Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 177.
21
skottet, med åberopade af deras ofvan anförda skäl, vördsamt föreslå Rikets
Ständer att för deras del besluta:
l:o att en kapital-räkning bör i Riks-hufvudboken intagas, för
sammandragande af alla de special-fonder, i hvilka stats-ka-
pitalet fördelas, och med bifogande af 2:ne hjelp-konti, det
ena ett sammandrags-konto för all inkomst, och det andra
ett dylikt konto för all utgift, från hvilka hufvudsummorna
böra ingå till kapitalräkningen, för att der sammanställas
med in- och utgående balanser;
2:o att den i kollegiernas förslag till kapital-räkning, äfvensom
i de fleste af förslags-hufvudbokens fond-konti förekommande
sammanföring under högst 4 hufvuddelar, nemligen in- och
utgående balancer samt inkomster och utgifter, böra å alla
fonders konti tillämpas,
3:o Att de i förslags-hufvudboken använda benämningar: miss¬
växt-undsättnings-fonden och allmänna magasins-fonden
eller fonden för äldre missväxt-undsättningar må ändras,
den förra till undsättnings-fonden och den sednare till
magasin s-fonden ;
4:o att å konti för Slats-utgifterne bör anmärkas när anslaget är
förslgs-anslag eller reservations-anslag eller och beggedera; samt
5:o att i Riks-hufvudboken skall intagas redogörelse äfven för den
förvaltning af allmänna medel, som Riksgälds-verket tillhör.
För öfrigt och då, i afseende så väl å den i formulär-hufvudboken
begagnade uppställning efter fonder och dessas inbördes begränsning, som
äfven å det bifogade tabellverket, de hufvudgrunder, som Rikets Ständer
för förändrandet af nuvarande bokförings-method fastställt, blifvit iakttagne,
och det förändrade sättet att behandla de staten ej tillhöriga, men till de
förvaltande myndigheterna ingående särskilda medel, synes vara till större
förenkling och mera redighet ledande, har Utskottet, som likaledes funnit
öfriga i förslaget iakttagna förändringar vara med ändamålet och de före-
skrifna grunderna öfverensstämmande, ansett sig böra hemställa
att ifrågavarande formulär till ny Riks-hufvudbok, med iakt¬
tagande af hvad Utskottet här ofvan yttrat och föreslagit,
22
Stats-Utskottes Utlåtande, N:o 177.
må af Rikets Ständer för deras del varda till efterrättelse
antaget.
I händele af bifall härtill torde
Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t genom »flätande underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t måtte, med gillande af
beslutet, anbefalla erforderliga åtgärder för verkställighet
deraf; äfvensom Rikets Ständer lära finna nödigt att förstän¬
diga deras Fulimägtige i Riksgälds-kontoret om tillhandahål¬
lande af dess hufvudböcker på lämpliga tider åt Stats-kon-
toret, för det ändamål, som i ofvanstående 5:te punkt blifvit
uppgifvet.
Vidkommande åter förslaget till hufvudbok för Kongl. Stats-konto-
rets enskilda rörelse, så kan val Utskottet icke underkänna vigten af den
mening, att en afslutad års-räkenskap i allmänhet måste vara mera betryg¬
gande emot felaktigheter och misstag än en utan afslutning fortlöpande
räkenskap, likväl och i betraktande af hvad så väl från vederbörande em-
betsmyndigheters som från Rikets Ständers Revisorers sida, mer och mindre
hufvudsakligt, blifvit emot förslagets lämplighet anmärkt, samt då, med af¬
seende å Stats-kontorets ställning till underordnade uppbördsman och re¬
dogörare, 'det skäligen må antagas, att, efter det nytt formulär för Riks-
liufvudboken blifvit slutligen fastställdt och tillämpadt, samt ett dermed
öfverenstämmande bokförings- och redogörelse-sätt för samtliga underord¬
nade redogörare, enligt förut väckt förslag, blifvit fullständigt till iaktta¬
gande stadgadt, de speciela frågor angående ordnandet af ifrågavarande
räkenskap, som nu blifvit föremål för stridiga meningar, kunna med hän¬
sigt till angelägenheten af ett sammanhängande system för Statsverkets alla
redogörelse-handlingar, i större eller mindre mån böra från en förändrad
synpunkt betraktas eller tilläfventyrs förfalla, anser sig Utskottet deraf äga
anledning alt, lika med Rikets Ständers sednast församlade Revisorer,
tillstyrka,
att frågan om fastställande af ett hufvudboks-formulär för
Kongl. Slals-kontoret måtte få hvila, tills nytt formulär för
Riks-hufvudboken blifvit slutligen antaget och upprättandet
af denna hufvudbok efter sådant formulär gått i verkstäl¬
lighet ;
Stats-Utskottets Utlåtande,' N:o 177.
23
hemställande dock Utskottet, beträffande den af Revisorerne väckta fråga
om beredande under tiden af större fullständighet åt Kongl. Stats-konto-
rets memorial-böcker,
att Rikets Ständer måtte bos Kongl. Majit, genom aflåtande
skrifvelse i underdånighet anhålla om förständigande till ve¬
derbörande, att i nämnde böcker, sedan erforderliga uppgif¬
ter från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen inhemtats,
införa sammandrag för hvarje år öfver de särskilda hufvud-
titlarnes besparingar, brister och reservationer, till lättande
af öfversigten å samma titlars ställning, äfvensom att, enligt
det afgifna förslaget, inrätta särskilda konti för spanmålen
å Kronans magasin å Skeppsholmen och de Stats-verkets bergs-
effeker, som äro å jern- och metall-vågen, i hufvudstaden
upplagde.
Stockholm den 11 Juli 1854.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS N. MAKCUS, 1854.
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 178.
1
M:o 118.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Juli 1834, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning aj Kongl. Majlis Nådiga Proposition (N:o 68)
angående inqvar terings-sky Idig lie ten i Stockholm.
(U. A.)
Med anledning af Rikets Ständers, vid flera riksmöten gjorda, underdåniga fram¬
ställningar om .ordnande af städernas inqvarterings-besvär enligt den allmänna grund¬
sats, att kostnaden för garnisons-truppers inqvartering borde drabba Stats-verket, ocb
endast förbindelsen att förse befäl och manskap med så kallad servis, eller sängar, säng¬
kläder, ved oeh ljus m. m., tills vidare fortfarande åligga städerna, samt, efter det Kongl.
Maj:t den 1 Maj 1820 ocb den 23 April 1836 i nåder uppdragit åt en särskild kom¬
mitté att utarbeta förslag till ny inqvarterings-ordning för Stockholms stad, hvarest högre
hyror och öfriga lokala förhållanden gjorde förändrade föreskrifter nödiga, och desse
, kommitterade i underdånighet afgifvit ett dylikt förslag jemte särskildt betänkande, hvar¬
uti såsom allmän grund antagits, att inqvarterings-rätt af staden tillkomme blott garni¬
sonen, af hvilken vakt ocb vård inom hufvudstaden besörjdes och hvartill hänfördes de
3:ne Lif-Gardes-regemenlerne samt Svea Artilleri-regemente ocb stadens Militär-korps,
hvarförutan kommitterade i underdånighet hemställt, dels alternativt, att, intilldess an¬
norlunda förordnades, inqvartering af staden skulle tillkomma jemväl andra derstädes
förlagda, garnisonen ej'tillhörande korpser eller stater, hvilket dock inqvarterings- kom¬
missionen och inqvarterings-gifvarne, uti afgifne yttranden, bestridt, dels ock alt Svéa
Artilleri-regemente måtte, likasom öfrige garnisons-regementen, erhålla kaserner på Stats¬
verkets bekostnad, samt inqvarterings-gifvarne befrias från en dem ålagd ökad inqvar-
terings-ersättning till berörda regemente, hade Kongl. Maj:t vid 1840 och 1841 årens
riksdag, enär antagandet af förenämnda förslag skulle lör Stats-verket medföra nya ut¬
gifter dels för anskaffande af kasern åt Svea Artilleri-regemente, dels för underhåll af
så väl densamma som gardes-regementernas kaserner, dels ock för den till åtskilliga,
garnisonen icke tillhörande, inom hufvudstaden förlagde korpser och stater utgående
kontanta inqvartering, från utgörande hvaraf staden ansågs böra befrias, i nåder öf-
verlemnat delta ärende till pröfning af llikets Ständer, i sammanhang med förslag till
ny inqvarterings-ordning för städerne utom Stockholm. Med hufvudsakligt gillande af
Bih. till R. St. Prot. 4853 & 18Si. i Sami. 4 Afd. 2 Band. SI Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 17 8.
sistnämnde förslag anvisade Rikets Ständer ett stats-anslag af 24,000 R:dr årligen till
inqvarterings-kostnader i landsorterne, och befriade för öfrigt Stockholms stad från in-
qvarterings- elier hyres-ersättning till Lif-Bevärings-regementet, Landtförsvars-departe-
mentets Kommando-expedition, Topografiska Korpsen, Ingeniörs-korpsen och Artilleri¬
staben, för hvilket ändamål å Riks-stäten uppfördes ett årligt anslag af 12,000 R:dr;
men enär det borde åligga staten att, om hufvudstaden ensam bekostade servisen, an¬
skaffa och underhålla kaserner för så väl Svea Artilleri-regemente som öfriga derstädes
förlagde trupper och korpser, stadens egen Militär-korps undantagen, anhöllo Rikets
Ständer, uti underdånig skrifvelse den 20 Januari 1841, att då de, i saknad af nödig
utredning, varit förhindrade att närmare pröfva frågan om dertill erforderliga medel,
Kongl. Majit ville i Nåder meddela, huruvida någon kronans, till kasern för Svea Artil¬
leri lämplig, lokal funnes att tillgå, samt hvilka kostnader dess ändamålsenliga inredning
äfvensom årliga underhållet af densamma jemte Gardes-regementernes kasern- och stall¬
byggnader kunde medföra, på det frågan derom samt den allmännare, om utgörandet
af inqvartering i Stockholm, måtte i ett sammanhang kunna behandlas.
I följd häraf och sedan vederbörande embets-myndigbeler aflemnat infordrade
uppgifter jemte kostnadsförslag och ritningar, blef ärendet år 1844 i nåder ånyo öfver-
lemnadt till Rikets Ständer, och då kostnaderne vörö beräknade för tomt jemte kasern
och öfrige byggnader åt Svea Artilleri-regemente, hvartill tjenlig, kronan tillhörig, egen¬
dom ej fanns disponibel, till 345,000 R:dr, samt för nödiga byggnads- och reparations¬
arbeten vid ga rd es-regem en tern a s kaserner och stall till 82,724 R:dr 40 sk., hvartill
komme årliga underhållet 5,860 R:dr, utom det bidrag dertill, som af den från staden
utgående inqvarterings-ersättning för gemenskapen innehölles med 2 R:dr för hvarje
man, anmälde Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 5 April 1845, att, oaktadt
Stockholms stad syntes ega billiga anspråk att, i likhet med öfriga städer, njuta lindring
uti inqvarterings-bördan, kunde af dåvarande tillgångar icke beredas medel till de ifra-
gaställde byggnads- och reparations-arbeten, hvarmed frågan om kasernernas underhåll
af statsmedlen stöde i så nära sammanhang, att den icke lämpligen kunde från¬
skiljas.
Vid sistberörde underdåniga skrifvelses föredragning den 12 Juli nyssnämnde år
ansågs frågan om kasernbyggnad för Svea Artilleri-regemente hafva tills vidare förfallit,
och förordnade Kongl. Majit, huru gardes-regementernas kasern- och stall-byggnader bor¬
de med de tillgångar, som kunde beredas, så vidt möjligt vore, vidmakthållas, hvarjem¬
te Krigs-kollegium och Stats-kontoret i nåder anbefalldes att öfver den föreslagna in-
qvarterings-ordningen sig yttra samt tillika uppgifva hvad uti tariffen kunde anses ut¬
göra egentlig inqvarterings-ersättning. Derefter öfverlemnades ånyo ärendet den 20 De-
cember 1847 till Rikets Ständer, hvilkas uppmärksamhet fastades dels derå, att kollegi¬
ernas nu föreslagna tariff å inqvarterings- och servis-medel närmast öfverensstämde med
förut antagne förhållanden, dels ock å behofvet af vederlag för det underhålls-hidrag
till gardes-regementernas kasern- och stall-byggnader, som af de från staden lii! man¬
skapet utgående inqvarterings-medel afsattes. Lii underdånigt svar af den 2 Augusti
1848 förmälde sig Rikets Ständer val hafva funnit billigt att Stockholms stad erhölle
lindring i inqvarterings-tungan, men att några medel för ändamålet ej heller då funnos till¬
gänglige, hvadan frågan borde till följande riksdag anstå.
Sålunda öfverlemnades i nåder den 17 Januari 1851 ärendet åter till Rikets sed¬
nast församlade Ständer, hvilka den 13 derpåföljde- Augusti afläto det underdåniga
svar att, då till understöd för inqvarteringen blifvit Stockholms stad beviljade betydliga
förmåner, men verkliga värdet deraf ej varit fullständigt utredt, samt ovisst vore, om
staden ville medgifva minskning i dessa förmåner, äfven om ytterligare lindring uti det
Stats-Utshotlets Utlåtande, N:o 478.
3
redan genom Kongl. Brefvet den 15 Februari 1841 minskade inqvarterings-besväret be¬
viljades, Rikets Ständer funnit dessa omständigheter hindra frågans slutliga pröfning,
hvarföre de anhöllo, det Kongl. Majit täcktes låta utreda beskaffenheten och vidden af
dessa förmånpr samt infordra vederbörandes yttrande, huruvida staden ville desamma af¬
stå, om stats-anslag för inqvarterings-kostnaden, utom servisen, beviljades, äfvensom, derest
staden sådant hegärde, till Rikets nästsammanlrädande Ständer aflåta nådig proposition
i ämnet.
Uppå nådig befallning hafva sedermera genom Krigs-kollegium blifvit infordrade
och insända så väl Ofver-Ståthåilarens som Magistratens och Inqvarterings-kommissio-
nens yttranden, af hvilka, jemte dervid fogade handlingar, sorn, tillika med den öfri¬
ga skriftvexlingen i ämnet, varit för Stats-Utskottet tillgängliga, hufvudsakligen in-
hemtas:
att stadens inkomster, i och för Inqvarterings-verket bestode af dels den s. k.
Inqvurtérings-totagen, som för åren 1846—1850, efter afdrag af uppbörds-kostnader
och restitutioner, i medeltal årligen utgjort . . . . . . . . . . 36,810: — —
dels de af Borgerskapet ej tillhörande personer, som från utrikes ort
införde varor, utgående dubbla väg- och mätare-penningar ne, hvilka
årligen förminskades och med nyssnämnde afdrag uppginge till blott . 497: — —
eller tillsammans B:ko R:dr 37,307:
men att utgifterne deremot utgjordes, i främsta rummet, af in jv ar tering s-p enning arn e
till de i staden garnisonerande trupper, hvartill åren 1846—1850 i medeltal årligen er¬
fordrats . '. t . , . 50,304: — —
så att, utöfver inkomsten stadens inqvarterings-gifvare
måst för detta ändamål tillskjuta 12,997 R:dr.
Härtill komme vidare underhålls-kostnad för sta¬
dens 2;ne kaserner, oberäknadt ränta å inköps-
och inrednings-utgifterne, ärligen 2,845: — —
kostnader för tillfälliga inqvarteringar 3,121: — —
hyresafgift för Ofver-Ståthållare-huset 533: 16. —
och inqvarterings-penningar till stadens militärkorps . 3,007: — — 9,506: 16.
eller tillhopa B:ko R:dr 59,810: 16. —
hvadan inqvarterings-gifvarnes årliga tillskott utöfver inkomsterne utgjorde omkring
22,400 R:dr, förvaltningskostnaden oberäknad; — att, enligt nu ifrågavarande förslag,
Inqvarlerings-ersättningen till Garnisons-regementerna uppginge till 64,376 R:dr 36 sk.,
deraf på kostnaden för servisen skulle belöpa 24,964 R:dr 25 sk., hvilken summa icke
öfverstege 'hvad för det dermed åsyftade behof erfordrades; samt att, så vidt inqvarte-
rings-verkets ofvanuppgifne inkomster 37,307 R:dr skulle alldeles frångå staden och
denna ändock komma att i serviskostnad utgifva 24,964 R:dr, de inqvarterings-skyldige
sålunda skulle, i stället att åtnjuta lindring, ytterligare betungas med omkring 12,000
R:dr, motsvarande skillnaden mellan nyssberörde 24,964 R:dr och de 12,997 R:dr, som
för inqvarteringen nu tillskötos; hvadan inqvarterings-gifvarne ock blott medgifvit, att
i samma mån stadens utgifter för inqvarteringen minskades, men ej till högre belopp,
dess inkomster för inqvarterings-verket finge nedsättas; och har slutligen Inqvarterings-
kommissionen, jemte Magistraten och Ofver-Ståthållare-Embetet. hemställt, att Kongl.
Majit täcktes, med detta förbehåll, till Rikets Ständer ånyo aflåta nådig framställning.
Uti eget, i frågan afgifvet, betänkande tillstyrkte jemväl Krigs-kollegium i under¬
dånighet Kongl. Majit att till Rikets Ständer i Nåder aflåta Proposition i ämnet; och
4
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 478.
yttrade dervid Kollegium dea åsigt, att inqvartering för så väl stadens garnisons-trupper
som de mindre trupp-afdelningar, hvilka under tåg till förrättande af arbete för allmän
räkning m. m. måste, kortare tid, inom staden förläggas, borde af Statsverket bekostas,
men deremot all annan inqvarterings-skyldighet staden ensamt åligga, helst på särskildt
bestämmande för tillfället kunde ankomma, om, vid utomordentliga fall, då större trupp-
kommenderingar inträffade, någon ersättning må staden tilldelas; hvarjemte Kollegium
ansåg Statsverkets bidrag, såsom beroende af de föränderliga inkomster tolagen och
vågpenningarne lemnade, böra såsom förslagsanslag bestämmas, samt att, till förenk¬
lande af inqvarteringsmedlens förvaltning, densamma borde öfverflyttas till Kollegium,
och å dess stat uppföras 1,600 R:dr till aflöning åt de tjenstemän, som för detta be¬
styr erfordrades. Uppå dessa med flera i den Kongl. Propositionen uppgifna vilkor
har Krigs-kollegium i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t måtte af Rikets Stän¬
der äska till inqvarteringen i Stockholm ett förslags-anslag af 31,000 R:dr, hvilket be¬
lopp torde ökas till 34,000 R:dr, om Kronan jemväl öfvertoge inqvarteringen för sta¬
dens egna militärkorpser.
Uti Kongl. Maj:ts den 7 Mars innevarande år till Rikets Ständer i Nåder aflåt-
na, och från samtliga Riks-Stånden lill Stats-Utskotlet remitterade, Proposition i detta
ämne omförmäles vidare, hurusom Kongl. Maj:t i Nåder funnit, att den lindring i in-
qvarterings-skyldigheten, som Rikets Ständer tillförene utlofvat och äfven låtit städerne
utom Stockholm redan tillkomma, afsåge blott koslnaderne för inqvarteringen, med
undantag af servisen, för de i stad ständigt eller i garnison förlagde trupper, samt att
således den af Krigs-kollegium väckta fråga om lindringens utsträckande jemväl för
mindre, tillfälligtvis inqvarterade truppafdelningar komme alt förfalla, likasom Kollegii
förslag om inqvarterings-bestyrets öfverflyttande på någon, statens, embetsmyndighet.
Reträffande åter kostnaderne för garnisons-truppernas inqvartering, hvilka re¬
dan för mer än 20 år sedan ansetts böra utgå efter den af särskilde kommitterade ut¬
arbetade samt af Krigs-kollegium och Stats-kontoret år 1847 tillstyrkta förhöjda taxa,
hvarvid stadens nuvarande inqvarterings-gifvare ej heller haft något att erinra; sä och
då utredt vore, att de, Stockholms stad från äldre tider för inqvarteringen tilldelade
inkomster af tolag samt dubbla våg- och mätarepenningar kunde i medeltal beräknas
till 37,707 R:dr Ranko årligen, hvarmed den till ungefärligen 39,700 R:dr uppgående
egentliga inqvarterings-kostnaden skulle i det närmaste betäckas; men härvid äfven fö-
rekomme, att inqvarterings-gifvarne, under åberopande af Rikets Ständers vid flera
Riksdagar uttalade åsigter om billigheten af lindring i stadens redan åliggande inqvar-
terings-besvär, förklarat sig endast kunna medgifva, att i samma mån stadens utgifter
för inqvarteringen genom statsanslag förminskades, men ej till högre belopp, nedsätt¬
ning finge ega rum i de inkomster staden nu till understöd för inqvarteringen åtnjöte,
har Kongl. Maj:t, som ansett förslaget till förnyad taxa å inqvarterings-ersättningen för
garnisons-regementerne i hufvudstaden, upprättad!, med tillbörligt afseende å derstädes
varande förhållanden, funnit inqvarterings-gifvarne icke böra genom detta förslags fast¬
ställande tillskyndas ökad tunga, hvadan och då, enligt oftanämnde förslag, inqvarterings-
kostnaderne komme att uppgå,
för de 3:ne Lif-Gardes-Regementerne och Svea Artilleri-Regemente till 64,376: 36. —
samt för återstående personalen af f. d. Lif-Drahant-Korpsen . . » 227: 9. —
eller tillhopa B:ko R:dr 64,603: 45. —
men till betäckande häraf funnes att påräkna endast:
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 478.
5
inqvarterings-gifvarnes kontanta tillskott ...... 12,997: —
samt behållna inkomsten af inqvarterings-tolagen samt de
dubbla Tåg- och mätarepenningarne ..... . 37,307: — 50,304: — —
hvarutöfver således skulle erfordras ett årligt statsbidrag al ... 14,299: 45. —
som dock genom afgång af ännu qvarlefvande utaf f. d. liif-Drabant-Korpsen efter
band förminskades, Kongl. Maj:t behagat i Nåder föreslå, att, till ordnande af inqvar-
teringen i Stockholm, hvarmed inqvarterings-kommissionen fortfarande borde hafva be¬
fattning, Rikets Ständer måtte bevilja ett reservations-anslag af 14,300 R:dr Banko, att
å Riksstatens 4:de Hufvudtitel uppföras, under dervid fästadt förbehåll, att stadens in-
qvarterings-gifvare, jemte erläggande, hvarje år, af det belopp, hvartill deras kontanta
tillskott, på sätt omförmäldt är, i medeltal uppgått, allt framgent såsom hittills, ensam¬
me vidkändes de utgifter, som föranleddes genom inqvartering i staden af ej mindre
alla tillfälliga trupp-kommenderingar, vare sig större eller mindre, än ock stadens egna
militäriskt uppsatta korpser, äfvensom hyres-afgiften till staden för Öfver-Ståthållare-
huset och underhåll af de staden tillhörande kaserner.
Stats-Utskottet, som funnit den i ämnet nu mera verkställda utredning tillfyllest¬
görande för frågans slutliga pröfning och, i likhet med Rikets Ständers fyrfaldiga gån¬
ger upprepade åsigt, inser billigheten deraf, att någon lindring i de dryga inqvarterings-
kostnaderne omsider varder Stockholms stad, likasom tillförene öfriga städer, tillerkänd,
har uppå dessa, jemte öfriga i den Kongl. Propositionen anförda skäl, ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständer
att, med bifall till Kongl. Maj:ts i förevarande ämne Nådigst
framställda förslag, låta å Riks-Statens. 4:de Hufvudtitel uppföra
det äskade reservations-anslagét 14,300 R:dr.
Stockholm den 11 Juli 1854.
Bth, till R. St. Prcl. 48S3 & I8S4. 4 Sami. 4 A/d. 2 Band. 24 Häft.
O
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o IT 9.
i
Hf:o 179.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Juli 1854, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om gratifikation åt För¬
ste Landtmätaren Albin för en af honom upprättad karta
öfver Jemtland.
CU. A.)
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets
handläggning öfverlemnad, motion har Riksdagsfullmägtigen P. Byström
från Jemtlands län anfört, att det läge i ett samhälles intresse att egna
en särdeles omsorg och hägn åt sådane medborgare, sorn genom berömliga
gerningar och utmärkta tjenster åt det allmänna, bidragit till samhällets
välbefinnande och förkofran, eller genom sina forskningar och sträfvanden
befordrat samhällets framsteg i vetenskapligt hänseende. Med afseende härå
vore, enligt motionärens tanka, Förste Landtmätaren i Jemtlands län, A.
Albin, förtjent alt med någon uppmuntran från Rikets Ständers sida ihåg-
kommas. Denne tjensteman, som under sin 35-åriga tjenstemannabana,
med utmärkt nit och begär att tjena det allmänna, författat så kallade
Tingslags-kartor öfver hela Jemtland, hvilka icke allenast upptogo alla rå¬
gångar och Lappmarkernes noggranna sträckning mot Norska gränsen, utan
äfven tydligt framställde alla afvittringens resultater, hade derjemte upp¬
rättat, ehuru ännu icke till fullo afslutat, en karta öfver hela länet i en
skala al uWmnjrdel af den naturliga storleken, för hvilken karta ersättning
hos Kongl. Maj:t blifvit i underdånighet begärd, men icke kunnat i nåder
beviljas, enär några allmänna medel till detta ändamål icke förefunnos
Bih. till R. St. Prot. 1869—1864. 4 Sami. 1 Afd. » Band. 93 Baft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 179.
samt dessutom en karta öfver Jemtland redan förut blifvit på Statens be¬
kostnad inköpt. Då sistnämnda karta likväl icke egde de fÖrtjenster och
egenskaper, som den af Albin upprättade, hvilken vore 6| gånger större
än den förra, har motionären, i betraktande deraf att kartan korame att
fullständigt utreda afvittringen inom länet, begärt, att af de för afvittrin-
gen afsatta medel, en gratifikation af 3,000 R:dr Banko måtte Förste Landt¬
mätaren Albin tillerkännas, att utgå i 2 eller 3 poster, samt på de vilkor
i öfrigt, som Rikets Ständer ville föreskrifva.
Vid behandlingen af denna fråga har Utskottet jemväl varit i till¬
fälle att taga ifrågavarande karta i skärskådande;' och ehuru detta arbete
synes vara med mycken omsorg utlördt samt jemväl Öfver-direktörs-em-
betet för Landtmäteriet i riket, såsom ett motionen bifogadt protokoll af
den 23 Augusti nästlidet år utvisar, uttalat ett erkännande af arbetets för-
tjenster, har likväl Utskottet, då, enligt inhemtad upplysning, en karta öf¬
ver Jemtlands län redan finnes, hvilken blifvit på Statens bekostnad af
vice Kommissions-landtmätaren, Under-löjtnanten Westrell, sammandragen
och år 1849 afslutad, ansett nu ifrågavarande karte-arbete icke kunna
blifva af det gagn för ,det allmänna, att någon vedergällning från Statens
sida jemväl för denna karta bör ega rum, hvadan Utskottet hemställer,
att förevarande motion icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 11 Juli 1854.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 180.
3
N:o 180.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Juli 1854, .kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om bildande af en Pen-
sions-anstallt för Sveriges handelsjlottas Skeppare_, Styrmän
och Sjöfolk.
CU. A.)
Uti ett hos Ridderskapet och Adeln afgifvet, till Stats-Utskottet
remitteradt, Memorial, har Grefve von Platerij Baltzarj fästat uppmärk¬
samhet å samhällets förbindelse att söka från brist och bekymmer på gamla
dagar värna sina medlemmar, isynnerhet dem, som fört en verksam och
gagnande lefnad, samt å lämpligheten att genom i tid vidtagna åtgärder
minska behofvet af det allmännas bidrag för sådant ändamål. Få voro de,
som egnade sig åt ett hårdare arbete under mannaåldern och oftare hem-
fölle åt lidande och nöd vid en tidigt inträffande ålderdom, än Coop-
vaerdie-sjömannen. Denne ägde alltså rättvisa anspråk på fäderneslandets
omtanka och välvilja. Dessutom måste det anses vara af vigt för fäder¬
neslandets försvar, att flottan, vid tillfälle af krig, från nämnde manskap
hade att påräkna en förstärkning af dugligt sjöfolk, hvilken ej blefve obetydlig,
då antalet af detta manskap uppgick till nära 10,000 personer. Om för denna
klass en väl ordnad och tillräcklig, till stor del genom egna medel ska¬
pad, pensions-inrättning komme till stånd, skulle densamma otvifvelaktigt
förminska, om än ej helt och hållet förekomma, de nu allt för ofta inträf¬
fande rymningarne till andra nationers fartyg, genom hvilka sjömannen
visserligen kunde erhålla en för tillfället högre aflöning, men tillika ginge
4
Stats-Utskottets Utlåtande, -N:o 180.
i mistning af fördelarne utaf en någorlunda bekymmerfri ålderdom. Frå¬
gan om en sådan pensions-inrättnings tillvägabringande hade alltsedan
år 1841 varit föremål för såväl Konungs som Rikets Ständers uppmärk¬
samhet. Med anledning af ett utaf utsedde Kommitterade för afgifvande
af betänkande angående handels-sjöfartens behof och utvägarne till dess
befrämjande år 1837 väckt förslag om upphörandet med utbetalningen till
Sjömännen af den desse tillkommande s. k. Föring och anvisandet i stället
af ett motsvarande anslag till deras pensionerande, erhöll Kongl. Kom¬
mers-kollegium Kongl. Maj:ts nådiga Befallning att i denna fråga höra ve-
vederbörande Sjömanshus-direktioner och med eget yttrande i ämnet till
Kongl. Maj:t inkomma; och sedan, af 18 Direktioner, 15 tillstyrkt antagan¬
det af Kommiterades förslag, ehuru de hyste olika åsigter om lämpligaste
sättet för pensionernas utdelande, och de 3 öfriga egentligen synts fästa
sig vid frågans beskaffenhet af allmän lag, hemställde Kommers-kollegium,
under anförande af flere, efter motionärens tanka särdeles grundade skäl
för förslagets såväl laglighet som ändamåls-enlighet, samt med framställ¬
ning om åtskillig? åtgärder i afseende å verkställigheten, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå, Rikets Ständer, att Föringen måtte upphöra och en mot¬
svarande summa anslås till pensionerande af Coopvaerdi-kaptener och Sjö¬
män samt deras enkor och oförsörjda barn. I hufvudsaken gillande de af
Kommers-kollegium i underdånighet framställda allmänna åsigterna rörande
nyttan af den föreslagna förändringen och sättet för dess utförande, aflät
Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse härmed, nådig Proposition till Rikets
åren 1840 och 1841 församlade Ständer, hvilka äfven instämde uti dessa
åsigter, ehuru de, i saknad af förslag till pensions-anstaltens organiserande,
icke funno skäl att då bifalla den föreslagna åtgärden. Vid 1847 och
1848 årens riksdag återlemnade Rikets Ständer, efter inhemtad kännedom
derom, att en dylik fråga hos Kongl. Maj:t blifvit väckt, uti underdånig
skrifvelse (N:o 212) sitt begifvande, till användande af Förings-medlen för
erj gemensam Pensions-inrättning förSvenska sjöfolket, samt medgåfvo, att,
så snart Pensions-inrättningen blefve organiserad, en viss, efter uppgifven
grund bestämd, årlig summa finge af tullmedlen anvisas till dess understöd.
Hufvudfrågan, eller användandet af Föringen till Sjömännens pensionerande,
borde väl således anses afgjord sedan Konung och Ständer derom fattat
sammanstämmande beslut; men då, till följd häraf, Kommers-kollegium i
nåder anbefalldes att inkomma med förslag till förändrad reglering af
Föringen för att densamma måtte kunna användas till en Pensions-inrätt¬
ning för Sjömän, ansåg sig kollegium derförinnan böra från vissa stapel¬
städer i Riket, på hvilkas sjömanshus det största antalet Sjömän funnes
inskrifvet, inhemta utlåtande ej allenast i den fråga, hvars besvarande blif-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 180.
5
vit kollegium af Kongl. Majit anbefalldt, utan äfven uti den redan af
Konung och Ständer afgjorda frågan, i afseende på Förings-medlens an¬
vändande till en Pensions-inrättning. Dervid yttrade sig 3:ne af dessa
stapel-städer uteslutande om sättet för ändamålets vinnande, men den 4:de,
Götheborg, ingick i pröfning af det redan af Konung och Ständer fattade
beslut och afstyrkte Föringens användande på föreslaget sätt, sedan såsom
det i Sjömanshus-direktionens yttrande hette, stadens skeppsredare och
Sjö-kaptener vid hållen sammankomst, förenat sig uti en dylik åsigt. Detta
borde emedlertid, efter motionärens tanka, tillskrifvas det förhållande, att
af stadens sjöfarande, af hvilka en stor del blott 1 år förut stiftat en
särskild Pensions-inrättning, endast ett ringa antal vid sammanträdet
sig infunnit. De öfrige vederbörande, som blifvit hörde och hvilka
voro Stockholms stads Skeppsredare och Skeppare-societet samt Sjömans-
hus-direktionerne i Stockholm, Gefle och Kalmar, hade alla varit ense
om fördelen af ifrågavarande medels användande till pensioner, men
skiljt sig i afseende å sättet derför, och den hufvudsakliga anmärknin¬
gen gällde bildandet af en enda inrättning för hela Riket. Visserligen
anmärktes äfven, att en orättvisa skulle ligga deri, att, ehuru endast en
del af sjöfolket, eller den, som idkade utrikes sjöfart, vore berättigad till
Föling och således ensam komme att lemna bidrag härtill, jemväl den öf¬
riga delen skulle undfå pensions-understöd; men, i händelse Staten med
något årligt anslag bidroge härtill, syntes den anmärkta orättvisan derige¬
nom blifva undanröjd, enär detta bidrag kunde anses hufvudsakligen afse
den delen, af hvilken inrikes sjöfart idkades. Det hade jemväl af någon
blifvit anfördt, att den föreslagna åtgärden skulle medföra svårighet att
erhålla Besättningar, men då beloppet af Föringen ej vore större, än, t. ex.
för resa från Medelhafvet, eller till och med Ostindien, å ett fartyg med
20 mans besättning, omkring 82 R:dr 24 sk. Banko, kunde man antaga,
att hvarje svensk Skeppsredare skulle vara färdig att, genom utbetalande
af en dylik summa af egna medell om så fordrades, bidraga till det goda
ändamålets vinnande, så mycket mera som de sedermera rättvisligen kunde
vara fredade för alla anspråk på underhåll från de sjöfarandes sida. Här¬
till komme äfven, att den till -slutlig granskning af det uppgjorda försla¬
get till ny sjölag och Reglemente för handelsflottan förordnade Kommitté,
sedan alla vederbörande i ämnet blifvit hörde, föreslagit en §, hvaruti
den ifrågavarande förändringen stadgades såsom lag. Frågans lösning syn¬
tes nu vara beroende derpå, om en enda för hela Riket allmän elier flera
särskilda pensions-inrättningar skulle finnas, och för den sednare åsigten
hade de flesta Sjömanshus-direktioner uttalat sig, på skäl, som, efter mo¬
tionärens antagande, till stor del uteblifvit, om ett ordentligt, på rättvisa
6
Stats-UttkotteU Utlåtande, N:o 180.
grunder uppgjordt, förslag i ämnet blifvit framställdt. Man hade, bland
annat, befarat och såsom kanske den kraftigaste invändning anfört, att en
för hela Riket gemensam styrelse skulle blifva allt för kostsam och icke
kunna rättvist bedöma förhållandena i de olika landsorterna; men då för¬
modligen de nu varande Sjömanshus-direktionerna komme i allmänhet alt
fortfara, och det ej borde betviflas, att i Stockholm personer funnes, som,
af nit för den goda saken, åtoge sig att, äfven utan arfvode, inträda i
slyrelsen, syntes den yttrade farhågan ej förtjena något större afseende, helst
det blott för en_, för hela Riket gemensartij styrelse vore möjligt att åt en
så rörlig klass af menniskor, som den ifråga varande, hvilken ena dagen till¬
hörde ett och den andra dagen ett annat sjömanshus, inom de mest spridda
delar af Riket, bereda de fördelar, hvartill den vore berättigad samt att
iakttaga den högst vigliga kontrollen och dessutom lemna det allmänna
någon, på ett ställe samlad, ansvarighet för anstaltens ordentliga vård. De
för ändamålet hittills afsedda inkomster måste emellertid anses otillräck¬
liga för att gifva nödig säkerhet ät pensions-anstalten, hvartill, efter för¬
slagsvis gjord beräkning, omkring 45,000 R:dr årligen skulle erfordras.
Härtill borde bidrag lemnäs ej mindre af det allmänna, som i alla fall, på
mera än ett sätt, skulle få vidkännas underhållet för dess nödlidande med¬
lemmar, än äfven af Rederierna, hvilka droge nytta af sjömannen under
hans kraftfulla dagar. Att i första hand låta den, som framdeles skulle
njuta de fördelar, man velat bereda honom, under sin verksamhets dagar
jemväl härtill bidraga, vore dock det mest naturliga medel och måste äf¬
ven i betydlig mån minska det för mången tryckande att för sitt uppe¬
hälle nödgas anlita andra tillgångar, än dem maiFsjelf skapat, samt derjemte
blifva ett band, som fästade honom vid fäderneslandet. Härtill funnes
en lämplig tillgång uti ej mindre de afgifter, som för dylikt ändamål af
de sjöfarande redan nu erlades, än äfven Föringen, hvilken åter, såsom den
för närvarande utginge, gagnade till litet eller intet, men, sammanräknad
för hela riket, stege till en årlig summa af omkring 16,000 R:dr. — Om
denna af de sjöfarande tili förmån för stiftelsen afstodes, vore väl ej obil¬
ligt begärdt, att al Rederierne lemnades en lika summa, hvilken, då Han¬
dels- och Sjöfarts-fonden genom dessa blifvit skapad och stiftelsens föremål
icke kunde anses främmande derför, från denna fond torde kunna få utgå,
samt att af Staten, genom anvisning af tullmedlen, tillskjöts enahanda be¬
lopp, eller åtminstone hvad ytterligare kunde för ändamålets vinnande vara
af nöden, dock icke öfver nämnde belopp. På grund af hvad sålunda blif¬
vit anfördt, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer, för bildandet af
en Pensions-anstalt för Sveriges Handelsflottas Skeppare, Styrmän och sjö¬
folk, måtte för sin del besluta att, oberäknadt ej mindre de afgifter, som
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i80.
7
nu, enligt 1748 års Reglemente och 1828 års Kongl. Förordning, af Be¬
sättningar och Rederier för ifrågavarande ändamål till- sjömanshusen erla-
des och hvilka borde till Pensions-kassan aflemnas, uppgående förlidet år,
endast för Stockholms stad, till omkring 3,000 R:dr, än äfven den så kal¬
lade Föringen, hvarmed de sjöfarande sjelfve skulle bidraga och hvilkens
utbetalning skulle ske på det sätt och med de vilkor som uti Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelse angående Tullbevillningen af år 1848 omför-
mäldes, — såsom ytterligare tillgångar härför finge årligen användas dels
af Handels- och Sjöfarts-fonden en lika stor summa, som Föringen utgjor¬
de, samt dels af Tullmedlen hvad vidare, i händelse af behof, skulle er¬
fordras för att fylla den ofvanbefäknade nödiga summan, äfvensom att Ri¬
kets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla att, sedan för¬
slag till Reglemente för ofvannämnde Pensions-anstalt blifvit utarbetadt,
och vederbörande, på det sätt, som ansågs bäst befordra sakens framgång,
fålt tillfälle deröfver yttra sig, Kongl. Maj:t täcktes sådant Reglemente i
nåder pröfva och fastställa.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en, från
Borgare-Ståndet remitterad likartad motion af Herr A. O. Wallenberg_, som
föreslagit, att medel måtte af Handels- och Sjöfarts-fonden anvisas till in¬
rättande af en pensions-anstalt för Svenska Coopvaerdi-matroser, från hvil¬
ken hvarje matros vid uppnådd 50 års ålder och efter sammanlagdt 240
månaders tjenstgöring å Svenska Handelsfartyg kunde erhålla pension för
sin återstående lifstid med 100 R:dr årligen; varandes denna motion bi¬
trädd af Herr P. Berg, som derjemte hemställt att den s. k. Föringen jem¬
väl måtte för ändamålet användas.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande, samt delar den af
motionärerne yttrade åsigt om vigten och nyttan deraf, att en Pensions-
anstalt för sjömän, hvarom fråga förut vid särskilda tillfällen förevarit,
ehuru utan påföljd, må kunna lillvägabringas. Hvarje menniska i den ställ¬
ning, att hon måste lefva af sitt arbete, hyser den naturliga önskan att
veta densamma på ålderdomen någorlunda betryggad emot nöd och be¬
kymmer. Eger hon hoppet derom, blifver arbetet lättare och hon går
med större tillförsigt framtiden till mötes. Sjömannen, som, i följd af hans
mödosamma och ansträngande yrke, i allmänhet tidigt åldras, måste, då
han öfvergifver sitt verksamma lif, kämpa med fattigdom och nöd, om
, icke en sådan anstalt, som den ifrågavarande, finnes, hvarifrån han på
gamla dagar kan erhålla ett årligt understöd, någorlunda tillräckligt för
8
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 180.
de oundgängligaste lefnadsbehofven. Derigenom skulle ock, såsom motio-
närerne jemväl anfört, frestelserne att öfvergitva den Svenska flaggan och
söka anställning i främmande nationers tjenst till stor del försvinna och
fäderneslandet vid inträffande krig hafva att påräkna en icke obetydlig
förstärkning af dugligt sjöfolk. Vigten och fördelarne af en dylik Pensions-
anstalt äro således ur synpunkten af både enskildt och allmänt intresse obe¬
stridlige. Hvad åter/ sättet för densammas åvägabringande angår, har Ut¬
skottet funnit det af Herr Wallenberg väckta förslag icke vara så utveek-
ladt, att detsamma kan af Utskottet understödjas. Den af Grefve v. Platen
gjorda framställning, ehuru mera detaljerad, eger ej heller den fullständiga
utredning, som för frågans bedömande erfordras. Att de s. k. Förings-
medlen, i stället att omedelbart tillgodokomma skeppsbesättningarne kunna
för ifrågaställa Pensions-inrättning användas, anser väl Utskottet, lika med
den sednare motionären, vara genom Konungs och Ständers härutinnan
fattade sammanstämmande beslut afgjordt, likasom det synes Utskottet san¬
nolikt, att något bidrag härtill jemväl kan vara alt påräkna af Handels-
och Sjöfarls-fonden; men i afseende å beloppet af den fond, som be höfves
för att sätta anstalten i verksamhet, saknas all annan ledning för omdömet,
än motionärens uppgift, att härtill skulle erfordras en summa af 45,OJO
R:dr årligen. Till fyllande af denna summa har motionären, utom Förin¬
gen, uppgifven att utgöra omkring 16,000 R:dr årligen, samt ett bidrag
till enahanda belopp från Handels- och Sjöfarls-fonden, beräknat dels de
afgifter, som för ifrågavarande ändamål till sjömanshusen af rederier och
besättningar nu erlägges, ulan att någon utredning lemnäs om den unge¬
färliga summa, hvartill dessa afgifter kunna uppgå, dels öck af Tullmedlen
hvad till fyllnad i den såsom erforderlig kalkulerade summan vidare er¬
fordrades, hvilket behof Utskottet följaktligen icke är i tillfälle att ens ap¬
proximativt bestämma. Enligt Utskottets tanka, hade ett fullständigt för¬
slag till Pensions-inrättningens organisation bordt vara uppgjordt och ett
reglemente för densamma utarbetadt samt Rederierne jemväl bordt höras,
huruvida de, såsom billigt synes, vilja till Inrättningen lemna bidrag, in¬
nan fråga blifvit väckt om något tillskott från Statens sida. Utskottet
finner alltså icke skäl att i ärendets nuvarande outredda skick tillstyrka
något anslag för understödjande af den föreslagna Pensions-anslallen. Då
emellertid Utskottet anser det åsyftade ändamålet högligen behjertansvärdt,
samt genom någon åtgärd i denna fråga från Rikets Ständers sida en dylik
anstalt tilläfventyrs må kunna snarare komma till stånd, har Utskottet
trott sig böra hemställa,
att
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 180.
9
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse, med an¬
mälan om det af Grefve v. Platen väckta förslag till åväga¬
bringande af en Pensions-inrättning för Sveriges Handels¬
flottas Skeppare, Styrmän och sjöfolk, anhålla att Kongl. Maj:t
täcktes låta utreda huruvida en dylik anstalt, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de af bemälde motionär uppgifne grun¬
der, kan åstadkommas. .
Slockholm den 11 Juli 1854.
Reservation:
af Herrar Liljehöök C. B. och Berg PtJ hvilken sednare åberopade
utgifts-afdelningens i ämnet afgifne utlåtande, som jemväl innefattade till¬
styrkande, att, för den händelse den ifrågavarande Pensions-inrättningen
kunde åvägabringas, en summa af'6,000 R:dr årligen skulle ställas till
Kongl. Majrts disposition för ändamålet, att under nästkommande 3 år från
Riksgälds-kontoret utgå.
Bih. till R. St. Brot. 1'8å3—54. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 22 Baft.
2
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1854.
Slats-Utskotlels Ullålande, JV? 181.
1
181.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Juli 1854, kl. 8 e. ra.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser d Betänkandet
J\° 67, angående regleringen af utgifterna under Riks-
Stalens Andra Rufvudlitel.
(U. A.)
Af nämnda Betänkande hafva följande punkter blifvit till Stats-Utskottet
äterremitterade, nemligen:
Första punkten, angående löneförhöjning för Högsta Domstolens Ledamöter.
Denna punkt är af Bonde-Ståndet återremitterad; men som densamma blifvit af
de öfriga trenne Riks-Stånden godkänd, kan, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen,
åtcrremissen
icke tili någon åtgärd föranleda.
Femte punkten, hvaruti Utskottet, på anförda skäl, tillstyrkt Rikets Ständer,
att, med godkännande af den utaf Kongl. Maj:t föreslagna lönereglering för Hof-
Rätternas tjenstemän och vaktbetjente samt under vissa uppgifne vilkor och be¬
stämmelser, anslå de medel, som Kongl. Maj:t för regleringens tillvägabringande
äskat.
Hvad Utskottet sålunda hemställt har blifvit bifallet af Bonde-Ståndet, men
återremitteradt af de öfriga trenne Riks-Stånden.
Utskottet får här anföra de hufvudsakligaste skälen, på grund hvaraf åter-
remisserne blifvit yrkade. Atskillige ledamöter af nämnde 3:ne Riks-Stånd hafva
ansett, att utfärdandet af ny arbetsordning för Hof-Rätterna samt sportlernas för¬
delning borde föregå ordnandet af personalens aflöning, enär först efter vunnen
kännedom om hvarje persons göromål och andel i sportler den för löneregleringen
behöfliga tillökning i anslag kunde bestämmas. I afseende å tjenstemannaperso-
nalen är, — dock endast af en ledamot inom 2:ne af Stånden, — yrkadt, att
Kanslist- och Registrators-tjensterne, hvilkas innehafvares göromål uppgifvits huf¬
vudsakligen bestå i renskrifning och derföre, i enlighet med Svea Hof-Rätts för¬
slag, ansetts böra indragas, måtte bibehållas, på sätt både Götha Hof-Rätt och
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge hemställt, helst, hvad Kanslisterne anginge,
genom det dessa tjenstemän åliggande renskrifningsarbete kännedom inhemtades
icke blott om den stilus curiae, som inom Hof-Rätterne begagnades, utan äfven
Bih. till R. St. Prol. 1855 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 25 Haft, 1
Siats-Utskottets Utlåtande, Jfå 181.
om det formella i sakernas behandling, en kännedom, som svårligen kunde på
annan väg lättare eller med mera säkerhet förvärfvas, samt, beträffande åter Re-
gistratorerne, det endast vore i Svea Hof-Rätt, der denne tjensteman hufvudsak¬
ligen hade ett dylikt åliggande. Ehuru hvarje af Hof-Rätternes divisioner, utgö¬
rande i Svea och Götha llof-Rätter 3, samt i Skånska Hof-Rätten 2, funnits vara
i behof af 4 Notarier, vore löner likväl bestämde allenast för 3 till belopp af
600, 700 och 800 R:dr, hvaremot den 4:de skulle erhålla blott ett arfvode af
200 R:dr, oaktadt denne hade samma tjenstgöringsskyldighet som öfrige Notari-
erne. Enligt flere ledamöters yttrade åsigt, borde'icke, vid regleringen af IIof-
Rätternes Stater, några extra ordinarie tjenstemän derå uppföras, utan endast or¬
dinarie till så stort sntal, som för göromålens behöriga gång erfordrades. Hvad
åter lönerne för Notarierne anginge, hade dessa blifvit fastställde till de mindre
belopp, som Götha Hof-Rätt, med fästadt afseende derå att, enligt dess åsigt,
Kanslisttjensterne borde bibehållas, föreslagit. Då man nu, enligt Svea Hof-Rätts
förslag, indragit sistnämnde tjenster, syntes billigheten fordra, att lönerne för No¬
tarierne ökades till de belopp, som nyssbemälde Hof-Rätt, under förutsättning, att
Kanslistbestiillningarne indroges, funnit vara af behofvet påkallade. Vid jemförelse
af de inkomster, Hof-Rätternes tjenstemän nu innehade, med dem, de, enligt
Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, skulle erhålla, visade sig ock, att, oaktadt göromålen
genom den nya regleringen blifvit betydligt ökade, en verklig löneförsämring för
flere af tjenstemännen uppkomme derigenom, att åtskillige tillfäilige inkomster in-
dragits, till beloppet öfverstigande förhöjningen af de ordinarie lönerne. En till¬
ökning i löneanslagen för dessa tjenstemän vore alltså af nöden, i hvilket afseende
flere af Ståndens ledamöter instämt uti Herr Graus till Utskottets förra Utlåtande
bifogade, reservation, hvaruti föreslagits ökade löner för Sekreterarne, Notarierne
och Fiskalerne, i öfverensstämmelse med hvad Svea Hof-Rätt hemställt, andra åter
biträdt den af Riksdagsfullmägtigen Ola Månsson från Christianstads Län afgifna
reservation, innefattande enahanda förslag, med undantag af löneförhöjningen för
Sekreterarne, samt några ledamöter understödt den af Herr Wetterberg i ämnet
väckta motion, enligt hvilken vissa tjenstemän borde erhålla än högre lönebelopp,
nemligen Sekreterarne och Advokat-Fiskalerne 1,300 R:dr, Aktuarien och Arki-
varien 1,000 R:dr, 10 Notarier i Svea och Götha Hof-Rätter samt 4 i Skånska
Hof-Rätten 1,000 R:dr, ytterligare ett lika antal Notarier 800 R:dr samt af
Fiskalerne, de 2 äldsta i Svea och Göiha Hof-Rätter och den äldre i Skånska
Hof-Rätten, 1,000 R:dr och de öfrige 800 R:dr. Varandes af åtskillige ledamö¬
ter äskadt, att, i afbidan å sportelregleringen, antingen den af Kongl. Maj:t äska¬
de summa, eller ock ett högre belopp, måtte af Rikets Ständer ställas till Kongl.
Maj:ts disposition för att, under nästa Statsregleringsperiod, i form af arfvoden
användas till förbättrande af tjenstemännens aftöningsvilkor, med underdånig an¬
hållan, att Kongl. Maj:t vid nästa Riksdag täcktes till Rikets Ständer aflåta
Slats-Utskottels Utlåtande. Jtä 181.
3
förnyad Nådig Proposition i ämnet, åtföljd af fullständig utredning angående
sportlerna.
Vidkommande de af Utskottet i dess förra betänkande föreslagna vilkor och
bestämmelser, är, bland annat, anmärkt, emot vilkoret i mom. b, om tjenstemans
och vaktbetjents skyldighet att underkasta sig den reglering af honom tillagda
sportler, som Kongl. Maj:t framdeles kunde finna för godt fastställa, att icke nå¬
gon, i ovisshet om hvad han kunde komma att erhålla i inkomster, torde vilja
frånträda de löneförmåner, deraf han för närvarande vore i åtnjutande, hvilket
åter hade till följd, att den föreslagna regleringen icke på länge kunde gå i verk¬
ställighet; emot stadgandet i mom. c., angående förbud för tjenstemännen att,
utan Hof-Rättens tillstånd, jemte innehafvande beställning emottaga annan tjenste¬
befattning, dels att denna föreskrift vore obillig, om icke lönerne ökades till det
belopp, att tjenstemännen kunde deraf hafva sin utkomst, dels ock af andre leda¬
möter, att vilkoret borde göras strängare, i öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Maj:ts Nådiga förslag innehölle, så att dubbla tjenster icke måtte komma att af
någon tjensteman innehafvas; emot föreskriften i mom d., om vikaries aflönande
under ordinarie tjensteman beviljad tjenstledighet; att denna föreskrift borde blifva
lika med den, som i sådant afseende vore gällande för Rikets Ständers Rank;
emot bestämmelsen i mom. g., om den nya löneregleringens bringande i verkstäl¬
lighet endast i den mån de, hvilka innehade tjenster, som skulle indragas, afginge,
eller till andra befattningar förflyttades, att då en del tjenstemän, hvilka åtnjöto
betydliga sportler och icke finge dessa ersatta genom löneregleringen, utan tvifvel
komme att qvarstå vid sina befattningar, ett förslagsanslag borde till en början
anvisas, på det att Hof-Rätternes reorganisation måtte kunna fortare, än eljest,
komma till stånd; samt slutligen, med anledning af förklarandet i mom. h., om
användande af de å arfvodes-anslagen uppkommande besparingar till befordrande
af göromålens obehindrade gång, att Utskottet tillstyrkt till utgående såsom arf-
voden för biträden åt Sekreteraren, Advokat-Fiskalen, Fiskaierne, Aktuarien och
Arkivarien 2,400 R:dr för hvardera af Svea och Götha Hof-Rätter och 1,000
R:dr för Skånska Hof-Rätten, utan att upptaga huru mycket hvarje af dessa
tjenstebiträde!). borde erhålla. I öfrigt har en ledamot framställt anmärkning der¬
vid, att bestämda belopp blifvit föreslagne att användas till arfvoden åt adjunge¬
rade ledamöter, i stället att ett förslagsanslag i sådant afseende borde finnas att
tillgå, enär adjunctionsmedlens belopp, såsom beroende af Hof-Rätts-ledamöternes
behof af tjenstledighet, icke kunde på förhand bestämmas.
Utskottet har dessutom, genom särskild remiss, från Borgare-Ståndet fått
emottaga ett af Herr Wetterberg afgifvet skriftligt anförande i frågan, åtföljdt, i
bestyrkta afskrifter, af de från Hof-Rätterna till Kongl. Majit ingifne sportel-
uppgifter, jemte andra, ärendet rörande, handlingar. Med afseende derå, att flere
ledamöter instämt uti den af Herr Wetterberg uti frågan väckta motion, hvilken
4
Stals-Ulskotlets Utlåtande, Jt? 181.
uti Utskottets förra betänkande blott i korthet omförmäles, bör Utskottet här re¬
dogöra för de förhållanden, som berörde anförande, till närmare utveckling af
motionen, innehåller.
Efter upptagande af de anmärkningar, som uti motionen hufvudsakligen blif¬
vit framställde emot den föreslagna regleringen, nemligen att denna reglering till
väsentlig del vore byggd på tjenstgöring af extra ordinarie tjenstemän, att ge¬
nom densamma flertalet af Hof-Rätternes nuvarande tjenstemän, långt ifrån att
erhålla någon löneförbättring, finge minskade inkomster, samt att, med regleringen,
tlere tryckande vilkor blifvit förknippade, har Herr Wetterberg fästat uppmärk¬
samheten derå, att hans förslag till ny lönereglering för Hof-Rätterne hufvudsak¬
ligen instämde med ett dylikt, som Svea Hof-Rätt, efter Nådig befallning, genom
utsedde kommitterade låtit utarbeta och hvilket sannolikt äfven blifvit Hof-Röt-
tens, derest icke de särskilda EEof-Rätterne framställt olika förslag samt, efter ta¬
gen kännedom om hvarandras framställningar, sökt att likasom underbjuda hvar¬
andra i deras begäran om anslag, Svea Hof-Rätt, för att få bort Kanslisttjensterne,
och i stället erhålla ökadt antal Notarier, samt Götha och Skånska Hof-Rätterne
för alt få bibehålla Kanslistbeställningarne. Uti först anmärkta förhållande yrka¬
des af Herr Wetterberg den ändring, att de föreslagne extra ordinarie Notarierne,
hvilka hade enahanda tjenstgöringsskyldighet som ordinarie Notarierne, måtte, lika
med dessa, på Stat uppföras. Hvad lönerne anginge komme de särskilda tjenste-
männens ställning icke att förbättras genom den af Kongl. Maj:t äskade tillökning
i FIof-Rätlernes anslag, emedan denna tillökning åtginge nästan hel och hållen
dels till förbättring af Sekreterarnes och Advokat-Fiskalernes löner, dels ock till
Kanslisttjensternes förändring till Notarieplatser, utan inträffade i stället, om det
Kongl, förslaget godkändes, att Notarierne finge vidkännas minskning i deras på
Stat uppförda löneinkomster. Samma vore förhållandet med sportlerna. Dessa
fördelades för närvarande mycket olika i de särskilda Hof-Rätterne. Så ägde
Fiskalerne i Svea Hof-Rätt icke någon del i domslösen, hvaremot desse tjenstemän
i Götha och Skånska Hof-Rätterne af sådan lösen erhölle, i den förra, Hof-Rätteu
en viss andel efter tjensteåldern, och i deu sednare, omkring 400 R:dr. En No¬
tarie påräknade i Utslags- och Protokollslösen, inom Svea Hof-Rätt, 150 R:dr,
inom Götha Hof-Rätt SJÖÖ R:dr och inom Skånska Hof-Rätten 300 R:dr, hvilken
olikhet i beloppen vore en följd deraf, att extra ordinarie tjenstemän i Svea Hof-
Rätt finge uppbära lösen för de af dem expedierade Utslag och Protokoll, då der¬
emot sådant antingen alldeles icke eller till en mindre grad ägde rum inom de
båda andra Hof-Rätterne. Men ju större inkomst af dylik lösen, som den ordi¬
narie Notarien inom de olika Hof-Rätterne hade att påräkna, desto mindre vore
hans andel i domslösen, så alt en Notarie i Skånska EIof-Rätten till och med ej
ägde någon andel i denna slags lösen. I Götha Hof-Rätt vore det egentligen
ålder i tjensten, som bestämde den större eller mindre lotten i sportlerna. Den
Slals-Utsliollels Utlåtande, J\s 181.
5
betydligaste delen af denna inkomst utgjordes af domslösen, som för framtiden
kunde beräknas till omkring 6000 R:dr för hvardera af Svea och Götha Hof-
Rätter, samt 3000 R:dr årligen för Skånska Hof-Rätten. Närmast domslösen korn
utslagslösen, hvars belopp likväl icke kunde efter Hof-Rätternas sportelförteckningar
tillförlitligen uppgifvas, men, med ledning af uppgifterna om de till Vaktmästarne
afsalta sigillpenningar för Utslagen, syntes denna lösen kunna antagas uppgå till
omkring 2,400 R:dr för hvardera af de 2:ne större Hof-Rätterne och något öfver
800 R:dr för Skånska Hof-Rätten. Protokollslösen åter kunde antagas utgöra
circa 300 R:dr i hvardera af Svea och Götha Hot-Rätter samt 130 R:dr i Skånska
Hof-Rätten. För närvarande delades domslösen i Svea Hof-Rätt Sålunda, att, sedan
Sekreteraren erhållit V3, återstoden skiftades emellan 16 tjenstemän i lika lotter. Enligt
Kongl. Maj:ts förslag komme denna återstod att delas emellan 23 tjenstemän, nemligen
43 Notarier, 3 extra Notarier och 3 Fiskaler, hvilka sistnämnde eljest skulle, åt¬
minstone i Götha och Skånska Hof-Rätterne, erhålla betydligt minskade inkomster.
Genom denna, sportlernas, fördelning på ett större antal lotter finge alltså tjenste-
männen äfven vidkännas minskning i sina sportler. Det vors för undvikande af
denna oreda i sportelfördelningen önskligt och nödigt, att bland vilkoren för lö¬
nernas åtnjutande äfven den föreskrift lemnades, att hvarje expeditionshafvande skulle
uppbära den för hans expedition inflytande lösen. Härigenom komme dock Sekre¬
teraren att lida en betvdligare minskning i nu innehafvande sportler, för hvilken
godtgörelse sålunda borde beredas, alt honom tilldelades särskildt tjenstgörings-
arfvode för så vidt den ökade löneu ej ersatte de minskade sportlerna. De sportler,
som Notarierne i följd deraf erhölle, uppginge till 433 R:dr 16 sk.; deraf likväl
åtminstone 133 R:dr 16 sk. åtginge till bekostande af renskrifning, så att en be¬
hållen sportelinkomst af 300 R:dr återstode för hvarje Notarie. Aktuarien komme
att bibehållas vid sina sportler med undantag af sin andel i Domslösen. Hvarje
Fiskal erhölle i sportler ungefär 40 R:dr, men denne tjensteman finge icke fullt så
trägna göromål som Notarien, och hade att påräkna Kanslibiträde för renskrifnin-
gen. Arkivarien undfinge äfven högst obetydliga sportler. Om man toge i be¬
traktande hvad en Notarie inom de förvaltande verken, t. ex. General-Tullstyrelsen
och Kammar-Kollegium, åtnjöte i löneinkomster, visade sig att denne tjensteman
i förra verket hade i lön, tjenstgörings-arfvode och sportler tillsammans 1,281
R:dr 16 sk., samt i Kammar-Kollegium äfvenledes emellan 1,200 och 1,300 R:dr.
Enligt H:r Wetterbergs förslag, skulle Notarierne i Hof-Rätterne bekomma, uti
lön och behållna sportler, en del 1,300 R:dr och de öfrige 1,100 R:dr samt af
Fiskalerne, en del 1,040 R:dr och de öfriga 840 R:dr. För öfrigt har H:r Wetter¬
berg hemställt, att det af Utskottet föreslagna vilkor, att tjenstemännen icke, utan
Hof-Rättens tillstånd, finge, jemte innehafvande beställning, emottaga annan be¬
fattning, skulle afse endast befattning i Statens tjenst, äfvensom att, för möjlig¬
heten att skyndsamt genomföra reorganisationen, de uti Kongl. Maj:ts förslag be-
6
Slals-UlskoUels Utlåtande, jM SOI.
gärda belopp till extra tjenstemän, såsom kanslibiträden åt Sekreterare, Advokat-
Fiskaler och Fiskalerne måtte i främsta rummet och under benämning af Kansli¬
medel användas till aflönande af de Kanslister, hvilka icke komme att på de nya
platserne användas, utan i stället blefve biträden åt Sekreteraren, Advokat-Fiskalen
och Fiskalerne; och borde slutligen för betäckande af Kanslisternes sportelförlust
samt för de möjligen qvarstående Proto-Notariernes, Registratorernes och vice
Advokat-Fiskalernes skadeslöshållande för deras indragne löner och sportler, den
föreskrift meddelas, att de nya lönerne icke finge af tjenstemännen fullt uppbäras
förr än innehafvarne af de tjenster, som vore bestämda att indragas, blifvit till
annan tjenst befordrade eller på annat sätt afgått och att i sådant afseende lika
afdrag borde ske å alla de nya lönerne samt att deremot innehafvarne af de till
indragning bestämda tjensterne skulle vara pligtige att deltaga i samma eller ena¬
handa göromål, som dessa tjenstemän hittills ålegat.
Utskottet har, i följd af återremisserne, förehaft detta ärende till förnyad
behandling, hvarvid Utskottet, på grund af de anmärkningar, som inom 5:ne Riks¬
stånd blifvit framställde emot dess tillstyrkande af den föreslagna löneregleringen
för Hof-Rätternes tjenstemän och vaktbetjente, funnit sig böra sitt förra yttrande
i ämnet frånträda. Vid granskning af berörde anmärkningar, synas de, hvilka de
fleste ledamöter, som inom nämnde Riks-Stånd yttrat sig i frågan, uttalat, hufvud¬
sakligen afse dels nödvändigheten deraf att, innan lönebeloppen fastställas lör de
tjenstebefattningar, hvilka komma att å Hof-Rätternes Stater uppföras, en ny ar¬
betsordning för Hof-Rätternes tjenstemän utfärdas samt bestämmelser i afseende
på fördelningen af deras sportler meddelas, dels ock behofvet för en del tjenste¬
män af större löneanslag, än som, enligt Kongl. l\Iaj:ts Nådiga förslag, skulle dem
tilldelas. I afseende å den anmärkta saknaden af arbetsordning för Hof-Rätterne,
är dock Utskottet af annan åsigt, och anser, att, innan sjelfva organisationsfrågan
först blifvit afgjord, utfärdandet af arbetsordning icke lämpligen bör i frågakomma.
Det synes icke heller Utskottet, som i detta afseende något hinder för löneansla¬
gens bestämmande kan uppstå, efter de upplysniugar om arbetets fördelning tjenste¬
männen emellan, jorn erhållas af den i Statsråds-Protokollet lemnade utredning af
ämnet. Deremot torde frågan om sportlernas reglering böra vara förut afgjord, på
det att Rikets Ständer må sättas i tillfälle att med full säkerhet kunna bedöma
hvilken lönetillökning skäligen bör hvarje tjensteman tilläggas. En fullständig och
tillförlitlig utredning af förhållandet med dessa sportler har dock icke kunnat af
Utskottet åstadkommas, och en sådan utredning måste i allt fall blifva utan än¬
damål. då för lönebeloppens bestämmande egentligen erfordras att känna sportlernas
reglering för framtiden, hvilken det åter tillkommer Kongl. Maj.t att afgöra. I
fråga om en sådan reglering delar dock Utskottet den åsigt, som af mångå Riks-
Ståndens ledamöter yttrats, att, efter den nya organisationens trädande i verksamhet,
all expeditionslösen bör odelad tillfalla vederbörande expeditioushafvande. Innan
Slats-Ulsltollels Ullålande, M 181.
7
sportelregleringen egt rum och Rikets Ständer om densamma fått kännedom, kan
alltså ett definitivt bestämmande af lönebeloppen icke ske, och torde det jemväl
vara af nytta, att, löre den nya organisationens slutliga fastställande, någon tids
erfarenhet vinnes, huruvida densamma må uppfylla det dermed åsyftade ändamål.
Det blifver emellertid nödigt, att, under tiden, de ökade anslagsmedel, hvilka för
närvarande anses behöflige till förbättrande af personalens lönevilkor, finnas till
Kongl. Maj:ts disposition; och förekommer i sådant afseende, att Kongl. Maj:l,
utom de för detta ändamål af Rikets Ständer vid sednaste Riksdag beviljade
12,000 R:dr. äskat en tillökning i anslag af 9,527 R:dr 40 sk., eller, efter af¬
drag af 10 R:dr, hvarmed, enligt hvad upplyst blifvit, Götha Hof-Rätts nuvarande
anslagsbelopp är i Kongl. Maj:ts Nådiga förslag för högt upptaget, rätteligen 9,517
R:dr 40 sk., samt att de fleste af Riks-Ståndens ledamöter, som yttrat sig, ansett
denna summa icke vara för ändamålet tillräcklig, utan, med yrkande af ett högre
anslag, instämt uti de vid Utskottets förra betänkande fogade tvenne reservationer,
förordande högre löner, den ena för Hof-Rätternes Sekreterare, Notarier och Fi¬
skaler, till ett sammanräknadt belopp af 7,500 R:dr, samt den andra för samma
tjenstemän, med undantag af Sekreterarne, till sammanlagdt 6,700 R:dr.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet ofvan anfört, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, utan att antaga Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, i hvad den angår löneregleringen för Hof-Rätternes tjenstemän
och vaktbetjente, må, till förbättrande af deras lönevijkor och be¬
främjande i öfrigt af göromålens behöriga gång, ställa till Kongl.
Maj:ts disposition, jemte de vid sednaste Riksdag för innevarande
Statsregleringsperiod anvisade 12,000 R:dr, dels den af Kongl.
Maj:t äskade summa, rätteligen utgörande 9,517 R:dr 40 sk., dels
ock ett särskildt reservationsanslag af 7,000 R:dr, att utgå under
den tid nästa Statsreglering omfattar, — med underdånig anhållan
derjemte att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en fullständig, och
i möjligaste måtto tillförlitlig, utredning af de sportler, hvilka Hof-
Rätternes tjenstemän och vaktbetjente för närvarande åtnjuta, samt
vid nästa Riksdag i sammanhang med den förnyade framställning
i afseende å löneregleringen, hvilken Kongl. Maj:t kan finna för
godt aflåta, jemväl meddela Rikets Ständer grunderna för den fram¬
tida fördelningen af sådana sportler, hvilka kunna anses fortfarande
böra bibehållas, äfvensom uppgift till hvad belopp dessa sportler
kunna beräknas i medeltal uppgå för dem, som skola deraf blifva
delaktige.
Elfte punkten, innefattande förklarande, att Utskottet icke funnit skäl föreslå
någon förändring i öfrige, under Andra Hufvudtitelu uppförda, anslag och att de¬
samma derföre blifvit till enahanda belopp, som vid förra Riksdagen, å den bifo¬
8
Ståts-Utskottets Utlåtande, Jis 182.
gade tabellen upptagne. Af trenne Riks-Stånd, nemligen Preste-, Borgare- och
Bonde-Ständen, är denna punkt återremitterad, med anmärkning, att förslagsan¬
slaget: ersättning åt vittnen och farter blifvit i nämnda tabell oriktigt benämndt:
ersättning åt vittnen i brottmål; hvaremot Ridderskapet och Adeln, inom hvilket
Stånd samma anmärkning äfven blifvit gjord, utan återremiss beslutat rättelse
härutinnan.
Med erkännande af anmärkningens riktighet, får Utskottet meddela, att be¬
rörde felaktighet kommer uti det afgifvande förslaget till Riksstat att rättas.
Öfrige punkter af betänkandet M 67 äro af Riks-Stånden antingen god¬
kände, lagde till handlingarne eller befunne vara af beskaffenhet att dervid fått bero.
Stockholm den 14 Juli 1854.
Reservation.
Vid 5:te punkten;
af H:r Gråå, J. F., som, under åberopande af sin i ämnet förut afgifna reserva¬
tion, ansåg, att ett fullständigt förslag till lönereglering för FIof-Rätternes tjenstemän
och vaktbetjente bordt af Utskottet uppgöras.
Häruti instämde H:rr Waern, C. F., Lindström, P. IL, Hörnstein, C. C., Nord¬
vall, A. F., Berger, A. A. och Berg, P. samt Riksdagsfullmäktigen Matts Pehrsson,
från Stockholms Län.
af Riksdagsfullmäktigen Ola Månsson från Christianstads Län, hvilken åbe¬
ropade sin förut afgifna reservation i frågan.
M 182.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Juli 18S1, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet
M 69, angående utgifterna under Riks-Statens Fjerde
Hufvud-Titel.
(U. A.)
Tredje punkten, angående anslag för bildande af en särskild Ingeniörtrupp,
har blifvit återremitterad dels af Borgare-Ståndet, inom hvilket Stånd hufvudsak¬
ligen samma anmärkningar framställts, som af Herr Gråå uti dess vid denna punkt
fogade reservation blifvit utvecklade, och dessutom den åsigt af flere ledamöter
yttrats
Slals-Ulskotlets Utlåtande, JYs 182.
9
yttrats, att en dylik trupp icke behöfde under fredstid bildas, utan vid krigsut¬
brott lätteligen kunde skyndsamt uppsättas med befäl från Ingeniör-Korpsen, men
att, om sådant ändock ansågs nödvändigt, tillgångar Härför borde kunna beredas
genom inskränkning i andra utgifter inom Hufvudtiteln, samt dels af Bonde-
Ståndet, hvarest, utom enahanda anmärkningar, den mening af åtskillige ledamöter
blifvit uttalad, att, vid hvarje indeldt Infanteri-Regemente en viss del af sä väl be¬
fäl, som manskap kunde bildas för de till Fält-Ingeniörstjensten hörande arbeten,
hellre än att en serskild trupp för detta ändamål skapades, hvilken i alla fall
skulle blifva för behofvet otillräcklig. Då emellertid förevarande punkt ur af tvenne
Riks-Stånd, eller Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, bifallen, får Ut¬
skottet
Sitt förut afgifna yttrande vidblifva.
Fjerde punkten, om förbättrade lönevilkor för Ingeniör-Korpsen, är återremit¬
terad af Bonde-Ståndet, men deremot godkänd af de öfrige Irenne Riks-Stånden;
vid hvilket förhållande Utskottet, med stöd af 75 § Riksdags-Ordningen, finner
återremissen
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Å Åttonde punkten rörande anslag för inrättande af Instruktions-kompagnier
vid indelda Infanteriet, har Utskottet från Borgare- och Bonde-Stånden erhållit
återremiss, hvaremot samma punkt blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet bifallen. Hos Borgare-Ståndet är anmärkt, att, ehuru Rikets Ständer vid
flere föregående Riksmöten funnit sig icke kunna bifalla då gjord Nådig fram¬
ställning om anslag för berörde ändamål, Regeringen, sorn fortfarande ansett dylika
kompanier oundgängligen nödvändige för det indelda Infanteriets användbarhet,
blott låtit bero vid Rikets Ständers afslag och icke sökt att genom besparingar
inom Hufvudtiteln och om så erfordrades, indragningar, åstadkomma de för än¬
damålet nödige medel, eller ens ådagalägger att tillgångar på denna väg ej
kunde beredas. Inom Bonde-Ståndet hafva åtskillige ledamöter åberopat den af
Herr Gråå emot denna punkt afgifna reservation, andre åter hänvisat å den utväg,
till beredande af tillgångar i förevarande hänseende, att ett visst antal rotar vid
indelda Infanteriet höllos vakante samt vakansafgifterne för ändamålet disponerades.
Men som, på sätt nämndt är, Ridderskapet och Adelil samt Preste-Ståndet god¬
känt, Utskottets yttrande i denna punkt anser Utskottet sig böra
detsamma vidblifva.
Elfte punkten, angående löneförhöjning för en del af underbefälet vid Arlilleri-
Regemeuterne.
Trettonde punkten, om tillökning af anslaget till Kavalleri-och Artilleri-hästars
remontering och skoning, samt
Fjortonde punkten, hvaruti Utskottet tillstyrkte, alt reservations-anslaget till
fouragering af Artilleriets legda hästar och förslags-anslaget till four agering af värfvade
Bth. lill R. St. Brot. 1835 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Haft. 2
10
Slals-Ulskollels Ullålande, J\l 182.
Kavalleriets och Artilleriets hästar mätte sammanföras under rubrik: Fouragering
af Artilleriets och värfvade Kavalleriets hästar, Förslags-anslag, hafva blifvit åter¬
remitterade af Bonde-Ständet. Då likväl dessa punkter alla äro godkände af de
öfrige trenne Riks-Stånden, kunna, jemlikt 75 § Rikdags-Ordningen, återremisserrce
icke till någon åtgärd föranleda.
Sjuttonde punkten, rörande väckt fråga om slitningspenningar åt manskapet
vid Gottlands Nationalbeväring, är återremitterad af Preste- och Bonde-Stånden
på grund af flere ledamöters anmärkningar, att nämnda manskap syntes ega skäligt
anspråk, att, lika med beväringsmanskapet i det öfriga Sverige, komma i åtnju¬
tande af slitningspenningar, desto hellre, sorn, på sednare åren, i stället för de i
konventionen föreskrifne kompanimöten, bataljonsmöteri hållits, för inställelse hvarvid
manskapet ofta hade flere mil att färdas; att de beväringsskvldige väl icke ålåge
att vara försedde med uniform, men att en sådan dock, uppå befälets uppmaning,
blifvit antagen, samt att, ehuru vapenöfuingarne på Gottland räckte kortare tid,
än heväringens i det öfriga Sverige, slitningen af kläder likväl för hvarje dag vore
lika stor, som för fasta landets beväring, hvilken såsom slitnings-ersättning ensamt
för skjortor, strumpor och skor erhålla 4 sk. om dagen.
Denna punkt har deremot af de öfrige tvenne Riks-Stånden, eller Ridder-
skapet och Adeln samt Borgare-Ståndet blifvit bifallen; vid hvilket förhållande och
då, enligt hvad under frågans behandling hos Ridderskapet och Adeln af veder¬
börande Departements-Chef är upplyst, Gottlands Nationalbeväring, om den med
underdånig framställning i förevarande hänseende vänder sig till Kongl. Maj:t och
dess anspråk finnes väl grundadt, utan tvifvel får den önskade slitnings-ersättningen
sig tillagd, utan att serskildt anslag för detta behof erfordras, Utskottet funnit sig
icke höra
frångå sitt i frågan förut afgifna yttrande.
Tjugonde punkten, i fråga om förhöjning i förslags-anslaget till bevärings¬
manskapets vapenöfning.
Tjugondeförsla punkten, deruti Utskottet tillstyrkt öfverflyttning till ordinarie
Stat af ett förut utgående extra anslag till kompletterande af beväringsmanskapets
reservförråd, samt
Tjugondefjerde punkten, sednare momentet, angående ifrågaställd förhöjning af
förslagsanslaget till rese- och traktaments-kostnader,
hafva blifvit återremitterade, de första två punkterna af Borgare-Ståndet samt
sistnämnda punkt och moment af Ridderskapet och Adeln; men som desamma äro
af tre Riks-Stånd godkände, kunna, jemlikt 75 g Riksdags-Ordningen, återremisserne
icke till någon åtgärd föranleda.
Öfrige punkter af Betänkandet M 69 äro af samtelige Riks-Stånden antingen
godkände, lagde till handlingarne eller annars lemnade utan anmärkning; hvadan
något vidare yttrande från Utskottets sida öfver dessa punkter icke erfordras.
Stockholm den 14 Juli 1854.
Stats-Ulskollcts Utlåtande, JY2 lt!5.
Reservation:
Vid åttonde punkten:
af Herr Gråd, J. F., som åberopade siri förut i ämnet afgifna reservation.
Häruti instämde Herr Berger, A. A.
M 183.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Juli 18S4, kl. 8 e. m.
Utlåtandei anledning af återrernisser af Betänkandet 71,
angående reglering af utgifterna under Riks-Statens 6:te
Hufvudtitel.
(U. A.)
2:dra punkten, rörande anslaget till och reglering af Bergs-kollegium med
Bergslags-Staterna, har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
återremitterad, i följd af deremot framställde anmärkningar, innefattande hufvud¬
sakligen: att, sedan vid 1847 och 1848 årens riksmöte Kongl. Majit i Nåder före¬
slagit Bergs-kollegii förändring till ett embetsverk med fåtaligare personal, men
Rikets Ständer, som då arisågo den kollegiala formen böra bibehållas, icke dertill
lemnat bifall, samt Statsanslaget till Kollegium vid sednaste Riksdag blifvit nedsatt,'
med begäran derjemte att Kongl. Maj:t ville till Rikets Ständer aflåta Nådig Pro¬
position om den förändrade reglering af förenämnde Stater, som kunde af omstän-
digheterne påkallas, hvarförutan Rikets Ständer vid flera riksmöten önskat, att
personalen måtte minskas och Bergsfogdetjensterne indragas, så, enär dessa önsk¬
ningar nu villfarits, syntes den Kongl. Propositionen böra bifallas; alt ehuru ge¬
nom den nya organisationen bergshandteringen befriades från sitt fordna förmyn¬
derskap af Kronans embetsmän, den nödiga tillsynen öfver grufvornas skötsel dock
skulle utöfvas af Bergmästarne, hvilka blefve de enda bergstjenstemän, som bibe-
höllos; och då till deras biträde, vid inträffande förfall och synnerligast vid högre
ålder, erfordrades extra grufve-ingeniörer, voro de för 4 st. sådane äskade stipen—
diatsarfvoden af 400 R:dr till hvardera oundgängligen behöfliga; men som Ut¬
skottet, utan att föreslå Rikets Ständers medgifvande dertill, endast yttrat dess
åsigt, att Kongl. Majit vore oförhindrad att af anslaget till bergsbrukets befräm¬
jande använda härtill erforderliga medel, förblefve denna del af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition obesvarad, och skulle för öfrigt på så obestämda vilkor svårligen
erhållas skickliga personer till dessa ingeniörsbefattningar; att då i följd af den
låga aflöningen samt af fruktan för den länge påtänkta regleringen ganska få per¬
12
Slals-Ulskollcls Ullålande, Jl? 185.
söner, på sednare tider sökt anställning \id Bergsstaterna, samt dessas tjenstemän i
landsorten haft sin hufvudsakliga allöning af sjelfva näringsidkarne, som utaf dem
skulle kontrolleras, alla dessa olägenheter kunde afhjelpas, på sätt Kongl. Maj:t i
Nåder föreslagit, utan betydligare Statsanslag; att, ehuru de bergstjenstemän, som
innehade fullmakter, ägde att, vid indragning af deras befattningar, bibehålla sina
lönevilkor, Utskottet icke meddelat yttrande om Kongl. Maj:ts Nådiga begäran att
få till deras pensionering använda högst 800 R:dr årligen af anslaget till bergs¬
brukets befrämjande; att sjelfva organisationsfrågan redan vore af Kongl. Maj:t
afgjord samt nu endast ålerstode att besluta om dispositionen af ofvanberörde
summor, hvilka Kongl. Maj:t ej kunde för nu ifrågakomne behof använda utan
att derigenom förminska tillgångarne för de ändamål, hvartill medlen voro af Ri¬
kets Ständer anvisade; att Utskottet icke heller yttrat sig öfver Kongl. Maj:ls i
Nåder framställda förslag att stipendiaterne skulle, efter 8 års tjenstgöring åtnjuta
SO procent förhöjning å sina arfvode»; att en Öfverstyrelse för bergverken säker¬
ligen ej stöde att erhålla med mindre kostnad än det Nådiga förslaget utvisar,
samt att, äfven om förhöjning af anslaget till dessa stater ifrågakommit, det varit
billigt att nu återgifva något af hvad derå vid sednaste Riksdag indrogs; att
Stats-Utskottet, som kunnat och bordt begagna den af Konstitulions-Utskottet,
till ledning för omdömet, verkställda utredning af ämnet, men sådant uraktlåtit
och blott yttrat sig hysa betänkligheter vid organisationens ändamålsenlighet, bordt
närmare uttrycka hvaruti dessa betänkligheter egentligen bestått och tillika yttra
sitt omdöme om geschworner-tjensternas ersättande med stipendiater; samt slutli¬
gen alt, då organisationsfrågan alltsedan år 1825 varit å bane, det nu ej vore
för tidigt, att bringa densamma till ett önskvärdt slut; hvarförutan jemväl yrkats,
dids alt hvarken de till arfvode» begärda 1,600 R:dr eller de till löneersättning
för afgående bergstjenstemän äskade 800 R:dr borde drabba anslaget till befräm¬
jande af bergsbruket i allmänhet, enär deraf skulle framkallas likartade anspråk
från alla nuvarande Bergsfogdar, alt äfven de Bergsfogdar, som blott innehade
förordnanden, men af hvilka (lere varit en mängd år tjenstgörande, måtte, då de
vid innevarande års utgång skulle frånträda sina befattningar, hållas skadeslöse för
den inkomst dem sålunda frånginge.
Enär Utskottets förslag i denna punkt blifvit af Preste- och Bonde-Stånden
bifallet, saknar Utskottet skäl att detsamma frånträda; men kommer dock, med
anledning af sedermera väckt motion om ersättning lill Bergsfogdarne för dem
frångående allöning, att särskildt utlåtande derom afgifva.
S:dje punkten, angående förhöjdt anslag till General-Landlmäteri-Kontoret,
är af Borgare-Ståndet återremitterad i sin helhet samt utaf Bonde-Ståndet i de
delar, som icke afse Öfver-Ingeniören, Ingeniörerne och Landtmäteri-Fiskalen. Vid
diskussionen inom dessa Riks-Stånd, har, emot Utskottets yttrande, hufvudsakligen
anförts: att de deruti föreslagne löneförhöjningarne, upptagne, i Utlåtandet, till sam-
Slats-Ulslcollcls Utlåtande, JW 185.
13
manlagdt 2,041 R:dr 52 sk., men i dervid fogade tabell till 2,708 R:dr 16 sk.,
rätteligen uppginge till sistnämnde belopp; att samtlige dessa löneförhöjningar borde
afslås; att emedlertid, vid jemförelse mellan Öfver-Direktörens och andra Chefers
göromål och aflöning, samt då Ofver-Direktören derjemte hade den särskilda för¬
månen af fri boställsvåning, som torde kunna uppskattas till 1,000 B:dr, lönetill-
ökningen för honom skäligen kunde inskränkas till 514 R:dr 32 sk. utan tjenst—
göringspenningar, men, om sådane ifrågakomme, dessa beviljas till belopp af blott
335 R:dr 16 sk.; att Ofver-Direktören syntes i lönevilkor blifva mera gynnad
än Landtmäteri-Sekreteraren, hvilken sednare alltid deltoge i och ansvarade för
besluten samt vore skyldig att vid den förres frånvaro fungera såsom Chef; alt
den förhöjda aflöning, som kunde tilläggas Öfver-Direktören, borde såsom ordinarie
lön fastställas samt, då hans befattning ej vore tillfällig, intet af hans aflöning be¬
nämnas extra tjenstgörings-arfvode, hvaraf ytterligare tillökning kunde framdeles
föranledas; hvarförutan, i afseende å Ofver-Direktören och Sekreteraren, vrkats
bifall dels till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, dels till hvad uti de vid utlå¬
tandet fogade reservationer är vordet föreslaget.
Enär denna punkt i sin helhet bifallits ej mindre af Ridderskapet och Adeln
än Preste-Ståndet, hos det sednare S,tåndet likväl med den rättelse, att den be¬
slutade anslagstiilökningen skulle upptagas till 2,708 R:dr 16 sk., samt Bonde-
Slåndet bifallit hvad Utskottet föreslagit om Ofver-Ingeniören, Ingeniörerne och
Landtmäteri-Fiskalen, så är, enligt 75 § af Riksdags-Ordningen, ärendet i sist¬
nämnde delar af Rikets Ständer afgjordt, hvadan
Borgare-Ståndets återremiss deraf ej från Utskottets sida påkallar
ytterligare åtgärd.
Beträffande deremot öfriga delar af förevarande punkt, så enär 2:ne Riks¬
stånd antagit derutinnan framställde förslag, finner sig Utskottet böra
detsamma vidhålla, likväl med den rättelse, att totalbeloppet af
de föreslagna tillökningarue å anslaget upptages till 2,708 R:dr
16 sk.
Utaf 9:de -punkten, i fråga om löneförhöjning åt Lands-Staterne hafva Rid¬
derskapet och Adeln samt Preste-Ståndet återremitterat Utskottets l:sta och 2:dra
yttranden (pag. 11), hvaremot punkten i sin helhet blifvit af Borgare-Ståndet åter¬
remitterad. Anmärkningarne härvid innehålla förnämligast: alt, då frågan om
Lands-Staternes lönereglering ungefär 50 år varit å bane, Utskottet icke bordt
än längre uppehålla densamma dymedelst att, i strid mot Rikets Ständers föregå¬
ende beslut, tillstyrka indelningarnes indragning, helst då skulle erfordras ett an¬
slag af minst 100,000 R:dr, så vidt lönerne i framtiden ej skulle blifva otillräck¬
ligare än förut, hvilket åter medförde stora olägenheter samt ständigt skulle för¬
anleda nya anspråk på löneförbättringar, hvaremot vid förslaget hellre kunnat fä¬
stas det vilkor, att de tjenstemän, som erhölle lönctillökning, skulle frånträda upp-
sägningsrätten till de indelda lönernas utfordrande in natura och i dess ställe
Q O
14
Stals-Ulskollels Utlåtande, JYs 185.
mottaga lösen efter årligen för de nästförflutne tio åren bestämdt medelpris; att
Utskottet bordt ingå i bedömande af regleringens hufvudgrunder, hvaraf bland
andra den, att Landsstats-tjenstemiinnen i städerna skulle frånträda sina boställen,
säkerligen komme att för dem medföra opåräknade förluster och sålunda tarfvade
rättelse, helst endast en del af dem erhölle lönetillökning, samt Landshöfdingarne
fortfarande behölle sina boställen; att, vid regleringsförslagets uppgörande, sportler
ieke tagits i beräkning, så att, af bristande kännedom om inkomsternas verkliga
belopp, löneregleringen ej kunnat med säkerhet uppgöras, samt Landssekreterarne,
hvilkas inkomster i flera län öfverstege Landshöfdingarnes, och i allmärihet voro
så ojemna att de varierade från 8,000 till 2,000 R:dr, icke dess mindre, utom
direkt lönetillökning för några, allesamman enligt förslaget komme att till biträde
erhålla Läns-Notarier, som likväl af dem sjelfva förut aflönats; att aflöningen vore
låg ej mindre för Landskamererare, i jemförelse med Landssekreterare, än för
Kronofogdarne såsom uppbördsmän med stor ansvarighet, likasom ock för de i
förhållande till Kronofogdarne vanlottade Häradsskrifvarne, hvilkas mödosamma
göromål fordrade flera tjenstebiträden, äfvensom för Kronolänsmännen, hvilka egde
föga utsigt att befordras till förmånligare befattningar, samt ej heller alla voro
försedda med boställen, hvadan sådana borde anslås så väl åt dem, som åt andra
Landsstats-tjenstemän, hvilka deraf voro i saknad; att då de öfrige Landsstats-
tjenstemän, hvilkas nuvarande inkomster öfverstege det föreslagna minimibeloppet,
finge dem behålla, Kronolänsmännen deremot skulle frånträda hvad som öfverskjöte
normalbeloppet af deras aflöning; att det ifrågavarande anslaget borde ställas till
Kongl. Maj:ts förfogande blott intill nästa Riksdag, på det frågan måtte under
tiden kunna utredas, och ett fullständigt förslag sedermera utaf Rikets Ständer
pröfvas och fastställas; att endast 1,000 R:dr föreslagits till ersättning för forsel-
lön å indelt Kronotionde, då likväl enahanda ersättning skulle beräknas jemväl
å den indelda afrads-spanmålen, och således till vida högre belopp; men att emed¬
lertid intet särskildt anslag vore för detta ändamål behöfligt, då Rikets Ständer
redan vid sista Riksdag härtill anvisat nödige medel; att de 4 stycken bilagor
till Statsrådsprotokollet, hvilka innehöllo sammandrag öfver de från länen inkomna
uppgifter i ämnet, icke blifvit i tryck meddelade; att nuvarande tjenstemäns in¬
komster blifvit beräknade, särdeles hvad boställena beträffade, på ett sätt, som
ingåfve ett visst misstroende till regleringen; men att om, i utbyte mot kontante
penningar, de indelda lönerne skola till Staten ingå, det borde vara utredt hvad
dessa i verkligheten utgöra, då det möjligen kunde visa sig, att för Landsstater¬
na på det hela, om nödiga jemkningar iakttoges, ingen lönefyllnad erfordrades,
samt Rikets Ständer åtminstone komme i tillfälle att pröfva, huru stor lönefyllnad
verkligen vore behöflig.
Detta, med hvad mera blifvit under diskussionen anfördt, har Utskottet tagit
i öfvervägande, och då en del af dessa anmärkningar äro af väsendtligen olika
Slals-Vlskollcts Ullålande, JVI 185.
15
syftning och Utskottet nu icke bättre än tillförene är i tillfälle att ingå i pröfning
af förslagets detaljer, hvilka, enligt hvad Kongl. Maj:t äfven i Nåder tillkännagif-
vit, vid verkställigheten tarfva åtskilliga rättelser och jemkningar, samt meningarne
hos Riks-Stånden synas varit i allmänhet ense derom, att det äskade anslaget bör
beviljas, ehuru i fråga om vilkoren dervid tankarne varit mera delade, har Utskot¬
tet, enär Bonde-Ståndet bifallit hvad i denna punkt är föreslaget, funnit sig böra
vidblifva sitt förra yttrande, angående det äskade reservations-an-
slaget 77,000 R:dr.
Hvad deremot angar Utskottets förslag, om anvisande af 1,000 R:dr till
ersättning för forsellön, så, enär denna ersättning torde kunna Landsstats-tjenste-
männen beredas utaf det anslag, som Rikets sednast församlade Ständer för ena¬
handa ändamål vilkorligen beviljat, hemställer Utskottet,
ntt dess härutinnan framställda förslag icke må af Rikets Ständer
antagas.
Då Utskottets slutliga yttrande i anledning af enskilda motioner blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden bifallet, och frågan i
denna del således jemlikt 75 § i Riksdags-Ordningen är af Rikets Ständer af¬
gjord, kan Borgare-Ståndets åtcrrcmiss deraf
icke till någon åtgärd från Utskottets sida föranleda.
13:de 'punkten, angående aflöning åt Styrelsen för Allmänna Väg- och Vat¬
tenbyggnader samt dess tjenslebiträdcn, 15;de punkten, om iiskadt anslag för be¬
främjande af laga skiften å Gottland, samt 23:dje punkten, i fråga om förhöjdt
anslog till Slöjdföreningens skola, äro af Ridderskapet och Adeln åtterremitterade;
hvarjemte utaf 24:de punkten dels mom. A, rörande begärclt anslag för inrättande
af tekniska skolor i de släder, som dertill vilja bidraga, dels mom. C, i fråga om
statsbidrag till en i Christianstad inrättad teknisk skola, blifvit af Borgare-Ståndet
återremitterade; men som de öfriga Riks-Stånden bifallit förra betänkandet i dessa
ämnen, hvilka sålunda äro af Rikets Ständer afgjorda, kan Utskottet, emot Riks-
dags-Ordningens 75 §,
ej vidare dermed taga befattning.
Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet erhållit återremiss å 32:dra
punkten samt från Preste-Ståndet å den del af samma punkt, som angår Kongl.
Maj:ts Nådiga förslag, att den till »Fattigvårds-inrättningen» i Södertelje hittills
årligen utgående ersättning för den till Södertelje kanal upplåtne s. k. »Skolmä¬
stareängen» måtte en gång för alla med ett kapital af 160 R:dr godtgöras; hvar¬
emot denna punkt blifvit i öfriga delar af sistnämnde Riks-Stånd samt i sin hel¬
het af Borgare- och Bonde-Stånden godkänd. Vid ärendets föredragning hade,
med vederbörliga handlingar blifvit styrkt, att ifrågavarande årliga ersättning utgått
icke för sjelfva den s. k. Skolmästareängen, utan för en dertill hörande åkervret;
hvilken ej heller varit upplåten åt Fattigvårdsinrättningen, utan åt Skolmästaren
16
Slals-Ulskotlels Utlåtande, M 183.
eller Stadspedagogen, såsom innehafvare af den s. k. Lovisinska donationen. Före¬
nämnde äng och vret, jemte åtskillige andra jordegor, vore nemligen, emot vissa
åligganden, den 12 Januari 1678 till Skolmästaren donerad; men då donationen
ställdes under inseende af Caput för Lovisinska familjen jemte stadens Pastor,
Borgmästare och Råd samt kyrkans och de fattiges föreståndare, hade, uti Kongl.
