MIAM
TILL
SÅMMiBi MBL8-3U&QIDBQ8
PROTOKOLL
VID
Lagtima Mikidagen f Stockholm
Åren 1850 neli 1851®
lFEMTE SAMMMGEM.
Ilä Afdelningen:
Bcvillnintjs-Utsko(tels Memorial, Utlåtanden och Betänkandcn.
. st3É"nv n-V
* ■' i!S
: . v:in\ ■■:*. i A ■; t
/
»\ .> UöiV-i?vA ■ 4
Bevillnings-Utskottets Memorial, N:o 1,
1
JUso 1
Ank. lili Exp.-Ulsk. d. 3 Dec. 1850, kl. 1 e. m.
Memorial, örn antagande af en Kanslist utöfver den i Riks¬
dagsordningens 24 § bestämda Kanslipersonal.
Bcvillnings-Utskottet, som, med stöd af 24 § Riksdagsordningen, antagit 3 Kanslister,
hvilka, i egenskap af Notarier, äro på Utskottets 3 Afdelningar till tjenstgöring anställde,
har, för göromålens behöriga och skyndsamma gång, funnit ytterligare biträde af en Kans¬
list vara af behofvet påkalladt; med anmälan hvaraf Utskottet alitsa hos Rikets Höglofi.
Ständer vördsamt anhåller,
att det må tillåtas Utskottet, att utöfver den, jemlikt Riksdagsord¬
ningen, redan tillsatta Kanslibetjening, antaga en Kanslist, med åt¬
njutande af arfvode från och med denna dag, då hans tjenstgöring
börjar.
Stockholm den 3 December 1850.
På Höglofi. Ridderskapet och På Högvördiga Preste-Ståndets
Adelns Ledamöters vägnar Ledamöters vägnar
A. G. Gyldenstolpe. I»r. Bergman.
På Vallofl. Borgare-Ståndets På Hedervärda Ronde-Ståndets
Ledamöters vägnar Ledamöters vägnar
C. C. Halling. J°h- Persson.
A. G:son Bennich.
tik. till B. St. Prot. 1850 # 1851. 5 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
2 B ev filning s-1 laka t le Is Memorial, N:o 2 och Belänkande, N:e 3.
\:o ».
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 23 Jan. 1851, kl. 11 f. ».
Memorial om antagande af två Kanslister.
Sedan Bevillnings-Utskottet, enligt Rikets Ständers beslut, redan antagit en Kanslist
utöfver det i Riksdagsordningen bestämda antal, hafva göromålen inom Utskottet vunnit
den utsträckning, att Utskottet funnit nödigt att ytterligare antaga två Kanslister, sorn den
13 innevarande månad i tjenstgöring inträdt; och får Utskottet vördsamt anhålla,
att llikets Ständer måtte, med godkännande häraf, tillåta, att arfvode
för de sålunda ytterligare antagna två Kanslister må från och med
nämnde dag utgå.
Stockholm den 21 Januari 1851.
Xio 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Mars 1851 lil. J 3 e. r».
Betänkande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposi¬
tion, angående den så kollade Kurhus-afgiften.
Uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den 28 December sistlidet år, hvilken ifrån
samtlige Riks-Stånden blifvit till Bevillnings-Utskottet remitterad, har Kongl. Majit, under
åberopande af hvad Kongl. Kungörelsen den 17 November 1848 innehåller, om utgörande
intill innevarande Riksdag af en årlig afgift till veneriska smittans hämmande, behagat i
nåder gifva Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Seraphimer-Ordens-gillet, med öfverlem¬
nande tili Kongl. Majit af ett, i enlighet med inkomne summariska räkningar och revisions¬
berättelser lör år 1848 uppgjordt sammandrag öfver lasaretts- och kurhus-medlen i samt-
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N:o 3: 3
lige länen, med undantag af Stockholms star), hvilket sammandrag utvisade, att kurhus-af-
giften för året utgjort 154,922 Rdr 9 sk. Ii r:st och öfriga inkomsterna vid sjukhusen
$0.024 Kdr 36 sk., eller tillhopa 244,946 Sldr 45 sk. 11 r:st banko, samt att ulgifterne
vid dessa sjukvårdsanstalter, afskrifningar oberäknade, för samma år uppgått till 207,822
Rdr 43 sk. 7 r:st samma mynt. upplyst, att enär kurhusafgiften fortfore att utgöra
den hufvudsakligaste inkomsten vid kurhusen och läns-lasaretten, dessa inrättningar så¬
lunda, i saknad af samma afgift eller annan deremot svarande inkomst, omöjligen kunde
ega bestånd eller uppfylla det med dem åsyftade ändamål, äfvensom alt hospitalsfonden,
enligt hvad flere gånger blifvit ådagalagdt, icke vore i tillfälle att lemna vidare bidrag till
understöd åt berörde inrättningar, hvilka dertill icke heller egde någon rättighet, då de,
jemlikt Kongl. Brefvet den 10 Oktober 1765, borde utaf länens invånare underhållas; med
anledning hvaraf, och då ofvannämnda, för dermed afsedda ändamål framgent behölliga s.
k. kurhus-afgift icke vore bestämd att utgå för längre tid än lill och med det år, då in¬
nevarande Hiksdag slutas, Kongl. M?j:t i nåder föreslagit, att samma afgift måtte till oför-
ändradt b.elopp pcb med enahanda vilkor, som vid sednäste Riksdag af Rikets Ständer be¬
stämdes, fortfarande utgå till och med det år, då nästa Riksdag slutas.
Utskottet har tagit i öfvervägande hvad sålunda blifvit af Kongl. Maj:t i Dpss propo¬
sition i nåder framstäldt och får med anledning deraf hos Rikets Ständer vördsamt föreslå,
att, till- veneriska smittans hämmande och botande, en km hus—afgift
må beviljas att fortfarande till och med det år, då nästa riksdag slu¬
tas, årligen utgöras af hvarje mantalsskrifven person, för Stockholms
stad med högst 16 sk. och minst 1 sk., samt inom öfriga delar af
riket med minst 1 sk. och högst 5 skillingar, hvilket sednare maxi¬
mum dock inom de lasaretts- och kurhus-distrikt, der lasarettets och
kurhusets bestånd det oundgängligen fordrar, må kunna höjas till
6 skill, allt banko, lika för alla betalande inom hvarje kurhus-di¬
strikt, efter dess behof, under enahanda vilkor och stadganden i och
för verkställigheten, som vid sistfördutne riksdag blefvo bestämda
och uti Kongl. Kungörelsen den 17 November 1848 innehållas.
Stockholm den 28 Mars 1851.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1851.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 April 1851, kl. 1 e. m.
Betänkande j angående grunder ne för den blifvande All¬
männa Bevil/ningen samt föreskri]terne för deras til¬
lämpning.
Då det, jemlikt föreskrifterne i 70 § Regerings-Formen och 31 § Riksdags-Ord-
ningen, åligger Bevillnings-Utskottet att opåmint vid hvarje riksdag uppgifva de allmänna
grunderne för den blifvande bevillningens fördelning, får Utskottet, som för sådant ändamål
granskat sednast utfärdade Bevillnings-Stadga och i sammanhang dermed till pröfning förehaft
de hos Riks-Stånden väckta, hit hänförlige motioner, jemte vid en del af dem fogade ser¬
skilda yttranden, hvilka blifvit till Utskottet remitterade, nu vördsammast afgifva förslag i
berörde afseende, samt dervid tillika, på sätt vid föregående riksdagar varit vanligt, före¬
slå de reglementariska stadganden, som för tillämpningen af bevillningsgrunderne erfordras;
hvadan Utskottets vid detta Betänkande fogade Förslag till ny Författning i ämnet följakt¬
ligen omfattar Bevillnings-Stadgan i sin helhet; börande dock Utskottet, hvad beträffar de
i förslaget förekommande procent- och zifferbelopp, erinra, att desamma endast äro att
anse såsom vilkorligt föreslagna, enär det egentligen först sedan bevillnings-summan blif¬
vit bestämd, tillkommer Utskottet att om nämnde belopp sig yttra.
Vid besvarandet af de väckta motionerna, äfvensom vid framställningen af de, obe¬
roende af dessa motioner, inom Utskottet beslutade förslag till förändring i vissa delar af
Bevillnings-Stadgan, har Utskottet ansett lämpligast vara att, i möjligaste mån, följa den
ordning, hvartill den nuvarande uppställningen af nämnde författning i allmänhet föranle¬
der; och äro alla föreslagna förändringar, — hvaribland några mindre redaktions-jemknin-
gar, hvilka Utskottet ej funnit nödigt att i Betänkandet serskildt omnämna, — uti det bi¬
fogade Författnings-förslaget med kursiv stil utmärkta.
Bih. till II. St. Prot. 1850 éj' 1851. 5 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 1
2 Bevillning?-Utskottets Betänkande, N:o 4.
Bland de ofvannämnde motionerna förekommer först den af Herr Doktor Sandberg
inom Högvördiga Preste-Ständet gjorda hemställan, att, då riksdagarne numera hvart tre¬
dje år återkomma och det, vid sådant förhållande, icke syntes vara af behofvet påkalladt,
att de på Bevillnings-Utskottets handläggning beroende författningar, och deribland Bevill-
nings-Förordningen, vid hvarje riksdag omarbetades, sistnämnde förordidng måtte, sådan
den sednast antogs, bibehållas i det närmaste oförändrad intill nästa riksdag.
Utskottet, som, under granskningen af Bevillnings-Stadgan och pröfningen af öfrige
dervid förekomne motioner, å den nu ifrågavarande fästat det afseende, hvartill skäl an¬
setts förefinnas, får i öfrigt, såsom svar å samma motion, endast hänvisa till hvad såsom
skäl för de af Utskottet föreslagna förändringar finnes vid hvarje sådan punkt härnedan an¬
feldt, och anser alitsa
något vidare serskildt yttrande i anledning af denna motion icke erfordras.
Vidare har inom Högvördiga Presfe-Ståndef blifvit af Herr Hof-Predikanten Hassel¬
rot, uti till Utskottet remitterad motion, yrkadt, att, för att i någon mån motverka det i
såväl moraliskt, som ekonomiskt hänseende serdeles förderfiiga bruket af spritdrycker, Ri¬
kets Ständer måtte vid innevarande riksdag besluta, att hvarje Svensk undersåte, som är
född år 1S37 eller derpå följande år, skall, då han hunnit den ålder, att han enligt lag bör
utgöra mantalspenningar, erlägga en konsumtions-afgift af 32 sk. Banko årligen, derest han
vill, i andra fall, än då sådant, för helsans skull, af läkare föreskrifves, till förtärande begag¬
na bränvin eller andra destillerade in- eller utländska sprit-drycker, vare sig oblandade eller
med andra ämnen försatte; varande, i afseende på verkställigheten häraf, föreslaget: att
vid mantalsskrifningen det år, då de år 1837 födde personer första gången upptagas till
mantalspenningars erläggande, och sedan hvarje år vid mantalsskrifningarne, hvar och en
i mantal ingående person borde tillfrågas, om han ville af sprit-drycker sig begagna eller
derifrån afstå; att det härom uppgifna förhållandet borde antecknas i en serskild kolumn,
på sätt nu sker med uppgifterne till bränvinsbränning, hvarefter de till förbrukningen sig anmä¬
lande borde derför debiteras: samtattde inflytande medlen sedermera borde af Kronans em¬
betsman jemte krono-uppbörden uppbäras mot samma provision, som för skolmediens uppta¬
gande nu är faststäld, och slutligen, enligt räkning, mot qvitto öfverlemnas till försam-
lingarnes fattigvårds-styreiser, att till fattigvårdens behof användas; och har motionären här¬
jemte ansett ett bötesbelopp af 3 Rdr 16 sk. banko böra bestämmas för den, som, utan
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4. 3
att uppgifva sig till förbrukningen, deraf sig begagnar, af hvilka böter ^:del borde tillfalla
angifvaren och §:delar församlingens fattigvård.
I anledning af vid 1840—1841 årens riksdag utaf Kontrakts-prosfarne Sandberg
och Ohrnberg väckta motioner om bestämmande af en konsumtions-afgift för bruket af
bränvin, yttrade dåvarande Bevillnings-Utskott, att Utskottet visserligen erkände den goda
afsigt, som för dessa motioner legat till grund; men då, oberäknadt att Utskottet i allmän¬
het ansåge sig icke böra tillstyrka några serskilda afgifter för konsumtionen af så kallade
öfverllöds-artiklar, hvartill, utom all fråga, bränvinet vore att hänföra, emot tillämpningen
af det väckta förslaget förekomme, att, derest en afgift skulle påbjudas för förbrukning af
bränvin, en dylik, för att handla konseqvent, jemväl borde stadgas för begagnandet af vin
och andra utländska drycker, för hvilka åter en beskattning, genom den införsels-tull, de
draga, redan egde rum, och således, om en konsumtions-afgift derför antoges, en dubbel
beskattning skulle komma att införas; hvarförutan, vid den föreslagna afgiftens påförande,
det ofta torde inträffa, att personer, för att densamma undvika, icke angåfve sig för be¬
gagnande af bränvin, ehuru sådant icke destomindre af dem inom eget hus och i hemlig¬
het förtärdes; derifrån deras husfolk och anhöriga möjligen kunde hemta anledningar till
angifvelser, hvaraf skulle uppkomma tvedrägt och osämja bland dem, som främst af alla
borde lefva i enighet och frid; och flera svårigheter derjemte vid afgiftens åläggande otvif-
velaktigt komme att uppstå, såsom t. ex. då. nämnde afgift skulle påföras någon, om hvil¬
ken det vore bekant, att han under loppet af året några få gånger förtärt bränvin, hvilket
han deremot föregåfve sig hafva nyttjat som medikament, och i detta fall äter, eller när
bränvinet hade i egenskap af medikament användts, enligt det väckta förslaget befrielse från
konsumtions-afgift finge tillgodonjutas, sådant säkerligen skulle hafva till påföljd, att de fleste,
som af denna dryck sig begagnade, skulle förebära, att det allenast skedde för helsans vår¬
dande; — funne Utskottet sig böra afstyrka bifall till ofvanberörde motioner.
Utskottet, som, hvad beträffar den af Herr Hofpredikanten Hasselrot nu väckta of-
vanomförmälda motion, hufvudsakligen instämmer i de af 1810—1841 årens Bevillnings¬
utskott sålunda yttrade åsigter, har alltså, ehuru erkännande det goda syftemål, som för-
anledt ifrågavarande motion,
icke ansett sig kunna å densamma tillstyrka bifall.
4 Bevillnings-Utskottets Betänkande, Nio 4.
Art. i.
§ t.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet hafva af Lars Magnus Knutsson från Östergöth¬
lands län samt Anders Olsson från Jemtlands län motioner blifvit väckta derom, att den uti
Irsta Art. Bevillnings-Stadgan föreskrifna s. k. personliga skydds-afgiften måtte för fram¬
tiden helt och hållet upphöra; men då ifrågavarande afgift, hvilken för icke längesedan blif¬
vit betydligen nedsatt, ej skäligen kan, vid betraktande af det ringa belopp, hvarmed den
numera utgöres, anses vara, äfven för den minst bemedlade, af någon serdeles känbar be¬
skaffenhet, och det jemväl synes vara billigt, att alla medborgare, som njuta statens be¬
skydd, äfven i någon mån bidraga till fyllandet af de allmänna behofven, har Utskottet,
med afseende dessutom å den högst betydliga inkomst, som af ifrågavarande, för den en¬
skilde i så ringa mån betungande afgift, staten tillskyndas, ansett sig icke ega skäl
att tillstyrka bifall till förevarande motion, och hemställer allisa, att per¬
sonliga skydds-afgiften må, såsom bevillningsgrund, bibehållas.
Vid denna Art. anser Utskottet sig äfven böra till besvarande upptaga ett af Nils
Strindlund från Wester-Norrlands län, uti till Utskottet remitterad motion, hvilken här
nedan kommer att vidare omförmälas, bland annat väckt förslag: att hvarje stad, i hvilken
utminutering af bränvin eller andra brända eller destillerade spirituösa drycker idkas, måtte
för denna rörelse åläggas dubbel bevillning efter Usta Art. för sina invånare; då det seder¬
mera kunde bero på staden att, genom krogrättigheternas utarrenderande till den mest¬
bjudande, för denna bevillning hålla sig skadeslös.
Då emedlertid Utskottet, på sätt redan, i anledning af Hofpredikanten llasscl-
rots motion, blifvit bär ofvan yttrad t, icke ansett lämpligt att tillstyrka erläggande i allmän¬
het af någon serskild afgift för begagnandet af spritdrycker, finner Utskottet så mycket
mindre skäl att nu ifrågavarande förslag biträda, som, enligt detsamma, dylik afgift skulle
komma att utgöras af alla inom en stad boende personer, utan afseende på, om de af
spritdrycker sig begagnade eller icke, endast derföre att tillfälle till en sådan förtäring blif¬
vit dem inom orten beredt; och Utskottet hemställer alltså,
att berörde förslag måtte lemnäs utan afseende.
Art. II.
I afseende å 2:dra Art., angående afgift af lön, egendom och rörelse m. m., har
Bevillnings-Utskottets Betänkande, Nto 4. 5
inom Högvördiga Presteståndet Herr Komminister Beckman, uti en till Utskottet remitte¬
rad och de öfriga Riksstånden meddelad motion, jemte hemställan i allmänhet om en mera
billig och rättvis fördelning af bevillningen efter denna artikel, hvarigenom de mindre be¬
medlade bland de skaltdragande kunde beredas någon lindring i skattebördorna medelst
afgifternas åsättande för dem efter en lägre proportion än den nu gällande, serskildt fästat
uppmärksamhet å en del uppgifna förhållanden, deruti ändring företrädesvis föreslagits;
och vill Utskottet, som hvad angår berörde allmänna hemställan, deråt, under gransknin¬
gen af förevarande artikel, egnat behörig uppmärksamhet, rörande de serskildt uppgifne
delarne sig yttra i den ordning, hvar och en af dem synes böra till besvarande förekomma,
samt i sådant afseende först upptaga den härvid väckla frågan, att, med hänsigt till all
beskattning för inkomst efter denna artikel, inkomsten endast borde upptagas till jemna
100- och 50 tal Riksdaler; men då bevillningen i de flesta fall beräknas efter viss procent
å inkomsten, och man, under förutsättning, att inkomsterne med fullkomlig noggrannhet
uppgifvas till jemnt det belopp, de utgjort och således icke till någon deremot ungefärli¬
gen svarande rund summa, hvilket dock i allmänhet torde vara fallet, måste på sådant
sätt bäst träffa det rätta beskattningsbeloppet, finner Utskottet
ingen anledning att tillstyrka antagande af det sålunda ifrågaställda ser¬
skilda stadgandet.
§ 2.
I afseende å 2:dra och följande §§:ne, angående bevillning af embets och tjenste-
mäns löner och pensioner m. m., hafva serskilda motioner blifvit väckta;
af Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelm, C. -4., som, under återupprepande af
de skäl, hvilka tillförene blifvit emot denna beskattning anförda, såsom alt embets- och
tjenstemäns aflöning vore att anse såsom grundad på ett kontrakt emellan staten och tjen¬
steman nen, hvadan åläggandet af bevillning derför vore ett brott emot detta kontrakt;
att pensionerne åter vore till större delen resultatet af de insättningar eller afdrag, embets-
mannen fått vidkännas under tjenstetiden, o. s. v., förnyat sitt vid 2:ne föregående
riksdagar framställda förslag om upphörande af all bevillning å embets- och tjenstemäns
'öner och pensioner; samt
af Frih. Alströmer, Jonas, som jemväl yrkat, att alla, äfven ecklesiastika, em¬
bets- och tjenstemäns löner måtte från bevillning befrias; hvarvid dock 2 mom. af 4 §
6 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o 4.
ansetts böra bibehållas, äfvensom bevillningen för så kallade extra-ordinarie inkomster
förmenats möjligen böra i vissa fall qvarstå;
hvarjemte Hr Komminister Beckman uti sin ofvannämnde motion hemställt, att
embets- och tjenstemäns löner måtte ända till och med 1500 Rdr åsättas afgift efter be¬
stämd tariff och detta i en jemnare proportion än efter den nu gällande, samt först då
de öfverstego nämnde belopp, beläggas med afgift af 3 procent, sedan likväl från lönebe¬
loppet afdragits iO procent deraf, såsom lindring för den skatt, staten tager tillbaka af
detsamma.
Hvad först beträffar de af Hans Excellens Herr Grefve Löwenhjelm och Friherre
Alströmer väckta motioner, så har Utskottet, som, i enlighet med hvad vid föregående
riksdagar blifvit, i anledning af enahanda motioner, anfördt, funnit embets- och tjenstemän
icke skäligen kunna undgå att, i likhet med andre medborgare i samhället, bidraga till stats-
behofvens fyllande,
icke ansett nog grundade anledningar förefinnas att å dessa motioner nu
tillstyrka bifall.
Vidkommande åter Herr Komminister Beckmans ofvan omnämnda förslag, så, enär
Utskottet icke anser någon giltig grund linnas, hvarföre ett inkomstbelopp af 1,500 rdr
skulle snarare än det nu bestämda af 1,200 rdr, fastställas som gränsen för lönebevillnin-
gens utgörande med 3 procent af inkomsten, samt någon förändring af den nu gällande
tariffen för afgift af löner under sistnämnde belopp icke heller synes af behofvet påkallad,
äfvensom, hvad angår det ifrågaställa afdraget af 10 procent vid inkom-tsummans be¬
stämmande, något afdrag för bevillningen, lika litet som för andra oundgängliga afgifter,
såsom lefnadsbehofvens fyllande m. m., synes böra ega rum, finnér Utskottet
icke skäl att ifrågavarande förslag i ena eller andra afseendet biträda.
Då det vid slutet af 3 mom. i 2 § vid sednaste riksdag införda tillägg, att, om
den för hela året påräknade inkomst icke till hela beloppet utfaller, bevillningen derför
skall proportionsvis beräknas efter enahanda grund, som för hela beloppet skolat iakttagas,
torde vid sakens närmare betraktande finnas innebära en, serdeles under vissa förhållan¬
den, nog obillig beskattningsgrund, som dessutom icke synes öfverensstämma med den uti
författningen i allmänhet antagna grundsats, att bevillningen endast bör bestämmas efter
den inkomst, som verkligen åtnjutits, har Utskottet
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4. 7
ansett berörde stadgande böra utbytas mot det, som i dess ställe finnes
uti förslaget intaget.
§ -1.
Uti sin förut omnämnda motion har Herr Komminister Beckman äfven föreslagit,
att uti 1 mom. af denna § måtte efter orden: ”och värdet af fria husrum i städerne,”
tilläggas: ”så vida nemligen den egendom, som lemnar fria husrum, icke är af fastighets-
”afgift besvärad”; men då den förmån, löntagare fått sig, genom åt honom anslagne fria
husrum, tillagd, icke är beroende af eller i någon mån minskas genom den omständigheten,
att egendomen, der dessa husrum äro belägna, är med fastighetsafgift belagd,
finner Utskottet icke skäl att något sådant tillägg tillstyrka.
