsplatsen, dels ock vådan af den nya dyrbara byggnadens
förläggande alltför nära intill den gamla stora hufvudbyggnaden, som af angifna orsa¬
ker vore af eldfarlig beskaffenhet, hvartill slutligen komme den lågländla och vatten¬
sjuka markens olämplighet äfven i sanitärt hänseende. Direktionen, — i hvilkens yt¬
trade åsigter om den ifrågavarande lokalens olämplighet Rikets Ständers sednast försam¬
lade Revisorer, efter att hafva tagit denna lokal i ögnasigte, förklarat sig ej kunna an¬
nat än instämma, — hade ansett ett billigt afseende icke kunna frånkännas berörde
förhållanden och redan deraf funnit sig föranlåten för tillfället uppskjuta åtgärderna för
byggnads-företagets utförande samt derefter, med biträde af tillkallad sakkunnig person,
tagit i skärskådande den Institutet närmast omgifvande mark, hvarvid, bland andra
ifrägaställda byggnadsplatser, en sådan högländ, sund och rymlig, belägen vid öfra
Manilla, blifvit ansedd för ändamålet företrädesvis tjenlig. Men vid upprättande af
ritnings- och kostnads-förslag, lämpade efter den sålunda utsedda nya plats, samt vid
bestämmande af planen för det inre af nybyggnaden Och af hvad densamma borde in¬
nehålla, väcktes Direktionens uppmärksamhet äfven derpå, alt, enligt hvad under de
sistförflutna åren sig visat, utaf det ständigt vexande antalet af sökande till ej mindre
gratist-rum än platser mot betalning vid Institutet, vida utöfver hvad utrymmet derstädes
medgåfve att emottaga, denha stiftelses verksamhet ännu vore alltför inskränkt och föga
motsvarande behofvet af vård och undervisning för den betydliga mängden af inom ri¬
ket befintliga döfstumma barn, som, i brist af tillräckliga anstalter för väckandet och
utvecklingen af deras själsförmögenheter, måste lemnäs åt en för menniskovännen smär¬
tande och samhället föga hedrande vanvård. Behofvet af ökad undervisnings-tillgäng
lör sådane barn hade länge varit insedt och erkändt, i anledning hvaraf ock Kongl.
Maj:t redan vid sistförflutna Riksdag till Rikets Ständer aflät Nådig Proposition om an¬
läggande af ännu ett Institut för detta ändamål uti någon af landsorterne. Men enär
en allmännare och tillräcklig undervisning i sådant afseende icke kunde åstadkommas
endast genom det af Rikets Ständer beviljade anslag lill uppförande af större lärosalar,
hade Direktionen ansett, att, 0111 härvarande Institut skulle, i stället att erhålla ett nytt
sådant till sitt biträde uti landsorten, härstädes kunna emottaga ett betydligen ökadt
antal elever, så måste åt desse äfven anskaffas logementer, dagrum, matsalar och an¬
nat behöflig! utrymme, hvilket allt ej stöde att vinna i en byggnad för 25,000 R:dr,
afsedd och bestämd hufvudsakligen endast till lärosalar och för uppförande hvaraf den
ofvanberörde för 3:ne är sedan förslagsvis beräknade summan i allt fall numera, i an¬
seende till byggnads-materialiers och arbets-kostoadens ytterliga uppstegring, icke kunde
blifva på långt när tillräcklig. Och då äfven härvid toges i betraktande elen föga håll¬
bara och fasta beskaffenheten af Institutets nu egande byggnader både vid Manhem
och öfra Manilla, hvilken omständighet påkallade omtanken att i förväg bereda inrätt¬
ningen sä beskaffade lokaler, som kunde betrygga densamma mot ett totalt afbrott uti
dess verksamhet, hade Direktionen ansett nödigt, att den nybyggnad, sorn vid Institu¬
tet uppföres> måtte komma att innehålla icke allenast de förut tiiiämnade större läro¬
salar, utan äfven de öfriga ofvan omförmälda, för Inrättningens verksamhet erforderliga
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 86.
21
lokaler, äfvensom boställsrum för en del lärare och vårdare; och hade Direktionen för¬
denskull, med afseende å detta högst nödiga tillökade innehåll för en blifvande bygg¬
nad, låtit upprätta ny ritning, beräknad äfven för emottagande af ett betydligen tiII-
ökadt antal elever samt åtföljd af fullständigt kostnadsförslag; för hvilket byggnads¬
företag skulle, enligt samma förslag, erfordras 96,000 R:dr, hvilken summa dock, vid
förslagets granskning hos Öfver-Intendents-Embetet, blifvit antagen att uppgå tili 105,000
R:dr Biko.
Då likväl från nyssberörda betydliga belopp — som i sin helhet icke torde öf¬
verstiga hvad det vid sistförflutna Riksdag ifrågaställda särskilta Instituts anläggande
uti en landsort skulle, med sin egna årliga aflönings-stat och underhåll, hafva kommit
att under en icke alltför lång följd af år kosta det allmänna, — afdrages det bygg-
nads-anslag, 25,000 R:dr, som Rikets Ständer vid sistförflutna Riksdag lör en lärohus-
byggnad åt Institutet beviljat och å Riksgälds-kontoret anvisat, men hvaraf icke något
blifvit lyftadt eller begagnadt och hvilket anslag följaktligen vöre att såsom tillgång lör
den nu ifrågakomna byggnaden anse och beräkna; sä (liefve det återstående belopp,
som för nu ifrågakomna ändamål erfordrades, R:dr 80,000 B:ko. Direktionen har i
underdånighet anhållit, att Kongl. Majit mätte täckas till Rikets nu församlade Ständer
aflåta Nådig Proposition om beviljande af denna anslags-summa. Och hade derjemte
Direktionen förutsatt och antagit, att det särskilta anslag af 5,000 R:dr B:ko, som
Rikets Ständer likaledes vid sistförflutna Riksdag beviijat till anskaffande af nya inven¬
tarier för Institutet, men hvilket anslag, äfven å Riksgälds-kontoret anvisadl, icke heller
hittills blifvit lyftadt eller begagnadt, såsom ansedt stående i ett närmare samband med
nybyggnaden vid Institutet, fortfarande måtte anses detsamma tillagdt och tillhörande
samt följaktligen vara för det dermed afsedda ändamål att påräkna.
Hvad sålunda förekommit har Kongl. Majit i Nådigt öfvervägande tagit;och med
fästadt afseende derpå, att en utvidgad undervisnings-anstalt lör döfstummas danande
till sedliga och gagneliga samhällsmedlemmar under de sistförflutna åren allt mer och
iner visat sig vara af behofvel högt påkallad, har Kongl. Majit velat hos Rikets Stän¬
der föreslå, att, utom förenämnde, vid sistförflutna Riksdag beviljade anslag, 25,000
R:dr till nybyggnad och 5,000 R:dr Biko (ill inventarier, ytterligare 80,000 Ridr samma
mynt eller 120,000 Ridr Rimt måtte beviljas till den för Institutet nödig befunna större
nybyggnad efter det framställda förslaget, att uppföras på den plats, hvilken derför kan
af Kongl. Majit i Nåder pröfvas vara mest lämplig
De till ärendet hörande handlingar skola öfverlemnas till det Rikets Ständers
Utskott, till hvars behandling frågan varder hänskjuten, och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
L. A. Anjou.
22
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N;o 86.
Utdrag af Protokollet 'öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:l Honungen i Stats-Hå det å Stockholms Slott
den 3 i Mars 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Juslitie-Slats-Minislern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stals-Ministern lör Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Slals-Råden : /Vallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Ecklesiastik-Departementet, Stats-Rådet Anjou, föredrog i underdånighet:
Departements-Chefen uppläste till justering följande, i öfverensstämmelse med
särskildt förut fattade Nådiga beslut, uppsatta underdåniga förslag lill Kongl. Maj:ts
Propositioner till Rikets Ständer, nemligen angående:
2:o beviljande af ytterligare anslag för uppförande af nybyggnad vid Allmänna
Institutet för döfstumme och blinde. — — —
Kongl. Majit behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
dessa underdåniga förslag i Nåder gilla, och befallte, att, i enlig¬
het dermed, Nådiga Propositioner, sådane de finnas detta Proto¬
koll bilagda, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo:
Carl Fr. Liljewalch.
Kongl. Maj.-Is Nådiga Proposition N:o 87.
23
Mso 87.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 21 April 1837, kl. 7 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående uppförande af en
ny byggnad Jör Riks-Archivet; Gifven Stockholms Slolt
den 51 Mars i 857.
För hvarje folk, som eger en historia, rik på ärofulla minnen, och som af dem
manas alt med kärlek omfatta sina häfder, måste samlingen af dess historiska urkun¬
der vara dyrbar och utgöra en värdefull skatt, hvars omsorgsfulla bevarande är en pligt
emot fäderneslandet.
En sådan samling är det Svenska Riks-archivet. Det omfattar icke allenast de
vigtigaste källorna för landets häfdeforskning, hvilkas omvårdnad utgör ett vilkor för
den historiska sanningens upprätthållande och utveckling, utan äfven en inängd hand¬
lingar, i hvilka den enskilde ofta har att söka grunden sä väl för sina rättigheter, som
för sitt handlingssätt i juridiska och administrativa frågor.
Också var det ulan tvifvel med afseende pä den synnerliga betydenheten af
Biks-archivets dubbla bestämmelse, antydd i benämningen af dess båda särskilda afdel-
ningar, den historiska och den administrativa, som Rikets Ständer, efter åtskilliga för¬
slag att bereda detta verk en lämpligare plats, än den trånga och mörka lokal, hvilken
i Stockholms Slott tillförene var härtill upplåten, vid 1844 och 1845 årens Riksdag be¬
slutade atti för en summa af 100,000 R:dr B:ko, inköpa det vid hörnet af Slottsbacken
och Skeppsbron belägna f. d. Ridderstolpeska huset, i ändamål att, derest Kongl.
Maj:t dertill lemnade Sitt Nådiga samtycke, begagnas af Riks-archivet, samt, i mån af
behof och utrymme, af Witterhets-, Historie- och Antiqvitels-Akademien. Detta köp
biel' äfven genom Rikets Ständers Riksgälds-konlor uppgjordt och afslutadt, hvarefter
fastigheten den 1 Oktober 1845 till Kongl. Maj:l och Kronan öfverlemnades.
Men ehuru Archivet sålunda erhöll ljusa och prydliga arbetsrum i ett på ringa
afstånd från Slottet och de flesta af Rikets Embetsverk "beläget hus, bar den nya loka¬
len dock i andra afseenden lemnat mycket öfrigt att önska. Till följd deraf, att en
24
Kongl. Mnj:ts Nådiga Proposition N:o 87.
hel våning måst upplåtas åt ^Vitterhets-, Historie och Antiqvitets-Akademien, har icke
fullt hälften af Archivets samlingar kunnat i huset inflyttas, och den öfriga delen,
hvartill man naturligtvis sökt hänföra de mera sällan anlitade och behöflige handiin-
garne, måste fortfarande inrymmas i Slottets källarhvalf. Icke ens genom nämnda Aka¬
demis och dess samlingars förflyttning ur Riks-archivets hus skulle detta blifva för Ar¬
chivets nuvarande behof tillräckligt; och ännu mindre finnes der något utrymme att
påräkna för den mängd af handlingar, hvarmed ej mindre de historiska, än isynner¬
het de administrativa samlingarne nu och framgent årligen ökas.
När härtill kommer, att ifrågavarande byggnad redan vid öfverlemnande! till
Kongl. Maj:t och Kronan fanns behäftad med sättnings-skador, sorn, efter de tunga
samlingarnes ditflyttning, på ett betänkligt sätt tilltagit och vid undersökning visat sig
vara ursprungligen uppkomna derigenom, alt de under husets murar befintliga pålning-
och rustverken, ämnade alt städse förblifva liggande under valten, till någon del be¬
finna sig öfver saltsjöns yta, då denna är låg, och till följd häraf blifvit af röta an¬
gripne, har Kongl. Maj:t, som årligen låtit genom Öfver-Intendents-embetet undersöka
och nödtorftligen afhjelpa sättnings-skadorna, likväl funnit dessa, hvilkas förebyggande
för framtiden skulle erfordra en ytterst svår omläggning af en del af husets grund,
— för hvilken omläggning jemte iståndsättande af murar och bjelklag m. m., kostna¬
den redan år 1853 approximativt beräknades att uppgå till 53,324 R:dr B:ko, — inne¬
fatta, i förening med utrymmets otillräcklighet, ett fullt bestämmande skäl att förRiks-
archivet och de dyrbara samlingar, detta hus innesluter, söka anskaffa en tjenligare plats.
Sådan är för Antiqvitets-Akademiens samlingar afsedd i National-musei-byggna-
den, som numera nalkas sin fullbordan och dertill torde hafva att påräkna medverkan
äfven af Rikets nu församlade Ständer.
För Riks-archivet åter har någon annan lokal väl ännu icke blifvit för framti¬
den bestämd; men Ofver-Tnlendents-embetet har, uti underdånigt memorial den 1 näst-
lidne Juli, ifrågasatt, huruvida icke den södra och äldsta byggnaden å den så kallade
Geijerska tomten, N.o 1, i qvarteret Riddarholmen, vid Birger Jarls torg, skulle kunna,
om den blefve för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning inlöst, med någon tillbyggnad
och förändring användas till Riks-archiv, på samma gång den öfriga tomten begagna¬
des af Stockholms stad för anläggande af en strandgata och en öppen plats vid Rid-
darholms-kyrkans chor. Då detta sistnämnda ändamål, hvarmed skulle afses icke blott
att befria kyrkan från en eldsfarlig och skymmande byggnad i sitt närmaste granskap,
utan äfven att bereda åt Rikets Ständers hus fördelarne af bättre dager och utsigt,
samt ett mera fritt och tillgängligt läge, likväl komme att endast på ett ofullkomligt
sätt vinnas, så vida icke äfven den till Riks-archiv ifrågasatta gamla byggnaden blefve
bortröjd; och då Kongl. Maj:t numera jemväl, i Nådig Proposition den 28 sistlidne
November, angående utförandet af de större jernvägs-anläggningar inom Riket, hvilka
böra af allmänna medel bekostas, för Sin del i Nåder antagit den al Öfversten in. m.
N. Ericson framlagda plan lill vestra och norra stambanornas förening i Stockholm
genom en jernväg, som, bland annat, borde från södra mynningen af Riddarholms-
kanalen föras utmed samma kanals vestra sida öfver Geijerska tomten, synes den der¬
varande gamla byggnadens användande till Riks-archiv icke längre böra ifrågasättas.
Vid sådant förhållande bar Kongl. Maj:t ånyo fästat Sin uppmärksamhet vid ett
redan för några år sedan väckt förslag om uppförande af ett nytt hus, uteslutande af-
passadt och inredt för de vigtiga behof, som ett Riks-archiv har att uppfylla.
Det första vilkoret för ett sådant företag är att finna en tomt med tillräckligt
utrymme och tjenlig belägenhet, der en byggnad, afsedd för en maktpåliggande be¬
stämmelse, må kunna fylla dennas fordringar äfven i det yttre och lemna af konstens
hand
Kongl. Ma jäs Nådiga Proposition N:o 87.
25
hand elt bidrag, värdigt motsvarande den naturskönhet, hvarmed Sveriges hufvudstad
blifvit så rikt begåfvad.
Om någon plats inom denna hufvudstad är genom sitt läge och sin omgifning
otvetydigt anvisad för en monumental byggnad, och om saknaden af en dylik för full¬
ändandet af en i öfrigt utmärkt skön tafla måste någorstädes falla i ögonen, så inträffar
delta med norra delen af Carl Xlihs torg, hvilken plats för öfrigt redan är från äldre
tider genom en regelbunden plantering beredd och ordnad för emottagande af ett så¬
dant byggnads-monument.
För bebyggandet af ifrågavarande plats, hvilken äfven är nog rymlig att med¬
gifva byggnadens förläggande pä tillräckligt afstånd frän omgifvande bus, för att do
mest tillfredsställande anordningar kunna träffas för rummens upplysning och för sä¬
kerhet emot eldfara, hafva åtskilliga förslag varit Kongl. Maj:t underställda. När frågan
om en Nalional-musei-byggnad först utvecklades i Öfver-lnlendents-embetets underdå¬
niga memorial den 27 Augusti 1844, förordades dertill norra delen af Carl XIlLstorg,
och de kommitterade, som derpå erhöllo Nådigt uppdrag att yttra sig angående den för
ett sådant museum lämpligaste plats i hufvudstaden, gålvo, i sill utlåtande den 10 Juli
1845, företrädet åt det ifågavarande bland de tretton ställen, som jemlörelsen omfat¬
tade. Den svårighet, som redan af Öfver-lntendents-embetet blifvit antydd, alt derstä¬
des bereda fäst byggnadsgrund, hade Kommittéen ingalunda förbisett, utan grundens be¬
skaffenhet blef undersökt och närmare bestämd genom pålningsprof, anställda ända till
dess en hejare af 2J skeppunds viktualievigt icke lörmålt med 40 slag drifva pålen
längre, än en åttondedels turn. Med ledning af dessa prof stadgade kommitterade hos
sig den öfvertygelse, alt musei-byggnaden, förlagd vid norra ändan af Carl XIII:s torg,
kunde med full säkerhet uppbäras af 4,500 med omsorg nedslagna, en fot under lägsta
vattenytan afskurna pålar, hvilkas längd i medeltal beräknades till 25 alnar. Bemälde
kommitterades för omförmälda plats algifna yttrande och förord lära ock kunna med lika
skäl tillämpas i fråga om valet af byggnadstomt för ett Riks-ärchiv, som för elt museum.
Sedan National-musemn blifvit förlagdt på ett annat fördelaktigt ställe; sedan
flere enskilde personer, som derefter sökt tillåtelse att använda den ifrågavarande bygg-
nadsplatsen vid Carl XIILs torg för tillvägabringande af åtskilliga uppgifna ändamål,
försummat att fullgöra vilkoren för dylik öfverlåtelse; och sedan slutligen den gamla
f. d. Arsenals-byggnaden, som icke längre kunde underhållas, blifvit, till följd af Kongl.
Maj-.ts Nådiga beslut den 4 April 1851, bortröjd från stället, så att torgets och den
långsträckta planteringens bakgrund kommit att utgöras endast af en rad ojernnt byggda
enskilda hus på andra sidan om Enkhus-gränden; så syntes en allmän önskan att få
den sålunda blottade tomten försedd med cn vördig byggnad hafva ånyo framträdt;
och vid det första derefter yppade behof af plats för ett större byggnadsföretag för
allmän räkning, nemligen för ett nytt Riks-archiv, framställde Öfver-lntendents-embetet,
i underdåniga memorialer den 12 April och den 20 September 1853, de fördelar, som
den oftanämnda platsen erbjöd. Men Kongl. Majit, som då, så val med anledning af
någon betänklighet i afseende å byggnadsgrundens beskaffenhet, som med afseende å
det trängande behofvet af åtskilliga andra anslag, i Nåder uppsköt frågan om ny Riks-
archivs-byggnad, aflat deremot, under den 18 April 1854, Nådig proposition till Rikets
Ständer om tomtens upplåtande på längre, men viss bestämd tid, åt enskild person,
hvilket förslag Rikets Ständer likväl, enligt underdånigt svar den 18 påföljde Oktober,
funno sig lörhindrade att antaga.
De farhågor beträffande grunden, hvilka vid särskilda tillfällen motverkat för¬
slagen om den i andra hänseenden synnerligen passande tomtens bebyggande, hafva
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Samt. 1 Afd. 2 Band. 12 Hafi. 4
26
Kongl. Majus Nådiga Proposition N:o 87.
emellertid under sednaste åren förlorat större delen af sin betydenhet, enär den åsigt,
sotn i ämnet uttalades år 1845 af ofvannämnde kommitlerade för Nalional-musei-byggna-
den, sedermera, eldigt hvad Ofver-lntendents-embetet under den 25 sistlidne November
vitsordat, vunnit ytterligare bekräftelse genom åtskilliga i närheten af denna plats på
enskildes bekostnad verkställda betydliga byggnadsföretag, hvaraf flera utförts endast
på bjelk bädd, vid det lägre liggande Norrmalmstorg, der svårigheten att erhålla fast
grund varit icke obetydligt större, än å norra sidan af Carl Xllks torg. Med hänsigt
härtill har bemälde Embete också ansett, att en byggnad, afsedd för uppbärande äfven
af de största tyngder, skall kunna på sistnämnde plats uppföras till och med endast
på omsorgsfullt anlagd bjelkbädd.
Under de förhållanden, hvilka sålunda numera yppat sig, drager Kongl. Majit
icke längre i betänkande att för Rikets Ständer framlägga den af Ofver-lntendents-
embetet år 1853 uppgjorda plan till Riks-archivs-byggnaden. Enligt denna plan, hvilken
blifvit af Riks-arciiivarien för dess del, i utlåtande den 14 Oktober 1853, godkänd,
skulle huset, med vedrum och varmvaltens-apparat i källarvåningen, innehålla i den
hvälfda bottenvåningen eh öppen portik, förstuga, portvaktsrum med kök m. m. för
en i huset boende tillsyningsman och Archivrum på ömse sidor om förstugan; i vånin¬
gen en trappa upp, med mindre höga runi, boställe för nämnde tillsyningsman, Riks-
archivels förmak och arbetsrum samt bibliothek ; och i våningen två trappor upp, som
bielke alnar hög och enlresolerad, de största och rymligaste archiv-salarne. Då
denna anordning komine att lemna utrymme för 9,300 kubik-alnar handlingar, ordnade
på hyllor, och Archivets handlingar år 1853 hade, enligt då anställda beräkningar, ett
kubik-innehåll af 4,408 alnar, hvaraf likväl endast 2,161 voro inrymda i Riks-archi-
vets nuvarande hus; så har nybyggnaden beräknats innefatta, utöfver det redan erfor¬
derliga, utrymme under en tid af omkring 60 år för de samlingar, hvilka med ungefär
80 kubik-alnar om året voro alt förvänta såsom tillökning; och tillfälle förefinnes jemväl
för framtiden beredt all, genom uppförande af tillbyggnader, anskaffa än ytterligare
utrymme.
Kostnaden för den byggnad, hvarigenom Riks-archivels behof skulle för mer än
ett halft sekel fyllas, beräknades år 1853 lill 125,352 R:dr R:ko, om huset uppfördes
endast på bjelkbädd, men lill 148,110 Ridr, om pålning visade sig vara behöflig, obe¬
räknad i hegge fallen en summa af 12,500 R:dr, som skulle för varmvattens-apparaten
erfordras, derest en sådan borde för liela husets uppvärmning anbringas. Utgifterna
för ifrågaställa byggnadsföretag, utom värmnings-apparaten, kunna likväl, enligt nu
gällande priser å byggnads-materialier och arbetslöner, icke beräknas till mindre än,
enligt förra alternativet, som ej afser pålning, till 179,352 R:dr B:ko eller 269,028 R:dr
Riksmynt, och enligt det sednare alternativet, upptagande pålning, till 202,110 Ridr
B:ko, eller 303,165 R:dr Riksmynt.
På grund af allt hvad i förevarande ämne blifvit framställdt och ulveckladf,
vill Kongl. Majit härmed i Nåder föreslå Rikets Ständer, att för uppförande af en
byggnad för Riks-archivet på norra sidan af Carl XIIIis torg måtte lill Kongl. Majlis
disposition under nästa Slatsreglerings-period anvisas en summa af 214,600 Ridr Biko,
eller 321,900 Ridr Riksmynt, i hvilken summa dock, på sätt här ofvan blifvit anfördt,
besparing kommer att uppslå, i händelse vid grundläggningens företagande utrönt var¬
der, att byggnaden kan utan äfventyr för dess bestånd på bjelkbädd uppföras.
Skulle Rikets Ständer icke finna skäl att delta Nådiga förslag för sin del bifalla,
vill Kongl. Majit, i betraktande af angelägenheten för hufvudstadens försköning, att
ifrågavarande plats å Carl XIIIis torg blefve, så snart som möjligt, på ändamålsenligt
sätt bebyggd, i Nåder föreslå, att densamma, på sätt i underdånighet blifvit begärdt,
Kongl. Maj-.ls Nådiga Proposition N:o 87.
27
finge åt enskild person lill bebyggande upplåtas emot högsta tomtöres-afgift, sorn kan
betingas, samt under vilkor, bland annat, att den blifvande byggnaden uppföres i öf¬
verensstämmelse med den ritning, som af Kongl. Majit i Nåder godkännes och fast¬
ställes.
De lill detta mål hörande handlingar och ritningar skola tillhandahållas det Ut¬
skott, till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; Och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
L. A. Anjou.
Utdrag af Pr o lo ko livi öfver Ecklesiastik- Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Slals-Rådet ä Stockholms Slott dan 31
Mars 1857.
Närvarandei
Ha ns Excellens, Herr Justitie Siats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Siats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim.
Stats-Råden i Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Ahnqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Ecklesiastik-Departementet, Siats-Rådet Anjou, föredrog i underdå¬
nighet :
Departements-Chefen uppläste till justering följande — — — — — —
underdåniga förslag — — — — — — — — — — — — —
Hvarefter bemälde Departements-Chef jemväl till justering uppläste ett, i öfver¬
ensstämmelse med det beslut, hvilket, uppå gemensam föredragning af Finance- och
Ecklesiastik-Ärende, blifvit af Kongl. Majit förut i Nåder fattadt, uppsatt förslag till
proposition lill Rikets Ständer, angående!
anslag till uppförande af en nybyggnad lill Riks-archivet.
Kongl. Majit behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
dessa underdåniga förslag i Nåder gilla, och befall te att, i enlig¬
het dermed, Nådiga Propositioner, sådana de finnas detta Protokoll
bilagde, skulle till Rikets Ständer aflålas.
Ex protocollo:
Carl Fr. Liljewalch.
28
Kong/. Mnj.-ts Nådiga Proposition N:o 88.
m.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 21 April 1857, kl. 7 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer angående förändring af porto-
bestämmelserna för inrikes bref-vaxlingen; Gifven Stock¬
holms Stolt den 3 April 1857.
Sedan Kongl. Majit, i anledning af Rikets år 1854 församlade Ständers uti un¬
derdånig skrifvelse den 25 Oktober samma år meddeldte beslut, i fråga om förändradt
porto-system för inrikes brefvexiingen, genom bref till Kongl. General-Post-Styrelsen
samt Nådig Kungörelse den 9 Mars 1855 förordnat, att portot för hvarje enkelt bref
emellan inrikes postanstalter skulle ifrån den lista derpå följande Juli erläggas med
Fyra skillingar R;ko, motsvarande i Riksmynt Tolf och ett halft öre, och alt med en¬
kel brefvigt tillsvidare skulle, såsom hittills, anses hvarje bref, som icke uppgår till lj;
lod, med iakttagande vid fördubbling för tyngre bref af porto-moderalion i det förhål¬
lande, som är i Kongl. Förordningen den 13 Oktober 1785 bestämdt; samt Kongl.
Majit genom Nådig Förordning den 3 Februari 1855 löréskrifvit, att från och med
det år, då ny, af Rikets Ständer fastställd, stats-reglering lager sin början, stats-räken-
skaperna skola för samma år och sedermera framgent föras i enlighet med den genom
berörde Förordning stadgade myntberäkningen samt all debitering och uppbörd ske i
öfverensstämmelse dermed; har General-Post-Styrelsen med föranledande häraf och då
sannolikt är, att med 1858 års början den tidpunkt inträder, med hvilken portot för
inrikes bref af enkel brefvigt skall, såväl vid liqvid som i uppbörd och räkenskaper,
beräknas till 12£ öre, uti underdånigt memorial den 16 Oktober 1856 fästat Kongl.
Majits uppmärksamhet å de olägenheter och tidsödande vexlingar, som vid liqviden af
tusentals enkla bref alltid måste af nyssnämnde portosats, 12j öre, uppstå, jemte min¬
dre enkelhet i räkenskaperne, då brutna tal föreGnnas. — General-Post-styrelsen, som
på grund häraf varit betänkt på underdånig framställning om bestämmande från före¬
nämnde tidpunkt af portot för enkelt inrikes bref till jemt Tolf öre, hade, efter beräk¬
ning af Post-verkets inkomster och utgifter, kommit till den åsigt, att, då ifrågavarande
uppbörd efter den gällande portosalsen, 12| öre, kundo antagas år 1858 utgöra omkring
510,000 R:dr B:ko, en sådan inkomst, äfven om den minskades med en femtedel, borde,
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 88.
29
jemte Postverkets öfriga inkomster, vara tillräcklig till bestridande af Verkets nu be-
räkneliga utgifter och att således, till vidare förenkling af liqvider, uppbörd och räken¬
skaper, äfvensom till den brefvexlande allmänhetens båtnad, porlo-afgiften för inrikes
bref af enkel vigt kunde, samtidigt med decimal-räkningens införande, ytterligare ned¬
sättas (ill Tio öre; detta likväl under förutsättning, dels att beslut icke fattas om all¬
män förhöjning i legan för post- och gästgifveri-skjuls, hvilken förhöjning skulle för
hvarje skilling banko per mil åstadkomma en ökad årlig utgift af omkring 10,000 R:dr
B:ko, dels ock, alt något bidrag från Post-verket till Stats-verket icke ifrågasättes, samt
alt, till Post-verkets ytterligare betryggande, den enkla brefvigten fastställes icke såsom
hittills till l£ lod, utan lill 1 lod eller närmast motsvarande i nya vigtsorten, med för-
dubbladt och flerdubbladt porto för bref af större vigt, men med den poi to-moderation
i öfrigt för bref öfver 8 lod, som är i Kongl. Förordningen den 13 Oktober 1785 stad¬
gad; hemställande i sådant hänseende General-Post-slyrelsen, att enkla vigten för inri¬
kes bref måtte bestämmas till 3 ort och äfven den sålunda föreslagna förändrade bref-
viglen taga sin början från samma lid, sorn porto-beloppets beräknande i öre, nemligen
från och med det är, då ny slats-reglering skall tillämpas.
1 sammanhang härmed och då det vore med billighet och rättvisa fullt öfver¬
ensstämmande, att någon afgift erlades till Post-verket för hvarje genom dess försorg
befordradt bref, har General-Post-slyrelsen i underdånighet föreslagit, att för lösbref
eller sådant bref, som antingen inlemnas å post-anstalt, för att derifrån, utan alt gå
förbi eller ankomma lill annan post-anstalt, försändas till något ställe utom post-an-
slallens läge eller ock från sådant ställe på enahanda sätt till post-anstalt ankommer,
måtte fastställas ett porto af 5 öre för bref till och med 25 ort, med iakttagande ali
tyngre bref icke fortskaflas; samt att för lokalbref eller sådant bref, som å post-anstalt
inlemnas, stäldt till person inom samma stad, köping eller dylikt samhälle, måtte lika¬
ledes bestämmas ett porto af 5 öre, såvida ej brefvets vigt öfverstiger 12 ort, i hvilket
fall det icke linge å post-anstalten emoltagas; och bar General-Post-styrelsen till kon¬
troll öfver Post-verkets inkomster framställt i afseende å lösbref det förslag, som äf¬
ven kan på lokalbref tillämpas, alt frimärken böra begagnas och vederbörande Post¬
förvaltare, vid ansvars påföljd, åläggas alt, när afgiften i penningar inflyter, icke från
sig utlemna brefvet förr, än detsamma, genom Postförvaltarens försorg, blifvit med fri¬
märke och stämpel försedt, då hvarje brefmotlagare vore kontrollant derå att behörig
afgift komme Post-verket lill godo.
Eller öfvervägande af hvad General-Post-styrelsen sålunda yttrat och hemställt,
har Kongl. Maj:t ansett sig böra för detta ärende påkalla Rikets Ständers uppmärk¬
samhet.
Hvad dervid först beträffar General-Post-slyrelsens förslag, att portot för den
inrikes brefvexlingen måtte nedsättas för enkelt bref till 10 öre, som utgör det beslu¬
tade nya myntsystemets grundtal, och i förening dermed vigten å enkelt bref bringas
till öfverensstämmelse med nya vigtsystemet, har Kongl. Maj:t väl funnit alt detta
förslag utgör en följdriktig tillämpning af författningarne om vigt af den 31 Januari
och om mynt af den 3 Februari 1855, äfvensom att en sådan förändring utan tvifvel
skulle leda till större reda och enkelhet i Postverkets uppbörd och räkenskaper samt
för de brefvexlande medföra både lindring i afgifter och lättnad i dessas beräkning, i
den mån de nya mynt- och vigt-sorterna blifva allmänt gängse, och hoppas Kongl.
Maj:t också, att fördelarne af en sådan förenkling utan svårighet skola kunna vinnas
inom en föga aflägsen tidrymd.
Men i fråga åter om lämpligheten af en så betydlig porto-nedsättning redan från
början af nästa statsreglerings-period, har Kongl. Majit icke kunnat lemna ur sigle,
30
Kongl. Majäs Nådiga Proposition N:o 88.
att General-Post-styrelsen härvid grundat sin beräkning på den förutsättning, att någon
allmän förhöjning i fegan för post- och gästgifveri-sk juts icke korame alt beslutas, och
att Styrelsen, hufvudsakligen med antagande häraf, trott Postverket kunna af det
inrikes post-portots nuvarande belopp eftergifva en femtedel, utgörande för år 1858,
efter ofvannämnda beräkning, icke mindre än 102,000 R:dr B:ko. Kongl. Maj:t har lik¬
väl ansett nyssnämde förutsättning destomindre kunna eller böra läggas till grund för
behandlingen af denna fråga, som (ill undanrödjande af den allmännare missbelåtenhet,
hvilken, synnerligast på sednare tider, yppat sig icke blott angående post-skjutsen utan
äfven angående skjutsnings-bestyret i sin helhet, det torde blifva nödvändigt att innan
kort en omfattande reglering i dessa hänseenden vidtages; men vare sig att denna fö¬
restående reglering, sä vidt den rörer postskjutsen, till en början mäste hufvudsakligen
komma att bestå i en skälig, efter tidens fordringar lämpad, förhöjning af skjutslegan,
hvilken förhöjning, såsom förut blifvit nämndt, enligt General-Post-styrelsens uppgift,
skulle för hvarje skilling per mil öka den årliga utgiften för Postverket med omkring
10,000 R:dr, eller att regleringen redan för närvarande kan utföras medelst en mer
eller mindre genomgripande förändring i hela systemet för poslbefordringen, så är det
tydligt att, med afseende å Sveriges stora utsträckning och beskaffenheten af landets
kommunikalions-anstalter, dessa förändringar icke kunna aflöpa utan ganska betydliga
utgifter för Postverket.
Under sådana förhållanden och då det är af högsta vigt att post-anstalternes
fortgående utveckling för öfrigt icke förhindras af bristande tillgångar, anser Kongl.
Maj:t icke rådligt alt Post-verket, för den närmaste framtiden, beröfvar sig en femtedel
af Verkets väsendtligaste inkomst, äfven om, såsom otvifvelaktig! är fallet, grundad för¬
hoppning förefinnes att, genom brefvexlingens tillvext, åtminstone i viss mån ersättning
kan påräknas för förlusten; ty under de år, som nödvändigt måste dessförinnan för¬
flyta, skulle Post-verket, en af de vigtigaste anstalter för allmän och enskild förkofran,
löpa fara att blottställas för brist eller åtminstone förlägenhet om nödiga medel.
Då härtill kommer, att den vinst, som på andra sidan kunde för Post-verket
uppkomma genom den föreslagna nedsättningen af enkel brefvigt ifrån lj: lod, närmast
motsvarande 3 ort 91 korn, till 3 ort, måste i det hela blifva af en jemförelsevis ringa
betydenhet, helst bref af mer än 3 orts vigt komme att utgöra blott undantag från det
vanliga förhållandet, då för öfrigt den nya vigt beräkningen, enligt Kongl. Förordnin¬
gen den 31 Januari 1855, är anbefalld lill allmänt begagnande först år 1863, hvar-
förinnan justerade vigter af nya slaget icke kunna antagas vara öfverallt i riket att
tillgå, samt då mindre lämpligt vore att föreskrifva ett tidigare användande af delta
vigt-system ensamt vid Postverket, finner Kongl. Majit, med afseende å allt delta, och
enär ännu icke kan med någon säkerhet beräknas till hvad belopp Post-verkets till¬
gångar äro för den nya postskjuts-regleringen behöfliga, Sig icke kunna för närvarande
till Rikets Ständers bifall i Nåder föreslå förändring af portot för inrikes så kallade
porlobref i vidsträcktare mån, än att detsamma från och med den tid, då nya mynt¬
beräkningen vidtager, må bestämmas lill 12 öre för bref af enkel vigt, med hittills gäl¬
lande fördubbling och flerdubbling af portot för tyngre bref: — genom hvilken nedsätt¬
ning, till öretalet närmast under nuvarande porto-belopp, detta skulle, efter ofvannämn¬
da beräkning, komma att minskas med en tjugufemtedel och Postverkets på berörde
porto grundade årliga inkomst nedsättas med ungefärligen 20,000 R:dr B:ko eller 30,000
R:dr Runt.
Vidkommande derefter afgiften för så kallade lösbref, anser Kongl. Majit, lika
med General-Post-styrelsen, skäligt vara, att forslandet af dylika bref, för hvilkas tyngd
den enligt Kongl. Kungörelsen den 9 Mars 1855 gällande inskränkning lill högst 8 lod
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 88.
31
bör tillsvidare bibehållas, måtte tillskynda Postverket någon inkomst; och föreslår Kongl.
Maj:t derföre, alt Rikets Ständer mätte besluta, att, för nämnda ändamål och tili vin¬
nande af nödig kontroll, hvarje lösbref skall förses med frimärke å 5 öre; i samman¬
hang hvarmed Kongl. Maj.t funnit billigheten fordra att, då hvarje lösbref hittills åt
vederbörande Postförvaltare inbringat 1 skilling b:ko, de före förändringens införande
tillsatte Postförvaltare tillförsäkras, i stället för denna lösbref-skilling, en personlig godt-
görelse af postmedlen, att för hvart år utgå med ett belopp, motsvarande medeltalet af
tre nästföregående års lösbrefs-afgifter, enligt hittills gällande beräkning.
Hvad slutligen angår frågan om så kallade lokal-bref, öfverlemna!- Kongl. Maj:t
lill Rikets Ständers beprölvande, huruvida icke för sådana bref, till den i General-Post-
styrelseus kungörelse den 24 Maj 1855 stadgade tyngd af högst 4 lod, må fastställas
och till Postverket ingå en afgift af 3 öre, ungefärligen motsvarande 1 skilling b:ko,
som för dylika bref nu erlägges: börande äfven dessa bref, för kontrollens skull, alltid
vara med frimärke försedda.
1 öfverensstämmelse med nu föreslagna porto-satser, skulle frimärken tillverkas
endast å fyra valörer, nemligen 3, 5, 12 och 24 öre.
General-Post-stvrelsens ofvanberörda memorial i ämnet skall meddelas det Ri¬
kets Ständers Utskott, tili hvars åtgärd denna Nådiga Proposition varder öfverlemnad;
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse väl¬
bevågen.
Datum ut supra.
©SCAIS.
J. A. Gripenstedt.
32
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 88.
Utdrag aj Protokollet 'öfver Finans-Ar enden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Slats-llådet å Stockholms Slott den 3 April
4831.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stals-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Slats-Minislern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim.
Stats-Räden: IValtensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste till justering ett, i öf¬
verensstämmelse med förut fattadt Nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition angående förändring af porto-bestämmelserna för inrikes bret-
vexlingen.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande
beröide förslag i Nåder gilla samt befallte att, i enlighet dermed,
Nådig Proposition, sådan den finnes Protokollet bilagd, skulle un¬
der denna dag till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo:
L. L. Fries.
STOCKHOLM tryckt hos Isaac Marcus 1857.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 89.
1
N:o 89.
Ant, till Exp.-Utsk. d. 16 Maj 1857, kl. 6 e. m.
Kongl. Mapts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anvisande
af statsbidrag till en förbättrad kommunikationsled mellan Jemt¬
land och Norrige; Gifven Stockholms Slott den 23 April 1857.
Det menliga inflytande, som långa, besvärliga och kostsamma landtransporter
utöfva på den industriela utvecklingen inom det från hafvet och den större rörelsen
afskiljda Jemtlands län, föranledde år 1853 Landshöfdingen derstädes att väcka fråga
om undersöknings anställande på statens bekostnad för uppgörande af plan och
kostnadsförslag rörande lämpligaste sättet att. med begagnande af de mellanliggande
vattendragen Storsjön, Ackesjön, Lithen, Kallsjön och Anjan, tillvägabringa en ny
kommunikationsled från länets hufvudort Ostersund till Norrska gränsen, för att der¬
ifrån vidare fortsiittas öfver Bjerte till Yaerdalsörens lastningsplats vid Nordsjön.
Vid föredragning af detta ärende den 1 Juli nämnda år förordnade Kongl.
Majit, att de till denna fråga hörande handlingar skulle kommuniceras Kongl. Norrska
Regeringens Departement för det Inre, i ändamål att . upplysas måtte, hvad utsigt
för den ifrågavarande vägens fortsättning inom Norrige kunde vara för handen, i
händelse företaget å Svenska sidan kom me till verkställighet, hvarjemte Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader samtidigt erhöll nådig befallning att, så snart
medel till undersökningar blefve disponibla, gå i författning om erforderliga mätnin¬
gars utförande vid lämplig årstid för uppgörande af plan till omförmälda nya trans¬
portled från Östersund till riksgränsen mot Norrige.
Uti skrifvelse lill Kongl. Civil-departementet af den 9 Februari 1856 meddelade
Kongl. Norrska Departementet för det Inre resultaten af de på Norrska sidan an¬
gående den ifrågaställa kommunikationsleden företagna undersökningar, hvilka omfat¬
tat icke allenast den af Landshöfdingen i Jemtland förordade linien från Sandnäset
Bih. till R. St. Prof. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Höft. t
2 Kongl. Majds Nåd. Proposition M 89.
vid vestra ändan af sjön Anjan öfver Bjerte till Vaerdalsören, utan äfven en annan
af' Kongl. Norrska Departementet lämpligare ansedd, mera sydlig linie från Anjan,
längs efter Skeervandet och Insöen till någon emellan Suul och Kongstuen liggande
punkt på den redan befintliga landsvägen öfver Östersund till Vaerdalsören.
Efter inhemtande af Styrelsens för allmänna väg- och vatten-byggnader under¬
dåniga yttrande i detta ämne, förklarade Kongl. Majit, under den 3 April samma
år. det Kongl. Majit, som ansåge förslaget till denna nya kommunikatiunsled rikena
emellan vara förtjent af understöd från det allmännas sida, hade för afsigt att, sä
snart de å svenska sidan anbefallda undersökningar hunnit fullbordas, vidtaga erfor¬
derlig åtgärd för beredande af statsbidrag till arbetets utförande inom Jemtlands län,
under förutsättning att motsvarande väganläggning inom Norrige samtidigt blefve
bragt till verkställighet.
Sedan derefter, i förmodan att en ny kommunikationsled genom det inre af
Jemtland sålunda skulle komma att på Statens bekostnad anläggas, ett bolag inom
länet bildat sig för anskaffande och tillhandahållande af äng- eller segelbåtar å
vattendragen, m. m, som för ombesörjande af trafiken kunde anses erforderligt,
har Styrelsen för detta bolag, uti en tilt Kongl. Majit ställd, af Kongl. Majits Be¬
fallningshafvande i länet insand och förordad ansökning, fästat Kongl. Majits nådiga
uppmärksamhet å behofvet af underlättad kommunikation från det inre af Jemtland,
i riktning ej allenast åt Nordsjön, utan äfven åt Bottniska viken till Sundsvall, i
hvilket hänseende Styrelsen hufvudsakligen förmält: att då provinsen Jemtlands enda
stad, Östersund, vore belägen 18|. mil från Sundsvall, och 22 mil från Vmrdals-
ören, hvilket ställe vore närmaste hamnplats i Norrige, och alla förnödenhets- och
andra varor emellan dessa orter hittills måst förås på axel, sådant haft till följd,
att forlönen högst betydligt stigi$, sommartiden vanligen till 18 å 24 öre för 1
centner per mil, samt förlidna höst uppgått till 16j Ridr för transport mellan Sunds¬
vall och Östersund af ett qvantum mjöl, vägande 3f centner; — samt att, ehuru
detta icke kunnat annat än verka förlamande på provinsens näringar och föranledt
en så betydlig dyrhet på alla varu-artiklar, som måste från andra orter hemtas, att.
, enligt Kongl. Majit Befallmngshafvandes sednast afgifna Femårs-berättelse, en tunna
salt uti Östersund gällt 22 till 24 Ridr, då den i Sundsvall samtidigt kunnat kö¬
pas för 5 till 6 Ridr, hade likväl provinsens folkmängd på 100 år, räknadt från
1754, stigit från 17,764 till 46,837 personer, äfvensom allmänna välmågan till¬
tagit —« ett förhållande, hvilket hufvudsakligen vore att härleda derifrån, att inom
detta län, sorn till vidden vöre jemförligt med Elfsborgs, Wermlands samt Göthe¬
borgs och Bohus län tillsammans, funnes särdeles rik tillgång på vidsträckta odlings¬
bara fält, i afseende hvarå Agronomen A. Johnson, uti ett år 1847 till Läns¬
styrelsen afgifvet yttrande, vitsordat, att bland de af honom besökta orter inom
riket funnes iå, hvarest odlingar i större skala kunde företagas, än i Jemtland, äf-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 80.
3
veu med hänseende tili de betydliga lägenheter för ängsvattning och de outtömliga
tillgångar på kalk och lerskiffer, som nästan i hvarje socken vore att tillgå. På
grund af dessa förhållanden samt då från riksgränsen ända till östersund och vidare
derifrån till Bräcke’ gästgifvaregård vid allmänna landsvägen till Sundsvall funnes nära
nog i rät linea en länk af segelbara och invid provinsens bördigaste socknar belägna
sjöar. Anjan, Kallsjön, Lithen, Åckesjön, Storsjön och Refsundssjön, på hvilka ofvan¬
nämnda bolag hade för afsigt att ombesörja trafiken, har bolags-styrelsen i under¬
dånighet anhållit, det Kongl. Maj:t måtte täckas hos Rikets Ständer göra framställ¬
ning om beviljande åt bolaget af ett anslag utan återbetalnings-skyldighet, fullt mot¬
svarande det belopp, hvartill kostnaden, enligt det förslag, sorn i afseende å ifråga¬
varande farleds sträckning inom Sverige vore från Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader att införvänta, kunde beräknas komma att uppgå icke allenast för
anläggandet af erforderliga vägar samt bryggor med lastkranar, utan äfven för
muddring af vattendragen, der sådan kunde blifva nödig.
Uti memorial den 10 sistlidne Mars har Styrelsen för allmänna väg- och vat-
ten-bvggnader till Kongl. Majit öfverlemnat ett af Chefen för norra väg- och valten-
byggnads-distriktet, Majoren F. W. Leijonancker, efter fullbordade undersökningar
den 4 i samma månad angående denna fråga afgifvet och af plankarta samt kost¬
nadsförslag åtföljdt betänkande, deruti bemälde Major, under vitsordande af de olä¬
genheter, hvilka förenämnda Styrelse uppgifvit vara förenade med nuvarande tran¬
sportsätt inom Jemtland, framställt de stora fördelar, som skulle beredas icke mindre
denna provins, än flera derintill gränsande orter, om en förbättrad kommunikations¬
led kunde till vägabringas ej allenast mellan Östersund och Norrige, utan äfven mellan
Östersund och Bräcke gästgifvaregård på vägen till Sundsvall, helst anledning vore
att förmoda, det kommunikationen mellan Sundsvall och Bräcke skulle komma att
framdeles ordnas efter samma system, som låge till grund för det nu uppgjorda
förslaget, enligt hvilket för kommunikations-ledens förbättrande, genom vägomlägg-
ningar, anbringande af lastbryggor och uppmuddring af vissa vattendrag, från Stor¬
sjön till riksgränsen skulle erfordras -150,438 Ridr
samt för dylik förbättring mellan Storsjön och Bräcke . . . 13,110 Ridr
eller tillsammans 163,548 Ridr B:ko.
För egen del har Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, jemte
åberopande af hvad Styrelsen rörande ifrågavarande nya transportled anfört uti sitt
den 15 September sistlidet år till Kongl. Majit afgifna och sedermera till Rikets
Ständers Stats-Utskott öfverlemnade generalförslag, dels upplyst, att nuvarande lands¬
vägen från Sundsvall vid Östersjön till Yeerdalsören vid Nordsjön utgör 40i mil;
att om den af Majoren Leijonancker uppgjorda planen, emot hvilken å Styrelsens
sida ej varit något att anmärka, varder i sin helhet utförd, våglängden komme att
4
Kongl. Majus Nåd. Proposition JW 89.
förkortas till ungefärligen 37 mil, deraf vattenväg IG och landväg 21 mil, samt att,
derest Ostersund antoges till utgångspunkt, landvägen till Yeerdalsören, nu utgörande
21 mil, komme att förminskas till 7f mil, deraf 2$ mil inom Sverige och 5] mil
inom Norrige, och sammanlagda sjövägen skulle blifva 1 I mil, dels tillkännagifvit,
att, då det bolag, som bildats för att åvägabringa denna nya transportled, torde
nödsakas att, för anskaffande af ångbåtar, pråmar, dragare, magasiner, in. m. använda
ett kapital, nära nog motsvarande ofvanberörde för anläggning af vägar och last-
bryggor m. m. beräknade kostnad af 163,548 R:dr B:ko, Styrelsen funne skäl i un¬
derdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj.t måtte till Rikets Ständer aflåta nådig propo¬
sition om beviljande till företaget af, för jemn räkning, 160,000 R:dr B:ko, under
vilkor att bolaget förbunde sig ej allenast att, under vanlig kontroll, enligt planen
utföra och fullborda alla de nödige befunne anläggningarne inom den tid, som der¬
för kunde anses böra bestämmas, utan ock att för framtiden underhålla transport¬
leden i fullständigt skick, emot rättighet att uppbära afgifter af trafiken, efter den
taxa, som i sådant afseende blefve till efterrättelse i nåder fastställd.
Kongl. Majit, som redan uti sin till Rikets Ständers Stats-Utskott den 30 sist-
lidne Oktober aflåtna nådiga Proposition, angående Stats-verkets tillstånd och behof,
med anledning af förevarande fråga, förklarat sig anse öppnandet af lättare kommu¬
nikationsled från det inre af Jemtland till hamn i Norrige vara synnerligen förtjent
att med allmänna medel understödjas, har nu, efter ^pröfning af den för arbetets ut¬
förande upprättade plan, ytterligare tagit detta ärende i nådigt öfvervägande, och
vill, med afseende å de stora och vigtiga fördelar, som måste härflyta af den, ge¬
nom öppnandet af ifrågavarande kommunikationsled, lättade förbindelsen emellan de
nordliga kusterna af Nordsjön och Östersjön samt emellan Sveriges och Norriges i
dessa trakter belägna landskap, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att, under
förutsättning, att transportleden inom Norrige, jemlikt Kongl. Majits i sådant syfte
redan till Norriges Storthing gjorda framställning, varder samtidigt fortsatt och full¬
bordad till lämplig punkt vid Nordsjön, bevilja ett statsanslag, utan återbetalnings-
skyldighet, af Etthundra Sextiotretusen Riksdaler B:ko, motsvarande den af Distrikt¬
chefen, Majoren Leijonancker beräknade kostnaden för de emellan Bräcke och Norr¬
ska gränsen erforderliga arbeten, att utgå till det bolag, som bildat sig för kommu¬
nikationsledens anläggning emellan dessa punkter, under vilkor att bolaget dels be¬
sörjer arbetets verkställande enligt den af Majoren Leijonancker uppgjorda plan och
inom den tid, som af Kongl. Majit kan varda bestämd, dels ock åtager sig att för
trafikens behof anskaffa ång- eller segelbåtar i sjöarne, samt stationshus och maga¬
siner vid omlastningsställena, äfvensom att för framtiden underhålla transportleden i
fullständigt skick, emot rättighet att, efter af Kongl. Majit i sådant afseende fastställd
taxa, uppbära afgifter för trafiken på linien.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 89.
5
De till detta ärende hörande handlingar och kartor skola tillställas det Utskott,
till hvars behandling frågan varder öfverlemnad. Kongl. Majit förblifver Rikets Stän¬
der med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra
OSCA R.
Ludv. Almqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit Konun¬
gen i Stats-rådet å Stockholms Slott den 23 April i857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till proposition till Ri¬
kets Ständer, om anvisande af statsbidrag till en förbättrad kommunikationsled mel¬
lan Jemtland och Norrige;
och täcktes Kongl. Majit, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkande, be¬
rörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla samt
förordna, att nådig proposition, i enlighet dermed, skulle till Rikets Stän¬
der aflåtas.
Ex protocollo
Rudolf Adelgren.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 00.
N:o 90.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Maj 1857, kl. 10 f. m.
kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående hos Kongl.
Majit framsläldl anbud på amorlerings-lån till Svenska Stats¬
verket; Gifven Stockholms Slott den 15 Maj 1857.
Hos Kongl. Majt har Herman Heine från Hamburg skriftligen anmält, det
Nordtyska Banken i samma stad och H. J. Merck et Comp. derstädes erbjöde sig
att lemna Svenska Stats-verket ett lån af Femton Millioner Mark Hamburger Banco,
beräknade efter 27 Mark 12 s. per mark finsilfver Kölnisk vigt, eller omkring
Tjugu Millioner Riksdaler Riksmynt, hvilket lån skulle, efter afdrag af 2i procent
provision, utgå inom loppet af tre år, från den dag kontrakt derom afslutas, i tre-
tiosex lika delar, en för hvarje månad, samt återgäldas med procent renta och
\ procent amortering årligen; hvarjemte Heine under vissa förbehåll förklarat sig
villig att, förrän obligationerna utfärdas, aflemna högst Fyra Millioner Mark Hambur¬
ger Banco; och har han alternativt framställt det förslag, att provisionen finge till
2 procent nedsättas, om, under enahanda vilkor i öfrigt, långifvarne lemnäs öppet
att sednast inom berörda tre år från kontraktets afslutande bestämma sig, huruvida
de önskade lemna ett ytterligare lån af Sju och en half millioner mark Hamburger
Banco, motsvarande omkring Tio Millioner Riksdaler Riksmynt, hvarmed summan i
sådant fall borde ökas.
Då Kongl. Majit i sin Nådiga Proposition till Rikets Ständer af den 28 No¬
vember sistlidet år, angående utförandet af de större jernvägs-anläggningar inom
riket, hvilka böra af allmänna medel bekostas, föreslagit, att tillgångar till dessa
företag skola genom upplåning anskaffas, har Kongl. Majit härigenom velat meddela
Rikets Ständer det gjorda låne-anbudet, för den åtgärd, hvartill Rikets Ständer må
finna detsamma föranleda och hvarvid äfven bör tagas i betraktande, att Herman
Konyl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse JY2 90.
7
Heine Förklarat anbudet icke vara för honom eller hans hufvudmän bindande längre
än till och med den 23 innevarande månad; kommande de till ärendet hörande
handlingar att tillställas det Utskott, till hvars handläggning frågan hänskjutes; och
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse väl¬
bevågen. Datum ut supra.
OSCA R.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit Ko¬
nungen uti Statsrådet å Stockholms Slott den 45 Maj 4857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almgvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett. i enlighet med nyss fattadt nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse till Rikets Ständer, angående hos Kongl. Maj.t framstäldt anbud på amor-
terings-lån till Svenska statsverket.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, samt befallte att nådig skrifvelse, i enlighet dermed,
skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
C. F. Smerling.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 91.
N:o 91.
Ank. till Erp.-Ulsk, d. 18 Maj 1857, kl. 2 e. w.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om otjenstbare
Premier-löjtnanterne vid Flottan II. E. A. Rundqvists, W.
Heykenskjölds och friherre E. S. von Vegesachs berättigande till
pension ä Allmänna Indragnings-staten vid afskeds erhållande;
Gifven Stockholms Slolt den 12 Maj 1857.
Sedan äldste Premier-löjtnanterne vid Kongl. Maj:ts Flotta Henrik Evald Albert
Rundqvist, William Heykenskjöld och Friherre Ernst Sune von Vegesach i flere års
tid varit till tjenstgöring alldeles oförmögne, Rundqvist och von Vegesach genom
iråkadt vansinne och Heykenskjöld i anseende till synförmågans förlust, hafva nu uti
ingifna skrifter, Heykenskjöld för egen del samt Rundqvist och von Vegesachs lagli¬
gen tillförordnade förmyndare för dessa sina myndlingar, hos Kongl. Majit i under¬
dånighet anhållit om nådigt afsked från innehafvande Premier-löjtnants-beställningar,
under förbehåll, att pensioner, motsvarande de med beställningarne förenade löne¬
förmåner, finge af bemälde officerare för återstående lifstiden åtnjutas.
Enligt de ansökningarne bilagde läkarebetyg hafva Premier-löjtnanterne Rundqvist
och von Vegesach utan framgång varit för fix vansinnighet å Wadstena central-hospi-
tal vårdade, den förre sedan början af år 1846 och den sednare från slutet af år
1847, samt Premier-löjtnanten Heykenskjöld under 7| års tid fruktlöst användt alla
kända medel för sin förlorade synförmågas återställande; och då, vid dessa förhål¬
landen, vederbörande läkare ansett bemälde officerare, hvilka aro omkring 40 år
gamle och således icke till pension från Amiralitets-krigsmans-kassan berättigade, nu¬
mera efter all sannolikhet vara obotlige, har Kongl. Majit, med anledning af Rikets
Ständers vid 1854 års riksdag, uti underdånig skrifvelse af den 1 Decembersamma
Kongl, MajUs Nåd. Proposition M Oi.
9
år, aflat na svar å Kongl. Maj:ts nådiga framställning om obotlig ansedd sinnessvag,
lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i rikets tjenst, velat
härigenom föreslå Rikets Ständer, att Premier-löjtnanterne Rundqvist, Heykenskjöld
och Friherre von Vegesach må med månaden näst efter den, uti hvilken de kunna
varda ur krigstjensten i nåder afskedade, få på Allmänna Indragnings-staten uppföras
lill åtnjutande under återstående lifstiden af årliga pensioner, hvilka Kongl. Majit an¬
ser efter det belopp, hvartill lista klassens Premier-iöjtnants-lön, sedan afdrag skett
af stadgade afgifter till Amiralitets-krigsmans-kassans pensions- och gratial-fonder, un¬
gefärligen uppgår, skäligen böra bestämmas till Fyrahundra Ridr Biko eller 600 Ridr
Riksmynt för hvardera.
Ofvanberörde ansökningar med dervid bilagda handlingar skola varda till veder¬
börligt Utskott öfverlemnade.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCA R.
C. II Ulner.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Ärenden, hållet inför Hans Maj.l
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slolt den 12 Maj IS 57,
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Statsråden: Wallensteen,
Grefve Mörner,
Liner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Bih. till Ii. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Samt. 1 Afd. 2 liand. 13 Haft. 2
II)
Kungl. Maj:ls And. Proposition JYs 92.
Departements-chefen, Stats-rådet Ulner, uppläste derefter till justering ett, i öf¬
verensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-rådets underdåniga tillstyrkan, fat¬
tade och här förut intagna nådiga beslut, uppsatt förslag tili Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Rikets Ständer, i fråga om otjenstbare Premier-löjtnanterne vid Flot¬
tan H. E. A. Rundcjvists, W. Heykenskjölds och Friherre E. S. von Vegesachs berät¬
tigande till pension å Allmänna Indragnings-staten vid afskeds erhållande; och täcktes
Kongl. Majit, enligt Stats-rådets underdåniga hemställan, berörde förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla samt förordna, att
nådig proposition, i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå
Ex protocollo
Fritz Hyllien.
N:o 9*2.
Arik. till Exp.-Ulsk. d. 18 Maj 1857, kl. 2 e. lii.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om anvisande af
ett anslag till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande
i en blifvande allmän exposition i Paris af race-djur och landi -
manna-produkter; Gifven Stockholms Slott den 5 April 1857.
Genom Kejserliga Franska härvarande Ministern blef i början af sistlidne år
tillkännagifvet, att Kejserliga Franska Regeringen hade för afsigt att såväl nämnde
år, som det nu innevarande, i Paris föranstalta en allmän exposition af race-djur samt
landtmanna-produkter och redskap, uti hvilken exposition Sveriges landtbrukare in¬
bjödos att deltaga.
På Kongl. Maj:ts befallning blef, genom Landtbruks-akademiens Förvaltnings¬
kommitté, underrättelse härom vederbörande hushållnings-sällskap meddelad, samt inne¬
hållet af det för expositionen utfärdade program genom allmänna tidningarne kungjordt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 02.
11
Sedan likväl bemälde Kommitté, som tillika erhållit nådig föreskrift att göra
underdånig framställning i afseende å de åtgärder, hvilka i och för Sveriges delta¬
gande i dessa expositioner kunde vara att vidtaga, under den 10 April 1856 i un¬
derdånighet anmält att, enligt Kommittéens tanke, tiden vore alltför otillräcklig till
nödiga förberedelser för expositions-artiklars utsändande samma år, har under sist¬
nämnde år något vidare deltagande i denna exposition från Sveriges sida icke egt
rum, än alt, uppå särskild framställning af Kejserliga Franska Regeringen, Kongl.
Majit i nåder förordnade föreståndaren för Landtbruks-inslitntet vid Ultuna, Professo¬
ren m. m. J. Arrhenius, att i egenskap af Svensk kommissarie öfvervara 1856 års
exposition, i ändamål att studera kreaturs-racerna, redskapen och produkterna, samt
sedermera redogöra för de derunder vunna resultaten; och har bemälde Kommissa¬
rie efter återkomsten afgifvit en på nådig befallning allmänheten meddelad berättelse
om sina under expositionen gjorda iakttagelser.
För att emellertid, så vidt på Kongl. Majit berodde, för Svenska landtbrukarne
underlätta deltagandet i 1857 års exposition, uppdrog Kongl. Majit under den 7
Maj förlidna år åt vissa särskildt utsedde Kommitterade att, efter vederbörligt kungö¬
rande, emottaga anmälanden och lemna nödiga upplysningar, angående expositions-
artiklar, äfvensom , der så påfordrades, sjelfve träda i verksamhet för att föranleda
eller tillvägabringa goda artiklars utställande, samt att, såvida ett tillräckligt antal mot
ändamålet svarande landtbruks-artiklar blefve till utställning anmälda, föranstalta om
deras utsändande och hemförande på Svenska statens bekostnad till och från någon
Fransk hamn.
Under den 21 sistlidne Januari hafva bemälde Kommitterade hos Kongl. Majit
gjort underdånig hemställan att, i anseende till mängden af de expositions-artiklar,
sorn redan blifvit anmälde och än vidare syntes vara att förvänta, anstalt måtte fo¬
gas om deras utsändande och hemförande på statens bekostnad, till och från den
ort, der Kejserliga Franska Regeringen erbjudit sig att låta dem emottaga och åter¬
lemna, äfvensom att till beredande af fördel och uppmuntran för Svenska landtbru¬
ket, de djur, redskap och landtmanna-produkter, som vid expositionen kunde för
Svensk räkning komma att inköpas, finge på Svenska statens bekostnad från expo-
sitions-orten hit till Riket hemföras, och att, till bestridande af de betydliga utgifter,
som blefve erforderliga för anskalfande, inköp och transport af sådana djur, redskap
och produkter, som kunna vara förtjenta att till expositionen försändas, men icke
blifva af enskilde utställare anmälda, för resekostnader, för magasiners hyrande, för
foder åt djuren, för deras och effekters vård, för traktamente och resekostnads-er-
sältning åt en Svensk kommissarie och dennes biträden i och för tillsynen å utsläll-
nings-artiklarne och deras ordnande på expositions-stället, m. m. d., en summa af
25,000 Ridr Riko måtte ställas till kommitterades disposition, uti hvilket belopp lik¬
väl icke vore inbegripen kostnaden för det eller de fartyg, hvaruti artiklarne skulle-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 92.
transporteras från de Svenska inskeppningsorterna till Fransk hamn oell derifrån till¬
baka till Sverige.
Emellertid har numera från Kejserliga Franska Regeringen officiel underrättelse
ingått, att den ifrågavarande, till den \ instundande Juni utsatta expositionen i Paris
af race-djur och landtmanna-produkter icke kommer att ega rum innevarande år.
Då det likväl är att antaga, det en dylik exposition, som den nu inställda, kommer
aii ega rum under något af de nästföljande åren, vill Kongl. Majit härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer, att på deras Riksgälds-kontor, såsom kreditiv, anvisa en sum¬
ma af Femtiotusen R:dr R:ko, att af Kongl. Majit, i mån af behof, användas till be¬
stridande af kostnaderne för sammanbringandet och afsändandet till Frankrike, åter-
hemtnmgen derifrån och vården i expositions-Iokalen af de bidrag, som från Sve¬
rige till denna exposition aflemnas, samt för transporten från Paris till Svensk hamn
af de utländska djur, samt landtmanna-redskap och produkter, som för Svensk räk¬
ning å expositionen uppköpas, äfvensom att af denna summa må få betäckas de
mindre betydliga utgifter, hvilka för den innevarande år tillämnade men inställda
expositionen egt rum.
Kongl. Majit förbltfver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
OSCA R.
Ludv. Älmqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Civil- Är enden, hållet inför Hans Maj:t Konun¬
gen i Statsrådet å Stockholms Slolt den 5 April '1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Just ilie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Kongl. Majlis Naii. Proposition M 03.
13
Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist, uppläste härefter till justering ett, i
enlighet med förut fattadt nådigt beslut, uppsatt underdånigt förslag till nådig propo¬
sition till Rikets Ständer om anvisande af ett särskildt kreditiv för bestridande af
de kostnader, som, i händelse den för innevarande år inställda allmänna exposition i
Paris af race-djur samt landtmanna-produkter och redskap komme att under ett på¬
följande år derstädes ega rum, blefve af Sveriges deltagande i samma exposition
föranledde;
och täcktes Kongl. Majit, enligt Stats-rådets öfrige ledamöters underdå¬
niga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, samt befalla att, i öfver¬
ensstämmelse dermed, nådig proposition, sådan den finnes detta protokoll
bilaed, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
O ?
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
N:o 93.
Ank. till Exp. Utsk. d. 18 Maj 1857, kl. 2 e. ra.
Kongl, Majlis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag a/
kronotionde till fijllnad af Sine bristande prostetunnor inom
Norrköpings kontrakt af Linköpings stift; Gifven Stockholms
Slolt den 12 Maj 1851.
Sedan Prosten i Norrköpings kontrakt, Kyrkoherden C. H. Rundgren, hos
Konsistorium i Linköping anhållit, att som han från Norrköpings, Simonstorps och
Krokeks till kontraktet hörande församlingar saknade prostetunnor samt från Tingstads
församling blott uppbure 31 kappar spanmål, honom måtte, i förmågo af Kongl.
Resolutionen på presterskapets besvär den '10 Mars 1719, genom Konsistorii med¬
verkan varda tillagd den honom sålunda tillkommande lönefyllnad; så har Konsi¬
storium hos Kongl. Majit i underdånighet hemställt, att det för bemälde Kontrakts¬
w
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition M 93.
prost felande belopp af 3 tunnor I kappe spanmål måtte honom, på grund af
högstberörda resolution, i nåder tillerkännas.
Till följd af härå meddelad nådig remiss hafva Kongl. Majrts och Rikets Kam-
mar-kolleeium och Stats-kontor, sedan vederbörande Kronofogdar och Häradsskrif-
vare samt Landshöfdinge-embetet i Östergöthlands län blifvit i ämnet hörde, medelst
gemensamt utlåtande af den 2\ November nästlidne år i underdånighet anfört: att
af Nor köpings stad någon kronotionde ej utgår, hvadan och då denna stads-försam-
ling följaktligen ej utgör kyrkoherberge, någon prostetunna, enligt åberopade lagrum,
ej kunde Konlrakts-prosten deraf tillkomma; att från Tingstads socken en tunna
spanmål, J, råg och | korn, tillförene till honom utgått, men att, enligt Kongl.
Brefvet den 15 December 1848, proportionen emellan sädesslagen i denna sockens
kronotionde blifvit förändrad till hälften råg och hälften korn, hvilket föranledt en
reduktion af beloppet i prostetunnan till 3-1 kappar, hvarpå, såsom vederbörande
upplyst, Kontrakts-prosten ingenting förlorat, då detta belopp nu utgår till större
del i råg, hvarföre han icke heller ansåges vara till någon ersättning för bristande
1 kappe i full tunna berättigad; att orsaken, hvarför prostetunna ej blifvit an¬
ordnad från Simonstorps socken sannolikt varit den, att denna socken ansetts såsom,
kapellförsamling under Qvillinge socken och först i sednare tider blifvit i jorde-
böcker, räkenskaper och tiondelängder särskildt upptagen, ehuru Simonstorp egent¬
ligen varit annex till Qvillinge, hvarifrån den genom Kongl. Resolutionen den 17
Februari 1640 blifvit utbruten; samt att saknaden af prostetunna från Krokeks
socken åter kunde förklaras deraf, att, utöfver det ständiga vederlag af 24 tunnor
spanmål, Kyrkoherden i Dagsbergs pastorat från denna socken uppburit, bemälde
Kyrkoherde derjemte såsom behaglig tids förläning åtnjutit Kronans hela behållna
tionde derstädes, till dess berörde förläning blef genom Kongl. Brefvet den 25
Januari 1797 vid dåvarande Kyrkoherdes afgång till Kronan indragen. Men då>
emellertid Simonstorps och Krokeks socknar utgöra särskilda kvrkoherbergen, der
Kronan, enligt räkenskaperne, eger behållen tionde, i den förra 1 tunna 1 yy kappe,
i råg och $ korn, samt i den sednare 3 tunnor 27 U kappar råg och lika mycket
korn, hafva Kammar-kollegium och Slats-kontoret ansett Kontrakts-prosten berätti¬
gad till en tunna spanmål af hvardera sockens kyrkoherberge, hvilken proste¬
tunna från och med 1857 borde honom, på sätt författningaroe förmå, tillgodo-
komma.
Detta ärende har Kongl. Maj:t i nådigt öfvervägande tagit, och vill, jemte
förklarande, det Kontrakts-prosten Rundgren är berättigad att, för hvardera af
Simonstorps och Krokeks socknar, från kyrkoherbergena derstädes uppbära en pro¬
stetunna af Kronans der disponibla tionde-spanmål, i nåder föreslå Rikets Ständer,
att detta kronotionde-ansW må från och med innevarande år varda å 8:de Huf-
O
vud-titeln och Klereci-staten uppfördt.
hony/. Maj:ts Nåd. Proposition Ni 93.
15
De lill delta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Majit förblif-
ver Rikets Ständer med all Kongl nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut
supra.
0 S C A ii.
L. vi. Anjou.
Utdrag af Protokollet öfver Evldesiastik-Ärenden, hållet inför Hann Maj:t
Konungen i Statsrådet på Stockholms Slott den 12 Maj 1851.
N ärvarande:
Mans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för trikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou.
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departements-chefen, Stats-rådet Anjou, uppläste slutligen till justering de, i Öfver¬
ensstämmelse med Kongl. Majlis förut fattade nådiga beslut, uppsatte förslag till Kongl.
Maj:ts nedannämnde nådiga propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
l:o angående anslag af kronotionde till fyllnad af 2:ne bristande prostelunnor
inom Norrköpings kontrakt af Linköpings stift; och
2:o om anslag — — — — — — — — —■ — — —i
och behagade Kongl. Majit, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådane de finnas detta protokoll bilagde, samt
befallde, att nådiga propositioner skulle, i enlighet dermed, till Rikets Stän¬
der afgå.
Ex protocollo
C. A. Th. Adelgren.
16
Kongl. Maj.lt Nåd. Proposition JW Dl.
N:o 94
•Auk. till Exp. Utsk. den 18 Maj 1857, kl. 2 e. m.
Kongl. Majis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om anslag al'vin-och
byggnadssäd för Trosa slads-församlings kyrka; Gifven Stock¬
holms Slott den T2 Maj 1857.
Hos Kongl. Majit har Kyrkoherden i Trosa stads-församling C. J. Nyqvist, å
församlingens vägnar, efter dertill vid allmän sockenstämma erhållet uppdrag, i
underdånighet anhållit, att som denna församling, med en folkmängd af endast 466
till större delen medellösa personer, hittills för sin kyrkokassa saknat förmånen af
sådant kronotionde-anslag, som under benämning af vin- och byggnads-säd, tillgodo-
njutes af rikets flesta församlingar och hvaraf den kännbara olägenhet för försam¬
lingen uppstått, att någon kyrkokassa, motsvarande kyrkans behof, icke kunnat
bildas, helst kostnaden för behörigt underhåll af kyrkan, som, i förhållande till folk¬
mängden, är ovanligt stor, uppginge till högre belopp, än hon mägtade bestrida,
Kongl. Majit måtte till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig proposition om ett
lika beskaffadt anslag till Trosa stads-församlmg af tre tunnor spanmål, som vid
1850 — 1851 årens riksmöte blifvit Askersunds stads-församling beviljadt, att, så¬
som vin- och byggnadssäd för kyrkan, i penningar efter länets markegångspris år¬
ligen utgå.
Efter att häröfver hafva inhemtat underdåniga yttranden af ej mindre Krono¬
fogden och Häradsskrifvaren i orten, än äfven Konsistorium i Strengnäs stift och
Landshöfdinge-embetet i Nyköpings län samt gemensamt utlåtande af Kongl. Maj:ts
och Rikets Kammar-kollegium och Stats-konlor, vill Kongl- Majit, med afseende å
de härvid förekomna omständigheter, härmedelst föreslå Rikets Ständer, att åt Trosa
stads-församlings kyrka för ofvanberörda ändamål anvisa ett årligt anslag, motsva¬
rande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 94.
17
rande tre tunnor spantnål, hälften råg och hälften korn, att utgå i penningar efter
länets årliga medel-markegångspris.
De ärendet rörande handlingar komma att till Rikets Ständers vederbörande
Utskott öfverlemnas; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCA R.
L. .4. Anjou.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Är enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-rådel på Stockholms Slolt den 12 Maj 1857,
1 närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena Friherre Lagerheim,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departements-chefen, Stats-rådet Anjou, uppläste slutligen till justering de, i öf¬
verensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag till
Kongl. Maj:ts nedannämnda nådiga propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
1:o angående anslag — — — — — — — — — —; och
2:o om anslag af vin- och byggnadssäd till Trosa stads-församlings kyrka;
och behagade Kongl. Majit, jemlikt Stats-rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagde, samt
befallde, alt nådiga propositioner skulle, i enlighet dermed, till Rikets Stän¬
der afgå.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
Bih. till B. St. Prut. 1856 & 1857. 1 Samt. 1 Afd. 2 Band. 13 Haft. 3
STOCKHOLM, (ryckt hos E. Westrell, 1857.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition M 95.
1
N:o 95.
Ank. till Exp.-Ut8k. d. 19 Juni 1857, kl. 12 m.
Kongl. Majis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående användan¬
det af influtna medel för ett parti exporteradl och i Tripoli för-
säldl krut; Gifven Stockholms Slott den 12 Maj 1857.
Hos Kongl. Maj:t har Dess och Rikets Krigs-kollegium i underdånighet an¬
mält, att, sedan betalning för det år 1822 exporterade och genom Handlanden J.
P. Wallén till Paschan i Tripoli Jussuf Caramanli försålda parti krut, tillsammans
utgörande 2,050 centner, deraf 1.000 centner tillhörde Kongl. Majit och Kronan
samt återstående 1,050 centner egdes af enskilde personer, sistlidet år till Utrikes
Departementet ingått, i vexlar dels på London, dels på Beilin, och dessa genom
handelshuset i Stockholm Michaelson & Benedichs blifvit inkasserade och indragna
med sammanlagdt 45,796 R:dr 17 sk., hvarifrån afgått kostnader för negocieringen
af vexlarne m. m. till belopp af 535 R:dr 25 sk. och af behållningen, 45,260 B:dr
40 sk.. Kronans andel utgjort 22,078 R:dr 22 sk. Banko; så har sistnämnda be¬
lopp blifvit af samma handelshus inbetaldt till Krigs-kollegium, hvarefter, och sedan
Kongl. Majit under den 19 December 1856 i nåder tillerkänt f. d. General-konsuln
Adolf Hahr, för det af honom lemnade biträde i omförmälda angelägenhet samt
hans dervid hafda omkostnader, en ersättning å Kongl. Majit och Kronans sida af
731 härda Piaster, som, efter 2 Ridr 32 sk. per Piaster, utgått med 1,951 Ridr
10 sk. 6 rist Banko, återstoden således utgjorde 20,127 Ridr 11 sk. 6 rist samma
mynt, hvilken summa blifvit i Rikets Ständers Bank innestående och i Krigs-kollegii
räkenskaper upptagen utan sammanblandning med öfriga influtna krutförsäljnings-
medel.
Vid underdånig föredragning af denna Krigs-kollegii anmälan och bemälde
Koilegii i sammanhang härmed gjorda underdåniga anhållan om nådig föreskrift i
Bih. till R. St. Prot. IS5O & 1857. 1 Sand. I Afd. 2 liand. 14 Haft. 1
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition M 95.
afseende på dispositionen af förrberörde 20,127 Ridr 4 1 sk. 6 r:st Banko, har
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att uti ansökningar, som ännu äro
under förberedande handläggning, anhållan blifvit hos Kongl. Majit i underdånighet
framställd, dels af Magistraten i staden Christianstad derom, att 3:ne Kronan till¬
höriga krutkapeller, hvilka, till fara för staden, äro belägna, 2:ne inom dess södra
del och det 3:je vid norra delen, måtte till annan mera lämplig och mindre fara-
väckande plats förflyttas, hvarvid staden medgifvit, att af dess mark å den så
kallade Stafvereds-backen må till Kronan utan ersättning upplåtas 10,000 qvadrat-
alnar för de nya krutkapellerna och likaledes utan ersättning jord å stadens upp-
. landningar öster om Blekedammen för anläggning af väg åt krutkapellerna till upp¬
gifven areal; dels ock af Borgerskapets äldste i staden Landskrona, äfvensom sär¬
skildt af ett större antal bland stadens innevånare, att det i vestra tornet af der¬
varande f. d. citadell inlagda krutförråd blefve från detta genom närbelägenheten för
staden vådliga förvaringsrum flyttadt samt i sådant ändamål ett nytt kruthus å någon plats
på längre afstånd från staden uppfördt; samt att de häröfver hörde embetsmyndig-
heter val funnit berörda framställningar vara af nådigt afseende förtjente, men att.
beträffande kostnaderne för verkställande af de sålunda ifrågakomma föränd ringar ne
med Kronans krut-upplag, hvilka kostnader blifvit ungefärligen beräknade att å
förstnämnde ort komma att uppgå till 18,000 R:dr och å den sednare till 4 4,000
R:dr, allt Banko, Krigs-kollegium upplyst att för närvarande saknades medel, hvar¬
med dessa utgifter skulle kunna betäckas, och ansåge sig. för flere kommande år.
ej heller hafva att någon tillgång derför påräkna; hvarjemte, i fråga om krut-förrå¬
dets flyttning från Landskrona, det ansetts böra komma att åligga denna stad, lika¬
som Christianstad, att anskaffa lämplig plats för nytt kruthus, enär Kronan icke eger
någon sådan att härtill anvisa.
I betraktande af dessa omständigheter och då förenämnde krut-upplag, genom
närheten till bebodda stadsdelar, blottställa innevånarne derstädes för en ständigt ho-
tande fara, samt alltså åtgärder från Ki •önans sida till deras betryggande häremot,
medelst den ifrågaställa förflyttningen af förråden till mera aflägsna platser, synas
böra vidtagas, har Kongl. Majit, som ansett, sedan riksdagen så långt framskridit,
något särskildt anslag hos Rikets Ständer härtill icke böra äskas, dock härmed i
Nåder velat föreslå Rikets Ständer, det Rikets Ständer måtte medgifva att till detta
för städerne Christianstad och Landskrona högst angelägna ändamål må få användas
de nu influtna krutförsäljningsmedlen 20,4 27 R.dr 4 4 sk. 6 rsl. Banko.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCA G.
1. F. N. Gyldenstolpe.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M .95.
3
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen, i Stals-rådel å Stockholms Slolt den 23 April 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim„
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Stats-rådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Grefve Gyldenstolpe,.
föredrog i underdånighet:
Lo
Krigs-kollegii den 12 sistlidne Februari afgifna underdåniga skrifvelse, med anmälan
*tt, sedan betalning för det år 1822 exporterade och genom Handlanden J. P. Wallén
till Paschan i Tripoli Jussuf Caramanli försålda parti krut, tillsammans utgörande-
2,050 centner, deraf 1,000 centner tillhörde Kongl: Maj:t och Kronan samt åter¬
stående 1,050 centner egdes af enskilde personer, sistlidet år till Utrikes Departe¬
mentet ingått i vexlar dels på London, dels på Berlin, och dessa genom Handels¬
huset Michaelson & Benedichs här i staden blifvit inkasserade och indragna med
sammanlagdt 45,796 R:dr 17 sk., hvarifrån afgått kostnader för negocieringen af
vexlarne m. m. till belopp af 535 R:dr 25 sk. och af behållningen, 45,260 R:dr 40
sk., Kronans andel utgjort 22,078 R:dr 22 sk. Banko, allt på sätt jemväl underdå¬
nigst öfverlemnad afskrift af den från förenämnda handelshus till Kollegium ingifna
samt derstädes, å Kronans vägnar, gillade och godkända uppgörelse närmare utvisa¬
de, så hade sist omförmälda belopp blifvit af samma handelshus inbetaldt till Kolle¬
gium, som, jemlikt föreskriften i Kongl. Brefvet den 19 December förlidet år, af
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition JY° 95.
dessa medel till f d. General-konsuln A. Hahr anordnat värdet af 731hårda pia¬
ster, efter 2 R:dr 32 sk. per piaster, med 1,951 R:dr 10 sk. G r:st. Banko, då så¬
ledes återstoden utgjorde 20,127 R:dr 11 sk. 6 r:st. samma mynt, som vore i Ri¬
kets Ständers Bank mnestående och i Kollegii räkenskaper upptagen utan samman¬
blandning med öfriga influtna krutförsäljnings-medel.
Jemte denna underdåniga anmälan, grundad på stadgandet i Kongl. Brefvet den
5 Mars 1822, har Kollegium tillika, och med tillkännagifvande att, enligt Kongl.
Brefven den 15 April 1829, den 21 Maj 1830, den 30 April 1831, den 26
Maj 1832, den 27 April 1833, den 7 Juni 1834 och den 16 April 1839, förut
influtna medel för exporteradt och försåldt krut, efter afdrag af derå nådigst anvi¬
sade mindre betydliga belopp, såsom, bland annat, 523 R:dr 33 sk. 3 r:st. för 12
krutproberings-mörsare och 1,000 R:dr för raketers tillverkning, blifvit till Stats¬
kontoret aflemnade, i underdånighet anhållit om nådig föreskrift i afseende å dispo¬
sitionen af förrberörda 20,127 R:dr 11 sk. 6 r:st. Banko.
Departements-chefen yttrade härvid i underdånighet:
På sätt Krigs-kollegium anfört, hade dylika förut influtna
medel för exporteradt och försåldt krut vanligen blifvit för Stats¬
verkets räkning till Stats-kontoret öfverlemnade; men Departe¬
ments-chefen anhöll i underdånighet att nu få fästa Kongl.
Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på förjiandenvarande särskilda för¬
hållanden, hvilka syntes Departements-chefen vara af beskaffen¬
het att, jemte förevarande fråga, böra tagas i betraktande. I
sådant afseende förekomme nemligen: att uti ansökningar, som
ännu vore under förberedande handläggning, hade anhållan blif¬
vit hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställd, dels af Magi¬
straten i staden Christianstad derom, att 3:ne Kronan tillhöriga
krut-kapeller, hvilka, till stor fara för staden, äro belägna, de
2:ne invid dess, södra del och det 3:dje vid norra delen, måtte
till annan mera lämplig och mindre faraväckande plats förflyttas,
helst staden vore villig att, i utbyte mot Kronan tillhörig jord,
härtill lemna utrymme, dels ock af Borgerskapets äldste i sta¬
den Landskrona, äfvensom särskildt af ett större antal bland
stadens innevånare, att det i vestra tornet af dervarande f. d.
citadell inlagda krutförråd blefve från detta genom närbelägen¬
heten för staden vådliga förvaringsrum flyttadt samt i sådant
ändamål ett nytt kruthus å någon plats på längre afstånd från
staden uppfördt; att de öfver berörda framställningar hittills
hörda embets-myndigheter funnit anledning att å dem tillstyrka
nådigt bifall; samt att, jemte det kostnaderna för verkställande
Kongl. Maj:ts Nåd.. Proposition M 05.
5
af de sålunda ifrågakomna förändringarne med Kronans krut¬
upplag blifvit ungefärligen beräknade att å förstnämnda ort
komma att uppgå till 18,000 Ridr och å den sednare till 14,000
R:dr, allt Banko, Krigs-kollegium för närvarande saknade medel,,
hvarmed dessa utgifter skulle kunna betäckas, och ansåge sig,,
för flera kommande år, ej heller hafva att någon tillgång der¬
till påräkna.
I betraktande af dessa omständigheter, och då förenämnda
krut-upplag, genom närheten till bebodda stadsdelar, blottställde
innevånarne derstädes för en ständigt hotande fara, samt allt¬
så åtgärder från Kronans sida till deras betryggande häremot,
medelst den ifrågaställa förflyttningen af förråden till mera
aflägsna platser, syntes böra vidtagas, hemställde Departements¬
chefen i underdånighet, huruvida icke Kongl. Majit kunde finna
för godt att genom aflåtande proposition till Rikets nu försam¬
lade Ständer i nåder föreslå, det Rikets Ständer måtte medgifva
att till detta för städerne Christianstad och Landskrona högst
angelägna ändamål finge användas de nu influtna krutförsäljnings-
medlen, 20,127 R:dr 11 sk. 6 rist. Banko, äfvensom bevilja
det cjprutöfver för behofvet nödiga anslag af 12,000 Ridr sam¬
ma mynt.
Stats-rådets öfriga Ledamöter förenade sig uti det under¬
dåniga yttrande att, då, såsom en följd af nyligen i Nåder be¬
slutade samt med året 1859 vidtagande förändringar i krut¬
tillverkningen och handeln med denna vara, för Kronan erfor¬
drades ett mindre upplag af krut, sedan allmänheten dermed
då icke vidare tillhandahölles, hvarigenom de för förvarande af
bergskrut och annat för allmänhetens behof beräknadt krut af-
sedda förrådshus tilläfventyrs kunde till uppläggande af Kronans
krut lemna större utrymme, samt enär med skäl torde kunna
antagas att vederbörande stadsinnevånare, hvilka tillskyndades
väsentligaste gagnet af de ifrågavarande krut-förrådens förflyt¬
tande, alltså borde, så framt deraf gjordes behof, för ändamå¬
let lemna bidrag, så och med hänseende äfven dertill att inne¬
varande riksmöte redan långt framskridit innan detta anslags-
behof kunnat Rikets Ständer tillkännagifvas, hemtade ofvanbe-
mälde Stats-råds-ledamöter häraf anledning att i underdånighet
tillstyrka, det Kongl. Majit måtte täckas endast i afseende på
användandet af den genom krutförsäljningen uppkomna, redan
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JK 95.
disponibla tillgång, nådig framställning till Rikets Ständer aflåta,
i enlighet med hvad! föredragande Departements-chefen derom
underdånigst hemställt.
Och fann Kongl. Majit godt till detta af Stats-rådets plura¬
litet gjorda underdåniga tillstyrkande lemna nådigt bifall.