Brefvet den 22 Juni 1813, hvarigenom detta anslag först beviljades, troligen af
förbiseende, influtit ordet fattigvårdsinrättningen, ehuru samma Kongl. Bref äfven
tydligen innehölle, att ersättningen skulle tillfalla innehafvaren af Lovisinska dona¬
tionen, på det emellertid nu ifrflgaställde kapitalersättning ej måtte tilldelas fattig¬
vårdsinrättningen, utan föreståudarne för nyssberörde donation, hade rättelse härut¬
innan blifvit påyrkad.
Utskottet har ånyo förehaft frågan om förenämnde kapitalersättning, och som,
vid undersökning om förhållandet, ofvanberörde uppgifter vunnit bekräftelse, samt
det bör tillses, att den föreslagna ersättningen ej må annan än vederbörande rätts-
innehafvare tillgodokomma. så får Utskottet nu hemställa,
det Rikets Ständer ville, vid besvarandet af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i ämnet, meddela nödig upplysning om rätta förhållandet
med dispositionsrätten till ofvanomförmälda åkervret.
Öfriga delar af denna punkt hafva deremot af 5:ne Rikets Stånd bifallits;
och da deruti förekommande frågor, alltså, likmätigt 73 § af Riksdagsordningen,
äro af Rikets Ständer afgjorda, kan Ridderskapet och Adelns återremiss deraf
ej till någon åtgärd från Utskottets sida föranleda.
Trettiotredje punkten, rörande anslaget till skrifmaterialier och expenser m. m.
har, jemte den vid Utlåtandet fogade tabell, såsom beroende af Riks-Ståndens
öfriga beslut angående 6:te Hufvudtitelns reglering, återremitterats af Borgare- och
Bonde-Stånden, hvarförutan, jemväl af enahanda anledning, Trettiofemte punkten,
angående sådane anslag, hvaruti förändring ej varit i fråga, blifvit af förstnämnde
Riks-Stånd återremitterad; men som 33:dje punkten af Ridderskapet och Adeln
ansetts för närvarande ej föranleda något beslut, och utaf Preste-Ståndet blifvit
lagd till handlingarne samt tabellen blifvit af sistnämnde 2:ne Riks-Stånd och
33:te punkten ej mindre af dessa båda Stånd, än af Bonde-Ståndet godkänd, så
ock då för öfrigt Rikets Ständers definitiva beslut i Statsregleringsfrågor komma
att vid Riks-Statens slutliga upprättande iakttagas, lära dessa återremisser
ej heller från Utskottets sida för närvarande påkalla någon älgärd.
Alla öfriga punkter af Utlåtandet M 71 hafva utaf samtliga Riks-Stånden
antingen godkänts eller blifvit lagde till handlingarne, eller ock ansetts vara af
beskaffenhet, att dervid fått bero, hvadan Utskottet
icke har att vidare yttrande deröfver afgifva.
Stockholm den 14 Juli 1834.
Reservation
Stats-Utskollels Ullålande, M 185.
17
Reservationer: ,
2:dra punkten: af Herr von Troil, S. G.
Vid ff:de punkten: af Herr von Troil, S. G., som yttrade: »I de, Stats—Ut¬
skottets Betänkande M 71 åtföljande, reservationer är tydligt ådagalagd t, att det
vilkor Utskottet fästadt vid beviljandet af ett reservationsanslag, stort 77,000 R:dr,
för Landstatens lönereglering, skulle för en betydlig del af medlemmarne inom
denna talrika tjenstemannakorps medföra löneförsämring, i stället för löneförbättring.
])ä detta icke kan vara Rikets Ständers mening, hemställer jag att det äskade
reservationsanslaget må utan alla vilkor ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
Hvad särskildt beträffar frågan derom huruvida ersättning för förlorad forsellön
skulle kunna erhållas från det vid sista Riksdag för enahanda ändamål anvisade
förslagsanslag, ber jag endast få erinra, alt nyssnämnde anslag beviljades till er¬
sättning åt »innehafvare af ränte- och tiondeanslag, för upphörandet så väl af deras
»hittills åtnjutna optionsrätt, att utfordra dessa anslag in natura, som af rättighe¬
ten att utaf »räntegifvarne uppbära forsellön», samt att detsamma således icke kan,
i enlighet med Utskottets tanka, anlitas för de tjenstemän, hvilkas indelda löner
Utskottet önskar, emot kontant penninge-ersättning, indraga.
Af Trosten Tellbom, hvilken åberopade sin i ämnet förut afgifna reservation.
Häruti instämde Biskoparne Heurlin och Annerstedt, Prosten Schram, Kontrakts¬
prosten Forsell, Prosten Berlin och Kontrakts-Prosteu Holmberg.
Af Herr Hörnstein, C. C.,, med yrkande af ett tillägg om h ihet för Regerin¬
gen, alf under regleringstiden använda de medel, som då, eller innan regleringen
trädde i verkställighet, icke komme att utgå, till förskaffande af bostads-boställen
åt de tjenstemän, hvilka deraf vore i saknad, ehuru de skola sådane innehafva
och bebo.
hih. till R. St. Trot. 1885 & 1884. 4 Sami. 1 Afd. 2 liand. 23 Haft.
3
STOCKHOLM, TRICHI HOS JOH. BECKMAN, 1884.
Stats-Utikottets Utlåtande, N:o 184.
1
*:o INI.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Juli 1834, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet N:o
72, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Sjunde Hufvud-tilel.
(U. A.)
Uti andra punkten af nämnde Betänkande hade Utskottet, i anledning af tvenne
till dess behandling remitterade motioner, innefattande hemställan, att de, enligt afgifne,
men af Kongl. Maj:t ännu icke pröfvade, underdånige förslag till ny organisation och
löne-reglering för Kammar-kollegium och Kammar-rätten, erforderlige tillökningar uti de
till dessa verk nu utgående Stats-anslag mätte-af Rikets Ständer beviljas och till Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition öfverlemnas, för att till berörde ändamål användas, förklarat,
alt, då frågorna om ny organisation af nämnde Embetsverk vore på Kongl. Maj:ts Nå¬
diga pröfning beroende, Utskottet funne sig sakna skäl att, endast i följd af enskilde
motionärers yrkande, föreslå någon tillökning uti den för dessa båda verk nu utgående
aflöning; hvaremot Utskottet, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom gjorda Nå¬
diga framställning, tillstyrkte, att de, vid flere föregående riksmöten beviljade, fyllnads-
anslag för omförmälde Embetsverk finge under nästa Statsreglerings-period fortfa¬
rande utgå.
Denna punkt har blifvit återremitterad af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-
Ståndet, hvarvid hufvudsakligen anförts: att i flere fall, der förslag af enskilde motio¬
närer blifvit väckte om löne-förbättring för andra Stater och Korpser, t. ex. Högsta
Domstolen och Ingenieur-korpsen, Utskottet tillstyrkt och Rikets Ständer jemväl bevil¬
jat ökade anslag, utan afseende derå att någon framställning i ämnet af Kongl. Majit
icke blifvit gjord; att förevarande reglerings-frågor måste anses vara genom de till
Kongl. Majit afgifne underdåniga förslag fullständigt utredda, så att desamma, hvad af-
löningsbehofven anginge, kunde af Rikets Ständer pröfvas, helst uti nämnde förslag
Embets- och Tjenstemännens sportel-inkomster blifvit noggrant uppgifne; alt både rätt¬
visa och billighet kräfde, det Kammar-kollegii och Kammar-rättens Embets- och Tjenste¬
män, hvilkas göromål vore af den trägnaste och mest magtpåliggande beskaffenhet,
Bih. till B. St. Brot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 B:d. 24 Haft. 1
2
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o t Si.
finge åtnjuta jemngoda löne-förmåner med andra Verks Embets- och Tjenstemän, hvilka
under de sednare åren erhållit förbättrade löne-vilkor; att för Kammar-kollegium, som
redan hade ett extra anslag af 2,095 R:dr 26 sk. 8 rst., större anslags-tillökning egent¬
ligen icke erfordrades, än eli belopp af 3,398 R:dr 33 sk. 2 rst., eller 3,998 R:dr
33 sk. 2 rst., om, såsom billigt syntes, de tre äldste Ledamöterne i Verket, hvilkas lö¬
ner nu blifvit föreslagna lill 2,400 R:dr, finge, i likhet med äldste Hofrätts-Råder, 2,600
R:dr hvardera om året, samt för Kammar-rätten med dess förut varande göromål icke
något ökadt aflönings-anslag behöfdes, emedan den för detta Verk begärda summa en¬
dast hade lill ändamål att lätta verkställigheten af den föreslagna nja organisationen,
och att bereda ersättning för den till Kammar-rätten nyligen öfverlemnade befattnin¬
gen i andra instansen med lattigvårds-ärenden, utan skulle i stället, genom det nja or-
ganisalions-IÖrslaget, någon minskning i Kammar-rättens nuvarande anslag uppstå, utom
den väsendtliga fördelen att genom 11 sysslors indragning de öfrige befattningarnes in¬
nehafvare kunde bättre aflönas, samt att, äfven om, såsom under öfverläggningen jem¬
väl blifvit antydt, regleringsförslagen, med afseende å den föreslagna stora inskränk¬
ningen i tjenstemännens antal, icke vore af beskaffenhet att kunna af Kongl. Maj:t
bifallas, det likväl vore nödigt att, under tiden och intill dess ifrågavarande Embetsverk
hunnit reorganiseras, dess Embets- och Tjenstemän finge, i likhet med deras vederlikar
i andra Embetsverk, en tillökning i deras nuvarande ringa löne-förmåner.
Som emellertid tvenne Riks-Stånd, nemligen Preste- och Ronde-Stånden, bifallit
denna punkt, samt de gjorda anmärkningarne icke synts vara af beskaffenhet att böra
föranleda ändring af Utskottets förut tillkännagilha åsigt i frågan, får alltså Utskottet
sitt redan afgifna yttrande vidblifva.
Tredje punkten, angående uppförande, å Stats-kontorets Stat, af ett arfvodes-
anslag, i stället för de till verkets aflöning från särskilde utgifts-titlar hittills utgå¬
ende bidrag,
Femte punkten, i fråga om förhöjning af det för Tull-verket beviljade för-
slags-anslag,
Åttonde punkten, om upphörande af anslaget för remisslage och dess inbegri¬
pande under anslaget till Observations- och Uppbördsprocent^-, samt
Tionde punkten, rörande förhöjning af anslaget för Kongl. Theatern, hafva blif¬
vit återremitterade, 3:dje och 8:de punkterne af Rorgare-Ståndet, 5:te punkten af Rid-
derskapet och Adeln samt 10.de punkten af Ronde-Ståndet; men då alla dessa punk¬
ter äro af 3 Riks-Stånd godkände, kunna, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, åter-
remisserne
icke till någon åtgärd föranleda.
Då öfrige punkter af Betänkandet N:o 72 blifvit af samtlige Riks-Stånden an¬
tingen godkände, lagde till handlingarne eller annars lemnade utan anmärkning, är nå¬
got vidare yttrande i dessa delar från Utskottets sida icke erforderligt.
Stockholm den 14 Juli 1854.
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 18$.
3
A:o 185.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Juli 185.1, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet N:o
73, angående regleringen af utgifterne under Riks-Stalens
A tionde Hufvud-lilel.
(U. A.)
Sjette punkten, angående löne-tillökning för Tjenstemän vid Akademiska Biblio-
theket i Lund, och
Sjunde punkten, rörande lön för en Andre Amanuens vid Upsala Akademis
Bibliothek äro återremitterade af Bonde-Ståndet; men som dessa punkter blifvit af de
öfriga trenne Riks-Stånden godkände,
kunna återremisserne icke, emot 75 §. Riksdags-Ordningen, till
vidare åtgärd föranleda.
Åttonde punkten, hvaruti Utskottet afstyrkt väckt motion om anslag för bildande
af en profession vid Upsala Universitet i de lefvande språken och den nyare litteraturen,
har blifvit återremitterad af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hufvudsakli-
gast på grond deraf, att, vid tillsättande af lediga lärare-platser i lefvande språk vid
Rikets Elementar-iäroverk, svårighet ofta molte att få dessa platser besatte med fullt
skicklige personer; och då denna olägenhet måste anses härröra deraf, att icke vid
Universitetet i Upsala, såsom vid Lunds Akademi, en särskild profession uti ifrågava¬
rande ämne funnes, vore det alltså af vigt, att för inrättande af en sådan lärostol
vid Upsala Universitet anslag af Rikets Ständer beviljades. Då emellertid Borgare- och
Bonde-Stånden godkänt Utskottets yttrande i denna punkt, får Utskottet
detsamma vidblifva.
Nionde punkten, angående förhöjning af vissa Professors-löner vid de båda Uni-
versileterna, är återremitterad, af Bonde-Ståndet, men bifallen af de öfriga trenne Riks-
Stånden; och då frågan alltså, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, blifvit af Rikets Stän¬
der afgjord, finnér Utskottet sig
icke kunna dermed taga vidare befattning.
Uli Elfte punkten hade, i anledning af flere särskilda motioner om anslag dels
trll inrättande af nya, dels till utvidgande af redan varande Elementar-iäroverk m. rot,
4
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 185.
Utskottet, med afseende derå, att frågan oin en allmän reglering af dessa Läroverk för
närvarande berodde på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, hemställt, att motionerne icke
måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Denna punkt är af Bonde-Ståndet bifallen, hvaremot återremiss skett från Rid-
derskapet och Adeln å det i samma punkt förekommande mom. litt. g., angående Pro¬
fessor Carlssons motion om anslag till bildande af Lärare-Seminarier, samt från Preste-
och Borgare-Stånden å punkten i dess helhet.
I afseende å nyssnämnde mom. litt. g. har blifvit anmärkt, att frågan om Lä¬
rare-Seminariers inrättande icke kunde anses ega nödvändigt samband med regleringen
af Elementar-Läroverken, enär, hvad utgång denna reglering än finge, behofvet af skick¬
lige och grundligt bildade Lärare alltid qvarslode, hvadan, med afseende å de stora
fördelarne af dylika anstalter för Lärarens bildning, anslag till detta vigtiga och makt-
pål iggande ändamål bort af Utskottet tillstyrkas; och hafva många af Ridderskapet och
Adelns Ledamöter föreslagit, att ett extra anslag af 10,000 R:dr skulle beviljas till af-
lönande af dupplikanter vid Elementar-läroverken, hvartill medel nu å dessa Läroverks
ordinarie anslag anvisades, samt en dylik summa af detta anslag i stället disponeras för
Lärare-seminarier.
Utskottet hyser fortfarande den åsigt, att organisationen af ifrågavarande Semi¬
narier alltid måste i någon mån blifva beroende af den allmänna regleringen utaf läro¬
verken och derföre icke synes kunna rätt genomföras utan i sammanhang med
denna reglering; och då för öfrigt motionären icke framlagt någon plan för Semina-
riernes organisation, utvisande antalet af de lärare, som vid den kunna behöfvas, och
beloppet af de löner, dessa böra erhålla, i följd hvaraf 'ali ledning saknas för bedö¬
mande af den anslags-summa, som må för ändamålet erfordras, har Utskottet, vid så¬
dant förhållande, ansett sig böra
förnya sin förut gjorda hemställan, att ifrågavarande motion icke
måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande förevarande punkt i öfrigt, är anmärkt, inom Preste-Ståndet, vid
morn. c., angående begärdi arfvode åt en Bibliothekarie vid Westerås Gymnasium, och
förra delen af inom. d., rörande äskad tillökning i lönen för läraren i fremmande lef¬
vande språk vid Wisby läroverk, till likhet med hvad för dylika lärare vid öfrige Ele-
menlar-läroverk blifvit beviljadt, att dessa båda frågor icke stöde i oskiljaktigt sam¬
manhang med läro-verkens organisation och alltså kunde, oberoende af denna, till pröf¬
ning företagas, hvarvid de gjorda framställningarna borde af Utskottet understödjas,
samt vid mom. f, i fråga om ersättning till Götheborgs läroverk för den i lärarnes
löne-förmåner inberäknade räntan af den s. k. Collanderska donations-fonden, alt denna
ersättning äfven borde tillstyrkas, helst det läge stor vigt derpå alt dylika enskilda fon¬
der icke blefvo dragne till andra ändamål än som med donalionerne varit afsedde;
varande derjemte den mening af flere Ståndets Ledamöter uttalad, alt, då, enligt hvad
upplyst blifvit, besparingarne å det af Rikets Ständer vid 1847 och 1848 årens riksdag
beviljade anslag för Elementar-läroverken under de sednare åren så betydligt minskats,
att återstoden deraf sannolikt skulle inom ett eller högst två år blifva medtagen, det
vore af synnerlig vigt, att ett reservations-anslag ställdes till Kongl. Maj:ls disposition
till behofvets fyllande under den tid nästa Stats-reglering omfattar.
Hos Borgare-Ståndet har vid mom. litt. a, angående ersättning till Bibliotheka-
rien vid Elementar-läroverket i Strengnäs för en till denne tjensteman, genom enskild
donation anslagen, men vid läroverkens sednaste reglering i Staten för nyssnämnde lä¬
roverk inberäknad spanmåls-lön, samt vid ofvannämnde mom. litt. J, enahanda anmärk¬
ning blifvit gjord, som vid detta sednare morn., på sätt ofvan omförmäles, är inom
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 18$.
5
Preste-Ståndet framställd; hvarförutan i afseende å momme tittås h, i, k, angående
väckta motioner om anslag till utvidgning af Hudiksvalls, Fahlu och Christinehamns lä¬
roverk, flere ledamöter vitsordat behofvet af dessa anslag och yrkat bifall å motioner-
ne; och har, hvad särskildt angår Hudiksvalls skola, motionären förklarat, att, i hän¬
delse statens tillgångar ej medgåfve beviljandet af löner för båda de för denna skola
behölliga nya lärare, Hudiksvalls innevånare vore beredvillige att af egna medel aflöna
den ena läraren.
Som Utskottets yttrande i afseende å alla momenterne i förevarande punkt,
med undantag af morn. litt. g, derom Utskottet här ofvan särskildt sig utlåtit, blifvit af
2:ne Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, bifallet, samt de
gjorda anmärkningarne icke synts vara af beskaffenhet att böra föranleda ändring af
Utskottets i ämnet förut uttryckta åsigt, har Utskottet funnit sig
sakna skäl att sitt berörde yttrande frånträda.
Adertonde punkten, förra morn., hvaruti Utskottet tillstyrkt arfvoden för ytter¬
ligare fyra extra Provincial-läkare, med vilkor, att de nya distrikterne uppläto och un-
derhöllo bostad för läkarne å det ställe, som af Kongl. Maj:ts vederbörande Befall¬
ningshafvande godkändes, har blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
bifallen, men af Borgare- och Bonde-Stånden återremitterad i afseende å det af Utskot¬
tet föreslagna vilkor, hvilket ansetts olämpligt, enär ifrågavarande fyra läkare derige¬
nom skulle erhålla större förmåner, än förut varande dylika läkare, samt de orter, der
de komma att anställas, icke borde mera än andra orter betungas med kostnader för
sina läkare; hvarförutan anmärkts, att ett dylikt vilkor skulle framkalla anspråk af an¬
dra extra Provincial-läkare å enahanda fördel eller deremot svarande ersättning.
Då Utskottets ifrågavarande yttrande, på sätt nämndt är, blifvit af 2:ne Riks¬
stånd bifallet, får Utskottet
detsamma vidblifva.
Treltiondeandra punkten, som innefattar afstyrkande af väckt motion om ett
anslag utaf 1000 R:dr lill befrämjande af Svenska Läkare-Sällskapets verksamhet, är
återremitterad af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med anmärkningar, att,
ehuru ifrågavarande Sällskap, såsom Utskottet till skäl för dess afstyrkande anfört, vöre
en enskild Stiftelse, detsamma derföre icke borde förvägras understöd af Staten, enär
denna Stiftelse visat sig vara af stort gagn för det allmänna; att Sällskapets verksam¬
het på sednare tider tagits i anspråk så väl af Regeringen som af särskilda kommuner
genom äskade Utlåtanden i frågor, rörande allmänna sundhets-åtgårder, äfvensom det i
väsendtlig mån gagnade fäderneslandet genom meddelandet i Sällskapets tidskrift och
andra handlingar af sina iakttagelser och rön beträffande helsö- och sjukvården; att i
öfrigt Sällskapet, som, utom ett stort antal utländska journaler, måste förskaffa sig de
vigtigaste nyare arbeten i Läkare-vetenskapen, beslutat, att vid dess hädanefter skeen¬
de reqvisitioner å böcker afseende jemväl skulle göras å Karolinska Medico-Chirurgiska
Institutets behof, till hvilket Instituts Bibliothek de införskrifne böckerne successivt
komme att öfverlemnas, så att desamma framdeles i sjelfva verket blefve en Statens
tillhörighet; och ansågs på alla dessa med flere skäl det icke vara Staten värdigt att
förvägra ifrågavarande institution ett så ringa understöd, som nu blifvit begärdt.
Denna punkt har deremot af Preste- och Bonde-Stånden blifvit bifallen; och
anser sig Utskottet, vid sådant förhållande,
böra sitt förut afgifna yttrande vidhålla.
Tretliondetrcdje punkten, angående förhöjning i anslaget för Musikaliska Aka¬
demien, och
6
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 183.
Trettionde femte punkten, i fråga om anslag för inrättande af ett homöopatiskl
sjukhus med klinik i hufvudstaden, hafva blifvit återremitterade, den förra punkten af
Bonde-Ståndet och den sednare af Preste-Ståndet; men som dessa punkter äro af tre
Riks-Stånd godkända, kunna, jemlikt 75 §. Riksdagsordningen, återremisserne
icke lill någon åtgärd föranleda.
Uti Treltiondenionde punkten hade Utskottet, i anledning af väckta motioner
om anslag till vin- och byggnads-säd för åtskilliga kyrkor, nemligen: Trosa stads,
Oscars församlings i Kalmar stift, Qvarsebo församlings i Strengnäs stift, Solia Mag¬
dalena församlings i Westerås stift samt Hotagens församlings i Hernösands stift, ansett
att behörig undersökning om de till stöd för motionerne åberopade förhållanden borde
försiggå, innan behofvet af de begärda anslagen kunde med tillförlitlighet bedömas,
samt att derföre lämpligast vore att dylika frågor af vederbörande bos Kongl. Maj:t i
underdånighet anmäldes, hvadan Utskottet hemställde, att motionerne icke mätte till
någon åtgärd föranleda.
Denna punkt, som blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln, är deremot åter¬
remitterad af de trenne öfrige Riks-Stånden, hvarvid hufvudsakligen anmärkts, att Ri¬
kets Ständer tillförene, såsom vid sednaste Riksdag, beviljat dylika anslag, uppå enskil¬
de motionärers framställningar, utan att Nådig Proposition i ämnet då funnits behöflig,
samt att, derest ifrågavarande församlingar vore i saknad al sådant anslag, behofvet
deraf ock kunde anses vara tillräckligt utredt; varandes genom särskild remiss från
Bonde-Ståndet lill Utskottet öfverlemnadt ett af Riksdagsfullmäktigen Erik Ersson från
Kopparbergs län afgifvet skriftligt anförande, deruti han sökt närmare utveckla behof¬
vet af det utaf honom begärda anslag till vin- och byggnads-säd lör Sofia Magdalena
församlings kyrka, samt i sådant afseende jemväl åberopat ett, anförandet bilogadt, be¬
hörigen styrkt, utdrag af nyssnämnde läns Landsbok, utvisande, att berörde församling,
sorn hade 947 skattskrifne innevånare, saknade anslag af ifrågavarande beskaffenhet,
samt att deremot andra församlingar inom samma län med mindre befolkning fått sig
anslagna ända till 13 tunnor vin- och byggnads-säd.
Utskottet har tagit detta ärende under förnyad behandling, dervid Utskottet väl
af Stats-kontorets räkenskaper inhemlat, alt nu ifrågavarande församlingars kyrkor äro
i saknad af anslag till vin- och byggnads-säd, med undantag af Qvarsebo församlings,
som i sådant afseende åtnjuter 4 daler silfvermynt och derjemte uppbär indelda rän¬
tor, efter markegång förslagsvis beräknade till 10 R:dr 40 sk., hvaremot vid under¬
sökning af de öfriga förhållanden, hvarom kännedom erfordras för att kunna bestämma
det anslagsbelopp, som bör en hvar af dessa församlingar tilldelas, Utskottet funnit så
många svårigheter möta, att något förslag i detta afseende, byggdt på riktiga grunder,
icke kan af Utskottet framställas. Enligt den af Utskottet förut uttryckta åsigt, synes
den rälta ordningen för behandlingen af dylika frågor vara, alt desamma i underdå¬
nighet anmälas hos Kongl. Majit, som, sedan* vederbörppde embetsverk, efter förut-
gångne utredningar, afgifvit yttrande i ämnet, derefter hos Rikets Ständer uti aflåtande
Nådig Proposition äskar det anslag, sorn kan finnas lämpligt; och då denna åsigt äf¬
ven af ett Riks-Stånd blifvit gillad, anser sig Utskottet böra
förnya sin förut gjorda hemställan, att de gjorda framställningarna
för närvarande icke må till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
Fyrationdeandra punkten, deruti Utskottet afstyrkt bifall lill Kongl. Maj:ts Nå¬
diga framställning om beviljande af ett förslags-anslag å 8:de Hufvudtiteln till bestri¬
dande af rese- och träktaments-kosinader, har blifvit återremitterad af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet, hufvudsakligen på grund af samma anmärkningar, sora af
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 1 SS.
7
Biskop Annerstedt uti dess, vid denna punkt fogade, reservation blifvit utvecklade; men
som Utskottets yttrande deremot är af de tvänne öfriga Riks-Stånden bifallet, får Ut¬
skottet
detsamma vidblifva.
Fyra(i.ond<‘,tredje punkten, innefattande Utskottets förklarande, att öfriga Huf-
vudtiteln tillhörande anslag, hvaruti någon förhöjning eller minskning icke ifrågaställts,
blifvit, i enlighet med den bifogade tabellen, upptagne till enahanda belopp som vid
sistlidne Riksdag bestämdes, endast med en angifven förändring i afseende å spanmå-
lens beräkning, är återremitterad af Preste-Ståndet, af orsak, att anslaget för Lapp¬
marks Ecklesiastikverk, ehuru varande både reservations- och förslags-anslag, i tabel¬
len likväl upptagits såsom blott förslags-anslag, samt af Borgare- och Bonde-Stånden,
med hemtad anledning af de i åtskilliga föregående punkter skedda återremisser; hvar¬
emot Ridderskapet och Adeln bifallit denna punkt, med förbehåll af rättelse i nyss¬
nämnde hänseende.
Den anmärkta felaktigheten skall af Utskottet i afgifvande förslag till Riks-Stat
rättas; —• och då för öfrigt Riks-Slåndens definitiva beslut i de återremitterade punk¬
terna kommer att vid Riks-Statens upprättande iakttagas, torde återremisserne i detta
afseende icke för närvarande från Utskottets sida påkalla någon åtgärd.
Öfrige punkter af Betänkandet N:o 73 äro af Riks-Stånden antingen' godkända,
lagda till handlingarne eller befunna vara af beskaffenhet att dervid fått bero.
Stockholm den 14 Juli 1854.
Reservation.
Vid H punkten litt. ,1: af Herr Berger, A., A., som ansåg att Utskottet, på
grund af de llere vigtiga skäl, som åtföljt återremisserne af denna punkt, icke bordt
fortfarande lemna ulan allt afseende det allmänt insedda och erkända behofvet af Chri¬
stinehamns skolas utvidgning till ett Elementar-läroverk med 4 lärare, så mycket mer
som denna stad med en sällspord frikostighet förbundit sig icke allenast att bygga och
underhålla erforderligt skolhus och tillhandahålla skolans rektor nödiga boställsrum,
utan ock att fortfarande lemna det lönebidrag till skolans lärare, sorn af stadens medel
hittills utgått; förmenandes reservanten att Utskottet haft mer än tillräcklig anledning
att tillstyrka Rikets Ständer
bevilja och till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett reservations¬
anslag af 2000 R:dr Banko årligen under nästpåföljande Stats-
reglerings-period i och för delta vigtiga och allmänt nyttiga än¬
damål, under de vilkor i öfrigt, som af Christinehamns stad blif¬
vit erbjudne.
8
Stats-Utskotlets Utlåtande, Avo 186,
Ms o 186.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Juli 1854, kl. 8 e. m.
Utlåtande i anledning af återremiss å Betänkandet N:o 74, angående
reglering af ulgifterne under Riks-Slatens 9:de Hufvudlitel.
(U. A.)
Utaf förrberörde Utlåtande bar Bonde-Ståndet återremitterat 5:te punkten, angå¬
ende pension för fristads-läkaren i Eskilstuna, A. F. Alfort, samt 7:de punkten, i Irå¬
ga om pension åt aflidne Justitie-rådet M. Toréns döttrar; men som de öfrige Riks-
Stånden bifallit Utskottets derutinnan framställda förslag, och dessa ärenden alltså, lik¬
mätigt 75 §. af Riksdagsordningen, äro af Rikets Ständer afgjorda, kan Utskottet
icke dermed taga vidare befattning.
8:de punkten, deruti Utskottet afstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga fram¬
ställning om pension för Landshöfdingen, Grefve F. Ridderstolpes enka, har blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet återremitterad, i följd af anmärkningar,
innehållande hufvudsakligen att bemälda enka saknade nödiga tillgångar för sitt uppe¬
hälle, enär hennes pension från Arméens Pensions-kassa vore dertill otillräcklig; och
då hon vore af utländsk härkomst, fått vidkännas mänga lidanden samt många år va¬
rit gift med en hög embetsman, som länge tjenat sitt fosterland, vore det ej staten vär¬
digt att låta henne falla slägtingar till last, alldenstund Rikets Ständer förut i dylika
fall beviljat pensioner, äfvensom att, då Kongl. Maj:t funnit godt äska denna pension,
giltiga skäl dertill säkerligen vore förhanden. Enär Utskottets hemställan i denna punkt
likväl af Preste- och Bonde-Stånden bifallits,
saknar Utskottet anledning att sitt härutinnan förut afgifna yttran¬
de frånträda.
Från Bonde-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å I0:de punkten, i fråga
om understöd åt Sekreteraren A. M. Strinnholm, för utgifvande af Svenska Folkets
historia. Som de öfrige Riks-Stånden emedlertid godkänt denna punkt, kan Utskottet
ej vidare taga befattning med delta jemlikt Riksdags-ordningens
75 §. utaf Rikets Ständer afgjorda ärende.
Uti 47 punkten hade Utskottet tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga förslag,
att 2:dra Bataljons-läkaren vid Kalmar Regemente, A. B. Michaelsson, skulle berättigas
att
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 486.
9
att vid afskedstagande undfå från Allmänna Indragnings-staten ett belopp af 225 R:dr,
eiler skillnaden mellan hans innehafvande löne-inkomst 375 R:dr och den pension af
150 R:dr, som från Arméens Pensions-kassa honom tillkomme. Detta yttrande är
bifallet endast af Ronde-Ståndet, hvaremot hos de öfrige Riks-Stånden, som återremitte¬
rat detsamma, blifvit erinradt, att, sedan Rikets nu församlade Ständer, efter det Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition i nu förevarande ärende aflåtits, beviljat de Rataljons-läkare,
som 10 år tjenstgjort, en löne-tillökning af 200 R:dr, i stället för 125 R:dr, som de,
utöfver ordinarie lönen, 250 R:dr, förut åtnjöto, och hvarigenom aflöningen för 2:dra
Rataljons-läkare hädanefter uppginge lill 450 R:dr, skulle Michaelssen, derest Kongl.
Maj:ts Nådiga framställning oförändrad bifölles, antingen vid afskedstagande! gå i mist¬
ning af den genom nyssnämnde beslut 2:dra Rataljons-läkare i allmänhet lillagde ytter¬
ligare löne-tillökning 75 R:dr, eller ock finna sig nödsakad att, för bibehållande af
denna högre inkomst, ännu längre qvarstå i tjenst, samt ändamålet med den äskade
pensions-rätten å Allmänna Indragnings-staten sålunda förfelas.
Då, efter det Kongl. Maj:ts Nådiga förslag samt Utskottets hemställan i nu före¬
varande ämne afgafs, ofvanberörde förändring i 2:dra Rataijons-läkarnes aflönings-vilkor
blifvit beslutad, synes densamma jemväl i detta fall böra tillämpas; och får Utskottet
alltså, med iakttagande deraf, hemställa, det Rikets Ständer ville medgifva1,
att 2:dra Rataljons-läkaren vid Kalmqr Regemente A. R. Micha¬
elssen, då han uppå derom gjord ansökning undfår afsked, må
uppföras på Allmänna Indragnings-staten, till åtnjutande för sin
derefter återstående lifstid af ett belopp, motsvarande skillnaden
emellan hans vid alskedstagandet innehafvande aflöning såsom
2:dra Rataljons-läkare och den pension af 150 R:dr, han eger att
från Arméens pensions-kassa uppbära.
49:de punkten, i (råga om förhöjd pension till Kommerse-rådet R. II. Santes¬
son, är af Ronde-Ståndet återremitterad, men deremot af de öfriga Riks-Stånden bifal¬
len ; och som, likmätigt 75 §. af Riksdags-Ordningen, detta ärende är af Rikets Stän¬
der afgjordt, kan återremissen deraf
icke föranléda ytterligare åtgärd å Utskottets sida.
Å 24:sta punkten, hvaruti afstyrkes bifall till väckt motion, att förre tillf. Kan¬
slisten i det upplösta Allmänna Magasins-kontoret A. Ekman och förre tillf. Kammar¬
skrifvaren derstädes G. A. Forssberg skulle å allmänna indragnings-staten tillerkännas
ersättning för dem, vid förändrad organisation af Stats-kontoret, frångången aflöning,
har Utskottet från Ridderskapet och Adelil samt Preste-Ståndet erhållit återremiss. De
anmärkningar, som föregått återremisserna, äro förnämligast följande:
Uti Kongl. Rrefvel den 19 Oktober 1850, hvarigenom fastställdes förändrad or¬
ganisation och aflönings-stat för Stats-kontoret, vore Allmänna Magasins-kontoret deri¬
från undantaget. Rikets Ständer hade derefter uti underdånig skrifvelse den 21 Au¬
gusti 1851 medgifvit, att utaf det för nyssnämnde kontor å allmänna indragnings-staten
anvisade anslag 6,442 R:dr, Kongl. Maj:t skulle ega att, sedan 3,920 R:dr 32 sk. kun¬
nat, efter afgående tjenstemän, Stats-verket besparas, för Stats-kontoret använda åter¬
stående i mån af afgång disponible blifvande 2,521 R:dr 16 sk. Sistnämnde summa
förmentes hafva såsom arfvoden utgått till nu ifrågavarande, jemte 2:ne andra tjenste¬
män, sa-mt vaktbetjeningen i Magasins-kontoret, hvaremot de till besparing afsedda
3,920 R:dr 32 sk. skulle motsvara aflöningen för de. 3:ne personer vid samma kontor,
hvilka tilldelades pension å allmänna indragnings-staten. Sedan förberörda underdå-
Bih. till R. St. Prot. 4883 & 48Si. i Sami. 4 Afd. 2 Band. 2i Haft. 2
10
Slats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 186.
niga skrifvelse blifvit uti Kongl. Brefvet den 17 September 1851 till efterrättelse med¬
delad, hade Stats-kontoret den 3 derpåföljde December gjort underdånig framställning
om den nya löne-regleringens inträdande med början af år 1852, hvartill emellertid er¬
fordrades, att genast få använda ofvanberörde 2,521 R:dr 16 sk. Den 17 i samma må¬
nad undfingo Ekman och Forssberg, jemte öfrige tillförordnade tjenstemän inom verket,
af Stats-kontoret det besked, att vid årets utgång deras förordnanden skulle upphöra
och arfvoden indragas; men dä Kongl. Maj:ts svar å förrberörde underdåniga framställ¬
ning, ehuru dateradt sistnämnde dag, blifvit först den 8 Januari 1852 expedieradt, syn¬
tes detta ej legat till grund för Stats-kontorets åtgärd, att tjenstemännen entlediga.
Då Rikets Ständers underdåniga skrifvelse innehölle, alt förenämnde summa 2,521 R:dr
16 sk. i mån af afgång blefve disponibel, borde dermed förstås, att afgången icke skulle
vara tvungen eller beroende af Stats-kontorets beslut, utan ske genom frånfälle eller
vara frivillig, hvadan Stats-kontoret ej heller egt att Ekman och Forssberg, på sätt nu
skett, entlediga. Deras aflöning i Magasins-kontoret vore ingalunda, såsom Utskottet
ansett, olika, utan fullkomligen enahanda med den, som innehades utaf de 3:ne förbe-
mälde å lndragnings-stat förflyttade tjenstemännen. Ekman och Forssberg hade väl ef¬
ter entledigandet tillträdt högre befattningar och aflöning; men den förres förordnande
vore endast tillfälligt, och den sednare innehade äfven, likasom numera Rikets Ständers
Banks öfrige tjenstemän, blott förordnanden, hvilka jemväl kunde anses tillfälliga, derest
en ifrågaställd förändrad organisation af Banko-verket komme till verkställighet. Enär
dessutom båda dessa personer längre tid tjenstgjort i Magasins-kontoret, samt slutligen
Rikets Ständer tillförene medgifvit, att tjenstemän, hvilkas befattningar indragits, (ingo
bibehålla sin aflöning, äfven om densamma utgått endast såsom arfvode, syntes motio¬
nen böra bifallas. För öfrigt har jemväl yttrats den åsigt, att, ehuru nu ifrågakomne
tjenstemän icke egde grundade rättsanspråk å den föreslagna ersättningen, billighets-
skäl ändock borde i detta läll gälla, i synnerhet för Ekman, som egde familj och hvars
helsa vore vacklande.
Utskottet bar tagit ärendet i förnyadt öfvervägande, men icke funnit nu anförda
omständigheter, hvilka redan tillförene varit af Utskottet pröfvade, innefatta giltiga skäl
för bifall till motionen. Derjemte bör Utskottet upplysa, hurusom Kongl. Maj:t den 22
Maj 1852 i Nåder förklarat, att, då Ekman och Forssberg endast varit förordnade alt tills¬
vidare förrätta, den förre Kanslist- och den sednare Kammarskrifvare-tjenst i f. d. All¬
männa Magasins-kontoret, samt, till följd af den förändrade regleringen inom Stats¬
kontoret, de till nämnde kontor förut hörande göromål blifvit på andra personer öfver¬
flyttade, hvarigenom all sysselsättning dermed för sökanderne upphört, Kongl. Maj:t ej
funnit skäl att å deras underdåniga anhållan om tillgodonjutande allt framgent af de¬
ras i berörda egenskap uppburne aflöning fästa nådigt afseende; hvaremellertid Kongl.
Maj:t, i betraktande af den längre tid sökanderne dessa befattningar utöfvat, samt de
för dem i öfrigt förekomna bevekande omständigheter, i Nåder tillerkände dem hvardera
en emot deras förut innehafde aflöning för ett år svarande gratifikation af 438 R:dr,
dock ulan att sådant borde föranleda till ytterligare anspråk å en dylik förmån. Med
afseende härå, samt då Borgare- och Bonde-Stånden godkänt denna punkt, får
Utskottet
sin deruti gjorda hemställan vidblifva.
Bonde-Ståndet har återremitterat 24-^de pvnkten, angående pension för Kansli¬
rådet J. n. Valerii enka; men då de öfrige Riks-Stånden bifallit samma punkt, och
frågan alltså, enligt 75 §. i Riksdags-ordningen, är af Rikets Ständer afgjord, så är å
Utskottets sida
ytterligare åtgärd härvid icke erforderlig.
Stats-Uiskottets Utlåtande, N:o 186.
11
25:te punkten, hvaruti Utskottet föreslagit, att 400 R:dr årligen måtte tilldelas
Professoren F. W. Palmblads enka, såsom bidrag lill hennes 3:ne barns uppfostran
och underhåll, är af Borgare- och Bonde-Stånden återremitterad. Emot förslaget i
denna punkt är vordet anmärkt, bland annat, att bemälda enka förut hade en betydlig
pension eller 500 R:dr, och barnen redan vore i den ålder, att de sjelfve borde kunna
bidraga till sin bergning, från omsorgen hvarom tjenstemäns barn icke borde företrä¬
desvis befrias; alt, om äfven en del af Professor Palmblads litterära verksamhet varit
nyttig, han ock deraf hemtat motsvarande fördelar; att han, de sednare 20 åren, egnat
mera lid åt publicistiska arbeten än åt det embete, hvarför han uppbar lön, och ej
heller uppoffrat något af egna medel för det allmännas tjenst, så alt familjens obe¬
stånd kunnat derifrån härledas; samt att, ehuru motionen afsåge understöd endast åt
Palmblads barn, Utskottet ändock föreslagit, att medlen skulle till enkan utgå, hvilket
vore grundlagsvidrigt. På dessa med flere skäl syntes Utskottet bordt afstyrka ifråga¬
varande utgift. Som Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet likväl bifallit före¬
varande punkt, kunna ofvanberörde redan förut hos Utskottet pröfvade omständigheter
icke föranleda Utskottet att frånträda dess förra yttrande i ämnet.
Bonde-Ståndet har återremitterat dels 26:te punkten, om pension till Hofgravö-
ren D. G. Forsells enka, dels 28:de punkten, om enahanda förmån åt enkan efter
Konrektorn J. E. Lyth. Då de öfriga Riks-Slånden likväl bifallit dessa punkter, hvilka
sålunda, enligt Riksdags-ordningens 75 §., äro af Rikets Ständer afgjorda,
kan Utskottet ej dermed taga vidare befattning.
Å 32:dra punkten, afstyrkande bifall till väckt förslag om pension af 200 R:dr
till hvardera utaf framlidne Rektorn vid f. d. Elementar-skolan i Gede G. F. Vierecks
2:ne efterlemnade döttrar, har Utskottet erhållit återremiss från Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Borgare-Stånden. Emot förra Utlåtandet är vordet hufvudsakligen
erinradt, att, då rektor Vierecks förtjenster såsom skollärare och författare mäste erkän¬
nas, samt att han på egen bekostnad och med stora uppoffringar företagit en resa till
Schweitz för att inhemta närmare kännedom om skolväsendet samt utbilda sig för lä¬
rarekallet, hvartill komme att Viereck under sin mångåriga tjenstetid haft obetydlig
lön; så borde hans nit, sjelfuppoffring och duglighet af samhället återgäldas med det
föreslagna understödet åt hans 2:ne sjukliga och ålderstigna, i utblottad belägenhet ef¬
terlemnade, döttrar. Härtill funnes jemväl ett skäl derutinnan, att Utskottet föreslagit
pensioner, i 28:de punkten, åt en skicklig skollärares enka och i 29:de punkten åt en
annan förtjent mans, i bättre vilkor efterlemnade, dotter. 1 öfrigt yttrades äfven den
mening, att, om icke det i motionen äskade beloppet åtminstone något understöd bordt
tillstyrkas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och då endast Bonde-Ståndet bifallit
denna punkt, anser sig Utskottet böra sitt derutinnan framställda förslag frånträda;
men enär, på sätt jemväl blifvit hos ett Riks-Slånd yrkadt, och vid flera likartäde fafl
egt rum, det ifrågasatta pensions-understödet torde kunna bestämmas till ett lägre be¬
lopp än det i motionen föreslagna, hemställer Utskottet,
det Rikets Ständer måtte bevilja aflidne Rektor Vierecks efter¬
lemnade, ännu oförsörjda, 2:ne döttrar, Sofia Ulrika Wilhelmina
och Hedvig Gustafva Juliana, en årlig pension af 100 R:dr till
hvardera, att från allmänna indragnings-staten utgå, så länge de
lefva ogifta och i behöfvande omständigheter sig befinna.
Preste- och Borgare-Stånden hafva återremitterat 36:le punkten, deruti afstyr-
kes bifall till väckt fråga om pension åt stads-läkaren i Lidköping P. J. Eckmans ef¬
terlemnade enka. Dessa återremisser hafva föranledts af hufvudsakligen följande erin¬
12
Stats-Vtskotlets Utlåtande, N:o 186.
ringar. Om det äfven ålåge städerne att pensionera sina tjenstemäns efterlefvande en¬
kor oell barn, så, enär Lidköpings samhälle inom kort lid varit hemsökt af kolera-far¬
soten och 3:ne eldsvådor, efter hvilka tomtregleringejn ensamt kostade 70,000 R:dr, samt
fattigvården i följd derafi vore hardt betungad, behöfde staden mer än väl någon lin¬
dring i omsorgen för sina fattiga. Då Eckman, som varit en mer än vanligt kunnig
vetenskapsman och skicklig läkare, med nit och samvetsgrannhet skött sitt kall, saint
under kolera-farsoten ensam bestridt läkarevården i staden, och förhållandet med läka¬
ren, som under en härjande farsot uppoffrar sig för tjenstepligter och går en förtidig
död till mötes, vore jemlörligt med krigarens, som för fosterlandet stupar på sin post,
borde ock fäderneslandet behjerta den efterlefvande familjens nödställda belägenhet,
enär enkan vore sjuklig, äldsta barnet blott 12 år, samt sterbhuset försatt i konkurs¬
tillstånd.
Från Borgare-Ståndet hafva jemväl blifvit till Utskottet remitterade åtskilliga,
rörande Eckmans förhållanden, utaf en mängd personer utfärdade intyg, hvaraf vitsor¬
das, att sterbhusets skulder öfverstego tillgångarne; att enkan icke egde krafter att sig
och barnen försörja; att under den tid af omkring 9 år Eckman varit stads-läkare och
hufvudsakligen haft vården om samhällets fattiga sjuka, han städse ådagalagt outtrött¬
ligt nit, redlig pligtkänsla och uppoffrande ömhet, varit lika beredvillig som oegennyt¬
tig hjelpare äfven för honom anlitande fattige från landsorten, samt under kolera-farso¬
tens härjande förliden höst i ordets egentliga bemärkelse uppoffrat sig för de fattige
sjuke. — Då emedlertid Preste- och Bonde-Stånden godkänt förevarande punkt, finner
sig Utskottet böra
sitt yttrande derutinnan vidhålla.
37:de punkten, som afstyrker beviljande af pension för aflidne läraren vid Chal¬
merska slöjdskolan C. E. Hyltén-Cavallii enka och barn, har från Bidderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet blifvit återremitterad, på grund af hufvudsakligen följande
yttranden. Den aflidne läraren ägde ej allenast de meriter, som i utlåtandet omför-
mälas, utan hade vid sitt frånfälle efterlemnat ett förtjenstfull! manuskript, som nu
vore under tryckning, samt för forskningar inom de praktiska vetenskaperna uppoffrat
både sin egen och sin hustrus förmögenhet på dithörande kostsamma experimenter, så
alt hans enka och 2:ne barn nu befunnos i utblottadt tillstånd. Den omständighet, att
Hyltén-Cavallius vid tidig ålder inlagt sä stora förtjenster, utgjorde för öfrigt skäl att
heldre bifalla än afslå motionen. Som emedlertid Borgare- och Bonde-Stånden bifallit
yttrandet i denna punkt, anser sig Utskottet böra
detsamma vidblifva.
Till Utskottet har jemväl återremitterats, från Bonde-Ståndet, dels H:sta punk¬
ten, angående förhöjning i Professors Emeriti-lönerne, dels den vid utlåtandet fogade
tabell, samt från Borgare-Ståndet 43:d/e punkten, innefattande anmälan att utlåtandet
var af tabell ålföljdt; men som Utskottets framställningar i dessa delar blifvit af de
öfriga Biks-Stånden godkände, samt Rikets Ständer alltså, enligt Riksdags-ordningens
75 §., derutinnan beslutat,
kunna dessa återremisser ej påkalla vidare åtgärd från Utskot¬
tets sida.
Öfrige punkter af Utlåtandet N:o 74 hafva, utaf samtlige Riks-ständen, antingen
godkänts eller blifvit lagde till handlingarne, eller ock ansetts vara af beskaffenhet att
dervid fått bero,
hvadan något vidare yttrande deröfver från Utskottets sida icke
lärer vara erforderligt.
Stockholm den 14 Juli 1854.
Stala-Ulskottels Utlåtande, N:o 487.
13
Reservation:
vid 8 punkten:
af Friherre Cederström, R.
vid 21 punkten:
af Friherre Cederström, R., som yttrade: »Jag anser Utskottet hafva bordt taga i öfver¬
vägande de upplysningsvis afgifne framställningar, hvilka genom återremisserne blifvit
Utskottet delgifne. Den praxis Utskottet åberopat, att vidblifva sitt af 2:ne Stånd gil¬
lade Utlåtande, må i allmänhet vara tidsbesparande och derföre antaglig, men torde
dock böra tillåta enskilda undantag, när, på sätt Riksdags-ordningens 49 §. tydligen
förutsätter, en ytterligare utredning af sakförhållandena blifvit inom Riks-stånden
åvägabringad. Särskildt reserverar jag mig häremot det af Utskottet begagnade uttryck,
att Utskottet frän början pröfvat alia de omständigheter, som vid återremisserne lagt
hinder för Stånden att bifalla Utskottets hemställan. Jag finner Utskottet hafva egt skäl
att åtminstone i afseende å den af ifrågavarande tjenstemän, för hvilken de mest talande
omständigheter blifvit anförda, t. f. Protokolls-sekreteraren Ekman, förorda bibehållan¬
det, såsom pension, af den inkomst han tillförene i Allmänna Magasins-kontoret inne¬
haft. Man har låtit en annan tjensteman i nämnde kontor, ehuru likaledes »förordnad
att tillsvidare förrätta» Kamrerare-tjenst, behålla sin aflöning såsom pension. Det synes
då icke fullt rättvist att förvägra enahanda förmån åt en person i samma kalhegori.
Ett långvarigt förordnande skiljer sig, har man trott, icke synnerligen från ordinarie
befattning, inför en billig bedömare. Uttrycket, att lönerne skulle indragas »i mån af
afgång», plägar jemväl eljest alltid förstås sålunda, att dermed menas att lönerne blifva
disponible först när tjenstemännen antingen dött eller begärt afsked, eller på grund af
begången felaktighet skiljts från tjensten. Intetdera har här egt rum. Ej heller borde
ett erhållet sednare förordnande i annat verk hindra åtnjutandet af den ifrågavarande
pcnsionsrätten, helst då man redan erfarit den tillfälliga och* lätt mistade förmånen af
ett förordnande, hvaraf man desto lättare lärer kunna gå förlustig, när, såsom här, i det
sednare fallet, den ordinarie Protokolls-sekreterarens återinträde i tjenstgöring uti denna
egenskap genast verkar vikariatets upphörande; — hvadan mig synes ett billigt afseende
å hvad i denna hänsigt af motionären föreslaget blifvit, hafva bordt af Stats-Utskottet
och torde ännu kunna af Riks-Stånden benäget fästas.»
1§?.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Juli 1831, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen ålerremiss å Utlåtandet N:o 87,
i fråga om aflöningen för Presidenterna i vissa af Rikets
Kollegier.
(U. A.)
Uti detta betänkande hade Utskottet, i anledning af Herr Schwans inom Borgare-
Ståndet väckta motion, att lönerne för Presidenterne i Kammar-kollegium, Stats-kontoret,
Bih. till B. St. Pral. 4853 & 4854. 4 Sami. 4 Afd. 2 Band. 24 Häft. 3
14
Stats-Vlskotlets Utlåtande, N:o 187.
Kommers-kollegium och Kammar-rätten mätte ökas till 4,000 R:dr hvardera, emot det att
taffelpenningarne minskades med ett lönetillökningen motsvarande belopp, hemställt, att,
då ifrågavarande embetsverk alla voro under reglering, och det vid sådant förhållande ej sy-
tes lämpligt att frågan om löneförbättring för Verkens Presidenter behandlades särskildt,
utan borde komma under pröfning i sammanhang med löneregleringen för den öfriga
personalen, berörde framställning ej måtte lill någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Denna hemställan, af Rorgare- och Bonde-Stånden bifallen, har föranledt
återremiss från Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, och såsom skäl för åter-
remissen har hufvudsakligen blifvit anfördt: alt, då den väckta motionen afsåge icke
någon löneförhöjning, utan endast förbättring af Presidenternas pensionsförmåner, på
det sätt att af de taffelpenningar, som för närvarande voro anslagne åt bemälde fyra
Presidenter, så stor del skulle öfverföras till den ordinarie lönen, att densamma bom¬
me att motsvara den löneinkomst, hvilken såväl Justitiae-råden som Presidenterne i
Rikets Hof-rätter numera egde uppbära, det vore så mycket mera med billighet och
rättvisa instämmande att bifalla berörde förslag, som, utom det att chefsplatserne i
Kollegierna i allmänhet kunde anses fullt lika vigliga som Presidents-embetena i Rikets
Hof-rätter, Presidenterne i ofvannämnde Kollegier voro vida mer betungade med tjenste-
åligganden, enär de, hvilka icke åtnjuta semester, alla sessionsdagar mäste vara tillstä¬
des å embetsrummet och deltaga i öfverläggningar och beslut, hvilket deremot icke
vore förhållandet i Hof-rätt, der hvarje division vöre domför och ärendena oförhin-
dradt kunde fortgå äfven om Presidenten är frånvarande; och då Hof-rätts-presidenterne
vid förra riksdagen lingö sina löner höjda samt Rikets nu församlade Ständer beviljat
lönetillökning åt Justitise-råden, borde man väl ock tillse hvad som jemväl vore med
Statens fördel mest förenligt, att sådan förbättring i Kollegii-presidenternes löneförmå¬
ner bereddes, att dessa embetsmän, för sin bergning, icke nödgades qvarstå vid sina
befattningar sedan helsa och krafter neka dem alt till alla delar uppfylla sina åligganden,
eller deras tjenstbarhet börjar aftaga. Den ökade utgift, som Statsverket genom den
nu föreslagna förändringen af ofvanbemälde Presidenters löneförmåner eller vid dessa
embetsmäns förflyttning på indragnings-ståt komme att få vidkännas, vore alltför obetyd¬
lig att tagas i betraktande, svnnerligast då man tillika i minnet återkallade de många,
icke obetydliga, förtjenster nuvarande innehafvare af dessa chefsplatser ådagalagt under
en lång följd af år, som de varit anställde i statens tjenst och innehaft höga förtroende¬
poster.
Då emellertid, på sätt ofvan berördt är, 2:ne Riks-stånd bifallit nämnde utlåtande,
och Utskottet af hvad anfördt blifvit icke funnit skäl frånträda sin i detta ämne förut
uttryckta åsigt, anser Utskottet
sig böra sitt redan afgifna yttrande vidblifva.
Stockholm den 14 Juli 1854. '
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
StotU-Utskottets I flätande, N:o 183.
1
IS:o 1!
IS.
Åiii;.. ull Exp.-UtsL. d. 20 Juli 1854, kl. 3 e. ra.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj: Is Nådiga Proposition, om
understöd af allmänna medel ål Tull-statens enskilda Pensions-
inrättning.
(U. A.)
Vid 1847 och 1848 arens riksdag hade Kongl. Maj:t i Nåder föresla¬
git Rikets Ständer, att af Kronans andel i konfiskations- och bötes-medlen vid
Tullverket anvisa 10,000 r:dr såsom årligt stats-bidrag för Tull-statens enskilda,
Pensions-inrättning, hvars pensionärer så betydligen ökats till antalet, att in-:
komsterne ej vidare föfsloge till utgifterne och. uUin stats-bidrag, inrättningen»
snara upplösning vore att emotse. Till svar härå anmälde Rikets Ständer den
20 Oktober 1848, att, enär under nästförutgångne året af tull-medlen utgått pen-
i*ions-understöd till sammanräknadt belopp af 10,783 r:dr 3 sk. 10 r:st. för tull—
tjenstemäns i fattigdom efterlemnade enkor och barn, samt Stats-verkets dåva¬
rande tillgångar icke medgåfvo ytterligare understöd af allmänna medel för ifrå¬
gavarande ändamål, Kongl Maj:ts Nådiga förslag ej kunnat bifallas.
Då emellertid det oroande missförhållandet mellan Pensions-kassans in¬
komster och utgifter fortfarande tillvexte, föranläts Kongl. Majit, uppå underdå¬
niga ansökningar af kassans direktion, i Nåder tillåta, att skillnaden emellan
lassans inkomster och utgifter finge för åren 1850, 1851 och 1852 godtgöra»
af den till Kongl. General-Tullstyrelsens disposition ställda så kallade extra-ms-
dels-fonden. Som likväl dylika tillskott ej fortfarande kunde påräknas, hade
Bih. till n. St. Prat. 1853 $ 1854, 4 Sami i Afd. 2 Band. 25 Höft. 1
8
Stal»-Utshottets Utlåtande, N:o 188.
Pensions-inrättningens direktion funnit sig uppfordrad att, tili inrättningen.' vid¬
makthållande, föreslå ett nytt Pensions-reglemente, hvilket jemväl den 25 Au¬
gusti 1852 i Nåder fastställdes, att från 1853 års början tjena till efterrättelse.
Genom detta förnyade Reglemente blefvo delegårnes afgifter till kassan
visserligen förhöjda; men då denna, med kännbar uppoffring af Tull-verkets i all¬
mänhet obemedlade tjenstemän och betjente beredda tillökning i bidragen, hvad
de arliga ordinarie afgifterna anginge, sannolikt ej kunde i medeltal beräkna»
högre än till 1000 r:dr, samt icke ens under den närmaste tiden och än mindre
framdeles komme att uppväga dels pensioneringens fortfarande tillvext. och del.»
den genom räntefotens läll sannolikt inträdande minskning i kassans ränte-in-
komster, hvadan, sä framt icke hjelp från annat håll meliankomine, annan ut¬
väg för bristens betäckande ej återstode, än att anlita kapital-fonden, hvilket
dock skulle leda till inrättningens upplösning, så hade dess direktion uti förnyad
underdånig ansökning, som af General-Tullstyrelsen förordats, påkallat Kongl.
Maj:ts Nådiga medverkan till förekommande af en sådan för Tull-verkets tjenstemän
och betjente smärtande utgång. Direktionen hade dervid upplyst, bland annat,
att inrättningens inkomster för närvarande uppginge till omkring 22,400 r:dr, och
att dess utgifter, bestående nästan uteslutande i pensioner till delegårnes eftcr-
•lemnadc enkor och barn, med 15 procent å mannens eller fadrens innehafda
lön, voro för år 1853 beräknade till omkring 20.400 r:dr, så att för året
visade sig en brist af ungefär 4,000 r:dr; att inrättningens kapital, sorn år 1824
utgjorde 52,927 r:dr, och år 1840 uppgick till 141,170 r:dr. vid 1853 års bör¬
jan nedgått till 130,802 r:dr; att vid 1852 års slut antalet delegare var 2,103
och pensionärer 731, hvaremot de sednare utgjorde är 1833 blott 490; att, då
pensionerings-förbindelsen, i följd af tid efter annan skedd förökning i tull-bevak-
nings-personalen, ännu endast i ringare mån hunnit inträda, då tull-bevakningen»
i allmänhet ansträngande och på lifskrafterna menligt verkande tjenstgöring för¬
orsakade större afgång och tätare omsättning, än bland andra stater oeh korp¬
ser, samt enkor och barn merändels länge såsom pensionärer qvarstodo, hade
vid anställda beräkningar visat sig, att de årligen stigande pensionerings-utgif-
terne ej kunde antagas uppnå maximum förrän 47 år härefter, då pehsionä-
rerne blefvo 1,530, och sammanräknade pensions-beloppet uppginge till 50,000
å 53,000 r:dr; och då såsom tillgång återstode blott, delegårnes bidrag, 14,000
r:dr, jemte den obetydliga afgiften å beslagare-andelar m. m., hvilken då mera
kunde beräknas till högst 2,000 r:dr, komme vid samma tidpunkt årliga bristen
att utgöra omkring 37,000 r:dr.
Vid öfvervägande af hvad i denna angelägenhet förekommit, har Kongl.
Majit den 13 Januari innevarande år, uti en till Rikets Ständer albiten och
från samtliga Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterad Proposition i Nåder
föreslagit, att utaf Kronans andel i de till Tull-verket inflytande konfiskations-
Slak- Utskottets Utlåtande, N:a IS8.
3
«eh bötes-medel, hvilken i medeltal under de tio sedhaste åren utgjort 34,294
r:dr årligen, måtte såsom årligt stats-bidrag till Tull-statens enskilda Pensions-
inrättning för enkor och barn, anvisas 50 procent, att från och med detta år
meranämnde Pensions-inrättning tillgodokomma.
Utaf de Utskottet tillhandakomne beräkningar inhemtas vidare, att om
Pensions-inrättningen från och med innevarande år erholle ett årligt stats-bidrag
af 15,000 r:dr borde, efter 47 års förlopp, dess inkomster och utgifter ungefär
motsvara hvarandra, men ora endast 10,000 r:dr beviljades, skulle kapital-fon¬
den år 1867 begynna sjunka och slutligen försvinna; hvaremot, om intet stats¬
anslag erhölles, Pensions-inrättningens hela kapital-fond redan år 1865 vore helt
och hållet medtagen. Direktionen har för öfrigt dels upplyst, att de af tull¬
medlen till tull-tjenst emans enkor och barn utgående pensioner, hvilka i medel¬
tal åren 1843—-1852 utgjort 10,466 r:dr 33 sk. 5 r:st., tillfölle, oberoende af
delaktighet i någon pensions-inrättning, endast dem, hvilkas fattigdom kunde
»tyrkås i så måtto, att 3 procent af mannens eller fadrens qvarlåtenskap, en¬
ligt bouppteckningen, icke uppginge till pensionens belopp, dels yttrat den åsigt,
att dä sistlidet års stat upptogc ett belopp af 11,709 r;dr 15 sk. 5 r:st., till
fördelning mellan 771 pensionärer, dessa pénsions-understöd likväl i alltför ringa
mån motsvarade det dermed åsyftade ändamål. Hos Kongl. Maj:t hade för¬
denskull direktionen i underdånighet anhållit om stats-bidrag, med antingen 50
procent, eller 15,000 r:dr årligen, af konfiskations- och bötes-medlen vid tull¬
verket eller ock, utaf hela tull-uppbörden, |:dels procent, hvilken för de 10
åren 1843—1852 uppgått i medeltal till 17,188 r:dr årligen.
Stats-Utskottet har vid ärendets behandling väl funnit att, såsom pen¬
sions-inrättningen nu befinnes ordnad, dess inkomster redan äro och framdeles
torde blifva alltmer otillräckliga för utgifternas bestridande, samt att detta vis¬
serligen till någon del kan härleda sig från ofvan uppgifna orsaker; men an-
ledningarnc dertill torde dock tillika böra sökas dels deruti, att många tjen¬
stemän för t vid högre ålder inträdt i tull-verkets tjenst, och erhållit delaktig¬
het i kassan, dels ock uti ett missförhållande mellan afgifterna till och pen¬
sionerna från densamma. Om enskilda péhsions-föreningar ej kunna, utan sta¬
tens mellankomst, uppehållas, måste uti sjelfva organisationen deraf ligga vä-
»endtliga grundfel, som då böra aflijelpas, och derest sådant icke är verk-
»tällbart, utan ändamålet i större eller mindre mån förfelas, så finnas numera
tor omtänksamma familj-fäder åtskilliga andra, på säkrare grunder fotade och li¬
ka lätt tillgänglige, anstalter att betrygga de sinäs framtid.
Då ifrågavarande inrättnings delegare sjelfve uteslutande ombesörja dess
förvaltning, saknas jemväl å statens sida nödig säkerhet derå, att pensions-in¬
rättningens finanser bringas i den ställning, att dess framtida bestånd kan be¬
tryggas, äfven om betydliga understöd af stats-medel för ändamålet bevilja».
4
Sf*fs-Vj.ikottfts Utlåtande, X:o 183.
Inrättningens be-farade obestånd tor'd» således bade böra och kunnarirelryggas på
annat sätt', än förmedelst stats-ansläg, sorn i allt fall mer ailägsnade än på¬
skyndade kraftigare åtgärder dertill fran delegarnes- sida. (ienom de pensioner,
sorn,, oberoende af delaktighet i denna inrättning, af tull-medlen utgå till dp
Verkligen behöfvande bland tull-tjenstemäns och betjentes enkor och barn, åt¬
njuta dessutom dessa redan enahanda förman, sorn andra civila, äfvensom mi¬
litära embets- och tjensteinäns samt betjentes i fattigdom efterlämnade- enkor
och barn. Arméens och civil-statens samt andra enskilde enke- och pupill¬
kassor understödjas deremot icke af stats-verket; och då pensionera» från dy¬
lika enskilda inrättningar icke lämpas efter pensionärernes behof, utan tillfalla
de förmögne, lika som de utfattige, synes enskilda enke- och pupill-kassan för
tull-staten, hvars aflönings-vilkor, jemförde med andra staters, i allmänhet äro
förmånliga, icke böra företrädesvis gynnas med stats-anslag, helst deraf skulle
framkallas likartade anspråk från andra sådane inrättningar. För öfrigt, och
ehuru inrättningens utgifter under de sednare åren öfverstigit dess inkomster,
och brist alltså uppstått, hvilken, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga beslut, blifvit
af tull-medlen betäckt, bör det kunna antagas, att, örn delegarnes afgifter och
pensioner mot hvarandra noggrant afvägas, inrättningen framdeles kan undva¬
ra allt slags publikt understöd, helst en friare tull-lagstiftning jemväl torde ver¬
ka derhän, att den talrika hevaknings-personalen, samt i följd deraf äfven
pensionärernes antal åter kan icke obetydligen inskränkas.. På dessa grunder,
och då Rikets Ständer vid 1847—1848 årens riksdag funnit sig förhindrade
att till denna pensions-anstalt bevilja stats-bidrag, föranlåtes Utskottet
afstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl.. Maj:ts härutin¬
nan i Nador gjorda framställning..
Stockholm den 11 Juli 1854.
Reservationer:
af hr Bildt, D. G., Friherre Cederström, R., hr ron Troil.. S. G.,
hr Törnebladh, G., hr Fåhreeus, 0. J., biskop Heurlin, biskop Haner stedt,
prosten Schram, kontraktsprosten Forssell, doktor Gumcelius, prosten Berlin
och prosten Holmberg, hvilka såsom sin mening upptogo utgifts-afdekiingefls
af Utskottet underkända förslag, så lydande:
Skets- Utskottets Utlåtande,. A.o 1S8.
5
cMéd afseende å dessa utredda förhållanden, oell då tull-statens enskil¬
da pensions-inrättuing för enkor och harn, år 1805 bildad genom förening af
frivilliga deltagare, sedan år 182G fortgått med förbindelse lör alla i tull-ver¬
kets ordinarie tjenst anställde personer att deruti deltaga, men först år 1851
åtnjutit något understöd af allmänna medel, hvarefter delegarne åtagit sig vä¬
sentligen förhöjda och proportionsvis högre pensions-afgilter än andra civile
einbets- och tjenstemän, men dessa afgifter ändock, i anseende till personalens
i sednare tider betydliga tillökning, och, i följd af den ansträngande tjenstgö-
ringen, täta omsättning, icke äro för pensioneringen tillräckliga, utan en brist
redan uppkommer af ungefär 4,000 r:dr, sorn hotar att årligen tillvexa, finnér
Utskottet denna pensions-inrättning böra af staten understödjas; men som kon¬
fiskations- och bötes-medlens belopp visat sig ganska mycket omvexla, samt i
följd af en friare tull-lagstiftning framdeles torde betydligen nedgå, anser Ut¬
ekottet lämpligast om, oberoende af dessa inkomster, ett mot bristen ungefär¬
ligen svarande belopp af tull-medlen finge under nästa stats-reglerings-pejjod
för ändamålet användas. Utskottet får alitsa tillstyrka Rikets Ständer,
att, till betäckande af den i tull-statens enskilda pensions»-
inrättning för enkor och barn efter embets- och tjenstemän
samt betjente vid tull-verket möjligen uppkommande brist,
bevilja en summa af högst 5,000 r:dr, att för hvartder» af
äran 1855, 1856 och 1857 af tull-iste dion utgå-
6
Stats-Utskottets Utiåiondttj N:o 199.
^i:o 189.
Au k. till Exp.-Utsk. d. 20 Juli 1854, kl. 3 e. k.
Utlåtande, i anledning af vacht fråga om uppbörds-arfvode til
Shepps-ombudsmannen vid Stochholms sjömanshus för de se¬
dan år 1848 vid nämnde sjömanshus debiterade och redovi¬
sa de K t •onb-u ts hy Ider.
(R:GS Afd.)
Borgare-ståndet har till Stats-Utskottet remitterat en af hr ,/. G. Brodin
räckt motion, deruti anföres, hurusom, i anledning af skepps-ombudsmannens
vid Stockholms sjömanshus J. S. Freeses, år 1847 hos Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet gjorda anhållan att varda tillerkänd viss procent för uppbörd,en af
sjömännens krono-utskylder, Kongl. Maj:t väl förklarat, att enär särskildt stad¬
gande härom uti då gällande bevillnings-förordning saknades, kunde denna an¬
sökning icke i Nåder bifallas; men genom Nådig' Skrifvelse den 7 November
samma år fästade Kongl. Maj:t Rikets då sammanträdande Ständers uppmärk¬
samhet på billigheten deraf, att lämplig ersättning antingen medelst viss upp-
börds-proceut, eller på annat sätt bestämdes för den åt bemälde skepps-om-
budsman uppdragna befattning, hvarefter uti 1848 års bevillnings-förordning
»tadgades, att skepps-ombudsmannen i Stockholm skulle för sitt besvär med
uppbörden af sjömännens krono-utskylder »erhålla samma förmåner, som blifvit
andra debiterings-män förunnnade och af dem åtnjutas.» Oaktadt detta stad¬
gande och sedermera gjorda ytterligare ansökningar dels hos Kongl. Maj:t och
dels hos Stockholms stads pröfnings-kommitté, hade likväl skepps-ombudsman-
wa treese allt hittills icke kommit i åtnjutande af något arfvode eller någon
uppbörds-procent för ofvanomfömälda bestyr. Då således det af Rikets Stan-
Utafs-VtshotteU UtiflftWtie, hi:o 189
T
(ier uti ifrågavarande hänseende meddelade beslut, till följd af den mindre tyd¬
liga ordalydelsen af den härom i Bevillnings-förordningen förekommande bestäm¬
melse, icke kunnat till verkställighet befordras, och enär Freese för sin med
mycket besvär och obehag förenade uppbörds-belättning icke åtnjöte någon lön
på stat, har Hr Brodin, hvilken ansåge orden: »samma förmåner, som andra
debiterings-män», så mycket mindre endast kunna åsyfta den i Bevillnings-för-
Ordningens 121 § till taxeringskostnader och arfvoden anvisade f * procent, sorn
den efter denna beräkningsgrund belöpande ersättning, i förhållande till hans
tjensteåligganden, blefve alltför obetydlig, hemställt, att skepps-ombudsmannen
Freese för den sedan år 1848 förflutna tid måtte tillerkännas ej allenast 6 pro¬
cent af det redovisade uppbörds-beloppet, utan äfven andel uti den i åberopad*
£ bestämda debitorings-procent.
Med anledning af denna motion hafva åtskilliga upplysningar, angående
de af motionären uppgifna förhållanden, samt andra härvid förekommande om-
ftändigheter blifvit genom Stats-Utskottet infordrade, från Fullmäktige i Riks-
gälds-kontorct, till hvilket Verk största delen af den genom Skepps-ombuds¬
mannen vid Stockholms sjömanshus besörjda uppbörd ingår; och har Utskottet,
innan det yttrar sig öfver motionärens gjorda framställning, ansett sig böra med¬
dela Rikets Ständer hufvudsakliga innehållet af dessa upplysningar.
Uppbärandet och redovisandet af sjöfolkets personela utskylder har, se¬
dan längre tid tillbaka, ålegat sjömanshusen. Redan i 1815 års Bevillnings¬
förordning tillerkändes också sjömanshus-föreståndarne för besväret med denna
uppbörd enahanda förmåner, som voro andra debiterings-män förunnade. De
närmare bestämmelser, som i 1830 års Bevillnings-stadga meddelades i afseende
på uppbörden och redovisningen af sjömännens krono-utskylder, hafva i deref¬
ter utfärdade Bevillnings-förordningar blifvit i det närmaste bibehållna, dock med
det i 1848 års förordning gjorda, och i nu gällande Bevillnings-förordning jem¬
väl intagna tillägg, att »skepps-ombudsmannen i Stockholm» egde samma ålig¬
ganden och förmåner, sorn sjömanshusens föreståndare i rikets öfriga städer.
Den vid härvarande sjömanshus anställda skepps-ombudsman har alltså fått sig
ålagdt, att för det derstädes skattskrifna och i hans rullor intagna sjöfolk de¬
bitera och uppbära hela allmänna bevillningen, äfvensom öfriga krono-utskylder.
samt att följaktligen både vid utinönstringen påföra och affordra sjömännen dessa
afgifter för det löpande året, och, vid afmönstringen, utaf förtjent a hyror inne¬
hålla desamma för de förflutna åren, såvida ej genom vederbörliga qvitt en ser
styrkes, att utskylderna blifvit å annan ort inom riket erlagde; skolande de så¬
lunda uppburne medlen inom den 1 Maj och 31 Augusti hvarje år, i likhet
med annan uppbörd, redovisas och levereras, hvarvid debiteringen bör med bi¬
fogade specifika sjömans-rullor vara verificerad. Deremot är skepps-ombudsmannen
förklarad berättigad att för »in sålunda fullgjorda redovisning »erhålla samma
Ä
Sf»U-Zfhkattek IhlHinnåe, $f;e i-6'9.
förm aner, sorn blifvit andra debitering -män förunnade, och af dem åtnjuta!»:*
Men oaktadt den af honom för 1849 och påföljande år intill nästiidet års .sius
vid Stockholms sjömanshus uppburna och redovisade, samt till Riksgälds-kon-
toret influtna allmänna bevillning och krigsrustnings-afgift utgjort ett samman-
lagdt belopp af 9.567 ridr 18 sk., har hän likväl hvarken sig till godo beräk¬
nat, eller pä annat, sätt af Iiiksgälds-kontorets medel åtnjutit någon debiterings-
och uppbörds-procent eller särskild ersättning för denna uppbörd. Den. enligt
Beviilnings-förordningens 121 § till arfvodén och taxerings-kostnader andagna
procent utaf allmänna bevillningen inom Stockholms stad utgår nemligen endast
af de uttaxerade eller i taxerings-längderna upptagna bevilinings-medlen. och be¬
räknas följaktligen icke å de på särskild debitering sig grundande bevilinings-af-
gifterne vid sjömanshuset. Då nu dc hvar och en sjöman åliggande utskylder
skola vid såväl ut- sorn af-mönstringarne honom affoidras och, derest icke styr¬
kas kan, att desamma förut blifvit vederbörligen betalda, särskildt debiteras,
»arnt vid skeende liqvid för hans hyra innehållas, så är likväl denna inom nå¬
gon viss uppbords-termin icke inskränkta, utan så länge sjöfarten varar, fort¬
gående debitering, uppbörd och redovisning särdeles, besvärlig och tidsödande,
helst i jemförelse med andra stapel-städer, ett mindre antal af de förhyrda
eller afmönstrade sjömännen har sitt egentliga hemvist och sin vanliga mantals-
skrifnings-ort inom hufvudstadcn.
I betraktande af ej mindre den i förenämnde motion uppgifna samt af
Fullmäktige i Riksgälds-kontoret vitsordade beskaffenheten af de uppbörds^
neli redovisnings-bestyr, som åligga ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus,
än den härvid förekommande särskilda omständighet, att nuvarande skepps-om-
budsmannen hittills icke kunnat komma i åtnjutande af de förmåner, hvilka ge¬
nom såväl nu gällande sorn 1848 års Bevillnings-förordning blifvit honom ut¬
tryckligen tillförsäkrade, anser Utskottet, lika med motionären, att Rikets Stän¬
der, genom härom meddelande ytterligare beslut, böra förklara denne tjenste¬
man, som icke innehar någon utaf allmänna medel utgående lön, berättigad till
vedergällning för den, på grund af nyss åberopade förordningar, genom honom
under sednare åren verkställda debitering, uppbörd och redovisning af sjöfol¬
kets bevillriings-afgifter; och då, med anledning af samma motionärs särskildt
väckta förslag, Bevillnings-Utskottet i sitt afgifna Utlåtande, angående grunder¬
na för och förordningen om den allmänna bevillning, Rikets Ständer vid denna
riksdag mäste sig åtaga, tillstyrkt ett mera bestämdt stadgande, angående det
skepps-ombudsmannen i Stockholm och föreståndarne för sjömanshusen i riket*
öfriga städer tillkommande och af nämnde Utskott till 3 procent föreslagna arf¬
vode för de af dem debiterade, uppburne och redovisade bevillnings-medel, sy-
det mest lämpligt, att samma beräknings-grund, som för detta arfvodes ut¬
gående
St&ts-Ulsleoltets Utlåtande, N:o 183.
9
gående nnder den kommande tiden varder af Rikets nu församlade Ständer an¬
tagen och fastställd, äfven får tillämpas i afseende på oftabemälde skepps-om-
budsmans ersättning för enahanda medels uppbärande och redovisande under den
nästföregående tiden.
I öfverensstämmelse med nu yttrade åsigter, får Stats-Utskottet alltså
hemställa,
att Rikets Ständer, för debiteringen, uppbörden och redo¬
visningen af det vid Stockholms sjömanshus skattskrifna eller
i dervarande rullor införda sjöfolks krono-utskylder för 1849
och derpå följande år, intilldess nästa bevillnings-förordning
kommer att tillämpas, måtte åt skepps-ombudsmannen J.
S. Freese bevilja och till utgående från Riksgälds-kontore^
anvisa en särskild vedergällning, motsvarande det belopp ^
som skepps-ombudsmannens uppbörds- och redovisnings -
arfvode, enligt den beräkningsgrund, hvilken i nyssberörde
förordning varder fastställd, skulle för alla dessa år hafva
utgjort.
Stockholm den 14 Juli 1854-
B4h. UR R. 8t. Prof, 1853 $ 1854. 4 Sami 1 Af4 2 Band. 25 Baft
JO
SM»-Ut skotte t t Utlåtande, N;o 190.
N:o 190.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Juli 1854, kl. S e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, an¬
gående upplåtelse af mark frun Eskilstuna K ungs-ladugård
lill Skolhus-byggnad inom Klosters församling, af Nyköping»
län.
(L A.)
Sedan Iios Kongl. Majit Skol-styrelsen i Klosters församling af Eskils¬
tuna pastorat inom Södermanlands län i underdånighet anhållit, att enär för¬
samlingen, som inom den genom Kongl, stadgan angående folk-undervisningen
i riket, den 8 Juni 1842 föreskrifna tid inrättat fast folk-skola, hittills ej
kunnat erhålla någon lämplig plats för egen skolhus-byggnad, utan måst af en en-,
skild hemmansegare för skolan hyra en lägenhet, hvars fortfarande tillgänglighet
för detta behof vöre osäker, Kongl. Majit måtte härtill i Nåder upplåta en på
Eskilstuna kungs-ladugårds mark, i närheten af Eskilstuna befintlig stenig och
ofruktbar backe, Kapell-backen kallad, af 2 tunnlands 11 kapplands vidd, jemte
ett tunnland derinvid belägen åker till byggnadsplats för skolhuset oell till
planteringsland för skol-Järaren, att af Klosters församling tillträdas, när den tid,
för hvilken Eskilstuna kungs-ladugård nu vore utarrenderad, tilländaginge eller
den 14 klars 1862; så oell efter det vederbörande med infordrade underdåniga
Utlåtanden till Kongl. Majit inkommit, har Kongl. Majit uti ofvan högstberör¬
da till Rikets Ständer den 18 April innevarande år aflåtna och från samtlige
Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade Nådiga Proposition täckts förklara,
att Kongl. Majit väl för sin del funnit den af Klosters församling sålunda fram¬
ställda begäran förtjena ett billigt afseende, helst, enligt hvad Kongl. Majit*
Befallningshafvande i länet upplyst, o tvifvelaktigt vore, att inom församlingen,
norn förr eller sednare skulle komma i behof af egen skolhus-byggnad, icke nå¬
gon lämpligare plats än den föreslagna härtill funnes och upplåtelsen af den i-
Statt- V(skotteta Utlåtande, Wo 190.
»t
frågasatta jordrymden, hvaraf blott ett tunnland utgjorde fruktbar jord, blefv#
för staten af ringa betydenhet, i jemförelse med den stora fördel, som derigenom
ät Klosters församling skulle beredas; men att, då Eskilstuna kungs-ladugård,
på hvars egor berörde mark vore belägen, tillhörde de Kronan omedelbart för-
behållne egendomar, hvilka, jemlikt Regeringsformens 77 §, ej kunde utan Ri¬
kets Ständers samtycke Kronan afhändas, samt skulle efter de genom Rikets
Ständer föreskrifna grunder förvaltas, Kongl. Majit ville detta ärende i Nåder
till Rikets Ständers pröfning öfverlemna och föreslå, att ofvannämnde under
Eskilstuna kungs-ladugård hörande jordrymd af tillsammans 3 tunnland 11
kappland måtto från midfast&n år 1862, då det nu gällande arrende-kontraktet
tilländaginge, blifva emot årlig afgäld till Kronan, enligt grunderna i Kongl,
förordningen den 19 December 1827, åt Klosters församling för olvanberörda
indarnål upplåten.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande och får, på de af Kongl.
Majit Nådigst anförde1 skäl, tillstyrka Rikets Ständer,
att bifalla hvad Kongl. Majit uti ifrågavarande Nådiga Pro¬
position behagat föreslå.
Stockholm dea 14 Juli 1854
STOCKHOLM, L d. Schultze'» Boktryckeri, 185-4.
Slals-Ulskoltets Ullålande, M 191.
1
M 191.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 21 Juli 1834, kl. 6 e. m.
Utlåtandei anledning af erhållna återremisser å Betänkandet
M 92, angående Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling.
(I. A.)
Förenämnde Betänkande är bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet, med undantag af dels 18 punkten uti de af Utskottet i och för verk¬
ställigheten af ränteförenklingen föreslagne allmänna föreskrifter, hvilken punkt, inne¬
hållande hemställan, att den hafra, som kunde komma att ingå i den nya span-
målsräntan, icke måtte få af räntegifvarne till leverering in natura uppsägas, blifvit
af nämnde två Riks-Stånd afslagen, dels ock af 2:a momentet af de särskildt för
Stora Kopparbergs Län föreslagna bestämmelser, hvilket moment är af Ridderskapet
och Adeln till Utskottet återremitteradt. Borgare-Ståndet har återremitterat Be¬
tänkandet i sin helhet, och Bonde-Ståndet har med bifall till såväl Utskottets
hemställan, att den förenkling af grundräntorna, sorn kunde för Upsala Län finnas
lämplig, måtte definitivt antagas och således utan Länets iunevånares vidare hö¬
rande bringas till verkställighet, som ock Utskottets tillstyrkande särskildt för We¬
sterbottens, Christianstads, Blekinge, Jemtlands och Norrbottens Län, Betänkandet
i öfriga delar till Utskottet återremitterat.
Den af Ridderskapet och Adeln beslutade återremissen afser hufvudsakligen
Utskottets hemställan, att den spanmål, hvartill inom Stora Kopparbergs Län enligt
Utskottets förslag kol, ved och dagsverken komrne att förvandlas, skulle utgöras
af hälften råg och hälften hafra, i afseende hvarå är vordet anmärkt, att då det
icke vore bestämdt, huruvida här med hafra menades enkel eller dubbel hafra,
med hvilken sednare benämning inom Länet förstods en dubbel qvantitet af den
vanliga eller enkla hafran samt uti Dalarne detta sädesslag jemförelsevis med råg
odlades endast obetydligt, hvarföre ock i vissa orter råg antingen alldeles icke
inginge uti kronotionden eller ock till ett belopp af */i emot % hafra, borde, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, de icke bibehålfae huf-
vudpersedlarne förvandlas till sådan spanmål, hvaraf ortens kronotionde bestode.
Bih. lill fl. St. Prot. 18S3 & 1834. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 26 Haft. 1
2
Stats-Utskotlets Utlåtande, J\s 194.
Hos Borgare-Ståndet har återremissen hufvudsakligen blifvit föranledd af fram¬
ställda anmärkningar emot Utskottets tillstyrkanden uti Betänkandets ingress, dels
att gjord framställning öm förvandling af hufvudpersedlar i penningar mätte af
Rikets Ständer lemnäs utan afseende, dels ock att Rikets Ständer ville för deras
del besluta, att dagsverksräntan måtte till andra hufvudpersedlar förvandlas. Det
har nemligen blifvit anmärkt, att Utskottets berörda tillstyrkande icke borde bi¬
fallas, enär Utskottet icke bestämdt uttryckt, hvilka i ordinarie räntan ingående
persedlar skulle anses såsom hufvudpersedlar eller icke och man således i sjelfva
verket icke kunde veta hvad beslut man lättade; att Utskottet icke meddelat någon
öfversigt om räntornas belopp och det värde, de af Utskottet såsom hufvudper¬
sedlar antagne persedlar hvar för sig utgjort, likasom om antalet och beloppet hvar
för sig af de persedlar, hvilka åter blifvit ansedde såsom småpersedlar, ehuru det
just på en sådan öfversigt borde bero, hvilka persedlar, som skulle definitivt be¬
stämmas vara hufvudpersedlar och småpersedlar; att, enär de skattskyldige, hvilka
jemlikt Rikets Ständers vid sednaste Riksdag, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
Nådiga Förslag, fattade beslut, skulle höras, om hvilka persedlar de ansågo böra
såsom hufvudpersedlar bibehållas, blifvit betagen full frihet att uttala sina önsk¬
ningar och rättigheter att afgifva ett på grund af kännedom om lokal-förhållandena
vigtigt omdöme, om hvilka persediar voro otjenliga att såsom hufvudpersedlar bibe¬
hållas och derlör borde såsom småpersedlar förvandlas till penningar, ovisshet nu
rådde om de egentligen skattskyldiges önskningar i afseende å denna frågas lösning,
hvarföre frågan icke borde af Borgare-Ståndet slutligen afgöras innan Bonde-Ståndet
derutinnan fattat sitt beslut; att af de 18 Län, för hvilka dagsverksräntan varit af
Kongl. Maj:t föreslagen att bibehållas såsom hufvudpersedel, icke mindre än 16
och jemväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i några Län motsatt sig en dylik åt¬
gärd, att, då i de liesta Län artiklarne spanmål och smör stigit mera i pris än
dagsverken, det vore betänkligt att förändra dagsverksräntan, likasom i allmänhet
någon räntepersedel, uti annan räntepersedel; hvarföre och på det de med frågans
lösning åsyftade följder af enkelhet, bestämdhet, reda och lättad kontroll i beskatt¬
nings- och uppbördsverket mätte vinnas, skäl vore till samtlige räntepersedlarnes
förvandling i penningar; men att åtminstone dagsverksräntan borde i penningar
förvandlas; hvarförutan blifvit af en ledamot yrkadt, dels att Utskottet måtte taga
i öfvervägande om det icke vore skäl, att till grund för persedlars förvandling till
penningar eller andra persedlar lades markegångsprisen i orten för kronans behållna
spanmål under de tretio sednaste åren, dels ock att den föreslagna förändringen
jemväl måtte komma frälseräntegifvare till godo, emedan i de flesta fall frälseräntor
vore af lika beskaffenhet med kronoräntor.
Hos Bonde-Ståndet, hvarinom i det hufvudsakligaste enahanda anmärkningar
förekommit som de nu ornförmälde inom Borgare-Ståndet, har dessutom blifvit
yttradt, alt den i 4:de punkten af de allmänna bestämmelserna föreslagne hufvud-
Stats-Utskoltels Utlåtande, JU 191.
3
persedeln »torrt nötkött» vore olämplig, enär den icke förekom i alla Läns marke-
gångstaxor, hvarföre den borde utbytas mot salt kött. Utskottets hemställan i
18:de punkten, att hafran i den nya spanmålsräntan icke måtte få af räntegifvarne
till leverering in natura uppsägas, skulle hafva ett menligt inflytande på de pro¬
vinsers räntegifvare, som hittills lemnat sin hafra in natura, och horde derför och
såsom innefattande ett undantag från ett allmänt stadgande icke bifallas. I af¬
seende å ränteförenklingen för de särskilda Länen, har vid alla Länen blifvit yr-
kadt, att dagsverksräntan, hvars förvandling till andra hufvudpersedlar på sätt Ut¬
skottet föreslagit, otvifvelaktig! skulle medföra en skatteförhöjning, måtte till pen¬
ningar förvandlas, samt dessutom särskildt: vid Upsala Län, att hö jemväl måtte
till penningar förvandlas; vid Stockholms Län, att smörräntan måtte i spanmål för¬
bytas; vid Skaraborgs Län, att då Utskottets tillstyrkande, att den förenkling af
grundräntorna, som för detta Län kunde finnas lämplig, måtte definitivt bestämmas,
vore stridande emot de skattskyldiges uttryckta önskan, samma tillstyrkande icke
borde bifallas; samt att alla räntepersedlarne måtte förvandlas i penningar, eller
åtminstone endast spanmål såsom räntepersedel bibehållas; vid fasta landet af Kalmar
Län, dels att smör, fläsk och kött skulle förvandlas till penningar, och endast
spanmål bibehållas såsom hufvudräntepersedel, dels ock att, med bibehållande af
spanmål och smör, fläsk och kött måtte förby tas i spanmål; vid Stora Kopparbergs
Län, dels att den genom förvandling från ved och kol uppkomna nya spanmåls¬
räntan borde utgå med dubbel qvantitet hafra emot råg; dels ock att kol, ved
och dagsverken måtte förvandlas hälften till penningar och hälften till spanmål;
vid Wermlands Län, att derest icke dagsverksräntan kunde i penningar förvandlas,
alla de så kallade hufvudpersedlarne måtte bibehållas och endast småpersedlarne
utbytas emot penningar; vid Gestrikland af Gefleborgs Län, att, derest icke alla
persedlar kunde till penningar förvandlas, endast spanmål och jern måtte bibe¬
hållas; vid Gottlands Län, att förslag till ränteförenkling för detta Län måtte
upprättas i enlighet med den af Länets deputerade framställde önskan; samt vid
Hallands Län, att vedräntan äfven måtte utbytas emot penningar; och har här-
förutan blifvit anmärkt, att de vid Utskottets Betänkande fogade tabeller öfver de
fyratio sednaste, årens markegångspriser för Stockholms och Stora Kopparbergs Län
voro felaktige.
Med föranledande af de sålunda gjorda anmärkningarna, har Utskottet tagit
detta ärende i förnvadt öfvervägande; och som, hvad först angår dels Utskottets
vid Upsala Län gjorda hemställan, att den förenkling af grundräntorna, som kunde
för detta Län finnas lämplig, måtte definitivt antagas och således utan Länets
innevånares vidare hörande bringas till verkställighet, dels ock Utskottets tillstyr¬
kanden rörande ränteförenklingens verkställighet för Westerbottens, Christianstads,
Blekinge, Jemtlands och Norrbottens Län, dessa punkter blifvit af tre Riks-Stånd
4
Stals-Utskollets Utlåtande, M 191,
bifallne och således jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen af Rikets Ständer afgjorde,
kan i afseende härå den ifrån Borgare-Ståndet erhållna återremissen
icke till någon åtgärd föranleda.
Beträffande åter Utskottets hemställan, dels att gjord framställning om för¬
vandling af hufvudpersedlar i penningar måtte lemnäs utan afseende, dels ock att
dagsverksräntan måtte till andra hufvudpersedlar förvandlas; så och ehuru denna
hemställan är af två Stånd bifallen, dock som, enligt hvad Borgare- och Bonde¬
ståndens protokoll utvisa, farhåga inom dessa Stånd uppstått, att dagsverksräntans
förvandling till ändra hufvudpersedlar skulle medföra skatteförhöjning, samt de fleste
Bonde-Ståndets ledamöter, hvilka i frågan sig yttrat, förklarat, det de önskade
berörde räntas förvandlande i penningar, och Utskottet vid sådant förhållande anser,
att ett medgifvande af dagsverksräntans förvandling i penningar skulle väsendtligen
underlätta genomförandet af den vigtiga och länge behandlade frågan om skatte-
förenkling, finnér Utskottet sig böra sin ofvanberörde hemställan så till vida från¬
träda, att Utskottet tillstyrker Rikets Ständer
för deras del besluta, att dagsverksräntan måtte få till penningar
förvandlas.
Då de af Utskottet i och för verkställigheten af ränteförenklingen föreslagna
allmänna föreskrifter, med undantag af den sista eller 18:de punkten, hvarom här
nedan förmäles, blifvit af två Stånd bifallne och de inom de öfriga två Stånden
vid en och annan af berörde föreskrifter gjorda anmärkningar, enligt Utskottets
tanke, icke äro af beskaffenhet att kunna till frånträdande af samma föreskrifter
föranleda, får Utskottet
sitt förra utlåtande i denna del vidblifva;
med de förändringar likväl, dels att, hvad beträffar den 12:te punkten, deruti
Utskottet föreslagit, bland annat, att, så snart beslut blifvit fattadt rörande de
persedlar hvilka såsom hufvudräntor komme att qvarstå, alla småpersedlarne, som
borde till peningeränta förvandlas, skulle blifva de skattskyldige uti Länet debiterade
och uppburne till det vid förenklingen beräknade beloppet.efter medeltalet af vissa
års markegångspris, Utskottet i följd af sitt nu framställda förslag, att dagsverks-
räntau, som onekligen är att såsom hufvudräntepersedel anse, måtte till penniugar
förvandlas, och på det att nämnde stadgande jemväl må ega tillämplighet å denna
ränta, hemställer,
att i förevarande 12:te punkt ordet »småpersedlarne» måtte mot
ordet »persedlarne» utbytas;
dels ock, att då stadgandet i 16 punkten afser endast den händelsen, att ett nytt
system för mynt eller för mått, mål och vigt framdeles kunde komma att af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer beslutas, men, efter det Utskottets förra Utlåtande af-
gafs, ett nytt system eller decimal-systemet för mått och vigt blifvit genom Rikets
Ständers hufvudsakliga bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna Nådiga Propositioa
Stats-Utskoltets Utlåtande, M 191.
5
antaget, dervid såsom rymdmått bestämls nuvarande kannemåttet och såsom vigt¬
mått en centner, motsvarande 5 Lisp. och innehållandn 100 skålp., Utskottet på
grund häraf föreslår, .
att 16:de punkten af de allmänna föreskrifterna måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
»16:o Ifrån och med det år, då det af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer vid innevarande riksdag beslutade decimal-system för mått
och vigt kommer att vid debitering och uppbörd tillämpas, skall
den i 5 punkten omförmälda minsta enheten i persedelräntan blifva
för spanmål 1 kanna, för smör, kött och lläsk 1 skålp., samt för
hö och tackjern I centner eller 20 skålp., och bör vid förvand¬
lingen härtill iakttagas hvad i samma femte punkt blifvit stadgadt
om öfverflyttning från persedelränta till penningeränta af viirdet
för brutna tal af minsta enheten. Skulle derjemte ett nytt system
fiir mynt framdeles komma att af Kongl. Maj:t och Rikets Stän¬
der beslutas; så bör den i nämnda punkt bestämda minsta enhe¬
ten af penningeräntan derefter lämpas och sålunda utföras med det
belopp i jemnt tal som närmast motsvarar denna enhet, med iakt¬
tagande af det jemväl i 5 punkten innehållna stadgande, att hvad
som öfverstiger hälften af minsta enheten räknas såsom en hej,,
men hvad som understiger eller endast uppgår till en half uteslutes.»