Under anförande, hurusom, med tillämpning af stadgandet i 4 § 2 morn., förmyn-
dare-arfvoden stundom blifvit bevillning påförde, har, uti från Höglofl. llidderskapet och
Adeln remitterad motion, Herr Printzensköld, C., yrkat, att, då detta hvarken syntes vara
billigt eller uti författningen åsyftadt, ett sådant förtydligande måtte införas, att förmyndare-
arfvoden ej måtte räknas till det slag af inkomster, för hvilka bevillning skall utgöras.
Hå emedlertid det ifrågavarande momentet, på grund hvaraf den omförmälda bevillningen
skall blifvit påförd, endast afser sådan inkomst, som af Tjenstemän, i följd af enskilda
uppdrag åtnjutes, men förmynderskap icke kunna såsom enskilda uppdrag anses, äfven¬
som andre än tjenstemän kunna till förmyndare förordnas, anser Utskoltet
något förtydligande i berörde afseende, med anledning af hvad motionären
anfört, icke erfordras.
§ 8 m. fl.
Vid 8:de och följande §§:ne, som angå bevillning af städerne, förekommer den
härofvan förut omnämnda, af Nils Strindlund från Wester-Norrlands län väckta motion,
hvaruti, under åberopande af det, enligt motionärens förmenande, obilliga förhållande mel¬
lan städernas och landets beskattning, som från längre tider tillbaka, till förmån för de
förra, men till det sednares betungande, skall egt rum, och hvilket förhållande lian sökt
medelst ett vidlyftigt anförande samt åtskilliga företedda tabeller och räkenskaper ådaga¬
lägga, motionären, i ändamål att omsider tillvägabringa en rättelse i berörde förhållande,
dels hemställt:
A), att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
tillsättandet af en kommitté, med uppdrag att undersöka och utreda alla
8 Bevillnings-Utshottets Betänkande, N'.o 4.
de förhållanden, som böra läggas till grund för en riktig beskattning
af städernas industri-idkande invånare, deras egendom och den af
dem idkande bandel eller annan rörelse, samt afgifva utlåtande öfver sättet att
bringa städernas beskattning tili ett jemförligt förhållande med landets; äf¬
vensom att Kongl. Maj:t derefter måtte täckas lill Rikets Ständer af¬
låta nådig proposition i detta ämne;
dels ock, till antagande redan vid innevarande riksdag, föreslagit följande bestämmelser i
afseende på grunden och sättet för den borgerliga rörelsens beskattning, nemligen :
B), att, vid uppgift å inkomst af handel, skeppsvarf, fabrik, bandtverk eller
annan rörelse, endast aflöning för verklige arbetare och arbetskostnad
samt bevisliga förluster i och för sjelfva rörelsen och bandteringen, men
icke näringsidkarens egen lefnadskostnad eller andre utgifter måtte få å
inkomsten afräknas;
C), att den, som idkar utrikes bandel, ej måtte få taxeras till bevillning för
lägre inkomst af sin rörelse än sex procent af värdet å de af honom näst¬
föregående år till riket in- eller derifrån utförda varor, hvaröfver beris
från vederbörande Tullkammare borde bans uppgift till Taxeringskommittén
bifogas;
D), att den, som idkar inrikes eller s. k. bodhandel, ej måtte taxeras till
lägre inkomst än 500 rdr bko, om lian rörelsen ensam bedrifver, samt
med tillagg af 200 rdr för hvarje Bokhållare eller Handelsbetjent, lian
dervid till sitt biträde använder;
E), att egare af fabrik ej måtte taxeras till lägre inkomst än sex procent af
det värde, hvartill fabrikens tillverkning, enligt deröfver från vederbörande
meddeladt intyg, under nästföregående år uppgått;
F), att Handtverkare ej måtte taxeras till lägre inkomst än 150 rdr banko, om
han rörelsen ensam bedrifver, samt med tillägg af 50 rdr för hvarje per¬
son, som arbetar på bans verkstad eller för bans räkning;
G), att besvär öfver sådan taxering, som i föregående punkter säges, borde
styrkas med beedigadt utdrag af den näringsidkandes öfver inkomsten af
bans rörelse förda bok;
hvarförutan motionären slutligen framställt det redan vid l:a Artikeln upptagna och besva¬
rade
Bevillning.?-Utskottets Betänkande, N:o 4. 9
rade förslag om dubbel bevillning efter nämnde artikel för invånarne i de städer, der ut-
minutering af spritdrycker eger rum.
Derjemte har uti ett, ifrågavarande motion bifogadt, lika vidlyftigt anförande, Lars
Olsson från Stora Kopparbergs län, instämmande i de af motionären yttrade åsigter, bi-
trädt hans hemställan om nedsättandet af den ofvannämnde Kommittéen, men, beträffande
den förhöjda beskattning, som emedlertid dessförinnan borde borgerliga näringarne påläggas,
ansett densamma böra tilltagas vida högre, än som komme alt ega rum enligt de i motio¬
nen framställda förslag, samt i sådant afseende yrkat:
i:o att en mot ^del af hela Riksstatens utgiftsbelopp ungefärligen svarande
summa af 1,200,000 Rdr måtte städernes i eget namn trafikerande hand¬
lande, fabrikanter och andre sjelfständige närings-idkare påföras, utom den
bevillning, som för närvarande utgår af samma närings-klasser; hvarvid
såsom fabrikanter skulle räknas alla, som fabrik och manufaktur drifva,
äfven om fabriken eller manufakturiet vore på landet belägne;
hvarförutan föreslagits:
2:o att Taxeringsmännen skulle, när de trodde sig dertill ega skäl, hvilka då
horde till protokollet uppgifvas, vara berättigade att genomse köpmäns,
fabrikanters och andre närings-idkares affärsböcker, för att kunna kontrol¬
lera den inkomst, som af dem till bevillning anmäldes: samt
3:o att, ifall statsverket skulle finnas icke vara i behof af hela den summa, som
genom den föreslagna förhöjda beskattningen skulle erhållas, nedsättning
måtte ske i bevillningen efter 2:dra Art. för fastigheter på landet, äfven¬
som för embets- och tjenslemäns löner till så stort belopp, som behofvet
kunde medgifva.
Hvad nu först beträffar den af Nils Strindlund i punkten A. föreslagne Kommittéen,
så vill Utskottet deröfver här längre fram sig yttra i sammanhang med besvarandet af en
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, af Hr Rosenblad, B., i ungefär enahanda syftning,
väckt motion.
Vidkommande dernäst förslaget under Litt. B.; så ehuru Utskottet finnér den deri
afsedda föreskrift redan innefattas i 8 § af nu gällande Bevillnings-förordning, som be¬
stämmer, hvilka afdrag vid inkomsternas beräknande få göras, har likväl Utskottet, som
Bih. till R. St. Prot. 1850 Sf 1851. 5 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 2
10 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
inhemtat, att, sådant oaktadt, missförstånd stundom skall i berörde afseende egt rum, an¬
sett det icke vara ur vägen, att, på sätt motionären föreslagit, serskildt uttrycka, att icke
närings-idkares lefnadskostnad eller andra dylika utgifter fä från inkomsten afräknas;
hvadan Utskottet vid ifrågavarande 8 § föreslagit ett dylikt tillägg.
Förslaget under Litt. C. anser Utskottet hvarken innefatta billig grund för bevill-
ningens utgörande, hälst en handlande ofta nog kan på in- eller utförda varor göra mer
eller mindre betydliga förluster, ej heller vara, hvad den föreslagna kontrollen beträffar,
i tillämpningen utförbart, enär en och samma handlande kan vid flera tullkammare i riket
till tullbehandling angifva varor;
och Utskottet hemställer alltså, alt detta förslag må lemnäs utan afseende.
Hvad angår de uti punkterna D., E. och F. föreslagna grunder för bevillningens
utgörande af dem som idka inrikes handel samt fabriks- och handtverks-rörelse; så, enär
nämnde grunder hvarken i och för sig lemna ledning till rättvist bedömande af ifråga¬
varande närings-idkares behållna inkomst af rörelsen eller tillåta behörigt afseende å de
vidt skiljaktiga förhållanden, som i olika orter, i följd af större eller mindre konkurrens
af närings-idkare och konsumenter, med flera omständigheter, göra de serskilda närings-
grenarnes förmåner särdeles olika; men tillfälle alt behörigen och rättvist iakttaga alla
dessa förhållanden deremot synes vara genom de i nu gällande Bevillnings-förordning för
serskilda yrken i olika städer stadgade minimi-afgifter, Taxerings- och Pröfnings-kommit-
téerna beredf,
finnér Utskottet sig äfven sakna skäl, att till hvad i omförmälde punkter
blifvit föreslaget, tillstyrka bifall.
Beträffande slutligen förslaget i punkten G, att besvär öfver näringsidkares taxering
böra åtföljas af beedigadt utdrag af den öfver rörelsen förda bok; så, utom det att man
skäligen torde kunna ifrågasätta, lämpligheten af att utsträcka edens användande till ären¬
den af ifrågavarande beskaffenhet, anser Utskottet ifrågavarande förslag så mycket mindre
förtjena afseende, som antagandet deraf skulle medföra en inskränkning i den skattskvldi-
ges rätt att, genom de bevisningsmedel han sjelf kan finna tjenligast, ådagalägga befogen¬
heten af sin talan; hvadan Utskottet anser sig
icke heller kunna å detta förslag bifall tillstyrka.
Rörande sedermera de af Lars Olsson framställde förslag och dervid först yrkandet
att städernas industri idkande invånare skulle, jemte den, enligt nu gällande grunder, ut¬
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4. 11
gående beviliningen, ytterligare påläggas en beskattning af 1,200,000 Rdr; så, enär bor¬
gerliga näringarne äro ständigt underkastade växlingar och man således icke kan, utan fara
för orättvisa, på förhand bestämma något visst belopp, som deraf bör i skattebidrag utgå,
finnér Utskottet, såväl med afseende härå, som hufvudsakligen vid betraktande af det
orimliga deruti, att ifrågavarande samhällsklass skulle, oberäknadt den för densamma nu
stadgade bevillning, påföras ett ytterligare skattebelopp, motsvarande nära jldelar af hela
den vid sednaste riksdag fastställda bevillnings-summan,
sig böra afstyrka allt afseende å oriiförmälda förslag;
Äfvensom, hvad beträffar förslaget i 2:dra punkten, eller att taxeringsmännen
skulle ega att granska de närings-idkandes affärsböcker, Utskottet anser detsamma vara
af den beskaffenhet, att några serskilda skäl för dess förkastande icke behöfva anföras,
och hemställer alltså,
att äfven detta förslag må lemnäs utan afseende;
Och då, hvad åter angår den i 3:dje punkten föreslagna nedsättning af bevilinin¬
gen för fastigheter på landet samt embets- och tjenstemäns löner, detta förslag blifvit
framstäldt endast under förutsättning af bifall till yrkandet i Usta punkten, men detta
blifvit af Utskottet afstyrkt, finnér Utskottet
något vidare yttrande öfver ifrågavarande 3:dje punkt icke erfordras.
Vidare hafva, i afseende å nu ifrågavarande §§, angående bevillning af städerne,
blifvit uti tili Utskottet remitterade motioner yrkadi:
af Hr Hjerta, Lars, dels att beviliningen efter 2:dra Art. för liandel och rörelse
m. m. måtte nedsättas till 3 i stället för 5 procent af den uppskattade inkomstsumman,
dels ock att minimi-afgiften för handlande, fabrikanter och handtverkare i hufvudstaden
äfven måtte nedsättas, för handlande till 12 Rdr samt för handtverkare och fabrikanter
till 6 Rdr; varande såsom skäl för den föreslagna procent-nedsättningen anfördt: att på de
sednare åren uppstått en sådan mängd afgifter till serskilda ändamål, och hvilka beräkna¬
des i förhållande efter afgiften till kronan, att när den borgerliga skatten till stadens egna
kassor tillädes, utskylderna i det hela stege till minst dubbla beloppet af sjelfva afgiften
till kronan; att nämnde omständighet, i förening med den redan i och för sig högt tilltagna
beräkningen af fem procent i bevillning, ledde till oriktiga taxerings-uppgifter och öfver¬
seende härmed af Taxerings-kommittéerne, hvilka olägenheter förmenades skola genom den
föreslagna nedsättningen i procenten afhjelpas; samt att, då statens inkomster af den indi¬
12 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N-.o 4.
rekta bevillningen, genom tullen, stämplade pappers-afgiften, bränvinsbrännings-afgiften,
postmedlens öfverskott m. m , pä de sednare åren tilltagit i så betydlig mån. att de vida
öfverstigit hvad Rikets Ständer kunnat vänta, billigt vore, att de skattdragande komme i
åtnjutande af någon motsvarande lindring i den direkta beskattningen; hvarjemte motio¬
nären, till stöd för den yrkade nedsättningeri i minimi-afgifteme för näringsidkare i huf-
vudstaden, anfört, att en dylik nedsättning syntes vara så mycket billigare, som lefnads-
kostnaden m. m. vore i Stockholm högre än på de fleste andra ställen;
af Hr Komminister Beckman, att för handlande, fabrikanter och manufakturister
m. fl. måtte stadgas en olika procentberäkning för olika uppskattad behållning af rörel¬
sen, nemligen för 200 till och med 400 Rdr 3 procent, derutöfver till och med 700 Rdr
4 procent, samt först för högre inkomst 5 procent, dock endast i det fall, att Taxerings-
och Pröfnings-kommittéerne antingen kunde sammansättas uti en annan ordning, eller taxe-
rings-arbetet ske på ett annat sätt, än som 1111 eger rum;
af Hr Halling, att då den i 10 § upptagna afgiftsldassifikation för handtverkare
och med dem jemförlige manufakturister m. fl. syntes vara alldeles öfverflödig och endast
medföra en onödig vidlyftighet i författningen, nämnde klassifikation måtte helt och hållet
borttagas och i stället, liksom i 9 §, stadgas en bestämd minimi-afgift för hvarje klass af
städer; samt
af Hr Gustafsson åter, att vid berörde klassifikation måtte för Stockholm tilläggas
2:ne nya klasser, med afgifter, den ena af 8 och den andra af 6Rdr banko; såsom tillägg
till hvilken motion blifvit af serskilda ledamöter inom Vällofl. Ståndet yrkadt, dels att
nedsättning äfven måtte ega rum för fabriksegare i Stockholm, och dels att dylika ned-
sättningar måtte komma icke allenast Stockholm, utan äfven Rikets öfrige städer tillgodo.
Vidkommande först Herr Hjertås motion om nedsättning från 5 till 3 procent af
bevillningen för handel och rörelse m. m. samt de till stöd härför åberopade ofvan upp¬
tagna skäl; så, enär den anförda omständigheten, att de skattdragande äro med dryga
kommunalafgifter betungade, så mycket mindre lärer böra inverka pä bestämmandet af de
afgifter, hvilka för borgerlig näring skola till staten utgöras, som afgifter af förstnämnde
beskaffenhet åligga alla skattskyldige medborgare, äfven dem på landet; då icke heller,
såsom motionären förutsatt, bevillningens nedsättande innebär någon garanti för riktigare
taxeringsuppgifter, eller det skäligen får antagas, att de edsvurne taxeringsmännen låta
sina enskilda åsigter om lämpligheten af Bevillnings-Förordningens föreskrifter inverka
Bevillning^- Utskottets Betänkande, A.-o 4. 13
på deras pligt att ställa sig samma föreskifter till efterrättelse; samt dä, oaktadt den åbe¬
ropade tillökningen på sednare tider i de indirekta skattebidragen, statens behof icke lä¬
rer medgifva någon nedsättning i den allmänna beviilningen, och, om sådant äfven vore
fallet, denna nedsättning icke synes böra företrädesvis komma borgerliga näringarne till
godo; tinner Utskottet, vid betraktande dessutom deraf, att jordbruket, ehuru betungadt
med ständigt öfverklagade tryckande grundskatter och natura-prestationer af mångfaldig
art, likväl i den direkta beviilningen äfven deltager med ett mot 5 procent af dess på-
räkneliga inkomst ungefärligen svarande belopp,
sig sakna skäl att å denna del af Herr Hjertås motion tillstyrka bifall;
och då, hvad åter angår Herr Komminister Beckmans förslag om olika procentberäkning
för olika uppskattad behållning af rörelsen, samma förslag endast, framställts under förut¬
sättning att en förändring kunde till vägabringas i Taxerings- och Pröfnings-kommittéernas
sammansättning och arbetssätt, men sådant icke kunnat af Utskottet i någon väsendtligare
mån tillstyrkas, anser Utskottet
något vidare yttrande i anledning af detta förslag icke erfordras.
Beträffande derefter Herr Hallings framställning om borttagande af afgifts-klassifika-
tionerne i 10 §, har Utskottet, enär dessa klassifikationer icke medföra någon olägenhet,
men deremot måste, i mer eller mindre mån, kunna tjena lill ledning vid taxeringarne,
genom tillfället tillj jemförelse emellan de olika, efter städernas klassförhållanden af-
passade afgiftsbeloppen, ansett
sig icke ega anledning att tillstyrka någon förändring i detta afseende.
Hvad slutligen angår dels Herr Hjertås yrkande om nedsättning i minimi-afgifterna
för handlande, fabrikanter och handtverkare i Stockholm, och dels Herr Gustafssons om
bestämmande af ytterligare 2:ne lägre afgiftsklasser för de sistnämnde, äfvensom, i sam¬
manhang härmed, de af en del Ledamöter inom Borgareståndet, såsom tillägg till denna
motion, gjorda ofvannämnda framställningar; så, enär tillfälle är genom stadgandet i 11 §
den skattskyldige i allmänhet beredt, att, i fall han ej mägtar den bestämda minimi-afgif-
ten utgöra, få sin bevillning under densamma nedsatt, samt, hvad särskildt beträffar
Stockholm, det så mycket mindre synes vara skäl att för dervarande industri-idkar» före¬
trädesvis nedsätta de stadgade minimi-afgifterna, som denna stad, i anseende till dess
större befolkning och mångfaldigt ökade behof, mäste åt näringarne i alla riktningar lem¬
na tillfälle till en mera vinstgifvande rörelse, finner Utskottet
14 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
sig icke heller ega skäl att till hvad uti berörde afseenden blifvit yrkadt
i större eller mindre mån tillstyrka bifall.
§• 9.
Som början af denna §, enligt nuvarande ordalydelsen, synes innefatta ett ovilkor-
ligt stadgande, att bevillning aldrig får påföras under de i samma § utsatte minimi-afgifter,
men 11 § i vissa fall medgifver undantag härifrån, har Utskottet, på det dessa 2:ne S§
ej må synas motsäga hvarandra, ansett
här böra införas ett sådant tillägg, som förslaget utvisar.
S 11-'
I sammanhang med afgifvet yttrande i anledning af Herr Gustafssons ofvanomför-
mälde motion om nedsättning i minimi-afgifterne för handverkare m. fl. i Stockholm,
har, under anförande af de svårigheter, som, särdeles i nämnde stad, skulle förete sig i
afseende å anskaffande af de, för erhållande af nedsättning i bevillningen, enligt 11 $ före-
skrifna bevis, Herr Rinman yrkat, att någon förändring i stadgandet härom måtte vidta¬
gas; men då icke föreslagits, huru eller i hvad mån en sådan förändring borde ske, och
ändamålet med bestämmande af minimi-afgifter skulle i väsendtlig mån förfelas, derest
de kontroller mot bevillningens nedsättande under samma afgift*r, hvilka ifrågavarande §
bestämmer, skulle helt och hållet upphöra, bär Utskottet ansett
något afseende å berörde yrkande icke böra fästas.
S 13.
Till förenklande af redaktionen i denna § har Utskottet ansett
3:dje mom. deraf kunna utgå och det der intagna stadgandet angående
Borgare-enka i stället upptagas i hvartdera af de tvänne föregående mo-
menterna, på sätt förslaget utvisar.
S 14-
Då nuvarande ordalydelse vid början af denna S skäligen måste gifva anledning
lill den tydning, att för alla i samma § uppräknade personer, de stadgade afgifterna, äf¬
ven der dessa, såsom för arbetsfolk, betjenter, m. fl., finnas till bestämdt belopp utförde,
skulle kunna utöfver detta belopp höjas, i fall den till 5 procent af inkomsten beräknade
bevillningen öfverstege samma belopp, men en sådan tillämpning så mycket mindre
synes kunna vara åsyftad, som 80 § uttryckligen stadgar, att allt hvad i Bevill-
nings-förordningen finnes bestämdt utfördt för person eller egendom endast ankom¬
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4, 15
mer på debitering och ej på taxering, hvadan förenämnde stadgande angående 5 procents-
beräkningen uppenbarligen endast afser de afgifter i nu ifrågavarande §, hvilka antingen
finnas uppförde i vissa klasser eller uttryckligen angifne såsom varande minimi-afgifter;
har Utskottet, till förekommande af all misstydning i berörde afseende, ansett
ifrågavarande § lämpligast böra, på sätt förslaget närmare utvisar, förde¬
las i 2:ne serskilda momenter, af hvilka del l:sta omfattar de personer,
hvilka, i fall den till 5 procent af inkomsten beräknade bevillningen icke
uppgår till högre belopp, betala efter de i §:n utsatte afgiftsklasser eller
minimi-bestämmelser, samt det 2:dra dem, för hvilka afgiften är till be¬
stämdt belopp utförd; hvarjemte uti ett 3:dje mom. måst inrymmas en
del uti denna S jemväl upptagne personer, hvilka icke kunnat till någon¬
dera af nyssnämnda kategorier hänföras.
I afseende å arbetsklassen och dess vederlikar har Hr Komminister Beckman, uti
sin oftanämnde motion, föreslagit, att den nuvarande bevillningen måtte nedsättas med 25
eller 20 procent;
äfvensom Hr Gustafsson, uti ingifven motion, yrkat, att den för gesäller nu stad¬
gade bevillning af 2 Rdr måtte antingen helt och hållet borttagas, eller åtminstone till 1
Rdr nedsättas.
Under hufvudsakligt åberopande af hvad i anledning af motioner i enahanda syft¬
ning blifvit vid föregående riksdagar anfördt, får Utskottet, med afseende dessutom å den
omständigheten, att de i allmänhet allt mera stegrade arbetslönerne måste antagas göra
ifrågavarande, för lång tid tillbaka stadgade, afgifter i samma mån allt mindre betungande,
å förenämnde motioner afstyrka bifall.
Utaf Friherre Alströmer, Jonas, har, uti till Utskottet remitterad motion, blifvit, bland
annat, yrkadt, att målare- och bildhuggare-artister måtte, med afseende å beskaffenheten af
deras yrke och den ringa afsättning af sina konstalster, de här i landet kunna påräkna,
varda från bevillning befriade; men då, på sätt vid sednaste riksdag, i anledning af en
likartad motion, äfven anfördes, hvar och en, som af ett yrke hemtar inkomst, synes
böra, utan afseende på detta yrkes beskaffenhet, bidraga till det allmänna i mån af nämn¬
de inkomst, finner Utskottet, i betraktande jemväl af den betydliga nedsättning i afgifterne
för artister, som, på grund af omförmälde motion, vid nyssnämnde riksdag egde ruin,
ej skäl att å den af Friherre Alströmer nu väckta motion bifall tillstyrka.
16 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
Då "Direktörer, Theatcr-, vid andra an Konungens spektakler,” lör hvilka nu en
bestämd afgift af 25 Rdr är stadgad, skäligen synas böra äfven vara underkastade före¬
nämnde beskattningsgrund efter 5 procent af inkomsten, bar Utskottet ansett
nämnde belopp 25 Rdr, endast böra bestämmas såsom minimi-afgift, och
bemälde personer således upptagas under det Usta af de ofvan föreslagna
momenterna.
