Banko^Utskntlets Utlåtande, Jis 39.
11
och pröfning af förekommande omständigheter kunna lagsökningen
inställa; och ega Bankens kommissarier i händelse — — — —
förda protokoll.
Som erfarenheten skall hafva ådagalagt, att ganska ofta 5 å 8 auktioner
kunna å utmätt fastighetspant förgäfves anställas, utan att deraf följer att någon
särskild lättnad i köpeskillings—liqviden erfordras för möjligheten att panten för¬
sälja till ett belopp, motsvarande Bankens hela fordran; synes en ovilkorlig före¬
skrift om anmälan hos Fullmäktige, så snart 5 auktioner hållits, icke vara lämplig;
och Utskottet tillstyrker derför att 181 § i Banko-reglementet, så lydande:
»I den oförmodade händelse att, vid försäljning af någon fastighets-pant, be¬
talning för Bankens fordran icke annorlunda skulle kunno erhållas, äga Fullmäk¬
tige att, sedan 5:ne auktioner förgäfves blifvit anställde, endast med vilkor, alt
till auktionsdagen upplupen och ogulden ränta samt låneomkostnaderne till Banken
inbetalas, bevilja köparen all erforderlig lättnad i afseende på liqviden af Bankens
återstående fordran»,
må utbytas mot följande föreskrift:
12:o.
Behändelse trenne eller flera auktioner å fastighets-pant varda för¬
gäfves anställde, skall från Konungens vederbörande Befallningshaf¬
vande upplysning införskaffas, huruvida sådant härleder sig från
fastighetens ofördelaktiga beskaffenhet eller från särskilda förhållan¬
den i orten; hvarefter, såvida anledning förekommer att full be¬
talning för Bankens fordran ej kan utur panten utgå, utan att
särskild lättnad i köpeskillings—liqviden varder en blifvande köpare
beviljad, Fullmäktige äga att bestämma huru i thy fall vidare skall
förhållas.
Uti 21:a punkten tillstyrkte Utskottet en förändrad lydelse af 1 mom. af
183 §, angående skiftes- och odlings—lån.
Som denna punkt, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet gillad och
af Bonde-ståndet lagd till handlingarne, sedan Ståndet bifallit att, på sätt Utskot¬
tet föreslagit, skiftes- och odlingslåne-rörelsen skulle för framtiden upphöra, blifvit
12
Bunko-Ulskollels Utlåtande, M 39.
af Preste-ståndet återremitterad, i och för dess samband med Utskottets nyss om-
förmälda förslag; så och enär någon anmärkning emot ifrågavarande 21 punkt
icke förekommit, finner Utskottet sig böra förnya den framställning,
15:o.
att mom. 1 af 185 § må undfå följande förändrade lydelse:
Skiftes- och odlings-Iån komma än ytterligare att från Banken
utgifvas; och hlifver cirkulations-summan för dessa lån 80,000
R:dr banko.
Kapital-afbetalningarne få årligen användas såsom lån åt per¬
soner, hvilka, till följd af äldre skiftes-författningar, efter 1825
gjort, eller på grund af sedermera gällande skiftes-stadgar nödgats
och än vidare nödsakas göra utflyttningar från byar och hemman
samt i förening dermed inrätta nya bostäder. Hvad af lånetill-
gångarne möjligen kan under ett år lemnäs obegaguadt, må till
det följande året reserveras.
Utskottets framställning i 29:de punkten, att Hypotheks-föreningar måtte, under
vissa vilkor, undfå kreditiv i Rikets Ständers Bank, är återremitterad af Ridder-
skapet och Adeln samt Preste-ståndet och af dagen af Borgare- samt Bonde-stånden.
Yid detta förhållande, och då inom ett af de Riks-stånd, hvilka återförvisat
ofvanberörde punkt, eller Ridderskapet och Adeln, flera yrkat, att, af uppgifna
skäl, Utskottets framställning måtte afslås, får Utskottet hemställa
14:o.
att densamma må anses vara förfallen.
Förbehållande sig Utskottet att framdeles, uti särskildt afgifvande betänkande,
fä hos Rikets Ständer uppgifva och föreslå sättet för användande af de 500,000
R:dr, som, genom förminskning af fonden för publika pappers belåning, Utskottet
beräknat att kunna användas till kreditiv åt Hypotheks-föreningar; och hvilka
500,000 R:dr ärö inbegripne i den summa af 27,680,000 R:dr, hvartill Bankens
lane- och kreditiv-rörelse på det hela uppgår.
Genom 31:sta punkten hade Utskottet föreslagit:
l:o att innevarande år, eller så fort ske kan, ett lånekontor må inrättas i Wisby
för Gottlands län, att fortfara intill dess Rikets Ständer kunna derom annorlunda
besluta.
Banko-Utskottets Utlåtande, JY° 39.
13
2:o att rörelsekapitalet för detta lånekontor bestämmes till 200,000 R:dr banko,
deruti inräknade Banko- samt handels- och närings-diskonternes fordringar hos
invånarne på Gottland och sålunda fördeladt, att 100,000 R:dr användes till ut¬
låning mot namn och reverser med omsättningsrätt, 50,000 R:dr till utlåning och
diskontering genom Handels- och närings-diskonten samt 50,000 R:dr till kassa-
kreditiv.
3:o att omkostnaderna för detta kontor i ett för allt icke få öfverstiga 3000
R:dr banko årligen; samt
4:o att kontoret förvaltas af 4 Direktörer, valda af Riksstånden, och ett Banko¬
ombud utsedt af Banko-fullmäktige.
Detta förslag är vordet i sin helhet återremitteradt af Ridderskapet och Adeln
samt bifallet af Preste- och Bonde-stånden; och har Borgare-ståndet, med god¬
kännande af 1, 2 och 3 momenterna, återförvisat det 4:de momentet.
Enär tre Riksstånd gillat Utskottets förslag i 1, 2 och 3 momenterna af
31 punkten, hvilket följaktligen utgör ett Rikets Ständers beslut; tillkommer det
Utskottet allenast att afgifva utlåtande, i anledning af återremissen å 4:de mo¬
mentet i nyssberörde punkt; till följd hvaraf Utskottet skolat anföra, att som
sistnämnda moment blifvit bifallet af 2:ne Riksstånd och de anmärkningar, hvilka
inom de öfriga Riksstånden äro deremot framställda, hufvudsakligen afse dels ett
förändradt sätt för valet af de ledamöter, som skola utgöra direktionen och dels
förminskning i deras antal, Utskottet desto heldre saknar anledning att frångå för¬
slaget i denna punkt, som derigenom förvaltningen af lånekontoret i Wisby skulle
komma att annorlunda sammansättas, än styrelsen öfver lånekontoren i Götheborg
och Malmö, hvilket icke torde vara lämpligt.
Utskottet förnyar således sitt förra förslag:
15:o.
att kontoret förvaltas af 4 Direktörer, valde af Riksstånden, och
ett Banko-ombud, utsedt af Banko-fullmäktige.
I anledning af 35:te punkten, hvarigenom Utskottet föreslagit ett tillägg i
1:a momentet af Banko-reglementets 196 §, hafva Riksstånden stadnat i följande
beslut, nemligen:
Berörda tillägg, så lydande: veller ock med bevis af enskild person, för hvil¬
ken direktionen hyser fullt förtroenden är afslaget af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-ståndet, men deremot bifallet af öfriga Riksstånd.
14
Banko-Utskottets Utlåtande. JYs 39.
Då 2 stånd slädnät emot 2 samt frågan är af beskaffenhet att icke kunna
förfalla, enär en föreskrift i den syftning 196 § innefattar måste finnas i Banko¬
reglementet; får Utskottet inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet,
att godkänna Utskottets af de öfriga Riksstånden godkända förslag, samt för den
händelse, att denna inbjudning icke skulle af ettdera Riksståndet antagas, härige¬
nom föreslå följande voterings-proposition för frågans afgörande genom omröstning
i förstärkt Banko-utskott:
16:o.
Den, som anser, attj den föreskrift i Banko-reglementet, hvilken
kommer att motsvara 1 morn., l:a punkten af 196 § skall lyda,
som följer:
»Alla reversal, ehvad de utgifvas för nya lån eller omsättning af
redan erhållna, skola ovilkorligen, så vidt icke låntagare eller löf¬
tesmän äro af direktionen för vederhäftighet kände, vara försedda,
antingen med officiella intyg derom, utfärdade af länsstyrelsen,
domhafvanden i orten, magistraten eller å embetes vägnar, af borg¬
mästaren i den stad, der de äro boende, eller och med bevis af
af enskild person, för hvilken direktionen hyser fullt förtroende»,
röstar ja,
den, det ej vill, röstar nej; vinner nej, kommer nämnde föreskrift,
att erhålla denna lydelse:
»Alla reversal, ehvad de utgifvas för nya lån eller omsättning af
redan erhållna, skola ovilkorligen, så vidt icke låntagare eller löf¬
tesmän äro af direktionen för vederhäftighet kände, vara försedde
med officiella intyg derom, utfärdade af länsstyrelsen, domhafvan¬
den i orten, magistraten, eller, å embetes vägnar, af borgmästaren
i den stad, der de äro boende».
Den uti 37;de punkten tillstyrkta förändring af Banko-reglementets 198 §
är väl bifallen af Ridderskapet och Adeln; men som de öfriga Riksstånden af sla¬
git hvad Utskottet tillstyrkt och antagit ofvannämnde § i reglementet, kommer
densamma att oförändrad bibehållas.
Banko-Utskottets Utlåtande, JYS 3!).
15
Den uti 44 och 45 punkterna föreslagna fördelning på de särskilda Diskont¬
kontoren af fonden lör utlåning på namn och reverser med omsättningsrätt genom
Banko-diskonten i Stockholm samt låne-kontoren i orterna, är återremitterad af
Ridderskapet och Adeln, men bifallen af de öfriga 3:ne Riksstånden; hvadan nyss-
berörde återremiss icke föranleder till någon åtgärd; kommande den föreskrift i
Banko-reglementet, som skall motsvara 206 §, att lyda sålunda:
»Fonden för denna rörelse bestämmes till åtta millioner riksdaler, hvaraf till¬
handahållas 4,900,000 R:dr för Banko-diskont-verket i Stockholm till utlåning
för rikets samtliga provinser, med undantag af dem, som äga belåningsrätt i låne-
kontoren, enligt hvad här nedan stadgas; 2,000,000 R:dr till lånekontoret i Gö¬
theborg, till utlåning för provinserne Westergöthland, Dahlsland, Bohus län och
Halland, 1,000,000 R:dr för låne-kontoret i Malmö, till utlåning för provinserna
Skåne och Blekinge samt 100,000 R:dr, allt banko, för låne-kontoret i Wisby,
till utlåning på Gottland; dock vare det fullmäktige förbehållet att, efter sig före¬
teende omständigheter, kunna nämnde summor inom de särskilda diskont-verken
annorlunda fördela».
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet hafva återremitterat 47 och
48 punkterna, innefattande det alternativa förslag, att, i händelse ett låne-kontor
icke inrättas i Wisby, föreskriften i 210 § af Banko-reglementet måtte förblifva
oförändrad; men i motsatt fall erhålla följande lydelse:
Fonden för diskontering och utlåning bestämmes till 3,000,000 R:dr, hvaraf
tillhandahållas 1,950,000 R:dr för hufvud-kontoret i Stockholm, 750,000 R:dr
för låne-kontoret i Götheborg, 250,000 R:dr för låne-kontoret i Malmö samt
50,000 R:dr allt banko för låne-kontoret i Wisby; fullmäktige likväl förbehållet,
att, efter sig företeende omständigheter, kunna dessa proportioner jemka och för¬
ändra, hvilket sistnämnda alternativ, upptaget i 48 punkten, blifvit godkändt af
Preste- och Bonde-stånden.
Emot detta förslag är anmärkt inom Ridderskapet och Adeln: att fördelnin¬
gen af fonden Götheborgs och Malmö låne-kontor emellan är oriktig, i så måtto,
att det sistnämnda, jemförelsevis till folkmängden inom distriktet, erhållit alltför
litet;
samt inom Borgare-ståndet:
att Utskottets ressonnement vöre något inkonseqvent, då det för att bereda fond
åt låne-kontoret i Wisby, som tillhör Banko-diskontverkets i Stockholm låne-di-
strikt, väl minskat nämnde verks allmänna lånefond, till fördel för berörda låne-
16
Banko-Utskottets Utlåtande, JH 59.
kontors men deremot beredt fond åt detsamma för utlåning genom Handels- och
närings-diskonten på bekostnad af Malmö låne-kontors fond till sistomförmälda
utlåning;
att, med afseende å tullintraderna i de provinser, som tillhöra Götheborgs låne-
kontors distrikt samt andra förhållanden, detta låne-kontor borde undfå en större
andel af den gemensamma fonden; samt att Malmö låne-kontor åtminstone bör
bibehållas vid det belopp af 300,000 R:dr, låne-kontoret för närvarande innehar.
Beträffande först den emot Utskottet anmärkta inkonseqvens, får Utskottet
anföra;
Uti motiverna till ifrågavarande punkter, erinrade Utskottet att, enligt nu
gällande bestämmelser, vid fördelningen af fonden för diskontering och utlåning
genom Handels- och närings-diskonterna, såsom allmän grund iakttages, att unge¬
färligen ?:delar afses för hufvud-kontoret i Stockholm, i:del för låne-kontoret i
Götheborg samt ^-rdel för låne-kontoret i Malmö.
I öfverensstämmelse härmed tillkomme:
|
Stockholm
|
2,000,000: —
|
|
Götheborg
|
750,000: —
|
|
Malmö
|
250,000: —
|
|
S:gr
|
3,000,000: —
|
hvarefter Utskottet vidare upplyste, att, till följd af den fullmäktige lemnade rättig¬
het, att kunna dessa proportioner jemnka och förändra, fonden för det närvaran¬
de, vore sålunda fördelad att Stockholm innehade ..... 1,950,000: —
Götheborg 750,000: —
Malmö - ........ 300,000: —
S:gr 3,000,000: —
Då Utskottet utgått från den åsigt, att ofvanberörde nu gällande allmänna
grund för fondens fördelning borde bibehållas, så måste deraf ovilkorligen löija,
att, under den antagna förutsättningen af ett särskildt låne-kontors inrättande i
Wisby, borde under vanliga förhållanden anvisas för Stockholm 1,950,000: —
» Götheborg 750,000: —
» Malmö . 250,000: —
samt » Wisby . 50,000: —
S:gr 3,000,000: —
hvarigenom alltså Stockholms Handels- och närings-diskont af de densamma till¬
kommande ?:delar eller 2,000,000 R:dr afstått 50,000 R:dr till låne-kontoret i
Wisby
B anbo-Ut skottets Utlåtande, J\s 39.
17
Wisby, men Malmö låne-kontor bibehållits vid l/i2:del eller 250,000 R:dr. Bö¬
rande Utskottet tillägga, att då en tillfällig förstärkning eller öfverflyttning när
som helst kan af fullmäktige återtagas, det syntes Utskottet vara olämpligt, att
uteslutande af den anledning, att Malmö låne-kontor innehade en sådan tillfällig
förstärkning, föreslå en förändring i den antagna grunden för fördelningen.
Hvad dernäst angår erinringarne vid fördelningen, så och då någon anmärk¬
ning icke är vorden framställd emot bibehållande äfven för framtiden af den full¬
mäktige så väl i detta, som andra lika beskaffade fall, lemnade rättighet, att kunna,
efter sig företeende omständigheter, förändra den antagna proportionen, hvilken
rättighet ock med allt skäl torde böra qvarstå, samt det vid sådant förhållande
synes vara mera likgiltigt, om en förändring i fördelningen fastställes; likväl och
som det möjligen kunde anses, att fullmäktige icke böra begagna ifrågavarande
rättighet, utom vid tillfällen af oundvikliga behof, har Utskottet, vid öfvervägande
deraf, att den andel af fonden, som belöper på Stockholms Handels- och Närings¬
diskont, i allmänhet icke varit till fullo anlitad, under det att brist på lånemedel
förefunnits både vid Götheborgs och Malmö låne-kontor, samt dertill kommer, att
förstnämnda låne-kontor, att döma efter beloppet af de i saknad af medel livi—
lande låne-ansökningar, synes vara i lika stort behof af en förstärkning, som Malmö
låne-kontor att tills vidare bibehållas vid det belopp af 300,000 R:dr, lånekonto-
ret nu innehar, skolat hos Rikets högloffiga Ständer hemställa, att den § 210 i
nästa Banko-reglemente motsvarande föreskrift, må uppställas sålunda:
17:o
Fonden för diskontering och utlåning bestämmes till 3,000,000
R:dr, hvaraf tillhandahållas 1,850,000 R:dr för hufvud-kontoret i
Stockholm, 800,000 R:dr för låne-kontoret i Götheborg, 300,000
R:dr för låne-kontoret i Malmö samt 50,000 R:dr för låne-konto¬
ret i Wisby; fullmäktige likväl förbehållet, att, efter sig företeende
omständigheter, kunna dessa proportioner jemka och förändra.
I det förutsatta fall, att Rikets Ständer, skulle såsom nu är händelsen, med¬
gifva, att ett lånekontor inrättas i Wisby för Gottlands län, hade Utskottet, ge¬
nom 52 och 53 punkterne föreslagit, att 2 mom. af 214 § i Banko-reglementet,
måtte erhålla följande lydelse:
»Fonden för denna rörelse är bestämd till 1,900,000 R:dr, hvaraf 1,000,000
R:dr tillhandahållas Handels- och Närings-Diskonten i Stockholm, 500,000 R:dr Lå-
Bih, till R. St. Prot. 1830 & 1851. 6 Sami., 1 Afd., U Haft. 3
18
Banho-Ulslcottels Utlåtande, M 39.
ne/iontoret i Götheborg, 350,000 R:dr Länekontoret i Malmö samt 50,000 R:dr
Lönekontoret i Wisby; egande fullmäktige dock, att, efter sig företeende omständig¬
heter, dessa belopp inom de särskilda diskontverken förändra.»
"Vid detta förslag till fördelning af fonden för Kassa-kreditiv, bifallet af Bon¬
de-ståndet och återremitteradt af de öfriga 3:ne Riks-stånden, är anmärkt:
inom Ridderskapet och Adeln:
att fonden för kassa-kreditiv borde höjas genom förminskning af allmäna diskont¬
rörelsen samt att i sådant fall, till undvikande af rörelse-kapitalets inskränkning,
kreditiv borde beviljas till högre belopp, än det från diskontrörelsen indragna!ka¬
pital, enär af kreditiven någon del alltid innestår obegagnad;
inom Preste-ståndet:
att så väl i allmänhet förhöjning af kassa-kreditiv-fonden måtte beredas, som att
Malmö lånekontor må undfå en större andel af fonden, jj
samt inom Borgare-ståndet:
att Utskottet bör taga under öfvervägande, huruvida icke fonden må kunna till¬
ökas med de 500,000 R:dr, hvarmed publika pappers-fonden blifvit förminskad;
att fördelningen bör verkställas på ett sätt, hvarigenom lånekontoren i Götheborg
och Malmö erhålla större andel af fonden;
samt att de 50,000 R:dr, som anvisats åt Wisby lånekontor, böra förminska Stock¬
holms, men icke Malmö Diskonts andel.
Då genom 3:ne Riks—stånds sammanstämmande beslut fonden för allmänna
diskonlrörelsen blifvit bestämd till 8,000,000 R:dr, torde, för denna gång, någon
öfverflyttning derifrån, till kassa-kreditiv-rörelsen icke kunna ifrågakomma; hvadan
ock det inom Ridderskapet och Adeln framställda förslag lärer få anses vara för¬
fallet; och Utskottet åberopar härvid de skäl, som uti det återremitterade betän¬
kandet blifvit anförda emot vidtagandet, för närvarande åtminstone, af den åtgärd,
att medgifva beviljandet af kreditiv till högre summa, än hvartill den anvisade
fonden lemnar tillgång.
I det föregående har Utskottet redan förbehållit sig att framdeles få föreslå
huru de 500,000 R:dr, som blifvit indragna från publika pappers-fonden och af
Utskottet i förra betänkandet afsedda såsom kreditiv åt Hvpotheksföreningar bora
användas; och enär tillgängliga medel till förhöjning af fonden för kassa-kreditiv i
öfrigt saknas, måste Utskottet för närvarande inskränka yttrandet, angående fon¬
dens fördelning, till det befintliga beloppet.
Detta utgör, enligt gällande Banko-reglemente, 1,850,000 R:dr, ökadt genom
indragning af Stockholms stads Drätselkommissions kreditiv, till 1,900,000 R:dr.
B anka-Utskottets Utlåtande. M 39.
19
I händelse Låne-kontor icke blifvit inrättadt på Gottland, sä hade beloppet
af nämnde kreditiv, jemnt motsvarande den på berörda låne-kontor belöpande an¬
del, bordt tillkomma Stockholms distrikt; men ehuru vid Handels- och Närings-
diskonten i Stockholm under näslförflutna året anspråken på kreditiv ngalunda voro
mindre än vid låne-kontoren, och ehuru således omförmälda Diskont hade behof
af tillökning, ansåg Utskottet dock, med afseende på summans obetydlighet för Stock¬
holms distrikt, sig böra föreslå, att, i läll Gottland icke erhållit särskildt låne-kon¬
tor, dessa SO,000 R:dr måtte tilläggas Malmö låne-kontor, hvarigenom de 3:ne
Diskont-kontoren undfått jemna 100,000 R:drs-tal, eller Stockholm 1,000,000: —
Götheborg S00,000: —
Malmö 400,000: —
S:gr 1,900,000: _
och torde Utskottet härmed hafva ådagalagt, att Wisby låne-kontors anslag till
kassakreditiv i sjelfva verket förminskat det belopp, som tillhört Stockholms di¬
strikt, men ingalunda det hvarpå Malmö distrikt kunnat hafva skäliga anspråk.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, och enär den anvisade fonden vid
såväl Handels- och Närings-diskonten i Stockholm, som låne-kontoren i Götheborg
och Malmö är till fullo anlitad samt i annan händelse fullmäktige äro oförhindrade,
att beloppen inom de särskilde Diskont-verken förändra, anser Utskottet sig böra,
med vidblifvande af sitt förra förslag, tillstyrka,
18:o
att 2 mom. af 214 § i Reglementet må i enlighet dermed upp¬
ställas.
Utskottets yttrande efter 53 punkten vid sidorna 46 och 47, i afseende dels
å kassa-kreditivens förfallodagar och dels å tiden för erläggande af inträdesafgift
för dylika kreditiv är återremitleradt af Ridderskapet och Adeln, dock enär Preste-
och Borgare-stånden bifallit samma yttrande, hvilket af Bonde-ståndet, såsom till
åtgärd icke föranledande, lagts lill handlingarne; får Utskottet, i anledning å an-
märkningarne inom förstnämnde stånd, endast upplysa, att då assignering af kre¬
ditiv icke kan få ega rum förr än inträdesafgift blifvit inbetald, så skulle det till
kreditiv-hafvares skada kunna inträffa, att om afgiften icke åtföljde kreditiv—an¬
sökningen, utan först efter det kreditiv beviljats till verket erlades, assignation å
kreditiv måste kasseras till följd deraf att, genom kommissionärs försummelse eller
af andra orsaker, inträdesafgiften förblifvit obetald under den i allmänhet korta tid,
som förflyter emellan beviljandet af kreditiv och rättigheten för dess begagnande,
hvadan ock det synes vara lämpligast, att fortfarande bibehålla den hittills, utan
20
Banko-Utshotlels Utlåtande, M 39.
anmärkning från kreditiv-sökandcs sida, begagnade ordning, att afgiften skal! åt¬
följa ansökningshandlingarna och till vederbörande återställas i händelse kreditivet
icke beviljas.
Stockholm den 19 Maj 1851.
Reservationer:
Vid 10 punkten:
af Herr Doktor Björkman, sorn' reserverade sig mot Utskottets vidhållande af
sitt förslag, att bibehålla 1846 års taxeringsvärde för bestämmande af lånesum-
man å fastigheter, enär ett sednare åren förhöjdt taxeringsvärde å en fastighet, i
sådant fall, alldrig kunde vinna behörigt afseende.
Vid 11 punkten:
af Herr Doktor Sandberg: »Då förfallen årsränta och amorteringsprocent på
ett fastighetslån icke inom viss tid betaltes, blef hela lånet genom anmaning sr åk¬
ning bevisligen uppsagdt, och om liqvid icke skedde inom 3:ne månader derefter,
verkställdes utmätning af den intecknade fastigheten.
Nu har Banko-Utskottet, på de skäl, som betänkandet innehåller, beslutat,
att sådana anmaningsräkningar icke mera skola meddelas. Häremot synes ingen¬
ting vara att påminna. Men att, sedan dessa anmaningsräkningar blifvit bort-
tagne, låta qvarstå uti Reglementets 180 g det hårda stadgandet, att när ärs-
inbetalningen pä, intecknad fordran uteblifver, handräckning skall sökas till den in¬
tecknade fastighetens utmätning och försäljning, utan att lånet förut blifvit hos gäl—
denären uppsagdt. kan jag ingalunda gilla. Om jag står i skuld hos en enskild
man, erhåller han icke utmätningsutslag förr än han med bevis styrker att upp¬
sägning skedt hos gäldenären. Men Banken, som dock är till för landets väl,
skulle härigenom bemyndigas, att, utan någon anmaning eller uppsägning utmäta
hemmanet och uttaga hela sin fordran hos en gäldenär, som dröjt i 5 månader
med räntans betalande. Om en sådan stränghet vore nödvändig för att betrygga
Banken emot förlust, skulle jag icke hafva något att dervid erinra. Men att så
icke är, kan man lätt finna, när man ihågkommer att lånesumman ursprungligen
aldrig kan vara större än jordens halfva taxeringsvärde, men efter ett eller annat
års afbetalningar måste vara vida mindre, och då man tillika vet att taxerings¬
värdet i allmänhet icke utgör mera än hälften elier tredjedelen af vanliga försälj¬
ningspriset, så har Banken för dessa lån en fyrdubbel och ofta en sexdubbel sä¬
kerhet och derutöfver. Under sådana förhållanden kan det icke vara välbetänkt
Banko-Utskottets Utlåtande, M 59.
21
att onödigtvis drifva innehafvaren af Vs eller Vig hemman ifrån sin gårdbit för
det han i 3 månader försummat en ränte-liqvid, och kasta honom ned uti den
hemmanslösa befolkningen, som nog ändå på ett oroväckande sätt med hvarje år
tillväxer.
Till försvar för detta stränga stadgande har man anfört, att om t. ex. en
Bankens fordran på 6,000 R:dr indrifves hos en försumlig gäldenär, så kunna
många som söka mindre lån och eljest få vänta, dermed genast blifva hulpna.
Men om man verkligen vore angelägen om att understödja mindre jordbrukare,
hvarföre nedsättes då icke högsta utlåningsbeloppet i denna fond till 1,000 R:dr?
Eller hvarföre vill man icke bevilja den tillökning uti fastighetslånefonden, som
både nu och vid föregående riksdagar blifvit begärd? Aktiebelåningsfonden, hvaraf
en stor del varit obegagnad, har blifvit minskad med en half million, som ännu
icke är disponerad och kunde härtill användas, utan att samtlige lånefonderna på
det hela derigenom blefvo ökade. Det är i närvarande tid ytterst samhällsvigtigt,
att så många som möjligt bibehållas vid besittningen af små hemmansdelar. —
För öfrigt må anmärkas, att den, som fått ett lån på 6,000 R:dr, eger fastighet
för 12,000 R:dr taxeringsvärde och kanske för omkring 30,000 R:dr banko in¬
köpspris. En sådan har större affarsvana och flere utvägar att skaffa penningar
til! årsliqviderna på bestämd dag. Efter den kännedom jag har om förhållandet,
är det vanligen mindre jordegare, som genom denna obehöfliga stränghet uti exe¬
kutiva åtgärder, skulle för sin uraktlåtenhet få plikta med förlusten af sina små
hemman. Att stjelpa den ene för att hjelpa en annan synes mig icke heller vara
rigtigt. Fördenskull hemställer jag vördsamt om icke, med anmaningsräkningar-
nes afskaffande, följande förändring, som i Utskottet hade flera röster för sig,
kunde få införas uti 180 §, nemligen:
När stadgad inbetalning å för Bankens räkning intecknad fordran
utöfver tre månader uteblifver, bör det förflutna årets ränta och
amorteringsprocent i laglig ordning utsökas och indrifvas. Men
skulle, efter pröfningen af förekommande omständigheter, Bankens
säkerhet anses sådant fordra eller gäldenären blifvit tvenne år ef¬
ter hvarandra lagsökt för det belopp, som årligen bör inbetalas,
så må Konungens Befallningshafvandes handräckning anlitas för hela
det återstående lånets indrifning genom den intecknade fastighetens
utmätning och försäljning o. s. v.
Genom ett dylikt stadgande, hvilket också lärer ingått uti flera hypotheks-
föreningars utlånings-reglemente, har Banken i alla fall förbehållit sig vida större
Banko-Utskottets Utlåtande, Jlf 59.
utsökniugsrält än den behöfver för sin säkerhet; men kanske är det nödigt på
det Banken icke må besväras med allt för många lagsökninsåtgärder.»
Herr Doktor Björkman har instämt i Doktor Sandbergs föreslagna nya re¬
daktion af 180 § i Banko-reglementet, enär, endast med det vilkor, att den be¬
stämda årsafbetalningen å ett fastighetslån och icke sjelfva lånet borde kunna in-
drifvas genom lagsökning, anmaningsräkning synes böra afskaffas.
Uti Herr Doktor Sandbergs förestående reservation hafva i öfrigt instämt Herr
K. A. Almgren, samt Riksdagsfullmäktige Per Pålsson från Christianstads län,
Petter Gabrielsson från Kronobergs län, Anders Ericsson från Elfsborgs län samt
Johannes Nilsson från Skåne.
af Herr J. F. Ekenman: Vid Utskottets förslag till ändring af 180 § i
Reglementet måste jag reservera min från pluralitetens skiljaktiga tanka. — Till
Utskottets i flera hänseenden, såsom mig synes, högst väsendtliga och gagneliga
tillstyrkande, att anmaningsräkningar ej vidare skola läntagare tillställas, har jag
med min röst bidragit; men jag har tillika instämt i det dervid, under diskussio¬
nen, af flere ledamöter fästade vilkor, att glömska af eller okunnighet om förfal¬
lotid för inbetalning icke skulle såsom regel medföra den påföljd af intecknade
fastigheters utmätning och försäljning, som ifrågavarande § bestämmer. — Denna
påföljd förmenades böra endast undantagsvis inträffa, för betryggande af Bankens
säkerhet. Ty om ock till ytterst sällsamma fall få räknas, att Banken skall kunna,
efter nu gällande utlåniugsgrund, riskera någon del af sin fordran, så lärer dock
en sådan risk böra anses möjlig, då taxeringsvärdets förhöjande är beroende af
jordegarens godtfinnande, och att risk är för handen torde i allmänhet kunna be¬
faras der gäldenären, gång efter annan, låter genom lagsökning erinra sig om rän-
teliqvid. Derföre, och då icke blifvit förbisedda vådan för låntagare och besvären
af ökade lagsökningar för Bankens tjenstemän, i händelse de förre för uraktlåten¬
het att betala icke hade att frukta annan påföljd än utsökning af det förfallna,
ville man å fullmäktige lägga den skyldighet att indrifva jemväl kapitalet, då Ban¬
kens säkerhet af dem ansågs fordra en sådan åtgärd.
Med tillämpning af dessa åsigter har jag förmenat att 180 § borde erhålla
följande lydelse:
»När stadgad inbetalning å för Bankens räkning intecknad fordran icke full-
göres inom tre månader frän den dag, då inbetalningen bordt ske, skall hos Ko¬
nungens vederbörande Befallningshafvande handräckning genast sökas till utbekom¬
mande af den förfallna räntan och kapital-afbetalningen, äfvensom af det återstå¬
ende kapitalbeloppet, derest fullmäktige anse denna åtgärd för Bankens säkerhet
erforderlig; egande Bankens kommissarier, i händelse o. s. v.»
Banko-Ulskollels Utlåtande, M 39.
23
Med Herr Ekenman hafva sig förenat Herrar S. J. Schönmeyr och C. G. In¬
debetou samt Riksdagsfullmäktigen Per Ostman från Wester-Norrlands län.
Vid 16 punkten:
af Herr lidfelt, A., som ansåg Utskottets beslut strida emot föreskriften i
gällande Riksdags-Ordning.
af Herr Doktor Björkman, som reserverade sig deremot, att Utskottet icke
föreslagit Rikets Ständer bibehållande af Banko-reglementets 196 § i dess nuva¬
rande skick sedan 2:ne Riks-stånd afslagit den ifrågasatta ändringen. Att föreslå
votering i förstärkt Banko-Utskott om hvilka personer böra utfärda vederhäftig-
hetsbevis, syntes Herr Doktorn icke vara rätt tillbörligt.
Dessutom äro vid denna punkt reservationer anmälda af Herr Lektor Söder¬
berg, Domprosten Widebeck och Domprosten Ahlstrand samt Herr E. E. Falhem.
Samt vid 17 punkten:
af Herr Doktor Björkman, under förklarande, att han reserverade sig mot den
af Utskottet föreslagna förändring af fördelningen utaf fonden för Handels- och
Närings-diskonterna, enär derigenom Stockholms distrikt blifvit beröfvadt 100,000
R:dr. Åtminstone hade väl Götheborgs distrikt icke bordt erhålla den nu före¬
slagna tillökningen af 60,000 R:dr, då 2:ue stånd redan gillat Utskottets förra
förslag samt Ridderskapet och Adeln återremitterat denna punkt endast för att
Malmö distrikt skulle erhålla någon tillökning. Denna minskning i fonden för
Stockholms distrikt vöre så- mycket hårdare, som detta distrikt jemväl gått för-
lustigt 300,000 R;dr vid den föreslagna fördelningen af Diskontfonden, att ej
nämna förlusten af 100,000 R:dr till låne-kontoret i Wisby.
Uti denna reservation hafva instämt Herrar F. A. Rinman och K. A. Almgren.
i
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1831.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 40.
1
\:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Juni 1851, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Anders Pehr ssons i Holmerud
ansökning om ersättning för en genom vådeld förlorad se¬
del ä 500 riksdaler.
Hos Utskottet liar Anders Pehrsson i Holmerud, uli ingifven skrift, förmält, att, se¬
dan han i Juli månad 1846 vid en köpeskillings-liqvid bekommit, bland andra kontanta
penningar, följande 3:ne Hikets Ständers Banks sedlar å 500 r:dr hvardera, nemligen:
en-, försedd med IS:o 17,577, Litt. T.
en, „ „ „ 25,111, Litt. L. af år 1837,
en, „ „ „ 26,662, Litt. M. af samma år,
samt Anders Pehrsson derefter förvexla! 2:ne af dessa sedlar, hade, vid en natten emellan
deri 29 och 30 Augusti förstnämnde år i hans bostad inträffad eldsvåda, för honom upp¬
brunnit, jemte annat, omkring 1,500 r:dr i kontånia medel och deribland den tredje af
ofvanberörde sedlar å 500 r:dr, som Anders Pehrsson ännu egt i siri vård, och för hvil¬
ken sedel lian nu anhållit, att, emot ställd borgen, af Banken undfå ersättning.
Af Banko-utskottets protokoll vid sislförflutna riksdag inhemtas, att Anders Pehrsson
hos Utskottet då gjort enahanda ansökning, under uppgift, alt, elter hvad lian erinrade sig,
deri förlorade sedeln varit utfärdad år 1837 samt försedd med ordnings-nummern 26,662
•ch serie-bokstafven ål, men att Utskottet, enär Anders Pehrsson hvarken visat, det ve¬
derbörlig undersökning, angående ifrågavarande eldsvåda, blifvit förrättad, eller i öfrigt
styrkt riktigheten af sina uppgifter, ansett sig, i sakens då varande outredda skick, icke
ku mia å berörde ansökning fästa afseende.
Itih. till B St. fröt. 1850 § 1851. 6 Sami. 1 Afd. 15 Höft. \
2 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 40.
Med anledning häraf har Anders Pehrsson till Utskottet nu aflemna! dels ett utdrag
af protokollet, hållet vid Nordmarks Häradsrätt den 5 Februari 1849, hvaraf sig visar: att
undersökning, rörande den Anders Pehrsson öfvergångna vådeld, då inför Häradsrätten egt
rum; att trenne af de dervid på ed hörda vittnen intygat, att Anders Pehrsson i Juli må¬
nad 1846 innehaft här ofvan beskrifna 3:ne sedlar å 500 r:dr, samt att, genom de afgifne
vittnesmålen i öfrigt blifvit utredt och styrkt, att, då branden hos Anders Pehrsson in¬
träffade, elden utbrutit med sådan häftighet, att någon räddning af den i boningshuset be¬
fintliga egendom ej varit möjlig, aldraminst från den del af huset, der Anders Pehrsson
förvarat sina penningar, öfver hvi.lkas förlust han vid tillfället högt beklagat sig; dels ock
åtskilliga skriftlige intyg, de der ådagalägga, att på Anders Pehrssons föranstaltande, upp¬
lysning från Carlstads läns ränteri, dit de 2:ne af honom förvexlade sedlarne ingått, vun¬
nits derom, att den ene af dem varit försedd med ordnings-n:o 25,111 Litt. L, hvar¬
emot underrättelse om den andre sedelns orduings-nummer och serie-bokstaf ej kunnat
erhållas, enär denna sedel redan blifvit från ränteriet åter utgifven, innan efterfrågan i
nyssnämnde hänseende derstädes skedde; förmälande Anders Pehrsson det häraf vara en
följd, att den vid eldsvådan förlorade sedeln å 500 ndr egt antingen ordnings-n:o 17,577
Litt. T, elter ordnings-n:o 26,662 Litt. M; dock ansåge Anders Pehrsson mest sannolikt,
att den med sist omförmälde nummer och serie-bokstaf betecknade sedeln varit den, som
vid tillfället uppbrunnit.
Denna Anders Pehrssons uppgift bestyrkes deraf, att, efter hvad Utskottet af de i
Bankens sedelkontor förda extrakt öfver utelöpande sedlar å 500 r:drs-valören haft tillfälle
inhemta, de 2:ne sedlarne med ordnings-n:o 17,577 Litt. T och ordnings-n:o 25,111 Litt.
X numera äro i banken inlöste, hvaremot sedeln med ordnings-n:o 26,662 Litt. M ännu
icke blifvit, såsom inlöst, ur sedelkontorets räkenskaper afförd.
Vid öfvervägande af de skal och omständigheter, som till stöd för Anders Pehrssons
anhållan sålunda sig förete, och då Rikets Ständer, vid 1844—1845 årens riksdag, uppå
Banko-utskottets tillstyrkande uti memorial N:o 14, i ett likartadt fall medgifvit ersätt¬
ning af Banken för genom vådeld förlorade bankosedlar, har Utskottet skolat vördsamt
hemställa,
att, derest Anders Pehrsson gitter inför vederbörlig Domstol med
ed styrka sin uppgift, att en af de 3:ne ofvanberörde sedlar å 500
riksdaler banko hvardera, som han i Juli månad 1846 innehaft, upp¬
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 41. 3
brunnit vid den natten emellan den 29 och 30 derpåföljde Augusti
i hans bostad inträffade eldsvåda, Anders Pehrsson må af Banken
utbekomma ett motsvarande belopp med 500 r:dr banko.
Slockholm den 22 Maj 1851.
N:o 41.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3 Juni 1851, kl. 5 e. m.
Utlåtande öfver väckt motion, angående förändrade gran¬
der för pensionering af Bankens tjenstemän m. fl.
Enligt 54 § i gällande banko-reglemente, är tjensteman, konstidkare eller vaktbetjent,
som uppnått 70 års ålder eller tjenat 50 år, berättigad att flyttas på Bankens pensionsstat,
med åtnjutande i sin öfriga lifstid af hela lönen såsom pension; hvarjemte i 55 § af sam¬
ma reglemente stadgas, att den tjensteman, konstidkare eller vaktbetjent, som uppnått 65
års alder och tjenat 40 år, eger att undfå afsked, med bibehållande af hela lönen såsom
pension, då genom läkarebelyg behörigen styrkes, att han befinnes uti ett sjukligt eller för-
svagadt helsotillstånd.
Uti berörde föreskrifter har Herr Sandels, P., i en hos Höglofliga Ridderskapet och
Adeln väckt samt till Utskottet remitterad motion, föreslagit den förändring, att rättighet
till förflyttning på Bankens pensionsstat med hela lönen i pension borde tillkomma tjenste¬
man, konstidkare eller vaktbetjent, som uppnått 65 års ålder eller tjenat 45 år, samt att
den Bankens tjensteman, som genom läkarebetyg styrkes vara i ett sjukligt och försvagadt
helsotillstånd, skulle ega att, vid 60 års ålder och efter vid pass 40 års tjenstgöring, taga
afsked med bibehållande af sina på stat innehafvande löneförmåner oafkortade.
Till stöd för nu föreslagna ändring i pensionsgtunderne är af motionären hufvudsakli¬
gen anfördt, att lör ett riktigt uppfyllande af det ansvarsfulla kall, som tillhör bankens
tjenstemän, serdeles i den högsta tjenstegraden, hvilken en hvar måste förutsättas vid en
4 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 41.
framskriden ålder hafva uppnått, erfordrades oförminskade både kropps- och själs-förmö-
genheter, helst det minsta misstag eller försummelse kunde medföra oberäkneliga följder
både för kamrater och verket, då det, såsom här vore fallet, komme i fråga alt ständigt
handtera millioner i kontanta medel och redbarheter; alt med afseende å beskaffenheten
af dessa göromål, hvartill bland annat hörde täta besök under alla årets lider uti bankens
hvalf, hvilkas instängda, fuktiga och osunda luft ovilkorligen i längden menligt inverkad*
på helsan, det vore obestridligt, att bankens tjenstemän, hvilka ej, i likhet med embets-
männen i de flesta statens verk, ega att begagna några ferier, tidigare än andra fmgo er¬
fara arens inverkan på kropps- och själs-förmögenheterne; att följaktligen knappast någon
efter uppnådde 65 lefnads- och 45 tjenste-år kunde uppfylla sina tjenste-åligganden såsom
han önskade och borde; samt att de, som nu upphunno denna ålder, hvilket ej inträffad»
med mångå, ändock nödgades qvarstå i verkets tjenst, enär de för sitt och familjers un¬
derhåll ej kunde undvara något af de förut ganska måttliga löne-inkomsterna; hvadan mo¬
tionen vore framkallad lika mycket af nödig omtanka för bankens egen säkerhet, som af
skyldig rättvisa emot dervarande tjenstemän, så mycket heldre, som Tullverkets tjenstemän,
hvilket verk i detta afseende kunde närmast jemföras med Banken, redan efter 30 tjenste-
och 60 !e(nads-år egde åtnjuta hela lönen i pension.
Vid sistförflutna riksdag, då motion i samma syftning som den förevarande väcktes,
Lief densamma af Banko-utskottet, i dess memorial N:o *7, afstyrkt på den grund, att of-
vanberörde §§ i Banko-reglementet innefatta enahanda grunder för pensionering af Bankens
tjenstemän och betjening, hvilka äro gällande i afseende på civile embets- och tjenstemäa
i allmänhet.
Under åberopande häraf och då, enligt Banko-reglementets 56 §, den tjensteman, som
efter ådagalagdt välförhållande i och utom tjensten fyllt 60 år och tjenat 40 år, är berättigad
att, på skeende ansökning, såsom pension för lifstiden åtnjuta J:delar af innehafvande lön,
samt nämnde § således tillerkänner Bankens tjenstemän en förmån, som i allmänhet icke
lillkommer embets- och tjenstemän inom andra verk, har Utskottet ansett sig
icke ega skäl att å motionen tillstyrka bifall.
Stockholm den 22 Maj 1851.
Banko-ltskollels Memorial. N:o 42.
\:o 42.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 3 Juni 1851, kl. 5 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss å Memo¬
rialet, N:o 36.
Utskottets Memorial N:o 36, i fråga om inrättande af en serskild pensionsanstalt för
enkor och barn efter tjenstemän och betjente vid Banko-diskonten, Lånekontoren och
Tumba bruji, är väl älerremillcradt af Borgare-ståndet; men som öfrige Ire Riksstånd,
enligt Utskottet tillhandakomne protokolls-utdrag af den 10, 14 och 17 näsllidne Maj,
samma memorial bifallit; så lärer, jemnlikt 49 § 3 mom. Riksdagsordningen, den erhåll¬
na återremissen icke till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Juni 1851.
Bilt. tm B. St. Brot. 1859 $ 1851. 6 Sami. 1 Afd. 15 Höft.
STOCKHOLM. Östmikd <fc Bkiilikg, 185L
i — ■ ■
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
1
N:o 43.
Ank. lill Eip.-Utsk. den 5 Juni 1851, kl. I e. m.
Betänkandej nied förslag till föreskrifterafseende dels
att ersätta upphörd Privat-Bank och dels att underlätta
penningerörelsen i allmänhet.
De föreskrifter, nu gällande Banko-reglemente i 215 § innefattar, om sättet alt
fylla Privat-bankernas sedelutgifning i fall en eller flere af dem skulle före nästa riksdag
upphöra, äro af följande lydelse:
Mom. i. För den händelse att en eller flere Privat-banker skulle före nästa riks¬
dag upphöra, åligger det fullmäktige, att i mohn af del sålunda minskade rörelse-kapitalet,
antingen pä den ort, der sådan Privat-bank funnits, inrätta en afdelning uf Bikets Stän¬
ders Bank för att, under den förvaltning fullmäktige funne godt förordna och enligt af
dem meddelad instruktion, bedrifva Lane- och Kreditiv rörelse på ungefärligen enahanda
vilkor, sorn den Privat-bank, hvilkens rörelse skall ersättas, eller ock, om sådant anses
mera lämpligt, för berörda ändamål, anvisa nödiga medel åt bankens vederbörande Låne¬
kontor.
Mom. 2. Sammanräknade summan, som banken i sådant afseende, har att anvisa,
får icke öfverstiga 2,300,000 Rdr banko, hvilka fördelas på vederbörande Låne-kontor
eller afdelningar, i förhållande till medeltalet under sednast förflutna frenne åren af den
eller de Privat-bankers sedelutgifning, som skall ersättas.
Mom. 3. Afdelningen eller Låne-kontoret afgifver inom det anvisade beloppet as-
signationer pä banken, stälda ä 20 Rdr hvardera, och efter föregången avis, i banken,
vid anfordran betalbara; kunnande dessa assignationer i all kronans uppbörd emottaga!.
Bih. till R. St. Prot. 1850—51. 6 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 1
2 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
Mom. 4. Bet i 123 § stadgade maximum af sedelstock må härigenom icke ökas
med mera än högst 2,600,000 Bär banko.
Då nuvarande Privat-bankers oktroj före Rikets Ständers nästa sammanträde icke
löper till ända, skulle det väl kunna synas, som vore det öfverflödigt att bibehålla före¬
skrifter, tillkomna hufvudsakligen under den förutsättning, att en eller flere Privat-banker
icke skulle söka förlängd oktroj; men då, utan afseende derå, det kan inträffa, att Pri-
vat-bank, af någon anledning, före nästa riksdag inställer sin verksamhet, och då en så¬
dan tilldragelse ovillkorligen Romme att, inom den ort Privat-banken omfattat, medföra
skadliga verkningar, derest icke, på ett eller annat sätt, Riks-banken lefnnade orten bi¬
träde i låneväg; har Utskottet, under hemställan,
att en af Hr C. C. Hörnstein inom Vällofl. Borgare-ståndet väckt och
till Utskottet remitterad motion, om uteslutande från Banko-reglementet
af ofvanberörde 215 §, må lemnäs utan afseende;
ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida de stadganden, nämnde Reglements § upp¬
tager, kunna, beträffande uppställningen, erfordra någon jemkning, i hvilket afseende Ut¬
skottet skolat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å följande omständigheter;
Angående tiden, då Rikets Ständers Bank kan anses skyldig, att ersätta indragen
Privat-bank-rörelse är Usta momentet af 215 § nog obestämdt, serdeles för det fall, att
en sådan ersättning skall ske förmedelst inrättande af Serskild Bank-afdelning. Utskottet
har således ansett ett förtydligande härutinnan vara af behof påkallad t och af denna an¬
ledning samt med tillika fästadt afseende derå, att i händelse af Rikets Ständers bifall till
Utskottets förslag här nedan, att banken må genom låneunderstöd bispringa bolag, som
för bedrifvande af Bank-rörelse kunna bilda sig i orterna, ett samband dessa föreskrifter
emellan är af nöden, åt lista momentet gifvit en förändrad redaktion.
Af nyss omförmälda orsak är jemväl 2:dra momentet förändradt och deruti infördt
det stadgande, som innehålles uti 4:de moni., hvilket följaktligen icke, såsom serskildt mo¬
ment vidare blifver erforderligt.
Den stora missbelåtenhet, som serdeles i sednare tiden, mera allmänt uttalat sig
mot det af åtskillige enskilde personer samt en Hypotheks-förening begagnade sätt vid
assignering å Deposit räkning i banken, att dervid använda assignationer å 20 Rdr valeu-
rer, hvilka i allmänna rörelsen betraktats såsom ett slags sedelmynt, utgör för Utskottet
tillräcklig orsak, att tillstyrka en förändring af 3:dje momentet; Och enär i öfrigt härvid
Banko-Utskottets Betänkande, Nw 43. 3
förekommer, att banken skulle ådragas en icke obetydlig utgift genom utgifvande från
Låne-kontor eller Bank-afdelning af 20 Riksdalers assignationer, hvilka ej eller kunna anses
för rörelsen nödvändiga, har Utskottet trott det åsyftade ändamålet kunna vinnas, utan att
ett nytt sedelmynt derför behöfver skapas.
På grund af hvad sålunda är vordet aufördt, tillstyrker Utskottet vördsamligen, att
den § i nästblifvande Banko-reglemente, som skall motsvara 215 § må erhålla följande
förändrade uppställning:
Mom. 1. Uå Privat-bank, efter faltadt beslut att upphöra, inställer sin
verksamhet såsom låne-anstalt, åligger det fullmäktige att, så vida icke
på den ort, der sådan Privat-bank funnits, enskilda bolag skulle bilda sig
för bedrifvande af Läne-rörelse med Riks-bankens sedlar på sätt nästföl¬
jande § i Banko-reglementet stadgar, antingen å nämnde ort inrätta en
afdelning af Rikets Ständers Bank, för att under den förvaltning fullmäk¬
tige finna godt förordna och enligt af dem meddelad instruktion bedrifva
, lane- och kreditiv-rörelse samt hålla upp- och afskrifnings-räkning på un¬
gefärligen enahanda grunder, som den Privat-bank, hvilkens rörelse skall
ersättas eller ock, om sådant anses mera lämpligt för berörda ändamål,
och i mån af det genom Privat-banks indragning minskade rörelse-kapi¬
talet anvisa nödiga medel åt bankens vederbörande Låne-kontor, under de
i följande momenter intagne förbehåll.
Mom. 2. Utöfver det i 123 § bestämda maximum för Sedelstock, hafva
fullmäktige att i ofvanberörde hänseende, använda 2,500,000 Bdr, hvilka
fördelas på de serskilda låne-inrättningarne i förhållande till medeltalet
under sednast förflutne 3:ne åren af den eller de Privat-bankers sedel-
utgifning, som skall ersättas.
Mom. 3. Vid assignering på Riks-banken gäller till efterrättelse hvad i
afseende på Låne-kontorens enahanda assignering är eller varder stadgadt.
Som Filial-afdelningar af Riks-banken, äfven förutsatt, att sådane äro på ett ända-
mälsenligare sätt organiserade, än de nuvarande Låne-kontoren, icke kunna åt allmänna
rörelsen gifva det lif och den utveckling, som enskilda bolag, hvilka bedrifva Låne-rörelse,
alltid måste lemna, enär, utom annat, dessa sednare icke, i och för sina operationer, be¬
höfva att bindas genom ett detailleradt reglemente, utan kunna verka i det intresse, hvil-
4 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
ket för tillfället, anses närmast befrämja både allmän och enskild fördel, hvartill ytterligare
kommer att anspråket på låne-understöd från enskild låne-inrättning aldrig kan blifva så
ovilkorlig, som frän afdelning utaf Riks-banken, hvarest alla anse sig fullt berättigade till
undfående af lån äfven om dessa äro afsedde ensamt till improduktiva föremål; så häller
Utskottet före, att Privat-bankerna icke kunna tillfyllestgörande ersättas genom Afdelnings-
kontor af Riks-banken, utan att det är af vigt att söka åstadkomma enskilda associationer
för bedrifvande af utlåningsrörelse.
Vid besvarandet uti betänkandet N:o 24 af inom Riks-stånden väckta motioner om
inrättande af Lånekontor i städerna Wisby och Gelle, tillkännagaf Utskottet ock, att det,
vid granskning af föreskrifterne i Banko-reglementets 6 artikel 5 afdelning, om sättet att
fylla Privatbankernas sedelutgifning, i fall en eller flera af dem skulle före nästa riksdag
upphöra, komme att taga under behörigt öfvervägande frågan dels om flera filial-afdelnin-
gar af Riks-banken må kunna anses vara af behof påkallade, och dels angående den orga¬
nisation, som bör gifvas åt dylika afdelningar, på det att desamma närmast må motsvara
sin bestämmelse.
Utskottet får, i följd häraf nu till en början närmare redogöra för de i detta äm¬
net inom Borgare- och Bonde-Stånden väckta, samt till Utskottet hänvisade, motioner;
nemligen:
af Hr C. C. Hörnstein, som anför: att den låga ståndpunkt hvarpå Sveriges indu"
stri och näringar i allmänhet befinna sig, hafva sin grund deruti, att förlagskapital nära
nog saknas eller måste sökas under dryga vilkor på 20, 30 till och med 50 mils afstånd:
att, som Riks-banken icke vidtagit någon annan utväg för penningerörelsens lättande, än
att bilda Lånekontor i Götheborg och Malmö, Svenska folket tvingats till inrättande af
Privat-banker, hvilka nu måste röra sig i inskränktare skala, men skulle, öm de utveck¬
lades i samma mån som folkmängd och affärer stiga, samt nödgades att uppfylla behof-
vet af förlagskapitaler, icke allenast undanskymma Rikets Ständers Bank, utan äfven ho¬
ta realisationens bestånd eller åstadkomma de svåraste strypningar; att Privat-bankerne
äro öfverklagade och hatade, men att intet göres för deras ersättande och ordnande af
penningeväsendet på bättre ock solidare grunder; samt att, i fall, genom afdelningar af
Riks-banken, kunde vinnas fördelen af ett enda sedelmynt i riket och att lånefonderna
hållas något jemna, eller mera rättas efter ortens och rörelsens behof, än efter Privat-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 48. 5
hanks vexelkassa, under det att räntevinsten lillfölle Riksbanken eller det stora liela, sta¬
ten; så vore saken förtjent af uppmärksamhet.
Efter dessa premisser, föreslår motionären, att Riks-banken måtte utgrena sig i
afdelnings-banker, tid efter annan, i den mån de sökas och kapitaler för deras etablerande
kuftina bildas; i hvilket afseende vidare yttras: att dessa Afdelnings-banker icke skulle bil¬
das såsom nuvarande lånekontor i Götheborg och Malmö, utan, hvad administrationen be¬
träffar, i närmaste likhet med Privat-bankerne; attoni i någon ort ett bolag bildades för in¬
rättande af en afdelningsbank, skulle bolaget, bestående af minst 50 personer, anteckna
sig för så stort belopp, som på orten kunde utlånas;
att af tecknade beloppet kontant tillskjutes | eller '25 procent;
att för det öfriga ställes sådan real-säkerhet, som af bolaget, med solidarisk an¬
svarighet, godkännes;
att aktieegarne en för alla och alla för en ansvara Riks-banken för icke allenast de
erhållna lånefonderna, utan äfven för räntan;
att de likaledes solidariskt ansvara för medel som insättas antingen i förvar eller
på upp- och afskrifnings-räkning;
att så väl lånerörelsens hufvudgrenar, som den ränta, hvilken af kreditiv- och lån¬
tagare samt af bolaget till Rikets Ständers Bank skulle erläggas, må bestämmas; samt
att inom Bolaget årligen väljas styrelse och revisorer.
Detta reglemente, hvaraf, enligt motionärens förmenande, endast de hufvudsakli-
gaste föreskrifterna blifvit antydda, skulle granskas af Styrelsen öfver Riksbanken och der
efter till Kongl. Majit insändas för nådig fastställelse, att gälla t. ex. 10 år, under hvilken
tid reglementet icke finge ändras utan medgifvande af Bankens öfverstyrelse eller Rikets
Ständer.
Motionären yttrar derefter följande:
”Sedan reglementet blifvit fastställdt och bolaget fått visshet om den fond, som vore
att tillgå, skulle realsäkerheten prasteras, vare sig inteckningar i land eller stadsegen-
domar, pant af obligationer eller godkända aktier och så vidare för den kreditivsumma,
sorn bolagsmännen äska, och hvilka handlingar, jemte bolagets solidariska ansvarsförbin¬
delser, skulle till Rikets Ständers Bank aflemnas, emot rättighet för bolaget att disponera
öfver motsvarande belopp penningar, och att, sedan de 25 procenten af denna summa vore
kontant till afdelningsbanken inbetalte, få öppna bankrörelsen. Den fond, som bolaget ut-
6 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
öfver sina tillskjutne 25 procent kunde behöfva för utlåning åt andra, medelst kreditiver
åt sådane, sorn ej hafva nöjaktig realsäkerhet, eller diskonteringar, skulle detsamma kun¬
na erhålla utan annan säkerhet än sin solidariska ansvarighet, hvilken torde anses tillräck¬
lig, då bolaget alltid måste hafva lånehandlingar i sin hand, vida öfverstigande denna fond,
dels derigenom, att de utlånt sine egna 25 proc. och dels derföre, att de i låneväg egde
använda de summor, som alltid vore innestående på bolagsmännens egna kreditiver, för
hvilka realsäkerhet vore prarsterad. Det lärer falla af sig sjelf, att då bolaget gifver Ban¬
ken viss ränta på hela kreditivsumman, måste det ock göra den fruktbar i sin hand, hvil¬
ket, med bibehållande af kreditivtagarens rätt att derpå insätta penningar, när han vill,
sker på det sätt, att dessa insättningar utlånas i diskontväg på kortare tid. Den öfver-
assignering, som genom oförmodade dragningar på kreditiven, möjligen häraf någon gång
kunde inträffa, vore af ingen betydenhet, men skulle dock inom viss tid, t. ex. 3 måna¬
der rättas och regleras.
Vi torde nu böra öfvergå tili bestämmandet af den ränta, sorn bolaget bör betala; den
kan ifrågakomma till 3 procent, 3.V procent och högst 4 procent. Om den antoges till 3
procent, blifver vinsten för bolaget så gifven och så stor, att ensamt den lockar till bildandet af
dylika Bank-bolag, hvilket vore orätt, då det endast hör vara penningebehofvet, som skall
framkalla dem, och icke begäret efter vinning på Statens medel, utom det att de summor, som
då kräfdes, blefve omöjliga att anskaffa, icke en gång utom landet, emedan utländska pen¬
ningar svårligen till så lågt pris kunna erhållas. 3^- procents ränta torde ock vara för
låg, till någon del af anförde skäl; den skulle tillskynda bolagsmännen eller aktieegarnc
cirka 9 procent på sine kontant insatte penningar, hvilket man i Sverige icke väl fördra¬
ger. Deremot synes mig 4 procent vara den lämpligaste räntan; den tillskyndar bolaget
6 ä 7 procent, hvilket icke bör väcka hvarken afund eller otidigt begär att bilda afdel-
ningsbanker.
Återstår nu att visa, det Rikets Ständers Bank kan utan afsaknad nöja sig med 4
procents nettovinst på de fonder, den lemnar.
År 1848 voro diskontfonderna i Stockholm 8,300,000 Bdr b:ko. Nettovinsten der¬
på utgjorde 318,000 R:dr; alltså icke 4 procent. 1819 voro de 8,466,000 Rdr, nettovin¬
sten derpå 323,000 R:dr; alltså icke 4 procent.
År 1848 voro lånefonderna i Götheborg 3,190,000 Rdr; nettovinsten 121,000R:dr;
Banko-Utskottets Betänkande, N'.o 43. 7
alltså icke 4 procent. 1849 voro de 3,000,000 Rdr och nettovinsten 126,000 Rdr; alltså
icke 4 procent.
Ar 1848 voro lånefonderna i Malmö 1,510,000 Rdr och nettovinsten derpå 37,700
Rdr; alltså icke 3 procent. 1849 voro de 1,433,000 Rdr och nettovinsten 45,000 Rdr;
alltså icke 4 procent.
På kreditivröreisen, som Ranken numera äfven bedrifver, har den vanligen icke
mera än 24 procent.
Om vi nu se på Rankens lånerörelse i det hela, så gifver den icke 3 procent, oak¬
tadt den tager 5 för de största summorna och aldrig mindre än 4 procent, nemligen på
fastighetslånen; så att der, om någorstädes, äter administrationen upp förtjensten.
Nettovinsten 1848 var 1,003,000 Rdr, derifrån bör dock afräknas räntor på obli¬
gationer, som icke tillhöra lånerörelsen eller fordra dyrbar förvaltning, 277,000 Rdr, så att
återstoden blilver 726,000 Rdr. Lånefonderne voro anslagne till 26,680,000 Rdr; alltså
icke 3 procent derpå.
1849 utgjorde nettovinsten Rdr 944,000.
hvartill torde här böra läggas utbetalningen till Carlsborg „ 24,000.
Summa Rdr 968,000.
När derifrån föras obligationsräntor 254,000.
så återstår nettovinst „ 714,000;
alltså icke 3 procent på 26,680,000 Rdr lånefonder.
Således torde bevisadt vara, att Ranken genom 4 procent har mer än nu och så¬
ledes utan förlust kan lemna lånefonder för detta pris; hvarförutan Banken har den stora
fördelen, att få lemna sina penningar till ett stort och säkert Bolag, med solidarisk
ansvarighet och affärsvana, emot att den nu utminuterar penningar på tusentals händer åt
alldeles okända personer i aflägsna landsorter.
Dessa bolag för bankrörelses bedrifvande skulle således betala Rikets Ständers Bank
4 procent årlig ränta på de fonder, den tillsläpper, hvaremot bolaget finge betala 4 kredi-
tivprocent för bestridande af administrationen samt hade den femte procenten på de sum¬
mor, hvarmed den diskonterade, liksom i öfverräntan den sjette procenten och ytterligare
\ procent på de kreditiver, som bolaget sjelf lemnar, äfvensom 2 procent på upp- och af-
skrifningsräkningarne; allt med förutsättning att räntan vore den nu brukliga, nemligen 5
procent på diskont-, 54 på kreditiv- och 3 procent för upp- och afskrifningsmedel.
8 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
Man torde böra framställa saken genom ett exempel. Vi antaga, att ett bolag bildar
sig, som äskar och ställer realsäkerhet för i million; derpå inbetalas till afdelningsbanken
i procent Rdr 5,000.
Af millionen antages i eller 500,000 Rdr jemt vara ute å 4 procent . . ,. 20,000.
och att af återstoden 500,000 Rdr voro 450,000 Rdr jemt utlånta i di-
skontväg å 5 g 22,500.
Bolagsmännens tillskott, 250,000 Rdr, användt i kreditiver å | procent . . „ 4,250.
deraf 100,000 Rdr anses jemt ute å 5 procent „ 5,000.
af återstoden, 150,000 Rdr, äro 120,000 jemt utlånte i diskont-
väg å 5 procent 6,000.
På upp- och afskrifningsräkning anses insatte 150,000 Rdr, deraf 130,000
jemt utlånte å 5 procent „ 6,500.
Ytterligare diskontfond från Ranken på 200,000 Rdr, utlånte å 5 procent . „ 10,000.
Rdr 76,250.
Deraf tillkommer Rikets Ständers Bank 4 procent på 1,200,000 Rdr . . „ 48,000.
^ 28,250.
Deponenters 3 procent på 150,000 Rdr „ 1,500.
återstå Rdr 23,750.
Med denna summa har Styrelsen att bestrida administrationen, sorn icke bör öfver¬
stiga 8,000 Rdr, samt verkställa utdelning till bolagsmännen, som således hafva en för¬
svarlig ränta på sitt insatta kapital och fördelen af ett kreditiv för 4| procent.
Uti förestående kalkyl är ingen öfverränta beräknad och dessutom antaget, att ett
kapital på 100,000 Rdr b:ko hela året igenom legat oförräntadt, hvilket torde, vid när¬
mare ordnande, befinnas otjenligt, så att inkomsterna torde kunna ökas med några
tusende Rdr, serdeles om de allmänna medlen få gå genom afdelningsbanken, der de ostri¬
digt äro säkrare än under en eller några få uppbördsmäns händer, hvilket medförde den
fördelen, att ögonblicklig penningeförlägenhet icke gerna kunde uppstå, serdeles i betrak¬
tande deraf att afdelningsbanken alltid hade vinstmedel innestående och i hvarje vecka
inflytande.
Man torde nu böra öfvergå till en annan vigtig fråga, eller hvarifrån medel skola
tagas till dessa afdelningsbanker. Det första svaret blifver naturligtvis, att förslaget icke
afser någon ny sedelemission eller tillverkning af nya skuldsedlar, utan deremot, att hjelpa
sig
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43. 9
sig med dem, som redan finnas utgifne af Rikets Ständers Bank. Banken måste här an¬
skaffa penningar på samma sätt, som livar och en annan kapitalist; han använder först
och främst sina egna kapital och ränteinkomster, och hvad han sjelf icke förmår, uppta¬
ger han från andra kapitalister. Det går naturligtvis icke an, att Banken tillökar och ut-
lemnar sina sedlar, som äro betalbara vid uppvisandet, mot papper, ställda på lång be¬
talningstid.
Saken skulle således tillgå på det sätt: l:o att Banken finge använda större eller
mindre del af sina årliga vinstmedel för bildande af erforderliga fonder. Det vanliga är,
att Ständerna vilja hafva allt till anslag; dessa äro visserligen gagnande, när de användas
till produktiva företag; men penningarne gagna likväl ännu mer, om de placeras'på oupp¬
hörligt arbetande händer i låneväg; Banken gifver visserligen äfven då ut dem; men har
dem det oaktadt på sätt och vis i sina händer, ty de återkomma från den ene, för att
åter utgå till en annan, de hållas i en jemn producerande verksamhet. Produktiva före¬
tag äro gagnande; men blifva det ännu mer, om folket genom kapitaltillgång, genom af-
delningsbanker sättas i tillfälle att fullt ut, hvad ort och industri förmår, draga fördel af
och begagna dessa vägar, hamnar och kanaler. Det är på detta sätt, som penningar skapa
penningar. Genom att årligen på detta sätt kapitalisera vinstmedlen, skola inkomsterna
ökas och staten vinna en ofantlig styrka. Man fruktar denna kapitalstyrka i Sverige, men
har man rätt betänkt, om icke den bästa och vackraste idé är just den, att folket sjelft
är sin egen förläggare. De räntor, som ingå, äro inga tvungna skatter, utan betalas en¬
dast af dem, som finna sin uträkning vid att begagna Bankens kapitaler, de egas och dis¬
poneras ju dessutom af folket sjelft. Bättre har ännu ingen stat ordnat den saken.
Om vår Bank flere gånger förstört ofantliga kapitaler genom sina bankrutter, så
har sådant icke vållats af Statsbankens idé, hvilken torde i sig innebära något högst för¬
träffligt och en lösning för vårt land af frågor, öfver hvilka man de sednaste åren
som mest i andra länder grubblat; det har deremot vållats af den olyckliga föreställnin¬
gen, att i samma mån man tillverkar sedlar, så tillverkar man penningar; om så vore,
så hade man ostridigt funnit konsten att göra guld, och man behöfde då aldrig vara i för¬
lägenhet, hvar penningar skola tagas.
2:o. Att Banken öppnar sina böcker för alla enskilda personer, som der vilja in¬
sätta sina penningar mot 3 procent på så kallad upp- och afskrifningsräkning. Dessa pen-
Bili. till R. St. Prot. 1850—51. 6 Sami. 1 Afd. IG Häft. 2
10 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
ningar skulle Banken utlåna mot 5 procent i egen utlåning eller mot 4 procent till Bank¬
bolagen. Om sådane räkningar nu finge öppnas bär samt i Götheborg och Malmö, kan
man vara säker på, att ingen brist på lånefonder, såsom nu är händelsen, skulle upp¬
stå. Om nu dessa medel helt hastigt åter uttagas, så finge man rätta utlåningen deref¬
ter; någon sedel-emission skedde emellertid aldrig, dä man erinrar sig, att 8 å 9 millioner
af allmänna verks medel nästan alltid stå i förvar hos Banken. Det vanliga är likväl med
dessa räkningar, att hvad den ene uttager insätter en annan och att penningarne genom
af- och påföringar göra liqvider inom' Banken på samma gång, som de äro i allmänna
rörelsen.
Dessa synas mig vara de utvägar, som af Rikets Ständers Bank böra begagnas
för erhållande af kapitaler. De andra, som att inbjuda kapitalister att deltaga i Bankbo¬
lagen, tillhör dessa att ordna, hvarföre de här förbigås.
Genom dessa afdelningsbanker ökar man rörelsekapitalet, ty detta beror ej på mas¬
san af sedlar, utan på de liqvider dessa göra. Om man har ett rörelsekapital af 22 mil¬
lioner, och ordnar saken så, att hvarje sedel gör 100 liqvider på året eller hera, så upp¬
kommer deraf en rörelse på 2,200 millioner eller mera. Sveriges rörelse uppgår årligen
säkert till flera hundra millioner, och huru hade det varit möjligt att verkställa alla dessa
liqvider med några och tjugo millioner R:drs-sedlar, om icke hvar och en sedel gjort
mångfaldiga betalningar.
Sådana Filial-Banker hafva ett ostridigt företräde, hvad förvaltning och säkerhet
beträffar, framför Låne-kontor, sådane som de i Götheborg och Malmö. Dessa skötas af en
Adelsman, en Prest, en Borgare och en Bonde med ett Banko-ombud; de äro kringgär¬
dade af reglemente, så att de icke kunna rätta sig efter tid och omständigheter; beskaf¬
fenheten af lånerörelsen är på förhand bestämd, ehuru derom aldrig kan reglementeras
utan skada för affärerna, och slutligen kunna dessa få personer icke noga känna ortens
alla affärer och affärsmän och äro ej heller personligen intresserade i saken, så att Ban¬
ken alltid riskerar mer på denna fåtaliga förvaltning, än om den lemnäs åt ett större
bolag med solidarisk ansvarighet. Detta bolags Direktion har naturligtvis, att stödja sig
vid bolagsmännen, spridde öfver hela orten, och hvilkas upplysningar om affärer och per¬
soner äro så mycket tillförlitligare, som de sjelfva stå risk, om förluster uppstå. Detta
bolag är intresseradt af att penningarna äro utlånade och på samma gång af att sådant
sker endast på säkra händer. Denna omständighet är så vigtig, att ingen Lånebankssty-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43. 11
reise kan på bättre grunder organiseras. Man har härigenom förenat de enskildas in¬
tresse med det allmännas. Dessa bolag hafva dessutom den stora fördelen, att de vid sin
utlåning icke behöfva följa mer än en enda princip, nemligen ”säkerhet för lånet.” lill
huru stort belopp på en hand, blifver deras sak; äfvensom att belåna varor, vexlar, re-
> verser m. m., allt sådant rätta de efter affärerna och sin egen fördel. Då dessa bolag
afse mindre områden t. ex. ett Län, så är hvarje person med affärer känd inom Bolaget,
så att redbarhet, ordentlighet, flit och skicklighet kunna gälla såsom kapitaler för vin¬
nande af kredit och förkofran, hvilket både i moraliskt och ekonomiskt hänseende måste
fördelaktigt inverka.
Vidare hade dessa Filial-Banker den fördelen, att de gjorde Hypotheks-föreningarne
öfverflödige: ty genom att på egendom erhålla ett kreditiv mot 4| procents ränta till så
stort belopp, som innebure full säkerhet och af bolaget godkändes, hade man vunnit en
större fördel, än den någon Hypotheksförening kan lemna. Annu åtminstone har ingen
dylik gifvit lån mot så låg ränta och dertill lemnat låntagaren rättighet, att, när han vill,
inbetala större eller mindre del af lånesumman och ändock hafva denna afbetalning till sin
disposition. Sådana fördelar vinnas likväl derigenom, att kreditivrätten icke behöfver år¬
ligen förnyas, utan gäller så länge, som hypotheket och oktroyen äro beståndande, samt
att kreditiven icke till mer än t. ex. J:del årligen behöfva inbetalas; huru och när sådant
skall verkställas, bestämmes i Reglementet, och är af ingen annan vigt, då Bankerna icke
äro grundade på sedel-emissioner, än att mannen bör i sina händer hafva ett nödigt ka¬
pital för sin handterings drifvande.
Den idéen, att kreditiven skola ofta omsättas, tillhör Privatbankerne, men icke den
egentliga Bankrörelsen. Den är för de förra af största vigt, emedan den stärker vexlings-
kassan och Bankens förmåga att utlåna; men för de Afdelnings-Banker, här äro föreslagna,
finnes icke något behof af sedelbyte, emedan de röra sig med sedlar, som gälla i alla
liqvider och invexlas af Riksbanken.
Om dessa Filial-banker i framtiden finge en sådan utveckling, att de bildade ett
Banknät för hela landet, skulle de göra rörelse-kapitalet mera tillräckligt eller mångdubbla
detsamma, dels genom den snabbare rörelsen, dels derigenom, att enskilde personer hel¬
dre insatte sin kassa på upp- och afskrifnings-räkning mot ränta, än skrinläde densamma,
dels derigenom att allmänna medel ej eller skrinlädes, utan gingo genom Bankerna, och
dels derigenom, att millioner icke behöfde ligga i postväskorna, emedan remisserna då
12 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
kunde verkställas på det sätt, att man hos Filial-Banken insatte medlen på den Banks
räkning, dit remissen skulle ske, och till personen insände qvittens, som berättigade
honom att lyfta eller få på sin räkning förd motsvarande summa. Om detta qvittens för¬
lorades under vägen, så vore likväl penningarne i behåll.
Om Rikets Ständer bifalla, att så beskaffade Bankafdelningar, som här ofvan äro
föreslagne, må få bildas och att lånefonder må mot 4 procent erhållas af Rikets Ständers
Bank, som dertill finge använda alla disponible kapitalinbetalningar och ränteinkomster
samt mot ränta deponerade enskilde medel, så torde nu icke andra än allmänna föreskrif¬
ter böra i det hänseendet lemnäs och det speciella reglementerandet anses tillkomma bo¬
lagen, fullmäktige och regeringen. Sedan en eller annan Filial-Bank någon tid varit i
verksamhet, och flere lära väl icke före nästa riksdag kunna etableras, har man vunnit
praktisk insigt i saken och kan fullständigare förordna.
Minimum af delegarnes antal torde dock böra bestämmas, men icke deremot af
teckningssumman, emedan, ehuru det är gifvet, att dessa Banker bära sig mycket bättre
med större summor än med mindre, enär det icke kostar stort mer att administrera 2
millioner, än i million, då hyra för lokal, styrelse m. m. alltid är enahanda, det likväl kunna
finnas de orter, der en Filial-Bank med några hundratusen R:dr anses så gagnande inom ett
mindre område, att man gerna underkastar sig den förvaltningskostnad, en sådan medför.”
Af Herr P. S. Hesselgren, som under anförande, hurusom, erfarenheten redan skall,
hafva visat, att Privat-baukerne varit och äro för landet högst skadliga i llerfaldiga afseen-
den och deribland, att Riks-Banken, hvars vinst af Rikets Ständer användes till landets
och nationens bästa, fått vidkännas i sina inkomster en ganska märkbar minskning, tiden
nu vore inne, att vidtaga åtgärder till landets befriande, så fort sig göra låter, från alla
privata, till sina verkningar för landet ruinerande bankinrättningar, helst deras vinst, hvil¬
ken uppkomme derigenom, att de taga ränta, icke på Riksbankens mynt, utan på sjelf-
gjorda, intet värde egande sedlar, aldrig kan anses komma nationen i sin helhet till godo,
utan, utpressad till största delen af den ringare befolkningen, okar de enskilda individer¬
nas kapital med en högst oskälig vinst — föreslagit, att Rikets Ständer måtte fatta beslut
om Privat-bankernes upphörande i den mån, den för hvar och en af dem beviljade
oktroy går till ända, samt att filialafdelningar utaf Riks-Banken må inrättas i Gefle, Fah¬
lun, Carlstad, Jönköping, Linköping eller andra dertill passande ställen; samt Riksdagsfull¬
mäktige Jos. Holm från Stockholms län. J. Sandstedt från Jönköpings län, slutligen af:
Banko- htskottets Betänkande, N:o 43. 13
Anders Anderson från Östergötland, Efraim Larsson från Elfsborgs län, Erik Anders¬
son från Stora Kopparbergs län, Johannes Olsson från Wermlands län samt Olaus Erikson
från Götheborgs och Bohus län, hvilka yrkat, dels att Riks-bankens låne-rörelse må ge¬
nom inrättande af Låne-kontor utvidgas och underlättas samt dels, att Privat-bankerna
måtte iudragas och ersättas genom Filial-afdelningar utaf Riks-banken.
Ben ovilja mot Privat-bankerna, som allmännare sig uttalat, torde hafva sin för¬
nämsta grund deruti, att Privat-bankernas sedlar icke äro i rörelsen fullta nvändbara såsom
bytesmedel, enär de hvarken kunna begagnas i krono-uppbörden, eller lill liqvider i Riks¬
banken och derunder lydande Låne-kontor. För sedelinnehafvare, hvilka sakna tillfälle att
kunna dessa sedlar mot riksmynt utbyta, uppstå ofta kostnader, olägenheter och förluster,
alltförväl kända, att här behöfva närmare utredas. Att söka åtminstone till en del undan¬
rödja anledningen till denna klagan, förmedelst tillåtelse, att Privat-banks-sedlar må i kro¬
no-uppbörden emottagas, hvarom förslag vid flera riksdagar blifvit väckt, vore icke välbe¬
tänkt, då dessa sedlar ej äro att betrakta annorlunda, än såsom enskilda skuldförbindel¬
ser, och lika med sådana underkastade fluktuation i värde.
A andra sidan bör det likväl icke bestridas, att Privat-bankernas sedlar medföra
ett ganska mäktigt inflytande på Riks-bankens förmåga att upprätthålla myntvärdet, eme¬
dan de ersätta det behof af rörelsemedel, hvilket Riks-banken, som är skyldig, att med
silfver infria sina sedlar, ensam bör åstadkomma, såvida den skall kunna motverka mynt¬
försämring.
Kongl, kungörelsen af den 14 Januari 1824, angående inrättandet af enskilda ban¬
ker eller diskonter, gifver icke ringaste anledning dertill, att sådana banker eller diskonter
skulle ega rätt att utgifva egna sedlar, hvilka såsom representativt mynt kunde i allmänna
rörelsen begagnas i stället för eller i bredd med Banko-sedlar; men enär tillåtelse dertill
sedermera lemnats samt det icke är osannolikt, att, i händelse någon åtgärd från Riks¬
bankens sida icke vidtages till rörelsens underlättande i orterna, Privat-banker med egen
sedelutgifningsrätt skola öfver hela landet uppstå samt deras sedlar uttränga Riks-bankens
mynt till fara för realisationens bestånd, han Utskottet ansett sig icke böra lemna åsido
denna högst vigtiga angelägenhet.
Det tillfälle att ersätta upphörd Privat-banks-rörelse, som sig erbjuder genom in¬
rättande i stället af afdelning utaf Riks-banken, lärer få anses mera såsom en nödfallsut¬
väg, än som ett för rörelsen nyttigt och fördelaktigt sätt, att meddela en dylik ersättning.
14 Banko-Utskottets Betänkande, N-.o 43.
Till hvad Utskottet i detta hänseende här ofvan redan anfört, torde kunna läggas, att,
utom det att allmän låneinrättning icke kan organiseras med den besparing i förvaltnings¬
kostnad, som en enskild så beskaffad inrättning, medföra de förra ej eller det gagn, som
den sednare; ty en styrelse under allmän kontroll måste alltid handla inskränkt inom
gränsorna af ett reglemente, hvaremot den enskilda styrelsen kan i sina åtgöranden rätta
sig efter tillfälliga omständigheters kraf; samt har dessutom eget intresse att bevaka, på¬
kallande en noggrannare och mera alfvarlig pröfning af förekommande förhållanden.
Då fråga är, att ersätta Privat-banker, vill det derföre synas, som skulle sådant
till största gagn för den ort, hvarest Privat-banks verkat, kunna ske, genom bildande af
enskildt bolag med föremål att bedrifva Bank-rörelse, dock icke med egna, utan med
Riks-bankens sedlar. Den, som åsyftar, att antingen motverka flera Privat-bankers upp¬
komst, eller att se de nuvarande utbytta mot andra låne-inrättningar, rörande sig uteslu¬
tande med Riksmynt, måste erkänna, att något i detta hänseende verksammare medel icke
finnes, än att för den enskilde bereda tillfälle till någon vinst i ersättning mot den, han
uppoffrar genom Privat-banks icke inrättande eller indragning.
Fördelarne häraf för det allmänna så väl, som för den enskilde, blifva ock påtag¬
liga. Riks-banken, såsom förläggare åt de enskilda bolagen, kunde med större säkerhet
beräkna rörelse-kapitalet till stöd för realisationen och myntvärdets upprätthållande. Den
enskilde åter befriades frän nödvändigheten att emottaga ett bytesmedel, som han ofta icke
kan använda; ty det har handt och kan inträffa, att för allmänna utskylders indrifning ut¬
mätning verkställes hos den, som för skulden har full tillgång i Privat-banks-sedlar. De
många olika sedelslagen, förvillande flertalet af allmänheten och understundom orsakande
förluster, skulle försvinna. Vid liqvider man och man emellan inträdde större säkerhet och
mera förtroende. Men såsom väsendtligast torde dock af Privat-bankernas ersättande med
enskilde bolag, förlagda af Riks-banken, framstå den fördelen, att det nu ofta ifrågakom-
mande inställandet af utlånings-rörelsen skulle högst sällan, om ens någonsin, inträffa. För
närvarande är nemligen, efter hvad kändt är, förhållandet sådant, att då, genom större
uttag af metallisk valuta, Riks-bankens utelöpande sedlar minskas och svårighet för Privat¬
bankerna inträder att hålla kassa i Riksmynt, nödgas de att äfven minska sina utelöpande
sedlar, genom indragning af större eller mindre del af utlåningen och diskonterigen. Om
banken deremot lemnade förlag åt enskilda Bank-bolag, skulle någon indragning af förlags-
kapitalet och i följd deraf förminskning af Bank-bolagets utlåning och diskontering icke,
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43. 15
utan bolagets eget förvållande, kunna ega rum, utom vid de tillfällen, då Riks-bankens sä¬
kerhet påkallade en uppsägning af nämnde kapital, hvilken händelse icke gerna kan anta¬
gas inträffa, för såvida Banko-styrelsen i tid begagnar de densamma anvisade utvägar till
metalliska kassans förstärkning samt till reglering af Bankens sedel-utgifning.
Om uti en framtid det mål skulle kunna vinnas, att Riks-banken i stället att di¬
rekte utlåna penningar, förläde enskilda Bank-bolag, inrättade i de flesta större städer inom
riket, skulle härigenom allmänna rörelsen beredas ganska stora fördelar. Åt de betydliga
penninge-summor, hvilka för närvarande äro dragne utur nämnde rörelse derigenom, att
de dels ligga uti allmänna och enskilda kassor, dels äro under afsändning med posterne,
skulle gifvas lif, emedan tillfället att insätta medel på upp- och afskrifnings-räkning samt
att verkställa liqvid förmedelst transport på räkning Bolags-bankerna emellan, gjorde det
obehöfligt att hålla kassa och att per posto afsända kantanta penningar.
Af hvad Utskottet redan anfört, torde det vara ådagalagdt, att Privat-banker för¬
delaktigast för både det allmänna och den enskilde skulle ersättas genom Bolag, bedrif¬
vande Bankrörelse med Riksmynt; och Utskottet har dernäst skolat uppgifva skälen till
den öfvertygelse, Utskottet hyser, att sådaue enskilda bolag böra beredas tillfälle att före
nästa riksdag uppstå, oberoende deraf, huruvida, under tiden, en eller annan af nuvaran¬
de Privat-banker må kunna komma att upphöra.
Erfarenheten har hitintills gifvit vid handen, att längre tid vanligen åtgår, innan
en ny inrättning vinner allmännare förtroende; och det är sålunda ganska sannolikt, att,
i händelse enskildt Bank-bolag icke finge uppstå, utan i ändamål att ersätta Privat-bank,
de flesta dylika banker skulle hafva upphört, innan ännu försöket vågats, att inrätta Bank¬
bolag på förändrade grunder.
Häraf skulle inträffa, att Riks-banken nödgades antingen att öka de nuvarande Låne-
kontorens antal eller ock att höja deras utlånings-fonder.
Då likväl, såsom redan är visadt, Afdelnings-kontor utaf Riks-banken icke åt rö¬
relsen i en ort bereda de fördelar, som af de enskilda bolagen kunna påräknas, skulle
möjligen skada för orten, der Privat-bank verkat och såsom följd deraf äfven för det all¬
männa eller landet, kunna uppkomma af ett förbud i ofvanberörde syftning, destomera
olämpligt, som, i annat fall, vid ifrågakommande indragning af Privat-bank och densammas
ersättande, visshet funnes, huruvida enskilda Bank-bolag i allo uppfyllde det med dem
16 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
afsedda ändamål, eller hvilka förändringar i organisationen af desamma kunde vara af be¬
hof påkallade.