Ex protocollo
J. A. Tor enstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen uti Stats-rådet på Stockholms Slolt den 42 Maj 4851-
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-råden; Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departements-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl'
Maj:ts den 23 sistlidne April fattade nådiga beslut, uppsatt underdånigt förslag til*
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående användandet af influtna
medel för ett parti exporteradt och i Tripoli försåldt krut;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 96. 7
och behagade Kongl. Majit, uppå Stats-rådets underdåniga till¬
styrkan, berörda förslag i nåder gilla samt förordna, att, i en¬
lighet dermed, nådig proposition, sådan den finnes detta pro¬
tokoll vidfogad, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
A. Ekman.
N:o 96.
Ank. till Eip,-Utsk. d. 19 Jnni 1857, kl. 12 m.
Kongi. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående åtskilliga
morn Götheborgs och Bohus län belägna kronoholmars afgifts-
fria upplåtelse till allmänt begagnande; Gifven Stockholms Slott
den 12 Maj 1857.
Hos Kongl. Majit har Dess och Rikets Kammar-kollegium uti underdånig skrif¬
velse den 23 nästlidne Mars anmält, hurusom vid den inom Götheborgs och Bohus
län åren 1850 och 1851 förrättade jordransakning fråga uppstått om användande
af nedannämnde, uti Tanums socken och härad belägna, holmar och skär, för hvil¬
ka, vid en den 19 November 1819 verkställd skattläggning, blifvit stadgade räntor
till ett sammanräknadt belopp af trettiotvå skillingar banko, nemligen:
1:o Killingen af omkring 3 tunnlands rymd, blotta berg, men med sommarbete
i bergsskrefvorna för 8 får och med åsatt ränta af 12 sk.;
2:o. Stora Snåret, 8 tunnland, likaledes blotta berg, med sommarbete för i
får och åsatt ränta, af 10 sk, 8 rist.;
8
Kongl. Majus Nåd. Proposition Jtl 96.
3:o. Snärten eller Snartehalfven, omkring 1 tunnland utan bete, med åsatt ran¬
ta af 2 sk.;
4:o. Ardöfsholmarne, 3 st., med åsatt ränta af 1 sk. 6 r:st., varande vid alla
dessa holmar något ostronfiske;
5:o. Ulliken; j
6:o. Tistholmen; / . , . ,, . .
7-0 Gullskär- ' stycken så kallade »småskär,» liggande under vatt-
8-o Klåttearund- } n6t e**er 0C^ ^erofvan obetydligt synlige, med åsatt
9:o. Klåtteholmen; i ränta af 3 sL 4 r:st';
1 0:o. Perntångs-fluerne; I
1 1:o. Ählekröks-skäret; \
1 2:o. Ljunghufvud;
13:o Lilla och Stora Tvangen;!
14:0. Tvethufvorna; [ tio stycken så kallade »Utom-skärsholmar» lika
15:o. 4 Svarta Fluerne; ) med de nästofvan omförmälde och med åsalt
16.0. Busungen; j ränta af 2 sk. 6 r:st.
17:0. Stora Gullskär;
18:o. Gullskärs-fluerne;
19:0. Arnskälsgrund.
Sedan egarne af hemmanet Lindö, hvilke, emot räntans utgörande till Kronan,
begagnat dessa holmar alltifrån det Kammar-kollegium genom utslag den 6 Mars
1827, rättigheten dertill, ehuru blott för tio års tid, medgifvit, hos Kongl Maj:ts
Befallningshafvande i länet begärt att blifva vid samma rättighet bibehällne, hvilken
begäran Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dock ej kunnat bifalla, och sedan, med an¬
ledning af den i nyssberörde utslag innefattade föreskrift om holmarnes framtida ut¬
arrenderande, genom auktion åt den högstbjudande, fråga uppstått om tiden och vil-
koren för sådan utarrendermg, har Kongl. Majit, enär ofvanuppräknade holmar och
skär äro af lika beskaffenhet med de lägenheter, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts och Ri¬
kets Ständers beslut samt Kammar-kollegii på grund deraf den 25 April 1845 och
den 13 Mars 1857 utfärdade Kungörelser, blifvit tills vidare, utan erläggande till
Kronan af någon afgift, upplåtne till fritt och allmänt begagnande af hvarje Svensk
undersåte, velat härmed föreslå Rikets Ständer att, på enahanda skäl och lika sätt,
jemväl ofvanuppräknade kronoholmar, genom hvilkas utarrendering eller skatteförsälj-
ning blott en ytterst ringa inkomst kan Kronan tillskyndas, måtte få lills vidare upp¬
låtas till fritt och allmänt begagnande af hvarje Svensk undersåte, utan någon afgifts
erläggande till Kronan, men under iakttagande, att förhållandet varder i jordeboken
behörigen antecknadt.
Kammar-
Kongl. Maj.ta Nåd. Proposition M 90.
9
Kammar-kollegii underdåniga skrifvelse i ämnet kommer att tillhandahållas det
Rikets Ständers Utskott, till hvars behandling ärendet varder öfverlemnadt; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
0 S C A It.
J A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, laillet inför Hans Majit Ko¬
nungen i Slats-rådet å Stockholms Slott den 12 Maj 1857.
N ärvarand e:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern Herr Gunther,
Ha ns Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Sta ts-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Ahnqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-departementet, Stats-rådet Gripenstedt, uppläste till justering
ett, på grund af Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl.
Maj.ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående åtskilliga inom Götheborgs och
Röhus län belägna kronoholmars afgiftsfria upplåtelse till allmänt begagnande;
Bill. till R. St. Prot. 1850 & 1857. 1 Sami, 1 Afd. 2 Band. 14 Ilä/t. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 97.
och täcktes Kongl. Majit, på Stats-rådets underdåniga tillstyr¬
kan, berörde förslag i nåder gilia samt befallde, att, i enlighet
dermed, nådig proposition, sådan den finnes detta protokoll bi¬
lagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Wilhelm Roos.
N:o 97.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Juni 1857, kl. 12 m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående understöd
af allmänna medel för uppehållande af gästgifveri vid Malma-
gens by i Hede tingslag af Jemtlands län, på vägen från
Långå by lill Norrska gränsen; Gifven Stockholms Slolt den £3
Maj 1857.
Sedan den under sednare tider påbörjade väganläggning från Långå by i
Hede tingslag af Herjeådalen till riks-gränsen mot Norrige i sträckning åt staden
Rörås numera blifvit fulländad, har Kongl. Majits Befallningshafvande i Jemtlands
län, under förmälan, hurusom nyttan af denna kommunikations-linie i väsentlig mån
vore beroende på vägens ständiga hållande i godt skick och på anordnandet af än¬
damålsenliga skjutsnings-anstalter derinvid, men att de åtgärder, hvarpå Kongl. Majits
Befallningshafvande, för uppfyllande af dessa kraf, varit betänkt, hindrades af lokala
förhållanden, i förening med det mindre goda ekonomiska tillstånd, hvaruti ortens
fåtaliga och i flera hänseenden vanlottade invånare sig befunne, hos Kongl. Majit i
underdånighet hemställt, att, sorn underhållet af ifrågavarande väg, utgörande i längd
7f.mil, hvaraf 3 mil från Funnäs-dalens gästgifvaregård till riks-gränsen ginge öfver
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition IM 97.
II
kala, obebodda fjälltrakter, vöre- särdeles tryckande för Hede tingslags-boer, hvilkas
vidt kringspridda bostäder ej sällan saknade sådana utfarts-vägar, att man derå kunde
färdas med häst och åkdon andra tider af året än vintern, Kongl. Majit måtte, till
lindrande af den tunga det, utöfver gamla väghållnings-skyldigheten för 5f mil, till-
ökta vägunderhållet komme att dem förorsaka, i nåder tillåta bemälde tingslags-boer,
att intilldess möjligen framdeles inträdande fördelaktigare förhållanden kunde göra så¬
dant öfverflödigt, eller åtminstone under en tid af tio år, för färder mellan Funnäs¬
dalen och Norrska gränsen, i likhet med hvad som eger rum för resor öfver Norr¬
ska fjällryggen på vägen mellan Östersund och Trondhjem, få af vägfarande uppbära
afgifter enligt ett af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bifogadt förslag till taxa, med
skyldighet för tingslags-boerna att, om denna afgift icke blefve tillräcklig för väg¬
underhållets bestridande, sjelfve vidkännas de kostnader, som derutöfver kunna er¬
fordras. Derjemte har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i fråga om skjuts-regleringen,
i underdånighet anfört, att, före tillkomsten af den nya körvägen mellan Långa och
Norrska gränsen, på samma sträckning voro inrättade två skjuts-stationer för resan¬
des förskaffande vintertiden och vid andra årstider, då de färdades ridande, nemligen
i Tännäs kyrkoby och Funnäs-dalen, från hvilket sistnämnda ställe till närmaste skjuts¬
ombyte i Norrige, Skotgaarden eller Bräcken, afståndet utgör 4^ mil; att fråga hos
vederbörande myndighet i Norrige varit utan framgång väckt, om icke skjutsmngs-
bestyret vid Skotgaarden kunde förflyttas till en närmare Svenska gränsen belägen
by; att, vid en inför Hede tingslags Härads-rätt hållen undersökning i fråga om ny
skjutsreglering vid ofvannämnde och öfrige fyra inom tingslaget befintliga gästgifvare-
gårdar, tingslags-boerne förklarat det vara oundgängligt, att ett nytt gästgifveri inrät¬
tades på vägen mellan Funnäs-dalen och Skotgaarden, dertill lägenhet ansågs kunna
beredas vid Malmagens hemman på ett afstånd af 2 mil från Funnäs-dalen och 2^
mil från Skotgaarden, men att de icke mägtade bekosta ordnandet och upprätthål¬
landet af detta gästgifveri; att jemväl Härads-rätten, på grund af hvad i ärendet före¬
kommit, funnit ett nytt gästgifveris inrättande vid Malmagen vara så mycket mer af
behofvet påkalladt, som de resandes antal, sedan nya vägen nu blifvit färdig, kunde
antagas komma att betydligt ökas; att, som skjutsningen jemte gästgifveri-hållningen
vid de redan befintliga stationerne vore för orten högst betungande, samt tingslags-
boerne icke billigtvis borde kunna åläggas att ensamme lemna ersättning till det fö¬
reslagna gästgifveriets upprätthållande, Härads-rätten ansett den vid undersöknings¬
tillfället af vederbörande fullmäktige föreslagna åtgärd, att söka förhöjd skjutslega
och ett årligt statsanslag, vara lämpligaste sättet för erhållande af nämnda behöfliga
gästgifveri; äfvensom att Härads-rätten yttrat den åsigt, att den begärda ersättningen
för skjutsning från Malmagen af En R:dr Banko milen och det ärliga anslaget för
gästgifveriets upprätthållande, 250 R:dr samma mynt, i anseende till vägens längd
och besvärlighet samt den ringa hötillgången på stället, icke vere för högt tilltagna;
och har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, då den ökade trafik, som blefve en följd
12
Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition M 07.
af (len nya kommumkations-linien, påkallade utvidgning af skjuts-anstalterne i allmänhet
inom hela tingslaget, och beholvet af en ny skjuts-station emellan Funnäs-dalen och
Skotgaarden vore så mycket större, som resande, vid färd från Norrige, endast un¬
dantagsvis fortskaffades fram till Funnäs-dalen, utan vanligen lemnades vid den första
på Svenska sidan befintliga lägenhet, eller Malmagens hemman, derifrån den resande
då nödgades genom beting bereda sig vidare fortkomst, men åboerne å de små
hemmansdelarne i Malmagen, om tillsammans 3\ mantal, utan sädesproduktion och
med knappa foder-tillgångar, icke förmådde utan ett skäligen tilltaget bidrag gästgifveri-
hållningen och skjutsningen derstädes bestrida, samt. alldenstund ortens invånare vid
färder till och ifrån Norrige vanligast begagnade egna hästar och den ifrågakomna
nya skjutsombytes-stationen följaktligen mera afsåge främmande trafilcerandes fort¬
komst och beqvämlighet, det syntes vara billigt, det de förstnämnde icke ensamme
nödgades bekosta hvad för upprätthållandet af en sådan station komme att erfordras,
i underdånighet anhållit, att för upprätthållande af ett ständigt gästgifveri i Malmagen
måtte anvisas ett årligt anslag af 200 R:dr Banko, att från och med innevarande
år utgå i enahanda ordning, som genom Kongl. Brefvet den '17 Mars 1844 blifvit
stadgadt i fråga om öfrige så kallade gästgifvarelöner i Herjeådalen, äfvensom att
skjutslegan vid gästgifvaregården Malmagen finge beräknas och uppbäras efter 40 sk.
banko för hvarje mil.
Efter det, Kongl Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium öfver Kongl. Maj:ts Be-
fallningshafvandes berörde framställning afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och
till densamma i så väl ena sorn andra afseendet tillstyrkt nådigt bifall, har Kongl.
Majit tagit detta ärende i öfvervägande, och dervid, enär, jemlikt hvad Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande upplyst och vitsordat, ifrågavarande nya väg löper genom föga
bebodda trakter, samt de menigheter, hvilka det åligger att vägen underhålla, i all¬
mänhet befinna sig i sådana omständigheter att de äro i behof af det understöd,
som genom de föreslagna vägafgifternas tilIgodonjutande kan dem beredas, funnit skä¬
ligt i nåder tillåta, att, af dem, sorn för resor till eller ifrån Norrige begagna vägen
emellan Funnäs-dalen och Skotgaarden, vägafgifter må af Hede tingslags-boer uppbäras
till de uti det insända taxe-förslaget upptagna belopp, samt alltså å samma förslag
meddelat fastställelse för tiden till slutet af år 1800.
Beträffande Kongl. Majrts Befallningshafvandes underdåniga hemställan att, för
upprätthållande af ett ständigt gästgifveri vid hemmanet Malmagen, måtte beviljas ett
årligt anslag af 200 R:dr Banko, af vensom att legan för den derifrån utgående skjuts
finge beräknas till 40 skillingar samma mynt milen för hvarje häst, så, enär ett
skjutsombytes-ställe på ifrågavarande öfver fjällen gående, ij- mil långa väg emellan
Funnäs-dalens och Skotgaardens skjuts-stationer är oundgängligen nödigt, samt ådaga-
lagdt blifvit, att åboerne å nämnda hemman icke förmå att, utan bidrag, gästgifveri-
hållningen och skjutsningen ensamme bestrida, men ortens i allmänhet mindre berned-
Kongl. Mnj:ls Nåd. Proposition M 97.
13
lade invånare icke skäligen böra helt och hållet betungas med den härtill erforder¬
liga utgift, har Kongl. Majit funnit sig böra medgifva att, så snart gästgifveri för
resandes förskaffande och herbergerande blifvit vid Malmagen inrättadt, legan för
den derifrån utgående skjuts dels till Skotgaarden, dels till Funnäs-dalen må uppbäras
med Fyratio sk. banko milen för hvarje häst; och vill Kongl. Majit härmed i nåder
föreslå Rikets Ständer, att, från och med nästkommande år, anvisa ett årligt anslag
af Tvåhundra R:dr Banko eller Trehundra R:dr Riksmynt, såsom understöd för uppe¬
hållandet af ifrågavarande gästgifveri.
De till målet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers Ut¬
skott, som med frågan kommer att ega befattning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra
OSCA K.
Ludv. Ahnqvist.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 97.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majit Konun¬
gen i Slats-rådel å Stockholms Slolt den 25 Maj 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-rAden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Slutligen uppläste Föredragande Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist, till
justering följande, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut uppsatta
förslag till nådiga propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
1:o. Angående understöd af allmänna medel för uppehållande af gästgifveri vid
Malmagens by i Hede tingslag af Jemtlands län, på vägen från Långå "by till Norr¬
ska gränsen.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-rådets underdåniga till¬
styrkande, i nåder godkänna berörda förslag, sådane de finnas
detta protokoll bilagde, samt befallde att nådiga propositioner,
i öfverensstämmelse dermed, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
Otto W. Seippel
Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition M !)8.
15
]N:o 98.
Arik. till Exp.-Utsk. d. 19 Juni 1857, kl. 12 m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag till
inköp af fysiska apparater och mekaniska modeller för Svenska
Slöjd-föreningens i Stockholm inrättade Söndags- och Aflon-skola;
Gifven Stockholms Slott den 23 Maj /857.
Enligt hvad det protokoll öfver civil-ärenden utvisar, hvilket vidfogats Kongl.
Maj:ts till Rikets Ständer den 30 sistlidne Oktober aflåtna nådiga proposition, angå¬
ende Stats-verkets tillstånd och behof, hade Direktionen för Svenska Slöjd-förenin¬
gen. uti en den 10 i samina månad till Kongl. Majit ingifven skrift, i underdånig¬
het anhållit, det Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer, bland annat, äska att, då
nämnde förenings i Stockholm inrättade söndags- och afton-skola, i brist på medel,
icke kunnat förses med fysiska apparater och mekaniska modeller, hvilka vore oum¬
bärliga för undervisningen, men hittills måst för hvarje tillfälle lånas, ett belopp af
6,000 Ridr Biko måtte för en gång varda af Rikets Ständer anvisadt och ställas till
Direktionens disposition för inköp af så beskaffade apparater och modeller; i anled¬
ning af hvilken anhållan Kongl Majit, jemlikt ofvan åberopade den 41 sistlidne Ok¬
tober förda protokoll, då förklarade Sig vilja före frågans afgörande infordra Styrel¬
sens öfver Teknologiska Institutet samt Kommers-kollegii underdåniga yttranden.
Af dessa numera till Kongl. Majit inkomna yttranden inhemtas hufvudsakligen,
att Teknologiska Institutets styrelse, jemte framställning om nyttan och angelägenhe¬
ten deraf, att Svenska Slöjd-föreningens skola förses med ifrågavarande slags appa¬
rater och modeller, utan hvilka den undervisning, som derstädes meddelas i fysik
och mekanik, icke kunde fullt motsvara sitt ändamål, för öfrigt tillkännagifvit, att,
derest skolans verksamhet komme att så betydligt utvidgas, som Föreningens Direk¬
tion i ofvanberörde skrift antydt, och undervisningen sålunda blefve utsträckt äfven
n>
Kongl. Majlis Nåd. Proposition M 08.
till mekanisk teknologi, det belopp af 6.000 R:dr B:ko, som Direktionen under denna
förutsättning begärt, syntes vara väl behöfligt; samt att Kommers-kollegium, under
instämmande i hvad Styrelsen öfver Teknologiska Institutet yttrat, rörande angelägen¬
heten att bereda Svenska Slöjd-föreningens skola tillgång å de apparater och model¬
ler af förenämnda beskaffenhet, som erfordras för att den undervisning i skolan, vid
hvilken de vore afsedda att begagnas, må kunna blifva fullt ändamålsenlig, förklarat
det Kollegium ansåge sig desto hellre böra i underdånighet tillstyrka att understöd
i detta hänseende från statens sida tilldelas ifrågavarande skola, som för de öfriga
här i Riket inrättade och med stats-anslag försedda tekniska elementar-skolor för¬
sta årets anslag blifvit till anskaffande af nödiga läro-apparater anvisadt; och då Kongl.
Maj :t äfven funnit angeläget vara, att ifrågavarande skola, med afseende å dess inflytande
på den inhemska slöjd-skicklighetens utveckling och förkofran, eger tillgång å de
fysiska apparater och mekaniska modeller, hvilka erfordras för att undervisningen i
skolan må blifva fullt ändamålsenlig, vill Kongl. Majit i sådant syfte samt med hän¬
sigt till nämnde undervisnings fortgående utvidgande, härmed i nåder föreslå Rikets
Ständer att bevilja det af skolans direktion för dylika apparaters och modellers an¬
skaffning i underdånighet begärda belopp, utgörande i Riksmynt Nio Tusen Riks¬
daler.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCA K.
Ludv. Almqvist
Utdrag
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 98.
17
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärmden, hållet inför Hans Majit Konun¬
gen i Stals-rådel & Stockholms Slott den 23 Maj 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsmlnistern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Gretve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Slutligen uppläste Föredragande Departements-chefen, Stats-rådet Ahnqvist, till
justering följande, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut uppsatte
förslag till nådiga propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
och 2:0 angående anslag till inköp af fysiska och mekaniska modeller för Svenska
■Slöjd-föreningens i Stockholm inrättade söndags- och afton-skola.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-rådets tillstyrkande, i nå¬
der godkänna berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll
bilagda, samt befallde, att nådiga propositioner, i öfverensstäm¬
melse dermed, skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Bih. till It. St. Prat. 1856 & 1851. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Haft.
3
18
Kongl. Maj:!is Nåd. Proposition M 99.
N:o 99.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Juni 1857, kl. 1.2 m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anvisande
af ett kreditiv till betäckande af kostnaderne för anskaffande af
likare och modeller för mått och vigter åt General-Landlmäteri-
kontoret och Provins-Landtmäleri-kontoren; Gifven Stockholms
Slott den 23 Maj 1857.
Sedan Kongl. Majit den 9 sistlidne December fastställt de modeller till målkärl
med tillbehör, samt till vigter och betsman, som, enligt 15 § 1 mom i Kongl.
Majits nådiga Stadga af den 31 Januari 1855 om mått och vigt, böra i General-
Landtmäteri-kontoret förvaras, har Öfver-direktören vid Landtmäteriet, med anledning
af föreskrifterne så väl i berörde stadga, som i Kongl. Maj.ts under samma dag ut¬
färdade nådiga instruktion för justerare af mått och vigter, hos Kong! Majit gjort
underdånig framställning om nödvändigheten af skyndsamt anskaffande dels för ^Ge-
neral-Landtmäteri-kontoret af ytterligare en i och för justeringarne derstädes behöflig
sals likare och modeller för de nya måtten och vigterne, dels ock för de 21 Pro-
vins-Landtmäteri-kontoren af fullständiga satser sådane likare och modeller, jemte er¬
forderliga justerings-instrument, och dervid i underdånighet anmält, att, enligt ett af
Mekanikus, Magister O. P. Hamberg gjordt och af Öfver-direktören antaget anbud,
hvilket funnits lägre än de af åtskillige andre tillverkare af dylika artiklar derå upp¬
gifna pris, kostnaden för hvarje sats af ofvan omförmälde likare och modeller m m
komme att uppgå till 440 Riksdaler Banko och således för alla tjugufem Kontoren
till 11,000 Riksdaler, samt att. för anskaffning af ändamålsenliga och väl gjorda lå¬
dor till de dyrbara och ömtåliga instrumentens sorgfälliga förvarande uti ~ Provins-
Landtmäteri-kontoren, äfvensom till bestridande af kostnaderne vid effekternas försänd¬
ning till dessa kontor, erfordrades ett belopp af omkring 2,300 Riksdaler, så att
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 09.
19
hela kostnads-beloppet kunde beräknas uppgå till ungefärligen 13,300 Riksdaler Ban¬
ko; och vill Kongl. Majit, af sådan anledning, härmed i Nåder äska, att Rikets
Ständer måtte till Kongl. Majits disposition anvisa ett kreditiv af Tjugu Tusen Riks¬
daler Riksmynt, att för ifrågavarande ändamål, i mån af behof, mot behörig redo¬
visning, användas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen
Datum ut supra.
O S f A R.
Ludv. Ahnqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majit Konun¬
gen i Slals-rådet å Stockholms Slolt den 23 Maj 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt.
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas
Efter föregången justering af protokollet öfver Civil-ärenden för den \2 inne¬
varande månad föredrog Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist i underdånighet:
Öfver-direktörens vid Landtmäteriet underdåniga skrifvelse af den 6 sistlidne
Mars, hvaruti, under åberopande af sin den 5 nästföregångne Januari gjorda under¬
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 99.
dåniga framställning om nödvändigheten af skyndsamt anskaffande dels för General-
Landtmäteri-kontoret af ytterligare en i och för justeringarne derstädes behöflig sats
likare och modeller för de nya måtten och vigterna, dels ock för de tjugufyra
Provins-Landtmäten-kontoren af fullständiga satser sådana likare och modeller, jemte
erforderliga justerings-instrument, Öfver-direktören nu i underdånighet anmält att
så att hela kostnads-beloppet kunde beräknas uppgå till ungefärligen 13,300 R:dr
Banko; anhållande Öfver-direktören i underdånighet, att Stats-kontoret, som genom
Kongl. Brefvet den 30 nästlidne Januari erhållit nådig föreskrift att af under hän¬
der varande medel till inköp af nödiga justerings-instrument förskjuta 10,000 R:dr
Banko, måtte anbefallas att tillhandahålla Öfver-direktören ett ytterligare belopp af
högst 3,300 R:dr samma mynt, för att i ofvanuppgifna ändamål, i mån af behof
och mot behörig redovisning, användas.
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet det Kongl. Majit måtte till Rikets nu för¬
samlade Ständer aflåta nådig proposition om anvisande till Kongl. Maj:ts disposition
af ett kreditiv af Tjugu Tusen Riksdaler Riksmynt, att för ifrågavarande ändamål, i
mån af behof, mot behörig redovisning, användas;
Och behagade Kongl. Majit, med bifall till hvad Stats¬
rådet sålunda tillstyrkt, förordna, att nådig proposition, sådan
den finnes detta protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Kongl. Majus Nåd. Proposition M 100.
21
N:o 100.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Jani 1857, kl. 12 m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående ersättning
åt Landshöfdingen i Örebro län för löningsjord, som blifvit af¬
trädd för jernväg s-anläggningen mellan Örebro och Skebäck;
Gifven Stockholms Slott den 23 Maj i8o7.
Sedan för anläggning af jernväg mellan Örebro stad och lastage-platsen Skebäck,
en jordrymd blifvit i laga ordning exproprierad från den åt Landshöfdingen i Örebro
län på lön anslagna lägenheten Alnängarne och ersättnings-beloppet derför i Landt-
ränteriet levereradt med 2,739 R:dr 24 sk. 9 r:st banko, har Landshöfdinge¬
embete! i länet hos Kongl. Maj:t begärt nådig föreskrift, huru ersättning för den
jord, hvaraf Landshöfdingen sålunda gått i mistning, borde honom tilldelas, i anled¬
ning hvaraf nuvarande Landshöfdingen i nämnde län, Friherre J. C. Åkerhjelm,
blifvit hörd och i underdånighet anhållit, att i berörda afseende 6 procent med
bevillnings-afdrag minskad ränta å nyssnämnda kapital-belopp måtte honom med 156
R:dr 6 sk. årligen tilldelas, så vida icke lämpligare ansåges att berörde räntemedel
förvandlades till spanmål och lösen derför till honom årligen erlades efter länets
medel-markegångspris.
Enär ofvanberörde lägenhet, Alnängarne, är till aflöning åt Landshöfdingen i
örebro län anslagen, och ersättning för den honom frångångna andel af samma
lägenhet alltså bör honom tillgodokomma, vill Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med
hvad Dess och Rikets Kammar-kollegium och Stats-kontor, uti infordradt utlåtande
hemställt, härmed föreslå Rikets Ständer, att nämnde ersättning måtte å Riks-
statens Sjette hufvud-titel uppföras att till Landshöfdingen i Örebro län årligen
utgå med ett mot fem procent af den för jorden erlagda afträdessumma svarande
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 100.
jemnadt belopp af Ett Hundra Trettiosex Riksdaler Banko eller Två Hundra Fyra
Riksdaler Riksmynt; i hvilken händelse kapital-beloppet borde till Rikets Ständers
Riksgälds-kontor öfverlennäs, för att blifva för Rikets Ständer disponibelt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen Datum ut supra.
OSCA 11.
Ludv. Almqvist.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majit Konun¬
gen i Stats-rådet & Stockholms Slolt den 25 Maj 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Sta ts-R åden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Efter föregången justering af protokollet öfver Civil-ärenden för den 12 inne¬
varande månad, föredrog Departements-chefen, Stats-rådet Almqvist, i underdå¬
nighet:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 100.
23
69:o
Landshöfdinge-embetets i Örebro län underdåniga memorial af den 20 inne¬
varande månad, deruti LandshÖfdinge-embetet anmält, att, för anläggningen af jern¬
väg från Örebro stad till lastage-platsen Skebäck, i laga ordning jord blifvit tagen
från de Landshöfdingen i länet på lön anslagne Alnängarne, och ersättnings-beloppet
derför i Landtränteriet levereradt med 2,739 R.dr 24 sk. 9 r:st Banko, samt an¬
hållit, om nådig föreskrift, huru ersättning för den jord, hvaraf Landshöfdingen så¬
lunda gått i mistning, borde honom beredas.
Sedan Kongl Maj:t genom nådig remiss den 26 berörde månad infordrat
Kammar-kollegii och Stats-kontorets underdåniga utlåtande i ämnet, hafva bemälda
Kollegier under den 17 sistlidne April sådant utlåtande till Kongl. Majit afgifvit,
deruti, jemte anmälan att Landshöfdingen i örebro län, Friherre C. Åkerhjelm,
lemnats tillfälle att uti ifrågavarande afseende framställa sina anspråk, hvilka innefatta¬
de, att 6 procent med bevillningsafdrag minskad ränta å ofvannämnda kapital¬
belopp måtte honom med 456 R.dr 6 sk Banko årligen tilldelas, så vida icke
Kongl. Maj.t i nåder ansåge lämpligare, att dessa ränte-medel förvandlades till
spanmål och lösen derför till honom årligen erlades efter länets medel-markegångspris,
— Kollegierne i underdånighet anfört, att, enär ifrågavarande lägenhet varit till af¬
löning ät Landshöfdingen i Örebro län anslagen, Kollegierne ansåge ersättning der¬
för böra åt honom å stat samt 6:te hufvud-titeln uppföras, dock endast till fem
procent af den derför erlagda afträdes-summan, med 436 R.dr 46 sk. 4 0 rist
Banko; hemställande Kollegierne, att, på det någon förlust härigenom icke skulle
Stats-verket tillskyndas, kapital-beloppet måtte till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, för
att såmedelst blifva för Rikets Ständer disponibelt.
1 öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium och Stats-kontorel i under¬
dånighet hemställt, och enär ofvanberörda lägenhet, Alnängarne, blifvit till aflöning
åt Landshöfdingen i Örebro län anslagen samt ersättning för den honom frångångna
andel af samma lägenhet alltså borde honom tillkomma, tillstyrkte Stats-rådet i
underdånighet, det Kongl. Majrt täcktes uti nådig proposition föreslå Rikets Ständer,
att nämnda ersättning måtte å Riks-statens sjette hufvud-titel uppföras, att till Lands¬
höfdingen i Örebro län årligen utgå med ett mot Fem procent af den för jorden
erlagda afträdes-summa svarande jemnadt belopp af Etthundra Tretiosex R:dr Banko,
24 Kongl. Majus Nåd. Proposition JY° 100.
eller Tvåhundra Fyra R:dr Riksmynt, i hvilken händelse kapital-beloppet borde till
Rikets Ständers Riksgälds-kontor öfverlemnas, för att blifva för Rikets Ständer
disponibelt.
Med bifall till hvad Stats-rådet härutinnan i underdånighet
tillstyrkt, befallde Kongl. Majit, att, i öfverensstämmelse härmed,
nådig proposition, sådan den finnes protokollet bilagd, skulle till
Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
Otto H'. Seippel.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1857.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JYi 101.
1
M 101.
Ank. till Exp.-Utsk. cl. 19 Juni 1887, kl. 12 m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Stander, angå¬
ende beviljande, för Mynt- Verkets behof, af ett rdntefritt
lån från Rikets Ständers Bank å 50,000 R.dr Riksmynt;
Gifven Stockholms Slott den 23 Maj 1857.
I sammanhang med afgifven embets-berättelse angående de under sednare hälf¬
ten af sisllidne år vid Mynt- och Kontroll-Verken utförda arbeten in. m., har Öf-
ver-Direktören vid nämnde verk hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning
angående vidtagandet af nedannämnde åtgärder, hvilka funnits dels oundgängligen
nödige, dels ock i allmänhet af behofvet påkallade, för att bringa Mvnt-Verket i
ett fullkomligare och mot lidens fordringar bättre svarande skick, nemligen:
l:o Ombyggnad af silfver smältning s-verlistaden samt koppar smältning s-ugnen
och tillnärmning s-ugnen för silfver i vals-verkstaden.
I afseende härå har Ofver-Direktören anfört, alt då det hittills begagnade
sättet att i drag-ugn medelst trädkol verkställa silfver smältningen i grafit—deglar om
1,000 ä 1,200 skålpunds rymd medförde liera betydande olägenheter, enär dels
dermed vore förenad en alltför stor åtgång af bränsle, dels deglarne ofta efter nå¬
gra få ifyllningar blefve otäta och ohrukbara, dervid jemväl förlust af silfver kunde
uppkomma, och dels sinältarne härvid hade att uthärda ett högst svårt arbete såväl
under skötseln af smältningen, som isynnerhet vid silfrets ulgjutning, i anseende till
den starka hettan från den öppna ugnen, hvadan ock deras arbete måste högt be¬
talas och arbetskläderna, som Mynt-Verket bestode, ganska snart blefve förstörda
och förbrända, — det derföre nu mera vid flera större Myntverk brukades att
smälta silfret i smidda jerndeglar, rymmande 1,500 å 2,000 skålpund, medelst ved
uti en flamm-ugn, som äfven under utgjutningen hölles tillsluten för lågan och
endast lemnade degelns inre tillgängligt för arbetarne, hvarigenom desse hade att
vidkännas en jemförelsevis ringa olägenhet af hettan; och då Mynt-Verket redan
från längre tid tillbaka egde i förråd flera jerndeglar, men för dessas begagnande
erfordrades en annan smältverkstad eller ugns-inrättning, än den nuvarande, har
Ofver-Direktören, enär dessutom i alla händelser den nu befintliga skorstenen till
Bih. lill R. St. Prot. 1836 & 1837. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 101.
slöra silfversmältniugs-ugnen måste, i anseende till dess eldfarliga och i öfrigt otjen-
liga beskaffenhet, under detta år ombyggas, i underdånighet anhållit att få äfven
ombygga hela smältverkstaden enligt en i sådant afseende utarbetad plan, hvarige¬
nom förenämnde förbättrade smältnings-rnethod hädanefter kunde komma alt huf¬
vudsakligen begagnas. Beträffande åter koppar-smältugnen och tillvarmnings-ugnen
för silfvertenarnes utvalsning, har Öfvér-Direktören förklarat dessa ugnar vara så
utbrända, att desamma måste holt och hållet oin-muras. Koslnaden för nu om-
förmälde ombyggnader har Öfver-Direktören ansett icke kunna beräknas till mindre
än . B:leo R:dr 2,000.
2:o Reparation af gamla verkstadshuset.
Vid Mynt-Verket finnes ett större tvåvånings-stenhus, som i bottenvåningen
är inredt till smedja, reparations-verkstad rn. fl. verkstäder, men hvars öfre våning
och tak icke på många år undergått någon reparation, hvarföre takstolar, bjelk—
lager och mellantak, enligt Öfver-Direktörens uppgift, skola befinna sig i så brist¬
fälligt skick, att hela byggnaden hotas af förstöring, om icke en grundlig repara¬
tion snart mellankommer. Af sådan anledning har Öfver-Direktören ansett i hög¬
sta grad önskligt, att denna byggnad kunde under innevarande år iståndsättas och
öfre våningen inredas till tjenliga förvaringsrum för hvarjehanda vid Mynt-Verket
behöfliga materialier; hvarjemte Öfver-Direktören hemställt, alt i denna byggnad
måtto inredas ett boningsrum för Mynt-proberaren, i hvilket denne kunde uppe¬
hålla sig, när långvariga smältningar, på sätt under sednaste vinter- och vårmåna-
derne nästan hvarje vecka skall varit händelsen, fordra hans närvaro hvilken timma
som helst på dygnet. Kostnaden för dessa reparations- och inrednings-arbeten bar
ansetts icke kunna uppskattas lägre än till ...... B:ko R:dr 2,000.
5:o Uppbyggande af 2:ne vedskjul.
Jemte förmälan, hurusom Mynt-Verkets vedförråd fortfarande ligger, i brist
af vedskjul, uppstapladt under bar himmel, utsatt för regn och snö, hvarigenom
åtgången af nämnde dyra material betydligt förökas, isynnerhet under år med stor
nederbörd, då bränslet blifver nästan odugligt för frambringande af smälthetta i
fiamm-ugn, har Öfver-Direktören tillkännagifvit, att å Mynt-Verkets tomt platser
finnas afsedde för 2:ne vedskjul, det ena 58, det andra 50 alnar långt, samt 12
alnar breda, att uppföras med enkel tegelmur på utsida och gafvelvägg samt på
framsidan af lösa sämre bräder mellan (lere murade pelare, på hvilka ett simpelt
tegeltak skulle hvila; att det ena af dessa vedskjul vore ämnadt att utgöra fast
stängsel för mynt-tomten mot en del af dess östra sida, der endast ett provisionelt
(dank i stället blifvit år 1854 uppfördt; samt att på största delen af byggnads-
platsen ännu, till följd af brist på nödiga anläggnings-medel, fattades strandskoning
eller kajmur mot den här angränsande Mälaren, hvilken kajtnur borde af sprängd
grof sten uppföras till 3 alnars höjd, med jetée af stenskärf till minst 2 alnars
bredd, i likhet med den öfriga strandskoningen, som mot sjön uppfördes åren 1855
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JU 101.
3
och 1854. Uppförandet af omförmälde byggnader har beräknats komma att kosta
omkring R:ko R:dr 4,000.
4:o Anbringande af gaslysning vid Mynt- och Kontroll-Verken.
Då lillämnadt vore, alt under innevarande år gaslysningen inom hufvudstaden
skulle kommu alt utsträckas äfven till Kungsholmen och ledas långsåt både Handt¬
verkaregatan och Glasbruksgränden, hvilk a hvar på sin sida begränsa Mynt-tomten,
har Öfvcr-Direklören, enär den nuvarande belysningen i Mynt-Verkets verksläder
medelst oljelampor och der sådana äro olämpliga, medelst talgljus, vore pä en gång
svag, osnygg och ganska dyr, helst oljan till slör del förspilldes och tilläfventyrs
likasom händelsen vore med talgljusen, i icke ringa mån försnillades, utan möjlig¬
het att förhindra detsamma, ansett anbringandet af gaslysning i Myntverkstäderna
otvifvelaktig! komma att medföra håde besparing och bättre belysning, hvarjemte i
Kontroll-Verkets laboratorier gas, i stället för den nu behöfliga dyra spriten ansetts
kunna med slör fördel användas, vid proberingen, till en mängd smärre upphett¬
ningar ; och har Öfver-Direkiören i sådant afseende låtit, af sakkunnig person upp¬
göra koslnads-förslag lill rörledning för gas från Handtverkaregatan så väl til! alla
Myntverkstäderna, upptagande 70 lågor (gårdslyktorna inbegripna), som till Kontroll-
Verkets laboratorier, upptagande 18 ljuslågor och 6 stycken kok-apparater. Delta
koslnads-förslag uppgår till en summa af B:ko R:dr 3,346.
5:o Anskaffande och uppsättning af en ny kraftigare ångmachin samt om¬
byggnad af utvexlingsverk och axelsträckning.
Rörande detta ämne, har Öfver-Direktören i underdånighet anfört: att den
ångmachin af 25 hästars kraft, hvilken vore afsedd alt drifva såväl valsverket som
en mängd andra machinerier, blifvit från England hit till riket införd redan år 1802
och fördenskull vore af ganska gammal byggnadsart samt förbrukade mer än 12
skålpund stenkol per hästkraft i timman utöfver de 4 skålpund, som bättre machi-
ner af nutidens byggnadssätt ungefärligen erfordrade för lika kraft och tid; att lik¬
väl det svåraste felet med denna machin vore, att densamma, i anseende till sin
svaghet icke förmådde drifva verket med vederbörlig hastighet, säkerhet och jemn¬
het, under det att oupphörligen kostsamma reparationer erfordrades, för att hålla
dess förnötta lemmar i brukhart skick; att otillräckligheten af machinens kraft re¬
dan länge visat sig vid valsning såväl af silfver som koppar, men isynnerhet nyli¬
gen gifvit sig tillkänna under utvalsning af tenarne till nya kopparmyntet, hvilka
endast kunna sträckas i kallt tillstånd, och hvarvid, ehuru valsarne ställas så, att
tenen ganska obetydligt ulsträckes för hvarje gång den genomlöper verket, farten
likväl saktas och machinen omsider helt och hållet afstadnar, om man ej allt som
oftast gifver den tillfälle att i tömning återbemta sig; samt att, i följd af dessa
omständigheter, arbetena vid alla verkstäderna både försenades och fördyrades, då
deremot med en högtrycknings-machin af åtminstone 40 hästkrafter, och med be¬
gagnande af ångans expansion, mindre eller åtminstone icke mera bränsle än nu
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JVs 101.
skulle erfordras, under det alt alla rörelser komme att ske hastigare, jemnare och
med fördubblad effekt, hvarigenom det dyra mennisko-arbelet kunde nyttigare an¬
vändas och således en betydlig minskning af myntnings-kostnaderna vinnas. Vidare
har Ofver-Direktören anfört, att utvexlingsverket och axelsträckan, som från ång-
machinen meddelar rörelsen till de särskilda sträckmachinerna m. fl., från början
blifvit förfärdigade för en machin om 10 hästars kraft samt sedermera anbringade
till den nu befintliga 25 hästkrafters machinen och vid uppsättningen på nuvarande
platsen hopskarfvade af allahanda gamla stycken, hvilka illa passade tillsammans och
genom grundmurarnes sättning icke mera hade det läge, som vederborde, samt följ¬
aktligen gjorde rörelsen mindro ledig, ofta komme i olag och måste repareras, så
att allt arbete, stundom för flere dagar i sender, blefve afbrutet, hvarförutan de
flesta af dessa delar vöre alltför svaga för ett kraftigare rörelse-macbineri och för¬
denskull borde ersättas med nya, starkare och bättre konstruerade; — och har
Ofver-Direktören yttrat den öfvertygelsen, att en genomgripande förbättring i nu
omförmälda afseenden skulle göra en nästan fördubblad å rsti II verk ning möjlig, om
så erfordrades, utan alt utgifteina för det större arbetet skulle stiga särdeles högre,
än hvad det lägre arbetet nu kräfde, då det bedrifves med det svaga, gammalmo¬
diga, utslitna och i alla alseenden odugliga rörelseverket. — Enligt de uppgifter
Ofver-Direktören från vederbörliga machin-fabrikanter erhållit, har kostnaden för den
ifrågaställa förändringen, uppsättning inbegripen, men med afräkning af 2,000 R:dr 4
B:ko i förmodad inkomst genom försäljning af det gamla kasserade machineriet,
ansetts uppgå lill icke mindre än B:ko ll:dr 18,000.
6:o Anskaffande och uppsättning af en ny stor prägelmachin samt 2:ne
kransningsmachiner och en gröfre sax.
I dessa afseenden har Ofver-Direktören anmält, att, sedan Kongl. Maj:t i Nå¬
der tillåtit, det en ny ån g prägelmachin för 4-R:drs-stycken finge anskaffas, Ofver-
Direktören numera träffat slutlig öfverenskommelse om förfärdigandet af en dylik
machin med Fabrikanten H. Uhlhorn i Grevenbroich nära Köln, hvilken förbundit
sig att till den 1 nästkommande Juli hit afsända nämnde machin och för densam¬
ma, sex veckor efter hitkomsten, betingat sig en summa af 3,542 Thaler 10 gro¬
schen Preuss. Courant, försändnings- och uppsättnings-kostnaderne oberäknade; an¬
tagande Ofver-Direktören, att machinen, här på stället uppsatt, komme att kosta
vid pass 7,500 R:dr B:ko; — att ehuru Mynt-Verket egde en krans eller lätter—
machin för större kopparmynt, med hvilken 4- och 2—skil ling—banko—plattor blifvit
kransade, så att kanten gjorts tjockare än sjelfva plattan, samt denna machin, hvil¬
ken emellertid till de hufvudsakligasle delarne vore försliten, väl skulle kunna för¬
ändras, så att 5-öre-stycken dermed kundo kransas, denna förändring likväl skulle
medföra föga mindre kostnad, än anskaffandet af en ny kransmachin, sådan som
tillverkades af Miinzrath Rössler i Darmstadt, helst underhållet af den omändrade
gamla machinen fortfarande skulle blifva kostsamt, emedan de delar, som snarast
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jtä 101.
5
blefve förnötta, till följd af sin beskaffenhet, vore ytterst svåra alt förfärdiga; hvar¬
förutan sistnämnda machin icke skulle kunna bringas att åstadkomma mer än un¬
gefär hälften så mycket arbete på en gifven tid, som de nya kransmachinerna; att
för 2-öre-styckena, hvilka äfven borde kransas, den gamla machinen neppeligen
kunde göras användbar och, äfven om detta skulle lyckas, en arbetsam omställning
med utbyte af de flesta delarne blefve behöflig för hvarje förändring af myntslag,
som skulle kransas; att det fördenskull vore af vigt för Mynt-Verket att erhålla
2:ne kransmachiner af Rösslers konstruktion, hvilka, den ena för 5-öre- och den
andra för 2-öre-stycken skulle, här uppsatta, komma att kosta vid pass 500 R:dr
stycket, eller tillsammans 1,000 R:dr B:ko, samt slutligen att för sönderklippning
af mer eller mindre utvalsade mynt-tenar i kortare stycken, Myntverket visserligen
egde en gröfre sax, som någorlunda uppfyllde nämnde ändamål, ehuru den, till
följd af sin konstruktion, nog ofta behölde repareras och derföre vore kostsam att
underhålla i brukbart skick, men att denna sax vore alldeles oduglig alt sönder¬
klippa en gröfre metallplåt till mer än 2 ä 5 tums längd, så att, då, såsom gan¬
ska ofta ifrågakomma, en större metallplåt skulle sönderdelas, man antingen måste
anlita någon främmande machin-verkstad eller ock med mejsel långsamt och mindre
väl verkställa sönderstyckningen; och hade Ofver-Direktören derföre å Bolinderska
verkstaden härstädes redan beställt en för behofvet tjenlig, stark och väl konstru¬
erad sax, hvilken komme att kosta omkring 300 R:dr B:ko. — Sammanlagda kost¬
naden för do i denna punkten förut omförmälda machiner samt nyssnämnde sax
skulle således uppgå till omkring ll:ko R:dr 9,000.
Vid sammanfattning af samtlige nu uppräknade utgifter, nemligen för
l:o Ombyggnad af silfversmältnings-verkstaden, koppar-smältugnen och tiII—
värinnings-ugnen för silfvertenarnes utvalsning B:ko R:dr 2,000.
2:o Reparation af gamla verkstadshuset » » 2,000.
3:o Uppbyggande af 2:ne vedskjul » » 4,000.
4:o Anbringande af gaslysning » » 3,546.
5:o Anskaffande och uppsättning af en 45 hästars ång-
macbin samt ombyggnad af utvexlingsverk och axelsträckning. » » 18,000.
6:o Anskaffande och uppsättning af en ny stor prägel-
inachin samt 2:ne kransmachiner och en gröfre sax ... ;> » 9,000.
skulle alltså för de af Öfver-Direktören ifrågaställa åtgärder
lill Myntverkets försättande i fullkomligare skick erfordras en
summa af R:ko R:dr 38,346.
Men som Myntverkets tillgångar, hvilka den 1 Januari 1850 utgjort en summa af
65,086 R:dr B:ko, på de sednare åren oupphörligt minskats, så att de den 1 Ja¬
nuari innevarande år uppgått till endast 38,445 R:dr nämnde mynt samt någon
ytterligare nedsättning af samma tillgångar icke kunde ega rum, utan verklig fara
6
Kongl. Maj:ls Nåd. Vrop. M 101,
för omöjlighet alt fullgöra de myntnings-skyldigbeter, Verket ålåge, och det under
för handen varande omsländigheler icke vore möjligt att med ringaste sannolikhet
beräkna Verkets penningeslällning ens lör slutet af ett löpande år, alldenstund stor
förlust uppkomrne genom tillverkning af silfvermynt och vinst al kopparmyntningen;
men förhållandet emellan dessa olika myntslag icke kunde bestämmas af Myntver¬
ket, utan berodde af reqvisitionerne, har Ofver-Direktören i underdånighet anhållit,
att, enär, under sådana förhållanden, utförandet af ofvannämnde för Myntverket
högst hehöfliga åtgärder lill siörsta delen skulle blifva beroende af en obestämd
framtid, ifall kostnaderne borde bestridas af Verkets egna inkomstkällor ulan något
slags förskott, men hvarje uppskof emellertid vo;e en bestämd misshushållning och
medförde fortfarandet af större myntnings-omkoslnader, än vederborde, utom andra
förut anförde olägenheter, Kongl. Maj l måtte täckas hos Rikets nu församlade
Ständer göra Nådig Proposition om beviljande al ett anslag af 33,533 R:dr 16
sk. B:ko eller 30,000 Riksdaler Riksmynt, eller ock, ifall detta skulle anses mindre
lämpligt, af ut t räntefritt lån å samma summa från Rikets Ständers Bank, hvilken
ensam skördade vinsten af Myntverkets förluster pä siifver-myntningen, att, i mån
af behof, utgå under innevarande och nästkommande år, samt alt afbelalas i den
mån Myntverkets disponibla tillgångar komma att utgöra större summa, än 60,000
R:dr Riksmynt; och har Öfver-Direktören yttrat den förhoppning, att, sedan Mynt¬
verket blifvit försatt i godt skick, den uppgifna summan skulle kunna genom vin- A
sten på koppar-utmyntningen återbetalas inom icke särdeles många år.
Stats-kontorel, som under den 22 i förliden månad till Kongl. Maj:t öfver¬
lemna! den underdåniga skrifvelse, hvari Ofver-Direktörens vid Mynt- och Kontroll¬
verken ifrågavarande framställning finnes intagen, har, i anledning deraf, förklarat
sig anse det af Ofver-Direktören föreslagna sednare alternativet eller den önskade
summans beviljande såsom räntefritt lån från Rikets Ständers Bank, vara den läm¬
pligaste utvägen för ändamålets vinnande, helst utgifvandet af nämnde summa vore
för Banken af ringa eller ingen betydenhet.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och då bebofvet af förbättrade
anstalter vid Myntverket är oundgängligt, så vida detta verk skall kunna behörigen
uppfylla de betydligt ökade anspråk på utmyntning af såväl silfver sorn koppar,
hvilka af Rikets Ständers Bank blifvit framställda, vill Kongl, Maj:t nu i Nåder
föreslå Rikets Ständer, att, för beredande af tillgång till bestridandet af ofvanomför-
mälda, för Myntverkets försättande i elt förbätlradt skick erforderliga utgifter, må
af de under Rikets Ständers Banks förvaltning stående medel beviljas nämnde verk
Kongl. Mayts Nåd. Prop. M 101.
7
ett räntefritt lån af Femtiotusen (SO,000) Riksdaler Riksmynt, att, i mån af behof,
utgå under innevarande och nästkommande år, samt med återbetalnings—skyldighet
i den mån Myntverkets disponibla tillgångar komma att öfverstiga 60,000 R:dr
nämnde mynt.
De till ärendet hörande handlingar komma att tillställas det Utskott, till hvars
behandling frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 23 Maj 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-Departementet, Stals-Rådet Gripenstedt, uppläste i underdå¬
nighet ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatt förslag
till Nådig Proposition, angående beviljande, för Myntverkets behof, af ett räntefritt
lån från Rikets Ständers Bank å 30,000 Riksdaler Riksmynt;
och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Stats—Rådets underdåniga till¬
styrkande, i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes Proto¬
kollet bilagd t, samt befallde, att Nådig Proposition, i enlighet der¬
med, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
Carl von Schantz.
8
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JM 102.
JW 102.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Juni 1837, kl. 12 m.
kongl. Maj.ts Nådiga Proposition lill Rikets Stander, angående
förvandling af en inom Farentuna harad i Stockholms
lån utgående skattetitel under namn af Tegelved; Gifven
Stockholms Slott den 23 Maj 1857.
Med anledning af vederbörande Häradsskrifvares bos Kongl. Majrts Befall¬
ningshafvande i Stockholms län gjorda förfrågan, har, uti underdånig skrifvelse den
18 November sistlidet år Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, bland annat, hemställt,
huru en af skatte- och kronojord inom Färentuna härad i berörde län utgående,
men i jordeboken icke upptagen skattetitel, benämnd »tegelved», skulle för fram¬
tiden beräknas och utgöras, enär den, enligt Läns-styrelsens förmenande, icke vore af
grundränte-natur och, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, beträffande de
uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, endast grund -
räntorne, eller de vid skattläggning bestämda jordeboks- och heinmantals-räntorna
skola förenklas.
Uti häröfver infordradt, den 17 Februari innevarande år afgifvet underdånigt
utlåtande har Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium upplyst, att, på den tid,
då byggningshjelpen ännu allmänt levererades i persedlar, Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande i Stockholms län, genom resolution den 10 Augusti 1664, hvilken likväl
synes hafva varit Kongl. Maj:t underställd, tillåtit Kronans bönder och allmoge i
Färentuna härad att framgent betala byggningshjelpen i penningar efter kronovärde,
nio marker eller två daler 8 öre silfvermynt af mantalet, »dock så, att samma
»bönder dessförutan skulle föra hvardera fyra lass tegelved och sand till Kongl.
»Maj:ts tegelbruk der på orien och eljest hvad till djurgårds-stängning och annan
»nödtorft behöfdes»; — att i 1683 års kronoräkenskaper, de äldsta bibehållna, i
hvilka tegelved förekommer, den upptagits att af hvarje mantal utgå med ett staf¬
rum, hvarå, lika som å fyra lass ved, kronovärdiet var sexton öre silfvermynt; att
vid 1738 års riksdag allmogen i Färentuna härad beklagat sig öfver den pålaga af
»stafrum eller tegelved», som den hade att, jemte andra krono-utlagor, årligen ut¬
göra, och hos Kongl. Maj:t anhållit om befrielse derifrån, men att Kammar-kolle¬
gium, i häröfver afgifvet utlåtande den 11 Februari 1741, tiilkännagifvit, att, sedan
Kronans t
Kongl. Majrts Nåd. Prop. JW 102.
9
Kronans tegelbruk i orten blifvit nedlagda, tegelveden erlagts i penningar efter för¬
vandling med en daler silfvermynt af hvarje mantal, sorn. tillsammans med krono-
värdiet å byggningsbjelpen, utgjorde blott tre daler åtta öre silfvermynt; på grund
hvaraf och då således Färentuna bäradsboer emot öfrige hemmansegare i Stockholms
län, hvilka öfverallt erlade byggningshjelpen med dubbla kronovärdiet, fyra daler
sexton öre silfvermynt, åtnjöte en verklig lindring i detta afseende, Karnmar-kolle-
gium afstyrkte bifall till omförmäldo begäran, hvarpå sedermera icke veterligen följt
något nådigt beslut; — alt, när i medlet af 1700-talet ständig markegång åränte-
persedlarne infördes, denna, sorn för Stockholms län var fastställd lill en daler
tjugufem Öre silfvermynt å ett stafrum ved, äfven blifvit tillämpad på tegelveden,
som då med sistnämnda summa af hvarje mantal löstes; men att år 1736 den
ständiga markegången åter blifvit upphäfd, och ersatt af årlig markegångs-sättning,
hvarefter tegelvedeo hittills utgått efter årliga markegångspriset å ett stafrum ved
för hvarje helt mantal; — att medel-markegångspriset å denna, enligt hvad ofvan
är utredt, rätteligen i byggningshjelpen ingående ränte-persedel, beräknad, enligt 1664
års resolution, till 4 lass på mantalet, uppstigit för de sista tio åren till sju Riks¬
daler trettiofem skillingar fyra runstycken, och att, med tillägg af kronovärdiet å
den i jordeboken upptagna byggningshjelpen, trettiosex skillingar, således skulle, af
hvarje mantal skatte och krono i Färentuna härad, i byggningshjelp utgöras för år
1856 ett värde af åtta Riksdaler ljugutre skillingar fyra runstycken banko, under
det denna räntetitel i det öfriga riket endast med dubbla kronovärdiet, en riksdaler
tjugufyra skillingar 'samma mynt, erlägges, i öfverensstämmelse med Kongl. Forida- %
ringen deii 8 Januari 1748, som i 6 § till iakttagande öfverallt innehåller, alt
byggningsbjelpen i de orter, hvarest förvandling derå eger rum, ej bör högre för¬
vandlas, än till alterum tantum eller dubbelt emot kronovärdiet.
Då på grund häraf och i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium
underdånigst hemställt, Kongl. Maj:t för sin del ansett nyssnämnda i Kongl. För¬
klaringen1 den 8 Januari 1748 medgifna förmån böra äfven hemmansegarne i
Färentuna härad tillgodokomma, och tegelveden derstädes följaktligen böra utgöras,
efter förvandling med sexton skillingar banko eller femtio öre riksmynt för hvarje
mantal, men en sådan åtgärd innefattar en förändring i den för berörde härad hit¬
tills gällande beskattning; vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Rikets Ständer,
att ifrågavarande förändring medgifva.
Och skola de till delta ärende hörande handlingar meddelas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning ärendet varder af Rikets Ständer öfverlemnadt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
Bih. till R. St. Prol, 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afä. 2 Band. 15 Baft.
2
I
10 Kongl. Majtts Nåd. Prop. JU 105.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 23 Maj 1857.
När v ar ande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste i under¬
dånighet ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade Nådiga beslut, uppsatt
förslag till Nådig Proposition angående förvandling af en inom Färentuna härad i
Stockholms län utgående skattetitel, under namn af tegelved;
och behagade Kongl. Majit, jemlikt Stats-Rådets underdåniga tillstyr¬
kande, i Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes protokollet
& bilagdt, samt befallde, att Nådig Proposition, i enlighet dermed, skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
Carl von Schantz.
M 103.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 19 Juni 1887, kl. 12 xiii
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer•, angående
pensionsrdlt får Ofver-Jdgmdstaren Anders Henrik Kasten;
Gifven Stockholms Slott den 23 Maj 1857.
Hos Kongl. Majit har Öfver-Jägmästaren i Upsala län, Anders Henrik Kasten,
i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit måtte till Rikets nu församlade Ständer
Kongl. MajUs Nåd. Prop. JVå 103.
11
göra nådig framställning om anvisande åt sökanden, efter afskedstagande!, af en
lifstids-pension å 1,000 Riksdaler Banko.
I detta afseende förekommer, att Kasten, född den 29 September 1799, har
från sin tidiga ungdom egnat sig åt jagtväsendet och skogsvården, först vid den
Kongl. Djurgården och derefter, från år 1829, i statens tjenst, der han sistnämnde
år anställdes såsom landtjägare i Stockholms län; att han, efter en utländsk resa
för vinnande af ytterligare förkofran i sitt yrke, och efter genomgångna prof, tjenst-
gjort i aderton år, 1826—1844, såsom lärare vid Skogs-Institutet, på ett rätt¬
skaffens, nitiskt och förtjenstfullt sätt, samt derunder för sina undervisningsämnen
författat lärokurser, som allt sedermera blifvit vid undervisningen begagnade; att
Kasten samtidigt med sin lärare-befattning, hvarunder han år 1838 befordrades till
Jägmästare i Stockholms län, deltagit i uppmätning af samma läns allmänningar
samt deras indelande til! trakthuggning, hvarvid Skogs-Institutets elever jemväl, till
öfning i yrket, biträdt; äfvensom för Öfrigt hans oförtrutna nit i Jägmästaretjen-
stens utöfning är af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vitsordadt; samt att Kasten
den 21 Maj 1836 i nåder blifvit utnämnd till Öfver-Jägmästare i Upsala län med
en lön af 1,000 R:dr Banko, efter hvilken befattnings tillträdande, i Juni månad
samma år, han, enligt Lans-styrelsens betyg, rättfärdigat sitt förvärfvade anseende för
utmärkt skicklighet samt oförtrutet nit; men, kort eft,er ett af honom anordnadt
vargskall i sistlidne Januari månad, träffats af ett slaganfall med åtföljande lamhet i
venstra armen och benet, till följd hvaraf Öfver-Jägmästaren Kasten, enligt veder¬
börande läkares intyg, «icke allenast är urståndsatt att sin tjenst för närvarande be¬
strida, utan ock blir oförmögen att framdeles uppfylla alla tjensten åliggande
göromål.»
Under sådana förhållanden har Öfver-Jägmästaren Kasten i underdånighet sökt
rättighet till en framtida pension, motsvarande hans ofvanberörda lön, eller till be¬
lopp af 1,000 Riksdaler Banko årligen; och till stöd för denna underdåniga an¬
sökning om pensionsrätt, hvilken rätt icke är Skogs- och Jägeri-statens tjenstemän
tillförsäkrad, ehuru deras ansträngande göromål icke allenast fordra full styrka och
rörlighet, utan äfven vid många tillfällen äro för helsan blottställande, hafva tillför¬
ordnade chefen för Skogs-Institutet samt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kolle¬
gium anfört, ej mindre att Ofver-Jägmästaren Kasten är den äldste bland Rikets
examinerade skogstjensteman, än äfven att hans förtjenstfulla verksamhet omfattar
så väl skogshushållningens praktiska som vetenskapliga del, samt att behofvet synes
högeligen fordra tillsättandet af en verksam person till ifrågavarande, särdeles mö¬
dosamma befattning, hvilken det alltså vore önskligt att Kasten utan kännbar upp¬
offring kunde sättas i tillfälle att lemna, då han nu mera icke lärer kunna på¬
räkna att blifva för densamma vidare tjenstbar.
På grund af hvad nu är anfördt, vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå, att
Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, det Öfver-Jägmästaren Kasten, när han
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JYi 105.
från denna befattning erhåller afsked, må, för sin återstående lifstid, å allmänna
indragningsstaten uppföras till den sökta årliga pensionen af Ett Tusen (1,000)
Riksdaler Banko eller Ett Tusen Fem hundra (1,500) Riksdaler Riksmynt.
De till ärendet hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen. Dalum ut supra.
OSCAR.
J. A. Gripenstedt.
• -
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Är enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stochholms Slott den 23 Maj 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Chefen för Finans-Departementet, Stats-Rådet Gripenstedt, uppläste i underdå¬
nighet ett, i enlighet med Kongl. Majlis förut fattade nådiga beslut, uppsatt för¬
slag till nådig proposition, angående pensionsrätt för Ofver-Jägmästaren Anders
Henrik Kasten;
och behagade Kongl. Majit, jemlikt Stats-Rådets underdåniga till¬
styrkande, i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes proto¬
kollet bilagdt, samt befallde, att nådig proposition, i enlighet dermed,
skulle tili Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
Carl von Schantz.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. J/l 104.
13
JW 104.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Juni 1857, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Stander, angående
utvidgad religionsfrihet och vissa dermed gemenskap egande
ämnen; Gifven Stockholms Slott den 30 Maj 1857.
Under de omsorger Kongl. Maj:t egnat åt brottinålslagens förbättring har det
icke kunnat undfalla Dess uppmärksamhet, att de stadganden, som i allmänna lagen
och särskilda från äldre tider tillbaka gällande författningar innefattas, rörande de
så kallade religionsbrotten, företrädesvis påkalla en förändring, för att bringas till
öfverensstämmelse med nuvarande tids tänkesätt och upplysning. Tillkomna under
tider, då hegreppen om nödvändigheten af det borgerliga samhällets enhet äfven i
kyrkligt hänseende så väl hos oss som i flera andra länder alstrade och underhöllo
en ofördragsamhet i trossaker, hvilken mäste betraktas såsom stridande mot den
protestantiska lärans väsende, kunna dessa lagstadganden ej vidare försvaras, sedan
den åsigt, hvarpå de hvila, nästan öfverallt annorstädes och jemväl i de kalholska
länderna måst gifva vika för en sednare tids begrepp om hvarje samhälls-medlerns
rätt till samvetsfrihet och dermed förenade religiös bekännelse-frihet. Uti 16 § Re¬
geringsformen har ock den grundsats blifvit uttalad, att hvarje svensk medborgare
skall vara berättigad att fritt utöfva den religion, till hvilken ban sig bekäaner, så
vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer;
men denna grundsats har icke, efter hvad erfarenheten visat, uti lagskipningen an¬
setts kunna vinna den tillämpning, som man har anledning att antaga dermed varit
åsyftad, så länge det i allmänna lagen bestämda straffet för öfvergång frän lutherska
läran till annan trosbekännelse fält oförändradt qvarstå. Den påföljd af landsför¬
visning och förlust af all arfsrätt här i riket, som för sådan öfvergång stadgas i
1 Kapitlet 2 g Kyrko-lagen och 1 Kapitlet 3 § Missgernings-balken anser Kongl.
Majit, till följd häraf, böra försvinna; äfvensom och då ej heller med syftningen af
nämnda § i grundlagen står tillsammans, att hinder lägges för svenska kyrkans
medlemmar att utom den offentliga gudstjensten sammankomma för gemensamma
andaktsöfningar, så vidt ej vid dessa sammankomster något företages, som strider
mot ordning eller sedlighet, Kongl. Majit likaledes anser Plakatet af den 12 Januari
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 104.
1726, angående förbud mot särskilda religions-sammankomster, jemte de flera före¬
skrifter, som i samma ämne blifvit meddelade, böra till all kraft och verkan
upphäfvas.
Men ehuru Kongl. Maj:t finner de band, som våra lagar hittills lagt på reli¬
gionsfriheten, böra lossas och lemna rum för en efter nuvarande tids rättsbegrepp
lämpad fördragsamhet, hvilken, vid minnet af fordna för allmän trosfrihet utkämpade
ärofulla strider, höfves svenska nationen framför andra, har Kougl. Majit likväl icke
förbisett angelägenheten deraf, att å ena sidan den medgifna friheten icke må ur¬
arta till sjelfsvåld hos lättsinnet, eller blifva en uppmuntran för ogudaktigheten att
förhärda sig i en otro, som söker undandraga sig all inflytelse af det uppenbarade
ordet, och att å andra sidan fritt utrymme ej må lemnäs åt det af verldsliga af-
sigter ej sällan ledda omvändelsenitets försök att för sina villfarande lärosatser
tillocka sig anhängare.
Med afseende härå hafva i det lagförslag, som nu till Rikets Ständer öfver-
Iemnas, de inskränkningar i en obegränsad bekännelse- och lärofrihet, som för
nämnde ändamål synts lämpliga, blifvit intagna; och Kongl. Majit förmodar, att
Rikets Ständer i dessa stadganden skola finna ett bevis på den varsamhet, hvarmed
Kongl. Majit anser lagstiftningen böra gå tillväga i ett så ömtåligt ämne, likasom
Kongl. Majit hyser den öfvertygelsen, att med dessa stadganden Svenska kyrkans
bestånd och nationens tillit till sanningen af denna kyrkas läror, skola under ett
nitiskt presterskaps ledning, lika litet hädanefter som hittills vara äfventyr under¬
kastade.
I fråga om sättet huru de svenska medborgare, som vilja skilja sig från stats¬
kyrkan, må ega att ansluta sig till annat i riket befintligt tros-samfund eller bilda
särskilda församlingar, äfvensom i fråga om sådana församlingars förhållande till
statskyrkan och det borgerliga samhället, har Kongl. Majit för närvarande, och intill
dess sig visat i hvad mån mera omfattande stadganden kunna erfordras, ansett de
föreskrifter, som redan finnas gifna för främmande religions-förvandter, kunna och
böra tjena till efterrättelse; dock har Kongl. Majit härvid funnit några få tillägg
nödiga, deribland det väsentligaste afser de barn, hvilkas föräldrar först efter bar¬
nens födelse till annan trosbekännelse öfvergå. Ehuru i detta grannlaga ämne
åsigterna kunna vara delade, har Kongl. Majit likväl ansett öfvervägande skäl tala
för hvad förslaget i detta hänseende såsom regel innehåller, helst med den åt
Konungen lemnade rättigheten att tillåta öfvergång från svenska kyrkan äfven vid
tidigare ålder, än den af lagen i allmänhet bestämda, tillfälle i allt fall gifves att
vid sådan tillåtelses meddelande fästa tillbörligt afseende å mera ömtåliga familj¬
förhållanden.
Efter att hafva i ämnet bort Högsta Domstolen vill Kongl. Majit alltså, med
bifogande af de i Högsta Domstolen och Stats-rådet hållna protokoll, enligt 87 §
Regeringsformen, till antagande af Rikets Ständer framställa följande
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jtä 104.
IS
Författning,
angående utvidgad religionsfrihet och vissa dermed gemenskap egande ämnen.
Med upphäfvande af 1 Kapitlet 3 och-4 §§ Missgernings-Balken, 4 Kapitlet
7 § Ärfda-Balken, 1 Kapitlet 2 § Kyrko-lagen och Kongl. Plakatet mot särskilda
religions-sammankomster den 12 Januari 1726, samt hvad för öfrigt så väl i sist¬
nämnde ämne, som angående ansvar för villfarande lärosatsers utspridande stadgadt
varit, förordnas som följer:
§ 1.
Vill någon, som till svenska kyrkan hörer, derifrån öfvergå till annat kristet
religions-samfund, som i riket redan finnes eller framdeles med konungens tillstånd
bildas, och låter han sig icke genom sin själasörjares förmaningar och undervisning
derifrån afrådas, må det honom ej vägras; gore dock om sitt utträdande ur svenska
kyrkans gemenskap anmälan hos pastor i den församling, han tillhör, för anteckning
i kyrkoboken, och vare, intill dess sådan anmälan sketl, pligtig att i kyrkligt hän¬
seende ställa sig till efterrättelse de för Svenska kyrkans medlemmar gifna föreskrif¬
ter. Ej må öfvergång från Svenska kyrkan till annan trosbekännelse tillåtas den,
som yngre är än aderton år, der ej Konungen, i särskilda fall, det vid tidigare
ålder medgifver.
§ 2.
Lärosatser, som mot den rena evangeliska lärans grundsanningar stridande äro,
må icke offentligen förkunnas eller på annat sätt, genom tal eller skrift, till de
enfaldigas förledande utspridas. Gör det någon, straffes med böter från och med
femtio till och med trehundra riksdaler, eller med fängelse från och med två må¬
nader till och med ett år; dock sker härigenom ej någon inskränkning i rättigheten
till fri religions-öfning, inom de särskilda religions-samfund, som i riket tillåtna äro.
Beträdes någon, som till prest i svenska kyrkan antagen är, med villfarande
lärosatsers predikande eller utspridande, ansvare såsom för embetsfel.
Emot annan än den, som till prest i Svenska kyrkan antagen är, må åtal för
villfarande lärosatsers utspridande ej ega rum, med mindre Konungens Justitie¬
kansler, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang, förordnat om
åtalets anställande.
§ 3-
Den, som genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar söker
förmå någon till affall från den rena evangeliska läran, vare, der gerningen ej är
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 1Ö4.
efter annan lag belagd med högre straff, förfallen, första gången till böter från
och med etthundra till och med trehundra riksdaler, och hvarje gång det oftare
sker till fängelse från och med två månader till och med ett år.
Lag samma vare, om någon, hvilken af föräldrar eller målsman fått sig an-
förtrodt att uppfostra eller undervisa barn, som tillhör Svenska kyrkan, beträdes att
under utöfningen af sådant uppdrag bibringa barnet annan religionstro, än som med
den rena evangeliska läran öfverensstämmer.
s *•
Barn af Svenska kyrkans medlemmar skall anses tillhöra samma kyrka, ändå att
föräldrarne, efter barnets födelse, till annan trosbekännelse öfvergå. Har blott endera
af makarne till annan troslära öfvergått, vare äfven om barn, som sedermera i det
äktenskap födes, lag som nu sagdt är, der ej båda föräldrarne äro ense om bar¬
nets uppfostran till annan religionstro, och derom inför vederbörande presterskap,
före barnets dop, afgifva uttrycklig förklaring, till anteckning i kyrkoboken.
§ 5-
Hvad i afseende på främmande religionsförvandter hittills varit stadgadt och
icke genom denna författning blifvit ändradt, skall intill dess annorlunda förordnas
fortfarande tjena till efterrättelse, och jemväl ega tillämpning på dem, som från
Svenska kyrkan till annan trosbekännelse öfvergå.
Ej skall någon på grund af sin trosbekännelse anses frikallad från efterlef¬
nad af rikets borgerliga lagar. Tillstädjer honom ej bans troslära att aflägga i lag
föreskrifven ed, då sådant erfordras, och är derom ej särskildt stadgadt, förordne
Konungen, sedan Högsta Domstolen blifvit hörd, huru förfaras bör.
§ 6.
Rättigheten för Svenska kyrkans medlemmar, att äfven utom den allmänna
gudstjensten sammankomma till gemensamma andaklsöfningar, skall vara fri och
obehindrad, så vidt ej vid- sådan sammankomst, företages något, som mot lag eller
sedlighet stridande är, eller eljest allmän ordning störer. Ej må dock vid religions¬
öfning, som sker under annan än vederbörande presterskaps omedelbara ledning,
och icke är att hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras presterskapet i för¬
samlingen, eller den offentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämnde myndighet,
i händelse af inträffad olaglighet eller oordning, eger att, der så nödigt anses, sam¬
mankomsten upplösa. Icke heller må så beskaffad sammankomst, hvarom nu
sagdt är, utan särskildt tillstånd hållas å tid, då allmän gudstjenst i församlingen för¬
rättas, vid påföljd af böter från och med Femtio till och med Etthundra Riksdaler
för den
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 104.
för den eller dem, som föranstaltat sammankomsten eller dertill upplåtit hus, och
till högst Tio Riksdaler för annan deltagare.
§
Böter, som i denna författning finnas stadgade, beräknas i Riksmynt, och
skola fördelas till hälften emellan åklagaren och församlingens fattiga. Saknar den
bötfällde tillgång till böterna, skola de förvandlas till fängelse efter samma grunder,
som gälla för förvandling af böter enligt Utsöknings-balken.
§ 8.
Mål angående öfverträdelse af denna författning skola, med undantag af åtal
mot prest för embetsfel, upptagas och afdömas af allmän Under-rätt, samt dess ut¬
slag, i händelse den för brott mot 2 eller 3 § tilltalade varder åt saken fälld,
Hofrätts pröfning underställas.
§ 9.
Hvad i denna författning stadgas, galle ej till rubbning af bestämmelse, som
1 i grundlag gifven är.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
Välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. E. Gunther.
f
Bih. lill R. St. Brot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Häft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jt? 104.
Transsumt af särskildt Protokoll öfoer Justitie-Är enden, hållet uti Kongl.
Maj:ts Högsta Domstol Fredagen den 16 Januari 1857.
Nä roar ande:
Justitie-Råden: Backman,
Grefve Snoilsky,
Hoffstedt,
Gyllenhammar,
Iggeström,
Roy,
Thyselius.
Sedan Kongl. Majit, enligt Note ur Stats-Råds-Protokollet öfver Justitie-De-
partements-ärender den 21 November nästlidne år, behagat infordra Högsta Dom¬
stolens utlåtande öfver ett inom nämnde Departement upprättadt förslag till författ¬
ning, angående en utvidgad religionsfrihet, samt berörde förslag, jemlikt Högsta Dom¬
stolens beslut vid ärendets föredragning den 12 påföljande December, emellan Högste
Domstolens ledamöter cirkulerat, företogs nu omförmälda ärende till slutlig hand¬
läggning.
Justitie-Rådet Backman yttrade: »Då genom Kongl. Kungörelsen den 24 Ja¬
nuari 1781, angående några omständigheter rörande den religionsfrihet, som, i an¬
ledning af 7 § uti Sveriges Rikes Ständers beslut vid 1779 års Riksdag, är vor¬
den beviljad, bland annat föreskrifves, att hvad som i Missgernings-Balken 1 Kap.
3 § stadgas om den, som affaller från vår rätta Evangeliska lära och träder till
en annan villfarande, borde på det nogaste handhafvas, samt, efter antagandet af
1809 års Regeringsform, väl varit omtvistadt, dock oafgjordt, huruvida lagens nyss-
berörde stadgande vore förenligt med den religionsfrihet, som berörde Regerings¬
forms 16 § medgifver, så har under tiden inom lagskipningen uppkommit och gjort
sig gällande den åsigt, att Konung och Ständer genom omförmälde 16 § väl yt¬
terligare stadfästat den åt främmande trosförvandter redan förut beviljade religions¬
frihet, samt lofvat skydda såväl dem sorn infödde Svenske män vid en fri utöfning
af sin religion, men icke haft för syftning sträcka religionsfriheten derhän, att den
innefattade tillåtelse för dem af Rikets innebyggare, som bekände den rena Evan¬
geliska läran, att till annan troslära öfvergå, en åsigt, till hvilken jemväl torde haf¬
va bidragit den föreställning, att en motsatt tydning af nyssnämnde § skulle förr
eller sednare undergräfva Statskyrkans enhet och bestånd, för befästande hvaraf för—
fadren dock utkämpat mången blodig strid, och genom segren åt efterkommande
under århundraden beredt de oskattbara fördelar af inre lugn och trefnad, sorn
äro oskiljaktiga från vår troslära, så länge den, varmt omfattad af alla, förer dem
endrägteliga tillsammans och förenar med fridens och kärlekens band.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jt? 104.
19
Äfven inom Högsta Domstolen har nyssberörde åsigt varit den rådande och
haft till följd, att i ett mål, som angått affall från vår troslära, den i 1 Kap. 2
§ Kyrko-lagen och 1 Kap. 3 § Missgernings-Balken utsatta straffbestämmelse är
vorden tillämpad. Icke kunde man härvid förbise den af klaganden till sitt försvar
åberopade 16 § af Regeringsformen, som stadgar, att Konungen skall ingens sam¬
vete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin
religion, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer. Tvärtom måste §:ns innehåll och syftning noga öfvervägas, och som
härvid förekom, att vid §:ns antagande redan från längre tid tillbaka var i Riket
herrskande en allmän erkänd och antagen Stats-religion, nemligen den rena Evan¬
geliska Lutherska läran, hvilken alla, enligt 1 Kap. 1 § Kyrko-lagen skola bekänna
och uti hvilken hvarje infödd Svensk man följaktligen borde uppfostras och konfir¬
meras, äfvensom, enligt samma Regeringsform, till Rikets embets- och tjenstemän
endast utnämnas bekännare af denna lära, alltså kunde icke, med tillbörligt afseende
härpå, från <§:ns nyssanförda innehåll dragas annan slutföljd, än att bekännare af
vår troslära väl vore skyddade från allt tvång att antaga främmande läror och be¬
rättigade till en fri utöfning af sin religion, men icke tillika egde att affalla från
sin religion och derigenom, i den mån afifallens antal ökades, störa lugnet meddelst
en inom församlingen åstadkommen allmän förargelse. Hade man nu åter varit af
motsatt mening och ansett Grundlagens bud, att hvar och en skall skyddas vid en
fri utöfning af sin religion, äfven hafva afseende på den, som affallit från sin reli¬
gion, hade de ifrågavarande lagrummen, 1 Kap. 2 §. Kyrko-lagen och 1 Kap. 3 §
Missgernings-Balken, icke varit tillämpliga, enär de begge måst gifva vika för en
sednare Grundlag och målets utgång hafva bordt blifva annorlunda. Nyss åberopade
lagrum betrygga således icke ensamma vår Statskyrkas enhet och bestånd, utan be¬
höfva stöd af Grundlagens 16 §, sådan den hittills varit tolkad inom lagskipningen.
Låt vara att de finnas, som förmena, att denna tolkning varit oriktig, så tror jag
dock icke, att tvisten härom kan slitas på nu föreslaget sätt, utan bör i annan ord¬
ning afgöras.
Vid detta förhållande och då nu icke endast är fråga om att ändra eller för¬
mildra de i nämnde lagrum utsatta straffbestämmelser, utan förslagets syfte är att,
jemte upphäfvande af ofvannämnde lagrum och 7 Kap. 4 § Ärfda-balken samt bort¬
tagande af sjelfva brottet, lemna tillåtelse att i viss stadgad ordning från Statskyr¬
kan utträda, samt genom att tillika afgöra tvisten om rätta förståndet af Regerings¬
formens 16 undanrycka Statskyrkan det stöd hon möjligen kunde anses ega i
sistberörde §, derest dess mening komme att i grundlagsenlig ordning förklaras,
anser jag förslagets 1 mom. och hvad dermed finnes stå i oskiljaktigt sammanhang
af bestämmelserne i förslagets 4 och 3 mom. vara al beskaffenhet att böra be¬
handlas i den ordning, Grundlagens 83 § bestämmer och att följaktligen det icke
tillkommer Högste Domstolen att öfver dessa delar af förslaget sig utlåta.»
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jtä 404.
I denna af Justitie-Rådet Backman yttrade mening instämde endast Justitie-
Råden Grefve Snoilsky och Roy, hvarefter Justitie-Rådet Grefve Snoilsky, enär han
uti den nu väckta frågan fann sig tillhöra minoriteten inom Högsta Domstolen, för¬
klarade sig beredd att öfver lagförslaget afgifva hufvudsakligt utlåtande, hvilken åsigt
äfven delades af Justitio-Råden Backman och Roy.
"Vid den härefter företagna granskning af förslaget yttrade Justitie-Rådet Thy¬
selius: »Utan att ingå i undersökning, huruvida icke stadgandet i 16 § Regerings-'
formen, efter hvad förhandlingarne vid grundlagens stiftande synas i viss mån för¬
anleda, måhända egt utsträcktare syftning, än stadgandets ordalydelse utmärker, och
lagskipningen sedermera deråt häfdat, förekommer mig oemotsägligt, att samvels- och
trosfriheten för Svenske bekännare af den rena Evangeliska läran icke är en san¬
ning, så länge allmänna strafflagen botar den från samma lära afFallande med för¬
visning från fädernejorden. Ett dylikt tvång och straffhot, som deremot icke fin¬
nes för Svenske män af annan troslära, kan, efter mitt omdöme, icke heller utur
allmänna rättsgrunder härledas och försvaras. Det bör, i enlighet med tidens upp¬
lysning och af aktning jemväl för andra folk, som icke stå Sverige efter i samhälls¬
utveckling och andligt fortgående, undanrödjas, så vida icke den rena Evangeliska
lärans bestånd eller landets lugn kunde komma att derigenom utsättas för allvar¬
sammare vådor. Intetdera torde vara att befara. En religion, som har till grund¬
val det gudomliga ordets sanningar och sjelf leder sin upprinnelse från behofvet att
rena dem från vanställande menniskofunder, höfves mindre än någon annan att fruk¬
ta dessas angrepp eller sky den forskning, hvartill någon af samvetstvifvel drifves.
Uti det Svenska folkets sinne och hjerta har ock denna troslära slagit så djupa röt¬
ter, att den af Kyrkans tjenare med varm nitälskan äfven hädanefter allmänneligen
framställd och predikad, svårligen lärer kunna derutur uppryckas eller någon våda
för samhället kunna förväntas af några Lutherska trosbekännares affall. Om äfven
uti länder, der religionens förkunnare omisskänneligen sträfva att bibehålla, åtkomma
eller utvidga sitt inflytande på verldsliga angelägenheter, ofördragsamheten icke alle¬
nast med svåra straff belägger en från den rådande Stats-religionen affallande med¬
lem, utan äfven i öfrigt såsom kättare anser och behandlar andra trosbekännare,
torde dock Sverige, som förr en gång kämpat för sanning och ljus samt vunnit
segren, kunna fortgå i bemödandet att åt det gudomliga ordet bereda fri verksam¬
het och att icke binda sina barns samveten och tro. Till följd häraf och då der¬
till kommer, dels att det för affall i nu gällande lag stadgade landslörvisningsstraff
är ej blott orättvist, enär det, med afseende å den straffskyldiges sinnelag, samhälls¬
ställning eller andra lefnadsförbållanden, kan drabba den ene hårdt och den andre
lindrigt, utan äfven overkställbar för den händelse, att den förviste icke lemnäs
inträde i främmande land, dels ock att förvisningsstraffet svårligen lärer kunna er¬
sättas genom någon annan bestraffning, som blefve mera lämplig, har jag, för min
del, icke något att erinra mot det föreslagna upphäfvandet af lagens bestämmelser
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Jfå 404.
21
om straff och förlusten af rättigheten till arf inom landet för den, som från vår
rätta Evangeliska lära affaller och till annan trosbekännelse öfvergår.
Ehuru således med min mening instämmer, att den enskilde samhällsmedlem¬
men icke må, af fruktan för straff, tvingas att i religiöst hänseende afvika från sitt
samvetes bud och att i det yttre sluta sig till en troslära, som han inom sig för¬
kastar, anser jag honom likväl icke vara berättigad att, under skyddet af sin frihet
i andligt hänseende, företaga något, som slörer allmän ordning eller åstadkommer
allmän förargelse. Ingen lärer förneka det ju mycken vigt ligger deruppå, att den
Evangeliska Lutherska läran hos Svenska folket bibehålies i sin renhet oförkränkt.
Statskyrkan, hvarinom denna lära förkunnas, måste ock derföre fredas för öppna
eller hemliga motståndares anslag, så mycket mera, som dessa icke sällan åtföljas
af oroväckande och samhällslugnet störande handlingar.
Emot dylika tilltag, ehvad de hafva sitt upphof i främmande trosbekännares
ohejdade omvändelsebegär och lystnad efter verldsligt maktinflytande eller ock föror¬
sakas af Svenska kyrkans egna medlemmar, de der, under religionens täckmantel
och gudaktighetens sken, arbeta för egen vinning eller andra timliga förmåner, tarf—
vas lagstiftningens kraftiga och allvarsamma åtgärder. Under förväntan likväl, att nu
föreslagna straffbestämmelser emot utspridande af villfarande lärosatser och emot
förledande till affall från Svenska kyrkan skola befinnas för det afsedda ändamålet
tillfyllestgörande och, när bebofvet det påkallar, kunna i förhållande derefter förän¬
dras och skärpas, finner jag, för det närvarande, endast anledning att i dessa hän¬
seenden hemställa om följande förtydligande af och tillägg till förslaget.
Då, till förekommande af oordningar och uppnående af det syftemål, som med
förslagets 2 punkt I mom. afses, nödigt synes, att den, som icke tillhör Svenska
kyrkan, förvägras att inför andra, än dem, som med honom bekänna samma, från
den rena Evangeliska afvikande, lära, denna förkunna och utsprida ; då det deremot
icke kan såsom brottsligt anses, att någon, som har åliggande att meddela under¬
visning angående ej blott den Lutherska läran, utan äfven andra troslärors beskaf¬
fenhet och utveckling, i dessa ämnen håller offentliga föredrag; och då slutligen det
i förslaget begagnade uttrycket »den rena Evangeliska lärans grundsanningar» möj¬
ligen kunde, i anseende till sistnämnde ords mångtydighet, föranleda till osäkerhet
och svårigheter vid tillämpningen, anser jag mig böra föreslå, att begynnelsemenin¬
gen uti ifrågavarande moment mätte erhålla denna lydelse: »Hvar, som annorstädes
än inom församling, hvilken icke tillhör Svenska kyrkan och hvaraf han sjelf med¬
lem är, offentligen framställer eller på annat sätt utsprider emot den rena Evange¬
liska läran stridande lärosats, i ändamål att deråt vinna bekännare straffes etc.»
Till förtydligande af förslagets 3:dje punkt och då äfven i den händelse att
förbrytelsen deremot tillika innefattar gerning, hvilken efter annan lag ådrager hög¬
re straff, än det ansvar, som uti den föreslagna författningen bestämmes, med nu
gällande lagstiftnings allmänna grunder synes instämma, att icke någondera besfraff-
22
Kongl. Maj:is Nåd. Prop. M 104.
ningen inbegripes under don andra, utan att begge, med iakttagande af de reglor,
som för sammanläggande af straff i allmänhet äro stadgade, bringas antingen sam¬
manförda eller hvar för sig till verkställighet, hemställes, att åt 3 punkten kunde
gifvas det förändrade innehåll: »Den som genom bedrägliga medel, hotelser eller
löften om timliga fördelar lockar eller på annat sätt söker förleda någon till affall
från Svenska kyrkan, vare förfallen första gången etc.»