I afseende å rubriken ’’Handtverkare, hvilka, utan mästerskaps elier burskaps för¬
värfvande, erhållit tillstånd att, såsom försörjningsmedel, åstadkomma handtverkeri-arbe-
”ten,” — och för hvilka nu är stadgad en bestämd afgift af 2 Rdr banko, har inom
Vällofl. Rorgareståndet blifvit af Herr Gastafsson föreslaget, att, då ifrågavarande perso¬
ner ofta kunde, särdeles i Stockholm, drifva en mera lönande och inkomstgifvande rö¬
relse, än mången burskapsegande handtverkare, desamma måtte i stället uppföras till af¬
gift i tre klasser å 6, 4 och 2 Rdr; och har Utskottet, med afseende å hvad såluncja
blifvit anfördt, ansett sig böra å denna motion på det sätt tillstyrka bifall,
att den för omförmälde personer nu stadgade afgift af 2 Rdr antages så¬
som minimi-afgift, hvadan den ifrågavarande rubriken blifvit uti förslaget
under Usta mom. upptagen.
Under anförande, hurusom, med anledning af det under rubiken ”krögare, Icröger-
skor, m. fl.” intagne stadgande, att den för dem bestämda afgift ”icke får afkortas,” det
stundom inträffat, att, då såväl näringshållare, som hans löftesmän, under den tid. som för¬
flutit mellan tillståndsbrefvets meddelande och utskyldernas uppbärande, råkat i obestånd,
vederbörande uppbördsman blifvit ålagd att de bristande utskylderna ersätta, bar Hr La¬
gergren, uti till Utskottet remitterad motion, föreslagit: att antingen orden: ’’som detta är
en afgift, hvilken icke får afkortas,” måtte utgå; eller ock föreskriften om borgens stäl¬
lande borttagas och den närings-idkande i stället åläggas att, vid tillståndsbrefvets utta¬
gande, förskottsvis betala afgiften.
Som emedlertid, å ena sidan, den nuvarande föreskriften att afgiften icke får af¬
kortas, synes, med hänsigt till ifrågavarande näringsgrens serskilda beskaffenhet, ingalunda
vara olämplig, samt, å andra sidan, en ovilkorlig bestämmelse om afgiftens erläggande i
förskott torde vara för statens säkerhet i allmänhet obehöflig, men för närings-idkaren
deremot alltför betungande, finner Utskottet
icke skäl att å denna motion i ena eller andra afseendet tillstyrka bifall;
hvare-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4. 17
hvaremot oell då det nuvarande serskilda stadgandet, att den, som vill undgå borgens stäl¬
lande för året, skall vara skyldig att förskottsvis betala afgiften, torde vid tillämpningen
möta svårighet derigenom, att beloppet af denna afgift, såsom beroende af framtida taxe¬
ring, icke kan vara på förhand kändt, Utskottet hemställer,
att berörde stadgande må ur författningen uteslutas.
Uti sin förr omnämnda motion har Friherre Alströmer, biand annat, äfven hem¬
ställt, att, då olika meningar uppstått rörande tillämpningen af den i Bev.-Stadgans It §
uppgjorda klassificering al Månglerska)', den föreskrift måtte der införas, att nämnde klas¬
sificering borde tillämpas, utan afseende på den serskilda klassindelning, som i öfrigt kun¬
de vara för månglerskor å serskilda orter uppgjord. Utskottet, som funnit den ifråga¬
ställa föreskriften icke vara af behofvet påkallad, tillstyrker alltså,
alt något afseende å berörde hemställan icke må fästas;
Hvaremot och med anledning af ett utaf Friherre Alströmer uti nyssnämnde mo¬
tion jemväl väckt förslag, att under rubriken Tidningsskrifvare borde införas, att dermed
förstås såväl redaktörer som deras biträden, Utskottet, som finnér ett sådant förtydligadt
stadgande läriipligt och derjemte anser förläggare för tidningar skäligen böra härunder
inbegripas, hemställer,
att ifrågavarande rubrik må erhålla den i förslaget intagna förändrade
lydelse.
Enär 1816 års Handels-Ordning uti 4 § medgifver rättighet för välfrejdade qvinnor
att idka fem olika yrken, nemligen nipperhandel, klädmäkleri, mångleri, tobakshandel och
försäljning af nålstolskram, men Bevillnings-Förordningen endast föreskrifver, huru idkarne
af tvänno bland dessa yrken, nemligen klädmäklerskor och månglerskor, skola taxeras, samt,
i anledning häraf, stridiga åsigter angående de frenne öfriga yrkenas beskattning skola inom
Taxerings-Komitéerna uppstått, har, uti hos Välioflige Borgare-Ståndet väckt motion, Herr
Rinman föreslagit följande nya rubriker i 14 § af Bevillnings-Förordningen:
”Nipperhandlerska)', lika med klädmäklerskor;”
”Qvinnor, som försälja så kalladt nålstolskram, lika med månglerskor;”
”Tobakshandlerskor, lika med klädmäklerskor.”
Utskottet har emedlertid, serdeles med afseende ä det här nedan vid 15 § före¬
slagna tillägg, ansett
ifrågavarande nya rubriker icke erfordras.
Bih. till R. St. Prot. 1850 Sf 1851. 5 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 3
18 Bevillnings- Utskottets Betänkande, N:o 4.
Under förmälan, hurusom det vid rubriken ’ Utländningar. som resa omkring i
”landet och för egen räkning eller såsom utskickade för andra utbjuda eller sluta handel
om utländska voror,”— intagna stadgande, att bemälde personer skola för de första 3
månaderna, som de i riket vistas, erlägga 50 Itdr, och sedermera för hvarje månad, "som
de derutöfver ämna i riket qvardröja,” ytterligare 50 Itdr, skall, i iöljd af dess nuvarande
ordalydelse, blifvit på det sätt eluderadt, att sådana personer, efter de första 3 månadernes
förlopp, begifvit sig ur riket endast på några dagar eller timmar, hvilket, serdeles i de sö¬
dra orterna, lätteligen kunde låta sig göra, samt derefter vid återkomsten erlagt ny afgift
för ytterligare 3 månader med endast 50 Rdr, har uti afgifven motion Herr Halling, såväl
till förekommande af en dylik förtvdning, som för att åt hela stadgandet i öfrigt gifva en
förment lämpligare redaktion, med uteslutande af den nuvarande föreskriften om rättighet
för utländning att af den för sednare tiden nedsatta afgiften vid utresan återbekomma hvad
möjligen blifvit för mycket erlagdt för ifrågavarande stadgande, föreslagit följande förändra¬
de lydelse:
”Utländningar, (deiuti ej inbegripne Norrmän för Norrska produkter}, som resa
”omkring i landet och. för egen räkning eller såsom utskickade för andra, ut-
”bjuda eller sluta handel om utländska varor, skola vid ankomsten, med upp¬
gifvande af tiden, huru länge de vilja i riket sig uppehålla, till vederbörande
”uppbördsman för kronobevillningen i gränsorten erlägga 50 Rdr för tiden till
”och med tre månader, samt för hvarje månad af året derutöfcer ytterligare 50
”Rdr. Förr än hvad sålunda är föreskrifvet, blifvit fullgjordt, derom bevis bör af upp-
”bördsmannen utfärdas, må pass eller påskrift dera för resa i landet eller dess
”fortsättning eller för återresa ur riket icke kunna meddelas; skolande sådan ut¬
ländning, innan han eger i någon stad inom riket utbjuda eller sluta handel
”om utländska varor, jemväl åligga, att i stad hos Magistraten eller dess (hä¬
nförande styrka sig hafva den stadgade afgiften betalt och tillika uppgifva den
”tid han vill i staden sig uppehålla. Den utländning, som, utan att hafva så-
”dant fullgjort, eller den stadgade afgiften behörigen erlagt, beträdes med att
”utbjuda eller sluta handel om utländska varor, skall, jemte afgiftens betalande,
’’böta 300 Rdr, hvaraf ena hälften tillfaller åklagaren och den andra fattigkassan
”i den stad eller socken, der förseelsen egt rum. För öfrigt iakttages hvad
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:u 4. 19
”allmänna Lagen i 5 och 7 kap. Handels-Balken och serskilda Författningar i
”afseende på dylik handel stadga;
hvarjemte det följande stadgandet angående ’’Utländningar, som i städerna drifva handel
och rörelse,’’ ansetts böra utgå; och har, i sammanhang härmed, motionären jemväl före¬
slagit, att, på det, å ena sidan, utländning icke må, af okunnighet, ådraga sig det betyd¬
liga bötesansvaret, och å andra sidan behörig kontroll finnas, att hvad genom ifrågavaran¬
de beskattning inflyter, riktigt kommer kronan tili godo, Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla, att Kongl. Majlts Befallningshafvande och andra myndighe¬
ter, som ega att i deras namn pass för resande utfärda, måtte åläggas icke allenast att,
vid fullgörande af dem redan meddelad allmän föreskrift att tillställa utländsk handlande
tryckt underrättelse om hvad honom här i landet åligger iakttaga, låta slik underrättelse
på Franska, Tyska och Engelska språken innefatta hvad Bevillnings-Stadgan förmår om ut-
läridningars beskattning, utan äfven att vid Landsboken bilägga uppgiften å den bevillning
af ifrågavarande beskaffenhet, vederbörande uppbördsman emottagit.
Då den ofvan omförmälda förtydningen af ifrågavarande stadgande icke torde
kunna med säkerhet förebyggas genom den af Herr Halling i sådant afseende föreslagna
redaktions-förändring, men detta deremot synts Utskottet lämpligast kunna ske derigenom,
att afgiften för de första 3 månaderna bestämmes efter enahanda belopp, som för de föl¬
jande, hvilket äfven, med antagande, att inkomsten af de afslutade handelsaffärerna står i
ett någorlunda jemnt förhållande till tiden, hvarunder de bedrifvas, lärer vara med billig¬
het och rättvisa mest öfverensstämmande, har Utskottet, med vidblifvande af den nu an¬
tagna grundsatsen, att afgift bör för minst 3 månader erläggas, ansett sig böra föreslå,
att ifrågavarande afgift må för liden till och med 3 månader bestämmas
till 75 Rdr, samt för hvarje månad derutöfver till 25 Rdr banko;
Vid hvilket förhållande och då sålunda afgiften för de sednare månaderna skulle
blifva betydligt nedsatt, Utskottet häraf funnit ökad anledning
att instämma i Herr Hallings förslag att utesluta den nuvarande föreskrif¬
ten om utländnings rättighet till restitution af dylik afgift;
hvaremot, beträffande det föreslagna borttagandet af stadgandet angående utländ-
ningar, som i städerna drifva handel och rörelse, Utskottet, enär detta stadgande afser
handel och rörelse af annan beskaffenhet, än den i första punkten omförmälda,
20 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
icke funnit skäl att å motionen, i denna del, tillstyrka bifall, utan intagit
berörde stadgande under det föreslagna 3:dje momentet af förevarande §:
äfvensom, hvad angår de af Herr Halling i öfrigt föreslagna förändringar i redak¬
tionen vid nu ifrågavarande rubrik, Utskottet
ansett desamma icke vara af behofvet påkallade.
Vidkommande serskildt motionärens hemställan, dels angående underrättelse för ut¬
ländning om Bevillnings-Förordningens omförmälde stadgande och dels om biläggande vid
Landsboken af uppgift å den bevillning af ifrågavarande beskaffenhet, vederbörande upp¬
bördsman emottagit, har Utskottet, som icke funnit nödigt, att nämde underrättelse var¬
der på främmande språk meddelad, men i öfrigt instämmer i motionärens förslag, ansett
sig böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse dermed, tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majtts Befallningshafvande och andre myndigheter, som ega att i
deras namn pass för resande utfärda, måtte åläggas icke allenast att, vid
fullgörande af dem redan meddelad allmän föreskrift att tillställa utländsk
handlande tryckt underrättelse om hvad honom här i landet åligger iakt¬
taga, i denna underrättelse jemväl låta intaga hvad Bevillnings-Stadgan för¬
mår om utländningars beskattning, utan äfven att vid Landsboken bilägga
uppgift å den bevillning af ifrågavarande beskaffenhet, som vid passets ut¬
färdande visats hafva blifvit erlagd.
Då Veterinärläkare icke finnas uti Bevillnings-Förordningen upptagne, har Utskot¬
tet, som ansett dem kunna beskattas efter enahanda grund, som Medicinae Doktorer, dock
att minimi-afgiften betydligen nedsättes, i sådant afseende ansett
en ny rubrik, sådan förslaget utvisar, böra uti nu ifrågavarande § intagas.
8 15.
Enär stundom fall torde kunna inträffa, i afseende å hvilka någon grund för afgif-
tens beräknande icke finnes bestämdt föreskrifven, har Utskottet ansett denna §
böra erhålla ett sådant tillägg, som förslaget utvisar.
§ 16.
Som 35 § 2 mom. serskildt föreskrifver, huru bevillning af aktie-bolag skall utgö¬
ras, har Utskottet ansett böra vid ifrågavarande § uttryckas,
Bevillning»' Utskottets Betänkande, N:o 4. 21'
att med de der omnämnda ångfarfartyg endast förstås sådane, som ej egas
af aktie-bolag.
§ 17 och 19.
I afseende å den i dessa §§ för fastigheter i städerna och på landet stagdade be¬
villning af 2 Rdr för hvarje tusende af det uppskattade värdet, har Hr Komminister Beck¬
man föreslagit: dels alt afgiften borde beräknas endast på så stor dek af det uppskattade
värdet, sorn återstode, sedan derifrån afdragits 10 procent, såvida nemligen fastigheten
uppskattades till en under de sista tio åren erlagd köpeskilling, söm icke blifvit bestämd
genom exekutiv auktion; dels ock att för fastighet af till och med 2000 Rdr b:kos värde
måtte erläggas bevillning efter blott 1 Rdr 32 sk. per mille eller något mindre, men der¬
emot efter 2 R ’r för hvarje 1000, då värdet öfverstege 2000 Rdr.
Då ifrågavarande förslag stå uti närmaste sammanhang med livad, på sätt förut är
nämndt, blifvit af motionären yrkadt, angående dels 10 procents afdrag å löneinkomsten
vid bestämmandet af bevillningen för emhets- och tjenstemäns löner, och dels en, i för¬
hållande till inkomsten, stigande procentberäkning i afseende å afgiften för borgerlig rö¬
relse,, men Utskottet ansett sig icke ega skäl att berörde yrkanden understödja, finnér Ut¬
skottet sig icke heller, med hänsigt till hvad här blifvit i enahanda syftning föreslaget i
afseende å den fasta förmögenhetens beskattning, kunna frångå nu gällande allmänna grun¬
der, och får alltså
äfven å denna del af Hr Komminister Beckmans motion afstyrka bifall.
§ 23.
Af Gustaf Pettersson från Östergöthlands Län bar uti afgifven motion blifvit yrkadt,
att, dä postförings-skyldigheten vore att anse såsom ett onus och ingalunda som en för¬
del, den för posthemman nu stadgade bevillning måtte upphöra. Som emedlertid postfö-
ringen endast i det fall, att den bestrides utöfver 6 mil i veckan eller 312 mil om året
för helt mantal, enligt Kongl. Brefvet den 3 December 1842, ansetts vara af den tunga
för posthemman, att serskild och högre ersättning än för postföring i allmänhet derför
medgifvits, och Utskottet från detta stadgande hemtar anledning antaga, att den posthem¬
man medgifna frihet från rotering och kronoskjuts, åtminstone för hemman med mindre
postföring än nämndt är, fortfarande bör betraktas såsom en förmån, för hvilken den nu
stadgade bevillning skäligen bör erläggas, så har Utskottet ansett motionärens förslag här¬
utinnan icke böra i vidsträcktare mån bifallas, än
22 Becillnings-Utskottcts Betänkande, Nio 4.
att posthemman, som bestrida utöfver 312 mils postföring om året för
helt mantal, må från den i denna § stadgade bevillning fritagas, hvarom
stadgande blifvit vid 145 § i förslaget infördt.
§§ 27 och 29.
Då, fastän sådant, troligen af förbiseende, här icke blifvit bestämdt uttryckt, otvif¬
velaktig! är, att de i dessa §§ uppräknade personer, för hvilka afgiften icke finnes till
bestämdt belopp utförd, skola, likasom de i 14 § omförmälde, erlägga bevillning efter nå¬
got af de utsatta klassafgifts-beloppen endast i det fall, att den till 5 procent af inkom¬
sten beräknade bevillningen icke uppgår till högre belopp, har Utskottet, af enahanda skäl
som vid sistnämnde § blifvit anförde, ansett
nu ifrågavarande §§ böra, i öfverensstämmelse dermed, erhålla den för¬
ändrade uppställning, som förslaget utvisar;
hvarjemte Utskottet, för mera fullständighets skull vid 27 § infört en del för städerne
uppräknade personer (t. ex. kommissionärer m. 11.), hvilka, ehuru boende
på landet, böra bevillning efter 2:dra Art. vidkännas.
§ 34.
Bland de i denna § omförmälda allmänna kassor, hvilka äro från bevillnings-afdrag
å räntan af sine utlånte medel befriade, har Utskottet ansett
äfven böra, såsom med de andra jemförliga, upptagas ”Folkskole-kassor.”
§ 35.
I afseende å denna §, som angår bevillning af aktie-bolag, Associationer m. m.,
har Utskottet fått emottaga följande motioner, nemligen:
af Hr Maechel, att då, i betraktande af den lättnad i penningerörelsen och deraf
härfiytande fördelar för industriens utveckling, som Privat-bankerne medföra, det icke syn¬
tes vara skäl att genom en alltför hög beskattning motverka fortfarandet af dessa inrätt¬
ningar, den vid sednaste riksdag dem åsätta förhöjda bevillning måtte upphöra och de¬
samma hädanefter icke besväras med högre afgift, än som för andra aktie-bolag, Associa¬
tioner m. fl. är uti 2 mom. af nu ifrågavarande § stadgad;
af Nils Jeppsson från Malmöhus Län åter, att då, med afseende å det ökade till¬
fälle till erhållande af penningelån, som Privat-bankerne beredde, och i följd hvaraf, genom
ett obetänksamt begagnande af detta tillfälle, personér ofta bragtes på obestånd, dessa
inrättningar medförde större skada än nytta, samt de dessutom förorsakade minskning i
Bevillnings- Utskottets Betänkande, N:o 4. 23
vinsten för Rikets Ständers Bank, samma inrättningar måtte åläggas en ännu högre bevill¬
ning, än vid sista riksdag bestämdes:
af Ilr Bergman, att, då för utlånte kapitaler bevillning icke egde rum utom, när
afkastningen eller räntan deraf öfverstege 5 procent, men sådan bevillning vore stadgad
för all utdelning af aktie-bolag m. fl., hvilken stundom kunde vara ganska obetydlig, dessa
i 2 mom. af ifrågavarande § omförmälde aktiebolag, associationer m. fl., hvilka i öfrigt
merendels vore af nytta för det allmänna, mätte varda från bevillning befriade, då utdel¬
ningen icke öfverstege o procent af kapital-fonden; samt
af Hr Rosenblud, B., alt, med afseende å den serdeles ringa afkastning, Götha
Kanal-bolag erhölle af sine aktier, nämnde Bolag antingen måtte befrias från all bevillning
för utdelningen ä dessa aktier, så snart samma utdelning icke öfverstege i procent af
aktie-kapitalet, eller ock bevillningen för utdelning å dessa aktier bestämmas till samma
procent, som utdelningen utgör af aktie-kapitalet.
Beträffande först de af Hr Machel samt Nils Jeppsson från Malmöhus län väckta
motioner, så har, vid öfvervägande af de deri framställda, hvarannan alldeles motsatta yr¬
kanden, Utskottet, med afseende jemväl å de grunder, som vid sistlidne riksdag föran¬
ledde nu gällande stadgande angående Privat-bankernes beskattning, 'funnit nuvarande be¬
stämmelser i detta hänseende lämpligen böra bibehållas och tillstyrker alltså,
att ingendera af dessa motioner må vinna afseende;
och vidkommande dernäst de af Hrr Bergman och Rosenblad gjorda hemställanden, har
Utskottet, med afseende äfven å hvad, i anledning af härmed i viss män likartade motio¬
ner, vid sednaste riksdag anfördes;
icke heller funnit skäl att derå tillstyrka bifall.
Ari. IIS.
§§ 37 och 38.
Uti sin till Utskottet remitterade motion, har Hr Komminister Beckman jemväl yr¬
kat, att den i 3:dje Art. stadgade afgift för karakters-fullmakter borde upphöra och såle¬
des denna Artikel med dithörande 37 och 38 §§ helt och hållet utgå; hvartill motionä¬
ren ansett så mycket mera skäl förekomma, som ifrågavarande fullmakter, hvilka voro att
anse såsom nådebevis af Konungen för ådagalagde förtjenster och således ur denna syn¬
21 Bevillning'!- Utskottets Betänkande, N:o 4.
punkt borde vara frän beskattning af Rikets Ständer befriade, redan vore genom den der¬
för bestämda karta-sigillata med tillräcklig afgift belagde. ,
1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad vid sednaste riksdag rörande denna äfven
då väckta fråga yttrades, har Utskottet ansett, att, då de företräden i allmänna lifvet, sorn
genom erhållandet af en högre karakter anses förvärfvas, skäligen synas böra i någon mån
medföra större förpligtelse!- till det allmänna, och ifrågavarande beskattning, oaktadt dere-
möt vid flere riksdagar gjorda anmärkningar, icke allenast blifvit fortfarande bibehållen,
utan ock förhöjd utöfver dess från början bestämda belopp,
den nu väckta motionen alltså äfven torde böra lemnäs utan afseende.
Ari. IV7.
8 42.
Såsom följd af den hör nedan vid 137 § föreslagna förändring, har Utskottet ansett
2 mom. af ifrågavarande § böra erhålla det tillägg, som finnes i förslaget
intaget.
§§ 50 och 72.
Med afseende å den förändrade lydelse, Utskoltet här nedan för 112 § föreslagit
och den i afseende å fastigheters uppskattning af Utskottet dervid anförda grund, har
Utskottet ansett
ifrågavarande §§ böra undergå den förändring, förslaget utvisar.
§ 73.
Inom Vällofl. Borgar-Ståndet är af Hr Berger uti afgifven motion yrkadt, att, då mån¬
ga stångjernsbruk skola finnas, hvilkas behållna vinst icke på långt när uppgår till det i
73 § Bevillnings-förordningen såsom grund vid brukens värdering för näi varande bestämda
minimum af i;del utaf tillverkningen, nämnde minimum måtte, med afseende dessutom å
de mindre fördelaktiga konjunkturer, som ofta inträffade, nedsättas till ^del af tillverk¬
ningens värde.
Då emedlertid på sednare tider, Utskottet vetterligen, icke inträffat någon väsendt¬
lig förändring, ledande till minskning i behållningen af bruksrörelsen samt tillfälliga kon¬
junktur-förändringar icke böra läggas tili grund för en flerårig beskattning, anser Ut¬
skottet sig
ej ega skäl att å ifrågavarande motion tillstyrka bifall.