Vidkommande sedermera ofvanomförmälde 18:de punkt af de föreslagne all¬
männa föreskrifterna, hvilken punkt innehåller tillstyrkande, att den hafra, som
kunde komma att ingå i den nya spanmålsräntan, icke måtte få af räntegifvarne
till leverering in natura uppsägas; sä enär nämnde punkt blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Presteståndet afslagen, samt af de båda öfriga Riks-Stånden åter¬
remitterad; får med afseende derjemte å de härvid hos Bonde-Ståndet gjorda an-
märkningarne Utskottet hemställa,
att Utskottets berörda tillstyrkande måtte få förfalla.
I fråga åter om Utskottets förslag till ränteförenklingens verkställande för de
särskilda Länen, har samma förslag, för så vidt det icke redan, enligt hvad ofvan
förmäles, utgör Rikets Ständers beslut, och utom hvad beträffar 2 momentet af
Utskottets tillstyrkande med afseende å Stora Kopparbergs Län, blifvit af två
Riks-Stånd bifallet, vid hvilket förhållande och då vid återremisserne häraf icke
några nya skäl blifvit anförde, som ej redan vid frågans förra behandling
inom Utskottet blifvit tagne i öfvervägande, Utskottet anser sig icke böra härut¬
innan tillstyrka annan ändring, än som föranledes dels af Utskottéts förslag om
dagsverksräntans förvandling i penningar, och dels utaf de vid återremisserne gjorde
anmärkningar vid Stora Kopparbergs Län, angående den proportion, hvari råg och
hafrå sinsemellan böra uti den genom förvandling uppkommande nya spanmåls-
6
Stats-Otskotlets Utlåtande, JY§ 191.
räntan ingå, och på grund af hvilka anmärkningar Utskottet med frånträdande af
sitt förra förslag, att den nya spanmålsräntan för nämnde Län skall utgöras af
hälften råg och hälften bafra, anser att samma ränta bör, på sätt jemväl Bonde-
Ståndets'ledamöter från Länet uti en till Utskottet ingifvén skrift förklarat sig
önska, utgöra ‘ råg och \ hafra, samt med bafra här förstås hvad i orten benäm¬
nes enkel hafra. Rörande emellertid den förändring som genom dagsverksräntans
förvandling i penningar Utskottet kommer att föreslå för Provinsen Helsingland,
tror Utskottet sig böra upplysa, att uti den i Utskottets förra Betänkande för
hvarje helt mantal upptagne köttränta af 4 Lisp. ingått 2 Lisp. 8 skålp., hvartill
den uti Kongl. Maj:ts Nådiga proposition upptagne räntan af 8 dagsverken blifvit
förvandlad, hvadan, då nu berörde ränta skall förvandlas i penningar, kötträntan
kommer att minskas med nämnde 2 Lisp. 8 skålp., och i följd deraf hädanefter
utgöra endast 1 Lisp. 12 skålp.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får alltså Utskottet med vid-
,blifvande af sitt vid Skaraborgs Län gjorda tillstyrkande, att den förenkling af
grundräntorna, som för nämnde Län kunde finnas lämplig, måtte definitivt be¬
stämmas och således utan Länets innevånares vidare hörande bringas till verk¬
ställighet, föreslå Rikets Ständer,
att för deras del besluta följande förändrade stadganden för de
särskilda Länen nemi.:
Upsala Län.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Upsala Län bestäm¬
mas spanmäl och smör;
2:o. Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål och smör bi¬
behållas med blott de förändringar, som blifva en följd af i allmän¬
het gifna föreskrifter; Hö förvandlas hälften till spanmål och hälften
till smör;
3:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen samt
nuvarande skattetiteln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Stockholms Län.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Stockholms Län be¬
stämmas spanmål och smör;
2:o Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål och smör bi¬
behållas med blott de förändringar, som blifva en följd af i all¬
mänhet gifna föreskrifter; fläsk, kol, ved och hö förvandlas hälften
Stats-Utslcotlels Utlåtande, M 191.
7
till spanmål och hälften till smör. Den nya spanmålsräntan blif-
ver hälften råg och hälften korn;
5:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förv-andlade bråktalen samt
nuvarande skattetiteln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Skaraborgs Län.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar för Skaraborgs Län bestäm¬
mas spanmäl och smör, som bibehållas med blott sådane jemknin-
gar, som kunna blifva en följd af i allmänhet stadgade grunder;
2:o Alla Öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen och
nuvarande skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Kronobergs Län.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Kronobergs Län be¬
stämmas spanmäl, smör, fläsk och kött;
2:o Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmäl, smör, fläsk
och kött bibehållas med endast de förändringar, som kunna blifva
en följd af nedanstående tillökning och i allmänhet gifna före¬
skrifter. Oxe, får och lam förvandlas till kött. Ved, hö och
halm förvandlas enligt förutnämnde grunder hälften till spanmål,
en fjerdedel till Iläsk och en fjerdedel till kött, att framgent uti
den för persedlarne i allmänhet stadgade ordning utgöras;
3:o Alla öfriga nuvarande, till jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan hörande, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen och
nuvarande skattetiteln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder, och med "iakttagande af hvad i lä:de punkten af de all¬
männa föreskrifterna särskildt för de Småländska Länen är anmärkt.
Jönköpings Län.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar för Jönköpings Län be¬
stämmas spanmål, smör, fläsk och kött;
2:o Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål, smör, fläsk
och kött bibehållas med endast de förändringar, som blifva en följd
Slals-Utskollets Utlåtande, M 491.
af nedanstående tillökning, eller i, allmänhet gifna föreskrifter. Oxe,
ko, får och larn förvandlas till kött. Ved och hö förvandlas hälf¬
ten till spanmål och hälften till kött. Spanmålen blir hälften råg
och hälften korn;
3:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, alt jemte till penningar förvandlade bråktalen samt
nuvarande skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder. Dervid iakttages hvad i 4 3:de punkten af de allmänna
föreskrifterna särskildt för de Småländska Länen är anmärkt.
Westmanlands Län.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Westmanlands Län
bestämmas spanmul, smör, hö och tackjern, som bibehållas utan
andra förändringar äivsådane, som blifva en följd af i allmänhet
gifne föreskrifter;
2:o Af nuvarande, hufvudränte-persedlarne förvandlas fläsk
till smör samt. osmunds-, afrads- och stång-jern till tackjern;
5:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen samt
nuvarande skattetiteln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Östergöthlands Län.
1:6 Såsom hufvudränte-persedlar inom Östergöthlands Län
bestämmas spanmål och smör;
2:o Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål och smör
bibehållas med endast de förändringar, som äro en följd af i all¬
mänhet gifna föreskrifter;
5:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eiler ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen och
nuvarande skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Södermanlands Län.
4:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Södermanlands Län
bestämmas spanmål och smör;
2:o
Siats-Utskottets Utlåtande, JYs 191.
9
2:o Nuvarande hufvudränte-persedlarue spanmål och smör
bibehållas med blott de förändringar, som kunna blifva en följd af
i allmänhet gifne föreskrifter. Fläsk förvandlas till spanmål af hälf¬
ten råg och hälften korn, samt hö till smör;
3:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen och
nuvarande skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Elfsborgs Län.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Elfsborgs Län be¬
stämmas spanmäl och smör, hvilka bibehållas med endast de för¬
ändringar, som kunna blifva en följd af i allmänhet gifne föreskrifter.
2:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penninge-ränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen och
nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Kalmar Län.
a) Fast-landet.
l:o' Såsom hufvudränte-persedlar bestämmas spanmål, smör,
fläsk och kött;
2:o Nuvarande hufvudränte-persedlarue spanmål, smör, fläsk
och kött bibehållas med blott de förändringar, som blifva en följd
af nedanstående tillökning och i allmänhet gifne föreskrifter. Oxe,
ko, får och lam förvandlas till kött, samt ved och hö, en tredjedel
till spanmål, en tredjedel till smör och en tredjedel till fläsk att
framgent uti den i allmänhet stadgade ordning utgöras. Spänmålen
blir hälften råg och hälften korn;
3:o Alla öfriga nuvarande, till jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan hörande, persedlar förvandlas till bestämd pen¬
ningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen och nu¬
varande skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder. Dervid iakttages hvad i IS punkten af de allmänna fö¬
reskrifterna särskildt rörande de Småländska Länen är anmärkt.
b) öland.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar på Öland bestämmas span¬
mäl och smör;
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 26 Haft. 2
Slats-Utsholtets Utlåtande, JYs 191.
2:o Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål och smör
förblifva utan annan förändring än den som kan blifva en följd af
nedanstående tillökning och i allmänhet gifne föreskrifter. Fläsk,
kött med oxe, ko, får och larn samt hö förvandlas enligt i all¬
mänhet stadgade grunder, två tred jedelar i spanmål och en tredjedel
i smör. Spanmålen utgöres med hälften råg och hälften korn;
3:o Det efter kronovärdi beräknade beloppet af de uti så
väl jordeboks- som hemmantals- eller prdinarie-räntan ingående
trädpersedlar afdrages utan förvandling från persedelräntorna och
tillägges penniugeräntan;
4:o Alla öfriga nuvarande, till jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan hörande, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen samt
nuvarande skatte—titeln penningar och det i nästföregående 3:dje
punkt omförmälda penningebelopp utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder; börande dock härvid iakttagas hvad i 15:de punkten af
allmänna föreskrifterne särskildt rörande de Småländska Länen är
anmärkt.
Stora Kopparbergs Län.
l:o Såsom hufvudränte-persedel inom Stora Kopparbergs
Län bestämmes spanmål;
2:o Nuvarande hufvudränte-persedelu spanmål bibehålles med
blott den förändring, som kan blifva en följd af i allmänhet gifne
föreskrifter. Kol och ved förvandlas till spanmål af 5 råg och \
hafra, allt i den mån särskildt gifne privilegier det tillåta. Med
hafra förstås hvad i orten benämnes enkel hafra;
3:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen samt
nuvarande skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Örebro Län.
l:o Såsom hufvudräute-persedlar inom Örebro Län bestäm¬
mas för den del, som ligger utom bergslagen, spanmål, kött, hö och
tackjern samt för bergslagen spanmål och tackjern, hvilka persedlar
bibehållas utan annan förändring än den, sorn kan blifva en följd
af i allmänhet gifne föreskrifter;
Stals-Utskoltels Utlåtande, JYI 191.
11
2:o Af nuvarande räntepersedlarne förvandlas fläsk till span¬
mål af hälften råg och hälften korn, oxe, får, lam och smör till
kött, halm till hö samt stång-jern, osmundsjern och ved till tack¬
jern, dock med den skillnad för bergslagen, att smör, kött med
oxe, får och lam samt hö med halm derstädes förvandlas till
tackjern;
3:o Den uti Nora och Lindes fögderi sedan år 1664 gäl¬
lande förvandling af jordeboks- och hemmantals-räntornas persed-
lar till tackjern, skall, oförändrad, förblifva vid kraft och verkan,
sådan densamma .genom Kongi. Kammar-kollegii bref den 8 Juni
nämnda år blifvit bestämd;
4:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-?
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen och
nuvarande skatte-titeln penningar, utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Wermlands Län.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Wermlands Län be¬
stämmas spanmål och smör; .
2:o Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål och smör
bibehållas med blott de förändringar, som kunna blifva en följd
af i allmänhet gifna föreskrifter. Yed, tackjern, osmundsjern, kött
med oxe, ko, får och lam, fläsk samt hö förvandlas hälften till span¬
mål och hälften till smör. Den genom förvandling uppkomne del
af spanmålsräntan utgår med hälften råg och hälften hafra;
3:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntans inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen och nu¬
varande skattetiteln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
t
Gefleborgs Län.
a) Gestriklands fögderi.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Gestriklands fögderi
bestämmas spanmål, smör, kött, tackjern och hö;.
2:o Af nuvarande räntepersedlarne bibehålies smör utan an¬
nan förändring än den, som kan blifva en följd af i allmänhet
gifne föreskrifter. Sparmålen förvandlas tiil sådan, som utgöres af
Stals-Utskottcts Utlåtande, M 191.
hälften råg och hälften korn. Oxe och får förvandlas till kött
och tilläggas gamla persedelräntan kött. Halm förvandlas till hö
och tillägges gamla höräntan. Skattejern, fat-jern, öfvervigts- och
hytte- eller osmundsjern äfvensom stångjern förvandlas till tack¬
jern efter Thorsåkers- och Ofvansjö-tackjernets medelpris för åren
1834—1853;
5to Alla öfrige nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals--
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen samt
nuvarande skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
b) Helsingland.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom Helsinglands båda
fögderier bestämmas spanmål, smör, kött pch hö;
2:o Af dessa hufvudränte-persedlar utgöras, på hvarje helt
mantal, 2 tunnor spanmål, bestående till en fjerdedel af råg och
till tre fjerdedelar af korn, 1 Lisp. 12 skålp. smör, 1 Lisp. 12
skålp. kött och 24 Lisp. hö, samt i förhållande derefter på min¬
dre hemmantal; hvaremot de för närvarande hemmanen åliggande
persedelräntor af spanmål, smör, kött, oxar, får, strömming, lax,
jern och hö försvinna och upphöra. Af i mantal ej satte lägen¬
heter, qvarnar, fisken m. m. utgöras de i förestående punkt nämn¬
de hulvudpersedlar oförändradt till deras nu åliggande belopp,
med rättelse endast i afseende å minsta enheten af hvarje slag;
3:o Alla öfriga nuvarande, uti första punkten ej nämnde men
hittills uti ordinarie räntorna inbegripne, persedelräntor, dagsverks-
räntan derunder jemväl beräknad, förvandlas till bestämd penninge¬
ränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen och nuvarande
skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade grunder.
Wester-Norrlands Län.
l:o Såsom hufvudränte-persedlar inom.Wester-Norrlands Län
bestämmas spanmål, smör, kött och hö;
2:o Af nuvarande räntepersedlarne förvandlas oxe och får
till kött, samt halm, strömming och lax till hö;
3:o Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen samt
Stats-Ulskollets Utlåtande, M 191.
13
hittills varande skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet stad¬
gade grunder.
Gottlands Län.
l:o. Såsom hufvudränte-persedlar inom Gottlands Län be¬
stämmas spanmål, smör och fläsk;
2:o. Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål, smör och
fläsk bibehållas med blott de förändringar, som blifva en följd af
i allmänhet gifne föreskrifter och hvad här nedan i denna punkt
vidare stadgas. Talg, får, lamm, strömming och hö förvandlas hälften
till spanmål, en fjerdedel till smör och en fjerdedel till fläsk. Span-
målen utgöres med hälften råg och hälften korn, dertill jemväl förut
varande hvete och hafra reduceras;
3:o. Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie-räntan inbegripne, persedlar förvandlas till en bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen samt
nuvarande silfverskatten och skatte-titeln penningar utgå enligt i
allmänhet stadgade grunder.
Hallands Län.
l:o. Såsom hufvudränte-persedlar inom Hallands Län be¬
stämmas spanmål och smör;
2:o. Nuvarande hufvudränte-persedlarne spanmål och smör
bibehållas med blott de förändringar, som kunna blifva en följd af
i allmänhet gifna föreskrifter. Ved förvandlas till spanmål, hvaraf
en tredjedel blir råg, en tredjedel korn och en tredjedel hafra.
Hö förvandlas till smör;
3:o. Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals-
eller ordinarie räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bråktalen och
nuvarande skatte-titeln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
Götheborgs och Bohus Län.
l.o. Såsom hufvudränte-persedlar inom de härader af Göthe¬
borgs och Bohus Län, der persedlarne utgöras med markegångsför-
vandling, bestämmas spanmål och smör;
2:o. Nuvarande spanmålsräntan af flera slag förvandlas till
viss spanmål af en tredjedel råg, en tredjedel korn och en tredjedel
bafra. Smör bibehålies;
14
Stats-Vlskottets Utlåtande, J\i 191.
3:o. Alla öfriga nuvarande, uti jordeboks- och hemmantals--
eller ordinarie räntan inbegripne, persedlar förvandlas till bestämd
penningeränta, att jemte till penningar förvandlade bräktalen och
nuvarande skatte-liteln penningar utgå enligt i allmänhet stadgade
grunder.
I afseende härefter å Utskottets hemställan, att ett förslags-anslag af högst
40,000 R:dr måtte anvisas för bestridande af de kostnader, som för verkställig¬
heten af skatteförenklingsbeslutet vore oundgängligen af nöden; äfvensom enahanda
anvisning, som vid sistliden Riksdag beviljats, men ännu icke begagnats, måtte
medgifvas för godtgörande af den forsel-lön, hvilken kunde komma att ersättas
innehafvarne af ränte- och' tionde-anslag för upphörande af deras rätt att desamma
in natura utfordra; så och enär detta tillstyrkande är af två Stånd bifallet samt
i de öfriga båda Riks-Stånden någon anmärkning häremot icke förekommit, får
Utskottet
sitt förra Utlåtande i denna del vidblifva.
Hvad deremot angår Utskottets tillstyrkande, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om vidtagande af sådana förfoganden, som
kunde verksammast leda dertill, alt den ifrågakomne regleringen så skyndsamt som
ske kunde måtte kunna bringas lill verkställighet, och att således äfven, då den
nya ordningen för markegångssättningen, jemlikt Kongl. Rrefvet d. 10 Maj 1853,
för tillämpning vidtagit, de med det förändrade sättet för indelda hemmans-rän-
tornas och kronotiondens utgörande afsedde fördelar måtte, om möjligt, med näst¬
följande uppbördsår de skattskyldige tillgodokomma; så har väl detta Utskottets
tillstyrkande blifvit af två Riks-Stånd bifallet, äfvensom icke eller någon anmärkning-
deremot inom de båda öfriga Riks-Stånden förekommit. Utskottet anser det likväl
böra härvid tagas i betraktande, att, sedan Utskottets förra betänkande den 7
nästl. April afgafs, redan öfver 3 månader förflutit och ytterligare tidsutdrägt kom¬
mer att äga rum, innan Riks-Stånden hunnit fatta sina beslut och i händelse af
Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet föreslagit, underdånig skrifvelse i ämnet
derefter kan till Kongl. Maj:t aflälas, så att det är att förutse, att alla de för
skatteförenklingens bringande i verkställighet nödvändiga och vidlyftiga åtgärder
icke kunna medhinnas före den tid under innevarande års höst, då debiteringen
bör verkställas af de utskvlder som vid nästinstundande års början skola uppbäras.
Utskottet får alltså, med vidblifvande af sitt ifrågavarande tillstyrkande i
öfrigt, föreslå,
att de i slutet af berörda tillstyrkande förekommande orden »om
möjligt med nästföljande uppbördsår» måtte utbytas emot orden
»med uppbörden af skatterna för år 1855».
Beträffande slutligen de gjorda anmärkningarne, att felaktigheter skulle före¬
finnas uti de Utskottets betänkande bifogade tabeller öfver de fyratio sednaste
Stats-Utskoltels Utlåtande, M 191.
15
årens markegångspriser för Stockholms och Stora Kopparbergs Län; så har för
det förra Länet icke blifvit uppgifvet, hvari den anmärkta felaktigheten skulle be¬
stå och Utskottet har icke eller kunnat någon sådan upptäcka; hvaremot hvad
beträffar tabellen för Stora Kopparbergs Län, anmärkningen, till stöd hvarför blifvit
företedt ett utdrag af detta Läns markegångstaxor för åren 1834—1833, är
grundad så till vida, att priset befunnits oriktigt dels å hafra för åren 1824—
1853, och dels å kol för år 1841 i Näsgårds fögderi och för år 1846 i Kop¬
parbergs fögderi. Men flera andra i berörda sammandrag förekommande skiljak¬
tigheter i kolpriset från Utskottets tabell synas härleda sig derifrån, alt priset i
sammandraget blifvit upptaget sådant det inom Länet blifvit bestämdt, då deremot
Utskottet följt det af Kongl. Kammar-kollegium förändrade markegångspriset. Utom
nämnde felaktigheter har Utskottet jemväl erfarit, att i tabellen för Upsala Län
priset å smör för år 1843 blifvit oriktigt upptaget med 5 R:dr 8 sk. i stället
för rätta priset, 6 R:dr 8 sk.; att i tabellen för Södermanlands Län medelpriset
å Drängedagsverken för åren 1844—1853 finnes ulfördt med 13 sk. 7 rst. i
stället för 17 sk. 7 rst., såsom det rätteligen utgör, samt att i sammandraget
öfver medeltnarkegångspriserne medelpriset för hela Riket å mansdagsverken under
åren 1844—1853 blifvit för högt upptaget; och har Utskottet uti härvid fogade
tabeller meddelat de i följd af nu omförmälde felaktigheter nödige rättelser.
Stockholm den 20 Juli 1854.
Slats-btskotlels Ut/ålande. Jii 191.
17
Reserv at i one r:
Vid ofvanstående punkt, angående dagsverksräntans förvandling i penningar;
af Herr von Troil, S. G., som yttrade:
»Så långt tillbaka som jag kan påminna mig, har Stats-Utskottet iakttagit,
att vid återremissers besvarande, i hufvudsaken vidblifva sitt förut afgifna betän¬
kande, då detsamma blifvit af 2:ne Riks—StAnd godkändt. Denna nyttiga regel
har ganska väsendtligt bidragit till Riksdagsarbetets förkortande, utan att i rin¬
gaste mån förveckla frågans slutliga lösning, emedan minoriteten genom reserva¬
tioner kunnat gifva sin åsigt tillkänna, och Riks-Ständen, vid målets förnyade
handläggning, varit oförhindrade, att deröfver efter godtfinnande besluta. På den
aflagda sedeln har Utskottet nu beslutat frånträda denna mångåriga praxis. Utan
att vid della tillfälle yttra mig öfver lämpligheten af den förändring Utskottet i
hufvudsaken föreslagit, eller dagsverkränlans förvandling till penningar i stället för
till persedlar, reserverar jag mig emot formfrågans behandling, hvilken, om den
vinner häfd, kan komma att med liera månader förlänga blifvande Riksdagar.»
Häruti instämde Friherre Cederström, R., Herrar Leijonancker, F. W E. C.,
Montgommerie, R. N. G., björnstjerna, I. M„ Törnebladh, G., och blomstedt, C. R„
Biskoparne Heurlin och Annerstedt, Kontrakts-Pi osten Forsell, Prosten Arosenius,
Doctor Gumcelius, Prostarne Tellbom och berlin samt Kontrakts-Prosten Holmberg.
Af Prosten Schram: »I likhet med Herr Landshöfding von Troil reserverar jag
mig emot Stats-Utskoltets ovanliga behandling, i formelt hänseende, af deri vigtiga
frågan om dagsverksräntornas förvandlande tili penningeränta. Då nemligen 2
Stånd redan godkänt Utskottets förra förslag i Betänkandet N:o 92. om dagsver¬
kenas utbytande i allmänhet emot andra hufvudpersedlar, och då ingen enda ny
omständighet, som skäligen kunnat föranleda t,II någon ändring, nu blifvit ifrån de
2:ne återremitterande Slåtiden förcbragdt, hvilken icke, ifrån frågans första behand¬
ling vid denna Riksdag, varit för Utskottet väl känd och vid dess öfveriäggningar
mångsidigt pröfvad och diskuterad, hade jag ansett Utskottet, så väl i konseqvens
med dess egna åtgärder tillförene i dylika fall, som ock i likhet med enahanda
praxis hos de öfriga Resp. Utskotten, med fullt skäl hafva bort vidblifva sitt förra
beslut och tillstyrkande, hvilket deremot nu Utskottets ena hälft, genom lottkastet
af en votering med 18 röster mot 17, förmått alt upprifva. Jag fruktar de
framtida följderna af ett så oklokt öfverträdande utaf en god och gammal praxis
inom Utskotten, utom dä nyanförda och förut okända, högst vigtiga, skäl tala för
undantag. Men, som -sagdt, var detta här alis icke händelsen.
För att dessutom vid hufvudfrågans slutliga bedömande, lemna Rikets l!öglofl.
Ständer tillfälle, att af ett konkret exempel först erfara, hurudana följder räntor¬
nas utgörande skolat för både Staten och de skattskyldige medföra, dels genom
nuvarande persedlarnas lösen efter årlig markegång, dels genom en förenkling efter
Bih. lill R. St. Prot. 1833 & 1834. 4 Sami. 1 A[d. 2 band. 26 Uä/t. 3
IS
Stats-Ulskotlels Utlåtande, J)S 191.
de olika grunderna, i betankandet N:o 92, eller i det nu algi fria utlåtandet N:o
191, derest någotdera af dessa ränteförenklings-forslag varit med år 1845 till efter¬
lefnad infördt, meu med antagande exempelvis af de 20 årens (1824—1843) medcl-
markegångsvärden för den nya räntans uträkning och bestämmande, har jag, för
ett hemman Skulla i Upsala Län. gjort fullständiga och här i Tabellerna N:is 1—4
vördsamt bifogade uträkningar så väl öfver värde-beloppet af nuvarande årliga
räntan derå för åren 1845 till och med 1855, elter hvarje års markegång, som
ock, för samma tid, öfver det årliga värdet af de nya olika räntorna å samma
hemman, enligt successiva 20 års medelmarkegångspris. dag har härvid med upp¬
såt valt det första 20-äriga medelvärdet för åren 1824—1845, för att ega (lera
års erfarenhet på de begge olika ränteförenklingarnas resultat i verkligheten, hvilket
jag deremot icke alls kunnat finna, om 20 års medelmarkegångsvärdet af mig
antagits för 1834—1853. Då hade man haft blott den vanskliga gissnin¬
gens slippriga beräkningar att lägga till grund för räntornas utseende i en
oviss framtid, för att, efter olika tycken, alsigter och probabilitets-kalkuler.
kunna draga hvilka slutsatser man velat, till och med de mörkaste, som redan
spökat omkring oss, eller om en alldeles otvifvelaktig skatteförhöjning, hvilken man
ock så ofta hört läggas Utskottets förra förslag till last. Eldigt bilögade beräk¬
ningar ur den framfarna tiden, såsom en oneklig verklighet, visar sig emedlertid
nu raka motsatsen till den skatteförhöjning, man eljest fruktat så lätt och bekla¬
gat så högt. Det är nu ådagalagdt, att begge skatteförenklingarna, efter hvilket-
dera Utskotts-förslaget, som helst, för hemmanet i fråga, under de 11 åren ifrån
åtgärdens supponerade vidtagande, skulle, emot hvad räntorna, lösta efter årlig
markegång, under hittills varande förhållanden, utgjort i penningevärde, hafva med¬
fört en ärlig verklig skatteförminskning per medium af 5 Rdr 15 sk. 7 rst., efter
förenklingsgrundernn i betänkandet N:o 92, samt af ej mindre än 4 Rdr 9 sk.
efter grunderna i det nu afgifna förändrade utlåtandet N:o 191. Det sednare
har tydligen den största skalteminskningen med sig, ehuru äfven den, som det
förra föranledt, ej heller är så ringa. För min del tror jag alltså, att räntegif-
varne bort vara skäligen belåtna med Utskottets först uppgjorda förslag i ämnet,
då redan det visar ett så gynnsamt resultat, utan alt man, med tiilitande af den
förseglade sedelns hjelp, halt behof, att söka förmå de 2 Stånd, som redan bi¬
fallit Retänkandet N:o 92, till eftergift i åsigier, hvilka, med redan gjordt afseen¬
de på de skattdragandes billiga önskningar, dock hittills icke kunnat så lättvilligt
sätta å sido den sammanlaggda, betydliga minskning i Statens framtida inkomster,
hvilken ögonskenligen måste uppstå, om proportionen af persedelförvandling till stän¬
dig penningeränta utsträckes ända derhän, som Utskottets närvarande förslag, emot
Konungs och förra Ständers beslut åsyftar.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS .10 11. BROKMAN, 1854.
Tab. N:o 2.
För va, nälin g sluträkning
Öfver gamla Ordinarie Räntan, ifrån Tab. N:o 1, förenklad till ny Ränta, å Tab. N:o 4 Tilt. B., med utbyte af Hö och Dagsverken till Spannmål och
Smör, men alla öfriga Ränte-persedlarna till ständig Penninge-ränta, enligt Stats-Utskottets Betänkande N:o 92, derest en dylik Ränte-förenkling,
efter föregående 20 års medelmarkegång, varit beslutad och verkställd med året 1843.
A') Ifrån hela den å Tab. 1 sammanlagda gamla Ordinarie-Räntan skulle då i den nya Räntan hafva bibehållits qvar, af nuvarande Hufvud-ränte-persedeln
Spannmål: 9 t:r 12 k:r å 7 R:dr 10 sk, fmom. l:o Tab. 1.) . . .
hvaremot T4- k:rSpannmåli samma moment, såsom hvarken för sig, ej heller i förening med brutet kappetal i nya Persedel-räntan mom. Bf här
nedan, uppgående till minsta måttenheten, bort å 7: 10. tunnan läggas till nya Penninge-räntan med
Likaledes skulle ock, ifrån den gamla i den nya Räntan, hafva bibehållits qvar nuvarande Hufvud-ränte-persedeln Smör (jmom. 2 Tab. 1) 14 M å o: 29
Vidare skulle af de gamla räntepersedlarna följande då hafva utbytits och förvandlats hälften till Spannmål och hälften till Smör:
i mom. 3 Tab. 1. Hö 4 lass eller 124 LM å 6 R:dr 9 sk. lasset • 3: 4. 6.
— 4 — Ökedagsverken 6 st. ... v 1 —-17 — st. . . 8: 6. —
— 5 — Drängedagsverken 22 st. „ —-27 —• „ . 12: 18. —
B)
Summa 23: 28. 6.
hvaraf ena hälften, eller 11: 38. 3. då skolat förvandlas till jemnt kappetal ny Spannmål med 1 t:a 20 k:r motsvarande å 7: 10
hvaremot öfverskottet 4 sk., som, äfven i hop med värdet af brutna kapptalet gammal Spannmål härofvan Litt. Ä), understigit min
sta mått-enheten, bort tilläggas nya Penninge-räntan med
och den andra hälften, eller 11: .38. 3. skolat förvandlas till jemna skålpund nytt Smör med 2 LM. 2 M., motsvarande å 5: 29
hvaremot öfverskottet 1 sk. 5 rst., understigande värdet af minsta vigt-enheten, bort läggas till nya penninge-räntan med . . .
C) Alla öfriga Persedlarna i gamla Räntan, nemligen i mom. 6:o Tab. 1: Fläsk 1 LU. 8 M å 3: 16 . . .
— 7:o — — Får ^ st. . . „ 3: 13 . . .
— Gås 4 st. . . „ 1: 8 . . .
— Ved 4 lass. . „ 1: 22 . . .
Stock 1 st. . „ — 44. . . .
—- Halm 5 kärfvar „ — 7 . . .
8:o
9:o
10:o
ll:o
4: 32. —
1: 30. 6.
— 28. —
5: 40. —
— 44. —
— 35. —
skulle hafva till Penningar förvandlats, att läggas till den nya ständiga Penninge-räntan med Summa 14: 17. 6.
D~) Den under Mom. 12:o Tab. 1 upptagna Skatte-titteln penningar skulle hafva qvarblifvit i nya Penninge-räntan med
igenom hvilken förvandlings-åtgärd hela den år 1843 förenklade Nya ordinarie räntan, efter exempelvis tagna 20 års medelvärde, utgjort
\ 1824—43 årens me-
| delpris å några gvar¬
stående och andra till
samma slag förvand¬
lade gamla persedlar
i Nya Räntan.
|
Genom persedel för¬
vandling till pennin¬
gar uppkommen ny
samt qvarvarande gam¬
mal penninge-ränta.
|
67
|
27
|
9
|
|
2
|
11
|
3
|
44
|
3
|
|
|
|
11
|
34
|
3
|
|
|
|
.
|
_
|
|
_
|
4
|
|
11
|
36
|
10
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
1
|
5
|
|
|
|
14
|
17
|
6
|
—
|
—
|
—
|
4
|
12
|
8
|
94
|
47 j
|
_i 1
|
18
|
38
|
6
|
Obs. Af den gamla Ränte-persedeln Spannmål hade således derefter i nya räntan qvarstått: 9 t:r 12 k:r.
113 R:dr 37 sk. 7 rst.
hvartill ny dito kommit, efter persedel-utbyte och förvandling
1 t:r 20 k:r.
eller inalles 11 t:r Spanmål.
Gamla Ränte-persedeln Smör hade i nya räntan derefter qvarstått oförändrad med 14
hvartill nytt dito kommit, efter persedel-utbyte och förvandling, med 2 LM. 2
Gamla penninge-räntan hade ock oförändrad qvarstått med
hvartill nya penningar derefter kommit, genom persedel förvandling, med
leiler inalles 2 LM. 16 M Smör.
eller inalles 18 R:dr 38 sk. 6 rst.
4: 12. 8
14: 25. 10.
Bär till Prost. Schratns reservat, vid Slats- Utsk. Utlåtande år 1854 .\:o 191.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1854.
Tab. N:o i. Uträkning
öfver Ordinarie Räntan å hemmanet Skulla„ N:o 1, om 1 mantal i Jumkihls Socken af Upsala Län, efter 20 årens (1824—1843) medel-markegångspris,
enligt Bil. 1 och K vid Skatteförenklings-kommitteens underdåniga Betänkande år 1847.
|
|
|
|
|
Ränte-Uträkning efter medel-markegångspris för åren
1824—1843, med jemnadt medel-värde.
|
|
|
|
|
|
|
Krono-värde.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Penningar.,
|
Persedel-rän¬
tans värde.
|
|
|
|
|
Jordeboks-ränta :
Penningar
4§ t:r Spanmål å t:a . —
14 tt Smör . . å LU —
ILU.&U Fläsk å LU —
|
|
|
6
24
18
22
|
o
|
|
|
6
|
0
|
|
|
|
Hela sammanlagda Ordinarie Räntan på detta hemman utgöres således, efter 20
års (1824—1843) medel-markegångspris, af:
|
|
|
|
36. —
26. —
16. —
|
3
|
2?
n
|
å 7: 10. —
å 5: 29. —
å 3: 16. —
å 3: 13. —
ål: 8. —
|
—
|
|
=
|
33
3
4
|
30
44
32
30
28
|
8
3
6
|
67
rj
|
30
44
4
|
|
^ Får å st. . —
i Gås å st. . —
4 lass Ved . . å. . . —
l Stock . ... h.. . —
10 Dagsverken, å. .-. —
13J årliga Hästar å. . . —
|
12. —
6. —
|
|
b
3
|
|
_
|
|
|
1
|
|
3
|
2. —
|
|
8
4
30
20
|
—
|
. å 1: 22. —
^ \\
|
—
|
—
|
—
|
5
|
40
11
|
—
|
3:o i sommmar-lass Hö, 25 LU. lasset å 6: 9. —
|
3
|
6
|
4. —
Q _
|
|
|
h — 27. —
|
|
|
|
5
|
30
|
|
4:o 6 Öke-dagsverken å 1: 17.
|
8
|
6
|
|
5. 1^.
|
i
|
|
Penningar . å— 1. 6.
|
—
|
20
|
—
|
|
—
|
5:o 22 Dränge-dagsverken å — 27. —
|
12
|
18
32
30
28
|
|
|
|
1^ t:a Spanmål. . . . å 7: 10. —
Penningar å 6.
4t4s kappar Spanmål . å 7: 10. •—
3| t:a Spanmål .... å 7: 10. —
1 sommar lass Hö . . å 6: 9. —
|
|
O
|
—
|
9
|
29
|
4
|
6:o 1 LU 8 U. Fläsk å 3: 16.
|
4
|
|
4 Kungshästar å. . . —
|
1.8g.
|
—
|
6
|
9!
|
.
|
|
|
|
46
|
2
|
|
|
6
|
Ilemmanlals-ränta:
|
|
|
20
|
|
—
|
—
|
—
|
23
3
|
20
|
6
6
|
8:o 4 Gås ål" 8
|
|
|
|
2
|
|
|
|
—
|
4
|
|
|
|
|
|
|
|
b kärfvår Halm. . . . å —- 7. —
18 lass Ved å 4 sk. eller alterum
|
|
■
|
|
|
35
|
|
9:o 4 lass Ved å 1: 22.
|
5
|
40
44
|
|
|
|
|
36
|
J
|
|
24
24
3°
|
|
|
|
|
10:o 1 Stock å 44.
|
|
|
"
|
|
24
32
|
6
|
tantum
|
1
|
6
|
|
|
|
ll:o 5 kärfvar Halm å 7
|
|
35
|
|
Salpetei- d.o
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Boskapspenningar
|
1
|
|
|
1
|
|
|
|
-
|
|
Summa: Persedel-räntans värde efter 20 års markegång (1824—1843 . . .
|
109
|
24
|
11
|
|
|
|
|
6 Öke-dagsverken. .å 1: 17. —
|
—
|
—
|
_
|
8
|
6
|
—
|
12:o Gammal Penninge-ränta
|
4
|
12
|
8
|
Dagsverks-penningar
|
l
|
|
|
12 Dränge- d:o . . å —• 27. —
|
—
|
—
|
—
|
6
|
36
|
|
|
|
|
Summa. . .
|
13
|
21
|
3j
|
4 112
|
8
|
109
|
24 ju|
|
Summa Summarum hela Ordinarie Räntans penninge-värde efter 20 års markegång. . . j
|
113|37|
|
7
|
113: 37. 7.
Hör lill Prost. Schrams reservat, vid Stats-Ulsk. Utlåtande år 1854, N:o 191.
STOCKHOLM, tryckt hos N. Marcus, 1854.
t
Bu fvudsammandr a g öfver de allmänna Markegång s-medelpriserna.
|
|
1814-
|
-1823
|
1824-
|
-1833
|
1834-
|
-1843
|
1844-
|
-1853
|
1814-
|
-1853
|
Spannemål:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hvete
|
|
11
|
2
|
6
|
9
|
36
|
10
|
11
|
15
|
6
|
12
|
5
|
9
|
11
|
3
|
2
|
Råg
|
|
8
|
25
|
2
|
7
|
36
|
5
|
8
|
37
|
1
|
9
|
11
|
6
|
8
|
27
|
6
|
Korn
|
|
6
|
19
|
7
|
6
|
2
|
7
|
6
|
19
|
11
|
7
|
|
6
|
6
|
22
|
8
|
Hafra
|
|
3
|
28
|
10
|
3
|
22
|
10
|
3
|
31
|
10
|
3
|
38
|
5
|
3
|
30
|
6
|
Viktualie-varor:
Smör
|
1 LM.
|
4
|
22
|
1
|
4
|
25
|
|
5
|
4
|
8
|
5
|
25
|
4
|
4
|
43
|
3
|
Talg
|
|
4
|
18
|
8
|
4
|
23
|
2
|
5
|
18
|
9
|
5
|
18
|
8
|
4
|
43
|
10
|
Fläsk
|
|
3
|
9
|
11
|
3
|
11
|
5
|
3
|
19
|
3
|
3
|
27
|
8
|
3
|
17
|
1
|
Kött
|
|
1
|
29
|
10
|
1
|
33
|
8
|
1
|
45
|
4
|
1
|
45
|
8
|
1
|
38
|
7
|
Kreatur:
Oxe
|
|
23
|
34
|
4
|
26
|
5
|
8
|
31
|
32
|
8
|
30
|
36
|
1
|
28
|
3
|
2
|
Ko. . . .
|
|
14
|
36
|
3
|
16
|
25
|
4
|
20
|
28
|
7
|
21
|
32
|
2
|
18
|
18
|
7
|
Får
|
|
2
|
5
|
1
|
2
|
16
|
5
|
2 '
|
39
|
9
|
2
|
40
|
8
|
2
|
25
|
6
|
Lam
|
|
1
|
9
|
C
|
1
|
14
|
6
|
1
|
28
|
1
|
1
|
26
|
2
|
1
|
19
|
7
|
Fisk:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Lax saltad,
|
1 LM.
|
2
|
25
|
2
|
0
|
21
|
|
3
|
3
|
11
|
3
|
11
|
4
|
2
|
41
|
4
|
Strömming dito
|
|
9
|
35
|
4
|
11
|
14
|
8
|
11
|
36
|
9
|
12
|
9
|
3
|
11
|
12
|
|
Fo urage-persedlar:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hö
|
\ LM.
|
—
|
9
|
7
|
■—
|
9
|
8
|
—
|
10
|
8
|
|
10
|
10
|
|
10
|
9
|
Halm
|
|
—
|
3
|
3
|
—
|
4
|
—
|
— .
|
4
|
—
|
|
4
|
6
|
|
3
|
11
|
Bergseffekter:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Stångjern.
|
|
13
|
19
|
2
|
16
|
11
|
4
|
16
|
3
|
1
|
15
|
4
|
1
|
15
|
9
|
5
|
Tackjern
|
d:o
|
6
|
13
|
7
|
7
|
18
|
7
|
- 7
|
15
|
3
|
6
|
35
|
4
|
6
|
44
|
8
|
Osmundsjern
|
|
7
|
34
|
1
|
7
|
16
|
9
|
7
|
16
|
6
|
6
|
41
|
11
|
7
|
15
|
4
|
Skogseffekter :
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kol
|
|
1
|
35
|
5
|
2
|
1
|
2
|
2
|
23
|
10
|
2
|
23
|
1
|
2
|
8
|
10
|
Ved
Dito
|
|
2
|
42
|
1
|
2
1
|
23
2
|
9
2
|
2
1
i
|
46
8
|
8
|
3
1
|
17
13
|
5
4
|
2
1
|
33
4
|
9
7
|
Dagsverken :
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Oke
|
|
1
|
5
|
1
|
1
|
10
|
8
|
1
|
14
|
11
|
1
|
18
|
9
|
1
|
12
|
4
|
Mans
|
|
—
|
19
|
11
|
—
|
21
|
3
|
—
|
22
|
9
|
—r
|
22
|
11
|
—
|
21
|
8
|
Hör till Siats-Utskottets Utlåtande, 1833 & IS Si, N:o läi.
STOCKHOLM, TRTCKT HOS I. MARCUS , 1854.
r
RÄTTELSER:
Sammandrag
öfver_
k
_M arkegångs-mede l p r i s e r.
Upsala Län . -
Stockholms Län
Skaraborgs Län
Kronobergs Län .
Jönköpings Län .
Westmanlands Län
Östergöthlands Län
Södermanlands Län
Elfsborgs Län
Calmar Län
Kopparbergs Län
Örebro Län
Wermlands Län
| Gefleborgs Län
l Småländska
(Öland . . .
• ••••••
(Nerike . .
(Bergslagen
elen
j Gestrikland
(Helsingland
Wester-Norrlands Lön ....
Westerbottens Län
Gottlands Län
Christianstads distr
/Christianstads Län 'Engelholms
) (cimbrishamns
Malmöhus Län
Blekinge Län .
Hallands Län .
Götheborgs Län
IJemtlands Län
Norrbottens Län
(Jemtland
(Herjeådalen
ikt
Summa
Medium
S p a 11 ii e 111 å 1.
|
Viktualier.
|
|
|
|
s
|
k o
|
g
|
seffekter.
|
|
|
|
|
Hafra, 1 Tunna.
|
|
|
|
|
|
Smör, 1
|
Lispund.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kol,
|
1 stig.
|
|
|
|
|
|
|
1814-
|
-1823
|
1824-
|
-1833
|
1834-
|
-1843
|
1844-
|
-1853
|
1814-
|
-1853
|
1814-
|
-1823
|
1824-
|
-1833
|
1834-
|
-1843
|
1844-
|
-1853
|
1814-
|
-1853
|
1814-
|
-1823
|
1824-
|
-1833
|
1834-
|
-1843
|
1844-
|
—1853
|
1814-
|
-1853
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.
|
|
|
5
|
i
|
7
|
5
|
17
|
2
|
5
|
40
|
—-
|
6
|
20
|
5
|
5
|
31
|
10
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.
|
.
|
|
_
|
|
|
|
|
~ _
|
|
——
|
—
|
. .
|
|
4
|
40
|
|
5
|
12
|
10
|
5
|
29
|
7
|
6
|
24
|
—
|
5
|
26
|
7
|
l
|
45
|
|
2
|
6
|
11
|
2
|
38
|
5
|
2
|
30
|
5
|
2
|
19
|
2
|
|
|
|
,s
|
|
|
|
|
|
.
|
|
|
—
|
|
|
4
|
45
|
|
4
|
40
|
—
|
5
|
32
|
4
|
5
|
24
|
4
|
5
|
11
|
5
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
—
|
—
|
—
|
—•
|
—
|
—
|
3
|
42
|
5
|
3
|
30
|
. .
|
4
|
16
|
|
3
|
47
|
7
|
3
|
46
|
|
4
|
20
|
4
|
4
|
20
|
—
|
4
|
45
|
10
|
5
|
2
|
10
|
4
|
34
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
42
|
8
|
3
|
39
|
2
|
4
|
—
|
5
|
3
|
44
|
—
|
3
|
43
|
7
|
4
|
12
|
3
|
4
|
10
|
8
|
4
|
46
|
10
|
5
|
—
|
—
|
4
|
29
|
5
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
|
■ ■' -
|
___
|
|
-
|
, —
|
|
|
|
|
—
|
—
|
|
4
|
39
|
8
|
5
|
10
|
8
|
5
|
22
|
5
|
5
|
30
|
10
|
5
|
13
|
11
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
3
|
21
|
11
|
3
|
21
|
2
|
3
|
18
|
10
|
3
|
20
|
—
|
3
|
20
|
6
|
4
|
15
|
4
|
4
|
13
|
10
|
4
|
45
|
10
|
5
|
17
|
7
|
4
|
35
|
2
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
____
|
|
___
|
.
|
|
.
|
—
|
|
___
|
.
|
—
|
—
|
—
|
|
4
|
59
|
9
|
4
|
42
|
6
|
5
|
20
|
10
|
6
|
3
|
10
|
5
|
14
|
9
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
12
|
5
|
3
|
9
|
10
|
3
|
18
|
5
|
3
|
39
|
2
|
3
|
20
|
|
4
|
50
|
10
|
4
|
16
|
11
|
5
|
—
|
6
|
5
|
51
|
6
|
4
|
44
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—•
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
29
|
7
|
3
|
23
|
2
|
3
|
26
|
|
3
|
42
|
—
|
3
|
30
|
2
|
4
|
46
|
5
|
4
|
39
|
6
|
5
|
11
|
2
|
5
|
20
|
5
|
5
|
5
|
4
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
10
|
-
|
3
|
|
|
3
|
17
|
2
|
3
|
25
|
2
|
3
|
14
|
7
|
4
|
27
|
2
|
4
|
—
|
5
|
5
|
6
|
5
|
5
|
20
|
3
|
4
|
37
|
7
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
43
|
2
|
4
|
31
|
|
4
|
26
|
8 0
|
4
|
57
|
4
|
4
|
34
|
7
|
—
|
—
|
'
|
—
|
—
|
—
|
—•
|
—
|
—
|
—-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
l
|
25
|
9
|
1
|
43
|
5
|
2
|
9
|
2
|
2
|
15
|
9
|
1
|
47
|
6
|
3
|
32
|
5
|
3
|
14
|
10
|
5
|
23
|
<2
|
3
|
25
|
2
|
5
|
23
|
11
|
4
|
30
|
2
|
4
|
22
|
—
|
4
|
43
|
6
|
5
|
16
|
10
|
4
|
40
|
2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
53
|
2
|
3
|
24
|
.—.
|
3
|
31
|
2
|
3
|
33
|
7
|
3
|
30
|
6
|
4
|
19
|
9
|
4
|
18
|
10
|
4
|
44
|
9
|
5
|
16
|
10
|
4
|
37
|
1
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
29
|
2
|
3
|
32
|
$
|
3
|
33
|
7
|
4
|
10
|
5
|
3
|
38
|
5
|
4
|
10
|
3
|
4
|
24
|
|
4
|
41
|
1
|
5
|
25
|
4
|
4
|
37
|
2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
*—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
|
|
—.
|
|
—
|
.
|
___
|
4
|
27
|
8
|
4
|
38
|
5
|
5
|
3
|
2
|
5
|
32
|
10
|
5
|
1
|
6
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
_
|
-
|
.
|
.
|
—
|
|
|
—
|
—
|
—
|
|
|
3
|
41
|
7
|
3
|
46
|
9
|
4
|
21
|
o
|
5
|
1
|
5
|
4
|
15
|
9
|
—
|
—■
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
-—
|
—
|
—
|
|
____
|
——
|
-
|
|
|
-
|
—
|
|
-
|
|
—
|
—
|
_
|
|
5
|
42
|
7
|
4
|
10
|
|
4
|
25
|
2
|
5
|
7
|
7
|
4
|
21
|
4
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
—_
|
|
|
-
|
—
|
-
|
|
—
|
—
|
—
|
.
|
,
|
3
|
9
|
2
|
3
|
21
|
2
|
5
|
47
|
10
|
4
|
25
|
6
|
3
|
37
|
11
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2
|
23
|
2
|
2
|
40
|
6
|
3
|
4
|
10
|
3
|
24
|
|
2
|
47
|
2
|
4
|
29
|
9
|
4
|
47
|
5
|
6
|
5
|
4
|
6
|
19
|
10
|
5
|
25
|
6
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
*
|
—
|
|
|
|
—
|
|
'
|
|
■
|
|
|
—
|
‘
|
|
|
|
|
"
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
_
|
|
-
|
|
|
|
|
|
____
|
|
|
|
|
|
—
|
—_
|
_
|
—
|
|
|
—
|
__
|
|
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
i
|
—
|
.
|
|
—
|
-
|
|
—
|
—
|
|
|
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
•—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—•
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
_
|
—
|
3
|
19
|
7
|
3
|
8
|
.
|
3
|
21
|
2
|
3
|
16
|
10
|
3
|
16
|
5
|
4
|
20
|
8
|
4
|
8
|
|
4
|
46
|
11
|
4
|
47
|
11
|
4
|
30
|
10
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
-
|
.
|
|
—
|
—
|
.
|
|
-—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
12
|
6
|
5
|
16
|
2
|
6
|
2
|
10
|
6
|
21
|
—
|
5
|
37
|
2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—1
|
—
|
|
—
|
—
|
|
-
|
,
|
|
- -
|
—
|
|
|
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
■—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
.—
|
—■
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
-—
|
—
|
|
-
|
|
|
|
.
|
—
|
—
|
|
|
|
—.
|
—
|
—■
|
|
—
|
|
—
|
-—
|
—
|
—
|
—
|
.—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
——
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
•—
|
—
|
|
|
|
|
,—
|
|
|
1-
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
20
|
—
|
3
|
24
|
—
|
3
|
47
|
2
|
5
|
1
|
7
|
3
|
47
|
2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
——
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
|
- 43
|
9
|
8
|
41
|
34
|
1
|
43
|
45
|
7
|
45
|
29
|
3
|
45
|
29
|
10
|
98
|
6
|
5
|
99
|
21
|
11
|
112
|
6
|
8
|
j 121
|
28
|
6
|
107
|
39
|
10
|
3
|
22
|
9
|
4
|
2
|
4
|
4
|
47
|
7
|
4
|
46
|
2
|
4
|
17
|
1 8
|
3
|
28
|
10
|
3
|
22
|
10
|
3
|
31
|
10
|
1 3
|
38
|
5
|
3
|
30
|
6
|
4
|
22
|
1
|
4
|
25
|
|
5
|
4
|
1 8
|
5
|
25
|
4
|
4
|
43
|
3
|
2
|
35
|
5
|
2
|
1
|
2
|
2
|
23
|
10
|
2
|
23
|
1
|
2
|
8
|
10
|
I> a g s r e r k e.
1814—1823 1824
—1843
1844—1853
1814—1853
17 10
16 10
11 lii
— I 21)
—130
4 9 35
10 ‘21
10 23 10
9 45 4
— 19 11
Jliir till Stals-Utskollels Utlåtande 1853 & 8 834, M 191,
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1854.
-
-
.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
■
|
|
♦
I —I
Tali. iVso S.
Förvandling,f-Uträkning I
öfver gamla ordinarie Räntan, ifrån Tab. JM 1, förenklad till ny Ränta 3 Tab. JM 4 Litt. C., med utbyte af Ilo till Spannemål och Smör, men alla öfriga Räntepersediarna till ständig penningeränta,
enligt Utlatandet JM 191, derest en dylik Ränleförenlding, efter föregående 20 års medei-markgäng, varit beslutad och verkställd med året 1843.
ab. 1) 14 « å 3: 29.
o Tab. 1) endast Ilo
A) Ifrån hela den å Tab. 1 sammanlaggda gamla ordinarie Räntan skulle då i den nya Räntan hafva bibehållits qvar, af nuvarande Mufvud-Räntepersedeln
Spannemål: 9 T:r 12 k:pr å 7 R:dr 10 sk. (Mom. l:o Tab. 1)
Den i gamla Spanncmålsräntan öfverskjutande V15 k:pr ingår i förvandlingen vid Mom. R. här nedan.
Likaledes skulle ock, ifrån den gamla, i den nya Räntan, hafva bibehållits qvar nuvarande Hufvudräntepersedeln Smör (Mom. 2:o T
B) Vidare skulle, af de gamla Räntepersediarna, hälften till Spannemål och hälften till Smör hafva utby tits och förvandlats (Mom. 3:
V> lass a 6: 9. = 3: 4. 6., hvaraf ena hälften, eller 1 R:dr 26 sk. 3 r:st., tillika med 2 sk. 11 r:st. eller värdet af V15 k:pr i (»amia Spanmålsräntan,
tillsammans 1 R:dr 29 sk. 2 r:st., då skolat förvandlas till jemnt kappetal ny Spannemål med 7 k:pr, motsvarande å 7: 10
hvaremot öfverskoltet 1 sk. S r:st., såsom understigande minsta måttenheten, bort läggas till nya penningeräntan med . .
och den andra hälften eller 1: 26. 3. skolat förvandlas till jemna skålpund nytt Smör med 5 *«, motsvarande å 5: 29 . .
hvaremot öfverskottet 7 sk., understigande viirdet af minsta vigtenheten, bort läggas till nya penningeräntan med ....
t) Alla öfriga persedlarna i gamla Räntan, nemligen
Morn. 4:o
|
Tab. 1:
|
Okedagsverken 6 st. efter 20 års
|
medelpris
|
cl
|
1: 17. . .
|
|
|
6.
|
—
|
» 5:o
|
|
Drängedagsverken 22 st.
|
|
»
|
å
|
— 27. . .
|
|
|
18.
|
—
|
» 6:0
|
»
|
Fläsk 1 L$ 8
|
»
|
»
|
|
3: 16. . .
|
|
. 4:
|
32.
|
—
|
» 7:o
|
»
|
Får l/i st.
|
»
|
»
|
å
|
3: 13. . .
|
|
. 1:
|
30.
|
6.
|
» 8:0
|
»
|
Gås lh st.
|
»
|
»
|
å
|
1: 8. . .
|
|
|
28.
|
—
|
» 9:o
|
»
|
Ved 4 lass
|
»
|
»
|
v
a
|
1: 22. . .
|
|
. 3:
|
40.
|
|
)) 10:o
|
»
|
Stock 1 st.
|
»
|
»
|
A
a
|
— 44. . .
|
|
-
|
44.
|
|
b \ 1:o
|
»
|
Halm. 5 k ärfva r
|
)>
|
»
|
X
a
|
— 7. . .
|
|
_ ..
|
33.
|
|
skulle halva till penningar förvandlats, att läggas till den nya ständiga penningeräntan med
D) Den under Mom. 12:o lab. 1 upptagna Skattetiteln Penningar skulle hafva qvarblifvit i nya penningeräntan med
igenom hvilken förvandlingsatgärd hela den år 1843 förenklade nya ordinarie räntan, efter exempelvis tagna 20 års medelvärde, ut
k:pr,
Summa 54: 41. 6.
■jork
Obs.
eller inalles 9 T:i
Af gamla Räntepersedel Spannemål hade således derefter i nya räntan qvarstått: 9 T:r 12
hvartill ny d:o kommit, efter persedel-utbyte och förvandling, med — » 7
Gamla Räntepersedeln Smör hade i nya räntan derefter qvarstått oförändrad med 14 ffi,
hvartdl nytt d:o kommit, efter persedel-utbyte 'och förvandling, med 3 » ej|er jnaj|es ^9 <g
Gamla Penningeräntan hade ock oförändrad qvarstått med 4 R:dr 12 sk. 8 r:st.
hvartill nya penningar derefter kommit, genom persedelförvandling, med 33 » 4 » 11 » eljer ina]|es 5Q ^
Rör lill Prost, Sr,hrams reservat, vid Slals-Ulsk. Utlåtande, 1834, JM 194.
19 k:pr Spannemål.
Smör.
sk. 7 r:st. penningar.
1824—43 årens medel¬
pris å några qvarstå¬
ende och andra till
samma slag förvandlade
gamla persedlar i nya
Räntan.
|
Genom persedelförvand¬
ling till penningar, upp¬
kommen ny samt qvar¬
varande gammal pen-
ningeränla. .
|
67
|
27
|
9
|
|
|
|
3
|
44
|
5
|
|
|
|
1
|
27
|
9
|
|
|
k
|
1
|
19
|
3
|
|
7
|
|
|
|
|
34
|
41
|
6
|
—
|
—
|
—
|
4
|
12
|
8
|
74
|
23
|
|
39
|
14
|
7
|
113 R:dr 37 sk. 7 r:st.
STOCKHOL», TRYCKT HOI JOH. KICK» AN , 18B4.
Tsb. Nio 4.
Jern förande Uträkning
öfver hela Ordinarie Räntan å hemmanet Skulla N:o 1, om ett mantal i Jumkihls socken af Upsala län.
A)
efter nu varande Rähtepersedlars årliga Markegångspris, ifrån och med år 1843 till och med år 1833.
Hela den gamla, sammanlagda Ordinarie Räntan,
enligt Tabellen N:o 1.
|
|
|
|
|
|
|
|
Räntans Pennin
|
gevärde, efter hvarje
|
särskildt
|
års mai
|
kegång.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1843
|
1844
|
1845
|
1846
|
1847
|
1848
|
1849
|
1850
|
1851
|
1852
|
1853
|
l:o
|
Spannemål: 9 T:r 12Vis kpr
|
68
|
58
|
10
|
50
|
2
|
.—
|
90
|
33
|
7
|
85
|
10
|
11
|
78
|
27
|
11
|
60
|
47
|
5
|
62
|
26
|
6
|
70
|
17
|
10
|
76
|
30
|
1
|
81
|
15
|
5
|
94
|
29
|
3
|
2:o
|
Smör:
|
14 tt
|
4
|
15
|
2
|
4
|
9
|
7
|
4
|
18
|
—
|
4
|
20
|
10
|
4
|
20
|
10
|
4
|
26
|
5
|
4
|
26
|
5
|
4
|
26
|
5
|
4
|
26
|
5
|
4
|
29
|
2
|
4
|
34
|
10
|
3:o
|
Hö:
|
/2 Sommar-lass
|
ö
|
14
|
4
|
3
|
6
|
—
|
5
|
51
|
—
|
2
|
29
|
—
|
2
|
4
|
—
|
1
|
45
|
9
|
o
|
43
|
7
|
2
|
31
|
1
|
5
|
12
|
3
|
2
|
37
|
4
|
5
|
10
|
—
|
4:o
|
Öke-dagsverken: 6 st
|
8
|
12
|
—
|
8
|
12
|
|
7
|
36
|
|
8
|
—
|
—
|
8
|
12
|
—
|
8
|
12
|
—
|
8
|
12
|
—
|
8
|
12
|
—
|
8
|
12
|
—
|
8
|
12
|
—
|
8
|
12
|
—
|
5:o
|
Dräng
|
e-dagsverken: 22 st
|
12
|
4:0
|
—
|
12
|
40
|
—
|
9
|
8
|
—
|
11
|
|
—
|
11
|
44
|
—
|
11
|
44
|
—
|
11
|
44
|
—
|
11
|
44
|
—
|
11
|
44
|
—
|
11
|
44
|
—
|
11
|
44
|
—
|
6:o
|
Fläsk
|
1 Life 8 ife
|
4
|
9
|
7
|
4
|
9
|
7
|
5
|
46
|
5
|
4
|
32
|
—
|
5
|
17
|
7
|
5
|
6
|
6
|
4
|
32
|
—
|
4
|
52
|
—
|
4
|
32
|
—
|
4
|
57
|
8
|
5
|
6
|
6
|
7:o
|
Får:
|
|
1
|
32
|
—
|
1
|
24
|
—
|
i
|
—
|
—
|
1
|
28
|
—
|
2
|
—
|
—
|
2
|
—
|
—
|
1
|
32
|
—
|
1
|
32
|
—
|
1
|
52
|
—
|
1
|
52
|
—
|
1
|
20
|
—
|
8:o
|
Gås:
|
Va st
|
—
|
28
|
—
|
—
|
28
|
—
|
—
|
24
|
—
|
—
|
24
|
—
|
—
|
28
|
—
|
—
|
28
|
—
|
—
|
27
|
—
|
—
|
27
|
—
|
—
|
27
|
—
|
—
|
27
|
—
|
—
|
27
|
—
|
9:o
|
Ved:
|
4 lass
|
5
|
16
|
—
|
3
|
16
|
—
|
4
|
21
|
4
|
4
|
26
|
8
|
5
|
16
|
—
|
5
|
37
|
4
|
6
|
8
|
—
|
6
|
8
|
—
|
6
|
8
|
—
|
6
|
—
|
—
|
6
|
—
|
—
|
1 0:o
|
Stock
|
|
|
|
—
|
—
|
44
|
—
|
—
|
52
|
—
|
—
|
36
|
—
|
—
|
40
|
—
|
1
|
—
|
—
|
1
|
2
|
—
|
1
|
2
|
—
|
1
|
2
|
—
|
1
|
2
|
—
|
1
|
—
|
—
|
11:0
|
Halm
|
5 kärfvar
|
—
|
46
|
8
|
—
|
40
|
—
|
1
|
22
|
—
|
—
|
40
|
—
|
—
|
50
|
—
|
|
22
|
6
|
—
|
30
|
—
|
—
|
50
|
—
|
—
|
50
|
—
|
—
|
40
|
—
|
1
|
32
|
—
|
12:o
|
Penni
|
ngar
|
4
|
12
|
8
|
4
|
12
|
8
|
4
|
12
|
8
|
4
|
12
|
8
|
4
|
12
|
8
|
4
|
12
|
8
|
4
|
12
|
8
|
4
|
12
|
8
|
4
|
12
|
8
|
4
|
12
|
8
|
4
|
12
|
8
|
|
|
Summa
|
115
|
j 23
|
l ^
|
| 96
|
3
|
10
|
| 131
|
45
|
—
|
| 28 20
|
|
124
|
13
|
-
|
106
|
42
|
7
|
109
|
8
|
2
|
116
|
35
|
-
|
123 28
|
5
|
128
|
1
|
1
|
144
|
56
|
3
|
Obs. I medeltal för dessa 11 år skulle således denna Ranta, löst efter årlig markegång, är hvarje år hafva uppgått till 120 R:dr 23 sk. 4 r:st.
efter den förvandling och förenkling, som Stats-Utskottet i Betänkandet N:o 92 föreslagit, derest ensådan verkeligen varit antagen att gälla ifrån och med året 1843, med de 20 årens (1824—1843)
medelmarkegångspris till grund för persedel-förvandlingarne, samt derefter med successiva 20 års edelmarkegångspris för de i den nya Räntan ingående hufvudpersedlarnes värdeberäkning årligen till
och med år 1833.
Hela den nya, förenklade Ordinarie Räntan, enligt
Tabellen N:o 2.
Gammal ränta: Spannemål: 9 T:r 12 kpr.
Ny förvandlad d:o: d:o 1 T:a 20 kpr. HT:rSpanmåI
Gammal ränta: Smör: . . . 14 ife.
Ny förvandlad d:o: d:o 2 Life 2 ife. o 16 ife Smör .
Gamla Penningar: 4: 12. 8.
Ny förvandlade d:o 14: 23. 10. 18 R;dr 3g s|(, 6 r. peng.
Räntan: Pennin gevär de efter successiva: 20 års me delm årke (jan g.
1843
|
1844
|
1845
|
1824-
|
-1843
|
1825-
|
-1844
|
1826-
|
-1845
|
79
|
14
|
—
|
79
|
30
|
6
|
81
|
27
|
1
|
15
|
33
|
1
|
15
|
59
|
11
|
15
|
46
|
—-
|
18
|
38
|
6
|
18
|
58
|
6
|
18
|
58
|
6
|
113 37
|
7
|
114 12 11
|
116
|
15
|
7
|
1846
|
1847
|
1848
|
1849
|
1850
|
1851
|
1852
|
1853
|
127-
|
-1846
|
1828-
|
-1847
|
1829-
|
-1848
|
1 850-
|
-1849
|
1831-
|
-1850
|
1852-
|
-1851
|
3 833-
|
-1852
|
1834-
|
-1853
|
CO
Mi
|
2
|
4
|
82
|
8
|
5
|
82
|
15
|
—
|
82
|
5
|
10
|
82
|
25
|
10
|
81
|
43
|
7
|
82
|
43
|
5
|
85
|
16
|
7
|
16
|
6
|
9
|
16
|
15
|
6
|
16
|
24
|
10
|
16
|
36
|
—
|
16
|
41
|
7
|
16
|
45
|
1
|
,17
|
1
|
1
|
17
|
7
|
7
|
18
|
38
|
6
|
18
|
58
|
6
|
18
|
58
|
6
|
18
|
58
|
6
|
18
|
38
|
6
|
18
|
58
|
6
|
18
|
58
|
6
|
18
|
38
|
6
|
115|47
|
7i
|
157
|
14
|
|
117 28
|
4
|
i 17
|
50
|
*\
|
118
|
9
|
11
|
117
|
31
|
2
|
118:34
|
10
|
121
|
14
|
8
|
Obs. 1 medeltal för dessa 11 år skulle således denna ränta, löst efter successiva 20 åranedelmarkegång, för hvarje år hafva utgjort blott 117 R:dr 7 sk. 9 r:st. och således verkeligen varit
3 R:dr 15 sk. 7 r.st. mindre årligen, än nu varande räntan i medeltal, löst eftt årlig markegång.
>
efter den förvandling och förenkling, sorn Stats-Utskottet i nu framlagda Betänkande N:o 191 fördagit, derest en sådan verkeligen varit antagen att gälla ifrån och med året 1843, med de 20 årens
(1824—1843) medelmarkegångspris till grund för persedel-förvandlingarne, samt derefter med succeiva 20 års medelmarkegångspris lör de i den nya Räntan ingående hufvudpersedlarnes värdeberäkning
årligen till och med år 1853.
Räntan Penning ev är de efter successiva 20 års medelm a rkeg ang.
Hela den nya, förenklade Ordinarie Räntan, enligt
Tabellen N:o 5.
|
1843
|
1844
|
1845
|
1846
|
|
1847
|
1848
|
1849
|
1850
|
1851
|
1852
|
1853
|
|
1824-
|
-1843
|
1 25
|
-1844
|
1826
|
-18451827-
|
-1846
|
1828-
|
-1847
|
1829-
|
-1848
|
1830-
|
-1849
|
1851
|
-1850
|
1832-
|
-1851
|
1833-
|
-1852
|
1854-
|
-1855
|
Gammal ränta: Spannemål: 9 T:r 12 kpr.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ny förvandlad d:o: d:o .... 7 kPr-9 T:r 19 kpr Sp.
|
69
|
7
|
5
|
69
|
21
|
9
|
71
|
6
|
5 70
|
32
|
11
|
71
|
32
|
-—
|
71
|
56
|
2
|
71
|
28
|
1
|
71
|
47
|
4
|
71
|
20
|
11
|
72
|
14
|
5
|
74
|
20
|
9
|
Gammal ränta: Smör: 14 tfe.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ny förvandlad d:o d:o 5 ib. (£ smör .....
|
5
|
15
|
7
|
5
|
17
|
10
|
5
|
19
|
1J 5
|
20
|
3
|
5
|
23
|
4
|
5
|
29
|
—
|
5
|
32
|
10
|
5
|
54
|
9
|
5
|
55
|
11
|
5
|
37
|
5
|
5
|
59
|
6
|
Gamla Penningar: 4: 12. 8.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ny förvandlade d:o 35: 1. 11. ^ sk. 7 r pen„
|
39
|
14
|
7
|
39
|
14
|
7
|
39
|
14
|
7 59
|
14
|
7
|
39
|
14
|
7
|
59
|
14
|
7
|
39
|
14
|
7
|
39
|
14
|
7
|
39
|
14
|
7
|
39
|
14
|
7
|
39
|
14
|
7
|
Summa
|
115
|
37
|
7
|
114
|
6
|
2!
|
115
|
40 |ll 115
|
19
|
9
|
116
|
21
|
11
|
116(31
|
9
|
116
|
27
|
6
|
117
|
—
|
9
|
116
|
23
|
3
|
117 18
|
*1
|
119(26
|
10
|
Obs. I medeltal för dessa H skulle således denna ränta, löst efter successiva 20 ås medelmarkegång, för hvarje år hafva utgjort blott 116 R:dr 14 sk. 4 r:st. och fördenskull varit
4 R:dr 9 sk. mindre årligen, än nu varande räntan i medeltal, löst efter årlig markegång. Begge dessa Räntelörenklingar, om någondera af dem varit tillämpad, innebära, långt ifrån
en skatteförhöjning, tvärtom en tydlig skattenedsättning.
Hör till Prost. Schrams reservat, vid Stats-Utsk, Utlåtande, 18S-J, M 191.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1854.
.
-
■
'
1 . . .
,
h
■
.
i
'
1
,
'
'
'
’
■
.
- •
' .. *
i
i
,
■
,
■
,
.
- \
r*■ i'i e i s & §\
Ar.
1814
1815
1816
1817
1818
1819
1820
1821
'1822
1823
1824
1825
'1826
1827
1828
1829
1830
1831
1832
1833
1834
1835
1836
1837
■1838
1839
1840
1841
1842
1843
1844
1845
1846
1847
1848
1849
1850
1851
1852
1853
1814—1823
1824—1833
1834—1843
1844—1853
1814—1853
1778—1787
1
N:o 1.
Upsala Län.
|
N:o 8.
Södermanlands
Län.
|
Sm öi
|
|
|
1 Drängedags¬
|
1 L€(.
|
|
verke.
|
|
5
|
12
|
|
|
20
|
|
5
|
—
|
—
|
—
|
20
|
|
5
|
16
|
—
|
—
|
20
|
|
5
|
|
—
|
—
|
21
|
4
|
5
|
—
|
|
—
|
18
|
|
5
|
24
|
—
|
—
|
18
|
|
5
|
24
|
—
|
—
|
16
|
1
|
4
|
|
—•
|
—
|
18
|
|
4
|
42
|
—
|
—
|
18
|
|
4
|
42
|
|
—
|
18
|
|
4
|
40
|
|
=.
|
18
|
|
5
|
16
|
|
—
|
20
|
|
5
|
16
|
—
|
—
|
16
|
|
5
|
—
|
—
|
—
|
16
|
|
4
|
40
|
—
|
—.
|
16
|
|
4
|
40
|
_—
|
|
17
|
|
5
|
32
|
—
|
|
16
|
|
6
|
|
—
|
—
|
16
|
|
6
|
—
|
|
|
18
|
|
5
|
36
|
—
|
—
|
18
|
|
5
|
16
|
_
|
__
|
18
|
|
5
|
24
|
|
|
18
|
|
5
|
28
|
|
—
|
19
|
|
6
|
|
|
—
|
19
|
|
6
|
1 6
|
|
|
10
|
|
6
|
|
-
|
|
20 —
|
6
|
|
|
|
20
|
|
5
|
36
|
|
|
20
|
|
5
|
32
|
|
,
|
20
|
|
6
|
8
|
|
—
|
20
|
|
6
|
|
|
|
19
|
|
6
|
12
|
|
—
|
16
|
|
6
|
16
|
|
—
|
17
|
|
6
|
16
|
|
|
17
|
|
6
|
24
|
|
—
|
17
|
|
6
|
24
|
|
—
|
18
|
|
6
|
24
|
|
—
|
18
|
|
6
|
24
|
|
|
18
|
|
6
|
28
|
|
|
18
|
|
6
|
36
|
|
—
|
18
|
|
5
|
1
|
7
|
|
18
|
9
|
5
|
17
|
2
|
—
|
17
|
1
|
5
|
40
|
|
—
|
19
|
4
|
6
|
20
|
5
|
|
17
|
7
|
5
|
31
|
10
|
|
18
|
2
|
1
|
40
|
|
—
|
7
|
7
|
N: o 12.
o p p
a n.
Håg,
1 Tunna.
Korn,
1 Tunna.
Ilafra,
1 Tunna.
9
9
11
11
13
13
11
8
8
7
8
12
9
7
9
9
11
10
9
8
9
9
10
11
10
9
12
10
10
8
12
11
10
9
9
10
10
11
12
10
9
10
10
10
24
24
16
16
32
32
16
16
16
16
32
32
20
32
18
24
16
36
16
16
10
14
8
26
9
7
5
5
2
11
7
6
9 -
9
10
11 .
8
7
7
7
6
6
11
7
6
7
7
9
8
7
7
7
8
8
9
8
7
6
7
7
9
9
9
8
7
7
8
9
10
8
7
7
8
8
24
16
12
32
16
32
16
32
32
40
32
24
32
16
32
16
38
32
16
16
40
24
16
16
32
16
32
12
32
38
40
18
45
40
25
8
4
3
5
5
6
6
5
4
4
4
3
4
7
4
3
4
4
5
5
4
4
4
5
5
5
5
4
3
3
3
3
5
5
5
4
4
4
5
5
4
4
4
4
4
16
|
|
24
|
—
|
28
|
—
|
32
|
—
|
16
I o
|
—
|
1 A»
16
|
|
16
|
|
16
|
|
32
|
—
|
99
ASAS
|
—
|
24
|
|
32
|
—
|
24
|
—
|
16
|
|
16
|
—
|
32
|
|
32
|
—
|
8
|
|
24
|
|
8
|
—
|
40
|
—
|
44
|
—
|
16
|
—
|
20
|
—
|
11
|
—
|
24
|
—
|
16
|
—
|
20
|
—
|
10
|
—
|
16
|
—
|
43
|
2
|
31
|
|
26
|
10
|
37
|
4
|
34
|
7
|
—
|
—
|
1 Stig Ko
I Näsgårds
Fögderi.
I Vestra
Bergslagen.
I Kopparbergs Fög¬
deri in. fl. ställen.
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
9
1
2
/■v'
2
9
/A
2
12
20
32
34
34
34
34
33
33
33
4
'8
10
10
9
18
18
13
1
2
4
16
20
20
20
22
22
27
9
12
5
10
1
1
1
t
1
1
1
1
1
1
1
2
2
2
2
2
2
2
2'
2
2
-2
2
2
2
2
2
2
2
9
2
2
2
2
2
9
As
2
2
2
1
2
2
2
2
8
|
|
1
|
8
|
|
12
|
|
1
|
16
|
|
20
|
|
1
|
20
|
|
32
|
|
1
|
24
|
|
34
|
|
1
|
26
|
|
34
|
|
1
|
25
|
6
|
34
|
|
1
|
26
|
|
34
|
|
l
|
26
|
|
33
|
|
1
|
26
|
|
33
|
—
|
1
|
25
|
6
|
33
|
|
1
|
25
|
6
|
—
|
|
1
|
29
|
—
|
8
|
|
1
|
30
|
6
|
3
|
|
1
|
30
|
|
2
|
|
1
|
30
|
—
|
2
|
|
1
|
30
|
|
9
|
|
1
|
34
|
|
2
|
|
1
|
44
|
—
|
2
|
|
1
|
40
|
|
|
|
1
|
36
|
|
|
|
1
|
42
|
|
—
|
|
2
|
|
|
4
|
|
2
|
2
|
|
8
|
|
9
|
4
|
—
|
10
|
|
2
|
5
|
4
|
13
|
|
2
|
7
|
|
13
|
|
2
|
6
|
|
22
|
|
|
2
|
20
|
|
26
|
8
|
|
2
|
20
|
|
18
|
|
|
2
|
13
|
—
|
K
a
|
|
|
9
|
|
|
7
|
|
-
|
2
|
3
|
|
10
|
|
|
2
|
4
|
|
12
|
|
|
9
/w'
|
4
|
|
16
|
|
|
2
|
16
|
|
24
|
|
|
2
|
22
|
|
30
|
—
|
|
2
|
22
|
|
30
|
—
|
|
2
|
19
|
|
40
|
—
|
|
2
|
20
|
|
40
|
|
|
2
|
22
|
|
27
|
5
|
|
1
|
22
|
4
|
|
7
|
|
kl
|
32
|
11
|
11
|
5
|
|
|
7
|
2
|
21
|
5
|
|
|
13
|
2
|
3
|
3
|
|
|
42
|
11
|
|
|
|
|
|
—
|
1 Stafrum Ved.
I Ofvan- och
Ncdan-Siljan.
1 Vester-
Dalarne.
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
9
AS
2
9
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
1
1
2
2
1
15
16
20
24
26
25
26
26
26
25
25
29
30
30
30
30
31
40
36
36
36
39
42
44
46
2
4
16
16 —
4
2
9
AS
4
8
12
23
31
3
38
10
6
8
9
1
1
l
1
1
I
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
2
2
2
2
1
1
1
1
1
3
|
—
|
4
|
|
12
|
|
16
|
|
18
|
|
'18
|
|
20
|
|
20
|
|
21
|
4
|
21
|
4
|
22
|
8
|
28
|
|
29
|
6
|
29
|
6
|
29
|
6
|
29
|
6
|
30
|
|
31
|
—
|
32
|
|
32
|
|
32
|
|
32
|
|
36
|
|
38
|
|
OÖ
|
. .
|
40
|
|
44
|
|
44
|
|
46
|
|
46
|
|
46
|
|
46
|
|
46
|
|
46
|
|
46
|
|
1 Drängedags-
verke.
15
29
39
47
3210
20
20
23
24
24
24
24
25
25
25
25
25
25
25
24
25
25
25
25
25
25
25
25
25
2o
25
25
25
25
25
2a
25
25
|25
|25
25
25
25
25
25
23
24
25
25
24
6
6
8
4
7
10
flör till Slats-Utsk. Utlåtande, I8S3 & 18114, N:o 194,
STOCKHOLM TRYCKT HOS I. MARCUS, 18S4,
'
Stats-Utskottcts Ullätande, N:o 192.
1
N:o 192.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Juli 1854, kl. 6 « m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers, åren 1851 och
1853 församlade, Revisorers berättelse om gransk¬
ningen af de under Kongl. Kommers-kollegium ställ¬
da fonders och medels förvaltning och räkenskaper.
(Rgs Afd).
\
Efter genomgåendet af dessa, från trycket utgifna samt bland Riks-ståndens le¬
damöter utdelade, berättelser äfvensom Kongl. Kommers-kollegii och dess Advokat-
liskals-embetes deraf föranledda utlåtanden, får Stats-Utskottet, till följd af härå erhåll¬
na remisser, nu afgifva sitt yttrande öfver Revisorernes gjorda erinringar och framställ¬
ningar samt derjemte föreslå de åtgärder, som Utskottet anser de i revisions-berättel-
serne för öfrigt anförde förhållanden påkalla.
l:o angående de till bestridande af gamla ulldi skönt-fondens utgifter
utöfver dess inkomster erforderliga medel.
(1851 års Revisions-berättelse sid. 6. Kommers-kollegii utlåtande sid. 32—33
och 1853 års Revisions-berättelse sid. 4).
Med anmälan, att Kongl. Majit, genom nådigt bref af den 22 Juli 1851, för¬
klarat, att det belopp, 353 R:dr 27 sk. 8 rst., hvarmed nämnde fonds utgifter år 1850
ufverstego fondens inkomster under samma år, finge ersättas utaf de under Kongl. Kom¬
mers-kollegii förvaltning ställda tull- och beslagsmedel, hafva 1851 års Revisorer, ehu¬
ru de instämde i näst föregående Revisorers uttalade åsigt om nödvändigheten att genom
särskildt anvisade medel bereda de för denna fonds fortfarande bestånd erforderliga un¬
derstöd, dock yttrat, att Revisorerne, med afseende å de för inhemska manufakturerne
Bilt. till R. St. Prof. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 27 Haft. 1
2
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 192.
särdeles gagnande föremål, dertill tull- och beslagsmedlen vore afsedda, samt de under
sednasle åren influtna dylika medels otillräcklighet för bestridandet af derå anvisade ut¬
gifter, ausågo dessa medel icke lämpligen böra anlitas till det för deni främmande än¬
damålet alt understödja gamla ulldiskont-fonden; hvaremot det, enligt Revisorernes åsigt,
med bestämmelsen af de till understöd för landtmanna-uäringarue anslagne medel läto
sig förena, att deraf godlgjordes de, för inhemska fårafvelns och ull-produktionens be¬
främjande, å gamla ulldiskont-fonden anordnade kostnader, för hvilkas bestridande samma
fonds inkomster icke lemnade tillgång. Revisorerne hafva derföre hemställt, att den
framtida ersättningen till meranämnde fond för det belopp, hvarmed fondens utgifter kun¬
de för året hafva öfverstigit inkomsterna, måtte anvisas alt utgå af det under Riks-
Stateus G:te hufvud-tilel uppförda anslag “till jordbruk, handel och näringar.®
Enär Kongl. Maj:t, med anledning af denna hemställan, på sätt sednast försam¬
lade Revisorers berättelse innehåller, i Kader medgifvit, att, till fyllande af bristen i gam¬
la ull-diskontens inkomster för åren 1851 och 1S52, de summor, som motsvarade
hvad utgifterna för hvarldera året öfverskjöto iukomsterna, finge utanordnas utaf nyss-
berörde anslag,
lärer Revisorernes i omförmälda hänseende gjorda hemställan, derå Kongl.
Majit således fästat Kådigt afseende, icke föranleda någon åtgärd å Ri¬
kets Ständers sida.
2:o Angående afskrifning af gamla Ull-di skönt-fondens i räkenskaper¬
na balanserade skuld för ett af tull- och beslag s-medlen förskottsvis utbe-
taldt belopp.
(1853 års revisions-berättelse, sid. 4—5, Kommers-kollegii underdåniga utlå¬
tande sid. 32—33).
De sistlidet år församlade Revisorer hafva anmält, hurusom, till bestridande af
kostnaderne för införskafFningen från England af 100 får utaf Southdown-race, hvilka
skulle användas för erhållande af en förbättrad får-afvel på Gottland och Öland, ett
emot dessa kostnader svarande belopp af 4,487 R:dr 7 sk. 8 rst., enligt Kongl. Bref¬
vet den 14 April 1837, blifvit af tull- och beslags-medleu förskjutet och i gamla Ull-
diskout-foudeus räkenskaper upptaget såsom en skuld och i räkenskaperna öfver sagde
medel såsom en fordran. Men som de medel, hvilka genom försäljning af kronan till¬
höriga får inflyta, vore lill vissa bestämda föremål anvisade samt alltså icke kunde be¬
gagnas till afbetalning å delta förskott, och detsammas framtida godtgörande af gamla
ull-diskont-fonden så mycket mindre vore att påräkna, som denna fonds inkomster un¬
der en längre tid visat sig hafva understigit utgifterna, hvadan samma fond måst
årligen understödjas för att kunna fullgöra sina ålagda förbindelser — hafva Revisorer¬
ne hemställt, att, lill undvikande af omförmälda förskotls-summas fortfarande bokföring i
2:ne särskilda räkenskaper, densamma måtte afskrifvas.
Lika med Kongl. Kotumers-kollegium, och då, enligt hvad bemälde kollegium un¬
der förutsättning, att nuvarande anstalter till får-afvelns och ull-kulturens befrämjande
Sta tu- Utskottets Utlåtande•, N:o 192.
3
komma att tills vidare fortfara, yttrat någon anledning icke förefinnas, att ifrågavarande
förskott skall kunna af gamla ull-diskontens tillgångar godtgöras, får Utskottet tillstyrka,
att merberörde, af tull- och beslags-medlen förskjutna belopp, 4,487
R:dr 7 sk. 8 rst., må afskrifvas i räkenskaperna för såväl gamla ull-
diskont-fonden som tull- och beslags-medlen.
3:o Angående ersättning af Direktören L. Hofman Bångs rese- och
traktaments-kostnader vid enskilda Schäferiers besökande.
(1851 års revisions-berättelse sid. 6, 18 och 20. 1853 års revisions-berättelse
sid. 5, 18 och 20).
I anledning af den åt bemälde Direktör uppdragne befattning, att hafva tillsyn
öfver vården af de kronan tillhörige stam-schäferier och jemväl tillhandagå enskilde
schäferi-egare med upplysningar och råd rörande fårafvelns förädling samt ull-kulturen,
hafva, enligt de revisions-berättelserne bilagde räkenskaps-utdrag, utom det för denna be¬
fattning bestämda årliga arfvode af 1000 R:dr, följande belopp, såsom rese- och tralua-
ments-penningar till honom utbetalts, nemligen:
under år 1849 B:co R:dr 969: 38, 1 1.
1850 „ 824: 8, 3.
1851 „ 803: 4, 6.
och „ 1852 „ 832: 27, 1.
varande Hofman Bang, enligt det af Kongl. Landtbruks-Akademiens Förvaltniugs-kommitté,
på grund af Kongl. Brefvet den 25 näsllidue Februari med honom för innevarande år
afslutade kontrakt, om hvars innehåll Utskottet förskaffat sig kännedom, berättigad att,
utöfver ofvanberörde arfvode, åtnjuta traktamente af 2 R:dr för hvarje rese- och förrätt-
ningsdag jemte ersättning för skjuts efter 3 hästar under den tid, han för nämnde be¬
fattning är sysselsatt; och innehåller samma kontrakt för öfrigt, att resorne och förrätt-
uingarue skola verkställas efter den af förvaltnings-kommittén uppgjorda plan, samt att
Hofman Bang vid resornas början, eger utbekomma ett mot deras omfång svarande för¬
skott å den honora tillerkände traktaments- och rese-kostnads ersättning, hvaremot han,
efter förrättningarnes slut, bör till samma kommitté afgifva omständlig berättelse om sin
verksamhet under årets lopp.
Då de utgifter, gamla ull-diskont-fonden årligen måste vidkännas för Direktören
Hofman Bångs aflöning samt rese- och traktaments-kostnader, medtager en betydlig del
af denna fonds årliga inkomster, och då, enligt Utskottets åsigt, de schäferi-ägare, som
framgent begagna sig af hans råd och upplysningar till förbättrandet eller förökandet
af deras ull-produktion böra skäligen kunna förklaras skyldige att åtminstone godtgöra
kostnaderne för bemälde Direktörs resor till och från de egendomar, hvarest de enskilda
schäferiernas tillstånd och beskaffenhet skola af honom undersökas och hvilkas egare
önska att genom hans biträde kunna åstadkomma en ändamålsenligare och fördelaktigare
schäferi-handtering, har Utskottet funnit sig föranlåtet föreslå,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, hu-
4
Stals-Ulskoltets Utlåtande, N:o 192.
ruvida icke Kongl. Maj:t, derest Direktören Hofman Bångs biträde för
fårskötselns och ullproduktionens förkofran anses fortfarande vara be-
höfiigt, skulle, med afseende å gamla ull-diskont-fondens nuvarande ställ¬
ning och otillräckliga inkomster samt härvid föröfrigt förekommande om¬
ständigheter, linna lämpligt förordna, att i det eller de kontrakt, som
hädanefter varda med honom afslutade, bör stadgas, att ersättningen
för hans rese- och traktamenls-kostnader vid besökandet af enskilde per¬
soner tillhörige schäferier bör utgöras af de schäferi-egare, som önska
af hans råd och upplysningar sig begagna.
4:o Angående bevaknings- och indrifnings-åtgärderna för ett utaf
Manufaktur-diskontens medel fabriks-idkaren L. G. Kling tilldeladt län.
(1851 års revisions-berättelse sid. 8—9. Kongl. Kominers-kollegii utlåtande
sid. 33. Advokat-liskalen C. Rydqvists förklaring sid. 34—38).
I fråga om bevakningen och indrifningen af de i Kongl. Kommers-kollegii räken¬
skaper balanserade fordringar, hafva 1851 års Revisorer erinrat, hurusom, med hänsigt
lill det bland dessa fordringar upptagna, från Manufaktur-diskonten till Fabriks-idkaren
L. G. Kling, mot säkerhet af inteckning i fast egendom, utgifna iån å 7,200 R:dr, jem¬
te de af samma diskont förskjutne brandförsäkrings-premier, 39 R:dr 5 sk. 2 rst. före¬
kommit, att, sedan Kliug till borgenärernas förnöjande afirädt sina tillgångar, och Manu-
faktur-Diskont-fondens i konkursen bevakade fordran blifvit till betalning fastställd, nå¬
gon utdelning å samma fordran efter den intecknade fastighetens försäljning icke er¬
hållits; hvarjemte Revisorerne yttrat, att detta för sagde fonder menliga förhållande syn¬
tes ådagalägga att tillräcklig uppmärksamhet icke iakttagits hvarken vid pröfningen af
säkerhets-handlingarne för lånet eller i afseende på bevakandet af fondens bästa vid
egendomens försäljning.
Med anledning af denna anmärkning, har Kongl. Kommers-kollegii Advokat-Fiskal
uti dess infordrade och af kollegium åberopade förklaring, bland annat, upplyst och
anfört: att Fabrikören Kling, såsom egare af den, genom hans verksamhet och tillgö¬
randen i ej ringa mån utvidgade, s. k. Alströmerska kliides-fabriken i Alingsås, hvars till¬
verkning af grofva eller kommiss-kläden för arméens behof i början af 1840-talet var
en bland de största i riket, då hade en relatift betydlig lånerätt i Manufaktur-diskonten,
men hvilken icke skulle kunnat af honom begagnas, derest han ej hos nämnde diskont
fått ställa andra hypotheker, än förskrifuiugar mot erhållen valuta i kläde, enär nästan
hela hans klädes-tillverkning emot förskott eller kontant liqvid försåldes till Kongl. Krigs¬
kollegium samt regementernas Beklädnads-direktioner. De af Kling i stället atlemuade
säkerhets-handlingar, bestående af åtskiliige personers ansvarighets-förbindelser samt in¬
teckningar i hans fabriks-egendom, blefvo derföre af Kongl. Kommers-kollegium antag¬
na och godkända, de förra för ett belopp af 3,000 R:dr och de sednare, lydande å till¬
sammans 10,000 R:dr, för den öfriga skulden. Efter det fabriks-egendomen jemte der¬
varande machinerier och rudimaterier i September månad 1842 nedbrunnit, söktes och
Stats-Utski (tels Utlåtande•, S':o 192.
5
erhölls af kollegii Advokat-fiskal qvarstad å brandskade-ersättnings-medlen för ett belopp,
motsvarande Manufaktur-diskontens fordringar mot hypotbek af inteckningar, hvilket be¬
lopp, 7,859 R:dr 14 sk. 6 rst., också kom fonden till godo. Genom Kongl. Brefvet
den 18 Februari 1843, förklarades emedlertid Kling berättigad, att, så vida han inom
2:ne månader efter delfåendet af Kongl. Maj:ts Nådiga beslut ställde nöjaktig säkerhet
för återbetalningen af den summa, 10,000 R:dr, som varit intecknad i den nedbrunna
fabriks-egendomen, sjelf disponera den med qvarstad belagde brandskade-ersättningen
samt omsätta sina under sistnämnde års belopp förfallna eller förfallande skulder till
Manufaktur-diskonten; dock borde Kling, före utgången af Januari månad 1844, styrka,
att han uppfört eller innehade nya fabriks- och boningshus i de nedbrunnas ställe, samt
att fabriken då vöre i full gång. Till fullgörande af föreskrifterne i Högstberörde Kongl.
Bref, inlemnade väl Kling, inom behörig tid, åtskilliga inteckningar jemte dertill hörande
säkerhets-handlingar; men dessa ansågos endast kunna godkännas för ett belopp af
3,258 R:dr 42 sk. 8 rst. Härefter beviljade Kongl. Kommers-kollegium Kling omsätt¬
ning för ett skuldbelopp dels af 2,700 R:dr mot 3:ne såsom säkra ansedda personers
reverser och dels af 3,500 R:dr emot hypotbek af nyssnämnde inteckningar, emot hvil¬
ka några skuldsedlar, som till betydligaste beloppet voro osäkra, alltså blefvo utbytta.