Emot medgifvandet för enskilda Bank-bolag, att uppstå oberoende af Privat-ban-
kers upphörande, torde möjligen invändas, att, om enskildt Bank-bolag inrättas i den ort,
der Privat-bank finnes, det förra skall underlätta och befordra Privat-bankens bestånd ge¬
nom det tillfälle, som derigenom för nämnde bank beredes att erhålla riksmynt. Utskot¬
tet är likväl af en alldeles motsatt åsigt. Nödvändigheten att vid liqvider till enskilda
bank-bolaget använda riksmynt, minskar omloppstiden för privat-bankens sedlar, hvilka vid
sådana tillfällen inströmma till luckan, för att mot nämnde mynt utbytas, i stället att, om
liqviden skolat verkställas till liks-banken, privat-banks-sedlarne kunnat till kommissionä¬
rer i Stockholm insändas.
I öfrigt lärer väl icke det enskilda bolaget underlåta, att, för så vidt på detsamma
beror, vidtaga sådana åtgärder, att tillfälle till underlättande af privat-bankens operationer
icke befrämjas, då detta kan anses stå i strid med enskilda bank-bolagets eget intresse.
Man har äfven befarat, att om, oberoende af privat-bankers ersättning, enskilda
bank-bolag, med förlag af liks-banken, finge bildas, anspråket på understöd från riks-ban-
ken skulle öfverstiga dess förmåga, emedan alla orter inom riket kunde anses lika berät¬
tigade till åtnjutande af den härigenom afsedda fördel; men man torde dervid icke hafva
besinnat, att, i den händelse enskilda bolag skulle öfver hela riket uppstå, riks-banken
kunde till dem småningom öfverflytta den lånerörelse, banken sjelf bedrifver och derige¬
nom bilda ett kapital, som kan erfordras såsom förlag till de enskilda bolagen, utan att
banken behöfde öfverskrida summan af den ansvarighet, banken för närvarande sig åta¬
git, hvilket, på sätt här nedan närmare utvecklas, icke varit eller är Utskottets mening.
Den åsigt har ock slutligen sökt göra sig gällande, att det lättade tillfället till er¬
hållande af lån, uppkommet af enskilda bank-bolags inrättande i bredd med privat-ban-
kerna, skulle mera skada än gagna den ort, hvarest dessa begge låne-inrättningar gemen¬
samt opererade. Likväl torde härvid icke böra lemnäs å sido, att, under förutsättning,
det låne-understöden i allmänhet begagnas uteslutande i och för produktiva föremål, ett lät-
tadt tillfälle till lån bör uppmuntra till industriella företag och leda till landets nytta och
förkofran.
Utskottet öfvergår härefter till en redogörelse för de serskilda bestämmelser, som
ansetts
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 4.3. 17
ansetts böra fastas vid rättigheten för enskilda bolag att erhälla understöd frän Rikets Stän¬
ders bank.
Detta understöd har Utskottet ansett böra meddelas i form af lån. Skälen härtil|
äro, att undvika den assignering på riks-banken, som ett kreditiv förutsätter; samt att ban¬
ken alltid med större tillförlitlighet må kunna beräkna sin ansvarighet och, på förhand, ega
kännedom om beloppet af den afkomst, det försträckta kapitalet skall lemna.
Minnet af de förluster, som uppstodo på Götha Iianal-bolags och Malmö f. d. Di¬
skonter, hvilka på Ranken utfärdade invisningar, kunde möjligen afskräcka från bildan¬
det af enskilda bank-bolag, ifall dessa skulle, i och för bedrifvandet af sin rörelse, nöd¬
sakas att utfärda invisningar på Banken. Möjligen skulle till och med mången tveka att
lemna bifall till det af Utskottet nu framställda förslag, om understödet lemnades i form af
kreditiv, af fruktan, att dessa enskilda bolag skulle, begagnande sig af den kredit, deras
assignationer sannolikt komme att erhålla, assignera utöfver i Riksbanken egande behåll¬
ning, och såmedelst ådraga den enskilde förluster och lidanden; och det är ej heller otänk¬
bart, att bolagen kunde, under en svårare penningekris, beträda en dylik bana; hvaremot
några fullkomligt betryggande garantier svårligen skulle kunna från Riksbankens sida ut¬
finnas eller åstadkommas. Att lemna en del af understödet såsom lån och återsteden i form
af kreditiv synes hvarken lämpligt eller behölligt. Då, i afräkning å eller till slutbetalning
af utgifna lån, penningar dagligen måste ingå, bör bolaget aldrig vara i förlägenhet för
återbetalning af medel, insatta på upp- och afskrifningsräkning, den enda orsak, hvarför
understödet till en del borde utgå, såsom kreditiv. Om förslaget att lemna lån bifalles,
undgår Riksbanken ock mångfaldiga förvaltningsbestyr och kostnader, en oundviklig följd af
assignering å kreditiv.
Antingen Riksbanken lemnar lån eller kreditiv, bör visserligen detta till hela be¬
loppet såsom ansvarighet anses; men i fråga om sättet för beräkningen deraf kunna olika
åsigter göra sig gällande, och gifva anledning dertill, att denna beräkning vid ett eller an¬
nat tillfälle blifver missledande.
Då ränta å kreditiv icke påföres annorlunda, än i mån som kreditivet disponeras;
så och för den händelse, att assignationerna en längre tid komma att vara utelöpande, skulle
banken undfå en ganska obetydlig afkomst utaf det härtill afsatta kapital, möjligen icke
betäckande den ökade förvaltningskostnad, banken finge vidkännas.
Hill. till R. St. Prot. 1850 -51. 6 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 3
18 Banko-Utskottets Betänkande, N'.o 43.
Utskottet har deremot ansett det böra ovilkorligen stadgas, att bolaget, som torde
benämnas Filialbank, icke får utgifva egna tryckta eller graverade kreditsedlar eller andra
såsom mynt löpande förbindelser, hvarigenom Utskottet sökt förekomma, att bolagen må
sträcka sin utlåning utöfver beloppet af innehafvande riksmynt.
Då det icke kan vara lämpligt, att endast några få personer innehafva det kapital,
hvarmed bankrörelse skall bedrifvas, har Utskottet ansett ett minimum af deltagare böra
bestämmas och föreslagit detta minimum till 20 personer; hvilket icke torde vara för högt,
äfven under den förutsättning, att smärre filialbanker må kunna uppstå. Deremot kan för
gifvet antagas, att i större städer antalet af tecknande aldrig kommer att inskränkas inom
20 personer, hvarigenom äfven den fördel skall vinnas, att för högre summor flera ansva¬
rige personer erhållas. Till bemötande af den anmärkning, som möjligen skulle kunna
framställas, att Utskottet icke föreslagit något stadgande af syftning, att söka förhindra en
elier annan person att teckna sig för hälften eller derutöfver af det för filialbanks bildande
afsedda kapital, bör Utskottet erinra, att, om ock den föreskrift meddelades, attén och samma
person icke finge teckna sig för t. ex. halfva summan, det härigenom omöjligen skulle
kunna hindras denne, att, med begagnande af andra personers namn, förskaffa sig det an¬
tal aktier, hans tillgångar medgåfve. Dock torde reglementerandet härutinnan lämpligast
blifva föremål för bolagsmännen, som äro oförhindrade att, med iakttagande af stadgade,
hufvudgrunder, tili Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hänskjuta nödiga ansedda detaljbe¬
stämmelser.
Som aktieegare i privatbanker äro underkastade solidarisk ansvarighet, har sådan
antagits äfven för aktieegare i filialbank.
Att bestämma minimum eller maximum för hvarje serskild filialbanks teckningssum-
ma, har Utskottet ansett icke vara lämpligt, enär derigenom skulle inträffa, antingen att
på något ställe, der en dylik bank kunde vara af högsta behof påkallad, densammas upp¬
komst hindrades, eller ock, att, der större tillgång på penningar funnes hos enskilde, denna
tillgång till en del icke komme filialbanks rörelse till godo. Utskottet torde nemligen här¬
vid böra fästa uppmärksamhet derå, att enär filialbank icke skulle ega rättighet att röra
sig med annat mynt, än riksmynt, samt då af det tecknade beloppet \ eller 25 procent
borde erläggas i nämnde mynt och för återstående § eller 75 ställas säkerhet ; men riksbanken,
enligt förslaget, icke finge till någon filialbank lemna högre lån än 500,000 Rdr, filial¬
bankens rörelse i sjelfva verket blifvit begränsad inom en summa af 666,6t56 Rdr 32 sk.
Banko- Utskottets Betänkande, N:o 43. 19
banko, oberäknadt det rörelsekapital, som kan uppkomma till följe af rättigheten och skyl¬
digheten att hålla upp- och afskrifningsräkning, samt att någon förhöjning af filialbanks
rörelsekapital utöfver nämnde summa icke kan åstadkommas annorlunda, än förmedelst
en större kontant insatts af aktieegarne, hvilket genom bestämmelser af ett maximum för
teckningssumman icke torde böra motverkas.
Då i flera orter inom riket, efter hvad kändt är, egendomar på landet äro taxerade
till blott ^ af verkliga värdet, på andra åter till J af detta värde samt de fall torde vara
högst få, der taxeringssumman uppgår till en egendoms fulla värde; och hvad åter stads¬
egendom beträffar, det bör kunna antagas, att i allmänhet sådan egendom kan, äfven un¬
der ogynnsamma förhållanden, realiseras till ett belopp, motsvarande § af brandförsäkrings¬
summan; har Utskottet ansett sig desto heldre kunna föreslå, att såsom säkerhet för den
del af teckningssumman, hvilken icke i penningar erlägges, må utom annan säkerhet an¬
tagas inteckningar i fastighet på landet inom 1850 års taxeringsvärde samt i fastighet uti
stad inom j af brandförsäkringsvärdet, som det är otvifvelaktigt, att enär aktieegarne äro
underkastade solidarisk ansvarighet, de icke skola underlåta, att vid granskning af den
erbjudna säkerheten, tillse, att densamma är mot förluster fullt betryggande.
På det att riksbanken icke må förorsakas någon tillökning i förvaltningskostnader,
har Utskottet hållet före, att säkerhetshandlingarne kunna så väl granskas som förvaras i
orten. Vid granskningen skulle ett af Bankofullmäktige utsedt ombud vara tillstädes: hvil¬
ket för bankens säkerhet torde vara tillfyllestgörande, då, såsom här ofvan antydes, det
måste ligga uti aktieegarnes eget intresse, att säkerheten är fullständig. Uti vården af sä¬
kerhetshandlingarne skulle banken jemväl, genom ombud, deltaga. Derigenom att dessa
handlingar på stället äro att tillgå, undvikas för bolaget kostnader och besvär, som eljest
skulle ifrågakomma vid ränteliqvider, inteckningsförnyelser och bevakningar etc.; hvadan
ock detta sätt synes Utskottet ega företräde framför det, att i riksbankens vård öfverlemna
den säkerhet, hvarå lån meddelats.
Oktroytiden har Utskottet trott böra bestämmas till högst 10 år. Inom denna tidrymd
kunna m-ånga förändringar inträffa, ledande dertill, att banken måste till andra föremål eller
möjligen andra orter afse det filialbank lemnade lånebiträde. Att filialbank endast i stad må
inrättas, lärer väl icke erfordra någon serskild motivering. Det har blifvit ifrågasatt, hu¬
ruvida icke inskränkning borde ske till residensstäderne uti hvarje län; men då genom för¬
slaget afses att kunna bilda ett nät af banker öfver hela riket, har Utskottet icke funnit
20 Banko-Utskottets Betänkande, Arn 43.
lämpligt föreslå någon så beskattad inskränkning, serdeles som inom mångå län stöder
finnas, hvilka hafva lika stor och större rörelse än residens-städerna.
I städer, der handel och näringar drifvas i betydligare skala oell der således kapi¬
taler fordras, utgör den summa, Riks-banken skulle såsom lån försträcka Filial-bahk, en
obetydlighet, i synnerhet då härvid jemväl i betraktande tages, att icke allenast de i sta¬
den boende, utan äfven orten deromkring tillhörande personer hafva anspråk på delaktig¬
het uti Filial-banks låntillgångar; men som Riks-banken för närvarande icke är i tillfälle,
att till detta föremål anvisa något högre belopp samt dessutom det icke är anledning för¬
moda, att utan i följd af Privat-bankernas upphörande några större Filial-banker skola
bildas : har Utskottet ansett en summa af 500,000 Rdr böra såsom maximum antagas.
För den händelse, att Riks-bankens ställning skulle göra en indragning af lånebi-
trädet af behof påkallad, är den föreskrift föreslagen, att lånet skall efter uppsägning åter¬
betalas. Till undvikande af en allt för stor rubbning i affärsförhållandena inom orten,
torde likväl denna återbetalning böra ske småningom; hvadan Utskottet ansett densamma
böra verkställas under 5 år med i årligen.
Skulle den ofördelaktiga ställning, sorn nödgat Riks-banken till uppsägning, icke
fortfara; så bör Filial-bank återbekomma den eller de återbetalade delarne af länet. Dä
Filial-bank måste vidkännas förvaltningskostnaderna samt alla förluster, man å andra sidan
i allmänhet icke kan påräkna större afkomst utaf lånerörelsen, än fem procent, serdeles
som, till följe af skyldigheten att hålla upp- och afskrifnings-räkning, en de! af fonden
alltid måste ligga räntelös; lärer för det lån, Riks-banken försträcker, högre ränta icke böra
Filial-bank påföras än tre procent, eller samma räntefot, banken för närvarande åtnjuter i
och för kreditiven till manufakturernas och fabrikernas understöd, äfvensom till Jern-kon-
toret; och, som Riks-banken af hela sitt till Lane- och kreditiv-rörelsen afsalia kapital
icke kan påräkna mera än omkring tre procent, enär alltid en större andel af detta kapi¬
tal är outlånad, torde banken kunna anses fullt belåten med denna ränteinkomst å lånen
till Filial-banker, hvilka lån icke komma att medföra någon tillökning i, utan tvärtom, i
en framtid och sedan möjligen någon större eller mindre del af den Laue- och kreditiv -
rörelse, banken nu bedrifver, kunnat till Filial-banker öfverflyttas, leda till besparing af
bankens förvaltningskostnad. Att Filial-bank bör bestå med denna räntefot, kan ock utan
svårighet ådagaläggas; såsom exempel hvarå må antagas: Filial-banks-bolag med téeknings-
summa af 400,000 Rdr
Banko-Utskottets Betänkande, A';o 43. 21
häraf tillskjuter bolaget }:del 100,000:
lån frän Riks-banken 300,000:
Säger 100,000:
ranta härå å 5 procent 20.000: — -
afgår: ränta å länet från Riks-banken 9,000:
förvaltningsskostnader och förluster 1,000: p-} ooth
återstoden skulle tillkomma bolaget med 7,000: — —
20,000: — " —
eller omkring 7 procent å de insatta kontanta medlen förutom den vinst, hvilken kan upp¬
komma å upp- och afskrifnings-räkning, som dock blifver obetydlig, enär under alla för¬
hållanden skillnaden i ränta, som gifves och erhålles, icke betäcker den ränteförlust, som
uppkommer deraf, att penningar måste samlas, för att kunna på dagen verkställa upp¬
sagda återbetalningar.
Den vinst, Aktie-egarne sålunda skulle erhålla, är visserligen ringa i jemförelse till
det ansvar, de ikläda sig; men Utskottet hyser dock den förhoppning, att denna vinst
skall blifva tillräcklig för att uppmana till bildande af Bank-bolag, då derigenom äfven stora
fördelar beredas den ort, hvarest sådant bolag inrättas.
För den händelse, att Filial-bank antingen underlåter att inom föreskrifven tid be¬
tala ränta å det från Riks-banken erhållna lån, eller ock besörjer förvaltningen på ett icke
tillfredsställande salt, har Utskottet ansett en strängare påföljd böra drabba Filial-bank,
enär sådant måste gifva anledning till den farhåga, att Filial-bank icke i allo uppfyller
sin bestämmelse.
Sedan Utskottet redan uti Betänkandet N:o 24 med förslag till reglering af ban¬
kens låne- och kreditiv-rörelse yttrat den al Riks-stånden dels gillade och dels utan an¬
märkning lemnade åsigt, att då förhöjning i låne- och kreditiv-rörelsen'på det hela föror¬
sakar tillökning i det maximum af sedelstock, som saknar motsvarighet i metallisk valuta.
Utskottet icke tillstyrkt någon sådan förhöjning; skulle väl egentligen någon annan tillgång
ej linnas att använda såsom lån till Filial-banker, som före nästa riksdag kunna bildas,
än de 500,000 Rdr, hvarmed fonden för belåning af publika papper vid innevarande riksdag
förminskats; men som denna summa icke blifver tillräcklig för det fall, att liera banker
skulle uppstå, hvilka icke hafva till föremål att ersätta indragen Privat-banks-rörelse, har
22 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
Utskottet ansett sig böra föreslå, att endast i detta fall fullmäktige må berättigas att an¬
vända ej mindre den del af behållna vinsten efter 1850 års bokslut, som hvarken blifvit
disponerad i och för statens allmänna behof eller erfordras för jemnandet af beräkningarne
utaf sedel-stockens maximum, utan äfven af den inflytande behållna vinsten ett så stort
belopp, att summan på det hela, deruti inberäknade ofvanberörde 500,000 Rdr samt de
äldre vinstmedlen, uppgår till 1,500,000 Rdr, motsvarande maximi-beloppet af lån till tre
Filial-banker. Den tillökning, lane- och kreditiv-rörelsen erhåller genom disposition af re¬
dan varande eller blifvande vinstmedel till lån åt Filial-banker, kommer icke att höja Riks¬
bankens ansvarighet; ty dessa medel äro redan inräknade uti ansvarigheten; och ett bifall
till Utskottets förslag leder sålunda icke egentligen till någon rubbning af den åsigt, Ut¬
skottet i Retänkandet N:o 24 yttrade.
För ådagaläggande deraf, att Utskottets tillstyrkande, att till utlåning åt Filial-banker
använda vare sig redan influtna eller framdeles inflytande vinstmedel ej eller står i någon strid
mot de grunder för vinstmedels disponerande, som redan förut blifvit följde och ännu til¬
lämpas; får Utskottet fästa uppmärksamhet dels derå, att vid de nästföregående riksdagar,
då någon större eller mindre del af vinstmedlen ansetts böra till bankens konsoliderande
bibehållas, dessa medel uteslutande blifvit i bankens låne- och kreditiv-rörelse nedlagda,
samt dels derå, att, enligt gällande föreskrifter, behållna vinsten kan, i den mån densam¬
ma iuflyter, användas till uppköp af räntebärande papper. Då uppköp af obligationer icke
kan betraktas annorlunda, än såsom utlåning, så beträdes icke någon ny bana genom åt¬
gärden att till lån åt Filial-banker anvisa medel, hvilka eljest skolat utlånas på obligationer,
utgifna af andra bolag. För de lån, Filial-banker hos Riks-banken undfå, hafva de att er¬
bjuda mera än dubbel säkerhet, nemligen icke allenast de hypotheker, bolagsmännen för
det tecknade beloppet nedsatt, utan äfven förbindelserna af enskilde personer för de lån,
som dessa erhållit af den fond, hvilken bildats dels af bolagsmännens kontanta insats samt
dels af lånebiträdet från Riks-banken; och under sådana förhållanden torde det vara up¬
penbart, att, i afseende på säkerheten, lånen till Filial-banker stå långt framom de flesta
bland de obligationer, Rankofullmäktige äro berättigade att för influtna behållna vinstme¬
del uppköpa.
I öfverensstämmelse med de af Utskottet sålunda framställda och af Hr Hörnstein
uti hans här ofvan upptagna motion antydda åsigter, har Utskottet upprättat och får här¬
igenom till Rikets Ständers bepröfvande vördsamt hänskjuta följande förslag till föreskrift
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43. 23
i blifvande Banko-reglemente, att der upptagas näst efter det stadgande, förestående 2:dra
punkt innefattar:
Bolag, som i stad bildas, för att, utan rätt till lifgifvande af egna tryckte
eller graverade kreditsedlar eller andra såsom mynt löpande förbindelser,
bedrifva Bankrörelse, vare sig till ersättande af upphörd Privat-bank eller
för att eljest underlätta allmänna rörelsen i någon ort, erhåller, i form
af lån, understöd från Rikets Ständers Bank till nedanupptagna belopp,
under följande dervid fästade vilkor och förbehåll, nemligen:
a) Sådant bolag skall, under namn af Filial-bank, bildas genom aktieteck¬
ning af minst tjugu personer, hvilka, en för alla och alla för en, ansvara
för Filial-bankens förbindelser.
b) Åf teckningssumman erlägges minst en fjerdedel eller 25 procent i
Rikets gällande mynt.
För återstående tre fjerdedelar eller 75 procent afgifve delegare till
den af dem gemensamt utsedda Direktion en till Direktionen eller ordres
ställd förbindelse, betalbar efter sex månaders uppsägning samt åtföljd af
hypothek, bestående af myntadt eller kontrolleradt guld eller silfver eller
publika papper, beräknade till det värde, hvartill de i Rikets Ständers
Bank belånas, eller inteckningar inom 1850 års taxeringsvärde i fastig¬
het å landet eller inom två tredjedelar af brandförsäkringsvärdet ä fastig¬
het i stad.
c) Säkerheten pröfvas och godkännes af delegarne, jemte ett af Banko¬
fullmäktige utsedt ombud; skolande förbindelserna med åtföljande hypo¬
thek antingen i länets Landtränteri eller å säkert ställe i stad, der Direk¬
tionen har sitt säte, förvaras i kassakista, hvartill Direktionen och ett af
Bankofullmäktige utsedt ombud hafva hvar sin nyckel.
d) Filial-bank oktroyeras på högst tio år.
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
e~) Från Rikets Ständers Bank undfår Filial-banklån, till beloppet motsva¬
rande den del af teckningsumman, hvarför säkerhet blifvit af delegarne
ställd; dock ej någon Filial-bank till högre summa an femhundra tusen
riksdaler banko.
f) Emot förbindelse, utfärdad af Filial-bankens Direktion, utgifver Riks¬
banken, i mån af reqvisition, det beviljade lånebiträdet, hvilket ovilkorli¬
gen skall inom ett år, efter det Filial-bank trädt i verksamhet, vara till
hela beloppet från Riks-banken uttaget.
</) Uti den afgifvande förbindelsen pantförskrifver Direktionen till Rikets
Ständers Banks säkerhet de förbindelser med hykothek, Filial-bankens
delegare till Direktionen aflemnat, för ett belopp, motsvarande det från
Rikets Ständers Bank undfångna lån; och uti hvilken förbindelse Direk¬
tionen utfaster sig, att å det erhållna lånet årligen betala 3 procents ränta
samt detsamma efter ett års förutgången uppsägning, återgälda med en
femtedel årligen under hvartdera af de följande fem åren; dock vare det
Bankofullmäktige förbjudet, att denna rätt till uppsägning begagna, utom
i de fall, då Riks-bankens realisations-förmåga är allvarligen hotad och
sedan Fullmäktige vidtagit de i mom. litt. a) och 6) af Banko-reglemen¬
tets 12L § föreskrifna åtgärder. Hvad af låneunderstödet, på grund här¬
af, kan varda tili Riks-banken inbetaldt, återlemnas till Filial-banken, när
Riks-bankens ställning det medgifver.
Ii) Underlåter Filial-bankens Direktion, att, inom stadgad tid, fullgöra fö-
reskrifven ränteliqvid, ege Banko-fullmäktige att lånet till betalning inom
ett år uppsäga.
i) Bankrörelsen bedrifves medelst utlåning, vexeldiskontering, öppnande
af upp- och afskrifningsräkning samt beviljande af kreditiv, på sätt genom
utfärdande af Kongl. Majit i nåder granskadt och fastställdt reglemente
närmare bestämmes.
K) Uti
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43. 25
k) Uti den revision, som årligen bör förrattas öfver Filial-banks räkenska¬
per och förvaltning under det förutgångna året, skall ett af Banko-full¬
mäktige utsedt ombud deltaga.
I) Skulle vid revisionen emot Filial-bankens förvaltning göras någon an¬
märkning, som af Banko-fullmäktige godkännes, bör rättelse i anmärkta
hänseendet beredas. Följer ej rättelse, vare Fullmäktige berättigade att
uppsäga till större eller mindre del det Filial-bank lemnade lån till inbe¬
talning inom sex månader.
m) I händelse nuvarande Privat-banker komma att upphöra, äro, jemlikt
2 punkten 2 moni. härofvan, 2,500,000 Rdr afsedda att ersätta den minsk¬
ning i rörelse-kapitalet, som deraf skulle blifva en följd, vare sig att
denna ersättning sker förmedelst inrättande af nya afdelningskontor utaf
Riks-banken eller genom anvisande af nödiga medel till redan varande
låne-kontor eller i och för bildandet af Filial-banker.
Till lånbiträde åt sådane Filial-banker, som, utan ändamål att ersätta
upphörd Privat-bank, kunna bildas, ega Fullmäktige att använda ett belopp
af 1,500,000 Rdr, hvilket, i fall flera dylika banker skulle samtidigt upp¬
stå, dem emellan fördelas efter Banko-fullmäktiges bepröfvande.
n) Nämnde belopp af 1,500,000 Rdr bildas dels af de 500,000 Rdr,
hvarmed fonden för belåning af publika papper blifvit förminskad, dels
af äldre odisponerade vinstmedel samt dels af den från och med detta
års början till och med 1853 års slut inflytande behållna vinst, under
iakttagande, att det bestämda maximum för sedelstock härigenom icke
öfverskrides; kommande de från fonden för publika pappers belåning
anvisade 500,000 Rdr att i denna låne-rörelse begagnas, intilldess desam¬
ma erfordras såsom lån till Filial-banker.
Stockholm den 3 Juni 1851.
Bih. till R. St. Brot. 1850—51. 6 Sami. 1 Afd. 16 Häft,
i
26
Banko-Utskottets Betänkande, N'.o 43.
Heaervnfiotie»' •;
Af Herr Nordenfelt, Johan Åke:
”Uti Utskottets nu fattade beslut kan jag icke instämma. 1 likhet med Herr Aker¬
man, skulle jag icke velat, att Utskottet i omtanka nu sträckt sig längre än till den om¬
fattning, som uti 215 § af nu gällande Banko-reglemente antydes eller att ersätta den
minskning i rörelse-kapital, som, genom en eller flere privat-bankers indragning i sin verk¬
samhet eller upphörande, möjligen skulle uppkomma. Då Utskottet nu iklädt sig den
dubbla förbindelsen, att ej blott underhålla privat-bankernes rörelsekapital, utan äfven bana
vägen för nya lån och kreditiv-anstalters öppnande, och för utförandet häraf föreskrifva!
företrädesvis ett sätt, hvarigenom Rikets Ständers Bank skiljes från öfverstvrelseri af den
nya lånerörelsen, som skulle öfverlåtas till enskilde personer att utöfva, med kapital från
Riksbanken, har Utskottet härigenom indirekta uttalat öfvertygelse!!, alt lånerörelsen äfven
förmånligast borde bedrifvas genom enskilde bolag till största belåtenhet för staten, han¬
del, näringar och industri i allmänhet. Jag anser denna slutsats gifven, då jag föreställer
mig, att Utskottet, vid behandlingen af detta vigtiga ärende, ej fästat sin uppmärksamhet
endast vid det första försöket, som kunde ifrågakomma, utan tänkt sig den meddelade
principen utvecklad till sin fullkomlighet efter de reglementariska grunder, hvilka Utskot¬
tet angifvit, så mycket heldre, som den belydliga summan af 4 millioner blifvit bestämd
att företrädesvis efter desse föreskrifter användas.
För att kunna i sammanhang åskådliggöra de serskilda delar, hvaruti jag med
Utskottet icke kan öfverensstämma, vill jag till en början fästa uppmärksamheten
t:o å beskaffenheten af de tillgångar, som kunna med säkerhet vara att, för ifrå¬
gavarande ändamål, disponera, samt
2:o å det föreslagna sättet för dessa medels användande i iånerörelsen.
Såsom tillgångar för supplerande af Privat-banker, har man beräknat till Filial-banker
2,500,000 Rdr banko, eller samma belopp, som uti 215 § 2 mom. af gällande Banko¬
reglemente äro medgifne, och härvid är ingen anmärkning att göra, men för bildande af
andre Fibal-banker,oberoende af förut existerande Privat-banker, har man kalkylerat 1,500,000
Rdr banko, sålunda, att af denna summa 500,000 Rdr banko vöre att tillgå, motsva¬
rande ett lika belopp, som af Rikets Ständer blifvit redan bestämdt skulle indragas af förut
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43. 27
beviljad); berättigande till belåning af publika papper, och vöre således denna tillgång att
säkert disponera, hvaremot den återstående till oftanämnde ändamål beräknade 1,000,000
Rdr banko skulle fyllas, dels med 400,000 Rdr banko af återstående sedelutgifningsrättig-
het, såvida icke denna vid den tid, då medlen skulle utgå, vore begagnad, dels med
600,000 lidr banko genom anticipation af redan befintelige och blifvande bankovinsl.
Efter min mening kunna endast de 500,000 Rdr banko, hvilka, genom indragning
å belåning af allmänna papper, äro tillgänglige, ifrågakomma, så mycket heldre, som me¬
ningen ju icke är att egentligen öka rörelsekapitalet, och 3:ne millioner äro fullt tillräck-
lige att ersätta den minskning i rörelse-kapital, som uppstode, äfven om 3:ne Privat¬
banker inom tiden för Rikets Ständers nästa sammanträde skulle inställa sin verksamhet,
hvilket är föga troligt, så mycket mindre, som Privat-bankernes oktroyer först med 1857
tilländalöpa. Ehuru man väl med sannolik visshet kan förutse, att den blifvande banko¬
vinsten kan lemna tillgång till den summa, Utskottet kalkylerat, äfven om den till en mil¬
lion tarfvades, finnér jag icke lämpligt eller förenligt med den säkerhet, som bör ligga
lill grund för hvarje förvaltning af statens medel, att anvisa på framtida tillgångar och af-
styrker således, att högre summa än 500,000 Rdr banko må användas för Filial-banker,
hvilkas ändamål ej är att suppleera Privat-banker.
Beträffande det af Utskottet reglementerade sätt för bildande af Filial-kontor, med
enskilda bolagsmän, hvilka äro berättigade att upptaga lån från Riks-banken, utan bero¬
ende i sin rörelses bedrifvande af Riks-bankens styrelse, så kan jag icke gilla en sådan
oafhängighet, hvilken är utsträckt ända derhän, att Filial-bank kan bildas i hvad stad som
helst af endast 20 bolagsmän, hvilka ega att röra sig med så litet eller så stort kapital,
hvartill de efter omständigheterna finna befogenhet. Jag ogillar denna princip derför,
att, om Utskottet uti sitt betänkande N:o 37 haft allvarlig mening, att sätta Banko-fullmäktige
i tillfälle att kunna minska eller öka sedelstocken uti landet efter dertill föranledande om¬
ständigheter, beroende af större eller mindre tillgång å metallisk valuta i Banken, så har
Utskottet, om detta banksystem skulle utvecklas i större skala, omintetgjort möjligheten
att utföra denna sedelstockens reglering, äfvensom jag befarar, att det stora ändamålet af
rörelse-kapitalets jemnare fördelning inom de olika delarne af riket härigenom skulle all¬
deles förfelas, då man kan antaga för gifvet, att, i närheten af hvarje Privat-bank till och
med i hvarje stad, der en sådan nu existerar, skulle en liten Filial-bank uppstå, hvilken,
genom sin tillgång på riksmynt, skulle sätta Privat-banken i tillfälle att i större skala drifva
28 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
sin rörelse med Privat-banksedlar, så länge oktroven för densamma varade. Skulle åter
Privat-bankerne upphöra, synes mig angeläget att ersätta desse sålunda, att en möjlighet
kunde beredas att, inom alla rikets olika provinser, framkalla till verksamhet alla de stora
kapitaler, som nu ligga ofruktsamme, genom sådane af Rikets Ständer garanterade penninge-in-
rättningar, att så väl allmänna som enskildte medel kunde på upp-och afskrifningsräkning in¬
sättas och den för allt affärslif så oundgängliga underlättnad vinnas, att medel, deponerade
uti en bank, kunna anvisas till lyftning å en annan, och derigenom ej blott större sum¬
mors remiss från en ort till en annan undvikas, utan äfven det större kapital, som nu,
genom afsändning per posto, uudanryckes rörelsen, komma densamma till godo, och ränte¬
förluster samt dyra porto och assyranser undvikas. Då desse väsendtlige fördelar ej kunna
genom Privat- eller Filial-bank-bolag tillvagabringas, ej heller statens medel kunna till en¬
skildt förtroende öfverlemnas, tinner jag angeläget, att lånerörelsen bedrifves under statens
garanti, om äfven med tillträde af aktie-egare, och då jag derjemte anser, att, uti Sverige,
der räntan icke är fri och sålunda penninge-tillgången ej kan reglera sig sjelf, det är af
högsta nöden, att penninge-väsendet, så vidt det rörer lån, kreditiv samt giro-rörelse står
under en styrelse, som med oaflåtlig uppmärksamhet på yttre och inre förhållanden kan
reglera det hela, så väl i afseende å rörelse-kapitalets jemna fördelning inom landet, som
äfven med hänseende till de verkningar, hvilka kunna blifva en följd af vexlande förhål¬
landen å verldsmarknaden, så kan jag icke med min röst understödja den princip, Utskot¬
tet velat göra gällande, att lånerörelsen företrädesvis skulle öfverlåtas till privata bolag.
Hvad äter angår sjelfva förslaget, så anser jag mig dervid böra anmärka:
Vid mom. 1. Att då minimi-summan för Filial-banks verksamhet icke är bestämd,
är antalet af 20 bolagsmän allt för ringa. Den solidariska ansvarighetens vigt förlamas
härigenom så betydligen, att jag befarar, att en sådan liten Filial-bank icke kan förvärfva
det förtroende, som är af nöden för att rätt betjena allmänheten genom medels upptagande
på upp- och afskrifningsräkning, hvilket jag anser såsom en hufvudsak för att göra nu
ofruktbara kapitaler rörliga, och hvilka kapitaler hufvudsakligast hafva att såsom säkerhet
beräkna den solidariska ansvarigheten. Minst 50 aktie-egare med teckningssumma till
500,000 Rdr banko synas mig antaglige.
Vid mom. 2. Förefaller mig betänkligt, om inteckning till 1850 års taxeringsvärde
för fastighet å landet eller |:delar af brandförsäkringsverket å fastighet i stad kan lemna
Rikets Ständers Rank fullkomlig säkerhet för en belåning till motsvarande belopp. Jag
Banko-Utskottets Betänkande. N'.o 43. 29
tror det icke och ledes till denna öfvertygelse deraf, att jag anser närvarande höga jord¬
värde vara öfverdrifvet, äfvensom jag känner, att taxeringsvärdena på sednare tider, såsom
följd deraf, inom liera orter blifvit förhöjda, hvarförutom jag befarar, att, vid första in¬
träffande financiel la kris, fastigheterna betydligen nedgå från de priser, hvartill de blifvit
uppjagade under ymnig penningetillgäng och höga värden å landtmannaprodukter. Jag
vet icke heller, hvarföre banken i detta fall skulle hafva ett längre utsträckt förtroende än
för det närvarande vid dess fastighetsbelåning, om äfven den solidariska ansvarigheten skulle
i viss mån dertill föranleda, så måste jag bekänna, såsom jag förut nämnt, att jag finnér
denna svag bland ett så ringa antal aktie egare. Belåning till högre belopp än j af 1850
års taxeringsvärde för fastighet på landet och till Attén af brandförsäkringsvärdet för fastig¬
het i stad \ill jag icke tillstyrka.
Vid 3 momentet kan jag icke undgå anmärka, att Bankofullmäktiges ombud, hvil¬
ket det åligger att, till Riks-bankens säkerhet, pröfva de hypotheker, som till belåning
lemnäs, har sig ett ganska ansvarsfullt kall ålagdt, serdeles svårt att fylla, då belånings-
rättigheten är till så högt belopp medgifven och försvåras utöfningen af denna pligt ännu
mera, äfvensom Riks-bankens risk ej är ringa, så vida icke detta ombud har rättigheten
att, efter eget godtfinnande, utan afseende å delegares bedömande, antaga eller under¬
känna de inteckningssäkerheter, som erbjudas.
Bestämmelsen, att Filial-bank får i hvarje stad bildas, kan jag icke biträda. Jag
anser detta vara en till en början alltför långt drifven frihet, utan att motsvara hvad man
velat vinna, nemligen rörelsekapitalets jemna förstärkande till industri, handel och närin¬
gar. Efter min åsigt ökas väl rörelsen i de orter, der den redan är väckt, och små Filial¬
banker skola säkert der uppstå i alla städer inom de provinser, der rörelsen nu är starkast,
så långt som Riks-bankens låneförsträckning kan förslå, hvaremot de provinser, der indu¬
strien och landtbruket icke nått någon höjd t. ex. alla norra provinser, skola säkerligen
framdeles såsom hitintills blifva vanlottade både i afseende å möjligheten att få lån, som
äfven i hänseende dertill, att de döda kapitalen ej der kunna göras fruktbara. Jag vill
derföre tillstyrka, att Filial-banker till en början finge öppna sin rörelse endast uti länens
residensstäder, med rättighet att bilda underafdelningar i öfriga städer, der rörelsen så¬
dant tarfvade och direktionen funne sådant med sin fördel förenligt.”
Professor Selander och Herr Clir. Sundin hafva uti denna reservation hufvudsak¬
ligen instämt; hvarjemte Lektor Söderberg anfört: ”Jag instämmer i Herr Major Norden-
30 Banko-Utskottets Betänkande, Nto 43.
felts reservation emot Utskottets förslag, ehvad det rörer anticipering af bankovinsten för
att lemna tillgång för bildandet af de ifrågavarande lånekontoren, emedan enligt min tanke
ett tillfälligt förökande af rörelsekapitalet deraf lätt kunde blifva en följd, utan att ett så¬
dant förökande af behofvet vore påkalladt, samt emot det föreslagna antagandet af 1850
års taxeringsvärde, såsom norm vid bedömandet af säkerheterna för beviljandet af lån åt
nämnde inrättningar.”
Af Herr Åkerman, Fredrik. ”Jag hade önskat, att det förslag, Utskottet i detta
betänkande framställt till Rikets Ständers pröfning, blifvit uppgjordt. med afseende allenast
på beredande af utvägar för ersättande af den eller de Privat-banker, som till äfventyrs
före nästa riksdag kunde komma att upphöra, eller i betydligare mån minska deras rö¬
relse. Da så icke skett, utan en väg derigenom öppnas för etablerande af ett nytt slags
bankodiskonter, till obegränsadt antal, sedan banan en gång blifvit beträdd måste jag re¬
servera mig emot beslutet och skall försöka angifva skälen derföre.
Hade man inskränkt sig att till fond för dessa nya banker anvisa de 500,000 Rdr,
som hitintills användts till lån å publika papper, men blifvit ifrån denna lånerörelse, genom
Rikets Ständers redan fattade beslut, indragne, så vore väl till en början icke någon egent¬
lig fara för handen. Man hade endast underlåtit att disponera detta i låneväg tillgängliga
belopp på det mest nyttiga sätt, hvilket efter min förmening skett, om man dermed, på
sätt genom motioner inom flera Stånd yrkats, förökat tillgångarne till kassakreditiv för en¬
skilde, hvilken lånerörelse, efter hvad erfarenheten visat, bäst af bankens alla lånegrenar
uppfyllt det bankens ändamål, som afser industriens understödjande i låneväg. Men man
har gatt längre och anslagit fonder, som först framdeles blifva disponibla — en del af ban¬
kens dels redan bokförda, dels blifvande vinst —- samt derjemte handlat i strid med hvad
Banko-Utskottet i utlåtandet N:o 24, angående lånerörelsen, tillstyrkt och Rikets Ständer
redan godkänt, eller att banken icke skulle i låneväg sammanlagdt använda högre belopp,
än som dertill enligt nu gällande Bankoreglemente blifvit anvisadt. Jag förstår icke eller,
huru Bankofullmäktige, derest Utskottets beslut vinner Rikets Ständers bifall och, såsom
sannolikt är, det till Filial-banker anslagna kapitalet genast till sitt hela belopp tages i an¬
språk, skola kunna uppfylla önskningarne, utan att nödgas antingen öfverskrida den be¬
stämda gränsen för sedel-emission, eller ock aflåta innehafvande obligationer, de der
likväl med rätta anses såsom bankens mest användbara tillgång vid inträffande af en kris;
ty att upplåna medel af allmänheten, skulle, om det kunde verkställas annorlunda, än att
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43. 31
de, som nu hafva disponerat penningar i banken, erhöllo tillfälle att derifrån uttaga dem,
för att i stället deponera dem emot ränta, endast innefatta en åtgärd, hvarigenom man toge
ur landets rörelse med ena handeu, hvad man åt rörelsen lemnade med den andra, under
det man hade ränteutgiften för upplåningen på köpet. Bankovinsten för den förflutna
tiden är nemligen, på sätt i betänkandet derom N:o 12 med tillhörande reservationer åda-
galägges, endast i obetydlig mån kontant disponibel, hvarföre Utskottet oek föreslagit Ri¬
kets Ständer, att hvad deraf till statsverket afiäts, skulle med årligen vid slutet af detta
och följande år utbetalas, d. v. s. liqvideras med de sedlar, som under dessa år till rän-
teliqvider för utestående lån till banken inflyta. Detta liqvidationssätt, hvarom alla då
voro ense och som afsåg att förekomma, då väl öfverstigandet af maximum för sedelstoc¬
ken, som nödvändigheten att realisera innehafvande obligationer, synes nuvarande majori¬
tet hafva alldeles förgätit. Förhållandeit inträffar naturligtvis i än högre grad, i afseende
å anvisningen på kommande bankovänst; en anvisning, som, i och för sig sjelf betraktad,
är destomera äfventyrlig och oriktig, som man derigenom tillintetgör, åtminstone till en
del, möjligheten för kömmande riksdags Banko-Utskott att bestämma, huruvida den emel¬
lan nu pågående och nästinfaliande riksdag inflytande bankovinst må vara för bankens
konsoliderande behöflig. Ett stadgande, innefattande ett sådant åliggande för Banko-Ut¬
skottet, har på goda skäl intagits i nu gällande instruktion för Utskottet. Det var inta¬
get i den instruktion, som uppgjordes vid 1844—1845 årens riksdag, och blifyer det san¬
nolikt äfven vid den nuvarande.
Men i de hänseenden, här ofvan blifvit anmärkte, ligger dock icke största vådan
af förslaget. Den visar sig först fullständigt vid en blick på framtiden. Förslagets för¬
svarare hafva angifvit, att med nu anvisade tillgångar skall en eller annan bankjiå försök
etableras. Af de resultater, som intill nästa riksdag visa sig, vill man decidera, huruvida
systemet bör fortsättas och utvidgas. Efter min öfvertygelse skall endast ett resultat in¬
till nästa riksdag hafva erhållits, det nemligen att denna nya lånetillgång, likasom hvarje
annan, som yppas, blifver med begärlighet omfattad och begagnad. Något annat kan un¬
der den korta tiden ej hinna ådagaläggas, åtminstone icke något missgynnande, ty först
då indragning kommer i fråga, uppstår tanken derpå, att lättheten till låns erhållande kan
blifva för stor inom ett land såsom vårt, der man är snabb, att icke säga lättsinnig, i
industriella beräkningar, och der få torde finnas, som erkänna, att industrien säkrast ut¬
vecklas med de kapitaler, som den sjelf bildat. Man skall alltså vid början af nästa riks¬
32 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43.
dag endast få höra belåtenhet med de nya låne-inrättningarne. Men det skall troligen,
och med skäl, derjemte anföras, att banken i utlåningsväg har enahanda pligter emot alla
delar af landet, och att, likasom bankens öfriga utlåningar på fastigheter, i diskontväg o.
s. v. äro för alia rikets invånare lika tillgänglige, så bör ock rättvisa utöfvas i afseende
på etablerande af sådane Filial-banker, som de nu föreslagna. Och huru skola Rikets
Ständer kunna motstå anspråk, som grundas på rättvisa och en gynnsam erfarenhet i före¬
ning? Bifalla måste de, sedan banan cn gång blifvit beträdd, men derjemte och, för att
öfva rättvisa, lemna de för realisationens bestånd gifnc föreskrifter rörande sedel-emissio¬
nen å sido, samt gifva ökadt lif åt industrien på Tumba.
Förslagets vänner hafva vidare påstått, att, om blott dessa Filial-banker, till en bör¬
jan ernade att operera i bredd med nu existerande både Banko-diskonter och Privat-ban-
ker, få en större utsträckning, skola dessa sednare snart försvinna och supplerandet gå af
sig sjelft. För min del är jag öfvertygad om motsatsen. Jemför man vinsten af att vara
delegare i ena eller andra Bank-associationen, så skall denna jemförelse gifvet utfalla till
Privat-bank-associationens fördel, då denna rörer sig med kreditsediar, till stor del grun¬
dade på en icke räntebärande fond, då deremot Filial-bank-associationernes rörelse uteslu¬
tande skall bedrifvas med penningar, hvarföre den till banken eriägger ränta. Den egna
fördelen kommer alltså ej Privat-bauks-delegarne att öfvergå i de nya associationerne.
Men de skola helsa dem välkomna, såsom beredande utvägar till Privat-bankernas upp¬
rätthållande, ty desse sednare få genom Filial-bankerne tillgången till sin förnämsta och
för sina kreditsedlars lif nödvändiga valuta, bankens sedlar, på nära håll. Annu en möj¬
lighet finnes dock för antagandet af Privat-bankernas upphörande såsom följd af de nya
bankernas inrättande. Den skulle bestå deruti, att lånetillgångarne blefve större, än att
de af lånesökande absorberades. Jag torde icke behöfva bevisa, att en sådan händelse,
annorlunda än tillfälligtvis, svårligen inom vårt land kan inträffa.
Då Utskottet bredvid detta förslag hufvudsakligen bibehållit hvad 215 § innehåller,
rörande sättet för Privat-bankernas supplerande, försvinner derigenom jemväl, efter min
tanke, all utsigt, att den eller de Privat-banker, som af en eller annan orsak komma att,
upphöra, skola komma att ersättas genom en så beskaffad bank som den nu föreslagne.
Jag anser det nemligen lika gifvet, att innevånarne i en provins, der en privat-bank upp¬
hört, skulle, till förekommande af de olägenheter och faror för provinsens näringar, som
deraf
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 43. 33
deraf blifva en följd, finnas beredvillige att underkasta sig både moda och risque, sora att de,
då nyssnämnde fall inträffar, skola för ändamålets vinnande föredraga det vida lättare och
beqvämare medlet, att få oriens behof af rörelsemedel uppfyldt af riksbanken, på dennes
räkning och risk, förutsatt nemligen, att valet emellan desse begge alternativer står dem
öppet. Denne sednare utväg skall, enligt Utskottets förslag, hållas öppen. Och någon
tvekan borde icke uppstå att utvägen, för den i 215 § anvisade händelse, skall begagnas.
Att ikläda sig ansvar för skuld till Banken, derföre erlägga 3 {{, betala förvaltningskostna¬
der och stå risk för förluster, under det att till ersättning derföre icke kan påräknas mera
än 2 j}, eller skillnaden emellan den ränta som erlägges och den som uppbäres, blifver,
såsom affär betraktad, icke särdeles inbjudande, i annat fall än om dermed nya penninge-
t.illgångar tillskapas, eller redan existerande ej på annat villkor kunnat bibehållas.
Jag är alltså af den mening, att om man verkligen afsett att de föreslagna filial-
bankerne skulle komma att ersätta privat-bankerne, som på många håll hafva tonen emot
sig, så borde man, i 215 §, för den händelse privat-bank komme att upphöra, såsom
enda utvägen till dess ersättande hafva stadgat, att från riksbankens fonder på hufvudsak¬
ligen enahanda vilkor, som de nu föreslagna, komme att tillhandahållas den association, som
anmälte sig att öfvertaga den upphörda privatbankens rörelse. I sådant fall hade man må¬
hända kunnat för dylika ändamål anvisa fullt tillräckliga medel, att ersätta alla de af nu¬
varande privat-banker, som kunde komma att upphöra, ty om man äfven icke kan anse
deras kreditsedlar direkte minska Riksbankens metalliska valuta, hafva de dock ett stort
indirekt inflytande i afseende å riksbankens förmåga att upprätthålla realisationen.
Häruti hafva instämt: Herr Friherre Stjernstedt, Jac. Theod., samt Herrar lidfelt,
Anton, och Bogeman, J. L.
Af Doktor Sandberg: De här föreslagna filial- eller bolags-banker böra, efter min
öfvertygelse, tillvägabringas endast för att ersätta upphörande privat-banker. För detta än¬
damål böra enskilda bolag, hvilka vilja bildas för att med rikets mynt bedrifva samma lå¬
nerörelse, som en indragen privat-bank, undfå kreditiv-rätt i riksbanken, äfven till högre
belopp än Utskottet föreslagit såsom lån, och sådant bör meddelas emot fullkomlig säker¬
het och solidarisk ansvarighet, men på de mest billiga vilkor, emedan det i alla fall blir
Bilt. till R. St. Prot. 1350 -51. 6 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 5
34 Banko-Utskottets Betänkande, iV.-o 48.
en verklig vinst för riksbanken att, snart sagt till hvad pris som heldst, köpa af privat¬
bank erne deras enskilda sedel-utgifningsrätt och återvinna makten att reglera sedelstocken.
Möjligen skulle viikoren härigenom kunna blifva så fördelaktiga, att delegare uti nuvarande
privat-banker finna sig föranlåtne att ingå dylika bolag. Men om sådant skal! vara att
hoppas, måste också 215 § alldeles utgå utur Banko-reglementet, som medgifver inrättan¬
det af vanliga diskont-kontor från riksbanken, der privat-banker upphöra, och derjemte
blir det nödvändigt att utgifning af privatbanks-sedlar på lägre valör än 6 Rdr 32 sk. b:ko
måste upphöra, enligt Sländernas beslut vid sista riksdag. I annat fall och så vida dessa
åtgärder icke vidtagas, iära väl de nuvarande privat-bankerna ingalunda afstå från den vinst¬
gifvande rättigheten att, i likhet med rikets bank, få utgifva egna sedlar, som också för
mynt erkännas.
Af Herr F. A. Rinman: Uti Utskottets förslag rörande filial-banker kan jag ej till
alla delar instämma.
Utskottet anser, att inteckningar till § af brandförsäkringsvärdet å fastigheter i stä-
derne skola innebära tillräcklig säkerhet. Ehuru jag visst icke betvifiar att sådant kan
vara förhållandet i de flesta städer, är jag dock fullkomligen öfvertygad, att städer finnas,
der denna grund för säkerheten icke kan antagas. Då Banko-reglementet stadgar, att
riksbankens utlåningar mot pant af hus i städerne icke fä utsträckas utöfver -J- af brand¬
försäkringsvärdet, tror jag att man icke nu hade bort gå längre än bestämma halfva detta
värde erforderligt för antaglig säkerhet.
I olikhet mot Utskottet tror jag äfven att filial-banker böra understödjas genom kre¬
ditiv, icke genom län. Sker understödet genom lån, sättes en sådan bank i nödvändighet
att sjelf bjuda ut sina penningar, och i frestelse att icke med tillräcklig noggrannhet pröf¬
va lånehandiingar, för att icke förlora sin redan på förhand till riksbanken utfästade ränta.
Lemnäs understödet deremot såsom kreditiv, och ingen ränta således kommer i fråga att
erläggas förr än filial-banken, i mån af behof, verkligen lyfter medlen, blifva lånehandlin-
gars anskaffande och bepröfning helt och hållet oberoende af dylika sido-beräkningar. Den
farhåga man i fråga om kreditiv hyser för sådana öfverassigneringar, som störtade de
fordna filial-diskonterne, måste försvinna, då man bestämmer att all assignering genast
skall aviseras. Derjemte torde man erinra sig, att Rikets Ständers Bank var delegare i
Banko-Utskottets Betänkande, Nto 43. 35
dessa diskonters vinster och följaktligen hade fördel af öfverassigneringarne, då bankens
fördel nu blifver att hindra alla försök åt sådant håll.
Slutligen kan jag icke instämma i Utskottets åsigt att, för bildande af fond åt filial-
bankerne, anticipera på kommande bankovinst. Antingen måste fonden inskränkas inom
beloppet af den genom nedsättning af belåningen på publika papper tillika med redan be¬
sparade vinstmedel tillgängliga summa, eller bör fyllnaden tagas genom försäljning, om så
erfordras, af banken tillhöriga obligationer. Men att anticipationsvis disponera någon del
af bankoi insten för operationer, som ligga utom bankens omedelbara förvaltning, anser
jag i principen lika vådligt, som det, i förevarande fall är onödigt och med grundreglorne
för bankens administration oförenligt.
I denna reservation hafva instämt: i alla delar Herrar, K. A. Almgren och P. J.
Lagergren; i 2:a och 3:e punklerne: Herr J. F. Ekenman, samt uti l:a punkten: Riks-
dagsfullmäktigen Per Nilsson från Christianstads län;
samt af Herr L. Bergman: Jag har ej kunnat gilla Utskottets beslut att banken
skall lemna dess understöd till filial-bankerne i form af lån, i stället för medelst kreditiv,
hvilket beslut jag anser komma att medföra den verkan, att filial-bankerne, vid deras för¬
sta början, måste göra forcerade utlåningar, för att få ränta på kapitalet; hvaremot, om
de finge begagna kreditiv, sådant blott blefve begagnadt, i den mån en solidare utlåning
lät sig verkställa. Afven anser jag att fonden är för liten, och bordt ökas så, att maxi¬
mum för sådan bank kunde utsträckts till en million, isynnerhet som man åsyftar att er¬
sätta privat-bankerna, hvilket ej låter sig göra med ett maximum af 500,000 Rdr b:ko.
86
Banho-Utskoltets Utlåtande, Nio 44.
N:o 44.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 7 Juni 1851. lil. i‘i midd.
Utlåtande öfver väckta förslag, angående ändrade före¬
skrifter med afseende A assigneringen på Banken.
Under förmälan, hurusom den, enligt äldre författningar, enskilde personer med-
gifna rättighet att å Banken utgifva tryckta assignationer af 20 Rdrs-valörer, ställde till
innehafvaren, efter hvad erfarenheten, särdeles under de sednare åren, visat, för en större
del af allmänheten medfört förlust, genom assignanternas tilltag att utfärda sådana invis-
ningar å högre sammanräknadt belopp, än de egt i hanken innestående, eller förmått att
på räkning insätta, hafva Bankofullmäktige, uti 32 g af deras vid riksdagens början till
Utskottet afgifna och jemte memorialet N:o 2 till Rikets Ständer öfverlemnade berättelse,
enär detta missbruk, hvartill gällande föreskrifter sannolikt i väsendtligare mån bidragit, i
det att t. ex. 143 8 1 mom. af Banko-reglementet förutsätter, att invisningar kunna å
Banken utfärdas med beräkning på omloppstid, desto heldre syntes böra afskaflas, som det
vore Rikets Ständers Bank ovärdigt att befrämja vingleriet och dessutom den omständig¬
het, hvilken lärer föranledt omförmälda rättighet, eller brist på ett till mindre liqvider
lämpligt sedelmynt i landsorterne, numera ej torde förefinnas, tillstyrkt, att det hädanefter
måtte förbjudas icke allenast enskilde personer och bolagsföreningar, som afse vinst, att
på egande behållning å räkning i Rikets Ständers Bank utställa invisningar, vare sig tryckta
eller skrifna, annorlunda, än till viss man, utan äfven allmänna eller enskilda inrättningar
att å Banken utfärda invisningar med beräkning på nloppstid.
I detta ämne har Utskottet derjemte fått emottaga följande, inom Riksstånden väckta
motioner, nemligen:
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 44. 37
l:o Af Herr Silfverberg, Magn. Didr., som, i betraktande af de betydliga förlu¬
ster, hvilka den, genom författningarne, enskilde personer medgifna assignationsrätt på
Banken under sednare tiden, till följd af inträffade konkurser, ådragit allmänheten, serde¬
les allmogen i de från hufvudstaden atlägsna provinser, föreslagit, att berörde assigne-
ringsrätt måtte upphöra;
2:o Af vice Talmannen, Herr C. C. Halling, som jemte framställning af de skäl
och anledningar, hvarpå Banko-Utskottet vid 1834—1835 årens riksdag grundat sitt till¬
styrkande, att privata assigneringsrätten å Banken måtte tills vidare få fortfara, emot skyl¬
dighet att viss folii-afgift erlägga, förmält, att, då efter nämnde tid icke allenast mer än
tillräckligt privata kredit-anstalter inom riket uppstått, utan äfven missbruken af den en¬
skilda assignationsrätten blifvit så verksamma och förstörande, att det ville synas, som
skulle numera all tvekan hafva upphört derom, att det vore hög tid att förebygga fort¬
sättningen af dessa missbruk, tillstyrkte motionären en sådan förändring af 143 § i Banko-
Beglementet, att privata assignationsrätten i Banken hel och hållen upphäfves och således
depositioner å sa kallade löpande räkning hädanefter endast böra få ega rum för det slags
insättare, som icke någonsin utställa invisningar till större belopp, än deras hos Banken in-
nestående behållning utgör, till hvilken klass af deponenter borde räknas alla Kongl. Maj:t
och Kronan eller Rikets Ständer underlydande allmänna verk och kassor; de under Stock¬
holms stads styrelse hörande embetsverk och kassor, samt för öfrigt sådane allmänna in¬
rättningar, välgörenhets-anstalter och konkursmassor m. fl., som begagna Depositions-
Banken egentligen blott till förvaringsställe och hvarken utfärda invisningar till innehafva¬
re!), eller tryckte sådane, eller med beräkning af omloppstid, samt om hvilka med full
tillförsigt kan förutsättas, att ingen öfverassignering kommer i fråga; samt
3:o Af Riksdagsfullmäktige Lars Gezelius från Stora Kpparbergs län, Gabriel An¬
dersson från Elfsborgs län och Henric Andersson från Örebro län, hvilka föreslagit, de 2:ne
förstnämnde, att förbud mot all assignering på Banken af enskilda personer måtte med¬
delas, uti hvilket förslag en stor del af Hedervärda Bonde-Ståndets ledamöter sig förenat,
samt den sednare eller Henric Andersson, alt, så vida dylik assignering än vidare med-
gåfves, dertill icke måtte få begagnas tryckta, eller graverade invisningar, de der lätteli¬
gen antaga egenskapen af myntrepresentativer, utan allenast handskrifna assignationer.
38
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 44.
Banko-reglementets åberopade 143 § är af följande lydelse:
"Mom. 1. Fordringsegare hos Depositions-Afdelningen (räkningshafvare) skiljas
under fem klasser:
till den första höra:
medel, som bero af Bankens egen styrelses disposition, äfvensom skuldbalaricerna för ännu
utelöpande, icke 10 år gamla invisningar och insättningsbevis förra Vexel-banken och dess
kassor emellan, (fria från folii-afgift)
till den andra:
alla varande eller blifvande kontos, tillkomna under egenskapen af kreditiv eller förlag af
Banken, kassa-kreditiv undantagne, vare sig räntefritt eller mot utstakad ränta: (fria från
folii-afgift)
till den tredje'.
medel, tillhörige Staten samt dess allmänna verk och kassor, ej egande natur af kreditiv
eller förlag från banken; (fria från folii-afgift)
till den fjerde:
alla de under Stockholms stads styrelse hörande Embets-verk och kassor samt sådane all¬
männa inrättningar, välgörenhets-anstalter och konkurs-massor, som begagna Depositions-
banken egentligen till förvarings-ställe och icke utfärda invisningar med beräkning af om¬
loppstid, samt jemväl sådane enskilde, som antingen, innan folii-afgiften vidtog, behöri¬
gen anmält sig hafva upphört med assigneringen på banken, eller ock derefter fortfarande
bibehållit eller upptagit ny räkning i Depositions-afdelningen, men framdeles göra anmälan
om samma räknings upphörande samt insätta det mot utelöpande assignationer svarande
belopp (från folii-afgift befriade): de sistnämnde likväl ej förr än under året näst efter det,
anmälan om assigneringens upphörande blifvit gjord.
till den femte:
medel, tillhöriga så väl alla med beräkning på vinst för den enskilde grundade stiftelser
och bolags-föreningar, som ock alla enskilde personer med de här ofvan gjorda undantag
(underkastade folii-afgift).
Morn. 2. Före räknings upptagande göres skriftelig anmälan hos under-styrelsen,
som, enligt nyssnämnde grunder, hänför räkningen till sin behöriga klass.”
Banko-Utskottets Utlåtande, N-.o 44. 39
Då Banko-verket, i egenskap af Depositions-bank, har til! föremål, ”alt för allmän¬
hetens säkerhet, nytta och beqvämlighet emottaga penningar af en hvar, som sådant åstun-
dar, deröfver föra räkning och dem vid anfordran Insättaren tillhandahålla, så att handel
och rörelse må underlättas genom de derå utfärdade assignationers och invisningars kre¬
dit, kraft och giltighet,” han utskottet så mycket mindre biträda den åsigt, att enskilda
assignerings-rätten å banken borde upphäfvas, sorn en sådan åtgärd, utom det att den¬
samma, såsom nyss är nämndt, skulle strida mot ett af bankens hufvudföremål, hvarken
vore förenlig med den enskildes eller det allmännas fördel. Deremot inser Utskottet nog¬
samt angelägenheten deraf, att sådana föreskrifter meddelas, hvarigenom, utan förnärmande
af den lofliga assignations-rätten, de missbruk kunna för framtiden förekommas, som ser¬
deles under sednare tiden, tili allmänhetens skada och förlust, uppstått, såsom följd der¬
af, att en eller annan enskild tillåtit sig att å banken utställa iuvisningar, till beloppet vida
öfverstigande den behållning, han der haft å räkning innestående. I detta afseende och
enär, enligt hvad Banko-fullmäktige yttrat, omförmälde missbruk torde, åtminstone i nå¬
gon mån, föranledts af stadgandet i Banko-reglementets ofvanintagna 143 §, deri förut-
sättes att invisningar kunna å banken utfärdas med beräkning af omloppstid, synes det i
första rummet vara nödigt, att berörde stadgande förändras och förbud meddelas för räk-
ningshafvare i allmänhet att å Banken utställa invisningar å högre sammanräknadt belopp,
än lian å räkningen har i behåll. Men, efter Utskottets tanka, bör derjemte något medel
utfinnas, hvarigenom det icke blifver möjligt att å banken ställde assignationer kunna bi¬
behålla sig löpande i rörelsen och såmedelst antaga den, med detta slags kreditpapper
icke någonsin afsedda egenskapen af myntrepresentativ. Af denna natur äro lilväl icke
de invisningar, som utställas af räkningshafvare, tillhörande någondera af de 3:ne för¬
sta klasserna, och ej eller af räkningshafvare i 4:de klassen, enär tili denna sednare
klass, förutom de under Stockholms stads styrelse hörande Embets-verk och kassor
samt enskilda personer, som i behörig ordning redan anmält eller framdeles anmäla
sig om upphörande med assignering å banken, ej hänföras andra än sådane allmänna
inrättningar, välgörenhets-anstalter och konkurs-massor, om hvilka med full tillförsigt
kan förutsättas att någon öfverassignering ej kommer i fråga. Det är således endast
att befara att invisningar med beräkning af omlopptid utställas af en eller annan räk¬
ningshafvare i 5:te klassen, uti hvilken klass uppföras alla på enskild vinst grundade
stiftelser och bolagsföreningar samt alla enskilda personer med nyssberörde undantag;
40 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 44.
och då orsaken dertill, att dylika invisningar kunna löpa såsom mynt i allmänna rörel¬
sen, obestridligen är att återfinna deruti, att desamma utfärdas a ett lägre belopp,
vanligen å 20 Rdr, och att till deni alltid användas tryckta eller graverade blanketter, an¬
ser Utskottet ändamålet böra bäst och säkrast vinnas om det stadgades, att 5:te klassens
räkningshafvare ej finge begagna andra, än handskrifna invisningar och ej utfärda sådan å
mindre belopp än t. ex. 200 Kdr banko, hvarigenom möjligheten af dessa invisningars
cirkulerande såsom mynt i allmänna rörelsen otvifvelaktig! blefve tillintetgjord samt de
nu så rättvist öfverklagade missbruken af enskilda assignations-rätten å banken afhulpne;
vid hvilket förhållande det synes vara desto mindre behöfligt att föreskrifva, det ifrågava¬
rande slags assignationer borde vara ställde till viss man, som deraf blefve en följd, att
hvarje dylik assignation skulle af innehafvaren i banken qvitteras, hvilket komme att leda
icke allenast till olägenheter för allmänheten, utan äfven till en alltför stor utsträckning af
göromåien inom verket.
På grund af hvad nu anfördt blifvit, får Utskottet vördsamt hemställa, att 143 §
i Banko-reglementet må erhålla följande förändrade lydelse samt tillägg:
Mom. i. (oförändradt till den fjerde).
Alla under Stockholms stads styrelse hörande Embets-verk och kas¬
sor samt sådana allmänna inrättningar, välgörenhets-anstalter och kon¬
kurs massor, som begagna Depositions-banken till förvarings-ställe, samt
jemväl sådane inskilde, som antingen, innan folii-afgiften vidtog, behöri¬
gen anmält sig hafva upphört med assigneriijgen på banken, eller ock
derefter fortfarande bibehållit elier upptagit ny räkning i Depositions-af-
delningen, men framdeles göra anmälan om samma räknings upphörande
samt insätta det mot utelöpande assignationer svarande belopp (från fo-
iii-afgift befriade: de sistnämnde likväl ej förr än under året näst efter
det anmälan om assigneringens upphörande blifvit gjord);
till den femte (oförändradt).
Mom. 2. (oförändradt).
Mom. 3. Räkningshafvare vare ovilkorligen förbjudet att å banken ut¬
ställa invisningar å högre sammanräknad! belopp, än han å räkningen
har i behåll.
Morn. 4.
Banko-Utslcotlets Utlåtande, N:o 45. 41
Mom. 4. Räkningshafvare, tillhörande 5:te klassen, får hädanefter icke
å banken, utställa andra än handskrifna invisningar, å ett belopp af minst
200 Rdr banko.
Stockholm den 3 Juni 1851.
Reservation.
Af Hrr L. Bergman och P. J. Lagergren, som ansett Assignationernas minimi¬
belopp kunna bestämmas till 100 Rdr.
N:o 45.
Ank. till Eip.-Utsk. den 7 Juni 1851, kl. 12 m.
Utlåtande j i fråga om bildande af en Kommitté för att
uppgöra förslag till ordnande af Rikets finans- och
pennin geväsende.
Uti en inom Utskottet vackt motion har Hr Nordenfelt, Johan Åke, föreslagit, att,
oberoende af de beslut, som vid innevarande riksdag må komma att fattas ej mindre i
afseende å frågan om supplerande af Privat-banker, för den händelse att en eller flera af
dem skulle före nästa riksdag upphöra, än äfven i anledning af Banko-fullmäktiges uti 8
§ af deras berättelse gjorda framställning, angående Banko-verkets reorganisation, Utskot¬
tet ville hos Rikets Ständer tillstyrka att en kommitté af sakkunnige män, valde dels ibland
Bih. till R. S. Prot. 1850—54. 6 Sami. 1 Afd. 16 Haft. B
42 Banko- Utskottets Utlåtande, N:o 45.
fullmäktige i Rikets Sländers Rank och Riksgälds-kontor samt aktieegarne i nuvarande pri¬
vatbanker, och dels af Banko-Utskottet, mätte bildas med uppdrag, l:o att i möjligaste
måtto nogsamt undersöka Riks-bankens, Riksgälds-kontorets samt Privat-bankernas verk¬
samhet och beroende af hvarandra, angifva felen och bristerna uti hvartdera af dessa pen-
ningeverks närvarande organisation, så väl inom hvarje verk serskildt, som äfven i all¬
mänhet med afseende å de olägenheter ej allenast för staten, utan äfven för rörelsen,
som anses kunna härflyta från nämnde verks och inrättningars samtidiga närvaro och fort¬
satta verksamhet, i enlighet med nu gällande reglementariska bestämmelser, samt att jem¬
väl taga i betraktande redan bildade Hypotheks-föreningars inflytelse på penningeväsendet;
i hvilket ändamål Kommitterade skulle vara berättigade att från vederbörande auktoriteter
och Embets-verk infordra och undfå de meddelanden, hvaraf kommitterade kunde vara i
behof; och 2:o att upprätta förslag till reorganisation af finans-väsendet i sin helhet, d. v. s.
af både Riks-bankens och öfrige penninge-verks styrelse och funktioner, med fästadt af¬
seende å följande hufvudsakliga bestämmelser, nemligen: att endast Riksmynt må inom
hela landet blifva gällande: att utvexling af silfver emot dylikt mynt fortfarande alltid må
kunna medgifvas: att all line- och kreditiv-rörelse afskiljes från Riks-banken, som under
vanliga förhållanden torde böra i metaller eller lätt realisabla förbindelser ega en den ute¬
löpande sedelstocken motsvarande valuta; att nämnde rörelse deremot kunde bedi ifvås ge¬
nom ett serskildt förvaltande verk med hufvud-kontor i Stockholm samt afdelnings-kontor
i alla läns residens-städer, vid hvilka sednare kontor, likasom vid hufvudkontoret i Stock¬
holm, upp- och afskrifnings-räkning borde öppnas med skyldighet att lämpa ränte-godt-
görelsen efter den längre eller kortare tid insatta medel komma att blifva stående, samt
att hvad serskildt fastighets-lån beträffade, dessa öfverfivttades till afdelnings-kontoren uti
de provinser, der de hypothiserade fastigheterna voro belägna, och att sådana lån medde¬
lades endast å lägre belopp för hvarje låntagare, hvarigenom ett större antal lån kunde
utgå och sålunda mera allmänt komma den mindre jordbrukaren tillgodo; och borde Kom¬
mitterade hafva afslutat sitt arbete så tidigt, att detsamma kunde till Rikets näst samman¬
trädande Ständer öfverlemnas.
Jemte protokolls-utdrag af den 30 sistledne April och 3 påföljde Maj har Utskot¬
tet fått emottaga ej mindre tvänne af motionären hos Högloll. Itidderskapet och Adeln
afgifna anföranden, innefattande närmare utveckling af ofvanomförmälda förslag, än äfven
åtskilliga ledamöters inom bemälda Riksstånd deraf föranledda yttranden.
Banl;o-Utskottcts Utlåtande, N:o 45. 43
Vid den utveckling motionären gifvit åt förslaget, har han, bland annat, fästat upp¬
märksamhet å det i Revisions-berättelsen öfver verkställd granskning af Riksgälds-konto-
rets styrelse och förvaltning för år 1819 (sidorne 75—76) anförda förhållande, att på
samma gång sorn Ranko-fullmäktige inskränkt en del af Riks-bankens låne-rörelse i ända¬
mål att ej vidare öka den utelöpande sedel-stocken, hade Riksgälds-kontorets fullmäktige
tillhandahållit allmänna rörelsen ett kontant belopp, öfverstigande den summa, som Banko¬
fullmäktige velat, rörelsen betaga, hvarigenom dessa penningeverk, båda med lika stöd af
de för dem hvartdera serskildt gällande reglementariska föreskrifter, motarbetat hvaran¬
dras afsigter, ett förhållande, som enligt motionärens tanke, äfven i sin mån ådagalade
omöjligheten, under närvarande omständigheter af de financiella ärendernas planmässiga
behandling. Härtill borde enligt motionärens förmenande, läggas den allmänna klagan,
som från låntagares sida förspordes öfver Privat-bankernas ojemna penninge-rörelse;
olägenheterna så väl af Privat-bankernas mångfaldiga olika sedelsorter, jemte lättheten att
dessa efterapa och förfalska, som ock deraf att dessa bankers sedlar icke emottagas i
kronans uppbörder, ehuruväl desamma utgöra det allmännast gångbara myntet, hvarigenom
sednare delen af Regerings-formens 72 § kunde anses vara till anda och mening upphäf-
ven, samt ändteligen det allmänna misstroende för Rikets financiella förhållanden, som
mäste hos utländningen uppstå vid betraktande deraf, att det öfver hela landet, gängse
myntet icke vore gällande i statens liqvider, hvilket såsom föranledande en minskad cir¬
kulation af dessa sedlar i utlandet, medförde förlust för så väl staten, som de enskilde
Rankbolagen. Från dessas sida åter klagades öfver den af Rikets Ständer vidtagna in¬
skränkning i bankernas frihet att utgifva sedlar å mindre valörer, genom hvilken inskränk¬
ning berörde inrättningar, efter all sannolikhet, sattes ur stånd att fortsätta en rörelse,
som obestridligen genom ökadt förlags-kapital och lättad penningetillgång höjt industrien
samt kommit alla näringar till godo på samma gång, som man måste erkänna att Privat-
bankernes rörelse hvilande på så säkra grunder, att den endast kunde rubbas genom en
af öfverdrifven farhåga föranledd allt för hastig inlösen af deras utelöpande sedelstock.
Till afhjelpande af dessa och öfriga olägenheter vore det Rikets Ständers pligt att vidtaga
erforderliga åtgärder, så att det allmännas gagn och båtnad befrämjades utan åsidosättande
af de enskilde bankernes rättvisa anspråk på fortsatt fördel af den penninge-rörelse, de
öppnat, och utan förminskande af det nu tillgängliga låne-knpitalet, som under flere år
ingått i den allmänna rörelsen och hvaraf denna hade behof till fortfarande utveckling och
41 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 45.
förkofran; men då hvarje delvis verkstäld förändring i afseende å de financiella förhållan¬
dena, när frågan rörde en genomgripande reform af desamma, endast skulle leda till ytter¬
ligare inveckling och försvåra denna frågans ändamålsenliga lösning, samt Banko-Utskottets
tid icke kunde medgifva eller dess sammansättning befordra utarbetande af förslag till
sådana allmänna bestämmelser, som för en dylik reform voro af nöden, syntes ändamålet
bäst komma att vinnas på den väg motionären uppgifvit, eller medelst bildandet af en
kommitté, som med erforderlig sakkännedom och insigt om förhållanderna uppgjorde ett
fullständigt förslag till reglering af Rikets financiella angelägenheter.
Utskottet har, vid detta ärendes behandling, ansett sig böra i minnet återföra huru¬
som Banko-Utskottet, uti 56 § af dess vid 1844—4845 årens riksdag afgifna utlåtande N:o
44, tillstyrkte Rikets Ständer bland annat att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i nåder utse en kommitté, hvilken finge sig uppdraget så väl att
undersöka och utreda den allmänna penningeställningen och kreditförhållandena inom riket
samt huru befintliga allmänna låneinrättningar derpå verkade, som ock att, på grund af
en sådan undersökning och utredning, före Rikets Ständers nästinträffande sammanträde,
upprätta förslag ej mindre till de förbättringar härutinnan i allmänhet, hvilka ansågos lämp¬
liga och ändamålsenliga samt kunde åstadkommas, än äfven serskildt till organisation af
sådana inrättningar, som i eller utan förening med Rikets Ständers Bank och utan rät¬
tighet till egen sedel-emission, skulle kunna suppleera de Privat-banker, hvilka före 1849
års utgång kunde komma att upphöra, eller icke hos Kongl. Maj:t i underdånighet be¬
gärde ny oktroy på grund af den Privat-bank-lag, som af Kongl. Majit och Rikets Stän¬
der blefve gillad och antagen. Som likväl 2:ne Riks-stånd afslogo Utskottets berörde hem¬
ställan, föranledde densamma icke till vidare åtgärd. A'id sistförtlutne riksdag åter be-
slöto Rikets Ständer, med bifall till Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
tillstyrkande i betänkandet Nio 18, att hos Kongl. Majit göra underdånig framställning i
fråga om Privat-bankernas framtida upphörande; och uti den derom atlåtna underdåniga
skrifvelse £se Exped.-Utskottets förslag Nio 122} anfördes, att Rikets Ständer voro af
den tanke, att Privat-bankerne i deras närvarande skick icke lemnade de för rättigheten
till idkande af en så vidsträckt penningerörelse nödiga garantier, samt att, i följd häraf,
oktroyer för inrättande af dylika Banker hädanefter icke borde beviljas, men att Rikets
Ständer likväl icke förbisett nödvändigheten deraf, att till bedrifvande af den penninge¬
rörelse, Privat-bankerne utöfvat, andra för ändamålet mera lämpliga åtgärder vidtagas, på
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 45. 45
det omförmälde Bankers verksamhet, då de för dem meddelade oktroyer löpte till ända,
måtte, utan mehn för det allmänna, kunna upphöra; hvadan Rikets Ständer i underdånighet
anhöllo dels att Kongl. Maj:t i nåder täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer vid in¬
nevarande riksdag framlägga förslag om åtgärders vidtagande, hvarigenom penningerörel-
sen i landet på säkrare och mera bestående grunder måtte kunna så ordnas, att vid de
stadgade oktroy-tidernas slut Privat-bankerna, utan olägenhet för det allmänna, kunde
upphöra, dels ock att undertiden till denna riksdag oktroyer för nya Privat-banker ej
måtte meddelas.
Något förslag i nyssnämnde syftning har emedlertid icke, vid nu pågående riks¬
möte, blifvit från Kongl. Maj:t till Rikets Ständer aflåtet, och ej eller äro några förän¬
dringar i afseende å Riksbankens, Riksgälds-kontorets, Hypotheks-föreningarnes eller Pri-
vat-bankernes rörelse och förvaltning vidtagne, till afhjelpande af de olägenheter, som
kunna anses härflyta från dessa inrättningars nuvarande, utan allt egentligt samband med
hvarandra, fortgående verksamhet. Dessa, här ofvan närmare antydda olägenheter, torde
likväl vara af beskaffenhet att kunna ganska menligt inverka på så väl de särskilda pen-
ninge-verkens förmåga att fullgöra sina förbindelser, som penninge-ställningen i allmänhet.
Dertill kommer att, efter sistförflutne riksdag, inom landet bildat sig nya Hypotheks-för-
eningar, hvilka inrättningars, jemte de förut varande Hypotheks-föreningarnes låneopera-
tioner å utrikes ort redan utöfvat och än vidare måste medföra synnerligt inflytande å
rikets financiella förhållanden. Behofvet af ett, efter noggrann undersökning och utred¬
ning af allmänna penninge-ställningen och kredit-förhållandena uppgjordt förslag till en så¬
dan reglering af rikets hela finans- och penninge-väsende, att med realisationens betryg¬
gande allmänna rörelsen äfven må underlättas, framstår derföre, enligt Utskottets åsigt, i
vida högre grad nu än tillförene; och torde ett dylikt förslags afgifvande till rikets näst
sammanträdande Ständers pröfning vara destomera angeläget, som Privat-bankernes nuva¬
rande oktroyer icke långt derefter löpa till ända, hvadan rätta tidpunkten synes vara inne
för vidtagande af de förberedande åtgärder, som för ändamålets befrämjande påkallas.
I detta afseende, och då Utskottet delar motionärens åsigt att ett arbete af den
omfattande och vidlyftiga beskaffenhet, som det förevarande, icke lärer, under en riks¬
dag, kunna nöjaktigt utföras, har Utskottet ansett det vara lämpligast om, för förslagets
uppgörande, en komité af Kongl. Maj:t i nåder tillsattes, hvilken komité, bildad af i dy-
Bih. till R. St. Prot. 1850—51. 6 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 7
46 Banko-Vt skottets Utlåtande, N:o 4b.
lika ämnen erfarne och sakkunnige män, torde bäst blifva i tillfälle att på ett tillfredsstäl¬
lande sätt utföra detta maktpåliggande uppdrag.
Utskottet får, till följd häraf, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majt täcktes i nåder utse en komité, som får sig uppdraget att
utarbeta fullständigt förslag till ordnande af rikets finans- och penninge-
väsende i sin helhet, samt att berörde förslag måtte till rikets näst sam¬
manträdande Ständer öfverlemnas.
Stockholm den 5 Juni 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 40,
\
Hfso Mi.
Ank. till Exp.-Utsk. d. IG Juni 1851, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ett för andr adt
sätt för inlösen af Riksgäldskontorets kopparskiljemynts-
polletter.
Från Vällofliga Borgareståndet har Utskottet emottagit en af Herr C. C. Hörnstein
väckt motion, innefattande förslag till förändring af åtskilliga föreskrifter i nu gällande
Banko-reglemente, uti hvilken motion Herr Hörnstein, bland annat, yttrar:
”Imellan Banken och Riksgäldskontoret är visserligen en ringa sak, angående koppar¬
polletter, men som räckt sedan 1823 och derför synes vara förtjent af ett slut. Den fond,
som Banken afsatte för deras inlösen, är nu något öfver 72,000 r:dr banko, hvaremot
Banken godtgör sig polletternas kopparvärde, cirka 54,000 r:dr, såsom en fordran hos Riks¬
gäldskontoret, när en gång dessa slantar blifva inlösta, hvilket väl aldrig lärer inträffa.
Saken synes enklast uppgöras, om Banken får emottaga, uti sina kassor, dessa polletter ef¬
ter sin prägel, liksom annat kopparmynt, så att Riksgäldskontoret från deras invexling be¬
frias, och affären verken emellan qvittas. En del af litt. a) och 4 morn. i 122 § samt
hela 150 § i reglementet skulle då komma att derur försvinna.”
Till närmare utredning, angående tillkomsten af Bankens skyldighet alt inlösa Riks-
gäldskontorets koppar-skiljemynts-polletter, torde det tillåtas Utskottet att i minnet åter¬
föra innehållet af reglementariska föreskrifterne härutinnan.
Uti 4 art. 3 afd. 9 § af 1823 års Banko-reglemente stadgades, som följer:
”Den summa af kredit-sedlar, reducerade till bankomynt genom J:dels afdrag, hvilken
den 31 December 1823, enligt Riksgäldskontorets räkenskaper är utelöpande, skall, efter
Bih. till R. St. Prot. 1850 § 185!. 6 Sami. I Afd. 77 Haft. \
2 Uanko-Utskottets Utlåtande, N:o 46.
derom från Riksgäldskontoret erhållen uppgift, medelst assignation af Lånebanken uppföras,
såsom en för Riksgäldskontoret tillgänglig behållning eller avance från 1824 års början,
på en serskild räkning, sorn i och för liqviden om kreditsedlar, i Vexelbanken öppnas.
Uppå denna räkning eger Riksgäldskontoret ej att utställa in visningar för andra behof, än
till kredit-sedlars inlösen; likasom det för utvexlade kredit-sedlar till kontoret inflytande
bankomynt ovilkorligen skall på samma räkning insättas, så att dess saldo alltid jemt upp¬
går mot den utevarande riksgälds-sedelstockens belopp i bankomynt efter realisations-
grunden.
Detta saldo bör följaktligen, till förekommande af missförstånd och irringar vid beräk¬
ning af rörelse-kapitalet, finnas, äfven uti Bankens generela hufvudslut, afskiljdt från den
öfriga vexel-bankoskulden.”
Vid 1828—1830 årens riksdag blef, med anledning af Banko-utskottets memorial N:o
119, denna föreskrift ändrad till följande lydelse, intagen i 4 art. 3 afd. 7 § af 1830
års Banko-reglemente:
”Uppå den serskilda räkning, som, enligt Rikets Ständers beslut vid 1823 års riksdag,
finnes för Riksgäldskontoret öppnad i vexelbanken, till inlösen af kredit-sedelstocken, der¬
under koppar-polletterna inbegripna, eger ej Riksgäldskontoret alt utställa invisningar för
andra behof, än till kredit-sedlars inlösen, likasom det för utvexlade kredit-sedlar till kon¬
toret in fly lande bankomynt ovilkorligen skall på samma räkning insättas; så att dess saldo
alllid jemnt uppgår emot den utevarande riksgälds-sedelstockens belopp i bankomynt, efter
realisationsgrunden, koppar-polletterna derunder inberäknade, utaf hvilka de. som tilläfven¬
tyrs i vexling inflyta, skola tili Banken lefvereras. Detta saldo bör följaktligen, till före¬
kommande af missförstånd och irringar, finnas, äfven i Bankens generela hufvudslut, af¬
skiljdt från den öfriga vexel-banko-skulden.”
Uti Bankoreglementet af år 1835 återfinnes under § 163 detta stadgande, endast i sa
måtto förändradt, att följande ord äro derifrån uteslutna, nemligen: “likasom det för ut-
vcxlade kreditsedlar till kontoret inflytande bankomynt ovilkorligen skall på
samma räkning insättashvarefter föreskriften sådan den lyder i omförmälda 163 §
blifvit oförändrad bibehållen, intilldess, på grund deraf att preskriptionstiden för inlösen af
Biksdäldskonlorets kreditsedlar lupit till ända, densamma, enligt beslut vid sednaste riksdag,
sålunda förändrades, som 150 § i nu gällande Bankoreglemente utvisar, hvilken innehåller:
Banko-Utskotte/s Utlåtande, N:o 46. , 3
“Uppå den i Depositions-afdelningen varande räkning för kopparskiljemynts-polletternas
inlösen, ager ej Riksgälds-konloret att utställa invisningar för andra behof, än till infriande
af nämnde polleter, utaf hvilka de, som tilläfventyrs i växling inflyta, skola till Banken
lefvereras.”
Till åtlydnad af stadgandet i 1823 års Banko-reglemente insattes, vid 1824 års början,
på den i förra Vexel-banken öppnade nya räkning ett belopp af Banko 4,025,095: 39, —
Häraf hade till och med 1845 års utgång, då preskriptionstiden för inlösen af Riksgälds-kon-
torets kreditsedlar löpte till ända, blifvit infriade dylika sedlar samt kopparskiljemynts-
polletter till en summa af 3,672,396: 30, 2.
hvadan behållningen vid 1846 års början allenast utgjorde . 352,699: 2, 10.
hvilken behållning under sistberörde år ytterligare minskades med . . . 278,483: 35, 4.
deruti inberäknadt det öfverskott, som efter preskriptionstidens slut, till Bankens vinsträkning
Öfverfördes, eller 275,245 r:dr 46 sk., så att behållningen uppgick till . 74,215: 15, 6.
jemnt motsvarande kopparskiljemynts-polletternes återstod vid 1846 års slut.