Dere-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4. 25
Deremot och då det synts Utskottet billigt, att de Bruk, hvilka, medan de ännu
ega restsmide, öfvergå till oinskränkt smidesrätt, få tillgodonjuta afdrag i bevillningen för
redan Leskattadt restsmide, bar Utskottet ansett
sådant böra, på sätt förslaget innehåller, vid denna § närmare uttryckas.
S 47.
Med anledning af det i denna § intagna stadgande, att vid sådana bruk, der bela
eller en del af smidet till manufaktur förädlas, egarens behållna vinst af hvarje till manu¬
faktur-förädlingen arnandt skeppund stångjerns-smide skall anses utgöra högst hälften och
minst en sjettedel af brukets stångjernspris, hafva 2:ne serskilda motioner af olika syft-
ling blifvit väckta, nemligen:
af Hr Sundin, om ett sådant förtydligande, att nämnde stadgande måtte förklaras
inbegripa taxeringen af så väl stångjerns-tillverkningen, som sjelfva manufakturförädlin¬
gen; samt
af Nits Strindlund från Vesternorrlands län, som yrkat, att endast manufaktur¬
förädlingen måtte anses härunder inbegripen och stångjernstillverkningen serskildt efter
73 § värderas och i sådant afseende föreslagit en förändrad redaktion af ifrågavarande §.
Enär med antagande af den utaf Nils Strindlund föreslagna tolkningen af ifrågava¬
rande stadgande, det förhållande skulle kunna inträffa, att vid ett bruk, der behållningen
så väl af stångjernstillverkningen enligt 73 §, som manufaktur-förädlingen enligt 74 §,
uppskattades efter de stadgade högsta bestämmelserna af |:del för den förra och Uten för
den sednare, egarens behållna vinst af sammanlagda tillverkningen skulle komma att anta¬
gas till jj:delar af tillverkningsbeloppet, men en så orimligt hög uppskattning icke skäli¬
gen kan vara åsyftad, så synes liäraf uppenbart, hvad Utskottet dock anser redan vara
uti §:en tillräckligen tydligt uttryckt, att i den för manufaktur-förädlingen stadgade beräk¬
ningsgrund för behållningen äfven ingår beräkningen af stångjerns-tillverkningen; och Ut¬
skottet anser alltså
något förtydligande af denna §, med anledning af ifrågavarande motioner,
icke erfordras.
§ 81.
Uti denna § stadgas, att, om emelian taxeringsmännen olika meningar uppstå, så
att omröstning blifver nödig, samt rösterne dervid äro lika delade, skall den mening gälla,
Bih. till R. St. Brot. 1850 & 1851. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 4
20 Bevillningi-Vtekottets Betänkande, N:o 4.
som länder till den skattskyldiges förmån; men då det icke torde kunna förnekas, att den
bevillning, som beror af Taxerings-kommittéernes uppskattning af rörelse eller egendoms¬
värde, i allmänhet bestämmes nog lågt, och med säkerhet lärer kunna antagas, att, i
fall, der Taxerings-kommitténs ledamöter med lika röstetal stanna i skiljaktiga meningar
vid sådan uppskattning, äfven den mening, som afser en högre beskattning, icke är för
den skattskyldige orättvist betungande, har Utskottet ansett sig böra återgå till det i äl¬
dre Bevillnings-förordningar intagna stadgandet, att. då rösterne äro lika, den mening skall
gälla, som länder till kronans fördel; och
föreslår Utskottet, i öfverensstämmelse härmed, den uti förslaget intagna
förändring af ifrågavarande §.
§8 83 och 84.
Enär upplyst blifvit, att det i dessa 88 befintliga stadgande, att regimenternes lön¬
tagare böra påföras bevillning efter lönens i staten upptagna belopp, blifvit så tilläm-
padt, att, der lön, i följd af hög markegång och andra omständigheter, i sjelfva verket
öfverstigit nämnde belopp, bevillning, det oaktadt blifvit efter samma belopp påförd, men
sådant icke är förenligt med de i 2 och 4 88 stadgade allmänna grunder för lönebevill-
nings bestämmande, har Utskottet, för att bringa dessa stadganden i öfverensstämmelse
med hvarandra,
ur 83 8 uteslutit orden ”efter deras i staten upptagna belopp,” och åt 84
8 gifvit den förändrade lydelse förslaget innehåller.
8 87.
Som Utskottet ansett lämpligt att i fråga om Taxerings-kommitté i städerne, ett
allmänt stadgande införes derom, att de för taxeringarne å landet meddelte föreskrifter
skola äfven vid taxeringarne i städerne i tillämplige delar iakttagas,
föreslår Utskottet vid ifrågavarande 8 det tillägg i berörde hänseende som
förslaget utvisar.
88 83, S9 och 92.
Enär städernas borgerskap numera, i förhållande till öfrige der bosatte personer, i
allmänhet utgöra ett vida mindre antal än tillförene, och det vid sådant förhållande icke
synes billigt att åt de förstnämnde fortfarande inrymma ett så öfvervägande inflytande på
taxeringarne, som skäligen kan antagas blifva en följd af den nu stadgade proportionen
emellan ledamöternes antal inom denna och öfrige t Taxerings-kommittéerne deltagande
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4. 27
medborgare-klasser, samt jemväl Akademi-staten synes hafva fått sig tillagd en nog stor
öfvervigt vid de Akademiska taxeringarne, har Utskottet, för att i någon mån jemka be¬
rörde missförhållanden, och då det derjemte synts vara af vigt, att personer med känne¬
dom af författningar och vana vid deras tillämpning i kommittéerne inväljas, ansett sig
böra tillstyrka
den förändring i antalet och sammansättningen af Taxerings-kommitléernes
ledamöter i städerne, som i förslaget finne» uti 88, 89 och 92 88 intagen.
8 102.
Då ingen föreskrift finnes, huru giltigheten af anmäldt förfall för utsedd leda¬
mot i Taxerings-kommitté, att detta uppdrag sig åtaga, skall pröfvas, har Utskottet
vid denna 8 föreslagit stadgande i detta afseende.
Ett utaf Hr Kominister Beckman i hans meranämnde motion väckt förslag, att le-
damöterne i Taxerings-kommitté borde, serdeles i de orter, der en längre tid erfordras
för afslutandet af kommittéernas arbete, erhålla ett mot det för förfallolöst uteblifvanda
stadgade bötesbelopp svarande arfvode af 3 Rdr 16 sk. Banko per dag, har Utskottet ta¬
git i öfvervägande; men då Utskottet ansett fördelen af den Svenska folket förbehållna rätt
att sig sjelf beskatta, i förening med det af medborgare lemnade förtroendet att denna
beskattningsrätt utöfva, böra medföra förpligtelse, att, utan serskild ersättning, Taxerings-
mannakallet utöfva, har Utskottet
icke funnit skäl att å detta förslag tillstyrka bifall.
8 103.
Då Utskottet ansett krono-ombud vid Taxerings-kommittéer i städerne vara lika
behöfiiga som på landet, men några serskilda tjenstemän med sådant åliggande för stä¬
derna icke finnas, har Utskottet
ansett föreskrift härom böra i denna § intagas.
8 105.
Med afseende derå, atti ingenstädes finnes föreskrifvet, af hvem de i denna §
omförmälde upplysningar för bedömandet af de skattskyldiges inkomster bör anskaffas,
har Hr Rinman föreslagit, det stadgas måtte, att Handels-kollegium i Stockholm och Ma-
gistraterne i de öfriga städerna skulle vara skyldige att, innan den i 97 8 föreskrifna an
mälan gjordes, bestyra om anskaffandet af sådana upplysningar; men då Utskottet, på sätt
nyss är nämndt, föreslagit, att krono-ombud må förordnas äfven vid Taxerings-kommit-
28 Beviltnings-Utskottets Betänkande, N'o 4.
téer i städerne och dessa personer icke lära underlåta att bidraga till anskaffandet af de
erforderlige upplysningarne i omförmälde hänseende, anser Utskottet
någon vidare föreskrift i anledning af Hr Rinmans motion icke erfordras.
§ 112.
Då de ordalag, hvarigenom Pröfnings-kommittéernes verksamhet enligt denna §
bestämmes, skola inom vissa orter gifvit anledning till den oriktiga föreställning, dels att
Pröfnings-kommitté skulle vara betagen rättigheten att, der besvär ej blifvit anförde, ingå
i undersökning och bestämmande af Taxerings-kommittéernes åtgärder i;vidsträcktare mån,
än så vidt de afsåge uppskattning af fastigheter å landet, dels ock att denna uppskattning
icke behöfde ovillkorligen bestämmas efter fastigheternas verkliga värden, endast den i
minimi-tariffen för hvarje län stadgade summa icke understeges, har Utskottet, som fun¬
nit det i 1835 års och äldre Bevillnings-förordningar, ifrågavarande § motsvarande stad¬
gande innefatta mera bestämda och riktiga föreskrifter i dessa hänseenden, ansett sig böra,
i öfverensstämmelse dermed, föreslå
den förändrade lydelse af ifrågavarande §, sorn förslaget utvisar.
§ 119.
I öfverensstämmelse med de grunder, Utskottet vid 88, 89 och 92, angående
antalet och sammansättningen af Taxerings-kommittéerne i städerne här ofvan anfört, har
Utskottet jemväl ansett antalet och sammansättningen af ledamöterne i Pröfnings-kommit-
tén för Stockholms stad böra sålunda jemkas
att, i stället för fyra ståndspersoner, såsom nu finnes stadgadt, skola inväljas
sex ståndspersoner, eller embets- och tjenstemän, hvaraf två från de för¬
valtande verken.
§ 121.
Med anledning af hvad vid 103 § blifvit tillstyrkt, angående krono-ombud vid
Taxerings-kommittéer i städerna och för beredande af tillgång till ersättning åt dessa om¬
bud, har Utskottet ansett sig böra i det enligt 121 § nu bestämda anslag till kostnaders
bestridande med taxeringen m. m.,
föreslå förhöjning med ^:dels procent af beviilriingssumman, så väl för de
serskilda länen som för Stockholms stad;
hvarjemte och då upplyst blifvit, att det sålunda i allmänhet beviljade anslag för
nämnde kostnaders bestridande är inom Wester-Norrlands län, i anseende till så väl den
Bevillnings-Utskottets Betänkande, IV:o 4. 29
derifrån utgående bevillningssummans ringa belopp, som länets vidsträckta areal, nog obe¬
tydligt, Utskottet hemställer,
att, i likhet med hvad redan är för en del af de öfriga norra länen enligt
ifrågavarande § medgifvet, äfven Wester-Norrlands län må ega att för of¬
vannämnda ändamål dessutom använda en serskild summa af bevillning»-
medlen, hvilken Utskottet ansett kunna bestämmas till 150 rdr banko.
§ 122.
Det i denna § intagna edsformulär för Ordförande och Ledamöter i Taxerings- och
Pröfnings-Kommittée har Friherre Alströmer ansett böra erhålla följande förändrade redaktion:
’’Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och Hans heliga Evangelium, att jag, såsom
”Ordförande (Ledamot) i Taxerings- (Pröfnings) Kommitté, skall, efter bästa förstånd och
”den kunskap jag om förhållandena eger, fullgöra och noga iakttaga föreskrifterna i nu gäl¬
dande Bevillnings-Stadga, så alt hvarken Kronan eller de skaltskyldige genom den af mig
”påförda beskattning uppsåtligen förnärmas. Denna förbindelse skall jag på heder och
”samvete, utan ensidig afsigt och mannamån, redeligen uppfylla; så sannt mig Gud hjelpe
”till lif och själ.”
Men då den sålunda föreslagna förändrade lydelsen af ifrågavarande ed möjligen
skulle kunna gifva Taxeringsman anledning att icke vidtaga några åtgärder för erhållande
af de upplysningar rörande skattskyldige, hvilka han nu måst anse sig uppmanad att an¬
skaffa, har Utskottet icke funnit skäl att tillstyrka antagande af denna förändrade redak¬
tion i vidsträcktare mån, än
att perioden: ”skall påföra hvarje skattskyldig,” må komma att lyda:
”skall, efter bästa förstånd, påföra” etc. ;
hvaremot, och då nuvarande ordalydelsen af ifrågavarande § gifver anledning dertill, att
äfven den, som förut i Taxerings- eller Pröfnings-Kommitté deltagit, bör, så ofta en ny
Bevillnings-Stadga skall af honom tillämpas, ånyo aflägga den stadgade eden, hvilket icke
synes vara behöfligt, Utskottet
föreslagit de, till undvikande häraf nödige jemkningar, i redaktionen.
S 125.
Äfven vid denna $ har, såsom följd af Utskottets förslag om förordnande af Krono-
ombud i städerna,
desamma skolat bland de i 2 mom. uppräknade personer upptagas.
30
Bevillning^-Utskottets Betänkande, N:o 4.
Art.
s 131.
Uti från Vällofl. Borgare-Ståndet remitterad motion, har Hr Berg, i ändamål att
söka bereda någon förbättring i Häradsskrifvarnes lönevilkor, föreslagit följande förändrade
beräkningsgrund för den, enligt ifrågavarande §, Skattskrifvare tillkommande debetsedels-
lösen, nemligen:
för debetsumma under, till och med 3 rdr till 1 sk.
öfver 3 till och med 5 „ — 2 »
» 5 » » ^ ^ „
» » » 20 r> ^ 55
55 20 ,55 55 30 w 5 „
55 30 s w 40 „ 6 „
55 40 v 5) 50 „ 7 „
och öfver 50 „ 8 „
Utskottet, som ansett frågan om löneförbättring för Häradsskrifvare lämpligast bö¬
ra förekomma i sammanhang med den om regleringen af Landtstatens löner, har, med
afseende jemväl derå, att genom det föreslagna beräkningssättet för debetsedels-lösen huf¬
vudsakligen de mindre bemedlade skattskyldige skulle komma att vidkännas bidragen till
den af motionären åsyftade löneförbättringen,
icke funnit skäl att till ifrågavarande motion tillstyrka bifall.
§ 137.
Då det är med Bevillnings-förordningens föreskrifter i allmänhet öfverensstämman¬
de, att husbönder och andre, som hafva personer i arbete hos sig anställde, skola vara
staten ansvarige för arbetarens utskylder, så har Utskottet ansett
närmare föreskrifter i detta afseende böra, på sätt förslaget utvisar, vid
ifrågavarande § införas.
§ 142.
Hos Högvördige Preste-Ståndet har utaf Hr Kontrakts-Prosten Tegnér blifvit uti
till Utskottet remitterad motion föreslaget, att, i stället för nuvarande föreskrift i 2 mom.
af denna §, att afkortningslängderna för landet skola i allmän sockenstämma granskas, det
Bevillnings-Utskottes Betänkande, N:o 4. 31
stadgande mätte införas, att församlingarne hädanefter måtte erhålla rättighet att bestämma
de personer, som böra tillgodonjuta afkortning.
Som emedlertid den ansvarighet för afkortningslängdernes riktighet, som nu enligt
1 mom. i denna § finnes vederbörande embets- och tjenstemän ålagd, icke synes kunna
utan stora olägenheter på kommunerne öfverflyttas, och det jemväl torde vara fara värdt,
att kommunerne, i fall, der fråga är om afgift icke till kommunen, utan till staten, skulle
på ett kronans fördel mindre betryggande sätt förfara, har Utskottet ansett sig böra
afstyrka bifall till ifrågavarande motion.
§ 145.
Uti hos Högloflige Ridderskapet och Adeln väckt motion, har Hr Björnstjerna, O.
M., yrkat, att, då de, i och för uppköp och underhåll af tjenstehästar, KavalleriolTicerare
tillagde s. k. häst- och fourage-medel vore för det dermed afsedda ändamålet alldeles otill¬
räcklige, dessa medel alltså måtte, med hänsigt jemväl till lönernes knapphet i öfrigt, var¬
da från bevillning befriade.
Då emedlertid ifrågavarande medel, ehuru utgående under särskild benämning, lik¬
väl utgöra en del af de ofvannämnde officerare tillagde löneförmåner, har Utskottet
icke funnit skäl att å denna motion tillstyrka bifall.
Vidare har af Hr Rinman blifvit, uti till Utskottet remitterad motion, föreslaget,
att då uti 14 § Bevillnings-förordningen vore bestämdt, huruledes Handelsexpeditör, Bok¬
hållare och Betjente skola taxeras, samt 145 § 2 mom. befriade lärlingar 1 handel från
bevillning efter 2:dra Art., men svårighet ofta uppstode att bestämma skillnaden mellan
dessa personer, följande tillägg uti sistnämnde § och mom. måtte göras efter orden ”lär¬
lingar i handel”: ’’så vida de icke till ålder eller vilkor äro jemförlige med Ilandelsbetjen-
te;” — men Utskottet, som ansett det ifrågasatta tillägget icke vara af behofvet påkalladt
och ej heller uppfylla det dermed afsedda ändamål att afhjelpa den befarade villrådighe¬
ten, derest någon sådan skulle uppstå, hemställer alltså
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet har A. W. Svartling från Östergöthlands län uti
afgifven motion hemställt, att då auktionsförrätlare på landet i de liesta fall icke kunde
påräkna någon säker inkomst af sin rörelse, de måtte varda från bevillning befriade och
föreskrift derom i Bevillnings-förordningen intagen; men Utskottet, som ej inser något
skäl, hvarföre ifrågavarande personer skulle, mer än andra, vara befriade från bevillning
32 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
för den ofta ganska betydliga inkomst, de af sitt omförmälda yrke eller industri kunna
förvärfva, anser alltså
ifrågavarande motion icke förtjena afseende.
Då, i saknad af bestämd föreskrift, det lärer blifvit ifrågasatt, huruvida reseunder-
håll och arfvoden i och för revisionen af Stats-, Danko- och Riksgälds-verken samt Taxe¬
rings- och Pröfnings-Kommittéer böra, likasom dylika godtgörelser i och för riksdagar, vara
från bevillning befriade, har Utskottet, som ansett en sådan befrielse vara med författnin¬
gens anda öfverensstämmande, uti 1 mom. af ifrågavarande § föreslagit
de tillägg i dessa hänseenden, som förslaget innehåller;
hvarjemte, enär upplyst blifvit, att officerare vid indelda arméen, som, enligt full¬
makter och fastställd stat, äro berättigade till boställen med nödig åbyggnad, stundom, der
deras boställen icke äro med karaktershus försedda, i stället derför ur militie- och boställs-
kassan undfå godtgörelse under namn af inqvarteringspenningar, och att dessa ersättningar,
ehuru endast motsvarande den förmån, hvarför boställsinnehafvaren, såsom sådan, blifvit
beskattad, likväl påförts särskild bevillning, men detta icke kan vara med rättvisa öfverens¬
stämmande, Utskottet jemväl
i nyssnämnde § och morn. upptagit omförmälde ersättningar såsom från
bevillning befriade.
Till följd af hvad vid 23 § blifvit, med anledning af Gustaf Petterssons från Öster¬
göthlands län motion, häröfver tillstyrkt angående befrielse från bevillning för posthem¬
man, hvilka skjutsa mer än 312 mil om året för helt mantal,
har ett nytt moment, innefattande detta undantagsstadgande, blifvit i för¬
slaget vid nu ifrågavarande § infördt.
§ 147.
Under anförande, hurusom den personella bevillningen, sedan densamma blifvit nedsatt
till 24 sk. för man och 12 sk. för qvinna samt hälften af detta belopp förvandladt till
folkskole-afgift, derå afkortniing för barn icke finge ega rum, numera icke uppginge för
man och hustru till sammanlagdt så stort belopp, att detta belopp kunde vidkännas afdrag
af 4 sk. för hvarje barn, då dessas anta! öfverstege 4, har Nils Larsson från Jemtlands
län föreslagit, det borde, för handhafvande af noggrannare kontroller, det inga andra än
verkligt behöfvande finge tillgodonjuta det stadgade afdraget, vid Taxeringsförrättningarne
förteckning upprättas och verificeras öfver sådana i torftig belägenhet varande personer,
Bevillnings-Utskottets Betänkande, JV.-o 4. 33
som hade flera an 3 minderåriga barn, samt pä Taxerings-Kommittéen pröfning bero, hu¬
ruvida lindring i utskylderna borde deni tillkomma.
Vidare har hos Högv. Preste-Ståndet Hr Kontraktsprosten Tegnér, uli afgifven mo¬
tion föreslagit det förtydligande i afseende på benämningen af de personer, hvilka, enligt
ifrågavarande §, ega att för minderåriga barn tillgodonjuta afdrag i bevillningen, att efter
ordet ''arbetskarlar” måtte tilläggas: vaf hvad benämning de i sådant fall för öfrigt vara
må j” hvaremot Hr Doktor Sandberg uti öfver denna motion afgifvet yttrande, ansett det
åsyftade förtydligandet lämpligare kunna ske derigenom, att efter orden ”bruks- och fa¬
briksarbetare å landet,” tillädes: ”drängar, sjöfolk, arbetskarlar och deras vederlikar, så å
landet som i städerne.”
Hvad först beträffar Nils Larssons omförmälde motion, så, enär de personer, för
hvilka det ofvannämnda afdraget eger rum, uti sin fysiska arbetskraft ega sitt enda för*
värfningsmedel och således måste antagas i allmänhet vara ur tillfälle att, jemte underhåll
för flera än 3 minderåriga barn, lemna något bidrag till staten, har Utskottet funnit något
behof af serskild pröfning utaf deras torftiga belägenhet icke erfordras och hemställer
alltså,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
Vidkommande åter den af Hr Kontraktsprosten Tegnér väckta motion, har Utskot¬
tet ansett något annat förtydligande, med anledning af hvad dervid blifvit föreslaget, icke
erfordras, än att
bland de omförmälde personerne äfven upptagas ”drängar;”
Och har Utskottet för öfrigt ansett det böra vid slutet af §:en tilläggas,
att afkortningen bör i debetsedeln, då den utlemnas, den skattskyldige
krediteras.
§ 151.
Då den i 2 mom. af denna § befintliga föreskrift, det skola de till Riksgälds¬
kontoret ingående sammandragen öfver bevillningen, då anmärkningar vid granskningen af
desamma uti bemälde kontor förekomma, öfverlemnas till ^Kammar-kollegium, för att
pröfva felens beskaffenhet och hvad ansvar derå följa bör,” synes hafva endast af förbi¬
seende vid redaktionen, kommit att i Bevillnings-förordningen qvarstå, efter det nämnda
kollegium blifvit skiljdt från dess förut egande befattning med uppbörds- och räkenskaps-
Bih. till B. St. Brot. 1850 £ 1851. S Saml.l Afd. 2 Höft. 5
34 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
verket, hvilken befattning numera tillhör Kammar-rätten, jemlikt detta Verks instruktion
af den 15 Oktober 1836, har Utskottet funnit
det uti ifrågavarande mom. förekommande ordet: ”Kammar-kollegium’7
böra utbytas mot ”Kammar-rätten.”
Uti från Heden. Bonde-Ståndet remitterad motion har A- W- Svartling från
Östergöthlands län föreslagit, att uti Bevillnings-förordningen föreskrift måtte medelås ve¬
derbörande tjenstemän, att vid debitering af bevillning, som utgår efter hemmans värden,
uti debet-sedeln inrymma en kolumn, hvari egendomens taxerings-värde vore upptaget;
men som så beskaffad föreskrift redan förut finnes medelad, på sätt det Bevillnings-för¬
ordningen bifogade formulär till debet-sedeln utvisar, lärer ifrågavarande motion
finnas icke föranleda någon åtgärd.
