BIHANG
TILL
SåMWa MEWållDIM
PROTOKOLL
VID
Lagllma Riksdagen i Stockholm
Åren 1850 och 1851*
SJETTE SAMMMREM.
IS Afdelningen:
Banko-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
é
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
N:o i
Ank. till Exp. Utsk. d. 23 Dec. 1850, kl. 1 e. m.
Ban ko - ul sk o Hets memorial, med hemställan om arfvoden lill
2: ne Notarier.
För att skyndsammare kunna behandla de Utskottet tillhörande mai, har det
fördelat sig i Iva afdelningar; oedi som erfarenheten visat, dels att hvardera Af¬
delningen hehöfver en Notarie, i följd hvaraf de 2:ne Kanslister, Utskottet, jem¬
likt 24 § 1 inom. i Riksdags-ordningen, eger alt antaga, blifvit såsom Notarier
på afdelningarne anställda, dels ock alt, i och för biträde vid öfrige inom Ut¬
skottet förekommande kansli-göromål, 2:ne Kanslister erfordras; så har Utskot¬
tet skolat hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt tillstyrka:
alt från osli med denna dag få använda två Notarie- och två kanslist-
arfvoden.
Stockholm den 2 December 1850.
På Ridderskapet och Adelns vägnar.
Carl Axel Mannerskantz.
På Prestc-Ståndets vägnar.
Carl Fr. Björkman.
På Borgare-Ståndets vägnar.
S. J. Schönmeyr.
På Bonde-Ståndets vägnar.
Per Pålson.
Bih. till R. St:s Prot., 1850 & 1851. 6 Sami. 1 A/d. 1 Haft.
1
2
Banko-Utskottets Memorial, N:o 2.
N:o 2.
Ank. till Exp. Utsk. d. 23 Dec. 1850, kl. 1. e. m.
Memorial, med öfverlemnande af Banko-Fullm äg t iges till Ut¬
skottet afgifna berättelse.
Likmätigt 2 § i den för Utskottet gällande instruktion, åligger det Utskot¬
tet, att skyndsamligen meddela Rikets Ständer den af Banko-fullmägtige afgifna
berättelse om Bankens tillstånd och rörelse i sin helhet, samt om förvaltningen af
Tumba pappersbruk, jemte öfriga upplysningar, till befordrande af en fullständig
kännedom angående Bankens ställning vid riksdagens början.
Till åtlydnad häraf, öfverlemnar Utskottet härjemte omförmälde berättelse,
med tillkännagifvande, det Utskottet framdeles skall till Rikets Ständer inkomma
med yttrande öfver de i samma berättelse upptagna framställningar; hvarförutan
Utskottet, i det afseende, åberopade instruktion bjuder, skolat framlägga åtskilliga
uppgifter, angående Bankens låne- och kreditiv-rörelse samt förhållandet emellan
metallisk kassa samt utelöpande sedlar och depositions-skuld med hvad dertill
hörer.
För tillgång och skuld på det hela kan Utskottet icke för innevarande år
meddela någon redogörelse förr än bokslutet blifvit upprättadt, samt får, angående för¬
hållandet i detta fall vid årets ingång, hänvisa till den tryckta öfversigten af Ban¬
kens hela ställning efter 1849 års bokslut.
Uti låne- och kreditiv-rörelsen utestodo den 30 nästlidne November följande
belopp, nemligen:
På Guld och Silfver 326,503:
» Jern, koppar m. m. i Stockholm ...... 488,017: 24. 5.
» » » » i Götheborg 363,240:
» Tackjern i Stockholm . . 4,960: 1 179,720- 24 5
Transport: 1,179,720: 24. 5.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 2. 3
Transport: 1,179,720: 21. 5.
På Fastighet å landet 5,322,857: — 4.
» » i Städerna 848,217:42. 7.
mot återbetalningsskyldighet i Silfver . 274,418: »i. — g 44g ig3. 2g u
Till skiften och odlingar 67,759: 42. io.
Å Kongl. Kommers-kollegii kreditiv 1,621,766: 7. 8.
» Jernkontorets dito 492,975: — —
» Kreditivet till Fahlu Bergslag 26,945: 28. n.
» dito » Sparbankerne 20,000: 4g g4g- 2g u
I diskont-TÖrelsen: vid Banko- vid Lånekontoret vid Lånekontoret
Diskontverket. i Götheborg. i Malmö.
På namn och reverser 5,142,061: 21. 2. 1,949,761: 33. 8. 899,966: 5. — 7,991,789: 11. 10.
Af fonden för diskon¬
tering och utlåning
genom handels- och
näringS-diskonten . 1,991,024: 14. 5. 748,824: 39. 1. 299,700: 3,039,549: 5. 6.
» dito för kassa-kredi-
tiv 498,440: 366,290: 249,200: 1,113,930:
» dito för belåning af
publika papper . . 139,072: 16. 5. 127,768:40. 5. 5,000: 271,841: 8. 10.
S:r 7,770,598: 4. 3,192,645: 17. 2. 1,453,866: 5.
R:dr 12,417,109: 26. 2..
Summa 22,271,470: 11. n.
Vid jemförelse emellan utestående beloppet och det för hvarje
låne- och kreditiv-rörelse bestämda förlag, utgörande:
för lån på metaller, enligt Banko-reglementets 172 § 3,500,000:
» » » fastigheter, enligt 177 § 6,500,000:
» » till skiften och odlingar, enligt 183 § 80,000:
till Kongl. Kommers-kollegium, enligt 185 § 1,800,000:
» Jernkontoret, enligt 186 § . . . . 600,000:
» Fahlu Bergslag och Sparbankerne i Riket, m. fl., enligt 190 § . . 300,000:
» Allmänna diskont-utlåningen, enligt 206 § 8,000,000:
>> Diskontering och utlåning, genom handels- och närings-diskonten,
enligt 210 § 3,000,000:
Transport: 23,780,000:
4 Banko-VIskottets Memorial, N:o 2.
Transport: 23,780,000:
till Kassa-kreditiv åt Stockholms Stads Drätsel-kommission samt åt
enskilde, enligt 191 och 214 §§ 1,900,000:
» utlåning på aktier och publika papper, enligt 201 i,000,000:
tillhopa 26,680,000:
Så visar det sig, att nyssnämnde dag var oanvändt:
i lånerörelsen på metaller 2,320,279: 23. 7.
34,806: 22. 1.
12,240: S. 2.
178,233: 40. 4.
107,023:
233,034: 19. 1.
8,210: 36. 2.
60,430: 42. 6.
736,070:
728,138: 39. 2.
li:dr 1,329,290: 21. 10 —
S:r 4,438,529: 36. 1.
Kreditivet till Stockholms Stads Drätsel-kommission ('icke anvisadt) . 30,ooo:
Summa R:dr 4,508,529: 36. t.
Beloppet af utestående lån och kreditiv utgjorde . . : 22,271,470: n. il.
26,780,000:
Efter afdrag härifrån af upplänade medel utaf Stockholms Stads Spar¬
bank 100,000:
utgör summan af anvisade lane- och krediliv-förlag 26,680,000:
Riksgälds-konlorels kreditiv å 1,000,000 ll:dr oberäknadt.
Mot pant af Låne-Banko-obligationer utestodo 33,351: 32. i.
och lånen till stader och korporationer uppgingo till 33,336: s. —
fastigheter
» »
» » lill skiften och odlingar,
af Kongl. Kommers-kollegii kreditiv
» Jernkontorets dito . .
« Fahlu Bergslags m. 11. dito . .
samt i diskont-rörelsen
å namn och reverser
» diskontering och ull
ning . . . . .
» Kassa-kreditiv . .
» Publika pappers-belå-
ningen
vid Iianko-
Diskontverket.
7,938: 26. 10.
38,973: 33. 7.
301,360:
vid I.ånekontorct vid Lönekontoret
i Götheborg. i Malmö.
238: 14. 4. 33: 43. —
1,173: 8. 11. 300:
133,710: 100,800:
527,594: 13. 7. 122,231: 7. 7. 78,33.3: 16.
S:r 1,093,968: 28. 255,834: 30. 10. 179,467: 11.
Banko-UIskollcts Memoria/, N:o 2. 5
Merberörde dag dea 30 sistförilutna November var förhållandet med Sedelstock
samt Metallisk kassa följande:
Utelöpande sedlar 22,509,324: 31. 7.
Behållning å räkningen för infriandet af Riksgälds-kontorels polletter . 72,252: 28. io.
dito tillhörande allmänna verk och enskilda personer .... 4,602,447: 40. 4.
Obegagnade lane- och krediliv-förlag, enligt ofvanstående utredning . 4,508,529: 36. i.
iliksgälds-kontorets kreditiv 1,000,000:
Sedel- och depositions-skuld 32,692,254: 40. 10.
Härifrån afräknas:
Riksgälds-kontorets kreditiv 4,000,000:
Vcxlingsförskott till landsorterne 72,070: 12. —
Inlöste otydliga sedlar:
af äldre slaget 8,874: 45. 4.
» nyare dito 2,616: 32. —
Metalliska värdet i Riksgälds-kontorets utelöpande pol-
letter 54,465: 29. 3. 7.
Summa Sedelstock 31,554,227: 18. 3.
Guld- och silfver-tillgången uppgick, förvandlad i R:dr banko till . . 12,364,678: 8. —
Jemlikt Banko-reglementets 124 § får sedelstocken derutöfver högst ut¬
göra 20,000,000:
32,364,678: 8.
men som densamma uppgick till allenast 31,554,227: 18. 3.
förefanns en skillnad af 8io,45o: 37. 9.
Enligt den till Banko-fullmägtiges expedition aflemnade rapport öfver Sedelstock
och Metallisk kassa den 14 i denna månad, utgjorde beloppet af
utelöpande sedlar 22,664,360: 40. 3.
samt Metalliska kassan i R:dr banko förvandlad 12,288,469: 14. —
6
Banko-Utskottets Memorial N:o 2.
Som en uppgift öfver Sedelstockens och Metalliska kassans förhållande under
tiden från 1834 torde lemna någon ledning för bedömandet, huruvida och i hvad
mån Bankens ställning i dessa hänseenden sedermera sig förändrat, lar Utskottet
meddela följande upplysningar angående beloppet af den beräknade Sedelstocken,
utelöpande Sedlar, metalliska kassan samt af skillnaden emellan Sedelstock och
Metallisk kassa vid nedanupptagna tidpunkter.
|
|
Sedelstock, beräk¬
nad enligt Bauko-
Rcglemente.
|
Utelöpande Sedlar.;
|
Metalliska Kassan
i R:dr B:ko för¬
vandlad.
|
Skillnad emellan
Utelöpande Sedlar
och Metallisk
Kassa.
|
Den sista Dec.
|
1834
|
34,315,896
|
26
|
3
|
30,360,965
|
12
|
—
|
17,283,104
|
10
|
3
|
13,077,861
|
1
|
9
|
»
|
1835
|
33,199,841
|
47
|
5
|
29,458,922
|
10
|
2
|
17,506,774
|
39
|
9
|
11,952,147
|
18
|
5
|
»
|
1836
|
34,059,239
|
13
|
4
|
29,941,162
|
37
|
—
|
19,097,845
|
|
11
|
10,843,317
|
36
|
1
|
»
|
1837
|
35,007,298
|
30
|
6
|
30,266,005
|
42
|
6
|
17,948,649
|
31
|
4
|
12,317,356
|
11
|
2
|
»
|
1838
|
31,400,998
|
38
|
5
|
27,788,418
|
22
|
9
|
15,246,227
|
38
|
5
|
12,542,190
|
32
|
4
|
V)
|
1839
|
32,383,622
|
21
|
—
|
27,288,952
|
47
|
5
|
16,931,582
|
6
|
8
|
10,357,370
|
40
|
9
|
»
|
1840
|
33,279,313
|
31
|
11
|
27,472,351
|
23
|
5
|
18,218,844
|
4
|
10
|
9,253,507
|
18
|
7
|
))
|
1841
|
32,694,123
|
15
|
3
|
25,684,837
|
14
|
10
|
16,803,061
|
6
|
|
8,881,776
|
8
|
10
|
))
|
1842
|
28,285,430
|
47
|
11
|
22,407,773
|
20
|
7
|
11,081,528
|
29
|
9
|
11,326,244
|
38
|
10
|
))
|
1843
|
25,226,098
|
47
|
6
|
21,268,045
|
38
|
9
|
7,892,386
|
23
|
7
|
13,375,659
|
15
|
2
|
»
|
1844
|
23,446,628
|
17
|
9
|
20,112,086
|
39
|
5
|
8,817,535
|
43
|
1
|
11,294,550
|
44
|
4
|
))
|
1845
|
31,272,555
|
38
|
3
|
24,100,291
|
12
|
5
|
13,272,180
|
9
|
1
|
10,828,111
|
3
|
4
|
»
|
1846
|
33,339,502
|
20
|
10
|
25,977,890
|
9
|
11
|
15,702,647
|
23
|
l
|
10,275,242
|
34
|
10
|
))
|
1847
|
39,288,341
|
43
|
5
|
29,002,422
|
16
|
|
22,000,587
|
21
|
4
|
7,001,834
|
42
|
8
|
))
|
1848
|
34,043,707
|
2
|
11
|
26,147,015|12
|
10
|
15,667,485
|
9
|
9
|
10,479,530
|
3
|
1
|
))
|
1849
|
31,181,714
|
45
|
10
|
22,805,4161 7
|
6
|
12,892,953
|
16
|
8
|
9,912,462
|
38
|
10
|
Den 31 December 1834 upptogs uti Sedelstocken ^obe¬
gagnade andelar af de i Vexel-Banken afsatta kreditiv” . . 830,596: 44. 4.
Från och med 1835 till och med 1844 inberäknades så¬
dana obegagnade andelar icke i Sedelstocken.
Dessa utgjorde enligt de s. k. halfårs-uppgifterna.
Vid slutet af 1835 1,197,652: 9. 8.
1836 1,881,949: 40. 10.
1837 1,306,109: 34. 8.
1838 1,821,660: 30. 4.
1839 1,967,938: 2. 11.
B »B
» »B
B »B
B BB
Banko-Utskottets Memorial N:o 2.
7
Vid slutet af 1840 1,657,426: 26. 11.
» » 1841 2,865,431: 7. 2
» » 1842 2,199,090: 32. 3.
» » 1843 1,843,677: 14. 10.
» » 1844 2,367,077: 22. 6.
Efter denna tid äro begagnade andelar af kreditiv beräknade såsom Sedel¬
stock, och uppgingo till
Vid 1845 års slut 3,656,008: 31. 11.
» 1846 » » 3,685,365: 5. 8.
» 1847 » » 5,374,270: 46. 8.
» 1848 » » 4,773,988: 32. 8.
» 1849 » » 4,407,849: 3. 5.
1 händelse enahanda beräkning af sedelstock iakttagits, så skulle skillnaden emel¬
lan denna och metallisk kassa å ofvanberörde tidpunkter hafva forhållit sig som
foijer:
|
|
|
Sedelstock, deruti in¬
beräknade obegagnade
andelar af kreditiv.
|
Metallisk kassa evalve-
rad i R:dr Banko.
|
Skillnad emellan sedel¬
stock och metallisk
kassa.
|
Den sista December 1834
|
34.315,896: 26.
|
3.
|
17,283,104: 10.
|
3.
|
17,032,792: 16.
|
_
|
»
|
»
|
1835
|
34,397,494: 9.
|
1.
|
17,506,774: 39.
|
9.
|
16,890,719: 17.
|
4.
|
»
|
»
|
1836
|
35,941,189: 6.
|
2.
|
19,097,845: —
|
11.
|
16,843,344: 5.
|
3.
|
|
»
|
1837
|
36,313,408: 17.
|
2.
|
17,948,649: 31.
|
4.
|
18,364,758: 33. 10.
|
»
|
»
|
1838
|
33,222,659: 20.
|
9.
|
15,246,227: 38.
|
5.
|
17,976,431: 30.
|
4.
|
»
|
»
|
»> 1839
|
34,351,560: 23. 11.
|
16,931,582: 6.
|
8.
|
17,419,978: 17.
|
3.
|
»
|
»
|
1840
|
34,936,740: 10. 10.
|
18,218,844: 4. 10.
|
16,717,896: 6.
|
|
»
|
|
» 1841
|
35,559,554: 22.
|
5.
|
16,803,061: 6.
|
|
18,756,493: 16.
|
5.
|
)>
|
»
|
» 1842
|
30,484,530: 32.
|
2.
|
11,081,528: 29.
|
9.
|
19,403,002: 2.
|
5.
|
»
|
»
|
1843
|
27,069,776: 14.
|
4.
|
7,892,386: 23.
|
7.
|
19,177,389: 38.
|
9.
|
|
»
|
» 1844
|
25,813,705: 40.
|
3.
|
8,817,535: 43.
|
1.
|
16,996,169: 45:
|
2.
|
|
)>
|
» 1845
|
31,272,555: 38.
|
3.
|
13,272,180: 9.
|
1.
|
18,000,375: 29.
|
2.
|
y>
|
»
|
1846
|
33,339,502: 20. 10.
|
15,702,647: 23.
|
1.
|
17,636,854: 45.
|
9.
|
»
|
»
|
1847
|
39,288,341: 43.
|
5.
|
22,000,587: 21,
|
4.
|
17,287,754: 22.
|
1.
|
»
|
»
|
1848
|
34,043,707: 2.
|
11.
|
15,667,485: 9.
|
9.
|
18,376,221: 41.
|
2.
|
»
|
»
|
» 1849
|
31,181,714: 45. 10.
|
12,892,953: 16.
|
8.
|
18,288,761: 29.
|
2.
|
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 2.
Da Prival-bankernas sedlar medföra åtminstone ett medelbart inflytande
på bankens metalliska kassa, har Utskottet uptagit det ungefärliga beloppet af
nämnde sedlar, utgörande efter afdrag af Prival-bankernas kassa-behållningar i
Rikets gångbara mynt:
570,000:
027,251:
974,565:
1,253,142:
2,531,249: —
3,390,845:
3,994,000:
3,992,000: — —
3,901,000:
4,514,000:
3,908,814:
4,088,207:
3,801,101:
5,990,361:
0,811,125:
7,019,935:
För den del af Bankens sedelstock, som icke motsvaras af metallisk valuta,
fastställdes vid 1844—1845 årens Riksdag ett maximum af 20,000,000 R:dr.
Derförinnan fanns i delta afseende icke något annat stadgande, än att då me¬
talliska kassan ej öfversteg två femtedelar af sedelstocken, denna sistnämnda
i intet fall finge genom någon af Banko-Styrelsen beroende åtgärd ökas. Till
upplysning om sedelstockens omförmäldta förhållande, får Utskottet framlägga ne-
danupplagna redogörelse:
Vid slutet af år 1834
» 1835
» 1836
» 1837
> a » 1838
» 1839
» 1840
» 1841
» 1842
» » » 1843
» » « 1844
• » #1845
» 1846
» » » 1847
» 1848
» 1849
Öfverskott
Banko-Utskottets Memorial N:o 2.
9
Öfverskott i proportionen
af 3 till 5.
Brist i proportionen af
2 till 5.
> »
|
9
|
1835
|
9 9
|
9
|
1836
|
. 30
|
9
|
1837
|
. 31
|
»
|
1838
|
« »
|
9
|
1839
|
> »
|
1»
|
1840
|
1 »
|
9
|
1841
|
» >
|
9
|
1842
|
» 30
|
9
|
1843
|
. 31
|
9
|
1844
|
» *
|
9
|
1845
|
» I
|
9
|
1846
|
9 9
|
1
|
1847
|
. 30
|
9
|
1848 . . . . .
|
» 31
|
9
|
1849 . . . . .
|
Genom de efter hvarje halfårs
manna tidningarne utdelade uppgifter
3,556,745: 28. 7.
4,226,838: 1. 7.
5,474,149: 32. 11.
3,939,730: 10. 8.
2,683,028: 22. 9.
3,948,382: 3. 3.
4,904,278: 46. 10.
3,718,171: 43. 5.
— 265,043: 31
2,249,092:46.1.
— 585,675: 19. 9.
1,782,549: 3. 3.
3,498,112: 30. —
8,001,179: 15. 8.
3,928,117: 41. 9.
1,779,070: 26. 2.
5.
tgång till trycket befordrade och med ali-
öfvcr sedelstock och metallisk kassa är vis¬
serligen upplysning meddelad, angående skillnaden emellan sedel- och depositious-
skulden samt maximi-beloppet af sedelstock, beräknad, enligt de under den 23
Maj 1845 och den 23 Ocklober 1848 utfärdade Banko-Reglementen, men som hela
summan af obegagnade lane- och kreditiv-förlag icke kunnat, emot gifna föreskrif¬
ter, uti nämnde uppgifter såsom sedelstock upptagas; har Utskottet ansett sig
böra här framlägga en beräkning för åren från och med 1845 till och med 1849,
uppgjord på enahanda grunder, som äro iakttagna här ofvan uti uppgiften för den
30 nästlidne November: samt
tar i sådant afseende hänvisa till närlagde tabell.
Stockholm den 19 December 1850.
Bill. lil! II St:s Prof., 1850 & 1851. 6 Sami. 1 AJ\L 1
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1850.
Uppgift öfver Bankens Metalliska Kassa samt Sedel- och Dcpositions-Skuld den sista December nedanstående års
|
1845.
|
1846.
|
1847.
|
1848.
|
1849.
|
|
1845.
|
1846.
|
1847.
|
1848.
|
1849.
|
Utelöpande Sedlar
|
23,747,592
|
9
|
7
|
25,903,674
|
42
|
5
|
28,928,420
|
16
|
6
|
26,074,416
|
|
|
22,733,003
|
26
|
8
|
Guld- och Silfver-tillgången i R:dr Banko
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Riksgälds-sedlar och Koppar-skiljeravnts-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
förvandlad
|
13,272,180
|
9
|
1
|
15,702,647
|
23
|
1
|
22,000,587
|
21
|
4
|
15,667,485
|
9
|
9
|
12,892,953
|
16
|
8
|
polletter
|
352,699
|
2
|
10
|
74,215
|
15
|
6
|
74,001
|
47
|
6
|
72,599
|
12
|
10
|
72,412
|
28
|
10
|
Sedelstocken får derutöfver högst utgöra .
|
20,000,000
|
—
|
—
|
20,000,000
|
|
|
20,000,000
|
—
|
—
|
20,000,000
|
—
|
—
|
20,000,000
|
|
—
|
Behållning, tillhörande Allmänna Verk och
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
enskilde Personer m. m
|
4,606,922
|
24
|
1
|
4,804,738
|
37
|
10
|
6,037,142
|
29
|
10
|
4,249,198
|
21
|
4
|
5,109,346
|
26
|
6
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Obegagnade Låne- oeh Creditiv-förlag .
|
5,336,243
|
25
|
7
|
6,343,797
|
19
|
4
|
8,216,451
|
15
|
—
|
6,256,176
|
47
|
2
|
5,991,472
|
32
|
7
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Af Allmänheten upptagna lån åren 1830
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
med 1837
|
27,125
|
|
|
125
|
|
|
125
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sedel- och Depositions-Skuld .
|
34,070,582
|
14
|
1
|
37,126,551
|
19
|
1
|
43,256,141
|
12
|
10
|
36,652,390
|
33
|
4
|
33,906,235
|
18
|
7
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Afdrags-poster, enligt Banko-Reglementet .
|
1,117,791
|
30
|
2
|
1,128,616
|
32
|
7
|
1,125,619
|
1
|
1
|
1,126,495
|
15
|
11
|
1,140,896
|
39
|
7
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sedelstock
|
32,952,790
|
31
|
11
|
35,997,934
|
34
|
6
|
42,130,522
|
II
|
9
|
35,525,895
|
17
|
5
|
32,765,338
|
27
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Skillnad emellan sammanräknade Sedel- och
Depositions-Skulden samt maximi-beloppet
af Sedelstock
|
319,389
|
25
|
2
|
|
|
|
|
|
|
141,589
|
40
|
4
|
127,614
|
37
|
8
|
Skillnad emellan sammanräknade Sedel-
och Depositions-Skulden samt maximi¬
beloppet af Sedelstock
|
|
|
|
295,287
|
11
|
|
129,934
|
38
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
|
|
1
|
t)
|
O
|
|
1
|
|
|
|
Summa Banko R:dr
|
33,272,180
|
9
|
1 [35,997,934
|
34
|
6
|
42,130,522 llj
|
9
|
35,667,485
|
»1
|
9
|
32,892,953
|
16|
|
8
|
Summa Banko R:dr (33,272,180! o| l|35,997,934 34 | 6*42,130,5224 lj 9^35,667,485
|
9
|
9
|
■32,892,953 lö! 8
|
Mi. till Ii. St.-s Prof. 1850 & 1851. 6 Sami. t Afd. 1 Höft.
Berättelse till Rikets Ständers Banko-Utskott, angående Rikets Stän¬
ders Banks förvaltning; Gifven i Stockholm den 15 November
1850.
Då Banko-Fullmäktige nu, till åtlydnad af 20 § uti Banko-Reglementet un¬
der den 23 Oktober 1848, afgifva Berättelse dels om Bankens tillstånd, rörelse
och förvaltning i sin helhet samt de hos Fullmäktige förekomna hufvudsakliga ären¬
den, dels ock angående förvaltningen af Tumba Bruk, anse de sig böra till en bör¬
jan anmäla, att sorn Rikets Höglofl. Ständers sednast församlade Revisorer uti Be¬
rättelsen, angående verkställd granskning af Banko-Verkets räkenskaper och förvalt¬
ning för åren 1847 och 1848, upptagit ärendena i den ordning, åberopade Ban¬
ko-Reglemente föranleder, Fullmäktige, till underlättande af den granskning på det
hela af förvaltningen efter sednaste Riksdag, Höglofl. Utskottet, på grund af gäl¬
lande Instruktion, kommer att företaga, i enahanda ordningsföljd uppställt denna re¬
dovisning.
Och enär bemälde Herrar Revisorer, hvilka, bland annat, genomgått så väl
Fullmäktiges allmänna och serskilda Protokoll, som Under-Styrelsens och Kommissa-
riernes i Låne-Kansliet protokoll till den 15 September nästlidne år, samt hos Ri¬
kets Höglofl. Ständer tillstyrkt, att Fullmäktige må undfå full decharge för förvalt¬
ningen från den 15 November 1847 till nyssberörde dag, den 15 September, om-
förmält de hos Fullmäktige under nämde tidrymd, förekomna hufvudsakliga ärenden,
hafva Fullmäktige, till undvikande af vidlyftighet, här endast i korthet hänvisat till
Revisionsberättelsen i de delar, der en fortsatt redogörelse erfordrats, samt för öfrigt
blott upptagit de efter sistberörde dag behandlade vigtigare ärenden.
Bankens Ofver- Styr else och några åt densamma gifna uppdrag.
§ 1.
Inom Öfver-Styrelsens ordinarie personal har någon förändring icke in- Öfver-Siyrelscns
träffat, och andra Suppleanter hafva ej varit i Styrelsen inkallade, än de,
som omnämnas i Herrar Revisorers Berättelse § 1.
Banko-Fullmäktiges Berättelse. 1
2
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Inventeringar i Ban¬
kens kassor.
Besigtning af hus
och inventarier.
Berättelser till Hög-
lofl. Utskottet.
Besvär af Tjenste¬
män i Banken.
Angående de i 7
Artik. upptagna an¬
slag.
Ansökningar afTjen-
stemän och Betjente
i Banken.
§ 2.
Mom. 1. De i 6:te § af Banko-Reglementet anbefallda Inventeringar
uti Bankens Kassor och öfriga förvaringsrum äro i vanlig ordning verkställ¬
de, utan att lemna anledning till någon anmärkning.
Mom. 2. 1 samband med den Inspektion, Fullmäktige, för fullgörande
af den genom 5:te § i Banko-Reglementet dem ålagde tillsyn öfver ord¬
ningen inom Verkets afdelningar anställt, hafva ock Bankens hus och inven¬
tarier blifvit besigtigade.
§ 3-
De af
l:o Direktionerne öfver Banko- samt Handels- och Närings-Diskonterne
jemte Lånekontoren i Götheborg och Malmö, om dessa Diskontinrättningars
rörelse;
2:o Bankens Under-Styrelse, angående den samma styrelse äfvensom
Departemental-styrelserna åliggande förvaltning; och
3:o Bankens Fiskals-embete, om de till detsammas befattning hörande
ämnen,
afgifna Berättelser varda härhos till Höglofl. Utskottet ofverlemnade, åt¬
följda af det yttrande, hvartill de deruti gjorda framställningar ansetts för¬
anleda.
§ 4.
Kontors-skrifvarne J. A. Lundberg, N. Ohlsson och C. J. Carlstedt haf¬
va anfört besvär öfver Fullmäktiges den 15 nästlidne Augusti fattade be¬
slut, hvarigenom vice Häradshöfdingen Sigge Sparre blifvit förordnad, att tills
vidare vara Banko-ombud vid Lånekontoret i Malmö; hvilka besvär skola
till Höglofl. Utskottet insändas, åtföljde af Fullmäktiges i ämnet afgifna ut¬
låtande.
§ 3.
Mom. 1. Den uppgift å de från Banken, enligt 7 Art. i Banko-Reg¬
lementet utgående anslag, som uti 22 § mom. 1 af samma Reglemente
omförmäles, meddela Fullmäktige uti serskildt till Höglofl. Utskottet stäildt
Memorial.
Mom. 2. Öfver nedanupptagne till Höglofl. Utskottet ställda och till
Fullmäktige inom behörig tid inlemnade ansökningar, nemligen:
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
3
l:o af Bankens samtlige Kommissarier, om ersättning för mistadt kors-
ningsarfvode, genom indragning af skillingssedlarne å ofärgadt papper;
2:o af Bankens Brand-Chef, angående förhöjd hyresersättning;
3:o af Kommissarierna M. A. Munthe, R■ G. Murraij samt B. C- R-
Carlquist, om ersättning för mistad inkomst af sedelskrifning, i följd af nämn¬
de sedlars indragning;
4:o af åtskilige Tjenstemän, tillhörande 2:dra, 3:dje och 4:de tjenste-
graderne, om enahanda ersättning;
3:o af Kassörerne, angående förhöjning i anslaget för missräkningar;
6:o af Kamercraren A. W. Wäsström, om förvandling till lön af ett
på Indragnings-stat upptaget arfvode;
7:o af Vaktmästaren J. A. Asp, om löneförhöjning ;
8:o af äldre Kammardrängarne G. Dahlgren och J. Andersson, om er¬
sättning för mistad inkomst genom hvilstämplingens upphörande; samt
9:o af Bankens yngre Kammardrängar om d:o d:o,
komma serskildta utlåtanden, alt till Höglofl. Utskottet afgifvas.
§ 6.
Uti de, jemlikt 3 § i Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars
1830, efter hvarje halfårs utgång med allmänna tidningarne utleranade upp¬
gifter öfver Bankens Sedel- och Depositions-skuld samt Metalliska kassa, vore
visserligen en förändring erforderlig, enär endast bebållningarne å de i Ban¬
kens Deposilions-Afdelning bokförda kreditiv och låneförlag deruti uppta¬
gas, hvaremot sådane behållningar å kreditiv och låneförlag, som utgifvas
från Bankens Låne-Afdelning, såsom förlagen till lån på rörlig och fast pant
samt kreditiven till Sparbanker m. m. icke förekomma i uppgifterne; hvar¬
igenom det belopp, som, enligt samma uppgifter, utgör skillnaden emellan
sedelstock och maximum af denna, alltid visar sig större, än det i sjelfva
verket är; men som en sådan förändring förutsätter behofvet icke allenast
af en jemkning i beräkningarne utaf sedelstockens tillåtna maximisumma,
hvilken, enligt Höglofl. Banko-Utskottets utlåtande under den 7 Mars 1843,
sid. 34, nedsattes under det verkliga förhållandet, utan äfven af den reor¬
ganisation af tjenster och göromål, att alla Lane- och Kreditiv-förlag varda
å Depositions-Afdelningen uppförda; hafva Fullmäktige för närvarande icke
kunnat föranstalta om en sådan rättelse.
Uppgifterna, angå¬
ende Sedelstock och
Metallisk kassa.
4
Banko- Fullmäktiges Berättelse.
Ölversigterne af Ban¬
kens hela ställning.
Anslag till uppfö¬
rande å Carlsborg
af en byggnad för
Bankens räkning.
Pramium för en
reorganisation af
Banken.
Af Bankens hela ställning efter hvarje års Bokslut äro öfversigter upp¬
rättade, tryckta samt med allmänna tidningarne utdelade.
§ 7.
Det bidrag till uppförande å Carlsborgs fästning af en ny byggnad för
Bankens räkning, som det åligger Banken, att, med 24,000 B:dr årligen, un¬
der hvartdera af åren 1849, 1830 och 1831, utbetala, har jemväl för år
1830 blifvit till Kongl. Krigskollegium utanordnadt med nämnde belopp;
hvadan nu allenast återstår anslaget för nästa år 24,000 R:dr Banko.
Fullmäktige, som undfått del af den berättelse, Chefen för Kongl. In-
genieur-Corpsen till Kongl. Majit i underdånighet afgifvit, om uppförandet
af en del af Södra Slutvärnet på Carlsborg, för att inredas och begagnas
till förvarande af Bankens redbarheter, anse sig böra meddela innehållet der¬
af, så lydande:
»År 1849 verkställdes grundgräfning och murning af hela grunden och
källarvåningens väggar upp till hvalfanlagen, men som erforderligt antal mur¬
tegel utöfver det, som redan var anskaffadt, icke kunde för antagliga pris
under året erhållas, måste all vidare murning inställas.»
»År 1830 har hela byggnaden, i enlighet med den Nådigst fastställda
ritningen, redan blifvit uppförd och försedd med plåttäckt tak, likväl med
den inskränkning, att de bombfria hvalfvén blifvit slagna endast öfver korri¬
doren, men icke öfver kasematts-rummen, för att icke genom arbetets utfö¬
rande under den inträdda regniga väderleken öka fuktigheten i de tjocka
hvalfmassorna samt sålunda försena uttorkningen och inredandet af rummen.
Verkställigheten af denna hvälfning, hvartill hvarken tid eller tillgångar för
öfrigt i år felats, erfordrar nästkommande vår omkring fjorton dagar. Bygg¬
naden är således så vida hunnen, att intet hinder möter för dess fullständi¬
ga fullbordande och aflemnande, såsom beräknadt och uppgifvet varit, vårti¬
den år 1832. Dessutom kunna numera Byggnadens med brandhvalf för-
sedde källare och jordvåningar, om behofvet fordrar, när som helst, hastigt,
ehuru tillfälligt, iordningsättas och begagnas till förvarande af Bankens red-
b arheter.»
§ 8.
Banko-Reglementets 29 § berättigar Fullmäktige, att utfästa ett pree-
mium åt den eller dem, som innan Riksdagens början aflemnar ett till enkel¬
het i förvaltningen och räkenskaperna inom Banken samt till besparing i
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
5
förvaltningskostnaderna ledande förslag till en förändrad organisation af Ban¬
ko-verket samt reglering af dess Tjenstemannapersonal.
Denna §, tillkommen redan vid 1844—1843 årens Riksdag, föran¬
ledde ett förslag, som, upprättadt af person utom Banko-verket, inlemnades
före senaste Riksdags början, men hvilket, vid derå anställd granskning, be¬
fanns sakna de för detsammas godkännande nödiga egenskaper. Sedermera
har något förslag icke inkommit, ehuru om det ulfästade praemiet kungö¬
relse fortfarande blifvit åtskilliga gånger i allmänna tidningarne införd.
Att emedlertid felaktigheter förefinnas i Bankens nuvarande organisation
bör icke bestridas. Göromålen torde kunna både förenklas och jemnare för¬
delas till fördel för Banko-verket och den allmänhet som dermed har berö¬
ring. Granskning och kontroll kunde möjligen i vissa fall, utan skada, för¬
minskas, men bör i andra åter skärpas. Aflöningen, nu till en del beroende af
tillfälliga inkomster, behöfver ordnas efter tidens fordringar och de anspråk,
Verket måste ega på tjenstemannens odelade tid och arbetsförmåga. Utgifts¬
poster, belastande förvaltningskostnaden, torde böra borttagas och denna kost¬
nad nedsättas. Med ett ord: hela förvaltningen erfordrar en reorganisation,
som, delvis verkställd, icke kan åstadkomma full belåtenhet.
Fullmäktige befara likväl, att något så genomgripande förslag icke fram¬
kallas genom det i ofvanberörde § anvisade medel; ty det torde kunna an¬
tagas å ena sidan, att ganska få utom Banko-verket ega den närmare in¬
sigt om mångfalden och beskaffenheten af derstädes förekommande göromål,
som fordras, för att framlägga ett förslag, hvilket, undanrödjande fel och
brister i den nuvarande organisationen, upptager ändamålsenliga förändringar;
äfvensom alt, bland dessa få, ingen vill, för den ovissa belöningen, under¬
kasta sig ett arbete af denna mera omfattande egenskap; och å den andra
sidan, att personer inom Verket hvarken kunna, till följd af sina befattnin¬
gars trägenhet, eller ens finna det lämpligt, att, utan serskildt uppdrag, och
således endast för den tillfälliga inkomst, dem derigenom kan beredas, fram¬
lägga ett förslag, som alltid måste för en större del af kamraterne medföra
skada, genom fördröjd befordran eller af andra orsaker, ehuru Fullmäktige
icke hafva anledning betvifla, att skickliga personer inom Verket finnas, som,
i händelse de dertill erhålla uppdrag, efter bästa förmåga, detsamma fullgöra.
Då en del af de brister, som vidlåda nuvarande organisation, utan
tvifvel härflyta derifrån, att den för upprättande af organisationsförslaget sam¬
mansatta komité bestod af nog många Ledamöter, torde, till undvikande deraf,
ett mindre antal, t. ex. 3:ne personer, till förslagets uppgörande böra utses;
6
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Tjenstgörings-Ord-
jiing för Fullmäk¬
tiges Expedition
och Fisltalskontoret.
Extrakt öfver Han¬
kens Debitorer och
Kreditorer.
Och (lii de arfvoden, som möjligen anses böra åt dem anvisas, gerna kun¬
na bestämmas till något lägre belopp, enär det torde blifva nödvändigt, att
på Verkets bekostnad bestrida deras tjenstgöring under den bestämda tid af
t. ex. ett år, inom hvilken förslaget skal! vara till Fullmäktige aflemnadt, så
skulle, äfven om samma förslag icke befunnes antagligt, Bankens uppoffring
i och för saken vara obetydlig och den visshet åtminstone vinnas, att, pä
denna väg, en ändamålsenlig organisation icke står att erhålla. Vore der¬
emot förslaget användbart samt genast kunde och finge tillämpas, skulle Hög-
lofl. Banko-Utskottet vid nästa Biksdag lättare komma i tillfälle att anställa
en jemförelse emellan den nya och den gamla ordningen inom Verket.
Dessa af Fullmäktige anförda åsigter underställas härigenom Höglofl. Ut¬
skottets bepröfvande.
Frågor rörande Förvaltningen.
§ 9.
Sedan Fullmäktige numera, efter vederbörandes hörande, upprättat För¬
slag till Tjenstgörings-ordning för ej mindre deras Expedition, än äfven Fi-
skal-Kontoret; så komma desse förslag att till Höglofl. Utskottets pröfning
och fastställelse öfverlemnas.
§ 10.
Som det beslut, i fråga om Extrakts upprättande öfver Bankens Debitorer,
och Kreditorer, Fullmäktige meddelade den 12 Oktober 1848 och hvilket om-
nämnes i 7 § af Herrar Bevisorers Berättelse, vid verkställigheten skulle, efter
hvad Under-Styrelsen förmenade, hafva föranledt hinder i göromåiens behö¬
riga gång, förordnade Fullmäktige, alt samma Extrakt-arbete från och med
detta års ingång och lills vidare skall verkställas af de 2:ne Bokhållare i
Kontroll- och Bevisions-Afdelningen, som hafva kontrollen mot Låne-Åfdel-
ningens Nummer-Bokhållare, med rättighet för Under-Styrelsen att, i och
för omförmäldta ändamål, använda det hittills vanliga arfvodet af 550 R:dr
efter år räknadt, att utgå af det för Extrakt-arbetens upprättande samt till
lönlösa Extra Ordinarie tjenstemäns uppmuntran, enligt 55 § i Banko-Reg¬
lementet anvisade årliga anslag af 1500 R:dr, allt Banko.
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
7
§ 1*.
Uppå Under-Styrelsens anmälan om fortfarande behof af Extra biträ¬
den i Kassn-Afdelningen, i och för utvexlingen af mindre Silfvermynt, hvil¬
ken fråga upptages i 10 § af Herrar Revisorers Berättelse, hafva Fullmäk¬
tige tillåtit, dels under den 1 November 1849, att 2:ne arfvoden, hvar¬
dera å 400 Rdr Banko, efter år räknadt, finge användas under en tid af
6 månader, och dels under den 16 nästlidne Maj, alt berörde arfvoden må,
på sätt och i den ordning Under-Styrelsen föreslagit, till detta års utgång
fortfarande begagnas.
Angående Diskont-Verken.
% 12.
Af de Fullmäktige, hvilka äro Ledamöter uti Banko-Diskont-Direktio-
nen, hafva en vid hvarje års slut i stadgad ordning utgått och blifvit, enligt
80 § 1 mom. i Banko-Reglementet, genom nytt val ersatt.
§ *3-
De berättelser, som utsedde Revisorer afgifvit, angående verkställd
granskning af ej mindre Banko- samt Handels- och Närings-Diskonternas,
än äfven Lånekontorens i Götheborg och Malmö räkenskaper och förvaltning
för nästlidet år, varda härhos lili Höglofl. Utskottet öfveriemnade, med an¬
mälan, att Fullmäktige, på grund af S:te punkten i Revisorernes Instruktion,
godkänt den för Direktionerne öfver Lånekontoren af Revisorerne medde¬
lade decharge.
Och böra Fullmäktige i sammanhang härmed tillkännagifva, alt, sedan
Direktionen öfver Götheborgs Lånekontor sig utlåtit i den fråga, hvarom
Herrar Revisorer förmäla uti Berättelsens 16 §, den åt nämnde Direktion
meddelade decharge för 1848 års förvaltning, blifvit af Fullmäktige god¬
känd, på sätt deras protokoll för den 1 November 1849 utvisar.
§ 14
Efter hvad 17 § uti Herrar Revisorers Berättelse gifver vid handen,
beslöto Fullmäktige, uppå derom af Direktionen öfver Malmö Lånekontor
gjord framställning, att hos Höglofl. Utskottet tillstyrka inköp för Malmö
Extra biträden i
Kassa-Afdelningen.
Val af ledamöter i
Diskont-Direk¬
tionen.
Granskning af
Diskont-Verkens
räkenskaper.
Inköp af ett hus
för Lånekontoret
i Malmö.
8
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Pensions-lnrättning
för Enkor och barn
efter tjenstemän m.
tl. vid Diskont-
Verken.
Utvexlingen af
Silfver.
Lånekontors räkning af ett på östra sidan om Lånekontorets hufvudbygg-
nad beläget mindre korsvirkeshus; men sedan nämnde hus sedermera öfver-
gått till ny egare, hvilken, i stället för den förfallna byggnaden, låtit upp¬
föra ett stenhus; så och enär härigenom den hufvudsakliga anledningen till
husets inköp, eller dess eldfarliga beskaffenhet för Lånekontorets hus måste
anses hafva försvunnit, samt någon utvidgning i lokalen för Lånekontoret
åtminstone icke för närvarande erfordras, anse Fullmäktige frågan om be¬
rörde inköp hafva förfallit.
§ 15-
För de gratifikationer, som Fullmäktige, med stöd af § 100 i Banko-
Reglementet, anordnat på Dispositions-räkningen, redovisa Fullmäktige uti
ett under nedanstående dag till Höglofl. Utskottet afgifvet memorial; hvadan
Fullmäktige nu endast skolat upplysa, att genom fortsatt förräntande af odis¬
ponerade behållningar på nämnde räkning, fonden till en Pensions-inrättning
för Enkor och barn efter Tjenstemän och Betjente vid Banko-Diskonten,
Lånekontoren samt Tumba Bruk, för närvarande uppgår till ett belopp af
18,150 Rdr Bko uti räntebärande obligationer, hvilka förvaras i Låneafdel-
ningens jernskåp.
För den händelse Höglofl. Utskottet skulle anse berörde summa till¬
räcklig för det afsedda ändamålet, och sålunda kunde finna för godt, att
den ifrågasatta Pensions-Inrättningen nu bör bildas, åberopa Fullmäktige
det af dem vid sednaste riksdag afgifna och bland Höglofl. Utskottets] hand¬
lingar förvarade förslag till Reglemente för samma Pensions-anstalt.
Angående Bankens Metalliska Kassa m. m.
§• 16.
Sedan Kongl. Mynt-Verket, efter detsammas förflyttningltill den nya
lokalen, kommit i tillfälle att bedrifva myntningen af Silfver med den skynd¬
samhet, utvexlingen deraf från Banken fordrat; har Banken tillhandahållit
allmänheten Silfvermynt af samtliga valörer; hvadan något hinder för vex-
lingens jemna gång icke inträffat.
Enligt 19 § i Herrar Revisorers berättelse, hade Guldtillgängen från
den 4 Sept. 1847 till den 8 Sept. 1849 ^minskats med 44,895Vi0o dukater,
Banko-Fullmäktiges Berättelse. 9
utgörande efter 102 skill, i Silfver för hvarje dukat, R:dr Silfv. 95,401: 45.—
samt Silfvertillgungcn under samma tid minskats med 2,482,980: 47. 8.
sä att metalliska kassan pä det hela
nedgätt från 7,660,151: 4. 6.
till 5,081,768: 9. 10.
eller med
Från
|
sistberörde dag
|
R:dr Silfv. 2,578,382: 42. 8.
den 8 Sept. 1849 har förhållandet varit följande:
|
|
|
Utgifne
Dukater.
|
lnkomne
Dukater.
|
Minskning.
|
1849 den
|
31 December
|
. . . 6,10014/m0.
|
67.
|
6,05314/10o-
|
|
|
Sgr 6,1001V100,
|
67.
|
6,03514/10n.
|
1850 den
» »
» »
» »
|
31 Mars .
30 Juni
30 Sept. .
9 Nov.
|
. . 3,228.
. . . 4,25710/ioo.
. . . 3,5943Vi„0.
. . 1,972.
|
87.
84327/ioo-
48.
16.
|
3,141.
M1383/100.
5,5463Vioo-
1,956.
|
|
|
Sgr 13,0514Vion.
|
99427/ioo.
|
12,05717/100.
|
|
|
Summa 19,151°3/i0o-
|
l,06127/1O0.
|
18,09031/ioo.
|
Bankens Metalliska Bankens Metalliska
Special-Cassorna hafva Silfver- Gassa i Silfver, myn- Cassa i Silfver, myn-
utgifvit: mynt. tadt och ornyntadt, har tadt och omyntadt,
effectivt minskats. har etTectivt ökats.
1849 den 31 December 106,050. 234,090: 13. 3.
Sgr. 106,050. 234,090: 13. 3.
1850 » 51 Mars . . 51,150. 107,298: 14. 6.
,, » 30 Juni . . . 67,950. 29,015: 41. 2.
» » 30 Sept. . . 86,250. — — 18,020: 4. 2.
» » 9 Nov. . . .36,900. 5,690: 59. S.
Sgr 242,250. 142,004: 47. l. 18,020: 4. 2.
Summa 348,300. 376,095: 12. 4~ 18,020: 4. 2.
Efter afdrag af ökningen .... 18,020: 4. 2.
utgör minskningen 358,075: 8. 2.
Transport 358,075: 8. 2
Banko-Fullmäktiges Berättelse. 2
10
Banlto-Fullmäkliges Berättelse.
Beloppet af ut¬
ländskt Silfver-
mynt.
Försäljning af Silf¬
ver i omyntad form.
In- och utvexlingen
af dukater.
Transport 358,075: 8. 2.
som med tillägg af Guldtillgångens för¬
minskning 18,09031/mo duk. i R. Silfv. 38,441: 45. 7.
visar på det hela ett belopp af . . 396,517: 5. 9.
Då härtill lägges den summa, hvarmed
kassan nedgått från den 4 Sept.
1847 till den 8 Sept. 1849 . . 2,578,382: 42. 8.
företer sig en nedsättning i Cassan af 2,974,899: 46. 3.
så att denna nu utgör . 5 .... R:dr Silfver 4,685,251: 6. 1.
§ 17.
Bankens tillgång i utländskt mynt utgjorde, i Rdr Silfver förvandlad,
vid senaste Riksdags början, ett belopp af 1,342,523: 10. 3.
Något inköp af dylikt mynt har icke kommit i fråga;
men genom försäljning af Spanska Piastrar till ett
värde i R:dr Silfver af 7,566: 23. 5.
har nämnde tillgång blifvit förminskad till . Silfv. R:dr 1,334,956: 33. 2.
§ 18-
Till fortsättning af den redovisning för försåldt omyntadt Silfver, som
förekommer i 21 § af Herrar Revisorers berättelse, få Fullmäktige anmäla,
att efter ett pris af 27 12 sk. Hbg B:ko, motsvarande 24 Rdr 32 sk.
B:ko, pr finsilfver, Cölnisk vigt, blifvit utgifvet:
Försåldt Silfver enl. Influten betalning Vinst
Bokföringsvärde. i Bankosedlar.
Sednare balfåret 1849 196,065: 27. 7. 531,566: 19. 10. 8,724: 42. 4.
Förra balfåret 1850 83,878: 56. 4. 227,435: 43. 6. 3,759: 12. 8.
Och har försäljningen af Silfver till berörde pris fortfarande visat sig vara
för Banken fördelaktigast, utan att hos allmänheten gifva anledning till kla¬
gan öfver samma pris.
§ 19-
In- och utvexlingsprisen å Dukater äro bibehållna, det förra vid 5 R:dr
32 sk. och det sednare vid 6 R:dr, allt B:ko och pr dukat, sedan endast
mindre belopp blifvit Banken till invexling erbjudne, men deremot hvarje
vecka, särdeles under sommarmånaderne, utvexlats flera hundra dukater.
Banko-Fullmäktiges Berättelse. 11
§ 20.
Uti 24 § af Herrar Revisorers Berättelse omförmälas de åtgärder, Köp och försäljning
Fullmäktige vidtagit, i afseende på köp och försäljning af Yexlar under hela af ve,;la^•
året 1848 samt till November månad år 1849.
Bankens å utrikes ort då innestående behållning utgjorde:
Hos Handelshuset Sal. Heine 136:4g.
och » Peter Siemsen & C:o 24:
Tillhopa R:dr Silfver 160: 45.
hvilken fordran under återstoden af året ökats, genom ränte-
och kapital—afbetalning å Bankens egande i utländskt mynt
ställda Östgötha Hypotheks-Förenings Obligationer . . . 5,900: —
Sgr Silfv. R:dr 6,060: 45.
men deremot minskats, genom dragna vexlar till belopp af » 5,833: 16.
så att, vid 1849 års slut, behållningen utgjorde . . R:dr 227: 29.
hvaraf innestodo hos:
Handelshuset Sal. Heine 136: 45.
» P. Siemsen & C:o .... 90: 52.
227: 29.
Under innevarande år, har denna behållning blif¬
vit ökad:
a) genom ränte- och kapital—afbetalning å be¬
rörde Obligationer, med 4,526: 32.
samt
b) genom uppköpta vexlar, tillbe¬
lopp af 199,764: 16.
som, efter afdrag af en proteste¬
rad, men genast infriad, vexel å 2,000: —
utföres med 197,764: 16. 202 291-
Sgr Silfv. R:dr 202,518: 29.
Denna tillgång minskas, genom Provision och Porto till of-
vanbemälde Handelshus under år 1849 47: 29
till Silfv. R:dr 202,471: —
hvilken tillgång, som Banken egde den 6 dennes, sålunda
redovisas:
12
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Behållning hos Handelshuset S. Heine .... Sä,898: 52.
» » » P. Siemsen & C:o 63,605: 18.
Oremitterade vexlar
82,966: 46. 202:471: —
Sammanräknade beloppet af de år 1849 dragna vexlar utgjorde 2S,000
R:dr Silfver, som försåldes med en vinst för Banken afB:ko R:dr 1,258: 52. 8,
uppkommen genom skillnaden emellan pari och den kurs, hvartill vexlar
dragits.
Vexelköpen under innevarande år hafva skett till en kurs, varierande
från 127 till 128 sk., och således, då alla vexlar i Banken bokförts al
pari, lemnat en vinst af B:ko R:dr 5,903: 23.
Inkomst och Utgift under år 1849 har förhållit sig, som följer:
Arfvode till Deputerade 500:
D:o till Deputerades biträde 200: g^g. 25 4
Behållen vinst ... B:ko R:dr 310: 7. 7.
För detta år äro hvarken Inkomster eller Utgifter till beloppet ännu
kända.
Som Banken genom inköpta vexlar först för kortare tid tillbaka beredt
sig tillgång på utrikes ort, enär dessa vexlar i allmänhet förfallit 80 ä 90
dagar från inköpet, har någon fråga om indragning af Silfver icke uppstått,
ty då dels omkostnaderna för Silfrets assurance under transporten hösteti-
den äro drygare än under sommaren, dels Banken för närvarande innehar
tillräcklig qvantitet uti ömyntadt Silfver, dels vinst beredes Banken genom
vexeldragning samt dels ränta godtgöres för de å utrikes ort stående medel;
har det ansetts med Bankens fördel närmast förenligt, att tills vidare låta
behållningarnc å utrikes ort qvarstå.
Inkomst:
Vinst å försålda vexlar .
Utgift :
Provision och Porto i Hamburg, Silfv. R:dr 47:
1,258: 52. 8.
29. = B:ko R:dr ....
Mäklare-Courtage å försålda vexlar
Postporto
. . 126: 43. 4.
. . 85: 27. 5.
. . 36:— 6.
Banko-Fullmäkliges Berättelse.
13
§ 21.
Med åberopande af det utlåtande, Fullmäktige afgifvit öfver Herrar Re¬
visorers uti Berättelsens 25 § framställda anmärkningar, beträffande det af
Fullmäktige, med stöd af föreskrifterna i Banko-Reglementets 112, 114 och
121 §§, fattade beslut, att då tills vidare icke utgifva, dels 300,000 R:dr
af Handels- och Närings-Diskontens fond och dels 350,000 R:dr af de me¬
del, hvilka blifvit afsedda i och för Kassa-Kreditiv-rörelsen; få Fullmäktige
tillkännagifva, att sedan berörde summor vid slutet af nästlidet år blifvit till
utlåning åt allmänheten vederbörande Diskont-Kontor tillställde, någon fråga
hos Fullmäktige icke uppstått, hvarken om indragning af större eller mindre
del af Lane- eller Kreditiv-rörelsen, eller om försäljning af räntebärande pap¬
per, då icke allenast uttagen af silfver från Banken under innevarande år
jemförelsevis varit mindre betydliga, utan äfven Banken haft tillfälle, att, ge¬
nom uppköp af vexlar, bibehålla Metalliska Kassan vid ett ungefärligen lika
belopp; hvilket förhållande egentligen torde få tillskrifvas den omständighet,
att Smålands Hypotheks-Förening upptagit ett utländskt lån, som fyllt Bör¬
sens behof af vexlar samt lemnat Banken det uppkomna öfverskottet.
§ 22.
Af det Sammandrag, hvilket föres i Fullmäktiges Expedition öfver dit
ingående rapporter, angående Sedel- och Depositions-Skuld samt Metallisk
Cassa, inhemtas förändringarne med Bankens Sedelstock; och Fullmäktige an¬
se sig således endast böra redogöra för förhållandet i berörde afseende den
9 dennes.
Utelöpande Sedlar 22,597,833: 8. 2.
Behållning å räkningen för Riksgälds-poletternes inlösen 72,252: 28. 10.
D:o å Deposit- och Kreditiv-räkningarne . . . 8,237,407: 48. 6.
Säger 30,907,493: 54. 6.
Afgår, jemlikt Banko-Reglementets 123 t§;
Riksgälds-Kontorets Kreditiv 1,000,000: — —
Vexlingsförskott till landsor¬
terna 65,801: 22. —
Inlösta otydliga sedlar af äldre
slaget 8,874: 48. 4.
Transport 1,074,676: 19. 4.
Indragning af La¬
ne- och Kreditiv-
rörelse.
Bankens Sedelstock.
14
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Utmjntningen
Silfver.
Transport 1,074,676: 19. 4.
Inlösta otydliga sedlar afj ny- ^
are slaget 2,616: 32. —
Metalliska värdet af Riksgälds—
Kontorets utelöpande Koppar-
poletter 54,465: 29. 5.
1,131,758: 52. 7
Summa Sedelstock 29,775,735: 1. 11.
Bankens Guld- och Silfvertillgång
uppgick samma dag, evalverad
i R:dr Eko, till .... 12,494,003: — 2.
Sedelstocken får derutöfver högst
utgöra 20,000,000:
32,494,003: — 2.
hvadan densamma understiger maximum med . . . 2,718,267: 46. 5.
uti hvilken summa inbegripes oanvända andelar af de från Bankens Låne-
Afdelning utgående Låne- och Kreditiv-förlag.
Frågor angående utmyntningen.
§ 23.
Såsom Fullmäktige uti det föregående upplyst, har under det nu löpan¬
de året Banken städse varit i tillfälle, att hålla allmänheten tillhanda de
silfvermyntsorter, som vid vexling äskats; och till upplysning för Fullmäktige,
angående ulmyntningens fortgång, erhålla de hvarje vecka från vederbörande
Kassa-vårdare uppgift ej mindre öfver behållningarne af myntadt silfver, utan
ock om det belopp i sådant silfver, som under föregående vecka blifvit
från Kongl. Mynt-Verket till Banken aflemnadt.
Enligt uppgiften för den 9 dennes, utgjorde behållningen i större och
mindre General-Kassorna af silfvermynt, som både in- och utvexlas:
Hela Riksdaler
|
102,600:
|
Halfva d:o
|
76,650:
|
Fjerdcdels d:o
|
93,900:
|
|
Transport 273,150: — —
|
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
15
|
Transport 273,150: — —
|
Åttondedels d:o .
|
447,000:
|
Sextondedels d:o
|
. A 03,350:
|
|
Summa R:dr Silfver 825,500: — —
|
§ 24.
Sedan klagan försports deröfver, att silfvermyntet af lägre valörer vore
i flera afseenden felaktigt, förständigades Under-Styrelsen, att lata tillse, det så¬
dant mynt, så vidt sig göra lät, icke måtte från Banken till allmänheten ut-
gifvas; hvarförutan, då denna klagan tilltog, Fullmäktige uti skrifvelse till
Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Kontor, hvarunder Kongl. Mynt-Verket lyder,
anhöll, det vederbörande å Kongl. Myntet måtte aifvarligen tillhållas, att vid
ej mindre myntningen af silfver, än äfven utlemnandet af silfvermynt tillvä-
gagå med den noggranhet och ordning, att felaktigt mynt icke vidare må
bland allmänheten spridas; med anledning hvaraf sedermera iakttagits, att
till Kongl. Myntet, i och för förnyad granskning aflemnats de då sednast ut¬
myntade Vlt Rdr silfverspecie, mot hvilka de flesta anmärkningar förekom¬
mit; Och hysa Fullmäktige den förhoppning, att så väl härigenom, som för¬
medelst iakttagande af större noggranhet vid myntning och sortering å Kongl.
Myntet, felaktigt mynt icke vidare skall i allmänna rörelsen spridas.
§ 23.
Vid den inventering å Kongl. Myntverket, deruti Fullmäktige, med an¬
ledning af 129 § i Banko-Reglementet, deltagit, har någon anmärkning, i
hvad Banken rörer, icke förekommit.
§ 26.
I fråga om den för Bankens räkning verkställda kopparmyntning, redo¬
visar Under-Styrelsen uti den till Höglofl. Utskottet afgifna berättelse; med
anledning hvaraf Fullmäktige endast bordt i detta afseende anmäla, att, up¬
på Under-Styrelsens derom gjorda framställning, Fullmäktige under den 14
Juni nästlidet år förständigat nämnde Styrelse, att tillse, det Banken af kop¬
parmynt å 4 sk. valör, hvilket visat sig vara mycket begärligt, må hafva i
förråd 20 fjerdingar, eller å 430 R:dr i hvarje fjerding, 9,000 R:dr B:ko.
Felaktigt Silfver-
mynt.
Inventering å Kongl.
Myntet.
UtmyntniDg af
Koppar.
16
'Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Fråga om förändring
i Sedelsystemet.
Angående extraet
öfver utelöpande
Sedlar.
Indragningen af
skillings-sedlarne å
ofärgadt papper.
Med Bankens Sedlar gemenskap ägande frågor.
§ 27.
Ilos sednast församlade Herrar Revisorer, anmälde Fullmäktige de or¬
saker, som föranledt dem, att tills vidare uppskjuta aila omedelbara åtgärder,
ledande till förändring af nuvarande Sedelmynt.
Under åberopande af hvad 33 § i Herrar Revisorers berättelse härom
innehåller, få Fullmäktige nu tillkännagifva, att sedan anmärkningar blifvit
af sakkunnig person gjorda, beträffande så väl papperet till, som trycket å
nuvarande sedlar, Fullmäktige skola, efter det vederbörande i ämnet hörde
blifvit, i behörigt öfvervägande laga de serskildta förslag till nytt sedelmynt,
som, tid efter annan, till Fullmäktige inlemnats, samt sednast den af Pro¬
fessoren Ragge afgifna berättelse, angående iakttagelser i berörde hänseende,
gjorda under en resa till utrikes orter, på det att Ranken må vara beredd,
att då det utaf Kongl. Majit och Rikets Höglofl. Ständer antagna och i Ran-
ko-Reglementets 131 § omförmälda förändrade myntsystem, bringas till verk¬
ställighet, kunna till allmänheten utgifva sedlar, hvilka anses mera betryggan¬
de mot efterapning, än de nuvarande.
§ 28.
I afseende på de frågor, hvilka omnämnas uti 33, 36 och 37 §§ af
Herrar Revisorers Rerättelse, angående extract öfver utelöpande Sedlar å de
större valörerna m. m., åberopa Fullmäktige det af dem afgifna serskildta
utlåtande.
§ 29.
Som det i Banken varande förråd af nya sedlar å 16, 12 och 8 sk.
redan vid medlet af år 1849 blifvit till allmänheten utgifvet; har från be¬
rörde tidpunkt till nämde års slut af sedlar å ofärgadt papper allenast 14
och 10 sk. kopparmynt kunnat allmänheten i vexlingsväg tillhandahållas; men
ehuru af sistnämnda sedlar en betydlig del utvexlades, efter det att sedlarne
å 16, 12 och 8 sk. från Banken utgått, återstodo likväl vid detta årets in¬
gång, i nya sedlar:
af 14 sk. Kopparmynt B:ko R:dr 174,270: 40. —
af 10 sk. d:o 66,229: 8.
om hvilkas förstöring beslut ännu ej blifvit af Fullmäktige fattadt; så att
desamma fortfarande i oförändradt skick uti Banken förvaras.
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
17
§ 30.
Det sätt, Fullmäktige begagnat för fullgörande af föreskriften i Banko-
Reglementets 141 §, hafva Herrar Revisorer i Berättelsens 42 § omför-
mält; och Fullmäktige torde härvid endast böra tillägga, att till såväl vex-
iingsanstaltema vid Låne-Kontoren i Götheborg och Malmö, som de sär¬
skildt uti åtskilliga Län af Konungens vederbörande Befallningshafvande ut¬
sedde vexlingsförrättare, fortfarande blifvit afsända Silfvermynt å valörerna
Vedels och Vedels R:dr Silfver, för att tillhandahållas Allmänheten i utbyte
mot förslitna sedlar från och med B sk. till och med 5 R:dr.
Angående Bankens Depositionsrörelse.
§ 31.
Sorn Under-Styrelsen har att redovisa för »Depositions-rörelsens gång,
utsträckning eller inskränkning för hvardera af de särskilda klasserna»; anse
Fullmäktige det vara tillfyllest, att här meddela uppgift öfver innestående
medel å hvarje särskild klass den 9:de dennes:
Irsta klassen, medel som bero af Bankens Dukater. R:dr B:ko.
egen Styrelses disposition 83,924, 32. 1.
2:dra klassen, äldre kreditiv eller förlag utaf
Banken , 4,182,134: 56. 11.
3:dje klassen, Staten, samt dess allmänna
Verk och Kassor tillhörande medel . . 1,334: 2,466,403: 24: 1.
4:de klassen, medel, tillhörande de under
Stockholms Stads Styrelse lydande Em¬
betsverk och Kassor, jemte åtskilliga
Allmänna Inrättningar, Välgörenhetsan¬
stalter, Konkursmassor m. fl. 1,026,144: 12: 3.
3:te klassen, medel, tillhörande såväl alla
med beräkning pä vinst för den enskilde
grundade Stiftelser och Bolagsföreningar
som ock alla enskilda personer . . . 537,832: 16. 8.
Summa 1,334: 8,298,459: 26. —
Skillnaden emellan denna summa och det belopp af 8,237,407: 43. 6.
som uti 22 § här ofvan upptages såsom behållning å
Deposit- och Kreditiv-räkningarne utgörande - . 61,051: 28: 6.
Banko-Fullmäktiges Berättelse. 3
Utvexlingen af Silf¬
vermynt å '/, och
'/6 R:dr Silfver.
Behållningen å räk-
ningarne i Deposi¬
tions-Af delningen.
18
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Assignerings-
rörelsen.
Till förvar i Ban¬
ken nedsatt gods.
återfinnes deruti, att den förra innefattar behållningen
å räkningen för kopparskiljemynts-polletternas in¬
lösen 72,252: 28. 10.
och den sednare summan af utelö¬
pande invisningar och attester . 11,201: — 4. gj 2j} ö
§ 32.
Den, enligt äldre författningar, enskilda personer medgifna rättighet
att å Banken utgifva tryckta Assignationer af 20 R:drs valören, ställda
till innehafvaren, har, efter hvad erfarenheten, särdeles under de sed¬
nare åren, visat, för en större del af Allmänheten medfört förlust, genom
Assignanternes tilltag att utfärda sådana invisningar å högre sainmanräknadt
belopp, än de egt i Banken innestående, eller förmått att på räkning insätta.
Detta missbruk, hvartill gällande föreskrifter sannolikt i väsendtligare
mån bidragit, i det att t. ex. 143 § 1 mom. af Banko-Reglementet för¬
utsätter, att invisningar kunna å Banken utfärdas med beräkning på om¬
loppstid, torde så mycket heldre böra afskaffas, som det vore Rikets Stän¬
ders Bank ovärdigt att befrämja vingleriet och dessutom den omständighet,
hvilken lärer föranledt nämnde rättighet, eller brist på ett till mindre liqvi-
der lämpligt sedelmynt i landsorterna, numera ej torde förefinnas. Fullmäk¬
tige tillstyrka derför, att det hädanefter må förbjudas, icke allenast enskilde
personer och bolagsföreningar, som afse vinst, att på egande behållning å
räkning i Rikets Ständers Bank utställa invisningar, vare sig tryckta eller
skrifna, annorlunda, än till viss man, utan äfven allmänna eller enskilda in¬
rättningar att å Banken utfärda invisningar med beräkning på omloppstid.
Lärande, i händelse af bifall härtill, ofvanberörde § och moment i Banko-
Reglementet böra till öfverensstämmelse dermed rättas.
§ 33.
Angående de föreskrifter, Fullmäktige meddelat, i och för verkställighet
af 147 § i Banko-Reglementet, om mottagande i Banken till förvar af pa¬
keter eller annan flyttbar egendom, innefattar 45 g i Herrar Revisorers be¬
rättelse nödig upplysning.
1 afseende åter på äldre i Banken qvarstående s. k. deposila, hafva
Fullmäktige sig yttrat uti särskild skrifvelse till Höglofl. Utskottet.
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
19
Utlåningarne till Staten rn. m.
§ 34.
Vid 1849 års slut har Rikets Ilöglofl. Ständers Riksgälds-Konlor i
föreskrifven ordning till Banken inbetalt 88,000 R:dr, i afräkning å de till
Banken utställda Obligationer för år 1808 förskjutne krigskostnader, hvadan
Kontorets skuld i sådana Obligationer vid 1850 års ingång utgjorde
3.080.000 R:dr.
§ 33.
1 ytterligare afräkning å f. d. Allmänna Magasins-Inrättningens skuld
för lyftadt kreditiv till inköp af myntbara metaller, äro af Kongl. Maj:ts och
Rikets Stats-Kontor, enligt protokollet för den 13 nästlidne Aug. aflemnade
10.000 R:dr, utgörande följaktligen återstoden af berörde skuld 85,000
R:dr; allt Banko.
§ 36.
Då de till Riksgälds-Iiontoret anvisade förlag dels för utredningen af
Götha Kanal-Bolags f. d. Diskont å 10,000:
och dels för utredningen af Malmö f. d. Diskont 5,000:
tillhopa 15,000:
icke äro i någon mån anlitade och ej eller synas vara för ändamålet er¬
forderliga; hafva Fullmäktige bordt fästa Ilöglofl. Utskottets uppmärksamhet
derå, att det skulle leda till enkelhet i Bankens räkenskap, i händelse be¬
rörda förlag varda indragna.
Frågor angående Bankens Lånerörelse.
§ 37.
Till upplysning angående Lane- och Kreditiv-rörelsens förhållande den
9:de sisth November, meddelas nedanstående utdrag efter den Tabell, som
häröfver för hvarje vecka föres vid Fullmäktiges Expedition.
Afbetalning å Riks-
gälds-Kontorets
obligationer.
Afbetalning å all¬
männa Magasins-
Inrättningens
skuld.
Förlagen till utred"
ning af Götbä Kanal-
Bolags och Malmö
f. d. Diskonter.
Bejoppet af ute.
stående lån och
kreditiver.
Emot pant af Guld och Silfver ....
|
|
325,701: — —
|
|
|
|
» » » Jern och Koppar m. m. i Stockholm
|
445,595: 13. 8.
|
|
|
|
i Götheborg . . .
|
361,790: — —
|
1,133,086:
|
13 .
|
8.
|
» » » Fastigheter på landet
|
|
5,308,640: 12. 4.
|
|
|
|
i städerna .
|
|
845,414: 28. 10.
|
|
|
|
mot återbetalningsskyldighet i Silf¬
|
|
|
|
|
ver, ungefär .
|
|
276,218: 51. —
|
6,430,273:
|
24.
|
2.
|
Å Fonden för lån till Skiften och Odlingar
|
e . • • •
|
|
67,759:
|
42.
|
10.
|
Af Kongl. Kommers-Kollegii Kreditiv .
|
|
|
1,626,080:
|
27.
|
2.
|
Af Jern-Kontorets d:o
|
|
|
488,030:
|
—
|
—
|
Af Kreditivet till Fahlu Bergslag ....
|
|
36,576: 28. 6.
|
|
|
|
Af Kreditiven åt Spar-Bankerne i Riket
|
|
. 20,000: — —
|
56,376:
|
28:
|
6‘
|
Uti Diskontrörelsen:
|
|
|
|
|
|
Vid Banko-Diskont-
|
Vid Låne-Kontoret Vid Låne-Kontoret
|
|
|
|
Verket.
|
i Götheborg.
|
i Malmö.
|
|
|
|
Å Namn och Reverser 5,140,747: 18. 5.
|
1,949,949: 52.
|
11. 899,6 40: 29.
|
7,990,337:
|
32.
|
2.
|
Af Handels-Diskontens
|
|
|
|
|
|
Fond för Diskonte¬
|
|
|
|
|
|
ring och Utlåning . 1,972,533: 25. 2.
|
748,805: 55.
|
1. 298,900: —
|
3,020,239:
|
12:
|
3.
|
D:o d:o för Kassa-
|
|
|
|
|
|
Kreditiv .... 626,060: — —
|
360,530: —
|
— 251,420: —
|
1,218,010:
|
—
|
—
|
Emot hypothek af aktier
|
|
|
|
|
|
och publika papper 138,472: 16. 5.
|
129,018: 40.
|
5. ' 8,600: —
|
276,091:
|
8.
|
10-
|
Sgr 7,877,8 1 3: 11. 10. 3,188,304: 12. 5. 1,438,560: 29.
Summa R:dr 12,504,678: 5. 3.
Summa B:ko R:dr 22,306,284: 45. 7.
Yid jemförelse emellan det för hvarje lånerörelsegren bestämda maximum, samt beloppet af ute¬
stående lån, visar det sig, att ofvanberörde dag, den 9 innevarande November, fanns oanvändt:
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
^ti lånerörelsen mot pant af Guld och Silfver, Jern, Koppar m. fl.
|
vågförde effekter
|
|
|
|
samt Tackjern .
|
|
|
|
|
2,366,915:
|
54.
|
4.
|
Af Fonden för lån mot inteckning i Fastigheter
|
|
69,726:
|
25.
|
10.
|
Af Fonden för lån till Skiften och Odlingar
|
|
|
12,240:
|
ä.
|
0
|
Af Kongl. Kommers-Kollegii Kreditiv
|
|
|
|
175,919:
|
20.
|
10.
|
Af Jern-Kontorets
|
d:o
|
|
|
|
111,970:
|
|
|
Af de till Fahlu Bergsla
|
ig, Stockholms
|
Stads
|
Brandförsäkrings-Kontor och Spar-
|
|
|
|
Bankerne i Riket anvisade Kreditiv
|
|
|
|
243,623:
|
19.
|
6.
|
Uti Diskontrörelsen:
|
|
|
|
|
|
|
|
Vid Banko-Diskont-
|
Virl Låne-Kontoret
|
Vid Låne-Ivontori
|
t
|
|
|
|
Verket.
|
|
i Götheborg.
|
i Malmö.
|
|
|
|
Å Namn och Reverser
|
9,252: 2!).
|
9.
|
50: lä. 1.
|
359: 19,
|
9,662.
|
15.
|
10.
|
Af Handels-Diskontens
|
|
|
|
|
|
|
|
Fond för Diskontering
|
|
|
|
|
|
|
|
och utlåning .
|
77,466: 22.
|
10.
|
1,194: 12. 11.
|
1,100: —
|
79,760:
|
35.
|
9.
|
Af d:o d:o för Kassa-
|
|
|
|
|
|
|
Kreditiv ....
|
573,940: —
|
—
|
139,470:
|
118,580: —
|
651,990:
|
|
|
Af Fonden för belåning
|
|
|
|
|
|
|
utaf Publika papper
|
528,194: lä.
|
7.
|
120,981: 7. 7.
|
74,733: 16.
|
723,908:
|
59.
|
2.
|
Sgr R:dr
|
988,853: 20.
|
2.
|
261,695: 55. 7.
|
194.772: 3ä.
|
|
|
Summa R:dr 1,445,521: 42. 9.
Sgr B.ko R:di 4,423,715: 2. 5.
Kreditiv, anvisadt till Stockholms Stads Drätsel-Kommission 50,000:
S:a B:ko R:dr 4,473,715: 2. 5.
Då härtill lägges beloppet af utestående lån och kreditiv 22,306,284: 43. 7.
utgör summan af Låne- och Kreditiv-Rörelsen på det hela 26,780,000: —
deruti inbegripne upplånade Sparbauksmedel R:dr 100,000:
hvaremot Riksgälds-Konlorets Kreditiv å 1,000,000 R:dr, icke här ofvan blifvit upptaget.
Återstående beloppet af Lån:
emot pant af Låne-fianko-Obligationer 56,3 54: 29. 5.
till Städer och Corporationer 33,535: 22, 2.
Banko- Fullmäktiges Berättelse.
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
§ 38.
öfverflyttning af Som, under den sedan sista Riksdag förflutna tiden, hvarken fonden
annan’ ^"rörelsebelåning af aktier och publika papper, eller fonden för belåning af guld
gren. och silfver, samt jern, koppar m. fl. vågförda effekter varit till hela beloppet
anlitad; har någon så beskaffad öfverflyttning från den ena till den andra
af dessa fonder, som medgifves uti 133 § af Banko-Reglementet, icke
ifrågakommit.
§ 39.
Beräkningen af Till följd af stadgandet i 136 <§ af Banko-Reglementet, har efter
ränta på ränta. års utgång ränta på ränta icke blifvit å utgifna lån beräknad; men,
enär föreskriften endast synes hafva afseende å lån, är denna ränteberäkning
efter s. k. bankomethod bibehållen, i afseende på de från Bankens Låne-
Afdelning utgående kreditiv.
% 40.
inventering å vå- Med stöd af föreskriften i Banko-Reglementets 168 § hafva Fullmäk-
game. tjge j^tit besigtiga vågen i Luleå, hvarå för Bankens räkning tillförene någon
pant icke förvarats; och har hvarken vid den der anställda, eller vid de
årliga inventeringarne i Stockholms Jern- och Metallvåg någon anledning till
anmärkning förekommit.
§ 41.
Angående lån mot Beträffande de uti 37 och 38 §§ af Herrar Revisorers berättelse upp-
pant a,ri^st e8en" tagna frågor, egande gemenskap med lånerörelsen mot pant af fast egen¬
dom, åberopa Fullmäktige det i ämnet afgifna utlåtande.
Angående Låneunderstöden medelst kreditiv från Banken.
§ 42.
Kreditivet till Riks- Det åt Riksgälds-Kontoret, enligt § 184 i Banko-Reglementet, anvi-
gälds-Kontoret. ga(je kre(]itiv af 1,000,000 R:dr, har alltid från den 1 September det ena
året till den sista Juni det nästpåföljande stått till bemälte Kontors dispo¬
sition; men något betydligare anlitande deraf har icke kommit i fråga, så
vidt Fullmäktige af de veckovis till dem ingående rapporter kunnat inhemta.
§ 43.
•lem-Koniorets Jemväl under detta år har Banken, genom dertill utsedt Ombud, del—
kreditiv. u^j (jen §r|iga revisionen af Jern-Kontorets kreditivfond; varande det
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
23
dervid förda protokoll ingifvet till Fullmäktige, som deraf inbemtat, att
granskningen försiggått utan anmärkning.
Angående Diskontrörelsen.
% 44.
Sedan, i fråga om rätta förståndet af 2 mom. uti Banko-Reglementets
193 §, olika meningar inom Banko-Diskont-Direktionen yppats, i så matto,
att en del ansett, att med det i slutet af samma moment förekommande
ordet »utgifvas» icke kunde förstås annat, än då penningar för beviljade lån
från Diskont-Verket utfalla; hvaremot andra hyste den åsigt, att ordet ut¬
gifvas i förevarande fall borde anses liktydigt med ordet beviljas, och att
således det då gällande beräkningssättet af öfverräuta borde tillämpas äfven
i afseende å alla sådana lån, som, ehuru först från och med den 1 Juli
1849 utassignerade, likväl före nämnde dag blifvit af Direktionen beviljade;
så hafva Fullmäktige, under den 16 Maj sistberörde år, meddelat den förkla¬
ring, att omlörmälte stadgande skall, enligt dess ordalydelse, förstås och
tillämpas, samt att således öfverränta å de lån, som, från och med den 1
Juli 1849, ifrån Diskont-Verken utassigneras, bör beräknas ä 6 procent,
utan bevillningsafdrag, äfven om dessa lån längre eller kortare tid före
nämnde dag blifvit beviljade.
§ 45.
Vid senaste Riksdag höjdes fonden för belåning af aktier och publika
papper från 500,000 R;dr, till 1,000,000 R:dr.
Då, genom återbetalning af de åt Hvpotheks-Föreningar anvisade kre¬
ditiv, tillgång bereddes för berörde förhöjning, fördelades fouden på de sär¬
skilda Diskont-Verken, på sätt af 73 § i Herrar Revisorers berättelse in-
bemtas.
Uti denna fördelning har sedermera någon förändring destomindre varit
af behof påkallad, som den åt hvarje särskildt Diskont-Kontor öfverlemnade
andel af fonden icke någonsin varit till fulla beloppet anlitad. Börande Full¬
mäktige härvid uttrycka den på vunnen erfarenhet under den förflutna tiden
grundade öfvertygelse, att fonden för ifrågavarande belåning, nedsatt till dess
förra summa, 500,000 R:dr, skall åtminstone i de flesta fall vara för ända¬
målet fullt tillräcklig. Och om äfven, vid något tillfälle, ansökningar om lån
Tiden för beräknan¬
de af öfverränta å
Diskont-lån.
Fonden för belåning
af aktier och pu¬
blika papper.
24
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Fonden för lån på
namn och reverser
med omsättnings-
riitt.
på aktier och publika papper skulle inkomma lill högre belopp, än den så¬
lunda nedsatta fonden medgifver, så, och under förutsättning, att nu gäl¬
lande och i Banko-Reglementets 153 § intagna stadgande bibehålles, kunna
Fullmäktige af fonden för belåning af guld och silfver samt jern, koppar
m. fl. vågförda effecter, hvilken ej eller under de sednast förflutna fem åren
varit till fullo upptagen, för tillfället, använda de i och för lån på actier
m. m. erforderliga medel.
Den tillgång af 300,000 R:dr, som härigenom uppkomine, skulle i det
närmaste vara tillräcklig för den reglering af Bankens sedelstock, hvarom
Fullmäktige yttrat sig i 6 § här ofvan; och någon förminskning af låne¬
rörelsen komme deraf icke att uppstå, hälst, såsom förut blifvit anfördt,
Fullmäktige, oberoende af berörde 300,000 R:dr, i allmänhet kunna fylla
lånebehofvet på aktier och publika papper.
§ 46.
Den för utlåning på namn och reverser med omsättningsrätt afsatte
fond, utgörande, enligt Banko-Reglementets 206 §, Åita millioner R:dr,
vid sednaste Riksdag till en del oanvänd, har alltsedan början af förlidet år
varit till hela beloppet anlitad. Uti fondens fördelning på de serskilda Di¬
skont-Verken är den förändring vidtagen, att Malmö Låne-Kontor, som,
likmätigt 74 § i Herrar Revisorers berättelse, vid slutet af Oclober månad
sistlidet år, innehade 876,000 R:dr, sedermera erhållit fyllnaden i det, jemn¬
likt ofvanberörde § i Banko-Reglementet, för Låne-Kontoret utsatta belopp
af 900,000 R:dr, hvilken fyllnad iemnats från Götheborgs Låne-Kontor, som
derefter till utlåning genom Banko-Diskonten i Stockholm insändt 50,000
R:dr; hvadan fonden för närvarande är sålunda fördelad, att
Banko-Diskonten begagnar 5,150,000.
Låne-Kontoret i Götheborg 1,950,000.
och Låne-Kontoret i Malmö 900,000.
Säger 8,000,000.
Ehuru Låne-Kontoret i Götheborg sålunda innehar en större andel af
fonden, än Banko-Reglementet bestämmer och ehuru Banko-Diskonten, som
borde undfå från Götheborg den öfverskjutande delen, saknar tillgång för fyl¬
lande af lånebehofvet; hafva Fullmäktige likväl sett sig nödsakade att tills
vidare bibehålla nämnde fördelning af fonden oförändrad, enär det visat sig,
att indragning af medel ivid Götheborgs Låne-Kontor förorsaka en tillök¬
ning i lagsöknnigarne, som kan leda till förlust för verket.
Banko■ Fullmäktiges Berättelse.
25
Lagsökta lån (inom iinier förda häruti icke inberäknade) utgjorde:
Vid Banko-Diskon- Vid Låne-Kontoret Vid Låne-Kontoret
ten. i Götheborg. i Malmö.
den 51 December 1848 . 116,892: 5.10. 46,212:29. 8. 9,667:52.11.
» » » 1849 . 143,89 8:20. 5. 58,5 66:40. 1. 6,135:20. 5.
den 5 och 7 Nov. 1850 . 165,107:18. 5. 90,889:54. 2. 18,680:29.—
Enligt sednast aflemnade rapporter uppgick summan af hvilande lån,
hvilka, i brist af medel, ej kunde utgifvas:
vid Banko-Diskont-Verket i Stockholm till R:dr 196,500.
» Låne-Kontoret i Götheborg » 218,650.
» d:o i Malmö . , . » 68,780.
Med beräkning af det belopp, som för hvarje vecka, genom inflytande
af- och slutbetalningar, kan till utlåning användas, åtgår en tid innan be¬
viljade lån kunna utgifvas vid Banko-Diskont-Nerket af 3:ne veckor, samt
vid Låne-Kontoren i Götheborg och Malmö af 9 ä 10 veckor.
§ 47.
Fonden för diskontering och utlåning genom Handels- och Närings- Fonden för diskon-
Diskonten, enligt Banko-Reglementets 210 § bestämd till 3,000,000 R:dr, nin^genom Han¬
var vid slutet af 1849 på de serskilda Diskont-Kontoren fördelad i öfver- dels" och Närings-
... , , o. i Diskonten,
ensstammelse med aberopade
Som emellertid af den andel utaf fonden, hvilken blifvit anvisad till
Handels- och Närings-Diskonten i Stockholm, ett belopp af omkring
500,000 R:dr, deruti inberäknade upplånade Sparbanks-medel, var oan-
vändt, samt Direktionen öfver Låne-Kontoret i Malmö anmälde sig till er¬
hållande af någon förstärkning, enär ansökningar om så väl lån, som di¬
skontering hvilade i saknad af tillräcklig fond; så medgåfvo Fullmäktige, un¬
der den 7 Mars delta år, att 50,000 B:dr finge öfverflyttas från Stock¬
holms Handels- och Närings-Diskont till Malmö Låne-Kontor; hvadan fon¬
den för närvarande är sålunda fördelad,
att Stockholms Handels- och Närings-Diskont innehar . . R:dr 1,950,000.
Låne-Kontoret i Götheborg 750,000.
d:o i Malmö 300,000.
Sgr R:dr 3,000,000.
Oansedt ofvanberörde öfverflyttning från Stockholms till Malmö Handels-
och Närings-Diskont af 50,000 R:dr, har, vid den förra, tillgången hitintills
varit tillräcklig för fyllande af lånebehofvet; hvaremot vid Götheborgs Låne-
Banko-Fullmäkliges Berättelse. 4
26
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Yexlars företräde
till beläning fram¬
för löpande för-
skrifningar.
Kontor tidtals förefunnits brist på medel, hvilken brist Fullmäktige, oaktadt
framställning derom blifvit gjord, dock ansett sig icke kunna afhjelpa, enär
sådant möjligen ledt derhän, att lånefond saknats vid såväl Handels- och
Närings-Diskonten härstädes, som i Götheborg.
Angående utestående beloppet i denna rörelse, inhemtas upplysning af
37 <§ här ofvan.
§ 48.
Jemte det Fullmäktige anmäla, att de uti serskildt utlåtande yttrat sig
öfver den af Herrar Revisorer i Berättelsens 73 § gjorda framställning,
anse de sig böra fästa uppmärksamhet å följande förhållande.
Likmätigt mom. litt. d. af Banko-Reglementets 212 § sker diskonte¬
ring företrädesvis framför belåning. Denna föreskrift har, efter hvad Full¬
mäktige inhemtat, så tillämpats, att ansökningar om diskontering, utan af¬
seende å tiden, då de inlemnats, först föredragits och derefter ansökningar
om lån. Så länge fonden varit fullt tillräcklig för utgifvande genast af så
väl diskonteringar, som lån, har naturligtvis någon annan fråga om diskon¬
teringars företrädesrätt icke uppstått; men som 198 § i Banko-Reglemen¬
tet innehåller, alt, om ansökningar inkomma å större sammantaget belopp, än
hvartdera Diskont-Verkets tillgångar för tillfället medgifva, lånen skola be¬
viljas i den ordning, anmälan derom inkommit, samt att sådana i öfrigt
goda reversal, som, i anseende till bristande tillgång, icke kunna genast be¬
lånas, komma att, efter sökandens eget godtfinnande, antingen återlemnas
eller ock vid Diskont-Verket förvaras, intilldess Verket blifver i tillfälle att
i nyssnämnda ordning lån derå meddela; har vid de tillfällen, då bifallna
ansökningar om diskontering och lån hvilat i saknad af medel, det blifvit
ifrågasatt, huruvida, jemväl utan afseende på föredragning sdagen då diskon¬
teringen blifvit bifallen, densamma bör ega företräde till utassignering, eller
om detta företräde skall inskränkas till nämnde föredraguingsdag. Då med
antagande af den förra tydningen, det lätteligen skulle kunna inträffa, att
beviljade låi finge hvila en tid af flere månader och ännu längre, innan
utgifning deraf kunde ega rum, samt någon rimlig anledning för beredande
af denna större fördel åt vexlar icke torde förefinnas, enär sådana belånas
till lägre ränta, än löpande förskrifningar, lärer väl den sednare tydningen få
antagas vara den rättaste; likväl och som både diskontering och lån i Han¬
dels- och Närings-Diskonten böra antagas vara grundade på verkliga affä¬
rer, hvilka gemenligen fordra, att den lånsökande eger bestämd visshet om
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
27
tiden när det sökta länet kan erhållas, men det ej är möjligt att derom
meddela upplysning vid de fall, då medel saknas; synes det med den lån-
sökandes fördel närmast öfverenstämma, att han, vid dylika tillfällen, genom
vägrad emottagning af lån-ansökningen, icke uppehälles med den förhopp¬
ning att snart utbekomma det sökta lånet; och Fullmäktige hysa således den
öfvertygelse, alt föreskriften i ofvanberörde 198 § af Banko-Reglementet,
i händelse densamma anses böra för framtiden bibehållas, endast bör tilläm¬
pas, i afseende på lån å namn och reverser med omsättningsrätt, samt att,
beträffande öfrige lånerörelsegrenar, det borde stadgas, att ansökningar icke
få emottagas, när tillgång saknas att lånen genast utgifva, —• ett stadgande,
som redan tillämpas i fråga om Kassa-Kreditiv åt enskilde.
§ 49-
Uti 76 § af Berättelsen hafva Herrar Revisorer upptagit de utaf Full- Kassa-Kreditiv åt
mäktige, på grund af 214 t§ 10 mom. i Ranko-Reglementet, fastställde all- enskilda,
männa föreskrifter, i afseende på Kassa-Kreditiv åt enskilde.
Enligt dessa antogs vid Handels- och Närings-Diskonten i Stockholm
samt JLåne-Kontoret i Götheborg Kalender-året til! grund för Kreditiv-tidens
bestämmande, samt vid Låne-Kontoret i Malmö tiden från den 1 October
det ena till samma dag det påföljande året.
Som, i följd häraf, Kreditiven skola vid hvarje Diskont-Afdelning på
en dag inbetalas, samt detta ansåges komma att menligt inverka på allmänna
rörelsen; hafva de för granskning af Låne-Kontorets i Götheborg styrelse
och förvaltning detta år församlade Revisorer ifrågasatt den förändring, att
Kredilivernas förfallodagar må fördelas i åtskilliga terminer under året, läm¬
pade efter hvarje Kreditivs primitiva uttagning.