Genom sedermera skedda assigneringar å denna räkning har dess saldo ytterligare nedgått
och utgjorde, vid slutet af nästlidet år 72,252: 28, 10.
hvaremot Banken såsom fordran tillgodoförde sig kopparvärdet uti de utelöpande skilje-
mynts-polletterna med 54,465: 29, 3.
i följd hvaraf endast skillnaden B:ko r:dr 17,786: 47, 7.
skulle komma att, i mån som kopparpolletterna inväxlas, af Banken ytterligare utbetalas.
Af hvad Utskottet sålunda anfört, torde det befinnas, att Banken af egna medel afsatt
den fond som erfordrades för inlösen af Riksgälds-kontorets, vid 1823 års slut utelöpande
kreditsedlar och kopparskiljemynts-polletter.
Såsom fordran hos Riksgälds-kontoret balanserar Banken i räkenskaperna, inom linienr
3,693,192: 9, 2., hvilken summa tillkommit sålunda, att ifrån det primitift afsatta beloppet
blifvit afräknadt ej mindre kopparvärdet å Riksgälds kontorets polletter, utan äfven de
banko r:dr 275,245: 46 sk. hvilka efter utgången af preskriptionstiden för Riksgäldssed-
4 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 46.
larnes inlösen, öfverfördes såsom en tillfällig vinst och betraktades som en afbetalning uta
Riksgälds-kontoret å skulden till Banken, i och för kreditsedlarnes inlösen.
Ehuru omförmäide 275,245 r:dr 46 sk. jemte öfriga behållna vinstmedel, till åtlydnad
af Rikets Ständers vid 1S47—1848 årens riksdag fattade beslut blifvit till Riksgälds-konto¬
ret aflemnade; och ehuru i Ranken således numera icke finnes någon serskildt afsatt till¬
gång för infriande af Riksgäldssedlar, sorn, efter preskriptions-tidens utgång i Riksgälds¬
kontoret företedda, ansetts böra inlösas; enär å räkningen för kopparskiljemynts-polletter-
uas infriande Rilcsgälds-kontoret icke äger alt utställa mvisningar för andra be¬
hof än till inlösen af nämnda polletter; likväl och som med anledning af Rikets
Ständers beslut, behållningen på nämnde räkning tagits i anspråk för godtgörande af Riks¬
gäldssedlar, som efter preskriptions-tidens slut blifvit till Riksgälds-kontoret inlemnade,
hvaraf åter i en framtid den följd skulle kunna inträffa, att, under förutsättning, det stör¬
sta delen af de utelöpande kopparskiljemynts-polletterna till inväxling företes, Banken skulle
nödgas, att ytterligare afsätta något belopp för Riksgäldssedlars inlösen ; har Utskottet an¬
sett den väckta motionen destomera vara förtjent af uppmärksamhet, som, i händelse af
bifall dertill, räkningen med Riksgälds-kontoret, i och för kopparskiljemynts-polletterna
kunde afslutas.
Ifrågavarande koppar-polletter inväxlas nu i Riksgälds-kontoret, som vanligen i partier
om 40 r:dr r:gs aflemnar de invexlade polletterna till Bankens Låne-afdelning; hvarest de
Uppräknas och derefter lefvereras till Kongl. Myntet emot ett bestämdt pris af 19 sk. per
skålpund viktualievigt.
Detta sätt för polletternas inlösen är förenadt med omgångar, lätta att undvika derige¬
nom, att Banken omedelbart inväxlar polletterna af allmänheten och sedermera aflemnar
desamma till Kongl. Myntverket.
Riksgälds-kontoret skulle befrias från icke allenast inväxlingen af, utan äfven all bok¬
föring för, kopparpolletterna och Banken, som komme att behandla dessa mynt, hvad in¬
växling och bokföring angår såsom för närvarande är förhållandet med öfriga gamla icke
aflyste kopparmynts-sorter, kynde beträffande bokföringen vinna en önskvärd förenkling i
det att' såväl räkningen i Depositions-afdelningen, som den i Låne-afdelningen nuvarande
räkning, utvisande metalliska värdet uti de utelöpande polletterna finge afslutas och skillna¬
den emellan nominalvärdet och metalliska innehållet påföras Bankens vinst- och förlust¬
räkning; hvadan någon förhöjning i Bankens ansvarighet icke skulle af förändringen uppstå.
Banko-Utskotlets Utlåtande, N:o 46. 5
Utskottet får, på dessa skid, och med hänvisning till Memoiialet N:o 47 med för¬
slag till åtskilliga förändringar i sättet för beräknande af Bankens sedelstock, vördsatnligen
hemställa ,
att Banko-reglementets 150 § måtte få utgå; samt att
på lämpligt ställe i samma Reglemente måtte få införas en så lydande föreskrift:
Riksgälds-kontorets kopparskiljemvnts-polletter inväxlas i Bankens
kassor och aflemnas sedermera till Kongl. Myntverket emot bestämdt
pris; skolandg skillnaden emellan detta och prägelvärdet påföras
Bankens vinst- och förlust-räkning.
I händelse af bifall härtill, torde genom Banko-utskottets för¬
sorg, Stats-utskottet böra, jemte underrättelse om Rikets Ständers
beslut, för upprättande af förändiade föreskrifter i Reglementet för
Riksgälds-kontoret, anmodas förständiga Fullmäktige i nämnde kontor
om vidtagande af de åtgärder, som af beslutet kunna påkallas.
Slockholm den 13 Juni 1851.
47.
Auk. till Exp.-UtsU. d. 16 Juni 1851, kl. 5 e. m.
Memorial, med förslag till åtskilliga förändringar i sättel
för beräknande af Bankens sedelstock.
lili den berättelse, Banko-fullmäktige vid Riksdagens början till Utskottet aflemnade,
hafva de under § 6 anfört: alt uti de, jemlikt 5 § i Lagen för Rikets Ständers Bank af
den 1 Mars 1830, efter hvarje halfårs utgång, med allmänna lidningarne utdelade uppgif¬
ter öfver Bankens Sedel- och Depositions-skuld samt Metalliska kassa, förändring väl vore
erforderlig, enär endast behållningarne å de i Bankens Depositions-afdelning bokförda kre¬
ditiv och låneförlag deruti upplagas, hvaremot sådana behållningar å krediten och lane-
6 Banko-Viskuttets Memorial, N:o 47.
förlag, som ulgifvas frän Bankens Låne-afdelning, såsom förlager till lån på rörlig och fasl
pant, samt kreditiven till Sparbanker m. fl. icke förekomma i uppgifterna, hvarigenom det
belopp, hvilket enligt samma uppgifter, utgör skillnaden emellan sedelstock och Maximum
af denna, alltid visar sig större, an det i sjelfva verket är; men att, som en sådan för¬
ändring förutsatte behofvet icke allenast af en jemnkning i beräkningarne utaf Sedelstoc¬
kens tillåtna maximi-summa, hvilken, enligt Banko-utskottets utlåtande den 7 Mars 1845,
sid. 54, nedsattes under det verkliga förhållandet, utan äfven af den reorganisation af
tjenster och göromål, att alla Lane- och Kreditiv-förlag varda å Depositions-afdelningen
uppförda; hafva Fullmäktige förmält sig för det då närvarande icke kunna föranstalta om
en sådan rättelse.
Med anledning af detta Fuljmäktiges förklarande yttrade Utskottet uti den till Rikets
Ständer vid innevarande Riksdag, under N:o 10 afgifua berättelse, angående Rikets Stän¬
ders Banks styrelse och förvaltning, uti 2 §., att Utskottet framdeles ville taga under öfver¬
vägande, huruvida, oberoende af den utaf Fullmäktige ifrågasatta reorganisation af tjenster
och göromål, några förändringar uti eller något förtydligande af 24 och 122 §§. i nu gäl¬
lande Banko-reglemente må anses vara af behof påkallade.
De af Utskottet åberopade §§. uti Banko-reglementet äro af följande lydelse, nem-
.lgen:
24 §, i hvad densamma har afseende å förevarande fråga:
‘■'■Att Fullmäktige är uppdraget— __ — - _ — — — — —
“enligt 5 § i Lagen för Rikets Ständers Dank af den 1 Mars 1830 all för hvar¬
je halft år låta trycka samt med allmänna tidniugarne utdela uppgift öfver för¬
hållandet emellan Bankens Metalliska kassa samt utelöpande sedlar och deposi¬
tionst skuld f' -
samt 122 §.
”Såsom sedelstock anses och beräknas
“a) alla i omlopp varande bankosedlar och kopparskiljemynts-polletter samt ute¬
löpande insättning sbevis och allester;
b) alla pä räkningar i Depositions-afdelningen inneslående medel; samt
c) hela summan af beviljade kreditiv, som kunna vid anfordran disponeras..
Banko-Utskottets Memorial, N:u 47. 7
Härifrån afräknas :
1:o Kredilivet lill Rihsgälds-honloret på en million r:dr;
2:o De förskott, som blifvit från Banken utlemnade till förslitna smärre
sedlars invexlande i landsorterna;
3:o Sådane transportsedlar samt sedlar af nya slaget å de högre valörerne,
hvilka, såsom otydliga, icke kunnat under sina numror afföras, utan, i stället,
blifvit af Läne-afdelnirigen infriade; samt
4:o Metalliska värdet af kopparskiljerhynts-polletterne.ci
”Och skola likaledes från Sedelstocken vid beräkningarne öfver densamma
uteslutas upplupna, men outlagna, räntor å de af Banken upplåtna medel, äfven¬
som Låne-bankens förfallna skulder, enär för inlösen af dess till betalning för¬
fallna äldre räntebärande förbindelser, en summa af 80,000 r:d banko är vorden
å serskild räkning i Deposilions-afdelningen insalta
1 öfverensstämmelse med nyssberörde, uti Bankoreglemente^ 122 § intagna, föreskrift
om sättet att beräkna Bankens sedelstock äro de uppgifter öfver Bankens metalliska kassa
-samt utelöpande sedlar och depositionsskuld, hvilka för hvarje halft år upprättas, så¬
lunda uppställda, att å ena sidan redovisas för:
a) utelöpande sedlar; b) Riksgäldslconlorets koppar-skiljemynts-polleller ; c)
mneslående medel på räkningar i deposilions-afdelningen $ särskilj da under 3:no
poster eller depositions-medel för låne-afdelning en, behållning tillhörande all¬
männa verk och inrättningar samt bolag och enskilda personer samt obegagnade
andelar på ler edilin-räkning ar ne; och slutligen, efter afdrag från sammanräknade se¬
del- och depositions-skulder af de i Banko-reglementets nyssberörde §, upptagna poster,
skillnaden emellan den sammanräknade sedel- och depositions-skulden samt ma-
ocimi-beloppet af sedelstock, beräknad enligt 123 § i reglementet,
och å andra sidan:
Bankens guld- oeh silfver-tillgång samt maximum för sedelstock, enligt nyss¬
berörde §.
För bedömmande huruvida och i hvad mån någon förändring i ett eller annat hän¬
seende må, beträffande sedelstockens beräkning-, anses vara erforderlig; torde Utskottet få
fästa uppmärksamhet å följande förhållanden:
8 Banko-Utskottets Memorial iV:o 47.
Under lite!: "utelöpande sedlar" upptages bfioppet af utevarande invisningar och at¬
tester emellan depositions- och kassa-afdelningarne; hvaremot beloppet af dylika ute¬
löpande dokumenter emellan lane- oell kassa-afdelningarne icke är synligt uti halfårs-
uppgifterna.
Anledningen härtill är att finna deruti, att såsom sedelstock nu beräknas, jemte annat,
deposilionsmedel för låne-afdelningen 80,000 r:dr banko, hvilka blifvit afsedda, att motväga
icke allenast summan af sistberörda invisningar och attester, utan äfven af åtskilliga andra
låne-banko-skulder: men sedan Utskottet, af skäl, här nedan närmare utvecklade, funnit sig
böra tillstyrka den till enkelhe' och lättfattlighet ledande åtgärd, att utesluta omför-
mälde 80,000 r.dr; måste alla utelöpande invisningar och insättning sbevis, vare sig
att de tillhöra den ena eller andra afdelningen inom bankoverket, som sedelansvarighet
upptagas.
Återstoden af den fond banken afsatt för inlösen af Riksgäldskonlorets Icoppar-
skiljemynts-pollelter beräknas såsom sedelstock; hvarefter afdrag sker för metalliska
värdet uti nämnda polletter. För den händelse, Rikets Höglofliga Ständer bifalla hvad Ut¬
skottet, i fråga om dessa polletters inlösen, föreslagit i memorialet N:o 46, skulle denna
upp- och afTöring kunna undvikas.
I afseende på den å räkningar i depositions-afdelningen innestående behållning,
tillhörande allmänna verk och inrättningar samt bolag och serskilda personer,
förefinnes icke någon till förändring ledande anmärkning; enär denna behållning alltid
upptagits till rälta beloppet, med afskiljande derifrån af kreditiv eller förlag från Rikets
Ständers bank.
Dernäst förekomma obegagnade andelar på kreditiv-räkningarna, uppgående vid näst-
lidet års slut till 3,776,861 r:dr 33 sk., enligt följande specifikation:
af kre-
Banko-Utskottets Memorial, No 46.
af kreditivet för Götheborgs Lånekontors jernbelåning . . . .V. . 575,000
„ d:o till Riksgäldskontoret 1,000,000
till Kongl. Kommerskollegium
„ d:o
,, d:o till Jernkontoret
al fonden för utlåning genom allmänna diskonten, dels mot namn och
reverser och dels mot pant af aktier och publika papper:
i Stockholm 527,434: 20. 3.
i Götheborg 121.324: 26. 7.
i Malmö 66,333: 16. —
110,177
85,450
41. 7.
715,092: 20. 10.
d:o
för utlåning och diskontering genom Handels- och Närings-
diskonten:
i Stockholm 109,043: 7. 5.
i Götheborg 1.075: — —
i Malmö 200: —
110,318: 7. 5.
d:o
för kassakreditiv åt enskilde:
i Stockholm ........ 1,005,724
i Götheborg 66,000
i Malmö , . . . 94,000
5. 2.
„ kreditivet till Riksgäldskontoret för utredningen af Götha kanal¬
bolags f. d. diskontverk .... 10,099: 6. —
„ d:o för d:o af Malmö d:o d:o .... 5,000: — —
1,165,724: 5. 2.
15,099: 6. —
Summa 3,776,861: 33. —
Denna summa omfattar salunda allenast den del af bankens lane- och kreditiv-rörelse,
hvartill förlag blifvit å vederbörliga räkningar i bankens depositions-afdelning insatta.
Obegagnade andelarne åter af den enahanda rörelse, som banken omedelbarligen genom
dess låne-afdelning besörjer, är icke synlig uti halfårs-uppgifterna annorlunda, än såsom
ökande den summa, hvilken skall utvisa skillnaden emellan den sammanräknade se¬
del- och dcpositions-skulden samt maximi-beloppet af sedelstock, och som följakt-
Bih. till B. St. Brot. 1850 § 1851. 6 Sami. 1 Afd. 17 Haft. 2
I 0 Banko-Utskottets Memorial, N:o 47.
igen långt ifrån att föret» det rStta förhållandet, missleder begreppet om den tillgång
inom maximum, fullmäktige hafva att disponera.
Sistberörde obegagnade andelar äro följande, enligt förhåtlanderna vid 1850 års
utgång:
af fonden för belåning af guld och silfver, jern, koppar, m. fl. vågförda effekter samt
tackjern, (enligt bankoreglementets 172 § bestämd tili 3,500,000 r:dr; hvaraf dock
1,000,000 r:dr äro i depositions-afdelningen afsatte såsom kreditiv för Götheborgs låne-
kontors jernbelåning; i följd hvaraf 2,500,000 r:dr äro afsedda till utlåning inom Stock¬
holms distrikt) 1,318,247; — —-
af fonden för belåning af fast egendom i städerne och på landet . . 50,546: 4. 11.
„ d:o för lån till skiften och odlingar 14,441: 36. 10.
,, , d:o för lån till Fahlu Bergslag och kreditiv till Sparbankerna i
riket 232,595: 33. 8.
S:a 1,615,830: 27. 5.
Hvartill bör läggas beloppet af det för Stockholms stads Drätsel-
t kommission tillförene afsedda aldrig begagnade och numera in¬
dragna kreditiv 50,000: — —
Summa R:dr 1,665,830: 27. 5.
Dessa obegagnade andelar af låne- och kreditiv-förlag böra naturligtvis med lika skäl
sorn de öfriga ingå i beräkningarne af sedelstock, serdeles då de kunna när som helst till
utelöpande sedlar förvandlas; men beträffande en och annan af berörda obegagnade låne-
och kreditiv-andelar, torde det tillåtas Utskottet, att få utreda åtskilliga dervid förekom¬
mande omständigheter.
Uppå de i depositions-afdelningen varande föilags-räkningar, för utlåning och diskon¬
tering genom Banko-diskonten, Låne-kontoren i Götheborg och Malmö, samt Handels- och
Närings-diskonterna, innestå vanligen vid de tider, då halfårs-uppgifterna skola upprättas,
räntevinsten för ett qvartal och derutöfver, hvilket föranleder dertill att saldo å dessa räk¬
ningar icke utvisar skillnaden emellan det bestämda förlags-kapitalet och utlånade beloppet,
hvarigenom ock Bankens sedel-ansvarighet visar sig s'törre, än den i sjelfva verket är.
Detta missförhållande skulle kunna afhjelpas antingen på det sätt, att från sedelstocken
Banko-Utskottets Memorial, N:o 47. H
afdrag skedde för ett belopp ungefärligen motsvarande den influtna, men till Banken icke
lefvererade räntevinsten, eller ock, att obegagnade andelarne af förlagen till allmänna samt
Handels- och Närings-diskonternas lånerörelse upptagas, i enlighet med de rapporter, hvil¬
ka för hvarje utlånings-vecka ingå till Bankofullmäktiges expedition från såväl Bankodiskon¬
ten i Stockholm, som Lånekontoren i orterna. Dock enär, för det enligt förra sättet för¬
utsatta afdrag någon annan grund ej kan läggas, än de serskilda upplysningar, hvilka ifrån
Diskontkontoren införskaffas; och i fråga angående det sednare sättet, det synes vara
olämpligt, att i halfårs-uppgifterna upptaga andra zifferförhållanden än som kunna i Ban¬
kens räkenskaper återfinnas och af dem kontrolleras; så anser Utskottet sig icke kunna
förorda hvarken den eria eller andra utvägen, för att i berörde afseende komma det rätta
resultatet närmast; hvaremot Utskottet håller före, att om vederbörande Diskontkontor,
som i slutet af Juni och December månader hafva en å två veckors ferier för räkenska¬
pernas upprättande och afslutande, finge sig förelagdt, att före halfårets utgång till Banken
inlefverera all influten räntevinst, räkningarne i depositions-afdelningen skulle komma att
ganska nära angifva det rätta obegagnade beloppet; skolande Utskottet icke underlåta, att
vid granskningen af föreskrifterne i Bankoreglementet, angående Diskontverkens förvaltning,
tillse huruvida någon ändring i stadgandet om tiden för räntevinsternas inleverering til®
Banken må vara af behof påkallad, eller om ofvanberörde ändamål skulle kunna vinnas
genom Bankofullmäktige, på grund af omförmälda stadgande särskildt gifvet förstän¬
digande..
Sorn kassa-kreditivrörelsen förutsätter nödvändigheten för Låne-kontoren, att hafva en
större del af fonden kontant i kassa liggande emedan uttag och insättningar å kreditiv dagli¬
gen ifrågakommer, så och med anledning deraf, att kreditiv-året vid Götheborgs Låne-kon-
tor med kalender-årets utgång löper till ända; hvadan en betydligare del af de beviljade
kassa-kreditiven först under de sista dagarrie af kreditiv-året till Kontoret inbetalas, före¬
ter sig vid nåstlidet års utgång den händelse, att ehuru Låne-kontoret i Götheborg bordt
(lafva å räkning i Depositions-afdelningen innestående hela förlaget till kassa-kreditiv,
500,000 r:dr nämnde räkning icke utvisade mera än 66.000 r:dr, enär återstoden fanns virf
\ % Banko-litskottets Memorial, N:o 47.
Kontoret i kontant. Det skulle väl sålunda kunna synas, som borde hela kassa-kreditiv-förlaget
upptagas såsom obegagnadt, men å andra sidan afdrag ske för de i Låne-kontoret innelig¬
gande kontante behållningar, hvilka, i händelse desamma till Banken inskickats, före årets
utgång minskat den utelöpande sedelstocken; men då i sådant fall, såsom rättelse för
uppställning af halfårs-uppgifterne mast begagnas Låne-kontorens räkenskaper, hvilket stri¬
der emot 5 § i Lagen för Rikets Ständers Bank, som stadgar, att halfårs-upgiften skall
klart och fullständigt visa Vexel-bankens d. v. s. nuvarande Deposilions-afdelnin-
gens ställning; torde, i detta fall, destomindre någon afvikelse från berörde afdelnings
räkenskap böra ifrågakomma, som en större del af dessa medel redan i början af det
nya kreditiv-året åter utgått i rörelsen, och dessutom, i fall Låne-konforen förständigas,
att till Banken insända de kontanta kassabehållningar, hvilka icke i och för rörelsen ovill¬
korligen erfordras, något större belopp aldrig lärer komma att finnas i kontant, serdeles då,
såsom numera blifvit förordnadt, kreditiv-fonden hädanefter skall fördelas på flera förfallo—
tider.
Sedan de till Riksgälds-kontoret för utredningen af Götha Kanal-bolags och Malmö
f. d. Diskont-verk från Banken anvisade kreditiv, det förra å 10,000 r:dr och det sednare
å 5,000 r:dr, upptagna här ofvan bland obegagnade andelar på kreditiv-räkningarne till
15,099 r:dr 6 sk., eller med ett öfverskjutande belopp af 99 r:dr 6 sk., utgörande räk-
ningshafvarens egen behållning, för framtiden icke äro för ändamålet behöfliga, samt följ¬
aktligen komrne att indragas; har Utskottet uteslutit desamma från beräkningarne af se¬
delstock.
Uti Cirkulations—kapitalet för utlåning'mot intekning i fast egendom ingår beloppet
af de från Banken utgifna, ännu oguldna lån, mot återbetalningsskyldighet i silfver; hvarå
inbetalas två procent årligen, utan serskild beräkning af ränta och kapital-afdrag, hvilken
först efter årets slut, på en ,ång för alla under föregående året skedda inbetalningar verk¬
ställes i sammanhang med upprättandet af Bankens bokslut på det hela.
Banko-Utskottets Memorial, iV/o ^7. 13
I följd häraf torde det oek blifva af nöden, att serskildt må bestämmas, det beloppet
af ifrågavarande lån uti halfårs-uppgifterna approximativt beräknas.
Utskottet, som härefter öfvergår till närmare skärskådande af de serskilda atdreg från
den beräknade sedelstocken, hvilka, enligt nu gällande föreskrifter, äga rum; får, i afseen¬
de derå, förklara, att, efter Utskottets öfvertygelse, samma afdrag böra bibehållas med un¬
dantag allenast hvad angår Metalliska värdet af kopparslciljemynts-polletterna; hvar¬
om Utskottet här ofvan sig yttrat och dervid hänvisat till serskildt Memorial i ämnet. “
Fråga har väckts derom, att, för den händelse Riksgälds-kontoret fortfarande skall
aga att begagna kreditiv å Rikets Ständers Bank, beloppet af detta kreditiv ej må från den
beräknade sedelstocken afräluias; men då ett annat förfaringssätt skulle leda dertill antin¬
gen, att den d l af sedelstocken, som icke har motsvarighet uti metallisk valuta, måste
förhöjas från tjugu till tjuguen millioner riksdaler eller ock att Lånerörelsen minskades
med en million riksdaler; så och enär det kan antagas, att vid de mera sällan ifrågakom-
mande tillfällen, då nämnde kreditiv begagnas, en motsvarande del af Bankens utelöpan¬
de sedlar är genom allmänna uppbörden från rörelsen indragen; har Utskottet ansett nå¬
gon förändring härutinnan hvarken lämplig eller behöflig.
Af herr C. €■ Hörnstein har, uti en inom Vällofl. Borgareståndet väckt, till Utskot¬
tet remitterad motion, bland annat, löljande anförts:
“Uti reglementets 122 §. pag. 98 och 173 §. vidhåltes ett gammalt stadgande, att Lå-
nebankeus räntebärande obligationer, som vid 1849 års slut uppgingo till 525,000 r:dr
banko, härledande sig från upplåningar före 1830, icke skola beräknas såsom sedelstock,
och att de skola infrias med en fond på 80,000 r:dr banko. Denna sednare summa finnes
i Bankens räkenskaper uppförd både i debet och kredit och har i flera år stått alldeles o-
rubbad, oaktadt dylika obligationer blifvit inlösta för circa 300,000 r:dr sedan år 1834; så
alt det ser ut, sorn om sedel-emission skett, oaktadt sådant icke var beräknadt; och på
14 Banko-Utskottets Memorial, Ar.-o 47.
det att dermed måtte varda slut, föreslår jag vördsammast, atl de få obligationer, som år¬
ligen erbjudas till inlösen, måtte infrias på samma sätt, som räntan nu erlägges för dem,
eller bland årets löpande utgifter, och att de 80,000 r:dr måtte afföras utur räkenskaperne.*
Orsaken hvarför berörde 80,000 r:dr blifvit såsom sedelstock beräknade, härleder sig
derifrån, att det tillförene ansetts behofligt att hafva någon motvigt emot den ökade sedel¬
ansvarighet, som uppkommer dels genom infriande af s. k. Låne-Banko-obligationer samt
liqvid af derå upplupna räntor, dels förmedelst utgifvandet af åtskilliga på räkningar i Låne-
afdelningen inncstående medel, tillhörande enskilde personer såsom auktions-öfverskott på
försålde guld- och silfverpanter, m. fl., samt dels af utelöpande invisningar och insättnings-
bevis emellan Låne- och Kassa-afdelningarne.
Då största delen af de s. k. Låne-Banko-Obligationerna innehafves af kyrkor och väl-
görenhets-inrättningar, hvilka icke äro berättigade att desamma till inbetalning uppsäga,
samt det mindre belopp af dessa obligationer, hvilket kan varda infriadt, mera än tillräck¬
ligen motsvaras af de mot pant af dylika obligationer från Banken tillförene utgifna, ännu
oguldna, lån; då berörda i Låne-afdelningen innestående medel, till beloppet vanligen un¬
derstigande 10,000 r:dr ganska ringa variera i summan på det hela; samt då hädanefter
utelöpande invisningar och insättningsbevis emellan Låne- och Kassa-afdelningarne skola
såsom utelöpande sedlar anses och upptagas; instämmer Utskottet deruti, att meromför-
mälde 80,000 r:dr må kunna afföras från vederbörliga räkningar i Låne- och Depositions-
afdi lningarne samt att från 122 § i Banko-reglementet må uteslutas hela slutmeningen,
enär det synes vara olämpligt att på samma gång som det stadgas hvilka poster böra såsom
sedelstock berälfnas jemväl föreskrifva hvilka sådane poster skola från denna beräkning
uteslutas, emedan det sednare är en följd af det förra. Hvaremot Utskottet icke anser skäl
vara för handen, att tillstyrka, det obligationer hädanefter må af årets behållna vinst infri¬
as; helst någon anledning icke förekommer dertill, att ett sådant infriande skall under
oförändrade förhållanden föranleda ökad ansvarighet för Banken; d. v. s. öfverskjuta belop¬
pet af de mot pant af Låne-Banko-Obligationer utestående lån.
Under åberopande af hvad nu anfördt blifvit, föreslår Utskottet vördsamt, att den före¬
skrift i Banko-reglementet sorn skall motsvara 122 § i det närvarande, undfår denna*
lydelse:
Banko- t Isko Hels Memorial, i\:u 47. \ o
Såsom Sedelstock anses oell beräknas:
a) Alla utelöpande Banko-sedlar samt invisningar och insättningsbevis;
b) Alla på räkningar i Depositions-afdelningen innestående medel;
c) Alla obegagnade andelar af Lane- och Kreditiv-förlagen, beräknade i enlighet med
Bankens räkenskaper.
Härifrån afräknas:
l:o Kreditivet till Riksgälds-kontoret på en million riksdaler.
2:0 Utlemnade förskott till invexling af förslitna sedlar.
3to Otydliga sedlar, som blifvit af Låne-afdelningen infriade.
Om för inlösen af kopparskiljemynts-polletterne enahanda sätt hädanefter som hitintills
skall begagnas; så kommer hvad i afseende derå stadgas i nuvarande 122 §, att i den of-
vanföreslagna införas.
Med tillämpning af de grunder för beräkningen af Bankens ansvarighet, som nu blifvit
angifna, torde för halfårs-uppgifterna följande formulär böra fastställas.
(Se Tabellen).
Uti detta formulär begagnas de zifTer-förhållanden, Bankens räkenskaper vid nästlidet
års slut utvisa; och för närmare bedömande af skiljaktigheterna emellan den föreslagna
uppgiften och den från trycket utgifna, får Utskottet af den sednare meddela nedanstående
utdrag:
a) Utelöpande sedlar 22,362,425: 33, 6.
Invisningar och Attester emellan
Depositions- och Kassa-afdelningarna . 31,276: 45, 10.
——- 22,393,702: 31, 4.
b) Riksgälds-hontorels kopparskilje-
mynls-polletler:
Utelöpande af det belopp, hvartill Banken vid
1823 års slut afsatte inlösningsfond 72,252: 28, 10.
IG Banko-Utskottets Memorial, N:o 47.
c) Innestående medel på riileningar
i Depositions-afdelningen:
Depositions-medel för Låne-afdelningen . . 80,000: — —
Behållning, tillhörande allmänna Verk
och Inrättningar samt Bolag och
enskilda personer (1,088 dukater) 5,316,261: 44, 4.
Obegagnade andelar på kreditiv-räkningarne 3,776,861: 3?. —
Sedel och Depositionsskuld 31,639,078: 41, 6.
Härifrån afgå, jemnlikt stadgandet i 122 §. af
sednaste Banko-reglemente, Riksgälds-kon-
torets kreditiv 1.000,000: — —
Vexlingsförskott till landsorterne 66,396: 14. —
Inlösta otydliga transportsedlar 8,874: 45, 4.
d:o d:o sediar af nyare slaget .... 2,616: 32. —
Metalliska värdet af Riksgälds-kontorets utelö¬
pande Kopparskiljerr.ynts-polletter 54,465: 29, 3.
1,132,353: 24, 7.
Summa Sedelstock 30,506,725: 16, 11.
Skillnad emellan den sammanräknade sedel- och depositions-skul-
den samt maximi-beloppet af sedelstock, beräknad enligt 123 § i
Bankoreglementet 1,683,926: 12. 5.
Summa banko R:dr 32,190,651: 29. 4.
Som den här ofvan citerade delen al 24 § i Bankoreglementet bör, med hänvisning
till 5 § i Lagen för Rikets Ständers bank angifva sättet för upprättande af de uti sistbe-
rörde § af Bank-lagen omförmälda öfversigter; så anser sig Utskottet, under förutsättning
af
Banko-Utskottets Memorial, N:o 47. S*t
*f bifall till den föreslagna förändrade redaktionen af Bankoreglementets 122 §, böra hem¬
ställa, att till vinnande af öfverensstämmelse emellan dessa reglements §§, 24 § måtte i
anmärkta delen undfå denna uppställning:
enligt 5 § i Lagen för Rikets Ständers Banle af den 1 Mars
1830, alt för hvarje halft år låta, efter faststäldt formulär, upprätta
samt derefter trycka och med allmänna tidningarne utdela uppgift
öfver förhållandet emellan Bankens metalliska kassa samt utelöpande
sedlar och depositionsskuld jemte obegagnade andelar af kreditiv-
och låneförlag, (hvarvid beloppet af de mot återbetalning i silfver
utgifna fastighetslån må approximativt beräknas.)
Stockholm den 13 Juni 1851.
Bin. tilt R. St. Prof. 1859 $ 1851. 6 Sami. 1 Afd. 17 Haft.
3
STOCKHOLM. Östlund & Bedling, 4 851.
Hör till Banko-Utskottets Memorial, N:o 47,
Uppgift öfver Bankens Metalliska kassa saint utelöpande sedlar oell Depositions-skuld jemte obegagnade andelar af kreditiv oell ILäiie-
förlag den 31 December f§äO.
Likmätigt 5 § uti lagen för Rikets Ständers Bank den i Mars 1830-
Transport-
|
■Sedia
|
r på 5
|
Sedlar
|
på
|
500
|
Rdr.
|
»
|
»
|
100
|
Rdr.
|
»
|
»
|
33]
|
Rdr.
|
»
|
»
|
161
|
Rdr.
|
»
|
»
|
10
|
Rdr.
|
»
|
»
|
61
|
Rdr.
|
»
|
»
|
2
|
Rdr.
|
»
|
»
|
32
|
Skillia
|
»
|
»
|
16,
|
1 2 0(
|
»
|
»
|
3
|
och 2
|
»
|
|
3
|
och 2
|
|
»
|
14
|
och 1i
|
Sedel-Skuld.
a) Utelöpande Sedlar.
Rdr och derutöfver af åren 1777-1836
I omlopp från den 2 April 1836
dito dito
dito dito
dito dito
I omlopp från den 11 Maj 1836
I omlopp från den 1 December 1835
I omlopp från den 2 Januari 1837 .
gar dito dito . . .
ch 8 Skillingar, af åren 1803 med 1849
Rdr med dubbla blad, af åren 1777-1812
Rdr med enkla blad, af åren 1813-1836
92,220
4,860,500
3,867,200
1,448,466
693,066
2.817.000
1.519.000
3,764,370
1,923,186
1,173,905
71,652
99,760
32,098
22,362,425
33. 6
32. -
32. —
16. —
16. —
33. 6
b) Utelöpande invisningar och insättnlngsbevis:
emellan Depositions- och Kassa-afdelningarne
emellan Låne- och kassa-afdelningarne .
31,276: 45. 10.
11,650: 5. 10.
42,927: 3. 8.
Deposition s-Skuld.
Behållning tillhörande Allmänna Verk och Inrättningar samt Bolag och
Enskilde personer 5,316,261: 44. 4.
dito i Guld, 1088 Dukater å 5: 32 6,165: 16. —
Obegagnade andelar af kreditiv och Låne-förlag,
tilhörande Depositions-afdelningen 3,761,762: 27. —
nemligen:
af kreditivet för Jernbelåning i Götheborg
» dito till Riksgäldskontoret
» dito till Kongl. Kommerskollegium
» dito till Jernkontoret ....
575,000
1,000,000
110,177
85,450
41. 7.
af fonden för utlåning genom Allmänna Diskonten,
dels mot mamn och reverser och dels
mot pant af Aktier och publika papper:
i Stockholm . . 527,43 4: 26. 3.
i Götheborg . . 121,324: 26. 7.
i Malmö . . . 66,333: 16. —
.715,092: 20. 10.
» dito för utlåning och diskontering genom Han-
7. 5.
dels- och Närings-Diskonten:
. 109,043
1,075
200
i Stockholm
i Götheborg
i Malmö
Dukater.
.110,318: 7. 5.
» dito för Kassa-kreditiv åt enskilde:
i Stockholm . . 1,005,724: 5, 2.
i Götheborg .
i Malmö
66,000: —
94,000: —
.1,165,724: 5. 2.
Säger 3,761,762: 27. —
tillhörande Låne-afdelningen 1,665,830: 27. 5,
1,318,247:
nemligen:
af fonden för belåning af guld och silfver
»
|
dito
|
för
|
belåning af fast egendom i Städerna
|
|
|
|
|
och
|
på landet
|
50,5 46: 4.
|
11.
|
»
|
dito
|
för
|
lån till Skiften och Odlingar .
|
14,441: 36.
|
10.
|
»
|
dito
|
för
|
lån till Fahlu Bergslag och kreditiv
|
|
|
|
|
till Spar-Bankerna i Riket ....
|
232,595: 33.
|
8.
|
»
|
dito
|
för
|
kreditiv till Stockholms stads Drät-
|
|
|
|
|
sel-
|
■kommission
|
50.000: —
|
|
Säger 1,665,830: 27. 5.
Riksdaler Banko.
1,088
22,405,352
5,322,427
37
5,427,593
Bankens Guld- och Silfvcr-tillgång
Myntadt, gångbart, i kassa liggande
Utländskt mynt (efter evalvation)
Omyntadt (efter prof och uträkning)
Hos Kongl. Myntet
På Utrikes ort innestående .
Dukater.
25,759
46,625^
Riksdaler Silfver.
862,032
|
|
|
1,334,956
|
33
|
2
|
2,007,657
|
10
|
6
|
24,576
|
19
|
5
|
190,767
|
1
|
|
Summa Guld- och Silfver—tillgång
Dukat-summan 72,384y5nj motsvarar å 102 Skillingar Silfver .
7 2,384xg0
4,419,989
153,817 — 11
6
Su
mma
Härifrån afgå, jemlikt stadgandet i 122 § af sednaste Banko-Reglemente:
Riksgälds-kontorets kreditiv 1,000,000:
Vexlings-förskott till Landsorterne 66,396: 14.
Inlösta otydliga Transport-Sedlar 8,874: 45. 4.
» » Sedlar af nyare Slaget . . 2,616: 32. —
1,088
33,155,373
1,077,887
43
11
Summa Sedelstock
Skillnad emellan den sammanräknade Sedel- och Depositions-skulden samt maximi-beloppet
af Sedelstock, beräknad enligt 123 § i Banko-Reglementet
32,077,485
119,331
12
32
10
Summa Banko Riksdaler
32,196,816
45 5
Silfver—tillgång alltså på det hela
motsvarande enligt Myntbestämningsgrunden
Likmätigt Ranko-Reglememtets 123 § får Sedelstocken derutöfver högst
utgöra
Obs. Uti Bankens, jemlikt sednaste Bankoreglementets 113 §, här ofvan
upptagna metalliska kassa, inbegripes icke Bankens tillgång i kop-
parskiljemynt Rdr 23,216: 32, helst detta mynt, som är att be¬
trakta såsom fritt bytesmedel för silfver eller sedlar, möjligtvis kan
komma att, lika med sådane, användas till uttagande af silfver.
4,573,806
17
Riksdaler Banko.
12,196,816
20,000,000
45
Su mitta Banko Riksdaler
32,196,816
45
Bih. till R, St Prot. 1850—51. 6 Sami. 1 Afd. 17 Haft.
Tryckt hos N. Marcus, 1851.
-
.c .!; ,
.
_
. ■ ’ ■
'
■ : ’ ,. T.:'1!. : r, .
arJ ai., .-ij. ii .-i!.’.. naii* r. lii *. -5 ' »bstip- rd JJiil
. 'lii' k •>'•111 >kj lii! a ‘-fi i li :i f- . 1»
:
- ■ ■- i :
• -■■ii--''
:1
-
. • -i : ' • .
.! i ii • - i! O : J s :• o j "■ (
: \
.
.
.I'. i
ktai il'ju i
.. . . i...
: 'i- i ; 1 1 •'
: '' i : i ■ - i ■ '• i
_ — • . . ■ i il. i
;<-: 1! . . . t i
: i ,! ■.!>) i-' i : - i
.i: -l.i &däK - ■ i
. . • i:!!. Ii
-■ i' ,Z
r.tor v. . ■ ■-
* : if( ‘. ui
- . . • /■• !;»;
):i tillit? 1 OJlb «
. ., * ; '■:! :
• . ; ; .... -I" ■ -j
i
. • -1;: tli-j- ’ . - lii iJ . i oiib «
(W).0ö . . . . . • .
-
■
:0Jtl!i:il f 9' ! lii § i. * . J' ' Ui- ■ ! Jilifni: ! -
. _ _. .;<!«o.n<}o ! . . . iJ
- . . ■ : arn -i - ' /
r i -i Ty- ■< . ■■ '
— .{ i; • : 'ii. 'Ii : 'i -:i-
: f t 2!
ii ' ■ '• 1;i;! !■ ir:
i • ; .
'-■i
■ . •
Banho-Utskotlets Utlåtande, N'.o 48.
1
N:o 48.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1851, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag om förändrad or¬
ganisation af Banko-verket samt reglering af dess tjen¬
ste mann a-personal.
Genom 29 § i Banko-reglementet af den 23 Oktober 1848 berättigades Bankofull-
mägtige att utfästa ett praemium åt den eller dem, som, innan denna riksdags början, till
Fullmägtige afiemnade ett så beskafladt, till enkelhet i förvaltningen och räkenskaperne
inom Banken samt till besparing i förvaltningskostnaderna ledande förslag till en förändrad
organisation af Banko-verket samt reglering af dess tjenstematma-personal, att detsamma i
sina hufvudsakligare delar af Rikets Ständer godkändes; och skulle beloppet af berörde
prsemium, hvilket högst finge uppgå till 4,000 Rdr banko, i öfrigt bestämmas med afse¬
ende å den fördel, som genom det framlagda och godkända förslaget blefve Banken till¬
skyndad.
Med anledning häraf, och under erinran, att åberopade reglements §, tillkommen
redan vid 1844—1845 årens riksdag, föranledt ett förslag, som, upprättadt af person
utom Banko-verket, inlemnades före sednaste riksdags början, men hvilket, vid derå an¬
ställd granskning, befanns sakna de för detsammas godkännande nödiga egenskaper, hvar¬
efter något förslag icke inkommit, oaktadt kungörelse om det utfästade pranniet fortfaran¬
de blihit åtskilliga gånger i allmänna tidningarne införd, hafva Bankofullmägtige, uti 8 §
af deras till Utskottet afgifna och jemte memorialet N:o 2 till Rikets Ständer öfverlemnade
Berättelse, yttrat, att det emedlertid icke borde bestridas ait felaktigheter förefunnos i
Iiih. till R. St. Fröt. 1850—51. 6 Sami. 1 Afd. 18 Haft. t
2 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 48.
Bankens nu varande organisation: att göromålen torde kunna både förenklas och jemnare
fördelas till fördel för Banko-verket och den allmänhet, som dermed har beröring: att
granskning och kontroll kunde möjligen, i vissa fall, utan skada, förminskas, men borde i
andra åter skärpas: att aflöningen, nu till en del beroende af tillfälliga inkomster, behöfde
ordnas efter tidens fordringar och de anspråk, verket måste ega på tjenstemannens ode¬
lade tid och arbetsförmåga: att utgiftsposter, belastande förvaltningskostnaden, torde böra
borttagas och denna kostnad nedsättas: att, med ett ord, hela förvaltningen erfordrade en
reorganisation, som delvis verkställd, icke kunde åstadkomma full belåtenhet. Fullmägtige
befarade likväl, att något så genomgripande förslag icke skulle framkallas genom det i of-
vanberörde § anvisade medel, ty det syntes kunna antagas å ena sidan, att ganska få utom
Banko-verket egde den närmare insigt om mångfalden och beskaffenheten af derstädes före¬
kommande göromål, som fordrades, för att framlägga ett förslag, hvilket, undanrödjande
fel och brister i den nu varande organisationen, upptoge ändamålsenliga förändringar, äf¬
vensom att, bland dessa fä, ingen ville, för den ovissa belöningen, underkasta sig ett ar¬
bete af denna mera omfattande egenskap; och å den andra sidan, att personer inom ver¬
ket hvarken kunde, till följd af sina befattningars trägenhet, eller ens funne det lämpligt
att, utan serskildt uppdrag och således endast för den tillfälliga inkomst, dem derigenom
kunde beredas, framlägga ett förslag, som alltid måste för en större det af kamraterne med¬
föra skada genom fördröjd befordran eller af andra orsaker, ehuru Fullmägtige icke egde
anledning betvifla, att skicklige personer inom verket funnos, som i händelse de dertill
erhölle uppdrag, skulle, efter bästa förmåga, detsamma fullgöra. I betraktande häraf, och
då en del af de brister, som vidlåda nuvarande organisation, otvifvelaktig! härflöto derifrån,
att den för upprättande af organisationsförslaget sammansatta komité bestod af nog många
ledamöter, höllö Fullmäktige före, att, till undvikande deraf, ett mindre antal, t. ex. trenne
personer, borde tili förslagets uppgörande utses; och då de arfvoden, som möjligen anså-
ges böra åt dem anvisas, gerna kunde bestämmas till något lägre belopp för bestridande
af deras tjenstgöring under den bestämda tid af t. ex. ett år, inom hvilken förslaget bor¬
de vara till Fullmägtige aflemnadt, så skulle, äfven om samma förslag icke befunnes an¬
tagligt, Bankens uppoffring i och för saken vara obetydlig och den visshet åtminstone vin¬
nas att, på denna väg, en ändamålsenlig organisation ej stöde att erhålla; hvaremot och
om förslaget vore användbart samt genast kunde och finge tillämpas, Utskottet vid nästa
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 48. 3
riksdag skulle lättare komma i tillfälle, att anställa en jemnförelse emellan den nya och den
gamla ordningen inom Banko-verket.
Redan vid 1814—1845 årens riksdag ansågo Rikets Ständer en förändring uti Ban-
käns organisation vara påkallad till följd af de emot densamma framstälda grundade anmärk¬
ningar; och fattade, af sådan anledning, det vid sednaste riksdag bibehållna beslut om utfä¬
stande af ett prremium för uppgörande af förslag till verkets reorganisation. Detta af Ri¬
kets Ständer anvisade medel har likväl icke ledt till det åsyftade ändamålet och lärer svår¬
ligen med hopp om framgång kunna vidare anlitas.
Att emedlertid, under den sedermera förflutna tiden, behofvet af en dylik förändring
ingalunda blifvit förminskadt, utan oförändradt qvarstår, torde nogsamt inses icke blott
af Bankofullmägtiges nu ifrågavarande framställning, deruti åtskilliga anmärkningsvärda
felaktigheter och brister i den närvarande organisationen uppgifvas, såsom: att göromålen
böra både förenklas och jenmare fördelas till fördel för Banko-verket och den allmänhet,
som dermed har beröring, att granskning och kontroll kunde, i vissa fall, utan skada, för¬
minskas, men böra äter i andra skärpas; att aflöningen, nu till en del beroende af till¬
fälliga inkomster, behöfver ordnas efter tidens fordringar och de anspråk, verket måste
ega på tjenstemannes odelade tid och arbetsförmåga samt att utgiftsposter, belastande förvalt¬
ningskostnader, böra borttagas och denna kostnad nedsättas; utan äfven, med betraktande
af de flerfaldiga, mer eller mindre giltiga anspråk på dels ersättning för mistade inkom¬
ster, dels löneförbättringar, som tid efter annan blifvit af tjenstemän inom Banken gjorda
hos Utskottet och Rikets Ständer. Det synes derföre vara af stor vigt, att sådane åtgär¬
der vidtagas, hvarigenom en ändamålsenlig reorganisation af förvaltningen må tillvägabrin-
gas samt tjenstemanna-personalen så regleras, att genom förminskning af dess antal, tjen-
stemännen kunna, utan tillökning i verkets förvaltningskostnad, erhålla löneförmåner, till¬
försäkrande om tarflig utkomst. Och då Fullmägtige synas hysa den förhoppning, att ett
förslag i den afsedda syftningen skulle kunna erhållas om utarbetandet deraf uppdroges åt
3:ne tjenstemän inom Banko-verket, samt den kostnad, som härför komme att drabba ver¬
ket, borde i sådant fall blifva obetydlig; har Utskottet ansett sig böra biträda Fullmäktiges
förslag, under dervid här nedan gjorda förbehåll.
Vid sådant förhållande, och enär, om äfven Rikets Höglofl. Ständer bifalla Utskot¬
tets, i Betänkandet N:o 45 framställda, förslag, det är ganska ovisst om och när någon för¬
ändring i Bankens verksamhet deraf kan blifva en följd, far Utskottet vördsamt tillstyrka,
4 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 48.
att, i stället för öfvanberörde 29 § i Banko-reglementet, följande föreskrift må i blifvande
reglemente intagas:
Fullmägtige berättigas att ät trenne personer uppdraga utarbetandet af
förslag till en så beskaffad organisation af Banko-verket samt reglering af
dess tjenstemanna-personal, att, jemte åstadkommande af större enkelhet
i förvaltningen och räkenskaperne, all möjlig besparing i verkets förvalt¬
ningskostnader på det hela samt ökad beqvämlighet för allmänheten må,
utan åsidosättande af nödiga kontroller, kunna beredas; börande förslaget
i fullständigt skick till Fullmägtige allemnas före slutet af år 1852, hvar
efter detsamma, i händelse af Fullmägtiges godkännande, får tills vidare
bringas till verkställighet, under vilkor likväl, att Bankens nuvarande af-
löningsstat icke må öfverskridas; och ega Fullmäktige, att låta, på Ban¬
kens bekostnad, besörja tjenstgöringen för de personer, som till förslagets
upprättande utses, under den tid de dermed äro sysselsatta, samt att i
och för detsamma tilldela dem något lämpligt arfvode.
Stockholm den 13 Juni 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Banko-Utskottets Utlåtande, N.-o 49.
1
N:o 49.
Ank. til! Exp. Utsk. d. 18 Juni 1851, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af förre gårdegaren C. M. Petters¬
sons ansökning om eftergift af öfverränta a diskontlån.
Förre gårdegaren i Döderhultsvik C. M. Petterson, hvilken, i' egenskap af
löftesman, häftar för ett år 1843 under af förre handlanden Per Lindgren i Ban¬
kodiskonten upptaget lån å 400 II:dr b:ko, har hos Utskottet anhållit, att, sedan
han, genom verkställda afbetalningar, numera minskat berörde diskont-skuld, så,
att deraf endast återstå 150 R:dr, honom måtte tillåtas att, med afbetalning hvarje
halft år af 50 R:dr b:ko, få afbörda sig denna skuld, samt förunnas eftergift af
den å lånet upplupna öfverränta.
I afseende å denna ansökning är vordet af Diskont-direktionen, uti infordradt
utlåtande, upplyst, att gårdegaren N. P. Sjöberg, jemte Pettersson, ingått borgen
för ifrågavarande Ian; att samtlige gäldenärerne, vid hos dem anställde utmätnings-
forsök, befunnits i saknad af tillgångar; att, efter mot Lindgren och Pettersson
väckte bysättnings-påståenden, Lindgren gjort konkurs, vid hvilkens utredning in¬
gen tillgång för oprioriterade borgenärer funnits; men att Pettersson deremot, uti
en til! direktionen år 1848 ingifven ansökning, erbjudit sig, ätt hvarje halft år
inbetala25 R:dr h:ko, mot bibehållande af personlig frihet, intilldess Rikets Stän¬
der beslutat öfver den anhållan om eftergift af återstående skuldbeloppet, som
Pellersson förmält sig vara sinnad att inlemna, samt att, sedan direktionen, i an¬
ledning deraf, medgifvit, det Pettersson finge vara fri från bysättning, så vida
han genast inbetalade 50 R:dr b:ko och sedermera hvarje halft år ett lika belopp,
dessa inbetalningar blifvit af Pettersson ordentligen fullgjorde.
Enär Pettersson säl "iida, ehuru han, enligt hvad vitsordadt blifvit, jemte hu¬
stru och trenne minderåriga barn, befinner sig i mycket knappa omständigheter,
Bih. till R. St:s Prof. 1850 & 1851, 6 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 50.
efter bästa förmåga sökt bereda diskont-verket godlgörelsc för ofvanbcrörda, efter
1846 års revision inom lineen förda iån, anser Utskottet skäl vara för handen,
alt, i öfverensstämmelse med Diskont-direktionens hemställan, på det sätt lill an¬
sökningen tillstyrka bifall,
att, såvida C. M. Pettersson, inom slutet af innevarande år
till diskont-verket inbetalar ifrågavarande låns kapilal-ålerstod,
150 R:dr b:ko, han må befrias från erläggande af den å sam¬
ma lån upplupna öfverränta.
Stockholm den 17 Juni 1851.
N:o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Juni 1851, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af enkan Guslafva Djurbergs och
Bryggaren Robert Östermans ansökningur om eftergift af öfver¬
ränta ä diskontlån.
Sedan enkan Gustafva Djurberg, under förmälan, att hon med sine öfrige
borgenärer träffat ackord om 33* procent, hos direktionen öfver Banko-diskont-
verket den 14 Oklober 1847 anhållit, att genom successiva afbelalningar få li¬
qvidera sina diskont-förbindelser, samt direktionen, med antagande, såsom säkerhet
för inbetalningarnes fullgörande, af jemväl erbjuden inteckning uti bennes bär i
staden å södermalm belägne fastighet, pröfvat skäligt berörde anhållan bifalla; så
hafva, efter det ifrågavarande förbindelser, nemi.
<z) enkan Djurbergs, med Bryggaren Robert Östermans borgen försedda,
revers ä 1,500 R:dr, hvpothiserad i Handels- och Närings-diskonten för år 1846
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 50.
3
afvikne grosshandlaren Henrik östermans den 23 Januari 1847 förfallna lån på
lika belopp; oell
k) bendikla enkas borgen såsom för egen skuld, jemte Henrik Österman,
för Robert Östermans lån i Banko-diskon len på 1,600 R:dr, förfallet den 20 Fe¬
bruari sistnämnde år,
numera blifvit till kapitalen fullt betalde, cj mindre enkan Djurberg, än äf¬
ven förre bryggaren Robert Österman, uti serskilda till Utskottet ingifne skrifter,
sökt befrielse från erläggande af de å lånen upplupna öfverräntor, utgörande å
Ilandels-diskontlånet 232 R:dr och å Banko-diskontlånet 197 R:dr 38 sk., allt
banko; hvilka ansökningar Diskont-direktionen, uti deröfver infordradt utlåtande,
till bifall förordat.
Af nämnde utlåtande bar Utskottet inhemtat, att Diskont-verket, såsom ut¬
delning från bröderne Henrik och Robert Östermans konkurser, erhållit den 21
Augusti 1848 utur den förres massa 156 R:dr 24 sk., och den 15 April näst-
lidet år utur den sednares 806 R:dr, samt att Robert Österman, efter konkursens
afslutande, efter hand inbetalt 229 R:dr 26 sk. 8 rst. banko; men att hvad,
sorn i öfrigt erfordrats för kapital-liqviderna, blifvit erlagdt af enkan Djurberg;
sedan bon, i följd af det medgifna betalningssättet, kommit i tillfälle återkalla sin
bos Stockholms Rådhus-rätt anbängiggjorda afträdes-ansökan.
Vid det förhållande, att enkan Djurbergs öfrige borgenärer, af deltagande
för bennes, genom Henric Östermans förvållande, iråkade bekymmersamma belä¬
genhet, förmedelst antagande af allenast 331- procents ackord, gjort det för benne
möjligt att kunna, på sätt som skett, till fullo godtgöra diskont-verkets kapital¬
fordringar, samt enär föga anledning förefinnes att erhålla någon ytterligare liqvid
af Robert Österman, som, enligt hvad vitsordadt blifvit, ”icke eger annan inkomst
”än en vanlig dagakarls, medelst arbete å landet,” anser Utskottet sig ega skäl
till den hemställan,
att de ä förenämnde 2:ne lån upplupne öfverräntor måtte få
afskrifvas.
Slockholm den 17 Juni 1851.
4
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
N:o 51.
Ank. lill Exp. (itsk. den 18 Juni 1851 kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ulgifvande från
Banken aj 20,002 Ikar, jemte ränta, till aflidne kaptenen
E. Skottes sterbhusdelegare.
Till Utskottets behandling är vorden remitterad en af Riksdagsfullmäktige!],
vice talmannen inom Hedervärda Bonde-ståndet J. A. Zetterberg väckt motion
om utgifvande från Banken af elt belopp, stort 20,002 R:dr, jemte laga ränta
derå från den 14 Mars 1844 till aflidne kaptenen Erik Skottes sterbhusdelegare,
såsom ersättning för den förlust, som, enligt motionärens förmenande, skall blifvit
dem tillskyndad genom förvållande af de tjenstemän, hvilka år 1809, vid för¬
säljning å banko-auktion af säteriet Eketorp, j mantal, säteri-ladugården Samuelsås
4 mantal och frälsehemmanet Sadelmakarekrogen, \ mantal, utgjort Bankens kom¬
missariat.
Rörande denna fråga har Bankens Fiskals-embete, i ämnet bordt, meddelat
följande af i Fiskals-kontoret förvarade rättegångshandlingar inhemlade förhållan¬
den, nemligen:
Sedan Kammarherren, friherre J. Cederström och öfverste-löjtnanten friherre
Sven Cederström år 1751 hos Rikets Ständers Bank erhållit ett lån, stort 9,000
daler kopparmynt, emot pant af säterien Norra och Södra Lisma, 2 mantal,
samt frälsehemmanet Upsala med alla derunder lydande torp och lägenheter uti
Stockholms län och Svartlösa härad, men sednare innehafvare af dessa fastighe¬
ter underlåtit att till Banken erlägga förskrifven kapital- och ränte-hetalning,
hade Bankens kommissariat, den 27 Oktober 1807, på grund af då gällande för¬
fattningar, angående sättet för försäljningen af Bankens fastighetspanter, anmodat
Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande föranstalta derom, att Norra och
Banko-Utskottets Utlåtande, N.-o 51.
5
Södni Lisma samt hemmanet Upsala blefvo vid nästa och påföljande Ting med
Svartlösa härad, för Bankens räkning, nppbudne.
A denna egendom meddelade Härads-rätten, till följd häraf, trenne laga upp¬
bud; hvarjemte emellan andra och tredje uppbudet värdering å egendomarne, för
Bankens räkning, den 17 September 1808 företogs; men, vid denna förrättning,
hvilken skedde i närvaro af egendomens da varande innehafvare, Understallmasta-
ren friherre Anders Cederström, hade domhafvande)), lagmannen Erland Junbeck,
funnit för godt att uti värderings-inslrumentet jemväl inlaga och i ett samman¬
hang med Bankens pant, efter banko-method, uppskatta de till Banken icke pant-
förskrifna fastigheterna laketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen.
Härefter hade väl Bankens kommissariat, uppå Understalimästaren, friherre
Ceders/röms anhållan, tillåtit, att Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen,
hvilka uppgifvits vara i sambruk med Bankens pant, lingö med denna uti ett köp
och under samma utrop försäljas; hvadan ock kommissariatet, i utfärdad kungö¬
relse, med uppräknande af alla de i ofvannämnde värderings-instrument upptagna
hemman samt utsättande af deras gemensamma värde, tillkännagifvit, att samteli-
ge fastigheterna förekommo till försäljning å Bankens auktion den 17 Maj 1809,
men kommissariatet icke allenast vid auktiunstillfället, före fastigheternas utbju¬
dande, underrättat hugade spekulanter, att Eketorp, Samuelsås och Sadelmakare¬
krogen icke voro under Bankens pant inhegripne, samt förthy, å Bankens sida,
uttryckligen fästat det förbehåll, att derför icke stånda hemul, utan ock, efter det
förbemälde Underslallmäslares broder, herr friherre Jakob Cederström, å nämnde
auktion samtelige fastigheterna inropat för 30,880 R:dr specie banko, af hvilken
köpeskilling Bankens då återstående kapital fordran, jemte ränta och omkostnader,
blifvit godtgjord med kontant erlagde 312 R:dr 14 sk. 10 r:st samma mynt, i
utfärdadt köpebref af den 20 Maj 1809, upptagit anledningen dertill, alL Eke¬
torp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen kommit att, jemte den förpantade egendo¬
men, å Bankens auktion försäljas, med följande dervid gjorda ordagranna förkla¬
rande: ”Utfästande sig Banken alt, likmätigt innehållet af Kongl, förordningen
den 30 Maj 1781, stånda laga hemul för denna egendom, så vidt dea vant
till Banken Jörpantad, och hvarå, i anseende till dermed verkställd- lagfart, ve¬
derbörande domhafvande behagade för köparen, herr löjtnanten baron Cederström,
laga fasta utfärda.”
Svartlösa Härads-rätt beviljade häruppå, sistnämnde dag, i enlighet med
kommissariatets sålunda gifna anmodan, fasta å den del af egendomen, som varit
för Bankens räkning lagfaren, eller Norra och Södra Lisma jemte frälsehemmanet
f>
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
Upsala, hvarjemte Sotholms Härads-rätt, samma dag, uppå anhållan af herr fri¬
herre J. Cederström, meddelade honom laga uppbud, lista gången, å fastigheterna
Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen, hvilka derefter genom ytterligare,
hvart efter annat, lagfarna köp, öfverlåtits till öfversten, herr friherre Carl Otto
Mörner, förre juveleraren Friberg och kaptenen Erik Skotte, som för dessa fa¬
stigheter erlagt 20,002 Riksdaler banko.
Huru det lyckats herr friherre J. Cederström och hans ofvanhemäldo broder
att inför Härdsrätten styrka den sednares åtkomst till sistberörde 3:ne fastigheter,
eller om Härads-rätlen, vid lagfartens beviljande å dessa fastigheter, alldeles åsi¬
dosatt den i Kongl, förklaringen den 14 Maj 1805 gifna föreskrift, ”alt, enär
lagfart sökes, de handlingar, som styrka loire egarens åtkomst, ovilkorligen böra
uppvisas samt innehållet deraf korteligen i lagfarts-protokollet antecknas,” kunde
ej urskiljas af de i Fiskals-kontoret befintliga handlingar.
Men, efter det Understallmästareii, friherre Cederström år 1832 aflidit,
hade hans son, friherre Anders Cederström på Beatelund visat, att kaptenen
friherre A. Cederström och hans hustru, Hedvig Antoinette ron Menius, genom
testamente af den 7 April 1791, hvilket General-majoren friherre Ulrik Ceder¬
ström, efter hemälde kaptens död, såsom utnämnd förmyndare flir dennes harn,
enligt protokoll af dea 13 Maj 1793, till Kongl. Majits och Rikets Svea Hofrätt
ingifvit samt testatorernas arfvingar och sterbhusdelegare, genom arfsforening den
14 September sistnämnde år, godkänt, forordnat, att, bland annan deras fasta
egendom, säterien Norra och Södra Lisma med underlydande lägenheter, såsom
Samuelsås och Eketorps säteri samt frälsehemmanen Upsala och Sadelmakarekrogen
med tillhörigheter skulle i everdeliga tider förblifva under fideikommiss-natur, med
vilkor, att aldrig kunna abalieneras, forbytas, förminskas eller graveras, samt
i afseende å successionen till denna egendom stadgat, alL densamma skulle, efter
deras död, tillfalla deras äldste sou och efter honom hans äldste son, barn efter
barn i nedstigande led, och alt således Understallmästareii friherre Cederström,
som efter sin fader, kaptenen friherre Cederström, tillträdt nämnde egendom, ej
varit berättigad lill försäljningen af de, till Ranken icke förpantade, eller med
någon inteckning besvärade fastigheterna Eketorp, Samuelsås och Sadelmakare¬
krogen; hvadan Kongl. Majit, genom dom den 30 Maj 1843, med bifall till
derom af friherre Anders Cederström på Beatelund framställdt påstående, förkla¬
rat kaptenen Skottes sterbhusdelegare skyldiga att liU friherren, midfastän den
14 Mars 1844, dessa fastigheter, utan lösen eller ersättning, afträda, derest så¬
dant icke förut skett.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
7
Sedermera och efter del Stockholms Kämnersrätt, i anledning af Skottes
sterbhusdelegare® anställda hemulstalan emot föregående egarne, genom dom den
14 Maj 1844, sorn* vunnit laga kraft, förpligtat i första rummet juveleraren
Friberg att till sterbhusdelegarne återbetala de 20,002 R:dr Banko, Skotte i
lifstiden såsom köpeskilling för fastigheterna Eketorp, Samuelsås och Sadelmakare¬
krogen till Fribergs konkursmassa erlagt, i andra rummet öfversten herr friherre
Mörner att fylla hvad hos Friberg deri bruste, och i tredje rummet f. d. Pre¬
sidenten herr friherre Jakob Cederström, hvilken å ofva nom förmälda Banko-auktion
fastigheterne inropat, att fylla den brist, som hos Mörner kunde uppkomma, in¬
tilldess fulla summan vore gulden, jemte 5 procents årlig ränta derå från den 14
Mars 1841, tills full återbetalning skedde; men styrkt blifvit, alt hvarken Fri¬
berg, eller Mörner eller J. Cederström egde tillgång till gäldande af hvad dem
sålunda ålagdt blifvit, hade kaptenen Skottes sterbhusdelegare år 1846 till Kongl,
Svea Hofrätt instämt Banken, med yrkande om Bankens förpligtande att till fullo
ersätta sterbhusdelegarne all den skada och förlust, som, i följd af ofvanberörde
förhållanden, uppkommit; uti hvilket sistnämnde mål Kongl. Hofrätten, genom dom
den 3 Maj 1848, sig utlåtit, att, emedan det af Kommissarierne i Rikets Stän¬
ders Bunk den 20 Maj 1809 utfärdade, här ofvan anmärkta, köpebref visade, att
försäljningen af säteriet Eketorp, säteri-ladugården Samuelsås och frälsehemmanet
Sadelmakarekrogen å Banko-auktion den 17 uti nämnde månad och år egt runi
till följd af då varande egarens, Understallmästaren friherre Cederströms framställda
och af Banken bifallna begäran, att sagde fastigheter, såsom varande i sambruk
med de hos Banken för Ian pantsatta och förståndna samt flir Bankens räkning
uppbjudna och värderade säterien Norra och Södra Lisma samt frälsehemmanet
Upsala kunde fä i ett utrop med dem å Banko-auktion utbjudas; thy och då,
fastän Banken bifallit omförmälda begäran och sedermera efter försäljningen å
fastigheterna köpebref utfärdat, Banken likväl icke vore, såsom säljare lill de¬
samma att anse, samt stadgandet i 5 morn. 4 af Kongl, resolutionen den 30
April 1689, att Banken skulle vara vederredo hemula hvar och en allt hvad som
under auktion säljes, icke kunde vid betraktande af nämnde författnings inne¬
håll i öfrigt tydas derhän, som skulle Banken vara skyldig stånda i hemul
för sådana fastigheter, hvilka icke varit såsom pant i Bankens hand, ehuru
de pä egarens begäran blifvit å auktion i Banken sålde, pröfvade Kongl. Hof¬
rätten, med ogillande af käromålet, rättvist Banken derifrån befria.
Och hade Kongl. Majit, efter det Skottes sterbhusdelegare, Kammarskrifvaren
Conrad Erik Skotte, Under-löjtnanten Ebbe Christian Skotte och Ekonomi-Direk¬
8
Banko-UtskoHeta Utlåtande, JS:o 51.
tören Johan Godlund, den sistnämnde i egenskap af syssloman i aflidne Jungfru
Carolina Chrislina Bloms gäldbundna bo, mälet i underdånighet fullföljt samt der¬
vid sökt visa, att Bankens kommissariat, medelst dess åtgärder, varit vållande till
den förlust, bemälde sterbhusdelegare fått vidkännas, uti dom den 7 Mars 1849,
i öfverensstämmelse med den af Högsta Domstolens flesta ledamöter yttrade me¬
ning, funnit, att hvarken den omständighet, alt, vid den för Bankens räkning,
verkställda värderingen, omförmälda fastigheter blifvit i ett sammanhang med Ban¬
kens pant värderade, och att desamma uti den om Banko-auktionen utfärdade kun¬
görelse jemväl voro upptagna, utan något urskiljande i afseende ä den serskilda
anledningen till deras försäljande, kunnat köparen om rälta förhållandet härmed
missleda, eller auktions-åtgärden bordt gifva köparen lika litet som vederbörande
llärads-rätt, anledning att antaga, det vidare upplysning om säljarens åtkomst till
dessa fastigheter icke erfordrades, innan å dem fasta söktes och meddelades, hva¬
dan underlåtenheten af en sådan upplysnings påkallande samt Härads-rättens för¬
farande att lästebrefvet ändock utfärda, men icke kommissariernas ofvanomförmälda
tillgörande måste anses hafva vållat, att de sednare köparne och deribland slutligen
Kaptenen Skotte förlitat sig på behörigheten af de med fastigheterna förefallna
serskiljda försäljningarna; i följd hvaraf och då, i förevarande fall, kommissarierne
icke varit att betrakta annorlunda, än såsom ombud för säljaren, samt deraf, att
de 4 första momenterne i åberopade 4 § af Kongl, resolutionen den 30 April
1689 endast handla om hortauktionerande af Bankens panter, följde, att den i 5:te
eller sisla momentet af samma § stadgade hemulsskyldighet icke afsåge annan för¬
säljning, än af sådana panter, hvarföre ock nämnda stadgande, fastän Kommissa-
rierne i saluhrefvet, der de iklädt sig hemul, så vidt den sålda egendomen varit
till Banken förpantad, ej uttryckligen förbehållit sig befrielse från sådan förbin¬
delse i fråga om Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen, icke kunde i delta
mål tillämpas, pröfvade Kongl. Maj:t rättvist fastställa Hof-rältens dom.
Enligt hvad ett af motionären åberopadt utdrag af Högsta Domstolens proto¬
koll för den 29 Januari 1849 gifver vid handen, hade trenne af Högsta Dom¬
stolens ledamöter, vid målets slutliga afgörande, varit af skiljaktig mening samt
anfört, att, alldenstund hemmanen Eketorp, Samuelsås och Sadelmakare-krogen,
intagne uti gemensam saluvärdering med andra hos Banken pantsatta fastigheter,
blifvit, jemte desse sednare, försålde å Banko-auktion den 17 Maj 1809 och
Banken jemväl, genom utfärdadt salubref, under åberopande af de för Banken gifna
författningar, på köparen transporterat och öfverdragit hela den till salu utbjudna
egendomen,
Banko-UIskallets Utlåtande, N:o 51.
9
egendomen, men det sedermera befunnits, att ofvannämnde hemman utgjort fidei¬
kommissegendom, och således den genom Banken skedda försäljning, hvad samma
hemman angår, varit olaglig; fördenskull, och emedan 4 § af Kongl, resolutionen
den 30 April 1689, angående Banko-auktion, i 5:te momentet innehåller, att
”Banken skall vara vederredo att hemula hvar och en allt hvad som under auk¬
tionen försäljes,” samt delta, i bestämda ordalag, till betryggande af köpares rätt
och säkerhet, utan all inskränkning meddelade stadgande icke medgåfve något un¬
dantag från detsammas tillämpning för nu ifrågavarande fall, der Banken sålt egen¬
dom hvari den ej haft panträtt, utan att tillbörligen granska den uppgifne äga¬
rens åtkomsthandlingar innan Banken verkställde försäljningen, hvilken, då den gick
i Bankens namn, redan derigenom erhöll ett förtroende, som kunde komma alt, på
sätt ock inträffat, minska enskildes och domares vaksamhet; ihy och då, vid ut¬
färdandet af Bankens salubref, någon afsägelse af hemuls-ansvaret i den ordning,
11 kap. 6 § Jorda-balken bjuder, eller medelst afsägeisens intagande i salubrefvet,
ej kunde anses hafva skett, enär omnämnandet deri af Bankens hemulsskyldighet
lor en del af det sålda icke innebure uttryckligt förbehåll om befrielse hvad åter¬
stoden beträffade; vid hvilket förhållande det i auklionsprotokollet influtna förbe¬
håll om sådan befrielse vore ulan all verkan emot sökanderne, pröfvade Högsta
Domstolens bemälde trenne ledamöter rättvist, med ändring af Hof-rättens dom,
förklara Rikets Ständers Bank skyldig att, jemlikt ofvanåberopade författning,
jemförd med 11 kap. 1 och 3 §§ Jorda-balken, till sökanderne, som, i anseende
till bristande tillgång hos deras närmaste fångesman, ej kunnat af dessa någon er¬
sättning utbekomma, gälda den af Kaptenen Skotte erlagda köpeskilling 20,002
R:dr banko, tillika med fem procents ränta derå, hvilken ränta, enär sökanderne
ej visat, att de före den i Kongl. Maj:ts dom den 30 Maj 1843 utsatta afträ-
desdag, midfastan den 14 Mars 1844, hemmanen eller deras afkastning afstatt,
borde beräknas endast från sistnämnde dag och till dess liqvid skedde.
Efter ofvanomförmälda utredning af målet har Fiskals-ernbetet, uti sitt öfver
motionen afgifna utlåtande, anfört, bland annat, att enär det vore uppenbart, att
då lästighelerne Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen af Domhafvanden in-
tpgos uti instrumentet öfver den, för Bankens räkning, anställda värdering af
egendomen Norra och Södra Lisma samt hemmanet Upsala, sådant skedde utan
någon dertill af Bankens kommissariat gifven anledning; alt då Herr Friherre /.
Cederström å Bankens auktion, jemte sistnämnde egendom, inropade fastigheterna
Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen, han nogsamt ägde sig bekant ej
Bih, till B. St. Brot. 1850 &. 1851, 6 Samt. 1 Afd. 19 Haft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
mindre att dessa fastigheter icke voro under Bankens pant inbegripne, än äfven
att Banken icke för desamma ståndande hemul; att, då kommissariatet uli sjelfva
köpebrefvet, efter tiilkännagifvande, alt af de försålda fastigheterne, allenast Norra
och Södra Lisma samt hemmanet Upsala varit till Banken förpantade, förklarat,
det Banken sig utfaslade att stånda hemul för den försålda egendomen ”så vid!
den varit till Banken förpantad,” kommissariatet ganska tydligt utmärkt, att Ban¬
ken icke iklädde sig hemulsskyldighet för de under köpet inbegripne, men icke
till Banken förpantade och ej heller för Bankens räkning uppbudne fastigheterne
Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen; alt således köpebrefvets innehåll icke
gifvit Härads-räflen ringaste anledning att, uppå Herr Friherre J. Cederströms
anhållan, bevilja lagfart å dessa sednare fastigheter, utan att derförinnan företaga
den Härads-rätten ovilkorligen åliggande granskning af förre ägarens, Underställa
mäslaren Friherre Cederströms åtkomsthandlingar till samma fastigheter, samt
att sednare köpare, derest de vid kommissariatets åtgärder fastat den synnerliga
vigt, som motionären antydt, i hvilket fall de naturligtvis måst åtminstone taga
kännedom af det köpebref kommissariatet utfärdat, ej eller kunnat af kommissari¬
atets åtgärder i någon måtto vilseledas, funne Fiskals-embetet, för sin del, att,
om än kommissariatet rätteligen bordt undandraga sig att, såsom ombud för en¬
skild person, å Bankens auktion försälja oftaberörde, lill Banken icke pantforskrifne
fastigheter, och jemväl medgåfves, alt kommissariatet uttryckt sig i närmare öf¬
verensstämmelse med lagens bokstaf, derest kommissariatet uti köpebrefvet, i stäl¬
let att förklara för hvilka af de salda fastigheterna Banken ståndade hemul, inta¬
git ett förklarande för hvilka af fastigheterna Banken frisade sig från hemuls-skyl-
digheten i likhet med hvad kommissariatet vid auktionstillfället iakttagit, det
dock ingalunda kunde antagas, att kommissariatet, genom dess åtgöranden, varit
vållande till den förlust,1 sorn i omförmälda matte drabbat Skottes sterbhusdelegare
eller inledt köparne och domstolen uti villfarelse om fastigheternas rätta nalur; och
hafva så väl Fiskals-embetet, som understyrelsen och Bankofullmäktige, uppå dessa
samt i öfrigt anförda skäl, ii 'motionen afstyrkt bifall.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet tagit i behörigt öfvervägande, och
enär, 0111 äfven Bankens kommissariat kunnat anses behörigt, att, såsom ombud för
enskild person, å Bankens Auktion försälja till Banken icke pantforskrifne fastig¬
heter, det destoheldre mäste hafva varit kommissariatets ovilkorliga skyldighet, att
innan en sådan försäljning verkställdes noga granska den uppgifna ägarens åtkomst-
handlingar, som dels det jemförelsevis ringa beloppet af den Bankens återstående
fordran, hvarför de pantforskrifne fastigheterna blifvit å auktion försålda, bordt
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 51.
II
gifva kommissariatet .skälig anledning misstänka, att den uteblifna liqviden deraf
haft sin närmaste grund uti den af gäldenären sedermera framställda önskan att
fä pä samma auktion försålda fastigheterna Eketorp, Samuelsås och Sadelmakare¬
krogen, hvarå behörig åtkomst icke kunde företes och i händelse af afslag till
hvilken framställning, den utlysta auktionen, i anseende tili mellankommande betal¬
ning möjligen uteblifvit, och dels kommissariatet icke bordt vara i okunnighet 0111
det förtroende,, sorn fästes och måste lastas vid en försäljning i Bankens namn,
helst 4 § af Kongl. Resolutionen den 30 April 1689 angående Banko-auktion, i
5:te momentet innehåller, att ”Banken skall vara vederredo alt hemula hvar och
en allt hvad som under auktionen fÖrsäijes;” så och då härtill kommer, att kapi-
tenen Skulle, som ägt allt skäl att trygga sig vid de fastebref, hvilka för före¬
gående 3:nc ägare blifvit å hemmanen Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen
utfärdade, på god tro köpt och innehaft dessa fastigheter, synes billigheten tala
derför att kaptenen Skottes sterbhusdelägare, hvilka förklarats skyldige att berörde
fastigheter till fideikommiss-innehafvaren, utan lösen eller ersättning afträda, till¬
delas någon godtgörelse för den förlust, de iföljd häraf oförskyldt fått vidkännas,
serdeles då någon ersättning af föregående, hemuls-skyldighet ålagda, ägare icke
kunnat utbekommas: anser Etskottct, att ehuru Banken genom Kongl. Maj:ta nå¬
diga dom blifvit befriad från åliggandet att stånda hemul det dock i betraktande
af hvad i detta mål förekommit, vore Rikets Ständer värdigt, att i någon mån
godtgöra den lidna förlusten, samt får af sådan anledning, hos Rikets Ständer
vördsamt hemställa,
att med afseende å Bankens medverkan tili första försäljnin¬
gen af ifrågavarande fastigheter, genom hvilkas frånvinnande
kapitenen Skottes sterbhus-delegare gjort en betydlig förlust,
den der icke kunnat af dem, som vederbordt ersättas, Rikets
Ständer måtte täckas tillåta, att af Bankens medel ett belopp afTio
Tusen R:dr b:ko må till bemälde sterbhusdelegare utbetalas.
Stockholm den 17 Junii 1851.
12
Banko-Utskoilels Ulla lande, N:o 51.
Reservationer:
Af Herr af Sillén, L. G: ”Emot det beslut Utskottet genom votering oell
den förseglade voteringssedelns öppnande fattat, att tillstyrka Rikets Ständer be¬
viljandet från Bankens medel af 10,000 r:dr såsom godtgörelse till en del för
den förlust aflidne kapitenen Skottes arfvingar skall lidit i följd af bristande till¬
gång lill bemulsersättning hos samtlige de personer, hvilka varit innehafvare af
de gemensamt med Lisma säteri och Upsala hemman på Banko-auktion försålde,
men sedermera af fideikommissnatur befunna hemman Eketorp, Samuelsås och Sadel¬
makarekrogen, får jag mig reservera.
Man har antagit att Bankens kommissarier genom sitt till egarnes anhållan
gifna bifall, att, jemte de till Banken pantförskrifna norra och södra Lisma samt
Upsala, låta å samma auktioner försälja äfven de af pantegaren innehafda och i
sambruk med de nyssnämnde nyttjade samt å saluvärderingen inbegripna hemman
Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen, begått ett fel, som föranledt den
förlust för hvilken ersättning nu sökes: men man har dervid velat glömma, alt
detta redan blifvit i de 2:ne högsta domstolsinstanserne pröfvadt och af dem lik¬
stämmigt förklaradt icke hafva egt rum ; hvadan det synes mig, som Utskottet icke
bordt grunda ett tillstyrkande af godtgörelse lill de lidande på sådane skäl, som,
ehuru man sökt att så godt ske kunnat, icke gifva dem en sådan mening, likväl
i sin enkelhet och rätt förstådde, innefatta ett underkännande af de skäl domsto-
larne för sitt domslut användt, hvaribland det hufvudsakliga, att vid försäljningen
af de ifrågavarande hemmanen, något sådant fel icke blifvit från Bankens sida be¬
gånget, som kunde till ersättningsskyldighet föranleda. Härmed är således afgjordt,
att ingen rättighet till ersättning från Banken hör åberopas, icke ens antagas att
Banken har dertill någon moralisk förbindelse.
Derjemte förekommer härvid, att, enligt de Utskottet tillhandakomma band-
lingarne, väl blifvit såsom styrkt antaget, att hos samtlige de personer, hvilka
genom köp blifvit innehafvare af hemmanen Eketorp, Samuelsås och Sadelmakare¬
krogen, sedan de på Banko-auktionen försåldes gemensamt med Lisma och Upsala,
tillgång saknats till den ersättning de för bristande hemul förklarats skyldiga ut¬
gifva; men om förhållandet var sådant vid den lid då hemulsfrågan af domstol be¬
handlades, bevisar ej detta alt föhåilandet för närvarande och framgent skall vara
enahanda. Detta finnes bäst deraf, att 2:ne af de hemulsskyldige, nemligen Öf-
Banko-Utskottets Utlåtande, N;o 51.
13
vörsten Friherre C. 0. Mörner och f. d. Presidenten, Friherre ./. Cederström
uppbära pensioner, den forre till mindre, men den sednare till icke obetyd¬
ligt belopp, nemligen ä Allmänna Indragningsstaten lika med innehafd Pre¬
sidents lön R:dr 3,504:
pä samma stat såsom biesserad » 800: — —
och af arméens pensions-kassa » 1,000: — —-
hvaraf åtminstone den förstnämnda pensionen är af beskaffenhet alt kunna tagas i mät
hvarförutan det väl får antagas för möjligt, att bemälde 2:ne friherrar kunna ge¬
nom arf eller förvärf vinna en bättre ekonomisk ställning, som sätter dem i till¬
fälle att ersätta den bristande hemulskyldigbeten.
Jag har på grund af allt detta ansett mig höra lika med Utskottets kansli-
afdelning afstyrka bifall till vice talmannen Zetterbergs motion om ersättning af
Bankens mede! åt kapitenen Skottes genom testamente varande rättsinnehafvare.”
Af Doktor Sandberg: ”På afdelningen afstyrktes den sökta ersättningen,
men uti Utskottets plenum blef den tillstyrkt genom den förseglade veteringssed-
lens öppnande. Saken förhåller sig i korthet sålunda:
Norra och södra Lisma samt Upsala med Eketorp, Samuelsås och Sadel¬
makarekrogen voro tillsammans ett fideikomiss sedan 1791. Uti norra och södra
Lisma samt Upsala hade Banken en gammal panträtt sedan 1751, och då skulden
icke godvilligt betaltes, måste panten försäljas. Dåvarande egaren baron Anders
Cederström lät på Banko-auktionen försälja på en gång alla gårdarna sannolikt för
att erhålla högre köpeskilling, emedan de lågo i sambruk och hörde tillhopa såsom
en enda egendom. Före auktionen förklarades likväl uttryckligen, att Banken
fränsade sig förbindelsen att stånda hemul för Eketorp, Samuelsås och Sadelma¬
karekrogen, uti hvilka Banken icke hade panträtt, och om hvilka nu endast är
fråga. Hela egendomen inropades af egarens broder Baron Jacob Cederström,
Uti det af Banko-kommissarierna utfärdade salubrefvet står tydligen, att Banken
hade panträtt uti norra och södra histna samt Upsala, äfvensom alt Banken för-
band sig till hemul efter lag för egendomen så vidt den var till Banken pant-
för skrifven^ och tillika anmodades domaren att meddela köparen fastebref N. B,
pä de pantförskrifne gårdarna norra och södra Lisma och Upsala, på hvilka
Banken såsom pantinnehafvare redan erhållit 3:ne laga uppbud. Uti allt detta kan
jag icke finna någon felaktig åtgärd, utan endast en allt för stor tjenstvillighet
hos vederbörande Banko-kommissarier att gå ägarens önskan till mötes och tillåta
värdering och försäljning af hela egendomen vid samma auktion och på samma
gäng, sorn den pantförskrifna delen försåldes. Att sedermera domaren, oaktadt
14
Banko-Utskottets Utlåtande, iY.-o 51.
den bestämda inskränkning uti hemuls-förbinddsen som salubrefvet innehöll, likväl,
utan att taga kännedom eller Pasta afseende på hemmanens natur, beviljade 3:ne
uppbud och utfärdade fastebref för Baron Jakob Cederström, på Eketorp, Samu¬
elsås och Sadelmakarekrogen, för hvilka Banken alldeles icke iklädt sig någon he-
mulsskyldighet, är något som ligger Domaren till last, men ingalunda Banko¬
kommissarierna och ännu mindre Banken. För öfrigt vågar jag icke antaga den
grundsats, att staten eller det allmänna skall ersätta de enskilda förluster, som
kunna förorsakas af tjenstemäns möjligen origtiga förfarande uti deras officiella
handlingar.
Emedlertid försäljer Baron Jakob Cederström dessa 3:ne gårdar Eketorp,
Samuelsås och Sadelmakarekrogen, hvarom fråga är, till Baron C. 0. Mörner.
Mörner försäljer dem lill Guldsmeden Friberg. rPå Fribergs konkurs-auktion in¬
ropas de, såsom det uppgifves för 20,002 r:dr banko af kapten Skotte, hvilken
genom testamente öfverlemnat egendomen vid sin död 1831 till sina 2:ne söner
och hushållerskan Blom. Testamentstagarne inträda också i besittning af dessa
3: ne gårdar; men helt oförmodadt framkommer eg ung Baron Anders Cederström,
den primitive säljaren Anders Cederströms son och den primitive köparen Jakob
Cederströms brorsson, och i egenskap af fidei-kommissarie återtager han såsom
sin tillhörighet oftanämnde gårdar, utan att derföre betala en skilling. Skottes
testamentstagare, som måste afträda gårdarne, vända sig med ersättnings-anspråk
i sin ordning emot Friberg, Mörner och Jakob Cederström. Alla tre befinnas
vara utfattiga, och den sistnämnde Jakob Cederström försäljer sin lösegendom, för
att ännu säkrare blifva oåtkoinlig. Derefter vända sig Skotteska testamentstagarne
med lagsökning emot Banken; men både Hofrätten och högsta domstolen frikänna
Banken från all ersättningsskyldighet. Nu i sista liand vilja nämnde testaments¬
tagare, att Rikets Ständer skola betala dem hvad de förlorat och i domstolsväg
icke kunnat vinna. Det synes visserligen önskvärdt om staten kunde ersätta alla
enskilda förluster, ehvad de blifvit förorsakade af svekfulla handlingar eller af
olyckor; men för min del anser jag mig icke berättigad att härtill använda all¬
männa medel. Betänkligt torde det ock i visst hänseende vara, om Ständerna taga
sig före att såsom pröfningsnämnd granska grunderna för domaremaktens beslut
och tillintetgöra dess utslag genom att på juridiska eller moraliska skäl ålägga
Banken eller det allmänna en betalningsskyldighet, hvarifrån den lagligen blifvit
frikänd. Fördenskull, och da jag icke kan finna att Banko-komniisarialet genom
någon olaglig handling förorsakat Skottes testamentstagare den öjverklagade för¬
lusten, kan jag icke heller tillstyrka någon utbetalning af Banken vare sig till större
Banko-Utskottets Utlåtande, N.o 51.