Vidare och sedan Kling, under 1843 års lopp, styrkt, alt hans fabrik ånyo blifvit lill
större delen uppbyggd samt att den fasta egendomen vore brandförsäkrad för 12,758
R:dr 32 sk., tillerkändes honom, mot omförmälde intecknings-säkerhet, ett ytterligare
låneunderstöd af 5,000 R:dr. Enligt ofvan åberopade Kongl, bref, skulle den låne-rätt,
som Kling före den fabriken öfvergångne eldsvåda innehaft, ej få af honom bibehållas
längre än till 1844 års slut, derest icke värdet å tillverkningarne under samma år be¬
rättigade honom till fortsatt åtnjutande af enahanda förmån äfven under år 1845. För
sistnämnde år utgjorde hans lånerätt likväl endast 5,564 Rrdr, hvaremot hans skuld
vid årets början uppgick lill 12,280 R:dr. • Vid sådaut förhållande och på det att
Kling till båtnad både för sig och en talrik arbets-personal skulle kunna fortsätta sin
fabriks-verksamhef, medgaf kollegium, att han småningom finge minska sin diskont-skuld
och deraf, under 1845 års lopp, vid 2:ne terminer afbetala 2,000 R.dr. Dock som
Kling hvarken kunde verkställa dessa afbetalningar eller vid förfallo-tiderna omsätta si¬
na andra skulder, blef, å Manufaktur-diskont-fondens vägnar, i slutet af samma år lag¬
sökning anställd emot både låntagaren och löftesmännen, till följd hvaraf, under år 1846,
ett kapital-belopp af 5,080 R:dr jemte all å Klings skulder efter 4 procent upplupen
ränta inbetaides, sedan kollegium bifallit att, efter verkställigheten af denna liqvid, löf-
lesmännens ansvarighets-förbindelse skulle få ålerlemnas samt Kling fortfarande få bibe¬
hålla sin lånerätt för det återstående skuld-beloppet, 7,200 R:dr. Aret derefter, eller
1847, fann Kling sig nödsakad göra Cession, då detta belopp bevakades i hans kon¬
kurs och blef genom den deruti meddelade dom af den S Januari 1849 fastställd till
betalniug med förmånsrätt i de intecknade panterna. Men redan före konkurs-tiden ha-
qe åtskilligt af den fabriks-redskap, uti hvilken förlags-inteckningen var beviljad, dels
D
Stats-Ulskotlcts Utlåtande, N:o 192.
blifvit utmätt för Klings enskilda skulder och på exekutiv auktion fijrsåldf, dels på an-
uat sätt förskingrats. Under sommaren 1848 utlystes också offentlig auktion å ej min¬
dre de då ännu i behåll varande fabriks-inventarierne äu sjelfva fabriks-egendomen jem¬
te åtskilliga andra Kling tillhöriga fastigheter. Härvid erhölls icke något anbud å in-
ventarierne, och det å fabriken gjorda anbudet kunde ej antagas. Derefter beslöto bor-
genärerne att låta anställa ny auktion, hvarvid, för att i någon mån höja fastighetens
försäljningsvärde, inventarierne skulle få åtfölja köpet af fabriks-egendomen. Det då
erhållna och enligt gjordt förbehåll Kongl. Kommers-kollegii pröfning underställda, samt
till 2,000 R:dr uppgående högsta anbudet å så väl fasta som lösa egendomen blef dock
af Kollegium förkastadt. När för 3:dje gången auktion å samma egendom utlystes, yr¬
kades väl äfven af kronans ombud, att pröfnings-rälten i fråga om antagligheten af det
skeende högsta anbudet skulle tillkomma kollegium, som deremot, till underlättande af
köpeskillingens liqviderande ville i afseende på Manufaktur-diskontens inteckningar med¬
gifva särskilda, för köparen förmånliga betalnings-vilkor; men som öfrige borgenärerne
fordrade att egendomeu vid denna, i November 1848 förrättade, auktion skulle ovilkor¬
ligen försäljas, så blef, i öfverensstämmelse med konkurs-lagens stadgande, densamma
då föryttrad, dervid den inropades af krono-ombudet för Kongl. Kommers-kollegii räk¬
ning med ett belopp af 2,000 R:dr. Efter härom erhållen underrättelse, lät kollegium
genast tillkännagifva för bemälde ombud, att kollegium icke ville för manufaktur-diskontens
räkning öfvertaga det sålunda skedda inropet, för hvilket han alltså fick stanna; hvar¬
efter denne, i anledning af vackt börds-anspråk, öfverlöt sitt köp på en af Klings an-
förvaudter. Enligt den, efter konkurs-domens utfärdande, af sysslomäunen afgifna re-
dovisnings-räkning för det afträdda boets tillgångar, hade konkursmassans tillgångar i
fast och lös egendom utaf alla slag lemnat en nettobehållning af 2,332 R:dr 35 sk. 8
rst., deraf på det hus samt tomterna N:ris 190, 191, 192 och 193, deruti Manufaktur¬
diskonten hade inteckning, endast belöpte 419 R:dr 19 sk. 8 rst., hvilket belopp till¬
kom förste iutecknings-hafvaren i afräkning ä dess, till 700 R:dr 16 sk. 6 rst. uppgå¬
ende, fordran; hvadan således icke den ringaste tillgång förefanns för Manufaktur-diskon¬
ten samt de förmånsrätt icke egande borgenärerne. Enda möjligheten att å Diskontens
fordran af merbemälde fabriks-ägare erhålla någon ytterligare afbetalning, beror alltså
numera, såsom Kongl. Kommers-kollegium i sitt öfver Revisions-berättelsen afgifna un¬
derdåniga utlåtande yttrat, på hans personliga förmåga att kunna sådau afbetalning
verkställa.
Här ofvan uppgifna jemte de af Kongl. Kommers-kollegii Advokal-Fiskals-Era-
bete för öfrigt anförda omständigheter och förhållanden anser väl Utskottet icke innefatta
tillfredsställande förklaring öfver den af Revisorerne, med hänsigt (ill manufaktur-diskon¬
tens oftanämude fordran, framställda anmärkning, helst hvad härvid förekommit, synes
gifva skälig anledning till den förmodan, att manufaktur-diskontens rätt och fördel i
detta mål troligen kunnat med mera framgång iakttagas, derest närmare uppmärksam-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 192.
7
het åt detsamma egnats; men som föreskrifne bevaknings-åtgärder blifvit vidtagne och
den meddelade konkursdomen, jemte öfriga rörande samma mål fattade beslut vunnit
laga kraft samt gällande föreskrifter, så vidt Utskottet kunnat inhemta, icke blifvit öfver-
trädda eller några bestämda Ijenste-åligganden åsidosatta, så får Utskottet, som ansett
sig böra för Rikets Ständer uppgifva hufvudsakliga innehållet af både Revisorernes an¬
märkning samt Kongl. Kommers-kollegi och dess Advokat-Fiskals deröfver infordrade
yttranden, hemställa
att denna anmärkning icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer '
föranleda.
Stockholm den 20 Juli 1854.
Reservation:
Vid 5:dje punkten:
af Friherre Cederström R., som yttrade: “Ense med Stats-Utskottet i det hufvudsak¬
liga innehållet af dess hemställan i förevarande punkt, hade jag önskat i ordalagen
iakttaga sådane uttryck, som antydde det Utskottet ansåge inspektörens resor i lands¬
ort erne fortfarande vara erforderlige. Frågan synes mig endast böra vara derom, hu¬
ru sida kostnaden för dessa resor må drabba den hårdt anlitade s. k. gamla ulldiskont-
fonden ensamt, eiler till någon del ersättas af de enskilde schäferi-egare, som påkalla
inspektörens besök och råd, i likhet med hvad som eger rum, då hemmansbrukare be¬
gära besök af de i sådant ändamål anställde agronomer. I det jag tillstyrkt sistnämn¬
da förslag, har jag således ingalunda velat godkänna den af Utskottet begagnade ord¬
ställning, sorn kan tydas såsom uttryck af en, i min tanke, oförtjent tveksamhet om
nyttan af ofvanberörde resor och besök; 'och får derföre tillkännagifva det jag, till
förekommande af berörde tydning, föreslagit att i Utskottets slutliga hemställan näst
efter ordet “derest8 måtte införas orden: “såsom torde böra antagas8, eller: “såsom för¬
modas kan.88
af Herrar Montgommerii R. N. G., von Troil S. G. och Björnstjerna J. M.
8
Siats-Utskottets Utlåtande•, N:o 193.
N:o 193.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juli 1854 kl. 6 e. zn.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion angående förhöjning af läneprocenten vid in¬
hemsk ulls belåning hos ull-diskonten.
(Rgs Afd.)
Genom Nådig Proposition af den 16 November nästlidet år (införd under N:o 26
i 1 Sami. af Bihanget till Riks-Siåndens Protokoller), har Kongl. Maj:t behagat gifva
Rikets nu församlade Ständer tillkänna, hurusom, bland andra åtgärder, hvilka ansetts
kunna bidraga till uppkomsten af en val ordnad ullhandel inom riket, hos Kongl Maj:t
blifvit föreslaget, att den, innehafvare af inhemsk ull tillerkända, lanerätt af ulldiskont-
fonden, hvilken enligt Kongl. Kungörelsen den 14 Augusti 1841, nu utgör blott 50
procent af ullens uppskattade värde, måtte förhöjas till det belopp den tillförene ut¬
gjort, eller 75 procent af samma värde. Kongl. Maj:t hade visserligen funnit nämnde
lånerätt i förhållande till uppskattningsvärdet å ullen icke böra bestämmas högre, än
att ulldiskont-fonden äfven vid en under lånetiden inträffad sänkning i ullpriset och
med tillägg af upplupen förfalloränta jemte afgifterua till ullkontoret och auktionskost-
naden, kunde i allmänhet auses vara betryggad emot all förlust; men då det icke syn¬
tes vara att befara, att, under den tid af högst 11 månader lån hos ulldiskonten finge
innehafvas, priserna å ull skulle falla ända till hälften af det belopp, de vid lånets
beviljande utgjorde, borde den nuvarande läneprocenten, under behörigt iakttagande af
hvad i afseende på ullens värdering före dess belåning i Kongl. Kungörelsen den 19
December 1835 är föreskrifvet, kunna, utan äfventyr för fonden, i någon mån för¬
höjas; dock som den år 1841 skedda nedsättning af låneprocentens belopp vidtagits i
anledning af Rikets Ständers, vid samma års riksdag aflåtna, underdåniga skrifvelse om
beviljad tillökning af kreditivet för ulldiskont-fonden och om villkoren för samma kre-
ditivs användande, hade, vid sådant förhållande och oaktadt kreditiv-summans minskning
under sednaste riksdag, Kongl. Majit ansett låneprocentens ifrågasatta förhöjning icke
utan Rikets Ständers medverkan böra beviljas; hvarföre Kongl. Majit nu till Rikets Stän¬
der framställt det förslag, att den s. k. läneprocenten vid inhemsk ulls belåning af ull-
diskontfonden måtte varda bestämd till högst 66 och 2/3 procent utaf det värde, hvar¬
till lillen blifvit i föreskrifven ordning uppskattad.
Stats-
Slats-Ulskotlets Utlåtande, S:o 194.
9
Stafs-Utskottef, till hvars utlåtande denna Nådiga Proposition blifvit af samtli¬
ga Riksstånden remitterad, får till följd af de sålunda erhållna remisserna upplysa, att
de i anledning af beviljade lån verkställda utbetalningar utaf ofvanomförmälda, till ut¬
gående från Riksgälds-kontoret emot 3 procent årlig ränta för hvad derå lyftas, anvi¬
sade kreditiv, hvars belopp af Rikets sednast församlade Ständer nedsattes från 300,000
K:dr lill 150,000 R:dr, under de sednare åren endast utgjort följande belopp, nemligen:
år 1850 Ranko R:dr 47,27 0:
„ 1S5 1 „ 95,490:
„ 1S52 „ 4fi,960:
och „ 1853 „ 37,950:
Då Utskottet instämmer uti den af Kongl. Majit yttrade åsigt, att, under veder¬
börlig tillämpning af de i sagde hänseende för öfrigt gällande föreskrifter, det allmän¬
nas säkerhet för de utgifna lånemedlens återbekommande icke kan anses komma att
äfveutyras genom den i Nåder föreslagna förhöjningen af det belopp, hvarmed inhemsk
ull hittills fått belånas genom invisningar å merberörda kreditiv, och då denna förhöj¬
ning af låneprocenten, hvarigenom de för ifrågavarande lånerörelse och befrämjandet
af dermed afsedda ändamål anvisade medel hädanefter torde komma att i betydligare
mån än förut begagnas, utan att, i allt fall, samma kreditivs belopp synes behöfva
förökas, anser sig Utskottet böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit uti förevarande Pro¬
position i Nåder föreslagit.
Stockholm den 20 Juli 1S54.
N:o 104.
Ant. till Exji.-Utsk. d. 21 Juli 1854 kl. 6 e. n>.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om upplåtelse åt enskild person af norra delen af Konung
Carl den XIlI:s torg i hufvudstaden till bebyggande och
disposition under viss tid, emot tomtUre-afgift.
(I. A.)
Uti hugslberörda till Rikets Ständer aOåtna och af samtliga Riks-Stånden lill
Stals-Utskoltet remitterade Nådiga Proposition (N:o 77) har, med erinran, hurusom ibland
Bih. lill li. St. Prof. 1853 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 27 Höft. 2
10
Stats-Utskotlets V tidt ande. K: o 194.
de kronan tillhörige tomter inom hufvudstaden, hvilka genom fördelaktigt läge och omgif-
ningarnes beskaffenhet företrädesvis voro förtjenta att för storartade byggnadsföretag an¬
vändas, den vid Enkehusgränden emellan Östra och Vestra Trädgårdsgatorna belägna nor¬
ra delen af f. d. Kongl. Trädgården eller nu mera Konung Carl Xllhs torg utmärkta, blif¬
vit omförmäldt, alt nämnde tomt, hvarå efter rifning af förra s. k. Arsenalshuset, jemte
en provisionel stenmur emot Enkehusgränden,icke fanns annan åbyggnad än ett äldre tillförene
till orangeri inredt'stenhus och en Schweitzeri-bulik af trä å tomtens nordvestra hörn, va¬
rit af ofvanuppgifna skäl i fråga att begagnas för uppförande af den National-musei-
bygguad, hvartill Rikets Ständer vid 1844 och 1845 årens riksdag anslagit eu summa af
500,000 R:dr, hvilken plan dock i anseende dertill, att säker grund icke kunnat erhål¬
las utan föregången pålning, som ensam erfordrade en kostnad af 90,000 R:dr, måst öf-
vergifvas; likasom sedermera väckt fråga om tomtens bebyggande af ett enskildt bolag,
hvartill Kongl. Maj.t lemnat Nådigt tillstånd, kommit att förfalla; samt att vidare Kongl.
Öfver-Intendents-Embetet, med anmäiap om behofvet af åtskilliga förbättringar å kronans
för närvarande åt Riks-Arkivet och Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien
upplåtna hus, hemställt att, då för dessa förbättringar kostnaden blifvit beräknad till
53,324 R:dr och för handlingarnes inrymmande en vånings påbyggnad framdeles blefve
af nöden, hemställt, huruvida icke lämpligare vore, att till enskild man afyttra nämnde
egendom och i stället vid norra sidan af Konung Carl XIIIis torg uppföra en monumental
Arkiv-byggnad samt att Kongl. Majit måtte i Nåder föreslå Rikets Ständer att härför be¬
vilja nödige medel.
Vid öfvervägande af detta ärende hade Kongl. Majit af förekomne anledningar an¬
sett sig icke ega skäl, att Nådig proposition i enlighet med berörde hemställan till Rikets
Ständer afgifva; men då emedlertid en prydligare byggnads uppförande å norra delen af
Carl XlIIis torg, skulle i väsendtlig mån bidraga till hufvudstadens förskönande samt pä
den inskränktare plats, som erfordrades för ett enskildt hus, grunden torde utan svårighet
kunna så förstärkas, att en lättare byggnad der hade bestånd, har Kongl. Majit, då före¬
nämnde mål icke på annat sätt syntes kunna ernås, uti den nu ailåtna nådiga propositio¬
nen behagat föreslå Rikets Ständer att medgifva,det ifrågakomne tomt linge åt enskild
person till bebyggande upplåtas, emot lämplig tomtöre-afgift på längre, men bestämd viss
lid, samt under vilkor, bland annat, att den blifvande byggnaden uppfördes i öfverensstäm¬
melse med ritning, som af Kongl. Majit i Nåder godkändes och fastställdes.
Jemte den å berörda Nådiga proposition af Ridderskapet och Adeln meddelade re¬
miss, har Utskottet fått emottaga ett, inom detta Stånd, af Herr A, von Hartmansdorff af-
gifvet yttrande, deruti han fästat uppmärksamheten derå, att ifrågavarande tomt vore sär¬
deles tjenlig för uppförande af byggnad för nya Elementar-skolan, för hvilken byggnad,
jemte anskaffande af tomt dertill, Kongl. Majit vid innevarande riksdag behagat föreslå
Rikets Ständer att bevilja en summa af 50,000 Ridr.
Utskottet har hvad sålunda förekommit i öfvervägande tagit; och ehuru Utskottet fullt
erkänner vigten af allt det, som kan lända till hufvudstadens förskönande, har likväl hos Ut¬
Stats-Utskottets UtlåtandeN:o 194.
11
skottet uppstått åtskilliga betänkligheter emot antagandet af Kongl. Maj:(s ofvanberörda Nådiga
förslag. Behofvet att i städer, särdeles de betydligare, ega öppna och med träd försedda plat¬
ser, har länge varit insedt ur så väl sanitär synpunkt, som med afseende å prydlighelen, så att,
då Stockholm uti Konung Carl XIlI:s torg redan eger en sådan öppen plats, belägen invid stadens
medelpunkt och således lätt tillgänglig för den större allmänheten, densamma icke synes böra
genom icke oundgängligen nödvändigt byggnads-förelag i någon mån inskränkas, isynnerhet
som denna plats i sitt nuvarande skick företer stor prydlighet och skönhet, hvilken lätteligen
kunde förhöjas, om i stället för bebyggande af den nordligaste delen, densamma förseddes med
någon passande plantering. Härtill kommer, att det icke gerna låter förutsätta sig, att
någon enskild person skulle, helst besiltnings-rätten till ifrågavarande tomt endast vore
till viss lid inskränkt, derå uppföra en byggnad i den stil och de dimensioner, som (ill
alla delar 'motsvarade det framför liggande storartade torget, men att en byggnad, som
icke, åtminstone i det närmaste sträckte sig intill de å torgets begge sidor befintliga
trädrader och helt och hållet bortskymde de på andra sidan af Enkehusgränden belägna
lius, hvilkas sins emellan ojemtia höjd då blefve mera i ögonen fallande, torde komma
att vanpryda platsen; hvarföre, om densamma anses böra bebyggas, den med sin ut¬
märkta belägenhet torde böra reserveras för den händelse, alt Staten sjelf i framtiden
ko ninie i sådant behof af lämplig byggnadsplats, att, oaktadt den ' stora kostnad, hvar¬
med, enligt hvad ulredt blifvit, läggande af säker grund å tomten är förenad, det skulle
anses fördelaktigt att Staten ännu egde tillgång dertill.
Pu grund häraf och då, hvad beträffar Herr v. Harlmansdorlfs förslag om upp¬
låtelse af förevarande tomt till byggnad af hus för Nya Elementar-skolan, uppförande
af en skolhus-byggnad invid hufvudstadens förnämsta promenad-plats vore, enligt Utskot¬
tets tanke, mindre lämpligt, särdeles som utrymmet troligen icke medgåfve annan lek¬
plats för skol-ungdomen än sjelfva torget, finner Utskottet sig kunna
hvarken lill Kongl. Majlis ifrågavarande Nådiga Proposition eller ofvan-
omförmälda af Herr v. Hartmansdorff framställda förslag tillstyrka Ri¬
kets Ständers bifall.
Sthockholm den 20 Juli 1854.
Reservationer:
af Herr Friherre Cederström, Rudolf. “Norra delen af Carl XIIIis torg erbjuder för
närvarande en sorglig anblick, ödslig, tom, kal och oregelbunden, begränsas den i norr
af en låg mur, öfver hvilken reser sig en rad af hus, sinsemellan olika till byggnads¬
stil, höjd och storlek. Alléerna sträcka sig ej till torgels nordligaste del. På den ford¬
na Arsenalens plats finnes ingenting satt i stället. Ögat saknar helt och hållet en nö¬
dig hvilopunkt i fonden af det breda mellanrummet mellan de å torgets östra och vestra
sidor fortlöpande alléerna. Denna fond, synlig från strömmen, slottet och den vidsträckta
plats, som fordom utgjorde dels kungsträdgården, dels det De la Gardiska palatsets tomt,
klöfver en fafad, värdig platsens och omgifningarnes vackra läge.
12
Stats-Utskotlets UllålandeN:o 194.
Man måste vara af en mycket anspråkslös smak för atl med Slats-Utskoflet fin¬
na det Carl XIllis torg “i sitt nuvarande skick foreter stor •prydlighet och skön¬
hets Man måste likaledes vara mycket lätt tillfredsställd i sina fordringar på förskö¬
nandet af en bland hufvudstadens förnämsta och mest besökta platser, då man med
Utskottet, anser att torgets nuvarande prydlighet kunde “lätteligen förhöjas, om, i stället
för bebyggande af den nordligaste delen, densamma förserides med någon passande plan¬
tering.® Huru denna s. k. passande plantering bör anbringas, för att skymma Enkehus-
gatans oregelbundna hus, förmäles icke. Hvem betalar kostnaden, hvem besörjer under¬
hållet? Lemnäs åt en mild Försyn. Blefve det vackert, att i fonden af torget se en
samling af träd, i stället för en byggnads fagad? — Den sednare skulle på ett konst¬
mässigt, harmoniskt sätt afbryta enformigheten af alléerna; en lund skulle på denna
punkt för ögat på afstånd bilda en oredig massa af grönska om sommaren, af kala
grenar om vintern. Dessutom fordra träd en lång tid att uppvexa. På deras skugga
finge man länge vänta, i synnerhet om, såsom är fara värdt, de aldrig planteras.
Utskottet förespeglar vidare någon för Statens behof erforderlig byggnads fram¬
tida uppbyggande å platsen. Sådant torde dock icke vara att förmoda, då undersök-
ningarne, för Nalional-Muséets en gång ifrågasatta anläggande härstädes, utvisade, att
90,000 R:dr Banko måste för grundens förstärkande medelst pålning m. m. påkostas
för alt bära så storartade byggnadsmassor. Är det sannolikt, att Rikets Ständer fram¬
deles vilja anslå så betydliga belopp till dylikt ändamål? Troligen icke.
Redan har enskild person en gång erbjudit sig alt å ifrågavarande plats upp¬
föra en vinterträdgårds-byggnad i lätt stil och af en utmärkt vacker strucktur, hvaröfver
ritningen varit för allmänheten tillgänglig och af konstkännare beundrad. Det är sanni,
att detta förslag numera är af den sig då erbjudande entreprenören frånträdt; men hvar¬
för afsäga sig utvägen att af ett dylikt förslag, om det i en eller annan antaglig form
återkommer, framdeles sig begagna?
Angående förslaget af enskild motionär att platsen kunde upplåtas till nya ele-
mentar-skolans tillämnade hus, anser jag denna framställning hafva förfallit, enär den
förutsättning, hvarunder den afgafs, att nemligen Rikets Ständer tilläfventyrs funne sig
förhindrade att bevilja hela den till skolhus-byggnaden föreslagna kostnads-summa, icke
inträffat, enär berörda anslags-belopp sedermera under riksdagens lopp blifvit af Rikets
Ständer oafkorladt medgifvet.
Kongl. Majlis Kådiga Proposition i detta ämne synes mig deremot ega många för¬
delar förenade. Dess antagande skulle bereda en möjlighet för platsens förskönande, utan
ringaste kostnad för det allmänna, tvärtom skulle tomtöres-afgift af den enskilde inne-
hafvaren erläggas; byggnads-ritningen skulle af Kongl. Majit pröfvas och godkännas; —-
tomten ej afhändas för alltid, men på längre, dock bestämd tid. Det vore således in¬
gen fara vid en så beskaffad öfverlåtelse, äfven i det fall tomten för alltnännl behof
framdeles befunnes nödig, hvilket för närvarande är alldeles obestyrkt och, i min tanke,
föga sannolikt. Enligt
Stats-Utskottels UtlåtandeN:o 194.
13
Enligt min åsigt och med afseende å de ofvan anförda förhållanden hade Stats¬
utskottet egt skäl att å den i ämnet afgifna Kongl. Propositionen hos Rikets Ständer
tillstyrka bifall, hvilket torde så mycket beredvilligare hafva kunnat beviljas, som, efter
all anledning, i annat fall, den norra delen af Carl XIII:s torg lärer i långliga tider för¬
blifva i sitt nuvarande ödesmål, — sandig och otreflig likt en öcken, — öfvergifven,
obegagnad, naken och i sin nakenhet ful; enformig och dock oregelmässig, med en spet¬
sig vinkel i nordvest, en trubbig vinkel i nordost; — lemnande, som mig synes, en torr
och dyster anblick för ögat, men ett vidsträckt fält för betraktelser öfver den hos 1854
års män rådande esthetiska uppfattning af naturskönhet och upphunna utveckling af
konstsinne.K
Af Herr Björnstjerna, J. M., som ansåg att Utskottet icke anfört något giltigt
skäl för afslag på Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition. Häruti instämde Herr Bildt, D. G.
Af Herr v. Troil, S. G.
Dih. HU R. St. Prat. 1853 # 1854. 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 27 Haft. 3
STOCKHOLM, tryckt hos J. W. Lundbergt 1854.
Stati-UltkolUl* Utlåtande, N:o 193.
1
Ank. till Exp.-Utsk. <1. 2i Julil854, kl. C e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen åter remiss å Betänkandet N:o
04 angående afträdande till Nätra och Själevads socknemän
af fisket vid Trysunda fiskehamn med dertill hörande holmar,
skär och öar.
(J. A.)
Förenämnda Betänkandes sednare moment, deruti Utskottet föreslagit Rikets
Ständer, bland annat, att uti allåtande underdånig skrifvelse meddela, att de för
deras del medgåfvo, att Nätra och Själevads socknemän måtte ega att till skatte
lösa fisket vid Trysunda fiskehamn med dertill hörande skär, holmar och fiske¬
vatten, är afslaget af Riddcrskapet och Adeln, och återremitteradt af Borgare-
Ståndet, hvarvid blifvit - anmärkt, att skäl icke forefunnes att i förevarande speciela
fall afvika från Rikets Ständers, vid nästlörflutna Riksdag fattade, beslut, att Sta¬
tens större fisken icke finge försäljas, synnerligen som härtill komme, att sockne-
männens mening icke skulle vara att begagna nämnda fiske såsom en bi¬
näring utan att utarrendera detsamma till andra personer och således vinna på
Statens bekostnad; att Rikets Ständer icke föreskrifvit några vilkor, hvarunder
försäljning af Kronans fisken borde ega rum och att i följd häraf Utskottet bort
afgifva bestämdt yttrande om skatte-köpeskillingens belopp och öfrige vilkor för
försäljningen af ofvanberörde fiske.
Då emedlertid Utskottets ifrågavarande Betänkande är af Preste- och Bonde-
ttih. lili K. St. Prot. 1S33 & 1 SS i. 4 Sami 1 Afd. S Band. SS Haft. i
Stats Utskullct} Utlåtande, N:o 196.
Stånden bifallet samt Utskottet föreställt sig, att ehuru, någon särskild föreskrift
icke finnes för skattläggning oell skatteköp af kronofisken i allmänhet, hinder
likväl icke borde möta för förevarande fiskes försäljning åt Nätra och Själevads
socknemän efter enahanda grunder, som vid tillförene skedd försäljning af krono¬
fiske» blifvit tillämpade, anser sig Utskottet böra
sitt förut afgifna Utlåtande i denna fråga vidblifva.
Stockholm den 20 Juli 1854.
Reservation:
af Herr Björnstjerna, J, M.
HT:© 196.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Juli 1854, kl. 6. e. m.
•
Utlåtande, i anledning af väckt motion öm låne-understöd för upp-
' byggandet och inrättandet af mejerier vid landtbruks skolorna
och slam-holländeriema.
(Rgds Afd.)
Med hänsigt till de förestående, af mången Svensk jordbrukare med stora
bekymmer motsedda förändringarne i sättet och vilkoren för bränvins-bränningens
utöfning samt vigten och angelägenjieten att anvisa och begagna sådana utvägar
för landthushållningen, hvarigenom dessa förändringar i stället för befarade för¬
Slais-Ulskoltcls Utlåtande, N:o 196.
S
luster, komma att för såväl den enskilde landtinannen, som Staten, medföra en
ansenlig vinst, har Herr Stjernsvärd, Gustaf' Mauritz, i en hos Ridderskapet
och Adeln väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, fästat uppmärksam¬
heten på fördelarne - af en förbättrad ladugårdsskötsel, i förening med en vid¬
sträcktare odling af fodervexter, hvilken handtering hädanefter, likasom under
framfarna tider, borde blifva en bland landtmannens förnämsta inkomstkällor.
Meri för vinnande af detta maktpåliggande ändajnål, mäste allt, hvad som hörda
till ladugårdsskötsel samt smör- och ost-beredningen, behandlas'på ett omsorgs-
fullare och mera ändamålsenligt sätt än för närvarande, så att nyssnämnde pro¬
dukter kunna med framgång utbjudas och med fördel afsättas på verldsmark-
naden.
I sådant afseende borde tillfälle beredas att vid landtbruksskolor och stam-
holländerier erhålla undervisning i mjölk-hushållningen och mejeri-handteringeri,
samt dessa inrättningar' förses med erforderliga och afpassade byggnader, jemte
öfriga till en väl ordnad mjölk-hushållning hörande anstalter. Då nu både landt-
bruksskolorna och stam-holländerierna äro förlagde på enskilda personers egen¬
domar, syntes, för åstadkommande derstädes af dylika byggnader och anstalter,
räntefria låne-understöd, som, efter viss tid, t. ex. 10 år, skulle återbetalas,■
böra beviljas nyssnämnde egendomars egare. Motionären har derföre föreslagit,
att Rikets Ständer måtte anvida en summa af 66,666 R:dr 32 sk. banko, att,
efter förefallande behof, såsom räntefria lån disponeras för uppbyggandet och
inrättandet af mejerier vid de landtbruksskolor och stam-holländerier, som sakna
sådana inrättningar; hvarjemte motionären hemställt, att hvarje landtbruksskola
och stam-holländeri måtte förklaras, skyldigt, till vidare utbildning i mejeri-hand¬
teringen, emottaga ett visst antal manliga eller qvinliga fri-elever, som skulle
uteslutande undervisas i denna del af landthushållningen.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, hafva
Rikets nu församlade Ständer redan genom bifallandet af Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 110, för uppförande af ladugårds- och mejeri-byggnader vid Ultuna
1 andt bru k s-institut beviljat ett särskildt statsanslag af 25,000 R:dr. Medelst
detta anslag bör således ett fullständigt mejeri kunna åstadkommas vid nyss¬
nämnde institut och tillfälle der beredas till erhållande af den utaf motionären
förordade undervisning i och kännedom om ladugårdsskötselns bedrifvande saint-
dess produkters beredande på ett fullt ändamålsenligt sätt. Men innan resul-
taterna af denna undervisnings-anstalt och det föredöme, densamma sannolikt
kommer att lemna, visat sig, anser Utskottet något ytterligare Statsbidrag för
dylika inrättningars åstadkommande icke böra beviljas. Den enskilda om tankan
synes också, inom flere orter af Riket, nu mera hafva uppfattat vigten af ladu-
4
Stait-lJukolltls Utlåtande, X:o 197.
gårdsskötselns förbättring och vidtagandet af dertill ledande åtgärder; hvarföre
omförmälde, i både enskildt och allmänt hänseende särdeles vigtiga, grén af landt-
hushållningen, äfven utan särskilda uppoffringar från det allmännas sida för till-
vägabringande af mejeri-inrättningar på enskilda personers egendomar, torde,
efter all sannolikhet, komma att fortfarande utvecklas och förkofras: Utskottet
finner sig alltså föranlåtet
afstyrka Rikets Ständers bifall till Herr Stjernsvät ds nu
ifrågavarande motion.
Stockholm den 20 Juli 1854.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Juli 1854, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om beviljande af ett lån för
aftappning af Lillsjön i Kronobergs län.
(Rgds si fl.)
Då, genom uttappning af en å Bolmstads egendom, i Angelstads socken
af Sunnerbo härad, belägen sjö, benämnd Lillsjön, skulle erhållas ängsmark af
282 tunnlands rymd och stora fördelar tillskyndas denna ort, men kostnaden för
sagde vajtenajftappnings-företag, deraf någon inkomst för jordegaren icke förr än
efter flera års förlopp är att påräkna, skulle, enligt anställd undersökning och
förslagsvis uppgjord beräkning, komma att uppgå till 15,000 R:dr och således
ej kunna af honom utföras utan understöd af allmänna medel, har, under åbe¬
ropande af dertill erhållet uppdrag, Riksdags-fullmäktigen Peter Gabrielsson
Stats utskottets Utlåtande, N:o 197.
från Kronobergs län, uti en hos Bonde-Ståndet täckt och till Stats-Utskottet
remitterad motion föreslagit, att Rikets Ständer, för verkställigheten af Lillsjöns
aftappning, måtte bevilja egaren af ofvannämnde egendom. Häradshöfdingen J.
A. Tornérhjelm ett lån å 15,000 R:dr, hvilket borde få räntefritt innehafvas
under fem års tid och derefter jemte upplöpande ränta i vanlig ordning liqvi-
deras medelst årlig afbetalning.
Enär Rikets Ständer, med bifall till Stats-Utskottets hemställan i 2 l:sta
punkten af dess Utlåtande N:o 158, för befrämjande af sanka trakters och sjöars
utdikning och aftappning, anvisat ett belopp af 100,000 R:dr, för att af Kongl.
Maj:t till sådana företag i Nåder disponeras, utaf hvilka medel jemväl nu ifråga¬
varande sjö-aftappnings-arbete torde komma att understödjas, derest, efter derom'
i underdånighet gjord ansökning samt vederbörlig granskning och pröfning af
härvid förekommande förhållanden, detsamma anses böra genom dylikt understöd
befordras till verkställighet, får Utskottet, som finnér detta arbetsföretag rcke
vara af den betydenhet, eller den synnerliga' vigt för det allmänna, att något
särskildt Statsbidrag för utförandet deraf bör af Rikets Ständer beviljas och an¬
visas, hemställa,
att den härom väckta motion icke må bifallas.
Stockholm den 20 Juli 1854.
6
Slätt-Ulskollelt Memorial, N;o 19S.
Ms© 19^.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Juli 1854, U. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återr emis ser ä Utlåtandet N:o 98, an¬
gående ett ytterligare Iåns beviljande för hamnbyggnaden
vid Wadstena.
(Bgds A fä.)
Vid föredragningen hos Riks-Stånden af ofvannämnde Utlåtande, deruti
Stats-Utskottet, på anförda skill, afstyrkt Rikets Ständers Bifall till en af staden
Wadstenas nuvarande Riksdags ombud, Herr J. L. Ohrström, väckt motion om
Beviljande åt nämnde stad af ett ytterligare hamnbyggnadslån - å 10,000 R:dr,
har samma Utlåtande, hvilket Bonde-Ståndet bifallit, af de öfrige frenne Riks-
Stånden, på grund af gjorde anmärkningar, blifvit till Utskottet återreinitteradt.
Enligt de Utskottet tillhandakomma Protokolls-utdragen, rörande öfverlägg-
ningarne om detta ärende inom sistbemälde frenne Riks-Stånd, har, tili stöd för
de yrkade- och beviljade återremisserna, hufvudsakligen blifvit anfördt: att ifråga¬
varande hamnanläggning vore af synnerlig vigt; icke allenast för den Wadstena när¬
mast omgifvande landsorten, utan för hela Östergöthland, helst denna stad i sed¬
nare tider blifvit stapelplats för en liflig och tillvexnnde spänniåls-afsättning; att,
på sätt motionären uppgifvit, flera svårigheter mött för arbetets verkställande en¬
ligt den derför först fastställda plan; att de uppgjorda kostnads-förslagcn befun¬
nits vara alltför lågt beräknade; att, sedan Kongl. Maj:t, under nästlidet år, af
Handels- och Sjöfarts-fondens medel beviljat det af staden sökta ytterligare låne¬
understöd, nya omständigheter inträffat, hvarigenom kostnåderna för denna an-
Slals-lllskoiiets Memorial, N:o i9S.
7
Läggning blifvit .ännu mer förökade; att det sålunda under nuvarande låga vatten¬
stånd i Wetter», visat, sig nödvändigt, att för åstadkommande af erforderligt
djup i segelleden, verkställa en större och vidsträcktare uppmuddring utanför
hamnen än förut ansetts behöflig; samt att för det nu sökta låne-understödets
beviljande äfven den omständigheten syntes tala,- att. Wadstena icke, i likhet
med flera andra städer, för sin hamnbyggnad åtnjutit något Statsanslag utan
äterbetalnings-skyldighet.
Med afseende å de, genom om förmälde återremissers beslutande, inom
frenne Riks-Stånd tillkännagifna äsigter, och i betraktande af ej mindre de be¬
tydliga kostnader och uppoffringar, staden Wadstena måst vidkännas för der på¬
gående hamnbyggnads utförande, än de väsendtligt förmåner, som genom denna
hamnanläggning komma att beredas ej allenast för kringliggande bördiga lands-
byggd, utan äfven för den allmänna segelfarten på Wettern, finnér Utskottet sig
föranlåtet hemställa: ,
att ett ytterligare lån å tio tusen Riksdaler må, för fullbor¬
dandet af hamnen vid Wadstena och dermed förenade arbe¬
ten, beviljas och till utgående från Riksgälds-kontoret anvi¬
sas emot enahanda betalningsvilkor, som föreskrefvos för det.
samma stad under 1847 och 1848 års Riksdag beviljade
hamnbyggnadslån, eller årlig inbetalning tili nyssnämnde verk
af sex procent å hela låne-summan, dervid ränta godtgöres
efter 4 procent årligen å det vid hvarje liqvid återstående
kapital, och det öfriga utgör afbetalning å detsamma; bö¬
rande, derest den sålunda föreskrifna inbetalningen icke var¬
der inom bestämd tid verkställd, dessutom erläggas fem pro¬
cent årlig ränta, för det till liqvid förfallna beloppet intill¬
dess det blifvit inbetaldt. •
Stockholm den 20 Juli 1854.
s
Stats- U Iskottets Memorial,' N;a t $!).
\:o
Ank. till Exp.^Utsk. d. 2i Juli 1854, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af erhållna återremisser å Utlåtandet N:o
91, angående begär dt lån till Akademiska Föreningen vid
Lunds Universitet.
(Rgds Afd.)
Detta, af Ridderskapet oell Adeln samt Bonde-Ståndet godkända, Utlåtande
har af Preste- och Borgare-Stånden blifvit till Stats-Utskottet återremitteradt. De
inom sistnämnde tvenne Riks-Stånd afgifne yttranden, hvilka föranledt de af
samma Stånd beslutade återremisser, och, jemte Protokolls-utdragen härom, blif¬
vit Utskottet tillställda, innefatta enahanda åsigter och framställningar, som den
af Professoren J. M. Agardh, angående ifrågavarande låns beviljande, väckte
och i det återremitterade Utlåtandet till sitt hufvudsakliga innehåll anförda mo¬
tion. Dock hafva både motionären sjelf och andra bland de medlemmar af dessa
Stånd, som förordat hans af Utskottet afstyrkta motion, hemställt, att de deruti
föreslagna lånevilkoren måtte så till vida förändras, att utaf det belopp, eller 5
procent å lånesumman, hvilket borde årligen återbetalas, 4 skulle utgöra ränta
och 1 procent kapital-afbetalning. Derjemte hafva åtskilliga anmärkningar blif¬
vit framställde emot den af Rikets Ständer under sednaste Riksdagar antagna och
godkända samt af Utskottet, äfven vid förevarande lånefrågas behandling, till-
lämpadc grundsats, att dylika understöd af allmänna medel endast böra beviljas
menigheter eller enskilde personer för tillvägabringandet och utförandet af sådana
för det allmänna gagnande byggnads- eller andra arbets-företag, som, utan Sta¬
tens mellankomst eller medverkan, anses. icke komma att verkställas, men icke
för
Slats-Ulskottcts Memorial, N:o 499.
9
för att,, efter fullbordandet af sådana arbeten, som, utan det allmännas anlitande,
blifvit företagna, underlätta liqviderna för de skulder, företagens verkställare sig
derigenom åsamkat. Vidare har erinrats ej allenast om angelägenheten för den
akademiska föreningen, att erhålla ofvanberörda lån, hvarigenom några vid för¬
eningens bildande afsedda och med dess uppförda byggnad åsyftade ändamål,
som ännu icke kunnat vinnas, skulle komma att uppfyllas, utan ock om skyldig¬
heten för Staten att på något sätt understödja en inrättning, som vid det ena af
Rikets tvenne universitet åstadkommit en passande, der förut saknad lokal för de
akademiska högtidligheterna samt lärare-personalens oell den studerande ungdo¬
mens vid andra tillfällen inträffande allmänna sammankomster, helst en sådan
lokal eljest- troligen måst på allmän bekostnad anskaffas. Slutligen peli derest
den uppgifna inteckningen i akademiska föreningens bus skulle anses icke vara
fullt betryggande för Statsverket i afseende på de föreslagna lånevilkorens ve¬
derbörliga fullgörande, har det yrkats, att Utskottet måtte uppgifva och föreslå
den ytterligare borgenssäkerhet, som i detta hänseende kunde finnas erforderlig.
Utskottet, sorn i sitt afgifna Utlåtande öfver meranämnde motion tror sig
hafva omständigt utvecklat skälen för sitt afstyrkande af Rikets Ständers bifall
till densamma, har hvarken funnit dessa skäl vederlagda eller sina för öfrigt
yttrade åsigter rubbade genom de deremot inom Preste- och Borgare-Stånden
framställde anmärkningar; hvadan och enär, vid yrkanden af de utaf samma
Stånd beslutade återremisser, icke ens uppgifvits några andra förhållanden och
omständigheter, än dem Utskottet under detta ärendes föregående behandling re¬
dan tagit i öfvervägande, Utskottet får förnya sin af de tvenne öfriga Riks-
Stånden gillade
hemställan, att den af Professoren Agardh väckta motion
om ett lån å 50,000 R:dr till Akademiska Föreningen i
Lund icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 20 Juli 1854.
Bih. lill K- St. Prot. 48S3 & 18S4. 4 Sand. t Afd. 2 Band. 18 Haft.
10
Slals-UtihoUclI Memorial, M:o 200.
&:o 200.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juli 1854, kl. 6 e. m.
Memoria/., i anledning af erhållen återremiss å Ullätandet N:o 88..
(Rgds Afd.)
Preste-Ståndet har till Stats-Utskottet återremitterat Utlåtandet N:o 88, i
anledning af väckta motioner om understödjande af fabriks-inrättningar för hvit-
bets-sockers beredning; men då, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag,
de trénne öfriga Riks-Stånden bifallit samma Utlåtande, och denna fråga, jem¬
likt 75 § Riksdags-ördningen, således är af Rikets Ständer afgjord,
kan den af Preste-Ståndet beslutade återremissen icke till
någon vidare åtgärd föranleda.
t
Stockholm den 20 Juli 1854.
STOCKHOLM, typografiska föreningens boktryckeri, i 834.
Slåts-Utslcottets Utlåtande, N:o 301.
1
\:o 201.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Juli 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtandej dels i anledning af Rikets Ständers är 1853 försam¬
lade Revisorers Berättelse angående Stats-verkels samt an¬
dra af allmänna medel bestående jim ders tillståndstyrelse
och förvaltning -under åren 1850 och 1851, dels ock röran¬
de åtskillige vid behandlingen af 1851 års Revisorers afgifna
enahanda berättelse för åren 1848 och 1849jemlikt Slats-
Ulskottets Utlåtande N:o 21, uppskjuttia frågor.
CL A.)
Siats-Utskottet, som frun samtlige Riks-Stånden erhållit remiss å
Rikets Ständers år 1853 församlade Revisorers berättelse angående Stats¬
verkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under åren 1850 och 185lj tillika med vederbörande för¬
valtande verks och embetsmäns i anledning af samma berättelse till Kongl.
Ma j:t afgifne underdåniga Utlåtanden, får nu efter tagen kännedom af dessa
handlingar och iuhemtande af de upplysningar, som i öfrigt för ärender-
nas utredning funnits erforderlige, härmed särskildt för hvarje verk eller
inrättning, i ett sammanhang underställa Rikets Ständers vidare pröfning
ej mindre sådana uLi berörde revisions-berättelse förekommade ämnen, hvilka
Utskottet ansett från dess sida påkalla yttrande, utan ock de frågor, Ut¬
skottet vid behandlingen af 1851 års Revisorers afgifne enahanda berättelse
för åren 1848 och 1849 uppskjutit af skäl som uti Utskottets Utlåtande
N:o 21 om förmå las.
Bih. till li. St. Prat. 1S53—54. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 39 Baft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N-’o SOI.
Kongl. Stats-kontoret.
§• i-
(1851 års Rev. Ber. pag. 6. 1853 års Rev. Ber. pag. 2.)
I afseende å de framställningar, som blifvit gjorde af så väl 1851
som 1853 års Revisorer, rörande det af Öfverkommisarien m. m. N. A. Fre¬
din upprättade förslaget till hufvudbok för Kongl. Stats-kontorets enskilda
rörelse, har Utskottet yttrat sig i sammanhang med det Utlåtande, som
Utskottet särskildt afgifvit i fråga om det af bemälde Öfverkommissarie
på nådig befallning uppgjorda förslag till Riks-hufvudbok efter ny method.
§•
(1853 års Rev. Ber. pag. 11, förkl. pag. 163.)
Revisorerne hafva hemställt, att afskrifning måtte ske af en i räken-
skaperne balanserad post af 56 R:dr 25 sk. 9 rst., utgörande besparings¬
medel, som vid afslutande af 1840 års Riks-hufvudbok blifvit hufvudtit-
larne för litet godtgjorde och derigenom oriktigt tillkommit grundfonden;
och får Utskottet för sin del tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte till Revisorernes ifrågavarande hem¬
ställan lemna bifall.
§. 3
(1853 års Rev. Ber. pag. 12, förkl. pag. 163.)'
Med förmälan, hurusom de särskilde anslagen å 8:de hufvudtiteln
för fattigvården i Stockholm 3,094 R:dr 8 sk., för fattigvården i landsor-
terne 3,189 R:dr och för fattigvården i allmänhet 10,000 R:dr funnos uti
Riks-hufvudböckerne för begge revisions-åren sammanförde under en gemen¬
sam .titel: allmänna fattigvården, hafva Revisorerne anmärkt, att då sist¬
nämnda anslag, olika med de andra anslagen, vore ett förslagsanslag, å
hvilket uppkommande brister oph besparingar skulle, de förra ersättas af,
och de sednare tillgodo komma Riksgälds-kontoret, detta anslag borde uti
Riks-hufvudboken från de öfriga båda anslagen skiljas ,och under särskild
titel upptagas.
Statt-Utskottets Utlåtande, N:o 901.
3
Då emellertid Köngl. Stats-kontoret uti det underdåniga Utlåtan¬
det, med förklaring att det anmärkta sammanförandet, hvartill Riks-statens
uppställning gifvit anledning, icke verkat till någon oriktighet vid liqvi-
derne emellan nämnda Embetsverk och Riksgältls-kontoret, gifvit tillkänna,
att vederbörande Kamererare erhållit föreskrift att framdeles i hufvudböc-
kerna upptaga anslaget till fattigvården i allmänhet under sin egen sär¬
skilda titel, får Utskottet hemställa,
att Revisorernes ifrågavarande anmärkningar icke må till nå¬
gon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Allmänna magasins-ärendena. Spanmåls-kreditiv-fonden.
§. 4*
(1853 års Rev. Ber. pag. 22, förkl. pag. 164.)
Vid granskningen af Vesterbottens läns undsättnings-redogörelse för
år 1850 hafva Revisorerne, hvilka funnit att undsättnings-medel till ett
sammanräknadt belopp af 104,708 R:dr 42 sk. 10 rst. derstädes blifvit
under titel: afkortning afförde, och att af dessa medel 1,550 R:dr blifvit ulan
återbetalnings-skyldighet utlemnade och behörigen redovisade, anmärkt, att
då frågan om afskrifning af återstående 103,158 R:dr 42 sk. 10 rst vore
på Kongl. Kammar-rättens pröfning beroende, denna sistnämnda summa
bordt, intill dess afskrifningen blifvit af Rikets Ständer godkänd, i räkeu-
skaperne balanseras.
Uti den häröfver afgifna underdåniga förklaringen har väl Kongl.
Stats-kontoret, som efter f. d. Allmänna Magasins-kontorets indragning med
1852 års ingång öfvertagit magasins-ärendena, anfört, att uppdebitering
af förenämnde post hvarken i 1851 eller 1852 års räkenskaper egt rum
och ej eller blifvit af Kongl. Kammar-rätten påyrkad af skäl, att afskrif-
nings-frågorna voro samma Embetsverks pröfning underställde, hvarföre, och
då derjemte Magasins-kontoret fästat Kongl. Kammar-rättens uppmärksam¬
het på oriktigheten af den anmärkta afföringen, Kongl. Stats-kontoret ansett
vidare redovisning i denna del numera tillkomma Kongl. Kammär-rällen;
men då Utskottet, lika med Revisorerne anser, alt förevarande undsätt¬
nings-medel icke bordt ur räkenskaperne afföras, innan desammas afskrif¬
ning blifviti behörig ordning genom laga kraft vunnet beslut godkänd, samt
Utskottet dessutom inhemlat, alt dessa undsättnings-medel jemväl blifvit ur
krediliv-fondens räkenskaper afförde, får Utskottet hemställa,
4
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 201.
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det vederbörande måtte i nåder förständigas, alt åter
i räkenskaperne uppdebitera ifrågavarande derur afförde und-
sättningsmcdel, 103,158 R:dr 42 sk. 10 rst., intill dess frågan
om desammas afskrifning blifvit slutligen afgjord.
§ 5.
(1853 års Rev. Ber. pag. 22, förkl. pag. 165.)
Vidare hafva Revisorerne anmärkt, att då Stora Kopparbergs läns
undsättnings-redogörelse hestode af icke mindre än sex särskilda räkningar,
innefattande redovisning för undsättningarne under olika missväxt-år, utan
något deröfver upprättadt sammandjag, hvarigenom en lättare öfversigtaf
förhållandet med undsättnings-medlen kunde vinnas, det vore nödigt, att,
lika med hvad inora de öfrige länen egde rum, en general-räkning öfver
undsättnings-anstalterne i länet årligen upprättades och afgåfves; och får,
på grund af hvad sålunda blifvit anmärkt, Utskottet, som delar Reviso-
rernes åsigt om ändamålsenligheten af det ifrågaställda ■ sammandraget,
tillstyrka Rikets Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta förständiga dess Befallningshafvande i Stora
Kopparbergs län att framdeles årligen upprätta ett samman¬
drag öfver undsättnings-räkningarne för länet och berörda
sammandrag jemte räkenskaperne till vederbörande embets¬
verk insända.
Kongl. Krigs-kollegium.
§- «
(1853 års Rev. Ber. pag. 49 och 50, förkl. pag. 170.)
Beträffande den på Kongl. Majrts nådiga pröfning beroende frågan
om fastställande af formulär till hufvudbok för Kongl. Krigs-kollegium,
hafva Revisorerne anfört, att ehuru de i anseende till den inskränkta tiden
icke kunnat å ' tillämpningen af den nya bok föri ngs-methoden egna allden
uppmärksamhet, sorn detta maktpåliggande ärende påkallat och för ett full-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
5
sländigäre yttrande om ra et hoden erfordrats, Revisorerne likväl funhit den¬
samma, fastän i allmänhet irad konsequens tillämpad, i vissa delar med¬
föra olägenheter, suni borde afhjelpaS. Sä hade nemligen skulders och for¬
dringars balanserande endast inom - linien den oundvikliga påföljd, att'
hvarken inkomsters eller utgifters verkliga belopp i räkenskaperna klart
framslode, hvilket och medförde den menliga verkan, att, hvad, t. ex. för¬
slagsanslagen .beträffade; Krigs-kollegium uti den i hufvudboken intagna
liqvid öfver brister och besparingar pålört Riksgälds-kontoret lill ersättning
ej allenast de å anslagen yppade verkliga brister, utan och derutöfver hvad
sorn blifvit för anslagens ändamål blott såsom förskatt utbetaldt, hvare¬
mot Riksgäldsikonloret god t gjorts ej mindre de å anslagen uppkomna effek¬
tiva besparingar, än ock de såsom skulder derå ännu vid löpande års ut¬
gång återstående utbetalningar. Den i hufvudboken intagne s. k. general-
kassa-räkningen hän visade val till specifika kassä-redogörelser för Kongl.
Koilegii särskilde afdelningar; men dessa redogörelser egde icke med huf-
vudräkenskapen oskiljaktigt sammanhang, utan voro att anse blott så¬
som enskilde antecknings- eller memorial-böcker, hvilka 9ck endast på
särskild begäran blifvit Revisorerne tillhandahållne samt ej eller till
granskning i Kongl. Kammar-rätten ingifne, och instämde, på grund af
hvad sålunda blifvit anmärkt, Revisorerne uti de af Kongl. Ståts-kon¬
toret och Kammar-rätten , i afgigne underdåniga yttrande framställde
åsigter, att de inom linien upptagne balanser borde uti kolumn-bok fö¬
ras samt specifik kassaräkning i hufvudboken inrymmas, hvarjemte Re¬
visorerne dels med afseende derå alt formuläret varit å två års huf-
vudböeker tillämpadt samt dess möjliga förtjenster eller brister således,
efter det alt Stats-kontorels omförmälda und. utlåtande afgafs, torde hafva'
vid riks-hufvudbökens afslutande blifvit tydligare å dag-a lagd t, ansett önsk-
lrgt, att innan frågan om formulärets antaglighet blefve i Nåder pröfvadt,
vederbörande embets-verk lemnades tillfälle att ytterligare utlåtande i äm¬
net afgifva, dels ock anmärkt, att bland de i Krigs-kollegii hufvudböcker
begagnade bokförings-systerner förekomma åtskilliga, hvilka betecknade både
inkomster och utgifter, såsom t. exempel; hufvud- och reserv-för råd, ar¬
tilleri-regementena, kavalleri- och infanteri-regementena, krut-tillverknin¬
gen, försäljnings-medel, arrende, jordskjlds- och tomtöre-mcdel, men att
vid bokföring af inkomster dylika rubriker syntes mindre lämpliga, enär
sådana i allmänhet borde antyda grunden eller anledningen till medlens
debitering, och i afseende åter å bokförde utgifter angifvamlet endast af
den fond, hvaraf medlen utgått, vöre föga upplysande, då benämningarne
i detta fall företrädesvis borde antyda det ändamål, hvartill utgiften vörö
afsedd.
Stats-Utskottet* Utlåtande, N:o >01.
Uti det häröfver afgifna und. utlåtandet har Kongl. Krigs-kollegi-
um, med besvarande af de gjorda anmärkningarne, i underdånighet anhål¬
lit, att Kongl. Mij:t täcktes uppskjuta med pröfningen af det nya hufvud-
hoks-formuläret för Kongl. Kollegium, till dess ett nytt formulär för sjelfva
Riks-hufvudboken blifvit af Kongl. Maj:t med Rikets Ständer gilladt och
fastslälldt; och som Utskottet för sin del anser Kongl. Krigs-kollegii huf¬
vudbok böra upprättas i öfverensstämmelse med Riks-hufvudboken, men
fråga om antagande af nytt formulär för denna sednare för närvarande är
på Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers pröfning beroende, får, vid sådant
förhållande, och då denna frågas afgörande torde böra föregå pröfningen
pm förändradt formulär för Kongl. Krigs-kollegii hufvudbok, Utskottet hem¬
ställa,
atf Revisorernes ofvanberördé anmärkningar icke för det när¬
varande må till någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
5*.
(1851 års Rev. Ber. pag. 77, förkl. pag. 260.)
I sammanhang med det ämne, hvarom nästföregående § förmäler
har Utskottet förehaft den af 1851 års Revisorer gjorda anmärkning, att
uti Stockholms tygförråds räkenskaper betydliga utbetalningar för derstä¬
des verkställde arbeten redovisades, endast med handtverkares qvitterade,
af tyg-kaptenen attesterade räkningar, hvilka summariskt upptngo ut¬
betalda arbetslöner pfta lill ganska höga belopp, utan hänvisning till någon
verifikation, utvisande huru mycket för den uLförda summan blifvit förfär-
digadt; meu sorn någon dylik anmärkning icke blifvit af Rikets Ständers
år 1853 församlade Revisorer framställd och det således är att förmoda,
att sådan ofullständig bokföring, som den nu anmärkte, icke vidare eger
rum, får Utskottet tillstyrka,
att ifrågavarande anmärkning må få förfalla.
§ 9.
(1851 års Rev. Ber. pag. 110 förkl. 282. — 1853 års Rev. Ber.
pag. 51, förkl. pag. 181.)
Sedan 1851 års Revisorer, med fästad uppmärksamhet derå, att
Kongl. Krigs-kollegii aflöning icke allenast bestriddes utaf det i Riks-sta-
ten för Kongl. Kollegium uppförda löne-anslag, utan äfven utginge utaf
State-UUkotteU Utlåtande, N:o M01.
7
åtskilliga under Kongl. Kollegii förvaltning stående fonder, ansett med god
ordning öfverenslämmande, att Kongl. Kollegii hela aflöning blefve å ett
ställe synlig, så hafva 1853 års Revisorer jemväl anmärkt, att uti den af
Kongl. Maj:t den 6 Nov. 1849 fastställda interims-stat för Kongl. Kollegi¬
um, aflöningen blifvit bestämd till följande belopp, nemligen: af Statsme¬
del dels Kongl. Kollegii lönings-anslag 24,276 Rdr, dels ock af anslaget
till skrifmaterialier och expenser 1,636 Rdr, af förenade mötes-passevolans-
fonderna 3,100 Rdr, af nya mötes-fonden 9,850 Rdr, af krigsmanshus-kas-
san 6000 Rdr och af militie-boställs-kassan 6,466| Rdr 32 sk., eller tillsam¬
mans 51,328 Rdr 32 sk.; vid hvilket förhållande, och då således aflönin¬
gen för Kongl. Kollegii utginge af flere särskilde fonder, hvilka alla med
undantag af förenade mötes-passevolans-fonderna njöto stats-anslag, samt
deraf följde, att hela aflöningsbeloppet icke på ett ställe blefve synligt,
Revisorerne, för vinnande af detta ändamål, ansett, att det å Riks-staten
för Kongl. Kollegii aflöning uppförda anslag borde ökas till hela det der¬
för, utöfver förenade passevolans-fondernas bidrag, 3,100 Rdr, erforderliga
belopp, och anslagen för de öfriga fonder, som till aflöningen lemnade bi¬
drag, förminskas med dessa bidrag motsvarande belopp.
Då emellertid på sätt Kongl. Krigs-kollegium uti dess, i anledning
af sistbemälde Revisorers ofvanberörde framställning, afgifna underdåniga
utlåtande upplyst, det af Revisorerne åsyftade ändamål, eller hela afiönin-
gens sammanförande och synliggörande på ett ställe, redan blifvit vunnet
såmedelst, att från och med år 1852 samtliga kassor och fonder, som till
Kongl. Kollegii aflöning bidraga, aflemnat sina årliga tillskott till Kongl.
Kollegii aflönings-afdelning, i hvars räkenskaper hela aflönings-belöppet,
samt hvad deraf under året blifvit anordnadt, på ett ställe igenfinues och
lill hufvudbeloppet utvisas, hemställer Utskottet,
att hvad Revisorerne i förevarande hänseende anmärkt och
föreslagjt icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer för¬
anleda. '
. § »
(1853 års Rev. Ber. pag. 51, förkl. pag. 178.)
Med förmälan, hurusom å det på Riks-statens 4:de hufvudtitel upp¬
tagna reservations-anslag till ersättning för utöfver markegångspriset för¬
höjd betalning till inqvarteringsgifvare för dagportioner vid de indelade
regementernes marscher till och från möten, vid 1851 års slut förefanns en
behållning af 49,502 R:dr 5 sk. 2 rst., hafva Revisorerne, då dessa medel,
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:ö SOI.
jemlikt Rikets Ständers vid sednaste riksdag derom fattade beslut, skulle
framgent förblifva till Kongl. Majlis Nådiga disposition qvarstående, fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att en så betydlig summa icke bor¬
de fortfarande i kassan inneligga, utan genom utlåning göras fruktbärande.
Men som, enligt hvad Utskottet inhemtat, Rikets nu församlade Ständer,
på sätt Kongl. Majit behagat i Nåder föreslå, medgifvit, att reservationerne
å amförmälda anslag få användas till aflöning och underhåll för garnisons-
kommenderingar ur den indelda arméen på Carlstens fästning, vid Griss¬
lehamn och Haparanda, med förbehåll likväl, alt samma reservationer icke
härför anlitas i större mån, än att möjliga brister å års-anslaget kunna med
Bern betäckasj så torde vid sådant förhållande
Revisorernes ifrågavarande anmärkning få förfalla.
§ lo.
(1853 års Rev. Ber. pag. 54, förkl. pag. 175.)
Beträffande en under titel belägrings-artilleriet i båda årens hufvud-
böcker balanserad kontant behållning af 4,297 R:dr 4 sk. 9 'rist., utgörande
återstoden af ett vid 1828 — 1830 årens riksdag till försvarsverket anvi¬
sad t extra stats-anslag, hafva Revisörerne yttrat, att, så vidt anledning icke
vore för handenB att berörde medel omsider blcfvo för det afsedda ända¬
målet behöfliga, desamma borde till Riksgälds-kontoret öfver■lemnäs.’
Uti den häröfver afgifne und. förklaringen har blifvit anfördt, att ifrå¬
gavarande behållning, ehuru hittills icke använd, såsom otillräcklig för be¬
täckande af kostnaderna vid någon särskild beställning, desto mindre kun¬
de anses obehöflig för det afsedda ändamålet, som flera behof för bildan¬
de af en belägrings-artilleri-materiel ännu återstode ouppfylda; och finnér,
med afseende härå, Utskottet sig under nuvarande förhållanden böra hem¬
ställa, ✓ '
att ifrågakomne anmärkning icke för det närvarande må till
någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
: ‘ - ; : § It "
(1851 års Rev. Ber. pag. 84, förkl. pag. 267. — 1853 års Rev.
Ber. pag. 54, förkl. pag. 178.)
I afseende å den af 1851 års Revisorer omförmälda efter f. d. Forti-
fikations-bokbållaren å Carlsborgs fästning K. N. Hallström år 1839 yp¬
pade
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 801.
9
pade balans, utgörande 1741 R:dr 39 sk. 8 rst. till ordinarie anslaget,
26,972 R:dr 2 sk. till extra anslaget och 71 R:dr 12 sk, 8 rst. kommen-
dantskaps-medel, hvilka belopp, tillsammans 28,785 R.dr 6 sk. 4 rst., blif¬
vit genom Kongl. Kammar-rättens utslag den 11 Juli 1850 fastställde att
jemte ränta å de två förstnämnde beloppen Kongl. Maj:t och Kronan åter¬
gäldas med den rätt, som genom laga konkursdom blifvit bestämd, hafva
1853 års Revisorer, med lem nåd upplysning, att någon förändring med ba¬
lansen intill slutet af år 1851 icke inträffat, men ått, enligt hvad Reviso-
rerne inhemtat, tillgång sedermera yppats och ett belopp af 2,277 R:dr 16
sk. 11 rst. influtit; äfvensom att genom Kongl. Kammar-rättens den 3 Au¬
gusti 1852 meddelade utslag, de personer, hvilka för Hallström ingått upp-
bördsborgen, blifvit ålagde ätt inbetala borgensbeloppet 2000 R:dr med
ränta ifrån November månad år 18/jO, i följd hvaraf under år 1853 yt¬
terligare inlevererats 3,234 R:dr 34 sk. 8 rst.; derjemte beträffande det i
balansen ingående belopp af kommendantskaps-medlen, 71 R:dr 12 sk. 8
rst., anmärkt, att, detsamma vöre upptaget uti balans-relationen såväl till
Fortifikations-aidelningens konto för dess andel uti anslaget för försvars¬
verket i allmänhet med anteckning: ”upptagas ånyo till redovisning för år
1852”, som lill Utrednings-afdelningens enahanda konto, der följande an¬
teckning förekom me: ”beroende pä utredning i konkurs.”
Uti det häröfver afgifna underdåniga utlåtandet är anfordt, att, se¬
dan Kongl. Maj:t i Nådigt Bref den 11 Maj 1849 befallt, att de ärender,
sorn anginge kommendantskaps-utgifterne, skulle från f. d. Utrednings-af-
delningen återläggas till Fortifikations-afdelningen, hvars förvaltning dylika
ärenden före år 1827 tillhörde, de å förstnämnde Afdelnings-stat för år
1849 uppförde och under Afdelningens andel i anslaget i allmänhet inbe¬
gripna och den 14 Juli samma' år ännu odisponerade kommendantskaps-
medel blifvit öfverflyttade till Fortifikations-aidelningens förvaltning och re¬
dovisning, hvaremot, och då den sedan flera föregående år i f. d. Utred¬
nings-afdelningens bufvudböcker upptagna balans af 71 R:dr 12 sk. 8 rst,
hvarför Hallstiöm häftade, utgjorde en Utrednings-afdelningens fordran,
densamma äfven sedermera ansetts böra i nämnde Afdelnings eller numera
Intendents-Afdelningens räkenskaper balanseras; men att, enär upplyst blif¬
vit, det Fortifikations-afdelningen jemväl uppdebiterat nämnde balansbe¬
lopp, och den betalning, som derå möjligen kunde komma att inflyta,
borde till samma Afdelning ingå, föreskrift blifvit meddelad derom, att
förenämnde Hallström påförde 71 R:dr 12 sk. 8 rst skulle i 1853 års ba¬
lans-relation för Inlendents-afdelningen affbras, med anteckning, att samma
belopp funnits i Fortifikations-afdelningen till redovisning upptaget, och som
Bih. au B. St. Prat. 1863—64. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Bäft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
sålunda rättelse egt rum i det af Revisorerne anmärkta förhållandet, torde
Rikets Ständer låta dervid hero.
§ le¬
llman Utskottet öfvergår till behandling af Revisorernes framställ¬
ningar rörande de under Kongl. Krigs-kollegii inseende stående särskilda
kassor och fonder, anser sig Utskottet böra anmäla, det Utskottet efter re¬
miss från Borgare-Ståndet fått emottaga en, utaf Herr L. W. Henschen
väckt motion, deruti förmäles, hurusom Rikets Sländers sednast församlade
Revisorers tredje afdelning, vid granskningen af Krigs-kollegii räkenskaper,
föreslagit, bland annat, följande yttrande: ”§ 11. Af räkenskaperna inhem-
tas, att vid en af Fortifikations-redogöraren vid Waxholms fästning den
31 Maj 1850 hållen auktion, hland andra effekter, försålts 288 LU gam¬
malt jern, bestående af borrar, hackor, hamrar m. m. till ett pris af endast
8 sk. å 9 sk. 6 rst. per LU. I Revisorernes tanka vittnar denna försälj-
nings-åtgärd om mindre god hushållning, då, efter hvad kändt är, för gam¬
malt jern vanligen betalas 24 till och med 32 sk. LU. samt de försålda
effekterne, ehuru för sitt ändamål förbrukade, säkerligen kunnat fördelak¬
tigare användas genom deras omarbetande till andra behof, hvilka icke
heller uteblifvit, ty, enligt hvad räkenskaperna tillika utvisa, hafva kort
tid efter den hållna auktionen diverse jernmaterialier måst för fästningens
behof uppköpas, hvilka betalts med 2 R:dr 5 sk. till och med 4 R:dr 12
sk. per LU. Likaledes har det fästat Revisorernes uppmärksamhet, att åt¬
skilliga inköpta Orsa-slipstenar om 24-tums diameter betalts med 24 R:dr
39 sk. stycket, ehuru det vanliga priset för' sådana är 7 å 8 R:dr”. På
grund af denna anmärkning, sorn dock icke blifvit af Revisorernes plura¬
litet godkänd, och då det derjemte skulle inträffat, att 63 hyflar blifvit
försålde för 4 sk.; hvaremot hyflar inköpts för dels 3 R:dr och dels 2
R:dr 47 sk. stycket, och således 21 för omkring 60 R:dr, utan att, motio¬
nären veterligen, auktionen varit utlyst eller offentligen kungjord, samt det
vore att befara, att flera dylika exempel på hushållning i smått med ef¬
fekter, som uppköpts för de medel, Rikets Ständer anslagit tili fästnings-
byggnader och krigsmateriel, skulle kunna uppletas, har motionären, med
afseende derjemte å de af Rikets Ständers Revisorer vid granskning af
Krigs-kollegii Foi tifikations-afdelnings räkenskaper för åren 1847 och 1848
gjorda anmärkningar, föreslagit en underdånig skrifvelse, med begäran om
åtgärder lill förekommande af dylik hushållning i framtiden.
I afseende härå har Utskottet inhemtat, att sedan Rikets Ständers
år 1853 församlade Revisorers tredje afdelning uppsatt ofvanintagne för¬
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
11
slag till anmärkning, flertalet af Revisorerne beslutat, att densamma skulle
ur Revisions-berättelsen utgå, enär de deri anförde omständigheterne, så¬
som hufvudsakligen stödde på förmodanden, voro obestyrkLe, samt Reviso¬
rerne ej kunde ega tillräcklig sak-kunskap för att bedöma det anmärkta
förhållandet, sorn för öfrigt vöre af föga betydenhet; och får med hänsigt
till den af Revisorerne sålunda yttrade mening och då dessutom motionen
saknade behörig utredning, Utskottet tillstyrka,
att Herr Henschens ifrågavarande förslag måtte af Rikets
Ständer lemnäs utan afseende.
V olontär-vakans -medels-fonden.
§ 13.
(1853 års Rev.-Ber. pag. 57, förkl. pag. 179.)
Med förmälan, hurusom denna fonds inkomster, under hvartdera af
revisions-åren, icke till sitt hela belopp behöft användas för de under sam¬
ma år förefallande utgifter och alt derigenom fondens kapital-behållning,
som vid början af år 1850 utgjorde 27,049 R:dr 24 sk. 2 rst., vid 1851
års slut ökats till 37,962 R:dr 8 sk. 11 rst., hvilken behållning funnits lig¬
gande i kassan, hafva Revisorerne anmärkt, att dessa medel bordt genom
utlåning göras fruktbärande, hvarigenom en förökad tillgång kunnat fon¬
den beredas.
Uti det häröfver afgifna underdåniga utlåtandet har väl Kongl.
Krigs-kollegium med erinran, att volontär-vakans-fonden bekostat de i en
del garnisons-orter inrättade korporal-skolors förseende med deras förnöden¬
heter, skjuts och traktamente för det befäl, som kommenderats att öfver¬
vara examina vid dessa skolor, utgifterna för de år 1845 å Drottningholm
sammandragne instruktions-kompanier samt rese-ersättning och aflöning för
de ur indelade infanteri-regementena till öfning och linder-oflicers-examens
undergående vid Lifgardes-regementena till fot år 1852 kommenderade vo¬
lontären vidare anfört, att då sålunda de från fonden utgående kostnader,
med undantag af de för korporal-skolornas hittills varit af helt och hållet
tillfällig egenskap och årligen till beloppet omvexlat samt de framdeles fö¬
refallande utgifterne måste, såsom under den förflutna tiden, vara bero¬
ende på den vidsträcktare eller inskränktare öfning, under-befälet ett år
emot ett annat kunde finnas behöfva, Kongl. Kollegium icke funnit skäl
12
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
vara för handen att göra underdånig framställning om förräntning af me¬
del, som städse borde vara till Kongl. Maj:ts nådiga disposition tillgäng¬
liga; men som Utskottet för sin del icke kan annat än dela Revisorernes
åsigt, att ifrågavarande, till betydligt belopp uppgående, medel böra göras
fruktbärande, och derjemte anser, att sådant skulle medelst uppköpande af
säkra räntebärande papper eller annorledes kunna verkställas, så att ändock
medlen blifva för inträffande behof tillgängliga, får Utskottet tillstyrka Ri¬
kets Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes meddela nådig föreskrift derom, att Yolontär-
vakans-medels-fpndens kapital-behållning må göras fruktbä¬
rande på sådant sätt, likväl, att medlen i mån af förekom¬
mande behof förblifva disponibla.
Salpeter-fonden.
§ 14.
(1853 års Rev.-Ber. pag. 65, förkl. pag. 192.)
Beträffande Revisorernes hemställan, att det förut varande salpeter-
inlösningspriset af 5 Ridr 32 sk. för LU. måtte, under någon längre
tid, t. ex. 10 år, förhöjas, får Utskottet upplysa, att, sedan i anledning af
1851 års Revisorers enahanda hemställan Utskottet uti dess, den 16 näst-
lidne Januari Nio 21 afgifne, Utlåtande tillstyrkt Rikets Ständer, att det
då gällande salpeler-inlösningspriset måtte för en tidrymd af minst tio år
bibehållas; så och efter det berörda Utlåtande blifvit i denna del af samt¬
lige Riks-stånden till Utskottet återremitteradt, har Utskottet vid det då
mera upplysta förhållande, att Kongl. Majit redan den 13 i berörde månad
förordnat, att kronans inlösningspris å salpeter skulle med 16 sk., eller ifrån
5 Ridr 32 sk. till 6 Ridr, tillsvidare förhöjas, uti den 29 påföljde Maj af-
gifvit förnyadt Utlåtande N:o 139, som i denna del sedermera blifvit af
Rikets Ständer bifallet, hemställt, att Utskottets förenämnda, under förut¬
sättning, att inlösningspriset endast utgjorde 5 Ridr 32 sk., framställda till¬
styrkande måtte få förfalla; och torde under sådant förhållande
Revisorernes ilråga varande hemställan icke till någon åtgärd
af Rikets Ständer föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o SOI.
18
Kongl. Förvaltningen af Sjö-ärendena.
§ ia-
(1853 års Rev.-Ber. pag. 69, torid. pag. 184.)
Med anmälan, att Kongl. Maj:t under den 4 December 1850 fast¬
ställt nytt formulär så väl till hufvudbok för Kongl. Förvaltningen af Sjö¬
ärendena med till samma hufvudbok hörande kassa-räkning m. m., inne¬
fattande redovisning för 5:te hufvudtitelns hela anslags-summa som ock
för räkenskaperna vid Kongl. Flottans samtliga stationer, hafva Reviso-
rerne anmärkt, att, ehuru, enligt hvad det nådiga brefvet vidare inne-
hölle, nämnda formulär skolat tillämpas från och med år 1851, räkenska-
perne för samma år likväl icke blifvit i enlighet med det sålunda fast¬
ställda formuläret upprättade.
Uti det häröfver afgifna underdåniga Utlåtandet har Kongl. För¬
valtningen hufvudsakligen anfört, att, sedan Kongl. Majit genom nådigt
Bref den 20 Maj 1853 förklarat sig icke kunna lemna nådigt bifall till
Kongl. Förvaltningens underdåniga hemställan, att hufvudboken för ifrå¬
gavarande tillfälle finge utan hinder af det fastställda formuläret upprättas
på sätt med minsta tidsutdrägt och med iakttagande af nödig reda och
fullständighet lämpligast ske kunde, högstberörde nådiga Bref, som till
Kongl. Förvaltningen ankom den 26 i samma månad, blifvit påföljde dag
meddeladt Kammar-kontoret till kännedom och behörigt iakttagande; hvar¬
efter och sedan uppå Kongl. Stats-kontorets uti skrifvelse den 12 Juli
1853 gjorda begäran, att Kongl. Förvaltningen mätte med det aldra första,
enär Riks-hufvudbokens afslutande derpå berodde, låta till R.iks-boksluts-
kontoret öfverlemna 1851 års hufvudbok för femte hufvudtiteln, Kammar-
förvandten samma dag erhållit befallning att ofördröjligen med denna huf¬
vudbok inkomma; Kammar-förvandten den 14 i berörde/, månad anmälde,
att enär de från flottans stationer inkomne hufvudböckerne icke lemnade
nödiga upplysningar för uppgörande af ifrågakomna hufvudbok och den ut¬
redning af stationernas från flera föregående år sig härrörande balans, som
ovilkorligen måste föregå det nya hufvudboks-formulärets tillämpning, vore
så omfattande, att den omöjligen kunde på förhand bestämmas, Kammar-
förvandten funnit sig nödsakad att upprätta en hufvudbok ensamt öfver
de medel, Kongl. Förvaltningen disponerat; och då, vid sådant förhållande,
tiden icke rnedgaf, att från stationerna afvakta den balans-utredning, som
erfordrades för att bringa hufvudboken i full öfverensstämmelse med det
-14
Stats-Utikottets Utlåtande, N:o 201.
fastställda formuläret samt den hufvudprincip af medlens redovisande un¬
der de särskilde på Riks-statens 5:te hufvud-titel upptagne anslags-titlarne,
som för detta formulär läge till grund ej frånträddes genom att upprätta
Kongl, förvaltningens hufvudbok särskildt, blefvo stations-hufvudböckerna
under den 15 och Kongl. Förvaltningens hufvudbok den 19 Juli 1853 till
Kongl. Stats-kontoret öfverlemnade. Åberopande Kongl. Förvaltningen dess¬
utom, att den anmärkta skiljaktigheten, som ej vore i sig sjelf väsendtlig och
varit föranledd af svårigheter, som alltid måste uppstå vid öfvergången från
ett räkenskapssätt till ett annat, icke kunnat undvikas utan en tidsutdrägt,
som skulle förhindrat Riks-Jiufvudbokens afslutande inom behörig tid före
den då snart förestående Stats-revisionen.
Med afseende å hvad det underdåniga Utlåtandet sålunda innehåller
och under förutsättning, att Kongl. Förvaltningens hufvudbok framdeles
varder i enlighet med det fastställda nya formuläret upprättad, hemställer
Utskottet,
att vid den afgifne förklaringen måtte få bero.
Carlsk rona station.
% 16-
(1853 års Rev. Ber. pag. 73.)
Vid granskningen af denna stations räkenskaper hafva Revisorerne
funnit, att å ett, för inrättande i Carlskrona af en högre applikativ under-
visnings-anstalt för flottan, år 1830 med 1,500 R:dr å stat uppfördt, men
år 1837, då 500 R:dr deraf anvisades till arfvode åt en lärare tid Stock¬
holms station, till 1,000 R:dr nedsatt, årligt anslag, behållningen vid 1849
års stat utgjort 5,500 R:dr eller med tillägg af 1850 och 1851 årens anslag
7,500 R:dr; och hafva Revisorerne, vid det förhållande, att de medel, hvilka
för inrättande af berörde läro-anstalt anvisats, dels icke blifvit använde och
dels utgått till främmande ändamål, ansett sig böra härå fästa Rikets Stän¬
ders uppmärksamhet.
Utskottet, som, då förklaring häröfver icke funnits infordrad, i frå¬
gan införskaffat nödige upplysningar, har deraf inhemtat, att Kongl. Maj:t
genom nådigt Bref den 6 December 1853 bifallit Kongl. Förvaltningens af
Sjöärendena underdåniga hemställan, att den å förenämnde anslag då va¬
rande behållning finge, bland andra medel, användas till bestridande vid
flottans stationer af åtskillige angelägne arbeten, hvarför anslag icke blif-
Slats-U t skottets Utlåtande, N: o 201.
15
vit på stat för stationerne uppförde; och som sålunda förevarande behåll¬
ning blifvit af Kongl, Maj:t inom samma hufvud-titel disponerad, får Ut¬
skottet hemställa,
att Revisorernes ifrågavarande framställning icke må till nå-
, gon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Civ il-statens Pen sion s-inrätt n ing.
§ I*
(1853 års Rev. ber. pag. 86, förkl. pag. 193.
Revisorerne hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att,
ehuru ett stats-anslag af 25,000 R:dr funnes anvisadt för pensionering af
civile embets- och tjenstemäns enkor och omyndiga barn, samt Civil statens
allmänna enke- och pupill-lond uteslutande bestode af allmänna medel,
redogörelsen deröfver icke underginge granskning hos Kongl. Kammar-rät¬
ten, hvilket dock enligt Revisorernes tanka lika väl borde ske, som ena¬
handa till Armeens Pensions-kassa ingående anslag till pensioner för mili¬
täre embets- och tjenstemäns samt Under-officerares enkor och barn inför
Kongl. Kammar-rätten redovisades.
Då emedlertid Direktionen öfver Civil-statens Pensions-kassa uti dess,
med anledning häraf, till Kongl. Majit afgifna underdåniga Utlåtande hem¬
ställt, att förenämnda af Revisorerne gjorda framställning måtte vinna Kongl.
Majlis nådiga bifall samt förevarande fråga således är på Kongl. Maj:ts nå¬
diga pröfning beroende, torde i afseende å densamma
någon åtgärd ifrån Rikets Ständers sida icke erfordras.
Amir alitets-hr igsmans-kassan.
§.. I§.
(1851 års Rev.-Ber. pag. 145, — 1853 års Rev.-Ber. pag. 89, förkl.
pag. 196.)
Sedan Rikets Ständers år 1851 församlade Revisorer anmärkt, att
de varit föihindrade att öfver denna kassas förvaltning afgifva något omT
döme, enär räkenskaperne icke i sin helhet varit för Revisorerne tillgäng¬
16
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o SOI.
lige, har enahanda anmärkning blifvit framställd af 1853 års Revisorer,
hvarefter, uti häröfver afgifvet underdånigt Utlåtande, Direktionen öfver
Amiralilets-krigsmans-kassan hufvudsakligen anfört, att sedan år 1843 Ri¬
kets Ständers Revisorer ansett, att då kassan uppbure statsmedel dels i
direkta stats-anslag, dels i andelar af en per mille afgift vid fastighetsköp,
och dels i af- och tillträdes afgift vid köp af rusthålls-hemman i Blekinge
och Södra Möre härad af Kalmar län, kassans räkenskaper, åtminstone den
del deraf som utgjordes af allmänna medel, borde undergå offentlig gransk¬
ning, Kongl. Maj:t genom nådig skrifvelse den 31 Juli 1845, af anförde
orsaker förklarat sig så mycket mindre finna skäl bifalla, att Krigsmans¬
kassan alla räkenskaper med tillhörande verifikationer aflemnades till gransk¬
ning vare sig af Kongl. Kammar-rätten eller Rikets Ständer, som Rikets då
sednast församlade Ständer frångått anspråk om granskning af Armeens
Pensions-kassas förvaltning, hvaremot och enär Rikets Ständer borde ega
kännedom derom, att de Amiralitets-krigsmans-kassan tillslagne statsmedel
så väl i behörig ordning som för sina afsedda ändamål användes, Kongl.
Maj:t förständiga t Direktionen att till Rikets Ständers Revisorer för de år,
då revision ifrågakomme, vid revisions-förrältningens början insända icke
allenast en på kassans hufvudbok grundad oell dermed öfverensstämmande
uppgift å beloppet af de kassan för året tillfallande statsmedel, med hvarje
serskild inkomstsumma för sig, jemte verifikationer dertill, utan äfven en
specifik uppgift å årets pensions- och gratial-stat; hvilket åliggande Direk¬
tionen alltsedan nämnde tid efterkommit; och förekomme dessutom emot
räkenskapernas afsändande i sin helhet till Stockholm för att der granskas,
att revisionen i Carlskrona skulle kunna inträffa på samma tid med stats¬
revisionen, att transporten fram och åter af sådane vidlyftiga räkenskaper
ej vore lämplig samt att till revisions-arbetet börde att granska kassans hy-
potheker och tillse deras befintlighet, men att dessa handlingar voro alltför
vigtiga att från stället transporteras; Af hvilket allt Direktionen ansett
följa, att någon hufvudsaklig revision af Krigsmans-kassans räkenskaper och
förvaltning endast kunde försiggå i Carlskrona.
På grund af hvad det underdåniga utlåtandet sålunda innehåller
tillstyrker Utskottet,
att Revisorernes ifrågavarande anmärkning icke må till nå¬
gon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.*
Kongl.
Stati-Utskottets Utlåtande, N:o SOI.
17
Kongl. Styrelsen öfver Fängelser och Jr bets-inrättningar
i Riket.
§ !»•
(1851 års Rev.-Ber. pag. 150 och 151, förkl. pag. 308 och 309 —•
1853 års Rev.-Ber. pag. 94, förkl. pag. 198.)
Såväl 1851 sora 1853 års Revisorer hafva anmärkt, att gransknin¬
gen af Kongl. Fångvårds-styrelsens räkenskaper väsendtligen försvårats deraf,
att Kongl Styrelsens hufvudböcker stundom icke öfverensstämde med de
öfver special-redogörelserna för de särskilda inrättningarne upprättade om¬
slut, äfvensom att de sednare ofta afveko ifrån de afslutade räkenskaperne,
utan att af hufvudböckerna eller räkenskaps-omsluten någon förklaring öf¬
ver olikheten inhemtades; hvartill komme, att hänvisningar från nämnde
omslut till räkenskaperna dels saknades, dels ock, der de funnos, ofta voro
ofullständiga eller felaktiga; såsom stöd för hvilka anmärkningar Reviso-
rerne anfört åtskilliga ur så väl Kongl. Styrelsens egna hufvudböcker, som
de särskilda inrättningarnes räkenskaper hemtade förhållanden; och som på
sätt Kongl. Fattigvårds-styrelsen, öfver berörde anmärkningar hörd, jemväl
medgifvit, de af Rikets Ständer anmärkte skiljaktigheter emellan redogö-
relserne och de deröfver upprättade omslut äfvensom bristande, eller fel-
akliga hänvisningar icke äro med ett fullständigt bokföringssätt öfverens¬
stämmande, får Utskottet tillstyrka Rikets Ständer,
ätt uti aflåtande underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta i nåder meddela vederbörande förständi¬
gande derom, alt vid upprättande och afslutande af så väl
Kongl. Fångvårds-styrelsens, som särskilda under dess inse¬
ende stående inrättningars räkenskaper, erforderlig tydlighet
och fullständighet varda iakttagne.
Stockholms Stads Krono-räkenskaper och Länens landsböcker
5 so.
(1853 års Rev.-Ber. pag. 106.)
Revisorerne hafva anmärkt, att ehuru landsböckerna upprättades
efter ett den 19 Oktober 1850 i nåder faststäldt formulär, med de föränd-
Sih. till R. St. Prot. 1853—64. 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 39 Räft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
ringar deri, som kunde ega rum i följd af den vid hvarje riksdag antagne
nya Riks-staten, fögderiernes special-räkningar, hvilka inginge i landsbo-
ken, likväl funnos uppgjorda efter ett äldre redan år 1821 stadgadt for¬
mulär, upptagande helt andra rubriker och titlar än dem, som i formulä¬
ret för landsboken begagnades, hvarföre Revisorerne ansett angeläget, att,
för beredande af öfverensstämmelse i formen, berörde räkenskaper emellan,
nytt formulär blefve jemväl för fögderiernes special-räkningar utfärdadt.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hafva Kongl. Stats-kon-
toret och Kammar-rätten, ehuru behofvet af förändradt formulär för fög¬
deriernes special-räkningar länge varit insedt, likväl och enär blifvande
beslut angående de på Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers pröfning bero¬
ende frågor om skatteförenkling och nytt formulär för Riks-hufvudboken
tvifvelsutan komme att i icke ringa mån inverka på sättet för special-räk-
ningarnes uppställning, hemställt, huruvida icke, i afvaktan på besluten
öfver dessa frågor, det för special-räkningarne nu gällande formulär måtte
få tjena till efterrättelse; och får på de skäl, det underdåniga Ullåtandet
sålunda innehåller, Utskottet hemställa,
att ifrågavarande af Revisorerne anmärkta förhållande icke
för närvarande må till någon åtgärd af Rikets Ständer för¬
anleda.
Anslaget för skiften och afvittrmgar.
§ »t-
(1853 års Rev.-Ber. pag. 109, förk‘1. pag. 207 och 208.)
Men förmälan, hurusom inom Gefleborgs, Wester-Norrlands, Wester¬
bottens och Norrbottens län redogörelserna för skiftes- och afvittrings-ver-
ken inginge i de särskilda landt-ränteriernas special-räkningar och samman¬
drogos derifrån i Riks-hufvudboken, hafva Revisorerne ansett, att, för vin¬
nande af likstämmighet i redovisningssättet, särskilde redogörelser för nyss¬
nämnde fyra län borde afgifvas, i likhet med hvad redan för Jemtlands
och Stora Kopparbergs län egde rum; hvarjemte Revisorerne hemställt, att,
för beredande af en fullständigare kännedom om skiftes- och afvittrings-
verkens fortgång, Rikets Ständer mätte bos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om meddelande af nådig föreskrift till vederbörande, att för hvarje
stats-revision i berörde afseende aflemna underdånig berättelse för att Re¬
visorerne tillställas; och som Utskottet delar Revisorernes åsigt om ända-
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o SOt. 19
målsenligheten af de sålunda ifrågaställde åtgärdernes vidtagande, samt
Kongl. Stats-kontoret uti afgifvet underdånigt Utlåtande förmält, det hin¬
der icke mötte för särskilde redogörelsers afgifvande för skiftes- och afvitt-
rings-verken inom förenämnde fyra Län, får Utskottet tillstyrka Rikets
Ständer,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att vederbö¬
rande måtte meddelas nådiga föreskrifter ej mindre derom,
att, i likhet med hvad redan eger rum för Stora Koppar¬
bergs och Jemtlands Län, särskilde redogörelser för skiftes-
och afvittrings-Verken inom Gefleborgs, Wester-Norrlands,
Westerbottens och Norrbottens Län må upprättas och med
dertill hörande verifikationer till Kongl. Kammar-rätten in¬
sändas; än äfven att före hvarje stats-revision afgifva under¬
dånig berättelse om skiftes- och afvittrings-verkens fortgång,
för att Revisorerne tillställas.
Anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen
i Kongl. Slottet.
§ 33
(1853 års Rev.-Ber. pag. 113, förkl. pag. 213.)
Det liar blifvit af Revisorerne anmärkt, att, enligt 1851 års räken¬
skap, Slottsfogden och Brandmästaren fått utöfver den dem i stat anslagne
aflöning hvardera uppbära ett arfvode af 66 R:dr 32 sk., för tillsyn å lys-
hållningen, ehuru detta åliggande måste anses tillhöra deras befattningar
och dertill komme, att dylika arfvoden icke för år 1850 utgått; men som,
enligt hvad af det häröfver afgifna underdåniga Utlåtandet inhemtas, be¬
rörde arfvoden endast utgjort ersättning för de fyra procent, som, jemlikt
Kongl. Reglementet den 11 Augusti 1812, Slottsfogden i egenskap af upp¬
bördsman och redogörare för det i och för lyshållningen vid Kongl. Slot¬
tet erforderliga qvantum olja egt sig tillgodoberäkna, men af hvilka 4 pro¬
cent Slottsfogden till brandmästaren, hvilken egentligen haft oljan under
sin vård, besörjt utdelningen och i första hand kontrollerat åtgången för
dagen, afstått halfva andelen eller 2 procent, får, vid sådant förhållande,
Utskottet hemställa,
att Revisorernes ifrågavarande anmärkning icke måtte lill
någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
20
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o SOt.
Ulriksdals Kongl. Slott.
§ «»•
(1853 års Rev.-Ber. pag. 117, förkl. pag. 216.)
Med förmälan, hurusom öfverflyttningar vid flera föregående tillfäl¬
len och sednast år 1850 till belopp af 5,940 R:dr 42 sk. 5 rst., skett från
anslagen för detta Lustslott, till anslags-summorna för Haga Kongl. Lust¬
slott, hafva Revisorerne ansett nödigt, att i räkenskaperne upplades ett sär¬
skildt konto, som redogjorde för liqvidationen de båda slotten emellan;
och som jemväl Utskottet anser den föreslagna åtgärden skola komma att
medföra ökad redighet i räkenskaperne, får Utskottet, i enlighet med Ståt-
hållare-Embetets i afseende å verkställigheten äfgifna yttrande, hemställa,
att Rikets Ständer ville uti aflåtande underdånig skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes meddela vederbörande nå¬
dig föreskrift, att i räkenskaperna för Ulriksdals och Haga
Kongl, lustslott blefve vipplagdt ett särskildt konto, som re¬
dogjorde för de öfverflyttningar, hvilka kunde ega rum ifrån
stats-a nslagen för de^ ena af dessa Kongl. Slett till anslags¬
summorna för det andra.
Strömsholms Slott.
§ *4
(1853 års Rev.-Ber. pag. 118.)
Beträffande Revisorernes anmärkning, att ehuru uti 1850 års kapi¬
tal-räkning den kontanta behållningen vid årets slut utbalanserades med
186 R:dr 22 sk., densamma likväl uti ingående balansen för år 1851 upp-
toges till endast 185 R:dr 22 sk., så får Utskottet, under förutsättning, att
rättelse i det anmärkta förhållandet redan egt rum,-samt med afseende
derjemte å beloppets obetydlighet, hemställa,
att ifrågavarande anmärkning icke för det närvarande må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stats-UtskoUeto Utlåtande, N:o X01.
21
Drottninghuset.
§ «5.
(1853 års Rev.-Ber. pag. 135, förkl. pag. 229.)
Jemte anmälan, att vid granskningen af Drottninghusets räkenska¬
per förekommit åtskilliga misskrifningar och miss-summeringar, vittnande
om mindre noggrannhet hos räkenskaps-föraren, hvarigenom dock någon
förlust icke drabbat fonden, hafva Revisorerne omförmält, att, vid invente¬
ring af säkerhets-handlingarne, dessa för ett värde-belopp af 10,666 R:dr
32 sk. samt för Kniggeska pensions-fonden, utgörande 16,666 R:dr 32 sk.,
och Liebertska testaments-fonden, 2,000 R:dr, befunnits i behörigt skick,
men att deremot för återstoden af de utlånade medlen säkerhets-handlin-
gar saknades, härrörande deraf, att den vid Drottninghuset då anställde
Kamereraren Johan Möller under honom kort förut beviljad tjenstledighet
ur Riket afvikit, och dessförinnan ur Drottninghusets kassa tillgripit dessa
, handlingar, bestående af intecknade skuldförbindelser till belopp af 36,700
R.dr; och som, enligt hvad Utskottet af Direktionens i anledning häraf
afgifna underdåniga förklaring inhemtat, fråga om laga ansvar och ersätt-
nings-skyldigbet i följd af Möllers berörda tillgrepp är på Domaremak¬
tens pröfning beroende, hemställer Utskottet,
att Revisorernes ifrågavarande framställning icke må för när¬
varande till någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Stockholms Allmänna Barnhus.
§ *«•
(1853 års Rev.-Ber. pag. 139, förkl. pag. 232.)
Revisorerne, hvilka med tillfredsställelse vitsordat det utmärkta nit
och den goda ordning, hvarmed inrättningen vid deras besök derstädes
funnits vårdad, hafva fästat uppmärksamheten derå, att dess financiela
ställning fortfarande ingaf oro och bekymmer för Barnhusets bestånd. In¬
rättningens tillgångar hade nemligen under revisious-åren minskats med.
51,526 R:dr 45 sk. 3 rst., under det likväl de vårdade barnens antal un¬
22
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
der samma tid minskats med 724. Att fosterlönerne för barn utomhus
under nämnde år uppgått till något högre belopp, än under åren 1848 och
1849, härledde sig deraf, att barnen vid deras utlemnande från Barnhuset
blifvit försedde med bättre och ändamålsenligare beklädnad. Men, om i
betraktande toges, att år 1849, då 1,132 barn vårdades inomhus, utgifter-
ne, efter afdrag af hvad som utgått för fosterlöner, belöpte sig till 73,927
R:dr 31 sk. 6 rsl., och att deremot utgifterne under revisions-åren, efter
enahanda afdrag, uppgått år 1850, då de inomhus vårdade barnens antal
utgjorde endast 1,096 till 80,843 R:dr 41 sk. 3 rst., och år 1851, då
blott 683 barn inomhus åtnjöto vård, till 60,792 R:dr 29 sk. 6 rst., så
visade sig deraf, att, om än den antagna grundsatsen, att barnen så myc¬
ket som möjligt borde utackorderas, äfven i framtiden följdes, inrättningen
likväl med nu för handen varande medel icke kunde ega bestånd, så vida
icke de inomhus vårdade barnens antal medgåfve en betydligare inskränk¬
ning i utgifter för tjenstemän och betjening, hvilket måhända icke vore så
lätt verkställbart. Direktionen, som jemväl insett behofvet af en snar och
verksam hjelp för denna välgörenhets-anstalts upprätthållande, hade ock
uti sin till Kongl. Maj:t den 18 nästlidne Augusti afgifna, Revisorerne med¬
delade underdåniga berättelse, angående Barnhusets förvaltning, anhållit, att
till Revisorernes behjertande få framstäldt och af dem till Rikets Ständer
anmäldt behofvet af afskrifning utaf det lån å 50,000 R:dr, som vid sedna-
ste Riksmöte inrättningen beviljades; och ansågo Revisorerne detta behof
numera vara oafvisligt, sedan ett större antal barn, i följd af kolera-farso¬
tens härjande i hufvudstaden år 1853, måst utan all ersättning å inrätt¬
ningen intagas.