Med anledning af hvad vederbörande Diskont-Direktioner, i ämnet
hörde, anfört, finna Fullmäktige väl för närvarande någon annan åtgärd icke
böra vidtagas, än att, för den händelse någon del af den åt hvarje serskildt
Diskont-Kontor anvisade fond icke skulle varda upptagen å den första- ter¬
minen för Kreditivs beviljande, denna del må utgifvas qvartalet näst deref¬
ter och begagnas jemväl ett år från nämnde tid, hvarigenom under hvarje
år fyra förfallodagar för Kreditiv skulle kunna uppkomma.
Men för den händelse, att genom indragning från öfriga till Diskont¬
rörelsen öfverlemnade fonder, den för Kassa-Kreditiv nu afsedda summa af
1,830,000 R:dr skulle komma att förhöjas; torde det för så väl Kreditiv-
hafvare, som rörelsen i orten blifva fördelaktigt, om beviljandet af Kreditiv
28
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
liankeus Kapilal-
öfverskott eller
(llund fond.
så ordnas, att dessa till inbetalning förfalla fyra gånger under året eller vid
slutet af Mars, Juni, September och December månader; och Fullmäktige
hemställa derföre, att en bestämd föreskrift i detta afseende måtte varda af
llögl. Utskottet meddelad.
Uppå derom af Direktionen öfver Handels- och Närings-Diskonten i Stock¬
holm gjord framställning, hafva Fullmäktige under den 26 nästi. September bifallit
föreslagen förändring uti de Kontrakt, som angående Kassa-Kreditiv utfärdas;
åsyftande berörde förändring hufvudsakligen ett förtydligande af de före¬
skrifter, som afse Kreditivs uppsägning, då antingen Kreditiv-hafvaren dör
eller kommer på obestånd, elier den för Kreditiv ställda säkerhet försämras.
Öfver den af Herrar Revisorer i 76 § af Berättelsen framställda åsigt,
i fråga om Kassa-Kreditiv, är utlåtande till Högl. Utskottet afgifvet.
Angående Grundfonden och vinstmedlen.
§ so.
Som några serskilda af Bankens tillgångar icke bilda Grundfonden,
hvilken allenast är att betrakta såsom Kapital-öfverskottet, eller skillnaden
emellan tillgång och skuld efter afdrag af behållna, i Bankens ägo varande
Vinstmedel; så kan den föreskrift, Banko-Reglementets 217 § innefattar, leda
till förvillelse i så måtto, att det icke låter sig bestämdt uppgifvas af hvil¬
ket eller hvilka slags tillgångar Kapital-öfverskottet består.
Om Banken alltid får, utöfver Kapital-öfverskottet, 10,000,000 R:dr,
bibehålla 3:ne års Vinst, och om indragning af nämnde Vinst för Bankens
säkerhet icke blifver erforderlig, kan det visserligen vara mera likgiltigt, huru
ifrågavarande föreskrift är uppställd, helst Banken, under sådana förhållanden,
alltid kan vara innehafvare af obligationer till det i omförmäldta § af Ban¬
ko-Reglementet upptagna belopp, 6,000,000 R:dr; men som händelser kunna
inträffa, hvilka lägga hinder i vägen för behållna vinstens förvandling i obli¬
gationer, torde endast den del af merberörde § böra qvarstå, som afser
skyldigheten för Fullmäktige, att, medelst anskaffande af räntebärande pap¬
per, ersätta den minskning, som genom infriande eller försäljning uppkom¬
mer i det belopp af obligationer, Banken ägde vid 1844 års slut, då re¬
glering af sedelstocken utaf Rikets Höglofl. Ständer fastställdes,
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
29
För fullgörande af sistnämnde del af föreskriften, har ock för den af¬
betalning å Riksgälds-Kontorets obligationer, som vid hvarje års slut med
88,000 R:dr B:ko till Banken ingått, äfvensom för den utlottning af de
Arméens Accords-Amorterings-Fonds obligationer, Banken innehade vid 1845
års början, hvilken sedermera egt rum, och som uppgått till B:ko R:dr
'21,500, såsom här nedan vidare förmäles, räntebärande papper blifvit inköpte.
§ 31.
Af den från och med 1845 års början till 1847 års slut upplupna Leverering till Riks-
Banko-vinst, beräknad till ett belopp af 2,862,000 R:dr, har, till åtlydnad Vinstf
af 218 § i Banko-Reglementet, l/3:del eller 954,000 R:dr vid slutet af
hvartdera åren 1848 och 1849 blifvit till Riksgälds-Kontoret aflemnad;
kommande den sista tredjedelen, i tryckta öfversigten af Bankens räkenska¬
per upptagen under titel »Innestående medel», att vid detta års utgång till
nämnde Kontor levereras.
Då största delen af nämnde behållne vinstmedel redan vid nästförflutna
Riksdags början var i obligationer förvandlad; torde Fullmäktige bär böra
utreda huru de, utan att afbända Banken något större eller mindre belopp
af dessa obligationer, kunnat fullgöra de föreskrifna årliga inbetalningarne
till Riksgälds-Kontoret.
För sådant ändamål nödgas Fullmäktige återgå till 1845, från och
med början af hvilket år de medel influtit, som till Riksgälds-Kontoret
skulle allemnas.
Inkomster och tillfälliga Vinster år 1845 2,050,690: 18. —
Behållning af 1844 års vinst 251,569: 3. 9.
Sgr R:dr 2,502,259: 21. 9.
Härifrån afgår:
Ränte-utgifter, förvaltningskostnader
och förluster år 1845 .... 407,905: — 9.
Bidrag till Riksgälds-Kontoret, på
grund af 225 och 228 §§ i Ban¬
ko-Reglementet under den 25 Maj
1843 604,652: 28. 11. i 012,557: 29. 8.
Behållna vinsten under år 1845 utgjorde således. . . 1,2 89,721:40. 1.
30
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Transport 1,289,721: 40. 4.
Behållna vinsten under år 1846 utgjorde 1,247,362:19. 5.
D:o » » 1847 777,830: 20. —
Sgr R.dr 3,314,914: 31. 4.
Häraf blefvo, enligt llikets Höglo!!. Ständers beslut vid
sednaste Riksdag, till Riksgälds-Kontoret genast ailemnade 419,422: 4. 8.
motsvarande beloppet af de s. k. Diskont-reserv-fonderna;
hvadan behållna Vinsten, vid 1848 års början, i sjelfva
verket utgjorde blott 2,895,492: 26. 8.
Från och med 1845 till och med 1847 uppköptes
nedannämnde Obligationer, nemligen:
Arméens Accords-Amorterings-Fonds å . 670,400: —
Skånska Hypotheks-Föreningens . » . 380,000: —
Smålands d:o . » . 100,000: —
Östgötha d:o . . » . 500,000: —
d:o d:o ställda i ut¬
ländskt myntslag, evalverade i B:ko R:dr 533,333:16.
Sgr R:dr 2,183,735:16.
Till dessa inköp använde Fullmäktige,
utom behållna Vinst-medel, afbetalriin-
gen å Riksgälds-Kontorets Obligationer,
som, utgörande för 3:ne åra 88,000
R:dr årligen 264,000: —
böra härifrån afdragas; då återstoden 1,919,735:16.
minskar de kontanta vinstmedlen till 975,759:10. 8.
hvilket belopp dessa utgjorde med 1848 års början.
Enär berörde i kontant varande behållna vinstmedel, R:dr 975,759:
10. 8. öfverstego den summa af 954,000 R:dr, Banken hade att vid nämnde
års slut till Riksgälds-Kontoret aflemna, samt någon anledning icke var för
handen, att de inflytande vinstmedlen, som antogos uppgå till omkring
900,000 R:dr, behöfde för Bankens säkerhet reserveras, ansägo Fullmäk¬
tige sig destomindre böra tveka, att inköpa Banken erbjudna Skånska Hy¬
potheks-Föreningens, med 4% procent ränta löpande Obligationer till be-
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
31
lopp af B:dr 200,000:
som, med beräkning af den afbetalning å Riksgälds-Kontorets
äldre Obligationer, Banken vid årets slut bade att utbekomma
med » 88,000:
allenast R:dr 112,000:
kornme att tagas af de äldre viustmedlen.
Som de Riksgälds-Kontorets Obligationer å 400,000 R:dr, Banken
inköpte den 24 Juli 1848, förföllo till betalning vid samma tid, eller be¬
rörda års utgång, då Banken hade att till nämnde Kontor inbetala af äl¬
dre vinstmedel 954,000 R:dr; så minskade detta inköp blott tillfälligt den
kontanta behållningen och behöfver sålunda icke tagas i beräkning vid den
utredning af kontanta vinstmedel, som här nedan följer.
Efter afdrag från ofvanupptagna 975,759: 10. 8.
af de till inköp af obligationer använda 112,000:
återstå 863,759: 10. 8.
Behållna vinsten för 1848 ... 1,003,838: 14. 2.
Sgr Ridr 1,867,597: 24. 10.
Inbetalning till Rikgälds-Ivontoret 954,000: — —
Kontant vid 1849 års ingång 915,597: 24. 10.
Behållna vinsten för 1849 944,271: 55. 1.
Sgr R7dr 1,857,869: 9. IB
Inbetalning till Riksgälds-Kontoret vid samma års slut . 954,000: —• —
Kontant vid delta års ingång R:dr 903,869: 9.11.
Sedan hos Fullmäktige anbud gjordes att till Banken försälja Smålands
Hypolheks-Förenings å utländskt mynt ställda Obligationer, beslöto Fullmäk¬
tige, under den 27 nasti. Juni, att för öfverenskommen Kapital-rabatt upp¬
köpa 300,000 Hhgr-Banko i dylika Obligationer, under vilkor att få
i utbyte lemna det belopp af 100,000 R:dr i Smålands och Hallands Hy-
potheks-Förenings Obligationer, Banken förut innehade. Genom detta utbyte
utgjorde den kontanta summa Banken erlade i kapital endast 148,666 R:dr
52 sk. B:ko.
För denna utbetalning var att använda icke allenast afbetalningen å
Riksgälds-Kontorets Obligationer vid nästlidet års utgång R:dr 88,000: —
32
Banko-Fullmakti ges Berättelse.
Inseendet öfver
Bruket.
Utdrag af räken¬
skapen för 1849.
Transport R:dr 88,000: —
utan äfven de medel, hvilka influtit genom utlottning å
Bankens öfrige Obligationer, utgörande vid berörde tidpunkt » 60,166: 32.
148,166: 32.
hvadan endast » 500: —
Sgr R:dr 148,666: 52.
förminskade den kontanta behållningen i vinstmedel, som följaktligen utgör
903,369 R:dr 9 sk. 11 r:st., oberäknadt vinsten för detta år, hvilken vid
närvarande tid, efter 900,000 R:dr för hela året, kan antagas till omkring
787,300 R:dr. Till den vid årets slut föreslående inbetalning af 934,000
R:dr till Riksgälds-Kontoret, har Banken således redan ett odisponeradt be¬
lopp af cirka 1,690,800 R:dr B:ko.
Angående Tumba Pappers-Bruk.
§ 52-
Det speciella inseende öfver Tumba bruk, som åligger en af Full¬
mäktige, har undertecknad, A. G. Gyldenstolpe, oafbrutet utöfvat.
§ 53.
Som Herrar Revisorers Berättelse innefattar ej mindre sammandrag af
Brukets räkenskaper för åren 1847 och 1848, än äfven öfversigt af för—
hållanderna under åren 1839—1848, meddelas nu allenast följande räken-
skaps-utdrag för nästlidet år 1849.
Ingående ISalancc-Konto.
Debet.
F. L. Guillemot & C:o R:dr 505:
Kapital-behållning » 540,439:25. 9.
Summa R:dr 540,944: 25. 9.
Kr edit.
Kassa-behållning R:dr 25:14.11.
Tumba Bruk med jordegendom, åbyggnader och fasta
inventarier » 250,000:
Transport R:dr 250,025:14. 11.
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
33
Transport R:dr 230,023:14.11.
|
Rudimaterier, förråder och lösa inventarier
|
»
|
99,487: 29.
|
9.
|
Papper under arbete från föregående år ....
|
»
|
10,000: —
|
—
|
Fordringar för levereradt papper
|
»
|
1,003: 59.
|
4.
|
Låne-Afdelningen erhållit öfver dess lemnade förskott
|
»
|
180,427: 35.
|
9.
|
Summa
|
R:dr
|
340,944: 25.
|
9.
|
Brukets Räkning med Lane- lideluiiigen.
|
|
Debet.
|
|
|
|
Ingående balance
|
R:dr 180,427:35.
|
9.
|
Yärdet af under året till Banken levereradt papper
|
»
|
82,099: 45.
|
5.
|
Beloppet af främmande insättningar till liqvid med Bruket
|
»
|
2,333: 52.
|
—
|
Summa
|
R:dr
|
264,881: 17.
|
2.
|
Kr edit.
|
|
|
|
Förskott under året till bruksdriften
|
|
48,000: —
|
|
Utgående balance:
|
|
|
|
Värdet af levereradt papper öfver beloppet af Låne-
|
|
|
|
Afdelningens förskott
|
»
|
216,881:17.
|
2.
|
Summa
|
R:dr 264,881: 17.
|
2.
|
('apperstilhctkniiigs-tvoiito.
|
|
|
Debet.
|
|
|
|
Papper under arbete från föregående år ....
|
R:dr
|
10,000: —
|
—
|
Egentliga kostnaden för papperstillverkningen, som bedrif—
vits år 1849 med sammanräknade 671 formningsdagar:
Ordinarie aflöning R.dr 14,839: 5. 2.
Öfverarbete, premier, m. m. . . » 2,720:19.10.
Rudiinaterier och använda inventarier » 17,307: 4. 2.
Diverse » 1,671:17.10. 30737- 43
Hitförde omkostnader:
Medikamenter och läkarevård . . R:dr 983:21. 4.
Pensioner och fattigvård » 1,239: 29. |6.
Transport 2,223: 2. 10. 46,737: 45. —
Banko-Fullmäktiges Berättelse. 5
34 Banko-FullmälUiges Berättelse.
Transport R:dr 2,223: 2. 10. 46,737: 45. —
Resor och traktamenten » 707: 3. 4.
Nybyggnad och reparationer ...» 3,099:17. 9.
Utfodring för dragare » 1.256:26. 9.
Diverse allmänna omkostnader . . » 3,570: 57. ä. io,856: 40. 1.
Yinst af papperstillverkningen 34,290: 52. —
Summa R:dr 91,885: 21. l.
Kredit.
Värdet af färdiggjordt papper:
För Bankens räkning R:dr 82,410: 51.10.
» Främmandes d:o » 3,408:16. —
» Brukets eget behof . » 1,596: 21. 5. 87;4iä: 21. l.
Papper under arbete till 1850 upptaget i värde till . R:dr 4,470:
Summa R.dr 91,885: 21. 1.
Jordbrukets konto.
Debet.
Utsäde:
Råg, bafra, thimotej- och klöfverfrö . . . R:dr 25:44. 8.
Dagsverken, körningar, m. m. . . . . » 109: 1. 1. ^4. 9
Yinst af jordbruket 496: 1. 1.
Summa R:dr 630: 46. 10.
Kredit.
Årets skörd:
Spannmål » 206:19. —
Hö och halm » 424:27.10.
Summa R:dr 630: 46. 10.
Aflöning
Mjölqvarns-K.onto.
Debet.
R:dr 206: 7. 3.
Banko-Fullmäktiges Berättelse. 35
Transport R:dr 206: 7. 5.
Diverse » 173: 15. 5.
Vinst af qvarnen » 330: — S. u
Kredit.
Influten qvarntull R:dr 911: 20.11.
Vinst- oell Ftfrlust-Räliningen.
Debet.
DifTerence uppkommen genom runslycksbråk .
|
. . . R:dr
|
|
1.
|
1.
|
Förlust vid försäljning af stämpelpapper .
|
|
74:
|
11.
|
—
|
Söndertagne pappersformar
|
|
908:
|
22.
|
—
|
Netto-behållning:
|
|
|
|
|
Ökning i Brukets bokförde kapitalvärde .
|
|
34,966:
|
4.
|
8.
|
|
Summa R:dr
|
35,948:
|
58.
|
9.
|
Kredit.
|
|
|
|
|
Af 1. R. Ullander återlemnad spannmål .
|
|
27:
|
S.
|
5.
|
lnflutne hyresmedel för magasinet i Stockholm
|
»
|
500:
|
—
|
—
|
34V2 lod silfver från söndertagne formar
|
»
|
38:
|
16.
|
|
Försäljning af en häst
|
|
66:
|
52.
|
—
|
Vinst af papperstillverkningen
|
|
34,290:
|
52.
|
|
» » jordbruket
|
|
496:
|
1.
|
1.
|
» » mjölqvarnen
|
|
530:
|
—
|
5.
|
Summa R:dr 35,948: 58. 9.
Utgående Balance-Konto.
Debet.
Kassa-behållning R:dr 284:26. 9.
Tumba Rruk med jordegendom, åbyggnader och fasta
inventarier •>■'••••» 250,000:
Rudimaterier, förråder och lösa inventarier ...» 105,144: 56.10.
Fordringar hos främmande » 3,094:45. 8.
Låne-Afdelningen för levereradt papper öfver beloppet
af dess förskott » 216,881' 17. 2.
Summa R:dr 575,405: 28. 5.
36
Banko-Fullmäktiges Berättelse.
Ombyggnad af det
s. k. nedre verket.
Kredit.
ICapital— behållning R:dr 575,403: 21!. 5.
Kapital-Konto.
Debet.
Utgående balance » 575,405: 25!. 3.
Kredit.
Ingående balance » 540,439:23. 9.
Ökning i Brukets bokförde kapitalvärde » 34,966: 4. 5!.
Summa R:dr 575,405: 28. 5.
Häraf behagade Höglofl. Utskottet inhemta, att ■papperstillverkningen
nämnde år lemnat ett öfverskott af 34,290 R:dr 32 sk.; att jordbruket,
utöfver hvad som blifvit detsamma påfördt, gifvit 496 R:dr 1 sk. 1 r:st.,
att mjölqvarnen beredt Bruket en vinst af 530 R:dr 5 r:st. samt att Ban¬
kens behållning af Tumba utgjort 36,712 R:dr 41 sk. 3 r:st. B:ko, enligt
följande beräkning:
Debet.
Låne-Afdelningen förskott under året R:dr 48,000: •
Kassa-behållning hos förvaltaren vid årets början . . » 25: 14. 11.
Bankens behållna vinst af Tumba Bruk » 36,712:41. 5.
Summa R:dr 84,738: 8. 2.
Kredit.
Värdet af under året till Banken levereradt papper . » 82,099: 43. 3.
Främmandes insättningar till liqvid med Bruket . . » 2,353: 32. —
Kassa-behållning hos förvaltaren vid årets slut ...» 284: 26. 9.
Summa R:dr 84,758: 8. 2.
§ 34.
Jemte anmälan om det förfallna skick, hvaruti nedra verkhusets machi-
neri sig befunne, yttrade Fullmäktige uti berättelsen till sednast församlade
Herrar Revisorer, att som den totala ombyggnad af berörde machineri, hviL
Banka-Fullmäktiges Berättelse.
ken ovilkorligen erfordras, för att göra detsamma användbart, skulle med¬
föra en betydligare kostnad samt det ville synas, som komme Brukets verk¬
samhet under de följande arén att i större män inskränkas; borde denna
ombyggnad kunna tills vidare anslå.
Vid den besigtning och inventering, Fullmäktige under nästförflutne
sommar anställde å Bruket, vanns likväl den upplysning, att de beställningar
å papper för delta år, som då redan ingått, svårligen läte sig fullgöra med
begagnande ensamt af öfra Verkhuset och att, i händelse under arbetets fort¬
gång, någon bristfällighet skulle uppstå, föranledande ett längre afbrott i ar¬
betets jemna gång, det reqvirerade papperet till såväl sedlar, som Charta
Sigillata, icke kunde till hela beloppet aflemnas.
I anledning häraf och enär det skulle leda till oberäkneliga svårigheter,
om Bruket blefve urståndsatt att tillhandahålla sådant papper, hvilket endast
derstädes kan åstadkommas, förordnade Fullmäktige, den 5 nästl. September,
att Bruksförvaltaren borde till dem inkomma med kostnadsförslag, ej mindre
å anskaffandet af ett nytt valsverk i Nedra Verkhuset, än afven å Mjöl—
qvarnens flyttning till annat ställe, genom hvilken sednare åtgärd rikare till¬
gång på vatten erhölles för nämnde Verkbus.
Så snart Fullmäktige undfå berörde kostnadsförslag, skola de under¬
ställa Högloft. Utskottets vidare bepröfvande detta ärende.
§ Sä.
Till fortsältning af den redogörelse, 86 § i Herrar Revisorers berät¬
telse innehåller, i fråga om inrättandet vid Tumba Bruk af en Söndags¬
skola, få Fullmäktige tillkännagifva, att sedan den vid Bruket numera an¬
ställda skickliga och ordentliga Skollärare förklarat sig vara villig, att emot
ett årligt arfvode af 100 R:dr B:ko förestå en så beskaffad skola, Full¬
mäktige medgifvit densammas inrättande, samt förordnat, att undervisning
der skall meddelas minst trenne timmar hvarje Söndags eftermiddag.
§ S6.
Uti 87 § af Berättelsen hafva Ilerrar Revisorer förmält sig gilla de
skäl Fullmäktige anfört, till stöd för uraktlåtenheten att upprätta den uti
Banko-Reglementets 250 § föreskrifna Arbetsplan samt Utgifts-och Inkomst¬
beräkning.
Dessa skäl qvarstå ännu, och Fullmäktige anse sig äga desto större
anledning att hemställa om nämnde föreskrifts borttagande, som de befara,
Banko-Fullmäktiges Berättelse. 6
Inrättande af en
Söndagsskola å
Bruket.
Arbetsplan samt
Inkomst- och ut
gifts-beräkning.
banko-Fu Ilmäktiges berättelse.
Förändring i bok¬
föring och redo¬
visning.
Nybyggnader och
reparationer.
Reservationer.
att en sådan Arbetsplan skulle kunna leda till förvillelser, rörande arbetets
ordnande vid Bruket under det år densamma skall omfatta.
Ett bevis derför hemta Fullmäktige af den omständighet, att vid tiden
för Arbetsplanens upprättande nästlidet år det syntes, som skulle Brukets
verksamhet detta år blifva betydligen minskad, hvilket doek icke varit hän¬
delsen.
§ 57.
Det förslag till en förändrad bokföring vid Bruket, som, med anled¬
ning af stadgandet i Banko-Reglementets 259 §, Fullmäktige låtit upprätta,
är till utlåtande af Bruksförvaltaren öfverlemnadt: och skall, efter verkställd
granskning, Höglofl. Utskottets pröfning underställas.
§ 58.
Angående de mindre nybyggnader och reparationer, hvilka vid Bruket
under den sednare tiden ifrågakommit, vinnes upplysning af Bruksförvalta¬
rens årligen afgifna och vid Fullmäktiges handlingar förvarade Berättelser.
De särskilda meningar, undertecknade, hvar för sig, anfört emot en del
af här ofvan omförmälda, utaf Fullmäktige fattade beslut, äro uti deras pro¬
tokoll upptagna och varda härmedelst åberopade.
Stockholm den 15 November 1850.
På Ridderskapet och Adelns vägnar
A. G. GYLDENSTOLPE. Alg. von HARTMANSDORFF
På Preste-Ståndets vägnar:
M. C. BERGWALL. Arnt. Z. PETTERSSON.
På Borgare-Ståndets vägnar:
Frans SCHARTAU. C. D. ARFWEDSON.
På Bonde-Ståndets vägnar:
Cari. ERSSON. P. PEHRSSON.
. C. D. SKOGMAN.
Josef WALLIN.
M. PEHRSSON
C. O. Ossbahr.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 18S0.
Banko-Utskottets Memorial N:o 3.
\
V:o II
Anli. till Exp.-Utsk. d. 28 Jan. 1851 kl. 2 e. ra.
Momorial, om val af Revisorer och Suppleanter för Låne-
Kontoren m. m.
Sora, likmätigt gällande föreskrifter, Revisionerne af Banko-Diskontverket samt Låne-
Kontorens i Götheborg och Malmö räkenskaper taga sin början den 1 Mars hvarje år.
samt beträffande granskningen af bemälde Låne-Kontors förvaltning och räkenskaper för
nästlidet och följande år intill nästa riksdag, Revisorer icke äro valde; så får Utskottet
vördsamligen anhålla,
att, i och för omförmälda revisions-förrättningar, en Revisor och en
Suppleant inom hvarje Riksstånd måtte för hvartdera Låne-Konto-
ret utses.
Hvad åter angår granskningen af Banko-Diskontverkets räkenskaper, som för nästli¬
det år, på sätt förut varit händelsen, kommer att verkställas af Utskottet;
torde, för detta och följande år intill nästa riksdag, grunderne böra
bestämmas för val af Revisorer och Suppleanter, i och för gransknin¬
gen af nämnde verks förvaltning, samt dessa grunder för Kongl.
Maj:t i underdånighet uppgifvas, i ändamål, att 2:ne Revisorer för
hvartdera Riksståndet må blifva till berörde gransknings-förrättnin^
gar utsedde och kallade.
Stockholm den 9 Januari 1851.
Bih. till R. St. Prot. 1850 # 1851. 6 Sami. 1 Afd. 2 Höft.
t
2
Banko-Utskotlets Memorial N:o 5.
\:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Jan. 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, med återlemnande af Per Hansson motion.
Sorn det på Kongl. Majit allena ankommer alt bestämma prägeln å Silfvermyntet, har
Utskottet ansett sig icke kunna taga någon befattning med en inom Hedervärda Bondestån-
det af Hiksdagsfullmäktigen Per Hansson från Wermlands län väckt och till Utskottet
remitterad motion, innefattande förslag till förändrad prägel å de Silfvermynt, som i värde
understiga 32 sk. B.-co; hvilken motion följaktligen, på grund af 44 § 3 mom. uti Riks¬
dagsordningen, härigenom
till Hederv. Bondeståndet återlenrnas.
Stockholm den 9 Januari 1851.
I:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Jan. 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, med återlemnande af en utaf RiksdagsfidlmäktU
gen Nils Jeppsson väckt motion.
Hedervärda Bondeståndet har till Utskottet hänvisat Biksdagslullmäktigen Nils Jepps-
$ons från Skåne motion, angående dels Privat-Bankernas indragning, och inrättande i doras
ställe af Låne-Kontor, samt dels skyldighet för de förra att erlägga högre bevillning; men
som det icke tillhör Utskottet att behandla frågor om Privat-Bankers beskattning , får Ut¬
skottet, med anledning af 44 § 3 mom. i Riksdagsordningen,
till Hederv. Bondeståndet återlemna ifrågavarande motion;
Med anmälan det Utskottet framdeles, i samband med Lånerörelsen, skall taga under be-
Banko-Utskottets Memorial N:o 7. 3
pröfvande förslaget, rörande flere Låne-Kontors inrättande, hvarom åtskilige motioner i
öfrigt till Utskottet inkommit.
Stockholm den 9 Januari 1851.
x\:o 6
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Jan. 1851 kl. 2 e. rn.
Memorialmed återlemnande af Petter Petterssons motion.
Till Utskottets handläggning har Hederv. Bondeståndet remitterat Riksdagsfullmäktige!!
Peller Petterssons från Jönköpings län motion, deruti hemställes, att, i stället för Stam-
boks- och Kollekt-medel, amorterings-lån mätte beviljas i och för kyrkobyggnader, eller att
uppbörden af sådana medel hädanefter må annorlunda besörjas; dock, enär Ranken numera
icke tillhadahåller lån till kyrkobyggnader samt motionen i öfrigt innefattar en fråga, hvar¬
öfver det icke tillkommer Utskottet alt afgifva yttrande, anser sig Utskottet böra, på grund
af 44 § 3 mom. i Riksdagsordningen,
till Hederv. Bondeståndet återlemna ofvanomförmälda motion.
Stockholm den 9 Januari 1851.
»Iso 7.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Jan. 1851 kl. 2 e. rn.
Memorial, i anledning af vackt fråga om förekommande af
felaktigt silfvermynts utlemnande till allmänheten.
Uti ett inom Hederv. Bondeståndet afgifvet och jemte Protokollsutdrag af den 23 De-*
cember nasti, år till Utskottet remitteradt anförande har Riksdägsfullmäktigen A. W. Svart*
i Banko-Utskottets Memorial N:o 7.
ling från Östergöthlands län framställt anmärkningar dervid, att felaktigt tillverkadt silf-
vermynt ufkommit i allmänna rörelsen, samt begärt, att vederbörandes synnerliga uppmärk¬
samhet å detta förhållande måtte fästas.
Med anledning häraf får Utskottet meddela, att, efter hvad 24 § i Bankofullraäktiges
vid denna riksdag til! Utskottet afgifna, och med Utskottets Memorial N:o 2 till Rikets
Ständer öfverlemnade, Berättelse innehåller, Fullmäktige, sedan klagan försports deröfver,
att siifvermyntet af lägre valörerne voro i flere afseenden felaktigt, till en början förständi¬
ga! Bankens under-styrelse att låta tillse, det sådant mynt, så vidt sig göra lät, ej blefve
från Banken till allmänheten utgifvet, samt derefter, då nämnde klagan tilltog, uli skrifvelse
till Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Ivontor, hvarunder Kongl. Myntverket lyder, anhållit det
vederbörande å Kongl. Myntet måtte allvarligen tillhållas att vid ej mindre myntningen af
silfver, än äfven utlemnandet af silfvermynt tillvägagå med den noggrannhet och ordning,
att felaktigt mynt ej vidare må bland allmänheten spridas; och hade sedermera iakttagits,
att till Kongl. Myntet, i och för förnyad granskning aflemnats de då sednast utmyntade
R:dr Silfverspecie, mot hvilka de flesta anmärkningar förekommit; förklarande sig Full¬
mäktige hysa den förhoppning, att så väl härigenom, som förmedelst iakttagande af större
noggrannhet vid myntning och sortering å Kongl. Myntet, felaktigt mynt icke vidare skall
i allmänna rörelsen spridas.
Då Kongl. Myntet lyder under Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Kontor och sålunda
icke under Banken samt Bankostyrelsen, enligt hvad ofvan är vordet anmäldt, redan vidta¬
git alla de åtgärder, som på bemälde Styrelse kunnat ankomma, till förebyggande af fel¬
aktigt silfvermynts spridande bland allmänheteo, anser Banko-Utskottet
sig icke kunna föreslå, att ifrågavarande motion må till någon åtgärd
å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 16 Januari 1851.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 8.
I®:o 8.
Ank. till Exp.-Utak d. 28 Jsn. 1851 kl. 2 e. m.
Utlåtande, ? anledning af väckt motion om lifgifvande i
allmänna rörelsen af det i Banken qvarvarande förråd af
sedlar å 14 och 10 sk. kopparmynt.
Från Högv. Presteslåndet har, jemte Protokollsutdrag af den 23 December nästlidet
år, blifvit remitterad en af Herr Prosten Broberg väckt motion, att, sorn af Rikets Stän¬
ders sednast församlade Herrar Revisorers berättelse, angående Bankoverket, inhemtades,
att icke mindre än 265,341 r:dr 32 sk. i nya sedlar å 14 och 10 sk. valörer ännu fun-
nos i Bankens förråd, Rikets Ständer måtte förordna, att berörde sedlar, hvilkas tillverk¬
ning varit mod kostnad förenad, må, häldre än att kasseras, i deras nu varande använd¬
bara skick sättas i omlopp, för att, såsom rätt beqväma i allmänna rörelsen, cirkulera tills
de på vanligt sätt, såsom förslitua, till Bankens kassor återvända.
Jemte det Utskottet, i anledning häraf, bordt upplysa, att, på sätt 29 § i Bankofull-
mäktiges till Utskottet afgifna och med memorialet N:o 2 liJI Rikets Ständer öfverlemnads
Berättelse äfven innehåller, beloppet af de i Bankens förråd qvarvarande sedlar å 14 och
10 sk. kopparmynt numera utgör 240,500 r:dr, får Utskottet anföra, att, enär samtlige
Riksstånden, genom bifall till Banko-Utskottets vid sislförflutne riksdag i utlåtandet N:o 25
gjorda hemställan, beslutat, bland annat, att de sedlar å nämnde valörer, som vid 1849
års slut ej blifvit från Banken till allmänbeten utgifne, skulle förstöras, hvilket likväi hit¬
tills icke skett af anledning, att, efter hvad Utskottet inhemta!, Bankofullmäktige ännu icke
förordnat om sättet för dessa sedlars bokföring och redovisning före deras förstöring; så
och i betraktande tillika dels deraf, att sedlar å ifrågavarande valörer, i anseende till för¬
blandning med de numera all ysta sedlarne å idaler kopparmy nt, ieke lära å alla orter inom
riket i allmänna rörelsen emottagas, dels ock alt genom d> ras utgifning Banken komme
att tillskyndas en serskild kostnad för sedlarncs uppräkning, korsning och slutliga behand¬
ling, då de, såsom förslitne, till Banken åter ingått, hemställer Utskottet,
att den väckta motionen måtte förfalla.
Stockholm deri 24 Januari 1851.
Bih. till B. St. Pret. 1839 ä 1831. 6 Sami. 1 Afd. 2 Uäft.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
\nt n.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 28 Jan. 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande., i anledning af väckt motion otti åtenitgifvande
frän Banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk.
Uti en inom Hederv. Bondeslåndet väckt, och den 23 December nästliilet år till Ut¬
skottets behandling remitterad, motion, har Riksdagsfullmäktigen E. Christensson från
Götheborgs och Bohus län föreslagit, att, enär Bankens sedlar å 16, 12 och 8 skillingar,
om hvilkas upphörande och ersättande med silfvermvnt Rikets Ständer vid sistfö-rflutnä
riksdag meddelat förordnande^ vore för allmänna rörelsen serdeles behöfliga,, såsom med¬
förande stor beqvämlighet vid förekommande smärre liqvider och vexlingar, äfvensom min¬
dre kostnad än silfvermvntet vid afsändning med posterna, samt då tillika borde tagas i
betraktande, att förluster för Banken uppstode derigenom, att silfvermynt på hvarjehanda
sätt ginge förloradt, hvaremot Banken alltid tillskyndades vinst genom utelöpande sedlars
förstöring, - Rikets Ständer måtfe besluta, att sedlar å förenämnde valörer skola från
Banken till allmänheten åter utgifva».
Då likväl till »töd för detta förslag några andra förhållanden icke blifvit anförda eller
i öfrig-t förekommit, än som viri sednaste riksdag af Banko-Utskotlet tagits i öfvervägande
vid afgifvandet af Utskottets i Utlåtandet N:o 25 gjorda, och af samtlige Riksslånden bifall¬
na, hemställan om upphörande af all tillverkning och utgifning från Banken af sedlar å 16,
12 och 8 skillingar Banco; anser Utskottet
sig sakna skäl att å förevarande motion tillstyrka bifall.
Stockholm den 24 Januari 1851.
STOCKHOLM. Östlund (fc Benling, 1850.
Banko-Utskottets Berättelse, JM 10.
1
10
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 28 Jan. 18S1, kl 2 e. m.
Berättelse, angående Rikets Stånders Banks styrelse och för¬
valtning.
Utskottet, som till fullgörande af föreskrifterna uti 32 § Riksdags-ordnin-
gen samt gällande Instruktion, nu gär att till Rikets Högloll. Stander afgifva
berättelse angående Rikets Ständers Ranks styrelse oell förvaltning under tidrym-
den från den 16 November 1847, intill hvilken dag decharge är vorden Banko-
styrelsen meddelad, till och med den 15 November nästlidet år, bör till en bör¬
jan anmäla, att Utskottet, till ledning vid granskningen och undersökningen af
Bank overkets styrelse, m. m. begagnat dels den af Rikets Ständers år 1849 för¬
samlade Revisorer afgifna och frän samtlige Riksstånden till Utskottet hänvisade
berättelse, rörande verkställd granskning af Bankens och Tumba Bruks räkenska¬
per för åren 1847 och 1848, dels Banko-fullmäktiges till Utskottet ställda och
jemte Memorialet J\Z 2 till Rikets Ständer öfverlemnade berättelse, samt dels de
serskilda berättelser af Direktionerna öfver Banko-diskontverket, Handels- och När
rings-diskonten i Stockholm samt Länekontoren i Götheborg och Malmö, äfven¬
som Understyrelsen och Fiskals-embetet, som blifvit lill Utskottet afgifna, hvar¬
jemte Utskottet tagit kännedom af Banko-fullmäktiges allmänna och serskilda
samt Understyrelsens och Kommissariernes i Lånekansliet under tiden förda Pro¬
tokoll.
Då Utskottet framdeles, vid behandlingen af frågan angående Låne- och Kre-
ditiv-rörelsen samt vid upprättandet af förslag til) reglementariska föreskrifter,
kommer att yttra sig olver de samband härmed egande, i ofvanberörde berättel¬
ser gjorda, framställningar, har Utskottet här allenast upptagit sådana ärenden,
som afse förvaltningen under den tid, för hvilken redovisning meddelas; varande
dervid iakttagen den ordningsföljd, hvartill Banko-reglementet samt Revisorernes
och Fullmäktiges berättelser föranleda.
§ *
(Rev.-Ber. § 1 och Banko-Fullm:s Ber. § 1.)
kent eöfver siy Hvad Revisorerne och Fullmäktige uti 1 <§ af deras berättelser
reise, anfört, föranleder icke till någon framställning från Utskottets sida;
Pih. lill R. St. Pr. 1850 <fc 1831, 6 Sami., 1 Afd, 5 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Berättelse, J[s 10.
men Utskottet .inser sig icke böra lemna oanmäldt, alt vid 2:ne till den 24 och
28 Maj nästlidet är med Fullmäktige utsatta sammanträden för behandling af ett
hos dem anmäldt ärende, hvarken någon af de i Banko-styrelsen deltagande or¬
dinarie Ledamöter af Hedervärda Bondeståndet, eller den för tillfället i Styrelsen
inkallade Suppleanten af nämnde Riksstånd tillstädeskommit; hvadan ock något
beslut i anledning af den gjorda anmälan då icke kunnat, emot stadgandet i
Banko-reglementets 11 <§, af Fullmäktige vidtagas.
S 2-
(Rev.-Ber. § 3. Banko-Fuilm:s Ber. § 6.)
Uppgifterna J afseende på uppställningen af de, likmätigt 5 § i Lagen för
helstock och Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, efter hvarje halfärs ut-
MeialUsk kassa, gång, tryckta och med allmänna Tidningarne utdelade uppgifter öf¬
ver Bankens Sedel och Deposltions-skuld samt Metalliska kassa, hänvisar Ut¬
skottet till hvad derom uti Banko-fullmäktiges berättelse § 6 samt Utskottets,
med öfverlemnande af samma berättelse, till Rikets Ständer afgifna Memorial JVs
2 blifvit omlörmäldt; viljande Utskottet framdeles taga under öfvervägande, huru¬
vida. oberoende af den uti sist berörda § ifrågasatta reorganisation af tjenstår och
göromål, nägra' förändi ingar eller något förtydligande af 24 och 122 §§ uti nu
gällande Banko-reglemente må anses vara af beholvet påkallade.
§ 3-
(Rev.-Ber. g 6 och Banko-Fullm:s Ber. § 8.)
Reorganisation Med föranledande deraf, alt något förslag till förändrad organi-
af Bankoverlcet. sotion af Bankoverkel samt reglering af dess tjenstemannapersonal
icke, i följd af det derföre genom 29 g i Banko-reglementet utsatte premium
lill denna Riksdag inkommit, Lufva Fullmäktige uti 8 § af deras berättelse i be¬
rörde ämne gjort en serskild framställning, hvaröfver Utskottet ämnar att fram¬
deles lili Rikets Ständer afgifva utlåtande.
§ 4.
fRev.-Ber. § 7 och Banko-Fullm:s Ber. § 10.)
Upprättande af Med anledning af Rikets sednast församlade Ständers beslut,
extrakt öfver beräkningen af ränta på ränta skulle upphöra, väcktes hos Full-
torer och kre- mäktige fråga, huruvida icke de tjenstemän, som, i följd af detta
ditorer. beslut, förmodades erhålla minskning i dem åliggande göromål, kun¬
de tillförbindas att utöfva andra bestyr, hänförliga till deras innebafvande befatt¬
Banko Ulsknllels Berättelse, JV2 10.
3
ningar; och ehuru Understyrelsen förmälde sig anse det förändrade riinteberäk-
ningssättet icke komma att leda till nyss angifna mål, eller förminskning i tjenste-
männens arbete, funno Fullmäktige sig dock böra förordna, att extrakterna öfver
Bankens debitorer och kreditorer, för hvilka extrakters upprättande serskild er¬
sättning ditintills utgått, skulle från och med år 1849 uppgöras af dc s. k.
Nummer-bokhällarne i Låneafdelningen samt deras Kontra-bokhflllare i Kontro I-
och Be visions-a fdel ningen.
Sedan erinringar härefter blifvit af Understyrelsen gjorda derom, att berör¬
de extrakt-arbete icke rättvisligen syntes kunna åläggas Nummer-bokhållarne i
Låneafdelningen, emedan dels detta arbete tillhörde en annan af verkets nfdelnin-
gar, eller Kontroll- och Revisions-aldelningen, och dels 2:ne af lorenämndn bok¬
hållare innehade fullmakt å tjenst i låneafdelningen, nödgades Fullmäktige i så
måtto förändra sitt förra beslut, alt extrakt-arbetet öfverlemnades åt ofvanbemäl-
de Bokhållare i Kontroll- och llevisions-afdelningen med rättighet för Under¬
styrelsen att i och för ändamålet använda det förut vanliga arfvodet af 550 R:dr
banko, efter år räknadt; genom hvilken förändring endast den fördel vunnits, att
ordinarie tjenstemän äro för meromförmälde cxtrakt-ai bete ansvarige.
Ehuru det vili synas Utskottet oförklarligt alt, på sätt Unders!yreisen nntydt,
en enkel ränteheräkning skall medföra lika mycket och i visst fall mera besvär,
än den förut använda meihoden att räkna ränta på ranta; likväl och då Utskot¬
tet, afven med antagande, att minskning i besväret genom det förändrade riintc-
beräkningssättet verkligen åstadkommits, icke är i tillfälle bedöma i hvad mån
denna minskning må anses motsvara de genom ifrågavarande extrakt-arbete ökade
göromål, anser Utskottet det viii böra bero vid Fullmäktiges förberörde tillgörande;
men med afseende så väl härå sorn å de arfvodes- och ersättnings-belopp i öf¬
rigt, Fullmäktige, tid efter annan, uppå gjorda anmärkningar, beviljat tjenstemän
inom verket, som fått ökade bestyr sig ålagda, finnér Utskottet sig, i öfverens¬
stämmelse med en åsigt, som under öfverläggningen hos Fullmäktige blifvit yttrad,
böra förklara, att, dä en dylik förmän i allmänhet icke bestås tjenstemän, tillhö¬
rande andra publika verk och stater, oaktadt de för dem tillkomna bestyr och
sysslanden ofta äro af vida större mängd och omfattning, än här varit fallet, sy¬
nes något undantag i detta afseende så mycket. mindre böra ifrågakomma, för
Bankens tjenstemanna-personal, som aflönirigsslaten lör delta verk redan uppgår
till ett högst betydligt belopp samt någon jemkning deri borde kunna tillväga-
bringas om, såsom Utskottet anser både billigt och rättvist, de tjenstemän, hvilka
erhålla förminskning i sina ordinarie göromål, ålades att utan serskild ersättning,
fullgöra andra bestyr, motsvarande dem, hvarifrån de blifvit befriade; hvilket ock
i
Banko-Utskottets Berättelse, Jtä 10,
med mindre svårighet* än nu är fallet, torde kunna ske sedan, på sätt i 8 § af
Revisions-berättelsen omförmäles, uli de fullmakter, som utfärdas för en del Ban¬
kens tjenstemän, icke upptages benämningen på den afdelning eller det kontor i
Banken, hvarest den utnämnde skall tjenstgöra, utan att hans anställande i den
ena eller andra afdelningen ankommer på Understyrelsen.
Genom ett sådant förfogande synes äfven det uti 35 § af Bankoreglementet
anvisade belopp af 1,500 R:dr kunna mera odeladt användas för det dermed huf¬
vudsakligen alsedda ändamål, nemligen lönlöse extra ordinarie tjenslemäns upp¬
muntran.
§ s.
(Rev.-Ber. § 9.)
Érsätining för Beträffande den ersättning, som, enligt Revisorernes anmälan,
inkomnan3för- Understyrelsen berättigats att till e. o. tjenstemän inom verket låta
slitna sedlar, utbetala för biträde vid uppräkning af de till Sedel-kontoret från
början af Oktober månad 1848 inkomna och än vidare ingående makulerade
skillirigs-sedlar, har Utskottet inhemtat, att omförmälda ersättning, som till en
början utgjorde omkring 200 R:dr i qvartalet, sedermera och i den mån belop¬
pet af inkomna dylika sedlar minskats, efter hand nedgått, så att densamma för
nästlidet års 4:de qvartal uppgick till endast 10 R:dr 45 sk. 4 rst; och lärer
denna ersättning snart komma att alldeles upphöra, då en större del af sedlarne
på ofärgadt papper till Banken redan ingått.
§ 6
(Rev.-Ber. § 14.)
Förflyttning pä Då Utskottet funnit Fullmäktiges den 4 januari 1849 fattade
Penstons-stat. beslut, hvarigenom Notarien vid Understyrelsens expedition, Advokat-
fiskalen G. E. Trana blifvit på Bankens Pensionsstat förflyttad, oaktadt han sig
ej om afsked anmält, vara vidtaget i öfverensstämmelse med Bankoreglementets
föreskrifter, torde Fullmäktiges berörde åtgärd böra godkännas.
§ 7-
(Rev.-Ber. § 13.)
8-de<?pur"hni ^ anledning af Rikets Ständers år 1849 församlade Revisorers
instruktionen öfver Banko-diskontverket, i fråga om bestämmandet af arfvoden för
för Bevisoreme ,je vjj Diskont-revisionerne anställde Sekreterare och Vaktbetiente
öfver Banko- . , .. ... . . . ... •*
diskontverket gjorda framställning om lorandring af 8:de punkten i den tor Revi-
Ilanko Ulskoltels Berättelse, M iO,
5
sorerne öfver nämnda Verk utfärdade Instruktion, anser Utskottet det nu vara
förtidigt att yttra sig; men skall, vid granskning af berörde Instruktion, icke un¬
derlåta att taga frågan härom under närmare öfvervägande.
§ 8-
(Rev.-Ber. § 16. Banko-Fullm:s Ber. § 13.)
Decharge för Rikets Ständers sednast församlade Revisorer hafva anmält, utt
£fnGörÅ”éorgS c*en’ e^ter bländad revision af Götheborgs Låne-kontors räkenskaper
förvaltning, och förvaltning för år 1848, för Direktionen öfver nämnda Låne¬
kontor tillstyrkta decharge under den lid förbemälde Revisorers granskning om¬
fattat, icke blifvit af Fullmäktige slutligen pröfvad, emedan Fullmäktige ansett sig
dessförinnan böra infordra Direktionens utlåtande öfver en gjord erinran, i afse¬
ende å det vid Lånekontoret begagnade ränteberäkningssätt.
Utskottet har i afseende härå inhemtat, dels att ofvanberörde erinran afsell
det förhållande, att, då vid omsättning af Lån, afbetalning tillika med omsätt-
uingsreversal inlemnats före 15:de dagen efter lånets förfallodag, allenast 5 pro¬
cent ränta å det efter albetalningen återstående kapitalet blifvit vederbörande af-
fordrad, ehuru omsättningen först vid Direktionens, efter den 15:de dagen från
förfallodagen räknadt, inträffande sammanträde, kunnat pröfvas och godkännas;
dels ock att Fullmäktige, efter tagen kännedom af det från direktionen, i anled¬
ning häraf, inkomna utlåtande, den 1 November 1849 beslutat, att, med godkän¬
nande i öfrigt af den för Lånekontorets direktion meddelade decharge, derifrån
undantaga förenämnde del af direktionens förvaltning; hvarom dechargen, med
påskrift försedd, blifvit till direktionen öfverlemnad.
Utan afseende derå, huruvida den åt 202 § 2 mom. uti 1845 års Banko¬
reglemente gifna tydning må anses vara den rätta; anser Utskottet likväl, att
enär någon anmärkning vid det uti Götheborgs Lånekontor begagnade räntebe¬
räkningssätt icke blifvit af Revisorerne öfver Lånekontoret uti den afgifna berät¬
telsen framställd, Fullmäktige bordt uti sin helhet godkänna den för Direktionen
utfärdade decharge.
S 9-
(Rev.-Ber. § 18.)
Angående förre Den uti Revisions-berättelsen omförmälda rättegång emot f. d,
Kamereraren^ $ank0_0ml)U(jet vjd Malmö Lånekontor, J. A. Björkman, om utbe-
balans. kommande af den brist, som, vid utredning af f. d. Kamereraren
vid nämnde Lånekontor E. P. Lindstedts konkursmassas tillgångar, återstod af den
6
Banko-Utskottets Berättelse, JM 10.
nes balansskald, har, enligt hvad Utskottet inhemtat, blifvit på sådant sätt slutli¬
gen afgjord, att, sedan Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt, genom dom den
3 Maj 1849, med ändring af Under-rätternes i målet meddeldte beslut, Slagt
Björkman att beloppet af omförmälda brist, med 11.753 R:dr 28 sk. 2 rst.
banko, jemte ränta, till Lånekontoret utgifva, samt Björkman, som hos Kongl.
Hofrätten anmält sig vilja draga saken under Kongl. Majlis nådiga pröfning, hvil¬
ken ansökning dock, genom Resolution den 2 påföljde Juli, uppå anförda skäl,
afslagits, öfver sislberörde beslut hos Kongl. Maj:t fullföljt underdånig klagan; så
har Kongl. Maj:t genom nådigt utslag den 12 Februari sistlidet år jemte läst-
ställande af Kongl. Holriittens öfverklagade beslut, förklarat Björkmans i hulvud-
saken anförda besvär, icke kunna till pröfning upptagas.
Till följd häraf har hos Öfver-Stfithållare-embetets Kansli handräckning blif¬
vit äskad för utbekommande af det Lånekontoret sålunda tilldömde belopp; men
vid utmätnings-försök, som den 15 Juli sistlidet år i sådant afseende hos Björk¬
man är vordet anstäldt, har han befunnits sakna all tillgång; vid hvilket förhål¬
lande, och då skäl icke förekommit till den förmodan, att genom Björkmans in¬
manande i bysättningshäkte, någon ny okänd tillgång skulle hos honom framskaf¬
fas, utan en dylik åtgärd endast komnie att tillskynda Lånekontoret ytterligare
kostnader. Direktionen ansett något vidare härutinnan för närvarande icke vara
att å dess sida åtgöra.
§ 10
(Ranko-FuI!m:s Rer. § 15.)
Pcnsions-in- Med föranledande af det uti Banko-reglementets § 100, Fu11—
Ev korseh Barn mäktige gifna uppdrag, att, till beredande af fond för en Pensions¬
år Tjensteinrättning för Enkor och Barn efter Tjenstemän och betjente vid
”viskan t verken! Banko-diskonten, Lånekontoren samt Tumba bruk, låta, pä lämpli¬
gaste sätt, förränta icke allenast de odisponerade behållningar, som intill denna
Riksdag å Fullmäktiges Dispositionsräkning uppkomma, utan äfven de lönebespa-
ringar, som för vakante tjenster kunna uppstå vid berörde Diskont-inrättningar
samt Tumba bruk; hafva Fullmäktige anmält, att, genom fortsatt förräntande of
behållningarna på nämnda räkning, fonden till den ifrågaställa Pensions-inriitt—
ningen för närvarande uppgår till ett belopp af 18,150 Hulr banko; och skall
Utskottet, efter pröfning af det för samina Pensions-anstalt föreslagna reglemente
tillse huruvida någon åtgärd i berörde afseende, må under innevarande Riksdag
kunna vidtagas.
Bankn-Ulskollels Unätlelse, JM 10.
7
§ 11
(Rev.-Ber. § 24. Banko-FulIm:s Ber. § 20).
Under den tid, som efter sednasle Riksdag förflutit, har uppköp af vexlar
endast ifrågakommit mot slutet af nästlidet år, hvadan åtgärderna hufvudsakligen
inskränkt sig lill indragning af de fordringar, Banken å utrikes ort sig fönärf-
vat dels i följd af de under åren 1847 och 1850 uppköpta vexlar, dels genom
ränta och kapital—afbetalning å de på utländskt mynt ställda obligationer. Banken
innehar, samt dels genom försäljning af ett mindre parti Spanska Piastrar.
Till närmare jemförelse af de i afseende på köp och försäljning af vexlar
vidtagna åtgärder, får Utskottet meddela nedanstående sammandrag för åren 1848,
1849 och 1850.
|
18 4 8
|
18 4 9
|
18 5 0
|
Behållning på utrikes ort vid årets ingång
|
447,635
|
41
|
|
3. 95
|
25
|
—
|
227
|
29
|
|
Räntan å derstädes innestående medel . . .
|
1.6IS7
|
41
|
|
5,325
|
27
|
|
671
|
4
|
|
Ränta »rlr KapRa-i-jrihrta+rrrrrg ä Obligationer
|
‘>,606
|
38
|
|
12 180
|
-
|
-
|
10.706
|
52
|
|
Försålda Spanska Piastrar
|
—
|
—
|
—
|
4,384
|
32
|
—
|
—
|
—
|
|
Uppköpta vexlar
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
199 764
|
16
|
—
|
S:gr Sill v. iv:dr
|
436.046
|
18
|
|
25 781
|
56
|
—
|
211.569
|
55
|
—
|
Försålda vexlar
|
432.416
|
32
|
|
25,000
|
.
|
|
18.092
|
58
|
|
Stämpel och porto m. m
|
390
|
57
|
—
|
554
|
7
|
—
|
509
|
42
|
—
|
Inköpta Cölniska vigter
|
47
|
20
|
—
|
—
|
i—
|
|
—
|
—,
|
|
Protesterad vexel
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2 000
|
|
|
S:gr Sillv. li;dr
|
435,034
|
41
|
h
|
25,554
|
7
|
|
20,602
|
52
|
""
|
Behållning vid årets slut
|
3,893
|
23
|
-
|
| 227
|
29
|
-
|
| 90,767
|
1
|
|
8 Banko-Utskottcls Berättelse, M 10.
Inkomster och Utgifter i följd af Vexel-handeln hafva förhållit sig som följer:
|
18 4 8
|
|
18 4 9
|
|
18 5 0
|
|
Inkomster:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Vinst å försålda vexlar B:ko R:dr
|
24,482
|
47
|
4
|
1,258
|
32
|
5
|
779
|
43
|
7
|
Vinst å uppköpta vexlar
|
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3,908
|
26
|
9
|
Ränta af Handelshusen i Hamburg
|
13,365
|
57
|
4
|
—
|
—
|
—
|
1,789
|
26
|
8
|
S:gr B:ko R:dr
|
57,846
|
56
|
8
|
1,258
|
32
|
5
|
6,478
|
1
|
—
|
Utgifter:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Stämpel, provision och porto i Hamburg . .
|
3,053
|
5
|
4
|
126
|
45
|
4
|
4,559
|
52
|
|
Mäklare-Courtage å försålde och uppköpte
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vexlar
|
1,546
|
40
|
1
|
85
|
27
|
5
|
686
|
44
|
6
|
Vexel-blanketter
|
275
|
4
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—.
|
—
|
—
|
Postporto
|
41
|
24
|
—
|
36
|
—
|
6
|
64
|
9
|
1
|
Arfvode till Deputerade
|
1,333
|
16
|
—
|
500
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
—
|
d:o till Deputerades biträde
|
400
|
—
|
—
|
200
|
—
|
—
|
55.3
|
16
|
|
S:gr B:ko R:dr
|
6,649
|
41
|
£
|
948
|
25
|
1
|
3,444
|
5
|
7
|
Vinst
|
51,196
|
45
|
5
|
310
|
7
|
7
|
5,055
|
45
|
5
|
54,540: 46. 3.
Jemte anmälan, att Hrr’#F. Schartau och C. D. Arfvedson under ifrågava¬
rande tid fortfarande innehaft uppdraget att vara Deputerade i och för Bankens
vexelärender, anser Utskottet sig böra meddela, att bemälde Deputerade på ett
(tillfredsställande sätt besörjt Bankens vexel-transaktioner.
§ 12-
(Rev.-Ber. § 25 och Banko-Fullm:s Ber. § 21).
tnnehållning af Under tillkännagifvande af Fullmäktiges den 19 April 1849
en del uiajfon- fattade beslut, att, af den till utlåning genom Handels- och Närings-
låriing igenom diskonten i Stockholm anvisade fond, en summa af 3000,000 R:dr
Bandets- och tills vidare ej finge utlånas, samt att kassakreditiv åt enskilde, hvar-
urne3samt°till före den då tillgängliga fonden på det hela utgjorde 1,500,000 R:dr,
kassakreditiv. tills vidare finge hvarken vid nämnde diskont eller vid Lönekonto¬
ren j Götheborg och Malmö beviljas, hafva Revisorerne, med afseende å den så¬
lunda
Banko-Utskottets Berättelse, JK 10.
9
lunda vidtagna åtgärdens vigt samt metalliska kassans dåvarande belopp af om-?
kring 5,672,000 R:dr silfver, ansett sig böra, ä berörde åtgärd, fiista Rikets
Ständers uppmärksamhet; hvarjemte Revisprerne anmärkt, att, vid bestämmande^
den 23 derpåföljde Augusti af fonderne vid de särskilda Diskonlverken för
nästingångna kreditivår, Fullmäktige icke fastställt dessa fonder till högre belopp,
än som vid ofvan omlörmälda besluts fattande voro dertill anvisade, eller 800,000
R:dr för Handels-? och Näringsdiskonten i Stockholm, 400,000 R:dr för Låne-
kontoret i Götheborg och 300,000 R:dr för Lånekontoret i Malmö, med till¬
sammans 1,500,000 R:dr, hvarigenom alitsa 350,000 R:dr af hela den i Banko¬
reglementets 214 § bestämda Kassakreditivlbnd, 1,850,000 R:dr, blifvit tills vi¬
dare ifrån kassakreditiv-rörelsen peli derigenqm ifrån ali utlåning undanhållne.
1 anledning häraf hafva Fullmäktige sig utlåtit, samt till en början, jemte
erinran om deras åliggande enligt Bankoreglementels 114 §, att, när kurs eller
andra förhållanden gifva anledning att befara uttag af metallisk valuta, i till be¬
gagna de utvägar, som blifvit dem lemnade, för att afböja metalliska kassans ned¬
sjunkande till det i samma § fastställda minimum, anfört: att dä nu nämnda
kassa under år 1848 nedsjunkit frän R:dr silfver . . . 8,250.220: 14. —
till . , . . , .... ... . . . . . . 5.875,306: 45. 8.
och sålunda minskats tned R:dr silfver ...... 2,374,913: 18. 4.
då uttagen och utförseln ur riket af metallisk valuta oafbrutet fortgått äfven un¬
der vinlermåuaderne; dä kursen fortfarande höll sig öfver pari och anledning sna¬
rare vöre till kursens stegring än dess fall, samt då det således kunde emotses
att vid tiden för en Ulligare kommunikation med utrikes ort, påkänningarne ä
metalliska kassan skulle, för betäckande af den import, sorn med skäl befarades
icke komma att uppvägas af export och fry k tfört jenst., blifva lika stora, om ej
större, än under det föregående året; så ock enär, vid dylika förhållanden, en
förstärkning af kassan, i händelse af ovilkorlig behof, till hvars framkallande små-
sedlarnes vid 1849 års utgång föreslående indragning onekligen skulle medverka,
icke läte sig verkställa annorlunda, än genom anskaffning, på dryga vilkor, af ut¬
ländskt lån eller kreditiv, en palliativ åtgärd, sorn alltid mäste medföra skada lör
Banken och följaktligen lörsjt i sista rummet vidtagas, hade Fullmäktiges plurali¬
tet ansett tiden vara inne för begagnande al de, Fullmäktige anvisade, utvägar lör
att afböja metalliska kassans nedsjunkande; att pluraliteten för denna åsigt hern-
tat ett ytterligare stöd af föreskriften i Bankoreglementets 112 §, enligt hvilken
Fullmäktiges första pligt är att upprätthålla myntvärdet genom, bland annat, dels
reglering af Bankens sedelutgilning med fortfarande uppmärksamhet å metalliska
Bits. lill fl. St. Prof. 1850 Å 1851. 6 Sam!., 1 Afd.. 5 Haft. 2
10
Banko-Utskottets Berättelse, M 10.
kassans ställning samt vexelkursens förhållande, och dels ändamålsenliga åtgärder
till berörde kassas förstärkning eller till förminskning af Bankens förbindelser och
utlåningar; i afseende hvarå 121 § i åberopade reglemente vidare stadgade, att,
när större uttagningar af silfver från Banken ega rum, eller Bankens ställning i
öfrigt det påkallar, Fullmäktige åligger att minska utlåningen genom Handels-
och Näringsdiskonterne, a Islå ansökningar om kassakreditiv, samt uppsäga till inbe¬
talning inom 3:ne månader redan beviljade dylika kreditiv; att enär vid tillämp¬
ningen af dessa föreskrifter det ingalunda kunde undfalla uppmärksamheten, huru¬
som det för allmänna rörelsen skulle vara ofördelaktigt att under en tid, då Ban¬
kens utelöpande sedlar minskades genom uttag och export utur landet af metal¬
lisk valuta, jemväl åstadkomma en förminskning af rörelsekapitalet förmedelst in¬
dragning af någon större eller mindre del af den utlåning, som genom Banken
och diskonterne bedrifves, Fullmäktige funnit sig häraf uppmanade att söka und¬
vika åtgärder, ledande till skada för rörelsen, samt att inskränka sig lill förfo¬
ganden, hvilka i sjelfva verket endast förminskade Bankens i räkenskapen synliga
ansvarighet, i det att Fullmäktige, utan att indraga någon del af redan i rörel¬
sen befintlige fonder, blott motverkade utgifvandet af medel, som icke voro och
under längre tid ej eller varit i låne- eller kreditiv-väg anlitade, men hvilka möj¬
ligen kommit att utgå derest icke affärsmännen, befarande penningebrist genom
inskränkning i Bankens lånerörelse, afhållits från en utöfver landets behof för till¬
fället stegrad import; varande, till närmare upplysning härom, af Fullmäktige an-
fördt, att de 300,000 R:dr af Handels- och Näringsdiskontens i Stockholm fond,
som från utlåning undanhöllos, icke ens till någon del derförut varit utlånade, samt
att de delar af fonden för kassakreditiv-rörelsen, som reserverades, sannolikt icke,
om ock tillåtelse dertill funnits, kommit att upptagas, emedan de i sådant fall en¬
dast under en kortare tid af kredilivåret kunnat af vederbörande begagnas; och
då det sålunda visade sig, alt de af Fullmäktiges pluralitet vidtagna, af Revisorerne
klandrade, åtgärder varit fullkomligt öfverensstämmande med de föreskrifter i Ban¬
koreglementet, som blifvit Fullmäktige till efterrättelse meddelade; att dessa åt¬
gärder afsett och jemväl främjat Bankens fördel och säkerhet, då de befriat Ban¬
ken från skuldsättning, som kunnat ifrågakomma, derest något hinder för uttagen
af metallisk valuta icke blifvit åvägabragt, samt att slutligen någon skada för all¬
männa rörelsen härigenom icke inträffat, hafva Fullmäktige anhållit, det Utskottet
ville hos Rikets Ständer tillstyrka, att hvad i omförmälda afseende blifvit af Revi¬
sorerne anmärkt, måtte fä förfalla; i sammanhang hvarmed Fullmäktige upplysnings¬
vis meddelat, att sedan till deras kunskap kommit, att Smålands Hypotheksförening
förskaffat sig, å utrikes ort, ett större lån, hvilket under år 1850 koinme att till
Banko-Utskollrts Berättelse, M 10.
11
betydligare del indragas, och häraf sannolikt skall inträffa, att tillfälle för Banken
yppades att köpa vexlar, hvilket ock varit händelsen, Fullmäktige redan den 13
och 27 December 1849 funnit sig, uppä detta med flere skäl, föranlåtna att till
Handels- och Näringsdiskonten äfvensom lill Lånekontoren återgifva de summor,
som ditintills varit från låne- och kreditivrörelsen undanhållne.
Enär af denna framställning torde inhemtas, att vid den tidpunkt, då de
anmärkta besluten hos Fullmäktige fattades, sådana omständigheter varit för han¬
den, som bordt föranleda farhåga för ökad silfver-export: att någon minskning i
rörelsekapitalet icke, i följd deraf, kan sägas hafva inträffat, enär någon indrag¬
ning af redan utgilna sedlar ej egt rum, samt i allt fall de summor, Fullmäktige
beslutat icke utgifva, varit i förhållande till landets rörelsekapital så ringa, att
samma beslut ej kunnat derå medföra någon särdeles inverkan, utan egentligen
böra betraktas såsom innefattande en nyttig antydan på möjligheten af meia ge¬
nomgripande förfoganden, kan Utskottet ej finna annat, än att ifrågavarande, af
Fullmäktiges pluralitet vidtagna, åtgärder vittna om uppmärksamhet å de för han¬
den varande financiella förhållanden; i följd hvaraf Utskottet jemväl ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständer,
att meraberörde anmärkning må förfalla.
Uti den, öfver granskningen af Banko-verkets förvaltning afgifna, Berättelse
hafva Revisorerne hänvisat till en af dem gjord, och i Berättelsen öfver verkställd
revision af Riksgälds-kontoret upptagen, framställning, hufvudsakligen innefattande,
att, enär Rikets Ständer synas hafva åsyftat, att en fullkomlig öfverensstämmelse
vid styrelsen af deras båda penningeverk, Banken och Riksgäldskontoret, borde,
med afseende å Rikets financiella förhållanden, iakttagas, men sådant icke blifvit
i gällande instruktioner formligen uttryckt, kunde, genom denna brist, verkens
särskilda Styrelser komma att vidtaga ej blott stridiga, utan äfven någon gång
hvarandra motverkande financiella åtgärder; till bevis hvarå Revisorerne anfört, det,
under granskningen af Banko- och Riksgäldskontorets Fullmäktiges protokoller in-
hemtade, förhållande, att på samma gång d« förra inskränkt en lånerörelse, i än¬
damål att ej vidare öka den utelöpande sedelstocken, hade de sednare eller Full¬
mäktige i Riksgäldskontoret, med stöd af sin instruktion och till följd af Kongl.
Maj:ts i detta afseende gjorda nådiga framställning, beslutat att tillhandahålla all¬
männa rörelsen en disponibel andel af Riksgäldskontorets kontanta behållning, till
beloppet öfverstigande den summa, som Banko-fullmäktige velat samma rörelse
betaga; och syntes ett dylikt förhållande ådagalägga det felaktiga deruti att ej
den ringaste beröring med hvarannan vore Styrelserne af ifrågavarande verk an¬
befalld, hvarigenom en sådan oegentlighet kunde förekommas och större enhet i
12
iinnko Utskottets Berättelse J\1 10.
åtgärder vinnas; hvadan Revisorerne, lör att söka bereda möjlig rättelse, härå
lästat Rikets Ständers uppmärksamhet.
I afseende ä förevarande fråga har Utskottet af Banko-fullmäktiges proto¬
koll erfarit, att, sedan de under den 19 April sistlidet år fattat sitt ofvanberörda
beslut att inskränka en del af Handels- och Närings-diskonténs utlåning jemte
Kassa-Kreditiv-rörelsen, men Riksgäldskontorets Styrelse kort derefter, i ändamål
att dels underlätta allmänna rörelsen, dels bereda en ökad ränteinkomst åt Kon¬
toret, låtit offentligen tillkännagifva att detta vöre i tillfälle att, genom uppköp
eller belåning af vissa inrättningars räntebärande Obligationer, tillhandahålla och
utlerhna någon del af Kontorets kontanta behållning; så hade, med anledning af
denna Stridiga åtgärd, Banko-fullmäktige, hos hvilka kommit i öfvervägande frå¬
gan om nyttan och ändamålsenligheten deraf, att i de för Banken och Riksgälds¬
kontoret utfärdade reglementen det stadgades, att beslut, som af ena verkets Sty¬
relse vidtoges i ämnen, hvilka egde inflytelse på allmänna penningeställningen,
borde Styrelsen öfver det andra verket deluifvas, funnit sig föranlåtne att till Full¬
mäktiges i Riksgäldskontoret kännedom öfverlemna det hos Banko-lullmäktige, rö¬
rande den vidtagna inskränkningen i Bankens utlåning, förda protokoll.
Ofver Revisorernes ifrågavarande framställning hafva Fullmäktige i Riksgälds¬
kontoret sig utlåtit, Samt. uppå anförda grunder, förklarat sig anse någon sådan
inbördes beröring och gemensamhet vid Bankens och Riksgäldskontorets förvalt¬
ning, som Revisorerne synas hafva åsyftat, icke kunna för framtiden föreskrifvas,
utan att de hufvudsakligaste ändamålen med dessa verks inrättande och tillvaro
derigenom motarbetas och möjligen tillintetgöras.
De vidt åtskilda och olikartade föremålen för Bankens och Riksgäldskontö-
iets verksamhet ådagalägga, äfven efter Utskottets öfvertygelse, tillfyllest, angelä¬
genheten deraf, att dessa håda verk förvaltas, fullkomligt oberoende af hvarandra,
Så att, å éiia sidan, Banken må, utan inblandning af Riksgäldskontorets Styrelse,
ega att. för uppfyllande, i främsta rummet, af sitt åliggande att upprätthålla myn¬
tets värde; ensam vidtaga alla de åtgärder med afseende å sedelstockens reglering
och öfriga för handen varande financiella förhållanden, som af omständigheterne
påkallas; likasom, å den andra, Styrelsen öfver Riksgäldskontoret vara från Ban¬
kens sida oförhindrad att, enligt de af Rikets Ständer utstakade grunder, verka
för det ändamål, som med Riksgäldskontorets stiftelse öfverensstämmer; vid hvil¬
ket förhållande, och då Utskottet anser Banken böra, i afseende å skyldigheten
att infria sina förbindelser, iakttaga enahanda förfarande, ehvad dessa förbindelse!1
af enskilde personer, eller af Riksgäldskontoret eller annat publikt verk innehaf¬
va», och sådant, hvad Riksgäldskontoret angår, så mycket heldre, som det år af
Bnnlto-Ulskollrls Berättelse, M 10.
13
största vigt alt hvarje sammanblandning al Statsverkets och Batikens åligganden
omsorgsfullt undvikes, helst Bankens tillförene vid flere tillfallen inträffade obe¬
stånd städse härledt sig från dess förbindelser och transaktioner med Statsverket,
Utskottet icke kati dela den framställda äsigten om behofvet eller ändamålsenlig¬
heten deraf, att föreskrifter meddelas till åstadkommande af en närmare öfverens¬
stämmelse eller gemensamhet i beslut och åtgärder, beträffande Bankens och Riks-
gäldskontorets förvaltning; hvadan ock Utskottet, för sin del, funnit
Revisorernes olvanberörde framställning icke böra till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
§ 13-
(Rev.-Ber. § 31. Bankofullm.-Ber. <§ 26.)
Ommyntnmg af Till fortsättning af redogörelsen om den förlust, Banken fått vid-
S<parmynt.'°f’ kännås pä ommyntning af dess förråd uti kopparskiljemynt af gamla
prägeln, bestående uti skillnaden emellan det pris, hvartill nämnde mynt blifvit af
Banken från Statsverket inlöst och det, hvarefter detsamma af Kongl. Myntverket
godigöres Banken, hafva Revisorerne omförmält huru denna förlust ökat sig un¬
der de 2:ne år, revisionen omfattat.
Då kopparen nu utmyntas till högre prägelvärde än tillförene, skulle, vid en
förändring af myntet, Bankens lör lust kunna blifva ganska betvdlig; och Utskottet
ämnar derföre, i samband med upprättandet af de reglementariska föreskrifterna,
laga under bepröfvande huruvida någon åtgärd må för framliden vidtagas till fö¬
rebyggande af förlust i ofvannärtmde hänseende.
§ *4
(Rev.-Ber. § 33.)
Förskingring Under år 1848, hafva, till inlösen i Banken, blifvit företedde sed-
%dtarå32sk-i 'lir försbdde med sådana gröfre bläckstreck, sorn Bankens kassörer å
valören. förslitne sedlar anbringa; hvilka sedlar vederbörande kassörer, på denna
grund förvägrat att emottaga, under förklarande, att desamma redah blifvit, så¬
som förslitne, från kassorna till Sedelkontoret aflemnade.
Vid de af Fiskalsembetet. i anledning häraf, anställda efterforskningar, har
fullkomlig öfvertygelse vunnits derom, att de löretedda sedlarne af 32 sk:s valö¬
ren verkligen tillhört en eller annan bundt, sorn, efter upplemnandet från kassorna
till Sedelkontoret, derstädes blifvit tillgripen, innån sedlarne till kommissarieme,
lör verkställande af slutlig korsning, aflemnats; att de tillgripne sedlarne likväl
sedermera blifvit med andra ersatte, till följd hvaraf ej eller någon skada eller
förlust Banken drabbat, eller drabba kan, derigenom att sedlarne ånyo blifvit uti
14
Banko-Ulskotlels Berättelse, M 10.
allmänna rörelsen i omlopp satte; samt att icke ringaste anledning förekommit
att för denna förbrytelse misstänka någon af Bankens nuvarande ordinarie eller extra¬
ordinarie tjenstemän eller vaktbetjente,
Enär likväl Fiskalsembetet, under handläggning af detta ärende, upplyst, att
föteskrifterne i Redovisningsordningen för Sedelkontoret, beträffande uppräkning
af de dit afletnnade förslitna småsedlar, icke med behörig noggrannhet iakttagits;
så hafva Fullmäktige, under den 1 Februari 1849, beslutat, att handlingarne i
målet skulle till Fiskalsembetets åtgärd öfverlemnas; och har nämnde embete, ef¬
ter utredning af ärendet, fört kommissarien Brakel, hvilken intill Oktober månad
år 1848 haft sig anförtrodd chefsbefattningen inom Sedelkontoret, såsom embetsfel
till last, att kommissarien, under innehafvandet af nämnde chefsbefattning, fördri¬
stat sig af egen makt och myndighet tillåta, att till Sedelkontoret inkomna för¬
slitna sedlar å lägre valörer än 6 R:dr 32 sk., hvilkas uppräkning, enligt Redo¬
visningsordningen, alltid å första söcknedag, efter det de till Kontoret ingått skall af
flere Kontorets tjenstemän samfäldt verkställas, fått, tid efter annan, utlemnas till
de i Kontoret anställde tjenstemän och extraordinarier, att af dessa enskildt, under
hand, uppräknas, i den mån de, hvar för sig, kunnat sådant medhinna, genom
hvilken afvikelse från gilna föreskrifter en vigtig kontroll bortfallit, samt skada
och lörlust lätteligen kunnat för Banken uppstå; till följd hvaraf Fiskalsembetet,
under åberopande af 65 § uti gällande Bankoreglemente, yrkat, det måtte kom¬
missarien Brakel för hvad honom till last ligger, ej allenast i detta mål, utan äf¬
ven för hvad i öfrigt mot honom blifvit anmärkt, förklaras skyldig att första var-
ningsgraden undergå; hvaröfver kommissarien Brakel den 25 Maj 1849 förkla¬
ring algil vit.
Jemte förmälan om hvad sålunda förekommit, hafva Bankofullmäktige, uti, till
Utskottet afgifvet, memorial, anfört, att då ifrågavarande mot kommissarien Bra¬
kel anhängiggjorda åtal stöde i oskiljaktigt samband med det ärende, hvilket om-
förmäles uti Fullmäktiges jemväl till Utskottet afgilna memorial, angående urakt¬
låtet upprättande af extrakter öfver de större sedelvalörerna, funno Fullmäktige
sig, uppå anförda skäl, böra båda frågorna till Utskottets pröfning och bedö¬
mande hänskjuta.
Då emedlertid Rikets Ständers sednast församlade Revisorer öfver Banko¬
verket, angående åsidosättande af redovisningsordningens ofvanberörde föreskrift,
yttrat, att detsamma »måste läggas dåvarande cbelen för Sedelkontoret ensam till
last,» finner Utskottet, som instämmer uti den af Revisorerne sålunda uttalade
åsigt, Fullmäktige destomera hafva saknat skäl att, med anledning af Revisorer-
nes i en annan fråga afgilna, pä förevarande fall icke tillämpliga, yttrande, för¬
Banko-Utskottets Berättelse, M 10.
15
dröja och lill Utskottet hänskjuta pröfningen al' detta ärende, som, enligtlj 74 g
3 mom. af sednaste Bankoreglemente, besvär öfver Fullmäktiges beslut i så beskaffade
mål endast få ega rum i det fall, att någon blifver från tjensten dömd; hvadan Ut¬
skottet jemväl, uti till Fullmäktige aflåtet Protokollsutdrag, förständigat deni att
ifrågavarande, emot kommissarien Brakel anhängiga åtal till pröfning och afgö¬
rande företaga.
§ is.
(Rev.-Ber. § 36.)
Jemte omförmälande deraf, att extrakt öfver utelöpande sedlar af valören
16J/i R:dr och derutöfver icke blifvit upprättade för åren 1844 med 1847, hafva
Revisorerne yttrat den åsigt, att då, under loppet af fyra på hvarandra följande år,
ett bestämdt föreskrilvet arbete, utan anmärkning, helt och hållet lemnats å sido,
sådant måste utvisa en bristande tills) n ej mindre af Bankens Understyrelse, än
äfven af Banko-fullmäktige, samt till stöd derför åberopat 3 och 59 §§ i Banko¬
reglementet.
Till förklarande häraf, är af Fullmäktige hufvudsakligen anfördt, att, då af 32
§ 3 mom. i Bankoreglementet måste följa, att Afdelnings- och Konlorscheferne
inom verket i sista rummet äro ansvarige för göromälen i dess minsta delar, det
genom 3 § i samma reglemente Fullmäktige gifna åliggande måste afse den till¬
syn öfver göromålens gång i allmänhet, hvilken hvarje verks styrelse tillkommer;
att hvar och en, som eger kännedom om mångfalden af de göromål, hvilka dag¬
ligen i Banken fordra handläggning, otvifvelaktig! skall inse och erkänna omöjlig¬
heten för Fullmäktige, att deröfver kunna utöfva en så noggrann tillsyn, att ej
något skall undfalla uppmärksamheten, serdeles då för gifvet måste antagas, att icke
ens bemiilde Afdelnings- och Kontorschefer kunna ät göromålen egna en sådan till¬
syn, oansedt de äro pligtige, att dagligen i Banken vara tillstädes; samt att Full¬
mäktige vågade betvifla nyttan och ändamålsenligheten af en sådan detaljgransk¬
ning å deras sida, enär de derigenom möjligen föranleddes, att förbise någon de!
af de hufvudbestyr, som dem, i och för deras vigtiga och ansvarsfulla uppdrag
åligga.
Efter noggranot bepröfvande af hvad handlingarne i detta mål innehålla, har
Utskottet skolat förklara, beträffande först den af Revisorerne emot Bankens Un¬
derstyrelse framstälda anmärkning, hvaröfver bemälde styrelse infordrad förklaring
till Fullmäktige afgifvit, att, då frågan om och huruvida Understyrelsen i föreva¬
rande afseende brustit i den, samma styrelse åliggande tillsyn, icke blifvit af Full¬
mäktige handlagd efter det berörde förklaring ofgifvits, finner Utskottet det icke
*6
ffnnko-Utsknttets f}erälle'se. JM 10.
tillkomma sig att omedelbart ingå i pröfning och bedömande af denna del utaf
Revisorernas anmäikning.
Hvad åter angår Revisorernes åsigt, ali Fullmäktige underlåtit fullgöra hvad
dem enligt 5 § i Bankoreglementet skall åligga; sä och enär, på sätt Fullmäk¬
tige i ofvanstående förklaring yttrat, St föreskriften i njss åberopade § skäligen
icke torde kunna gifvas någon vidsträcktare tydning, än alt densamma innefattar
en tillsyn öfver göromålens gång i allmänhet inom Banken, isynnerhet om i be¬
traktande tages. att de arfvoden, som de åtnjuta, i och för det dem lemnade till¬
fälliga uppdrag, äro alltför obetydliga, alt derpå grunda fordran, att de uteslutande
åt Bankoverket skola egna sin tid; anser Utskottet sig böra hemställa,
att, hvad emot Fullmäktige sålunda förekommit, icke må tilj vidare
påföljd föranleda.
Under läsningen af Fullmäktiges protokoll i ämnet, har det icke kunnat
undfalla Utskottets uppmärksamhet, att Fullmäktiges pluralitet, vid behandlingen
af detta ärende, lemnat å sido föreskriften i Bankoreglementets 63 §, innefattande,
att, i händelse något skulle eftersättas, hvarå Under-styrelsen ej genast kan för¬
skaffa rättelse, Fullmäktige skola, efter härom gjord anmälan, anbefalla innehåll-
ning af den eller de personers lön, som till försummelsen äro vållande, intilldess
det eflerliggande arbetet blifvit behörigen fullgjordt; men som, efter hvad hos
Utskottet är vordet anmäldt, det eftersatto arbetet redan blifvit verksteldt, samt
för den, i och för detsamma af Banken utgifne ersättning, af Fullmäktige god¬
känd säkerhet är ställd; så anser Utskottet hvad sålunda a oför dt blifvit;
icke föranleda till någon åtgärd å Rikets Ständers sida
§ 16.
(Banko-Fullmäktiges Ber. § 29).
Angående det i Af Fullmäktiges Berättelse inhemtas, att i Bankens förråd ännu
Ugakförrådnlaf finnes ett belopp af tillsammans 240,300 R:dr i nya sedlar å 14
sedlar å linch ocf, jq sk. kopparmynt; i anledning hvaraf, och då Rikets Ständer,
10 Smynt'.Par vid sistförllutne Riksdag, föreskrifvit att de sedlar ä nämnde valörer,
som vid 1849 års slut tilläfventyrs icke blifvit från Banken utgifne, skulle för¬
störas, Utskottet väl ansett, att Fullmäktige bordt förständigas om verkställighet
af Rikets Stäuders. i omförmälda afseende fattade, beslut; men enär angående
berörde sedlars utgifning i rörelsen motion blifvit väckt och till Utskottets be¬
handling hänvisad; så finner Utskottet sig vara förhindradt att i detta fall med¬
dela något förordnande intilldess Rikets Ständer beslutat öfver det yttrande, Ut¬
skottet, i anledning af omförraälde motion kommer, att afgifva.
.§ *7
Banko-Utskottets Berättelse, M 10.
17
§ 17.
(Rev.-Ber. § 41.)
Vexlingsför-)^ [ afseende 8 det, Vexlingsförrältaren inora Östergöthlands Län,
R:(lr, Kaptenen Chr. Rosenblad, till invexling af förslitne småsedlar beviljade
förskott, stort 2,000 Riksdaler, hvarför, enligt Revisorernes tillkännagifvande, be¬
vakning skett i Kaptenen Rosenblads konkurs och lagsökning blifvit emot hans
löftesmän anställd, är af Fiskalsembetet bos Utskottet anmäldt, att löftesmännen,
genom Kongl. Maj:ts nådiga dom den 6 sistlidne September, förpliktats att be¬
loppet gälda, hvarförinnan dock medlen, som varit i taka händer nedsatte, redan
blifvit af Fiskalsembetet lvftade och till Banken inbetaide.
§ 18.
(Rev.-Ber. § 42 och Banko-Fullm.-Ber. § 30.)
Åtgärder för Efter inheratad kännedom af de åtgärder Fullmäktige vidtagit
spridande af fgr fullgörande af det, genom 141 § i Banko-reglementet, dem gif-
Sitfvermyntå . ® ,
delågre valö- na uppdrag att låta Irän och med 1849 ars början i landsorten
reme. tillhandahålla allmänheten silfvermynt af Va och Vin Riksdaler Specie
i utbyte mot sedlar å 16, 12 och 8 sk. samt 14 och 10 sk. kopparmynt; sy¬
nes det Utskottet, som skulle hittills begagnade sätt för spridande af silfvermynt
å de lägre valörerne hafva varit ändamålsenliga.
§ 1».
(Rey.-Ber. 57 och 58 samt Banko-Fullm. Ber. § 41.)
^^anin^ltäk' anledning ej mindre af Revisorernes hemställan, att nödig
'ningars emot- åtgärd måtte vidtagas till förekommande af förd röjd t insändande från
tagande m. m. Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande, af bevis öfver emot-
tagne, från Banken afskickade, anmaningsräkningar för fastighetslån, än äfven den
af Revisorerne uttalade åsigt, att inställelse af lagsökningar för dylika lån ej må
medgifvas, med mindre än att giltiga skäl derför blifvit af sökanderna anförde,
hafva Fullmäktige hos Utskottet dels gjort framställning, bland annat, om anma-
ningsräkningars afskaffande för fastighetslån, dels ock anmält, att Fullmäktige, yid
pröfning af sedermera hos dem gjorda ansökningar om inställelse af ågång,ne lag¬
sökningar för lån emot pant af fast egendom, afslagit den framställda begäran,
utom i de fall, då upplyst blifvit, att vederbörande låntagare icke egentligen kun¬
nat anses hafva varit vällande till lagsökningen.
Bih. lill R. St. Brot. 1850 & 1851. 6 Sami. i Afd. 3 Baft. 3
18
Banko-Utskottets Berättelse, JVs 10.
Som Utskottet ansett lämpligast att taga dessa, med hvarandra gemenskap
egande, frågor under öfvervägande i sammanhang med pröfningen af väckta förslag
om förändring i nu gällande grunder för Bankens fastighetsbelåning, har Utskottet
skolat sådant hos Rikets Ständer härmed tillkännagifva.
§ 20.
(Banko-Fullmäktiges Ber. § 44),
riden för be- Då den förklaring Fullmäktige den 16 Maj 1849 meddelat öf-
vfrrän^a °å dt- vcr förståndet af 2 inom. uti Bankoreglementets 193 §, att
skontlån. nemligen »öfverränta å de lån, som från och med den 1 Juli 1849,
från Diskontverken utassignerades, borde beräknas å 6 procent utan bevillningsaf¬
drag. äfven om dessa lån längre eller kortare tid före nämnde dag blifvit bevil¬
jade,» befinnes vata i allo öfverensstämmande med ordalydelsen af åberopade Re¬
gements-föreskrift; torde något vidare utlåtande i anledning häraf icke erfordras.
§ 21-
iRev.-Ber. § 72. Banko-Fullm:s Ber. § 46.)
på utsökning Då det måste vara af vigt, att utlåningen vid Diskontverken,
n^hörande'au’ met^ no?Sran,|öet handhafves, på det att ordentliga och redbara per-
männa diskon- söner icke må blifva i saknad af det tillfälliga understöd, som Ri-
len- kets Ständer med allmänna Diskontens inrättande för dem afsett,
samt att den derför anvisade fond må kunna för ett sådant ändamål oförryckt bi¬
behållas; har Utskottet, vitsordande det nit, vederbörande Diskontdirektionen åda¬
galagt, dock icke kunnat underlåta, att fästa Rikets Ständers synnerliga upp¬
märksamhet å den betydliga tillökning i summan af lagsökta lån, som, efter hvad
Banko-fullmäktiges Berättelse § 46 gifver vid banden, serdeles vid Götheborgs
Lånekontor, under sednaste åren, uppstått; börande Utskottet emedlertid upplys¬
ningsvis meddela, att lagsökta lån, tillhörande fonden för utlåning på namn och
reverser med omsättningsrätt, inom linien förda lån icke inräknade, utgörande en¬
ligt omlörmälda berättelse den 7 November sistlidet år:
Vid Bankodiskonlen i Stockholm 165,107: 18. 3.
» Lånekonloret i Götheborg 90,889: 31. 2.
» Dito i Malmö 18,680: 29. —
enligt sednast meddelade rapporter uppgingo till:
Vid Bankodiskonten i Stockholm 178,306: 14. 11.
» Lånekontoret i Götheborg 83,562: 18. 1.
» Dito i Malmö 16,707: 21. —
Banko Utskottets Berättelse, JW 10.
19
samt att följaktligen vid Götheborgs Lånekontor en minskning redan inträffat af
något öfver 7,000 R:dr.
§ 22.
(Rev.-Ber. §§ 75 och 76. Banko-Fullm. Ber. §§ 48 och 49.)
Arfvoden för Uppå derom gjorda framställningar hafva Fullmäktige, såsom er-
ringen^oc^Kre- sättning åt vederbörande tjenstemän, för tillkomne göromål i följd af
ditivrörelsen. den vid Stockholms Handels- och Näringsdiskont, samt Götheborgs
och Malmö Lånekontor besörjda diskontering al inrikes vexlar samt kassakreditiv-
rörelse, anvisat följande arfvode», nemligen: för vexeldiskonteringen, vid Stockholms
Handels- och Näringsdiskont 630 R:dr för hvartdera året 1847, 1848 och 1849,
vid Götheborgs Lånekontor 500 R:dr, likaledes för livart och ett af berörde 3:n«
år, och vid Malmö Lånekontor 400 R:dr för år 1848, samt för Kassakrcditwrö-
relsen under år 1849, vid Stockholms Handels och Näringsdiskont 933 R:dr 16
sk., vid Götheborgs Lånekontor, 1,200 R:dr och vid Malmö Lånekontor 263 R:dr
16 sk., allt banko.