15
eller mindre belopp af den fordrade ersättningssumman, serdeles då både Ban¬
kens fiskals-embete, understyrelse och fullmäktige enhälligt afslyrkt densamma.
Härtill kommer alt, enligt livad Stats-Kommissarien af Sillén i sin reserva¬
tion upplyser, f. d. Presidenten baron Jakob Cederström åtnjuter öfver 5,000
R:dr banko årligen i diverse pensioner, samt att han så väl som baron Mörner
ännu lefva och kunna ärfva tillgångar. Min enskilda Öfvertygelse är alt både
primitive säljaren Anders Cederström och köparen Jakob Cederström, hvilka
äro bröder, ganska väl kände hemmanens natur oell således visste, att, oaktadt
de sålde och köpte och ånyo sålde dessa gårdar och derföre erhöllo penningar,
kunde likväl samma egendomar, när som helst utan lösen återtagas af den bland
deras närmaste anförvandter, som framträdde och legitimerade sig som fideikom¬
missari us. Baron Mörner kunde också svårligen vara okunnig derom. Det är
derföre ingalunda obilligt om dessa herrar, serdeles om Presidenten m. m. baron
Jakob Cederström blir tvungen att dels med sin egendom, sedan köpekontraktet
derom blifvit upphäfvet, dels med något af de stora inkomster, som han årligen
åtnjuter, småningom godtgöra Skottes testamentstagare en del af den förlust, som
de nu öfverklaga, och hvartill Jakob Cederslröms och hans broders olagliga kö¬
pande och säljande voro den ursprungliga orsaken.”
Uti denna reservation hafva instämt: Riksdagsfullmäktige Lars Olsson från
Stora Kopparbergs län, Johan Westermark från Westerbottens län och Nils
Seensson fran Blekinge län.
Af Riksdagsfullmäktige!! Henrik Andersson från Orebro län.
”Emot det af Utskottet, på en enda röst, fattade beslutet, att tillstyrka Ri¬
kets Ständer till alt låta Banken till aflidne kaptenen Erik Skottes arfvingar ut¬
betala en summa af 10,000 Rd:r, såsom ersättning för den förlust, som den aflid-
nes bo förmenas hafva blifvit tillskyndad genom försäljning ä Banko-auktion af
säteriet Eketorp, ladugården Samuelsås och frälsehemmanet Sadelmakarekrogen, får
jag mig reservera.
Det har inför Utskottet blifvit ådagalagdt, dels genom de i Fiskals-kontoret
förvarade handlingar 5 dels genom Kongl. Svea Hofrätts och Konungens Högsta
Domstols sammanstämmande domar, att Bankens tjenstemän alldeles icke, såsom å
motionen föregifvits, varit vållande till den återgång af köpet utaf bemälde egen¬
domar som i följd af hemuls-skyldighet drabbat Skottes arfvingar, och dessutom,
ega desse ännu hemuls-anspråk på presidenten m. m. friherre Jacob Cederström,
hvilken, såsom innehafvare af en utaf de största pensioner staten utbetalar, icke
IG
Banko-Utskottets Utlåtande, N.-o 51.
kan anses vara utan tillgång', så att icke ens medlidandets känsla i denna sak kan
med skäl tagas i anspråk. Men då jag således afstvrker bifall till Utskottets be¬
tänkande och vägar påstå, att Rikets Ständer icke, såsom Bankens garanter och
vårdare, ega rätt, sedan Banken blifvit lagligt förklarad befriad från alf hemuls-styl-
dighct,att bortskänka en så betydlig summa: anser jag mig, jemte åberopande af hvad
Bankens Fiskals-embete upplyst, samt den dom i målet, som Hofrätten den 3 Maj
1848 afgifva och som Högsta Domstolen den 7 Mars 1849 fastställt, och hvaraf fin¬
nes, alt Bankens kommissariat icke allenast vid auktionstilifället, då nämnde egen¬
domar, gemensamt med några andra, samma egare tillhörige och i Banken belå¬
nade egendomar, skulle, enligt egarens egen begäran, på samma gång utbjudas,
före fastigheternas utbjudande underrättat vederbörande spekulanter, alt Eketorp,
Samuelsås och Sadelmakarekrogen icke voro under Bankens pant inbegripne, utan
äfven i utfärdadt köpebref af den 20 Maj 1809 upptagit anledningen dertill, att
nämnde egendomar kommit att jemte den förpantade å Bankens auktion försäljas,
hvarvid det bestämda förklarande intagits att Banken endast utfästade sig ”att,
likmätigt innehållet af Kongl, förordningen den 30 Maj 1781, stånda laga hemul
för denna egendom, sd vidi den varit till Banken förpantad,” etc. etc. och hvar¬
igenom således, utom befrielsen för det juridiska ansvaret, Bankens principaler
mäste anses fulldt befriade äfven från det sä att säga moraliska, som kunnat ifrå¬
gasättas om dess embetsman olagligt eller oförsigtigt behandlat försäljningen af
annan tillhörig egendom; härmed böra fästa uppmärksamheten på det förhållandet,
alt Rikets Ständer, genom bifall till hvad Utskottet föreslagit, skulle låta Banken
åtaga sig underlättandet af det ansvar, som så rättvist synes böra drabba den förste
köparen af egendomen, friherre Jacob Cederström, hvilken måste anses i flera afseeii-
den ega icke blott denjuridiska, utan derjemte en stor moralisk förbindelse att godtgöra
Skottes arfvingar deras förlust. Friherre Jacob Cederström var en så nära anhörig
af egaren af bemälde egendomar, att deras fideikommiss-natur icke gerna kunnat vara
honom obekant; och detta synes ock varit enda förklarings-grunden huru domaren i
orten, i förlitande på friherrens trovärdighet, kunnat meddela uppbud och fasta på de
försålda egendomarnc, utan att iakttaga den derför i Kongl, förklaringen den 14 Maj
1805 gifna föreskrift om alla egenderätts-handlingars oviikorliga uppvisande.
Då, såsom redan antydt blifvit, friherre Jacob Cederström uppbär en betydlig
pension, synes således allt medlidande i detta afseende vara olämpligt; utom del
alt, såsom jag förmenar, Rikets Ständer icke hafva rätt att med Bankens model
göra sådana gunstbevis, som det ifrågasatta.”
Häruti
Banko-Utskotieis Utlåtande, N:o 51. 17
Häruti hafva instämt:
Riksdagsfullmäktige Olaus Eriksson från Götheborgs- och Bohus län, Per
Nilsson från Christianstads län samt Nils Andersson från Christianstads län.
Dessutom äro reservationer anmälda af Herr Räjelt Anton, Domprosten Wi¬
debeck samt Herr Sundin C.
.. ,Her^ *?• J- Schönmeyer ville hafva undertecknadt, att han icke öfvervarit
ärendets behandling i Utskottet.
Bih. till B. St. Pral. 1850 & 1851. G Sami. 1 A/d. 19 Haft. 3
t
STOCKHOLM, TRYCKT IIOS ISAAC MARCUS, 1851.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 52.
i
N:0 52.
Ankom till Exp. Ulsk. den 23 Juni 1831, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af f. d. Löjtnanten, Friherre
C. J. Fleetivoods ansökning om eftergift af öfverriinta
ä diskontlån.
Ilos Utskottet har f. d. Löjtnanten, Friherre C. J. Fleetwood, uti ingi 1-
ven skrift, anhållit om befrielse frun erläggande af upplupne öfverräntan A
ett af honom år 1831 hos Banko-diskonten upptaget och efter 1836 års re¬
vision, såsom osäkert, inom linien lord t lån, stort 2,400 r:dr han ko, för
hvilket hans nu mera allidne svåger, vice Consul J. Gödecke, ingått borgen;
och till stöd för denna ansökning förmält, ej mindre alt berörde lån blifvit
•,d bemälde Gödecke ensam användl, än äfven alt sökanden, som nu vid 62
års ålder,» sjuklig och med försvagade krafter, befinner sig, jemte hustru och
fy i barn, i den mest nödställda och ömmande belägenhet, för kommande
da< . saknar all annan utsigt lill bergning, än den, som ett ifrågaställdl,
men ännu ej medgifvet arrende af en liten jordlägenhet å Dahlsland erbju¬
der, hvilket arrende likväl icke beviljas, likasom ej eller de derför fastställde
vilk( r kunna af sökanden uppfyllas, med mindre än att han frikallas från
vidai j ansvarighet för ifrågavarande diskontskuld.
Beträffande denna ansökning, har Diskont-direktionen, som å densamma
lillst' rkt bifall, upplyst, att, sedan gäldenärerne vid låneis förfallotid fun¬
nits sakna all annan tillgång, än de hos Friherre Fleetwood utmätte fastig¬
heter, hvilka vid försäljning icke uppgått ens till beloppet af deruti in¬
tecknade fordringar, samt Gödecke år 1834 å utrikes ort i utfattigt tillstånd
aflidit, Fleetwood, efter föregånget yrkande af bysältning, år 1836 erbjudit
sig att, genom anförvandlers biträde, årligen inbetala 500 rdr banko; men
att, då detta åtagande endast för en gång blifvit fullgjordt, samt bysättnings-*
påståendet af sådan anledning mot honom förnyats, lian till Direktionen in-
iemnat ett med borgen försedt erbjudande af 100 r:dr årlig afbetalning,
samt att, genom dessa afbetalningars fortgång, lånets kapitalåterstod i Janu¬
ari månad 1849 nedgått till 900 rxlr banko, då, efter erhållen underrättelse,
alt arf efter en afliden syster skulle hafva tillfallit Fleetwoods friherrinna,
Bih. Ull 11. St. Prot. 1850 & 1851. 6 Sami. 1 Afd. 20 Uiift.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 53.
diskontverkels kraf förnyats, utan att likväl någonting kunnat i exekutiv
väg tillvinnas, enär berörde arf genast blifvit från Juslitie-kollegium uttaget
af Fleetwoods slägtingar, hvilka, på grund af erhållna invisningar, dermed
godtgjort sig för hvad de till hans underhåll dittills förskjutit 5 vid hvilket
förhållande och sedan Fleetwood hos Diskontdirektionen gjort framställning
om någon mildring i betalningsvilkoren, så vida han, i sin nödställda belä¬
genhet, skulle kunna undgå att göra cession, Diskont-direktionen funnit med
Verkets fördel närmast förenligt medgifva, att, derest Fleetwood liqviderade
lånets kapitalålerstod, 900 r:dr banko; honom förunnades befrielse från exe¬
kutiva åtgärder, så länge hans ekonomiska vilkor icke föranledde alt göra
sådana åtgärder gällande; varande den föreskrifna inbetalningen af Fleet¬
wood behörigen fullgjord.
Då, med kännedom af Friherre Fleetwoods medellösa belägenhet, det
icke är ringaste anledning förmoda, att lian, som redan uppnått en ålder af
62 år, skall någonsin komma i tillfälle godtgöra den till belopp af 2198
r:dr 21 sk. 5 rst. banko, å ifrågavarande lån upplupne öfverränta, hvaraf en
betydlig del blifvit beräknad efter 8 procent, har Utskottet, i likhet med
hvad i dylika fall hitintills egt rum, skolat hemställa,
att meraberörde öfverränte-skuld måtte la afskrifvas.
Stockholm den 20 Juni 1851.
Reservationer :
af Doktor Sandberg, bifogad Utlåtandet N:o 53.
af Herr C. Sundin.
N;0 53
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Juni 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande öfver ett af förre Handlanden C. A, Gö¬
decke gjordt achords-anbud.
Lili en lill Utskottet ingifven ansökning, har förre Handlanden C. A.
Gödecke anhållit om eftergift af förfallna och upplöpande öfverräntan å det
lån, stort 4000 r:dr banko, b varför han, emot borgen af Friherre G. J.
Fleetwood, till Banko-diskontverket häftar, äfvensom att honom mätte tillå¬
tas liqvidera lånets kapitalåterstod medelst successiva afbetalniugar af högst
Banko-Vtskottets Vllåtande, N:o 53.
3
66 r:dr 32 sk. banko årligen, varande till stöd för berörde ansökning an-
földt, att lånet icke blifvit af sökanden, utan af bans broder, numera af¬
lidne vice Consul J. Gödecke, upptaget till primitivt belopp af 5000 r:dr
banko, mot borgen af Friherrarne Carl Johan och Georg Fleetwood; men
att sökanden, i anseende till ej mindre Friherre G. Fleetwoods, än äfven
luifvudgäldenärens frånvaro på utrikes resor, och, för att rädda sin broder
från det obestånd, som hela lånets indrifvaude ovilkorligen skulle hafva för
honom medfört, nödgats alt, först i egenskap af löftesman och sedermera så¬
som låntagare, med borgen af Friherre C. J. Fleetwood, öfvertaga å lånet,
efter första omsättningen, återstående 4000 r:dr; att, sedan sökanden, som till
sin meranäinnde broder anförtrott större delen af sin ärfda förmögenhet, ef¬
ter det denne år 1834 i fattigdom aflidit, föranlåtits att, för bevarandet af
sin personliga frihet, göra cession, sökanden numera icke ägde annat för-
sörjningsmedel, än det knappa arfvode han, såsom förvaltare af Rostocks
brunn i Elfsborgs Län, åtnjöte, samt slutligen, att, derest det nu gjorda er¬
bjudandet icke antoges, utan strängare åtgärder från Diskontverkets sida mot
sökanden beslutades, för honom ej återstode annan utväg, än att, genom ny
cessionsansökning, söka desamma afböja.
Af Diskont-direktionens, i anledning häraf, infordrade utlåtande är vor¬
det upplyst, alt, sedan ifrågavarande lån år 1832 till betalning förfallit, gäl -
denärerne funnits sakna all annan tillgång, än de hos Baron C. J. Fleetwood
utmätte fastigheter, hvilka vid försäljning icke uppgått till beloppet af der¬
uti intecknade fordringar, samt att ingen utdelning erhållits hvarken från
C. A. Gödeckes konkursmassa eller J. Gödeckes urarfvabo; att de af Baron
Fleetwood sedermera gjorde afbetalningar blifvit använde till godtgörande
af ett utaf honom i Bankodiskonlen upptaget lån, stort 2400 r:dr banko;
att då i Januari månad 1849 underrättelse erhållits, det a rf efter en afliden
syster skulle halva tillfallit Gödecke, hvilken dittills icke kunnat å sin di¬
skontskuld göra någon afbetalning, Diskontverkets anspråk på liqvid för dess
fordran bos honom gjorts gällande, dock utan att något af berörde arfi exe¬
kutiv väg kunnat tillvinnas, enär detsamma från Justitie-kollegium genast
blifvit uttaget af dem, som, för derå lemnade förskotter till Gödeckes under¬
håll, erhållit invisningar till sin godtgörelse; men alt Gödecke, då Diskont-
verkets kraf icke desto mindre i exekutiv väg fortsattes, lill Direktionen in¬
kommit med ansökning, deruti han, jemte framställning af sin nödställda
belägenhet och tvånget för honom att göra cession, om icke några mildrande
vilkor för hans diskontskulders liqviderande beviljades, förklarat sig, genom
slägtingars understöd, vara i tillfälle erbjuda 666 r:dr 32 sk. banko i afbe-
i
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 53.
täkling på sitt lån, så vida han vunne befrielse från alla exekutiva åtgärder,
intill dess Piikets Ständer sig yttrat öfver hans tillämnade ansökning i syft¬
ning alt från ifrågavarande skuld blifva befriad; alt Direktionen, efter in-
hemlande af upplysningar örn Gödeckes omförmälda arfsanspråk, funnit med
Diskontverkets fördel närmast förenligt, att i så måtto ansökningen bifalla,
att, om Gödecke ofördröjligen erlade 1,333 r:dr l(i sk., samt Gödecke och
Fleetwood derförutan från och med 1850 årligen inbetalade hvardera 6(3
rxlr 32 sk., allt banko, inom hvarje års forsla qvartal, intill dess skulden
vore liqviderad, dem medgåfves befrielse från exekutiva åtgärder, så länge
deras ekonomiska vilkor icke föranledde att emot någondera af dem göra
sådana åtgärder gällande; och har Direktionen, då de förelagda vilkoret!
blifvit behörigen fullgjorda, så att Gödeckes lån, stort 4000 r:dr, genom in¬
betalning af 1466 r:dr 32 sk., blifvit ininskadt till 2533 r:dr 16 sk., ansett
sig, med afseende å gäldeiiärernes kända medellöshet, som icke lemuade nå¬
got hopp om en fördelaktigare liqvid för ifrågavarande, efter 1834 års revi¬
sion, såsom osäkert, inom linien förda lån, ega skäl hemställa och föreslå, att
återstoden, 2533 r.dr 16 sk. banko, af Gödeckes lån må af gäldenärerne få
betalas med 133 rxlr 16 sk. banko årligen, inom utgången af hvarje års
första qvartal; dock att Gödecke komrne att i första rummet, enligt sina-
förut algifna förbindelser, för dessa inbetalningar ansvara, samt att, om dessa
afbetalningar ordentligen och noggrannt fullgjordes, gäldenärerne mätte från
exekutiva åtgärder varda befriade.
Sedermera har Gödecke, uti en till Utskottet inlemnad ytterligare skrift,
tillkännagifvit, hurusom det numera lyckats honom förmå några sina släg-
lingar och vänner, alt, emot det Gödecke till dem afstode halfva arfvodet
såsom förvaltare vid Rostocks brunn, hvilket högst kunde beräknas till 300
rxlr banko för året, bispringa honom, så att han nu vore i tillfälle erbjuda
betalning af halfva kapitalskulden under 3:ne år, räknadt från September
månad år 1852, under vilkor, alt varda befriad från erläggandet af ej min¬
dre kapitalets andra hälft, än äfven den å länet upplupna öfverränta, saint
att återfå den utgifna förbindelsen.
Efter öfvervägande häraf, och enär förre Handlanden Gödecke sanno¬
likt icke åtnjutit någon andel af ifrågavarande lån, för hvilket han endast
af sådan anledning blifvit ansvarig, att han, i anseende till primitiva lånta¬
garens, vice Consul J. Gödeckes frånvaro, vid lånets första omsättning, ikliidt
sig ansvarighet för detsainmas återstod, samt det är troligt, att de Gödeckes
slägtingar och vänner, hvilkas mellankomst föra nied t den nu erbjudna inbe¬
talningen, undandraga sig en dylik uppoffring, i händelse det dermed af-
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 53.
$
seilcla ändamål icke vinnes, eller att Gödecke frän skulden befrias, hemstäl¬
ler Utskottet,
att, så vida f. d. Handlanden C. A Gödecke till Di¬
skontverket inbetalar hälften af ofvanberörda låns nuva¬
rande kapital-återstod, med 1266 r:dr 32 sk. banko, på
det sätt, att 422 r:dr 10 sk. 8 rst. nämnde mynt årligen,
före utgången af September månad, under hvartdera af
åren 1852, 1853 och 1854, erlägges, samt för fullgöran¬
det af dessa inbetalningar ställer Banko-diskontdireklio-
nen godkänd säkerhet, återstående kapitalbeloppet, jemte
öfverräntan, må få afskrifvas.
Stockholm den 20 Juni 1851.
Reservationer:
af Herr af SiUe'n, som skiljde sig ifrån Utskottets beslut i så målto,
sorn han ansåg det af Herr Gödecke gjorda belalningsanbudet böra till an¬
tagande tillstyrkas, under vilkor, att den derjemte sökla och föreslagna af¬
skrifningen icke beviljas, utan att den af honom utgifna och med Friherre
Fleetwoods proprieborgen försedda förbindelse bör hos Banken qvarblifva,
helst Gödeckes ansökning innehölle endast begäran om dess frisägelse från
allt vidare kraf, men icke derjemte sådan befrielse för Friherre Fleetwood.
af Doktor San dberg: ”Banko-Utskottets Räkenskaps-afdelning, som pröf-
vat skälen uti Herr C. A. Gödeckes och Baron C. J. Fleetwoods ansökningar
om eftergift af deras skulder till Banko-diskonten, bade först afgifvit förslag
till utlåtande häröfver .af följande hufvudsakliga innehåll:
”Utskottet, som jemväl tagit kännedom af Diskont-direktionens i ämnet
förda protokoll, och derutaf, bland annat, inhemtat ej mindre att Gödeckes
syster i början af år 1849 allidit, efterlemnande en tillgång af 53,000 r:dr
banko till fördelning emellan 5 arfvingar, af hvilka Brukspatron Björling,
enligt fullmakt, lyftat största delen af arfvet, eller hela kontanta beloppet
deraf, samt Juslilie-kollegium anmält sig lill utbekommande af der qvar¬
varande reverser, på omkring 12,000 r:dr banko, innan någon åtgärd vidta¬
gits lill betryggande af Diskontverkets rätt till betalning utur de på Gö¬
decke och Fleetwood belöpande arfsandelar, än äfven att Direktionen den
28 Februari sistnämnde år beslutat inställande af i sådant ändamål då vid¬
tagne åtgöranden, fann, vid öfvervägande af hvad under handläggningen af
delta ärende förekommit, det vara ådagalagdt, alt f. d. Handlanden Gödecke
oell f. d. Löjtnant Baron Fleetwood, hvilka sjelfve medgifvit det de i främ¬
sta rummet arrvändt dem tillfallna arfsmedel lill gäldande af hvad deras
fi
Banko-Utskottets Memorial, N:o 54.
sliiglingar för deni förskjutit, sålunda synas hafva undanhållit Diskonlvei ket
den detsamma rätteligen tillkommande andel af deras, genom det erhållna
arfvet, vunna tillgångar; vid hvilket förhållande, och enär det icke kan ne¬
kas, att ett i allo redbart handlingssätt måste utgöra första vilkoret för ef¬
tergift af det allmännas fordringar, Utskottet pröfvade skäligt afslå ifrågava¬
rande ansökningar, hvarom underrättelse skulle genom utdrag af protokollet
Direktionen öfver Banko-diskontverket meddelas.”
Under den förnyade behandlingen i Utskottet blefvo Herrar Gödecke»
och Fleetwoods ansökningar besvarade uti serskilda utlåtanden, på det sätt
iNris 52 och 53 utvisa. Men då, efter min öfvertygelse, en fåtalig personal
uti en Utskottsafdelning, som primitivt behandlar ett ämne, grundligare un¬
dersöker alla dithörande handlingar och omständigheter, än ett talrikt Ut-
skottsplenum, och, enligt den enskilta åsigt jag hyser, att Utskottsafdelningarnes
förslag i allmänhet borde oförändrade ingå till Riks-Stånden, torde det icke
anses olämpligt, att uti min reservation föregående förslag blifvit intaget, så¬
som också närmare öfverensstämmande med hvad som härutinnan svnes mig
- _ ö
hafva varit det rätta.”
Uti denna reservation hafva instämt Riksdagsfullmäktige Olaus Eriks
son från Bohus Län, Henrik Andersson från Örebro Län, Pehr Nilsson
från Christianstads Län och Anders Pehrsson från Östergöthlands Län.
N:0 54.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Juni 1851, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss af Utlå¬
tandet N:o 35, angående afskrifning af f. d. Hand¬
landen M. J. Bergelins skuld till Banko-diskontverket.
Ofvanberörda Utlåtande, innefattande hemställan, alt räntan å Irenne
stycken lån, för hvilka förre Handlanden M. J. Bergelin hos Banko-diskout-
verket häftat, måtte eftergifvas och afskrift as, under vilkor, att Bergelins
sterbhusdelegare, inom sex månader efter erhållen del af heslutet derom,
till Banko-diskonten inbetalade ifrågavarande låns nuvarande kapitalåterstod,
med tillsammans 432 r:dr 8 sk. banko, är, enligt Utskottet tillhandakomna
Banko-Utskottets Memorial, N:o 55.
7
protokollsutdrag, bifallet af Ridderskapet och Adelil samt Bonde-Ståndet,
men återremitterad t af de öfrige 2:ne Riksstånden, på grund af framställning
utaf åtskillige ledamöter inom Preste-Ståudet oell en ledamot inom Borgare-
Ståndet derom, att, med afseende å de ömmande skäl, som blifvit till stöd
för motionen anförda, samt enär öfrige fordringsegare i Bergelius sterbhus
förklarat sig villige att afstå från alla anspråk på betalning, derest Banko¬
diskontens fordran eftergifves, afskrifning jemväl för ofvan upptagna kapital¬
skuld måtte få äga rum.
Då Utskottet likväl, till förmån för Bergelins sterbhusdelegare, föresla¬
git eftergift af ali å skulden sedan år 1821 upplupen ränta, samt den pä
banko-diskonten belöpande utdelning af sterbhusets tillgångar finnes vara
tillräcklig till gäldande af nämnde Verks kapitalfordran, vid hvilket förhål¬
lande Bergelins enka kommer i tillfälle alt draga fördel af de eftergifter,
öfrige borgenärer kunna henne bevilja, har Utskottet, i betraktande jemväl
deraf, att berörda Utlåtande redan blifvit af tvänne Riksstånd bifallet, fun¬
nit sig böra vidblifva hvad deruti är vordet tillstyrkt; på grund hvaraf Ut¬
skottet ånyo underställer Rikets Ständers bepröfvande
den tillstyrkan, som Utlåtandet N:o 35 innehåller.
Stockholm den 20 Juni 1851.
N:0 55.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Juni 1851, kl. 7 a. m.
Memorial, med hemställan om afskrifning af ett od-
lings-lån.
Uti ingifven skrift har Hofrätts-kommissarien J. G. Sandahl, såsom för¬
myndare för aflidne Stadsfiskalen A. G. Gjöthbergs omyndiga barn, jemte
ileras moder, enkan Margaretha Gjöthberg, född Wahlberg, anhållit om af¬
skrifning af nu återstående kapitalbelopp af ett i urarfva-målet efter be-
mälde Gjöthberg, å Bankens vägnar bevakadl, och till betalning faststäldt
odlings-lån, genom hvilken afskrifning de få, högst nödvändiga lösöreper¬
sedlar, som borgenärerne hittills låtit enkan och barnen begagna, skulle
kunna räddas från försäljning.
8
Banko-Utskottets Memorial, A:o 55.
I afseende å ifrågavarande lån har Utskottet inhemlat, alt detsamma,
sorn primitivt utgjorde 300 r:dr, blifvit den 3 Maj 1819, under N:o 444.
till odling å Kvonoskattehemmanet Solberga, 1 mantal i Skarke socken af
Walla härad och Skaraborgs Län, då varande Kronolänsmannen A. G. Gjöth¬
berg beviljadt emot borgen af Fältväbeln A. G. Friberg och hemmansegaren
Josef jacobsson i Dalen Skärf, samt derefter bevakadtoch tili betalning fast-
släldt i så väl Gjöthbergs konkurs, som det efter honom anhängiggjorda ur-
arfva-mål, uti hvilket sistnämnda enkan Gjöthbergs boskillnads-anspråk, så
vidt Banken angår, är vordet gilladt; att af löftesmännen, hvilka, i exekutiv
väg ålagde alt skulden gälda, men dertill saknat tillgång, Friberg för flere
Ar sedan i utfattig belägenhet allidit och Josef Jacobsson, enligt ingångna un-
dersökningsbevis, sednast af år 1847, befunnits i så utblottad belägenhet, att
han måst genom bettlande åt sig förskaffa lifsuppehälle, samt a! t, efter er¬
hållna utdelningar'af Gjöthbergs konkursmassa och urarfva bo, lånets nu¬
varande återstod endast utgör 23 ralr 38 sk. 1 rst b:ko, oberäknadt upp¬
lupen ränta från den 2 Sept. 1825.
Vid dessa förhållanden, och enär af vederböraudes, ansökningen bilagda,
intyg blifvit upplyst, att enkan Gjöthberg med 2:ne oförsörjda döttrar är stadd
i stort behof, så att de utan främmande hjelp skulle äfventyra att för deras
lifsbergning anlita allmänna fattigförsörjningen, samt då Rikets Ständer re¬
dan, uppå enahanda skäl, som blifvit till stöd för denna ansökning anförda,
genom bifall till Utskottets vid innevarande Riksdag under N:o 23 afgifna
utlåtande, beviljat afskrifning af upplupen öfverränta å ett hos Banko-diskonten
upptaget, jemväl i urarfva-målet efter Gjöthberg faststäldt lån, för hvilket
han såsom löftesman häftat; har Utskottet, i enlighet med hvad Bankens
Fiskals-embete, Understyrelsen och Banko-fullmäktige hemställt, skolat hos
Rikets Ständer vördsamt tillstyrka,
att odlings-lånet N:o 444, A. G. Gjöthberg, måtte få i
Bankens räkenskaper afskrifvas.
Stockholm den 23 Juni 1851.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1851.
Banko- Utskottets Utlåtande, N:o 56.
1
\:0
Alik. till Exp.-Utsk. d. 1 Juli 1851, k!. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss å vissa delar af ut¬
låtandet N:o 37, öfver väckta förslag, med afseende å före-
skrifterne angående Bankens metalliska kassa, rn. in.
Vid föredragning hos Riksstånden af Utskottets berörde utlåtande N:o 37, omfattande
fem serskilda punkter, hafva, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag af den ‘11
sistlidne Maj, samtlige Riksstånden bifallit Utskottets hemställan i /örsta punkten, samt
Höglofliga Ridderskapet och Adeln, Högvördiga Presteståndet och Hedervärda Bondeståndet
gillat hvad Utskottet i andra och tredje punkterne tillstyrkt; i följd hvaraf, och då tre
stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut, Vällofliga Borgareståndets
återremiss af sistomförmäida 2:ne punkter icke lärer till någon åtgärd, från Utskottets si¬
da, föranleda.
Utskottets förslag i fjerde punkten, att 1 mom. af Banko-reglementets 115 g må
erhålla följande lydelse: ”För bibehållande och förstärkning af bankens metalliska kassa
bemyndigas Fullmäktige att af välkända och solida trassenter eller endossenter. efter en
kurs af 128 sk. eller derunder, å Stockholms och Götheborgs börser låta uppköpa vexlar,
dragna på 90 dagar eller kortare tid, å Hamburg eller Altona, i Hamburg betalbara”, är
afslagel af Ridderskapet och Adeln, som ansett sladgandet i ofvannämnde § och mom. af
nu gällande Banko-reglemente böra bibehållas oförändradt, men deremot bifallet af Preste-
och Bondestånden samt återremitteradt af Borgareståndet, hufvudsakligen på grund af
några ledamöters yrkande, att, i enlighet med den af Herr Indebetou, uti dess reserva¬
tion, yttrade mening, Fullmäktige måtte få sig ålagdt att, då kursen nedgår till 127 sk.,
för detta pris inköpa vexlar, så ofta de af välkända och solida trassenter eller endossenter
erbjudas.
Bi/t. till B. St. Brot. 1850 £ 1851. 6 Sami. 1 Afd. 21 Häft. \
2 Hank fl-Utskottets Utlåtande, N:o 56.
Då tvänne Riksstånd bifallit Utskottets förslag i denna punkt, samt Ridderskapet och
Adeln antagit nu gällande Banko-reglementes föreskrift, hvarigenom alltså trenne Riksstånd
sammanstämmande beslutat i fråga om den kurs, hvartill vexlar för Bankens räkning få
uppköpas, och på pröfning sålunda nu allenast beror, huruvida namnen å de börser, hvar¬
est vexelköp må ega rum, skola utsättas, har Utskottet, enär någon anmärkning emot för¬
slaget i sistberörde del icke förekommit, skolat härigenom förnya den vördsamma hemstäl¬
lan, att 1 mom. i 115 § af Banko-reglementet måtte få lyda, som följer:
l:o.
För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska kassa
bemyndigas Fullmäktige, att af välkända och solida trassenler eller
endossenter, efter en kurs af 128 sk. eller derunder, å Stockholms
och Götheborgs börser, låta uppköpa vexlar, dragna på 90 dagar el¬
ler kortare tid, å Hamburg eller Altona, i Hamburg betalbara.
Uti jemte punkten hade Utskottet föreslagit hvad som, oberoende af de åtgärder,
Fullmäktige hafva att vidtaga till förstärkning af Bankens metalliska kassa, borde dem ålig¬
ga, när större silfver-uttagning från Banken eger rum, eller sådan bör befaras med anled¬
ning af sedelstockens i landet ökning öfver normal- förhållandet, eller Bankens ställning i
öfrigt det påkallar,
Ridderskapet och Adelö-har, med förkastande af detta förslag, ansett stadgandet i
121 § af nu gällande Banko-reglemente böra bibehållas oförändrad!; hvaremot Preste- och
Borgarestånden återremitterat samma försleg, hvilket åter är vordet af Bondeståndet
bifallet-
De anmärkningar, som emot Utskottets ifrågavarande förslag blifvit framställde, hafva
hufvudsakligen till syftning att ådagalägga, dels att den i böljan af 5:le punkten intagna
föreskrift om åtgärder å Bankostyrelsens sida, när större silfver-uttagning bör befaras
med anledning af sedelstockens i landel ökning öfver normal-förhållandet, vore
obestämd och derföre kunde gifva anledning till olika tydningar; dels att vid tillfällen, då
det ålåge Fullmäktige att vidtaga förfoganden till sedelstockens förminskande, serdeles un¬
der nyssnämnde förhållanden, försäljning af Bankens innehafvande obligationer företrädesvis
syntes böra ifrågakomma, och dels att härvid bestämd skillnad måtte göras emellan obliga¬
tioner ställde å utländskt och i svenskt mynt, af hvilka de förre borde försäljas då bankens
Banko-Utskottets Utlåtande, X:0 56. 3
metalliska fond vore för liten och de sednare då det utelöpande rörelsekapitalet vöre
för stort.
I den återremitterade punkten har Utskottet redan angifvit skälen för sin åsigt, alt
Fullmäktige böra beredas tillfälle att vidtaga åtgärder till sedelstockens förminskande, äfven
då metalliska kassans betydligare anlitande kan befaras såsom en följd af tillfälligtvis inträf¬
fad sedel-emission, genom invexling af silfver eller uppköp af vexlar; och enär Utskottet
dessutom, på anförda grunder, förklarat sig icke kunna biträda förslaget att, lör beredande
af rörelse-kapitalets minskning, Bankens innehafvande obligationer ovilkorligen skola i
främsta rummet föisäljas, utan trott en dylik försäljning, eller ock upptagande af lån, böra
ske samtidigt tned indragning å diskont-och kreditiv-utlåningen, samt lämpligast torde vara,
att åt Fullmäktige öfverlemna att, efter för handen varande omständigheter, pröfva och
bestämma hvilketdera slaget obligationer, antingen de å/ utländskt eller i svenskt mynt
ställde, må försäljas, finner Utskottet sig sakna skäl, att i vidsträcktare mån frångå sitt, af
ett Riksstånd redan bifallna, tillstyrkande till förändrad redaktion af Banko-reglementets
121 §, än att, dels genom ändring af de klandrade ordalagen uti ingressen till nämnde §,
åt samma ingress gifves den bestämdhet, alt Fullmäktige icke må hysa någon tvekan i af¬
seende å rätta tiden för tillämpning af ifrågasatta föreskrift, vare sig en sådan tillämpning
skall ske till följd af antingen svårigheten för Banken att kunna upprätthålla myntvärdet,
eller rörelse—kapitalets betydligare ökning utöfver det belopp, som i allmänhet kan anses
motsvara rörelsens behof; dels ock de uti mom. Litt. bj förekommande orden: “emot
betalning i banlcosedlary uteslutas, enär det kan komma i fråga, att Bankens innehaf¬
vande obligationer, ställda å utländskt mynt, varda emot silfver försålde; och hemställer
Utskottet alltså vördsamt, att ofvanberörde 121 § må erhålla följande lydelse, nemligen:
3:o.
Oberoende af de åtgärder, Fullmäktige hafva att vidtaga till för¬
stärkning af Bankens metalliska kassa, åligger det Fullmäktige att,
när Bankens säkerhet det fordrar, eller penningeslällningen i landet,
genom sedelstockens betydliga ökning, för öfrigt sådant påkallar,
a) minska utlåningen genom Handels- och Närings-diskonlerne, afslå
ansökningar om kassa-kreditiv samt uppsäga till inbetalning inom
3:ne månader redan beviljade dylika kreditiv;
4 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 56.
b) alldeles inställa nämnde utlåning samt indraga större eller mindre
del af utlåningen på namn oell reverser med omsättningsrätt genom
Banko-diskonten och Lånekontoren; egande Fullmäktige samtidigt
med de i morn. a) eller b) omförmälda åtgärder, att antingen för¬
sälja innehafvande obligationer, eller upptaga lån emot lägsta ränta,
som kan betingas;
c) till inbetalning: inom den i hvarje särskildt fall bestämda lid uppsäga
de, åtskilliga verk, inrättningar och associationer beviljade kredi¬
tiv ; samt
d) genom vägran af nya lån, efter hand, minska öfriga grenar af Ban¬
kens lånerörelse, den på fastigheter dock i sista rummet; börande
dessa för metalliska kassans bibehållande, medelst lörminskning af
Bankens vid anfordran betalbara förbindelser, anvisade utvägar be¬
gagnas i den ordning, de här ofvan äro uppräknade.
Stockholm den 30 Juni 1851.
K e s e r v a t i o » e r :
af Herr F. A. Rinman, mot andra punkten, rörande förändring af ingressen till Banko-
reglementets 121 §, under åberopande af sin reservation till Banko-utskottets betänkande
N:o 37; samt
af Herr L. Bergman: ”Jag förnyar min reservation vid betänkandet N:o 37, emot tilläg¬
get uti ingressens andra punkt, äfven hvad den nu beslutade förändrade redaktionen inne¬
håller, rörande ”penningeställningen i landet genom sedelstockens betydliga ökning”, hvilka
ord jag anser böra utgå.”
STOCKHOLM. Östlund & Berling, i 851.
Banko-Utskottets Memorial. N:o 57.
1
N:o 57.
Ank. till Exp. Etsk. ilon \ Juli 1851, kl. 1 e. ni.
Memorial, i anledning af erhållen uterreiniss aj Utlåtandet -
A:o 39.
Genom det af Utskottet, under N:o 39 afgifna, Utlåtande, i anledning al'
Riks-ståndens återremisser å vissa delar af Betänkandet N:o 24, med förslag lill
reglering af Bankens lane- och kreditiv-rörelse, besvarade Utskottet de framställda
anmarkningarne samt öfverlemnade derjemte till Rikets Ständers bepröfvande åt¬
skilliga i det återförvisade Betänkandet icke upptagna förslag, hvilka Borgare¬
ståndet, efter deremot gjorda anmärkningar, på omförmälde grund, återremitterat;
hvarförutan såväl detta, som öfriga liiks-sländ, enligt Utskottet tillhandakomna
protokolls-utdrag af den 12 och 18 nästlidne Juni, öfver de serskilda punkterna
i ofvanberörda Utlåtande N:o 39 slädnät i de beslut, bär nedan närmare omförmälas.
Första punkten, deruti Utskottet hemställde, alt elt föreslaget förändrad!
sätt flir liqvid af ränte- och kapital-afbetalning å lån mot pant af fast egendom
matte anses hafva förfallit, (\:te punkten, angående förändrad uppställning of Banko¬
reglementets 176 §$ 7:de punkten, till frågan om indragning af skiftes- och od-
lingslåne-rörelsen förfallit, 8:de och 9:de punkterna, angående beloppet af cirku-
lations-kapitalet mot inteckning i fast egendom och detsammas fördelning, 1 i):de
.punkten, om grunden för lånesummans bestämmande i afseende på dylika län, l’Z:/e
punkten, innefattande ändrad redaktion af 181 § i Banko-reglementet, 13:de punk¬
ten, om förändring af 183 § 1 moni. i samma reglemente, 1 hule punkten, atl
frågan om kreditiv lill hypolheks-föreningar må anses vara förfallen, 17r.de punk¬
ten, angående förvaltningen af låne-kontoret i Wisby, 17:de punkten, om fördel-
Bih. till 11 St-.s Brot. 1850 & 1851. (3 Sami. 1 slfd. 22 Höft. 1
Banko-Utskottets Memorial, N.o 57.
ning af fonden för diskontering och utlåning, samt i8:de punkten, i fråga otn
kassa-kreditiv-fondens fördelning, äro dels af samtliga och dels af tre Riks-stånd
bifallna, hvadan desamma utgöra Rikets Ständers beslut.
Sorn den uti 16:da punkten framställda voterings-proposition blifvit af trenne
Riks-stånd uj'slagen; kommer 1:sta momentet af Banko-reglementets 196 § att
bibehålla sin nuvarande lydelse.
Lili 2:dra punkten framlade Utskottet följande förslag till föreskrift i blif¬
vande reglemente:
Mom. 1 Anma ningsr ökning utfärdas hädanefter icke till den, som i Banken und¬
fått lån mot pant af fast egendom och återbetuInings-skyIdighet i sedlar, vien under¬
låtit att å lånets årsdag ränte- och kapital-afbetalningen fullgöra; skolande sådap
ränte- och kapilal-afbetalning af honom erläggas inom tre månader från nämnde års¬
dag, vid äfventyr af hela lånets utsökning, i den ordning, lag och författningar stad¬
ga; dock böra de verkställande, vid tillämpningen häraf, icke förbise, att ändamålet
är att tvinga tröga gäldenär er lill ordentlighet, men ingalunda att skada den, som
antingen några dagar efter den utfästa tiden eller och med för ringa belopp erlagt
föreskri/ven årsinbetätning.
Morn. 2. Till upplysning för låntagaren skall, vid såväl utgifning af nytt lån,
som omsättning af redan erhållet, honom eller hans ombud meddelas en tryckt pro¬
memoria, upptagande lånets nummer, tiden, då det utgår, lånets belopp, årliga inbelal-
ningssumman samt underrättelse om den påföljd, sorn drabbar låntagaren, derest han
underlåter, att inom stadgad tid ränte- och kapital-afbetalningen verkställa; och skola
enahanda upplysningar meddelas i de qvitlenser, som utfärdas öfver fullgjord be¬
talning.
Hvarjemte Utskotten i 11:te punkten tillstyrkte, att 180 § i Banko-regle-
mentet malte sålunda förändras:
När stadgad inbetalning å för Bankens räkning intecknad fordran uteblifver,
bör handräckning hos Konungens vederbörande Befallningshafvande sökas till den in
tecknade fastighetens utmätning och försäljning, på sätt lag och författningar i all¬
mänhet föreskrifva; dock vied Fullmäktige förbehållen rätt, att, efter serskild ansök¬
ning och pröfning af förekommande omständigheter, kunna lagsökningen inställa,
och ega Bankens Kommissarier i händelse förda protokoll.
Dessa 2:ne punkter, nemligen den 2:dra och den 11:te, äro af Riks-slånden
gemensamt behandlade, hvadan Utskottet ock ser sig föranlåtet att i sammanhang
redogöra för de i anledning deraf fattade beslut.
Banko-Vtskotlets Memorial, N:o 57.
3
lili de, ifrågavarande Utlåtande vidfogade, reservationer, hade vid anmanings-
räkningarnes a fska Hån de fastats det vilkor, af doktor Sandberg, att ofvauberörde
180 § i Banko-reglementet skulle erhålla följande lydelse:
”När skulgad inbetalning å för Batikens räkning intecknad fordran utöfver
tre månader utebli/ver, bör det förflutna årets ränta och arnorterings-procent i
laglig ordning utsökas och indrifoas. Men skulle, efter pröfningtn af förekom¬
mande omständigheter, Bankens säkerhet anses sådant fördra eller giildenären
blifvit tvänne år efter hvarandra lag sökt för del belopp, som årligen skall inbe¬
talas ; så må Konungens Befallnings Imf vandes handräckning anlitas för hela det
återstående lånets indrifning, genom den intecknade fastighetens utmätning och
försäljning — — —• — förda protokoll.”
Samt af herr J. F. Ekenman,
att nyss omförmälde reglementes § skulle lyda sålunda:
”När stadgad inbetalning å för Bankens räkning inlecknad fordran icke
fullgöres inom tre månader från den dag, dä inbetalningen bordt ske, skall hus
Konungens vederbörande Befallningshafvande handräckning genast sökas till ut¬
bekommande af den förfallna räntan och kapital-afbetalningen, äfvensom af det
återstående kapital-beloppet, derest Fullmäktige anse denna åtgärd för Bankens
säkerhet erforderlig; egande Bankens kommissarier, i händelse — — — —
förda protokoll
Högloll. Bidderskapct och Adeln har bifallit Utskottets förslag i såväl 2:a
som 11 :te punkten; högv. Preste-ståndet har bifallit 2:dra punkten, endast med
den förändring, att orden i 6:te och Tule raderna i mom. 1 ”i den ordning, lag
och författningar stadga” utbytas mot: ”vid det äfventyr, 180 § stadgarmen
deremot ogillat 11 :te punkten och såsom sitt beslut antagit den af doktor Sandberg
föreslagna, här ofvan upptagna, redaktion af 180 § i Banko-reglementet. Vällofl.
Borgare-slåndel har återremitterat begge ifrågavarande punkter och hedervärda
Bonde-ståndet bifallit 2:dra punkten, med den förändring, doktor Sandberg i sin
reservation föreslagit samt 11: te punkten ”med den förändring, hvartill Ståndets
vid %\dra punkten fattade beslut föranleder.”
Då Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-stånden sammanstämman¬
de förordnat, att nu brukliga anmaningsräkningar skola upphöra, samt bemälde
trenne Riks-stånds här ofvan upptagna beslut följaktligen serskilja sig endast i af¬
seende på det äfventyr, som skulle härflyta deraf, ali föreskrifven inbetalning icke behö¬
rigen fullgöres; så tillkommer det Utskottet blött att afgifva yttrande öfver sistberörde
4
Banko-Utskottets Memorial, iV.-o 57.
del af frågan 5 oell som, med antagande deraf, att Preste- och Bonde-stånden släd¬
nät i lika beslut, samt enär de ledamöter inom Borgareståndet, hvilka yttrat
sig för återremiss, yrkat, att föreskriften om äfventyret för underläten betalning
må uppställas i den syftning, herr Ekenman, på sätt ofvan är berördt, uti sin
reservation föreslagit, inom trenne Riks-stånd den åsigt synes hafva gjort sig gäl¬
lande, att ett lindrigare ansvar, än det af Utskottet föreslagna och af Ridderska-
pet och Adeln biträdda, bör drabba den, hvilken första gången försummar den ho¬
nom åliggande inbetalningsskyldighet; så har Utskottet tagit under öfvervägande,
huruvida i verkställigheten något hinder anses kunna möta för antagande af an¬
tingen doktor Sandbergs eller herr Ekennians förslag; i hvilket ändamål Utskottet
får anföra, beträffande det förra, att då, med borttagandet af anmanings-räkningar
är vordet afsedt, att vinna förenkling i göromåjen inom Banken och besparad ut¬
gift för låntagaren, men motsatsen skulle inträffa genom godkännande af ifrågava¬
rande förslag, enär lagsökningarne komme att högst betydligt stiga i antal; så
synes detsamma ej eller böra utan förändring antagas; samt hvad åter angår det
sednare, att, då handläggningen af låne-ärendena icke tillhör Fullmäktige, det skul¬
le inträffa, antingen att Fullmäktige nödsakades på förhand för längre eller korlape
tid meddela det förklarande, att alla fastighets-lån skola, i händelse af uteblifven
års-inbetalning, till återstående kapitalet infrias eller ock alt göromålen inom ver¬
ket erhölle den utsträckning, att, med beräkning, det ungefärligen hälften af lån¬
tagare mot pant af fastighet försumma att inom föreskrifven tid inbetalningen
verkställa, 4,000 st. framställningar skulle årligen af vederbörande inom Banken
göras hos Fullmäktige och af dem pröfvas; hvilket för hvar och en torde befinnas
vara overkställbar^
Under sådane förhållanden har Utskottet trott sig böra åstadkomma någon så
beskaffad sammanjemkning af de yttrade åsigterna, att den föreskrift, som varder
till efterrättelse meddelad, må,kunna, utan en ständigt fortfarande ökning i Ban¬
kens förvaltningsbestyr, verkställas, samt får bos Rikets Ständer föreslå, dels
att de uti 2:dra punkten mom. 1 förekommande orden: vid äfventyr
af hela lånets utsökning i den ordning, lag och författningar stadga,”
utbytas mot följande: "”vid det för underlåtenhet häraf stadgade äf¬
ventyr
och dels
att ISO § i Banko-reglementet, omförmäld i 11:te punkten, må lyda
sålunda:
Banko-Utskottets Memorial, N:o 57.
”Xiir stadgad inbetalning a för Bankens räkning intecknad fordran ut-
öfver tre månader utebiifver, bör den förfallna inbetalningen i laga ord¬
ning utsökas och indrifvas. Mert skulle, efter pröfning af förekommande
omständigheter, Bankens säkerhet anses sådant fordra eller gäldenären blif¬
vit det föregående året lagsökt för års-inbetalningen ; så må Konungens
Befallningshafvandes handräckning anlitas för liela det återstående lånets
indrifning genom den intecknade fastighetens utmätning och försäljning
— — — — — — — — — — förda protokoll.”
Utskottets tillstyrkan uti 3u/je och 4:de punkterna, angående lånens uppsäg¬
ning och anhållan 0111 utfärdande af nådig kungörelse derom, äro af trenne Riks¬
stånd bifallna; hvadan Borgare-ståndets återremiss icke lärer till någon åtgärd
från Utskottets sida föranleda.
Det uti »rje punkten föreslagna stadgande är bifallet af Preste- och Bonde¬
stånden utan förändring, men af Riddcrskapet och Adelil med följande uppställning:
”1 afseende på anmaning lill erläggande af bestämd årsinbetalning å dessa län, då
densamma uteblifvit, samt utsökning efter skedd anmaning, gäller till efterrättelse
hvad derom nu är stadgadt.” Likväl och sorn inom Borgare-ståndet, hvilket denna
punkt återremitterat, någon anmärkning deremot icke är vorden framställd, förnyar
Utskottet den hemställan, att vid 174 § i Banko-reglementet måtte, såsom serskildt
moment, få intagas detta stadgande:
I afseende på dessa låns anmaning vid uteblifven årsinbetal¬
ning samt utsökning efter skedd anmaning, gäller till efter¬
rättelse hvad derom nu är stadgadt.
Slockholm den 3 Juli 1851.
Reservationer:
af Friherre Stjernstedt, J. 7’., Herrar Rafel/, ARinman, F. A. och La¬
gergren, P. J.
8
Banko-Utskottets Memorial, iV.-o 58.
som ansett Utskottet böra vidblifva sitt, af Ridderskapet och Adeln bifallna,
tillstyrkande uti 2 och 11 punkterne af utlåtandet N:o 39;
samt af Herrar Rosenblad, Bernh., A. J. Schönmeyr och ('hr. Sundin,
hvilka hållit före, att 180 § i Banko-reglementet hör lyda sålunda:
”När stadgad inbetalning å för Bankens räkning intecknad fordran icke full-
göres inom tre månader från den dag, då inbetalningen bordt ske, skall hos Ko¬
nungens vederbörande Befallningshafvande handräckning genast sökas till utbekom¬
mande af den förfallna räntan och kapital-afbetalningen, äfvensom af det återstå¬
ende kapital-beloppet, derest Fullmäktige anse sådan åtgärd nödig.”
N:o 58.
Ank. till Exp. lltsk. d. 4 Juli 1851, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Slåndens skiljaktiga be¬
slut öfver Utlåtandet N:o 44.
Ofvanberorde utlåtande N:o 44 öfver väckta förslag, angående ändrade före¬
skrifter med afseende å assigneringen på Banken, är, enligt Utskottet tillhanda-
komua protokolls-utdrag af den 18 och 21 Juni, af samtlige Riks-stånden bifal¬
let, dock med den af Höglollige Ridderskapet och Adeln samt Borgareståndet be¬
slutade förändring, alt de i det föreslagna 4:de momentet af Banko-reglementets
143 § nämnde assignationers belopp bestämdes till 100 R:dr banko.
Af sådan anledning och enär denna fråga icke kan förfalla, får Utskottet in¬
bjuda bemälde Riks-stånd att frångå den beslutade förändringen, samt för den hän¬
delse, att denna inbjudning ej af någotdera Riks-ständet antages, föreslå följande
volerings-proposition för frågans afgörande genom förstärkt Banko-Utskott, nem¬
ligen :
Den, som anser, att mom. 4 af Banko-reglementets 143 § skall lyda så¬
lunda :
Banko-Utskottets Memorial, N:o 59.
/
”Räkningshafvare, tillhörande 5:te klassen, får hädanefter icke
å Banken utställa andra än handskrifna invisningar ä ett be¬
lopp af minst 200 R:dr banko”,
röstar /a,
den, det ej vill, röstar Nej.
Vinner nej, så kominer omförmälde § och moment att lyda, som foijer:
”Räkningshafvare, tillhörande 5:le klassen, får hädanefter icke
å Banken utställa andra än handskrifna invisningar å ett
belopp af minst 100 R:dr banko.”
Stockholm den 4 Juli 1851.
N:o 59.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Juli 1851, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslug till vissa förändrade föreskrifter i lule
artikeln af gällande Banko-reglemente.
Sedan Banko-Fullmäktige vid riksdagens början meddelat Utskottet uppgift å de
från Banken utgående, i 7:de artikeln af Banko-reglementet omförmälda, anslag,
samt dervid tillika yttrat sig om och hvilka så beskaffade anslag, Fullmäktige ansett
böra under tiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst fortfara; har Utskottet
granskat berörde artikel af Reglementet, omfattande §§ 220—224, samt får här¬
med afgifva förslag till de ändringar och tillägg i samma artikel, Utskottet funnit
erforderliga.
Uti 222 § af reglementet uppräknas de välgörenhels-bidrag, som från Ban¬
ken årligen meddelas.
Då, enligt nämnde §, dylika bidrag utgå till Frimurare-barnhusen i Stock¬
holm och Götheborg, Gustavianska barnhuset i Norrköping samt barnhusen i Gefle
8
Banko-Utsliottets Memorial, N:o 59.
och Carlshamn, men deremot icke till Allmänna Barnhuset i Stockholm, har, uti
en inom Utskottet väckt motion, blifvit anförd t, ”att orsaken, hvarför undanlag i
detta hänseende för sistberörde inrättning egt rum, sannolikt varit den, att denna
inrättning ansetts så försedd med inkomster, att något sådant bidrag icke varit af
nöden; att detta jemväl tillförene torde hafva varit förhållandet, men alt Allmänna
Barnhuset nu mera råkat i en så bekymmersam financiel! ställning, att största skäl
syntes vara för handen att, genom årliga bidrag från banken, hädanefter äfven
söka underlätta denna inrättnings i så hög grad vigtiga verksamhet. Under de
sednaste 10 åren hade nemligen Allmänna Barnhusets räntebärande kapitalfond,
som vid 1841 års slut utgjorde 514,575 R:dr, minskats med ett belopp, öfver-
stigande 200,000 R:dr, hvilken betydliga kapilalminskning föranledi det stora miss¬
förhållande mellan Barnhusets inkomster och utgifter, att de förra under inneva¬
rande år icke uppgå till mera än 79,112 R:dr 34 sk. 11 rst., då deremot ut-
gifterne under samma tid blifvit approximativt beräknade till 118,579 R:dr, under
det att Barnhuset vid detta års början lemnade underhäll åt 3,499 barn.”
I betraktande af dessa förhållanden har Utskottet, till beredande af någon
lättnad för ifrågavarande högst vigtiga och icke blott för hufvudstaden, ulan för
hela landet serdeles gagneliga väl gören hefcs-i n rä lin i ng, ansett billigheten fordra,
att densamma, i likhet med öfriga Barnhus inom riket, kommer i åtnjutande af
årligt bidrag från Banken, hvilket bidrag, med afseende å Allmänna Barnhusets
vidsträcktare verksamhet och omfattning, Ctskollet troll sig icke böra föreslå lägre
än till dubbelt mot hvad Frimurare-barnhuset i Stockholm tillgodoiijuter eller till
3,000 R:dr Banko.
På grund häraf, och då Utskottet ansett de i Banko-reglementets 222 § om-
förmälda välgörenhetsbidrag böra fortfarande få utgå, hemställer Utskottet vördsamt,
att motsvarande § i nästutfärdande Banko-reglemente må erhålla följande lydelse:
l:o
Följande årliga välgörenhets-bidrag, nemligen:
a) till Allmänna Barnhuset i Slockholm
b) till Frimurare-barnhuset i Stockholm . 1,000: —
derå år 1815 beviljad tillökning . . . 500: —
c) till allmänna fattigvården i Stockholm . „
Transport R:dr 5,500: —
3,000: —
1,500: —
1,000: —
Banko - Utskottets Memorial, V:o 59.
9
Transport R:dr 5,500: —
d) till Frimurare-barnhuset i Götheborg .
|
166: 32.
|
|
derå, år 1815, beviljad tillökning
|
133: 16.
|
300: —
|
c) till Gustavianska Barnhuset i Norrköping .
|
|
100: —
|
/') till Barnhuset i Gefle
|
|
100: —
|
g) till Barnhuset i Carlshamn
|
|
5 00: —
|
h) till Banko-statens enke- och pupill-kassa
|
...
|
133: 16.
|
och i) till smärre julgåfvor åt fattige, så väl
|
i hufvud-
|
|
staden, som i orterne
|
|
2,000: —
|
eller tillsammans B:ko K:dr 8,233: 16.
komma att intill nästa riksdag, under stadgade vilkor, utbetalas, med iakt¬
tagande, att dessa utgifter, såsom icke egande något samband med Ban¬
kens förvaltningskostnader, uppföras på serskildt konto ocb att det deraf
utbetalade beloppet hvarje år på Bankens räntevinst afskrifves.
1 afseende ä de, jemlikt Banko-reglementets 223 §, från Fullmäktiges s. k. dis-
positions-räkning utgående anslag, hafva Fullmäktige, jemte anmälan att, sedan af¬
lidne Banko-ombudet IVallmcfs efterlemnade barn uppnått 20 år, det för det yng¬
sta af dem anvisade belopp af 100 r:dr årligen, med utgången af år 1848,
upphört, gifvit tillkänna, att Fullmäktige, under tiden från sislförflutna riksdag,
tillagt dels aflidne bokhållaren vid Banko-diskontverket, Hans Abraham Ollers, ef¬
terlemnade dotter, Henrika Fredrika, ett årligt understöd af 66 r:dr 32 sk., att
utgå från och med den 1 April 1850, oell dels aflidne Banko-ombudet vid Låne-
kontoret i Malmö, C. A. Nordsiröm’s, efterlemnade enka, Clara Sophia Nordström,
316 r:dr 32 sk. allt banko årligen, att beräknas och utgå från och med Juni
månad samma år.
Med gillande af dessa utaf Fullmäktige vidtagna anordningar, får Utskottet,
under åberopande af dess vid innevarande riksdag, under N:o 36 afgilna och af
Rikets Ständer, bifallna, memorial, med förslag till inrättande, från och med 1852
års början, af en serskild pensions-anstalt för enkor och barn efter tjenstemän
och betjente vid Banko-diskonten, Låne-kontoren och Tumba bruk, härigenom
vördsamt tillstyrka, att den §, som i näslblifvande Banko-reglemente kommer att
motsvara 223 § i det nuvarande, må lyda sålunda:
Bil,, till II. St. Prof. 1850 & 1851, 6 Sami. 1 Afd, 22 Haft. 2
Banko-Utskottets Memorial, N:o 59.
2:o
Af Fullmäktiges s. k. dispositions-räkning skola följande, af Rikets
Ständer fastställda och beviljade anslag, under de vid hvartdera serskildt
fästade vilkor, tills vidare utgå, nemligen:
a) till Bokhållaren vid Banko-diskontverket, A. Monte¬
lius’ enka, Sofia Wernander B:ko
b) till Bokhållaren vid Banko-diskontverket, G. A. Ou-
dar’s enka, Annette Rundqvist
c) till Vaktmästaren vid Banko-diskontverket, Forssboms
enka, Sara Gustafva Hagberg
d) till Vaktmästaren vidLåne-kontoret i Götheborg, Wed¬
berg^ enka, Rebecka Klefbäck
e) till Kanslisten vid Banko-diskontverket, Asscssoren
Th. Chessonh enka, Vendela Margarelha Malmberg, jemte
minderåriga barn
f) till Kamereraren vid Låne-kontoret i Malmö, S. G. de
Maré’s enka, II. C. Redevegh
g) till Vaktmästaren vid Banko-diskontverket, Carlén’s
enka, Catharina Margaretha Sjöberg
b) till Bokhållaren vid Lånekonloret i Götheborg, J. P.
Andersson^ enka, Charlotta Tronell
\) till Registratorn vid Länekontoret i Malmö, H. Gullan¬
der^ enka, Jacobina Christina Nobelius
k) till Vaktmästaren vid Banko-diskontverket, Erik Sjö¬
bergh enka, Catharina Christina Sundgren .....
1) aflidne Bokhållaren vid Banko-diskontverket, Hans Abra¬
ham 01Ier’s dotter, Hendrika Fredrika
m) lill aflidne Banko-ombudet vid Länekontoret i Malmö,
Carl Adolf Nordström’s enka, Clara Sofia Nordström
200:
|
—
|
200.
75:
|
—
|
40:
|
—
|
150:
|
—
|
333:
|
16.
|
50:
|
—
|
200:
|
—
|
200:
|
—
|
50:
|
■—
|
66:
|
32.
|
316:
|
32.
|
Summa B:ko R:dr 1,881: 32.
Till bestridande af dessa anslag, jemte de utbetalningar, som för
enahanda ändamål kunna under innevarande år, i enlighet med hit¬
tills gällande föreskrifter, af Fullmäktige beviljas, må en summa af 2,500
R:dr, vid hvarje års utgång, på sätt hittills skett, från Bankens för-
Banko-Utskottets Memorial, N.-o 59.
11
valtnings-kostnadsräkning till ofvanberörde dispositions-räkning öfverfo-
ras, under iakttagande likväl, att de tillfällen till besparing af det ena
eller andra af nämnde anslag, som möjligen kunna sig yppa, icke för¬
summas.
Till pensions-anstalten för enkor och barn efter tjenstemän och be¬
tjente vid Banko-diskonten, Lånekontören och Tumba bruk utbetalas
vid slutet af hvarje år från och med 1852 och tillsvidare samt intill¬
dess samma anstallt vunnit full stadga och säkerhet de besparingar å
meranämnde räkning, som icke äro till andra föremål afsedde, till belopp
af högst 600 R:dr B:ko årligen.
Och kommer — — — renskrifvet aflemna.
Hos Utskottet hafva Fullmäktige härjemte anmält, att de till åtskilliga i be¬
hof stadda döttrar efter aflidne tjenstemän vid Banken och Diskonterna, hvilka icke
äro berättigade till erhållande af pension eller gratifikation från Banko-statens en¬
ke- och pupill-kassa eller Fullmäktiges dispositions-räkning, lemnat understöd af be¬
hållningen å räkningen: ”bötesmedel till disposition ät de fattige,” men att sedan
behållningen å nämnde räkning numera utgör allenast 22 sk. 10 rst., samt de
derå ingående medel äro ganska obetydliga, inskränkande sig i allmänhet till en
å två R:dr årligen, Fullmäktige saknat tillfälle att bispringa sådane behöfvande,
som bär ofvan omförmälas.
Med anledning häraf, och då, på sätt Fullmäktige anfört, en del af ifrågava¬
rande behöfvande under flera på hvarandra följande år haft att från Banken på¬
räkna något mindre understöd, hvars upphörande möjligen skulle tvinga dem till
anlitande af allmänna fattigförsörjningen, samt Banken kan anses i viss mån ega
en förbindelse att, åtminstone lill någon ringare del, bidraga till dylika fattiges
underhåll; så och enär utväg härtill, enligt Fullmäktiges förslag, skulle kunna be¬
redas genom användande af de auktions-öfverskott å försålda guld- och silfver-
panter, som, jemlikt Banko-reglementets föreskrift, skola å Fullmäktiges disposi¬
tions-räkning insättas, och hvilka öfverskott, utgörande 150 å 200 R:dr ärligen,
ej äro behöfliga för de utbetalningar, som å berörde räkning blifvit anvisade, har
Utskottet ansett sig böra vördsamt tillstyrka följande tillägg vid'reglementets
2.3 § nemligen:
3:o
Af de öfverskott på försålda guld- och silfverpanler, hvilka, enligt
Banko-reglementets 162 §, skola lill Fullmäktiges dispositions-räkning
12
Banko-Utskottets Memorial, X.-o 59.
öfverföras, ega Fullmäktige att utgifva understöd åt sådana, i behöfvande
omständigheter stadda enkor och barn efter tjenstemän och betjente vid
Banken och Diskonterna^ som icke äro berättigade till erhållande af pen¬
sion från dessa Inrättningars pensionskassor.
Vid granskning af 224 § i Banko-reglementet har Utskottet funnit någon
annan Förändring deri icke erforderlig, än att, enär tillverkning och utgifning från
Banken af sedlar å 10, 12 och 8 sk. numera upphört, mom. litt. c), som be-
stifmmer arfvodet ät vederbörande tjenstemän för bestyret med dylika sedlars un-
derskrifvande, kontrasignation, numerering och datering, bör utur § uteslutas; hva¬
dan densamma skulle blifva af Följande innehåll:
4: o
Följande tillfälliga, föränderliga anslag, hvilkas årliga belopp icke kan
på förhand bestämmas, må än vidare utgå nemligen:
fl) För Bankens konduktör, serskildt arfvode, då hans biträde vid större
byggnadsarbeten och reparationer erfordras, 40 R:dr i månaden,
b) För hvarje 1000:de annullerade och förslitna sedlar å valörerne från
och med 10 R:dr till och med 8 sk., som blifvit af Kommissarierne
granskade, öfverkorsade, uppräknade och förseglade 42 sk. 8 rst.
c) För hvarje 1000:de nya sedlar af de högre valörerne å 500, 100,
53] och 16f :
Kommissarie-underskriften 1: 20. 8.
- Kontrasignation — 34. 8.
Ordningsnummers och seriebokstäfvers anbringande medelst
machintryck — 40. —
d) för hvarje 1000.de nya sedlar af valörerne 10, Oj och 2 R:dr
samt 32 sk. utöfver det antal, hvars expedierande kan medhinnas af
vederbörande i Sedel-kontoret:
Kommissarie-underskriften 1: 10. —
Kontrasignation — 32. —
Ordningsnummers och seriebokstäfvers anbringande medelst
machintryck — 20. —
Stockholm den 4 Juli 1851.
Banko-Utskott ds Memorial, IS: o 60.
Reservationer:
af Riksdagsfullmäktige: Henrik Andersson från Orebro län. Pehr Nilsson
och Nils Andersson från Christianstads län samt Anders Pehrsson från Öster¬
göthland.
N:o 60.
Ank. till Exp. Utsk. den 5 Juli 1851, kl. 4 e. m.
Memorial', tued förslag till ett lältadt sätt för inbetalnin¬
gars verkställande ä Bankens fastighetslån m. m.
Sedan Högvördiga Preste-slandet, vid behandling af Utskottets Betänkande
N:o 24, med förslag till reglering af Bankens lane- och kreditiv-rörelse, funnit
för godt anmoda Utskottet att taga under förnyad pröfning frågan om beredande
af någon lättnad eller lindring i de besvär och kostnader, Bankens fastighets-lån-
tagare nu måste vid fullgörande af sina inbetalningar till Banken vidkännas, samt
Utskottet, uti Utlåtandet N:o 39, förbehållit sig, att, sedan vederbörande i Banken
afgifvit yttrande öfver ett inom Utskottet väckt förslag om tillvägabringande af
någon anstalt, hvarigenom omförmälde låntagare kunde tillåtas att omedelbarligen
till Banken insända så väl ansökning om nytt lån, som liqvid för redan erhållet;
så och då Utskottet, vid pröfning af berörde förslag, hvaröfver såväl komijiissa-
rierne i låne-kansliet och under-styrelsen, som Banko-fullmäktige sig utlåtit, ansett
serskilda åtgärder, å Bankens sida, påkallas, ej mindre för alt bereda lindring i de
jemförelsevis ganska betydliga kostnader, som för närvarande i allmänhet drabba
Bankens fastighets-låntagare, än äfven för undanrödjande af öfriga, nu så ofta öf-
verklagade, olägenheter; att kommissionärer försumma att taga del af förekom^
mande anmärkningar vid inlemnade lane-akter, eller ock derom afgifva oriktiga
besked; att till ingifvande färdiga lane-akter under längre tid förblifva hvilande,
14
B an ho-Utsi; olle Is Memorial, N;o 60.
ulan att af någon efterfrågas eller lånen uttagas 5 att lånesummorne någon gång
falla i obehöriga händer; att insända afbelalningar på lånen förglömmas eller all¬
deles underlåtas, hvaraf lagsökningar blifva en följd m. m.; har Utskottet, enär
det åsyftade ändamålet bör kunna vinnas utan alt derigenom Banken ådrages
någon kostnad, eller hinder eller uppehåll i göromålens gång inom verket föran¬
ledas, eller annan olägenhet för Banken uppstår, samt under förutsättning tillika,
att Banko-fullmäktige, vid nästkommande riksdag, efter vederbörandes hörande,
meddela Banko-Utskottet upplysning, huruvida den vidtagna anstalten befinnes än¬
damålsenlig och bör för framtiden bibehållas, nu skolat hos Rikets Ständer vörd-
vsamt tillstyrka, det Rikets Ständer malte besluta,
att sådan anstalt må inom Banken beredas och till en början
intill nasta riksdag fortfara, hvarigenom, utan någon kost¬
nad för Banken, tillfälle lemnäs nuvarande och blifvande lån¬
tagare mot pant af fast egendom att, utan begagnande af
serskildt ombud, kunna omedelbarligen till Banken, under
adress: ”Rikets Ständers Bank,” icke allenast insända medel
till de årliga ränte- och kapital-afhetalningarnes verkställande,
äfvensom till lånens slutliqvid samt handlingar för undfående
af nytt lån eller omsättning af redan erhållet, utan äfven att,
genom Bankens direkte försorg få sig tillställda qvittenserne
öfver de gjorda årsinbetalningarne och de till fullo liqviderade
lånen, jemte handlingarne för de sednare, samt, hvad de sökta
nya lånen och omsättningarne angår, erhålla underrättelse om
de anmärkningar, som vid ingifna handlingar uppstått och hvad
till dessa anmärkningars undanrödjande är att iakttaga, äfven¬
som, då lånen varda utanordnade, få under öppen rekommen¬
dation och uppgifven adress, lånebeloppen sig tillsända, under
följande vilkor, nemligen:
a) att den, som häftar för lån i Banken mot pant af
fastighet och önskar att genom Bankens försorg, få den år¬
liga inbetalningen verkställd och qvittenset deröfver sig till-
ställdt, skall, hvarje gång en sådan inbetalning sker, till
Banken, som ansvarar för medlens insättning, insända under
öppen rekommendation och med tydlig uppgift på lånets num¬
mer och låntagarens namn, jemte den summa, som i afräk¬
ning å lånet erlägges, ett belopp af Tjugu fyra skillingar banko,
till godlgörande af breflösen, postporto och öfriga kostnader;
Banko-Utskottets Memorial, N:o 60.
15
b) att den, som, efter innevarande års slut, till Banken insänder
eller inlemnar handlingar för undfående af nytt lån och sådant jemväl
utbekommer, skall, såsom ersättning för bestyret med lånehandlingarnes
komplettering och öfriga erforderliga åtgärder, deribland medlens remit¬
terande på Bankens ansvar, då sådant af låntagaren påfordras, vidkän¬
nas en afgift, som, jemte postporto samt rekommendations- och assu-
ransafgift, kommer, utan afseende derå, huruvida sökanden begagnat
rättigheten till omedelbar kommunikation med Banken, att afdragas
hvarje utgående nytt lån i förhållande till lånets storlek, enligt följande
tarif:
för lån till och med 500 R:dr B:ko R:dr 2: —
för lån å högre belopp, till och med 2,000 R:dr .... 4: —
och för lån, öfverstigande 2,000 R:dr 6: 32.
c) att, vid omsättning på nyegares namn af förut utgifvet lån, in¬
sändes, jemte de kontanta medel och handlingar, som för omsättningens
beviljande erfordras, ett belopp af 2 R:dr banko, hvarmed, utom er¬
sättning för postporto och breflösen, som sökanden serskildt bör gälda,
alla öfriga med lånets omsättning förenade kostnader äro godtgjorda;
d) att, då låntagare önskar la sitt lån slutbetaldt, bör, jemte det
för sådant ändamål erforderliga och medelst upprättande uträkning be¬
stämda belopp, åtfölja en afgift af 1 R:dr 16 sk. banko samt ersätt¬
ning för breflösen och postporto för lånehandlingarnes återsändande;
c) alt den föreslagna nya ordningen täger sin början med näst¬
kommande år 1852, hvarförinnan underrättelse derom, genom Banko-
fullinäktiges föranstaltande, bör, medelst utfärdande kungörelse, allmän¬
heten meddelas; skolande samma kungörelse-åtföljas af uppgift öfver hvad för
fastighetslåns erhållande i Banken är att iakttaga; och torde Banko-full¬
mäktige få sig uppdraget, att åt någre af Bankens embets- eller tjen¬
stemän öfverlemna att, under tjenstemanna-ansvar och den kontroll, som
anses nödig, samt i enlighet med af Fullmäktige utfärdad instruktion,
utöfva alla med lånehandlingars komplettering, inbetalningars verkställan¬
de, lånemedels och qvittensers afsändning under uppgifna adresser, rä¬
kenskapers förande m. m. gemenskap egande bestyr; och berättigas be-
mälde embets- och tjenstemän att, såsom godtgörelse för dessa bestyr
samt lill bestridande af utgifter för postporto och breflösen i det fall,
der dessa icke af låntagarne skola serskildt ersättas, äfvensom af öfn~
16
Banko-Utskottats Memorial, N:o 60.
ga kostnader, uppbära, utan vidare redovisning, ofvan bestämda afgifter,
enligt den fördelning dem emellan, sorn, med afseende å omfånget och
vigten af hvar och en tillkommande göromål, af Fullmäktige fastställas.
Stockholm den 4 Juli 1851.
Reservat i oner:
af herr friherre Stjernstedt, ,/. T.
af herr Räfell, Anton.
samt af herr af Sillén, L. G.: ”Emot Högloft. Banko-utskottets beslut,
att föreslå Rikets Ständer, det Banko-förvaltningen skall, under Bankens ansvarig¬
het, åläggas kommissionsbestyret för enskilde låntagare, är jag föranlåten mig
reservera.
Såsom egentliga skälet för berörde tillstyrkande, har man anfört de svårig¬
heter och äfventyr, hvarföre lånsökande skola vara blottställde genom nödvändig¬
heten att för så väl låns utbekommande, som verkställande af derå föreskrifven
ränte- och kapital-afbetalning, begagna enskilde ombud, och man har ansett detta
böra afhjelpas af Bankens mellankomst, emedan Banken vore till för allmänhetens
skull och icke allmänheten för Bankens.
Afven jag delar med Utskottets pluralitet den önskan, att kunna bereda lån¬
sökande hos Banken all möjlig beqvämlighet samt säkerhet mot förluster; men
det sätt, Utskottet lill vinnande af detta ändamål utfunnit, har, efter mitt förme¬
nande, emot sig flera betänkligheter. För lånsökande, att hvarken sjelfve eller
genom frivilligt valde ombud lil söka lån; för Banken, det ökade sysslande, som
Bankens en del tjenstemän derigenom komma att vidkännas,’ men hufvudsakligast,
det ersättningsansvar, Banken derigenom ikläder sig, alt hålla låntagare skades-
löse för dem af en eller annan orsak möjligen tillskyndade förluster.
Om det måste medgifvas, att den föreslagna åtgärden kan för en del lån-
innehafvare och lånsökande vara betryggande och bereda dem någon förde], åstad¬
kommer den deremot för andra ett tvång, som ej allenast hindrar dem att sjelfve
eller
Banko-Utskottets Memorial, i\.-o 60.
17
eller genom personer, till hvilka de hafva förtroende, besörja sina angelägenheter,
men äfven en kostnad, hvarifrån de eljest voro befriade. Att det hittills stadgade
sätt för banko-låns sökande och liqviderande icke utgjort hinder deremot, vill sy¬
nas tillräckligen ådagalagdt af det förhållande, att de för fastighetslån anvista till¬
gångar varit så flitigt anlitade, att lånsökande stundom fått vänta ända till 18
månader, innan tillgång funnits till beviljade iåns utbekommande.
Förslagets användande skall, efter mitt förmenande, medföra en betydlig till¬
ökning i Bankens tjenstemäns göromål, hvaraf, under förutsättning att regleringen
af arbetet inom Banken är så verkställd, att hvar och en tjensteman [har full sys¬
selsättning för Bankens räkning i sin tjenst, och så får man väl antaga den vara,
följden skulle blifva, antingen att Bankens egna ärenden eftersattes, eller ock att
tjenstemannåpersonalen mäste ökas, i hvilketdera fallet som helst, till Bankens
förlust. Men ännu betänkligare förekommer mig det ansvar Banken skall iklädas,
att ersätta den förlust, som af en eller annan orsak kan låntagare tillskyndas ge¬
nom det ombudsmanskap, Banken sig åtager. Med någon erfarenhet i penninge-
förvaltning, tvekar jag ej att uttala den öfvertygelse, att hvilka kontroller man
än lyckas utfinna, de likväl icke alltid skola blifva tillräckliga, helst vid en så
vidsträckt lånerörelse, som Rikets Ständers Banks, derifrån årligen lära utgifvas
omkring 300 fastighetslån och hvilkas total-antal uppgår till 8,000.
Att Banken är till för allmänhetens skull medgifves; men dess hufvudsakliga
ändamål lärer likväl vara utgifvande af mynt och detta mynts upprätthållande i
värde. Hvarje åtgärd, som motverkar detta ändamål, är således skadlig för all¬
mänheten, så väl låntagare, som icke låntagare j och då förevarande förslag i sig
innebär en sådan egenskap, samt derjemte synes overkställbar^ afstyrker jag dess
antagande, icke förvillad af det lockmedel, Utskottet i betänkandet inlagl, att åt¬
gärden skulle medgifvas endast intill nästa riksdag, enär erfarenheten visat, att
hvad en gång blifvit antaget, lättare bibehålies, än afskaffas.
Det torde ej höra fördöljas, att Herrar Banko-fullmäktige afstyrkt det före¬
slagna ombudsskapet.”
Hih. till 11. St. Pral. 1850 & 1851, 6 Sami, I Afd.. 22 Haft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Banko-Utskollels Memorial, N:is 61 & 62.
1
J\s 61.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Juli 1881, kl. 7 e. m.
Memoriali anledning af Riks-Ståndens beslut öfver Utlåtandet
45.
Utlåtandet N:o 45, deruti Utskottet hemställde, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder utse en
kommitté, som får sig uppdraget att utarbeta fullständigt förslag till ordnande af
Rikets finans- och penningeväsende i sin helhet, samt att berörde förslag måtte
till Rikets näst sammanträdande Ständer öfverlemnas, är, enligt ankomna proto¬
kollsutdrag af den 21, 26 och 28 nästlidne Juni, bifallet af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet, men af slaget af de öfrige tvänne Riks-Stånden; och
som den af Preste-Ståndet gjorda inbjudning till Borgare- och Bonde-Stånden att
instämma i dess ofvanberörda beslut, icke blifvit antagen samt följaktligen Två
Stånd stadnat mot två, anser Utskottet denna fråga hafva förfallit; hvilket Ut¬
skottet skolat för Rikets Höglofliga Ständer anmäla.
Stockholm den 15 Juli 1851.
J\ä 62.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Juli 1881, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
JW 48.
Vällofliga Borgare-Ståndet har, jemlikt protokolls-utdrag af den 2:a dennes,
återremitterat Utlåtandet N:o 48, i anledning af väckt förslag om förändrad orga¬
nisation af Banko-Verket samt reglering af dess tjenstemannapersonal; men enär
de öfriga tvenne Riks-Stånden bifallit ifrågavarande utlåtande, lärer återremissen
icke föranleda till någon åtgärd från Utskottets sida; hvilket Utskottet, på grund
af 49 § 4 momentet Riksdagsordningen, skolat för Rikets Höglofliga Ständer
anmäla.
Stockholm den 15 Juli 1851.
Bih. lill R. St. Prof. 1850 & 1851. 6 Sami., 1 Åfd., 23 Haft.
a
2
Banko-Utskottets Memorial, N:is 63 & 64
M 63.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juli 1881, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss af Utlåtandet
J\°r 51.
Utskottets utlåtande N:o 51, i anledning af väckt motion om utgifvande
från Banken af 20,002 R:dr jemte ränta till aflidne Kaptenén E. Skottes sterb¬
husdelegare, är, enligt ankomna protokollsutdrag af den 2:a dennes, afslaget af
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, bifallet af Preste-Ståndet och åter-
remitteradt af Borgare-Ståndet.
Enär sålunda två Riks-Stånd afslagit Utskottets framställning, lärer, ehvad
beslut Borgare-Ståndet än kan komma att fatta,
frågan om utgifvande af ofvanberörda ersättning hafva förfallit;
hvadan något vidare yttrande, i anledning af Borgare-Ståndets återremiss, icke
torde erfordras.
Stockholm den 15 Juli 1851.
M 64.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Juli 1881, kl. 7 e. m.
Memorial, med anledning af Riks-Ståndens heslut ofver Utlå¬
tandena, N:is 35 och 54.
Uti ett under N:o 35 till Rikets Ilöglofliga Ständer afgifvet Utlåtande, hem¬
ställde Utskottet, att räntan å trenne lån, hvarför f. d. Handlanden M. J. Berge¬
lins sterbhusdelegare hos Banko-Diskontverket häfta, må eftergifvas och afskrifvas,
under vilkor, att bemälde sterbhusdelegare, inom sex månader efter erhållen del
af beslutet härom, till Banko-Diskontverket inbetala meraberörda låns nuvarande
kapitalfiterstod, med tillsammans 432 R:dr 8 sk. Banko; hvarefter och sedan
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet denna hemställan bifallit och de
öfriga Riks-Stånden återremitterat ornförmälda utlåtande, Utskottet, genom Memo¬
rialet N:o 54, jemte besvarande af återremissen, fortsatte det förra tillstyrkandet.
Och som, enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag af den 5:e och 9:e
dennes, Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet vidblifvit det förut i frågan
fattade beslut; men Preste- och Borgare-Stånden deremot förordnat, att ifråga¬
Banko-Utskottets Memorial, M 64.
3
varande skuld, såväl till kapital som ränta, må eftergifvas och afskrifvas; får Ut¬
skottet inbjuda sistnämnda tvänne Riks-Stånd, att biträda det beslut, hvaruti de
öfriga Riks-Stånden stadnat; samt i fall denna inbjudning icke af någotdera Riks-
Ståndet antages, härigenom föreslå följande voteringsproposition för frågans af¬
görande genom förstärkt Banko-Utskott:
Den, som anser, att räntan å de trenne lån, hvarför f. d. Handlanden M.
J. Bergelins sterbhusdelegare hos Banko-Diskontverket häfta, må eftergifvas och af¬
skrifvas, under vilkor, att bemälde sterbhusdelegare, inom sex månader efter er¬
hållen del af beslutet härom, till Banko-Diskontverket inbetala meraberörda låns
nuvarande kapital-återstod, med tillsammans 432 R:dr 8 sk. Banko, röstar
Ja,
den, det ej vill, Nej-,
Vinner Nej, kommer den skuld, hvarför bemälde sterbhusdelegare till Banko-
Diskontverket häfta, att så väl till kapital som ränta eftergifvas och afskrifvas.
Stockholm den 13 Juli 1831.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 18S1.
Banko-Utskottets Utlåtande, Jtä 65.
1
Jl° 65.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Juli 1881, kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning af återremiss d Betänkandet JY° 45, med
förslag till föreskrifter i afseende å ersättande af upphörd
Privat-Bank samt penningerörelsens underlättande i allmänhet.
Uti berörde betänkande hade Utskottet dels i lista och 2:dra punkterne, un¬
der hemställan, att en af Herr C. C. Hörnstein väckt motion om uteslutande från
Banko-Reglementet af 215 §:n, angående sättet att fylla Privatbankernas sedel-
utgifning, i fall en eller flere af dem skulle före nästa riksdag upphöra, mätte
lemnäs utan afseende, tillstyrkt en förändrad uppställning af nämnde j§, dels ock
i 3:dje punkten afgifvit följande förslag till föreskrifter med afseende ä Bolag, som
till bedrifvande af Bankrörelse kunna uppstå, nemligen:
»Bolag, som i stad bildas, för att utan rätt till utgifvande af egna tryckta
eller graverade kreditsedlar eller andra såsom mynt löpande förbindelser, bedrifva
Bankrörelse, vare sig till ersättande af upphörd Privatbank eller för att eljest
underlätta allmänna rörelsen i någon ort, erhåller, i form af lån, understöd från
Rikets Ständers Bank till nedan upptagna belopp, under följande dervid fästade
vilkor och förbehåll, nemligen:
a) Sådant Bolag skall under namn af Filialbank bildas genom aktieteckning
af minst tjugu personer, hvilka, en för alla och alla för en, ansvara för Filial¬
bankens förbindelser.
b) Af teckningssumman erlägges minst en fjerdedel eller 25 procent i rikets
gällande mynt.