Ehuru Utskottet icke kan annat än finna det omförmälda förhål¬
landet i afseende å Barnhusets ekonomiska ställning högst beklagligt samt
frågan om förbättring härutinnan utgöra en särdeles vigtig angelägenhet;
så och då likväl, hvad först beträffar det af Revisorerne antydda behofvet
af en betydligare inskränkning i utgifterne för tjenstemän och betjening,
Revisorerne icke i sådant afseende framställt något förslag och Utskottet,
vid betraktande af de ändamål, hvarföre nämnde utgifter, tillsammans
9,574 R:dr 33 sk. 6 rst., ansetts erforderlige, icke finner någon anledning
att betvifla Direktionens i den underdåniga förklaringen meddelade upp¬
gift, att vid ordnandet af tjenstemännens antal och löneförmåner, synner¬
lig uppmärksamhet blifvit egnad åt behofvet af sparsamhet med inrättnin¬
gens knappa tillgångar, samt, vidkommande derefter fråga/i om afskrifning
af det Barnhuset af Rikets Ständer beviljade lån å 50,000 R.dr, Utskottet
icke fått emottaga någon nådig proposition eller hos Rikets Ständer väckt
motion om nämnde medels afskrifning, hvadan det icke tillkommer Ut¬
Stats-Ut skottets Utlåtande, N:o 201. 23
skottet att derom till Rikets Ständer meddela något yttrande, anser Ut¬
skottet sig
endast böra det af Revisorerne framställda förhållandet till
Rikets Ständer inberätta.
§ «*•
(1853 års Rev.-Ber. pag. 140, förkl. pag. 233).
Af det anmärkta förhållande, att, ehuru 4 § af Kongl. Majits nådiga
Reglemente för styrelsen och förvaltningen af Allmänna Barnhuset i Stock¬
holm, den 28 December 1850, stadgade, att Direktionen hvarje år inom
l:sta qvartalets utgång borde afgifva berättelse, angående ställningen och
förvaltningen under det föregående året, berättelserna för åren 1851 och
1852 icke blifvit afgifne förrän i Maj månad samt af dessa, den för år
1851, hvilket års räkenskaper Revisorerne granskat, icke i alla delar öf-
verensstämde med den 4 dagar sednare afslutade hufvudboken, hafva Re¬
visorerne hemtat anledning till den hemställan, alt, då det med nämnde
berättelser afsedda ändamålet att lemna en jemväl till siffran fullständig
framställning af inrättningens tillstånd, således icke till fullo uppnåddes,
Direktionen borde bemyndigas att, derest räkenskapernas vidlyftighet icke
medgåfve deras afslutande före Mars månads utgång, först, då de hunnit
afslutas, den underdåniga berättelsen afgifva.
Då emedlertid Direktionen uti dess, med anledning häraf till Kongl.
Majit afgifna underdåniga utlåtande, instämt uti nämnde af Revisorerne
yttrade åsigt, och, vid sådant förhållande, Kongl. Majit torde, derest så
skulle i nåder pröfvas lämpligt, vidtaga den ifrågaställda förändringen i
det nådiga Reglementet, finner Utskottet sig
sakna anledning att, till följd af Revisorernes ifrågavarande
hemställan, föreslå Rikets Ständer någon åtgärd.
§
(1853 års Rev.-Ber. pag. 140 och 141).
Revisorerne hafva vidare meddelat dels att, då den med år 1851 in¬
trädda förhöjning i inlösnings-summan för hvarje intaget barn, ifrån 100 Rldr
till 240 Rldr funnits vara för högt tilltagen, lindring härutinnan egt rum
24
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
sålunda, att genom Direktionens den 17 Februari 1853 fattade beslut,
denna afgift blifvit bestämd till högst 200 R:dr, dels ock att, vid inven¬
tering, Barnhusets säkerhets-handlingar befunnits i god ordning; äfvensom,
sedan fullständig inventering å Barnhusets beklädnads-, säng-persedels-
och inventarie-förråd, med en icke obetydlig tidsuppoffring från Direktio¬
nens sida egt rum, dessa förråd, vid Revisorernes besök på stället, förefun-
nits i synnerligen godt skick; hvilket allt Utskottet ansett sig böra till
Rikets Ständers kännedom anmäla.
Upsala Kongl. Universitet.
\
§ *»•
(1853 års Rev.-Ber. pag. 143, förkl. pag. 240—242).
Revisorerne hafva fästat uppmärksamheten derå, att, ehuru, enligt
räkenskaperna, behållningen å Akademiens egna medel vid 1851 års slut
utgjorde 40,755 R:dr 4-1 sk. 9 rst., borde likväl, för bedömande af Aka¬
demiens verkliga ställning, ifrån nämnde belopp dragas Akademi-fogden
Langhs balans, 5,007 R:dr 7 sk. 2 rst. och begärd afskrifning af restantier
inom Bollnäs socken, 5,977 R:dr 6 rst., med tillsammans 10,984 R:dr 7 sk.
8 rst., då den egentliga behållningen skulle utgöra 29,771 R:dr 34 sk. 1 rst.,
hvarvid dock borde iakttagas, dels att i fögderierna utestående restantier
vid 1851 års slut uppgingo till det betydliga beloppet af 29,542 R:dr 23
sk. 2 rst., hvaraf en stor del sannolikt komme att afskrifvas, dels ock att,
vid samma tid, Akademien egde fordringar i åtskilliga konkurser, med till¬
sammans 14,319 R:dr 37 sk. 4 rst., hvilket Utskottet får till Rikets Stän¬
der meddela, jemte den i den underdåniga förklaringen lemnade upplys¬
ningen, att de omförmälde restahtierne hufvudsakligen bestode i utestående
kronotionde af Bollnäs och Alfta socknar i Helsingland, hvarmed förhölle
sig sålunda, att, sedan vid slutet af 1830-talet de gamla tionde-kontrakten
med Alfta och Bollnäs socknemän utgått, Akademien icke lyckats att med
tionde-gifvarne öfverenskomma; hvarföre, och då tionde-gifvarne vägrat att
utbetala hvad Akademien fordrade, och denna åter icke ansett sig kunna
antaga hvad tionde-gifvarne erbjödo, tionde-uppbörden måst upphöra och
tvisten hänvisas till vederbörlig myndighets afgörande; och hade emedler¬
tid dessa till sitt belopp, på laga utslag beroende restantier, år efter år
blifvit i Akademiens räkenskaper bokförde, hvarvid, och då sådant kunnat
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
25
ske endast efter provisionel beräkningsgrund, härtill blifvit valdt för Alfta
socken det gamla kontraktet af år 1788, och för Bollnäs ett år 1837 upp-
gjordt, men sedermera vid domstol öfverklagadt kontrakt.
§ 30.
(1853 års Rev.-Ber. pag. 143).
Vidare har af Revisorerne blifvit omförmäldt, att de icke varit i
tillfälle att granska säkerhets-handlingarne för Akademiens fordringar; och
som Utskottet anser det vara särdeles maktpåliggande, att Akademiens sä-
kerhets-handlingar varda år efter år behörigen granskade, men insändan¬
det till hufvudstaden af så vigtiga handlingar, för undergående af dylik
granskning, icke kan lämpligen ega rum, får Utskottet tillstyrka Rikets
Ständer,
att uti aflåtande underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Majit täcktes i nåder anbefalla Upsala Akademis konsistorium,
att, vid insändande till Kongl. Kammar-rätten af Akade¬
miens räkenskaper, låta desamma åtföljas af ett utdrag utaf
konsistorii protokoll, utvisande, att Akademiens, för dess for¬
dringar, enligt hufvudboken, egande säkerhets-handlingar, blif¬
vit i behörig ordning granskade och riktige befunne.
§ 31.
(1851 års Rev.-Ber. pag. 214, förkl. pag. 344; 1853 års Rev.-Ber. pag. 143,
förkl. pag. 242).
Sedan af Rikets Ständers år 1851 församlade Revisorer blifvit an¬
märkt, alt räkenskaperne för så väl år 1848, som synnerligen år 1849,
blifvit förde med mindre noggrannhet och ordning, hafva jemväl 1853 års
församlade Revisorer funnit samma förhållande fortfarande hafva egt rum
under åren 1850 och 1851, hvilket för år 1850 äfven vitsordades af de i
Kongl. Kammar-rätten vid samma års räkenskaper gjorda talrika anmärk¬
ningar; bestående de felaktigheter, Revisorerne trott sig hafva anledning
anmärka, och hvarå i hegge revisions-berättelserna flerfaldiga exempel blif¬
vit anförde, hufvudsakligen deri, att dels åtskilliga slutsummor icke befun¬
nits riktige, dels flera special-poster varit uteglömde eller till beloppen icke
utförde, och dels räkenskaperne icke till beloppet öfverensstämt med till¬
hörande verifikationer; äfvensom att i öfrigt siffrorna i hufvudböckerna
varit på mångfaldiga ställen raderade och ändrade.
Bih. till R. St. Prot. 1863—1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
Uti de af vederbörande redogörare häröfver afgifna underdåniga
förklaringar, hafva väl åtskilliga af de gjorda anmärkningarne blifvit nöj¬
aktigt förklarade; men då Sådant icke egt rum med en del andra, af
hvilka några jemväl blifvit till riktigheten medgifne, finner Utskottet sig
föranlåtet hemställa,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om nådigt förständigande för Upsala Akademis kon¬
sistorium att tillse, det Akademiens räkenskaper hädanefter
blifva så förde, att icke skälig anmärkning må i afseende å
dem kunna göras om mindre noggrannhet och ordning.
§ S2.
(1853 års Rev.-Ber. pag. 144, förkl. pag. 243 och 244).
Revisorerne hafva anmärkt, dels att de icke fått emottaga de Ko¬
nunga- och Kanslers-bref, hvarpå en del utgifter grundade sig, hvilket
haft till följd, att de icke varit i tillfälle alt kontrollera, huruvida dessa,
efter gifne föreskrifter, utgått, dels ock att, vid de bland Akademi-fogdar-
nes redogörelser förekommande förteckningar å s. k. nådegåfvor, hvilka
Akademien utgifvit till gamla hemmans-åboer, väl varit fogade presthevis,
att åboerne då ännu lefde, men att deremot det icke funnes styrkt, att de
verkligen erhållit gåfvorna, hvilka sammanlagde uppgingo till ganska be¬
tydliga belopp; och som Utskottet, för vinnande af en fullständig kontroll,
anser nödigt, alt vid räkenskaperne fogas i förra fallet den handling, hvarå
den gjorda utbetalningen grundar sig, samt i sednare hänseendet veder-
börandes qviltenser öfver de emottagna nådegåfvorna, får Utskottet till¬
styrka ,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta meddela vederbörande
nådigt förständigande, ej mindre alt då vid Upsala Akademi
förekomma utgifter, som grunda sig å af Kongl. Maj:t eller
Akademiens Kansler utfärdade bref, behörigen styrkte trans-
sumter deraf skola biläggas räkenskaperna första gången dessa
bref deri åberopas, än äfven att såsom verifikationer för de
nådegåfvor, som kunna af Akademien till gamla hemmans-
åboer utgifvas, må vid räkenskaperne fogas, jemte preslbevis,
att understöds-tagarne ännu lefva, äfven behöriga qviltenser
dera, att de verkligen fått gåfvorna emottaga.
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
27
§ 33.
(1853 års Rev.-Ber. pag. 144, förkl. pag. 239, 240 och 245).
Vidare är af Revisorerne anfördt, att, enligt jordeböckerna, Akade¬
mien egde en mängd hemman och lägenheter, hvilka voro dels öfverlem-
nade till åboer emot en ringa afrad, dels ock utarrenderade mot en in¬
komst, som på vissa ställen icke skulle uppgå ens till 2 procent af hem¬
manens nuvarande rätta värde; att Akademien derjemte stundom åtagit
sig underhålls- eller andra skyldigheter, som orsakade betydliga kostnader
och ökade förvaltnings-bestyren; att betydliga spanmåls-poster blifvit till
enskilda personer på kredit afyttrade, såsom t. ex. till Ryttmästare!! Ham¬
marsköld, i. hvars konkursmassa Akademien vid 1850 års början egde en
fordran för försåld spanmål till icke mindre belopp än 20,690 R:dr 9 sk.
10 rst., samt att de olägenheter och besvär, i förening med ofta oundvik¬
liga förluster och kostnader, sorn Akademien för dess hemman måste vid¬
kännas, såsom för spanmålens vård eller försäljning, besigtningar, resor,
landtmäteri-förrättningar och rättegångar m. m., voro af den betänkliga
art, att en förändring i förvaltningssättet syntes vara af högsta behof
påkallad.
Uti det häröfver afgifna underdåniga utlåtandet har Akademiska
konsistorium yttrat, att af de jemförelsevis få akademi-hemman, som voro
mot arrende upplåtna och hvilka samtligen voro belägna helt nära Upsala,
så att de kunde vara för den Akademiska förvaltningen ganska välbekanta,
intet enda vore utarrenderadt mot så låg arrende-afgift, som den af Revi¬
sorerna omförmälda, utan tvärtom ett och annat mot en temligen hög dy¬
lik afgift. Ibland den stora mängd al akademi-hemman, sorn innehades
under åho-rätl torde väl åtskilliga finnas, hvilka ännu buro en nog låg
ränta. Men detta härrörde merendels deraf, att samma person under en
längre tid varit innehafvare af åbo-rätten, och konsistorium hade följt den,
enligt konsislorii förmenande, riktiga grundsatsen, att icke oftare än vid
åbo-ombyten förhöja räntan. I allmänhet taget, voro alla under sednare
tider reglerade åbo-r,ätter, och dessa utgjorde de flesta, belagde med så hög
ränta, som med billigt afseende å åboernes och hemmanens bestånd kunde
anses förenligt. Afkastningen af Akademiens hemman hade jemväl i sed¬
nare tider varit i jemnt stigande, så att, då Akademiens hemmansräntor
och anslagna kronotionde år 1812 icke uppgingo till högre belopp än
7,789 tunnor spanmål, de samma år 1851 stigit till 9,120 tunnor. Här¬
med ville konsistorium dock icke hafva sagt, att det nuvarande förvalt¬
ningssättet af Akademiens jordegendom vore det bästa möjliga, utan hade
under sednaste tiotal af år inom konsistorium förslag varit å bane till rätt
28
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 301.
genomgripande förändringar, ehuru de voro af den omfattande natur och
fordrade för sin mognad så många speciela undersökningar, att ett förslag
icke läte sig så skyndsamt uppgöras och godkännas. Akademiens förluster
på dess vidsträckta spanmålshandel hade hittills icke varit särdeles betyd¬
liga, helst konsistorium hade grundad förhoppning, att Akademien till fullo
skulle utbekomma dess ofvanberörde fordran i Ryttmästaren Hammarskölds
konkurs, å hvilken fordran, vid ingången af detta år, återstode obetalde
14,452 R:dr 1 sk. 10 rst., till gäldande hvaraf Akademien, oberoende af
konkurs-tillgångarne, egde säkerhet, förmedelst en i konkurs-rättegången
anmäld och till Akademien såsom hypothek af gäldenären öfverlåten skuld¬
förbindelse å större summa än Akademiens ursprungliga fordrings-belopp.
Konsistorium ansåge likväl, lika med Revisorerne, ifrågavarande spanmåls¬
handel alltför äfventyrlig och medgåfve, att det i flera fall berott på en
lycklig slump, att Akademien icke lidit flere förluster, än den verkligen
gjort; hvarföre ock konsistorium under loppet af nästförflutna år haft all¬
varliga öfverläggningar om lämpligaste utvägen att, så fort ske kunde,
blifva från denna spanmålshandel befriadt.
Med hänseende till hvad konsistorium sålunda anfört, hemställer
Utskottet,
att Revisorernes ifrågavarande framställning icke må till nå¬
gon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Konsistorierna.
§ 34-
(1853 års Rev.-Ber., pag. 147, förkl. pag. 218).
Revisorerne, hvilka af Westerås konsistorii räkenskaper inhemtat,
att vid båda revisions-årens slut betydliga kontanta behållningar funnits
hos Redogöraren för de särskilde kassorna innestående, såsom t. ex. vid
1851 års utgång i allmänna byggnads-kassan 1,856 R:dr 42 sk. 11 r:st, i
cassaemeritorum 1,970 R:dr och i Gymnasii-byggnadskassan 4,561 R:dr 43
sk. 2 rist, bafva anmärkt, att, då det icke vore med god ordning öfver¬
ensstämmande, att allmänna medel till så betydligt belopp hos enskilde
förvarades, hvad af berörde tillgångar icke kunde förräntas, eller för nöd¬
vändiga utgifter erfordrades, borde i Länets ränteri deponeras; hvarförutan
Revisorerne anmält, att uti nämnda konsistorii räkenskaper specifik upp¬
gift om förhållandet med konsistorii utlånade medel saknades.
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 201.
29
Uti de häröfver af Konsistorium och vederbörande kassa-förvaltare
afgifna underdåniga förklaringar är vordet anfördt, att det väl icke kunde
sägas, att medlen förvarades hos enskilde, då de förvarades hos den an¬
svarige kassaförvaltaren, som för sig ställt borgen för ett belopp af 12,000
R:dr; att den anmärkta betydliga behållningen i kassorna till en stor del
härledde sig deraf, att räntorna å de ullånta medlen blifvit vid räken¬
skapsårets slut den 30 Juni i räkenskaperne upptagne såsom influtne, ehuru
i sjelfva verket då ännu föga ingått, enär alla kassornas reverser voro
ställde på nämnde dag; att de uti allmänna byggnads- och emeriti-kas-
sorna befintliga kontanta medel varit behöfliga för kassorna tillhörande ut¬
gifter; att Gymnasii byggnads-kassa efter den anmärkta tiden innehaft
ännu större behållning, än vid bokslutet år 1851, men som åtgått för den
pågående läroverks-byggnaden; samt att om Kongl. Maj:t i Nåder så pröf-
vade nödigt förordna, Konsistorium hädanefter skulle låta räkenskaperne åt¬
följas af specifik uppgift om förhållandet med Konsistorii utlånade medel.
Med hänseende lill hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt
och då det är att förmoda, att Konsistorium för framtiden ställer sig Re-
visorernes anmärkning till efterrättelse, hemställer Utskottet,
att hvad i ofvanberörde hänseenden blifvit af Revisorerne an¬
märkt icke för närvarande må till någon åtgärd af Rikets
Ständer föranleda.
§ 35
Hvad Revisorerne i öfrigt anmärkt och erinrat har Utskottet fun-
dels genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt förkla-
radt, dels hafva medfört åsyftad rättelse och dels icke vara af beskaffen¬
het att från Utskottets sida påkalla något vidare yttrande.
Stockholm den 20 Juli 1854.
Reservation:
af Riksdags-fullmäktigen Henrik Andersson från Örebro län, som
yttrade: ”Då Utskottets pluralitet helt och hållet lemnat åsido den af Ri¬
kets Ständers Herrar Revisorer, vid granskning af Upsala Kongl. Universi¬
tets räkenskaper gjorda anmärkning, att all upplysning saknas, hvarpå föl¬
jande utgifter stödjas, nemligen: ersättning för 2:ne särskilda resor af 5
Bih. till R. St. Prof. 1853—1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Haft. 5
30
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
professorer, t. f. Akademi-Sekreteraren och en vaktmästare, tillhopa 504
R:dr 11 sk. 6 r:st banko, nödgas jag deremot mig reservera. Om ett dy¬
likt förhållande lemnäs oanmärkt, och således skulle anses vara af Rikets
Ständer godkändt, kunde det blifva ett ganska vådligt prejudikat, och för¬
anleda att sedan, såväl Upsala Universitet, som öfrige högre Läroverk, skulle,
liksom nu skett, för att aflägga underdåniga uppvaktningar, hvilka åtmin¬
stone icke, enligt hvad kändt är, af Landets Konung eller dess Familj an¬
setts vara af behof påkallade, göra sina resor, o. s. v. på Statens bekost¬
nad. Anse Herrar Professorer eller andra Embetsman sig böra aflägga dy¬
lika besök i Hufvudstaden, så må de sjelfva bekosta de deputerade, som å
deras vägnar afsändas, och hvilka då hvarken lära behöfva blifva så tal¬
rika, eller så kostsamma, sorn de ifrågavarande deputationer, med Sekrete¬
raren och Vaktmästaren.”
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1854.
Stals-llskottrts Utlåtande, yY.-o 202.
1
X-a> 202.
Ant. till Exp.-Utsk. <Jen 27 Juli 1854, U. 1 c. m.
Utlåtande, z‘ anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, i fråga
om afsöndring af jord från f. d. korporals-boställel vid Skånska
Husar-regementet Husie, till utvidgande af Husie församlings
kyrkogård inom Malmohus län.
Sedan hos Kongl. Maj:t Dess Befallningshafvande i Malmöhus län och
Biskops-embetet i Lunds stift gemensamt i underdånighet anmält Husie, inom
nämnde län och Oxie härad belägna, församlings framställda önskan, att, till
vinnande af en, i anseende till dels förestående ombyggnad af församlingens
kyrka och dels bristande utrymme för begrafningar högst behöflig utvidgning af
den kyrkan omgifvande begrafningsplatsen, från det derintill gränsande f. d.
korporals-bostället vid Skånska Husar-regementet f:dels mantal N:o 3 och ftdels
mantal N:o 4 Husie, hvilket ännu innehades af löntagare på gammal stat, men,
enligt Kongl. Cirkulär-Brefvet den 2 Februari 1833, vore afsedt till bostad åt
Chefen för Lif-kompaniet af Södra Skånska Infanteri-regementet, måtto få af-
söndras en vid vederbörlig landtmäteri-förrättning å karta affattad och beskrifven
jordrymd af 10^:dels kappland, emot en efter ortens högsta vanliga jordpris och
spanmåls-arrende bestämd årlig afgäld af 35,';-:dels kappar, löst mål, hälften råg
och hälften korn, hvilken församlingen tillförbundit sig att den 1 Maj hvarje år
efter gällande markegångspris till boställshafvaren utgöra, dervid Chefs-embetet
vid bemälde regemente, enligt afgifvet och tillika i underdånighet insändt ytt-
Uih. lill 71. St. Prot. 1853 åt 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 30 Iläft. 1
(I. A.)
2
Stats-l tskottcts Utlåtande, iV.o 203.
rande i ämnet, icke haft något att erinra, så framt bostället, betryggades i af¬
seende å den erbjudna afgäldens ständiga fortfarande och församlingen ensam
komme att vidkännas kostnaden för ifrågavarande jordstyckes mätning äfvensom
dess afstängning från boställets öfriga plan; så hade Kongl. Majits och Rikets
Krigs- och Kammar-kollegier, häröfver hörde, med öfverlemnande af från veder¬
börande myndigheter infordrade underdåniga yttranden, deruti något hinder emot
den ifrågaställda jordafsöndringen ansetts icke förekomma, sig i underdånighet
utlåtit och dervid, jemte erinran, hurusom, enligt författningarne, församlingen
ålåge såväl att betala kostnaden för landtmäteri-förrättningen, derför den ock
redan blifvit debiterad, som äfven att bygga och fortfarande underhålla kyrko¬
gårdsmuren eller stängseln emot boställets egor, ansett behofvet af kyrkogårdens
utvidgande in på boställets ego-område likasom tillräckligheten af den i sådant
afseende föreslagna afgäld vara genom handlingarne fulleligen ådagalagde, hvadan
Kollegierne i underdånighet på det sätt tillstyrkte Nådigt bifall till ofvannämnde
ansökning, att afgälden blefve, genom upphöjande af bråket till helt, fastställd
till jemnt en tunna, hälften råg och hälften korn, samt derjemte, såsom i lik¬
artade läll tillförene stadgats, förklarades böra icke in natura, utan med penningar
efter årligt markegångspris, för Kongl. Majit och Kronan af församlingen erläg¬
gas vid den tid, då uppbördsstämman i orten egde rum.
I betraktande af hvad sålunda i ämnet förekommit, har Kongl. Majit uti
till Rikets Ständer afbiten och från samtlige Riks-Stånden till Ståts-Utskottet
remitterad Nådig proposition, behagat föreslå Rikets Ständer att medgifva den
ifrågaställda jordafsöndringen från ofvannämnda boställe, emot en till en tunna
afradsgild spanmål, hälften råg och hälften korn, jemnad årlig afgäld, att af för¬
samlingen tili vederbörande boställshavare utgöras på sätt Krigs- och Kammar¬
kollegierna i Öfrigt derom hemställt.
Som, enligt hvad utredt blifvit, Staten icke tillskyndas någon förlust genom
den föreslagna jordafsöndringen, anser sig Utskottet, med afseende å den dermed
åsyftade behöfliga utvidgning af Husie församlings kyrkogård, böra tillstyrka
Rikets Ständer,
att under ofvanbcrörda vilkor dertill samtycka.
Stockholm den 21 Juli 1854.
Stuts Utskottets UltHlande, N:o 2 03,
3
\:o 303.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 27 Juli 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, t anledning af vacht motion, angående Statsverkets be¬
friande från vidare utgifter för kolonien S:t Barthelemy.
(Rgds Afd.)
Med åberopad anledning af Stats-Utskottets under N:o 13 afgifna och
utaf samtliga Riks-Stånden bifallna Utlåtande, angående Kongl. Stats-kontorets
ersättning för förskottsvis utbetalde medel till bestridande af kolonien S:t Bar¬
thelemy^ förvaltningskostnader, och med stöd af stadgandet i 56 § Riksdags¬
ordningen, har Riksdags-fullmäktigen Johan Johansson från örebro län, på det
Svenska Statsverket måtte hädanefter varda befriadt från dylika utgifter, deraf
det icke egde någon fördel och dertill det icke hade någon skyldighet, uti en
inom Bonde-Ståndet väckt och jemte häraf föranledda yttranden till Stats-Ut-
skottet remitterad motion föreslagit, ätt ön S:t Barthelemy måtte helt och hållet
skiljas från Svenska Kronan, med full rätt för öns invånare, att antingen öfver¬
lemna sig och egendom åt någon annan makt, för att under densamma njuta
skydd, eller ock ät sig utse hvilken styrelseform de behaga — samt att de af
invånarne, som äro födde Svenskar, måtte förklaras berättigade att till fädernes¬
landet återvända och, om de i Statens tjenst varit anställda, i likhet med andra
embets- och tjenstemän för framtiden åtnjuta underhåll utaf allmänna indragnings-
staten.
På sätt motionären uppgifvit, blef ön S:t Barthelemy, genom en med då
varande Kongl. Franska regeringen, den 1 Juli 1784, afslutad konvention, af-
4
Stats Utskottets Utlåtande, N:o 203.
trädd till Svenska Kronan i utbyte emot den nederlags-rättighet i Götheborg, sorn
då för Franska varor ensamt beviljades, men hvilken nederlags-rättighet seder¬
mera, enligt Kongl. Förordningen den 10 Maj 1794, utsträcktes äfven till andra
länders produkter. Redan år 1785 förklarades denna ö för en allmän frihamn
och utgjorde i sådan egenskap under de nästpåföljande åren en bland West-
indiens betydligare handelsplatser. Dock måste, till följd af omvexlande för¬
hållanden, Svenska Statskassan äfven under framfarna tider vidkännas årliga ut¬
gifter för ifrågavarande koloni, hvars välstånd och förkofran rubbades dels genom
fiendtliga infall och dels genom invärtes skakningar. Efter derstädes återställdt
lugn och sedan kolonien under några år åtnjutit en fredad handel samt af sina
inkomster kunnat till Svenska Statskassan lemna ett icke obetydligt öfverskott,
biföllo Rikets Ständer en vid 1812 års Riksdag af Kongl. Maj:t gjord fram¬
ställning om denna kolonis särskilda styrelse utan sammanhang med moderlandets
Statsförfattning samt afskiljande från all gemenskap med samma lands drätsel¬
verk; dervid Rikets Ständer yttrade sig anse de inkomster, som från nämnde
koloni kunde erhållas, vara alltför mycket beroende af händelsernas föränderliga
skick, för att af Svenska Statsverket kunna med säkerhet påräknas; hvarjemte Rikets
Ständer vid sitt då vidtagna beslut fästade det vilkor, att ön S:t Barthelemy’s
förvaltnings-kostnader, ehvad öns inkomster blefve högre eller lägre, dädanefter
icke skulle komma att belasta Svenska Statsverket, utan att sådana anstalter
vidtogos, att af öfverskotten alltid tillhandahölles hvad till fyllande af bristerna
erfordrades.
I öfverensstämmelse med Kongl." Maj:ts uti högstberörde framställning med¬
delade förklarande, att de utgifterna för kolonien öfverskjutande intraderna skulle
användas till allmänt nyttiga anstalter inom moderlandet, hafva under åren 1812
med 1816, utaf koloniens till Sverige öfversände inkomster ett sammanlagdt be¬
lopp af ej mindre än 486,675 R:dr anordnats till föremål, hufvudsakligen af¬
seende Rikets omedelbara gagn. Under den påföljande tiden eller från och med
år 1817 till och med år 1830 öfverstego de vid kolonien influtne och till mo¬
derlandet äfvenledes öfverremitterade medlen med 291,994 R:dr 3 sk. 6 r:st
hvad sedermera för bestridande af koloniens utgifter under åren 1831 med 1843,
måst härifrån remitteras. Under sistnämnde 13 år och hela den derefter för¬
flutna tid hafva åter koloniens inkomster, i stället för att lemna något öfverskott,
vida understigit förvaltnings-kostnaderne.
I sammanhang med det under 1844 och 1845 års Riksdag af Rikets
Ständer vidtagne beslut, till följd hvaraf kolonien S:t Barthelemy återigen blif¬
vit ställd under Sveriges administration och drätsel, samt de för uppbörden och
redovisningen af Statsverkets inkomster och utgifter gällande grunder och för¬
Slals-Ulskollets Utlåtande, N:n 203.
fattningar vunnit tillämpning jemväl i denna del af Riket, medgåfvo Ständerna,
att de för koloniens förvaltning erforderliga utgifter, som ej af inkomsterna be¬
täcktes, finge af Stats-kontorets tillgångar förskjutas och efter skeende reqvisitio-
ner årligen ersättas utaf Riksgälds-kontoret, intilldess sig visade, huruvida godt-
görelse för samma kostnader kunde framdeles beredas genom koloniens afkast¬
ning eller afträdande till någon fremmande makt. De af Statsmedlen sålunda
Ö
förskottsvis bestridda och af Riksgälds-kontoret sedermera ersatte förvaltnings¬
kostnader hafva utgjort följande belopp, nemligen:
för
|
tiden intill 1846 års slut
|
|
Rdr
|
11,349:
|
38.
|
3.
|
för
|
år
|
1847
|
|
V
|
8,698:
|
5.
|
6.
|
för
|
år
|
1848
|
|
})
|
4,448:
|
18.
|
5.
|
föl'
|
år
|
1849
|
|
»
|
10,642:
|
45.
|
4.
|
för
|
år
|
1850
|
|
!)
|
11,619:
|
18.
|
3.
|
för
|
0
ar
|
1851
|
|
»
|
12,064:
|
40.
|
—
|
för
|
år
|
1852
|
|
|
1 3/279:
|
34.
|
» .
|
för
|
är
|
1853
|
|
|
8,105:
|
45.
|
3.
|
|
|
|
eller tillsammans
|
R:dr
|
80,209:
|
5.
|
7.
|
hvartill bör läggas det, enligt Kongl. Brefvet den 3 inne¬
varande månad, under November och December 1853
af Kongl. Stats-kontoret för samma kostnaders bestri¬
dande ytterligare förskjutna belopp » 4.281: 8.
som jemväl skall af Riksgälds-kontoret godtgöras. Dess¬
utom har, i öfverensstämmelse med Rikets nu försam¬
lade Ständers beslut, Riksgälds-kontoret ersatt Kongl.
Stats-kontoret. dels för ett, efter den staden Gustavia år
1852 öfvergångna eldsvåda, af Kongl. Maj:t i Nåder
beviljadt och utaf Statsmedlen förskottvis utbetaldt un¬
derstöd ” 11,948: 40,
och dels för hvad utaf samma medel utbekommits, eller » 3,019: 16.
i afräkning å det till nämnde stads återuppbyggande
derjemte beviljade lån å 5,000 Spanska Daler.
För friköpandet af slafvarne å ifrågavarande koloni har
dessutom, enligt Rikets Ständers medgifvande, under
«
Stals-Llskollcis Utlåtande. A';o iOJ.
åren 1846 och 1847, från Handels- och Sjöfarts-fon-
den utbetalts ett i denna fonds räkenskaper sedermera
afskrifvet belopp af R:dr 119,760:
Redan vid 1817 och 1818 års Riksdag fästade Kongl. Majit Rikets Stän¬
ders uppmärksamhet på fördelen af kolonien S:t Barthelemy^ afträdande till nå¬
gon fremmande makt; hvarefter Rikets Ständer, genom deras underdåniga skrif¬
velse af den 8 Juli 1818, lemnade sitt samtycke till den derom skeende af¬
handling, under antagande af det härvid af Kongl. Majit uppgifna vilkor, att det
kapital, hvilket för denna ultramarinska besittning kunde erhållas, alltid blefve
att anse såsom en Sverige tillhörig fond, hvilken, mot säkerhet, skulle till större
eller mindre del kunna användas i och för Riket gagnande ändamål. Rikets
Ständers i sagda hänseende meddelade beslut förnyades under Riksdagen åren
1844 och 1845, hvarvid Rikets Ständer, enär ingen anledning syntes vara att
motse någon förbättring i de konjunktur-förhållanden, som under sednare tider
egt rum i afseende på denna koloni och enär den hvarken då utöfvat eller för¬
modades framdeles komma att utöfva någon synnerligen verksam inflytelse på
moderlandets handel och konstflit, i underdånighet uppdrogo åt Kongl. Majit att,
så snart tillfälle dertill kunde sig yppa, till någon fremmande makt afträda
samma koloni på de för Svenska Statsverket mest förmånliga vilkor, som stodo
att erhålla.
För verkställigheten af ön S:t Barthelemy’s sålunda föreslagna och med-
gifna afträdande hafva också sedermera, enligt Utskottet meddelade upplysningar,
tid efter annan, dels i ministeriel väg och dels genom öns guvernör åtgärder
vidtagits och framställningar skett, men de Stater, till hvilkas Regerings-depar-
tementer eller embetsmän man i sådant afseende vändt sig, hafva i allmänhet
visat föga benägenhet att komma i besittning af denna ö. I fråga om öns öf-
verlåtande till en eller annan makt, hafva å Svenska Regeringens sida, ej heller
vissa politiska förhållanden kunnat förbises, helst genom en sådan öfverlåtelse
olägenheter eller förvecklingar i sagde hänseende möjligen skulle åstadkommits,
de der naturligtvis bordt sorgfälligt undvikas. Stater, som anse denna koloni
sakna all betydenhet så länge den innehafves af Sverige, skulle nemligen sanno¬
likt med missnöje se, att herraväldet öfver densamma tillerkändes något annat
land, hvars politiska och merkantila intressen derigenom kunde på ett verksam¬
mare sätt befrämjas. Till följd af flera under sednare tider å ifrågavarande ö
timade olyckor och samtidigt inträffade särdeles missgynnande omständigheter,
har den ekonomiska ställningen derstädes i allmänhet mycket försämrats, och
koloniens framtida förkofran lärer i någon väsendtligare mån ej vara att motse,
med mindre nu rådande, för densammas industri och handel menliga förhållan-
Sluts-Utskottcis Utlåtande, i\:o 203.
j
(leii komma att undergå en hufvudsaklig förändring. Koloniens inkomster, som,
på sätt redan är uppgifvet, sedan flere år tillbaka understigit utgifterna för dess
förvaltning, torde således ej heller framgent, utan en dylik förändring, kunna
påräknas komma att betacka förvaltnings-kostnaderne. Åtminstone lärer detta för
moderlandet ofördelaktiga missförhållande mellan inkomster och utgifter ej kunna
afhjelpas genom någon minskning i nyssnämnde kostnaders belopp, helst en yt¬
terligare indragning af den anställda tjenstemanna-personalen eller nedsättning af
dess löne-förmåner icke skall vara verkställbar. Tvärtom torde en ökning deraf
framdeles svårligen kunna undvikas, såvida öns administration skall vederbörligen
handhafvas samt dervarande invånare ega att påräkna det skydd till person
och egendom samt de öfriga förmåner, derpå medlemmar af ett ordnadt samhälle
måste hafva skäliga anspråk.
Beträffande särskildt religions- och sjukvården, har Utskottet inhemtat, att
de till katholska trosbekännelsen hörande personer, hvilka utgöra pluraliteten af
öns folkmängd, väl numera ega att tillgå en nyligen ditsänd andlig tjenstemans
handledning och biträde, men att hvarken någon Luthersk prest eller någon lä¬
kare för närvarande finnes på ön anställd.
Ehuru nu anförda jemte öfriga angående oftanämnde koloni Utskottet med¬
delade upplysningar visserligen icke gifva anledning till den förhoppning, att
Svenska Statsverket under de kommande åren skall befrias från dylika kostna¬
der, som detsamma den sednaste tiden måst vidkänna för kolonien S:t Barthe¬
lemy^ förvaltning, och ehuru det under nuvarande förhållanden torde möta svå¬
righeter för Svenska Regeringen att på ett med nationens fördel och värdighet
öfverensstämmande sätt komma ifrån besittningen af denna koloni, anser sig Ut¬
skottet dock ingalunda kunna biträda och förorda det i nu förevarande motion
framställda förslag att snart sagdt öfverlemna densamma åt sitt eget öde; i hvil¬
ket fall den troligen skulle blifva ett rof eller tillhåll för kapare eller sjöröfvare
samt Sveriges regering och folk af andra bildade nationer ådraga sig förebråel¬
ser för ett förfaringssätt, stridande både mot folkrättens grundsatser och staternas
förbindelser ej mindre emot hvarandra inbördes, än emot sina egna undersåter.
Utskottet, som är förvisssadt, att, derest tillfälle skulle på ett eller annat sätt
yppa sig att, utan blottställande af Rikets sanna fördel och anseende, bereda
åt det allmänna framtida befrielse från vidare uppoffringar för oftanämnde koloni,
Kongl. Maj:t icke skall lemna ett sådant tillfälle obegagnadt, får alltså
hemställa, att den af Riksdagsfullmäktigen Johan Johansson
väckte motion, angående samma kolonis skiljande från Sven¬
ska kronan icke må till någon åtgärd af Rikets Ständer för¬
anleda.
Stockholm den 21 Juli 1854.
8
ShiU-UtAolteis Utlåtande, Ar:o 204.
HT:o
A^ik. till Exp.-Utsk. d. 27 Juli 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om tryckning af' någre,
Slats-Utslwtlets Betänkande N:o 71 f(iljäktige, skriftliga bila¬
gor i frågan om Landt-Stätens löne-reglering.
(U. A.)
Uti cn inom Bonde-Ståndet, med stod af 56 § Riksdags-Ordningen, väckt,
till Stats-Utskottet remitterad motion, har Riksdagsfullmäktige!! Anders Anders¬
son från Skaraborgs län hemställt, att de i sammanhang med Utskottets Betän¬
kande N:o 71, angående regleringen af utgifterne under Riks-statens Sjette Huf-
vud-titel, till Riks-Stånden aflemnade skriftliga bilagor, innefattande uppgifter om
Landt-stats-tjenstemännens aflöning m. m., måtte få genom Utskottets försorg
tryckas, så att hvarje Stånds-ledamot lättare komme i tillfälle att förskaffa sig
de upplysningar i frågan om Landt-statens löne-reglering, som i nämnde bilagor
vore att hemta.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande och då omförmälde bilagor
utan tvifvel innehålla flere för bedömande af frågan om Landt-statens löne-regle¬
ring vigtiga upplysningar, samt motionären alltså icke saknat skäl för sitt för¬
slag att genom bilagornas tryckning göra dessa upplysningar för Riks-Stånden
lättare tillgänglige, har Utskottet trott sig böra tillstyrka,
att ifrågavarande bilagor må få tryckas, för att sedermera
bland Riks-Ståndens ledamöter i vanlig ordning utdelas.
Stockholm den 21 Juli 1854.
N:o 205.
Stats-Utskottet* Memorial, N:o 203.
lV:o 205.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Juli 1854, bl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen äterremiss å Utlåtandet N:o I!2.
(U. A.)
Stats-Utskottets under N:o 112 afgifna Utlåtande, i anledning af väckt
motion om upphörande af den till Svenska kyrkan i London utgående läste-afgift
af Svenska fartyg som anlöpa hamnar i Stor-Brittanien och Irland, har af Bor¬
gare-Ståndet blifvit till Utskottet återremitteradt; men som de trenne öfriga Riks¬
stånden, enligt ankomne Protokolls-utdrag, bifallit samma Utlåtande, hvadan,
jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, frågan är af Rikets Ständer afgjord, har Ut¬
skottet funnit sig
icke kunna dermed taga vidare befattning.
Stockholm den 21 Juli 1854.
lith till Ii. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Hand. 3o Haft
10
Slals-Utskollels Utlåtande, N:o 206.
HT:o 306.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Juli 1854, kl. 1. e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om pension åt afl. Bruks-
idkaren Samuel Owens enka.
(U. A.)
Från Ridderskapet och Adeln har Stats-Utskottet erhållit remiss å en in¬
om bemälda Riks-Stånd, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen väckt motion,
deruti Friherre Tersmeden, W. F., i minnet återkallat den nyligen vid 80 års
ålder aflidne bruksidkaren Samuel Owens stora förtjenster om det allmänna och
hurusom denna man, hvilken år 1804. genom framlidne Presidenten Friherre
EdelcrantFs föranstaltande, från England hit ankom med en redan då förvärf-
vad stor skicklighet i mekanik, särdeles för ångkraftens användande, sedermera
under de många år, han härstädes idkade jern-manufaktur-rörelse, genom oaf¬
bruten verksamhet och ihärdighet icke allenast lyckades bringa sina tillverknin¬
gar till sådan höjd, att de i alla afseenden kunde täfla med utländska arbeten,
utan äfven vid sina verkstäder danade skicklige arbetare, hvilka derifrån utgått
till Rikets provinser, för att meddela sina förvärfvade insigter och färdigheter åt
närvarande och kommande slägten. Denna hans konstskicklighet, idoghet och
stora arbetsflit hade likväl icke förmått freda honom från ekonomiska betryck;
ty, sedan Owen, genom vidsträckta spekulationer för utvidgande af sin nyttiga
rörelse, icke allenast offrat den sparpenning, han efter fleråriga mödor egde i be¬
håll, utan derjemte åsamkat sig skuld, sedermera ökad genom högst betydliga
förluster, hvaribland hufvudsakligen den af ångfartyget Josephine, som af vådeld
förstördes, nödgades Owen såväl i följd häraf som ock af de dryga omkostnader,
Stals-Ulskottels Utlåtande, N:o 206.
11
han måst vidkännas för en talrik familjs uppehälle och 13 barns uppfostran,
afstå sin egendom till borgenärers förnöjande. Rikets Ständer behjertade visser¬
ligen då mannens ekonomiska bekymmer och, på samma gång de erkände hans
förtjenster, tilldelade honom en årlig pension af 2,000 R:dr, som på hans ål¬
derdom utgjorde enda bergningsmedlet för honom sjelf, en åldrig maka och tvenne
oförsörjda döttrar; men nu, sedan mannen och fadren aflidit, hade de efterlefvande
blifvit försatte i den bekymmersamma belägenhet att nödgas i hans efterlemnade
skuldsatta, ännu efter konkursen outredda bo, söka urarfva-förmån; och då mo¬
tionären föreställde sig, att Rikets Ständer icke skulle vilja tillåta att Owens
enka och oförsörjda barn lefde i saknad af lifvets oundgängligaste förnödenheter,
har han hemställt, att ett belopp af 666 R:dr 32 sk., eller en tredjedel af
den pension Owen under sin lefnad af Stats-medel fått uppbära, måtte såsom
årlig pension tilldelas bemälda enka för hennes återstående lifstid.
Hvad sålunda blifvit anfördt och hemstäldt, har Utskottet tagit i öfvervä
gande; och som ostridigt är, att bruksidkaren Owen, genom sina nitiska och
lyckade bemödanden för industriens utveckling i flera riktningar inom fäderneslan
det, ådagalagt stora förstjenster om det allmänna, — ett förhållande, som Ri¬
kets Ständer redan erkänt, då vid 1828—1830 årens Riksdag en gratifikation
af 2,000 R:dr årligen beviljades Owen för hans återstående lefnad, — samt Ut¬
skottet anser det vara Staten värdigt, att åt förtjente mäns enkor, som befinnas
vara i nödställd belägenhet, medelst pensions-understöd, söka bereda en tarflig
utkomst, får Utskottet hemställa,
att bruksidkaren Owens enka må uppföras å Allmänna ln-
dragnings-staten till åtnjutande, så länge hon lefver ogift och
är i behöfvande omständigheter, af en årlig pension, stor
500 R:dr.
Stockholm den 21 Juli 1854.
Reservation:
af Herr Berger, A. A.: »Om å ena sidan måste medgifvas, att den grundsats,
som allt mer och mer synes vilja göra sig gällande, det förtjente embetsmäns
och andra personers enkor och barn böra, efter skeende anmälan, på 9:de Huf-
vud-titeln uppföras till erhållande af pension, är att anse såsom felaktig, så
mycket heldre, som erfarenheten visar, att den i tillämpningen börjar få en allt¬
12
Siats-Utskottets Utlåtande, IS:o 207.
för stor utsträckning, som ofta kan leda till missbruk, så bör ock å andra sidan
icke nekas, att den person, hvarom nu är fråga, gjort sig särdeles förtjent till
ett undantag i detta hänseende. — Men jag reserverar mig dock mot Utskottets
beslut i denna fråga hufvudsakligast på den grund, att, vid dess afgörande inom
Utskottet ej varit bekant, det Bruks-societeten år 1844, med hänsyn till Herr
8. Owens i många afseenden för jern-handteringen gagnande verksamhet, anvisat
åt honom en årlig pension af 1,000 R:dr R:gs med föreskrift derjemte, att, i
händelse af Herr Owens död, hans efterlefvande enka och omyndiga barn fort¬
farande skulle blifva i åtnjutande af samma pensions-belopp. — Jag tror så¬
ledes att Staten denna gången kunnat bespara sig den ifrågasatta pensionen.»
Häruti instämde Riksdagsfullmäktigen Henrik åndersson från Örebro län.
&:© 30*.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Juli 1854, kl. 1 e. m.
(1 (låtande, i anledning af väckt motion, om bidrag af allmänna me¬
del för lillvägabringande af ändamålsenlig kommunikation emel¬
lan Sveriges fasta land och Gottland.
(U. A.)
Förenämnda, till Stats-Utskottet remitterade motion har blifvit väckt inom
Preste-Ståndet af Biskop Hallström, hvilken deruti anfört, hurusom, under det
att mänga nyttiga åtgärder vidtagits till kommunikationens befrämjande emellan
Rikets särskilda provinser, föga åtgjorts för Gottland och att mycket ännu åter-
stode för tillvägabringande af en lifligare och i många hänseenden önskvärd för¬
bindelse emellan nämnda ö och fasta landet. En tid hade dock funnits då en
Slals-Utskottcts Utlåtande, N:o 207.
i
13
Ulligare förbindelse underhölls med moderlandet, derigenom att en mindre ång¬
båt, anskaffad genom Postverkets försorg, ifrån början af Maj till slutet af No¬
vember månad, på bestämda dagar tvenne gånger i veckan fortskaffade post och
resande emellan Westervik och Wisby. Men Gottland, delande ingalunda samma
lott som Sveriges öfriga landskap, hvilka haft att fägna sig af tid efter annan
vidtagna förbättringar i kommunikations-anstalterne, hade deremot rönt det miss¬
ödet, att berörda ångbåtsförbindelse, på hvars vidare ändamålsenliga utveckling
man hoppades, helt och hållet upphörde; hvilket inträffade år 1849, då den förut
begagnade ångbåten, som befanns för svag och alltför bristfällig för att kunna
motsvara sin bestämmelse, försåldes, samt det i stället befanns mera fördelaktigt
att, emot en viss bestämd afgift för hvarje resa, åt ett enskildt bolag öfverlåta
bestyret att uti dess fartyg, som dock gick i en annan riktning, nemligen från
Stockholm till Wisby och derifrån till Kalmar samt samma väg åter, öfverföra
posten till Gottland. ' Igenom denna förändring hade också postgången emellan
fasta landet och Gottland under en tid af sex månader blifvit så ofullständig och
ojemn, att den var föga bättre, än om blott en enda post under veckan ginge
till och ifrån Wisby, och mången hade också ansett den postgång vara att före¬
draga, som, jemnare, fastän långsammare, under vintermånaderna tvenne gånger
i hvarje yecka toge vägen öfver Öland, hvarifrån en seglande postjakt fortställde
såväl bref som resande öfver hafvet, så länge detta vore farbart. Häraf kunde
lätt inses, det post-kommunikationen emellan Gottland och fasta landet icke mot¬
svarade hvad man hade skäl förvänta, och att densamma egde verkligt behof att
på ett mera ändamålsenligt sätt ordnas. Detta behof framträdde likväl ännu oaf-
visligare, då man toge i betraktande de förfoganden, som af vederbörande blifvit
vidtagne för resandes tillbörliga fortkomst till och ifrån beinälda ö, synnerligast
under Maj—November månader. Det visade sig då, att dessa åtgärder inskränkte
sig till en medgifven rättighet för den resande att under vintermånaderna åt¬
följa den seglande jakt, som då hade att besörja postföringen, men att denna
rättighet, sedan sommaren inträdt, upphört, ty den resande kunde icke denna
årstid fordra, såsom en ovilkorlig pligt, att blifva fortskaffad af det då för post¬
föringen allena förhyrda ångfartyg. Sannt vore visserligen och borde icke heller
förtigas, att det ångbåtsbolag, som öfvertagit postföringen, äfven lemnade tillåtelse
för passagerare att å samma fartyg medfölja; men sådant skedde icke i följd
af någon dess förbindelse, utan vore att tillskrifva antingen dess välvilja eller
beräkning, hvadan det ock vore både tänkbart och möjligt att passagerare
af en eller annan orsak kunde gå i mistning af förmånen af detta fortskaffnings-
medel. Annorlunda hade likväl förhållandet varit så länge kommunikationen på
Postverkets bekostnad underhölls emellan Westervik och Wisby, då den resande
egde ett på vederbörliga föreskrifter grundadt anspråk att förhjelpas öfver hafvet.
Äfven för de resande, hvilka begagnade den egentliga farleden eller den, som
14
Stals-Utskollets Utlåtande, No 207.
ginge öfver Kalmar och Öland samt vidare från Böda hamn fortlöpte öfver det
mellanliggande hafvet till Klinte hamn på Gottland, vore i afseende på fortkomst,
trygghet och beqvämlighet föga åtgjordt, enär alla, som under en tid af omkring
7 månader om året ville begagna denna väg, nödgades betjena sig af en öppen
roddbåt, blottställde för de många faror, som kunde, äfven den ljusare årstiden,
inträffa under en 11 mil lång sjöresa.
Bristerna i förhanden varande anstalter till beredande af en lätt och be¬
qväm kommunikation emellan Sveriges fasta land och Gottland vore således uppen¬
bara, och motionären har derföre, öfvertygad det hvar och en villigt skulle er¬
känna det vara ett billigt och välgrundadt anspråk att Staten icke åt enskilde
öfverlemnade, utan sjelf åtoge sig, bestyret såväl med postföringen som resandes
förskaffande till och ifrån denna ö, som just till följe af sitt afskiljda läge vore
af synnerlig vigt och betydenhet, föreslagit:
a) att för allmänna medel måtte anskaffas ett ångfartyg, som hade att be¬
sörja ej mindre brefpostens, än äfven resandes behöriga fortkomst till och
ifrån Gottland;
b) att detta fartyg, som skulle hafva styrka att jemväl i svårare väder hålla
sjön, borde förses med minst 40 hästars kraft;
c) att fartyget, 2:ne gånger i hvarje,vecka, skulle ifrån Wisby afgå i vestlig
rigtning till någon punkt på den motliggande kusten af Småland eller
Östergöthland; och
d) att kostnaden härför, som af motionären beräknats till 40 å 50,000 R:dr
måtte få bestridas af de medel, som från Postverket årligen till Stats¬
verket ingå, på det sätt, att Statsverkets inkomst, för närvarande beräknad
till 115,000 R:dr, nedsattes till 100,000 R:dr, och öfverskottet, eller
15,000 R:dr, årligen under nästa Statsreglerings-period finge användas för
förbättrande af den maktpåliggande kommunikationen med Gottland.
Af iivad sålunda blifvit anfördt, finner Utskottet ådagalagdt, att de an¬
stalter, som varit vidtagna för underhållande af kommunikationen emellan ön
Gottland och öfriga Sverige, icke varit så ordnade att de motsvarat de anspråk,
som i sådant afseende med fog kunnat framställas. De långa afbrott i kom¬
munikationen som under en stor del af året egt rum, mäste också, enligt Ut¬
skottets tanka, hafva menligt inflytande på och i väsendtlig mån hämma öns
utveckling både i koinmercielt och industrielt hänseende. Då emedlertid Staten
Stats-Utskollets Ullålande, N:o 207.
15
med högst betydliga summor bidragit och fortfarande bidrager för att befordra
kommunikationerne inom andra delar af Riket medelst kanal- och väg-anlägg-
ningar, ett ordnadt postväsende och ändamålsenliga skjutsningsanstalter, synes
ock Gottland, denna af naturen rikt begåfvade och för Sverige i många hän¬
seenden vigtiga ö, hafva skäliga anspråk att få kommunikationen med fasta lan¬
det bättre ordnad. Utskottet anser alltså motionärens framställning vara förtjent af
behjertande, och ehuru Utskottet icke finnér lämpligt hvarken att understödja det
väckta förslaget rörande disposition för ändamålet af de från Postverket till Stats¬
verket ingående medel, eller att tillstyrka Rikets Ständer att inlåta sig i när¬
mare bestämmelser angående sättet för tillvägabringandet af en ändamålsenlig
och förbättrad kommunikation emellan Gottland och fasta landet, hvilket tvifvels¬
utan bör ankomma på Kongl. Maj:ts höga pröfning, får Utskottet likväl hem¬
ställa,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t ingå med under¬
dånig anhållan, det täcktes Kongl. Maj:t, med afseende å
den ofullständighet som för närvarande förefinnes i kommu-
nikations-anstalterne emellan Gottland och öfriga Sverige,
låta vidtaga sådana åtgärder, att de med skäl öfverklagade
olägenheter i berörda hänseenden snarligen varda afhulpne.
Stockholm den 21 Juli 1854.
16
Stals-Utsholtcls Ullålande. N:o SOS.
tf:o SOS.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Juli 1854, kL i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående civile ock militäre
embets- och tjenstemäns pensionering.
(U. yl.)
Ridderskap et och Adeln har till Stats-Utskottet Teinitterat en inom be-
mälda Riks-Stånd väckt motion, deruti Grefve von Rosen, A. E., anfört, huru¬
som bristen på skicklige embetsman vore särdeles stor, och att hufvudorsaken
till denna brist, enligt motionärens åsigt, borde sökas dels i den ringa upp¬
muntran den å tjenstemannabanan inträdande unge mannen i allmänhet kunde
påräkna, dels i den knappa och otillräckliga aflöning, Staten bestode de fleste
af sine tjenare, hvarigenom personer, utrustade med större anlag eller mera ut¬
märkt förmåga, hellre än att åtaga sig ett andefattigt och lönlöst arbete i Sta¬
tens tjenst, föredroge att på enskild väg och inom de praktiska yrkena söka
oberoende och välstånd, dels ock i det sätt, hvarpå Staten sörjt för tjenstemän-
nens pensionering. I medvetandet af att hafva alltför njuggt vedergällt deras
arbete, måste nemligen Staten, till samhällets stora skada, bibehålla dessa tje¬
nare äfven sedan de upphört att vara duglige för sina åliggandens verksamma
skötande; ty den civile tjenstemannen egde rättighet, ehuru vilkorlig, att vid
uppnådde 65 år och 40 års tillryggalagd tjenstetid, erhålla afsked med lönens
bibehållande såsom pension, men deremot funnes det intet tvång för honom att
ens vid denna ålder taga afsked, oaktadt, med vissa undantag, förmågan att
verka med kraft då, enligt naturens ordning, vore så förminskad, att tjensten
icke
Slalt-Utsliollels Ullålande, N:u SOS.
17
icke kunde på ett ändamålsenligt sätt af honom skötas. Att samhället häraf
måste lida, vore lätt att inse, äfvensom att tiden nu borde vara inne att till¬
vägabringa förändring i berörda förhållande samt tillerkänna Staten rättighet att
entlediga tjenstemän i alla grader, då de hunnit en viss ålder och genom mindre
duglighet för fjellsten icke vidare gagnade det allmänna, utan endast stängde
platsen för verksammare förmågor. Motionären har derföre ansett att på samma
sätt, som i Frankrike, genom utfärdad allmän författning, borde stadgas, det hvar
oell en embets- och tjensteman, — civil eller militär — som uppnått en viss
lefnadsålder, bestämd olika efter de särskilda gradernas vigt och ansvarsfullhet,
skulle ur tjensten afgå, med rättighet likväl för Regeringen att, då omständig¬
heterna sådant föranledde, derifrån göra undantag, —• och att den afskedade, för
sin återstående lifstid såsom pension borde åtnjuta en, efter ålder och tjenstetid
lämpad, bestämd andel af den lön, hans tjenst åtföljt.
Då det emellertid vore klart, att ett sådant stadgande icke kunde på¬
bjudas utan att på samma gång medel bereddes till bestridande af den förökade
pensionering, som häraf måste blifva en följd, har motionären, enär, enligt hans
åsigt, de anstalter, som redan funnos bildade för civile och militäre tjenstemäns
pensionering, eller Allmänna Indragnings-staten, Civil-statens Pensions-inrättning,
Amiralitets-krigsmanskassan och Arméens Pensionskassa, ingalunda eller åtmin¬
stone högst ofullständigt uppfyllde deras ändamål, men förbättring i denna, för
fäderneslandet så vigtiga, angelägenhet af behofvet högeligen påkallades, före¬
slagit:
l:o att tjenstemän, civile och militäre, af alla grader, ovilkorligen skulle
ur tjensten afgå, då de uppnått en bestämd ålder och af Kongl. Majit funnes
icke ega den verksamhet och arbetsförmåga, som Staten hade rätt att hos sina
tjenare fordra;
2:o att tjensteman borde vid CO års ålder och 35 års tjenstetid ega rät¬
tighet att undfå afsked med bibehållande af hela lönen såsom pension, om sjuk¬
lighet hindrade honom att i tjensten fortfara, men vid G5 års ålder utan alla
sådana förbehåll;
3:o att vid tidigare ålder entledigad tjensteman måtte, i förhållande till
tjenstetid och lefnadsår, undfå en, uti härom utfärdad författning bestämd andel
af sin förra lön såsom pension för sin återstående lifstid, med skyldighet för
militära personer att, i händelse af krig, till tjenstgöring uti garnisonsort, efter
ordres sig inställa;
4:o att, för beredande af medel till en sådan utsträckt pensionering, Civil¬
statens Pensions-inrättnings, Amiralitets-krigsmanskassans och Arméens Pensions-
Ilih. lill II. St. 1'rot. 1833 § 1834. 4 Sami. 1 Afd, 2 Band. 30 Häft. 3
18
Slals-Utskolltls UllåläHile, X:o if/S.
kassas fonder borde sammanslås till en för Civile och Militäre personers pensio¬
nering gemensam kassa, som skulle ställas under Statens omedelbara förvaltning
-genom ett särskildt embetsverk; samt
5:o att hvad utöfver ränte-afkastningen af en sådan allmän Civil och Mili¬
tär Pensions-inrättnings egande kapital för den omförmälda pensioneringen erfor¬
drades, skulle af Rikets Ständer, vid hvarje Statsreglering, efter behofvet anslås;
hvarförutan Pensions-inrättningen, i likhet med öfrige förvaltande verk, skulle vara
underkastad Rikets Ständers och deras Revisorers granskning.
Vid öfvervägande af detta ärende, har Stats-Utskottet visserligen icke
förbisett, att antagandet af hufvudgrunderne för motionärens förslag kunde, för
embets- och tjonstemänncn, äfvensom för det allmänna medföra väsendtliga för¬
delar, men å andra sidan åter funnit, att för förslagets utförande stora svårig¬
heter möta. Den del af detta förslag, som rörer embets- och tjenstemäns skyl¬
dighet att vid en viss ålder från tjensten afgå, kan nemligen icke bringas till
verkställighet utan en föregången ändring af 30 § i Regerings-Formen, som för¬
säkrar dem om bibehållande af sina befattningar. Beviljandet åter af pensions-
rätt vid tidigare ålder skulle ovedersägligen för Statsverket medföra ganska känn¬
bara uppoffringar; och att i allmänhet bestämma pension till viss andel af lön
mäste i många fall leda till orättvisa samt stundom till och med befinnas overk¬
ställbar!, emedan många indrägtigare befattningar, t. ex. Häradshöfdinge-beställ-
ningar, åtföljas af obetydlig ordinarie lön, samt indelda löner, hvilka årligen för¬
ändras, äfvensom boställs-förmåner, aldrig med full säkerhet kunna till visst pen-
.ningevärde beräknas. De särskilda Pensions-fondernas sammanslående till en
enda gemensam fond under Statens förvaltning kan icke verkställas utan med¬
gifvande af dem som ega del i dessa fonder, hvilka till stor del blifvit samlade
genom enskilda bidrag; och det kan med skäl betviflas, att delegarne skulle
derpå ingå och dymedelst frånträda sin rätt att förvalta medlen och reglera pen¬
sionerna. En reform af pensions-anstalterna borde i öfrigt, för att blifva allmän,
omfatta ej allenast Allmänna Indragnings-staten och de Pensions-fonder, som i motio¬
nen omförmalas, utan samtliga utaf Statens medel utgående pensioner, likasom alla
andra för sådant ändamål af enskilda delegare bildade eller med Statsbidrag under¬
stödda fonder. För en så genomgripande förändring erfordrades emedlertid fullständig
utredning af äinuet samt en i detaljerna genomförd plan, hvilket åter nu saknas
och ej heller k au på kort tid åstadkommas. Då härtill kommer att på lösnin¬
gen af denna fråga jemväl inverkar den nu pågående reorganisationen af embets-
verkcn, har Utskottet, på alla dessa skäl, funnit sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till ifrågavarande motion.
Stockholm den 21 .Tuli 1854.
Stuls Llskottcls lllålanile. .'V:» S00.
H:o 209.
Ank. till Kxp.-UUk. den 27 Juli 1854, kl. 1 o. ».
Utlåtande, i anledning af tuckt motion, om fortfarande understöd
för reparation af Linköpings Domkyrka.
(U. A.)
Jemte förmälan, att, af de medel, hvilka Rikets Ständer vid 1847—1848
årens Riksdag, till belopp af 20,000 R:dr, såsom låne-understöd beviljade till
reparation af domkyrkan i Linköping, numera, sedan reparations-arbetet under
de sista fyra åren med särdeles drift fortgått, endast 4,000 R:dr återstode, har,
uti en inom Prcste-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion,
Prosten Cnatlingius, med hvilken Doctor Broman och Prosten P. C. Arose¬
nius instämt, föreslagit, att, enär denna summa jemte de 7,000 R:dr, som ut¬
gjorde kyrkans egna tillgångar, icke på långt när voro tillräckligt för kyrkans
iståndsättande på norra sidan eller för fullföljden af den vidsträckta och fullstän¬
diga reparation, som ytterligare erfordrades, och hvarför kostnaden, enligt upp¬
gjord approximativ beräkning, uppginge till 3(5,400 R:dr, samt kyrkans årliga
inkomster utgjorde endast omkring 15 å 11500 R:dr, deraf 1,200 R:dr mäste
användas till ränte-afbetalning å och amortering af förenämnde lån, samt åter¬
stoden till bestridande af flera kyrkan åliggande utgifter, såsom underhåll af
kyrkans 14,000 qvadrat-alnar stora spåntak, och flere andra byggnader samt till
åtskilliga aflöningar m. m., Rikets Ständer, då utvägar att på annat håll an¬
skaffa medel härtill saknades, måtte, till fullbordande af reparationen å Dom¬
kyrkan i Linköping, såsom gåfva anvisa en summa af circa 25,000 R:dr; och
förmenade motionären skäl desto heldre förefinnas till bifall å denna framställ¬
Sluls-Utsknllels Ullålande, N:o '209.
ning, som, utom det att ett uppskof med den högst nödiga reparationen å detta
tempel, ett bland konstens skönaste minnesmärken i fäderneslandet, lätt kunde
medföra äfventyr för dess bestånd, äfven andra väsendtliga olägenheter skulle
uppkomma derigenom, att de många skickliga arbetare, hvilka hittills vid bygg¬
naden varit använde, måste, i händelse arbetet varder afbrutet, afskedas, samt
försäljning troligen till ringa pris ega rum af nu befintliga betydliga materialier
och redskaper m. m., i hvilkas ställe, när arbetet möjligen i framtiden blefve
fortsatt, nya persedlar då icke utan stor kostnad kunde anskaffas.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och alldenstund, efter
hvad Utskottet inhemtat, Linköpings Domkyrko-församling icke har sig ålagd
skyldighet att bekosta nämnde kyrkas yttre underhåll, samt de vid motionen
fogade handlingar upplysa, att kyrkans tillgångar ej förslå till betäckande af de
oundgängliga kostnaderne för den ytterligare erforderliga reparationen derå, an¬
ser Utskottet Staten icke böra underlåta att bidraga till denna dyrbara byggnads
återställande, hvilket dock, enligt Utskottets tanka, icke lämpligen bör ske ge¬
nom anslag utan medelst låne-understöd; och hemställer derföre Utskottet, att
Rikets Ständer på det sätt måtte bifalla Prosten Cnattingii förslag,
att af allmänna medel ett låne-understöd, stort 25,000 R:dr,
må anvisas till fullbordande af reparationen å Linköpings
Domkyrka, att från Riksgälds-kontoret utgå räntefritt åren
1855, 1856 och 1857, och derefter under iakttagande af
de vilkor i afseende å kapital-afbetalning och ränta, som af
Rikets Ständer vid innevarande Riksdag blifvit i allmänhet
bestämda leir lån af Statens medel.
Stockholm den 21 Juli 1854.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:u 210.
21
Ank. till Exp. Utsk. d. 27 Juli 1854, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angå¬
ende pension på Allmänna lndr agnings-s laten åt tv linne Af-
villrings-landtmätare i Norrbottens län, äfvensom rättighet
till dylik pension för sådana tjenstemän i allmänhet.
(U. A.)
Enligt högstberörde, under den 18 sistlidne April till Rikets Ständer af-
låtne, af samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottets behandling remitterade, Nå¬
diga Proposition (N:o 78), hade, uti underdånig skrifvelse, Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande i Norrbottens län anfört, hurusom, bland de åtgärder, hvilka ledde
till uppodling samt utveckling och förkofran i ekonomiskt hänseende af länet,
afvittringen intoge förnämsta rummet, hvadan påskyndandet af dess fortgång och
fullbordan vore af högsta vigt, men att ett hinder härvid mötte derigenom att,
bland de vid Afvittringen anställde Landtmätare, några funnos, som, ehuru egande
skicklighet och god vilja, likväl voro, i anseende till ålderdom samt försvagade
kropps- och själskrafter, urståndsatte att verkställa lika godt och lika mycket
arbete, som yngre personer. Berörde förhållande skulle i ännu högre grad men¬
ligt inverka på Afvittringens fortgång, då densamma innan kort komme att om¬
fatta Lappmarkerne och de aflägsnare mera obebodda och oländiga trakterna af
kustlandet, hvarest oförminskad helsa och kraft fordrades hos Afvittrings-landt-
mätaren, för att under de mödor och umbäranden, som der mötte, kunna full¬
göra sina åligganden. Det vore derföre angeläget, att de Afvittrings-landtmätare,
hvilka för uppnådd högre ålder eller iråkad sjuklighet icke kunde anses fullt
22
Stats Utskottets Utlåtande, \:n ilo.
lämplige för sitt mödosamma och ansvarsfulla kall. blefve derifrån skiljde. Bil¬
lighet och rättvisa fordrade dock. att desse tjenstemän, hvilka hade så ringa af¬
löning, att något deraf icke kunde blifva i behåll för framtiden, samt föröfrigt
i följd af sina trägna tjenstegöromål voro urståndsatte att på annat sätt bereda
sig ökade inkomster, vid endtledigandet från Afvittrings-landtmätare-befattriingen
hugnades med ett understöd, som försäkrade dem om en tarflig bergning på ål¬
derdomen. På grund häraf hemställde i underdånighet Kongl. Maj:ts beinälde
Befallningshafvande, att, jemlikt dess ofvanberörde skrifvelse bifogade underdåniga
ansökningar, tvenne Afvittrings-landtmätare, nemligen Andre Landtmätaren i före¬
nämnde län Erik Hollström och Kommissions-landtmätaren derstädes Jonas
Lundberg måtte förklaras berättigade att, efter afskedstagande!, den förre, som
numera uppnått 7G års ålder, uppbära, jemte den för Andre Landtmätare be¬
stämda pension af 600 Kalr. ett årligt belopp af 200 Kalr, och den sednare,
hvilken vore 66 år gammal, åtnjuta, utöfver den honom såsom Kommissions¬
landtmätare tillkommande pension af 336 Kalr 45 sk. 4 rast, så stort belopp
ärligen, att hans inkomst motsvarade det nuvarande Afvittrings-landtmätare-arfvo-
det 600 K:dr. Yarandes derjemte af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande intygadt,
att dessa båda tjenstemän med nit och drift fullgjort sina åligganden under den
längre tid de varit vid Afvittringen i länet anställde.
Af ansöknings-handlingarne inhemtades vidare, att Hollström, som vore
född år 1777 och alltifrån år 1803 användts i åtskilliga allmänna befattningar,
år 1821 inträdt i Landtmäteri-staten och sedan den 14 Mars 1832 varit an¬
ställd såsom afvittrings-landtmätare i Norrbottens län, hvarförutan han genom
Kongl. Brefvet den 25 Juni 1842 särskildt förklarats berättigad att, efter fyllda
65 år, få uppbära hela andre landtmätare-löncn, 198 Kalr 2 sk. 8 rst., utan
afkortning å Afvittrings-landtmätare-arfvodet; samt att Lundberg, sorn, född år
1787, redan är 1810 konstituerades till landtmäteri-auskultant och i mer än 43
år tillhört Landtmäteri-staten, sedan den 7 Juni 1838 såsom Afvittrings-landt¬
mätare i nämnde län tjenstgjort, men, enligt företedt iäkarebetyg, nu mera vore
af sjuklighet så försvagad, att han icke utan fara för helsa och lif kunde ut¬
härda de ansträngningar, som med afvittrings-förriittningarno voro förenade.
Öfver de underdåniga ansökningarne hördes Kongl. Stats-kontoret och
Öfver-direktörs-einbetet vid landtmäteriet i Kiket, hvarvid Stats-kontoret vitsordade
sökandernes författningsenliga rätt, att, efter afskedstagandet, uppföras å Allmänna
lndragnings-staten till åtnjutande af årliga pensioner, Hollström, såsom andre
landtmätare, af 600 Riksdaler och Lundberg, såsom konunisssions-landtmätare
' C J
af ett andre landtmätare-lönen motsvarande belopp, i allmänhet utgörande 336
K:dr 45 sk. 4 rst., men i Norrbottens län uppgående blott till 198 R:dr 2
Slalt-Ulskullets Utlåtande, \:u 210.
23
sk. 4 rst., samt Ofver-direktörs-embetet, beträffande sökandernes anhållan att,
efter afskedstagande!, varda hugnade med något årligt understöd utöfver det,
hvartill de voro berättigade, anförde, att, ehuru något lagligt hinder icke mötte
att från afvittrings-verket när som helst aflägsna landtmätare, som befunnos till
den mödosamma tjenstgöringen derstädes mer eller mindre oförmögne, Embetet
likväl ansåge ett dylikt aflägsnande helst böra ske på ett sätt, som icke lem-
nade den tjensteman, hvilken under denna tjenstgöring uppoffrat helsa och kraf¬
ter, utan nödtorftig bergning; i följd hvaraf Ofver-direktörs-embetet funne sig,
lika med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, böra i underdånighet tillstyrka, att
sökanderne måtte tilldelas något årligt understöd utöfver den pension, hvartill de,
enligt författningarne, voro berättigade.
Med hänsigt till hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Ofver-direktörs-
embetet, äfvensom Stats-kontoret i underdånighet anfört, har Kongl. Maj:t nu
behagat föreslå, att Rikets Ständer måtte bevilja pensioner å Allmänna Indrag-
nings-staten åt andre landtmätaren Hollström med Åttahundra Riksdaler och åt
kommissions-landtmätaren Lundberg med Sexhundra Riksdaler banko, att utgå
från och med månaden efter den, hvaruti afsked dem beviljades; hvarjemte Kongl.
Majit, på de af Dess Befallningshafvande åberopade skäl, begärt Rikets Ständers
bemyndigande, att tillerkänna hädanefter afskedstagande Afvittrings- och Stor-
skiftes-landtmätare, sorn uppfyllt de i afseende på ålders- och tjenste-år m. m
för Statens etnbets- och tjenstemän i allmänhet stadgade pensionerings-vilkor,
pension å Allmänna Indragnings-staten till belopp af Sexhundra Riksdaler, in-
beräknadt det pensionsbelopp, hvartill de såsom kommissions-landtinätare kunde
finnas berättigade.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande och, med afseende å de
i den Nådiga Propositionen anförde förhållanden, funnit sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning, så i ena som andra hänseendet, dock att pen-
sionerne för andre landtmätaren Hollström och kommissions¬
landtmätaren Lundberg bestämmas att med de föreslagne be¬
loppen, i ett för allt, utgå.
Stockholm den 21 Juli 1854.
STOCKHOLM, TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI, 1JI34.
Stals-Ulslcollels Ullålande, JH 211.
1
M 211.
Ank. till Eip.-Ulsk. d. 29 Juni 1834, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition an-
angående förlängning af arbetstiden får jernväg s-anlag g -
ningen mellan Köping och Hult.
(Rglds Afd.)
Efter derom af Direktionen för Kongl. Svenska Aktiebolaget för jernvägen
mellan Köping och Hult i underdånighet gjord ansökning och med afseende å
hvad Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, uti häröfver infordradt
underdånigt utlåtande, anfört, har Kongl. Majit, medelst nådig proposition af den
1 nästlidne Juni föreslagit Rikets Ständer, att ett års förlängning af den, i sam¬
manhang med beviljandet af statens garanti för detta jernvägs-företag, stadgade
tid för arbetets fullbordande och banans öppnande till allmän trafik måtte, utan
rubbning af de genom oktrojen nämnde bolag tillförsäkrade förmoner, varda bo¬
laget medgifven, dock under vilkor, att vägbanan från Örebro till Köping, jemte
erforderliga lokomotiver, fullbordas inom den förut bestämda tiden, eller 1855
års slut.
Stats-Utskottet, till hvilket denna, under Nio 83 i lista Samlingen af Bi-
hanget till Riks-Ståndens protokoller införda, nådiga proposition, jemte de vid dess
föredragning hos Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståudet afgifna yttranden,
remitterats, har för besvarande af de härå erhållna remisserna, tagit fullständig
kännedom om innehållet af ej mindre den underdåniga ansökning, som föranledt
ifrågavarande proposition, än det öfver denna ansökning infordrade utlåtande, hvar¬
på Kongl. Majit grundat sitt, uti samma proposition framställda, förslag.
Enligt hvad Direktionen i underdånighet uppgifvit, hade i anseende till stad¬
gandet i 7 §, af det för omförmälde bolag utfärdade privilegium; att jernbanan
bör vara färdig att till allmänt begagnande upplåtas sednast vid 1855 års slut,
samt att förlängning af denna arbetstid icke utom Rikets Ständers medgifvande
kan ega rum, fråga hos Direktionen uppstått, huruvida en sådan förlängning af
arbetstiden vore nödvändig samt om ingåendet i detta fall till Kongl. Majit med
Bih. lill R. SI. Vrot. 1855 & 1851. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 51 Häft. 1
2
Slals-Utskoltels Utlåtande, JYI 211.
underdånig anhållan om framställning till Rikets nu församlade Ständer, angående
densammas beviljande. Uti härom från den af Rolaget antagne ledande Ingeniör
inhämtadt yttrande, hade denne förklarat, att, så vidt han kände, vore ingen
jernväg af en sådan längd och fasthet i byggnadssättet inom något land utförd
under den korta tid som, efter afdrag af vintermånaderna, återstode utaf de 3
år från arbetets början, hvarinom ifrågavarande jernbana skulle vara fullbordad,
samt att, då ett så skyndsamt utförande af dylika anläggningar icke läte sig verk¬
ställas inom länder der ymnig tillgång å så väl erforderlig arbetsredskap som öf-
vadt arbetsfolk genast och utan svårighet vore att tillgå, sådant än mindre kunde
åstadkommas härstädes, der ett motsatt förhållande egde rum och all arbetsmate-
riel måste antingen införas från andra länder eller på stället genom bolagets egen
försorg förfärdigas. Ehuru de i detta yttrande anförde omständigheter gåfvo Di¬
rektionen grundad anledning befara, att jernvägens öppnande för allmän trafik
efter hela sin längd icke kunde medhinnas lill nästkommande års slut, hade Di¬
rektionen dock, för att icke utan oundgängligt behof fördröja tidpunkten för samma
vägs upplåtande till allmänt begagnande, ansett sig angående samma ämne böra råd¬
göra med ej mindre de Engelska ledamöterna af Direktionen än entreprenören
för arbetet. I sådant afseende hade Direktionens Ordförande och en af dess
härvarande Ledamöter, äfvensom den ledande Ingeniören afrest till London, hvar¬
est vid hållet Direktions-sammanträde farhågan med hänsigt till möjligheten alt
inom bestämd tid fullborda jernvägen vunnit bekräftelse. De af entreprenören
gjorde beställningar af lokomotiv och jern vägsskenor, utan hvilka arbetet icke kunde
fortskvndas, hade nemligen till följd af den mängd dylika beställningar, hvarmed
fabrikerna öfverhopats, icke blifvit utförda. Genom det fördröjda förfärdigandet
af dessa effekter, förlorades alltså en dyrbar tid för deras påräknade begagnande
vid jernvägsarbetets utförande; och entreprenören vore ej förbunden att under¬
kasta sig de utomordentliga kostnader ett hastigt inköpande af annan maleria! till
arbetets påskyndande skulle föranleda, om ock sådant varit möjligt.. Samtidigt
härmed och under det priserna på alla för arbetet nödiga varor blifvit högtupp-
drifna, hvarigenom bolagets uppoffringar skulle blifva mycket stora, hade den re¬
dan förut, sedan någon tid tillbaka, gällande höga räntefoten och det nuvarande
krigets inverkan på alla financiella förhållanden till den grad sänkt alla aktie¬
pappers värde, att bolaget komme att äfventyra sitt bestånd genom anskaffandet
af så högst betydliga summor, som utöfver det redan anlitade aktiekapitalet skulle
för sagde ändamål erfordras. Då således Direktionen, efter hafda öfverläggningar
och entreprenörens hörande, mäste taga för gifvet, att jernvägsarbete! icke kunde
intill nästa års slut fullbordas, samt att en förlängning af arbetstiden vore nöd¬
vändig, hade Direktionen funnit sig föranlåten hos Kongl. Majit anhålla om nådig
proposition till Rikets Ständer, angående medgifvandet, att den bestämda tiden
för jernvägsarbetets utfrande och banans öppnande för allmän trafik måtte för¬
Slats-Ulskollcls Ullålande, JYs 211.
3
längas ett är; till stöd för hvilket medgifvande Direktionen vidare anfört: att dä
under sednast förflutna riksdag, framställning gjordes om beviljandet af statens
räntegaranti för det till jernvägsanläggningen erforderliga kapital och den tidpunkt
dervid uppgafs, inom hvilken jernvägen kunde vara fullbordad, grundade sig den¬
na tidsbestämmelse pä den förutsättningen, »att, i händelse Rikets Ständer bevil-
»jade den ifrågaställde garantien, beslutet derom skulle omedelbarligen kunna gå
»i verkställighet och det tillämnade bolaget för sagde jernvägs anläggning vara
»bildadt och oktrojeradt innan slutet af samma år (1831)». I sådant fall skulle
bolaget haft en beräknad tid af 4 år för hela arbetets utförande. Utaf denna
tid var ett år afsedt för arbetsmaterielens anskaffning, jordinköpet jemte andra
åtgärder, som borde föregå det egentliga vägbygnads-arbetet, såvida detta utan
hinder och uppehåll skulle kunna med kraft och skyndsamhet på ett ändamåls¬
enligt sätt fortgå. Men genom inträffade förhållanden hade bolagets bildande icke
kunnat ske förr, än den 20 Juli 1832, och detsamma erhöll först den 13 derpå
följande November sin oktroj. Visserligen hade Kongl. Maj:t, under den 6 Au¬
gusti sistnämnde år, i nåder medgifvit detta bolags stiftare företräde till oktrojens
erhållande, samt, i händelse något annat bolag emot lindrigare vilkor åtoge sig
arbetets utförande, ersättning för redan bestridde kostnader inom ett belopp af
högst 66,666 R:dr 32 sk.; men sådant oaktadt, hade bolaget icke varit i stånd
att genast vidtaga alla för arbetet erforderlige mått och steg, enär kontrakt der¬
om ej kunde afslutas förr än den nödiga oktrojen var ovilkorligen medgifven, och,
före kontraktets afslutande, kunde, äfven under dåvarande gynsamma förhållanden,
penningar till betydligare belopp icke anskaffas genom aktiers försäljning, samt
följaktligen omförmälde förberedande åtgärder ej heller företagas. Således hade
utaf den påräknade, och tvifvelsutan jemväl vid fattandet af Rikets Ständers beslut
afsedda tiderymd, »ett helt är gått förloradt utan allt bolagets förvållande».
Uti ofvanberörde af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen, den 23 nästlidne
Maj, afgifna underdåniga utlåtande, har Styrelsen åter upplyst och yttrat: att, till
följd af Rikets Ständers vid sednaste riksdag meddelade beslut, att jernvägsanlägg¬
ningen mellan Köping och Hult borde till 1835 års slut fullbordas, om det bo¬
lag, som för detta företag bildade sig, skulle få tillgodonjuta den lofvade ränte-
garantien, hade såväl i de privilegier, hvilka för samma bolag sedermera utfärda¬
des, som äfven i det angående jernvägsanlägguingens utförande med bolagets Di¬
rektion af Styrelsen afslutade kontrakt stadgats, att nämnde jernväg, med allt
hvad dertill hörer, borde vara till afsyning fullt färdig vid utgången af år 1855.
Enligt Styrelsens åsigt, skulle det väl å ena sidan icke kunna af Direktionen för¬
nekas, att ifrågavarande arbete blifvit hittills bedrifvet ganska lamt och med an¬
vändande blott af en, i jemförelse med behofvet, ringa arbetsstyrka, oaktadt vä¬
derleken både under sistförlidna och innevarande år varit särdeles gynnsam och
fastän arbetare varit att tillgå långt utöfver det antal, som vid företaget begag-
4
Slals-Ulskollels Ullålande, M 211.
näts; men å andra sidan ansåg sig Styrelsen likväl ega skäl fästa uppmärksamhe¬
ten derpå, att den af Rikets sednast församlade Ständer bestämda tid för full¬
bordandet af hela denna stora jernvägsanläggning med allt tillbehör »verkligen blef
»väl knappt tilltagen, enär ärendet då ännu för ingen del befanns ens i tekniskt
»hänseende så förberedt, att något arbete kunde påbörjas innan vidlyftiga forsk-
»ningar och undersökningar efter hela banan hunnit förrättas.» Vid sådant förhållande
och då Kongl. Majit, när på behof och anförda skäl grundade underdåniga framställ¬
ningar derom skett, ofta täckts i nåder meddela förlängningar af arbetstiden för
smärre företag, samt Direktionen för nu ifrågavarande jernvägsanläggning hade till
endast ett år inskränkt sin anhållan om arbetstidens förlängning, tillstyrkte Sty¬
relsen allåtandet af proposition derom tiil Rikets Ständer, helst den i juridiskt
hänseende bindande kraften of det om oftanämnde stora och vigtiga företags verk¬
ställande afslutade kontrakt, för hvars fullgörande någon borgensförbindelse icke
vore aflemnad, syntes genom en sådan förlängnings medgifvande så mycket min¬
dre komma att förringas, som de 3 ledamöter af Direktionen, hvilka undertecknat
förevarande underdåniga ansökning, på grund af en den 18 Januari sistlidet år
af Kongl. Majit i nåder meddelad förklaring, kunde anses till den af dem här¬
utinnan vidtagna åtgärd lika berättigade, som i fall densamma grundat sig på
Direktionens samfällda beslut.
Utskottet har ansett sig böra i detta utlåtande omförmäla alla de af Direk¬
tionen för Köping-Hults jernvägen i underdånighet anförda omständigheter och
förhållanden med afseende å den sökta förlängningen af den för jernvägens full¬
bordande bestämda arbetstid, likasom allt hvad Styrelsens för allmänna Väg- och
Vattenbyggnader derom infordrade underdåniga yttrande, innehåller; och Utskottet
skulle hafva önskat att derjemte härvid kunna meddela Rikets Ständer sådana
fullständiga upplysningar om jernvägs-bolagets nuvarande ställning samt åtskilliga
andra, på möjligheten af sagde företags vederbörliga utförande inom 1856 års ut¬
gång, inverkande förhållanden att på grund deraf med tillförlitlig visshet kunde
antagas, att, derest arbetstidens förlängning till nyssnämnde tidpunkt af Rikets
Ständer medgifves, jernvägen också skall kunna då vara till hela sin längd färdig och
för allmänna trafiken upplåten ; men de underrättelser, Utskottet i detta hänseende
kunnat förskaffa sig, har Utskottet iske funnit så upplysande och tillfredsställande,
att de motsvarat och uppfyllt hvad dermed af Utskottet åsyftats. Dock har Ut¬
skottet härigenom inhämtat, att ifrågavarande vidsträckta och kostsamma arbets¬
företag hädanefter sannolikt kommer att bedrifvas och fortsättas med större drift,
verksamhet och framgång, än under den redan tillrvggalaggda arbetstiden. Enligt
hvad för Utskottet uppgifvits, skal! det nemligen, genom nyligen vidtagna åtgär¬
der, hafva lyckats undanrödja den menliga inverkan på arbetets oafbrutna och
kraftfulla fortgång, som förorsakais af de under sednaste tiden förändrade finan-
ciella förhållandena inom det land, derifrån penningetillgångarne för företagets ut¬
Sluls-Ulskotlcls Utlåtande, Jts 2i£.
förande egentligen varit påräknade. Derjemte hade Direktionen kommit i tillfälle
antaga en annan, för framgången af detta företag mera nitisk entreprenör, hvil¬
ken både inom och utom sitt fädernesland gjort sig känd för synnerlig tillförlit¬
lighet och verksamhet vid dylika arbetens samt derom ingångna aftals fullgörande;
hvadan de förberedda och påbörjade jernvägsarbetena alltså skulle komma att med
ökad drift och fart fullföljas. Denna entreprenör hade likasom bolagets ingeniör
och de Engelska Direktionsledamöterne också sammanstämmande uttalat den öf-
vertvgelsen, att jernvägen bör kunna fullbordas under år 1856; hvilken öfverty¬
gelse härvarande ledamöter af jernvägsdirektionen förklarat sig jemväl dela.
Beträffande de skäl, Direktionen i underdånighet uppgifvit till stöd för sin
uti ifrågavarande hänseende framförda anhållan, har Utskottet funnit sig icke kun¬
na underlåta fästa synnerlig uppmärksamhet vid det uppgifna förhållandet, att bo¬
laget endast fått tillgodonjuta en de! af den tid, som för arbetets utförande var
afsedd och påräknad, samt att, enär bolaget icke förr än den 13 November 1852
erhöll sin oktroj, således, utan bolagets förvållande, ett helt år utaf denna arbets¬
tid skulle hafva gått förloradt. För att få utredt, huru i sjelfva verket sig här¬
med förhåller, har Utskottet gjort sig närmare underrättadt om sättet, ordningen
och tiden för behandlingen och afgörandet af frågorna rörande ej mindre verk¬
ställigheten af Rikets Ständers beslut om den utaf dem beviljade räntegaranti, än
omförmälda oktrojs utfärdande samt öfriga dermed gemenskap egande ärenden.
Då de, på officiella handlingar grundade, upplysningar, Utskottet härvid erhållit
ostridigt ådagalägga, att det skäl för arbetstidens förlängning, som velat hämtas
från det af Direktionen uppgifna förhållandet, saknar all grund, har Utskottet
också trott sig nu böra jemväl meddela hufvudsak liga innehållet af dessa upplys¬
ningar, helst desamma röra ett ämne, som särdeles vid närvarande tidpunkt i hög
grad ådragit sig allmänna uppmärksamheten.
Vid slutet af sistlidne riksdag anmälde Rikets Ständer, i underdånig skrif¬
velse den 2 September 1851, sitt då fattade beslut: att, derest för utförandet af
en jernbana, mellan Köping, Örebro och Hult ett holag sig bildade, åt hvilket
Kongl. Maj:t funne detta företag kunna med säkerhet anförtros, och samma bolpg,
enligt arbetsplan, som af Kongl. Majit i nåder fastställdes, år 1832 påbörjade och
inom 1853 års slut fullbordade nämnde jernvägsanläggning samt derefter fortfarande
underhölle densamma i fullt ändamålsenligt skick,4 Svenska staten skulle förbinda sig
att, i händelse under ett eller flera af de 40 år, som förflyta näst efter jerribanans
fulländande och öppnande för allmänna trafiken, jernvägsbolagets årliga nettoin¬
komst skulle, erdigt vederbörligen granskadt bokslut, befinnas understiga 5 proc. å den
till 5,000,000 Rdr beräknade anläggningskostnaden, erlägga till bolaget fyllna-
den i denna inkomst, hvilken ansvarighet dock ej i något fall komme att utsträc¬
kas utöfver 250,000 Rdr för äret, hvaremot om anläggningskostnaden icke skulle
uppgå till den förslagsvis beräknade summan, omförmälde ansvarighet komme att
6
Sluts-VlskoUcts Ullålande, JY2 241.
inskränkas till ett belopp svarande mot 5 procent å den verkliga utgiften. I
anledning af Rikets Ständers sålunda vidtagna beslut fann Kongl. Majit för godt
uppdraga åt en särskild komitté att, efter föregående lokala och statistiska forsk¬
ningar och beräkningar, afgifva underdånigt utlåtande, huruvida den i samma be¬
slut afsedda vägsträckning vore för en jernvägsanläggning fullt ändamålsenlig och
om jernvägen kunde antagas komma att gifva en inkomst, som betäckte under¬
hållskostnaden och löpande utgifter, eller om, i dessa hänseenden, företräde borde
tillerkännas en jernbana i mer eller mindre förändrad rigtning. Sagde komitté
tillförordnades af Kongl. Majit deri 21 Oktober 1851 och algaf vid slutet af
April månad 1852 sitt utaf omständliga beräkningar angående sannolika trafiken
å den föreslagna jernvägen samt dess förmodade afkastning m. m. åtföljda betän¬
kande; hvilket betänkande, jemte tillhörande handlingar, den 6 påföljande Maj
remitterades till Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, hvarefter Sty¬
relsen den 17 i samma månad, aflemnade sitt underdåniga utlåtande angående
ifrågavarande ämne. Genom nådigt bref af den 29 i sistnämnde månad, hvilket
finnes infördt i officiella afdelningen af Post- och Inrikes-Tidningar för den 8:de
Juni 1852 förklarade Kongl. Majit, att så vida ett bolag bildade sig till utfö¬
rande af en jernväg mellan Köping, Örebro och Hult i den sträckning, som för
vägen mellan Köping och Svartå bruk, uti samma bref bestämdes, och för den
öfriga delen af vägen efter närmare upplysningars inhämtande, komme att i nåder
fastställas, ville Kongl. Majit intill slutet af derpå följande September lemna ett
sådant bolag öppet att hos Kongl. Majit sig i underdånighet anmäla till erhållan¬
de af nådig tillåtelse att öfvertaga jernvägsbvggnaden emot de af Rikets Ständer
derför beviljade förmåner. Emedlertid och som lör jernvägens ledning från Svartå
till Wenern flera sins emellan skiljaktiga förslag framställts, uppdrogs, enligt KongL
Majits Nådiga beslut den 29 Juni samma år, åt en dertill då utsedd opartisk
undersökningsförrättare, att utarbeta fullständiga planer med kostnadsberäkningar
öfver de alternativt föreslagna vägsträckningarne; hvarjemte förordnades, att en
tjensteman vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen och en Officer vid Kongl. Majits
Flotta borde änställa undersökningar och uppgöra kostnadsförslag med hänsigt till
2:ne härvid likaledes alternativt ifrågasatta hamnplatser vid nämnde sjö. Hessa
sednare kostnadsförslag och planér inlemnades till Väg- och Vattenbyggnads-styrel-
seu i slutet af September månad samt enahanda förslag och planer rörande jern-
vägssträckningarue den 8 November 1852; hvarefter Styrelsen redan den 11 i
sistberörde månad deröfver algaf sitt underdåniga utlåtande och Kongl. Majit den
13 i samma månad utfärdade privilegium och fastställde reglor för, samt oktroje-
rade det af Svenske och utländske män bestående samt, inom den derför bestäm¬
da tidens förlopp, hos Kongl. Majit i underdånighet anmälda bolag, som bildats
för att företaga och fullborda anläggningen af jernbanan mellan Köping och Hult,
samt bedrifvande af rörelsen å denna bana under en tid af 40 år från banans
Slats-Utsliollcls Utlåtande, Jtä 211.