Till bestridande af de ökade förvaltningskostnader, som i och för vexeldi-
skonteringen kunde blifva behöflige, er höllö Fullmäktige berättigande vid 1844
och 1845 årens riksdag, då beslut af Rikets Ständer lättades om denna, till ök¬
ning i göromålen ledande utlåning. Hvad åter angår de för kassakreditivrörelsen
beviljade arfvoden; så har väl större delen af de medel, hvaraf kassakreditiv-
fonden blifvit bildad, öfver Hy tta ts från de till allmänna Diskontrörelsen, äfvensom
till utlåning och diskontering genom Handels- och Näringsdiskonten anvisade fon¬
der, hvarigenom någon minskning i tjenstemännens förut vanliga göromål bordt
uppkomma; men som antalet af utgifna lån bibehållit sig nära oförändradt, under
det att kassakreditiv-rörelsen medfört ökadt besvär, samt den halfva procent, hvil¬
ken i och för bokföringskostnadernes ersättande af kreditivhafvare erlägges, un¬
der år 1849 uppgått, vid Handels- och Näringsdiskonten i Slockholm, till 2,207
R:dr, vid Lånekontoret i Götheborg till 1,995 R:dr 24 sk. och vid Lånekonto-
ret i Malmö till 1,747 R:dr 24 sk. eller till vida mera än de arfvodesbelopp,
Fullmäktige för Kassakreditiv-rörelsen beviljat; hvartill kommer att vederbörande
diskontdirektioner förklarat sig icke vara i tillfälle att bringa nyssnämnde rörelse
till verkställighet med mindre erforderlige anslag dertill anvisades; så och ehuru
Utskottet i allmänhet vidhåller den mening, som i afseende å serskilda arfvoden1.
meddelande förökade göromål blifvit vid § här ofvan yttrad, anser utskottet likväl,
hvad nu ifrågavarande anordningar beträffar, sig böra tillstyrka Rikets Ständer
att godkänna Fullmäktiges derom vidtagna förfoganden.
20
Banko-Ulskollcts Berättelse, J\s 10.
Öfver de af Revisorerne i 75 och 76 §§ af Berättelsen gjorda
framställningar kommer Utskottet att yttra sig i samband med
frågan om Lånerörelsen;
§ 23.
(Rev. Ber. § 79 och Banko- Fullm. Ber. § 51).
Uppköp af Af så väl Revisorernes som Fullmäktiges Berättelser inhämtas
Obligationer, upplysning om de inköp af räntebärande papper, Fullmäktige under
tiden sedan sista Riksdag verkställt; hvadan Utskottet allenast bordt anmäla, att
Bankens tillgång i dylika papper, vid början af innevarande år, 1851, var följande:
Riksgäldskonlorels Obligationer 2,992.000: —
Ärméens Ackords-Amorterings-fonds d:o .... 1,344,400: —
Skånska Hypotheks-Föreniugens d:o ..... 580,000: —
Östgötha d:o d:o d:o 500,000: —
d:o d:o ställda å utländskt mynt 512,000: —
Smålands Hypotheks-Förenings d:o, ställda 5 utländskt
mynt : . 266,666: 32.
Summa B:ko R:dr 6,195,066: 32.
Öch anser Utskottet berörde Obligationer i allmänhet för Banken innebära
nödig säkerhet, samt de ä utländskt mynt ställde i så måtto ega företräde fram¬
för de å Svenskt Banko utgifna, att de förra böra kunna, i händelse af behof, med
lätthet realiseras å utrikes ort, hvarigenom dessa papper för Banken erbjuda en för¬
del, sorn icke är förenad med öfrige, af Banken innehafvande, Obligationer.
Angående Tumba Pappersbruk.
§ 24.
(Rev. Ber. § 82. Banko-Fullm. Ber. §. 53).
^ba^m^kJrä Revisorerne hafva anmält, att de funnit räkenskaperné för Tum-
kenskaper. ba ådagalägga en förtjenst i förvaltningen, hvilken derjemte vitsor¬
dats af det goda skick, hvaruti Revisorerne, vid på stället gjordt besök, funnit
dervarande verkstäder.
För resultatet af Brukets rörelse redogöres, genom de, uti Revisorernes Be¬
rättelse, för åren 1847 och 1848, samt uti Banko-Fullmäktiges till Utskottet
afgifna och Rikets Ständer meddelade Berättelse, för år 1849, meddelade Räken-
kapsutdrag.
Banko Utskottets Ber alle Ise, J\] 10.
21
Utskottet kan härvid likväl ej undgå att anmärka den oriktighet, som i
Brukets räkenskaper förefinnes, att värdet å levereradt papper utöfver beloppet af
Låne-afdelningens förskott för hvarje år är vordet derstädes balanseradt. såsom en
Brukets fordran hos Banken, hvilken fordran, som vid 1847 års ingång beräk¬
nades till 54 557 R:dr 23 sk. 1 rst, vid 1849 års slut finnes utbalanserad med
216,881 R:dr 17 sk. 2 rst Banko.
Då nu Banken icke vidkännes någon så beskaffad skuld, har härigenom
uppkommit en olikhet emellan Bankens och Brukets räkenskaper, och om detta
missförhållande finge fortfara, skulle, under förutsättning att Bruksrörelsen årligen
utvisade någon vinst, deraf i tidens längd blifva den följd, att Brukets egare,
Banken, som i Tumba räkenskaper icke tillgodoräknas någon ränta å dess i Bru¬
ket nedlagda Kapital, omsider funne sig i Brukets räkenskaper påförd en skuld,
öfverstigande Bankens samtliga tillgångar, en oegenllighet, som kunde blifva ett
undransvärdt föremål för efterkommandes forskning.
Emedlertid, och som Utskottet har att, från Fullmäktige, införvänta ett på
grund af 239 § i Banko-Reglementet upprättadt, men ännu icke till Utskottet
inkommet, förslag till förändrad bokföring vid Bruket, blifver Utskottet, vid gransk¬
ningen af berörde förslag, i tillfälle förebygga fortfarandet af nu anmärkta olämp¬
liga bokföringssätt.
§ 25.
(Rev. Ber. § 84. Banko-Fullm. Ber. § 54).
Byggnaders och Uti Revisorernes berättelse anmäles. att hus och byggnader vid
machineriers . • t
tillstånd. Bruket i allmänhet befunnits i godt skick; men att, hvad machine-
rierne beträffar, det i Nedra Verkhuset vore så bristfälligt, att det samma svår¬
ligen kan begagnas, samt erfordrade en total ombyggnad, hvarmed dock tillsvidare
kunde anstå, vid det af Fullmäktige för Revisorerne uppgifna förhållande, att det
ville synas, som skulle Brukets verksamhet, under de nästföljande åren, komma
att i större mån inskränkas.
Som likväl de under nästlidet år ingångne beställningar å papper knappast
kunna, enligt hvad Fullmäktige tillkännagifvit, med begagnande ensamt af öfra
Verkhuset, fullgöras, hafva Fullmäktige, enär det skulle leda till oberäkneliga svå¬
righeter, om Bruket blefve urståndsatt att tillhandahålla sådant papper, hvilket en¬
dast derstädes åsladkommes, den 5 näsllidne September förordnat, att Bruksför¬
valtaren borde till dem inkomma med kostnadsförslag, ej mindre å anskaffandet
af ett nytt valsverk i Nedra Verkhuset, än äfven å Mjölqvarnens flyttning till
annat ställe, genom hvilken sednare åtgärd rikare tillgång på valten erhölles för
22
Banko-Utskottets Berättelse, J\$ 10.
nämnde Verkhus; hvarförutan Fullmäktige hos Utskottet anmält, att, sä snart
berörde kostnadsförslag till Fullmäktige inkommit, de skola underställa ärendet
Utskottets vidare bedröfvande.
Utskottet, som sålunda framdeles kommer att utlåtande i ämnet till Rikets
Ständer afgifva, inskränker sig nu till den hemställan,
att de af Fullmäktige i ofvanberörde hänseende vidtagne, förberedan¬
de, åtgärder motte godkännas
§ 26.
(Rev. Rer. § 83).
Tiimba Bruks vid Fullmäktiges förfogande, i afseende å det Banken tillhöriga,
Stockholm. af Tumba Bruk till upplag af lump förut begagnade, Magasinshus i
Stockholm, har Utskottet för sin del icke funnit något att erinra
§ 27
Klagomål emot Enligt hvad Utskottet, af Fullmäktiges protokoll inhemtat, har
afpuppereTiiU K°nnl- Statskontoret, uti skrifvelse den 26 Juli 1849, i anledning
skrif-kartor. af anförda klagomål öfver beskaffenheten af det år 1848 tillverkade
papper till skrif-kartor, hos Fullmäktige begärt, att, till förekommande af Ytter¬
ligare klagomål i detta hänseende, Fullmäktige måtte vidtaga sådana åtgärder i
afseende å tillverkningen af Karta—Sigillata-papper, att detsamma i allo komme
att hafva de egenskaper, som uti det emellan Kongl. Statskontoret och Banko-
Fullmäktige afslutade kontrakt, om stämpelpapperets tillverkning, af den 21 De¬
cember 1843, äro bestämda.
Och hafva Fullmäktige, med föranledande häraf, efter vederbörandes hörande,
uti aflåten skrifvelse, den 14 Mars nästlidet år, framställt förslag till bestäm¬
melse om viss vigt å papperet till Karta—Sigilloto, hvilket förslag jemväl blifvit
af Kongl. Statskontoret antaget.
Då någon anmärkning emot Karta-Sigillata-papperet sedermera icke afhörts,
har Utskottet vid den af Fullmäktige sålunda vidtagna åtgärd velat för sin del
låta bero.
§ 28.
(Rev. Ber. § 86. Banko-Fullm. Ber. § 33).
inrättande af ]\je(j anledning deraf, att Rikets Ständers är 1847 församlade
la å Bruket. Revisorer hos Fullmäktige gjort framställning om inrättande vid Tum¬
ba Bruk af en Söndagsskola, hvarigenom tillfälle kunde beredas de derstädes anställde
Pappersmakare och Lärlingar att § Söndagarne erhålla fri undervisning i religion.
Bankn-Ulskotlels ftirälle/se, .1? 10
23
historia, geografi, räkna och skrifva, hafva Fullmäktige tillkännagifvet, att, sedan
den vid Bruket numera anställda skickliga och ordentliga Skollärare, förklarat sig
villig, att, emot ett ärligt arfvode af 100 R.dr banko förestå en så beskaffad
skola, Fullmäktige medgifvit densammas inrättande samt förordnat, att undervis¬
ning der skall meddelas minst trenne timmar hvarje Söndags eftermiddag.
Då behofvet af en Söndagsskolas inrättande vid Bruket blifvit af förbemälde
Revisorer pröfvndt, samt det åt Skolläraren anslagna arfvodet icke kan anses vara
för högt, i förhållande till den tid, som för undervisnings meddelande blifvit före¬
skriften, tillstyrker Utskottet,
att Fullmäktiges berörde åtgärd måtte gillas.
§ 29.
(Rev.-Ber. § 87. Banko-Fullm:s Ber. § 56.)
Arbetsplan Jemte förmälan att den i 230 § af sedriaste Banko-reglemente
rich'\vknmsi- 'llta"na föreskrift om förslags upprättande till arbetsplan samt ut-
beräkning gilts- och inkomst-beräkning för följande året, icke blifvit under åren
1847 och 1848 iakttagen, hafva Revisorerne förklarat sig gilla de af Fullmäktige,
för den anmärkta uraktlåtenheten anförda skäl, att någon tillförlitlig och för det
dermed afsedda ändamål användbar, arbetsplan för ett följande år icke kunnat, i
saknad af kännedom om då först ingående beställningar, uppgöras.
I betraktande häraf och då till stöd för ofvan anförda åsigt ytterligare före¬
kommer, att, ehuru, på sätt Fullmäktige i deras berättelse uppgifvit, det vid ti¬
den för arbetsplanens upprättande år 1849 syntes, som skulle Brukets verksam¬
het under påföljande året 1850 blifva betydligen minskad, sådant dock icke varit
händelsen, instämmer Utskottet uti det af Revisorerne algifne yttrande; och vill,
i sammanhang med granskningen af de reglementariska föreskrifterne lör Brukets
styrelse och förvaltning, sig utlåta Öfver Fullmäktiges, vid innevarande Riksdag
förnyade, framställning, huruvida icke föreskriften om så beskaffade förslags upp¬
rättande kunde från Banko-reglementet uteslutas.
inventering af Slutligen får Utskottet anmäla, att Utskottet dels enligt upp-
KrigaTFörva- raMade, behörigen styrkte, Inventarie förteckningar, utan anmärkning,
ringsrum. inventerat Bankens kassor och öfriga förvaringsrum, dels ock besig-
tigat Bankens Mynt-kabinett, hvarvid Mynt- och Medalj-samlingarne funnits väl
ordnade.
24
Banko-Ulskollets Berättelse, M 40.
Decharge. Då Banko-fullmäktige, med ledning af de för Bankoverkets Sty¬
relse och förvaltning gillande föreskrifter, fullgjort sina vigtiga åligganden på ett,
med Bankens sanna fördel öfverensstämmande, sätt; så får Utskottet hos Kjkets
Ständer vördsamt hemställa,
att Fullmäktige måtte undfå decharge för de af deni från den 15
November 1847 till och med den 15 November 1850 vidtagna
beslut och åtgärder. 1
Stockholm den 28 Januari 1851.
Reservationer:
af Herr Friherre Fleetwood, C. G.:
»Då jag delat den åsigt, att något yttrande, i anledning af hvad Herr Hörn-
vstein så väl uti Banko-styrelsen som inom WälloQiga Borgare-ståndet anfört,
»beträffande Bankens räkenskaper, icke borde inflyta uti förevarande Berättelse,
»skedde sådant under förutsättning, att icke allenast den vederläggning af Herr
vUörnsteins anmärkning, som blifvit inom Banko-styrelsen framlagd, utan äfven
»ett besvarande från Utskottets sida af Herr Hgrnsteins anförande i Borgare-stån-
»det borde komma till Rikets Ständers kännedom.»
af Herr Akerman, Fr.: »Jag reserverar mig deremot, att Utskottet vid af-
gifvande af denna sin berättelse om Bankens ställning och förvaltning, förbigått
ett ämne, som, efter min förmening, deri bordt finna plats. Jag menar den upp¬
lysning, jag anser Utskottet varit skyldigt lemna Rikets Ständer och Allmänheten,
i anledning af ett genom Tidningarne, kungjordt, i alseende å Bankens stallning,
oroande muntligt anförande, sorn blifvit i Borgare-ståndet hållet af en dess Leda¬
mot, Banko-fullmäktigen Herr Hörnstein. och hvilket anförande bemälte Riks¬
stånd ansett vara af den vigt, att detsamma blifvit till Utskottet remitteradt.»
»Så ansågs också Utskottets pligt vara af Kansli och Finang-afdelningen, som
hade ärendet till beredning, och lill Utskottet afgaf följande förslag till Utlåtande
Jrån Utskottet:»
»»Under läsningen af Banko-Fullmäktiges protokoll för tiden från sednaste
Riksdag, har Utskottet väl inhemtat, att en af Bankostyrelsens Ledamöter, genom
framläggande af redogörelse för Sedelskuldens och Metalliska kassans förändringar
vid hvarje års slut från och med 1835 till och med 1849,. sökt ådagalägga, att
Bankens förmåga att upprätthålla myntvärdet blifvit under nämnde tidrymd för¬
sämrad, samt förmenat detta resultat hafva härflutit derifrån, att bokföi ings-metho-
den inom Banken missledt både Rikets Ständer och deras Fullmäktige till fattan¬
det af beslut, hvilka medfört skada för Banken; men som icke allenast Under-
Banko-Utskottets Berättelse, M 10.
25
Styrelsen, utan äfven Banko-Fullmäktige, enligt Utskottets öfvertygelse, fullständigt
utredt och förklarat de af bemälde Ledamot gjorda erinringar, samt tillika visat,
dels att han, till följd af en felaktig uppfattning af Bankens räkenskaper, såsom
Sedelstock beräknat summor, hvilka icke kunna dit hänföras, dels ock, att beslut
af Rikets Ständer, som han klandrat, ingalunda tillkommit såsom följd af räken-
skupsmethoden, utan af helt andra orsaker, närmare utvecklade af Banko-Utskottet
i de till Rikets Ständer vid sistförflutna 2:ne Riksdagar afgifna förslag, som för-
anledt samma beslut; så hade Utskottet visserligen ämnat att dessa förhållanden
icke särskildt vidröra, så vida ej Vällofliga Borgare-Ståndet lemnat Utskottet del
af ett, inom detta Riks-Stånd, utaf nämnde Ledamot i Banko-Styrelsen, Herr Råd¬
mannen C. C. Hörnstein afgifvet anförande, deruti Herr Hörnstein, begagnande sin
rättighet såsom representant, fortsätter det hufvudsakliga af de anmärkningar, han,
på sätt ofvan är nämndt, förut under Fullmäktiges öfverläggningar framställt; och
bör Utskottet, i sammanhang med detta tillkännagifvande, vidare förklara, att be¬
mälde Ledamots sålunda förnyade framställningar, deraf Utskottet jemväl tagit nog¬
grann kännedom, icke verkat till någon förändring i de åsigter, Utskottet redan
fattat vid läsningen af Fullmäktiges protokoll i ämnet.»»
Uti denna sistnämnda reservation hafva instämt:
Herr Friherre Stjernstedt, Th., Herrar Geyerstam, C., Råfelt, A., Berg von
Linde, J. A , Björnstjerna, O. Al., Herr Doktor Björkman samt Herrar Almgren
och Lagergren.
af Herr Mannerskantz, C. A. och
af Herr Palander: »Emot Utskottets beslut att i förenämnda Betänkande ej
»afgifva yttrande och beriktigande öfver de anmärkningar, rörande Banken, hvilka
»Herr Hörnstein afgifvit till Borgare-Ståndets Protokoll, får jag mig reservera; enär
»jag ansett, att Banko-Utskottet genom Decharge-betänkandet, bordt besvara och
»belysa ifrågavarande anmärkningar».
Bih. lill R. St. Prat. 1850 & 1851. 6 Sami., 1 Afd., 3 Haft.
4
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1851.
Banko-Utskottets Memorial, N.-o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utskottet d. 24 Febr. 1851 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af Bonden Carl Magnus Jonssons i
Bistockskulla ansökning om eftergift af öfver ränta för di¬
skontlån.
Hos Utskottet har Bonden Carl Magnus Jonsson i Bistockskulla, uti ingif-
ven skrift, anhållit om eftergift af öfverräntan å ett af Jonas Petter Jonsson i
Börsås, mot borgen af sökanden och Anders Petter Lång i Tånga, hos Banko¬
diskonten under år 1843 upptaget lån å 800 r:dr banko.
I afseende härå har Diskont-direktionen upplyst, att, efter det låntagaren
och löftesmännen blifvit hos Konungens Befallningshafvande i Kronobergs län för
skulden lagsökte, låntagaren gjort konkurs, hvarvid inga tillgångar funnits för
oprioriterade borgenärer, men att genom utmätningar blifvit indrifne från sökan¬
den 41(5 R:dr samt frän andra löftesmännen \ mantal Tånga, som dock vid för¬
säljningen icke ens uppgått till värdet af de deruti intecknade fordringar: att,
sedan lånet vid 1849 års revision blifvit såsom osäkert inom linien fördt, från
låntagaren influtit 30 r:dr 24 sk., hvarefter så väl han som löftesmännen vid
förnyade utmätningsförsök, befunnits sakna all tillgång; att, sedan slutligen by-
sättning, uppå förekommen anledning, blifvit emot Carl Magnus Jonsson yrkad,
hans bägge bröder, Johan Petter Jonsson i Kuttaboda och Sven Gustaf Jonsson i
Lindåkra, genom Landshöfdinge-embetet till Direktionen inkommit med erbjudande,
att till Diskont-verket inbetala lånets kapital-återstod 353 r:dr 24 sk. banko,
mot vilkor, att Carl Magnus Jonsson frikändes från vidare kraf; samt att, med
Bih. till B. St. Prot. 1850 & 1851. 6 Samt. 1 Afd. 4 haft. 1
2
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
fästadt afseende på Landshöfdinge-embetets i anledning häraf afgifna yttrande, att
det syntes vara för Diskont-verket fördelaktigt att antaga anbudet, helst bysätt¬
ning å Carl Magnus Jonsson endast skulle föranleda hans egendoms afträdande lill
borgenärernes förnöjande, dervid troligen föga eller intet komme att i utdelning
tillvinnas, Direktionen medgifvit att det väckta bysättningspåståendet finge hvila,
under vilkor att lånets kapitalåterstod inom den l Oktober 1850 blefve inbetald,
samt hänvisat vederbörande att om eftergift af öfverräntan bos Banko-Utskottet
göra framställning.
Då nu, genom verkställd inbetalning den 27 September sistlidet ar af 353
r:dr 24 sk. banko, nämnde kapitalåterstod blifvit fullt gulden samt någon utsigt
icke förefinnes att kunna bos de medellöse gäldenarerne framtvinga liqvid för
den upplupna öfverräntan 5 så ock enär hoppet om eftergift deraf föranledt be¬
talning af lånets kapital-återstod, hvilken i annat fall troligen aldrig till fulla be¬
loppet ingått, anser Utskottet sig böra i öfverensstämmelse med hvad Diskont-
direktionen jemväl tillstyrkt, vördsamt hemställa,
alt den å ofyan omförmäldta lån balancerade öfverränta, 188
r:dr 37 sk. banko, måtte la afskrifvas.
Stockholm den 20 Februari 1851.
N:o 12.
Ank. till Exp. Utsk. d. 24 Febr. 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, med uppgift om och huruvida någon del af den
sedan 1848 års hörj an upplupna Banko-vinst erfordras för Ban¬
kens konsoliderande.
Jemlikt 2 § uti den för Banko-Utskottet gällande Instruktion, åligger det
Utskottet, att, så fort sig göra låter, till Rikets Ständer ingå med uppgift om och
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
3
huruvida någon del af den sedan '1848 års början upplupna Banko-vinst erfordras
för Bankens konsoliderande.
I sådant afseende och efter det Utskottet emottagit en öfver bankens inkom¬
ster och utgifter för nästlidet år 1850 upprättad approximativ kalkyl, hvilken
delgifvits Banko-fullmäktige, får Utskottet upplysa, att behållna vinsten utgör:
för år 1848 1,003,838: 14. 2.
» » 1849 ... 944,271: 33. 1.
» » 1850 942,982: 15. 3.
S:gr 2,891,092: 14. 0.
hvartill kommer återstående vinst för år 1847 .... 33,492: 26. 8.
Summa B:ko R:dr 2,924,584: 41. 2.
Större delen af dessa vinstmedel, eller nära två millioner R:dr, har, genom
Banko-styrelsens försorg, blifvit förvandlad i räntebärande obligationer och det öf¬
riga har minskat Bankens ansvarighet samt återfinnes således uti indragna sedlar.
Till denna anmärkning, föranledt af det förmenande, som sökt' göra sig gäl¬
lande, att nämnde vinst icke skall vara disponibel, öfvergår Utskottet till frågan,
huruvida hela eller blott någon del af denna vinst bör för Bankens säkerhet i
Banken bibehållas.
Då vid 1844—1845 årens Riksdag förslag framstäldes, att, genom använ¬
dande af behållna vinstmedel, uppbringa grundfonden till 10,000,000. R:dr, hvil¬
ket Rikets Ständer ock biföllo, yttrades, bland annat, den åsigt, att sorn en fort¬
satt reservation af vinstmedel skulle verka tili ökning af lånerörelsen eller minsk¬
ning af sedelstocken, borde de å vinsterna uppkommande öfverskott, efter hvarje
års bokslut till statens allmänna behof öfverlemnas.
Rikets Ständer gillade imellertid icke denna åsigt i alla delar, utan förbe-
höllo sig att vid hvarje riksdag pröfva huruvida den under mellantiden från fö¬
regående riksdag upplupna, behållna vinst kunde afhändas Banken eller borde i
och för dess konsoliderande der qvarstå; och det stadgande, i fråga örn sältet
för nämnde medels användande, hvilket 1845 års Banko-reglemente innefattade, öf-
verflyttades till det vid sednaste riksdag utfärdade enahanda reglemente.
Under förutsättning, att detta stadgande, som innehåller, att den inflytande vin¬
sten bör af Fullmäktige användas till uppköp af räntebärande papper, så vida ic¬
ke Fullmäktige anse för bankens säkerhet nödigt, alt de inflytande behållna
vinstmedlen i Banken reservera, än vidare kommer att tjena till efterrättelse
4
Banko-Utskottets Memorial, N.-o 12.
och med antagande, att den nu bokförda behållna vinsten först vid slutet af det¬
ta och följande 2:ne år, med en tredjedel hvartdera året från Banken aflemnas,
synes det väl, som skulle Banken, hvilken sålunda har att utöfver grundfonden
påräkna ett kapitalöfverskott, motsvarande 3:ne års behållen vinst, kunna, i och
för Statens allmänna behof, samma vinst i förrberörda ordning afträda; i Öfverens¬
stämmelse med hvilken åsigt, Rikets Ständer jemväl, vid 1847—1848 årens riksdag,
beslöto, att den under då nästförflutna 3:ne år Banken tillkommna vinst skulle af¬
lemnas till Riksgälds-kontoret vid slutet af hvartdera åren 1848, 1849 och 1850
med en tredjedel eller 954,000 R:dr årligen: men som Bankens ställning, då ser¬
deles fördelaktig, sedermera betydligt försämrats, i det att Bankens metalliska kas¬
sa nedgått från Silfver R:dr 8,250,220: 14. —
till » » 4,571,494: 17. —
eller med Silfver R:dr 3,678,725: 45. —
motsvarande i R:dr B:ko 9,809,935: 40. —
att uttagen af silfver dagligen fortgå samt att genom lånefondernas anlitande be¬
loppet af utelöpande sedlar är i stigande, under det [att sedlar ingå för utta¬
gande silfver5 så anser Utskottet, under sådana förhållanden, en nödig försig¬
tighet och omtanka för Bankens bestånd fordra, att Banken icke må förmedelst en
större utsläppning af sedlar befordra den metalliska kassans förminskning, samt
håller således före, att någon del af den upplupna Banko-vinsten bör för Ban¬
kens vigtigaste ändamål, eller myntvärdets upprätthållande, reserveras.
Härigenom skulle Banken vinna ökad styrka att motstå verkningarne af oför¬
delaktiga handelsförhållanden 5 och Utskottet hemställer fördenskull vördsamligen,
att af Bankens sedan 1848 års början upplupna behållna vinst
ett belopp af 700,000 R:dr banko årligen må, vid slutet af
hvartdera åren 1851, 1852 och 1853, frän banken i och för
Statens allmänna behof till Riksgälds-kontoret aflemnas.
Stockholm den 20 Februari 1851.
Banko-Utskottets Memorial, N.-o 12.
5
Reservationer:
af Herr Friherre Stjernstedt, 77/.: ”Da Rikels Ständers Barik, förutom den
af Kongl Maj:t och Rikets Ständer gemensamt hestämda grundfonden 10,000,000
R:dr B:ko, derutöfver äger en behållning af 2,924,584 R:dr 41 sk. 2 rst h:ko,
eller tillsammans en summa af nära 13,000,000 R:dr, hvarmed dess fordringar
öfverskjuta dess skulder, så synes ett sådant öfverskott vara mer än tillräckligt
för beredande af all den säkerhet, som medelst kapital-öfverskott kan vinnas, samt
att grundfondens ytterligare ökande, såsom ledande, förr eller sednare, till en miss¬
brukad utlåning och en på fordringar grundad sedelutgifning, blifva för Bankens
säkerhet mera skadlig än gagnelig. Af sådant skäl och under förutsättning alt
Fullmäktige, sin rätt och pligt likmätigt, icke underlåta att, då Bankens säkerhet
sådant fordrar, ovilkorlig! och utan afseende på andra förhallanden, vidtaga de åt¬
gärder, som för betryggande af Bankosedelns värde äro dem anbefallde^ har jag
ansett det vara, så väl för Banken som för det allmänna nyttigast, alt hela den
sedan 1848 års början upplupne, behållna vinsten, beräknad på sätt betänkandet
innehåller, må med i:del årligen vid slutet af hvartdera åren 1851, 1852 och
1853 från Banken i och för Statens allmänna behof till Riksgälds-kontoret af-
1 em nas.
För öfrigt får jag, såsom stöd för denna åsigt hufvudsakligen och till stör¬
sta delen instämma i den utredning af frågan, sorn Herr Mannerskantz uti ne¬
danstående reservation fullständigt meddelar.
Af Herr Mannerskantz, C. A. Jag har visserligen med min röst bidragit
till det beslut Utskottet fattat, att för Riksens Ständer föreslå, att större delen
af Bankens behållna räntevinst, med ett belopp af 700,000 R:dr B:ko ärligen,
vid slutet af hvartdera året 1851, 1852 och 1853 må ifrån Banken till Riks¬
gäldskontoret allemnas. Men jag har ansett jemväl den återstående andelen af
denna vinst, under vissa vilkor och förbehåll, både kunna och bura ifrån Banken
utgå, för att till allmänt nyttiga ändamål användas, samt önskar få redogöra för
skälen till denna åsigt.
Äfven jag erkänner myntvärdets upprätthållande utgöra Bankens förnämsta
åliggande, och att derföre Bankens medel och tillgångar företrädesvis böra an¬
vändas till att betrygga Bankens säkra ställning och realisationens bestånd; men
jag tror att denna Bankens säkerhet, under närvarande förhållanden, bättre be¬
6
Banko-Utskottets Memoria/, N:o 12.
främjas, om Bankens inflytande räntevinster, till kraftigt understöd för den inhem¬
ska industrien, på ett klokt och ändamålsenligt sätt åter utspridas i allmänna rö¬
relsen, än genom deras reserverande eller kapitaliserande i Banken.
Såsom skäl för nödvändigheten, att i Banken reservera en större • del af dess
nu behåll na Kapital-öfverskott eller räntevinst, har blifvit inom Utskottet fram-
ställdt det mindre fördelaktiga tillstånd, hvari Banken för närvarande skall sig
befinna, derigenom, att dess metalliska kassa sedan 1848 års början förminskats
med nära 10 millioner Riksdaler Banko, ehuru åtskilliga hypotheksföreningar
fortfarande indragit utländska lån, och Riket underliden ej varit utsatt för några
svårare olyckor, sorn kunnat föranleda till metalliska valutans utförsel. Och här¬
emot skulle väl kunna invändas, att denna jemförelse emellan metalliska kassans
belopp vid sednaste Riksdags början, och vid närvarande tidpunkt, ehuruväl den
visar den betydliga förminskning i kassans tillgångar, som ofvan omnämndes, dock
för sig sjelf betraktad icke bör gifva någon bestämd anledning lill alfvarsam far¬
håga för realisationens bestånd, ty blott tillfälligt inverkande förhållanden, hvari¬
bland till exempel må anföras, de stora politiska omhvalfningar, som i utlandet
inträffat och haft till påföljd, både minskad kredit för Svenska handlande och bri¬
stande afsättning för Svenska produkter, kunna härtill hafva föranledt, och efter
orsakernas upphörande äfven verkningarne försvinna. Dock, om man kastar en
blick tillbaka å hela den tids-period af 16 år, som förflutit sedan realisationsåret
1834, och då finner en fortfarande benägenhet hos Bankens silfver att strömma
ut ur landet, och Bankens silfverförråd åtminstone någorlunda förvaradt, blott ge¬
nom de högst betydliga' Hypothekslån, som blifvit i utlandet upptagne, då måste
man visserligen erkänna, att verklig anledning gifves lill alfvarlig uppmärksamhet
och omtanka, att ej Rikets sedelmynt än en gång, som så ofta tillförene, ina rub¬
bas i dess stadgade värde. Men, om man sålunda icke kan förneka att åtskilliga
tecken förebåda en hotande fara för realisationens bestånd, och man, såsom man
bör, vill densamma kraftigt motarbeta, då måste man nödvändigt uppsöka den
rätta källan till det onda, som man fruktar och önskar förebygga, emedan man på
annan väg säkerligen icke kan lyckas, alt utfinna några verksamma medel för
dess botande. Och det torde derföre tillåtas mig, att få ingå i en undersökning
öfver de orsaker, som, enligt min åsigt, hufvudsakligen kunna föranleda till silf-
rets uttagande ifrån Banken.
Härvid bör först anmärkas, att åtkilliga yttre, af landets egna inre förhållan¬
den oberoende omständigheter, visserligen också kunna åstadkomma silfrels bort¬
förande, såsom ock här har skedt då vid stark efterfrågan utomlands af de så kal¬
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
7
lade pelare-piastrarne, dessa i stor mängd ifrån Banken uttogos, eller då Svenska
bankosedlarne upphörde att inom Finland vara gångbara och derföre uti silfver må¬
ste förvandlas. Men, såsom af ombytlig och obestämd natur, med blott öfver-
gående inverkan, torde dessa orsaker icke behöfva här tagas i särkildt betraktande.
Vexelkursens ofta åter inträffande stegring öfver pari utvisar deremot en vida
mera ihållande verksam anledning till de täta och starka angreppen å Bankens silf-
verförråd; ty så snart denna kurs stiger till en viss höjd, synes straxt Bankens
silfver utvexlas och bortföras. Men kursens stigande eller fallande beror af för-
ändringarne i förhållandet, emellan de båda variabla qvantiteterne: sedelmassans
belopp och vexeltillgången; på det sättet nemligen, att en ökning i sedelstocken
eller en minskning i vexeltillgången höjer kursen, då densamma deremot sänkes,
om sedelstocken ökas och vexeltillgången minskas. Och härigenom utfinnas alltså
de håda egentligen verkande hufvudorsaker, som kunna föranleda till förminskning
af Bankens silfver-förråd, nemligen dels en alltför stor sedelstock, som sänker
sedlarnes värde, och dels, en knapp vexeltillgång som höjer vexlarnes pris.
Den fiirst omnämnda af dessa håda hufvudanledningar till silfverutförseln, har
varit företrädesvis verkande vid nästan alla föregående svårare kriser, som Banken
genomgått, hvilka vanligen varit vållade af för starka sedelutsläppningar. Utan
beräkning af Bankens verkligen behållna och disponibla tillgångar och utan be¬
gränsning, hvarken inom något bestämt förhållande emellan metallisk valuta och
sedelstock, eller af något maximum för denna sednare, har man understundom in¬
om ganska kort tid så förökat sedelmassans storlek, att sedelmyntet i följd deraf
blifvit nedsatt långt under sitt förut egande relativa värde, och att det inom den
dervid ovana rörelsen uppkomna plötsliga öfverflödet af myntrepresentativer, hastigt
blifvit tillbaka trän gd t till Banken, i utbyte emot dess derigenom utgående silfver.
Men under den tid som förflutit efter sednaste realisation, bar någon sådan
anledning till den anmärkta silfverutvexlingen icke förefunnits, ty under hela denna
tidcrymd hafva Biksens Ständer och deras Ombud, Banko-styrelsen och Banko-Ut¬
skott, med all erforderlig varsamhet behandlat Bankens sedelrörelse. Visst har
det vid denna riksdag offentligen inom ett Riks-stånd och äfven af en och annan
ledamot af höglofl. Banko-Utskottet blifvit yttradt den mening, att genom ett dub¬
belt användande af Bankens behållna vinstmedel, både till stats-anslag och till
utvidgning af Bankens lånerörelse, Bankens sedelstock äfven efter 1834 års rea¬
lisation skall hafva blifvit otillbörligen förökad. Men detta påstående är icke
grundadt, ty det låter bestämdt och ovedersägligen bevisa sig af Bankens räken¬
skaper, att, när man hopräknar Bankens alla behållna årliga vinster år för år ef¬
8
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
ter 1834, det då skall finnas, att den summa, man derigenom erhåller, nära nog
alldeles motsvarar de sammanlagda belopp, som blifvit af Riksens Ständer, tid ef¬
ter annan under riksdagarne efter 1834, af Bankens medel anslagna, dels for Sta¬
tens allmänna behof att af Riksgälds-kontoret emottagas, och dels till förstärk¬
ning af Bankens egna lånefonder.
Men om man således tryggt kan vidhålla den uppgiften, att någon för stark
sedelutgifning icke har vållat den silfverutförsel, som sedan 1834 har inträffat,
så finnes deremot så mycket mera skäl att påstå densamma hafva blifvit föror¬
sakad genom den andra af ofvan uppgifna hufvudanledningar till sådan inverkan
å Bankens silfverförråd, eller genom den brist, och det deraf följande höga pris
å vexlar, som under den ifrågavarande tidsperioden i allmänhet har visat sig
vara rådande. Dock, denna bristande vexeltillgång, och deraf föranledda stegring
i vexelkursen, är åter en följd af det missförhållande, som egt rum emellan lan¬
dets export och import, derigenom att det alltjemt ökade bebofvet af utländska
varor icke kunnat till fullo motsvaras af de produkter, som den inhemska indu¬
strien haft att derför lemna såsom bytes- och betalnings-medel. Och denna undervigt,
exporten till last, i den svenska handeln med utlandet, måste följaktligen anta¬
gas utgöra den egentliga och mest kraftigt verksamma orsaken till de ofta åter¬
kommande- starka påkänningar, som Bankens metalliska kassa fortfarande har va¬
rit. underkastad.
Men om rätta ursprunget till den fara, hvaraf Bankens säkerhet och reali¬
sationens bestånd hotas, härigenom har blifvit funnet, huru skall nu Banken skyd¬
das emot de förderfliga följder, som deraf kunna frambringas?
Tvänne utvägar stå härvid hufvudsakligen till huds. Den ena, att genom
strypning — förminskning af landets rörelse- och förlags-kapital — höja sedel-
myntets värde och minska Bankens sedelansvarighet samt utöfva en tryckning å
landets konsumtion ■ och den andra, alt genom ett kraftigt befrämjande af den
inhemska industrien förringa hehofvet af främmande varors införsel, samt lätta och
föröka frambringandet af sådana produkter, som kunna tjena såsom bytesmedel med
utlandet.
Genom den forsla af dessa utvägar — strypningen — har Banken till sin di¬
sposition ett försvarsvapen, som, om det fritt kan och får användas, är fullt tillräck¬
ligt att bevara Bankens förmåga att alltid med silfver inlösa sina sedlar. Ty det
är klart att Banken, genom reserverande af den inflytande räntevinsten, och ge¬
nom indrifning af dess egande fordringar, successive kan förminska dess sedelan-
sva-
t
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
9
svårighet ända derhän, att den slutligen icke lar flere sedlar utelöpande i rörelsen,
än som jemnt motsvaras af den metalliska valutan — dä naturligtvis realisationens
bestånd vore i allo betryggadt. Men sedelmyntet skulle derföre icke blifva bibe¬
hållet vid dess stadgade värde, emedan, likasom de starka sedelutsläppningar, som
fordomdags egde rum, då föranledde lill en nedsättning i penningevärdet de skatt¬
dragande och skuldsatte till fördel, så skulle en sedelindragning af något betydli¬
gare belopp deremot leda till den motsatta påföljden, att penningen gällde relatift
mera än förut och att alla skatter samt räntor och förskrifne skulder, fastän nomi¬
nellt desamma, dock i verkligheten måste betalas drygare än de från början varit på¬
lagda eller utfästa. Och under en sådan rörelsekapitalets förminskning skulle den
allmänna hushållningen i landet, beröfvad de lifgifvande hallorne för dess verksam¬
het, alldeles utmattas och borttyna och hela landet derigenom också nedsjunka i
svaghet och vanmakt. Sedelindragningen, under vissa förhållanden nödig och nyt¬
tig, är följaktligen ett farligt medel, som med den yttersta varsamhet måste begag¬
nas, och efter min åsigt bör och behöfver den derföre under vanliga förhållanden
icke skarpare vidtagas, än med ett belopp motsvarande den metalliska valuta som
ifrån Banken ulvexlas; och, blott under tvenne förutsättningar torde det vara be-
höfligt eller fördelaktigt för Banken, alt draga in mera sedlar, än som af silfver-ut-
vexlingen föranledes, i ena fallet, då trängande nöd är för banden och Banken, i
fara att annars nödgas stänga sin vexlingslucka, mäste vidtaga alla möjliga åtgär¬
der, för att minska sin sedel-ansvarighet och bereda sig medel att uppfylla sina för¬
bindelser; och i det andra när, antingen genom gynnande handelskonjunktur, upp¬
tagna utländska lån eller på annat sätt, så mycket silfver till Banken ingått, att se¬
delmassan i följd af den skedda vexlingen vuxit till mer än vanlig höjd, så att den
både väl tål att nedsättas och derföre bör förminskas, på det Banken må kunna fö be¬
reda sig en möjlighet att qvarhålla den förstärkning, som dess metalliska kassa fått
emottaga, men lätt åter kan förlora om ej nödig försigtighet sålunda iakttages.
Men när fruktan för Bankens säkerhet föranleder strypningen, då bör densam¬
ma verkställas icke blott genom sedelindragning, utan äfven genom en samtidig för¬
minskning i Bankens utlåningsrörelse, ty åtgärden vinner derigenom i styrka och
behöfver icke sä långt utsträckas för att åstadkomma den verkan man åsyftar, eme¬
dan den penningebrist, som indragningen frambringar, så vida ej tillgängen att få
låna motarbetar dess verkan, naturligen måste tvinga både till större försigtighet och
noggrannare beräkning vid industriella företag, och till sparsamhet i förbrukningen
af öfverflödsvaror. Och särdeles är en sådan lindrig tryckning pä lånerörelsenmö-
Uih. till II St:s Prot. 1850 & 1851. 6 Sami. 1 AJd. ' A Haft. 2
10
Banko-Utskottets Memorial, X.:o 12.
ilig här i landet, der Bankens utlåning till större delen är så ställd, att den mera
gynnar konsumtionen än produktionen, och der följaktligen, redan under vanliga för¬
hållanden och än mera vid inträffande kriser, begäret och vanan att fa låna, samt
sättet för lånefordringarnes uppfyllande, måste utöfva en ganska skadlig inver¬
kan på Banken —- hvarjemte, det just vore rätta sättet att föra landet till under¬
gång, om, under det man successive indrog rörelsemedlet — sedelstocken — man
liktidigt lemnade försträckning af nya lånetillgångar. Ty, likasom landets befolk¬
ning för sin subsistens behöfver en viss qvantitet säd lill brödföda, och känner
en> afsaknad, en brist, en vexande nöd, sorn fördyrar, högt uppstegra!-, öfverdrif-
ver denna varas pris i den mån, som de vanliga tillgångarne derå inskränkas,
likaså förhåller sig, om näringsmedlen för landets industriella lif—om den i om¬
lopp varande qvantiteten mynt eller penningar ej fortfar att motsvara det behof
deraf, hvarvid den industriella rörelsen vant sig, ulan tvärtom alltmera förminskas,
alt då uppstår en brist, en verklig nöd efter penningar, som, med erbjudna nya
utvägar till lån, väl för ögonblicket kan lindras, men sä mycket mindre- derige¬
nom afhjelpas, sorn just den ständigt förökade skuldsättningen mäste försvåra möj¬
ligheten för cn och hvar att kunna reda sig med de i jemt aftagande befintliga
penningetillgångarne; — och derföre, om f. ex. Banken, såsom några vilja, år
efter år reserverar och kapitaliserar sina vinster och deraf icke ålerutsläpper utan
skrinlägger en tredjedel, men med de två tredjedelarne ökar sina lånefonder, då
kan Banken visserligen sägas derigenom rikta och konsolidera sig sjelf, men hela
landet och dess industri skulle olvifvelaktigt på denna väg ohjelpligen och i grund
ruineras.
Men då således strypningen, sedelindragningen, ehuruväl ett verksamt medel,
som Understundom mäste tillgripas för att skydda och förstärka Banken, dock utan
att skada landet, endast under vissa förhållanden kan medföra önskad nytta och
bör begagnas, återstår den andra omnämnda utvägen för Bankens skydd och kon¬
solidering, den nemligen alt så kraftigt understödja den inhemska industrien, —-
hvarmed jag förstår, icke blott fabriks- och slöjd-industrien, utan äfven landets
hufvudnäringar, jordbruket, bergshandteringen och skogshushållningen — att
densamma erhåller full förmåga att utjemna skilnaden emellan handelns export och
import, utan att Bankens silfver dertill må behöfva användas. — Och är det min öf¬
vertygelse, att just detta medel är det enda, som på ett tillförlitligt och varaktigt sätt
kan på en gång befrämja landets välstånd, och belästa Bankens säkerhet. — Ty allt
annat, sorn man skulle vilja för sådant ändamål försöka, kan blott åstadkomma en
tillfällig verkan, då deremot, om man lyckas höja den inhemska industrien i jemn-
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
11
bredd med utlandets, oell att bereda densamma kraft, skicklighet och tillfälle, att med
lätthet bade frambringa och afsätta de produkter, som skola tjena såsom bytesmedel
emot främmande varor, man icke blott håller Banken uppe under möjligen inträffande
svårare kriser, utan äfven förebygger vådan och de stora olägenheterne för landet af
deras alltför täta återkommande. — Endast härigenom, kan man ock undvika de skad¬
liga, starka fluktuationer, som landets rörelsekapital nu olyckligtvis måste vara under-
kastadt, samt bibehålla ett verkligen säkert, stadgadt och oföränderligt myntvärde
-— och är det icke möjligt, att bringa den inhemska industrien i den fasta ställ¬
ning, att den fullt kan förse den svenska utländska handeln, med en import-be-
hofvet motsvarande qvantitet exportvaror, då är det visserligen också fåfängt att
inbilla sig kunna freda Banken för undergång. Emedan, sedan alla andra till¬
gångar blifvit uttömda, Bankens silfver åtminstone i sista band allt mera måste
anlitas — och om då ock Banken bör kunna göra rätt för sig, och med klingan¬
de mynt inlösa sina sedlar, mäste den dock slutligen tvingas att upphöra med
den vigtigaste af dess funktioner, den att förse landet med dess behof af en för
dess industriella rörelse tillräcklig qvantitet mynt, af stadgadt och oföränder¬
ligt varde.
Åtskilliga sätt kunna finnas, att gifva landets industri det kraftiga understöd
som densamma behöfver för att erhålla full förmåga att återställa jemnvigten emel¬
lan landets export och import.
Här är ej stället undersöka, i hvad mån ett sådant stöd, genom oa'ända¬
målsenlig tull-lagstiftning kan jernnäs, -— men i förbigående vill jag blott näm¬
na min öfvertygelse vara, att den inländska industrien väl behöfver och bör vär¬
nas, genom måttliga skyddsafgifter på främmande varor, men utan några alltför
stränga förhinder som blott framkalla lagöfverträdelser och utestänga nyttan af
de föredömen i arbetsskicklighet, den spännkraft till lif och verksamhet, som den
fria täflan med utlandet medför och innefattar.
Men hvad jag företrädesvis anser böra och kunna genom det allm armas bi¬
träde och mellankomst åtgöras fiir den inhemska konst- och arbetsflitens lyftande
lill möjligheten att fritt täfla med utlandet, det är att med alfa medel, som fin*
nas att tillgå, dels befrämja en kraftig utveckling och förbättring af landets kom-
munikalions-anstalter, och dels frikostigt bereda tillfälle till fullständig undervis¬
ning för den svenska arbetaren i alla dess serskilda yrken. — Och då, såsom
förut nämndt är, jag tror Bankens säkerhet hufvudsakligen bero af den lyftning,
som kan gifvas åt den svenska industrien, måste jag ock aij.se Bankens vinstme¬
del, både i Bankens och landets samfällda intresse, icke bättre kunna användas.
12
~Ranko-Utskottets Memorial, ,\:o 12.
än just för dessa hada sist anförda vigtiga ändamål, kommunikationernes lättande,
och befordrande af kunskaper och arbetsskicklighet bland svenska arbetare och in¬
dustri-idkare.
I afseende å en långt utsträckt undervisning i industriell riktning, har man
visserligen under de sednare åren börjat att åtskilligt godt uträtta, men mycket
återstår ännu att göra, för att i stigande ända ned ifrån folkskolan genom slöjd¬
skolor, jordbruksskolor, navigationsskolor m. fl., ända upp till de högsta tekniska
läroanstalterna, gifva densamma hela den fart och omfattning som för det gagneli-
ga ändamålet erfordras. Och härvid bör man icke göra sig skyldig till någon öf¬
verdrifven sparsamhet, ty allt hvad i sådan jord utsås, bär säkert god och mångfal¬
dig fruki.
Likaså förhåller sig med kommunikations-anstalternas befrämjande, hvarmed
man också på de sista tiderna börjat att något sysselsätta sig i vårt land, — men
uti allt för inskränkt skala, om man betänker, att just det svåraste hinder,
som den Svenska industrien har att kämpa emot, återfinnes i de långa afstånden och.
de dryga transportkostnaderna, som här belasta och försvåra alla produkters håde
tillverkning och afsättning, och om man jemför hvad andra icke långt aflägsna
länder samtidigt inom sig hafva utfört och åstadkommit — och jag tror, att om
man t. ex. skulle företaga sig, al t genom ett nät af jernvägar inom mcdlersta Sverige,
söka lätta transporten af der befintliga rika malmtillgångar, till alla de ställen der
tillfälle finnes att dem tillgodogöra, — eller om man ville anlägga lärbara chausséer
genom Skånes bördiga sädesfält, så skulle man säkerligen derigenom på det mest,
kraftiga sätt befordra produktionen af landets båda förnämsta exportartiklar, jer» och
spannmål, och dermed hafva att erbjuda utlandet ett för vårt eget land vida mera um-
bärligt bytesmedel, än vår Banks silfver. — Och om är efter år Bankens behållna
räntevinster till fulla deras belopp, men på ett klokt och omtänksamt sätt, för sådana
ändamål skulle få nyttjas, så skulle man, genom att begagna så kraftiga medel, utan
tvifvel inom kort komma till förvånande fördelaktiga resultat i afseende på landets
industriella utveckling. Och Bankens säkerhet och konsolidering, jag upprepar det,,
blefve derigenom på det mest tillförlitliga sätt tryggad och dess medel till största
verkliga fördel för hela landet, så väl som för Banken sjelf använda.
Emot denna min åsigt har blifvit invändt, att om ock densamma medgifves
vara riktig, borde man dock taga sig tili vara, att öfverlemna Bankens medel för
att fylla statsverkets behof, emedan dessa vanligen mera afse stats- och militär¬
lyxen, samt konsumtionens befrämjande, än produktiva föremål. Men, om ock
Högkdl. Banko-Utskottet ieke egt att föreskrifva några bestämda vilkor för med¬
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
13
lens användande, sedan de blifvit ifrån Banken aflemnade, hade Utskottet dock både
bordt och kunnat gifva så starka skäl för nyttan att anslå dera till produktiva
företag, att sä väl Riksens Ständer, som deras Stats-Utskolt säkerligen i görli¬
gaste måtto derefter hade rättat deras anordningar. Och en hufvudsaklig anled¬
ning, hvarföre jag förordar hela Bankovinslens öfverlemnande till Riksgälds-kon-
toret, är dessutom, att jag fruktår följden blifva, om en större del af vinsten i
Banken reserveras, alt då Statens allmänna och mest nödvändiga behof först må¬
ste fyllas, just de produktiva ändamål, som jag ansett Bankens fördel vara alt
befrämja, derigenom skola gå förlustige det kiaftiga understöd, som jag ät dem
hade påräknat.
Den mening har ock blifvit yttrad, att Banken, just för att gynna och be¬
främja landets industri, borde reservera de årliga vinsterne till dess lånefonders
förstärkning. Och derom vore mycket att säga, men ämnet är för vidlyftigt att
här fullständigt upptagas, hvarföre jag blott i allmänhet vill uttrycka den åsigt,
att jag tor min del finner med en sund statsekonomi föga öfverensstämmande, att
staten, samhället, förvärfvar och upplägger ständigt ökade kapital-tillgångar, för
att dem utlåna till enskilda medborgare. Efter min uppfattning består ett sam¬
hälles rikedom deruti, att inom detsamma finnes ett högt uppdrifvet åkerbruk,
blomstrande fabriker och näringar, samlade kapitaler och mera dylikt, men såsom
de enskilda samhällsmedlemmarnes tillhörighet, och icke såsom hela samhällets ge¬
mensamma egendom. Och hvad serskildt Svenska Banken beträffar, måste ■ väl
någon gräns sättas för hvarje tillökning i dess utlåningsrörelse, så vida ej den¬
samma slutligen skall få all Sveriges jord hos sig intecknad, och blifvcr ensam
förläggare för Sveriges alla näringar. Hvarförutan, då Svenska Bankens utlåning
icke är så reglerad, som den rätteligen borde vara, eller till att på kortare ti¬
der lemna varuproduktionen och omsättningen, efter rörelsens omfång och behof
lämpade, tillfälliga försträckningar, densamma åtminstone icke bör utvidgas, så länge
den ej hunnit blifva på andra bättre grunder omorganiserad. Och synnerligast
skulle det vara oriktigt att medgifva en sådan utvidgning under en tidpunkt, då
Banken befinner sig uti en af alla erkänd mindre fördelaktig ställning och dä följ¬
aktligen, enligt de äsigter jag förut utvecklat, densamma snarare bör minska än
öka sina lånefonder.
Icke eller kan jag godkänna nyttan af det framställda förslaget, alt Banken
skall behålla omkring hälften af dess vinst, i ändamål att derföre uppköpa ränte¬
bärande papper, ty ett sådant uppköp skulle, fäst i något förändrad form, inne¬
fatta en utvidgning af Bankens lånerörelse, hvilken icke, under nuvarande förhål-.
14
Banko-Utskottets Memorial, N.-o 12.
landen, kan för Banken vara nyttig. Och om än Banken derigenom i någon mån
förstärker sin grundfond och ökar behållningen af dess räntebärande papper, så
vinner den dermed ingen synnerlig tillvext i dess realisationsförmåga. Hvarjemte,
så länge Banken behöfver förstärka sin melalliska kassa, det synes vara fördel¬
aktigare för Banken, att låta vederbörande hypotheks-loreningar, genom att å ut¬
ländsk ort upptaga lån, till landet indraga silfver, än om Banken med egen skuld¬
sättning utrikes i annat fall skulle nödgas skaffa sig sådan förstärkning af sitt
silfver-förråd. Då det deremot måste blifva för Banken och landet gagneligt, om
Banken, under en period, då dess metalliska kassa är fylld, passar på, att genom
sin mellankomst, antingen förebygga någon hypotheks-förenings möjligen tilltänkta
plan att upptaga utländskt lån, eller att å fremmande ort inlösa sådana redan in¬
gångna skuldförbindelser.
En mening har ock yrkat, att då Bankens metalliska kassa, med omkring
en och en half million, 1111 understiger det medelbelopp, hvartill densamma, under
de sednare åren, kan beräknas hafva utgått, borde man af Bankens vinstmedel
bilda en reserv-fond, för att dermed uppköpa det felande silfret, då tillfälle
dertill erbjuder sig. Men, blott vexeltillgångarne sådant medgifva, kan man byta
sig till silfver emot sedlar, utan att särskild fond dertill behöfver vara af¬
satt. Och den föreslagna åtgärden, som, enkelt uttryckt, innefattar en strypning
af halfannan million riksdaler, skulle, konseqvent utförd, hvarje gång, då metalli¬
ska kassan fallit ned under dess medelbclopp, utan att ersättning gäfves, dä kas¬
san höjde sig öfver detta belopp, medföra en successiv förminskning af landets
rörelse-kapital.
Äfvenledes har man velat uträkna, att Banken nu icke är i tillfälle bort¬
lemna mer än omkring två tredjedelar af dess räntevinst, sä vida den skall kun¬
na hålla rörelsen oförminskad tillhanda de uti Banko-reglementet bestämda låne¬
beloppen för Bankens särskilda fonder, och bibehålla det minimum af fem millio¬
ner räntebärande papper, som uti reglementet vilkorligen är föreskrifvit; — men
min öfvertygelse är, det lätteligen kunna bevisas, att Banken, utan att åsidosätta
nyss anförda bestämmelser och föreskrifter, och utan alt öfverskrida sedelstockens
maximum, eger full tillgång alt till statsverkets behof aflemna hela den nu be¬
hållna vinst, ehuru med det vilkor, som alltid hittills varit fordradt och iakttaget,
eller att utbetalningen sker med en tredjedel ärligen, vid slutet af detta och näst-
påföljande tvenne år.
Med stöd af hvad jag nu anfört, kommer jag till den slutsatsen, att då,
under närvarande förhållanden, en strypning för Bankens säkerhet icke erfordras,
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
15
men för landets rörelse skulle vara bestämdt skadlig, och då klokheten doék hjli¬
der, alt hvarken direkte eller indirekte öka Bankens utlåning vid en tidpunkt, da
landels linanciella ställning är mindre fördelaktig, samt då derjemte Bankens vinst¬
medel i allmänhet för Banken och landet bäst användas, om de anslås till kom-
munikations-anstalternes förbättrande och utvidgning, och för en högre utveckling
af arbetsskickligheten inom Svenska industriens särskilda yrken, jag derföre an¬
ser, att Banken både kan och bör till statsverket afstå största delen af dess nu
befintliga behållna vinst, med ett belopp, som jag anser kunna bestämmas till
900,000 Riksdaler banko årligen, a'lt vid slutet af hvartdera året, 1851, 1852
och 1853, till Riksgälds-kontoret aflemnas.
Då likväl den möjligheten skulle kunna inträffa, fast den nu ej kan förut¬
ses, att Banken, under tiden lill nästa riksdag, blefve utsatt för en så svår kris,
att den behöfver verkställa en sedel-indragning i större skala, så, om man ville
vara fullt försigtig, kunde man, vid beslutet om Banko-vinstens aflemnande ifrån
Banken, göra det förbehåll, att Riksgälds-kontoret för det emoltagna beloppet,
skulle till Banken afgifva förbindelser, som efter viss kortare tid vore betalbara,
i fall Banko-styrelsen funne för Bankens säkerhet nödigt att dem uppsäga; och
kunde dessa förbindelser utan olägenhet bära någon lägre ränta af 2 högst 3 pro¬
cent, emedan temligen betydliga belopp af Riksgälds-kontorets till allmänna arbe¬
ten lemnade utlåningar också äro med ränta belagda, hvaraf någon del skulle kun¬
na komma Banken till godo. Men egentliga fördelen af nu antydda åtgärd vore,
att Banken derigenom bildade sig en liten reserv-fond, som den i någon behof-
vets stund med lätthet kunde använda till minskning af sin sedel-ansvarighet,
utan att för sådant ändamål behöfva vidtaga andra, alltid med större svårighet
förenade rubbningar i dess rörelse.
Häruti hafva instämt:
till alla delar
Herrar af Geijerstam, C., Bogeman, C. A., Friherre Fleetwood, C. G. samt
Björnstjerna, 0. M.
och hufvudsakligen
Herrar Berg von Linde, /., Professor Selander, Prosten Lundblad, ti. A.
Almgren, P. J. Lagergren och C. W Palander.
16
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
Af Herr Rdfelt, Anlon, som ansåg, att af den behållna Bankovinsten sedan år
1848, utgörande 2,924,584 r:dr 41 sk. 2 rst banko, 800,000 r:dr samma mynt år¬
ligen vid slutet afåren 1851, 1852 och 1853, bör aflemnas till Riksgälds-Kontoret
för Slats-verkets behof, och återstoden användas lill Bankens konsoliderande genom
inköp af obligationer ställda i utländskt silfverinynt.
Af Herr Akerman, Fr.: ”Jag reserverar mig emot Utskottets beslut, enär der¬
igenom ej tillstyrkes, att af den upplupna Bankovinsten till Riksgälds-Kontoret aflem¬
na högre belopp än 700,000 r:dr banko årligen.
Min ifrån UtskoLtets pluralitet skiljaktiga åsigt grundas deruppå, att jag anser
det för landets industriella rörelse högst menligt, att icke helt och hållet, eller åt¬
minstone i det närmaste, fi nyo utgifva de sedlar, som under nästföljande 3:ne år
komma att till Banken ingå såsom räntor å Bankens fordringar, och alt denna ut¬
gifning med minsta skada för Banken verkställes, på det sätt, Utskottet för stör¬
re delen af den upplupna Bankovinsten föreslagil.
Öfver penningeförlägenhet klagas redan inom de flesta delar af landet, — och
den kommer sannolikt under nästföljande år att ökas, äfven ined antagande deraf
att, i motsats med förhållandet under nästförutgångna år, landets import skulle med
dess export salderas och någon uttagning af Bankens silfver, samt deraf följande
minskning af sedlar, således icke ifrågakommer för liqviderande af ett exportens
värde öfverskjutande import-värde. Till amortering och ränteliqvid, i följd af Hy-
potheksföreningarnes högst betydliga utländska skuldsättning, erfordras nemligen en
ärlig vexeltillgång till ett belopp, som torde kunna beräknas lill omkring en mil¬
lion r:dr banko, och vid saknad af denna vexeltillgång, utöfver hvad som til! impor-
lens liqviderande behöfves, måste Bankens silfver användas oeh följaktligen motsva¬
rande belopp sedlar ur allmänna rörelsen ingå till Banken. En minskning i Ban¬
kens sedelstock verkar, af kända och giltiga skäl, till minskning af Privat-banker*
nes sedelutgifning, och jag fruktar att de följder, som af en inträffande slrypntng
uppkomma, framdeles skola föranleda till beslut, i högre grad vådliga för Ban¬
kens säkerhet, än det nu fattade kan anses skyddande densamma. Man hemte
i detta fall lärdomar och varningar ur vår Riksbanks historia!
Så mycket om sjelfva saken. Hvad sättet för sedlarnes utgifning angar, an¬
märker jag, att om Banken till Stats-verkets behof aflemnar de under detta och
påföljande år såsom räntor till Banken inflytande sedlar, så vinnes derigenom, så
vidt det på Rikets Ständer beror, det vigtiga ändamålet att bibehålla sedelstocken
oförändrad, utan att härföre, hvarken en i de flesta fall föga hankmässig utlåtning,
eller
I
llanko-Utskottets Memorial, N:o 12. 17
eller en härmed närbeslägtad åtgärd, inköp af räntebärande obligationer, behöfva
såsom medel tillgripas.
Under förutsättning derjemte att de medel, som från Banken till Stats-verket
ali emnås, komma att användas antingen till produktiva föremål, såsom kommuni¬
kationers lättande, läroanstalter och dylikt, eller ock till sådana nödiga och nyttiga
företag, för hvilkas bekostande, i brist af eljest befintliga tillgångar, beskattningen
skulle ökas, beredes ock — i förra fallet, Bankens konsoliderande, visserligen på
ett indirekt, men säkert det mest ändamålsenliga sätt — samt, i det sednare, en lätt¬
nad i beskattningen, som ej kan undgå att bidraga till landels innebyggares välstånd,
idler den säkraste grunden för Bankens soliditet.
Af dessa skäl hade jag trott det allmännas fördel, utan åsidosättande af Ban¬
kens, bäst befrämjas, om Utskottet beslutat tillstyrka Rikets ständer, att förordna
om öfverlemnande till Stals-verkets behof, 0111 ej af hela den för förflutna åren upp¬
lupna Bankovinsten, med ^ vid slutet af åren 1851, 1852 och 1853, åtminstone
2,700,000 r:dr banko med 900,000 r:dr årligen.
Uti denna reservation har Herr Doktor Grafström instämt.
Af Herr Doktor Thomander: Emot Ilögloflige Utskottets beslut får jag mig
vördsamt reservera, öfvertygad att en så stor summa, som den af Utskottet föreslag¬
na, icke kan ifrån Banken afsöndras utan alt dess säkerhet och soliditet betänkligt
försvagas. Såsom motiv för min reservation får jag äran bifoga det af Kansli- och
Finans-afdelningen godkända förslaget till utlåtande, hufvudsakligen af följande ly¬
delse :
”Om, å ena sidan, Bankens förbindelser, genom reserverande af influten vinst,
i någon ringa man förminskats, och Banken såmedelst vunnit styrka, har å den an¬
dra deremot Bankens Metalliska kassa under tidrymden från och med 1848 års bör¬
jan till nästlidet års slut i desto högre grad hopsmält, i det att densamma nedgått
frän . Silfver R:dr 8,250,220: 14.
till « « 4,571,494: 17.
eller med Silfver R:dr 3,678,725: 45.
motsvarande i R:dr B:co 9,809,935: 40.
en omständighet af så mycket mera tänkvärd beskaffenhet, som i betraktande måste
tagas, dels att under samma tid Hypotbeks-föreningar fortfarande indragit större ut¬
ländska lån, dels oek, att Riket under tiden icke varit hemsökt af några sådana
olyckor, hvilka föranleda metalliska valutans utförsel.
Bih. till B. St. Prof. 1850 & 1851. 6 Sami. 1 Afd. 4 haft. 3
18
Banko-Utskottes Memorial, N-o 12.
”Delta, för Bankens framtida bestånd, ganska bekymmersamma förhållande har
icke kunnat undfalla Utskottets uppmärksamhet vid den granskning af Banko-verkets
tillstånd, sorn utgör ett af föremålen för Utskottets verksamhet, utan har tvertom åt
Utskottet gifvit en väckelse, att, för så vidt på detsamma kan ankomma, iakttaga den
varsamhet och omtanka vid upprättandet af förslag till Bankens förvaltning, alt det
må blifva dess styrelse möjligt att fullgöra sin första och vigtigaste pligt, att upprätt¬
hålla myntvärdet.
”För detta ändamål, eller myntvärdets upprätthållande, fordras, bland annat, alt
Banken innehar räntebärande obligationer, hvilka, i händelse af behof, kunna lätt re¬
aliseras, antingen inom Landet, för att såmedelst förminska Bankens sedel-ansvarig¬
het, utan den mera skadliga rubbning i allmänna rörelsen, som indragning eller väg¬
rad utgifning af lån och kreditiv måste medföra, eller ock å Utrikes ort, för alt be¬
reda tillökning i den metalliska valutan.
”Rikets Höglofliga Ständer hafva ock, i öfverenstammelse med denna åsigt, stad¬
gat, att Banken alltid hör vara innehafvare af lätt realisahla förbindelser till ett belopp
af 5,000.000 r:dr banko. Hvarje tillökning deruti bereder jemväl Banken styrka,
att motstå verkningarne af ofördelaktiga handelsförhållanden, och bidrager sålunda till
Bankens konsoliderande, serdeles då sådana förbindelser äro utställde efter den form,
att desamma kunna utom landet försäljas.
”Men som under en svårare penninge-konjunktur, afyttrandet inrikes utaf ett
större belopp i obligationer skulle på samma gång kunna medföra förlust för Banken,
genom minskad kapital-fordran och en störande inverkan på näringar och industri ge¬
nom borttagande af ett eljest i rörelsen tillgängligt förlag, har det ansetts, att reser¬
verandet i Banken af ingående vinstmedel, intilldess sig visat, huruvida desamma,
utan fara för Bankens bestånd kunna rörelsen ätergifvas, vore det minst skadliga me¬
del till förminskning af Bankens sedlar; hvadan ock detta medel, enligt de grunder,
som uli sednare Banko-Reglementen blifvit lagde, i främsta rummet stått alt begagna.
”1 händelse nu den sedan 1848 års början upplupna, behållna vinst, hvilken, så¬
som här ofvan är vordet uppgifvet, måste antagas redan till större delen vara i obli¬
gationer förvandlad, skulle från Banken aflemnas, om ock sådant skedde först
under de kommande åren till nästa Riksdag; nödsakades Banko-styrelsen, antin¬
gen att försälja den del af Bankens tillgång uti obligationer, som blifvit för berörde
vinst inköpt, eller ock använda hela den under åren 1851 med 1853 ingående be¬
hållna vinst, hvilket icke låter sig med Bankens sanskyldiga fördel förena.
”Då för öfrigt anledning för närvarande saknas till den förhoppning, alt de un¬
der sednare åren fortgående ofördelaktiga handelsförhållanden skola förändras, vore
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
19
det visserligen lämpligast, att liela behållna vinsten qvarstadnade i Banken, på det
att dess styrelse icke må försättas i nödvändighet, att inveckla landet uti en genom
Hypotheks-Föreningar redan allt Por högt uppdrifven skuldsättning, eller att vidtaga
andra åtgärder, ledande till undergång för enskilde och oberäknelig skada för del all¬
männa; men då Utskottet har sig bekant, att samma vinst bestämdt afsetts för fyllan¬
de af Stats-bchofven, får Utskottet hos Rikets Högloflige Ständer vördsamt hemställa,
att af Bankens, sedan 1848 års början upplupna behållna
vinst, ett belopp af 500,000 R:dr banko årligen må, vid
slutet af hvartdera åren 1851, 1852 och 1853, från Ban¬
ken, i och för statens allmänna behof, till Riksgälds-kontoret
all emnås.”
Häruti hafva Herr S. J. Schönmeijer och Riksdags-fullmäktigen Olaus Erics¬
son från Götheborgs- oell Bohus län instämt.
Herr Professor Agardh, som biträdde Utskottets tillstyrkande, att öfverlem¬
na 2,100,000 R:dr af Banko-vinsten till Statsverket, men icke Utskottets moti¬
ver härför, förklarade sig grunda sitt tillstyrkande på följande utredning och mo¬
tivering:
”Svenska Riks-banken har i sitt dubbla åliggande, att på samma gång upp¬
rätthålla myntvärdet och vara en låne-bank, 2:ne slag af förbindelser. Till det
förra slaget hör blott en enda, realisations-förbindclsen, eller Bankens skyldig¬
het alt med silfver infria sina sedlar. Pä det Banken skulle kunna fullgöra
denna förbindelse, förordnade man vid realisationens införande, att dess metalliska
valuta aldrig fick understiga -S- af dess sedelstock, hvilket man vid 1844 års
riksdag förändrade till den bestämning, att sedelstocken endast med ett visst fixe-
radt maximum, 20,000,000 R:dr, fick öfverskjuta metalliska valutan. Som låne¬
bank fick den vid samma riksdag sig ålagdt vissa gifna skyldigheter eller skal¬
der. Dessa bestå uti Bankens skyldighet alt tillhandahålla allmänheten i låne-
och kreditiv-förlag ett visst gifvet belopp, vid 1844 års riksdag bestämdt till
20,680,000 R:dr, samt uti skyldigheten att innehafva 5,000,000 R:dr uti rän¬
tebärande obligationer. För att fullgöra dessa skyldigheter eller skulder, blef
Banken på samma gång försedd med vissa rättigheter eller tillgångar. Dessa
utgöras af Bankens rättighet, att utan motsvarande metallisk valuta utsläppa
20,000,000 R:dr i sedlar, samt uti dess grundfond, fastställd till 10,000,000
R:dr. Dessa läne-bankens skyldigheter och rättigheter fastställdes 1844, och bi-
behölios oförändrade vid förra riksdagen.
20
Banko-Utskottets Memorial, fS.-o 12.
Låtom oss nu närmare granska dessa låne-bankens skulder och tillgångar.
Svara tillgångarne ej emot skulderna, så uppstår tydligen balans, oell Banken blir
oförmögen att fullgöra sina förbindelser. Skulderna å ena sidan bestå nu uti Ban¬
kens skyldighet alt hålla 26,680,000 R:dr i lånc-fonderna, samt uti skyldighe¬
ten att förskaffa sig 5,000,000 R:dr uti räntebärande obligationer, båda tillsam¬
mans utgöra 31,680,000 R:dr; tillgångarne ä andra sidan bestå uti rättigheten att ut¬
släppa 20,000,000 R:dr uti sedlar samt uti en grundfond af 10,000,000 R:dr,
hvilka tillsammans utgöra 30,000,000 R:dr. Låne-bankens tillgångar understiga
således dess skulder med 1,680,000 R:dr, och Banken borde år 1844 hafva svarat
Rikets Ständer: det är för trug, sorn för hvarje annan, lika omöjligt att med
30,000,000 Hulr i tillgångar honorera förbindelser till ett belopp af 31,680,000
Hulr, följ den, om ni, oaktadt denna min försäkran, låta dessa sladganden stå oför¬
ändrade qvar, blir att jag af den vinst, sorn jag genom min lånerörelse kan för¬
skaffa mig, nödgas för egen räkning behålla 1,680,000 Hulr; endast hvad jag
derutöfver af kastar kan jag afstå och öfverlemna åt er att efter behag dispo¬
nera; eller med andra ord: ni komma ali, så länge dessa stadganden slå qvar,
betrakta hvad jag eger utöfver 10,000,000 Hulr såsom vinst, da jag deremot
endast kan betrakta hvad jag eger utöfver 11,680,000 Hulr såsom sådan. Det är
nu denna uraktlåtenhet å Rikets Ständers sida vid 1844 års riksdag-, att förse
Banken med nödiga tillgångar, som vållat hela Bankovinsl-oredau vid innevaran¬
de. Förhållandet mellan låne-bankens förbindelser å ena sidan och dess tillgångar
ä den andra, reducerar sig nemligen till besvarande af följande enkla fråga, sorn
man kan föreställa sig Ständerne hafva bordt göra till Banken vid 1844 års riks¬
dag: Utom din skyldighet att upprätthålla myntvärdet, vilja vi att du nu skall
öppna en lånebank-rörelse; Uu skall med denna tillhandahålla allmänheten i låine-
rörelseväg 26,680,000 Hulr, för hvilka dock allmänheten skall lemna dig sä¬
kerhet; Du skall låna ut 5,000,000 Hulr mot en särskild slags säkerhet, sorn
består i räntebärande obligationer; i i lemna dig för dessa ändamål en scdel-
emissionsrält af 20,000,000 Hulr, och fråga nu, med huru stort förlags kapital
eller med huru stor grundfond vi dessutom böra förse dig? Svaret på denna
fråga fås tydligen af följande enkla förhållande: Lånerörelse-förlaget tillhopa med
obligationerna skall vara lika med scdclemissions-rätten tillhopa med grundfon¬
den, eller, om jag insätter de tal, sorn uttrycka dessa skyldigheter och rättighe¬
ter, så linner jag att grundfonden bör vara 11,680,000, emedan
26,680,000 + 5,000,000 = 20,000,000 + 11,680,000
om man nemligen sätter förhållandet mellan dessa tal under form af hvad man i
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
21
Mathematiken kallar en eqvation. Jag skulle vilja kalla denna eqvation för lane*
bankens grund-eqvation, emedan den i sig innefattar hela låne-bankens theori.
För den, som möjligen skulle hafva svårt att inse giltigheten af denna eqvation
eller riktigheten af förhållandet mellan de i densamma förekommande storheter,
torde en jemförelse mellan Riks-hanken såsom låne-bank och en af våra vanliga
privat-lånebanker vara något upplysande. Skillnaden mellan Riks-bariken såsom
lånebank och en vanlig privatbank beståi' deruti, att Riks-hanken har rätt att utan
motsvarande valuta fabricera sedlar till ett visst bestämdt belopp, eller 20,000,000
r:dr, då deremot privat-banken icke har en sådan rätt, utan först mäste
ställa säkerhet eller hypothek för hvarje sedel, den vill fabricera. En privat¬
banks grund-eqvation, om jag så får uttrycka mig, uttryckes således helt en¬
kelt härigenom: grundfonden skall vara lika med lånerörelse-skyldigheten,
eller rättigheten, emedan håda uttrycken kunna här vara lika riktiga. Riks¬
bankens förändras, till följe af dess särskildta rättighet, till: Grundfonden till¬
hopa med sedel-emission s-rätten skall vara lika med lånerörelse-skyldighe¬
ten. För hvarje privat-hanks-sedel är således dubbel säkerhet ställd; första sä¬
kerheten ligger i privat-bankens grundfond, hvarmed den först förskaffar sig rät¬
tigheten att fabricera sedeln; den andra säkerheten ligger i det hypothek eller
den revers, mot hvilken sedeln är utsläppt i allmänna rörelsen. För Riksban¬
kens sedlar är deremot dubbel säkerhet endast ställd för den del deraf, som
motsvarar grundfonden; för de 20,000,000 r:dr, hvilka Banken derutöfver eger
rätt att utsläppa i rörelsen, är blott enkel säkerhet ställd, som ligger i det hy¬
pothek, mot hvilket Banken utsläpper sedeln. En privat-bank, om den samvets-
grannt skötes, lemnar således innehafvaren af dess sedlar större säkerhet, än Riks¬
banken lemnar innehafvaren af dess sedlar. Af denna jemförelse inses äfven lätt
att Riks-bankens grundfond blir den del af dess tillgångar, för hvilka Banken har
dubbel säkerhet. Att den ena säkerheten till större eller mindre del, olika för
olika tidpunkter, ligger i dess metalliska valuta, behöfver jag väl ej nämna.
Ställer jag mig på sedel-innehafvarens ståndpunkt, så inser man lätt vådan för
Riksbanken, om den vill vårda sin kredit, att utsläppa sina sedlar till för stort
belopp mot blott namn-säkerhet, hvilken säkerhet endast är fictiv, eller att för
mycket utvidga diskontrörelsen på namn, sådan den nu bedrifves. Som liden ej
medgifver mig att vidare utveckla eller analysera Bankens grundeqvation, så lem¬
nar jag dessa allmänna betraktelser, och Öfvergår till att visa hvarest de 3,000,000
r:dr, som man nu kallar bankovinst, finnas, och i hvilka detaljer Rikets Slän-
22
Banko-Utskottets Memorial, N-o 12.
der, derigenom att de icke [klart uppfattade sammanhanget mellan de särskildta
stadganden Tor låne-banken, vid 1844 års riksdag misstogo sig.
När 1844 års Banko-Utskott i sitt betänkande N:o 44, pag. 53 och 54,
efter alt hafva fastställt grundfonden till 10,000,000 r:dr, beräknade sedelstoc¬
ken för den sista December 1844, enligt de grunder hvilka Utskottet föreslagit
i betänkandet N:o 29, pag. 52, som återfinnas i Betänkandet N:o 44, pag. 70
och hvilka innefattas i §. 122 af nu gällande banko-reglemente, fann Utskottet,
att den del af sedelstocken, som icke motsvarades af metallisk kassa, uppgick
till 20,535,709: 41. 6.
Detta oaktadt föreslog Utskottet att maximum för den del af sedelstocken
som saknar motsvarighet i metallisk valuta, kunde fastställas till 20,000,000
r:dr på följande skäl: ”Sorn föreslående kalkyl ("den af sedelstocken) upptager
”den, efter afdrag af metalliska kassans belopp, i bankosedlar, återstående sedel-
”och depositions-skulden till 20,535,709 r:dr 41 sk. 6 r:st, är Utskottet i till¬
fälle biträda den inom Riks-Stånden i allmänhet yttrade åsigt, att nämnde sedel-
”och depositions-skuld må bestämmas till 20,000,000 r:dr, ty då i betraktande
”tages, att en del af lane- och kreditiv-anslagen icke till fulla beloppet varda
”anlitade samt att, innan behållna vinsten för ett tilländalupet år till Riksgälds¬
kontoret lefvereras, ny vinst Banken tillflutit; så är det utom allt tvifvel, alt
”berörde del af sedel- och depositions-skulden icke skall öfverstiga omförmälde
”maximibelopp.” När man nu jemför detta Utskottets resonnement med mom. c)
pag. 52 i Betänkandet N:o 29, svarande mot mom. c) §. 122 i nu gällande
Banko-reglemente, af innehåll, att i sedelstocken skall beräknas hela summan af
beviljade kreditiv, som vid anfordran kunna disponeras, så ser man till hvilken
oreda ett sådant mot ett bestämdt stadgande stridande resonnement skall leda.
Betraktar jag nu grundeqvalionen: länerörelseförlaget + obligationerna — Max. af
sedelstock + grundfonden, och efterser hvad följden blir deraf, att maximum af
sedelstocken blifvit högre beräknad än det får vara, då ser jag all, för att åter¬
bringa sedelstocken till sitt behöriga maximum, jag måste öka grundfonden med
samma summa, hvarmed jag minskar maximum af sedelstocken, så länge storhe¬
terna på venstra sidan likhetstecknet ej undergå någon förändring. Således må¬
ste i ifrågavarande fall grundfonden ökas med 535,705 r:dr, eller, som är det¬
samma, 535,705 rdr af forst inflytande vinst mäste läggas till grundfonden.
På delta sätt ligger denna del af vinsten bunden, och kan ej för annat ändamål
af Ständerna disponeras. Vidare egde Banken, när grundfonden bestämdes till
10,000,000 r:dr, maximum af sedelstock utöfver metallisk valuta till 20,000,000
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
23
r:dr, samt lånerörelseförlagen fastställdes till 20,680,000 r:dr, i räntebärande
obligationer 4,245,000 r:dr; nu bestämde Utskottet och Rikets Ständer, utan att
göra någon förändring i förutnämnde stadganden, att grundfonden borde till ett
belopp af 5,000,000 r:dr bestå af räntebärande obligationer, hvilket var detsam¬
ma som alt säga, att Banken borde öka sitt belopp af obligationer med 755,000
r:dr. Men huru skulle nu detta tillgå? Några medel att förskaffa sig dessa obligatio¬
ner anslogos ej åt Banken af Ständerna. Följden har naturligtvis blifvit att, för
att fullgöra detta sitt åliggande, Banken nödgats af upplupne vinstmedel uppköpa
dessa obligationer, hvarigenom 755,000 r:dr af vinsten blifvit bundna vid grund¬
fonden. Skulle det vid innevarande riksdag falla Rikets Ständer in alt förordna,
det Banken skulle förskaffa sig obligationer till 6,000,000 r:dr i stället för
5.000.000 r:dr, så innebure ett sådant stadgande tydligen detsamma, som att
1.000.000 r:dr af bankovinsten skulle användas för della ändamål. Att man då
ej tillika kan förordna, att samma million skall afstås till Riksgälds-kontoret, synes
vara temligen klart. Orsaken att 1844 års Banko-Utskott och Ständer så kunde
misstaga sig ligger sannolikt deri, att man sade att grundfonden skulle lill ett be¬
lopp af 5,000,000 r:dr utgöras af obligationer. Att vilja påstå att grundfonden
skall företrädesvis utgöras af den ena eller dea andra af Lånebankens tillgångar,
leder endast till begreppsförvirring. Det är tillräckligt att stadga, det Banken
skall vara innehafvare af obligationer till ett belopp af 5,000,000 r:dr. På sådant
sätt hafva emellertid 535,000 r:dr och 755,000 r:dr eller tillsammans 1,290,000
r:dr af hvad man trodde vara låne-bankens vinst blifvit bundna,så att de ej kunna för
annat ändamål disponeras, så framt man nemligen med vinst endast förstår den del af
kapital-öfverskottet, som lånebank en kan undvara utan att brista i sina förbindel¬
ser. Hvarest de återstående - 390,000 r:dr af vinsten, eller skillnaden mellan
1,680,000 och 1,290,000, ligga förborgade, kan jag ej för närvarande på siffran
uppgifva, emedan för en sådan undersökning erfordras en detalj-granskning af 1844
års bokslut. De ligga emedlertid helt säkert i en felaktig beräkning af sedelstoc¬
ken i Utskottets betänkande N:o 44, pag. 53 och 54, äfvensom i det .oklara slut-
tillägget till 122 §. i nu gällande Banko:reglemente. Vid detta sednare vill jag ej
nu uppehålla mig, emedan det kail blifva tid nog att ådagalägga hvad detta tillägg
egentligen innebär, när Utskottet skall diskutera denna §.
Jag vill nu öfvergå till att söka utreda hvar den disponibla Bankovinsten finnes,
eller den del af vinsten, ,som är verkligen fri, d. v. s. sådan att lånebauken, utan att
någon af de för lånebankens åliggande af Rikets Ständer gifna föreskrifter öfverträ-
des, kan lemna den ifrån sig. För detta ändamål tillses först om Banken har någon
24
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
del deraf, hvad jag skulle vilja kalla kontant liggande, d. v. s. 0111 Banken annu kan
utsläppa några sedlar utan motsvarande valuta, ulan att derigenom öfverskrida sitt
maximum af sådan sedelstock. För alt utröna detta, beräknas sedelstocken enligt
122 §. i Banko-reglementet, ifrån hvilken sedelstock sedan metalliska kassan dragés,
då det belopp hvarmed denna rest understiger 20,000,000 r:dr utvisar huru stor del af
vinsten ligger så att säga på Bankens hyllor. Nedanstående uträkning af sedelstoc¬
ken vid 1850 års slut är gjord med sa stor noggrannhet, som det ännu icke upp¬
gjorda bokslutet för år 1850 medgifver:
31 Dec. 1850.
Utelöpande bankosedlar 22,393,702: 31. 4.
Riksgälds- och koppar-skiljemynts-peletter 72,252: 28. 10.
Innestående medel på räkningar i Depositions-afdelniugen 5,396,261: 44. 4.
Obegagnade andelar af Läne- och Iireditiv-förlag:
För lån på guld och silfver samt vågbare effekter . . . 1,814,317: — —
« « fastigheter 52,734: 46. II.
« till skiften och odlingar 14,441: 36. 10.
« på kopparsedlar m. m 232,595: 33. 8.
Allmänna Diskontrörelsen 15,719: 44. 1.
Handels- och Närings-diskonten 82,050: 18. 2.
Kassa kreditiv 1,165,724: 5. 2.
Publika papper 619,908: 39. 2.
Manufaktur-diskonten 110,177: 41. 7.
Jern-kontoret . 85,450: — —
Riksgälds-kontoret 1,000,000: — —
Drätsel-kommisionen 50,000: — —
33,105,387: 34. 1.
Afdragsposter enligt Bankoreglemen¬
tet (Ifr. halfårs-uppgiften) . . 1,132,353: 24. 7.
Metalliska kassan i banko förvandlad 12,190,650: 29. 4.
13,323,005: 5. 11.
Sedelansvarighet] utöfver metalliska kassan .... 19,782,382: 28. 2.
Under maximum således 217,617: 19. 10.
Således har Banken af sin vinst i sina egna sedlar inneliggande 217,617: 19.
10., hvilka den, när som hälst, kan utlemna. För att la reda på den öfriga delen, så
måste
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
25
måste man granska Bankens alla tillgångar och tillse om någon af dem är disponibel,
ilian alt man derigenom öfverträder någon af de för Bankens verksamhet föreskrifna in¬
struktioner. Första rubriken af dess tillgångar är dess metalliska valuta; skulle nå¬
gon föreställa sig, att någon del af Bankens vinst kunde dölja sig här, så vill jag
blott hänvisa lill den här ofvan meddelade utredning af den kontånia vinsten, som,
såsom man ser, blir mindre i samma mån som metalliska kassan minskas; lemnar man
ut t. ex. 217,000 r:dr i silfverplantsar, så blir skillnaden mellan sedelstocken och me¬
talliska kassan i ofvan meddelade beräkning jemt 20,000,000 r:dr, och Banken har då
ingen kontant vinst; eller med andra ord: beröfvar jag Banken någon del af dess me¬
talliska kassa, så minskar jag med samma belopp den på dess hyllor liggande delen
af vinsten. Således inses, att ingen del af vinsten kan utlemnas i metallisk valuta.
Bankens andra fordran ligger i dess räntebärande obligationer; dessa uppgingo, vid
1850 års slut, enligt hvad Utskottet meddelat i sitt betänkande N:o 10, till
0,195,166 r:dr; men nu är Banken endast skyldig alt innehafva sådana till ett be¬
lopp af 5,000,000 r:dr; således ärafden upplupna vinsten 1,195,166 r:dr lagd i dy¬
lika obligationer, och kan sålunda disponeras. Hvad Bankens öfriga fordringar be¬
träffar, så bestå de nästan uteslutande af dess i lånefonderne utestående medel, hvilka
ieke kunna disponeras såsom vinst, utan att man inskränker det för dessa lånefonder
af Ständerne anslagna maximum. Bland Bankens öfrige fordringar, förekomma nå¬
gra smärre poster, såsom lån lill städer och korporationer, obetaldta räntor och
bokförde värden, hvilka skulle kunna disponeras, men jag vill blott anmärka, att
dessa till större delen motsvaras af den på andra sidan upptagna, men här icke med¬
tagna, lånebankoskulden, uppgående till million. Jag vet att mot detta resonne-
ment kan, såsom 122 §. i reglementet nu är redigerad, göras grundade invändnin¬
gar; men alt här upptaga och besvara dem, skulle leda till för stor vidlyftighet. Jag
vill i allmänhet anmärka, att jag mindre fäster mig vid detaljen än vid de generella
här ofvan uttalade principerna, hvilka i sig, enligt min tanke, in nuce innehålla hela
länebankens theori. Banken har sålunda disponibel vinst till ett kontant belopp af
217,617 r:dr och i obligationer 1,195,166 r:dr 32 sk. eller tillhopa omkring
1,412,783 r:dr. Jag säger ”omkring” emedan den ofvan meddelade beräkningen
af sedelstocken vid 1850 års slut lätt kan fela på 100 å 150,000 r:dr. Lägger
man nu tillsammans den disponibla vinsten och den vid grundfonden bundna eller icke
disponibla, som jag visat skola vara 1,680,000 r:dr, så får jag ungefär de
3,000,000 r:dr, hvartill Bankens vinst vid förra årets slut skulle uppgå.
Bilt. till R. St. Prot. 1850 & 1851, 6 Sami. 1 Afd. 4 haft. 4
26
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
Härmed har jag, så vidt jag kunnat, sökt utreda hvad ett af Iliks-Stånden önskat
få utredt till följe af en dess ledamots till Utskottet remitteradt yttrande, rörande
Banken af den 4 December förlidet år, hvilket yttrande slutar med följande ord:
”Resultatet af hvad jag nu haft äran anföra är, att, enligt min tanka, något öf¬
verskott i penningar uti Rikets Ständers Bank egentligen icke förefinnes ; dock
”lärer Banko-Utskottet icke underlåta att granska och närmare utreda förhållandet
”härutinnan, hvarvid i främsta rummet bör upplysas om de uppgifna vinstmedlen
”verkligen kunna disponeras och från Banken utgifvas, utan rubbning af sedel-
”stockens bestämda maximum”. Att nämnde ledamot och jag i hufvudsaken äro af
samma tanka torde, af hvad jag sökt visa, vara inlysande.
Hvad nu beträffar Bankens konsoliderande genom den upplupna vinsten, så
saknar jag de insigter, sorn erfordras för att i denna fråga uttala ett positivt
omdöme, dag vill blott i allmänhet anmärka, att Banken i min tanka konsolide¬
ras bäst genom en på riktiga principer fotad och utvidgad lånerörelse. Dess re-
alisationsförmåga hvilar ytterst på nationens förkofran i åkerbruk, bergshandtering,
industri och handel. Bankens silfvertackor hafva ingen farligare och obevekligare
fiende än ett missväxt-år; hvad är då med Bankens intresse mera öfverensstäm¬
mande, än att på allt sätt söka uppmuntra och understödja den, som vili odla
Sveriges jord, och i allmänhet den som vill arbeta och producera. Såsom dess
låne-understöd nu meddelas äro de likväl i flera fall snarare ruinerande än un¬
derstödjande för producenten. Innan Ständerne likväl äro ense om en ändamål¬
senlig organisation af Bankens lånerörelse, som verksamt kan underlätta Bankens
första förbindelse, den att upprätthålla myntvärdet, har jag ansett Banken kunna
bispringa Stats-verket, särdeles som Statsregleringen blifvit till stor del byggd
på förutsättningen att 3,000,000 R:dr kunde afstås, en förutsättning hvartill
Regeringen kunde anse sig så mycket mera berättigad, som Ständerne vid förra
Riksdagen aflemnade under namn af vinst liela Bankens kapital-öfverskott utöfver
10,000,000 R:dr, och 1844 års Banko-Utskott och Ständer tyckas utgått från
den förutsättning, att Bankens konsolidering i hufvudsaklig mån hvilade derpå,
att allt hvad Banken egde öfver 10,000,000 R:dr afstods åt Riksgälds-kontoret.