För återstående tre fjerdedelar eller 75 procent afgifve delegare till den af
dem gemensamt utsedda Direktion en till Direktionen eller ordres ställd förbin¬
delse, betalbar efter sex månaders uppsägning samt åtföljd af hypothek, bestående
af myntadt eller kontrolleradt guld eller silfver eller publika papper, beräknade
till det värde, hvartill de i Rikets Ständers Bank belånas, eller inteckningar inom
1850 års taxeringsvärde i fastighet å landet eller inom två tredjedelar af brand¬
försäkringsvärdet å fastighet i stad.
c) Säkerheten pröfvas och godkännes af delegarne, jemte ett af Banko-full-
mäktige utsedt Ombud; skolande fÖrbindelserne med åtföljande bypotheker antin-
Bih. till R. St. Brot. 1850 & 1851. ti Samt., 1 Afd., 24 Haft. 1
Banko-Utskottets Utlåtande, JVs 63.
gen i länets Landtränteri eller å säkert ställe i stad, der Direktionen har sitt säte,
lorvaras i kassakista, hvartill Direktionen och ett af Banko-fuliraäktige utsedt om¬
bud hafva hvar sin nyckel.
d) Filialbank oktrojeras på högst tio år.
e) Från Rikets Ständers Bank undfår Filialbank lån, till beloppet motsva¬
rande den del af teckningssumman, hvarför säkerhet blifvit af delegarne ställd;
dock ej någon Filialbank till högre summa än femhundra tusen riksdaler banko.
f) Emot förbindelse, utfärdad af Filialbankens Direktion, utgifver Riksban¬
ken, i mån af reqvisition, det beviljade lånebiträdet, hvilket ovilkorligen skall inom
ett år efter det Filialbank trädt i verksamhet, vara till hela beloppet från Riks¬
banken uttaget.
g) Uti den afgifvande förbindelsen pantförskrifver Direktionen till Rikets Stän¬
ders Banks säkerhet de förbindelser med hypothek, Filialbankens delegare till
Direktionen aflemnat, för ett belopp, motsvarande det från Rikets Ständers Bank
undfångna lån; och uti hvilken förbindelse Direktionen utfäster sig att å det er¬
hållna lånet årligen betala 5 procent ränta samt detsamma, efter ett års förutgån¬
gen uppsägning, återgälda med en femtedel årligen under hvartdera af de följande
fern åren; dock vare det Banko-fullmäktige förbjudet, att denna rätt till uppsäg¬
ning begagna utom i de fall, då Riksbankens realisationsförmåga är allvarligen
hotad och sedan Fullmäktige vidtagit de i mom. litt. a) och b) af Banko-regle¬
mentets 121 § föreskrifna åtgärder. Hvad af låneunderstödet, på grund häraf,
kan varda till Riksbanken inbetaldt, återlemnas till Filialbanken när Riksbankens
ställning det medgifver.
h) Underlåter Filialbankens Direktion, att inom stadgad tid fullgöra föreskrif—
ven ränteliqvid, ega Banko-fullmäktige att lånet till betalning inom ett år uppsäga.
i) Bankrörelsen bedrifves medelst utlåning, vexeldiskontering, öppnande af
upp- och afskrifningsräkning samt beviljande af kreditiv, på sätt genom utfärdande,
af Kongl. Maj:t i nåder granskadt och fastställdt, Reglemente närmare bestämmes.
k) Uti den revision, som årligen bör förrättas öfver Filialbanks räkenskaper
och förvaltning under det förutgångna året, skall ett af Banko-fullmäktige utsedt
ombud deltaga.
I) Skulle vid revisionen emot Filialbankens förvaltning göras någon anmärk¬
ning, som af Banko-fullmäktige godkännes, bör rättelse i anmärkte hänseendet
beredas. Följer ej rättelse, vare Fullmäktige berättigade att uppsäga till större
eller mindre del det Filialbank lemnade lån till inbetalning inom sex månader.
m) I händelse nu varande Privatbanker komma att upphöra, äro, jemlikt 2
punkten 2 morn. här ofvan, 2,300,000 R:dr afsedda att ersätta den minskning i
Banko-Utskottets Utlåtande, JYi 63.
3
rörelse-kapitalet, som deraf skulle blifva en följd, vare sig att denna ersättning
sker förmedelst inrättande af nya afdelningskontor af Riksbanken, eller genom an¬
visande af nödiga medel till redan varande lånekontor eller i och för bildandet
af Filialbanker.
Till lånbiträde åt sådana Filialbanker, som, utan ändamål att ersätta upphörd
privatbank, kunna bildas, ega Fullmäktige att använda ett belopp af 1,500,000 R:dr,
hvilket, ifall flera dylika banker skulle samtidigt uppstå, dem emellan fördelas ef¬
ter Banko-fullmäktiges bepröfvande.
n) Nämnde belopp af 1,800,000 R:dr bildas dels af de 800,000 R:dr, hvar¬
med fonden för belåning af publika papper blifvit förminskad, dels af äldre odis¬
ponerade vinstmedel, samt dels af den från och med detta års början till och med
1883 års slut inflytande behållna vinst, under iakttagande, att det bestämda maxi¬
mum för sedelstock härigenom icke öfverskrides; kommande de från fonden för
publika pappers belåning anvisade 800,000 R:dr att i denna lånerörelse begagnas,
intill dess desamma erfordras såsom lån till Filialbanker.
Enligt ankomna protokolls-utdrag af den 21 och 26 sistlidne Juni, har ifrå¬
gavarande Betänkande blifvit af höglofl. Ridderskapet och Adeln, högvördiga Pre-
steståndet och vällofl. Borgareståndet återremitteradt, men af hedervärda Bonde¬
ståndet deremot bifallet.
Hvad först angår Utskottets hemställan i l ista och 2: dr a punkterna, angående
bibehållande i blifvande Bankoreglemente af 218 § i det nu varande, med endast
någon förändring i redaktionen; så har väl inom Borgareståndet yrkats, att be¬
rörde §, såsom icke allenast obehöflig, i fall förslaget om Filialbankers inrät¬
tande blefve af Rikets Ständer gilladt och antaget, utan äfven medförande äfven¬
tyr och vådor för Riksbanken genom den sedelemission, som af §:ens tillämpning
skulle blifva en följd, måtte ur reglementet uteslutas; men enär Utskottets till¬
styrkande i denna del blifvit af ett Riksstånd, eller Bondeståndet, gilladt, och i
hufvudsaken lemnadt oanmärkt inom Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet,
och egentliga skälet till frågans återremitterande synes hafva varit dess oskiljak¬
tiga .sammanhang med Utskottets förslag i 3:dje punkten, rörande Filialbankers
bildande, finner Utskottet, som håller före, att, då de 2,800,000 R:dr, hvarmed
sedelstockens tillåtna maximum, enligt ofvanberörde §, skulle komma att ökas,
endast få utgifvas i mån af det genom privatbanks indragning minskade rörelse¬
kapital, någon serdeles tryckning å Riksbankens metalliska valuta ej bör genom
en dylik sedelemission föranledas, sig böra förnya sin hemställan, att den § i
nästutfärdande bankoreglemente, som skall motsvara 218 §, må lyda sålunda:
4
Banko-Utskottets Utlåtande, JY§ 63.
l:o.
Mom. 1. Då privatbank, efter fattadt beslut att upphöra, in¬
ställer sin verksamhet såsom låne-anstalt, åligger det Fullmäktige,
att, så vida icke å den ort, der sådan privatbank funnits, enskildt
bolag skulle bilda sig för bedrifvande af lånerörelse med Riks¬
bankens sedlar, på sätt nästföljande § i bankoreglementet stadgar,
antingen å nämnde ort inrätta en afdelning af Rikets Ständers
bank, för att, under den förvaltning, Fullmäktige finna godt för¬
ordna, och enligt af dem meddelad instruktion, bedrifva låne- och
k redit i v—rörelse, samt hålla upp- och afskrifningsräkning på unge¬
färligen enahanda grunder, som den privatbank, hvilkens rörelse
skall ersättas, eller ock, om sådant anses mera lämpligt, för be¬
rörda ändamål och i mån af det genom privatbanks indragning
minskade rörelse-kapital, anvisa nödiga medel åt bankens veder¬
börande lånekontor, under de i följande momenter intagna för¬
behåll:
Mom. 2. Utöfver det i 125 § bestämda maximum för sedel¬
stock, hafva Fullmäktige att i ofvanberörde hänseende använda
2,500,000 R:dr, hvilka fördelas på de serskilda låne-inrättningarne
i förhållande till medeltalet under sednast förflutna 3:ne åren af
den eller de privatbankers sedelutgifning, som skall ersättas.
Mom. 3. Vid assignering på Riksbanken gäller till efterrättelse
hvad i afseende på lånekontorens enahanda assignering är eller
varder stadgadt.
Beträffande dernäst Utskottets förslag till föreskrifter med afseende å en¬
skilda bolag för bankrörelses bedrifvande, eller Filialbanker; så äro emot den af
Utskottet härvid iakttagna grundsats, att Riksbanken endast borde vara förläg¬
gare för ifrågasatta bolag, anmärkningar hos Ridderskapet och Adeln samt Pre-
steståndet gjorda, de der hafva till syftning att ådagalägga fördelarne deraf, att
dessa bolag måtte bedrifvas af Riksbanken och enskilde aktie-egare gemensamt,
i hvilket afseende förslag till närmare bestämmelser för dylika bolag blifvit inom
bemälda Riksstånd frnmställda.
Då emedlertid Utskottets förslag blifvit af Bondeståndet bifallet och någon
anmärkning emot den af Utskottet i omförmälda afseende antagna grundsats icke
Banko-Utskottets Utlåtande, M 63.
5
hos Borgareståndet förekommit, hvadan densamma torde få anses vara af 2:ne
Riksstånd godkänd; så och i betraktande tillika deraf, att Riksbankens omedel¬
bara deltagande i de föreslagna Filialbankerne skalle för dessas förvaltning icke
allenast påkalla ett vidlyftigt reglementerande, hvarigenom det med berörde in¬
rättningar afsedda ändamål, att åt allmänna rörelsen gifva lif och utveckling,
snarare torde komma att motverkas än befrämjas, utan äfven föranleda vida dry¬
gare kostnader, än hvarmed en enskildt låneanstalt kan organiseras, har Utskottet
ansett sig icke ega skäl att frånträda den princip, hvarå Utskottets förslag till
dylika bankers bildande sig grundar.
Utskottet öfvergår nu till besvarande af de hufvudsakligaste anmärkningar,
som emot de föreslagna detalj-föreskrifterne blifvit inom Riksstånden framställda,
och anser sig dervid till en början, i anledning af gjorda erinringar, att Filial¬
banker borde ifrågakomma endast för att ersätta den eiler de privatbanker, som
tilläfventyrs före nästa riksdag kunde komma att upphöra, eller i betydligare mån
minska deras rörelse, böra hänvisa till de skäl, Utskottet i det återremitterade
Betänkandet fullständigt utvecklat Lill stöd för en motsvarande åsigt, hvilken Utskottet
destomindre finner sig, i följd af berörde erinringar, kunna frångå, som densamma
blifvit af ett Riksstånd gillad och inom ett annat någon invändning ej före¬
kommit deremot, att Filialbanker må, oberoende af privatbankers upphörande, kunna
bildas.
Uti den hos Ridderskapet och Adeln yttrade mening, att Filialbanker borde
få anläggas endast i länens residens-städer, kan Utskottet icke instämma, enär åt¬
skilliga andra städer inom riket finnas, sorn drifva vida större rörelse och, i följd
deraf, kunna vara i större behof af dylika låne-anstalfer, än vissa af förstnämnde
städer.
Emot förslaget, att det understöd, Filialbank frän Riksbanken erhåller, skulle
utgå såsom lån, är af åtskilliga ledamöter anmärkt, att understödet borde, åtmin¬
stone till någon del, meddelas i form af kreditiv, å hvilket likväl, enligt vissa
ledamöters tanke, af Filialbank borde erläggas någon högre ränta än den å 3 pro¬
cent, Utskottet för låns erhållande tillstyrkt; och då med afseende å beskaffen¬
heten af den rörelse, Filialbankerne komma att bedrifva, det för dessa måste blifva
af fördel, om kreditivrätt å Riksbanken dem jemväl förunnades, har Utskottet, i
enlighet dermed, ändrat sitt förslag och hemställt, att en femtedel af den försträck¬
ning, Filialbank från Riksbanken undfår, skall i form af kreditiv utgå; hvarjemte
Utskottet, som ansett högre ränta å hvad af kreditivet begagnas, än å lånet ej
böra ifrågakomma, uppgjort förslag till erforderliga föreskrifter, beträffande Filial-
6
Banko-Utskottets Utlåtande, Jtä 63.
banks assignering § Riksbanken, i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad i detta
hänseende redan är angående lånekontorens enahanda assignering stadgadt.
Sedan Utskottet sålunda beslutat tillstyrka, att Filialbank må på Riksban¬
ken erhålla jemväl kreditivrätt, torde det af en ledamot inom Borgareståndet fram¬
ställda yrkande om rättighet för Filialbank att, efter föregången uppsägning, få
till Riksbanken återbetala större eller mindre del af den derifrån erhållna för¬
sträckningen, icke böra till vidare åtgärd föranleda, helst berörde yrkande grun¬
dats å den förutsättning, att försträckningen skulle meddelas endast i form af lån,
hvilket Filialbank möjligen kundé komma att hos Riksbanken upptaga till större
belopp, än rörelsen i orten kräfde, men hvilken olägenhet kan undvikas, då Filial¬
bank eger att, i mån af behof, assignera på sitt kreditiv.
Enär inom Riksstånden den åsigt i allmänhet uttalats, att det antal af minst
20 delegare, Utskottet för Bankbolags bildande föreslagit, vore för lågt, har Ut¬
skottet, med ändring af förslaget, tillstyrkt detta antal till minst 50, hvaruti nå¬
gon förminskning under bolagets fortsatta tillvaro icke bör få ega rum.
Af någre ledamöter är väl erinradt, att de hvpotheker, som, enligt Utskottets
förslag, böra ställas för 75 procent af teckningssumman, icke skulle för Riks¬
banken innebära nöjaktig säkerhet, om de bestode uti inteckningar inom 1850
års fulla taxeringsvärde i fastighet å landet eller inom två tredjedelar af brand¬
försäkringsvärdet å fastighet i stad, hvarföre nedsättning uti dessa grunder för
dylika hypotheks antagande är vorden yrkad; men då, oberäknadt bolagsmännens
solidariska ansvarighet, Riksbankens säkerhet, förutom de inteckuade förbindel¬
serna, utgöres icke allenast af de 25 procent af teckningssumman, som delegarne
äro förbundne att kontant erlägga, utan äfven af alla de lånedokumenter och hy-
potheker, som Filialbanken af sina egna låntagare erhållit, synes någon tvekan
om säkerheten för Riksbanken ej vara för handen; hvadan ock Utskottet ansett
sig sakna skäl att göra någon ändring uti sitt härom afgifna förslag.
Med anledning af gjord framställning, att för Filialbanks bildande uågot
minimum i afseende å teckningssumman och den deraf beroende rättigheten till
försträckning från Riksbanken måtte bestämmas, får Utskottet anföra, att, som en
dylik bestämmelse skulle å en ort, der omständigheterna påkallade Filialbanks
inrättande, men hvarest svårighet mötte för erhållande af den fastställda tecknings¬
summan, komma att, till skada för orten, förhindra Filialbankens uppkomst, samt
något äfventyr för Riksbanken eller det allmänna icke bör kunna föranledas der¬
igenom, att Filialbanker med huru låg teckningssumma som helst, under de af
Utskottet föreslagna vilkor och förbehåll, tillvägabringas, anser Utskottet det hvar- *
Banko-Utskottets Utlåtande, M 63.
7
ken vara ändamålsenligt eller af behofvet påkalladt, att någon föreskrift i omför-
mälda syftning meddelas.
Yid Utskottets hemställan, att såsom fond för Filialbankers bildande måtte
användas någon del af den från och med innevarande års början till och med 1853
års slut inflytande behållna Bankovinst, äro anmärkningar framställda i öfverens¬
stämmelse med hvad de betänkandet vidfogade reservationer i denna del innehålla,
eller att en dylik åtgärd kunde betraktas såsom en anticipation å kommande Ban¬
kovinst; men enär berörde hemställan blifvit gillad af Bonde-Ståndet samt af Pre-
ste-Ståndet lemnad utan anmärkning, har Utskottet, efter hvars förmenande någon
anticipation å blifvande Bankovinst icke, enligt Utskottets förslag, kan sägas inträffa,
då vinsten ej skulle få användas förr, än i den mån densamma till Banken influtit,
ansett sig, med åberopande af de skäl i öfrigt, Utskottet i detta ämne redan an¬
fört, böra ifrågavarande tillstyrkande vidblifva.
På sätt en ledamot inom Borgare-Ståndet erinrat, hafva Rikets Ständer vis¬
serligen vid innevarande riksdag beslutat, att fonden för belåning af publika papper
skulle förminskas med de 500,000 R:dr, hvilka nu blifvit afsedda såsom fond för
Filialbanker, men, enligt Utskottets framställning, skulle i publika pappers-lånerö-
relsen fortfarande användas, intill dess de varda för omförmälde ändamål erforder¬
liga; dock som det icke torde vara lämpligt, att under tiden undanhålla rörelsen
dessa medel, och det sätt, Utskottet, rörande deras användande, föreslagit, synes
vara desto mera tjenligt, som medlen kunna från nämnde lånerörelse med större
lätthet än från de öfriga återtagas, torde det vid Utskottets ofvanberörde framställ¬
ning böra få bero.
I afseende å väckt fråga, att föreskrifvas måtte, huru vid Bankbolagens bil¬
dande bör tillgå, om proklama skall utfärdas eller annan åtgärd vidtagas för be¬
stämmande, i hvad ordning understöd från Riksbanken må meddelas, så enär, i
händelse förslaget om Filialbankers inrättande varder af Rikets Ständer bifallet,
beslutet derom kommer att i vanlig ordning allmänheten kungöras, lärer någon
åtgärd härutinnan å Riksbankens sida icke påkallas.
Öfriga vid Utskottets förslag förekomna anmärkningar, såsom att hvarje del¬
egare i Filialbank borde berättigas att hos Banken erhålla kreditiv emot den af
honom ställda realsäkerhet; att närmare bestämmelser syntes erforderliga i afseende
å sättet för förvarandet af delegarnes till Filialbanken aflemnade förbindelser och
säkerhetshandlingar; att någon respittid för den stadgade räntans erläggande till
Riksbanken borde utsättas m. m., innefatta, enligt Utskottets åsigt, ämnen, som
utgöra föremål för det reglemente, hvilket kommer att för Filialbank utfärdas,
hvadan något vidare yttrande i afseende derå nu icke torde erfordras.
8
Banko-Utskottets Utlåtande, M 65.
På grund af hvad anfördt blifvit, och med iakttagande af de förändringar i
redaktionen för öfrigt, hvartill förslagets förnyade granskning hos Utskottet föran-
ledt, hemställer Utskottet vördsamt, att i utfärdande Banko-reglemente, näst efter
det stadgande, förestående punkt innefattar, måtte intagas följande:
2:o.
Bolag, sorn i stad bildas, för att, utan rätt tiil utgifvande af
egna tryckta eller graverade kreditsedlar eller andra såsom mynt
löpande förbindelser, bedrifva Bankrörelse, vare sig till ersättande
af upphörd Privatbank, eller för att eljest underlätta allmänna rö¬
relsen i någon ort, erhåller försträckning från Rikets Ständers Bank
till nedanupptagna belopp, under följande dervid fästade vilkor och
förbehåll, nemligen:
a) Sådant Bolag skall, under namn af Filialbank, bildas genom
aktieteckning och utgöras af minst trettio personer, hvilka, en för
alla och alla för en, ansvara för Filialbankens förbindelser.
b) Af teckningssumman erlägges minst en fjerdedel eller 25 pro¬
cent i Rikets gällande mynt.
För återstående tre fjerdedelar eller 75 procent afgifve delegare
till den af dem gemensamt utsedda Direktion en till Direktionen
eller ordres ställd förbindelse, betalbar efter sex månaders uppsäg¬
ning samt åtföljd af hypothek, bestående af myntadt eller kontrol-
leradt guld eller silfver eller publika papper, beräknade till det
värde, hvartill de i Rikets Ständers Bank belånas, eller intecknin¬
gar inom 1850 års taxeringsvärde i fastighet å landet eller inom
«. två tredjedelar af brandförsäkringsvärdet å fastighet i stad.
c) Säkerheten pröfvas och godkännes af delegarne, jemte ett al
Banko-fullmäktige utsedt ombud; skolande förbindelserne med åt¬
följande hypothek antingen i länets Landtränteri eller å säkert
ställe i stad, der Direktionen har sitt säte, förvaras i kassakista,
hvartill Direktionen och ett af Banko-fullmäktige utsedt ombud
hafva hvar sin nyckel.
d) Filialbank oktrojeras på högst tio år.
e) Från Rikets Ständers Bank undfår Filialbank försträckning,
till belopp motsvarande den del af teckningssumman, hvarför säker¬
het blifvit af delegarne ställd; dock ej någon Filialbank till högre
summa än Femhundra tusen riksdaler banko.
f) Å försträckningens hela belopp afgifver Filialbankens Direktion
en
Hanka Utskottets Utlåtande, M 63.
9
en till Riksbanken ställe] förbindelse, uli hvilken till Riksbankens
säkerhet för samma försträckning, Direktionen pantförskrifver till
enahanda belopp de förbindelser med hypothek, Filialbankens del¬
egare till Direktionen aflemna!, samt jemväl underkastar sig alla
de vilkor och förbehåll, som blifvit fästade vid rättigheten för Fi¬
lialbank, att försträckning hos Riksbanken begagna.
g) Af denna försträckning skola fyra femtedelar utgå i form af
lån och återstående en femtedel såsom kreditiv.
h) Den del af försträckningen, som meddelas i form af lån, ut-
gifver Riksbanken i mån af reqvisition, och skall ovilkorligen inom
ett år, efter det Filialbank trädt i verksamhet, vara till hela be¬
loppet från Riksbanken uttagen.
i) På kreditivet åter eger Filialbank att, i mån af behof, utfärda
assignationer, med vilkor, att assignationerne, hvartill tryckta blan¬
ketter, efter reqvisition, från Banko-fullmäktige utlemnas, icke få
lyda å andra valörer, än som nu äro eller framdeles kunna varda
för lånekontoren fastställda; skolande med först afgående post efter
assignationernes utgifvande förteckning å desamma, med uppgift å
deras nummer, datum och summa, till Riksbanken insändas.
k) Filialbank erlägger lill Riksbanken tre procent ränta så väl
å lånet, som äfven å de summor, hvilka på kreditivet lyftas.
I) Uppsägning af Filialbank lemnad försträckning må i efter—
nämnde 3:ne fall ega rum, nemligen:
l:o derest Riksbankens säkerhet skulle sådant fordra, dä det
åligger Filialbank, att försträckningen, efter ett års förutgången upp¬
sägning, återgälda med en femtedel årligen under hvartdera af de
följande fem åren; dock vare det Banko-fullmäktige förbjudet, att
denna rätt till uppsägning begagna förr, än Fullmäktige vidtagit de
i mom. litt. a) och b) af Banko-reglementets 121 § föreskrifna
åtgärder; kommande hvad af försträckningen, på grund häraf, kan
varda till Riksbanken inbetaldt, att till Filialbanken återlemnas, när
Riksbankens ställning det medgifver, och Filialbankens Direktion
sådant äskar;
2:o om Filialbankens Direktion underlåter, alt inom stadgad tid
fullgöra föreskrifven ränteliqvid, i hvilken händelse Banko-fullmäk¬
tige ega, att försträckningen till betalning inom ett år uppsäga; och
Bih. till R. St. Prat. 1830 & 1831. 6 Sami., 1 Afd, 84 Baft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande, M 63.
3:o af den anledning och i den ordning mom. litt. o omför-
mäler.
m) Filialbanks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexeldiskonte-
ring, öppnande af upp- och afskrifnings-räkning, samt beviljande
af kreditiv, på sätt närmare bestämmes genom reglemente, som
kommer att tili Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse öf-
verlemnas.
n) Uti den revision, som årligen bör förrättas öfver Filialbanks
räkenskaper och förvaltning under det förutgångna året, skall ett
af Banko-fullmäktige utsedt ombud deltaga.
o) Skulle vid revisionen emot Filialbankens förvaltning göras
någon anmärkning, som af Banko-fullmäktige godkännes, bör rät¬
telse i anmärkta hänseendet beredas. Följer ej rättelse, vare Full¬
mäktige berättigade, att uppsäga, till större eller mindre del, den
Filialbank lemnade försträckning till inbetalning inom sex må¬
nader.
p) I händelse nuvarande privatbanker komma att upphöra, äro,
jemlikt Irsta punkten 2:dra mom. här ofvan, 2,300,000 Rrdr af-
sedda att ersätta den minskning i rörelse-kapitalet, som deraf skulle
blifva en följd, vare sig att denna ersättning sker förmedelst in¬
rättande af nya afdelnings-kontor utaf Riksbanken, eller genom
anvisande af nödiga medel till redan varande Lånekontor, eller i
och för bildandet af Filialbanker.
Till sådane Filialbanker, som, utan ändamål att ersätta upphörd
privatbank, kunna bildas, ega Banko-fullmäktige att använda ett
belopp af 1,300,000 Rrdr, hvilket, i fall flere dylika banker skulle
samtidigt uppstå, dem emellan fördelas, efter Fullmäktiges bepröfvande.
q) Nämnde belopp af 1,500,000 Rrdr bildas dels af de 500,000
Rrdr, hvarmed fonden för belåning af publika papper, blifvit vid
innevarande riksdag förminskad, dels af äldre odisponerade vinst¬
medel, samt dels af den från och med detta års början till och
med 1853 års slut inflytande behållna vinst, under iakttagande,
att det bestämda maximum för sedelstock härigenom icke öfver-
skrides; kommande de från fonden för publika pappers belåning
anvisade 500,000 Rrdr, att härtill begagnas, intilldess desamma
erfordras i och för Filialbanker.
Stockholm den 17 Juli 1851.
Banko-Utskollets Utlåtande, JM 65.
11
Reservationer:
Af herr Nordenfelt, J■ A.
»Val hade jag hoppats att, efter återremissen af höglofl. Banko-Utskottets
Betänkande AfS 43, kunna undgå att reservera mig emot det förnyade förslag,
hvilket i samma ämne från Banko-Utskottet skulle afgifvas, synnerligast när af de
anmärkningar, som från Stånden ingått, det ville synas, som Utskottet icke sak¬
nat ledning för de förändringar, hvilka Stånden funnit nödvändiga att iakttaga;
men då Utskottet icke ansett sig böra härtill lyssna och icke heller gifvit gilltiga
skäl, hvarföre de af Stånden önskade förändringar ej kunnat af Utskottet antagas,
vill jag icke underlåta att uttrycka mitt ogillande af det förslag, som nu äter
af Banko-Utskottet förelägges Rikets Ständer, och skall jag, jemte hänvisning till
den reservation, hvilken uti höglofl. Banko-Utskottets Betänkande As 43, pag. 26,
finnes upptagen, bjuda till att ytterligare utveckla de skäl, som grunda min, af
ingen öfvertygande bevisning ännu rubbade tro, att ifrågavarande förslag till sup¬
plerande af privatbanker och bildande af nya sådane lånerörelser icke bör af Ri¬
kets Ständer antagas.
För att kunna, i mera sammanhang, lemna öfversigt af ämnet i sin helhet,
vili jag fästa mig: l:o vid Utskottets formella behandling af ämuet; 2:o vid mo-
tiverna för Utskottets förslag och olägenheterne af detsammas tillämpning, under
jemförelse af de fördelar, jag trott vara förenade med det af mig inom höglofl.
Ridderskapet och Adeln afgifue, men af höglofl. Banko-Utskottet ej upptagna för¬
slag lill lånerörelsens bedrifvande af Riksbanken, i förening med enskilde aktie -
egare; samt 3:o framställa förslag till reglemente, under förutsättning af Riksban¬
kens och enskilde aktie-egares förening uti lånerörelsen.
Oaktadt alla de anmärkningar, som vid Utskottets förslag blifvit gjorde från
Adel, Preste- och Borgarestånden, har Utskottet hufvudsakligast, med stöd deraf,
att omförmäldta förslag blifvit af Bondeståndet anlaget, ansett sig kunna undgå,
att åt dem gifva annat afseende, än att Utskottet ökat antalet af aktie-egare frän
20 till minst 30, och förändrat formen af Riksbankens medels-förstärkning från
helt lån till , en femtedels kreditiv och fyra femtedels lån, men att inom Preste-
ståndet med stor pluralitet, äfvensom inom Adeln med öfverlägsna röster, den
åsigt gjort sig gällande, att Riksbanken gemensamt med enskilde aktie-egare borde
bestrida lånerörelsen, har Utskottet icke velat uppfatta, ehuruväl samma mening
äfven yttrats af talare inom Borgare-Ståndet, då desse åberopat den af mig af-
12
Banko-Utskottets Utlåtande, M 63.
gifne reservation. Då likväl en sammanjemkning af de olika åsigterna med stör¬
sta lättfiet kunnat verkställas, med mera säkerhet för Riksbanken kunnat beredas,
under tillstyrkande af större fördelar för ej mindre enskilde trafikerande, än den
stora allmänheten, synes det mig, att Utskottet icke bordt, eller, med iakttagande
af sin pligt, icke kunnat, utan grundlige skäl, underlåta att öfverväga de, uti de
trenne första Stånden yttrade meningar, så mycket mindre, som Utskottet, i sak¬
nad af den inom Bondeståndet förda öfverläggning i ämnet, ej kunnat bedöma
hvilka skiljda meningar, der blifvit uttalade. Hvad serskildt angår hufvudfrågan
eller den, om lånerörelsen borde öfverlåtas helt och hållet till enskilda bolag, el¬
ler bedrifvas af sådane gemensamt med Riksbanken, hade Utskottet haft så myc¬
ket mera skäl att understödja den sednare grundsatsen, som Rikets Ständer un¬
der denna riksdag förordnat om ett nytt lånekontors inrättande på Gottland,
hvarest penniuge-rörelsen skulle uteslutande besörjas af Riksbanken. Detta be¬
slut har äfven af Bondeståndet blifvit understödt, och derigenom af Riksstånden,
med oförtydbara ord, den princip blifvit gillad, alt Riksbanken ej borde från låne¬
rörelsen skiljas. Man borde svårligen vilja påbörda Rikets Ständer en sådan in¬
konseqvens, att under en sednare månad af riksdagen besluta något, som lemnar
tydlig bevisning alt en under samma riksdag vidtagen åtgärd varit ett förhastande,
och för min del måste jag bekänna, att äfven genom den mångsidiga behandling
af ämnet, som inom Utskottet egt rum, jag icke kunnat öfvertygas, att hvarken
Rikets Ständer eller Utskottet, som tillstyrkt lånekontoret i Wisby, haft skäl till
en sådan öfvergång, som jag måste beklaga, om den blifver utförd, då inga vigtiga
och förut okända omständigheter dertill föranledt. Af hvad jag tagit mig frihe¬
ten anföra, vill jag förmoda, man skall finna, att jag icke saknat skäl för den
öfvertygelse, att Bondeståndets antagande af Utskottets förslag icke utgjort hin¬
der för Utskottet att frånträda sitt första förslag, helst, med erkännande af dess
flere fördelar, det likväl skulle kunna vara en tänkbarhet, att något mera ända¬
målsenligt kunde genomföras, och, i sådant fall, ett Stånds antagande af ett förslag,
hvilket synes dem godt, ej skäligen borde lägga hinder för samma hufvudsakliga
ändamåls vinnande genom förmånligare medel, hvaremot, om Utskottets grundsats
antoges, ett Riksstånds beslut skulle blifva äfven i de vigtigaste frågor afgörande.
Ett ytterligare stöd för min mening, att Utskottet bordt taga uti närmare betrak¬
tande, huruvida icke Riksbankens och enskilde aktie-egares intresse, genom ge¬
mensamt bedrifvande af lånerörelsen, förmånligast borde hafva egt rum, hemtar
jag af innehållet af 213 §, der Utskottet föreslår, såsom alternativer, de båda
ytterligheterna, att företrädesvis öfverlåta lånerörelsen till enskilda bolag helt och
hållet, eller ock, om detta ej lyckas, låta Banken uteslutande besörja densamma.
Banko-Utskottets Utlåtande, JU 63.
13
Jag hemställer till Rikets Ständers bepröfvande, huruvida ett sådant vacklande uti
bestämmelser kan vara förenligt med ett förtroendegifvande finans-system, och
huruvida icke just detta bäst ådagalägger Höglofl. Banko-Utskottets obeslutsamhet
uti afgörande om hvad som är för Riksbanken och det allmänna ändamålsenligast
att tillgöra. Lägger man härtill, att, uti samma paragraf, Utskottet till och med
tillstyrker, att utvidga rörelsen vid nu existerande Låne-kontor, ehuru Utskottet,
uti Betänkandet J\s 43, pag. 3—14, förklarat, att en allmän Låne-inrättning icke
kan organiseras med den besparing i förvaltningskostnad, som vid en enskild så¬
dan inrättning; och erkännas måste, att Banken ej kan undgå vidkännas förluster
af sin nuvarande rörelse vid Låne-kontoren, då eget intresse ej bidrager att, efter
omständigheternas kraf, allvarligare pröfva förekommande omständigheters inver¬
kande til! rörelsens fördel och säkerhet, så synes denna bekännelse, i förening
med förutnämnde skäl, bordt förmå Utskottet, att uti sitt förslag antaga en medel¬
väg, som, så vidt möjligt varit, aflägsnat det onda man öfverklagat, och hvilken
lemnat utvägen öppen, att beträda hvilken bana, en framtida vunnen erfarenhet
kunnat angifva såsom säkrast och i allo fördelaktigast, och icke, såsom nu skett,
stifta för samma ändamål lagar, grundade på motsatta principer och medförande
dessutom den olägenhet, att om Utskottets förslag antoges och ej befunnes i en
framtid godt, återgången skulle vara förenad med lika stora svårigheter, som den,
att nu skilja Privat-Bankerne från sin rörelse. Då Riksbanken, enligt Utskottets
förslag, skall förskjuta 3/4:delar af rörelsekapitalet, har Riksbanken icke styrka att
lemna erforderlig summa, om meningen är, såsom Utskottet afser, att bilda ett
nät af Banker öfver hela landet, och en orättvisa blifver derigenom begången mot
de delar af Riket, som icke först anlitat Riksbanken om understöd. Naturligtvis
bildas sådane Banker först i de delar af Riket, der industrien är högst uppdrifven
och följden blifver den, att de norra provinserne ginge förlustige den afsedda för¬
delen af Låne-inrättningen, som dock blifvit yrkad af flere olika motionärer och
äfven nu inom Riksstånden. Delade åter Riksbanken med enskildte rörelse¬
kapitalet, blelve tillgången betydligen förstärkt, och med de medel, som nu äro
afsedde, och dem, som framdeles kunde blifva tillgänglige från nuvarande Låne¬
kontor, skulle kapitalet förslå för landets rörelse och medföra en jemnare fördel¬
ning och säkrare upptagande af nu ofruktbara kapitaler.
Då jag tillåtit mig detta företrädande resonnement, i afsigt att ådagalägga
Utskottets behörighet att upptaga det förslag till Filialbanks bildning, hvilket
jag tagit mig friheten framställa, såväl hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, som
äfven inom Utskottet, med några förändringar, tillkommer mig, att lill närmare
granskning taga under skärskådning, såväl de motiver, som legat till grund för
14
Banko-Utskottets Utlåtande, M 63.
Utskottets afgifne förslag, som äfven sjelfva förslaget, till den del, jag fiuner det
anmärkningsvärdt, och dervid göra jemförelser med de fördelar, jag trott mig finna
af Riksbankens delaktighet i Lånerörelsen. Motiverne återfinnas hufvudsakligast
uti Betänkandet JV2 43, hvadan jag måste återföra uppmärksamheten till detta,
pag. 3—14, äfvensom jag, till undvikande af vidlyftigt upprepande och omskrif-
ningar af skillnads-benämningar emellan de båda förslagen, upptager Utskottets
förslag under M I och mitt under M 2.
Uti Betänkandet M 43, sid. 3, yttrar Utskottet, såsom skäl, hvarföre Låne¬
rörelsen borde öfverlåtas till enskilde, »att Filial-afdelningar af Riksbanken, äfven
»förutsatt, att sådane äro på ett ändamålsenligare sätt organiserade, än nuvarande
»Låne-kontoren, icke kunna åt allmänna rörelsen gifva det lif och den utveckling,
»som enskilde Bolag, hvilka bedrifva Lånerörelser, alltid måste lemna, enär, utom
»annat, dessa sednare icke i sina operationer behöfva att bindas genom ett detal-
»jeradt reglemente, utan kunna verka i det interesse, hvilket för tillfället närmast
»anses befrämja både allmän och enskild fördel, hvartill ytterligare kommer, att
»anspråket på låneunderstöd från enskild Låneinrättning aldrig kan blifva så
»ovilkorlig, som från afdelning utaf Riksbanken, hvarest alla anse sig fullt berät-
»tigade till undfående af lån, äfven om desse äro afsedde till improduktiva föremål.»
Att en sanning innefattas uti första delen af detta anförande, vill jag icke
bestrida, utan erkänner villigt den förmånen, som tillskyndas förvaltningen, genom
enskilde interessenters medverkan deruti, men deremot finner jag en stor olägen¬
het just uti de enskilde Bank-Bolagens uteslutande rättighet, att godtyckligt
dirigera penningerörelsen, hvilket gifvit anledning till väl grundade anmärkningar
mot Privat-Bankernes sätt att röra sig, då det icke torde höra till undantagen,
utan åtminstone förr hört lill bestämmelserne inom vissa Banker, att ansökningar
om större lån hafva företräde till bifall framför dem å mindre summor, äfvensom
att ansökningar om lån, ställde att inom kortare tid betalas, beviljats framför dem,
som sökas å längre tid. Att enskilde Bank-Bolags-Direktioner kunna bilda en
penninge-aristokrati, uti en framtid vådlig för samhällets bestånd, torde ingen
kunna förneka; de äro oförhindrade att omättligt utvidga sin utlåning, samt åter
indraga den, eller att förneka lånesökande omsättning af redan innehafvande lån,
helst den sednare utvägen ofta länder till vinst, genom öfverräntor, och den förra
utan tvifvel skulle hafva mäktigt inflytande på opinionerne, då en förmånsrätt
kunde beviljas dem, som ställde sig Bolags-Direktionens önskningar till efterrät¬
telse. Det är icke utan, att man redan kunnat märka ett inflytande, som lagligt,
Banko-Utskottets Utlåtande, J\f 63.
15
vidare utsträckt, kunde blifva svårare att motverka, än alla de öfrige olägenheter,
man hitintills påbördat Privat-Bankerne. Utskottet har uttalat sitt medgifvande
till Filial-Bank-Bolagens berättigande att handla godtyckligt, då Utskottet velat
på förhand inrymma rättigheten för förvaltningen att bedömma föremålet för de
lånte medlens användande och fruktar banden af en reglementering eller kontroll.
Genom Riksbankens inträde lill någon del, enligt förslaget JV2 2, vore ett hinder
lagdt för en godtycklig maktutöfning, och om Bank-Bolagen på detta sätt bil¬
dades, så föreställer jag mig, att Rikets Ständer skulle gifva sine Fullmäktige,
och desse sina ombud i Filial-kontoren, fri- och rättigheter att handla efter det,
på ändamålsenlig grund upprättade, reglementet, hvilket alldeles icke behöfde vara
småaktigt, enär aktieegare alltid hade fördel af en säker och vinstgifvande rörelse,
men olägenhet af en oförnuftig förvaltning, och just häruti låge den vigtigaste
garanti för banken, ej blott i afseende å säkerheten för dess medel, utan äfven
för revenyen deraf. Godtycket vore äfven då bannlyst, och fluktuationer uti rö¬
relsekapitalet nästan omöjliga, åtminstone skulle dessa alltid vara utan våda, hvil¬
ket nu ej, såsom Utskottet föreställt sig, är häudelsen, enligt förslaget JV2 4, ty
Filialbanker kunna bildasmed 10,000 R:dr och röra sig med en million, samt in¬
draga sin rörelse åter till primitiva kapitalet, oberoende af Riksbanken.
A pag. 15, belänkandet M 43 framställer Utskottet den förmodan, att om
desse enskilde banker, enligt förslaget M 1, kunde utbredas till de flesta städer
inom landet »skulle åter betydliga penningesummor, hvilka för närvarande äro
»dragne ur nämnde rörelse derigenom, att de dels ligga uti allmänna och enskilda
»kassor, dels äro under afsändning med posterne, gifvas lif, emedan tillfälle att
»insätta dem på upp- och afskrifningsräkning samt att verkställa liqvider förme-
»delst transport på räkning Bolagsbankerne emellan, gjorde det obehöfligt att hålla
»kassa och att per posto afsända kontanta penningar.»
Hvad beträffar de enskilde medlen, är det sannt, att ju mera tillfälle, som
erbjudes att upptaga dem uti rörelsen, ju sannolikare är det, att de skola till dis¬
position af desse penningeinrättningar ingå och genom dem fördelas till fruktbar¬
het uti allmänna rörelsen, och härutinnan hafva förslagen M i och 2 samma
fördelar, men hvad åter angår de allmänna medlen och möjligheten att, genom
disposition å en plats göra liqvid å en annan, så lärer det höra till de fromma
önskningarne att sådant, genom förslaget M 1, kan åstadkommas, ty huru skulle
man väl kunna begära, att statens medel eller andra af allmän natur skulle an¬
förtros åt sådana Filialbank-Bolag, som de förevarande, som kunna uppstå uti
hvarje stad, och skulle det ens vara med god ordning förenligt, att öfverlemna
allmänna medel till sådana inrättningar, hvars solidité måste blifva alltid okänd,
16
Banka-Utskoltels Utlåtande, M 6S.
då de sköta sina affärer godtyckligt, och hvilkas säkerhet hvilar endast uti för¬
troendet för bolagsmännen, för allt, hvad som på deposition samt upp- och af-
skrifningsräkning till sådan bank ingår. Kan man val tro, att dessa banker skulle
med hvarannan komma uti en sådan förening, att de allmänt accepterade hvar¬
andras invisningar eller qvitteringar? Nej aldrig. Förslaget M 2 deremot erbju¬
der dessa fördelar. Med Riksbankens delaktighet i Filialbanken, med dess kontroll
vid rörelsen, med denna mellanlänk gemensamt för alla de blifvande Filialbankerna,
har man skäl att tro, att, tid efter annan, det vigtiga ändamålet kari uppnås, och
att affärslifvet derigenom vinner den lättnad, som tarfvas, då möjligheten beredes
en hvar, att utan omgångar och tidsutdrägt uppgöra liqvider genom de medel, som
således frigöras och komma rörelsen till godo. Då tvifvel hos en och annan låter
sig förmärka, huruvida någonsin allmänna medel skulle kunna insättas uti sådana
banker, ehvad sammansättning de än hade, tager jag mig friheten erinra, att mång¬
faldiga kapitaler äro af den natur, att de hela året om hvila räntelösa uti riin-
teriernas hvalf, andra uppbäras under en tid af menigheterne, ligga flere månader
under och efter uppbördstiden ofruktbara, samt återgå sedan till kommunerna.
Hvad dessa angår, kunde ingen fråga vara att de ej, uti en bank, hvaruti Riks¬
banken inginge såsom interessent, kunde göras fruktbara; bland dessa äro indelta
arméens beklädnadsmedel, och alla sådana, som uppbäras af menigheten, lör att dit
återgå, men jag inser icke heller, hvarföre icke kronoskatter m. fl. uppbördsposter
skulle kunna tid efter annan insättas; då uppbörden vanligen börjar uti Januari
och kronofogdarnes redovisning inträffar uti Maj, ville det synas, som om en ej
ringa lättnad bereddes allmänheten, i förening med fördel för staten, om under en
tid, då all afsättning af landtmannaprodukter saknas, likväl olägenheten af skatte¬
medlens frånvaro ur rörelsen kunde undvikas, och man hade derigenom, efter min
mening, tagit första steget för en skatteförmildring, samt i betydlig mån under¬
lättat möjligheten för skatteuppbörden på olika tider af året. Kronouppbörden
förefaller nu på den för landtmannen olägligaste tid, så snart den skall med pen¬
ningar utgöras. Hela affären vore, som det förefaller mig, en öppnad upp- och
afskrifningsräkning emellan ränteriet och banken.
Pag. 17, betänk. M 43, förordar Utskottet lån framför kreditiv, under förebä¬
rande, att det förra vore för Riksbanken fördelaktigare, och det sednare kunde
föranleda till de missbruk, som egt rum vid Götha Kanal-Rolags och Malmö f. d.
Diskont. Det är redan illa, att så kan ske, efter lagstiftningen för förslaget 32 I,
och så mycket vådligare, som sådant af Banko-fullmäktigen först kan upptäckas
vid årets slut, så vida icke under tiden öfverassigneringen blifvit uppdagad uti
Riksbanken.
Uti
lianko-Utskotlets Utlåtande, Jt/i 63.
17
Uti förslaget M 2 har man antagit, att aktie-egares försträckning till det be¬
lopp, hvarföre af dem säkerhet blifvit satt, från Riksbanken skulle utgå till %:de-
lar såsom lån, och Va-del såsom kreditiv sålanda, att Riksbanken skulle utlemna
blanketter till dessa assignationer till hela det belopp, som på kreditiv vore be-?
viljadt, men aktieägare endast vidkännas räntan i den mån, som dessa assignationer
till Ranken åter inginge. Något missbruk kunde således aldrig ske, hvilket dess¬
utom så mycket mindre vore tänkbart, som en Bankens tjensteman alltid såsom
revisor vore närvarande kontrollant af förvaltningen. Om man verkligen tänker
sig, att af upp- och afskrifnings-räkning draga fördel, och på sådant sätt göra
medel fruktbara, är det oundgängligt, att Filialbanken har kreditiv på Riksbanken,
såsom en reserv för att honorera sina förbindelser vid förefallande behof, hvadan
jag finnér nu bestämde l/5:dei af medels-försträckningen vara allt för ringa såsom
kreditiv. Den obetydliga fördel, som tillskyndades aktie-egare genom räntevinsten
på utelöpande sådane assignationer, vore så mycket mindre afundsvärd, som Riks?-
banken deraf äfven delade vinsten.
Uti det nu ingående Betänkandet har Utskottet visserligen gjort en väsendt¬
lig förbättring, i jemförelse med bestämmelsen uti Betänkandet JV& 43, pag. 18,
då uti sistnämnde förslag antalet af aktie-egare var bestämdt till endast 20 per¬
soner, utan hinder att detta antal fick förminskas, hvaremot antalet nu är ökadfc
till 30 olika personer, som alltid skola vara aktie-egare, men äfven detta antal
anser jag för ringa. Huru lätt skulle man icke kunna tänka sig, att ett förbigår
ende af låneinrättningens ändamål skulle kunna ske, om man äfven icke vill an¬
taga, att rent bedrägeri skulle vara att befara, hvilket dock skulle möta ringa bin¬
der för den, som i öfrigt ville låna sig till en sådan handling? Jag föreställer
mig, att en person, med vidlyftiga affärer, behöfde penningar och, såsom innehaf¬
vare af possessioner, frigjorde en eller flere från sannolikt egande inteckningar — be¬
gagnade dessa säkerheter såsom hypotheker för en liten bank uti någon småstad,
samt engagerade sin beroende förvaltnings-betjening och i öfrigt underordnade
personal till intressenter. Banken öppnades, sköttes väl, vunne stort förtroende;
trotsade några års revision; — den driflige affärsmannen prisades för sin verk¬
samhet och omtanka för ortens bästa; man kände till och med väl, att det var
egentligen honom man hade att lita sig till, men den lilla banken hade ju lem-
nat sådan säkerhet, att Riksbanken vore belåten — hvarföre då frukta? Hufvud-
aktören försvinner, cessionen är gifven, Riksbanken förlorar intet, men alla de, som
insatt medel på upp- och afskrifning, hafva ingen säkerhet, och förlora största
delen af sina insättningar. Sådant kan hända, ehuru otroligt. Inom Borgare-
Bih. lill R. St. Prol. 1830 & 1831. (i Sami., 1 Afd., 24 Haft. 3
18
Banko-Ulskeltets Utlåtande, JY$ 63.
ståndet har en talare visat, att uti de mindre sjöstäderne en menlig inverkan
kunde åstadkommas vid försäljningar af varulaster, derigenom att på sådane plat¬
ser en egennyttig Bank-direktion kunde trycka penninge-tillgången, och derigenom
försvåra försäljningen eller vid godsegarens behof af ett låneunderstöd för att uppe¬
hålla priset å sina varor, neka sådan försträckning. Allt sådant är förekommet
uti förslaget JM 2, dels genom Riksbankens delaktighet, dels ock genom den all¬
tid närvarande revisorns uppmärksamhet, dels äfven genom aktiernas bestämmande
till minst 500 R:dr banko hvardera, samt teckningssummans belopp till minst
500,000 B:dr banko.
Pag. 18 et 19. Då Utskottet vidhåller sin mening, att inteckningar till
Bankens“|säkerhet kunna antagas efter 1850 års taxeringsvärde för fastighet å
landet, samt till 2/3:delar af brandförsäkrings-värdet af fastighet i stad, kan jag
icke skilja mig frånfortsatt fruktan, att förlust härigenom för Banken kan upp¬
komma, äfvensom jag måste bestrida, att Filialbank må bildas annorstädes än
uti läne-residensstad, men väl afdelnings-kontor öppnas uti andra städer, om he¬
dlöf deraf göres. Skälen derföre| äro redan angifue, i sammanhang med uppgifne
vådorna af mindre bankers stiftelse, hvartill äfven nu bör läggas angelägenheten
af Filialbankernas bildande i läne-residensstäderne, så vida allmänna medel någon¬
sin kunna påräknas att blifva insatte, äfvensom man derigenom har mera visshet,
att Filialbanker bildas öfver hela landet, och icke, såsom efter förslaget JM 1 är
att befara, flere sådane kunde uppstå inom samma provins, under det andra deraf
blefve i saknad.
Fördelen af båda förslagen är gemensam, att endast riksmynt blifver i rö¬
relsen gångbart.
Ehuru jag således icke kan gilla Utskottets förslag, kan jag ej förneka min
öfvertygelse, att det är af nöden, att Rikets Ständer vid denna riksdag vidtaga
beslut om sättet för supplerande af privatbanker, i den händelse någon sådan före
nästa riksdag skulle upphöra, äfvensom jag finnér af vigt, att denna lagstiftning
utsträckes till bildande af nya sådane inrättningar, på det, äfven om ingen privat¬
bank skulle före nästa riksdag upphöra, Rikets Ständer må innan dess kunna in¬
hemta omdömet om utförbarheten af det förslag, som kan blifva gällande, huru¬
vida det anses motsvara den stora allmänhetens rättvisa anspråk, och förtjena den
uppmärksamhet af kapitalisters och affärsmäns förtroende, att man med visshet kari
påräkna, att, då privatbankerne upphöra, eller indraga sin rörelse, penningetill-
gången underhålles af uppkommande sådane bankinrättningar, för hvilka man nu
lagstiftat. Genom ett sakrikt anförande inför högvördige Presteståndet har herr
professor Agardh meddelat förhållandet emellan rörelse-kapitalet och personalen
Banko-UtsJcollels Utlåtande, JYs 63.
19
inom Danmark, Norrige och Sverige, och deraf funnit, alt detsamma pä hvarje person
uti Danmark belöper sig till 16 R:dr, när det blott uppgår i Norrige till 12l/e
R:dr och i Sverige inskränker sig till 8% R:dr per person — man borde häraf
kunna sluta, att ett större rörelse-kapital vore för Sverige af största nöden, men
detta allt oaktadt torde denna bevisning ej kunna anses fullt öfvertygande, att
bristen bör fyllas genom nya kapitalers bildande och utsläppande. — Man skulle
kunna föreställa sig, att förlägenheten i betydlig mån skulle afhjelpas derigenom,
att befintlige kapitaler sattes uti behörig rörelse genom ändamålsenligare
låneinrättningar, och genom beredandet af lagliga tillfällen att beqvämt och utan
risk placera och liqvidera penningar, hvilkas rörlighet, från hand till hand, kunde
representera ett mångdubbelt större kapital. Herr Hörnstein förtydligar denna
tanke, då han säger: »Om man har ett rörelse-kapital af 22 millioner, och ord-
»nar saken så, att hvarje sedel gör 100 liqvider på året eller flere, så uppkom-
»mer deraf en rörelse på 2,200 millioner eller mera». Oin äfven detta anförande
ej är så tilllyllestgörande för öfvertygelsen, att det ligger uti lagstiftningens fel¬
aktighet, att det rörelse-kapital, vi hafva, ej är tillräckligt, så är det dock fullt
skäl att, vid utbildandet af det finans-system, vi ega, ej göra det så, att det huf-
vudsakiigaste ändamålet förbises, det nemligen, att, så vidt möjligt är, sätta de
befintlige kapitalerne uti rörelse, och bereda lika rättvisa åt alla delar af riket,
derigenom att de sättas uti lika tillfälle att, i hela sin utsträckning, njuta förde¬
len af penningeförmedlings-anstalterne, under sådan garanti, att bristande förtro¬
ende ej förlamar spekulationerne, och fruktan för säker placering uti Filialban¬
ker ne ej ytterligare skrinläser kapitalen. Man behöfver ej vara sangvinisk i sina
förhoppningar för att kunna tro, att om lånerörelsen blifver väl och säkert in¬
rättad, det skulle komma derhän, att förmyndare-medel mot 4l/2 procent ränta
insattes uti bankerne, med på förhand tiilkännagifven tid för återgäldandet vid
pupillens myndighetsår, och att desse medel sedan kunde mot 6 procent utlånas
till myndigheter och bolag, för bedrifvande af större arbetsföretag, t. ex. väg- och
kommunikations-förbättringar, som nu, i saknad of kapital, blifva eftersatte, och att
härigenom tysta förmånsrätterne småningom kunde undergräfvas, och pupillen vid
myndiga år återfå sitt kapital, säkert forvaltadt och beräntadt, utan rättegångar
och obehag, som nu ej är sällsynt.
Det förslag, jag till höglofi. Banko-Utskottet öfverlemna!, upptager jag här¬
med, utan anspråk på dess ofelbarhet, och utan förhoppning om dess framgång.
Öfvertygad, att Riksbanken alltid borde bibehålla hälften uti rörelse-kapitalet, och
afgörande uti styrelsen, har jag dock, då jag funnit en sådan bestämmelse vara
ett oöfvervinnerligt hinder för ens uppmärksamhet på sjelfva idéen, låtit min öf-
20
Banko-Utskollels Utlåtande, M 63.
Vertygelse, i denna del falla, äfvensom jag för bildande af nya Banker föreslagit
användandet af redan upplupen Bankovinst 800,000 R:dr banko; något annat skäl
dertill har jag icke, än öfvertygelsen, att något bör göras för beredelsen att af¬
färja den minskning af rörelse-kapitalet, som vid Privatbankernas upphörande upp¬
står, och då jag ansett, att en erfarenhet borde sökas, på hvad väg man rättast
hade att gå för att vinna detta mål, har jag trott, att 300,000 R:dr vore allt för
ringa, om man verkligen ville saken, då jag icke hade hopp, att man skulle vilja
använda föreslagne en million af depositionsmedlen.
Projekt till förslag å bestämmelser för supplerandet af Privatbanker eller bil¬
dande af nya Låne-inrättningar, der sådane ej förut varit inrättade.
Låne-afdclningar af Rikets Ständers Bank kunna endast uti länens residens¬
städer inrättas, för att bedrifva Bankrörelse, antingen till ersättande af upphörd
Privatbank eller för att underlätta allmänna rörelsen å annan ort, och medgifves
uti desse Låne-inrättningar inträde för enskilda aktie-egare såsom bolagsmän, hvilka
erhålla, under form af lån och kreditiv från Riksbanken, understöd till nedan
upptagna belopp, under följande dervid fästade vilkor och förbehåll;
a) Sådan Låne-inrättning benämnes Filialbank och bedrifver till en början
sin rörelse med så stort kapital, som motsvarar upphörd Privatbanks tecknings-
summa, eller till det belopp, som tarfvas nödigt för sådan ort, der Privatbank ej
förut existerat;
b) af det för Filialbankens rörelse nödiga kapital lemnar Riksbanken, såsom
delegare, en tredjedel, samt aktie-egare tvåtredjedelar;
c) Aktie-egare, som till antalet minst skola vara femtio (30), med aktier å lägst
femhundra R:dr banko hvardera, ansvarar, en för alla och alla för en, såsom för
egen skuld, ej blott för alla Filialbankens förbindelser, till en del aktie-egare
hafva delaktighet uti Filialbanken, utan ikläda sig äfven samma ansvarighet för
de säkerhetshandlingar och förbindelser, som till Riksbankens betryggande för lem-
nade medels försträckningar kunna ifrågakomma. Sådan Bank får ej bilda sin
rörelse mindre än hela rörelse-kapitalet uppgår till 300,000 R:dr banko;
d) Aktie-egare utgör sin andel af rörelse-kapitalet sålunda: att minst l/4:del
eller 23 procent af dess leekningssumma erlägges uti Rikets gällande mynt.
För återstående %:delar eller 73 procent, afgifve delegare till den af Riks¬
banken gemensamt med aktie-egare utsedde Filialbanks-Direktion en till Direk¬
tionen eller ordres ställd förbindelse, betalbar efter 6 månaders uppsägning, samt
Banko-Utskollels Ullålande, M 65.
21
åtföljd af hypothek, bestående af myntadt kontrolleradt guld eller silfver eller
publika papper, beräknade till det värde, hvartill de i Rikets Ständers Bank belå¬
nas, eller inteckningar inom %:delar af 1846 års taxeringsvärde i fastighet å
landet eller hälften af brandförsäkringsvärdet i stad;
e) Säkerheten pröfvas och godkännes af Direktionen inför aktie-egare och
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet; skolande förbindelserne, med åtföljande
hypothek, i ränteriet i den läneresidensstad, der Direktionen har sitt säte, förva¬
ras uti brandfri kassakista, hvartill Direktionens ledamöter samt Landt-räntmästaren
hafva hvar sin nyckel;
f) Från Rikets Ständers Bank undfår Filialbankens aktieegare, genom dess
Direktion och emot Direktionens till Riksbanken ställda förbindelser, den del af
teckningssumman, hvarföre säkerhet blifvit af delegare ställd, sålunda att tvåtredje¬
delar deraf utgå såsom lån uti riksmynt, samt en tredjedel å kreditiv genom
assignations-blanketter, ställde på Riksbanken att der inlösas, och att af Filial¬
banken efter behof begagnas, dock ej sammanräknadt till högre belopp än 500,000
R:dr banko;
g) Uti den förbindelse, som afgifves, pantförskrifver Direktionen till Rikets
Ständers Banks säkerhet de förskrifningar med hypotheker, hvilka Filialbankens
aktie-egare till Direktionen aflemnat, för så väl det från Rikets Ständers Bank
bekomna lån, som äfven för beloppet af de genom Riksbanken utlemnade blan¬
ketter till assignering å Riksbanken, och uti denna förbindelse utfäster sig Direk¬
tionen att å det erhållna lånet årligen betala 3 procents ränta, samt detsamma,
efter ett års förutgången uppsägning, återgälda, med en femtedel årligen under
hvardera af de fem följande åren, hvarjemte Direktionen förbinder sig desslikes
att å de såsom kreditiv bekomna assignationer godtgöra Riksbanken ränta å 3
procent från den dag, hvarje sådan assignation blifver i Riksbanken till inlösen
presenterad. Uppsägning må dock icke ifrågakomma i annat fall, än då Riks¬
bankens realisationsförmåga är hotad, och först sedan Fullmäktige vidtagit de i
morn. Litt. a och b af Bankoreglementets 121 § lemnade föreskrifter. Hvadan
uppsägning af lån är bestämdt, gäller äfven för kreditiv-berättigande. När Riks¬
bankens ställning det medgifver, återställes det genom indragning rubbade för¬
hållande;
h) Bankrörelsen bedrifves endast med riksmynt, eller sådane på Riksbanken
till inlösen ställde assignationer, hvartill blanketter blifvit från Riksbanken utlem¬
nade, medelst utlåning, vexeldiskontering, öppnande af upp- och afskrifnings-
räkning, samt beviljande af kreditiv, på sätt genom utfärdadt nådigt Reglemente
närmare kan blifva bestämdt;
22
Banko-Utskottets Utlåtande, JVs 63.
i) Styrelsen vid en sådan Filialbank utgöres af 5 personer, hvilka vid be¬
sluts fattande hafva lika röster; af dessa utse Herrar Bankofullmäktige 2:ne samt
aktie-egare 2:ne, hvilka 4 gemensamt välja den femte. En af Riksbankens tjen¬
stemän, af Herrar Bankofullmäktige förordnad, skall alltid vara tillstädes och så¬
som Revisor följa räkenskaperne;
k) Årligen skall hållas öfverreviston, som verkställes af 1 Banko-ombud, en
af aktie-egare vald person och en af Konungens Befallningshafvande utsedd, som
ej är aktie-egare, hvarefter Direktionen erhåller af samma öfverrevision decharge,
så vida icke grundad anledning förekommer till anmärkning. Göres deremot an¬
märkning mot förvaltningen, antingen under loppet af löpande året, af Bankens
revisor, eller vid slutlig revision, af förflutna årets räkenskaper, må Bankofull¬
mäktige, efter omständigheterne och anmärkningarnes vigt, såvida rättelse cj genast
sker, uppsäga större eller mindre del af de lemnade penninge-försträckningarne,
till återbetalning inom sex månader;
l) I förhållande af teckningssumman och efter afdrag af Riksbankens årliga
räntefordran för det lemnade förlagslånet och kreditivet, samt sedan aktie-egare
blifvit godtgjorda sex procent å det af dem sjelfve insatte kontanta belopp, och
de med Bankens förvaltning förenade kostnader, äfvensom möjliga förluster blifvit
afförde, åtnjuter Riksbanken en tredjedel och aktie-egare tvåtredjedelar af behållna
vinster, å hvilken aktie-egares andel 15 procents bevillning afföres;
m) Skulle förlust på rörelsen i sin helhet uppstå, delas den efter samma
grunder;
n) I händelse nuvarande Privatbanker komma att upphöra, äro, jemlikt före¬
skrift uti 215 § af Banko-reglementet, 2,500,000 R:dr afsedda att ersätta den
minskning i rörelse-kapitalet, som deraf skulle blifva en följd, hvaremot, för bil¬
dande af nya Filialbanker, som ej supplera förut existerande, Bankofullmäktige
berättigas att använda ett belopp af 1,300,000 Riksdaler banko, afsedt, dels af
de 500,000 Riksdaler, hvarmed belåningen af publika papper blifvit minskad, dels
af 800,000 Riksdaler banko, af redan upplupen bankovinst.
Utredning af den föreslagna Filialbankens rörelse-kapital och kalkyl öfver ett
års reveny deraf.
Bankens hela rörelse-kapital 900,000: —
Riksbanken ingår med Veidel 300,000: —
Aktie-egare med 2/3:deIar 600,000:
af dessa insätta aktie-egare uti Riksmynt 25 proc. 150,000: —
Banko-Utskottets Utlåtande, M 65.
23
erhålla understöd af Riksbanken med 75 proc. uti
lån och kreditiv, således 450,000 R:dr, deraf
Såsom län utgår 2/3:delar 500,000: ■
Såsom kreditiv med från Riksbanken erhållna blan-
V3:del eller 150,000:
ketter till assignationer
900,000: —
Kalkyl öfver ett års rörelse.
400,000: utlånte å diskontering å 5 proc. . . . 20,000
500,000 beviljadt kreditiv å V2 proc. . . 2,500
400,000: lyftade å kreditiv å 5 proc 20,000
V3:del af krediti vet 50,000 R:dr, utelöpande
assignationer å 5 proc 2,500:
100,000 Riksdaler ej utlånte
900,000:
Tillsammans Inkomst 45,000:
Afgå omkostnader.
3 proc. ränta å af Riksbanken lemnade 650,000 R:dr
6 proc. ränta å af aktie-egare insatte 150,000 R:dr
Förvaltning och förluster
Behållen vinst
19,500
9.000
8.000
8,500
Summa 45,000: —
Dä Riksbankens förbehållna andel af vinsten blifver
Vs:del eller 2,853:16.
Aktie-egares %:delar 5,666: 52. g S00-
Reducerar man Bankens andel i vinsten eller förestående 2,833 R:dr 16 sk.
till ränta å det af Riksbanken förskjutna kapital 650,000 R:dr, så visar sig detta
göra i det närmaste 7/ia procent.
och då Riksbanken förut å samma kapital blifvit godtgjord ... 3 procent
njuter Riksbanken i det hela å sina medel 3716 procent,
hvilket är vida mera, än hvad Riksbanken nu har, eller 3 procent på det, i hela
lånerörelsen lemnade kapital, och på kreditivrörelsen ej mera, än omkring 2 V2
procent, hvarförutan ej bör lemnäs oanmärkt, att sedel-förlust genom förslitning,
olyckor m. m. lemnar Riksbanken en odelad vinst, ganska betydlig, efter den er¬
farenhet man vunnit vid upplöste privatbank-bolags realisering.
24
Banko-Utskottets Utlåtande, JYl 65.
Reflekterar man till aktie-egares förhållande, blifver deras fördel af rörelsen
följande:
Deras vinst utgjorde, enligt föregående, sedan 6 procent godtgjorts å insatta
kapitalet, 130,000 5,666: 52. —
afgår 15 procents bevillning 850: — —
återstår ren vinst 4,816: 52. —
när denna summa reduceras till ränta å aktie-egares insatta 150,000 R:dr, ut¬
gör den i det närmaste 33/i6 procent
och med tillagde förut beräknade 6 procent
njuta aktie-egare 93/i6 procent
å sina medel, hvarförutan båda kontrahenterne böra kunna vänta en rätt ansenlig
ökad inkomst genom den fördel, som tillskyndas genom medels användande, hvilka
blifvit insatte på upp- och afskrifnings-räkning, men utlånas mot en högre ränta.
Då man för möjligheten af Riksbankens förening med enskilde aktie-egare,
ansett hinder ligga uti svårigheten, att kunna på ett ändamålsenligt sätt bestäm¬
ma styrelsen, så att densamma ej blifver af reglementariska petitesser förhindrad
uti utöfningen af sin pligt, har jag redan förut anfört de skäl, hvarföre sådant
icke borde vara att befara, så mycket mindre nu, då aktie-egare hafva ett öf-
verlägset intresse; jag finnér, för min del, en serdeles stor förmån, om på sådant
sätt Riksbanken kunde befrias från fortsatta lånerörelsen vid sina nu egande di¬
skontkontor, hvilket synes lämpligast ske successive derigenom, att, när uti en
provins Filialkontor bildades, utbrytes från lånekontoret den andel, som för denna
provins varit beräknad af kontorets lånefond. Att Riksbanken och aktie-egare
hafva lika andel i styrelsen, synes billigt, då Riksbanken förskjuter 5A af hela rö¬
relsekapitalet, och äfven derföre att, om uppbördsmedel skola beräknas framdeles
ingå, det gifver mera trygghet och förtroende, så väl för den enskildte, som för
det allmänna, om Filialbankens styrelse ej är beroende med öfverlägset afgörande
af de enskildte aktie-egarnes intresse, utan äfven måste emottaga intrycket af de
förhållanden, hvilka omedelbart stå uti sammanhang med myntvärdets upprätt¬
hållande.
Man har äfven invändt, att en förening emellan Riksbanken och enskilte aktie-
egare ej kunde ske derför, att 72 § Regeringsformen stöde i strid med ett så¬
dant tillgörande. Huru detta skulle ega minsta grund, har varit för mig lika
svårt att fatta, som det varit omöjligt att gifva något enda skäl för ett sådant
på-
Banko-Utslcnltels Utlåtande, M 65.
25
påstående, hvartill åtminstone Grundlagen icke gifver någon anledning, äfven med
tillämpning af den spetsfundigaste advokatur.
Af alla här ofvan sammanförda skäl är det, som jag, under önskan, att lå¬
nerörelsen nu eller framdeles må blifva bestämd att bedrifvas genom bankens för¬
ening med enskilte aktie-egare, ogillar Utskottets afgifna förslag, hvilket, utfördt,
säkerligen skulle blifva, hvad aflidne grefve Fredr. Bogisl. von Schwerin kallade,
»kilen till den not, hvaruti folkets kontanta förmögenhet fångades», och hvars för¬
valtning, för att begagna samma frejdade författares ord, »skulle anse sig höra till
en högre ordning af vårdande väsen, åt hvilken slägtets väl blifvit anförtrodt,
räknande för sin pligt, att vara döf för tidens fordringar och känslolös vid dess
lidanden».
Med herr Nordenfelt hafva instämt: herrar friherre Funch, F. A., Linroth, C. E.,
Skiöldebrand, Fr., Rosenblad, B. E., Falhem, samt Chr. Sundin.
Af herr Kontrakts-prosten Almqvist:
»Under Utskottets öfverläggningar om förevarande Betänkande, har ett ser¬
skildt förslag blifvit framställdt till lag för Filialbanker, grundadt på Riksbankens
association med dessa banker.
Då äfven i detta förslag Riksbanken antages såsom Filialbankernes förlags¬
man, hade associationsidéen utan svårighet kunnat upptagas och tillämpas på denna
nu af Utskottet uppgjorda Filialbanks-lag, likväl modifierad derhän, att Riksban¬
ken ingått såsom delegare i dessa inrättningar endast till % eller V3 af tecknade
aktiebeloppet, hvarigenom all farhåga (ör Riksbankens supremati försvunnit.
Då sådant icke skett, oaktadt den opinion, som inom Riksstånden för idéen
blifvit uttalad, måste jag, utan att anställa några fiuanciela betraktelser, föga
lämpliga för en reservation, den jag härmed inlägger emot Utskottets beslut, på
det högsta beklaga, att man låter ett kanske aldrig mer återkommande tillfälle
gå ur händerna att förena bankens interesse med landets.
Den eventualitet, som nu måste antagas såsom en möjlighet, hade äfven
härigenom aldrig kunnat befaras, att de 30 personer, som ega rättighet stifta
Filialbank, såsom låntagare för egen räkning begagna bankens förskott, hvilket
äfven till sitt maximum ej utgör någon omåttlig summa pro persona.
Slutligen då jag inom Utskottet förfäktat den mening, att banken borde
lemna sitt förlag såsom kreditiv mot till 4 procent förhöjd ränta, innefattar den
nu medgifna tillåtelsen, att till få begagna denna form, för mig en förbätt-
liih. lill R. St. Prot. 4850 & 4851. 6 Sami., 4 Afd., 24 Haft. 4
20
Banko-Utskottets Utlåtande, JYs 65.
ring, den jag likväl önskat fått se utsträckt åtminstone till %, för att genom den
lilliga omsättning, kreditivet medför, göra bankens inskränkta förskott mindre otill¬
räckligt, och således deraf höja värdet och fördubbla fördelen».
Af herr Rinman, F. A., som åberopat sin vid Betänkandet J\s 43 fogade re¬
servation.
Af herr L. Bergman:
»Jag är fortfarande af den mening, som uttrycktes i min reservation vid
Betänkandet JVé 43, att understödet åt Filialbankerne bör lemnäs i form af kre¬
ditiv, så vida ej dessa nya inrättningar skola tvingas att, till besparande af ränta,
göra forcerade och mindre säkra utlåningar. Yidare anser jag, att Utskottet bordt
fästa afseende vid den anmärkning, som blifvit gjord i Borgare-ståndet, nemligen att
då ett maximum af det biträde, hvarje Filialbank har att påräkna, är stadgadt till
300,000 B:dr, ett minimum äfven måste bestämmas. Nu kan en sådan inrätt¬
ning ej nekas att uppstå med huru liten summa som helst. Jag anser ett sådant
minimum böra antagas till 200,000 R:dr, då 30 aktie-egare eller bolagsmän må¬
ste tillskjuta 66,666 R:dr 32 sk. En bank med mindre rörelse-kapital måtte
väl icke förtjena namnet af bank».
Samt af herr Palander, C. W., som reserverat sig mot anticipation på blif¬
vande Bankovinst.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, *851.
Banko-Ulskotlels Memorial, IV: o 66.
1
i K:o 68. 1
Ank. till Kxp.-Utsk. d. 22 Juli 1851, kl. 3 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga be¬
slut öfoer utlåtandet N:o 56.
Banko-utskottets utlåtande N:o 56, i anledning af återremiss å vissa delar
af utlåtandet N:o 37 öfver väckta förslag, ined afseende å föreskrifterne angående
Bankens metalliska kassa m. m. innefattade uti 2:ne serskilda punkter förslag till för¬
ändring af dels 115 och dels 121 § i Banko-reglementet, hvaröfver Riks-stånden,
jemnlikt protokolls-utdrag af den 9 och 12 dennes stadnat i följande beslut, nem¬
ligen:
i.-sfa punkten om ändring af 115 § i omförmälda reglemente är gillad af
Preste-, Borgare- och Bonde-stånden; hvadan Ridderskapet och Adelns afslag i
nämnde punkt icke föranleder till någon åtgärd,
2:dra punkten, angående förändrad uppställning af Banko-reglementets 121
§ är i sin helhet bifallen af Preste- och Bonde-stånden, hvaremot Ridderskapet och
Adeln väl gillat Utskottets förslag till förändrad lydelse af 121 §, men med uteslu¬
tande af de uti ingressen förekommande orden: „eller penningeställningen i landet,
Bilt. till R. St. Vrot. iS50 $ 1851. 6 Sami., i A/d., 25 Haft. 1
% F Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
genom sedelstockens betydliga ökning, för öfrigt sådant påkallar* samt Borgare¬
ståndet antagit de 4 föreslagna momenterne , med bibehållande af ingressen uti 121
enligt nu gällande Banko-reglemente.
Samtliga Riks-stånden hafva följaktligen godkänt den af Utskottet i utlåtan¬
det N:o 56 punkten 2:o tillstyrkta lydelse af Banko-reglementets 121 §, med undan¬
tag af hvad angår ingressen till samma § i afseende hvarå Riks-stånden, såsom of¬
van är visadt, stadnat i trenne olika beslut, nemligen Preste- och Bonde-ståndens,
enligt hvilket den af Utskottet föreslagne ingress blifvit antagen, Ridderskapet och
Adelns som är af följande lydelse: ^oberoende af de åtgärder, fullmäktige hafva att
vidtaga till förstärkning af Bankens metalliska kassa, åligge det fullmäktige, att när
Bankens säkerhet det fordrar* «&c.,
samt Borgare-ståndets, som bibehållit nuvarande ingress, så lydande: ^bero¬
ende af de åtgärder, fullmäktige hafva att vidtaga till förstärkning af Bankens me¬
talliska kassa, åligger det fullmäktige, att, när större uttagningar af silfver från Ban¬
ken ega rum eller Bankens ställning i öfrigt det påkallar* &c.
Utskottet får, af sådan anledning, till en början, inbjuda Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-ståndet att biträda Utskottets af Preste- och Bonde-stånden
godkända förslag.
Skulle denna inbjudning icke af någotdera Riks-ståndct antagas samt Rid¬
derskapet och Adeln -och Borgare-ståndet ej eller finna sig föranlåtne att gemensamt
antaga det af antingen Ridderskapet och Adeln eller Borgare-ståndet fattade beslut,
i hvilket sistnämnda fall frågan, derigenom att två Riks-stånd stadna emot två, må¬
ste anses hafva förfallit och nuvarande ingress till Banko-reglementets 121 § böra
bibehållas; så lärer Rikets Ständers beslut icke annorlunda kunna utrönas än genom
omröstning i Förstärkt Banko-utskott, hvarvid till bestämmande af kontrapropositio¬
nen, votering först torde få anställas, enligt följande proposition:
Den som till kontraproposition i nästföljande votering antager den af Ridder¬
skapet och Adeln beslutade ingress till Banko-reglementets 121 §, så lydande:
„o beroende af de åtgärder, fullmäktige hafva att vidtaga lill fär stärkning af Bankens
metalliska kassa, åligger det fullmäktige, att, när Bankens säkerhet det fordrar*
Banko-V Ishotlcls Memorial, N:o C C,
3
Tösta*
J(t y
den, det ej vill,
Nej;
Vinner Nej; kommer den af Borgare-ståndet beslutade ingress till nämnde §
i reglementet, att antagas till kontraproposition, af denna lydelse: „oberoende af ds
åtgärder, fullmäktige hafva att vidtaga till förstärkning af Bankens metalliska kassa,
åligger det fullmäktige, att, när större uttagningar af silfver från Banken ega rum
eller Bankens ställning i öfrigt det påkallar*; hvarefter omröstning lärer böra anstäl¬
las efter denna voteringsproposition:
Den som anser, att ingressen till Banko-reglementets 121 § skall uppställa#
sålunda:
„Oberoende af de åtgärder, fullmäktige hafva att vidtaga till förstärkning af
Bankens metalliska kassa, åligger det fullmäktige att, när Bankens säkerhet det for¬
drar, eller penningeställningen i landet, genom sedelstockens betydliga ökning, för
-öfrigt sådant påkallar":
röstar
Ja;
den, det ej vill,
Nej}
Vinner Nej; kommer ingressen till nyssomförmälde § i Banko-reglementet
att lyda, som följer:
l:sta alternativet:
^Oberoende af de åtgärder, fullmäktige hafva att vidtaga till förstärkning af
Bankens metalliska kassa, åligger det fullmäktige att, när Bankens säkerhet det
fordrar":
2:dra alternativet:
4 Banko-Utskottets Memorial, N:o 66.
„Oberoende af de åtgärder, fullmäktige hafva att vidtaga till förstärkning af
Bankens metalliska kassa, åligger det fullmäktige, att när större uttagningar af silf¬
ver från Banken ega rum eller Bankens ställning i öfrigt det pakallar“;
Stockholm den 22 Juli 1851..
K:o 67..
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Joli 1851, lil. 3 e. m.
Memorial, med förslag Ull åtskilliga bestämmelser, rö¬
rande Låne-kontoret i Wisby.
Genom bifall till Utskottets tillstyrkande uti betänkandet N:o 24, punkten 31,.
morn. 1, 2 och 3, samt utlåtandet N:o 39, punkten 15, hafva Rikets Ständer
beslutat:
l:o att innevarande år, eller så fort ske kan, ett lånekontor må inrättas i
Wisby för Gottlands län, att fortfara intill dess Rikets Ständer kunna derom annor¬
lunda besluta;!
2:o att rörelsekapitalet för detta lånekontor bestämmes till 200,000 r:dr banko,
deruti inberäknade Banko- samt Handels- och Närings-diskontens fordringar hos in-,
nevånarne på Gottland, och sålunda fördeladt, alt 100,000 ndr användas till utlåning
mot namn och reverser med omsättningsrätt, 50,000 r:dr till utlåning och diskonte¬
ring genom Handels- och Närings-diskonten, samt 50,000 r:dr till kassakreditiv;
3:o att omkostnaderna för detta kontor i ett för allt icke få öfverstiga 3000
r:dr banko årligen; samt
4:o att kontoret skall förvaltas af 4 direktörer, valda af Riks-Stånden, och
ett Banko-ombud, ulsedt af Bani fullmäktige.
Utskottet, som uti ofvan omförmälda betänkande förbehållit sig, att framde¬
les; få inkomma med förslag till närmare bestämmelser, rörande kontorets förvaltning
samt allöningen till direktörer och tjenstemän m. m., skall icke underlåta, att, vid
Banko~Vtsltollets Memorial, AV o 67. 5
granskning af föreskrifterna i Banko-reglementets 4:de artikel, föreslå dé förändrin-.
gar, sorn erfordras med anledning af Rikets Ständers nu fattade beslut om inrättan¬
de af ett lånekontor i Wisby; men anser sig dock till en början böra till Rikets
högloft. Ständers bedröfvande hänskjuta åtskillige framställningar, föranledda af om-
förmälda beslut.
Jemlikt mom. 3 här ofvan, få omkostnaderna för detta lånekontor i ett för
allt icke öfverstiga 3000 r:dr banko; hvaraf föijer, att ej allenast arfvode» till så .
val direktörer, som tjenstemän och betjente, utan äfven alla öfrige utgifter i och för
lånekontoret skola inskränkas inom omförmälda belopp.
Då lånekontoret i Wisby skall organiseras på enahanda sätt, som lönekon¬
toren i Götheborg och Malmö, vid hvilka det visat sig att, äfven med iakttagande
af all möjlig besparing, de förvaltningskostnader, som äro mera oberoende af om¬
fånget utaf lånekon!orets rörelse, uppgå till ej obetydliga summor; har Utskottet
trott det vara lämpligast, att Rikets högloft. Ständer endast bestämma arfvoden för
de af Rikets, Ständer utseende direktörer, samt öfverlemna åt fullmäktige, att, efter
den blifvande direktionens hörande, bestämma aflöningen till Bankens ombud i di¬
rektionen, tjenstemänuen, vaktbetjeningen vid lånekontoret samt erforderlige utgifter
för kontorets förvaltning.
För närmare utredning af dessa åsigter, får Utskottet anföra:
Beträffande arfvodet till Riks-slåntjens deputerade i direktionen, att, enär,
med afseende å obetydligheten af lånekontoréts i Wisby rörelse-kapital, jemförd*
med de öfrige diskontverkens, det besvär och ansvar, direktörerne vid nämnde låne¬
kontor komma alt åtaga sig, blifva ganska ringa; arfvodet för dem desto hellre tor¬
de kunna bestämmas till vida lägre belopp, än det för direktörerne vid lönekontoren
i. Götheborg och Malmö faststålda, som d<it uppdrag, de sålunda erhålla, i allmänhet
upptagande omkring en timma i hvarje vecka under de tider, lånekontoret är för
allmänheten tillgängligt, icke rimligen bör kunua hindra utöfningen af de dera egent¬
ligen tillhörande göromål och bestyr; vid hvilket förhållande, och då härtill ytterli¬
gare kommer, att det är af vigt, att aflöningen till direktörerne ej må medtaga sa,
stor del af anslaget, att det öfriga blifver för ändamålet otillräckligt; Utskottet, un¬
der förutsättning derjemte, att hvar och en af nit och omsorg för det landskap, han,
tillhör, skall linna sig uppmanad att, utan beräkning af enskild vinst, gagna det aiir-
© Banlco-Vtsholtels Memorial, A:o 67.
manna, föreslagit arfvodct för livar och en af Riks-ståndens deputerade till 200 r:dr
banko årligen, deruti inberäknadt så väl resekostnads-ersättning, som ljuspenningar.
Hvad dernäst angår Bankens ombud i direktionen eller Banko-ombudet, har
väl i betraktande kommit, dels att, derest någon af Bankens tjenstemän skulle till
Banko-ombud utses, och sålunda föranlåtas att lemna här innehafvande löneinkom¬
ster, samt bosätta sig på Gottland, arfvodet för honom svårligen kunde med något
större belopp nedsättas under hvad nu finnes vara för Banko-ombuden vid öfrige
lånekontor bestämdt; och dels att som förvaltningen af det för låuekontoret i Wisby
anslagna mindre betydliga förslagskapital hvarken kan komma att upptaga serdeles
mycken tid, eller blifva af någon mera invecklad beskaffenhet, person i orten torde
kunna ett dylikt uppdrag anförtros; men enär Banko-fullmäktige bäst äro i tillfälle
att härutinnan vidtaga den med bankens fördel närmast förenliga åtgärd; anser Ut¬
skottet det böra åt dem öfverlemnas, att bestämma, ej mindre huruvida någon i or¬
ten boende person må till Banko-ombud förordnas, än äfven de förmåner i ett eller
annat hänseende, som kunna honom förunnas.
Vidkommande den för lånekontorets förvaltning nödige betjening; så ock vid öf¬
vervägande deraf att, äfven om kamererare- och ombudsmanna-befattningarna samt
bokhållare- och registrators-tjensterne sammanslås, det, under förutsättning att nå¬
gon registrering vid Wisby lånekontor af de öfrige Diskont-verkens låneförhand-
lingar icke kommer i fråga, är utom allt tvifvel, att tjensterne vid lånekontoret, med
afseende å göromålens ringa omfång, ingalunda förhindra iunehafvarne att derjemte
bestrida annan tjenstjeller befattning, om ock af trägnare beskaffenhet; synes detlikaledes
på fullmäktige böra bero, att, efter det direktionen i ämnet hörd blifvit, bestämma löne-
viikoren samt förordna om och huruvida tjenstemännen och vaktbetjenten vid låne¬
kontoret i Wisby, må, beträffande pensionering för sig sjelfve samt enkor och barn,
undfå enahanda förmåner, som tillkomma vederlikar vid Banko-diskont-verket samt
lånekontoren i Götheborg och Malmö.
Det torde ock slutligen icke böra lemnäs obemärkt, att, enär för lånekon¬
toret sannolikt måste hyras serskild lokal, och inventarier dertill anskaffas samt för
granskning af kontorets förvaltning 200 å 300 r.dr årligen erfordras, detta, i före-
nind med kostnaderna för papper och tryck till böcker, dokumenter, anmälniagssed-
l.ar och anmaningsbref, samt postporto och arfvoden i och för den ständiga brefvex-
Banko-Utskoltels Memorial, N:o 67. 7
lingen med Banken, skall medtaga en icke ringa del af det för lånekontorets för¬
valtning på det hela anvisade anslag.
På grund af hvad sålunde anfördt blifvit, får Utskottet hos Rikets Ständer
vördsamt hemställa, alt, i blifvande Banko-reglemente måtte, på lämpligt ställe, få
intagas följande stadgande:
Förvaltningskostnaderne för lånekontoret i Wisby få, i ett för allt, icke
öfverstiga 3000 r:dr banko.
Af denna summa anslås till de af Rikets Ständer förordnade direktörer,
hvardera arfvode å 200 r:dr — r:dr 800: — deruti inberäknadt såväl ljus¬
penningar, som resekostnadsersättning; och ega fullmäktige, att,; efter
direktionens hörande, bestämma lönevilkoren och öfrige förmåner för så¬
väl Banko-ombudet, som tjenslemännen och vaktbetjenten vid lånekon¬
toret, under vilkor och förbehåll att det anvisade anslaget för lönekon¬
torets förvaltning, 3,000 r:dr, jemväl afsedt för alla utgifter i öfrigt, icke
må öfverskridas.