Om än af ofvan angifne från landsförvisningsstraffets egen natur hemtade grun¬
der och enär de Svenska medborgare, hvilka äro i landet födda, i allmänhet böra
kunna antagas hålla det så kärt, att de ej ens skulle vilja företaga handlingar, som
i sina följder komme att i betänkligare mån störa lugnet derinom, lagstiftningen
icke vidare må för desse Svenske män, när de beträdas med gerning, som efter
författningens 2:dra och 3:dje punkt är förbjuden, såsom straff stadga förvisning
från fädernejorden, utan i stället söka, såsom nu föreslaget är, genom användande af
lindrigare straffmedel återföra dem till lydnad och efterkommande af landets lagar,
så återstår dock, såsom väl förtjent af uppmärksamhet, den fråga, huruvida utländsk
man, hvilken, sedan han blifvit till Svensk undersåte upptagen, dylik gerning begår,
derigenom skall jemväl hafva förverkat den vunna medborgarerätten och den dermed
förenade förmånen att få i riket fortfarande vistas. De djupast beräknade och mest
planmessigt ordnade anfall, som den Svenska kyrkan har att förvänta, komma san¬
nolikt att mot densamma utföras af personer, som från utlandet hit inflytta och de
der, om detta yrke skulle kunna af den, såsom varande Svensk medborgare, med
mera framgång bedrifvas, visserligen icke hysa betänklighet vid alt söka förvärfva sig
medborgarerätt här i landet. För att mot dylika anfall, hvilka väl icke torde kun¬
na skaka sjelfva kyrkan i dess grundvalar, men ändock förleda särskilde dess med¬
lemmar till affall, skydda de mindre upplyste och för att sätta en gräns för sträf¬
va nden, som hvarken utgå från ädla syften eller leda till helsosamma följder, synes
Staten icke böra afbända sig rättigheten att från sig skilja främlingar, som utöfva
en sådan verksamhet, äfven om de blifvit här naturaliserade. Den mildhet och den
fördragsamhet, som landet är förbundet iakttaga mot sina egna vilseledda barn, haf¬
va de främlingar icke rätt att påfordra, hvilka till dylika brottsliga tilltag missbru¬
ka det dem lemnade förtroende och något fog ega de således icke till klagan der¬
öfver, att de komma i mistning af dermed förenade rättigheter och beröfvas till¬
fället att vidare skada det land, som dem tillitsfullt emottog. I öfrigt bör ej lem¬
näs oanmärkt, att en förvisningsdom, uttalad mot den här naturaliserade medborga¬
ren, hvilken, såsom född och uppfostrad i annat land, är nära förtrogen med dettas
förhållanden och i de flesta fall genom band af slägtskap och religion dervid fästad,
icke drabbar honom i någon jemförelse så hårdt, som en i landet infödd deraf
skulle träffas, i synnerhet som den förbrytelse mot Sveriges lagar, hvilken dragit
straffet med sig, är af sådan beskaffenhet, att den sannolikt icke skall svårt räknas
honom till last i det land, hvarifrån han kommit, eller hindra hans välvilliga åter-.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 101.
upptagande derstädes, hvarom dessutom, i händelse så skulle anses nödigt, Staten
kan genom afslutade konventioner göra sig försäkrad. En bestämmelse i den syft¬
ning, som sagd är, torde derföre vara nödig och ändamålsenlig samt böra i sam¬
manhang med förevarande författning meddelas, så vida den icke blifvit eller var¬
der inrymd i den förordning om främlingars naturalisation, som lärer vara under
behandling.
Hvad förslaget i 5 punkten 2 mom. innehåller derom, all Rikets lagar skola
för hvarje dess inbyggare, utan hänseende till hans trosbekännelse, vara förbindande
och att Konungen må förordna, huru förfaras bör i det fall, då någon af sin tros¬
lära är förhindrad aflägga i lag föreskrifven ed, föranleder icke lill någon anmärk¬
ning af mig. t
Jemlikt Förordningen den 6 Februari 1849 eger menighet å land eller i
stad att sammankomma till öfverläggning om mål och ärende, som menigheten rö¬
rer. Att härifrån göra undantag i fråga om gemensamma andaktsöfningar, vore
lika mycket stridande emot den erkända grundsatsen, som under numera inträffade
förhållanden mindre tillrådligt. Emot upphäfvandet af förbudet mot särskilda reli¬
gions—sammankomster och de under förutsättning deraf i förslagets 6:le punkt in¬
tagna föreskrifter, hvilka blifvit lämpade efter den åberopade förordningen, har jag
följaktligen icke något att erinra, utom det, att vederbörande myndighet, som eger
tillse, att vid sammankomst för religionsöfning olagligheter eller oordningar icke ega
rum, mången gång kunde blifva satt utur tillfälle alt detta sitt åliggande fullgöra,
så vida icke den, som om religions-sammankomsten föranstaltar, varder ålagdt att
om tid och ställe för sammankomsten hos den offentliga myndigheten göra anmälan,
vid äfventyr af böter till lämpligt belopp.
Enär för erforderlig utredning af de egentliga religionsmålen, ej mindre än t
afseende å öfriga åtal, som efter den föreslagna författningen kunna komma att
anhängiggöras, undersökning alltid måste förrättas inför domstol i orten, der åtala¬
de gerningen skett; samt enahande rättegångs-ordning i alla dessa mål desto hellre
bör följas, som genom föreskriften i 2 punkten 2 morn., att der omförinälda åtal
icke finge annorledes än efter Justitie-kanslerens förordnande anställas, synes vara
förebygdt, att desamma företagas i oträngdt mål och af annan än tjenlig åklagare,
anser jag mig ega anledning tillstyrka, att till förslaget måtte göras ett tillägg, der¬
uti förklaras, att mål angående öfverträdelser af ifrågavarande författning, som åta¬
las mot annan än prest, hvilken hörer till Svenska kyrkan, skola upptagas och af-
dömas af allmän underdomstol, hvars beslut likväl bör i de fall, som 2 och 3 punk¬
terna samt 4 punkten sista momentet afse, Hof-Rätts pröfning underställas.
De ämnen och föreskrifter, som hitintills blifvit genomgångna, ega det sam¬
manhang med allmän strafflag eller rättegångs-ordning, att de måhända rätteligen
borde deruti inrymmas.
Kongl. Majus Nåd. Prop. M 104.
Hvad af förslaget vidare återstår eller föreskrifterna i 1 och 4 punkternå
samt uti 5 punkten 1 momentet, angående dels tillåtelse att utträda ur Svenska
kyrkan och sältet derför, dels uppfostran af barn, hvilkas föräldrar antingen begge
eller endera till annan troslära öfvergått; dels fortfarande tillämpning af stadgarne
rörande främmande trosförvandter, är deremot att hänföra till kyrkolag eller kyrko-
stadgar.
Huru denna lagstiftning må kunna ändamålsenligt ordnas och hvad behofvet
i sådant afseende kräfver, synes mig böra i främsta rummet bedömas af dem, å
hvilkas ansvarsfulla kall ligger vårdnaden om kyrkans angelägenheter och om ord¬
ningen inom församlingen. Ehuru dessa sakkunnige mäns omdöme i ämnet ännu
icke kunnat uttalas, har jag likväl, med ledning af den erfarenhet och de upplys¬
ningar, sorn eljest varit för mig att tillgå, sökt för mig reda den frågan, huruvida
de i nämnde hänseende föreslagna stadganden må vara ändamålsenliga samt för
Svenska kyrkan och samhället fullt betryggande.
Förslaget utgår derifrån, att med de förändringar, som derigenom blifvit gjor¬
da uti kungörelsen den 24 Januari 1781, angående några omständigheter rörande
religionsfriheten, nu gällande lagstiftning i afseende å dem, som icke bekänna den
rena Evangeliska läran, skulle kunna tillsvidare anses tillfyllestgörande. Det kan icke
undfalla uppmärksamheten att, i händelse förevarande förslag bifalles, förhållandena
komma att väsentligen förändras emot hvad som var å den tid, sagde; kungörelse ut¬
färdades. Då fanns det ännu qvarstående förbudet för Svenska kyrkans medlemmar
att träda derutur och öfvergå lill annan troslära. Lagstiftningen i ämnet afsåg följ¬
aktligen endast främmande trosförvandter, hvilka hörde till någon bestående kyrka,
om äfven denna å någon viss ort inom Riket hade så få medlemmar, att de icke
kunde bilda en församling. Genom tillåtelse för Svenska kyrkans medlemmar att
derutur träda, utan förpligtelse att ingå uti någon annan, mäste deremot uppenbar¬
ligen flera nya förhållanden uppkomma. Tvifvelsamt må det visserligen vara, huru¬
vida den lagstiftning, som allenast haft till syftemål att ordna nämnde äldre förhål¬
landen, kan göra tillfyllest äfven för de nya, som förestå. Men då, efter hvad nog¬
samt kändt är och nyss åberopade kungörelse uttryckligen erkänner, lagstiftningen
i detta hänseende är ytterst svår och, såsom främmande länders försök dermed jem¬
väl bekräfta, neppeligen lärer kunna bringas till fullständighet, samt innan erfaren¬
heten visat, om och i hvilken mån tillåtelsen att afgå utur Svenska kyrkan kati
komma att begagnas, säkra grunder saknas för bedömande, om och hvilka ytter¬
ligare stadganden utöfver dem, som redan finnas eller nu blifvit tillagde, må vara
af nöden för upprätthållandet af ordningen inom Svenska kyrkan och närmare be¬
stämning af förhållandena emellan henne och hennes medlemmar samt andra kyr¬
kor och trosförvandter, anser jag saknaden af sådana på framtida behof beroende
stadganden lika litet som det uteblifna urskiljandet af hvad som hörer till allmän
strafflag
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 104.
strafflag och rättegångs-ordning, eller till kyrkolag och kvrko-sfadgar, innefatta grun¬
dade anledningar att afstyrka nådigt bifall å förslaget, emot hvilket jag, under för¬
utsättning, att, enligt dess grunder, ingen annan än den, som uppnått myndig ålder
och eger sina handlingar sjelf bestämma, må vara tillåtet att ur Svenska kyrkan
utträda samt att, i händelse förändrade stadganden i lithurgiskt hänseende, till följd
af detta förslag, erfordras, sådana varda samtidigt meddelade, för öfrigt icke har
något att anmärka.»
Justitie-Rådet Roy anförde:
»Då det torde böra befaras, att en stor del af Svenska folket ännu saknar
erforderlig upplysning och omdömesförmåga för att tillbörligen kunna undersöka vär¬
det af de från Evangeliska Lutherska läran afvikande trosmeningar, som, i händelse
af allmän religionsfrihet och oansedt all lagstiftningens uppmärksamhet mot omvän¬
delsenitet, säkerligen komma att täfla om anhängare, och det synes mig betänkligt
att, innan en tid af sådan allmännare upplysning inträffat, blottställa den enfaldiges
tro för frestelsen af de många genvägar till samvetsfriden, som främmande bekän¬
nelser, måhända icke alla utan jordiska syftemål, beredvilligt veta att erbjuda, samt
slutligen de sannolikt fåtaliga meningar i landet, som ännu hunnit upparbetas till
insigt om otillförlitligbeten af vår läras anvisning till gudsfruktan och salighet, de¬
sto hellre torde böra vidkännas något litet fördrag med allmänna tänkesättet i den¬
na, särdeles för det egentliga folket, grannlaga fråga, som sjelfva samhäUs-ordningen
möjligen kan behöfva rådrum, för alt, med säkerhet om sitt bestånd, bland äfven-
tyrliga nya uppfinningar, äfven emottaga pålrycket af lärosatser, hvilkas sändebud
tillförene haft mäktigare talan i fäderneslandets angelägenheter, än som å ena sidan
gerna kan ånyo medgifvas, men å den andra icke eller lärer eftersättas längre än
Utsigterna till framgång så påfordra, finner jag. med afseende jemväl på vår kyrkas
närvarande behof af yttre lugn för ordnande af egna angelägenheter, mig sakna an¬
ledning att, hvad angår upphäfvande af förbudet mot affall från Evangeliska läran
och om ändring i ansvaret för villfarande lärosatsers utspridande, å Ifrågavarande
underdåniga förslag tillstyrka bifall; hvaremot, i fråga om undanrödjande af Kongl.
Plakatet den 12 Januari 1726, med dertill hörande föreskrifter, jag hemställer, att
förslaget må af Kongl. Maj:t i nåder antagas.»
Justitie-Rådet Iggeström förenade sig med Justitie-Rådet Thyselius.
Justitie-Rådet Gyllenhammar yttrade: »Uti den af Justitie-Råden Iggeström och
Thyselius yttrade mening instämmer äfven jag, men anser mig derjemte böra ytter¬
ligare anmärka, att det uti den föreslagna författningens 1 § medgifna sätt alt från
Svenska kyrkan vinna utträde, enligt mitt omdöme, icke kan antagas tillräckligen före¬
bygga förhastade beslut om affall. För att erhålla visshet derom, att tillkännagifven
önskan, att från Statskyrkan skiljas, icke är ett verk af tillfällig hänförelse, utan har
sin grund uti en fullt mogen och orubblig öfvertygelse, torde den religionsunder->
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Haft. 4
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 104.
visning, som härvid skall föregå, böra så lämpas, att tillräcklig tid till besinning
och eftertanka icke kan saknas samt tillika tillses, att ett ömt och allvarligt afrå-
dande uti ingen händelse kan uteblifva. Med afseende härå, och för att åt dessa
åtgärder gifva en ökad vigt och högtidlighet, anser jag desamma icke böra ankom-
ma endast på själasörjaren inom den församling, den affällige tillhör, ulan göras be¬
roende på omsorg jemväl af vederbörande Kontraktsprost och Domkapitel, på sätt
som uti 4 § af Kongl. Påbudet den 20 Mars 1735, för härmed jemförliga fall,
redan finnes stadgadt. Jag föreslår derföre uti underdånighet, att nu ifrågakomne
författning, uti ofvan omförmälda afseende, måtte bringas till öfverensstämmelse med
föreskrifterne uti nyss åberopade Påbud.»
Justitie-Rådet Hoffstedt instämde med Justitie-Rådet Roy.
Justitie-Rådet Grefve Snoilsky anförde: »Förevarande lagförslag innefattar
tvänne vigtiga princip-frågor, nemligen:
l:o. Om allt straff för affall från vår rena Evangeliska lära bör borttagas?
2;o. Om hvilken Svensk man som vill, må hafva lof att utträda ur den Sven¬
ska kyrkan, med iakttagande af vissa föreskrifna former?
Vid granskning af detta förslag, inser man lätt, att, med antagande af det¬
samma, den i Regeringsformen icke otydligt uttryckta mening, att Evangeliska Lu¬
therska religionen skulle vara Sveriges statsreligion eller utgöra dess Statskyrkas
troslära, är i och med detsamma upphäfven och att derigenom en dörr skulle öpp¬
nas för proselytmakeri, stridigheter af flera slag och en derifrån oskiljaktig allmän
oreda. Detta förslag torde således böra anses vara af en särdeles vigtig och grann¬
laga beskaffenhet, helst en rubbning i ett folks religiösa tro, enligt hvad historien
lärer, kan starkare än något annat tvisteämne alstra en djup och allmän söndring i
folkets sinnen. Jag har med det ofvansagda velat fästa uppmärksamheten på frå¬
gans stora betydelse, så väl för samhället i dess helhet, som äfven för hvarje af dess
medlemmar.
Då jag nu går att yttra mig öfver sjelfva lagförslaget skulle jag vilja, såsom
föremål för pröfning, i första rummet ställa frågan om upphäfvandet af Sveriges
statsreligion såsom den vigtigaste, helst densammas besvarande i väsentlig mån be¬
stämmer svaret på den sednare eller: om ansvaret må helt och hållet borttagas för
affall ifrån vår nu gällande trosbekännelse.
Vår evangeliska Lutherska läras grundsanningar hvila ytterst på den Heliga
skrift eller Ribeln, hvarest den kristna religionens Höga Stiftare i enkla men be¬
stämda ord sjelf för menniskan uppenbarat vägen för henne till återförening med
Gud och hvad som dervid bör utgöra föremålet för hennes tro och hopp, samt de
löften om en högre lycksalighet i en annan verld, som för ett rent kristligt sinne
dermed äro förenade. Då dessa grundsanningar, förut af forntida kyrkofäder prof—
vade och antagna, blifvit af kristendomens store reformator, doktor Luther, ytterligare
granskade och renade från det slagg af mennisko-tillsatser, hvarmed föregående tide-
Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. M 104.
27
hvarf desamma oskärat; då den evangeliska Lutherska läran sedermera är vorden af
upplyste och samvetsgranne svenske män ånyo genomgången och såsom med den
Heliga skrift enlig godkänd, innan densamma för mera än trehundrade år tillbaka
blifvit af en stor svensk konung och af svenska folket allmänt antagen såsom
Sveriges religiösa tro eller dess statskyrkas troslära, och sedermera såsom sådan
oafbrutet i helgd hållen; — dä slutligen Sveriges största konung, Gustaf II Adolf,
jemte flera tusende svenska män, med honom för denna lära uppoffrat lif och blod;
då må det väl icke förefalla ovantadt eller besynnerligt, om svenske män icke kunna
med likgiltighet åse, att vår kyrka hotas både af söndringar inom sitt eget sköte
och af utifrån påträngande irrläror; helst om de akta dyrbar sin religion och anse
deras uppfattning af kristendomens sanningar såsom den renaste och den, som när¬
mast öfverensstämmer med den Heliga skrift. Om vi så betrakta den Lutherska
läran, böra vi icke äfven känna oss förpligtade att samvetsgrannt vårda henne, samt
fortfarande och allvarligt nitälska för hennes renhet och på samma gång vara ange¬
lägna om bibehållandet af bennes enhet?
Ingen har kunnat förneka fördelarne af en sådan enhet, ty om den orubbad
bibehålies, innefattar den äfven begreppet om enighet inom både kyrkan och sam¬
hället. Det behöfver ej närmare antydas af huru stor vigt denna är, då deremot
de oupphörliga schismer och stridigheter, hvilka äro upphofvet till de olika troslä¬
rorna, enligt erfarenheten i andra länder, oupphörligt störa lugnet och friden såväl
inom familjerna, som äfven emellan enskilda personer. Det är äfvenledes bekant,
att neppeligen några meningsstrider blifvit förda med så mycken och så långvarig
bitterhet, som religionstvister, hvilka äro af beskaffenhet alt sällan kunna leda till
något bestämdt resultat. Hvarföre då likasom upptpana dem till fritt inträde? De
förstå nog ändå sjelfva att leta sig väg, och då de förås af okunnighet och en
blind fanatism, skola de förstöra mångens tro och sönderslita mångens hjerta, utan
att förmå bela det. Jag vill likväl på intet sätt utestänga den lärda forskningen i
religionsämnen, då den har för afsigt alt deröfver sprida ett klarare ljus; men jag
vill deremot söka förekomma ett allmännare införande af de irrläror, som redan
medfört nog olyckliga följder, der de fritt fått sprida sig, och jag önskar, att den
lära, som kristendomens skarpsinnighets uttolkare gifvit oss, och som vi från vår
barndom bekännt och ännu bekänna, måtte hållas i orubblig helgd; ibågkommande
härvid slutligen aflidne erkebiskopen Wallins ord:
Blif from och vis min vän, och båll dig vid den tro,
Som helgat fadrens dar, och gett dem salig ro.
På dessa skäl kan jag icke med min öfvertygelse förena att tillstyrka svenska
statskyrkans uppbäfvande och medgifva en obegränsad religionsfrihet; i följd hvaraf
jag anser mig föranlåten att i nu anförde del afstyrka ifrågavarande lagförslag.
Hvad åter angår landsförvisningsstraffets borttagande, önskar jag, att äfven
skymten af en inqvisitorisk stränghet måtte utplånas, och att de blifvande lagstadd
Kongl. Moj:ls Nåd. Prop. Jls 104.
garne må så mycket som möjligt motsvara fordringarne af en högre upplysning och
civilisation. Då den hufvudgrund, hvarpå förevarande lagförslag hvilar, sålunda icke
kan al mig gillas, torde vidare yttrande, rörande de derifrån härledda särskilda före¬
skrifter, icke erfordras.»
Justitie-Rådet Backman utlät sig: «Jag kan ej neka, att jag vid förslagets första
granskning ansåg, att något borde i förslagets syftning tillgöras, och trodde att, om
än icke rätta liden vore inne för att medgifva en obegränsad religionsfrihet, kunde
dock, oro til! en början nödiga inskränkningar derutinnan gjordes, förslaget sålunda
erhålla en viss antaglighet; men ju mera jag hunnit införlifva triig med frågan och
taga densamma under noggrannt öfvervägande och dervid insett de många och stora
olägenheter, som skulle åtfölja så beskaffade inskränkningars genomförande och til¬
lämpning, har jag måst öfvergifva denna min förstnämnda tanke och finner mig nöd¬
sakad att, i frågan om tillåtelse attur staiskyjkan utträda, instämma med de Högste
Domstolens ledamöter, som afstyrkt förslaget; hvarvid jag utgår från den synpunkt,
att man vid frågans bedömande bör hafva afseende icke företrädesvis på egen sub¬
jektiv åsigt om den uppställda principens tbeoretiska giltighet, utan fastmera på den
föreställning man under nuvarande förhållanden gör sig om förslagets sannolika
följder och den sinnesstämning, hvarmed detsamma skulle af nationens flertal emot-
tagas. Jag vill härom i korthet yttra mig.
Då mången, som, med begagnande af den i förslaget gifna tillåtelsen att från
svenska kyrkan utträda, sålunda öfvergifvit vår församling, måhända sedermera, i
stället för att ansluta sig lill i riket varande främmande trosförvandter och med
dessa i kyrkligt hänseende i gemenskap inträda, funnit sig bäst vid att ej vidare
tillhöra någon kyrka eller känna sig besvärad af någon religion; så skulle häraf
det betänkliga förhållandet kunna uppstå, att i ett kristligt Iand mången korn me
att finnas, som öppet och författningsenligt saknade all kristlig trosbekännelse; ett
förhållande, som tvifvelsutan skulle gifva månget svagt och vankelmodigt sinne an¬
ledning att härutinnan efterfölja skadliga föredömen.
Fäster man vidare uppmärksamhet på den benägenhet för separation, som på
åtskilliga orter inom landet visat sig, så är fara värdt, att denna benägenhet icke
skulle stillas eller qväfvas genom gifven tillåtelse att från statskyrkan utträda, utan
tvärtom erhålla ny kraft och näring; och den, som redan ledsnat vid kristliga råd
och förmaningar skulle skvnda att af ifämnde tillåtelse sig begagua.
Det är ock att befara, alt denna tillåtelse k om me att störande inverka på den
vänskap och det förtroende, sorn böra ega rum emellan åhöraren och läraren samt
gifva stöd åt den sednares framställningar. Den skulle ock förminska aktningen för
läraren och, hvad värre är, vördnaden för det Heliga Ord, som han förkunnar; ty
rubbas åhörarens öfvertygelse om osvikligheten af de religions-sanningar, i hvilka
läraren undervisar och tror åhöraren sig finna, att andra lärosatser jemväl ega an¬
taglighet, så kan nyssberörde följd icke uteblifva. Det synes äfven vara klart, att
Kongl. Majus Nåd. Prop. M 104.
29
till lugnets störande mänga söndringar och stridigheter icke blott inom församlin-
garne, utan jemväl inom familjerna, skulle af förslaget blifva följden; och dess inne¬
håll, kungjordt såsom lag, komme otvifvelaktig! att hos de stilla i landet väcka
mycken förvåning, i förening med den djupaste oro och bekymmer. Man får ej
för högt uppskatta den omdömesförmåga i religiösa och politiska frågor, som må
hos massan af nationen förefinnas. Denna skulle icke kunna klart inse hvarken
afsigten med eller anledningen tili den utvidgade religionsfriheten. De flestas un¬
dervisning har hittills varit inskränkt till det vigtigasle, nemligen kristendomskun-
skapen, som blifvit dem bibringad under barnaåldren i hemmet och sedermera, före
deras första nattvardsgång, dem af läraren mera fullständigt delgifven. Minnet af
denna lyckliga tid, då man med varm känsla och öfvertygelse högtidligen aflade sin
trosbekännelse, står ännu lifligt qvar i månget fromt sinne, som ej önskar något
högre, än att ostördt få lefva och do i denna tro.
Må man alltså med yttersta varsamhet behandla denna fråga, som är den öm¬
tåligaste af alla och djupt ingriper i hittills beslående förhållanden, hvilkas förtidiga
rubbning tilläfventyrs skulle blottställa nationen för vådan att småningom återföras
till ett nytt tidehvarf af samma vidskepelse och fördomar, hvarifrån den en gång
blifvit och ännu är befriad.
Hvad jag nu yttrat, afser förslagets l:a, 4:e och 5:e mom. med undantag af
4 momentets sista punkt. Beträffande åter förslagets 2:a och 3:e mom. omför-
mälda sista punkt af 4:e, äfvensom 6:e mom. har jag ej något att tillägga de an¬
märkningar, 3ustitio—Rådet Thyselius mot lörslaget i dessa delar framställt.»
In fidem
N. A. Heurlin.
30
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Jtä 101,
Förslag
till författning, angående en utvidgad religionsfrihet, hvarigenom
stadgas sorn följer:
l:o
Första kapitlet 3 § Missgernings-Balken och sednare punkten i 1 kapitlet 2
§ Kyrko-lagen, rörande straff för den, som från vår rätta evangeliska lära affaller
och till annan trosbekännelse öfvergår, varda till all kraft och verkan upphäfda,
äfvensom, till följd häraf, 7 kapitlet 4 § Ärfda-Balken upphört att vara gällande;
skolande, i händelse någon vill ur svenska kyrkan utträda och icke låter sig genom
sin själasörjares förmaningar och undervisning derifrån afrådas, han om sitt utträ¬
dande hos pastor i den församling, han tillhör, göra anmälan, för anteckning i
kyrkoböckerna, och intill dess sådan anmälan skett, vara skyldig att i kyrkligt hän¬
seende ställa sig till efterrättelse de för svenska kyrkans medlemmar gifna föreskrifter.
2:o
Med ändring af 1 kapitlet 4 § Missgernings-Balken och uppbäfvande af hvad
för öfrigt varit stadgadt om ansvar för villfarande lärosatsers utspridande, skall
nämnde lagrum erhålla följande lydelse:
»Hvar som annorstädes än inom sådan församling, hvilken icke tillhör svenska
kyrkan, offentligen framställer eller på annat sätt utsprider lärosats, som mot den
rena evangeliska lärans grundsanningar stridande är, straffes med böter från och
med Etthundra till och med Femhundra daler eller med fängelse från och med
två månader till och med ett år. Beträdes någon, som till prest i svenska kyrkan
antagen är, med villfarande lärosatsers predikande eller utspridande, ansvara som för
embetsfel.
Åtal för villfarande lärosatsers utspridande må likväl ej ega rum mot annan
än den, som till prest i svenska kyrkan antagen är, med mindre Konungens Ju-
stitie-kansler, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang, förordnat
om åtalets anställande. Har utspridandet skett genom tryckt skrift, gälle hvad
derom i Tryckfrihetslagen sägs.»
3:o.
Den som genom öfvertalande söker förmå någon till affall från svenska kyrkan,
eller genom bedyägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar lockar någon
till sådant affall, vare, der gerningen ej efter annan lag är belagd med högre straff,
förfallen första gången till böter från och med Etthundra till och med Trehundra
Riksdaler Riksmynt, och hvarje gång det oftare sker till fängelse från och med två
månader till och med ett år.
Kongl. Maj:ls Nåd. Prof. M 1 Oi.
4:o.
Barn af föräldrar, som äro svenska kyrkans medlemmar, skall anses samma
kyrka tillhöra och uppfostras i den rena evangeliska läran, ändå att föräldrarne,
efter barnets födelse, till annan trosbekännelse öfvergå. Har, efter äktenskapets in¬
gående, blott endera af makarne till annan troslära öfvergått, vare om alla barn,
som i det äktenskap födas, lag som nu är sagdt.
Församlingarnes kyrkoråd åligger att hafva tillsyn derå, att hvad om barns
uppfostran sålunda blifvit stadgadt, utaf föräldrar och målsmän iakttages. Har någon
af föräldrar eller målsman fått sig anförtrodt att uppfostra eller undervisa barn,
sorn tillhör svenska kyrkan; och bibringar uppfostraren eller läraren,under utöfnin-
gen af sådant uppdrag, barnet annan religionstro, än som med den rena evangeliska
läran öfverensstämmer, vare förfallen lili enahanda ansvar som i 3 mom. sägs.
5:o.
I de delar, hvaruti förändring genom denna författning ej skett, skall hvad
redan stadgadt är, rörande främmande trosförvandter, fortfarande tjena till efterrät¬
telse och ega tillämpning jemväl på de svenska undersåtare, som från statskyrkan
sig skilja.
Ej må någon, på grund af sin trosbekännelse, anses frikallad från efterlefnad
af rikets gällande lagar. Tillstädjer honom ej hans troslära att aflägga i lag före-
skrifven ed, då sådant erfordras, och är derom ej särskildt stadgadt, förordne Konun¬
gen, sedan Högsta Domstolen blifvit hörd, huru förfaras bör.
6:0.
Rättigheten för svenska kyrkans medlemmar att äfven utom den offentliga
gudstjensten sammankomma till gemensamma andaktsöfningar skall vara fri och
obehindrad, så vidt vid sådan sammankomst ej företages något, som mot lag och
sedlighet stridande är elier eljest allmän ordning störer; och varder i följd häraf
Kongl. Plakatet den 12 Januari 1726 mot särskilda religions-sammankomster till
ali kraft och verkan upphäfdt, tillika med öfriga i samma ämne meddelade föreskrifter.
Ej må dock vid sammankomst för religionsöfning, som sker under annan än
vederbörande presterskaps omedelbara ledning och ej är att hänföra till enskild
husandakt, tillträde vägras presterskapet i församlingeti eller den offentliga myndig¬
heten i orten eller staden, hvilken sistnämnde myndighet, vid inträffad olaglighet
eller oordning, eger att, der så nödigt anses, sammankomsten upplösa. Ej heller
må så beskaffad sammankomst, som nu sagdt är, utan särskildt tillstånd hållas å
den tid offentlig gudstjenst i församlingen förrättas, vid påföljd af böter från och
med Femtio till och med Etthundrade Riksdaler Riksmynt för den eller dem, sorn
sammankomsten föranstaltat eller dertill upplåtit hus och till högst Tio Riksdaler
samma mynt för annan deltagare.
32
Kongl. Maj-.ls Nåd. Prop. jtf 104.
Transsumt ur Protokoll öfver Justitie-Departements-är enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott, Lördagen
den 30 Maj 1857, i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Momet,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas,
Justitie—Råden: Backman,
Alexanderson.
Hans Excellens, Herr Justitie—Stats—Ministern anmälde i underdånighet, att sedan
Kongl. Maj:t under den 21 November nästlidet år, jemlikt 87 § Regeringsformen,
infordrat Högsta Domstolens underdåniga utlåtande öfver ett inom Juslilie-Departe-
mentet upprältadt förslag till författning, angående utvidgad religionsfrihet, af följande
lydelse:
(Se bilagan till Högsta Domstolens protokoll.)
så hade, vid handläggning af delta ärende inom Högsta Domstolen den 16 sisllidne
Januari yppats skiljaktiga meningar och, på sätt protokollet för samma dag utvi¬
sade, Justitie-Rådet Backman yttrat:
Sedan, i sammanhang med omförmälda lagförslag jemväl blifvit anmälda åt¬
skilige rörande en utvidgad religionsfrihet till Kongl. Maj:t på särskilda tider in¬
komna underdåniga petitioner, bland hvilka största delen kort efter innevarande
riksdags öppnande blifvit allemnade i Kongl. Maj:ts egna händer af vissa depute¬
rade, som fört talan för ett större antal personer af olika samhällsklasser och uti
hvilka petitioner hufvudsakligen blifvit hegardt, att de band på samvetsfriheten och
rättigheten till fri religions-utöfning, som innefattas dels i 1 kap. 3 och 4 §§
Missgernings-Balken, jemte deremot svarande stadganden i 1 kap. Kyrko-lagen och
dels i Konventikel-Plakatet den 12 Januari 1726, måtte genom dessa lagstadgandens
upphäf-
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. 404.
lss
Upphäfvande blifva lossade, afgaf Justitie-Stats-Ministern följande yttrande: »I en¬
lighet med Eders Kongl. Maj:ts vid Riksdagens början för Rikets Ständer lillkänna-
gifua afsigt, har ifrågavarande lagförslag blifvit upprätladt i ändamål att bringa all¬
männa lagens stadganden rörande de så kallade religions-brotten till öfverensstäm¬
melse med den i 16 § Regeringsformen uttryckta grundsatsen, att hvarje svensk
medborgare skall ega fritt utöfva den religion, till hvilken han sig bekänner, så
framt han derigenom ej störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.
Med syftningen af detta grundlagsbud, sådan den otvetydigt uppenbarar sig i för¬
handlingarna vid grundlagens antagande, låter sig icke förena, att allmänna lagen
med påföljd af landsförvisning och förlust af all arfsrätt belägger öfvergång från
svenska kyrkan till annan trosbekännelse, likasom dermed ej heller stå tillsammans
de föreskrifter från äldre tider, som lägga hinder för svenska kyrkans medlemmar
att utom den offentliga gudstjensten sammankomma för gemensamma andakts-öfnin-
gar Hvad lagförslaget derföre i främsta rummet åsyftar är att borttaga dessa stad¬
ganden, såsom stridande mot den religionsfrihet grundlagen utlofvat; och detta har
synts desto angelägnare, som erfarenheten visat, att lagskipningen icke ansett den af
grundlagen endast i allmänna ordalag uttalade grundsatsen göra tillfyllest för all
undanrödja vidare tillämpning af de äldre lagbuden, så länge dessa icke blifvit ut¬
tryckligen upphäfda.
Val hafva några ledamöter i Högsta Domstolen yttrat den åsigt, att ett sådant
upphäfvande, hvad straffpåföljden för affall från den rena evangeliska läran angår,
icke skulle kunna ega rum utan en i behörig ordning tillkommen förklaring, såsom
det sages, af ofvannämnda grundlags-paragrafs rätta förstånd och mening; men denna
åsigt torde svårligen kunna påräkna många anhängare, då i betraktande tages, att nu
gällande grundlagar ingenstädes binda svenska medborgare i allmänhet vid någon
viss trosbekännelse och att följaktligen 16 g Regeringsformen, hvilken tydning man
än deråt för öfrigt må gifva, icke kan innefatta förbud för statsmakterne att i den
ordning som för allmän lags stiftande eller förändring finnes bestämd, upphäfva de
stadganden om ett slikt religionstvång, som numera endast i allmänna lagen qvarstå.
Beträffande åter de betänkligheter mot detta tvångs borttagande, som jemväl
ur andra synpunkter blifvit i Högsta Domstolen framställda, så torde de icke heller
förtjena sådant afseende, att de böra utgöra hinder för den ifrågasatta lagförän¬
dringen. Den Luthersk kristna kyrkan, som har det uppenbarade ordet ensamt till
grundval och leder sin upprinnelse från behofvet af forskningens, tankens och sam¬
vetets frihet i trossaker, kan mer än andra kyrko-samfund umbära stödet af verld-
sliga tvångslagar, men manar ock i samma mån mera till fördragsamhet mot olika
tänkande. Om än således begreppen i äldre tider om nödvändigheten för det bor¬
gerliga samhället af kyrklig enbet framkallat en mot protestantiska lärans väsende
stridande lagstiftning, som endast i dessa begrepp har sin förklaring, låter dock
Bih. till 11. St. Prat. 485G & 4837. 4 Sami. 4 Afd. 2 Band. 43 Haft, S
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 104.
vidhållandet af en sådan lagstiftning svårligen försvara sig i strid mot de rätts¬
begrepp, som numera nästan öfverallt annorstädes och äfven inom den katholska
kyrkans område gjort sig gällande. Att tiden hos oss, såsom det blifvit antydt,
ännu icke skulle vara inne för en så beskaffad förändring, och att svenska natio¬
nen följaktligen skulle stå så långt tillbaka i upplysning, att den icke kunde anses
mogen för ett steg på samhälls-utvecklingens bana, som flertalet af andra civilise¬
rade nationer redan tagit, än en farhåga, som jag icke kan dela. Den vederlägges
ock af de många röster, som höjt sig för upphäfvande af en lag, hvilken ej vidare
kan tillämpas, utan att våldföra den allmänna rättskänslan och dessutom förlorat en
stor del af sin ursprungliga betydelse, sedan i riket finnas en mängd svenska med¬
borgare, som ej bekänna sig till svenska statskyrkan.
En annan fråga är deremot, huruvida en medgifven trosfrihet äfven må med¬
föra en fullkomlig lärofrihet och öppet utrymme sålunda lemnäs för offentligt för¬
kunnande af hvilka irrläror som helst. Fran rättigheten att fritt utöfva den religion,
hvartill en hvar af inre öfvertygelse sig bekänner, kan icke härledas någon rätt, alt
äfven utom eget trossamfund söka utbreda sina lärosatser och derigenom sprida
söndring och oro inom både stat och kyrka. Såsom onekligt lärer väl ock kunna
antagas, att till förekommande af dylika söndringar kyrkans enhet alltid mäste be¬
traktas som en fördel för samhället, hvars vidmakthållande, der den förefinnes, lag¬
stiftningen icke bör underlåta att befordra, så långt det utan samvetstvång kan ske;
och det är med afseende härå, som ifrågavarande lagförslag förklarar läro- och
prediko-friheten utom eget trossamfund icke får sträckas till ett offentligt fram¬
ställande eller till ett allmännare utspridande på annat sätt af sådana lärosatser,
som äro stridande mot vår antagna Irosläras grundsanningar, med hvilket från 1781
års religions-edikt hemlade uttryck man i lagförslaget ansett sig lämpligast kunna
beteckna sådana till sjelfva grunden för vår troslära hörande sanningar, om hvilka
intet tvifvel är att lärarne af den rätta trosbekännelsen äro enige, såsom det i 1
Kap. 4 § Missgernings-Balken heter.
Men omvändelsenitet, särdeles då det, såsom ofta är fallet, ledes af maktbe¬
gär eller andra verldsliga afsigter, framträder ej alltid med ett offentligt förkunnan¬
de, för att genom en mer eller mindre hänförande framställning förleda de enfaldi¬
ga. Det söker äfven att vinna sina ändamål genom direkt inverkan på särskilda
individer och begagnar dervid ej sällan medel, som stå i strid med den allmänna
moralens bud; hvadan, och då lagen ännu mindre synes böra gilla ett sådant sätt
att värfva trosbekännare, båda dessa yttringar af ett obehörigt proselytmakeri blifvit
i lagförslaget belagda med den straff-påföljd, som för hvarje fall ansetts lämplig.
Härvid har man, å ena sidan, föreställt sig, att om på sådant sätt lagen mera verk¬
samt än hittills vände sig mot förledarne, Svenska kyrkan derigenom skulle finna
sig mera betryggad mot befarade anfall, än genom bibehållande af ett mot de för¬
ledda rigtadt straffhot, som har det allmänna tänkesättet allt för mycket emot sig, för
/
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 104.
35
att fortfarande kunna uppfylla sitt ändamål. Men å andra sidan har man ock, ge¬
nom föreskriften att åtal för villfarande lärosatsers utspridande ej må ega rum utan
ett af högsta åklagaremakten derom meddeldt förordnande, ansett angeläget att un¬
danrödja all farhåga för lagens användande såsom medel till förföljelse i en alltför
sträng ortbodoxis intresse.
För öfrigt har vid detta lagförslags upprättande jemväl blifvit taget i betrak¬
tande, huruvida, i sammanhang dermed, några nya eller förändrade föreskrifter kunde
erfordras i afseende på alla från Statskyrkan afvikande religionsbekännares förhål¬
lande till denna kyrka och det borgerliga samhället. Men då den nya lagen, hvil¬
ken åsyftar att åt de Svenska medborgare, som blifvit uppfödda uti den Svenska
kyrkan, bereda samma rätt att bekänna och fritt utöfva den religion, de i sitt hjer¬
ta och samvete hylla, sorn redan finnes förunnad alla andra här i Riket bosatta och
Svensk medborgarerätt åtnjutande trosförvandter, icke är ämnad att utgöra en dis-
senterlag eller en sådan, som bestämmer de vilkor, hvarunder de särskilda trossam¬
funden må ega att bilda sig och njuta sin fria religionsöfning till godo, har man
trott, att åtminstone för närvarande, och intilldess behof af mera omfattande stad-
ganden visat sig, de föreskrifter, som i detta ämne redan finnas gifna för främman¬
de religionsförvandter, fortfarande kunna och böra tjena till efterrättelse, med till—
lämpning äfven å dem, som från svenska kyrkan till annan trosbekännelse öfvergå.
Att vid detta tillfälle inlåta sig på ett fullständigt reglementerande i berörda hän¬
seende har så mycket mindre bordt komma i fråga, som åtskiilige af hithörande
ämnen äro af den beskaffenhet, att de icke synas böra utgöra föremål för allmän
lag, utan ankomma på regeringsmaktens förfogande efter sig företeende omständig¬
heter; och man har, till följd häraf, desto hellre ansett det tillsvidare böra bero vid
hvad äldre författningar derom stadga, som man härvid varit ledd af öfvertygelsen,
att under ett nitiskt presterskaps ledning, och med de garantier, som förslaget upp¬
ställer mot utifrån gjorda försök att inkräkta på Svenska kyrkans område, de fall
skola blifva sällsynta, då någon Statskyrkans medlem skulle finna sig benägen att
utträda ur Svenska kyrkans gemenskap, för att ansluta sig till en helt och hållet derifrån
afvikande. De rörelser inom Statskyrkan, som för närvarande förmärkas, och ut¬
göra ett af lidens mera framstående tecken, hafva icke, så vidt man har anledning
att sluta, sin egentliga rot i någon benägenhet att afvika från fadrens tro, utan
grundar sig tvärtom på en anhängighet dertill, som har svårt att finna sig uti de
förändringar uti lithurgiskt hänseende, som Svenska kyrkan på sednare tider under¬
gått; hvadan dessa rörelser ej heller lära till sitt innersta väsende kunna betraktas
annorlunda, än såsom utbrott af en separatism, som icke begär bättre än att genom
någon eftergift i de lithurgiska föreskrifterna sättas i tillfälle att tillfullo med Stats¬
kyrkan återförenas.
Emellertid hafva, oaktadt hänvisningen till de aldre förfaltningarne, några få
nya stadganden ansetts af nöden att tillägga, för att i borgerligt hänseende bestäm^
36
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. 101.
ma vissa förhållanden, på hvilka 1781 års religionsedikt icke befunnits fullt tillämp¬
ligt ; och det vigtigaste deribland afser barn af föräldrar, sorn först efter barnets fö¬
delse till annan troslära öfvergå, derom förslaget stadgar, att barnet skall anses till¬
höra Svenska kyrkan.
Dessa äro de hufvudsakliga grunder, på hvilka ifrågavarande lagförslag blifvit
bvgdt och något afvikande derifrån finner jag ej anledning att nu föreslå. Deremot
hafva mot förslagets särskilda delar, så väl vid granskningen deraf inom Högsta
Domstolen, som under den offentliga diskussion, hvartill förslagets allmängörande
föranledt, åtskilliga anmärkningar blifvit framställda, som synts mig förtjenla af upp¬
märksamhet och påkallat en omarbetning af förslaget, hvarvid det dels lill uppställ¬
ning och redaktion erhållit en ny form, som på ett mera lämpligt och lättfattligt
sätt gör det till en enda sammanhängande, i vissa §§ afdelad författning, och dels
till innehållet undergått åtskilliga förändringar, innefattande rättelser eller tillägg,
hvilka jag nu i underdånighet anhåller att få underställa Eders Kongl. Maj:ls Nådi¬
ga pröfning.
Uti 1 §, hvilken lemnar tillåtelse åt en hvar, som sådant önskar, att utträda
uf Statskyrkan, för att öfvergå till annan trosbekännelse, har den närmare bestäm¬
melse blifvit tillagd, att öfvergången skall ske till ett i Riket redan befintligt och
der tillåtet kristet religions-samfund. Då staten ej med likgiltighet kan se att nå¬
gon dess medlem är utan ali religion, och derföre gjort till presterskapets pligt att
genom undervisning bibringa nödig religionskunskap åt dem, som sådan sakna, bör
samhället ej kunna medgifva någon att ur Statskyrkan utträda, utan att ansluta sig
till ett annat tros-samfund af den beskaffenhet, att det, såsom sådant, af Staten
blifvit erkändt och således i Riket redan finnes tolereradt eller med behörig tillåtelse der
bildas. Den bestämmelse härom, som i förslaget blifvit intagen, synes alltså hafva
goda skäl med sig, och instämmer äfven med hvad i åtskilliga andra länders lag¬
stiftningar finnes antaget.
Likaledes har det befunnits nödigt att i 1 § tillägga ett stadgande om viss
ålder hos den, som må ega att till annan trosbekännelse öfvergå; och det har här¬
vid ansetts lämpligast att bestämma denna ålder till 18 år, dock med rättighet för
Konungen att i ett så grannlaga ämne, der undantag från regel understundom kun¬
na erfordras, för särskilda fall kunna medgifva öfvergång äfven vid tidigare år.
Uti 3 §, som handlar om försök att genom olofliga medel locka någon till
affall från den rena Evangeliska läran, har vä! i det ursprungliga förslaget bland
sådana medel äfven blifvit upptagen den åtgärd, att genom öfvertalande förmå nå¬
gon till affall; men då ett öfvertalande icke för sig sjelf eller annorlunda än i för¬
ening med andra omständigheter, som ådagalägga en oren afsigt, kan såsom olofligt
anses, samt stadgandet följaktligen skulle kunna leda till missförstånd och olika
tolkning, bar detsamma blifvit ur det omarbetade förslaget uteslutet och nämnde §
Kongl. Maj:ls Nåd. Proy. M 104.
37
<1 erigenotn, som jag tror, vunnit i bestämdhet, utan att hafva förlorat något af hvad
dermed egentligen varit åsyftadt.
Stadgandena i 4 §, som afse barn, hvars föräldrar, antingen båda eller blott
endera, först efter ingånget äktenskap eller barnets födelse öfvergå till annan tros¬
bekännelse, äro af särdeles ömtålig beskaffenhet och hafva påkallat ett noggrannt
öfvervägande. Visserligen bör, å ena sidan, föräldramagten så mycket som möjligt
hållas i helgd och sambanden inom familjerna icke utan yttersta nödfall störas. Men
å andra sidan lärer ej heller föräldrarnes öfvergång till annan troslära böra med¬
föra tvång för barnen att frånträda den religion, de redan hunnit inlära och må¬
hända med kärlek omfattat. Svårigheten är att utfinna gränsen för det tidskifte i
barnens ålder, då föräldrarnes oinskränkta inflytande måste upphöra, hvartill äfven
komma de betänkligheter, som möta mot föräldrars rätt att genom sina barns upp¬
fostran i annan trosbekännelse än den, hvartill de i dopet blifvit upptagne, betaga
dem de medborgerliga förmåner, som våra lagar ensamt åt svenska kyrkans med¬
lemmar förbehålla. Med afseende härå och då dessutom ett stadgande, att föräl¬
drars öfvergång skulle draga deras förut födda barn med sig, komme i strid med före¬
skriften om viss ålder såsom vilkor för hvarje i svenska kyrkan upptagen medlems
rätt att derifrån utträda, har jag ansett förslagets bestämmelse, att barn, hvars båda
föräldrar först efter barnets födelse skilja sig från statskyrkan, skall fortfarande an¬
ses tillhöra denna kyrka, icke böra undergå någon förändring, utan såsom regel bi¬
behållas, helst med den åt konungen lemnade rättigheten alt medgifva öfvergång
från statskyrkan äfven vid tidigare ålder, än den i allmänhet bestämda, tillfälle i
allt fall vore alt i särskilda fall fästa afseende å mera ömtåliga familj-förhållanden.
Deremot har jag trott föreskriften för det fall, att blott endera af makarne, efter
ingånget äktenskap, till annan trosbekännelse öfvergått, kunna och böra modifieras
till närmare öfverensstämmelse med hvad som redan är stadgadt om barn af sådana
blandade äktenskap, der makarne vid giftermålet äro af olika religion, samt sålunda
ansett ett efter ena makans öfvergång framfödt barns uppfostrande i fadrens eller
modrens religion böra bero på föräldrarnes öfverenskommelse och derom före barnets
dop afgifna förklaring.
Hvad åter angår föreskrifterna om ofvanomförmälda barns uppfostran i den
rena evangeliska läran och om den tillsyn, derå borde hållas, så hafva dessa före¬
skrifter blifvit ur det omarbetade förslaget uteslutna, såsom icke egentligen tillhö¬
rande omfånget för ifrågavarande lag och derjemte mindre behöfliga med afseende å
hvad i den delen i allmänhet finnes stadgadt.
Slutligen hafva, för att fylla några brister i förslagets fullständighet, tre §§
blifvit, tillagda, nemligen den sjunde om böters fördelning och förvandling, den
åttonde om forum för de enligt författningen anställda åtal, samt den nionde, sorn
bestämmer att de nya stadgandena ej må gälla till rubbning af hvad grundlagen
innehåller.
38
Kongl. Majlis Nåd, Prop. M 104.
Någon tvekan har väl egt rum om behöfligheten af sistnämnda §, och fråga
har uppstått, huruvida det ej kunde vara lämpligare att, ulan något stadgande i
ämnet, öfverlemna åt domaren att pröfva i hvad mån 1 Kapitlet 4 § Missgernings-
Balken, som i Tryckfrihetslagen åberopas, skulle äfven efter dess nu föreslagna
upphäfvande tjena lill efterrättelse vid Tryckfrihetslagens tillämpning; men en sådan
utväg har jag icke ansett mig kunna tillstyrka. I detta, likasom i åtskilliga andra
likartade fall, der grundlagen för en deri upptagen och karakteriserad förbrytelse
hänvisar till den bestraffning, som finnes bestämd i en viss § af allmänna lagen,
skulle det, efter min tanke, leda lill en allt för stor osäkerhet i lagskipningen, om
det, efter samma §:s upphäfvande, utan att något nytt stadgande, såsom bestämdt
motsvarande, blifvit satt i dess ställe, öfverlemnades åt domarens eget skön att an¬
tingen tillämpa det upphäfda lagrummet, eller sjelf utleta den nya lag, som på för¬
brytelsen bör användas. Det torde ej gifvas annan utväg, än den, som lagbered¬
ningen ock vid afgifvande af sitt förslag lill ny strafflag ansåg som den rälta, nem¬
ligen alt vid alla så beskaffade förändringar af allmän lag, hvarigenom ett äldre i
grundlagen åberopadt stadgande upphäfves, utan att genom ett bestämdt motsvarande
ersättas, uttryckligen förklara, att grundlagens bestämmelser förblifva orubbade intill
dess statsmagterna kunna komma öfverens att lämpa dem efter allmänna lagens
förändring.
Denna grundsats har äfven blifvit följd i det förslag till ny lag om förfalsk¬
ningsbrott och bedrägeri, hvarom Kongl. Proposition vid innevarande riksdag
blifvit aflat en; och den synes alltså desto hellre böra följas jemväl i detta förslag,
som hänvisningen till grundlagens bestämmelser icke blott syftar på ofvannämnde §
i 1 Kapitlet Missgernings-Balken, hvars upphäfvande blifvit föreslaget, utan äfven
på det särskilda förfarande vid tryckta skrifters åtalande, som tryckfrihetslagen stadgar.
På grund af hvad jag sålunda i underdånighet anfört och då jag anser de
anmärkningar emot vissa delar af förslaget, som för öfrigt i Högsta Domstolen
förekommit, icke böra till några förändrade stadganden (öranleda, hemställer jag att
Eders Kongl. Maj:t täcktes bifalla, att Proposition i ämnet må till Rikets Ständer
aflåtas, i enlighet med ett af mig nu uppsatt förslag dertill.»
Sedan detta förslag till Pioposition härefter blifvit uppläst, förklarade Justitie—
Rådet Alexanderson sig instämma i hvad Justitie-Stals-Ministern hemställt.
Justitie-Rådet Backman åberopade det yttrande, han förut i Högsta Domstolen
afgifvit.
Stats-Rådet Anjou afgaf sin särskilda mening, så lydande: «Dä i den för fä¬
derneslandets framtid vigtiga fråga, som nu underställes Eders Kongl. Maj:ts pröf¬
ning, jag icke kan frångå den öfvertygelse, som nekar mig att tillstyrka det ifråga¬
varande lagförslagets godkännande, får jag underdånigst framlägga de skäl, på hvilka
denna öfvertygelse grundar sig.
i
Kongl. Maj:ls Nåd. Prog. M 1Ö4.
Genom godkännande af Upsala mötes beslut år 1593 uttalade och godkände
svenska folkel den frän föregående tider ärfda, och, såsom man tyckte sig finna, af
nyare erfarenhet bekräftade grundsatsen, att kyrklig enhet borde upprätthållas ibland
statens medlemmar. »Man hade», heter det i nämnde mötes beslut, »både af exempel
»så väl som af förfarenheten både uti främmande land såsom eljest förnummit in-
»genting skadligare vara uti något konungarike än tvist och oenighet, och intet
»nyttigare och gagneligare eller det som mera förbinder hjertan tillsamman än
»sämja och enighet och särdeles i religionen.»
Denna grundsats förenade sig med en annan, af kyrko-reformationen framkallad
och inom Tysklands rättsförhållanden redan vid medlet af sextonde århundradet er¬
känd och genom fördrag befästad samt sedan genom Westfaliska freden under Sve¬
riges inflytelserika deltagande erkänd inom europeiska statsförbundet, nemligen den,
att hvarje stat eger frihet alt sjelfständigt och oberoende af andra bestämma den
kyrkliga trosbekännelse, hvilken den ville omfatta eller såsom sina medlemmars god¬
känna, dock under förbehållen frihet för de undersåter, som hade annan kyrklig
tro, alt få ur landet utflytta.
Spridningen af protestantismens läror hade likväl framkallat förhållanden, som
vållade att genomförandet af dessa grundsatser icke blef allestädes möjligt. Vid och
efter den tid, då, efter den första skakningen genom reformatorernas predikan, ro¬
merska kyrkan börjat återvinna sans och fasthet, hade inom en stor del af Europa
olika trossamfund vunnit hvarje ett större antal anhängare, än att någotdera kunde
tillintetgöras. Sedan blodiga förföljelser och borgerliga krig, som flerestädes rasat
inom ländernas egna sköten, visat fruktlösheten af alla bemödanden att återställa
kyrklig enhet, föreskref nödvändigheten religiös tålsamhet såsom statsgrundsats.
Denna nödvändighet gjorde sig gällande inom medlersta Europa och England,
då deremot Yest-Europas sydligaste delar uteslutande hemföllo till den genom Tri-
dentinska Mötet stadgade romerska kyrkan, men Skandinaviska Norden, jemte delar
nf Tyskland, uteslutande upprättade den Evangelisk Lutherska.
Inom de länder, hvilkas innevånare delat sig i olika kyrkliga partier, bestäm¬
des för dessa en olika andel i borgerliga rättigheter, likasom ock större eller mindre
frihet till offentlig gudstjenst. Dessa förhållanden berodde af de särskilda kyrko-
partiernas politiska makt och förändrade sig i mån af denna, som var förnämsta
häfstången för staternas inre rörelser, så att i sednare hälften af sjuttonde århun¬
dradet inom Frankrike den frihet, som varit protestanter medgifven, helt och hållet
tillintetgjordes, under det vid samma tid i England protestantiska trosbekännelser,
som länge förgäfves bekämpat hvarandra, nödgades sins emellan dela åtnjutandet,
ehuru i större eller mindre mån, af borgerliga och kyrkliga rättigheter och friheter,
men ifrån allt vidare än fördragsamhet såsom Engelska kronans undersåter uteslö¬
tos Romerska kyrkans fåtaligare och vanmäktigare anhängare.
40
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. Ni 104.
Religionsstriderna i Frankrike, England och Nederländerna framkallade efter
hand theorier om statens fullkomliga obehörighet alt befatta sig med sina medlem¬
mars religiösa och kyrkliga angelägenheter och om hvarje medborgares frihet att
utan intrång i sina borgerliga rättigheter sluta sig till hvilket kvrko-samfuod han för
godt funne, eller att ställa sig utom förbindelse med hvarje sådant samfund. De,
som dervid erkände att staten dock måste godkänna vissa sedliga bud såsom grund¬
val för statens egen tillvaro och dess bestånd, ville dock nöja sig med det obe¬
stämda och obestämbara af sedliga grundsatser utan religiös grundval. En sådan
kunde dessa theorier icke ega, utom hos den för allt yttre likgiltiga qväkare-sektcn,
och till en del bland partier af den protestantism, den reformerta, inom hvilken
begreppet af kyrklig enhet har mindre betydelse, och som derföre i sin beröring
med romersk-katholsk eller evangelisk-luthersk bekännelse alltid verkat till upplö¬
sande af den enhet, hvilken i dessa bekännelser, ehuru vidt skiljda do så väl för
öfrigt som i denna läropunkt äro, är ett gemensamt väsentligt grunddrag. Ingen¬
städes inom Europa upptagne såsom slatsgrundsatser, om icke för korta tider från
1789 och 1848, hafva de bidragit att gifva styrka åt fordran på alla, åtminstone
kristna trosbekännelser lika rätt i borgerligt hänseende, hvilken rätt ock i sednare
tid börjat allmännast medgifvas inom de länder, hvarest olika kyrko-samfund bestått
ifrån äldre tider och åt fordran på frihet från kyrkliga enhetens band i de länder,
hvarest denna enhet ifrån reformationstiden bibehållits.
Denna fråga är nu väckt i afseende på Sverige. Den synes vara af den vigt
för fäderneslandets framtid, att jag gerna önskade i främmande länders erfarenhet
finna en ledning för omdömet om dess sannolika följder för mitt fädernesland.
Men jag söker förgäfves något exempel, som framvisar fullt motsvarande och stad¬
gade förhållanden, för alt kunna i detta fall upplysa och leda. Mot en tillämpande
jemförelse mellan svenska förhållanden och Nordamerikanska Fristaternas framstå
många betänkligheter. Det sydligaste Vest-Europa kan icke, alldraminst under den
jäsande oro, som nu under bemödanden att ombilda stat och kyrka upprörer dess
folk, gifva en sådan ledning. Från medlersta Europas länder kan den icke hemtas,
då inom dessa allt ifrån reformationstiden qvarstått en stam af olika kyrkliga be¬
stämmelser, och derföre, sedan efter långvarig borgerlig oro förhållandena hunnit
sätta sig, nödvändigheten måst göra religionsfriheten till statsgrundsats. Denna
frihets utvidgande och kyrkoförhållandenas ordnande i sednaste tider äro dels allt
för nya att hafva hunnit bära frukt, och dels gifva, med hänseende till protestan¬
tismens ställning och utsigter, föga uppmuntrande föredömen.
Det vigtigaste och lärorikaste föredömet vore att hemta från Norrige och
Danmark, från de folk, som äro våra stamförvandter och hos hvilka reformationen
medförde, likasom i Sverige, Evangelisk Lutherska kyrkans uteslutande rätt inom
staten. Men den erfarenhet, sorn hunnit samlas sedan år 1845, då utvidgad re¬
ligionsfrihet
Kongl. Majils Nåd. Prop. Ål 104.
ligionsfrihet sladgädes i Norrige, eller år 1848* då oinskränkt frihet medgafs i
Danmark, torde icke vara tillräcklig, att derpå grunda några slutföljder; helst som,
oaktadt de mångå likheterna i folklynnet och kyrkliga förhållanden, äfven olikheterna
så väl i dessa som borgerliga hänseenden äro nog stora för att ej tillåta full jem-
förlighet och dessutom ej äunu kan med säkerhet beräknas i hvad mån väntan på
enahanda beslut i Sverige kunnat fördröja den verksamhet, som inom grannländerna
varit färdig att utveckla sig; och slutligen äfven röster ifrån dessa länder ännu ut¬
trycka farhåga för följderna af hvad som skett.
Svenska folket omfattade icke genom tvångsmakt utan genom enhälligt och
fritt beslut år 1393 den grundsats, sorn fordrar kyrklig enhet. Blodig förföljelse
eller inbördes krig hade icke varit medel för åstadkommande af denna enhet, hvil¬
ken dock var så fullständigt vunnen, att året derefter icke flere än tolf svenske män
voro kände, hvilka ej voro med det öfriga folket endrägtiga i religiös tro.
Ifrån denna tid, under konungarne Carl IX och Gustaf II Adolf, hvilken sist¬
nämnde, oaktadt sin kamp för trosfrihetens sak, dock med oblidkelig stränghet uppe¬
höll grundsatsen om kyrklig enhet bland sina i Sverige infödde undersåtar, utbil¬
dade sig den lagstiftning i afseende på affall från den rena evangeliska läran, sorn,
sednast stadgad genom kyrkohagen af år 1686 och allmänna lagen af år 1734,
ännu är gällande.
Dessa lagar hafva bibehållits oförändrade, men under tidétt har dén förändring
Skett, dels att i sjuttonde århundradet fri religionsöfning medgafs de trosbekännare
af Grekisk katbolska kyrkans tro, som genom fredsslut med Ryssland blifvit svenska
undersåter, dels att genom Kongl. Kungörelsen den 27 Augusti 1741 medlemmar
af engelska och reformerta kyrkan, hvilka nedsatte sig i Sverige, försäkrades om fri
religionsöfning, rättighet att i Sjöstäderne, utom Carlskrona, uppbygga och hafva egna
kyrkor, samt åtnjutande af alla öfriga förmåner, hvaraf alla andra undersåter hade
att sig hugna, och att genom Kongl. Kungörelsen den 24 Januari 1781 tillförsäk¬
rades, under bestämda förbehåll och inskränkningar, åt öfriga främmande trosför-
vandter religionsfrihet jemte rätt att i riksdagsmannaval deltaga, dock utan att vara
valbara. Rörande mosaiske trosbekännares rättigheter och skyldigheter inom riket
hafva ifrån år 1782 särskilda reglementen och stadganden blifvit utfärdade.
Dessa friheter, medgifna utländningar, Sorn till riket inflyttat, öfvergå äfven till
deras barn. Derigenom har uppstått en klass af svenska medborgare, sorn icke be¬
känner sig till den rena evangeliska läran, men likväl åtnjuter, under vissa inskränk¬
ningar, borgerliga rättigheter. Den grundsats, som fordrar kyrklig enhet bland sta¬
tens medlemmar, är derigenom till en del upphäfd, men är dock hufvudsakligen be¬
varad genom stadgåndena att inga civila eller domäre-embeten få besättas med andra
än bekännare af rena evangeliska läran och att endast sådane eller reformétte ega
riksdagsmannarätt, samt derigenom att antalet af främmande trosförvandtor, som äro
Bih. lill R. St. Prol. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 15 Haft. 6
42
Kongl. Maj: t k Nåd. Prop. JYl 404.
svenske undersåter, icke under närvarande förhållanden kan annat än blifva högst
obetydligt i jemförelse med rikets öfriga folkmängd.
De förhållanden, som hittills egt rum alltifrån den tid svenska folket först ut¬
tryckligen bestämde sin protestantiska trosbekännelse, skola deremot väsentligen
förändras genom det utvidgande af religionsfrihet, hvarom nu är fråga.
Man kan nemligen härvid icke förbise, att andra trosförvandters antal kan
komma att genom affall från de'n rena evangeliska läran betydligt tillvexa.
Jag vågar ej dela den tillförsigt, som anser fullkomlig trygghet i detta afseende
vara gifven genom svenska folkets fast grundade tillgifvenhet för den tro, till hvilken
det i tre århundraden bekännt -sig, för hvilkens besittning det blödt i långvarig
kamp, då yttre våld hotade dess bestånd, den tro, som genom enhetens och den
fasta bekännelsens styrka gifvit det fåtaliga och på yttre hjelpmedel ej rikt lottade
folkets verksamhet icke så ringa vigt i bestämmandet af den nyare tidens skickelser.
Att dela denna tillförsigt förbjuder mig så väl uppmärksamheten på förloppet af
svenska kyrkans reformation och på det egna skick, som tillhörer denna kyrka, som
aktgifvandet på svårigheterna att kunna mota ett verksamt och väl ordnadt om¬
vändelsenit, när det leder till ett tillåtet mål, äfven om proselytmakarens egen verk¬
samhet är oloflig, och aktgifvandet på den tidsandans riktning, som inom det reli¬
giösa området allt mera uppenbarar sig och hvarom flerestädes de sednare årens
händelser bära vittnesbörd.
Ehuru jag ej kan anse likgiltigt om den lära, hvilkens sanning hvilar på den
fastaste grund, må genom de öppna eller hemliga medel, som kunna stå omvän¬
delsenitet till buds, undanryckas eller undansmygas svenska folket, eller genom läro-
strider förlamas i sin verksamhet eller förvirras genom feberaktiga ansträngningar,
så fäster jag likväl härvid ej min uppmärksamhet vid behofvet af skydd för kyrkan,
hvilket ock hufvudsakligen beredes genom andra medel än borgerliga lagens straff¬
hot. Men en vigtig anmärkning synes mig återslå med hänseende till frågan om
statens lugn och trygghet.
Man antager nemligen att den rena evangeliska läran och närvarande sam-
hälls-förhållanden skola fullkomligt betryggas derigenom att statens offentliga tros¬
bekännelse blifver oförändrad, alldenstund vissa embeten, tjenster och rättigheter så¬
som hittills förbehållas endast rena evangeliska lärans bekännare, och allt proselyt¬
makeri förbjudes. Förhållandet blifver dock väsentligen olika det närvarande. Nu
äro de svenske män, som genom sin kyrkliga bekännelse äro utestängda från vissa
rättigheter, embeten och tjenster, endast sådane, som likväl genom medborgarerätt
och fri religionsöfning vunnit förmåner, dem de förut ej egde, ega allt hvad de
eller deras fäder vunnit. Men genom öfvergång från rena evangeliska läran komme
att bildas en klass af medborgare, som för sin kyrkliga bekännelses skull förlora
den fulla medborgarerätt, som de och deras fäder egt. Skäl torde icke saknas att
befara, det derigenom skola framkallas missnöje och split äfven inom andra områden
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 104.
45
än kyrkans, och ett sträfvande att återvinna det förlorade, som, så länge det möter
motstånd, kan blifva al vigtigt inflytande på de offentliga angelägenheternas gång,
äfven om denna icke för öfrigt skulle, vid ett allmännare upplifvande af religiösa
och kyrkliga intressen, lida ett för en mindre stat stundom ganska betänkligt in¬
flytande af dessa intressens bemödanden att bestämma allmänna beslut och åtgärder
efter sina olika åsigter och sympatier.
Då det stundom vid offentlig undersökning af ifrågavarande ämne blifvit yttradt,
att en förändrad lagstiftning inom Sverige, i afseende på afTall från den rena evan¬
geliska läran, vore ett den moderna civilisationens oafvisliga kraf och vore af pro¬
testantismens egen beskaffenhet, såsom bekännelse af trosfrihet, ovilkorligen påkallad,
torde det tillåtas mig anföra de skäl, som neka mig att med anledning af dessa
yttranden förändra min öfvertygelse.
Det sednare yttrandet innebär ett ogillande af den grundsats om kyrkans enhet,
som inom Sverige varit lika länge hyllad, som den oförändrade Augsburgiska be¬
kännelsen varit svenska folkets trosbekännelse. Antingen har då, så vida det till¬
hörer protestantismens väsende att fordra kyrklig frihet inom det borgerliga sam¬
hället, svenska folkets trosbekännelse intill denna dag icke varit protestantisk, och
träffas således icke af yrkandet att denna grundsals må erkännas såsom ett ovil—
korligt protestantismens kännetecken, eller ock har det folk, som räknar bland sina
ärofullaste minnen sin segerrika kamp för trosfrihetens sak, icke derföre varit opro¬
testantiskt till sin kyrkliga tro att det oafbrutet och äfven under denna långvariga
strid, i hvilken det offrade sina ädlaste krafter, vidhållit lagen om kyrklig enhet,
fastän det erkänt trosfrihetens grundsats genom medgifvande af religionsfrihet, om
ock ej alltid aktadt af det ovisa nitet, åt dem, som vid deras lands införlifvande
med Sverige eller deras egen bosättning derstädes medfört annan fäderneärfd eller
sjelfvald tro.
Den rena evangeliska läran, sådan den uti Augsburgiska bekännelsen redan år
1530 är antagen och förklarad, förnekar kyrkans rätt och befogenhet att genom
yttre våld uttvinga bifall till dess tro. Men grundsatsen om kyrklig enhet eller om
trosfrihet bland statens medlemmar är icke en kyrklig grundsats: den sednare skulle,
såsom sådan inom protestantismen endast kunna tillhöra den art deraf, som så väl
i predikan som handling redan tidigt förklarade öppet våld lillåtligt emot den rege¬
ring, som icke medgaf denna frihet.
Men äfven om man erkänner kyrkliga enhetens företräde för främjandet af
kyrkans eget ändamål att helga och saliggöra, så är dock trosfrihetens grundsats ej
derigenom förnekad att man medgifver åt staten rätt och frihet att bestämma hvil¬
ken kyrklig tro den fordrar af medborgarne. Denna frihet och rätt utöfvade svenska
folket, då det, enhälligt och fritt, omfattade den rena evangeliska läran, och genom
återtagande af medborgerliga rättigheter ifrån den, som öfvergår till annan tro, söker
u
Kongl, Majis Nåd- Prop. M 104.
1 rygghet så väl emot de affälligas vanliga proselytmakeri-ifver, som emot deras
ifrån det öfriga folkets skiijda kyrkliga och stundom äfven politiska intressen.
Om man, såsom det i de inom Eders Kongl. Maj:ts Högsta Domstol afgifna
utlåtanden antydes, får antaga denna enhet vara mest befrämjande både kyrkans och
statens ändamål, så är visserligen i dess upprätthållande, der det kan ske, ingen
förnekelse af evangelisk Lutherska protestantismens tro och lära.
Men att vidhålla denna statsgrundsats kan icke strida mot civilisationens for¬
dringar, så vida ej mpn med dessa vill förstå de åsigter och grundsatser, hvilka i
samma fråga gjort sig gällande såsom resultat af de mäktigare folks historiska lif,
hvilka omständigheterne nödgat att inom staten erkänna särskilda trosbekännelsers
lika eller olika bestämda rätt. Men då dessa åsigter och grundsatser endast äro
inom den allmänna bildningens och den kyrkliga ordningens område praktiska slut¬
följder of dessa folks historiska utveckling, såsom de hos oss gällande förhållanden
äro det af vårt folks historiska lif, så lära de just derföre icke kunna göra anspråk
på allmän och ovilkorlig giltighet.
De hafva ock, dessa åsigter och grundsatser, en så olika omfattning både inom
tbeoriens område och i tillämpningen på verkliga förhållanden, att det ej är lätt att
bestämma hvad som egentligen skulle vara civilisationens fordran. Anser man denna
vara den, att staten må förklaras helt och hållet obehörig att fästa något afseende
vid medborgarens religiösa trosangelägenbeter, så faller utom civilisationens område
hvarje anordning af kyrkliga angelägenheter, genom hvilken friheten inskränkes.
Detta blefve då fallet med alla inom Europas statsrätt nu bestående förhål¬
landen, genom hvilka, med åtnjutande af större eller mindre mått af medborgerliga
rättigheter, åt medborgaren är medgifvet endast fritt val mellan vissa af staten på
förhand erkända och inom densamma bestående kyrko-samfund, eller genom hvilka
borgerliga rättigheter utan inskränkning tillerkännas en viss kyrkas medlemmar, men
blott en inskränktare rätt är medgifven andra kyrko-samfund eller åt medborgare,
som ej ansluta sig till någon kyrka. Men erkänner man dessa olika förhållanden
alla hafva rum inom civilisationens område, hvilket ock måste vara fallet då blott
en inskränktare frihet hos oss är ifrågasatt att hos oss medgifvas, så kan jag ej
anse det vara ett öfvermått af inbilsk sjelfkänsla, om svenska folket skulle anse sig
ega nog stor andel i verklig civilisation, för att anse sina häfdvunna grundsatser i
detta hänseende utgöra, äfven de, en gestaltning af kyrkliga förhållanden inom civili¬
sationens område, om oek af ofvananmärkta orsaker denna gestaltning är för när¬
varande något olika med mäktigare länders.
Visserligen undfaller mig icke den olikhet, som numera eger rum emellan
Sverige och andra länder deruti, att i Sverige fortfar förbudet mot öfvergång från
rätt evangelisk lära till annan bekännelse, vid äfventyr att förlora ej blott fulla med¬
borgerliga rättigheter, utan ock sjelfva rättigheten att tillhöra detta fädernesland.
Men emellan den lagstiftning, som borttager en del af borgerlig frihet och rätt,
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 104.
och den som helt och hållet borttager den, när det sker af skal, som sjelfva ej
äro en förnekelse af menskliga odlingens intressen, äfvensom emellan den, som för
statens trygghet eller dess möjlighet att uppfylla sitt ändamål, anser nödigt att fordra
en viss kyrklig trosbekännelse af folkets riksdags-ombud och statens embets- och
tjenstemän, och den som anser, så länge nödvändigheten ej annat föreskrifver, skäl
vara att bevara folkets kyrkliga enhet, kan jag ej finna skillnaden så stor, att den
skulle utgöra gränsskillnaden mellan civilisation och barbari.
Kan man ådagalägga att våra kyrkliga förhållanden, för hvilkas tillvaro mången
med folkens inre lif och odlingshistoria bekant främling och svensk man prisat oss
lyckliga, vållat vårt efterblifvande vid civilisationens framsteg, så att kristlig, veten¬
skaplig, konstnärlig bildning, åkerbruk, bergsbruk, handel och näringar derigenom
hämmats i sin utveckling, så skulle visserligen stora betänkligheter derigenom fram¬
kallas. Men då jag afräknar den sednare utveckling, som i allmänhet tillhört Norden,
så kan jag icke, allraminst vid betraktande af vår närvarande ställning och utsig—
terno för den närmaste framtiden, öfvertyga mig om tillvaron af ett sådant hinder.
Likväl torde ett af Sveriges lagstadganden rörande affall ifrån rätt evangelisk tro och
lära böra förmildras till öfverensstämmelse med förhållanden, som äfven inom Sverige
vunnit allmänt erkännande.
Då affall ej kan betraktas såsom förräderi eller brott emot samhället; då gäl¬
lande lag ej förbinder rättigheten att taga arf inom Sverige med egenskapen att
vara svensk undersåte, och i sednare tider Sverige, genom afstående af jus detractus,
synes i ännu vidsträcktare mån hafva erkänt denna frihet att njuta arf inom Sveriges
rike, så synes ock stadgandet, som ifrån denna förmån utesluter affälling från rätt
evangelisk lära, böra ändras till öfverensstämmelse med dessa allmänna grunder.
Men om det måste såsom otvifvelaktig! antagas att en vidgad religionsfrihet
redan är fastställd genom Regerings-formens § 16, så måste hvarje betänklighet
vika lör den redan gällande grundlagens bud. Då denna <§, genom hvilken man
velat förekomma hvarje konungens godtyckliga, för personlig frihet och säkerhet
vådliga åtgärd, redan i siua flesta delar förefinnes i föregående Regeringsformer
alltifrån 1719 — då de år 1809 tillagda ord, som skulle innebära en försäkran om
utvidgad religionsfrihet utöfver hvad som då egde rum, hafva tillräcklig förklaring
genom den sednare än närmast föregående Regeringsform af år 1772 utfärdade
Kongl. Kungörelsen af den 24 Januari 1781, i hvilken med kanske ännu mera
omfattande ordalag tillätes wunder en fri och otvungen religionsöfning en fullkomlig
samvetsfrihet», utan att dessa ordalag hindra stadgandet af de inskränkningar, som
i samma kungörelse förekomma ■— då lagskipningen och, intill och med sistförfiutnu
riksdag, Rikets Ständers beslut rörande väckta förslag om utvidgad religionsfrihet
allt ifrån Regerings-formens antagande icke ansett denna § kunna så tolkas, att
den innebure ett stadgande om religionsfrihet i vidsträcktare mån än den enligt
allmän lag och särskilda författningar är inom landet medgifven, så att således §
46
Kongl. Maj:Is Nåd. Prop. M 10-1.
ville hindra det Konungen skulle tvinga någons samvete, såsom den ville hindra
honom att någons frid i dess hus störa eller störa låta, — dä det kunde leda till
vådliga följder, om i något grundlagens bud sednare inlägges en annan, eller vid¬
sträcktare betydelse än långvarig häfd deråt gifvit — då uti den till stöd för en
vidsträcktare tydning af denna § ofta åberopade diskussionen vid riksdagen åren
1809 och 1810 rörande denna fråga och Konstitutions-Utskottets svar å Preste-
ståndets återremiss af grundlags-förslaget, intet enda ord förekommer om affall från
den rena evangeliska läran, utan man ännu mera synes hafva tänkt på bibehållan¬
det af Kongl. Kungörelsen af den 24 Januari 1781, än på utvidgad religionsfrihet,
— då samma Rikets Ständer, som genom 16 § af Regerings-formen skulle hafva stad¬
gat utvidgad religionsfrihet, likväl i Tryckfrihets-förordningen fastställde allmänna
lagens stadgande i Missgernings-Balken Kap. 1 § 4 såsom fortfarande giltigt, tinner
jag af dessa skäl, jemte flera, som kunde tilläggas, mig förhindrad att i denna tyd¬
ning af oftanämnde grundlags § instämma.
När dertill kommer att den förändring, hvarom fråga är, är af särdeles öm¬
tålig och grannlaga beskaffenhet, och jag derföre helst skulle önska den icke väckt
förr än hos svenska folket en afgjord benägenhet att den omfatta sig visat, men
jag finner att ännu vid sednaste riksdagar förslag derom, gjorda af enskilda riks¬
dagsmän, förfallit genom riksdags-beslut, måste jag med Eders Kongl. Maj:ts Högste
Domstol instämma i underdånigt afstyrkande af ifrågavarande förslag till utvidgad
religionsfrihet, i hvad det rörer andra trosföi vandter än den rena evangeliska lärans
bekännare.
Hvad åter angår samma förslag i hvad det rörer rättighet för svenska kyrkans
medlemmar att sammankomma till gemensamma andaktsöfningar, torde Eders Kongl.
Maj:t nådigst tillåta mig anmärka det, efter min tanke, olämpliga deri, att stadgandet
derom intages i samma lagförslag, som det, hvari andra trosförvandters rätt till fri
religionsöfning bestämmes. Det förra stadgandet innebär icke den ringaste föränd¬
ring, upphäfver ingen enda föreskrift i gällande lag, utan är en ordningsstadga inom
evangelisk Lutherska kyrkan, för den rena evangeliska lärans bekännare. Svenska
kyrkan har aldrig ansett hvarje sammankomst till andaktsöfning utom den allmänna
gudstjensten vara oloflig, och staten har aldrig förbjudit sådana sammankomster, så
vidt de kunnat anses öfverensstämmande med kyrkans ordning, lära och bekännelse.
Den rättighet, hvarom nu är fråga, är således icke något nytt, såsom bade icke en
gång statskyrkans medlemmar åtnjutit den frihet dess grundsatser fordra, utan för¬
slaget afser endast att genom nya stadganden ordna denna frihet så, att den hvar¬
ken hämmas der den är loflig, eller må fortfara att ega rum der den icke kan
godkäunas.
Jag skulle således anse förslaget rörande nämnda rättighet till sammankomster
böra bilda en särskild författning.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. M 10S.
47
För öfrigt får jag i underdånighet tillstyrka, att i denna författning må intagas
uttrycklig föreskrift, att hvarje sådan sammankomst skall anmälas hos presten i den
församling, der sammankomsten hålles. Hans pligt att vaka öfver lärans renhet och
att skydda för förförelser oeh förvillelser synes ock medföra en rätt att hafva känne¬
dom örn sådana tillfällen, vid hvilka oliepröfvade lärare uppträda att meddela under¬
visning och väckelse inom hans omvårdnad.«
På Stats-Rådets öfriga ledamöters tillstyrkande täcktes Kongl. Majit gilla
ifrågavarande lagförslag, med de af Herr Justitie-Stats-Ministern nu till¬
styrkta förändringar och tillägg, samt befallde att Proposition i ämnet,
sådan den finnes detta protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. P. A. Hallbäck.
JfS 105.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Juni 1887, kl. 8 e. fil.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om upp¬
hörande af landsflykt såsom påföljd för brott; Gifven
Stockholms Slott den 30 Maj 1857.
Olämpiigheten af den i gällande lag för vissa brott bestämda straffpåföljd af
landsflykt eller förvisning från riket har redan länge varit insedd, och så väl lag-
kommittéen som lag-beredningen hafva uti de af dem utarbetade förslag till ny straff¬
lag ansett nämnde påföljd böra från straffarterna uteslutas. Hvad man mot den¬
samma anmärkt är, bland annat, att ett så beskaffadt straff, mer än andra, drabbar
den brottslige olika strängt, efter hans olika ställning i samhället eller inom familjen,
och att staten i afseende på straffets verkställighet göres beroende af andra staters
benägenhet att don till landsflykt dömde hos sig emottaga. Kongl. Majit, som re¬
dan tillförene, vid pröfning af lag-beredningens förslag, godkänt dessa skäl för lands-
förvisningsstraffets borttagande, har icke sedermera funnit anledning att från en så¬
dan åsigt afvika, och då Rikets Ständer jemväl, så vidt de hittills varit i tillfälle att
yttra sig öfver hvad i berörda hänseende blifvit af lag-beredningen föreslaget, i samma
åsigt instämt, har Kongl. Majit ansett lagens förbättring i denna del ej längre böra
Kongl. Majlis Nåd. Prop. M 1ÖS.
uppskjutas, helst den, utan rubbning af lägenh sammanhang i öfrigt, synes kunna
ske genom det ifrågavarande straffets utbytande mot viss tids frihetsstraff, der det
varit såsom ovilkorlig bestraffning för brott användt och således icke kan borttagas
utan att med annat straff ersättas.
Bland de brott, för hvilka den nu varande lagen ålägger landsflykt, förekom¬
mer emellertid äfven affall från den rena evangeliska läran, och något utbyte i detta
fall, mot annan bestraffning, kan icke lämpligen ifrågakomma, hvadan häruti hinder
möter för landsförvisningsstraffets fullkomliga afskaffande, så länge sådant affall i
lagen som straffbart anses. Uti Särskild till Rikets Ständer denna dag aflåten Pro¬
position har dock Kongl. Maj:t, på deri anförda skäl, ansett sig böra föreslå, upp-
häfvande af de lagstadganden, hvilka stämpla öfvergång till annan trosbekännelse
såsom brott; och det är alltså under förutsättning af Rikets Ständers bifall härtill,
som Kongl. Majit nu, efter att hafva i ämnet hört Högsta Domstolen, vill enligt 87
§ Regerings-formen föreslå Rikets Ständer att antaga en så lydande
Författning
om upphörande af landsflykt såsom påföljd för brott:
Landsflykt eller förvisning från Riket må ej vidare någon ådömas; skolande i
de fall, der sådan påföljd i gällande lag finnes såsom ovilkorlig bestraffning stadgad,
fängelse eller straffarbete från och med två öiånader till och med två år i stället
åläggas.
De i Högsta Domstolen och Stats-Rådet förda protokoll bifogas; och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. E. Gunther.
Utdrag
Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. Jtä 103.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-År ender, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol, Fredagen den 12 December 1856.
Närvarande:
Justi tie-R&den: Backman,
Grefve Snoilsky,
Hoffstedt,
Gyllenhammar,
Iggeström,
Roy,
Thyselius.
Revisions-Sekreteraren Berg föredrog i underdånighet:
Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss af den 21 sistiidne November, hvarmedelst blifvit
infordradt Högste Domstolens utlåtande öfver ett, till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning, inom Justitie-Deparlementet upprättadt förslag lill förordning angående
upphörande af landsflykt, såsom påföljd för brott, så lydande:
((Landsflykt eller förvisning från Riket må ej vidare någon för brott ådömas,
skolande i de fall, der sådan påföljd i gällande lag finnes såsom ovilkorlig bestraff¬
ning stadgad, fängelse eller straffarbete från och med två månader till och med
två år i stället åläggas.»
Och skulle handlingarne rörande detta ärende emellan Högsta Domstolens
ledamöter till uärmare granskning cirkulera.
Ex protocollo:
E. Helling.
Bih. till R. St. Prot. 1856 & 1857. i Sami. 1 Afd. Sl Band. 15 Haft. 7
so
Kongl. MajUs Nåd. Prop. M 10 S.
Utdrag af särskildt Protokoll öfver Justitie-Ärender, hållet uti Kongl•
Maj:ts Högste Domstol Fredagen den 16 Januari 1857.
Närvarande:
v f
Justitie-Råden: Backman,
Grefve Snoilsky,
Hoffstedt,
Gyllenhammar,
Iggeström,
Roy,
Thyselius.
Sedan Kongl. Majrt, enligt Not ur Stats-Råds Protokollet öfver Justitie-Depar-
tementets Ärenden den 21 November nästlidne år, behagat infordra Högste Dom¬
stolens utlåtande öfver ett, inom samma Departement upprättadt, förslag till För¬
ordning angående upphäfvande af landsflykt såsom påföljd för brott; samt nämnde
Förslag, jemlikt Högste Domstolens Beslut vid ärendets föredragning den 12 på¬
följde December emellan Högste Domstolens ledamöter cirkulerat; företogs nu om-
förmälda ärende till slutlig handläggning.
Högsta Domstolens fleste ledamöter förenade sig om det yttrande att bemälde
ledamöter, under förutsättning, att det i 1 Kap. 3 § Missgernings-Balken nu stad¬
gade förbud emot affall från vår rätta evangeliska lära varder, i öfverensstämmelse
med det förslag till författning om en utvidgad religionsfrihet, hvaröfver Högste
Domstolen förut i dag afgifvit utlåtande, upphäfdt, samt den i stället för lands¬
flykt uti nu förevarande förslag utsatta straffpåföljd således ej kommer att å dylikt
affall ega tillämpning, ej funno anledning till anmärkning emot ifrågavarande förslag.
Justitie-Råden Grefve Snoilsky och Hoffstedt tillstyrkte, att förslaget må varda
af Kongl. Maj:t bifallet.
In fidem:
N. A. Heurlin.
Kongl. Majlis Nåd. Prop. M 10S.
SI
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departements-ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott, Lördagen
den 30 Maj 1857, i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas,
Justitie-Råden Backman,
Alexanderson.
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern anmälde i underdånighet, att sedan
Kongl. Majit under den 21 November nästlidet år, jemlikt 87 § Regeringsformen,
infordrat Högsta Domstolens underdåniga utlåtande öfver ett inom Justitie-Departe-
mentet upprättadt förslag till förordning, angående upphörande af landsflykt, såsom
påföljd för brott, af följande lydelse:
så hade vid handläggning af detta ärende inom Högsta Domstolen den 16 sist—
lidne Januari yppats skiljaktiga meningar och, på sätt protokollet för samma dag
utvisade, Högsta Domstolens fleste ledamöter förenat sig om det yttrande att
Efter uppläsande häraf yttrade Herr Justitie Stats-Ministern, att som någon
anmärkning mot berörda förslag icke förekommit, ansåg han sig böra hemställa,
alt Kongl. Majit, med gillande af samma förslag, täcktes tillåta, att Proposition i
ämnet finge lill Rikets Ständer aflåtas, i enlighet med derom nu uppgjordt förslag.
På Stats-Rådets öfriga ledamöters tillstyrkande behagade Kongl. Majit,
med lagförslagets godkännande, anbefalla att Proposition derom, sådan
den finnes detta protokoll bifogad, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo:
C. P. A. Hallbäck.
Kongl. Maj Hs Nåd. Prop. Jlf 106.