Jag har sålunda, för att ej bringa allt för mycken oreda i Statsregleringen, bi-
trädt Utskottets beslut att afstå 2,100,000 R:dr till Statsverket, hvilka i min
tanka böra utgå på det sätt, alt först anvundes det belopp, hvarmed Bankens
kapital-öfverskott vid sistlidet års slut Öfverskjuter 11,680,000 och resten lä¬
ges af de under nästföljande 3:ne år upplöpande vinstmedel. Härvid ville jag
för min del gerna göra det tillägg, att Ständerne tillika uttalade den önskan, att
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
27
Kongl. Majit vid nästa Statsreglering i nåder täcktes icke taga någon del af Banko¬
vinsten i beräkning. Jag anser nemligen hvarje Bankens inblandning med Stats¬
verket vara för den förra i hög grad förderflig, och hela vår Bankhistoria ådaga¬
lägger detta tillräckligt. Det härigenom uppkommande begäret efter vinst å ena
sidan, i förening med det aldrig mättade begäret efter lån å den andra, försvagar
och utmattar slutligen Banken. Hvad Banken af sina öfverskott kan undvara
bör af Banko-Utskottet disponeras blott för produktiva ändamål, bedömda endast
från Bankens ståndpunkt och nationen derigenom sättas i tillfälle att med lätthet
hära de ökade bördor, som ett fortgående framåtskridande i kultur och civilisation
nödvändigt för med sig. Man kan om Svenska nationen säga att den på samma
gång är den minst oell mest beskattade af de civiliserade folken”.
Med Herr Professor Agardh hafva Herr Doktor Björkman och Herr Prosten
Almqvist hufvudsakligen sig förenat.
Af Herr Doktor Sandberg: ”Inom Utskotts-afdelningen beslutades med 13
röster att 500,000 R:dr af Banko-vinsten skulle vid slutet af hvartdera året
1851, 1852 och 1853 aflemnas till statsverkets behof. Uti Utskottets plenum
erhöll denna mening blott 12 röster. Af de öfriga ville somliga årligen bort¬
lemna 700,000 R:dr, åtskilliga 800,000 och några till och med 900,000 Ridr.
Efter min öfvertygelse måste man vid alla åtgärder, som härutinnan kunna
ifrågakomma, endast se på Bankens sanna fördel, och icke det aldraminsta fästa
afseende på statsverkets större eller mindre behof. Ty börjar man åter beträda
den gamla hanan, att Banken skall bereda en nödhjelps- och lillgångs-kassa Jör
slaten, eller meddela hvad statsverket behöfver, så kan man snart återkomma till
den beklagliga ställning, då en ny riks-bankrutt står för dörren.
Vid förevarande högmålsfrågas behandling och närmare undersökning har hos
en eller annan af Utskottets ledamöter uppstått tvifvelsmål, huruvida någon under
de sednaste åren reserverad Banko-vinst verkeiigen finnes att nu disponera, äf¬
vensom hvarest en sådan vinst skulle sökas. Mig, som också tillhörde de tvif-
lande, förekommer emedlertid förhållandet vara följande:
Då, enligt sista riksdagsbeslutet och Banko-styrelsens redovisning, 954,000
Ridr banko vid slutet af hvartdera året 1848, 1849 och 1850 blifvit aflemnade
till Riksgälds-kontoret, har denna liqvid skett hufvudsakligen med de under samma
åren inflytande vinstmedlen, hvilka alltså till större delen redan äro utgifna och
icke nu finnas att tillgå.
Men vid sista eller 1847—48 årens riksdag fanns en behållning af vinst
reserverad ifrån 1844 till 1847 års slut, som till cn stor del blifvit förvandlad
28
Baft ko-Uls/co / tels Memorial, N:0 12.
uti räntebärande papper, och till inköp af sådana hafva Banko-fullmäktige äfven
användt de från Riksgälds-kontoret årligen inflytande 88,000 R:dr samt en del af
kontanta vinsten, som icke erfordrats till förenämnde liqvid. För dessa obligatio¬
ner äro alltså äfven hankosedlar redan utsläppta i rörelsen.
Häraf synes mig vara klart, att om, under de påföljande åren 1851, 52
och 53, något skall aflemnas från Banken till statsverket, så måste Banken der¬
till använda, antingen den blifvande banko-vinsten, som inflyter under samma åren
1851, 52 och 53, eller ock försälja en stor del af innehafvandc räntebärande
obligationer.
Men den största betänklighet härutinnan, synes mig uppstå af följande för¬
hållande :
När Rikets Ständer vid 1844—45 årens riksdag, kanske af då för handen
varande omständigheters kraf, sago sig nödsakade frångå deras förra stadgande,
att metalliska valutan skulle förhålla sig till sedelstocken, som 2 till 5, och i
dess ställe antogo, att sedelstocken kunde få uppgå till högst 20,000,000 R:dr
banko utöfver beloppet af metallisk valuta, så var just denna föränderlighet uti
en så högst vigtig sak icke egnad alt synnerligen stärka förtroendet. Denna för¬
ändring i grundvilkor för sedel-emissionen, synes mig så mycket vanskligare,
som man vid samma tillfälle gjorde åtskilliga afdrag på den redan da befintliga
sedel-ansvarigheten, för att kunna fä beräkningen att gå ihop och icke nödgas
medgifva ett ännu större maximum utöfver befintlig valuta. Begagnandet af en
så slipprig beräkningsgrund för bestämmandet af detta maximum har väl ytterst
varit föranledt deraf, att den banko-vinst, som influtit från realisationens början
till 1840 års riksdag, blifvit 2:ne gånger uti sedlar utgifven, nemligen först, en¬
ligt Banko-fullmäktiges berättelse, till större delen använd i lånerörelsen, och se¬
dermera, enligt Ständernas beslut, med i årligen aflemnad till statsverkets behof.
För att icke uppväcka farhågor öfver allt för stor sedel-emission idan fond, gjor¬
des emedlertid flera sådana afdrag, ibland hvilka må nämnas t. ex. återstoden pä
lånen tili städer och korporationer, lånebanko-obligationerna och, såsom det vill
synas, äfven diskont-reserv-fonderna, hvilka sedermera, vid påföljande riksdag öf-
verlemnades till statsverket, att icke nämna Riksdags-kontorets stora kreditiv.
Om man nu utaf dessa afdrag vill taga blott de äfven tyri i gas te i beräkning! och
icke vill öfverskrida det fastställda maximum af sedel-ansvarighet eller 20 millio¬
ner R:dr bauko utöfver metalliska fonden, så lärer af den hittills reserverade vin¬
sten icke någon synnerligen stor mängd spdlar kunna utlemna»,
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
29
Alla äro ense om att erkänna det Hiks-bankens hufvudsakliga och egentliga
ändamål är att upprätthålla landels tnynlrep resen taliver vid ett fast och oförän¬
derligt värde. Men man vill oek att Banken skall reglera sedelstocken eller rö¬
relse kapital i landet på ett sätt, som någorlunda motsvarar behofvet, så vida så¬
dant kan åstadkommas, utan alt försvaga Bankens förmåga att upprätthålla mynt¬
värdet. Och kanske torde tidpunkter inträffa under nu för handen varande pen-
ninge-förhållanden, då dessa begge ändamål omöjligen kunna förenas.
Det var en tid då man ansåg det talet om handels-balansen för en löjlighet
oell bemödandet ali styra vexel-kursen nästan såsom en dumhet. Emedlertid är
det just realisationen, som styrer kursen, så att den föga kan öfverstiga 130 sk.,
ty då uttages genast silfver utur Banken till dess kursen faller, såvida silfverför-
rådet dessförinnan icke tryter. Och att kursen beror af handels-konjunkturen lä¬
rer väl icke heller förnekas. När importerade utländska varor icke kunna beta¬
las med de penningar, sorn erhållas för landets exportvaror och genom frakt förtjenst,
så stiger kursen och skilnaden mäste salderas med Bankens silfver. Så har för¬
hållandet också varit under de sist förflutna 3:ne åren. Derigenom har Bankens
metalliska valuta under dessa åren blifvit förminskad från 22 millioner R:dr B:ko
lill 12 millioner Hulr B:ko. Och förhoppning förefinnes icke att någon betydlig
förbättring i bandels-förhållanderna skall inträffa under den närmaste framtiden.
Landets exportvaror, jern, koppar och skogs-effekter utföras, och öfver bristande
export höres ingen klagan. Men den förslår icke att betala importen, ty kursen
häller sig hög och silfver strömmar dagligen ur Banken. Om nu härtill skulle
komma ett missväxtår med behof af en betydlig spanmåls-införsel, så torde reali¬
sationens bestånd hotas af en oundviklig fara.
Men ställningen synes vara ännu betänkligare, när andra omständigheter tagas i
betraktande. Under de sistförflutna åren hafva åtskilliga hypotheks föreningar in¬
dragit utländska lån, kanske till belopp af 20,000,000 B:dr B:ko. Dessa lån
hafva under denna liden utan tvifvel, i betydlig mån bidragit att betala en stor del
af de från utlandet importerade varorna och derjemte skaffat Banken under år
1847 en ovanligt stor tillgång på vexlar och silfver, hvarigenom dess metalliska
fond uppsteg till en aldrig förr uppnådd höjd. Men denna förmånliga ställning
kunde icke blifva långvarig, ty den var byggd på en bedräglig grund. All skuld
skall betalas; och när dessa lån skola liqvideras med ränta och amorteringspro-
cent, måste Banken släppa till en vida större mängd silfver, än den vid indrag¬
ningen någonsin erhållit. Härtill kommer att negociationer lära vara å färde för
att upptaga ytterligare utländska lån åt andra hypotheks-föreningar, Genom allt
.‘50
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12
detta synes mig' Bankens ställning vara ännu vådligare, än den hittills skedda för¬
minskningen af dess valuta antyder.
Enligt de grunder, som innehållas uti Kongl. Kungörelsen af den 14 Janu¬
ari 1824, skulle enskildta associationer hildas, hvilka, medelst upplåning och ut¬
låning, borde utgöra förmedlande anstalter emellan kapitalegaude och kapitalbehöf-
vande, och således skulle de röra sig med Riks-bankens mynt. Huru dessa se¬
dermera under namn af privatbanker kunnat förvandlas till sedelfabriker, tvärt emot
72 § R. F., har alltid varit mig en obegriplig gåta. — När Banko-Utskottet vid
1844—45 arens riksdag för Riksbankens sedelstock föreslog ett maximum, som
ansågs förenligt med Bankens förmåga att upprätthålla sedelvärdet, skedde sådant
utan tvifvel under den förusättning alt äfven ett maximum för privat-bankernas egen
sedel-rörelse skulle bestämmas. Och under en sådan förutsättning antogs maxi¬
mum för Riks-bankens sedelstock till 20 millioner R:dr B:ko utöfver dess reela
fond. Men huru gick det väl med maximum af privat-bankernas sedelstock? Den
har efter den tiden ökats med ungefärligen en million R:dr B:ko hvarje år och
deras utelöpande räntelösa kreditsedlar utgöra nu 7 å 8 millioner R:dr B:ko, ut¬
öfver deras behållning i riksmynt. Härtill komma ännu ytterligare enskildta per¬
soners och associationers utfärdade assignationer på Banken, hvilka också cirkule¬
ra såsom mynt till ett oberäkneligt belopp, emedan de sannolikt icke alla hafva
fullt motsvarande depositioner uti Banken. Genom allt detta har landet, som li¬
der brist på riksmynt, blifvit öfversvämmadt af en otalig mängd myutrepresenta-
tiver af alla färger och storlekar, hvilkas belopp är alldeles oberoende af riks¬
banken, och riksbanken har således genom dessa privata finans-operationer helt
och hållet förlorat sin makt att reglera rörelse-kapitalet eller sedelstockens storlek,
hvadan också Bankens förmåga att upprätthålla myntsedlarnes värde blifvit än
ytterligare i betydlig mån försvagad.
Slutligen får man icke förglömma att Riksbanken har ansvarighet för sina
egna sedlar till ett belopp af omkring 33 millioner R:dr B:ko. Och för alla des¬
sa sedelmassor och utländska skulder, i hvilka enskildta invecklat landet, äger
riksbanken, såsom förutnämndt är, icke mera än 12 millioner R:dr B:ko uti me¬
tallisk valuta, hvarmed äfven ofördelaktiga konjunkturer samt möjligen inträffande
olyckor och missvexter skola mötas. Hvem inser icke att riksbankens ställning
äfven för den närmast kommande liden är högst betänklig? Det åligger derför
Rikets Ständer att i rätlan tid vidtaga alla möjliga försigtighetsmått innan det blir
för sent. Ty om sil frets uttagning utur Banken fortgår på enahanda sätt intill
nästa riksdag, så måste antingen betydligare del af lånefonderna indragas, och då
Banko-Ulskottets Memorial, N.-o 12.
31
skall penningebrist förorsaka mycken svårighet och nöd i landet, — eller ock fo¬
ras vi allt närmare och närmare till en ny statsbankrutt, hvilket väl vore den
största riksolycka, som kunde hända, ty derigenom skulle alla allmänna inrätt¬
ningar, pensionskassor och enskildta personer, som äga större eller mindre kapi¬
taler, kunna förlora hälften af sin egendom: alla kontanta statsanslag till löner och
embetsverk skulle blifva otillräckliga, korteligen: en omhvälfning uti alla egen¬
domsförhållanden skulle uppstå, hvars olycksbringande verkningar för land och rike
man icke kan beräkna.
Man har väl sagt att Bankens realisationsförmåga bäst förstärkes, om landets
industri upphjelpes, kommunikationer lättas, jordbruks- och slöjdskolor inrättas m.
m. hvarigenom varu-produktioncn förökas och en tillväxande export kan befräm¬
jas. Så ovedersägligt detta i sig sjelft är, så följer likväl ingalunda deraf, att
ett sådant ändamål i minsta mån vinnes, om bankovinsten aflemnas till statsver¬
ket. Svenska Staten har uppoffrat såsom det säges 11 mili. R:dr på den väl¬
bekanta stora kommunikations-anstaltcn Götha kanal, hvilken man lorespeglade
skulle gifva en så betydlig vinst genom transito-handelns ledande kanalvägen ge¬
nom landet. Statsverket har riksdag efter riksdag erhållit ganska betydliga sum¬
mor, den ena millionen efter den andra, från riksbanken; inga större missväxter
eller inhemska olyckor hafva inträffat, och likväl hafva konjunkturerna försämrats
och silfret fortfarit att utgå ur landet. Det synes alltså, att alla de stora upp¬
offringar, som i sådant afseende blifvit gjorda, icke kunnat frambringa det der¬
med åsyftade ändamål, ej heller i någon mån föröka produktionen af exportvaror
till betäckande af importen. De penningar, som från banken aflemnas till riks¬
gäldskontoret, kunna nemligen disponeras till förökande af stats-lyx och militär-lyx
lika såväl som meddelade lån både från enskild oell allmän hank kunna använ¬
das att öka den enskilda lyxen och föranleda en ökad skuldsättning både inom
och utom landet. Afven om man ville antaga att de medel, hvilkas utlemnande
nu är i fråga, uteslutande skulle användas till industriella och produktiva ända¬
mål, sä lära verkningarna deraf icke snart kunna medföra någon förmån för Ban¬
ken och således icke heller i ringaste mån förekomma den öfverhängande faran,
sorn innan kort synes hota realisationen.
Af allt hvad nu blifvit anfördt har jag kommit lill den Öfvertygelse, att hankens
framtida ställning blir serdeles bekymmersam och att vår 16-åriga realisation icke
kan äga fortfarande bestånd, om ej Rikets Ständer snarligen vidtaga ändamålsenliga åt¬
gärder till dess betryggande. Den rättighet, Banko-styrelsen eger att när nöden på¬
går upptaga utländska silfverlan är ett palliativ, som svårligen kan annat än förvar-
32
Banko-Utskottels Memorial, iV:o 12.
ra det onda, under hvad form del än begagnas. Fördenskull hade jag för min del
önskat det Banko-Utskotlct, jemlikt ordalydelsen uti 2 §. af dess Instruktion, till
Rikets Ständer nu ingått med den hemställan,
”ali dan sedan 1848 års början upplupna Bankovinst erjor-
”dras Jör Bänkens konsoliderande.”
Hvad den under de följande åren 1851, 52 och 53 inflytande vinsten angår,
sä vore del för realisation visserligen mest betryggande om någon del af de på sådant
sätt ingående sedlarne icke behöfde åter utgifvas. En sådan åtgärd till förminskning
af sedelansvarigheten, om den vidtages småningom och med största varsamhet, skulle
utan tvifvel icke blifva så tryckande för landet i allmänhet eller medföra så kännbart
lidande för enskiidta personer, som indragning af någon del af lånerörelsen skulle för¬
orsaka.
Men det är efter min öfvertygelse likaså nödvändigt och man måste vara betänkt
på alt så snart ske kan åt Riksbanken återgifva makten alt reglera landels sedel¬
stock uti något förhållande till Bankens egen förmåga alt upprätthålla scdelvär-
del. Det har alltid förundrat mig, att Rikets Ständer någonsin kunde låta denna makt
fråntagas sin egen hank, och för några år tillbaka hade den utan tvifvel med mindre
svårighet än nu kunnat återställas. Kanske komma alla försök i detta afseende nu
för sent, men om en jemt tillväxande mängd andra, af Riksbanken oberoende mynt-
representativer skola fortfarande obehindradt mer och mer fylla landets behof af rö-
relse-medel, så ser jag icke annat, än att alla bemödanden för realisationens bestånd
förr eller sednare måste blifva vanmäktiga. Den utväg, som 215 § i Banko-regle¬
mentet föreskrifver att ersätta de upphörande privatbankerna med ytterligare sedel-
emission af några millioner r:dr banko utan minsta förstärkning af metalliska valutan,
synes mig vara högst vådlig. Då vore det långt bättre att använda den kontant in¬
flytande Bankovinsten samt kanske en del af nuvarande lånefonderna, för alt inrätta
filial-afdelningar af Riksbanken på flera ställen i landet, hvilka borde annorlunda och
på ändamålsenligare sätt organiseras, än de nuvarande lånekontoren, och derigenom
efter hand göra privatbankernas verksamhet helt och hållet umbärlig för rörelsen
samt återställa åt Riket ett enda slags mynt, så att regeringsformens 72 § än eu
gång kunde blifva en sanning och åt Riksbanken återställa den förmåga alt reglera
sedelstocken, hvilken förmåga aldrig bordt Riksbanken afhändas.
I alla händelser förmår jag icke inse, att Banken skulle bättre konsolideras genom
Bankovinslens aflemnande till Statsverket, än genom dess användande uti en säker och
ändamålsenlig lånerörelse. I begge fallen utgå sedlarne äter i landet, och Bankens
sedel-
Banko-Utskottets Memorial, N-.o 12.
33
sedelansvarighet blir oförändrad. Men i sednare fallet, eller då vinstmedlen utgifvas
såsom lån, kunna ju dessa lika väl och kanske mera sannolikt användas till förlag för
jordbrukets, bergshandteringens eller industriens förkofran, än om man bortskänker
deni till fyllande af några i en stark progression växande statsbehof, hvilkas nödvän¬
dighet iner än i ett afseende kan sättas i fråga. Att i utlåning, så väl som i allt an¬
nat, man kan gå till öfverdrift och en ytterlighet, som skadar, nekas icke, men deraf
följer ingalunda att saken i sig sjelf, rätt använd, är förderflig.
Men då mina åsigter för närvarande hafva föga eller inga sympatier, är det all¬
deles onödigt att vidare orda om användandet af den Bankovinst, hvarpå det alltid be¬
höfvande Statsverket lill sina elastiska behof redan vid Riksdagens början erhållit en
högvederbörlig invisning, den Riks-Stånden väl lära anse sig förbundna att nu honorera.
Häruti har Riksdagsfullmäktige Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs
Län instämt;
samt af Herr C. G. Indebetou. Såsom min reservation upplager jag det beslut,
hvaruti Utskottets Kansli- och Finans-afdelning stadnade, då frågan om Bankovinstens
användande der var under öfverläggning. Beslutet innehöll den tillstyrkan,
”alt af Bankens, sedan 1848 års början upplupna, behållna vinst,
”ett belopp af 500,000 r:dr banko ärligen skulle vid slutet al
”hvartdera åren 1851, 1852 och 1853, från Banken, i och för
”Statens allmänna behof, till Riksgälds-kontoret afiemnas.
De skäl, hvilka föranlåtit mig att instämma i detta afdelningens beslut, skall
jag här utveckla.
Då jag sökt göra mig reda för, huruvida någon del af den sedan 1848 års bör¬
jan upplupna Bankovinst vore erforderlig för Bankens konsoliderande, har jag i främ¬
sta rummet sökt ett svar på den frågan, ”hvaruti Bankens styrka består.” Såväl
under öfverläggningarne inom Utskottet, som uti föregående Riksdagars handlingar
har jag funnit den mening uttalad, alt Bankens styrka består i dess metalliska
fond, emedan dess utelöpande sedlar och andra skuldförbindelser endast genom den¬
na fond kunna infrias. Denna mening står i full öfverensstämmelse med innehållet
af § 1 uti nu gällande lag för Rikets Ständers Bank. Jag har ock funnit, att perso¬
ner, hvilka i öfrigt hyllat vidt skiljda åsigter, likväl öfverensstämt deruti, att de an¬
sett denna tanka såsom en sanning. Detta allt har stadgat min öfvertygelse, att den
uttalade grundsattsen matte vara riktig. Af sådan orsak har jag föstat mig hufvud¬
sakligen vid Bankens metalliska fond och dess ombytliga förhållande under olika ti¬
der, då jag sökt för mig utreda, huruvida Bankens ställning för närvarande vore att
betrakta såsom stark, eller såsom svag.
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 6 Sami. 1 A/d. 4 käft. 5
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
För att i detta afseende komma lill någon visshet, har det synts mig nödigt att
återgå till den tid, då realisationen blcf beslutad och verkställd, och jag har derföre
till utgångspunkt för de jemförelse!’, jag anställt, valt året 1834.
Banken egde vid denna tidpunkt en metallisk kassa af nära Ot millioner riks¬
daler silfver. Under de påföljande åren, intill slutet af år 1841, utgjorde densamma
öfverhufvud något mera än (i millioner, och söker man medeltalet för de 16 är, som
förflutit, sedan realisationen verkställdes, sä finnér man, att detta medeltal utgjort
nära 5 j millioner. För närvarande uppgår Bankens silfverfond till 4' millioner, lo¬
ga derutöfver. Denna är således nu lägre, lin hrad den i medeltal varit under
alla de år, som förflutit efter realisationen, och den skiljer sig från detta medeltal
med ungefär l-(\ millioner r:dr silfver, motsvarande vid pass 3 millioner r:dr banko.
Emedlertid må man icke förbise en anmärkningsvärd omständighet, som föranle¬
der en korrektion i nu framställda beräkning. Det svenska sedelmyntet var nemligen
år 1834, och under flera påföljande år, gångbart i Finland: så är icke nu förhållandet.
Vår sedelstock har blifvit inskränkt till en mindre terrain, dess belopp har i följd
deraf blifvit förminskadt, och Banken är icke nu i behof af en lika stor silfverfond,
som undei' den föregående tiden var nödig för att upprätthålla realisationen.
För att utröna i hvad mån detta förändrade förhållande verkat på Bankens
ställning, mäste man fördela de efter realisationen lorflutne 16 åren i 2:ne perio¬
der, af hvilka den ena hör omfatta tiden före invexlingen af det i Finland cirkule¬
rande svenska sedelmyntet, och den andra tiden efter samma utvexling.
Den Finska sedelstocken ingick till vår Bank hufvudsakligen under loppet af
åren 1842 och 1843. Det är således från denna tidpunkt vi hafva att räkna den
sednare perioden.
Bankens metalliska fond har under denna period varit mycket föränderlig; i me¬
deltal har den utgjort något öfver 5 millioner, och således öfversligit dess nuvarande
belopp med något mera än g million r:dr silfver. Huru man än må anställa
sina jemförelser, visar det sig ändock, att Bankens ställning Jor närvarande är
mera svag, lin den i allmänhet varit under föregående tiden, och att dess metal¬
liska kassa behufoer förstärkas, eller, för att begagna Banko-reglementets ord:
att Banken behölVer konsolideras.
Till det minsta torde Bankens silfver-fond böra uppbringas till det belopp,
som den i medeltal utgjort under de sednare åren. Härtill erfordras, enligt hvad
nyss blifvit nämndt, något mera än 4 million r:dr silfver, eller i banko beräk-
nadt, ungefär 1,400,000 r:dr.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
35
Det har inom lltskollet blifvit yltradt, att Bankens grund-fond borde lemna
tillgäng för den metalliska kassans förstärkande. Att emedlertid detta icke kan
ske, är lätt bevislig!. Uti den berättelse, hvilken Bankens Herrar Fullmäktige
afgäfvo lill Rikets Ständer är 1844, uppgafs nemligen (pag. 54), att alla sedan
1840 ars ingång lill Banken influtne vinst-medel blifvit i dess lane- och kre-
ditiv-rörelse använde. Herrar Fullmäktige införde uti samma berättelse (pag. 55),
en fullständig redogörelse, som ädagalade, att förhållandet var sådant de uppgif¬
vit. Det är ock bekant, all alla de vinst-medel, hvilka fran 1845 års början
intill sistlidne riksdag influtit till Banken, blifvit aflemnade till Riksgälds-konto-
ret. Således har Bankens grundfond alltsedan 1844 års riksdag icke erhållit nå¬
gon tillökning. Lånefonderne hafva ej eller sedan den tiden blifvit förminskade,
utan bibehållas ännu vid det belopp af 26,080,000 r:dr, hvartill de då bestäm¬
des. Men dä det år 1844 ådagalades, att alla dittills influtne vinst-medel voro
i lånefonderne använde, så måste förhållandet ännu vara enahanda, enär inga yt¬
terligare tillgångar sedermera för Banken reserverats, och lånefonderne ej eller
blifvit förminskade. Det är således ögonskenligt, alt grundfonden icke han lem¬
na tillgång för den metalliska kassans förstärkande, alldenstund den förut är
till liela sitt belopp använd.
En sådan tillgång mäste man alltså söka annorstädes, och man finner den uti de
sedan 1848 års början lill Banken influtne vinst-medel, sif denna banko-vinst
mäste fö/jakleligen af sättas sä stort belopp, som erfordras lill förstärkande af
Bankens metalliska kassa. Men det har förut visat sig, att 1,400,000 r:dr
banko äro behöflige för alt uppbringa silfverfonden till det belopp, som den i.
medeltal utgjort under de sednare åren, eller efter den tid, då den finska sedel¬
stocken invexlades. Dessa 1,400,000 r:dr banko böra derföre afräknas från deri
nu upplupne banko-vinsten, hvilken, enligt hvad upplyst blifvit, utgör ungefärli¬
gen 2,900,000 r:dr. Återstoden, r:dr 1,500,000 banko, hvilken icke erfordras
för Bankens konsoliderande, kan följ akleligen af emnås till Riksgäldskontoret, att
användas för statens behof.
Emedlertid äro desse 1,500,000 r:dr icke nu genast disponibla. Herrar
Banko-fullmäktige hafva nemligen vid början af innevarande riksmöte, uti sin be¬
rättelse angående Bankens förvaltning, underrättat Banko-Utskottet och Rikets
Ständer, alt de på grund af den föreskrift, som Banko-reglementets §. 219 in¬
nehåller, användl en del af de influtne vinst-medlen lill uppköp af räntebärande
papper eller sä kallade obligationer, och att det belopp af dylika papper, da från
och med år 1845 uppköpt, sammanräknadt utgör i det närmaste 2j millioner
36
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
r:dr banko, sedan afräkning skett för de obligationer, hvilka under tiden blifvit
utlottade. Då nu alltsedan år 1844 inga andra vinst-medel blifvit i Banken bi-
behållne, än de som influtit från 1848 års början, och om hvilkas användande
nu fråga är, så blifver det tydligt, att omförmälte inköp af räntebärande papper
verkställts med just desse vinst-medel, och den del deraf, som härtill blifvit an¬
vänd, kan således icke nu vara disponibel. Alltså bör beloppet af de inköpta
obligationerna, utgörande, enligt hvad nämndt är, nära 2-\- millioner r:dr banko,
afräknas från summan af den upplupne banko-vinsten, som uppgår till 2,900,000
r:dr, då återstoden, eller vid pass 400,000 r:dr banko, befinnes vara det be¬
lopp, hvilket Banken nu högst skulle kunna utbetala.
Man linner bär skälet, hvarföre den summa, Banken bör aflemna till Riks-
gälds-kontoret, icke genast kan utgå, och hvarföre Utskottet föreslagit att utbe¬
talningen bör ske successive, fördelad på flera år. Under tiden skola nemligen nya
vinstmedel inflyta, hvilka kunna utbytas mot den äldre Bankovinst, som nu ligger
förvarad i räntebärande papper, och på sådant sätt blifver den från 1848 års bör¬
jan intill 1850 års slut upplupna vinst inom loppet af få år andvändbar, utan
alt Bankens nu innehafvande obligationer behöfva försäljas. Det har inom Ut¬
skottet äfven varit föremål för öfverläggning, på hvad sätt Bankens metalliska
kassa skulle kunna förstärkas genom den större eller mindre del af vinstmedlen,
man för sådant ändamål kunde komma att afsätta, och meningarne hafva i detta
afseende varit mycket delade. — Man har gjort den anmärkning, att det skulle
vara omöjligt inköpa silfver för bankosedlar. Det är likväl obestridligt, att vex-
lar kunna köpas för sedlar, ehuru tillgången deraf vid olika lider kan vara stör¬
re eller mindre. Lika obestridligt är det ock, att silfver kan erhållas i utbyte
mot vcxlar, och det följer häraf, att man mot sedlar kan förskaffa sig silfver, om
än det måste ske pä ett indirekt sätt.
Hvarje tidpunkt kan likväl ej vara lika lämplig för inköp af vexlar; men
då det förr eller sednare bör inträffa, att tillfälle till sådant inköp yppar sig, sy¬
nes det vara ändamålsenligt att reservera det för Bankens konsoliderande erfor¬
derliga belopp, intilldess en gynnande tidpunkt för jless förvandlande till metallisk
valuta inträffar.
Det är derföre min tanke, att de för sådant ändamål af sedda 1,400,000
11: dr må af sättas till cn reserv-fond, hvilken bör hållas i beredskap för inköp af
vcxlar, dä sådant låter verkställa sig, och att denna veserv-f'ond. följaktligen
icke må för något annat ändamål under tiden användas.
Banko-Utskottets Memorial, N/o 12. 37
Jag har nu framställt de t,. ", L pirtsi stadgat min öfvertyy^lse, att icke mera
än 500,000 R:dr årligen böra från Banken till Riksgälds-kontoret äliemir.p. intill
nästa riksdag. Jag har ock yttrat min tanka, huru den del af vinstmedlen, hvil¬
ken Banken kommer att bibehålla, må användas, pä det att den må bidraga till dV
åsyftade ändamålet: Bankens konsoliderande.
Såsom ledamot af Banko-Utskottet kunde jag nu sluta min reservation, men en
representant bör efter min tanke icke betrakta någon sak ensidigt, och den förevaran¬
de frågan har ännu en sida, som icke blifvit af mig framställd.
Man kan nemligen hysa tvifvelsmål, huruvida ett bidrag från Banken af
500,000 R:dr årligen, intill nästa riksdag, må vara till fyllande af de oundgängliga
stats-behofvcn tillräckligt, och man kan taga sig anledning alt befara tyngre beskatt¬
ning, i händelse någon betydligare del af Bankovinsten skulle reserveras, än hvad
Utskottet föreslagit. Jag anser att dessa frågor stå i så nära sammanhang med
öfverläggningen om Banko-vinstens användande, att man har fullt skäl taga dessa
tvifvelsmål och dessa farhågor i betraktande, innan Rikets Ständer i ämnet fat¬
ta sitt beslut.
Af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående statsver¬
kets tillstånd och behof, finna vi (pag. 15 & 16), att Kongl. Maj:t anser hela
den upplupna banko-vinsten, eller ungefärligen 3 millioner R:dr banko, till fyl¬
lande af extra slatsregleringen erforderlig, samt att Kongl. Maj:t, under förut¬
sättning att banko-vinsten skulle kunna för sådant ändamål disponeras, föreslagit
Ständerna, att den förhöjda bevillningen till betäckande af 1848 års krigsrust-
nings-kostnader, skulle hädanefter upphöra. Sistnämnde nådiga framställning har
åstadkommit en allmän tillfredsställelse, och de torde vara få, som ej önska fram¬
gång åt en för landet så gagnelig skatte-förminskning. Men man synes hafva
skäl lill den farhåga, hvilken af mången blifvit yttrad, alt nyssnämnde förhöjda
bevillning icke skulle kunna nu genast upphöra, i händelse Banken ej aflemnade
mera än hälften af sine vinstmedel till statsverket.
För alt komma till någon visshet härom, torde det böra utredas, hvarifrån
de medel härledt sig, hvilka man användt till betäckande af krigsrustnings-kost-
naderne; man känner nemligen, att den för sådant ändamål hitintills uttaxerade
bevillning, icke ens uppgått till dessa kostnaders halfva belopp. Upplysning i
detta afseende erhåller man af Kongl. Maj:ts ”Berättelse om hvad i riket och
dess styrelse sig tilldragit sedan sisla riksdag.” Man inhemtar af denna berät¬
telse (pag. 48), ”att öfverskott uppkommit för år 1848 till icke mindre belopp
än 660,865 R:dr 20 sk. 2 rst., samt att, efter upprättade beräkningar, ett ännu
38 iiankb\Utskottcts Memorial, N:o 12.
betydligare Öfverskott flir är 1849 iir titt- förvänta, då rikshufvudbokén för della
år binna" skinås.” Man finner vidare (pag. 56), ”att tull-inkomsterna väsendt¬
ligt. Jidragit till dessa öfverskott,” hvarjemte den underrättelse meddelas, att dessa
Wkomster ”varit i årligt stigande.” Annu noggrannare uppgifter, rörande tull-
intraderne, lemnar förut åberopade Kongl, proposition, angående statsverkets till¬
stånd och behof (pag. 12), der det redogöres för tullmedlens belopp ifrån år
1844 till och med år 1848. Det visar sig af denna redogörelse, alt lullinkom-
sterne under ifrågavarande fem år ökat sig med nära 1-J million R:dr banko, el¬
ler öfverhufvud med 390,000 R:dr årligen, samt alt de är 1848 uppgått till ett
brutto-belopp af 4,868,434 R:dr banko. Beträffande året 1849, för hvilket tull¬
medlens tolal-belopp icke finnes uppgifvet, erhåller man den underrättelse, att tull¬
intraden ”lemnat en nettobebållning af R:dr 4,201,586: '15. 5. banko,” och då
dertill läggas utgifterne för tullverket, som af de inflytande medlen bekostas, och
hvilka förslagsvis äro beräknade till 800,000 R:dr, så kommer man lill det re¬
sultat, att lullmedlens brutto-belopp år 1849 utgjort omkring 5,000,000 R:dr
banko, och således öfverstigit föregående årets med ungefärligen 130,000 R:dr.
Om man än icke vill antaga ett fortfarande stigande af lull-intraderne, hvil¬
ket skulle vara en osäker beräkningsgrund, så bör man dock med skälig visshet
kunna beräkna, att tullmedlen under instundande 3:ne år skola bibehålla' sig vid
ungefärligen lika belopp, som de under sednaste åren utgjort, förutsatt att Stän-
derne vid nuvarande riksmöte icke vidtaga sådana förändringar i tull-lagstiftnin¬
gen, som kunna föranleda minskning af inkomsterna. — Under åren 1848 och
1849 hafva tullmedlen, enligt hvad förut blifvit upplyst, öfverhufvud utgjort nå¬
got mera än 4,900,000 R:dr årligen; det kan således icke vara äfventyrlig! att
för kommande 3:ne år upptaga dem till lika belopp. Emedlertid befinnes det, alt
desse medel uti Kongl. Maj:Is ofta åberopade nådiga proposition, angående stats¬
verkets tillstånd och behof (pag. 13), för de kommande åren icke blifvit högre
beräknade, än till ett bruttobelopp af 4,400,000 R:dr, hvaraf ”efter afdrag af
utgifterne, förslagsvis beräknade till 800,000 R:dr,” skulle återslå för ”stats¬
verket en nettoinkomst af 3,600,000 R:dr.”
Af hvad förut blifvit anfördt, visar det sig, alt denna beräkning är för låg,
samt att här gifves cn oberäknad tillgäng för statsverket af icke mindre än
500,000 It:dr ärligen. På 3:ne år gifver denna tillgång en sammanräknad summa
af 1,500,000 R:dr, som, tillagd det lika stora belopp, hvilket Banken af sina vinst¬
medel kan lemna, uppgår lill 3 millioner, eller just den summa, hvilken Kongl.
Maj: t anselt erforderlig för extra statsregleringens fyllande.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 12.
39
Här finner man således en lösning af de framkastade tvifvelsmålen, och
en vederläggning af de uppställda farhågorna. Del visar sig nemligen, alt till¬
gång gifvcs till bestridande af alla de statsutgifter, såväl ordinarie som extra,
hvilka Kongl. Maj:t ansell vara under nästkommande 3:ne år nödvändiga eller för
landet nyttiga, och att statsregleringen följaktligen icke kommer att möta svårig¬
heter derigenom att Banken får bibehålla ungefär halfva beloppet af sina upplupna
vinstmedel till konsoliderande af sin metalliska fond. Det visar sig ock, att den
för krigsrustnings kostnadernas betäckande hitintills utgifna förhöjda bevillning,
icke för framtiden är lagen i någon beräkning, såsom godtgörelse för den del af
bankövinsten, hvilken erfordras lill Bankens konsoliderande, och att således intet
hinder kommer att möta för upphörandet af denna bevillning, på sätt Kongl. Majit
föreslagit.
Men då det sålunda är bevisligt, att statsutgifterna kunna bestridas, utan
att Banken dertill behöfver aflemna mera än 500,000 R:dr årligen intill nästa
riksdag, ooh då det likaledes är ådagalagdt, att återstoden af Bankens upplupna
vinst erfodras för dess konsoliderande, så skulle jag handla mot bättre vetande, om jag
ej reserverade mig mot det förslag att aflemna en större del af bankovinsten till
statsverkets utgifter, hvilket i Utskottets plenum vunnit pluralitet och i förestående
memorial blifvit till Rikets Ständers bepröfvande framställdt.
Skulle delta Utskottets förslag vinna Rikets Ständers bifall, så kan följden
icke blifva någon annan än den, att Bankens ställning, som förut är svag, kommer
att ytterligare försvagas, enär tillräckliga medel för konsoliderande af dess metalliska
fond icke blifva i Banken bibehållna, hvarjemte ett öfverskott i statsverkets inkom¬
ster skall uppkomma, som möjligen kan blifva användl för helt andra ändamål, än
Ständerna afselt.
Må man derföre icke beröfva Banken en för dess styrka och säkerhet nöd¬
vändig fond, för att bereda statsverket en öfverflödig inkomst.
Uti denna reservation hafva Riksdagsfullmäktige Petter Mårtensson frän Jön¬
köpings Län, Gustaf Berg frän Skaraborgs Län och Anders Pehrsson från Öster¬
göthlands Län instämt.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Banko-Utskottets Memorial, N:o 13.
1
IS:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Mars 1851, kl. 10 1. m.
Memorial, angående i Banken qvarstående äldre de¬
posita.
1 afseende å de vilkor, hvarunder Banken må, så vidt lägligt är ochutrym-
mo dertill inom Banken gifves, under försegling af inlemnaren, till förvar emottaga
paketer eller annan flyttbar egendom, utan att om innehållet undfå uppgift och utan
ansvarighet å Bankens sida för oförvållad skada eller tillfällig olycka, meddelades,
genom 147 § i det vid sednaste riksdag för Banko-verkets styrelse och förvaltning
utfärdade reglemente, den förändrade föreskrift, alt depositions-beviset skall å viss
man utställas, samt att den afgift, som vid det nedsatta godsets återtagande bör till
Banken erläggas, skall till Banken årligen infordras för sådana deposita, som under
ett eller flera år derstädes innestått. Med anledning häraf, lät Bankens understy¬
relse, hvad beträffade de redan i Banken befintliga deposita, upprätta ett transsumt
utur anteckningsboken öfver desamma, i ändamål att visa, att flera af dessa tillhör¬
de dels nu mera upphörda Verk eller associationer, hvilkas medlemmar icke kunde
anträffas, dels enskilde personer, hvilka voro antingen döde, eller för understyrelsen
alldeles okände, eller för längre tid till utrikes ort bortreste, utan att deras adress
vore veterlig; att en del åter blifvit för andra personer än inlemnaren insatfe, hva¬
dan det vore tvifvelaktigt, om den ene eller andre borde afgiften affordras, och slut¬
ligen att några icke funnos annorledes än med initialbokstäfver betecknade; i följd
hvaraf och då något förbehåll i tillförene utgifna depositionsbevis icke blifvit infördt,
angående afgiftens årliga erläggande, understyrelsen, för sin del, fann Rikets Stän¬
ders beslut derom icke kunna afse redan i Banken befintliga deposita. Bankofull-
Eih. till R. St. Prot. 1850 $ 1851. 6 Samt. 1 Afd. 5 Hä/t. I
2 B anka-Utskottets Memorial, Nto /,?.
mäktige delade jemväl denna åsigt, men då det syntes vara angeläget att få utred),
för hvilka af ifrågavarande deposita afgiften kunde uttagas, så anmodades under¬
styrelsen att, så vidt ske kunde, låta till Banken infordra afgiften för de af berörde
deposita, som under ett eller flera år i Banken innestålt och om hvilkas egare un-
derstyrelsen kunde vinna kännedom, samt derefter hos Fullmäktige anmäla, för hvil¬
ket eller hvilka deposita afgiften ej kunnat utbekommas, jemte de binder, sorn der¬
för mött. Till följd häraf har Bankens Fiskals-embete, som skolat besörja afgifter—
nes indrifniug, hos understyrelsen tillkännagifvit, att sådant icke kunnat verkställas
för, bland andra, följande deposita, nemligen:
l:o En den 14 Mars 1788 under N:o 2 inlemnad förseglad trälåda, med på¬
skrift: „Denna låda tillhör General-tull-arrende-societeten för år 1777 till och med
1782“;
2:o En den 21 Mars 1811, under N:o 4, af friherre C. Rålamb inlemnad
t.rä-ask, försedd å locket med följande påskrift: „Denna ask tillhörer Sofia Magdalen»
Gustafsdotter*;
3:o Ett den 30 November 1815, under N:o 5, inlemnadt konvolut, med denna
påskrift: ^Tillhör fru Fredrika Charlotta Sturtzenbecker, född Marcks von Wurten¬
berg, och återtages af henne sjelf eller efter dess död af jungfru Johanna Wilhel¬
mina Boman;
4:o En den 23 Oktober 1817, under N:o 6, inlemnad låda med följande på¬
skrift å ett, locket vidfästadt, papper: „Denna låda, innehållande diverse handlingar,
deponeras till förvaring i Rikets Ständers Bauk af aflidne advokat-liskalen M. Ek¬
mans sterbhusdelegare till verkställande af hans i lifstiden derom afgifna skrifteliga
förordnande*;
5:o Fyra bundna böcker, inlemnade den 29 Maj 1827 under N:o 17, hvarvid,
jemte ett å den ena boken fastsatt papper med påskrift: „Porla aktier”, finnes fogad
en skriftelig anmälan, så lydande: „till förvar deponeras i Rikets Ständers Bank eif
konvolut med påteckning, Porla aktier och försedd med Hans Excellence Herr Gref¬
ve Jakob de la Gardies sigill. Stockholm den 29 Maj 1827. Carl O. Gravallius.
Regements-pastor vid Kongl. Svea Lifgardet*; och
6:o Ett den 12 December 1837 under N:o 380 inlemnadt mindre paket, med
påskrift: ”Tillhör Kommis. Ad. Fahlman1'\
Bankv-VtskoUets Memorial, N:o i3. 3
Varande, såsom hinder för afgifternas utbekommande, af Fiskals-embetet
uppgifvet, dels, vidkommande det under l:sta punkten omförmäldta depositum, att,
sedan Fiskals-embetet, med anledning af den derå befintlige anteckning, bos Kongl.
General-tullstyrelsen vackt fråga om depositions-afgiftens erläggande, samt Kongl.
General-tullstyrelsen till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning i underdånighet hemställt,
huruvida berörde afgift borde af Tull-verkets medel utgifvas, Kongl. Majit, genom
nådigt bref den 1 Augusti sisth år, gifvit bemälde Kongl, styrelse tillkänna, att, enär
säker upplysning icke kunnat erhållas om innehållet af omförmäldta depositum,
Kongl. Majit ej funnit skäl att om den ifrågaställa depositions-afgiftens utbetalning
förordna ; dels att kännedom saknades om egarne till de under 2:dra, 3:dje, 4:de och
6:te punkterne beskrifua deposita, och dels hvad anginge det i 5:te punkten om¬
nämnda depositum, att Regements-pastorn, Fält-prosten Gravallius•, af Fiskals-em¬
betet erinrad att afgiften inbetala, sådant vägrat, under förklarande, att han med
nämnde depositum icke ville taga någon befattning.
Med tillkännagifvande häraf, hafva Banko-fullmäktige, uti ett till Utskottet
afgifvet memorial, anfört, att, då åtskillige af ofvanberörde äldre qvarstående depo¬
sita upptogo en ej obetydlig del af det nog knappa utrymme, Banken kunde afse
såsom förvaringsställe för paketer eller annan flyttbar egendom, hvilken i Banken
uedsättes, samt det följaktligen syntes vara i sin ordning, antingen alt afgift för
dem betalas eller ock att Banken befrias från deras vidare förvarande och derige¬
nom försättes i tillfälle att kunna emottaga andra deposita, för hvilka afgift erläg¬
ges; så och enär de för vinnande af detta ändamål redan vidtagna åtgärder icke
medfört åsyftad verkan, tillstyrkte Fullmäktige att, som den under lista punkten om-
förmälda låda, enligt påskrift, tillhörde General-tull-arrende-societeten, hvilken upp¬
löstes långt före den tid eller vid 1828—1830 årens riksdag, då Rikets Ständers
beslut fattades om afgifts erläggande för i Bankens vård redan befintlige eller der¬
efter inlemnande deposita, och den myndighet, eller Kongl. General-tullstyrelsen,
som det förmodligen ålåge att vårda General-tull-arrende-societetens handlingar,
protokoll m. m., sannolikt allt hitintills saknat kännedom om detta depositum, afgif¬
ten derför måtte eftergifvas och nämnde depositum till Kongl. General-tullstyrelsen,
emot qvitto, från Banken utlemnas, samt att, emedan, hvad öfriga deposita beträffa¬
de, dels kännedom om egarne till desamma saknades, dels vederbörande vägrat att
4 Banko-Utskottets Memorial, lY:o 13:
belöpande depositions-afgift betala och icke torde kunna dertill förp lig! as, kungörel¬
se angående dessi deposita matte i allmänna tidningarne införas, med rättighet för
Fullmäktige att låta öppna det eller de af berörde deposita, hvartill egare, inom viss
förelagd tid, sig icke anmält.
I betraktande af hvad Bankofullmäktige anfört, och då Utskottet, för sin del,
anser lämpligast vara, att underrättelse om tillvaron af samteliga ifrågavarande de¬
posita och således jemväl af det, General-tull-arrende-societeten tillhöriga, genom
offentligt kungörande, meddelas, får Utskottet vördsamt hemställa,
att medelst kungörelse, som införes i Post- och Inrikes-tidningar, be¬
skrifning må lemnäs å samtelige här ofvan upptagna deposita, med an¬
maning till den eller dem, som innehafva depositionsbevis derå eller el¬
jest kunna styrka sin eganderätt lill det nedsatta godset, alt inom ett
år från den dag, kungörelsen blifvit första gången i tidningarne införd,,
den upplupna afgiften erlägga och depositum återtaga5
hvarjemte, för det fall, att ett eller flera af dessa deposita icke skulle inom den så¬
landa bestämda tiden uttagas, Utskottet föreslår,
att, hvad angår det General-tull-arreude-societeten tillhöriga depositum,,
detsamma må afgiftsfritt erbjudas Kongl. General-tullstyrelsen samt dit
aflemnas och öppnas i närvaro af ett utaf Bankofullmäktige utsedt om¬
bud, som skall åligga att möjlige rättsinnehafvares anspråk dervid be¬
vaka;
samt att Bankofullmäktige må berättigas att låta öppna öfriga tilläfven¬
tyrs qvarvarande deposita och i fall deras innehåll skulle föranleda till
någon upplysning om egarne, derom dem underrätta, antingen genom
kungörelse i tidningarne, eller på annat lämpligt sätt; börande Fullmäkti¬
ge hos Banko-utskottet vid en kommande riksdag föreslå de åtgärder,
sorn anses erforderliga i afseende på dem af oftanämnda deposita, sorn,
efter vidtagandet af omförmälda förfoganden,- kunna i Bankens förvar
qvarstå.
Stockholm den 28 Februari 1851.
Banko-Vtskotlets Ullålande, N;o 14.
5
N:o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Mari 1S51, kl. 10 f rrr.
Ullålande, i anledning af vackt motion, angående be¬
gagnande af ett utaf L. W. Olde uppfunnet
sedelpapper.
Uti cn inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt och den 14 December nästli-
det år till Utskottet remitterad motion, har riksdagsfuHmägtigen A. IV. Uhr från
(irebro län förmält, att, då säkerheten mot sedelnvnts efterapning och förfalskning
borde ligga icke blott i den å sedlarne anbragta gravyr, hvilken, huru väl den än
blifvit verkställd, dock kunde af hvarje dertill skicklig person eftergöras, utan före¬
trädesvis i sådant papper, hvars äkthet vore i ögonen fallande, och som icke kunde
genom färger eller andra medel efterhärmas, samt en dylik säkerhet syntes kunna
vinnas genom begagnande af ett utaf bruksförvaltaren Jj. IV. Olde uppfunnet se¬
delpapper, finge motionären, med öfverlemnande af ej mindre åtskilliga, på försök
tillverkade, profblankelter af så beskaffad! papper, hvilka likväl, jemlikt motionärens
tillkännagifvande, i deras närvarande skick voro ofullkomliga, än äfven sakkunnige
mäns meddelade intyg öfver uppfinningens beskaffenhet, nytta och användbarhet,
fästa uppmärksamhet å fördelarne deraf, att cmförmälda slags sedelpapper varder an-
vändt af så väl Riks-banken, som alla Privat-banker och Kypotheks-föreningar.
Efter hvad Utskottet inhemtat, har bruksförvaltaren Gide erbjudit Banken till
inlösen ifrågavarande uppfinning, hvarå patenträtt för en tid af 12 år blifvit honom
beviljad, i anledning hvaraf Bankofullmäklige den 15 Februari 1849 sig utlåtit, att,
som på deras pröfning vore beroende åtskilliga förslag till förändringar i så väl pap¬
per, som tryck å Bankens nu brukliga sedlar, Fullmäktige ansågo lämpligast, om det
af Olde afgifna förslag lil! sedelpapper behandlades i sammanhang med de förre.
6 Banko-Utskottet* Utlåtande, lf:o 15.
hvarigenom äfven tillfälle för Olde bereddes att, om lian så för godt funne, söka
fullkomna den gjorda uppfinningen, hvilken i sitt dåvarande skick, enligt Oldes eget
förklarande, erfordrade ytterligare utveckling och förbättring, för att kunna motsvara
det dermed åsyftade ändamål.
Då, genom 131 § i Banko-reglementet åt Bankofullmäktige blifvit öfverlem-
nadt att besluta och till efterrättelse fastställa alla de förändringar i systemet för
tillverkning af Bankens sedlar, sora kunna finnas erforderliga, och Fullmäktige, enligt
hvad nyss är nämndt, förklarat sig dervid jemväl vilja taga Oldes ofvanberörde upp¬
finning i öfvervägande; så och enär det destomindre torde vara skäl anbefalla Ban-
© ©7
kofullmäktige att denna uppfinning i afseende å Bankens sedelmynt tillämpa, som
densamma ännu ej erhållit den för pröfning af dess användbarhet nödiga utveckling
och förbättring, hemställer Utskottet, hvilket det icke tillkommer att yttra sig an¬
gående beskaffenheten af Privat-baukernes och Hypotkeks-föreningarnes sedel- och
obligations-papper,
att ifrågavarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
Stockholm den 28 Februari 1851.
N:o 15.
Ank. till Exp.-UUk. d. 1 Marg 1851 kl. 10 f. ra.
Utlåt ando öfoer vackt motion om utsättande af belöning
för prof på (örbättradt sedelmynt m. m.
Med anledning af de förfalskningar och efterapningar af landets gångbara
pappersmynt, som så ofta egt rum, samt den stora våda för det allmänna, en så-
Banko-Utskottets Utlåtande, IS;o is. 7
»Ian osäkerhet medför, har hr von Knorring E. O., uti en hos högloft. Ilidderska-
pct och Adeln väckt, samt till Utskottets behandling hänvisad motion, föreslagit,
alt Rikets Ständer måtte utsätta en belöning af SCOt) R:dr banko för den, som inom
deri 1 Juni 1852 till Rikets Ständers bank inlemnar prof på ett mot efterapning mera
betryggande sedelmynt, än det nu gångbara, under följande vilkor, nemligen: alt hvar¬
je läflaude skall utföra 2:ne fullständiga prof, det ena för tryckning i kopparpress
och det andra för tryckning i boktryckarepress, med iakttagande, att stämplarne
blifva så utförda, att tryckningen kan verkställas enligt den förstnämnde methoden,
utan större kostnad, än sorn vid tryckningen af sedelmynt i England eller Amerika
eger rum, och enligt den sednare för lika billigt pris, sorn del, hvartill de i Bankens
tryckeri utförda nya privalbanks-sedlarne lemnäs; att till utrönande af hvilket prof
vore mot efterapning mest betryggande, det skall stå hvar och en af de täflande
fritt att, inom den 1 Januari 1853, eftergöra hvarandras prof i sin helhet, då det
prof, som beftnnes svåirast att eftergöra, belönas med det utfästa priset, 8000 R:dr;
att Banko-fullmäktige, för bedömande af de sålunda eftergjorda profven, ega
att utse en kommitté af sakkunnige mån, hvilkas utlåtande skall vara fäldt inom
den 1 April 1853J, samt att, så snart pris-summan blifvit utbetald, den belönade skall
vara ovägerligen förbunden att till Banken, utan vidare ersättning, aflemna fullstän¬
dig skriftlig förklaring öfver sin method, att, vid tillverkningen af sedelmynt gå
tillväga. Härförutan, och då med faktiska bevis blifvit ådagalagd lättheten icke al¬
lenast att, förmedelst bläckskriftens uttagande, göra så kallade makulerade kartor
och tullslämplar åter användbara, huru många gånger som helst, utan ock att ef¬
terapa det slags papper, som begagnas till nu varande charta; sigillatm-blanketter,
tullslämplar och banksedlar, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte
utsätta ett pris för den, som inom den 1 Juni 1852 inlemnar »fullständigt prof, så¬
väl till gravyr som papper, med vattenmärke på en charlre-sigillata;- och en tull—
stämpel14, hvilka, beträffande papperet, lemna säkrare garantier mot efterapning, än
det nu brukliga, och i afseende å gravyren förebygga allt det missbruk, som kan
uppkomma genom bläckskriftens uttagande.
Rikets Ständers sednast församlade revisorer anförde, uti 33 § af deras
berättelse, hurusom Banko-fullmäktige anmält, att de, under afbidan på Kongl. Maj:ts
nådiga beslut, angående tiden för verkställighet af Kongl. Maj:ts och Rikets Stan-
8 BanJio-Vlskottels U:låtande,, AVo /3.
ders förordnande om en ny räkue-euhet för svenska myntet m. m., ansett det <he-
stomindre vara angeläget att vidtaga några omedelbara åtgärder till förändringar i
sedelsystemet, sorn eftertänkligare efterapningsförsök af bankens nu brukliga pap¬
persmynt icke ifrågakomma, samt anledning vore till den förmodan, att, före be¬
li ofve t af någon förändring i berörde system, uppfinningar kunna göras, ledande till
större fullkomlighet vid nyå sedlars förfärdigande; och Banko-fullmäktige hafva, un¬
der åberopande häraf, hos Utskottet tillkännagifvit sig skola, efter det vederböran¬
de hörde blifvit, taga i behörigt öfvervägande de serskilda förslag till nytt sedel¬
mynt, som, tid efter annan, till Fullmäktige inlemnats, på det att banken må vara
beredd att, då det af Kongl. Majit och Rikets Ständer antagna förändrade myntsy¬
stem bringas till verkställighet, kunna till allmänheten utgifva sedlar, hvilka anses
mera betryggande mot efterapning, än de nuvarande.
I betraktande häraf, och då, efter hvad Utskottet inhemtat, Banko-fullmäk-
tige, på grund af den i banko-reglementets 131 § dem lemnade rättighet, redan
vidtagit åtgärder för tillvägabringande af en ändamålsenlig förändring i bankens nuva¬
rande sedelmynt, samt den, för vinnande af omförmälda ändamål, utaf motionären
föreslagna kostsammare utväg, vid sådant förhållande, icke torde få anses vara af
behof påkallad; anser Utskottet sig
icke kunna föreslå Rikets Ständer att, i anledning af berörde motion,
hvad Rikets Ständers Banks sedelmynt angår, vidtaga någon åtgärd;
tillkommande det ej Utskottet att afgifva yttrande öfver den del af ifråga¬
varande motion, som afser införskaffande af prof på Chartai-Sigillatse- och Tullstäm-
pel-sedlar.
Stockholm den 28 Februari 1851.
Nio 16.
Banko-Utskottets Utlåtande, Di:o i6.
9
N:q 16.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Mars 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af f. d. Handlanden J. N. Peters¬
sons ansökning om eftergift af öfver-ränta
å 2:ne Ilandels-diskonllån.
Uti en till Ltskottct. ingifven skrift, har f. d. handlanden och bruksegaren J.
N. Peterson anhallit om eftergift af upplupnc öfverräntan å 2:nc hos Rikets Stän¬
ders lane-kontor i Götheborg upptagne och år 1843 till betalning förfallne handels-
diskontlan, samt såsom stöd för bifall härtill hufvudsakligen anfört: att ifrågavaran¬
de 2:ne lån blifvit för hans svärfaders handlanden Pani Melins och dennes sons
räkning upptagne och af dem använde, utan att Peterson deraf tillgodonjutit någon
andel eller ens erhållit valuta för den af honom utgifne och till säkerhet för det ena
länet hypothiserade skuldsedel; att Peterson det oaktadt och ehuru han, till följd af
handels-bolaget Pani Melins £( Sons iråkade obestånd, nödsakats göra konkurs, sökt
att efter yttersta förmåga fullgöra sina förbindelser till låne-kontoret, sorn, genom
hans ansträngning och uppoffringar, blifvit från kapitalförlust skyddadt; samt att, då
hela ränteskulden tillkommit under den tid, Petersons och hans medgäldenärers kon¬
kursmassor varit under utredning, hvars afslutande, i anseende till affärcrnes bety¬
denhet och vidlyftighet, först under sistlidet år medhunnits, Peterson ej hade att fö¬
rebrå sig någon försummelse eller uraktlåtenhet, som kunnat föranleda tillväxt af
räntebeloppet, till gäldande hvaraf han icke hade utsigt att bereda sig någon till¬
gång.
Af Direktionens öfver låne-kontoret i Götheborg, i anledning häraf, infor¬
drade utlåtande har Utskottet inhemtat, att, beträffande förenämnde 2:nc lan, det ena
Bih. till R. St. Prot. 1850 (f 1851. 6 Sami., 1 Afd., 5 Ilä/t.I 2
10 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 16.
å 10,009 ndr utgått till förra grosshandels-bolaget Paul Melin fy Son, mothypothek
af J. N. Petersons revers, försedd med borgen af handlanden Simzon Kock, och det
andra å 7,000 r:dr blifvit upptaget af J. N Peterson, emot hypolhek af landtbruka-
rea J. P. Wedelius revers, med borgen af Paul Melin fy Son-, att samtlige gälde-
närerne, före lånens förfallotid, afträde sin egendom till borgenärernes förnöjande,
hvarefter låne-kontoret, på grund af anställde bevakningar, tid efter annan, uppbu¬
rit utdelningar ur konkursmassorna, med tillsammans 11,940 r:dr 43 sk. 6 r:st., der¬
af å Paul Alelius fy Sons lån blifvit afförde 7,708 r:dr 35 sk. 10 r:st. och å J. JY.
Petersons lån 4,232 r:dr 7 sk. 8 r:st., allt banko; hvarefter, och sedan konkursredo-
visningarne under loppet af år 1849 vunnit laga kraft, samt någon ytterligare utdel¬
ning ej varit att påräkna, återstoden af kapitalet, utgörande 5,059 r:dr 4 sk. 6 r.st.
nämnde mynt, blifvit under den 7 och 28 September sistnämnde år, genom Peter¬
sons nitfulla bemödanden godtgjord; samt slutligen, vidkommande Petersons medgäl-
denärer för dessa lån, att Simzon Kock och Paul Melin numera aflidit i utfattigt
tillstånd och att J. K. Melin, eller den andre bolagsmannen i handelsfirman Paul
Melin fy Son, vistas å utrikes ort och skall, efter hvad kändt vore, likasom förre
landtbrukaren J. P. Wedelin, sakna all tillgång till gäldande af sine skulder.
Efter att sålunda hafva redogjort, för förhållandet med dessa lån, har direk¬
tionen, i fråga om den sökta eftergiften, förklarat, alt, då Peterson, ehuru han efter
sitt, genom handels-bolaget Paul Melins fy Sons förvållande, iråkade obestånd, med
hustru och flere minderårige barn, befunnit sig i knappa vilkor, likväl haft all möda
och uppoffring ospard att förskaffa låne-kontoret full godtgörelse för ofvannämnde
kapitalfordringar, samt sålunda förekommit den förlust på dessa fordringar, som lå¬
ne-kontoret i annat fall troligen fått vidkännas, direktionen ansett dessa omständig¬
heter gifva skälig anledning till den eftergift, som af Peterson blifvit sökt, och hvil¬
ken direktionen alltså, för sin del, funnit sig böra tillstyrka.
Enär emedlertid den å ifrågavarande 2:ne lån upplupue öfverränta tillsam¬
mans utgör 4,415 r:dr 29 sk. 2 r:st. banko, hvaraf belöper sig på det till Paul Alelin
fy Son utgifne 2,404 r:dr 5 sk. 6 r:st. och på det af Peterson upptagne 2,011 r:dr 23
sk. 8 r:st., samt det icke synes Utskottet lämpligt att, genom för långt sträckt ef¬
terlåtenhet, gifva anledning till obetänksamheten att ingå äfventyrliga borgens-för-
bindelser, har Utskottet ansett sig icke kunna i vidsträcktare mån tillstyrka bifall
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 16. 11
till den gjorde ansökningen, än alt Utskottet, med fästadt afseende å de af så väl
sökanden, som låne-kontorets direktion anförda ofvan omförmälde bevekande om¬
ständigheter, samt i betraktande jemväl deraf, att en del af öfver-räntan blifvit, en¬
ligt föreskriften i 192 § 2 mom. af 1841 års Banko-reglemente, beräknad efter 8
procent, och således till högre belopp, än hvad Diskontens gäldenärer, under i öfrigt
lika förhållanden, numera affordras, hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt hem-
♦
ställer,
att halfva beloppet af den å förenämnde 2:ne lån upplupna öfverränta
må f. d. handlanden J. N. Peterson eftergifvas, under vilkor, att han till
låne-kontoret inbetalar andra hälften inom 1852 års utgång.
Stockholm den 28 Februari 1851.
STOCKHOLM, f. d. Schultze’s Boktryckeri, 1851.
Banko-l'tskottets Utlåtande, AVo f7.
1
N:o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande> i frågan om förhöjning i det till Bankens
Brand-chef utgående anslag.
lili en till Utskottet ingifven skrift har Bankens Brand-chef, kommissarien C.
A. Netherwood, anfört, att vid förslå inrättandet af Bankens nuvarande eldsläcknings-
anstalter bestämdes för Brand-chefen, dels i arfvode och dels såsom ersättning för
de ökade hyreskostnader han måste vidkännas genom nödvändigheten att bo i Ban¬
kens grannskap, ett sammanräknadt belopp af 400 r;dr banko, hvilket anslag likväl
vid 1834—1835 årens riksdag så till vida nedsattes, att endast 200 r:dr derefter fin-
go utgifvas såsom hyreshjelp, hvaremot någon vedergällning icke tillädes Brand-
ehefen för de många ansvarsfulla och besvärliga skyldigheter honom i öfrigt, enligt
Bankens brand-reglemente af den 2 Februari 1832, åligga i och för brand-anstalter-
ues underhåll och vård, tillsynen öfver vakthållningen och nattpatrulleringen inom
bankohusen, öfuingarne och möustringarne med befäl och manskap, samt chefsskapet
för detta sednare, utgörande, utom verkets egna ordinarie och extra ordinarie vakt-
betjenlc, 40 i Bankens tjenst antagne sprutlagare, hvilka, jemlikt Banko-fullmäktiges
beslut, nu mera undfå årligt arfvode samt serskild ersättning för hvarje dag de tjenst-
göra, hvarigenom Brand-chefens göromål blifvit ytterligare förökade med redovisnin¬
gen för dessa, af honom förskottsvis skeende, utbetalningar; och då den Bankens
embetsr och tjenstemän i allmänhet åliggande pligt att åtminstone 2:ne hvarandra
påföljande år tjenstgöra vid brand-anstalterne, ingalunda vore jemförlig med Brand-
chefsbefattningen, dervid både besvär och obehag skulle i betydlig mån minskas äf¬
vensom verkets säkerhet tryggas, derest utväg funnes att bereda honom bostad inom
lith. lill R. St. Prol. iS50 f 1351. 6 Sami. i Afd. 6 Haft. 1
2 Banko-V Iskottets Utlåtande, iV:o il.
Banken, men hvarom väckt fråga ansetts böra förfalla, så och enär den åt Brand-
chefen anslagna hyreshjelp, hvilken med 50 r:dr understiger hvad den honom under¬
ordnade brandmästaren årligen åtnjuter, knappast betäckte det ökade hyresbelopp,
han för en bostad i Bankens granskap mäste erlägga, kunde Brand-chefen anses
utöfva sitt uppdrag utan någon den ringaste ersättning; i anseende hvartill kommis¬
sarien anhållit, det Utskottet ville hos Rikets Ständer förorda, att Bankens brand¬
chef hädanefter och intilldess hyresfri boning inom Banken tilläfventyrs kan åt ho¬
nom anskaffas, matte få åtnjuta åtminstone enahanda förmåner, som från början va¬
rit åt brand-chefen anslagne, eller 400 r:dr banko årligen.
Efter hvad Utskottet inhemtat, utgick från början tili Bankens brand-chef ett
belopp af 400 r:dr, såsom ersättning dels „för större hyreskostnader i anseende tili
hans skyldighet alt bo i granskapet af Banken®, celi dels „för ökade göromål i och
för befattningen med Bankens brandanstalter®; men vid 1834—1835 årens riksdag
väcktes fråga om nedsättning i omförmäldta anslag, i hvilket afseende anfördes att,
enär det måste åligga den tjensteman, som erhållit ifrågavarande uppdrag, att, lika¬
som Bankens öfriga betjening, utan anspråk på serskild vedergällning, söka, så vidt
han förmår, ej mindre bispringa vid inträffande olyckshändelser för det Verk han
tillhör, än äfven bidraga till sådana händelsers förekommande, borde anslaget in¬
skränkas till en lämplig och skälig ersättning för den ökade hyreskostnad, brand¬
chefen måste vidkännas i följd af den honom åliggande skyldighet att bo i Bankens
granskap; och blef, på grund häraf, anslaget nedsatt till den sedermera oförändrade
summan af 200 r:dr.
I anledning af den nu gjorda ansökningen om återbringande af braud-chefs-
arfvodet till sitt förutvarande belopp, hafva Bankofullmäktige yttrat, att då, för ett
rätt uppfyllande af de mångfaldiga, brand-chefen tillhörande vigtiga bestyr, hos den¬
ne fordrades serskilda egenskaper, hvilka icke innehades af alla, som, enligt Ban¬
kens Brand-reglemente, kunde till brand-chef utses, och då ingen torde kunna tvin¬
gas att detta ansvarsfulla uppdrag emottaga, hade, vid tillsättningen af brand-chef,
svårighet för Fullmäktige mött att till befattningen erhålla lämplig och passande
person; att förnämsta anledningen härtill varit det nu utgående lägre anslaget, hvil¬
ket icke ens vore tillräckligt att betäcka skillnaden i hyra för en våning i Bankens
granskap och aflägset på malmarne, der flertalet af de Bankens tjenstemän, som
Ranko-UtsholletS' Utlåtande, N:o i7. 3
hade familj, nödgades välja sin bostad, än mindre lemnade ringaste ersättning för den
möda och det ansvar, brand-chefs-befattningen medförde, samt att Fullmäktige, på
dessa skäl ansågo sig böra tillstyrka den sökta förhöjningen i omförmäldta anslag.
Utskottet erkänner visserligen riktigheten af den åsigt, att Bankens samtlige
embets- och tjenstemän måste anses vara pligtige att, utan serskild ersättning, lem¬
na det biträde vid Bankens brandanstalter, som skäligen kan fordras; men då i af¬
seende å Bankens brand-chef förekommer det serskilda förhållande att, utom det
alt bemälde chef är skyldig att bo i Bankens granskap och följaktligen underkastad
den drygare kostnad, som dermed är förenad, honom, enligt Brand-reglementet,
åligger, flerfaldiga både ansvarsfulla och serdeles besvärliga bestyr; så och enär det
till brand-chefen för närvarande utgående anslag, efter hvad ofvan blifvit visadt, ic¬
ke kan anses lemna ringaste ersättning för berörde, under sednare tiden i icke obe¬
tydlig mån ökade göromål, har Utskottet, instämmande i Bankofullmäktiges förslag,
skolat vördsamt tillstyrka,
att ersättningen till Bankens brand-chef måtte, från och med den 1 Ok¬
tober nästlidet år samt tills vidare, utgå med ett årligt belopp af 400
r:dr banko.
Stockholm den 28 Februari 1851.
Herr Doktor Sandberg reserverade sig häremot under förmälan det han an¬
såg några ytterligare talande skäl icke vara anförda, som kunde föranleda förhöj¬
ning uti brand-chefens arfvode utöfver det belopp, som utgått ifrån 1834 till närva¬
rande tid.
Med herr Doktor Sandberg instämde: Riksdagsfullmäktige Lars Olsson från
Stora Kopparbergs län, Henrik Andersson från Örebro län, Anders Eriksson från Elfs¬
borgs län samt Nils Andersson från Christianstads län.
4
Banko-Utskottets Utlåtande, A.-o /S.
N:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Mars 1851 , kl. 1 e. m.
Utlåtande, i fråga om förhöjning i de åt Bankens kas¬
sörer anslagna missräkning shenning ar.
Hos Utskottet hafva Bankens kassörer, uti ingifven skrift, anhållit om årlig
tillökning med 200 r:dr uti de för hvar och en af dem anslagne roissräkningspen-
ningar, samt till stöd för denna anhållan, hufvudsakligen åberopat icke allenast de
ökade tillfällen till missräkningar och deraf härrörande förluster, hvarför Lnnchafvar-
lie af kassörstjensterne i Banken, till följd af de, genom den sednaste organisatio¬
nen, inträffade förändringar i afseende å sedelmyntet m. m. blifvit blottställde, utan
äfven att kassören i Kongl. Krigs-kollegium skall uppbära i årliga inkomster 2000
r:dr; att flere kassörer hos enskilda personer aflönas med berörde belopp och der¬
utöfver, oaktadt de penninge-summor, de om händer hafva, vanligen för året ojem¬
förligt understiga det belopp, hvarför Bankens kassörer under samma tid, hvar för
sig, äro redovisnings-skyldige, samt att de förre kunna med större beqvämlighet
verkställa sina utbetalningar, än kassörerne i Banken, hvilka oftast voro öfverlupne
af en mängd personer, som alla fordrade skyndsam expedition.
Uti häröfver afgifvet utlåtande, har bankens understyrelse anfört: att, då all
vexling, samt till största delen all insättning och utbetalning af penningar i banken
besörjas af kassörerne, hvilka under expeditionstiden ega att, för bankens räkning,
emottaga, och likaledes för dagens rörelse, uppå reqvisition utbekomma penninge-
summor till huru höga belopp som helst, kunde kassörerne svårligen undvika miss¬
räkningar, hvadan ock billigheten syntes påkalla, att desse tjenstemän blefvo för¬
sedda så väl med löneförmåner, fullt motsvarande deras befattningars högst trägna
och ansvarsfulla beskaffenhet, som ock med anslag, tillräcklige att betäcka möjfgen
Banko-Ulskollels Utlåtande, iV:o 18. 5
inträffande missräkningar; att kassörerne, jemlikt sednast verkställda lönereglering
inom Banko-verket åtnjuta en årlig inkomst af 1,800 rdr, hvaraf 1,200 rdr i lön, HK)
r:dr i serskildt arfvode, och 500 r:dr såsom missräknings-penningar och ersättning
för mistade sportler; men enär, före organisationens tillvägabringande, i Bankens
kassor emottogos endast sedlar ä 3 r:drs valör och derunder, då deremot nu dit
ingå alla Bankens gångbara sedlar, en del å brutna tal, äfvensom silfvermynt oell
dukater, hvilket otvifvelaktig! i betydlig mån ökat möjligheterne af förluster för
kassörerne, samt härtill komme, att deras göromål under de sednare åren tillväxt,
dels derigenom att personer, som önska att skyndsamt utbekomma kontanta me¬
del för på Banken ställde assignatiouer, nu mera ega att genast få de från Depo-
sitions-afdelningen expedierade kassa-invisningarne i kassorne inlöste, dels i följd
af Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut om meddelande af kassa-
krediliv åt enskilda personer, dels ock, i anseende lill den inom hufvudstaden allt—
jemnt tilltagande uppbörden, som lill större delen till Banken ingår, hade understv-
relsen, under erkännande att. det i allmänhet vore med flere svårigheter förenadt,
att kunna med någorlunda tillförlitlighet bestämma, huruvida ett, såsom missräk-
ningspenningar anslaget belopp må vara för ändamålet tillräckligt, trott sig, med
hänsigt till mängden af de utbetalningar och inkasseringar, ofta slutande sig på
skillingar och runstycken, som dagligen af kassörerne besörjes, och hvarvid den
största möjliga skyndsamhet måste iakttagas, kunna uttala den öfvertygelse, att de
för närvarande åt kassörerne anslagna missräknings-penningar, icke utgöra full er¬
sättning för de missräkningar och förluster, som, oansedt ali använd uppmärksamhet,
inträffa; hvadan ock understyrelsen tillstyrkte bifall å den gjorda ansökningen, uti
hvilket tillstyrkande Banko-fullmäktige sig förenat.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, får Utskottet anföra att,
sorn det lärer vara obestridligt att Bankens kassörer, oaktadt användande af alf
möjlig uppmärksamhet och noggrannhet, icke kunna lindan förluster i följd af före¬
fallande missräkningar vid de högst betydliga in- och utbetalningar, som af dem
besörjas, samt understyrelsen, med den närmare kännedom om förhållandet, bemäl-
de styrelse måste anses ega, för Utskottet uttalat den öfvertygelse, att de åt kas¬
sörerne för närvarande anslagna missräknings-penningar ej äro tillräckliga för be¬
täckande af dylika förluster; så och då angeläget är, att innehafvare af uppbörds-
6 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 19.
Ijcnster förses med en för deras anständiga bergning erforderlig inkomst, samt det
belopp af 2000 r:dr, hvar och en af Bankens kassörer, genom beviljande af nu sökta
förhöjning i missräkniägs-penningarne, skulle komma att årligen åtnjuta, äfven om
förlust något år kan undvikas, likväl med afseende icke allenast å befattningarnes
synnerliga vigt och ansvarsfullhet, utan ock å lefnads-kostuadens dyrhet inom huf¬
vudstadens ej torde få anses vara för högt beräknadt, har Utskottet desto heldre
insett billigheten af kassörernes, utaf både understyrelsen och Banko-fullmäktige
tillstyrkta ofvanberörda begäran, som ifrågavarande tjenstemän, före Banko-verkets
sednaste organisation, åtnjöto 200 r:dr i missräknings-penningar, ehuru den genom
kassorne i vexling förekommande högsta sedelvalören då inskränkte sig till 3 r:dr,
hvarigenom någon betydligare missräkning icke gerna kunde ega ruin; och Utskottet
hemställer alltså' vördsamt,
att det såsom ersättning ej mindre för förluster, i följd af möjligen fö¬
refallande missräkningar, än äfven för mistade sportler på aflöuings-
staten till Bankens 7 kassörer utgående anslag, 500r:dr, måtte för hvar¬
dera af dem förhöjas med 200 r:dr banko, efter år räknadt.
Stockholm den 28 Februari 1851.
Reservation
af herr doktor Sandberg: „Jag vill icke bestrida att den föreslagna löneiill-
ökningen kan vara behöflig för en embetsman med familj här i Stockholm. Det be¬
ror dock ganska mycket på de lefnads-vanor man följer. De ifrågavarande sju Ban-
ko-kassörerne åtnjuta för närvarande hvardera 1,200 r:dr i lön, 100 r:dr i arfvode,
samt 500 r:dr för sportler och missräknings-penningar, eller tillsammans 1,800 r:dr
banko årligen. Nu är en förhöjning föreslagen, så att missräknings-penningarne
skulle utgöra 700 r:dr banko årligen och hela årliga lönen uppgå till 2000 r:dr banko.
Huru mången med familj begåfvad tjensteman, både i staten, i skolan och i kyrkan,
får icke åtnöja sig med vida mindre löneförmåner? exempelvis må nämnas, utom
många andra, Häradsskrifvare■, som med 800 r:drs lön måste hålla biträde för att
kunna medhinna sina göromål. Dessutom: huru ofta hörer man icke skarpa anmärk-
Banko-Utskottets Utlåtande, N:is iS och 19. 7
»ingar emot Bankens dryga förvaltnings-kostnad! för min del kan jag icke instäm¬
ma i utskottets tillstyrkan.*
Häruti hafva instämt: Riksdags-fullmäktige Olaus Ericsson från Götheborgs
och Bolms län, Lars Olsson från Stora Kopparbergs län, Henrik Amtersson från
örebro län, Anders Ericsson från Elfsborgs län, Johan Westermark från Westerbot¬
tens län, samt Nils Andersson från Christianstads län.
N:o 19.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kamercraren A. W. W ässtrÖms
ansökning om erhållande af fullmakt å ett lö¬
nebelopp af i,200 B: dr.
Sedan kamereraren i Bankens Depositions-afdelning A. W. Wasström, hvil¬
ken vid sednast verkställda löne-reglering inom banko-verket bibehölls vid den i då
varande stat bestämda kamererare-lön, 1,080 r:dr, af orsak, att den kamererare-
syssla, hvartill han transporterades och hvilken han ännu innehar, skulle, vid hans
afgång, förvandlas till bokhållare-tjenst, hos Banko-utskottet vid sistförflutna riksdag
anhållit att varda tillagd enahanda löne-inkomst, som bankens öfrige kamererare,
dier 1,200 r:dr banko, och att å detta löne-belopp undfå fullmakt; men Rikets Stän¬
der, med gillande af Utskottets häröfver afgifna utlåtande N:o 16, endast i så måtto
bifallit berörde anhållan, att Wäsström berättigades att från och med 1848 års bör¬
jan och så länge han i verkets tjenst qvarstår, på indragnings-stat uppbära ett år¬
ligt arfvode af 120 r:dr; så har Wäsström, uti en till Utskottet nu ingifven skrift,
begärt att omförmäida, honom beviljade arfvode måtte under hans återstående lifs¬
tid fortfarande få beräknas och tilläggas hans innehafvande lön, så att han, i likhet
med de vid Banko-verket anställde öfrige kamererare, må erhålla fullmakt å full
kamererare-lön, hvarigenom han, vid framdeles skeende förflyttning på Bankens pen-
sionsstat, kunde såsom årlig pension undfå ett belopp af 1,200 r:dr banko.
8 Banko-Utskottets Utlåtande, Nu> 19.
öfver denna ansökning hörd, har Bankens understyrelse anfört, att, ehuru
Wäsström, enligt understyrelsens åsigt, icke egde grundade anspråk att erhålla full¬
makt å högre lön, än som åtföljde hans nu innehafvande tjenst, eller 1,080 r:dr;
likväl och som Wäsström uppnått en lefnadsålder al 64 år, hvarunder han uti mera
än 46 år med nit och redbarhet tjenat Banken, och således den tidpunkt icke syu-
tes kunna vara aflägsen, då han, i anseende till aftynande krafter och försvagad
helsa, måste lemna Bankens tjenst, hvarigenom han skulle gå i mistning af det år¬
liga arfvode, som för omkring 3:ne år sedau åt honom å iudragningsstat anslogs,
men hvaraf han vore i verkligt behof, för att kunna försörja sig sjelf, jemte en tal¬
rik familj, ansåge understyrelsen sig desto heldre böra tillstyrka, det någon utväg
måtte beredas för Wäsström att, vid afskedstagandet, få bibehålla berörde årliga
arfvode, 120 r:dr, som Wäsströms nu varande tjenst, vid hans afgång, komrae att
förändras till bokhållare-syssla med endast 800 r:drs lön och 100 r.drs arfvode om året,
så att icke någon tillökning, utan tvärtom en besparing i Bankens lönestat då skulle
uppkomma.
Med afseende å hvad understyrelsen sålunda yttrat, och då Banko-fullmälö-
tige, uti jemväl afgifvet utlåtande, förmält sig anse det vara med Banko-verkets
fördel närmast öfverensstämmande, att Wäsström, sedan aftagande hälsa och krafter
gjort honom oförmögen till tjenstgöring, ej må för sin tarlliga utkomst tvingas att
vidare qvarstå i verkets tjenst, har Utskottet, vid betraktande tillika af de ömmande
skäl och omständigheter, hvilka i förevarande fall sig förete, funnit sig föranlåtet
att, i enlighet med fullmäktiges förslag, hos Rikets Ständer vördsamt tillstyrka,
att kamererareu Wäsström må, efter uppnådda, och i Banko-reglementet
föreskrifua, lefnads- och tjenste-år, såsom pension under sin öfriga lifs¬
tid undfå t,200 ndr bauko årligen.
Stockholm den 28 Februari 185L
Reservation
af herr doktor Sandberg. „Enligt Banko-utskottets utlåtande N:o 16 vid
sisth riksdag afstyrkte Utskottet, på de, både af understyrelsen och af Banko-full¬
mäktige anförde, skäl, kamercraren Wäsströms ansökan att få sin då varande lön
1,080
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 19.
9
1,080 r:dr banko förhöjd till 1,200 r:dr, hvilket afslag äfven af riksstånden bifölls.
Såsom skäl för afslag på den gjorde ansökan, anfördes då, att de tjensteåligganden,
som tit. Wäsström bestrider, äro af den enkla beskaffenhet, att de ansågos tillhöra
bokhållaregraden med endast 800 r:drs lön, samt att således Wäsström redan var i
åtnjutande af högre löneförmåner, än som motsvarade hans göromål.
Men af särskildt ömmande omständigheter tillstyrkte Utskottet och Ständer¬
na medgåfvo då åt honom ett arfvode på indragningsstat af 120 r:dr banko årligen
utöfver hans innchafvande lön.
Nu förnyar Wäsström sin förra ansökan att erhålla fullmakt på stat å or¬
dinarie kamererare-lön, eller 1,200 r:dr banko. De anledningar och ömmande om¬
ständigheter, som nu andragas för bifall, voro bekanta vid förra riksdagen och någ¬
ra ytterligare gällande skäl synas mig icke hafva blifvit anförda, som böra föranleda
upphäfvande af föregående Ständers beslut.*
Uti denna reservation hafva Hiksdags-fullmäktige Lars Olsson från’ Stora
Kopparbergs län, Henrik Åndersson från Örebro län, Anders Eriksson från Elfsborgs
län, Joli. Westermark från Westerbotten, Anders Pehrsson från Östergöthlands län,
samt Nils Andersson från Christianstads län, instämt.
Bilt. till R. St. Fröt. IS50 $ ISSI. C Sami. I Aid. 6 Höft.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1851.
Banko-Utskottets Memorial, JV:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Mars 1851, kl. 2 e. m.
Memorial} med hemställan om afskrifning af 2:ne Od¬
ling slån.
Hos Utskottet har Bankens Fiskals-embete, uti dess afgifne berättelse, an¬
gående de af bemälda embete handlagda mål och ärender, hemställt, att följande
från Banken utgifna och såsom osäkre inom linien förde 2:ne odlingslån, för hvilka
någon vidare godtgörelse ej vore att påräkna, måtte få afskrifvas, nemligen:
l:o lånet n:o 795 å 352 r:dr, upptaget åren 1823 och 1824 af bonden J. O. A-
ronsson i Hult, mot borgen af Anders Aronsson i Rud och L. M. Wikström i Ba¬
rud; och
2:o lånet 11:0 992 å 633 r:dr 16 sk., upptaget åren 1827 och 1828 af bonden
Nils Nilsson i Barud, mot borgen af förbemälde J. O. Aronsson och L. M. Wikström.
I afseende å dessa lån är vordet hos Utskottet upplyst, beträffande lånet
n:o 795, att, sedan så väl låntagare som löftesmän den 11 Augusti 1828 blifvit lag-
sökte för då återstående kapital 286 r:dr 38 sk. 8 rst. med ränta, samt genom för¬
säljning af deras egendom till Banken influtit år 1831 68 r:dr 22 sk. och år 1833
144 r:dr 29 sk. 9 rst, hade de, vid år 1839 begärd och anställd ytterligare under¬
sökning, befunnits sakna all tillgång, hvarefter de samtelige i utfattigt tillstånd afli-
dit; samt, hvad åter angår lånet n:o 992, att efter lagsökning emot låntagare och
löftesmän derå blifvit år 1833 inbetaldt ett belopp af268 r:dr 42 sk.; att i anseende
till undcr-exekutorns, kronofogden, assessoren A. II. Lagerlöfs underlåtenhet att
i behörig tid och ordning vidtaga utsökningsåtgärder till lånets indrifvaude, ansvars-
och ersättnings-påståenden emot honom framställts och haft till följd, att Kongl.
Svea Hof-rätt, genom utslag den 24 April 1838, förpliglat honom att godtgöra lånets
Bill. till R. St. Prot. iS50 $ 1S51. 6 Samt. i A/d. T Höft. 1
2 Banko-Utskottets Utlåtande, IS:o 21.
hela återstod tili kapital och ränta, honom öppet lemnadt att hos Nils Nilsson, J. O.
Aronsson och Wikström i laga ordning söka sitt åter,, om tillgång till betalning hos
någon af dem skulle yppas, hvaruppå af Lagerlöf år 1839 erlagts i afl åkning 376
r.dr 24 sk., men att Rikets Ständer derefter vid 1841 års riksdag, på gjord ansök¬
ning, förunnat Lagerlöf befrielse från vidare betalningsskyldighet; att begge Iöftes-
männpn sedermera, enligt hvad ofvan uppgifves, i utfattigt tillstånd med döden al¬
gått, och att låntagaren Nils Nilsson, vid sednast anställd undersökning, befunnits
utan all tillgång, vare sig i lös eller fast egendom.
Vid dessa förhållanden och då alla vidare undersökningar för utbekommande
af Bankens fordran hos Nils Nilsson synas vara utan ändamål och endast komma
att tillskynda Banken ytterligare kostnader, har Utskottet, med bifall till Fiskals-
embetets förslag, skolat vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande 2:ne odlingslån måtte så väl till återstående kapital,,
som uppkomna lånepåkostnader, få i vederbörlig ordning utur Bankens,
räkenskaper afskrifvas.
Stockholm den. 7 Mars 1851.
N:o 21,
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Mars 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande öfoer gjorda ansökningar om ersättning för
förlorad inkomst i följd af de s. k. småsed-
larnes upphörande.
Med föranledande af Rikets sednast församlade Ständers beslut om upphos¬
tande af ali utgifning från Banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk. samt 14 och 10 sk,.
Banko-Vtekottets Utlåtande, N:o 21. 3
kopparmynt, hafva åtskilige Bankoverket tillhörande personer hos Utskottet sökt
ersättning för förlorad inkomst i följd af berörde sedlars indragning; och får Ut¬
skottet härmed afgifva yttrande öfver de af dessa ansökningar, som Utskottet an¬
sett sig böra till Rikets Ständers bifall anmäla.
Ifrågavarande ansökningar äro följande:
l:o af Bankens samtelige nu varande kommissarier, hvilka, med åberopande af
ett utaf vederbörande tjensteman meddeldt bevis, att arfvodet för bestyret med
granskningen, uppräkningen, öfverkorsningen och förseglingen af omförmälda slags
sedlar under åren 1845 — 1849, för hvarje kommissarie i medeltal utgjort 233 r:dr 3*2
sk. 9 rst. banko, anhållit, att från och med innevarande års början till fulla belop¬
pet, enligt detta medeltal, undfå ersättning för den förlust, som, genom upphörande
af nämnda bestyr, dem tillskyndas, dock att från ersättningsbeloppet afräknas det
arfvode, som årligen belöper på hvar och en af kommissarierne för granskningen m.
m. af de förslitna sedlar å förberörde valörer, som från och med nyss uppgifna tid
till Banken ingå.