I sammanhang härmed och alldenstund Rikets Ständer, vid inrättandet år
1823 af lånekontor i Götheborg och Malmö, beträffande granskningen af lånekonto-
rens styrelse och förvaltning, förordnade, att Rikets Ständer skulle välja ibland sig,
på lika sätt, som för Banksdiskontens öfverseende sker och enligt de ordningar,
som inom hvart stånd, i afseende på dylika val finnas och blifva stadgade, fyra re¬
visorer, en af hvart stånd, samt lika många suppleanter, äfven en af hvart stånd, i
händelse af revisorernes bortgång eller förfall, hvilka alla böra vara boende inom
distriktet för det lånekontor, hvars förvaltning osli räkenskaper de skulle revidera,
och som det åligger att, jemte ett af Bankofullmäktige utsedt serskildt ombud gran¬
ska lånekontorets förvaltning för det föregående året, i enlighet med den för revi-
sorerne gällande instruktion; har Utskottet skolat tillstyrka,
att ett lika beslut må fattas, i fråga om granskningen af lånekontorets
i Wisby räkenskaper och förvaltning,
hvarjemte Utskottet får fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten derafi
att utse så väl direktörer och suppleanter för lånekontorets förvaltning
intill nästa riksdag, som revisorer och suppleanter för granskningen af
kontorets räkenskaper m. m. för nästinstundande år, för den händelse
att lånekontoret med närande år kan träda i verksamhet.
,'8 'Banko-Vlikotlets Memorial, N:o 67.
Sorn, enligt hvad kändt är, det under vissa år inträffar, att kommunikatio¬
nen emellan Gottland och fasta landet är hämmad från början af året till slutet af
Maj, samt den i afseende å de öfrige diskontverken meddelade föreskrift, hvarige¬
nom tiden för revisionernes början blifvit utsatt till den 1 Mars hvarje år, synes vara, hvad
beträffar lånekoutoret i Wisby, i så måtto olämplig, att Banko-fullmäktige derige¬
nom skulle förhindras att låta ett serskildt af dem förordnadt ombud till Gottland
afresa, för alt uti revisionen deltaga, föreslår Utskottet,
att revisionerne vid lånekoutoret i Wisby må bestämmas att taga deras
början den 1 Juni hvarje år;
hvarförutan Utskottet, i fråga om den tid, som för revisionsförrättningarne erfordras^
och hvilken för lånekontoren i Götheborg och Malmö är fastställd till högst en ma¬
nad, skolat, i betraktande af den inskränktare rörelse som vid lånekoutoret i Wisby
kan ifrågakomma, härigenom tillstyrka,
att för revisionsförrättningarne derstädes tiden må bestämmas till högsi
åtta dagar;
skolande Utskottet icke underlåta att, vid granskning af den för Rikets Ständers
revisorer öfver Banko-diskont-verket samt lånekontoren utfärdade instruktion, före¬
slå de förändringar, hvartill Rikets Ständers beslut i anledning af Utskottets nu gjor¬
da framställningar föranleda.
I och för invexling af förslitna småsedlar, utlemnas från Banken till direk¬
tionen öfver lånekoutoret i Götheborg 20,000 r:di och till direktionen öfver låne-
kontoret i Malmö 10,000 r:dr, under åtskilliga dervid fästade vilkor och förbehåll;
Och enär en dylik anstalt vid Wisby lånekontor otvifvelaktigt skulle leda till lätt¬
nad för innevånarne på Gottland, hemställer Utskottet,
att lånekontoret i Wisby må förunnas rättighet, att, på enahanda vil¬
kor, som äro eller varda stadgade, i afseende på vexlingsförskott till
de öfriga lånekontoren, undfå dylika förskott till belopp af högst fem
tusen ndr banko.
Stockholm den 22 Juli 1851.
STOCKHOLM, f. d. Schul tzes Boktryckeri, 1851.
Banko-Utskottets Revisions-Berdltelse, 4831.
1
Jtä 68.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 22 Juli 1881, kl. 5 e. m.
Berättelse, angående förrättad revision af Banko-Diskontverkets
räkenskaper och förvaltning för dr 1850.
Sedan Utskottet, genom dertill inom sig utsedde deputerade, granskat Banko-
Diskontverkels förvaltning och räkenskaper för nästlidet år, får Utskottet härme¬
delst, till fortsättning af den uti Rikets Ständers sednast församlade Revisorers
berättelse intagne redovisning för hufvudresultaten af 1847 och 1848 årens Di¬
skontrörelse, dels öfverlemna en tabellarisk sammanfattning af Diskonlverkens rä¬
kenskaper för år 1849 (Bil. Niis 1—5.), och dels meddela följande öfversigt af
Banko-Diskontverkets rörelser för år 1830.
Fonden för utlåning på namn och reverser med omsättningsrätt, som vid
1849 års slut utgjorde 3,100,000 R.dr, har under år 1830 blifvit förstärkt med
30,000 R:dr; men, det oaktadt, hafva låntagare under 2 å 3 veckor nödgats
vänta på utassignering af beviljade lån; och uppgick beloppet af dylika lån, som
vid årets slut icke kunde, i brist af tillgång, utgifvas, till 170,730 R:dr banko.
Inkomsterna under året hafva varit:
Förskottsräntor 208,378:16. —
Öfverräntor 43,801: 23. l.
Inbetalningar å inom linien förda lån:
Kapital 6,210: 3. 1.
A. Utlåning mot borgen med omsättningsrätt.
Öfverräntor .
601:44. 1.
6,812: 1. 2.
R:dr 260,991:40. 3.
Sedan derifrån af gått:
Aflöning
Omkostnader
Lagsöknings- oeh bevaknings-utgifter . .
18,183: 16. —
10,128: 40. —
2,893: 11.11.
Sgr 31,203:19.11.
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1831. 6 Sami., 1 Afd., 26 Raft.
1
o
Banko-Uiskottets Revisions-Berättelse, 1851.
jemte beloppet af de vid 1850 års revision
inom linien förda län 5,082:19. 8. 36,287:39. 7.
har behållna vinsten, som qvartaliter till Ban¬
ken levererats, utgjort R:dr 224,704:— 8.
Sammanräknade beloppet af de under revisionsåret utgifna nya lån, har upp¬
gått till 3,154,630 R:dr; upplysande bilagan M 6 ej mindre huru detta belopp
blifvit fördeladt emellan hufvudstaden och de Banko-Diskontens Lånedistrikt till¬
hörande 17 Län, än äfven till hvilka näringar och yrken de personer hört, som
åtnjutit lånebiträde.
Vid årets slut utgjorde summan af utestående lån (oberäknadt de inom linien
förde) 5,139,043: 22. l. Häraf befanns likväl vara på utsökning, konkurser och
andra rättegångar beroende R:dr 177,393: 22. 1.
Af sistnämnde belopp utestodo:
I Stockholms Stad
|
75
|
st.
|
lån å tillsammans
|
38,755:
|
3.
|
9.
|
l Stockholms Län
|
4
|
»
|
d:o
|
3,496:
|
9.
|
8.
|
I Upsala »
|
18
|
»
|
d:o
|
10,908:
|
16.
|
—
|
I Westmanlands »
|
20
|
»
|
d:o
|
13,068:
|
8.
|
10.
|
1 Södermanlands »
|
1
|
»
|
d:o
|
1,200:
|
—
|
—
|
I Kronobergs »
|
11
|
»
|
d:o
|
3,701:
|
18.
|
—
|
I Jönköpings »
|
13
|
»
|
d:o
|
7,938:
|
27.
|
2.
|
I Kalmar »
|
64
|
»
|
d:o
|
21,495:
|
14.
|
6.
|
I Östergöthlands »
|
19
|
»
|
d.o
|
6,976:
|
22.
|
8.
|
I Stora Kopparbergs »
|
68
|
»
|
d:o
|
23,624:
|
21.
|
8.
|
I Örebro »
|
24
|
»
|
d:o
|
11,622:
|
8.
|
—
|
I Wermlands »
|
43
|
»
|
d:o
|
21,152:
|
46.
|
7.
|
I Gefleborgs »
|
11
|
»
|
d:o
|
3,135:
|
1.
|
3.
|
1 Gottlands »
|
8
|
»
|
d:o
|
1,647:
|
.—
|
—
|
I Wester-Norrlands »
|
1
|
»
|
d.o
|
800.
|
—
|
—
|
I Westerbottens »
|
3
|
»
|
d:o
|
440:
|
—
|
—
|
I Norrbottens »
|
8
|
»
|
d:o
|
3,240:
|
—
|
—
|
I Jemtlands »
|
10
|
»
|
d:o
|
3,802:
|
16.
|
—
|
I Elfsborgs »
|
1
|
»
|
d:o
|
390:
|
—
|
—
|
Summa 402 Lån. B:ko R:dr 177,395: 22. 1.
hvilken summa med 38,380 R:dr 17 sk. 1 r:st. öfverstiger beloppet af allmänna
Diskontens vid 1849 års slut på lagsökning beroende fordringar.
Uanko-Ulskoltels Revisions-Berältelse, 1881.
3
Under granskningen af Diskontverkets Lagsökningshaudlingar, har Utskottet
för öfrigt inhemtat:
l:o att 12 stycken af de för indrifning och bevakning till ombudsmännens
handläggning öfverlemnade, under loppet af åren 1840—1849 förfallna lån, hvarå
ännu återstå obetalde 6,039 R:dr 40 sk. 8 r:st., äro af den högst osäkra beskaf¬
fenhet, att desamma icke kunna anses innefatta någon egentlig tillgång, och följ¬
aktligen ej eller böra i verkets för utlåning bestämda kapitalfond inberäknas.
2:o att å 6 stycken lån, som utgått, emot sedermera falska befunna doku¬
menter, och hvilka, efter hvarje måls utredning, vid anfordran, blifvit till kapital¬
beloppen liqviderade af de ansvarige inlemnarne, som, enligt högsta Domare¬
maktens i slik fråga gifne beslut, icke kunna tillförbindas att erlägga någon an¬
nan ränta, än 5 procent från den dag, då de, efter inträdandet af deras betal¬
ningsskyldighet, för sina förbindelser sökas, upplupne öfver-räntor finnes balanse¬
rade till ett sammanräknadt belopp af 832 R:dr 33 sk. 7 r:st., hvarför någon
godtgörelse icke kan erhållas; samt
3:o att å 7 stycken lån, hvilkas kapitalbelopp blifvit indrifna hos gäldenä-
rerne, öfver-räntor finnas balanserade med tillsammans 810 R:dr 38 sk. 2 r:st.,
till godtgörande hvaraf all vidare tillgång saknas.
Med anledning häraf, och sedan Utskottet, uppå framställning af vederbörande,
medgifvit, att de i l:sta punkten upptagna 12 stycken lån må från kapital-räk¬
ningen afföras och å balans-extraktet för inom linien förda lån upptagas, anser
Utskottet sig böra, enligt Banko-Diskont-Direktionens derom gjorda hemställan,
tillstyrka,
att afskrifning må af Rikets Ständer beviljas för de uti 2:dra och
3:dje punkterne omnämnda öfver-räntor, tillsammans utgörande
1,643 R:dr 23 sk. 9 r:st banko.
Förbehållande sig Utskottet, att, i anledning af Diskont-Direktionens hem¬
ställan om afskrifning af åtskilliga andra fordringar för öfver-räntor, få, efter in-
hemtande af närmare upplysning, angående beskaffenheten af dessa fordringar,
till Rikets Ständer inkomma med det yttrande, hvartill omständigheterna kunna
föranleda.
Balansen af inom linien, såsom osäkra, afförda kapital-fordringar uppgick vid
1880 års slut till 349,725 R:dr 43 sk. 2 r:st.; och har Utskottet i sammanhang
härmed skolat anmäla, att, till följe af Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag,
genom bifall till Utlåtandet Jtä 97, fattade beslut, Utskottet fått emottaga full¬
ständig Berättelse, angående förhållandet med nyssnämnda osäkra fordringar; efter
genomgående hvaraf Utskottet, uti serskildt Betänkande, kommer att till afskrif-
4
Banko-Utskottets Revisions-Berältelse, 1851.
ning föreslå de af berörde fordringar, för hvilka, enligt Utskottets åsigt, någon
ytterligare godtgörelse icke kan vara att förvänta.
B. Belåning af Publika papper.
Af den för Banko-Diskontverket, till beläning af aktier och publika papper,
anvisade fond, 666,666 R:dr 32 sk., voro vid 1850 års slut utlånade 218,772
R:dr 16 sk. 5 r:st., hvarförutan från föregående året inom linien balanserades
osäkra fordringar till belopp af 1,135 R:dr 31 sk. 7 r:st.
Bilagan M 7 utvisar beskaffenheten af de hypothek, emot hvilka såsom nya
lån blifvit under året utgifna 426,220 R:dr; och har behållna räntevinsten under
samma tid utgjort 10,649 R:dr 29 sk.
Vid granskning af de till ombudsmännens handläggning utremitterade lån,
tillhörande denna fond, har Utskottet funnit 5 stycken, under åren 1821 till och
med 1840 lill betalning förfallna lån, hvilka primitivt utgått med 2,770 R:dr,
vara så beskaffade, att, sedan alla lagliga åtgärder för indrifvande af derå ännu
återstående 556 R:dr 43 sk. 6 r:st., blifvit vederbörligen iakttagne, någon vidare
afbetalning, än den som redan Verket tillgodokommit, icke är att förvänta, va¬
rande 4 stycken af dessa lån, å ett belopp af 550 R:dr 44 sk. 9 r:st., redan
för flera år tillbaka inom liuien förde, med anledning hvaraf allt Utskottet, i öf¬
verensstämmelse med Diskont-Direktionens hemställan, anser sig böra tillstyrka,
att ifrågavarande 5 stycken lån mätte med tillsammans 556 R:dr
43 sk. 6 r:st. bauko, få utur räkenskaperne afskrifvas.
C. Utlåning och diskontering, genom Handels- och Närings-Diskonten.
Af det förlags-kapital, 2,000,000 R:dr, som Handels- och Närings-Diskonten
härstädes, vid 1850 års början, från Banken innehade, hafva, enligt Banko-
fullmäktiges, den 7 påföljande Mars fattade, beslut, blifvit till Banken återbetalde
50,000 R:dr, hvarefter rörelsekapitalet vid nämnde års slut, med inberäknande
jemväl af Stockholms Stads Sparbanksmedel 100,000 R:dr, ut¬
gjorde tillsammans 2,050,000:
Af denna summa balanserades, på sätt här nedan närmare
finnes utredt, såsom
Lån mot reverser, med hypothek . . 1,613,441: 5. 7.
diskonterade vexlar 364,008: 47. 2.
samt innestående odisponerade . . . 72,549:43. 3. g 050 000-
Banko-Ulikottcls Revisions-Berättelse, 1851.
5
Enligt bokslut för år 1849 utgjorde summan af då utestående län 1,431,791: 3. 6.
Under revisionsåret hafva lån blifvit beviljade och utassignerade
å tillsammans 3,100,300:
Sgr 4,532,091: 3. 6.
Derå är under året inbetaldt 2,918,649:15.11.
Och utgjorde alltså Låne-balansen till år 1851 1,613,441: 5. 7.
Vid 1849 års slut utgjorde beloppet af diskonterade, då ännu
icke till inkassering förfallne inrikes vexlar 313,079: 41. 7.
Under loppet af sistlidet är hafva så beskaffade säkerhetshand-
lingar blifvit antagne tili ett antal af 404 stycken å till¬
sammans 828,146: 18. 5.
Sgr 1,141,226:12. —
deraf vid förfallotiderna blifvit inkasserade 777,217: 12.10.
så att vid årets slut såsom då icke förfallne, balanserades 364,008:47. 2.
Lika med föregående åren, har det gynnsamma förhållande fortfarit, att pro¬
test mot acceptant, eller annan person, hos hvilken vexel eljest varit betalbar,
icke egt rum.
Inkomsterna af Handels- och Narings-Diskontens Låne- och Diskonterings-
rörelse för år 1850 hafva utgjort:
Innehållne räntor vid utlåningen 73,212: 4. —
Öfver-räntor å lån 525: 40. 8.
Inbetalningar å inom liuien förde lån ... 210: 9. 8. yg 949- g 4
Innehållne räntor på diskonterade vexlar 12,349: 14. 7.
Tillsammans R:dr 86,2 97: 20. 11.
Sedan derutaf blifvit bestridde omkostnader 1,491: 3. 2.
har behållne vinsten uppgått till 84,806:17. 9.
Af hosföljande tabell M 8 visar sig till hvad belopp Handels- och Närings-
Diskonten varit af låntagare inom serskilda näringar och samhällsklasser anlitad,
äfvensom huru de från denna diskont utgifne lån varit fördelte emellan Stock¬
holms Stad och de till Låne-ci ist riktet hörande Län.
Vid 1849 års slut utgjorde beloppet af, på lagsökning beroende,
säkra ansedda lån 34,591: 3. 6.
6
Banko-Utskottets Revmom-Berällelse, 1851.
Under loppet af 1850 hafva 16 stycken lån blifvit öfverlemnade
till indrifning af Ombudsmännen för en sammanräknad summa af #3,100: —. —
Sgr 87,691: 3. 6.
Härå har under året influtit 27,949: 45. li.
Och utgjorde alltså summan af utestående, på lagsökning beroende
lån vid 1850 års slut 59,741: 5. 7.
af hvilken summa utestod i
Stockholms Stad 23,237:27. 9.
Landsorterne . ... 36,503: 25. 10.
R:dr 59,741: 5. T.
Af denna Diskonts inom linien, såsom osäkra, afförda kapitalfordringar ute-
stodo vid 1850 års slut:
i Stockhalms Stad 20,809: 28. —
i Landsorterne 6,472:29. 5.
Summa R:dr 27,282: 9. 5.
D. Kassa-krcditiv-rörelsen.
Fonden för ifrågavarande rörelse, 1,000,000 R:dr, har under nästlidet år va¬
rit anlitad af 186 personer, nemligen:
56 Landtbrukare, med 268,200:
25 Bruksegare 179,000:
30 Handlande och Näringsidkare i Landsorterna . . . 156,500:
38 Handlande i Stockholms Stad 229,500:
16 Näringsidkare i Stockholm 87,200
samt 21 diverse personer 89,500
Tillsammans R:dr 1,009,900
Inkomsterne för året, hvilka utgjorts af
Kreditiv-afgifter 5,049:24. —
Räntor 26,186: 1.10. 31355. 23- t0.
hafva efter afdrag af omkostnader och arvoden 1,641: 20. 8.
blifvit till Banken levererade med 29,594: 5. 2.
Banka-Utskottets Revisions-Bcrättelse, 1851.
7
Kreditiven hafva inom 1830 års utgång blifvit inbetaide, med undantag af
7 stycken å sammanräknade 23,870 R:dr, hvaraf ett å 10,000 R:dr ännu är
oliqvideradt, och således på indrifning beroende.
I afseende å styrelsen och förvaltningen af Diskont-verket, får Utskottet in¬
för Rikets Ständer tillkännagifva, att Direktionerne öfver så väl Ranko-Diskonten,
som Handels- och Närings-Diskonten funnits hafva ställt sig till efterrättelse gäl¬
lande föreskrifter, samt att nödig säkerhet och behörig ordning iakttagits vid vår¬
den af verkets lånehandlingar, hvarföre Utskottet jemväl låtit meddela Direktionerne
decharge, med frikännelse från allt framtida ansvar för förvaltningen under den
tidrymd, som utgjort föremål för Utskottets granskning.
Stockholm den 22 Juli 1831.
STOCKHOLM, TRYCKT BOS JOH. BECKMAN, 1851.
;Banko-Utsk. Rev.-Berätt. 1851.)
Bil. JV:o 1,
Öfversigt af Bankens Diskont-rörelse år 1849.
A. Allmänna Diskonten, eller utlåning mot borgen, med Omsättningsrätl.
Inkomster:
Förskotts-räntor
Ofver-räntor
Influtne osäkra kapital-fordringar .
Influtne öfver-räntor å osäkra fordringar
Hyresmedel
S:a
Utgifter:
Förvaltningskostnader,
Ordinarie aflöning
18,183:16. — 8,150: 6,950: —
Diverse arfvoden och
tillfälliga aflöningar 3,531: 9. 4. 4,320: 12. 8.
Omkostnader för skrif¬
materialier, konsum¬
tionsartiklar, porto,
m. m
Lagsöknings- och be-
vaknings-utgifter
Faslighetsonera och
underhåll
Inköpte Inventarier .
Afdrag för inom
linien förda Lån
Behållen Diskont- vinst
i Stockholm.
219,302
49,235
4,459
259
I
|
20 —
41 j 8
12. 9
43 1
273,257 21 6
6,721: 22. 8. 4,636: 57. —
2,793: 21. — 841: 5. 8.
2,421: 16. 2.
1,545:18. 4
1,406. 11. 8
81:47. —
82: 1. 10
115: 16. —
6,012: 32. 10.
127: 30.
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks Förlagskapital
Till Deposilions-Afdelningen för begagnadt kreditiv.
Till Låne-Afdelningen för ytterligare fond till utlåning
Utelöpande Assignationer på Banken
Innestående Vinstmedel
Medel, innestående å serskild Depositions-räkning .
Värdet af Låne-Konlorens bus
Inventarier
Summa B:ko R:dr
Tillgång vid årets slut:
Kassabehållning
Behållning på räkning i Bankens Depositions-Afdelning
Utestående Lån
Förskjutne Omkostnader
Fordran hos afvikne Ombudsmannen W. M. Stenberg
Dito för Lånemedel, som, i följd af rättegång, blifvit restituerade .
Lånekontorens hus
Inventarier
37,242
236,015
i Götheborg.
82,710 4
25,640 26
932,29
109,285 12
5 10
15 8
5,100,000
4,855
34
5,104,855 34 7
23,950
5,080,905
Summa B:ko R:dr
Balans fnoin kolumn:
Osäkra lanefordringar 350,853: 28. 7. 76,042: 46. 2. 9,748: 50. 5.
Fordran hos förre
Kamereraren E.
P. Lindstedt. . — — 11,755:28.2.
Säkra ansedde, men pä Lagsökning, Konkurser och Rättegångar bero¬
ende fordringar upptagne bland de vid årets slut utestående säkra
Lån
Bih. lill II. St, Prol. 1850 & 1851. 6 Sami, 1 Afd., 26 Haft.
5,104,855
350,853
15
19
34
28
137,885
19
20,497 3 6
i Malmö.
36,943
8,260
4
50
32
39
13
45,238 37
88,786 8 6
|
|
|
|
|
|
1,998,152
|
5
|
5
|
864,200
|
—
|
|
4,000
|
—
|
—
|
|
—
|
|
|
—
|
—
|
23,800
|
—
|
|
26,981
|
5
|
11
|
12,059
|
38
|
10
|
2,867
|
9
|
—
|
11
|
40
|
4
|
58,000
|
—
|
—
|
10,320
|
|
—
|
2,255
|
4
|
6
|
2,799
|
25
|
1
|
2,092,255 24 10
33,024
1,992,975
989
4,399
611
58,000
2,255
18
30
26
52
8
4
2,092,255 24
76,042
58,566
10
1
6
9
6
10
10,178 46
10
10
35,059 38
10
10
913,191 8 3
11,426
888,045
600
10,320
2,799
913,191
4
26
11
3
25 1
8 5
46 2 21,502 10 7
40
6,135
26
Bil. J\T:o 2•
Fördelning på Distrikter, Näringar oell Yrken af de år 1849 utgifna
nya Lån på Namnsäkerliet med Omsättningsrätt.
|
Banko-
|
Låne-Kontoret
|
Låne-Kontoret
|
|
|
|
Diskonten.
|
i Götheborg.
|
i Malmö.
|
summa.
|
Distrikter :
|
Antal.
|
R:dr.
|
Antal.
|
R:dr.
|
Antal.
|
R:dr.
|
Antal.
|
R:dr.
|
Stockholms Stad
|
572
|
560,310
|
|
|
|
|
|
|
Stockholms Län
|
255
|
216,080
|
|
|
|
|
|
|
Södermanlands Län
|
80
|
92,920
|
|
|
|
|
|
|
Upsala d:o
|
579
|
332,980
|
|
|
|
|
|
|
Westmanlands d:o
|
219
|
191,140
|
|
|
|
|
|
|
Orebro d:o
|
206
|
267,210
|
|
|
|
|
|
|
Wermlands d:o
|
296
|
287,680
|
|
|
|
|
|
|
Kopparbergs d:o
|
618
|
273,910
|
|
|
|
|
|
|
Gefleborgs d:o
|
52
|
59,630
|
|
|
|
|
|
|
Westernorrlands d:o
|
16
|
17,610
|
|
|
|
|
|
|
Westerbottens d:o
|
39
|
56,550
|
|
|
|
|
|
|
Norrbottens d:o
|
47
|
46,280
|
|
|
|
|
|
|
Östergöthlands d:o
|
352
|
594,800
|
|
|
|
|
|
|
Jönköpings d:o
|
99
|
96,100
|
|
|
|
|
|
|
Kronobergs d:o
|
94
|
63,320
|
|
|
|
|
|
|
Calmar d:o
|
259
|
194,130
|
|
|
|
|
|
|
Gottlands d:o
|
72
|
64,410
|
|
|
|
|
|
|
Jemtlands d:o
|
154
|
101,880
|
|
|
|
|
|
|
Götheborgs Stad ,.
|
—
|
|
200
|
160,280
|
|
|
|
|
Götheborgs och Bohus Län ....
|
—
|
|
1,332
|
579,970
|
|
|
|
|
Skaraborgs Län
|
—
|
|
416
|
222,820
|
|
|
|
|
Elfsborgs d:o
|
—
|
|
554
|
268,750
|
|
|
|
|
Hallands d:o
|
—
|
|
358
|
141,070
|
|
|
|
|
Malmö Stad
|
—
|
|
—
|
|
116
|
142,220
|
|
|
Malmöhus Län
|
1
|
2,000
|
—
|
|
518
|
570,300
|
|
|
Christianstads Län .
|
—
|
|
—
|
|
71
|
69,150
|
|
|
Blekinge d:o
|
1
|
400
|
—
|
|
129
|
76,820
|
|
|
S:gr
|
3,969
|
3,519,540
|
2,860
|
1,172,890
|
834
|
658,490
|
|
|
|
|
S:a
|
7,663
|
5,150,720
|
|
|
|
|
Näringar och Yrken:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Jordbrukande utom Bondeståndet
|
490
|
729,000
|
175
|
173,560
|
75
|
123,100
|
738
|
1,025,750
|
» inom Bondeståndet
|
1,806
|
795,560
|
2,055
|
507,740
|
456
|
254,000
|
4,277
|
1,537,100
|
Bergsbruksidkande utom Bondeståndet .
|
89
|
251,600
|
2
|
5,000
|
—
|
|
91
|
256,600
|
» inom Bondeståndet .
|
102
|
77,050
|
—
|
|
—
|
|
102
|
77,030
|
Fabriksidkare
|
98
|
148,950
|
50
|
29,910
|
44
|
29,300
|
142
|
208,160
|
Handlande
|
290
|
488,990
|
138
|
167,400
|
76
|
153,150
|
504
|
789,540
|
Handtverkare
|
221
|
177,750
|
102
|
52,680
|
98
|
46,080
|
421
|
276,510
|
Embets- och Tjenstemän, Ecklesiastike,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Civile och Militäre
|
862
|
645,620
|
340
|
224,300
|
114
|
83,610
|
1,516
|
953,530
|
Diverse
|
11
|
4,950
|
40
|
12,300
|
21
|
9,250
|
72
|
26,500
|
S:gr
|
3,969
|
3,319,340
|
2,860
|
1,172,890
|
854
|
658,490
|
7,663
|
5,150,720
|
Eller:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Landtmanna-Näringar
|
2,487
|
1,853,080
|
2,210
|
686,500
|
511
|
557,100
|
5,208
|
2,896,480
|
Stadsmanna-Näringar
|
609
|
815,690
|
270
|
249,990
|
188
|
208,550
|
1,067
|
1,274,210
|
Tjenstemän och Diverse personer .
|
875
|
650,570
|
380
|
256,600
|
135
|
92,860
|
1,388
|
980,050
|
S:gr
|
5,969
|
5,319,340
|
2,860
|
J ,172,8001
|
854
|
658,490
|
7,663 j
|
5,150,720
|
(Banko-Utsk. Revis.-Berätt. 1831.)
Bil. JV:o 3.
B. Belåning af Publika Papper Ar 1849.
x
|
i Stockholm.
|
i Götheborg.
|
i Malmö.
|
Inkomster:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förskottsräntor
öfverräntor
|
9,862
487
|
20
33
|
3
|
5,408
157
|
15
|
4
|
500
|
|
|
S:a
|
10,350
|
5
|
3
|
5,565
|
15
|
4
|
500
|
—
|
—
|
Utgifter:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Vid Lånekontoret i Götheborg,
Arfvoden 222: 10. 8.
Omkostnader .... 38: 20. —
Afdrag för inom linien
förda Lån .... 3,839: 39. 2.
|
|
|
|
4,100
|
21
|
10
|
|
|
|
Behållen Vinst
|
10,350
|
5
|
|
1,464|41
|
6
|
500
|
|
|
Skuld vid årets slut:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Rikets Ständers Banks förlagskapital
Till Låne-Afdelningen för begagnadt kreditiv
Utelöpande Assignationer på Banken
Balanserad Diskontvinst
|
666,666
|
32
|
—
|
250,000
1,000
1,464
|
41
|
6
|
82,333
1,000
500
|
16
|
—
|
Summa B:ko R:dr
|
666,666
|
32
|
—
|
252,464
|
41
|
6
|
83,853|16
|
—
|
Tillgäng vid årets sfut*
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kassa-hehållning
Hos Depositions-Afdelningen innestående
Utestående Lån
|
501,944
164,722
|
13
18
|
1
11
|
586
136,950
| 114,928
|
1
40
|
1
5
|
2,500
61,333
20,000
|
16
|
|
Summa B:ko Rdr
|
666,666
|
32
|
—
|
252,464
|
41
|
6
|
83,833
|
16
|
—
|
Balans inom kolumn:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Osäkra Låne-fordringar . . B:ko R:dr
|
1,135
|
31
|
7
|
3,839
|
39
|
2
|
|
—
|
—
|
Bih. lill R. St. Prof. 18S0 dt 1851 6 Sami., 1 Afd„ 26 Häft.
Bilo JV:o 4.
C. Utlåning och Diskontering genom Handels- och Närings-diskonten år 1849.
Inkomster:
|
i Stockholm.
|
|
i Götheborg.
|
i Malmö.
|
|
Af utlåning mot hvpothek:
Förskottsräntor
Öfyerräntor
Inbetalningar å inom linien förda lån
Af diskontering:
lnnehåilne räntor
|
68,287
764
872
10,114
|
44
12
19
11
|
2
5
10
|
27,929
288
3,997
|
28
5
26
|
8
8
|
10,855
35
988
|
40
9
3
|
4
10
|
S:a
Utgifter:
i Stockholm, i Götheborg.
Arfvoden för
belåning af
reverser med
hypothek . . — — — 666:32. —
Dito för di¬
skontering af
vexlar . . . 750: — — 500: — —
Omkostnader 501: 17. 1. 495: 45. —
Afdrag för
inom linien
förda lån . — — — 481:36.—
|
80,038
1,051
|
39
17
|
5
1
|
32,215
2,144
|
12
17
|
4
|
11,879
|
5
|
2
|
Vinst för året
|
78,987
|
22
|
4
|
50,070
|
43
|
4
|
11,879
|
5
|
2
|
Skuld vid årets slut:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Rikets Ständers Banks förlag .
|
2,000,000
|
—
|
—
|
750 000
|
—
|
—
|
250,000
|
—
|
|
Till Stockholms stads Sparbank
|
100,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Utelöpande assignationer på Banken .
|
—
|
—
|
—
|
1,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Balanserad vinst
|
—
|
|
—
|
4,612
|
47
|
1
|
—
|
—
|
—
|
Summa B:ko lUdr
|
2,100,000
|
-
|
—
|
756,112
|
47
|
1
|
250,000
|
—
|
—
|
Tillgång vid årets slut:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kassabehållning
|
—
|
|
—
|
15,963
|
14
|
6
|
3,900
|
—
|
—
|
Hos Depositions-aldelningen innestående
|
355,129
|
2
|
11
|
2,075
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Utestående lån mot hypothek . . .
|
1,431,791
|
3
|
6
|
622,094
|
29
|
5
|
231,100
|
—
|
—
|
» » å vexlar och invisningar
|
313,079
|
41
|
7
|
107,535
|
29
|
4
|
15,000
|
|
—
|
Fordran hos afvikne Ombudsmannen
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
W. M. Stenberg
|
—
|
—
|
—
|
8,444
|
21
|
10
|
—
|
—
|
—
|
Summa B:ko R:dr
|
2,100,000
|
—
|
—
|
756,112
|
47
|
1
|
250,000
|
—
|
—
|
Balans inom kolumn:
Osäkra lånefordringar
På lagsökning beroende,, men bland sä¬
|
27,492
|
19
|
!
1 i
|
481
|
36
|
1
1-
|
_
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kra lån upptagne fordringar . . .
|
34,591
|
3
|
6
|
25,339
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
i
■{Banko-Utsk. Rev.-Berätt. 1851.)
It it. JY:o å.
D. Kassakreditivrörelsen år 1849.
|
i Stockholm.
|
i Götheborg.
|
i Malmö.
|
Summan af under året beviljade Kassakreditiv .
|
441,400
|
|
—
|
599,100
|
—
|
—
|
107,000
|
|
|
Inkomster:
Inträdesafgifter
In Ilut ne räntor
|
2,207
9,350
|
29
|
11
|
1,995
10,144
|
24
22
|
—
|
535
2,091
|
46
|
—
|
S:a
|
11,757
|
29
|
11
|
12,139
|
46
|
—
|
2,626
|
46
|
|
Utgifter:
Arfvoden .883:16.-1,200: —
Omkostnader 33: 7. 7. — 162: 20. —
|
916
|
23
|
7
|
1,200
|
|
|
162
|
20
|
|
Vinst
|
10,841
|
6
|
4
|
10,939
|
46
|
—
|
2,464
|
26
|
—
|
Skuld vid årets slut:
Rikets Ständers Banks förlag
Balanserad vinst . . .
|
1,000,000
10,841
|
6
|
4
|
500,000
10,939
|
46
|
—
|
300,000
1,500
|
—
|
|
Summa B:ko R:dr
|
1,010,841
|
6
|
4
|
510,939
|
46
|
|
301,500
|
—
|
|
Tillgäng vid årets slut:
Kassabehållning
Hos Depositions-Afdelningen innestående
Utestående Kassakreditiv
|
1,010,841
|
6
|
4
|
321,419
189,000
520
|
46
|
—
|
15,890
53,000
232,610
|
—
|
—
|
Summa B:ko R:dr
|
1,010,841
|
6
|
4
|
510,939
|
46
|
—
|
301,500
|
—
|
|
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 6 Sami. 1 Afd., 26 Häft.
I
Bil. JV:o 6.
Vid Banko-Diskont-Verket utgifna Nya Lån af Allmänna Låne-fonden? under loppet af år 1850.
|
|
Jordb
|
rukare
|
|
|
|
Berg
|
sb
|
ru
|
ks-i
|
d ka r e
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Handtverks
|
-
|
|
|
Embets-
|
och Tjenstemän.
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa.
|
|
|
|
utom
Bondeståndet.
|
|
inom
Bondeståndet.
|
|
utom
Bondeståndet.
|
|
inom
Bondeståndet.
|
|
labriks-idkare.
|
Handlande.
|
|
|
och andre
Borgare.
|
|
Ecklesiastike.
|
|
|
Militaire.
|
|
|
|
Civile.
|
|
|
|
Diverse.
|
|
|
|
|
Stockholms Stad ....
|
■
|
■
|
|
|
|
■
|
|
,
|
|
.
|
|
|
|
|
|
|
18
|
29,300
|
|
|
80
|
140,610
|
|
|
70
|
67,570
|
_
|
|
56
|
17,100
|
|
|
78
|
56,670
|
|
—
|
208
|
132,870
|
|
—
|
6
|
2,250
|
—
|
|
496
|
446,370
|
|
—
|
d:o Län
|
51
|
81,220
|
—
|
—
|
63
|
23,210
|
—
|
—
|
1
|
1000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
2000
|
—
|
|
5
|
10,100
|
—
|
|
9
|
7,260
|
|
|
15
|
7,610
|
—
|
—
|
5
|
3,300
|
—
|
—
|
9
|
3,940
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
159
|
159,640
|
—
|
—
|
Nyköpings »
|
29
|
49,400
|
—
|
—
|
7
|
3,450
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6
|
14,500
|
|
|
6
|
9,200
|
—
|
|
2
|
1,100
|
|
|
8
|
4,800
|
—
|
—
|
2
|
1,000
|
—
|
—
|
4
|
3,800
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
64
|
87,250
|
—
|
—
|
Upsala »
|
42
|
49,640
|
—
|
—
|
259
|
94,680
|
—
|
—.
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
9
|
12,100
|
|
|
12
|
21,200
|
—
|
—
|
23
|
15,500
|
|
|
53
|
18,710
|
—
|
—
|
7
|
5.700
|
—
|
—
|
92
|
48,230
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
477
|
261,560
|
—
|
—
|
Westmanlands ...»
|
34
|
51,950
|
—
|
—
|
79
|
39,820
|
—
|
—
|
10
|
31,300
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
2000
|
|
|
13
|
19,000
|
|
|
15
|
8,300
|
|
|
8
|
5,970
|
—
|
—
|
7
|
5,050
|
—
|
—
|
10
|
7,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
177
|
170,370
|
—
|
—
|
Orebro »
|
29
|
58,550
|
—
|
—
|
5
|
5,630
|
—
|
—
|
24
|
63,900
|
—
|
—-
|
99
|
77,620
|
—
|
—
|
10
|
10,900
|
|
|
18
|
29,150
|
—
|
|
16
|
9,100
|
|
|
7
|
12,300
|
—
|
—
|
7
|
10,900
|
—
|
—
|
13
|
12,150
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
228
|
290,200
|
—
|
—
|
Wermlands ......
|
72
|
90,700
|
—
|
—
|
159
|
81,620
|
—
|
—
|
28
|
86,000
|
|
—
|
10
|
7,200
|
—
|
—
|
8
|
12,400
|
|
|
12
|
21,800
|
—
|
|
22
|
10,210
|
|
|
12
|
11,160
|
—
|
—
|
5
|
5,650
|
—
|
—
|
13
|
14,300
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
341
|
341,020
|
—
|
—
|
Kopparbergs »
|
14
|
18,450
|
—
|
—
|
537
|
120,770
|
—
|
—
|
5
|
17,000
|
—
|
—
|
3
|
12,000
|
—
|
—
|
2
|
1,100
|
|
|
9
|
15,100
|
—.
|
|
5
|
2,200
|
|
|
3
|
1,300
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6
|
9,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
584
|
186,120
|
—
|
—
|
Gefleborgs »
|
6
|
8000
|
—
|
—
|
38
|
22,690
|
—
|
—
|
1
|
2000
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1,000
|
|
|
12
|
50,500
|
—
|
|
5
|
4,000
|
|
|
8
|
7,250
|
—
|
—
|
5
|
3,500
|
—
|
—
|
3
|
900
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
77
|
79,840
|
—
|
—
|
Westernorrlands . »
|
1
|
4000
|
—
|
—
|
1
|
800
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—,
|
|
|
|
|
3
|
8,000
|
—
|
|
|
—
|
|
|
2
|
3,600
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
2,800
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
10
|
19,200
|
—
|
—
|
Westerbottens... »
|
7
|
10,260
|
—
|
—
|
18
|
8,690
|
—
|
—
|
4
|
6,500
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
6
|
7,200
|
|
|
2
|
900
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
8
|
4,900
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
45
|
38,450
|
—
|
—
|
Norrbottens »
|
—
|
—
|
—
|
—
|
12
|
6,450
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
600
|
—
|
|
9
|
17,240
|
—
|
|
4
|
1,850
|
|
|
1
|
600
|
—
|
—
|
1
|
400
|
—
|
—
|
2
|
1.770
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
30
|
28,910
|
—
|
—
|
Östergöthlands...»
|
74
|
126,150
|
—
|
—
|
194
|
144,580
|
—
|
—
|
2
|
2,500
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
15
|
34,700
|
|
|
20
|
56,200
|
—
|
|
15
|
10,900
|
|
|
16
|
10.750
|
—
|
—
|
3
|
1,800
|
—
|
—
|
16
|
12,950
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
553
|
580,530
|
—
|
—
|
Jönköpings »
|
44
|
73,900
|
—
|
—
|
70
|
49,560
|
—
|
—
|
2
|
6,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
8
|
12,700
|
|
|
13
|
25,100
|
—
|
|
11
|
9,500
|
|
|
7
|
5,300
|
—
|
|
7
|
8,800
|
—
|
—
|
15
|
22,400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
177
|
213,560
|
—
|
—
|
Kronobergs »
|
22
|
21,850
|
—
|
—
|
133
|
62,270
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6
|
5,200
|
|
|
12
|
14,500
|
—
|
|
8
|
6,500
|
|
|
4
|
4,000
|
—
|
|
5
|
900
|
—
|
—
|
5
|
2,700
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
195
|
117,720
|
—
|
—
|
Calmar »
|
23
|
37,550
|
—
|
—
|
126
|
69,930
|
—
|
—
|
1
|
6000
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
7
|
7,600
|
|
|
36
|
64,550
|
—
|
|
19
|
14,500
|
|
|
13
|
9,200
|
—
|
-
|
7
|
2,700
|
—
|
—
|
17
|
13,150
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
249
|
224,980
|
—
|
—
|
Gottlands »
|
6
|
4,600
|
—
|
—
|
5
|
2000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
900
|
|
|
19
|
25,940
|
|
—
|
2
|
900
|
|
|
9
|
5,670
|
—
|
—
|
1
|
1,000
|
—
|
—
|
10
|
10,650
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
54
|
51,660
|
—
|
—
|
Jemtlands »
|
2
|
1,600
|
—
|
—
|
66
|
37,650
|
—
|
—
|
|
—
|
|
.—
|
—
|
—
|
—
|
|
1
|
700
|
|
|
4
|
6,800
|
|
|
2
|
1,400
|
|
|
4
|
2,200
|
—
|
—
|
5
|
2,400
|
—
|
—
|
4
|
3,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
88
|
56,250
|
—
|
—
|
Elfsborgs »
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
~
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
600
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
1,000
|
—
|
—
|
Summa
|
456|687,820
|
-
|
-|1772|773,800
|
|
-|78| 222,700
|
— |
|
—1112|86,020
|
-
|
-|96| 147,700
|
-
|
—1289|501,990
|
-
|
—1226
|
169,090
|
-
|
|
| i 87)128,120
|
|
|
145|107,750
|
—
|
-
|
|459|507,410
|
-
|
|
612,250
|
|
—|3804| 5,134,650
|
|
—
|
\
fl il. JV:o 7.
(Banko-Utik. Bev.-BerStt. 1884.)
Vid Banko-Diskontverket utgifna Lån mot hypo-
thek af Publika Papper år 1850.
|
Antal
lån.
|
Antal
aktier.
|
Summa.
|
Götha Kanal-Aktier .........
|
116
|
10,324
|
231,270
|
—
|
|
Södertelje d:o
|
5
|
68
|
3,400
|
—
|
|
Skånska Hypotheks-Föreningens Obligat. . .
|
7
|
14
|
11,000
|
—
|
|
Östgötha d:o d:o d:o . 4 » .
|
G
|
136
|
120,900
|
-—
|
|
Smålands d:o d:o d:o . . .
|
6
|
61
|
26,800
|
.
|
|
Arméens Ackords-Amorterings-fonds d:o
|
S
|
27
|
12,830
|
|
|
Summa
|
143
|
10,63o|426,220
|
|
|
Bih. tili R. St. Prof. 1850 & 1851. 5 Sami, 1 Afd.. 26 Baft.
I
Bil. JV:o 8.
Af Handels-Diskont-fonden utgifne Lån år 1850.
|
Jordbrukare
utom
Bondeståndet.
|
|
Bergbruks-i
|
d k a r e.
|
|
|
|
re.
|
Handlande.
|
Handtverkare.
|
Husegare.
|
Summa.
|
utom
Bondeståndet.
|
inom
Bondeståndet.
|
fanriks-idka
|
Stockholms Stad ....
|
—
|
—
|
—
|
6
|
30,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
36
|
103,600
|
—
|
591
|
1,171,500
|
—
|
18
|
32,500
|
—
|
51
|
86,600
|
|
482
|
1,424,700
|
—
|
d:o Län
|
29
|
96,300
|
|
2
|
5000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
31
|
99,500
|
—
|
Södermanlands.. . »
|
27
|
117,800
|
—
|
5
|
19,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
10,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—■
|
—
|
34
|
146,800
|
—
|
Upsala »
|
11
|
37,000
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
7,500
|
—
|
7
|
17,800
|
|
1
|
1,000
|
—
|
1
|
1,800
|
—
|
24
|
65,100
|
—
|
Westmanlands...»
|
7
|
33,000
|
—
|
10
|
45,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
10,000
|
—
|
21
|
59,000
|
—
|
—
|
—
|
|
4
|
14,000
|
—
|
45
|
161,500
|
|
Nerikes »
|
11
|
64,600
|
|
17
|
85,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
5000
|
—
|
17
|
60,100
|
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
47
|
214,700
|
—
|
Wermlands »
|
13
|
66,400
|
—
|
25
|
120,100
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
10,000
|
|
10
|
42,900
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
5,000
|
—
|
52
|
243,400
|
—
|
St. Kopparbergs . »
|
—
|
—
|
—
|
7
|
24,400
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
7
|
15,300
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
14
|
39,700
|
|
Gefleborgs »
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
2000
|
—
|
4
|
36,000
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
38,000
|
|
Westernorrlands . »
|
—
|
—
|
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
5,600
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
o
|
5,600
|
—
|
Westerbottens...»
|
—
|
—
|
|
2
|
11,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
1
|
6,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
|
3
|
17,000
|
|
Norrbottens »
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
2
|
7,700
|
—
|
—
|
:
|
—
|
—
|
rr-r
|
|
2
|
7,700
|
|
Östergöthlands... »
|
24
|
137,000
|
|
11
|
51,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
48
|
187,000
|
—
|
26
|
95,200
|
—
|
—
|
|
—
|
2
|
4,000
|
—
|
lil
|
474,200
|
—
|
Jönköpings »
|
2
|
7000
|
—
|
4
|
18,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
13,000
|
—
|
5
|
8,500
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
12
|
46,500
|
|
Kronobergs »
|
3
|
8,500
|
—
|
1
|
10,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4
|
18,300
|
|
|
|
|
|
|
22,000
|
|
|
|
|
|
|
|
1 7
|
55 800
|
|
|
|
|
|
|
|
21
|
77,800
|
|
Gottlands »
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4
|
16,000
|
|
|
|
|
|
|
|
4
|
16,000
|
|
Jemtlands »
|
|
|
|
1
|
4000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
4,000
|
|
Summa
|
127
|
566,400
|
|
95
|
443,500
|
-1
|
—
|
—
|
-1
|
100
|
or
CO
h*
O
O
|
-1
|
512
|
1,597,400
|
-1
|
19
|
33,500
|
-1
|
39
|
O
O
|
—
|
892
|
3,100,300
|
|
Banko-Utskottets Memoria!, M 69.
1
M 69.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Juli 4831, kl. 3 e. nr.
Memorialmed hemställan, att en gratifikation måtte få utanord-
nas till Vaktmästarne vid Banko-Diskont- Verket.
Hos Utskottet hafva Banko-Diskont-Verkets 6 vaktmästare anhållit, att, efter
den af Utskottet afsiutade Diskont-revision, hugnas med någon gratifikation, mot¬
svarande det arvode af 30 å 40 R:dr, de hvardera vid de årliga Revisionerna, i
och för uppassning hos Revisorerne åtnjutit, och hvilket arvode af dem blifvit
påräknadt, såsom en väsendtlig biförtjenst.
Ehuru någon egentlig uppassning hos Utskottet icke tillhör Banko-Diskont-
verkets Vaktmästare, hafva de likväl, under revisionen af Diskont-verkets räken¬
skaper, fått i så måtto vidkännas ett ökadt besvär, som deras biträde varit nödigt
vid inbäring och afhemtning af böcker och verifikationer, hvilka dagligen varit
behöfliga uti Banko-Diskonten; vid hvilket förhållande och då upplyst blifvit, att
Banko-Diskontens vaktmästare, vid näst förutgångna 2:ne Riksdagar, i och för lika
beskaffadt besvär, blifvit tillagda en gratifikation af 40 R:dr, Utskottet finner sig
böra hos Rikets Höglofliga Ständer vördsamligen tillstyrka,
att ett lika belopp, eller 40 R:dr Banko, må, såsom gratifikation,
från Banko-Diskont-verkets omkostnads räkning få utgifvas, till
lika fördelning emellan verkets 6 vaktmästare.
Stockholm den 22 Juli 4851.
M 70.
Ank. till Exp.-Utsk, d. 28 Juli 1851, kl. 11 f, tn.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående decimal-
systemets införande i afseende å mått, mål, vigt och mynt.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet äro uti detta ämne till Utskottet hänvisade
2:ne motioner, af hvilka den ena, väckt af Riksdagsfullmäktigen David Andersson
Bih. till R. St. Brot. 4850 & 1851. 6 Sami., 1 Afd, £7 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande, Jt? 70.
från Hallands Län, och jemväl remitterad till Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet, som ock, uti Utlåtandet JVJ 118, yttrande deröfver till Rikets Ständer
afgifvit, innefattar följande förslag lill ett nytt system för mått, mål, vigt och
mynt, nemligen:
l.sta Art. Om grunderne.
l:o. Tiomilliondelen af jordens qvartmeridian är grundenheten för måttet
och kallas aln;
2:o. Qvadraten p§ ett hundra alnar är enheten för ytmåttet och kallas
tunnland;
3:o. Kuben på tiondedelen af en aln är enheten för målet och kallas krus;
4:o. Tyngden af ett krus rent vatten vid sin största täthet i lufttomt rum
är vigtigheten och kallas skålpund;
3:o. Ett stycke prägladt mynt-silfver, bestående af åtta delar finsilfver och
två delar koppar samt vägande en hundradedel af ett skålpund är myntenheten
och kallas daler.
2:dra Art. Om enheternas öfver- och under-afdelning ar.
l:o. 1 stång = 10 alnar; 1 aln (måttenheten) ;= 10 hand; 1 hand =
10 tum; 1 tum = 10 linier;
2:o. 1 tunnland (vtmåttenheten) = 10 skeppland; 1 skeppland = 10
kannland;
3:o. 1 oxhufvud = 10 spann; 1 spann = 10 kappar; 1 kappe = 10
krus; 1. krus (målenheteu) = 10 ort;
4:o. 1 läst — 10 centner; 1 centner = 10 pund; 1 pund = 10 skål¬
pund; 1 skålpund (vigtenheten) = 10 uns; 1 uns = 10 lod; 1 lod = 10
gramm;
S:o. 1 daler (myntenheten) = 10 mark; 1 mark = 10 ören.
3:dje Art. Om tillämpningen.
1 :o. Att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder, så fort ske kan, låta anbefalla det
nya systemet för mått, mål, vigt och mynt till begagnande i Statens räkenskaper;
2:o. att krönta måttstockar, målkäril och vigter skola intill 1860 års slut
tillhandahållas allmänheten, både efter gamla och nya systemet, men sedermera
endast efter det nya; hvar och en likväl obetaget att, efter nämnde tid, få gamla
målkäril och vigter omjusterade så länge de skäligen kunna begagnas;
Banko-Utsliotlets Utlåtande, M 70,
3
3:o. att hvar och en, som begagnar det nya systemet, skall vara pligtig att
i kontrakter, räkningar och andra afhandliDgar uttryckligen tillägga orden: »Nya
systemet;»
4:o. att, som den nya myntenheten (daler) närmast motsvarar 40 skiliingar
banko, efter nu brukliga räknesätt, Rikets Ständers Bank skall inlösa nu varande,
på Riksdaler bauko utställda sedlar efter en bestämd kurs till 40 skiliingar =
1 daler;
5:o. att, sedan nu befintliga sedlar blifvit förslitna, Banken kommer att
utgifva sedlar endast å 500, 100, 50, 10 och 5 daler;
6:o. att mynt skall präglas af silfver å en-daler-stycken, fem-mark-stycken
och två-mark-stycken, samt af koppar å en-mark-stycken, fem-öre-stycken och
en-öre-stycken;
7:o. att allt silfvermynt skall blifva af enahanda korn samt i vigt och för¬
hållande till myntenhetens på det sätt, att 2 fem-mark-stycken lika så vä! som 5
två-mark-stycken skola väga lika med ett daler-stycke;
8:o. att, enär kopparmyntet icke innebure motsvarande valuta, utan mäste
anses endast såsom skiljemynt, icke någou skall vara pligtig att i liqvid emottaga
mer än 1 daler i kopparmynt;
9:o. att det i rörelsen befintliga silfver- och kopparmynt skall fortfarande
emottagas i kronans uppbörd, på det sätt, att af det förra 1 Sp. R:dr = 32
mark; % Sp. R:dr = 16 mark; Y4 Sp. R:dr = 8 mark; V» Sp. R:dr = 4
mark och Via Sp. R:dr = 2 mark, samt af det sednare 2 sk. banko = 5
ören; 1 sk. banko = 3 ören; % sk. banko = 2 ören och V3 sk. banko =
1 öre; samt
10:o. att det redan befintliga silfvermyntet skal! af Banken fortfarande i
rörelsen utlemnas, att begagnas till dess detsamma blifvit förslitet;
och den andra är afgifven af Riksdagsfullmäktige:) A. W. Uhr från Örebro
Län, hvilken, —• under förmälan, att Kongl. Maj t vid sistförilutna Riksdag till Rikets
Ständer allåtit nådig proposition, angående decimal-systemets införande i afseende
å myntet, dervid Kongl. Maj:t tillika förklarat Sig vara sinnad att inom en ej
aflägsen tidpunkt briuga till verkställighet det på tiotalsräkningen grundade system
för mått, mål och vigt, som Rikets Ständer redan år 1823 för sin del antagit;
att berörde nådiga proposition blifvit, efter några af Banko-Utskottet deruti till¬
styrkta obetydliga förändringar, af 2:ne Riksstånd gillad, men af de 2:ne öfriga
Riksstånden deremot afslagen; samt att detta afslag, derigenom frågan förfallit,
tillkommit endast såsom följd deraf att decimal-systemets införande i myntväsen¬
det ansetts böra sättas i öfverensstämmelse med detsammas användande i afseende
4
Banko-Utskottets Utlåtande, JV° 70,
å mått, mål och vigt, till likhet med eller efter samma grunder, som iakttagits i
andra länder, der berörde system blifvit tillämpadt, — föreslagit:
att Banko-Utskottets vid sednaste Riksdag afgifna Utlåtande, M 24, med
bifogade reservationer, serdeles den af Herr Biskop Agardh, måtte af Utskottet
läggas till grund för uppgörande af förslag till ett decimal-system i mynträknin¬
gen, så att det må kunna af Rikets Ständer antagas;
att Utskottet härvid ej måtte anse sig förhindradt deraf, att tiotalsräkningen
i mått, mål och vigt redan är af Rikets Ständer antagen, utan äfven deruti göra
de förändringar, som af tidsandan kunna påkallas eller finnas af nöden, på det att
ett ändamålsenligt samband med utländska systemer i afseende å så väl mynt,
som mått, mål och vigt må komma att ega rum; och
att, om Utskottets härutinnan afgifvande Utlåtande ej skulle af Rikets Stän¬
der bifallas, Riksstånden då måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majit täcktes låta förelägga Rikets Ständer ett förslag lill ett sammanhän¬
gande system för decimal-räkningens tillämpning på mynt, mått, mål och vigt.
På sätt ofvan förmäles och af Banko-Utskottets vid sistförflutna Riksdag al-
gifna Utlåtanden Niis 24, 47 och 57 närmare inhemtas, tillstyrkte Utskottet, i
öfverensstämmelse med Kongl. Majits derom aflåtna Nådiga Proposition, att deci-
mal-systemet måtte i Rikets mynt- och räkne-förhållanden införas; hvilket tillstyr¬
kande äfven bifölls af Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-
Ståndet; hvaremot Högvörd. Preste-Ståndet och Välloil. Borgare-Ståndet, med af-
slag derå, beslöto, det förra eller Preste-Ståndet: att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla om en ny undersökning af detta ärende,
genom en förening af vetenskaps- och affärs-män, till beredande vid nästa Riks¬
dag af ett förslag till decimal-systemets användande i afseende å så väl mynt,
som mått, mål och vigt; samt det sednare eller B or g are-Ståndet, bland annat, att,
uti underdånig skrifvelse, måtte af Rikets Ständer begäras, det täcktes Kongl.
Majit låta i Nåder utarbeta ett på vetenskapliga grunder bygdt förslag till deci¬
mal-systemets införande så väl i Rikets mynt, som vid mått-, mål- och vigt¬
beräkningen.
Med anledning häraf, och som föregående Riksdagars förhandlingar ådagalägga,
att, ehuru förslaget om decimal-systemets införande i mynt-väsendet visserligen
tillvunnit sig ett allmännare bifall, meningarne i fråga om sättet för detsammas
tillämpning likväl varit ganska skiljaktiga, under det att den åsigt allt mer sökt
göra sig gällande, att decimal-räkningen icke borde tillämpas på mynt- och räkne-
förhållandena ensamt, utan på en och samma gång och i rationelt samband med
mått,
Banho-Utsholtets Ullålande, M 70.
5
mått, mål och vigt, på det att systemet måtte helt och samtidigt varda genom -
tordt och tillämpadt; i hvilket afseende och enär så lång tid förflutit sedan deci-
mal-svstemet för mått, mål och vigt af Rikets Ständer antogs, att några förän¬
dringar och jemkningar deri sannolikt kunde finnas erforderliga, serdeles med hän¬
sigt till det sammanhang, hvaruti detsamma vid tillämpningen borde sättas med
myntväsendet, en förnyad granskning af nämnde system syntes vara af omständig-
heterne påkallad; har Utskottet, då härtill kommer, att Riksdagen nu så långt
framskridit, att uppgörandet af ett fullständigt förslag till nytt system för icke
blott mynt, utan äfven mått, mål och vigt, svårligen torde af Rikets nu försam¬
lade Ständer kunna medhinnas, ansett sig böra vördsamt hemställa, att, i likhet
med Preste-Ståndets och jemväl i närmaste öfverensstämmelse med Rorgare-Stån-
dets vid sednaste Riksdag fattade beslut,
Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
en ny undersökning af ifrågavarande ärende genom en förening af
vetenskaps- och affärs-män, till beredande vid nästa Riksdag af
ett förslag till decimal-systeraets användande i afseende å så väl
Rikets mynt, som mått-, mål- och vigt-beräkningen.
Stockholm den 25 Juli 1851.
Reservationer:
Af Herrar Rinman, F. A. och Bergman, L. samt Riksdagsfullmäktige P.
Mårtensson från Jönköpings Län, Henric Andersson från Orebro Län, Per Nilsson
från Christianstads Län, Anders Ericsson från Elfsborgs Län och Nils Andersson
från Christianstads Län.
Bilt. till R. St. Prol. 1850 & 1851. 6 Sami., 1 Afd., 27 Haft.
2
STOCHHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 18äi.
■Banko-Utskoltets Memorial, Nio 71.
i
N:o 71.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Ang. 1851, kl. 1 o. tk
Memorial, angående förändringar uti bokföringen och
redovisningen vid Tumba Bruk.
Genom 239 § af sednaste Banko-reglemente, hafva Bankofulhnäktige fått
sig ulagdt, att, före innevarande lagtima riksdag, låta utarbeta och för Banko-ut¬
skottet framlägga förslag till föreskrifter för framlida hushållningen vid Tumba bruk
i allmänhet samt att införa sådan ordning för bokföringen vid bruket, hvarigenom
ökad kontroll å bruksförvaltningen på stället kan vinnas, i hvilket afseende jemväl
borde iakttagas, att faktiska utgifterna för och inkomsterna af jordbruket vid Tumba
blifva specifikt bokförda å derför upprättadt serskildt konto.
Sedan fullmäktige, i anledning häraf, åt tvenne af Bankens tjenstemän upp¬
dragit att uppgöra förslag till förändrad bokföring vid bruket, samt förvaltaren vid
Tumba, efter lemnadt tillfälle att sig utlåta Öfver det af bemälde tjenstemän, på
grund häraf, upprättade förslag, förmält sig icke hafva något att i hufvudsak dere¬
mot erinra; är detsamma af fullmäktige till Utskottets bepröfvande öfverlcmnadt,
med hemställan, att, enär förslaget, enligt fullmäktiges åsigt, innefattade ökad kon¬
troll å bruksförvaltningen på stället, bokföringen vid Tumba målte få till hufvud¬
saklig öfverensstämmelse dermed förändras, äfvensom att åtskilliga, för lillämpnin-
Bih. till Ii. St. Trot. 1850 $ 1801. 6 Sami., 1 Afd., 28 Haft. 1
2, Bankb-Ul-skotMsMemorial, fi:o 71.
gen af förslaget i sin helhet,, nödiga. ansedda, förändringar,, i afseende å redovisnin¬
gen ech htnhållniugen i öfrigt vid bruket, måtte fa vidtagas.
Utskottet, som,, vid. deråt, anstäld; granskning, funnit den föreslagna förän-,
drade bokföringen vara ändamå senligare, än den nu begagnade, har, likväl,, vid det
förhållande att, så. vida förslaget skulle i sin helhet lil ämpas, del, lör, vinnande af,
ökad kontroll, klefve nödigt, att, i stället för de tjänster,, sorn nu innehafvas af
bfuksskiifvaicn och vaktmästaren vid bruket, in t ätta tvenne bokhållaretjenster, an¬
sett sig icke kunna för närvarande och, innan det föreslagna förändrade redavis--
Iiingssättet. blifvit, under ett eller annat å',. på. försök,, t» iämpadt,. så att närmare
kännedom, om. lordelarne af detsamma \ minil*, hus Rikets Stander tillstyrka defini-.
4iyt; fastställande deraf;:, hvatemoi lrtsk> Itc,.jemte anmalan, att tillgång till aflöning
för de vid bruket, enligt meranämoda löislug, erforderliga bokhålläic-tjenster kan
vinnas, utan förhöjning på det liela af brukets nuvarande aflönings- och aifvodes--
ÄUt, velat hos Rikets Ständer hemställa:
l:o ali Utskottet må bemyndigas alt, tills vidare och intill nästa riksdag,,
låtta; tilt efterrättelse fastställa de af Utskottet,, såsom ändamålsenliga
ansedda förändringar uti bokföringen och redovisningen \id Tumba bruk,,
dock under förbehåll, att aflöningen till de personer, som komma att,
■elter införandet af det förändrade redovisningssättet, å brukskontorel
tjenst göra,. bestrides med de för •nahanda äinlamål från brukskassannu,
Utgående, arfvoden och löneförmåner; saint;
6:0 alt, i stället för § 239 i 1111 gällande Banko-reglemente nut i blifvande-
Banko-reglemente lå iuföras clt så lydande stadgande:
Fullmäktige åligger, att, sedan sig visat, huruvida, genom den vid
Tumba bruk tills vida e antagna bokföring och redovisning, må hafva,
runnits det dermed afsmida ändamål af; fullständig kontroll å bruksför-
vattningen på stället, förhållandet derom för Bai-ko-utskottet vid näst--
ihstundande lagtima riksdag anmäla, sam! dervid framlägga förslag t ill in—-
Struktion och arbetsordning för så väl bruksförvaltaren, som bruksbelje-.
ningen i öfrigt, uppgjorda i enlighet med deu föreslagna, föräudrade
ordningen.
Stockholm den 31 Juli 185!.
-Banko-Utskottet» VHålanda, A':# 72.
3
N:o 72.
Ank. lill Exp»Ut«k. d«n 12 Aug. 1851, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i avledning af räckt fråga om cvsfällcvdo
af en hans/ist till biträde åt Ombudsmannen
vid Lane-kontor el i Götheborg.
Inom hedervärda Bonde-s<nndet har riksdags-fullmäktigen Johannps Nihson
från Götheborgs »eli Bohus län, tili en lill Banko-utskottet remitterad mo’iou, (öre—
slagit, att, enär ombudsmanneii vid Rikets (Ständers låne-kontor i Götheboig omöj¬
ligen kunde ensam bestrida de med hans tjenst förenade åligganden, utan, enligt
hvad med visshet kändt vöre. nödsakades ait. af sin ringa lön afstå en de| lill er¬
sättning åt ett biträde vid ombesörjandet af de löpande göromålen, hvilka, utan ett
sådant biträde, kunde komma alt, till Bankens och det allmännas skada, fördröjas
Rikets Ständer mätte af Bankens rinder hand hafvande medel anslå en lämplig sum¬
ma att årligen utgå till aflöning åt en kanslist, hvilken, såsom ombudsmannens bi¬
träde, må vid Rikets Ständers låne-kontor i Götheborg varda anställd.
Utskottet, sorn öfver denna framställning infordrat Banko-tullmäktiges utlå¬
tande, har, jemte detsamma, fått sig öfverlemnadt ett af direktionen öfver nämnde
låne-kontor, cf er lemnadl tillfälle att sig i ämnet yttra, afgifvet memorial, hvaruti
direktionen, med uttalande af dcu förhoppning direktionen hyst; all irägau oui ett
4 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 72:
behöfligt kanslist-biträde åt ombudsmannen, derom framställningar redan varit viå
flera föregående riksmöten gjorde, skulle) vid den reorganisation' af låne-kontoret,.
som Direktiouen förmodade under innevarande riksdag komma under öfverläggning,
blifva pn ett ändamålsenligt sätt till låne-kontorets fördel reglerad, hufvudsakligen
anfört, att ombudsmans-befaltningen vid låne-kontoret i Götheborg vöre, oberäknadt
handläggning af ej mindre de på utsökning beroende lån, än förefallande bevak¬
ningar uti konkurser och års-proklamata för kontorets samtliga låne-grenar, förenad
med så många serskilda göromål och iakttagelser, såsom bokföring och redovisning
af lagsöknings- och bevaknings-utgifter, äfvensom af inflytande låne-medel och lag-
söknings-kostnads-ersättningar, expedierandet af anmanings-bref, förandet af direk¬
tionens protokoll samt uppsättandet och utskrifvandet af de från direktionen afgå¬
ende bref och utlåtanden rn. m., att deras tillbörliga utöfvande omöjligen kunde med¬
hinnas, utan biträde af en kanslist, för hvilken direktionen hemställde, att lönen måtto
bestämmas till 400 r:dr banko.
Efter öfvervägande häraf, och ehuru, vid sednaele revision öfver låne-konto—
O s '
ret, frågan om tillsättande af en kanslist derstädes blifvit betraktad såsom varande
för låne-kontoret af mycken vigt, har Utskottet likväl, då förevarande förslag vid
flera förutgångne riksmöten dels hos Utskottet fått förfalla, och dels blifvit af Ri¬
kets Ständer underkändt, desto mindre funnit sig böra understödja den derom nu
gjorda framställning, som densamma blifvit af Bankofullmäktige afstyrkt, samt Ut¬
skottet dessutom ofördröjligen kommer alt, efter genomgåendet af låne-kontorets
inom linien förda fordringar, för Rikets Ständer föreslå afskrifning af alla så beskaf¬
fade lån, för hvilka någon vidare godtgörelse icke kan vara att förvänta, hvarigenom,
till lättnad för ombudsmannen, göromålen med utsökning och bevakning af dylika
lån blifva väsendtligen förminskade; vid hvilket förhållande Utskottet skolat hos
Rikets Ständer
afstyrka bifall till Johannes Nilssons ifrågavarande motion..
Stockholm den 7 Augusti 1851.
Reservationer
af Herr Rosenblad, B. E., och Herr L. Bergman.
Banko-Utskottet* Vtlåtande,±Ku> 73, 5
K
N: o 73.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Äng. 1851, kl. 2 e." m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om anställande af
en Kassir vid Låne-kontoret i Götheborg.
Jemte anmälan,, att göromålen för hamereraren vid Rikets Ständers Låne¬
kontor i Götheborg under de sednare åren, till följd af Kassa-kreditiv-rörelsen otfli
de iakttagelser, som dermed äro förenade, blifvit så öfverhopade, att han, serdeles
på de dagar, då lane- och omsättnings-dokumenter med tillhörande liqvider, skola
emottagas, oaktadt all ansträngning, svårligen kan medhinna att dem utföra, äfven¬
som alt den betydliga penninge-rörelsen, hvarmed kamereraren har befattning, upp¬
lager stor del af den tid han borde egna åt öfriga honom åliggande mångfalldiga
tjenstebcstyr, har direktionen öfver nämnde låne-kontor hos Banko-fullmäktige gjort
framställning om angelägenheten att, så väl för beredande af lättnad i kamererarens
göromål, som oek hufvudsakligast för vinnande af ökad kontroll, kassa-uppbörden
må varda skiljd från kamcrerare-befattningen, samt en serskild kassör vid kontoret
anställd; i hvilket afseende direktionen för öfrigt anfört, att, ehuru ej mindre i all¬
männa penningeverK, än hos enskilde affärsmän med större penhingerörelse det StäJd—
se ansetts vara med god ordning öfverensstämmande, att, till vinnande af fullt till¬
förlitlig redovisning och kontroll, å in- och utgående medel så mycket sorn möjligt
6 Renko Utskoltrtt Utlåtande, N:o fS.
skilja kassaförvaltningon fran den bokförande och konlrollerandc afdelningen af ijen-
■tebestyren, hade likväl, viii låne-koutorets inrätlande, en sådan grundsats icke blif¬
vit följd, enar kamereraren, som det tillkommer att ansvara för kontorsgöromålen,
emottaga och i »edeibörliga listor infö>a alla inkommande lane- och omsättnings-
doknmenicr, samt bestrida kontrollen öfver bokföringen, derjemte fått sig ålagdt att
uppbära de inflytande medlen och besdya utgifvandel af tiva lån; af hvilket förhål¬
lande, och då kamereraren sålunda erhållit en vidsträcktare befattning, än skäligen
bordt honom tillkomma, blifvit en följd, att, fastän han, på grund af sin •egentliga
tjenst och stänrhga närvaro vid kontors-göromålen, vore närmast i tillfälle alt biträ¬
da direktionen med handhafvande af kontrollen öfver kassa-uppbö'den, direktionen
likväl, sned afseende på hans förenämnde dubbla åligganden, icke kunnat anse de
kontroller, han dervid utöfva!, innebära sådan tillförlitlighet, -sorn de under andra för¬
hållanden bort ega.
Sedan Bankofullmäktige, i anledning häraf, anmodat Rikets Ständers, under
innevarande år, för granskning af låne-kontorets i Götheborg räkenskaper och för¬
valtning, församlade revisorer, att, efter noggrann pröfning af den vack a frågan, för
fullmäktige tillkännagifva, dels om, för göromålens obehindrade gång, en kassör må
anses erlotderlig, och i sådant fall lill hvi ket belopp lönen för denne tjensteman
borde bestämmas, och dels hmuvida någon förminskning i låne-kontorets öfriga per¬
sonal, genom en dylik tillsättning, kunde 'illvägäbrmgas; hafva revisorerne, efter
inhemtail kännedom om ej mindre kamererarens, än äfven öfriga tjensuemännons vid
låne-kontorcl göromål, förklara', det revisorerne, i fullkomlig öf erenss anumise med
de åsigter, sorn legat lill grund för direktionens framställning, funnit anställandet af
en kassör vid låne-kootoret i Götheborg vara för göromålens obehindrade gång samt
för vinnande af kontroll å den betydliga uppbörd, sorn »id ifrågavarande pennige-verk
dagligen och stundligen ifrågäkommer af högsta vigt, äfvensom att, under närvarande
förhållanden samt med den fördelning utaf göromålen, sorn vid kontoret nu eger rum,
någon minskning i den öf.iga tjenstemanna-personalen, genom en »kassörs tillsättan¬
de, icke lämpligen kunde ske; men att deremot, vid en allman organisation af löne¬
kontoret, och så vida dervid åtskilliga nu varande, enligt revisorerne» åsigt, öfver-
flöiliga göromål, så~om t. ex. ilen tredubbla registreringen, expedition af udvis-listor
Och anmanings-bref m. m. komtuc atl upphöra, cu dylik minskning möjligen skull*
Danko-lUskolltti UHäl na dt, IV: o 73: 7
kunna ifrågakomma; hvarförutan revisorerne, mod afseende å ej mindre det drygt
•ttsvai noir ilen (»afbrinna sysselsättning, sorn med en kassörs-befattning alltid mäste
Vara förenade, än äfven, den stegring i piiset å lifsförnödenheler, sorn under de sed¬
nare åren i Götheborg uppstått, ansett sig böra tillkännagifva,, att ilen- minst a. in¬
komst, hvarmed en till ifrågavarande kassöts-sjensf fullt qvalificerad person, efter
revisorerues lö menande, kunde vara belåten, mgjörde 800 i:dr banko såsom årlig
lön, ti lika med ett årlig! arfvode af 200 r:dr, hvarjemte och då, vid haudhafvajidet
af; omkring 13 millioner r;dr uti in- och utgående medel, synnerligas! vid de lider,
då göiomålen äro öfverhopande samt olla med största brådska måste verkställas,
missräkning lätteligen kunde ega rum, revisorerne ansett en ersättning hador böra
såsom missräknings-penningar den blifvande kassören serskildt tilläggas med 333
r:dr 16 sk. banko årligen.'.
Då emedlertid af de serskildaarfyoden, nuvarande kamereraren blifvit tillagd'
i och för den. dubbla befattning lian innehar, 2(!0 r:dr banko, eller niissräknings-peu-
ningarne, genom; tillsättande af en kassör, kon n e att för kamereraren försvinna samt
under an egande, alt tiel arfvode af 500 itilr banko, som kamereraren för närvaran¬
de i och för befattningen med kavsa-ktediiiv- rörelsen åtnjuter,, sedan kassöis-göto—
målen blifvit' skiljda från den kame'eraren åliggande kontroll och bokföring, kuudo
minskas åtminstone till hälften eller 250 r:dr samma mynt, hafva revisorerne. funnit
tillsätt andel af ifrågavarande, såsom ei förrirtkoanseddakassöis-b.efat lim g kunna ega
rum, tran ali s'ateit för Inne- kontoiet bebölde tillökas n ed meia än 883 r:dr 16 sk.
bauko, livi ket belopp revisorerne a i isåge rara ringa i fö hållande till den nytta och
säkerhet, i kontroll sorn derigenom blefve beredd; hemställande revisorerne slutligen-,
alt kassören niåfe åläggas att ställa borgen lill belopp af 5,000 r:dr banko, samt til¬
lika föiklarus skyldig att middagstiden hvarje dag redovisa för de medel han om
händer haft, dervid det skulle åligga honom att till vederbörande aflemna hvad sorn,
gf behållningen öfversteg» nämnde belopp; och hafva fullmäktige, med åberopande
af de välgrundade skäl och omständigheter, sorn bl fvit anförde till stöd för direktio¬
nens, af revisorerne sålunda biträdda förslag om anställande vid Götheborgs låne¬
kontor af en, serskild kassör, lill detsamma hos Utskottet tillstyrkt bifall, samt der¬
jemte hemställt, att löneförmånerna för nämnde tjensteman må bestämmas li.l 1,333,
r:dr 16 sk, b:ko årligen, på sätt och i dea ordning revisorerne föreslagit,.
8 Banko-Viikotlets Utlåtande, Tho 73.
Då någon fullständigt tillförlitlig kontroll å in- och utgående medel svårli¬
gen kan vinnas, så länge kassa-förvaltningen är förenad med det egentliga bokfö-
ringsbestyret, samt den kontanta uppbörden vid lånekontoret i Götheborg, uppgår
till högst betydliga summor, hvarigenom förhållandet derstädes är väsendtligen oli¬
ka med härvarande diskontverk, hvarest nästan alla in- och utbetalningar verkställas
medelst insättning och anvisning å Bankens depositions-afdelning, har Utskottet, ehu¬
ruväl någon brist eller oordentlighet vid redovisningen icke hittills, under det kame-
re,raretjensten varit bestridd af nitiske och redbare personer, till hvilka, enligt direk¬
tionens bedömande, stort förtroende kunnat fästas, varit att befara, dock ansett an¬
nan utväg till ernående af säkerhet härutinnan för framtiden icke gifvas, än att upp¬
börden anförtros åt en serskild person, på det att kamereraren må på ett mera än¬
damålsenligt sätt kunna direktionen i kontrollen biträda.
Emedlertid och som revisorernes åsigt om behofvet af en reorganisation utaf
lånekontoret i Götheborg i ändamål att förenkla göromålen derstädes, torde förtjena
ett närmare begrundande, har Utskottet funnit lämpligast att endast på det sätt till
ifrågavarande framställning tillstyrka bifall, att Utskottet hemställer,
att vid lånekontoret i Götheborg måtte, tills vidare och intill nästa
riksdag, få anställas en kassör, reed årliga förmåner af lön 800 r:dr,
arfvode 200 r:dr samt missräkningspenningar 333 r:dr 16 sk., allt banko,
under förbehåll likväl att tillökningen i lånekontorets stat, genom in¬
rättandet af denna kassörsbefattuing, icke öfverstiger 883 r:dr 16 sk.
banko; samt
att den blifvande kassören måtte åläggas att för den uppbörd, sorn
honom blifver anförtrodd, ställa borgen eller annan af direktionen öf¬
ver lånekontoret godkänd säkerhet till belopp af 5,000 r:dr banko;
hvarförutan
Utskottet får tillstyrka,
att åt fullmäktige måtte uppdragas, att låta utarbeta och för Banko-
utskottet vid nästinstundande lagtima riksdag framlägga förslag till
fullständig aflönings- och arfvodes-slat för låne-kontoret i Götheborg,
vid uppgörande hvaraf bör tillses, att, så vida icke genom förenkling
i
Banku-UIskallets Utlåtande, A: o 73: &
ii göromålen , någon besparing uti de fran kontoret nu utgående
löner och arfvoden kan åstadkommas, summan |deraf å< minstone cj
må öfverskridas med mera än ofvan upptagne 883 r:dr 16^ sk. banko;
samt att i affönings-staten intagas sådana till tjenstemäunen nu utgå¬
ende arfvoden, hvilka kunna anses för framliden erforderlige, så alt
några ytterligare arfvoden för serskilda tjenstebestyr icke£vidare må
ifrågakomma.
Och som, efter hvad Utskottet inhemtat, en' reorganisation af tjcnster och
göromål vid låne-kontoret i Malmö, jemväl skal vara af behof påkallad, har Ut¬
skottet i sammanhang härmed skolat hemställa,
att Banko-fullmäktige måtte få sig uppdraget att, före nästa lagtima
riksdag, låta upprätta och till Banko-utskottet öfverlemna’! förslag till
förändrad reglering af tjenstemannapersonalen och dess lönevilkor vid
låne-kontoret i Malmö, under iakttagande dervid,^att, så vidt sig göra
låter, nuvarande aflöniugs- och arfvodos-stat på det liela icke vardor
ofverskriden.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
Mi. till R* St: frel. mo f list. 6 Sami:, i Afé., 28 HäjU
3
STOCKHOLM, f. 4 Schultze^ Boktryckeri, 18M.
Banko-L Iskot tels Memorial, N:o 74.
1
\:o 14.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 12 Augusti 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till åtskilliga förändringar uti l:sta,
2:dra och 3:dje artiklarne af Banko-reglementet.
Vid verkställd granskning af 1:sta, 2:dra och 3:dje artiklarne uti nu gällande Banko¬
reglemente, har Utskottet funnit åtskilliga deruti intagne föreskrifter böra, med anledning
dels af Rikets Ständers under riksdagens lopp fattade beslut och dels af andre orsaker,
undergå förändring; i hvilket afseende Utskottet skolat anföra följande:
Som Rikets Höglofliga Ständer bifallit Utskottets i memorialet N:o 47 gjorda fram¬
ställning; kommer 24 § i Banko-reglementet alt lyda sålunda:
1 :o.
Åt Fullmäktige är uppdraget:
enligt § 50 i Regeringsformen, att, jemte Fullmäktige i Riks-
gälds-kontoret, med Konungen samråda om utsättandet af annan
riksdags-ort, då, i anseende till vigtiga hinder, riksdag ej kan hållas
i hufvudstaden. (Jemf. Riksd.-ordn. § 3. Ansvarigh.-lagen § l.j;
enligt Regeringsformens 109 §, att, derest Rikets Ständer bestämt
bevillningens hela belopp, men icke före riksdagens slut om bevill—
ningens fördelning blifvit ense, då, gemensamt med Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret, uppsätta och utfärda ny Bevillningsförordning, på
sådan grund, att de i den förut gällande Bevillningsförordningeo
stadgade artiklar jemlikt ökas eller minskas efter den fastställda be-
villningssumrnans förhållande till den, som vid föregående riksdag
blifvit fördelad;
Bilt. till B. St. Prot. 1850 $ 1851. 6 Sami. 1 Afd. 29 Haft. I
2 Bu/tku-l Iskoltets Memorial, N:u 74.
enligt Regeringsformens 98 §, att, om Justitie-ombudsmannen
dör eller sin befattning nedlägger, då, gemensamt med Fullmäktig®
i Riksgälds-kontoret, insätta i embetet den person, Rikets Ständer
till hans efterträdare utsett, samt att, då den person, som Rikets
Ständer utsett att Justitie-ombudsmannen efterträda, till verklig Ju-
stitie-ombudsinan förordnas, eller genom döden afgår, eller rättighe¬
ten till efterträdandet sig afsäger, genast, samfälldt med Riksgälds-
kontorets Fullmäktige, per capita, välja en annan;
enligt 5 § i Lagen för Rikets Ständers Rank af den 1 Mars
1830, att för hvarje halft år låta, efter fastställdt formulär,
upprätta, samt derefter trycka och med allmänna tidningarne
utdela, uppgift öfver förhållandet emellan Bankens metalliska
kassa samt utelöpande sedlar och depositions-skuld jemte
obegagnade andelar af kreditiv och låne-förlag, hvarvid be¬
loppet af de mot återbetalning i silfver utgifna fastighetslån
må approximativt beräknas.
De öfversigter af Bankens hela ställning, som, jemlikt åberopade
§ i Bank-lagen, likaledes skola, efter hvarje års bokslut, tryckas och
utdelas, böra uppgöras efter fastställdt formulär; Fullmäktige likväl
obetaget, att för framtiden låta uti detsamma iakttaga sådane för¬
ändringar, som kunna medföra en ökad enkelhet och tydlighet.
Åf Banko-fullmäktiges, vid riksdagens början lill Utskottet afgifna och jemte memoria¬
let N:o 2 till Rikets Ständer öfverlemnade, berättelse inhemtas, uti 7 §, att den för Ban¬
kens räkning å Carlsborgs fästning uppförda byggnad redan befinnes uti det skick, att
densamma kan begagnas till förvarande af Bankens redbarheler.
I följd häraf hemställer Utskottet, att Banko-reglementets 28 § må erhålla denna
lydelse:
2:o.
Fullmäktige skola alltid vara beredda på sådana anstalter, hvar-*
igenom Bankens redbarheter samt angelägna handlingar och doka-
i
Banko-Utskottets Memorial, N:o 74. 3
menter måtte, om så påfordras, kunna, utan tidsutdrägt, till säker
ort inom riket förflyttas. Och böra Fullmäktige, vid slikt förhållan¬
de, af Kongl. Majit utbedja sig råd och upplysningar.
Varande å Carlsborgs fästning för Bankens räkning till¬
gänglig en serskild byggnad, hvarest större eller mindre del
af Bankens redbarheter kan, i händelse af behof, förvaras.
Med anledning af Rikets Ständers bifall till Utskottets hemställan.! i utlåtandet N:o 48,
tillstyrker Utskottet, att, i stället för 29 § i Banko-reglementet, följande föreskrift måtte
dpr införas, nemligen:
3:o.
Fullmäktige berättigas, att åt trenne personer uppdraga utarbe¬
tandet af förslag till en så beskaffad organisation af bankoverket
samt reglering af dess tjenstemanna-personal, att, jemte åstadkom¬
mande af större enkelhet i förvaltningen och räkenskaperne, all
möjlig besparing i verkets förvaltningskostnader på det hela samt
ökad beqvämlighet för allmänheten må, utan åsidosättande af nödiga
kontroller, kunna beredas; börande förslaget i fullständigt skick till
Fullmäktige atlemnas före slutet af år 1852, hvarefter detsamma, i
händelse af Fullmäktiges godkännande, får tills vidare bringas till
verkställighet, under vilkor likväl, att Bankens nuvarande aflönings-
stat icke må öfverskridas; och ega Fullmäktige, att låta, på Bankens
bekostnad, besörja tjenstgöringen för de personer, som till förslagets
upprättande utses, under den tid, de dermed äro sysselsatta, samt
alt, i och för detsamma, tilldela dem något lämpligt arfvode.
Och vare det, i följd häraf, Fullmäktige förbehållet: att göra de
indragningar af tjenster och göromål, som kunna anses lämpliga;
att medelst förordnande tillsätta hädanefter ledigblifvande tjenste-
befattningar; att för nya eller förändrade tjenster tills vidare anvisa
de löncvilkor, som anses af rättvisa och billighet påkallade, sämb
\ Banko-Utskottets Memorial, N:o 74.
att, för öfrigt, vidtaga alla till ändamålets befrämjande erforderliga
åtgärder.
Som Rikets Ständer gillat Utskottets i utlåtandet N:o 18 gjorda hemställan,fjätt det,
såsom ersättning ej mindre för förlusten, i följd af möjligen förefallande missräkningar, än
äfven för mistade sportler på aflönings-staten till Rankens sju kassörer utgående, anslag,
500 r:dr, måtte för hvardera af dem förhöjas med 200 r:dr banko, efter år räknadt; så
lärer 35 § i Banko-reglementet, i hvad detsamma innefattar de i supplernenlar-stat un¬
der titel: andra tjenstegraden utgående arfvoden böra sålunda förändras:
4:o.