Rörande i öfrigt de vid Bevillnings-stadgan fogade formulärer; så, enär Utskottet
icke, förr än Rikets Ständer fastställt grunderna för allmänna bevillningen samt bränvins-
brännings-rättighetens utöfvande, blir i tillfälle att tillse, i hvad mån förändring i berörde
formulärer kan erfordras eller att derom afgifva utlåtande, har Utskottet
gu endast skolat sådant hos Rikets Ständer anmäla.
Öfver en inom Vällofl. Borgare-Ståndet af Hr Halling, väckt motion, att Bevill¬
nings-förordningen icke måtte vid hvarje riksdag helt och hållet omtryckas, utan endast
de beslutade förändringarne i samma förordning uti serskild författning kungöras, har Ut¬
skottet, för närvarande och innan Rikets Ständer beslutat, i hvad mån förändringar i Be¬
villnings-förordningen komma att vidtagas,
ansett sig icke kunna meddela något bestämdt yttrande;
men får emedlertid, i likhet med hvad vid de tvenne sednaste riksdagarne blifvit af Be-
villnings-Utskottet föreslaget och af Rikets Ständer beslutadt, vördsamt tillstyrka, att, då
uti den föreslagna Bevillnings-stadgan förekomma så väl bötesbestämmelser, som åtskillige
föreskrifter i afseende på verkställigheten, hvilka äro af den beskaffenhet, att de grund-
lagsenligt erfordra Kongl. Maj:ts nådiga godkännande, innan de till efterrättelse kungöras,
Rikets Ständer måtte vid öfverlemnande! till Kongl. Majit af Bevillnings-
stadgan eller sammandraget öfver de deri vidtagne förändringar, i under-
Rev i Ilning s-Utskottets Betänkande, N:o 4. 35
dånighet anhålla, att Kongl. Majit, efter öfvervägande af hvad i afseende
å såväl bötes-bestämmelser, som öfriga föreskrifter, hvilka äro af den be¬
skaffenhet att de grundlagsenligt erfordra Kongl. Majlts nådiga godkän¬
nande, blifvit föreslaget, må täckas låta allmän kungörelse i ämnet utfärda.
Slutligen och i sammanhang med hvad nu blifvit af Utskottet sålunda anfördt i
afseende å grunderna för den blifvande allmänna bevillningen och föreskrifterna för deras
tillämpning, har Utskottet ansett sig här äfven böra till besvarande upptaga: dels den af
Nils Strindlund från Yester-Norrlands län gjorda, här ofvan förut omnämnda, hemställan,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om tillsättande af en
kommitté, med uppdrag att undersöka och utreda de förhållanden, som borde läggas till
grund för en riktig beskattning af städernas industri-idkande invånare, samt afgifva utlå¬
tande öfver sättet att bringa städernas beskattning till ett jemförligt förhållande med lan¬
dets, äfvensom att Kongl. Majit derefter måtte täckas till Rikets Ständer aflåta nådig pro¬
position i detta ämne; dels ock en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Hr Rosenblad,
R., likaledes väckt motion, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit ville låta utarbeta och till nästa riksdag förelägga Rikets Ständer
ett förslag till bevillning lagd på all slags inkomst, så väl af fast egendom, som rörelse
och penningeförmögenhet med de stadganden i afseende på verkställigheten, Kongl. Majit
kan finna bäst uppfylla ändamålet.
Som emedlertid Utskottet, genom dess nu afgifna förslag till allmänna bevillnin-
gens fördelning, anser sig hafva uppställt rättvisa stadganden i berörde hänseende, samt
det icke torde vara med Rikets Ständers rätt att sig sjelfve beskatta förenligt att ho*
Kongl. Majit göra någon framställning i den riktning motionärerne föreslagit, hemställer
Utskottet,
att ifrågavarande motioner icke må till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
Stockholm den 4 April 1850.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS K. MARCUS,
Bevillnings-Ulshotlets Betänkande, A;o 4.
1
Reservationer:
l;o af herr grefve af Ugglas, Ludvig:
„Uti alla sedau 1834 utgifne Bevillnings-Förordningar har cn hög bevillning
blifvit lagd å personer, hvilka nied karakters-fullmakter blifvit benådade, en bevill¬
ning, hvilken utaf Utskottet äfven är föreslagen att bibehållas. Såsom skäl för denna
bevillning åberopas statens skyldighet, att, vakande öfver sedlig utveckling, motar¬
beta fåfängans skadliga inflytande på densamma. Vore detta det sanna skälet, må¬
ste man förundra sig öfver den kortsynthet, som tror sig genom ett enstaka stad¬
gande kunna föräudra menniskonaturen; öfver den blinda ifver, som uti sedlighetens
namn använder ett botemedel, som uti sig bär ett frö till undergräfvande utaf sjelf¬
va sedlighetens idoe. Ty är icke den lära moraliskt förnedrande, som främst stäl¬
ler rikedomens vinning och hos denna monopoliserar utmärkelser, hvilka den, möj¬
ligen högre, men fattiga förtjensten, icke kan erhålla. Man invänder, att äfven den
sednare undfår sin rättvisa belöning uti den befordran, på hvilken hvarje förtjenst
kan göra anspråk. Detta är till en del sannt; men sammanställer man de tröga be¬
fordringslagar och förhållanden, som uti de fleste administrationens grenar äro gäl¬
lande, med den ringa omsorg staten egnar åt tjenstemannens ekonomiska ställning,
förringas icke obetydligt värdet utaf belöningen; och mången förtjenst, hvilken ser
sin bästa kraft brytas, innan hans värde hinner erkännas eller hans verksamhet ta¬
gas uti högre anspråk, lemuar tröttad den otacksamma bana, på hvilken en lämplig
uppmuntran, till statens nytta, kunnat qvarhålla honom.
Man främjar fåfängan genom dessa utmärkelser, tomma på medel till den
gagneliga verksamhet redbarheten endast skattar. Jag vill härvid först anmär¬
ka, att den fåfänga, som älskar, som är stolt öfver hvarje utmärkelse, hvilken är ett
vedermäle utaf samhällets erkänsla, eller erkännande utaf detsamma bevisade tjen-
ster, om den år en svaghet, dock torde vara förlåtlig. Dessutom, då bredvid straf¬
fet, hvarje sund statslära alltid såsom en mäktig häfkraft ställt belöningen, måste
Bih. till R. St. Prot. 1850 1851. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 1
Bevillnings-Utskottets Betänkande, IV»
denna belöning, om den skall blifva verksam, vara beräknad ieke för ideella varelser,,
nian för menniskor, med deras egenskaper,, fel och svagheter. Och då begäret elter
utmärkelse är ett utaf de mest allmänna och outplånliga dragen uti menniskonattiren,
är det äfven detta begär, hvilket, genom belöningar äggadt, af staten bör användas,
för att i och för dennas ändamål befrämja den högsta och ädlaste verksamhet»
Af dessa orsaker nedlägger jag min reservation emot Utskottets beslut att
bibehålla ofvannämnda bevillning. Jag finner äfven en ytterligare deruti, alt då
grundlagen åt Konungen lemnat rättighet att tilldela utmärkelser, det, enligt min å-
sigt, är, om icke grundlagsstridigt, dock stridande emot grundlagens auda, att genom
denna bevillning förringa Konungens rätt.
Mot Utskottets beslut, att bibehålla deri bevillning af 15 procent, sorn vid
föregående riksdag blifvit pålagd delegare uti enskilda privatbanken, för all den ut¬
delning de erhålla, som öfverstiger 6 för hundradet utaf inbetald aktie, nedlägger
jäg min reservation. Jäg förbigår härvid orättvisan af mången beskyllning för ska¬
da och förderf, som mot dessa bankinrättningar blifvit framkastade; orimligheten, att
pä dem vilja lägga skulden för ett förstörande användande utaf låneunderstöd, sorn
bordt och kunnat blifva fruktbärande. Jag förbigår den stora olycka, som hotar hela
landet, derest dessa banker, genom förtryckande åtgärder ifrån llikets Ständers si¬
da, tvingas att inställa sina transaktioner, och det kapital, som de för närvarande
hålla uti rörelsen, drages derur, då detta rörelse-kapital icke genom Riksbankens
försorg på länge torde kunna ersättas. Meri hvad jag icke med tystnad kan förbi¬
gå, är den väld, som uti denna beskattning finnes, enär den tredubbelt öfverstiger
hvarje annan, som uti Bevillnings-förordningen är bestämd; ty väld kan, enligt min å-
sigt, aldrig försvaras. Dess frukter äro misstroende och osäkerhet;.tvänne förstörande' ele—
menter för hvarje industriens utveckling, för hvarje samhälles trefnad,styrka och bestånd.44
Uti denna reservation hafva instämt: friherre Leijonhufvud, friherre af
Schmidt, prosten Arosenius och herr Ekelund.
2:o Af hr grefve Klingspor, 31. S. Ph.: „En rättvis och billig klagan har upp¬
stått med afseende på de ringa bidrag, städerna lemna till bestridande af statens be-
hofver, och har Bevillnings-utskottet, med erkännande af detta förhållande, i sitt till
Stånden ingående förslag till Bevillnings-förordning, sökt införa korrekliver, med än¬
damål att åstadkomma en bevillningens rättvisare fördelning melian stad och land.
BeviUnings-Utskottets Betänkande, N:o 4. 3
Enligt min åsigt har Ulskottet dock i vissa fall, genom att gå utom sitt mål, för¬
felat detsamma. Då de verksammaste korrektiverna äro att söka, icke i lagStad-
ganden, utan i stadsbefolkningens goda vilja, i dess ärligt uppgifna inkomstberäk¬
ningar, bör man omsorgsfullt undvika allt, som kan få sken af partiskhet och orätt¬
visa, allt som framkallar motstånd å städernas sida, i stället för medverkan; och Ut¬
skottet hade icke bordt gifva efter för dessa larmande demonstrationer mot städerna,
som haft sitt upphof i missnöjet med Borgare-ståndets politiska opinioner, och som
sökt skafTa sig luft icke genom sak-åtgärder, utan genom ett tomt ordsvall. Nu är
sjelfbeskattningen en af de vigtigaste rättigheterne i ett konstitutionelt samhälle,
och är anhängigheten för detta frihetens palladium icke blott orubbligen inrotad i
svenska skattdragarens sinnen, utan äfven grundsatsen deraf nedlagd i hela vår po¬
litiska och statsekonomiska lagstiftning, serdeles i Bevillniugs-förordningen.
Taxerings-kommiltéen på landet utgöres af ledamöter af dels adel och stånds¬
personer, dels bönder, men alla dessa representera vanligen samma intresse, nemli¬
gen jordbruksintresset, som således i denna kommittéens sammansättning finner allt
möjligt skydd. Städerna hafva äfven med hittills varande sammansättning af taxe-
rings-kommittéerna icke varit gynnade i den grad, som landets; der stå nemligen
Borgare-ståndets ledamöter mot ett lika antal ledamöter af adel, prester och stånds¬
personer, då dessa sammanräknas, och hvilka sednare till största delen hafva olik¬
artade beskattningsintressen. Nu har man föreslagit, att helt och hållet rubba den¬
na proportion, så att, med bibehållande af redan stadgadt antal af de andra klasser¬
na, ståndspersonernas antal skulle ökas i hufvudstaden med 2, i de öfriga städerna
med 1 ledamot af ståndspersons-klassen. Man begår här en orättvisa; man gör en
undantagslag för städernas befolkning; man jäfvar den sjelfbeskattningsanda, som
genomgår hela Bevillnings-författningen, utan att, efter all anledning, åstadkomma
någon förbättring i beskattnings-resultaterna för städerna; man har nemligen hittills
inom städerna lagt föga vigt på huru ståndspersonerna varit representerade inom
taxerings-kommittéerna, nu åter skola ansträngningar göras att sådana personer
blefvc invalda, som anses benägna att gynna de borgerliga intressena, hvarigenom
möjligen ett sämre i stället för ett bättre resultat blifver framkalladt.
Af här anförda skäl reserverar jag mig således mot den af Bevil!nings-ut-
skottet i detta afseende föreslagna förändring.*
4 Bevillning^-Utskottets Betänkande, N:o 4.
3:o Af hr friherre von Kraemer, M. F.: ^Den minimi-tariff öfver värden a hem¬
man, som dr vidfogad Bevillnings-förordningen, anser jag fordra en förändrad upp¬
ställning, mera närmande sig det rätta förhållandet af dessa värden inom de olika
länen.
Att så väl Bevillnings-utskottet, som Rikets Ständer icke kunna, med rätt¬
visa, häri göra någon förändring, så vida icke nödige uppgifter finnas att tillgå, är
lätt att inse, äfvensom att dessa uppgifter icke kunna, med tillförlitlighet, erhållas,
annat än genom regeringens försorg. Ehuru visserligen så vål taxerings- som pröf-
nings-kommittéer äro oförhindrade, att bestämma hemmans vården, utan annat afse¬
ende å denna tariff, än det, att tillse det uppskattningen för hela länet ej understi¬
ger densamma, har dock tariffen ett icke obetydligt inflytande, i synnerhet inom
pröfnings-kommittéerna, och borde således vara någorlunda rättvist uppgjord. Alt
så ej är förhållandet, lider intet tvifvel; så t. ex. är minsta värdet å heraman inom
Stockholms län bestämdt till 18,398,380 r:dr och det för Malmöhus län till 19,215,855
r:dr, samt det för Östergöthlands län till 20,898,090 r:dr; ingen, sorn eger någon in¬
sigt om verkiiga förhållandet, torde kunna förneka, att häri ligger en orättvisa, för¬
anledd troligen af de förändringar, som sedan 1810, då nu gällande tariff uppgjor¬
des, inträffat.
Afsigten med det behöfliga omarbetandet af minimi-tariffen bör dock icke,
efter min åsigt, vara att föranleda en högre beskattning å jordbruket i allmänhet,
utan blott att åstadkomma en rättvisare fördelning deraf länen emellan, så att, om t.
ex. total-beloppet af hemmanens värde skulle komma att ökas från 233,100,000 r:dr
till dubbelt, borde Bevillningen af jordbruket, i sådant fall, nedsättas från 2 till 1
r:dr för hvarje tusende af det uppskattade värdet; hvaraf följer, att t. ex. för en e-
gendom, nu uppskattad till 70,000 r:dr, men värd 150,000 r:dr, skulle bevillningen
komma att ökas med 10 r:dr, då deremot för en egendom, uppskattad till 20,000
:dr, men värd 30,000 r;dr, bevillningen minskas med 10 r:dr o. s. v.
Ej heller tror jag så betydliga svårigheter skulle uppstå för uppgifters er¬
hållande i detta afseende. Om inom länen ett medelvärde uppgjordes å hemman,
erfter deras olika natur, så som förhållandet var, då utrönas skulle, om hemmanens
klyfning, med bibehållande af besutenhet, torde man derigenom kunna finna ett sam-
Bemltnings-Utskottels Betänkande, S:o 4. 5
manräkuadt medelvärde å samtlige hemman inom ett län, hvilket värde derefter,
med vissa procents nedsättning, skulle komma att utgöra miuimi-tariffen.
Åf nu anförde skäl anser jag att Bevillnings-utskottet bordt tillstyrka
Rikets Ständer, att ingå med en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, med an¬
hållan :
att Kongl. Maj.t täcktes, på sått lämpligast finnes, låta infordra och till
Rikets näst sammanträdande Ständer nådigst meddela så beskaffade
uppgifter, hvilka kunna tjena till ledning för uppgörandet af en föränd¬
rad beräkningsgrund för tariffen, inom hvarje län, öfver värdet å hem¬
man, som innehafvas under egande rätt“.
Hås uti hafva hr grefve af Ugglas, frih. Leijonhufvud och frih. af Sehmidt instämt.
Af hr friherre af Schmidt, C. J. G.: “Vid Bevillniugs-utskottets öfverlägg¬
ning om tidningsskrifvares bevillning efter andra artikeln, erhölls upplysning om att
staten, under de sistförfiutna 3:ne åren, gjort förlust å denna bevillning, derigenom,
att ansvarige tidnings-utgifvarne antingen befunnits sakna tillgång eller icke kunnat
anträffas, då utskylderna skolat uttagas. Bland flera framställda förslag, att före¬
komma en sådan mistning af statens inkomster, ansågs antagligast och kom derföre
under omröstning, men föll genom pluralitetens röster det, som * ålade den eller de
Boktryckare, a hvilkas hyckert tidning tryckes, att, vid bristande tillgång, ansvara för
tidningsskrifvarens bevillning efter andra artikeln.“ Man har invändt emot detta för¬
slag, att det ålägger den ena medborgaren en obillig och rättsvidrig ansvarighet för
den andra. Denna åsigt delar icke jag. Några tidningsskrifvare i hufvudstaden haf¬
va vetat undandraga sig skatt till staten, så att förlust för staten måste förekom¬
ma s genom borgen eller annan ansvarighet; hvilken är då närmare skyldig, att ingå
denna tvungna borgen, än den, som trycker tidningen och således, jemte författaren,
skördar vinst på denna gemensamma produkt af deras arbete?
Hos de flesta andra dess medlemmar, har staten försäkrat sig om skatternas
utbekommande, hos embets- eller tjeustemannen uti den lön, han åtnjuter; hos jord¬
brukaren uti den jord, han eger; för tjeuslehjonets utskylder ansvarar husbonden;
borgaren, hvilken dessutom ställer borgen för 6 års utskylder till staden, innan hail
blir borgare, förlorar sitt burskap, om han icke kan betala sina krono-ulskylder; en
del näringsidkare ställa borgen äfven för kronoulskylderna Hvarifrån då denna be-
6 JSeviVningi-Vtskoltets Betänkande, N:o 4.
fäaktighet i afseende på tidningsskrifvare? jag anser Bevillnings-utskollet hafva icke
allenast befogenhet, utan äfven skyldighet, att föreslå stadgauden, sorn betrygga
statens rätt i detta afseende och reserverar mig derföre emot det beslut, hvarigenom
nämnde förslag förkastades.
2:o Vidare kan jag ingalunda instämma i Utskottets beslut om riksdags-fullmäk-
ligen N. Strindlunds motion, “rörande städernas beskattning*; jag har redan vid öf-
verläggningen derom öppet uttalat min åsigt, grundad på en liflig önskan, att lika
rätt måtte vederfaras samhällets alla skattdragande medlemmar. Denna motion är
gjord äf en ledamot uti det riksstånd, som mest beklagar sig öfver tryckande skat¬
ter; den åsyftar en skatte-jemnkning, så mycket mera billig, sorn de förhållanden,
eller rättare missförhållanden, motionären angifver, icke kunna annat än väcka hvars
och ens förvåning, hvadan ett afstyrkande å motionen, efter hvad mig synes, gifver
anledning till en ännu högre och rättvis klagan å deras sida, hvilka redan anse sig
för hårdt beskattade. Jag reserverar mig emot detta beslut och får derföre, instäm¬
mande uti motionärens framställning, vördsamt föreslår
“att Ilikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
tillsättande af en kommitté, med uppdrag att undersöka och utreda aila
de förhållanden, sorn böra läggas till grund för en riktig beskattning af
städernas industri-idkande innevånare, deras egendom och den af dem
idkade handel eller annan rörelse, samt att afgifva utlåtande öfver sättet
att bringa städernas beskattning till ett jeinföiligt förhållande med lan¬
dets; hvarefter Kongl, Majit täcktes till Rikets Ständer afgifva nådig
proposition i detta ämne".
Uti sednare delen af-denna reservation hafva instämt: hr grefve Gyldenstolpe,
hr grefve Wirsén, friherre Leijonhufvud, hr af Dalström och L. Gezelius från Stora
Kopparbergs län.
5:o Af hr af Dalström, G. J. „Jag förenar mig med grefve af Ugglas i första
punkten af dess reservation; men bör dock dervid tillägga, att jag anser föregåen¬
de Bevillnings-utskott, och äfven det närvarande, hafva alltför lösligt vidrört frå¬
gan. Man synes fästa sig vid missbruken och fåfängan, men blunda för ändamå¬
let med utmärkelser, vare sig genom karakters-fulimakter eller på annat sätt. Jag
ser i Konungens nåd, vid tilldelandet af utmärkelser, ett gäldande, å samhällets si-
Bevilliiings Utskottets- Betänkande, A’: o f. 7.
dä, för ådagalagd» férlj.enster viii omsorgsfullt och väl utförda värf utöfver pligt,
en ägge!ser en uppmuntran: till efterföljd hos andra,, att göra något utöfver hvad
inom tjenstegradens begränsade krets föreskrifves, ett insegel uppå och ett värde¬
rikt minne af nedlagda mödor. I andra länder finnas penningar, donationer a. d.
i den styrandes hand till förijenstens belöning; har ej nog. att sådant saknas,
man vill äfven beskatta nyttan och förtjensten mot fäderneslandet.
Hvad åter andra punkten vidkommer, biträder jag så mycket heldre grefve
«[ Ugglas’ reservation, sorn jag anser att alla restriktiva åtgärder å Rikets Stän¬
ders sida lill rörelse-kapitalets förminskning, skulle, till betydlig skada, motverka å-
fterbrukels, fabrikers, näringars och handaslöjders i sednare tider stigande förkofran/4
(i:o Af hr komminister Beckman:■ Ehuru reservanten bör erkänna, att en och an¬
nan af honom yrkad förändring uti nu gällande Bevillnings-stadga har lyckats vin¬
na afseende inom det högloft. Bevillnings-utskottet, nödgas han dock emot åtskilli¬
ga punkter uti dess förslag i afseende på grunderna för den allmänna bevillningens
utgörande nedlägga sin vördsamma reservation.
Utan att i hvarje enskild omständighet utmärka de beslut, hvilka af Utskot¬
tets pluralitet hafva blifvit fattade i strid med reservantens, den 14 sisth December
till högv. Prestc-ståndet ingifne och med öfrige högloft, Riks-stånden kommunice¬
rade, vördsamma motion i afseende på en rättvis och hillig fördelning af den allmän¬
na bevillningen, finner han sig af sin pligt uppmanad att uttala sin oförgripliga åsigt
åtminstone med hänseende till åtskilliga allmänt insedda, erkända och serdeles om¬
fattande missförhållanden, som icke genom Utskottets förslag hafva blifvit undan¬
röjda, så godt som det vid detta riksmöte synes reservanten hafva bordt kunna ske.
Man har invändt, att den allmänna bevillningen, under sednare tid betydligt
nedsatt, med afseende på rikets folkmängd och ett tilltagande välstånd, ej är ser¬
deles stor och ej förtjenar allt det arbete, som deruppå offras. Ehuru det förra med-
gifves af reservanten, måste det sednare desto mera bestridas, emedan allmänna
bevillningen dels, ojemt fördelad, är högst betungande för de mindre väl lottade
samhällsklasserne, lägre tjenstemän, borgare med ringa rörelse och fastighetsegare
med små jordlotter, samt en del af arbetsklassen, och dels vanligtvis lägges såsom
grund för utgörande af afgifterne till kommunen och andra föremål, t. ex. nu nyligen
krigsgärden, och skall sannolikt blifva tagen såsom en beqväm mätare för de möj¬
8 Bevillning)-Utskottets Betänkande, N;o i.
ligtvis betydliga gärder, som kunna vara att befara under en kanhända icke serde¬
les aflägsen för fosterlandet bekymmersam framtid.