7
öppnande för allmän trafik. Med afseende å det af Rikets Ständer för den bevil—
viljade räntegarantiens tillgodonjutande stadgade förbehåll, att arbetet å jernvägen
borde påbörjas före 1852 års utgång, hade redan, genom Kongl. Brefvet den 29
Maj nyssnämnde ar, jernvägsbolaget fått sig ålagdt att för den då definitift be¬
stämda jérnvägssträckningen eller banan från Köping till Svartå, under nästföljande
Oktober månad, till granskning och Kongl. Majrts nådiga gillande i underdånighet
aflemna fullständig arbetsplan med tillhörande kartor och ritningar samt kostnads¬
förslag. Till följd häraf anmälde också interimsstyrelsen för det sedermera oktro-
jerade bolaget, i en den 30 i samma månad till Kongl. Majit i underdånighet in-
gifven skrift, att bolaget låtit verkställa erforderliga undersökningar och arbeten
samt gjort sig beredt till den föreskrifna fullständiga arbetsplanens ingifvande så
snart bolaget blifvit genom erhållandet af den sökta oktrojen berättigadt utföra
jernvägsanläggningen. Men ehuru bolaget, såsom nyss är anfördt, den 13 No¬
vember erhöll sitt privilegium och »allt detta», såsom i Kongl. Maj;ts nådiga bref
den 17 December 1852 förklarades, »kunnat grundlägga ett skäligt anspråk, att
»bolaget ofördröjligen derefter skulle framlägga fullständig arbetsplan, ora icke för
»hela vägsträckan från Köping till Svartå, åtminstone för en betydligare del deraf,»
inkom först den 11 December från Direktionen en så kallad plan för anläggning
af bibana från Örebro station till Skebäcks lastageplats invid Hjelmaren. Denna plan
blef samma dag till Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen remitterad; hvarefter Sty¬
relsen 2:ne dagar efter remissens meddelande afgaf sitt underdåniga utlåtande här¬
öfver, hvilket innefattade åtskilliga anmärkningar emot samma plan. Oaktadt så¬
ledes Direktionen då först »blott för en bibana» inlemnade »förslag och plan,
»hvilken icke ens för sitt ringa omfång företedde den fullständighet, att den kun-
»nat hos Styrelsen för allmänna Väg-och Vattenbyggnader undgå anmärkning» fann
Kongl.-Majit likväl, vid några dagar derefter eller den 17 December 1852 skedd under¬
dånig föredragning af detta ärende, för godt att, enär preskriptionstiden för jernvägsan-
Iäggningens företagande snart ginge till ända, utan uppskof taga den ingifna planen un¬
der pröfning; hvarvid dessutom anmärktes, att bland de inkomna handiingarne åtskil¬
liga detaijritningar saknades och alt sagde handlingar icke innefattade någon plan för
beredande af lastageplats vid Skebäck, eller bangård för hufvudbanan, der den skulle
sammanträffa med bibanan från nyssnämnde ställe, eller utvisade bredden af den mark
som för samma bibana behöldes, hvarför dessa handlingar »således icke kunde
»anses utgöra någon plan för jernvägsanläggningen.» Med nu uppgifna anmärk¬
ningar blef den för meranämode bibana uppgjorda plan i nåder gillad. För att
göra denna plan fullständig, inlemnades till Kongl. Maj:t den 21 December ytter¬
ligare dertill hörande ritningar, hvilka, sedan Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen påföl¬
jande dag härå erhållit remiss och genast samma dag afgilvit sitt utlåtande, den 23
December jemväl blefvo af Kongl. Maj:t gillade till efterrättelse vid arbetets på¬
börjande, hvilket också skedde under de sednaste dagarne af år 1852. Närmare
8
Slals-Ulskoltels Ullålande, M 211.
medlet of Februari lo53 inkom Direktionen lill Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
med detaljerad plan för jernvägen mellan Köping och Svartå; och efter det Di¬
rektionen, medelst Styrelsens skrivelser af den 20 och 25 i samma månad, blifvit
underrättad om de anmärkningar, som vid denna plans granskning hos Styrelsen
förekommit, ingafs den 2i påföljande Mars Direktionens förklaring öfver dessa an¬
märkningar; men som samma förklaring ansågs ingalunda vara nöjaktig så fann
sig Styrelsen föranlåten alt i skrifvelse till Direktionen af den 24 i sistnämnde
månad framställa ytterligare anmärkningar. Derefter inkom den 12 April' en full¬
ständigare förklaring med ny, förbättrad, profil för denna del af jernvägen; der¬
öfver Styrelsen den 21 i samma månad afgaf sitt underdåniga utlåtande; och fick
Direktionen, genom Styrelsens den 12 Maj 1853 expedierade skrifvelse, emottaga
Kongl. Maj:ts meddelade nådiga beslut angående ifrågavarande plan tillika med
dertill hörande kartor och handlingar. Plan för den del af jernvägen, som skall
anläggas mellan Svartå och Hult inkom deremot först den 7 Oktober sistlidet år
till oftabemälte Styrelse; hvarvid densamma var åtföljd af förslag till total förän¬
dring af den förut uppgjorde och, enligt Direktionens egen begäran, fastställde
planen för vägsträckningar mellan Svartå och Örebro. Styrelsens underdåniga ut¬
låtande häröfver meddelades den 12 i samma månad och Kongl. Maj:ts nådiga
beslut blef redan genom Styrelsens skrifvelse af den 24 derpåföljande Direktionen
tillkännagifvet.
Enligt hvad Rikets Ständer torde finna af den i ofvanomförmälda hänseende
nu framlagda utredning, hafva de flerfaidiga maktpåliggande frågor, som rörande
jernvägsanläggningen mellan Köping, Örebro och Hult samt det för detta arbets¬
företag bildade bolag, efter sistförflutaa riksdag, hos Regeringen samt Styrel¬
sen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader förekommit, blifvit med synnerlig skynd¬
samhet handlagde och afgjorde, hvarföre den tidsutdrägt som vid utförandet af
ifrågavarande jernvägsanläggning med skäl anmärkts, ingalunda kan tillskrifvas Re¬
geringen och bemälde embetsmyndighet. Men ehuru jernvägsbolagets Direktion
således icke ägt den ringaste anledning att, till stöd för den nu begärda för¬
längningen af arbetstiden, uppgifva den förlust af en betydlig del utaf tiden för
arbetets utförande, hvilken i Direktionens underdåniga ansökning finnes omför¬
mäld, förekomma likväl andra omständigheter, som i fråga om denna förlängnings
medgifvande icke torde böra förbises. Bland dessa anser Utskottet sig i första
rummet böra erinra om det i Väg- och Vattenbyggnads-styrelsens underdåniga ut¬
låtande uppgifna, allmänt kända förhållande, att de vid statsbidrags beviljande eller
i afslutade kontrakter fastställde terminer för en mängd allmänna arbetens utfö¬
rande, efter derom i underdånighet gjorda ansökningar, vanligen blifvit förlängda.
Då dylika ansökningar sålunda ganska ofta bifallits för arbeten, som hvarken i
afseende på kostnader och svårigheter vid förberedandet och utförandet eller i
andra hänseenden kunna på något sätt jemföras med det stora företag, hvarom nu
Stalt-IJltkollils Utlåtande, Jti., 214.
är fråga, har det bolag, hvilket åtagit sig verkställigheten deraf, visserligen icke
utan skäl trott sig kunna påräkna att enahanda forman jemväl skulle detsamma
medgifvas. Då för närvarande icke fullt ett och ett halft år återstå utaf den för
fullbordandet af jern,vägsanläggningen, med allt hvad dertill hörer, bestämda tid och
det synes knappast möjligt för bolaget att utan allt för stora uppoffringar under
denna korta tidervmd utföra alla de arbeten, som måste vara verkställde innan
jernvägen kan gödkännas såsom färdig och varda till allmänt begagnande upplå¬
ten, så skulle följaktligen afslåendet af ansökningen om arbetstidens numera nästan
ovilkorligen nödvändiga förlängning, sannolikt tvinga bolaget att genast afstå från
den räntegaranti jemte de öfrige förmåner, som genom Rikets sednast församlade
Ständers beslut och den i öfverensstämmelse dermed bolaget meddelade oktroj
blifvit detsamma tillförsäkrade. I sådant fall komme också förmodligen hela jern-
vägsarbetet att öfvergifva.?, och en jernbana, hvars åstadkommande vid sednaste
riksdag ansågs vara af synnerlig vigt och fördel för hela landet, framgent lemnäs
ofulländad, hälst bland påföljderna för denna jcrnbanas uraktlåtna fullbordande,
icke finnes stadgadt, att bolaget då är skyldigt till staten öfverlåta densamma
jemte derå nedlagda arbeten.
I betraktande af dessa med flera härvid förekommande omständigheter och
oansedt Utskottet ogerna frånträder tillämpningen af den grundsats Utskottet hit¬
tills i allmänhet sökt iakttaga, nemligen: alt de vilkor och bestämmelser, som vid
beviljandet af allmänna understöd blifvit stadgade böra tjena till oeftergiflig led¬
ning och efterrättelse vid de sålunda understödda arbetsföretagens utförande, finnér
Utskottet sig likväl vid detta tillfälle föranlåtet tillstyrka den begärda förlängnin¬
gen af arbetstiden för oftanämnde jernvägsanläggning.
Vid detta ärendes behandling hos Utskottet, har äfven fråga uppstått om
föreslåendet af en eller annan förändring i de vid sednaste riksdag för samma
jernvägsanläggning m. m. meddelade stadganden, särdeles i fråga om sträckningen
af jernbanans vestra del, men då de utländska aktie-egare, hvaraf bolaget till
största delen ulgöres, i saknad af nödig lokal-kännedom och i okunnighet om de
förhållanden, som föranledde dessa förändringars vidtagande, möjligen skulle komma
att anse dem åsyfta en mera väsendtlig rubbning af de förmåner, samt tillökning
af de åligganden, som före aktieteckningen bestämdes, har Utskottet icke funnit
lämpligt att vid detta tillfälle göra någon framställning i sagde hänseende. Ut¬
skottet anser sig derföre böra inskränka sig till förordandet af det utaf Kongl.
Maj:t för arbetstidens förlängning föreslagna vilkor att jernvägen från Orebro til|
Köping bör vara fullbordad inom slutet af nästa ur, dock synes härvid böra till-
läggas den för hela jernvägsarbetet förut gällande föreskrift, att sagda våglängd
vid denna tidpunkt skall ej allenast vara fullbordad, utan äfven för alllmänna tra¬
fiken öppnad. Utskottet får alltså hemställa,
Bih. litt R. St. Pro*. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 34 Hafi. 2
10
Stats-Utskollets Utlåtande, Jtå-Sil.
att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t i nåder föreslagit,
förlängning under ett år, eller till 1856 års slut, af den för an¬
läggningen af jernvägen mellan Köping och Hult, vid beviljandet
af statens räntegaranti lör samma företag, stadgade tid för arbe¬
tets fullbordande och banans öppnande för allmän trafik, må det
för sagde arbetsföretag bildade bolag medgifvas, utan rubbning af
de förmåner, som genom oktrojen blifvit bolaget tillförsäkrade,
dock under vilkor, att vägbanan från Köping till Orebro med er¬
forderliga lokomotiver fullbordas och öppnas för allmänna trafiken
inom den förut bestämda tiden, eller slutet af är J855.
Stockholm den 27 Juli 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS LOU. BUCKMAN, 1854.
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
1
\:o 313.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Juli 1854, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning dels af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om anslag för hospitalernas förbättrande, dels af väckta mo¬
tioner, angående inrättande af ett hospital för hufvudstaden.
CU. A.)
Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 14 Augusti 1848,
med tillkännagifvaude af deras åsigt, att hospilals-anstalterna i riket voro
behäftade med flerfaidiga brister, och att dessa brister skulle i väsendtlig
mån kunna afhjelpas, om, i stället för de förut mera partielt tillvägabragta,
af inskränkta tillgångar beroende förbättringar, sådane komme att efter en
för hela riket gemensamt uppgjord plan verkställas, äfvensom att Statens
mellankomst blefve vid den första förändringen nödvändig, hufvudsakligen
i anseende till de flera nja byggnader, hvilka för ett efter vetenskapliga
grunder ordnadt system för de vansinniges behandling komme att erfordras,
anhållit, att Kongl. Maj:t måtte genom skicklige och sakkunnige män låta
upprätta förslag lill de förbättringar af hospitals-väsendet i Sverige, så i
medicinskt som administrativt hänseende, hvilka utan Stats-verkets stora
betungande kunde utföras och befunnes vara nödige, samt sedermera lill
Rikets Ständer härom aflåta nådig Proposition, och Kongl. Maj:t, efter det
utsedde kommilterade afgifvit underdånigt förslag och betänkande i ämnet,
med tillhörande byggnads-planer och kostnads-beräkningar, vid sisllidne
riksdag lemnat Rikets 'då församlade Ständer häraf del och föreslagit de
åtgärder, som då ansågos kunna vidtagas, i hvilket afseende Kongl. Maj:t,
som, i anseende dertill, att hospitals-fondens tillgångar icke medgåfve nå-
Ilih. till It. St. Prat. 1853—64. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 32 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
gon uppoffring för hospilalernas utvidgande och förbättring, fann den
summa af icke mindre än 1,175,856 Ridr 17 sk. 2 rst. som för den af
kommilterade i detta hänseende uppgjorda plans fullständiga genomförande
blifvit förslagsvis beräknad, vara mera betydlig, än att Kongl. Majit ville
sätta i fråga att Rikets Ständer, med godkännande af samma plan, då skulle
bevilja bela eller ens någon betydligare del af densamma, ansåg sig, i be¬
traktande af vigten och angelägenheten deraf, att den af behofvet högt
påkallade förbättringen af hospitalerna ju förr desto hellre mätte kunna
företagas, böra af Rikets Ständer till en början äska hvad, enligt kommit-
terades plan, erfordrades för nybyggnad af Wexiö hospital, eller 127,500
R:dr banko, hvarjemte Kongl. Majit till Rikets Ständer öfverlemnade ett
från Öfverslåthållare-embetet inkommet förslag till uppförande å Kongl.
Djurgården af nytt hospital för hufvudsLaden och'dess närmaste omgifning,
upptagande en kostnads-summa af 379,000 R:dr; så hade Rikets SLänder,
jemlikt underdånig skrifvelse den 13 Augusti 1851, för utvidgning och
förbättring af Wexiö hospital, anvisat en till 127,000 R:dr jemnad summa,
att från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utgå, men deremot, beträffande
Öfverstålhållare-embetéts förslag, angående uppförande af ett nytt hospital
i hufvudstadens granskap, anfört, alt, ulom det att nybyggnad i närhe¬
ten af hufvudstaden vore belydligL dyrare än å andra ställen, den, enligt
förslaget, erforderliga utgift af 34,000 Rldr för att erhålla en byggnads¬
plats, hvilken efter elt antal år blefve disponibel utan löseskilling, före-
komine alltför stor, samt att det för öfrigt syntes temligen öfverflödigt alt
ega tvänne stora kuraliv-anstaller för sinnes-sjuka så nära hvarandra, som
vid Upsala och Stockholm, hvardera beräknad för ett större antal, än å nå-
goldera stället befunnes, hvadan, med jemväl fästadt afseende å den nytta,
en större inrättning, sådan som den ifrågavarande, belägen i närheten af
Upsala, skulle tillskynda den medicinska undervisningen derstädes, Rikets
Ständer, som haft tillfälle taga närmare kännedom om Danviks hospital
oell funnit denna inrättnings ordnande till ett bättre skick vara af högsta
behof påkalladt, i underdånighet anböllo, det Kongl. Majit matie laga
i nådigt öfvervägande, huruvida icke, i stället att i hufvudstadens gran-
skap inrätta ett nytt hospital för sinnes-sjuke, mera skäl vore att utvidga
hospitals-inrättningen i Upsala så mycket, att större delen af de kurativ-
behandling underkastade sinnes-sjuke från Stockholm och dess omgifning,
hvilka under närvarande förhållanden skola inrymmas på Dan viken, kunde
finna plats vid inrättningen i Upsala, hvarest tillräckligt utrymme för
hospitalets utvidgning skulle vara att tillgå och byggnadskostnaderne vore
ringare än i hufvudstaden, helst hospitals-bjonens underhåll och vård icke
torde genom flyttningen blifva för Danviks hospitals fonder kostsammare,
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
3
än om de sinnes-sjuke äfven framgent vårdades å Danviken; dock att det
mindre antalet af sinnes-sjnke eller de obotlige, osnygge och stormande
fortfarande borde å Danviken intagas.
I fullföljd af dessa i afseende å hospitals-väsendets bättre ordnande
förekomna åtgärder, har [Kongl. Maj:t vid innevarande Riksdag, under den
17 sisllidne Mars, i enahanda ämne till Rikets Ständer aflåtit nådig Pro¬
position, hvilken, intagen under N:o 64 i Irsta Sami. Irsta Afd. af Bihan*
get till Riks-Slåndens Protokoll, blifvit till Stats-Utskottets handläggning
remitterad.
Enligt hvad i högstberörda nådiga Proposition omförmäles, hade
Serafimer-ordens-gillet i fråga om de anslag, hvilka vid denna Riksdag
borde ifrågakomma för fullföljande af den plan, sorn ofvanbemälde kom-
mitterade till hospitalernas förbättrande uppgjort, uti underdånig skrifvelse
den 17:de November nästlidet år anfört, att utom Wexiö hospital, hvars
uppförande för de af Rikets Ständer dertill anslagna medel nu påginge,
nybyggnader jemväl vid öfrige hospitalerna i riket erfordrades, för att
bereda tillräckligt utrymme för vansinniga personers intagande och nödiga
anstalter för deras ändamålsenliga behandling, enligt de fordringar, mensk¬
lighet och en större erfarenhet om lämpligaste sättet för dylika sjukes vård
i lika hög grad kräfde, samt att de, vid hvilka dylika byggnader för
närvararde bäst behöfdes, voro hospitalerne i Wadstena, Götheborg och
Hernösand.
Wadstena hospital, om hvilket General-direktören m. m. C. J. Ek¬
strömer, efter derå nyligen anställd inspektion, lemnat det fördelaktiga vits¬
ord, att samma inrättning, genom derstädes under sednare åren vidtagna be¬
tydliga förbättringar så i afseende på lokal, sorn sjukvård, måste anses såsom
den bästa inrättning i sitt slag inom riket, företedde dock ännu, med hän¬
syn till de sjukes fördelning efter kön och sjukdoms-art, flere svårigheter,
hvilka, oaktadt Lokal-styrelsens nitiska bemödanden att dem minska, dock
alltid qvarstode och motverkade inrättningens fulländning. För uppnå¬
ende af detta mål vore nödvändigt, att två stora, från hvarandra fullkom¬
ligt skiljda afdelningar, en för hvartdera könet, bildades; och enär Wad¬
stena hospital, - der för närvarande funnes ett antal af nära 300 sinnes¬
sjuka, hvilket antal årligen ökades, i allt fall vore i stort behof af snar
utvidgning, ansåge Ordens-gillet denna förändring böra vidtagas samt lämp¬
ligast kunna verkställas genom till- och påbyggnad af det på stället nu
befintliga såkallade gamla hospitalet, hvilket sedermera skulle bestämmas
uteslutande för sjuka af qvinnokönet, hvaremot den fordna kloslerbyggna-
den, eller numera så kallade Stora hospitalet, med dertill hörande mindre
byggnader, kom me att endast för sjuke af mankönet användas; varande
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
plan och kostnadsförslag för denna till- och påbyggnad af förrbemälda
kommitterade uppgjorde, upptagande, kostnaden derför till 48,544 R:dr 32
sk., hvilken summa likväl, med afseende å sedermera ökade priser å bygg¬
nadsämnen, ansåges böra höjas lill 50,000 R:dr.
Vidkommande åter Götheborgs hospital, som, enligt kommitterades
förslag, skulle beräknas för ett antal af omkring 150 sinnessjuka, så vore
detsamma i största behof af så väl utvidgning, som för de sjukes vård och
kurativa behandling nödig förbättring. Det derstädes nu befintliga till
hospital använda stenhus vore för detta ändamål alltför inskränkt, så att
ej mera än 70 å 80 patienter kunnat på en gång der emottagas, samt för
öfrigt så inredl, att det icke medgåfve behörig klassifikation och separation
af de sinnes-sjuke. Denna byggnad, af fast beskaffenhet, men med ett för
sjukanstalt mindre tjenligl läge invid allmänna landsvägen, vore dock ganska
lämplig att i planen för ordnande af detta hospital ingå, såsom användbar till
boställs-rum för läkare och syssloman äfvensom till de för ekonomien ound¬
gängliga lägenheter. Enligt den af kommitterade uppgjorda plan, skulle från
delta stenhus i riktning mot elfstranden uppföras 2:ne flygelbyggnader,
deruti sjukrummen korame alt förläggas, hvarigenom en fullständig separa¬
tion af könen inom och utom hus, äfvensom de erforderliga under-afdel-
ningarne efter olika sjukdomsarler kunde för hvartdera könet till vägabrin¬
gas, hvarjemte tillfälle förefunnés att bereda nödiga promenad-platser för
de sinnessjuke samt att förskaffa dem lämplig sysselsättning i fria luften.
Enligt den af kommitterade å nybyggnaden vid iletta hospital upprättade
ritning med kostnads-förslag, skulle för densamma erfordras ett belopp af
100,000 R:dr.
För Hernösands hospital, sorn förut varit förenadt med lasarettet
derstädes, hade, enligt hvad Serafimer-ordens-gillet vidare anmält, för få
år tillbaka en till dårhus-inrättning tjenlig plats utom staden blifvit an¬
skaffad, äfvensom byggnad derstädes, lämpad efter den personal, som å
förra hospitals-inrättningen varit inlagen, på höspilals-fondens bekostnad
blifvit uppförd, hvilken byggnad likväl, enär fondens tillgångar icke med-
gifvit alt gälda den betydliga summa, som ett stenhus då skulle, i anse¬
ende till bristen på tegelbruk i orten, hafva kostat, måst uppföras afträd;
men då sedermera visat sig, alt antalet af sinnes-sjuke i de nordligare länen
ökat sig i särdeles betydlig mån, så alt berörde byggnad blifvit alldeles
otillräcklig för emottagande af de personer i orten, hvilka af hospitalsvård
vore i behof, hade, far beredande af okadt utrymme för sinnes-sjukes emot¬
tagande, plan och ritning å en byggnad af sten vid delta hospital för ett
antal af ytterligare 60 sinnessjuke med, tillhörande vaktbetjening, blifvit
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 2t2.
6
uppgjord, äfvensom förslag till den derför erforderliga kostnad, uppgående
till 50,000 R;dr, upprättats och jemte ritningen till Kongl. Majit öfverlemnats.
Sorn emedlertid hospital-fondens tillgångar icke medgåfve att gäl¬
da större eller mindre del af de belopp, hvilka för nybyggnader vid nu
ifrågavarande tvänne hospitaler erfordrades, utgörande tillsammans 200,000
R:dr, men- behofvet ovilkorligen fordrade, att dessa Statens sjuk vårds-an¬
stalter försattes i ett skick som visade, att Sverige ej eftergåfve andra län¬
der i en ömsint vård om sådana vanlottade medmenniskor, hvilka fram¬
för andra fordrade en mild och noggrann behandling, anhöll i underdå¬
nighet Serafimer-ordens-gillet, att Kongl. Maj:t måtte täckas hos Rikets
Ständer äska nyssberörda för ändamålet erforderliga summa.
Angående åter frågan om beredande af tjenlig hospitals-vård för
sinnessjuke från hufvudstaden och dess närmaste orngifningar, hade Kongl.
Maj:t öfver det al Rikets sednast församlade Ständer framställda ofvanom-
förmälda förslag inhemtat underdåniga yttranden af Serafimer-ordens-gillet,
Öfver-ståthållare-embetet samt Direktionen öfver Danviks Hospital. Af Se-
rafimer-ordens-gillet upplystes dervid, att uti Upsala Hospital, beräknadt
för emottagande af vansinnige från Uplands, Westmanlands, Stora Koppar¬
bergs och Gefleborgs samt norra delen af Stockholms län, för närvarande
funnos nära 200 patienter, eller det antal, som i derstädes nu befintlige
byggnader kunde utan en för de vansinniges kurativa behandling menlig
trängsel inrymmas, samt att, dä hospitals-hjonens antal årligen ökades, en
nybyggnad för berörde läns behof troligen kotnme att framdeles företagas,
hvilken byggnad dock, med afseende å lokalens vidd och beskaffenhet, ej
kunde gifvas större omfång, än söm erfordrades för beredande af utrymme
åt högst 250 sinnessjuke inom hela hospitalet; och då detta utrymme vore
behöfligt för emottagande af patienter från det för hospitalet redan be¬
stämda distrikt, saint lokalen icke medgåfve uppförande af någon särskild
tillbyggnad för Danviks Hospitals behof, afstyrkte Ordens-gillet bifall till
Rikets Ständers framställning. Jemväl Danviks Hospitals Direktion, uti
hvars utlåtande Öfver-ståthållare-embetet instämt, afstyrkte bifall till sam¬
ma framställning, under åberopande af de utaf Öfver-läkaren vid Hospi¬
talet, uti afgifvet yttrande, anförda skäl, som i medicinskt hänseende _ta-
lade emot Rikets Ständers förslag; hvarjemte Direktionen särskildt fästade
uppmärksamheten på svårigheten eller omöjligheten att under en strängare
årstid, då fall af vansinnighet inträffade, genast kunna verkställa patien-
ternes öfversändande lill Upsala, äfvensom på de förökade kostnader, som
,för Danviks Hospital ovilkorligen skulle uppkomma, om berörde transpor¬
ter samt patienternes nödvändiga beklädnad och vård under forslandet
skulle betalas af Hospitalets förut hårdt anlitade tillgångar.
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
Öfver-slåthållare-embetet, som sålunda ansett det ständigt ökade be-
hofvet af en lämplig sjukvårds-anstalt för vansinnige från Stockholm icke
kunna på det af Rikets Ständer föreslagna sätt afhjelpas, hade derefter uti
underdånig skrifvelse den 10 sistlidne December anmält, att tillfälle nu
yppat sig att få af enskild person för ett belopp at 35,000 R:dr inköpa
en å Kungsholmen bär vid hufvudstaden belägen egendom, bestående af
2:ne lägenheter, kallade Hedvigsberg och Conradsberg, om 41 tunnlands
och 12 kapplands rymd, hvilken egendom, enligt afgifne yttranden af Ge¬
neral-direktören Ekströmer samt Professoren M. Huss, befunnes särdeles
tjenlig för anläggning af en kurativ anstalt för vansinnige, isynnerhet om
till egendomen kunde erhållas en mindre del af krono-lägenheten Marie¬
bergs egor, för att derigenom bereda tillfälle Lill den nuvarande körvägens
förläggande på längre afstånd från inrättningen. Öfver-ståthållare-embetet
ansåg derföre denna egendom böra för det ifrågavarande ändamålet in¬
köpas och åberopade, i afseende å den blifvande hospitals-inrättningens
omfång och planen för dess byggnader, sitt den 7 December 1850 gjorda
förslag, angående en dylik lägenhets anläggande å Kongl. Djurgården;
men då nödige medel ej mindre för inköpande af ifrågavarande lokal, än
för uppförande af de för inrättningen erforderliga byggnader saknades,
helst Danviks Hospitals tillgångar, hufvudsakligen bestående af oförytter-
liga jord-egendomar, icke vore på långt när tillräckliga för en dylik utgift
och med mera skäl borde tagas i anspråk till den nya inrättningens un¬
derhåll för framtiden, hemställde Öfver-ståthållare-embetet i underdånig¬
het, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer, att dels för anläg¬
gande å lägenheterne Conradsberg och Hedvigsberg af en ändamålsenlig
och mot tidens fordringar svarande inrättning för sinnessjukes vård och
kurativa behandling, anvisa ett anslag af minst 300,000 R:dr, att under
vederbörlig disposition och redovisning utgå under loppet af 4 år, med
75,000 R:dr årligen, dels medgifva, att från krono-lägenheten Marieberg
finge afsöndras och till den ifrågasatta kur-anstallen afstås de egor, som å
en af Öfver-ståthållare-embetet insänd situations-karta funnes med Litt. a,
bj c, utmärkte.
Efter nådigt öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt och hem-
stäldt, har Kongl. Maj:t, hvad först anginge den af Öfver-ståthållare-embe¬
tet föreslagna Hospitals-anläggning i hufvudstaden, förklarat, att, enär den
vid Danviken befintliga Dårhus-inrättning icke i någon mån motsvarade
det med en dylik inrättning afsedda ändamål och, tili följd af den otjen-
liga lokalen, icke eller lemnade tillfälle till utvidgning och förbättring
samt det af Rikets sednast församlade Ständer framställda förslag, att genom
tillbyggnad vid Hospitalet i Upsala, derstädes bereda rum för patienter
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
7
jemväl från Stockholm, enligt hvad vederbörande upplyst, icke kunde till
verkställighet befordras, Kongl. Maj:t fann annan utväg för afhjelpande af
det erkända behofvet äf en kurativ-anstalt för sinnessjuke i hufvudsladen
icke återstå, än att för sådant ändamål verkställa en ny anläggning;
hvadan cck, då en särdeles lämplig lokal, på sätt Öfver-ståthållare-embetet
anmält, nu vore att tillgå, Kongl. Majit föreslog Rikets Ständer, att, för
inköp af denna lokal, bestående af de å Kungsholmen belägna lägenheterna
Hedvigsberg och Conradsberg, samt för uppförande derstädes af en Hospi-
lals-inrättning, i bufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Öfver-ståthål¬
lare-embetet uppgifne plan, bevilja ett belopp af 300,000 R:dr banko,
hvaraf dock, då arbetet icke förr än med liästa år kunde börjas, och det
årliga behofvet icke ansåges komma att öfverstiga 75,000 Ridr, endast
225,000 R:dr behöfde alt under nästkommande Stats-reglerings-period från
Riksgälds-konloret i mån af behof utgå; finnande Kongl. Maj:t frågan om
afsöndring af jord från Marieberg icke stå i det nödvändiga sammanhang
med hufvud frågan, att densamma nu behöfde blifva föremål för Rikets
Ständers öfvervägande.
Vidkommande de af Serafimer-ordens-gillet ifrågasatta anslag till
nybyggnader vid hospitalerne i Götheborg, Wadstena och Hernösand,
ansåg väl Kongl. Maj:t alla dessa hospitaler vara i stort behof af de före¬
slagna förbätlringarne och kunde icke heller förbise, att genom desammas
verkställande ett vigtigt steg skulle tagas till vinnande af det önskvärda
målet af en väl ordnad hospitalsvård inom riket; men, med afseende derå,
att Slatens tillgångar vore för många andra angelägna utgifter tagna i an¬
språk, ville Kongl. Majit nu endast hos Rikets Ständer äska, att den för
nybyggnad vid Götheborgs Hospital erforderliga summa, 100,000 R:dr
banko, mätte varda å Riksgälds-konloret anvisad att, i män af behof, för
nämnda ändamål utbetalas; och öfverlemnade Kongl. Majit till Rikets Stän¬
der att tillse, huruvida tillgång kunde beredas jemväl till de belopp af
tillsammans 100,000 R dr nämnda mynt, som för förbättringar å Wadstena
och Hernösands Hospitaler blifvit af Serafimer-ordens-gillet begärde.
I sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft följande
inom Preste- och Borgare-Stånden väckte samt till Utskotten remitterade
motioner, i fråga om inrättande i hufvudstadens granskap af ett hospital
för sinnessjuke, nemligen:
af Lektor Sotulérij som, på grund af flere anförde skäl till ådaga¬
läggande af nödvändigheten deraf, att ett dylikt hospital, företrädesvis i
närheten af hufvudstaden inrättades, begärt, att Rikets Ständer, för åväga¬
bringande af en sådan anstalt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det
vid sisllidne Riksdag ifrågaställda förslag lill enahanda slags anläggning
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
vid lägenheten Skuggan å Kongl. Djurgården, samt under de vilkor och
kontroller, som kunde pröfvas nödige, måtte bevilja en summa af 350,000
R:dr, alt i mån af behof utgå;
af Herr J. Öhrström, hvilken, under förutsättning, att Stockholms
stad vore villig att anskaffa eller bidraga till anskaffande af tjenlig plats
å Kungsholmen eller i dess närmaste granskap, hemställt, att elt mönster¬
hospital, beräknadt för högst 200 patienter, mätte inrättas, å hvilket hospi¬
tal hvarje ung läkare, som genomginge lärokurs vid Karolinska Mediko-
kirurgiska Institutet, borde en viss tid tjenstgöra, innan han till Medicine
Doktor graduerades, samt att Rikets Ständer ville till hospitalets anläg¬
gande anslå så stort belopp af förslagsvis beräknade 200,000 R:dr, som
kunde blifva erforderligt, och derjemte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Serafimer-ordens-gillet måtte erhålla nådigt uppdrag att i sam¬
råd med erfarne och nitiske läkare, arkitekt och vederbörande myndighet,
uppgöra plan för anläggningen oell cjensamma sedermera ombesörja; och
har motionären derjemte, i afseende på kostnaden för hospitalets underhål¬
lande, föreslagit, att densamma skulle bestridas, dels genom ett årligt bidrag
från Danviks hospital, Lill belopp motsvarande medium af de tio sistför-
flutne årens underhållskostnad lör der vårdade sinnessjuke, hvilka borde
till det nya hospitalet förflyttas, dels med de, enligt redan gällande eller
framdeles skeende föreskrifter, utgående års-afgifter för patienter och dels
genom anvisande af halfva kortstämplings-afgiften; samt
af Herr L. Billström, som föreslagit, att Ulriksdals kungsgård, hvil¬
ken, belägen en knapp half mil från hutvudstaden, hade, jemte många
rymliga byggnader, ett sundt och vackert läge, samt för närvarande, efter
invalid-inrättningens upphörande, icke för annat behof begagnades, måtte
upplåtas till en kur-anstalt för sinnessjuke, helst densamma borde kunna
med ternligen obetydlig kostnad till en dylik anstalt inredas, samt att Ri¬
kets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Danviks
hospital finge dit förflyttas och dess ansenliga inkomster användas såväl till
inredandet som underhållet af det nya hospitalet, äfvensom att, derest
Danviks hospitals egna medel icke lemnade full tillgång till den föreslag¬
na anstaltens första ordnande, Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer af¬
låta nådig proposition om anvisande af det tillskott, som derutöfver erfor¬
drades.
Utskottet, som vid behandlingen af dessa frågor jemväl tagit kän¬
nedom af det underdåniga betänkande om erforderliga förbättringar i hos-
pitalsväsendet i riket, som den 31 Juli 1850 blifvit af utsedde Kommitte-
rade afgifvet samt af tvänne från trycket utkomne, af Öfverläkaren vid Dan¬
viks hospital Doktor Sonden och Professoren m. m. Doktor Huss utgifne
besk l if-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
9
beskrifningar öfver nämnde hospital, jemte öfriga till ämnet hörande hand¬
lingar, byggnadsplaner och kostnadsförslag, haf åt detta maktpåliggande
ärende egnat all den uppmärksamhet, detsamma onekligen förtjenar, hvar¬
vid Utskottet icke förbisett det här ofvan jemväl vidrörde förhållandet,
att Rikets Ständer vid 1847 och 1848 årens riksdag sjelfve tagit initiati¬
vet till en mera genomgripande förbättring af hospitalsväsendet i Sverige
och erkänt nödvändigheten att genom förändrande af hospitalerne småning¬
om förskaffa hela riket en god och ändamålsenlig vård för sinnessjuke,
i följd hvaraf ock torde böra antagas, det Rikets Ständer äro beredvillige
att anvisa de medel, som för ändamålet erfordras och i saknad hvaraf den¬
na vigtiga del af den allmänna sjukvården icke kan på ett lämpligt sätt
ordnas.
Hvad nu först angår frågan om uppförande af nytt hospital för
liufvudstaden och dess närmaste omgifning, anser Utskottet det vara all¬
mänt kändt, att det nuvarande dårhuset vid Danviken, till följd af loka¬
lens beskaffenhet, hvarken är eller genom någon förändring kan blifva en
ändamålsenlig anstalt för sinnessjukes behandling och vård, utan att ny¬
byggnad å annan, fullt lämplig lokal är enda utvägen att åt liufvudstaden
bereda en emot tidens fordringar och mensklighetens kraf svarande sjuk-
doms-anstalt af detta slag. Rikets sednast församlade Ständer funno äfven
Danviks hospitals ordnande till ett bättre skick vara af högsta behof på-
kalladt, men ifrågaställde i sådant afseende en utvidgning af hospitals-in-
rättningen vid Upsala, hvarigenom större delen af de kurativ-hehandling
underkastade sinnessjuke från Stockholm och dess omgifning kunde erhålla
plats vid Upsala hospital. Då det emedlertid, jemlikt den nådiga propo¬
sitionen, blifvit behörigen utredt, att behofvet icke kan på detta sätt af-
hjelpas, återstår alltså endast den utväg, att å någon tjenlig plats i eller
invid liufvudstaden åvägabringa en dylik anstalt. De lokaler, som i sådant
afseende nu blifvit föreslagna, äro dels en å Kungsholmen belägen egen¬
dom, bestående af lägenheterne Hedvigsberg och Conradsberg, dels ock Ul¬
riksdals kungsgård. Hvad den sednare lokalen angår, har Utskottet, som
inhemtat, att Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt beslut den 5 Juni 1849, förord¬
nat, att, efter invalid-korpsens upplösning, de af denna korps der begag¬
nade byggnader skulle till Ståthållare-Embetet å Ulriksdals slott öfverlem-
nas, funnit att, om äfven denna lokal finge för ändamålet begagnas, ett
hospital derstädes, i följd af sin aflägsenhet från de större sjukvårdsanstal-
terna i liufvudstaden, icke blifver så lätt, som önskligt vore, tillgängligt
för de unga läkare, hvilka genomgå lärokurser vid dessa anstalter och jem¬
väl böra lemnäs tillfälle till erhållande af undervisning vid det nya hos-
Bih. till R. St. Prot. 1863—1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 32 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 213.
pitalet i sinnessjukdomarnes behandling. För öfrigt torde icke heller genom
inrättningens förläggande å Ulriksdal någon betydlig minskning i kost¬
naden kunna beredas, i anseende dertill, att de erforderliga byggnaderna
utan tvifvel måste efter annan plan från grunden uppföras. Den af Kongl.
Maj:t föreslagna lokal å Kungsholmen eger deremot det företräde att vara
belägen i närmaste granskap af Stockholms fleste större sjukvårds-inrättninr
gar, så att, om det nya hospitalet der förläggas, nyssnämnde förmån af ett
lättadt tillfälle för den unge läkaren till åtnjutande af undervisning i de
sinnessjukes behandling vinnes, utom fördelen af vetenskaplig kontroll å
inrättningen; och då denna lokal för öfrigt förenar de vilkor, som vid en
kur- och vård-anstalt för sinnessjuke erfordras, såsom ett vackert och sundt
läge, tillräckligt utrymme för de sinnessjukes vistande i fria luften samt
sysselsättande med trädgårdsodling och landtbruk m. m., synes ock denna
plats vara för en dylik anläggning särdeles passande. Utskottet anser sig
derföre böra understödja Kongl. Majrts nådiga förslag om uppförande der¬
städes af en ändamålsenlig och emot tidens fordringar svarande kurativ-
anstalt för sinnessjuke; och då härför, enligt hvad upplyst är, erfordras en
summa af 300,000 R:dr, deraf likväl under den lid, nästa Statsreglering
omfattar, endast 225,000 R:dr behöfva utgå, med ett belopp af 75,000 R:dr
årligen, får Utskottet alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga fram¬
ställning, må, för uppförande å den föreslagna platsen invid
hufvudstaden af ett hospital för sinnessjuke, nu bevilja en
summa af 225,000 R:dr, alt från Riksgälds-kontoret, i man
af behof, utgå med 75,000 R:dr årligen för hvartdera af åren
1855, 1856'och 1857.
Varande härigenom jemväl besvarade ofvannämnda i denna fråga
väckta särskilda motioner.
Beträffande derefter de uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition jemväl
ifrågaställa nybyggnader vid Wadstena, Götheborgs och Hernösands ho¬
spitaler; så är härutinnan upplyst, att Wadstena hospital, ehuru i sednare
tider betydligt både utvidgadt och förbättrad t samt med skäl numera an-
sedt såsom Sveriges bästa kurativ-inrättning för sinnessjuke, dock larfvar
en ytterligare utvidgning, som med minsta kostnad kan tillvägabringas
genom till- och påbyggnad af det nu befintliga så kallade gamla hospita¬
let, hvilket sednare, för vinnande af fullständig afsöndring afdebådahuf- -
vud-afdelningarne för man- och qvinkön, skulle bestämmas uteslutande för
Stats-UtskotteU Utlåtande, N:o Z1Z.
11
delta sednare, hvaremot den förra klosterbyggnaden, eller det nu såkallade
Stora hospitalet, komme ensamt att upptagas af sjuke utaf mankönet; att
Götheborgs hospital likaledes är i behof af utvidgning och förändring me¬
delst uppförande af 2:ne flygelbyggnader, hvarigenom en fullständig afsönd¬
ring af könen inom och utom hus äfvensom de erforderlige under-afdel-
ningarne efter olika sjukdoms-arter för hvartdera könet kunde tillvägabrin-
gas, samt att Hernösands hospital jemväl är alltför inskränkt för emotta¬
gande af det inom de nordliga länen betydligt ökade antalet af sinnes¬
sjuke, så att, utom den nuvarande af träd uppförda hospitals-byggnaden, ,
en ny byggnad af sten funnits böra der uppföras; — Och som det måste
anses oundgängligen nödigt för en ändamålsenlig behandling och vård af
sinnessjuke alt de för dem afsedde anstalter, med hänsigt till lokal och
byggnader, blifva på lämpligt sätt ordnade, så att de kunna emottaga alla
de personer, hvilka af hospitals-vård äro i behof, helst, i annat fall, den
händelse måste inträffa, att patienter, hvilka kunnat botas, om de genast
vid sinnes-sjukdomen början blifvit på ändamålsenligt sätt behandlade,
skulle, i saknad af tillfälle dertill, möjligen varda obotlige, äfvensom att
separation och fördelning af patienterne efter deras olika kön och vilkor,
samt sjukdomens art och grad, botlighet eller obotlighet, må kunna till-
vägabringas, finner alltså Utskottet den föreslagna utvidgningen af ifråga¬
varande Irenne hospitaler vara af högsta behof påkallad, hvarföre, i Ut¬
skottets tanke, de härför erforderlige anslagsmedel böra beviljas, utgörande
för Wadstena hospital 50,000 Ridr, för Götheborgs 100,000 R:dr och för
Hernösands 50,000 R:dr eller tillsammans 200,000 R:dr. Med afseende derå,
att vid denna riksdag Statens tillgångar blifvit för andra angelägna utgifter
strängt anlitade, anser emellertid Utskottet, att utbetalningen af berörde
anslag skäligen kan, lika med hvad Utskottet här ofvan tillstyrkt i afseende
å anslaget för ett nytt hospital invid hufvudstaden, ställas på 4 år, så att
blott ett belopp af 150,000 R:dr kommer att under nästa Stats-reglerings-
period utgå, dock med rättighet för Kongl. Maj:t att för de särskilda bygg-
nads-arhetena använda medlen i den ordning Kongl. Majit pröfvar lämpli¬
gast. Utskottet hemställer fördenskull,
att, till utvidgning och förbättring af Wadstena, Götheborgs
och Hernösands hospitaler, en summa af 150,000 R:dr nu
anvisas för den tid nästa Stats-reglering omfattar, att från
Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utgå med 50,000 R:dr år¬
ligen, samt af Kongl. Majit för de särskilda byggnadsföreta¬
gen disponeras i den ordning, Kongl. Majit i Nåder kan finna
lämplig.
12 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 212.
För öfrigt har Utskottet, som förmodar, att Öfver-intendents-em-
betet erhåller nådigt uppdrag att om byggnadernas uppförande gå i för¬
fattning, trott sig höra föreslå,
att Rikets Ständer, vid den nådiga Propositionens besvarande,
jemväl uttrycka den önskan, att Sundhets-kollegium, innan
byggnads-arbetena företagas, må blifva i ämnet bordt.
Stockholm den 27 Juli 1854.
STOCKHOLM, tryckt hos N. MARCUS, 1854.
Stats-Utskottels Memorial, N:o 213.
1
l¥:o 213.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Augusti 1854, kl. 11 f. m.
Memorialj med förslag till Voterings-proposition, i anledning af
Riks-ståndens skiljaktiga beslut., rörande Kongl. Maj:ts nå¬
diga Proposition om eftergift till förmån för Carlstads
stadsförsamling af Kronans rätt till efter Närings-idkerskan
Johanna Emilia Hollander fallet dana-arf.
Cl. AO
Sedan Stats-Utskottet uti sitt Utlåtande, N:o 56, a,fstyrkt Rikets
Ständers bifall till högstberörde nådiga Proposition, samt Utskottet uti
sitt, med anledning af erhållna återremisser afgifna Betänkande, N:o 133,
vidblifvit sitt förra Utlåtande, hafva, enligt Utskottet tillhandakomna Pro¬
tokolls-utdrag, Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallit Utskot¬
tets omförmälda yttrande, hvaremot Preste- och Borgare-Stånden, med af-
slag derå, bifallit hvad Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen beha¬
gat föreslå.
Då således två Riks-stånd stadnat emot två samt följaktligen, derest
ej någotdera af sistnämnde två Riks-stånd skulle finna godt, att uti god¬
kännande af Utskottets yttrande, med Ridderskapet och Adeln samt Bonde-
Ståndet instämma, frågan måste genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott
afgöras, får Utskottet i sådant afseende föreslå följande voterings-proposition:
Den, som, i likhet med Utskottet, anser, att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande nådiga Proposition icke bör af Rikets Ständer
bifallas,
Bil,, till R. St. Prat. 1853—1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 33 Baft.
1
2
Stats-Utskottets Memorial, N:o 214.
voterar:
Ja;
den, det ej vill:
Nej.
Vinner nejj hafva Rikets Ständer, på sätt Kongl. Maj:t be¬
hagat i nåder föreslå, medgifvit, att Kronans rätt till dana¬
arf efter Närings-idkerskan Johanna Emilia Hollander, må
till förmån för Carlstads stadsförsamling, eftergifvas, under
vilkor, att medlen blifva till inrättande af ett arbetshus för
församlingens fattige använde.
Stockholm den 27 Juli 1854.
nfco 314.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4,Aug. 1854, kl. 11 f. m.
Memorialj med förslag till voterings-propositiorij i anledning af
Riks-ståndens stridiga beslut rörande Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition om eftergift till förmån för Upsala stads Bor-
gerskaps Gubb- och Enkehus-inrättning af kronans rätt till
dana-arf efter Enkan. Charlotta Elisabeth Bång och Jungfru
Christina Lundström.
(I. A.)
, Sedan Stats-Utskottet uti sitt N:o 57 afgifna Utlåtande afstyrkt Ri¬
kets Ständers bifall till högstberörda nådiga Proposition, samt Utskottet uti
sitt med anledning af erhållna återremisser afgifna Betänkande N:o 134
Stats-Utskottets Memorial, N:o 214. 3
vidblifvit sitt förra Utlåtande, hafva, enligt Utskottet tillhandakomne Pro¬
tokolls-utdrag, Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallit Utskot¬
tets omförmälda yttrande; hvaremot Preste- och Borgare-Stånden, med af-
slag derå, lemnat sitt bifall till hvad Kongl. Majit i den nådiga Proposi¬
tionen behagat föreslå.
Då således två Stånd stadnat emot två samt följaktligen, derest ej
någotdera af sistnämnde två Riks-ståud skulle finna godt att uti godkän¬
nande af UtskoLtets yttrande med Preste- och Borgare-Stånden sig förena,
frågan måste genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott afgöras, får Ut¬
skottet i sådant afseende föreslå följande voterings-proposition:
Den, som, lika med Utskottet, anser, att Kongl. Maj:ts ifråga¬
varande nådiga Proposition icke bör af Rikets Ständer bi¬
fallas,
voterar:
Ja-
den, det ej vill:
Nej.
Vinner Nejj hafva Rikets Ständer medgifvit, att, på sätt
Kongl. Majit behagat i nåder föreslå, kronans rätt till dana¬
arf efter Enkan Charlotta Elisabeth Bång och Jungfru Chri¬
stina Lundström må till förmån för Upsala stads Borger-
skaps Gubb- och Enkehus-inrättning eftergifvas, med vilkor
dock, att beloppet af samma dana-arf skall utgöra ett stå¬
ende, nämnda inrättning tillhörande kapital, liyaraf endast
räntan får årligen användas till de å inrättningen varande
personers underhåll.
Stockholm den 27 Juli 1854.
4
Stats-Utskottets Memorial, N:o 215.
S:o 213
Ank. til Exp.-Utsk. den 4 Aug. 1854, kl. 11 f. m.
Memorial, med förslag till voterings-proposition i anledning af
Riks-ståndens stridiga beslut, rörande Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition om eftergift för Notarien E. Lundblad, såsom
Arrendator af Strömsholms kungs-ladugård, af halfva span-
måls-arrende-beloppet för år 1852.
CL A.)
Sedan Stats-Utskottet uti sitt, N:o 63, afgifna Utlåtande tillstyrkt
Rikets Ständers bifall till högstberörda nådiga Proposition, samt Utskottet
uti sitt, med anledning af erhållna återremisser, afgifna förnyade Utlåtande
N:o 137 sitt förra Betänkande vid bli f v i I, hafva, enligt hvad Utskottet till-
ha ndakom ne Protokolls-utdrag utvisa, Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet bifallit Utskottets berörda tillstyrkande; hvaremot detsamma är af
Borgare- och Bonde-Stånden afslaget; och då således två Riks-stånd stad-
nat emot två samt följaktligen, derest ej något af de två sistnämnde Stån¬
den uti godkännande af Utskottets yttrande sig med Ridderskapet oell
Adeln samt Preste-Ståndet förenar, frågan måste genom votering i förstärkt
Stats-Utskolt algöras, får Utskottet i sådant afseende föreslå följande vote-
rings-proposition:
Den, sorn, i likhet med Utskottet, anser, att Rikets Ständer
böra, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, ej
mindre bevilja den af Notarien Lundblad, såsom arrendator
. . af
«
Stats-Utskottets Memorial, N:o 215.
5
af Strömsholms kungs-ladugård, begärda eftergift af 1852 års
halfva spanmåls-arrende för kungsladugården, utgörande 66
tunnor 28 5 kappar råg, 66 tunnor 28 i kappar korn och 51
tunnor 16 kappar bafra; än äfven, såsom ersättning åt Ströms¬
holms Kongl, stuteri för den minskning i dess inkomster,
som genom denna eftergift skulle uppkomma, anvisa ett emot
värdet af berörda halfva spanmåls-arrende, beräknadl efter
1852 års af Kongl. Kammar-kollegium för Westmanlands län
fastställda markegångspris, svarande kontant penninge-belopp
af 1,309 R:dr 5 sk. 10 rst., att af Riksgälds-konlorets om
händer hafvande medel utgå,
votera r:
Ja;
den det ej vill:
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer ansett sig icke kunna till
Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition lemna bifall.
Stockholm den 27 Juli 1854.
lith. lill ,/>• St. Prot. 1858—1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 38 Haft.
i
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1854.
Stats-Vtskottete ilemorial, A’:o 246.
1
mo »te.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Aug. 1854, kl. 11 f, m.
Memorial, f anledning af verkställde omröstningar angående Tull-
bevillningen.
(U. A.)
Sedan, genom antagande af en del utaf de i Bevillnings-Utskottets Memorial N:o
16, i anledning af skiljaktiga beslut, angående tull-bevillningen, till särskilde Riks-Stånd
framställde inbjudningar, åtskillige uti samma Memorial föreslagne voterings-propositio-
ner förfallit, har förstärkta Stats-Utskottet, jemlikt 31 §. Riksdags-Ordningen, vid sam¬
manträden den 31 nästlidne samt den 1, 2 och 3 innevarande månad, anställt omröst¬
ning öfver följande, af samtlige lliks-Stånden gillade Propositioner:
hs/a voteringen (2:dra punkten i förenämnde memorial).
Den som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att införsels-tullen
å »Aska: pott-, raffinerad och kalcinerad,» skall nedsättas till 8 sk. per lispund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehålles den för denna artikel nu gällande lull, 16 sk. lispundet.
Omröstningen har utfallit med 68 Ja och 51 Nej; och hafva alltså Rikets Stän¬
der beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
2:dra voteringen (4:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att införsels-tullen å
Linblår skall nedsättas till 2 R:dr 24 sk. skeppundet, samt i följd deraf Hamp- och
Linblår, såsom med samma tull belagde, under en rubrik i taxan sammanföras, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, komma nu gällande tulltaxas bestämmelser för artikeln Blår att utan
förändring bibehållas.
Bih, till Ii. St. Prot. 48S3 & 4SS4. 4 Sami. 4 Åfd. 2 Band. 34 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial, N:o SI6.
Voteringen har utfallit med 78 Ja och 41 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
3:dj<: voteringen (5:te punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, »Broderade
arbeten, andra slag» (än guld- och silfver-), »fullfärdiga broderade persedlar eller delar
deraf, såsom kragar, slöjor, manchetter, färdiggjorda eller i våder tillklippta klädningar
m. m.,» skola draga tull lika med det tyg, hvarå broderiet är anbragt, med tillägg af
50 procent, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, komma fullfärdiga broderade persedlar, eller delar deraf, att draga
tull lika med tyget, hvarå broderiet är anbragt, med tillägg af 100 procent.
Denna votering har utfallit med 72 Ja och 47 Nej; och då således Ja vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
4:de voteringen (8:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af två Stånd gillade förslag, att införsels-tullen å
»Fisk, saltad eller inlagd:» »Kabiljo, Långor och Torsk,» skall bestämmas till 1 R:dr 6
sk. tunnan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehålies å denna artikel nu stadgade tull, 2 R:dr 12 sk. tunnan.
Omröstningen har utfallit med 63 Ja och 56 Nej; hvadan Rikets Ständer be¬
slutat i enlighet med Ja-propositionen.
5:te voteringen (9:de punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och två Stånd beslutat, införsels¬
tullen å »Fisk, saltad eller inlagd:» »Lax,» bestämmes till 1 R:dr 16 sk. tunnan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer denna tull fortfarande att utgå med 2 R:dr 32 sk. per tunna.
Som denna omröstning utfallit med 62 Ja och 57 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
6:te voteringen (10:de punkten).
Den som till kontra-proposition i hufvud-voteringen rörande artikeln »Fisk, sal¬
tad eller inlagd: Sill,» antager Preste-Ståndets beslut, att införsels-tullen härå skall för¬
blifva 30 sk. per tunna, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages, till kontra-proposition, Bonde-Ståndets beslut, att Sill skall
vara vid införsel tullfri.
Voteringen har utfallit med 57 Ja och 62 Nej; i följd hvaraf till kontra-propo¬
sition vid hufvud-voteringen antagits Bonde-Ståndets beslut.
Stals-Vtskoltets Memorial, N:o 316.
3
7:de voteringen (11 :te punkten).
Den som, i öfverensstämmelse med Utskottets af två Stånd godkända förslag,
vill att införsels-tullen å »Fisk, saltad eller inlagd: Sill,» skall bestämmas till 16 sk. tun¬
nan, röstar
Ja t
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut.
Denna votering har utfallit med 63 Ja och 56 Nej; hvadan Rikets Ständer be¬
slutat i enlighet med Ja-propositionen.
8:de voteringen (12:te punkten).
Den som vill att till kontra-proposition i hufvud-voteringen rörande artikeln
»Fisk, saltad eller inlagd: Strömming,» antages Preste-Ståndets beslut, att gällande in-
försells-tullj 30 sk. per tunna, fortfarande skall bibehållas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages, till kontra-proposition, Bonde-Ståndets beslut, att denna ar¬
tikel skall vid införsel vara tullfri.
Omröstningen har utfallit med 57 Ja och 62 Nej; hvadan till kontra-proposition
i hufvud-voteringen antagits Bonde-Ståndets beslut.
9:de voteringen (13:de punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och två Stånd beslutat, införsels¬
tullen å »Fisk, saltad eller inlagd: Strömming,» bestämmes till 16 sk. tunnan, röstar
Ja ;
Den det ej vill-, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut.
Som voteringen utfallit med 63 Ja och 56 Nej, hafva Rikets Ständer alltså be¬
slutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
i0:de voteringen (14:de punkten).
Den som bifaller Utskottots af två Stånd godkända förslag, alt införsels-tullen å
»Fisk, saltad eller inlagd:» »all annan,» skall utgöra 1 R:dr tunnan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer nu gällande tullsats, 1 R:dr 42 sk. tunnan, att bibehållas.
Omröstningen har utfallit med 67 Ja och 52 Nej; hvadan Rikets Ständer beslu¬
tat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
ihle voteringen (15:de punkten).
Den som i hufvudsakliga voteringen, rörande »Fisk, torr eller rökt: Gråsidor
och Sej,» till kontra-proposition antager Preste-Ståndets beslut, att införsels-tullen härå
skall bibehållas vid dess nuvarande belopp, 10 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
4
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 2 4 (!.
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Bonde-Ståndets beslut, att denna ar¬
tikel skall vid införsel vara fri från tull.
Som voteringen utfallit med 56 Ja och 63 Nej, har till kontra-proposition vid
hufvud-voteringen antagits Bonde-Ståndets beslut.
i2:te voteringen (16:de punkten).
Den som. gillar Utskottets af två Stånd bifallna förslag, att införsels-tullen å
»Fisk, torr eller rökt: Gråsidor eller Sej,» skall nedsättas till 6 sk. lispundet, röstar
Ja j
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut.
Omröstningen har utfallit med 63 Ja och 56 Nej; hvadan Bikets Ständer beslu¬
tat i öfverensstämmelse med Ja-proposilionens innehåll.
y3:de voteringen (17:de punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och i öfverensstämmelse med två
Stånds beslut, införsels-tullen å »Fisk, torr eller rökt: Lax och Ål,» skall utgöra 30
sk. lispundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull fortfarande till 1 R:dr 12 sk. lispundet.
Enär denna omröstning utfallit med 68 Ja och 51 Nej, hafva Bikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
ii.de voteringen (18:de punkten).
Den som anser att, i likhet med hvad Utskottet föreslagit och tre Stånd beslu¬
tat, införsels-tullen å »Fisk, torr eller rökt: Långor och Torsk, med derunder inbegrip-
ne Rotscher samt Klipp-, Stock- och Platt- eller Bredfisk,» bör nedsättas till 8 sk. lis¬
pundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehålles denna tull vid nuvarande belopp, 16 sk. per lispund.
Som omröstningen utfallit med 75 Ja och 44 Nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
15:de voteringen (19:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att införsels-tullen å
»Fisk, torr eller rökt: andra slag,» må nedsättas till 12 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehålles för denna artikel nu gällande införsels-tull 20 sk. lis¬
pundet.
Voteringen har utfallit med 77 Ja och 42 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt Ja-proposilionens innehåll.
Stats-Utskottets Memorial, N:o SIS.
5
70-.de voteringen (20:de punkten).
Den sorn, i öfverensstämmelse med Utskottets af tre Stånd gillade förslag, be¬
stämmer införsels-tullen å Fläsk, till 18 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej; ,
Vinner Nej, kommfer denna tull att utgå med 24 sk. lispundet.
Omröstningen har utfallit med 56 Ja och 63 Nej; hvadan Rikets Ständer beslu¬
tat enligt Nej-propositionens innehåll.
77:de voteringen (21:sta punkten).
Den som vill att, jemlikt Utskottets förslag och tre Stånds beslut, införsels¬
tullen å Fosfor bibehålles vid 8 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull till 4 sk. skålpundet.
Som denna votering utfallit med 57 Ja och 62 Nej, hafva alltså Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
78-.de voteringen (23:dje punkten.)
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag om tull-frihet vid in¬
försel af »Färgträd, helt och oraspadt, alla slag, samt andra till färgning användbara,
oberedda växter och växtdelar, ej specificerade,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehålles lör denna artikel nu gällande införsels-tull af 1 R:dr för
100 R:drs värde.
Voteringen har utfallit med 88 Ja och 31 Nej; och hafva alltså Rikets Stän¬
der beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
7Quie voteringen (24:de punkten).
Den som till kontra-proposition i hufvudsakliga voteringen, rörande artikeln Lin,
antager det af Rorgare-Ståndet fattade beslut, alt införsels-tullen härå skall utgöra för
»ohäckladt» 8 sk. och för »häckladt» 16 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Ronde-Ståndets beslut att fastställa
denna tull till 28 sk. för »ohäckladt» och 1 R:dr för »häckladt» lispundet.
Denna votering utföll med 54 Ja och 65 Nej; hvadan Bonde-Ståndets beslut an¬
tagits till kontra-proposition vid hufvud-voleringen.
20\de voteringen (25:te punkten).
Den som vill att, i enlighet med Utskottets hemställan och två Stånds beslut,
införsels-tullen å Lin skall bestämmas för »ohäckladt» lill 12 sk. och för »häckladt» till
24 sk. lispundet, röstar
6
Stals-Utskottets Memorial, A’:o Si6.
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut.
Resultatet af omröstningen har varit 83 Ja och 36 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
21:sta voteringen (26:le punkten).
Den som vill att, i enlighet med Utskottets förslag och tre Stånds beslut, Ull,
alla slag, belägges med en införsels-tull af 2 sk. skålpundet, röstar
Ja j
Den, det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer denna artikel att vid införsel vara tullfri.
Denna omröstning har utfallit med 80 Ja och 39 Nej; och hafva alltså Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
22:dra voteringen (27:de punkten).
Den som vill att, i enlighet med Utskottets förslag och tre Stånds beslut, inför¬
sels-tullen å »Garn: bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å bobiner, ofär-
gadt,» bibehålies vid nu stadgade belopp, 4 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull till 3 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 58 Ja och 61 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Nej-propositionens innnehåll.
23:dje voteringen (28:de punkten).
Den som vill alt, på sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, införsels¬
tullen å Ullgarn, alla slag, bestämmes till 8 sk. för »ofärjgadt, otvinnadt eller odubble-
radt» och till 10 sk. för »färgadt, tvinnadt eller dubbleradt» per skålpund, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar Nej;
\inner Nej, antages denna tull till 6 sk. för »ofärgadt, otvinnadt och odubble-
radt,» och till 8 sk. för »färgadt, tvinnadt eller dubbleradt» per skålpund.
Som denna omröstning utfallit med 76 Ja och 43 Nej; hafva Rikets Ständer
alltså beslutat enligt Ja-proposilionen.
2A\de voteringen (29:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att införsels-tullen
å Linnegarn nedsättes, för ofärgadt till 12 sk. och för färgadt till 18 sk. skålpun¬
det, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehåiles för Linnegarn nu gällande införsels-afgifter. 24 sk. för
ofärgadt och 36 sk. för färgadt, skålpundet.
Stals-Vtskottets Memorial, N.o 216.
7
Denna votering har utfallit med 76 Ja och 43 Nej; och hafva Rikets Ständer
alitsa beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
25:te voteringen (30:de punkten).
Den som vill att, i öfverensstämmelse med Utskottets af tre Stånd godkända för¬
slag, för artikeln Glas: Buteljer, Bunkar, Burkar och Flaskor, antages följande indel¬
ning och införsels-afgifter
till och med j- kanna 100 st. — 32 sk.
deröfver till och med | kanna . . . 100 st. 1 R:dr 36 sk.
af större rymd 100 st. 3 „ 24 sk.
röstar
Ja 5
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages för nämnde artikel följande indelning och tullsatser:
till och med 6 jumfrurs rymd . . . 100 st. — 32 sk.
från 6 till och med 11 jumfrurs rymd 100 st. 1 R:dr 32 sk.
af större rymd 100 st. 2 „ 24 sk.
Som denna votering utfallit med 76 Ja och 43 Nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
26:te voteringen (31:sta punkten).
Den som gillar Utskottets af två Stånd bifallna förslag att bestämma införsels-
tullen å Fönsterglas, alla slag, till 1 sk. 6 rst. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej ;
Vinner Nej, bibehålies denna tull vid dess nuvarande belopp, 40 sk. lis-
pundet.
Resultatet af omröstningen har varit 58 Ja och 61 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
27:do voteringen (32:dra punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd gillade förslag att Patentglas och Glas¬
tak-pannor skola beläggas med införsels-tull af 1 sk. 6 rst. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull lill 2 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 65 Ja och 54 Nej; och hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
28:de voteringen (33:dje punkten).
Den som, i öfverensstämmelse med Utskottels förslag och tre Stånds beslut, an¬
ser att gällande införsels-tull, 12 sk. skålpundet, hör bibehållas för arbeten af Gutta
percha, i Taxan ej specificerade, röstar
Ja 5
Den det ej vill, röstar Nej;
8 Stats-Vtskottels Memorial, N:o St 6,
Vinner Néj, kommer denna tull att nedsättas till 6 sk. skålpundet.
Som denna omröstning utfallit med 60 Ja och 59 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
29:de voteringen (34:de punkten).
Den som vill, att till konlra-proposition i hufvudsakliga voteringen om införsels¬
tullen å Hudar och Skinn, ej hänförliga till pelsverk, oberedda, antagas följande af
Ridderskapet och Adeln beslutade tull-bestämmelser:
torra 1 skålpund 1 sk. 10 rst. införsels-tull
våtsaltade 1 „ — 8 rst. d:o.
andra slag 1 „ 1 sk. — d.o.
röstar
Ja 5
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer särskild omröstning att anställas, huruvida Preste-eller Bor¬
gare-Ståndets beslut i frågan skall utgöra kontra-proposilion.
Denna omröstning bar utfallit med 73 Ja och 46 Nej; hvadan till kontra-pro-
position antagits Ridderskapet och Adelns beslut.
30:de voteringen (36:te punkten).
Den som godkänner Utskottets af ett Stånd bilalina förslag, att för artikeln Hu¬
dar och Skinn, ej hänförliga lill pelsverk, oberedda, antaga följande tull-bestämmelser:
torra osaltade .... 1 skålpund 1 sk. 10 rst. införsels-tull
„ saltade .... 1 „ 1 sk. d:o
våtsaltade och andra slag 1 „ — 8 rst. d:o
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Ridderskapets och Adelns beslut.
Som denna omröstning utfallit med 71 Ja och 48 Nej, hafva Rikets Ständer be¬
slutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
Sista voteringen (37:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att införsels-tullen
å »Instrumenter: Fältskärs- Mathematiska, Fysiska och Navigations-, med eller utan fo¬
dral: Cirklar, Passare och Cirkel-bestick», skall bestämmas till 24 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, komma Cirklar, Passare och Cirkel-bestick att förtullas lika med
det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Denna votering har utfallit med 90 Ja och 29 Nej; hvadan Rikets Ständer be¬
slutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
52:dra
Stats-Utskottets Memorial, N:o 2 46.
g
32:dsm voteringen (38:de punkten).
Den sorn vill att, i enlighet med Utskottets förslag och tre Stånds beslut, sär¬
skildt inkommande tillbehör af Musikaliska Instrumenter skola fortfarande förtullas ef¬
ter 15 procent af värdet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, skola särskildt inkommande delar eller tillbehör, ej specificerade, af
Musikaliska Instrumenter, förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakli¬
gen bestå.
Resultatet af denna votering bär varit 74 Ja och 45 Nej; hvadan Rikets Stän¬
der beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
53:dje voteringen (39:de punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, införsels- '
tullen å »Jern: gjutet, Tack- och Rarlast,» skall bestämmas till 1 R:dr per skeppund
st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer denna tull att utgå med 32 sk. per skeppund st. v. -
Som denna omröstning utfallit med 84 Ja och 35 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat enligt Ja-propositionen.
5i-.de voteringen (40.de punkten).
Den som godkänner Utskottets, af tre Stånd bifallna, förslag att bestämma in-
iorsels-tullen ä »Jern: smidt eller valsadt: Ankare,» till 3 R:dr 16 sk. skeppundet st.
v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, fastställes denna tullsats lill 5 R:dr per skeppund st. vt
Voteringen har gifvit ett resultat af 80 Ja och 39 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
55:te voteringen (41 ista punkten).
Den som lill kontra-proposition i hufvudsakliga omröstningen, rörande införsels¬
tullen å »Jern, smidt eller valsadt: Skeppsknän,» antager Ridderskapet oell Adelns be¬
slut, att denna tull skall nedsättas till 3 R:dr 16 sk. skeppundet st. v., röstar
Jai
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Rorgare-Ståndels beslut att nedsätta
denna tull till 2 R:dr 24 sk. skeppundet st. v.
Omröstningen har utfallit med 74 Ja och 45 Nej; hvadan tili kontra-proposition
vid hufvud-voteringen antagits Ridderskapet och Adelns beslut.
Bih. till R. St. Prot. 4SS3 & t8Si. 4 Sami. t Afd. 2 Band. 3i Haft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial, N:o Si 6.
36:te voteringen (42:dra punkten).
Den sorn godkänner Utskottets af två Stånd bifallna förslag, att införsels-tullen
å »Jern: smidt eller valsadi: Skeppsknän,» skall, i likhet med den för »Draggar, Ärm-
bultar, Hammare, Roderjern och Smedjestäd» bestämda, utgöra 5 R:dr skeppundet st.
v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Ridderskapet och Adelns beslut.
Voteringen har’ utfallit med 53 Ja och 66 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt Nej-propositionens innehåll.
57:dc voteringen (43:dje punkten).
Den som till kontra-proposition i hufvudsakliga voteringen, angående införsels¬
tullen å »Jern: smidt eller valsadt: Stång-, Platt-, f tum tjockt och deröfver, under 12
tums bredd och olver -g tums fyrkant,» samt ä »Band- och Platt-, under | tums tjock¬
lek, Bult- och Galler- samt Sänksmide, rundt eller kantigt, Knip- och fyrkant af | tum
och derunder, Skär- och Klippjern,» antager Ridderskapet och Adelns beslut, att den¬
na tull skall bestämmas till 3 R:dr 16 sk. per skeppund st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Preste-Ståndets beslut, att införsels¬
tullen å nämnde artiklar skall utgöra 3 R:dr 24 sk. skeppundet.
Sorn omröstningen utfallit med 84 Ja och 35 Nej, har alltså till konlra-propo-
sition vid hufvud-voteringen antagits Ridderskapet och Adelns beslut.
38:de voteringen (44:de punkten).
Den som bifaller Utskottets, af två Stånd godkända, förslag, att införsels-tullen
å »Jern: smidt eller valsadt,» så väl »Stång-, Platt-, tum tjockt och deröfver, under
12 tums bredd och öfver | tums fyrkant,» som »Band- och Platt-, under -| tums tjock¬
lek, Bult- och Galler- samt Sänksmide, rundt eller kantigt, Knip- och fyrkant, af g turn
och derunder, Skär- och Klippjern» skall utgå med 2 R:dr 24 sk. skeppundet st. v., röstar
Ja ’
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Ridderskapet och Adelns beslut.
Denna votering, vid hvilken en sedel blifvit kasserad, har utfallit med 51 Ja
och 67 Nej; och hafva Rikets Ständer alltså beslutat antagande af Ridderskapet och
Adelns förslag.
59\de voteringen (45:le punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, införsels¬
tullen å »Jern: smidt eller valsadt: Smältstycken,» bestämmes lill 1 R:dr 24 sk. per
skeppund st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Stals-Vtskotlets Memorial, N:o 246.
11
Vinner Nej, bestämmes denna tull till 2 R:dr skeppundet st. v.
Som denna omröstning, hvarvid en sedel blifvit kasserad, utfallit med 70 Ja
och 48 Nej, hafva'Rikets Ständer alltså beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
40:de voteringen (46:te punkten).
Den som godkänner Utskottets, af två Stånd gillade, förslag, att artikeln »Jern:
smidt eller valsadt, Plåtar, oförtente,» skall indelas uti »J tum tjocka och deröfver,»
och »under tum tjocka,» med införsels-tull å förra slaget af 3 R:dr 16 sk., och ådel
sednare af 4 R.dr per skeppund st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer införsels-tullen för alla slag oförtente Plåtar att bestämmas
till 5 R:dr skeppundet. st. v.
Denna votering, hvarvid äfvenledes en sedel kasserats, bar utfallit med 70 Ja
och 48 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens
innehåll.
44usta voteringen (48:de punkten).
Den sorn bifaller Utskottets, af tre Stånd antagna, förslag, alt Kläder: gång-,
cj specificerade, skola vid införsel förtullas med 50 procents förhöjning i den tull, som
är bestämd för tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen består, löstal¬
ja ;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer denna tull alt utgå med 75 procent förhöjning i den lull,
som är bestämd för tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen består.
Denna omröstning har visat ett resultat af 93 Ja och 26 Nej; och hafva alltså
Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
42:dra voteringen (49:de punkten).
Deri som bifaller Utskottets, af två Stånd godkända, förslag, att Kopparstick,
Estamper och Lithografier, oinlattade, åsältas införsels-tull af 5 sk. skålpundet, med
undantag endast för sådana artiklar af nämnde slag, som tillhöra tryckta verk, hvilka
artiklar skola vara tullfria, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, komma alla oinfattade Kopparstick, Estamper och Lithografier att
fortfarande åtnjuta tullfrihet.
Omröstningen har utfallit med 67 Ja och 52 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
43-de voteringen (50:de punkten).
Den som godkänner Utskottets, af tre Stånd bifallna, förslag, att bibehålla gäl¬
lande införsels-tull för »Hästar, utom Hingstar,» 10 R:dr stycket, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
12
Stats-Vtskottets Memorial, N:o 2 i C-.
Yinner Nej, fastställes denna tull till 3 R:dr 16 sk. stycket.
Denna votering har utfallit med 81 Ja och 38 Nej; hvadan Rikets Ständer be¬
slutat enligt Ja-propositionens innehåll.
44-.de voteringen (51:sta punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, införsels-
tullep bestämmes å Oxar till 2 R:dr, å Kor och Ungboskap till 1 R:dr, å Kalfvar till
24 sk., å Svin, utom Fargaltar, till 24 sk. och å andra fyrfota kreatur till 16 sk. per
stycke, röstar
Ja;
De'n det ej vill, röstar Nej;
Yinner Nej, bestämmes iuförsels-afgiften för Oxar till 4 R:dr, för Kor och Ung¬
boskap till 2 R:dr, för Kalfvar till 1 R:dr 6 sk., för Svin, utom Fargaltar, till 1 R:dr,
och för andra fyrfotade kreatur lill 36 sk. stycket.
Denna omröstning har utfallit med 68 Ja och 51 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
45:te voteringen (52:dra punkten).
Den som till kontra-proposition i hufvudsakliga voteringen, rörande artikeln
Kött, antager Rorgare-Ståndets beslut, att alla slag deräf skola åsättas införsels-tull af
4 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Ronde-Ståndets beslut, att gällande
tull-taxas bestämmelser för denna artikel skola fortfarande bibehållas.
Voteringen har utfallit med 49 Ja och 70 Nej; hvadan till kontra-proposition
antagits Ronde-Ståndets beslut.
46:te voteringen (53:dje punkten).
Den som bifaller Utskottets, af två Stånd godkända, förslag, att införsels-tullen
å Kött skall bestämmas för »saltadt» till 8 sk. och för »alla andra slag» lill 20 sk. lis¬
pundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Ronde-Ståndets beslut.
Som denna omröstning utfallit med 73 Ja och 46 Nej, hafva Rikets Ständer an¬
tagit Utskottets förslag.
4-1-.de voteringen (54:de punkten).
Den sorn till kontra-proposition i hufvudsakliga omröstningen, rörande införsels-
tullen å Talg, antager Preste-Slåndels beslut att bestämma denna tull till 16 sk. lis¬
pundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Stats-ölskotlels Memorial, N:o 216. 13
Vinner Nej, antages, till kontra-proposition, Borgare-Ståndets beslut att fastställa
denna tull till 12 sk. lispundet.
Denna votering har utfallit med 79 Ja och 40 Nej; hvadan till kontra-proposh
tion antagits Preste-Slåndets beslut.
18-.de voteringen (55:te punkten).
Den som godkänner Utskottets, af två Stånd bifallna, förslag att bibehålla inför-
sols-tullen å Talg vid dess nuvarande belopp, 24 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Preste-Ståndets beslut.
Som denna omröstning utfallit med 42 Ja och 77 Nej, hafva alltså Rikets Stän¬
der beslutat i enlighet med Preste-Ståndets förslag.
19-.de voteringen (56:te punkten).
, Den som vill att, i öfverensstämmelse med två Stånds beslut, införsels-tullen å
Stearin fastställes till 4 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull till 3 sk. skålpundet.
Voteringen har gifvit ett resultat ,af 27 Ja och 92 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
50-.de voteringen (57:de punkten).
Den som, i öfverensstämmelse med tre Stånds beslut, antager införsels-tullen å
Talgljus till 3 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages denna tull till 2 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 43 Ja och 76 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt Nej-propositionens innehåll.
5i:sta voteringen (59:de punkten).
Den som vill att, i enlighet med tre Stånds beslut, införsels-tullen å Stearin-
och Margarin-ljus skall utgå med 5 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages denna tull till 4 sk. skålpundet.
Som denna omröstning utfallit med 17 Ja och 102 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat enligt Nej-propositionens innehåll.
52:dra voteringen (60:de punkten).
Den som vill all till kontra-proposition i hufvudsakliga omröstningen, angående
införsels-tullen ä öfriga slag Ljus (än Talg- samt Stearin- och Margarin-), antages Pre-
sle-Ståndets beslut att bestämma denna tull sålunda:
14 Stats-lJtskotlels Memorial, N:o Sill.
Vax-, hvita och Spermaceti- . . . . . 1 skålpund 12 sk,
andra slag 1 „ 9 sk.
röstar
Ja |
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Borgare-Ståndets beslut i afseende
på dessa slag ljus, innefattande följande bestämmelser:
Vax-, gula 1 skålpund 8 sk. införsels-tull
hvita och Spermaceti 1 „ 10 sk. d:o
andra slag 1 „ 10 sk. d:o
Omröstningen har utfallit med 55 Ja och 64 Nej, i följd hvaraf till konlra-pro-
position antagits Borgare-Ståndets beslut.
53:dje voteringen (61:sla punkten.)
Den som bifaller Utskottets af två Stånd godkända förslag, att bibehålla gällande
införsels-tull för »Ljus: Vax-, gula,» 16 sk., »Vax-, hvita och Spermaceti-» 20 sk.', samt
»andra slag» 20 sk., allt per skålpund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Borgare-Ståndets beslut, ,
Denna votering har utfallit med 53 Ja och 66 Nej; hvadan Rikets Ständer be¬
slutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
54ule voteringen (62:dra punkten).
Den som vill att, i enlighet med Utskottets af tre Stånd gillade förslag, Kokos¬
nöt-olja icke skall särskildt specificeras, utan inbegripas under rubriken: »andra tili
Apotheks-varor ej hänförliga eller eljest icke specificerade slag,» feta oljor, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej ;
Vinner Nej, kommer Kokosnöt-olja att särskildt specificeras bland de slag feta
oljor, sorn äro åsatle 6 rst. införsels-tull skålpundet.
Voteringen har utfallit med 46 Ja och 73 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt Nej-propositionens innehåll. -
55:te voteringen (63:dje punkten).
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att införsels-tullen
å »andra till Apotheks-varor ej hänförliga, eller eljest icke specificerade slag,» feta oljor
skall nedsättas till 1 sk. skålpundet, röstar
Ja; /
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehålles härå gällande införsels-tull, 1 sk. 4 rst. skålpundet.
Denna omröstning har gifvit ett resultat af 67 Ja och 52 Nej; hvadan Rikets
Ständer beslutat enligt Ja-propositionen.
Stats-Vtskoltets Memorial, N:o 2 i 6.
15
56\te voteringen (64:de punkten).
Den, sora bifaller Utskottets af två Stånd godkända förslag, att införsels-tullen
å Ost, alla slag, skall utgöra 1 R:dr lispundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull till 30 sk, lispundet.
Som denna votering, hvarvid en sedel blifvit kasserad, utfallit med 70 Ja och 48
Nej, halva alltså Rikets Ständer beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
(j7-.de voteringen (66:te punkten).
Den som vill att, i öfverensstämmelse med Utskottets af två Stånd gillade för¬
slag, införsels-tullen å oraffinerad och raffinerad Salpeter bestämmes till 1 R:dr lis¬
pundet, röstar
Ja.;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, fastställes denna tull till 2 R:dr lispundet.
Denna omröstning, hvarvid en sedel blifvit kasserad, har utfallit med 47 Ja
‘oell 71 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionens, innehåll.
58-.de voteringen (67:de punkten).
Den som vill att, i enlighet med Utskottets af tre Stånd godkända förslag, gäl¬
lande tull-bestämmelse att Chiiisk Salpeter eller Salpetersyrad! Natron får för Sked¬
vattens- och andra fabrikers behof, efter pröfning och tillstånd af Kommers-kollegium,
införas mot tull af 6 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Ridderskapet och Adelns beslut, att Chiiisk Salpeter eller
Salpetersyradt Natron må, utan föregående pröfning af Kommers-kollegium, införas
mot en lill 3 sk. per lispund nedsatt tull, dock endast till städerna Stockholm, Göthe¬
borg och Malmö. ' ,
Denna -votering har utfallit med 60 Ja och 59 Nej; hvadan Rikets Ständer be¬
slutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionéns innehåll.
\ |
59:de voteringen (68:de punkten).
Den som vill alt, i enlighet med Utskottets af tre Stånd godkända förslag, gäl¬
lande införsels-tull å Rergsalt, 12 sk. tunnan, skall bibehållas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer Rergsalt att vid införsel vara tullfritt.
Omröstningen har utfallit med 60 Ja och 59 Nej, i följd hvaraf Rikets Ständer be¬
slutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
IG
Stats-Utskottets Memorial, A'.-o 2/6. -
60:de voteringen (69:de punkten).
Den som, till kontra-proposition i hufvudsakliga omröstningen, angående art.
Koksalt, antager Preste-Ståndets beslut, att, på sätt gällande Tull-taxa stadgar, införsels¬
tullen härå skall utgöra 36 sk. tunnan, samt att Koksalt för fabriks-tillverkning af So¬
da, efter särskild anmälan hos Kommers-kollegium och af detsamma lemnadt tillstånd,
må tullfritt införas, löstal¬
ja ;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages, till kontra-proposition, Bonde-Ståndets beslut, att Koksalt
skall vid införsel vara tullfritt.
Som voteringen utfallit med 61 Ja och 58 Nej, har till kontra-proposition anta¬
gits Preste-Ståndets beslut.
0
Gf.sta voteringen (70:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af två Stånd godkända förslag, att införsels-tullen å
Koksalt skall bestämmas till 18 sk. tunnan, och det särskilda tillståndet att, lör fabriks¬
tillverkning af Soda, med Kommers-kollegii tillstånd, tullfritt införa Koksalt, upp¬
höra, röstar
^ Ja j 4
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Preste-Ståndets beslut.
Omröstningen har utfallit med 67 Ja och 52 Nej, hvadan Rikets Ständer antagit
Utskottets förslag.
62-dra voteringen (71:sta punkten).
Den som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att införsels-tullen
å färgadt Silke skall utgöra 1 R:dr 16 sk. skålpundet, röstar
Ja
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull till 1 R:dr skålpundet.
Voteringen har utfallit med 81 Ja och 38 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
1 enlighet med Ja-propositionens innehåll.
63:dje voteringen (72:dra punkten).
Den som vill, att införsels-tullen å Smör, på sätt Utskottet föreslagit och två
Stånd beslutat, bestämmes till 1 R:dr lispundet, röstar »
Ja ;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, fastställes denna lull till 32 sk. lispundet.
Sorn denna omröstning utfallit med 58 Ja och 61 Nej. hafva Rikets Ständer be¬
slutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
G Aula
Stats-Vtskottets Memorial, N:o Si6.
17
G4:de voteringen (73:dje punkten).
Den som vill att, jemlikt Utskottets af ett Stånd godkända förslag, införsels¬
tullen ä »Socker: krossadt Lump-, Havanna-, Terres- samt andra till sockerhalten lika
slag,» bibehålles vid dess nuvarande belopp, 5 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull, i enlighet med tre Stånds beslut, till 4 sk.
skålpundet.
Voteringen har visat ett resultat af 63 Ja och 56 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
65:le voteringen (74:de punkten).
Den som, till kontra-proposilion i hufvudsakliga omröstningen, angående inför¬
sels-tullen å »Socker: Topp-, Kandi- och Kak-,» antager Preste-Ståndets beslut att be¬
stämma denna tull till 4 sk. 6 rst. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Bonde-Ståndets beslut, att fastställa
denna tull till 4 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 82 Ja och 37 Nej, hvadan till kontra-proposition
vid hufvud-voteringen antagits Preste-Ståndets beslut.
66:te voteringen (75:te punkten).
Den som bifaller Utskottets af två Stånd godkända förslag, att gällande införsels¬
tull å Socker: Topp-, Kandi- och Kak-, 5 sk. skålpundet, fortfarande skall bibehål¬
las, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Preste-Ståndets beslut.
Som denna omröstning utfallit med 69 Ja och 50 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
6l-.de voteringen (76:te punkten).
Den som bifaller Utskottets af ett Stånd godkända förslag, att införsels-tullen å
»Sirap, alla slag,» bibehålles vid nuvarande belopp, 3 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull, i enlighet med tre Stånds beslut, till 2 sk.
skålpundet.
Denna votering, hvarvid en sedel blifvit kasserad, har utfallit med 54 Ja och
64 Nej, i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionens
innehåll.
Bih. till R. St. Prot. 1833 & ISSA. 4 Samt. 1 Afd. 2 Band 34 Haft. 3
18
Slats-Utskoltels Memorial, N:o Si 6.
68:de voteringen (77.de punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet tillstyrkt och tre Stånd beslutat, införsels-
tullen å alla slag omalen Spanmål bibehålies vid nuvarande belopp, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, nedsättes denna tull för följande slag deraf sålunda: Bokvete 18
sk., Bafra 12 sk., Korn och Malt 18 sk., Linser 36 sk., llåg 24 sk., Wicker 21 sk.
och Ärter 24 sk., allt per tunna.
Omröstningen har utfallit med 79 Ja och 40 Nej, i följd hvaraf Rikets Ständer be¬
slutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
69:de voteringen (78:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Ståud godkända förslag, att bestämma inför¬
sels-tullen å Såpa till 24 sk. lispundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer denna tull att utgå med 18 sk. lispundet.
Som voteringen utfallit med 59 Ja och 60 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
enligt Nej-propositionen.
70:de voteringen (79:de punkten).
Den som vill att, i enlighet med Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, gäl¬
lande tull-bestämmelser fortfarande bihehållas för artikeln Tegel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes införsels-tullen å Tegel: »Eldfast,» »Klinker» och »Mur¬
sten» till 2 R:dr, samt å »Taksten» till 4 R:dr per 1000 stycken.
Omröstningen har utfallit med 37 Ja och 82 Nej, i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
7dista voteringen (80:de punkten).
Den som vill att, jemlikt Utskottets af tre Stånd godkända förslag, nuvarande
införsels-tull å Tjära, 1 R:dr 16 sk. tunnan, bibehålies, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer Tjära alt vid införsel vara tullfri.
Omröstningen har gifvit ett resultat af 72 Ja och 47 Nej, i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat enligt Ja-propositionens innehåll.
72\dra voteringen (81:sta punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att bestämma inför¬
sels-tullen å Jern- och Ståltråd, ej specificerad, till 4 sk. 6 rst. skålpundet stapelstads¬
vigt, samt, för tillverkning af sådana arbeten, hvartill utländsk Jern- eller Ståltråd er-
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 2/5.
19
fordras, efter pröfning af behofvet och med särskildt tillstånd af Kommerse-kollegium,
till 2 sk. skålpundet st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes införsels-tullen i allmänhet för Jern- och Ståltråd, ej spe¬
cificerad, till 2 sk. skålpundet st. v.
Voteringen har utfallit med 64 Ja och 55 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
75:dje voteringen (82:dra punkten).
Den som vill alt införsels-tullen å Linne-tråd, alla slag, skall, i enlighet med
Utskottets af tre Stånd godkända förslag, bestämmas till 24 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antagas för Linne-tråd följande bestämmelser:
Oblekt 1 skålpund 24 sk, införsels-tull.
Blekt eller färgadt .... 1 „ 32 sk. d:o.
Voteringen har utfallit med 82 Ja och 37 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
Thule voteringen (83:dje punkten).
Den som vill alt, på sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, Ved, alla
slag, skall vid införsel vara tullfri, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer införsels-tullen å Ved att bestämmas, för »Björk» till 12
sk., »Bok och Ek» till 18 sk. och »andra slag» till 8 sk. famnen.
Omröstningen har utfallit med 77 Ja och 42 Nej; hvadan Rikets Ständer beslu¬
tat enligt Ja-propositionens innehåll.
/
75:te voteringen (84:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att införsels-tullen å
»Väfnader: Helsiden- alngods: Felb och Peluche,» skall bestämmas till 1 R:dr 24 sk.
skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, fastställes denna tull till 1 R:dr skålpundet.
Voteringen har utfallit med 64 Ja och 55 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
76:te voteringen (85:te punkten).
Den som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att införsels-tullen
å »Väfnader: Helsiden-alngods: Flor, Gaze, Tyll, alla slag,» skall utgå med 5 R:dr skål¬
pundet, röstar
20
Stats-lltskotlets Memorial, A'.-o 216.
•lii :
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull till 4 R:dr skålpundet.
Och som voteringen utföll med 53 Ja och 66 Nej, hafva Rikets Ständer beslu¬
tat på sätt Nej-propositionen utvisar.
17-.de voteringen (86:te punkten).
Den som vill att, i öfverensstämmelse med Utskottets, af ett Stånd bi fallna, för¬
slag, införsels-tullen ä »Väfnader: helsiden-alngods: andra slag,» skall bestämmas till
5 R:dr skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer denna tull, jemlikt tre Stånds beslut, att fastställas till 4
R:dr skålpundet.
Denna votering, hvarvid en sedel blifvit kasserad, har utfallit med 49 Ja och
69 Nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens
innehåll.
I8\de voteringen (87:de punkten).
Den som anser att införsels-tullen å »Väfnader: helsiden-: Sbawlar, Shavvletter
och andra dukar, äfvensom genom fasonering till förkläden utmärkta tyger,» skall, på
sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, bestämmas till 6 R:dr skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages denna tull till 5 R:dr skålpundet.
Denna omröstning har utfallit med 52 Ja och 67 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
19-.de voteringen (88:de punkten).
N
Den som, i likhet med hvad Utskottet föreslagit och två Stånd bifallit, för »Väfna¬
der: halfsiden- alngods: Felb, och Peluche,» antager införsels-tullen till 1 R:dr 24 sk.
skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull till 1 R:dr skålpundet.
Som denna votering utfallit med 47 Ja och 72 Nej, hafva Rikets Ständer beslu¬
tat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
80:de voteringen (89:de punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, införsels¬
tullen å »Väfnader: Romulls- alngods: andra slag, ej specilicerade, färgade,» skall utgå
med 28 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull till 32 sk. skålpundet.
Stats-Viskoltets Memorial, N:o Si 6.
21
Omröstningen har utfallit med 82 Ja och 37 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
8d:sta voteringen (90: de punkten).
Den som till kontra-proposition i hufvudsakliga voteringen, rörande införsels¬
tullen å »Väfnader: Bomulls- alngods: andra slag, ej specificerade, tryckta eller pres¬
sade,» antager Ridderskapet och Adelns beslut, ali denna tull skall utgöra 1 R:dr skål¬
pundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Bonde-Ståndets beslut att bestämma
denna lull till 36 sk. skålpundet.
Resultatet af voteringen har varit 42 Ja och 77 Nej; hvadan till kontra-propo¬
sition vid hufvud-voteringen antagits Bonde-Ståndets beslut.
82:dra voteringen (91:sta punkten).
Den som godkänner Utskottets, af två Stånd bifallna, förslag, alt införsels-tullen
å »Väfnader: Bomulls- alngods: andra slag, ej specificerade, tryckta eller pressade,»
skall fastställas till 32 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Bonde-Ståndets beslut.
Denna omröstning har utfallit med 74 Ja och 45 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med hvad Utskottet föreslagit.
83:dje voteringen (92:dra punkten).
Den, som vill alt, på sätt Utskottets af tre Stånd godkända förslag innefattar,
införsels-tullen å »Väfnader: Bomulls-Shawlar, Shawletter och andra dukar, äfvensom
genom fasonering till förkläden utmärkta tyger», skall utgå med 36 sk. skålpundet, röstar
Ja;
Den del ej vill, röstar Nej;
Viuner Nej, bestämmes denna lull till 1 R:dr skålpundet.
Som denna votering utfallit med 87 Ja och 32 Nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
8d-.de voteringen (93:dje punkten).
Den som, i enlighet med Utskottets af tre Stånd godkända förslag, vill att inför¬
sels-tullen å Band: Siden-, skall utgöra 5 R:dr skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull till 4 R:dr skålpundet.
Omröstningen har visat ett resultat af 49 Ja och 70 Nej, i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
22
Stats-Vlskoltets Memorial, N:o 216.
> iu »
) 10 »
85:te voteringen (94:de punkten).
Den som vill att, jemlikt Utskottets af tvä Stånd godkända förslag, införsels-tullen å
Ångmachiuer och Ångpannor bestämmes till 5 R:dr för 100 R:drs värde, röstar
Ja j
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages denna tull till 10 R:dr för 100 R:drs värde.
Som denna votering utfallit med 60 Ja och 59 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
enligt Ja-propositionens innehåll.
86:te voteringen (95:te punkten).
Den som till kontra-proposition i hufvudsakliga omröstningen, angående arti¬
keln Fartyg och Båtar, derå antager följande af Ridderskapet och Adeln beslutade redak¬
tion och tullsatser:
Fartyg och Båtar, utländska, med tillbehör:
af trä, utan ångmachin . I för hvarje 100 R:dr af inköps-summan ] 5 R:dr
» » med ångmachin . j » » » » j 10
» jern, » » . ( » » » »
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer särskild omröstning att anställas, antingen Preste-Ståndets
eller Borgare-Ståndets beslut i frågan skall antagas till kontra-proposition.
Omröstningen har utfallit med 59 Ja och 60 Nej, hvadan beslutats enligt Nej-
propositionen.
87:de voteringen (96:te punkten).
Den som vill att till kontra-proposition i hufvudsakliga omröstningen, angående
artikeln Fartyg och Båtar, antages följande af Preste-Ståndet beslutade .redaktion och
tullsatser:
Fartyg och Båtar, utländska, med tillbehör:
Seglande, af trä . ... I för hvarje 100 R:dr af inköps-summan
o » » jern ....■; » » » »
Ångfartyg »»....( » » » »
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition följande af Borgare-Ståndet för samma
artikel beslutade bestämmelser:
5 R:dr
Seglande flör hvarje 100 R:dr af inköps-summan i 5 R:dr
Ångfartyg J » » » » [ 5 »
Båtar, andra slag . . . . ( » » » » } 5 »
införsels-tull.
Denna votering har utfallit med 62 Ja och 57 Nej, hvadan till kontra-proposition
antagits Preste-Ståndets förslag.
Stats-Utnkotlets Memorial, N:o 216.
23
88:de voteringen (97:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af ett Stånd godkända förslag, att rubriken Fartyg
och Båtar, utländska, med tillbehör, skall indelas i »Seglande» med 5 R:dr och »Ång¬
fartyg» med 10 R:dr införsels-tull för hvarje 100 R:dr af inköps-summan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, anlages Presle-Slåndets förslag.
Voteringen utföll med Cl Ja och 58 Nej; och hade alltså Rikets Ständer antagit
Utskottets förslag.
89-.de voteringen (98:de punkten).
Den som vill att, i enlighet med Utskottets af tre Stånd bifallna förslag »Fartyg,
utländska, med tillbehör, seglande, byggde i och inköpte från länder, hvarest införsels¬
tull å Svenska fartyg ej erlägges», skola vid införsel vara tullfria, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages icke detta förslag.
Omröstningen gaf ett resultat af 66 Ja och 53 Nej; varande alltså Ja-proposi-
tionen af Rikets Ständer bifallen.
90-.de voteringen (99:de punkten).
Den som vill att, i enlighet med Utskottets förslag och tre Stånds beslut, »Ek¬
bark» skall vid. införsel vara tullfri, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej ;
Vinner Nej, bibehålies för denna artikel gällande utförsels-tull 16 sk. tunnan.
Resultatet af omröstningen var 64 Ja och 55 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
91-.sta voteringen (100:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af två Stånd godkända förslag, att »Ben, andra slag
än Elfen- och Hvalfisk-: oarbetade, krossade samt förmalade eller s. k. Benmjöl», skola
vid utförsel vara tullfria, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehålles för denna artikel gällande ulförsels-lull, 3 sk. lispundet.