Bankens sju kassörer — —- — — — — — — —,
och dels ersättning, ej mindre för förluster, till följd af möjligen
förefallande missräkningar, än äfven för mistade sportler å 700 r:dr,
4,900;
hvarförutan slutsumman kommer att till öfverensstämmelse dermed rättas.
Då fullmakt numera, med de undantag 42 § 3 mom. i Banko-reglementet innefattar,
icke utfärdas å viss bestämd tjenst inom Kamererare-, Bokhållare- och Kontorsskrifvare-
graderna, utan, i likhet med hvad angående Kommissarie-befattningarne alltid iakttagits, å
tjenst i Banken; hvarom vidare förmäles uti 8 § af den berättelse Rikets Ständers år
1849 församlade Revisorer afgifvit, angående verkställd granskning af bankoverkets styrelse
och förvaltning; så har Utskottet tagit under öfvervägande, huruvida de i ofvanberörde §
och mom. af Banko-reglementet upptagna undantag för Kassörs-beställningar, Kamererare-
bch Bokhålllare-sysslorne i kassa-afdelningen samt Bokhållare-tjensten vid luckan i deposi-
tions-afdelningen, böra för framtiden bibehållas; hvarvid, i betraktande deraf, att Kamere-
raren i| kassa-afdelningen samt Kassörerne skola ställa borgen för 4,000 r:dr af deu upp¬
börd dem anförtros, Utskottet ansett någon förändring, i hvad angående dessa befattningars
tillsättning är stadgadt, icke lämpligen böra ega rum; men deremot håller före, att det
Banko-ltskottets Memorial, N:o 74. 5
med verkets fördel skulle närmare öfverensstämma, i händelse Bokhållare-sysslorne i kassa-
afdelningen och Bokhållare-tjensten vid luckan i depositions-afdelningen, icke fästas vid
vissa personer, utan att det må på vederbörande ankomma, att vid dessa befattningar an¬
ställa de tjenstemän inom bokhållare-graden, som dertill må finnas mest passande; på
grund hvaraf Utskottet tillstyrker, dels att mom. 3 af reglementets 42 § erhåller denna
förändrade uppställning:
5:o.
Yrid såväl förslags upprättande, som utnämningar till öfriga i §
40 uppräknade tjenster, skall fullt erforderlig skicklighet till sysslans
bestridande, i förening med ett redligt och anständigt uppförande,
utgöra första grunden för befordran, och den sökande, som dessa
egenskaper förenar, vara förvissad, att oförkränkt njuta till godo sin
tur och anciennitet inom verket; börande likväl, vid ledigheter till
Kassörs beställningar och Kamererare-svsslan i kassa-afdelningcn, fö¬
reträdesvis i betraktande tagas den pålitlighet och serskilda fallenhet
för verkets och allmänhetens betjenande, som dessa befattningar for¬
dra. Tur och anciennitet räknas från första fullmakts-datum inom-
hvarje tjenstegrad;
samt dels att 46 § i Banko-reglementet, måtte få undergå följande förändring:
6:o.
Skulle Fullmäktige frångå Understyrelsens förslag till Kassörs-
befattriing samt Kamererare-sysslan i kassa-afdelningen, vare Under¬
styrelsen fredad från ansvar för de olägenheter, som kunna uppstå
genom dessa tjensters besättande med andra personer än dem, för
hvilka Understyrelsen förklarat sig ega förtroende; dock under förut¬
sättning, att något å dess sida icke är vid uppsigten och kontrollen
uraktlåtet.
i
.Jemlikt 70 § i Banko-reglementet håfve tjensteman, som öfvertygas om ärerörigt brott
eller annan förseelse i allmänna lefverud af den svåra beskaffenhet, alt verkets trygghet
6 B anbo- kis kottets Memorial, N:o 75.
»'Iler anseende ovilkorligen fordrar hans endtiedigande, gjort sig förlustig sin vid verket
innehafvande tjenst.
Sorn detta stadgande icke är tillämpligt i afseende på pensionär, som dörnes till så¬
dant straff, hvilket är vanfräjdande, och någon föreskrift huru i slikt fall bör förhållas icke
förefinnes, beträffande de Bankens tjenstemän och betjente, som blifvit på pensions-stat
förflyttade; så och enär det redan inträffat och än vidare kan komma att inträffa, att sådan
tjensteman eller betjent öfverlygas om brott, medförande dylikt straff, samt andra stater
och korpser, af denna anledning, på grund af gällande bestämmelser, från rätt till pension
utesluta, eller från pensions-stat afföra så beskaffade tjenstemän och betjente; har Ut¬
skottet ansett sig böra föreslå, att i blifvande Banko-reglemente måtte, näst efter 70 §, få
införas denna föreskrift:
7:o.
Pensionstagare, som för brott dömes till straff, hvilket vanfräjd
medlör, håfve förlorat rättigheten att pension vidare uppbära.
Stockholm den )2 Augusti ISSI.
\:o
Alik. till Exp.-Utsk. d. 12 Austisli 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, angående vissa föreskrifter i Banko-reglementets
5:te artikel.
Utskottet, som, enligt hvad Utlåtandet n:o 37 utvisar, redan granskat de föreskrifter,
hvilka innefattas i 101 — 121 §§ af 5:te artikeln i Banko-reg! ementet, har nu jemväl ge¬
nomgått öfriga §§ i samma artikel af Reglementet.
De redan granskade §§ föranleda icke till någon annan framställning från Utskottets.^,
sida, än att från 3 §:n torde böra uteslutas orden “Banken tillhöriga1', enär afkoppar-
myntets utseende icke kan inhendas om detsamma blifvit af» banken eller andra autorite-
Banku-llskotlets Memorial, N:o 75. 7
ter från mynt-verket inlöst; samt att såsom tillägg vid nyssberöide g måtte få införas Ri¬
kets Ständers genom bifall till Utlåtandet n:o 46 fattade beslut; i följd hvaraf samma §
komme att lyda sålunda :
i:o
Det från Stats-verket eller Kongl. Mynt-verket inlösta koppar-
skiljemynt utgifves och emottages i Banken för silfver eller sedlar.
Riksgälds-kontorets koppar skilj emynts-pollet ter invexlas
i Rankens kassor och aflemnas sedermera till Kongl. Mynt¬
verket emot bestämdt pris; skolande skillnaden emellan del¬
ta och prägelvärdet påföras Ranlcens vinst- och förlusträk-
v ing.
Som Rikets Ständer bifallit Utskottets i Memorialet n:o 47 gjorda framställning i fråga
om sättet för beräkningen af Bankens sedelstock, så kommer i utfärdande Banko-reglemen¬
te att, i stället för 122 §:n i nu varande Reglemente, införas följande stadgande:
2:o
Såsom sedelstock anses och beräknas:
a) Alla utelöpande Bankosedlar samt invisningar och insättningsbevis
b) Alla på räkningar i depositions-afdelningen innestående medel;
c) Alla obegagnade andelar af låne- och kreditiv-förlagen, beräknade
i enlighet med Bankens räkenskaper.
Härifrån afräknas:
l:o. Kreditivet till Riksgälds-kontoret på en million riksdaler;
2:o. Utlemnade förskott till invexling af förslitna sedlar;
3:o. Otydliga sedlar, som blifvit af låne-afdelnirigen infriade.
Enär Stats- oell Banko-utskottens i Utlåtandet n:o 36 afgifna tillstyrkande, beträffande
återbetalningen af Mynt-verkets äldre skuld till Banken, är vordet af Rikets Ständer bifal¬
R Rani o-i tskot/ets Memorial, iV:o 75.
let, torde den g, sorn kommer att motsvara 126 § i nu gällande Banko-reglemente, fi
blifva af följande lydelse:
3.o
Bankens silfver och guld skall i räkning Mynt-verket påföras till
intrinseca värdet efter gällande myntfot och bör inom möjligast kor¬
ta tid i mynt återlefvereras; ankommande det på Fullmäktige att
successive i mån af sådan skeende återlefverering nya qvantiteter
utgifva.
Bankens hos Mynl-verkel egande återstående fordran för
de af Banken till ökade myntningskostnader dels i kontant
och dels i aflyst kopparmynt meddelade förskott, utgörande
18,000 r-.dr, skall med ^ eller 6,000 r:dr vid slutet af inne¬
varande år samt livartdera af åren 1852 och 1853 utaf Mynt¬
verket till Banken återbetalas.
Då de föreskrifter, gällande Banko-reglemente innefattar, dels i 135 §:a, att med slu¬
tet af år 1849, all utgifning från Banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk. samt i4 och 10 sk.
kopparmynt komme att upphöra, och dels i 141 §:n, att Banko-fullmäktige, borde från och
med 1849 års början låta i landsorten tillhandahålla allmänheten silfvermynt af J och
r:dr sp. i utbyte mot sedlar å 16, 12 och 8 sk. samt 14 och 10 sk. kopparmynt, icke
vidare äro tillämpliga, hemställer Utskottet att
4:o
nyssberörde 2:ne §§ måtte utur blifvande Bankoreglemente få ute¬
slutas.
I sammanhang härmed och enär vid så väl de serskilda vexlingsanstalterne inom ri¬
ket, scm låoekontoren i Gölheborg och Malmö förslitua sedlar numera utbytas mot icke
allenast nya sådana å 2 r:dr orh 32 sk. utan äfven silfvermynt af | och Tl6 r:dr sp., får
Utskottet, med åberopande derjemte af sin i detta afseende uti Memorialet N:o 67 gjorda
och af Rikets Ständer bifallna framställning hvad Lånekontoret i Wisby beträffar, tillstyrka
att
Banko-Utskottets Memorial, N:o 75. 9
alt 139 och 140 §§ i gällande Bankoreglemente måtte erhålla* följande förändrade upp¬
ställning :
5:o
Till befordrande af förslitna sedlars utbyte i landsorterne, mot
silfvermynt af och f- r:dr sp. samt nya sedlar å 32 sk. och
2 r:dr består Banken, hädanefter såsom hittills, i allmänhet och i
ett för allt, § procent, men, hvad Götheborgs och Bohus län ser¬
skildt beträffar, § procent å de summor, hvilka till utvexling blifvit
genom länens styrelser, emot behörig säkerhet, såsom förskott re-
qvirerade; — — — — — — — — — — — —
6:o
Vid lånekontoren i Götheborg och Malmö invexlas gamla sedlar
från och med 8 sk. till och med 3 r:dr valör mot silfvermynt af
T’j; och J r:dr sp. samt nya sedlar å 32 slc. och 2 r:dr, un¬
der iakttagande af de föreskrifter, som är o eller varda med¬
delade.
Pä enahanda vilkor, som äro stadgade i afseende å vex-
lingsförskolt lill nyssnämnde lånekontor, eger lånekonloret
i Wisby, all begagna dylikt förskott lill belopp af 5000 r:dr.
Sedan Utskottets Utlåtande n:o 44 öfver väckta förslag, angående ändrade föreskrifter
med afseende å assignering å Banken, blifvit af samtelige Riks-stånden bifallet, dock med
den af Högl. Ridderskapet och Adeln samt Völlofl.’ Borgare-ståndet beslutade förändring, att
de i det föreslagna 4:de momentet af Banko-reglementets 143 § omnämnda assignationers
belopp bestämdes till 100 r:dr; så och enär Ridderskapet och Adeln, med antagande af
Utskottets, i anledning häraf, uti Memorialet n:o 58 framställda inbjudning, frånträdt om-
förmälda förändring, hvilken Borgare-ståndet deremot vidblifvit, samt 3:ne Riks—stånd följ¬
aktligen beslutat, att ifrågavarande assignationer ej få utställas å lägre belopp än 200 r:dr,
kommer 143 § i gällande Banko-reglemente att utbytas mot detta stadgande:
lith. lill II. St. Prot. 1S50 # 1851. 6 Samt. 1 Afd. 29 Haft. 2
Banko - Utskottets Memorial, N:o 75.
7:o
Moni. 1. Fordiingsegarne hos depositions—^ft]< klingen (Häk-
ningshafvare) skiljas under feni klasser:
ti'II den förslå höra:
medel, sorn bero af Bankens egen styrelses disposition, äfvensom
skiiliibalancerne för ännu utelöpande, icke !0 år gamla invisningar
oell insättningsbevis förre Vexel-banken och dess kassor emellan (fria
från fotii—afgift);
till den andra:
alla varande eller blifvande konto’s, tillkomna under egenskapen af
kreditiv eller förlag af Banken, kassa-kreditiv undantagne, vare sig
räntefritt eller mot utstakad ränta (fria tran folii-afgift);
till den tredje:
medel, tillhöriga Staten samt dess allmänna verk och kassor, ej egan¬
de natur af kreditiv eller förlag från Banken (fria från folii-afgiff);
till den fjerde:
alla under Stockholms stads styrelse hörande embetsverk ock
kassor samt sådana allmänna inrättningar, välgörenliets~an-
slalter och konhursmassor, som begagna deposilions-banken
till förvaringsslälle, samt jemväl sådana enskilde, som an¬
tingen, innan folii-afgiflen vidtog, behörigen anmält sig haf¬
va upphört med assigneringen pä Banken, eller ock derefter
fortfarande bibehållit eller upptagit ny räkning i depositions-
afdelningen, men framdeles göra anmälan om samma räh-
tiings upphörande samt insätta det mot utelöpande assigna-
lioner svarande belopp (från folii-afgift befriade; de sistnämnd»
likväl ej loir än under året näst efter det anmälan om assignerin-
gens uppbärande blifvit gjord);
till den femte:
medel, tillhöriga så väl alla med beräkning på vinst för den enskilde
grundade stiftelser och bolags-föreningar, som ock alla enskilde per¬
soner, med de här ofvan gjorda undantag (underkastade folii-afgift).
Banko-Utskottets Memorial, N:o 75/. 44
Mom. 2. Före räknings upptagande göres skriftlig anmälan
hos Under-styrelsen, som, enligt nyssnämnda grunder, hänför räk¬
ningen tili sin behöriga klass.
Mom. 3. Räknings hafvare vare ovilkorligen förbjudet
att å Banken utställa invisningar å högre sammanräknadt
belopp, än han å räkningen har i behåll.
Mom. 4. Räkningshafvare, tillhörande femte klassen,
får hädanefter icke å Banken utställa andra} än hand skrif¬
na invisningar å ett belopp af minst 200 r:dr banko.
Slockholm den 12 Augusti 1851.
STOCKHOLM. Östlund & Berukg, 4851.
Banko-Utskotlcls Memorial, M 76.
1
76.
Ank. till Esp.-Utsk. d. 14 Aug. 1851, kl. 11 f. m.
Memorialmed förslag lill åtskilliga förändrade före¬
skrifter i Aide Artikeln af Banko-Reglementet.
Vid granskning af föreskrifterna i ofvanberörde Artikel af nu gällande Banko-
Beglemente, har Utskottet ansett åtskilliga förändringar erforderlige, enligt hvad Ut¬
skottet nu går att närmare omförmäla.
På grund af Rikets Ständers bifall till Utskottets hemställan uti Utlåtandet, JM
39, punkten 13, angående förvaltningen af det under innevarande riksdag beslutade
Lånekontoret i Wisby, tillstyrker Utskottet, att, i stället för §§ 75 och 77, måtte
uti blifvande Banko-reglemente få intagas nedanstående:
l:o.
De fonder, hvilka äro anslagna för Bankens Diskont-rörelse, stå un-
der förvaltning af Banko-Diskont-Direktionen i Slockholm samt Di-
rektionerne öfver Låne-kontoren i orterne.
Låne-kontoret i Götheborg besörjer äfven utlåning på jern och
andra i Banken belånbara exportabla effekter.
2:o.
Direktionen öfver hvart och ett af Låne-kontoren utgöres af fyra
inom kontorets distrikt boende ledamöter, en af hvarje Riks-Stånd,
tillika med ett Banko-Ombud.
Då, enligt Utskottets åsigt, den ordning, som nu iakttages för in- och utbe¬
talningar vid allmänna Diskonten, jemväl bör ega rum vid liqvider i och för Han-
dels-diskonten, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka, att åt föreskriften i § B9
mom. 6 måtte gifvas följande lydelse:
Bill. lill R. St. Prot. 1850 & 1851. 6 Sami., 1 Afd., 30 Haft. 1
o
Banko-Utskottets Memorial, M 76.
5.0.
Alla inbetalningar lill Banko-Diskont-Verket, med undantag af öf-
verräntorne, äfvensom de af Verket skeende utbetalningar, böra verk¬
ställas genom insättning och utassignering pä vederbörliga räkningar
i Depositions-Afdelningen.
Ofverräntorne liqvideras kontant till kamereraren, som, inom sjunde
dagen efter penningarnes emottagande, ombesörjer deras insättning
på behöriga räkningar.
På alla attester — — — — — desamma förvara.
I afseende å de föreskrifter, som innefattas uti 81 får Utskottet anföra, att,
då det synes vara i sin ordning, att tiden, hvarunder Banko-Ombud må kunna, utan
Fullmäktiges begifvande, åtnjuta tjenstledighet, blifver begränsad, Utskottet, med an¬
ledning deraf, alt ferierna vid Diskont-Verken fortfara ungefärligen 5:ne veckor, an¬
sett nämnde tid, såsom tilläfventyrs för Banko-Ombudet erforderlig, för att om lån¬
sökandes förhållanden i orten inhemta närmare kännedom, böra bestämmas såsom
den, hvarutöfver Banko-Ombud icke bör, utan Fullmäktiges tillstånd, få åtnjuta tjenst¬
ledighet.
Vidare och som den, genom mom. 8, Låne-kontoren i Götheborg och Malmö
tillerkända rättighet, att, till bestridande af smärre utbetalningar, reqvirera förskotter
från Banken, icke behöft begagnas, emedan de kontant influtne medlen alltid lemnat
tillgång till så beskaffade utbetalningar, samt dessutom den föreskrift, som erfordras,
angående skyldigheten att till Banken insända öfverflödig kassabehållning, lämpligare
torde kunna inrymmas uti l:sta mom. af 87 §, som handlar om leverering till
Banken af Diskont-Verkens vinstmedel, finnér Utskottet ifrågavarande mom. böra
från 81 § utgå.
Beträffande slutligen åläggandet för Låne-kontoren att låta för hvart och ett
lån efter nummerordning anteckna beloppet af de assignationer, hvaruti detsamma
blifvit utgilvet; så, enar större delen af beviljade lån kunna utaf de, genom om¬
sättningar och slutbetalningar, kontant influtna medel utbetalas, hvarigenom utfärdan¬
det af assignationer å lånebeloppen mera sällan ifrågakommer, torde berörde stad¬
gande likaledes få, såsom olämpligt, utur mom. 9 uteslutas.
1 öfverensstämmelse med hvad nu anfördt blifvit, tillstyrker Utskottet, att 81 §
af nu gällande Banko-Reglemente måtte erhålla följande lydelse:
4:o.
Hom. 1 (oförändradt).
Banko-Ulskotlcls Memorial, M 76.
3
Mom. 2 (oforändradt).
Mom. 3 (oforändradt).
Mom. 4 (oforändradt).
Mom. 5 (oforändradt).
Mom. 6 Banko-Ombudet föredrage såsom referent ärendena och be-
sörje brefvexlingen emellan Direktionen och Fullmäktige, i öfverens¬
stämmelse med Direktionens beslut; och tillhör det Låne-kontorets
kamererare att biträda Banko-Ombudet med ärendenas beredande till
utlåningsdagens expedition.
Skulle Banko-Ombudet någon gång vara frånvarande, kunna må¬
len då af annan Ledamot föredragas.
Utan laga förfall, eller af Direktionen erhållet tillstånd, må dock
Banko-Ombudet icke från Direktionens sammankomster uteblifva.
Derest åter Banko-Ombudet af sjukdom, eller annat laga förfall,
för längre tid, än 3:ne veckor, hindras att sin tjenst bestrida, må
på Fullmäktiges pröfning ankomma etc. — — —• under tiden för¬
ordna*.
Mom. 7 (oforändradt).
Mom. 8. Direktionen eger rättighet, att på Banken utfärda assig—
nationer, för utlåningens verkställande, dock under vilkor, att assig-
nationerne, hvartill blanketter, med deri utsatt valör, efter reqvisi¬
tion, från Fullmäktige utlemnas, icke må utgifvas å andra summor,
än Etthundra R:dr, Etthundrafemtio R:dr, Femhundra R:dr och Ett
tusen R:dr. Börande härvid för öfrigt iakttagas: att assignationerne
underskrifvas af minst två Direktörer och Banko-Ombudet samt kon-
trasigneras af kamereraren; att några assignationer ej på förhand
förfärdigas till upptagande bland kassabehållningen, utan underskrif¬
va* endast i don mån, lån blifvit beviljade; att med först afgående
post, efter hvarje utlåningsdag, förteckning etc. — — — — till
Banken insändas.
Mom. 9. Kassakistan etc. — — — — hvar sin nyckel.
Mom. 10. Den åt Låne-konloret i Götheborg uppdragna belå¬
ning etc. — — — hvad derom serskildt stadgadt är.
Mom. 11. Så väl Fullmäktige i Banken etc. — — — — från
dess befattning återkalla.
Under åberopande af Utskottets i Memorialet, J\2 67, gjorda framställning örn
obeböflighelen vid Wisby Låne-kontor af någon registrering utaf de öfriga Diskont-
4
Banko-Utskollets Memorial, M 76.
Verkens Låneförbandlingar, hemställer Utskottet, att den föreskrift, som bör mot¬
svara § 84, må komma att lyda, som följer:
5:o.
Samtliga Diskont-Direktionerne skola genast, efter hvarje utlåniugs-
dag, meddela hvarandra avis om de under samma dag hos hvar¬
dera Verket godkände låntagare, jemte beloppet af de beviljade lå¬
nen, samt tillika underrätta, om handlingar inkommit med borgens¬
förbindelser af personer, boende i annat låne-distrikl; dock kommer
detta åliggande, hvad beträffar Låne-kontoret i Wisby, att inskränkas
dertill, att nämnde kontor har att endast tili Banko-Diskont-Verket
i Stockholm insända så beskaffad avis, som nyss är nämnd.
På det alt Diskont-Verkens vinstmedel må blifva i Banken bokförde före upp¬
rättandet af de uppgifter, angående Bankens metalliska kassa samt Sedel- och Depo-
sitions—skuld, som det åligger Fullmäktige att vid hvarje halfårs slut låta allmänheten
delgifva, bar Utskottet ansett eu förändring uli liden för levereringen af berörde
vinstmedel för 2:dra och 4:de qvarlalen desto heldre böra föreskrifvas, som Diskont-
Verkens låne-operationer, vid slutet af dessa qvartaler, i anseende till räkenskaper-
nes afslulande, hvila; hvadan Utskottet, som, på sätt ofvan är nämndt, funnit före¬
skriften om insändande till Banken af öfverflödig kassa-behållning lämpligast böra i
sammanhang härmed upptagas, hemställer, att i stället för Usta mom. af 87 §,
måtte stadgas:
6:o.
De å så väl Banko-Diskontens, sorn Handels- och Närings-Diskon-
tens låne-rörelser inflytande räntor och öfrige vinstmedel få icke ut¬
lånas, utan skola, efter afdrag af utgifterne för Diskont-Verkens
förvaltning, förlusterne och de lån, hvilka vid de årliga Bevisioneme
kunna varda inom linien förda, till Banken inlevereras för 2:dra och
4:de qvartalen inom dessas utgång, samt för Usta och 3:dje qvar-
talen genast efter slutet af hvartdera; åliggande det vederbörande
Direktioner alt, efter hvarje utlåningsdag, till Banken insända de
kasSa-behållningar, som icke i och för rörelsen ovilkorligen erfordras.
Sedan Fullmäktige numera låtit upprätta formulär till Lagsöknings-Diarium för
Diskont-Verkens ombudsmän, samt jemväl till efterrättelse fastställt de förvaltnings¬
föreskrifter, som funnits erforderlige för vinnande af behörig kontroll å de till om¬
Banko-Utskottets Memorial, M 76.
5
budsmännen ingående medel, har Utskottet, vid sådant förhållande, och enär Full¬
mäktige dessutom, enligt § 92, ega vidtaga sådana rättelser och reglementariska
föreskrifter, som äro behöflige till befordrande af större ordning, säkerhet och kon¬
troll vid Diskont-Verken, ansett Usta momentet af 89 § erfordra en förändring,
samt 6:te mom. af samma § kunna såsom öfverflödigt utgå; hvarförutan och då
den undersökning af Ombudsmännens göromål, som, enligt 4 morn., bör 2:ne eller
flere gånger under året af 2:ne Direktionens ledamöter verkställas, är, serdeles vid
Diskont-Verket i Stockholm, af så vidlyftig beskaffenhet, att densamma svårligen
torde kunna omfatta mera än de löpande ärendena, men angeläget är, att Ombuds¬
männens åtgärder i allmänhet underkastas en närmare granskning och kontroll, än
som, på grund af nyssberörde föreskrift, för närvarande kan åvägabringas, Utskottet
uppgjort det förslag till förändring i samma föreskrift, hvilket 4 mom. af nästföl¬
jande punkt innefattar; äfvensom Utskottet vid 5:te morn. tillstyrkt det tillägg, att,
i enlighet med hvad vid öfrige Diskont-Verken eger rum, Ombudsmannen vid Låne-
kontoret i Wisby må för den uppbörd honom anförtros ställa säkerhet, hvilken
Utskottet likväl, i betraktande af nämnde Låne-kontors inskränktare rörelse, funnit
sig icke böra föreslå til! högre belopp, än 1,000 R:dr Banko; och hemställer Ut¬
skottet i följd häraf, till införande i blifvande Banko-Reglemente, följande uppställ¬
ning af 89 §, nemligen:
7:o.
Mom. 1. De lill Ombudsmännen i och för indrifning utlemnade
låne-dokumenter upptagas i ett Jagsöknings-diarium, uppstäldt enligt
antaget formulär.
Mom. 2. (oförändradt).
Mom. 3. (oförändradt).
Mom. 4. Tvänne eller flera gånger om året skola två af Direktio¬
nens ledamöter verkställa inventering af de hos Ombudsmännen be¬
fintliga säkerhetshandlingar samt tillse, huru de Ombudsmännen till¬
hörande löpande ärenden handhafvas. Egande dessutom Fullmäktige,
om och när så nödigt anses, att åt någon af Direktionens ledamöter
med juridiska kunskaper eller annan i juridiska värf erfaren person
uppdraga att, emot serskild efter uppdragets vigt och omfattning
lämpad ersättning, med noggrannhet genomgå och granska Ombuds¬
männens åtgärder samt om förloppet af den verkställda granskningen
till Direktionen afgifva en i korthet affattad berättelse, deruti jem¬
väl, vid hvarje tillfälle, upptages, hvilka af de under lagsökning då
6
Banko-Utskottets Memorial, M 76.
varande lån synas böra antingen såsom osäkra inom linien föras
eller ock till afskrifning anmälas, med fullständiga upplysningar rö¬
rande de omständigheter, som i afseende å så beskaffade mål före¬
kommit.
Mom. 5. Hvardera Ombudsmannen vid Banko-Diskonten i Stock¬
holm och Låne-kontoret i Götheborg skall för den uppbörd, honom
anförtros, ställa säkerhet till belopp af 5,000 R:dr Banko. Ombuds¬
mannen vid Låne-kontoret i Malmö lemnar enahanda uppbörds-
säkerhet till belopp af 2,000 R:dr samt Ombudsmannen vid Låne-
kontoret i Wisby till belopp af 1,000 R:dr nämnde mynt.
Jemlikt Rikets Ständers beslut i anledning af Utskottets uti memorialet 67
gjorda hemställan, angående tiden för de årliga revisionerne vid Låne-kontoret i
Wisby, torde 94 § 1 mom. få på följande sätt förändras, nemligeu:
8:o.
De i nästföregående § mom. 1 omnämnde revisioner taga sin bör¬
jan den 1 Mars hvarje år, utom hvad angår Låne-kontoret i Wisby,
der revisions-förrättningen börjar den 1 Juni.
Under förutsättning, att utlåningen genom Banko-Diskonten i Stockholm skulle
komma att förminskas, förklarade Rikets sednast församlado Ständer, att det personela
arfvode, Registratorn vid nämnde Verk under en längre följd af år ofabrutet fått
uppbära, skulle utgå allenast till och med det år, då nästa (innevarande) riksdag
slutar; men som i motsatts härtill ifrågavarande utlåning varit i ständigt stigande
från 1848 samt de göromål, som åligga bemälde tjensteman, äro af högst trägen
och maklpåliggande beskaffenhet; har Utskottet, med anledning af Banko-Diskont-
Direktionens derom gjorda framställning, skolat vördsamt hemställa,
9:o.
att stadgandet i 96 § af Banko-Reglementet, om ett personelt arf¬
vode af 160 R:dr banko årligen för nuvarande innehafvaren af
Registratorsbefattningen vid Banko-Diskont-Verket i Stockholm, att
utgå till och med det år, då nästa riksdag slutar, måtte få oförän-
dradt bibehållas.
Banko-Utskottets Memorial, J\i 76.
7
På grund af Rikets Ständers bifall till Utskottets i Memorialet M 67 gjorda
framställning om Öfverlemnande till Fullmäktige att, efter Direktionens börande, be¬
stämma lönevilkoren och öfriga förmåner för så väl Banko-ombudet, som tjenste-
männen och vaktbetjenten vid Låne-kontoret i Wisby, samt enär föreskriften uti
97 § följaktligen icke är, i fråga om nämnde IJne-konlor, tillämplig, lärer, jemte
den förändring uti 1 mom. af berörde §, att detsamma kommer att lyda sålunda:
10:o.
Aflönings-staten för Lånekontoren i Götheborg och Malmö är fast¬
ställd på sätt som följer, nemligen:
A) För Lönekontoret i Götheborg:
Vaktmästaren, lön 250: — —
Uti blifvande Banko-Reglemente, näst efter 97 §, fä, under serskild §, intagas
följande stadgande:
ll:o.
Förvaltningskostnaderne för Låne-kontoret i Wisby få, i ett för allt,
icke öfverstiga 5,000 R:dr banko.
Af denna summa anslås till de af Rikets Ständer förordnade Direk¬
törer, hvardera arfvode å 200 R:dr — R:dr 800, deruti inbe-
räknadt så väl ljuspenningar, som resekostnads-ersättning; och ega
Fullmäktige, att, efter Direktionens hörande, bestämma lönevilkoren
och öfrige förmåner för så väl Banko-ombudet, som tjenstemännen
och vaktbetjenten vid Låne-kontoret, under vilkor och förbehåll, att
det anvisade anslaget för Låne-kontorets förvaltning, 3,000 R:dr,
jemväl afsedt för alla utgifter i öfrigt, icke må öfverskridas.
Rikets Ständer hafva, med bifall till Utskottets hemställan uti Memorialet
•AS 36, beslutat, att en serskild pensions-inrättning skall bildas för enkor och barn
efter tjenstemän och betjente vid Banko-Diskonten, Låne-kontoren samt Tumba
Bruk, äfvensom att, i följd deraf, den Fullmäktige hittills medgifna rättighet, att till
behöfvande enkor och barn efter tjenstemän och betjente vid ofvan uppräknade Verk
och inrättningar anordna gratifikationer, må, med utgången af innevarande år, upp¬
höra; och som sålunda blifvit vunnet det genom föreskriften uti § 100 afsedda
ändamål, hemställer Utskottet,
8 Banko—Utskottets Memorial, M 77.
12:o.
att 100 må från Banko-Reglementet uteslutas.
Stockholm den 14 Aug. 1851.
M 77
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Aug. 1851, kl. 11 f. m.
Memorialangående foreskrifterne i 1, 5, 6 och 7 afdelnin-
game utaf Banko-Reglementets Q:te Artikel.
Jemte erinran, att, genom Rikets Ständers beslut, i anledning af de framställ¬
ningar, som förekomma i Utskottets Memorial och Utlåtanden N:ris 24, 39 och
57, angående reglering af Bankens Låne- och Kreditiv-rörelse, de föreskrifter, hvilka
Banko-Reglementets 6:te Artikels 2:dre, 3:dje och 4:de Afdelningar komma att inne¬
fatta, redan äro af Rikets Ständer gillade och fastställda, har Utskottet skolat an¬
mäla, att det, vid anställd granskning af bestämmelserna i samma Artikels l:ste,
5:te, 6:te och 7:de Afdelningar, ansett sig böra föreslå nedan upptagna förän¬
dringar.
Enär de Kreditiv, som blifvit ställda till Riksgälds-kontorets disposition för
utredningen dels af Götha Kanal Bolags f. d. Diskont-Verk och dels af Malmö f.
d. Diskont-Verk, utgörande för det förra 10,000 R:dr och för det sednare 5,000
R:dr, numera, enligt hvad Högloft. Stats-Utskoltet upplyst, icke äro för det afsedda
ändamålet erforderliga;
l.o.
torde från Banko-Reglementets 149 §, innefattande Bankens for¬
dringar hos Staten, få uteslutas litt. d. För Riksgälds-kontorets ut¬
redning af Malmö f. d. Diskont-Verk samt litt. e. För samma kon¬
tors utredning af Götha Kanal-Bolags f. d. Diskont-Verk;
och ofvanberörde § i öfrigt bibehållas oförändrad.
Sedan Rikets Ständer, med bifall till Utskottets framställning i Betänkandet
M 46, föreskrifvit ett förändradt sätt för inlösen hädanefter af Riksgälds-kontorets
utelöpande
Banko-Ulskotlels Memorial, JM 77.
9
utelöpande kopparskiljernyntspolletter; så kommer den förekrift, Banko-Reglementets
ISO § i detta afseende innehåller:
Sko.
att från Reglementet uteslutas.
Som, enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag af den 30 nasti. Juli
samt den 2 och S i denna månad, Högvördiga Preste-Ståndet, Vällofl. Borgare-?
Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet bifallit Utskottets af Högloft. Ridderskapet
och Adeln deremot ogillade Utlåtande JVs 6S, i anledning af återremiss å Betän¬
kandet JY° 43, med förslag till föreskrifter i afseende å ersättande af upphörd Privat¬
bank samt penningerörelsens underlättande i allmänhet; så och enär 3:ne Riks-
Stånds sammanstämmande mening innefattar Rikets Ständers beslut, kommer dds
21S S i nu gällande Banko-Reglemente att utbytas mot detta stadgande:
3:o.
Mom 1. Då Privatbank, efter fattadt beslut att upphöra, inställer
sin verksamhet såsom låne-anstalt, åligger det Fullmäktige att, så
vida icke å den ort, der sådan Privatbank funnits, enskildt Bolag
skulle bilda sig för bedrifvande af låne-rörelse med Riksbankens
sedlar, på sätt nästföljande § i Banko-Reglementet stadgar, antingen
å nämnde ort inrätta en afdelning af Rikets Ständers Bank, för att,
under den förvaltning, Fullmäktige finna godt förordna, och enligt
af dem meddelad instruktion, bedrifva låne- och kreditiv-rörelse
samt hålla upp- och afskrifnings-räkning på ungefärligen enahanda
grunder, som den Privatbank, hvilkens rörelse skall ersättas, eller
ock, om sådant anses mera lämpligt, för berörda ändamål och i
mån af det genom Privatbanks indragning minskade rörelsekapital,
anvisa nödiga medel åt Bankens vederbörande Låne-kontor, under de
i följande momenter intagna förbehåll.
Mom. 2. Utöfver det i 123 § bestämda, maximum för sedelstock
hafva Fullmäktige att i ofvanberörde hänseende använda 2,300,000
R:dr, hvilka fördelas på de serskilda låne-inrätlningarne i förhållande
till medeltalet under sednast förflutna 3:no åren af den eller de
Privatbankers sedelutgifning, som skall ersättas.
Morn. 3. Vid assignering på Riksbanken gäller till efterrättelse
Bih. till It. St. Prol. 1830 & 1831. 6 Sami., 1 Afd., 30 Hafl. 2
io
Éanko-Ulskoltels Memorial, JH 77.
hvud i afseende å Låne-kontorens enahanda assignering är eller var¬
der stadgadt.
dels ock näst efter förestående stadgande att i utfärdande Banko-Reglemente under
serskild § intagas följande föreskrift:
4:o.
Bolag, som i stad bildas, för att, utan rätt till utgifvande af egna
tryckta eller graverade kreditsedlar eller andra såsom mynt löpande
förbindelser, bedrifva Bankrörelse, vare sig lill ersättande af upphörd
Privatbank, eller för att eljest underlätta allmänna rörelsen i någon
ort, erhåller försträckning från Rikets Ständers Bank till nedanupp-
tagna belopp, under följande dervid fästade vilkor och förbehåll,
nemligen:
a) Sådant Bolag skall, under namn af Filial-Bank, bildas genom
aktieteckning och utgöras af minst tretio personer, hvilka, en för
alla och alla för en, ansvara för Filial-Bankens förbindelser.
b) Af teckningssumman erlägges minst en fjerdedel eller 25 procent
i rikets gällande mynt.
För återstående tre fjerdedelar eller 75 procent afgifve delegare till
den af dem gemensamt utsedda Direktion en till Direktionen eller
order ställd förbindelse, betalbar efter sex månaders uppsägning samt
åtföljd af hypothek, bestående af myntadt eller kontrolleradt guld
eller silfver, eller publika papper, beräknade till det värde, hvartill
de i Rikets Ständers Bank belånas, eller inteckningar inom 185Ö
års taxeringsvärde i fastighet å landet, eller inom två tredjedelar af
brandförsäkringsvärdet å fastighet i stad.
c) Säkerheten pröfvas och godkännes af delegarne, jemte ett af Full¬
mäktige utsedt Ombud; skolande förbindelserne med åtföljande hy¬
pothek antingen i Länets Landt-Ränteri eller å säkert ställe i stad,
der Direktionen har sitt säte, förvaras i kassakista, hvartill Direk¬
tionen och ett af Fullmäktige ulsedt Ombud hafva hvar sin nyckel.
d) Filial—Bank oktrojeras pjt högst tio år.
e) Från Rikets Ständers Bank undfår Filial-Bank försträckning, till
belopp motsvarande den del af teckningssumman, hvarför säkerhet
blifvit af delegarne ställd; dock ej någon Filial-Bank till högre summa»
än Fern Hundra Tusen Riksdaler Banko.
Banko-Utslwltets Memorial, M 77.
11
f) Å försträckningens hela belopp afgifver Filial-Bankens Direktion
en till Riks-Banken ställd förbindelse, uti hvilken, till Riks-Bankens
säkerhet för samma försträckning, Direktionen pantförskrifver tili
enahanda belopp de förbindelser med hypolhek, Filial-Bankens del¬
egare lill Direktionen aflemnat, samt jemväl underkastar sig alla de
vilkor och förbehåll, som blifvit fästade vid rättigheten för Filial-
Bank att försträckning hos Riks-Banken begagna.
g) Af denna försträckning skola fyra femtedelar utgå i form af lån
och återstående en femtedel såsom kreditiv.
h) Den de! af förslräckningen, som meddelas i form af län, utgifver
Riks-Banken i mån af reqvisition, och skall ovilkorligen inom ett år
efter det Filial-Bank trädt i verksamhet vara lill hela beloppet från
Riks-Banken uttagen.
i) På kreditivet åter eger Filial-Bank att, i mån af behof, utfärda
assignationer, med vilkor, att assigtiationerne, hvartill tryckta blan¬
ketter, efter reqvisition, från Banko-Fullmäktige utlemnas, icke få
lyda å andra valörer, än som nu äro eller framdeles kunna varda
för Låne-kontoren fastställda; skolande med först afgående post efter
assignationernes utgifvande förteckning å desamma, med uppgift å
deras nummer, datum och summa till Riks-Banken insändas.
k) Filial-Bank erlägger till Riks-Banken tre procent ränta så väl
å lånet, som äfven å de summor, hvilka på kreditivet lyftas.
1) Uppsägning af Filial-Bank lemnad försträckning må i efternämnde
5:ne fall ega rum, nemligen:
l:o. derest Riks-Bankens säkerhet skulle sådant fordra, då det ålig¬
ger Filial-Bank att försträckningen, efter ett års förutgången upp¬
sägning, återgälda med en femtedel årligen under hvartdera af de
följande fem åren; dock vare det Fullmäktige förbjudet ali denna
rätt lill uppsägning begagna förr än Fullmäktige vidtagit de i mom.
a) och b) af Banko-Reglementets 121 § föreskrifna åtgärder; kom¬
mande hvad af försträckningen, på grund häraf, kan varda till Riks-
Banken inbetaldt, att till Filial-Banken återlemnas när Riks-Bankens
ställning det medgifver och Filial-Bankens Direktion sådant äskar;
2:o. om Filial-Bankens Direktion underlåter att, inom stadgad tid,
fullgöra föreskrifven ränteliqvid, i hvilken händelse Fullmäktige ega
att försträckningen till betalning inom ett år uppsäga; och
3:o, af den anledning och i den ordning mom. litt. o omförmäler.
12
Banho-Utshollets Memorial, M 77.
m) Filial-Banks-rörelse bedrifves medelst utlåning, vexeldiskontering,
öppnande af upp- och afskrifnings-räkning samt beviljande af kredi¬
tiv, på sätt närmare bestämmes genom reglemente, som kommer
att till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse öfverlemnas.
n) Uti den revision, som årligen bör förrättas öfver Filial-Banks
räkenskaper och förvaltning under det förutgångna året, skall ett af
Fullmäktige utsedt Ombud deltaga.
o) Skulle vid revisionen emot Filial-Bankens förvaltning göras någon
anmärkning, som af Fullmäktige godkännes, bör rättelse i anmärkta
hänseendet beredas. Följer ej rättelse, vare Fullmäktige berättigade
att uppsäga, till större eller mindre del, den Filial-Bank lerr.nade
försträckning till inbetalning inom sex månader,
p) I händelse nuvarande Privat-Banker komma att upphöra, äro,
jemlikt 3:dje punkten 2:dra mom. här ofvan, 2,500,000 B:dr af-
sedda att ersätta den minskning i rörelsekapitalet, som deraf skulle
blifva en följd, vare sig alt denna ersättning sker förmedelst inrät¬
tande af nya afdelningskontor utaf Biks-Banken, eller genom anvU
sande af nödiga medel till redan varande Låne-kontor, eller i och
för bildandet af Filial-Banker.
Till sådana Filial-Banker, som, utan ändamål att ersätta uppbörd
Privat Bank, kunna bildas, ega Fullmäktige att använda ett belopp
af 1,500,000 B:dr, hvilket, i fall flere dylika Banker skulle samti¬
digt uppstå, dem emellan fördelas efter Fullmäktiges bepröfvande.
q) Nämnde belopp af 1,500,000 B:dr bildas dels af de 500,000
B:dr, hvarmed fonden för belåning af publika papper blifvit vid in¬
nevarande riksdag förminskad, dels af äldre odisponerade vinstmedel,
samt dels af den från och med detta års början till och med 1853
års slut inflytande behållna vinst, under iakttagande, att det bestämda
maximum för sedelstock härigenom icke öfverskrides; kommande de
från fonden för publika pappers belåning anvisade 500,000 B:dr
att härtill begagnas, intilldess desamma erfordras i och för Filial-
Banker.
Under åberopande af hvad Banko-Fullmäktige anfört uti 50 § af den Berät¬
telse, de, vid riksdagens början till Utskottet aflemnade och hvilken är bifogad Ut¬
skottets Memorial JVs 2; får Utskottet anmäla, att som det torde vara olämpligt
att
Banko-Utskottets Memorial, M TT.
13
att i Banko-Reglementet till oförändradt bibehållande hemställa en föreskrift, hvilken,
såsom händelsen är med 217 §, icke kan, under alla förhållanden tillämpas, Utskot¬
tet anser den ändring deruti vara af nöden, att Fullmäktige få sig ålagdt tillse, att
Ranken alltid må vara innehafvare af det belopp i obligationer, Banken egde vid
1844 års slut, eller 4,245,000 R:dr, enär beräkningarne af Bankens ansvarighet
uppgjordes med ledning af förhållanderna vid nämnda tidpunkt, och någon serskild
tillgång då icke afsaltes i och för uppbringande af obligationerna till det i omför-
mäldtc § upptagna belopp af 5,000,000 R:dr.
Utskottet tillstyrker alltså, att den föreskrift, som skall motsvara 217 <§, er¬
håller följande lydelse:
5:o.
Banken skall, så vidt sig göra låter, alltid vara innehafvare af lätt
realisabla förbindelser till belopp af 4,245,000 R:dr, hvilka löpa
med minst 4 procent ränta och äro utgifna af Riksgälds-Kontoret
eller andra Verk och Inrättningar, hvilkas obligationer Fullmäktige
anse lemna full säkerhet; börande Fullmäktige, när omständigheterna
sådant medgifva, medelst anskaffande af berörda räntebärande papper,
ersätta den minskning, som genom infriande eller försäljning af
obligationer uppkommer.
I följd af Rikets Ständers bifall till Utskottets hemställan uti Betänkandet JV°
12, torde § 218 i Banko-Reglementet få utbytas emot denna föreskrift:
6:o.
Af Rankens från och med 1848 års början till och med 1850 års
slut influtne behållna vinst skall ett belopp af 700,000 R:dr Banko
årligen, vid slutet af hvartdera åren 1851, 1852 och 1853 från
Banken i och för statens allmänna behof till Riksgälds-Kontoret
a flemnas.
Med anledning af Rikets Ständers beslut, att Banken, under vissa dervid fästade
vilkor, äger att tillhandahålla medel i och för Filial-Banker, som i orterna kunna
bilda sig, samt att såsom tillgång härtill blifvit beräknad en del af den från och
med detta års början inflytande behållna vinst; hemställer Utskottet, att den före¬
skrift i blifvande Banko—Reglemente, som skall motsvara 219 §, må sålunda uppställas:
Bih. lill II St. Brot. 1880 & S8S1. 6 Sami., 1 Afd, 30 Höft. 3
Banko-Utskottets Memorial, M 77.
7:o.
Det belopp af Banko-vinsten, som från innevarande års början till
nästa riksdag inflyter, och icke erfordras till försträckningar åt Filial-
Banker i öfverensstämmelse med stadgandet i mom. q af § här
ofvan, skall, om sådant anses för Bankens säkerhet nödigt, i Banken
reserveras; men i annat fall och i mån densamma inflyter, af
Fullmäktige användas till uppköp af sådane räntebärande papper, §
217 upptager.
Stockholm den 14 Augusti 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL BECKMAN, 1831.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 78.
1
N:o 78.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Aug. 1851, kl. 11 f. m.
Memorial, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter
uti 8:de artikeln af Banko-reglementet.
Enligt hvad Utskottets, under N:o 71, aflåtna memorial utvisar, har Utskot¬
tet, med anledning af förehafdt förslag till förändringar uti bokföringen och redo¬
visningen vid Tumba bruk, hemställt om förändring af § 239 uti nu gällande
Banko-reglemente; och får Utskottet, efter numera verkställd granskning af öfriga
delar af samma artikel, för Rikets Ständer anmäla, det Utskottet funnit:
att, i händelse af bifall till Utskottets ofvanberörda memorial, stadgandet i §
227, hvarigenom varit åt Fullmäktige uppdraget alt utfärda instruktion för bruks¬
förvaltaren samt arbetsordningar och reglementariska föreskrifter för bruksbeljenin-
gen i öfrigt, hör uteslutas;
att, då det icke synes erforderligt, alt i Banko-reglementet intaga någon upp¬
gift derom, att bruksförvaltaren och pappersmästaren, jemte öfrige vid bruket, el¬
ler för dess räkning anställda personer uppbära deras löneinkomster på brukets
stat, samt enär, derest l:sta punkten i förenämnda memorial N:o 71 af Rikets
Ständer bifalles, det på Utskottet ankommer att bestämma, huru, tills vidare och
intill nästa riksdag, hruksbetjeningen vid Tumba, i följd af det föreslagna förän¬
drade redovisningssältet, må regleras och tillsättas, jemväl mom. 2 i § 229 bör
uteslutas;
att, enär brukets hufvudsakliga inkomster numera grunda sig på tillverk¬
ning af andra papperssorter, än tillförene, då bruket nästan uteslutande sysselsat-
Bih. till R. St:s Brot. 1850 & 1851. 6 Sami. 1 Afd. 31 Höft. 1
9
Banko-Utskottets Memorial, N.-o 78.
tes med pappersfabrikation för Bankens egen räkning, samt, vid sådant förhållan¬
de, ej mindre Fullmäktige, än äfven Rikets Ständers år 1849 församlade Re¬
visorer ansett någon tillförlitlig och för ändamålet användbar arbetsplan för ett
följande år icke lämpligen kunna uppgöras, sednare punkten af § 230 bör, i öf¬
verensstämmelse med Fullmäktiges derom gjorda hemställan, borttagas, samt
till följd häraf, ej mindre början af § 231, än äfven slutet af § 237 uteslutas.
Med anledning af hvad nu anfördt blifvit, och under förutsättning af Rikets
Ständers bifall till hvad Utskottet i meranämnde memorial N:o 71 hemställt, till¬
styrker Utskottet,
att § 227 måtte få utur Banko-reglementet utgå 5
samt,
att de föreskrifter, som i blifvande Banko-reglemente komma
alt motsvara §§ 229, 230, 231, 237 och 239, måtte er¬
hålla följande lydelse:
l:o.
Den af Fullmäktige, som har inspektionen öfver bruket,
eger att, såsom ersättning för besväret dermed och godtgö-
relse för dervid förefallande resekostnader, årligen uppbära
300 R:dr banko, hvilka från brukskassan utbetalas.
Kostnaden för denna Fullmäktigs vivre och logis under vi¬
stande å Tumba, skall likaledes från brukskassan förvaltaren
efter räkning godtgöras.
2:o.
Före slutet af September månad hvarje år erhålle bruket
reqvisition å det sedel- och annat papper, som för följande
år till Bankens behof erfordras.
3:o.
Till Fullmäktige aflemnas i början af Oktober månad ett
af förvaltaren och pappersmästaren gemensamt upprättadt för¬
slag till aflöning samt ved och ljus för brukets arbetare un¬
der nästpåföljande år, räknadt etc. nu gällande ser¬
skildta stater.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 78.
3
4:o.
Sedan bokslutet för det föregående året blifvit uppgjordt
etc. raachineriers tillstånd m. m.; börande dervid
berättelser af inspekterande Fullmäktigen, för förvaltningen i
dess helhet, samt af förvaltaren och pappersmästaren, för
hvarderas detalj, afgifvas om bruksdriften under nästförflut-
na året.
5:o.
Fullmäktige åligger att, sedan sig visat, huruvida, genom
den vid Tumba bruk tills vidare antagna bokföring och re¬
dovisning, må hafva vunnits det dermed afsedda ändamål af
fullständig kontroll å bruksförvaltningen på stället, förhållan¬
det derom för Banko-Utskottet vid nästinstundande lagtima
riksdag anmäla, samt dervid framlägga förslag till instruk¬
tion och arbetsordning för så väl bruksförvaltaren, som bruks-
betjeningen i öfrigt, uppgjorda i enlighet med den föreslagna,
förändrade ordningen.
Stockholm den 14 Augusti 1851.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 79.
N:o 79.
Anie till Exp.-Utsk. den 14 Aug. 1851, kl. 11 f. m.
Memorial, /wet/ förslag till Instruktion för Rikets Ständers
Revisorer öfver Banko-diskont-verket samt Låne-kontoren i orterna.
Som Rikets Ständer vid innevarande riksdag, beslutat, att ett serskildt
Låne-kontor för Gottlands län skall inrättas i Wisby samt derjemte bifallit Utskot¬
tets i Memorialet l\:o G7 gjorda framställningar, beträffande tiden för början och
afslutande utaf revisionen vid nämnde Låne-kontor; så och under åberopande af
Stats- oell Banko-Utskottens i Utlåtandet N:o 20 intagna af Rikets Ständer gil¬
lade hemställan samt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse N:o 146, om än¬
dring af 7:de punkten i den, enligt Kongl, kungörelsen af den 27 Febr. 1835,
utaf Rikets Ständer gillade och antagna ”Instruktion för Rikets Ständers Reviso¬
rer öfver Banko-diskont-verket jemte f. d. Riks-diskontens utredning samt pro-
vins-låne-kontoren i Götheborg och Malmö,” har Utskottet skolat framlägga föl¬
jande förslag till:
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver Banko-
diskont-verket samt Låne-kontoren i orterna.
Punkt 1.
Revisorerne sammanträda i hvartdera verket den 1 Mars
hvarje år eller, om helgedag då infaller, nästföljande sökne¬
dag, med undantag af hvad angår Låne-kontoret i Wisby,
hvarest revisionen börjar den 1 Juni hvarje år, eller, om hel¬
gedag då infaller, nästföljande söknedag; legitimera sig, me¬
delst aflemnande af fullmakter eller förordnanden, och aflägga
derefter lifligen följande ed: Jag N. N., utsedd och för-
Banko-Utskottets Memorial, N:o 79.
5
ordnad, att granska Banko-diskontens (iN. N. Låne-kootors)
räkenskaper, styrelse och förvaltning, förpligtar mig härme¬
delst, att, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut,
nu och framgent, tyst och förtegadt hålla hvad, som rörer en¬
skilde personers förhållanden till detta verk: så sannt mig Gud
hjelpe til! lif och själ”; — hvilken ed, skriftligen författad,
jemväl af Revisorerne undertecknas. Revisions-arbetet bör
vara verkställdt och afslutadt uti Banko-diskonten inom sex
veckor, uti Lane-kontoren i Götheborg och Malmö inom en
månad samt uti Låne-kontoret i Wisby inom åtta dagar.
Punkt. 2.
(Se punkt 2. Kongl. Kungörelsen af d. 27 Fehr. 1835.
Punkt. 3.
(Se punkt 3 i dito).
Punkt. 4.
(Se punkt 4 i dito).
Punkt. 5.
(Se punkt 5 i dito).
Punkt. G.
De för året utsedde Revisorerne för Låne-koutoren kunna
ock under årets lopp anställa improvisoriska revisioner, i hvil¬
ket afseende de äro berättigade, att på stället taga kännedom
af Låne-kontorens alla handlingar och räkenskaper, dock un¬
der iakttagande, alt derigenom någon rubbning eller uppehåll
i kontorens vanliga göromål icke må förorsakas; skolande dy¬
lika revisioner förrättas af minst 2:ne Revisorer.
Punkt. 7.
Hvarje Revisor bestås skjuts efter 2 hästar till och
från revisions-orten samt traktamente af fyra r:dr b:ko om
dagen, så väl under sjelfva revisions-förrättningen, som un-
(i
Banko-Utskottets Memoria!, N:o 80.
der fram och återresan, efter beräkning af 8 mil för hvar¬
je resedag och med iakttagande, att, derest miltalet icke
jemt motsvarar resedagarne, må för öfverskottet, så vida
det uppgår till minst en mil, ytterligare beräknas en dags
traktamente; men skulle revision af Banko-diskontens rä¬
kenskaper inträffa inom en tid af åtta dagar, efter det
riksdag i Stockholm är afblåst samt riksdagsfullmäktig vara
utsedd, att i samma revision deltaga, åtnjuter sådan Revisor
icke ersättning för resekostnaden till hufvudstaden, hvaremot
honom tillkommer traktamente från den dag, riksdagen afblå-
ses, till den, då revisions-förrättningen tager sin början.
Punkt 8.
(Se punkt 8 i Kongl, kungörelsen af den 27 Februari 1835.)
I händelse Rikets Ständer godkänna delta förslag till instruktion; hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att samma instruktion varder, genom nådig kungörelse, till all¬
män kännedom meddelad.
Stockholm den 14 Augusti 1851.
N:o 80.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Augusti 1851, kl. 11 f. m.
Memorial, med förslag till Ansvarighels-lag för de af Rikets Ständer
förordnade Direktörer för Låne-konloren i orterna.
Som den af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer under den 12 Mars 1830 ut¬
färdade Ansvarighets-lag för de af Rikets Ständer förordnade Direktörer vid Diskont¬
Banko-Ulskotlols Memorial, N:o 80.
7
kontoren i Götheborg och Malmö, uti 1 §. åberopar bland annat de föreskrifter,
hvilka det vid 1823 års riksdag upprättade reglemente för dessa diskont-kontor
innehåller; men omförmälde föreskrifter sedermera blifvit genom utfärdande Banko¬
reglementen förändrade; så och med afseende på olägenheten deraf, att ansvarig-
heteft för Direktörerne vid det innevarande riksdag beslutade låne-kontor i Wisby
måtte varda bestämd, bar Utskottet skolat hemställa,
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta och hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande af ny Ansvarig-
hets-lag för de af Rikets Ständer förordnade Direktörer för
låne-kontoren i orterna, innefattande följande förändrade upp¬
ställning af i §. lili nu gällande Ansvarighets-Iag, nemligen:
Finnes någon eller flere af de utaf Rikets Ständer förordnade
Direktörer vid låne-kontoren i orterna hafva af försummelse
underlåtit, öfverskrida eller afvikit från de föreskrifter, hvilka
dels Rikets Ständer angående diskont-verkens styrelse och för¬
valtning uti Bånko-reglementet meddelat, dels Rikets Ständers
Fullmäktige i Banken, på sätt samma reglemente i vissa fall
medgifver, ega att utförda samt dels Rikets Ständers, till öfver¬
seende och granskning af låne-kontorens förvaltning och rä¬
kenskaper, utsedde Revisorer finna nödigt att stadga, vare en
sådan eller sådane af Direktörerne från denna befattning skiljda,
och gähle dessutom all derigenom timad skada och förlust.
Stockholm den 14 Augusti 1851.
8
Banko-Utskotlels Memorial, N:o 81.
N:o 81.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 14 Aug. 1851, kl. 11 f. m.
Memorial om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Banko-
Reglementet.
Dä det är af vigt, att de förändrade föreskrifter, Banko-reglementet kommer
att innefatta, i fråga om Rikets Ständers Banks depositions- samt lane- och kre-
ditiv-rörelse, varda allmänheten behörigen kungjordaj har Utskottet, i likhet med
hvad tillförene iakttagits, ansett sig höra vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer må, jemte öfverlemnande af det reglemente
för Rikets Ständers Banks styrelse och förvaltning, som Ut¬
skottet, enligt gällande instruktion, kommer att vid inneva¬
rande riksdag utfärda, hos Kongl Majit i underdånighet an¬
hålla, det Kongl. Majit i nåder täcktes om de deruti befint¬
liga förändrade stadganden, för hvilkas tillämpning sådant kan
anses erforderligt, låta till allmänhetens efterrättelse utfärda
nådig kungörelse.
Stockholm den 14 Augusti 1851.
STOCKHOLM, tryckt ros isaac marcus, 1851.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 82.
1
N;o 82.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 16 Aug. 1851, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af verkställd granskning utaf de vid Banko-
diskonl-verket i Stockholm och Låne-kontoret i Götheborg inom linien
Jorde äldre Kapital-fordringar.
Med bifall till Banko-Utskottets vid sistlidne riksdag, uti memorialet N:o 97,
derom gjorda framställning, och i sammanhang med beslutade föreskrifter, afseende
kontroll ä diskont-verkens ombudsmäns uppbörd och göromål, berättigades Banko-
fullmäktige, att antingen åt någon ledamot inom Direktionen vid diskont-verken i
Stockholm och Götheborg, eller åt annan i orten vistande, pålitlig och i juridiska
värf erfaren person, uppdraga att genomgå hvartdera verkets till och med år 1848
inom linien Jorde, A serskildt Balans-Extrakt upptagne, lån och öfver förhållan¬
det dermed afgifva så fullständig berättelse, att deraf må kunna urskiljas, för hvilka
af berörde lån ytterligare godtgörelse kan med någon sannolikhet vara att påräk¬
na, med skyldighet tillika för den person, som nämnde uppdrag erhöll, att, del-est
han, vid den granskning, honom sålunda ålåg, skulle finna några serskilda åtgär¬
der vara att vidtaga i afseende på bevakandet och indrifningen af ett eller annat
bland dessa lån, sådant vederbörande ombudsman till behörigt iakttagande meddela,
eller ock, om något funnes vara _af ombudsmannen åsidosatt, detsamma hos Direk¬
tionen anmäla.
Angående tillkomsten och beskaffenheten af ifrågavarande, såsom osäkra an¬
sedda och af sådan anledning från kapital-räkningen, tid efter annan, afförda samt
å serskildt balans-extrakt inom linien förda lån, får Utskottet meddela följande
af Banko-fullmäktige lemnade och i ofvanåberopade memorial N:o 97 intagna upp¬
lysningar.
Bih. till II. St. Brot. 1850 & 1851, 6 Sami. 1 Afd. 32JHäft. 1
o
Banko-Ulskotlets Utlåtande, N:o 82.
Till de årliga revisionerna öfver diskont-verken åligger det ombudsmännen
alt öfver förhållandet med de, på deras handläggning beroende, mål och ärenden
afgifva berättelser. Då vid jemförelse deraf med låneakterne det befunnits, att
antingen en eller annan af de å ett lånedokument tecknade gäldenärer i fattigdom
aflidit och de öfrige gjort konkurs, eller samlige gäldenärerne afträdt sin egendom
till borgenärers förnöjande, samt det visat sig, alt föga eller intet varit att såsom
utdelning utur massorna påräkna, eller ock vid anställde utmätningar blifvit utrönt,
att samtlige gäldenärerne sakna tillgång, hafva så beskaffade lån vid revisionerne
vanligen blifvit, uppå Direktionens derom gjorda framställning och med stöd af
gällande föreskrifter, från kapitalräkningen afförde och i balans-extraktet för inom
linien förda lån upptagne. Och enär lånen således från kapitalräkningen afforas
fdrst efter det föga utsigt förefinnes, att något vidare skall å dem inflyta, hade
äfven deraf följt, alt å sådana lån sedermera icke kunna förväntas annat än smärre
afhetalningar, hvilka endast i ganska ringa mån föranleda summans minskning på
det hela. Då härtill komme, att Banko-Utskottet i allmänhet följt den grundsats,
att icke hos Rikets Ständer tillstyrka ett låns afskrifning förr, än alla derför an¬
svarige personer aflidit samt deras efterlemnade anhörige undfått urarfvaförmån j
så hade summan af inom linien förde lån sällan minskats, men deremot årligen af
ofvanberörde orsak vunnit en tillökning} hvarförutan Fullmäktige, beträffande Banko¬
diskont- verket tillhöriga, inom linien förda, lån, hvaraf åtskilliga förskrifva sig
från första åren efter Banko-diskontens stiftelse, upplyst, alt anledningen till sum¬
mans storlek återfinnes deruti, att, intilldess lånekontoren år 1823 inrättades,
Banko-diskontens lånerörelse omfattade hela riket, hvarvid, med afseende å vid-
sträektheten af det område, hvarpå de låneherättigade funnos spridde, pröfningen
af låneansökningar sannolikt icke kunde verkställas med den noggranhet, som se¬
dermera varit händelsen.
Beträffande nu först Emi ko -diskon (-verket i Stockholm, har förenämnda upp¬
drag blifvit af Fullmäktige öfverlemnadt åt en af Diskont-direktionens ledamöter,
Advokat-fiskal en och Protokolls-sekreteraren N. A. Heurlin, som, enligt hvad Ut¬
skottet anser sig böra vittsorda, detsamma med ospard möda och synnerlig sorg¬
fällighet fullgjort, så att han icke allenast genomgått och granskat de vid nyss-
berörde Diskont-verk den 31 December 1848 inom linien balanserade lånen, utan
ock, under Liden fran början af år 1849 till slutet af Januari månad innevarande år,
med fortfarande uppmärksamhet följt ombudsmännens handläggning af dessa ärenden
och vidtagit erforderliga åtgärder för alt söka indrifva hvad å ifrågavarande lån möj¬
ligen kunnat erhållas, samt, såsom hufvudresullat af omförmäldta mödosamma arbete,
Banlco-Utskottets Utlåtande, N:o 8*2.
3
till Banko-diskont-direktionen öfverlemnat dels en i tabellarisk form uppställd berät¬
telse, angående ifrågavarande lån, utvisande forhållandet med desamma den 31 De¬
cember 1850, dels ett sammandrag öfver de, under tiden från 1848 års slut till den
31 nästlidne Januari, å lånen skedde af- och slutbetalningar, hvaraf upplyses, att
under nämnde tid blifvit lill kapitalen betalde 15 st. lån, med 4,275 R:dr
4 sk. 11 rst., samt å de öfriga afbetalningar skett till belopp af 6,906 R:dr 26 sk.
9 rst., så att tillsammans 11,241 B:dr 31 sk. 8 rst., öfverränlorne oberäknade, derå
ingått, dels ock en öfver de sistnämnde dag qvarstående 595 st. lån å tillhopa
338,059 It:dr 17 sk. 3 rst. uppgjord klassifikation, hvarigenom desse lån blifvit
indelade uti följande 5 klasser, nemligen:
Klass 1.
Leni, för hvilka ytterligare godlgörelse, med någon sannolikhet, synes vara
att påräkna,
till antal af 30 st. å 16,850 R:dr 26 sk. 8 rst.
Klass 2.
Lån, i afseende pä hvilka ytterligare åtgärder eller upplysningar synas er¬
forderliga, för tillförlitligt bedömmande, huruvida möjligen någon afbetalning
å desamma kan ingå,
till antal af 206 st. å 116,021 R:dr 3 sk. 11 rst., under hvilken klass
hufvudsakligen blifvit hänförde de lån, som äro beroende af konkursutredningar,
eller rättegångar, eller serskildt vidtagne, men ännu ej till resultatet kände, åt¬
gärder.
Klass 3.
Län af sådan beskaffenhet att, för det närvarande föga eller ingen anled¬
ning sig JÖreter att kunna någon godlgörelse för desamma erhålla,
till antal af 151 st. å R:dr 100,799: 33. 10, under hvilken klass blifvit
upptagne de lån, for hvilka godtgörelse, i vanlig väg, ej synes vara att förvän¬
ta, men hvarå dock, i händelse af antingen fordringarnes försäljning, eller rättig¬
het lill ackords antagande för desamma, ännu något torde kunna ingå.
4
Banko- lits kottets Utlåtande, N:o 82.
Klass. 4.
Län, för hvilka någon ytterligare godlgörelse, hvarken nu eller i framli¬
den rimligen är att förvänta,
till antal af 168 st. å R:dr 76,676: 12. 6. under hvilken klass blifvit hän¬
förde de lån, som nu genast syntes böra till afskrifning anmälas, i händelse den hittills
i allmänhet följde grundsats frånträdes, att icke afskrifva något från verket ut¬
gånget lån, förr än alla derför ansvarige personer allidit.
Klass. 5.
Län, för hvilka någon ytterligare godlgörelse icke kan er hällas,
till antal af 40 st. å R:dr 27,711: 36. 4, under hvilken klass blifvit upp¬
tagne de lån, i afseende på hvilka, jemväl efter hittills följde grunder, annan åt¬
gärd ej återstår, än att dem till afskrifning anmäla.
Banko-diskont-direktionen, som till Utskottet öfveidemnat omförmälde berättel¬
se, med tillhörande bilagor, har tillstyrkt, ej mindre att samtlige i 5:te klassen
antecknade lån, än äfven de, som finnas i 4:de klassen upptagne, nu måtte få af-
skrifvas; hvarjemte Directionen, beträffande 3:dje klassens lån, under yttrande
af den öfvertygelse, att, ehuru å ett eller annat af dessa lån något ytterligare möj¬
ligen torde kunna i framtiden inflyta, berörde lån likväl, i betraktande af den kost¬
nad, deras fortsatta handläggning och bevakande erfordrar, jemväl skulle kunna nu
afskrifvas, utan att derigenom pä det hela någon förlust för Diskontverket vore att
befara, hemställt, att, så vida dessa lån ytterligare skola inom linien balanseras, Di¬
rektionen då måtte berättigas, att för dem, efter pröfning af omständigheterna i hvar¬
je serskildt fall, antaga ackord, om och när sådant erbjudes, eller genom ändamålsen¬
liga åtgärder kan tillvägabringas.
Vid jemförelse af förenämnde klassifikation med den afgifne Berättelsen, hvil¬
ken Utskottet funnit ega sådan fullständighet, alt derigenom förhållandet med hvar¬
je serskildt lån blifvit klart utredt och framlagdt, har Utskottet, för sin del, nämnde
klassifikation gillat och godkänt, med iakttagande allenast vid klasserne 2, 4 och
5 deraf,
a) att, i anseende till de förändringar, som efter Berättelsens afgifvande med
några lån inträffat, och sedan å 3:ne lill 2:dra klassen hörande lån slutlig utdelning
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 82.
5
från urarfvaboet erhållits med tillsammans R:dr 54: 40. 9, 7 st. af de i denna klass
upptagne lån, tili återstående belopp al M:dr 3,205: 46. 5, numera rätteligen böra
till 5:te klassen hänföras;
b) att från beloppet af de uti 3:dje klassen upptagne lån afgå R:dr 83: 27. 10,
utgörande den å ett lån numera inbetaldta kapital-återstoden; samt
c) att, med afseende å förekomne serskilde omständigheter, 6 st. i 4:de klassen
antecknade lån å tillsammans R:dr 3,884: 16 tillsvidare böra fortfarande inom linien
balanseras.
Till följd häraf och enär något annat skäl för bibehållande af öfrige 162 st.
lii! 4:de klassen hörande lån, hvaraf ganska många varit balanserade sedan första
åren efter Diskontverkets inrättande, ej förefinnes, än att å hvartdera lånet en el¬
ler annan af gäldenärerne ännu lefver, men sedan längre tid tillbaka befinnes i ut-
blolladt tillstånd, får Utskottet hemställa, att Rikets Ständer måtte bevilja af¬
skrifning :
af ej mindre de vid klassifikationens upprättade till 5:te klas¬
sen bänförde 40 st. lån å tillsammans R:dr 27,711: 36. 4,
än äfven af de bär ofvan omförmäldta från 2:dra klassen för¬
flyttade 7 st. lån å tillhopa R:dr 3,205: 46. 5., för hvilka
någon ytterligare godtgörelse icke kan erhållas; samt
2:o.
af nyssberörde 162 st. till 4:de klassen hörande lån å till¬
hopa R:dr 72,701: 44. 6., för hvilka godtgörelse hvarken
nu eller i framtiden är att förvänta.
Och, ehuru å ett eller annat af de i 3:dje klassen upptagne lån något ytterliga¬
re möjligen torde kunna framdeles inflyta, likväl och som Utskottet, vid den spe¬
ciella granskningen af dessa lån, lika med Diskont-direktionen, funnit desamma i
allmänhet vara af sådan beskaffenhet, att någon förlust på det hela genom deras af¬
skrifning icke vore för Diskontverket att befax-a, utan tvärtom deras fortsatta hand¬
läggning och bevakande, enligt Utskottets åsigt, möjligen kan komma att för ver¬
ket medföra större kostnad, än som motsvaras af de å lånen ingående afbetalnin-
gar, samt dertill kommer, att Rikets Ständer, med den vid sistlidne riksdag lie-
<)
Banko-Utskotlels Utlåtande, N:o 82.
slutade utredning af de inom linien forde lånen hufvudsakligen afsett, att befria
Diskontverket från bevakningskostnaderne för sådane lån, å hvilka någon godtgö-
relse icke med sannolikhet vore att påräkna, har Utskottet, efter pröfning af för¬
hållandena i hvarje serskildt fall, ansett sig höra tillstyrka,
3:o.
alt af 3:dje klassens lån nu mätte afskrifvas 71 st. 3 till¬
sammans R:dr 34,936: 15. 3.;
äfvensom Utskottet, i afseende å de 6 st. lån af 4:de klassen, som, tillsvidare blifvit
bibehållna, samt de af 3:dje klassen återstående 79 st. lån å tillhopa R:dr 65,779:
38. 9, finner sig ega skäl tillstyrka,
4:o.
att Diskont-direktionen måtte berättigas, att för dessa 85 st.
lån å sammanräknade R:dr 69,664: 6. 9., efter pröfning af
omständigheternc i hvarje serskildt fall, antaga ackord, om och
när sådant erhjudes, eller genom ändamålsenliga åtgärder kan
tillvägahringas.
I sammanhang härmed och enär Utskottet, vid genomgående af de efter 1848 års slut
inom linien förde lån, funnit 2:ne af dessa, nemligen N:ris 6,139 och 9,079, vara
al sådan beskaffenhet, alt ej eller för dessa lån någon vidare afbetalning är alt förvän¬
ta, får Utskottet föreslå,
5: o.
att afskrifning måtte beviljas jemväl af nyssberörde 2:ne Ian
å tillsammans R:dr 503: 16.
Banko-Utskottets Ulåtande, N:o 82.
7
Hvad dernäst angår de vid Låne-konloret i Götheborg inom linien förde
lån, hvilkas utredning blifvit åt Rådmannen Häradshöfdingen N. Ingelman upp¬
dragen, har Utskottet visserligen funnit den deröfversafgifna berättelse icke inne¬
fatta en ensamt för sig tillfyllestgörande utredning af omförmäldte lån, men, med
afseende å hvad nämnde berättelse upptager, samt med begagnande derjemte af de
åtskillige närmare upplysningar, Låne-kontorets Ombudsman, efter berättelsens för¬
fattande, meddelat, och sedan bemälde Ombudsman upprättat en till Utskottet öf-
verlemnad af Låne-kontorets Direktion, godkänd klassifikation, bar Utskottet an¬
sett, att, med tillämpning å dessa lån af de hufvudgrunder, som vid klassifika-
tionen af de vid Ranko-diskontverket i Stockholm inom linien förde lån blifvit
följde, och under tillkännagifvande, att ej något af ifrågavarande, vid Låne-konto-
ret i Götheborg lill och med 1848 års slut inom linien förde lån är af sådan
beskaffenhet, att det kan i Usta klassen upptagas, af berörde lån, 262 till an¬
talet å ett sammanräknadt belopp af Ranko R:dr 75,230: 47. 3, böra hänföras:
till Klass 2, eller Lån, i afseende pä hvilka ytterligare åtgärder eller upplys¬
ningar synas erforderlige, för tillförlitligt bedömande, huruvida möjligen någon
afbetalning u desamma kan ingå, 26 st. å R:dr 12,745: 22. 6;
till Klass 3, eller Län af sådan beskaffenhet, att för det närvarande föga eller
ingen anledning sig företer att kunna någon godlgörelse för desamma erhålla,
115 st. å R:dr 26,430: 21. 8;
till Klass 4, eller Lån, för hvilka icke någon ytterligare godlgörelse, hvarken
nu eller i framtiden, rimligen är att förvänta, 114 st. å R:dr 33,798, 39. 9;
samt
till Klass 5, Lån, för hvilka någon ytterligare godlgörelse icke kan erhållas,
7 st. å R:dr 2,256: 11. 4.
På grund af denna fördelning, och af enahanda skäl, som här ofvan, för af¬
skrifning af de vid Banko-Diskontverket i Stockholm inom linien förde lån blifvit
anförde, tillstyrker Utskottet,
6:o.
att utaf de vid låne-kontoret i Götheborg inom linien förde
lån afskrifning mätte beviljas, så väl af de här ofvan uti 5:te
och 4:de klasserna uppförde 121 st. lån å tillsammans R:dr
36,055: 3. 1, som ock af 32 st. till 3:dje klassen börande
lån å tillhopa R:dr 4,074: 45. 10, samt
8
Banko-U(skottets Utlåtande, N-.o 82.
7:o.
att, i öfverensstämmelse med livad här ofvan i punkt 4 blif¬
vit föreslaget, i afseende på åtskillige vid Banko-diskontver-
ket i Stockholm inom linien balanserade lån, Direktionen öf¬
ver Låne-kontoret i Götheborg jemväl måtte berättigas, att,
för återstående 83 st. af dervarande lån, inom 3:dje klassen,
tillsammans uppgående lill R:dr 22,355: 23. 10, efter pröf¬
ning af omständigheterna i hvarje serskildt fall, ackord an¬
taga, om och'när sådant erbjudes eller genom ändamålsenliga
åtgärder kan tillvägabringas;
hvarjemte Utskottet, som inhemta!, att härförutan ett år 1840 förfallet lån N:o
7-658 nu mera befinnes i det skick, att vidare godtgörelse för detsamma icke är
att påräkna, härigenom tillstyrker, att, med bifall till Direktionens öfver Låne-
kontoret derom gjorda hemställan,
8:o.
afskrifning måtte beviljas af detta lån, hvarå nu i kapital
återslå R:dr 127: 30 sk.
Slutligen kan Utskottet ej undgå anmäla, att ej mindre Protokolls-sekretera¬
ren Heurlin, på grund af den närmare kännedom, lian, under utredningen af de
vid Banko-diskontverket i Stockholm inom linien förde lån, varit i tillfälle in¬
hemta om de hvardera Ombudsmannen derstädes åliggande göromål, än äfven Di¬
rektionen öfver Låne-kontoret i Götheborg fästat Utskottets uppmärksamhet derå,
att Uste Ombudsmannen vid det förra Diskont-verket samt Ombudsmannen vid
nämnde Låne-konlor voro af göromål så Öfverhopade, att, derest de löpande ären¬
dena skola af dem med behörig noggranhet och drift ombesörjas, del, jemväl un¬
der förutsättning, att de inom linien förde lånen genom afskrifning i betydlig mån
minskades, icke kunde förväntas, att desse tjenstemän tillika skulle kunna åt de
sed-
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 82.
9
sednare lånen egna den lid, sorn erfordrades, helst det visat sig, att lagsöknings-
ärendena under år 1850 betydligen tilltagit, hvarföre jemväl Direktionen öfver
Låne-kontorct i Götheborg, för sin del, hemställt, att Ombudsmannen derstädes
måtte för framtiden befrias från bevakningen af omformälde inom linien förde lån
och handläggningen af desamma öfverlennäs åt annan pålitlig person, emot er¬
sättning antingen af någon viss procent å den summa, som å de inom linien för¬
da lånen inflyter, eller serskildt arfvode i ett för allt, afpassadt efter tiden och
omfånget af dc dermed förenade göromål.
Utskottet har tagit under behörigt öfvervägande hvad sålunda yllradt celi
hemställdt blifvit; och enär Utskottet, under granskningen af de inom linien förda
lånen nogsamt insett angelägenheten deraf antingen, att Ombudsmännen beredes
någon fördel, som i större eller mindre mån kail motsvara de kostnader, desse
tjenstemän för kanslist-biträde måste enskildt vidkännas, så vida det skall blifva
för dem möjligt att, i förening med de löpande ärendena, behörigen handlägga och
bevaka det ej obetydliga antal lån, som äfven, i händelse af Rikets Ständers bi¬
fall lill bär ofvan föreslagna afskrifningen, skulle komma att qvarstå, eller ock,
att, i öfverensstämmelse med den af Direktionen öfver Låne-kontoret i Götheborg
yttrade åsigt, Ombudsmännen må kunna befrias från den högst mödosamma be¬
fattningen med sistberörde lån, bar Utskottet, i betraktande häraf, och med fästadt
afseende ii de fördelar, som synas kunna för Diskont-verken uppstå deraf, alt
dessa låns fortsatta utredning följes med sorgfällig uppmärksamhet, skolat bos Ri¬
kets Ständer hemställa,
9:o
alt Direktionerne öfver Banko-diskonlverket samt Låne-konlo-
ret i Götheborg må berättigas, att, i och för fortsatta bevak¬
ningen och indrifningen af de till och med 1848 års slut
inom linien förda län, tillhörande Allmänna Diskont-fonden,
antingen tilldela Ombudsmännen 25 procent af det belopp,
som kan komma att å dessa lån hädanefter ingå, eller ock ät
annan dertill lämplig person uppdraga, att, mot enahanda
godlgörolse, indrifnings- och bevakningsätgärderne för berörde
lån besörja.
lith. till II. St. Pro/. 1850 & 1851 O Sami. 1 Afd. 152 Höft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 83.
Under åberopande af de skäl, sorn uti Utlåtandet N:o 73 blifvit anförde för
reorganisation af Låne-kontoren i Götheborg oell Malmö, och då äfven vid Banko-
diskontverket en ändamålsenligare fördelning af så väl göromål, som löneinkomster,
än den nuvarande, synes vara af behof påkallad, hvarigenom nödig lättnad torde
kunna Ombudsmännen derstädes beredas i deras fyrfaldiga maktpåliggande göromål,
hemställer Utskottet,
10: ö.
alt åt Fullmäktige måtte uppdragas, att för Banko-utskottet
vid nästinstundande lagtima riksdag framlägga förslag till re¬
organisation af Banko-diskontverket, vid uppgörandet hvaraf
bör tillses, alt nuvarande aflönings- och arfvodes-stat icke må
öfverskridas.
Stockholm den 16 Augusti 1831.
N:o 83.
Ank. till Exp.-l'tsk. d. 16 Aug. 1851, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i fråga om afskrifning af åtskilliga vid diskont-
verken i Stockholm och Götheborg balanserade öfverräntor.
Sedan Utskottet numera från direktionen öfver Banko-diskontverket cmottagit
närmare utredning, rörande beskaffenheten af de fordringar för balanserade öfver¬
räntor, hvarom Utskottet uti Berättelsen N:o 68, angående förrättad revision af
diskontverkets räkenskaper, förmält sig framdeles skola till Rikets Ständer yttran¬
de afgifva, har Utskottet derutaf funnit ådagalagdt, att, för de öfverräntor, som
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 83.
11
2 22 st., från allmänna diskont-fonden utgifne, och under åren 1826 till oell
med 1841 till betalning förfallna lån finnas balanserade, med tillsammans banko
Hulr 10,857: — 5., efter det alla lagliga indrifningsåtgärder blifvit fruktlöst vid¬
tagna, någon vidare afbetalning, än den, som verket redan tillgodokommit, icke
är att förvänta j äfvensom att enahanda förhållande eger rum med de öfverränlor
på tillhopa R:dr 280: 3. 6., som qvarstå å tvenne mot hypothek af publika pap¬
per utgifna lån.
I sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft en af direktionen
öfver låne-kontoret i Götheborg gjord hemställan, att återstående öfverräntorne ii
10 st. derstädes upptagne lån måtte, med sammanräknade R:dr 4,525: 47. 9.,
få afskrifvas.
Och, som Utskottet, efter granskning af de i afseende ä sistberörde lån ut¬
redde förhållanden, »funnit någon ytterligare godtgörelse icke eller för dem kunna
vinnas, får Utskottet, vid sådant förhållande, hos Rikets Ständer vördsamt till¬
styrka,
att upplupna obetalde öfverräntorne å nedan upptagne lån måt¬
te få afskrifvas till följande belopp, nemligen:
å 22 st. lån, tillhörande allmänna diskont-fonden i Stockholm,
med banko R:dr 10,857: — 5 r:st;
ä 2 st. lån, tillhörande fonden för publika pappers belåning,
med R:dr 280: 3. 6., samt
å 19 st. lån, tillhörande allmänna diskont-fonden i Götheborg,
med R:dr 4,525: 47. 9.
Slockholm den 16 Augusti 1851.
12
B ani o-Utskottets Utlåtande, N:t> 84.
N:o 84.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 10 Aug., kl. 8 e. ni.
Utlåtande ofver J. F. Collins ansökning om afskrifning af
straffränta ä ett Banko-dis kontina.
Hos Utskottet liar förre Hattmakaren, nuvarande Tull-inspektören J. F. Collin
anhållit oin afskrifning af återstående öfverränlebeloppet § ett af honom, mot bor¬
gen af numera aflidne v. Pastorn Per Leulmårk i Banko-diskonten upptaget lån,
stort 500 R:dr; samt till stöd för denna ansökning anfört, att löflesmannen be¬
gagnat det ifrågavarande lånet, hvilket Collin lill kapitalet betalt och att Collin.
sorn till sin samt familjs uppehälle endast bade att påräkna en ringa lön af 500
ii:dr, komine alt af andra borgenärer försättas i konkurstillstånd, derest ieke den
införsel, diskonlverkel egde uli Collins lön, finge upphöra.
Banko-diskonldirektionen, öfver denna ansökning hörd, har upplyst: att om-
lörmäldte lån förfallit till betalning den 22 Mars 1837, bvarlÖrinnan löftesinan-
nen aflidit; alt bans sterbhusdelegare sökt urarfva-förmån, i hvilket mål dom den
17 Dec. 1838 meddelades, med fastställande af det bevakade krafvel, till gäldan¬
de hvaraf tillgång alldeles saknats; att låntagaren gjort konkurs, deruti fordran
blifvit lill betalning fastställd, men att någon vidare afbetalning å samma fordran
icke i följd häraf egt rum än 26 R:dr 32 sk.; att sedermera, genom sökt och
beviljad införsel i Collins innchafvande lön, kapitalskulden blifvit lill fullo betald
och i afräkning å öfverräntan 64 R:dr 8 sk. samt att nämnde ränta, beräknad
efter 8 procent från forfallodagen intill medlet af 1845 och derefter å 5 procent
utgör 340 R:dr 31 sk. 9 r:st.
Ehuru diskontverket, under förutsättning, alt sökanden i tjenst bibehålles och
ej varder i konkurstillstånd försatt, eger säkerhet för den oliqvidcrade delen af
öfverräntan; likväl och som, med fästadt afseende ii den vid 1844-—1845 arens
riksdag
Banko-Utskottets Utlåtande, N.o 84.
1.1
riksdag beslutade nedsättning i strafl-ränteberäkningen, någon lindring i ränte-
liqviden synes böra sökanden förunnas, samt dertill kommer, att han med familj
skall befinna sig i knappa omständigheter; har Utskottet ansett sig böra hos Ri¬
kets Ständer tillstyrka,
att den gjorda ansökningen i så måtto bifalles, att, med be¬
frielse från straffräntan, sökanden skall godtgöra 5 procents
ränta från förfallodagen, intilldess slutliqvid af kapitalet skedde
eller ett belopp af 248 R:dr 11 sk. 5 r:st banko, derifrån
afräknade redan betaldta 64 R:'dr 8 sk. samma mynt.
Stockholm den 16 Augusti 1851.
Bih. till H. St.-s Prat. 1850 i 1851. 6 Sami. I A/d. .12 kllift.