M 106.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Juni 1857, kl. 8 e. ro.
Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition till Rikets Ständer an¬
gående ogift grinnås ratt att vid viss ålder vara myn¬
dig; Gifven Stockholms Slott den 30 Maj 1857.
Frågan huruvida ogift qvinna må af lagen tillerkännas rätt att efter uppnådd
viss ålder vara myndig har redan ofta varit å bane såsom föremål för Rikets
Ständers öfverläggningar och härigenom visat sig utgöra en af dessa samhällsfrågor,
som, en gång väckta, icke kunna tillbakavisas, utan måste lösas i öfverensstämmelse
med tidens fordringar. Med anledning häraf har Kongl. Majit funnit Sig desto
mer uppmanad att åt denna frågas lösning egna Sin uppmärksamhet, som Kongl.
Majit vid sista Riksdagen fann Sig icke kunna bifalla hvad Rikets Ständer då i
ämnet föreslagit.
Om än Kongl. Majit, med fästadt afseende å hvad i de flesta andra civilise¬
rade länder finnes antaget och stadgadt rörande qvinnans myndighet, icke kan miss¬
känna de anspråk, hon eger, att i allmänhet blifva erkänd som mannens jemnlike
i förmåga af den omtanka och mognad i förstånd, som erfordras för att sjelf råda
öfver sig och sitt gods, har Kongl. Majit likväl icke kunnat underlåta att äfven
taga i betraktande de betänkligheter, som alltid möta vid alltför stora och bråd-
störtade förändringar af uråldriga förhållanden, serdeles då dessa sednare höra till
de i samhället mera ingripande. Under den långa tidsföljd, som lagen hos oss
hittills — ehuru måhända mera sorn en förmån än som ett tvång — förklarat en
ogift qvinna af hvad ålder som helst böra stå under annans förmynderskap, har
den beroende ställning, hvartill hon i följd häraf för hela sin lefnad varit bunden,
icke kunnat undgå att utöfva ett mäktigt inflytande så väl på riktningen af hen¬
nes uppfostran och första bildning i ungdomen, som på hennes vanor och senare
utveckling i en mera framskriden ålder; och verkningarne häraf kunna ej med la¬
gens förändring genast försvinna. För att under sådana förhållanden den större
sjelfständighet, som aktningen för qvinnans rätt kräfver att lagstiftningen åt henne
bereder, och hvilken äfven påkallas af det friare deltagande i borgerliga yrken, som
våra näringslagar numera för henne öppnat, icke må för de ogifta qvinnorna sjelfva
blifva vådlig, fordras, att stegen på den nya banan med varsamhet uttagas; och
Kongl. Majit har derföre, jemte det tiden för ogift qvinnas rätt att vara myndig
ansatts ej böra inträda förr än vid fyllda tjugufem år, på sätt ock tillförene af
Kongl. Maj.ts Nåd. /'rop. JVs 106.
55
Lag-kommittéen varit föreslaget, funnit angeläget alt, oberoende af denna myndighet,
lagens stadganden om giftomannarätt förblifva oförändrade.
På dessa grunder, och då lagen torde böra åt de ogifta qvinnor, som sjelfva
vilja afsäga sig myndighetens utöfning, lemna uttrycklig anvisning om deras rättig¬
het härtill, samt det i sammanhang härmed synes lämpligt, att den nya författnin¬
gen ej blifver gällande förr än viss tid efter dess kungörande, vill Kongl. Maj:t,
efter att hafva i ämnet hört Högste Domstolen, till Rikets Ständers antagande fram¬
ställa en så lydande
Författning
angående ogift qvinnas rätt att vid viss ålder vara myndig:
Med ändring af 19 Kapitlet 2 § Ärfda-Balken och hvad för öfrigt i lag
eller särskilda författningar varit stadgadt i afseende på ogift qvinnas rätt att råda
öfver sin egendom, förordnas som följer:
Ogift qvinna, som fyllt tjugufem år, vare myndig att sig och sin egendom
sjelf råda och förestå; dock att härigenom någon ändring icke sker uti hvad all¬
männa lagen om giftomannarätt innehåller.
Yill ogift qvinna, som ofvannämnde ålder uppnått, afsäga sig myndighetens ut¬
öfning, gore derom anmälan hos den domstol, hvarunder hon i förmyndaremål ly¬
der, och varde af domstolen under förmyndare ställd.
Dessa stadganden träda i verksamhet från och med — — — månads bör¬
jan nästkommande år (ett år efter det författningen på samma dag blifvit i hela
riket kungjord).
De i Högste Domstolen och Stats-Rådet hällne protokoll bifogas; Och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra
OSCAR.
C. C. Gunther.
S4
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jfö 106.
Utdrag af särskildt Protokoll öfver ett Justitie-ärende, hållet uti Kongl
Maj:ts Högste Domstol Onsdagen den 22 Oktober 1856.
Närvarande:
Justitie-Råden: Engelhart,
Backman,
Schmidt,
Alexandersson,
Gyllenhammar,
Qvensel,
Roy.
Sedan Kongl. Maj:t, genom Nådig remiss den 29 sistlidne Juli till Högsta
Domstolen, för afgifvande af utlåtande, öfverlemnat, utom annat, jemväl ett i Ju-
stitie-Stats-Expeditionen upprättadt förslag till förordning angående förändrad ly¬
delse af 19 Kapitlet Ärfda-Balken, jemte andra lagrum, föredrog Revisions-Sekre-
teraren Berg i underdånighet nyssnämnde förslag;
Efter granskning hvaraf Justitie—Rådet Roy yttrade: att han för sin del i
underdånighet tillstyrkte, att Nådig Proposition i aila de ämnen förslaget innehåller
måtte till Rikets Ständer a (låtas, men hemställde, att med afseende å den blifvande
uppställningen af 19 Kapitlet Ärfda-Balken öfverskriften dertill, som nu i försla¬
get saknades, måtte erhålla samma lydelse som öfverskrilten till 11 Kapitlet i Lag-
Beredningens förslag till Ärfda-Balk, eller: »Om den, som myndig vara må.»
Då det i allmänhet ej syntes vara lämpligt att myndig person skulle ega att,
utan giltiga skäl, endast för egen beqvämlighet eller fördel, afsäga sig myndighets-
rättens utöfning och sålunda undandraga sig dermed förenade medborgerliga plig—
ter, såsom riksdagsmannakall, förmynderskap för omyndiga anförvandter och dylikt,
samt en sådan afsägelse äfven skulle kunna missbrukas till skada för andra, som,
utan kännedom deraf, med den i omyndighetstillstånd försatte inläte sig i aftal;
men ett undantag härutinnan åtminstone för närvarande, då på en gång en mängd
ogifta qvinnor, hvilka enligt hittills gällande föreställningssätt, vanor och uppfostran
ej voro beredda att om sina angelägenheter sjelfva taga hand, komma att blifva
myndiga, syntes vara för dessa nödigt, hemställde Justitie—Rådet vidare, att i 4 §
2 mom. ordet »någon» utbyttes emot »ogift qvinna.»
Till förekommande af den misstydning att qvinua må kunna vara förmyndare
i det uti 20 Kapitlet 4 § omförmäida fall, då Domarens förordnande för förmyn¬
daren ej erfordras, ansåg Justitie—Rådet det till 8 § af samma Kapitel föreslagna
sednare momentet böra gifvas denna lydelse: »Qvinna må ej heller vara förmyn¬
dare i annat fall än i 2 § här ofvan sagdt är.»
Kongl, Maj:ts Nåd. Prop. M 106.
55
i Då i händelse 19 Kapitlet 1 § Ärfda-Balken kommer att i öfverensstämmelse
med förslaget ändras, man kan blifva myndig innan han uppnått den för myndig¬
het i allmänhet stadgade ålder, ansåg Justitie-Rådet till följd häraf i 23 Kapitlet
4 § Ärfda-Balken det föreslagna uttrycket »man eller qvinna uppnått myndig ål¬
der» böra förändras till: »omyndig blifvit myndig.»
Den föreslagna lydelsen af 8 Kapitlet 1 § Giftermåls-Balken syntes gifva an¬
ledning till tvetydighet huruvida förmyndare eller giftoman eller dessa båda vöre
behöriga, att å /omyndig mös vägnar göra äktenskapsförord; och då det ej torde
vara lämpligt att utsträcka förmyndarens rätt i detta hänseende utöfver hvad ho¬
nom nu tillkommer, eller stadga, att man, som före 21 års ålder ingår äktenskap,
skulle behöfva förmyndarebiträde, i fråga om äktenskapsförords ingående, hemställde
Justitie-Rådet, att orden »vill det förmyndare eller giftoman å omyndigs vägnar»
utbyttes emot: »vill det giftoman å omyndig mös vägnar.»
Det i slutet af förslaget förekommande förklarande att, genom hvad deruti
vore stadgadt angående ogift qvinnas myndighet, någon ändring icke sker »i hvad
allmänna lagen angående giftomannarätt påbjuder och förmår», vore ej med verk¬
liga förhållandet fullt öfverensstämmande, enär genom den föreslagna lydelsen af
8 Kapitlet 1 § Giftermåls-Balken giftomannens rätt, att å mös vägnar göra äk¬
tenskapsförord, blifvit inskränkt till endast de fall då denna sednare är omyndig.
Omförmälde förklarande ansåg Justitie-Rådet derföre i stället böra innehålla, att
någon annan ändring icke skedde i Lagens stadgande om giftomannarätt, än som
genom den förändrade lydelsen af 8 Kapitlet 1 § Giftermåls-Balken blefve en
följd. — Och då det ej med visshet kunde på förhand bestämmas vid hvilken tid
ifrågavarande författning kan varda såsom lag utfärdad, men det syntes vara af vigt,
att de då omyndiga qvinnor, som till följd af densamma skulle komma att sjelfva
taga vård om sitt gods, dertill lemnades någon beredelsetid, ansåg Justitie-Rådet
tiden då de i författningen meddelade stadganden om ogift qvinnas myndighet borde
träda i verksamhet böra bestämmas till ett år efter författningens kungörande, som
då kunde ske samtidigt öfver hela riket.
Justitie-Rådet Qvensel utlät sig: »Bestämmelserna i förslaget kunna hänföras
under tre afdelningar, nemligen:
l:o. De som uteslutande röra qvinna, som hvarken är eller varit gift.
2:o. De som äro gemensamma för sådan qvinna och den, som varit gift,
äfvensom för man, och
3:o. Sådana, hvilka endast gälia man eller qvinna, som varit gift.
Den första afdelningens bestämmelser bestå deruti, att ogift qvinna skall vara
myndig då hon fyllt 25 år, dock utan annan rubbning i allmänna stadganderna rö¬
rande giftomannarätt, än att, då qvinnan är myndig, giftomanncn skulle vara obe¬
hörig att å hennes vägnar upprätta äktenskapsförord. Vid denna del af förslaget
har jag ingen annan anmärkning att göra, än att då äfven den myndiga qvinnan
86
Kongl. Majtts Nåd. Prop. J\s 106.
anses fortfarande behöfva giftomans biträde vid ingående af äktenskap, jäg icke
finner giltig grund att inskränka giftomanna-rätten i afseende å befogenheten att
göra äktenskapsförord.
Andra afdelningens bestämmelser innefatta:
a) ett förtydligande af nuvarande stadgandet, alt omyndig, som fyllt 15 år,
må sjelf råda öfver förvärfdt gods, hvilket förtydligande går derpå ut, att stadgan¬
det skulle gälla endast sådant gods, som genom eget arbete förvärfvas;
b) att den, som myndig är, skulle, äfven då han kunde vårda sitt gods, ega
afsäga sig myndighetsrättens utöfning;
c) inskränkning i nuvarande stadgandet i Förordningen den 7 Juni 1749,
rörande omyndighetstillståndets förlängning och
d) att qvinnan ej må vara förmyndare för andra än egna barn så länge hon
är enka.
Till tredje afdelningen höra stadgandena, att man vare myndig om han är gift
innan han uppnått 21 års ålder, att frånskiljd hustru anses i fråga om myndighet
lika med enka, och att förmyndare må göra äktenskapsförord å omyndig mans vägnar.
Nu ehuru mö, som anser sig ej kunna myndighetsrätten utöfva och derföre
önskar, att fortfarande stå under förmyndare, bör kunna få denna önskan uppfyld;
likväl och som efter min tanke stadgandet i 19 Kapitlet 4 § Ärfda-Balken är till¬
räckligt i detta afseende, samt de i öfriga ofvananförde föreskrifter vidrörda ämnen
hvarken stå i ovilkorligt sammanhang med förslagets egentliga föremål eller synas
vara af den vigt, alt särskild lagstiftning derutinnan, oberoende af en mera om¬
fattande lagförändring, påkallas, men deremot kunna lemna rum för olika meningar
och sålunda hindra förslagets framgång; alltså och då de redaktions-förändringar i
23 Kapitlet 4 § Ärfda-Balken och 6 Kapitlet 4 § Jorda-Balken, som i förslaget före¬
komma, jemväl torde utan våda kunna vid detta tillfälle förbigås, hemställer jag i
underdånighet, att den ifrågavarande nådiga Propositionen inskränkes tili Förordning
angående mös myndighet, hvarigenom, med ändring af 19 Kapitlet 2 § Ärfda-Balken
samt 4 Kapitlet 7 § Jorda-Balken, stadgas, att »mö vare myndig då hon fyllt 25
år»; dock att härigenom icke sker någon ändring i hvad allmänna lagen angående
giftomannarätt stadgar; och skulle denna förordning träda i verksamhet ett år efter
dess kungörande.
Justitie-Rådet Gyllenhammar instämde med Justitie-Rådet Roy, utom hvad
angick anmärkningen i fråga om 8 Kapitlet 1 § Giftermåls-Balken, i hvilket af¬
seende Justitie-Rådet, som lika med Justitie-Rådet Qvensel ansåg giftoman böra
ega att äfven å myndig mös vägnar göra förord samt trodde att angående förmyndares
rätt att för omyndig man sådant förord afsluta några vidare bestämmelser utöfver
hvad nuvarande lag innehåller om förmyndares rätt i allmänhet ej vara af behofvet
påkallade, för sin del tillstyrkte, att 8 Kapitlet 1 § Giftermåls-Balken, sådant det
genom Förordningen den 13 Juli 1818 lyder, måtte bibehållas oförändradt.
Justitie-
1
Kongl. Majlis Nåd. Prop. M 106.
S7
Justitie—Rådet Alexanderson anförde: »För ruin del linner jag ingalunda an¬
ledning till någon erinran emot det remitterade förslagets hufvudsakliga syftemål,
att ogift qvinna må vara myndig vid viss ålder, åt hvilken laglörändring jag tvert-
om, öfvertygad, att den skall få en välgörande inflytelse på den ogifta qvinnans
ställning, högeligen önskar framgång.
Men förslaget innefattar jemväl andra för denna fråga mer och mindre främ¬
mande bestämmelser, såsom : att, om mannen före uppnådd myndighetsålder gifter
sig, ban då blifver myndig; att en hvar, som är myndig, får hos domstolen afsäga
sig myndighetsrättens utölning och då blir berättigad att erhålla förmyndare-biträde;
att ej den omyndiges moder, så länge fadren lefver, ej eller frände eller förmyn¬
dare, så länge någondera af föräldrarne lefver, skulle ega hos domaren föra talan
om den omyndiges behof af fortfarande förmyndarevård; att qvinna ej skulle kunna
nämnas till förmyndare för annan än eget barn; och att giftoman ej skulle ega
att, å myndig qvinnas vägnar, afsluta äktenskaps-förord.
Hvad dessa bestämmelser angår, så anser jag ibland annat kunna anmärkas:
att Kongl. Maj:ts erforderliga tillåtelse för minderårig man att ingå äktenskap väl
förutsätter upplysning om de tillämnade makarnes försörjnings-utvägar, uti hem¬
mansbruk eller dylikt, men icke plägat anses vara eller, efter min åsigt, bör blifva
beroende af undersökning om ynglingens mognad för befrielse från förmyndares bi¬
träde; att myndig persons möjligen nyckfulla och utan allt behof gjorda afsägelse
af myndighetsrätten ej kan rättsenligt blifva skäl ålägga annan person att sköta den
förres angelägenheter, hvadan afsägelsen bör få till sin grund pröfvas af domaren,
i öfverensstämmelse med 19 Kapitlet 4 § Ärlda-Balken, då anledning ej är alt
befara, det någon, och aldraminst qvinna, som anser sig behöfva och begär för¬
myndares biträde, möter afslag härå; — att fader, likasom moder, kan vara af
sjukdom, bortresa eller annan orsak hindrad, eller, såsom lagen i 20 Kapitlet 4
§ Ärfda-Balken uttrycker sig, icke fallen, att anmäla omyndigt barns behof af för¬
längd förmyndarevård, i hvilken händelse barnets väl möjligen fordrar, att, på sätt
19 Kapitlet 4 § Ärfda-Balken samt Förordningen den 7 Juni 1749 nu medgifva,
andra personer må ega derom hos rätten göra framställning; — att det svårligen
kan inses, hvarföre enka, som är närmast att vara förmyndare för sina omyndiga
barn, skulle förbjudas att vara det för sina barnbarn, och så vidare, eller hvarföre
hustru, som kan blifva boets sjelfskrifne målsman, om mannen dör, icke skulle,
i händelse af mannens, genom sjukdom eller annorledes iråkade omyndighetstillstånd,
få, såsom hittills stundom skett, emottaga förmyndarevården, utan familjen nödgas
se sina angelägenheter lemnade i främmande händer, ehuru hennes skicklighet er¬
kändes och ingen kunde i högre grad än hon, såsom maka och mor, antagas vara
mån om boets gemensamma bästa; — samt slutligen att då, enligt förslaget, äfven
den myndiga qvinnan skulle fortfarande stå under giftoman, det icke väl öfverens-
Bih. lill R. St. Prot. 1856 (Sc 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Baft. 8
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M t06.
stämmer med lagsystemet, att för detta fall utesluta honom från befogenheten att
göra äktenskapsförord.
På grund häraf, och enär nu omförmälda bestämmelser icke hafva något oskilj¬
aktigt samband med hufvudfrågan, samt, äfven om de gjorda anmärkningarne skulle
anses vara utaf mindre vigt, härvid ändock torde böra tagas i betraktande, huru¬
som inblandning af flera särskilda ämnen uti ett lagförslag ofta medfört den följd
att, för en bifrågas skull, det hela fallit, finner jag mig föranlåten, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Justitie-Rådct Qvensel föreslagit, underdånigst hem¬
ställa, om icke den Nådiga Propositionen må inskränkas tillfrågan om ogiftqvinnas
myndighet vid viss ålder, då förslaget måhända kunde blifva af följande eller der¬
med likartadt innehåll,
att, med ändring af 19 Kapitlet 2 § Ärfda-Balken samt 4 Kapitlet 7
§ och 6 Kapitlet 4 § Jorda-Balken, det må varda förordnadt som följer:
Ogift qvinna vare myndig, då hon fyllt tjugufem år; kommande
hvad i Jorda-Balkens 4 Kapitel 7 § och 6 Kapitel 4 § om mö sägs,
att endast i afseende på omyndig qvinna vara gällande.»
Denna författning, hvarigenom ändring icke sker uti hvad allmänna
lagen om giftomannarätt stadgar, skall träda i verksamhet ett år efter
dess kungörande.»
Med Justitie—Rådet Roy förenade sig Justitie—Rådet Schmidt; hvaremot Ju-
stitie—Rådet Backman afgaf följande anförande:
4 §
lemnäs af mig utan anmärkning.
2 § i mom.
Då, vid den granskning af Förslag lill allmän civil-lag, som till följd af Kongl.
Maj:ts Nådiga befallning år 1827 inom Götha Hofrätt egde rum, fråga förekom,
angående ogift qvinnas myndighet vid 25 års ålder, deltog jag, såsom då varande
ledamot i nämnde Hofrätt, uti det yttrande, hvarigenom, på anförde skäl, antagande
af förslaget i nyssberörde fråga afstyrktes.
Jag har under den tid som sedermera förflutit icke funnit anledning frångå
denna min mening, och, med öfvertygelse, att ogift qvinnas sanna bästa säkrast be¬
tryggas genom nu i ämnet gällande föreskrifter, anser betänkligt, att såsom allmän
regel stadga, att ogift qvinna skall vara myndig vid 25 års ålder. För min del
tillstyrker jag derföre, att ogift qvinnas rätt att varda myndig förklarad må hädan¬
efter, som hittills, då hon derom ansöker, endast undantagsvis ifrågakomma, och då,
om skäl förefinnes, af Kongl. Maj:t på vanligt sätt medgifvas. Någon svårighet
härutinnan möter ej eller, då sökanden med bevis om stadga, god frejd och moget
förstånd visar sig vara skicklig att sjelf råda sig och sitt gods. Och om i detta
EongU Maj:U Nåd, Prop. JW 106. S8
fall man skalle anse kostnaderne härvid lägga hinder i vägen, kunde ju förordnas,
att ansökningar med bilagor i dessa frågor skulle vara fria från charta sigillata,
äfvensom den Nådiga resolutionen utan lösen meddelas. I följd häraf hemställer
jag att förevarande moment inå erhålla denna lydelse: ogift qvinna af hvad ålder
hon vara må, vare omyndig, der ej Konungen finner skäl henne myndig förklara.
2 § 2 mom.
Slutorden »ändå att hon den ålder ej uppnått» skulle efter min mening bortfalla.
3 §
lemnäs af mig utan anmärkning likasom
4 §:s l:a moment.
Hvaremot §:s återstående momenter, äfvensom öfriga föreslagna iagförändringar
skulle, enligt hvad jag här ofvan yttrat, icke erfordras, vidare än det tillägg vid 8
Kapitlet 4 § Giftermåis-Balken, som, för tydlighets skull, synes böra meddelas
derom, att äktenskapsförord skola, å omyndig manspersons vägnar, af dennes för¬
myndare ingås.
Justitie—Rådet Engelhart åter instämde uti det af Justitie-Rådet Roy afgifne
yttrande.
Ex Protocollo:
Sv. P. Ekstrand.
I
60
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 106.
Förslag
till Förordning, angående förändrad lydelse af 19 Kapitlet Ärfda Balken
jemte andra lagrum.
Vi &c. Gore veterligt: det Vi med Rikets Ständer funnit godt
i nåder stadga, det nedannätnnde lagens rum skola er¬
hålla följande förändrade lydelse, nemligen.
Ärfda Balken.
19 Kap.
1 §•
»Man vare myndig då han fyllt tjuguett år. Är han gift, innan han den
ålder uppnått, vare ock då myndig.»
2 §.
»Ogift qvinna vare myndig, då hon fyllt tjugufem år. Enka, så ock hustru,
som från mannen lagliga skild är, vare myndig, ändå att hon den ålder ej uppnått.»
3 §■
»Kan den, som omyndig är, genom eget arbete sig något förvärfva; deröfver
råde den omyndige sjelf, då han eller bon uppnått femton års ålder.»
4 §• *
»Den för vanvett, slöseri eller andra orsaker, ej kan vårda gods sitt, varde
under förmyndare ställd.»
»Samma lag vare, om någon, som myndig är, hos Domstolen afsäger sig myn-
dighetsrättens utöfning.»
»Menar fader eller, der han död är, moder, att barn ej kan, innan det myn¬
dighetsålder uppnår, vinna den mognad i förstånd, att det vid den ålder må sig
och sin egendom sjelf råda och förestå, söke hos Domstolen, att omyndigheten för—
länges, och pröfve Domstolen, om den ansökning beviljas må. Äro föräldrarne döde,
då må sådan ansökning, nu sagd är, af fränder eller förmyndare göras.»
Kongl. Uay.tt Nåd. Prop. JW 106.
61
20 Kap.
8 $.
»Ej må den vara förmyndare, som litet vetande, gäldbunden, slösare, eller
barnens vederdeloman är, eller den, som ej fyllt tjugufem år, eller är så gammal
och vanför, eller så fattig, att han förmynderskapet ej förestå kan: icke heller ut¬
ländsk man, eller den af annan lära är, eller den, som hafvor kronans eller andra
sådana medel under händer.»
»Qvinna må cj heller i annat fall än i 2 § bär ofvan sagclt är, till förmyn¬
dare nämnas.»
25 Kap.
4 §•
»Nu häfver man eller qvinna uppnått myndig ålder eller omyndig mö blifvit
gift, eller vanvettig fått sitt förstånd igen, eller den hemkommit, sorn utrikes farit;
gifve då förmyndaren godset genast till dem ut, och gore för dess förvaltning redo.
Tala de ej lagliga å den räkning, inom natt och år, sedan de den fått; vare för¬
myndaren för allt ansvar och ytterligare räkenskap fri.»
Jorda-Balken.
4 Kap.
7 §•
»Ej må någon sluta köp eller skifte med omyndig man eller qvinna, eller med
vanvettig om deras jord. Sker det vare ogildt och lagfart derå förbjuden.»
6 Kap.
4 §•
»Är näster bördeman omyndig, eller vanvettig eller utrikes faren eller fången;
löse målsman eller ombudsman å deras vägnar, inom laga stånd, der han gitter
och det nyttigt pröfvar. Sedan håfve omyndig, då han myndig varder, eller van¬
vettig, då han till bättre förstånd kommer, eller utrikes faren eller fången, då han
återkommer, ingen makt derå att tala. Nu hafva de ej målsman eller ombudsman;
stånde dem ändå ej fritt jord i börd återvinna, derå i rättan tid ej tält är.»
62
Kongl. Majtts Nåd. Prop. M 106.
Giftermåls-Balken.
8 Kap.
* §•
»Vilja man eller qvinna, som myndige äro, göra förord sig emellan före äkten¬
skapet, eller vill det förmyndare eller giftoman, å omyndigs vägnar; då skola de det
skriftligen och med tvänne vittnen upprätta, innan vigsel sker. Ej må förord göras
om annat, äa makarnes giftorätt, eller till förfång för dem, som bättre rätt till
egendomen å den tid hafva. Äktenskapsförord skall öppet ingifvas till rätten i den
ort, der makarne hafva sitt bo och hemvist, eller sätta sig neder att bo, i staden
inom åttonde dagen, och på landet å nästa ting, sedan vigsel skett; och låterätten
det i protokollet införas.- Är vigsel å annan ort förrättad, och kan förty den lag-
följd ej ske, som nu föreskrifven är, då skall förord inom sagde tid hos rätten i
vigningsorten företes, och varde det, då makarne till boningsorten kommit, sist
inom en månad i stad, och å landet vid det ting, som näst efter tre månader in¬
faller, till rätter domstol ingifvet, msd bevis af rätten i vigningsorten att det der
feretedt varit. Är ej med förord så förfaret, som nu sagdt är, vare det kraftlöst.
Hvar, som begär, ege att hos rätten unofå del af äktenskapsförord.»
Hvad angående ogift qvinnas myndighet nu är vordet stadgadt, och hvarigenom
någon ändring icke sker uti hvad allmänna lagen angående giftomannarätt påbjuder
och förmår, skall träda i verksamhet den 1 Januari 18S8.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 106.
63
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departements-Är ender, hållet in¬
för Hans Mnj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Lör¬
dagen den 30 Maj 1857 i närvaro af:
Justitie—Stats-Ministern Hans Excellens Herr Gunther,
Stats-Ministern för Utrikes Ärender Hans Excellens Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre of Ugglas,
Justitie-Råden: Backman,
Alexanderson.
Hans Excellens Herr Justitie—Stats-Ministern anmälde i underdånighet, att se¬
dan Kongl Maj:t den 29 Juli nästlidne år infordrat Högste Domstolens underdå¬
niga utlåtande öfver ett inom Justitie-Departementet upprältadt förslag till Förord¬
ning angående förändrad lydelse af 19 Kapitlet Ärfda-Balken jemte andra lagrum
så hade vid handläggning af detta ärende inom Högste Domstolen den 22 Oktober
nästlidne år yppats skiljaktiga meningar och, på sätt protokollet för samma dag ut¬
visade, Juslitie-Rådet Roy yttrat: — — — — — — — — —
Efter skedd redogörelse för förslagets innehåll och de anmärkningar deremot,
som i Högste Domstolen förekommit, afgaf Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Mi-
nistern följande yttrande: »Såsom ledamot af Lagberedningen bar jag delat de be¬
tänkligheter, som af flertalet bland dess ledamöter biifvit yttrade mot det af Lag-
kommittéen framställda förslaget, att ogift qvinna ma efter en uppnådd ålder af
2S år vara myndig i lika oinskränkt måtto, som lagen medgifvit mannen efter fyll¬
da 21 år. Jag kunde vid öfveiläggningarne härom ej undgå alt äfven taga i be¬
traktande andra länders lagstiitningar i samma ämne, och då härvid sig visade icke
allenast att i alla de länder, der den romerska rätten gjort sig gällande, man re¬
dan från långliga tider tillbaka ansett sig icke ega skäl att i afseende på rättig¬
heten att vara myndig göra någon skilnad emellan de olika könen, utan äfven att
lagstiftningen i flera andra länder, der sådan skillnad tillförene egt rum, i sednare
tider öfvergått lil! att dels utan och dels med vissa inskränkningar ställa qvinnan i jemn-
64
Kongl. Majlis Nåd. Prop. JYl 106.
bredd med mannen i berörde hänseende, kunde de betänkligheter, jag hyste, hvar¬
ken härröra frän något misskännande af qvintinus anspråk alt äfven hos oss blifva
tillerkänd en större sjelfständighet, eller från någon farhåga, att hon icke, i samma
mån hon haft tillfälle alt utbilda sig för en större frihet, skulle med omtanka och
förstånd göra bruk af ett åt henne lemnadt friare utrymme lill verksamhet. Hvad
jag befarade var deremot, alt en så beskaffad förändring i uråldriga förhållanden,
som ingripa i sjelfva familjlifvet, skulle komma att medföra andra verkningar, än
man till qvinnans förmån åsyftat, om förändringen till en oinskränkt sjelfständighet
skedde på en gång och mera hastigt, än att riktningen af hennes uppfostran i ung¬
domen och utvecklingen af hennes förståndskrafter i en mognad ålder hunnit der¬
efter lämpas, samt hon sålunda, likasom mannen, redan före inträdandet i ett full¬
ständigt myndighetstillstånd haft tillfälle att göra sig förtrogen med den nödvändighet
att sjelf vårda sina angelägenheter, hvarifrån lagen hittills mera som en fördel än
som ett tvång befriat henne.
På grund häraf ansåg jag lossandet af den beroende ställning, hvari vår lag
försatt den ogifta qvinnan för hela hennes lefnad, böra småningom tillvägabringas,
och jag var med Lagberedningens fleste ledamöter ense om lämpligheten deraf, alt,
såsom första steget'på denna bana berättiga ogift qvinna, som fyllt 25 år, att sjelf
råda öfver sin årliga inkomst och hänvisa henne att hos domaren söka en större
myndighet, om hon deraf fann sig i behof.
Detta Lagberedningens förslag har emellertid icke sedermera, vid de flera till¬
fällen då frågan varit å bane såsom föremål för Rikets Ständers öfverläggningar,
förmått göra sig gällande, såsom en förmedling emellan de olika meningar, af hvilka
den ena för qvinnan påyrkat fullständig myndighet och den andra ansett det böra
förblifva vid Konungens dispensationsrätt. Det förslag, hvarom Rikets Ständer vid
sista riksdagen förenade sig, befanns icke heller af den beskaffenhet, att det kunde
af Eders Kongl. Majit antagas, och då frågan härigenom, som det vill synas, kom¬
mit i det skick, att den icke vidare kan tillbakavisas, utan måste lösas, samt Eders
Kongl. Majit jemväl förklarat sig sinnad att åt dess lösning egna sin upmärksamhet,
har det varit min pligt att tillse på hvad sätt denna lösning lämpligast må kunna
åstadkommas.
I afseende på lagstiftningens behof att härvid gå med varsamhet tillväga, är
jag ännu af samma tanke som tillförene, och anser mig således icke kunna till¬
styrka, att lagen nu på en gång tillerkänner den ogifta qvinnan en oinskränkt rätt
att vid viss ålder råda sig sjelf. Yid de dispenser från lagens föreskrift, som Ko¬
nungen hittills meddelat, hafva ock alltid vissa inskränkningar egt rum, hvarigenom
blifvit förordnadt, dels att, i händelse arf tillfaller den myndig förklarade qvinnan,
hon vid delningen deraf skall vara biträdd af särskildt tillförordnad god man eller
förmyndare, och dels att genom myndighetsförklaringen någon ändring ej sker i hvad
lagen
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 106.
lagen om giftomannarätt samt om fast egendoms försäljning eller förpantning stad¬
gar. Att vid den förändring af lagen, sorn nn är i fråga, iakttaga alla dessa in¬
skränkningar, finner jag dock mindre nödigt. Då arfskiften emellan fallmyndiga per¬
soner numera sällan eller aldrig upprättas annorlunda, än med biträde af en eller
flera tillkallade gode män, åt hvilka delningens lagliga verkställande uppdrages, sy¬
nes äfven en myndig qvinlig arfvinges rätt härigenom vara bevarad, utan någon i
lagen inlagd ovilkorlig föreskrift om hennes skyldighet att tillika vara biträdd af en
särskild af domaren dertill förordnad god man, helst föreskriften härom i Konun¬
gens dispenser ej sällan visat sig medföra olägenheter, såsom föranledande, der den
ej med tillbörlig noggrannhet varit iakttagen, till rättegångar och osäkerhet om upp¬
rättade arfskiftens bestånd. Och hvad i detta hänseende nu blifvit sagdt om myn¬
dighetens inskränkning vid delning af arf har synts mig med enahanda skäl gälla i
fråga om sådan inskränkning vid fast egendoms försäljning eller förpantning. För¬
delen för den ogifta qvinnan att härvid alltid vara biträdd af en utaf domaren lör
tillfället förordnad förmyndare i stället för en af henne sjelf vald rådgifvare, kan
svårligen uppskattas så högt att den uppväger det äfventyr och den osäkerhet, som
härigenom lätt kan uppkomma för hvar och en, som efter kortare eller längre tid
inlåter sig i nya afhandlingar om den egendom, som henne tillhör, eller emotlager
en deruti meddelad inteckning; och jag hyser till följd häraf den öfvertvgelsen, att
några inskränkande vilkor ej heller i delta afseende erfordras, särdeles då i betrak¬
tande tages, att det rum den fasta egendomen numera intager i den enskilda för¬
mögenheten, icke har samma vigt, som den tillförene haft.
Deremot anser jag angeläget, att giftomannarätten, äfven i hvad dertill hörer
rättigheten att göra äktenskaps-förord, förblifver orubbad. Det ligger i qvinnans na¬
tur att hon vid ingående af äktenskap låter så öfvervägande leda sig af sin känsla,
att hon lätt åsidosätter den försigtighet i fråga om sina materiela intressen, som
eljest tillhör benne, kanske framför mannen; och ett sådant åsidosättande är vid
dessa tillfällen desto förklarligare äfven hos mera omtänksamma qvinnor, som det
gäller alt bevaka sin rätt emot den blifvande maken, hvarföre det ock synes vara
af så mycket större vigt, att lagen här ej lemnar henne utan en rådgifvare, hvil¬
ken icke allenast pröfvar hennes val af make, utan äfven eger att iakttaga de för¬
sigtighetsmått i afseende på hennes förmögenhet, som hennes framtida väl kan
kräfva.
Att ogift qvinna vid 25 års ålder må af lagen förklaras myndig att sjelf råda
öfver sig och sin egendom, men utan rubbning af den rätt enligt förut gällande
lag giftomannen tillkommer, är alltså hvad jag anser mig böra tillstyrka; och för
att icke nödga dem, som redan hunnit en mera framskriden ålder, att äfven mot
sin vilja sjelfve öfvertaga bestyret med sin egendoms förvaltning, torde härjemte ett
uttryckligt stadgande vara erforderligt om rättighet för de till myndig ålder komna
Bih. till R. St. Prat. 4856 & 1857. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 15 Häft. 9
66
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M 106.
qvinnor, som vilja afsäga sig myndighetens utöfning, att fortfarande få njuta för¬
myndares biträde och skyldighet för doinslolarne att dem dermed förse. Men här¬
till anser jag ock den nu ifrågavarande lagen böra inskränkas. Det i Justitie—
Departementet uppgjorda förslaget går häremot längre, och innefattar åtskilliga be¬
stämmelser, som icke hafva sammanhang med frågan om ogift qvinnas rätt att vara
myndig, utan afse dels nya och i viss mån mera fullständiga stadganden om så väl
myndiga som omyndiga personer i allmänhet, och dels ett tillägg i 20 Kapitlet 8 §
Ärfda-Balken om dem, som ej må vara förmyndare; hvarförutan förslaget ytterligare
innehåller några redaktions-förändringar af vissa lagrum, dermed endast varit åsyftadt
alt göra en för nödig ansedd skillnad emellan omyndiga och myndiga ogifta qvinnor,
hvilka i dessa lagens rum blifvit betecknade med den för båda gemensamma be¬
nämningen af mö.
Beträffande sistnämnda redaktions-förändringar, så har jag ansett dem öfvnrflö—
diga, enär ingen tvekan synes mig kunna uppstå derom, att då lagen, såsom det
skett i de ifrågavarande lagrummen, talar om mö i hennes egenskap af omyndig,
derunder ej kan inbegripas den ogifta qvinna, som blifvit myndig. I afseende åter
på de bestämmelser i förslaget, som ej hafva omedelbart sammanhang med frågan
om qvinnans myndighet, har jag, lika med de två ledamöter i Högste Domstolen,
som derom yttrat sig, funnit mindre lämpligt alt utsträcka lagförslaget längre, än
för dess egentliga ändamål kan vara behöfligt, och sålunda deruti inlägga flera äm¬
nen, som kunna blifva föremål för särskilda meningar, på sätt i Högsto Domstolen
äfven skett.
1 enlighet med hvad jag sålunda haft nåden anföra, har det förslag till pro¬
position i ämnet blifvit uppgjovdt, som jag nu i underdånighet får underställa Eders
Kongl. Maj:ls pröfning.»
Efter uppläsande af detta förslag till proposition yttrade Justitie-Rådeu Alexan¬
derson och Backman, att de, hvar för sig, åberopade sina i Högste Domstolen
framställda meuingar.
Stats-Rådet Grefve Mörner afgaf särskildt yttrande så lydande: «Då det sist—
lidne sommar under Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern Herr Grefve Sparres
frånvaro blef mitt åliggande, såsom då tillförordnad Chef för Justitie-Departementet,
alt för remiss till Högsta Domstolen i underdånighet anmäla ett inom Departemen¬
tet uppsatt förslag till förändrade stadganden i afseende på qvinnas myndighet,
ansåg jag det jemväl vara min pligt, att, innan ärendets föredragning, tillse huru¬
vida det upprättade förslaget var uppstäldt med den tydlighet och bestämdhet att
det skulle blifva lättfattligt för allmänheten och om detsamma jemväl innefattade
en konseqvent tillämpning af den grundsats, hvaruppå det, enligt min underdåniga
tanke, borde vara bygdt, eller att, med undantag för det åldersmått, vid hvars
uppnående rättigheten att öfver sig och sitt gods råda skulle inträda, och hvilket
för qvinnan bestämdes något högre än för mannen, samt hvad i afseende pä gifto-
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JVI 106.
67
mannarätten för ogift qvinna finnes stadgadt, i öfrigt större friheter eller förmåner
icke borde inrymmas medlemmar af det ena könet, än af det andra. Ett förslag
i denna syftning kan otvifvelaktigt på flera sätt uppställas, och vid uppgörandet af det
af Hans Excellens Herr Justitie—Stats-Ministern nu framlagda har den åsigt blifvit
följd, att omskrifning hör undvikas af de lagrum, hvilka det är fråga om att för¬
ändra, men då det på ett .motsatt antagande grundade och med hufvudsaklig led¬
ning af de stadganden, som igenfinnas i Lag-kommittéens år 1826 afgifna lagförslag,
uppgjorda förslags hvilket på min underdåniga föredragning blifvit till Högste Dom¬
stolen rcmitteradt, i de delar, deruti detsamma afviker från föreskrifterna i nu gäl¬
lande lag, vid den sedermera derstädes verkställda granskning deraf vunnit under¬
stöd och godkännande af Högste Domstolens fleste ledamöter, hvilka endast ifråga¬
satt några mindro jemkningar deruti, om hvilka jag här nedan torde få yttra mig,
anser jag mig icke ega fullgiltiga skäl att frånträda detta förslag, helst genom det¬
samma ett fullständigare genomförande af grundsatsen om jemlikhet i rättigheter
emellan man och qvinna skulle vinnas samt några tvetydigheter och brister i lagen
undanrödjas, hvilka uti det andra förslaget lemnäs ovidrörda. Jag utbeder mig så¬
ledes att nu få öfvergå till de af Högste Domstolen framställda anmärkningar emot
det remitterade förslaget och att dervid få uttala min åsigt om de rättelser deruti,
hvartill desamma böra föranleda.
19 Kapitlet Ärfda-Balken har för närvarande till öfverskrift: »Om den som
under förmyndare stå bör.» Häruti var ej någon förändring ifrågasatt, men Högste
Domstolens fleste ledamöter halva ansett densamma böra gifvas följande lydelse:
Om den sorn myndig vara må; och då detta äfven öfverensstämmer med hvad
Lag-kommittéen och Lag-beredningen i detta hänseende föreslagit, biträder jag för
min del jemväl denna mening.
Vid 1 § samma Kapitel, föreslagen alt lyda sålunda: »Man vare myndig då
han fyllt 21 år. Är han gift, innan han den ålder uppnått, vare ock då myhdig»,
hafva Högsta Domstolens fleste ledamöter ej haft något att anmärka, men Justitie-
Båden Alexanderson och Qvensel gjort erinringar vid sista punkten af förslaget.
Då emellertid denna punkt endast innefattar ett tillerkännande åt den gifta mannen
af samma rätt, som, enligt nu gällande lag, tillkommer enka och hvilken rätt är
afsedd att fortfarande åt henne bibehållas, synes mig förslaget i denna del så myc¬
ket hellre böra blifva oförändrad!, som ordalydelsen i denna § är fullkomligt öf¬
verensstämmande såväl med 1 § af 13:de Kapitlet af Lag-kommittéens förslag till
ny Ärfda-Balk, som med 1 § i ll:te Kap. af Lag-beredningens förslag till sam¬
ma Balk.
2 §, deruti stadgas: »Ogift qvinna vare myndig, då hon fyllt 25 är. Enka
så ock hustru, som från mannen lagligen skiljd är, vare myndig, ända att hon den
ålder ej uppnått», är lika lydande med 2 i 13:de Kap. af Lag-kommittéens
förslag till Ärfda-Balk och har af Högste Domstolens fleste ledamöter blifvit god¬
68
Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. Jfi 106.
känd, men Justitie-Råden Alexanderson och Qvensel hafva dervid anmärkt, att
hvad i denna § förekommer, angående frånskiljd hustrus rätt att vara myndig, icke
stöde i så oskiljaktigt sammanhang med hufvudfrågan, eller qvinnans myndighet i
allmänhet, att derom nu borde lagstiftas; men då, enligt min underdåniga tanke,
denna fråga, långt ifrån att kunna anses främmande för ämnet, fastmera deraf ut¬
gör en del, och förslaget, hvilket åsyftar att fylla en förhanden varande lucka i
lagstiftningen, skall leda till alt på ett, enligt min åsigt, med rättvisa och billighet
öfverensstämmande sätt undanrödja tvekan och stridiga åsigter vid lagens tillämpning
för bestämmande af qvinnans ställning och rättigheter i samhället i ofvannämnda
fall, kan jag för min del ej annat finna, än att det åtminstone ej är något fel hos
förslaget att hafva upptagit jemväl den af de två Justitie-Råden klandrade före¬
skriften, eller att förslaget derföre bör anses mindre antagligt. Jag får derföre i
underdånighet tillstyrka §:s godkännande sådan den finnes uppställd.
Emot innehållet af 3 §, hvarigenom förordnas: »Kan den, som omyndig är,
genom eget arbete sig något förvärfva, deröfver råde den omyndige sjelf, då han
eller hon uppnått 15 års ålder», är ingen speciel anmärkning gjord, men alt den
allmänna anmärkning, som emot förslaget i dess helhet blifvit af Justitie-Råden
Alexanderson och Qvensel framställd, äfven är riktad emot denna <§, kan slutas
deraf, att de i sina uppgjorda särskilda förslag uteslutit hvarje stadgande derom att
omyndig qvinna, sorn är äldre än 15 år, skall vara berättigad att sjelf råda öfver
hvad hon med eget arbete kan sig förtjena, utan lemnat nu gällande lags före¬
skrifter i denna del oförändrade, hvarigenom en dylik rättighet endast tillerkännes
mannen. För min del kan jag hvarken (inna någon giltig rättsgrund att förneka
qvinnan mera än mannen den ifrågasatta dispositionsrätten öfver frukterna af hen¬
nes arbete, eller att ett stadgande härom kan anses i någon mån gå utom grän¬
serna för det ämne, som nu utgör föremål för lagstiftning. I underdånighet får
jag alltså äfven i afseende på denna § vidblifva det först uppgjorda förslaget, som
till ordalydelsen är lika med 3 § i 13:de Kap. af Lag-kommittéens förslag till
Ärfda-Balk.
Uti 4 § är l:sta momentet lika lydande med 4 § i nu gällande lag och
emot detta moment har ej någon anmärkning blifvit gjord, hvadan något särskildt
yttrande derom ej heller torde vara erforderligt.
Vid 2 mom. i samma §, så lydande: »Samma lag (alt varda ställd under för¬
myndare) vare, om någon som myndig är hos domstolen afsäger sig myndighets-
rättens utöfning», är af Högste Domstolens fleste ledamöter erinradt, att det ej
borde tillåtas någon man att af beqvämlighet, utan giltiga orsaker, göra en sådan
afsägelse, hvadan ock, då ett annat förhållande vore med qvinnorna, ordet någon
borde utbytas emot ogift qvinna. Nu ehuru det vill synas mig föga sannolikt,
att personer med förmåga att rätt sköta sina angelägenheter skola sätta så ringa
irärde på myndighetsrätten, att de utan giltiga skäl komme att densamma sig af-
Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. J\$ 106.
69
säga, och jag, för min del, således ej tror förslaget kunna för det allmänna med¬
föra några vådor; dock som det med lagförslaget hufvudsakligen åsyftade ändamål,
eller att bereda dem bland ogifta qvinnor, hvilka sjelfva kunna sådant önska, rät¬
tighet att fortfarande få begagna förmyndares biträde vid vården af deras angelä¬
genheter, vinnes genom den af Högste Domstolens Heste ledamöter tillstyrkta jemk¬
ning i förslaget, anser jag mig, för min del, ej böra motsätta mig densamma, utan
får derpå i underdånighet ingå.
3 morn. i §:n innehåller: »Menar fader, eller, dar han död är, moder, att
barn ej kan, innan det myndighetsålder uppnår, vinna den mognad i förstånd, att
det vid den ålder må sig och sin egendom, sjelf råda och förestå, söke hos dom¬
stolen, att omyndigheten förlänges, och pröfve domstolen, om den ansökning be¬
viljas må. Äro föräldrarne döde, då må sådan ansökning, nu sagd är, af fränder
eller förmyndare göras.» Vid detta mom. hafva Högste Domstolens fleste ledamö¬
ter ej baft något att erinra, men Justitie— Rådet Alexanderson har anmärkt, att om
fader eller moder skulle vara hindrade eller ej fallne att göra sådan anmälan, hvar¬
om i morn. talas, borde andra få göra det. Vid bedömandet häraf torde ej böra
lemnäs ur sigle, alt det är fråga om, hvilka det bör tillåtas att, på grund af deras
individuel uppfattning om angelägenheten af en preventiv åtgärd för att hindra
en annan att genom misshushållning eller annan vanvård om sina angelägenheter
skada sig sjelf, kunna beröfva denne andre utöfningen af en rättighet, som genom
lagen tillerkännes hvarje oförvitlig samhällsmedlem, hvilken i öfrigt befinnes med
honom i enahanda ställning. En sådan tillåtelse synes mig endast med största
varsamhet och den mest noggranna begränsning böra medgifvas samt aldrig in¬
rymmas åt någon, om hvilken man ej kan hafva anledning antaga alt kärleksfullt
deltagande och rent oegennyttigt nit för den andres bästa skall bestämma hans hand¬
lingssätt och hemtar jag för denna åsigt ett ytterligare stöd deraf, alt i allt fall
rättigheten att, derest sig visar att den myndigblifne förfar sina egodelar, hos dom¬
stolen söka hans försättande i omyndighels-tillstånd qvarstår oförminskad. Med af¬
seende härå och då det ifrågasatta stadgandet skulle undanrödja all tvekan huru¬
vida den till omyndiga yngliogars skyddande mot bedrägerier genom Kongl. För¬
ordningen den 7 Juni 1749 föräldrar, närmaste anhöriga och förmyndare lemnade
frihet att begära, det deras barn, anhörige eller de, som under deras förmynder¬
skap stå, måga än längre och på flera år, än lagen utsätter, för omyndige förkla¬
ras, kan utsträckas jemväl emot ogifta qvinnor, som först genom det lagförslag,
hvilket nu är under handläggning, skulle tillerkännas myndighet, anser jag för min
del förslaget ej böra undergå förändring, helst detsamma hufvudsakligen öfverens-
stämmer med 1 mom. i 5 § af 13:de Kap. uti Lag-kommittéens förslag till Ärfda-
Balk, hvilket vid företagen granskning i Högsta Domstolen den 18 Maj 1832 ej
föranledde till annan erinran, än att de i §:n föreslagne sladganden ansågos lamp¬
70
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M 106.
liga jemväl då sådan person, som ännu ej kommit till myndig ålder, sjelf fann den
anmälan nödig, som i §:n sades.
Förslaget upptager, såsom tillägg till 8 § i 20:de Kap. Ärfda-Balken af nu
gällande lag, ett nytt mom. så lydande: »Qvinna må ej heller i annat fall, än i
2 § här ofvan sagd t är, till förmyndare nämnas.» Åt detta mom. hafva Högste
Domstolens fleste ledamöter ansett böra gifvas denna ordställning: »Qvinna må ej
heller vara förmyndare i annat fall, än i 2 § här ofvan sagdt är», hvaremot Ju-
stitie-Rådet Alexanderson funnit det föreslagna stadgandet vara af en för mycket
inskränkande syftning, enär qvinnan ej borde förbjudas att vara förmyndare för sina
barnbarn eller, såsom redan nu stundom skett, för sin man. Afsigten med här
ofvan omnämnda förslag var att undanrödja ett väntadt inkast från motslåndarne
mot den åsigten att myndighet borde beviljas qvinnan, och för min del kan jag ej
heller finna alt samina förslag kan anses innefatta någon obehörig inskränkning i
qvinnans rättigheter eller att af detsamma några särdeles olägenheter höra anses
vara alt befara för samhället eller familjen, hvadan jag äfven i underdånighet får
tillstyrka förslagets gillande med den af Högste Domstolens fleste ledamöter upp¬
gifna ordalydelse. Skulle emellertid Eders Kongl. Majit ej finna skäl att härtill
lemna bifall, så uppkommer genom det föreslagna tilläggets borttagande ej någon
större lucka i lagstiftningen, än som för närvarande eger rum, eller som skall blifva
en följd af antagandet af det utaf Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern
framlagda förslag.
I afseende på den föreslagna förändringen i 4 § af 25 Kap. Ärfda-Balken
är ingen annan anmärkning gjord, än att Högste Domstolens fleste ledamöter hem¬
ställt att de i början af §:n förekommande orden: Nu häfver man eller qvinna
uppnått myndig ålder eller omyndig mö blifvit gift, måtte utbytas mot följande:
Nu kafver omyndig blifvit myndig eller omyndig mö blifvit gift. och finner jag för
min del ej någon betänklighet vid att hvad sålunda är vordet hemsläldt må an¬
tagas.
Emot den förändrade lydelse af 7 § i 4 Kap. Jorda-Balken, som blifvit fö¬
reslagen, är ej någon speciel anmärkning gjord, och således torde något särskildt
yttrande till försvar för densamma vara öfverflödigt.
Vid förslaget till förändring i 4 § af 6:te Kap. Jorda-Balken är af Justilie-
Rådet Qvensel erinradt, att redaktions-förändringen syntes utan våda kunna vid detta
tillfälle förbigås, och så till vida vill jag med Justitie—Rådet instämma att, lika litet
som någon våda för samhället synes vara att befara om hela den gamla lagstiftnin¬
gen rörande qvinnans myndighet lemnades oförändrad, lika litet torde någon sådan fara
komma att uppstå om nu ifrågavarande lagrum icke kommer att undergå förändring,
men önskar man deremot att undanrödja tvetydigheter i lagen och' i möjligaste
måtto förekomma stridiga domslut vid lagtillämpningen, så framställer sig förhållan¬
det, enligt mitt underdåniga förmenande, annorlunda. Med rättigheten att råda öf-
Kongl. Maj-.tt Nåd. Prop. M 106.
71
ver sig och sitt gods står rättigheten att under vissa förhållanden kunna genom
börd frånvinna en annan fast egendom ej, såvidt jag kan fatta, i något oskiljaktigt
sammanhang, och om <§:n förblifver oförändrad, skulle det således, enligt min un¬
derdåniga lanke, vara mera än besynnerligt, om ej åtminstone istridiga åsigtér skulle
komma att uppstå huru §:n rätteligen borde tillämpas och om följaktligen mö, som
uppnått myndig ålder, skulle anses berättigad att sjelf bördestalan väcka eller icke,
men då någon giltig grund ej synes mig vara förhanden att förvägra henne, såsom
myndig, utöfningen af en rättighet, hvilken nu är henne, ehuru omyndig, tillerkänd,
och någon anmärkning ej förekommit emot ordalydelsen i förslaget, anser jag mig
underdånigst böra detsamma vidhålla.
Åt 1 § i 8:de Kap. Giftermåls-Balken har det blifvit föreslaget att följande
lydelse skulle gifvas: »Vilja man och qvinna, sorn myndige äro, göra förord sig
emellan före äktenskapet, eller vill det förmyndare eller giftoman å omyndigs väg¬
nar, då skola de det skriftligen och med två vittnen upprätta innan vigsel sker. Ej
må förord göras om annat, än makarnes giftorätt, eller till förfång för dem som
bättre rätt till egendomen å den tid hafva. Äktenskapsförord skall öppet ingifvas
till Rätten i den ort, der makarne hafva sitt bo och hemvist, eller sätta sig neder
att bo, i staden inom åttonde dagen, och på landet å nästa ting, sedan vigsel
skett; och läte Rätten det i protokollet införas. Är vigsel å annan ort förrättad,
och kan förthy den lagföljd ej ske, som nu föreskrifven är, då skall förord inom
sagde tid hos Rätten i vigningsorten företes, och varde det, då makarne till bo¬
ningsorten kommit, sist inom en månad i stad och å landet vid det. ting, som näst
efter tre månader infaller till rätter domstol ingifvet med bevis af Rätten i vig¬
ningsorten att det der företedl varit. Är ej med förord så förfaret, som nu sagdt
är, vare det kraftlöst. Hvar, sorn begär, ege alt hos Rätten undfå del af äkten-
skaps-förord.» Härvid är vordet erinradt af Justitie-Rådet Gyllenhammar: att 8:de
Kap. 1 § Giftermåls-Balken, sådant detta lagrum lyder genom Kongl. Förordningen
den 13 Juli 1818, borde bibehållas oförändradt; samt af Justitie-Råden Alexan¬
derson och Qvensel: att då den myndiga qvinnan skulle fortfarande stå under gif¬
toman, vore ej giltig grund för handen att göra ändring eller inskränkning i lagens
nu gällande stadgauden i 'afseende på giftomannens befogenhet att för henne göra
äktenskaps-förord; hvaremot Justitie-Råden Roy, Schmidt och Engelhart biträd t för¬
slaget endast med den jemkning att orden: »Vill det förmyndare eller giftoman A
omyndigs vägnar», borde utbytas emot: »Vill det giftoman å omyndig mös vägnar»,
och Justitie-Rådet Backman, som afstyrkt förslaget oin qvinnans myndighet, ansett
det tillägg till nu gällande lagstadganden böra göras, att äktenskapsförord skola, å
omyndig manspersons vägnar, af dennes förmyndare ingås. Meningarne inom Hög¬
ste Domstolen bafva således i fråga om detta lagstadgande varit mera delade, än
beträffande lagförslaget i öfrigt, och om med afseende häruppå det skulle synas
lämpligt att helt och hållet utesluta denna § ur förslaget, så blir detsamma ej
fö Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. M fOd.
derigenom .mera ofullständigt och tvetydigt, än de öfriga framställda förslagen;
hvadan den omständighet att ifrågavarande stadgande blifvit i förslaget intaget ej
torde kunna anses utgöra något sådant fel att detsamma på grund deraf bör i sin
helhet förkastas, derest det i öfrigt finnes antagligt, för min del är jag emeller¬
tid af den underdåniga tanke, att det, långt ifrån att vara ett fel hos förslaget,
tvertom är en förtjenst hos detsamma, att frågan om huru förord makar emellan
skola uppgöras jemväl deruti blifvit upptagen. Enligt nu gällande lag är det oaf-
gjordt huruvida äktenskaps-förord kunna med laga verkan ingås med omyndig mans¬
person eller med enka, som under förmyndare är ställd, äfvensom om bemälde per¬
soners förmyndare äro berättigade att å deras vägnar härvid besluta. Undanröd-
jandet af denna obestämdhet i lagen kan, så vidt jag förstår, ej vara klandorvärdt,
och alt myndig qvinna, som i allt öfrigt anses behörig att för sig styra och ställa,
äfven tillerkännes rättighet att sjelf sluta äktenskaps-förord, torde ej kunna anses
innefatta någon oegentlighet, fastän man funnit henne vid äktenskaps-aftalets ingå¬
ende böra fortfarande, der sådant hittills egt rum, hafva hjelp och biträde af en
giftoman. Jag tillåter mig således i underdånighet tillstyrka förslagets antagande
endast med den förändring att §:ns början erhåller följande förändrade ordalydelse:
»Vilja man och qvinna, som myndiga äro, göra förord sig emellan före äktenskapet,
eller vill det giftoman å omyndig mös vägnar eller förmyndare för annan omyndig;
då skola« etc.
I afseende å slutmeningen i författningen hafva Högste Domstolens samtlige
ledamöter förenat sig uti tillstyrkan, att tiden, då de i författningen meddelade stad-
ganden borde träda i verksamhet, mätte bestämmas till ett år efter författningens
kungörande, samt Högste Domstolens fleste ledamöter tillika hemställt, att förkla¬
randet, i fråga om giftomannarätten, måtte komma att innehålla att någon annan
ändring icke skedde i lagens stadganden i berörde hänseende, än som genom för¬
ändrade lydelsen af 8 Kap, 1 § Giftermåls-Balken blofve en följd; och får jag för
min del i underdånighet instämma uti hvad sålunda blifvit så i ena som andra hän¬
seendet hemställt och tillstyrkt.
Slutligen och då jag hört erinras att öfverskriften till författningen ej skulle
nog tydligt angifva densammas innehåll, vågar jag underdånigst hemställa att åt
densamma måtte gifvas denna lydelse: Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående
ändring i vissa delar af hvad hittills i afseende på myndighet för man och qvinna
samt deraf följande rättigheter varit stadgadt.
Med iakttagande af denna öfverskrift och de här ofvan i underdånighet till¬
styrkte jemkningar i det först uppgjorda förslaget, skulle detsamma, enligt min un¬
derdånig» tanke, komma att innehålla: det Kongl. Maj:t med Rikets Ständer funnit
godt besluta att nedan omförmälda lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse;
Ärfda-Balken,
Rongl. Maj:ts Nåd. Prop. JVI 106.
?3
Arfda-Balken.
19 Kap.
Om den som myndig vara må.
* .§•
Man vare myndig då han fyllt tjuguett år. Är han gift, innan han den ålder
uppnått, vare ock då myndig.
2 §•
Ogift qvinna vare myndig, då hon fyllt tjugufem år. Enka, så ock hustru,
som från mannen lagligen skiljd är, vare myndig, ändå att hon den ålder ej uppnått.
3 §■
Kan den, som omyndig är, genom eget arbete sig något förvärfva, deröfver
råde den omyndige sjelf, då han eller hon uppnått femton års ålder.
4 §■
Den för vanvett, slöseri eller andra orsaker ej kan vårda gods sitt, varde un¬
der förmyndare ställd.
Samma lag vare, om ogift qvinna, som myndig är, hos domstolen afsäger sig
myndighetsrättens utöfning.
Menar fader eller, der han död är, moder, att barn ej kan, innan det myn¬
dighetsålder uppnår, vinna den mognad i förstånd, att det vid den ålder må sig
och sin egendom sjelf råda och förestå, söke hos domstolen att omyndigheten för¬
längas, och pröfve domstolen, om den ansökning beviljas må. Äro föräldrarne döde,
då må sådan ansökning nu sagd är, af fränder eller förmyndare göras.
20 Kap.
8 %.
Ej må den vara förmyndare, som — — — .— — — — —,
sådana medel under händer.
Qvinna må ej heller vara förmyndare i annat fall, än i 2 § här ofvan sagdt är.
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Häfl. 10
Kongl. Majlis Nåd. Prop. JM 106.
25 Kap.
4 §.
Nu bäfver omyndig blifvit myndig eller omyndig mö blifvit gift, eller vanvett
tig fått sitt förstånd igen, eller den hemkommit, som utrikes farit; gifve då för¬
myndare godset genast till dem ut, och gore för dess förvaltning redo. Tala de
ej lagliga å den räkning inom natt och år, sedan de den fått; vare förmyndaren
för allt ansvar och ytterligare räkenskap fri.
Jorda-Balken.
*
4 Kap.
7 §•
Ej må någon sluta köp eller skifte med omyndig eller vanvettig om deras
jord. Sker det, vare ogildt och lagfart derå förbjuden.
6 Kap.
4 §•
Är näster bördeman omyndig eller vanvettig eller utrikes farén eller fången,
löse målsman eller ombudsman å deras vägnar, inom laga stånd, der han gitter
och det nyttigt pröfvar. Sedan håfve omyndig, då ban myndig varder, eller van¬
vettig, då han till bättre förstånd kommer, eller utrikes faren eller fången, då han
återkommer, ingen makt, derå att tala. Nu hafva de ej målsman eller ombudsman,
slånde dem ändå ej fritt jord i börd återvinna, derå i rättan tid ej taldt är.
Giftermåls-Balken.
8 Kap.
* $•
Vilja man och qvinna, som myndiga äro, göra förord sig emellan före äkten¬
skapet, eller vill det giftoman å omyndig mös vägnar eller förmyndare för annan
omyndig, då skola de det skriftligen och med två vittnen upprätta, innan vigsel sker.
Ej må förord göras om annat, än makarnes giftorätt, eller till förfång för dem,
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse Jtä 107.
75
sorn bättre rätt till egendomen å den tid hafva. Äktenskaps-förord skall öppet
ingifvas till rätten i den ort, der makarne hafva sitt bo och hemvist eller sätta sig
neder alt bo, i staden inom åttonde dagen, och på landet å nästa ting, sedan vig¬
sel skett; och läte rätten det i protokollet införas. Är vigsel å annan ort förrät¬
tad, och kan förthy den lagföljd ej ske, som nu föreskrifven är, då skall förord
inom sagde lid hos rätten i vigningsorten företes, och varde det, då makarne tilt
boningsorten kommit, sist inom en månad i stad och å landet vid det ting, som
näst efter tre månader infaller, till rätter domstol ingifvet, med bevis af rätten i
vigningsorten, att det der företedt varit. Är ej med förord så förfaret, som nu
sagdt är, vare det kraftlöst. Hvar, som begär, ege att hos rätten undfå del af
äktenskaps-förord.
Hvad angående ogift qvinnas myndighet nu är vordet stadgadt, och hvarigenom
någon annan ändring ej sker i lagens stadganden om giftomannarätt, än som blifver
en följd af den förändrade lydelsen af 8 Kap. 1 § Giftermåls-Balken, skall träda
i verksamhet ett år efter kungörandet häraf.»
På Stats-Rådets öfriga ledamöters tillstyrkande behagade Kongl. Majit
gilla det af Herr Justilie-Stats-Ministern framställda förslaget, och be¬
fallde, att Proposition i ämnet, sådan den finnes detta protokoll bilagd,
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. P. A. Hallbäck.
M 107.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Juni 1857, kl. 8 e. m.
Kongl. Mag:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Stander, med det af
särskilde Kommitterade afgifna underdåniga utlåtande och
förslag, angående åtgärder för befrämjande af en för¬
bättrad skogshushållning; Gifven Stockholms Slott den 30
Maj 1857.
Uti underdånig skrifvelse den 5 December 1854 hafva Rikets Ständer, som,
med fästadt afseende på de alltmer bekymrande resultat, som af skogshushållningen
i Riket lemnades, ansågo lagstiftningens mellankomst vara af behofvet högt påkallad
för att afvärja vådorna af den vanvård, hvaraf skogarne lidit, och af den ringa
omsorg, som, oansedt den stora averkningen, egnades åt deras återvext, på vidare
76
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse JV§ 107.
anförda skäl i underdånighet anhållit, dels att ett på vetenskapliga grunder bygdt,
efter olika orters beskaffenhet lämpadt skogshusbållningssätt måtte till införande på-
bjudas icke allenast å de under kronans omedelbara disposition ännu varande sko¬
gar, utan äfven å alla till civil- och militär- samt ecklesiastik-staterne hörande bo¬
ställens skogar, äfvensom att bpställshafvare måtte tillförbindas att i öfverensstäm¬
melse med uppgjord och fastställd skogshusbållningsplan samt under jägeri-betjenin-
gens tillsyn vårda boställets skog, mot rättighet för boställshafvaren att af de årliga
afverkningarne å densamma föryttra hvad som öfverstege boställets behof af skogs¬
fång; — och dels att samfällda skogar, som blifvit till menigheters disposition upp-
låtne, och hvilka förblefvo oskiftade, måtte ställas under tillsyn afjägeri-betjeningen
tillika med af delegarne utsedda ombud, på det att jemväl dessa skogar måtte
blifva efter ett ralionelt hushållningssätt vårdade; hvarförutan Rikets Ständer, me¬
delst underdånig skrifvelse den 30 November nämnda år, tillkännagifvit den åsigt,
att skogsåverkan eller tillgrepp af vexande träd borde såsom tjufnad anses och
straffas, samt hemställt att Kongl, Maj:t mätte täckas låta utarbeta och för Rikets
Ständer framlägga förslag, ej mindre till en lag i sådan syftning, än äfven till de
flera förändringar, sorn med anledning deraf blefve nödiga i lag och författningar.
Enär derjemte såväl hos Rikets Ständer, som vid det år ,1833 hållna sjette
allmänna landtbrukare-mötet fråga förekommit om, möjligheten att förebygga öde¬
läggelse af enskild skogsegendom samt om statens rättsenliga åliggande och befogen¬
het att vaka öfver begagnandet och behandlingen af de skogar, som tillhöra en¬
skilda personer, har Kongl. Maj:t den 20 Juni 1835 uppdragit åt en kommitté, att,
efter delfående af till ämnet börande handlingar, till Kongl. Maj:t afgifva underdå¬
nigt förslag om och hvilka åtgärder från lagstiftande eller verkställande magtens sida
vore att vidtaga, i ändamål att förekomma den öfverklagade, till framtida skogsbrist
och meniiga klimatiska verkningar ledande förödelsen af skogarne i landet, samt att
i allmänhet befrämja en förbättrad skogshushållning.
Det utlåtande, som blifvit af denna kommitté afgifvet den 28 Juni sistlidet
år, innehåller, efter framställning af de utaf kommittéen från Kongl. IYlaj:ts Befall¬
ningshafvande begärda upplysningar, rörande tillståndet med skogarne i Rikets samt¬
liga landskap, samt hufvudmomenten af såväl den inhemska som den utländska lag¬
stiftningen angående skogarne, ett af kommittéen uppgjordt förslag till ny förordning
om skogarne i riket samt till nya eller förändrade föreskrifter uti vissa delar af
skiftes-stadgan och flere andra till skogshushållningen hörande ämnen, såsom angå¬
ende sågverkens rätt till stockfångst från kronans skogar i de norra länen samt
upplåtelse å samma skogar för tjärubränning och pottaske—till verk ning; rörande upp¬
muntringar och premier i ändamål af skogshushållningens befrämjande och spridande
af kunskap i ämnet; äfvensom angående grunderna för inrättningen af en särskild
skogs-styrelse i hufvudstaden samt af skogsstaten i landsorlerne, med uppgjord be¬
räkning pfver härtill erforderliga kostnader; varande Högste Domstolens underdåniga
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse JYs 107.
77
yttrande infordradt i anledning af kommittéens förslag till ny förordning om skogarne
i riket och till ändringar i skiftes-stadgan.
Med hänvisning till innehållet af kommittéens berörda betänkande i dess helhet,
hvilket blifvit till trycket befordradt och bland Rikets Ständer utdeladt, samt med
åberopande af de upplysningar, angående förhållandet med skogarne i landet, som
från länen inkommit, och de vitsord, som från ej mindre vetenskapeus än erfaren¬
hetens synpunkt blifvit lemnade i afseende å skogskulturens stora och vigtiga be¬
tydelse, instämmer Kongl. Maj:t uti den allmänt uttalade åsigten om angelägenheten
af en förbättrad skogshushållnings snara införande i riket; men vid betraktande
deraf, att för närvarande, innan dels de grunder, hvaruppå lagstiftningen i detta
ämne bör byggas, blifvit närmare bestämda, dels ock sig visat, huruvida nödiga me¬
del kunna anvisas för aflöning åt den skogspersonal, som erfordras för de ifråga¬
satta föreskrifternas efterlefnad och verkställighet, den slutliga granskningen hos
Kongl. Maj:t af de uppgjorda förslagens bestämmelser i alla deras särskilda delar
lämpligen kan anstå, har Kongl. Maj:t, utan alt nu till pröfning företaga de speciela
stadgandena uti de af kommittéen uppgjorda förslag, velat desamma till Rikets Stän¬
ders pröfning öfverlemna, med nådigt tillkännagifvande, att Kongl. Maj:t, för sin del,
funnit följande bestämmelser böra läggas till grund för ny lagstiftning uti ifråga¬
varande ämne, nemligen:
att kronoparker samt andra kronans skogar och planteringar böra, derest sär¬
skilda omständigheter ej annat föranleda, bibehållas oförminskade och ställas under
vård och förvaltning af en i hufvudstaden inrättad särskild styrelse, med underly¬
dande tjenstemän och betjente i landsorterne, i ändamål att behandlas efter sådan,
på vetenskapliga reglor grundad hushållniugsplan, som betryggar deras framgena
bestånd och tillvext;
att härads-allmänningarne likaledes böra bibehållas oförminskade och oskiftade
samt stå under skogs-slyrelsens vård och förvaltning, i ändamål af enahanda regel¬
bundna behandling, som kronoskogarne, men med rättighet för dem, som efter hit¬
tills gällande grunder kunna anses såsom delegare i dessa allmänningar, att tillgodo¬
njuta den behållna afkastningen deraf, antingen in natura eller med de derför in¬
flytande penningar, på sätt delegarne kunna sins emellan öfverenskomma; dock att
kostnaden, ej mindre för skogarnes indelning, der sådan ej redan skett, än äfven
för deras vård och skötsel, skall i första rummet af afkastningen godtgöras;
att skogar å kungsgårdar, boställen och alla andra kronans och allmänna in¬
rättningars hemman och lägenheter skola, så vidt med afseende å deras beskaffen¬
het pröfvas lämpligt och hinder i öfrigt ej möter, på allmän bekostnad till regel¬
bunden hushållning indelas; dock att å hemman eller lägenheter, som ej äro under
kronans omedelbara disposition, kostnaden för skogarnes indelning efter hand godt-*
göres af den inflytande afkastningen;
78
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse Jls 107.
alt, hvad angar de kronohemman och lägenheter, hvilka besittas med stadgad
åborätt, innehafvarne må, så framt den vid indelningen förcskrifna hushållning iakt-
tages, fritt använda årliga afkastningon af skogen, hvilken, till dess sådan indelning
skett, får endast till husbehof begagnas, samt, i händelse hushållsplanen öfverträdes,
kan på lämplig tid sättas under förbud;
att samma rätt och lörman äfven må tillkomma hoställshafvare, derest bostäl¬
lets skog ej öfverstiger 500 tunnland, eller, ehuru mindre, likväl vid dess indelning
befinnes i betydligare män öfverstiga boställets behof af skogsfång, i hvilka fall det
bör ankomma på Kongl. Maj:ts pröfning, om och under hvad vilkor skogen må
antingen af boställshafvaren bibehållas och nyttjas, eller ock af skogsbetjening sär¬
skildt vårdas och förvaltas, med iakttagande att af skogens behållna afkastning i
första rummet tilldelas boställshafvaren hvad honom skäligen bör tillkomma;
att, då skogen å kronans eller allmänna inrättningars på arrende upplåtna
hemman och lägenheter ej finnes vara af den större betydenhet, att den bör ställas
under särskild vård och förvaltning af skogsbetjening, men dess indelning till regel¬
bunden hushållning dock pröfvas lämplig, hädanefter vid utarrendering af sådane
hemman bör stadgas förbindelse för arrendatorn, att, der indelningen blifvit eller
varder verkställd, ställa sig vederbörligen uppgjord plan i a/seende å skogens be¬
handling till efterlefnad, emot rättighet för honom att fritt få disponera hvad af
skogens årliga afkastning icke åtgår till hemmanets behof; I
att oskift skog tillhörande hemman, by eller socken ej må, om någon del¬
egare det bestrider, annorledes än till husbehof användas, derest en regelbunden
skogshushållning icke iakttages;
att sockne-allmänning ej må skiftas utan pröfning och tillstånd af Kongl.
Majrts Befallningshafvande;
att svedjande i skog och betesmark, äfvensom getters utsläppande i skog
förbjudes;
att, der, i följd af särskilda förb|l!anden, afrödjning af skogstrakt ,skulle finnas
lända till men för klimatet eller vextligheten å angränsande jordområden eller med¬
föra fara för jord- eller bergras, eller kunna föranleda annan våda, sådan skogs¬
trakt må kunna fridlysas från annan än den mera inskränkta afverkning, som pröf¬
vas vara i nämnda hänseenden oskadlig, och hvilken under behöriga kontroller må
få verkställas;
och slutligen att, i sammanhang med införande af en sådan lagstiftning rö¬
rande skogshushållningen, förhöjda och i viss mån förändrade ansvars-bestämmelser
för tillgrepp och åverkan i skog antagas.
Beträffande åter det af kommittéen föreslagna stadgande, angående enskilda jord-
egares förpligtande att i vissa fall draga försorg om återvext af skog å afröjd
skogsmark, så ehuru Kongl. Maj:t erkänner riktigheten af den utaf Rikets Ständer
vid sistförflutna riksdag uttåiade åsigt, att staten måste anses ega befogenhet att,
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse JYl 107.
79
så vidt sådant vore erforderligt till afvärjande af vådorna af en allmännare skogs-
brist i särskilda trakter af riket, bestämma sådana inskränkningar i den enskildes
dispositionsrätt öfver sin skog, hvarigenom dess framtida bestånd kunde betryggas,
har Kongl. Maj:t likväl, i anseende till de flera betänkligheter, som mot begagnan¬
det af statens omförmälda rättighet förekomma, och enär i allt fall en lång tid
sannolikt kommer att åtgå, innan tillgång blifver på en så talrik skogspersonal, att
den, ulan men för de allmänna skogarnes vård och skötsel eller eftersättande af
sina åligganden i afseende på tillsynen öfver boställens och andra publika hem¬
mans och lägenheters skogar, skulle kunna medhinna de ökade göromål, som af
det ifrågavarande stadgandet komme att blifva en följd, ansett sig för närvarande
icke böra framställa förslag till något stadgande i ofvanberörda syftning, helst först
torde böra afvaktas erfarenheten om hvad inverkan föresynen af del mera fördel¬
aktiga hushållningssätt, som, till följd af den nya lagsliftningeh för de allmänna sko-
garne, skulle blifva infördt å de under skogs-styrelsens närmare inseende ställda
skogarne, kunde komma alt utöfva jemväl på vården och behandlingen af de en¬
skildes skogar.
Derest här ofvan angifna grunder för nya stadganden i fråga om skogshus¬
hållningen skulle antagas, blifver det, på sätt kommittéen anfört, oundgängligt, icke
allenast att utom det högre undervisningsverk, som redan finnes, nemligen Skogs¬
institutet å Kongl. Djurgården, äfven lägre skolor till erforderligt antal inrättas i
landsorterne för meddelande af kunskap om skogarnes ändamålsenliga vård och
skötsel samt bildande af skicklig skogsbetjening, utan ock att den föreslagna nya
skogs-styrelsen i hufvudstaden organiseras, samt ett förökadt antal skogs-tjenstemän i
länen tillsattes, för att bringa till verkställighet . åtgärderna för den regelbundna
skogshushållningens allmänna införande, och för att vaka öfver de i sådant afseende
nödiga föreskrifternas efterlefnad.
Enligt kommittéens förslag skulle årliga kostnaderna utgöra:
för skogs-styrelsen R:mt R:dr 25,500:
» den erforderliga skogsstaten i länen 232,800:
» sex skogsskolor 13,500:
hvarjemte kommittéen för Skogs-Institutet upptagit det belopp, som dertill
för närvarande är anslaget 7,750:
R:mt R:dr 279,550:
Det föreslagna antalet tjenstemän samt de för dem här upptagna lönevilkor
synas icke vara för höga; och fastän Skogs-Institutet torde komma att i utvidgadt
skick fordra större anslag, än kominiltéen antagit, anser Kongl. Majit likväl i öfrigt
nyssberörda af kommitteen uppgjorda förslag kunna lagas till ledning för beräknande
af de kostnader, som uti ifrågavarande afseende skulle erfordras; men då det större
eller mindre behofvet af dessa kostnader kommer att i väsentlig mån bero på de
Kongl. Majis Nåd. Skrifvelse M 107.
beslut, som i frågan om skogshushållningen varda fattade, samt i allt fall tillsättning
af skogsstaten i landsorterna endast kan komma att ske i den mån tillräckligt an¬
tal personer med vitsordad skicklighet till befattningarnes bestridande blifver att
tillgå, har Kongl. Majit härmed velat af Rikets Ständer äska beviljandet af ett årligt
kreditiv intill nästa statsreglerings-period af 130,000 Ridr R:mt, för att, utom det
bidrag, som kan vara att påräkna af skogsplanterings-kassan, från hvilken för inne¬
varande år till skogsstatens aflöning utgår ett belopp af 64,143 Ridr samma mynt,
hvaruti likväl inbegripes en del boställens afkastning, .af Kongl. Majit, i mån af
behof, disponeras till erforderliga utgifter för Skogs-Institutet och de ifrågaställa
lägre skolorna, samt för skogs-styrelsens inrättning, jemte dess och öfrige till skogs¬
staten hörande tjenstemäns aflöning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
Ludv■ Almqvist.
Utdrag
Kongl. Majus Nåd. Skrifvelse M 107.
81
Utdrag af Protokollet öfoer Civil- Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Siats-Rådet u Stockholms Slott den 30 Maj 1857.
Nä rv ar a n d e:
Hans Excellens, Juslitie-Stals-Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner, ,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist, och
Friherre af Ugglas.
Departements-Cbefen, Stats-Rådet Almqvist, föredrog härefter i underdånighet,
gemensamt med Chefen för Finans-Departementet, det af särskildt förordnade kom-
mitterade afgifna betänkande, angående åtgärder till befrämjande af en förbättrad
skogshushållning.
Föredragande Departemerits-Chefen anförde i underdånighet:
»Uti underdånig skrifvelse den S December 1834 hafva Rikets Ständer, som,
med fästadt afseende på de alltmer bekymrande resultat, som af Skogshushållningen
i Riket lemnades, ansågo lagstiftningens mellankomst vara af bebofvet högt påkallad,
för att afvärja vådorna af den vanvård, hvaraf skogarne lidit, och af den ringa om¬
sorg, som, oansedt den stora afverkningen, egnades åt deras återvext. på vidare an¬
förda skäl i underdånighet anhållit, dels att ett, på vetenskapliga grunder bygdt,
efter olika orters beskaffenhet lämpadt, skogshushållningssätt måtte till införande på¬
bjudas, icke allenast å de under kronans omedelbara disposition ännu varande sko¬
gar, .utan äfven å alla till civil- och militär- samt ecklesiastik-staterna hörande bo¬
ställens skogar, äfvensom att boställsbafvare mätte tillförbindas, att, i öfverensstäm¬
melse med uppgjord och fastställd skogshushållnings-plan samt under jägeri-betje-
ningens tillsyn vårda boställets skog, mot rättighet för boställshafvaren att, af de
årliga afverkningarne å densamma, föryttra hvad som öfverslege boställets behof af
skogsfång, — och dels att samfälda skogar, som blifvit till menigheters disposition
upplåtne och hvilka förblefve oskiftade, mätte ställas under tillsyn af jägeri-betje—
ningen tillika med af delegaroe utsedda ombud, på det att jemväl desse skogar
måtte blifva efter ett rationelt hushållningssätt vårdade; hvarförutan Rikets Ständer,
medelst underdånig skrifvelse den 30 November nämnde år, tillkännagifvit den åsigt,
Bilt. till fl. St. Prot, 1856 & 1837. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Haft, 11
82
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 107.
att skogsåverkan eller tillgrepp af vexande träd borde såsom tjufuad anses och be¬
straffas, samt hemställt, att Eders Kongl. Maj:t måtte täckas låta utarbeta och för
Rikets Ständer framlägga förslag, ej mindre till en lag i sådan syftning, än äfven
till de flere förändringar, som med anledning deraf blefve nödige i lag och författ¬
ningar.
Enär derjemte såväl hos Rikets Ständer, som vid det år 1853 hållna sjette
allmänna svenska landtbruksmötet, fråga förekommit om möjligheten att förebygga
ödeläggelse af enskild skogsegendom, samt om statens rätlsenliga åliggande och be¬
fogenhet att vaka öfver begagnandet och behandlingen af de skogar, som tillhöra
enskilde personer, har Eders Kongl. Majit den 20 Juni 1855 behagat uppdraga åt
en kommitté att, efter delfående af till ämnet hörande handlingar, till Eders Kongl.
Maj:t afgifva underdånigt förslag, om och hvilka åtgärder från lagstiftande eller verk¬
ställande maktens sida vore att vidtaga i ändamål att förekomma den öfverklagade,
till framtida skogsbrist och menliga klimatiska verkningar ledande, förödelsen af sko-
garne i landet samt att i allmänhet befrämja en förbättrad skogshushållning.
Då kommittéens betänkande, hvilket för Eders Kongl. Maj:t anmäldes den 26
sistlidne Augusti och då remitterades till Högsta Domstolen, för afgifvande af ut¬
låtande, angående de af kommittéen uppgjorda förslag dels till ny Förordning om
skogarne i Riket, och dels till ändring i vissa delar af skiftesstadgan, nu, efter det
nämnda utlåtande inkommit, i underdånighet framlägges af mig, som i egenskap af
ledamot i kommittéen deltagit i dess arbete, hänvisar jag i underdånighet till hvad
kommittéen yttrat angående den stora och vigtiga betydelsen för fäderneslandet af
cn förbättrad skogsvård, samt torde i öfrigt, för undvikande af vidlyftighet, blott
böra hufvudsakligen åberopa kommittéens betänkande och förslag jemte derför an¬
förde grunder.
Hvad angår förslaget till ny skogsordning, anser jag mig böra vidhålla och till
antagande förorda dess väsentliga bestämmelser, endast med de jemkningar, som
jag efter ämnets ytterligare öfvervägande och på grund af hvad Högsta Domstolen
i sitt utlåtande anfört, funnit lämpliga, och för hvilka jag här nedan skall i under¬
dånighet redogöra.
Krono- och Härads-Allmänningarnes fördelning på hemmanen har, såsom kändt
är, ledt till dessa skogars sköfling och förfall öfverallt, der denna åtgärd egt rum.
För bevarande af den vigtiga skogstillgång, som ligger i de häradsailmänningar,
hvilka ännu äro i behåll, har kommittéen föreslagit, att dessa skogar, som äro att
anse såsom endast under nyttjande-rätt till härads-boarne upplåtne, böra, utan att
vidare få skiftas, sättas under direkt förvaltning af statens tjenstemän, med rättighet
för delegarne att tillgodonjuta den behållna afkastningen. Jag har instämt häruti;
men då kommittéens förslag, att dessa skogars indelning till regelbunden hushåll¬
ning bör ske på allmän bekostnad, kan anses mindre rättvist, enär en sådan åt¬
gärd, på de flera ställen, der den redan egt rum, blifvit bekostad af delegarne,
Kongl. Ma fits Nåd. Skrifvelse JV? 107.
83
tror jag mig böra frångå kommiltéens mening i denna omständighet samt hemställa,
att lia rads- allmänningar nes indelning, om den icke omedelbart af delegarne sjelfva
bekostas, skall, likasom utgifterna lör förvaltningen i allmänhet, godtgöras af all—
männingarnes afkastning.
Kommittéens åsigt, alt den behållna afkastning, härads-allmänning årligen lem-
nar, hör emellan delägande häradsbcerne efter hemmantalet fördelas, synes mig vara
både till grunden riktig och i verkställigheten enkel. De nu gällande föreskrirtcme
innebära visserligen redan, att innebafvande af jord inom häradet grundlägger del¬
aktighet i häradets allmänning, men stadgandet, att hemmanens större eller mindre
brist på egen skog skall bestämma deras rätt till utsyning från allmänningen, måste
icke allenast föranleda osäkerhet och godtycke i tillämpningen, utan äfven verka till
hinder mot en allmännare insigt om nödvändigheten alt med noggrann omsorg vårda
det egna hemmanets skog; helst det från utsyningsi ätten nu stadgade undantag för
den, »som med sin skog illa farit», knappast för närvarande, tillföljd af svårigheten
att bestämma, när misshushållning med skog verkligen egt mm, kan vinna tillämp¬
ning, och ännu mindre kunde iakttagas efter förloppet af någon tidrymd, då miss¬
vården om den egna skogen icke mera låge för ögonen eller kunde utredas. Då
således, i den mån hemmanens enskilda skogstillgång komme att med tiden minskas
eller försvinna, de samtlige, äfven efter nu gällande stadganden, måste blifva lika
berättigade till bidrag från allmänningen, torde del icke vara skäl att dröja med
att öfvergifva den nuvarande vanskliga utsyningsrälten, samt fastställa den af kom¬
mittéen föreslagna fördelningsgrund, hvilken ej tillbakasätter den, sorn har egen
skog och väl vårdar densamma, utan gifver lika rätt åt alla. Jag förordar alltså
detta förslag till antagande utan annan afvikelse än den som må föranledas deraf,
att angående vederbörandes rätt i härads-allmänning kan vara i något fall särskildt
i laga ordning bestämdt eller aftaladt.
Stadgandet i kommittéens förslag, att Härads-allmänningens årliga afkastning
skall tillfalla delegarne, icke in natura, utan med det behållna penninge-belopp, som
för afkastningen inflyter, åsyftar att lemna skogsbetjeningen obehindradt tillfälle att
besörja skogens skötsel och afverkning efter fullt regelmessig plan och kan i verk¬
ställigheten säkerligen icke medföra någon olägenhet för delegarne, hvilka, vid skogs¬
produkternas försäljning kunde inköpa sitt skogsbehof och dervid i allmänhet, såsom
närmast boende, endast hade att frukta inbördes konkurrens, hvilken för öfrigt,
medelst prisets stegring, komme att lända alla till gemensam fördel. Det bör
anmärkas att, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergöth¬
lands Län i sitt utlåtande till kommittéen upplyst, ett sådant hushållningssätt, med
enahanda grund för afkastningens fördelning, som ofvan är nämnd, redan blifvit ve¬
dertaget af delegarne i flere härads-allmänningar inom nämnda län. För hällandet
är detsamma med härads-allmänningen Brevikshull i Elfsborgs Län, om hvars för¬
valtning en berättelse från sistlidet år blifvit afgifven, som innehåller tillfredsställande
u
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse JVs 107.