De skäl och omständigheter, hvarå sökanderne grundat denna deras begä¬
ran, åro hufvudsakligen: att arfvodet för bestyret med förslitna sedlars granskning
och öfverkorsning m. m., i anseende dertill, att detta bestyr, på grund af gifna fö¬
reskrifter, alltid uteslutande tillhört och ännu tillhörer Bankens ordinarie kommissa¬
rier ensamt och således fördelas på få händer, samt följaktligen kan på förhand med
temlig noggranhet kalkyleras, serdeles då samma arfvode, likasom de bestämda lö¬
nerna, utgått och utgår qvartaliter, om också något varierande till beloppet, af gam¬
mal häfd tagit till sig egenskapen af för en hvar nästan lika säker och påräknelig
inkomst som lönen; att berörde arfvode, tillsammans med det, som utgår för nya
sedlars skrifning, utgjorde den enda extra inkomst, som Bankens kommissarier i
allmänhet, såsom sådane, i och för tjensten hafva att påräkna; att hvad sistnämnde
sportel, nemligen för sedel-skrifningen, serskildt angår, densamma, äfven om i be¬
räkning toges den af Rikets sednast församlade Ständer vilkorligt beviljade ersätt¬
ning till en del af sökanderne för mistad inkomst genom upphörandet af skrifnings-
bestyret med de indragne sedlarne på ofärgadt papper, ändock i betydlig mån min¬
skats, enär omförmälda ersättning bestämdes till endast |:delar af det medeltalsbe-
lopp, hvartill arfvodet för nyssberörde bestyr årligen uppgått, hvadan denna sportefe
4 Banko-Utskottets Utlåtande, Avo 2f.
minskning för dem ibland sökanderne, sorn icke äro delaktige af ens nämnde er¬
sättning, varit och vore ännu vida kännbarare; att den invändning mot nu ifråga¬
varande framställning, som tilläfventyrs skulle stödja sig derpå, att, sedan sjelfva
det arbete, för hvilket betalningen varit afsedd, upphört, sökanderncs anspråk på
full godtgörelse saknade fog, emedan den till samma arbete förut erforderliga lid
blefve ledig och disponibel til! någon lönande tjenstgöring i annan väg, egde blott
en skenbar giltighet, samt förfölle helt och hållet, när man besinnade, att Banko-
kommissarierne, enligt Bankoreglementet, äro förbjudne att tillika innehafva annan
tjenstebefattning och således derigenom alldeles urståndsatte att, i ersättning för
förlorad inkomst i och för tjensten, kunna bereda sig någon motsvarig stadigvaran¬
de inkomst på annat håll, äfven om — hvilket icke vore antagligt och sannolikt —
möjlighet och tillfälle dertill när sam helst funnes; att en Bankens embelsmans ut¬
sigt till vidare fortkomst och förbättring i vilkor kunde i och med hans utnämnando
till kommissarie, hvilket vanligen inträffade först i en längre framskriden ålder, an¬
tagas hafva nått sin gräns; att, vid en oväldig pröfning, det, under sådana omstän¬
digheter, visade sig ovedersägligt, att de inkomster i tjensten, sorn för närvarande
åtnjutas af en hvar bland Bankens så äldre sorn yngre kommissarier, ibland hvilka
de fleste hafva familj att försörja, äro sådane, att de under alltjemt stigande ut-
skylder och pris på lefnadsförnödenheter icke tåla den ringaste ytterligare minsk¬
ning, derest de ens skola förslå till en dylik embetsmans med familj nödtorftiga ut¬
komst i hufvudstaden; samt att sökandernes innehafvaride fullmakter gifvit dem full
anledning till den vissa tillförsigt, att varda oförryckt bibehållne vid de förmåner i
och för tjensten, som förefunnos, när de sökte och befordrades till kommissarier,
deribland rättigheten till sedelkorsningen emot derför bestämd godtgörelse till vä¬
sendtlig del ingått, och hvilka förmåners säkra tillgodonjutande sökanderne alltså
med skäl trott sig kunna fortfarande påräkna, så länge de icke genom eget för¬
vållande gjort sig dertill oberättigade; — och hafva sökanderne, som föreställde sig,
att ifrågavarande ersättnings beviljande skulle finnas äfven öfverensstämma med
Bankens verkliga och sanna intresse, hvaruti nödvändigt måste ingå, att åtminstone
innehafvarne af så beskaffade förtroende-poster, som Banko-kominissarierne äro,
under hvilkas personliga vård och ansvar rikets största och förnämsta penninge-
verks hela förråd af ädla metaller, mynt och öfriga redbarheter befinnes, icke för¬
Banko-Utskottets Utlåtande, JV:o 2i. 5
sättas i bekymmer för deras utkomst, härförutan erinrat, dels att ifrågasatta ersätt¬
ning icke kunde anses förorsaka Banken någon egentligen ny utgift, då i betrak¬
tande toges den betydliga årliga vinst eller besparing i utgifter, som genom små-
sedlarnes indragning tillskyndas Banken, utan föranledde endast till en på det hela
föga märklig minskning af samma vinst eller besparing, dels ock att Rikets Ständer,
på sätt flere förflutna riksdagars förhandlingar utvisade, städse följt den åsigt, att,
i de fall, der den enskilde tjenstemannens inkomster, äfven då de varit af mera till¬
fällig natur, blifvit minskade eller afkortade i följd af Kongl. Maj:ts och Rikets
Ständers i hvarjehanda allmänna ärenden vidtagna beslut, godtgörelse derför bordo
af staten meddelas, hvadan ock ersättningar för mistade sportler, tid efter annan,
blifvit beviljade åt embets- och tjenstemän inom andra publika verk, såsom t. ex.
inom Krigs-Hofrätlen, Tullverket, samt Hof- och Borgrätterne.
I anledning häraf hafva Banko-fullmäktige, uti afgifvet utlåtande, förmält,
att, som den förlust af påräknad inkomst, Bankens kommissarier fått vidkännas,
förmedelst indragningen af skillingssediarne på ofärgadt papper, vore att betrakta
såsom en förminskning af lönevilkor, hvarom de genom erhållna fullmakter blifvit
tillförsäkrade, fullmäktige redan vid sistföjflutne riksdag, då enahanda ansökning hos
Utskottet framställdes, erkänt billigheten deraf, att någon ersättning i förevarande
afseende beviljades kommissarierne, ehuru fullmäktige ansågo det då vara för tidigt
att en dylik ersättning bestämma; men att, sedan nu mera beloppet af i rörelsen
varande så beskaffade sedlar betydligen minskats och med allt skäl kunde antagas,
att dessa småningom lill Banken ingå, fullmäktige höllö före, att rätta tiden vore
inne för fastställande af den ersättning, hvartill kommissarierne må anses vara be¬
rättigade; i hvilket afseende och fastän fullmäktige, i betraktande af de lägre löne¬
förmåner, kommissarierne nu mera åtnjuta, funno det ingalunda vara obilligt, om de
finge till fulla beloppet fortfarande uppbära den hittills beräknade inkomsten i och för
inkomne förslitne sedlars slutliga granskning m. m., det likväl ville synas, som bor¬
de, sedan det dermed förenade arbete upphört, arfvodet kunna något minskas; i
följd hvaraf fullmäktige tillstyrkte, att ersättningen måtte, under vissa uppgifna vil¬
kor, utgå efter enahanda grund, som af Rikets Ständer vid sednaste riksdag be¬
stämdes för mistad inkomst af de indragna sedlarnes skrifning, eller till f:delar af
hvad arfvodet under de fem sislförflutna åren utgjort.
6 Banko-Utskottets Utlåtande, 7V:o 21.
Vid öfvervägande af här ofvan anförda förhållanden har Utskottet, lika med
Banko-fullmäktige, ansett det vara billigt, att Bankens nu varande kommissarier för
den förlust i påräknad inkomst, de få vidkännas genom upphörande af bestyret med
de s. k. småsediarnes granskning, öfverkorsning m. m. tilldelas ersättning efter sam¬
ma grund, sorn af Rikets sednast församlade Ständer gillades och antogs vid be¬
viljandet af godtgörels® åt Bankens tjenstemän i allmänhet för deras förlust af om-
förmälda sedlars skrifning-, dock som, genom en förändrad organisation af Banko¬
verket samt reglering af dess tjenstemanna-personal, hvarom serskildt förslag blif¬
vit af fullmäktige hos Utskottet framstäldt, tillökning i de för kommissarierne nu
bestämda löneförmåner framdeles torde kunna beredas på samma gång som, medelst
indragning af tjenster, en mot ifrågavarande ersättning svarande besparing i verkets
aflönings-stat tillvägabringas, synes ersättningen endast böra få utgå, intilldess kom¬
missarierne, på nämnde sätt, kunna erhålla fullt motsvarande förhöjning i löne¬
inkomster.
Utskottet får, på sådan grund, samt i enlighet med hvad Banko-fullmäktige
i öfrigt anfört, vördsamt hemställa,
att Bankens nu varande kommissarier må, från och med 1851 års bör¬
jan och tills vidare, såsom ersättning för mistad inkomst för gransk¬
ningen, uppräkningen, korsningen och förseglingen af Bankens sedlar å
16, 12 och 8 sk. samt 14 och 10 sk. kopparmynt, årligen undfå ett be¬
lopp af 155 r:dr 37 sk. 10 rst. Banko hvardera, under följande vilkor,
nemligen:
a) att då kommissarie pä ett eller annat sätt från befattningen af¬
går, eller, i följd af förändring i nu gällande aflönings-stat, undfår fullt
motsvarande förhöjning i löneinkomst, ersättningen upphör med den må¬
nad, då befattningen frånträdes, eller den förhöjda lönen får uppbäras;
b) att ersättningen, efter slutet af hvarje år, för det förflutna året
af Bankens medel utbetalas; och
c) att från ersättningen afräknas belöpande arfvode för gransknin¬
gen m. m. af de sedlar å förenämnde valörer, som från och med 1851
års början till Banken inkomma.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 21. 7
2:o af banko-kommissarierne M. A. Munthe och B. G. Murraij, hvilka, hvar för
sig-, begärt att komma i åtnjutande af den ersättning, Rikets Ständer vid sistförflut-
ne riksdag, genom bifall till Banko-utskottets Utlåtande N:o 92, åt Bankens dåva¬
rande tjenstemän beviljade för den förlust, de finge vidkännas genom omförmälda
sedlars inställda utgifning.
Härvid torde till en början böra nämnas, att nyssberörde ersättning, bestämd
till två tredjedelar af hvad sedelskrifnings-arfvodet efter medeltal af sednast förflut¬
na fem åren utgjort, eller 140 r:dr cm året för hvarje tjensteman, tillhörande kom¬
missarie- och kamererare-graderne, af Rikets Ständer anslogs under vilkor, bland
annat, alt „endast de af Bankens tjenstemän, som voro till sedelskrifuing berättiga¬
de, då Rikets Ständers beslut, angående nämnde sedlars indragning, meddelades
understyrelsen, eller den 1 April 1848, må af omförmälda ersättning komma i åtnju¬
tande41, och „att för dem, hvilka efter sistberörde tidpunkt blifvit eller framdeles var¬
da till högre tjenst befordrade eller på annat sätt från tjensten afgå, ersättningen
upphör med den månad, då_ befordran vunnits eller tjenstemannen eljest befattnin¬
gen frånträda.
Då nu Munthe och Murraij blifvit, den förre under den 22 Juni 1848 och
den sednare under den 19 April 1849, samt alltså bägge efter den 1 April 1848 till
ordinarie kommissarier befordrade från tjenster inom kamererare-graden, och på så¬
dan grund gått i mistning af den beviljade sedelskrifnings-ersättningen. hafva de,
för ådagaläggande af billigheten utaf deras ofvan framställda begäran, hufvudsakli¬
gen anfört
Munthe: att omförmälda ersättning, såsom beviljad för en inkomst, hvilken kom-
me att upphöra, syntes billigtvis hafva bort utsträckas till alla de tjenstemän, som
åtnjöto inkomsten vid den tidpunkt, då skrifningen af ifrågavarande sedlar gick till
ända, eller den 1 April 1849, hvilken tidpunkt väl måste erkännas i detta afseende
vara den enda absolut rätta, emedan samtlige innehafvare af tjenstebefattningar inom
verket, som varit berättigade att deltaga uti sedelskrifningen intill den dag, då den
upphörde, enligt sakens natur synas hafva egt lika grundade anspråk att blifva del-
aktige af den ersättning, hvilken i stället för den sålunda förlorade inkomsten be¬
viljades, utan afseende på en så tillfällig omständighet, sorn den att Rikets Stän¬
ders beslut om småsedlarnes upphörande meddelades understyrelsen långt inan.tjea.-
8 Banko-Utskottets Utlåtande, ftto 24.
stcmännens sysselsättning reed sedlarnes skrifning nått sitt slut; att, derest riktig¬
heten af denna åsigt erkändes, det ock måste reedgifvas, att Munthe, som, i egen¬
skap af kommissarie, deltagit i småsedlarnes skrifning, hade billigt anspråk på er¬
sättning för den inkomst, som frångick honom vid detta göromåls upphörande; samt
att den förlust, som hvar och en af Bankens kommissarier tillskyndats i följd af of-
tanämnde sedlars indragning, uppgående årligen till omkring 500 r:dr banko, vore för
Munthe så mycket mera känbar, som han vid sin befordran till kommissarie, på grund
af Banko-reglementets stadgande, måste afgå från en utom verket innehafvande be¬
fattning, med 500 r:dr banko i årlig lön, hvilken tjenst han sannolikt icke lemnat för
att under så ofördelaktiga förhållanden, söka befordran till kommissarie, så vida han
kunnat förutse och haft kännedom om Rikets Ständers beslut i frågan om sedel-
skrifnings-ersättningen, hvilket icke meddelades förr, än efter det Munthe till kom¬
missarie blifvit utnämnd, eller genom bankofullmäktiges resolution den 24 Augusti
1848, och hvilket beslut alltså, emot all vanlighet, blifvit mot honom retroaktivt
tillämpadt; samt
Murraij-, att, enär andra punkten af de rörande sedelskrifnings-ersättningens
utgående stadgade vilkor och förbehåll, på sätt ofvan förmäles, innehölle, att ersätt¬
ningen skulle upphöra för de tjenstemän, hvilka efter den 1 April 1848 blifvit eller
blefve till högre tjenst befordrade, så följde deraf, att den tjensteman i kamererare-
grad, som erhållit eller erhölle befordran till kommissarie efter den 1 April 1848, ginge
miste icke blott om den i förhållande till lönen högst betydliga inkomst, Bankens
kommissarier tillförene hade alt påräkna, af småsedelskrifniugen, utan till och med
om den till lägre belopp bestämda ersättningen; att grunden för detta stadgande
naturligtvis skulle vara, att den befordrade förmodades komma i åtnjutande af högre
inkomster, som ansåges godtgöra honom för den förlorade ersättningen, men att det¬
ta så mycket mindre vore händelsen med Murraij, som, enligt hvad han i ansök¬
ningen ådagalagt, inkomsterne vid den af honom nu innehafvande kommissarietjenst
knappast uppginge till hvad han redan före sin befordran i löneinkomster inom ver¬
ket åtnjöt; hvarföre och då Murraij dessutom, på grund af Banko-reglementet, som
förbjuder Bankens kommissarier att annan befattning innehafva, mäst lemna en tjenst
utom verket med 800 r:dr banko i årlig lön och han följaktligen underkastat sig en
icke
Banko-Utskottets Utlåtande, A: o 2f. 9
■icke så ringa pekuniär-uppoffring för den idé, iian ansåge för den rätta, att nemli¬
gen tjenstemannen uteslutande åt,ett, verk borde egna sin tid och verksamhet, det
förhållande således icke med Murraij inträffat, sorn måste antagas ligga till grund
för siadgandet att den, sorn befordras till högre tjenst, icke vidare eger att sedel-
skrifnings-ersättuingen åtnjuta.
Efter inhemtande af så väl understyrelsens, som bankofullmäktiges yttrande
i denna fråga, får Utskottet anföra, att, ehuru vid beviljandet af ofvanom förmälda
sedelskrifnings-ersättning det vilkor blifvit fästadt, att de tjenstemän, som efter den
I April 1848 vunnit eller derefter vunno befordran till högre tjenst, ejj vidare finge
ersättningen åtnjuta; likväl och som detta beslut först den 31 Juli, samt den 1 och
3 Augusti nämnde år af Rikets Ständer fattades och icke kan anses hafva förr än
den 6 påföljde September, då detsamma, genom utdrag af fullmäktiges protokoll för
den 24 Augusti, meddelades understyrelsen, blifvit för tjenstemannen i allmänhet be-
, kant, men Munthe redan den 22 Juni 1848 till kommissarie befordrades, och hvad
Murraij åter vidkommer, denne allt sedan 1848 års början var såsom kommissarie i
lånekansliet anställd, på grund af serskildt förordnande, hvilket, enligt ett Rikets
Ständers eget föregående beslut, skulle för innehafvaren medföra enahanda skyldig¬
heter och rättigheter, som ålågo eller tillkonlmo de i lånekansliet tjenstgörande ordi-
. marie kommissarier, hvadan ock Murraij från sistnämnde tid egt att åtnjuta alldeles
.. enahanda löneinkomster och förmåner, som de öfrige kommissarierne, utan att rin¬
gaste förbättring deri uppkom genom hans sedermera skedda utnämning till ordina¬
rie kommissarie; så och då Munthe och Murraij följaktligen före den tidpunkt, då
Rikets Ständers beslut om sedelskrifnings-ersättningen vidtogs, begge förrättade
kommissarietjenst och i sådan egenskap åtnjöto inkomsten af nämnde skrifning, hvil¬
ken derefter fortfor ända till den 1 April 1849, har Utskottet, lika med understyrel¬
sen och bankofuljmäktige, ansett det vara i alla afseenden med billighet och rättvisa
öfverensstämmande, att bemälde kommissarier fortfarande få samma ersättning åtnju¬
ta; i följd hvaraf Utskottet vördsamt tillstyrker,
att kommissarierne M. A. Munthe och R. G. Murraij må berättigas, den
förre från och med den 1 April 1849 och den sednare från och med den
/ Bih, till R. St. Fröt. 1850 IBM. 6 Sami. 1 A[d. 7 Hält. 3
10
Banko-Utslwitets Utlåtande, K:o 21.
1 Maj samma år, uppbära den sedelskrifnings-ersättning, som enligt Ri¬
kets sednast församlade Ständers beslut, tillkommer Bankens kommissa¬
rier, under de i samma beslut intagna vilkor och förbehåll.
3:o af Bankens medaljör G. Enegren, som anhållit om ersättning för den för¬
lust i påräknad inkomst han fått och än vidare finge vidkännas genom upphörandet
af hvitstämplingen utaf skillingssedlarne å ofårgadt papper, hvarför ett arfvode af 1
r:dr för hvarje ris skillingssedlar sedan år 1817 utgått, men hvaraf Enegren, efter
mottagandet af mcdaljörssysslan, utbetalt till de arbetare, sora honom med hviisläinp-
lingen biträdt, 16 sk. per ris, så att, efter ett medium af de 5 sista årens sedeltill-
vcrkning, hans egentliga inkomst utgjort, för 2,321 ris med 1,920 blanketter n hvarje,
1,547 r:dr årligen, vid hvilken inkomst, beräknad från slutet af Mars månad år 1849,
då sedelstämplingcn upphörde, Enegren begärt att under sin återstående lifstid få
varda bibehållen.
Uti häröfver afgifvet utlåtande har undcrslvrelsen, jemte upplysning, att
Enegren vid den af bankofullmäktige år 1838 provisoriskt fastställda lönereglering
för Bankoverket blifvit uppförd på interimsstat till erhållande af enahanda årlig in¬
komst, som han förut uppburit, eller 450 r:dr, hvilket belopp nu till honom årligen
utgår från indragningsstaten, samt att, uppå Enegrens ansökning om någon ersätt¬
ning för den minskning i påräknad arbetsförtjenst, som för honom uppstått f följd af
inställd tillverkning af Bankens transportscdlar samt sedlar å 3 och 2 r:dr, banko-
fullmäktige, med stöd af 226 § i 1841 års Banko-rcglcmcnte, den 22 Juni samma
år, bestämt denna ersättning till 280 r:dr årligen, från och med 1837 års början, mot¬
svarande ungefär hälften af medaljörens inkomst för den af honom under sednast
förflutna tio åren verkställda hvitstämpling af omförmälda sedefslag, — anfört, be¬
träffande Enegrens nu gjorda ansökning, alt, emedan Rikets Ständer vid 1844—1845
årens riksdag gillat förenämnde den 22 Juni 1841 af fullmäktige vidtagna beslut,
hvarigenom Enegren fått sig tillagdt ett serskildt årligt arfvode af 280 r;dr, syntes
han icke sakna anledning att kunna undfå någon ersättning jemväl i och för förlu¬
sten af påräknad inkomst genom upphörandet af tillverkningen af skillingsedlarne på
ofårgadt papper, så mycket heldre, som han, enligt företedt läkarebetyg, nu mera
lider af en obotlig sjukdom, hvilken gjorde honom oförmögen att vidare använda sin
konstfärdighet, och han, under sin fyratiofemåriga tjenstetid inom Baukoverket,
Banko-Ulskollets Ullålande, A:o 2f. 11
städse utmärkt sig för synnerligt nit, redlighet och pålitlighet, samt genom sitt i allt
öfrigt ådagalagda förhållande gjort sig förtjent af sina förmäns välvilja och bevågen¬
het; och då, ifråsja örn bestämmandet af den ersättning, som sålunda borde Enegren
tilläggas, det förckomme, att beloppet af hvitslämplade och levererade skillingsed-
lar under 10 år, från och med 1839 till och med 1848, i medeltal för år utgjort 1,947
ris å 2,000 sedlar i hvarje, eller efter den beräkning å 1,920 sedlar per ris, hvarför
betalningen utgått, 2,007 ris, samt att, när fran det bestämda slämpelarfvodet, 1 r:dr
per ris, afdrogcs hvad som Enegren, enligt uppgift, utbetalt till de arbetare, hvilka
honom biträdt, behållna inkomsten i och för ifrågavarande sedelslags hvitstämp-
liDg, beräknadt efter sistnämnde medeltal, för honom uppgått lill 1,340 r:dr årligen;
så och enär medaljörens befattning torde kunna närmast hänföras till 2:dra tjenste-
gradeu inom Bankovcrkct, enligt hvilken grad han, jemlikt Banko-utskottets beslut
den 12 Mars 1830, äfven fått ljuspenningar sig tillagde, ansåge understyrelsen det
vaia billigt, att Enegren, som för närvarande åtnjuter i lön 450 r:dr och i serskildt
arfvode 280 r:dr årligen, tilldelas såsom ersättning i och för sin förlust genom upp¬
hörandet af tillverkningen utaf skillingssedlame å ofärgadt papper, ett ytterligare
arfvode, motsvarande fylluaden uti lönen inom 2:dra tjenstegraden, eller 470 r:dr,
räknadt från och med den 1 April 1849, då sedelstämplingen upphörde.
Vid pröfning af denna fråga har Utskottet trott sig böra fästa uppmärksam¬
het derå, alt Enegren, genom 226 § i 1841 års Banko-reglemente förklarats berät¬
tigad att, med afseende å sin tjenstetid och derunder ådagalagde förhållande samt i
öfrigt förekommande omständigheter, undfå ersättning för den förlust af dittills på¬
räknad arbetsförtjenst, som han, till följd af förändringar med sedelmyntet, komme
att vidkännas, men att berörde § vid 1844 och 1845 årens riksdag blifvit utur det
då utfärdade Banko-reglemente utesluten, dels emedan fullmäktige, på grund af sam¬
ma §, redan tilldelat Enegren ofvanomförmälda arfvode, 280 r:dr, såsom ersättning
för förlorad arbetsförtjenst genom upphörandet af transportsedlar samt sedlar å 3 och
2 r:dr, dels och af orsak att, om äfven någon ändring i afseende å småsedlarnes
utseende skulle komma att ega rum, det i allt fall vore ovisst, huruvida den å des¬
sa sedlar brukliga hvitstämpling ansåges böra borttagas.
Då likväl, i följd af Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade beslut om
småsedlarnes inställda utgifning, Enegren nu mera gått förlustig sin hufvudsakliga-
12 Banko-Ulskollets Utlåtande, N:o 21.
ste arbetsförtjenst, anser Utskottet, med anledning af ofvanåberopade föreskrift i
1841 ?irs Banko-reglemente, samt i betraktande tillika af Enegrens långvariga tjen¬
stetid och derunder ådagalagda välförhållande, billighet och rättvisa fordra, att lämp¬
lig ersättning för omförmälda förlust honom lemnäs, samt får alltså, med instämman¬
de uti Uudcr-styrelscus, af Banko-fullmäktige understödda förslag, vördsamt hem¬
ställa,
att gravören Enegren må, från och med den 1 April 1849, åtnjuta ett yt¬
terligare arfvode af 470 r:dr banko, efter år räknadt, hvarigenom han i
lön och arfvoden tillhopa kommer att undfå 1,200 r:dr samma mynt år¬
ligen.
4:o af äldre kammardrangarne i Banken, G. Dahlgren och J Andersson,.
samt
5:o Bankens samtlige yngre kammardrängary angående ersättning för den för¬
lust i arbetsförtjenst, dem tjllskyndats genom hvitstämplingens upphörande.
I detta afseende har Utskottet inhemtat att, enligt Banko-fullmäktiges re¬
solution dea 23 Februari 1802, rörande förfärdigandet af omförmälda slags sedlar,
Banken, i arfvode tili husdi ängarne, eller såsom de numera benämnas, yngre kam-
mardrängarne, hvilka vid sedelstämplingen förde den så kallade presstången,
bestått till en början 8 sk. specie för afstämplingen af ett ris sedlar, hvilket arfvo¬
de dock sedermera blifvit bestämdt till 12 sk:r banko pr pris, men att det deremot
ijlltjemnt ålegat medaljören att sjelf godtgöra de 2:ne äldro kammardrängar, han
begagnat såsom biträde i och för sedlarnes inläggande under stämpeln m. m.
Hvad nu först angår den af äldre kammardrängarne Dahlgren och Anders¬
son gjorda ansökning, så och om än desse, af hvilka, enligt företedt betyg, Dahl¬
gren under en tid af 21) år och Andersson i 22 år, bit rädt medaljören Enegren med
hvitstämplingen å bankens sedlar af äldre slagen, och derför af honom åtnjutit
godtgörclse, ej må anses ega fullt giltiga skäl alt af Banken undfå ersättning för den
förlust, dem drabbat, i följd af skillings-sedlarnas upphörande, och som för dem
samfäldt öfverstiger 500 rdr banko om året, likväl och då, i händelse Rikets Stän¬
der skulle bifalla Utskottet6 i nästföregående punkt upptagna förslag,, att medaljören
Enegren måtte, såsom ersättning för sin förlust, i ett för allt, undfå endast fy lina—
den i en kamcrcrares lön, t,200 r:dr om året, Dahlgren och Andersson icke skä.—
Banko-Ulskollels Utlåtande, A’:o 21. 13
ligen kunna för den arbetstjenst, hvaraf de, utan eget förvållande, gått i mistning,
af Enegren äska någon ersättning, destomindre som, efter hvad ofvan inhemtas,
den betalning de uppburit, redan blifvit från Enegrens beräknade arbetsförtjenst af-
dragen, samt härtill kommer, att Dahlgren och Andersson, jemlikt Under-styrelsens
dem lemnade vitsord, med redbarhet, flit och den största noggrannhet biträdt vid
sedelstämplingen, och jemväl i öfrigt gjort sig kände för serdeles pålitlighet och
ordentlighet i förening med ett hedrande uppförande, har Utskottet, med gillande af
hvad Understyrelsen och Bankofullmäktige i detta afseende hemställt, skolat vörd¬
samt föreslå,
att äldre kammardrängarne Dahlgren och Andersson måtte, såsom er¬
sättning för deras ifrågavarande förlust, få hvardera uppbära sjuttiofem
r:dr b:ko årligen, räknadt från den 1 April 1849, intill hvilken dag se¬
delstämplingen fortgick.
Vidkommande åter den anhållan om ersättning Bankens yngre kammar-
drängar framställt, så och enär desse, efter hvad redan upplyst blifvit, af Banken
andfått godtgörelse för det arbete de vid sedelstämplingen verkställt, vill det sy¬
nas Utskottet, som skulle de skäl, hvilka föranledde Rikets sednast församlade
Ständer att tillägga Bankens till sedelskrifning berättigade tjenstemän någon ersätt¬
ning för mistad inkomst i följd af småsedlarnes indragning, jemväl vara å före¬
nämnde sökande tillämplige; hvadan och då under åren 1839—1848 i medeltal år¬
ligen afstämplats 2007 ris, 16-, 12- och 8:skilliugs-sedlar, hvarför de yngre kam-
mardrängarnes arbetslön å 12 sk. per ris utgjort 501 r:dr 36 sk. om året, samt Un¬
derstyrelsen och Banko-fullmäktige- ansett omkring Udel deraf eller 160 r:dr böra
tagas såsom grund vid bestämmandet af ifrågakomna ersättning, hvilken således,
fördelad mellan Bankens 12 yngre kammardrängar, komme att på en hvar belöpa
sig,', till 13 r:dr 16 sk. årligen, Utskottet vördsamt tillstyrker,
att till hvar och en af Bänkens nuvarande yngre kammardrängar, sorn
innehade ordinarie tjenst den 1 April 1848, då beslutet angående skil—
lings-sedlarnes indragning meddelades Understyrelsen,, och hvilka äro
nio till antalet, måtte, såsom ersättning för förlorad arbetsförtjenst, i
följd af berörde beslut, få utbetalas ett belopp af 13 r:dr 16 sk. b:ko>;
efter år räknadt, dock under vilkor, alt för dem, som till äldre karn—
14 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 21.
mardrängs tjenst varda befordrade, eller på annat sätt från tjpnslen
afgn, ersättningen, i likhet med hvad sorn flones stadgadt i afseende
på Bankens tjenstemän, upphör med den månad, då befordran vunnits
eller tjeusteu frånträdes.
Stockholm den 11 Mars 1851.
Reservation:
Af herr doktor Sandberg: „Att de nu indragne småsedlarne på 16-,
12- och 8-s:k. varit ganska dyra för Banken, det visar sig af de otaliga ersättnings¬
anspråken för mistad arbetsförtjenst vid papperstillverkning, sedlarnes stämpling,
tryckning, skärning, kommissarie-underskrift, kontrasignation, nummerering och da¬
tering, samt, då de snart förslitna återkommo, deras emottagning, uppräkning, öf¬
verkorsning, inläggning, försegling m. m. och slutliga uppbränning.*
„Sistlidue riksdag beviljades ersättning med §:de!ar af hvad som betaltes för
sedelskrifning, så länge den egde rum. Man skulle kanske velat anse vederböran¬
de härmed äfven godtgjorda för hvad de åtnjutit för öfverkorsningen, serdeles se¬
dan de voro befriade från både skrifning och öfverkorsning.“
„Den tillökning, som uppkommer af dessa s. k. ersättningar, torde väl en
annan gång komma att, jemte lönen, utgå såsom pension, såvida ålderstigne tjen¬
stemän skola taga afsked. De nya kommissarier, som hädanefter utnämnas, kunna
icke känna sig rätt väl belåtna med vida mindre löneförmåner än deras kamrater, meri
hvilka de hafva enahanda ansvar och göromål, och skola säkert anse billigt, att få
samma tillökning som dessa.*
^Enligt uträkning har arfvodet för de indragne småsedlarnes öfverkorsning
med en pensel, doppad i svärta, uppgått i medeltal till 233| r:dr b:ko årligen för
hvar och en af Bankens 17 herrar kommissarier, och således tillsammans nära 4000
r.dr, som motsvarar 2:ne kommissarie-löner. När nu icke blott öfverkorsningen utan
äfven skrifningen och alla andra bestyr med dessa småsedlar upphört, och blotta
öfverkorsningen motsvarar 2:ne kommissariers göromål, så synes det som några
tjenster kunde indragas, och på de öfrige tjenstemännen, hvilkas tid och krafter
blifva fullt upptagne, kunde de besparade lönerna fördelas.*
Banko-Utskottets Utlåtande, ffco 21. 15
„Delta synes mig vara den väg man torde beträda, för afl åt tjenstemännen
bereda både tillräckliga läner och tillräckligt arbete såväl inom Banken, som ingm
andra korpser och embetsverk; och för att kunna på fullt allvar tillvägabringa en
sådan nödig reform, borde ali lönetillökning dermed sättas i oskiljaktigt sammanhang,
och denna sednare icke beri/jas utom i förening med den indragning af tjenstemän-
vens antal, som är möjlig och verkställbar
„Slutligen om den åsigt, som ligger till grund för hvad Utskottet här till¬
styrker, skall konseqvent tillämpas, så inser jag icke med hvad billighet någon gräns
kan sättas för väckandet af anspråk på ersättning för mistad arbetsförtjenst, såväl
uti detta, som i andra likartade hänseenden; och man kan med temlig sannolikhet
förutse, att både de nu afslagna och Dera nya lika beskaffade anspråk skola hä¬
danefter så ofta återkomma, tills de blifva bcviljade.“
Uti denna reservation hafva instämt riksdagsfullmäktige Olaus Eriltsson
från Götheborgs och Bohus län, Better Gabrielsson från Kronobergs län, Lars Ols¬
son från Stora Kopparbergs län, Henrik Andersson från Örebro län, Anders Eriks¬
son från Elfsborgs län, Anders Persson från Östergöthlands län och Nils Andersson
från Christianstads län.
Herr Falhem ville hafva antecknadt, alt han icke varit ledamot af Banko¬
utskottet den tid, då förestående beslut fattades.
N:o 22.
A ok. till Exp.-Utsk. d» 20 Mar* 1SM, kL t e. nr.
Utlåtande ofver eli af Kyrkoherden G. Frendin gjordt
ackords-anbud,
Uti en till Utskottet inlemnad skrift, har kyrkoherden Gust. Frendin fram¬
ställt erbjudande, att, inom den 1 October innevarande år, med 759 r:dr 16 sk. 11
16 Banko-VIskotlels Utlåtande, ~N:o 22.
rist. banko, inbetala återstoden af upplupne räntan ä 5 procent å ett af fru C. E. St
Calissendorf, uti härvarande Handels- och Närings-diskout upptaget, till kapitalet
fullt betalt lån, stort 4,500 r:dr nämnde mynt, under vilkor, att den så kallade straff¬
räntan, eller skillnaden emellan 5 och 8 procent, varder eftergifven och afskrifven.
Utaf det, i anledning häraf, från direktionen öfver Handels- och Närings-
diskonten infordrade yttrande, har Utskottet inhemtat, att förrberörda lån blifvit år
1836 upptaget emot hypothek af handlanden J. A. Lindströms revers å 4,500 r:dr
banko, försedd med borgen af handlanden Axel Hägg-, att, sedan samtlige gälden.ä-
rerne, vid anställd lagsökning, befunnits utan tillgångar och diskont-verkets fordran
blifvit uti handlanden J. A. Lindströms inträffade konkurs bevakad, direktionen an¬
tagit ett af rådmannen P. II. Lindström och handlanden C. A. Engeström i Wisby
gjordt erbjudande, att på det sätt liqvidera lånets kapital-belopp, att 500 ndr banko
från och med 1838 årligen inbetalades med 333 r:dr 16 sk. af rådman Lindström och
166 r:dr 32 sk. af handlanden Engeström, enligt af dem, för fullgörandet deraf, ut¬
färdade, till Handels- och Närings-diskonten eller ordres, ställde förskrifningar, samt
att, genom dessa inbetalningar, äfvensom erhållne utdelningar, utur J. A. Lindströms
och C. A. Engeströms konkurs-massor, kapitalet blifvit fullt guldet och i afräkning å
upplupne öfverräntan, utgörande, efter 8 procent, 1,983 r:dr .32 sk. 4 rst, influtit till¬
sammans 493 r:dr 13 sk. 1 rst, allt banko; varande af direktionen för öfrigt upplyst,
att räntan ä 5 procent utgör 1,252 r:dr 30 sk., eller, efter afdrag af ofvanberörda
ränte-inbetalningar, 759 r:dr 16 sk. 11 rst, samt att anspråket å 8 procents ränta en¬
dast gäller emot enkefru Calissendorf, enär den af henne hypothiserade revers va¬
rit föreskrifven med allenast 6 procent årlig ränta, samt någon högre, än sistnämn¬
da ränta, efter derå beräknadt bevillnings-afdrag, följaktligen icke kunde hos revers-
utgifvaren, eller hans löftesman, utkräfvas; vid hvilket förhållande direktionen, i be¬
traktande jemväl deraf, att diskont-verket utur förenämnde, numera slut-redovisade kon¬
kurser erhållit nämnde verk tillkommande utdelningar, samt att gäldenärerne,vid hos dem
under åren 1849 och 1850 anställde utmätnings-försök, jemlikt inkomne bevis, be¬
funnits sakna tillgångar, ansett det ostridigt vara med diskont-verkets fördel fören¬
ligt, att antaga det af kyrkoherden Frendin gjorda erbjudande.
Utskottet,
Banko-Vtskollets Vllåtande, Ho 23. f,7
Utskottet, sorn instämmer uti hvad sålunda blifvit af diskont-direktionen
yttradt, får på grund deraf tillstyrka,
att skillnaden emellan 5 och 8 procents räntan å forenämnda lån, utgö¬
rande 731 r:dr 2 sk. 4 rst, må få afskrifvas, under vilkor, att kyrkoher¬
den Frendin, inom den 1 Oktober innevarande år, till diskont-verket in¬
betalar de å 5 procents räntan bristande 759 r:dr 16 sk. 11 rst banko.
Stockholm den 20 Mars 1851.
N:o 23.
Ånk. till Exp.-Utsb. den 20 Mars 1851, bl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjord ansökning om eftergift
af öfverränta å ett af numera aflidne Landt¬
brukaren B. M. Otter i Banko-Biskonl-verket
upptaget lån.
Sedan hofrälts-kommissarien I. G. Sandahl, i egenskap af förmyndare för
aflidne sladsfiskalen A. G. Göthlergs omyndiga barn, hos direktionen öfver Banko-
diskont-verket, för sina myndlingars räkning, anhållit om eftergift af upplupna öf-
verräntan å ett af landtbrukaren Ti. M. Oller, emot borgen af bemälde Gjöthberg år
1822 upptaget lån, stort 350 r:dr banko, med erbjudande, derest denna anhållan bi-
fölls^ att genast derefter till diskont-verket inbetala lånets kapital-återstod, 295 r:dr
16 sk. banko, samt, såsom stöd för ansökningen, förmält, att på utgången derutaf
berodde möjligheten af ett tillämnadt ackord med öfrige fordrings-egare uti aflidne
Gjöthbergs urarfva bo, hvarigenom några få, men för de omyndige högst nödvändiga
husgerådssaker skulle kunna från försäljning räddas; så har direktionen, efter det
i afseende pa detta lån upplyst blifvit, att ej mindre hufvud-gäldenären Otter, an
löftesmannen Gjöthbergs enka aflidit utfattiga, samt att i exekutiv väg icke kunnat
Eib. till ti. Sl. Prot. 1850 $ ISSI. 6 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 3
18 Banko-Utskottets Utlåtande, N;o 23.
indrifvas mera, än de under den 17 September 1825, i afräkning å lånet, insatte 54
r:dr 32 sk., genom beslut den 14 Februari nästlidet år, förklarat, att, då alla frågor
om antagande af ackorder, eller beviljande af eftergifter i Banko-diskonl-verkets
fordringar skola underställas Banko-utskottets pröfning, direktionen icke kunde be¬
vilja den sökta afskrifningen; men att, derest Sandahl, enligt sitt erbjudande, sed¬
nast inom utgången af påföljande månad, till diskont-verket inbetalade lånets kapi¬
tal-återstod, 295 r.dr 16 sk., direktionen ville förorda den ifrågasatta afskrifningen
hos blifvande Banko-utskott, till hvilket Sandahl hänvisades att, efter befogenhet,
sin ansökan i berörde afseende fortsätta.
Bemälde Sandahl, som ordentligen fullgjort det honom af direktionen före-
skrifna vilkor, har, uti en till Utskottet ingifven skrift, sökt befrielse från erläggan¬
det af ifrågavarande öfverränta, under förmälan, att han desto heldre hoppades bi¬
fall till denna för sina meddellösa myndlingar framställda begäran, som det belopp,
hvartill de obetydliga tillgångarne uppginge, endast komme att lemna en högst obe¬
tydlig afbetalning på diskont-verkets fordran; och anser Utskottet, med anledning af
de härvid förekomne omständigheter, samt enär diskont-direktionen, såsom ytterli¬
gare skäl för bifall till ansökningen, uti afgifvet utlåtande, yttrat, att i hvarje fall
anledning icke vore för handen, att någon godtgörelse för öfverräntan å förenämnde,
vid 1832 års revision, såsom osäker fordran, inom linien förda lån, skulle kunna vin¬
nas, sig ega skäl hemställa,
att den å ifrågavarande lån upplupna öfverränta, 630 r:dr 47 sk. 9 rst
banko, måtte få afskrifvas.
Stockholm den 20 Mars 1851.
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1851.
Banko'Utskottets Betänkande, N\o 24.
1
N:o 2'k
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Mars 1851, k). 7 e. m.
Betänkande, med förslag till reglering af Bankens Låne-
och Kreditiv-rörelse.
Sorn Utskottet, likmätigt sista punkten uti 5 § af den för Utskottet gällande
instruktion, bör, så vidt ske kan, i ett sammanhang behandla alla frågor, angående
Bankens Låne-rörelse, har Utskottet, efter emottagandet af do inom resp. Riks¬
stånden väckte motioner, hvilka med nämnde rörelse ega samband, genomgått 6
art. 2, 3 och 4 afdelniugarne utaf Banko-reglementet under den 23 Oktober 1848,
eller de om Bankens och Diskonternas utlåning meddelade föreskrifter; samt får,
efter verkstäld granskning af dessa föreskrifter och noggrant bepröfvande af om-
förmälde motioner, här nedan afgifva förslag till åtskilliga förändringar, enligt Ut¬
skottets öfvertygelse erforderliga, för beredande af mera beqvämlighet åt låntagaren,
samt ökad säkerhet och fördel för Banken.
Utskottet torde härvid böra anmäla, dels att åt de föreslagna förändrade
bestämmelserna i allmänhet gifvits den uppställning, att desamma, i händelse af
Rikets högloflige Ständers godkännande, kunna uti blifvande Banko-reglemente o-
medelbart intagas, samt dels att Utskottet uti serskilda Bctänkanden kommer att
Bih. till R. St. Prot. 1850 $ 1851. 6 Samt. 1 Aid. 8 Baft. 1
2 Banko-Utskottets Betänkande, B:o 24.
yttra sig öfver de stadganden, hvilka tillhöra l:a, 5:te och 6:te afdelningarne uti of-
vanberörde artikel af reglementet.
Uti G:te artikelns 2:dra afdelning förekomma först i §§ 152—156 åtskilliga
Allmänna bestämmelser, förnämligast afseende den deruti afhandlade utlåning från
Banken mot pant af guld och silfver, vågförda effekter och lane-banko-obligationer,
äfvensom mot intekning i fast egendom och mot hypothek af inte/enade, på Banken
transporterade, skuldebref samt lill odlingars befrämjande.
I afseende på omförmälde Allmänna bestämmelser, har endast följande erin-.
rån förekommit.
Som Rikets höglofl. Ständer vid sednaste riksdag beslöto, att all beräkning
af ränta på ränta skulle från och med 1849 års början upphöra, infördes uti regle¬
mentet bland ofvanberörde Allmänna bestämmelser föreskrift derom, att det då
brukliga sätt, att beräkna ränta på ränta borde begagnas till och med slutet af Ar
1848, hvarefter all sådan ränteberäkning skulle upphöra icke allenast å de lån, hvarå
räntan från och med den 1 Januari 1849 till betalning förfölle, utan äfven å de lån,
för hvilka räntebetalningen derförinnan förfallit. Men enär denna föreskrift endast
afsett lån, är, efter hvad Banko-fullmäktige anmält, ränteberäkningen efter s. k.
feankomethod bibehållen för de från Bankens Låne-afdelning utgående kreditiv.
Då emellertid ett dylikt ränteberäkningssätt strider emot föreskriften i 9
kap. 6 § Ilandels-balken, anser Utskottet, att ränta på ränta icke bör beräknas å
Hagot slags fordringar, vare sig under namn af lån eller kreditiv, och tillstyrker för¬
denskull, att omförmälde stadgande i reglementets 158 § må emot följande utbytas:
l.o
Det i allmänna Lagen intagna förbud mot beräkning af ränta på ränta*,,
iakttages äfven i afseende på Bankens fordringar.
Förisgsbapita
Lån på Guld och Silfver
„ Jeru, koppar m. m. i Stockholm |
i;
V
V
V
K
»
1)
„ „ „ „ i Götheborg enl. 172 § i llegl.
„ Tackjern i Stockholm
„ »i Götheborg
„ Landtegendomar
„ Stadsegendomar
enl. 177 § i d.o
V
V
V
55
1)
»
mot återbetalnings-skyldighet i Silfverj
till Skiften och Odlingar, enl. 183 § i d:o
Kreditiv till Riksgälds-kontoret
Kongl. Kommers-kollegium, enl. 185 § i d:o
Jern-kontoret enl. 186 § i d:o
Fahlu Bergslag j
Stockholms Stads Brandförsåkrings-kontor.> enl. 190 § i d:o .
Sparbankerne i Riket, )
Stockholms Stads Drätsel-kommission enl. 191 § i d:o ....
Belåning af Publika Papper vid Banko-diskont-verket J
„ » „ »v Göteborgs Låuc-kontor > enl. 201 § i d:o
v » V V V Malmö d:o )
Utlåning genom Allmänna Diskonten, vid Banko-diskont-verket 1
„ B Göteborgs Lane-kontor/ enl. 206 §
»
»
»
X
Malmö
d:o
Handels- o. Närings-diskonten vid Bio-diskout-verketj
Göteb. Låue-kontor) enl.2
Malmö d:o
10 §
Kassakreditiv vid Banko-diskont-verket j
„ „ Göteborgs Låne-kontor) enl. 214 § i d:o
„ B Malmö d:o
3,500,000
6.500.000
80,000
1,000,000
1.800.000
600,000
300,000
50, (XX)
1,000,(KM)
i
i d:d
i d:o(
Summa ii: dr
8,000,000
3.100.000
1.850.000
27,780,000
Afgår:'
Upplånta Sparbankk-medel
100,000
Bankens Lane- eeh Kreditiv-rörelse på (let hela 27,680,000
Utestående den
|
31
|
December 1850.
|
Oanvändtden 31
Dec. 1850.
|
315,743
|
|
|
|
|
|
|
|
|
864,050
|
|
|
|
|
|
|
|
|
503,930
|
|
|
1,685,683
|
|
|
1,814,317
|
|
|
1,960
|
|
|
! 1
|
|
|
|
|
|
5,329,421
|
22
|
—
9|
|
|
|
|
|
|
|
845,824
|
43
|
*
|
6,449,453
|
43
|
1
|
50,546
|
4
|
11
|
274,207
|
25
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
65,558
|
11
|
2
|
14,441
|
36
|
10
|
|
|
|
—
|
|
|
1,000,000
|
|
|
|
|
|
1,689,822
|
6
|
5
|
110,177
|
41
|
7
|
|
|
|
514,550
|
|
|
85,450
|
|
|
47,404
|
14
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
—
|
|
67,404
|
14
|
4
|
232,595
|
33
|
8
|
20,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
|
|
—
|
|
|
50,000
|
|
|
218,772
|
16
|
5I
|
|
|
|
|
|
|
136,318
|
40
|
*
|
380,091
|
8
|
10
|
619,908
|
39
|
2
|
25,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5,139,043
|
22
|
i
|
|
|
|
|
|
|
1,945,239
|
8
|
10
|
7,984,230
|
3
|
11
|
15,769
|
44
|
1
|
899,947
|
21
|
_
|
|
|
|
|
|
|
1,977,450
|
4
|
9
|
|
|
|
|
|
|
740,499
|
25
|
1
|
3,017,949
|
29
|
10
|
82,050
|
18
|
2
|
300,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
23,870
|
|
|
|
|
|
|
|
|
•—
|
|
|
272,370
|
|
|
1,577,630
|
|
|
248,500
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
22,127,112
|
21
|
7
|
5,652,887
|
26
|
5
|
27,780,000
100,000
27,680,000
6 Banko-Utskottets Betänkande. N:o 2b.
Sora, enligt gällande föreskrifter, Kreditiverne skulle, både vid Diskontverket
i Stockholm och Låne-kontoret i Göteborg, vara inbetaldta å den sista December
1850, har Utskottet, för att lenina en öfversigt luiru Kreditiven Varit begagnade,
upptagit förhållandet i nedanstående tidpunkter:
|
Förlag tiil
Kassa-kreditiv.
|
Beloppet af be¬
viljade kreditiv.
|
Af det bevilja¬
de kreditivet bl.
begajrnadt.'
o o
|
Handels- och Närings-Diskonlen
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i Stockholm:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Den 2 Mars 1850
|
1,000,000
|
—
|
—
|
907,400
|
—
|
—
|
480,550
|
—
|
—
|
,, 27 April „
|
9
|
—
|
—
|
937,400
|
—
|
—
|
555,300
|
—
|
—
|
„ 27 Juli „
|
V
|
—
|
—
|
997,900
|
—
|
—
|
673,570
|
—
|
—
|
„ 30 Nov. „
|
*
|
—
|
—
|
v
|
—
|
—
|
498,440
|
—
|
—
|
Låne-kontoret i Göteborg:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Den 2 Mars 1850
|
500,000
|
—
|
—
|
500,000
|
—
|
—
|
341,810
|
—
|
—
|
r 27 April ,
|
V
|
—
|
-
|
T
|
|
|
382,030
|
—
|
—
|
„ 27 Juli „
|
T
|
—
|
—
|
n
|
—
|
—
|
401,090
|
—
|
—
|
„ 30 Nov. „
|
T
|
—
|
—
|
498,500
|
—
|
—
|
366,290
|
—
|
—
|
Låne-kontoret i Malmö:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Den 2 Mars 1850 ......
|
350,000
|
—
|
—
|
349,500
|
—
|
—
|
249,810
|
—
|
—
|
„ 27 April * ......
|
V
|
—
|
—
|
V
|
—
|
—
|
266,540
|
—
|
—
|
„ 27 Juli „
|
V
|
—
|
—
|
»
|
—
|
—
|
271,640
|
—
|
—
|
„ 30 Nov. „
|
V
|
—
|
—
|
350,000
|
—
|
—
|
249,200
|
—
|
—
|
Banko-Utskottets Betänkande, K:o 2 b. «
För att bereda Rikets höglofl. Ständer tillfälle att bedöma, huruvida de vid
'sednaste riksdag bestämda Lane- och Kreditiv-förlag äro för de afsedda ändamålen
tillräckliga, har Utskottet skolat meddela nedanstående utredning, som visar, dels
det afsatta Lane- eller Kreditiv-förlaget, dels utestående beloppet den 31 Decem¬
ber nästlidet år, samt dels huru mycket å berörde dag var användt:
Banko-Utskottets Betänkande, A': o 24. 7
Af denna utredning vill det synas, seni skulle samtlige lane- och kreditiv»
förlag lemna full tillgång för anspråken på låne-understöd. Att sådant likväl icke
är händelsen, hvad åtskillige af de för diskont-rörelses bedrifvande, samt till utlå¬
ning på fastighet anvisade summor beträffar, kan Utskottet ingalunda förneka, men,
då Utskottet här nedan kommer i tillfälle att närmare vidröra dessa förhållanden
inskränker det sig nu till uttalande af den åsigt, att då förhöjning i lane- och kre»
ditiv-rörelsen på det kela förorsakar tillökning i det maximum af sedelstock, sorn sak¬
nar motsvarighet i metallisk valuta, Utskottet, med fästad uppmärksamhet å nuvaran¬
de ofördelaktiga förhållanden, ansett Bankens ansvarighet icke böra utsträckas, samt
följaktligen sökt, att genom föreslagna öfverflyttningar från ett till annat låne- eller
kreditiv-förlag afhjelpa den befintliga bristen i sådane låne-grenar, hvilka närmast
bereda både Bankens och den lånsökandes fördel.
Utskottet öfvergår härefter till granskning af föreskrifterne, angående den i
ofvanberörde artikel at reglementet besknfne utlåning, i den ordning, densamma
derstädes förekommer.
Belåning af guld och silfver.
De härutinnan genom §§. 157 med 162 gifna bestämmelser, hvaremot någon,
erinran icke blifvit gjord,
2o
torde oförändrade få i nästblifvande reglemente införas, med allenast det
undantag, att orden: “såsom tillökning å derstädes innestuende besparings¬
medel*, uteslutas från 162 enär
dessa ord, på nämnde ställe öfverflödige, dessutom möjligen skulle hindia prof-,
ningen af det förslag lill förändradt användande af outtagna auktions-öfverskott §>
färsålda guld och silfver-panter, Utskottet framdeles kommer att afgifva.
Belåning af jern, koppar och andra vågförda effekter.
$ afseende på de för denna belåning gällande föreskrifter har något till för-»
S Banko-Utskottets Betänkande, ASo 24.
ändring sjrftande förslag icke blifvit från riks-stånden till Utskottet hänvisadt; och
som desamma befunnits ändamålsenliga, har Utskottet allenast bordt tillstyrka, att
enär, efter hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t, medelst nådigt bref af den 13
April 1849, gifvit Kongl. Bergs-kollegium tillkänna, att sedan, genom anläggning af
Säffle kanal och verkställda muddringar i Byelfs vattendrag, Byelfs våginrättning
blifvit öfverflödig, Kongl. Maj:t_, uppå åtskillige bruksegares i Wermland underdåniga
ansökning, funnit godt befria dem från skyldighet, att jerneffekter vid Byelfven
vågföra och vågumgälder derstädes erlägga, samt frikallat städerna Åmål och Karl¬
stad från åliggandet, att vid Byelfven underhålla våg och aflöna vågbetjening, allt
under vilkor, att vederbörande bruksegare förbinda sig inlösa vågen, så framt stä¬
derna ej hellre önska densamma disponera, samt att ersätta vågbetjeningen de lö¬
neinkomster, som genom vågens indragning gå förlorade, följande §§. måtte sålun¬
da förändras, ,
3:o
att från 163 §. i reglementet uteslutas orden: *Allenast med det undan
tag, som i §. 187 här nedan är vordet upptaget*,
samt att första punkten uti 167 §:n undfår följande lydelse: “Effekter,
upplagda på extra vågar eller lastage-platser, de der icke äro med ve¬
derbörliga privilegier och ansvarige embetsman försedda, få ej till belå¬
ning antagas*.
De för beläning af tackjern uti 170 §. af reglementet upptagne stadganden,
deruti någon ändring icke är vorden föreslagen,
4:o
torde fortfarande få gälla till efterrättelse;
med den jemnkning af redaktioneu uti samma §:s 2 morn.,
5:o
att orden. “Kongl. Kammar- och Bergs-kollegierna samt Stats-kontoret*
utbytas mot: •'•vederbörande embetsverk
hvari-
Banko-Ulskotlets Betänkande, IS:o 24. 9
hvarigenom, i händelse någotdcra af bemälde kollegier komrae att upphöra, hinder
ej må uppstå för stadgandets tillämpning.
Nämnde moment skulle, om detta bifalles, lyda sålunda: “låne-beloppet, som
töre slutet af hvarje år fastställes till grund för det nästpåföljande årets utlåning,
bestämmes af fullmäktige, med afseende å konjunktur och öfriga omständigheter,
till högst två tredjedelar af det pris, som årligen, för hvarje bergslags särskilda till—
verkningar, såsom lösen för kronans tionde-tackjern af vederbörande embetsverk
fastställes.4
För lån mot pant af silfver och guld, jern, koppar och andra vågförda effek¬
ter samt tackjern är, uti reglementets 172 §., förlaget bestämdt till 3,500,000 r:dr
banko.
Detta förlag har visserligen icke under den efter sednaste riksdag förflut¬
na tiden varit till fullo upptaget-, men som enahanda förhållande de kommande åren
icke är att emotse, samt denna, förut till beloppet oinskränkta, rörelse lemnar full
säkerhet för de ulgifna lånen, hvilka, livad dem på jern och öfriga vågförda effek¬
ter angå, upptagas på kort tid 5 hemställer Utskottet
6:0
att 172 §. i reglementet må förblifva oförändrad.
Utlåning mot pant af jLune-banhn-obligationer.
Någon utlåning på dylika obligationer eger numera ej rum, hvadan före¬
skriften i reglementets 173 § har till föremål att, jemte anmälan härom, anvisa
sättet för de redan förut utestående lånens liqvid; innefattande densamma dessu¬
tom rättighet för fullmäktige att infria Låne-banko-obligationer, då sådant af inne-
hafvarne äskas. För inlösen af förfallna dylika obligationer är en summa af
80,000 rdr b:ko å serskild räkning i Depositions-afdelningen insatt, i följd hvaraf
Bii. litt R. St. Prot. *850 y *85*. 6 Sami. * Afd. S Baft. 2
10 banko-Viskottets Betänkande, ft:o 2 i.
beloppet utaf berörde obligationer, till största delen ouppsägbara å såväl Bankens,
som obligations-innehafvarnes sida, icke beräknas såsom sedelstock. Då likväl åt¬
skilliga obligationer blifvit infriade, utan att för sådant ändamål den på Deposi-
tions-afdelningen insatta summa dertill användts, har herr C. C. Hörnstein, till fö¬
rebyggande af den sedelemission, som häraf förmodats uppstå, uti en inom vällofl.
Borgare-ståndet väckt motion, föreslagit, att „de få obligationer, som årligen erbju¬
das till inlösen, måtte infrias på samma sätt, som räntan nu erlägges för dem,
eller bland årets löpande utgifter, och att de 80,000 r:dr måtte afföras utur räken¬
skapen.“
Utskottet, som, vid granskningen af gällande föreskrifter, angående b eräk-
ningen af sedelstock, återkommer till den ifrågaställa förändringen, hvilken, äfven
om densamma anses erforderlig, icke torde medföra något inflytande på ofvanom-
förmälde 173 §, tillstyrker fördenskull *
7:o
att samma § må bibehållas oförändrad.
Utlåning mot intekning i fast egendom.
Innan Utskottet yttrar sig, angående de i och för denna utlåning gifna be¬
stämmelser, torde det böra till besvarande upptaga väckta frågor, angående dels
öfverflyttning från Banken till Riksgälds-kontoret af nämnde utlåning, samt dels
förändring i sättet för inbetalningarnes verkställande.
Herr kontraktsprosten Almqvist har, uti en inom högvördige preste-ståndet
väckt, och till Utskottet remitterad motion, föreslagit, att till beredande af fördel
för såväl Banken, som den del af allmänheten, hvilken upptager lån mot pant af
fast egendom, — “lånerörelsen mot nämnde pant öfverflyttas på, och, enligt nu gäl¬
lande grunder, öfvertages af Riksgälds-kontoret med sin nuvarande lånefond, 6^ mil¬
lioner, hvilka öfverlemnas dels kontant, dels i hypotheker, emot det att Riksgälds¬
kontoret till Banken utfärdar 3 å proc. räntebärande obligationer af lika form,
som de Banken redan förut erhållit af Riksgälds-kontoret för gamla krigs-skuiden,
Banko-Utskottets Betänkande, 1S:o 24. 11
lill motsvarande belopp, ouppsägbara å Bankens sida, så länge de förblifva i dess
ägo, men derefter skulle -i^del af det från Banken försålda belopp årligen till li¬
qvid utlottas; Riksgälds-kontoret alltid skyldigt att redovisa Rikets Ständer den
härvid uppkommande skillnads-procenten.”
Till stöd för motionen anförcs hufvudsakligen, att Banken skulle, i stället
för ett oanvändbart hypothek, undfå räntebärande papper, att, i behofvets stund,
begagnas såsom säkerhet för upptagande utländskt lån; att låntagaren befriades
från farhågan att lånen varda uppsagda inom den i förbindelserna utfästa tid, obe-
räknadt att Riksgälds-kontoret kunde genom egen upplåning utvidga denna låne¬
rörelse; samt att det allmänna, vunne genom den häraf uppkommande förminskning
i Bankens förvaltningskostnad.
I anledning häraf, får Utskottet anföra, att, ehuru fastighetslånen, såsom
utställda på en längre återbetalningstid, icke äro att anse lämpliga för en Riks¬
bank, hvars första pligt — att upprätthålla myntvärdet — förutsätter behofvet af lånerö¬
relse på kortare tid, måste likväl nämnde lån, grundade på säkerhet i jord till
högst adelar af det i allmänhet låga taxeringsvärdet, kunna betraktas som använd¬
bara till hypothek för utländsk skuldsättning, i händelse behof deraf göres; att då
den åtgärd, hvartill skuldebrefven berättiga Banko-styrelsen, eller att, om Bankens
säkerhet sådant fordrar, uppsäga lånen till inbetalning, troligtvis icke kan komma
att, för detta ändamål, begagnas, så länge föreskriften qvarstår, att Banko-styrel¬
sen skall, genom vägran af nya lån, efter hand minska en del af Bankens lånerö¬
relse, den på fastigheter i sista rummet, vederbörande låntagare icke böra befara
en ovilkorlig uppsägning af lånen; att svårigheten af en täflan med enskilda låne-
inrättningar, som bedrifva fastighets-lånerörelse, sannolikt skall för Riksgälds-kon¬
toret afskära möjligheten, att öka låneförlaget, då detsamma icke medgifver vidare
utlåning, samt att den förminskning af Bankens förvaltningskostnad, en öfverflytt-
ning af dess fastighets-lånerörelse komme att medföra, skulle i nu förevarande fall
endast leda derhän, att Riksgälds-kontorets enahanda kostnad med en motsvarande
summa ökades.
Utskottet finner sig sålunda föranlåtet,
Banko-Vlskottets Betänkande, A:o 24.
8:0
afstyrka fastighets-lånerörelsens öfverflyttning till Riksgälds-kontoret.
Vidare har Utskottet till pröfning förehaft ett inom- Utskottet framst alci t
förslag till den förändring i sättet för liqviden af ränte- och kapital-afbetalning å
fastighetslåneu, att denna afbetalning, i stället att, såsom nu tillgår, genom lånta-
garnes försorg, i Banken omedelbarligen fulemuas, må i sammanhang med'allmän¬
na Krono-uppbörden, erläggas och derefter till Banken lefverera».
Låntagaren skulle, förmedelst en dylik förändring, vinna den fördel, att, då
ränte- och kapital-inbetalning icke, i stadgad ordning, erlägges, blifva befriad fråu
hela lånets indrifning; att kunna undvika de kostnader och den omgång, som skyl¬
digheten att i Stockholm fullgöra betalningen måste medföra, samt att undgå de
förluster, sorn,, genom ombudens vårdslöshet eller försummelse, understundom
uppstå.
Göromålen inom Banken i och för lånens bevakande och indrifvande med
hvad dertill hör, skulle härigenom både förenklas och förminskas, hvaraf åter be¬
sparing i föfvaltnings-kostnaden borde härflyta. \
Under sådana förhållanden, har Utskottet, som ansett den ifrågaställda för¬
ändringen vara förtjent af serdeles uppmärksamhet, efter öfvervägande af -detta a-
rende, skolat underställa Rikets högloft. Ständer, följande förslag:
9:o
Mom. 1. Lån mot pant af fast egendom, så i städerne, som på lan¬
det, utgifvas hädanefter endast pä 3:ne terminer hvarje år,
nemligen den 1 April, den i Juli och den 1 October.
Mörn. 2. Låntagare åligger, att i tjuguåtta år, derifrån afräknad den
tid af första året, för hvilken liqvid egt rum, betala sex för
hundrade å primitiva kapitalet, utan serskild beräkning af.
| ' ränta eller kapital-afdrag eller liqvid derom.
Banko-Utskottets Betänkande, B:o 24. 13
liom. 3. Vid lånets utgifvande afdrages så mycket, sorn svarar mot
liqvideu för första året, i förhållande till den tid af året, då
lånet utgår, eller 4J procent på lån ulgifna den 1 April, 3
procent på lån utgifue den 1 Juli, samt Ij procent på lån
utgifua den 1 Oktober.
Mom. 4. Sex procent å primitiva kapitalet, skola för den tid, sorn
återstår af hela lånetiden, 28 år, enligt från Banken till hvar¬
je län aflemnade uppbörds-längder, årligen af låntagaren er¬
läggas i sammanhang med allmänna krono-utskylderna; bö¬
rande influtna medel Banken tillställas i samma ordning, sorn
för bevilluings-medels lefverering till riksgälds-koutoret är
föreskrifven; och må inom länen, såsom ersättning för här¬
med förenadt besvär och ansvar, en procent uppbörds-provi-
sion å lefvererade medel afdragas, att af Konungens veder¬
börande Befallningshafvande emelian uppbördsmännen för¬
delas..
Mom, 5. Beträffande redan utgifna fastighets-lån, uträknas i Banken för
hvarje sådant lån, hvad återstående skuld-beloppet till kapi¬
tal och ränta äfvensom förskjutna omkostnader utgör vid slu¬
tet af det år, sorn näst föregår det,, då nya regleringen skall
tillämpas; hvarefter iakttages, att detta skuld-belopp fördefas
ldia på hvarje af de år, som för lånets inuehafvande återstå,
och att den årliga betalningen, enligt länsvis upprättade upp-
börds-längdér, erlägges på sätt i 4:de momentet är sagdt.
Mom. 6. Fullmäktige berättigas att vidtaga alla de åtgärder och med¬
dela de särskilda bestämmelser, sorn i och för verkställighe¬
ten kunna erfordras.
Då det år angeläget, alf Bänken i afseende på ränte- och kapital-afbetal-
ningarne undfår lika förmåns-rätt hos uppbörds-mannen, sorn kronan eger i afseen¬
de u dess uppbörd, förbehåller Utskottet sig att, i händelse Rikets höglofl. Ständer-
bifalla den af Utskottet föreslagna förändring, i fråga om ränte- och kap.ital-afbe—
talningarnes liqyidcrande,
14
Banko-Vtskoltels Betänkande, N:o 24.
10:o
få, efter sammanträde med Lag-Utskottet och gemensamt med detta, fö¬
reslå de förändringar i allmänna lagen, som kunna anses nödige.
Och som skulde-brefven för redan utgifna, samt under pröfning varande fa-
stighets-lån innefatta åtskilliga bestämmelser, angående sättet för ränte- och kapi-
tal-afbetalningars erläggande, lånens utsökning m. m., hvilka genom antagande af
det i 9:de punkten framställda förslag skulle komma att förändras, samt det möjligen
kunde inträffa, att en eller annan låntagare icke godvilligt underkastar sig förändrin¬
gen, hemställer Utskottet, att,
ll:o
Banko-styrelsen må berättigas att till inbetalning inom den i förbindel¬
serna utfästa tid uppsäga de lån, hvilkas innehafvare vägra att fullgöra
sina liqvider med Banken efter det förändrade sätt, som blifvit beslutadt.
Härigenom anser sig Utskottet hafva besvarat den del af riksdagsfullmäkti-
gen Anders Medins från Kronobergs län motion, som angår ifrågasatt rättighet för
innehafvare af fastighets-Iån i Banken att till kronofogden i orten utbetala, eller i
länets ränteri deponera den å länet belöpande årliga ränta och kapital-afbetalning.
De i och för utlåning mot inteckning i fast egendom gifna föreskrifter erfordra
naturligtvis flera ändringar, om de med denna utlåning samband ägande, här ofvan
gjorda, framställningar af Rikets högloft. Ständer gillas och antagas, men då, i alla
fall, det utan tvifvel skall åtgå någon längre tid, innan de förändrade bestämmel¬
serna kunna komma att tillämpas, hvaremellertid nu gällande grunder torde böra tje¬
na till efterrättelse, med de jemkningar deruti, som finnas nödiga, har Utskottet, för
vinnande af tid, på förhand granskat de reglements-stadganden, hvilka angå förbe¬
rörde utlåning.
Hvad sålunda först vidkommer föreskrifterna i 174 och 175 §§. af regle¬
mentet,
Banko-Vtskottelt Betänkande, A.-o 24.
12:o
torde desamma få oförändrade bibehållas.
15
Beträffande dernäst 176 §. i fråga om återbetalningen af utgifna lån till stä¬
der och korporationer, hemställer Utskottet,
13:o
att berörde §. må bibehållas, med uteslutande endast af lånet tillfLands-
krona stad, hvilket numera är till fullo liqvideradt.
Angående vidare 177 §., får Utskottet afgifva följande yttrande:
Genom Usta mom. af denna §. meddelas uppgift om beloppet af fonden el¬
ler cirkulations-kapitalet, som är bestämdt till 6,500,000 r:dr.
Tillökning häruti har, i afgifna motioner, föreslagits af riksdagsfullmäktige Tobias
Lind från Bohus län med 500,000 r:dr, Efraim Lursson från Elfsborgs län med 300,000
r.dr, Olans Eriksson från Bohus län med det belopp af banko-vinsten, som varder
tillgängligt, samt af Joh. Olsson från Wermlands län med en summa, motsvarande £
million pund sterling, hvartill, genom upptagande utländskt lån, tillgång skulle beredas.
Till stöd för den begärda tillökningen, hafva motionärerne fästat uppmärksamhet
dels å den nytta och fördel, jordbrukaren beredes af dessa lån, som, genom en min¬
dre årlig inbetalning, slutligen amorteras, samt å den skyldighet Banken anses ega
att understödja landets moder-näring, jordbruket; dels ock derå, att antalet och be¬
loppet af låne-ansökningar, som, i saknad af låne-fond, blifva hvilande, ständigt är
i stigande.
Då emellertid vinstmedlen måste till andra föremål, än ökande af Ban¬
kens fastighets-Iåne-rörelse afses och det icke torde vara lämpligt att för detta än¬
damål inveckla Banken uti en utländsk skuld-sättning; så, och enär för öfrigt till¬
gängliga medel saknas, kan Utskottet icke i vidsträcktare måtto biträda de gjorda
anspråken på förhöjning i fonden för ifrågavarande låne-rörelse, än att, om Rikets
16 Banko-Utskottets Betänkande, A':o Pi.
höglofl. Ständer gilla hvad Utskottet här nedan uti 2(hde punkten hemställt, angående
indragning af skiftes- och odlings-låneu, de derför afsedda 80,000 r.dr må komma att
öka fastighets-låne-rörelsen; samt tillstyrker, under förutsättning af bifall lill omför-
malde hemställan, att ofvanberörde Usta moment af 177 §. må lyda som följer:
14:o
Cirkulations-kapitalet mot inteckning i fast egendom bestämmes till en
summa af 6,580,000 r:dr banko, deruti inberäknadt beloppet icke allenast
af de från Banken utgifna, ännu oguldna lån, mot återbetalnings-skyl-
dighet i silfver, hvilka följaktligen i mån, som de inflyta, till denna lå-
ne-fond ingå, utan äfven af den till skiftes- och odlings-lån afsatta fond
80,000 r:dr.
Som Skiftes- och Odlings-lånefonden uteslutande bör komma egare af lands-
fastighet till godo, hemställes, att punkten litt. b. af 2:a momentet måtte undfå en
sådan lydelse:
15:o
Det bestämda cirkulations-kapitalet af 6,580,000 r:dr fördelas sålunda,
att 5,730,000 r:dr hållas tillhanda för inteckningar i egendom å landet
och 850,000 r:dr för inteckningar uti hus och jord i städerna utom
Stockholm.
Då någon ändring i bestämmelsen af det års taxeringsvärde, hvilket skall
utgöra grunden för lånesummans belopp, icke synes vara erforderlig, torde åt punk¬
ten litt. c. af 2:a momentet böra gifvas denna uppställning:
16:o
Grunden för lånesummans bestämmande blifver 1846 års taxeringsvärde,
enligt behörigen styrkta utdrag af vederbörandes taxeringslängder, och
må, efter pröfning i hvarje serskildt fall, hälften af detta värde kunna
såsom
Banko-Utskottets Betänkande, JV:o 24. 17
såsom lån meddelas, mot pant af fast egendom på landet, samt stadsjord,
men allenast en tredjedel af samma värde mot pant af hus i städerne
utom Stockholm; dock under iakttagande, att maximi-summan '»för lån¬
tagare ej i något fall får öfverskridas.
Ar pant, derå lån sökes, besvärad med inteckning, egande förmåns*-
rätt framför det sökta lånet, atdrages beloppet af samma inteckning,
jemte 3 års ränta derå från den del af taxeringsvärdet, hvarutöfver lån
icke får meddelas.
Som Ilypotheks-föreningar, för utgifvande lån på fastighet, beräkna 5 pro¬
cent ränta, samt icke någon allmän kassa lemnar lån mot mindre ränta, än 4 pro¬
cent, hvilken räntefot i allmänhet är att anse såsom låg, får Utskottet, som sak¬
nar anledning biträda en af riksdags-fullmäktigen Efraim Larsson väckt motion, an¬
gående räntans nedsättande till 3 procent, och enär någon erinran för öfrigt emot
föreskrifterna i 177 § icke förekommit, hos Rikets Ständer hemställa,
17: o
att de utan anmärkning lemnade delarne af berörda § må förblifva o-
förändrade.
Likaledes tillstyrker Utskottet,
18:o
att 178 § , angående fastighets-låns omsättning och fördelning, må
qvarstå.
De föreskrifter deremot, som äro meddelade genom 179, 180 och 181 §§,
rörande lånens anmaning vid uteblifven liqvid, panternas försäljning på auktion m.
Bih. Ull R. St. Prot. 1850 (j 1851. 6 Sami. 1 Afd. 8 Röjt. 3
18 Banko-Utskottets Betänkande, N.o 24.
m. måste dels helt och hållet utgå, dels andras om framställningen i 9:de punkten
här ofvan af Rikets Ständer bifalles; hvadan Utskottet, som dessutom har att, i
samband med af fullmäktige afgifvet förslag till Tjenstgörings-orduing för Bankens
Fiskals-kontor, pröfva väckt fråga om ändring i sistberörde §, nödgats tills vidare
uppskjuta granskningen af ofvanberörde 3:ne §§ uti reglementet.
Belåning af intecknade, på Banken transporterade Skuldebref
Stadgandet härom i 182 § af reglementet
19:o
torde få bibehålla sin nuvarande lydelse,
ehvad beslut än må fattas öfver föregående framställningar.
Under benämning Skiftes- och Qdlings-lån,. tillhandahåller Banken en summa
af 80,000 r:dr banko till hjelp och understöd, dels åt personer, hvilka, till följd af
äldre skiftes-författningar, efter 1823 gjort, eller på grund af sedermera gällande
skiftes-stadgar nödgats och än vidare nödsakas göra utflyttningar från byar och
hemman samt i förening dermed inrätta nya bostäder; dels ock åt hemmansegare,
hvilka, ehuru qvarboende, vid skiften fått emottaga ouppodlad mark, i stället för
odlad jord.
Då Banken till den mindre jordbrukaren, hvilken egentligen begagnar ofvan-
berörde låne-biträden, utlemnar lån både mot inteckning i fastighet och mot borgen,
synes det Utskottet, sorn borde Banken skäligen kunna, befrias från en för dess
verksamhet helt och hållet främmande låne-rörelse, hälst om det stadgas, att de till
Skiftes- och Odlings-lån afsatta 80,000 r:dr till lånerörelsen mot pant af fast egen¬
dom på landet öfverflyttas, hvarigenom dessa medel, i alla fall, ehuru, under något,
förändrad form, komma dea mindre jordbrukaren till godo.
Utskottet tillstyrker alltså, att, i stället för 183 §, följande föreskrifter måtte-
få i blifvande reglemente inflyta:
'Banko-Viskottets Betänkande, N:o 24.
19
20: o
Låu till skiften och odlingar utgifvas hädanefter icke från Banken, utan
skola de å utestående dylika lån inflytande af- och slutbetalningar öf-
verlemnas till cirkulations-kapitalet för lånerörelsen mot pant af fast
egendom.
I afseende på återbetalningen af redan utgifna lån gäller till efter¬
rättelse hvad nu är stadgadt.
Om denna förändring läte fullmäktige, så fort ske kan, underrätta
Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande och Hushållningssäll¬
skap lill länsökandes kännedom och efterrättelse.
För den händelse, att nästberörde framställning icke vinner bifall, får Ut¬
skottet fästa uppmärksamhet å följande motsägelse i l:a och 3:e mom. af ofvanom-
förinälde 183 §.
Jemlikt det förra mom. äro till låneunderstöd berättigade icke allenast de
hemmansegare, som nödgats utflytta och inrätta nya bostäder, utan äfven qvarboen¬
de, hvilka fått emottaga ouppodlad mark i stället för odlad jord. Det sednare moni.
inskränker rättigheten, att söka och erhålla dylika lån till de i förra kategorien af
l:a mom. uptagne personer.
Som dessa sistnämnde ega företrädesrätt till låns erhållande, och lane—till—
gångarne hitintills icke varit samt sannolikt, med oförändradt förlags-kapital, ej eller
blifva för dem tillräckliga; så och på det att föreskriften ej må än vidare förleda
personer, att med penninge-uppoffring förskaffa sig lånehandhngar, hvarå lån troli¬
gen aldrig kunna erhållas, hemställer Utskottet,
21:o
att mom. 1 af 183 § må undfå följande förändrade lydelse:
Skiftes- och Odlings-lån komma än ytterligare att från Banken ut¬
gifvas; och blifver cirkulationssumman för dessa lån 80,000 r:dr banko.
Kapital-afbetalningarne få årligen användas såsom lån åt personer,
20 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 24.
hvilka, till följd af äldre skiftes-författningar, efter 1823 gjort, eller på
grund af sedermera gällande skiftes-stadgar nödgats och än vidare nöd¬
sakas göra utflyttningar från byar och hemman samt i förening dermed
inrätta nya bostäder. Hvad af låne-tillgångarne möjligen kan under ett
år lemnäs obegagnadt, må till det följande året reserveras.
I samband härmed har Utskottet till behandling förehaft en af herr Ekenstéen,
J. F., hos högloft. Ridderskapet och Adeln väckt motion, deruti föreslås, bland an¬
nat, att för alla länen, med undantag af Malmöhus, må afsättas en odlingsfond, att
under loppet af åren 1851, 1852 och 1853 utgå med minst 50,000 r:dr och högst
100,000 r:dr banko för hvarje län, som sig i behörig ordning anmäler till utbekom¬
mande af större eller mindre andel, med vilkor, att uteslutande användas till uppod¬
lande af mossar, myror och kärr.
Sedan Utskottet i det föregående hemställt, att Banken hädanefter må, så¬
som en för Bankens verksamhet helt och hållet främmande utlåning, befrias från
skyldigheten att tillhandahålla skiftes- och odlingslån, följer deraf, att en med den
omförmälde närbeslägtad lånegren icke bör, enligt Utskottets åsigt, i Banken införas;
Men utan afseende derå, huruvida Rikets höglofl. Ständer må finna godt bifalla Utr-
skottets framställning om upphörande för framliden af utlåningen till skiften och od¬
lingar, bör Utskottet
22:o
afstyrka bifall till ofvanberörde motion,
enär dels tillgång saknas för meddelande af de föreslagna låne-undcrstöden, och
dels det torde tillkomma stats-verket, och icke Banken, att lemna anslag, antingen
mot eller utan ränta, till de föremål, motionen vidrör.
Eåne-understöd medelst Kreditiv från Banken.
För liqviden af Statsfyllnads-summan och för bestridandet af öfriga Riks-
gälds-kontoret ålagda utbetalningar, tillhandahåller Banken, enligt reglementets 184
§. nämnde kontor ett Kreditiv af högst en million r:dr, att räntefritt begagnas från
den 1 September det ena året, till den sista Juni det nästpåföljande.
Banko-Utskottets Betänkande, N.o 24. 21
Herr Hörnstein har, uti en til! Utskottets behandling remitterad motion, bland
annat, ifrågasatt huruvida Banken längre bör anvisa detta Kreditiv, hvilket förmenas
vara för Riksgälds-kontoret obehöfligt, för hvilken åsigt motionären åberopat full¬
mäktiges i nämnde kontor utlåtande öfver en af sednast församlade revisorer af
Banko- och Riksgälds-verken gjord framställning.
Berörde utlåtande innefattar emedlertid i förevarande ämne endast följande:
"Sammanblandningen af Stats-verkets och Bankens skulder, samt dea från
"äldre tider det sednare verket ålagda skyldighet, att, med förbiseende och uppoff¬
ring af sin egentliga bestämmelse, under omvexlande benämningar bispringa och
"understödja Stats-verket, hafva varit de verkliga orsakerna till Bankens oförmåga
"att fullgöra sina ingångna förbindelser, samt till de flera, tid efter annan skedda
"nedsättningar i banlsosedlarnes myntvärde. Minnet af de olycksaliga följderna af en
"dylik sammanblandning utgör också otvifvelaktigt en tillfyllestgörande varning emot,
"hvarje framtida förening af Bankens och Riksgälds-kontorets nu åtskiljda åliggan-
"den och verkningskretsar."
Detta yttrande gifver icke anledning till den förmodan, att Riksgäldskonto¬
ret skulle kunna undvara rättigheten att begagna kreditiv å Banken; och då från
Bankens sida svårighet hädanefter icke torde möta, att tillhandahålla samma Kredi¬
tiv, serdeles om anlitandet deraf de kommande åren sker lika sällan och till det in¬
skränkta belopp, som under nästförflutna år, har Utskottet ansett någon annan åt¬
gärd nn icke erfordras, än att hos Rikets höglofl. Ständer
23:o
tillstyrka, att merberörde Kreditiv må fortfarande i enahanda ändamål,
som hittintills, Riksgälds-kontoret anvisas;
skolande Utskottet vid granskning af föreskrifterna, angående beräkning af Bankens
sedelstock, samt i fråga om åtgärder för bibehållande af Bankens metalliska kassa
icke underlåta att tillse, dels huruvida Riksgälds-kontorets Kreditiv må äfven hä¬
danefter afdragas från den beräknade sedelstocken, samt dels om och i hvilken ord¬
ning uppsägning af detta Kreditiv skall, då Bankens ställning sådant fordrar, ega
rum.
22 Banko-Utskottets Betänkande, N:o 24.
Det, enligt 185 § i Reglementet, till mauufakturernes och fabrikernes under¬
stöd anvisade kreditiv af 1,800,000 r:dr samt det, likmätigt Reglementets 186 §,
Jernkontoret beviljade kreditiv å Banken, stort 600,000 r:dr banko,
24:o
torde intill nästa riksdag på samma vilkor, som tillförene, få vederbö¬
rande tillhandahållas.
Utskottet hemställer likaledes,
25:o
att Fahlu Bergslags låne-rättighet å så kallade kopparsedlar, oroförmäld
i Reglementets 187 §, samt Spai-baukernes kreditiv-rättighet, enligt 189
§, måtte fortfarande på oförändrade vilkor bibehållas.
Som den, genom 188 § i Banko-regtementet, Stockholms Stads Brandför-
säkrings-konfor förunnade kreditiv- eller låne-rättighet, till belopp af 33,333 r:dr 16
sk. banko, icke varit anlitad, samt det, i betraktande af de större tillgångar, nämnde
Brandförsäkrings-kontor eger, och den goda säkerhet detsamma har att erbjuda, för
gifvet bör kunna antagas, att omförmälda kreditiv-rätt icke kommer att begagnas,
tillstyrker Utskottet,
26:o
att ofvanberörde 188 § måtte få från Reglementet uteslutas.
Till de, uti förenämnde 187, 188 och 189 anvisade föremål är genom
Reglementets 190 § afsatt en summa af 300,000 Tult banko. Om Stockholms Stads
Banko-Utskottets Betänkande, iV.o 24. 23
Brandförsäkrings-kontors kreditiv-rätt å 33,333 r:dr 16 sk., på sätt hemställdt blif¬
vit, för framtiden upphör, skulle det väl synas, som kunde omförmälda förlag ned¬
sättas med ett berörda kreditiv motsvarande belopp, dock enär Fahlu Bergslags lå-
nerättighet, beräknad till 3,000 skeppund rå-koppar, skulle, till fullo anlitad, ä80r:dr
belåningsvärde per skeppund, medtaga 270,000 r:dr och sålunda allenast 30,000 rdr
återslå till kreditiv åt Sparbanker, finner Utskottet sig föranlåtet till den hem¬
ställan,,
27:o
att förlaget för lån på kopparsedlar och till kreditiv åt Sparbanker må
bibehållas vrd 300,000 r:dr bauko.
Då Stockholms Stads Drätsel-kommission, sorn vid sednaste riksdag und¬
fick rättighet till kreditiv å 50,000 r:dr, hvarken begagnat nämnde kreditiv eller gjort
framställning om detsammas fortsatta anvisande; hvaraf Utskottet måste sluta, att
Drätsel-kommission antingen icke har behof af kreditiv, eller ock ej vill underkasta
sig de vid begagnandet fästade vilkor, så tillstyrkes,
28: o
att Banko-reglementets 191 §, upptagande nu omförmälda kreditiv-rätt,
måtte få utgå..
För att bereda Ilypotheks-föreningar utväg till erhållande på drägliga vilkor
af låneunderstöd för tillfälligtvis påkommande utbetalningar, beslöto Rikets Ständer
vid 1834—1835 årens riksdag, att baukofullmäklige skulle från och med 1836 till¬
handahålla dylika föreningar kassa-kreditiv i Banken till belopp af högst 300,000 r:dr
för hvarje förening, under dervid stadgade vilkor och förbehåll. Denna rättighet till
kreditiv, hvaraf Hypotheks-föreningarne sig begagnade i den mån, de för sådana
kreditiv anvisade tillgångar medgåfvo, fortfor intill sednaste riksdag, då Rikets Stän¬
der, uppå Banko-utskottets derom gjorda framställning, funno godt förordna, att om—
24 Banko-Utskottets Betänkande, i\':o 24.
förmälde kreditiv-rätt skulle upphöra, i följd af hvilket beslut, de beviljade krediti-
veu, efter skedd uppsägning, till Banken återbetalades i slutet af Juli månad 1849.
På det att emedlertid denna åtgärd icke måtte för de Hypotheks-föreningar, som
innehade kassa-kreditiv, föranleda något menligt afbrott i låne-operationerna, förhöj¬
des, vid samma riksdag, medelst användande af största delen utaf den till kassa-
kreditiv åt Hypotheks-föreningar afsatta summa, fonden för belåning af publika pap¬
per med 500,000 r:dr, eller till en million r:dr banko, hvarigenom afsågs att bereda
Hypotheks-föreningarne tillfälle att kunna belåna egna obligationer, för att på så¬
dant sätt, åtminstone till någon del, minska förlusten af det indragna kreditivet.
Som detta sätt icke varit tillfyllestgörande samt dessutom ledt till betydli¬
gare utgifter för Hypotheks-föreningar, än dessa dertill kunnat afse, har inom Utskottet
fråga blifvit väckt derom, att Hypotheks-föreningarne måtte återfå rättigheten till
kreditiv å Banken.
Vid pröfningen häraf, har Utskottet först skärskådat de skäl, Banko-utskot¬
tet, vid 1847—1848 årens riksdag anförde till stöd för ofvanberörde af Rikets Stän¬
der gillade framställning om indragning af kassa-kreditiv åt Hypotheks-föreningar.
Banko-utskottet yttrade då, att Ksom afsigten med de åt Hypotheks-före-
,ningar förunnade kassa-kreditiv synes hafva varit, att uppmuntra till deras stiftan-
„de, men ingalunda, att, sedan Hypotheks-förening redan uppstått och trädt i full
^verksamhet, förmedelst kreditiv från Banken, understödja vissa låne-operationer,
„hvilka för en sådan förenings idé äro mera främmande; så torde nu utgående kre¬
ditiv böra indragas och några dylika hädanefter ej Hypotheks-föreningar beviljas.,,
Den åsigt, att kassa-kreditiven voro ämnade till en lockelse, att bilda Iiy-
potheks-inrättningar kan Utskottet icke dela; hvaremot Utskottet instämmer deruti,
att dessa kreditiv ingalunda tillkommit, för att derpå grunda en för Hypotheks-för-
eningarnes verksamhet främmande låne-rörelse. Om kreditiven för sådant ändamål
begagnats, hade detta såsom ett missbruk både kunnat och bordt afskaffas; och Ut¬
skottet kan destomindre häraf hemta anledning att nu afstyrka förslaget om kreditiv-rätt
för Hypotheks-föreningar, som bestämmelserna för de indragna kassa-kreditiven bland
annat innefattade, att desamma icke finge begagnas hvarken såsom stående lån el¬
ler till en utsträckt assignations-rörelse för de dagliga och stundliga behofven.
Ut-
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 24. 25
Utskottet anser likväl, att kreditiv-rätt icke bör obetingadt Hypotheks-före¬
ningar ä nyo förunnas. Den fastighets-lånerörelse, Banken bedrifver, innefattar vis¬
serligen full säkerhet för derå utgifna lån: men jemte det dessa lån, såsom utställ¬
da på lång återbelalningstid, icke äro för Banken lämpliga, förorsaka de en be¬
tydlig förval t nings-utgiftj härledd till väsendtlig del från låne-antalet, nu uppgående
till omkring 7,500 stycken 5 vid hvilket förhållande och då vederbörande låntagare,
till följd af nödvändigheten, alt begagna biträde vid så väl lånets sökande, som de
årliga inbetalningarnes verkställande, åbringas kostnader, som skulle kunna undvi¬
kas, derest han vore i tillfälle att utbekomma lånet i den ort, der han är boende,
Utskottet, i betraktande jemväl deraf, att Banken, i utbyte mot fastighets-lånen, kun¬
de, erhålla lätt roalisabla förbindelser, funnit det böra blifva af fördel för både Ban¬
ken och låntagaren, i händelse fastighets-lånerörelse» småningom öfverflyttades till
reda» varande och blifvande Hypotheks-föreningar; likväl och som det icke torde
vara lämpligt att, genom beredande åt Hypotheks-föreningar af fördelar, hvilka de
möjligen icke kunna undvara, tvinga dem att öfvertaga en lånerörelse, som af flere
ossaker måste verka en icke ringa tillökning i föreningarnes förvaltnings-bestyr, in¬
nan de kommit i erfarenhet om följden deraf, att intaga äfven mindre jordegare, hål¬
ler Utskottet före, att, till en början, endast det vilkor bör fästas vid erhållandet af
kredltiv-rätt, att de utsträcka sin låne-rörelse så, att den jemväl kommer mindre
jordegare tillgodo; i hvilket afseende, och ehuru minsta låne-beloppet, som emot
pant af fastighet i Banken erhålles, endast utgör 200 r:dr, Utskottet trott sig icke
böta gå längre, än att hemställa, det Hypotheks-förenings minimi-låne-belopp må
bestämmas till 400 r:dr banko.
■Genom Rikets Ständers bifall härtill och under förutsättning, att Ilypotheks-
föreningarne på ifrågavarande vilkor emottaga kreditiv i Banken, bör den fördel vin¬
nas, att anspråken på låne-understöd från Banken mot pant af fastighet minskas,
och erfarenheten i detta fall torde lemna närmaste ledning för bedömandet af frågan
angående Bankens fastighets-lånerörelses öfverflyttning till Hypotheks-föreningar,
om en sådan fråga framdeles skulle komma att väckas.