Voteringen har utfallit med 52 Ja och 67 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i öfver¬
ensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
92:dra voteringen (10Usta punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, alt utförsels-tullen å
Jern; gjutet: Tack- och Barlast-, skall bestämmas till i R:dr per Skeppund st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
24
Stals-Utskoltets Memorial, N:o 216.
Vinner Nej, fastställes denna tull till 1 R:dr 24 sk. skeppundet st. v.
Omröstningen har utfallit med 72 Ja och 47 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionen.
93:d/e voteringen (102:dra punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, ulförsels-
lullen å Jern, gjutet: »Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade och obor¬
rade», skall utgå med 1 R:dr skeppundet st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bestämmes denna tull till 1 R:dr 24 sk.
Enär omröstningen utfallit med 73 Ja och 46 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
enligt Ja-propositionens innehåll.
94-.de voteringen (103:dje punkten).
Den som till kontra-proposition i hufvudsakliga voteringen om utförsels-tullen å
artikeln Jern: gjutet: Hällar af 1 tums tjocklek och deröfver, Lod och Lödjor öfver ^
skeppunds vigt stycket, antager Ridderskapet och Adelns beslut, att bestämma denna
tull till 1 R:dr 24 sk. skeppundet st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition Preste-Ståndets beslut att denna tull
skall utgå med 2 R:dr.
Som voteringen utfallit med 89 Ja och 30 Nej, bär till kontra-proposition vid
hufvud-voteringen antagits Ridderskapet och Adelns beslut.
95:te voteringen (104:de punkten).
Den som vill alt, i enlighet med Utskottets af två Stånd gillade förslag, utförsels¬
tullen å Hällar af 1 tums tjocklek och deröfver, Lod och Lödjor öfver J skeppunds vigt
stycket,, bestämmes till 1 R:dr skeppundet st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages Ridderskapet och Adelns beslut.
Denna votering har utfallit med 65 Ja och 54 Nej, hvadan Rikets Ständer anta¬
git Utskottets förslag.
96:te voteringen (105:te punkten).
Den som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att utförsels-tullen
å »Jern, gjutet: Söndersågade Kanoner och Mörsare, samt kasserade Bomber och Kulör,»
skall bestämmas till 24 sk. skeppundet st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
' Vinner Nej, kommer nämnde artikel att vid utförsel vara tullfri.
Voteringen
Slats-Utskollets Memorial, N:o 2 i6.
25
Voteringen liar utfallit med 87 Ja och 32 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt Ja-propösilionens innehåll.
97:de voteringen (106: te punkten).
Den sorn, i öfverensstämmelse med Utskottets af två Stånd gillade förslag, vill att
gällande utförsels-tull, 4 sk. skeppundet st. v., bibehålles för Jern: smidt eller valsadt,
»Slång- Platt- | tum tjockt och deröfver, under 12 tums bredd och öfver £ tum fyr¬
kant,» röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer nämnde artikel alt vid utförsel vara tullfri.
Sorn omröstningen utfallit med 74 Ja och 45 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
enligt Ja-proposilioneus innehåll.
98.de voteringen (107:de punkten).
Den som bifaller, att, jemlikt Utskottets af tre Stånd godkända förslag, nu stad¬
gade utförsels-tull af 6 sk. för omvällde och 12 sk. för andra slag Smältstycken skep¬
pundet st. v. fortfarande bibehålies, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, blifva Smältstycken vid utförsel tullfria.
Voteringen har utfallit med 92 Ja och 27 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
enligt Ja-propositionens innehåll.
99:de voteringen (108:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, ali åsätta »Jernskrot,
gjutet, smidt eller valsadt», utförsels-tull af 24 sk. per skeppund st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, antages för denna artikel följande bestämmelser:
Jernskrot: gjutet 1 Skeppund st. v. 1 R:dr 24 sk.
smidt eller valsadt, äfvensom
afhuggna slångjerns-ändar 1 » » — 24 »
utförsels-tull.
Omröstningen har utfallit med 81 Ja och 38 Nej, hvadan Rikets Ständer beslu¬
tat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
100-.de voteringen (109:de punkten).
Den som gillar Utskottets af tre Stånd bifallna förslag, att Trädkol skola vid
utförsel vara tullfria, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, kommer nu stadgade utförsels-tull å Trädkol, 40 sk. per Läst, att
fortfarande bibehållas.
Bih. till B. St. Prat. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 34 Haft. 4
26 Stats-lftskotlets Memorial, N:o 246.
Sorn voteringen utfallit med 51 Ja och 68 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
enligt Nej-propositionens innehåll.
iOi-.sta voteringen (110:de punkten).
Den som bifaller Utskottets af två Stånd godkända förslag, att Lumpor skola vid
utförsel vara tullfria, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehålies gällande utförsels-tull å Lumpor, -12 sk. lispundet.
Voteringen har utfallit med 50 Ja och 69 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i
enlighet med Nej-propositionen.
702-dra voteringen (lll.-te punkten).
Den som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att bestämma eventu-
ela utförsels-tullen å »Malm, rå och osmält, i lnförsels-tarifen eller dervid fogade särskilda
varuförteckuing'ej specificerad», till 1 R:dr 16 sk. per skeppund st. v., röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, faststalles denna tull till 1 R:dr.
Denna omröstning har utfallit med 59 Ja och 60 Nej, hvadan Rikets Stander
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
103:dje voteringen (112:te punkten).
Den som vill alt, i öfverensstämmelse med Utskottets af tre Stånd bifallna förslag»
tullfrihet skall vid utförsel medgifvas för spilluing, affall och spån, ej specificerade, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehålies härå gällande utförsels-tull 10 R:dr för 100 R:drs värde.
Voteringen har utfallit med 42 Ja och 77 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i öfver¬
ensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
703-.de voteringen (113:de punkten).
Den som vill att, på sätt Utskottet föreslagit och tre Stånd beslutat, de i utför-
sels-tarifen af gällande tulltaxa under rubriken »Trävaror» förekommande artiklarne
»Bandstakar», »Bräder och Plankor, sågade af Ek och Ask», »Enträd och Enstafrar»,
»Gevärsstocks-ämnen», »Handspaks-ämnen», »Läkter, huggne eller täljde», och »Sågade»,
samt »Stäfver, lagg- och bolten-», skola vid utförsel vara tullfria, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, bibehållas för dessa artiklar de i gällande tulltaxa nu stadgade utför-
»elsafgifter.
Denna omröstning, vid hvilken en sedel blifvit kasserad, har utfallit med 41 Ja
och 77 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 246.
27
405:te voteringen (114:de punkten).
Den sorn bifaller alt, i énlighet med Utskottets förslag och tre Stånds beslut,
Bräder och Plankor af furu och gran, skola vid utförsel fortfarande vara tullfria, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar Nej;
Vinner Nej, komma Bräder och Plankor af furu och gran att beläggas med utför¬
selstull af 2 sk. per tolft för »under 1-J- tums tjocklek» och af 6 sk. per tolft för »af l£
tums tjocklek och deröfver».
Som denna votering utfallit med 44 Ja och 75 Nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Slockholm den 3 Augusti 1854.
Å Ridderskapet och Adelns vägnar:
Carl Åkerhielm.
Å Borgare-Ståndets vägnar: Å Bonde-Ståndets vägnar:
J. F. Gråå. M. Pehrsson.
Å Preste-Ståndets vägnar:
C. J. Heurlin.
0. F. af Sillén.
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
Slats-Ulshollels Memorial, JM 217 & 218.
1
JK 217.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Aug. 1834, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållne återremisser å Utlåtandet
JK 93, angående Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
upphörande af den åtskilliga hemman åliggande skyldig¬
het, att utgöra dagsverken in natura till kungsgårdar och
andra kronolåqenheter.
(I. A.)
Utaf förenämnde Betänkande har Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet åter¬
remitterat momenterna litteris B. och C., innefattande förslag till bestämmelser i
och för upphörande af dagsverksskyldigheten, det förra momentet till Öfverste¬
boställe! Lilla Bjurum i Skaraborgs län, och det sednare till åtskilliga såsom bo¬
ställen anslagna kungsgårdar i Christianstads och Malmöhus Län; men som Ut¬
skottets Betänkande är i sin helhet bifallet af de tre öfriga Riks-Ständen, endast
med den rättelse, att den i Betänkandet till 190 tunnor 8 kappar råg upptagne
afgäld, som arbetsbönderne erbjudit sig att för befrielse från hofveriet vid Löfve¬
stads kungsgård årligen erlägga, rätteligen utgjorde 190 tunnor 8 kappar span-
mål, hälften råg och hälften korn; så och då frågan således, jemlikt 75 § Riks-
dags-Ordningen, blifvit af Rikets Ständer afgjord, kan den erhållna återremissen
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Augusti 1854.
JK 218.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Aug. 18S4, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet JK
123, angående föråndradt användande af den till sko¬
lorna i städerna inom Lunds stift och provinsen Halland
af Götheborgs stift utgående helgonskyld.
(I. A.)
Förenämnde utlåtande är återremitteradt af Riddefskapet och Adeln; men
som detsamma blifvit af de tre öfriga Riks-Slånden bifallet och således, jemlikt
Bill. till /{. Sl. Prol. 1835 & 1854. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 33 Haft, l
2 Stats-Ulskollets Memorial, M 219 & 220.
75 § Riksdags-Ordningen, utgör Rikets Ständers beslut, kan den erhållna åter-
remissen
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Augusti 1854.
M 219.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Aug. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återrerniss å Ullätandet M
125, angående vackt motion om rättighet får åboerne d
ätskillige Wisingsö skolegods-hemman att få desamma till
skatte losa.
(I. A.)
Ronde-Ståndet har till Stats-Utskottet återremitterat förenämnda utlåtande;
men som detsamma är af de tre öfriga Riks-Stånden bifallet och frågan således
enligt 75 § Riksdags-Ordningen blifvit af Rikets Ständer afgjord, kan Utskottet
dermed icke taga vidare befattning.
Stockholm den 3 Augusti 1854.
M 220.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Aug. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återrerniss å Utlåtandet J\s
126, angående vackt motion om förändring i tiden får
hållande af uppbårdsstdmmorna å Oland.
(I. A.)
Förenämnda utlåtande har blifvit återremitteradt af Bonde-Ståndet; men som
detsamma är af de tre öfriga Riks-Stånden bifallet och således, jemlikt 75 §
Riksdags-Ordningen, utgör Rikets Ständers beslut, kan den erhållna återremisseu
icke till vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Augusti 1854.
Slals-Ulskoltcts Memorial, Jtf 221 & 222.
3
JM 221.
ÅDk. till Eip.-Utsk. d. 4 Aug. 1854, kl. 1 e. ra.
Memorial, i anledning af erhållen ålerremiss å Utlåtandet JM
129, angående väckt motion om förändring i Kongl. För¬
ordningen den 16 Oktober 1723, rörande Presterskapets
i Skåne uppbörd.
(I. A.)
Ofvanberörda utlåtande är återremitteradt af Bonde-Ståndet; men som de
tre öfriga Riks-Stånden bifallit samma utlåtande, hvilket således, jemlikt 73 §
Riksdags-Ordningen, utgör Rikets Ständers beslut, finnér Utskottet den erhållna
återremissen
icke kunna till vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Augusti 1834.
JM 222.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Aug. 1854, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet JM 130.
(I. A.)
Utaf ofvanberörda utlåtande har sednare punkten, hvari Utskottet tillstyrkt,
att väckta motioner om rättighet för åboerne å de inom Götheborgs stift va¬
rande Mensal-hemman att få desamma till skatte lösa, mätte af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende, blifvit af Bonde-Ståndet lill Stats-Utskottet återremitterad;
men som nämnde punkt är af de tre öfrige Riks-Stånden bifallen och frågan så¬
ledes, enligt 73 § Riksdags-Ordningen, blifvit af Rikets Ständer afgjord, kan Ut¬
skottet dermed
icke taga vidare befattning.
Stockholm den 3 Augusti 1834.
4
Stats-Ulskollets Utlåtande, J\1 225.
M 223.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Aug. 1854, kl. t e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. }laj:ts Nådiga Proposition,
angående ifrågastdlldt utbyte af kronan tillhörig jord emot
enskild mans i och för utvidgning af 2 :dra Lif-Grenadier-
Regementets lägerplats Malmen.
(I. A.)
Af högstberörde, frän samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade,
nådiga Proposition inhemtas, att, sedan Chefs-Embetet vid Andra Lif-Grenadier-
Regementet, i ändamål att tillvägabringa en af behofvet påkallad utvidgning af
nämnde Regementes lägerplats å Malmen, hvartill egaren af tillgränsande krono-
skattehemmanet % mantal Sjövalla, beläget i Kärna socken och Hanekinds härad
af Östergöthlands Län, samtyckt att afstå jord af hemmanets ego-område, emot
ersättning dels från nuvarande lägerplatsen och dels från kronoparken Vestra
Malmskogen, enligt ett af förste Landtmätaren i Länet uppgjordt förslag, till
Kongl. Majit i underdånighet insändt det vid landtmäteri-lörrättningen den 12 sist—
lidne December förda protokoll med tillhörande karta och beskrifning, hvaraf vi¬
sade sig, att af Sjövalla hemmans egor skulle till lägerplatsen utläggas en jord¬
rymd af 2 Tunne- och 7 kappland, emot vederlag af jord å gamla lägerplatsen
till 1 Tunne- 10'/io kappland och å kronoparken till 28:i/io kappland, hvilken
mark, vid derå anställd vederbörlig besigtning, befunnits å ömse sidor vara af
lika värde, att den å marken befintliga skog ömsesidigt komme att utbytas och
att Sjövalla hemmansegare, lör afstående af 22'/2 kappland åker tillkomme en od-
lingsersättning af 7 R:dr, hvilken kostnad, likasom utgiften för första flyttningen
och uppsättningen af den nya stängseln, Regementet åtagit sig att bestrida; så
hade Krigs- och Kammar-kollegierna, öfver berörde utbyte hörde, till Kongl.
Maj:t öfverlemnat de yttranden, som för ärendets utredning blifvit infordrade från
Kongl. Moj:ts Befallningshafvande i ofvannämnda län och öfrige vederbörande, af
hvilka Öfver-Jägmästaren i länet ansett hinder emot det föreslagna jordbytet icke
möta, enär den skogsmark, som skulle från kronoparken afgå, vöre belägen inom
2:dra perioden af den för kronoparken fastställda hvggesordning och i samman¬
hang dermed nu förekomme lill afverkning, men dock hemställt, att, då en, för¬
minskning af periodens område skulle, vid framtida förnyad afverkning, föranleda
rubbning i hyggesordningen och minskning i den påräknade skogsafkastningen,
åt kronoparken måtte, om det begärda egobytet bifölles, till fyllnad i skogsmar¬
Slals-Utskotlels Utlåtande, JYi 224.
5
ken tilldess motsvarig ersättning af Regementets mötesplats i dess nordöstliga
hörn, hvilken ersättningsmark kunde genom ofördröjligen verkställd skogs-sådd, för¬
sättas i skogsbördigt skick och sedan tilläggas hyggesordningens 2:dra period vid
nästkommande afverkning, samt, dä såväl förste Landtmätaren och Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i länet, som Regementets Chef funnit det sålunda föreslagna
förbehållet vara lämpligt och utan skada för mötésplatsen kunna ega rum, i un¬
derdånighet tillstyrkt, att det sökta jordbytet måtte, på det sätt Ofver-Jägmästa-
ren derom hemställt, varda bifallet.
Efter hvad sålunda förekommit, samt enär den utvidgning af Andra Lif—
Grenadier-Regementets lägerplats, som här ifrågakommit, hufvudsakligen afsåge att
der kunna vidtaga åtskilliga helsovården inom Regementet under dess årliga va-
penöfningar befrämjande anordningar, har Kongl. Maj:t täckts i nåder föreslå Ri¬
kets Ständer, att till det ifrågaställa jordbytet, uppå det af Öfver-Jdgmästaren i
länet föreslagna vilkor, samtycka; och då den genom jordhytet åsyftade fördel
kan, enligt hvad utredt blifvit, vinnas utan någon förlust för staten, anser Ut¬
skottet sig ega fullt skäl att
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i berörde
hänseende föreslagit.
Stockholm den 3 Augusti 1854.
JW 224.
Ank. till Exp.-Utsk. d. A Aug. A8SA, kl. 1 e. m.
Utlåtande, t anledning af väckt motion om tillägg i de angå¬
ende markegångs-sältningen antagne bestämmelser.
(I. A.)
Uti en inom Högvördiga Preste-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remit¬
terad motion har Herr Prosten P. C. Arosenius andragit, hurusom, sedan den
ömsesidiga uppsägningsrätten för räntegifvare och räntetagare bl i I vi t borttagen,
behof inträdt af närmare bestämmelser, angående markegångs-sättningen till bere¬
dande af största möjliga öfverensstämmelse emellan markegångsprisen och de uti
markegångstaxan upptagne persedlars gångbara värde. Rikets Ständer hade ock
vid 1850 och 1851 årens riksdag för deras del beslutat det korrektiv härutin¬
nan, som förmenades vara att finna i en förändrad sammansättning af de Nämn¬
der, hvilka egde att priskuranterne upprätta. Men då de deputerade icke voro
6
Slals-Ulslcoltcts Utlåtande, JV? 224.
ovilkorligen förpligtade att, på grund af priskuranternes medelpris, bestämma det
så kallade årspriset, fann motionären i dessa stadganden intet sådant korrektiv,
som betryggade samhället om tillförlitliga och skäliga markegångspris, enär en till-
fällig öfvervigt å någondera sidan kunde medföra bestämmelser, obilliga än för
räntegifvaren och än för räntetagare!); och återstode, när behof af rättelse före-
lunnes, icke annan utväg, än att söka den genom besvär hos Kongl. Kammar¬
kollegium, hvilken utväg dock hittills, då befintliga ojemnbeter derförutan genom
uppsägningsrätten lätt kunnat undanrödjas, blott undantagsvis blifvit af enskilde
begagnade, utan hade den rättelse, som Kong). Kammar-kollegium stundom före—
skrifvit i markegångsprisen, nästan alltid varit föranledd af besvär, dem kronans
ombud anfört och hvilka i följd häraf endast gällt kronans rätt. Men det vore
otvilvelaktigt endast en begäran af den enklaste billighet, om åt den enskilde
förvarades samma garanti emot ett tillfälligt eller konstant lidande, som kro¬
nan åt sig förbehållit, och att samma rättelse, som tilldömdes kronan, också till-
fölle hennes rättsinnehafvare, den indelade räutetagaren, som mot sin vilja under¬
kastades samma äfventyr, som kronan sig godvilligt åtagit. Denna billiga fordran
kunde väl sägas vara vederbörligen beaktad genom den åt alla behållna besvärs-
rätten. Undersöktes likväl frågan något närmare, uppmärksammades alla de om¬
gångar och kostnader, som voro förenade med den enskildes besvärslalan, efter-
sinnades det med hvarje tvist om mitt och ditt förenade obehag, så torde för¬
månen af nämnde besvärsrätt endast vara skenbar. En förändring härutinnan
vore jemväl nödvändig, enär, derest den uteblefve, en ny men motsatt ojemnhet
skulle efter och genom skatteförenklingen åstadkommas, i stället för den man sagt
sig vilja undanrödja. Man hade nemligen bland de kraftigaste skälen för hela
åtgärden anfört den olikhet, som egt rum ränlegifvarne emellan, i det de, hvilka
allemnade sina skatter direkte till kronan, finge göra det efter markegångspris,
under det andra, hvilkas afgäld girige till särskilda inrättningar eller korporationer,
nödgades antingen leverera in natura eller betala efter gångbart, stundom högre
pris. Jcmnad.es icke nu rättigheter och skyldigheter, så skulle framdeles ett mot¬
satt förhållande ofta nog inträffa, så att den kronan behållna räntan måste liqvi-
deras efter det af Kongl. Kammar-kollegium förändrade priset, men den indelade
lösas efter det oförändrade, af länets deputerade bestämda. Härförutan måste,
då besvärsrätten troligen komme att af många enskilda åsidosättas, minst två
markegångspris inom hvarje distrikt uträknas, af hvilka pris det ena då skulle
bestämmas med afseende på kronans rätt, när deruti någon ändring skett och det
andra för dem, hvilka åtnöjt sig med deputerades pris. Den oreda, som härige¬
nom torde uppkomma, kunde emedlertid afhjelpas, så snart stadgadt blifvit, att
de af en högre auktoritet bestämda förändringarne voro generela, hvarefter alla
liqvider inom distriktet skulle uppgöras; och har motionären, på grund af hvad
sålunda blifvit anfördt, föreslagit det tillägg eller förtydligande i de bestämmelser om
Stats-Ulshollets Ullålande, Jtä 223.
7
markegångs-sättningen, hvilka redan med hänseende til! skatleförenklingen voro an¬
tagne, att de förändringar i årspris eller medel-markegångspris, hvilka i mer eller
mindre enstaka fall af Kongl. Kammar-kollegium pröfvades rättvisa, skulle blifva
gällande för hela det markegångs-distrikt, hvars föreslagna pris sålunda blifvit rät—
tadt, och tjena till efterrättelse' vid alla de liqvider, som der lagligen och på
grund af markegång borde uppgöras emellan räntegifvare och räntetagare.
Utskottet har hvad sålunda anfördt och föreslagit blifvit i öfvervägande tagit;
roen som förändrade stadganden i afseende å markegångs-sättningen, först vid sed-
naste riksdag blifvit i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts då a(-
låtna nådiga Proposition i ämnet, af Rikets Ständer antagne och Utskottet således
icke kunnat komma i erfarenhet af den verkan, berörde stadganden medföra; fin¬
ner Utskottet, för sin del, frågan om förändring uti desamma vara för tidigt vackt
och hemställer derföre,
att ifrågavarande förslag icke må för närvarande till någon åtgärd
af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 3 Augusti 1854.
M 225.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Aug. 18S4, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om tiondegifvares ratt
att losa den till Professorerne i Land anslagna tionde-
spanmäl efter markegångspris, med förhöjning af 16 sk.
per tunna.
(I. A.)
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Stals-Utskotlet remit¬
terad motion, har Uiksdagsfullmäktigen Johannes Nilsson från Malmöhus Län,
under förmälan, hurusom den Professorerne i Lund medgifna rättighet att få den
dem anslagna tionde-spanmålen levererad på sex mils afstånd från deras hem, gan¬
ska ofta begagnades sålunda, att tiondegifvaren, för att undgå att i dåligt väglag
på en, snart sagdt, ofarbar väg forsla spanmålen sex mil och dertill vid fram¬
komsten få densamma med eller utan skäl kasserad, såge sig tvungen att med 5
å 4-ja till och med 5 R:dr utöfver gällande värden lösa spanmålen, föreslagit,
beträffande dylik aflönings-spanmål till Akademi-staten i Lund, att då löntagaren
icke funne sig belåten med sådan spanmål, som tiondegifvaren erbjöde sig lemna
till den vigt, som i orten ansåges vara vanlig att antaga eller omkring 14 Lisp.
s
Stats-Utskoltets Utlåtande, JM 22S.
för en tunna råg och 11 Lisp. för en tunna korn och hvilken vigt borde i
markegångstaxan vara bestämd, tiondegifvaren då måtte vara berättigad att lösa
löningssäden efter det löpande årets markegångspris, med förhöjning af 16 sk. per
tunna.
Utskottet har hvad sålunda förekommit i öfvervägande tagit; men som Ri¬
kets Ständer vid sistfördutna riksdag i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t
behagat i nåder föreslå, beslutat, att de åt embets- och tjenstemän på lön inde¬
lade räntor och tionde-anslag skulle i den mån, de från embetet eller tjensten af-
ginge, få af räntegifvarue lösas med penningar efter ett hvarje år för de tio sista
åren bestämdt medelpris, utan rättighet för räntetagarne att något af berörde an¬
slag till leverering in natura uppsäga samt, då detta beslut träder i verkställighet,
all anledning till sådant missbruk, som af motionären blifvit anmärkt, kommer att
upphöra; så och då dessutom bifall till motionärens förslag skulle för dem af
embets- och tjenstemännen vid Lunds Akademi, hvilka ej ingå på sagde förän¬
dring och för hvilka ej eller förbehåll derom blifvit i fullmakten eller konstituto-
rialet gjordt, innefatta ingrepp uti de dem tillförsäkrade löneförmåner, får Utskot¬
tet hemställa,
att ifrågavarande motion ej måtte till någon åtgärd af Rikets Stän¬
der föranleda.
Stockholm den 3 Augusti 1834.
Rättelser
uti Stats-Utskottets Utlåtande M 93, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Pro¬
position, angående uppbörden af den åtskilliga hamnar åliggande skyldighet att
utgöra dagsverken in natura till kungsgårdar och andra kronolägenheter.
Sid. 6 rad. 21 uppfr. st. 33619/ l. 35619/I4t
» 8 » 1 » » Halleröds » Mölleröds
» 13 » 14 » » 993 R:dr 39 sk. » 993 R:dr 2 sk. 10 rst.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS J0H. BECKMAN, l8Si.
Stats-Utskollets Utlåtande, Jtä 226.
I
jn 226.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 18S4, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om upplåtelse åt staden
Köping af en del utaf kronolägenheten Hushagen.
(I. A.)
Uti en inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion har Herr Oskar Schenström, med förmälan, hurusom den del af kronolägen¬
heten Hushagen, hvarå Köpings stads skeppsvarf för närvarande vore beläget, nu
mera, enligt hvad en af motionären i annat ämne afgifven motion upplyste, torde komma
att försvinna i och för utvidgande af Köpings å, men detla varf vore af synnerlig
nytta för både i Köping varande rederi och flera hamnar i Mälaren, anhållit, att
Köpings stad kunde till område för sitt varf utaf besagde kronolägenhet undfå till
evärdeligt nyttjande en plats örn 1 tunnland 13,6 kappland, å en motionen bilagd
karta upptagen under JV2 10, emot proportionerligl deltagande i det för krono¬
lägenheten Hushagen under återstående tjugu år ålöpaude arrende, men deremot att
efter denna arreudetids slut fritt innehafvas.
Då emedlertid Utskottet, i saknad af vederbörande Embels-myndighelers utlå¬
tanden, icke är i tillfälle att bedöma, huruvida hela den för närvarande (ill skepps¬
varf begagnade platsen är för Köpings-åns utvidgande oundgängligen behöflig eller
om det nu till upplåtelse åt Köpings stad ifrågasatta området är för andra vigtigare
ändamål umbärligt, samt frågan jemväl i öfrigt saknar nödig utredning, finner Ut¬
skottet sig
icke kunna till ifrågavarande motion tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 3 Augusti 18S4.
v
Reservation:
af Herr Wcern: »Emot Utskottets förestående afstyrkan får jag mig reservera. Då
behofvet af användandet utaf en del af den nu till Köpings stads skeppsvarf upp-
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1854. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Rand. 56 Haft. 1
2
Siats-Utskottets Utlåtande, M 226.
låtna del af kronolägenheten Hushagen till utvidgande af Köpings å, först sistlidne
höst blef för stadens innevånare känd samt ett sådant användande stod i omedel¬
bart samband med Rikets Ständers först denna sommar beslutade medgifvande af
anslag och lån till åns utvidgning, hvarförutan det ej kunde komma i fråga, så har
det för stadens auktoriteter varit omöjligt att i behörig tid ingå till Kongl. Majit
med begäran om en af fullständig utredning åtföljd nådig proposition i ämnet till
Rikets Ständer. Det återstod för dem således blott att genom enskild motion söka
vinna afhjelpande af behofvet och jag kan ej anse bristen af en fullständig utred¬
ning, då en sådan omöjligen kunnat medhinnas, men behofvet det oaktadt är ome¬
delbart, vara ett tillräckligt skäl, att ovilkorligen afslå deras begäran. Att en del
af den utaf den lili skeppsvarf nu upplåtna plats måste för åns utvidgning afstås,
är fullständigt utredt och Rikets Ständer hafva dertill medgifvit lån och anslag. Be¬
hofvet af lika stort utrymme, som hittills, för varfvet, måste också med en tilltagande
trafik anses gifvet. Att detta behof är omedelbart, lärer ej heller kunna nekas, och
fråga är om varfvet ens utan detsamma kan begagnas. Hvad som deremot icke är
fullständigt utredt, är huruvida utrymmet af den jord, som måste afstås, uppgår till
det af motionären angifna belopp, likasom ingen utredning förefinnes, huruvida nå¬
gon äldre disposition af kronolägenheten Hushagen lägger hinder i vägen för det
begärda upplåtandet af en del deraf. Men den svårighet, som häruti möter för be-
hofvets afhjelpande, kan öfvervinnas derigenom, att Rikets Ständer för sin del med¬
gifva afståendet of så mycket utaf lägenheten Hushagens jord, sorn motsvarar hvad
som enligt af Kongl. Majit stadfästäd plan för åns utvidgning kan blifva skeppsvarf¬
vet afhändt och för öfrigt underställa frågan Kongl. Majits nådiga bepröfvande. Det
har inom Stats— Utskottet blifvit anmärkt, att Rikets Ständer aldrig tillförene nekat
afstående af dylik mindre jordlägenhet för allmänt nyttigt behof, och jag hemställer
derföre,
att Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit
anmäla, att de för sin del medgifvit afstående af någon del af krono¬
lägenheten Hushagen till Köpings stads skeppsvarf, samt i underdå¬
nighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes, såvida, efter vederbörandes
hörande och fullständig utredning af frågan, intet hinder deremot
förefinnes, i nåder medgifva afstående til! Köpings stads skeppsvarf
af så stor del utaf kronolägenheten Hushagen, som motsvarar hvad
som, enligt af Kongl. Majit nådigst fastställd plan för Köpings ås
utvidgning, kommer alt bemälda skeppsvarf afhändas.
Stats-UtsJcoltets Utlåtande, M 227,
3
JW 227.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 18S1, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående dels rättig¬
het för kronotionde-skyldige inom Upvidinge och Konga
härader af Kronobergs och Vestra härad af Jönköpings
län, att få leverera liondespanmålen in natura eller ock
lösa densamma med penningar efter markegång, dels ock
enahanda rättighet för räntegifvare, i afseende å ränte-
persedlarne.
(I. A.)
Efter remiss från Bonde-Ståndet har Stats-Ulskotlet fått emottaga tre särskilda
motioner, hvilka, jemväl innefattande ämnen, som med den så kallade skatteförenk-
lingen ega gemenskap, redan blifvit i dessa delar af Utskottet, i sammanhang med
berörda fråga, uti dess JM 92 afgifna utlåtande besvarade; varande dessa motioner,
hvilka, i afseende å hvad desamma i öfrigt innehålla, nu komma att behandlas,
väckte
l:o Af förre Talmannen Nils Persson från Kronobergs län, hvilken, med åbe¬
ropande af vunnen erfarenhet om den svårare penningebrist, som årligen återkomme
vid tiden för skattebidragens utgörande, en omständighet, som gaf anledning till
den farhåga, att det i anseende till inskränkta och svåra kommunikationer skulle
blifva en omöjlighet för tiondegifvare i allmänhet, alt kunna anskaffa det större pen-
ningebelopp, som erfordrades att samtidigt betala både kronoräntor, hemmansräntor
och kronotionde, anhållit, att kronotionde-skyldige inom Upvidinge och Konga hära¬
der af Kronobergs län måtte varda bibehållne vid deras urgamla rättighet att
uppsäga och afleverera tionde-spanmålen in natura samt tillerkände den förmån,
som redan innehades af dem, hvilka utgjorde Kronans behållna tionde, eller rättig¬
het att betala spanmåien med penningar efter årets markegång, det ena och det
andra efter tiondegifvarens eget godtfinnande;
2:o Af Riksdags-fullmäktigen A. J■ Sandstedt från Jönköpings län, hvilken
gjort enahanda framställning till förmån för kronotionde-skyldige inom Westra härad
af nämnde län, som, på sätt nyssberördt är, blifvit af förre Talmannen Nils Persson
gjord för kronotionde-skyldige inom Upvidinge och Konga härader; samt
4
Stats-Utskoltels Utlåtande, JVI 227.
3:o Af Riksdags-fullmäktigen Mauritz Sahlén från Wester-Norrlands län, hvil¬
ken ansett det alltid böra vara räntegifvaren öppet, utan ringaste förbehåll af högre
eller lägre allmänna priser, att, för undgående af räntetagares vanliga prejerier, efter
förutgången uppsägning, få in natura leverera honom ålöpande räntepersedlar, och af
sådan anledning föreslagit, att räntegifvare måtte hafva öppen rätt att, efter förut¬
gången uppsägning, till Kongl. Majit och Kronan eller till de korpser och indelade
räntetagare, som vederborde, få in natura leverera räntepersedlarne eller ock med
tillagd forlön efter årets markegång dem lösa med penningar; hvilket sednare äfven
skulle komma att gälla för den eller dem, som icke uppsade persedlarne till leve¬
rering in natura.
1 afseende härå får Utskottet erinra, hurusom Rikets Ständer vid sednaste
Riksdag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit då behagat uti
aflåten nådig proposition föreslå, för deras del beslutat ej mindre alt räntetagarnes
rätt att få de dem anvisade räntor och tionde-anslag till leverering in natura upp¬
säga skulle upphöra, än äfven att alla räntegifvares nuvarande rättighet att uppsäga
räntorna och tionden till leverering in natura skulle, så snart nyssomförmälda för¬
ändring trädde i verkställighet, inskränkas endast till spanmål och de år, då årets
markegång vore lägre än det för lösen af spanmålen bestämda medelpris, med
skyldighet likväl för räntegifvaren, att vid spanmåls-leverering in natura erlägga skill¬
naden emellan spanmålens värde efter årets markegång och det högre medelpriset.
På grund häraf och då bifall till hvad af motionärerne, på sätt ofvan förmäles,
blifvit föreslaget, skulle innefatta ett frånträdande af berörda utaf Kongl. Majit och
Rikets Ständer sålunda gemensamt fattade beslut, deruti, enligt Utskottets åsigt, så
väl räntetagares som räntegifvares rätt och fördel blifvit behörigen afsedde, tillstyrker
Utskottet,
att rnotionärernes ifrågavarande förslag icke måtte till någon åtgärd
utaf Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
Stats-Utskottcls Utlåtande, M 92ii,
5
M 228.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Aug. 1854, kl. 3 e. ib.
Utlåtande•, i anledning af vackt motion, angående ratt för tionde¬
gifvare till ersättning af Statsverket i följd deraf att Ri¬
kets Stunders beslut om upphörande af tiondegifvares fors-
lingsskyldighet icke ännu blifvit till verkställighet be¬
for dr adt.
(I. A.)
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och lill Stats-Utskottat remit¬
terad motion har Riksdags-fullmäkligen Peter Gabrielsson från Kronobergs län hem¬
ställt, att då Rikets Ständer vid nästförflutna Riksdag, i enlighet med hvad Kongl.
Maj:t behagat föreslå, beslutat, att innehafvare af ränte- och tionde-anslag, för upp¬
hörande så väl af deras hittills åtnjutna oplions-rätt att utfordra dessa anslag in
natura, som af rättigheten att utaf räntegifvarne uppbära forsellön, då lösen egde
rum, skulle hållas skadeslösa på det sätt, alt de af Statsverket årligen erhöllo er¬
sättning till samma belopp, hvartill forsellönen för närvarande tillgodonjötes, men
detta beslut ännu icke blifvit till någon verkställighet befordradt, Statsverket måtte
tillförbindas alt af de i och för detta ändamål reserverade medel utbetala den er¬
sättning, som tiondegifvaren tillkoinme.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande; men då i allmänhet ett beslut
icke kan tillämpas, innan detsamma blifvit i behörig ordning kungjordt; och sådant
i förevarande fall ännu icke egt rum, finnér Utskottet sig böra tillstyrka,
att nu ornförmälda motion måtte af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
6
Sfats-VtsTcoltets Utlåtande, M 229,
M 229.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 18S4, kl. 2 e, m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om förändrad reglering
af Kronoparken och Allmänningen Mosseberg.
(I- A.)
Uti inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt ock till Stats-Utskottel remitterad
motion har Riksdags-fullmäktigen Sven Andersson från Skaraborgs län fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet å det missgynnande förhållande, hvari åtskilige uti motio¬
nen uppräknade hemman inom Klefva och Gökhems socknar af nämnda län, hvilka
förut haft rätt till mulbete å kronoparken och allmänningen Mösseberg, iråkat ge¬
nom den, i följd af Kongl. Kammar-kollegii Cirkulär-bref den 14 April 1824, med
nämnde park och allmänning vidtagna reglering, hvarigenom nämnde hemman be-
röfvats omförmälda betesrätt. Enligt Kongl. Brefvet den 12 Juni 1828 blefvo väl
särskilde lotter af kronoparken, efter föregången uppmätning och gradering, emot
»skatt och skattelösen»' upplätne åt hemmanen. Men då någon nedsättning icke
beviljades för den i och med detsamma indragna fria betesrätten, föranledde detta
hemmansegarne att undanbedja sig den ifrågasatta tillökuingen i hemmanens jord¬
rymd, mot befrielse från den dermed åtföljande skatten, men tillika anhålla att varda
bibehållne vid den urgamla betesfriheten å parken. Till det ena, frisägelsen från de
nya jordlotterne och skatten derför, lemnade Kongl. Maj:t nådigt bifall i Brefven
till Kongl. Kammar-kollegium den 27 April 1833 och den 13 December 1834,
men hvad det sednare eller den fria betesrätten beträffade, förordnade Kongl. Maj:t,
att de återställda lotterne skulle å öppen auktion till den mestbjudande försäljas.
Denna försäljning blef dock sedermera inställd och i stället beslöts, enligt Kongl.
Brefvet den 16 April 1839, att för Statens räkning bibehålla den odisponerade
delen af kronoparken, med förständigande för skogsplanterings-kassan att låta beså
och vårda densamma, såsom en af behofvet påkallad skogspark; och förordnades
vidare, genom nådigt Bref den 20 Juli 1840, att förra jägare-bostället Kyrkoqvarn
skulle upplåtas åt vaktaren af planteringen å Mösseberg, men att med vidare skogs-
sådd skulle anstå, till dess sig visade framgången af redan å 200 tunnland verk¬
ställd sådd. Sedan härefter, i en underdånig böneskrift, hemmansegarne med fram¬
ställning om sitt betryck genom betesrättens försvinnande, anhållit, det Kongl. Maj:t
af gunst och nåd läcktes bibehålla dem vid denna deras urgamla rätt och låta in¬
ställa alla vidare planteringar och intägter å parken, samt jemväl fråga om delning
af allmänningen Mösseberg under tiden uppstått, afgjordes dessa båda angelägenheter
Ståts-Utskottets Utlåtande, JVs 229.
7
sålunda, att Kongl. Maj:t under den 6 Oktober 1843 förklarade, att sökanderne
finge begagna sig af betet på parken öfverallt, der planteringens förstöring af krea¬
turen icke äfventyrades, mot skyldighet att deltaga i uppförande och underhåll af
den stängsel, som till planteringens skyddande vore af nöden, samt att Kongl. Maj:t
icke funnit skäl bifalla den af vederbörande afstyrkta delningen af allmänningen
Mösseberg, som vore samfällig emellan Wilske och Gudhems härader, utan borde
förslag till verkställighet af hvad Kongl. Maj:t rörande både parken och allmännin¬
gen i nåder förordnat uppgöras och Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställas. Då
Sålunda någon skillnad i afseende å kronoparken och allmänningen Mösseberg icke
blifvit gjord, vore det att motse, att planteringar och inhägnader skulle förekomma
å allmänningen likasom å kronoparken; och hade härtill början redan blifvit gjord genom
anläggning af ett skogvaktare-boställe, dertill 343/t tunnland af allmänningens bästa
jord användts. Då förenämnde hemman genom dessa förfoganden blifvit särdeles
lidande och hade att befara en mörk framtid, under det andra hemman å berget
Billingen, hvilka varit i alldeles samma förhållande, som dessa i afseende å betes¬
rätten, fått hugna sig af icke obetydliga skogslotter utan all skatt och lösen, före¬
slog motionären, att antingen de båda allmänningarne måtte åter utläggas till betes¬
marker, på sätt de af ålder varit, eller ock att ifrågavarande hemman måtte återfå
de lotter, hvilka de en gång af förhastande sig afsagt, emot den lösen och skatt
lotterna varit åsatt och allmänningen, till så stor del den ännu vore disponibel, delas*
på sätt Häradsrätten föreslagit.
Utskottet har hvad sålunda blifvit aufördt i öfvervägande tagit; men som, enligt
hvad Utskottet inhemtat, den öfverklagade regleringen af kronoparken Mösseberg
grundar sig å Rikets Stäuders vid 1823 års Riksdag, genom bifall till Kongl. Maj:ts
derom allåtna nådiga proposition, fattade beslut samt frågorna om så val krono-
parkens återutiäggande till betesmarker, som allmänningen Mössebergs delning varit
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställda och blifvit efter vederbörande embetsmyndig-
heters hörande afgjorda, på sätt i motionen blifvit uppgifvet; så och då, hvad åter
rörer den ifrågaställa tillåtelsen för egarne till de i motioneu omförmälda hemma¬
nen alt återfå de lotter å kronoparken, de förut sig afsagt, emot samma lotter åsatt
skatt och lösen, hemmansegarne hafva sig öppet att härom i behörig ordning hos
vederbörande administrativ-myndighet väcka fråga, anser sig Utskottet sakna anledning
att till ifrågavarande motion tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Stockholm den 4 Augusti 1834.
8
i
I
Slats-Utskollets Ullålande, M 23Ö.
JM 250.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 12 Aug. 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet JM
124, angående väckt fråga om förändring i nu gällande
stadganden i afseende å det åtskilliga af Kongl. Kammar-
Rättens tjenstemän tillkommande anmärknings- och aktorats-
arfvode.
(I. A.)
Förenämnde Betänkandes sednare moment, deruti Utskottet tillstyrkt Rikets
Ständer att uti aflåtande underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla, att uti så
väl 23 som 46 § utaf Kongl. Mnjits nådiga instruktion för Dess och Rikets Kam¬
mar-Rätt den IS Oktober 1851, måtte få inflyta det stadgande, att, derest Kongl.
Majit och Rikets Ständer frikallade någon tjensteman eiler hans arfvingar från ul-
gifvande af honom ådömdt ersättningsbelopp, vederbörande tjenstemän då icke voro
lagligen berättigade att erhålla det dem i berörde §§ tillagda aktorats-arfvode, har
blifvit afslaget utaf Ridderskapet och Adeln samt återremitteradt af Preste-Ståndet,
dervid är vordet anmärkt, att Utskottets förslag innebure icke mindre en oriktig
uppfattning af berörde §§, än äfven en obillighet. Genomlästes den åberopade 46 §
i sin helhet, funnes väl, att arfvode icke ifrågakomme i fall anmärkta fel af sig
sjelf i vanlig ordning rättades, men att efter det medlen blifvit förvärfvade, både
Kronan och aktor hade anspråk derå, hvarföre en eftergift af Kronans rätt icke
borde inverka på aktors rätt. I annat fall skulle aktors rätt komma att bero på
den omständighet, huruvida Rikets Ständer sammankommo längre eller kortare tid
efter det anmärkning egt rum, eller att Rikets Ständer medgåfvo eftergift af Kro¬
nans andel i nämnde medel så skyndsamt, att aktor derförinnan icke hunnit utbe¬
komma sin anpart. Genom den föreslagna förändringen skulle Kongl. Kammar-
Rättens Advokat-fiskal beröfvas en honom till hans uppmuntran beviljad löneförmån.
Sådant vore dock hvarken välbetänkt eller Rikets Ständer värdigt, synnerligen som
denna befattning vore särdeles vigtig och dess utöfvande, som vore förenadt med
mycket obehag och af en förtretlig beskaffenhet, jemväl fordrade en större skicklig¬
het. Åtminstone borde den nuvarande innehafvaren af nämnde embete icke gå i
mistning af sina nuvarande löneinkomster, hvilket dock skulle inträffa, derest Utskot¬
tets förslag oförändradt antoges.
Då
Siats-Utskottets Memorial, Jlfé 231.
9
Då emedlertid de skäl, som innefattas uti berörde anmärkningar redan vid
frågans förra behandling inom Utskottet blifvit tagne i öfvervägande samt dertill kom¬
mer, att Borgare- och Bende-Slånderi bifallit ifrågavarande betänkande i dess hel¬
het; så och då Utskottet- anser, att det beslut, Bikels Ständer i denna fråga komma
att fatta, icke kan inverka på den rätt lill aktorats-proccnt nuvarande tjenste-inne-
bafvare på grund af gällande instruktion möjligen kunna pröfvas ega, får Utskottet
sitt redan afgifna yttrande vidblifva.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
Reservat ion
af Friherre Cederström, R., Herr Blomstedt, C. R., Biskop Annerstedt och Prosten
Arosenius.
M 231.
Anti. till Exp.-Dtsfe. d. 11 Aug. ISSA, kl. 2 e. in.
Memorial, i anledning af er hällen ålerremiss å utlåtandet M
149, angående väckta frågor om förändrade beskattnings-
gr under för mjöl- och såg qvarnarsamt om ödesqvarnars
befriande från grundskatt.
(I. A.)
Sedan uti förenämnda betänkande Utskottet bland annat, tillstyrkt Rikets Stän¬
der att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, efter det genom vederbörande
embetsverk ärendet blifvit fullständigt utred t, Kongl. Maj:t täcktes vid eh kommande
Riksdag i nåder aflåta proposition dels om skattlagda eller skattläggning underkastade
såg- och tullmjölqvarnars befriande från grundräntor och dessas utbytande emot be¬
villning, dels om vederlag af Statsverket för de till åtskilliga ändamål nu anvisade
dylika räntor, dels ock att, intilldess en sådan förändring kunde tillvägabringas, ge¬
nom allmän författning matte i nåder stadgas, att nedlagde såg- och mjölqvarnar,
derest grundräntan derå icke vore i bemtnansränlan inbegripen eller till visst ända¬
mål anvisad och så framt vid undersökning på stället af vederbörande Härads-rätt
i Krono-ombuds närvaro sig visade, att qvarn eller såg vore ödelagd och ej vidare
Bih. till R. St. Prot. 18S5 & 18S-4. i Sami. i Afd." 2 Band. 36 tlilfl. 2
10
Slats-Vtskoltets Utlåtande, JYi 232.
kunde bibehållas, matte af Kongl. Kammar-kollegium från grundräntas utgörande
befrias, sedan Konungens Befallningshafvande sig derom yttrat; så har den del af
Utskottets betänkande, sorn afser utfärdande af en allmän författning i fråga om
nedlagda qvarnars befriande från grundskatt, blifvit af Ridderskapet och Adeln til!
Utskottet återremitterad; men som betänkandet i sin helhet är af de tre öfriga
Riks-Stånden bifallet och således jemlikt 75 § Riksdags-ordningen utgör Rikets
Ständers beslut, kan den erhållna återremissen icke till vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Augusti 4854.
M 232.
Ank. tili Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 1854, kl. 2 e. itt.
Utlåtande, i anledning af erhållne dterremisser d betänkandet
M 128, angående väckt motion om förändring i tiden
för utgörande af den till Marstrands kyrka och skola
anslagna kronotionden i Tjörns härad.
(I. A.)
Förenämnde betänkande, deruti Stats-Utåkottet hemställt, att ofvanomförmälda
motion icke måtte lill någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda, har blifvit af Bor¬
gare- och Bonde-Stånden till Utskottet återremitteradt, hufvudsakligen af de skäl,
att, då levereringen under Februari månad af den till Marstrands kyrka och skola
anslagna kronotionden från Tjörns härad förorsakade häradsboerne en transport af
ej mindre än 17 ä 18 mil, det vore billigt och af behofvet påkalladt, att de åt¬
minstone, på, sätt i motionen blifvit föreslaget, erhöllo rättighet att leverera krono¬
tionden under' föregående November eller påföljde April månad, hvarigenom berörde
olägenhet kunde undvikas; att, hvad beträffade Utskottets motiv för det tillstyrkta
afslaget å motionen eller att, då den beslutade' förändringen i afseende å uppsägnings-
rätten af de till allmänna verk m. m. anslagna räntor och tionde-anslag trädde i
verkställighet, leverering in natura högst sällan skulle ifrågakomma, det dels vore
ovisst, när denna förändring korinne till stånd, dels ock i alla fall uppsägningsrätten
under vissa förhållanden vore räntegifvarne förbehållen, men att Tjörns häradsboer
icke i likhet med andra räntegifvare kunde begagna sig af denna rättighet, derest
de fortfarande skulle fullgöra levereringen under Februari månad, samt att slutligen
i ett likartadt fall Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 24 April 1852 för¬
Stals-Ulskotlels Utlåtande, JU 235.
11
unnat invånarne på ön Öland rättighet ått i stället för uti Februari månad leverera
deras kronotionde uti April månad.
Då emellertid de sålunda till stöd för återremisserna anförde skälen redan vid
frågans förra behandling inom Utskottet blifvit tagna i öfvervägande, och Ridderska-
pet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Utskottets betänkande, får Utskottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
Reservation:
af Riksdagsfullmäktigen Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län,
M 233.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 18S4, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återrernisser d Betänkandet
M 148, angående vackt motion om upplåtelse ät Kongl.
Serafimer- Ordens-Lasarettel af plats får tvättinrättning från
Kongl. Maj:ts och Kronans, af Kongl. Karolinska Mediko-
Kirurgiska Institutet disponerade egendom N:ris 1 och 2
i gvarteret Glasbruket å Kungsholmen, samt i sammanhang
dermed beviljande åt nämnda Kongl. Institut af anslag, mot¬
svarande den hyresafgift, som får nämnde plats nu erlägges.
(I. A.)
Förenämnde Betänkande, deruti Stats-Utskottet med anledning af ofvanomför-
mälda motion tillstyrkt Rikets Ständer att uti aflåtande underdånig Skrifvelse an¬
hålla, det Kongl. Majit täcktes låta verkställa fullständig utredning i ämnet, samt
derefter till Rikets Ständer afgifva den Nådiga Proposition, hvartill förhållandena
kunde föranleda, har blifvit bifallet af Bonde-Ståndet, men är af de tre öfriga Riks—
Stånden till Utskottet återremitteradt, dervid blifvit yttradt, att det vore upplyst,, att
Kongl. Serafimer-Ordens-Lasarettet sjelft saknade lämplig plats för uppförande af
en tvättinrättning. Derjemte hade då, med anledning häraf, Kongl. Lasarettets di¬
rektion år 1837 hos Kongl. Majit gjort underdånig ansökning, att ifrågavarande å
12
Stals-Utskottels Ullålande, M 253.
den åt Kongl. Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet upplåtna tomt belägna plats
måtte antingen för alltid eller för någon längre tid af minst femtio år, åt Lasarettet
för anläggning af en tvättinrättning upplåtas, vederbörande embelsmyndigbeter, Kongl.
Sundhets-Kollegium och Professorerne vid Kongl. Karolinska Institutet, blifvit i
ämnet hörde, af hvilka de sistnämnde förklarat, att berörde plats med derå varande
smedja vore för Institutets behof umbärlig och derföre dittills varit åt enskild man
utarrenderad samt icke heller för framtiden syntes för Institutet ega annat värde än
genom den årliga inkomsten, hvarföre det vore för Institutet likgiltigt antingen
platsen till evärdelig ägo eller endast för femtio år upplätes, så vida Institutet i
båda fallen tryggades vid åtnjutandet af den påräknade erforderliga afkastningen.
Kongl. Sundhets-Kollegium hade härvid icke haft annat att, erinra, än att Kongl.
Kollegium vid det förhållande, att lägenheten vore en Kongl. Maj:ts och Kronans
tillhörighet, ansett sig endast böra tillstyrka, att densamma finge till Lasarettets
disposition användas för en tid af femtio år. Någon vidare utredning i afseende å
platsens umbärlighet för Karolinska Institutet vore således icke, såsom Utskottet an¬
sett, behöflig och torde icke eller kunna vinnas. Utskottet hade jemväl ifrågasatt,
huruvida icke Lasarettets tillgångar medgåfvo ett fortfarande utbetalande af den
hyresafgift, som nu för platsen erlades, eller 200 R:dr. Men skulle denna afgift
fortfara, måste Lasarettet i motsvarande mån inskränka antalet af de personer, som
annars kunde der för erhållande af sjukvård emottagas. Med afseende särskildt på
det tillfredsställande sätt, hvarå sjukvården vid Lasarettet bestriddes, vore det dess¬
utom Staten icke värdigt att af denna dess egen inrättning affordra nämnde i och
för sig obetydliga belopp, men deremot ganska lämpligt att bevilja Institutet ett
deremot svarande kontant anslag. Utskottet bade ock sjelft erkänt vigten för La¬
sarettet att hafva en på det ändamålsenligaste sätt ordnad tvättinrättning och under
full egande rätt innehafva den plats, hvarå densamma vore uppförd; och yrkades
med stöd af hvad sålunda blifvit arifördt, alt den i frågan väckta motionen måtte
bifallas.
Utskottet har, med anledning af de erhållna ålerremisserne, tagit frågan i för-
nyadt öfvervägande och finner sig på grund af ofvanberörde, inom tre Riks-Stånd
framställda anmärkningar böra, med frånträdande af sitt förra utlåtande, tillstyrka
Rikets Ständer
ej mindre att för deras del besluta, att den, jemlikt Kongl. Rrefvet
den 20 Januari 1837, från Kongl. Maj:ts och Kronans egendom
N:ris 1 och 2 i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen på vissa år
åt Kongl. Serafimer-Ordens-Lasarettet mot årligt arrende upplåtna
plats må utan afgift åt Kongl. Serafimer-Lasarettet för alltid öfver-
låtas; än äfven att i sammanhang härmed åt Kongl. Karolinska
Mediko-Kirurgiska Inslutet anslå en summa, motsvarande den ar-
rendeafgift, som nu af Lasarettet till Institutet erlägges, eller 200
Stats-Utskollets Utlåtande, JYi 234.
13
R:dr, att af Riksgälds-Kontoret af dess om bänder hafvande medel
utbetalas, till dess Rikets Ständer framdeles kunna besluta om dessa
medels uppförande på Institutets stat; och torde Rikets Ständer,
derest de bifalla Utskottets nu framställda förslag angående upplå¬
tande åt Lasarettet af berörde plats, uti aflåtande underdånig skrif¬
velse anhålla örn Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse derå.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
M 234.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 18S4, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående upplåtande af rum och lagenheter inom
Rikets Ständers hus mellan Riksdagarne.
(R:gs Afd.)
Enligt hvad Fullmäktige i Riksgälds-kontoret hos Stals-Utskoltet i sådant
hänseende anmält, funno Rikets Ständer, när det hus, ‘sorn dertill nu begagnas, vid
Riksdagen åren 1828, 1829 och 1830 anvisades till sessions- och kanslirum för
Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, samt pleni- och afdelningsrum för Rikets
Ständers Utskott, för godt medgifva: »att, derest mellan Riksdagarne någon eller några
kommittéer af Kongl. Majit i nåder varda tillförordnade, för hvilka erforderliga rum
uti Kronans hus icke äro att tillgå, må sådana, uppå Kongl. Majrts nådiga tillkän-
nagifvande härom, till begagnande af dessa kommittéer, uti ifrågavarande hus hyres¬
fritt upplåtas, men med de vilkor, som för öfrigt af Fullmäktige bestämmas.»
Det härom då vidtagna, och i 105 § af 1830 års reglemente för Riksgälds¬
kontoret förekommande, stadgande hade emellertid ej blifvit intaget i något af de
sedermera för detta verk utfärdade reglementen. Sådant oaktadt hade likväl Fullmäktige,
under hvilkas vård och inseende sagde hus är ställdt, i saknad af någon annan af Ri¬
kets Ständer derom meddelad föreskrift, funnit sig föranlåtne, att vid behandlingen och
afgörandet af de flera, hos Fullmäktige förekomna, frågor om upplåtelse af rum och
lägenheter inom samma hus till hyresfritt begagnande under de tider, då Rikets
Ständer icke varit församlade, tillämpa ofvan anförda stadgande. Men som detsam-
mas gällande kraft kunde anses redan hafva upphört med det reglemente, deruti
det var infördt, och då erfarenheten ådagalagt behofvet af några närmare bestäm¬
melser, med hänsigt till rättigheten för Fullmäktige att mellan Riksdagarne, efter
derom gjorda framställningar, för tillfälligt begagnande, å Rikets Ständers vägnar
14 Slals-UtskoUels Utlåtande, J)! 254.
upplåta då lediga rum inom meranämnda lius, hafva Fullmäktige hemställt, att Ri¬
kets Ständer, måtte till Fullmäktiges framtida efterrättelse, vid dylika upplåtelsers
beviljande, meddela de beslut och föreskrifter, som kunde anses erforderliga och
ändamålsenliga; hvarjemte Fullmäktige tillika afgifvit förslag till dessa föreskrifter,
enligt hvilket förslag Rikets Ständer skulle medgifva och förordna, att under de ti¬
der, då Rikets Ständer icke äro församlade, lediga rum och lägenheter inom Rikets
Ständers hus må af Fullmäktige hyresfritt upplåtas för tillfälligt begagnande ej alle¬
nast af de kommittéer och revisioner, som kunna varda af Kongl. Maj:t samman¬
kallade, och för hvilkas sammanträden erforderliga lokaler inom Kronans hus här i
hufvudstaden icke finnas att tillgå, utan äfven af allmänna embelsmyndigheter och
inrättningar, som antingen af särskild anledning icke kunna för någon tid begagna
åt dem anvisade embetsrum eller också sakna egen lokal, samt att Fullmäktige,
vid hvarje sådan upplåtelse, må ega föreskrifva de vilkor och iakttagelser, som Full¬
mäktige för de upplåtna rummens samt möblernas och inventariernas noggranna och
omsorgsfulla vårdande finna nödvändige; kommande dylik upplåtelse alltid och ovil¬
korligen att upphöra så tidigt före Rikets Ständers sammankomst, att rummen och
inventarierne dessförinnan kunna vara försatta i ordnadt och fullständigt skick samt,
om så erfordras, reparerade och iståndsätta.
Till hvad Fullmäktige sålunda hemställt och föreslagit, anser sig Stats-Utskot—
tet böra tillstyrka Rikets Ständers bifall, med undantag likväl af den föreslagna rät¬
tigheten att jemväl upplåta rum inom ofvannämnde hus åt allmänna inrättningar,
hvilken rättighets beviljande Utskottet finner betänkligt förorda, i anseende till de
anspråk å ifrågavarande förmån, som härigenom möjligen skulle komma att väckas
af åtskilliga samfund och föreningar, de der kunna tillagt sig benämningen eller
hänföra sig till kathégorien »allmän».
Utskottet, som trott sig vid detta tillfälle äfven böra föreslå ordalydelsen af
den § i Riksgälds-kontorets reglemente, deruti nu ifrågavarande föreskrifter böra
till Fullmäktiges iakttagande meddelas, får alltså härmed underställa Rikets Höglofl.
Ständers granskning och godkännande följande
förslag till § i det reglemente, som af Rikets nu församlade Stän¬
der kommer att för Riksgälds-kontoret utfärdas:
§•
Under de tider, då Rikets Ständer icke äro församlade, må
lediga rum och lägenheter inom Rikets Ständers hus af Fullmäktige
hyresfritt upplåtas för tillfälligt begagnande ej allenast af de komit-
téer och revisioner, som kunna varda af Kongl. Maj:t sammankallade
och för hvilkas sammanträden erforderliga lokaler inom Kronans hus
här i hufvudstaden icke finnas att tillgå, utan äfven af allmänna
embetsmyndigheter, som antingen af särskild anledning icke kunna
Slats-Ulskottets Utlåtande, M 255.
15
för någon tid begagna åt dem anvisade embetsrum eller också sakna
egen lokal; egande Fullmäktige vid hvarje sådan upplåtelse före¬
skrifva de vilkor, som Fullmäktige för de upplåtna rummens samt
möblernas och inventariernas noggranna och omsorgsfulla vårdande
finna nödvändiga. Dylik upplåtelse kommer alltid att upphöra så
tidigt före Rikets Ständers sammankomst, att rummen och inventa¬
rierna dessförinnan kunna vara försatta i ordnadt och fullständigt
skick samt, om så erfordras, reparerade och iståndsätta.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
M 255.
, i
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om understöd får Riks-
gålds-kontorets Enke- och Pupill-kassa.
(R:gs. Afd.) '
Anmälande Förvaltarnes af Riksgäids-kontorels Enke- och Pupill-kassa anhållan
om utverkandet af Rikets Ständers medgifvande, att det årliga understöd, som, en¬
ligt 217 § af det för Riksgälds-kontoret nu gällande reglemente, är nämnde kassa
tillerkändt intill innevarande Riksdags slut, måtte, under do i åberopade § stadgade
vilkor och förbehåll, få fortfarande utgå till och med det år, då nästa Riksdag slu¬
tas — hafva Fullmäktige, uti härom till Stats-Utskottet aflåten skrifvelse, upplyst
och yttrat: att den minskning uti ifrågavarande kassas kapitalfond, som, oaktadt de
utaf Rikets Ständer, alltsedan år 1844, åt densamma beviljade understöd, äfven un¬
der de sednare åren egt runi, härledt sig från kassans skyldighet att pensionera ej
mindre enkor och barn efter tjenstemännen och vaktbetjeningen vid det år 1832
upplösta General-assistans-kontoret, än äfven enkorna och barnen efter innehafvarne
utaf de flera i sednare tider indragna tjenstebefattningar vid Riksgälds-kontoret, ge¬
nom hvilkas indragning antalet af kassans betalande ledamöter minskats, under det
pensionsbeloppen till de aflidnes enkor och barn jemförelsevis ökats; att denna minsk-
16
Stals-Vtskottets Utlåtande, M 23S.
ning. derest ytterligare understöd ej skulle beredas, troligen komme alt än vidare
fortgå, helst de afgifter, sorn af nuvarande delegare utgjordes, ej skäligen kunde
■höjas utöfver det betydliga belopp, hvartill de redan för hvarje delegare uppginge;
att kassan således sannolikt skulle i en framlid blifva urståndsatt att uppfylla sina
förbindelser och motsvara de med dess inrättande åsyftade ändamål; hvaremot kas¬
san, genom det nu föreslagna understödets åtnjutande under loppet af ytterligare
några år, borde sedermera och i den mån äldre pensionstagare med döden afgå
komma i tillfälle att, inom en kortare tiderymd, utan vidare bidrag från Statens sida,
bestrida de kassan åliggande utbetalningar. Fullmäktige hafva derföre hemställt, att
Rikets Ständer måtte tillåta, att derest ofvannämnde Enke- och Pupill-kassas afslu-
tade och vederbörligen granskade räkningar för innevarande och påföljande år intill
slutet af nästkommande Riksdag skulle visa, att kassans inkomster under året varit
otillräckliga för bestridandet af de utgifter, som densamma ålegat, Fullmäktige må af
Riksgälds-kontorets medel få godtgöra kassan deri sålunda för hvarje år uppkomna
bristen till ett belopp af högst 1,500 R:dr; dock med förbehåll, att hvad som af
detta anslag för. ett år icke behöfl användas, icke får ett annat år af kassan till¬
godonjutas, samt att såväl delegafnes årliga bidrag, som pensionerna under tiden
komma att utgå utan förändring uti deras, i kassans nu gällande reglemente fast¬
ställda, belopp.
Enligt hvad Stats-Utskottet af de, rörande detta ärende till Utskottet aflemnade,
handlingar inhemtat, har Enke- och Pupill-kassans tid Riksgälds-kontoret samlade
kapital-behållning, som vid 1844 års början utgjorde 61,435 R:dr 40 sk. 3 r:st.,
oaktadt det årliga understöd kassan utaf allmänna model åtnjutit, sedermera oafbru¬
tet minskats och hade vid slutet af sistlidet år nedgått till 54,720 R:dr 55 sk,
6 rist. Under de 3:ne sednast förflutna åren hade kassans inkomster utom nyss-
berörde understöd i medeltal utgjort följande belopp, nemligen:
afgifter af delegare, som äro eller varit tjenstgörande vid Riksgälds¬
kontoret, hvilka afgifter utgöras med 2'/2 procent af dessa del—
egares ännu innehafvande eller sednast innehafda ordinarie lön 518: 42. 5.
enahanda afgifter af tjenstemän och vaktbetjenter vid f. d. General-
assiStans-kontoret, utgående med 2 procent af de ordinarie löner,
samme tjenstemän och vaktbetjenter vid detta verks upplösning
räntor å utlånta medel
R:dr 2,720: 17. 3.
innehaft
81: 2. 8.
lönebesparingar vid inträffade ledigheter inom Riksgälds-kontoret, efter
afdrag af utbetald aflöning till extra ordinarie!-, som derunder för¬
rättat ordinarie tjenst . . .
73: 20. 5.
eller tillsammans R:dr 3,393: 34. 9.
Nämnde
Slats-Utskoltels Utlåtande, M 233.
17
Nämnde kassas utgifter under samma år hafva åter i medeltal uppgått
till R:dr 3,147: 32. 8.
nemligen:
utbetalda pensioner
till enkor och barn efter delegare, som varit anställde vid Riksgälds¬
kontoret; (motsvarande dessa pensioner Ve af mannens eller fadrens
på stat innehafvande lön) R:dr 3,246: 3. 11.
till tjenstemäns och vaktbetjenters vid f. d. Generai-
assistans-kontoret efterlemnade enkor och barn
(dito Vs af dito dito) 1,732: 11. 3.
lifränta för ett i kassan insatt kapital .... 160: — —
åtskilliga mindre utgifter 9: 15. 4.
R:dr 5,147: 32. fU
Skillnaden mellan inkomsterna och utgifterna under sagde 3:ne år har således
utgjort R:dr 5,261: 41. 8.
hvaraf dock 4,000: — —
betäckts genom det understöd utaf allmänna medel, kassan derunder åtnjutit och om
hvars fortfarande under de nästkommande åren delegarne nu anhållit.
Enär detta understöd, hvarigenom meranämnde pensionskassa under de för¬
flutna åren, utan en betydlig och för kassans framtida bestånd möjligen äfventyrlig,
minskning af dess samlade kapital kunnat fullgöra sin pensionerings-skyldighet, äfven
synes för samma kassa behöfligt åtminstone under den närmaste framtiden, så vida
icke en dylik, för samtlige delegarne bekymmerfull, minskning af kassans kapital¬
behållning derunder skall förorsakas genom den ansenliga skillnad, som ännu före¬
finnes mellan kassans årliga inkomster och utgifter, samt de förras otillräcklighet
för den kassan åliggande pensionering, och då de förhållanden, hvilka under sednast
förlidne Riksdag föranledde detsammas beviljande af Rikets då församlade Ständer,
fortfara oförändrade, anser sig Utskottet böra
förorda den af Fullmäktige i Riksgälds-konloret gjorda framställning
om ifrågavarande årliga understöds utgående under tiden intill nästa
Riksdags slut, med samma belopp och under samma vilkor, som vid
sednaste Riksdag stadgades;
och får Utskottet, under förutsättning af Rikets Ständers bifall härtill, alltså hem¬
ställa, att den 217 § i Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente
måtte varda med nedanstående oförändrade lydelse intagen i det regle¬
mente, som vid slutet af innevarande Riksdag kommer att för detta
verk utfärdas:
Derest Enke- och Pupill-kassans vid Riksgälds-kontoret afslii—
tade och vederbörligen granskade räkenskaper för innevarande
Bih. till R. St. Prot. 1833 & 1834. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 36 Haft. 3
18
Stats-Ulskotlels Memorial, M 236.
och påföljande år intill slutet af nästa Riksdag skulle visa, att kas¬
sans inkomster under året understigit de utbetalningar, som under
samma år kassan ålegat, må den sålunda uppkomna bristen, inom
ett belopp af högst Ett tusen femhundra Riksdaler årligen, af Riks-
gälds-kontorets medel godtgöras, under förbehåll likväl, att hvad utaf
denna anslags-summa för ett år ej behöft användas, icke får för ett
annat år af kassan tillgodonjutas; varande härvid dessutom det vil¬
kor fästadt, att ej mindre delegarnes bidrag än pensionerna skola
under tiden utgå utan förändring af deras uti det för kassan nu
gällande reglemente bestämda belopp.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
Jfs 236.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 1884, kl. 2 e. m.
Memorial, angående utdelningen af de till Riksgälds-kontoret
aflemnade tryckta Riksdag s-handling ar.
(R:gs Afd.)
Under sistförflutne Riksdag beslöto och förordnade Rikets Ständer, att Full¬
mäktige i Riksgälds-kontoret vid denna Riksdags början borde till nuvarande Stats¬
utskott aflemna uppgift å alla i Riksgälds-kontoret ännu qvarvarande tryckta riks¬
dags—protokoller och bibangs-exemplar samt derjemte afgifva förslag till de beslut
och stadganden, som Fullmäktige, med hänsigt till dessa återstående handlingars an¬
vändande eller framtida förvarande, kunde anse lämpliga och ändamålsenliga. Till
fullgörande af Rikets Ständers sålunda meddelade föreskrift hafva Fullmäktige låtit
upprätta och till Utskottet öfverlemna en särskild förteckning öfver de i Riksgälds¬
kontoret nu förvarade kompletta exemplar af tryckta riksdags-handlingar och en sär¬
skild uppgift å de från trycket utgifna, derstädes för närvarande befintliga, proto¬
kolls- och bihangs-exemplar, deraf större eller mindre antal delar saknas; hvarjemte
Fullmäktige föreslagit åtskilliga bestämmelser och stadganden i fråga om afsättandet
till framtida upplysningar eller utdelningen af den ännu återstående behållningen
utaf alla ifrågavarande handlingar.
Vid aflemnandet af sagde förteckning och uppgift, hafva Fullmäktige anmält:
att de handlingar, om hvilka nu är fråga, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
Siats-Utskottets MemoriaI, M 256.
19
derom vid hvar och en af de 8 sednaste Riksdagarnc meddelade särskilde beslut,
eller allt sedan år 1818, till Riksgälds-kontoret öfverlemnals och under denna tid¬
rymd, oaktadt skedda utdelningar, derstädes samlats till en högst betydlig mängd;
att de sålunda samlade handlingarne under den sednaste tiden blifvit inventerade
och ordnade samt från Dera spridda ställen sammanflyttade och uppställda uti den
Rikets Ständers hus tillhörande lokal, der desamma numera förvaras; och att en
fullständig liggare öfver alla, efter sistlidne Riksdag deraf återstående eller till Riks¬
gälds-kontoret ytterligare aflemnade kompletta exemplar blifvit i vanlig redogörelse¬
form upprättad och fortsatt samt närmare föreskrifter af Fullmäktige meddelade i
afseende på nyssnämnde liggares eller redogörelses förande och komplettering samt
verificerande och granskning. Enligt hvad ofvanberörde, på denna liggare grundade,
förteckning ådagalade, funnos ännu i Riksgälds-kontorets förvar utaf de särskilda
Riksståndens tryckta protokoller vid åtskilliga riksdagar ej mindre än 2,167 kom¬
pletta exemplar, bestående af 43,850 band eller delar, nemligen: af Ridderskapet
och Adelns protokoller 1,148 exemplar eller 33,529 band, af Preste-Ständets 438
exemplar eller 6,362 band, af Borgare-Ståndets 425 exemplar eller 2,353 band, af
B onde-Ståndets 156 exemplar eller 1,606 band. Af samma förteckning inhemtades
vidare: att högsta antalet kompletta exemplar funnes utaf Ridderskapet och Adelns
protokoller vid 1828, 1829 och 1830 års Riksdag, deraf hvarje sådant exemplar
utgjorde 67 band. Ensamt utaf detta Riksstånds protokoller för sistnämnde Riksdag
förvarades nemligen ännu i Riksgälds-kontoret 355 exemplar eller 22,445 band.
Utaf Ridderskapet och Adelns protokoller vid hvar och en af de följande riksda-
garne till och med den sednast förflutna, funnes äfven en ganska betydlig behållning,
uppgående för 1847 och 1848 års Riksdag lill 228 exemplar samt för hvardera
af de öfriga riksdagarne till ett antal af minst 82 och högst 127 exemplar. Der¬
emot innehölle ifrågavarande samling af tryckta riksdags-handlingar endast 5 exemplar
af Ridderskapet och Adelns protokoller vid Riksdagen åren 1809 och 1810 samt
icke ett enda exemplar af detta Stånds protokoller vid 1815 års Riksdag. Utaf
Preste-Ständets protokoller funnes likaledes det största antalet exemplar eller 160,
utgörande 2,400 band, för 1828, 1829 och 1850 års Riksdag samt dernäst för
Riksdagen åren 1854 och 1855, af hvilken sednare riksdags protokoller den ännu
återstående behållningen utgjorde 96 exemplar. Några exemplar af sistbemälde
Riksstånds protokoller för 1817 och 1818 samt föregångna års riksdagar hade icke
blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade, hvadan dessa protokoller derstädes helt och
hållet saknades. De flesta kompletta exemplaren utaf Borgare-Ståndets protokoller
funnes för 1817 och 1818 års Riksdag, deraf ej mindre än 215 exemplar ännu
återslodo, eller lika många som utaf detta Stånds protokoller för alla de öfriga riks¬
dagarne tillsammans. I anseende dertill, att den till bindning aflemnade upplagan
af l:a delen utaf Borgare-Ståndets protokoller under 1847 och 1848 års Riksdag,
genom en då hos bokbindaren inträffad eldsvåda, förstördes, funnes i Riksgälds-
20
Slals-Ulskoltets Memorial, M 256.
kontoret icke något komplett exemplar af dessa protokoller. De återstående kom¬
pletta exemplaren af Bonde-Ståndets protokoller ulgjorde i allmänhet och med undan¬
tag af nyssnämnde Stånds protokoller för 1828, 1829 och 1830 års Riksdag,
hvaraf funnes 81 sådana exemplar, ett mindre betydligt antal. Behållningen af Bon-
de-Ståndels protokoller för 1823 års Riksdag utgjorde allenast ett och för hvardera
af 1840 och 1841 samt 1844 och 1843 års Riksdagar 7 exemplar.
Utaf de från trycket utgifne samt lill Riksgälds-kontoret aflemnade och i
ofvannämnde liggare jemväl redovisade bihang till samtliga Riksståndens protokoller
för hvarje Riksdag återstode för närvarande 440 kompletta exemplar, fördelade i
7,106 särskilda hand. Mer än hälften af dessa exemplar eller 219, bestående af
tillsammans 2,628 delar, utgjordes af bihangs-handlingarne för en enda Riksdag
eller den, som hölls under åren 1817 och 1818. För de öfrige äldre riksdagarne,
eller 1815 till och med 1840 och 1841 års, voro behållningen af kompletta bi-
hangs-exemplar obetydlig och utgjorde för en Riksdag 8, för en 10 och för hvar¬
dera af tvänne 11 samt för en 26 exemplar.
Beträffande de i Riksgälds-kontoret förvarade inkompletta protokolls- och li-
hangs-exemplar, upplyste Fullmäktige, alt den deröfver uppgjorda särskilda uppgift
grundade sig på en omständlig förteckning, som, efter verkställd inventering, sedan
sistförflutna Riksdag upprättats öfver alla de protokolls- och bihangs-band, deraf full¬
ständiga exemplar icke kunnat bildas; och å hvilken förteckning dylika sedermera
utlemnade eller till komplettering använda böcker »floris, hvaremot ytterligare till¬
komna inkompletta samlingar derå jemväl blifvit upptagna. Enligt hvad af sist¬
nämnde uppgift inhemtades, utgjorde, utom 2:ne större packor och 961 bundtar,
innehållande dels Borgare-Ståndets ohäftade protokoller för 1815 års Riksdag och
dels outtagne bihangs-häften, det för närvarande i Riksgälds-kontorets förvar befint¬
liga riksdagstryck, hvaraf en eller flere delar saknades, 12,781 band, af hvilka 7,157
tillhörde Riks-ståndens protokoller för 1812 och följande års riksdagar samt 5,624
hibangen till samma protokoller. Fullmäktige, som ansett sig icke behöfva ingå i
någon utredning af de fyrfaldiga orsaker, som under tidens längd föranledt dessa
betydliga brister eller defekter uti de lill Riksgälds-kontoret aflemnade och der för¬
varade exemplar utaf de tryckta riksdags-handlingarne, hade dock till dessa uppgifter
tillagt den upplysning, att de inkompletta protokolls- och bihangs-exemplarens antal
under sistförlidet år ansenligen tillökats genom den då, i öfverensstämmelse med
Rikets sednast församlade Ständers beslut, från Riddarhuset till Riksgälds-kontoret
öfverlemnade stora samling dylika handlingar.
Med hänsigt till det uppdrag Fullmäktige erhållit, att inför Rikets Ständer
uppgifva och föreslå de beslut och stadganden, som, i fråga om användandet eller
framtida förvarandet af Riksgälds-kontorets återstående behållning utaf tryckta riks¬
dagshandlingar, ansågos lämpliga och ändamålsenliga, hade Fullmäktige anmält, att
de allmänna verk och embetsmyndigheter samt bildnings—anstalter och vetenskapliga
Slals-Ulskotlels Memorial, M 236.
21
inrättningar, som, enligt hvad Rikets Ständer tillförene medgifvit, fått sig tillerkänd
rättigheten att från Riksgälds-konloret utbekomma sagde handlingar, under sednaste
åren och efter det de blifvit på föreskrifvet sätt derom underrättade, vida mer än
förut begagnat sig af denna rättighet; och Fullmäktige trodde det med all sanno¬
likhet, isynnerhet hvad bihangen till Riksdags-protokollerna beträffade, kunna antagas,
att, i den mån tillgången till dessa handlingar underlättades och vanan vid deras
begagnande under förekommande ärendens behandling blefve allmännare, önskan och
behofvet att erhålla desamma skola allt mer och mer ökas. Den i sednare tider
åstadkomna förbättring uti kommunikations-väsendet hade också redan visat sitt in¬
flytande på möjligheten för vederbörande embetsmyndigheter och bihliotheker inom
landsorterna alt, utan allt för kännbara kostnader, förse sig med dem tillerkända
exemplar utaf Riks-ståndens från trycket utgifna förhandlingar. En fortgående till¬
ökning af reqvisitionerna å sagde handlingars utbekommande förmodades jemväl under
de stundande åren vara att förvänta, helst om Rikets Ständer, med afseende å för¬
delen och viglen deraf, att dessa handlingar äfven i landsorterna funnes att tillgå
för vederbörande embets- och tjenstemän med flere, skulle medgifva, att kostnaderna
för desammas öfversändande till de residens-städer, dit de kunde sjöledes fortskaffas,
finge utaf allmänna medel bestridas. Då således, enligt Fullmäktiges förmodan, den
i Riksgälds-kontoret befintliga tillgång af kompletta exemplar utaf protokollerna och
bihangen för de äldre riksdagarne framdeles komme att än vidare minskas, och då,
med undantag af Ridderskapet och Adelns protokoller, behållningen af de tryckta
handlingarne för sednaste riksdagar nu mera ingalunda kunde anses öfverstiga hvad
som erfordrades för häraf redan beslutade eller ytterligare ifrågakommande utdel¬
ningar, syntes, åtminstone för det närvarande, icke någon egentlig anledning före¬
finnas för särskilda åtgärders vidtagande till förminskning af nuvarande lager utaf
kompletta riksdags-handlingar, för hvilka handlingars, jemte de vid denna Riksdags
slut öfverblifna protokolls- och bihangs-exemplarens ordentliga vårdande den dertill
upplåtna lokal erbjöde tillräckligt utrymme. Fullmäktige ansågo sig ej heller, så vidt
fråga vore om de kompletta exemplaren, ega anledning föreslå några hufvudsakliga
förändringar i de vid sednaste Riksdag meddelade allmänna stadganden och före¬
skrifter, i afseende på tillhandahållandet och användandet eller utdelningen af ej
mindre sjelfva protokollerna, än bihangen, helst dessa föreskrifters ändamålsenlighet
blifvit i allmänhet af erfarenheten bekräftad. Dock hade Fullmäktige, med afseende
å några derom hos Fullmäktige gjorda framställningar, funnit sig, såsom tillägg till
hvad härom hittills varit stadgadt, böra tillstyrka: dels att de myndigheter och bi-
bliotheker, till hvilka protokollerna böra utdelas, jemväl måtte erhålla de till samma
protokoller börande bihang, dels att så väl protokoller, som bihang, måtte tillhanda¬
hållas samtlige Kongl. Kollegierna, äfvensom Kongl. Majrts Refallningshafvande, dels
att härvarande Teknologiska Institut måtte få sig tillerkändt ett exemplar af bi-
hanget till protokollerna för innevarande samt kommande riksdagar, och dels att
22
Stats-Ulskottets Memorial, JU 236.
Fullmäktige måtte förklaras berättigade att då med lämplig sjölägenhet tillfälle dertill
sig erbjuder, låta besörja och af Riksgälds-kontorets medel bekosta försändningen
till Landshöfdinge-residensstäderna af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes exemplar
utaf ifrågavarande handlingar.
l:o.
Stats-Utskottet, som icke funnit något att erinra emot hvad Fullmäktige rö¬
rande meranämnde handlingars utdelning eller framtida förvarande m. m. yttrat och
föreslagit, får alltså, i öfverensstämmelse, dermed hemställa,
att Rikets Ständer, i afseende på användandet eller förvarandet af
de kompletta exemplar utaf Riks-ståndens protokoller och dertill hö¬
rande bihang, som redan blifvit eller under och efter denna Riks¬
dag varda till Riksgälds-kontoret öfverlemnade, måtte meddela föl¬
jande beslut och föreskrifter, samt att dessa måtte komma att tilläm¬
pas ej allenast under mellantiden intill nästa Riksdag, utan äfven
framgent intill dess Rikets Ständer finna för godt annorlunda be¬
sluta och förordna, nemligen:
l:o Innan någon utdelning af dessa handlingar får verkställas,
böra minst sex exemplar hos Riksgälds-kontoret innehållas och af-
sättas, för att derstädes vara att tillgå för framtida behof eller upp¬
lysningar.
2:o Utaf de derefter öfverblifna protokolls- och bihangs-exempla-
ren bör, så vidt tillgången medgifver och derest dessa handlingar
icke förut blifvit för samma embetsmyndigheters eller inrättningars
räkning utlemnade, ett exemplar, efter skeende vederbörliga reqvisi-
tioner, tillhandahållas:
a) hvar och en af Stats-departementernas Expeditioner, äfven¬
som Juslitiae-Revisions-Expeditionen;
b) hvart och ett af de Kongl. Kollegierna;
c) Rikets Ständers Justiliae-Ombudsman;
d) Rikets Ständers Bank samt dess låne-kontor i Götheborg,
Malmö och Wisby;
e) Öfverståthållare-Embelet samt Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande i hvart och ett af Rikets län;
f) Kongl. Bibliotheket här i hufvudstaden ocb Riksarkivet
samt Universiteten i Upsala och Lund, jemte hvarje annat med
bibliothek försedt allmänt läroverk eller vetenskapligt samfund.
3:o Under enahanda förbehåll och efter dylika reqvisitioner, ut-
lemnas särskildt utaf bihanget,
till hvar och en af Cheferna för Stats-departementema, jemte
Stats-Rådets öfriga ledamöter samt Justitiae-Kanslern ett exemplar;
Stats-Utskottets Memorial, M 256.
till hvardera af Landt- och Sjö-försvarsdepartementernas Kom¬
mando-Expeditioner, ett exemplar;
till Konungens Högste Domstol samt hvardera af Kongl.
Hofrätterna två exemplar;
till hvart och ett af de Kongl. Kollegierna samt Kongl. Se-
rafimer-Ordens-Gillet, ett exemplar;
till Ofver-Intendents-Embetet, General-Tull- och Post-Sty¬
relserna, General-Landlmäteri-kontoret, Styrelsen för fängelser
och arbets-inrättningar samt Väg- och Vattenbyggnads-Styrel-
sen, ett exemplar hvardera;
till Teknologiska Institutet, ett exemplar;
till Tryckfrihets-Kommittéen, ett exemplar;
till Rikets Ständers Bank, tre exemplar;
till Riddarhus-Direktionen samt Riks-Ståndens öfriga Kansli-
Direktioner, två exemplar hvardera.
4:o Efter derom gjorda och af Fullmäktige bifallna ansökningar,
kunna nu uppräknade, liksom andra embetsmyndigheter och embets¬
man samt af Kongl. Maj:t tillförordnade Kommittéer äfven från Riks-
gälds-kontoret utbekomma för dem erforderliga Stånds-protokoller
jemte öfrige riksdags-handlingar, deraf ett större antal exemplar fin¬
nes i behåll, och må sådana handlingar jemväl till hugade köpare
försäljas emot ett pris af en half skilling för hvarje tryckt ark af
protokollerna samt en skilling för arket af bihanget.
5:o De af Riks-stånden utsedde Revisorer öfver Stals-, Banko-
och Riksgälds-verken erhålla hvardera vid revisionens början ett
exemplar af bihangen till protokollerna för då sednast förflutna 2:ne
riksdagar.
6:o Hvarje ledamot af Rikets Ständers Utskott tilldelas likaledes
vid början af Riksdagen ett exemplar af bihanget till nästföregångna
Riksdags protokoller.
7:o Efter Riksdagens slut och så snart tryckningen af bihanget
till protokollerna för samma Riksdag hunnit fullbordas, underrättas
vederbörande genom tillkännagifvande i allmänna tidningarne, att de
ega tillfälle från Riksgälds-kontoret utbekomma dem tillerkända
exemplar utaf ifrågavarande handlingar.
8:o Uppå härom skeende framställningar äro Fullmäktige berätti¬
gade att, då med lämplig sjölägenhet tillfälle dertill sig erbjuder, låta
besörja och af Riksgälds-kontorets medel bekosta försändningar till
Landshöfdinge-residensstäderna eller dem närmast belägna sjöstäder,
af de tryckta riksdags-handlingar, som Kongl. Maj:ts vederbörande
24
Stals-Ulskoltets Memorial, M 236.
Befallningshafvande, enligt Rikets Ständers beslut, ega att från Riks-
gälds-kontoret utbekomma och förut icke erhållit.
9:o Utaf de vid nästa eller påföljande Riksdags början återstående
och icke afsatta eller för embetsmyndigheternas och bibliothekernas
räkning reqvirerade exemplar af Riks-ståndens protokoller, bör er¬
forderligt antal hållas vederbörande Riks-stånd tillhanda.
2:o.
Beträffande åter de i Riksgälds-kontoret förvarade inkomplelta Riks-ständs-
protokoller och bihang, får Utskottet, likaledes i enlighet med Fullmäktiges förslag,
hemställa:
att sedan vissa exemplar af häribland befintliga protokolls-band och
bihangs-samlingar blifvit afsatta för att vara att tillgå, derest de sak¬
nade delarne af samma protokoller eller bihang framdeles skulle
kunna erhållas, återstående defekter måtte få användas till ersättande
af möjligen förkomna delar utaf de hos Riks-stånden och Utskotten
befintliga exemplar af enahanda handlingar, eller tilldelas de embets-
myndigheter och inrättningar, som antingen, i anseende till saknad
tillgång, ej kunna utbekomma begärda kompletta riksdags-handlingar,
eller till förut egande dylika handlingars komplettering önska erhålla
en eller annan del utaf nämnde defekter.
Dessutom och som, enligt hvad anteckningarne å bilagde uppgift ådagalägga,
den nuvarande behållningen utaf åtskilliga defekta riksdags-handlingar är särdeles
stor och en del häraf under tidens längd blifvit genom fukt skadad, har Utskottet
ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständers bifall till Fullmäktiges hemställan,
att det må Fullmäktige medgifvas, att medelst offentlig auktion till
den högstbjudande föryttra sådana skadade eller för dermed afsedda
ändamål alldeles oanvändbara häftade eller ohäftade handlingar; samt
att andra defekta protokolls- och bihangs-samlingar, deraf flere exem-
plar finnas, må under hand få försäljas, emot här ofvan bestämda
pris af en half skilling arket.
3:o.
I sammanhang med sitt afgifna yttrande och förslag, angående de i Riksgälds—
kontorets förvar befintliga tryckta riksdags-handlingar, hafva Fullmäktige för Stats¬
utskottet anmält en af Föreståndaren för Kongl. Bibliotheket här i hufvudstaden,
Kongl. Bibliothekarien A. I. Arwidsson hos Fullmäktige gjord framställning derom,
att, sedan nyssnämnde bibliothek från större boksamlingar inom Frankrike, England
och Norra Amerikas Förenta Stater fått emottaga mer eller mindre dyrbara gåfvor
samt dervid från dessa länder framförts den önskan att, såsom gengåfvor, erhålla de
vid
I
Slals-Ulskollets Memorial, JH 236. 25
vid Svenska riksdagarne förda och till trycket befordrade protokoller jemte dem till¬
hörande bihang, 3 å 4 eller så många exemplar som tillgången medgåfve, utaf alla
under Riksgälds-kontorets vård varande Stånds-protokoller och bihang för de förflutna
riksdagarne måtte, för sagde ändamål, varda Kongl. Bibliolheket tillställde.
Instämmande i Kongl. Bibliothekarien Arwidsson? i denna framställning yttrade
åsigt om den allmänna vigten och fördelen att, genom de önskade handlingarnes
öfversändande till ofvannämnde länder, bereda hittills saknadt tillfälle för dervarande
vetenskapsidkare och förfaltare att vinna fullständig kännedom om Sveriges statsskick
samt financiela och statsekonomiska förhållanden, hafva Fullmäktige, som trott sig
icke utan Rikets Ständers medgifvande kunna lemna bifall till berörde framställning,
förordat densamma och tillstyrkt, att utaf de hos Riksgälds-kontoret nu förvarade
tryckta riksdags—protokoller och dertill hörande bihang må, för det uppgifna ända¬
målet, få tillställas Kongl. Bibliotheket högst fyra kompletta exemplar, under förbe¬
håll likväl, att de derefter återstående kompletta exemplaren uppgå till ett antal af
åtminstone tio; hvarjemte och då det, syntes Fullmäktige mindre lämpligt, att dessa,
endast häftade och med omslag af merändels mycket groft papper försedda riks¬
dagshandlingar, såsom gengåfva från Svenska national-representationen, aflemnas lill
allmänna bibiiotheker i andra länder uti sitt nuvarande skick, Fullmäktige hemställt,
att desamma måtte, på Riksgälds-kontorets bekostnad, få inbindas i enkla, men
snygga pappband, med cloth-ryggar, helst den härmed förenade kostnad, utgörande
omkring 20 sk. för hvarje qvart- och 12 sk. för hvarje oktav-band, eller omkring
120 R:dr för hvart och ett exemplar, säkerligen komme att Svenska Staten tillfullo
ersättas genom de dyrbara, icke sällan omsorgsfullt inbundna arbeten, som Kongl.
Bibliotheket, i ytterligare utbyte emot samma handlingar, skulle hafva att från sagde
länder förvänta.
I betraktande af de till stöd för denna framställning anförda omständigheter
och under förklarande, att Utskottet delar de af Fullmäktige härvid uttalade åsigter,
får Utskottet jemväl
tillstyrka Rikets Ständers bifall till ifrågavarande framställning, jemte
hvad i anledning deraf blifvit af Fullmäktige föreslaget och hemstäldt.
Stockholm den 4 Augusti 1854.
Bih, lill R. St. Prol. 1835 & 1834. 4 Sami. 1 Afä. 2 Band. 36 Hafi.
4
26
Stats-Ulskollcls Memorial, M 237.
M 237.
Ank. till Eip.-Ulsk. d. 12 Aug. 1834, kl. 2 e. rri.
Memorial, angående kostnaderna får tryckningen af protokoller na
vid innevarande Riksdag, jemte dertill hörande bihang.
(R:gs Afd.)
1 fråga oin den ersättning, hvilken vid innevarande Riksdag likasom vid före¬
gående riksmöten egt ruin, torde böra beviljas för ej mindre korrektur-läsningen vid
den, då riksdagen slutas, återstående tryckningen af Riks-ståndens protokoller, än
upprättandet af registren öfver samma protokoller, hafva Herr Landtmarskalken och
Herrar Talmän, uti sin i Stats-Utskottets Memorial, JVs lOi, omförmälda skrif¬
velse, föreslagit, dels att berörde ersättning måtte bestämmas till följande, efter skilj¬
aktigheterna i stilar och tryck lämpade, belopp för hvarje efter Riksdagens slut tryckt
ark, nemligen af Ridderskapet och Adelns äfvensom Preste-Ståndets protokoller till
1 R:dr 12 sk., samt af Borgare- och Bonde-Ståndens protokoll till 1 R:dr; dels
att vedergällningen för registrens upprättande måtte fastställas till 20 R:dr för
hvarje tryckt ark af de till Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets protokoll
hörande register och lill 15 R:dr för hvarje sådant ark af registren öfver Borgare-
och Bonde-Ståndens protokoller.
l:o.
Som den af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän föreslagna godtgörelse
för ofvanomförmälda korrektur-läsning grundar sig på en, med hänsigt till papperets
storlek och tryckets beskaffenhet, anställd jemförelse emellan de särskilda Ståndens
protokoller; och då denna beräkningsgrund, hvilken vid ifrågavarande ersättnings be¬
stämmande under de föregående riksdagarne varit tillämpad, äfven nu synes böra
iakttagas, får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständers bifall lill hvad sålunda blifvit föreslaget, eller alt,
såsom ersättning för besörjandet af korrektur-läsningen m. m. i och
för den vid nuvarande Riksdags slut återstående tryckning af Riks-
Ståndens protokoller, jemte dertill hörande register, må till veder¬
börande utbetalas för hvarje, sedan Riksdagen är afslulad, tryckt
ark af Ridderskapet och Adelns äfvensom Preste-Ståndets proto¬
koller En R:dr 12 sk., och af Borgare- och Bonde-Ståndens En R:dr.
2:o.
Beträffande derefter godtgörelsen för upprättandet af registren öfver meranämnde
protokoller, torde samma bestämningsgrund, eller papperets storlek och tryckets be-
Slals-Ulskotlets Memorial, M 237.
27
skaffenhet likaledes böra tillämpas; hvadan Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad
Herr Landtinarskalken och Herrar Talmän föreslagit, hemställer,
att denna godtgöreise må bestämmas till Tjugu R:dr för registren
öfver Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets protokoller och
till Femton R:dr för registren öfver Borgare- och Bonde-Ståndens
protokoller, beräknadt för hvarje tryckt ark af sagde register.
5:o.
1 afseende på ordningen och sättet för liqviderandet af härofvan omförmälda,
jemte öfriga med tryckningen af innevarande Riksdags protokoller förenade kostnader,
hemställer Utskottet,
att samma beslut matte meddelas, sorn vid de sednaste riksdagarne
i detta hänseende varit fattade, eller att kostnaderna för tryckningen
och häftningeu af Riks-ståndens protokoller böra af Riksgälds-kontoret
omedelbart godlgöras på enahanda sätt, som i afseende på andra
riksdags—ulgilter blifvit af Rikets Ständer föreskrifvet, samt att bok-
tryckarnes och bokbindarnes räkningar skola grunda sig på gjorda
och af vederbörande iRiks—stånd antagna anbud eller enligt Slåndets
beslut upprättade kontrakter, och, hvad det verkställda arbetet be¬
träffar, vara af Ståndets Sekreterare till riktigheten bestyrkta.