Sedan man under behandling af Bevillnings-förordningcn sä väl uti Utskot¬
tets tredje afdelning, som uti dess plenum intill den 28 sistl. Mars, nästan vid hvarje
i detta afseende förekommande fråga medgifvit, att uppskattningen så väl af fastig¬
het, i synnerhet på landet, som af den förmånligare borgerliga rörelsen, icke vore i
enlighet med det belopp, hvartill den borde uppgå, utan snarare vida understeg det¬
ta belopp; sedan orättvisan uti beskattningsväg var både insedd och medgifveu,
föreföll det serdeles oväntadt, att man samma dag med stor röstpluralitet förkastade
den utväg till undanrödjande af orättvisan, hvilken Utskotts-afdelningen, såsom det
vill synas, ganska välbetänkt och ändamålsenligt hade föreslagit Man insåg och
medgaf sjukdomen, men man ville ej söka botemedel deremot. Under arbetet på
afdelningen hade nemligen reservanten icke endast i anledning af riksdagsfullmäkii-
gen Nils Strindhmds till Utskottet remitterade andra motion, rörande städernas be¬
skattning och af högrespektivo Konungens befallningshafvandes underdåniga femårs¬
berättelser, utan äfven i anledning af någon, under flerårigt deltagande i taxerings-
göromålen vunnen, egen erfarenhet, haft tillfälle att fästa uppmärksamheten deruppå,
huru i synnerhet de, som drifva den större handels- och fabriks-rörelsen m. m., in¬
galunda skatta uti ett jemförligt förhållande till åtskilliga andra medborgareklasser,
i synnerhet embets- och tjenstemän. Enahanda uppmärksamhet hade han så väl i
anledning af omförmälde femårs-berättelser, som i anledning af inhemtade enskilda
underrättelser ifrån flera landsorter, fästat både vid den större fastigheten i stad
och på land, och de i detta afseende, serdeles hvad den större jordegendomen vid¬
kommer, upprepade anmärkningar, att den i allmänhet icke var uppskattad utöfver
^ af sitt verkliga värde, men ofta vida derunder, blefvo lika litet inom Utskotts-af¬
delningen, som inom dess plenum till riktigheten bestridde. Reservantens åsigt att,
derest hvarje näring så väl af fastighet, som af handel, fabrik och handtverk m. m,
blefve till förmånen rättvisligen bedömd, den nu varande bevillningen, 2 r:dr för 1000
rdr af fastighetsvärdet, äfvensom de emot densamma svarande 5 procent för bor¬
gerlig rörelse, skulle högst betydligt kunna och böra nedsättas, likasom i proportion
der-
Beuillnings-Vlskottets betänkande, JVio 4. 9 1
derefter, beskattningen på andra medborgareklasser, framställdes ofta inför Utskottet,
och bör nu äfven framläggas inför de högloft. Stånden. Men då Utskotts-afdclnin-
gen likasom reservanten fann det vida öfverstiga dess förmåga att ingå uti alla de
undersökningar, sorn borde läggas till grund för en fullständig rättelse af dessa er¬
kända obilliga förhållanden, yrkade reservanten, att en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t måtte föreslås, hvaruti Rikets Ständer skulle begära att före nästkom¬
mande riksmöte det verkliga fastighetsvärdet pä landet uti alla län måtte på det sätt,
som i nåder kunde piöfvas tjenligt, undersökas och bestämmas, samt tillförlitliga,
rättvisa och jemna grunder föreslås för utgörande af den allmänna bevillningen inom
alla samhällsklasser, hvarefter då sammanträdande Ständer egde att i anledning af
det vidlyftiga ärendets utredning fatta de beslut, hvilka de funno för godt. Reser¬
vanten erkänner, att detta hans förslag i begynnelsen icke syntes vinna ett större
bifall inom Utskotts-afdelningen; men emot slutet af dess arbete, då så väl riksdags-
fullmäktigen N. Strindhmds ofvan anförda motion med afseende på städerne, som hr
kammarherren B. Rosenblads äfvenledes till Utskottet remitterade motion i afseende
på säkra och rättvisa grunder för bevillningens utgörande så väl för fastighet på
land och i stad, som för handel och rörelse, äfvensom för penningeförrnögenheten
skulle till besvarande företagas, lyckades den åsigt göra sig gällande, hvilken den
sednare motionären hade framställt, eller att Kongl. Majit, efter en i nåder anbe¬
falld undersökning om nu varande förhållande vid utgörande af den allmänna be¬
villningen, måtte till nästkommande riksmöte aflemna förslag till ett på rättvisa
grundadt erläggande af skatt för all slags inkomst m. m., som dermed kunde ega
sammanhang, i anledning hvaraf Utskotts-afdelningen tillstyrkte, att en underdånig
skrifvelse skulle till Kongl. Majit aflåtas.
Detta, efter reservantens förmenande, ett ibland nuvarande riksmötes vac¬
kraste resultat, inhemtas af följande utdrag af Utskotts-afdelningens protokoll, hvil¬
ket är af så stor vigt, och så i enlighet med verkliga förhållandet, att det på sätt,
som nu ske kan, synes böra befordras till en allmännare kännedom inom de Högloft.
Riks-slånden:
rEhuru Utskottet genom dess nu afgifna förslag till Allmänna Bevillningens
fördelning, visserligen anser sig hafva i allmänhet uppstält så rättvisa stadganden
bilt. till R. St. brot. 1850 $ iS5i. 5 Sami. i Afd. 3 Haft. 2
10 Bevillnings-Vlskotlets Betänkande, N:o 4.
i berörde hänseende, som, under hufvudsakligt vidblifvande af nu gällande grunder,
kunna åstadkommas, har Utskottet likväl ej kunnat förneka, att de förändringar,
industrien i alla riktningar, på sednare tider undergått, oell de flera till beskaffen¬
heten vidt skiljda näringsfång, som derigenom sig utvecklat, m. fl. omständigheter,
förorsakat så väsendtliga rubbningar i de förhållanden, hvarunder nuvarande be-
skattningsgrundcr uppkommit, att jemnkning i dessa grunder torde af rättvisa
och billighet i vissa fall påkallas; i följd hvaraf, och då Utskottet, med afseende
å den begränsning i tid och tillfälle till detaljundersökningar, som behofvet af Riks¬
dagens ej alltför aflägsna afslutande föreskrifver, funnit sig äfvensom Rikets Stän¬
der urslåndsatte att åstadkomma nog fullständiga utredningar för bedömmande af
den jemnkning i beskattningen eller rubbning af grunderna, som af ofvan antydda
förhållanden, kan påkallas, Utskottet, med anledning af ofvanberörde motioner, an¬
sett sig böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad deri blifvit föreslaget,
tillstyrka Rikets Ständer:
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t måtte
täckas antingen genom en för sådant ändamål nedsatt kommitté, eller
på sätt eljest kan finnas lämpligt, låta utarbeta och vid nästkommande
riksdag, Rikets Ständer förelägga ett efter närvarande förhållanden läm-
padt förslag till bevillning af all slags inkomst, såväl utaf fast egen¬
dom som rörelse- och penuinge-förmögenhet, med de föreskrifter i af¬
seende på verkställigheten, som kunna finnas för ändamålet tjenliga.*
Men då, såsom ofvan har blifvit uppgifvet, det Höglofl. Utskottets plenum
förberörde dag icke godkände detta afdelningens förslag, stadnade detsamma uti
ett alldeles motsatt beslut,
“att ifrågavarande motioner ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda,“
emedan Utskottet ansåg sig tvertom hafva uppställt rättvisa stadg anden för utgö¬
rande af den allmänna beviliningen, och förmenade det icke vara tued Rikets Stän¬
ders rätt att sig sjelfva beskatta förenligt, ali hos Kongl. Maj:t göra framställning i
den rigtning motionärerne föreslagit.
Sin med detta pluralitetens beslut stridiga åsigt, hvaruti sju högt värderade
ledamöter af Utskottet instämde, är reservanten skyldig att uttala såväl af redan
Bevillning.?-Utskotlels Betänkande, A: o 4. 11
anförda anledningar, som af dem, hvilka här nedan skola antydas. Rikets Ständers
rätt att sig sjelfva beskatta kan ej på ringaste sätt blifva förnärmad derigenom att
Kongl. Majit, eller den verkställande makten, låter i nåder bereda de upplysningar
och meddelar de förslag, som böra sätta Ständerna uti tillfälle att med fullkomliga¬
ste rättvisa utöfva sin sjelfbeskattniugsrätt. Ungefärligen likartade underdåniga
skrifvelser hafva ofta förr blifvit afgifna, och ibland dem har just uti dessa dagar en
af de Höglofl. lliks-stånden blifvit beslutad, med afseende på införande af ett me¬
del-porto, som äfvenledes utgör ett bevillningsmål. Det var, efter reservantens för¬
menande, icke ömheten om den ingalunda hotade sjelfbeskattningsrätten, som för¬
anledde beslutet: man studsade tillbaka för minsta antydande af orättvisa i b esk alt-
ningsväff, hvilken utan ali gensägelse eger rum, och för vidtagande af den enda än¬
damålsenliga åtgärden till dess afhjelpande.
Hvad städerna vidkommer, är det ej för första gången uti reservantens mo¬
tion uppgifvet, att mindre väl lottade handlande och näringsidkare af den Allmänna
Bevillningen samt andra efter densamma utgående skatter bära en alltför tung börda
emot dem, som drifva den större handeln och rörelsen. Förhållandet har varit lika
länge som allmänt erkändt. Men att i detta afseende åstadkomma rättvisa, är ock¬
så en af de svåraste frågor. De för detta ändamål nu föreslagna förändringar uti
§§ 81, 87, 88, 89, 119 m. fl. synas lofva mera än de verkligen innebära.
§ 108.
Vida mera lätt och rättvist kan inkomsten af den fasta förmögenheten be¬
dömas. Men den i allmänhet säkraste mätaren deraf eller inköpspriset lära Rikets
Ständer nu mera ej vilja finna uti sin Bevillnings-förordning. I afseende på fastig¬
het inom städerna hade afdelningen föreslagit, att inköpspriset skulle uti § 108 in¬
föras för att tjena till ledning vid uppskattning af hus, åbyggnader och tomter; men
den 24 Mars, då stridiga vindar egentligen begynte blåsa uti Bevillnings-utskottet,
blef ordet utan närmare ransakning utdömdt, ehuru reservanten anmälde, att inom
hufvudstaden, hvarest inköpspriset, så vida det öfverstiger brandförsäkringsvärdet,
allmännast är egendomens taxeringsgrund, kännedomen om detta domslut borde blifva
välkommen, och föranleda dertill, att skatten för stadens fastigheter, nu utgörande
12 Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:o 4.
inemot 80,000 r:dr, skulle inom få år sjunka ned till halfva beloppet, hvilket ock vo¬
re billigt, då hufvudstadeu icke borde för hus m. m. skatta i större proportion än
rikets öfriga städer. Emellertid bör reservanten tillkännagifva, att han lika litet som
sju andra högt värderade ledamöter af Utskottet icke har gillat detta sednare beslut
af pluraliteten.
§ 68.
Beträffande åter fastighet på landet har ej en gång afdelningen velat vid §
68 m. fl. höra talas om inköpspriset, ehuru reservanten i sin motion hade i allmän¬
het föreslagit uppskattningsvärdet till 10 procent derunder, jemte en modererad af¬
gift för fastighet af till och med 2,000 riksdalers värde. Således skulle Rikets Hög-
loflige Ständer under flera än 20 års tid åtminstone ifrån riksdagen år 1812 icke
hafva uppställt rättvisa stadganden i afseende på den Allmänna Bevillningens utgö¬
rande, emedan uti hvarje Bevillnings-förordning och ännu uti förordningarne af den
21 Februari 1830 samt af den 14 Maj 1835 köpeskillingen, köpesumman, de i orten
gångbara pris skulle vid taxering af fastighet på landet tjena till vägledning och jem¬
förelse vid värdets bestämmande. Uti Bevillnings-stadgan af år 1812 antogs inköps¬
priset till rättelse, af år 1815, till föreskrift, af 1818, till grund, af 1823 m. fl., till
vägledning-, men de, som efter år 1835 föreskrifva, och pluraliteten af dem, som uti
nuvarande Bevillnings-utskott uppgjort, förslag till Bevillnings-förordning, hafva ej i
afseende på uppskattning af fastighet på landet ens velat veta af inköpspriset, ehu¬
ru det i allmänhet otvifvelaktig! måste anses bestämma det relativa värde, en egen¬
dom har, sedan, för onera m. m., ett motsvarande kapital har för det ahsoluta blifvit
vid inköpet bestämdt såsom ej uti inköpspriset beräknadt. Att försäljningspriserna
borde vid taxering af fastighet tjena till ledning, hafva kommitterade uti underdånigt
Betänkande angående förenklande af beskattningsväsendet m. -m., s. 152, anmärkt, och
detta jnst i anledning af en Rikets Ständers underdåniga framställning derom, uti för¬
slag till vissa grunder för egendomars uppskattning måtte uppgöras Man kan der¬
före med skäl fråga, om föregående Högloflige Ständer till och med vid riksdagen
1834 och 1835 samt Utskotts-afdelningen vid detta riksmöte, som har tillstyrkt först-
berörde underdåniga skrifvelse i ämnet, eller Rikets Ständer efter förstnämnde år
samt plenum uti Bevillnings-utskottet vid nuvarande riksmöt e hafva uppställt rättvisa
stadganden i afseende på den Allmänna Bevillningens fördelning.
Nevillnings-Vtskotlets Betänkande, No 4. 13
Den sä kallade minimi-tari/fen.
Denna tariff, som nästan ifrån sitt första inträde i Svensk Bevillnines-förord-
ning har vid hvarje riksdag varit föremål för väl grundade anmärkningar, och ännu
bibehålles uti samma skick som den fastställdes af Rikets Ständer år 1823, då den
likväl betydligt nedsattes just vid en tid, då landets jord började till följe af allmänt
företagne och ännu fortgående odlingar vinna ett i betydlig mån ökadt värde, ansågs
under öfverläggningarna så väl inom Utskottets tredje afdelning som inom dess ple¬
num med allmänt ogillande, emedan den inom åtskilliga län behandlades såsom en
maximi-tarifi och föranledde uppenbar orättvisa uti jordvärdets uppskattning inom
olika landsorter m. m. Det oaktadt gaf reservanten vid en förutgående öfverlägg¬
ning i anledning af §§ 50, 72, 112 uti Bevillnings-förordningen sin röst för bibehål¬
lande af en minimi-tariff, emedan han tryggade sig vid hoppet om gillande af den
uti afdelningen föreslagna underdåniga skrifvelsen, hvarigenom dödsdomen öfver
samma tariff afkunnades, och emedan han, i afvaktan af en behöflig och förväntad
skattereform, icke ville lemna fastighets-taxeringen alldeles redlös. Han fann
sig gäckad vid denna votering såsom det ofta sker, då det voteras öfver en
fråga, som ej uti hvarje sin detalj är utredd och bestämd. Sedan det Höglofliga
Utskottets plenum den 28 Mais hade förkastat förslaget till den underdåniga skrif¬
velsen, och man skulle bestämma minimi-tariffens beskaffenhet, trädde, besynnerligt
nog, flera af dem, som kraftigast hade motarbetat samma skrifvelse rörande bevill-
ningsväsendet i allmänhet med serdeles ifver ensidigt upp emot tariffen, hvars olämp¬
lighet tydligen ådagalades; men enär de olika åsigterna om utvägar till rättelse,
hvaribland framställdes äfven den af herr friherre Palmstjerna, C. O., vid föregåen¬
de riksmöte yrkade och uti Bevillnings-utskottets Utlåtande N:o 25 förekommande,
rörande just en underdånig skrifvelse i ämnet, icke ville låta sammanjemka sig, och
då vid anställd votering äfven denna skrifvelse afslogs med 24 Nej mot 14 Ja, var,
till serdeles belåtenhet för dem, som älska ett ojemnt och obilligt beskattningssätt,
minimi-tariffen uti sitt nuvarande skick räddad. Huru mycket den är förtjent af den¬
na räddning har reservanten tillåtit sig framställa inför Högloflige Bevillnings-utskot¬
tets plenum genom en lubell, utvisande så väl värdet af Svenska jorden, med afse¬
ende på minimi tariffen (således upptagande endast hemman, som innehafvas under
egande- och åbo-rätt eller med lifstidsstädja, och följaktligen icke boställen, qvar-
14 Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 4.
nar, fisken m. m.) som ock dess uppskatlningsvärde enligt sednaste Femårs-berättelser;
och ådagaläggande otjenligheten af samma tariff jemte nödvändigheten af annan npp-
ska/tningsgrund till beredande af nedsatt mille-afgift. Då reservanten förmenar, att
samma tabell skall lemna åtskilliga icke alldeles ovigliga upplysningar, huru det för¬
håller sig med uppskattningen af fäderneslandets välsignelsevärda, ehuru missakta¬
de, jord, så anser han sig böra genom fästande af samma tabell vid sin vördsamma
reservation låta den träda inför de Högloflige Ståndens dombord. Siffrorna, för hvil¬
kas riktighet reservanten vill ansvara, tala sjelfva. Kommentarier äro öfverflödiga.
Här skall blott tilläggas, hvad som genast faller i ögonen, att uti åtskillige län, af
lätt insedda orsaker, taxeringsvärdet obetydligt öfverstiger minimivärdet, och alt äf¬
venledes, uti åtskillige jord af sämsta natur uppskattas vida högre än den af bästa,
samt att således den mindre väl lottade Svenska jordbrukaren, likasom näringsid¬
karen och köpmannen med obetydlig rörelse, i allmänhet drager proportionsvis högre
skatt än den mera väl lottade. Reservanten tillåter sig slutligen den frågan om mi-
nimi-tariffen äfven är en rättvis grund för den allmänna be%dllningens fördelning?
§ 2
Reservanten har ansett sig böra först uppehålla sig vid Bevillnings-utskot-
tets sista öfverläggningar, emedan de voro de mest omfattande; han vill sluta med
framställning af sina vördsamma anmärkningar i afseende på några af dess föregå¬
ende och ej lika vigtiga beslut.
Icke såsom vid föregående och äfven vid innevarande riksmöte andra mo¬
tionärer, med stort skäl, hafva gjort, ansåg reservanten ledande till något ändamål,
att yrka embets- och tjenstemäns befrielse ifrån bevillning för lön. Han har blott
önskat, att dessa måtte beskattas med billighet, och derför har han inför Utskottet
framlagt en graderad skala i detta afseende, som härjemte följer, och som något
skiljer sig så väl ifrån den äldre, af det Högloflige Utskottet bibehållna, som ifrån
den af herr Aminoff, I. F. till föregående Bevillnings-utskott framställda (Betänkan¬
det, N:o 9). Derjemte har han sökt vinna den rättvisa åt desse medborgareklasser,
att, så snart skatten börjar utgå med fulla 3 procent af lönen, de måtte blifva för¬
skonade ifrån afgift för det belopp, som staten och kommunen taga tillbaka af dem.
Den graderade skalan är af följande utseende:
Bevillnwgi-Utskottett Betänkande, N:o 4. 15
Wlmbt ts- oeh VJenstemiins t»t. 0. lifner.
|
|
Lönebelopp.
|
|
|
|
Nu varandf
viUning i
|
»1
o
«
a
c+
CL
|
Föreslager
villninj
|
•“1
O
O
©
D
Cu
|
|
|
|
|
|
|
5. B
2- tc
VP 1
|
■-1
03
|
—
c:
©
1
|
*-i
03
|
Löner,
|
sorn öfverstiga 200 till och med 300
|
r:dr
|
2
|
2
3
|
2
|
2
T
|
33
|
53
|
300 „
|
»
|
400
|
55
|
3
|
%
|
3
|
3
T
|
33
|
55
|
400 „
|
55
|
500
|
53
|
5
|
1
|
5
|
l
|
33
|
55
|
500 „
|
53
|
600
|
53
|
7
|
n
|
7
|
n
|
33
|
33
|
600
|
55
|
709
|
55
|
10
|
n
|
10
|
n
|
53
|
33
|
700 „
|
55
|
800
|
33
|
13
|
if
|
13
|
ii
|
53
|
55
|
800 „
|
55
|
900
|
53
|
17
|
H
|
16
|
ly
|
33
|
35
|
Ö0Ö „
|
55
|
1,009
|
55
|
21
|
2
IO
|
19
|
Vö
|
3?
|
55
|
1,000 „
|
55
|
1,100
|
53
|
26
|
2-4-
* 11
|
22
|
2
|
53
|
55
|
1,100 „
|
53
|
1,200
|
53
|
32
|
2-2
3
|
25
|
2 1
|
5?
|
55
|
1,200 „
|
55
|
1,300
|
55
|
—
|
$%
|
29
|
2 *
FT
|
55
|
33
|
1,300 „
|
55
|
1,400
|
55
|
—
|
|
33
|
2 5
i T
|
55
|
55
|
1,400 *
|
53
|
1,500
|
53
|
—
|
|
37
|
2 7
|
35
|
55
|
1,500 (netto: 1350)
|
53
|
—
|
3X
|
—
|
3j^
|
|
|
0
|
S. V.
|
|
|
|
|
|
af netto, dock
endast i r:ds o.
skilbtal, sedan
10^, för skat¬
ten, blifvit af
hela lönebelop¬
pet afdragne.
16 Bevitlnings-Ulskottets Betänkande, N:o 4.
På denna reservantens framställning har Utskottets plenum godkänt afdel-
ningens svar, att procentberäkningens framflyttning saknar grund, att tariffens för¬
ändring icke är af behofvet påkallad, och att afdrag icke tillätes någon för andra o-
undgungliga utgifter, såsom lefnadsbehoftens fyllande m. tn. Hvad den första delen
af svaret vidkommer, så borde ej kunna förnekas, att, för uppstegrade lefnadsbehof,
1,500 r:dr frön nu knappast motsvarar 1,200 r:dr den tid (1823), ifrån hvilken nuva¬
rande skatte-tariff för lönen egentligen räknar sitt upphof, och att, ehuru 5 procent
för handel, näring och rörelse samt för fastighet väl är bestämd, men, såsom förut
är visadt, på långt när icke utgår, utan den förmånligare handeln och rörelsen samt
den större och bättre jordegendomen vanligtvis ej bära mera än en fjerdedel af det¬
ta belopp, 3 procent af en lön, den vare huru stor som helst, är en proportionsvis
allt för dryg skatt för en statens tjenare. Hvad svarets andra del vidkommer, så
frågas vördsammast, hvad slags grund den nu varande oregelbundna och, såsom det
synes, på slump tillkomna, ofta förut ändrade skatte-tariffen eger, med sina språng
af till och med 6 procent? Det är hvarken en arithmetisk eller en geometrisk pro¬
gression, af hvilken sannolikt den sednare skulle synas tjenligast inför den, som i
afseende på embets- och tjenstemän hafva obegränsade anspråk, men starkt begrän¬
sad ömhet för deras nödtorftiga utkomst. Reservanten vågar kalla den af honom fö¬
reslagna tariffen för en på billighet grundad graderad skala, så nära iakttagande en
arithmetisk progression, som bibehållande af jemt riksdalerstal har kunnat medgifva.