Angående de vilkor, hvarunder kreditiv-rätt må af Hypotheks-förening be¬
gagnas, får Utskottet anföra följande:
bih. till R. St. Prot. t850 f 1S51. 6 Samt. i A/d. SJläft. 4
26 B anka-Visko Hets Betänkande, AV o 24.
Da den summa, fullmäktige, på det hela, skulle ega att till kreditiv åt Ily-
potheks-föreningar anvisa, komme att uppgå till 500,000 r:dr, torde, med afseende
derå, att 3:ne Hypotheks-föreningar redan äro i verksamhet, samt att för ytterligare
3:ne dylika föreningar reglementen lära vara uppgjorda, maximum för hvarje övpo-
theks-förening böra bestämmas till 100,000 r:dr.
Till fullmäktiges ompröfning torde kunna öfverlemnas icke allenast fördel¬
ningen af de tillgängliga medlen emellan de Hypotheks-föreningar, som till kreditiv
si<r anmäla, utan äfven bestämmandet af den säkerhet, för kreditiv skall ställas.
O s '
På det att kreditiven icke må begagnas till en utsträckt assignerings-rörel-
se, anser Utskottet det stadgande erforderligt, att assignationerna skola vara hand-
skrifna och utställda å minst 1,000 r:dr banko, och, till undvikande af ökad förvalt-
nings-utgift för Banken, genom ränteräkningar, är nödigt, att insättningar och uttag
ske å jemna 100 r:dr.
Räntan, som af Hypotheks-förening skall erläggas för å kreditiv dragna
summor är föreslagen till 4 proc. eller det ränte-belopp, Sparbanker för kreditiv i
Banken godtgöra, och hvilken ränta ingalunda kan anses för låg, då i öfvervägan¬
de tages, att Hypotheks-förening nödgas, att för lyftning å kreditiv begagna ombud.
Det förslag till föreskrift angående kreditivens uppsägning, Utskottet här
nedan upptager, är hufvudsakligen öfverensstämmande med det stadgande härom,
som tillförene gällde, beträffande kassa-kreditiv till Hypotheks-föreningar.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, hemställer Utskottet, under förut¬
sättning af Rikets Högloft. Ständers bifall till Utskottets framställning i 39:de punk¬
ten här nedan, (ingående förminskning af fonden för publika pappers belåning, att i
utfärdande Banko-reglemente en så lydande § må införas:
29:o
Mom. 1. Hypotheks-förening, som förbinder sig att nedsätta minsta
utlånings-belopp till 400 r:dr banko, undfår, på följande vil¬
kor, kreditiv i Rikets Ständers Bank.
Mom. 2. Fonden för dylika kreditiv bestämmes till 500,000 r:dr, hvar¬
af högst 100,000 r:dr hvarje Hypotheks-förening beviljas;
kommande för den händelse, att flera Hypotheks-föreningar
Banko-Utskottets Betänkande, K:o 24. 27
på cn gång och för större belopp, an fonden medgifvcr, till
kreditiv sig anmäla, nämnde fond att dem emellan fördelas,
efter fullmäktiges ompröfvande.
Morn. 3. Före lyftning af beviljadt kreditiv skall Hypotheks-förening
ställa Banken fullgod och af fullmäktige godkänd säkerhet
för hela kreditivet.
Mom. 4. Utassignering af och insättning å kreditiv får icke ske till
lägre belopp än 1,000 r:dr banko och derutöfver endast å
tal af jemna 100 r:dr. Till utassignering skall handskrifven
assignation begagnas.
Mom. 5. För de å kreditiv dragna summor beräknar Banken 4 proc. ränta.
Mom. 6. Fullmäktige ega, att kreditivcn till större eller mindre del
uppsäga, derest Bankens säkerhet skulle sådant fordra; och
bör, i dylikt fall, det till inbetalning uppsagda beloppet vara
Banken godtgjordt sednast inom JVio månader derefter.
Före granskningen af föreskrifterna angående Bankens Diskonto-rörelse, torde
det tillåtas Utskottet, att till besvarande upptaga de inom Vällofl. Borgare-ståndet
af herrar Rinman och Hörnstein väckta motioner om öppnande i Rikets Ständers
Bank af upp- och afskrifnings-räkning, enär detta förslag af&er, att de medel, som
på nämnde räkning emot en lägre ränta emottagas, skulle i Diskontväg utlånas.
Enligt nu gällande bestämmelser, skola de publika Verken på räkning i
Banken sina medel insätta, och flera enskilda personer, äfvensom Bolag och Inrätt¬
ningar finna det med sin fördel öfverensstämmande, att, mot en ringa bokförings-
afgift, hafva i Banken innestående de kassa-behållningar, hvilka icke i och för den
dasliera rörelsen erfordras.
~ o
För Banken utgör detta en fördel, ty ehuru så beskaffade deponerade medel
måste såsom sedelstock beräknas, då desamma kunna när som helst till Banko¬
sedlar förvandlas, är det likväl o tvifvelaktigt, att äfven under den mest brydsamma
penninge-ställning, någon del af den sedelstock, som saknar motsvarande metallisk
valuta, icke skall omedelbart verka på denna valuta. I händelse Banken skulle bil¬
da upp- och afskrifnings-räkning, komme cn större del af de penningar, hvilka på
28 Banko-Utskottets Betänkande, ftiö 2t\
Depositions-räkning innestå, att öfverflytta» till den förra räkningen samt sålunda
förorsaka en ränte-utgift, hvilken svårligen kundo ersättas genom utlåning af sam¬
ma medel, enär, utom det att Bankens ansvarighet skulle på sådant sätt i sjelfva
verket ökas, den summa, som kunde till utlåning användas, ovilkorligen måste i för¬
hållande till insättningen på det hela bestämmas mycket låg, på det att icke vid
tillfällen af uppsägning från insättarens sida maximum för sedelstock må öfver¬
skrida».
Det torde nemligen få antagas, att, för så vidt tipp- och afskrifuings-räk-
ning skall medföra någon verklig fördel för allmänheten, det insatta beloppet til! stör¬
re eller mindre del bör vara tillgängligt efter högst en månads uppsägning; och på
denna korta tid kan Banken icke återfå de utlånade medlen.
På dessa skäl nödgas Utskottet, att hos Rikets Höglofliga Ständer vörd¬
samt
30:o
afstyrka bifall lill förenämnde motioner, i hvad desamma angå bildandet
i Rikets Sliinders Bank af upp- och afskrifnings-räkning, men i samband
härmed bör Utskottet tillkännagifva att det framdeles, vid behandlingen af frågan
om inrättande af låne-kontor till ersättande af de Privat-banker, som kunna kom¬
ma att upphöra, skall taga under närmare bepröfvande frågan om lämpligheten att
uti dylika låne-koutor bereda tillfälle åt enskilde, att emot en lägre ränta insätta
medel, sorn åter genom utlåning göras fruktbärande samt såmedelst framlocka o~
fruktbara kapitaler..
Vid denna likasom vid nästföregående riksdagar har Utskottet fått emottaga
flera inom respektive Rikg-stånden väckta förslag om inrättande af låne-kontor i de
provinser, der sådana nu ej finnas..
Så hafva herrar af Dalström, G /., lektor Soderberg. P. H. Lilhström, samt riks-
dagsfullmäktigeu Ingemund Odin hemställt om bildande på ön Gottland af ett ser¬
skildt låne-kontor; herr Norin: att, för bedrifvande af låne- och kreditiv-rörelse
samt för hållande af upp- och afskrifnings-räkning ett låne-kontor, utgörande o«
afdelning af Rikets Ständers Bank, må' inrättas i Gefle stad; herr Hesselgren: att
Banko-Vtskottels Betänkande, ft:ö 24t 29
dylika afdelningar utaf Riks-banken må, i stället för Privat-bnnkefna åväga¬
bringas 1 flera andra städer, såsom Fahlun, Carlstad, Jönköping, Linköping;
och Riksdagsfullmäktige Johannes Olsson från Wermland, Jos. Holm från Stock¬
holms län, J. Sandstedt från Jönköpings län, Erik Andersson från Stora Kopparbergs
län, Anders Andersson från Östergöthland, samt Olaus Eriksson från Götheborgs-
och Bohus län, att Privat-bankerna må indragas och, i deras ställe, inrätte filial—
afdelningar utaf Riks-bankcn; hvarförutan slutligen herr C. C. Hörnstein föreslagit,
att Rikets Ständers Bank måtte utgrena sig i afdelnings-banker, förvaltade 1 den
närmaste likhet med Prisrat-banker, men, jemte annat, i det afseende från dessa
sednare skiljaktiga, alt det bolag, som för bedrifvande af Bank-rörelse sig bildade,
skulle erhålla kreditiv å Rikets Ständers Bank och uteslutande röra sig med antin¬
gen invisningar på detta kreditiv eller riksmynt.
Jemväl i denna fråga torde Utskottet böra uttala sina åsigter, innan det ö£-
vergår till diskont-rörelsen, samt får sålunda, beträffande först framställningen om
inrättande af ett Låne-kontor på Gottland, anföra-.
Den under flera månader af året afbrutna kommunikation med fasta landet,
hvaraf innebyggarne å ön Gottland äro besvärade, måste på penningc-förhållanderne
derstädes medföra ett ganska ofördelaktigt inflytande och motverka en nyttig för¬
kofran uti näringar och industri.
Genom vissa förmåner, beviljade diskontverkets gäldenärer på Gottland, har
det ansetts, att cn del af de olägenheter, den afbrutna kommunikationen förorsakar,
blifvit afhjelpte. Detta lärer likväl icke vara händelsen; ty omöjligheten att under
nämnde tid undfå låne-understöd skall föranleda icke allenast en stagnation i han¬
deln, ofördelaktig för både det allmänna och den enskilde, utan ock ett menligt af¬
brott i de odlingsföretag, som nu lära pågå..
Af dessa anledningar, och då på Gottland för närvarande icke finnes någon
allmän penninge-inrättning, har Utskottet ansett sig böra taga i öfvervägande, huru¬
vida de skäl, hvilka tillförene blifvit anförda emot inrättandet af ett Låne-kontor på
Gottland äro af beskaffenhet, att derför sätta ett oöfvervkinerligt hinder. Det för¬
nämsta af dessa skäl, att förvaltningskostnaden skulle medtaga hela ränte-afkomsten
utaf det kapital, som för lånerörelses bedrifvande komme att till Gottlands Låne-kontor
aflemnas, torde dock kunna vederläggas; ty, uuder förutsättning att kvvar oell ea,
30 Banko-Utskottets Betänkande, IS:o 24.
för befrämjande af sfi väl allmänt, som enskildt gagn, skall finnas benägen, att mot
ganska ringa ersättning åtaga sig förvaltningsbestyren med hvad dertill hör, håller
Utskottet före, alt kostnaderna på det hela icke böra öfverstiga 3,000 r:dr banko
årligen.
Om nu, i betraktande af det belopp, hvilket under do förflutna åren såsom
lån på Gottland utestått, en summa af 200,000 r:dr banko dit öfverlätes, så komme
förvaltningskostnaderna att medtaga endast 1 J procent; hvilket vore obetydligt i
jemförelse till den fördel, en ständig tillgång på penningar möjligen skall medföra.
Utskottet får, på grund af hvad sålunda är vordet anfördt, vördsamt föreslå
31:o
l;o att innevarande nr, eller så fort ske kan, ett Låne-kontor må in¬
rättas i Wisby för Gottlands län, att fortfara intilldess Rikets Ständer
kunna derom annorlunda besluta.
2:o att rörelse-kapitalet för detta Låne-kontor bestämmes till Två¬
hundratusen r:dr banko, deruti inräknade Banko- samt Handels- och
Närings-diskonlernas fordringar hos innevånare på Gottland och sålunda
fördeladt, att 100,000 r:dr användes till utlåning mot namn och reverser
med omsättningsrätt, 50,000 r:dr till utlåning och diskontering genom
Handels- och Närings-diskonten samt 50,000 r:dr till kassa-kreditiv.
3:o att omkostnaderna för detta kontor i ett för allt icke få öfversti¬
ga 3,000 r:dr banko årligen; samt
4:o att kontoret förvaltas af 4 direktörer, valda af Riks-stånden, och
ett Banko-ombud, utsedt af Banko-fullmäktige.
Förbehållande sig Utskottet alt, om Rikets högloft. Ständer bifalla denna
framställning, framdeles få inkomma med förslag till närmare bestämmelser, rörande
kontorets förvaltning samt aflöningen till direktörer och tjenstemän m. m.
Hvad åter herr Norins motion om inrättande af ett Låne-kontor i Gefle an-
ffår: så och enär innevånarne icke allenast i nämnde stad utan äfven i den ort, som
skulle komma alt utgöra Låne-kontorets distrikt, med lätthet kunna begagna de
lånetillgångar, Banko-diskontverket i Stockholm har att erbjuda; hemställer Utskottet
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 24.' 3t
32:o
att nämnde motion för närvarande icke må till någon åtgärd föranleda;
samt får, beträffande så väl denna som öfriga här förut upptagna motioner om Lå-
ne-kontors inrättande, anmäla, att Utskottet, vid granskning af föreskrifterna i
Banko-reglcmcntets 6 artikel 5 afdelning, om sättet att fylla privat-bankernas sedel-
utgifning, i fall en eller flera af dem skulle före nästa riksdag upphöra, skall taga
under behörigt öfvervägande frågan dels om flera filial-afdelningar af Riks-banken
må kunna anses vara behöfliga, och dels angående den organisation, som bör gifvas
åt dylika afdelningar, på det att dessa närmast må motsvara sin bestämmelse.
Bankens Diskont-rörelse.
Allmänna stadganden för denna rörelse upptagas uti 19'2 med 200 §§. af
Banko-reglementet.
På det att Banko-diskont-lån må blifva af verklig ny7tta, föreslår riksdags-
fullmäktigen Efraim Larsson från Elfsborgs län, att räntan, genom 193 §. bestämd
till 5 procent, måtto nedsättas till 4 procent.
Då diskonternas lånefonder till fulla beloppet anlitas, hvilket måste bevisa,
att lånen, äfven med nu faställda ränta äro begärliga, samt lån på namn-säkerhet i
allmänhet icke erhållas mot längre ränta än 5 procent, hvilken ej eller torde vara
för hög, såvida lånen användas till produktiva föremål; lår Utskottet till ifrågavarande
motion
33: o
afstyrka bifall.
Och som den uti omförmälde 193 §. förekommande föreskrift om tiden, från
och med hvilken den vid sednaste Riksdag förändrade öfver-ränte-beräkniug borde
vidtaga, numera icke erfordras, tillstyrker Utskottet, att det berörde §. motsvarande
stadgande i reglementet må erhålla följande lydelse:
34: o
Mom. 1. Räntan för utgifvande lån förblifvcr fem procent, efter år
räknadt, hvilken, vid lånets utassignerande, för hela lånctiden
afdrages.
32 Banho'Utskoltels Betänkande, N:o 24.
Mom, 2. För de lån, som ej sednast fjorton dagar efter förfallotiden
blifvit inbetaldta, eller genom omsättning liquiderade, i de
fall, der den sistnämnda får äga rum, beräknas från förfallo-
dagen sex procent ränta, utan bevillnings-afdrag.
Enligt 198 §. skola alla diskont-reversal vara försedda med officiella iotyg,
angående vederhäftigheten, så vidt icke låntagare eller löftesmän äro af direktionen
för vederhäftighet kända.
Denna föreskrift måsto föranleda kostnader och tidspillan för den enskilde,
som tvingas, att ofta på aflägsen ort förskaffa sig de för låne-ansökningens uppta¬
gande till pröfning nödige intyg, utan att för Banken bereda någon större fördel, än
sorn kunde vinnas derigenom, att diskont-kontoren berättigades, att uteslutande på
grund af enskild persons intyg bevilja de sökta lånen.
Af dessa orsaker föreslår Utskottet, att mom. 1 af nämnde §. må lyda, som
följer:
35:o
Alla reversal, ehvad de utgifvas för nya lån eller omsättning af re¬
dan erhållna, skola ovilkorligen, så vidt icke låntagare eller löftesmän
äro af direktionen för vederhäftighet kände, vara försedda, antingen nied
officiella intyg derom, utfärdade af läus-styrelsen, domhafvandeu i orten,
magistraten eller, å embelets vägnar, af borgmästaren i den stad, der de
äro boende, eller ock med bevis af enskild person, för hvilken direktio¬
nen hyser fullt förtroende.
Skulle lånsökande eller hans löftesmän förut häfta för förbindelser
till diskont-verken, måste, så framt lånet skall kunna beviljas, veder-
häftigliets-belyget innehålla, att lånsökanden och hans löftesmän, hvar
för sig, ega fullkomlig säkerhet, ej mindre för det lån, som sökes, än
för beloppet af deras förut till diskont-verken ingångna förbindelser.
Då ansökningar angående låns omsättning måste, likasom nya lån, undergå
pröfning och personers vederhäftighet ofta förändras under den tid, som förflyter
emellan lånets utgifning och detsammas omsättning samt hvarje särskild omsättning,
så
Banko-Utskottets Betänkande, Pf.o 2b. 33
så och enär, genom den nu föreslagna förändringen, Utskottet sökt förebygga de
kostnader för den enskilda, hvartill en ovilkorlig fordran på officiella intyg föranle¬
der; anser Utskottet sig härigenom hafva besvarat en af hr prosten Klintberg väckt
motion, om afskaffande af vederhäftighets-betyg å omsättnings-reversal.
Till närmare förtydligande af 197 §., har Utskottet skolat tillstyrka, att den¬
samma må erhålla följande uppställning:
36:o
Svenske medborgare, som äro bosatta eller vistas utrikes, få icke såsom
låntagare eller löftesmän antagas.
De flera olägenheter, hvilka för så väl diskont-verken, som de lånsökande
uppstå, i följd af det stadgande, att låne-ansökningar skola pröfvas, äfven då till¬
gång saknas att lånen genast utgifva, har föranledt Banko-fullmäktige föreslå, att
föreskriften härom, intagen uti 198 §. af reglementet, måtte förändras. Uti denna
åsigt instämmer jemväl Utskottet, som fördenskull tillstyrker, att 198 §. i reglemen¬
tet må erhålla denna lydelse:
37:o
Inkomma ansökningar å större sammantaget belopp, ån hvartdera diskont¬
verkets tillgångar medgifva, skola sådane ansökningar, med det undan-
tagallenast, nedanstående § — innehåller, hvila, för att, då tillgång finnes,
undergå pröfning i den ordning, desamma inkommit. Lån får ej utgå
till annan eller mindre summa, än den hvarå reversalet lyder.
Som det förslag, Utskottet här ofvan uti 31 :a punkten framställt, angående
ett Låne-kontor i Wisby, äfven om detsamma vinner bifall, icke torde så snart
kunna verkställas, hemställer Utskottet
38:o
att stadgandet i § 200 af Banko-reglementet, innefattande åtskilliga för¬
fil. till R. St. Brot. 1850 § 1851. 6 Samt. 1 A/d, S Baft. 5
34 Banko-Vtskoltels Betänkande, N:o 24.
måner, beviljade diskont-verkets gäldenärer på ön Gottland, må tills vi¬
dare och intill dess ett serskildt Låne-kontor blifvit å nämnde ö inrät-
tadt, oförändradt bibehållas.
Beläning af Aktier och Publika papper.
Fonden för denna rörelse, nn genom 201 § i reglementet bestämd till En
million r:dr, hafva fullmäktige ansett kunna nedsättas till 500,000 r:dr.
Och sorn under den sednare tiden nämnde fond i allmänhet icke varit anli¬
tad till högre belopp än 500,000 r:dr, samt tillfälle dessutom sannolikt aldrig bör
saknas, att från förlaget för lån på rörlig pant undfå de förstärkningar, som ett ö-
kadt lånebehof tillfälligtvis, kan kräfva; finner Utskottet sig böra understödja det
®“"** 39:o
att fonden för belåning af aktier och publika papper må bestämmas till
Femhundra Tusen r:dr banko.
Och torde föreskriften om dispositionen af fonden på de serskilda Diskontverken
40:a
få bibehållas oförändrad, så att vid pass Indelar afs.es, för hufvudkonto-
ret i Stockholm, -J.-del för Låne-kontoret i Götheborg samt ^idel för
Låne-kontoret i Malmö»
Uti 202 § af reglementet uppräknas de obligationer och andra publika pap¬
per, sorn få belånas» Om uteslutande af någon bland dessa från belåningsrätt har
fråga ej blifvit väckt; hvaremot herrar C. F. Waern och L. Bergman uti en från
väflofl.. Borgare-ståndet till Utskottets behandling hänvisad motion föreslagit, att
Götheborgs stads, obligationer måtte få belånas enligt samma grunder,, som gälla för
öfrige obligationer; till stöd hvarför anförts, att ifrågavarande obligationer, såsom
medförande den fullkomligaste säkerhet,, äro, i allo jemförlig» med Stockholms stads
Drätsel-kommissions, obligationer,, för hvilka en dylik förmån redan är beviljad.
Enär Utskottet, efter tagen kännedom ej mindre af de Kongl. Maj:ts nådiga
bref under den 6 Maj 1845 och 19 Januari 1849, hvarigenom de af Götheborgs
Banko-Utskottets Betänkande, N:o 21. 35
stads invånare fattade beslut, som grundat utgifningen af merberörde obligationer,
blifvit gillade, utan äfven af obligationernes innehåll finner desamma innebära erfor¬
derlig säkerhet, torde för belåningen hinder icke möta.
Likaledes har Utskottet, på gifven anledning, tagit under bepröfvande huru¬
vida icke belåningsrätt må kunna tillerkännas Götha Kanal-bolags obligationer;
hvarvid Utskottet, som inhemtat, att dessa obligationer, hvilka erbjuda fullkomlig
säkerhet såsom grundade på Götha Kanals alla tillhörigheter uti fordringar, fastig¬
heter och inventarier, vid försäljning upgått ända till 101 procent , funnit sig böra
tillstyrka, att nämnde obligationer jemväl må kunna till belåning antagas.
Då det emedlertid skulle kunna inträffa, att en eller annan af de obligatio¬
ner, som vid diskont-kontoren belånas, under tiden intill nästa riksdag falla i värde,
torde fullmäktige böra berättigas, att, om anledning dertill skulle förekomma, besluta
angående nedsättning i den belånings-procent, reglementet utsätter; och Utskottet
hemställer på dessa grunder, att föreskriften i 202 § må erhålla följande upp¬
ställning:
41:o
Såsom Hypothek antagas och belånas:
l:o Till högst Nittio procent af kapital-beloppet.
Obligationer med 4 procent ränta och deröfver, utfärdade af Riksgälds¬
kontoret, Arméens Accords-amorteringsfond, Stockholms stads Drätsel¬
kommission, Götheborgs stad, Götha Kanal-bolag, Bruksegares Hypo-
theks-kassa, Skånska Hypotheks-föreningen, Östgötha Hypotheks-före-
ning, Smålands m. fl. provinsers Hypotheks-förening samt sådana Sven¬
ska Hypotheks-föreningar, hvilka hädanefter på likartade grunder med
ofvanbemälda kunna bildas och som blifva af Kongl. Maj:t i nåder stad-
fåstade samt af fullmäktige finnas innebära nödig säkerhet.
2:o Till högst Sjuttiofem procent af kapital-beloppet.
Ofvanberörde obligationer med lägre ränta än 4 procent; fullmäktige obe¬
taget, att, i händelse omständigheterna skulle dertill föranleda, nedsätta
bclåningsvärdct å de i momenterna l:o och 2;o omförmälda obligationer.
36
Banko-V Iskottets Betänkande, A’:o 24.
3:o Mot iillika ställd antaglig borgen för den brist i verkets fordran
som vid Hgpothekens användande•, möjligen skulle kunna uppkomma.
a) Aktier i Hjelmare kanal- och slussverks-bolag, till 50 procent af
aktiekapitalet,
b) Aktier i Södertelje kanal- och slussverks-bolag, till 50 procent af
det ursprungligen teknade kapitalet, belöpande sig till 10 procent af den
summa, nuvarande aktier upptaga^ och
c) Aktier i Götha kanal-bolag, af första klassen, till 25 procent å pri¬
mitiva aktie-kapitalet.
Me d afseende å sättet för belåning af obligationer, uppräknade i föreståen¬
de punkt, har hr von Troil, E., uti en från Höglofl. Ridderskapet och Adeln remit¬
terad motion, fästat Utskottets uppmärksamhet å olämpligheten deraf, att då en
person till Banken öfverlemuar ett hypothek emot erhållande af ett, detsammas
värde understigande, lånebelopp, och personen således blifver den, som i sjelfva
verket hos Banken eger en salderad fordran, den förstnämnde dock, utan att öfver
ett sådant förhållande undfå något betyg, måste till Banken aflemna revers å låne-
summan; af hvilken anledning motionären föreslagit, att belåningen af ifrågavarande pu¬
blika papper måtte komma att verkställas på samma sätt, som sedan längre tid egt rum
med belåning af guld- och silfverpanter, så kallade låne-banko-kapital och åtskil¬
liga andra Hypotheker af ofelbar säkerhet, eller sålunda, att låntagaren aflem-
nar hypotheket utan revers och i utbyte erhåller en pantsedel, som medför rättig¬
het att inlösa panten.
Jemte det Utskottet bordt erinra, att belåning i Banken af så kallade Lå¬
ne-banko-kapital, eller Bankens egne förbindelser redan för flera år tillbaka upp¬
hört, samt att pantsedlar endast tftgifvas för lån på guld och silfver, får Utskottet
anföra, att, enär nämnde metaller antagas till ett värde, hvartill de, i händelse af
uteblifven liqvid af derå utgifvet lån, under alla förhållanden kunna realiseras, så
är någon förlust för Banken å dylika lån, i thy fall, icke att befara. Deremot, och
ehuru Utskottet medgifver, att de obligationer, Diskonterna belåna, för närvarande
vid försäljning lemna fulla kapitalet, kunna händelser likväl inträffa, då de belånt©
r
Banko-Ulskottets Betänkande, R:o 24. 37
obligationerne gerna frånträddes mot den procent, hvartill desamma blifvit belånade,
och Banken skulle vid dylika tillfällen sannolikt icke undgå förluster, till undvi¬
kande hvaraf Banken nu kan hålla sig tjll låntagaren. För öfrigt bör Utskottet le¬
ke lemna oanmäldt, dels att vid såväl Banko-diskonten i Stockholm, som Låne-
kontoret i Götheborg, hufvudsakligen belånas Götha-kanal-aktier, samt att till un¬
dantagen röknas lån på obligationer; dels ock, att, som motionären genom förslaget
synes egentligen hafva afsett att förskaffa vederbörande låntagare något bevis öf¬
ver emottagandet vid Diskont-verken af belånade publika papper, hinder icke möter
för den, sådant äskar, att å euTduplett af den anmälnings-sedel, hvaraf låneansök-
ningen åtföFJes, undfå vederbörandes qvitto öfver inlemnandet, af reversal och hy-
pothek.
Utskottet, som sålunda
42ro
afstyrker bifall till den väckta motionen;
får, vid det förhållande, att någon anmärkning, beträffande de för denna lånerörelse
gällande föreskrifter, i öfrigt icko är vorden framställd, hos Rikets Ständer hemställa,
43:o
att samma föreskrifter, intagna i 203:dje — 205:te §§ af reglementet, må
förblifva oförändrade.
Utlåning pä namn och reverser.
Till förhöjning af fonden för denna utlåningsrörelse, i hvad angår den an¬
del deraf, som belöper på låne-kcntoren i Götheborg och Malmö, hafva förslag
framställts af direktionerna vid nämnde låne-kontor, samt af hr Billström, uti en
inom vällofl. Borgare-ståndet väckt och till Utskottet hänvisad motion.
Dessa framställningar äro föranledda deraf att, under de sednare åren, till¬
gång vid låne-kontoren saknats, att tillfredsställa de sökandes fordringar på lån.
Då vid sednaste riksdag beslut meddelades om inrättande af kassa-kreditiv-
lörelse åt enskilde, afsågs att bereda tillfälle till lånc-understöd, mera användbara
för handel, näringar och industri, än deh utlfinmgs-Töié\se, som genom allmänna
38 Banko-Utskottets Betänkande, A\o 24.
samt handels- och näringsdiskonterne bedrifves; och då Banken hvarken kan eller bör
utsträcka lane- och kreditiv-rörelsen på det hela, vore det önskvärdt att kunna till förmån
för kassa-kreditiv-rörelsen, som med serdeles begärlighet omfattas, småningom för¬
minska förlaget lill nämnde utlåning. Framställning har ock uti en af hr prosten
Berlin inom högv. preste-slåndet väckt motion blifvit gjord derom, att tillöka kas-
sa-kreditiv-fonden, äfven om sådant skulle erfordra en motsvarande minskning af
fonderna för någon af de andra lånegrenarne. Men ehuru det vill synas, som skul¬
le utlåningen på namn och reverser i allmänhet icke uppfylla sin bestämmelse,
utan snarare locka till skuldsättning, der denna kunde undvaras, och ehuru, under
sådana Förhållanden, vore lämpligast om denna rörelse, hvilken medfört stora
förluster, småningom förminskades til! fördel för kassa-kreditiv-rörelsen, som, rätt
begagnad, bör utgöra det bästa stöd för handel, näringar och industriella företag,
torde, för närvarande, då vid samtlige Diskont-kontoren brist på tillgängliga låne¬
medel befinnes, det icke vara tjenligt att vidtaga en dylik åtgärd.
Utskottet anser sig sålunda icke kunna föreslå någon annan Förändring i
detta afseende, än att fondens fördelning på de serskilda Diskont-kontoren något
jemnkas, samt tillstyrker, att den föreskrift, som skall motsvara 206 § i reglemen¬
tet, må lyda som följer:
44:o
Fonden för denna rörelse bestämmes till Åtta millioner r:dr, hvaraf till¬
handahållas 5,000,000 r.dr för Banko-Diskont-verket i Stockholm till ut¬
låning för Rikets samtliga provinser, med undantag af dem, som ega
beiåningsrätt i Låne-kontoren, enligt hvad här nedan stadgas; 2,000,000
r:dr till Lånc-koutoret i Götheborg, för provinserna Westergöthland,
Dahlsland, Bohus län och Halland samt 1,000,000 r:dr, allt banko, för
Låne-kontoret i Malmö, till utlåning för provinserne Skåne och Ble¬
kinge; dock vare det fullmäktige förbehållet att, efter sig företeende
omständigheter, kunna nämnde summor inom de serskilda Diskont-ver¬
ken annorlunda fördela.
Men för den händelse Rikets höglofl. Ständer bifall® Utskottets framställ¬
ning om inrättande af ett Låne-koutor i Wisby, så och då Gottland tillhört Banko-
Banko-Utskottets Betänkande, ti:o 24. 39
Diskontverkets i Stockholm distrikt, hvadan den för allmänna Diskont-utlåningen
vid nämnde Lånc-kontor afsedda fond bör minska det Banko-Diskontverket till¬
kommande belopp, torde föreskriften i nästförestående punkt sålunda förändras;
45:0
att, jemte det den för nämnde Diskont-verk bestämda summa af 5,000,000
r:dr utförcs till 4,900,000 ndr, näst före orden rdock vare detA> införes:
S100,000 r:dr för låne-kantoret i Wisby till utlåning pä Got/land'1.
Vid de, angående förevarande utlåning gifna bestämmelser, har någon annan
förändring icke blifvit föreslagen, än att betalnings-terminen, nu sålunda bestämd,
att upptaget lån får med -tedels afbetalning å primitiva kapitalet hvar 6;te månad
liquideras, måtte utsträckas till 5 år, hvarigenom, enligt motionärens, riksdags-
fullmäktigen Anders Olssons från Jemtlands län, förmenande, lånen skulle blifva
fördelaktigare för jordbrukaren, hvilken ej kan halfårsvis realisera sina produkter
Om äfven det icke kan bestridas, att för den mindre jordbrukaren fördel be¬
reddes genom omsättnings-terminernas utsträckning, förekommer likväl emot en dy¬
lik förändring så många och vigtiga skäl, anförda vid föregående riksdagar, att Ut¬
skottet, åberopande dessa, nödgas
40: o
afstyrka den väckta motionen, samt hemställer att föreskrifterna i. regle¬
mentets 207, 208 och. 209 §§ må oförändrade bibehållas..
Utlåning- genom Handels- och Näring s-diskonterna.,
l:o^ Genom diskontering och utlåning.
Fonden härför är bestämd till 3,000,000 r:dr banko,, under iakttagande, i af¬
seende på fördelningen, såsom allmän grund, att ungefärligen |:delar afses för huf-
vud-kontoret i Stockholm,. j:.del för låne-kontoret i Götheborg samt -J^rdel för löne¬
kontoret i Malmö; fullmäktige likväl förbehållet att, efter sig företeende omständig¬
heter, kunna dessa proportioner jemka och förändra.
40 Banko-V(skottets Betänkande, flko 24.
Med anledning af denna, fullmäktige lemnade rättighet, är fonden för närva¬
rande sålunda fördelad, att Stockholms Handels- och Närings¬
diskont innehar 1,950,000: — —
Götheborgs låne-kontor 750,000: — —
Malmö d:o 300,000: — —
S:gr B:ko R:dr 3,000,000:
Såväl Direktionen öfver Götheborgs låne-kontor uti dess till Utskottet afgif-
ne berättelse, som hr L. Herg nian uti en inom Vällofl. Borgare-ståndet väckt och
till Utskottet remitterad motion, hafva föreslagit, att nämnde kontor måtte erhålla
någon lämplig förhöjning uti den andel af fonden, som på låue-kontoret, jemlikt of-
vanberörda fördelning, belöper; hvarförutan Direktionen öfver Malmö låne-kontor
anhållit att fortfarande få bibehålla de 300,000 rdr, hvilka nu äro åt kontoret an¬
visade.
Att föreslå någon förhöjning i fonden på det liela anser Utskottet destomera
olämpligt, som för lånsökaude, hvilka äro berättigade att anlita denna utlåniugs-rö-
relses tillgångar, tillfälle är beredt att jemväl erhålla kassa-kreditiv, samt Utskottet
svårligen kan afse några för detta ändamål tillgängliga medel.
Hvad åter en förändrad reglering af fondens fördelning på de serskilda Di¬
skont-kontoren beträffar, så och enär baukofullmäktige, hvilka närmast äro i tillfälle
bedöma, huruvida en sådan må anses vara af behof påkallad, äro berättigade att gö¬
ra de jemkningar i samma fördelning, hvartill omständigheterna kunna föranleda, sy¬
nes det, sannolikt snart öfvergående, anspråket på ökade tillgångar vid Götheborgs
låne-kontor icke böra påkalla någon åtgärd å Rikets Ständers sida; hvadan Ut¬
skottet föreslår,
47:o
att ofvanberörde i 210 § af reglementet intagne stadgande må förblifva
oförändradt, för såvida icke Rikets Ständer godkänna förslaget om in¬
rättande af låne-kontor i Wisby, i hvilket fall detta stadgande torde så¬
lunda förändras:
48;o
Banko-Utskottets Betänkande, N.o 24.
48: o
41
Fonden för diskontering och utlåning bestämmes till 3,C00,(ICO r:dr, hvar¬
af tillhandahållas 1,950,000 r:dr för hufvud-kontoret i Stockholm, 750,000
r:dr för låne-kontoret i Götheborg, 250,000 r:drför låne-kontoret i Malmö
samt 50,000 r.dr allt banko för låne-kontoret i Wisby; fullmäktige likväl
förbehållet att, efter sig företeende omständigheter, kunna dessa pro¬
portioner jemka och förändra.
Likaledes hemställer Utskottet att den, genom reglementets 211 §, Spar¬
bankerna i riket förunnade rättighet, att, mot 3 procent ränta, insätta vissa till be¬
loppet bestämda summor uti Handels- och Närings-diskonlerna, deruti förändring ej
blifvit äskad,
49:o
må fortfarande få begagnas på enahanda vilkor som hitintills.
Som den under vissa månader af året afbrulna kommunikationen med Gott¬
land möjligen skulle kunna förhindra de adviseringar till Banken, hvilka, för vinnan¬
de af kontroll, ansetts nödiga då Sparbanks-krediliv lyftes samt då penningar af
Sparbank insättas eller uttagas, så anser Utskottet det icke vara skäl, att, äfven
om Gottland erhåller ett serskildt Låne-kontor, vidtaga någon förändring i nu gäl¬
lande och till oförändradt bibehållande här ofvan hemställda föreskrifter, angående
dels rättighet för Wisby Sparbank till erhållande af kreditiv i Banken, omförmäld j
189 § af reglementet, samt dels tillåtelse, enligt 211 § i samma reglemente, för
nämnde Sparbank, att mot 3 procent ränta i Banken insätta högst 10/100 r:dr till
utlåning genom Handels- och Närings-diskonten; hvilket Utskottet bordt för Rikets
Ständer anmäla, på det att pröfningen af föreskrifterna i nyss åberopado §§ af re¬
glementet icke må anses vara beroende af frågan om inrättande af Låne-kontor i
Wisby.
Vilkoren för diskontering af inrikes vexlar innefattas uti reglementets 212 §.
I afseende på dessa vilkor har den förändring blifvit föicslagen af Direktio-
JHh. till R. St. Prol. iS50 f 1S51. 6 Samt. 1 Afd. S Hä/t. 6
42 Bankör Utikoltéts F, ef link andé, Pt:o 2 J.
nen öfver Låne-kontoret i Götheborg, att räntan, nu utgörande fyra procent, måtto
förhöjas till fern; likväl och som bestämmandet af denna lägre ränta haft sin här¬
ledning från den förhoppning, att derigenom befordra vexlars uppkomst, samt den
uppoffring, Banken i detta fall får vidkännas, är obetydlig i jemförelse till den för¬
del, sorn för rörelsen i allmänhet skulle uppstå, i händelse vexlar mera allmänt be¬
gagnades, tror Utskottet det vara orätt, att genom räntans förhöjning möjligen för¬
svaga det intresse för befordrandet af vexlars uppkomst, hvartill, åtminstone bland
affärsmännen i Stockholm, spår förmärkts; och Utskottet anser fördenskull, att om-
förmälde framställning bör Jernnäs utan afseende.
Genom 2;dra morn. i samma §. är det åt fullmäktige öfverlemnadt, att, med
iakttagande af de i Usta mom. stadgade grunder för diskontering af inrikes vexlar,
till efterrättelse fastställa sådana jemkningar eller förändringar i detalj-föreskrifterne,
angående samma diskontering, som kunna finnas behöfliga.
Denna föreskrift föranledde Rikets högloft. Ständers sednast församlade re¬
visorer att. fästa Banko-fullmäktiges uppmärksamhet derå,, att, enligt revisorernes
förmodan,, diskontering af inrikes vexlar skulle icke obetydligt befrämjas, i händelse
diskonterings-sökanden kunde befrias från åliggandet att personligen infinna Sig i
Banken för lyftning af låne-beloppet sainL vexei-öfverlåtelsen på Handels- och Nä-
rings-diskonten..
Imellertid och efter det vederbörande Diskont-direktiöner, i ämnet hörda,
erinrat, hurusom den nu gällande föreskriften, att “öfverlåtelse på Handels- och Na-
rings-diskonten af vexel, hvarå diskontering sökes, icke skall ega rum förr än pen-
ningarne utfalla* afsåge ett högst nödigt betryggande mot vådorna af öfverlåtel-
sens besörjande genom orätt person, hvilket nu kontrollerades under vederbörande
tjenstemans tillsyn, samt att, i fall innehafvare af vexel medgåfves, att före eller
samtidigt med densammas inlemnande till diskont-verket eller låne-kontoret, vare
sig att inlemnandet skett af honom sjelf eller ombud, öfverlåta vexeln på handels-
och närings-diSkonten, skulle,, om diskonteringen beviljades, valuta ändock icke kon¬
na utgifvas, hvarken till preseutanten eller hans ombud, utan serskildt qvitto och
till det sednare icke utan fullmakt, samt om diskonteringen åter vägrades, utsigterne
för vexelns egare förminskaSj att med framgång göra ett sådant för handels-rörelsen
skapadt pappersmynt vidare löpande; hafva fullmäktige, med afseende härå och då
Banko-X'tskollets Betänkande, tteo 2-V. 43
c!et enlig! deras tanke i allmänhet icke kunde vara nyttigt, att ofta göra ändringar
uti de för en lånerörelse gällande föreskrifter, serdeles då fördelen af den ifråga¬
satta förändringen kunde vara tvifvelaktig, ansett sig icke böra, i anledning af revi-
sorernes framställning, vidtaga någon åtgärd.
* O 7 © © ©
Med hufvudsakligt afseende derå, alt, i händelse af bifall till revisorernes
förslag, diskont-verken skulle, i de fäll, då vexel icke kan till diskontering antagas,
komma att, förmedelst den derå tecknande öfverlåtelse, stadna i den en mellan-en-
dossent åliggande b-etdnings-skyldighet, möjligen någon gång ledande till förlust för
verket, finnér Utskottet sig böra hemställa,
50: o
att revisorernes förslag må förfalla; samt att föreskrifterna i 212 an¬
gående vexel-diskontering, må fortfarande bibehållas.
Vid de uti reglementets 213 § intagna föreskrifter, angående hvad vid utlåning
genom Handels- och Närings-diskonterna iakttagas bör, har någon förändring väl
icke blifvit ifrågasatt, men den anmärkning förekommit, att en stor del af lånen
begagnas såsom stående, hvarigenom ändamålet alt med tillfälliga låne-understöd
bistå handel och näringar uti ganska väsendtlig mån skall förfelas.
Till förebyggande af det nu anmärkta förhållandet, innefattade äldre Banko-
reglementen det .åliggande för Direktionen, att noggrant tillse det lånen verkligen
blefvo inbetaldte och ej genom omvägar af ett eller annat slag omsatte. Då likväl
denna föreskrift vid nya låns beviljande skall hafva föranledt ej mindre osäkerhet
lör dem, som i allmänhet anlitade Handels- och Närings-diskonterna, utan äfven
villrådighet hos vedorbörande Direktioner, hvilka fått förvaltningen af omförmälde
Diskonter sig anförtrodd, och dervid lika sorgfälligt måste afse iakttagandet af gäl¬
lande föreskrifter, som möjligaste grad af billighet och rättvisa mot den lånsökande,
fick samma föreskrift utgå; och som Utskottet hyser den öfvertygelse, att ett vid
hvarje fall fullt tillämpligt samt med de lånsökandes rättvisa fordringar och de ge¬
nom Diskonterna åsyftade fördelar förenligt stadgande icke lärer kunna meddelas,
hemställer Utskottet,
44 Banko-Utskottets Betänkande, AVo 84.
51:6
att nu gällande bestämmelser för utlåning genom Handels- och Närings-
diskonterna fortfarande må tjena till efterrättelse.
De för kassa-kreditiv-rörelsen gällande föreskrifter upptagas i 214 § af Ban-
ko-reglementet.
Angående förhöjning i fonden för denna rörelse, hafva åtskilliga förslag blif¬
vit framställda, nemligen: af Direktionerne öfver låne-kontoren i Götheborg och
Malmö; af hr prosten Berlin, samt af herrar Bergman och Billström uti serskilda till
Utskottets behandling öfverlemnade motioner.
Såsom skäl för den äskade förhöjningen anföres hufvudsakligen, att den nu
till 1,850,000 r:dr bönko bestämda fonden varit alldeles otillräcklig för tillfredsstäl¬
lande af sökaudernes billiga anspråk på dessa låue-understftd, hvilka i större mån
gagna närings- och industri-idkaren, än den låne-rörelse, sorn i öfrigt genom Di¬
skonterna bedrifvas.
Medgifvande riktigheten häraf, hyger Utskottet den åsigt, alt de för utlå¬
ning på namn och reverser med omsättniugsrätt samt för utlåning och diskontering
genom Handels- och Nårings-diskonterna anvisade fonder borde afstå någon del för
tillökning af kassa-kreditiv-rörelsen, men som berörda utlånings-fonder för närvaran¬
de äro otillräcklige, torde tiden nu ej vara inne för en dylik, till den lånsökande all¬
mänhetens fördel ledande öfverflyttning.
I det föregående har Utskottet angifvit orsakerna hvarför någon förhöjning
i låne- och kreditiv-rörelsen på det hela vid denna riksdag icke bör ifrågakomma;
och det enda tillfälle till förstärkning af kassa-kreditiv-fonden, som sålunda sig er¬
bjuder, lemnar den föreslagna indragningen af kreditivet till Stockholms Stads Drät¬
sel-kommission å 50,000 r:dr, hvilket, i händelse af bifall till nämnde indragning,
kunde i kaSsa-kreditiv-rörelsen användas.
Ett annat sätt för beredande af ökad tillgång till kassa-kreditiv uppgifves af
herr prosten Berlin, som föreslår, att utöfver de fixerade beloppen för hvarje Diskont¬
verk må beviljas kreditiv, sålunda, att, om t. ex. fonden för ett Diskont-verk upp¬
går till 500,000 rdr, kreditiv derå beviljas till 600,000 rdr, stödjande hr prosten
/
Banlio-Uiskoltets Belänkande, A’:o 24. 45
della förslag på del kända förhållande, alt hela den medgifna kreditivsumman
icke någonsin kan vara begagnad, och att följaktligen Banken icke bör äfventyra,
att de beslämda beloppen öfverskridas.
Vid laga odet af en sådan åtgärd skulle visserligen leda till fördel både för
allmänheten, som bereddes ett ökadt tillfälle för erhållande af Kassa-kreditiv, och
för Banken, som derigenom kunde beräkna större ränte-inkomst å kreditiv-rörelsen;
men emot detta förslag förekommer, att då den del af Bankens sedelstock, som icke
motsvaras af metallisk valuta, är inskränkt inom ett maximum, hvilket icke får af
Bankens styrelse öfverskridas, nämnde förändring förutsätter behofvet af ett ser¬
skildt kreditiv, anvisadt till nämnde styrelses disposition vid sådana möjligen före¬
kommande fall, då kreditiven äro anlitade till högre belopp än fonden för desamma
utgör samt att tillgång tili ett dylikt kreditiv nu saknas. Vid detta förhållande och
enär en flerårig erfarenhet torde erfordras för kännedomen angående den summa,
hvarmed den bestämda fonden skulle kunna öfverskridas, anser Utskottet det ännu,
då kreditiv-rörelsen egentligen blott under ett år eller det näslförflutna varit i gång,
för tidigt, att besluta om en åtgärd, som kan leda till oredor i redovisningen, hvilka
på förhand omöjligen kunna förutses.
Alt åter, såsom jemväl är vordet hemstäldt, till förstärkning af Kassa-kre-
diliv-förlaget, använda, om äfven för kortare tid, obegagnade andelar af fonden för
Publika pappers belåning, lärer icke kunna komma i fråga, i fall, såsom Utskottet
förmodar, Rikets höglofl. Ständer vidblifva det redan vid 1844—1845 årens riksdag
fattade beslut, att någon annan försträckning Lune-fonderne emellan ej böregarum,
än beträffande förlagen till lån på guld och silfver samt jern, koppar, m. m. och på
publika papper, hvilket sistnämnde förlag Utskottet dessutom ansett böra nedsättas
från 1,000,000 r:dr till 500.000 r:dr banko.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, tillstyrker Utskottet, att mom. 2
af 214 § må erhålla följande lydelse:
52: o
Fonden för denna rörelse är bestämd till 1,900,000 r:dr, hvaraf 1,000,000
r:dr tillhandahållas Handels- och Närings-diskonten i Stockholm, 500,000
r:dr Låne-kontoret i Götheborg, samt 400,000 r:dr Låne-kontoret i
46 Banko-V Ukolteti Betänkande, A’:o 24.
Malmö; egande Fullmäktige dock att, efter sig företeende omständighe¬
ter, dessa belopp inom -de serskilda Diskont-verken förändra.
Skulle åter Låne-kontor komma att inrättas i Wisby; torde nästförest Sende
punkt på det sätt böra förändras:
53:o
Att summan för Malmö Låne-kontor utföres till 350,GOO r:dr samt att
efter orden “Låue-kontoret i Malmö4 införes: “50,000 r:dr Låne-kon-
torel i Wi$by.“
Enligt 3 momentet beviljas kreditiv på högst ett nr, räknadt från den dag
kreditiv-rättighet blifvit föiunnad. Denna föreskrift innefattar följaktligen icke något
hiuder derför, att krediti<r kunna å flera serskilda dagar under året förfalla till- be¬
talning; hvadan Banko-fullmäktige ock, på sätt de i 49 §. af berättelsen omförmäil,
vidtagit den åtgärd, att om någon del af den åt hvarje diskont-kontor anvisade fond
icke skulle upptagas å den första terminen för kreditivs beviljande, denna del må
utgifvas qvaitalet näst derefter och begagnas jemväl ett år från nämnde tid.
Härigenom har val i någon man den klagan blifvit undanröjd, som från flera
håll försports deröfver, att, till följd af kreditivens inbetalning å en enda dag under
året, en skadlig inverkan å rörelsen uppkommer. Dock enär denna åtgärd icke synts
Utskottet tillfyllestgörande, emedan, så länge fonden icke är tillräcklig, det måste
inträffa, att kreditiv-sökande, hvilka helst önskade, att från t. ex. den 1 Mars be¬
gagna kreditiv, nödgas att redan derförut förskaffa sig kreditiv-rätt, för att icke helt
och hållet deraf gå förlustig, har utskottet trott sig böra anmoda fullmäktige föran¬
stalta derom, att fonden varder på flera terminer under året fördelad samt att denna
fördelning verkställes på ett sätt, hvarigenom medlen ej må för längre tid blifva
ränte-Iösa.
Såsom inträdes-afgift skall, jemlikt samma moment, erläggas en half procent
af kreditivets hela belopp, till följd hvaraf fullmäktige meddelat den föreskrift, alt
ansöknings-handhngarne om kreditiv skola af nämnde afgift åtföljas.
Sednast f örsamlade revisorer för granskning af Banko-diskont-verkets räken-
Banko-Utskvtlet» Selänkande, R:o 24. 47
skapcr hafva ansett, att kreditiv- eiler inträdes-afgiftcn bör betalas fnts’t efter det
kreditiv blifvit bevi.jadt, samt hemställt om en härmed öfverensstämmande förkla¬
ring af nämnde föreskrift.
Då det för redovisningen af inträdes-afgifterna är af mera fördel, i händelse
samma afgift, såsom na är stadgadt, åtföljer ansöknings-handliugarne, har Utskot¬
tet saknat anledning biträda denna af revisorerne gjorda framställning.
Rikets högloft. Ständers sednast församlade Revisorer hafva uti 76 § af be¬
rättelsen yttrat den åsigt, att det med Kassa-kreditiv-rörelsen afsedda ändamål
bättre skulle befrämjas, om det medgåfves kreditiv-tagare att, jemväl mot egen¬
händigt skrifvet qvitto, verkställa uttag å beviljadt Kassa-kreditiv.
Enär likväl dylika qvittenser, serdeles om de blefvo i allmänna rörelsen
gångbara, kunde, i likhet med löpande assignationer å Banko-räkning, föranleda hvar¬
jehanda missbruk, sorn det icke vore möjligt att förekomma och kontrollera, samt an¬
vändandet af egenhändigt skrifvet qvitto i stället för assignation,, vid uttag å kre¬
ditiv, icke synes komma att för Kreditiv-hafvaren medföra någon fördel eller lättnad,
då skillnaden mellan dessa serskilda slags handlingar är så ringa, att den ena torde
af honom kunna åstadkommas lika lätt, som den andra, hvaremot det ofelbart måste
bidraga till ökad säkerhet för verket samt underlätta expeditionen om för lyftning å
kreditiv endast ett slags papper begagnas, anser Utskottet, lika med Diskont-direk-
tionerne och Banko-fullmäktige, att 6:te momentet icke bör undergå någon för¬
ändring.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, och som emot öfriga här ofvan
icke vidrörda momenter af 214 § erinran ej förekommit, tillstyrker Utskottet,
54: tr¬
att de i afseende på Kassa-kreditiv nu gällande föreskrifter, intagna i
214 §:s l:a samt 3 med 10 mom. må fortfarande gälla till efterrättelse.
48
Banko-Utskottets Betänkande, A:o 24.
Utskottet får slutligen framlägga en jemförelse mellan Lane- och Kreditiv-
rörelsen, enligt nu gällande Banko-reglemente och det af Utskottet framställde re-
glerijigsförslag:
Maximum.
Enligt Banko- Enligt Utskottets
Reglementet.
För lån på guld och silfver, jern, koppar m. fl.
vågförda effekter samt tackjern 8,500,000: —
Kreditiv till Hypotheks-förcningar —
För lån på fast egendom 6,500.000: —
till skiften och odlingar
80,000
Kreditiv till Rikets Ständers Riksgälds-kontor 1,000,000
D:o „ Kgl. Kommerce-kollegium, för ma¬
nufakturernas och fabrikernas un¬
derstöd 1,800,000: —
— „ Jern-kontoret 600,000: —
— „ Fahlu Bergslag samt Sparbankerne
i riket 300,000: —
— „ Stockholms Stads Drätsel-kommis¬
sion 50,000: —
Förlag till belåning af Publika Papper 1,000,000: —
D:o „ utlåningen på namn och reverser med
omsättnings-rätt 8,000,000: —
— „ utlåning och diskoutering genom Han¬
dels- och Närings-diskonlerna .... 3,000,000: —
— „ kassa-kreditiv åt enskilde 1,850,000: —
—
förslag.
3.500.000
500,000
6.580.000
. 1,000,000:
1
600,000:
300,000: —
500,000:
8,000,(MW:
3,(MW,000:
1,900,000:
Summa 27,680,000: 27,680,000: —
Stockholm den 24 Mars 1851.
Reser-
Banko-Utskottets Betänkande, fö o 2ä.
49
Reservationer;
Vid 9:de, iOide och lhte punkternål
Af hr P. J. Lagergren i “Uti 9:de, 10:de och ll:te punkterna af förestående Be¬
tänkande är jag skiljaktig. Utskottets förslag att ränte- och kapital-albetalningar å
Bankens fastighetslån kunde få verkställas i orterne vid de vanliga] uppbörds-stäm-
rnorna för krono-skatterna, anser jag för närvarande icke verkställbart, ej eller le¬
dande till de dermed åsyftade ändamål, såvida Bankens säkerhet för dessa på 28
års inbetalning ställda lån skall, såsom tillbörligt är, i första rummet afses. — Jag
får nu anföra mina skäl för denna ifrån Utskottets tanka afvikande mening.
Amorterings-planeu skulle, efter förslaget, undergå den förändring, att lån¬
tagaren borde förbinda sig endast alt i 28 år betala sex procent å det utbekomna
låne-kapitalet, utan serskild beräkning af ränta eller kapital-afdrag eller liqvid der¬
om. Men det måste vara ostridigt, att i denna årliga inbetalning af sex procent
ingår så väl ränta som afbetalning å kapitalet. Om fastighetsägaren råkar i kon¬
kurs eller egendomen säljes — huru skall då utrönas hvad sorn är verkliga åter¬
stående kapital-skuld till Banken? Jag kan, för min del, icke inse, att den gamla
amorteringsräkningen skall kunna utan stor olägenhet åsidosättas, helst i alla de
fäll, der antingen genom konkurs eller genom försäljning eller till och med i arf¬
skifte, egendomens gravation i kapital måste skiljas från den årliga betalningsskyl¬
digheten, en uträkning å kapital-återstoden ej kan vägras.
Uppbörden af krono-utskylderne verkställes i Januari—Mars månader för det
förlidna årets skatter. Om afbetalningen å alla inom fögderiet varande Bankolån då
får göras på en gång med uppbörden af krono-utskylderne, skall den känning i or¬
tens penninge-cirkulation, hvilken äfven nu förspörjes vid uppbördstiden, blifva så
mycket märkbarare, som medel till afbördande af ränte- och kapital-liqviden för å-
rets Banko-lån samtidigt måste beredas och utgå ur rörelsen. Detta gäller om de
enskilte; men en annan fråga erbjuder sig härvid i afseende på Banken. Krono-
nppbörden skall visserligen under hela tiden för skatternas indrifning efterhand lef-
Bih. lill R. St. Prot. i850 $• tSöl. 6 Sami., i A/d., S Ilä/t. 7
50 Ranko-VtskolteU betänkande, AVo 24
vereras, men den slulliga lefvereringeH och den summariska redogörelsen behöfva ej
vara verkställde före den 1 Maj. Då man känner mängden af de göromål, som n-
ligga uppbörds-tjeustemännen under denna tid, kan det med skäl sättas i fråga,,
huruvida det, äfven emot ett betydligt arfvode skulle vara möjligt att af dem vänta
att special-redogörelse för allt hvad å Bankolånen uppburits äfven göres färdig lii!
den 1 Maj, upprättad med den noggranhet i afseende på namnen å fastigheter och
ägare, samt på de med de sistnämnde inträffade förändringar, att misstag oell oreda
vid bokföringen i Banken må kunna undvikas. Hvem skall vidkännas ränte-förlhsten
ifrån uppbördsdagen t. ex. i Februari till den tidigaste lefvereringstiden fram i Maj?
Banken kan det ej, utan rubbning i amorterings-planen — och för den enskilde
blefve försakelsen af 2 eller flera månaders amortering en mera känbar uppoffring,
än kostnaden och besväret vid direkt remiss till Banken. Dessa betänkligheter ega
rum i ännu högre grad, om i följd af försummad inbetalning vid uppbördsstämman,
indrifuingen af Bankolånen, likasom andre restantier, icke redovisas förr än längre
fram på sommaren.
Om man, roed iakttagande af dessa anmärkningar, söker göra sig reda för
de göromål i Banken, som genom missförstånd, oriktiga uppgifter och fördröjda re¬
dovisningar i orterne skola förorsakas, synes det mig temligen klart, att förändrin¬
gen ej kan leda till minskning i Bänkens förvaltningsbesvär eller omkostnad; och
om man derjemte besinnar de möjliga farorna af medels förskingring innan de till
Banken ingå — tidsutdrägten med den årliga amorteringen o. s. v., tror jag icke
eller lättnaden och fördelarne för låntagarne kunna blifva verkliga. För Banken å-
terstår alltid den besvärliga vigilansen af omkring 8000 fastighets-lån, i afseende
på gäldenärers dödsfall eller obestånd eller ombyte af fastighetsegare, hvilken
vigilans oafbrutet måste upprätthållas, så vida stora oredor och förluster för Banken
skola kunna undvikas.
Flera andra vådor och olägenheter skulle kunna uppräknas, men jag tror
det anförda vara tillräckligt för alt motivera min öfvertygelse att det föreslagna sät¬
tet för liqviderande af Bankens fastighets-lån icke är verkställbart eller ändamåls¬
enligt.
Deremot anser äfven jag en reglering vara möjlig, hvarigenom innehafva!ne
af. Bankens fastighetslån lemnades tiilfälie att, på 2 eller 4 terminer af året, genom
Btmko-VtskotleH Betänkande, A': o 24. 51
insättning i Landtränterierne afbörda sig de årliga inbotalningarne till Banken, hvar¬
igenom mycken omgång och kostnad kunde för dessa i allmänhet icke stora och, till
en betydlig del, verkligen små lån besparas iåntagarne. Men verkställigheten for¬
drar en kännedom i ämnets alla delar och deribland en förändrad räkenskaps-me-
thod, som Utskottet icke utan allt lör stor tidsuppoffring skulle kunna tillegna sig.
Jag har derföre varit af den tanka, att frågan härom borde öfverlemnas åt Ba*ikens
Öfverstyrelse för att, sedan aila härvid förekommande omständigheter blifvit utredde,
i detta ämne inkomma med ett förslag, som först vid Rikets Ständers nästa sam¬
mankomst skulle tagas under pröfning; och att vid denna riksdag gå längre, än till
en sådan förberedande åtgärd, tror jag mig icke kunna tillstyrka.*
Uti denna reservation hafva instämt herrar Leifelt A., K. A. Almgren, I. F.
Kl: mi man oell Ckr. Sundin.
Vid 29:de punkten:
Åf herr Berg von Linde J. A.: Det förslag till öfverfly ttning å hypotheks-före-
ningarne af Bankens låne-rörelse mot pant af faslighet å landet, som på grund af
ein inom (Jtskottet väckt motion, blifvit af kansli- och finans-afdeluingen framställdt,
har Utskottet, med en rösts pluralitet förkastat och dymedelst förqväft. Då emed¬
lertid detta förslag, eller den idé, som ligger till grund derför, synes kunna medföra
ett särdeles vigtigt inflytande, ej mindre på Bankens organisation och förvaltning,
än äfven på dess verkningar å landets financiella ställning i allmänhet, anser jag
mig böra, såsom min reservation, framlägga detta förslag till det afseende Rikets
högloft. Ständer kunna finna detsamma förtjena. Det lyder, som följer: “Banko-
fuUmäktige bemyndigas att med sådana hypotheks-föreningar, ehvad de redan finnas
eller framdeles varda inrättade, som utsträcka deras fastighets-belåning så, att den
jemväl kommer mindre fastighets-egare till godo, å Bankens vägnar och under iakt¬
tagande af dess säkerhet, träffa aftal om öfverlåtelse på dessa hypotheks-föreningar
af Bankens i laudifästigheter intecknade fordringar inom föreningarnes låne-distrik-
ter, och af de kapital-afbetalningar, som å faslighets-lånen i förut stadgad ordning
inflyta; börande för denna öf\erflyltniug, hvarigenom någon rubbning i de nuvarande
låntagarnes förbindelser och rättigheter, sådana desamma genom intecknade skulde¬
bref blifvit bestämda, icke får ega rum, följande vilkor i öfrigt iakttagas.
5'2 Banko-Utskottets Betänkande, iV.u 2t.
l:o Att öfverflyttning af Bankens intecknade fordringar ej må ske utan medi
vederdörande låntagares begifvande;
2:o Att sådan hypotheks-förening,. med hvilken aftal slutas, till Banken för de-
öfvert agne- lånens kapital-återstod och summan af kapital-afbet aln ingar,, aflcmnar ob¬
ligationer af motsvarig! belopp, löpande med 4 proc. ränta och. affall ad i sådan form,,
att fullmäktige finna dem för Bankens ändamål användbara;
Skolande den å de öfvertagna lånen upplupna ränta särskildt Banken godt-
göras enligt öfverenskommelse;
3:o Att minimum för den låne-rätt, som hädanefter tillkommer fastighets-egare-
å landet, ej må af hypotheks-förening sättas högre, än 400 r:dr banko;
4:o Att de reglements-förändringar, som för öfverflyttningens utförande blifva
nödvändiga, efter öfverläggning med fullmäktige beslutas och Kongl. Majus nådiga
pröfning underställas, samt att rättelse,, tillägg eller upphäfvande af då beslutade
förändringar ej må ega rum utan fullmäktiges begifvande;
5:o Fullmäktige skola genom utsedt ombud deltaga uti de årliga revisionerna
af liypotheks-förenings räkenskaper;
6:o Hypotheks-förening, hvarmed öfverenskommelse om fästighels-lånerörclses.
öfvertagande kan träffas, undfår kreditiv i Banken till belopp af högst 100,000 r:dr,.
mot skyldighet dels att för de å kreditivet dragna summor erlägga tre procent
ränta, och dels att vid uttag å kreditiv, som icke må ske tili lägre belopp än 1000
r:dr banko, begagna handskrifna assignationer“.
Den grundsats, som i detta förslag innefattas är icke nv. Vid 1834 och
1835 årens riksdag väcktes motion i enahanda syftning; I anledning luara! Utskot¬
tet då förklarade sig anse förslaget vara till princip, riktning och syftemål sådant,,
att dess upptagande framdeles, då hypotheks-föreningar inom flera provinser hunnit
bildas och för sina afsedda ändamål kommit i verksamhet, bör kunna både för Ban¬
ken och jordbruks-näringen blifva af gagnelig inflytelse. Nu äro sådana föreningar
bildade och i full verksamhet, och tiden synes således vara inne att gifva tillämpning
åt det gagneligt ansedda förslaget.
Den kreditiv-rätt i Banken, som Utskottet velat inrymma åt Hvpotheks—
föreningarne befarar jag icke kan af dem begagnas på det dervid fästade vilkor att
Banko^Utskuttets Betänkande, A’.o 24. 53
fåne-ritten skulle nedsätta» till ett minimum af 400 r:dr banko. Föreningarnes låne¬
rörelse skulle utan tvifvel genom en sådan1 nedsättning ökas högst betydligt, och
den derigenom uppkommande svårigheten alt tillfredsställa lånebehofvcn ingalunda
komma att motvägas af den föreslagna högsta krediliv-rälten å ett belopp af 100,000
r:dr. Vid 1834 och 1835 årens riksdag beslölo Rikets Ständer, i ändamål att fram¬
kalla Hypotheks-föreiiingar, alt åt sådana bevilja krcditiv-rätt i Banken å högst
300,000 r:dr banko, mot vilkor, vida förmånligare än de nu föreslagne, hvilket ock,
som bekant är, lyckades, men vid sednastc riksdag beslutade Rikets Ständer att in¬
draga dessa kreditiv, såsom skäl hvarför anfördes: „att afsigten dermed synes hafva
rvarit alt uppmuntra till Hypotheks-föreningars stiftande, men ingalunda, att sedan
„Ilypotheks-förcning redan uppstått och trädt i full verksamhet, förmedelst kreditiv
rfrån Banken understödja vissa låne-operationer, hvilka för en sådan förenings idéo
„äro mera fremmande.® Den Ilypolheks-förening, om hvilkens operationer och för¬
valtning jag eger kännedom, nemligen den Skånska, har under dess femtonåriga
tillvaro icke inlåtit sig i några så beskaffade låne-operationer, som i ofvananförde
yttrande låra varit afsedda, och ej eller för annat äudamål i något afseende miss¬
brukat den kreditiv-rätl, som utgjorde ett vilkor för densammas bildande, och den
hade således måhända bordt kunna trygga sig vid beståndet af detta, för dess up-
komst utlofvade vilkor. Att denna förening varit nyttig, torde ledamöter af alla
Riks-stånden från provinsen kunna vitsorda; och att mindre jordegare icke äro ute¬
stängde från delaktighet deri visar sig deraf, att enligt offieielt intyg af föreningens
kamererare, utaf 1071 låntagare, 954 äro medlemmar af Bonde-ståndet.
Häruti har hr Bogeman, C. A., instämt.
Af hr doktor Thomander: „Emot Utskottets beslut om kreditivrätts bevil¬
jande åt Hypoteks-föreniugarne, får jag mig vördsamt reservera. Det hufvudvilkor,
som jag för min del hade fästat vid detta beviljande, har af Utskottet blifvit för-
kastadt med 14 röster mot 13. Detta vilkor innefattade skyldighet för bemälde
föreningar, att i ordning och på sätt, som i detalj var föreslaget, öfvertaga fastig-
hetslånen. Jag hade trott fördelar härigenom uppkomma för banken, Ilypotheks-
föreningarna och låutagarue, derest saken rätt ordnades. Kontrapropositionen vann
seger i Utskottets plenum, sedan den förra meningen på afdelningen haft öfver¬
hand. Derigenom att majoriteten måst gå mera anfallsvis tillväga under öfverlägg-
54 Banko-Utxkotlet* Betänkande, B.o 2t.
ningarna, för att få öfverflytt ningsfrågan undanröjd, har, efter mitt förmenando, Ut¬
skottets förslag blifvit till den grad ofullständigt, att den i motiveringen åsyftade
fördelen för lägre jord-lotters egare, att få ingå i Hypolheks-föreiiingame, kari
fullkomligen omintetgöras genom de respektive reglementcrnas innehåll i andra de¬
lar. Till ytterligare trygghet, anser jag följande vilkor hafva bordt tilläggas, nem¬
ligen:
a) att till grund för belånings-rälten i Ilypothek*-förcning, bör läggas antin¬
gen ett visst års eller också medelbeloppet af vissa åis laxerings-värdc;
b) att i händelse flera lån med fullständiga och goda handlingar på samma dag
ingått, de på mindre summor ega företrädesrätt, samt att, i händelse af lika Igne-
sunnnor, företrädes-råtten bestämmes genom lottning-;
c) att banken berättigas att genom ombud deltaga i den årliga revisionen uf
Hyp othcks-förcuingens räkenskaper och förvaltning.
Jag anser det tillika hafva ålegat Utskottet att sig utlåt® öfver användan¬
det af de till kreditiv för Hypotheks-föreningarna afseddo 500,000 rdr, för den hän¬
delse, att större eller mindre del deraf ej skulle blifva på här föreslaget sätt anväml.
Af hr Professor Agardh: “mot Utskottets beslut att bevilja Ilypotheks-föra-
ningarne kreditiv-rätt, med vilkor alt de nedsätta sitt minimum af B eldning s-r ätt till
400 r:dr, får jag vördsamt reservera mig. Genom alt inlägga ett sådant vilkor för
kreditiv-rättens beviljande, binder banken denna del af lånerörelsen på helt annat
sätt än sina öfriga lånerörelse-grenar, och kan ej mer fritt disponera öfver denna
del. En sådan väg kan blifva farlig att beträda. Så länge det med bankens egen
säkerhet och principerna för dess lånerörelse är öfverensstämmande, vill jag för
min del gerna tillstyrka att banken, utan att fästa något vilkor, beviljar Hypotheks-
föreningarne kreditiv-rätt, och jag anser dem till följe af Rikets Stände;s löfte vi l
1834 års riksdag, nära nog dertill berättigade. Deremot anser jag räntan böra ei-
läggas med 5 procent, och ej, såsom Utskottet föreslagit, med 4; I-Iypotheks-före-
mngarne äro enskilta inrättningar, som ej stå under statens kontroll, hvilkas vinst
tillfaller dem sjelfve; de böra salund?, med undantag af kreditivens belopp, ej åt¬
njuta bättre förmåner än hvar och en enskilt kassa-kredifiiv-tagare.. Serdeles skul¬
le jag önska att banken med kreditiv-rätt, äfven större än den nu föreslagna, un¬
derstödde de Hypotheks-föreningar, som röra sig endast med inhemska penningar,
Banko-Utskotiels Betänkande, ;V:o 2-?: 55
för att ej tvinga dessa att, i likhet med de öfriga, skuldsätta sig utomlands'. Ben
utländska skuldsättning, hvari cn del af dessa föreningar invecklat heta provinser,
bör deremot ingalunda uppmuntras. I hvilka förvecklingar dessa utländska pen¬
ning-transaktioner, i förening nied dea vissa Hypotheks-föreningar medgiPua rät¬
tighet af en serskildt taxering bredvid den officiella, kunna inleda fäderneslandet,
fr svårt alt nu förutse, men i min tanka borde statsmakterna deråt egna större
uppmärksamhet, än som hittills varit fallet.
Uti denna reservation hafva sig förenat hr professor Selander och hr K. A.
Almgren.
Af hr doktor Sandberg: “Vid 1844—45 årens riksdag medgafs kreditiv-rätt
åt Ilypolheks-föreningarne, men 1847—48 ansåg man att banken icke borde un¬
derstödja vissa lån e<-oper a tioner, hvilka för dessa föreningars idé äro mera främ¬
mande, hvarföre Utskottet då föreslog och Ständerna b i fö 11 o kreditivernas indra¬
gande, samt att några dylika hädanefter ej skulle Hypotheks-föreningarne beviljas.
Vid innevarande riksdag synes åter den opinion göra sig gällande, alt Riks¬
banken bör understödja de enskilda Ilypolheks-föreningarne med kassa-kreditiv;
men då jag icke kunnat instämma uti detta förslag, anhåller jag att deremot få mig
reserver».
Om en Hypotheks-förening har kreditiv-rätt i banken, och äfven i banken
insätter en mindre summa på depositions-räkuingen, så kan Hypotheks-föreningen
utfärda en mängd assignationer på banken, hvilka cirkulera såsom mynt, och låta
öfverflytta från sin kreditiv- till sin depositions—räkning hvad som nätt och jemnt
erford astor att iu'ösa dess utelöpande assignationer, i den mån de presenteras i ban¬
ken. Genom de öfriga räntelösa assignationerna, som under en längre tid kunna
vaja i omlopp, bilda Hypotheks-föreningarne en privat-hanks-rörelse, hvilken det ic¬
ke kan vara förenligt med Riks-bankens sanna fördel att understödja medelst för¬
månliga kreditiver emot 4 procent ränta. Betta är icke blott en förespegling, utan
det är något, som verkligen eger rum, ty för några dagar sedan innehade jag så¬
dana Östgötha Hygotheks-förenings assignationer på 20 rdr bko, hvilka alltså i
denna stund cirkulera såsom mynt.
Då Hypotheks-föreningarne bildades, angafs det såsom ändamål, att, genom
amorterings-lån, emot billig rönta småningom befria svenska jordegare ifrån sina,-
50 Batrko-UlsfcotMs Betänkande, K» 21.
skalder; men ingalunda angafs det såsom något riksgagneligt ändamål, att hos ut¬
länningen skuldsätta Sveriges jord och fastigheter för 20,000,000 r:dr bko, såsom nu
verkligen skett. Huru oföidelaktigt denna åtgärd måste inverka på riksbanken, är
lätt att inse, och att riks-banken nu skall bevilja dem kassa-kreditiv på förmåhliga
vilkor, såsom prtemium för dylika finans-operationer, synes mig vara något för myc¬
ket begärdt.
Når konjunkturerna äro svåra och missgynnande, kunna Hypotheks-förenin-
garne draga på sina kassa-kreditiv i banken och använda de erhållna penningarne
lill silfver-uttagning för liqvid af ränta och amortissement på deras utländska skul¬
der. Uti en kritisk tidpunkt skulle då banken utlemna sedlar på goda vilkor till
låntagare, som genast kunna använda samma sedlar till att undergräfva bankens
realisations-förmåga. Detta synes mig icke heller öfverensstämma med den om¬
tänksamhet för bankens väl, som Utskottet framför allt bör ådagalägga.
För att vinna sympathier för den föreslagna åtgärden, har man stadgat så-
dane vilkor, att de Hypotheks-föreningar, som vilja begagna sig af denna kredi-
tiv—ratt, skola både nedsätta mioimi-summan för utlemnande af lån till 400 rdr, samt
äfven medgifva mindre hemmansegare inträde såsom låntagare. Detta är visst godt
och väl; men huru dessa vilkor låta förena sig med de närvarande Hypotheks-förc-
ningarnes reglementen och ådagalagdc tendens, är en annan fråga. Den föreslag-
ne minimisummnn anses låg, men är dock dubbelt större än de minsta fastighets¬
lån, riksbanken utlemnar, och i alla fall tviflar jag högligen, att rätt många smärre
jordegare blifva hugnade med amorteringslån från dessa inrättningar, som hufvud¬
sakligen afse det större jordbruks-intresset i landet, samt dess utvidgning och för¬
storing.
Man har nu tagit en half million r:dr ifrån fonden för belåning af aktier
och publika papper och deraf bildat kreditiv-fond för hypolheks-föreningarne, på
det att dessa skulle understödja små jordegare med amorterings-lån, hvilka dock
aldrig lära meddelas på lika fördelaktiga vilkor, som i riks-banken. I riks-banken erhållas
de för 4 proc. ränta och amorteras på 28 år: i hypotheks-föreningarne mot 5 proc. ränta
på omkring 40 års amorterings-tid. Är det fullt allvar att bevilja mindre jordägare
någon ytterligare utväg till erhållande af sådana låne-understöd, genom hvilka de
efter-
Hariko-Vtskolléts Betänkande, N:o 24. 57
efterhand kunna blifva skuldfria på sin jordtorfva, så yrkar jag att man öfverflyttar
denna halfva millionen från publika pappers belåning direkte' till fastighets-låne-
fonden, som då skulle erhålla det belopp af 7 millioner r.dr, sorn sisllidne Riksdags
Banko-utskott föreslog, och sorn ingalunda är för mycket för det mindre jordbruks¬
intresset, som äfven häraf skall dela med sig åt städernes husägare, då låne-fonder-
na för andra intressen utgöra omkring 20,000,000 r:dr. För fastighets lånen inom
halfva taxerings-värdet at mindre hemman innehar Banken de säkraste dokumenter
som kunna finnas; sådana låntagare använda icke de erhållna penningarna till silfver-
uttagning; och dylika amorterings-lån äro de enda, som verkligen kunna gagna in-
nehafvaren. Ännu fördelaktigare skulle de blifva, om det vore möjligt, att, så¬
som nu är i fråga, tillfälle kunde beredas för låntagaren att hemma i siri ort-, utan
kostnad och omgång, årligen få inbetala ränta och amorterings-procent äfven på de
fastighets-lån som lian erhållit i riks-banken.
Hr doctor Grafström och riksdags-fullmäktigen Lars Olsson från Stora Kop¬
parbergs län hafva instämt i denna reservation; samt
Af hr P. J. Lagergren: “Uti Utskottets förslag att bestämma den största sum¬
ma, som af någon hypotheks-förcning får begagnas såsom kassa-kreditiv till 100,000
r:dr banko, har jag icke instämt. Jag har ansett detta maximum böra sättas till 150,000
r:dr; och skälen till denna min åsigt äro följande:
l:o Då vilkoret för beviljandet af kreditiv-rättcn är, att hypotheks-föreningarne
skulle nedflytta låne-rätten till ett så lågt minimum, som 400 r.dr, i ändamål att
dermed befrämja mindre jordägares inträdande uti dessa föreningar, synes mig att
den fördel, som deremot erbjudes hypotheks-föreningarne borde, så långt den för
ändamålet anslagne total-summan för dessa kreditiver mcdgifver, någorlunda lämpas
efter den utvidgade hypotheks-utlåningen;
2:o För närvarande äro endast tre hypotheks-föreningar i verksamhet, och, i
följd häraf, skulle af den anslagna kreditiv-fonden allenast •§.delar kunna göras dis¬
ponibla, och de |:tedelarne ligga overksamma hos Banken, hvilket, efter min tanka,
under vuvarande förhållanden icke är tjenligt eller ändamålsenligt;
3:o Det skäl, att en sådan disposition lemnade frihet att äfven åt de hypotheks-
Bih. till R. St. Prot. 1S50 f tS.U. 6 Samt. i A/d. S Hafi. 8
58 Bnnko-Vtskolteft Betänkande, IV:o 24.
föreningar, som nu sägas vara på väg att bilda sig, medgifva kreditiv—rätt, kan jag
ej finna giltigt, först emedan dessa föreningar icke ännu i verkligheten existera, och
sedan derföre, att fastställandet af den högre maximi-summan 150,000 r:dr ingalunda
utesluter möjligheten att vid nästa kreditiv-reglering fördela hela anslaget emellan
de existerande föreningar, som vilja underkasta sig det af Utskottet föreslagna vil¬
kor. Sättet för en sådan reglering har redan en gång varit utstakadt, nemligen ge¬
nom 2 mom. i 197 §. af det vid 1844 och 1845 årens riksdag för Banken utfärdade
reglemente, hvilket mom. hade följande lydelse: “I händelse flera inrättningar af
enahanda slag på en gång och för större belopp, än den dertill anvisade fonden med-
gifver, anmäla sig till dylika kreditivs erhållande, komma de dertill anslagne medel
att, efter fullmäktiges ompröfvaude, fördelas emellan de inrättningar, hvilka tillhöra
samma klass."
Häruti har hr Bogeman, C. A. instämt.
Vid 30:de punkten :
Af hr F. A. Rinman: ”Mot det beslut, hvarigenom Banko-utskottet afslagit
min motion om öppnandet af upp- och afskrifnings-räkning i Rikets Ständers bank,
får jag mig reservera. Då det åligger banken, enligt 54 § af 1668 års Banko-ord-
ning att ttupplåna fruktlöst liggande kapitaler,,, hade jag trott, att man någon gång
skulle börja att göra delta bankens hufvudvilkor till en sanning. Man befarar, att
de insatta medlen möjligen icke alltid kunna göras fruktbärande, och att följaktli¬
gen den af mig föreslagna ränta å 3 procent, kunde blifva en förlust för banken,
men ingenting hindrar att använda dem för Handels- och Nårings-diskonten, lika¬
som de från Stockholms sparbank upplånta medel. Jag tror att man mycket väl
kunnat öppna en sådan räkning, som jag föreslagit, till obegränsadt belopp, men
för att först vinna någon erfarenhet i saken, föreslog jag att maximum af upplå¬
ningen skulle bestämmas till en million riksdaler banko. Enklast vore att utgifva
tre procents obligationer på 6 veckors uppsägning. Utom den fördel, som tillskyn¬
dades det allmänna derigenom, att personer, som eljest måste för förräntningeu af sina
medel, vända sig till den första rådgifvare de stötte på, egde ett säkert förvarings-
ställe för de besparingar, som nu förstöras genom slöseri eller oförstånd, hade man
den vinst, att man började beträda banan för ett bättre bank-system*.
I denna motion hafva hrr K. A. Almgren, L. Bergman och J F. Ekenman
Banko-Utskottets Betänkande, Ä:o 24.
59
instämt; hvarförutan hr P, J. Lagergren förklarat, att han hufvudsakligen instämde
i samma reservation, dock med undantag af förslaget om 3 procents obligationers
utgifvande, hvilket han ansåg för sjelfva idéen om en upp- och afskrifnings-rörel-
se främmande.
Vid 3l:a punkten:
Af hr Åkerman F.: “Jag har icke deltagit i Utskottets tillstyrkande att öka
de redan existerande Banko-diskont-lånekontoren med ett ytterligare sådant på
Gottland. Instämmande i öfrige Utskotts-ledamöters åsigt, att man borde efter¬
komma de i alla stånd uttalade önskningar, att Öus innevånare måtte beredas nu
saknade fördelar i afseende på Iåns erhållande, hade jag trott sådant kunna åstad¬
kommas, lämpligast både för banken och ön, derigenom, att banken emot låg
ränta förskjöte ett kapital af 200,000 r:dr bko, såvida ett bolag på ön bildades, för
att dermed för egen räkning och risk bedrifva Bankrörelse. Man hade ock då kun¬
nat — att jag så må uttrycka mig — under lugna tider — bestämma vilkoreu och
sättet förjj en privatbank-rörelse med Riks-bankens sedlar. Men Utskottets pluralitet,
fastän i allmänhet delande den taukan, att Bankens Diskont-utlåning såsom den nu
bedrifves, ej är den lämpligaste, har lyssnat till den inom Utskottet gjorde uppgift,
att på Gottland ett bolag för ofvannämnde ändamål icke skulle kunna komma till
stånd. Jag har icke samma fruktan, öfvertygad derom, att i händelse behofvet och
öuskningarne för erhållande af en låne-inrättning på ön, varit i den grad för han¬
den, som i motionerne uppgifves, man val ock kommit till rälta med fullgörande
af det föreslagne ofvannämnde vilkoret.
Man har sökt förekomma, det kostnaderne för aflöning af fyra Direktörer,
Banko-ombud, Kontors-tjenstemän m. m. icke skulle medtaga en god del af räntan
å lnne-kapitalet, derigenom, att man uppställt såsom ett vilkor, det dessa kostnader
ej finge öfverstiga 3,080 r:dr banko. Detta vilkor skall nog till en början iakttagas,
men får det nya Låne-kontoret väl en gång en befästad existcnce, torde det icke
blifva svårt för kontorets vänner att ådagalägga nödvändigheten af detta anslags
ökande.®
Uti hvilken reservation hr Berg von Linde, J. A., samt hr Falhem, E. E
instämt.
60 Banko-Utskottets Betänkande., lS:o 24:
Af hr doktor Thomander-. „Einot Utskottets förslag att i Wisby utplantera
en liten diskont af det vanliga slaget,, får jäg mig vördsamt reservera. Dessa låne-
anstaller kunna, såsom nog allmänt medgifves, i sin nuvarande form hvarken göra
Banken eller landet all den nytta man åsyftat. Ätt bereda ön Gottland större be¬
qvämlighet och, om behof göres,, äfven större tillgångar till en för industrien för¬
månlig låne-rörelse, har mycken billighet för sig; men sådant bör efter mitt förme¬
nande ske på det sätt, att antingen erforderlig kreditiv-rätt beviljas enskildt bolag,
eller ock tillfälle öppnas för enskilda affärsmän att med Banken intressera för den
ifrågaställde fåne—rörelsens bedrifvande.. Ett i den förstnämnda riktningen uppgjordt
utförligt förslag har jag i Utskottet med min röst biträdt. Det enda egentliga skäl
jag hört emot nämnde förslag åberopas,, är att öns innevånare äro fullkomligen obe¬
nägna att ingå i dylika transaktioner.. Detta skäl skall svårligen synas mycket bin¬
dande; ty äro industriela företag påtänkta som behöfva understöd, så måste deras
upphofsmän anses förpligtade att i första rummet sjelfve taga hand om sina enskil¬
da angelägenheter, och om innevånarne vilja göra ingenting, så kan en. dylik håg¬
löshet näppeligen grundlägga statens skyldighet att göra allt.
Vore det också, emot all min förmodan, alldeles afgjordt att Bankens hittills
bedrifna diskont-rörelse är det enda rätta eller åtminstone det bästa och gagneliga-
ste sätt att förse folk med penningar,, antingen för hela landet i allmänhet eller ock
för ön Gottland i synnerhet, så måste jag för min del med beräknande af det kraf
det allmänna vettet gemenligen gör på sättet att ordna en så ringa penninge-affär,.
för min del antaga de tillfällen böra vara ytterst få, då en national-representation
skall anse en adelsman, en prest, en borgare, en bonde, ett serskilt Banko-ombud'
och dertill ännu en eller annan tjensteman vara den fåtaligaste personal åt hvilken,
man kan våga uppdraga förvaltningen af 200,000 r:dr. Hvad de tre ofrälse stånden
beträffar, är Utskottets förslag i så måtto hoppgifvande som man ej kan behöfva be¬
fara att ju prester, borgare och bönder skola trifvas på ön i ett så tillräckligt antal,,
att Rikets Ständer ibland dem kunna utse de nödiga förtroende-männen. Men hvad
rikets första stånd vidkommer, synes förhållandet något mera bekymmersamt. Gott¬
land synes icke hafva något öfverflöd på adelsmän, och bland dem som finnas, tor¬
de de vara få, hvilka man finner egnade att mottaga ett värf, för hvars utförande
man gör så stora tillrustningar, och måhända de ännu färre, sora vilja under föreva¬
Bwnko-Vlskottets Betänkande, B:o 24*. fif
rande omständigheter åtaga sig uppdraget. Tillika liar man ju ingen säkerhet att?
de adelsmän, som bo på ön, der qvarstanna för beständigt, och det är icke tänkbart
att om bristen på lämpliga subjekter blefve aldrig så stor, någon adelsman skulle
kunna åläggas att bosätta och fortplanta sig på Gottland, enkom för att afgifva tjen¬
liga ämnen till en diskont-direktörs-befattning. Sem det tillika icke lärer bestridas
att ju utlånings-förrättningar kunna rätt väl gå för sig äfven utan presterligt biträ¬
de; så hade jag för min del trott att, om äfven en vanlig diskont i mindre format
befunnes för Gottland oumbärlig, det kunnat göra tillfyllest att åt bankofullmäktige
uppdraga att utse en direktion, bestående af ett banko-ombud såsom ordförande och
föredragande, efter vanligheten förordnad tills vidare, samt tvenne andra ledamöter,
en i staden och en på landet boende, valde hvardera blott för ett är.
Af hr Bogeman, C. A.: “Jag har med min röst icke bidragit till Utskottets
beslut att föreslå Rikets Ständer att på ön Gottland inrätta något Lånc-kontor, på
grunder, enahanda med dem, som för kontoren i Götheborg och Malmö gälla, utan
jag reserverar mig deremot, och instämmer uti hvad hr doktor Thomander, rörande
denna punkt, i sak, yttrat, äfvensom, för öfrigt, jag ock hänför mig till hr Åkermans
i denna fråga afgifna serskilda mening.*
Vid denna punkt äro reservationer dessutom anmälda af hr Mannerskantz,
C. A., hr doktor Björkman, samt hr Falhem, E. E.
Vid 39:de punkten:
Af hr L. Bergman, som ansett det vara destomindre lämpligt att föreslå
nedsättning i fonden för publika pappers belåning, som Utskottet nu tillstyrkt be-
låningsrätt för obligationer, hvilka förut en sådan icke innehaft.
Vid 44:de punkten:
Af hr friherre Stjernstedt, J. T.: “Såsom en verkställbar och enkel öfvergång
från en sämre till en bättre lånerörelse, tillstyrker jag, att någon del af fonden för
utlåning på namn och reverser öfverflyttas till fonden för Kassa-kreditiv. Det skäl,
Utskottet anfört emot en sådan öfverflyttning, synes mig icke nöjaktigt.8
Häruti hafva instämt: Hrr Berg von Linde, J. A., Åkerman, F., K. A. Alm¬
gren, L. Bergman och E. E. Falhem.
Af hr Mannerskantz, C. A.: “Jag reserverar mig emot Utskottets beslut att
för Riksens Ständer föreslå att Allmänna Diskont-fonden fortfarande må bibehållas
62 Banko-Utskottets Betänkande, A’:o 24.
vid ett belopp af Åtta millioner riksdaler banko, och anser att Eu million af denna
fond borde öfverflyttas till fonden för Kassa-kreditiv, hvarigenom man skulle öfver¬
gå ifrån en sämre till en bättre lånerörelse, till stor fördel för både landet och
Banken*
Af hr doktor Sandberg-. “Om Ständerna bifalla Utskottets förslag angående
inrättning af Lånc-kontor i Wisby med 200,000 r:drs fond, så är det väl riktigt att
fonden för Diskontverket i Stockholm minskas med samma belopp eller nedsältes
till 5,100,000 r:dr, emedan Gottland tillhör samma diskontverks lånedistrikt. Men
alt ytterligare minska diskontfonden för det öfriga landet, såsom nu föreslaget är,
medelst öfverflyttning till Malmö och Götheborgs Låne-kontor, hvilka tillika hafva
privata penniuge-associationer i sitt närmaste granskap, synes mig ingalunda vara
billigt, enär ansökningar om lån ingå till Stockholms Banko-diskontverk från rikets
samtlige provinser, med undantag af de inskränkta distrikter, som äro förlagdo un¬
der förenämnde låne-kontor. En sådan förändring uti den hittills antagna normala
fördelningen af fondeina, synes så mycket mindre vara af nöden, som Bankostyrel¬
sen eger, i händelse tillgångarne sådant medgifva, verkställa öfverflyttning till de
kontor, som tillfälligtvis behöfva någon tillökning. Fördenskull anser jag den för¬
delning af fonden för utlåning på namn oeh reverser, som skedde förliden riksdag,
böra bibehållas utan annan förändring än den inrättandet af ett Låne-kontor i Wis¬
by kan föranleda.*
I denna reservation hafva hrr S. J. Schönmeyer, F. A. Rinman, K. A Ahn¬
gren och P. I. Lagergren samt riksdags-fullmäktigen Lars Olsson från stora Kop¬
parbergs län sig förenat.