■vitsord om fördelarne af ifrågavarande hushållningssält. Om likväl på orter, der
detta icke blifvit försökt, skulle yppa sig betänkligbeter mot upphörande af skogs¬
produkternas utdelning in natura, torde det kunna lemnäs åt delegarne alt i detta
ämne sig emellan öfverenskomma, dock utan rubbning i fördelningsgrunden efter
hemmantal.
Enär den af kommittéen i § 8 mom. 2 uppgjorda skillnad emellan högre och
lägre tjenstemäus, äfvensom emellan de i olika landskap belägna boställen kan synas
godtycklig och i allt fall måhända är mindre lämplig derföre, att den åt boställs—
hafvare i denna § tillerkända rätt till afkaslningen af boställets skog torde böra in¬
skränkas till en billig uppmuntran för skogens rationela skötsel, tillstyrker jag, att
omförmälde skillnad mätte ur förslaget utgå, äfvensom att maximum af den skogs¬
vidd, som ovilkorligen må få af boställshafvare på föreskrifvet sätt begagnas, ned-
sätles till hälften af hvad förslaget upptager, då lydelsen af ifrågavarande moment
skulle blifva denna:
»Samma rätt och förmån njute äfven boställshafvare; dock att, Om boställets
»skog, vid indelning deraf, befinnes uppgå till mera än 500 tunnland, (2,800
»qvadratrefvar) del ankommer på Kongl. Maj:ts pröfning, om och på hvad vilkor
»den överskjutande skogsvidden får af boställshafvaren nyttjas eller bör särskildt
»vårdas och förvaltas, hvarom skogsstyrelsen har att underdånigt förslag till Kongl.
»Maj:t afgifva.»
I sammanhang härmed och såsom tillägg till förenämnde § eller ock såsom en
ny § af tredje kapitlet torde, till närmare bestämmande af den påföljd utöfver den
i kap. 8 utsatta, som borde ega ruin vid innehafvares af boställe eller annat all¬
mänt hemman underlåtenhet att efterlefva föreskrifven skogshushållningsplan, böra
stadgas, att i nämnda fäll dylik heinmans-innehafvares rätt att fritt använda skogens
afkastning icke skulle åter inträda förr, än den för skogens afverkning fastställda
plan sådant medgåfve; hvarom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande egde att förordna,
efter Ofver-Jägmästarens hörande.
Vid det i § 11 förutsatta fall, att tvist yppas, huruvida å preste-boställe
skogens bestånd medgifver dess användande af socknemännen till nybyggnad eller
reparationer vid bostället, kan det hafva skäl för sig att denna fråga afgöres af
myndighet i orten och ej i första hanJ af skogs-styrelsen; hvadan sista punkten i
§ 11 torde böra förändras derhän, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle
tillkomma att, vid yppad tvist, närmare förordnande härom, efter Ofver-Jägmästarens
hörande, meddela.
I öfverensstämmelse med min vid kommittéens betänkande fogade reservation
och på der anförde grunder, anser jag andra momentet af § 24 böra utgå. Denna
§ skulle således, enligt min åsigt, endast innehålla:
»Allt svedjande i skog och betesmark vare förbjudet.»
Kongl. M<ij:ts Nåd. Skrifvelse JU 107.
Under svedjande hänförer jag äfven uppbränning af de efter skogsfällning å
marken qvarliggande qvistar och ris, genom hvilkas antändning jorden svedjes och
förderfvas, och hvilken derföre icke synes mig, såsom kommittéen antagit, vara mera
loflig i skog, der regelbunden hushållning är införd, än i annan skogsmark. Att
bränna nämnda skogs-affall, sedan det blifvit på lämpliga ställen sammanfördt, så
att egentlig skada å skogsmarken ej kan ske, är icke att svedja, hvadan jag anser
öfverflödigt att tillstånd till en sådan åtgärd uttryckligen meddelas.
Bland de af kommittéen föreslagna stadganden skall troligen icke något möta
större betänkligheter, än det som innefattas i §§ 27 och 28.
Ehuru lifligt jag erkänner vigten af den grundsats, att lagstiftningen icke bör
ingripa i den enskildes fria verksamhet och dispositionsrätt öfver sin egendom, och
fastän hvarje afvikelse från denna grundsats måste medföra olägenhet, har jag likväl
funnit mig böra biträda nyssberörde stadganden i kommitléens förslag. Statens rätt
att gifva dylika inskränkande föreskrifter, när de i allmänhet eller under vissa för¬
hållanden erfordras för befrämjande af allmänt väl, torde vara obestridlig, och den
är, om ock tillämpad med allt större och större varsamhet,'ännu utöfvad och gäl¬
lande i många fall, och deribland äfven i fråga om skogshushållning, uti hvilket ämne
de nuvarande föreskrifterna dock råkat i förgätenhet eller visat sig föga verksamma.
Att stadganden i enahanda syftning, fastän vida strängare och noggrannare, gälla
i de flesta främmande Europeiska länder, derom, äfvensom om upphofvet till samma
stadganden, nemligen omtankan att söka förekomma på samma gång bristen på en
för en mängd lefnadsbehof oumbärlig, men af naturen endast långsamt framalstrad,
förbruknings-artikel och de al vetenskapen och erfarenheten vitsordade menliga följ¬
der, som skogarnes utrotande måste medföra för ett lands klimat och fruktbarhet,
innehåller kommittéens betänkande en utredning, hvilken jag i underdånighet åberopar.
Det af kommittéen föreslagna stadgande i berörde ämne innebär påbud om
skyldighet för jordegare, som fäller skog, att, då marken ej användes till odling, be¬
sörja dess återbringande i skogbärande skick. Denna föreskrift, som icke bör kunna
annat än lända jordens egare sjelf till fördel och hvars riktighet såsom allmän regel
för en klok hushållning ej torde kunna jäfvas, skulle säkerligen icke möta något
motstånd, om blott kontrollen å dess efterlefnad icke nödvändigt föranledde ett alltid
förhatligt tvång eller åtminstone en tillsyn i afseende å den enskildes hushållning.
Ändamålet är dock af den vigt, att nämnde betänklighet synes böra vika. Kommit¬
téens ifrågavarande förslag, hvilket, utan alt inlåta sig på reglementariska stadganden
eller ega anspråk på att kunna förekomma hvarje ringare öfverträdelse af den all¬
männa regeln om återplanterings—skyldighet, hufvudsakligen endast afser att hejda
fortsättning af en redan inträdd och för alla uppenbar skogs-förödelse i större skala,
lärer sålunda, efter sin rätta mening uppfattadt och tillämpadt, icke komma att leda
till obehörigt intrång i den hushållning, som kan erkännas vara loflig och nyttig,
utan blott visa sig såsom ett behöfligt band på den, som af egennytta eller
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse J/l 107.
vanvård förbiser sin pligt mot det allmänna och mot framtiden. För att likväl
bringa föreskrifterna i omförmälde §§ uti en riktigare ordning och gifva dem större
tydlighet, tror jag mig, med anledning jemväl af Högsta Domstolens erinringar, böra
föreslå, att de sammanföras i en §, så lydande:
»Jordegare, som, utan ändamål af odling, nedfäller skog, vare skyldig att draga
»försorg om dess bringande till återvext.»
»Skulle någon, i strid mot vilkoren för ordentlig hushållning, så afverka skog,
»som tillhör samma egendom eller i ett sammanhang brukas, att hvarken fröträd,
»ung skog eller vexande plantor finnas qvar eiler utsättas å marken till den mängd
»och beskaffenhet, som, med afseende å skogens art och öfriga naturförhållanden, er-
»fordras för fullgod återvext; då må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ega alt, sedan
»af honom utsedde sakkunnige män jemte Ofver-Jägmästaren i Länet meddelat sitt
»på undersökning å stället grundade yttrande, samt jordegaren erhållit tillfälle att
sig förklara, vid verksamt vite tills vidare förbjuda skogens anlitande till annat än
»egendomens oundgängliga behof samt, om detta förbud icke hörsammas, med vitets
»förhöjande ställa skogen på viss kortare lid af högst tre månader, på egarens be-
»kostnad, under särskild uppsigt, för att sålunda bringa förbudet till åtlydnad; och
»vare sådan åtgärd, hvilken må, efter omständigheternas föranledande förnyas, lika
»befogad, ehvad förödelsen verkställes af jordegaren sjelf, eller af annan person, som
»till skogs-afverkningen kan hafva betingat sig hans lof.»
I kommittéen har jag yttrat den åsigt att i förslaget till ny skogsordning icke
vore anledning att införa särskilda föreskrifter angående förekommande eller häm¬
mande af skogs-eld, ulan att desse föreskrifter kunde fortfarande, såsom hittills,
qvarstå i allmänna lagen, men om denna åsigt ej gillas, torde den af Högsta
Domstolen framställda anmärkning mot § 52 böra iakttagas, så att sednare mom.
af denna § komma att lyda:
»och vare den, som elden uppland! eller upptända låtit, ansvarig att den ej
»ulan behörig vård lemnäs.»
Mot § 54 har Högste Domstolen erinrat, att giltig anledning saknades alt,
i fråga särskildt om de förbrytelser, om hvilka förslaget handlar, utsträcka allmänna
åklagares eller andre personers rätt att vittna utöfver hvad lag i allmänhet med-
gåfve; och då detta äfven instämmer med min i kommittéen yttrade skiljaktiga
mening, kan jag således ej annat än hemställa om uteslutande af de föreslagna
stadgandena i berörde syftning och att följaktligen ifrågavarande §, som lämpligen
kunde erhålla ett sådant tillägg, rörande det tjenstemän vid skogs-staten tillkommande
hägn och vitsord, som Högste Domstolen tillstyrkt, blefve så lydande:
»Ofverträdelser, som blott förnärma enskild persons rätt och ej angå sådane
»föreskrifter, som till allmänt gagn gifne äro, må endast af målsegaren åtalas.»
»I öfrigt ega tjenstemän och betjente vid skogs-staten, äfvensom andre allmänna
»åklagare, att åtala förbrytelser mot denna förordning; och njute nämnde tjenstemän
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 107.
»och betjente i och för sin befattning det hägn och vitsord, sorn enligt lag eller
»särskilda författningar tillkomma dem, hvilka Konungens, dess embetsmäns eller rättens
»ärenden gå.»
Med anmärkning om ett i § 57 förelupet skriffel, bestående deruti att g
20 blifvit citerad i stället för § 22, får jag i anledning af Högste Domstolens er¬
inringar vidare i underdånighet hemställa:
att de i § 56 förekommande orden: »har någon del af böterne utgått, för-
»vandlas återstoden,» måtte utbytas till: »de böter, som enligt föregående moment,
»i brist af tillgång, förvandlas till fängelse med tjenligt arbete, skola utgå af den
»pliktfäldes egendom så långt den räcker. Varder blott en del af dessa böter gulden,
»förvandlas återstoden» etc.
alt vid slutet af § 59 orden: »det förstnämnda hemmanet» må förändras till:
»hemmanet eller lägenheten»;
och slutligen att, med afseende å de skärpta ansvars-bestämmelser förslaget
innehåller, följande stadgande måtte vid slutet af 9 Kapitlet under särskild §
tilläggas:
»För öfverträdelser, hvilka i denna förordning äro med ansvar belagde, må
»särskildt vite icke stadgas; ej eller redan bestämda vilen i dylika mål vinna
»tillämpning.»
Med iakttagande af nu angifne förändringar och tillägg, anser jag författnings—
förslaget vara antagligt, och hemställer i underdånighet, om ej Eders Kongl. Maj:t
täcktes öfverlemna detsamma till Rikets Ständers pröfning och godkännande.
Derest ifrågavarande förslag till ny Skogs-Ordning, eller de grunder på hvilka
detsamma hvilar, skulle antagas, blifver det, på sätt kommittéen anfört, oundgäng¬
ligt, icke allenast att, utom det högre undervisningsverk, som redan finnes, nemligen
Skogs-Institutet å Kongl. Djurgården, äfven lägre skolor till erforderligt antal in¬
rättas i landsorterne, för meddelande af kunskap om skogarnes ändamålsenliga vård
och skötsel samt bildande af skicklig skogsbetjening, utan ock att den i förslaget
förutsatta nya Skogs-Styrelsen i hufvudstaden organiseras samt ett förökadt antal
skogstjenstemän i länen tillsättes för att bringa till verkställighet åtgärderne för den
regelbundna skogshushållningens allmänna införande och för att vaka öfver de i så¬
dant afseende nödige föreskrifternas efterlefnad.
Enligt kommittéens förslag skulle årliga kostnaderne utgöra:
För Skogs-Styrelsen R:dr R:mt 25,500.
» den erforderliga skogs-staten i Länen 232,800.
» sex Skogs-skolor 13,500.
hvarjemte kommittéen för Skogs-Institutet upptagit det belopp, som der¬
till för närvarande är anslaget 7,750.
Summa R:dr R:mt 279,550,
88
Kongl. Moj.ls Nåd. Skrifvelse M 107.
Det föreslagna antalet tjenstemän samt de för dem här upptagna lönevilkot'
synas icke vara för höga; och fastän Skogs-Instilutet torde komma att, i utvidgadt
skick, fordra större anslag än kommittéen antagit, anser jag likväl i öfrigt nyssbe-
rörda af kommittéen uppgjorda förslag kunna tagas till ledning för beräknande af
de kostnader, som uti ifrågavarande afseende skulle erfordras; men då det större
eller mindre behofvet af dessa kostnader kommer att i väsendtlig mån bero på de
beslut, som i frågan om skogshushållningen varda fattade, samt i allt fall tillsätt¬
ning af Skogs-Staten i landsorterne endast kan komma att ske i den mån till¬
räckligt antal personer med vitsordad skicklighet till befattningarnes bestridande
blifver att tillgå, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Rikets Ständer
äska beviljande af ett årligt kreditiv intill nästa statsreglerings-period af 130,000
Riksdaler Riksmynt, för att, utom det bidrag, som kan vara att påräkna af skogs-
planterings-kassan, från hvilken för innevarande år till skogs-statens aflöning utgår
ett belopp af 64,143 R:dr samma mynt, hvaruti likväl inbegripes en del boställens
afkastning, af Eders Kongl. Majit i mån af behof disponeras till erforderliga utgif¬
ter för Skogs-lnstitutet och de ifrågaställde lägre skolorne samt för skogs-styrelsens
inrättning jemte dess och öfrige till skogs-staten hörande tjenstemäris aflöning.
Öfver hvad kommittéen i öfrigt, angående skogshushållningen samt dess be¬
fordrande och uppmuntran, hemställt, och öfver de i sammanhang dermed af kom-
inittéen framställda förslag till nya eller förändrade stadganden i åtskilliga ämnen,
tillstyrker jag att Eders Kongl. Majit ville i nåder inhemta Rikets Ständers under¬
dåniga yttranden, innan vidare beslut eller åtgärd i anledning deraf vidtages.
Stats-Ridels öfrige ledamöter, som delade Departements-Chefens åsigt om vigten
och angelägenheten af en förbättrad skogshushållnings införande i Riket, men trodde
att för närvarande, innan dels de grunder, hvaruppå lagstiftningen i detta ämne
bör byggas, blifvit närmare bestämde, dels ock sig visat huruvida nödiga medel
kunde anvisas för aflöning åt den skogspersonal, som erfordras för de ifrågasatta
föreskrifternas efterlefnad och verkställighet, den slutliga granskningen hos Kongl,
Majit af de uppgjorda förslagens bestämmelser i alla deras särskilda delar lämpligen
kunde anstå, hemställde i underdånighet, att Kongl. Majit måtte, ulan att nu till
pröfning företaga de speciela stadgandena i de af kommittéen uppgjorda förslag,
desamma till Rikets Ständers pröfning öfverlemna, med nådigt tillkännagivande att
Kongl. Majit för sin del funnit följande bestämmelser böra läggas till grund för ny
lagstiftning uti ifrågavarande ämne, nemligen!
att kronoparker samt andre kronans skogar och planteringar böra, derest sär¬
skilde omständigheter ej annat föranleda, bibehållas oförminskade och ställas under
vård och förvaltning af en i hufvudstaden inrättad särskild styrelse med underly¬
dande tjenstemän och betjente i landsorterne, i ändamål att behandlas efter sådan,
på vetenskapliga reglor grundad, hushållningsplan, som betryggar deras framlida be¬
stånd och tillvext; att
Kongl. Mnj: Is Nåd. Skrifvelse M 107.
alt härads-allmänningarne likaledes böra bibehållas oförminskade och osliiftade
samt stå under skogs-styrelsens vård och förvaltning, i ändamål af enahanda regel¬
bundna behandling, som krono-skogarne, men med rättighet för dem, som efter
, hittills gällande grunder kunna anses såsom delegare i dessa allmänningar, alt till¬
godonjuta den behållna alkastningen deraf antingen in natura eller med de derför
inflytande penningar, på sätt delegarne kunna sins emellan öfverenskomma; dock att
kostnaden ej mindre för skogarnes indelning, der sådan ej redan skett, än äfven
för deras vård och skötsel skall i första rummet af afkastningen godtgöras;
att skogar å kungsgårdar, boställen och alla andra kronans och allmänna in¬
rättningars hemman och lägenheter skola, så vidt med afseende å deras beskaffen¬
het pröfvas lämpligt och hinder i öfrigt ej möter, på allmän bekostnad till regel¬
bunden hushållning indelas, dock att å hemman eller lägenheter, som ej äro under
kronans omedelbara disposition, kostnaden för skogarnes indelning efter hand godt-
göres af den inflytande afkastningen;
att hvad angår de kronohemman och lägenheter, hvilka besittas med stadgad
åborätt, innebafvarne må, så framt den vid indelningen föreskrilna hushållning iakt-
tages, fritt använda årliga afkastningen af skogen, hvilken, till dess sådan indelning
skett, får endast till husbehof begagnas, samt, i händelse hushållsplanen öfverträdes,
kan på lämplig tid sättas under förbud;
att samma rätt och förmån äfven må tillkomma boställshavare, derest bostäl¬
lets skog ej öfverstiger fem hundra tunnland, eller, ehuru mindre, likväl vid dess
indelning befinnes i betydligare mån öfverstiga boställets behof af skogsfång; i hvilka
fall det bör ankomma på Kongl. Maj:ts pröfning om och under hvad vilkor skogen
må antingen af boställshafvaren bibehållas och nyttjas, eller ock af skogsbetjening
särskildt vårdas och förvaltas, med iakttagande att af skogens behållna afkastning i
första rummet tilldelas boställshafvaren hvad honom skäligen bör tillkomma;
att, då skogen å kronans eller allmänna inrättningars på arrende upplåtna hem¬
man och lägenheter ej finnes vara af den större betydenhet, att den bör ställas
Under särskild vård och förvaltning af skogsbetjening, men dess indelning till regel¬
bunden hushållning dock pröfvas lämplig, hädanefter vid utarrendering af sådana
hemman bör stadgas förbindelse för arrendatorn, att, der indelningen blifvit eller
varder verkställd, ställa sig vederbörligen uppgjord plan i afseende å skogens be¬
handling till efterlefnad, mot rättighet för honom att fritt disponera hvad af skogens
årliga afkastning icke åtgår till hemmanets behof;
alt oskift skog, tillhörande hemman, by eller socken, ej må, om någon del¬
egare det bestrider, annorledes än till husbehof användas, derest en regelbunden
skogshushållning icke iakllages;
att socknc-allmänning ej må skiftas utan pröfning och tillstånd af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande;
liih. lill 11 SL Prot. 1836 & 1837. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Haft. 12
90
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse M 107.
att svedjande i skog och betesmark, äfvensom getters utsläppande i skog,
förbjudes;
att, der, i följd af särskilda förhållanden, afrödjning af skogstrakt skulle linnas
lända till men för klimatet eller vextligheten å angränsande jord-områden, eller med¬
föra fara för jord- eller berg-ras, eller kunna föranleda annan våda, sådan skogs¬
trakt må kunna fridlysas från annan, än den mera inskränkta afverkning, som prof—
vas vara i nämnda hänseenden oskadlig och hvilken under behöriga kontroller må
få verkställas;
och slutligen att, i sammanhang med anförande af en sådan lagstiftning rö¬
rande skogshushållningen, förhöjda och i viss mån förändrade ansvars-bestämmelser
för tillgrepp och åverkan i skog antagas.
Beträffande åter det af kommittéen föreslagna och af föredragande Departe-
ments-chefen jemväl tillstyrkta stadgande, angående enskilde jordegares förpligtande,
att i vissa fall draga försorg om återvext af skog å afröjd skogsmark, yttrade Stats—
Rådets öfrige ledamöter, att de, ehuru erkännande riktigheten af den utaf Rikets
Ständer vid sistförflutna riksdag uttalade åsigt, att staten måste anses ega befogen¬
het att, så vidt sådant vore erforderligt till afvärjande af vådorne af en allmännare
skogsbrist i särskilda trakter af riket, bestämma sådana inskränkningar i den en¬
skildes dispositionsrätt öfver sin skog, hvarigenom dess framtida bestånd kunde be¬
tryggas, likväl, i anseende till de flera betänkligheter, som mot begagnandet af sta¬
tens omförmälda rättighet förekomma, och enär i allt fall en lång tid sannolikt kom¬
mer att åtgå innan tillgång blir på en så talrik skogspersonal, att den, utan men
för de allmänna skogarnes vård och skötsel eller eftersättande af sina åligganden, i
afseende på tillsynen öfver boställens och andra publika hemmans och lägenheters
skogar, skulle kunna medhinna de ökade göromål, som af det ifrågavarande stad¬
gandet komme att blifva en följd, ansågo sig icke för närvarande böra i underdå¬
nighet tillstyrka Kongl. Majit att till Rikets Ständer framställa förslag till något
stadgande i ofvanberörda syftning, helst först torde böra afvaktas erfarenheten om
hvad inverkan föresynen af det mera fördelaktiga hushållningssätt, som till följd af
den nya lagstiftningen för de allmänna skogarne skulle blifva infördt å de under
skogs-styrelsens närmare inseende ställda skogarne, kunde komma att utöfva jemväl
på vården och behandlingen af de enskildes skogar.
I öfrigt instämde Stats-Rådets samtlige ledamöter uti hvad föredragande De-
partements-chefen hemställt och tillstyrkt.
Kongl. Majit behagade i nåder gilla Stats-Rådets fleste ledamöters under¬
dåniga yttrande, samt befallde, att, i öfverensstämmelse dermed, nådig skrif¬
velse, sådan den finnes detta protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse JVi 107.
91
Note ur särskildt Protokoll öfver Justitie-Årenden, hållet uti Kongl.
Maj:ts Högsta Domstol Fredagen den 14 November 1856.
Fortsattes och slutades föredragningen af det, enligt Kongl. Maj:ts genom
Civil-Departementet, meddelade remiss af den 26 sistlidne Augusti, för afgifvande
af utlåtande till Högsta Domstolen öfverlemnade, af särskilde kommitterade uppgjorda
förslag dels till Förordning om skogarne i Riket och dels till ändring i vissa delar
af Skiftes-stadgan, om hvilket ärende protokollet för gårdagen sednast förmäler;
och företogs härefter till granskning först
\
Förslaget till Förordning om Skogarne i Riket.
Högsta Domstolen, som ansåg sig icke tillkomma att afgifva något omdöme,
angående ändamålsenligheten eller lämpligheten af de uti ifrågavarande förslag in¬
tagna föreskrifter, rörande hushållningen med skogarne i Riket, fann sig förthy, vid
granskningen af nämnde föreskrifter, endast böra tillse, huruvida genom desamma
den enskildes rätt må anses vara för nära trädd, eller om de ordalag, i hvilka de
voro affattade, kunde gifva anledning till olika uppfattning af deras betydelse eller
annorledes orsaka svårigheter vid tillämpningen deraf, och under förutsättning att i
den instruktion, som, enligt hvad kommitterades afgifna betänkande antyder, borde
den föreslagna skogs-styrelsen och densamma underlydande skogsbetjening meddelas,
den pröfningsrätt, som enligt 2 Kap. 5 § och andra i förslaget förekommande stad-
ganden skulle i vissa frågor Styrelsen och skogsbetjeningen tillkomma, blifver ända¬
målsenligt reglerad och bestämd, så att den ej må komma att stå i strid med
andra embetsmyndigbeters verksamhet, fann Högsta Domstolen vid de 7 första Ka¬
pitlen af förslaget anledning förekomma endast till följande anmärkningar, nemligen:
vid 27 och 28 §§.
Det i 28 § begagnade uttrycket »skogstrakt» syntes böra till sin betydelse
närmare förklaras, på det villrådighet ej må uppslå, när sådan skogsförödelse kunde
anses vara för hand, att de i 27 § föreskrifna åtgärderfinge vidtagas; och då, för
bestämmande huruvida en slik förödelse verkligen skett, hänsyn ansågs böra ega rum
till omfånget och beskaffenheten af hela den skog, som till samma egendom hörer
och i ett sammanhang brukas, utan afseende om egendomen utgöres af ett eller
flera hemman, hemställde Högsta Domstolen, att, i händelse de föreslagna stadgan¬
de» t dessa delar i öfrigt godkännas, de i 27 § förekommande erde» ^hemmanets
92
Kongl. Maj: Is Nåd. Skrifvelse M 107.
och hemmansegaren» mätte, utbylas emot »egendomens» och »jordegaren,» då 28 §
kunde erhålla denna förändrade lydelse: »den skogsförödelse, som i nästföregående
§ förbjudes, skall anses vara för band, då, i strid mot vilkoren för ordentlig hus¬
hållning, afverkning å skog, som tillhör samma egendom och i ett sammanhang
brukas, så verkställes, att hvaiken fröträd, ungskog eller vexande plantor finnas qvar
å marken till den mängd och beskaffenhet, sorn sakkunnige män pröfva erfordras
för fullgod återvext, med afseende å skogens art och öfriga naturförhållanden.»
Justitie-Rådet Alexanderson tilläde, det han ansåg] vitet böra på något sätt
begränsas och kanske bestämmas så, att det utsättes ifrån SO till 500 R:dr vid
första föreläggandet, under rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att, om
ej förbudet börsammas, öka vitet till högst 1,000 Riksdaler.
vid 32 §.
Till förekommande af den sannolikt ej åsyftade mening, att den som i skog
upptändt eld, ej skulle, innan elden blef släckt, ega att derifrån bortgå, äfven om
han lemnade elden under tillsyn och vård af annan behörig person, ansågs uttrycket
»och må den, som elden upptändt, ej derifrån bortgå innan den blifvit släckt»,
böra förändras till »och vare deri, som elden upptändt eller upptända låtit, ansvarig
att den ej utan behörig vård lemnäs.».
Efter granskning af de i
8 Kapitlet
förekommande bestämmelser, erinrade Högsta Domstolens fleste ledamöter, Justitie-
Råden Schmidt, Alexanderson, Qviding och Qvensel, att då 35 och 44 §§, en¬
ligt hvilka vissa slag af åverkan borde såsom stöld eller snatteri anses, innefattade
ändringar i nu gällande allmän kriminal—lag, samt hvad 54 § och 3 mom. inne¬
håller, angående ej mindre tjenstemäns och betjentes vid skogs-staten samt andra
allmänna åklagares, än äfven förvaltares och skogvaktares å enskildes skogar rätt
att vittna om förbrytelser, som på deras angifvelser åtalas, vore att till allmän rätte—
gångs-ordning hänföra, frågan om dessa stadgandens antagande såsom lag borde i
den ordning, 87 g Regerings-formen föreskrifver, behandlas, dock ansågo bemälde
ledamöter sig deraf icke förhindrade, att, till följd af den nu erhållna remissen, ingå
i granskning af nämnde stadganden, dervid Justitie-Råden ej funno giltig anledning
förefinnas, att, i fråga särskildt om sådana förbrytelser, hvarom förslaget handlar,
utsträcka allmänna åklagares eller andra personers rätt att vittna utöfver hvad lag
i allmänhet medgåfve, hvarföre Justitie-Råden icke kunde tillstyrka antagande af de
i 2 och 3 momenterne af 54 § föreslagna stadganden i sådan syftning, utan
hemställde, att 3 mom. af nämnde g mäste uteslutas och sista punkten af 2 mom.
utbytas emot ett stadgande af innehåll, att tjenstemän och betjente vid skogsstaten
Kongl. Mayl» Nåd. Skrifvelse Jtt 107.
95
borde i och för sin befattning njuta det hägn och vitsord, som enligt lag eller sär-
s kilda författningar tillkomma dem, hvilka Konungens, dess embetsmäns eller rättens
ärenden gå.
I öfrigt funno bemälde ledamöter, i afseende å de uti ifrågavarande Kapitel
föreslagna bestämmelser, anledning till anmärkning förekomma i följande hänseendeu,
nemligen:
att, då 49 § syntes kunna gifvas den tydning, att det der för uteblifvando
från skogseld stadgade ansvar ej borde tillämpas, så vida den försumlige ej en hel
dag från skogselden uteblifvit, ansvars-bestämmelsen i 4 mom. af nämnda § måtte,
till undvikande af sådan misstydning, erhålla denna lydelse: »bote tre riksdaler.
Uteblifver han mer än en hel dag, bote lika mycket för hvar dag;»
att i 3 mom. af 56 <§ synes böra tydligen utmärkas, att det der förekom¬
mande stadgandet, för det fall, alt endast en del af böterne utgått, afsåge endast
sådane böter, som, enligt föregående moment, borde till fängelse med arbete för¬
vandlas och orden: »har någon del af böterne utgått, förvandlas återstoden» således
böra utbytas emot »de böter, som, enligt föregående moment, i brist af tillgång,
till fängelse med tjenligt arbete förvandlas, skola utgå af den pliktfälldes egendom
så långt den räcker. Varder blott en del af dessa böter gulden, förvandlas åter¬
stoden;» och
att i 57 § syntes 20 § hafva af misstag blifvit åberopad, i stället för deu
22 §.
Justitie-Rådet Alexanderson yttrade särskildt: »Äfven jag delar den mening,
att straffet emot åverkan behöfver skärpas, om det skall blifva verksamt för sitt
ändamål, meri anser likväl'både onödigt och allt för betänkligt, att, så oinskränkt
som hvad vexande träd angår här skett, stämpla ifrågavarande brott såsom tjufnad.
Hederskänslan är, näst gudsfruktan, den svaga menniskans dyrbaraste stöd,
hvilket det således måste vara pligt, lika mycket som statsklokhet, att i det längsta
skona och bevara. Det är hemskt att tänka sig en stor del af landets befolkning
blottställd för vanfräjd och med detsamma för den i afseende på rättstillståndets
vidmakthållande menliga påföljd, att icke vara vittnesbär. Och månne verkligen
fällandet af ett eller annat föga värderikt träd, till uppvärmning af den fattiges
stuga, med liera dylika behof, särdeles uti de orter inom vårt vidsträckta land, der
skog föga aktas och får stå alt förruttna på fältet, är ett så groft brott, att rätts¬
känsla och billighet fordra det gerningsmannen skall dömas såsom tjuf?
Kommittéen har sökt mildra förslagets stränghet och vådor genom alt ensamt,
i hänseende lill den, som tager vexande träd, stadga tjufnads-ansvar, och deremot
bibehålla åveikans-bot för den, som tager torf, näfver, löf, bast, vindfällen, ris,
gren eller annat sådant. Men härigenom har den åberopade vetenskapliga syn¬
punkten blifvit öfvergifven; ty man synes ingalunda med fog kunna påstå, att den
sorn täger vexande träd af relativt ringa värde, är mera förderfvad och straffbar,
94
Kongl. Uaj:tt Nåd. Skrifvelse JU 107.
än den, som tager torf, näfver, och så vidare, kanske till mångdubbelt större be¬
lopp. Tvärtom skulle, efter min tanke, rättskänslan kunna såras af att se den förre
förbrytaren dömas såsom tjuf i samma mål, der den andra endast fälldes för
åverkan.
Jag tillåter mig jemväl fästa uppmärksamheten på de omständigheter: att då
35 § hänvisar lill hvad om stöld och snatteri är i allmänhet stadgadt, så följer
af förordningen om stöld den 4 Maj 1855, 4 g, att den, som, på kronans nästan
obegagnade öfverloppsmaiker i norra orterna, hugger sig af vexande träd litet gärdsel
eller vedbrand, måste straffas såsom för tillgrepp från husbonde, således svårare än
för stöld eller snatteri i allmänhet; äfvensom att förslaget, i fråga om brottets
karakter, icke gör skillnad emellan ett ungt träd, som nyligeu skjutit upp ur jorden,
och ett äldre, som är fullvext; samt att, om än ansvaret första gången för det
ringa värdet skull stadnar vid snatteri-bot, så blir det likväl alltid andra gången
tjufvaböter och straff-arbete. Man är hittills van att få i vilda skogen skära
sig ett ungt träd till käpp eller dylikt, utan synnerligt klander, men skulle, efter
förslaget, på sådant sätt göra sig förfallen alt ställas på samma linea med tjufven.
Ofvergången från den frihet, som här varit rådande, till en inskränkning större än,
så vidt jag känner, andra länders lagar innefatta, synes mig böra, om den skall
ske, inledas mycket varsamt, hvilket emellertid icke torde låta sig göra utan åtskil¬
liga undantag och modifikationer.
På grund häraf, och då frågan om användande af allvarsamma, men likväl ej
vanfrejdande, straffbestämmelser i ämnet tycks vara på ett enkelt och tillfredsstäl¬
lande sätt löst af Lag-beredningen, som i 27 Kap. Straff-balken bibehållit begreppet
åverkan oförändradt, men för de allmännaste lallen deraf bestämt ansvaret, första
och andra gången till böter inom fyradubbla värdet af det åverkade, samt tredje
gången eller oftare till fängelse från en till och med sex månader, hemställer jag,
för min del, underdånigst, om icke, i nära öfverensstämmelse med Lag-beredningens
förslag, §§ 35, 36, 37 och 38 kunde erhålla följande lydelse:
§ 35. Fäller, syrer eller bläcker någon olofligen träd å annans skog eller
mark, eller tager der olofligen torf, näfver, löf, bast, vindfällen, ris, gren eller annat
sådant, som ej till bruk upphugget eller beredt är, bote fyra gånger värdet af det
således åverkade, ehvad han det bortfört eller ej. Går fyradubbla värdet ej till
tio Riksdaler, må dock böterna till detta belopp sättas.
<§ 36. Fällas eller skadas träd, som blifvit till prydnad eller annan särskild
nytta planterade, då må i böter ådömas till och med femtio Riksdaler för hvart träd.
§ 37. Gör någon tredje gången eller oftare åverkan, som i § 35 eller 36
sägs, då må han dömas till straffarbete från två till och med sex månader.
§ 38. Säljer olofligen delegare i samfälld skog eller mark derifrån bort något
af hvad i § 35 nämndt är, eller missbrukar han eljest sin rätt i sådan samfällig-
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse JtJ 107.
het, bote två gånger värdet af hvad han olofligen sålt eller användt. Går dubbla
värdet ej till fem Riksdaler, må dock böterna lill detta belopp sättas.
I sammanhang härmed skulle
a) från § 42 uteslutas åberopandet af §§ 36 och 37, och från § 56 utgå
hela första momentet, men i sednare momentet derstädes tilläggas 35 § framför
åberopade 36 och följande <§§;
b) första momentet i 44 g ändras till denna lydelse:
Tjensteman eller betjente vid skogs-staten, som föröfvar åverkan i någon under
hans uppsigt ställd skog, eller sådan förbrytelse derstädes tillstädjer eller befrämjar,
straffes såsom här ofvan sägs och miste dessutom tjensten;
c) andra momentet af 44 § uteslutes; och
d) från första momentet af § 54 uteslutas orden: »då ansvar för stöld eller
snatteri icke ifrågakommer.»
Justitie-Råden Engelbart, Grefve Snoilsky och Iggeström åter yttrade, att då,
enligt deras åsigt, ej blott 35 och 44 §§ samt 2 och 3 momenten i 54 §, på
sätt Högsta Domstolens liesta ledamöter erinrat, afsåge ändring i allmän kriminal¬
lag och rättegångs-ordning, utan ock 36, 37, 38, 39 och 40 §§, 41 g 2 och
3 momenten, 43 § sednare punkten, 45 och 51 §§, såsom innefattande ansvars¬
bestämmelser och andra föreskrifter i fråga om skadegörelse å annans eller samfälld
egendom, likasom 42, 52, 55 och 56 §§ samt 54 § 1 morn., i hvad de anginge
sådane förbrytelser, som nyss nämndes, voro att hänföra till sådan lag, som i 87 §
Regerings-formen omförmäles, Juslitie-Råden ansågo sig i dessa delar icke ega att,
i anledning af ifrågavarande endast på Civil-Departementets föredragning af ärendet
adåtna remiss, meddela annat utlåtande, än att, i händelse Kongl. Maj:t skulle finna
en lagförändring i den syftning, nyssnämnde stadganden innehålla, vara af behofvet
påkallad, frågan derom måtte i den uti åberopade § af Regerings-formen föreskrifna
ordning behandlas.
I fråga om öfriga stadganden i 8 Kapitlet instämde bemälde Justitie—Råd med
Justitie-Råden Schmidt, Qviding och Qvensel.
vid 9 Kapitlet
fann Högsta Domstolen ej anledning till annan anmärkning, än att det i slutet af
59 § förekommande uttrycket »det förstnämnda hemmanet» ansågs böra, för vin¬
nande af öfverensstämmelse med hvad början af samma § innehåller, utbytas emot
»hemmanet eller lägenheten»; och hemställde slutligen Högsta Domstolen, att, i af¬
seende å sådana förbrytelser, som i förslaget omförmälas, måtte för den händelse
skärpta ansvars-bestämmelser derför blifva antagna, såväl den domaren i 10 Kap.
5 § fiyggninga-Ralken nu medgifna rätt att stadga särskilda vitén upphöra, som
ock tillämpning af redan bestämda vitén förfalla, derom föreskrift borde i Författ¬
ningen intagas.
Kongl. Maj.ls Nåd. Skrifvelse M 10?.
De af kommitterade, på sätt ofvan förmäles, vidare framställda
Förslag till ändringar i Skiftes-stadgan företogos härefter till granskning, och
då Kongl. Majit redan genom förordningen den 12 Juni innevarande år. i öfverens¬
stämmelse med Rikets Ständers underdåniga hemställan, förhöjt det för obehörig
skogs-afverkning under skiftestid bestämda bötesbelopp, ansåg Högsta Domstolen
kommitterades underdåniga tillstyrkan om bifall till Rikets Ständers nämnde hem¬
ställan till något yttrande nu icke föranleda.
Hvad angick del af kommitterade framställda förslag, att, med ändring af 1
§ i 12 Kap. Skiftes-stadgan, i hvad deri innehåller föreskrift, att all skifteslagets
mark skall i skifte ingå, stadgas måtte, alt skogsmark må förblifva oskiftad, då alla
delegarne i skilleslaget äro derom ense, hemställde Högsta Domstolen, att, i hän¬
delse något stadgande, i den syftning förslaget i denna del afser, skulle befinnas
ändamålsenligt, dock, i sammanhang dermed, för vinnande af likstämmighet med hvad
10 Kap. 3 Skiftes-stadgan och Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1832 nu inne¬
hålla för det fall att skogsmark, derå storskifte skett, ej i laga skifte ingår, måtte
varda föreskrifvet, att om å sådan skogsmark, som, enligt deiegarnes öfverenskom¬
melse, bibehålles oskiftad, finnes jord, hvilken, enligt 10 Kap. 1 § Skiftes-stadgan,
hör såsom inrösningsjord beräknas, och samma jord ligger intill eller så nära den
egentliga inrösningsjorden, att den dermed kan förenas, eller består af så stora
stycken, alt delegare dit kan utflytta, den då bör i inrösningsjorden inlagas; äf¬
vensom, och då det väl ej kunde antagas vara förslagets mening, att en från skifte
sålunda undantagen skogsmark skulle ovilkorligen, utan afseende på förändrade för¬
hållanden, för all framtid bibehållas oskiftad, men det ej eller borde förbises, att
dess skiftande sedermera i många fall, särdeles om den blifvit för deiegarnes ge¬
mensamma räkning brukad och till traklhuggning indelad, kunde möta stora svå¬
righeter och orsaka delegare kännbart lidande eller men, Högsta Domstolens flesta
ledamöter trodde, att den skog, som blefve från skifte undantagen, sedermera ej
borde få skiftas, utan att alla delegarne derom vore ense; och då, i händelse en
härmed öfverensstämmande föreskrift komme att meddelas, densamma blefve tillämp¬
lig å all skogsmark, som från skifte undantogs, syntes det i 5 mom. af 12 Kap.
1 § Skiftes-stadgan särskildt för de norra provinserna förekommande stadgande
böra upphäfvas; dock utan att sådant skulle ega inflytande på den rätt, delegare i
skogsmark, som enligt nämnda stadgande redan blifvit från skifte undantagen, nu
eger att fordra densammas skiftande.
Justitie—Rådet Alexanderson var, beträffande frågan om rättighet att framde¬
les begära skifte å den undantagna oskiftade skogsmarken, i så måtto skiljaktig,
som Justitie-Rådet hemställde, om icke stadgandet kunde blifva af det innehåll, att
samma skog sedermera ej finge skiftas, med mindre antingen alla delegare voro
derom ense, eller ock, vid någon delegares bestridande, skiftet pröfvades kunna ske
utan
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse J\s 107.
97
Utön hans märkliga men, i hvilket ämne, då tvist uppstår, fullständigt utlåtande
borde meddelas af skiftesmannen och gode männen, som hade att med ärendet vi¬
dare förfara, på sätt i 6 Kap. 2 § sagdt är.
Justitie—Rådet Iggeström yttrade: »Med Högsta Domstolens flesta ledamöter
instämmer jag väl deri, att till ifrågavarande stadgande böra läggas nödiga bestäm¬
melser, dels i ändamål att bringa detsamma till likstämmighet med åberopade före¬
skriften i 10 Kap. 3 § Skiftes-stadgan, dels ock i fråga, huruvida dylik i sam¬
fällighet lemnad skogsmark skall allt framgent förblifva oskiftad eller sedermera må
kunna underkastas skifte; men jag kan deremot icke deltaga i hemställan derom,
att den skog, som från skifte blifvit undantagen, icke skulle få delas med mindre
alla delegarne derom voro ense. Ett sådant vilkor synes mig, helst om undantag
derifrån icke göres för de så kallade norra länen, innefatta betänkligt binder för
ändamålsenligt begagnande af den i landet befintliga myckna jord, som är till od¬
ling tjenlig och således icke torde böra uteslutande till skogsbörd afsättas; och häraf
kunde, efter min tanke, högst menliga verkningar föranledas, särdeles i de orter,
hvilkas fortsatta uppodling och bebyggande måste ännu och under en lång framtid
afses och befordras.»
Beträffande den af kommitterade föreslagna förändring af 13 Kap. 7 § Skif¬
tes-stadgan, åberopade Högsta Domstolens fleste ledamöter det utlåtande, Högsta
Domstolen redan den 24 April innevarande år afgifvit, i anledning af den utaf
Rikets Ständer ifrågasatta ändring af samma stadgande.
Justitie-Rådet Engelhart åter yttrade: »I allmänhet lärer det väl vara med
rättvisa och billighet mest öfverensstämmande, att ersättning för besparad skog, som
vid laga skifte en delegare måste till en annan afträda, bestämmes uti samma slag,
som den ena mistat och den andra vunnit, det vill säga skogs-effekter, hvaraf, ge¬
nom skiftet, de fått, den förre en mindre och den sednare en större tillgång, än
dem rätteligen tillkom. 1 annat fall, eller om, emot enderas bestridande, ersätt¬
ningen bestämdes i penningar, kunde den obilliga och menliga påföljd inträffa:
för ersältningstagaren, att han finge antingen allt för mycket anlita den redan
otillräckliga skog, som han emot sin afstådda ymnigare tillgång derpå erhållit, eller
ock af andra delegare i skifteslaget eller från mera aflägsna orter möjligen till ste¬
grade priser köpa sitt skogs-behöf; och för ersättningsgifvaren, att om svårighet
mötte för anskaffande af penningar till ersättningens gäldande, han nödgades på en
gång eller inom kort tid afverka den rikare skogs-tillgång, som han vunnit. En
sådan grund för ersättningens afbördande skulle aldrig leda till hushållning med
skogen, men ofta till förödande deraf.
Jag anser derföre nu gällande stadgande, som, när delegarne sjelfva ej annor¬
lunda öfverenskomma, ger ersättning i de å ena sidan förlorade och å den andra
vunna skogs-effekterna, att under högst 10 års tid afverkas, vara det lämpligaste,
Bilt. lill R. Sl. Prot. 4856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 45 tläft. 15
98 Kongl. Maj: Is A åd. Skrifvelse J\s 108.
så väl i hänseende till grunden för ersättningens utgående, som i fråga om afverk-
ningstiden.»
Öfver hvad sålunda förekorfunit skulle Note ur protokollet Civil-Departementet
meddelas.
Ex protocollo
Sv. P. Ekstrand.
JfS 108.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 22 Juni 1857, kt. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers. Stats¬
utskott, angående vackt fråga om förhöjning i anslagen
till manskapets beklädnad vid Svea och Götha Artilleri-
Regementen; Gifven Stockholms Slott den 6 Juni 1857.
Hos Kongl. Majit hafva, efter det innevarande riksdag redan tagit sin början,
Batteri- och Kompani-Cheferne vid Svea Artilleri-regemente, äfvensom Chefen för
det i Hernösand förlagda, nämnda regemente tillhörande, I4:de sexpundiga batte¬
riet, under anförande hufvudsakligen af den på sednare åren inträffade betydliga
prisstegring å beklädnads-rnaterialier, arbetslöner m. m., i underdånighet anhållit, att
förhöjning i anslagen till manskapets beklädnad mätte beviljas och från innevarande
års början utgå med 4,800 R:dr för regementets på hufvudstationen förlagda sex
batterier, med 1,550 R:dr för regementets trenne depöl-kompanier, med 566
R:dr 52 sk. för regementets tvgstats-kompani, tillhopa utgörande 6,516 R:dr 52
sk., och dessutom med 229 R:dr 46 sk. 2 rist., allt banko, årligen för Artilleri¬
batteriet i Hernösand; hvarjemte Chefen för sistnämnda batteri, bland annat, i un¬
derdånighet anhållit, dels att de derstädes anvärfvade 45 artillerister måtte förses
med en ny beklädnads-persedel, nemligen ylletröjor, hvartill kostnaden för första upp¬
sättningen beräknas lill 114 R:dr 52 sk. och årliga underhållskostnaden till 56
R:dr 52 sk. banko, och dels att ett årligt anslag af 200 R:dr samma mynt måtte
Batteri-chefen medgifvas till underhåll af ständig tjenstehäst; uppgående den ifråga¬
satta ökade kostnaden för berörde batteri inalles till 466 R:dr 50 sk. 2 r:st år¬
ligen och 114 R:dr 52 sk. för en gång, allt banko.
Sedan Krigs-kollegium, tili följd af erhållen nådig befallning, inkommit med
fullständig utredning af detta ärende, har Kongl. Majit detsamma lill nådig prof-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse M 108.
99
ning förehaft, hvarvid Kongl. Maj:t funnit den, hufvudsakligen för beklädnadens
underhåll, af passevolanlörerne vid Svea Artilleri-regemente och dertill hörande 14:de
sexpundiga batteriet i Hernösand äskade och af Krigs-kollegium tillstyrkta förhöj¬
ning i passevolans-anslagen, lill följd af ökade pris på rnaterialier och arbetslöner,
vara af behofvet oundvikligen påkallad; men då, enligt hvad Krigs-kollegium tillika
i underdånighet upplyst, medels-tillgångar saknas för bestridande af de genom en
sådan förhöjning uppkommande kostnader, har Kongl. Majit härmed velat framställa
behofvet af de härtill erforderliga anslag, dels 6,516 R:dr 52 sk. banko eller 9,775
R:dr Riksmynt årligen för de sex batterierna, äfvensom för depét-kompanierna och
tygstats-kompaniet, af Svea Artilleri-regemente, dels 466 R:dr 30 sk. 2 rist b:ko
eller 699 R:dr 94 öre Riksmynt, årligen, och 114 R:dr 52 sk. banko eller 172
R:dr Riksmynt, för en gång, för 14:de sexpundiga batteriet i Hernösand, hvilka
kostnader dock, hvad beträffar sistnämnda batteri, skulle kunna, med Rikets Stän¬
ders medgifvande, lämpligen utgå från Norrbottens Hästjägare-sqvadrons-fond, som
förut bekostar utgifterna för nämnda batteri: — allt att beräknas från innevarande
års början.
I sammanhang härmed och då passevolantörerne vid Götha Artilleri-regemente
med förlidet års utgång uppsagt passevolnns-kontraktet med kronan om beklädnadens
underhåll för manskapet, samt Kongl. Majit, efter inhemtande af Krigs-kollegii ut¬
låtande i ämnet, genom nådigt beslut af den 6 sistlidne Februari ansett passevo¬
lantörerne böra tillkomma ett för ändamålet förhöjdt belopp af 3,608 Ridr 29 sk.
5 rist banko, har Kongl. Majit, ehuru slutligt yttrande från bemälde passovolantörer
ännu icke lill Kongl. Majit inkommit, likväl och enär Kongl. Majit ansett ej längre
böra fördröjas med anmälandet af denna anslagsfråga, nu jemväl velat framställa
behofvet af ett förhöjdt beklädnads-anslag i ornförmälda hänseende för Götha Ar¬
tilleri-regemente med 3,608 Ridr 29 sk. 5 rist banko eller 5,412 Ridr 91 öre
Riksmynt, hvartill likaledes tillgång hos Krigs-kollegium saknas.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit uti Propositionen till Rikets Ständer,
angående statsverkets tillstånd och behof, i nåder föreslagit, i fråga om ökade be¬
klädnads-anslag för manskapet vid Lif-Gardes-regementerna, Kronprinsens Husar¬
regemente och Sappör-kornpaniet, anser Kongl. Majit, med antagande, alt den för
Artilleri-batteriet i Hernösand ifrågaställa utgiften kommer att utgå från Norr¬
bottens Hästjägare-sqvadrons-fond, här ofvannämnda öfriga anslags-beiopp, nemligen:
lämpligen kunna föreslås att från och med 1858 uppföras på ordinarie stat och i
sådant afseende tilläggas anslaget på 4:de Hufvud-titeln till Krigs-kollegii Depar¬
tementer eller Afdelningar, för Intendents-afdelningens behof; hvaremot det till
för Svea Artilleri-regemente
och för Götha Artilleri-regemente
eller tillhopa
Riksmynt Ridr 15,187: 91.
Riksmynt Ridr 9,775: —
» » 5,412: 91.
100 Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse A? 108.
samma belopp likaledes beköfliga anslaget för ar 1857 kunde anvisas att utgå såsom
extra anslag.
Kongl. Maj:t vill, jemte denna framställning, härmed öfverlemna handlingarne
i dessa ärenden till Rikets Ständers Stats-Utskott, på det att de framställda frå¬
gorna må komma under Rikets Ständers bepröfvande; och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl, nåd och ynnest välbevågen. Datum
ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen, uti Stats-Rådet pä Stockholms Slott den 6 Juni 1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden Wallensteen,
Grefve Mörner
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Departements-chefen uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts den 50 sistlidne Maj fattade nådiga beslut, uppsatt underdånigt förslag tili
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständers Stats-Utskott, angående väckt
fråga om förhöjning i anslagen tili manskapets beklädnad vid Svea och Götha Ar¬
tilleri-regementena;
och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, be¬
rörda förslag i nåder gilla och förordna, att, i enlighet dermed, nådig
skrifvelse, sådan den finnes detta protokoll vidfogad, skulle till Rikets
Ständers Stats-Utskott afgå.
Ex protocollo
A. Ekman.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1857.
Kongl. Mnj:ls Nådiga Proposition N:o 109.
1
HT:» 109.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 13 Juni 1837, lil. S •. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående antagande af en
förordning om verkställighet aj domar och utslag medde¬
lade af Norr sk Rätt och örn del biträde, som i andra aj-
secnden bär lemnäs rättskipningen i Norrige; Gijven Stock¬
holms S/oll den 22 Juni 1857.
Genom de af Kongl. Maj:l under den 11 September 1818 för Norrige och den
1 Juni 1819 för Sverige utfärdade förordningar hafva föreskrifter blifvit meddelade
huru förfaras skall med sådana personers anhållande och tilltalande, hvilka begå för¬
brytelser i ett af de förenade rikena, men derefter lill det andra afvika. I fråga om
verkställighet i Sverige eller Norrige af beslut, meddelade utaf embetsmyndighet i det
andra landet, och hvarigenom antingen någon kallas att inställa sig inför embetsmyn-
digheten eller ock betalning af skuld eller böter blifvit ålagd, saknas deremot stadgan-
den helt och hållet. Med erinran om de ömsesidiga olägenheter, som häraf för de båda
rikenas innebyggare förorsakas, hafva derföre uti underdånig skrifvelse den 13 Augusti
1851 Ri kels då församlade Ständer hemställt, del åtgärder mätte vidtagas (fil beredande
deraf, all frågorna ej mindre om skyldigheten för hvartdcra rikets innebyggare, äfven¬
som för person, hvilken uppehåller sig i ettdera af dessa riken, att hörsamma kallelse,
utfärdad af embetsmyndighet i del andra, än ock om den exekutiva kraften af ömse¬
sidiga domar och utslag tillhörande den enskilda eller allmänna rättens område, blefve
behörigen ordnade. Till följd häraf och då Kongl. Maj:l lika med Rikets Ständer anser
det vara af vigt att ändamålsenliga föreskrifter i omförmälda afseenden varda, lill un-
da»rödjande af de nu genom saknaden deraf framkallade olägenheter, intagna i båda
de förenade rikenas lagar, har Kongl. Maj:t åt en Kommittée, sammansatt af Svenske
och Norrske män, uppdragit att uppgöra förslag till stadganden i de af Rikets Ständer
omnämnde ämnen samt i sammanhang dermed upptaga och utreda frågan om de ändrin¬
gar oell tillägg, som kunde anses erforderliga i de föreskrifter, som genom lorordnin-
Bih. lill R. St. Prol. 1855 & 1851. 1 Sami. 1 Afd. 2 B.d 16 Haft. 1
9
Kongl. Majlis Nådiga Proposition N:o 409.
garne den 11 September 1818 och den i Juni 1819 redan äro meddelade; och sedan
bemälde Kommitterade, tili fullgörande häraf, utarbetat och till Kongl. Majit öfverlem-
nat förslag till särskilda författningar för hvartdera riket om verkställighet af beslut,
utfärdade af embetsmyndighet i det andra riket, och om det biträde, sorn i öfrigt inom
hvartdera af brödrarikena bör det andras rättskipning lemnäs, samt dessa förslag, eller
undergången granskning, blifvit af Kongl. Majit godkända; vill Kongl. Majit, som lill
Norri ges Storlhing beslutat allåta Nådig Proposition om antagande af Kommitterades för
nämnda rike föreslagna löffällning, nu, under förutsättning alt denna Proposition vinner
Slorlhingets bifall och med öfverlemnande af Kommitterades underdåniga Betänkande,
föreslå Rikets Ständer att i öfverensstämmelse dermed må såsom för Sverige gällande
lag antagas följande
Förordning
om verkställighet af domar och utslag, meddelade af Norrsk Rätt, och om det biträde
som i andra afseenden bör lemnäs rättskipningen i Norrige.
§ I-
Domar och Utslag (Kjendelser), meddelade af Norrsk Räll, må, såvidt de stadga
annat än straff, i Sverige bringas till verkställighet genom utmätning. Till de från verk¬
ställighet undantagna straff räknas icke böter, der tillgång till deras gäldande tinnes.
Lika med Norrsk Rätts dom anses förlikning, afslutad inför Norrsk Förliknings-
kommission eller domstol, åtagande af böter i följd af Norrsk embelsmjndighets före¬
läggande och Norrska Regeringens Finans-Departements utslag i tullmål.
§ 2-
Om utmätning af böter förordne vederbörande Konungens Befallningshafvande
på begäran al Norrsk Amtman. Uti öfriga läll må utmätning sökas omedelbart hos
vederbörande Kronofogde eller Magistrat.
§ 3.
Den handling, på grund af hvilken utmätning sökes, skall vara försedd med
Norrsk Amtmans intyg derom, att densamma är utfärdad i den form, som för exeku¬
tion erfordras, och derjemte:
i fråga om utmätning af böter, att domen, utslaget eller åtagandet eger laga kraft
(upaaankelig Retskraft);
i fråga om utmätning på grund af förlikning, alt förlikningen enligt Norrsk lag
medförer exekution och
i hvarje annat fall, antingen all domen eller utslaget eger laga kraft (upaaanke¬
lig Retskraft), eller att handlingen eljest enligt Norrsk lag medförer exekution.
§ 4.
A dom eller utslag, som enligt Amtmannens bevis eger laga kraft, må utmät¬
ning genast beviljas och fullbordas. Innehåller beviset icke intyg om laga kraft, men
alt domen eller utslaget likväl, enligt Norrsk lag, medförer exekution, må utmätning ej
ske förr, än tre månader förflutit från den dög, domen eller utslaget gäldenären kun¬
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 109.
3
gjordes (forkjndlcs). Kan denne ej visa, att han uttagit stämning lill högre Rätt om
ändring af samma dom eller utslag, gånge utmätningen då för sig. Visar han seder¬
mera, att han inom eller efter nämnda tid sådan stämning uttagit, förblifve utmätnin¬
gen, så vidt den då verkställd är, ståndande till dess saken i den högre Rätten afdömd
varder. Tappar den, som utmätningen sökte, gånge det utmätta åter. Vinner han, och
är domen icke meddelad af Ilöieste Ret, förblifve det utmätta ytterligare i qvarstad
till dess tre månader förflutit från den dag, Öfver-rättens dom gäldenären kungjordes
(forkvndtes). Förmår denne då ej visa, att han saken till Höieste Ret instämt, gånge
utmätningen utan uppehåll till fullbordan, der sökanden företett Ofver-rättens dom så
styrkt, som i 3 § sägs.
Om utmätning af böter på grund af åtagande vare lag, som om utmätning å
laga kraft egande domar och utslag är sagdt.
§ 5.
Å förlikning, som angår penningars utgörande, må, der gäldenären ej visar, att
han uttagit stämning till Norrsk Öfver-rätt om förlikningens upphäfvande, utmätning ge¬
nast ske, men till godsets försäljning ej skridas förr, än sex månader från förlikningens
afslutande tilländagålt. Är utmätning företagen, men gäldenären sedan visar, alt "han
inom sagde tid sådan stämning uttagit, förblifve utmätningen ståndande, och gäfle i thy
fall hvad i 4 § om utmätning å domar, som öfverklagas, sagdt är.
Der förlikning angår annat, än penningars utgörande, må utmätning ej ske förr,
än sex månader från förlikningens afslutande förflutit. Visas då eller sedermera, att
stämning till Öfver-rätt om förlikningens upphäfvande är inom nämnde tid uttagen, för-
falle all verkställighet.
Stämning om upphäfvande af förlikning vare ulan verkan, der den sednare än
sex månader frän afslutandet uttagen är.
§ 6-
Kungörande (Forkyndelse) i Norrige af dom eller utslag, hvarå verkställighet i
Sverige sökes, skall vara bestyrkt af ortens stämningsmän (Staevnevidner). Sker kun¬
görandet i Sverige, bör domslutet genom stads- eller krono-betjent med vittne, eller ge¬
nom två nämndemän, tillställas den, hvilken domen lyder å.
§ 7.
Hafva ett år och sex veckor förflutit från den dag, å hvilken dom eller utslag
är afsagd!, deruti penningars eller böters lifgifvande föreskrilves, må utmätning på grund
deraf ej ske, med mindre domen eller utslaget blifvit genom nytt beslut åter försatt i
exekutiv kraft.
Lag samma vare om Norrska Finans-Departementets utslag i tull inål, åtagande
af böter samt förlikning: och räknas tiden från den dag, utslaget gafs eller åtagandet
skedde, men i fråga om förlikning från den dag, som till dess fullgörande finnes utsatt.
Äro i samma förliknings-handling särskilda dagar för särskilda fullgöranden bestämda,
räknas tiden från en hvar af dem.
§ 8.
Är gäldenärs bo taget under offentlig skiftes-behandling i Norrige, förfaller den
genom denna förordning medgifna rätt till utmätning.
4
Kongl. Majlis Nådiga Proposition N:o 109.
§ 9.
Ar någon i Norrige fälld till böter, som, till följd af bristande tillgång lill deras
gäldande, med motsvarande fängelse skola aftjenas, oell finnes han i Sverige, då bör
lian, på vederbörandes begäran, utlevereras i öfverensstämmelse med de uti Kongl. För¬
ordningen den 1 Juni 1819 gifna föreskrifter.
Lag samma vare, der någon, som för förbrytelse varit till Norrsk domstol in¬
stämd, sig ej inställt, och Rätten lörordnat, att lian hemtas skall.
§ 10.
Der någon i Norrige till Svensk domstol skall instämmas, vare laga slämnings-
tid i allmänhet tre månader; men två månader, der stämning skall honom delgifvas i
ett Amt,^ som med sina gränser möter det län, hvarest domstolen finnes, och sex må¬
nader, da stämning skall någon delgifvas i Nordlanden eller Finmarken, eller domstolen
finnes pa Gottland, eller i Norrbotten eller Westerbotten, utan afseende på närmare
eller fjermare afstånd emellan orterna.
Stämningen skall vara kungjord antingen genom de för stället antagna stämnings¬
man (Staevnevidner), hvilkas egenskap såsom sådana då bör genom intyg af Notarius
publicus vara bestyrkt, eller genom Notarius publicus.
De härifrån afvikande stadganden i Kongl. Förordningen den 1 Juni 1819 varda
härigenom upphäfda.
§ 11.
Ej må vid Svensk domstol sak mot Norrsk man upptagas i andra fall, än der
domstolen vöre behörig om svaranden varit Svensk: dock kan Norrman, sorn någon tid
i Sverige sig uppehåller, under denna sin vistelse derstädes, lör gäld eller annan för¬
bindelse sökas vid domstolen i orten.
Såsom vittne må ej någon instämmas från Norrige till Svensk domstol.
§ 12.
I brottmål af ringare beskaffenhet, der den instämde sig ej inställt och i Norrige
sig uppehåller, pröfve Domaren, huruvida genom förhör med den tilltalade vid domstol
i Nor rige, eller annorledes, tillräcklig upplysning i målet vinnas kan. Finnes det; då
må hemtning ej beslutas.
§ 13.
Vid Svensk domstol må i brottmål, som af Norrsk Rätt skola afdöma», förhör
med parter anställas; åliggande del Konungens Befallningshafvande att ej mindre derom,
än om förhör med vittnen i sådana mål, påfbegäraa af Norrsk Amtman, föranstalta.
§ 14.
Å handling, pä grund hvaraf någon vill utmätning i Norrige söka, skall Konun¬
gens Befallningshafvande i det län, der handlingen är utfärdad, på begäran, efter före-
Kongl. Maj.-ts Nådiga Proposition N:o 109.
5
funna omständigheter meddela intyg, att densamma är utfärdad i den form, som för
exekution erfordras, samt alt och frän hvilken dag det deruti upptagna beslut vunnit
egenskapen att medföra ovilkorlig exekution i öfverensstämmelse med hvad i Svensk
lag är stadgadt om beslut, som eger laga kraft.
Om expeditions-lösen och afgift för stämpladt papper vare lag samma.
Å hötes-dom, som af Konungens Befallningshafvande lill utmätning i Norrige öf-
versändes, skall enahanda intyg om form och laga kraft af honom meddelas.
§ 15.
Vid utmätning af böter efter Norrsk Amtmans begäran ege annan ersättning lill
förrätlningsmännen ej rum, än för skjuts- och dagtraktamente såsom för extra förrätt¬
ningar i Statens ärenden.
Lag samma vare, då, på Norrsk Amtmans begäran, stämning delgifves eller för¬
hör med parter eller vittnen i brottmål anställes vid Urtima Ting, som för sådant än¬
damål Särskildt blifvit utsatt.
Om godtgörelse till vittnen i brottmål gälle hvad lag i Sverige stadgar.
Till de här nämnda ersättningar åt lörrättningsmän och vittnen förskjutas af ve¬
derbörande Landtränteri nödiga medel, hvilka godtgöras Svenska statsverket i den ord¬
ning, som i Kongl. Förordningen den 1 Juni 1819 är stadgad.
§ 16.
Förestående sladganden träda i kraft från den dag, Kongl. Majit bestämmer, se¬
dan en motsvarande lag i Norrige blifvit antagen.
De i frågan hos Siats-Rådet och Högste Domstolen förda protokoll medfölja;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse väl¬
bevågen. Datum ut supra.
OSCA il.
C. E. Gunther.
6
Kongl. Majlis Nådiga Proposition N:o 109.
Protokoll, öfoer eli Justitie-Ärende, hållet i Kongl. Maj-.ls Ilögste
Domstol Onsdagen den 26 November 1856.
Närvarand e:
Juslitie-Råden Engelhart,
Grefve Snoilshy.
Sehmidt.
A lexa ii ders on.
Qviding.
Iggeström.
Qvensel.
Denna dag fortsaltes föredragningen af det genom Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
den 22 nästlidne Augusti till Högste Domstolen, för afgifvande af utlåtande öfverlem-
nade, i protokollet den 21 innevarande månad närmare omförmälda ärende, angående
af Kommitterade från Sverige och Norrige afgifvet betänkande ot’h uppgjorda förslag
till stadganden om skyldighet för innebyggare i hvartdera af de förenade rikena
att hörsamma kallelse, utfärdad af Embetsmyndighet i det andra samt om den exeku¬
tiva kraften af ömsesidiga domar och utslag m. m.;
och fann Högste Domstolen, vid granskning af Kommitterades för¬
slag till författningar i ämnet, hvilka i afskrift bifogas detta pro¬
tokoll, anledning förekomma till följande anmärkningar:
vid den för Sverige föreslagna författningen:
vid 7 § jemförd med den deremot svarande 4 § i det Norrska
förslaget:
Högste Domstolens fleste Ledamöter ansågo afseendet å det
nära förhållande, som eger rum emellan de förenade rikena Sve¬
rige och Norrige och hvilket äfven föranledt den nu föreslagna
författningen, fordra, att det ena landets donjar borde ega exe¬
kutiv kraft i det andra landet under lika lång tid, som i hem¬
landet, och att således verkställighet å Svensk dom eller utslag
ej borde i Norrige förvägras så snärt med Svänsk embetsmyndig-
hets bevis ådagalades att domen eller utslaget vunnit laga kraft
och fortfarande inom Sverige vore gällande. Skulle likväl en så¬
dan åsigt ej af Kongl. Majit godkännas, utan, på sätt nu blifvit
föreslaget, de för verkställighet af Norrska domar i Norrsk lag
gällande preskriptions-föreskrifter jemväl tillämpas å Svenska domar
och utslag, å hvilka exekution i Norrige sökes, och dessas exe¬
kutiva kraft således efter ett år och sex veckor upphöra, så vida
Kongl. Majus Nådiga Proposition N-.o i00.
7
de icke genom nytt beslut åter försättas i exekutiv kraft, funno
bemälde Ledamöter, på del den genom de nu föreslagna förfa 11-
ningarne åt Svenska doniar medgifna exekutionsrält i Norrige ej
mätte blifva inskränkt till allt för kort tid, ett stadgande i Svensk
lag vara beböfligt, hvarigenom tillfälle lemnades för dem, sorn
efter ofvannätnnde preskriptionstids utgång vilja bringa Svensk
dom eller utslag till verkställighet i Norrige, att af Svensk em¬
betsmyndighet, ehvad gäldenären vore Svensk eller Norrman, er¬
hålla sådan förnyelse af domen eller utslaget, som för dess verk¬
ställande i Norrige erfordras.
Jusfitie-Råden Qviding och Qvensel deltogo i denna anmärk¬
ning endast så vidt den alsåg behofVet af ett stadgande, hvarige¬
nom i Sverige kunde erhållas förnyelse af der meddelade domar
och utslag, hvilkas exekutiva kraft i Norrige upphört.
Vid 8. § anmärk e Justitie-Råden Grefve Snoilsky och
Alexanderson, all det der förekommande uttryck : ”offentlig skif-
teibebandling”,' hvars betydelse icke kunde uppfattas utan kännedom
af Norrsk lag, ej svntes lämpligen böra i en lag för Sverige be¬
gagnas, med mindre förklaring af detsamma tillika meddelades
eller, om svårighet dervid mötte, åtminstone utmärktes, alt det
syftade på Norrska förhållanden.
Vid 11 §.
Då, enligt Svensk lag, skuldfordringsmål kunna upplagas icke
blott af Domstol, utan ock af Konungens Befallningshafvande,
hvilken sistnämnde myndighet, äfven i de fall, som i 4 Kap. I
och 4 §§ Utsökningsbalken omförmälas, är behörig att hand¬
lägga ärendet, ehuru* gäldenären icke bor inom dess Län, samt
dessa stadganden, hvilka äro gällande icke allenast för Svenskar,
utan äfven för andra landers undersåtare, således äfven böra ega
tillämpning å Norrmän, som uppehålla sig i Sverige, hvilka ej
skäligen lära kunna medgifvas andra eller vidsträcktare förmåner,
än rikets egna innevånare tillkommer, hemställdeLHögsto Dom¬
stolens fleste Ledamöter att del i denna § förekommande stad¬
gande om Svensk domstols behörighet alt handlägga mål angående
Norrmän måtte gifvas den utsträckning, att det äfven kunde tilläm¬
pas i fråga om Konungens Befallningshafvandes behörighet i
delta fall.
Juslie-Rådet Alexanderson förmälde sig anse uppenbart, att
förslaget icke upphäfver Konungens Befallningshafvandes behörig¬
het, efter • IJtsökningsbalkens 4;de kap. 1 och 4 §§, att upplaga
skuldfordringsmål emot Norrmän likasom emot Svenskar, men"
fann likväl ett förtydligande af meningen vara nyttigt och trodde
detta kunna ske genom tillägg af orden : ”eller Konungens Be¬
fallningshafvande" efter orden: ”Domstol” och ”Domstolen”. Der¬
emot hemställde Justitie—Rådet om icke sednare delen af första
momentet i denna §, eller perioden: "dock kan etc Dom¬
stolen i orten”, måtte utgå. Det härigenom stadgade undanlag,
8
Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition N:o i09.
som ledde till ett motsvarande lagbud i den Norrska Författnin¬
gen, afvek från den allt mer framhållna grundsatsen, alt medbor¬
gare i det ena landel icke skulle betraktas såsom främmande i
det andra, och samma undantag vore dessutom synnerligen obe¬
stämdt.
Justilie-Råden Qviding och Qvensel lemnade ifrågavarande
§ utan anmärkning.
Vid 14 §
yttrade Justitie-Rådet Alexanderson: att enär, enligt 3, 4 och 5
§§, utmätning i Sverige skulle följa på Norrsk dom, ehuru domen
ännu ej vunnit laga kraft (upaaankelig relskrafl), det syntes böra
i Norrska Författningen tillses om ej enahanda grundsats kunde
få tillämpning äfven i Norrige, så att utmätning på Svensk dom,
änskönt ej laga kraftvunnen, finge der ega rum, till beredande
af säkerhet för fordringsegaren, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad Svensk lag medgifver; och torde i sådant fall den nu
löreslagna 14 § höra ändras så, att ordet ”lagakraftegande” kom-
me att uteslutas.
Af Justitie-Rådet Alexanderson framställdes slutligen den er¬
inran, att han trodde Förslagets redaktion, för vinnande af ökad
egentlighet och bestämdhet, påkalla några jemkningar, hvarmed
Justitie-Rådet, ehuru nogsamt inseende svårigheten all finna de
för båda rikenas ömsesidiga rättsförhållanden mest lämpliga uttryck,
velat göra försök uti följande uppsats:
”Förslag till Förordning om verkställighet i Sverige of Norrsk
dom och örn inbördes hand ruckning ar i vissa fall:
§. 1.
Domar och utslag (kjendelser), meddelade af Norrsk Rätt, må,
så vidt de stadga annat än straff, i Sverige verkställas genom
utmätning. Norrsk Kalls beslut, hvarigenom tili böter blifvit
dömdt, må ock här verkställas, der tillgång lill böternas gäl¬
dande finnes.
Lika med Norrsk Rätts dom anses förlikning, afslutad inför
Norrsk lörlikningskommission eller domstol; äfvensom Norrsk em-
betsrnyndighels bÖteskraf, när parten detsamma godkunl, och
Norrska Regeringens Finans-Departements utslag i tullmål.
§ 2.
Om utmätning af böter förordne vederbörande Konungens
Befallningshafvande, på begäran af Norrsk Amtman. Uti öinge
fall må utmätning sökas omedelbart hos vederbörande Kronofogde
eller Magistrat. § 3.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 109. 9
§ 3.
Den handling, på grund af hvilken utmätning sökes, skall
vara försedd med Norrska Amtmans intyg derom, alt densamma
ar utfärdad i den form, som, enligt Norrs/e lag, för exekution
erfordras, och derjemte: i fråga om utmätning af böter, att do¬
men, utslaget eller godkända bäleskrafvel eger laga kraft (upaaan-
kelig retskraft);
i fråga om utmätning på grund af förlikning, alt förlikningen,
enligt Norrsk lag, medförer exekution ;
och
i hvarje annat fall, antingen ali domen eller utslaget eger laga
kraft (upaaankelig retskraft) eller att handlingen eljest, enligt
Norrsk lag, medförer exekution.
§ 4.
Å dom eller utslag, som, enligt Amtmannens bevis, eger laga
kraft, må genast verkställighet följa.
Innehåller beviset icke intyg om laga kraft, men att domen
eiler utslaget likväl, enligt Norrsk lag medförer exekution, må
utmätning ej ske förr än tre månader förflutit från den dag, då
domen eller utslaget gäldenären kungjordes (forkyndtes) ej eller
derest gäldenären visar, att han uttagit stämning till högre Rätt
om ändring af samma dora eller utslag. Kan åter gäldenären,
dä nämnde tid förflutit, ej visa, att han uttagit sådan stämning,
gånge utmätningen för sig. Visar han sedermera att han inom
eller efter nämnde lid sådan stämning uttagit, törblifve utmätnin¬
gen, så vidt den dä är verkställd, ståndande, till dess saken i den
högre Rätten varder afdömd. Tappar den, som utmätningen sökte,
gånge det utmätta åter. Vinner han och är domen icke medde¬
lad af Höieste Rel, förblifver utmätningen ytterligare ståndande,
till dess tre månader förflutit från den dag, Ofver-Rättens dom
gäldenären kungjordes. Förmår denne då icke visa att han in¬
stämt saken till Höieste Rel, gånge lits almin g en ulan uppehåll
lill fullbordan, der sökanden företett Rättens dom så styrkt, som
i 3 g sägs. Om utmätning af böter på grund af Norrsk embets-
myndighets af parten godkända kraf, vare lag, hvad om utmät¬
ning å lagakraftegande domar och utslag är stadgadt.
§ 5.
A förlik ning, som, enligt Amtmannens bevis, medförer exe¬
kution, tnå, der förlikningen angur penningars utgörande och
gäldenären ej visar att han uttagit stämning till Norrsk Ofver-
Rätt om förlikningens upphäfvande, utmätning genast ske, men
till godsets försäljning ej skridas förr än sex månader från för-
Bih. till R. St. Brot. IS b G & IS öl. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Höjt. 2
Knngt. Maj:ts N tuli» a Proposition N:o '109.
likningens afslutande tilländagått. Är utmätning företagen, men
gäidenären sedermera visar,- att han inom sagde tid sådan stäm¬
ning uttagit, förblifve utmätningen ståndande och galle i thy fall
hvad i 4 § om utmätning å domar, som öfverklagas, sagdt är.
Der förlikning angår annat än penningars utgörande, må ut¬
mätning ej ske förr än ses månader från förlikningens afslutande
förllutit. Visas då eller sednare att stämning till Öfver-Rätt om
förlikningens upphäfvande är inom nämnde tid uttagen, förfalie
all verkställighet och det utmätta gånge åter.
Stämning om upphäfvande af förlikning vare ulan verkan,
der den sednare än sex månader från afslutandet uttagen är.
§ 6.
Kungörandet (forkyndelse) i Norrige af dom eiler utslag,
hvarå verkställighet i Sverige sökes, bär hafva skett genom or¬
tens stämningsman (staevnevidner), hvilkas omförmälda egenskap
af Notarius Publicus intygas, eller genom Notarius Publicus.
Sker kungörandet i Sverige bör domen eller utslaget tillställas ge¬
nom Stads- eller Kronobetjent med vittne, eller genom två Nämn¬
demän.
§ 7-
Hafva ett år och sex veckor förflutit från den dag, å hvilken
dom eller utslag a/sades, må på grund, deraf, så vidt fråga är
om penningeskuld eller böter, utmätning icke ske med mindre do¬
men eller utslaget blifvit genom nytt beslut åter försatt i exe¬
kutiv kraft.
Lag samma vare angående Norrska Finans-Departementets
utslag i tullmål, Norrsk embelsmyndighets godkända kraf utaf
böter samt afslutad förlikning; och räknas tiden från den dag,
då utslaget gafs, eller böteskrufvet godkändes, men, i fråga om
förlikning, från den dag, som till dess fullgörande finnes utsatt.
Äro i samma förlikningshandling särskilda dagar för särskilda full¬
göranden bestämda, räknas tiden från en hvar af dem.
§ 8.
Styrkes med Norrsk Rätts eller Amtmans bevis att gälde-
närs bo blifvit i Norrige taget under ”offentlig skiftesbehand¬
ling", förfalie den genom denna Förordning medgilna rätt till
utmätning.
§ 9-
Är någon i Norrige fälld till böter, som, till följd af bristande
tillgång till deras gäldande, skola aftjenas med motsvarande fän-
Kongl. Majus Nådiga Proposition N:o 109.
11
geise, och finnes han i Sverige; då hör han, på vederbörandes
begäran, ullevereras i öfverensstämmelse med de uti Förordningen
den 1 Juni 1819 gilna föreskrifter.
Lag samma vare, der någon för brott varit instämd till Norrsk
domstol, men sig icke inställt, och Rätten förordnat alt han hem-
tas skall.
§ 19.
Der någon skall från Norrige instämmas till Svensk dom¬
stol, vare laga stämningstid i allmänhet tre månader; men två
månader, då stämning skall de!gifvas i Arnt, som angränsar det
Län, hvarest domstolen finnes; och sex månader, då stämning
skall delgi/vas i Nordlanden eller Finnmarken, eller domstolen fin¬
nes på Gottland eller i Norrbotten eller Vesterbotten, utan af¬
seende på ojståndet emellan orterna.
Stämningen skall vara kungjord antingen genom de för stäl¬
let antagne stämningsmän (slsevnevidner), hvilkas ont förmälda egen¬
skap af Notarius Publicus bestyrkes, eller genom Notarius Pu¬
blicus.
De härifrån afvikande stadganden i Förordningen den 1 Juni
1819, § 7., upphäfvas.
8 11.
Ej må vid Svensk domstol eller hos Konungens Befallnings¬
hafvande sak emot Norrsk man upptagas i andra fall, än der
Domstolen eller Konungens Befallningshafvande vore behörig, om
svaranden varit Svensk
Såsom vittne må ej någon instämmas från Norrige till Svensk
domstol.
§ 12.
1 brottmål af ringare beskaffenhet, der den instämde sig ej
inställt och i Norrige sig uppehåller, pröfve domaren, huruvida,
genom förhör med den tilltalade vid domstol i Norrige, eller an¬
norledes, tillräcklig upplysning i målet kan vinnas; Finnes det,
då må hemtning ej beslutas.
§ 13.
På begäran af Norrsk Amtman foge Konungens Befallnings-
hafvande anstalt om förhör infor Svensk domstol med parter
och vittnen i brottmål, hvilka tillhöra Norrsk Rätt.
§ 14.
A dom eller utslag, sorn här fallit ock hvarå någon vill
i Norrige söka utmätning, eger Konungens Befallningshafvande
Kongl. Majlis Nådiga Preposition N:o 109.
i del Län, der domen eller utslaget gafs, meddela erforderligt
intyg, att handlingen är utfärdad i sådan form, som för exeku¬
tion erfordras, sami att och från hvilken dag beslutet, såsom
laga kraftegande, medförer exekution enligt Svensk lag.
0<n bevis på räkning öfver expeditionslösen och stämpel¬
papp er saf gift, sorn finnas allmänna handlingar påtecknade, vare
lag samina.
Å bötesdorn, som af Konungens Befallningshafvande öfver-
sändes till utmätning i Norrige, skall enahanda intyg om form
och laga kraft af honom meddelas.
§ 15.
Vid utmätning af böter efter Norrslc Amtmans begäran ege
annan ersättning lill Förrättningsmännen icke rum, än för skjuts
och dagtraktamente såsom för extra förrättningar i statens ärenden.
Lag samma vare, då, på Norrsk Amtmans begäran, stämning
delgifves eller förhör med parter eller vittnen i brottmål anställes
vid Svensk domstol.
Om godtgörelse till vitnen i dessa mål gälle hvad Svensk lag
i allmänhet stadgar.
Till de här nämnda ersättningar åt Förrättningsmän och vitt¬
nen förskjutas af vederbörande Landt-Ränteri nödiga medel, hvilka
godtgöras Svenska Statsverket i den ordning, sorn Förordningen
den 1 Juni 1819 stadgar.
§ 16.
Förestående sladganden träda i kraft från den dag, Kongl.
Maj:t bestämmer, sedan en motsvarande lag blifvit antagen i
Norrige.”
Ex protocollo
C. P. A. Hallbäck.
Kongl. Majds Nådiga Proposition N:o 109.
13
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet in¬
för Hans Maj:t Konungen i sammansatt Svenskt och Norrskt
Stals-Råd å Stockholms Slott Måndagen den 22 Juni 1857.
i Närvaro af:
Hans Excellens, Justitie-Stals-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Siats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Hans Excellens, Norrske Stals-Ministern, Herr Dac.
Siats-Råden: I'Vallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner, '**
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Ahnqvist,
Friherre af Ugglas,
Bloch,
Lange.
Justilie-Råden: Schmidt,
Thyselius.
Hans Excellens Herr Juslilie-Stafs-Ministern anmälde i underdånighet, att sedan
Kongl. Majit genom särskilda beslut den 29 Augusti och den 16 Oktober 1855 upp¬
dragit åt en af Svenska och Norrska ledamöter bestående Kommilée att utarbeta för¬
slag till lagar för sä väl Sverige som Norrige om verkställighet i det ena riket af do^
mar meddelade i det andra, jemte vissa andra dermed gemenskap egande ärenden, samt
Kommittéen uti afgifvet underdånigt betänkande uppgjord t så beskaffade förslag af det
innehåll, som uti ett vid detta Protokoll fogadl tryckt exemplar af Kommittéens Be¬
tänkande innefattas, äfvensom Kommittéens Svenska ledamöter inkommit med särskildt
underdånigt Memorial, angående vissa åtgärder, som i sammanhang med den föreslagna
gemensamma lagstiftningen ansetts för Sverige enskildt erforderliga, hvilket Memorial li¬
kaledes finnes i tryckt exemplar delta protokoll bilagdt; så hade öfver berörde förslag,
för hvilka Herr Justitie-Slats-Ministern nu inför Kongl. Maj:t redogjorde, underdåniga
utlåtanden blifvit afgilne ej mindre af Kongl. Norrska Regeringen än al Högste Dom¬
stolen, dervid Norrska Regeringen i afseende på lagförslaget för Norrige ej haft något
att anmärka, utan hemställt alt proposition om en lag i öfverensstämmelse med Kom¬
mittéens förslag måtte till nuvarande Slorthing blifva framställd, hvaremot Högste Dom¬
stolen vid lagförslaget för Sverige gjort åtskilliga anmärkningar, innefattade i följande
jlliande: — — — — — — — — — — — — — — — —
I anledning af hvad sålunda i Högste Domstolen förekommit, anförde Herr Ju-
stitie-Stats-Minisiern, att hvad angick den af Högste Domstolens fleste ledamöter yttrade
åsigt, att verkställighet å Svensk dom eller utslag ej borde i Norrige förvägtas, så snart
med Svensk embetsmyndighets bevis ådagalades, alt domen eller utslaget vunnit laga
kraft och forllaraude inom Sverige vore gällande, Herr Justitie-Slats-Ministern lika med
Kommiltéen fann ett sådant stadgande icke kunna lili den ifrågavarande lagen utan
stora olägenheter intagas, särdeles med afseende derå, alt det skulle påkalla en före¬
skrift om skyldighet för Konungens Befallningshafvande att icke allenast bestyrka, det
den Svenska domen vunnit laga kraft, utan äfven för huru lång tid den i Sverige fort-
Bih. lill R. St. Prol. 1856 & 1857. 1 Samt. 1 Ajd. 2 B:d. 16 Haft. 3
14 Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition N:o 109.
farande vore gällande, hvilket dock nied den lagstiftning, som i detta hänseende hos
oss eger ruin, icke blefve möjligt för Konungens Befallningshafvande att fullgöra.
Hvad deremot vidkom den af Högste Domstolen alternativt gjorda hemställan
om ett stadgande i Svensk lag, hvarigenom den, som vill bringa Svensk dom till verk¬
ställighet i Norrige, mä kunna, efter den derstädes gällande preskriptionstidens utgång,
af Svensk embetsmyndighet erhålla sådan förnyelse af domen, som för dess verkställan¬
de i Norrige erfordras, derom Kommiltéens Svenska ledamöter uli deras särskilda Me¬
morial jemväl erinrat, så erkände Herr Justrtie-Stats-Minislern behofvet af ett sådant
stadgande, och ansåg delta behof jemväl lätt kunna fyllas medelst en särskild lag, hvar¬
igenom det åt Konungens vederbörande Befallningshafvande uppdrages alt i viss före¬
skri Iven ordning meddela förnyelse å förut gifven Svensk dom eller utslag, hvarå verk¬
ställighet i Norrige vill sökas. Men då en så beskaffad lag enskildt för Sverige icke
tillhör den nu ifrågavarande för båda Bikena gemensamma lagstiftningen, . samt behöf-
ligheten deraf hell och hållet beror på i hvad män de af Kommitlerade uppgjorda lag¬
förslagen blifva af båda Rikenas statsmakter antagna, ansåg Herr Justilie-Slats-Ministern
frågan om den omförmälda särskilda lagen icke för närvarande böra komma under öf¬
vervägande, utan lämpligen kunna anstå, för att tillika med de ämnen, hvarom de
Svenske kommilterades Memorial i öfrigt handlar, tagas under pröfning, sedan sig visat
i hvad beslut Rikets Ständer och Storthingel kunna komma att stadna rörande den för
båda Rikena gemensamma lagsliftnings-frågan.
Beträffande öfriga i Högste Domstolen framställda anmärkningar, ansåg Herr
Justitie-Slals-Ministern dem icke vara af den vigt, att de borde till någon förändring
af Kommittéens förslag föranleda; och hemställde Herr Juslilie-Slats-Ministern alltså,
att Kongl. Majit, med godkännande af samina förslag täcktes besluta, att särskilda pro¬
positioner i öfverensstämmelse dermed skola till Rikets Ständer och Slorlhinget aflålas,
äfvensom Herr Justitie-Stats-Ministern i sådant afseend e underställde Kongl. Majits
pröfning ett nu uppläst förslag lill den Proposition, som borde till Rikets Ständer afgå.