3
STOCKHOLM, tryckt ros isaac marcus, 1851.
I
Banko-Utskottets Memorial, N;t 85.
N:o 85
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Aug. 1851, kl. 4 e. m.
Memorial, angående Instruktion för Rikets Ständers
Banko-Utskott vid nästkommande Riksdag.
Som 19 § i den för Banko-Utskottet gällande Instruktion innefattar det
åliggande för Utskottet, att, före riksdagens slut, under fästad t afseende å de
angående Banko-verket vidtagna författningar, hos Rikels Ständer föreslå In¬
struktionen för Banko-Utskottet vid den nästpåföljande riksdagen, hvilken
Instruktion, sedan den af Rikets Ständer blifvit pröfvad och fastställd, kom¬
mer alt tjena till efterrättelse, intilldess Rikets Ständer, efter Utskottets hö¬
rande, någon förändring derutinnan besluta; så har Utskottet, efter verkställd
granskning af nu gällande Instruktion, funnit någon annan ändring deruti
icke erfordras, än att orden: ”sedan 1848 års början”, som förekomma uti
2:a §, utbytas mot: ”sedan i85i års börjanhvadan Utskottet skolat vörd-
samligen hemställa,
att omförmälde Instruktion mätte, i ofvanberörde afseende
förändrad, få för nästkommande Banko-Utskott tjena till
efterrättelse.
Stockholm den 21 Augusti 1851.
På Ridderskapet och Adelns vägnar:
Th. Stjernstedt.
På Borgare-Ståndets vägnar:
S. J. Schönmeyr.
C. O. Ossbahr.
På Preste-Ståndets vägnar:
Carl Fr. Björkman.
På Bonde-Ståndets vägnar:
Per Pålsson.
1
nili. till n. St. Prol 1850 Å 1851. (i Sami. 1 Afd. 33 Haft.
STOCKHOLM, Lcksteixska Boxtryckeriet, 1851.
Register
ofver Banko-Utskottets afgifna Betänkanden, Utlåtanden och Memorial
under Riksdagen i Stockholm åren 1850 och 1851.
Rekords-anbud. Se: Eftergift.
Afskrifning, af ett Odlingslån 20. 55.
„ af åtskilliga balancerade öfverräntor å lån, upptagna
vid Bankodiskont-verket i Stockholm och Lånekon-
toret i Göteborg 68. 83.
„ af 5 stycken lån, tillhörande publika pappersfonden . 68.
„ af åtskilliga inom linien förda lån vid Diskont-verket
i Stockholm och Lånekontoret i Götheborg .... 82.
Allmänna Barnhuset i Stockholm: Se Barnhuset.
Ansvarighetslag för Rikets Ständers Direktörer vid Lånekontoren . 80.
Arfvode åt n. v. Registratorn vid Bankodiskont-verket 76.
Aronsson, J. O., i Hult. Se: Eftergift.
Assignering å Banken, förändrade föreskrifter, angående .... 44. 58
B.
Banko-verket, dess organisation, angående 46. 62.74.
Bankovinst, dess aflemnande från Banken i och för Statens allmän¬
na behof 12. 27.
Barnhuset, Allmänna i Stockholm, bidrag dertill från Banken . . 59.
Bergelin, M. J. Se: Eftergift.
Bergenstråle, Fd:o d:o.
Berättelse, Banko-Fullmägtiges till Utskottet 2.
Utskottets till Rikets Ständer 10.
angående förrättad revision af Banko-diskont-verkets rä¬
kenskaper och förvaltning för år 1850 68.
Brandchef, Bankens, angående förhöjd ersättning åt honom . . 17.
Bäckström, J. Se: Eftergift.
99
99
2
C.
Collin, J. F. Se: Eftergift.
D.
Decharge, åt Banko-fullmägtige för deras förvaltning ..... 10.
Decimalsystem, dess användande i afseende å så väl mynt, som mått-,
mål- och vigt-beräkningen . . . • 70.
Deposita, föreskrifter rörande i Banken qvarstående äldre dylika . 13.
Diskont-Verket, revision af dess räkenskaper och förvaltning för år
1850 ... 68.
„ personelt arfvode åt Registratorn derstädes A. v.
Ehrenclou 76.
„ angående viss procent åt dess ombudsmän å indrif-
ne af inom linien förda lån 82. pag. 9.
„ angående uppgörande af förslag till verkets
reorganisation . 82. pag. 10,
Djurberg, G. Se: Eftergift.
E.
Eftergift af Bankens, Banko-diskont-verkets samt Lånekontorets for¬
dringar m. m., sökt af följande personer, nemligen:
Aronsson, J. O. i Hult 20.
Bergelin, M. J 35. 54. 64.
Bergenstråle, F 30.
Bäckström, J. 31.
Collin, J. F. 84.
Djurberg, Gustafva 50.
Fleetwood, C. J. i ... . 52.
Frendin, G 23. 55.
Gödecke, C. A. 53.
Göthberg, A. G 23. 55.
Jonsson, C. M., i Bistockskulla ........ 11.
Kastman, S. C:son 33.
Nikodemi, A 38.
Nilsson, N. i Barud 20.
Pettersson, J. N. 16.28.
Eftergift, sökt af Pettersson, C. M.
Thomson, G. F.
Österman, R.
49.
32.
50.
F.
Filial-Bankj föreskrifter för bildande deraf 43. 65. 77.
Finans- och Penningeväsendet: Se Komité.
Fleetwood, C. J. Se: Eftergift.
Guld- och Silfverpanter, öfverskott å försålda dylika öfverföres till
Fullmägtiges dispositionsräkning ... 59.
Gödecke, C. A. Se: Eftergift.
Göthberg, A. G. Se: d:o.
Half dr suppgifter, Bankens, angående en förändrad uppställning deraf 47.
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver Banko-diskont-verket
Kanslibetjening, Utskottets, angående notariearfvode åt 2 kanslister
samt om ökadt kanslibiträde ... 1.
Kanslistbiträde, om anställande af ett dylikt vid Lånekontoret i Gö¬
teborg . . . ,72.
Kassör, om anställandet deraf vid Lånekontoret i Göteborg . . . 7.3.
Kassörer, Bankens, ansökan om förhöjning i de ål dem anslagna
missräkningspenningar ........ 18
Emtman, S. C.-son. Se: Eftergift.
Frendin, G
Gratifikation åt vaktmästarne vid Banko-diskont-verket
69.
H.
I.
och Lånekontoren
Invisningar å Banken, handskrifna. Se: assignering.
Jonsson, C. M. i Bistockskulla. Se: Eftergift.
K.
4
Kommissionsanstalt inom Banken för besörjande af inbetalningar å
fastighetslån ..*.... 60.
Komitéj bildande deraf för ordnande af Rikets Finansväsende . , 45. 61.
Koppar skilj emy ntspolletter> Riksgäldskontorets, in vexling deraf i Ban¬
kens kassor 46.
L.
Lån, amorterings-, motion om beviljande deraf i och för kyrko¬
byggnader . . 6.
„ fastighets-j om rättighet att återfå till banken, för sådana låns
erhållande, inlemnade eganderättshandlingar . 25.
„ „ angående ett lättadt sätt för inbetalningars verk¬
ställande derå 60.
„ odlings-, afskrifning af ett sådant för A. G. Göthbergs sterbhus¬
delegare 55.
„ diskont-j, angående verkställd granskning af de vid Diskont¬
verket i Stockholm och Låne-kontoret i Göthe¬
borg inom linien förda äldre kapitalfordringar . 82.
Låne-kontor i Götheborg, om anställande af ett kanslistbiträde der¬
städes 72.
„ „ om anställande af en kassör derstädes . 73.
„ „ och Malmö, angående förslag till reglering
af tjenstemannapersonalen och dess lö-
nevilkor 73.
Låne- och Kreditiv-förlog, obegagnade andelar deraf upptagas i be¬
räkningen af Bankens sedelstock . . 47.
, Läne-rörelse, Bankens, reglering deraf , . 24, 39, 57,
„ förändring i sättet för liqviden af ränte- och kapital-
afbetalningar å fastighetslån . 24, pag. 12. 39, pag. 2.
„ om upphörande af skiftes- och od¬
lingslån . . . . . . . . „ „ 19. „ p. 8 oell 12,
„ om dito af kreditivet till Stock¬
holms Stads Brandförsäkrings¬
kontor „ 22.
„ om d:o af d:o till Stockholms Stads
Drätsel-kommission „ „ 23.
„ om inrättande af Låne-kontor i
Wisby „ „ 30. „ p. 13 o. 67.
s
Lånc-rÖrelsc, om minskning af publika pappers¬
fonden 24, pag. 34.
„ om belåningssätt för Götheborgs
stads samt Götha Kanal-bolags
obligationer „ 35.
„ om upphörande af anmaningsräkningar för
fastighetslån 39, p. 5. 57, p. 3.
„ om äfventyret för underlåtenhet att fullgöra
föreskrifven inbetalning å fastighetslån . „ p. 10. ., p. 5.
M.
Metalliskä kassanj föreskrifter rörande 37, 56, 66.
Missräkningspenningar. Se: Kassörer.
Mynt-verket, Kongl., angående återbetalning af dess skuld till Banken 75.
N.
Nikodemi, A. Se: Eftergift.
Nilsson, N. i Barud. Se: d:o.
Nordström, C. S., angående årligt understöd till henne .... 59.
O.
OldeJ L. TV., om användandet för såväl Bankens, som Privat-bankers
och Hypotheks-föreningars räkning, af ett utaf ho¬
nom uppfunnet sedelpapper 14.
Organisation af Banko-verket, angående utarbetande af förslag
dertill 48,62^74,
P.
Pension, om rättighet för Kamereraren Wäsström att vid afskedsta¬
gande undfå 1,200 rdr:s pension 19.
„ förändrade grunder för beräkningen deraf • M.
Pensions-anstalt för Diskont-verken och Tumba bruk, inrättande
deraf 36. 42.
n „ d:o anslag dertill från Fullmäktiges
dispositionsräkning 59,
6
Persson, A-, i Holmerud. Se: Sedlar.
Pettersson, C. M. Se: Eftergift.
Pettersson, J. JV. Se: d:o
Privat-banker, motion angående dels deras indragning, dels skyl¬
dighet för dem att erlägga högre bevillning . . 5.
„ om ersättande af upphörd sådan . . . . . 43,65,77.
R.
Reglemente, banko-, förändrade föreskrifter i 7:de art 59.
i lista, 2:dra och 3:dje art. 74.
i 5:te art 75,
i 4'f]p ari" 76
i 1; 5, 6 och 7 afd. af 6 art. 77.’
i 2, 3 och 4 afd. af 6 art. 24, 39.
i 8 art. ...... 78.
„ om kungörande af åtskilliga föreskrifter deri .... 81.
Revisorer för Banko-diskont-verket och Låne-kontoren, om val deraf 3-
Ränta pä ränta, om upphörande af beräkning deraf ... 24 pag. 2.
s.
Sedelmynt, om utsättande af belöning för prof på förbättradt sådant 15.
Sedelpapper, angående begagnandet för Bankens samt Privat-bankers
och Hypotheks-föreningars räkning af ett utaf L. W.
Olde uppfunnet 14.
Sedelstock, Bankens, förändringar i sättet för beräknande deraf . . 47.
Sedlar:
i 14 och 10 sk. kopparmynt, motion om utgifvande i allmänna rö¬
relsen af det i Banken qvarvarande förrådet deraf 8.
k 16, 12 o. 8 sk., om återutgifvande från Banken deraf 9.
å d:o samt 14 o. 10 sk. kprmynt, ersättning åt Bankens n. v.
Kommissarier för mistad in¬
komst för sedelkorsningen
m. m 21, 34.
i d.o d:o ersättning åt Kommissa-
rierne M. A. Munthe och R.
G. Murray d:o för skrif¬
ningen 21, 34.
7
Sedlar:
4 16,12 o. 8 sk., samt 14 o. 10 sk. krpmynt, ersättning åt medaljören G.
Enegren för d:o för hvit-
stämplingen 21.
å d:o d:o ersättning åt äldre kammar-
drängarne G. Dahlgren och
J. Andersson för d:o d:o . 21.
4 d:o d:o ersättning åt Bankens yngre
kammardrängar för d:o d:o 21.
å 1 rdr bko, utgifvande deraf 29.
om ersättning till A. Persson i Holmerud för en genom vådeld för¬
lorad å 500 rdr 40.
Silfvermynt, om förändrad prägel å det silfvermynt, som i värde
understiger 32 sk 4
„ motion om åtgärder till förekommande al felaktigt dy¬
likt mynts spridande 7.
„ å 16 sk. rgd, om utgifvande deraf 29.
„ å 4 sk. bko, om d:o * 29.
„ och kopparmynt, om åtgärder till lättande af utvexling
deraf i landsorterne 26.
Skotte, E., angående utbetalande från Banken till Skottes sterbhus¬
delegare af ett ersättningsbelopp 51, 63.
Stamboks- och Kollekt-medel i och för kyrkobyggnader, motion om
beviljande i dess ställe af a mort e-
ringslån 6.
T.
Thomson, G. F. Se: Eftergift.
Tumba Bruk, angående förändringar uti bokföringen och redovis¬
ningen derstädes 71.
y.
Vaktmästare, Banko-diskont-verkets, om gratifikation åt dem . . 69.
Vexlar, om rättighet att uppköpa dylika å Götheborgs Börs . 37, 56.
Vexlingsför skott till Wisby Låne-kontor 75.
3
Wåsström, A. W., ansökan om erhållande af fullmakt i elt löne¬
belopp af 1,200 rdr . jg,
ö.
Öller, H. F.j angående årligt understöd till henne 59.
Österman, R. Se: Eftergift.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1851.
BIHANG
• TILL
S&mQQB
PROTOKOLL
VID
Eilif tillin Itikidagen I Stockholm
Åren 1850 oell t§5f.
SJETTE SAMEIMGEW.
Afdelningen:
Banko- samt Larf-Utskottens gemensamma Memorial, Utlå¬
tanden och Betänk anden.
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o t.
4
Y:o t
Alik. lill Exp.-Utsk. d. 28 Juli 1851, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af räckta motioner, angående
förändringar i lagstiftningen för Privatbanker.
tili della ämne hafva följande motioner blifvit framställda:
l:o hos llöglofliga Ridderslcapet oell Adeln:
af Herr Hjerta, L. J., sorn föreslagit, alt Lag-Utskottet ensamt eller i förening med
Banko-Utskottet mätte till Rikets Ständer inkomma med en mj lag för enskilda
Banker, i närmaste öfverensstämmelse med de grunder, som beslölos af Högvör-
diga Presteslåndel och Hedervärda Bondeståndet vid sislförflutna riksdag.
2:o hos Högvördiga Presteståndet:
af Herr Doktor Sandberg, sorn anfört, att, efter motionärens förmenande, den Privat¬
bankerna medgifna rättighet att utgifva kreditsedlar dels ej öfverensstämde med Stadgandet
i 72 8 Regeringsformen: all Rikets Ständer allena ega rätt att utgifva sedlar, som
för mynt i riket må erkännas, dels icke varit afsedd i Kongl. Kungörelsen af den 14
Januari 1824, deruti förordnades: “att enskilda bolag finge, under föreskrifva vilkor,
upprättas till bestridande af en sammansatt upplånings- och utlåning s-rörelse,
som skulle förena de Icapilalegandes och kapitalbehöfvandes interessen,“ hvilket
stadgande, efter motionärens åsigt, afsåge en upplånings- och utlånings-rörelse med rikets
gångbara mynt, men icke någon rättighet för enskildt bolag till sedelemission; att emed¬
lertid genom Privatbankernes trettonåriga fortgång och tillväxt, ställningen blifvit sådan, att
en alltför hastig indragning af deras sedlar skulle Verka förstörande på landets rörelse, så¬
vida icke Rikets Ständer kunde ersätta dem genom lånekontor öfver allt i landsorterna;
Bih. till R. St. Prof. 1850 $ 1851. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 1
2 Banko- och Lag-Utskoltens Betänkande, Nio 1.
att de misslyckade försök, som under sistlidrie riksdagar blifvit gjorda, att förhöja den
lägsta valören af deras krcdilsedlar lili 6 r:dr 32 sk. banko, på det att Riksbankens min¬
dre sedlar icke skulle utträngas ur allmänna rörelsen, föranledt högljudda klagomål af Pri-
vatbankernes associerade, hvilka föregifvit, att de derigenom skulle tvingas att upphöra,
men att dessa klagomål emedlertid visat sig vara ogrundade, helst den sedelstock, som
Privatbankerne hafva utelöpande i allmänna rörelsen, erhållit en otrolig tillväxt. Dessa
sedlar, hvilka vid slutet af år 1834, då realisationen tog sin början, utgjorde, efter afdrag
af inneliggande riksmynt, endast 570,000 r:dr, hade nemligen uppgått vid slutet af år 1838
till 2,531,249 r:dr, år 1845 till 4,088,207 r:dr, år 1848 lill 6,811,125 r:dr samt vid slu¬
tet af 1849 till 7,019.935 r:dr; att detta förhållande syntes motionären betänkligt för rea¬
lisationens bestånd, då Riksbanken numera icke egde förmåga att reglera landets penningc-
väsende och sedelstock,; att Privatbankernes kreditsedlar vore af så mångskiftande slag, att
allmogen hade svårt att igenkänna dem alla; att de icke alltid blefve emottagna i Kronans
uppbörd och aldrig kunde användas till inbetalningar i Riksbanken, samt att de för sin
stora mångfald och olikhet öppnade ett vidsträckt fält för efterapning; och har motionären,
med anledning häraf, hemställt det vederbörande Utskott mätte få sig uppdraget alt
undersöka, huruvida de af motionären yttrade betänkligheter kunde vara grun¬
dade; samt att, i sådant fall, inkomma med förslag lill sådana förändringar uti
Privalbanks-lagstiftningen, att Riksbankens hufvudsakliga ändamål, sorn är upp¬
rätthållande af rikets myntvärde, icke genom någon Privatbankernes verksamhet
måtte äfventyras.
3:o hos Vällofliga Borgareståndet:
a) af Herr Bergman, som med förmälan, hurusom Kongl. Maj:t genom nådig resolution
af den 30 Oktober sistlidne år, uppå underdånig framställning af Direktionerne för Privat¬
bankerne, i så måtto förändrat stadgandet i 8 § 1 mom. af Kongl. Kungörelsen den 9 Ja¬
nuari 1846, angående enskilda banker,' hvilka utgifva egna kreditsedlar, att tiden för utg-if-
vande af sådana sedlar, ljdande å minst 3 r:dr 16 sk. banko, hvilken, enligt nämnde
Kongl. Kungörelse, skulle tilländagått den 1 Januari innevarande år 1851, blifvit utsträck
till samma dag år 1852, hvarefter kreditsedlar ej finge utgifvas å mindre valörer än 6 r:dr
32 sk. banko, anhållit, att Rikets Ständer måtte tillstyrka, det Kongl. Majit ville i
nåder medgifva Privatbankerne rättighet att utgifva sedlar å minst 3 r: dr 16 sk
banko, intill slutet af nu gällande oktrojer.
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1. 3
Till stöd för denna anhållan har motionären anfört, att de af samtlige Privatbankerne
utgifne sedlar å mindre valör än 6 r:dr 32 sk., utgörande en sammanlagd summa af cirka
fyra millioner på en sedelemission af cirka tio millioner, omöjligen skulle kunna ersättas
med sedlar å 6 r:dr 32 sk. och högre valörer, helst erfarenheten visat, att, vid en likartad
operation, eller då rättigheten för Privatbankerne att utgifva sedlar på 2 r:dr och under 3
r:dr 16 sk. upphäfdes, dessa bankers utelöpande sedelstock under året näst efter indrag¬
ningen nedsjönk med två millioner riksdaler; att enär 3i r:drs-sedlar iiölle sig ute hos
den arbetande klassen och fijj r:ds-sedlar icke kunde till samma belopp användas inom
samma klass, ett föibud emot förstnämnda sedlar ovilkorligen skulle hafva till följd indrag¬
ning af Privatbankernes sedlar, en indragning, som, om än Privatbankerne skulle kunna
skydda sig mot dess menliga följder, skulle för allmänheten medföra skadlig verkan, hvil¬
ken i främsta rummet komme att drabba den mängd näringsidkare, som af Privatbankerne
å.tnjöte försträckningar, i det de gingo miste om det förlag de påräknat till underlättande
af deras rörelse; att hvarje större sedelindragning hade menlig inverkan på handeln, nä-
ringarne och jordbruket Öfver hela rikpt och att den nu ifrågavarande komme att försvaga
och hämma det lif i de serskilda näringarne, hvilket visat sig företrädesvis i de distrikter,
hvarest Privatbanker blifvit inrättade; samt att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,
de understöd, sorn från statens sida lemnades åtskilliga näringar, vöre, i anseende till en
mängd formaliteter och reglementariska föreskrifter, hvilka gähle endast från en riksdag tili
en annan, af beskaffenhet att icke motsvara näringsidkarnes behof.
b) af Herr Norin, sorn, i motsats till Herr Bergmans framställning, jemväl under åbero¬
pande af ofvanberörde nådiga resolution af deri 30 sisllidne Oktober, hemställt om icke
anledning och skäl vore för handen, alt Bikets Ständer, till förekommande af
ytterligare modifikationer i afseende på Privatbankernes sedel-ulgifning, hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det någon vidare rubbning, lill fördel
för dessa bankers aktie-egare, i de. genom Kongl. Kungörelsen den 9 Januari
1846 stadgade grunder för sedel-utgifningen icke må ifrågakomma; helst det be¬
ständiga inflytandet deraf på omloppet af Bikets Ständers banks sedlar och
dermed sammanhängande metalliska kassa vore uppenbart; och
4:o hos Hedervärda Bondeståndet:
al Riksdagsfullmäktige Gabriel Andersson och Anders Olofsson från Elfsborgslän,
4 Hanbo- och Lag-Utskottens Betänkande, JY:o 1.
sorn föreslagit, det måtte Rikets Ständer, med andi ing af nu gällande lagstiftning, angående
enskilda banker, besluta följande stadgande!):
1:o alt Riksbanken, genom dess årliga vinst och öfriga dertill användbara
tillgångar, må sällas i tillfälle alt öfvertaga Privatbankernas lånerörelse, och att
förberörde tillgångar lill behöfligl belopp äro tillgängliga till den af b anker ne,
hvars oktroj först tilländalupil; och vidare, i samma ordning, hvar efter annan,
och följaktligen att oktroj för nya banker eller förlängning af redan meddelade,
utan Rikets Ständers medgifvande hädanefter icke må ega rum.',
2:o att samtlige Privatbanker måtte förklaras skyldige att, så länge en sedel-
utgifmng af dem får ega rum, dertill använda blanketter af lika färg, storlek
och gravyr, samt af lika valörer, så ali någon annan skillnad än den, som här¬
leder sig från utgifning sorlen, icke må varda tillåten, hvarigenom den stora
allmänheten sättes i tillfälle all bättre utröna tilläfventyrs skeende förfalsk¬
ning;
3:o att, till undanrödjandc af den stora olägenhet, som nu tillskyndas den
skattdragande allmogen och flere andre, privalbankssedlar, af livad beskaffenhet
de vara må, måtte emoltagas i allmänna uppbörden, med förpligtelse för bank-
styrelserne, att i landlränlerierna återlösa berörde sedlar å de dagar, som Banko-
Utskottet kan finna lämpligt bestämma, samt att försummad återlösning må med-
föra förlust af rättigheten all bankrörelse fortfarande bedrifva;
och 4:o att för allmänheten tillhandahålla Utvexling af deras sedlar hvarje
söknedag i så väl afdelnings- som hufvudkonloren, i likhet med hvad nu i Rikets
Ständers bank är tillätet.
Den af Riksdagsfullmäktige Gabriel Andersson och Auders Olofsson väckta motion
har blifvit af Heder varda Bondeståndet remitterad ti I Lag-Utskottet, men derifrån, jemte
Utskottets Utlåtande N:o 2, till bemälde Stånd återlemnad, hvaiom underiättelse meddelats
öfrige Riks-stånden; hvarefter, enligt till Lag-Utskottet ankomne Protokolls-utdrag, motio¬
nen blifvit hos Högloft. Ridöerskapet och Adeln ansedd tillhöra Banko- och Lag-Utskottens
gemensamma behandling, af Högvördige Presteständet remitterad tili Banko-Utskottet sunt
af Vallofl. Borgareståndet och Hedervärda Bondeståndet till Lag-Utskottet återremitterad.
De öfrige nu ifrågavarande rnptionerne hafva blifvit remitterade till Banko-Utskottet.
Banko- och Lay-l (sköttens Betänkande, N:o /. ;>
Och hafva' Banko- och Lag-Utskotten sammanträdt, för att gemensamt handlägga
samtlige rnotionerne, hvilka Utskotten förehaft till pröfning i ett sammanhang, och medde¬
la nu deröfver sitt utlåtande.
Beträffande således först Herrar Bergmans och Norms motioner, öfver hvilka, så¬
som afseende förändring i de vilkor, hvarunder nuvarande Privatbanker blifvit oktrojerade,
Utskotten velat i främsta rummet yttra sig; så få Utskotten till en början erinra, hurusom
vid 1844 — 1845 årens Riksdag, efter det olika meningar uppstått, huruvida Privatban-
kerne borde bibehållas vid deras dittills åtnjutna rättighet att utgifva egna kreditsedlar, eller
denna rättighet borde antingen alldeles upphöra eller åtminstone inskränkas till sedlar å
högre valörer, de förenade Banko- och Lag-Utskotten ansågo sig böra välja en medelväg,
i det de löreslogo, att privatbankerna måtte få bibehålla rättigheten att utgifva egna kredit¬
sedlar; men att minsta valören å dessa sedlar borde bestämmas till sex riksdaler 32 s k i!—
lingar banko, motsvarande två riksdaler 24 skillingar silfver.
Hvad Utskotten sålunda föreslagit godkändes af Rikets Ständer uti deras till Kongl.
Majit i underdånighet aflemnade lagförslag, hvilket i nu förevarande fråga jemväl af Kongl.
Majit under den 9 Januari 1846 fastställdes, likväl med den modifikation, att den föreslag¬
na minimi-valören, först från och med innevarande års början skulle vara 6 riksdaler 32
skillingar; dock alt äfven före nämnde tid, Privatbankssedlar å mindre valör än 3 riksdaler
16 skillingar banko ej finge i allmänna rörelsen utlenmas.
Emedlertid och uppå underdånig ansökning al privatbanks-direktionerne, det Kongl.
Majit i nåder måtte utsträcka tillåtelsen för Privatbankerne att utgifva sedlar å sistnämnde
valör, antingen till den tid, då de för dessa Banker nädigst beviljade oktrojer ginge till än¬
da, eller åtminstone till den 1 Juli 1852, har Kongl. Majit, uti den af herrar Bergman
oc h Norin nu åberopade nådiga Resolutionen af den 30 Oktober 1850, förklarat skäl icke
hafva förekommit, att fästa afseende å direktionernes underdåniga anhållan, att under privat-
bankernes hela återstående oktroj—tid fortfarande lå utgifva sedlar af minst 3 j riksdalers va¬
lör; hvaremöt oell “då deri inskränkning uti privat-bankernes låne-rörelse, som indragnin¬
gen af sedlar under 6 riksdaler 32 skillingar banko kunde föranleda, under dåvarande för¬
hållanden med allmänna penningeställningen i landet, skulle kunna öka förlägenheten*1,
Kongl. Majit i nåder ville bifa la, att ofvanberörde termin, hvarefter sedlar å mindre belopp
än 6 riksdaler 32 skillingar banko icke finge af Privatbankerne utgifvas, utsträcktes intill
den 1 Januari 1852.
(i Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o /.
I motiverna till det af förenade Banko- och Lag-Utskotten vid 1844—45 Srens riks¬
dag utarbetade laglörslag i förevarande fråga, yttrade Utskotten tvekan, huruvida privat—
bankerne skulla vilja fortsatta sin rörelse, om minimi-valörenf å deras sedlar bestämdes för
hög. Att emedlertid denna tvekan med rätta icke lann rum i afseende på den af Utskotten,
föreslagna och sedermera fastställda minimi-valören 6 riksdaler 32 skillingar banko, har vi¬
sat sig, helst alla de privatbanker, hvilkas oktrojer kort derefter gingo till ända, begärt nya.
De motiver, hvilka föranledde Rikets Ständers beslut i frågan vid nyssnämnde riksdag,
hafva Utskotten funnit välgrundade; och om nu landets fioanciela förhållanden sedan dess
icke undergått någon väsendtlig förändring, hvilket Utskotten, för sin del, anse icke vara
ådagalagdt, så qvarstå också nämnde motiver i sin fulla kraft. Utskotten kunna således ic¬
ke inse något giltigt skäl, hvarföre Rikets Ständer, på salt Herr Bergman yrkat, skulle ^
med frånträdande af det förut i frå, an fattade beslutet, tillstyika livad Kongl. Maj:t, påsatt
förut är nämndt, i nåder funnit godt att afslå. I allmänhet är allt vacklande i lagstiftning
skadligt; och i förevarande fall är destomindre skäl att frångå nämnde beslut, som detsam¬
ma ännu icke blifvit tillämpad! och således icke kunnat visa sina verkningar.
Då Utskotten sålunda förordat konseqvens i lagstiftningen, hafva de icke förbisett pri—
vatbanks-interessenternes egen fördel. Om nemligen ständiga vexlingar i principerna före¬
falla. kunna bemälde interessenter aldrig med Säkerhet inse och bedöma sin ställning, hvar¬
af ator felaktiga beräkningar kunna blifva en följd.
Om också verkningarne af Rikets Ständers meranämnde beslut skutte till någon de!
blifva sådane, som motionären förespegla!, lära de likväl, innan nästa riksmöte, icke kunna
blifva så menliga, att det icke då ännu är tid att emot dem vidtaga Ijonliga och tillfyllest— -
görande åtgärder.
I sådan syftning hafva ock åtgärder redan vid innevarande riksmöte blifvit föreslagna,
i hvilket afseende Utskotten hänvisa till det af Banko-Utskottet algifne, pä Rikets Ständers
slutliga pröfning ännu beroende, Betänkande N:o 43, deruti Utskottet framlagt förslag till
föreskrifter, dels för bildande af enskilde bolag i landsorterne, under benämning filialban¬
ker, hvilka skulle ega att, ulan rätt till ulgifvande af egna tryckta eller, graverade kredit¬
sedlar eller andra såsom mynt löpande förbindelser, bedrifva bankrörelse och för sådant
ändamål erhålla försträckning från Rikets Ständers bank; dels ock för inrättande af nya av¬
delningskontor eller anvisande af medel till redan varande lånekontor, derest filial-banker ej
skulle uppstå för att ersätta den eller de privat-banker, som möjligen komme att upphöra,.
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1. 7
och för hvilka ändamål Utskottetjjansett Rikets Sländers bank kunna utgifva ett sammanlagdt
belopp af 4,000,000 riksdaler.
På dessa skäl få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att Herr Bergmans ofvannämnde motion icke må bifallas.
Hvad åter angår den af herr Norin gjorda framställning, hysa Utskotten den öfverty¬
gelse, att en underdånig skrifvelse i sådan syftning, motionären föreslagit, ej är erforderlig,
då Kongl. Majit, derförutan, icke lärer underlåta att i en så vigtig fråga fästa behörigt af¬
seende å Rikets Ständers uttalade åsigt, serdeles då densamma vid flera riksmöten vidhål¬
lits. Uti Kongl. Maj:ts högstberörde nådiga Resolution af den 30 Oktober 1850 röjer sig
dessutom en nyttig varsamhet, som förvissar Utskolten, att Kongl. Majit icke lärer, utpn
att landets financiela ställning sådant oundgängligen kräfver, bifalla en af privatbanks-direk-
tionerne möjligen förnyad underdånig anhållan om vidare utsträckning af rättigheten att ut¬
gifva sedlar å mindre valörer än 6 riksdaler 32 skillingar banko; hvadan alltså Utskotten
vördsamligen tillstyrka,
all Herr Norins ofvan omförmälda motion icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Vidkommande derefter de af Riksdagsfullmäktige Gabriel Andersson och Anders
Olsson väckta förslag, angående skyldighet för Privatbankerna, dels att alla använda
sedelblanketler af lika färg, storlek och gravyr samt lika valörer; dels ock alt
för allmänheten tillhandahålla Utvexling af deras sedlar i såväl afdelnings- som
hufvud-konlor; så och då föreskrifter i dessa afseenden icke skulle kunna göras gällande
för redan varande Privatbanker, hvilkas oktrojer i allmänhet icke löpa till ända förr än år
1857; finna Utskotten någon lagstiftning i dessa serskilda delar för närvarande icke böra
ega rum, utan tillstyrka vördsamt,
att Riksdagsfullmäktige Gabriel Anderssons och Anders Ols¬
sons berörde förslag icke må till någon åtgärd föranleda.
I afseende på den af bemälde Riksdagsfullmäktige gjorda framställning, alt Rikets
Ständers bank må sällas i tillfälle att öfvertaga de enskilde bankernes låne¬
rörelse, i den mån dessas olclrojer upphöra,* få Utskolten, som anse denna fråga till¬
höra Banko-Utskottet ensamt, endast hänvisa till samma Utskotts förutnämnde betänkan¬
de N:o 43.
8 Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1.
DS Utskotten härefter öfvergå till ofvariberörile af Heir Hjerta oell Herr Doktor
Smidberg värkta motioner, de der afse en lagstiftning för enskilda hanker med alman or¬
ganisation än de nuvarandes, böra Utskotten erinra, hurusom vid 1844—1845 årens riksdag
inom Högvördiga Presteståndet' af Herr Biskop Hedrén samt hos Hedervärda Bondeståndet
af Riksdags fullmäktigen Bengt Gudmundsson, förslag väcktes, hvilka afsågo, attPrivat-
bankernes rätt till sedelutgilning borde upphöra, och att dessa banker skulle, efter ingån¬
get lörlagskontrakt med Rikets Ständers bank och emot derstädes deponerad säkerhet, få,
inom beloppet af dem beviljadt kreditiv, till sin rörelses bedrifvande utgifva assignationer
a Riksbanken. Med den lösning, Privatbanks-lagstiftningen då erhöll, för föl I o dessa fölslag;
men vid sistlidne riksdag blef, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Bengt Gudmunds¬
sons motion, ett nytt förslag framställdt af Riksdagsfullrnäktigen Christen Andersson
från Malmöhus län; hvilket förslag då ej föranledde till någon åtgärd, bland annat derföre,
att Rikets dåvarande Ständer beslutat, att i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla,
dels att Kongl. Majit läcktes låta i nåder utarbeta och för Rikets Ständer framlägga förslag
om åtgärders vidtagande, hvarigenom penningerörelsen i landet på säkrare och mera be¬
stående grunder måtte kunna så ordnas, att vid de stadgade oklroj-tidernas slut. Privat-
bankerne, utan olägenhet för det allmänna, kunde upphöra, dels ock att under tiden till
Hästa (nu innevarande) riksdag, oktrojer för nya Privatbanker icke mätte meddelas.
Enär nu Hei r Hjerta, genom sin ofvanberörde motion, påyrkat en lagstiftning för
enskilde banker, i närmaste öfverensstämmelse med de grunder, som beslölos af
Högvördiga Presteståndet och Hedervärda Bondeståndet vid sistförflulne riksdag;
men vid samma riksdag något annat förslag till ny lag för Privatbanker ej förekom, än fö-
renämnda af Christen Andersson väckta, samt dertill kommer, att såväl Högvördiga
Presteståndet, som Hedervärda Bondeståndet, i likhet med öfrige Riksstånden, biföllo det af
Banko- och Lag-Utskotten öfver samma förslag afgifne betänkande, som innefattade till¬
styrkande att förslaget ej målfe lill någon åtgärd föranleda; förmoda Utskotten; att Herr
Hi erlaé motion afser stiftandet af en lag i närmaste öfverensstämmelse med ofvannämnde
af Herr Biskop Hedrén samt Riksdagsfullmäktige Bengt Gudmundsson och Christen
Andersson afgifna förslag.
Emedlertid och sorn, på sätt förut är änmärkt, oktroj—tider! för de fleste af nuvarande
Privatbanker icke löpet till ända förr än år 1857, i följd hvaraf någon tillämpning på dessa
af
Banko- och Lag-Ut skol tetis Betänkande, N:o /. 9
af en ny Privatbanks-lag icke kan ifrågakomma, samt meningarne ännu synas vara mycket
delade i afseende på lämpligaste beskaffenheten af de enskilda anstalter, hvilka kunna
komma att träda i stället för eller verka bredvid nämnde banker; anse Utskotten en lag¬
stiftning uti den af Herr Hjerta föreslagna syftning för närvarande icke böra ega rum;
och få Utskotten alltså tillstyrka,
att Herr Hjertås berörde motion ej mätte föranleda till nå¬
gon åtgärd.
Den af Herr Doktor Sandberg väckta motion afser jemväl, såsom det vill synas, en
mera genomgripande förändring i lagstiftningen för Privatbankerne; men motionären har
icke afgifvit något bestämdt förslag. Hufvudsyftemålet för den påyrkade lagförändringen är
dock af motionären angifvet. Det skulle nemligen vara upprätthållande af rikets mynt¬
värde. Utskotten få erinra derom, att såväl den ofvannämnde bestämmelsen angående Pri-
vatbankssedlarnes minsta valör, som ock de åtgärder Banko-Utskottet, i dess oftanämnde
betänkande N:o 43, föreslagit, afse att befrämja nämnde ändamål, äfvensom att de af mo¬
tionären yttrade betänkligheter, hvilka han yrkat måtte af vederbörande Utskott pröfvas,
till stor del erhållit en sådan pröfning i nyssnämnde betänkande.
I Öfrigt få Utskotten åberopa samma skäl, som blifvit anförda i afseende på Herr
Hjertås motion, för sitt tillstyrkande,
att icke eller den af Herr Doktor Sandberg väckta motion
må föranleda till någon åtgärd.
Slutligen få Utskotten tillkännagifva, dels att det af Riksdagsfullmäktige Gabriel An¬
dersson och Anders Olofsson väckta förslag, att oktroj för nya Privatbanker eller för¬
längning af redan meddelade oktrojer, utan Rikets Ständers medgifvande hädanefter icke
må ega rum, hvilken fråga de förenade Utskotten anse sig ej tillkomma att gemensamt
afgöra, kommer att blifva föremål för serskildt betänkande af förenade Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten; dels ock att de förenade Utskotten icke eller ansett sig
tillhöra att afgöra den af bemälde motionärer väckta fråga om Privatbankssedlarnes emot¬
tagande i allmänna uppbörden, enär samma fråga eger sammanhang med regleringen af
kronans uppbördsväsende.
Stockholm den 24 Juli 1851.
Bin. till B. St. Prof. i850 $ 1851. 6 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 2
iO
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o /.
Reservationer:
af Herr Linroth, C. J. G.: “Emot sammansatta Banko- och Lag-Utskottens beslut, att
ieks göra afseende på Herr Bergmans motion om nedsättande af minimi-valören å Pri—
vatbankernes kreditsedlar till 3 r:dr 16 sk. banko, nödgas jag anmäla min reservation.
Det är visserligen lika sannt som ofta åberopadt, att Rikets Ständer redan under en
föregående .liksdag, genom fattadt beslut, bestämdt minimi-valören å Privatbankernes kre¬
ditsedlar till 6 r:dr 32 sk. Men då ingen lärer kunna förneka att exempel finnes derpå,
att Rikets Ständers beslut någon gång burit stämpel af den mensklig? ofullkomligheten,
och kunnat och bolt fattas annorlunda än som skett, så skulle jag tro att detta skäl bör
frånkännas bindande kraft i afseende på en fråga, der vigtiga och betydelsefulla skäl tala
för motsatsen. Finansfrågor kunna vara mycket skiftande, ehuru icke beroende af lösliga
vindkastningar i opinionen för dagen, utan till följd af mångä och fint nyanserade fakti¬
ska förhållanden, hvilka utgått från orsaker, som omöjligen kunnat förutses eller anas af
den ofullkomliga menniskan, såsom till exempel handelskriser i andra länder, större miss¬
växter i vårt eget, m. m. Om Rikets Ständer derföre skulle 1851 förändra ett beslut uti
en finansfråga, som fattades 1844, kan deruti ej ligga något orätt — det måste tvärtom
blifva rätt om man, efter sju års förlopp, finnér antingen att beslutet 1844 varit mindre
väl betänkt, eller till följd af inträffade förhållanden skulle 1851 visa sig kiäfva en för¬
ändring.
Att delta beslut om minimi-valörens bestämmande till 6 r:dr 32 sk. torde böra för¬
ändras och valören nedsättas, dertill hafva Rikets Ständer fått den mest giltiga anledning
uti Kongl. Maj:ts nådiga beslut at^ inställa tillämpningen till den 1 Januari 1852. Om ej
giltiga och betydelsefulla anledningar förefunnits, hade väl Hans Maj:t Konungens lands¬
faderliga vishet ej behöft vidtaga en sådan åtgärd, utan hade då Riksdagsbeslutet i detta
fall säkert blifvit tillämpadt, utan den modifikation, som beredt möjlighet för Rikets nu för¬
samlade Ständer att fatta ett annat, innan det nu gällande med sina ofelbara vådor för
landets inre financiella förhållanden, behöft inkomma på praktikens område.
Här bör numera icke komma i fråga om det är rätt eller orätt att bredvid Riksban¬
kens kreditsedlar äfven hafva Privatbankernes; de sednare finnas och hafva öfver 20 år ut¬
gjort en tillökning i rörelse-kapitalet inom landet. Det kan numera icke komma i fråga,
Banko- och. Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1. fl
huruvida det är rätt eller orätt att bredvid det sedelmynt, som grundar sig på silfver och
guld, äfven i landet ega ett sorn grundar sig på förmögenhet i allmänhet, eller, sorn det
heter, allmän kredit. Ett sådant sedelmynt finnes redan — och alla äro säkert ense der¬
om att åtminstone ett brådstörtad t upphörande af detta sednare skulle framkalla en så all¬
varsam kris, att hvar och en säkert skulle önska att kunna bevara fäderneslandet från en
sådan.
Om minirni-valören å Privatbankernes kreditsedlar bestämmes för högt, är det gifvet
att de ej kunna hålla sig länge från ^exlingsluckan, och under sådant förhållande måste
dessa banker inskränka sin rörelse, vill säga minska rörelse-kapitalet, ja möjligen upphöra.
För att undvika detta och deraf uppkommande kriser, finnes intet annat medel än att med¬
gifva deras kreditsedlar en lägre valör. Fleia millioner af Riksbankens kreditsedlar hållas
nu från dess lucka genom Privatbankerne, sorn hafva dem nedlåsta i sina kassakistor; —
genom upphörandet af Privatbankernas 2-r:drs-sed!ar, har Riksbanken öfverlagd det mot¬
svarande behofvet deraf i landsorterna; och under sådant förhållande synes det vara rätt
att minimi-valören ä Privatbankernes kreditsedlar må förblifva vid 3 r:dr 16 sk. banko,
helst detta synes vara ett lämpligt medel att skydda den allmänna krediten, utan att skada
Rikets Ständers bank, tvänne föremål, som böra med lika faderlig ömhet af Rikets Stän¬
der omhuldas."
Af kontraktsprosten Almqvist: Utan att vara privatbanksdelegare och således utan nå¬
got eget intresse vid dessa inrättningars bestånd, måste jag likväl inlägga reservation emot
de sammansatta Utskottens beslut att inskränka privatbankernes sedelutgifuing å mindre
valörer än 6 r:dr 32 sk. med innevarande års utgång.
Detta beslut synes föranledt af det länge mot dem bearbetade missnöjet, hvilket, till
en början föranledt af deras vinstgifvande rörelse, ger sig luft i mer och mindre grundlösa
beskyllningar för det onda de åstadkommit, ehuru man nödgas medgifva, att detta varit be¬
roende af det missbruk, hvartill den ökade penningetillgång, de beredt, gifvit anledning och
således gäller riksbanken sj-lf. Ty man kan val icke lörnuftigtvis tala om den ränteviust,
de beröfvat staten, då Banken i allmänhet ej kan uppfylla de lånsökandes behof med un¬
dantag af det ovanliga, fruktansvärd! aldrig återkonnuaude året 1847, hvarföre ock bristen
i landet på tillräckligt förlags-kapital för industrien och näringarne först framkallat privat¬
bankerne och sedan hypotheksföreningarne.
\ 2 Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o t.
Om man opartiskt oell lugnt ville bedömma förhållandet, skulle nian inskränka de olä¬
genheter privat-bankerne ej framkallat, men utan sitt förvållande medfört, till hufvudsakligen
två omständigheter, att deras förbindelser besvära rörelsen med så många olika sedelslag
och icke erkännas af Staten såsom mynt i dess liqvider. Orri man nu icke anser dessa
olägenheter uppvägas af fördelen för landet att ega ett rörelsekapital utöfver det riksbanken
kan hålla i allmänna rörelsen och som är beroende af förhållandet emellan export och im¬
port, så må man antingen borttaga dessa olägenheter eller ock dekretera privatbankernes
upphörande vid nuvarande oktrojtids slut, för att bereda utväg för riksbanken att supplera
dtsm, men icke vidtaga en sådan lagstiftning, hvarigenom de nödsakas på ett för allmänna
rörelsen kännbart sätt, antingen att ställa sig på utredning eller åtminstone fortfarande in¬
draga sin lånerörelse och derigenom ännu mer öka landets förlägenhet.
Det blir på detta sätt landet sorn pliktar för det hat man släcker på privat-bankerne.
Icke ur bankernes, utan ur statens intresse var det derföre, som jag inom de sammansatta
Utskotten påstått, att så länge de tillåtas fortfara, man måtte tillåta dem drifva sin rörelse
på ett sätt, som utöfvar ett välgörande och icke skadligt inflytande på allmänna rörelsen,
hvilket icke kan bli händelsen eller för dem är möjligt, om de icke få utgifva sedlar, som
Kunde ingå såsom ett allmänt cirkulationsmedel, utan inskränkas till högre valörer, som
icke hålla sig ute i rörelsen, utan, föremål för oupphörlig invexling, tvinga bankstyrelserne
alt indraga lånerörelsen.
Jag fortsätter detta påstående och yrkar, att banken åtminstone måtte erhålla ett eller
annat års prolongation på rättigheten att utgifva sedlar på 3 r:dr 16 sk., om man icke vill,
lör landets skull, lemna dem i fred till 1857; under det jag på samma gång, i fall Utskot¬
tens beslut blir Rikets Ständers, reserverar mig emot de svåra följder, som ganska säkert
för landet måste inträffa, om under nuvarande penningebrist privat-bankerne skola nödgas
fortsätta sina strypningsålgärder i fäll deras rätt til! sedlar på 3: 16. skall upphöra redan
inom några få månader eller den 1 Januari 1852, utan att riksbanken kan supplera dem
förrän de upphört, ej heller beredt sig på utvägar dertill utan att äfventyra realisationens
bestånd. Ty man må tala hvad som heldst om privatbanksedlarnes medelbara eller ome¬
delbara tryckning på bankens metalliska ka^sa, ett är visst, att banken icke eger någon
ansvarighet för deras utelöpande kreditsedlar.
Den borde icke då tillforbindas alt öka sedelstocken utöfver de 20 millioner, den re¬
dan har utan fond utsläppta, utan genom ändamålsenliga åtgärder sättas i tillfälle att af egna
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1. 13
tillgångar med tiden supplera, så vida Rikets Ständers mening är alt Banken fortfarande
skall inlösa sina sedlar med silfver och icke af privatbanksfanalism äfventyra både realisa¬
tionen oell allmänna välfärden.
Af herr Lagergren, P. J. Banko- och Lag-Utskottens förestående Betänkande har
jag ej bilrädt i den del, hvari afslag tilIstyrkes å herr Bergmans motion, att de nu exi¬
sterande privat-banker måtte berättigas att fortfarande intill oktroytidens slut utgifva kredit¬
sedlar å 3 r:dr 16 sk. banko.
Jag har ej kunnat dela Utskottens mening att stadga och konseqvens i lagstiftning bör
åberopas såsom motiv för ett sådant afslag. Frågan rörer allenast en rent financiel åtgärd,
och hvad som bör undersökas är, huruvida tid och omständigheter nu medgifva en väsent¬
lig rubbning i privat-bankernes rörelse, eller om en sådan rubbning under den närvarande
ställningen må anses för vådlig och derföre bör undvikas.
Om man jemför det i omlopp varande rörelsekapitalet år 1834, då realisationen sattes
i verket, med det nuvarande, skall man finna, att det senare, med inberäkning af privat-
bankernes sedel-cirkulation, är nära nog till belopp enahanda, ehuru knappast någon vigti—
gare näring finnes inom landet, som icke under mellantiden högst betydligen utvidgats.
De inrikes vexlarne, af hvilka man lofvade sig så mycket till rörelsens underlättande, hafva
i egentlig mening aldrig kommit i gång; och de obetydliga förändringar i kredit-lagstiftnin¬
gen, som i öfrigt sedan den tiden blifvit gjorde, hafva varit utan inverkan på allmänna rö¬
relsen. För att förklara möjligheten af det faktum, att näringarne icke dess mindre förkof-
rat sig, och på det sednaste halfva decennium nått en betydande höjd, behöfver man påmin¬
na sig att utrikes upptagna lån tidtals ansenligen förstärkt penninge-cirkulationen och fram¬
för allt att de för landets alla näringar ovanligt gynnsamma åren 1846 och 1847 grundläde
en till vext i det allmänna välståndet, hvars verkningar länge fortforo. Spåren af denna
goda tid ser man ännu i nya anläggningar och byggnader, — men det lif den framkallade
i handel, sjöfart och den inre omsältningen röjes icke mera, utan näringarne, blottade på
förlagsinedel och tryckta genom en trög och ofördelaktig afsättning, tyckas stadda på en åter¬
gång, hvars följder man bör vara betänkt att mildra, men ej genom onödiga åtgärder på¬
skynda.
Mången anser den väckta frågan huruvida privat-bankerne skola fortfarande få utgifva
sedlar å 3J rtdrs valör, eller ej, för likgiltig och ovigtig; mången tror att den rörer
14 Hanko- och Lag-Utskottets Betänkande, ;V.o /.
endast en fördel mer eller mindre för dessa föga omtyckta inrättningar, och tagnar sig åt
utsigten att genom upphörandet af denna sedel-ulgifningsrätl, privat-bankernes sedlar skoia
trängas ur den dagliga rörelsen och blifva ersatta af Rikets Ständers banks. Jag delar ej
dessa åsigter. Hvarje åtgärd, sorn kan åstadkomma en vidsträcktare rubbning i ett kapital-
fattigt lands penningéförhållanden är i och för sjelf maktpåliggande, och den kan, under
vissa förhållanden, blifva ganska allvarsam.
Man har, såsom jag förmodar, riktigt uppskattat massan af privat-bankernes i omlopp
varande sedlar al 3J r:dr valör lill omkring 4 millioner riksdaler eller |:delar af dessa ban¬
kers bela sedel-cirkulation. Sedlarne om 3j r:dr halva sin rörelsekrets förnämligast inom
den dagliga mindre omsättningen, hvaraf följer alt deras cirkulation man och man emellan
är ojemnförligt lifligare och mera långvarig än de sedlars å 6 r:dr 32 sk., som motsvara
den lägsta valören enligt 8 § i Kongl, kungörelsen den 9 Jan. 1846. Dessa sistnämnde
sedlar kunna, blott till en del och på ett helt olika sält ersätta det rörelsemedel, sedlarne
å 3j r:dr bittils lenmat, emedan de icke så vä! lämpa sig till behofven i den mindre om¬
sättningen. Såsom mindre gagneliga blifva de större sedlarne mindre begärliga, och bålla
sig vida kortare i cirkulation. Då privat-bankernes sedlar å 2 r:dr b:ko indrogos, bade
förändringen en känbar verkan på privalbankernes rörelse, ehuru dessa papper i det när¬
maste kunde ersättas med sedlarne om 3J r:dr, hvaremot språnget emellan dessa och till
den genom 1846 års kungörelse oktrojerade minimi-valören är för stort, att en svår kän¬
ning deraf skulle kunna undvikas. Denna känning skall först erfaras i den allmänna rö¬
relsen såsom brist på ett förut tillgängligt liqvLdationsmedel, men då de större sedlarne al¬
tid ega ett kortare omlopp, skall den snart sträcka sig lill sjelfva bankerne, och blifva märk¬
bar genom ett plötsligen förökadt vexlingsbehol. Ökad svårighet i delta hänseende och
minskad förmånlighet för sjelfva den redan hardt beträngda bankrörelsen, måste ovillkorligen
föranleda dennas ytterligare inskränkning.
Men då Riksbankens bela lånerörelse kommer alt förblifva ungefär på samma punkt,
som före denna riksdag, och då det erkännes alt landets rörelse-kapital redan förut icke
svarar emot näringarnes behof, kommer hvarje minskning i tiel allmänna rörelse-kapitalet,
att ytterligare stegra deri förlägenhet och penningebrist, öfver hvilken klagomål ingå frän
alla landsorter. Att ett annat sedelmynt finnes i landet, än det seni utgått från Riksban¬
ken, är mycket alt beklaga, men detta onda är redan gammalt, och man hjelper det. ej
genom våldsamma afbrott, minst under ett tidskifte af allmän stockning och förlägenhet i<
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o t. 15
näringame. En sådan lid ar nu inne. De förhoppningar i om en bättre konjunktur för
iandets export-artiklar, som man i våras gjorde sig, hafva ej gått i fullbordan. Förlidet
års skörd var knapp, och med den nu växande grödan ser det tvifvelaktigt ut; är det väl
då rådligt att öka förlägenheten, genom att minska den i omlopp varande penningestocken
med ett par millioner, hvilket torde vara det minsta som kan antagas följa af de mindre
privatbankssedlarnes indragning? Om åter Privatbankerne derigenom tvingas att än mera
inskränka sin rörelse, kan förlägenheten innan kort blifva så stor och så allmän i landet,
att utomordentliga åtgärder blifva nödiga till dess afhjelpande, — så vida de icke i allt
fall komma för sent.
Den hjelp, hvarpå Utskotten hänvisa, och som skulle finnas uti de å bane varande
förslagen till filial-banker i orterne, är för aflägsen att kunna ingifva trygghet. Uppkom¬
sten af dylika banker beror af enskilda associationer, och oin äfven inrättningen för det
första af Rikets Ständer bifalles, och för det andra, kommer till någon verkställighet,
hvilket med afseende på vilkoren för Riksbankens förlags-understöd synes mig högst tvif¬
velaktigt, — så följer icke deraf att näringarnes undsättning derigenom kan vara att på¬
räkna så hastigt och omedelbart, som kan påkallas af den krisis, hvilken genom Privat-
bankernes i mer eller mindre mån inställda rörelse möjligen inträffar. Att Riksbanken
sjelf skulle träda emellan på det sätt, som 215 § i Bankoreglementet utstakar, betingas
åter genom det faktum att en eller flera Privatbanker alldeles upphöra med deras rörelse,
före oktroj-tidens slut, hvilket troligen icke sker, äfven om denna rörelse måste inskrän¬
kas till hälften af de affärer, dessa banker ännu bedrifva.
Under de nu af mig korteligen antydde förhållanden, har jag ej tilltrott mig alt in¬
stämma uti den tillstyrkan, om hvilken Utskottens majoritet sig förenat. Jag tror deremot
att dessa förhållanden rättfärdiga den mening, jag härmedelst får såsom min reservation
uttrycka, eller att Rikets Ständer må till Kongl. Maj:t öfverlemna att bestämma, när de nu
oktrojerade enskilde banker, under den gällande oktrojen, skola upphöra med utgifvandet
af sedlar å 3 r:dr 16 sk. banko, och således underkastas det i 8 § af Kongl. Kungörelsen
den 9 Januari 1846 förekommande stadgande, att enskild banks kredit-sedlar ej få i all¬
männa rörelsen utlemnas lydande å mindre belopp än 6 r:dr 32 sk. banko, motsvarande
2 r:dr 24 sk. silfver.
Uti sistnämnde reservation hafva instämt:
Herrar Friherre Funck, F. A., Friherre Rehbinder, F. W., Domprosten Ahlstrand,
16 Banko- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1.
C. W. Palander, E. E. Falhem och C. Sandin', hvarförutan Herr L. Bergman under
åberopande af sin i ämnet afgifna motion, förklarat sig hufvudsakligen instämma i Herr
Lagergrens reservation; och Herr ./. F. Ekenman ville hafva antecknadt att han i Ut¬
skottens beslut icke deltagit.
STOCKHOLM. Östlund <fc Berling, 1851.
•Banko- och Lag-Utskottens Utlåtande, Jto 2.
1
l>T:o %
Ank. till Exp.-Utik. dea 18 Aognati ISSI, kl. 5 e. a.
Utlåtande, i anledning af återremiss i viss del utaf
Banko- och Lag-Utskottens Betänkande N:o
i, angående lagstiftningen för Privatbanker.
Berörde betänkande, hvilket höglofl. Ridderskapet och Adeln samt hedervär¬
da Bonde-ståndet bifallit, har af högvördige Preste-ståndet och vällofl. Borgare-stån¬
det blifvit till Utskotten återremitteradt, i den del deraf, hvaruti Utskotten af anför¬
de skäl tillstyrkt, att en af herr Bergman väckt motion, att Rikets Ständer måtte
tillstyrka, det Kongl. Maj:t ville i nåder medgifva privatbankerne rättighet alt utgifva
sedlar « minst 3 r:dr 16 sk. banko, intill slutet af nu gällande oktroijer, icke måtte
bifallas.
De fleste talare, som påyrkat nämnde återremiss, hafva yttrat sig i öfver¬
ensstämmelse med en af herr Lagergren, P. J., afgifven, vid Utskottens betänkande
fogad reservation, deruti hufvudsakligen blifvit anfördt: att landets i omlopp varande
rörelsekapital, med inberäkning af privatbankernes sedel-cirkulation, nu vore unge-
Bih. till A. St. Frel. iS50 f ISSI. S Semi., 2 Afi., 3 Höft. i
2 Banko- och Lag-Utskottens Utlåtande, A'ro 2.
får till beloppet enahanda, som år 1834, då realisationen sattes i verket, ehuru knap¬
past någon vigtigare näring funnes inom landet, som icke under mellantiden betyd¬
ligen utvidgats. De inrikes vexlarne, af hvilka man lofvat sig så mycket till rörel¬
sens underlättande, hade aldrig i egentlig mening kommit i gång; och de obetydliga
förändringar i kreditlagstiftningen, som i öfrigt sedan den tiden blifvit gjorda, hade
varit utan inverkan på allmänna rörelsen.
Den antydda förkofringen i näringarne hade sin förklaringsgrund deruti, att
utrikes upptagna lån förstärkt penningcirkulationen och att de gynnsamma åren 1846
och 1847 grundlagt en tillvext i allmänna välståndet, som länge fortfarit. Men de
välgörande verkningarne häraf på handel, sjöfart och den inre omsättningen röjdes
emellertid icke mera, utan näringarne, blottade på förlagsmedel och tryckta genom
en trög och ofördelaktig omsättning, syntes stadda på en återgång. De förhopp¬
ningar om en bättre konjunktur för landets exportartiklar, som man förliden vår gjort
sig, hade ej gått i fullbordan. Sistlidet års skörd hade varit knapp och det såge
tvifvelaktigt ut med den vexande grödan.
Vid sådant förhållande af allmän stockning och förlägenhet i näringarne vo¬
re det ej rådligt att genom minskning i landets rörelsekapital öka förlägenheten;
och en sådan minskning blcfve ovilkorligen följden af ett förbud för privatbankerne
att fortfarande utgifva sedlar å 3 r:dr 16 sk. valör. Dessa sedlar hade sin rörelse¬
krets förnämligast inora den dagliga mindre omsättningen, hvaraf följde, att deras
cirkulation man och man emellan vöre ojemförligt lifligare och mera långvarig, än de
gedlars å 6 r:dr 32 sk., som motsvarade den lägsta valören enligt 8 § Kongl, kun¬
görelsen den 9 Januari 1846. Dessa sistnämnde sedlar kunde blott till en del och
på ett helt olika sätt ersätta det rörelsemedel, sediarne å 34 r:dr hittills lemnat, e-
medan de icke så väl lämpade sig till behofven i dcu mindre omsättningen. Såsom
mindre gagneliga blefve de större sediarne mindre begärliga och holle sig vida kor¬
tare i cirkulation. Då privatbankernes sedlar å 2 r:dr b:ko indrogos, hade förändrin¬
gen en kännbar verkan på privatbankernes rörelse, ehuru dessa papper i det när¬
maste kunde ersättas med sediarne om 3j r:dr; hvaremot språnget emellan dessa
och till den genom 1846 års kungörelse bestämda minimivalöreu vore för stort, att
en svår känning deraf skulle kunna undvikas. Denna känning skulle först erfordras
i den allmänna rörelsen såsom brist på ett förut tillgängligt iiqvidationsmedel; men
Banko- och Lag Utskottens Utlåtande, JY:o 2. 8
då de s’örro sedlarne alltid egde ett kortare omlopp, skulle den snart sträcka sig
till sjelfva bankerne och blifva märkbar genom ett förökadt vexlingsbeliof. Ökad
svårighet i detta hänseende och minskad förmånlighet för sjelfva den redan hardt
beträngda bankrörelsen, måste ovilkorligen föranleda dennes ytterligare inskränkning;
hvaraf förlägenheten innan kort kunde blifva så stor och allmän i landet, att utom¬
ordentliga åtgärder blefve nödiga lill dess aflijelpande, så vida de icke i allt fall
komme för sent.
Riksbankens lånerörelse komme att förblifva ungefär på samma punkt, som
före denna riksdag. Den hjelp, man v äntade sig af de å bane varande förslagen till
filialbanker i orterna, vore för aflägsen att kunna ingifva trygghet. Om ock dessa
inrättningar komme till stånd, hvilket vore tvifvelaktigt, så följde icke deraf, att
näringames undsättning derigenom kunde vara att påräkna så hastigt och omedel¬
bart, som kunde påkallas af den krisis, hvilken genom privatbankernes i mer eller
mindre mån inställda rörelse möjligen inträlfade. Att riksbanken sjelf skulle träda
emellan på det sätt, som 215 § i bankoreglementet utstakar, betingades deraf, att
en eller flere privatbanker alldeles upphörde med deras rörelse före oktroijtidens
slut, hvilket troligen icke skedde, äfven om denna rörelse måste inskränkas, måhän¬
da ända till hälften af dessa affärer, dessa banker ännu bedrifva; och har herr La¬
gergren af dessa skäl uti sin reservation hemställt, alt Rikets Ständer må till Kongl.
Maj: t öfverlemna att bestämma, när de nu oktroijerade enskilde banker, under den
gällande oktroijen, skola upphöra med utgifvandet af sedlar å 3 r:dr 16 sk. banko
och således underkastas det i 8 § af Kongl, kungörelsen den 9 Januari 1846 före¬
kommande stadgande, att enskild banks kreditsedlar ej få i allmänna rörelsen utlem-
nas lydande å mindre belopp än 6 ndr 32 sk. banko, motsvaiande 2 r:dr 24 skillin—
gar silfver.
Då de af herr Lagergren i förestående reservation'anförda skäl beli omstän¬
digheter äro af beskaffenhet att erfordra någon åtgärd från Rikets Ständers sida i
det hänseende, hvarom fråga blifvit väckt, hafva Utskotten funnit sig uppmanade,
att taga ärendet i förnyadt öfvervägande; och enär ofvannämnda farhågor för följ¬
derna af en indragning af privatbankernes sedlar å 3 ndr 16 sk. banko valör, synas
hafva skäl för sig, serdeles med afseende å det möjligen inträffande fall, att en el¬
ler flere privatbanker, utan att upphöra, se sig nödsakade att minska sin rörelsej
4! Banko- ock Lag-Utskottens Utlåtande, Nio 2.
samt det förslag berörde reservation innefattar, och åt hvilket återremisserna, på
sätt ofvan blifvit antydt, afse att bereda framgång, synes utgöra en oskadlig me¬
delväg emellan de hvarandra motsatta förslag, som innehållas i motionärens fram¬
ställning och den hemställan, hvaruti Utskotten, med anledning deraf stannat; så
hafva Utskotten trott sig nu böra hos Rikets Ständer vördsamligen föreslå:
att Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse, till Kongl. Maj:t i
underdånighet öfverlemna att bestämma, när de nu oktroijerade en¬
skilde banker, under den gällande ok t roijen, skola upphöra med utgif-
vandet af sedlar å 3 r:dr 16 sk. banko, och således underkastas det
i S | af Kongl, kungörelsen den 9 Januari 1846 förekommande stad¬
gande, att enskild banks kreditsedlar ej få i allmänna rörelsen utlem-
nas lydande å mindre belopp än 6 r:dr 32 sk. banko, motsvarande 2
r:dr 24 sk. silfver.
Slockholm den 18 Augusti 1851’.
Reservationer:
\
af herr friherre Stjernstedt, J. Th., herr uf Sillén L. G. och herr Rin¬
man-,
af herr doktor Sandberg:
“Med en rösts öfvervigt har Banko-utskottet förändrat sitt förra utlåtande,
som likväl blifvit godkändt af 2:ne Riksstånd och således, efter vanlig praxis, då
inga nya skäl blifvit förebragta, bordt af Utskottet vidhållas.
I öfverensstämmelse med den åsigt, som jag hyser rörande landets financi-
ella ställning, kan jag icke annat än på det eftertryckligaste reservera mig emot
en förlängd tid för utgifning af privatbanksedlar på mindre valör och skall söka gif¬
va skäl för denna min åsigt.
Om man jemför sedelstocken, sådan den var vid realisationens början, med
den nuvarande, så bör man ihågkomma: först och främst att af den år 1834 be¬
Banko- och Lag-Utskottens Utlåtande, If:o 2. 5>
räknade sedelstocken omkring 5,000,000 r;dr banko cirkulerade i Finland, hvilka 8;
år derefter blefvo indragna, hvadan alltså den sedelstock, som nu beräknas, befin¬
ner sig hel och hållen inom Sveriges gränsor. Dernäst att allt det större och min¬
dre silfvermynt, som sedermera utkommit, nu cirkulerar i landet och ännu mera ö—
kar rörelsekapitalet med en eller kanske med två millioner r:dr, utan att sådant kaia
synas uti beräkningen af sedelstocken. Gör man dessa korrektioner, sä är det sä¬
kert, att nuvarande rörelse-kapitalet i riksmynt verkligen är vida större,, än det var
1834 och med mera än 6 å 7 millioner öfverst iger hvad det var tio år sednare, u-
tan att häruti inberäkna några privatbanksedlar. — Vidare bör ej förgätas, att hy-
potheksföroningar efter den tiden blifvit bildade, hvilka under form af lån städse
indraga utländska penningar i landet. — Man talar om ofördelaktiga handelskon-
juukturer och förra årets knappa skörd. Skörden hade utan tvifvel varit tillräck¬
lig, om den icke till så stor del blifvit konsumerad af den uppdrifua bränvinsbrän-
ningen, så att nu behof uppstått af utländsk spannemåls-import, som trycker på'
handelsvågen, men som väl måtte vara tillfälligt och öfvergående. Slutligen bör
icke glömmas, att, vid 1844—45 årens riksdag, penningeförlägenheten var vida stör¬
re, än den nu är, och likväl beslölo Ständerna då,, utan fruktan för någon olägen¬
het, att lägsta valören af privatbanksedlar skulle höjas till 6 r:dr 32 sk. — När alla<
dessa omständigheter tagas i betraktande, kan jag icke finna, att nuvarande förhål¬
landen äro så beskaffade,, att man nödvändigt måste upprifva ett för 6 år sedan
fattadt riksdagsbeslut, som den 9 Januari 1846 af Konungen sanktionerades.
Om den kalkylen är rigtig, hvarpå jag dock något tviflar, att beloppet af
privatbankssedlar på 3^ r:dr uppskattas till 4,000,000 r:dr och således mera än hälf¬
ten af deras ofvannämnde sedelstock, så bevisar det privatbankernas omtänksamhet
att fylla den mindre rörelsen med dessa sina sedlar, hvilka inom årets slut ännu
mera kunna förökas, och då de icke så snart torde förslitas, lära de väl komma att
cirkulera i åratal, äfven sedan rättigheten att utgifva dem längessdäu upphört.
Och om den dag en gång kommer, att privatbanks-scdlar på 3 r:dr 16 sk
icke längre finnas i rörelsen, skall väl då hela landet och all dess industri för den
orsaken skull aldeles gå under? Må man närmare skärskåda saken. Uti landet
finnes en större och en mindre penuingerörelse. Då Piivat-bankernas småsedlar icke-
fylla den mindre rörelsens behof, så ersättes bristen af riksbankens sedlar på 2. r;d$
C Banko- och Lag-Utskottens Utlåtande, H:o 2.
<och 32 sk. jemte silfvermyntet, som då dragas dit. Den större rörelsen, som be-
höfver sedlar af 6| r:dr och alla högre valörer, erbjuder ännu ett rymligt fält för
Privatbankernas verksamhet. Då nu en del af riksbankens sedelstock, som är be¬
gränsad, drages till den mindre rörelsen, lemnar den ett tomrum i den större, som
fvlles af Privat-banksedlar. Visserligen erfordras sedermera liksom nu riksmynt tili
kronoutlagor och till liqvider i riksbanken, och deri ill måste privatbankerna vara
försedde med större riksbanks-sedlar. Någon skyldighet att till vexling hålla riks¬
mynt i småsedlar, åligger icke privatbankerna. Men huru stor är icke den pennin-
ge-stock, som behöfves för vexel-köp och varu-liqvider i den större rörelsen, hvar¬
till privatbank-sedlarne äro fullkomligen användbara! Jag kan icke förstå, att någon
synnerlig minskning uti sedelstocken skall uppkomma derigenom, att privat-banker-
nas minsta sedelvalör blir 6| r:dr.
Beskyllningen, att Rikets Ständer genom sina finans-åtgärder både fram¬
kallat privatbankernas uppkomst och tvinga dem att fortgå, synes mig sakna all
befogenhet. Ständerna hafva i sitt Banko-reglemente erbjudit 5,000,009 r:dr och
erbjuda ännu 2,500,000 r:dr uti nya riksbanks-sedlar såsom tillökning i sedelstocken,
om privatbankerna vilja indraga sina enskilda sedlar ur rörelsen. Vid denna riksdag
erbjudas emot 3 procents ränta åt nya bolag, som vilja röra sig med riksbankens
sedlar, 500,000 r:dr, hvilka hittills varit obegagnade, och 1,000,000 r:dr af bankens
räntevinst, som eljest skolat reserveras till nästa riksdag. Således blir härigenom
en effektiv tillökning uti den verkligen utelöpande sedelstocken. Ocii hvad privat¬
bankernas uppkomst angår, så känner hvar och en innehållet af Kongl, kungörel¬
sen den 14 Januari 1824, grundad på Ständernas beslut, att sådana associationer
finge bildas, hvilka genom upp- och utlåning skulle blifva förmedlande anstalter e-
mellan kapital-egande och kapitalbehöfvande, och således röra sig med riksmynt.
Man har icke heller glömt, huru den förstfödda privatbanken i Ystad fick genom en
lycklig manöver sina depositions-bevis öfver insatta medel förvandlade lill kredit¬
sedlar, samt att exemplet befanns så efterföljansvårdt, att, trenne år efter realisatio¬
nen, sådana enskilda penninge-fabriker uppväxte i alla landsändar. Kan man väl
på aMvar påstå, att detta skedde af ren patriotism för att fylla landets behof af
ökadt rörelse-kapital? År 1847 voro de fleste privatbankernas oktroijer till ända.
Deras mindre sedelvalörer på 2 och 3 r.dr hade redan upphört. Beslut var fattadt
Banko- och Lag-Utsliotlens Utlåtande, F.\o 2. 7
af Konung och Ständer, att sedlar på 3| r:dr också skulle upphöra, och minsta se¬
delvalören skulle blifva 6| r:dr. Penningeställningen i landet var då den aldra yp¬
persta, sorn den någonsin varit efter realisationen. Bankohvalfvcn lago fulla med
silfver och guld till 22,000,000 r:dr b.ko. Bankens utelöpande sedelstock hade ge¬
nom den starka silfverinvexlingen uppnått en förut oerhörd höjd af omkring 40,000,000
r:dr. Uti riksbankens lånefonder lago 6 ä 8,000,000 r:dr obegagnade, som icke be-
höfdes. Jag frågar då, om det var landets behof af ökade penningetillgångar, eller
det var beräkningen på enskild vinst, som samma år 1847 bevekte de gamla pri¬
vatbankerna att söka ytterligare 10 års förlängning för sin verksamhet, och föran¬
ledde uppkomsten af 2rne nya? Svaret kan icke blifva tvetydigt. Då hade varit
rätta tiden för deras indragning och deras ansökningar om förnyad oktroij hade bå¬
de bordt och kunnat vägras utan olägenhet för landet; och månne icke den ona¬
turliga tillökningen i sedelstocken, som privatbankernas utvidgade verksamhet under
en sådan tid utvecklade, i någon mån medverkat till en sedermera inträffande för¬
sämring i konjunkturerna och i bankens ställning?
Det torde icke heller vara så farligt med de förespeglade farhågorna, att
privatbankerna skola upphöra eller minska sin rörelse, såvida dem vägras utgifva
lägre sedelvalörer. Dessa hotelser och klagorop har jag hört vid hvarje riksdag, då
fråga varit om minsta förhöjning uti deras minsta sedelvalörer. Derom vittna väl
Riks-ståndens och Banko-ulskottets protokoller vid de 3:ne sednaste riksdagarna..
Och huru har dermed förhållit sig? Jo de gamla privatbankerna hafva, under alla
jemmerrop öfver omöjligheten att fortgå, sökt och erhållit förnyad oktroij på 10 ar,
och 2:ne nya banker hafva uppstått, såsom förut näinndt är. Men kanske privat-
banksedlarnes cirkulation under tiden blifvit minskad? Ingalunda. Med frånräkning af det
riksmynt, som skulle finnas i privatbankernas kassor, utgjorde det för aktie-egarne ränte¬
bärande beloppet af deras kreditsedlar vid 1846 års slut 3,861,000 ndr och vid 1849
års slut öfver 7,000,000 r:dr. Det är också ovedersägligt, att rörelsen måste gifva
vinst, och ganska betydlig vinst, äfven om minsta sedelvalören skulle blifva vida
högre än den nu ifrågavarande. Ty man skall besinna, att aktie-egarne få utgifva
minst ^ af alla sina sedlar utan kontant uppoffring. Om jag eger en ograverad
landtegendom, vård 20,000 r:dr, och derjemte ett kapital på 5000 r.dr, så erhåller
jag 50 privatbanks-aktier å 400 ndr genom kontant insättning af högst 5000 i:dr ©eli
■& Banko- och 'Lag-Utskottens Utlåtande, fl:o 2.
‘inteckning i min egendom för 15,000 r:dr. Teckningssumman för min räkning tigger
då 20,000 r:dr, tili hvilket belopp kreditsedlar utgifvas och utlånas. Får jag nu räk¬
na mig till godo i behållen vinst blott 4 procent på hela teckningssumman, så utgör
det dock årligen 8000 r:dr eller 16 procent på min kontanta insatts. Och af min
landtegendom, för hvars inteckningsvärde jag drager ofvannämnde penningcränta, får
jag tillika hemta ali den afkastning, hvartill den, genom en sådan tillökning i drift¬
kapital, kan uppbringas. När nu af ofvannämnde 7,000,000 r:dr f eller omkring
5,000,000 kunna vara sådana kreditsedlar, för hvilka ingen kontant insättning egt
rum, och man beräknar blott 4 procent, så blir årliga behållningen 200,000 r:dr.
Hvem inser icke, huru fördelaktigt det måste vara att få utgifva en sådan mängd
sedlar på 6| r:dr och derutöfver, utan annan kostnad än sjelfva tillverkningen och
utlåningsbestyret, och derpå erhålla minst 4 procent uti årlig vinst?
För att icke beskyllas för öfverdrift, är denna vinstberäkning tagen ganska
låg. Det torde väl kanske inträffat under privatbankernas lyckligaste period, att icke
mera än 10 procent af teckningssumman behöfde insättas kontant, och då måste vin¬
sten blifvit ojemförligt större. Och att den varit ganska stor, tror jag mig kunna
sluta deraf, att en fullkomlig sakkännare om en privatbank yttrat, att den nu, under
den närvarande tidens trångmål, icke gifver merd an 3 i procent pr aktie på 400 r:dr,
det vill säga 14 procent på den fjerdedel, som skulle blifvit kontant tillskjuten.
Man misströstar, att dc bolagsbanker, som nu blifvit beslutade och skola röra
sig med riksmynt, någonsin skola uppkomma. Hvad som härvid kan antagas är, att
de alldeles icke uppkomma, så länge privatbankerna få röra sig på samma vinstgif¬
vande sätt som hittills. Ty riksbanken kan omöjligen erbjuda åt enskilda associa¬
tioner den vinst på riksbankens sedlar, som de nu åtnjuta på sina egna. Men om
iprivatsedlarnas lägsta valör efter hand mer och mer höjes och den egna sedelut-
gifningsrätten småningon inskränkes till några få högre valörer, så skulle kanske för¬
mögna och afFårsvana privatman finna sig vid att bilda bolagsbanker med riksmynt,
då riksbanken lemnar dem ^ af deras lånefond emot låg ränta. Genom sådana efter
hand vidtagna åtgärder kunna svåra brytningar möjligen undvikas eller åtminstone
de stora olägenheterna i någon mån minskas.
Från de enskilda penninge-associations-, privat-bankernas och hypotheks-för-
eningarnas
Banko- och Lag-Ufsköttens Utlåtande, A: o 2. 9
eningarnas försvarare hörer raan försäkras, att dessa föreningar nog sköta sig sjelfva,
om de få vara i fred, och att riksbanken icke behöfver bry sig om dem, utan endast
se till, att den kan uppfylla sin förbindelse. Härtill svaras, att man ingalunda får
förbise privatbankernas och hypotheks-föreningarnas gripande inverkan på riksban¬
kens förmåga att upprätthålla sedel-värdet, hvilket måste ligga alla landets innevå¬
nare om hjertat. Om nu alla privatbankernas stora sedelmassor och hypotheks-för¬
eningarnas från utlandet indragna lån kunde till den grad öka produktionen både för
inhemsk förbrukning oeh för utförsel till utrikes ort, att en derigenom vunnen till¬
ökning uti exporten blefve tillräcklig att icke blott saldera importen af utländska va¬
ror, utan ock gifva tillgång till ränta och amorterings-procent på den utländska
skulden, då skulle dessa finans-operationer vara fördelaktiga för landet och icke
medföra någon fara. lien om dessa ymniga penningetillgångar föranleda lyx och
öfveiflöd och en ökad förbrukning af utländska varor, så att exporten icke kan be¬
täcka importen, ännu mindre saldera ränta och amortissement på den utländska skul¬
den, då måste bankens silfver sitta emellan och landets rörelse erfara en strypning,
så mvcket mera olycksbringande, som den kommer efter ett föregående öfverflöd.—
Och att det sistnämnda förhållandet hos oss eger rum, kommer nog en beklaglig er¬
farenhet att ådagalägga.
Att privatbankssedlarne medelbarligen trycka på riksbankens metalliska fond lika
hårdt som riksbankens egna sedlar, är icke svårt att inse. Antag, att en landsort för sin rö¬
relse ovilkorligen behöfver 600,000 r:dr; att af dessa utgöra riksbankens mindre sedlar och
silfvermynt 200,000 r;dr; ponera nu, att de öfrige 400,000 r:dr bestå af privatbanksedlar. Då
■är det ju klart, att ett motsvarande belopp af riksbankens sedlar eller400,000 r:dr kunna lös¬
göras utur rörelsen och presenteras i bankoluckan för att i utbyte erhålla silfver.
Detta förekommer mig ovedersägligt. Härigenom blifva också hypotheksföreningar-
ne i så måtto understödda, att det lättar för dem utvägen att erhålla så många fle¬
re bankosedlar till utbyte mot silfver, då de skola betala sina räntor och amorte-
ringsprocent.
Jag kan fördenskull omöjligen inse annat, än att både privatbanker och hy-
potheksföreningar på ofvannämnde sätt hjelpas åt, att störande inverka på realisa¬
tionen och försvaga riksbankens förmåga att upprätthålla myntvärdet.
Bih. till R. St. Frel. 1S50 jr 1851. 6 Sami., 2 A/d., 2 Höft. 2
10 Banko- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 2.
Man vill öfverlemna åt regeringen att bestämma tiden, när utgifningen a>
privatbankäedlar på 3 r:dr 16 sk. skall upphöra. Ständerna hafva ju beslutat och
Konungen fastställt, att detta skulle upphöra med år 1850. Sådant skedde för 5 ä
6 år sedan. Således är det ingalunda oförmodadt eller för hastigt, om beslutet med
nästa års början verkställes, ty privatbankerna och nationen hafva länge derpå blif¬
vit förberedda. Att regeringen likväl tillät undantagsvis dylika sedlar få utgifvas
till detta årets slut, kan jag för mia del icke gilla och det har af ledamöter i Kon-
stitutions-utskortet blifvit anmärkt såsom stridande emot grundlagen eller skadligt
för landet. Emellertid har man haft så mycket längre tid att bereda sig på förän¬
dringen. Vi veta, att regeringen på den ekonomiska lagstiftningens väg har
oktroijerat privatbankerna, förnyat deras oktroijer år 1847, då penningetill-
gången i landet var så ymnig, att en sådan åtgärd synes mig icke varit af
nöden, medgjfvit dom egen sedelutgifningsrätt och förlängt deras ufgifnings-
rätt af mindre sedlar, samt privilegierat den ena hvpotheksföreningen efter
den andra, af hvilka del-flesta börjat sin bana med att hos utlänningen skuldsätta
den svenska jorden. Efter min åsigt äro dessa åtgärder så beskaffade, att delämnet
hafva till påföljd stora vådor för realisationens bestånd och omsider bringa landel tili
en sådan ytterlig förlägenhet, att statsskulds-systemets äfventyrlig» bana på ett eller
annat sätt mäste beträdas och nationen, för att hjelpas utur sin nöd, måste öfverlemna
åt regeringen den ingripande andel uti bankens förvaltning, hvarifrån den genom 72
J* R. F nu är utesluten. Ålit detta synes mig vara äfventyrligt och vådligt för
vårt fattiga land och derföre kan jag icke biträda sådana meningar, hvilka, om de
godkännas och. allt jeront fortsättas, skola, så vidt jag förstår, förr eller sednare föra
oss in på deri slippriga vägen.
Så snart man yttrar sig emot hvad som anses fördelaktigt för ett mägtigt
intresse, får man höra talas om deri svenska afunden och här hålla til! godo att
blifva skarp! apostroferade för sitt blinda privaibankshat. Var del väl afund som
uti 60 ^ K. F. insatte förbudet att tili vinning för enskilda personer eller korporatio¬
ner några monopolier fastställa? Eller var det väl privatbank shat, som i 72 § R. F.
inföide stadgandet, att Rikets Ständer allena ega rätt att genom Banken utgifva
sedlar, sorn för mynt i riket må erkännas? Jag frågar blott. Huru rättigheten alt
utgifva egna kreditsedlar kunnat utveckla sig utan den af Konung och Ständer be-
Sanko- och Lag-Utskottens Utlåtande, lV:o 2. 11
slutade författningen af den 14 Januari 1824, hörer till ett serskildt kapitel, hvilket
här skulle blifva för vidlöftigt att genomgå. Hvad som väl ändå icke kan förnekas
är, att Riksbanken, genom privatbankernas låne-operalioner, åtminstone vissa tider
fått vidkännas betydlig minskning uti sin behållna räntevinst, hvilken skulle kommit
hela landet till godo.
Emellertid är det ingalunda af någon afund öfver privatbankernas stora vinst
utan för landets räddning från en olycksbringande brytning uti dess ekonomiska och
finaneiella förhållanden, som jag önskar, att privatbankerna ville ådagalägga prof af
den fosterlandskärlek som de förklarat sig ega, och äfven åtnöja sig med mindre
behållning på sin rörelse, om sådant i någon mån skulle inträffa, samt medgifva en
inskränkning uti deras sedelutgifningsrätt, för att derigenom småningom bereda öf-
vergången till en för hela riket och dess samtlige innebyggare allmänt fördelaktigare
reglering af vårt penningeväsende än den närvarande, hvilken äfven privatbankernas
försvarare numera anse för beklagansvärd och olycklig-.
Genom att efterhand vidtaga ändamålsenliga åtgärder kan väl icke allt li¬
dande af föregående finansoperationer fullkomligen undanrödjas, men dock torde de
mest omstörtande och olycksbrin gande följderna deraf ännu möjligen kunna undvikas.
Deremot om man låter det ohejdadt fortgå såsom hittills: privatbankerna utsläppa
sina växande sedelmassor på större och mindre valörer, och hypotheks-föreningarne
upptaga och indraga utländska lån den ena tiotals millionen efter den andra, så är
det min oförgripliga öfvertygelse, att den för hela vårt land och alla dess förhållan¬
den så vigtiga realisationen förr eller sednare kommer att sättas på spel, vi gå en
financiell omstörtning till mötes och explosionen blir så mycket förfärligare, ju längre
man med konstlade medel söker undanskjuta förkännmgarne af dess annalkande. “
Uti denna af herr doktor Sandberg villade serskilda mening hafva instämt:
Riksdagsfullmäktige Per Pålsson, Nils Andersson, Per Nilsson, Lars Olsson, Olaus
Eriksson, Ola Månsson, Johannes Nilsson, Peter Gabrielsson, Johan Andersson,
Erik Mallmin, Peter Mårtensson, Johan Johansson och A. W. Uhr.
Härfömtan anmälde herr doktor Bjorkman, herr doktor Säve och herr Rön¬
blad, att de icke varit närvarande vid sakens förnyade behandling; 'ervid de två
förstbemälde tillika tillkännagåfvo, att, de förmenat, det detina behandling skulle kom¬
ma att stanna vid att hos resp. Stånden anmäla, det frågan hade för fallit.
STOCKHOLM, f. d. Sehultzes Boktryckeri, 1851.