Vid 47:de punkten:
Af hr L. Bergman, sorn ansett att en större andel af fonden för utlåning
och diskontering genom Handels- och Närings-diskouterua borde tillkomma Låne-
kontoret i Götheborg.
Vid 50:de punkten:
Af hr friherre Stjernstedt, J. T.t “Då vid 1844 års riksdag man önskade
framkalla en inhemsk vexelrörelse, och medelst premium från Banken sökte befor¬
dra dess uppkomst, infördes stadgandet i reglementets 212 §, som lemnar inhemska
vexlar förmånen att derstädes kunna diskonteras mot en ränta, nedsatt till 4 procent.
/ Banko Utskottets Betänkande, iV.o 24. 63
I allmänhet egande föga förtroende för de så ofia misslvekode försöken
med premier, och ogillande i synnerhet Bankens ytterligare experimenterande pä
denna, redan förut nog mycket beträdda banan; var jag af skiljaktig mening med
de», som af dåvarande Banko-utskott yttrades och som af Ständerna slutligen
antogs.
Under den lid, som sedermera förflutit, har jag icke haft skäl att ändra min
åsigt ; något allmännare eller mer än förut utsträckt bruk af inrikes vexlar har mig
veterligen ännu ieke uppkommit och torde ej heller genom bibehållandet af stad¬
gandet i nyssnämnde § kunna hädanefter påräknas. Jag hade derföre önskat att
Utskottet fästat nugot afseende på ett sådant lörhållande, samt på den framställ¬
ning, som Direktionen öfver Låue-kontoret i Götheborg i ämnet gjort, då nämnde
Direktion i sin afgifna berättelse föreslår räntans förhöjning till 5 procent. En för¬
höjning, den jag härmedelst till Ständernas bepröfvande anmäler.*
Häruti har hr Bogeman, C. A., instämt.
Herr prosten Ahnqvist har anmält, att han varit med permission frånvarande
under större delen af den tid, som Utskottet behandlat ifrågavarande Betänkande,
och derföre saknat tillfälle att göra sin i några punkter skiljaktiga mening gällande,
samt vore i följd deraf nu förhindrad att anmäla reservation.
STOCKHOLM, f. d. Schuline’» Boktryckeri, 1851.
Banko-i(skottets Utlåtandet N;o 25,
1
-Y:o 25.
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 31 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande öfver väckt motion, angående skyldighet för ve¬
derbörande att återställa eganderätts-handlingar för ntgif-
na fastighets-lån.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Utskottets behandling blifvit, genom proto-
kolls-uldrag af den 23 sistlidne Januari, remitterad en af riksdagsfullmäktige!) Johan Ers¬
son från Upsala län väckt motion, hvaruti han, med åberopande af erhållet uppdrag af sina
kommittenter, gjort framställning om afhjelpande af de olägenheter, som uppkomma der¬
igenom, att vid inlemnande till Banken af handlingar, rörande lån, som der sökas mot in¬
teckning i fast egendom, de handlingar, hvarpå lånsökandens eganderätt till den inteckna¬
de fastigheten sig grundar, icke återlemnas, utan qvarhållas i Banken intilldess lånet blifvit
slutbetaldt, hvarigenom mången tillskyndas kostnader och obehag, då han, i fråga om yt¬
terligare intecknande af sin fasta egendom eller dess försäljande, skall inför domstol visa
sig dertill vara laglig egare; förmälande motionären bland annat, att om meningen och än¬
damålet med handlingarnes qvarhållande i Banken vore, att såmedelst kontrollera, huruvi¬
da deras innehåll blifvit af domstolen i dess öfver intecknings-åtgärden meddelade protokoll
rätt upptaget, så kunde en sådan åtgärd vinnas om vid samma tillfälle, som låneansöknin-
gen till Banken inkom, åtkomsthandlingarne jemfördes med intecknings-protokollet, hvaref¬
ter och då någon oriktighet dervid icke förefunnits, hinder hvarken kunde eller borde mö¬
ta för dessa handlingars återställande till lånsökanden, hvilket motionären yrkade att ve¬
derbörande måtte få sig ålagdt att iakttaga.
Uti häröfver infordradt utlåtande hafva Kommissarierne i Lånekansliet anfört, att, i
öfverensstämmelse med gällande föreskrifter och hvad sedan längre tid tillbaka i Banken
Bih. till B. St. Prof. 1850 cj- 1851. 6 Sami. 1 Afd. 9 Iläft. \
2 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o ‘2,5.
iakttagits, bland vilkoren derför, att en akt för erhållande af lån mot inteckning må emot-
tagas, det visserligen erfordrades att densamma åtföljes af åtkomsthandlingar, men att des¬
sa ingalunda behöfde ingifvas uti originaler, utan att, jemlikt hvad i den till lånsökandes
kännedom tryckta promemoria omnämnes, och tinder den, i anledning af ifrågavarande mo¬
tion, inom Hedervärda Bondeståndet hållna öfverläggning, jemväl blifvit vitsordadt, afskrifter
af berörde handlingar alltid antagas, då de äro till riktigheten bestyrkte af Bankens aktua¬
rie eller domaren i orten, äfvensom att, derest originalen blifvit från början till Banken
ingifne, något hinder ej mötte att, när som helst, få utbyta desamma mot så beskaffade
afskrifter; att ändamålet med dessa handlingars infordrande vore icke blott att förvissa sig
derom, att lånsökanden verkligen eger och kan pantsätta den egendom, som blifvit för lå¬
net iutecknad, utan ock att desamma måtte vara i Banken tillgänglige, i händelse under
den längre tid, dylika lån förblifva utestående, åtkomsten till panten skulle behöfva styrkas,
antingen vid anställande lagsökning till lånets indrifvande eller andra fall, samt att nå¬
gon tillförlitlig upplysning i förstnämnde afseende så mycket mindre kunde hemtas utur
domstolens protokoll öfver intecknings-åtgärden, som detta ej sällan, angånde egaode-
rätten till panten, endast innehölie, att den var af domstolen känd eller af nämnden
vitsordad.
Då häraf visar sig, att de af motionären öfverklagade olägenheter för vederbörande
fastighets-låntagare kunna alldeles undvikas, så vidt de, vid lånens sökande, ställa sig till
efterrättelse den i ofvan omförmälda promemoria gifna anvisning, att, innan låne-akterne
till Banken inlemnas, hos domaren i orten förse sig med bevittnade afskrifter af åtkomst-
handlingarne och sedermera till Banken ingifva dessa afskrifter i stället för originalerne,
får Utskottet, i enlighet med hvad såväl Kommissarierne i Lånekansliet, som Bankofullmäk¬
tige, hemställt, vördsamt tillstyrka,
att ofvanberörda motion ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Mars 1851.
Banko- Utskottets Utlåtan de, N:o 26'.
3
X:o 26
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 31 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Utlät ande, i anledning af väckt motion om utvexling i
landsorten af silfver- och kopparmynt.
Med anledning deraf, alt Rikets Ständer vid innevarande riksdag, genom bifall till
Banko-utskottets utlåtande N:o 8, ansett, frågan om ingifvande i allmänna rörelsen af det i
Banken qvarvarande förråd af sedlar å 14 oell 10 skillingar kopparmynt bura förfalla, har
till Utskottet blifvit remitterad en af Riksdagsfullmäkligen David Andersson från Hallands
län, den 15 sisllidne Februari inom Hedervärda Bondeståndet väckt motion, innefattande
framställning derom, att då hinder att mot silfver- och kopparmynt utbyta de vid sednaste
riksdag indragna sa kallade småsedlarne ofta i landsorterne uppstått derigenom, att veder¬
börande vexlingsförrältare vägrat sådant utbyte verkställa, så framt icke de summor, hvar¬
om fråga varit, uppgått till höga belopp, merendels öfverstigande dea mindre bemedlades,
tillgångar, Rikets Ständer måtte bereda tillfälle för allmänheten å landet alt mot Bankens
sedlar få till sig vexla silfver- och kopparmynt, lill det belopp, behofvet vid hvarje serskildt
fall för den vexelsökande kräfver.
Genom 141 § i det vid sednaste riksdag utfärdade Banko-reglemente uppdrogs åt full¬
mäktige att låta, från och med 1849 års början, i landsorten tillhandahålla allmänheten
silfvermynt af ^ och T’g- r:dr specie, i utbyte mot de indragne sedlarne å 16, 12 och 8
skillingar samt 14 och 10 skillingar kopparmynt. Tili fullgörande af detta uppdrag hafva
fullmäktige ock vidtagit åtskilige förfoganden, hvaribland må nämnas, dels stt, uppå deras
framställning, Kongl. Statskontoret åtagit sig att, vid ifrågakommande förstärkningar af
Landtränteri-kassorne eller vexlingar på grund af Kongl. Brefvet den 22 Maj 1819, föran¬
stalta, att någon del af berörde förstärknings- och vexlingsmedel afsändes i silfvermynt-å
förenämnde valörer, dels ock att till såväl vexlings-anstalterne vid Lånekontoren i Göthe¬
borg och Malmö, som de serskildt uti åtskilliga län af Kongl. Majlis Befallningshafvande ut¬
sedde vexlingsförrältare blifvit, vid reqvisitioner af vexlingsmedel, afsändt silfvermynt å
valörerne | och TJg r:dr specie, för att tillhandahållas allmänheten i utbyte mot förslitna
sedlar frän och med 8 skillingar till och med 3 riksdaler; uppgående det under åren 1848
4. Banko-Utskottets Memorial, N:o 27
och 1850 till Lånekontoren jemte samtlige vexlingsförrättare inom länen från Banken så¬
lunda afsända silfvermynt å omförmälda valörer till ett sammanräknadt belopp af omkring
180,000 riksdaler banko.
Vid dessa förhållanden och då Utskottet anser det hvarken kunna eller böra åligea
Banken, att i landsorterne hålla allmänheten tillhanda silfvermynt för annan vexling eller
utbyte, än som erfordras för de indragne sedlarnes ersättande med dylikt mynt, samt Ut¬
skottet nu derj< mte anmodat Bankofullmäktige icke allenast att hos Kongl. Majtts Befall¬
ningshafvande i de län, der vexlingsanstalter ej redan finnas inrättade, fästa uppmärksamhet
å den utväg, sorn sig erbjuder att, genom vexlingsförrättares anställande, bereda allmänhe¬
ten tillfälle att få mot silfver utbyta dylika sedlar, ulan äfven att i öfrigt vidtaga sådana
förfoganden, hvarigenom ett så beskaffad! utbyte i landsorterne må i möjligaste måtto för
allmänheten underlättas, i hvilket afseende vederbörande vexlingsförrättare borde åligga ut¬
vexla silfvermynt mot sedlar till huru lågt belopp, som hos dem äskas; så och enär, hvad
utvexlingen af kopparmynt åter beträffar, Kongl. Majtts Befallningshafvande äro oförhindra¬
de och icke lära underlåta att från Kongl. Statskontoret reqvirera dylikt mynt i den mån,
som för rörelsen i orten påkallas, hemställer Utskottet vördsamt,
att ifrågavarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 Mars 1851.
\io 27.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Memorial, med anledning af Hedervärda Bondeståndets
äterremiss af Utskottets memorial N:o 12, med uppgift om
och huruvida någon del af den sedan 1848 års början upp¬
lupna Banko-vinst erfordras för Bankens konsoliderande.
Likmätigt till Utskottet ankomna Protokolls-utdrag- af den 12, 15 och 19 uti denna
månad, hafva respektive Riksstånden, i anledning af Utskottets i memorialet N:o 12 gjorda
Banko-Linko Hets Memorial, N:o 28. &
hemställan, att af Bankens, sedan 1848 års början, upplupna behållna vinst, ett belopp al
700,000 riksdaler, årligen må från Banken, i och för Statens allmänna behof, lil! Riks¬
gäldskontoret aflemnas, slädnät i följande beslut, nemligen:
Höglofliga Ridderskapel och Adeln har, jemte bifall till berörde hemställan, förbe¬
hållit sig, alt framdeles, vid pröfning af Utskottets afgifvande förslag, besluta om återsto¬
dens användande på det sätt, som är mest öfverensstämmande med allmänt bästa, eller
behofvet att försäkra Bankens orubbade bestånd och myntvärdets upprätthållande.
Högvördiga Prcsteslåndct och vällofiiga Borgareståndet hafva bijallil Utskottets
ifrågavarande hemställan, hvilken deremot blifvit af hedervärda Bondeståndet återremit¬
terad.
Som Irenne Riksstånd sammanstämmande förordnat, att af Bankens, sedan 1848 års
början, upplupna behållna vinst, ett belopp af 700,000 riksdaler banko årligen skall från
Banken, i och för Statens allmänna behof, till Riksgäldskontoret aflemnas, hvilket sålunda
utgör Rikets Ständers beslut; så torde, till följd af 49 § 3 momentet Riksdags-ordningen,
Bondeståndets återremiss icke föranleda till någon åtgärd af Utskottet.
Stockholm den 27 Wars 1851.
\:o 2®.
Aidi. till Exp.-Utsk. d. 31 Mars 1851, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss af utlåtandet
Ko 16, angående J. N. Peterssons ansökning om eftergift
af öfoer-ränla.
Öfvanberörde utlåtande, innefattande den hemställan, alt halfva beloppet af upplupna
öfverräntan å tvänne uti Götheborgs Lånekontor upptagne lån må f. d. Handlanden J. N.
Petersson eftergifvas, under vilkor att han till nämnde Lånekontor inbetalar andra hälften
inom 1852 års utgång; är, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag af den 8
6 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 29.
och 12 innevarande Mars, bifallet af höglofliga Ridderskapet och Adeln, vällofliga Borgare¬
ståndet samt hedervärda Bondeståndet, och återremitleradt af högvördiga Presteståndet.
Då emellertid, uti mål af förevarande beskaffenhet, Irenne Riksstånds sammanstäm¬
mande mening utgör Rikets Sländers beslut, har den emotlagna återremissen icke kunnat
till någon annan åtgärd från Utskottet föranleda, än att Utskottet, på grund af 49 §
3 mom. Riksdags-ordningen, skolat derom hos Rikets höglofliga Ständer göra vördsam
anmälan.
Stockholm den 27 Mars f851.
X:o 29.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i April 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande öfter räckta förslag om dels utgifning från Ban¬
ken af sedlar ä 1 Bdr banko och dels prägling af silfver-
mynt å 16 sk. rgs och 4sk. banko.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, genom protokolls-utdrag af den 21 December nästli-
det år, till Utskottet remitterat ej mindre en af Riksdagsfullmäktigen 1'obias Lind från
Bohus Län väckt motion, att Ranken måtte utgifva sedlar å 1 Rdr banko eller 1 Rdr 24
sk. rgs, såsom, efter motionärens åsigt, i rörelsen ganska beqväma och behöfliga, såväl vid
liqvider i allmänhet, som förnämligast vid remisser med posterne, än äfven den, i anled¬
ning af berörde motion, inom Ståndet hållna öfverläggning, derunder förslag blifrit fram¬
ställda dels af riksdags-fullmäktigen Christen Andersson från Malmöhus län om prägling
af silfvermvnt å 16 sk. rgs, och dels af riksdagsfullmäktigen A. IV. Svartling från Öster¬
göthlands län, angående utmynlning af dylikt mynt å 4 sk. banko valör; och har Utskottefe
Banko-Ulskottets Vtidt ande, N:o 29. 7
dessntom i sistnämnde fiuya fått emottaga en inom Hedervärda Bonde-Ståndet af riksdags-
fullmäktigen J G. Wassmuth från Stockholms län afgifven motion, innefattande alt, enär
det, i följd af Kongl. Maj:ts och Rikets sednast församlade Ständers beslut, präglade kop¬
parmynt å 4 sk. vore både för tungt och ovigt att i rörelsen begagna — olägenheter, som
till och med vidlåda kopparmyntet å 2 sk., hvilket knappt torde vara för rörelsen nödvän¬
digt, då skiljemynt å j, § och 1 sk. linnas att tillgå, — Rikets Ständer, i händelse nå¬
got mynt å 4 sk. skulle anses fortfarande behölligt, måtte besluta, att detsamma bör
präglas af silfver, med behörig alliage af koppar, i likhet med de fordna 8 styfvers- och
6 marks styckena, hvarigenom omförmälda mynt komme att blifva möjligen något större
till omfånget än det nuvarande å Jg r:dr Specie samt mera lätt handterligt, än det tunga
och obeqväma kopparmyntet å 4 sk.
Hvad nu först angår frågan om utgifning från banken af sedlar å 1 r:dr banko ; så
och då, enligt det af Kongl. Majit och Rikets Ständer beslutade nya myntsystem, räkne-
enheten för svenska myntet blifvit faststäld till ett värde, motsvarande 1 r:dr rgs, samt
om äfven vissa jemkningar i berörde system skuile före dess verkställande komma att
vidtagas och decimal-räkningen i rikets mynt- och räkneförhållanden införas, det likväl lä¬
rer kunna för säkert antagas, att räkne-enheten ej varder bestämd till 1 r:dr banko, synes
det Utskottet vara destomindre lämpligt och välbetänkt, att föreslå till införande i allmän¬
na rörelsen ett sedelmynt å sistnämnde valör, som dylika sedlar, hvilkas tillverkning blef-
ve med kostnad för banken förenad, och hvarigenom det nuvarande stora antalet af cirku¬
lerande olika sedelsorter skulle komma att än ytterligare ökas, ej torde vara för rörelsen
serdeles behöfliga, då tillgång redan finnes å mynt af så väl f r:dr, som 24 sk. rgs valör;
i följd hvaraf Utskottet finnér sig föranlåtet, att
å Tobias Linds ofva.nberörde motion afstyrka bifall.
I afseende dernäst å förslaget, att silfvermynt å 16 sk. rgs måtte präglas och till
allmänheten utgifvas, anser Utskottet sig endast böra anföra, att, då ett dylikt, efter gäl¬
lande myntfot prägladt mynt, hvars behöflighet för allmänna rörelsen torde med skäl kun¬
na ifrågasättas, blefve till sina dimensioner så föga skiljdt från nuvarande ^g r:dr specie,
att förblandning dem emellan tvifvelsutan komme att uppstå, hvadan ock det silfvermynt å
16 sk. rgs., som enligt Kongl. Förordningen den 25 Juni 1830 utmyntades, till följd af
Rikets Ständers vid 1834 och 1835 årens riksdag fattade beslut, icke vidare får från Ban¬
8 Banko-hlskotlets Vtlålande, N:o 29.
ken utvexlas, utan skall till Myntverket i och för ommyntning aflemnas, Utskottet vördsamt
hemställer,
att omförmälda förslag måtte få förfalla.
Vid besvarande slutligen af frågan om fortfarande behofvet för allmänna rörelsen af
ett mynt å 4 sk. oell detsammas ntpiagling af silfver, får Utskottet tillkännagifva, att efter
den vid sednaste riksdag beslutade indragning af Bankens sedlar å 12 sk, ett mynt å 4 sk.
banko eller 6 sk. rgs. synes för liqviderande af detta i rörelsen så ofta föiekommande be¬
lopp vara nästan oumbärligt; vid hvilket förhållande celi då det kopparmynt å berörde
valör, som, jemlikt Kongl. Maj:ts och Rikets sednast församlade Ständers beslut, blifvit
prägladt och satt i omlopp, finnes behäftadt med 2:ne väsendtliga olägenheter, nemligen
alt vara för stort till sina dimensioner samt för tungt, hvarigenom detta mynt blifver ovigt
och besvärligt att medföra samt otjenligt att afsända med posten; men dessa olägenheter
deremot icke komrne att förefinnas hos ett silfvermynt å motsvarande valör, Utskottet, i
betraktande tillika deraf, alt uti andra länder mynt af nämnde metall å vida lägre belopp
utmyntas och^med belåtenhet i rörelsen emottaga», funnit sig böra instämma i förslaget, att
sil fvjmynt å 4 sk. banko må präglas och hållas allmänheten tillhanda. I fråga om grun-
derne för utmyntningen af detta mynt, har Utskottet väl icke kunnat förbise att, om det¬
samma utpräglades efter lägre, än den, enligt gällande mynt—ordning, bestämda 12-lödiga
halt, det ifrågasatta 4—skillingsstyeket komme att, såsom större, blifva lätt-handterligare;
men då nämnde mynlstycke derigenom skulle i det närmaste erhålla lika storlek, som
T'g r:dr specie och således kunna dermed lätteligen förblandas, samt dessutom, i följd af
den betydligare koppartillsalsen, icke allenast för Statsverket medföra en ökad kostnad,
utan äfven genom begagnandet antaga ett sämre utseende, så torde någon förändring i nu
gällande utmyntningsgrund icke böra i afseende på 4-skillingsstycket ega rum, utan detta,
lika med öfriga mynt, präglas af 12-lödigt silfver, hvarigenom det ock blifver till sitt om¬
fång mindre än T'g r:dr specie och således äfven lättare att derifrån särskilja, hvilket än¬
damål dessutom synes kunna vinnas derigenom, att myntets värde å prägeln tydligt
utsattes.
På grund häraf tillstyrker Utskottet vördsamt,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 29. 9
att, jemte bibehållande af det redan präglade kopparmyntet å 4 sk,
banko, silfvermynt å enahanda valör må utpräglas af 12-lödigt silf¬
ver med det remedium i finhet och vigt, Kongl. Majit kan finna godt
i nåder bestämma, samt att Kongl. Majit täcktes förordna, att från¬
sidan å ifrågavarande silfvermynt ensamt må af valören upptagas.
Stockholm den 27 Mars 1851.
Reservation:
Af Herr P. J. Lagergren: “Jag har ej deltagit i Banko-Utskottets, genom öppnan¬
det af den förseglade sedeln, tillkomne beslut om införande af ett nytt silfvermynt om fyra
skilling banko värde.
Då icke blott Kongl. Myntordningen af den 9 Maj 1835 bestämmer det minsta silf-
vermyntet till Jg Riksdaler specie, utan äfven Rikets Ständer, vid flera tillfällen, ansett ett
mindre silfvermynt än det nyssnämnda icke böra utpräglas, och för afhjelpande af de olä¬
genheter, som förmodades uppkomma af de indragna småsedel-valörernas försvinnande ur
rörelsen, vid sista Riksdag beslöts utmyntningen af en kopparpenning om 4 sk. banko va¬
lör, hvilket beslut, med Kongl. Majits nådiga samtycke, sedermera blifvit i verket satt;
har jag, för min del, ansett motionen om utmyntningen af ^ Rdr specie böra förfalla.
Härtill komma en mängd särskilda, till en del tekniska, omständigheter, som, enligt er¬
farenheten i andra länder, tala emot utgifvandet af ett så litet skiljemynt af silfvér. Enligt
mig meddelade upplysningar får jag derom anföra följande:
Den ytterliga litenheten af ett fyra skillingsstycke af silfver gör penningen nära oan¬
vändbar för den stora allmänheten, då det lilla myntet så lätt borttappas vid liqviden. Der
så små silfvermynt finnas, äro de i allmänhet af ett lägre värde, för att kunna till volymen
ökas, och icke dessmindre anses dessa små mynt för sin litenhet alldeles olämpliga. Det
genom sina statistiska och financiela skrifter bekanta geheime-rådet Hoffman säger om de
Bih. till R. St, Prof. 1850 <$■ 1851. 6 Sami. 1 Afd. 9 Häft. 2
10 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 29.
halfva Preussiska silfvergroschen-styckena, som i storlek alldeles motsvara fyra-skilling
banko-stvckena, men endast äro värde en skilling 4 rst. banko: ”Denna myntsort är all¬
deles för liten för att med beqvämlighet kunna begagnas; sannolikt har endast gammal vana
varit skuld till dess bibehållande. Deraf finnes ej heller mycket och de tyckas vara tem-
ligen umbärliga i bredd med koppar-skiljemyntet”.
Man har invändt, att så små silfvermvnt, som de nu föreslagna fyra-skillingsstyckena
äfven finnas i andra länder, hvilka på de sednare tiderna omreglerat sitt myntväsende, så¬
som Holland, Ryssland, England. Men ehuru de små uncferafdelningarne finnas, förekom¬
ma de likväl egentligen såsom kuriositeter. I England t. ex. har slagits, af sorter under
ett värde af cirka 16 sk. riksgäldssedlar, för icke fullt 700 Rdr Rgs om året af hvarje
sort och de flesta Engelsmän hafva kanske aldrig sett ett sådant mynt. I Holland har all¬
mänheten icke att från myntet fordra lägre valör än }2 gulden, som motsvarar 24 sk. ban¬
ko. Smärre belopp jernnäs alltid med kopparmynt.
Det föreslagna fyra-skillingsstvcket i silfver har äfven den olägenheten, att blifva särde¬
les kostsamt i tillverkningen. Alla uppgifter öfverensstämma deri, att kostnaden för så små
mynt uppgår till mera än fern procent, då legeringskopparen jemväl beräknas.
Under sådana förhållanden kan med skäl frågas: hvilketdera är mera rationell, antin¬
gen att begagna ett handterligt och för deras behof, hvilka mest använda detsamma, fullkom¬
ligen afpassadt mynt, som tillika utan någons belastande gifver en väl behöflig tillverkningsbe-
hållning, eller ett för samma medborgareklass särdeles obeqvämt mynt, om hvars olämp¬
lighet i alla afseenden de bästa finans-författare äro ense och hvars tillverkning medför en
betydlig förlust, som medtager nära sextonde-delen af myntets värde? Härtill kommer, att
detta lilla mynt, i anseende till ytans storlek i jemförelse med vigten, samt den beständiga
omsättning ett skiljemynt är underkastadt, nödvändigt måste genom slitning förlora en gan¬
ska anmärkningsvärd del af sin silfvermassa, kanske 5 procent på 10 år. Engelska sex-
pencestyckeu, som äro mera än tre gånger större och således i ett fördelaktigare förhål¬
lande, hafva vid officiela undersökningar befunnits på samma tid hafva förlorat nära 4 pro¬
cent. På kopparmynt är slitningsförlusten af ingen betydenhet.
Genom införandet af ett fyra skillings silfvermynt skulle man snart här i landet inloc¬
ka en mängd Danska och Norrska 2 och 4 sk. stycken af mycket groft silfver; hvilka
jemnt passa både til! Riksgälds- och Banko-räkning, men hittills icke här kunnat vinna syn-
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 29. 11
aerligt insteg, då något likartadt mynt förut hos oss icke funnits. Erfarenheten lärer öf¬
verallt, att det sämre myntet bibehåller sig i rörelsen, medan det bättre efter hand deraf
undantränges och försvinner i smältarens deglar.
Så små silfverpenningar, som de nu föreslagna 4 sk. banko-styckena äro ytterst svåra
att till vigten få regelbundna. Man måste derföre för dem medgifva ett större remedium.
De Ryska fem-kopeksstyckena hafva remedium af 6| procent; remedium på de halfva
Preussiska silfvergroschen är ej kändt; men på de dubbelt så stora hela silfvergroschen-
styckena anses det vara 4 procent.
Utskottets förslag, att 4 sk. styckena skulle myntas efter samma myntfot, som det stör¬
re silfvermyntet gör verkställigheten ännu betänkligare. I alla andra länder är förhållandet
härmed annorlunda; Det Preussiska är 12^-procent sämre än hufvudmyntet; det Hol¬
ländska, hvilket allmänheten likväl icke har att fordra, 5| procent; det Danska cirka 13
procent; det Hannoyeranska circa 18 procent; Bayerns och åtskilliga andra Tyska staters
circa 32 procent sämre än hufvudmyntet.
Slutligen torde böra nämnas, att det föreslagna nya silfvermyntet, i anseende till sin
litenhet, möjligen kan lätt nog eftergöras af nysilfver eller annan föga kpstsam silfverfärgad
och smidig metallblandning. Dertill skulle fordras helt enkla tillställningar, föga eller intet
biträde samt ringa utrymme, emedan så liten kraft fordras vid alla operationer för till¬
verkningen af en så förminskad penning. Deremot behöfver 4 skilling-stycket i koppar
särdeles kraftiga machinerier och vidlyftiga tillställningar samt alldeles egna verktyg för att
kunna åstadkommas. Det kan således icke i lika hemlighet tillverkas, som det motsvaran¬
de silfvermyntet.
Af alla dessa skäl och orsaker har jag ansett motionen om utgifvande af ett nytt silf-
ver-skiljemynt om fyra skilling banko valör böra afslås.
Jag tillägger några ord i hänseende till den del af Utskottets beslut, som häntyder på
ett upphörande af utmyntningen af 4 skilling banko styckena i koppar.
Förut är anmärkt, att detta myntstycke af allmänheten anses såsom ganska beqväm¬
ligt i den dagliga rörelsen, hvarföre ock Herrar Banko-fullmäktige i deras sednaste berät¬
telse vitsordat, att detta mynt vunnit allmänhetens bifall. Klandret deremot är tvåfaldigt,
emedan man hörer detsamma af somliga anses för lätt, af andra åter för tungt. Det sanna
terde vara, att det är lagom och nära öfverensstämmande med hvad förut här i landet
12 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 29.
funnits, och som äfven i andra länder brukas. Den förut åberopade skriftställaren Hoff¬
man anser kopparmynt utan all våda kunna hålla något mindre i intrinsekt värde än tredje¬
delen af det påslagna, hvilket äfven är förhållandet med de nuvarande fyra-skillings-styc-
kena, då kopparen tages till ett ungefärligt medelpris af 133 Rdr 16 sk. banko skeppun-
det. De så kallade Riksgäldspoletterna slogos på 1790-talet till 250 Rdr per skeppund,
hvilket efter 1803 års realisation utgjorde 166 Rdr 32 sk. silfver, som, efter 1830 års
myntbestämning, utgör 444 Rdr 42 sk. banko eller endast 5 Rdr 16 sk. banko per skep¬
pund mindre än de nuvarande 4 sk. styckena; och dessa Riksgäldspoletter hafva städse
hållit sig i omlopp utan all olägenhet. Huru föga man behöfver frukta, att ett sådant mynt
skall söka sig tillbaka till utgifvaren, synes bäst deraf, att af 114,956 Rdr 2 sk. 3 rst.,
som utgåfvos, hafva endast circa 4 procent eller 4753 Rdr behöft inlösas, oaktadt denna
operation fortgått i 14 år.
För att en påkänning å Bankens reela fond skulle kunna ega rum medelst koppar¬
myntet, fordrades naturligtvis att detta kunde dragas ur rörelsen och samlas på ett enda
ställe, hvilket åter skulle förutsätta upphörandet af alla småköp och af alla tillbakagifningar
tili mindre belopp är'12 sk. rgs. Men öfverflöd af kopparmynt förspörjes hos oss in¬
genstädes, utan tvärtom klagas öfver brist på sådant i landsorterne. Att någon betydliga¬
re summa i kopparmynt här skulle kunna hopsamlas är dessutom icke tänkbart, då i
Sverige endast finnes cirka 6 sk. banko -i skiljemynt på hvar person, deremot i Preussen
finnes 20 sk. banko (i koppar och mycket underhaltigt silfver), samt i Frankrike nära 1
r:dr banko (i koppar).
Dti denna reservation hafva instämt Herr Friherre Stjernstedt, THerr Norden¬
feldt, J. Å., Herr E. E. Falhem samt Herr Björnstjerna, O. M., hvilken anfört: ”1
ofvanstående reservation af Herr Lagergren instämmer jag med tillägg, att Myntverket tro¬
ligen, i händelse Utskottets förslag bifalles, ej allenast blifver ur stånd att afbörda dess re¬
dan iråkade skuld af 24,000 Rdr banko till Banken, utan äfven torde utsättas för vidare
skuldsättning. Sedan år 1830, då åtgärder började, inom nämnde verk, vidtagas i och för
realisationens förberedande, har detsammas inkomster af så väl statsanslag, som myntskatt,
med 150,000 Rdr understigit dess utgifter, deruti inberäknad en summa af 30,000 Rdr en¬
dast för legeringskoppar lill Bankens silfver, för hvilken ingen godtgörelse erhålles, Den
fastställda myntskatten af f procent betäcker nemligen ej på långt när tillverkningskostnader}
Banko- Ut s k o lie la Utlåtande, N:o 29. 13
för silfret, hvilket ofördelaktiga förhållande tillväxer i man af myntets litenhet, så att det
nu föreslagna komtne att medföra sju gånger högre kostnad än den ersättning, myntverket
derför skulle erhålla genom myntskatten. Utan förhöjdt anslag torde således ej detta verk
förmå verkställa Utpräglingen af ett så kostsamt skiljemynt, som det nu föreslagna, på
samma gång man beröfvar detsamma en del af dess vinst på kopparutmyntningen, hvarige¬
nom allenast det hitintills blifvit istånd, att uppfylla dess åligganden. Derjemte måste jag
anse det mindre välbetänkt att tillstyrka antagandet af ett kostsamt skilje-mynt i en
tidpunkt, då man har grundade anledningar motse väsendtliga förändringar i vårt mynt¬
väsende och sedan sådana blifvit af Rikets Ständer beslutade vid sistförflutna riksdag.
Om en dylik-förändring genomföres, synnerligen om decimal-systemet skulle antagas, blefve
måhända det nya myntet i hög grad otjenligt, såsom utgörande bråk af riksdalerns under-
a/delningar.
©
Bill. till R. St. Prut. 1850 §■ 1851. 6 Senni 1 Afd. 9 Häfl.
3
STOCKHOLM. Östmjkd & Bermng, 1851.
Banko-Utskottets l (låtande, Avo 30.
1
\:o 3©.
Alik. till Exp.-dUk. d. 15 April 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kommendanten, Majoren F. Ber-
genstråhles ansökning om eftergift af skuld till Banko-
Diskontverket.
Hos Utskottet har Kommendanten på Carlsborgs fästning, F. Bergenstråhle, anhållit
om afskrifning af den skuld, hvarför han till Diskontveiket häftar i följd af ingången bor¬
gen för ett af f. d. Majoren C. A. Bergenstråhle år 1829 derstädes upptaget lån å 1,000
r:dr banko, samt såsom stöd härför anfört, att låntagaren uppgifvit sig hafva obegagnad
sönderrifva den för lånet utfärdade förbindelse, hvadan sökanden om tillvaron af densamma
icke skall egt kännedom, förr än han år 1836 derför lagsöktes, samt sålunda varit förhin¬
drad att uti låntagarens, äfvensom andre löftesrnannens, Premier-löjtnanten Friherre P.
Cronhjelms, konkurser sin rätt bevaka.
Banko-diskontdirektionen, hvars utlåtande öfver denna ansökning blifvit infordradt, har
upplyst: att, sedan låntagaren, f. d. Majoren C. A. Bergenstråhle, efter lånets förfallotid,
blifvit lagsökt dels i Östergöthlands län och dels hos Öfverstålhållare-embetet härstädes,
men å intetdera stället anträffats, han slutligen funnits hafva inlemnat sin cessionsansökning
till Kongl. Götha Hofrätt, som till betalning fastställt Diskontverkets uti konkursen beva¬
kade fordran, medelst Dom af den 27 Februari 1835, hvarigenom Bergenstråhle jemväl
dömdes såsom vårdslös gäldenär till sex månaders fästning; att han derefter ytterligare
tvänne gånger gjort konkurs, hvarvid Diskonlverkets fordran ånyo bevakats, hvarvid dock
någon utdelning icke funnits att tillgå, samt att, vid sökt verkställighet af sednaste konkurs-
domen, Bergenstråhle saknat all tillgång, enligt utmäfningsbevis den 19 Juli 1847; att
Bilt. till B. St. Brot. 1850 # 1851. 6 Sami. 1 Afd. 10 Höft. \
2 Banko-Utskottets Utlåtande. N:o 30.
ene löftesmannen, Premier-löjtnanten Friherre P. Cronhjelm, före lånets förfallotid gjort
konkurs, deruti Diskontverkets fordran blifvit bevakad; men att massan varit i saknad af
tillgångar, hvadan någon syssloman icke ens förordnats; att, sedan Friherre Cronhjelm år
1843 i fattigdom aflidit å Invalid-inrättningen vid Ulriksdahl, någon utdelning i följd af lå¬
nets bevakande uti urarfvamålet efter honom icke kunnat erhållas, enär hans efterlemnade
tillgångar enligt bouppteckningen uppgått lill endast 7 r:dr 21 sk. banko; samt slutligen
alt sökanden F. Bergenstråhle, som, då länet upptogs, tjensigjorde såsom löjtnant vid
Kongl. Andra Lifgardet, funnits vid lagsökningstiden hafva erhållit afsked och lemnat riket;
att sedan underrättelse ingått, det han, återkommet) till riket, skulle innehafva någon be¬
fattning å Carlstens fästning, lagsökning mot honom anställts hos Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande i Götheborgs och Bohus län, som, i anledning af Bergenslråhlcs invänd¬
ning emot krafvel, förklarade detsamma tvistig., hvarefter Bergenstråhle, instämd till
Domstol, blifvit, genom Kongl. Götha Hofiätts laga kraftvunne Dom den 12 Juli 1839, å-
lagd betalningsskyldighet, vid sökt verkställighet af hvilken Dom, Bergenstråhle, enligt
afgifne utmätnings-bevjs, befunnits sakna all annan tillgång än det, icke utmätningsbara,
arfvode han såsom Kommendant på Carlsborg åtnjuter.
Jemte meddelande af ofvan omförmälde upplysningar, har Diskont-direktionen tillkän-
nagifvit, att Kommendanten F Bergenstråhle, på uppmaning, att, vid äfventyr af bysätt¬
ning, betala sin skuld til! Diskontverket, eller att åtminstone derpå göra afbetalningar,
sistlidet år till Direktionen inkommit med en skrift, deruti han förmält sig hafva för afsigt
att till Banko-utskottet ingå med ansökan att, mot erläggande af halfva kapital-beloppet
500 r:dr banko, vinna eftergift för den andra hälften, hvaremellertid han anhållit om be¬
frielse, i afbidan på beslutet härom, från den å honom yrkade bysättninc; med anledning
hvaraf Direktionen den 17 Juli samma år medgifvit, att det ifrågasatta bysättningspåståendet
finge hvila, under vilkor, att Kommendanten Bergenstråhle inom den 1 påföljde Okto¬
ber i afräkning på sin ifrågavarande skuld till Diskontverket inbetalade 16 r:dr 32 sk. banko
och allt framgent ett lika belopp vid hvarje qvartals början, intill dess Rikets Ständer kun¬
de hafva pröfvat den tilltänkta ansökningen om eftergift af större eller mindre del af skul¬
den; och har Direktionen, ehuru de Kommendanten Bergenstråhle sålunda förelagde af¬
betalningar blifvit behörigen fullgjorda, likväl vid det förhållande, att Bergenstråhle icke,
uti sin till Utskottet ingifna ansökning, såsom vilkor för den sökta afskrifningen, utföst sig
att erlägga den uti ansökningen till Direktionen omnämnda hälften af skuldens kapital¬
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 31. 3
belopp, eller ens någon del deraf, ansett sig, för sin del, sakna skäl att den sökta afskrif¬
ningen tillstyrka.
Då utsigt icke förefinnes, att Diskontverket någonsin skall erhålla full godtgörelse för
meranämnda, vid 1836 års revision såsom osäkeit, inom linien förda lån, har Utskottet,
med fästadt afseende å innehållet af Kommendanten Bergenstråhles ofvan omförmälda till
Diskont-direktionen ingifna ansökning, i fråga om det belopp, han tilltrott sig kunna i be-
talningsväg åstadkomma, ansett sig böra hemställa,
att hälften af ifrågavarande lån måtte, med 500 riksdaler banko,
jemte öfverräntan, få afskrifvas, under vilkor att Kommendanten F.
Bergenstråhle, inom sex månader efter af beslutet erhållen del,
till Diskontverket inbetalar så stort belopp, som erfordras, för att,
jemte redan verkställde inbetalningar, motsvara andra hälften af lån—
smtiman.
Slockholm den 14 April 1851.
i\:o 31.
i
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 15 April 1851, kl. 1 . e. nr.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om afskrifning af
Repslagaren i Umeå J. Bäckströms skuld till Banko-Di-
skontverket.
Uti en af Vällofliga Borgareståndet till Utskottet remitterad motion, har Herr (]. M.
Bjuhr föreslagit, att den skuld till Rikets Ständers Bankodiskontverk, som Repslagaren
J. Bäckström i Umeå, genom år 1833 ingångna borgensförbindelser, sig åsamkat, måtte
varda afskrifven.
Repslagaren Bäckströms ifrågavarande skuld grundar sig, enligt hvad Utskottet in¬
hemta!,, på hans ingångna borgen för 2:ne utaf numera aflidne Handlanden P. Gadd t
i Banko-Vtskottets Utlåtande, N:o ål.
Bankodiskonten upptagna och sedermera, såsom osäkre, inom linien förda lån, af hvilka,
jemte Bäckström, Hofslagaren N. Wiklund ingått borgen för det ena å 100 r:dr och
numera aflidne Skomakaren O■ Burström för det andra å 800 ndr, allt banko.
Till utrönande af förhållandet med dessa lån, har Utskottet infordrat utlåtande från
Bankodiskont-direktionen, sorn upplyst, att samtlige gäldenärerne gjort konkurs, låntagaren
före lånens förfallotid, Burström 1836 och Bäckström 1850; alt Diskontverkets fordran
blifvit behörigen bevakad så val uti nämnde konkurser, som uti urarfva-målen efter Gadd
år 1842 och efter Burström år 1844; samt att konkursmassorne, med undantag af
Bäckströms, blifvit slutligen utredde, utan att hvarken derigenom, eller vid de hos Gadd
och Burström, under deras lifstid, samt hos Bäckström intill dess hans konkurs inträf¬
fat, tid efter annan anställda utmätningsförsök, någon annan afbetalning kunnat vinnas,
än de från Burströms konkursmassa såsom utdelning erhållna 9 riksdaler 10 sk, 4 rst,
banko.
Direktionen har för öfrigt förklarat, att ehuru, enligt det af sysslomannen meddelade
och de remitterade handlingarne bifogade intyg, Bäckströms konkursmassa “är i ett så¬
dant tillstånd, att den, vid en blifvande utdelning, till oprioriterade fordringsegarne gifver högst
få procent, hvarför också en del af Bäckströms borgenärer skola hafva ingått på ett ringa
ackord1', likväl och då en mera bestämd uppgift på berörde konkorsmassas ställning och
tillgångar icke blifvit framlagd, deraf kunnat bedömas det större eller mindre belopp, sorn
för Diskontverkets bevakade fordringar sig belöper, och hvilket Verket, genom bifall tiil
afskrifningen, skulle sig frånsäga, samt icke eller godtgörelse i någon mån blifvit Diskont-
verket erbjuden, på sätt som, enligt sysslomannens uppgift, skett med en del af Bäck¬
ströms öfrige borgenärer, funne Direktionen sig, för sin del, så mycket mindre kunna
understödja bifall till den ifrågaställa afskrifningen, som ett Diskontverkets ombud i or¬
ten, sistlidet år, för Verkets ombudsman lillkännagifvit, att Bäckströms öfrige fordrings-
egare antagit ackord af 30 procent, och dervid gjort förfrågan, huruvida Bankodiskonten
skulle vilja antaga enahanda ackord, i händelae det styrktes, att öfrige borgenärer sig med
detsamma åtnöjt.
Efter öfvervägande häraf och enär Bäckström, enligt hvad, genom de till Utskottet
ingifne handlingar, blifvit styrkt, med sju minderåriga barn, befinner sig, vid framskriden
ålder, till följe af kroppsligt lidande, urståndsatt att sitt yrke behörigen bedrifva, har Ut-
Banko-Utskottets Utlåtande, A':o 32. 5
sköttel, såsom med Diskontvérkets fördel förenligt., och i öfverensstämmelse med hvad
Diskont-dir<*ktionen tillstyrkt, ansett sig böra hemställa,
att, så vida det stvrkes, att Repslagaren J. Bäckströms öfrige bor¬
genärer åtnöjt sig med 30 procent för Sina fastställda fordringar och
30 procent af Diskontverkets i Bäckströms konkurs bevakade kapi¬
talfordran till Verket inbetalas, inom 3:ne månader efter af beslutet
erhållen del, återstående kapital-beloppet, jemte öfverräritan, får
afskrifvas.
Stockholm den 14 April 1S51.
\:o 32.
Ank, till Éxp.-Utsk. d. 15 April 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af förre hemmans-egaren G. F.
T/iomssonS ansökning om eftergift af öfrerränta å ett
diskont-lån.
i anledning af en utaf förre Hemmansegaren G. F. Thomsson till Utskottet ingifven
ansökning om eftergift af Öfverränta å ett af numera aflidne Kyrkoherden C. N. Ljunggren
hos Bankodiskontverket upptaget, till kapitalet fullt betaldt lån, stort 1,500 riksdaler banko,
har Direktionen öfver nämnde Verk, hvars yttrande olver ansökningen blifvit infordradt,
uti afgifvet Utlåtande, meddelat följande upplysningar!
Sedan å ifrågavarands lån, som upptagits den 23 November 1843, mot borgen af
Hemmansegarne G. F. Thomsson och L. Ockander$ vid förfallotiden, blifvit inbetaide
endast 348 r:dr 9 sk. 7 rst. banko, samt låntagaren kort derefter aflidit, hade, vid sökt
»
verkställighet af det utaf Konungens Befallningshafvande i Gottlands län, efter föregången
lagsökning, gifne Utslag, hvarigenom löftesmännen blifvit vid utmätnings- och bysättnings¬
tvång ålagde betalning, Ockander> som för annan skuld var bysatt, befunnits sakna all
6 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 32.
tillgång; och då, i brist af annan sådan hos Thomsson, blifvit utmätt hans egande fastig¬
het ^:dels mantal Botvida i Oija, hade försäljningssumman icke lemnät någon tillgång för
ointecknade fordringar.
Efter det från låntagarens konkursmassa i utdelning erhållits 500 r:dr banko, men
för återstoden 651 r:dr 38 sk. 5 rst. bysättning yrkats å G■ F. Thomsson, hade deri
sistnämnde, med bifogande af ett utaf Pastor i församlingen utfärdadt intyg, att Thomsson
med åtta minderåriga barn vore alldeles medellös, sedan hans egendom blifvit för skuld
utmätt och försåld, hos Direktionen anhållit, att med 80 procent få liqvidera sin skuld till
Diskontverket, på det sätt, att ^:del erlades hvar sjette månad, samt att för fullgörandet
deraf ställdes vederhäftig borgen; med anledning hvaraf Direktionen, som icke ege rättig¬
het att antaga något ackord, medgifvit befrielse för Thomsson från exsekutiva åtgärder,
under vilkor alt han genast inbetalade 51 r:dr 38 sk. 5 rst. och inom slutet af November
månad 1848 ytterligare 120 r:dr, samt aflemnade sin, med till vederhäftigheten af Konun¬
gens Befallningshafvande styrkt borgen försedda förbindelse att derefter hvar sjette månad
erlägga ett lika belopp, till dess kapitalet blefve fullt betaldt; med hänvisning derjemte för
Thomsson att efter befogenhet hos Banko-utskottet söka eftergift för öfverräntan; och har
Direktionen, jemte tillkännagifvaride, att Thomsson, genom inbetalning inom slutet af No¬
vember månad 1848 af 171 r:dr 38 sk. 5 rst , samt aflemnande af sin, med af Direktionen
-godkänd borgen försedda förbindelse, alt å bestämda terminer liqvidera återstoden af kapi¬
tal-skulden, uppfyllt de af D rektionen förelagda vilkor, på grund deraf och sedan de så¬
lunda utfäste inbetalningarne numera blifvit ordentligen fullgjorde, tillstyrkt eftergift af den
å merberörde lån upplupna öfverränta 295 r:dr 17 sk. 11 rst. banko, för hvars godtgörande
någon vidare utsigt icke skall finnas.
Vid det af Direktionen sålunda upplysta förhållande, samt med fästad! afseende å så
väl Thomssons, sorn hans medlöfiesman Oclianders af Direktionen vitsordade medellösa
belägenhet, finnér Utskottet sig ega skäl hemställa,
att den å ifrågavaraode lån upplupna öfverränta må få afskrifvas.
Stockholm den 14 April 1851,
-Banko-Utskottets Utlåtande, N:o
7
\:o :i:<
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 15 April 1851, lil. 1 e. m.
Utlåtande öfter ett af förre gårdegaren Sven Carlsson
Kastman gjordt ackords-anbud.
Uti en till Utskottet ställd ansökning, hvaröfver Bankodiskont-direktionen ullåtande »f-
'gifvit, har förre gårdegaren i Döderhultsvik Sven Carlsson Kastman anhållit, att, mot
inbetalning af 200 r:dr banko, vinna eftergift för återstoden af det lån, stort 480 r:dr, som
sökanden, mot borgen af handlanden S. J. Pettersson och gårdegaren Magnus Kastman
år 1842, genom omsättning, hos Bankodiskontverket upptagit; förmälande sökanden, att
han, som med löftesmännen delat det ursprungliga lånebeloppet, 600 r:dr banko, af sina i
knappa omständigheter stadde slägtingar erhållit löfte om bidrag till betalning af ackords-
anbudet, genom hvars antagande sökanden skulle sättas i tillfälle att med bättre mod och
framgång kunna arbeta för sin framtida bergning.
Af ofvanberörde utlåtande har Utskottet inhemtat, att handlanden Pettersson, före
lånets förfallotid, afslått sin egendom till borgenärerries förnöjande; men att »konkursmas¬
san, vid slutlig utredning, icke lemnat tillgång för oprioriterade borgenärer, samt att, vid
sökt verkställighet af konkursdomen, Pettersson afvikit från orten, utan att sedermera
kunna anträffas.
Vidkommande låntagaren och Magnus Kastman, upplyses, att de, som förut afyttrat
all sin egendom, blifvit inmanade i bysättningshäkte samt der under flera månader qvarhål-
lils, hvarunder de hos Direktionen sökt att, mot erläggande af 200 r:dr banko, undfå ef¬
tergift för återstående skuld-beloppet och blifva från häkte befriade; men att, då Direktio¬
nen icke kunnat en sådan beskaffad ansökning annorlunda bifalla, än att Direktionen, såsom
vilkor för medgifvandet af sökandernes personliga frihet, föreskrifvit att 200 r:dr banko
borde genast erläggas och antaglig säkerhet ställas för återstoden, Sven Carlsson Kast¬
man anmält, att utväg icke kunde beredas för de förslagsvis erbjudne 200 r:dr; men der¬
emot förklarat, det han åtnöjde sig med att fortfarande sitta bysatt, derest ej hans medel¬
lösa belägenhet och den omständighet att han genom qvarhållande uti fängelset beröfvades
S Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 33.
utväg att söka (le sinas bergning skulle väcka ett Ömmande afseende; med anledning hvaraf
och sedan utrönt blifvit, att så väl Sven Carlsson som Magnus Kastman voro så ut¬
fattige, att någon större eller mindre godtgörelse icke kunde, genom deras qvarhållande i
häkte, framtvingas, Direktionen medgifvit' deras försättande i frihet; varande numera å lå¬
net afförde 6 r:dr 39 sk. 11 rst. banko, hvilket belopp utgör en utur handlanden Wik¬
ströms konkurs, Sven Kastman tillfallen utdelning, sorn blifvit Diskonlverket tillerkänd.
På grund af hvad sålunda utredt blifvit och enär vederbörande, efter förnyade utmät-
ningsförsök, sistlidet år meddelat bevis derom, att Sven Carlsson Kastman saknar all
tillgång och att Magnus Kastman, år 1848, såsom arbetskarl, i fattigdom aflidit, får Ut¬
skottet, i enlighet med hvad Diskont-direktionen tillstyrkt, och med fästadt afseende på
Diskontverkets fördel, härigenom hemställa,
att, så vida 200 riksdaler banko af Sven Carlsson Kastman till
Diskontverket inbetalas inom 2:ne månader efter af beslutet erhållen
del, lånets då blifvande återstod 273 r:dr 8 sk. 1 rst. nämnde mynt
må, jemte upplupen ränta, få afskrifvas.
Stockholm den 14 April 1851.
STOCKHOLM. Östlund & Berlinu, 185'.
Banko-Ut skottets Utlåtande, N:o 34.
1
N:o 34.
Ånk. till Exp. Utsk. d. 23 April 1851, kl. 6 e. .m
Utlåtandei anledning af erhållen återremiss å utlåtan¬
det N:o 21 öfver gjorda ansökningar om ersättning för
mistad inkomst, i följd af de s. k. Smäsedlarnes upp¬
hörande.
Omförmälde utlåtande N:o 21 innefattade följande framställningar, nemligen:
l:o att Bankens nuvarande Kommissarier må, från och med 1851 års början och
tills vidare, såsom ersättning för mistad inkomst för granskningen, uppräkningen, kors¬
ningen och förseglingen af Bankens sedlar å 16, 12 och 8 sk., samt 14 och 10 sk. kop¬
parmynt, årligen undfå ett belopp af 155 Rdr 37 sk. 10 rst. banko hvardera under åt¬
skilliga vilkor;
2:o att Kommissarierne M. A. Munthe och R. G. Murray må berättigas, den förre
från och med den 1 April 1849 och den sednare från och med den 1 Maj samma år,
uppbära den sedelskrifnings-ersättning, som enligt Rikets sednast församlade Ständers
beslut tillkommer Bankens Kommissarier under de i samma beslut intagne vilkor och
förbehåll;
3:o att Gravören Enegren må, från och med den 1 April 1849, åtnjuta ett ytter¬
ligare arfvode af 470 Rdr banko, efter år räknadt, hvarigenom han i lön och arfvoden
tillhopa kommer att undfå 1200 Rdr samma mynt årligen;
Bih. till R. St. Prot. 1850—51. 6 Sami. 1 Afd. il Höft. 1
2 Banko-Utskottets Utlåtande, N:0 34.
4:o att äldre kammardrängarne Dahlgren och Andersson matte, såsom ersättning,
hvardera uppbära 75 Rdr banko årligen, räknadt från den 1 April 1849; samt
oto att till hvar och en af Bankens nuvarande yngre kammardrängar, som inne¬
hade ordinarie tjenst den 1 April 1848, då beslutet angående skillings-sedlarnes indrag¬
ning meddelades Under-styrelsen, och hvilka äro nio till antalet, måtte såsom ersättning
för förlorad arbetsförtjenst, i följd af berörda beslut, få utbetalas ett belopp af 13 Rdr
16 sk. banko, efter år räknadt, under dervid fästade vilkor.
Enligt ankomne protokolls-utdrag af den 29 näsllidne Mars och den 2 i denna månad
hafva Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högv. Preste-Ståndet bifallit berörde utlåtande
i sin helhet; hvaremot Vällofl. Borgare-Ståndet återremitterat och Hedersv. Bonde-Ståndet
afslagit 1 och 2 punkterna, men gillat 3, 4 och 5 punkterna af samma utlåtande; hvilka
sistnämnda sålunda äro af samtliga Riks-Stånden godkända.
I afseende på ltsta punkten, eller frågan om ersättning till Bankens nuvarande Kom¬
missarier för mistad inkomst af sedelkorsning är vordet anmärkt:
af en ledamot att ersättning endast i det fall borde medgifvas, att för dennsamma
tillgång bereddes genom indragning af Kommissarie-befattningar, helst anledning icke vore
dertill alt någon reorganisation af Banko-verket på det liela skulle kunna vinnas, i följd
af det förslag i detta hänseende, fullmäktige uti berättelsen till Banko-Utskottet vid riks¬
dagens början framställt;
af en annan ledamot, att han, erkännande billigheten deruti att nuvarande Kom¬
missarier icke må gå miste om större eller mindre del af deras hittills hafda löneförmo-
ner; ville hafva frågan återremitterad, på det att, i samband dermed, Utskottet måtte yttra
Sig, angående Banko-verkets reorganisation; samt slutligen
af några ledamöter, alt Utskottets tillstyrkande i Esta punkten, såsom, enligt or¬
dalydelsen, omfattande jemväl de kommissarier hvilka blifvit tillsatta efter den 1 April 1848
eller den dag, då beslutet om småsedlarnes indragning delgifvits Bankens Under-styrelse,
borde af Utskottet märmare utredas.
Att i stiid med de åsigter, både Banko-fullmäktige och Under-styrelsen utverkat,
verkställa någon partiel indragning af Kommissarie-befattningar, för att derigenom bereda
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 34. 3
tillgång till den ersättning för mistad inkomst, Utskottet funnit sig böra för Kommissari-
erne tillstyrka, anser Utskottet kunna leda till skada för Banko-verket, då förnämsta afse¬
ende der måste fästas å den omständighet, att granskning och kontroll kunna fullständigt
utöfvas; börande Utskottet härvid tillika upplysa att det oförtöfvadt kommer att afgifva
utlåtande öfver den framställning, rörande reorganisation af bankens förvaltning, på det
hela, sorn, efter hvad ofvan är förmäldt, Fullmäktige afgifvit uti den, Utskottet vid riksda¬
gens början tillställda, berättelse, angående Bankens styrelse och förvaltning.
Ffter ofvanberörde dag den 1 April 1848 äro till Kommissarier i Banken utnämnde
M. A. Munthe, R. G. Murraij och B. C. R. Carlqvist, hvilka af Utskottet ansetts lika be¬
rättigade, att undfå ersättning förminskad inkomst af sede\-korsning som öfrige Kommissa¬
rier. De skäl, hvilka grundat denna Utskottets åsigt, äro, hvad beträffar Kornmissarierne
Munthe och Murray, fullständigt utvecklade uti 2:dra punkten af utlåtandet N:o 21, der¬
uti Utskottet hemställt, att bemälde Kommisarier måtte undfå ersättning jemväl för mi¬
stad sede\-skrifning', och Utskottet torde i förstberörde afseende endast böra erinra, att
då Munthe till Kommissarie utnämndes långt innan skrifningen af de indragne sedlarne
upphörde samt Murray alltsedan början af år 1848 innehade ett förordnande såsom Kom¬
missarie, hvilket medförde enahanda skyldigheter och rättigheter, som ålågo eller tillkom¬
ma ordinarie Kornmissarierne, synas Munthe och Murray icke vara mindre berättigade än
öfrige Kommissarier, att undfå ersättning för mistad inkomst af sedlarskorsning', samt vid¬
kommande åter Kommissarien Carlqvist, på flera ställen antydda uti den af honom och
hans kamrater gjorda samt i utlåtandets lista punkt intagna ansökning; hvadan Utskottet,
med hänvisning dertill nu allenast bordt anmäla, att, eliuru Carlqvist, som från Kassör be¬
fordrades till Kommissarie derförut, saknade rättighet, att underskrifva de indragna sed¬
larne vid andra tillfällen, än då han på kortare tider innehade förordnande att förrätta
Kommissarie-befattning, af sådan orsak ansetts icke vara berättigad till ersättning för upp¬
hörd sedelskrifning', hade han deremot skälig anledning till den förhoppning, att för fram¬
tiden få påräkna någon ersättning för korsningen af de indragna sedlarne, heldst detta
bestyr af honom fortfarande utöfvats från det han till Kommissarie utnämndes; och enär
förlusten af denna inkomst måste blifva ännu mera känbar för dem som icke åtnjuta nå¬
gon ersättning för de indragna sedlarnes skrifning, serdeles då lönen uti lägsta Kommis¬
sarie-graden utgör allenast 1600 Rdr, hvilket belopp för en embetsman med familj, som,
4 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 34.
efter hvad händelsen är med Carlqvist, först efter 29 tjensteår och 49 åldersår uppnår
denna tjenstegrad, torde vara alltför otillräckligt; finnér Utskottet sig hafva egt grundade
anledningar, att äfven för Kommissarien Carlqvist tillstyrka ifrågavarande af Fullmäktige
förordade ersättning.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit; och då Utskottets hemställan i Ira punk¬
ten är bifallen af 2:ne Riksstånd samt de fleste ledamöter inom Välloll. Borgare-Ståndet,
hvilka i frågan sig yttrat, dermed afsett, att, jemte vederläggning af de gjorda anmärknin-
garne, vinna bifall till samma hemställan; får Utskottet, med en nödig ansedd jemkning i
redaktionen, härigenom vördsamt förnya den tillstyrkan,
att Bankens nuvarande Kommissarier må, från och med 1851 års början
och tills vidare, såsom ersättning för mistad inkomst för granskningen, upp¬
räkningen, korsningen och förseglingen af Bankens sedlar å 10, 12 och S
sk. samt 14 och 10 sk. kopparmynt, årligen undfå ett belopp af 155 rdr
37 sk. 10 rst. banko hvardera, under följande vilkor, nemligen:
a) att då Kommissarier på ett eller annat sätt från befattningen afgår,
eller i följd af förändring i nu gällande aflöningsstat, undfår fullt motsva¬
rande förhöjning i löne-inkomst, ersättningen upphör med den månad, då
befattningen frånträdes eller med månaden näst före den, då, deri förhöj¬
da lönen får uppbäras;
b) att ersättningen efter slutet af hvarje år, för det förflutna året af Ban¬
kens medel utbetalas; samt
c) att från ersättningen afräknas belöpande arfvode för granskningen m. m.
af de sedlar å förenämnde valörer, som från och med 1851 års början till
Banken inkomma.
Då Kommissarierne Munthe och Murray, för hvilka Utskottet i det återremitterade
utlåtandets 2:a punkt tillstyrkt den sedelskrifnings-ersättning, som tillkommer Bankens
Kommissarier, icke bort vara okunnige om den ifrågaslällda förändringen med Bankens
skiilings-sedlar å ofärgadt papper, nar de sökte nu innehafvande befattningar, har en leda¬
Banko-Utskottet» Utlåtande, N:o 35. 5
mot inom Vällofl. B or gare-Ståndet funnit sig ej eller kunna tillerkänna dem arfvode för
ett göromål, icke längre tillhörande tjensten.
Utskottet, som ej mindre uti berörde Utlåtande, än äfven här ofvan anfört flerfal-
diga skäl för den åsigt, det billigheten fordrar, att Kommissarierne Munthe och Murray
komma i åtnjutande af en ersättning, hvartill de måste anses vara lika berättigade, som de
embets- och tjenstemän vid Banko-verket, hvilka en dylik ersättning nu, på grund af Rikets
Höglof!. Ständers beslut, uppbära, får, under åberopande häraf och med fästadt afseende
derå, att denna, af 2:ne Riksstånd godkända, punkt, egentligen synes hafva återremitterats
endast för dess samband med l:a punkten, vördsamligen upprepa den hemställan,
att Kommissarierne M. A. Munthe och R. G. Murray må berättigas, den
förre från och med den 1 April 1849 och den sednare från och med den
i Maj samma år, uppbära den sedelskrifnings-ersättning, som, enligt Rikets
sednast församlade Ständers beslut, tillkommer Bankens Kommissarier, un¬
der de i samma beslut intagna vilkor och förbehåll.
Stockholm den 15 April 1851.
N:o 35.
Ank. tilt E%p.-Utsk. den 23 April 1851, kl. 6 e. m.
Utlåtandes i anledning af vackt motion om afskrifning
af J. d. Handlanden M. J. Bergelins Sterbhusdel¬
egare's skuld till Banko-diskont-verket.
Från Välloll. Borgare-Ståndet har Utskottet emottagit en af Herr J. F. Ekenman
väckt motion om afskrifning af den skuld, hvarför nu mera aflidne f. d. Handlanden M. J.
Bergelin till Banko-diskont-verket häftat; varande till stöd för berörde motion åberopad
en densamma bilagd och af åtskilliga trovärdiga personer till riktigheten vitsordad skrift,
hvaruti, jemte förmälan, att de i bouppteckningen efter Bergelin upptagna tillgångar till¬
6 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 35.
kommit endast derigenom att några af Bergelins vänner, efter hans iråkade obestånd, i
afsigt att bereda familjen tillfälle till uppehälle, lemnat hans hustru åtskilliga handelsvaror
till försäljning, samt sedermera fortfarit att förse henne med de för handeln nödvändiga artiklar;
anföres,att då ifrågavarande tillgångar efter Bergelins nästlidet år inträffade död befunnits under¬
stiga sterbhusets skulder, deruti icke inberäknad Diskont-verkets fordran, de öfrige kre-
ditorerne, som icke betraktat sig annorlunda, än såsom förläggare för hans hustru, vore
benägna att ingå på ett för henne fördelaktigt ackord, såvida de kunde vara förvissade, att
en eftergift å deras sida skulle medföra det dermed åsvftade ändamål, att åt Bergelins
enka bespara hvad som oundgängligen erfordrades för hennes nödtorftiga utkomst, hvilket
icke läte sig göra utan eftergift af Diskont-verkets fordran.
Utskottet har inhemtat, att f. d. Handlanden M. J. Bergelin hos Diskont-verket häf¬
tat för frenne serskilda år 1821 derifrån utgifna lån, hvaraf ett upptaget utaf Bergelin,
mot borgen af Handlanden J. M. Lindell å 440 rdr, samt tvenne, upptagne af Handlanden
Lindell, mot Bergelins borgen, det ena å GOO rdr och det andra å 210 rdr; att å först¬
nämnde lån blifvit vid förfallotiden inbetaide 100 rdr, hvarefter, genom dels utdelning utur
Bergelins sedermera inträffade konkurs och dels sammanskott, sednast 1832, för att freda
gäldenärerne från påyrkad bysättning, lånen blifvit nedsatte till derå nu återstående kapi¬
tal-belopp, utgörande för det af Bergelin upptagna 218 rdr 7 sk., samt för de till Lindell
utgifna tillsammans 214 rdr 1 sk., allt banko; att Banko-Utskottet vid 1S34 års riksdag,
i anledning af gäldenärernes då gjorda anhållan om eftergift af deras återstående diskont¬
skulder, medgifvit att de, utan att vara fritagne från utmätningsförsök, finge tills vidare
åtnjuta personlig frihet; samt att, sedan Lindell aflidit, Diskont-verkets fordran blifvit be¬
vakad uti urarfva-målet efter honom, hvars efterlemnade tillgångar likväl icke medgifvit
någon utdelning åt oprioriterade borgenärer; äfvensom att, vid tid efter annan, och sed¬
nast i Oktober 1849, anställde utmätningsförsök hos Bergelin, han befunnits helt och hål¬
let oförmögen att till större eller mindre del gälda ifrågavarande skuld.
Af förestående utredning visar sig, att föga eller ingen utsigt hittills förefunnits tili
vidare godtgörelse för ofvanberörde år 1821 upptagna och år 1836 såsom osäkra inom
linien förda, lån; men enär, genom en af sysslomannen i Bergelins urarfva-bo afgifven och
till riktigheten styrkt uppgift, numera blifvit ådagalagdt, att de i bouppteckningen efter
Bergelin upptagne tillgångar, efter afdrag af förmånsrätt egande fordringar, uppgå till un¬
gefärligen 37 procent af hans efterlemnade skulder, har Utskottet, oaktadt de till stöd för
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 35. 7
motionen anförda skäl uro i hög grad ömmande, ansett sig icke kunna till den gjorda
framställningen i vidsträcktare mån tillstyrka bifall, ön att
räntan å ifrågavarande 3:ne lån må få eftergifvas och afskrifvas, under
vilkor att f. d. Handlanden M. J. Bergelins sterbhusdelegare, inom sex
månader efter erhållen del af beslutet härom, till Banko-diskonten inbetala
merberörde låns nuvarande kapital-återstod, med tillsammans 432 rdr 8
sk. banko.
Stockholm den 22 April 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS If. MARCUS, 1851.
Banko-Vtskotlets Memorial, N:o 36.
1
N:o 36.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 April 1851, kl. 1 e. m.
Memorial, i fråga om inrättande af en serskild Pen-
sions-anstalt för enkor och barn efter tjenste¬
män oeh betjente vid Banko-diskonten, Låne-
kontoren och Tumba bruk.
Kort efter inrättandet af Banko-diskonten, förekom hos Rikets Ständer frå¬
ga om beredande af understöd åt behöfvande enkor och barn efter tjenstemän och
betjente vid nämnde Diskont.
Till delegarne af Banko-statens Enke- och Pupill-kassa gjordes i sådant af¬
seende framställning, huruvida de voro benägna, att, emot sådane vilkor, som pröf-
vades billiga och lämpliga, medgifva Banko-diskontens tjenstemän rättighet, att, för
sina enkor och barn, uti samma kassa ingå och deltaga; men som bemälde delega¬
re ej funnos härtill villige, utan, af anförde orsaker och med stöd af gifne författ¬
ningar, anhöllo, det Banko-statens Enke- och Pupill-kassa måtte, enligt dess ur¬
sprungliga grundläggning, bibehållas endast för den egentliga Banko-staten; beslöto
Rikets år 1823 församlade Ständer, i betraktande jemväl deraf, att Diskont-inrätt¬
ningen i sjelfva verket vore att anse såsom en tillfällig och hvarjehanda förändrin¬
gar underkastad anstalt, att någon fråga om delaktighet för Banko-diskontens tjen¬
stemän uti Banko-statens Enke- och Pupill-kassa ej vidare borde uppstå; hvaremot
fullmägtige bemyndigades, att, „intill dess någon lämpligare utväg för ändamålets
vinnande kunde vid en kommande riksdag blifva Rikets Ständer förelagd“, efter nog-
Bih. lill Ii. SI. Fröt. 1S50 $ 1851. 6 Sami., 1 A/J., 12 Hält. 1
2 Banko- Vlskotlels Memorial, N:o 36.
grann pröfning af förevarande behof och omständigheter, sorn till fullmägtiges pro¬
tokoll skulle upptagas, utaf antingen deras dispositionsmedel, eller ock de för ut¬
redningen af f. d. lliks-diskonten inflytande tillgångar, provisionelt anordna gratifi¬
kationer till understöd åt nödställda enkor och minderåriga barn efter tjenstemän och
betjente vid Banko-diskonten; dock att dylika anordningar borde, vid påföljande riks*-
dag, till Banko-utskottets och Rikets Ständers stadfästälse anmälas.
Vid 1828—1830 årens riksdag förordnades derjemte,, att hvad som blifvit be-
viljadt i afseende på enkor och barn efter nyssbemälde tjenstemän och betjente, finge
tillämpas äfven på låne-kontorens å stat uppförde tjenstemäns och betjente» enkor
och barn.
Sedan under 1840—1841 samt 1844—1845 årens riksdagar ytterligare försök
blifvit gjorda till öfverenskommelse om gemensam pensions-reglering för enkor och
barn efter i Banken med dertill hörande Diskont-verk och Låne-kontor samt Pap-
pers-bruk Tumba anställde tjenstemän och betjente, ehuru desamma, enligt hvad
Utskottets vid sistnämnda riksdag till Rikets Ständer aflåtne memorial N:o 67 utvi¬
sar, fruktlöst aflupit, hafva Rikets Ständer, genom § 100 uti sednast utfärdade Banko¬
reglemente, på det sätt, förnyat den uti äldre reglementen i efvanbeiörde hänseen¬
de meddelade föreskrift, att Rikets Ständer, jemte förklarande, att de vid en kom¬
mande riksdag ville tillse, huruvida en serskiLd pensions-anslalt för enkor och barn
efter tjenstemän och betjente vid Banko-diskonten, Låne-kontoren samt Tumba bruk
kunde tillvägabringas, ålagt fullmägtige, att, emedlertid, till beredande af fond för en
dylik pensions-inrättning, låta på lämpligaste sätt förränta icke allenast de odispo-
nerade behållningar, som redan funnos och intill denna riksdag å fullmägtiges dispo-
sitions-räkning uppkommo, ulan äfven de lönebesparingar, som kunde uppstå för
vakante tjenster vid Banko-diskonten, Låne-kontoren samt Tumba bruk.
I anledning häraf, hafva banko-fullmäglige, uti den vid riksdagens början till
Utskottet afgifna berättelse, upplyst, att, genom fortsatt förräntande af odisponerade
behållningar på nämnde räkning, fonden till ifrågavarande pensions-inrättning då ut¬
gjorde ett belopp af 18,150 r:dr banko, bestående uti räntebärande obligationer.
Vid bedömandet deraf, huruvida detta belopp må finnas tillräckligt, i och för
bildande af en serskild pensions-anstalt, har Utskottet till en början tagit under öf¬
vervägande; att sammanräknade beloppet af de från fullmägtiges dispositions-räkning
Banko-Utskottels Memorial, Ii:o 3ff. 3
utgående årliga gratifikationer till behöfvande enkor och barn efter tjenstemän oell
betjente vid ofvan omförmälde verk och inrättningar för närvarande uppgår till 1,881
r:dr 32 sk. banko, äfvensom att, alltifrån det Rikets Ständers beslut om utgifvande
af så beskaffade gratifikationer vid 1823 års riksdag först fattades, summan deraf
endast för en kort tid obetydligt öfverskjuta 2,000 r:dr banko.
Häraf vil synas, som skulle sistnämnda summa äfven för framtiden blifva
fullt tillräcklig till de årliga utbetalningar, som kunna komma att åligga den ifråga¬
ställa pensions-anstalten, hvadan Utskottet dernäst tagit i bepröfvande, om oell hu¬
ruvida, utan någon serskild utgift från Banken, tillgång kan beredas för anvisande
åt den nya pensions-anstalten af en årlig inkomst, motsvarande 2,000 r:dr banko,
eller den summa, som erfordras; och sorn, efter inhemtande af de utaf tjenstemän-
nen vid de verk, som den nya pensions-inrättningen skulle omfatta, i ämnet afgifne
yttranden, Utskottet funnit, att, så vida från Banken kunde påräknas ett årligt an¬
slag af omkring 600 r:dr banko, att utgå tills vidare och intilldess pensions-anstal¬
ten vunnit nödig stadga och säkerhet, de afgifter, bemälde tjenstemän äro beredvil¬
lige att, för ändamålets vinnande, sig underkasta, komma att, tillagde räntan å
procent å den redan samlade och vid innevarande års slut, genom till kapitalet lag¬
rie räntor, till omkring 20,000 r:dr uppbringade fonden samt berörde årliga anslag,
fullt motsvara det erforderliga inkomstbeloppet 2,000 r:dr banko; har Utskottet desto
mindre funnit något hinder böra möta för bifall till nämnde årliga anslag, som detta
skulle bestridas af uppkommande besparingar å den summa af 2,500 r:dr, hvilken år¬
ligen anvisas till fullmägtiges disposition, såsom gratifikationer åt sådane personer,
som hädanefter skulle från den nya pensions-anstalten erhålla understöd.
Då vidare i betraktande tages, att Rikets Ständer, genom beviljande tills
vidare af förenämnde mindre betydliga anslag, äro i tillfälle att icke allenast för all
framtid bereda understöd åt behöfvande enkor och barn efter tjenstemän och betjen¬
te vid ofvan uppräknade verk och inrättningar, utan äfven att för kommande tider
för Banken bespara om ej hela, åtminstone största delen af de medel, sorn till dy¬
lika understöd för närvarande derifrån utgå, samt allmän och enskild fördel således
här låta sig förena, torde rätta tiden nu vara inne att bilda den utaf Rikets Stän¬
der under närmare 30 år såsom erforderlig ansedda pensions-anstalten; hvadan "i"t~
4 Banko-Utskottets Memorial, N:o 36.
skottet, i sådant afseende skolat, på grund af hvad här ofvan utredt blifvit och un¬
der anhållan
om rättighet att pröfva och fastställa det reglemente för moranämnde
pensions-inrättning, hvartill förslag blifvit af banko-fullmägtige upprät-
tadt och Utskottet understäldt,
hos Rikets Ständer vördsamt hemställa:
l:o att fullmägtige må bemyndigas att, sedan pensions-inrältningens
styrelse blifvit, i enlighet med utfärdande reglemente, utsedd, till sam¬
ma styrelse vid 1852 års ingång öfverlemna den, såsom ofvanberördt är,
för inrättningens bildande samlade fond, uppbringad, genom dels derå
redan upplupne och ytterligare upplöpandc räntor, samt dels under inne¬
varande år uppkommande besparingar å fullmägtiges dispositions-räkning
till 20,000 r:dr banko; och
2:o att den nya pensions-inrättningen må vid hvarje års slut från och
med år 1852 och tilis vidare samt intill dess densamma vunnit full stad¬
ga och säkerhet, från Banken erhålla till andra föremål icke afsedda be¬
sparingar å banko-fullmägtiges dispositions-räkning till belopp af högst
600 r:dr banko årligen.
För den händelse, Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet sålunda föreslagit;
så och på det att den nya pensions-inrättningen icke genast vid början af sin verk¬
samhet må nödsakas öfvertaga en mängd pensioner och i följd deraf ökade förvalt-
ningsbestyr, får Utskottet, som från fullmägtige emottagit serskild framställning i
afseende på de uti Banko-reglementets 7:de artikel upptagne „Anordningar vtum
sfafx, deröfver utlåtande framdeles kommer att till Rikets Ständer afgifvas, nu in¬
skränka sig trll följande förslag:
3:o att med utgifuingen af de anslag, som dels, enligt 223 § i Banko¬
reglementet, redan äro beviljade, samt dels vid denne riksdag komma att
till stadfästelse hos Rikets Ständer anmälas, och hvilka, med ett belopp
af 1881 r:dr 32 sk. banko, Utskottet vid beräknande af tillgångarne å
, fullmägtiges dispositions-räkning tagit i betraktande, må förhållas på sätt
hittills egt rum; samt
4:o
Banko-Utskottets Memorial, A: o 36. 5
4:o att den fullmägtige hittills medgifva rättighet, att till behöfvande
enkor och barn efter tjenstemän och betjente vid Banko-diskonten, Lä-
ne-kontoren samt Tumba bruk från fullmägtiges dispositions-räkning an¬
ordna gratifikationer, måtte med utgången af innevarande år upphöra.
Stockholm den 22 April 1851.
Reservation
af herr K. A. Ahngren: „Emot Utskottets förslag får jag mig reservera.
Sedan Utskottet först tillstyrkt att utgå från Banken en icke obetydlig summa till
bildandet af en pensions-fond för enkor och barn efter tjenstemän vid Banko-di-
skontverket, Låne-kontoren samt Tumba bruk, föreslår Utskottet vidare, att samma
pensions-fond skall från Banker* erhålla ett årligt tillskott, som dock högst årligen
skulle få uppgå till 600 r:dr banko. Oaktadt dessa dubbla förmåner blifvitpensions-
jnrättningen tillerkände, skulle Banken ändock fortfarande utbetala alla de pensions—
anslag, som intill denna dag blifvit beviljade, uppgående till något mer än 1,800 r:dr
för året. En sådan frikostighet med Bankens medel synes mig vara nog långt drif¬
ven. Jag vill ej motsätta mig bildandet af en pensions-fond, som jag gerna medgif-
vcr vara en gagnelig institution; men om Banken för detta ändamål afstår hela den
besparade summa, som för närvarande finnes innestående på fullmägtiges disposi-
tious-räkning, uppgående till mera än 18,000 r:dr banko, så synes det mig, att Ban¬
ken sedermera borde vara frikallad från alla vidare tillskott för ifrågavarande inrätt¬
ning. Vi ega pensions-inrättningar för vida talrikare embetsmanna-korpser, hvilka
icke åtnjutit något, eller åtminstone högst ringa anslag af staten, och dessa fonder
bära sig detta oaktadt ganska väl. Jag hyser intet tvifvel, att ju äfven den ifråga¬
varande fond, om den blifver väl förvaltad, skall uppfylla det dermed åsyftade än¬
damål, utan att något årligt tillskott från Banken blifver bchöfligt, och hvilket jag
alltså på nu anförda skäl bestrider®.
Bilt. till H. St. Brot. 1S30 y 1851. 6 Sami, 1 Aid., 12 Haft.
2
STOCKHOLM, f. d. Schuitzes Boktryckeri, 1851.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 37.
1
JUso 37.
Ank. till Exp.-Ulsk. H. 6 Maj 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vuckta förslag, med afseende å
föreskrifterne, angående Bankens metalliska kassa m. >n.
Vid granskning af de föreskrifter, som innefattas uti 101 med 121 §§ af det vid sed-
naste riksdag utfärdade Banko-ieglemente, rörande dels Bankens ut- och invexling af silf¬
ver, guld och koppar-skiljemynt, dels ock den metalliska kassan samt de utvägar, som till
bibehållande och förstämning af densamma må begagnas, har Utskottet tillika till pröfning
förehaft väckta och lill Utskottets behandling remitterade motioner, åsyftande förändring i
vissa af förenämnde reglementes §§, samt får nu sitt utlåtande deröfver afgifva.
I afseende å 114 §, lydande sålunda: ''Bankens metalliska kassa må ej bibehållas vi
ett belopp, som understiger 2,500,000 r:dr i silfver, oberäknad! den silfvertillgång, som å
utrikes ort finnes för Bankens räkning nedsatt; börande fullmäktige, när kurs eller andra
förhållanden gilva anledning, att befara uttag af metallisk valuta, i tid begagna de utvägar,
som blifvit dem lemnade för alt afböja metalliska kassans nedsjunkande till berörde mini¬
mum”, har herr C. C. Hörnstein, uti en inom Vällofl. Borgareståndet väckt motion, an¬
fört, att stadgandet om ett minimum för metalliska kassan syntes stå i strid med så väi
2 § i lagen för Bikets-Ständers Bank af den 1 Mars 1830, som 101 och 112 §§ i Banko
reglementet; till stöd för hvilken åsigt motionären åberopat de till Banko-Utskottets Be¬
tänkande n:o 29 vid 1844— 1845 årens riksdag i denna punkt afgifna reservationer, deruti
hufvudsakligen yttras, att det ville synas, som skulle bestämmandet af ett minimum för
metalliska kassan vara onödigt och möjligen kunna leda till falska begrepp om Bankens
ställning samt till vidtagande af oriktiga åtgärder, helst Bankens förmåga att uppfylla sina
förbindelser, berodde mindre af metalliska kassans belopp, än utaf beskaffenheten af dess
låne-rörelse och af en klok styrelses uppmärksamhet på alla de förhållanden, som ega in¬
flytelse på landets ekonomiska och financiella ställning; — Och har motionären, på grund
Bilt. till R. St. Prat. 1850 $ 1851. 6 Sami. 1 Afd. 13 Haft. \
2 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 37.
häraf samt då nu gällande Banko reglemente, till förekommande af metalliska kassans ned¬
sjunkande under det faststäldta minimum, icke anvisade andra utvägar, än upptagande af
lån å utrikes ort, eller sedelstockens förminskande, hvilka utvägar likväl voro af allt för
skadlig natur att, ulan i yttersta nödfall, böra tillgripas, föreslagit, att föreskriften i 114 §,
såsom ledande till de vådligaste följder, måtte upphäfvas och i sammanhang dermed 120 §,
angående bemyndigande för fullmäktige att upptaga utländskt lån, ur reglementet uteslutas.
Då vid 1844—1845 årens riksdag den förut varande föreskriften om ett visst förhållan¬
de emellan metallisk valuta och sedelstock utur Banko-reglementet borttogs, ansåg Banko-
Utskottet det vara för allmänhetens betryggande, med afseende å realisationens bestånd,
nödigt, att ett minimum för metalliska kassan fastställdes. Denna mening gillades ock af
Rikets Ständer vid så väl nyssnämnde som sistförflutna riksdag; och Utskottet anser det
vara af stor vigt, att omförmäldta stadgande fortfarande bibehålies, icke blott till undanröd-
jande af de tvifvelsmål om realisationens bestånd, som eljest möjligen skulle kunna hos
allmänheten uppstå, utan äfven såsom innefattande en nyttig och nödig anvisning för
Banko-styrelsen att, då metalliska kassan närmar sig ett visst lägre belopp, vidtaga de i
reglementet föreskrifna åt (neder till förekommande af nämnde kassas ytterligare förminsk¬
ning; i följd hvaraf Utskottet vördsamt hemställer,
l:o
att, med afslag å herr Hörnsleins ofvanberörde framställning, stad¬
gandet i Banko-reglementets 114 § måtte förblifva oförändradt;
vid hvilket förhållande och enär den Banko-styrelsen lemnade rättighet, att kunna å utri¬
kes ott upptaga lån, enligt Utskottets åsigt fortfarande bör bibehållas, Utskottet jemväl
skolat vördsamt tillstyrka,
2:o
att Banko-reglementets 120 §, hvarigenom fullmäktige berättigas att,
då Bankens säkerhet det kräfver, till förstärkande af metalliska kas¬
san, å utrikes ort upptaga lån till ett belopp, motsvarande högst
3,000,000 r:dr silfver, måtte få bibehållas.
Banko-Utskotlets Utlåtande, N:o 37. 3
Till beredande af större lättnad för allmänna rörelsen har herr A. Peterson hos
Välloll. Borgareståndet väckt den motion, att lånekontoren i Götheborg och Malmö måtte
berättigas att, efter enahanda grunder, som för Banko-fullmäktige äro bestämda, köpa
“goda och välkända vexlar, dragne högst 3 månader å dato antingen i Pund Sterling eller
i Hamburger Banko — en åtgärd, som borde tillskynda lanekontoren en ökad vinst och
derjemte blifva förenad med mindre äfventyr, än belåning af reverser, ställda å längre tid.
Enligt Esta mom. af 115 § i Banko-reglementet, äro fullmäktige bemyndigade att för
metalliska kassans bibehållande och förstärkning, af välkända och solida trassenter eller
endossenter, efter en kurs af 128 sk:r och derunder, uppköpa vexlar, dragna på 90 dagar
eller kortare tid å Hamburg eller Altona, i Hamburg betalbara. Som denna föreskrift icke
bestämmer någon viss ort för afslutande af Bankens vexeiköp, möter, efter Utskottets öf¬
vertygelse, icke hinder för fullmäktige att, så vida lämpligt tillfälle dertill sig erbjuder och
omständigheterna sådant påkalla, uppköpa vexlar äfven å annan inrikes ort än Stockholm,
hvarest dylika köp hitintills uteslutande blifvit för Bankens räkning verkställde; men enär
för vinnande af nödig enhet och öfverensstämmelse i beslut och åtgärder med afseende å
Bankens vexeltransaktioner, det är angeläget, att utförandet af dessa transaktioner öfverlem-
nas åt en enda auktoritet, och i sådant afseende lämpligast åt Banko-fullmäktige; kan Ut¬
skottet icke understödja förslaget om ett ovilkorlig! bemyndigande för lånekontorens di¬
rektioner, att såsom vexel-köpare lör Bankens räkning uppträJu; i följd hvaraf, och som
Rikets-Ständer vid sistfördutua 2:ne riksdagar ogillat då gjorda framställningar, att Banken
måtte uppköpa vexlar, ställde äfven å annat myntslag, än Hamburger banko, Utskottet vörd¬
samt hemställer,
3:o
att liers Petersons ifrågavarande motion ej må till någon åtgärd
föranleda.
Emellertid och då det hör sättas utom tvifvel, att fullmäktige må, då så lämpligt fin¬
nes, kunna uppköpa vexlar, jemväl å Götheborgs börs, eller den enda inrikes ort, utom
Stockholm, der vexel-handel i större skala eger rum, har Utskottet ansett 1 mom. af 115
§ i Banko-reglementet böra i sådant hänseende förtydligas, sand lår i följd deraf tillstyrka,
att samma moment må erhålla följande lydelse:
4:o
För ^bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska kassa*.
4 Banko-Utskottets Utlåtande, l\:o 37.
bemyndigas fullmäktige att af välkända och solida trassenter eller
endossenter, efter en kurs af 128 sk. eller derunder, å Stockholms
och Götheborgs Börser låta uppköpa vexlar, dragna på 90 dagar
eller kortare tid å Hamburg eller Altona, i Hamburg betalbara.
Banko-reglementets 121 § innefattar följande föreskrift: ”Oberoende af de åtgärder,
fullmäktige hafva att vidtaga till förstärkning af Bankens metalliska kassa, åligger det full¬
mäktige att, när större uttagningar af silfver från Banken ega rum, eller Bankens ställning
i öfrigt det påkallar,
a) minska utlåningen genom Handels- och Närings-diskonterne, af¬
stå ansökningar om kassa-kreditiv samt uppsäga till inbetalning inom
3:ne månader redan beviljade dylika kreditiv;
b) alldeles inställa nämnde utlåning samt indraga större eller
mindre del af utlåningen på namn och reverser med omsättnings-
rätt genom Banko-diskonten och lånekontoren ;i
c) Samlidiqt härmed: antingen emot betalning i bankosedlar
försälja innehafvande obligationer, eller upptaga lån emot förbindel¬
ser med 2 högst 3 procents ränta, under ömsesidigt förbehåll af 3,
högst 6 månaders uppsägning; samt
d) genom vägran af nya lån, efter hand, minska öfriga grenar af
Bankens låne-rörelse, den på fastigheter dock i sista rummet; bö¬
rande dessa, för metalliska kassans bibehållande, medelst förminsk¬
ning af Bankens vid anfordran betalbara förbindelser, anvisade utvä¬
gar begagnas i den ordning, de här ofvan äro uppräknade.11
Uti denna § har herr Hörnstein, i dess förenämnde motion, föreslagit följande förän¬
dringar, nemligen dels att under mom. litt. a) måtte införas hvad som för närvarande är
stadgadt i mom. litt. c) eller upplåning, dock ej emot obligationer, utan medelst öpp¬
nande af upp- och afskrifnings-räkning mot 3 procents ränta, dels ock att försäljning af
inköpta obligationer bör verkställas förr än någon lånefond minskas.
Vid öfvervägande häraf, och då de i mom. litt. c) förekommande orden : samtidigt
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 37. 5
härmed antagligen afse endast nästföregående morn. litt. b), hvadan fullmäktige äro för¬
bundne, att vidtaga alla de i moni. litt. a) omnämnda åtgärder, innan någon försäljning af
innehafvande obligationer eller upplåning af allmänheten får ega rum, ehuru väl dessa sist¬
nämnda utvägar, efter hvad det vill synas Utskottet, innefatta verksamma medel till sedel¬
stockens förminskande oell derjemte äro mindre tryckande för näringarne och industrien,
än en betydligare indragning af Handels- och Närings-diskonternas låne- och kreditiv-rö-
relse, så torde en förändring härutinnan vara både nyttig och ändamålsenlig. Utskottet
kan likväl icke biträda den af motionären framställda åsigt, att försäljning af obligationer
ovillkorligen bör föregå någon lånefonds förminskning, emedan sannolika följden deraf skulle
blifva att obligationerne, vid en på grund af reglementets föreskrift verkställd nödtvungen
försäljning, kommo att betydligt falla i pris och Banken derigenom tillskyndas kännbara
förlustpr. Af dessa anledningar, och med hänvisning till hvad Utskottet i 30 punkten af
dess vid innevarande riksdag algifna Betänkande N:o 24 yttrat, i fråga om bildande af upp-
och afskrifnings-räkning i Banken, och hvilket yttrande Rikets Högloflige Ständer jemväl
godkänt, tror Utskottet det vara lämpligast, om fullmäktige, i förutsatta fall, egde att, sam¬
tidigt med de i så väl morn. litt. a) som mom. litt. b) omförmälda åtgärder, antingen af¬
yttra innehafvande obligationer eller ock upptaga lån hus allmänheten, hvarvid på fullmäk¬
tige torde böra ankomma att, efter omständigheterna, bestämma den ränta, som för dylika
lån må al Banken erläggas.