På Svenska och Norrska Stats-Rådets tillstyrkande behagade
Kongl. Majit, med gillande af Kommittéens ifrågavarande lagför¬
slag anbefalla, alt särskilda propositioner i öfverensstämmelse der¬
med skulle lill Rikets Ständer och Storthingel aflåtas; äfvensom
Kongl. Majit på tillstyrkande af Svenska Stals-Rädet täcktes god¬
känna den Proposition härom till Rikets Ständer, som finnes detta
protokoll bilagd, dervid Kongl. Majit tillika anbefallde Herr Ju¬
stitie-Stats-Ministern att sedan sig visat huruvida berörda lagför¬
slag blifva af båda Nalional-representationerna antagna, till vidare
behandling anmäla de Sverige enskildt rörande frågor, som oin-
förmälas i de Svenska kommilterades särskilda memorial.
In fidem:
N. A. Heurlin,
^
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1357.
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. M HO.
1
M 110.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Juli 1857, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om efter¬
gift af Direktören A. L. Hård af Segerstad älagdt ersätt¬
ningsbelopp; Gifven Stockholms Slott den 22 Juni 1857.
Medelst utslag den 21 Mars 1853 bär Kongl. Muj:ts och Rikets Kammar¬
rätt ålagt numera Direktören vid Straff- och arbetsfängelset i Norrköping för
qvinnor, Åugust Leopold Hård af Segerstad att med niohundra åttaliofem Riksdaler
sju skillingar sex runstycken banko ersätta Kongl. Majit och Kronan den brist, som
uppkommit i norra korrektions-inrättningens i Stockholm, under inrättningens Kainere-
rares förvaltning ställda proviant-förråd från den 30 September 1840 till den 1
April 1841, under hvilken tid Hård af Segerstad, hvilken då var Material-bokhål¬
lare, innehaft förordnande att Assessoren Anders Wallbergs kamererare-befattiiing
vid korrektions-inrattningen bestrida; och har Kongl. Majits Högste Domstol, uppå
af Hård i underdånighet förd klagan häröfver, genom uislag den 16 Januari 1835,
förklarat sig ej finna skäl att i Kammar-rättens utslag göra ändring.
I sammanhang med klagan öfver Kammar-rättens omförmälte utslag bar
Hård tillika, för den händelse att detsamma ansåges lagligen grundadt, i underdå¬
nighet, med åberopande af hvad han i besvären uppgifvit, hufvudsakligen innehål¬
lande att Kamereraren, Assessoren Wallberg, ehuru tjenstledig under tiden från den
30 September 1840 lill dea 1 April 1841, likväl skulle, i följd af Styrelsens öf¬
ver fängelser och arbets-inrättningar i Riket särskildt gifna tillstånd, fortfarande,
emot åtnjutande af dermed förenad afskrifnings-procent, innehaft vården och tillsynen
öfver korrektions-inrättningens proviant-förråd, hvarmed Hård, såsom tillförordnad
Kamererare, sålunda ej skulle tagit någon befattning, anhållit, att få af gunst och
nåd njuta eftergift af den ifrågakomne ersättnings-skyidigheteu. Till Hårds berörde
anhållan har Kammar-rättens Advokat-fiskal, i målet hörd, underdånigst tillstyrkt
bifall, enär under ärendets handläggning förekommit sådane förhållanden, som gåfvo
anledning dertill, att Assessoren Wallberg under sin tjenstledighet vid tiden emellan
Rih. lill R. St. Prat. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Eäft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. JY1 110.
den 30 September 1840 och den 1 April 1841 af Fångvårds-styrelsens dåva¬
rande chef och ledamöter, hvilka alla numera aflidit, mundtligen fått tillstånd att
med proviant-förrådets förvaltning fortfara; och har Kammar-rätten, uti afgifvet
underdånigt utlåtande, instämt i hvad sålunda, beträffande Hårds ansökning om ef¬
tergift, blifvit af Advokat-fiskalen hemstäldt.
Efter öfvervägande af hvad i detta inför Kongl. Maj:t i underdånighet anmäldta
ärende förekommit, vill Kongl Maj:t i nåder föreslå Rikets Ständer, det skyldigheten
att gälda ofvanomförmälte ersättningsbelopp, niohundra åttatiofem Riksdaler sju skil—
lingar sex runstycken banko, måtte Fängelse-direktören Hård af Segerstad efter-
gifvas.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars behandling frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. E. Gunther.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departements-Är ender, hållet in¬
för Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Mån¬
dagen den 22 Juni 1857 i närvaro af:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern Herr Gunther,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärender Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Viner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Hans Excellens Herr Justitie—Stats-Ministern uppläste till justering förslag till
Kongl Maj:ts den 16 Mars 1855 beslutade Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående eftergift af Direktören A. L. Hård af Segerstad ålagdt ersättnings-belopp.
Uppå Stats-Rådets hemställan täcktes Kongl. Maj:t denna Nådiga Pro¬
position, sådan densamma finnes detta Protokoll bilagd, godkänna.
* In fidem
N. A. Heurlin.
Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. M lil.
3
M lil.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Juli 18S7, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående
Landshöfding ar ne Friherre R. F. von Krcemers, Grefve
G. E. Frölichs och Grefve P. A. Lewenhaupts bibehål¬
lande vid deras ratt till framtida pension från Arméens
Pensions-kassa; Gifven Stockholms Slott den 22 Juni
1857.
Sedan Kongl. Majit, vid underdånig anmälan af Rikets Ständers skrifvelse den
2S sistlidne April, angående de af Rikets Ständer beviljade bidrag till upprätthål¬
lande af pensioneringen från Arméens pensions-kassa, funnit för godt att, i öfver¬
ensstämmelse med det vilkor, Rikets Ständer härvid tillika fästat och hvilket äfven
af Arméens senast församlade Fullmäktige blifvit antaget, under den 12 derpå föl¬
jande Maj i Nåder förordna, att delegare i Arméens pensions-kassa, som hädanefter
erhåller civil eller annan tjenst med aflöning på Rikets stat eller uppföres på all¬
männa Indragnings-staten eller på annat sätt af Staten pensioneras, icke är berätti¬
gad att, så länge ban innehar sådana aflönings- och pensions-förmåner, som årligen
uppgå till 3,000 R:dr R^mt, åtnjuta den honom i Arméens pensions-kassa tillkom¬
mande pension, deras rätt likväl oförkränkt, hvilka redan innehafva pension i nämnda
kassa och, såsom nu anställde i civil tjenst, framdeles kunna tillträda pension å
allmänna Indragnings-staten; så hafva Landshöfdingen i Upsala län, Friherre Robert
Fredrik von Kraemer, Landshöfdingen i Södermanlands län, Grefve Gustaf Erik
Frölich och Landshöfdingen i Hallands län, Grefve Patrik Adolf Lewenhaupt, som
alla äro delegare i Arméens pensions-kassa, men, såsom utnämnde till Landshöf-
dingar redan innan 1848 års reglemente för pensions-kassan utfärdades, ännu icke,
ehuru fullårige, tillträdt pension från nämnda kassa, hos Kongl. Majit i underdå¬
nighet anhållit, att, i händelse, med tillämpning af det vid ofvanberörda bidrags be¬
viljande af Rikets Ständer fästade vilkor, deras rätt till pension från Arméens pen¬
sions-kassa icke syntes fullt bevarad, Kongl. Majit måtte genom Nådig framställning
till Rikets Ständer bereda dem säkerhet för det pensions-belopp från Arméens pen¬
sions-kassa, hvartill de ansåge sig berättigade vid afskedstagandet.
I
Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. M lil.
Kongl. Maj:t har, med anledning häraf, i betraktande tagit: att ifrågavarande
trenne, före år 1848 utnämnde Landshöfdingar, enligt gällande pensions-reglemente,
varit och äro ovilkorligen förbundne att till pensions-kassan kontribuera, för att vid
afgång från innehafvande Landshöfdinge-beställningar komma i åtnjutande af pension
från kassan i den klass, de såsom militärer innehaft; hvaremot delegare, som der¬
efter eller efter utfärdandet af 1848 års pensions-reglemente befordrades till Lands¬
höfdinge-beställningar, kunnat jemte Landshöfdinge-iönen uppbära pension under
enahanda vilkor, som kassans öfrige pensionsberättigade delegare vid afskedstagande!
tillkomme; att desse tre Landshöfdingar således redan befunnit sig i en ofördelak¬
tigare ställning, än de efter år 1848 utnämnde, i kassan delegande Landshöfdingar,
enär de förre icke kunnat förvänta pension från Arméens pensions-kassa förr, än
efter afskedet från Landshöfdinge-beställningarne, och att, i fall denna förväntade
pensionsrätt skulle sökanderne betagas, till följd af vilkoret för bidragets beviljande
åt pensions-kassan, oaktadt de fortfarande voro förbundne att betala pensions-afgifter
intill afskedet, deras ställning blefve ytterligare försämrad, i jemförelse med flere
yngre Landshöfdingars, hvilka redan åtnjuta pension och således upphört att betala
afgifter till kassan.
Yid omförmälda förhållande vill Kongl. Maj:t härmedelst föreslå Rikets Ständer
att meddela en sådan af rättvisa påkallad förklaring af det vid bidragets beviljande
åt Arméens pensions-kassa fästade vilkor, alt ofvannämnde trenne Landshöfdingar,
hvilka äro de ende, för hvilka det nu framställda förhållandet inträffar, måtte, ehuru
de icke ännu tiilträdt pension från berörda kassa, likväl anses vara bibehållna vid
deras rätt att vid afskedet frän Landshöfdinge-beställningen kunna, jemte dem, enligt
författningarne, tillkommande pension å allmänna Indragnings-staten, åtnjuta pension
äfven från Arméens pensions-kassa.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
A. F. N. Gyldenstolpe,
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Jii lil.
5
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen, i Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens öfvervaro,
uti Stats -Rådet å Stockholms Slott den 22 Juni 1857.
Nä rv ar an de:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stals-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departements-Chefen Grefve Gyldenstolpe uppläste härefter till justering ett,
i enlighet med nu faltadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion till Rikets Ständer, angående Landshöfdingarne Friherre R. F. von Krasmers,
Grefve G. E. Frölichs och Grefve P. A. Lewenhaupts bibehållande vid deras rätt
till framtida pension från Arméens pensions-kassa;
och behagade Kongl, Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
detta förslag, sådant det finnes protokollet bilagdt, i Nåder gilla samt
förordna, att Nådig Proposition, i enlighet dermed, skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
J, A. Jcedrén.
«
Kongl. Maj:lt Nåd. Prop. JK 142.
J1S 112.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Juli 18S7, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga
om behof af medel för en fyr-anldggning å Gottska
Sandon; Gifven Stockholms Slott den 22 Juni 1857.
Uti ett utförligt betänkande, som nyligen blifvit af Lots-direktören afgifvet
och, sedan Förvaltningen af Sjö-Ärendena sig deröfver i underdånighet yttrat, varit
föremål för Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, har fråga väckts derom att, i öfverens¬
stämmelse med särskildt uppgjorda förslag, Rikets Fyr- och Båk-väsende skulle, till
sjöfartens ytterligare betryggande, utvidgas antingen så fullständigt, att i det när¬
maste Rikets bela vidsträckta kust komme att belysas af fyrar och vid flera utom¬
skärs eller till sjös belägna grund fyrskepp förläggas, samt dessutom åtskilliga nö¬
diga ansedda hamn- och inomskärs-fyrar anbringades, känningsbåkar och stenkummel
uppfördes och ett vida större antal bojar och konprickar, än det hittills bestämda,
utlades, för hvilket allt kostnaden förslagsvis beräknats till en summa af 1,156,000
R:dr Riksmynt, jemte det att för dessa nya anstalters framtida vidmagtbållande upp¬
tagits en ökad årlig utgift af 118,000 R:dr samma mynt; eller ock i någon in¬
skränktare mån, så att af hvad nyss omförmälda förslag innehåller endast det, sora
kunde antagas blifva af allmännaste gagn och deraf behofvet redan vore genom er¬
farenhet vitsordad!, komme till utförande, hvarigenom aniäggnings-koslnaden nedsat-
tes till 598,000 R:dr och den ökade årliga underhålls—utgiften till 55,000 R:dr,
allt Riksmynt; af hvilka förslag Förvaltningen af Sjö-ärendena ansett det förra, så¬
som föranledande större kostnader, än att till deras bestridande anslag kunde blifva
att påräkna, vid sådant förhållande ej vara antagligt, men deremot understödt det
sednare med några jemkningar, hvilka beräknats skola till 538,325 R:dr R:mt ned¬
sätta det för en gång behöfliga anslaget, samt till 36,345 R:dr samma mynt till¬
ökningen i de ständiga utgifterna för fyringsverket.
Då emellertid, efter hvad härvid tillika anmäldt blifvit, intetdera af de sålunda
ifrågaställa förslagen till utvidgadt fyr- och båk-system skulle kunna utföras, utan
att anslag dertill af Rikets Ständer beviljades, har Kongl. Maj:t väl, i betraktande
deraf, att riksdagen så långt framskridit och de för Rikets Ständer tillgängliga
medel redan tagits i anspråk för många likaledes vigliga statsbehof, icke funnit
lämpligt att nu af Rikets Ständer äska anvisning af nödiga medel till genomförande
af något bland berörde förslag i dess helhet; men som de under sistforflutna tiden
i närheten af Gottska Sandön timade talrika strandningar allt mer påtagligt ådaga¬
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop, M 112.
7
lagt angelägenheten af fyr-inrättning derstädes, hvarom ock Kongl. Stor-Britanniska
Regeringen i ministeriel väg nyligen bos Kongl. Maj:t gjort framställning, har Kongl.
Majit ej kunnat undgå att särskildt påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet för detta
i alla de omförmälda förslagen framhållna behof.
1 afseende härpå har Kongl. Majit för öfrigt funnit förekomma, att sedan, un¬
der så väl 1840 och 1841 som 1850 och( 1851 årens riksdagar, Rikets då för¬
samlade Ständer till Kongl. Majit ingått med underdåniga framställningar om en
fyr-anläggnings tillvägabringande å Gottska Sandön, samt af sådan anledning nödiga
undersökningar på stället blifvit anbefallda och egt rum, dervid sig visat, att en
dylik inrättning af den lysningskralt, att de på 2 lill 3 sjömils afstånd från nämnde
ö i nordostlig riktning belägna farliga undervattens-grunden Kopparstenarne, hvarest
fyrfartyg ansetts icke kunna utläggas, folie inom fyrens lysningsvidd, otvifvelaktigt
skulle lända till sjöfartens ytterligare betryggande i farvattnen deromkring, särdeles
för fartyg, kommande ilrån Finska viken, Kongl. Majit uti Nådig skrifvelse af den
27 April 1854 meddelat Rikets då församlade Ständer hvad i ämnet förelupit och
derjemte tillkännagifvit, att den ifrågakomna fyr-anläggningen borde, för undvikande
af all förvexling med andra fyrar och för att kunna fullt motsvara ändamålet att
tjena till varning för ofvanberörde svåra grund, bestå af tvenne särskilda, bredvid
hvarandra uppförda samt med lontille-apparat och stillastående sken inrättade fyr¬
torn af trä, i enlighet med derom genom Förvaltningens af Sjö-ärendena försorg
uppgjordt förslag, deri kostnaden beräknats till 80,000 Ridr Banko, hvartill dock
tillgångar då saknades; men att Rikets Ständer, uti sitt härå den 8 November
samma år afgifna svar, förmält sig ej hafva kunnat bevilja särskilda medel för ifråga¬
varande fyrbyggnader, ulan deremot anhållit, att, så snart nödiga tillgångar för upp¬
förande af de tvenne fyrarne å Gottska Sandön kunde af lots- och fyrings-tnedlen
beredas, denna fyr-anläggning mätte bringas till verkställighet; i anledning hvaraf
Förvaltningen af Sjö-ärendena blifvit under den 7 påföljande December i Nåder för-
ständigad att, innan andra nya fyrbyggnads-företag ifrågasattes och så snart lots—
och fyrings-medlen möjligen lemnade tillgång till ifrågavarande fyr-anläggning, med
anmälan derom till Kongl. Majit i underdånighet inkomma. En sådan anmälan har
likväl hittills uteblifvit och kan efter all sannolikhet icke heller framdeles vara att
förvänta, emedan merberörda medel funnits knappt vara tillräckliga för de redan
befintliga fyr- och båk-inrättningarnes vidmakthållande; hvaremot vederbörande nu
ifrågasatt särskildt anslag för fyr-anläggning å Gottska Sandön och dervid, i anseende
till osäkerheten af byggnads-grunden, som består af flygsand, hemställt om sådan
förändring i det om fyr-anläggningen derstädes förut afgifna förslag, alt fyrtornens
stommar komme att utgöras af jern, hvarigenom den väsentliga fördel bereddes,
att tornen icke allenast vunne säkrare sammanhållighet, utan ock, i händelse af
behof, kunde nedtagas och å annat ställe ånyo uppföras, hvilken förändring likväl
antagits komma att till 130,000 R:dr Rimt förhöja bygguads-kostnaden.
8
Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. JM 112.
Vid nu anförda förhållanden föranlåtes Kongl. Maj:t härmed begära, det Rikets
Ständer må, såsom extra anslag, bevilja den summa af Etthundra trettio tusen R:dr
R:mt, hvilken, efter hvad bär förut nämndt är, beräknats blifva erforderlig för att
å Gottska Sandön tillvägabringa en fyr-inrättning i enlighet med det af Lots-direk-
tören sednast afgifna och utaf Förvaltningen af Sjö-ärendena förordade förslag.
De ärendet rörande handlingar skola varda öfverlemnade till det Rikets Stän¬
ders Utskott, som med beredningen deraf kommer att taga befattning.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. H. Ulner.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande Ärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen, uti Hans Kongl. Höghet Kron¬
prinsens närvaro, i Stats-Rädet å Stockholms Slott den 22 Juni
1857.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther, •
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-Råden Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Departoments-Chefen, Stats-Rådet Ulner, uppläste till justering ett, i öfverens¬
stämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om behof af medel för en fvr-an-
läggning å Gottska Sandön;
och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stals-Rådets underdåniga tillstyrkan, i
Nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla att, i enlighet dermed, Nådig Proposition skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Fritz Rythén.
N:o 113.
Kongl. Maj:ls Nåd Prof. J\s 115.
9
M 113.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Juli 18S7, kl. 2 e. m.
Kongl. MajUs Nådiga Proposition till Rikets Stander, om pen¬
sions beviljande åt f. d. Sekreteraren och Auditoren vid
Flottan m. m. J. G. Bjorkegrens enka, Anna Maria Hed-
mansson; Gifven Stockholms Slolt den 1 Juli 1857.
Till Kongl. Maj:t har förre Sekreteraren och Auditoren vid Stockholms station
af Kongl. Maj:ts Flotta, Assessoren m. rn. J. G. Bjorkegrens enka, Anna Maria
Hedmansson, inkommit med underdånig ansökning, att, som bemälde hennes man,
hvilken den 13 sisllidne Mars vid 73 års ålder med döden afgålt och lemnat sitt
bo i konkurs-tillstånd, icke i lifstiden egt delaktighet uti Amiralitets-Krigsmans-
kassan, emedan han föro Flottornas sammanslagning tillhört Arméens f. d. Flotta
och således uti Arméens Pensions-kassa hade pensionsrätt, deraf han ock vid af-
skedet år 1851 kommit i åtnjutande, samt, vid sådant förhållande, sökanden endast
hade att förvänta en åilig pension af 54 R:dr R:mt från det under Direktionens
öfver sistnämnda kassa förvaltning ställda stats-anslag till pensionerande af torftiga
enkor och harn efter embels- och tjenstemän, som tillhört Arméen och dess f. d.
Flotta, sökanden matie, med afseende på ej mindre den svåra belägenhet, hvaruti
hon, såsom, enligt företedda betyg, mycket sjuklig och alldeles medellös, nu genom
mannens frånfälle blifvit försatt, än äfven å dennes omkring 40-åriga, af förmän
berömligt vitsordade utöfning af ofvannämnda Sekreterare- och Auditörs-tjenst, i
Nåder varda förhulpen till något särskildt årligt understöd, att från sistlidne April
månads början beräknas; hvarjemte sökanden, på grund deraf att hennes aflidne
man, genom en honom vid afskedet tilldelad pensionsfyllnad från dertill afsedt stats¬
anslag, kommit till lika pensions-förmän med sina i Amiralitets-Krigsmans-kassan
delegande vederlikar, framställt den önskan, att det af henne begärda understöd
blefve bestämdt till 450 R:dr Riksmynt, hvilket belopp, efter sökandens beräkning,
skulle, med tillägg af ofvanberörde pension å 54 R:dr, ungefärligen motsvara hvad
henne hade tillkommit, i händelse hennes man varit delegare uti sistnämnda kassa.
Vid föredragningen af detta ärende har Kongl. Maj:t inbemlat: att Assessoren
Hilt. till R St, Prof. 1856 <S 1857. I Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Ns 113.
Björkegren i lifstiden åt sin enka beredt pensionsrätt i Arméens Enke- och Pupill¬
kassa, derifrån bemälda enka alltså kommer att uppbära en årlig pension af 75
R:dr Banko eller 112 R:dr 50 öre R:mt, hvilken, tillagd den pension af statsme¬
del å 54 R:dr samma mynt, hon förmält sig påräkna, utgör ett belopp af 166
R:dr 50 öre R:mt; att Assessoren Björkegren, som vid afskedstagandet på Flottans
stat innehade i kontant lön 1,000 R:dr Banko, följaktligen skulle, i fall han varit
delegare i Amiralitets-Krigsmans-kassan, egt att derifrån, enligt gällande reglemente,
undfå en årlig pension af 850 R:dr Banko, i stället för den pension af 300 R:dr
samma mynt från Arméens Pensions-kassa, hvartill han i sjelfva verket var berät-
tigad; — att Björkegren likväl vid afskedet fått sig utöfver sistberörda pension, i
nåder tilldeladt, såsom fyllnad deri, ett belopp af 550 R:dr Banko från det af Ri¬
kets Ständer vid 1844 och 1845 årens Riksdag å Allmänna Indragnings-staten
uppförda anslag till pensions-fyllnader åt de Flottans officerare, civile tjenstemän
och under-officerare, hvilka redan före Flottornas förening tillhörde f. d. Arméens
Flotta och sedermera fortfarande varit delegare i Arméens Pensions-kassa, hvadan
han således i årliga pensioner åtnjutit den summa af 850 R:dr Banko, hvilken,
efter lika lön med den Björkegren innehade, tillkommer delegare i Amiralitets-
Krigsmans-kassan; — att, då det gratial, som, enligt 1838 års reglemente för
sistnämnda kassa, jemfördt med Kongl. Brefvet den 13 December 1850, kan under
den närmaste framtiden högst komma att tillfalla enka efter afliden pensionär i sam¬
ma kassa, belöper till en tredjedel af dennes der innehafda pension, hvad efter
denna giund, hvilken ock enkan Björkegren sökt alt på sig få tillämpad, skulle
kunna anses i årligt understöd henne tillkomma, uppginge till 283 R dr 16 sk.
Banko eller 425 R:dr Runt; samt att, om från denna sednare summa afdrages de,
efter hvad förut nämndt ar, bemälda enka författningsenligt tillfallande 2:ne pen¬
sioner med tillhopa 166 R:dr 50 öre, hvad derefter återstår, eller 258 R:dr 50
öre Runt, utgör det fyllnadsbelopp, som erfordras för att bereda sökanden sådan
pensions-förmån, som i det förutsatta fallet, kunnat af henne förväntas.
Kongl. Majit, som, i betraktande af Åssessoren Björkegrens långa och beröm¬
ligt vitsordade tjenstetid samt de för hans enka förekommande bevekande omstän¬
digheter, anser denna sednare icke böra lemnäs ohulpen, men deremot ej till sin
disposition eger någon tillgång, hvarå den ifrågasatta pensions-fyllnaden skulle kunna
anvisas, vill fördenskull härmed föreslå Rikets Ständer, alt på Allmänna Indragnings-
staten, med beräkning från den 1 sistlidne April, bevilja enkan Björkegren för
hennes återstående lifstid ett årligt understöd, hvars belopp, vid de har ofvan an¬
förda förhållanden, lämpligen kunde bestämmas till 258 R:dr 50 öre Riksmynt,
eller skillnaden emellan det gratial af 425 R:dr samma mynt, som högst kunnat
bemälda enka från Amiralilets-Krigsmans-kassan tillkomma, i fall hennes aflidne man
i lifstiden varit delegare i nämnda kassa, och förut omförmälda pensioner å tillhopa
166 R:dr 50 öre, till hvilkas uppbärande hon visats vara berättigad.
Kongl. Majlis Nåd. Prop. JM 113.
11
Den underdåniga ansökningen med tillhörande handlingar låter Kongl. Maj:t
öfverlemna lill vederbörligt Utskott och förblifver Rikets Ständer med all Kongl.
Nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
Under Hans Maj:ts
Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Dess tillförordnade Regering:
CARL.
C. E. GtfNTHER. n. f. wallensteen, a. f. n. gyldenstolpe.
M. G. von Schantz.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande ären¬
den, hållet inför den under Hans Maj:t Konungens frånvaro i Nå¬
der tillförordnade Regering å Stochholms Slott den 1 Juli 1857.
Närv ar ande:
v Ha ns Kongl. Höghet Kron-Prinsen,
Hans Excellens, Herr Justitie—Statsministern Gunther,
Statsråden: Wallensteen och
Grefve Gyldenstolpe.
T. f. Föredraganden, Expeditions-chefen m. m. von Schantz, anmälde och
föredrog :
8:o.
Slutligen upplästes af t. f. Föredraganden till justering ett, i öfverensstäm¬
melse med förut faltadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion till Rikets Ständer ©m pensions beviljande åt f. d. Sekreteraren och Auditören
vid Flottan, Assessoren J. G. Björkegrens enka Anna Maria Hedmansson;
Och fann Kongl. Regeringen godt berörda förslag gilla samt före¬
skrifva, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition, sådan den finnes
delta Protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Carl Silfversvärd.
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse J\s 114.
JVä 114.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Juli 1887, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj.is Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständers Stats¬
utskott, i fråga om förändring i sältet för Justitie-Om¬
budsmannens aflöning; Gifven Stockholms Slott den 22
Juni 1857.
Med anledning af Kongl. Maj:ts remiss å Svea Hofrätts den 8 Maj 1840 i
underdånighet gjorda anhållan, att arfvodet för den, i dåvarande Justitie-Ombuds-
mannen Landins ställe, hos Hofrätten adjungerade ledamot, måtte förhöjas till ett
belopp, som motsvarade hälften af en Assessors lön, samt Kongl. Maj:ts genom
samma remiss gjorda framställning om bestämmandet af Justitie-Ombudsmannens
framtida aflöning och arfvodet för den, som förordnades alt hans förut innehafvande
tjenst förrätta, hafva Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 13 Februari
1841 anmält, att lönen för Justilie-Ombudsmannen blifvit fastställd till lika belopp
med hvad Justitie-Kansleren, enligt den sagde år gällande stat, uti ordinarie in¬
komst åtnjöt, hvarvid dock borde iakttagas, att, om den utsedde Justitie-Ombuds-
mannen förut innehade tjenst på Rikets stat, skulle han ega bibehålla dermed för¬
enad aflöning samt derutöfver endast uppbära hvad som möjligen fordrades till fyl¬
lande af Justilie-Ombudsmans-lönens fastställda belopp; och att i sådant fall den,
som förordnades att förrätta Justitie-Ombudsmannens förut innehafvande tjenst, skulle
från Riksgälds-konloret utbekomma ett särskildt arfvode, som, derest Justitie-Om-
budsmannen vore ledamot i ett kollegialt embetsverk med flera aflöningsgrader, mot¬
svarade hälften af lägsta ledatnots-lönen, men eljest halfva beloppet af den fjell¬
sten åtföljande ordinarie lön. Och då sedermera under 1847 och 1848 årens
Riksdag fråga uppstod om beloppet af det arfvode, som skulle tillkomma vikari¬
erande Häradshöfdingen i den då valde Justitie-Ombudsmannen Theorells domsaga,
förklarade Rikets Ständer det i afseende på ett sådant arfvode förut meddeldla
stadgande icke vara för bemälde vikarie tillämpligt; hvarföre ock, vid slutet af sam-»
ma Riksdag, i Reglementet för Riksgälds-kontoret infördes, angående ifrågavarande
Kongl. Maj:ls Nåd. Skrifvelse JVi 114.
arfvode, följande» uti sedermera utfärdade enahanda Reglementen bibehållna, förän¬
drade stadgande: »såsom arfvode för den person, hvilken förordnas att förrätta en
blifvande Justitie-Ombudsmans förra tjenst, skall Riksgälds-kontoret till denne per¬
son qvartalsvis utbetala hälften af det belopp, sorn skillnaden emellan Justitie—Kan —
slerens ordinarie löne-inkomst och samme Justitie-Ombudsmans från Riksgälds¬
kontoret utbekomna lön utgör.»
Enär hvad Rikets Ständer sålunda bestämt icke utan svårighet kan tillämpas
å det förhållande, som vid innevarande Riksdag, genom Revisions-Sekreternren Sö¬
dergrens Utnämnande till Justitie-Ombudsman, inlrädt, helst vigten af det embete,
han innehaft, och angelägenheten att lill dess bestridande använda err skicklig och
erfaren person, påkalla, att åt den vikarierande må kunna erbjudas ett emot sådant
embeles fulla lön svarande arfvodes-belopp, bar Kongl. Majit härmedelst velat lästa
Rikets Stänrjers uppmärksamhet på nödvändigheten af en sådan förändring i sättet
för Justitie-Ombudsmannens aflönande, att hans af annan tjenst innehafvande lön
må, på sätt redan är stadgadt i afseende på inom Stats-Departementen tillförord¬
nade Expeditions-chefer, kunna användas till aflöning åt den, som bestrider samma
tjenst under den tid Justitie-Ombudsmannen är sjelf derifrån hindrad.
Kongl. Majit förblifvcr Rikets Ständers Stats-Utskott med all Kongl. Nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. E. Gunther,
Bih. lill R. St. Prot. 1856 & 4857.
1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Haft.
5
\A
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse Jtä i i i.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departcments-ärenden, hullet inför
lians Maj:t Konungen i Stats-llådet ä Stockholms Slolt Mandagen
den 22 Juni 1857
i närvaro af:
Hans Excellens, Justitie-Slalsministern Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Vriherre Lagerheim,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Viner, »
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsrainistern uppläste till justering förslag till
Kongl. Maj:ts den 27 nästlidne Februari beslutade nådiga skrifvelse till Rikets
Ständeis Stats-Utskott, i fråga om förändring i sättet för Justitie-Ombudsman-
nens aflöning.
Uppå Stats-rådets hemställan täcktes Kongl. Maj:t denna nå¬
diga skrifvelse, sådan densamma finnes detta protokoll bilagd,
godkänna.
In fidem
N. A. Heurlin.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 18S7.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 115.
1
N:o 115.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Aug. 1857, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående Provincial-
läkaren Doktor N. L Ählbergs uppförande å Allmänna Indrag-
nings-staten till åtnjutande af en mot hans innehafvande Provin-
cial-läkarelön svarande pension af 666 R.dr 52 sk. Ranko
eller 1.000 R:dr Riksmynt årligen; Gifven Stockholms Slolt den
22 Juni 1857.
Hos Kongl Maj:t har Provincial-Iäkaren i Askersunds distrikt, Doktor N. L.
Ahlberg underdånigst anhållit, att som han upphunnit en ålder af 71 år och med
nästkommande Augusti månad varit i statens tjenst anställd under 30 år, Kongl. Majit måt¬
te, oaktadt denna tjenstgöringstid ej oafbrutet fortgått, emedan Ahlberg tvänne sär¬
skilda gånger, från år 1815 till 1818 och från år 1836 till 1846, haft afsked,
men åter i Statens tjenst inträdt, med hänsyn till de förhållanden, som vållat dessa
afbrott i tjenstetiden, enär det första varit föranledt deraf, att sökanden ej kunnat
bland en större mängd efter 1815 års fredsslut tjenstlöse läkare, som egt större
meriter än han, erhålla någon af de tjenster han sökt, förr än år 1818, och det
sednare afbrottet varit en följd af den sjuklighet, han genom sina ansträngningar
under kolerafarsoten år 1834 sig ådragit, antingen i nåder bevilja Ahlberg afsked
med bibehållande af hans innehafvande lön såsom årlig pension å Rikets allmänna
indragnings-stat från den dag hans tjenstgöringstid uppgår till 30 år, eller om detta
ej kan i nåder medgifvas, till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig proposition
om årligt anslag åt sökanden till hans pensionerande på berörde stat; och har ej
mindre Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegium, som Doktor Ählbergs ifrågavarande ansökning
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 18 Häft. 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition M 115.
i underdånighet öfverlemnat, än ock Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor, uti der¬
öfver infordradt utlåtande, underdånigst tillstyrkt, att afsked måtte Ahlberg i nåder
beviljas, med bibehållande af hans lön såsom pension å allmänna indragnings-staten.
Men enär Doktor Ahlberg ej, på sätt Kongl. Brefvet den 25 Juni 1818 samt
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegii i enlighet dermed utfärdade cirkulär-bref
af den 11 Oktober 1819 för rättighet till lönens bibehållande såsom årlig pension
föreskrifva, oafbrutet varit i Statens tjenst anställd under 30 års tid, har Kongl.
Majit icke ansett sig böra Ahlberg, vid nådigt afskeds beviljande, å Rikets allmänna
indragnings-stat i vanlig ordning uppföra, hvaremot, med afseende å härvid förekomna
omständigheter och Doktor Ählbergs af vederbörande vitsordade nit och välförhål¬
lande under hans tjenstetid, Kongl. Majit velat föreslå Rikets Ständer, att för Ähl¬
bergs pensionerande å besagde indragmngs-stat medgifva, det må, från och med må¬
naden näst efter den, då afsked varder honom beviljadt, Ahlberg för sin återstående
lifstid åtnjuta en mot hans innehafvande provincialläkare-lön svarande pension af Sex
Hundra Sextiosex Riksdaler 32 sk. Banko eller Ett Tusen Riksdaler Riksmynt årligen.
De till detta ärende hörande handlingar komma att särskildt tillställas Rikets
Ständers Stats-Utskott, och Kongl. Majit förbhfver Rikets Ständer med all Kongl
nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
L. A. Anjou.
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition M J15.
3
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen, i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i
Slats-rådet å Stockholms Slott den 22 Juni 4857.
Närvarande:
Tians Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gynther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering tvänne, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, uppsatta förslag till nådiga propositioner till
Rikets Ständer, nemligen:
a) angående Provincial-läkaren Doktor N. L. Ählbergs uppförande å allmänna
indragnings-staten till åtnjutande af en mot hans innehafvande provincialläkare-lön
å stat svarande pension af 666 R:dr 32 sk. Banko, eller 1,000 R:dr Riksmynt, årligen;
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådana desamma finnas detta pro¬
tokoll bilagda, samt befallde, att, i enlighet dermed, nådiga pro¬
positioner skulle under denna dag till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
K. G. Metzén.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 11(1.
N:o 116.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Äng. 1857, kl. 10 t. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag
för uppförande af ett Kapell inom Pajala pastoral och af ett
Bönehus uti Turtola by af Öfver-Torneå socken m. m.; Gif¬
ven Stockholms Slott den Juni J857.
Med anledning deraf, att innevånarne i den till Muonio eif gränsande delen af
Pajala socken, äfvensom uti åtskilliga byar inom Öfver-Torneå socken af Norrbottens
län merendels brukade, i anseende till det betydliga afståndet från deras hemvist
till nämnde församlingars kyrkor, besöka de närmare belägna kyrkorna inom Ryska
området och anlita dervarande presterskaps embetsbiträde, fann Kongl. Majt lämp¬
ligt, för att bereda bemälde innevånare erforderlig själavård och lättadt tillfälle till
presterligt biträde i öfrigt, att genom nådigt Bref den 19 Maj 1854 anbefalla
Konsistorium i Hernösand, att inkomma med underdånigt förslag till bildande af en
ny kapell-församling inom förberorde del af Pajala socken, samt att inom Öfver-Torneå
församling vidtaga sådan reglering af de gudstjenstliga förrättningarne, som syntes
bäst motsvara de aflägsna byarnes behof, äfvensom att anmäla, i hvad mån bidrag
af allmänna medel för ändamålet kunde erfordras.
Till åtlydnad häraf har Konsistorium, efter vederbörandes hörande och med
vitsordande af innevånarnes inom de ifrågavarande trakterna medellöshet, hos Kongl.
Majit i underdånighet föreslagit, att inom Pajala socken måtte få bildas en kapell¬
församling, till hvilken skulle höra byarne Kätkäsuando. Mudoslombola, Merasjärvi,
Muoniovaara, Muonionalusta, Kitkiajärvi, Kitkiajoki och Parkalombola med kapell på
' en holme i Muonio eif i närheten af Muonionalusta by på ett afstånd af 11 mil
från moderkyrkan och med särskild Kapellpredikant, hvilken äfven kunde blifva
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 116.
folkskolelärare inom kapellaget, samt att för detta ändamål stats-anslag måtte beviljas
dels med 2,666 R:dr 32 sk. för inköp till kapellpredikantsboställe af ett i sistnämn¬
de by beläget hemman om TV mantal, hvilket egaren mot denna summa vore villig
att afträda, dels ock med 2,130 R:dr 3 sk till kapellets uppförande enligt bifogadt
kostnads-förslag, samt dels med 300 R.dr årligen, allt banko, till lön åt kapell-predi¬
kanten; hvarjemte Konsistorium i underdånighet hemställt, att för Öfver-Torneå för¬
samlings från kyrkan mest aflägsna innevånare måtte inrättas ett bönehus eller kapell
samt begrafningsplats i Turtola by, med åläggande för presterskapet i Öfver-Torneå
pastorat att derstädes sex gånger om året förrätta gudstjenst och andra presterliga
göromål samt att stats-anslag måtte beviljas till kapellets uppförande med 2,215
R:dr 40 sk. och såsom ersättning åt presterskapet för embetsresorna i och för
gudstjenstens förrättande med 50 R:dr årligen, allt banko.
Vidare hafva i detta ärende yttranden blifvit afgifna så väl af vederbörande
socknemän och Kyrkoherdar, som Kronofogden i orten och Kongl. Maj:ts Befallnings-
hafvande i länet, hvilken sistnämnde väl instämt i Konsistorii förslag, men hemställt
huruvida icke, med afseende på de i orten höga varu- och dagsverks-priser, hvilka
blifvit i kostnads-förslagen nog lågt upptagna, byggnads-anslagen borde förhöjas, för
kapell-byggnaden i Muonionalusta till 3,200 R:dr och för bönehusets uppförande i
Turtola till 3,333 R:dr 16 sk. banko; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansett Kapell-predikanten böra komma i åtnjutande af lika lönebelopp, som blifvit
beviljadt en sådan predikant i det nybildade kapellet Korpilombola, helst befolknin¬
gen omkring Muonionalusta vore mera fåtalig än å förra stället samt det afstånd,
hvarifrån lefnads-förnödenheter måste hemtas, vore större än från Korpilombola.
Och har slutligen Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium, uti underdånigt utlå¬
tande af den 5 nästlidne Maj, dels tillkännagifvit, att, enligt 1825 års jordebok
och sednast eller för år 1855 till Kammar-rätten ingångna räkenskaper, bland de
byar, som uppgifvits skola till en början komma att utgöra den nya kapell-försam¬
lingen, 2:ne, nemligen Kätkäsuando och Parkalombola för det närvarande endast äro
nybyggen utan åsatt mantal och den förstnämnda dessutom utan åbo; att samman¬
räknade skattetalet å de öfriga uppgår till allenast f mantal samt folkmängden derå
och å nybygget Parkalombola till inalles 167 personer; att taxerings-värdet å hem¬
manet Muonionalusta JtJ 1 om rV mantal, hvilket skulle komma att användas till
boställe för Kapell-predikanten, upptages till endast 225 R:dr; samt att predikanten
i den af byar och nybyggen från Öfver-Torneå, Pajala och Öfver-Calix socknar
bildade Korpilombola kapell-församling, enligt nådiga Brefvet den 20 Juni 1856,
oberäknadt boställe och 1 i\ tunnor korn, som från presterskapet i moderförsam-
lingarne och kapellboerne skulle erhållas, fått sig af statsmedel anslagen en årlig
lön af 400 R:dr banko; dels ock, beträffande sjelfva saken, anfört, att som alla
vederbörande varit ense om behöfligheten af så väl kapell-byggnaden vid Muonion¬
alusta, som bönehuset i Turtola by samt utrymme dertill, efter hvad Kongl. Maj:ts
6
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition JU 116.
Befallningshafvande upplyst, finnes å de nämnde ställen angränsande, ännu icke
afvittrade kronans marker. Kollegium ansett sig böra hufvudsakligen understödja
hvad Konsistorium, angående bildandet, af en kapell-församling i Pajala och inrättandet
af ett bönehus i Turtola by i underdånighet föreslagit, likväl med den förhöjning i
anslags-beloppen, som Kongl. Majits Befallningshafvande förordat.
Med afseende å hvad vederbörande sålunda yttrat och vidare i handlingarne
förekommit, angående så väl behofvet af en särskild kapell-församling i Pajala pasto¬
rat och uppförande af ett bönehus inom den mest aflägsna delen af Öfver-Torneå
socken, som mnevånarnes å dessa ställen oförmåga att lemna bidrag till kostnadernas
betäckande, har Kongl. Maj:t velat i nåder föreslå, att Rikets Ständer må anvisa dels
för en gång 3,200 R:dr för uppförande af en kapell-byggnad vid Muonionalusta,
2,666 R:dr 32 sk. för inköp af hemmanet 1 om TV mantal i Muonionalusta by till
boställe åt blifvande kapell-predikanten och 3,333 R:dr 16 sk. till uppförande af
bönehus med begrafningsplats vid Turtola by, dels ock tillsvidare årligen 400 R:dr
till lön åt kapell-predikanten i Pajala, intilldess kapell boerne sjelfve förmå att honom
aflöna, samt 50 R:dr, allt banko, till ersättning åt presterskapet i Öfver-Torneå för
dess embetsresor till gudstjensters förrättande i bönehuset vid Turtola by.
De till detta ärende hörande handlingar komma att till Rikets Ständers veder¬
börande Utskott öfverlemnas, och Kongl. Majrt förblifver Rikets Ständer med all
Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
L. A. Anjou.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 110.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen, i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, i
Statsrådet å Stockholms Slott den 22 Juni 1857.
\
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Lagerheim,
Stats-råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist och
Friherre af Ugglas.
Slutligen uppläste Departements-chefen till justering tvänne, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förut fattade beslut, uppsatta förslag till nådiga propositioner till
llikets Ständer, nemligen:
b) angående anslag för uppförande af ett kapell inom Pajala pastorat och af
ett bönehus uti Turtola by af Öfver-Torneå socken, m. m.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådana desamma finnas detta pro¬
tokoll bilagda, samt befallde, att, i enlighet dermed, nådiga pro¬
positioner skulle under denna dag till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
K. G. Metzén.
8
Kongl. MajUs Nåd. Proposition M 117.
N:o 117.
Ank. till Exp.-Utsk. d. Jl Aug. 1857, kl. 10 f. m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående fyllnad och
tillökning i ersättnings-anslag en lill Wadstena Krigsmanshus-
kassa oell Amiralitets-Krigsmans-kassan för de lill Statsver¬
ket indragna rusthålls- samt en-per-mille-ajgifterne; Gifven
Stockholms Slott den 10 Juli 1851.
När, med hufvudsakligt bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 15 No¬
vember 1850, angående särskilda, till förvaltande verk anvisade inkomsters utbytande
mot stats-anslag, Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse i ämnet den 13 Au¬
gusti 1851, beslutade, att, bland andra åtgärder till beredande af enhet och större
ordning vid uppbörden af skattebidragen samt lättnad och bättre kontroll vid deras
redovisning, Wadstena Krigsmanshus-kassa borde afträda sin rätt till uppbärande af
de Kassan förut anslagna afgifter vid af- och tillträden af rusthåll, enligt Kongl. För¬
ordningen den 9 Maj 1826, samt vid köp af annan fast egendom, enligt Kongl.
Kungörelsen den 23 Januari 1811, men deremot skulle för dessa inkomster, af
hvilka den förra benämndes rusthålls-afgift och den sednare, efter sitt beräkningssätt,
en-per-mille-afgift, undfå kontanta årliga ersättnings-anslag af 42,200 R:dr B:ko
för rusthålls-afgiften och 26,100 R:dr samma mynt för en-per-mille-afgiften, äfven¬
som att Amiralitets-krigsmans-kassan, emot afträdande af sin rätt till uppbärande af
enahanda rusthålls-afgifter, hvilka tillförene dit ingått från Blekinge län och Södra Möre
härad af Kalmar län, borde undfå ett kontant årligt ersättnings-anslag af 9,633 R:dr
16 sk. B:ko; voro dessa bestämmelser, som år 1852 trädde i verket, förenade
med uttryckligt förklarande, att, så framt nämnde Kassors styrelser kunde framde¬
les ådagalägga det, genom fortfarande af omförmälda afgifter, högre inkomst skulle
för
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 117.
9
för Kassorna hafva uppkommit, en derefter lämpad förhöjning i de beviljade ansla¬
gen, som till beloppen grundade sig på medeltal af Kassornas ifrågavarande inkom¬
ster under de fem åren '1844 —1848, borde vid blifvande riksmöten ega rum.
Sedan Kongl. Majit, med anledning häraf, under den 18 April 1854- öfverlem-
nat lill Rikets då församlade Ständer att, på grund af inkomna framställningar i äm¬
net från Kongl Maj:ts och Rikets Krigs-kollegium, som förvaltar Wadstena Krigs-
manshus-kassa, och ifrån Direktionen öfver Amiralitets-krigsmans-kassan, anvisa de
Kassorna tillkommande förhöjningar i de år 1851 beviljade ersättnings-anslagen, med¬
delade Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 10 November 1854, det beslut,
att ifrågavarande två • Kassor skulle för åren 1852, 1853 och 1854 tillgodonjuta
skillnaden emellan de till ersättning för kassornas förra inkomster af rusthålls- och
en per-mille-afgifter anvisade anslag och de högre belopp, hvartill samma inkom¬
ster, om de fortfarande till Kassorna ingått, kunde vederbörligen styrkas hafva varit
dem behållna, samt att de medel, hvilka sålunda komme att till Kassorna utgå,
borde från Riksgälds-kontoret utbetalas; men sjelfva ersättnings-anslagen ingingo med
oförändrade belopp i de summor, hvilka på Riks-statens Nionde Hufvud-titel, enligt
Rikets Ständers skrifvelse den 25 Oktober 1854, anvisades och finnas uppförda,
nemligen 144,766 R:dr 32 sk. Banko för Wadstena Krigsmanshus-kassa och 21,366
R.dr 32 sk. samma mynt för Amiralitets-krigsmans-kassan.
Nu har Krigs-kollegium i underdånig skrifvelse den 27 nästlidne Januari, an¬
mält, att för åstadkommande af den äskade bevisningen, angående det belopp, hvar¬
till Wadstena Krigsmanshus-kassas omförmälda inkomster, om de fortfarande dit in¬
gått, skulle varit Kassan behållna, måst, särskildt för hvardera afgiften och för hvarje
af åren 1852, 1853 och 1854, införskaffas, från Rikets samtliga Läns-styrelser, från
100 domsagor med derunder lydande 344 härader eller större socknar och från
83 städer, fullständiga uppgifter å beloppen af den karta sigillata, hvarmed, i ve¬
derlag för rusthålls- och en-per-mille-afgifterne, handlingar rörande förändring i
eganderätt till kavalleri-rusthåll och all annan fast egendom blifvit, enligt Kongl.
Kungörelsen den 21 November 1851, angående stämplade pappers-afgiften, belagdej
att dessa vidlyftiga handlingar, vid granskning och sammanräkning för hvardera af¬
giften särskildt, visat, att, efter iakttagna afdrag för uppbörds-provision och remiss¬
lage, som skulle hafva drabbat Kassan, om afgifterna fortfarande dit ingått, rusthålls-
afgiften eller den i vederlag derför erlagda karta sigillata utgjort, för statsreglenngs-
perioden 1852, 1853 och 1854, i medeltal för hvartdera året 50,625 R:dr 32
sk. 8 J rist och en-per-mille-afgiften efter dylikt medeltal 38,073 R:dr 41 sk. 3 i
rist årligen; uppgående sålunda de öfverskott, som utöfver ersättnings-anslagens be¬
rn till R. St. Prot. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 18 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JV° 117.
lopp uppkommit och borde Krigsmanshus-kassan tillkomma, till 8,425 R:dr 32 sk.
8§ r:st för rusthålls-afgiften och till 11,973 R:dr 41 sk. 3i r:st för en-per-miile-
afgiften årligen, eller för alla tre åren i rusthålls-afgift till 25,277 R:dr 2 sk. 2 r:st
och i en-per-mille-afgift till 35,921 R:dr 27 sk. 10 rist, tillsammans 61,198 R:dr
30 sk. Banko, som Krigsmanshus-kassan följaktligen egde att, enligt Rikets Stånders
beslut den 10 November 1854, utbekomma.
Men då den särskilda utredning, som, till bestämmande af fyllnads-beloppen,
blifvit vid förra riksdagen äskad och numera af Krigs-kollegium åstadkommen, varit
förknippad med stor omgång och flera svårigheter samt jemväl måste till sin större
eller mindre tillförlitlighet bero af den noggrannhet och omsorg, hvarmed de till rät¬
telse härvid erforderliga uppgifter å stämplade papperet meddelas af vederbörande,
helst när ytterligare förveckling i någon mån uppstår derigenom, att rusthålls-afträdes-
afgiften, som i äldre författningar är Krigsmanshus-kassan tillförsäkrad efter beräkning
af en procent å köpe- eller transport-summan, numera blifvit i Karta-sigillata-förord-
mngen den 21 November 1854 nedsatt till en per mille af samma summa, har
Krigs-kollegium, som följaktligen ansett det hittills vidtagna beräkningssätt för ifråga¬
varande Kassas godtgörelse ingalunda leda till åsyftad enkelhet och lätthet i förvalt¬
ningen, utan fastmera till tidsutdrägt och andra olägenheter, underdånigst hemställt,
om icke. likasom vid stats-reglenngarne medeltalet af fern års inkomster vanligen
lägges till grund för års-ans!agens beräkning, äfven statsersättnings-anslagen för ifrå¬
gavarande afgifter kunde, för det närvarande, lämpligen bestämmas efter medeltals-
beräkmng för de fem sednaste år, hvilkas resultater i sådant afseende äro kända.
nemligen:
O
Rusthålls- En-per-mille-
afgift. afgift.
1850, då beloppen utgjort 54,8 9 4: 30. 3 31,929: 21. 5.
1851 57,726: 40. il. 32,846:
1852 50,795: 4. l. 37,124:
1853 57,639: 15. o. 39.364: s
1854 49,968: 40 10. 39,017: ifi
44. 1.
8. 3
0
11.
tillsammans B:ko R:dr 271.02 4: 35. 7. 180.282: 3
När härifrån afginge, i uppbörds-provision, 4
procent å rusthålls-afgiften, enligt Kongl. Förord¬
ningen den 9 Maj 1826, och 1 procent å per-
milie-afgiften, enligt Kongl. Brefvet den 4 Juni
181 1 10,840: 47. 6 1,802: 39.
återstode R.dr 260,183:36. l 178,479:12.—
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 117.
Iivaraf, efter ytterligare afdragen 4 procent re¬
misslage, enligt Kongl. Brefvet den 40 Septem¬
ber 4823 325: 11. — 223: 4. 9.
tillgodokomme Krigsmanshus-kassan B:ko B:dr 259,858: 25. l. 4 78,256: 7. 3.
så att medeltalet för de fem åren blefve . . 54,974: 33. 10. 35,65 1: 11.—
eller i runda tal . . B:ko R:dr 52,000: 35,600:
och har Krigs-kollegium i underdånighet anhållit om nådig framställning till Rikets
Ständer, beträffande dels fyllnad till sistnämnda belopp i ersättnings-anslagen för åren
1855, 4 856 och 4 857, dels anslagens höjande till samma belopp under nästa, san¬
nolikt med år 4 858 inträdande statsreglerings-period.
Amiralitets-krigsmans-kassans Direktion åter, hvars uppbörd af rusthålls-afgift
varit, på sätt ofvan är nämndt, inskränkt till de fyra häraderne i Blekinge län och
ett härad i Kalmar län, har följaktligen med vida större lätthet och hastighet, än
Krigs-kollegium kunnat erhålla och sammanställa uppgifterna öfver afgiftens belopp i
stämpladt papper, hvadan Direktionen yttrat belåtenhet med det hittills gällande sätt
för utgörandet af Kassans ifrågavarande inkomst; men har tillika, på gifna anlednin¬
gar, i särskilda skrifvelser af den 46 Juni 4 856 och den 20 nästlidne Maj upp¬
gifvit och med bilagor styrkt, att rusthåils-afgiften under de fem år, som förflutit
efter dess förvandling till stämpladt papper, skulle inom nämnde fem härader utgjort,
enligt förut gällande grunder för beräkningen,
år 4 852 B:ko R:dr 4 4,044: 8 —
år 4 853 4 5,699:
år 4854 • 17,847: 39. —
år 4 855, då ofvanberörde nedsättning i rusthålls-afträdes-afgiften
vidtog och denna afgift följaktligen måst i beräkningen upp¬
tagas till tiodubbla beloppet för sådana afhandlingar om rust¬
håll, å hvilka den nya författningen om stämpladt papper var
tillämplig 4 6,569: 3.-—
samt år 4 856, med iakttagande af samma beräkningssätt, . . . 24,599: 23. —
tillsammans B:ko R:dr 88,726: 25. —
hvilken summa, genom afdrag af 4 procent uppbörds-provision 3,549: 3. —
nedginge till * 85,4 7 7: 22.
och efter ytterligare minskning med £ procent härå såsom remisslage 4 06: 22. 1.
tillgodokomme Amiralitets-krigsmans-kassan med återstående B:ko R:dr 85,070: 47. 11.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYs 117.
Medeltalet för de fem åren blefve sålunda . . . 17,014: 9. 7.
eller i rundt tal ...... B:ko R:dr 17,000:
För denna Kassa, som redan år 1855, genom Stats-kontoret,
utbekommit tillägg till det för rusthålls-afgiften anvisade ersättnings-
anslag, för år 1852 med ..... B:ko R:dr 3,829: 16. 3.
1853 med ..... » » 5,418:41. 8.
och 1854 med . . . . • » » 7,450:18. 6.
eller tillsammans ....... B:ko R:dr 16.698:28 5.
har Direktionen ansett dylik ersättnings-fyllnad jemväl för de följande åren vara desto
mera af behofvet påkallad, som brist derförutan skulle ovilkorligen uppstå i pensions¬
fonden, oberäknadt ett stort antal afskeds-sökande, hvilka afbida pensions-tillgångar.
Vid föredragning af detta ärende har Kongl. Maj:t, lika med Krigs-kollegium,
funnit den utredning, som, till följd af Rikets Ständers beslut i ämnet den 10 No¬
vember 1854, skulle för hvarje år, genom infordrande och sammanställning af siffer¬
uppgifter från Rikets samtliga Läns-styrelser, härader och städer, åstadkommas för be¬
stämmande af de båda Krigsmans-kassornas ersättnings-anspråk, vara i längden allt
för mycket stridande mot den år 1851 afsedda enkelheten och tidsvinsten vid upp¬
börd och redovisning af Kassans ifrågavarande inkomster; hvarförutan en dylik ut¬
redning blifver väsentligen försvårad och möjligen osäker i samma mån, som längre
tid förflyter ifrån afgifternas upphörande i deras ursprungliga form, synnerligast om
den redan beträdda banan att förändra grunderna för det motsvarande stämpel-pap¬
perets beräkning kommer att tid efter annan fullföljas och medföra nya rubbningar
i förhållandet mellan dessa karte-belopp och Kassornas tillförsäkrade rättigheter.
Till förekommande af de nu anmärkta olägenheter och på det Kassornas Sty¬
relse måtte sättas i tillfälle att på förhand och till beloppet noga beräkna sina till¬
gångar samt derefter lämpa sin hushållning, vill Kongl. Maj:t' härigenom i Nåder
föreslå Rikets Ständer, att besluta utbetalning från Riksgälds-kontoret af de belopp,
hvarmed, för hvarje år af nu löpande statsreglerings-period, de på Riks-slaten upp¬
förde ersättnings-anslagen för rusthålls- och en-per-mille-afgifter understiga ofvanstå¬
ende medeltals-beräkning, sålunda för hvartdera året:
lill Wadstena Krigsmanshus-kassa fyllnad
i rusthålls-afgifter . . (52,000 — 42,200 = ) 9,800:
i en-per-mille-afgifter (35,600 — 26,100 =) 9,500:
tillsammans B.ko R:dr 19,300:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 117.
13
och till Amiralitets Krigsmans-Icassan fyllnad
i rusthålls-afgifter (17,000 — 9,633: 16) B:ko R:dr 7,366: 32
äfvensom att för nästa statsreglerings-period fastställa de årliga ersättnings-anslagen
för dessa afgifter till de sednaste medeltals-beloppen; i följd hvaraf kassornas anslag,
att efter stadgade grunder och hittills iakttagen ordning fördelas, skulle under nyss¬
nämnda period utgöra:
för Wadstena Krigsinnnslms-kassa
så kallade »äldre medel:»
Hemmansräntor och krono-tionde, förslags-anslag, Riksm. R:dr 48,300:
Rusthålls-afgifter » » 78,000:
Öfriga indragna inkomster » » 4,200: /) 30 500-
»Nyare medel:))
En-per-mille-afgift 53,400:
Öfriga indragna inkomster 1,000: 54409.
Centonal-ersältning 61,200: — —
tillsammans R:mt R:dr 246,100: — —
för Amiralitets Krigsmanskassan
Rusthålls-afgifter R:mt R:dr 25,500:
Öfriga indragna inkomster » » 4,100: ^9 600'
utgörande, med tillägg af kassans äldre anslag 13,500: — —
ett sammanlagdt belopp af Riksmynt R:dr 43,100: — —
I händelse af bifall till hvad Kongl. Maj:t nu i Nåder föreslagit, kommer det
förhöjda vederlag för rusthålls-afgifter, som under ifrågavarande tid skulle från Wad¬
stena Krigsmanshus-kassa utgå till Arméens Pensions-kassa, att i stället, jemlikt Ri¬
kets Ständers skrifvelse af den 25 April och Kongl. Brefvet den 12 Maj inneva¬
rande år, tillgodoföras Riksgälds-kontoret.
Samtlige till detta mål hörande handlingar skola Rikets Ständers Stats-Utskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
Under Hans Maj:ts
Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro
Dess tillförordnade Regering.
C A R L
C E GUNTHER N F. WALLENSTEEN. A F. N. GYLDENSTOLPE
11. W. Bredberg.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 117.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför den af Kongl.
Maj:t i Nåder tillförordnade Regering å Stockholms Slott den
10 Juli 1857.
Närvarande:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther, samt
S tats-råden: Wallensteen och
Grefve Gyldenstolpe.
Expeditions-chefen Bredberg uppläste till justering ett, i enlighet med förut fat-
tadt beslut, uppsatt förslag till nådig proposition, angående fyllnad och tillökning i
ersättnings-anslagen till Wadstena Krigsmanshus-kassa och Amiralitets-krigsmanskas-
san för de till statsverket indragna rusthålls- samt en-per-mille-afgifterne.
Kongl. Regeringen gillade berörde förslag, sådant det fin¬
nes detta protokoll bilagdt, samt befallte att nådig proposition,
i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
In fidem protocolli
C. F. Smerling.
Kongl. Maj:ts Nöd. Proposition .*? 118.
15
N:o 118.
Auk. till Exp.-Ut.sk. d. 11 Aug. 1857, kl. 10 f. m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående öfverlåtelse
på Järlåsa församling a/ Kronans rätt till dana-arf efter Sera¬
phia Lindskog; Gifven Stockholms Slolt den 10 Juli J851.
Sedan Seraphia Lindskog, hvilken, såsom fader- och moderlös, blifvit vid sja
års ålder upptagen af sin fadermoder i Järlåsa församling inom Upsala län, oaf¬
brutet tillhört denna församling i tjugo år och derstädes ogift aflidit den 27 Juni
1851, utan att någon hennes arfvinge då varit känd eller, sedermera^ till följd af
tillkännagifvanden derom i allmänna tidnmgarne, sig anmält; samt Hagunda härads¬
rätt under den 30 sistlidne Mars förordnat, att Seraphia Lindskogs qvarlåtenskap,
som, enligt hennes förmyndares då afgifna redovisning, uppgått, med tillagde räntor,
till Ett tusen tjuguen (1,021) Riksdaler 23 sk. 7 r:st. Banko, borde Kongl. Maj:t
och Kronan tillfalla; så har Järlåsa församling, genom befullmäktigadt ombud, sin
Kyrkoherde, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att Kronans rätt till ifrågava¬
rande dana-arf måtte varda på församlingen öfverflyttad, till bildande af en fond,
hvars ränta skulle årligen användas till understödjande af fattiga barns skolgång.
Tili stöd för denna ansökning är hufvudsakligen anfördt, att Järlåsa socken,
inom hvilken den aflidna från barndomen vistats och samlat sin lilla förmögenhet,,
består af endast 17 oförmedlade mantal, spridda och sönderstyckade i små delar öf¬
ver en vidsträckt och ofruktbar skogsbygd, som numera äfven är till stor del ut¬
huggen; att af de 874- invånarne omkring två femtedelar äro fattiga backstugusittare
och inhyseshjon; samt att de, till följd häraf, för den öfriga delen af församlingen
ovanligt stora och tryckande utgifterna för fattigvården visat sig icke vara tillräckli¬
ga för att bereda nödigt understöd åt sådana föräldrar, som hvarken hafva tillfälle
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 118.
att sjelfve undervisa sina barn eller tillgångar att förse dem med kläder och föda
för begagnande af socknens med dryga kostnader inrättade och underhållna skola.
Med vitsordande deraf, att församlingen består af endast '17 oförmedlade man¬
tal, som, med få undantag, i små delar brukas af mindre bemedlade landtbönder,
samt att öfriga invånare utgöras af fattige torpare och backstugusittare, har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Upsala län, uti afgifvet utlåtande understödt ifrågavaran¬
de ansökning, dock med vilkor, att danaarfs-medlen för all framtid skulle, under
Skol-styrelsens ansvar och förvaltning, blifva en stående fond, och att räntan deraf
användes till fattiga barns understödjande med kläder och föda under deras skolgång.
Vid föredragning af detta ärende har Kongl. Majit, med afseende å hvad icke
blott församlingen, utan ock vederbörande läns-styrelse i målet anfört, funnit skä¬
ligt härigenom i nåder föreslå, att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad
tillförene vid flera tillfällen egt rum, måtte medgifva, det Kronans rätt till Seraphia
Lindskogs qvarlåtenskap öfverlåtes på Järlåsa församling, med de förbehåll, som
Kongl. Majits Befallningshafvande uppgifvit.
Handlingarne i detta mål komma att Rikets Ständers vederbörande Utskott till¬
handahållas; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Konglig nåd och
ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
Under Hans Majits
Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Dess tillförordnade Regering.
CARL.
C. E. GUNTHER. N. F. WALLENSTEEN. A. F. N. GYLDENSTOLPE.
H. W. Bredberg.
Utdrag
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 118.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför den af Kongl.
Majit i Nåder tillförordnade Regering å Stockholms Slott den
10 Juli 1857.
Närvarande:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Gunther, samt
Stats-Råden: Wallensteen
och Grefve Gyldenstolpe.
Expeditions-chefen Bredberg uppläste till justering ett i enlighet med förut
fattadt beslut, uppsatt förslag till nådig proportion angående öfverlåtelse på Järlåsa
församling af Kronans rätt till dana-arf efter ogifta Seraphia Lindskog.
Kongl. Regeringen gillade berörde förslag, sådant det fin¬
nes detta protokoll bilagdt, samt befallte att nådig proposition,
i enlighet dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
In fidem protocolli
C. F. Smerling.
Bih. till R. St. Prat. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band, 18 Haft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 4867.
Kongl. Majus Nådiga Proposition N:o ii9.
1
11®.
Ani;, lill Exped.-Ulsk. d. 6 Aug. 1837, kl. 2 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer angående anslag till reparatio¬
ner å de Vete r in är- in / di lin ingen i Slockholm tillhörande
byggnader och till nya inventarier för densamma; Gifven
Stockholms Slolt dea 21 Juli 1857.
Sedan, uppå Rikets Sländers vid 1810 och 1818 årens riksdagar gjorda under¬
dåniga framställningar, vid den förra om åtgärders vidtagande lill förekommande af
boskapssjukdomars skadliga verkningar, och vid den sednare om behofvet af veterinär¬
vetenskapens vidare utveckling och befrämjande inom fäderneslandet, Kongl. Maj:t den
24 Augusti 1819 beslutat, att en veterinär-inrättning skulle i Stockholm anläggas, upp¬
drogs i Nåder ät borste Archiatern m. m. C. E. von Weigel, hvilken- om veterinär-
inrättningarne uti Berlin och Köpenhamn inhemtat närmare kännedom och afgifvit be¬
rättelse, att, i samråd med Läraren vid veterinär-inrättningen i Skara, Lektor S. A. Nor¬
ling, utse tjenlig plats och utarbeta förslag lill bildande af en sådan inrättning. Då
likväl befintliga tillgångar ej medgåfvo ett fullständigt ordnande deraf, derför kostnaden
beräknades lill olver 93,000 R:dr B;ko, blelvo plan och förslag upprättade till ett pro¬
visoriskt läroverks anläggande, hvilka af Kongl. Majit gillades och fastställdes. 1 följd
häraf'blelvo sedermera den till koppympnings-inrättning å Ladugårdslandet begagnade
byggnad och plats, äfvensom den vid saltsjön belägna delen af samma tomt, upplåtna
och ölverlemnade åt den nya veterinär-inrättningen, som, provisoriskt ordnad mot en
till 29,000 R:dr inskränkt kostnad och lill en början ställd under Kommitterades för
garnisons-sjukhuset öfverinseende, år 1821 öppnades till allmänhetens begagnande.
Nådigt Reglemente fastställdes den 28 Maj 1824, och Styrelsen öfver inrättningen upp¬
drogs nu åt Kongl. Majlis Sundhels-kollegium, pä hvars stat de för densamma anslagna
medel uppfördes; och uppläts åt samma inrättning år 1830 jemväl Ladugårdslands f. d.
kronobränneri under vissa dervid fästade förbehåll.
Efter det allt sedermera denna stiftelse under närmaste ledning af Öfver-direk-
lören m. m. Norling, i egenskap af t. f. Föreståndare och Professor vid densamma,
Bill. till Ii. 8t. Prat. 1856 & 1857. 1 Samt. 1 AJd. 19 Hafi. 1
2
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:0 119.
fortgått uti gagnelig verksamhet uti den riktning och omfattning, stiftelsens tillgångar
och provisoriska ordnande medgifvit, hemställde hos Kongl. Majit den 12 September
1850 Sundhets-kollegium om nedsättande af en särskild kommittén för utarbetande af
förslag i afseende å en ändamålsenligare reglering af veterinär-undervisningen i Riket
m. m., hvilken i nåder t. f. kommittée den 8 Maj 1854 afgaf underdånigt betänkande
i ämnet. Med anledning häraf har Kongl. Majit under den 20 Juli 1855 låtit för
veterinär-inrättningen i Stockholm utfärda n 3-11 provisoriskt Reglemente, att lända lill
efterrättelse till 1858 års slut, hvaruti förordnats, bland annat, att inrättningens styrelse
skall förvaltas af en särskild Direktion, beslående af Chefen tor Stuteri-o fverstyreisen
såsom ordförande, eu ledamot af Sundhets-kollegium, tvänne i hufvudstaden bosatte
för veterinär-väsendet nitälskande män, samt inrättningens Föreståndare — hvilken Di¬
rektion tillträdde sin befattning med början af nästlidet år 1856; varande likväl inrätt¬
ningen i vetenskapligt hänseende och i fråga om förslags upprättande till lärare-beställ¬
ningar m. m. fortfarande ställd under Sundhets-kollegii öfverinseende.
O _ o
Enligt det nu gällande Nådiga Reglementet äro vid inrättningen anställde, trenne
Professorer, en Adjunkt och en Instruktions-smed, den sistnämnde för undervisning i
det praktiska af hofbeslagskonsten. Bland Professorerne förordnar Kongl. Majit en till
inrättningens Föreståndare.
Vid inrättningen finnas Bjbliothek, Museum, Analomisa! samt trädgård för un¬
dervisning i botanik och odling af medicinal- och fodervexter, äfvensom Laboratorium,
Apothek, Instruktions-smedja och sjukstallar, vid hvilka anstalter praktisk undervisning
meddelas.
All undervisning lemnäs kostnadsfritt åt de vid inrättningen anställde elever,
dels sådane som ega tillgångar för bestridande af sitt underhåll under lärotiden, och
hvilka elever likväl, sä långt utrymmet medgifver, åtnjuta fritt husrum med ljus och
värme, dels frielever lill ett bestämdt antal af 16, hvilka under lärotiden, jemte fri
bostad, ljus och värme, erhålla månadtligen 10 P«:dr B:ko såsom underhållsmedel.
Direktionen bar angående inrättningens verksamhet under det sistförfluten året
afgifvit underdånig berättelse, som kommer att åtfölja handlingarne i målet.
Hos Kongl. Majit hade omförmälda Direktion uti underdånig skrifvelse, som den
31 sistlidne Januari till Kongl. Majit inkommit, framställt de omständigheter, hvilka
ansågos ännu motverka ett fullständigare uppnående af veterinär-läroanstaltens ända¬
mål, och dervid hufvudsakligen anfört: alt de åt inrättningen upplåtna byggnader be-
funnos dels alldeles förfall 11a eller fordrande en skyndsam hjelp för att icke blifva det,
dels ock otillräckliga, helst flera större och mindre träbyggnader såsom odugliga borde
rifvas; att Direktionen hos Kongl. Majits Öfver-intendents-einhete begärt och erhållit
biträde för närmare undersökande af för handen varande bristfälligheter samt för upp¬
görande af kostnadsförslag till dessas afhjelpande och erforderliga nya byggnaders upp¬
förande; att det belopp, 1,446 Ridr 32 sk. B:ko, som uti den af Kongl. Majit för inrätt¬
ningen fastställda stat finnes upptaget lill extra utgifter, ingalunda är tillräckligt för
att dermed jemväl i tillbörligt skick underhålla byggnaderna, hvartill, sedan behöfliga
större reparationer blifvit verkställda, skulle, enligt hvad Ofver-intendents-embetet upp¬
lyst, erfordras årligen 1,000 Ridr Riksmynt; alt, vid företagen besiktning å inrättningens
inventarier, mångå utaf dem befunnits utslitna och obrukbara, men att inrättningens
medel ej heller förslå lill dessas återställande och komplettering; samt att, till följd af
så väl för hand varande allmänt gällande orsaker, som af vissa anförda, för veterinär¬
inrättningen egna, förhållanden, de i staten uppförda löner och arfvoden icke motsva¬
rade behofven för nödig utkomst. Pä grund af allt detta hade Direktionen i under¬
dånighet hemställt, det Kongl. Majit mätte hos Rikets nu församlade Ständer göra Nå¬
dig framställning örn beviljande för en gång af det, enligt Ofver-intendents-embetets
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 119.
3
förslag, till reparationer och nybyggnader erforderliga belopp af tillsammans 108,854
R:dr Riksmynt, och särskildt till inventarier 2,000 R:dr, samt dessutom, i öfverensstäm¬
melse med föreslagen ny stat för inrättningen, ett ökadt årligt anslag af 8,370 R:dr,
hvarigenom slaten skulle komma att upptaga en från den nuvarande å 15,750 R:dr till
24,120 R:dr Riksmynt förhöjd slutsumma.
I anledning häraf har Kongl. Maj:t under den 13 sistlidne Mars i Nåder för¬
klarat, att då Direktionens förberörda underdåniga hemställan icke till Kongl. Maj:t
inkommit förr, än riksdagen redan långt framskridit, och enär inrättningens' stat blif¬
vit år 1855 uppgjord på grund af Rikets Ständers vid sistförflulna riksdag beviljade
anslag, Kongl. Maj.t ej funne godt att till Direktionens anhållan om aflåtande af Nådig
Proposition till Rikets Ständer rörande ytterligare anslag dels för nybyggnad, dels till
löne- och arfvodes-förhöjningar för det dåvarande lemna bifall, men likväl velat anbe¬
falla Direktionen alt tdl Kongl. Majit inkomma med underdånigt yttrande, huru stort
anslag må till de mest nödiga reparationer å inrättningens byggnader äfvensom för de
oundgängligaste behofven i afseende på inventarier vid densamma kunna erfordras.
I följd häraf har Direktionen under den 2 näsllidne Juni till Kongl. Majit med
underdånig skrifvelse inkommit och deruti hemställt, alt, i enlighet med Ofver-intendents-
embetets förenämnda kostnadsförslag, nödiga medel måtte beviljas till följande reparatio¬
ner, nemligen:
N:o
|
1.
|
Till stora stallets iståndsätlande
|
B:ko R:dr 1,998:
|
|
|
A.
|
Röda trähuset, föreslaget att rifvas, repare¬
|
|
|
|
|
|
ras provisoriskt för
|
55
|
„ 500:
|
—
|
55
|
4.
|
Småstallarnes reparation
|
55
|
1,333:
|
16 —
|
55
|
8.
|
Boställshuset för elever, Laboratorium, Ana¬
|
|
|
|
|
|
tomisal m. m.; reparation
|
55
|
„ 3,686:
|
— —
|
|
|
Anatomigården planeras och stensättes . .
|
55
|
600:
|
— —
|
55
|
9.
|
Magasinet repareras
|
55
|
„ 1,296:
|
32 —
|
55
|
10.
|
Magasinet på Anatomigården repareras . .
|
55
|
„ 2,819:
|
16 —
|
|
|
Obduktions-rummet iståndsätles
|
55
|
215:
|
|
55
|
11.
|
Ridhuset iståndsätles
|
55
|
., 1,290:
|
|
55
|
13.
|
Boställshus d.o
|
|
„ 2,310:
|
32 —
|
55
|
14.
|
Lilla stallets reparation
|
55
|
„ 1,230:
|
— —
|
|
|
Stängsel iståndsättas, en del förnyas .
|
55
|
„ ■ 400:
|
— —
|
|
|
Tillsyn vid arbetet
|
55
|
821:
|
— —
|
|
|
|
B; ko
|
R:dr 18,500:
|
|
|
|
Till inköp af möbler och sängkläder ät elever
|
|
|
|
|
|
och drängar
|
55
|
„ 1,333: 16 —
|
|
|
Summa:
|
B: ko
|
R:dr 19,833:
|
16;-
|
och har Direktionen ansett det anslag, som för närvarande finnes vara oundgängligen
nödvändigt lör inrättningens ordnande, kunna antagas i rundt ta! till en summa af
20,000 Ridr Biko, om beviljande hvaraf Direktionen i underdånighet anhållit.
Vid pröfning af hvad sålunda förekommit, och dä till nu ifrågasatta ändamål
medel ej äro å riks-staten anvisade eller annorledes att tillgå, har Kongl. Majit funnit
nödigt härigenom föreslå Rikets Ständer, att det af ofvanbemälde Direktion såsom
oundgängligen erforderligt för veterinär-inrättningens ordnande begärda anslag Tjugu-
T Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition N-.o 'lid.
tusen Riksdaler Banko eller Trettiolusen Riksdaler Riksmynt måtte af Rikets Ständer
beviljas.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Sländers Ut¬
skott, som med frågan kommer alt taga befattning.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
■välbevågen. Datum ut supra.
Under Hans Maj:ts
Vår Aller Nådigste Konungs och Herres frånvaro,
Dess tillförordnade Regering:
CARIL.
C. E. Gunther. N. F. Wallensteen. Å. F. N. Gyldenstolpe.
Gust. Brandel.
Utdrag aj Protokollet öfver Ecklesiastik- Arender, hållet å Stockholms
Slolt den 21 Juli 1857 inför den under Hans Maj-.t
Konungens frånvaro i Nåder tillförordnade Regering.
Närvarande:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
Hans Excellens, Justitie-Stats-Minislern Herr Gunther samt
Stats-Råden: IPalle.nsteen och
Grefve Gyldenstolpe.
Slutligen uppläste Föredraganden, Expedilions-Chefen Brandel, ett i öfverensstäm¬
melse med af Kongl. Majit förut fattadt Nådigt beslut uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
Kongl. Maj:Is Kådiga Proposition N:o 120.
5
Nådiga Proposition tili Rikets Ständer om anslag af 20,000 R:dr B:ko till de's repa¬
rationer ä härvarande veterinär-inrättnings byggnader, dels ock inventarier för samma
inrättning;
Och fann Kongl. Regeringen godt gilla detta förslag, sådant det
finnes delta Protokoll bilagdt, hvadan Nådig Proposition i
ämnet skulle i öfverensstämmelse dermed lill Rikets Ständer
expedieras.
Ex protocollo:
C. A. Th. Adelgren.
M:o im
Arik. till Exp.-Ulsk. d. S Aug. 1837, kl. 2 e. m.
KONGL. MALIS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående afsöndring af jord
från J. d. Hautboist-bostället Ingeshult vid Elfsborgs Re¬
gemente till plats för en folkskola i Seglora f örsamling af
Elfsborgs Län; Gifven Stockholms Slolt den 24 Juli 1857.
Uti en af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i Elfsborgs Län insänd och förordad
samt af vederbörandes tillstyrkande yttranden åtföljd skrift har Seglora församlings
Skolstyrelse, genom dess Ordförande, Kontraktsprosten J. B Schånberg, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit täcktes I Nåder tillåta, att till plats
för uppförande af en folkskola i nämnda församling finge frän f. d. Hautboist-bostället
vid Elfsborgs Regemente Ingeshult N:o i, om j- mantal i Seglora socken och Marks
härad af Elfsborgs Län, afsöndras en på boställets utmark omkring 300 alnar från
ladugårdshusen belägen plan, hvaröfver karta och beskrifning blifvit af kommissions¬
landtmätaren P. H. Öhrvall år 1854 upprättad; Och hafva Krigs- och Kammar-kolle¬
6
Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition N.o 120.
gierna uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att som ifrågavarande mark,
innehållande i areal 6j4fl- kappland, består af till större delen i dagen liggande berg¬
hällar med deremellan befintliga mer och mindre grunda jordfläckar, uppfyllda med
slen och rör, samt skattläggningsmännen, med afseende derå att något icke kunde
skördas å denna mark, funnit någon afgäld derå icke böra åsältas, Kollegierna vid så¬
dant förhållande och enär berörda afsöndring icke medförde någon skada för bostället
eller förringade dess värde, ansett sig höra underdånigst hemställa, att Skol-styrelsens
underdåniga ansökning måtte i Nåder bifallas, utan att någon afgäld för den afsöndrade
jorden bestämdes.
I anledning häraf vill Kongl. Majit, efter hvad härutinnan förekommit och
upplyst blifvit, föreslå Rikets Ständer att medgifva, det må från f. d. Hautboist-bostäl-
let Ingeshult ifrågavarande jordrymd om 6/9- kappland lill Seglora socken i angifvet
ändamål samt utan afgäld upplåtas.
De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas, och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbe¬
vågen. Datum ut supra.
Under Hans Maj:ts,
Wår Aller Nådigsle Konungs och Herres frånvaro,
Dess tillförordnade Regering:
C Alili.
C. E. Gunther. N. F. Wallensteen. A. F. N. Gyldenstolpe.
C. G. Annan.
Utdrag af Protokollet öfver Landt/örsvars-Ärenden, hållet inför den
under Hans Maj:l Konungens frånvaro i Nåder tillförord¬
nade llegering å Stockholms Slott d. 24 Juli 1857.
Närvarande:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
Hans Excellens Herr Justitie-Slats-Ministern Gunther,
Stats-Råden: {Vallensteen,
Grefve Gyldenstolpe.
Tillförordnade Föredraganden uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Regeringens förut fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga
Kongl. Mnj-.ts Nådiga Proposition N:o 121.
7
Proposition till Rikets Ständer, angående afsöndring af jord från f. d. Hautboist-bo-
stället Ingeshult vid Elfsborgs Regemente till plats för en folkskola i Seglora försam¬
ling af Elfsborgs Län;
Och länn Kongl. Regeringen godt gilla berörda förslag, samt för-
ordnade, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition, sådan den
finnes Protokollet bifogad, skulle till Rikets Ständer aflålas.
Ex protocollo:
F. II. E. von Knorring.
.V-O 121.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Aug. 1887, kl. 2 e. m.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående pension å Rikets
allmänna lndragnings-slal för Registrator» i Svea Hoj-
Rätt Jokan Christian Thulin; Gifven Stockholms Slott den
31 Juli 1857.
Hos Kongl. Maj:t bar Registratorn i Svea Hof-Rält Johan Christian Thulin i
underdånighet anhållit, att, då Kongl. Maj:t till Rikets nu församlade Ständer gjort
Nådig framställning om indragning af den Registratorstjenst, Thulin innehar, och Ri¬
kets Ständer dertill jemväl lemnat bifall, men förslag till förhöjning af pension för innehaf-
varen af nämnde tjenst icke, till följd af tjenstens åsyftade indragning, blifvit af Kongl.
Maj:t lill Rikets Ständer aflåtet, och Thulin, som, i anseende (ill sin höga ålder af
sjuttioett år samt långvariga och trägna tjenstgöring, snart saknade förmåga att på
nöjaktigt sätt vidare bestrida ifrågavarande tjenst, således vid afskedstagande! derifrån
icke kunde erhålla större pension, än den lön, han på stat innehar, uppgående för när¬
8
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 121.
varande lill Fyrahundrade Femtiofem Riksdaler treliio skillingai' fyra runstycken banko,
— Kongl, Maj:t målte täckas till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att
Thulin vid afskedstagande från Regislratorstjenslen må uppföras å indragnings-slat med
åtnjutande af pension antingen till det belopp, som hans löneinkomster, enligt de två
sista årens bevdlningstaxering, utgjort, eller ock det som för de tvä äldste Notarierne
i Hof-Rälten eller för Registratorer i Rikets högre Embetsverk och Kollegier blifvit fö¬
reslaget uti den af Kongl. Maj:t lill Rikets Ständer afgifne Nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof; varande af ansökningen bifogade handlingar upplyst,
att Thulin, som är född är 1787, blifvit Auskultant i Götha Hof-Rätl år 1807, Kans¬
list i Svea Hof-Rätt år 1819 och befordrad till Registrator derstädes år 1832; att hans
lön pä ordinarie stat detta år uppgår till Fyrahundra Femtiofem Riksdaler trettio skil-
lingar fyra runstycken; och all han nästlidet år erlagt bevillning för löneinkomst af
Ett Tusen Trehundra Sjuttiofem Riksdaler fyratiosex skillingar, allt banko.
Uti häröfver infordrade underdåniga utlåtanden har blifvit anfördt, dels af
Kongl. Muj:ts och Rikets Stats-Kontor: att Thulins ordinarie lön, spanmålen derunder
inbegripen, delta år utgör Fyrahundra Femtiofem Riksdaler trettio skillingar fyra run¬
stycken banko och torde nästa och följande är, med afseende ä högre spanmålspriser,
stiga något deröfver; att Thulin (ill åtnjutande af pension, motsvarande denna lön,
vore enligt gällande författningar berättigad, men att, då tjenslen kommer att vid om¬
reglering af Hof-Rätlens löner indragas, Stals-Kontoret ansåg Thulin böra för sina san¬
nolikt få återstående dagar hugnas med en pension, som gjorde det möjligt för honom
att kunna försörja sig med familj; och enär lagliga sportler utgöra en löneförmån, hvilken,
såsom Nådiga brefvet den 9 Oktober 1849 visar, vid Lagmansembetenas indragning togs
i beräkning, så skujle också Thulin, om han styrkt, huru mycket sportlerna vid hans
tjenst i medeltal lör de sednare åren utgjort, kunnat af Ståts-Kontoret förordas till
åtnjutande af en lämplig pension, men då sä icke skett, hemställde Stats-Konloret, all
Hof-Rälten måtte i frågan höras och alt, sedan Hof-Rätten såmedelst fått tillfälle alt
utreda och föreslå det belopp, som skäligen borde iäggas lill grund för pensionens be¬
stämmande, Kongl. Maj:t derefter måtte lill Rikets Ständer atlåla Nådig Proposition om
Thulins upförande å allmänna indragnings-staten; dels af Svea Hof-Rätt: att Thulins
löneinkomster, utom ofvan omförrnälde Fyrahundra Femtiofem Riksdaler trettio skil¬
lingar fyra runstycken, utgöras af dels den tillökning i lönen, som under de sednare
åren blifvit af de medel, Rikets Ständer anslagit till förbättring af Hof-Rätlens tjen-
stemäns löner, Thulin tilldelad med Tvåhundra Femtiotre Riksdaler trettiotvå skillingar,
dels den ersättning, som vid införandet af förändrad arbetsordning för Hof-Rätlens
tjenstemän blifvit Thulin tillagd, emot det han afstålt från andel i domslösen, med
Trehundra Riksdaler, motsvarande ungefärligen hvad lian under näsllörutgångne åren i
domslösen uppburit, dels ock lösen för förmyndarebevis, revisionsprolokoller och afskrif¬
ten hvilken sistnämnda lösen Hof-Rälten väl ej vore i tillfälle att till beloppet uppgifva,
men hvilken syntes motsvara hvad Thulin till innevarande års bevdlningstaxering upp¬
gifvit, eller Trehundra Attatiofyra Riksdaler trettiotvå skillingar; och har Hof-Rätten
af anförde skäl i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t mätte till Rikets Ständer
aflåta Nådig Proposition derom, att Thulin må, när han erhåller afsked från Registra-
torstjensten, blifva uppförd å allmänna indragnings-staten till årlig pension af Tvä Tusen
Femhundra Riksdaler Riksmynt.
Detta har Kongl. Maj:t låtit Sig föredragas, Och då, vid det förhållande, att
Regislratorstjenslen i Hof-Rälten kommer att vid nuvarande innehafvarens afgång in¬
dragas, något förslag om bestämmande af pension för denna tjenstebefattning icke blif¬
vit af Kongl. Maj-.t, i sammanhang med stats-regleringen, hos Rikets Ständer framstäldt,
men
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition N:o 121.
9
men den ringa ordinarie lön af omkring Fyrahundra Femtio Riksdaler banko, som
Thulin nu innebar och enligt gällande författningar är berättigad att vid afskedstagan¬
de såsom pension bibehålla, synes vara alldeles otillräcklig till hans och hans talrika
familjs underhåll, vill Kongl. Majit, med afseende å hvad Stats-Kontoret, på sätt ofvan
berördt är, yttrat, härmedelst föreslå, att Thulin, som uppnått sjuttio års ålder, deraf
han varit femtio år i Statens tjenst, och är obemedlad, måtte tillförsäkras att vid af¬
skedstagande från Registratorstjensten varda uppförd å Rikets allmänna indragnings-
stat lill åtnjutande årligen af Två Tusen Riksdaler Riksmynt.
De till ärendet hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars behandling frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
Under Hans Majits,
Wår Aller Nådigste Konungs och Herres frånvaro,
Dess tillförordnade Regering:
CARL.
C. E. Gunther. N. F. Wallensteen. A. t. N. Gyldenstolpe.
Victor Cramér.
Utdrag aj Protokollet öjver Justilie-Deparlements trender, hållet
å Stockholms Slott Fredagen den 31 Juli 1857
inför
den under Hans Majit Konungens frånvaro i Nåder tillförordnade Regering:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Siats-Råden: Wallensteen,
Grefve Gyldenstolpe.