Härvid har Utskottet trott sig böra upplysningsvis meddela, att upplagorna af
Stands-protokollerna under denna Riksdag, enligt inhemtade officiela uppgifter, utgöra
följande exemplar, nemligen:
upplagan af Ridderskapet och Adelns protokoll 500 exemplar.
» af Preste-Ståndets d:o 450 »
» af Borgare-Ståndets d:o 200 »
» af Bonde-Ståndets d:o 290 »
Vidkommande åter bihanget till Riks-ståndens protokoller, eller de af Utskotten
afgifna Betänkanden samt från Riks-slånden expedierade protokolls-utdrag jemte Ex-
peditions-Ulskottets förslag till underdåniga skrifvelser, har Utskottet erhållit den
upplysning, att utaf de 1,350 exemplar, som upplagan af nämnde bihang under
denna, likasom under de tvänne sistförllutna riksdagarne utgjort, aflemnas:
till Ridderskapet och Adeln 500 exemplar.
» Preste-Ståndet 70 »
» Borgare-Ståndet 85 »
» Bonde-Ståndet 120 »
» Utskotten 32 »
» några af Stats-Departementerne samt åtskilliga Em¬
betsverk och Embetsman m. 11 21 »
Transport 828 exemplar.
28
Sta/s-Ulsliottets Memorial, M 257.
Transport 828 exemplar,
hvarjemte till Riksgälds-kontoret öfverlemnas för att
prenumeranter tillhandahållas 40 » ggg exemplar.
Utaf de öfriga exemplaren komma 400 ,
att tillställas Riksgälds-kontoret för att, enligt de föreskrifter, som
derom varda af Rikets Ständer meddelade, antingen genom nämnde
Kontors försorg utdelas, eller till framtida disposition derstädes för¬
varas.
Härefter återstående 82
skola vara afsedda att hos Expeditions-Utskottet, vid skeende sär¬
skilda reqvisitioner från vederbörande Utskott finnas alt tillgå.
Summa 1,350 exemplar/
Stockholm den 4 Augusti 1854.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1884.
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 238.
1
M:o 238.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 12 Aug. 1834, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne ålerremisser å Betänkandet N:o
151, angående extra Stats-anslag till föremål, tillhörande
Landtförsvars-Departementets handläggning.
(U. A.)
Första punkten, mom. litt. d., angående ett anslag af 62,000 R:dr för bestyck¬
ning af strandverket Gustafsborg vid Carlstens fästning, har blifvit återremitterad af
Bonde-Ståndet; men som Utskottets härutinnan afgifna yttrande är af de öfriga trenne
Iliks-Stånden godkändt, och frågan alltså, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, blifvit af
Rikets Ständer afgjord, har Utskottet funnit sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
Samma punkt, mom. litt. e., innefattande hemställan, att en summa af 80,000
R:dr årligen för hvartdera af nästkommande tre år måtte anvisas till anskaffande af riya
gevär, är bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men återremitterad
af Borgare- och Bonde-Stånden. Under frågans behandling hos sistnämnde tvänne Riks¬
stånd har hufvudsakligen blifvit anfördt, att den af Utskottet tillstyrkta förhöjning af
anslaget utöfver den för innevarande och föregående år i detta afseende beviljade sum¬
ma af 66,666 R:dr 32 sk. årligen icke vore oundgängligen behöflig, då i allt fall hela
det erforderliga antalet af gevär först efter en längre tidrymd kunde med detta anslag
anskaffas, samt för öfrigt, i händelse krig utbröte, andra åtgärder måste vidtagas för
gevärsbehofvets fyllande; och ansågs derföre ifrågavarande anslag lämpligen böra be¬
stämmas till nyssnämnde belopp, helst det nuvarande förrådet af gevär vore tillräckligt
stort för arméens första utredning, och, när reserv-förrådet en gång blefve fylldt, fak-
torierne ändock måste sysselsättas och gevärstillverkningen följaktligen fortfara; varan¬
de inom Bonde-Ståndet derjemte yttradt, att då denna del af krigs-materielen, likasom
andra delar deraf, vore underkastad ständiga förändringar, det måste anses oklokt att
samla ett större förråd deraf, än som vid utbrytande krig genast erfordrades.
Utskottet, hvars yttrande i denna fråga, på sätt nämndt är, blifvit af tvänne
Riks-Stånd' bifallet, har icke funnit de gjorda anmärkningarne innefatta sådana skäl,
sorn kunna föranleda till frånträdande deraf; hvarföre Utskottet
får detsamma vidblifva.
Bih. till R. St. Prot. 1853 & 1884. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band 37 Häft.
1
9
Stals-Vtskotlets Utlåtande, N:o 3 38.
Samma punkt, mom. litt. om anslag till anskaffning af nya pistoler;
Dito mom. litt. g., angående anslag till anskaffande af kavalleri-sab¬
lar; och
Dito morn. litt. h., i fråga om anslag til! anskaffning af faschinknif-
var, hafva af Ridderskapet och Adeln blifvit återremitterade; men enär de öfriga frenne
Riks-Stånden bifallit Utskottets yttranden i dessa delar, kunna, jemlikt 75 §. Riksdags¬
ordningen, återremisserne
icke till någon åtgärd föranleda.
Andra punkten, mom. litt. a., deruti Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att, till
fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad, för nästkommande tre år anvisa en summa
af 60,000 R:dr årligen, är återremitterad af Rorgare- och Ronde-Stånden, på grund af
gjorda anmärkningar, att de anslag, som för fäslningsbyggnader beviljades, borde i (ör¬
sta rummet afse fullbordande af kustfästningarne; att med det mindre anslag af 30,000
R:dr årligen, som hittills varit för Carlsborgs fästning anvisadt, den inre byggnaden,
eller den egentliga depot-fästningen, kunde inom icke aflägsen framtid blifva färdig,
samt att detta byggnadsföretag för öfrigt hufvudsakligen vore att anse såsom ett medel
att bereda sysselsättning ät kronoarbets-korpsen; och yrkades derföre, att anslaget ej
måtte nu till högre belopp bestämmas, än som för innevarande och föregående år blif¬
vit beviljadt, eller 30,000 R:dr årligen.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva deremot bifallit Utskottets
yttrande i denna fråga; vid hvilket förhållande, och då Utskottet icke linner skäl an¬
förde, som kunna föranleda ändring deraf, Utskottet får
detsamma vidblifva.
Samma punkt, mom. litt. c., angående anslag till anskaffande af en fältbrygge-
utredning, har blifvit återremitterad af Rorgare-Ståndet, men deremot bifallen af de
trenne öfrige Riks-Stånden; kunnande således, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, åter-
lemissen
icke till någon åtgärd föranleda.
Uti tredje punkten, sednare momentet, hade, i fråga om det anslag af 54,000
R:dr, hvilket, utöfver redan befintliga tillgångar, erfordrades för underhållande af be¬
väringsmanskapets beklädnads- och utrednings-persedlar, Utskottet, som förut “tillstyrkt
öfverflyttning till ordinarie Stat af det vid näsllidne Riksdag till kompletterande af be-
väringens reserv-förråd beviljade extra anslagsbelopp af 26,666 R:dr 32 sk., hemställt,
att återstoden 27,333 R.dr 16 sk. måtte för det afsedda ändamålet anvisas, att under
hvartdera af nästkommande tre år utgå.
Detta yttrande är återremitteradt af Rorgare- och Ronde-Stånden, på grund
af den anmärkning, att behöfiigheten åf ifrågavarande anslag, 27,333 R:dr 16 sk.,
vore beroende af tillvaron af de nva munderingar åt beväringsmanskapet, för hvilkas
anskaffande Rikets Ständer vid denna Riksdag beviljat en summa af 716,000 R:dr: och,
då dessa munderingar ännu icke förefunnos, och deras iståndsättande följaktligen ej
kunde under den närmaste framtiden ifrågakomma, vore alltså anslaget, 27,333 R:dr
16 sk., för närvarande obehöfiigt.
Med anledning af berörde anmärkning, har Utskottet trott sig böra upplysnings¬
vis anföra, att, på sätt dels af det vid Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition fogade Stats-
Råds-protokoll af den 9 November uästlidet år, dels ock af andra Utskottet meddelade
officiela handlingar inhemtas, ifrågavarande anslagssumma ingalunda afser underhållet
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o %38.
3
af den tillämnade nya lifmunderingen för beväringsmanskapet, ulan vidmakthållandet och
kompletterandet af den i bruk varande, till större' delen mycket slitna, munderingen.
Sedan nemligen Krigs-kollegium år 185Ö hos Kongl. Maj:t gjort underdånig framställ¬
ning derom, att det såsom tillgång för beväringsmanskapets förseende med beklädnads-
och utrednings-persedlar för åren 1851, 1852 och 1853 från anslaget till försvarsver¬
ket i allmänhet påräknade belopp af 30,000 R:dr om året måtte, i anseende till dess
otillräcklighet, till 67,000 R:dr årligen förhöjas, hade Kongl. Maj:t, jemlikt Nådigt be¬
slut deu 17 September 1851, blott medgifvit, att, för betäckande af bristen i anslags-
behöfvet, beklädnads-materialier och persedlar finge från beväringsmanskapets reserv¬
förråd uttagas till ett värde, ej öfversligande det af Rikets Ständer till förrådets för¬
stärkande för åren 1851 med 1853 beviljade extra anslag af 26,666 R:dr 32 sk., hva¬
dan under dessa år för Kollegium ej funnits för ifrågavarande ändamål att tillgå mera
än 56,666 R:dr 32 sk., eller 10,033 R:dr 16 sk. mindre, an Kollegium uppgifvit vara
behöflig!. Följden häraf blef, att, då af tillgångarne måst i främsta rummet tagas den
manskapet för begagnande af egna skjortor, strumpor och skor bestådda slitnings-ersätt-
ning af 1 R:dr per man för öfningstiden, utgörande i medeltal 22,000 R:dr årligen,
samt kostnaden för underhållande af den öfriga beklädnaden jemte remtygs-, utred¬
nings- och tross-persedlar i medeltal uppgått lill något mera än 2 R:dr per man om
året, eller för en styrka af 22,000 man till minst 44,000 R:dr. de efter utbetalningen
af nämnda slitnings-ersättning återstående medlen endast räckt tili det nödtorftigaste
underhåll af berörde persedlar, hvilka derföre ock, år efter år, i sin helhet blifvit allt
mindre brukbara. Dessutom kunde den omständigheten anses hafva härtill i väsendtlig
mån bidragit, att, i följd af bevärings-stvrkans tillökning i jemnbredd med den tilltagande
folkmängden, manskapet måst, i anseende till otillräckligheten af det befintliga antalet
af 20,235 munderingar, vapenöfvas i 2:ne afdelningar, hvilket föranledt dubbel slitning
af en del munderingar. Till betäckande af den brist, omkring 10,000 R:dr, i tillgån¬
garne för de gamla munderingarnes underhållande, hade den utväg vidtagits, att kom¬
pletteringar af indelta arméens utrednings-persedlar och kapotter blifvit eftersatta, och
derför afsedda medel för ifrågavarande behof använda. Att emellertid den af Kongl.
Majit för bevärings-persedlarnes underhåll nödiga ansedda summa af 84,000 R:dr er¬
fordrades, visade sig deraf, att kompletteringarne, i saknad af tillräckliga medel, måst
inskränkas hufvudsakligen till ersättande af de persedlar, som funnits alldeles förslitne,
i följd hvaraf antalet af sådane munderingar med hvarje år ökats samt större delen af
desamma för närvarande funnes i det skick, att de borde kasseras. Kompletteringarne
måste derföre hädanefter ske i större skala, så framt ej hela omgången munderingar
innan kort skulle blifva oanvändbar. Då nu underhållet af beväringsmanskapets 20,235
munderingar endast, på sätt som skett, under den sednare tiden årligen medtagit en
summa af 66,700: — —
slitnings-ersättningen för skjortor, strumpor och skor deri inbegripen,
samt till ny anskaffning af 1000 munderingar ett belopp af 15,500
R:dr erfordrades, visade sig deraf, att för de utöfver nämnde
66,700 R:dr nu ifrågaställde 17,300:
hvilka summor, tillhopalagde, utgöra 84,000:
föga mer än 1000 munderingar, eller blott ungefär hälften af det an¬
tal, som borde ärligen med nytt ersättas, kunde erhållas, och att
således hvad utöfver det af ordinarie Stats-medei för bevärings¬
manskapets beklädnadsbehof utgående belopp 30,000:
nu af Kongl. Majit blifvit begärdt, såsom årligt anslag, med .... 54,000:
å
Stats-Utskottets Utlåtande, JV.-o 339.
vöre det minsta, som behöfdes för att från fullkomligt förfall bevara den befintliga om¬
gången af beväringsmanskapets i bruk varande munderingar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då tvänne Riks-Stånd, nemligen
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, bifallit Utskottets förut afgifna yttrande i
denna fråga, har Utskottet funnit sig
böra detsamma vidblifva.
Slutligen har Utskottet från Ridderskapet och Adeln erhållit återremiss å den uti
ifrågavarande betänkande förekommande sisla punkt, hvaruti Utskottet tillstyrkt ett an¬
slag af 10,000 R:dr årligen, såsom bidrag för underhållet af sådane i garnison för-
lagde trupper, som äro med mat-inrättningar försedde. Då emellertid denna punkt
blifvit af de öfrige Irenne Riks-Stånden godkänd, och frågan således, jemlikt 75 §.
Riksdags-Ordningen, är af Rikets Ständer afgjord, har Utskottet funnit sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
Öfrige punkter af betänkandet hafva af samtlige Riks-Slånden blifvit antingen
bifallne eller lagde till handlingarne.
Stockholm den 11 Augusti 1851.
N:o 239.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 1854, bl. 2 e. m.
Ullålande, i anledning af er hällne återremisser å Betänkandet N:o
158, angående extra. Slats-anslag till föremål, tillhörande
Civil-Depar temen tets handläggning.
(U. A.)
Af nämnde Betänkande har Bonde-Ståndet till Utskottet återremitterat:
Tionde punkten, första momentet, angående dels anslag, dels lån till uppmudd-
ring af Arboga å fran staden till Hjelmare kanals utlopp vid Grafudden, äfvensom
anslag för årännans upprensning från nämnde utlopp till Mälaren; samt
Elfte punkten, rörande dels anslag, dels lån för upprensning och fördjupning af
Köpings å. Då emedlertid de öfrige trenne Riks-Stånden gillat Utskottets vtlrande i
dessa frågor, hvilka följaktligen, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, äro af Rikets Stän¬
der afgjorde, (inner Utskottet
någon åtgärd i anledning af återremisserne ej vara att vidtaga.
Uti Tolfte punkten hade Utskottet, för öppnande af en kanalledning emellan
Eskilstuna och Mälaren, tillstyrkt ett anslag af 100,000 R.dr, att, under loppet af 5 år,
Stats-VlskolteU Utlåtande, A':o S39.
O
med 4:del årligen från Riksgälds-kontoret utgå, emot vilkor, alt det Bolag, som bilda¬
des för arbetets företagande, skulle hafva tecknat sig för hela den summa, som för ar¬
betets fullgörande erfordrades, innan någon del af Statsbidraget fingev utlagas, samt att
bolaget forbonde sig att fullborda arbetet i öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:t
fastställd plan och inom en tid af fem år, vid äfventyr att eljest återbetala den lyltade
summan. Denna punkt är återremitterad af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Slåu-
det, i uppgifvet ändamål att erhålla en fullständigare utredning, än den Utskottet af-
gifvit, i afseende å nyttan för Eskilstuna stad och angränsande orter af den föreslagna
kanalen, på det alt tillförlitlig upplysning måtte vinnas, huruvida företaget vore förtjent
att från Statens sida understödjas med en så betydlig summa, som den ifrågavarande;
och har derjemte emot kanal-anläggningen hufvudsakligen anmärkts, att de sädes-pro-
ducerande delarne af Södermanlands län, hvilka hade sin afsättning på Eskilstuna och
Thorshälla, sannolikt icke komme alt begagna kanalen, i hvilket läll någon väsendtlig
fördel af anläggningen ej vore att förvänta; hvarförutan af flera Bonde-Ståndets leda¬
möter yttrats den åsigt, att derest den ifrågavarande summan skulle beviljas, f :delar
deraf borde utgå såsom lån och j:del såsom anslag; varande i öfrigt af några ledamö¬
ter utaf Ridderskapet och Adeln anmärkt, dels att liden för arbetets början icke blif¬
vit bestämd, hvarigenom det kunde inträffa, att anslaget komme att under en längre
följd af år blifva i Riksgälds-kontoret för Bolagets räkning inneslående, dels ock alt
det vid anslaget fästade vilkor om det blifvande Bolagets förbindelse att teckna sig för
den summa, som till arbetets fullgörande erfordrades, borde i så måtto förtydligas, att
härmed endast afsåges det Stals-anslaget överskjutande beloppet af kostnaden.
I afseende å sistnämnde tvänne anmärkningar, anser Utskottet, att någon tve¬
kan icke bör kunna uppstå om rätta betydelsen af de i dess Betänkande begagnade or¬
dalag, hvilka, enligt Utskottets tanke, tillräckligen tydligt gifva vid handen, att tiden
för anslagets utgående bör räknas från och med det år, då nästa Statsreglering vidta¬
ger, samt att med tecknings-kapitalet afses den summa, som, utöfver Stats-anslaget, för
arbetets fullgörande erfordras; och då, hvad sjelfva saken angår, tvänne Riksstånd,
nemligen Preste- och Borgare-Stånden, funnit den lemnade utredningen i frågan tillfyl¬
lestgörande och bifallit Utskottets yttrande, har Utskottet funnit sig böra
detsamma vidhålla.
Trettonde punkten, angående låneunderstöd för tillvägabringande af sluss-anlägg¬
ningar vid Dejefors och Forshaga i Clara eif,
Tjugufjerde punkten, i fråga om understöd af allmänna medel för sänkning af
Ifö sjö inom Christianstads län,
t
Trettionde punkten, om premier m. m. till uppmuntrande af öi-tillverkning, samt
Trettiondefor sta punkten, rörande särskilda framställningar om användandet af
det förmodade öfverskottet å den ifrågaställda förhöjda bränvins-skatten, hafva blifvit
återremitterade, de tvänne första punkterna af Bonde-Ståndet och de två sistnämnda af
Ridderskapet och Adeln; men då alla dessa punkter äro af 3:ne Riks-Stånd godkända,
kunna följaktligen återremisserne, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen,
icke till någon åtgärd föranleda.
Öfrige punkter af Betänkandet N:o 158 äro af samtlige Riks-Stånden bifallne.
Stockholm den 11 Augusti 1854.
6
Slals-Vtskoltels Utlåtande, N:o 240.
Ms© 940.
Ank. lill Exp.-Utsk. dea 12 Aug. 1834, kl. 2 e. ni.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet N:o 159,
angående extra Stals-arnslag tilt f öremåltillhörande Finans-
Deparlemen tets handliiggn ing.
(U. A.)
Uti Första punkten af nämnde Betänkande hade Utskottet tillstyrkt Rikets Stän¬
der att, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda Nådiga framställning, bevilja ett
anslag af 83,000 R:dr för ombyggnad af den å vägen emellan hufvudstaden och Drott¬
ningholm belägna Nockeby bro samt derjemte hemställt, att Rikets Ständer ville hos
Kongl. Majit i underdånig skrifvelse anhålla, att, för begagnandet af denna bro äfvensom
af den å samma väg befintliga Trallebergs bro, sådan afgift måtte bestämmas, att en fond
derigenom kunde bildas för broarnes framtida underhåll och ombyggnad. Denna punkt
är godkänd af Ridderskapet och Adeln' samt Preste-Ståndet, hvaremot den förra delen
deraf blifvit af Borgare-Ståndet och punkten i sin helhet af Bonde-Ståndet återremitte¬
rad. Hos Borgare-Ståndet hafva flere ledamöter yttrat sig i öfverensstämmelse med in¬
nehållet af den. Utskottets förra Betänkande bifogade, reservation af Herr Gråå, inne¬
fattande yrkande, att Kongl. Majis Nådiga framställning icke måtte af Rikets Ständer
i vidsträcktare, måtto bifallas, än att, till ombyggnad af vestra delen af Nockeby bro,
ett anslag af 27,000 R:dr beviljades; en ledamot funnit den omständigheten, att Staten
bekostat anläggandet af samma bro icke kunna medföra befrielse för Häradsboerne från
allmänna lagens föreskrift i fråga om brobyggnads-skvldighet, och derföre ansett, att
desse borde vidkännas kostnaden för brons ombyggnad, men att, om Statsbidrag för
ändamålet funnes oundgängligen nödigt, detsamma ej måtte bestämmas till högre be¬
lopp, än det, som för ombyggnad af brons vestra dei erfordrades, samt, en annan le¬
damot åter yttrat den mening, att underhållet så väl af Drottningsholms-vägen, som
broarne å densamma borde bekostas af anslaget å lista Hufvudtiteln för Drottningholms
och Svartsjö lustslott jemte broafgifterue, och att, i händelse tillräckliga tillgångar icke
kunde sålunda beredas, nyssnämnde anslag heldre måtte ökas med ett bristen motsva¬
rande belopp, än att särskilda utomordentliga anslag för ändamålet skulle af Rikets
Ständer beviljas. Inom Bonde-Ståndet är af flere ledamöter den åsigt uttalad, att till
nödige reparationer å Nockeby bro en summa af 30,000 R:dr borde anvisas och Rikets
Stats-Vlskoltels Utlåtande, N:o 24 Y.
Ständer derjemte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, alt öfverenskommelse träf¬
fades med Häradsboerne om årliga bidrag till Drottningsholms-vägens och broarnes un¬
derhåll, att genom besparingar å nämnda lustslotts anslag och inkomster något bidrag
derifrån till ifrågavarande underhållskostnad måtte beredas, att broafgifterne förhöjdes
så väl för ortens befolkning, derest densamma icke ville genom ständiga bidrag sig
derifrån befria, som ock för alla andra, hvilka öfver broarne färdades, samt alt det
för broarnes tillsyn nu utgående anslag af 100 R:dr indroges, och uppsigten deröfver
öfverlemnades åt kronobetjeningen. Andre ledamöter af samma Riks-Stånd hafva, jemte
det de ansett Häradsboerne skyldige att underhålla ifrågavarande bro, förklarat, att om
något bidrag för densammas ombyggande ändock funnes nödvändigt, detsamma skäli¬
gen kunde inskränkas till hälften af det begärda beloppet; varande af någre ledamö¬
ter åter yrkadt, att endast en mindre summa i form af lån måtte för ändamålet anvisas.
Då, såsom ofvan nämndt är, förra delen af företarande punkt blifvit af tvänne
Riks-Stånd gillad, får Utskottet, som icke funnit de framställda anmärkningarne vara
af beskaffenhet att kunna föranleda till ändring deraf,
sitt förut afgifna yttrande vidblifva.
Beträffande sednare delen af samma punkt, kan, enär denna blifvit af trenne
Riks-Stånd godkänd, återremissen
ej, emot 75 §. Riksdags-ordningen, till någon åtgärd föranleda.
Öfrige punkter af ifrågavarande Betänkande äro af samtlige Riks-Stånden bifallne.
Slockholm den 11 Augusti 1854.
Ar:o £41.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Aug. 1834, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet N:o
460, angående extra Slats-anslag lill föremål, tillhörande
Ecklesiastik-Departementets handläggning.
(U. A.)
Femte punkten, angående anslag till uppförande af ett nytt Barnbördshus i hufvud-
staden, är af Bonde-Ståndet återremitterad, hvaremot de öfrige trenne Riks-Stånden bifallit
samma punkt; och då frågan således, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, blifvit af Rikets
Ständer afgjord, kan återremissen
icke till någon ålgärd föranleda.
Uti sjunde punkten hade Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att, med bifall till
Kongl. Maj:ts derom gjorda Nådiga framställning, anvisa en summa af 2,000 R:dr för
hvardera af nästkommande tre år, till utgifvande af äldre historiska skrifter och handlin¬
8
Stats-lJtskottets Utlåtande, N:o flit.
gar, men deremot ansett sig icke kunna understödja vackt motion om ett anslag af
5,000 R:dr årligen, till offentliggörande af Svenska Riksdagars oell Mötens förhandlingar,
samt äfven i öfrigt till ingifvande af handlingar, upplysande för fäderneslandets historia,
under yttrad betänklighet alt i sådant afseende föreslå högre anslag, än som tor det af
Kongl. Majit pröfvade behofvet funnits tillräckligt.
Denna punkt är återremitterad af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
men deremot bifallen af Borgare- och Bonde-Stånden. De yttranden, som föranledt åter-
remisserne, innefatta hufvudsakligen, att så väl för kännedomen om fäderneslandets
häfder, som för möjligheten vid Riksdagarne alt kunna utreda vissa historiska frågor,
det utan tvifvel vöre af synnerligt gagn, om åtminstone det vigtigaste af de Svenska
Riksdagarnes förhandlingar offentliggjordes; alt någon betänklighet härvid icke borde
uppstå, angående lämpligheten att med afseende å berörde föremål öka det af Kongl.
Majit äskade anslag till utgifvande af äldre historiska skrifter i allmänhet, helst frågan
om nämnda särskilda arbete tilläfventyrs icke tagits i betraktande, när Kongl. Majit
beslutade sin Nådiga framställning i ämnet, hvilket vore desto mera sannolikt, som det
af motionären ifrågaställa arbete rörde Riks-Ståndens historiska utveckling, såsom
korporationer, och således angick en fråga, uti hvilken Rikets Ständer syntes böra taga
initiativet, samt att, då för öfrigt kändt vore, att i Sverige stora svårigneter mötte att
finna förläggare för arbeten af ifrågavarande art, hvilkas utgifvande, i följd af det ringa
antalet köpare, icke kunde ersätta kostnaderna, allt skäl vore för handen, att staten i
förevarande fall beviljade det af motionären begärda anslaget, eller åtminstone, i enlighet
med hvad uti den Utskottets förra yttrande bifogade reservation yrkats, för ifrågavarande
ändamål i någon mån ökade den af Kongl. Majit äskade anslags-summan.
Utskottet, hvars yttrande i denna punkt, på sätt nämndt är, blifvit af (vänne
Riks-Slånd bifallet, har af de gjorda amnärkningarne
icke hemtat skäl att samma yttrande frånträda.
Fjortonde punkten, deruti Utskottet afslyrkt Rikets Ständers bifall till Kongl.
Majlis Nådiga framställning om ett årligt anslag af 1,000 Ridr till bestridande af utgif¬
ter för nykterhetens befrämjande, har blifvit återremitterad af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet, inom hvilka Stånd flera Ledamöter förordat det äskade anslagets bevil¬
jande och yttrat den mening, att Nykterhets-sällskaperne, genom den verksamhet de under
en längre följd af år ådagalagt medelst skrifters spridande och nykterhetstalares utsau-
dande bland allmänheten, i betydlig mån verkat den omstämning af allmänna opinionen,
som måste anses hafva pådrifvit den nu å bane varande förändrade bränvins-lagsliftnin-
gen. Utskottets yttrande i denna punkt är deremot bifallet af Borgare- och Bonde-Stån-
den; hvadan Utskottet anser sig böra
samma yttrande vidblifva.
Sextonde punkten, innefattande Utskottets hemställan, att väckt motion om en gåfva
af 4 till 5,000 Ridr åt den Lutherska församlingen i Paris för tillvägabringande af sko¬
lor för Lutherska barns uppfostran icke mätte, i anseende till frågans outredda skick,
till någon åtgärd föranleda, är bifallen äf Bonde-Ståndet, men återremitterad af de öfrige
Irenne Riks-Stånden. Under frågans behandling hos dessa trenne Stånd hafva åtskilliga
upplysningar blifvit meddelade, hvilka ansetts innefatta tillräckliga skäl för bifall' till mo¬
tionen. Omförmälda församling, hvilken öfvertagit den i Paris förut varande Svensk-
Lutherska församlingens angelägenheter, bestode af vid pass 10,000 personer och befunne
sig för närvarande i en mindre fördelaktig ställning, till följd af katholicismens under
sednare
Stats-Vtskottels Utlåtande, N:o 2 it.
9
sednare åren ökade inflytande inom Frankrikes hufvudstad. Det oaktadt utvecklade
denna församling en ganska betydlig andelig verksamhet, hvilken visat sig särdeles väl¬
görande i vården af en mängd barn ur de lägsta folkklasserne. För ordnandet och full¬
följandet af denna verksamhet vore man nu betänkt på inrättande af skolor, men de
härtill erforderlige medel, uppgående till 100,000 Francs, saknades, hvarföre den utväg
vidtagits, alt söka genom subskription från hela den protestantiska verlden samla denna
summa, fördelad i lotter af 10,000 Francs hvardera, eller i svenskt,mvnt omkring 5,000
R:dr Banko. En sadan lott var påräknad från Sverige; och då bland de protestantiska
nationerne den Svenska allmänt ansågs såsom den protestantiska lärans förkämpe, for¬
drade Sveriges anseende, att berörde summa ansloges, att af Kongl. Maj:t disponeras på
sätt, som, efter inhemtade upplysningar från vederbörande, kunde finnas lämpligast.
I betraktande af nu upplysta förhållanden och då Irenne Riks-Stånd yttrat sig för
bifall till motionen, har Utskottet ansett sig böra, med frånträdande af sitt förra yttrande,
hemställa,
alt Rikets Ständer mätte, såsom bidrag för tillvägabringande af
skolor för Lutherska barns uppfostran, bevilja Lutherska församlin¬
gen i Paris för en gång en summa af 5,000 R:dr, att för ändamå¬
let disponeras på sätt, som Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande,
kan finna lämpligast.
Uti Tjugonde för sta punkten hade Utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka det i
väckta särskilda motioner begärda årliga anslag af 1,000 R:dr till Råby räddnings-institut
lör vilseförda och moraliskt vanvårdade barn, hufvudsakligen på grund deraf, att dylika
stiftelser, enligt Utskottets åsigt, icke borde genom Stats-anslag framkallas och vidmagt-
hållas, samt att del vore betänkligt att på staten öfverflytta skyldigheter och utgifter,
som de särskilde kommunerna rätteligen älåge. Denna punkt, som blifvit bifallen af
Ridderskapet och Adelil, är deremot återremitterad af de öfrige trenne Riks-Stånden,
hvarest, med vrkande af bifall till motioncrne, ariförts, att uppehållandet af anstalter utaf
ifrågavarande art icke kunde anses ensamt tillhöra kommunen, helst när dessa In¬
rättningar, såsom fallet vöre med Råby räddnings-institut, utsträckte sin välgöran¬
de Verksamhet äfven till andra orter i Riket, genom att jemväl från dessa emottaga
vanartige barn till uppfostran; att ifrågavarande inrättning, genom de unge brottslingar-
nes emottagande i sin vård, beredt fäderneslandet en både moralisk och ekonomisk vinst,
hvilken borde blifva för det allmänna ännu större, sedan stiftaren nyligen utvidgat Inrätt¬
ningen dels genom uppförande af en ny byggnad, hvarest, om det äskade anslaget bevil¬
jades, 9 å 10 gossar, utöfver det redan varande antalet, skulle emottagas, dels oek genom
inköp af ytterligare jordområde, så att inrättningen nu egde 60 tunneland jord af den
bördigaste beskaffenhet, saint att det städse varit ett af Direktionens förnämsta bemö¬
danden att åt de gossar, som från Inrättningen utginge, anskaffa passande tjenst eller
plats, på del att de, då de på egen hand utträda i verlden, ej mätte utsättas för nya
faror och frestelser; och då detta allt kunde anses såsom tillräckligt bevis på Inrättnin¬
gens gagnelighet för fäderneslandet, syntes det ock vara statens pligt att erkänna stifta¬
rens ädla bemödanden och genom bidrag af allmänna medel sätta Inrättningen i tillfälle
att ytterligare utvidga sin välsignelserika verksamhet; varande derjemte upplyst, att det
af molionärerne framställda förslag icke vore för stiftaren främmande, utan blifvit, efter
samråd med Inrättningens Direktion, uppgjordt.
Utskottet, som fortfarande hyser den öfvertygelse, att omförmälda slags anstalter
icke lämpligen böra med anslag af allmänna medel understödjas, har dock, med föranle-
Bih. till Ti. St. Prot. 1833 & 1834. 4 Sami. T Afd. 2 Band. 37 Hdft. 2
10
Slats-Vtskottets Utlåtande, N:o 241.
dande af de från trenne Riks-Stånd skedda återremisserne, åsyftande understöds bevil¬
jande för nu ifrågavarande Räddnings-institut, funnit sig böra
i så måtto tillstyrka Rikets Ständers bifall å den gjorda motio¬
nen, att ett anslag af 3,000 R:dr för en gång beviljas Råby
Räddnings-institut för vilselörda och vanvårdade barn, att från
Riksgälds-konloret utgå.
Tjugondetredje punkten, deruti Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall å väckt
motion om anslag till premier för ölbryggeriers anläggande samt till nykterhets-skrifters
utgifvande och nykternets-talares kringsändande, är återremitterad af Ridderskapet och
Adeln; men då de öfrige 3:ne Riks-Stånden godkänt denna punkt, har Utskottet, med
stöd af 75 §. Riksdags-Ördningen, funnit
återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Öfrige punkter af Retänkandet N:o 160 hafva af samtlige Riks-Stånden blifvit
antingen bifallna eller lagda till liandlingarne.
Stockholm den 11 Augusti 1854.
Reservation:
Vid Si.-sta punkten:
af Herr Blomstedt, C. R.;
af Kontrakts-Prosten Holmberg: »Emot Utskottets svar på tre Stånds återremis-
ser af den 21:sta punkten får jag nedlägga min vördsamma reservation. Man behöfver
icke med någon stor uppmärksamhet genomläsa de yttranden, som återremiss-handlin-
garne innehålla, för att inse att den vida öfvervägande majoriteten inom nämnda Stånd
mycket bestämdt önskat att min anspråkslösa motion måtte bifallas, och anledningen
härtill befinnes vara den, alt man erkände den stora nytta, som samhället hemlat af
Räddnings-institutets i Råby 14-åriga tillvaro, och ansåg, att Statens medel knappast
på något bättre sätt kunde användas, än om man genom beviljande af det begärda lilla
årliga anslaget sälte den vackra inrättningen i tillfälle att till ännu större omfång, än
hittills, kunna utvidga sin välsignelserika verksamhet. På grund häraf hade ock Ut¬
skottets utgifts-afdelning, i enlighet med min motion, välvilligt tillstyrkt,
att ett årligt anslag af 1000 R:dr Banko skulle af Riksgälds-kon-
toret utgå till det vid Stora Råby inrättade Räddningshus för van¬
artiga barn, så länge åtminstone 20 sådana barn vid inrättningen
funnos intagne, och så länge densamma lör öfrigt fortfore i sin
nuvarande gagnande verksamhet;
men i Utskottets plenum vann detta förslag icke bifall. Inrättningen hade icke hos dess
majoritet att fägna sig af något synnerligt deltagande. Starka tvifvel om dess nytta för-
nummos i stället. Som emellertid trenne Stånd i mycket bestämd syftning återremit¬
terat Utskottets första Utlåtande, tilltrodde man sig icke att återigen rent af afslå mo-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 24/.
11
tioneii; man beviljade den begärda summan, men på så sätt, att den för en gång skulle
utgå, hvarigenom man tydligt nog tillkännagaf, att frikostigheten härledde sig af nöd¬
tvång och att allt hopp vore afskuret, att vidare kunna åt institutet påräkna något bi¬
drag frän Statens sida. Jag får emellertid härvid erinra, att sjelfva beloppet af anslags¬
summan är icke här hufvudsaken, utan sältet hur den utgår. Genom att detta sker
årligen, har Staten erkänt vigten och nyttan af sådana inrättningar, som den ifrågava¬
rande; denna sednares bestånd kan derigenom blifva betryggadt för framtiden, och icke,
såsom nu, till stof del bero af den ädle stiftarens lifstid, och dessutom gifves härige¬
nom åt andra menniskovänner en kraftig uppmuntran att inrätta flera dylika stiftelser
på andra orter i Riket. Men man hyste just en särdeles farhåga för att sådana skulle
kunna uppstå, med anspråk på att äfven blifva hugnade med understöd af Staten.
Jag kan dock, för min ringa del, icke annat än anse för en stor lycka om så skedde.
Mångå af landets förvillade ynglingar skulle då i tid kunna räddas från undergång och
slippa att slutligen hamna i fängelsernas djup, der så många tusende nu äro instängda,
till förtviflan eller förhärdelse för dem sjelfva, till bekymmer och vanära för Staten,
samt till vida större omkostnader för denna, än om de i ungdomen blifvit, med det all¬
männas tillhjelp, vårdade och förbättrade vid en räddnings-anstalt. Jag hade således hög¬
ligen önskat, att Utskottet godkänt Afdelningens förslag, och skulle gerna sett, allden¬
stund det är fråga om bidrag af Statens medel, alt till detsamma ytterligare blifvit lagdt
det af mig, i samråd med inrättningens grundläggare, föreslagna vilkor,
att Staten skulle genom sitt ombud deltaga i de årliga revisio¬
nerna af institutets räkenskaper och för öfrigt utöfva tillsyn öfver
inrättningen, dock på så sätt, att direktionen finge behålla fria
händer i den speciela vården och ledningen af densamma.
För öfrigt anser jag det icke löna mödan att här, lika litet som jag gjorde det
i Utskottet, upptaga och vederlägga hvarken den af Utskottets majoritet fortfarande vid¬
hållna åsigten, att inrättningar, som den ifrågavarande, egentligen äro en kommunal¬
angelägenhet: en åsigt, af hvars konseqventa tillämpning otvunget, skulle följa, att äf¬
ven landets fängelser borde byggas och underhållas af kommunerna, icke heller öfriga
besynnerliga satser och yttranden, som under diskussionen i Utskottet förekommit, t. ex.
sådana, sorn den, att den omsorg och omvårdnad, man egnar åt vanartiga barns för¬
bättrande, är ett premium, som gifves dessa på de sediges och välartades bekostnad,
och att, om man visar för stor månhet om sådana olyckliga ynglingar, så skall detta
förleda föräldrar att locka sina barn till brott, på det dessa måtte kunna erhålla den
lyckan alt i den förträffliga inrättningen blifva intagne, och sä vidare. Dessa satser
tror jag mig berättigad anse vara sådana, att de innebära sin egen vederläggning, och
då saken i sig sjelf är så litet invecklad, alt enhvar lätt i den kan fatta sin öfverty¬
gelse, öfveriemnar jag tryggt och vördsamt åt de Stånd, som återremitterat Utskottets
första Betänkande, att bedöma huruvida Utskottet rätteligen förfarit, då det, ulan att
härför kunna uppgifva något nytt skäl, fortfarande satt sin åsigt af saken öfver den, som
tre Stånd hyst, och slutligen afgöra, om de tänkesätt, som inom dessa resp. Stånd så
otvetydigt uttalats, funnit sitt trognaste uttryck antingen i Afdelningens förslag eller i
det Utlåtande, som det Höglofl. Utskottets majoritet nu framlagt.»
af Herr Berger, A. A., som åberopade Stats-Utskottets förra Betänkande, med
afslag på det begärda anslaget.
af Riksdagsfullmäktige!! Ola Månsson från Christianstads län: »Emot Höglofl.
Stats-Utskottets förnyade utlåtande, i fråga om ett årligt anslag till Stora Råby Rädd-
nings-lnstitut för vilseförda och moraliskt vanvårdade barn, får jag reservera mig.
12
Siats-Utskoilets Ullålande, N:o 24/.
Ehuru Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, enligt Utskottet tilihandakomne dis-
kussions-protokoller, nära enhälligt beslutat bifall till motionerna, under förklarande
derjemte, att hvad man kostade på sådane inrättningar, skulle gagna samhället och
menskligheten långt mera än alla de medel, som bortsmälta i fångvård och cellfängel¬
ser; har likväl Utskottet trott sig böra fortfarande uttala den öfvertygelse, att omför-
mälda slags anstalter icke lämpligen böra med anslag af allmänna medel understödjas,
och således endast derföre, att tre Stånd återremitterat Utskottets förra afstyrkande ut¬
låtande, funnit sig tvunget att i någon mån efterkomma Ständernas vilja; men, under
vidhållande af sin förut framlagda mening, hittat på den utvägen att för en gång gifva
3000 B:dr.
Om nu också inga andra skäl för bifall till motionärernas framställning om ett
årligt understöd kunde åberopas, så måste dock tre Stånds vid återremissen uttryckli¬
gen uttalade tanke icke kunna annuileras af en delegation, öfver hvars förslag Stän¬
derna ovedersägligen hafva rätt att förfoga, och som troligen, i en så utredd fråga
som denna, icke vidare fått ett ord med i laget, om ej 69 §. Rpgerings-Formen påbjöde
en helt annan behandling med Stals-Ulskottets, än andra Utskotts förslag.
Om Utskottet, lika med hvad Rikets Ständer förklarat, hade erkänt att dylika
stiftelser, hvilka i både moraliskt och statsekonomiskt hänseende onekligen äro af yt¬
tersta vigt, borde af Staten uppmuntras, så hade jag icke ansett mig tvungen att af¬
gifva denna reservation; men då Utskottets majoritet påtagligen låtit förslå, att man
beträdde en vådlig bana, om man på Staten öfverflyttade skyldigheter och utgifter, som,
efter Utskottets förmenande, rätteligen ålågo de särskilda kommunerna, samt att man i
sådant fall framdeles hade att förvänta enahanda anspråk från flera landsorter, kanske
från alla län i riket, hvarigenom Slaten skulle få en alldeles opåräknad och obegränsad
kostnad, samt Utskottets motiver afse intet mer och intet mindre än att för framtiden
förebygga dylika anspråk om understöd till sådana stiftelser å landet; så har jag ansett
mig böra inför Rikets Ständer tillkännagifva, att jag i dessa motiver icke instämt.
Man klagar öfver sedeslöshet, öfver tillökningen af brotlslingarnes antal, osäker¬
heten till lif och egendom, öfver de stora, allt mer och mer ökade utgifterna för fång¬
vården; men man vill ändå icke vidtaga de åtgärder, som erfordras för att afböja detta
onda, icke erkänna att Statens medel bättre användas i understöd och uppmuntran för
sådana inrättningar, som genom den enskilda omtankan och frikostigheten tillkommit, i
ändamål att från roten upprycka det brottsliga frö, som doldt fräter på samhället, än
åt stora hus, lasar och bommar till förvar åt den fullmognade och lagdömde brottslingen.
Inrättningar, som afse det tippvexande slägtets moraliska hildning, måste, enligt
min tanke, förr eller sednare mera allmänt och kraftigt anlitas, så vida man icke vill
att de vilseförda, de utan vård stadda barnen skola öfverlemnas åt sig sjelfva eller åt
deras redan i brotten invigde föräldrar, för alt allt mer och mer mogna pä sin olyck¬
liga väg och, efter det de en tid af år plågat samhället, sluta sitt lif i fängelserna.
Huru långt vanartiga barn kunna beträda brottets bana redan i sina yngre år hafva
vi helt nyligen erfarit i det tjufband af gossar, som här i bufvudstaden för icke länge
sedan blifvit upptäckt. Ett Råby, sådant som det ifrågavarande, skulle helt säkert er¬
fordras för alt rädda dessa unga olyckliga varelser och återföra dem lill nyttiga med¬
lemmar i samhället. Men, säger man, sådana omsorger tillhöra fattigvården, Staten
kan icke betungas med utgifter till kommunerna. I första rummet har likväl Stora
Råby icke inskränkt sin verksamhet till sin egen kommun, icke ens lill länet; barn ifrån
många andra provinser hafva der fått ett hem, en vårdad uppfostran och derefter ut¬
gått som nyttiga menniskor både för sig och andra. Hvad åter vidkommer kommunens
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 2H.
skyldighet, så äro stiftelser af denna art icke att räkna till fattigvården, utan till un-
dervisnings-anstaller, och vid sådant förhållande bör Statens understöd påräknas, så
väl i detta afseende, som i de många andra, der den gifvit, i synnerhet i städerna, gan¬
ska betydliga anslag och anordningar till undervisnings-verken. Utskottet fruktar att
beträda en vådlig bana, ifall det, jemte tillstyrkande af anslag, äfven förordade det,
ty då kunde hvarje län göra anspråk på understöd till sådana räddnings-anstalter. Jag
tror att, om landets alla 191 Härader vidlogo sådane åtgärder, som vid Stora Råby,
man icke behöfde tveka att af Staten meddela dem hvardera 1000 R:dr årligt anslag;
detta utgjorde dock icke 200,000 R:dr, då Staten likväl uppoffrar för fångvården nära
800,000 R:dr om året, utom de oerhörda kostnader, som för cellfängelsers byggnad på¬
kallas. Väl torde bär kunna invändas, att med sådana anslag ökas de förut nog stora
utgifter, som den brottsliga menniskoklassen redan ådragit samhället; men bättre torde
det ändå vara att vaka öfver det vilseförda barnet, medan det kan räddas, än öfver
den i brott och laster mognade bofven. I hvarje från brottets bana räddad yngling
minskas fängelsernas individer till ett motsvarande antal, kostnaderna i förhållande der¬
efter och, hvad ännu bättre är, Staten har så många flera redliga medborgare.
Efter den af mig uttalade tanke, är det mera Utskottets motiver, än det för en
gång tillstyrkta anslaget, som jag klandrat, och jag skulle, med ogillande af motiverna,
kunna förklara mig instämma i Utskottets mening i fråga om sjelfva anslaget, så vida
de 3:ne Riks-Stånd, som bestämdt förklarat sig för bifall till motionerna i oförändradt
skick, icke anse under sin värdighet att låta Utskottet föreskrifva sig någonting annat,
än de sjelfva önska och besluta. Emedlertid tager jag mig friheten att till Rikets Stän¬
ders pröfning framlägga Utgifts-Afdelningens förslag till ett så lydande utlåtande:
»Då således 3:ne Riks-Stånd yttrat sig för bifall till motionerna, anser Utskottet
»sig böra, med frånträdande af sitt förut afgifna yttrande, tillstyrka, att Rikets Ständer,
»med bifall till motionärernas framställning, må bevilja det vid Råby inrättade Räddnings-
»hus för vanvårdade barn ett årligt anslag af 1000 R.-dr, under vilkor, ^itt minst 20
»barn der vårdas, samt inrättningen i öfrigt fortfar i sin nu gagnande verksamhet.»
Bih. till R. St. Prot. 4SS3 & ISS4.
i Samt. 1 Afd. 2 Band. 37 Iläft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos ISAAC MARCUS, 1854.
SlatsrUtskoltets Utlåtande•, N:o 242
1
N:o 242.
Ank. till Exp.-Utsk. d 14 Aug. 1854, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ersättnings be¬
viljande åt Advokat-fiskalen i Kongl. Kammar¬
rätten, Protokolls-sekreteraren C. Printzensköld för
det aktorats-arfrode, hvaraf han gått i mistning
genom den Presidenten J. P. af Billberghs slerb-
hus-delegare medgifna befrielse från Presidenten i
lifstiden ådömd ersättningsskyldighet för en del
af aflidne Tullförvaltaren M. F. Finers iråkade
balans.
(I. A.)
Uti eu inom Häglof!. Ridderskapet och Adeln väckt, och (ill Siats-Utskottet re-
miilerad, motion har herr C. Printzensköld anfört, hurusom när Kongl. Maj:t den 6 Maj
1843 meddelade Nådigt utslag uppå det af motionären, å Kongl. Kammar-rättens Advo-
kat-fiskals-embetes vägnar, utförda åtal emot aflidne Tullförvaltaren M. F. Finérs upp-
hörds-koutrollanter, i anledning af den balans Finér i lifstiden sig åsamkat, af samma ba¬
lans återstått 123,544 R:dr 15 sk. 4 rst., hvaraf 109,736 R:dr 36 sk. 9 rst. utgjorde
det belopp Presidenten J. P. af Billbergh blifvit ålagdt, att näst efter vissa honom underly¬
dande tjenstemän godtgöra. Dels genom de af motionären vidtagna indrifnings-åtgärder
emot sterbhusen efter de underordnade tjenstemännen, dels ock genom levereringar från
Finérs konkurs-massa hade detta balans-belopp blifvit fiirminskadt till 102,781 R:dr
45 sk. 2 rst., utan att någon utsigt till dess gäldande af dem, som före Presidenten af
Billbergh fått ersättnings-skyldigheten sig ådömd, vore för handen, hvaraf följde, att Pre¬
sidenten af Billbergh icke kunnat undgå att med sina tillgångar, så långt de förslogo, uti
Bih. till II. St. Prot. 1853 # 1854. 4 Sami. 1 AfiL 2 Band. 38 Hafi. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, lS:o 242.
balansens ersättande deltaga. Förutseende detta förhållande hade också Advokat-fiskals-
embetel, kort efter det balansen yppades, vidtagit sådane åtgärder, som föranläto Presidenten
af Billbergh att, till betryggande af Kronans rätt, ställa säkerhet såväl emot förskingring af
hans tillgångar i löst och fast, som ock derför, att Presidentens halfva lön å Kongl. Kammar¬
rättens stat skulle från och med den 1 April 1S38 hållas Kronan tillhanda, derest Pre¬
sidenten dömdes skyldig att dem afstå till balansens betäckande. Genom denna säkerhet
hade Kongl. Ma:jt och Kronan att, i ersättning för den genom Finérs tillgrepp lidna för¬
lusten, påräkna värdet af Presidenten af Billberghs fasta och lösa egendom, uppgående,
enligt hos Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag företedt. utdrag af bouppteckningen efter
Presidenten, till 17,489 R:dr 32 sk. 9 rsl., jemte hälften af Presidentens lön å Kongl.
Kammar-rättens stat ifrån den 1 April 1838 till Presidentens afskedstagande och öfver-
flyttuing å Allmänna ludragnings-statens i Juni månad år 1841, utgörande 6,086 R:dr
9 sk. 6 rst., eller tillsammans 23,575 R:dr 42 sk. 3 rst.; och sedan uppå Advokai-
iiskals-embetets yrkande Kongl. Kammar-rätten anmodat Kongl. Stats-kontoret och Kongl.
General-tullstyrelsen att innehålla hälften af Presidenten af Billberghs hos nämnde verk
egande pensioner, hade genom dessa innehålluingar, från och med Juli månad 1843 intill
Presidenten af Billberghs död i April månad 1S50, en ytterligare tillgång till balansens
gäldande blifvit beredd af 17,6S7 R:dr 37 sk. 1 rst. Om nu Advokat-fiskals-embetet
fått fullfölja sina indrifnings-åtgärder emot Presidenten af Billbergh, hade utan tvifvel
alla ofvan uppräknade tillgångar, tillsammans 41,263 R:dr 31 sk. 4 rst., redan uti
Kronans kassa influtit och Advokat-fiskalen följaktligen också enligt 23 § af Kongl.
Kammar-rättens instruktion undfått 12 procent å berörde summa. Men genom Kongl.
Maj:ts tid efter annan, den 13 Mars 1844, den 17 Juni 1845 och den 28 September
1848, meddelade Nådiga beslut anbefalldes uppskof med utslagets verkställande mot
Presidenten af Billbergh, och slutligen har Kongl. Majit, sedan Rikets Ständer dertill
lemnat samtycke, genom Nådigt Bref den 8 Juni 185 1 förklarat Presidenten af Bill¬
berghs sterbhus-delegare böra från den honom ådömda ersätlnings-skyldighet njuta full¬
komlig befrielse, hvarigenom icke något af de i qvarstad satte tillgångarna kunnat genom
Advokat-liskals-embetels försorg indrifvas och i Kronans kassa levereras. Icke någon
eftersatt åtgärd af Advokat-fiskals-embetet, utan en af de båda Statsmakterna meddelad ef¬
tergift hade således varit orsaken dertill, att motionären icke kunnat utbekomma de
12 procent å berörde 41,263 R:dr 31 sk. 4 rst., som uti åberopade 23 § af Kongl.
Kammar-rättens instruktion vore motionären uttryckligen tillerkända. På grund häraf hade
väl motionären den 27 November 1851 ingått lill Kongl. Majit med underdånig ansök¬
ning att tilläggas ersättning för det förlorade aktorats-arfvodet. Men oaktadt Kongl.
Kammar-rätten, uti afgifvet underdånigt utlåtande, på uppgifne grunder och under anfö¬
rande af flere prejudikaler i likartade fall, tillstyrkt Nådigt bifall till den underdåniga
ansökningen, hade Kongl. Majit likväl genom Nådigt Bref till Kongl. Kammar-rätten den
22 April 1853 samma ansökning afslagit; hvarföre för motionären icke annau utväg
Sia Is- Utskottets Utlåtande'} jS::o 242. 3
Sterstode, än alt vända sig till Rikets Ständer för vinnande af den i lag grundade er¬
sättning, hvarom han hos Regerings-makten förgäfves anhållit.
Då Kongl. Maj:ts Nådiga Bref icke innehöll något skäl för det gifna afslaget, men
Kongl. Stats-kontoret, som efter Kongl. Kammar-rätten varit i frågan hördt, i sitt under¬
dåniga utlåtande sökt gendrifva de af Kongl. Kammar-rätten anförde skäl, och kom¬
mit till det resultat, att någon laglig rätt för motionären till den sökta ersättningen icke
förefanns, utan. att endast billigheten möjligen kunde bjuda att tilldela honom en sådan,
ansåg motionären det med någorlunda visshet kunna antagas, att det varit de af Kongl.
Stats-kontoret anförde skäl, som verkat till den utgång, den underdåniga ansökningen
fått röna; hvadan motionären ingått i en närmare granskning af berörde skäl; dervid
han, med särskildt afseende derå, att Kongl. Stats-kontoret betraktat frågan ur billig¬
hetens synpunkt och inlåtit sig i bedömande af det större eller mindre besvär, motio¬
nären haft med handläggningen af Finérska balans-målet, vidare yttrat, att så länge han
med omsorg och noggranhet fullgjorde sina embetspligter ingen vore behörig att bedö¬
ma, hvad mer eller mindre möda dervid blifvit använd, ej eller i hvad mån de provi¬
sioner, motionären lagligen uppburit, motsvarade eller öfverstege värdet af hans arbete.
Det vore nog, att motionären uppfyllt sina förbindelser emot Staten, och häruti läge grunden
för hans rätt att af Staten fordra uppfyllelse af de löften, som å dess sida blifvit honom
gifne. Derföre vore det ingen nådegåfva motionären begärt och han ämnade icke hel¬
ler begära någon sådan. Motionären begärde, att hans lagliga rättigheter måtte hållas
i helgd och att, när man det icke gjort, ersättning måtte honom tilläggas för hvad han
derigenom förlorat. Motionären hoppades också, ätt Rikets Ständer icke skulle tillåta,
att det ädelmod de visat emot en afliden embetsman i lifstiden, och sedermera emot
dess familj, skulle hafva till påföljd en högst kännbar förlust för en annan tjensteman,
hvilken städse användt sitt yttersta bemödande, att, utan menniskofruktan och till gagn
för Staten, uppfylla det visserligen icke angenäma kall honom vore anförtrodt. Och har
motionären, på grund af hvad han sålunda anfört, anhållit, att till ersättning för det,
genom eftergiften af hvad han bevisligen kunnat indrifva hos Presidenten af Billbergh,
i afräkning å Tullförvaltaren Finérs uppbörds-balans, motionären frångångna aktorals-
arfvode, utgörande 4,951 R:dr 30 sk. 8 rst., nödige medel måtte anvisas, för att an¬
tingen från Riksgälds-koutoret eller Stats-verket till motionären utbetalas; varande af
motionären i sammanhang härmed upplyst, att, om härvid samma grund finge gälla, som
Rikets Ständer behagade stadga för godtgörande af motionärens aktorats-arfvode i Kro¬
nofogden Öhboms balansmål, nemligen att det skulle utgå af de från Öhbom influtna
eller inflytande tillgångar, för ersättning af ifrågavarande arfvodes-belopp mera än till¬
räcklig tillgång funnes uti de medel, hvilka motionären från Finérs konkursmassa indrif-
vit och i Kronans kassa levererat, så att Statsverket icke i detta hänseende behöfde
att belastas med någon utgift från andra dess inkomstkällor.
I afseende å förevarande fråga har Utskottet inhemtat, att sedan hos Kongl.
Maj:t Advokat-fiskalen i Kongl. Kammar-rätten, Protokolls-sekreteraren Printzensköld
4
St ats-U(skottets UtlåtandeN:o 242.
gjort underdånig ansökning om erhållande af ersättning för förloradt aktorats-arfvode,
på sätt i motionen blifvit omförmäldt, Kongl. Maj:t öfver samma ansökning i Nåder in¬
fordrat underdåniga förklaringar från Kongl. Kammar-rätten och Kongl. Siats-kontoret,
af hvilka embets-verk det förra yttrat, att, jemlikt 23 § af Kongl. Kammar-rättens in¬
struktion, dess Advokat-fiskal vore berättigad att i aktorats-arfvode undfå tolf procent
af alla de medel, som, efter hans handläggning af balans-mål, i Kronans kassa inflöto;
att så länge dylik löneförmån varit Advokat-fiskalen förunnad, han ock fått densamma
åtnjuta, äfven då de medel, hvarå arfvodet skulle beräknas, blifvit af Staten eftergifna,
till stöd för hvilken uppgift Kongl. Kammar-rätten anfört flera exempel, utvisande att
vid eftergift i likartade fall Advokat-fiskalens rätt till aktorats-arfvode å de ådömda
ersättnings-beloppen blifvit iakttagen; att deremot, vid eftergiften af Statsverkets fordran
i Presidenten af Billberghs sterbhus, något förbehåll om Advokat-fiskaleus rätt till akto¬
rats-arfvode icke egt rum, i följd hvaraf Printzensköld, om icke motsvarande ersättning
honom bereddes, skulle förlora sin rätt till aktorats-arfvode å de medel, till belopp af
41,263 R:dr 31 Sk. 4 rst., hvilka, om de af honom vidtagne indrifuiugs-åigärder icke
blifvit inställde, skolat i Kronans kassa inflyta; samt att vid sådaut förhållande både
billighet och rättvisa påkallade, att Printzensköld, hvilkens åtgärder beredt Statsverket
tillfälle att kunna erhålla omförmälde medel, jemväl måtte af den honom tillförsäkrade
löneförmånen komma i åtnjutande; hvarföre Kongl. Kammar-rätten i underdånighet till¬
styrkte, att Kongl. Majit täcktes, med bifall till Protokolls-sekreteraren Printzenskölds
underdåniga anhållan, i Nåder förordna om utbetalning af ifrågakorana ersättning/ eller,
om dertill användbara medel ej förefunnos, till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition
i ämnet. Kongl. Stats-kontoret åter har. i dess afgifna underdåniga utlåtande anfört, att
de af Kongl. Kammar-rätten åberopade fall, då aktorats-arfvode blifvit dess Advokat¬
fiskal förbehållet, icke vore fullt tillämpliga för den händelse, som nu vore i fråga,
eller att arfvodet skulle af Kronans medel utgå, då i de åberopade prejudikaten det
drabbat den till ersättning dömde redogöraren; att fall kunde inträffa, der Konungen,
efter Rikets Ständers hörande, funne befrielse böra helt och hållet medgifvas, utan alt
just Statsverket, jemte förlust af det ådömda beloppet, borde derutöfver vidkännas en
kontant utgift, motsvarande provisionen å hvad som skolat inflyta, enär sålunda utöf-
vandet af en Majestäts-rättighet, den att gifva nåd, skulle vara beroende af en under¬
ordnad procent-fråga, samt således försvåras, om icke tillintetgöras, hvilket omöjligen
kunde vara lagstiftningens mening. Flera af Stats-kontoret i det underdåniga utlåtandet
anförda exempel förefunnos dessutom derå, att eftergift 'af ådömda medel egt rum,
utan att något förbehåll till åklagarens förmån egt rum, hvaraf kunde slutas, att Kongl.
Majit och Rikets Ständer ansett och ausågo någon rätt till aktorats-arfvode, provision
ra. m. icke uppstå förr, än ådömde medel i Kronans kassa verkligen influtit; och Kongl.
Stats-kontoret kunde för sin del icke fiuna annat än att anordnande af ett dylikt arf¬
vode å ett Statsverket ej lillgodokommet belopp skulle uppenbarligen strida emot Kongl.
Brefvet den 30 April 1799 och 23 § uti 1S31 års Nådiga Instruktion för Kongl.
Stats-Ulskoltels Vllålande, A':o 242.
5
Kammar-rätten, äfvensom allmän praxis; men då i fråga om billighets-gruuder medgif-
vas borde, att utförandet af åtalet emot vederbörande embets- och tjenstemän i anled¬
ning af Finérs balans medfört mycket besvär för Advokat-fiskalen och han dervid visat
särdeles nit, hemställde Kongl. Stats-kontoret i underdånighet till Kongl. Majits Nådiga
pröfning, om icke, fastän han i följd af skedda afbetalningar å den ifrån 172.997
R:dr 3 sk. 5 rst. till 112,413 R:dr 21 sk. minskade balans-summan, redan åtnjutit
icke obetydlig provision, anledning kunde förefinnas att öfverlemna handlingarne till Ri¬
kets Ständer, i afseende å tilldelandet åt Protokolls-sekreteraren Printzensköld af den
vedergällning, Rikets Ständer möjligen kunde finna honom derutöfver böra åtnjuta; och
har derefter Kongl. Maj:!, uti Nådigt Bref den 22 April 1853, behagat gifva Kongl.
Kammar-rätten tillkänna, att Kongl. Maj:t icke funnit skäl att förenämnda underdåniga
ansökning i Nåder bifalla.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i Öfvervägande tagit; och som, uti den
afgifna motionen, motionären uttryckligen förklarat sig endast begära att erhålla ersätt¬
ning för de lagliga rättigheter, han genom eftergiften, till förmån för Presidenten af
Billberghs sterbhus-delegare, förlorat, och motionären således icke uttryckt någon ön¬
skan, att billighets-skäl härvid måtte tagas i betraktande; men frågan om motionärens
lagliga rätt till aktorats-arfvode i förevarande fall måste bero på tydning af den åbe¬
ropade 23 § i Kongl. Majits Nådiga Instruktion för Kongl. Kammar-rätten den 15 Ok¬
tober 18.31, hvilken tydning icke torde tillkomma Rikets Ständer, utan snarare böra
utgöra föremål för domare-maktens pröfning, finner Utskottet sig så mycket mindre
kunna tillstyrka Rikets Ständer att härmed taga befattning, som, på sätt ofvan förmä-
les, de embets-myndigheter, Kongl. Stats-kontoret och Kongl. Kammar-rätten, hvilka i
frågan sig yttrat, om tolkningen af nämnde § varit af stridiga åsigter, samt slutligen
Kongl. Majit icke funnit skäl att i Nåder bifalla motionärens underdåniga ansökning om
erhållande af det nu ifrågaställda ersättuings-beloppet. Utskottet får således hemställa,
att förevarande fråga icke må, i det skick hvaruti densamma för det
närvarande sig befinner, till någon åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 11 Augusti 1854.
R eservationer:
af Friherre Cederström, Rudolf: “Hed dea bestämda öfvertygelse, jag fattat om
rälta tolkningen af Advokat-fiskals-instruktionens 23 §, och med afseende å den, ef¬
ter min tanke, vid det förhållande, att Advokat-fiskalen Printzenskölds anspråk synes
mig klart och ostridigt, af honom med full anledning åberopade lagliga rätt, kan jag ej
instämma i Utskottets utlåtande i delta mål, Jag erkänner likväl att, derest ovisshet
hos mig egde rum angående' dessa omständigheter, skulle jag hafva gillat Utskottets
åsigt, att, genom frågans lemnande i oafgjordt skick, öfverlåta åt laga domstol att i
målet fälla utslag. I alla händelser måste nemligen ärendet kunna i domstolsväg pröf-
vas; och Rikets Ständer lära, lika litet som enskilde medborgare, ega att för fordrings-
6
Stals-UtskoUets UtlåtandeN:o 243.
egare afskära befintliga rätts-anspråk. Men det vore, enligt min uppfattning, Rikets
Ständer mera värdigt, att frivilligt gälda det de äro en Statens tjensteman skyldige,
sedan lian å sin sida uppfyllt sitt åliggande, och nu, innan han vänder sig till domstol,
velat hos Rikets Ständer direkte söka uppfyllelse af hvad honom är Instruktions-enligt
lofvadt. Åberopandet af laglig rätt synes mig ingalunda hafva bordt utgöra hinder för
bifallandet af besagde anspråk. Fastmera måste man, efter min åsigt, vara mycket
iner angelägen att tillfredsställa ett rättsanspråk, än utöfva en handling af frikostighet.
Derföre finuer jag äfven anspråket hafva i behöriga ordalag framträdt, och anser det
vara väl förtjent af att hos Rikets Ständer omedelbart behjertas.®
Af Riskop Annerstedt: “Emot ofvanstående utlåtande måste jag reservera
mig. När en förbindelse är gifven, böra Statsmakterna, lika litet som en enskild, af¬
vakta domstols utslag, för att fullgöra denna förbindelse. För min del anser jag Ad-
vokat-fiskalen Printzenskölds rättighet till anmärknings-procent af Presidenten Billberghs
med qvarstad belagda egendom vara alldeles gifven, och ersättning böra honom af Stats¬
verket lemnäs, beräknad efter samma egendoms vid bouppteckning åsätta värde. Hvad
ersättnings-anspråket å den procent, som skulle utgått af halfva pensions-beloppet, an¬
går, kan rättigheten dertill mera ifrågasättas, hvarför detsamma torde behöfva af dom¬
stol pröfvas, innan det af Ständerna godkännes.®
Häruti instämde Herrar Bildt, D. G., Leijonancker, F. W. och Blom¬
stedt, C. B. samt Doktor Nordström.
i\:o 243.
Ank. till Esp.-Utsk. den 14 Aug. 1854 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhällne ålerremisser å betän¬
kandet N:o 26, angående Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om framlidne förre Departements-Che-
fen i Kongl. General-Tullstyrelsen, Kansli-Rådet J.
D. Valeidi enkas och barns befriande från bemälde
Kansli-Råd ädömdt er sättning s-ansvar, i målet rö¬
rande den efter aflidne Tullförvaltaren M. F. Finér
yppade balans.
(I. A.)
Sedan Stats-Ulskottet uti förenämnda betänkande, i anledning af så väl högst¬
berörda Nådiga Proposition, sem ock ett vid remissen derå hos Ridderskapet och Adeln
Slats-Utskoltets Utlåtande•, N:o 243.
sf Herr Carl Printzensköld afgifvel yttrande, med anhållan att blifva bibehållen vid sin
lagliga rätt till det honom såsom Advokat-fiskal i Kongl. Kammar-rätten tillkommande
aktorats-arfvode å det Kansli-rådet Valerius i lifstiden ådömda ansvarighets-beloppet,
så vidt samma aktorats-arfvode icke redan blifvit af Printzensköld sjelf eftergifven, till¬
styrkt Rikets Ständer att, utan afseende å det utaf Advokat-fiskalen Printzensköld
framställda anspråk pä aktorats-arfvode, medgifva, att Kansli-rådet Valerii enka och
efterlemnade barn måtte befrias från den ansvars-skyldighel, Kansli-Rådet Valerius i
lifstiden blifvit ådöntd för den efter Tullförvaltaren Finér år 1837 yppade balans; så
liar samma betänkande blifvit af Ridderskapet och Adeln återremitteradt, af Preste-
ståndet bifallet, hvad rörer den tillstyrkta befrielsen för Kansli-rådet Valerii enka och
efterlemnade barn, men återremitteradt i afseende å yttrandet om Advokat-fiskalen
Printzenskölds anspråk på aktorats-arfvode; af Borgare-ståndet, bifallet samt utaf Bonde¬
ståndet afslaget.
Såsom skäl för återremisserna, af hvilka jemväl den af Ridderskapet och
Adeln beslutade egentligen alser Utskottets yttrande om Printzenskölds omförmälda an¬
språk, har blifvit hufvudsakligen yttradt, att det vore hvarken med rättvisa eller klok¬
het öfverensstämmande, att äfven bortskänka det Advokat-fiskalen tillkommande akto-
rats-arfvodet. Advokat-fiskalen hade nemligen, enligt 23 § i Instruktionen för Kongl.
Kammar-rätten den 15 Oktober 1831, full rätt till aktorats-arfvode å det Kansli-rådet
Valerius i lifstiden ådömda ersättnings-beloppet, enär detta belopp längesedan skulle
hafva i Kronans kassor influtit, derest icke Kongl. Maj:t och Rikets Ständer tillåtit
Kansli-rådet att under sin lifstid fortfarande vara i besittning af sin pension och egen¬
dom. Dessutom skulle, genom eftergiften af Advokat-fiskalens rätt till aktorats-arfvode,
denne tjensteman beröfvas den uppmuntran, han för ett noggrannt utöfvande af sitt vig¬
tiga och obehagliga embete väl behöfde, synnerligen som hans löne-inkomster i öfrigt
voro ganska medelmåttiga. Således borde, ifall Staten eftergåfve sin lagliga rätt å
dessa medel, Advokat-fiskalen Printzensköld erhålla full ersättning för den honom deri¬
genom tillskyndade förlust. Rikets Ständer hade också, då de vid sisfförflutna riksdag
beviljade afskrifning af ett Kronofogden öhbom ådömdt balans-belopp, tillika stadgat,
att, det oaktadt, åklagarens aktorats-arfvode skulle oförminskadt utgå. Siats-Utskottet
hade öfverskrida gränsen för dess befogenhet, då det inlåtit sig i undersökning af Print¬
zenskölds rätt till ifrågavarande medel, enär anspråket derå icke utgjorde föremål för
Rikets Ständers, utan vederbörlig domstols, pröfning. Genom eftergiften af aktorais-
arfvodet i förevarande fall blefve derjemte för Utskottet afskuren möjligheten att pröfva
ett annat af Printzensköld i afgifren motion väckt yrkande, att utbekomma sin rätt till
aktorats-arfvode för andre af honom åt Staten återvunna medel i Fiuérska balans-målet;
och hade på grund af dessa anmärkningar blifvit yrkadt, dels särskildt inom Ridder¬
skapet och Adeln, alt Utskottet endast borde tillstyrka Rikets Ständer att bifalla Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, det Kansli-rådet Valerii enka och barn måtte befrias från in¬
gifvande af det honom i lifstiden ådömda ausvarighets-beloppet, så vidt Kronans rätt
X
Siats-Utskottets UtlåtandeN-.o 243.
rörde; och dels inom båda Stånden, att aktorats-arfvodet måtte utgå med 12 procent
af endast den summa, hvartill, enligt boupptecknings-instrumentet, Kansli-rådet Valerii
qvarlåtenskap blifvit upptagen, och som derest ej Rikets Ständer efterskänkte sin lagliga
rätt, ovilkorligen skulle i följd af Advokat-fiskalens i målet utförda talan till Stats¬
verket inflyta.
Då emellertid till stöd för återremisserna andra skäl icke blifvit förebragte, än
sora Utskottet vid frågans förra behandling redan tagit i öfvervägande, samt Utskottets
förra betänkande blifvit i afseende å den föreslagna befrielsen för Kansli-rådet Valerii
sterbhus af två Riksstånd bifallet, samt, hvad beträffar Utskottets yttrande om Herr
Printzenskölds anspråk på aktorats-arfvode, Borgare-ståndet godkändt samma yttrande,
och Bonde-ståndet, i följd af sitt beslut att afslå den ifrågasatte befrielsen för Kansli¬
rådet Valerii enka och barn, icke kommit i tillfälle att taga berörde yttrande under
pröfning och sitt omdöme derom uttala, får Utskottet
sitt förra utlåtande vidblifva.
Stockholm den 11 Augusti 1854.
Reservationpr:
af Herr von Troil, S. G.: “Advokat-fiskal Printzensköld har hos Rikets Ständer
anhängiggjorl tvänne frågor om ersättning för förloradt aktorats-arfvode, genom efter¬
skänkandet af den ansvarsskyldighet hvaruti såväl vice Presidenten af Billberghs som
Kansli-rådet Valerii sterbhus häftat i Finérska balansmålet. Stats-Utskottet har ej ansett
sig kunna fästa afseende vid någotdera af dessa ersätlnings-påståenden. I min tanke
äro de likväl af ganska väsendtlig skiljaktighet. Den ena frågan, den om aktorats-arfvode
för det belopp som vid sista riksdag efterskänktes vice Presidenten af Billberghs
sterbhus, torde då hufvudfrågan redan längesedan blifvit afgjord, såsom Utskot¬
tet föreslagit, rätteligen böra ankomma på domstols pröfning.
Den sednare deremot, eller aktorals-procenten å den summa som nu är i fråga
att eftergifva för Kansli-rådet Valerii sterbhus, anser jag böra i sammanhang med
hufvudfrågan behandlas. I det förra målet är nemligen hufvudfrågan afgjord, i det sed¬
nare är den under afgörande; i det förra må derföre lagen, i det sednare billighe¬
ten tala.
På dessa och öfrige i min, betänkandet N:o 26 vidfogade, reservation anförde
grunder, anser jag beslutet böra blifva:
att Kansli-rådet Valerii enka och efterlemnade barn må befrias från den
ansvarsskyldighet, Kansli-rådet Valerius i lifstiden blifvit ådömd, för den
efter Tullförvaltaren Finér år 1S37 yppade balans;
samt att:
ersättning för det aktorats-arfvode, som enligt 23 § af Kongl. Kammar-rättens
instruktion
Stols-Utskottets Utlåtande•, X:o 243.
9
instruktion skolat dess Advokat-liskal tillfalla, derest ifrågavarande ansvars¬
skyldighet ej blifvit efterskänkt, ina af Riksgälds-kontorets medel Advokat-
fiskalen Printzensköld godtgöras med 212 R:dr 37 sk. 5 rst., motsvarande
12 procent af det belopp, R:dr 1,773: 8, hvilket boupptecknings-instrumeutet
efter aflidne Kansli-rådet Valerius upptager såsom summa invenlarii.c
af friherre Cederström, R., sorn åberopade sin vid föregående utlåtande. N:o 242. af-
gifna reservation.
Häruti instämde Herrar Bildt, 1). G. och Blomstedt, C. R., hvilken sednare
förklarade sig äfven instämma i sista delen af Herr von Troils förestående reservation,
samt Herrar Lejonancker, F. H . och Arnell, G. F., Biskop Annerstedt och
Prosten Arosenius.
Hill. lil! R. St. Prut. i853 $ 1854: 4 Samt. t Af,i, 2 Band 38 Uäft.
STOCKHOLM, tryckt hox J. W. Lundberg, 1S54.
Stals-Ulskollets memorial, N:o 34 4.
1
Xso ^44.
Ank. till Exp.-Utsfr. A. J4 Aug. »854-, tl. 2 c. m.
Memorial, med förslag lill sammanjemkning eller voteringspropo-
sitioner i anledning af Riks-Slåndens skiljaktiga beslut, rö¬
rande åtskillige till Stats-regleringen hörande frågor.
(U. A.)
Efter erhållen del af Riks-Ståndens fattade beslut, i anledning af Stats¬
utskottets Utlåtanden Niis 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 73 och 74 samt 181,
182, 183, 184, 185 och 186, i fråga om regleringen af Riks-Statens särskilda
Hufvudtitlar, får Utskottet härmed framställa de förslag till skiljaktiga besluts
sammanjemkning eller propositioner för votering i förstärkt Stats-Utskott, hvartill
berörde beslut funnits föranleda.
Andra Hufvud-Titeln.
Enligt Utlåtandena N:ris 67 och 181.
l:o. Uti 5:te punkten af Utlåtandet Nio 67 hade Utskottet, på anförde
skäl, tillstyrkt Rikets Ständer att, med godkännande af den utaf Kongl. Majit
föreslagne löne-reglering för Hof-Rätternes tjenstemän och vaktbetjente samt under
vissa uppgifne vilkor och bestämmelser, anslå de medel, som Kongl. Majit för
regleringens tillvägabringande äskat; och har, i följd af 3 Stånds återremiss å
berörde Utlåtande, Utskottet, enligt Betänkandet Nio 181, frånträdt sitt förra
yttrande i ämnet och hemställt, att Rikets Ständer, utan att antaga Kongl. Majits
Rik. UU n. St. Prof, 48,13 48S4. 4 Sami. 4 Åfd. 2 Band. 39 Håff. 1
i
Siatt-Ulskottets Memorial, N.o 344.
Nådiga Proposition, i hvad den anginge löne-regleringen för flof-Rätternes tjenste¬
män och vaktbetjent^, måtte, till förbättrande af deras lönevilkor och befräm¬
jande i öfrigt af göromålens behöriga gång, ställa till Kongl. Maj:ts disposition,
jemte de vid sednaste Riksdag för innevarande Statsreglerings-period anvisade
12,000 R:dr, dels den af Kongl. Majit äskade summa, rätteligen utgörande 9,317
R:dr 40 sk., dels ock ett särskildt reservations-anslag af 7,000 R:dr, att utgå
under den tid nästa Stats-reglering omfattar, —- med underdånig anhållan der¬
jemte, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en fullständig och i möjligaste
måtto tillförlitlig utredning af de sportler, hvilka Hofrätternes tjenstemän och
vaktbetjente för närvarande åtnjuta, samt vid nästa Riksdag, i sammanhang med
den förnyade framställning i afseende å löne-regleringen, hvilken Kongl. Maj:t
kunde finna för godt aflåta, jemväl meddela Rikets Ständer grunderna för den
framtida fördelningen af sådana sportler, hvilka ansåges fortfarande böra bibe¬
hållas, äfvensom uppgift till hvad belopp dessa sportler kunde beräknas i medel¬
tal uppgå för dem, som skulle deraf blifva delaktige.
Detta Utskottets förändrade förslag är bifallet af Ridderskapet och Adeln
och Preste-Ståndet, hvarvid dock, beträffande motiveringen för Utskottets hem¬
ställan, nämnda Riks-Stånd ogillat, Ridderskapet och Adeln, följande strof:
.voch en sådan utredning måste i allt fall blifva utan ändamål, då för löne-
»beloppens bestämmande egentligen erfordras att känna sportlernas reglering för
vframtiden, hvilken det åter tillkommer Kongl. Majit att afgöra. I fråga om en
»sådan reglering delar dock Utskottet den åsigt, som af många Riks-Ståndens
»ledamöter yttrats, att efter den nya organisationens trädande i verksamhet, all
»expeditionslösen bör odelad tillfalla vederbörande expeditionshafvande;» samt
Preste-Ståndet, den sednare meningen, rörande Utskottets uttryckta åsigt om
expeditionslösens fördelning. Borgare-Ståndet har åter afslagit det af Utskottet
tillstyrkta reservations-anslaget, 7,000 R:dr, men i öfrigt bifallit Utskottets ytt¬
rande; och är hvad Utskottet hemställt i sitt först afgifna utlåtande af Bonde-
Ståndet bifallet.
Hvad angår Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut, i hvad
det rörer motiveringen för Utskottets förslag, torde detsamma, då de öfriga
Riks-Stånden ej biträdt denna mening och frågan icke kan blifva föremål för
votering i förstärkt Stats-Utskott, böra förfalla; och enär Utskottets sednare
hemställan blifvit af Ridderskapet och Adeln, Preste-Ståndet samt Borgare-Stån¬
det bifallen, med yppad skiljaktighet endast i afseende å det ifrågaställda re¬
servations-anslaget af 7,000 R:dr, hvilket Borgare-Ståndet-, såsom ofvan nämndt
är, icke beviljat, anser Utskottet sig böra hemställa, att Borgare-Ståndet måtte
äfven i denna del instämma i Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
Slals-Ulskollets memorial, iV:o 24 4.
3
vttradc bilall till Utskottets förslag, i hvilket fall lrågan blefve genom tro Stånds
beslut, enligt 75 § Eiksdags-Ordningen, afgjord. För den händelse äter, att
denna inbjudning ej af Borgare-Ståndet antages, och icke heller Bonde-Ståndet
vill, med frångående af sitt beslut, godkänna Utskottets sednare yttrande, får
Utskottet föreslå följande voterings-proposition för omröstning i förstärkt Stats¬
utskott:
»Den, som bifaller att, till förbättrande af Hof-Rätternes tjenstemäns och
vaktbetjentes löne-vilkor och befrämjande i öfrigt af göromålens behöriga gång,
ett rcservations-anslag af 7,000 R:dr, utöfver de af Kongl. Maj:t för ändamålet
äskade medel, ställes till Kongl. Maj:ts disposition, att utgå under den tid nästa
Stats-reglering omfattar, röstar
Ja;
den. det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att icke bevilja nämnda reser-
vations-anslag.»
Fj e r d a II lifv u d- Tit el n-
Enligt Utlåtandena N:ris 0!) och 182.
2:o. Uti Salje punkten af Utlåtandet N:o 69 hade Utskottet tillstyrkt,
att den af Kongl. Maj:t för en Ingeniör-trupps bildande äskade summa, 17,500
R:dr årligen, måtte af Rikets Ständer beviljas, att uppföras med 13,586 R:dr
ä anslaget för Ingerdör-korpsen oell med 3,914 R:dr å anslaget till Försvars¬
verket i allmänhet, äfvensom att kostnaderne för truppens uppsättning finge af
första årets underliållsanslag bestridas.
Vid föredragning häraf hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
godkänt Utskottets berörda, i Utlåtandet N:o 182 jemväl vidblifna, tillstyrkande,
hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden afslagit Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om ifrågavarande anslag.
Då i denna fråga två Stånd stannat emot två, anser sig Utskottet bör
för votering i förstärkt Ståts-Utskott föreslå följande voterings-proposition:
4
Stats-Ulskoltels Memorial, N:o 34*.
» Den sorn bifaller, att den af Kongl. Maj:t för en Ingeniör-trupps bil¬
dande äskade summa, 17,500 R:dr årligen, må af Rikets Ständer beviljas, att
uppföras med 13,586 R:dr å anslaget för Ingeniör-korpsen och med 3,914 R:dr
å anslaget till Försvarsverket i allmänhet, äfvensom att kostnaderna för trup¬
pens uppsättning må få af första årets underhålls-anslag bestridas, röstar
Ja:
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer funnit det af Kongl. Maj:t för en in-
geniör-trupps bildande äskade anslag icke böra beviljas.»
3:o. Utskottets uti 8:de punkten af Utlåtandet N:o 69 framställda och i
Betänkandet N:o 182 vidhållna tillstyrkande, att de af Kongl. Maj:t för inrättande
af Inslruktions-kompamer vid Indelta Infanteriet äskade anslag, tillsammans
40,000 R:dr för året, nemligen för personalens underhåll, 37,500 R:dr, samt
för säng- och husgeråds-persedlars m. m. vidmakthållande, 2,500 R:dr, måtte af
Rikets Ständer till uppförande å Stat anvisas, äfvensom att kostnaderne för an¬
skaffningen af ofvanberörde säng- och husgeråds-persedlar m. m. finge bestridas
af första årsanslaget för dessa kompaniers underhåll, —• är bifallet af Ridder-
skapet och Adeln samt Preste-Ståndet, men afslaget af Borgare- och Bonde-
Stånden.
För votering i förstärkt Stats-Utskott föreslås, i följd häraf, nedanstående
proposition:
»Den, som bifaller, att de af Kongl. Majit för inrättande af Instruktions-
kompanier vid Indelta Infanteriet äskade anslag, tillsammans 40,000 R:dr för
året, nemligen för personalens underhåll 37,500 R:dr samt för säng- och hus¬
geråds-persedlars m. m. vidmakthållande 2,500 R:dr, må af Rikets Ständer till
uppförande å Stat anvisas, äfvensom att kostnaderna för anskaffningen af ofvan¬
berörde sälig och husgeråds-persedlar m. m. må få bestridas af första årsanslaget
för dessa kompaniers underhåll, röstar
Ja:
den, det ej vill, röstar
Slals-Ulskollels Memorial, A:o 344.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer funnit sig icke böra bifalla Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om anslag för inrättande af Instruktions-kompanier vid
Indelta Infanteriet.»
Sjette Hufvud-Titeln.
Enligt Utlåtandena N:ris 71 och 183.
4:o. Efter det Utskottet, med föranledande af Kongl. Maj:ts Nådiga Pro¬
position om Lands-statens löne-reglering, uti 9:de punkten af Utlåtandet N:o 71,
tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte, utan att ingå i bedömande af den uppgjorda
löne-regleringen, till Kongl. Maj:ts disposition ställa det af Kongl. Maj:t äskade
reservations-anslag, 77,000 R:dr, med förbehåll, att de indelta lönerne, boställs-
riintorne likväl deruti icke inbegripne, utbyttes emot en gång för alla, efter de
10 sistförflutne årens medel-markegångspris bestämda penninge-anslag, i den
mån ett sådant utbyte kunde författningsenligt ega rum, hafva Borgare- och
Bonde-Stånden bifallit berörde, i Utskottets Utlåtande N:o 183 vidhållne, yttrande,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med gillande i öfrigt af
Utskottets yttrande, afslagit det derutinnan gjorda förbehåll.
Då således tvänne Riks-Stånd vilkorligt och tvänne Riks-Stånd utan vil¬
kor beviljat ifrågaställa anslag, får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
»Den, som anser, att för Lands-statens löne-reglering ett reservations¬
anslag af 77,000 R:dr må ställas till Kongl. Maj:ts disposition, med förbehåll,
att de indelta lönerne, boställs-räntorne likväl deruti icke inbegripne, utbytas
emot en gång för alla, efter de tio sistförfluten årens medel-markegångspris be¬
stämda penninge-anslag, i den mån, ett sådant utbyte kan författningsenligt
ega rum, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, utan förbehåll, beviljat det äskade re¬
servation s-anslaget för Lands-statens löne-reglering.
6
Slats-Utskotlets Memorial, :o !4i
Sjunda Hufvud- Titeln.
Enligt Utlåtandena N:ris 72 och 184.
5:o. Uti 2:dra punkten af det förra Utlåtandet hade Utskottet afstyrkt
bifall till väckta motioner om tillökning i den för Kammar-kollegium och Kam¬
mar-rätten nu utgående aflöning, men tillstyrkt, att, i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts derom gjorda Nådiga framställning och i likhet med hvad alltsedan
år 1840 egt rum, fyllnads-anslag af 7,532 R:dr 31 sk. 11 r:st för Kammar¬
kollegium och 13,075 R:dr 28 sk. 9 r:st för Kammar-rätten måtte af Rikets
Ständer anvisas, att, emot förut stadgade vilkor, fortfarande utgå under den tid,
leir hvilken nu skeende Stats-reglering blifver gällande. Detta yttrande, som Ut¬
skottet vidblifvit uti Utlåtandet N:o 184, är af Preste- och Bonde-Stånden i sin
helhet bifallet, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet gillat den
sednare delen och beslutat ett tillägg dervid, så lydande: »samt att dessutom
”Rikets Ständer mätte till Kongl. Maj:ts förfogande under nästa Stats-rcglerings-
» period anslå:
a) »4,000 R:dr, för att tills vidare användas till den löne-förbättring åt
»Kammar-kollegii embets- och tjenstemän, hvilken Kongl. Maj:t finnér no¬
rd ig, intilldess Nådigt förslag till ny Stat för detta embetsverk kan vid
»nästa Riksdag varda till Rikets Ständers pröfning öfverlemnadt,» samt
b) »likaledes 4,000 R:dr, för att under samma tid begagnas, dels till löne¬
reglering inom Kammar-rätten, dels till godtgörelse af det ökade arbete,
»som fattigvårds-målens förläggande till detta embetsverk kan medföra.»
För afgörande af denna skiljaktighet, föreslås till votering i förstärkt
Stats-Utskott följande proposition:
»Den, som-anser att ifrågaställd tillökning i de för Kammar-kollegium
och Kaminar-rätten nu utgående aflönings-anslag icke bör beviljas, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Stals-llIskoltels Memorial. I\r:o 2ii.
7
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att, utöfver berördo aflönings-
anslag, till Kongl. Maj:ts förfogande under nästa Stats-reglerings-period anvisa
4,000 R:dr, att tills vidare användas till den löne-förbättring åt Kaminar-kollegii
embets- och tjenstemän, hvilken Kongl. Maj:t finnér nödig, intilldess Nådigt för¬
slag till ny Stat för detta embetsverk kan vid nästa Riksdag varda till Rikets
Ständers pröfning öfverlemnadt, samt enahanda summa, att under samma tid be¬
gagnas. dels till löne-reglering inom Kammar-rätten, dels till godtgörelse af det
ökade arbete, som fattigvårds-målens förläggande till detta embetsverk kan
medföra.»
sittande llufvud-Ti teln.
Enligt Utlåtandena N:ris 73 och 185.
6:o. Utskottets i 11 punkten af Utlåtandet N:o 73 gjorda och i Betän¬
kandet N:o 185 vidhållna hemställan, att åtskilliga väckta motioner om anslag
dels till inrättande af nya, dels till utvidgande af redan varande Elementar-läro-
verk m. m. icke måtte till någon särskild Rikets Ständers åtgärd föranleda, har,
i afseende å den i mom. litt. f af samma punkt omförmälda motion om ersätt¬
ning, från den 1 September 1849 räknadt, till Götheborgs läroverk för den i
lärarnes löneförmåner inberäknade räntan af den så kallade Collanderska dona-
tions-fonden, utgörande, efter bevillnings-afdrag, 171 R:dr årligen, blifvit afsla-
gen af Preste- och Borgare-Stånden, som beviljat den begärda ersättningen, att
utgå, enligt Preste-Ständets beslut, från och med början af nästa Stats-reglerings-
period, och, jemlikt Borgare-Ståndets, från den 1 September 1849, intilldess läro¬
verket af den donerade räntan åter komme i åtnjutande; varande Utskottets
hemställan af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallen.
Då Preste- och Borgare-Stånden, ehuru båda beviljat ersättningen, likväl
varit skiljaktige i afseende å tiden för densammas utgående, men de olika me¬
ri ingarne deruti öfverensstämma, att dc begge omfatta tiden från nästa Stats-
reglerings inträdande, intilldess ofvannämnde läroverk af den donerade räntan åter
kan komma i åtnjutande, får Utskottet, för den händelse att icke antingen Preste-
Ståndet eller Borgare-Ståndet skulle finna för godt instämma i Utskottets af de
t.vänne öfrige Riks-Stånden bifallne yttrande, inbjuda Preste- och Borgare-Stån¬
den att förena sig om den mening, '
att ifrågavarande ersättning skall beräknas och utgå från och
med det är. då nästa Stats-reglering vidtager, och intilldess
8
Stals-ljlskoilets Memorial, Nm 244.
Götheborgs läroverk af den donerade räntan åter kominer i
åtnjutande;
i hvilket fall votering torde få anställas öfver följande proposition:
»Den, som anser, att ifrågaställd ersättning af 171 R:dr årligen till Göthe¬
borgs läroverk för den i lärarnes löneförmoner inberäknade räntan af den så kal¬
lade Collanderska donations-fonden icke bör beviljas, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anvisas berörde ersättning att utgå från och med det år, då
nästa Stats-reglering vidtager, och intilldess nämnde läroverk af den donerade
räntan åter kommer i åtnjutande.»
Afslås berörde inbjudning, måste votering först ega rum för bestämmande
af kontra-propositions lydelse, och föreslår Utskottet för denna votering följande
proposition:
»Den, som vill att kontra-propositionen vid den blifvande hufvud-voterin-
gen skall innehålla, att 171 R:dr årligen anvisas såsom ersättning till Göthe¬
borgs läroverk för den i lärarnes löne-förmoner inberäknade räntan af den så
kallade Collanderska donations-fonden, att utgå från och med det år, då nästa
Stats-reglering vidtager, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontra-proposition, att berörde ersättning beviljas
till utgående från den 1 September 1849, och intilldess läroverket af den done¬
rade räntan åter kommer i åtnjutande.»
För votering i hufvudsaken föreslås följande proposition:
»Den,
Stals-Ulskotieis Memorial, jV.o 244.
9
»Den, sorn anser, att ifrågaställd ersättning af 171 R:dr årligen till Gö¬
theborgs läroverk, för den i lärarnes löne-förmåner inberäknade räntan af den så
kallade Collanderska donations-fonden, icke bör beviljas, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej
(lista alternativet) anvisas berörde ersättning att utgå från och med det
år, då nästa Stats-reglering vidtager.
(2:dra alternativet) beviljas samma ersättning till utgående från den 1
September 1849 intilldess läroverket af den donerade räntan åter kommer i åt¬
njutande.»
7:o. Uti 32:dra punkten af Utlåtandet N:o 73 hade Utskottet afstyrkt Rikets
Ständers bifall å väckt motion om ett anslag af 1,000 R:dr, utöfver förut anvi¬
sade 500 R:dr, till befrämjande af Svenska Läkare-sällskapets verksamhet. Denna
framställning, som Utskottet uti Utlåtandet N:o 185 vidblifvit, är af Preste- och
Bonde-Stånden bifallen, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
beviljat det begärda anslaget.
Vid det förhållande att i denna fråga två Stånd stadnat emot två, får
Utskottet föreslå följande voterings-proposition för omröstning i förstärkt Stats¬
utskott.
»Den, som anser, att begärd tillökning i anslaget för Svenska Läkare¬
sällskapet icke bör beviljas, röstar
Ja;
den, det ej vill. röstar ,
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att, till befrämjande af Sven-
Uih. tilljt. St. Vrot. ISS3 & USi. 4 Sami. i Afd. 2 liand. 39 Haft. 2
10
Slals-Utsknilels Memorial. N:o Sii.
ska Läkare-sällskapets verksamhet, bevilja, utöfver förut anvisade 500 R:dr, ett
anslag af 1,000 R:dr årligen.”
8:o. JEfter det Stats-Utskottet, uti 42 punkten af Utlåtandet N:o 73, af-
styrkt Rikets Ständers bifall å Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om uppförande
å 8:de Hufvudtitelns ordinarie stat af ett förslags-anslag af 1,000 R:dr till be¬
stridande af rese- och traktaments-kostnader, samt Utskottet uti Utlåtandet N:o
185 vidblifvit detta yttrande, hafva Borgare- och Bonde-Stånden bifallit berörde
punkt, men Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet åter ogillat densamma
och i stället bifallit Kongl. Maj:ts högstberörde Proposition.
Då således denna fråga måste afgöras genom omröstning i förstärkt Stats¬
utskott, får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
”Den, som anser, att det af Kongl. Maj:t äskade förslags-anslag å 8:dc
Hufvudtiteln af 1,000 R:dr årligen till bestridande af rese- och traktaments-
kostnader icke bör beviljas, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, beviljas nämnde förslags-anslag af 1,000 R:dr årligen.
i
Nionde Hufvud-Titeln.
Enligt Utlåtandena N:ris 74 och 186.
9:o. Sedan Utskottet uti 8:de punkten af Utlåtandet N:o 74 afstyrkt bi¬
fall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om beviljande af en årlig pension af
400 R:dr till Landshöfdingen Grefve Ridderstolpes enka, Carolina Kolbe, samt
detta, af Utskottet i dess Utlåtande N:o 186 vidhållne, yttrande blifvit godkändt
af Preste- och Bonde-Stånden, men afslaget af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-
Ståndet, hvilka bägge Stånd bifallit Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Proposition,
har, enligt ankommet Protokolls-utdrag, äfven Preste-Ståndet, efter inbjudning af
Ridderskapet och Adeln, beviljat den äskade pensionen, i följd hvaraf frågan
blifvit genom tre Stånds beslut, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, afgjord.