Som förevarande 4} ej innefattar någon bestämmelse om ordningen, hvari uppsägning
af de åtskilliga verk, inrättningar och associationer beviljade kreditiv å Banken må ega ruin,
har Utskottet funnit ett tillägg derom i § nödigt.
Utskottet har derjemte vid granskningen af denna §:s innehåll samt med fästadt af¬
seende jemväl å hvad 112 g innehåller, rörande lullmäktiges pligt, att för myntvärdets
uppehållande reglera Bankens sedelutgifning, ansett det böra åt fullmäktige beredas tillfälle
att begagna de i 121 § anvisade medel för sedelstockens minskning, ej blott då metalliska
kassans betydligare anlitande der till gifver direkt anledning, ulan äfven då sådant, ehuru
mera aflägset, är att befara, såsom följd af tillfälligtvis förorsakad större sedel-emission för
invexling af silfver eller uppköp af vexlar. Det är för landets industri af icke ringa vigt,
att sedelstocken, så vidt ske kan, icke ökas betydligt på en gång eller i större mån, än in¬
dustriens och rörelsens tillväxt sådant påkallar, helst en sådan sedelstockens ökning på en
gång. elter hvad erfarenheten visat, vanligen i en icke aflägsen tid gör en mera ingripande
6 B anka-Utskottets Utlåtande, N:o 37.
Strypning nödvändig, än sorn eljes! erfordrats; och Utskottet anser det böra öfverlemna*
ät fullmäktige, att, till förekommande, så vidt på dem kan bero, af dessa olägenheter, vid¬
taga åtgärder, när de af omständigheterna påkallas. Det är visserligen sannolikt, att, då
större penningetillgång, oberoende af Bankens utlåning, uppstår, begagnandet af lånefon¬
derna minskas, och i sådant fall gör regleringen sig sjelf. Men ett motsatt förhållande
kan inträffa, och det är för ett dylikt fall Utskottet föreslår ett tillägg till ingressen i före¬
varande
Utskottet får alltså, på grund äfven af hvad i öfrigt här ofvan är vordet anfördt, hos
Rikets Höglollige Ständer hemställa, att den § i nästulfärdande Banko-reglemente, som
kommer att motsvara 121 § i det nu varande, må erhålla följande förändrade lydelse:
5:o
Oberoende af de åtgärder, fullmäktige hafva att vidtaga til! förstärk¬
ning al Bankens metalliska kassa, åligger det fullmäktige, att, när
större silfver-utlagning från Banken eger rum, eller sådan bör befa¬
ras med anledning af sedelstockens i landet ökning öfver normal-
förhållandet, eller Bankens ställning i öfrigt det påkallar,
n) minska utlåningen genom Handels- och Närings-Diskonterne,
alslå ansökningar om kassa-krediliv samt uppsäga till inbetalning
inom 3:ne månader redan beviljade dylika kreditiv;
b) alldeles inställa nämnde utlåning samt indraga större eller min¬
dre del af utlåningen på namn och reverser med omsättnings-rält genom
Banko-diskonten och Låne-kontoren; egande fullmäktige, samtidigt med
de i mom litt. a) eller b") omförmälda åtgärder, att antingen emot
betalning i Bankosedlar försälja innehafvande obligationer, eller upp¬
taga lån mot lägsta ränta, sorn kan betingas;
c) till inbetalning inom den i hvarje serskildt fall bestämda tid
uppsäga de åtskilliga verk, inrättningar och associationer beviljade
kreditiv; samt
d) genom vägran af nya lån, efter hand, minska öfriga grenar af
Bankens låne-rörelse, den på fastigheter dock i sista rummet; bö¬
rande dessa för metalliska kassan? bibehållande, medelst förminsk¬
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 37. 7
ning af Bankens vid anfordran betalbara förbindelser, anvisade ut¬
vägar begagnas i den ordning, de bär ofvan äro uppräknade.
Stockholm den 1 Maj 1851.
Reservationer:
Vid 4.de punkten :
af herr C. G. Indebetou : '"Inom Utskottet har det blifvit yrkadt, att det i § 115
inom. 1 ät fullmäktige leninade uppdrag alt uppköpa vexlar borde utsträckas derhän, att,
då kursen nedginge till 127 sk., det skulle vara ett åliggande för fullmäktige att till detta
pris inköpa alla de vexlar, som af välkända och solida trassenter eller endossenter erbjödos.
Detta yrkande grundade sig på den åsigt, att Banken icke kan vara inrättad endast för sin
egen skull, utan att dess hufvudsakliga syftemål måste vara att betjena allmänheten, då
det utan Bankens egen skada kan ske. Det torde ock vara obestridligt, att det för affärs¬
män skulle vara en fördel, samt att det borde bidraga till stadga och säkerhet i den all¬
männa rörelsen, om man egde visshet derom, att vexlar alltid kunde, mot ett på förhand
kändt pris, till Banken försäljas. Men det återstår att utreda, huruvida ett sådant stadgai,
de kunde medföra något äfventyr för Banken. I sådant afseende må det först erinras, att
de uppköpte vexlarne alltid kunde, inom det i Banko-reglementets § 116 limiterade belopp,
ställas på räkning i Hamburg. För del öfverskjutande beloppet af uppköpte vexlar måste
deremot silfver indragas, och fråga uppslår således, i hvad mån kostnaden för en sådan in¬
dragning af silfver må kunna betäckas af vinsten på vexel-köpen, eller af skillnaden emel¬
lan 128 sk. kurs och den, hvartill köpen skett.
Uti Banko Utskottets berättelse sistlidne riksdag, angående Bankens styrelse oell för¬
valtning under tiden från 1845 års riksmöte, intagen uti Bihanget till Riksståndens Proto¬
koll, 6:te Samlingens Usta Afdelning under N:o 14, finnér man i § 8 en fullständig utred¬
ning öfver kostnaderne lör de vexelköp och den silfver-indragning, som egde rum under
åren 1845, 1846 och 1847. Det visar sig deraf (pag. 14), att, då myntskatt icke afräk-
nas, och då den ränta tages i beräkning, hvilken kommit Banken till godo å innestående
medel hos handelshus i Hamburg, hade hvarje riksdaler indraget silfver kostat Banken 10J
runstycke banko utöfver myntvärdet. Vexelköpen hade då skett efter en kurs, varierande
mellan 126i och 127| sk. pr. r:dr Hamburger-banko (pag. II) eller, som vill säga det¬
samma, till en medelkurs af omskring 127 sk.
8 Banko-Utskottets Vildt ande, N:o 37.
A en annan sida inhemta vi af Rikets Ständers Revisorers Berättelse, angående Banko-
verket år 1849 i § 21 (pag. 19), att Banken genom försäljning af silfver i omyiilad form
från den 1 Juli 1847 till samma tid 1849 erhållit en vinst af r:dr 71,049: 16. 4, som, för¬
delad på det försålda beloppet 5,356,914: 6. 6, utgör i det aldra närmaste 1^ proc. eller
något litet derutöfver. Af fullmäktiges berättelse till nuvarande Banko-Utskott finna vi yt¬
terligare uti § 18 (pag. 10), att samma försäljning af silfver från den 1 Juli 1849 till
samma dag 1850, lemnat en vinst af r:dr 12,484: 7, som, fördelad på det försålda belop¬
pet r:dr 759,002: 17. 4, utgör något mera än 1| procent. Under de sednast förflutne
3:ne åren har således vinsten på försåldt silfver utgjort mer än 1^- procent.
Det har förut blifvit ådagalagdt, att förlusten på indraget silfver under åren 1845 —
1847 utgjort 10§ r:st. banko på hvarje riksdaler silfver, hvilket gör ungefärligen J proc.
eller högst obetydligt derutöfver. Men om Banken kan indraga silfver med endast en för¬
lust af J proc. och åter försälja detsamma med en vinst af 1J proc., så måste deraf på
det hela ingen förlust lör Banken uppslå, utan tvärtom en vinst af J proc. Således synes
det mig vara bevisadt, att det för Banken icke kan medföra något äfventyr, om det stad¬
gas, att vexlar må af fullmäktige inköpas lill 127 s. kurs, så ofta de af välkända och so¬
lida trassenter eller endossenter ei bjudas.
Det torde ej eller kunna nekas, att uppköp af vexlar vid låg kurs måste vara den mest
naturliga och lämpliga utväg lill förstärkande af Bankens metalliska kassa. Om detta ur-
aktlåtes, eller om de tillfällen, som erbjuda sig, icke omsorgsfullt begagnas, skall följden
sannolikt blifva den, att man förr eller sednare finner sig nödsakad tillgripa konstlade ut¬
vägar för att ersätta det silfver, som oupphörligt utgår ur Bankens hvalf i den allmänna
rörelsen, och det är påtagligt, att Banken i sådant fall skulle nödgas underkasta sig mera
kännbara uppoffringar. Man må icke eller förbise, att silfret i verlds-marknaden under
närvarande tid har en tendens till stegring, beroende på guldets fallande värde, och att
det af sådan orsak bör vara för Banken fördelaktigt, om en förstärkning af dess silfverfond
kan erhållas, innan silfret stiger i pris.
Stödjande mig på alla dessa skäl, reserverar jag mig emot Utskottets beslut att i
Banko-reglementet icke införa något stadgande, som förpligtar Bankens öfverstyrelse att un¬
der gvnsamma fölhållanden, eller då kursen är låg, uppköpa vexlar. En sådan föreskrift
synes
Banko- Utskottets Utlåtande, N:o 37. 9
synes mig hafva bordt inflyta i slutet af § 115, moni. 1, hvilket moment då skulle erhål¬
lit följande lydelse:
§ 115.
morn. 1. För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska kasSa bemyndigas full¬
mäktige att af välkända och solida trassenter eller endossenter, efter en kurs af 128 s.,
å Stockholms och Götheborgs börser låta uppköpa vcxlar, dragne på 90 dagar eller korta¬
re tid å Hamburg eller Altona, i Hamburg betalbare. Nedgår kursen till 127 s., åligga
det fullmäktige att lill detta pris inköpa dylika vexlar, så ofta de af välkända och solida
trassenter eller endossenter erbjudas.”
Uti denna reservation hafva instämt herrar Nordenfelt, Åke, och L. Bergman samt
riksdagsfullmäktige!) Henrik Andersson från Örebro län.
Vid punkterna 4 och 5:
af herr doktor Sandberg: "Efter min öfvertygelse bör uti reglementet införas ett
bestämdare åliggande, än ordet bemyndigas innefattar, för Banko-styrelsen, att på
Stockholms och Götheborgs börs låta uppköpa säkra och goda vexlar till 127 skillingars
kurs och derunder, på sätt 115 § i öfrigt föreskrifver. Skälen dertill äro följande:
l:o. För realisationen är det af vigt att på ändamålsenligt sätt och i hela sin vidd
begagna de fördelaktiga konjunkturer, sorn kunna inträffa. En liten ränte-förlust är under
sådana förhållanden mindre att afse, än silfver-fondens förstärkning. Ty för detta än¬
damål måste man eljest, då en svårare ställning inträder, göra vida större uppoffringar,
vare sig genom kreditiv elier direkt lån på utländsk ort, enligt 120 §, och sådant blir van¬
ligen förgäfves eller länder till det ondas förvärring, när en kris är för handen. Kloka
och ändamålsenliga operationer under en lycklig konjunktur kunna eck i betydlig mån fö¬
rekomma den vådliga ställning för banken, som skulle tvinga till de högst betänkliga stryp-
nings-åtgärder, hvilka uti 121 § omförmälas.
2:o. Om Banken icke begagnar de gynnande tillfällen, som erbjudas att köpa goda
vexlar, då kursen är under pari, eller 128 sk., så användas de till importens förökande,
hvaraf Banken ingalunda har någon fördel.
3:o. Banken är till för landets skull, säger man, och det med rätta. Men landets
vigtigaste angelägenhet i detta hänseende är, att Banko-sedlarne behålla deras nu fastställda
värde. Och landet lider icke deraf, att Banken vid vexel-köp uppträder såsom konkurrent
Bin. till R. St. Prof. 1850 $■ 1851. 6 Saini. 1 Afd. 13 Höft. 2
10 Banko- Ut sk ottel* Utlåtande, N:o 37.
med importörerna. Mig synes tvärtom, att exporten, hvarpå vexel-tillgång linder vanliga
förhållanden hufvudsakligen är grundad, skall hafva en väsendtlig fördel deraf, att dess vex-
lap icke falla i värde, utan alltid kunna säljas till ett pris, sorn icke mycket understiger
realisations-kursen, hvilket också herr Indebetou i sin reservation utförligen har ådagalagt.
Och dä export-intresset, d. v. s. den inhemska produktionens förkofran, mera öfverenssläm-
mer både med Bankens och landets sanna fördel, än importörernas intresse, så bör det
förra i synnerhet befrämjas.
En stor olägenhet, som landet fått vidkännas sedan realisationen, är utan tvifvel den
stora fluktuationen uti rörelse-kapitalet eller den utomordentliga olikheten uti sedelstockens
storlek på olika tider. Skillnaden har ju varit II å 12 millioner r:dr banko, och detta
måste förorsaka förderfliga kastningar uti älla egendomsvärden. Privatbankerna bidraga här¬
till betydligt, ty då mycket riksmynt är att tillgå, ökas deras lånerörelse. Derom vittna
de sednast förflutna 3 å 4 åren. Men detta kan Riksbanken icke egentligen förekomma.
Deremot då fortfarande siifver-uttagning betydligen minskat sedelstocken, och omtanka för
Bankens bestånd, under en ständigt sjunkande realisations-fond, tvingar till försigtighet vid
utlåningen, så indraga Privat-bankerna uti en ännu högre grad sin rörelse, hvarigenom
strvpningen. särdeles på vissa orter, kännes så mycket svårare och förderfligare. Hvad nu
Riksbanken har att göra, för att, så vidt det står i dess förmåga, minska olägenheten
af dessa peiiodiskt återkommande kastningar emellan' öfverflöd och brist, torde, utom myc¬
ket annat, äfven vara ,
att, då konjunkturerna åro fördelaktiga, så att silfver in¬
kommer eller kan indragas och sedelstocken tillväxer, den
re ela fonden ökas på ett försigtigt och ändamålsenligt sätt,
ulan alt man derigenom, såsom hittills skett, pä samma
gång och lill lika belopp ökar sedelskulden.
Att ett betydligare öfverskott af export skall förskaffa riksbanken en varaktig förstärk¬
ning af metallisk valuta, är väl aldrig att hoppas under de stats-ekonomiska grundsatser,
som nu efterlefvas och tillämpas. Ty huru kan Sverige blifva annat än ett fattigt land, så
länge ett luxuriöst lefnadssätt medför en så utomordentlig förbrukning af utländska öfver-
Banko- Utskottets Utlåtande, N:o 37. 11
(lödsvaror; så länge det improduktiva militär-väsendet medtager långt mera än statsverkets
alla ordinarie inkomster; så länge fångvården och brotten uppsluka millioner, genom hvilket
allt tillgångarna blifva otillräckliga för landets intellektuella och industriella utveckling, hvartill
kommer, såsom det första och största onda, en bränvins-lagstiftning, som föranleder årlig
förstöring af ett varuvärde till större belopp än statens samtlige utgifter för året, och hvarige¬
nom vidare så mycken produktiv arbetskraft går förlorad, så mycken fattigdom och usel¬
het åstadkommes, så mångå brott förorsakas, all betydlig export af spanmål och upplag
deraf i goda år blifva omöjliga och minsta missväxt erfordrar spnnmåls-införsel från utlan¬
det. Allt hvad, som verkar på landets och folkets ve eller väl, verkar också förr eller
sednare på Riksbanken. Den reella fonden i Bankens hvalf är visserligen icke detsamma
som landets kapital; men under vanliga förhållanden och då den icke tillfälligtvis blifvit
ökad genom skuldsättning, är den utan tvifvel en exponent eller visare, hvaraf man i viss
mån kan sluta till den financiella och ekonomiska ställningen i landet.
Men en annan väg finnes, hvarigenom silfver kan inkomma i landet, och det är ge¬
nom utländska lån. Denna väg hafva Svenska hypotheks-föreningarne beträdt och de
fortsätta den med ohejdad fart. De bereda utväg för utländska kapitalister att mot säker¬
het uti Svenska jorden och bergsbruken för 4 å 4j procent ränta göra de kapitaler i
Sverige fruktbara för utländningen, hvilka i hans eget land kanske icke skulle inbringa ho¬
nom 3 procent. Att detta utländska skuldsättnings-system skall i framtiden och kanske
innan kort förorsaka de största olyckor för Banken och landet, är min oförgripliga öfverty¬
gelse. Men emellertid måste den fördelaktiga konjunktur, som till en början deraf tillfäl¬
ligtvis framkallas, på ett klokt och ändamålsenligt sätt begagnas.
Omkring år 1847, då af en sådan orsak, som den nyssnämnde, silfver inkom i lan¬
det, ökades Bankens reella fond, såsom bekant är, till 22 millioner r:dr banko. Men se¬
delskulden ökades i samma mån och på samma gång. (Deraf följde ock, att de utgifna
nya sedlarne snart åter uttogo det silfver, man för dem inköpt, såsom närvarande förhål¬
lande nogsamt utvisar). Men när nu ofördröjligen samma orsakrr sannolikt skola medföra
samma verkningar, eller att indragningen till landet af utländska lån skall föranleda vexel-
öfverskott, silfver-import och sedelstockens tillväxt, bör, efter all min öfvertygelse, sjlfret
betalas, icke med utgifvande af nya sedlar, utan åtminstone till ett visst belopp med re¬
dan utgifna och beräknade sedlar, som antingen återkommit eller återkomma till Banken
såsom bankovinst eller på annat sätt, eller som ligga obegagnade uti lånefonderna. Oru
12 Banko- Vt skottets Utlåtande, N:o 3 7. ,
delia sker på ett klokt oell ändamålsenligt sätt, så åstadkommes ingen minskning uti den
beräknade sedelstocken oell således ingen olägenhet för rörelsen, sedelstockens alltför sto¬
ra tillväxt förekommes, silfverfonden ökas utan att derigenom sedelskulden okas,-förhål¬
landet emellan dessa begge qvantiteter förbättras, och den tillväxt, som reella fonden på detta
sätt erhåller, torde något längre kunna qvarhållas i Bankens hvalf, än om dess tillgångar
ökas endast med att idkeligen utgifva riva skuldsedlar, hvilka vid uppvisandet åter skola
Ictalas med silfver. Skulle emot förmodan silfvertillgången från utlandet blifva så betydlig,
att det hos banken befintliga eller dit inflytande sedel-belopp, som Banko-styrelsen anser
sig härtill kunna använda, icke vore tilli äckligt, utan minskning uti utelöpande sedelstock,
så återstår alltid utvägen att inköpa det öfriga silfret, för nya sedlar, i fall konjunkturen
skulle fortfara sådan, att dylik åtgärd blifver för realisations-banken fördelaktig.
Att iånebanken städse måste reglera alla sina låne-operationer på ett sådant sätt, att
derigenom realisations-banken icke sättes i fara eller bringas på fall, är en grundsats, som
genomgår hela banko-reglementet, och utgör hufvud villkoret för realisationens bestånd.”
Vid 5:te punkten :
af herr Nordenfelt, Åke: 'Mot de uti 116, 120, 121 §§ af Banko-reglementet
lemnade föreskrifter för herrar Bankofullmäktige att iakttaga, när större utvexling af silfver
från Banken eger rum, får jag reservera mig. Jag kan icke dela den åsigt, att en indragning
af lånerörelsen, och möjligen alldeles inställande deraf, bör ifrågakomma vid den tid,
då rörelse-kapitalet redan blifvit förminskadt genom den silfver-utvexling, som skett. Till
denna öfvertygelse leder jag mig af den enkla erfarenhet, som det enskilda aiTarslifvet
gifver vid handen, och statens allmänna förhållanden kunna icke skilja sig derifrån annor¬
lunda, än genom den större summan af flere enskildes sammanförde intressen.
Om bruksegaren, landtrnannen eller producenten i allmänhet använder ett visst kapi¬
tal för bedrifvande af sin rörelse och genom missgynnande konjunkturer sattes ur tillfälle
alt realisera sin vara, så bringas han redan uti förlägenhet, men, genom möjligheten att
med ö k a d t rörelse-kapital fortsätta sin verksamhet, kan han afvakta ett mera gynnsamt till¬
fälle för sin varas realisation, och uti olyckligaste fallet ej göra större förlust än förlags-
räntekostnaden, samt den nedsättning lili varuvärde, som möjligen af tidens omständighe¬
ter kan föranledas. Beröfvas han åter sitt rörelse-kapital samtidigt med en olycklig kon¬
junktur för produktens afsättning, eller under i öfrigt menliga förhållanden, så är under¬
gången gifven, ej blott för patronen, utan äfven för alla dem, hvars lifsuppehälle varit be-
Banko-Utskotlels lil låtande, N:o 37. 13
roende af den arbetsförtjenst, sorn då upphörer. Vid ett sådant tillfälle ökas statens våda i
dubbelt fall, då, genom ett sådant strypnings-system, alla näringar aftyna, förlamas och
nedsättas så, att manga år lördr.is, afvan under lyckliga omständigheter, att återställa hvad
som redan galt förloradt. Det säkraste sättet för bibehållande af Bankens soliditet ligger
otvifvelaktig! uti uppehållandet af landets välstånd, och detta åter står, efter mitt förme¬
nande, uti oskiljaktigt sammanhang med bibehållandet af nödigt förlags- och rörelsekapital;
jag skule, med förutsättning, att förestående rcsonnement är grundadt, velat föreslå, att 116
8 finge den utvidgning, alt Bankofullmäktige utom sitt berättigande att i Hamburg hafva
50D.000 r:dr flamb. banko deponerade, skulle till ytterligare säkerhet för uppehållandet
af Bankens metalliska valuta bereda ett kreditiv för Bankens räkning å 1,000,000 r:dr
Hand), banko alt i mån af behof lyftas, hvaremot det uti 120 § Bankofullmäktige lemnade
berättigande att upptaga utländskt Ian lill 3,000,000 r:dr silfver, borde kunna nedsättas till
2,500,000. 1 sammanhang härmed ville det synas mig, som 121 § skulle kunna förän¬
dras lill den lydelse, alt
Då Bankofullmäktige, vid större ultagning af silfver från Banken och för möjligheten
att efterkomma föreskriften uti 114 § sett sig nödsakade
•0 »It dd banken indraga de för dess räkning enligt 116 § uti Hamburg stående 500,000
riksdaler Hamburger banko, samt
b) för samma ändamål indragit det uti 116 § omförmälde kreditiv-belopp å 1,000,000
riksdaler Hamburger banko; samt
c) ändtligen äfven begagnat det uti 120 § till upptagande beviljade lån å 2 500,000 riks¬
daler silfver, må fullmäktige ändtligen vidtaga den yttersta åtgärden att
1:0 i lika förhållande minska utlåningen genom Handels- och Närings- samt Banko-diskon¬
ten och Lånekontoren, samt nedsätta beviljade kassa-kreditiver;
2:o försälja innehafvande obligationer;
3:o inställa all utlåning från Handels-, Närings- samt Banko-diskonten och Låne-kootoren;
4:0 genom vägran af nya lån efter hand minska öfrige grenar af Bankens lånerörelse, den
på fastigheter dock i sista rummel; och böra dessa utvägar begagnas i den ordning de
bär ofvan äro uppräknade.
Skulle emellertid, innan behofvet påkallade tillämpningen af de under N:ris 1, 2 och 3
gifria föreskrifter, silfver på naturlig väg inflyta lill Banken och derigenom sedelstocken
samt rörelsekapitalet ökas öfver landets behof, är det fullmäktiges pligt att i den ordning
14 Banko-Utskottets Utlåtande, A:o 37.
afhjelpa (Jetta missförhållande, som medel dertill under N:ris i, 2, 3 angifvas, då genom
dessa föreskrifters tilian pning rörelse-kapitalet under missgynnande konjunkturer väl kun¬
de ökas,, m-en alltid efter öfverstånden kris återställas till sitt behöriga skiek — att under
svåra konjunkturer någonsin begagna den inskränkning, hvartill 1, 2, 3 §§ berättiga, anser
jag öfverflödigt,, ty. undergången är då så gifven, att jag endast anser delta såsom' ett me¬
del att fortskynda upplösningen, rnen då flere Utskottets ledamöter ansett dessa föreskrifter
nödiga, har jag äfven velat låta detri inflyta till den kraft och verkan de förmå.
Att tillämpningen af denna åsigt skalf förefalla mången vådlig, förutser jag ganska väl,
under Riksbankens närvarande tredubbla och invecklade förbindelse att uppehålla myntvär¬
det och tillika förlägga landet och i vissa förhållanden älven staten, med nödigt rörelse¬
kapital uti Ian- och kreditiv-väg. Ehuru jag för ingen del kan gilla denna Bankens sam-
manskrufvade verksamhet, under stridiga intressen, kan jag icke förlika mig med den tan¬
ken, att myntvärdets uppehållande kan ske, eller ens undeilättas, genom ruin af existe¬
rande näringar, hvilket ovilkorligen skulle blifva en följd af det nu reglementerade stryp¬
system, hvilket sannolikt varit hufvudsak ligaste skälet till Riksbankens förut så ofta irå¬
kade obestånd. Man har väl angifvit, att eller 1843 års starka utvexling af silfver och
Bmkens dåvarande förlägenhet för möjligheten af uppfyllandet af sine förbindelser, allt, tid
efter annan, rättadte sig sjelf, och att silfver på så kallad naturlig väg åter ingick uti Ban¬
kens hvalf, äfvensom att, under de efter denna period följande år, de tillgänglige lånefon-
derne voro så litet anlitade, att till och med 5,000,000 och deröfver varit obegagnade af
disponible lane-tillgångar och kreditivfonder, men månne icke skälet härtill vore att finna just
uti den tryckning, hvilken allmänna rörelsen under deri svåra tiden fått vidkännas och
hvarefter den ännu då icke hunnit åter uppblomstra så mycket, att den kunnat upptaga det
då tillgängliga rörelse-kapitalet, som kanske äfven onaturligt ökats af infiutne hypoteks-
kasse-medel. Man fruktar för skuldsättning, och man vill derföre indraga rörelse—kapitalet,
men man glömmer, att denna skuldsättning är redan gjord, i samma stund man befarar
möjligheten, att Riksbanken icke skulle kunna fylla sina förbindelser; vid ett så olyckligt
förhållande är skilnaden blott den, att slumpen bestämmer, hvilken eller hvilka, som äro
fordringsegare, och att förlusten drabbar ulan afseende å rättvisa den skyldige lika väl som
den oskyldige. En skuldsättning åter, som, för uppehållandet af Bankens möjlighet att
fylla sina förbindelser, uppkommer, blifver, för den händelse att lyckligare omständigheter
ej sätta Banken i tillfälle att afbörda densamma, såsom statsskuld lika fördelad och uti ett
Banko- Visko ttels Utlåtande, N:o 37. 15
rättvist förhållande jemtll; tryckande, och bördan deraf är lätt att bära, då näringarne ej
lilifvit förtryckta, utan kunnat utveckla och förkofra sig. Jag har icke dragit i betänkande
alt härå fästa Rikets Ständers uppmärksamhet och jag hoppas, att en ålerremiss af detta
betänkande torde kunna leda till ett annat resultat, än det nu af Högiobiga Banko-utskottet
med en ringa pluralitet föreslagna.”
Herr X. Bergman liar instämt i denna reservation, i hvad densamma angår den ut¬
talade åsigten, att Banken bör å utrikes ort hafva kreditiv, samt i öfrigt beträffande de
principer, hvilka uti 1835 års Banko-reglemente blifvit uttrvcktajj och ^reservationen å-
beropade.
Af Herr Kontraktsprosten Almgvist: “Om än medgifvas måste, att Bankens första"ålig¬
gande innefattar skyldigheten att upprätthålla realisationen, emedan eganderätten och med
den både allmänna krediten oeh välfärden deraf bero, så ligger likväl icke mindre makt
uppå, att, så länge Banken fortfarande såsom lånebank skall vara rörelsekapitalets'^förläg¬
gare, förse landet nied nödigt rörelse-medel.
Med dessa förbindelser åligger Bai.kens styrelse att noga uppmärksamma allmänna
penningeställningen i landet; med all omtanka förebygga eller afböja alla hastiga och starka
fluktuationer af rörelsekapitalet, det må vara till förökning eller minskning, på olika sätt
menligt inverkande på landets välstånd och utveckling, då ovanlig penningetillgång föror¬
sakar uppjagade varuvärden och omåttlig import; penningebrist, deremot stagnation och
förlägenhet.
När man från denna synpunkt jemför de föreskrifter, som af Rikets Ständer varit
lemnade, finner man, att olika och hvarandra motsatta principer varit för olika tider gäl¬
lande.
I det reglemente, som 1834 antogs för den realiserade Banken, fäslades isynnerhet
vigt vid dess förbindelse att förse landet med rörelsekapital, hvarföre vid metalliska kassans
påkänning och sedelstockens minskning i första rummet föreskrefs att genom upptagande
lån förstärka kassan och såsom en sista åtgärd göra indragningar i lånerörelsen, för att
icke utan yttersta nöd ännu mer öka penninge-förlägenheten.
Yrid 1844 års riksdag injagade den lågt sjunkna silfvervalutan en allmän fruktan för
realisationens bestånd, hvadan ock reglementet erhöll den förändring, att då, i följd af
missgynnande konjunktur eller ökad import, silfret strömmade ur Banken, fullmäktige åla-
IG Hm.ko-Utskottets Utlåtande, N:n 37.
ries i första rummet att minska, sedan att alldeles inställa lånerörelsen, men först i sista
rummet genom lån och andra medel länka på det nödställda landet.
Vid sisla riksdag lemnades denna lagstiftning oförändrad.
Då nuvarande Bankoutskott insett dessa ytterligheter och derföre såsom en medelväg
emellan 1834 och 1844 års reglementen varit betänkt på en förändring i 121 §, hade jag för
rnin del önskat och föreslagit, att föreskrifterna för metalliska kassans förstärkning lått föl¬
jande ordning:
a) minska utlåningen genom Handels- och Närings-diskonterne, afslå ansökningar om kassa-
kreditiv oell uppsäga redan beviljade;
b) samtidigt härmed emot betalning i bankosedlar försälja innehafvande obligationer eller
upptaga lån emot lägsta ränta;
c) alldeles inställa utlåningen i Handels- och Närings-diskonten och kassakreditiv-rörelsen
samt indraga större eller mindre del af utlåningen på namn och reverser;
o. s. v.
Härigenom hade Banken egt bestämd föreskrift att genom indragning på den låne¬
rörelsegren, som erfarenheten visat isynnerhet vara vådlig för silfver—valulan, i första rum¬
met sörja för sig sjelf, men i det andra för landet, och först, när dessa åtgärder befinnas
otillräckliga, för särskildt ytterst olyckliga fall i 3:dje och 4:de punkterna vidtaga ett våld¬
samt och hela landet ruinerande slrypnings-system.
Man har nu endast föreslagit den förändring, att låne-operationer till kassans förstärk¬
ning och öfriga dermed likartade utvägar skola vidtagas samtidigt med strvpnings-åtgärder-
na; men denna samtidighet synes i betydlig mån hafva blifvit inskränkt genom den qvar¬
stående föreskriften i slutet af §, att de anvisade utvägarne skola begagnas i den ordning
de äro uppräknade.
Dessutom innebär försäljningen af innehafvande obligationer (så vida de icke äro ställ¬
da i utländskt mynt) en åtgärd, som leder till sedelstockens minskning och derföre icke
bort sättas tillsammans med utvägar, som föreskrifvas till rörelsekapitalets förökning.
På dessa grunder får jag reservera mig mot Utskottets förslag till förändring af
121 §.”
Af
Banko-1 Isko Heta Utlåtande, N:o 37. 17
Af Herr Professor Agardh: ”Emot bibehållande af 121 §, hvari stadgas, att utlånin¬
gen skall minskas när större uttag af silfver från Banken ega rum, får jag reservera mig,
emedan ett sådant stadgande alldeles striler mot grund-idéen för svenska Bankens verk¬
samhet och en tillämpning af densamma skall verka förstörande på näringarne och indu¬
strien. Paragrafen borde i min tanka hafva en nära nog diametralt motsatt lydelse.
För att ådagalägga detta vill jag här återupprepa hvad jag inom mitt stånd redan
yttrat då frågan om bankovinsteus användande förevar, och får sålunda erinra om den
egendomliga organisationen af Rikets Ständers Barik, så olik alia andra länders bank¬
inrättningar. Derigenom att deri på samma gån§ skall upprätthålla myntvärdet och vara
hela landets förläggare, har den både funktioner af hvad man vanligen kallar en deposit-
eller giro banle och af en läne-bank. Den förra delen af svenska Banken skulle jag,
med afseende på det uteslutande åliggandet att upprätthålla myntvärdet, vilja kalla realisa-
lions-banlcen, hvartill jag räknar bankens hela metalliska kassa och den del af sedelstoc¬
ken, som motsvaras af denria kassa; till lånebanken räknar jag bankens alla öfriga tillgån¬
gar och skulder eller sedel-ansvarighet. Man har mycket klandrat denna organisation af
svenska Riksbanken, hvarigenom den fått tvänne, som det vid första påseende vili synas,
så heterogena bestämmelser, men denna organisation innebär i min tanke en fördel, den
nemligen att båda dessa banker lyda en och samma styrelse, och således rätt styrda kun¬
na hvar i sin mån medverka till uppfyllande af bankens första förbindelse, den att upp¬
rätthålla myntvärdet. Realisationsbanken bidrager nemligen tydligen dertill derigenom, att
den förskaffar sig så mycket metallisk valuta, att den under alla förhållanden kan mot silf¬
ver inlösa hvarje i dess lucka presenterad sedel. Lånebanken kan och bör i sin ordning
kraftigt medverka till samma mål, derigenom att den beherrskar rörelsekapitalet i landet
och dymedelst upprätthåller hvad jag skulle vilja kalla penning- eller sedel-värdet. Ett
öfverskott i rörelsekapital, sorn ej är fästadt vid näringarne och industrien, höjer varuvär¬
det onaturligt, framkallar öfverdrifna spekulationer, och återvänder merendels genast i form
af ökad import till realisatious-bankens lucka och uttager silfret lika hastigt som det dit
inkommit. Brist på rörelsekapital verkar tynande och förlamande på samma näringar och
industri, minskar varuvärdet, och verkningarne sträcka sig äfven till realisatious-bankens
lucka i form af minskad export. Lånebankens hufvudsyfte bör sålunda vara, att moderera
Bi/t. till B. St. Prof. 1850 $ 1851. 6 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 3
18 Banko-Utskot/e/s Utlåtande, N:o 37.
rörelsekapitalet och icke tillåta för stora fluktuationer i detsamma. En naturlig följd häraf
blir, att, då realisations-bankens utelöpande sedelstock är stor, d. v. s. när dess metalliska
kassa är stark, låne-banken bör minska sin utelöpande sedelstock, dels för att derigenom
skaffa realisations-banken styrka att motstå tryckningen af en dålig handels-konjunktur
och dels hufvudsakligen för att som national-rikedom i realisations-bankens hvalf fixera
någon del af det influtna silfret. När deremot realisations-banken är svag och dess rörelse¬
kapital litet, bör låne-banken åter utsläppa något af hvad den under den goda tiden in¬
dragit.
Likasom realisations-banken styrer silfver- eller vexel-kursen på utlandet, bör låne-
banken styra sedel-luirsen inom landet. Så snart nemligen vexel-kursen stiger så många
skillingar öfver pari, att silfver-riksdalerns transport till Hamburg dermed är betald, kan
den ej vidare stiga, emedan då köpmannen finnér sin fördel vid att transportera silfret
in natura till kontinenten heldre än att köpa vexlar, och när kursen faller under pari för¬
hindras dess vidare fall derigenom att realisations-banken då har både rättighet och skyl¬
dighet att såsom vexel-handlare träda upp på Börsen och köpa vexlar för huru många
millioner som helst, mot hvilka spdan silfver dragés in. På samma sätt bör låne-banken
styra sedel-kursen inom landet och upprätthålla sedelvärdet, så att, när sedeltillgången eller
rörelse-kapitalet är stort, bör den draga in, men deremot åter släppa ut när denna sedel¬
tillgång minskas.
Dessa synes mig vara lika enkla som naturliga principer för Bankens förvaltning, och
kunde de vid denna göra sig gällande, skulle både landet och Banken deraf i min tanka
befinna sig väl. Nu utgår likväl Banko-reglementet nära nog från alldeles motsatta åsig—
ter. När realisations-bankens utelöpande sedelstock är stor, så finnes ingen paragraf i re¬
glementet, som befaller lånebanken minska sin sedelstock, utan då lefver man på stor fot
någon tid, liksom allt minne af den hårda tiden vore alldeles försvunnen. När åter reali-
sations-bankens kassa hastigt börjar smälta tillsamman till följe af det öfverdådiga lefnads¬
sätt, då är modet genast borta, landet ställes på svältkur och lånebanken har i denna
121 :sta paragraf befallning att ytterligare minska den genom realisations-bankens svaghet
Tedan otillräckliga sedelstocken, oaktadt man kan vara öfvertygad att, när strypningen en¬
ligt paragrafen borde vidtaga, den då utelöpande sedelstocken är så fastvuxen vid näringar-
ne och industrien, att den endast med våld kan skiljas derifråu, för att bana sig väg till
banko-luckan. Jag vill nu med några siffror belysa dessa framställda generella satser
Banko-Utskottets Ut/ätande, N:o 37. 19
och vidfogar följande tablå för alla åren efter 1844 öfver Bankens utelöpande sedelstock
och metalliska kassa, äfvensom öfver privatbankernes i rörelsen varande sedlar utöfver deras
kassa i riksmynt. Jag har tagit år 1844 till utgångspunkt, emedan då den i Finland ute¬
löpande delen af Svenska sedelstocken indrogs, och man således, för att jemföra åren före
1844 med de derpå följande, måste taga denna sedelstock med i räkningen. Till sedelstoc¬
ken räknar jag både Bankens och privatbankernes utelöpande sedlar:
|
Bankens utelöpande
sedlar.
|
Privatbankarnes utelö¬
pande sedlar.
|
Summa
sedelstock.
|
Metalliska kassan i r.dr
banko förvandlad.
|
1844.
|
20,112,000.
|
3,968,000.
|
24,080,000.
|
8,817,000.
|
1845.
|
24,100,000.
|
4,088,000.
|
28,188,000.
|
13,272,000.
|
1846.
|
25,977,000.
|
3,861,000.
|
29,838,000.
|
15.702,000.
|
1847.
|
29,002,000.
|
5,990,000.
|
34,992.000.
|
22,000,000.
|
1848.
|
26,147,000.
|
6,811,000.
|
32,958,000.
|
15,667,000.
|
1849.
|
22,805,000.
|
7,019,000.
|
29,824,000.
|
12,892,000.
|
1850.
|
22,393,000.
|
6,234,000.
|
28,627,000.
|
12,190,000.
|
Tager jag nu medium
|
af den utelöpande
|
sedelstocken äfvensom af
|
metalliska kassai
|
för dessa år, så finner jag
|
det förra vara 29,787,000 och det sednare 14.363,000, och ja;
|
får för de särskilda åren:
|
|
|
|
|
Sedelstock öfver
medium.
|
Sedelstock under
medium.
|
Metallisk» kasaan öfver
medium.
|
Metalliska kassan under
medium.
|
1844.
1845.
|
|
5.707.000.
1.599.000.
|
|
5,546 000.
1,091,000.
|
|
|
|
|
1846.
|
51,000.
|
|
1,339,000.
|
|
|
|
1847.
|
5,205,000.
|
|
7,637,000.
|
|
|
|
1848.
|
3,171,000.
|
|
1.304,000.
|
|
|
|
1849.
|
37,000.
|
|
|
1,471,000.
|
1850.
|
|
1.160,000.
|
|
2,173,000.
|
|
|
Af denna tablå ser man hvilka ofantliga
|
fluktuationer rörelsekapitalet under dessa å
|
undergått; sålunda var rörelsekapitalet år 1847, till följe af metalliska kassans hastiga till-
vext, nära 11,000,000 rdr större än 1844. Rörelsekapitalet är för närvarande 1,000,000
r:dr och metalliska kassan 2,000,000 r:dr under dessa 7 årens medium.
Hvart har nu delta ofantliga silfverförråd, som fanns år 1847, tagit vägen? Man skju-
20 Banko- Utskottets Utlåtande, N.o 37.
ter vanligen hela skulden på de ofördelaktiga handelsförhållanderna år 1848 och nekas kan
visserligen icke, att de äfven i sin nian bidragit till metalliska kassans bortsopande, likväl
faller i min tanka hufvudorsaken principerna för Bank- styrelsen till last. Jag har ofvan an-
tydt, att ett öfverskott af rörelsekapital i form af ökad import strömmar tillbaka till reali-
sations-bankens lucka och plundrar banken på silfver. Låtom oss derföre tillse hvilken af
dessa orsaker, minskad export, såsom man vanligen antager, eller ökad import, som jag
påstått, varit mest vållande till dpf nästan spårlösa försvinnande af bankens stora metalliska
kassa år 1847, den största som funnits sedan realisationens införande. Jag begagnar här¬
före siffer-uppgifterna i Kommers-Kollegii nyligen utkomna Berättelse öfver Sveriges
utrikes sjöfart och handel för är 1849, och anmärker blott, att jag från exporten och
importen uteslutit den af guld och silfver i mynt och plantsar, och endast begagnat de
tal, hvilka under rubriken uandra varor“ förekomma pag. 36 i nämnde berättelse:
Införsel Utförsel
1844 17,487,000. 21,580,000.
1845 17,569,000. 24,380,000.
1846 18,730,000. 24,871,000.
1847 22,434,000. 29,588,000.
1848 23,186,000. 21,567,000.
1849 25,518,000. 24,260,000.
Medium af alla årens import blir således 20,820,000 och af export 24,374,000; an¬
märkas bör, att i importen ej kan vara upptagen den på olofliga vägar, hvilken i medeltal
synes uppgå till omkring 3,000,000. Man får sålunda:
Införsel. Utförsel.
Under medium. Ofver medium. Under medium. Ofver medium.
1844. 3,333,000. 2,794,000.
1845. 3,151,000. 6,000.
1846. 2,090.000. 497,000.
1847. — —— 1,614,000. 5,214,000.
1848 . — 2,366,000. 2,807,000.
1 849. — 4,698,000. 114,000. —
Att sålunda dömrna af denna officiella uppgift halva af de 9 millioner, hvarmed Bankens
Manlio-Utskottets Utlåtande, N:o 37. •>!
metalliska kassa var lägre är 1849 !in år 1847. 7,000,000 rtdr utgått i en ökad import
cidi endast 3,000 000 genom en minskad export. Importen var nemligen 1848 2,366,000
r:dr och 1849, 4,698.000 r:dr olver medium, eller för båda åren något mer Un 7,000.000
r:dr öfver medium, likaledes var exporten 1848 2,807.000 r:dr och 1849 1 14,000 ndr eller
tillsammans nära 3,000,000 r:dr under medium. Att summan af den ökade importen och
minskade exporten ej blir lika med förändringen i metalliska kassan härrör dels deraf att
de förra media äro hemtade från åren 1844—1849. då man ännu saknar uppgifterna för
1850, det sednare från åren 1844—1850, dels också deraf att hvad som genom frakthan¬
deln influtit eller genom lån eller afbetalning å lån indragits eller utgått naturligtvis ej kan
finnas upptaget. Kollegium har beledsagat tablån med följande anmärkning: “Enligt hvad
denna tabell utvisar, har den egentliga varu-införseln, hvars värde år 1848 öfversteg
hvarje föregående års import-belopp, under sistlidet år vunnit en ytterligare till¬
vexla motsvarande omkring 2,300,000 r:dr. Äfven utförseln, som år 1848 icke allenast
var vida mindre betydlig än under det för Sveriges export-handel serdeles gynnande året
1847, utan äfven understeg hvartdera af de 3:ne nästföregångna årens export-belopp, har
år 1849 höjt sig till eli värde af 24,260.000 r:dr, hvilken summa, ehuru ännu ansenligt
lägre än 1847 års utförsels-värde, med nära 2,700,000 r:dr öfverstiger det för år 1848
uppgifna.“ Hvarifrån, om ej Irån öfverskott i rörelse-kapital, tror man nu den ofantliga
varu-införseln åren 1848 och 1849 härleder sig? Jag tror man bör låta varna sig af en
sådan erfarenhet och ålägga Banko-styrelsen alt hädanefter skänka lika mycken uppmärk¬
samhet åt den utelöpande sedelstocken, som den nu är ålagd skänka åt den metalliska
kassan. Utskottet har visserligen genom de inskjutna orden: ueller sådan bör befaras
med anledning af sedelstockens i landet ökning öfver normal-för lia II an del“ på sätt
och vis medgifvit riktigheten af den princip, jag här sökt framställa och man bör vara
tacksam för ett sådant medgifvande. För min del vågar jag likväl tro att Utskottet utan
skada kunde tagit steget bättre ut och omskapa hela denna paragraf i enlighet med de
principer, på hvilka Svenska Banken Ii vilar. Denna paragraf borde således antingen sön¬
derdelas i 2:ne §§ eller afdelas i 2:ne momenter, hvaraf det ena skulle innehålla de före¬
skrifter, hvilka borde iakttagas, då Bankens ställning är hvad man nu vanligen förstår med
god, det andra, de hvilka borde iakttagas, då den är dålig. I enlighet med ofvan utveck¬
lade principer borde således 121 § hafva ungefär följande lydelse:
Banko-Utskottets Utlåtande, A:o 37.
§ 121.
a.
t:o. Fullmäktige åligger att, för bibehållande af Bankens metalliska kas«a, då rörelse¬
kapitalet betydligare ökas, genom ändamålsenliga åtgärder, såsomrfÖrsäljning eller uppsäg¬
ning af Bankens tnneh-afvan.de i Svenskt mynt utställde obligationer, minskning i utlånin¬
gen så väl genom Handels- och Närings-diskontei na som genom Banko-diskonten och lane-,
kontoren, samt genom afslag å ansökningar om kassa-kreditiv, minska rörelse-kapi talet.
Till rörelse-kapitalet räknas här både Bankens och Privat-bankamas utöfver deras kassa i
riksmynt utelöpande sedlar.
2:o. Kär rörelse-kapitalet åter börjar nedsjunka, åligser det fullmäktige att åter öka
detsamma först genom fyllande af de genom ofvannämnde åtgärder minskade låne-fonderna,
samt sedan genom uppköp af i Svenskt mynt utställde obligationer, hvarvid iakttages att
det i 123 § föreskrifna maximum för sedelstock ej får öfverskridas.
b.
När större uttag af silfver från Banken ega rum, eller Bankens ställning i öfrigt det
påkallar, berättigas fullmäktige att,
l:o å utrikes ort försälja Bankens egande i utländskt mynt utställde obligationer och
deyföre indraga silfver.
2:o minska Bankens utlåningar, derest sådant, "emot förmodan, skulle af behofvet på-.
k nilas.
Genom att bibehålla detta sista stadgande, som närmast motsvarar nu gällande 121 §,
böra äfven de, som tro Bankens realisations-lörmåga ytterst garanteras af ett'stadgande i
denna syftning, finna sig tillfredsställda. Att minskningen i utlåningen under en ofördelak¬
tig ställning endast såsom ett yttersta nödfall och ej förr än andra utvägar blifvit vidtagna
bör tillgripas, tyckes falla af sig sjelf. Egentligen borde de i föregående momenter föreslag¬
na operationer uteslutande verkställas med obligationer i händelse Banken egde så¬
dana till nödigt belopp. Hufvudsyftet med nuvarande stadgandet att Banken i obligationer
skall innehafva ett visst minimum kan väl ej vara att Banken på ett beqvämt sätt och utan
Hanko-l tskottets Utlåtande y N:o 37. i3
arbete eller besvär endast skall draga den af dessa inflytande ränta, utan att de skola vara
till hands för att under ovanliga förhållanden kunna användas. Obligationerna, såväl de i
Svenskt som utländskt mynt utställda, böra betraktas endast såsom Bankens barlast, hvilken
är till endast för atl återställa den förlorade jemvigten.
Den 121:sta paragra fen, sådan den nu lyder, tillkom under den vid 1844 års riksdag
herrskande panic, och skälen hvilka dåvarande Banko-utskott anförer till stöd för densam¬
ma äro ytterst svaga eller snart sagdt inga. Före denna riksdag tänkte man sig icke Ban¬
ken isolerad från landet och man gaf deri ej heller omedelbar anvisving att vid en öf-
verhängande fara tillgripa den sämsta af alla utvägar den att rädda sig på landets
bekostnad.
Det stadgande, sorn svarar mot den 12 Irsta i nu gällande reglemente, delad i 2:ne,
122:dra och 123:dje i 1834 års samt 116;de och ll^rde i 1840 års reglemente var af
följande lydelse:
§ 116.
Bankofullmäktige berättigas att, dä Bankens säkerhet det fordrar,
förpanta Bankens egande inteckningar i fastighet, under villkor, att den i skuldförbin¬
delserna Banken serskildt förbehållne uppsägningsrätt för hela skuldbeloppet icke får af
annan innehafvare begagnas;
försälja, till större eller mindre belopp, Bankens innehafvande Stats-obligationrr och
andra räntebärande papper;
upptaga lån emot räntebärande obligationer, ställda på viss tid eller uppsägning; och
minska Bankens utlåningar, derest sådant, emot förmodan, skulle af behofvet på¬
kallas.
§ H7.
Af alla de i nästföreslående § tillåtne åtgärder till realisationens vidmakthållande är
låne-rörelsens förminskning den, som i sista rummet bör tillgripas, och det endast, då
Bankens säkerhet sådant ovillkorligen fordrar; men på Banko-styrelsen allena ankommer
ätt bestämma, hvilken eller hvilka af öfriga fördetta ändamål medgifna åtgärder må i hvarje
serskildt fall begagnas; och tillförse sig llikets Ständer, det Banko-styrelsen icke underlå¬
ter, att dervid afse både Bankens egen lördel och industriens dermed i nära sammanhang
stående ostörda förkofran.
24 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 37.
I dessa håda paragrafer har man håde insett och klart uttalat Bankens, i dess egen¬
skap af monopoliserad lånebank, förbindelser till landet; här harman stadgat, att i nödens
stund borde alla andra och mera ändamålsenliga utvägar försökas innan man tillgrep den
att minska utlåningen. Man tycks före år 1844 hafva insett att, då Banken enligt Rege-
rings-formens 72 § har uteslutande monopolium att utgifva sedlar, som för mynt i riket
må erkännas, och sålunda våra näringar och vår industri i afseende på första vilkoret för
deras uppkomst och förkofran, eller tillräckligt förlags kapital, äro beroende af detta mono-
polium, Banken å sin sida hade till samma näringar och industri andra förbindelser än så¬
dana, som vid första annalkande storm handlöst kunna kastas öfver bord.
Jag fäster likväl mindre vigt vid en förändring af 121:sta § i den syftning jag föresla¬
git i momentet b, ty lika principvidrig denna paragraf i min tanka är, lika onyttig och till
följe deraf oskadlig år den då den på fullt allvar skall tillkämpas. I ett sådant ögonblick
kan den, som tror realisationen upprätthållas genom stadganden i dylik syftning, blifva öf-
vertygad om förvändheten i de här föreslagna åtgäiderna, ty paragrafen, tillämpad på de
fall den förutsätter, framkallar då en kris och en storm i landet, som genast blåser till¬
samman en urtima riksdag, hvilken blir tvungen vidtaga helt andra åtgärder, än sådana, som
gå ut på att ytterligare förknappa näringsmedlen för en af brist på näringsmedel redan li¬
dande industri. Hufvudvigten lägger jag på att ett bestämdt och positift stadgande i syft¬
ningen af det i momentet a innehållna införes i vårt Banko-reglemente. Man bör under
den goda tiden lägga upp något för att hafva att draga på i den onda. Genom frånvaron
af ett sådant stadgande och tillvaron af det i § 121 innehållna, kan man jemföra Bankens
förhållande lill våra näringar och vår industri med en dålig förmyndares, som i nödens
och behofvets stund ölvergifver sin myndling, hvars förderf han sjelf genom uraktlåten till¬
syn förorsakat. Ett bestämdt stadgande i den omförrnälda syftningen torde serskildt vara
af nöden nu, då man i tidningarne ser att nya Byphoteks föreningar redan lyckats i sina
negociationer orri ytterligare indragning af utländska lån, och man hör omtalas andra, ännu
blott påtänkte, hvilka ämna beträda samma bana. Man kan således måhända, ehuru af
andra orsaker än år 1847, få den ögonfägnaden att se Bankens hvalf snart nog fyllas med silf¬
ver. Om man äfven skulle kunna ursäkta slöseri rär affärerna gå bra, så lärer väl ingen
vilja taga det i försvar när det endast har sin näring af en ohejdadt fortgående skuldsätt¬
ning, och man kan i längden ej hålla ut med att kasta ut 6 ä 7,000,000 r:dr mellan hvarje
riksdag på en öfverflödig import. Jag
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 37. 25
Jag vill här ej lemna oanmärkt att verksamheten af en åtgärd, i den syftning, jag fö¬
reslagit, till stor del tillintetgöres af de ännu existerande privatbankerne, hvilka under gyn¬
nande konjunktur, då den utelöpande sedelstocken äfven med indragningar, hvilka ej kunna
ske ögonblickligt, är stor, alltjemt släppa ut, hvarigenom ändamålet med indragningen för¬
felas. Detta är en af följderna af den prisade åtgärden, att på privata sedelbanker öfver¬
flytta en del af Bankens lånerörelse, hvarigenom penninge-rörelsen i landet ej mera do¬
mineras af Riksbanken. I en ofördelaktig konjunktur åter, såsom t. ex. för närvarande,
är förhållandet alldeles motsatt, och förlägenheten ökas genom privatbankarne, hvilka till
följe af bristen på riksmynt i sina växlings-kassor äfven draga in, och detta vida ojemnare
än Banken. Af den meddelade tablån öfver Bankens och Privatbankarnes utelöpande se¬
delstock visar sig detta alldeles tydligt. Så länge sedelstocken är öfver medium släppa
privatbankarne alltjemt ut, oaktadt Bankens sedelstock minskas, men så snart den faller
under medium draga de in vida häftigare än banken. Således ser man att privatbankernes
sedelstock ökades år 1848 med 1,000,000 r:dr, oaktadt Bankens minskades med 3,000,000
r:dr; år 1849 ökades deras sedelstock ännu något, oaktadt Bankens nedsjönk under detta
år med ännu 3,000,000 r:dr; men under förlidet år, då sedelstocken stod under medium,
drogo privatbankarne in 800,000 r:dr, under det Banken endast drog in 400,000 rdr. Ehuru
man sålunda med den föreslagna åtgärden åtminstone i början ej kan vinna allt hvad man
kunnat önska vinna, så bör man derföre likväl ingalunda underlåta att använda den.“
Med herr professor Agardh hafva sig förenat: herr E. Falhem, samt riksdagsfull¬
mäktige Henrik Andersson från Örebro län och Per Nilsson från Christianstads län;
hvarförutan herr C. G. Indebetou instämt uti den af herr professor Agardh föreslagna
förändringen af 121 §.
af herr Berg von Linde, J. “Instämmande hufvudsakligen i di n reservation, herr
professor Agardh afgifvit, anser jag mig, äfven med fara att ogillas, böra yttra den öfver¬
tygelse, att Banken är till för landets skull, på hvars välmåga och förkofran dess bestånd
ytterst hvilar; en grundsats, antydd i 124 § af det vid 1834 och 1835 årens riksdag ul<-
färdade Banko-reglemente, men sorn icke återfinnes hvarken i 112 § af det nu gällande,
der det heter: “Fullmäktiges första pligt är att upprätthålla myntvärdet", icke eller uti de
föreskrifter, som innefattas uti 121 § deraf, sådan den samma nu lyder eller blifvit af
Utskottet föreslagen. Otvifvelaktig! ligger det inom Styrelsens för Riksbanken verkningSr
Bi/t. till R. St. Brot. 1850 $ 1851. 6 Sami. 1 Afd. 13 Haft. \
26 Banko-Utskottets Utlåtande, N:<> t3.
krets och förmåga att i förhållande till landets behof reglera rörelse-kapitalet, förmedelst
sedelstockens ökande, då den befinnes för ringa och_minskning, när ett motsatt förhållande
intiaffär.- Detta torde vara, om ej det enda, dock säkraste medel att motverka och före¬
komma den så strängt klandrade utländska skuldsättningen utan att skada och alldeles för¬
qväfva landets industri, hvilket måste inträffa, om fullmäktige med blicken endast fästad
på dess pligt att upprätthålla myntvärdet tillämpa 121 §:ns föreskrifter. Från denna syn¬
punkt anser jag det framstälda, men genom Utskottets pluralitet förkastade förslaget vara af
högsta vigt och af för hand varande behof påkalladt; men då det efter min förmening nore
olämpligt om icke vådligt, att genom reglemente ntstaka speciela föreskrifter för åtgärder,
hvilka, för att uppfylla hvad dermed åsyftas, måste vara beroende af för handen varande
förhållanden, anser jag det reglementariska stadgandet böra affattas i följande ordalag:
Fullmäktige, som hafva alt afse ej mindre Bankens fördel, än äfven industriens i sam¬
band dermed varande bestånd och ostörda förkofran, böra, då utelöpande sedelstocken
visar sig öfverstiga det för landets behof erforderliga rörelse-kapital, vidtaga ändamålsenliga
åtgärder för minskning deraf, samt när deremot ett motsatt förhållande inträffar, med
iakttagande att det i 123 § föreskrifna maximum af sedelstock icke öfverskrides, åter öka
den samma genom fyllande af de i följd af ofvan antydda åtgärder möjligen minskade låne-
fonderne samt genom uppköp af räntebärande obligationer, derest icke Bankens ställning
skulle befinnas sådan att för dess bestånd tillämpning af 121 § måste ega rum.
af Herr F. A. Rinman: “Det af Utskottet i § 121 af Banko-reglementet föreslagna
tillägg, innefattande, att samma åtgärder, som fullmäktige hafva att vidtaga, då större silf-
ver-uttagning ur Banken eger rum, äfven borde begagnas, när silfver-uttagning bör befaras
i anledning af sedelstockens i landet ökning öfver normal-förhållandet, kan jag ej gilla.
Hvad sedelstockens i landet normal-förhållande egentligen ar, tyckes vara en
serdeles invecklad fråga, äfven om endast Riksbankens sedelstock tages i betraktande.
Afses deremot såväl Riksbankens som Privatbankarnes gemensamma utelöpande sedelmassa,
blifver frågan än svårare att lösa. Ty hvad det vanliga eller normala af detta, ständig
vexling underkastade, förhållande är, torde ännu vara oafgjordt. Skulle det emellertid lys¬
kås, att få ett bestämdt siffer-förhållande i det fallet som norm antaget, uppkomme genom
det föreslagna tillägget, då Bankens styrelse icke har någon makt öfver Privatbankernes
sedel-utgifningar, det förhållande, att den förres sedel-emission måste rättas efter de sed-
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 37. 27
Håres, och sålunda Riksbankens förvaltning underordnas Privatbankernes. Det är mot allt
stadgande i dylik syftning, jag i främsta rummet får reservera mig.
Dessutom anser jag alldeles olämpligt, att i föreskrifterna, angående Bankens metal¬
liska kassa, hvarom i förevarande punkt är fråga, inflicka bestämmelser om Bankens se¬
delstock, äfven om, såsom jag under frågans behandling inom Utskottet förnummit, försla¬
get egentligen afsåge den ökning af sedelstocken, som inträffar i följd af metalliska kassans
hastiga och betydliga tillväxt. Att det är önskvärdast, att metalliska kassan långsamt tillväxer,
inser jag fullkomligen, ty, på en af tillfälliga orsaker uppkommen för hastig tillväxt, följer
ovilkorligen snart en stor silfveruttagning; men att, om silfver äfven i större mängd har
benägenhet att hitströmma, försöka att, genom konstlade medel, förminska sedelstocken,
måste efter min tanke vara högst vådligt Skulle ock aldrig så stora massor af silfver öf¬
versvämma Bankens hvalf, tror jag ej att man för den saken kan göra någonting bättre,
än emottaga dem, utan att deremot göra några reglementariaka fördämniugar. Man har
redan gått mer än tillräckligt långt på reglementerandets väg.
Något det minsta tillägg till ifrågavarande §, med anledning af befarad silfver—uttasi—
ning anser jag både onödigt och öfverflödigt, och yrkar jag således att ingressen uti § 121
af nu gällande Banko-reglemente måtte förblifva oförändrad."
I hufvudsaken hafva med Herr Rinman instämt: Herrar K. A. Almgren, P. J.
Lagergren, C. W. Palander och C. Sundin; samt
af Herr L. Bergman: “Vid granskning af den del af Banko-reglementet, som handlar
om Bankens metalliska kassa samt de utvägar som lill bibehållande och för¬
stärkning af densamma må begagnas, har den mening inom Utskottet gjort sig gäl¬
lande, att någon ting borde stadgas, om hvad fullmäktige böra göra i den goda liden när
metalliska kassan är stor, och följaktligen äfven den utelöpande sedelmassan är större än
vanligt, ty har man sagt, här kan blifva ett sådant öfverflöd på penningar i landet som
det var 1847, och derigerom befordras stor import af utländska varor, vilda spekulationer
och fastighetsköp, m. m. Jag har motsatt mig ett sådant reglementerande, emedan jag an¬
ser det onödigt, ty Banken har ju full valuta i silfver för de nya sedlar den emot silfver
utgifvit, och skadligt, ty Banken hvarken kan eller bör upphäfva sig till förmyndare för
allmänna rörelsen i landet, alldra minst .genom konstlade åtgärder»emedan sådant skall, ef¬
ter mitt förmenande, endast framkalla den onda tiden, eller pienningebrist i landel, lidi-
28 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 37.
gare än den annars, i följd af missväxt, missgynnande export af jern och Irädvaror, m. m.
skulle hafva inträffat. Efter votering, hvarvid jag tillhörde minoriteten, har följande tillägg
till 121 § i det nu gällande Banko-reglementet således blifvit antaget, att införas näst ef¬
ter orden: när större uttagning af silfver från Banken eger rum,
”eller sådan bör befaras med anledning af sedelstockens i landet ökning öfver
”normal-förhållandet.”
Emot detta tillägg får jag mig reservera, och anser att det bör helt och hållet utgå.“
S-TOCfiHOLM. Östivbnd & Berling, 1831.
Banko-Utskottets Utlåtande, JYi 38.
t
Ms 38.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Maj 18S1, kl. 10 f. ni.
Utlåtande, i anledning af f. d. Kamereraren A. Nikodemis
ansökan om afskrifning af ofverranta å Diskont lån.
Uti en till Utskottet ingifven ansökning, har f. d. Kamereraren i Geuerai-
assistans-kontoret And. Nikodemi, under förmälan, att, sedan han år 1842 till
borgenärers förnöjande afträdt sin egendom, de konkursmassan tillfiutne medel,
uppgående, efter afdrag af konkurs-utgifterne, till 333 R:dr, 1 sk., 9 rst banko,
eller ungefärligen 23 procent af de uti konkursen bevakade fordringar, blifvit af
den utsedde Sysslomannen, Viktualiehandlande!! C. S. Ponsbach förskingrade, an¬
hållit, att han, som, vid sitt iråkade konkurstillstånd, till Banko-diskont-verket
häftade för en kapitalskuld af 390 R:dr banko, mätte, efter det denna kapital¬
skuld numera blifvit till Diskont-verket inbetald, återfå sina derför utfärdade för¬
bindelser, och sålunda befrias från erläggande af den upplupne, ogulde öfverrän-
tan 136 R:dr, 14 sk., 1 rst. banko; varande, till stöd för ansökningen, anfördt,
att den ifrågasatta eftergiften desto mera af billighet påkallades, sorn densamma
endast motsvarade Diskont-verkets andel i de utaf Ponsbach för Nikodemis kon¬
kursmassa förskingrade medel, hvaraf förlusten icke borde drabba sökanden, enär
det icke berott på honom, utan på borgenärerne, att utse Syssloman i hans konkurs.
Utskottet, som inhemtat, att sistnämnde summa utgör sammanräknade öfver-
räntan å 3 särskilda af Nikodemi, mot borgen af Målaren C. F. Sundgren och
Skomakaren Johan Dammgren, år 1841 upptagne lån, äfvensom att Dammgren,
före lånens förfallotid, i utfattigt tillstånd aflidit, har, vid det upplysta förhållan¬
de, att såväl Nikodemi, som Sundgren, hvilken sednares vistelseort under flera år
varit okänd, vid hos dem gjorda utmätningsförsök, befunnits sakna all tillgång,
ansett sig, med afseende jemväl derå, att Nikodemis konkursmassas tillgångar blif¬
vit till en del af den först utsedde Sysslomannen förskingrade, ega skäl att, på
sätt Diskont-direktionen hemställt, tillstyrka,
att öfverräntan å ifrågavarande 5 st. lån må, med tillsammans 136
R:dr, 14 sk., 1 rst. banko, få afskrifvas, samt de för lånen utfär¬
dade skuldsedlar till f. d. Kamereraren Nikodemi återställas. Stock¬
holm den 19 Maj 1831.
Bill. till fl. St. Brot. 1830 & 1831. 0 Sami., 1 Afd., 14 Haft. 1
Ilanko-Ulskoltets Ullålande, M 59.
M 39.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 22 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens äterremiss å vissa de¬
lar af Betänkandet JM 24, med förslag till reglering af
Bankens Låne- och Kreditiv-rörelse.
I anledning af det i Utskottets Betänkande J\& 24 framlagda förslag till reg¬
lering af Bankens låne- och kreditiv-rörelse, omfattande 54 särskilda punkter,
hafva Riks-stånden, enligt Utskottet tillhandakomne protokolls-utdrag af den 4 2,
14 och 16 nästlidne April, stadnat i följande beslut, nemligen:
Punkterna 1 med 8, 12, 17, 18, 19, 22, 24, 26, 27, 28, 32, 33, 34,
38, 41, 42, 46, 49, 50, 51 samt 54 äro af samtlige Riks-stånden bifallna och
punkterna 23, 25, 30, 36, 39, 40 samt 43 äro gillade af 3:ne Riks-stånd;
hvadan, och då, i frågor af förevarande beskaffenhet, tre Stånds sammanstäm¬
mande mening utgör Rikets Ständers beslut, den erhållna återremissen af sistbe—
rörde punkter icke lärer föranleda till någon åtgärd från Utskottets sida.
Uti 9, 10 och 11 punkterna hade Utskottet föreslagit ett förändradt sätt
för liqviden af ränte-» och kapital-afbetalning å lån mot pant af fast egendom.
Dessa punkter äro afslagna af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet,
återremitterade af Borgare-ståndet och bifallna af Bonde-ståndet.
Som sålunda 2:ne Riks-stånd afslagit den af Utskottet ifrågasatta förändring
och inom Borgare-ståndet den åsigt i allmänhet yttrats, att förslaget, såsom overk¬
ställbar^ borde förkastas, hemställer Utskottet,
l:o.
att detsamma mätte få anses vara förfallet;
men, med afseende ej mindre derå, att Preste-ståndet, under förklarande, att Ut¬
skottet icke synes hafva fullständigt besvarat den del af Riksdags-fullmäktigen
Medins motion, som åsyftar att bereda innehafvare af fastighetslån i Banken lätt¬
nad eiler lindring i de besvär och kostnader, hvilka de nu vid sina inbetalningar
till Banken ir/åste vidkännas, beslutat anmoda Utskottet, att till ny pröfning före¬
taga, om, såsom Medin föreslagit, eller på annat lämpligare sätt, detta önskvärda
ändamål må kunna vinnas, än äfven å den omständighet, att flera af de Ledamö¬
Banko-Utskottets Utlåtande, M 59.
3
ter inom Borgare-ståndet, hvilka i förevarande fråga sig yttrat, ansett Utskottet
böra upprätta och Rikets Ständer underställa ett förändradt förslag, i och för be¬
redande af någon lättnad åt låntagare på fastighet, att afbörda den årliga inbetal¬
ningen, har Utskottet detta ärende under förnyad pröfning förehaft.
Olvanberörde al Riksdags-fullmäktigeu Medin från Kronobergs län väckta
motion förutsätter i sjelfva verket rättighet för vederbörande låntagare att fä ge¬
nom uppbördsmännen i orterna verkställa inbetalningarne å lånen, emedan motio¬
nären hemställer, att Konungens Befallningshafvande i hvarje län mätte få sig
ålagdt att utlärda uppbördslängd till kronofogden, som sedermera, i sammanhang
med andra uppbörder, skulle inkassera ränteliqviderna å Bankens fastighetslån.
Som denna motion blifvit, genom Utskottets redan afgifna förslag, besvarad,
har Utskottet bort tillse huruvida något annat sätt för det ifrågaställda ändamålets
vinnande må kunna utfinnas.
Härvid har Utskottet till en början icke lemnat utan uppmärksamhet, att,
på grund af 174 § i gällande Banko-reglemente samt 4 §, 4 mom. af Kongl. Maj:ts
nådiga kungörelse under den 20 Januari 1824, de Bankens gäldenärer, som häfta
för lån mot återbetalnings—skyldighet i silfver, äro berättigade, att i Ränterierne
för Bankens räkning insätta årliga afbetalningen, antingen i svenskt silfvermynt
eller kontrolleradt verksilfver; med åliggande dock för gäldenären att Ränteriets
derå afgifvande bevis till Banken insända.
Denna föreskrift, tillkommen i följd deraf, dels att någon bestämd räntebe-
räkning på dagen vid inbetalningarne å lånen mot återbetalningsskyldighet i silf¬
ver, ej, såsom vid Bankens öfriga fastighetslån, är erforderlig, och dels att inbetal¬
ningen skall fullgöras i silfver, synes icke vara tillämplig i afseende på sistberörda
lån; ty, oafsedt att, inom vissa län, der låneantalet öfverstiger 1000 st., en dylik
rättighet komme att föranleda ökning af göromål, kontroll och ansvar, tvifvelsutan
icke förenlig med ett noggrant handhafvande af de på Konungens Befallningshaf¬
vande beroende många och vigtiga bestyr, skulle derigenom de frän läns-residen-
sel aflägse boende gäldenärer förorsakas större kostnader, än nu är händelsen,
enär de nödgades att begagna ombud icke allenast för penningarnes insättning i
Ränteriet, utan äfven för insändande till Banken af Ränteriets qvitto, förutom
hvilket Banken saknade all kunskap om och jemväl kontroll å inbetalningen.
Då följaktligen detta sätt skulle i verkställigheten möta ganska betydliga svårig¬
heter, har Utskottet dernäst tagit under bepröfvande, om icke någon lättnad skulle
kunna beredas vederbörande låntagare förmedelst tillåtelse att omedelbarligen till
Banken insända såväl ansökning om nytt lån, som liqvid för redan erhållet; men
enär denna fråga fordrar närmare utredning af auktoriteterna inom Banken; på
4
Banko-Ulskollels Ullålande, JYg 39.
hvilkas utlåtande densamma för närvarande är beroende, förbehåller Utskottet sig
8tt, för den händelse en dylik åtgärd kan tiIlvägabringas, få derom till Rikets hög-
lolliga Ständer inkomma med serskildt förslag.
Enligt nu gällande föreskrifter, skola anmauingsräkningar tillställas de Bän¬
kens låntagare mot pant af fast egendom, hvilka försumma att inom föreskrilven
tid fullgöra den årliga ränte- och kapital—afbetalningen å lånet.
Härvid tillgår sålunda, att, sedan vederbörande kommissarier i Banken, efter
förloppet af hvar 5:dje månad, uppgjort förteckningar öfver de lån, hvarå förfallen
årsinbetalning icke blifvit under de 3:net; nästförflutna månaderna verkställd, upp¬
rättas för dessa lån anmaningsräkningar, som tillsändas Konungens Befallningshaf¬
vande, för att, emot bevis, tillställas låntagarne, hvarefter, sedan dessa bevis
återkommit, det åligger bemälde kommissarier, att, derest låntagaren icke inom
5:ne månader från anmaningsbevisets datum, fullgjort inbetalningen, foga anstalt
om lagsökning, i och för lånets indrifning till kapital och ränta.
För att visa huru mycken omgång och tidsutdrägt, dessa föreskrifter föran¬
leda, torde, såsom exempel, få antagas, att å ett lån, hvars årsdag inträffar den 2
Januari, förfallen inbetalning icke blifvit verkställd hvarken å nämnda dag eller
sedermera intill början af påföljande April månad, då anmaningsförteckningarne för
första qvartalet skola upprättas. Anmaningsräkning för detta jemte öfriga lån,
hvarå förfallen inbetalning under qvartalet underlåtits, uppgående vanligen till ett
antal af omkring 1,000 st. och sålunda för hela året till 5,000 å 4,000 st., upp¬
rättas då efterhand, och böra, så framt icke eller under tiden erforderlig inbetal¬
ning mellankommit, vara afsänd till Konungens Befallningshafvande före Juni må¬
nads utgång, för att tillställas låntagaren, hvars bevis i allmänhet icke förr än 5
å 4 månader derefter kommer Banken tillhanda; hvadan Banken, sorn först mot
slutet af September månad, undfått låntagarens bevis öfver anmaningsräkningens
emottagande och derefter har att afbida ytterligare 3 månader från bevisets da¬
tum, innan lagsökning får anställas, först mot årets slut kan göra sin rätt emot
den försumlige gäldenären gällande. Ändamålet med anmaningsräkningarne synes
ursprungligen hafva varit, att meddela låntagaren upplysning ombeloppet af den för¬
fallna årsinbetalningen samt angående kapital-återstoden. Härom vinnes likväl nu¬
mera all nödig upplysning af de qvittenser, som meddelas öfver fullgjord årsinbe-
talning; och anmaningsräkningarne, ledande till icke obetydliga kostnader för Ban¬
ken, är o hufvudsakligen blott ett medel för den försumlige gäldenären, att för¬
skaffa sig ett öfver höfvan utsträckt anstånd med verkställande af förfallen inbe¬
talning.
Banko-Utskottets Utlåtande, M 59.
5
Å dessa förhållanden hafva fullmäktige, för vinnande af ändring för framtiden,
fästat Utskottets uppmärksamhet, i anledning af sednast församlade Revisorers uti
87 § af berättelsen gjorda anmälan, om angelägenheten att vidtaga nödig åtgärd
till förebyggande deraf, att insändandet från Konungens Befallningshafvande i åt¬
skilliga liin af bevis öfver anmaningsräkningars tillställande, nog länge fördröjes.
Då anmaningsräkningar medföra för Banken kostnader och olägenheter samt
för de låntagare, som låta anmana sig, utgifter, i många fall, årligen uppgående
till omkring ‘/ödel af den försummade inbetalningens belopp, så och enär anma-
ningsräkningarnes afskaffande, tillstyrkt af samtlige auktoriteter inom Bankoverket,
skulle tvinga den försumlige gäldenären till mera ordning och punktlighet vid li-
qvider med banken, får Utskottet till Rikets höglofl. Ständers bepröfvande vörd¬
samt hänskjuta följande förslag till föreskrift i blifvande Banko-Reglemente:
2:o.
, Morn. 1. Anmaningsräkning utfärdas hädanefter icke till den som
i Banken undfått lån mot pant af fast egendom och återbetalnings-
skyldighet i sedlar, men underlåtit, att å lånets årsdag ränte- och
kapital-afbetalningen fullgöra; skolande sådan ränte- och kapital-
afbetalning af honom erläggas inom Tre månader från nämnde års¬
dag, vid äfventyr af hela lånets utsökning, i den ordning, lag och
författningar stadga; dock böra de verkställande vid tillämpningen
häraf icke förbise att ändamålet är, att tvinga tröge gäldenärer till
ordentlighet, men ingalunda att skada den, som antingen några
dagar efter den utfästa tiden eller ock med för ringa belopp er¬
lagt föreskrifven årsinbetalning.
Mom. 2. Till upplysning för låntagaren skall, vid såväl utgifning
af nytt lån, som omsättning af redan erhållet, honom eller hans
ombud meddelas en tryckt promemoria, upptagande lånets nummer,
tiden då det utgått, lånets belopp, årliga inbetalningssumman samt
underrättelse om den påföljd, som drabbar låntagaren, derest han
underlåter, att, inom stadgad tid, räute- och kapital-afbetalningar
verkställa; och skola enahanda upplysningar meddelas i de qvit-
tenser, som utfärdas öfver fullgjord betalning.
Enär emedlertid skuldebrefven för lån emot pant af fast egendom för när¬
varande innefatta det vilkor, att låntagaren icke får lagsökas förr än inbetalningen
uteblifvit tre månader, efter det anmaningsräkning af honom emottagits, torde det,
i händelse Rikets höglofliga Ständer bifalla förslaget i nästförestående punkt, vara
nödigt vidtaga sådan åtgärd, hvarigenom Banken må, efter någon viss tids förlopp
6
Banko-Utskottets Utlåtande, JYi 39.
ega fria händer, att med alla fordringar mot pant af fast egendom och återbetal¬
ningsskyldighet i sedlar, i enlighet med ofvan omlörmälda stadgande, förfara, i hvil¬
ket afseende Utskottet skolat tillstyrka, dels,
3:o
att Bankens samtliga gäldenärer, hvilka redan innehafva eller fått
sig beviljade lån mot pant af fast egendom och återbetalnings-
skyldighet i sedlar, men icke vilja afsäga sig rättigheten att er¬
hålla anmaningsräkningar, uppsägas till lånens återbetalning efter
6 månader från kungörandet eller uteslutas från låns erhållande;
samt
4:o
dels att Rikets höglofliga Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånig¬
het anhålla, om utfärdande af nådig kungörelse, hvarigenom de af
Banken utgifna lån mot pant af fast egendom i städerna och på
landet samt återbetalningsskyldighet i sedlar, till inbetalning upp¬
sägas, under de vilkor och förbehåll, här ofvan äro föreskrifne.
Då skuldebrefven för fastighetslån mot återbetalningsskyldighet i silfver icke
äro ställda på uppsägning, har Utskottet ansett grunderna för dessa låns liqvide-
rande böra förblifva orubbade, samt får, under förutsättning af bifall till ofvan-
upptagna framställning om afskaffande af anmaningsräkningar för lån mot pant af
fastighet och återbetalningsskyldighet i sedlar, härigenom tillstyrka, att, vid 174
§ i Banko-Reglementet, som angår sättet för återbetalning af lånen mot pant af
fastighet och återbetalning i silfver, ett så lydande moment måtte få tilläggas,
nemligen:
S:o
I afseende på dessa låns anmaning vid uteblifven årsinbetalning
samt utsökning efter skedd anmaning, gäller till efterrättelse hvad
derom nu är stadgadt.
Genom 13:de punkten, hade Utskottet hemställt, att 176 § i Banko-Regle¬
mentet, i fråga om återbetalningen af utgifna lån till städer och korporationer,
måtte bibehållas, med uteslutande endast af lånet till Landskrona stad, hvilket nu¬
mera är tillfullo liqvideradt, likväl och som lånet till Uddevalla stads kyrka jem¬
väl är slutligen betaldt, med anmärkning hvarom samtlige riks-stånden denne
punkt återförvisat; samt å Uddevalla stads lån endast sista afbetalningen återstår,
tillstyrker Utskottet, att omförmälde Reglements § må erhålla följande lydelse:
Banko- Utskottets Utlåtande, M 39.
7
6:0
Mom. 1. Någon utlåning från Banken till städer och korporatio¬
ner eger hädanefter ej rum.
Mom. 2. I afseende på lånebiträden till städer och korporationer,
mot enskildes ansvarsförbindelser, ehvad inteckning till större eller
mindre del blifvit lemnad, skall, med afvikelse från hvad angående
fastighetslån i allmänhet stadgadt är, fortfarande iakttagas, att, i
fall betalning ej inom behörig tid varder verkställd, icke hela länet,
utan endast det belopp, hvilket för året bordt inbetalas må såsom
förfallet anses och indrifvas.
Mom. 3. De till städer och korporationer redan utgifna lån,
nemligen:
till Uddevalla stad, (enligt beslut vid 1812 års Riks¬
dag) R:dr 23,000:
» Kalmar Dom-kapitel, (enligt beslut vid 1818
års Riksdag) 23,000: — —
» reparation af Kalmar dom-kyrka, (enligt be¬
slut vid 1828—1830 årens Riksdag) . . 16,666: 32. —
» Landskrona stads kyrka (enligt beslut vid
samma Riksdag) 12,000: — —
» S:t Petri kyrka i Malmö (enligt d:o d:o) . 8,000: — —
skola till deras återstående belopp liqvideras, enligt lydelsen af de
för hvart och ett utaf dessa län utgifna skuldförbindelser.
Under den förutsättning, att Rikets höglofliga Ständer skulle bifalla Utskot¬
tets i 20 'punkten afgifna förslag, derom att lån till skiften och odlingar hädan¬
efter ej skulle frun Banken utgifvas, hade Utskottet i 14 punkten tillstyrkt, att
cirkulations-kapitalet mot inteckning i fast egendom måtte förhöjas från 6,500,000
R:dr till 6,580,000 R:dr eller med det belopp af 80,000 R:dr, sorn för närva¬
rande är af sedt såsom fond för lån till skiften och odlingar samt i 15:de punkten
hemställt, att omförmälde 80,000 R:dr skulle tillhandahållas för inteckningar i
egendom å landet.
Då 2:ne Riks-stånd, eller Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet, nf-
slagit framställningen 1 förstberörde 20:de punkt, hvilken återremitterats af Pre-
ste-ståndet och bifallits af Bonde-ståndet samt dertill kommer, att inom Preste-
ståndet det blifvit yrkadt, att lånerörelsen till skiften och odlingar borde i Banken
bibehållas, har Utskottet, som anser,
8
Banko-Utskottets Utlåtande, M 39.
7:o
att fråsan om indragning af nämnde låne-rörelse förfallit samt att
Banken således fortfarande skall utgifva lån till skiften och odlin¬
gar inom den derför afsatte fond; *
skolat, i öfverensstämmelse med denna åsigt, föreslå, att, i stället för de uti 14:de
och 15:de -punkterne upptagna stadganden, följande i Banko-reglementet nu befintliga
föreskrifter må i blifvande reglemente bibehållas:
8:0
Cirkulations-kapitalet mot inteckning i fast egendom bestämmes
till en summa af 6,500,000 R:dr B:co, deruti inberäknadt belop¬
pet af de från Banken utgifne, ännu oguldna lån, mot återbetal-
nings-skyldighet i silfver, hvilka följaktligen, i mån, som de inflyta,
till denna lånefond ingå.
9:o
Det bestämda cirkulations-kapitalet af 6,500,000 R:dr fördelas
sålunda, att 5,650,000 R:dr hållas tillhanda för inteckningar i
egendom å landet och 850,000 R:dr för inteckningar i hus och
jord i städerna utom Stockholm.
Enär någon ändring i bestämmelsen af det års taxeringsvärde, hvilket skall
Utgöra grunden för lånesummans belopp, icke syntes Utskottet vara erforderlig, till¬
styrkte Utskottet uti 16:de punkten, att 1846 års taxeringsvärde fortfarande måtte
få bibehållas såsom grund för lånesummans bestämmande.
Detta förslag, af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet bifallet, är vor¬
det af Preste-ståndet återremitteradt, på grund af den anmärkning, att, enligt hit¬
tills iakttagen ordning, det år, som näst föregått riksdagens början, och i förevarande
fall följaktligen 18-49, bordt i detta afseende antagas, hvarförutan Borgare-ståndet
beslutat, att grunden för lånesummans bestämmande bör blifva intecknad fastighets
taxeringsvärde är 1849.
Sedan Riksdagarne numera minst hvart 3:dje år återkomma, trodde Utskot¬
tet det icke vara lämpligt, att vid hvarje riksdag förändra bestämmelsen om det
års taxeringsvärde, hvilket skall tjena såsom grund för lånesumman, enär derige^.
nom för många lånsökande, okunniga otti tiden, från och med hvilken den förän¬
drade bestämmelsen skall vidtaga, kostnader måste uppstå, till följe af nödvändig¬
heten att anskaffa nya taxeringsbevis. Det torde ock kunna antagas, att om all¬
tid en bestämd norm härvid följdes, personer skulle, för erhållande af högre lån,
Banko-Utskottets Utlåtande, JY2 39.
9
söka att höja taxeringsvärdet, någon gång till skada för långifvaren, utöfver egen¬
domens verkliga värde.
Utskottet förnyar således det af 2:ne Riks-stånd redan godkändq förslag, att
10:o
Grunden för lånesummans bestämmande förblifver 1846 års taxe¬
ringsvärde, enligt behörigen styrkta utdrag af vederbörande taxe-
ringslängder.
Uti betänkandet JVs 24 sid. 17 och 18 anmälde Utskottet de hinder, som
nödgade Utskottet att då förbigå §§ 179, 180 och 181 i Banko-Regi ernentet.
Sedan dessa hinder numera blifvit undanröjda, har Utskottet dessa <§§ till gransk¬
ning förehaft.
Förstnämnde 179 § lyder för närvarande sålunda:
»Då vid ett låns årsdag, som alltid förblifver oförändrad, den föreskrifna be¬
talningsskyldigheten så i kapital-procent som ränta ej befinnes till oafkortadt be¬
lopp fullgjord, anmanas gäldenören i följd deraf ofördröjligen för det bristande;
och förhålles i öfrigt med lånet enligt Kongl. Kungörelsen af den 22 December
1818; vid tillämpningen hvaraf de verkställande dock ej böra lemna ur sigte, att
ändamålet med der intagna stadgande är, att på tröga och tredskande betalare ega
ett ytterligare band, men ej att för obehagligheter blottställa personer, som endast
af ovarsamhet eller förhastande för litet erlagt en eller annan riksdaler.»
Om Rikets höglofliga Ständer bifalla hvad Utskottet uti 2:dra punkten hem¬
ställt, att nemligen anmaningsräkningar hädanefter icke skola utfärdas; så och enär
den uti ofvanberörde 179 § åberopade Kongl. Kungörelse af den 22 December
1818 sedermera icke är i förevarande afseende tillämplig, följer deraf, att i stället
för samma §, som helt och hållet bör utgå, de föreskrifter, omförmälde 2:dra
punkt innefattar, i besagde reglemente komma att införas.
Den nästföljande 180 § har denna lydelse:
»När stadgad inbetalning å för Bankens räkning intecknad fordran, oaktadt
skedd anmaning, uteblifver, bör handräckning hos Konungens vederbörande Befall¬
ningshafvande sökas till den intecknade fastighetens utmätning och försäljning, på
sätt lag och författningar i allmänhet föreskrifva; dock må Bankens kommissarier,
i händelse den utmätta fastigheten vid en eller två auktioner icke uppgår till Ban¬
kens hela fordran, då kunna bestämma hvarest ytterligare skeende auktion skall
förrättas, antingen å länets landskansli eller å tingstället i det härad eller tings-;
Bih. lill R. St. Brot. 1830 & 1831. 6 Sami., 1 Afä., 14 Baft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande, M 39.
lag, der egendomen är belägen; och är det Konungens Befallningshafvande ålagdt,
att, då handräckning till fastighets utmätning af Banken äskas, sådan handräck¬
ning skyndsamt meddela; att tillse, det Bankens säkerhet varder i allo iakttagen,
samt att, i enlighet med Kongl. Kungörelsen den 22 December 1818, vid dylika
exekutiva försäljningar, likaledes vid ansvar tillse, icke allenast att egendomen ej
bortgår under Bankens fordran, om hvars belopp till auktionsdagen tidig uppgift
dessförinnan bör, på anfordran, från Banken meddelas, utan ock, att salubref icke
utfärdas förr, än med bevis från Banken styrkes, att nämnde fordran blifvit till
fullo liqviderad, eller angående lånets omsättning på köparens namn med Banken
öfverenskommits; äfvensom Konungens Befallningshafvande böra i de fall, då en å
Bankens fastighetspant utlyst exekutiv auktion, af en eller annan anledning, var¬
der inställd, med näst derefter afgående post till Banken insända utdrag af det
vid tillfället å landskansliet deröfver förda protokoll.»
Ehuru fullmäktige icke ega någon i Banko-Reglementet grundad rättighet,^att
sedan lagsökning redan blifvit den försumlige gäldenären kommunicerad, kunna, uppå
särskild ansökning utaf denne och efter pröfning af förekommande skäl och omstän¬
digheter, förordna om inställelse af samma lagsökning; hafva fullmäktige dock, med
ledning af gällande föreskrifter, en sådan rättighet begagnat, utan annan anmärk¬
ning af Banko-Utskott och Revisorer, än den, som framställdes af sednast försam¬
lade Revisorer, hvilka ansågo, att inställelse af lagsökningar för fastighetslån ej
må medgifvas med mindre än att giltiga skäl derför blifvit af sökanderne anförda.
Då numera likväl den förändring blifvit ifrågasatt, att förut bruklig anma¬
ning skulle afskaffas, kan det, åtminstone till en början, inträffa, att den försum¬
lige gäldenären, van att afbida anmaningsräkning, underlåter att inom föreskrifven
tid fullgöra inbetalningen, hvaraf för honom skulle kunna uppstå stort lidande, i
händelse fullmäktige icke hade sig förbehållet, att, äfven i de fall der möjligen
mindre giltiga skäl för en dylik underlåtenhet blifvit anförde, kunna förordna om
inställelse af den vidtagna lagsökningsätgärden.
Af sådan anledning har Utskottet ansett sig böra hemställa, att början af be¬
rörde 180 § i Reglementet må sålunda förändras:
ll:o
När stadgad inbetalning å för Bankens räkning intecknad fordran
uteblifver, bör handräckning hos Konungens vederbörande Befall¬
ningshafvande sökas till den intecknade fastighetens utmätning och
försäljning, på sätt lag och författningar i allmänhet föreskrifva;
dock med fullmäktige förbehållen rätt, att, efter särskild ansökning