Expeditions-Chefen Gramér uppläste till justering förslag till den af Kongl. Re¬
geringen d. 7 i denna månad beslutade Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående
pension å Rikets allmänna indragnings-slat åt Registratorn i Svea Hof-Rätt Johan Chri¬
stian Thulin;
Och behagade Kongl. Regeringen denna Nådiga Proposition, så¬
dan den tinnes detta protokoll bifogad, godkänna.
Ex prolocollo:
E. Helling.
Bili. till B. St. Pral. 1856 & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 19 Höft.
2
10
Kongl. Majlis Nådiga Proposition Nio 422.
H:o 122.
Ank. till lixp.-Utsk. d. 6 Aug. H57, kl. 9 e. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Pikets Ständer, rörande anmäld brist i till¬
gångarna Jör Flottans Matrosers och uppfordrade Båts¬
mäns mathållning sisllidne och innevarande år; Gijven
Stockholms Slott den 4 Auga sti 4857.
Hos Kongl. Majit har, uti skrifvelse af den 14 sisllidne Juli, Förvaltningen af
Sjö-Ärendena i underdånighet anmält, att, enligt från vederbörande inkomna uppgifter,
kostnaden för de under loppet af år 1856 till Flottans inkasernerade matroser och båts¬
män utspisade matportioner ulgjort:
vid Carlskrona station för 226,835 portioner Ridr 41,987: 40. 1.
„ Stockholms d:o för 95,873 d:o „ 20,445: 19. 6.
,, Götheborgs Depot 19,012 d.-o „ 3,189: 39. 9.
eller för tillhopa 341,720 portioner B:ko Kidr 65,623: 3. 4.
samt all, då den till bestridande af berörde kostnad disponibla
del af manskapets gage endast uppgått:
vid Carlskrona station till R:dr 28,255: 4. 4.
,, Stockholms d:o till ,, 12,949: — —
,, Götheborgs Depot till ,, 2,376: 24. —
, eller tillsammans R:dr 43,580: 28. 4.
således yppats en brist af B:ko R:dr 22,042: 23, —
deraf belöpte på Carlskrona station 13,732 R:dr 35 sk. 9 r:st., på Stockholms d:o
7,496 R:dr 19 sk. 6 r:st. och på Götheborgs Depot 813 R:dr 15 sk. 9 r:st., men till
hvars fyllande tillgång saknades; vid hvilket förhållande Förvaltningen underdånigst
hemställt om icke, enär äfven för innevarande år komme all uppslå en brist till minst
lika belopp i disponibla tillgångarna för ifrågavarande underhållskostnad, Kongl. Maj:l
skulle täckas af Rikets nu församlade Ständer äska ett anslag af 70,000 R:dr Riksmynt
till omförmälda bristers för begge åren betäckande.
1 sammanhang härmed har hos Kongl. Maj:t blifvit i underdånighet upplyst, hu¬
rusom, sedan, på Dess Nådiga framställning, Rikets åren 1850 och 1851 församlade
Ständer i och för gemenskapens vid Flottan mathållning beviljat en aflönings-lillökning
af 1 skilling banko per man om dagen, samt Kongl. Maj:t derefter, under den 22 De¬
cember sistnämnde år, i Nåder fastställt en för alla Flottans trupper gemensam utspis-
nings-slat och då tillika föreskrifvit, att af manskapets dagliga aflöning skulle för mal-
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o '122.
11
hållningen innehållas 6 sk. banko för hvarje man om dagen och att hvad af de sålun¬
da under ett år för ändamålet afsatta medlen kunde vid någon af Flottans stationer
öfverblifva, borde reserveras för att användas till betäckande af möjligen yppad brist
vid en annan, de på sådant sätt beredda tillgångarna för gemenskapens mathållning un¬
der åren 1852 och 1853 visat sig i det hela motsvara behofvet, men deremot, i följd
af den sedermera inträffade och hvarje år ökade stegringen i prisen å alla födo¬
ämnen, under åren 1854 och 1855 befunnits blifva alltmer otillräckliga och för dessa
2:ne år lemnat icke obetydliga brister, som emellertid kunnat betäckas af 5:te Huf-
vud-tilelns besparingar, hvilka dock, såsom jemväl anlitade för tillfälliga, af den dyra
tiden föranledda understöd åt Under-befälet vid Flottans korpser, förmälts nu vara all¬
deles medtagna och således icke kunna påräknas för att, till större eller mindre del,
betäcka ofvanberörde, utaf Förvaltningen af Sjö-Ärendena anmälda brister i 1856 och
1857 årens tillgångar för gemenskapens vid Flottan mathållning.
Vid dessa redan i Stals-Råds-Protokollet öfver Sjöförsvars-Ärenden, som åtföljde
Kongl. Maj:ts under innevarande Riksdag til! Rikets Ständer aflåtna Nådiga Proposi¬
tion om Statsverkets tillstånd och behof, antydda förhållanden finner Kongl. Maj:t Sig
föranlåten att härmed af Rikets Ständer äska den summa af 22,042 R.dr 23 sk. banko,
som erfordras för att fylla den af förbemälde Embetsverk uppgifna brist i tillgångarne
för matrosers och båtsmäns mathållning under år 1856; hvaremot, och hvad angår den
äfven förutsedda bristen för löpande äret, Kongl. Maj:t nu icke vill om anvisning af
medel till betäckande deraf särskildt til! Rikets Ständer framställa begäran, enär Kongl.
Maj:t, på sätt af Dess nyssberörde Proposition och dervid fogade, jemväl här förut
åberopade, Stats-Råds-Protokoll närmare inhemtas, i sammanhang med framställningen
om beviljande af anslag tdi aflöningsförhättring, redan för innevarande år, åt persona¬
len vid de under Sjöförsvars-Deparlemenlet lydande stater och korpser äfven begärt
förhöjning från 6 til! 8 skillingar banko per mari om dagen i den lill malhållningskost-
nadernas bestridande afsedda del af gemenskapens aflöning samt, om Rikets Ständer
dertill lemna bifall, för omförmälda behof erhålles en nu saknad tillgång, hvilken kan
antagas komma alt till större delen fylla de brister, som eljest ovilkorligen måste detta
år uppstå å mathållnings-anslagen för såväl matroser och båtsmän, som gemenskapen
vid Flottans öfriga korpser, helst, då vid Riksdagens början, på grund af derförinnan vun¬
nen erfarenhet, medelpriset å en matportion elter ofvannämnda, för Flottans korpser
fastställda, utspisnings-stat beräknades och för Rikets Ständer uppgafs blifva 8 skiliin-
gar banko, det genom sedermera på hösten 1856 hållna behöriga uppbandlings-auklio-
ner för innevarande år bestämda medelpris ä en sådan portion uppgår till mer än 9
skillingar samma mynt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
Under Hans Majrts,
Vår Aller Nådigste Konungs och Herres frånvaro,
Dess tillförordnade Regering:
CARL.
C. K. Gunther. N. 1'. Wallensteen. A. P. N. Gyldenstolpe.
M. G. von Schantz.
12
Kongl. MajUs Nådiga Proposition N:o 122.
Utdrag af Protokollet öfver SjöJur svar s-Departementet tillhörande
Ärenden, hållet inför den under Hans Majit Konungens
frånvaro i Nåder tillförordnade Regering å Stockholms
Slott den 4 Augusti 1857.
Närvarande:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Stats-Råden : Wallensteen och
Grefve Gyldenstolpe.
T. f. Föredraganden, Expeditions-Chefen m. m. von Schantz, anmälde och'
föredrog.
5:o.
Slutligen upplästes af t. f. Föredraganden till justering ett, i öfverensstämmelse
med förut fattadt beslut, uppsatt Förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Ri¬
kets Ständer rörande anmäld brist i tillgångarne för Flottans matrosers och uppfordrade
båtsmäns mathållning sistlidne och innevarande år;
Och fann Kongl. Regeringen godt berörde förslag gilla samt före¬
skrifva, att, i enlighet dermed, Nådig Proposition, sådan den fin¬
nes detta Protokoll bilagd, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo:
L. Th. Neijber.
STOCKHOLM, tryckt hos Isaac Marcus, 1857.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 423.
i
N:o 123.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Sept. 1857, kl. 11 i. m
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition lili Rikets Ständer med
förslag till Förordning om egors fredande mot skada af annans
hemdjur och om stängsel-skyldighet; Gifven Stockholms Slott den
25 Augusti 4857.
Uti underdånig skrifvelse af den 17 November 1854 hafva Rikets då för¬
samlade Ständer, med förmälan, att nu gällande stängsel-författningar, hvilka ålägga
den odlade jordens egare att medelst stängsel sjelfva freda sig mot skada af annans
kreatur, icke allenast voro, jemte det de verkade till en betydlig skogs-förödelse, i
hög grad hinderliga, särdeles i slättbygderna, för ett ändamålsenligt ordnande af
jordbruket och boskaps-skötseln, utan äfven måste betraktas såsom till sin grund
oförenliga med en utbildad eganderätts och ett längre framskridet odlingstillstånds
kraf, förklarat sig anse en helt och hållet förändrad grundval för egofriden böra
antagas i lagstiftningen, hvilken dock, med afseende å landets omvexlande beskaffen¬
het, icke borde från rättigheten att bibehålla stängsel-skyldigheten enligt de äldre
författningarne utesluta de orter, som föreningsvis kunde vilja sådant besluta; och
hafva Rikets Ständer, på grund häraf, jemte i öfrigt framställda skäl, anhållit om
utfärdande af ny stängsel-förordning, byggd på den grundsats, att hvarje jordegare
skall ansvara för vården af sina kreatur, eller gälda den skada, som de å andras
egor göra; dock med förbehåll, att angränsande egare eller delegare i samma bylag
må, om de fleste, hvilka ega mera än hälften af den jord som är i fråga, det önska,
fortfara med den nuvarande stängsel-skyldighetens fullgörande.
Bih. till R. St. Prot. 4856 $ 4857. 4 Sami. 4 Afd. 2 Band. 20 Baft. i
2
Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 123.
Deremot har Bonde-Ståndet, som icke biträdt de öfriga Riks-Ståndens be¬
rörde framställning, uti särskild underdånig skrifvelse den. 10 November 1854,
yttrat sina betänkligheter mot densamma, grundade på farhåga för de svårigheter,
som, särdeles i skogiga och bergiga trakter, skulle möta att annorlunda än medelst
hägnad freda egor mot skada af kreatur, och för det lidande, som, i händelse en
del jordegare tillätos att undandraga sig stängselskyldighet, skulle tillskyndas de
öfriga; med anledning hvaraf Bonde-Ståndet anhållit, att Kongl. Majit täcktes, med
stängsel-skyldighetens bibehållande, låta uppgöra och till Rikets Ständer aflåta för¬
slag till de förändringar i stängsel-författningarne, som kunde finnas af nöden.
Sedan samtliga hushålls-sällskapen i länen fått tillfälle att öfver dessa fram¬
ställningar yttra sig, och vederbörande embets-myndigheter jemväl deröfver blifvit
hörde, samt ärendet derefter på Kongl. Majits befallning blifvit från Civil-depar-
tementet öfverlemnadt till Justitie-departementets handläggning för att behandlas
såsom en till allmänna lagen hörande fråga, har Kongl. Majit tagit under pröfning
ett inom Justitie-departementet upprättadt förslag till ny författning i detta vigtiga
och granlaga ämne; och har Kongl. Majit dervid väl funnit betänkligt att genom
bifall till Rikets Ständers olvanomförmälda förslag låta all stängsel, såsom medel för
egofridens upprätthållande, hero endast af öfverenskommelse, enär Kongl. Majit befa¬
rar, att derigenom skulle åstadkommas en alltför våldsam och äfventyrlig rubbning
af ett uråldrigt rätts—tillstånd, som i landets beskaffenhet haft sin grund, och
hvaruti en så genomgripande förändring icke på något sätt blifvit förberedd. Men ehuru
Kongl. Majit till följd häraf anser stängsel-vitsordet icke kunna såsom regel för
närvarande upphäfvas, och att jordegares befrielse från hägnads-skyldigheten i stället
bör tills vidare ankomma på derom träffad förening, finner Kongl. Majit häruti ej
hinder, att lägga grundsatsen af hvarje kreaturs-egares skyldighet att ansvara för
den skada, som af hans kreatur å annans egor förorsakas, till grundval för egofri¬
den, och att åt denna grundsats gifva all den tillämpning, som med stängsel-vits¬
ordets bibehållande står tillsammans, helst detta vitsord, betraktadt blott såsom
medel för nämnde skyldighets fullgörande, härigenom får ett helt och hållet förän-
dradt ändamål, hvilket icke allenast lemnar rum för ordnande af jordegarens och
kreaturs-egarens ömsesidiga skyldigheter på ett med sakens natur och rättvisan
mera öfverensstämmande sätt, än hittills kunnat med nu gällande grunder ske, utan
äfven säsom en naturlig följd förer med sig hägnads-skyldighetens fördelning efter
den i flera hänseenden fördelaktigare hälften-delningen.
Kongl. Majit, som för Sin del funnit en stängsel-lagstiftning enligt dessa
åsigter bäst lämpad åtminstone efter nuvarande förhållanden, har ock trott Sig der¬
uti finna den lämpligaste utvägen att förena de mångfaldigt olika meningar, som i
detta ämne uttalat sig, och det lagförslag, som nu för Rikets Ständer framlägges,
är, i öfverensstämmelse härmed, upprättadt hufvudsakligen på de grunder, att hvarje
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
3
kreaturs-egare väl är skyldig taga sådan vård om sina kreatur, att de icke olofli-
gen inkomma på annans egor, men att, då fråga mellan jordegare, som genom rå¬
gång eller lagligen gällande skifte äro från hvarandra skiljde, uppstår om hägnads
upprättande till ömsesidigt skydd mot kreatur, den sidan, som stänga vill, dertill
eger vitsord, med undantag för vissa i förslaget närmare bestämda fall, samt att
hvardera sidan skall i allmänhet till hälften i hägnaden deltaga; och innefattar för¬
slaget härjemte dels anvisning till de jordegare, som vilja öfverenskomma om häg¬
nads borttagande, att derom träffa förening på högst tio år i sender, dels ock för¬
höjda ansvars-bestämmelser för all uppsåtlig eller genom försummad vård förorsakad
ofred af kreatur å annans egor och dels slutligen åtskilliga föreskrifter i ändamål
att lätta utvägarne för den, som lidit skada, att derför bekomma ersättning.
Kongl. Maj:t hänvisar för öfrigt till den fullständiga redogörelse för förslaget
i sin helhet, som blifvit till Statsråds-protokollet. afgifven, samt vill alltså, under
åberopande af der upptagna skäl, och sedan Högsta Domstolen öfver förslaget blifvit
hörd, nu föreslå Rikets Ständer, att i ilen ordning 117 § Regerings-formen utstakar,
antaga följande:
Förslag:
tili
Förordning om egors fredande emot skada af annans hemdjur samt om stängsel¬
skyldighet.
Med upphälvande af hvad i Lag och Författningar angående stängsel-skyldig¬
het och egors fredande emot skada af annans hemdjur hittills stadgadt varit, utom
i de delar här nedan annorlunda sägs, varder förordnadt som följer:
8 1-
Hvar som hemdjur eger, vare pligtig att, medelst hägnad eller vallning elle1"
på annat, sätt om dem hålla sådan vård, att de icke olodigen inkomma på an¬
nans egor.
I afseende på rättighet för delegare i mark, som i tegskifte eller samfällig¬
het ligger, att der utsläppa kreatur, galle hvad derom stadgadt är.
§ 2.
Äro egor skiljda genom rågång eller genom skifte, som faststäldt är eller
laga kraftvunnet; och yrkas å ena sidan, att stängsel i egoskillnaden skall, till
4
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
ömsesidigt skydd emot skada af hemdjur, gemensamt hållas; håfve med undantag al
de fall, som i 4, 7, 8 och 9 §§ sägas, den sidan vitsord, som stänga vill.
§ 3.
Då stängsel-vitsord enligt föregående § begagnas, skola de, som i ego¬
skillnaden hvarandra möta, taga del i stängseln till hälften hvardera, utom i det
fall, som i o § omförmäles; och må förthy äldre hägnads-delningar eller beslut,
hvarigenom hägnads-skyldighet efter förra författningar blifvit bestämd, ej ligga i
vägen för hägnads-skvldighetens bestämmande enligt nu stadgade grunder, då fråga
derom väckes.
§ 4.
Den, som med åker, äng eller plantering möter skog, utmark eller betes¬
hage, håfve såsom hittills ej stängsel-vitsord. Fordras å andra sidan stängsel,
tage hvardera del deri till hälften.
§ 5.
Utgöras egor, emellan hvilka stängas skall, af skog, utmark eller beteshage
å båda sidor, och finnes ena sidan af stängseln märkligen betungas, utan motsva¬
rande nytta; då må, der den sidan ej sjelf stängseln fordrar, dess stängselskyldig¬
het, efter ty som domaren skäligt pröfvar, nedsättas under hvad i 3 § stadgadt är.
Finnes emellan egor, som nu sagde äro, ej stängsel; då skall, så länge det
förhållande fortfar, den ohägnade marken anses vara till gemensamt mulbete upplå¬
ten, der ej annorlunda aftaladt är.
§ 6.
Hägnads-skyldigheten bestämmes efter de mötande egornas beskaffenhet ä
den tid deltagande i stängseln äskas. Komma egorna å någondera sidan seder¬
mera i förändradt bruk, varde hägnads-skyldigheten derefter lämpad; ej må dock,
der den varit utgjord eller bestämd efter 5 §, någon nedsättning enligt 5 § kunna
påyrkas eller ytterligare nedsättning fordras i den hägnads-skyldighet, sorn redan
efter 5 § bestämd blifvit.
§ 7.
Den, som med egor möter krono-park eller annan skog eller mark, som
under Kronans omedelbara vård står och icke till nyttjande åt enskild person eller
viss menighet blifvit upplåten, håfve ej rätt att af Kronan fordra deltagande i stäng¬
sel, der Kronan ej sjelf fordrar, att stängas skall.
Kongl Maj:ts Nådiga Proposition N:o {23.
5
Allmänning, som till delegarnes begagnande öfverlåten är, skall, ändå att
den under allmän vård eller uppsigt står, lika med enskild mark anses.
§ 8.
Egare af utjord eller urfjell håfve ej stängsel-vitsord, der ej dylik jord mö¬
ter, eller annan jord, som möter, förut tagit i stängsel del. Fordras stängsel af
granne, som med afseende å egornes beskaffenhet stängsel-vitsord eger, eller har
grannen förut i stängseln deltagit och yrkar utjordens eller urfjellens egare, alt
dermed fortfaras skall; gånge med hvarderas deltagande i stängseln, som förut är
sagdt.
§ 9.
Innehafvare af lägenhet, som ej sjelfständig är, i thy att den under annan
fast egendom lyder, håfve ej, ändå att den derifrån för alltid afsöndrad är, rätt att
al egaren till den egendom fordra deltagande i stängsel, der ej sådant deltagande
förut egt rum eller aftaladt linnes. Vill den andra stänga och äro de mötande
egorna af den beskaffenhet, att stängsel-vitsord å hans sida eger rum, eller är han
skyldig att i stängseln deltaga utan att genom aftal bestämdt blifvit, huru stor lott
han taga skall, gälle ock om hvarderas hägnads-skyldighet hvad ofvan stadgadt är.
§ 10.
Har till följd af begagnadt stängsel-vitsord enligt denna Författning hägnads-
skyldighet efter viss grund blifvit utgjord eller bestämd; då skola jordegarne efter
enahanda grund i hägnadens underhåll för framtiden deltaga, till dess dem emellan
annorlunda öfverenskommes eller, i händelse, med afseende å förändradt bruk al
egorna, ändring i hägnads-skyldigheten på ena sidan yrkas, frågan derom blifvit
afgjord.
§ H
Den, som med annan i tegskifte ligger, håfve ej rätt, om han något af
sin lott inhägna vill, att af grannen fordra deltagande i stängseln. Tarfvas för
gemensamt gagn hägnad emellan egor, som i tegskifte eller samfällighet ligga,
eller skall för sådana egor hägnads-skyldighet utgöras i rågång emot andra egor;
tagen då alla grannarne i bylaget eller samfälligheten del i stängseln efter thy, som
de hafva i egorna del.
8 12.
Stängsel skall i egoskillnaden sättas. Går egoskillnaden i eif, å, eller ann at
vatten, som ej utan stängsel fred gör; då skall hvar sin del af stängseln på sin
6
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
egen sida hålla; och tagen begge sidorna likaledes lott i den stängsel, som der¬
emellan öfver vattnet sättes. Lag samma vare, der egor genom allmän farväg
åtskiljas. Pinnes i dessa fall lämpligare att hela hägnaden å ena sidan satt varder;
då må det ske och njute den å hvilkens sida den sättes, om han deraf mehn lider,
skäligt skadestånd af den andra. Går egoskillnaden öfver berg eller annorstädes,
der hägnad ej uppföras kan; varde stängseln satt å annat ställe, som närmast är
och tjenligt pröfvas, emot skadestånd, som sagdt är.
§ ro.
Vid fördelning af hägnad skall afseende göras på olika beskaffenhet af den
mark, hvarå hägnaden upprättas, så att, der större svårighet i denna del möter, skä¬
lig minskning i hägnadens längd deremot beräknas; och varde det genom uppskatt¬
ning afgjordt, innan delningen sker.
§ 14.
För hägnads-skyldighetens fullgörande ansvaren alltid de, som i egoskill¬
naden hvarandra möta, och tage vid fördelning af hägnaden hvardera sidan sin
andel i en sträckning, der ej annorlunda åsämjes. Sker sådan förändring i egande-
rätten till den jord, för hvilken stänges, att å endera sidan jorden styckas, eller
förut styckad jord sammanlägges; och tarfvas till följd deraf ny delning af redan
upprättad hägnad eller fordras sådan ny delning af annan orsak, som till förändrad
grund för hägnads-skyldigheten föranleder, varde ock en hvar, så vidt ske kan,
bibehållen vid den sträcka han förut haft, eller njute, der han något al sin förra
hägnad emot annan sämre utbyta måste, ersättning för skillnaden i värde. Ej bafve
dock den, som vid ny delning af redan upprättad hägnad njuter minskning i den
hägnads-skyldighet honom förut ålegat, rätt att för det hägnads-belopp, från hvars
underhållande han befrias, fordra betalning af den, som dermed för framtiden utöfver
sin förra hägnads-skyldighet belastas.
S 15.
Der led eller grind öfver väg tarfvas, hålle den ledet eller grinden, som
annan stängsel å samma ställe hålla skulle; varde ock, då led eller grind emot
annan stängsel, vid fördelning deraf, går i beräkning, afseende gjordt, såsom i 13
§ sägs, å större kostnad för ledet eller grinden. Eger någon rätt till enskild väg
eller fädrift öfver annans egor, hålle han ensam derför led eller grind.
§ 16.
Kunna de hägnads-skyldiga, då ny stängsel uppföras skall, ej åsämjas hvil¬
ken del af stängsel-linien hvardera taga må; varde det genom lottning bestämdt
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 123.
7
Kommer tvist upp om bestämmande af skadestånd efter 12 §, om upp¬
skattning af hägnad efter 13 .§ eller om ersättning för högre värde af hägnad, som
emot annan afstås efter 14 §; kallen då de hägnads-skyldige två af Nämnden eller
andre ojäfvige män att syn och värdering hålla; och tage sedan den, som saken
fullfölja vill, stämning till Rätten.
§ 17.
Hägnad, som någon skyldig är att hålla, skall om våren i fredgildt stånd
vara den Femtonde dag i Maj månad, der ej annorlunda för viss ort öfverenskom-
met eller stadgadt linnes; och varde hägnaden underhållen så länge på hösten, som
käle ej i marken är.
Har, då tid att stänga är inne, tvist om uppskattning af hägnaden ännu ej
blifvit afgjord; stänge, intill dess sådant sker, en hvar så stor sträcka af hägnaden,
som, oberoende af dess uppskattning, emot hans hägnads-skyldighet svarar. Är
tvist om nedsättning i hägnads-skyldigheten efter 5 §, hålle, till dess frågan derom
hinner afgöras, hvardera sidan hälften af hägnaden; och njute i dessa fall den seder¬
mera ersättning, som finnes hafva stängt mera än honom rätteligen ålegat.
8 18.
Om de sätt, hvarpå hägnad upprättas må, så ock örn hägliaders höjd och
öfriga beskaffenhet, gälle hvad derom särskildt är stadgadt.
8 19.
Komma angränsande jordegare öfverens, att stängsel emellan deras egor,
eller viss del deraf, ej upprättas eller hållas skall, ändå att stängsel efter 2 § kun¬
nat äskas, eller att hägnaden ej må fordras så tät, att den mot mindre hemdjur,
såsom får, getter, svin och fjäderfä, fred gör; upprätten då derom i vittnens när¬
varo skriftlig förening med de vilkor i afseende å hemdjurs vård, som öfverens-
komne äro, och låten föreningen intagas i protokollet hos den eller de domstolar,
under hvilka den jord lyder, hvarom aftalet slutet är. Sedan gälle föreningen äfven
mot framtida egare eller innehafvare af samma jord; dock vare ej någon deraf
hindrad att sina egor särskildt instänga, om han stängseln ensam hålla vill.
Rättighet att ingå i förening, som nu sagd är, tillkomme jemväl innehaf¬
vare af sådan jord, som tillhör kronan eller allmän inrättning, då den under stän¬
dig besittnings-rätt upplåten är. Har förening blifvit ingången för boställe eller
under viss tid upplåten lägenhet, som kronan eller allmän inrättning tillhör, vare
den ej gällande mot sednare innehafvare, med mindre föreningen blifvit godkänd af
den embets-myndighet, som öfver bostället eller lägenheten närmaste tillsyn eger.
8
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
Förening, som på grund at denna § upprättad är, må ej ega gällande kraft
utöfver 10 år, sedan den i Rättens protokoll blifvit intagen; jordegarne dock obeta¬
get att den förnya för högst 10 år hvarje gång.
§ 20.
1 fråga huruvida stängsel emellan egor skall för gemensamt gagn upprättas eller
hållas inom bylag eller samfällighet, som i 11 § sägs, gälle deras mening, som största
lott i bvlaget eller samfälligheten ega. Lag samma vare, der fråga uppkommer om be¬
gagnande af stängsel-vitsord emot egare af jord, som till bylaget eller samfälligheten
gränsar eller om ingående med honom i sådan förening, som i 19 § omlörmäles.
Äro de delegare i by laget eller samfälligheten, som i nämnde frågor i olika
beslut stanna, å ömse sidor liklottiga, vare deras mening gällande, som anse stäng¬
sel ej böra ega rum.
Har fråga om samfäldt begagnande af stägsel-vitsord mot angränsande jord¬
egare genom flertalets beslut, som nu sagdt är, förfallit; varén dock de, som ölver-
röstade blifvit, deraf ej hindrade att påyrka stängseln, der de vilja öfriga delegarnes
andelar deri öfvertaga.
§ 21.
Släpper någon med uppsåt ololligen kreatur på annans egor, bote fran och
med tio till och med tvåhundra Riksdaler.
Missbrukar man betesrätt å samfäld mark, vare bot från och med Fem
till och med Etthundra Riksdaler.
Den, som genom försummelse i den vård om egna eller andras kreatur
honom åligger, eller på annat sätt vållar att kreatur olofligen på annans egor in¬
kommer, höte från och med Fem till och med Femtio Riksdaler.
Eryter eller nedkastar någon olofligen annans hägnad eller grind, bote från
och med Fem till och med Etthundra Riksdaler och ansvare derjemte, efter thy
ofvan är sagdt, om kreatur derigenom ololligen på annans egor inkommer.
I alla dessa lali vare ock skyldighet att skadan ersätta.
§ 22.
Försummar den, som hägnad s-skyldig är, att å tid som i 17 § sägs,
hafva sin hägnad i gildt stånd och bättrar lian ej skyndsamt derå befunnen brist,
då han derom tillsagd varder; slånde sjelf den skada, som å hans egor genom för¬
summelsen vallas och ersatte all den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan,
emot hvilkens egor han pligtig var att hägnaden hålla, fiättrar han ej utan dröjs¬
mål efter skedd tillsägelse, och vill granne, som af försummelsen lida kan, bristen
sjelf
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
9
sjelf bota eller bota låta; kalle då två ojäfvige män att syn hålla; och njute, sedan bri¬
sten af dem vitsordad är, utmätning för kostnaden, då han liter Kronofogde eller
Magistrat derom till. Nöjes den, som hägnaden hålla skall, ej deråt, instämme sin
talan till Rätten inom tre månader efter utmätningen.
Komma, genom den hägnads-skyldiges underlåtenhet att hägnad göra eller
bättra, hans egna kreatur på annans egor in, vare, ändå att han ej om bristen å
hägnaden tillsagd var, lag som i 2 \ § 3 och 5 mom. skiljs.
§ 25.
A tid, då grannar ej pligtige äro att hägnad i fredgildl skick hafva; vare
den, sorn kreatur utsläpper, sjelf ansvarig för den ofred de å annans egor göra.
Eger någon okynnes eller otamdt kreatur, det gild gärdesgård bryter eller
Höger öfver, tage ock om det kreatur, ändå alt det å stängda egor utsläppes, sådan
vård, att det ej å annans egor ofred gör.
8 24.
Den, som af annans kreatur skada lidit, låte den af två ojäfvige män synas
oell värderas.
S 25.
Finner någon a sina egor annans kreatur, som dit oiolligen inkommit; då
ma han det intaga. Vet han hvilken det kreatur eger; låte honom eller i hans
frånvaro den, som i hans ställe satt är, derom straxt tillsägas: vet den, som intog,
ej kreaturets egare; lyse det genast upp för sina grannar: veta ej heller de egaren;
lyse då upp för socknemän vid kyrkan å nästa helgedag.
Den, som kreatur intagit, vare skyldig att det underhålla och vårda, och
nyttje det ej innan så tillsagdt eller lyst är, som ofvan sägs. Sedan håfve han
våld kreaturet bruka och nyttja, men ej illa medfara.
8 26.
Egare af kreatur, sorn efter 25 § intaget är, bafve ej, utom i de lall, som i 27
och 21! §§ sägas, rätt att del återfå, innan han antingen i lösen derför utgifver det
värde, hvartill skadan mäten är efter 24 §, så ock det belopp, hvartill kostnaden för
kreaturets underhåll och vård af ojäfvige män uppskattas, med afdrag af den nytta,
han, som intog, under tiden haft af kreaturet, om lian det brukat, eller ock för
sådan lösen full pant eller borgen ställer. Nöjes kreaturets egare ej åt värdering
af skada eller uppskattning af kostnads-belopp, eller vill han af annat skäl vinna
åter hvad han i lösen gifvit; instämmer saken till Rätten inom tre månader sedan
kreaturet utlöstes.
Bih. till R. St. Fröt. 1856 $ 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Käft. 2
JO
Kongl. Maj.ls Nådiga Proposition N:o 123.
§ .27.
Kail ilen, som kreatur intog, ej med värdering elter 24 § visa livad skada
det gjort och liar han ej heller med dess egare örn skadans värde sig förenat;
vare skyldig att kreaturet utgifva utan annan lösen än det kostnadsbelopp sorn i 26
§ omtalas.
§ 28.
Har den, sorn kreatur intog, underlåtit att tillsäga eller lysa elter 25 §;
gifve då utan lösen kreaturet ut, och gällde till egaren skadestånd för det denne af
kreaturet i saknad varit.
§ 29.
1 de fall, sorn i 27 och 28 §§ sagde äro, staude den, sorn kreatur intog,
fritt att efter stämning utsöka hvad i lösen honom tillkomma kan, men ej guldet
Lief, då kreaturet utgafsp likasom ock den, som förmenar sig hafva lidit skada af
annans kreatur, men det icke intagit, må hos domaren sitt ersättnings-anspråk an¬
hängiggöra.
8 50.
Har någons kreatur på annans egor ololligen inkommit, och ligger vållande
dertill ej den till last, som' kreaturet tillhör; njute ändå den, som det å sine egor
funnit, der han ej, enligt 22 § bör skadan sjelf stånda, sin rätt, efter hvad förut är
sagdt, emot kreaturets egare; och denne söke sitt skadestånd af den, sorn vållande
var att kreaturet inkom
§ 51.
Nu kommer den, sorn intaget kreatur eger, och bjuder lösen elterliy i 26
och 2 7 §§ stadgadt är: vill han, som kreaturet intog, det ej utgifva, sätte då den
andre det belopp i penningar, hvartill lösen uppgår eller ock full pant eller borgen
derför hos någon af hans grannar, eller hos Kronobetjent i orten eller någon af
Nämnden; och kräfve derefter sitt kreatur ut. Vägras det honom ändå, eller vill
den, som kreatur intog, det ej utan lösen utgifva i det läll, sorn i 28 § sägs; lite
egaren Kronobetjent till, och tage han kreaturet ut hos den, som det intog: vare
ock denne skyldig att gälda den kostnad och skada, som af hans vägran kom.
§ 52.
Löser ej egare intaget kreatur ut inom ijorton dagar sedan han derom till¬
sagd blef; bafve den, som intog, rätt att, utan annan anmaning, låta kreaturet å
offentlig auktion säljas, och njute ur köpeskillingen sin lösen fullt ut.
Kongl. Majis Nådiga Proposition N:o 123.
11
§ 33.
Varder egare af intaget kreatur ej känd inom fjorton dagar sedan lysning
efter 25 § skett; läte den, som kreaturet intog, så lysa, som om hittadt kreatur
stadgadt finnes, och gånge sedan som i thy fall i lag skiljs. Vill han hellre för¬
fara så som i 32 § sagdt är; håfve der våld till.
§ 34.
Uppkommer tvist om den, sorn kreatur intagit, det ä sina egor lunnit, och
gitter han ej med vittnen, andra skäl eller ed sin visa, att han det kreatur der tog;
gälde skadestånd till den som kreaturet eger.
Lag samma vare, der den, som intog, pröfvas, till följd af sådan försum¬
melse som i 22 § sägs, höra sjelf stånda den skada, kreaturet å hans egor gjort.
§ 35.
Alla frågor om hägnads-skyldighet skola upptagas vid allmän Under-rätt i
orten och fullföljas i den ordning, som för tvistemål stadgad är.
Åtal för inträffad ofred af kreatur må ej af annan än målsegare anställas.
Har ofred skett å mark, som står under Kronans omedelbara vård eller å allmän¬
ning, som under allmän uppsigt ställd är; då må talan föras af allmän åklagare,
eller af den, som öfver marken har tillsyn.
8 36.
De i denna Författning stadgade böter beräknas i Riksmynt. Saknar den
bötfällde tillgång till höterne, skola desamma förvandlas till fängelse vid vatten och
bröd, motsvarande en tredjedel af ådömda beloppet.
§ 37.
Denna Författning skall lända till efterrättelse från och med nästkommande
års början, efter hvilken tid alla vitén och andra ansvarsbestämmelser för ofred af
kreatur å annans egor, som kunna finnas stadgade genom särskilda af Konungen
meddelade beslut eller af domstol eller annan embetsmyndighet utfärdade vitesförbud,
upphört att vara gällande.
De i Högsta Domstolen och Stats-rådet förda protokoll bifogas, och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra. ,
Under Hans Maj:ts,
Vår Aller Nådigste Konungs och Herres frånvaro
Dess tillförordnade Regering.
C A .11 I,.
C. E. Gunther. N. F. Wallensteen. A. V. N. Gyldenstolpe.
Victor Cramér.
Kongl Maj:ts Nådiga Proposition N:o 1S$.
Protokoll öfver Justitie-ärender, hållet uti Kongl. Maj.ts
Högsta Domstol, Onsdagen den 20 Maj 1857.
Närvarande:
.lustitie-Råden: Engelhart,
Backman,
Grefve Snoilsky,
Alexanderson,
Qviding,
Qvensel,
Thyselius.
Fortsattes oeh slutades föredragningen af det i gårdagens protokoll omför-
mälda, medelst Note ur protokollet öfver Justitie-departements-ärender, den 12 in¬
nevarande månad, till Högsta Domstolen, för afgifvande af utlåtande, öfverlenmade
Förslag till Förordning om egors fredande emot skada af annans hemdjur samt om
stängsel-skyldighet; — — — — — — — — — — — —
Och fann Högsta Domstolen, efter granskning af samma förslag,
hvaraf afskrift detta protokoll bifogas, anledning förekomma till
följande anmärkningar, nemligen:
Vid 1 §.
Då meningen syntes vara att det i 2:dra momentet af
denna § förekommande stadgande skulle afse jemväl tegskiftad
märk hemställde Högsta Domstolen att, för vinnande af nödig
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o i23. 13
fullständighet, orden ”i samfäld mark” måtte utbytas emot
”mark, som i tegskifte eller samfällighet ligger”.
Vid 2 §.
På det den, hvilken, till följd af grannes yrkande, tvin¬
gas att uppföra hägnad, der sådan förut ej finnes, icke må
sakna tillfälle att under vintern framföra erforderliga stängsel¬
ämnen, hemställde Högsta Domstolens fleste ledamöter, det
stadgas måtte, att den, som vill begagna stängsel-vitsord emot
annan, bör derom tillsäga denne sist inom Januari månads ut¬
gång det år, då hägnadens uppförande äskas, vid äfventyr, om
tillsägelsen sednare sker, att grannens stängsel-skyldighet anses
först det påföljande året inträda.
Justitie-rådet Alexanderson deltog ej i denna anmärk¬
ning,
Vid 3 §.
Justitie-rådét Alexanderson anmärkte, att, derest all an¬
svarighet för äldre hägnader upphörde och dessa fingo bortta¬
gas i samma stund, då nya författningen trädde uti gällande
kraft, så skulle sannolikt, intilldess nya delningar hunnit åstad¬
kommas, ett menligt tillstånd af stridigheter, osäkerhet och
brist på egofrid uppstå; hvadan Justitie-rådet hemställde, om
icke, i utbyte emot sednare afdelningen af denna §, en före¬
skrift må, helst på annat tjenligt ställe af förslaget, t. ex. efter
§20, införas, endast af det innehåll, att äldre stängseldelnin¬
gar, likasom äldre om hägnads-skyldigheten ingångne öfverens-
kommelser och meddelade beslut, ej skola ligga i vägen för
hägnads-frågors bringande till öfverensstämmelse med hvad här
stadgas.
Vid 4 §.
Då äfven den odlade jorden vissa tider upplåtes till bete,
och egaren dertill bör kunna påräkna enahanda biträde vid
vården om sina kreatur, som han är skyldig lemna egaren till
mötande utmark, samt från den omständighet, att, under nu
gällande åsigt om grunden för stängsel-skyldighet, egare till
åker och äng icke har stängsel-vitsord mot skog och betes¬
hage, fortfarande inskränkning i detta hänseende sedan hägnad
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 123.
skulle ske till kreaturs-egarens fördel destomindre bör härledas,
som i allt fall, erdigt förslagets 10 §, stängsel-vitsordet i det
närmaste blefve ömsesidigt sedan det en gång varit begagnadt,
hemställde Justitie-rådet Qvensel att 4 § måtte utgå.
Vid 6 §.
Enär, på enahanda grund, som i det fall att stängsel¬
skyldighet blifvit utgjord eller bestämd lill hälften, någon ned¬
sättning deri efter 5 § ej sedermera kunde påyrkas, den, hvil¬
ken i stängsel deltog med mindre andel än hälften ej eller
herde kunna en sådan nedsättning fordra; ansåg Högsta Dom¬
stolen ett tillägg i sådan syftning böra till denna § ske.
Härvid tilläde Justitie-rådet Alexanderson, det han i
öfrigt för sin del tillstyrkte en jemnkning af redaktionen till
närmare öfverensstämmelse med Lag-beredningens förslag, Bygg-
ninga-Balken 5 kap. 5 §•
Vid 7 §.
Då, i den händelse Kronan för sin skog och mark på-
fordrar skydd mot bete af angränsande jord-egares kreatur,
billigheten synes fordra att Kronan likaväl som den enskilde
deltager i den hägnad, som för beredande af sådant skydd kan
erfordras, ansågo Högsta Domstolens fleste ledamöter den uti
ifrågavarande § Kronan medgifna befrielse från skyldigheten att
för skog eller mark, som under dess omedelbara vård står,
deltaga i stängsel mot angränsande egor, böra inskränkas till
de fall, då betes-rätt å den under Kronans vård stående sko¬
gen eller marken ej är den mötande grannen förunnad.
Justitie-råden Backman, Grefve Snoilsky och Alexander¬
son deltogo icke i denna anmärkning.
Vid 1! §.
1 öfverensstämmelse med hvad Justitie-rådet Qvensel
yttrat vid 4 § tillstyrkte han att äfven denna § måtte uteslutas.
I detta tillstyrkande förmälde Justitie-råden Alexander¬
son och Thyselius sig instämma desto heldre, som de ansågo
undantaget för så kallade utjordar och urljellar icke hafva för
sig någöt tillräckligen giltigt skäl, aldraminst då stängsel-be¬
Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 123.
15
sväret ordnas efter hälften-delning, således oberoende af hem¬
mantal och undersökning om de mötande egornas områden.
Vid 9 §.
På hufvudsakligen samma grunder, som äro anförde vid
A §, syntes Justitie-rådet Qvensel stadgandet i denna § böra
inskränkas till sådan lägenhet, som endast på viss tid är af¬
söndrad.
Justitie-råden Alexanderson och Thyselius åberopade
deras vid 8 § yttrade mening såsom äfven hit tillämplig, och
ansågo på grund deraf § 9 höra utgå.
Vid 10 §.,
1 betraktande af hvad genom § 6 är föreslaget, ansåg
Justitie-rådet Alexanderson § 10 vara öfverflödig; hvarföre, och
då jemväl emot innehållet häraf åtskilligt kunde, efter Justitie-
rådets tanke, vara alt påminna, bemälde Justitie-råd hemställde,
att denna §, som ej hade något motsvarande i Lag-berednin¬
gens förslag, finge uteslutas.
Vid 14 g.
Hvad sista punkten angår, hemställde Justitie-rådet A-
lexanderson om förtydligande deraf genom förändring till föl¬
jande lydelse: Den som, vid ny delning af redan upprättad
hägnad, njuter minskning i det hägnads-besvär, honom förut
ålegat, vare skyldig att, inom det belopp, sorn emot denna
minskning svarar, utan betalning afstå hvad af hans hägnad
faller på dens lott, hvars hägnads-skyldighet ökas. j
Vid 16 §.
Till förekommande af de olägenheter, som lätt kunna
inträffa, om tvister af den beskaffenhet, som i 2 momentet af
denna § omförmälas, först efter längre tids förlopp anhängig-
göras, hemställde Högsta Domstolens fleste ledamöter att den,
som vill hos Rätten fullfölja sitt anspråk på skadestånd efter
12 §, högre uppskattning af den hägnad, som på honom be¬
löper eller ersättning för bättre stängsel, som enligt 14 §
måst emot sämre sådan afstås, bör derom uttaga stämning sist
inom tre månader, sedan han erhållit del af den syn och vär¬
Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 123.
dering, som jemlikt nu ifrågavarande § bör af två nämndemän
eller andre ojäfvige män hållas.
Justitie-rådet Alexanderson deitog ej i denna anmärk¬
ning.
Vid 17 § Irsta punkten.
Justitie-rådet Alexanderson åberopade Lag-beredningens
förslag lill Byggninga-Balk, 5 kap. 13 §, så lydande: ”Om
sädes-åker skall stängdt vara, när marken bar är och käle ur
jorden; bafve ock hvar sin hägnad gild, när tid inne är att
så, ehvad det är höst eller vår. Alla andra egor, som inhäg¬
nade äro, skola stängda vara den femtonde dag i Maj månad,
der ej för viss ort annorlunda öfverenskommet eller stadgadt
finnes; och varde stängseln underhållen så länge på hösten,
som käle ej i marken är”; — hvilket förslag genom närmare
bestämmande af tiden då hägnad skall vara gild, och genom
medgifvande af särskildte stadganden för särskildte orter, trod¬
des hafva företräde framför Irsta punkten i nu förevarande
§ 17.
Vid 19 $.
Då bibehållandet i förslaget af stängsel-vitsord är en
öfvergängs-åtgärd, föranledd af de svårigheter, som möta ett
omedelbart upphäfvande af samma vitsord, ansåg Justitie-rådet
Qvensel stadgandet att frivilliga ofverenskommelser om slikt
upphäfvande ej finge gälla utöfver tio år icke vara af behofvet
påkalladt och följaktligen kunna utgå, i hvilket fall i §:s Irsta
moment torde böra tilläggas att föreningen är gällande mot
annan jordegare, än den, som deruti deltagit, så framt inteck¬
ning skeft, och blifvit genom vederbörlig förnyelse vidmakt¬
hållen.
1 denna mening, sa vidt den ålser uteslutande af stad¬
gandet, att förening endast skulle gälla för tio år, instämde
Justitie-rådet Alexanderson, som, till stöd härföre, jemväl åbe¬
ropade den i Kongl. Kungörelsen den 23 Oktober 1850 följda
grundsats; men hvad angår frågan om intecknings-förnyelse
yttrade bemäide Justitie—råd, det han trodde sådan förnyelse
ingalunda böra göras till vilkor för föreningens bestånd. Före¬
skrift
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
17
skrift om föreningens skriftliga upprättande med vittnen och
om dess intagande uti något af domstolens protokoll, kunde
vara vigtig, såsom medförande en god utväg, att för framtiden
bereda upplysning om altalets verklighet och beskaffenhet; men
längre syntes de formela fordringarne ej böra gå. Den, som
köper landt-egendom, kan på förhand underrätta sig om dess
yttre hägnader äro borttagna, och må, när förhållandet befun¬
nits sådant, ej skäligen efteråt framkomma med den klagan,
att han saknat anledning föreställa sig en afslutad förening i
ämnet. Med förslagets syftemål all bevara skog, syntes det ej
eller stå väl tillsammans, att något så skogs-ödande, som alla
borttagna hägnaders uppförande ånyo om tio år, skulle kunna
framtvingas på grund af glömska att förnya inteckning. Ju¬
stitie-rådet hemställde derföre, om icke inprotokollerandet kunde
ske uti domboken eller lagfarts-protokollet, samt trodde att,
derest intecknings-protokollet föreskrifves, ett bestämdt tillägg
borde göras derom, att förnyelse ej skall erfordras.
Vid 22 §.
Justitie-rådet Alexanderson ansåg fullständigheten fordra,
att, i början af denna §, efter perioden ”å tid som i 17 §
sägs”, tillägg göres, till likhet med Lag-beredningens förslag,
Byggninga-Balken 5 kap. 14 §, af de orden: ”eller genom
aftal eller annorledes utsatt blifvit”; — och anmärkte Justitie—
rådet i öfrigt: att han, för sin del, tvekade att biträda den del
af förslaget, som, i strid med ej allenast nu gällande lag, utan
äfven Lag-beredningens förslag, gjorde granne, hvilken sjelf har
felfri gärdesgård, ansvarig för sina kreaturs ohägn på den an¬
dres egor, uppkommet af dennes egen felaktiga stängsel. För¬
hållandet invecklades härigenom betydligt; och stängsel-skyl¬
digheten upphörde alt vara fullständigt delad, så snart begge
grannarne blefvo förbundne att hafva tillsyn öfver hägnaden i
dess helhet. Justitie-rådet kunde ej föreställa sig annat, än
att, derest frågor härom gjordes till föremål endast för par-
ternes aftal, regeln skulle blifva den, att de aftalande frikallade
sig från skyldighet att hafva tillsyn öfver mera än hvar sin del
utaf hägnaden; och förevarande lagstiftning åsyftade egentligen,
att uppfylla saknaden af enskilda öfverenskommelse!' uti ämnet.
Bih. au R. St. fröt. 1856 § 1857. 1 Samt. 1 Afd. 2 Band. 20 Haft. 3
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o i23.
På grund häraf ansåg Justitie-rådet hvad i förslaget förekom¬
mer, från och med ”och bättrar han ej etc.” till och med
”skedd tillsägelse” höra utbytas mot orden ”gälde skada, som
genom försummelsen sker”; i och med hvilken förändring hela
sista momentet komme att förfalla.
Slutligen tilläde Justitie-rådet Alexanderson, att någon
anvisning rörande behandlingen af stängsel-delnings-frågor syntes
honom vara utaf behof påkallad, till afböjande af den villrådig¬
het och af den skiljaktighet i förfaringssätt, som eljest torde
uppkomma; och hemställde Justitie-rådet i underdånighet, om
icke föreskrifter härom, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer den 51
December 1828, 13 §, kunde meddelas genom en efter § 20
i nu granskade förslaget intagen ny §, af ungefärligen följande
innehåll:
”Vill någon, utan sammanhang med pågående laga
skifte, hafva äldre stängsel-delning ändrad efter denna författ¬
ning eller i enlighet dermed ny stängsel upprättad och emellan
grannarne fördelad, der stängsel icke redan är; ege härom af¬
tala med delegare i stängsel-laget, hvars rätt frågan angår.
Komma delegarne öfverens, varde skriftligt delnings-instrument,
med utsättande af tid för erforderlig verkställighet, uppgjordt,
samt af delegarne och vittnen underskrifvet; och gälle sedan
den öfverenskommelse äfven emot framtida egare af samma jord.
I brist af förening stånde ock en hvar af delegarne
fritt att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande söka och erhålla
förordnande för landtmätare, att, jemte två till biträde vid laga
skiften i orten valde gode män, dem landtmätaren tillkallar,
stängsel-delningen förrätta, med iakttagande af hvad Skiftes¬
stadgan 3 kap. 3 § föreskrifver. Är delegare missnöjd med
förrättningen, håfve öppet att talan, genom stämning å sin ve¬
derpart, vid behörig domstol fullfölja.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123. 19
Stängsel-delning, hvarom nu sagdt är, gånge i verk¬
ställighet. ändå att klander deremot anföres; och vare den,
hvars klander-talan genom laga kraftegande beslut bifalles, be¬
rättigad till ersättning för hvad han varit nödsakad stänga ut¬
öfver sin rätta andel, dock ej med beräkning af stängsel-be¬
svär, som han haft under aflägsnare tid tillbaka, än tre måna¬
der näst före det saken instämdes”.
1 sammanhang med sistnämnde yttrande erinrade. Ju-
stitie-rådet Alexanderson, att, i händelse detsamma godkändes,
borde de i § 5 begagnade ordalagen ”efter ty som domaren
skäligt pröfvar”, förändras till ”efter ty skäligt pröfvas”, enär
tvist om nedsättning i stängsel-skvldigheten då icke komme att
behöfva omedelbart dragas under domaren; äfvensom sednare
momentet af § 16 samt 9 ulra och följande punkterna af § 17,
i nämnde läll borde utgå.
Ex protpcollp
Sv. P. Ekstrand,,.
2(1
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
Förslag
tili
förordning om egors fredande emot skada af annans hemdjur samt om stäng sel-skyldighet.
Med upphäfvande af hvad i Lag och Författningar angående stängsel-skyldighet
och egors fredande emot skada af annans hemdjur hittills stadgadt varit, utom i de
delar *fiär nedan annorlunda sägs, varder förordnadt som följer:
§. i.
Hvar som hemdjur eger, vare pligtig att, medelst hägnad eller vallning
eller på annat sätt, om dem hålla sådan vård, att de icke olofligen inkomma på
annans egor.
I afseende på rättighet för delegare i samfälld mark att der utsläppa kreatur,
gälle hvad derom stadgadt är.
§• 2.
Åro egor skilj da genom rågång eller genom skifte, som faststäldt är eller laga
kraft vunnit; och yrkas å ena sidan att stängsel i egoskillnaden skall, till ömse¬
sidigt skydd emot skada af hemdjur, gemensamt hållas; håfve, med undantag af de
fall, som i 4, 7, 8 och 9 §§ sägas, den sidan vitsord, som stänga vill.
§. 3.
Då stängsel-vitsord enligt föregående § begagnas, skola de, som i egoskill¬
naden hvarandra möta, taga del i stängseln till hälften hvardera, utom i de fall,
som i 5 § omförmäles; och varén förthy de hägnads-delningar, som jemlikt äldre
författningar, efter annan grund blifvit uppgjorda, ej vidare gällande.
§• 4.
Den, som med åker, äng eller plantering möter skog, utmark eller beteshage,
håfve såsom hittills ej stängsel-vitsord. Fordras å andra sidan stängsel, tage hvar¬
dera del deri till hälften.
Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 123.
21
§. 5.
Utgöras egor, emellan hvilka stängas skall, af skog, utmark eller beteshage å
båda sidor, och finnes ena sidan af stängseln märkligen betungas, utan motsvarande
nytta; då må, der den sidan ej sjelf stängseln fordrar, dess stängsel-skyldighet, efter
ty som domaren skäligt pröfvar, nedsättas under hvad i 3 § stadgadt är.
§•' 6.
Hägnads-skyldigheten bestämmes efter de mötande egornas beskaffenhet å den
tid deltagande i stängseln äskas. Komma egorna å någondera sidan sedermera i
förändradt bruk, varde hägnads-skyldigheten derefter lämpad; ej må dock, der den
varit utgjord eller bestämd efter 3 §, någon nedsättning enligt 5 § kunna påyrkas.
§• 7.
Den, som med egor möter kronopark eller annan skog eller mark, som under
kronans omedelbara vård står, håfve ej rätt att af kronan fordra deltagande i
stängsel. Vill kronan stänga eller har sådan skog eller mark, som under kronans
omedelbara vård stått, blifvit till enskild person eller någon menighet upplåten; vare
då om stängsel-vitsord och deltagande i stängsel lag, som ofvan sägs.
§ 8.
Egare af utjord eller urfjell håfve ej stängsel-vitsord, der ej dylik jord möter,
eller annan jord, som möter, förut tagit i stängsel del. Fordras stängsel af granne,
som med afseende å egornas beskaffenhet stängsel-vitsord eger, eller har grannen
förut i stängseln deltagit och yrkar utjordens eller urfjellens egax-e, att dermed fort¬
faras skall; gånge med hvarderas deltagande i stängseln, som förut är sagdt.
§. 9.
Innehafvare af lägenhet, som ej sjelfständig är, i ty att den under annan fast
egendom lyder, håfve ej, ändå att den derifrån för alltid afsöndrad är, rätt att af
egaren till den egendom fordra deltagande i stängsel, der ej sådant deltagande förut
egt rum eller aftaladt finnes. Yill den andra stänga och äro de mötande egorna af
den beskaffenhet att stängsel-vitsord å hans sida eger rum, eller är han skyldig att i
stängseln deltaga utan att genom aftal bestämdt blifvit, huru stor lott han taga skall,
gälle ock om hvarderas hägnads-skyldighet. hvad ofvan stadgadt är.
§. 10.
Har, till följd af begagnadt stängsel-vitsord enligt denna Författning, hägnads-
skyldighet efter viss grund blifvit utgjord eller bestämd; då skola jordegarne efter
enahanda grund i hägnadens underhåll för framtiden deltaga, till dess dem emellan
annorlunda öfverenskommes eller, i händelse, med afseende å förändradt bruk af
egorna, ändring i hägnads-skyldigheten på ena sidan yrkas, frågan derom; blifvit
afgjord.
§• 11.
Den, som med annan i tegskifte ligger, håfve ej rätt, om han något af sin
lott inhägna vill, att af grannen fordra deltagande i stängseln. Tarfvas för gemen¬
-)9
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o i23.
samt gagn hägnad emellan egor, som i tegskifte eller samfällighet ligga, eller skall
för sådana egor hägnads-skyldighet utgöras i rågång emot andra egor; tagen då alla
grannarne i bylager eller samfälligheten del i stängseln efter ty, som de hafva i
egorna del.
§• 12.
Stängsel .skall i egoskillnaden sättas. Går egoskillnaden i eif, å, eller annat
vatten, sorn ej utan stängsel fred gör; då skall hvar sin del af stängseln på sin
egen sida hålla; och tagen begge sidorna likaledes lott i den stängsel, som der¬
emellan öfver vattnet sättes. Lag samma vare, der egor genom allmän farväg åt¬
skiljas. Finnes i dessa fall lämpligare att hela hägnaden å ena sidan satt varder;
då må det ske och njute den, å hvilkens sida den sättes, om han deraf mehn lider,
skäligt skadestånd af den andra. Går egoskillnaden öfver berg eller annorstädes,
der hägnad ej uppföras kan; varde stängseln satt å annat ställe, som närmast är
och tjenligt pröfvas, emot skadestånd, som sagdt är.
§• 13.
Vid fördelning af hägnad skall afseende göras på olika 'beskaffenhet af den
mark, hvarå hägnaden upprättas, så att, der större svårighet i denna del möter,
skälig minskning i hägnadens längd deremot beräknas: och varde det genom upp¬
skattning afgjordt, innan delningen sker.
$. 14.
För hägnads-skyldighetens fullgörande ansvaren alltid de, som i egoskillnaden
hvarandra möta, och tage vid fördelning af hägnaden hvardera sidan sin andel i en
sträckning, der ej annorlunda åsämjes. Sker sådan förändring i eganderätten till
den jord, för hvilken stänges, att å endera sidan jorden styckas eller förut styckad
jord sammanlägges; och tarfvas till följd deraf ny delning af redan upprättad' häg¬
nad eller fordras sådan ny delning af annan orsak, som till förändrad grund för
hägnads-skyldigheten föranleder, varde ock en hvar, så vidt ske kan, bibehållen vid
den sträcka han förut haft, eller njute, der han något af sin förra hägnad emot
annan sämre utbyta måste, ersättning för skillnaden i värde. Ej håfve dock den,
som vid ny delning, af redan upprättad hägnad njuter minskning i den hägnads-
skyldighet honom förut ålegat, rätt att för det hägnads-belopp, från hvars under¬
hållande han befrias, fordra betalning af den, som dermed för framtiden utöfver sin
förra hägnads-skyldighet belastas.
§• 15-
Der led eller grind öfver väg tarfvas, hålle den ledet eller grinden, som
annan stängsel å samma ställe hålla skulle; varde ock, då led eller grind emot
annan stängsel, vid fördelning deraf, går i beräkning, afseende gjordt, såsom i 13 §
sägs, å större kostnad för ledet eller grinden. Eger någon rätt till enskild väg
eller fädrift äfver annans egor, hålle han ensam derför led eller grind.
i ib.
Kunna de hägnads-skyldige, då ny stängsel uppföras skall, ej åsämjas hvilken
del af stängsel-linien hvardera taga må; varde det genom lottning bestämdt.
Kongl. Maj:t$ Nådiga Proposition N:o 123.
25
Kommer tvist upp om bestämmande af skadestånd efter 12 §, om uppskattning
af hägnad efter 13 §, eller om ersättning för högre värde af hägnad, som emot
annan afstås efter 14 §; kallen då de hägnads-skyldige två af Nämnden eller andra
ojäfvige män att syn och värdering hålla: och tage sedan den, som saken fullfölja
vill, stämning till Rätten, f
§• 17.
Hägnad, som någon skyldig är att hålla, skall, der ej annorlunda aftaladt är,
i fredgildt stånd vara så länge marken är bar och käle ur jorden. Har, då tid att
stänga är inne, tvist om uppskattning af hägnaden ännu ej blifvit afgjord; stänge,
intilldess sådant sker, en hvar så stor sträcka af hägnaden, som, oberoende af dess
uppskattning, emot hans hägnads-skyldighet svarar. Är tvist om nedsättning i häg-
nads-skyldigheten efter 5 §, hålle, till dess frågan derom hinner afgöras, hvardera
sidan hälften af hägnaden; och njute i dessa fall den sedermera ersättning, sorn
finnas hafva stängt mera än honom rätteligen ålegat.
§. 18.
Om de sätt, hvarpå hägnad upprättas må, så ock om hägnaders höjd och
öfriga beskaffenhet gälle hvad derom särskildt är stadgadt.
§. 19.
Komma angränsande jordegare öfverens att stängsel emellan deras egor eller
viss del deraf ej upprättas eller hållas skall, ändå att stängsel efter 2 § kunnat äskas,
eller att hägnaden ej må fordras så tät, att den emot mindre hemdjur såsom får,
getter, svin och fjäderfä, fred gör; upprätten då derom i vittnens närvaro skriftlig
förening samt låten densamma intagas i intecknings-protokollet hos den eller de
domstolar, under hvilka den jord lyder, hvarom föreningen sluten är. Och gälle
föreningen sedermera äfven emot framtida egare till samma jord.
Ej må förening, som på grund af denna § upprättad är, ega gällande kraft
utöfver 10 år; jordegare likväl obetaget att föreningen förnya för högst 10 år
hvarje gång.
§. 20.
I fråga huruvida stängsel emellan egor skall för gemensamt gagn upprättas
eller hållas inom bylag eller samfällighet, som i 11 § sägs, gälle deras mening, som
största lott i bylaget eller samfälligheten ega. Lag samma vare, der fråga upp¬
kommer om begagnande af stängsel-vitsord emot egare af jord, som till bylaget eller
samfälligheten gränsar eller om ingående med honom i sådan förening, som i 19 §
omförmäles.
Äro de delegare i bylaget eller samfälligheten, som i nämnde frågor i olika
beslut stadna, å ömse sidor liklottiga, vare deras mening gällande, som anse stängsel
ej böra ega rum.
§• 21.
Släpper någon med uppsåt olofligen kreatur på annans egor, bote från och
med 10 till och med 200 Riksdaler.
24
Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 123.
Missbrukar man betesrätt å samfälld mark, vare bot från och med 5 till och
med 100 Riksdaler.
Den, som genom försummelse i den vård om egna eller andras kreatur honom
åligger, eller på annat sätt vållar att kreatur olofligen på annans egor inkommer,
bote från och med 5 till och med 50 Riksdaler.
Bryter eller nedkastar någon olofligen annans hägnad eller grind, bote från
och med 5 till och med 100 Riksdaler och ansvare derjemte, efter ty ofvan är sagdt,
om kreatur derigenom olofligen på annans egor inkommer.
I alla dessa fall vare ock skyldighet, att skadan ersätta.
§. 22.
Försummar den, som hägnads-skyldig är, att å tid, som i 17 § sägs, hafva sin
hägnad i gildt stånd och bättrar han ej skyndsamt derå befunnen brist, då han
derom tillsagd varder; stånde sjelf den skada, som å hans egor genom försummelsen
vållas och ersätte all den skada och förlust, som deraf tillskyndas annan, emot hvil¬
kens egor han pligtig var att hägnaden hålla. Bättrar han ej utan dröjsmål efter
skedd tillsägelse; och vill granne, som af försummelsen lida kan, bristen sjelf bota
eller bota låta; kalle då två ojäfvige män att syn hålla; och njute, sedan bristen af
dem vitsordad är, utmätning för kostnaden, då han liter Kronofogde eller Magistrat
derom till. Nöjes den, som hägnaden hålla skall, ej deråt, instämme sin talan till
Rätten inom tre månader efter utmätningen.
Komma, genom den hägnads-skyldiges underlåtenhet att hägnad göra eller
bättra, hans egna kreatur på annans egor in, vare, ändå att han ej om bristen å
hägnaden tillsagd var, lag som i 21 § 3 och 5 mom. skiljs.
§. 23.
A tid, då grannar ej pligtige äro att hägnad i fredgildt skick hafva; vare
den, som kreatur utsläpper, sjelf ansvarig för den ofred de å annans egor göra.
Eger någon okynnes eller otamt kreatur, det gild gärdesgård bryter eller
flöger öfver, tage ock om det kreatur, ändå att det å stängda egor utsläppes, sådan
vård, att det ej å annans egor ofred gör.
§. 24.
Den, som af annans ^kreatur skada lidit, läte den af två ojäfvige män synas
och värderas.
§. 25.
Finner någon å sina egor annans kreatur, som dit olofligen inkommit; då må
han det intaga. Yet han hvilken det kreatur eger; läte honom eller i hans från¬
varo den, som i hans ställe satt är, derom strax tillsägas. Yet den, som intog, ej
kreaturets egare; lyse det genast upp för sina grannar: Veta ej heller de egaren;
lyse då upp för socknemän vid kyrkan å nästa helgedag.
Den, som kreatur intagit, vare skyldig att det underhålla och vårda, och
nyttje det ej innan så tillsagdt eller lyst är, som ofvan sägs. Sedan håfve han våld
kreaturet bruka och nyttja, men ej illa medfara.
§. 26.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
25
§. 26.
Egare af kreatur, som efter 25 § intaget är, hafre ej, utom i de fall, som i
27 och 28 §§ sägas, rätt att det återfå, innan han antingen i lösen derför utgifver
det värde, hvartill skadan mäten är efter 24 §, så ock det belopp, hvartill kostnaden
för kreaturets underhåll och vård af ojäfvige män uppskattas, med afdrag af den
nytta, han, som intog, under tiden haft af kreaturet, om han det brukat; eller ock
för sådan lösen full pant eller borgen ställer. Nöjes kreaturets egare ej åt värdering
af skada eller uppskattning af kostnads-belopp, eller vill han af annat skäl vinna
åter hvad han i lösen gifvit; instämme saken till Rätten, inom tre månader sedan
kreaturet utlöstes.
§■ 27.
Kan den, som kreatur intog, ej med värdering efter 24 § visa hvad skada
det gjort och har han ej heller med dess egare om skadans värde sig förenat; vare
skyldig att kreaturet utgifva utan annan lösen än det kostnads-belopp, som i 26 §
omtalas.
§• 28.
Har den, som kreatur intog, underlåtit att tillsäga eller lysa efter 25 §; gifve
då utan lösen kreaturet ut, och gälde till egaren skadestånd för det denne af krea¬
turet i saknad varit.
§. 29.
I de fall, som i 27 och 28 §§ sagda äro, stånde den, som kreatur intog, fritt
att efter stämning utsöka hvad i lösen honom tillkomma kan, men ej guldet blef då
kreaturet utgafs; likasom ock den, som förmenar sig hafva lidit skada af annans
kreatur, men det icke intagit, må hos domaren sitt ersättnings-anspråk anhängiggöra.
§. 30.
Har någons kreatur på annans egor olofligen inkommit, och ligger vållande
dertill ej den till last, som kreaturet tillhör; njute ändå den, som det åsine°eo'or funnit,
der han ej, enligt 22 §, bör skadan sjelf stånda, sin rätt, efter hvad förut” är sa»dt,
emot kreaturets egare; och denne söke sitt skadestånd af den, som vållande var°att
kreaturet inkom.
§. 31.
Nu kommer den, som intaget kreaturet eger, och bjuder lösen efter ty i 26
och 27 §§ stadgadt är: Vill han, som kreaturet intog, det ej utgifva, sätte då den
andre det belopp i penningar, hvartill lösen uppgår, eller ock full pant eller borgen
derför hos någon af hans grannar, eller hos kronobetjent i orten eller nåo-oi? af
Nämnden; och kräfve derefter sitt kreatur ut. Yägras det honom ändå, eller vill
den, som kreatur intog, det ej utan lösen utgifva i det fall, som i 28 § säo-s; lite
egaren kronobetjent till, och tage han kreaturet ut hos den, som det intog” Vare
ock denne skyldig att gälda den kostnad och skada, som af hans vägran korn
Bih. till B. St. Prof. 1856 $ 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Haft. 4
26
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
§• 32.
Löser ej egare intaget kreatur ut inom fjorton dagar sedan han derom till¬
sagd blef; håfve den, som intog, rätt att, utan annan anmaning, låta kreaturet å
offentlig auktion säljas, och njute ur köpeskillingen sin lösen fullt ut.
§. 33.
Varder egare af intaget kreatur ej känd inom fjorton dagar sedan lysning
efter 25 § skett; late den, som kreaturet intog, så lysa, som om hittadt kreatur
stadgadt finnes, och gånge sedan som i ty fall i lag skiljs. Vill han hellre förfara
så som i 32 § sagdt är; håfve der våld till.
§. 34.
Uppkommer tvist om den, som kreatur intagit, det a sina egor funnit, och
gitter han ej med vittnen, andra skäl eller ed sin visa att han det kreatur der tog;
gälde skadestånd till den, som kreaturet eger.
Lag samma vare, der den, som intog, pröfvas, till följd af sadan försummelse
som i 22 °§ sägs, böra sjelf stånda den skada, kreaturet å hans egor gjort.
§. 35.
Åtal om ansvar enligt denna. Författning må ej af annan än målsegare anställas.
§. 36.
De i denna Författning stadgade böter beräknas i Riksmynt. Saknar den
bötfällde tillgång till böterna, skola desamma förvandlas till fängelse vid vatten och
bröd, motsvarande en tredjedel af ådömda beloppet.
§. 37.
Denna Författning skall lända till efterrättelse från och med nästkommande
års början.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 12it.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i Stats-Kådet å Stockholms
Slott Måndagen den 22 Juni 1857.
I närvaro af:
Hans Excellens, Justitie-Stats-Ministern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Lagerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almgvist,
Friherre af Ugglas,
Justitie-Råden: Schmidt,
Thyselius.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern anmälde i underdånighet ett
inom Justitie-departementet upprättadt förslag till Förordning om egors fredande
emot skada af annans hemdjur samt om stängsel-skyldighet, öfver-hvilket förslag, till
följd af Kongl. Maj:ts Nådiga befallning den 12 sistliane Maj, Högste Domstolens
utlåtande blifvit infordradt; varande samma förslag af följande lydelse: — —
Högste Domstolen har, enligt hvad dess protokoll för den 20 sistlidue Maj
utvisar, efter granskning af ofvanintagna förslag, funnit anledning förekomma till
följande anmärkningar, nemligen:
Vid 1 §.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern yttrade: i;rJ
„Enligt nu gällande lag är i allmänhet såsom grundsats antaget, att hvarje
jordegare bör medelst hägnad sjelf bereda sig skydd emot ofred af andras hemdjur;
28
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 123.
dock med rättighet i vissa fall att af sina grannar fordra biträde vid stängselns upp¬
förande och underhåll. Denna grundsats, från hvilken, hvad vintertiden angår, un¬
dantag likväl redan genom Förordningen den 6 Augusti 1815 blifvit gjordt, har vid
mångå tillfällen varit föremål för anmärkning, och uti underdånig skrifvelse den 17
November 1854 hafva Rikets Ständer uttryckt de åsigter, att den nuvarande stäng¬
sel-skyldigheten icke allenast i betydlig mån bidroge till skogarnes förödelse, utan
äfven, särdeles å slättbygder, utgjorde ett väsentligt hinder för jordbrukets och bo¬
skapsskötselns ändamålsenliga ordnande, samt att den enda med en utbildad egande-
rätts och ett längre framskridet odlings-tillstånds kraf förenliga grundsats för egofri¬
dens skyddande vore den, att hvar och en skall om dc hemdjur, han utsläpper, hålla
sådan vård, att de ej inkomma på annans egor. Då likväl, med afseende å de om¬
vexlande lokala förhållandena inom Riket ej kunde béstämdt uppgifvas, för hvilka
orter en på sådan grund bygd egofridslag företrädesvis vore tjenlig, ansågo Rikets
Ständer lämpligast, att denna frågas afgörande öfverlemnades till orternas innevå¬
nare på det sätt, att de sattes i tillfälle att föreningsvis besluta om den gamla stäng¬
sel-stadgans bibehållande; men då det ej borde få bero på en enda delegare att för¬
hindra utförandet af hvad de andra funno nyttigt, ansågs häraf följa, att i nämnda
fråga beslutande-rätten borde tillerkännas flertalet af dem, öfverenskommelsen an¬
gick; dervid dock, enär flertalet af delegarne i en by eller ett hemman, samman-
lagdt, kunde ega en mindre del af samfällighetens ego-område och följaktligen min¬
dro andel i dess hägnader än ett mindre antal delegare med större egolotter, rätt¬
visan syntes fordra, att i detta fall de sednare ej öfverröstades af de förra och att
således flertalet i stängsel-laget, hvarmed förstods en by eller ett hemman, som ut¬
gjorde ett skifteslag, borde, för att i frågan hafva beslutande rätt, era mera än hälf¬
ten af jordrymden morn stängsel-laget; och anhöllo, till följd häraf, Rikets Ständer i
underdånighet om utfärdande af ny Stängsel-förordning, bygd på den grundsats,
att hvaije jordegare skall ansvara för vården af sina kreatur eller gälda den skada,
som de å andras egor göra; dock med förbehåll, att angränsande egare eller dele¬
gare i samma byalag må, om de fleste, hvilka ega mera än hälften af dc ifrågava¬
rande hemmanen eller byalaget, det önska, fortfara med den nuvarande stängsel¬
skyldighetens fullgörande.
Deremot har Bonde-Ståndet, uti särskild underdånig skrifvelse den 10 No¬
vember 1854, med åberopande hufvudsakligen af de svårigheter, som, särdeles i sko¬
giga och bergiga trakter, skulle möta att annorledes än medelst hägnad freda egor
emot skada af kreatur, och det lidande, som, till följd deraf, skulle, om en del jord¬
egare tillätos att undandraga sig stängsel-skyldighet, tillskyndas de öfriga, i under¬
dånighet framställt den önskan, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vägra bifall till Ri¬
kets Ständers ofvanomförmälda af de öfriga Riks-Stånden beslutade hemställan, men
deremot) till Rikets Ständer aflåta Nådigt förslag till de förändringar i författnin-
garne om stängsel-skyldighet, som kunde finnas vara af behofvet påkallade.
Ofver dessa framställningar hafva Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Hus-
hållnings-sällskaperne i Riket samtlige län lemnats tillfälle att sig yttra; dervid ibland
dem endast få tillstyrkt obetingadt bifall till Rikets Ständers förslag; hvaremot de
öfriga dels hemställt om åtskilliga modifikationer deruti, dels påyrkat stängsel-vitsordets
bibehållande antingen ovilkorligen eller åtminstone såvida ej flertalet af delegarne inom
stängsel-lag önska dess upphörande; och hafva underdåniga petitioner i frågan från
en stor mängd jordegare inom olika delar af riket derjemte inkommit, af hvilka väl
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition N:o i23.
*29
en del framställt underdånig begäran om bifall till Rikets Ständers hemställan, men
de fleste förenat sig uti Bonde-Ståndets mot densamma afgifna protest.
Uti infordradt underdånigt utlåtande i ämnet har Kammar-kollegium, under
åberopande deraf, att stängsel-skyldigheten, jemte det den beredde skydd emot skada
af främmande kreatur, tillika förhindrade egna kreatur att göra skada å andras egor
och således icke skulle sakna giltig rättsgrund, samt enär hägnaders borttagande ut¬
gjorde en i flerfaldiga förhållanden djupt ingripande åtgärd, hvilken varsamt borde
förberedas och först då kunde ega rum, när jordbrukarne hunnit vänja sig att inom
egna egor, till hemdjurens qvarhållande på det till betning afsedda området, begagna
andra medel än stängsel, ansett sig böra, vid det förhållande att allmogen, som ut¬
gjorde den egentligen jordbrukande delen af nationen, icke biträdt den åsigt, Rikets
Ständer framställt såsom grund för en förändrad lagstiftning om egofriden, utan
fasthellre deremot anfört flera ganska betänkliga olägenheter, i underdånighet af¬
styrka Nådigt bifall till berörda förslag, såsom icke praktiskt användbart för landet
i allmänhet; hvaremot Kollegium, på anförde skäl, hemställt, att Eders Kongl. Maj:t
i stället må täckas stadga, att om delegare i hemman, by eller jord utan åsatt hem¬
mantal vilja att stängsel emellan deras egor eller viss del deraf ej upprättas eller
hållas skall, det beslut må gälla, hvarom minst två tredjedelar af dem sig förena,
der de tillika ega minst två tredjedelar af den jord, som beslutet afser; att, derest
emellan delegare i särskilda byar, hemman eller jordområden fråga uppstår om
stängsel-skyldighetens upphörande, den by, hemman eller jord eger vitsord, som
stänga vill; att när beslut om stängsel-skyldighetens upphörande blifvit i ofvan-
sagde ordning fattadt, hvar och en bör ansvara för vården af sina kreatur och gälda
den skada, sorn de göra å egor, hvilka i beslutet äro inbegripna; och att slikt be¬
slut ej må brytas utan minst två tredjedelar af delegarne i hvarje stängsel¬
lag, tillsammans egande minst två tredjedelar af den jord, för hvilken be¬
slutet blifvit fattadt, dertill samtycka. Härförutan har Kollegium, som vidare
framställt förslag till de föreskrifter, som skulle erfordras dels i afseende å de vil¬
kor, hvarunder nyssnämnda beslut må fattas i stängsel-lag, der kronan eller allmän
inrättning eger hemman eller jord, som icke är under ständig åborätt upplåten, och
dels angående beslutens införande i vederbörande Under-rätts protokoll, samt om bo-
ställshafvares och arrendatorers af Kronans eller allmän Inrättnings jord rättighet
att borttaga inre hägnader eller sådana, som icke i råskillnad äro uppförde, tillika
fästat uppmärksamheten å behofvet af sådan förändring af stadgandena i 5, 9 och
11 Capitlen Byggninga-Balken, att den, sorn lidit skada af annans kreatur, kunde utan
tidsutdrägt och större omgång derför undfå ersättning, samt att ansvars-bestämmel-
serne för den, hvars gärdesgård befinnes ogild, eller eger okynnes fä, eller med vilja
släpper fä i andras egor, eller eljest är vållande att det dit inkommer, eller ock
olofligen borttager intaget fä, blefvo betydligen förhöjda; och har slutligen Högste
Domstolen, som jemväl i anledning af Rikets Ständers ifrågavarande skrifvelse, den
17 April nästlidet år, afgifvit utlåtande, dervid väl ansett den af Rikets Ständer
uttalade grundsats, att hvarje egare till kreatur bör ansvara för dessas vård och så¬
ledes gälda den skada, som de å andras egor göra, vara riktig samt Rikets Stän¬
ders framställning följaktligen icke i detta hänseende till någon anmärkning föran¬
leda, men likväl, med afseende å den rubbning i en mängd af det uråldriga stäng¬
selvitsordet uppkomna förhållanden, hvilken genom detsammas frånträdande nu på
en gång skulle förorsakas, funnit sig ej för närvarande böra tillstyrka den ifråga¬
30
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123
satta förändringen under andra vilkor, än att antingen de stängsel-skyldige sjelfve
enhälligt eller ett flertal af dem öfverenskomma om den nya grundsatsens til¬
lämpning»
Sedan härefter Eders Kongl. Majit, uppå Civil-departementets underdåniga
föredragning, den 5 »Juli sistlidet år anbefallt utarbetande af alternativa förslag till
ny författning i ämnet, det ena utgående från den af Rikets Ständer uppställda
grund, och det andra med bibehållande af stängsel-skyldigheten såsom regel, men
under förbehåll, att delegare i hemman eller byalag må kunna genom viss majoritet
till full kraft och verkan besluta, att stängsel mellan deras egor ej upprättas eller
hållas skall, så har Eders Kongl. Majit, vid underdånig anmälan af de förslag, som
i sådan syftning blifvit utarbetade af numera Justitie-Ombudsmannen Södergren och
Revisions-Sekreteraren Berg, som dertill erhållit Nådigt uppdrag, den 20 Januari
innevarande år, enär frågan afsåg ändring i vissa delar af hvad genom allmän lag
vore stadgadt, funnit för godt i Nåder förklara, att handlingarne borde till Justitie¬
departementet öfverlemnas.
Vid den handläggning af ärendet, som till följd häraf tillkommit mig, har
jag, med afseende å de mångfaldigt olika åsigter, som i ämnet blifvit uttalade, an¬
sett mig böra tillse, huruvida ej utväg funnes att i någon mån förena de skilda me-
ningarne genom en egofrids-lag, som väl ålägger hvarje kreaturs-egare att så vårda
sina kreatur, att de icke olofligen inkomma på annans egor, men tillika bibehåller
den jordegare, hvilken såsom medel för denna skyldighets fullgörande vill begagna
stängsel, vid rättigheten att dertill fordra deltagande af den, som med egor honom
möter; och det förslag, som nu till Eders Kongl. Majits pröfning framlägges,
åsyftar att på denna väg komma till en sådan lösning af frågan, som åtminstone ef¬
ter nuvarande förhållanden skulle kunna anses bäst lämpad.
Att i vårt land, som till den ojemförligt största delen består af mer och min¬
dre skogbärande utmark, hvilken väl ännu länge måste begagnas till ett glest och
magert bete, der vallning af kreaturen knappt någonsin kan med fördel verkställas,
inskränka lagens föreskrift, såsom Rikets Ständer begärt, till kreaturs-egarnes ofvan¬
nämnda skyldighet att från andras egor afhålla sina kreatur, och sedermera låta all
stängsel få ankomma på öfverenskommelse, må väl vara ett mål, hvartill lagstift¬
ningen bör sträfva i den mån jordbruket och boskaps-skötseln hunnit en sådan för¬
kofran, att de nyssnämnda magra och vidsträckta utmarkerna kunna undvaras så¬
som betesmarker, och mera uteslutande för skogs-skötseln användas; men en så be¬
skaffad egofrids-lag skulle för närvarande, efter min tanke, icke blott, på sätt från
flera håll blifvit anmärkt, i allmänhet innebära en allt för våldsam och äfventyrlig
brytning af ett. rättstillstånd, som i landets beskaffenhet har sin grund, och hvaruti
en så total förändring icke ens på något sätt blifvit förberedd, utan den skulle
otvifvelaktigt i sjelfva verket komma att medföra en ganska förstörande inverkan
på en mängd mindre jordegare, hvilka härigenom sågo sig försatta i nödvändighet
att ensamme bekosta den stängsel, som för deras egors brukande på hittills öfligt
sätt erfordrades, oaktadt samma stängsel öfverkomme deras granne, som undan¬
dragit sig allt deltagande deri, till omedelbar nytta vid vården om hans kreatur.
Men om än i betraktande af dessa betänkligheter det visar sig, att stängsel¬
vitsordet för närvarande och sannolikt för en ännu ganska lång tidsföljd icke utan
fara kan uphäfvas såsom den för riket i allmänhet gällande regeln, och om lagstift¬
ningen således tills vidare måste åtnöja sig med att i stället låta jordegares befri¬
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
3*
else från hägnads-skyldigheten få af öfverenskommelse bero; så synes dett;* flock icke
böra utgöra "hinder, att till grundval för egofriden antaga hvarje kreaturs -egares skyl¬
dighet att ansvara för den "skada, som af hans kreatur å annans egor åstadkommes,
och lagstiftningen bör följaktligen icke underlåta att åt denna grundsats, hvars rätt¬
mätighet icke kan bestridas, gifva all den tillämpning, sorn med stängsel-vitsordets
bibehållande låter sig förena. Emellertid får med en sådan gr undval för egofriden
stängsel-vitsordet ett helt annat ändamål, än det hittills haft. Det blifver icke vidare
den odlade jordens egare, som behöfver påfordra stängsel lör att freda sina fält mot
åverkan af kreatur från angränsande betesmarker, utan diet är kreaturens egare, som
blifver i behof af stängsel, för att på betesmarken qvarhålla dem: och dessa förän¬
drade förhållanden påkalla förändrade stadganden så väl i afseende på hvarderas
åliggande att hafva tillsyn öfver hägnadens fredgilda beskaffenhet, som öfver, och
ännu mera, i afseende på sjelfva grunden för hägnads-skyldigheteas fördelning.
Då, enligt nu gällande lag, stängseln betraktas såsom en åt den odlade jordens
egare anvisad utväg till sjelfförsvar mot de eljest fritt inträngande kreaturen, har
häraf blifvit en naturlig följd, att kreaturs-egaren icke kunnat göras ansvarig för tirnad
skada, om inträngandet skett genom en bristfällig hägnad, som ej ålegat honom sjelf
att underhålla; och den som lidit skadan har härigenom ofta gått miste om all ersätt¬
ning, eller åtminstone icke kunnat vinna den utan vidlyftig rättegång, för att få ut-,
redt genom hvilkens förvållande skadan skett. Exempel lära ej heller saknas på så¬
dan följd af kreaturs-egarnes nyssnämnda ansvarsfrihet, att den ene grannen med
afsigt försätter den andres hägnad i sådant skick, att han saklöst kan bereda sina
kreatur ett bättre bete inom grannens egor, hvarigenom denne, om han vill vara fre¬
dad, nödgas att öfver alla omgifvande hägnader hålla en ständig och besvärlig till¬
syn, som dock ofta måste blifva otillräcklig, så länge den angränsande kreaturse-
garen kan af hägnadens förstörande hafva ett omedelbart intresse. Betraktar lagen
deremot stängseln endast som ett medel för kreaturs-egarne att qvarhålla kreaturen
inom egen egogräns, så måste rollerna blifva ombytta. Det blifver då hans sak att,
innan han utsläpper sina kreatur, tillse att hägnaden uppfyller detta sitt ändamål,
likasom af ett sådant åliggande vidare följer, att vid inträffad skada ersättningsskyl¬
digheten bör drabba honom, oberoende af hägnadens beskaffenhet, så framt ej den
hägnads-skyldige grannen, oaktadt erhållen tillsägelse, visat tredska uti iståndsättan-
det af sin hägnaaslott och sålunda sjelf varit vållande till den skada han lidit.
Hvad nu ifrågavarande lagförslag, i hufvudsaklig likhet med Lag-beredningens, härom
innehåller i de delar, som handla om ansvarigheten för timad skada af kreatur och
om utvägarne att derför njuta ersättning, hvilar på en sådan åsigt af jordegarens
och kreaturs-egarens ömsesidiga skyldigheter; och det torde icke vara tvifvel under-
kastadt, att endast genom så beskaffade stadganden egofriden, med ett fortfarande
system af hägnads-skyldighet, kan uprätthållas i öfverensstämmelse med hvad sakens
natur och rättvisan fordrar, helst båda de i hägnaden deltagande grannarne derför-
utan svårligen skola kunna förenas till ett gemensamt intresse för hägnadens vid¬
makthållande i fredgilt stånd.
I fråga åter om den grund, hvarefter hägnads-skyldigheten bör mellan angrän¬
sande jordegare fördelas, så är klart, att då, med antagande af förutnämnde grund¬
val för egofriden, lagen åt hvarderas egor lemnar skydd mot den andres kreatur
äfven utan stängsel, hvilken endast skall utgöras då det af endera sidan påfordras
till lättnad i kreaturens vård, kan det större eller mindre ego-området, som ligger på,
32
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o f23.
hvardera sidan af rågången, ej blifva någon lämplig måttstock för hägnads-skyldig-
hetens fördelning, och det stöd för den hittills gällande hemmantals-delningen, som
man vanligen velat hemta från påståendet om den större jordrymdens förmenta större
nytta af stängseln, förlorar under sådana förhållanden all vidare kraft. Snarare
skulle antalet af hvardera sidans kreatur kunna anses som en antaglig fördelnings-
grund, så vida hägnad vore såsom medel för egofridens upprätthållande af lagen
ovilkorligen påbjuden. Men då så icke är, utan stängsels uppförande alltid måste
komma att bero af ett derom framstäldt yrkande å den sidan, som anser sig af häg¬
naden mest i behof, lärer man lätt inse, att någon annan mera naturlig och rättvis
grund för hägnads-skyldighetens fördelning, än den till hälften, icke står att utfinna.
Den jordegare, som för att slippa på annat sätt taga vård om sina kreatur, under det
de äro på Dete utsläppte, vill begagna sitt i lagen medgifna stängsel-vitsord, kan icke
skäligen begära, att hans granne skall i kostnaden härför till iner än hälft en deltaga;
och om de mindre jordbrukarne, hvilka, i brist på utvägar att kunna valla sina kre¬
atur, väl företrädesvis blifva de, som fortfarande komma att begagna stängsel-vitsor¬
det emot de större jordegarne, härvid få vidkännas en större andel i hägnads-besvä-
ret, än de hittills under högst ofullkomliga egofrids-lagar haft, då kunna de i allt
fall icke klaga öfver ett oskäligt betungande, enär det egentligen är till deras förmån,
som vid den nu ifrågakomna förbättrade lagstiftningen sjelfva stängsel-vitsordet blifvit
lemnadt orubbadt.