I afseende på svarets tredje del vill den jemförelse synas reservanten något sökt,
för att icke säga något hårdare, som Utskottet har gjort emellan afdrag förlefnads-
behofven, till egen fördel och vällefnad, egna njutningar och nöjen, ja, utsväfningar
oeh emellan afdrag för en skatt, som utgifves till befordrande af hela samhällets och
den enskilda kommunens bästa. Ehuru visserligen det allmännas bästa är ett af
vilkoren för den enskilde medborgarens, så är förhållandet med denna jemförelse
eller liknelse sådant, att den haltar ganska betydligt såsom hvarje liknelse. För
embets- och tjenstemän med löner till en del uti boställen eller sportler, af hvilka
en eller annan har lika god böjelse som godt tillfälle att justera Bevillnings-förord-
ningen genom boställets eller sportlernas lindriga taxering, ligger det föga vigt på
reservantens föreslagna skattejemkning, emedan den anses alltför obetydlig. Men
emedan
Bevillning*-Utskottets Betänkande, B:o 4. 17
emedan den är obetydlig, så hade den desfomera förtjent att vinna afseende, helst
då den derjemte ej är oskälig; den är i afseende, på alla dem, som endast hafva bestämd
penningelön, och, som ingenting kunna justera, ehuru mindre betydande, dock rättvis,
och skulle bidraga att för mången annan minska anledningen till alltför knappa taxerings¬
uppgifter, hvilken förtjenst icke heller är utan allt värde. Reservanten, som sak¬
nar parlamentarisk skicklighet, förstod ej att begära proposition serskildt på den
graderade bevillnings-skalan, och serskildt på afdrag för skattebeloppet, i hvilket
fall han möjligtvis hade vunnit i det förstnämnde hänseendet, som hade många rö¬
ster för sig. På framställda motioner vid föregående riksmöte i afseende på em¬
lie! s- och tjenstemäns löner svarade Bevilluings-utskotlet, att nedsättning uti skat¬
tebeloppet för desamma, då för närvarande icke kunde ega rum, emedan stats-bri-
sten icke ännu var känd. De vid samma riksmöte beslutade skattebidragen hafva
fyllt och öfverstigit statsbehofven. Vördsammast kunde man nu tillåta sig fråga,
när Rikets högloft Ständer skola komma att finna den behagliga tiden för ett
närmare öfvervägande af detta ämne vara inne?
§§ 9 och 10.
Att Utskottet vid uppställning af minimi-tariffen för borgerlig rörelse skulle
bibehålla städernas nuvarande klassifikation, utan hvarje undantag, som synes haf¬
va bort och grundlagseuligt kunnat ega rum i afseende på flere, hvilka befinna sig
uti alltför låg klass, t. ex. Malmö, Jönköping, Wenersborg, Sundsvall, Eskilstuna,
Lidköping, Ulricehamn m. fl., har reservanten efter sin ringa förmåga sökt förekom¬
ma och har ansett sig böra vördsammast fästa de Höglofl. Ståndens uppmärksam¬
het på detta högst vigtiga förhållande.
§§ 14, 27, 29.
Reservantens vördsamma förslag i afseende på nedsättning af bevillningen
för arbetsklassen och dess vederlikar med 25 eller 20 procent vann inom Utskot¬
tet högst ringa bifall, och synes följaktligen icke hafva något större att hoppas,
hvarföre reservanten endast har att i detta afseende här vördsammast anmäla sin
ifrån Utskottet fortfarande skiljaktiga åsigt.
Bih. till R. St. Brot. 1850 ? 1851. 5 Sami. 1 Afd. 3 Rafi. 3
18
Bevillnings-Utskottels Betänkande, A:o 4.
§ 37, 38.
I afseende på Utskottets beslut, att uti Bevillnings-förordningen bibehålla
art. III, som bestämmer årlig skatt för den Konungsliga rättigheten att belöna med
karakters-fullmakt en förtjenst, för hvilken ej finnas andra medel såsom uppmun¬
tran eller belöning, och hvilket beslut fattades med 24 röster mot 16, bör reservan¬
ten egentligen åberopa det som han uti sin vördsamma motion redan har anfört,
helst Utskottet har behagat bemöta densamma med ungefärligen enahanda skäl, som
användes vid införande af ifrågavarande beskattning uti Bevillnings-förordningen af
år 1835, nemligen att karakters-fullmakter gifva företräden i allmänna lifvet och åläg¬
ga större förpligtelse emot det allmänna. I följe af sådant svar är man berättigad till
den frågan: hvarföre beskattas icke äfven andra mera i ögonen fallande utmärkelser
för medborgerlig dygd och förtjenst, som reservantens motion uppräknar? Då Stats¬
verkets förmån af denna beskattning utgör en obetydlighet och ingalunda ersätter
allt det besvär, som derutaf förorsakas alla vederbörande, så synes deuua inkomst¬
källa endast skola vittna om cn opposition, men som icke är af det storartade och
aktningsbjudande slaget.
§• 102.
Emot Utskottets beslut att icke föreslå arfvode åt taxerings-män, så snart
taxerings-arbetet erfordrar flere än 3:ne och, såsom i hufvudstaden, 12 å 14 arbets¬
dagar under 6 å 7 veckors tid, bör vördsam reservation anmälas, helst arfvode af
reservanten har blifvit yrkadt, endast för sessions-dagarne, hvilkas försummande nu
medför betydliga böter. Sådant arfvode skulle betydligt bidraga till lättnad vkl
bildande af tjenlig taxerings-kommitté, till hvilken nu inom hufvudstaden mången le¬
damot måste inväljas, derföre att han, för ung, ännu ej har fått, och, för gammal,
redan har lemnat andra göromål.
§ 145.
Till de af reservanten föreslagna föremål för befrielse från bevillning efter
art. II, hörde presternes så kallade Taxen, som, utgående till statsverket i pennin¬
gar, spanmål, smör, m. m. vid ett och annat pastorat utgör ett rätt betydligt belopp,
Beviltnings-Utskottets Betänkande, N:o 4. 19
och som, efter tillförlitlig uppgift, taxeras tillsammans med öfrige löneförmåner, utan
att vid anförda besvär restitution har kunnat vinnas af påförd bevillning till följe af
cn löneförminskning, som direkte kommer Stats-verket till godo. Man afslog uti
Utskottet den i detta afseende gjorda proposition, derföre att, såsom man uppgaf,
ärendet ej var allmänt kändt. Sedan rörande detsamma reservanten till de inom
Utskottet lemnade upplysningar vidare kan lägga anvisning på den utredning deraf,
som förekommer uti bilagan litt. E. till kommitterades ofvan anförda underdåniga
betänkande, hvarest ibland presternas utlagor utom taxen äfven upptaget den så
kallade gärden, så torde Rikets högloft. Ständer finna, att både gärden och taxen,
utgörande 13,347 r:dr 31 sk. 4 rst., äro af den beskaffenhet, att befrielse från be¬
villning derföre rättvisligen bör ega rum, hvilken synes böra uti § 145 näst efter
ordet prosle-lunnor antydas genom tillägget: och utlagor, nemligen gärden och taxen.
Emedan tidan, efter Utskotts-betänkandets justering, för uppsättande af den¬
na vördsamma reservation varit nog knapp, har densamma icke kunnat blifva kom¬
municerad med åtskilige af det högloft. Utskottets högtärade herrar ledamöter, som
i afseende på en eller flere punkter med reservanten hafva instämt. Han får der¬
före sakna äran af deras högtaktade namn på sin reservation, hvilken han det oak¬
tadt vågar hoppas icke skola komma att af de högloft. Stånden lemnäs utan ali
uppmärksamhet.”
7:o af herr Halling: „Som jag i flere delar skiljt mig från pluralitetens mening
vid författandet af förslag till de allmänna grunder, hvarefter den serskilda bevillning,
som Rikets Ständer utöfver Stats-verkets ordinarie inkomster samt Tull- och Post¬
medlen, Chartae Sigillatie-afgiften och Husbehofs-brännerimedlen sig åtaga, utgöras
börj så föranlåtes jag i dessa omständigheter anmäla min reservation:
I öfverensstämmelse med af mig vid riksdagens början derom väckt motion,
har jag inom Utskottet, fast förgäfves, sökt göra den satts gällande, att den uti 10
§ pag. 9 af nu gällande Bevillnings-stadga intagna klassifikation af städernas handt¬
verkare, med dem jemförliga manufakturister och andra förut icke uppräknade bor¬
gare, borde uteslutas. Som bekant är, tillkom den på en tid, då, i sammanhang der¬
med, fanns det stadgande, att alla de uppräknade borde till något af de utsatte
skattebeloppen hänföras. Detta stadgande är genom föreskrift uti första perioden af
20 Benllnirnjs-Utskottets Betänkande, N:o 4.
11 § pag. 12 undanröjdt, och dea bibehållna klassindelningen leder numera någon
gång blott till det missförstånd, som skulle i hvarje stad någon påföras bevillning
i hvarje klass. Enklare vöre, att uti denna 10 §, likasom uti 9 § skett för hand¬
lande, skeppsredare, egare af skeppsvarf och fabriker m. fl., blott utsätta en mini-
mi-afgift.
Tvenne andra motionärer herrar Hjerta och Gustafsson hafva äfven fästat
uppmärksamhet å behofvet af en nedsättning i minimi-afgiften för handtverkare i
Stockholm, hvilket också under närvarande förhållanden synes hafva allt skäl med
sig. Jemte det jag således till någon del instämt härutinnan med bemälde motio¬
närer, har jag ansett en jemförlig nedsättning böra ega rum för handtverkare i Gö¬
theborg och andra rikets städer. Derför talar icke blott billighet, utan äfven rätt¬
visa. Man må nu vara aldrig så tillgifven den genom Kongl. Handtverks-ordningen
den 22 December 1846 utvidgade rättigheten att både i stad och på landet få åstad¬
komma handtverksarbetcn, får man väl ändock medgifva, att samma tillverkningar
numera blifvit på flere idkare fördelade, utan att i förhållande derefter tilltaga i mängd
eller afsättning, och att således bergnings-ulvägarne för de förut endast i städerna
och till en inskränktare mängd varande idkarne snarare af- än tilltagit. Då onek-
ligt är att handtverkarncs antal de sednare åren betydligen ökats både i städerna
och på landet och desse sistnämndes minimi-afgift enligt 28 § finnes bestämd till
likhet med borgares i femte klassens städer, behöfver af nedsättningen ej befaras
någon minskning på det hela af bevillningen å handtverkerierna, utan skulle derige¬
nom blott vinnas en jemnare fördelning af beskattningen, i förhållande till produkter-
ncs af handtverksvaror förflyttning på flere händer.
Efter mitt förslag skulle 10 § kunna erhålla följande förändrade lydelse:
^Handtverkare, med dom jemförlige manufakturister och andra förut icke upp¬
räknade borgare, skola, med bibehållande af den i allmänhet fastställda giund, till
„fem procent af inkomsten taxeras, dock icke under nedanstående belopp, nemligen:
„I Stockholm och Götheborg samt första klassens städer .... r:dr 8: 1
„I städerna af andra klassen 6:
„I städerna af tredje klassen 5: -
»I städerna af fjerde och femte klasserne 3: “
BevHlningi-Utskotlets Betänkande, A.-o 4. 21
Skulle, hvartill åtminstone skäl icke saknas, Rikets Ilöglofliga Ständer be¬
sluta sig till en sådan förändring, erfordras såsom en följd deraf, att första perioden
af 11 § utgår och samma § börjas så här:
„Tuxeringsinännen ega att utsätta en ringare minimi-afgift — — —
— — — — — — — — — — underställas*.
Medan vid 1840 och 1841 årens riksdag sökte jag att ådagalägga, att den
arbetande klassen, sorn icko har någon säker eller ständig arbetslön, utan blott en
tillfällig dagspenning, i allmänhet sa i stad som på landet är den mäst vanlottade,
så att dess serskilda beskattning vöre obillig och tryckande, då den träffade den
fattigaste folk-klassen, hvars oftast ringa arbetsförtjenst vanligen och med få mera
sällsynta undantag måste påräknas och användas för de oundgängligaste lefnadsbe-
hofven; och yrkade på sådan grund, att åtminstone bevillning efter 2 art. af bevill-
nings-stadgan, sora egentligen utgår af lön, egendom och rörelse m. m., för arbets¬
klassen måtte upphöra. Bemödandet lyckades i så måtto, som det rönte framgång
hos Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet; men deremot underkändes försla¬
get uti Preste- och Borgare-ståuden, och fråganjföll derefter, med några röster, i för¬
stärkt Stats-utskott, så att uti Bevillnings-stadgan pagg. 14 och 34 ännu qvarstå
följande bestämmelser:
Arbetsfolk i städerna, fran och med fyllda 18 år, som icke äro lagstadde och
ej eller njuta ständig arbetslön, utan arbeta för dagspenning, eller efter serskild öf¬
verenskommelse och beting;
„I Stockholm:
Mankön.
Ogifte och enklingar, samt gifte utan minderåriga barn . . r:dr 1: — —
Gifta samt enklingar med ett minderårigt barn ...... — 24. —
I de öfrige städcrne:
Ogifte och enklingar, samt gifte utan minderåriga barn . . „ — 32. —
Gifte samt enklingar med ett minderårigt barn „ — 16. —
På landet:
Arbetsfolk från och med fyllda 18 år, som icke innehafva årstjenst:
Mankön.
Ogifte och enklingar, samt gifte utan minderåriga barn . . „ — 24. —
22 Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N-.o 4.
Gifte samt cnklingar med ett minderårigt barn r:dr — 12.—
hvarjemte uti 29 § pag. 39 en anvisning i samma syfte lemnäs för de vid bruk,
bergverk och alla öfriga inrättningar antagne arbetsfolk, som icke innehafva årstjenst*.
Bland skälen för bibehållande af denna beskattning har jag både förr och nu
hört åberopas, att äfven arbetsklassen bör i sin mån bidraga till statens upprätt¬
hållande och att berörde beskattning bör fortgå såsom en uppmuntran att söka sig
årstjenst eller annat ständigt arbete. För vederläggning af förra skälet torde vara
tillräckligt att erinra, hurusom arbetsfolk både i städer och på landet i alla fall be-
c? / ^ *
tala skyddsafgift 12 sk., folkskoleafgift 12 sk., mantalspenningar 12 sk., kurhusaf-
gift från och med 1 till och med, såsom i Stockholm, 16 sk., och kanhända på de
flesta ställen dessutom fattigvårdsafgift 8 sk. samt, om arbetskarlen är gift, mantals¬
penningar, kurhusafgift och hälften af do öfriga utskylderna för hustrun jemte lika
mycket för en hemmavarande dotter, om eu sådan under föräldrarnes ålderdom el¬
ler sjukdom dem till godo ser.
Sammanräknade utgöra dessa utskylder ingen för arbetskarlen obetydlig sum¬
ma, som staten i alla fall hos honom utkräfver. Undersöker man huru mycket den
af mig till upphörande föreslagna bevillning inbringar åt staten, finner man af Riks-
gälds-kontorets sammandrag öfver 1848 års bevillning (det sista nu är tillgängligt)
att ifrågasatta bevillning till dess debiterado belopp utgjort öfver hela riket blott
10,386 r:dr 4 sk., deribland för Stockholm ensamt 4,675 r:dr 24 sk. banko. Sannolikt
har af berörde belopp största delen blifvit afkortad för bristande tillgång, sedan lik¬
väl mycken möda blifvit nedlagd på dess debitering och utkräfvande, hvilket också
•ynes tala för dess undanrödjande. Andra skälet, eller att bevillnings påförande ef¬
ter 2 Art. för arbetsklassen skulle uppmana till sökande af årstjenst eller ständigt
arbete, torde vara ännu svagare, om man besinnar att sporre till en slik omtanka
igenfinnes uti den öfriga, af mig uppräknade, beskattningen; och är det ej tillräck¬
ligt, bör ej förmodas att öfvermåttet skulle dertill mera verksamt bidraga. Dessutom
måste väl erkännas, att stadigt arbete ofta icke allestädes eller alla tider på året
med säkerhet är att påräkna, särdeles för de gifta. För mig åter är det också
klart, att då 145 §. i Bevillnings-stadgan från afgift efter 2 Art. befriar innehafvare
af en eller flera tjeuster utan lön eller inkomst, eller hvars sammanräknade belopp
ej éfverstiger 200 r:dr, auskultanter oeh extra ordinarie tjenstemän af alla stater,
Bevillnings-UtskotleU Betänkande, 1\:o 4.
23
hvilkas inkomster genom arfvoden och sportler icke öfverstiga sistnämnde summa;
de personer, hvilka af staten eller allmänna verk åtnjuta pensioner, icke öfverstigan-
de detta belopp, samt afskedade, eller blott karakteriserade personer, utan tjenst oeh
löue-inkomst, jemte studerande, hvilka för enskild undervisning icke hafva mera än
200 r:dr lön, flere andra i samma § förekommande undantag att förtiga, synes rätt¬
visan påkalla, att arbetsklassen, i fråga om skyldighet till beskattning, måste med
de nu uppräknade, tåla jemförelse. Om något ytterligare skäl skulle erfordras för
framgången af mitt yrkande, torde ett sådant kunna sökas deruti, att vid gransk¬
ning af det förut åberopade Riksgälds-kontorets sammandrag öfver 1848 års bevill¬
ning inhemlas så märkbara olikheter i afseende å bevillning af arbetsklassen, enligt
2 art., alt då densamma t. ex. i Malmöhus län upplupit till 1,018 r:dr, har den i an¬
gränsande Christianstads län, endast utgjort 63 r:dr, samt i Jemtlands län inskränkt
sig till 1 r:dr 16 sk., hvaraf skäligen slutas kan, att tillämpningen varit särdeles
olika.
Om mina åsigter uti förevarande fråga af de respektive liks-stånden gillas,
följer deraf, att de af mig anförde bestämmelserne för arbetsfolk i städerna och på
landet utur Bevillnings-stadgan böra uteslutas och derjemte andra momentet af 145
§ derifrån utgå, såsom tillkommet endast i och för de förras intagande deruti.
I öfrigt har jag instämt uti hr Gustafssons motion, att bevillning efter 2 art.
för gesäller, som arbeta å mästares verksiad och hos dem äro mantalsskrifne, bör
upphöra, i betraktande deraf, att deras arbetskraft just är den, hvars produkt beskat¬
tas genom den bevillning, som mästare påföres, äfvensom att bevillning af gesäller
i allmänhet bör nedsättas till en r:dr, eller till hälften emot bevillningen för handt¬
verkare, hvilka utan mästareskaps eller burskaps förvärfvande erhållit tillstånd, att
såsom försörjningsmedel åstadkomma handtverks-arbeten.
Sedan, uti 14 § pag. 21 blifvit föreskrifvet, att krögare, jemte flere med dem
jcmförlige personer, som icke äro borgare, skola, oberäknadt bevillning för bränvins-
minutering, då den tillåtes, erlägga bestämda afgifter efter 2 art., förekommer vidare
pag. 22 i fortsättning af denna föreskrift, en omsägelse deraf, som börjar med “alla
krögare* &c, och slutas med: “och taxeras sådane personer serskildt, oansedt de
utgöra bevillning för borgerlig rörelse*. Som jag har anledning förmoda, tillämpas
detta stadgande åtminstone i Stockholm så, att de af ifrågavarande näringsidkare,
24 Bevillnings-Ulskottels Betänkande, A'to 4.
sorn ännu qvarstå såsom borgare, påföras bevillning efter 2 ari. både såsom borgare
och derföre, att de tillika hafva rättighet till bränvinsminutering, oaktadt denna sed¬
nare serskildt drabbas af bevillning enligt bränvins-föifattningen. 'fril förekommande
af ett sådant missförstånd, härledande sig ifrån ifrågavarande tillägg, har jag ansett
detsamma böra utgå, enär, utan hinder deraf, taxerings-männen ändock ega att med
tillämpning af 10 § påföra borgare så hög bevillning, de för sin rörelse i alla rikt-
liingar anses böra vidkännas.
Ehuru jag vid behandling inom Utskottet af hr Bergers motion om nedsätt¬
ning af minimi-afgiften enligt 73 § pag. 61 för behållna vinsten af hvarje skeppund
så väl frälse- oell hammarskattssraide, som äfven för året vågfördt rekogniiionssmide
efter hammarskattsjernpriset, från f till af berörde vinst, icke förvärfvat mig den
sakkännedom i ämnet, att jag tilltrodde mig att uti öfverläggningen, än mindre i
omröstningen derom, deltaga, anser jag mig likväl numera vara derutinnan så hem¬
mastadd, att jag finner berörde minimi-afgift skäligen böra nedsättas från f till y^rdel.
För min del har jag icke funnit, om ock, hvad jag ej kan hafva mig be¬
kant, i anseende till det öfvervägande antalet af ståndspersoner i hufvudstaden, der
en stor del embetsverk äro förlagde, ståndspersoner der inom Taxerings-kommitté-
erna böra tillerkännas någon öfvervigt emot borgerskapet, förhållandet i
detta fall vara alldeles motsatt i de öfriga rikets städer, der borgerskapet måste va¬
ra det öfvervägande, emedan dessa städers bestånd deraf är ovilkorligt beroende,
hvadan jag ej kunnat dela Utskottets förslag till ändring af 89 §, så att ståndsper¬
soner, i stället för motvigt, skulle erhålla öfvervigt i antalet af taxeringsmän.
Något behof att, såsom Utskottet föreslagit, vid 103 § införa föreskrift om ser¬
skilda krono-ombuds tillförordnande vid Taxerings-kommittéerua i städerna, har jag ej
kunnat inse, enär en, sannolikt öfverflödig, kostnad blott derigenom skulle uppkomma,
serdeles som redan nu uti 114 § finnes åliggande för landskamereraren, att vid Pröf-
nings-kommittéerna anmärka huruvida kronans rätt vid Taxerings-kommittéerna blifvit
iakttagen. Såsom följd häraf har jag icke eller deltagit uti förslaget i 121 § om för¬
höjning för uppbörden med^:dcls procent af bevillningssumman.“
Uti
Bevillning*-Utskottets Betänkande, No 4. 25
Uti förestående reservation i hvad den angår nedsättning af minimi-afgiften
för städernas handtverkare, arbetsklassen påförd bevillning, burskap egande värds-
husidkares beskattning, samt Utskottets förslag om sammansättningen af städernas
Taxerings-kommittéer och tillförordnande af krono-ombud vid dessa kommittéer, har
hr Rönblad instämt.
8:0 af hr Brodin:
§ 23.
„I brist af erforderlige upplysningar, och då det icke synts mig fullt lämpligt,
att posthemman, som äro frikallade från både rotering och kronoskjuts, skola åtnjuta
lika frihet från bevillning, som de enahanda hemman, hvilka blott äro befriade från
kronoskjuts, har jag icke gillat den af Utskottet tillstyrkte förändrade redaktion af
denna paragraf.
§ 42.
Då jag, af skäl, som här nedan skola anföras, ansett mig icke kunna biträda
den af Utskottet föreslagna förändrade ordalydelse af nuvarande 137 § i Bevillnings-
stadgan har jag äfven trott det vid 2:dra mom. af denna § gjorda tillägg ej erfordras.
§ 73.