De företräden halfparts-delningen för öfrigt i flera hänseenden har framför del¬
ningen efter hemmantal eller egorymd, hafva redan ofta tillförene blifvit så full¬
ständigt ådagalagde, att någon ytterligare framställning derom vid detta tillfälle icke
synes erforderlig. Men onT dess vigtigaste fördelar torde dock böra påminnas, och
dertill hörer i irämsta rummet, att den alltid lemnar tillfälle till hägnads-skyldighe¬
tens fullgörande i egen egogräns och sålunda gör all rågångs-stängsel till en angelä¬
genhet blott mellan de tvänne jordegare, som i rågången hvaranära möta, hvarige¬
nom den ock, mera än någon annan fördelningsgrund, underlättar öfverenskommelse!-
om stängselns borttagande, der sådant till ömsesidig fördel kan ske. Uti Förord¬
ningen den 23 Oktober 1850 har man väl redan försökt att uppmuntra till sådana
öfverenskommelser, men denna författning har hittills knappt lemnat något spår till
verksamhet efter sig, och förnämsta orsaken dertill måste sökas uti den från hem¬
mantals-delningen härflytande nödvändigheten, att, oaktadt skiftesverkets hundraåriga
fortgång, fortfarande betrakta de fordna skifteslagen såsom gemensamma stängsel-lag,
på hvilkas gemensamma beslut alla stängselfrågor alltså måste bero. Sådant behöf-
ves deremot icke, så snart halfparts-principen antages. Hvarje genom laga kraftvunnet
skifte utbruten lägenhet blifver härigenom i afseende på hägnads-skyldigheten lika
oberoende af öfrige delegare i den fordna samfälligheten, som han i andra hänseen¬
den genom skiftet blifvit, och han får i fråga om stängsel ej att skaffa med andra
än sina närmast omgifvande grannar, hvadan han ock är oförhindrad att med en
eller flera bland dessa öfverenskomma om stängsels borttagande, allteftersom de sins¬
emellan kunna derom sig förena. För att detta vigtiga ändamål på ett fullt tillfreds¬
ställande sätt skall med den nya lagen ernås, fordras dock, att den icke åt någon
hägnads-delning gifver gällande kraft för längre tid, än det förhållande med jordens
fördelning, hvarunder hägnads-delningen tillkommit, fortfar att ega rum. Skiftas en
på ena sidan om rågången befintlig samfällighet, eller undergå eljest egorna der så¬
dan styckning, att de komma i flera egares händer, så påkallar detta en ny fördel¬
ning
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
53
ning af hägnaden i samma rågång, på det en hvar ändock må erhålla sin hägnads-
lott uti egen ego-gräns; och någon särdeles olägenhet synes ej vara att häraf befara,
om lagen, för att i dylika fall förekomma omflyttning af redan upprättad stängsel,
bestämmer, att utbyte skall ske mot ersättning till den, som dervid får en sämre
hägnadslott än han afstår. De härom nödiga föreskrifterna hafva i 14 § af förslaget
blifvit intagna.
Att deremot, äfven med antagande af hallpartsdelningen för all rågångsstängsel
mellan serskilda hemman eller lägenheter, annan fördelnmgsgrund tarfvas för den
stängsel, som i tegskifte eller samfällighet liggande byalag hafva att samfält utgöra
antingen i rågång mot angränsande jordegare, eller inom sitt egna område till ge¬
mensamt gagn, följer af sjelfva samfällighetens natur, och har påkallat den serskilda
föreskrift i 11 §, att grunden för sådan stängsels fördelning byamännen emellan skall
vara densamma som hittills, eller hvarderas andel i de egor, för hvilka stänges. Men
härförutan förekommer jemväl i förslaget ett annat undantag från den antagna half-
partsprincipen uti 5 §, hvilken i hufvudsaklig likhet med hvad nu är stadgadt be¬
stämmer, att då skog, utmark eller beteshage å båda sidor möter, och ena sidan af
stängseln märke l igen betungas utan motsvarande nytta, den sidan, så framt den ej
sjelf fordrar stängsel, må kunna för sitt deltagande deri njuta nedsättning under den
i allmänhet bestämda fördelningsgrunden, efter ty som domaren skäligt prof var; och
den egentliga anledningen till detta undantag har blifvit hemtad från den besparing
i stängsel, som nu gällande stadgandet medfört. Erfarenheten har nemligen lärt, att
farhåga för en så beskaffad nedsättning å den sidan, som icke fordrar stängsel, ofta
afhållit båda sidorna från stängselvitsordets begagnande, till betydlig besparing i både
skog och arbete; och ett medel, som visat sig så verksamt till befrämjande af ett för
samhället vigtigt ändamål, bör lagstiftningen ej underlåta att fortfarande använda,
serdeles som stadgandet ej heller för sig sjelf saknar billighetsgrund. Dock måste,
för att det åsyftade ändamålet ej skall förfelas, alla sådana skogs- och utmarker,
som, ehuru genom rågång från hvarandra skiljda, ligga utan hägnad sig emellan,
förklaras vara till gemensamt bete upplåtna, så att i slikt fall den ena jordegaren ej
må anses skyldig att afhålla sina kreatur från den andras egolott, der ej sådan skyl¬
dighet på serskildt aftal grundas. Hittills har detta varit en gifven följd af egofri ds¬
lagens Beskaffenhet, men behöfver i den nya lagen uttryckligen bestämmas såsom
undantag från den allmänna regeln; och jag anser mig till följd häraf böra föreslå,
att till 5 § göres följande tillägg såsom ett nytt moment:
»Finnes mellan egor, som nu sagde äro, ej stängsel; då skall, så länge det
förhållande fortfax-, den ohägnade marken anses vara till gemensamt mulbete upplå¬
ten, der ej annorlunda aftaladt är.»
Beträffande derefter frågan, i huru vidsträckt mån stängselvitsord må fortfa¬
rande ega rum, så har vid förslagets utarbetande man utgått från den grundsats, att
då lagstiftningen ej har anledning att befordra stängsels användande såsom medel för
egofriden, utan bör inskränka sig till att medgifva dess begagnande, så vidt det fin¬
nes icke kunna undvaras, någon utsträckning af stängselvitsordet icke bort ifråga¬
komma, utan endast en reglering deraf inom förut befintliga gränser tillvägabringas
genom mera fullständiga och efter förslagets öfriga grunder afpassade föreskrifter;
och hvad förslaget i denna del innehåller, har uti berörde grundsats sin förklaring.
Bill. till B. St. Prot. 1856 f 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Haft.
5
54
Kongl. Majds Nådiga Proposition N:o 123.
Då det i 1802 års stängselförordning heter, att i der uptagna fall den som vill
stänga dertill eger vitsord, har man häraf dragit den slutsats, hvilken väl ock synes
instämma med författningens mening, att äfven hvarje serskild delegare i oskiftad by
blifvit förklarad berättigad att i de uppgifna fallen påfordra stängsel emot öfriga
deleo-arnes vilja, på samma sätt som han i skiftesförfattningarne fått rätt att söka
skifte. Men enär stängselvitsordets begagnande alldeles icke, såsom skiftet, afser
samfällighetens uplösning, lärer nämnde rättighet svårligen kunna stå tillsammans
med en sådan delegares egenskap att fortfarande vara medlem af ett bolag, om hvars
angelägenheter något gällande beslut icke bör kunna fattas annorlunda än af bolags¬
männen gemensamt. För att för framtiden undanrödja ett stadgande, som icke med
olitia- rättsgrund låter sig förena, har derföre i 2 § blifvit sagdt, att då stängsel å
ena sidan äskas, vitsordet tillkommer den sidan, d. v. s. den eller de jordegare, som
samfält innehafva den sidans jord; hvarefter sättet för rösternas beräkning vid alla
stäno-selfrågor inom oskiftade byalag, eller sådane som ligga i det med samfällighet
lika ansedda tegskiftet, blifvit i 20 § sålunda bestämdt, att beslutande-rätten skall
tillkomma de största lottegarne, hvilka, då de måste anses hafva största intresset för
bylagets gemensamma bästa, och jemväl få vidkännas största andelen i alla omkost¬
nader derför, icke utan orättvisa synes kunna en sådan rätt betagas. Inträffar åter
någon gång, att rösterna utfalla lika å båda sidor, har man ansett samhällets all¬
männa fördel af hägnadsskyldighetens inskränkning så mycket som möjligt är böra
föranleda dertill, att i slikt fall deras röst får gälla, som anse stängsel ej behöflig.
I 4 § har skog väl fått vitsord mot åker, men icke tvärtom, och skälen härtill
äro tvänne. Med hänseende till landets mångfaldigt olika lokalförhållanden inträffar
ej sällan, att odlad jord stöter intill en skogsmark, som antingen till följd af sin
vidsträckthet eller af annan orsak alls icke begagnas för betning, och att under sådana
förhållanden ålägga skogens egare att deltaga i en hägnad, hvaraf endast motsidan
skulle hafva nytta, strider alltför mycket mot den nya lagens hela grund, för att
kunna medgifvas. Detta är det ena skälet; men härtill kommer äfven, att den odlade
jordens egare är vida mindre än skogsegaren i behof af något stängselvitsord, sedan
lao-en derförutan gifvit honom skydd för sin jord. Han kan när han vill borttaga
den stängsel, han hittills varit skyldig att ensam hålla, utan äfventyr för sina skör¬
dar, och om han efter dessas inbergande vill begagna marken för egna kreatur, så
har han lättare att om den utan stängsel taga vård, än egaren af den intillstötande
skogsmarken, hvilken, såsom af stängseln mest i behof, såvida han vill för betning-
nyttja sin mark, icke lärer underlåta att i sådant fall, sjelf begagna sitt stängselvits¬
ord. Man kommer således genom ett åt skogsegaren ensamt gifvet vitsord i allmän¬
het och i de flesta fall till samma mål, som med ett ömsesidigt; men man har der¬
utöfver den fördel, att lagen icke genom meddelande af ett stängselvitsord, söm hit¬
tills ej funnits och för framtiden ej heller är synnerligen nödigt, föranleder till häg¬
nader, som möjligen kunnat undvaras och utan detta vitsord måhända uteblifvit.
Om utjordar och urfjellar gäller detsamma, som nyss blifvit sagdt om odlad
jord i förhållande till skog eller annan utmark; och hvad om dessa lägenheter i 8 §
förekommer, hvilar alltså hufvudsakligen på samma grunder. De hafva hittills i all¬
mänhet måst stänga omkring sig sjelfva, och vinna genom befrielsen från allt tvång
härtill en så betydlig fördel, att de, då de tillika i anseende till en inskränktare ego¬
rymd hafva lättare än granname att utan stängsel vårda sina kreatur, kunna utan
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
55
serdeles olägenhet afbida den tid, då deras grannar se sig föranlåtna att begagna
det åt dem gifna stängselvitsordet.
Med afsöndrade lägenheter, sorn under annan egendom lyda, är deremot för¬
hållandet något olika, hvilket gjort nödvändigt att om dem serskildt stadga i 9 §. Al¬
en sådan lägenhet förlagd intill rågången mot annan egendom, så har innehafvaren
visserligen så långt lägenheten sträcker sig utmed rågången samma stängselvitsord
mot den angränsande egendomen, som egaren af den egendom, hvarifrån afsöndrin-
gen skett, förut haft, men huruvida lägenhetsinnehafvaren må vara berättigad att
äfven i sina gränser mot sistnämnde egendom fordra egarens deltagande i stängsel,
måste på serskildt aftal bero. Lägenheten kan i förhållande till denna egendom ej
betraktas annorlunda än som ett o sjelfständigt torp, utan andra rättigheter än dem
innehafvaren sig betingat, hvadan nan ock, i saknad af aftal rörande hägnadsskyl-
digheten, måste anses "hafva iklädt sig förbindelsen att sjelf bekosta den stängsel,
sorn för lägenhetens afskiljande från den öfrige egendomen erfordras. Enligt nu
gällande lag tillkommer ej heller afsöndrade lägenheters innehafvare någon bättre
rätt, och då en lagbestämmelse, som härutinnan föranledde till ett annat förhållande,
icke utan förnärmande af enskild rätt skulle kunna få tillämpning på förut skedda
afsöndringar, synes lagstiftningen hafva föga skäl att för framtiden fastställa en regel,
som skulle komma att stå i "strid med de vilkor, hvarunder slika afhandlingar van¬
ligast upprättas. De ifrågavarande lägenheterna få i allt fall, likasom utjordar och
urfjellar, genom befrielsen från allt tvång att stänga omkring sig sjelfva, och genom
rättighet till jordegarens biträde, då stängsel af honom fordras, all den lättnad i
hägnadsbesväret, hvarpå de skäligen kunna göra anspråk.
Vidkommande åter det undantag i afseende på stängselvitsordet, sorn före¬
kommer i 7 § för de fall, att någon med egor möter kronopark, eller annan skog
eller mark, som står under kronans omedelbara vård, så har detta undantag en na¬
turlig grund deri, att Kronan aldrig för betning begagnar sina skogar eller annan
sådan mark, som här är ifråga, och"således ej heller är i behof af stängsel för det
ändamål, som dermed i allmänhet skulle komma att afses. Genom det vid 5 § före¬
slagna tillägget förfaller ock den inom Högste domstolen gjorda anmärkningen, att
Kronans befrielse från deltagande i stängseln borde inskränkas till de fall då betes¬
rätt å Kronans mark ej är den angränsande förmenad; ty då bättre rätt för odlad
jord väl icke kan gälla mot Kronoskog, än mot enskild skog enligt 4 §, återstår för
tillämpning af det ifrågasatte inskränkande vilkoret endast det fall, då intill Krono¬
skogen stöter enskild skog eller betesmark, och för detta fall uppfyller nyssnämnde
tillägg det med anmärkningen afsedda ändamål. Kronans befrielse eger emellertid
enligt förslaget blott rum så länge den icke sjelf fordrar stängsel; men i samma mån
Kronan egnar mera omsorg åt. skötseln af sina skogar, skall den äfven blifva mera
angelägen att genom begagnande af sitt eget stängselvitsord befria sig från de an-
gränsandes betesrätt, oell tungan af hägnadsskyldigheten skall härigenom i de flesta
fall blifva lika å ömse sidor. För öfrigt bör jemväl märkas, att undantaget endast
är ämnadt att afse sådan Kronans skog" och mark, sorn den till omedelbar vård för
egen räkning förbehållit sig, men icke sådan, som till nyttjande åt enskilde eller
menigheter blifvit uplåten." Allmänningarne äro således derunder icke inbegripna;
utan de måste, såsom numera öfverlemnade till delegarnes egen disposition, betraktas
lika med annan enskild jord, som samfält nyttjas. Men med afseende derå att
Häradsallmänningarne, ehuru till delegarne upplåtne, fortfarande stå under allmän
36
Kongl. Maj.ls Nådiga Proposition N:o 123.
uppsigt, och att fråga, i sammanhang med förslag till förbättrad skogshushållning,
jemväl blifvit väckt om deras ställande för framtiden under ytterligare vård från det
allmännas sida, torde den redaktion, hvari 7 § blifvit uppstäld, icke nog tydligt ut¬
märka den ofvannämnde meningen med förevarande förslag, att nemligen i afseende
Eå hägnadsskyldigheten betrakta dessa allmänningar lika med enskild jord; och jag
emställer med anledning häraf, att samma § må erhålla följande förändrade lydelse:
»Den som med egor möter kronopark, eller annan skog eller mark, som un¬
der Kronans omedelbara vård står och icke till nyttjande åt enskild person eller viss
menighet blifvit upplåten, håfve ej rätt att af Kronan fordra deltagande i stängsel, der
Kronan ej sjelf fordrar, att stängas skall.
Allmänning, som till delegarnes begagnande öfverlåten är, skall, ändå att den
under allmän vård eller uppsigt står, lika med enskild mark anses.»
Slutligen bör ej lemnäs oanmärkt, att flera bland Hushållssällskapen och läns-
styrelserne förenat sig i den åsigt, att skyldigheten att hålla hägnad borde inskrän¬
kas till hägnad af sådan beskaffenhet, som fredar mot större kreatur, hvadan denna
fråga vid förslagets utarbetande jemväl kommit under öfvervägande. Olägenheterna
af en ovilkorlig föreskrift i sådan syftning hafva dock befunnits öfvervägande, och
det har derföre ansetts betänkligt att härom något stadga. Man skulle icke i samma
stängsel sträcka eller omkring samma egor kunna hålla annat än samma slags häg¬
nad, enär en tätare stängsel på ena stället blefve onyttig, om, till följd af stängselns
glesare beskaffenhet på ett annat, man i allt fall nödgades taga särskild vård om de
mindre kreaturen, och den besparing i skog, som med det ifrågasatta stängselsättet
hufvudsakligen afses, skulle sannolikt gå förlorad genom det liinder det lägger för
begagnande med någon fördel af de flera serskilda slag af hägnad, såsom stenmurar,
jordvallar och lefvande häckar, hvilka lagen hittills icke allenast medgifvit, utan äf¬
ven sökt uppmuntra. Med afseende härå, och då dertill jemväl kommer, att en före¬
skrift, som medgåfve hvarje hägnadsskyldig rättigheten att fullgöra sin skyldighet
med en glesare hägnad, än som fredar mot alla kreatur, skulle i betydlig mån mot¬
verka möjligheten att vid' fördelning af redan uprättad hägnad låta den ena stäng¬
selsträckan gå i utbyte mot en annan, hvilket dock i lagförslaget ingår såsom ett
vigtigt moment, har man ansett en så beskaffad föreskrift icke böra i lagen intagas,
utan lämpligen göras till föremål för serskilda öfverenskommelser.
Sedan jag sålunda redogjort för de hufvudsakligaste grunder, hvarpå nu ifrå¬
gavarande lagförslag blifvit byggdt, jemte de §§, hvari dess grunder finnas upptagna,
torde jag äfven få redogöra för öfriga stadganden, som deri förekomma, så vidt en
närmare utveckling af motiverna derför kan anses erforderlig, äfvensom i samman¬
hang dermed föreslå de rättelser och tillägg i dessa stadganden, hvartill jag af den
i Högste Domstolen verkställda granskningen eller eljest funnit anledning.
I 1 § 2 morn., som blifvit tillagdt för att utmärka, att med den nya lagen ej
åsyftas annan förändring i hvad Byggninga-Balken för närvarande innehåller om betes¬
rätten å samfäld mark, jemte ordningen för dess tillgodonjutande, än den förhöjning
i ansvaret för dess missbruk, som förekommer i 21 §, biträder jag Högste Domsto¬
lens hemställan, att orden »i samfäld mark- må utbytas emot »mark som i tegskifte
eller samfällighet ligger.» Deremot anser jag det tillägg vid 2 §, som Högste Dom¬
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 123.
37
stolens fleste ledamöter icke tillstyrkt, icke vara behöfligt. Något stadgande om viss
tid för stängsel-vitsordets begagnande, så vida det för löpande året skall anses
gällande, har hittills icke funnits, och ej heller visat sig af behof påkalladt. Det
skulle endast ega tillämpning då ny stängsel äskas, der den ej förut varit, och om
jordegarne å, ömse sidor blifva ense om stängselns uppförande, kunna de äfven lätt för¬
ena sig om tiden derför. Måste åter hufvudfrågan liänskjutas till domaren, synes ock
lämpligast, att han bestämmer tiden då skyldighetens fullgörande skall taga sin
början.
Slutet af 3 § torde, med anledning af hvad en ledamot i Högste Domstolen
anmärkt, böra erhålla följande förändrade lydelse:
i— — —; och må förthy äldre hägnads-delningar eller beslut, hvarigenom
hägnads-skyldighet efter förra författningar blifvit bestämd, ej ligga i vägen för häg-
nads-skyldighetens bestämmande enligt nu stadgade grunder då fråga derom väckes.»
Likaledes anser jag, med afseende å hvad Högsta Domstolen anmärkt vid 6
§, slutet deraf böra sålunda förändras:
» —; ej må dock der den varit utgjord eller bestämd efter 3 §, någon
nedsättning enligt 5 § kunna påyrkas, eller ytterligare nedsättning fordras i den
hägnads-skyldighet, som redan efter 5 § bestämd blifvit.»
Den för öfrigt i denna § uttalade grundsatsen, att hägnads-skyldighet skall
bestämmas efter de mötande egornas beskaffenhet å den tid deltagande i stängseln
äskas, och att, vid förändradt bruk af egorna, hägnads-skyldigheten derefter skall
lämpas, finnes väl redan, men endast till en del antagen i Förordningen den 23
Oktober 1850. Då utmark, intill utmark, på ena sidan blifvit odlad, förklarar
nämnde Förordning, i strid mot berörde grundsats, att med hägnads-skyldigheten
skall förhållas som förut; och detta kan hafva goda skäl med sig, så länge lagen
eljest ålägger odlad jord, såsom vilkor för egofriden, att ensam stänga mot utmarken.
Men mea en förändrad grundval för egofriden behöfves ej vidare ett undantag, som
erfordrar en forskning efter andra förhållanden än dem, som hvarje gång äro för¬
handen. Det gifves ej mera någon anledning att ställa den nya odlingen i annan
kathegori, än den äldre, och grundsatsen får, som sig bör, en allmän tillämplighet.
De förändringar i hägnads-skyldigheten, som sålunda till följd af egornas
förändrade bruk uppkomma, böra dock icke kunna berättiga den ena grannen att,
utan tillsägelse till den andra och en dem emellan uppgjord ny reglering, borttaga
en hägnad, söm redan finnes. Till förekommande häraf, och för att derjemte hindra
den, som endast å sin sida har stängsel-vitsord, från att genom detta vitsords
begagnande den ena tiden och återkallande den andra, efter behag förorsaka sin
granne onödiga kostnader, har i 10 § blifvit stadgadt, att upprättad hägnad skall
efter bestämd grund underhållas intill dess båda grannarna annorlunda öfverens»
komma, eller, då fråga är om en förändring i hägnads-skyldigheten, samma fråga
blifvit afgjord.
Den utväg, som 16 § anvisar för slitande af vissa tvister mellan de hägnads-
skyldige, har föranledt Högste Domstolens fleste ledamöter att hemställa om bestäm¬
mande af viss tid för dessa tvisters fullföljande hos Eätten; men i en sådan åsigt
kan jag ej instämma. Så länge den syn och värdering, som i §:n omtalas, endast
utgör ett bevisnings-medel hos domaren vid fortfarande tvist, behöfvas ej för den¬
samma några vidlyftiga formela föreskrifter. Parterna tillkalla sina värderingsman
gemensamt, om de derom kunna sig förena, men eljest hvar för sig, och Domaren
3 i!
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
pröfvar sedan på hvilkendera sidan de bästa vittnesbörden äro. Men vid detta enkia
skick kan saken icke stanna, om synings- och värderings-männen skola liafva rätt
till beslut, sorn kan vinna laga kraft. De blifva då en Nämnd, hvars tillsättning till¬
kommer båda parterna med lika rätt, och särskilda föreskrifter erfordras för de fall,
att endera parten undandrager sig att välja till Nämnd eller att denna stannar i olika
meningar; hvarförutan ytterligare stadganden påkallas om sättet för Nämndens för¬
farande och delgifvandet af dess beslut, på det den executiva kraften, då verkstäl¬
lighet sökes, skall vara utom allt tvifvel. Man försättes, med ett ord, i nödvän¬
dighet att för de ifrågavarande tvisterna taga sin tillflykt till en särskild af lagen
fullständigt ordnad institution, utan att dermed någonting vunnits, så ofta saken hos
domaren fullföljes. Visserligen kunna olägenheter uppstå, om tvisten först efter en
längre tid underställes domarens pröfning, men dels har man ej i allmänhet anled¬
ning att befara sådant, enär den som har anspråk på ersättning' alltid måste vara
angelägen att få sin rätt så fort som möjligt bestämd, dels drabba olägenheterna af
tidsutdrägt, då den inträffar, hufvudsakligast den sorn hos Rätten vill ådagalägga
ett annat" förhållande, än synings-instrumentet utvisar och för svårigheten att härom
efter en längre tid åstadkomma bevisning, måste den, som dröjt med bevisningens
förebringande, skylla sig sjelf. Jag hemställer således, att denna § må blifva oför¬
ändrad.
I afseende på tiden, då hägnad skall vara i fredgildt stånd, innehåller 17
§, att sådant skall ega rum så länge marken är bar och käle ur jorden, men denna
från nuvarande stadganden hemtade föreskrift har jag funnit mindre lämplig, dels
derföre att den är alltför obestämd, för att icke innebära frö till hvarjehanda tvistig-
heter, dels ock af det skäl, att den synes vara strängare än behofvet i sjelfva verket
påkallar. För stängselns ändamål att qvarhålla å Itete utsläppta kreatur inom ett
visst dertill afsedt område, är tillräckligt, att all hägnad finnes i fredgildt skick då
gräsväxten hunnit derhän, att kreatur kunna med fördel å bete utsläppas, och man
behöfver icke på sätt som skett både i 1734 års Lag och i 1802 års Författning,
stadga särskilda tidsbestämmelser för hägnad kring åker, äng och annan mark. Men
svårigheten är att utfinna en för hela riket passande bestämmelse, när bétestiden kan
anses" vara inne. Lagberedningen har härtill antagit den 15 Maj, såsom närmast
öfverensstämmande med den tid, 1734 års lag bestämde för äng. Dock har Lag¬
beredningen tillika ansett annan tid, såsom gällande för viss ort, böra få ankomma
på öfverenskommelse eller särskildt stadgande; och som jag i denna del instämmer
i Lagberedningens åsigt, att den allmänna lagstiftningen svårligen kan inlåta sig
på mera bestämda föreskrifter, anser jag mig böra föreslå, att 1 punkten i 17 §
må erhålla följande lydelse:
• Hägnad, som någon skyldig är att hålla, skall om våren i fredgildt stånd
vara den femtonde dag i Maj månad, der ej annorlunda för viss ort öfverenskommet
eller stadgadt finnes; och varde hägnaden underhållen så länge på hösten, som käle
ej i marken är.::
1 18 § har om de sätt, hvarpå hägnad må upprättas, äfvensom om hägnadens
höjd och öfriga beskaffenhet, endast blifvit hänvisadt till hvad särskildt är stadgadt,
emedan bestämmelserna härom äro helt och hållet af ekonomisk natur och följakt¬
ligen icke tillhöra den lag, som nu är i fråga. Hvad i dessa delar redan är före-
skrifvet, synes ock vara af beskaffenhet, att det tills vidare kan tjena till efterrättelse,
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:q i23.
39
hvadan någon förändring deraf i sammanhang med stängsel-lagstiftningen i öfrigt
icke torde böra ifrågakomma.
För att ieke afskräcka från sådana öfverenslcominelser om stängsel-skyldighe¬
tens upphörande eller inskränkning, som i 19 § afhandlas, har längsta tiden för
deras gällande kraft blifvit bestämd till 10 år, och denna försigtighet synes desto
hellre böra iakttagas, som jordegarne, med de stadganden förslaget i öfrigt inne¬
håller, icke kunna hafva någon serdeles svårighet att tillvägabringa förnyelse af så
beskaffade öfverenskommelse!’, der de en gång blifvit träffade. Hedan i det före¬
gående har jag haft tillfälle erinra, att största hindret för alla öfverenskommelser om
stängsels borttagande består i den nödvändighet, som följer af nu gällande stängsel¬
författningar, att hvarje äldre skrifteslag, äfven efter verkställdt skifte, måste betrak¬
tas som ett gemensamt stängsellag i förhållande till dem, som med egor angränsa
någon del af det fordna skifteslaget, men att denna nödvändighet med halfparts-
delningens antagande försvinner. Ofver allt, der lagligen gällande skifte — och så¬
ledes äfven storskifte — föregått, upphör härigenom behofvet att göra öfverens-
kommelserna beroende af en större eller mindre majoritet, och man får i stället en¬
dast en kontrahent å hvardera sidan, hvilket måste i betydlig mån underlätta möj¬
ligheten att komma till en förening. Och äfven om en oskiftad by eller annan sam¬
fällighet på endera sidan möter, föranleder detta ej till annan skilnad i förhållandet,
än att hela samfälligheten gemensamt betraktas såsom ena kontrahenten, hvars rät¬
tighet att i beslutet deltaga bestämmes efter nästföljande §.
Hvad 19 § för öfrigt innehåller i afseende på omnämnda öfverenskommelser,
anser jag deremot böra i åtskilliga delar undergå förändring. Ett vigtig! vilkor
vid så beskaffade öfverenskommelser är, huruvida hvarje jordegare skall vara pligtig
att ständigt hålla Sina kreatur inom egen ego-gräns, eller om större eller mindre del
af de ohägnade egorna skall anses vara till gemensamt bete upplåten, der sådant
utan skada å växande gröda kan ske; och hvad härom aftaladt är, torde alltid böra
i den skriftliga föreningen intagas, likasom det, till undvikande af tvist, torde vara
angeläget, att lagen bestämmer någon viss tid, hvarifrån de 10 åren för föreningens
bestånd skola beräknas. Hvad åter angår den föreslagna intecknings-åtgärden för
att göra föreningen gällande äfven mot framtida jordegare, så har jag, med afseende
derå, att det jemväl bör stå öppet för Krono-åboer och boställshafvare eller andra
innehafvare af publika hemman att ingå i föreningar af ifrågavarande beskaffenhet,
ansett föreskrift om inteckning mindre lämplig. Om föreningen till framtida säker¬
het intages i Rättens protokoll, synes detta för ändamålet vara tillräckligt, helst en
ny egare, som ser egorna ligga ohägnade, icke saknar tillfälle att på förhand, innan
han om en så beskaffad egendom inlåter sig i afhandling, göra sig om föreningen
o o o'o O ~
underrättad.
På grund häraf, och då derjemte, för att icke Krono-åboer och boställs¬
hafvare samt arrendatorer af publika hemman skola vara uteslutna från rättigheten
att ingå i föreningar om hägnads-skyldigheten, det blifver nödvändigt, att lagen
innefattar bestämmelser om deras behörighet dertill, hemställer jag, att 19 § må för¬
ändras till följande innehåll:
sKomme angränsande jordegare öfverens att stängsel emellan deras egor, eller
viss del deraf, ej upprättas eller hållas skall, ändå att stängsel efter 2 § kunnat
äskas, eller att hägnaden ej må fordras så tät, att den mot mindre hemdjur, såsom
får, getter, svin och fjäderfä, fred gör; upprätten då derom i vittnens närvaro
40
Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 123.
skriftlig förening med de vilkor i afseende å hemdjurs vård, som öfverenskomne
äro, och låten föreningen intagas i protokollet hos den eller de domstolar under
hvilka den jord lyder, hvarom aftalet slutet är. Sedan galle föreningen äfven mot
framtida egare eller innehafvare af samma jord; dock vare ej någon deraf hindrad
att sina egor särskildt instänga, om han stängseln ensam hålla vill.
Rättighet att ingå i förening, som nu sagd är, tillkomme jemväl innehafvare
af sådan, jord som tillhör Kronan eller allmän inrättning, då den under ständig be-
sittnings-rätt upplåten är. Har förening blifvit ingången för boställe eller under
viss tid upplåten lägenhet, som Kronan eller allmän inrättning tillhör, vare den ej
gällande mot senare innehafvare, med mindre föreningen blifvit godkänd af den em¬
betsmyndighet, som öfver bostället eller lägenheten närmaste tillsyn eger.
Förening, som på grund af denna § upprättad är, må ej ega gällande kraft
utöfver 10 år, sedan den i Rättens protokoll blifvit intagen; jord-egarne dock obe¬
taget att den förnya för högst 10 år hvarje gång.“ ,
Visserligen kan häraf någon gång blifva en följd, att en boställshavare eller
en arrendator af publikt hemman, under hvars besittningstid en af företrädaren in¬
gången förening om hägnadernas borttagande kommer att upphöra, får för deras
återupprättande vidkännas en kostnad, som skulle obilligt betunga honom, derest ut¬
väg ej funnes att derför bereda honom godtgörelse. Men utvägar härtill torde icke
saknas, bland annat derigenom, att sådan kostnad finge efter viss beräkning upp¬
tagas i den årliga byggnads-skyldigheten, hvadan det anmärkta förhållandet icke
synes böra utgöra någon betänklighet mot nu förevarande förslag, ehuru det må¬
hända skulle kunna föranleda till vissa förändrade föreskrifter i Boställs-ordnin-
farne, i händelse Eders Kongl. Maj:t skulle täckas anbefalla, att frågan derom må
omma under särskild pröfning.
Uti 20 §, som bestämmer om sättet för alla stängsel-frågors afgörande inom
oskiftade bylag, eller andra samfälligheter, har af förut anförda skäl beslutande-rät¬
ten ansetts tillhöra dem, som största lotten ega. Det beroende af hvarandra, hvari
delegarne befinna sig i sina inbördes förhållanden, bör dock icke utgöra hinder för
någon af dem att utöfva samfällighetens rätt mot tredje man, då sådant utan förfång
för öfrige-delegarne kan ske; och jag har derföre ansett nödigt, att ett tillägg här
göres, som berättigar minoriteten att mot angränsande jord-egarne begagna samfäl-
lighetens stängsel-vitsord, fastän majoriteten låtit det förfalla, dock under vilkor, att
de som fordra stängseln ensamma hålla hela samfällighetens andel deri. Ett sådant
stadgande har icke blott allmän rättsgrund för sig, utan det påkallas äfven såsom
en nödvändighet, med afseende på det särskilda förhållande, som med allmännin¬
gar ne eger rum. Dessa samfälligheters inhägnande skall nemligen efter den nya
lagen hufvudsakligast komma att bero på begagnande af delegarnes stängsel-vitsord
mot den odlade jord, som möter. Men då stängseln ej kan blifva af någon nytta
för andra delegare än dem, som äro så närboende, att de kunna begagna mulbetet
å allmänningen, skall det ej sällan inträffa, att de mera aflägsna vägra att af stäng¬
sel-vitsordet göra bruk, och om dessa utgöra flertalet, skulle de öfriga blifva ur¬
ståndsätta att begagna sig af ett mulbete, som dock ofta för dem är af den vigt att
det tagits i beräkning vid deras hemmans skattläggning, så framt de ej berättigades
att för enskild räkning utöfva hela samfällighetens rätt mot dem, som angränsa.
Kongl Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
41
Det tillägg, hvarom jag alltså anser mig böra hemställa, kunde lämpligast intagas i
denna § som ett 3:dje moment af följande lydelse:
»Har fråga om samfäldt begagnande af stängsel-vitsord mot angränsande jord¬
egare genom flertalets beslut, som nu sagdt är, förfallit; varén dock de, som öfver-
röstadc blifvit, deraf ej hindrade att påyrka stängseln, der de vilja öfriga delegames
andelar deri öfvertaga.»
I 21 § hafva alla ansvars-bestämmelser såväl för uppsåtligt utsläppande af
kreatur å annans egor, som för vållande dertill genom underlåten vård blifvit sam¬
manförde, och ansvaret har tillika, med anledning af flera derom gjorda framställ¬
ningar, blifvit betydligen förhöjdt. För öfrigt torde äfven böra anmärkas, att i
stället för det nu gällande lagen lägger det kriminela ansvaret vid vållad skada på
den hägnads-skyldige, som försummat att upprätthålla sin hägnad, har uti nu före¬
varande förslag detta ansvar i allmänhet blifvit lagdt på kreaturs-egaren, ehuru det
äfven stundom kan drabba en annan, såsom t. ex. då någon olofligen nedbryter
hägnad eller försummar att stänga grind, jemte flere sådana händelser, som bero på
bevisning i hvarje särskildt fall. Någon anledning till förändring af förslaget här¬
utinnan torde icke vara för handen. Men då genom de föreslagna ansvars-bestäm-
melserna tillräckligt utrymme är leinnadt domaren att lämpa ansvaret efter hvarje
förbrytelses olika beskaffenhet, synes det vara mindre behöfligt och lämpligt, att sär¬
skilda vites-böter derjemte ifrågakomma, ehvad de blifvit stadgade genom Domsto-
larnes så kallade vites-förbud, eller genom särskilda Kongl. Bref och Resolutioner,
såsom förhållandet är i afseende å flygsands-fälten jemte vissa krono-parker; och
jag .hemställer, med anledning häraf, att i 37 §, i sammanhang med den bestämmelse,
som der förekommer om tiden, då den nya författningen skall träda i verksamhet,
måtte förklaras, att efter samma tid alla vitén och andra ansvars-bestämmelser för
ofred af kreatur å annans egor, som kunna finnas stadgade genom särskilda af
Konungen meddelade beslut eller af domstol eller annan embetsmyndighet utfärdade
vites-förbud, upphört att vara gällande.
För den förändring af nu varande lagen, som innefattas i l:sta punkten af
22 § är redan i det föregående visadt, och hvad beträffar återstående delen af denna
§, jemte de påföljande till och med 34 §, så instämmer innehållet deraf hufvudsak¬
ligen med hvad Lag-beredningen föreslagit, till följd hvaraf någon redovisning för
motiverna dertill icke torde erfordras, likasom jag ej heller funnit anledning att i
dessa delar föreslå någon förändring af förslaget.
Vidkommande deremot slutligen 35 §, så enär den i så måtto finnes ofull¬
ständig, att den icke eger tillämplighet i de fall, då åtal ifrågakommer för ofred af
kreatur -å sådan mark, som omedelbart står under allmän vård, samt det derjemte
är nödigt att den nya lagen upptager en särskild bestämmelse, som i denna § lämp¬
ligast kunde få sin plats, och hvarigenom alla frågor om hägnads-skyldighet förkla¬
ras tillhöra allmän Under-rätts behandling, på det hvad hittills varit stadgadt dels i
1802 års förordning om Konungens Befallningshafvandes befattning med dylika mål
och dels i Skiftes-stadgan om vissa hägnads-delnings-frågors fullföljande hos Ego-
delnings-rätt, måtte blifva undanröjdt, anser jag mig böra föreslå att denna § måtte
erhålla sådan lydelse:
»Alla frågor om hägnads-skyldighet skola upptagas vid allmän Under-rätt i
orten och fullföljas i den ordning, som för tvistemål stadgad är.
Pik. till P. St. Prot. i856 4 1857. t Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Höft. fl
42 Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
Åtal för inträffad ofred af kreatur må ej af annan än målsegare anställas.
Har ofred skett å mark, sorn står under Kronans omedelbara vård, eller å allmän¬
ning, som under allmän uppsigt ställd är; då må talan föras af allmän åklagare eller
af den, som öfver marken har tillsyn.^
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern yttrade härefter vidare, att sedan
han nu haft tillfälle att med den utförlighet, som det vigtiga och grannlaga ärendet,
efter hans tanke, påkallat, inför Kongl. Majit redogöra så väl för det anmälda lag¬
förslagets hufvudgrunder, som för dess särskilda bestämmelser, funne Hans Excel¬
lens, med afseende å det stora och allmänt erkända behofvet af en förbättrad lag¬
stiftning i de ämnen, förslaget omfattar, och då dessa ämnen ostridigt äro af beskaf¬
fenhet, att de tillhöra allmänna lagen, der de ock af ålder varit upptagna, sig upp¬
manad i underdånighet tillstyrka, att, med iakttagande af de rättelser och tillägg,
hvarom här ofvan blifvit hemstäldt, Nådig Proposition till förslagets antagande i
den ordning 87 § Regerings-Formen utstakar, måtte af Kongl. Majit till Rikets
Ständer aflåtas; äfvensom Hans Excellens derjemte hemställde, att handlingarne der¬
efter måtte ånyo öfverlemnas till Civil-departementet, för att, efter föregången be¬
redning i vederbörlig ordning, låta under Kongl. Majits särskilda pröfning komma,
dels den af Kammar-kollegium väckta frågan om förändrade föreskrifter i afseende
på den boställshafvare och arrendatorer af Kronan eller allmän inrättning tillhörige
hemman åliggande skyldighet, att underhålla inre hägnader, eller sådana som icke
innefatta rågångs-stängsel, och dels den nu i här ofvan intagna yttrande framställda
frågan om utväg att bereda boställshafvare och nyssnämnde arrendatorer godtgörelse
för den kostnad, som de kunna få vidkännas för återuppförande af sådan rågångs-
stängsel, sorn blifvit borttagen till följd af derom under företrädarens besittningstid
ingången förening.
Justitie-rådet Thyselius, som öfvervarit granskning i Högsta Domstolen, åbe¬
ropade sitt dervid afgifna yttrande.
På Stats-rådets öfriga ledamöters tillstyrkande behagade
Kongl. Majit godkänna ifrågavarande lagförslag, med de rättel¬
ser och tillägg, hvarom föredragande Departements-chefen Herr
Justitie-Statsministern hemställt, och befallde, att proposition
om dess antagande, i den ordning 87 § Regerings-Formen fö-
reskrifver, skulle till Rikets Ständer aflåtas; hvarjemte Kongl.
Majit biföll den gjorda hemställan om handlingarnes öfverlem¬
nande ånyo till Civil-departementet, i'det af Herr Justitie-Stats¬
ministern angifna ändamål.
In fidem
N. A. Heurlin.
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition N:o 123.
45
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Årenden,
hållet inför elen under Hans Majlis Konungens frånvaro i Nåder
tillförordnade Reqerinq å Stockholms Slott Tisdaqen den 25 Au¬
gusti 1857.
I närvaro af:
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen,
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Stats-Råden: Wallensteen,
Grefve Gyldenstolpe,
Justitie-Råden: Baekman,
Schmidt.
Upplystes till justering den af Kongl. Maj:t den 22 sistlidne Juni beslutade
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående antagande af en Förordning om
egorg fredande mot skada af annans hemdjur, och om stängsel-skyldighet;
och behagade Kongl. Regeringen samma Proposition, sådan den
finnes detta Protokoll bilagd, godkänna.
Ex protocollo
Oscar David Egge.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1857.
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse N:o 124.
1
N:<i 124.
Ank. till Exp. Utsk. den 14 Sept. 1S57, kl. 2 e. re.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Stunder
angående Rikets Styrelse under Hans Maj:t
Konungens sjukdom; Gifven Tullgarns Slott
den 11 September 4857.
Då YVi, för vårdandet af YVår, sedan någon tid försvagade helsa, den 22:dre
sistlidne Juni anträdde en resa från hufvudstaden, hyste YVi den förhoppning att snart
kunna med stärkta krafter återtaga fulla ulöfningen al YVårt konungsliga kall. Men
det har icke behagat den Allsmäktige att låta denna förhoppning gå i fullbordan. En
vid Rikets vestra kust undergången badkur har icke haft åsyftad verkan till YVår helsås
återställande, utan äro Wi, till följd af fortfarande sjukdom, förhindrade att fiir när¬
varande riksstyrelsen vårda, och jemväl, så framt YVi enligt Wäre läkares afgifna intyg
skola kunna hoppas, att med den Högstes bistånd framdeles återvinna helsan, i ound¬
gängligt behof af en längre tids oafbruten ledighet från regeringsomsorgerna. YVi håfve
fördenskull sett Oss föranlåtne att nu öfverlemna styrelsen öfver de förenade Konunga¬
rikena, att i Wårt namn tillsvidare föras af ett, utaf Svenske och Norske ledamöter,
til) lika antal å ömse sidor, sammansatt Stats-Råd, under benämning af Sveriges och
Norriges Interims-Regering, på sätt genom 7 § i Riks-akten, jemförd med 40 § i Svenska
Regerings-formen och 41 § af Norska Grundlagen är stadgadt.
Bih. till it. St. Prot. 185G & 1857. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 21 Haft.
2
Kongl. Mqf.ts Nåd. Skrifvelse N:o 124.
1 det Wi sålunda fullgjort hvad gällande lagar föreskrifva, håfve Wi icke för¬
bisett de olägenhet er och lätt uppkommande vådor, som med en så beskaffad form fiir
riksstyrelsen äro förenade, och hvilka jemväl allmänt blifvit erkända. Med afseende
härå, och då Wårt helsotillstånd, enligt läkarnes intyg, icke medgifver Oss att åt rege-
ringsärendernes vårdande egna Wäre omsorger under minst ett år, eller den tidrymd,
efter hvars förlopp de förenade Hikenas Grundlagar, i händelse Konungen under så
lång tid är af sjukdom hindrad att med Regeringen Sig befatta, öfverlemna! åt Rikets
Ständer och Storthinget att taga den författning om riksstyrelsen, som de nyttigast
finna, håfve Wi, som under förhanden varande förhållanden anse hinder icke böra
möta att nyssnämnde åt begge Rikenas Representanter förvarade rättighet må med Konun¬
gens samtycke utöfvas utan afbidan af den tidpunkt Grundlagen ytterst bestämt, funnit
Oss af Wår konungsliga pligt och den omtanka fiir de förenade Rikenas väl, som
städse legat lill grund för Wäre handlingar, uppmanade att fästa Rikets Ständers upp¬
märksamhet på behofvel och nödvändigheten deraf, att riksstyrelsen för den tid Wi af
Wår iråkade sjukdom äro förhindrade att densamma Sjelfve föra, varder ordnad på ett
sätt, som bättre än den af Oss nu inkallade fnterims-Regeringen uppfyller omständig-
heternes kraf och öfverensstämmer med de förenade Rikenas så väl inre som yttre
förhållanden; Och vilje Wi för sådant ändamål, under fullt förtroende att hos Rikets
Ständer finna den samverkan för ett älskadt fäderneslands orubbade välgång, som Wi
anse Oss alltid kunna påräkna, samt under förutsättning att den framställning i enahanda
syftning, som Wi under denna dag lill Norriges Storthing afiåle, varder af Storthinget
bifallen, i Nåder föreslå Rikets Ständer att uppdraga ål Wår Kärälskelige Herr Son,
flans Kongl. Höghet Kronprinsen att i Wårt namn föra riksstyrelsen enligt Regerings¬
formen, intill dess Wi Sjelfve kunna med den Högstes mäktiga bistånd blifva i tillfälle
att Regeringen åter öfvertaga.
Wi förblifve Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågne.
Dalum ut supra.
OSCAR.
C- E. Gunther.
Kongl. Maj:ts K åd. Skrifvelse !S:o 124.
3
Transsumt af protokollet öfver Justitic-Depurtements-
Arender, hållet inför Hans Majit Konungen i
sammansatt Svenskt och Norskt Stats-Råd, å
Tullgarns Slolt den / / September '1857,
i närvaro af:
Hans Excellens, Justilie-Slals-Minislern, Herr Gunther,
Hans Excellens, Norske Stats-Minislern, Herr [)ue,
Statsråden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Olner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas,
Bloch,
Mant key.
Hans Excellens, Stals-Minislern för Utrikes Arenderna, Herr Friherre Lagerheim,
sorn erhållit Kongl. Majlis tillstånd att begagna den honom vid Kongl. Maj:ts afresa frän
hufvudstaden beviljade tjenstledighet för en angelägen resa i enskilda angelägenheter
lill utrikes ort och från denna resa ännu icke återkommit, var af sädau anledning
frånvarande.
Hans Excellens, Herr Justitie-Slats-Miuisleru, anmälde i underdånighet; — —
Sedan detta ärende förevarit, behagade Hans Maj:t tillkänna¬
gifva, alt då den sjukdom, hvaraf Hans Maji sedan någon lid
varit besvärad och hvilken föranledt Hans Majit alt i Juni månad
för vårdande af Sin helsa lemna hufvudstaden, ännu icke kunnat
öfvervinnas, utan vore, enligt ett af tillkallade läkare afgifvet
embels-intyg, hvilket enligt Kongl. Majlis befallning skulle delta
protokoll biläggas, af den beskaffenhet, att Hans Majit, såsom
oundgängligt vilkor för Sin helsås återvinnande, är i behof af en
fullkomlig hvila under längre lid från alla regeringsomsorger och
4
Kongl. Majsts K lid. Skrifvelse N:o 124.
dermed förenade själsansträngningar, samt Hans Majit af sådan
orsak funne Sig föranlåten ali ulan uppskof öfverlemna riks¬
styrelsen tillsvidare åt den i Sveriges och Norriges Grundlagar,
jemförda med Riks-akten, stadgade Interims-Regeriug, hvarom Hans
Majit ock vore sinnad att på Civil-Departementels underdåniga
föredragning nu fatta beslut, ville Hans Majit likväl i sammanhang
härmed göra till föremål för det sammansatta Svenska och Norska
Slals-Rådels öfverläggning, huruvida ej, med afseende å de olägen¬
heter oell lätt uppkommande vådor, som med en så beskaffad
Interims-Regering äro förenade, utväg borde beredas att, så snart
ske kan, få riksstyrelsen, för den tid Kongl. Majit af Siu nu
iråkade sjukdom är förhindrad att densamma Sjelf föra, ordnad
på ett sätt, som bättre uppfyller omständigheternas kraf och öfver-
ensstämmer med de förenade Rikenas både inre och yttre för¬
hållanden, samt huruvida ej för uämude ändamål förslag borde
till Rikets Ständer och Sto.ritag.et framställas om Regeringens
uppdragande åt Hans Kongl. Höghet Kronprinsen.
I anledning af hvad Hans Majit sålunda behagat förklara, afgaf Herr Juslitie-
Stats-Miuistern följande yttrande:
“Vid detta sorgliga tillfälle, då Hans Majit af en så beklagansvärd anledning
finner Sig, lill alla Sina undersålares lifligasle bekymmer och oro, ursländsatt att Sjelf
föra Regeringen, och derföre förklarat Sig sinnad att inkalla den för sådant fall före-
skrifna luterims-Regeriugen, är det, enär Hans Majit tillika äskat all höra Stats-Rådets
tankar, huruvida framställning till Rikets Ständer och Storthinget borde göras om Rege¬
ringens uppdragande åt Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, min pligt att i främsta rummet
tillse, om för en sådan framställning hinder kan anses i Grundlagarna företiunas.
När 1809 års Regeriugs-form stiftades, fanns ej någon till thronet] genom arfs¬
rätt eller val berättigad 1’rins, och stadgandet i 40 §, att, då Konungen af sjukdom
hindras alt föra Regeringen, den skall förvaltas af Stats-Rådets ledamöter, var till följd
häraf förestafvadt af e« då förhanden varande nödvändighet. Men Grundlagens stiftare
förbisågo icke alt eli så beskaftädl styrelsesätt pä längd och under alla omständigheter
ej kunde anses tillräckligt betryggande, och derföre stadgades i 92 §, jemförd med
den 9 lia, att om Konungens sjukdom fortfore af den beskaffenhet, att Ilan längre tid
än tolf månader med regeringsärenderna Sig icke befattat, det styrande Siats-Rådet
skulle vara pligtigl att sammankalla Rikets Ständer och ål dem öfverlemna att om
Rikets Styrelse taga den författning de kunde fiuna nyttigast. Sjelfva de ordalag, sorn*
härvid blifvit begagnade, utmärka, alt della stadgande alser det fall, att Konungens
sjukdom inträffat och fortfarit under en lid, då Rikets Ständer ej äro församlade. Det
bestämmer den yttersta tid, hvarefter Rikets Ständer skola ega att sammankomma, för
Konyl. MajUs Nåd. Skrifvelse xV;o 124.
5
alt efter eget godtfinnande förordna otti riksstyrelsen, men innefattar ej något förbud
för redan samlade Ständer alt med Konungens samtycke i ämnet tidigare besluta. Om
lin å ena sidan granlagenlieten mot Konungen och å deri andra en nödig omtanka att
icke föranleda Rikets Ständers sammankomst äfven för en sjukdom af kortare varaktig¬
het, härvid gjort det nödvändigt, alt (iden, då ett särskildt förordnande om riksstyrelsen
ovilkorligen skall ega rum, ej bestämdes alt inträda förr, än Konungens sjukdom under
en viss längre tid fortfarit, så finnes dock i denna tidsbestämmelse ej något hinder
för båda statsmakterna att, sedan behofvel af ett långvarigare regentskap visat sig vara
förhanden, när som helst vidtaga de åtgärder, som del redan inträffade fallet kan göra
af nöden. En sådan rättighet har (vertom blifvit ansedd så gifvet följa af Grundlagens
öfriga bud, att derom ej funnits behöflig! att någonting särskildt stadga; och ali denna
från ordalydelsen hemtade uppfattning af Kegerings-formens föreskrifter i förevarande
ämne jemväl instämmer med den mening, som dermed varit afsedd, får icke blott stöd
af den tillämpning, dessa föreskrifter tillförene och kort efter Grundlagens antagande
erhållit i en vida mer utsträckt omfattning, än Kongl. Majit nu ifrågasatt, utan bekräftas
äfven af den efter föreningen med Norrige tillkomna och för båda rikena gällande
Riks-aklen, hvilken, i fråga om Rikets Ständers och Storthingets rättighet att i sådana
fall, sorn det förevarande, förordna om riksstyrelsen, icke för rättighetens utöfning inne¬
håller någon inskränkande tidsbestämmelse.
Något hinder af Grundlag för en framställning af nu ifrågavarande beskaffenhet
finner jag således icke mola, enär den ej åsyftar att tillvägabringa någon för framtiden
gällande förändring i Grundlagens allmänna föreskrifter om riksstyrelsens förande i de
fall, hvarom fråga är, ulan endast har för ändamål, alt uti ett redan iuträttädt speciell
fall, för hvilket Grundlagen medgifvit åt begge rikenas representanter att om rikssty¬
relsen förordna, nu bringa denna rättighet i utöfning. Det återstår att äfven taga nyt¬
tan och nödvändigheten af en sådan åtgärd i öfvervägande; och i detta hänseende
anser jag mig icke behöfva vara mångordig. De olägenheter och till och med verkliga
vådor, som en efter Riks-akten sammansatt fnterims-Regering lätt kan medföra vid hvarje
förveckling af inre eller yttre förhållanden, äro alltför uppenbara för alt här behöfva
närmare utvecklas, helst de äfven i begge de förenade rikena allmänt erkännas. Sär¬
skildt torde dock böra erinras om olämpligheten deraf, att i en tidpunkt, då såväl Rikets
Ständer som Storlhinget äro församlade och en mängd af dem för hvarldera riket vig-
tiga beslut såväl i lagstiftning som andra frågor blifvit fattade och än vidare kunna
komma alt fattas, låta detta besluts sauclionerande från Regeringsmaktens sida bero' på
en till personalen mångtalig Riksstyrelse, hvars medlemmar till halfva antalet icke kunna
anses ega den käunedotn 0111 hvarldera rikets alia inre förhållanden, som för beslutens
noggranna pröfning erfordras, ocb hvarigenom det eria eller andra rikets sanskyldiga
nytta lätteligen skulle kunna blifva åsidosatt, utan att Nationen häremot ens hade någou
garanti i den coustitulionela ansvarigheten hos dem, som (ill regerings-besluten bidra¬
git. Med afseende härå, och då jag för min del hyser deu öfvertygelse, att man vid
\
6 Kongl. Majlis 1Xåd. Skrifvelse N:o 124.
Riks-aktens stiftande icke betraktat den deri organiserade Interiras-Regeringen annor¬
lunda än såsom en nödfalls-utväg att, vid de tillfällen då Konungen är hindrad att Sjelf
föra regeringen, få densamma utöfvad intilldess national-representationerna kommit i
tillfälle att derom pä ett lämpligare sätt förordna, skulle jag anse mig fela i min pligt
mot såväl Konungen som fäderneslandet, om jag underlät att på det högsta tillstyrka
Kongl Majit att begagna detta tillfälle, då Rikets Ständer och Slorthinget äro försam¬
lade, för all. fästa deras uppmärksamhet på behofvet och nödvändigheten deraf, att riks¬
styrelsen för den lid, Kongl. Majit af Siu nu iråkade sjukdom beklagligtvis tinner Sig
hindrad att den Sjelf föra, varder ordnad på ett sätt, som bättre än den af Svenska
och Norska Stats-Rådel sammansatta Interims-Regeringen må kunna motsvara omstän¬
digheternas kraf och hvad ett behörigt afseende å de förenade rikenas såväl inre som
yttre förhållanden fordrar. Då brödrafolken derjemte nu hafva den lyckan att uti Hans
Kongl Höghet Kronprinsen ega en till mogna år kommen thronföljare, som redan ge¬
nom deltagande i riksstyrelsen inom båda rikena haft tillfälle att förvärfva den erfaren¬
het och kännedom om regeringsbestyrens särskilda delar, som utöfningen af så höga
pligter kräfver, kunna meningarne ej heller vara delade derom, att Regeringens upp¬
dragande under Kongl. Majlis sjukdom åt Hans Kongl. Höghet Kronprinsen utgör det
enda och bästa sältet för att ofvannämnde ändamål skall kunna ernås; hvadan jag desto
heldre tillstyrker, alt förslag härom måtte till Rikets Ständer och Storthinget aflålas,
som jag är öfvertygad, att Kongl. Majit icke kan öfverlemna Sin konungsliga makt i
värdigare händer, och att Svenska och Norska nationerna endast häruti skola finna en
tröst under den tid de efter den Allvises råd måste vara i saknad af sin Konungs egen
visa och folkkära styrelse.^
I hvad Hans Excellens Herr Justilie-Stats-Ministern sålunda yttrat och hemställt
instämde Svenska Stats-Rådels öfriga ledamöter.
Hans Excellens Herr Norske Siats-Ministern och öfriga ledamöter af Norska
Stats-Råds-afdelningen, hvilka funno alt tid och omständigheter icke tillälo att påyrka
iakttagelse af Norska Grundlagens vilkorliga föreskrift om inhemtande af Norska Rege¬
ringens underdåniga betänkande i fråga såväl om Interims-Regeringens sammankallande,
som om Nådig Propositions afgifvande till Norriges Rikes Storlhing, angående rikssty¬
relsens uppdragande ål Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, i hvilket sistnämnda hänseende
Norska Regeringen dock redan under den 28 Juni 1854 afgifvit ett ännu icke af
Kongl. Majit pröfvadt betänkande, tillstyrkte i det väsentliga Herr Juslitie-Stats-Ministerus
nu i underdånighet gjorda framställning.
Kongl. Majit behagade besluta att, i enlighet med Stats-
Rådels tillstyrkande, Skrivelser i ämnet skulle till Rikets Ständer
och Norska Storthinget afiålas, sådana de finnas detta protokoll
bilagda.
Ex protoeollo
E. Adlerstråhle.
Konni. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 124.
7
Hans Majit Konungen, som redan vid vårens annalkande innevarande år, antag¬
ligen såsom en följd af öfveransträngande göromål, förmärkte sin helsa vackla och
arbetsförmågan minskas, och af sådan anledning såg sig nödsakad att inskränka sin
verksamhet vid ledningen af regeringsbestyren, samt derefter föranläts, att, på vårt
underdåniga tillstyrkande, företaga en badresa till rikets vestra kust, har efter slutad
badkur anbefallt oss afgifva utlåtande, huruvida Hans Majits helsotillstånd nu kan anta¬
gas vara så förbättradt, att det tillåter Hans Majit att återtaga riksstyrelsen, hvilken
Hans Majit vid afresan från hufvudsladen till en del lemnat i andra händer.
Då vi nu gå att fullgöra hvad oss i så måtto blifvit anbefaldl, förklara vi,
efter det samvetsgrannaste öfvervägande af alla förhanden varande förhållanden, oss
hysa den enhälliga öfvertygelse!), att en befrielse från alla själsansträngningar är ett
oundgängligt vilkor för att Hans Majit skall kunna återvinna sin förlorade helsa. Att
på förhand bestämma den tidrymd som kan komma att erfordras för att det åsyftade
ändamålet sålunda skall ernås, lärer icke af oss begäras; och afTordrades det ock,
skulle vi icke vara i stånd alt ett sådant bestämmande med tillförlitlig säkerhet angifva.
Hvad vi likväl utan tvekan tilltro oss kunna intyga är, alt Hans Majit bör för sitt åter¬
ställande vara under loppet af minst ett år befriad från de ansträngningar, som med
riksstyrelsens utöfvande äro förenade; hvilket allt vi härmed, hvar för sig, såväl på
redan aflagd embetsed, som än ytterligare genom denna vår edeliga förpligtelse bekräfta:
så sannt oss Gud hjelpe till lif och själ! Tullgarn den 3 September 1857.
Magnus Huss. P. H. Malmsten. P. O. Liljevalch.
"A".
STOCKHOLM, trycki hos J. W. Lundbärg, 1S57.
Kongl. JHaj:ls Nåd. Skrifvelse N:o 123.
1
Hf:o 13.1».
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Okt. 1857, kl. 6 o. m.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer i fråga om eftergift af det
f. d. Landshöfdingen i Götheborgs och Bohus län, Gene¬
ral-majoren Gillis Edenhjelm ådömda ersältnings-ansvar
för Kronans förlust till följd af Läns-bokhållaren Caspar
Långlots bedrägliga förhållande; Gifven Stockholms Slott
den 28 /lugusti 1857.
Redan i den Nådiga Proposition, sorn Kongl. Maj:t under den 16 Decem¬
ber sistlidet år till Rikets Ständer aflåtit rörande eftergift af ersättnings-ansvar
i nämnde hänseende för f. d. Landshöfdingen, General-löjtnanten Herr Grefve
Carl Gustaf Löwenhjelm, f. d. tillförordnade Lands-kamereraren, Kronofogden An¬
ders Samuel Pettersson och Lands-sekreteraren Lagmannen Carl Engelblom med¬
delades, att numera aflidne Läns-bokhållaren i Götheborgs och Bohus län
Caspar Langlet, hvilken fått sig af vederbörande Lands-kamererare anförtrodt att
utskrifva anordningar å de utaf allmänna medel utgående understöd för utflytt¬
ningar i följd af laga skiften inom länet och för sådant ändamål innehaft den
ifrån General-landtmäteri-kontoret hvarje år ankomna förteckning å de anslagna
beloppen, hade från och med Augusti månad 1837 till och med Juni månad
1848 beredt sig tillfälle att åtkomma medel ur Landt-ränteriet sålunda, att han
Bih. lill R. St. Prot. 1856 8j 1887. 1 Sami. 1 Afd. % Band. 22 Hafi. 1
2
Kongl. Maj;ls Nåd. Skrifvelse N:0 1 SS.
utskrifvit anordningar å dylika understöd dels flere gånger, tid efter annan, för
en och samma utflyttning och dels till personer, åt hvilka understöd icke varit
anslaget; hvarefter och sedan dessa anordningar blifvit af Läns-styrelsen under-
skrifna, Langlet emot falska qvittenser uppburit och sig till godo användt de
oriktiga anordningarnes belopp; äfvensom att General-majoren Gillis Edenhjelm,
hvilken varit dels tillförordnad och dels ordinarie Landshöfding i länet från den
22 November 1834 till den 19 Juni 1843, underskrifvit anordningar af ifrå¬
gavarande slag för belopp under Lands-kamereraren Holmgrens tjenstetid
af ... B:ko R:dr 3,332: 13. 4.
och under Läns-bokhållaren Arnoldssons tjenstgöring såsom t. f.
Lands-kamererare 809: — —
tillsammans B:ko R:dr 4,141: 13. 4;
varande bemiilde Holmgren, Arnoldsson och Langlet med döden afgångne, Ar¬
noldsson förr än Langlets bedrägeri upptäcktes, och de båda öfrige i cessions-
tillstånd.
Sedan General-majoren Edenhjelm, bland andre, blifvit hos Kammar-rätten
af dess Advokat-fiskals-embete tilltalad för vållande till en del af den förlust,
som genom Langlets bedrägliga förfarande tillskyndats Kongl. Maj:t och Kronan,
meddelade Kammar-rätten den 2 Maj 1853, beträffande nämnde General-major,
det Utslag, hvilket, på underdåniga besvär af honom, blef af Kongl. Maj:t den
8 September 1854 fastställdt, att, emedan, enligt den för Landshöfdingarne i
riket den 4 November 1734 utfärdade Instruktion, bemiilde embetsmän hade sig
anförtrodd förvaltningen af alla till Landt-ränterierna inflytande Kronan tillhöriga
medel, hvartill följaktligen äfven hörde att vaka deröfver, att utbetalning af så¬
dana medel ej annorledes, än i författningsenlig ordning, egde rum, samt i af¬
seende på utanordnande af utflyttningsmedel vore, genom Kongl. Kungörelsen den
25 Juni 1830, särskildt föreskrifvet, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle
hålla noga hand och kontroll deröfver, att de för erhållande af slikt understöd
stadgade vilkor och förbindelser fullgjordes, med hvilket åliggande ock måste i
främsta rummet vara förenad skyldigheten att tillse, det icke någon till utflytt-
ningshjelp oberättigad, eller den der sådan till stadgadt belopp redan uppburit,
måtte deraf komma i åtnjutande; ty och som särskilda, bland handlingarne
befintliga, af vederbörande Lands-kamererare verkstälda utredningar öfver de, från
och med år 1837 till och med år 1848, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Götheborgs och Bohus län samt Landshöfdinge-embetet derstädes utfärdade an¬
ordningar å utflyttnings-understöd utvisade, att af de utflyttningsmedel Langlet
beredt sig tillfälle att åtkomma, 4,141 R:dr 13 sk. 4 r:st blifvit utanordnade
af General-majoren Edenhjelm, och denne embetsman, enär han, jemnlikt ofvan
åberopade Instruktion, under utöfningen af landshöfdinge-befattningen ensam egt
beslutande-rätt i alla till Läns-styrelsens afgörande hörande ärenden och följakt¬
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse N-o 123.
3
ligen ufven i anordnings-frågor, ostridigt jemväl haft åliggande att i sådana frå¬
gor undersöka och pröfva utgifternes behörighet samt för sina derutinnan fattade
beslut ansvara; alltså kunde General-majoren Edenhjelm icke undgå att af de
belopp, hvarå oriktiga anordningar blifvit af honom utfärdade, gälda hvad utaf
den eller de Landskontors-föreståndare, som anordningarne kontrasignera!, lag¬
ligen icke utkräfvas eller af annan orsak ej godtgöras kunde, i följd hvaraf och
med åberopande af 1 Kap. 12 § Rättegångs-balken, jemförd med Instruktionen
för Landshöfdingarne i riket, General-majoren dömdes att i förr omförmälde ord¬
ning till Kongl. Majit och Kronan utgifva ersättning med Fyra Tusen Ett Hun¬
dra Fyratioen Riksdaler 13 sk. 4 rist Banko.
Då Kongl. Majit, på underdånig ansökning af General-löjtnanten Herr
Grefve Löwenhjelm och vid det förhållande, att han, i sin förra egenskap af
Landshöfding i Götheborgs och Bohus län, endast i andra rummet varit pligtig
att kontrollera riktigheten af de anordningar, han på föredragning af vederböran¬
de Lands-kamererare beslutat och efter dennes kontrasignation undertecknat, men
hvilkas öfverensstämmelse med behöriga reqvisitioner det ålegat Lands-kamerera-
ren i första hand att tillse, funnit skäligt att, genom ofvanberörde Nådiga Pro¬
position, till Rikets Ständer öfverlemna, huruvida icke anledning förefunnes att
eftergifva den Herr Grefve Lövenhjelm i målet ådömda ersättnings-skyldighet med
undantag af åklagarens provision, har General-majoren Edenhjelm, uti en till
Kongl. Majit den 15 i denna månad ingifven underdånig skrift, anhållit om Nå¬
dig framställning till Rikets Ständer, att äfven General-majoren måtte från den
honom ålagda betalnings-skyldighet befrias.
Vid föredragning häraf och enär för ifrågavarande eftergift förekomma huf¬
vudsakligen enahanda skäl, som legat till grund för Kongl. Majits ofvannämnde
framställning i hvad angick Herr Grefve Löwenhjelm, vill Kongl. Majit härige¬
nom till Rikets Ständer öfverlemna, huruvida icke anledning må förefinnas att
efterskänka jemväl den General-majoren Edenhjelm ådömda ersättnings-skyldighet,
dock med iakttagande, att det åklagaren i målet tillkommande provisions-belopp
icke varder i denna eftergift inbegripet.
De handlingar, som tillhöra detta ärende, skola Rikets Ständers Stats¬
utskott tillhandahållas, och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl.
Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
Under Hans Majits
Vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
Dess tillförordnade Regering i
C A It Ii.
C. E. Gimtlicr. N. F. Wallensteen. A. F. IV. Gyldenstolpe.
H W. Bredberg.
4
Kongl, Maj:ls Nåd. Skrifvelse N:o I Sii.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför den un¬
der lians Maj:t Konungens frånvaro i Nåder tillförord¬
nade Regering ä Stockholms Slott den 28 Augusti 1857.
Närvarande:
Hans Kongl. Höghet KRONPRINSEN,
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther samt
Stats-Råden: Wallensléen och
Grefve Gyldenstolpe.
Expeditions-Chefen Bredberg uppläste till justering ett, i enlighet med förut
fattadt Nådigt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer i fråga om eftergift af det f. d. Landshöfdingen i Götheborgs
och Bohus län, General-majoren Gillis Edenhjelm ådömda ersättnings-ansvar för
Kronans förlust till följd af Läns-bokhållaren Caspar Langlets bedrägliga för¬
hållande.
Kongl. Regeringen gillade berörde förslag, sådant det finnes detta
Protokoll bilagdt, samt befallde att Nådig Skrifvelse, i enlighet der¬
med, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo,
C. F. Smerling.
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 126.
5
\ut É2G.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Okt. 1857, kl. 12 m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ändring af 5:te och
6:te §§ Regerings-formen, i afseende å Stats-Rådets sam¬
mansättning; Gifven Stockholms Slott den 6 Oktober
1857.
Det med befolkningens tillvext samt jordbrukets, handelns och andra nä¬
ringars framsteg allt mer tilltagande behofvet af förbättrade och utvidgade kom-
munikations-anstalter, hvilket föranledt Kongl. Maj:t att, utom andra framställ¬
ningar i denna syftning, för Rikets Ständer framlägga ett omfattande förslag till
jernvägs-anläggningar på Statens bekostnad, har riktat Kongl. Maj:ts uppmärk¬
samhet på vigten deraf, att åt denna gren af Stats-förvaltningen gifves större
enhet, än som under närvarande förhållanden kan påräknas. Ej allenast veten¬
skapliga, statistiska och tekniska insigter i förening med en vidsträckt ekonomisk
omtanka, utan äfven mångfaldiga förvaltnings-bestyr tagas i anspråk vid de före¬
tag, hvilka afse kommunikationernas befrämjande, vare sig till lands eller i våra
talrika sjöar och vattendrag; och detsamma gäller äfven om öfriga arbeten, som
för landets uppodling eller andra industriela ändamål till allmänt gagn verkstäl¬
las, antingen af Staten, eller med understöd af statsmedel samt under offentlig
uppsigt och kontroll. Att alla frågor, som hafva afseende på dylika allmänna
arbeten, i likhet med hvad som redan skett i andra länder, der en större upp¬
märksamhet egnats åt kommunikations-anstalternas förbättrande, hänföras under
G
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 126.
en egen gemensam styrelse och ledning, måste vara desto angelägnare, ju mera
omfånget af dessa företag vidgas; och Kongl. Maj:t anser Sig kunna antaga, att
behofvet af en sådan anordning äfven hos oss redan är allmänt inscdt och
erkändt.
Enligt den vid Stats-Rådets förändrade organisation den IG Maj 1840 ut¬
färdade stadga, angående ärendernas fördelning emellan de särskilta Stats-Depar-
tementen, tillkommer Civil-Departementet, bland annat, att handlägga frågor, som
afse skjuts väsendet, gästgifverier, allmänna vägar, broar, färjor, kanaler och an¬
dra kommunikations-anstalter, med undantag af post- och telegraf-inrättningarne.
Alla dessa frågor utgöra dock, genom sin beskaffenhet, en särskild afdelning af
lorvaltnings-ärenderna, hvars mångfald och betydenhet otvifvelaktigt inom kort
skola tillvexa i den grad, att deras handläggning med erforderlig drift och sak¬
kännedom icke står att förena med de öfriga, hvar för sig, vigtiga föremål, som
dessutom tillhöra nämnde Departement, der antalet af mål numera för år uppgår
till nära dubbelt mot hvad de utgjorde första året efter ärendernas ofvannämnda
fördelning emellan Stats-Departementen; och Kongl. Maj:t finnér i denna stän¬
diga tillvext af ärendernas mängd ett ytterligare skäl att under ett särskildt De¬
partement sammanföra de ärenden, som angå kommunikations-anstalterna i all¬
mänhet tillika med alla sådana af Staten bekostade eller understödda arbeten,
som hafva industriens befordrande till ändamål.
I enlighet med Sin vid Riksdagens början tillkännagifna afsigt vill Kongl.
Majit alltså nu för Rikets Ständer föreslå de för ett så beskaffadt nytt Stats-
Departcments inrättande nödiga förändringar i 5:te och 6:te §§ Regerings-formen.
Men Kongl. Majit anser Sig, i sammanhang härmed, jemväl böra fästa Rikets Stän¬
ders uppmärksamhet på en annan af behofvet påkallad förändring i Stats-Rådets
nuvarande sammansättning. Då vid departemental-styrelsens införande år 1840
antalet af Stats-Rådets ledamöter bestämdes till tio, deraf tre ledamöter utan
Departement, var ändamålet med dessa sistnämnde konsultativa Stats-Råds-embe-
ten icke blott att vid inträffadt förfall för en Departements-Chef, eller då behof
af ledighet för någon af dem uppstod, hans befattning skulle kunna af ett kon¬
sultativt Stats-Råd öfvertagas, utan man afsåg derjemte och hufvudsakligast dels
att, till besparing i tid för Departements-Chefernc, mindre vigtiga ärenden skulle
kunna af Konungen i Konseljen afgöras, utan behof för Departements-Cheferne
att dervid öfvervara hvarandras föredragning, och dels att, sedan den förut be¬
fintliga allmänna ärendens beredning upphört, Konungen skulle kunna öfverlemna
åt de konsultativa Stats-Råden att gemensamt med Departements-Chefen granska
de mål, som genom besvär till Konungen inkomma, på det dessa ofta vidlyftiga
och invecklade mål, som till antalet årligen ökas, sedermera skulle kunna blott
i korthet inför Konungen i Stats-Rådet anmälas. Men för att dessa flerfaldiga
och vigtiga ändamål med de konsultativa Stats-Råds-cmbetena skola kunna er-
Kongl. Maj-.tt Nåd. Proposition N:o 426.
7
nås, är deras nuvarande antal alltför inskränkt, och Kongl. Maj:t anser derföre
angeläget, att de ökas till fyra. På de skäl Stats-Råds-protokollet för den 22
sistlidne Juni upptager, finnér Kongl. Maj:t denna särskilda afdelning af Stats-
Rådet endast härigenom kunna uppfylla sin bestämmelse, och Kongl. Majit tve¬
kar till följd häraf desto mindre att nu, i sammanhang med frågan om ett nytt
Stats-Departements inrättande, föreslå en tillökning jemväl i de konsultativa
Stats-Rådens antal, som, då utgången vid innevarande Riksdag af frågan om den
af sista Riksdagens Konstitutions-Utskott föreslagna Regerings-Rätten visar att man
i allmänhet vidhåller den åsigt, sorn hittills gjort sig gällande, att de administra¬
tiva besvärsmålen böra af Konungen i Stats-Rådet afgöras, behofvet att inom
Stats-Rådet bilda en särskild tillräckligt talrik afdelning för dessa måls gransk¬
ning med hvarje år blifver allt större och inom kort ej vidare låter sig afvisas.
Med afseende härå föreslår Kongl. Maj:t alltså Rikets Ständer, att 5:te och
6:te §§ Regerings-formen må erhålla följande förändrade lydelse:
§ 5.
Stats-Rådet skall bestå af tolf ledamöter, hvilka ega att alla der förekom¬
mande ärenden öfvervara: ej må fader och son eller bröder på en gång vara
ledamöter af Stats-Rådet.
§ 6.
Af Stats-Rådets ledamöter skola åtta vara Chefer för hvar sitt Departement,
nemligen
Justitie-Stats-Ministern — — — — — — — — — — —
En för Ecklesiastik-Departementet, samt
En för Departementet för allmänna arbeten och hommunihations-
anstalter.
Den närmare fördelningen — — — — — — — — — —
—- — stadga.
Bland de fyra Stats-Råden utan Departement böra minst två hafva förval¬
tat civil beställning.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
Under Hans Maj:ts
Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
€ A m Ij.
C. E. Gunther.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 126.
Utdrag af Protokollet Öfver Justitie-Departemenls-Årcnder, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott Måndagen den 22 Juni -1857,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Friherre Lager¬
heim,
Stats-Råden: IVallenstéen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Almqvist,
Friherre af Ugglas.
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministérn anmälde i underdånighet, att
sedan Kongl. Maj:t vid Riksdagens början för Rikets Ständer tillkännagifvit Sin
afsigt att föreslå de grundlags-förändringar, som erfordrades för inrättande af ett
nytt Stats-Departement, åt hvilket skulle uppdragas behandlingen af alla sådana
till Stats-förvaltningen hörande ärenden, som angå koinmunikations-anstalterna
och deras förbättrande, hade Hans Excellens varit betänkt på uppgörande af
förslag till så beskaffad grundlags-förändring, och anhöll att nu få underställa
detta ärende Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning; i hvilket afseende Herr Justitie-1
Stats-Ministern afgaf följande yttrande:
I den mån utvecklingen af landets industriel krafter påkallar Statens ome¬
delbara medverkan såväl till kommunikations-anstalternas utvidgande och förbätt¬
ring, som till utförande af en mängd andra större industri-företag, hvilka der-
förutan
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 126.
9
förutan skulle öfverstiga de enskildes förmåga, visar sig ock angelägenheten
deraf, att åt denna gren af de allmänna förvaltnings-bestyren gifves den enhet
och kraft, som för dess ändamålsenliga handhafvande erfordras. Isynnerhet har
ett allmänligen erkändt behof af en sådan anordning uppstått med anledning af
de stora jernvägs-anläggningar på Statens bekostnad, som för närvarande äro å
bane, och hvilka, i förening med det allt mer utvidgade omfånget jemväl för
andra industriela företag och arbeten af den beskaffenhet, att de antingen af
Staten eller med bidrag af statsmedel och under offentlig kontroll verkställas,
göra det för framtiden nödvändigt, att alla ärenden af ofvannämnde egenskap
ställas under gemensam ledning af ett särskildt Stats-departement. Bland de
ärenden, som för närvarande tillhöra Civil-departementet, äro äfven alla frågor,
som afse skjutsväsendet, gästgifverier, allmänna vägar, broar, färjor, kanaler och
andra kommunikations-anstalter, med undantag af post- och telegraf-inrättnin-
garne, och de till denna särskilda afdelning af statsförvaltningen hörande ären¬
den, som fordra Regeringens åtgärd, ökas årligen så betydligt i både mångfald
och vigt, att inom kort deras handläggning med erforderlig drift icke låter sig
förena med öfriga hvar för sig vigtiga föremål för nämnde departement; hvadan jemväl
i denna ständiga tillvext af ärendenas mängd, som för Civil-departementet nu¬
mera utvisar ett nära dubbelt antal af årligen inkommande mål, mot hvad sorn
egde rum vid ärendenas fördelning mellan de nybildade Stats-departementen år
1840, ett ytterligare skäl förefinnes, att under ett särskildt departement, som
lämpligen kunde få namn af departementet för allmänna arbeten och kommuni¬
kations-anstalter, sammanföra de ärenden, som angå kommunikations-anstalterna
i allmänhet, tillika med alla sådana af staten bekostade eller understödda arbe¬
ten, som hafva industriens befordrande till ändamål.
Men i sammanhang med frågan om detta nya Stats-departement och den
häraf föranledda tillökningen i Departement-chefernas antal, anser jag mig böra,
efter föregången rådplägning med Stats-Rådets öfriga ledamöter, fästa Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet på behofvet af en tillökning jemväl i de konsultativa Stats-
Rådens antal, så att hela Stats-Rådet komme att bestå af 12 ledamöter.
Då vid departemental-styrelsens införande år 1840 det bestämdes, att
Stats-Rådet skulle bestå af 10 ledamöter, deraf 7 Departements-chefer och 3
utan departement, var afsigten med dessa sistnämnde, enligt hvad förhandlingarne
utvisa, icke blott att de, då någon Departements-chef af sjukdom eller eljest
inträffadt behof af ledighet vore hindrad att utöfva sin befattning, skulle kunna
i hans ställe dertill förordnas, utan ock att, till besparing i tid för Departements-
cheferne, mindre vigtiga ärenden skulle kunna af Konungen i konseljen afgöras
utan behof för Departements-cheferne att dervid öfvervara hvarandras föredrag¬
ning, äfvensom det härförutan jemväl varafscdt, att, sedan den förut befintliga All-
Bih. lill R. Sl. Vrot. 1836 8j 1837. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 22 Haft. 2
10
Kongl■ MajUs Nåd. Proposition N:o 1%6.
manna Ärendens Beredning upphört, Konungen skulle kunna öfverlemna åt de
konsultativa Stats-Råden att gemensamt med Departements-chefen granska de
mål, som genom besvär till Konungen inkomma, på det dessa ofta vidlyftiga
och invecklade mål sedermera skulle kunna blott i korthet inför Konungen i
Stats-Rådet anmälas. Onekligt är äfven att det med hvarje år stigande antal af
ärenden, som fordra Regeringens handläggning, gör det i hög grad angeläget,
dels att Departements-cheferne befrias från skyldigheten att öfvervara föredrag¬
ningen af mindre vigtiga ärenden, som uteslutande tillhöra något af de öfriga
departementen, och dels att åt den särskilda afdelningen af Stats-Rådet, sorn
består af de konsultativa Stats-Råden, må kunna öfverlemnas att granska alla
besvärsmål på sådant sätt, att då de med Föredraganden äro ense om det beslut,
som i målet bör fattas, detta beslut endast behöfver till Konungens godkännande
i Stats-Rådet anmälas, men att, i händelse olika meningar uppstått, målet ge¬
nom en fullständigare föredragning underställes Konungens egen höga pröfning.
Då utgången af frågan om den af sista Riksdagens Konstitutions-Utskott före¬
slagna Regerings-Rätten visar, att man i allmänhet fasthaller vid den åsigt, sorn
hittills gjort sig gällande, att de ifrågavarande besvärsmålcn böra af Konungen
i Stats-Rådet afgöras, synes den här ofvan angifna utvägen vara den enda, som
återstår, för att icke den tid Konungen har af nöden för vigtigare regerings-
omsorger, skall alltför mycket upptagas af mera underordnade ärenden, sorn en¬
dast påkalla en pröfning af lägre auktoriteters i enskilda fall meddelade beslut.
Något hinder att begagna nyssnämnda utväg finnes ej heller i grundlagens
nuvarande stadganden, angående Stats-Rådets organisation; tvärtom var, på sätt
förut är nämndt, vid den nya Statsråds-organisationens införande en sådan be¬
fattning hos de konsultativa Stats-Råden en af de vigtigare, som med dessa em¬
beten afsågos. Men ett väsentligt hinder för ändamålets ernående ligger uti
det alltför inskränkta antalet. Härigenom blifva icke allenast hvarje gång någon
af dessa Statsråds-ledamöter är af förfall hindrad, de öfrige urståndsatte att ge¬
mensamt med Föredraganden fungera såsom fulltaligt Stats-Råd, utan man för¬
sakar derjemte möjligheten att alltid kunna inom ett så fåtaligt Kollegium på¬
räkna de mångsidiga insigter och den erfarenhet i den inre administrationens
alla särskilda grenar, som fordras för de ifrågavarande mångfaldigt olika må¬
lens pröfning i sista instansen. Om deremot, i likhet med hvad 1834 års Kon¬
stitutions-Utskott från början föreslog, de konsultativa Stats-Rådens antal ökades
till fyra, så att deribland alltid kunna finnas en jurist för bevakande af de lag¬
liga formernas iakttagande och författningarnes rätta tolkning, en militär med
speciel sakkännedom i de till militär-väsendct hörande ämnen, samt tvänne per¬
soner, som genom beklädande af civil befattning eller genom deltagande på an¬
nat sätt i de allmänna ärendenas behandling haft tillfälle att förvärfva en vid¬
sträcktare kännedom om den egentliga civila stats-förvaltningen och dess sär¬
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o i36.
11
skilda delar, så skulle man uti en så beskaffad sammansättning hafva en hittills
saknad garanti för vinnande af de dubbla ändamål, som med de konsultativa
Statsråds-embetena varit åsyftade. Inom sjelfva Stats-Rådet skulle finnas en till¬
räckligt talrik afdelning, åt hvilken de administrativa besvärsmålens granskning kunde
med trygghet öfverlemnas, utan behof för Stats-Rådets öfriga ledamöter att på delta¬
gandet i dessa måls pröfning, med deraf följande ansvarighet för besluten, uppoffra en
tid och möda, som bättre egnas åt de mera omfattande regerings-ärendena och Konun¬
gen skulle derjemte alltid bland de konsultativa Stats-Råden hafva tillgång på perso¬
ner, som vid inträffadt behof af ledighet för någon Departements-chef kunde i hans
ställe förordnas, utan att vid dylika tillfällen behöfva, som hittills ej sällan måst
ske, belasta den ena Departements-chefen äfven med en annans departement.
Enär det sålunda svårligen lärer kunna bestridas, att den nu ifrågasatta
förändringen i Stats-Rådets sammansättning skulle medföra ganska väsentlig och
redan förut påräknad, ehuru hittills icke ernådd fördel för regerings-ärendenas
jemna gång, samt då härtill dessutom kommer nödvändigheten af den konsulta¬
tiva Statsråds-afdelningens förstärkande, på det afbrott i dess funktioner ej må
ega rum, så ofta någon af dess ledamöter har förfall eller eljest finnes i behof
af ledighet från den särdeles trägna tjenste-utöfningen, som med dessa Statsråds-
embeten är förenad tili följd af innehafvarnes skyldighet att deltaga uti alla ir-
för Konungen i konseljen anmälda ärendens föregående granskning inom den så
kallade Statsråds-beredningen, tvekar jag icke att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t
att, i sammanhang med frågan om ett nytt Stats-departements inrättande, till
Rikets Ständer göra framställning om tillökning jemväl i de konsultativa Stats-
Rådens antal, och hemställer alltså, att för tillvägabringande af dessa förändrin¬
gar i Stats-Rådets sammansättning, Nådig Proposition till Rikets Ständer nu
måtte af Eders Kongl. Maj:t beslutas om antagande af en grundlags-förändring,
hvarigenom 5:te och 6:te §§:ne Regerings-Formen erhålla följande lydelse:
§ 5.
Stats-Rådet skall bestå af Tolf ledamöter, hvilka ega att alla der före¬
kommande ärenden öfvervara: ej må fader och son eller bröder på en gång vara
ledamöter af Stats-Rådet.
§ 6.
o
Af Stats-Rådets ledamöter skola Alta vara Chefer för hvar sitt Departe¬
ment, nemligen:
Justitie-Stats-Ministern — — — — — — — — — —
En för Ecklesiastik-Departementet, samt
En för Departementet för Allmänna arbeten och kommunikations-anstalter.
12
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o i36.
Den närmare fördelningen — — — — — — — — stadga
Bland de fyra Stats-Råden utan Departement böra minst två hafva för¬
valtat civil beställning.
På tillstyrkande af Stats-Rådets öfrige ledamöter behagade Kongl.
Maj:t godkänna det af Herr Justitie-Stats-Ministern nu framställda
förslaget till grundlags-förändring och befallde, att Proposition om dess
antagande skulle till Rikets Ständer aflåtas.
In tidem,
N. A. Heurlin.
Utdrag af Protokollet öfoer Justitie-Departements-Ar enden, hållet
inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen uti Stats-Rädet
ä Stockholms Slott den 6 Oktober 1857.
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Gunther,
Hans Excellens, Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre La¬
gerheim,
Stats-Råden: Wallensteen,
Gripenstedt,
Grefve Mörner,
Ulner,
Grefve Gyldenstolpe,
Anjou,
Friherre af Ugglas.
Upplästes till justering den af Kongl. Maj:t den 22 sistlidne Juni besluta¬
de Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ändring af 5 och 6 §§
Regerings-Formen, i afseende å Stats-Rådets sammansättning;
och behagade Kongl. Maj:t samma Proposition, sådan den finnes detta
Protokoll bilagd, godkänna.
Ex protocollo,
Sv. P. Ekstrand.