Uti 2:dra mom. af denna § har blifvit tillstyrkt, att i intet fall mindre än
|.del, eller mera än Udel anses såsom bruksegares behållna vinst af hvarje
skeppund så väl frälse- och hammarskattssmide, som äfven för året vågfördt re-
kognitions-smide efter liammarskatts-jernpriset. Då det likväl lärer vara otvifvelak¬
tig^ att samma vinst blifver högst olika för olika bruk och att, vid många, den före-
skrifna minimi-beräkningen deraf enligt räkenskaperna är för hög, samt enär det icke
är förenadt med betydliga svårigheter för en Taxerings-kommitté, att af tillgänglige
eller infordrande kalkyler bedömma den behållna vinsten af hvarje braks-tillverkning,
hvarigenom, om, på sätt hr Berger uti ingifven motion yrkat, nedsättning i minimi-
bestäminelsen af vinsten sker, förlust för det allmänna icke kan uppkomma, har jag
Bi A. (ill fl. St. Prot. 1850 f 1851. 5 Sami. i Afd. 3 Bält. .4
26 Bevillnings-Vlskotlets Betänkande, iV.o 4.
ansett hr Bergers motion så vida förtjent af afseende, att berörde minimi-vinst bör
bestämmas tili x!j.del i stället för f:del.
§ 81.
Den förändring Utskottet i denna § föreslagit eller att vid uppkommande
lika röster emellan taxeringsman den mening bör gälla, som länder till kronans för¬
mån, har jag icke kunnat biträda. Eit slikt stadgande har uti äldre Bevillnings-för-
ordningar väl funnits, men ganska välbetänkt blifvit borttaget. För kronan eller sta¬
ten synes det nemligen ej böra medföra någon förlust, om, i så beskaffade fall, den
skattskyldige endast påföres den lägre afgiften, eller, hvad som är detsamma, den
mening blefve gällande, som länder till den skattskyldiges förmån, i enlighet med
hvad som nu finnes föreskrifvet. Rättelse kan, om den är af behofvef påkallad, i
sådan händelse lätt meddelas af Pröfnings-kommitté. Att deremot gilla den före¬
slagna redaktionen af § förutsätter den åsiglen, att personer, sorn vilja påföra en
högre skatt, alltid ledas af rättvisare och skäligare grunder, än de sorn uttala sig för
en lägre taxering och det lärer väl icke få antagas. Ilärförutan måste en skattskyl¬
dig, som blifvit debiterad större skatt än han bör utgöra, om förslaget vinner bifall,
antingen underkasta sig de kostnader och besvärs-ändriugssökaudet medförer eller
ock utbetala den någon gång obilliga bevillnings-afgifteu.
§§ 88, 89, 92 och 119.
Den tillökning af antalet utaf ståndspersoner i Taxerings-kommittéerna för
städerna, hvilken blifvit af Utskottet tillstyrkt, leder icke, efter mitt omdöme, till det
dermed afsedda ändamål eller en rättvisare beskattning. För dessa ståndspersoner
är det i de flesta fall ej möjligt, att noggrannare, än borgare, af hvilka flertalet af
städernas skattdragande innevånare utgöres, cga kännedom om dessa, deras inkom¬
ster och lefnadskostnader m. m., sorn bör ligga till grund för taxeringen. Någon
annan orsak till ett förstärkt tillkallande af ståndspersoner, kan jag ej tänka mig,
ly ett antagande deraf, att vissa medborgare-klasser skulle med mera nit och sam¬
vetsgrannhet, än andre, fullgöra de åligganden, hvartill de af medborgerlig pligt och
aflagd ed äro förbundne eller att borgare skulle, genom sitt större antal, utöfva ett
menligt inflytande å taxeringarne, är hvarken rättvist eller af erfarenheten bestyrkt.
Bemllniugs-Utskottels Betänkande, N:o 4. 27
Då nu härtill konimer, att ej mindre i Stockholm, der i tjenst varande embetsman
af deras tjensteåligganden merändels äro förhindrade att taxeringsmannauppdrag sig
åtaga, svårighet många gånger mött för Taxerings-kommittéens lämpliga sammansätt¬
ning i denna del, än ock, att i de smärre städerne denna svårighet torde blifva än¬
nu större, samt förslaget att i Stockholm bestämdt invälja tjenstemän af de förval¬
tande embetsverken, uppenbarligen inskränker den valfrihet de skattskyldige nu ega
vid utseende af taxeringsman, utan att kunna medföra någon fördel, utom möjligt¬
vis vid taxeriug af tjenstemän, i afseende å hvilka Taxerings-kommittéernas tillgö¬
randen dock i de flesta fall inskränka sig till enkla debiteringsåtgärder, har jag trott
förändring i sammansättning af städernas Taxerings-kommittéer och tillökning i le¬
damöternas antal ej böra ega rum, och nuvarande 88, 89 och 92 §§ i Bevillnings-
förordningen oförryckta bibehållas.
Samma grunder hafva föranledt mig, att ej biträda Utskottets förslag till för¬
ändring af 119 §.
§ 137.
Då, i följd af nu gällande föreskrifter, handelsbetjente, gesäller och fabriks¬
arbetare kunna sig sjelfva mantals- och skattskrifva synes det mig ligga i sakens
natur, att de handlande, fabrikanter och handtverksmästare, hos hvilka de vid man¬
talsskrifningen varit anställde och som icke kunna förneka sina bemälde biträden att,
derest de sådant åstunda, sjelfve sig skattskrifva, ej rimligtvis kunna förpligtas att >
sådan händelse ansvara för deras utskylder. Om, såsom jag tror, genom den ut¬
vidgade skattskrifningsrättigheten förlust för staten af bevillnings-afgift till betyd¬
ligt belopp uppkommit, bör rättelse häruti, om sådan af ständerna önskas, genom
förändring af de derom utfärdade författningar söka beredas, men af denna omstän¬
dighet följer icke att borgerskapet bör åläggas skyldighet att godtgöra en sådan
förlust i tillkomsten hvaraf de icke egt del och af hvilken de icke framför andra
skördat någon förmån.
För verkställigheten möta ock stora och nästan oöfvervinnerliga svå¬
righeter. En gesäll, t. ex., som sjelf mantalsskrifver sig för 1852, aflemnar sin man-
talsförtcckning om hösten 1851, taxeras under loppet af år 1852, och skall betala
sina Utskylder i Februari 1853. Om han nu straxt efter mantalsskrifningen lemnar
28 Bevillnings-Utskottets Betänkande, JV:o 4.
det af honom då innehafda arbete, lärer han svårligen underkasta sig afdrag å sin
arbetsförtjenst för utskylder, som han säger sig sjelf vilja betala och om hvilkas
rätta belopp tvifvel många gånger kan uppstå. Obehag och tvister emellan husbön¬
der och mästare samt deras arbetare blifva häraf enda följden om man ock antoge,
hvad jag ej kan, att vederbörande, under sådane förhållanden och med kännedom
om den betydliga risk de sig underkastade, aflemnade tillförlitliga uppgifter å de hos
dem vid mantalsskrifningen anstälde arbetare eller andra biträden.14
Uti denna reservation hafva instämt: Herrar Berg, Hjort och Syk.
9:o af hr Murén: „Uti bestämmelsen i nuvarande Bevillnings-förordnings 14
att utländning som i riket utbjuder eller försäljer utländska varor skall erlägga
50 r:dr för tiden till och med 3 månader, samt för hvarje månad derutöfver 50 r:dr,
har Utskottet föreslagit den förändring att afgiften för de första 3 månaderna skulle
förhöjas till 75 r:dr, men deremot nedsättas till 25 r:dr för hvarje månad derutöfver.
Emot den första af dessa förändringar, nemligen förhöjningen från 50 till 75
r:dr, så motsatt den mildare princip, som i den sednare gjort sig gällande och hvilken
jäg biträdt, får jag mig vördsammast reservera.
Då utländning möjligen oftast nog, icke kan behöfva besöka mera än en eiler
annan stad i landet och således hinna utföra sine handelsaffärer på vida kortare tid
än 3 månader, måhända på 2 å 3 veckor, men hvarföre i alla fall 75 tdr skulle be¬
talas, och deremot högst sällan torde inträffa att han, längre tid än 3 månader, be-
höfver sig i landet uppehålla, så innebär den nu föreslagna föländringen en stor för¬
höjning uti denna redan förr obilliga beskattning.
Jag kan icke instämma uti den så ofta framhållna åsigten att denna sorts han¬
del skulle vara för vårt land skadlig emedan vi derigenom påfördes utländskt öfver¬
flöd m. m. Om så är förhållandet så kan jag deruti icke finna annat än godt, ty
enligt mitt begrepp om handel i allmänhet, så måste det tillhöra dess natur och be¬
stämmelse att den tillägnar det ena landet det andras öfverflöd, och befordrandet af
en dylik utjemning af naturens gåfvor anser jag böra i möjligaste måtto underlättas.
Erfarenheten vitsordar dessutom att inhemsk tillverkning af åtskilliga varu¬
slag, först uppkommit efter att dessa varor någon tid förut införts och utbjudits af
utländske handlande, ja, exempel saknas icke eller att sådana utländningar sig här
bosatt och anlagt fabriker. Förnekas kan icke eller att dessa personer, ej alltid en¬
Bevillnings-Utskottets Betänkande, Bo 4. 29
dast sälja, utan ofia nog äfven köpa varor af lande's produkter och lennia underrät¬
telser om huru dessa böra vara qvalificerade för att i utlandet vinna afsättning och
som vi sjelfva icke gerna hålla resande för utbjudning af rara export-artiklar, så
synes mig utläudningars besök här så mycket behöfligare.
På grund härutaf tillåter jag mig vördsammast föreslå, att den hitintills stad¬
gade afgiften af 50 r:dr för de första 3 månaderna, måtte bibehållas oaktadt den sed¬
nare för hvarje manad derutöfver af året, så som Utskottet föreslagit, nedsättes till
25 r:dr; samt att nu stadgade bötesbelopp 300 r:dr, såsom varande allt för högt i
förhållande till förseelsen, måste nedsättas till högst 150 r:dr, hälst det icke torde
kunna antagas som omöjligt att okunnighet någon gång skulle kunna vålla uraktlå¬
ten betalning i behörig tid af bevillningen.“
Uti denna reservation hafva hrr Bjuhr och Berg sig förenat.
10:o af hr Ekelund'. „Emot det beslut, hvaruti Utskottet slädnät, ehurn blott med 3
rösters majoritet, uti den väckta frågan om bestämmandet i 73 § Bevillnings-för-
ordningen, af en förändrad grund för minimi-afgiften af bevillning för stångjerns-
smide, får jag mig vördsamt reservera.
Miuimi-bevillningen af J:del utaf hammarskatts-jern-priset är, såsom motio¬
nären öfvertygande ådagalagt för svagare verk allt för hög, och när derjemte i betrak¬
tande tages, att stångjerns-verken dessutom erlägga ordinarie skatter och serskild
bevillning för alla hemman och lägenheter under bruken, och ändå dertill hammar¬
skatt, så kan visserligen denna afgift af minst fidei extra bevillning, som efter 15
r:dr hammarskattspris, (förlidet nr beräknades det till 16 r.dr), utgör 1 r:dr 32 sk.
banko per skepp., med fog kallas ytterligt orättvis. Månget stångjerns-verk fin¬
nes, grundadt både på köpekol och köpetackjern, eller till större delen å båda eller
någotdera, hvarvid det är lyckligt om behållningen för egaren utgör ^:del eller
V5:del af haminarskatts-jern-priset, eller uppgår till 30 å 2 ) skilliugar banko skepp.
För att kunna göra en billig jemnkning af bevillningen möjlig för sådane mindre
lyckligt lottade verk, har jag derför inom Utskottet föreslagit att, med bibehållande
af antagna maximi-vinsten fidei af hammarskatts-priset, minimibehållningen måtte
bestämmas till xV:del i stället för fidei, hvarigenom den behållna vinsten vid 15r:dr
hammarskaUs-pris skulle anses utgöra 1 r:dr pr skeppund. Att någon betydlig
minskning i statsverkets påräknade inkomster genom denna förändring skulle upp¬
30 Bevillnings-Vtskottets Betänkande, ISko 4.
stå, behöfver ej befaras; ty lyckligtvis hörer flertalet af stångjerns-verk icke till
den svagast lottade kategorien, men en möjlighet vore derigenom beredd alt åt¬
minstone rättvist lindra den alltför tryckande beskattningen å de färre, som dit bö¬
ra räknas.
Likaså får jag anmäla min reservation emot det Utskottets beslut, hvarige¬
nom något förtydligande af 74 § Bevillnings-förordningen icke ansetts erforderligt,
då jag deremot anser ett sådant, i likhet med hvad ene motionären hr Uhr. Sandin
föreslagit, vara af högsta behof påkalladt.
Icke blott äldre utan helt nyligen inträffade händelser ådagalägga att Taxe-
rings-kommittéer, tvertemot hvad Utskottet anser vara, tydliga meningen utaf den
åberopade §, fortfarande serskildt taxera hela stångjerns-tillverkningen, och ser¬
skildt manufaktur-förädlingen vid de bruk, som sjelfva förädla en större eller min¬
dre del af sin tillverkning, ehuruväl blott den delen af stångjerns-tillverkningen, som
icke till manufaktur användes, rätteligen borde på sådant sätt, enligt föregående
73 § serskildt taxeras. Behof af ett närmare förtydligande, på sätt motionären fö¬
reslagit, anser jag således, lika med honom, icke kunna bestridas, och sådant dc-
stoheldre, som genom den förvillelse, hvaruti Taxerings-kommittéerna inledas ge¬
nom den orediga uppställningen och redaktionen utaf föreskrifterna i 73 och 74 §§
vid tillämpningen af desamma till manufaktur-verk, just det förhållande kan in¬
träffa, som Utskottet sjelft och med rätta anser högst obilligt, eller att en stång¬
jerns- och manufakturverks-egares behållna vinst af sammanlagda tillverkningen
skulle möjligen „komma att upptagas till |:delar af tillverkniugs~beloppet.“
Uti förra delen af denna reservation, hafva dir grefve af Ugglas och fri¬
herre ron Knorring instämt.
ll:o af hr Maechel: *På grund af min i ämnet väckta motion, reserverar jag mig
emot beslutet om bibehållande af det vid sednaste riksdag, förmodligen till följe af
utomordentliga orsaker, i Bevillnings-förordningens 34 § lista mom. tillkomna stad¬
gandet, att enskilda banker skola, utöfver den för aktiebolag, associationer, hypo¬
teks- och andra inrättningar bestämda bevillning med 5 procent af den årliga be¬
hållningen, dessutom erlägga 15 procent af samma behållning.
i
Eevillnings-Utskottets Betänkande, 1V:o 4. 31
Öm man förutsätter att de enskilda bankerna, hvilka obestridligen befordrat
industriens och näringarnas förkofran i landet, äfven med de fördem alltjemnt ökade
restriktioner, skulle kunna bära en så öfverdrifvet hög bevillning, må det väl dock
synas vara, lindrigast sagdf, onaturligt, att nämnde bankers aktic-egare, efter af
Kongl. Maj:t förut till bestämd efterrättelse erhållen och i nåder förunnad octroj, jem¬
förd med Kongl, kungörelsen den 14 Jan. 1824, kunna sedermera sålunda blifva från-
kände en ytterligt stor del af den behållning, som möjligen kan vara att påräkna,
såsom behöflig för att motsvara den risiko och solidariska ansvarighet, hvartill dessa
aktic-egare ovilkorligen äro förbundna.
§§ 88, 89.
12:o af hr Bjuhr: “Emot höglofl. Bevillnings-ntskottets beslutade förändring af
städernas Taxerings-kommittéers organisation, får jag mig reservera, af följande skäl:
l:o den föreslagna förändringen rubbar den grund, som rätt och sanning mig
synas böra uttala och bestämma uti förevarande fall för statsmedlemmars ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, nemligen att, då tillämpningen af de primitiva beskatt-
nings-åtgärderna är fördelad emellan land och stad, hufvudnäringarnes på begge stäl¬
len utsedda ombud böra hafva ej ett öfvervägande, likväl ett, med andra riksstånds
eller yrkens taxeriilgs-ledamöter jemförligt inflytande på de tillämpade åtgärderna.
Halfva antalet af Taxerings-kommittéens ledamöter i stad utgöres derföre af borga¬
re, såsom stads-naringars idkare och målsmän, äfvensom landets Taxerings-kommitté
erhållit ibland sina invalde ledamöter, ett lika antal utaf jordbruks-näringens hufvud-
sakliga idkare, eller bönder, ehuru denna sednare näring innehafver på sin Taxerings¬
kommitté ett merändels öfvervägande inflytande, emedan densamma ibland sina id¬
kare räknar medlemmar af alla stånd, klasser och vilkor.
Återkastar man blicken på förflutna riksdagars beslut och stadganden, så å-
syfta desamma att närma sig till godkännandet af uppgifna rättmätiga grund. Ifrån
och med 1810 års Bevillnings-förordning, som bestämmer Taxerings-männens antal
\ Stockholm till 51 ledamöter, hvaraf 36 utaf Borgareståndet, uti Götheborg och lista
klassens städer tili 24 ledamöter, hvaraf 15 utaf samma stånd, uti 2:dra och 3:dje klassens
städer till 18 ledamöter, hvaraf 12 borgare, och uti alla öfriga städer till 15 ledamö¬
32
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 4.
ter, hvaraf 9 borgare, hafva följande riksdagars samma förordningar, med undanlag
af år 1812, som upptager 72 st. taxeringsman för Stockholm, hvaraf 48 st. utaf bor-
gerskapet, efterhand kommit till de bestämmelser, som nu äro gällande såväl för
stad, som för land. Ännu år 1835 hade landel 9 st. taxerings-ledamöter, hvaraf en¬
dast 3;ne utaf bondeståndet. Vid 1834—1835 års riksdag väcktes fråga om taxe-
rings-kommittées i stad bestående till endast en fjerdedel af borgerskap, hvaröfver
dåvarande Bevillnings-utskott sig yttrade, att „den ifrågavarande förändringen, i sig
„sjelf orättvis, då städernas personal utgöres till större delen af borgare, hvilka med
^billighet icke kunna frånkännas rättigheten att, enligt nu gällande föreskrift, delta-
„ga uti taxerings-kommittéerna till halfva antalet häraf, skulle i verkställigheten fler¬
estädes möta svårigheter, i brist på andra ledamöter, än af Borgerskapets Dess¬
utom uttalar 1840—1841 års Bevillnings-utskott den grundsats för nuvarande orga¬
nisation af Taxerings-kommittéer i städerna, att, “enär i Götheborg, liksom i öfriga
„städer, Taxerings-män af Borgare-ståndet utgöra ett lika antal som de öfriga klas¬
serna sammanräknade, så har härmedelst vid sjelfva sammansättningen af Taxe-
„rings-kommittéen, som i första hand bereder och piera speciellt, än Pröfnings-kom-
„mittéen, granskar förekommande Taxerings-frågor, kommunens beskattnings-rätt så¬
lunda blifvit hufvudsakligen afsedd och bevakadS
Då Bevillnings-utskottet föröfrigt uti sitt nu afgifna betänkande genom be¬
stämmelser uti §§ 81 och 103 upprest en skyddsmur emot städernas borgerskaps
befarade öfvervägande inflytande på taxerings-åtgärdcrna, så synes mig Bevillnings¬
utskottets majoritet äfven dermed hafva bort inskränka sina manövrer och opera¬
tionsplaner.
2:o den föreslagna förändringen prostituerar, derigenom att densamma uttalar
sin förkastelsedom endast öfver nuvarande taxerings-kommittées i stad sammansätt¬
ning, borgerskapet i städerna, såsom en korporation, ej fullgörande sina förbindelser
till staten, således undandragande staten tillhörande skatteandelar, samt följaktligen
skyldig att sättas under förmynderskap af andra samfundsmedlemmar. Huruvida
denna prostitution skall väcka förhärdelse, eller ånger och bättring hos förbrytarena,
huruvida denna revision, om den kommer i verksamhet, utaf städernas näringsidka¬
res
BeviUnings-ftskollets Betänkande, A':o 4. 33
res fickor skall öppna en nytt Californien för statens guldsökande;, tärande medlem¬
mar, derom må framtiden afgöra. Lagstiftnings-åtgärdeu genom den föreslagna för¬
ändringen drabbar ensidigt och skeft cn enda samfundsklass, hvaremot den blundar
och skyggar tillbaka för lika vitala missbruk inom större delen af alla andra sam-
fundsklasser.
Granskar man utan oväld föreskrifterna uti art. 4 för Taxerings-kommittée
på landet, och söker enligt desea föreskrifters anda och mening att på ära och sam¬
vete bestämma uppskattningsvärdet af landets fästa egendomar, så uppdagar man i
afseende på de nu existerande värdena samma missförhållanden, samma missbruk ge¬
nom skatte försnillning, hvarföre Bevillnings-utskottet slungat bannstrålen öfver stä¬
derna. Genom den bibehållna miuimi-tariffen är väl terräng lemnad för det rymliga
samvetet, för det stationära beskattningsnitet, men härigenom är ytterligare en in-
konsequeus tillkommen, ännn en svag sida blottad hos vår Bevillnings-stadga. Att
de proportionerliga förhållandena ej äro mera fördelaktiga inom embets- och tjenste-
manna-klassen, som åtnjuter sina lönevilkor genom boställen, prestationer in natura,
sportler m. m., derom bärer den allmänna erfarenheten vittnesmål genom årligen fö¬
rekommande tilldragelser. Man har åskådliggjort jordbrukets hardt tryckande onera
och besvär, man har framhållit dess knappa behållning genom den med möda till¬
kämpade vanliga räntevinsten på dess egendomars verkliga saluvärde, och härmed
instämmer, af erfarenhet, äfven reservanten, men vill man i förening med städernas
skattebördor till staten, taga i betraktande deras progressiva kommunala utskylder,
äfven till samhällets nytta och förmån, så kunna beskattnings-proportionerna utjem-
nas hufvudsakligen emellan de närande samfunds-medlemmarne så väl i stad, som
på land.
Slutligen bör uppmärksamhet fästas vid den olika uppskattningen af rörlig
och icke rörlig egendom, af synbar och icke synbar förmögenhet, och derifrån sig
härledande bergningsvilkor. Då fast egendom ej kan undgå att i anseende till sin
inkomst och deraf beroende värde ligga öppen för allas bedömmande, är deremot den
rörliga egendomens omsättare, eller näringsidkaren, i de flesta fall till den grad be¬
roende af konjunkturens vindkast, af konkurrensens inflytande, af egne och andras
Bih. till R. St. Brot. i850 $ i85i. 5 Samt., i Afd., 3 Hält. 5
34 Bevillnings-Vtskottets Betänkande, N:o 4.
kreditförhållanden m. m., att han endast approximativ kan beräkna sin verkliga in¬
komst; hvarföre äfven den rättsvidriga följd varit, att många näringsidkare erlagt
bevillning för en inkomst, som de i verkligheten ej erhållit. Häraf torde inses dej
fautiva uti den åtgärd, att tillämpa samma beskattnings-maximer för stad, som för
land; häraf följer, att sakkännedom och erfarenhet om stadsnäringars tillstånd och
vilkor företrädesvis böra förutsättas hos deras idkare, och att, enär dessa, eller bor¬
gare, utgöra flertalet af städernas skattdragande innevånare, man äfven åt desamma
bör inrymma ett deltagande uti Taxerings-kommiltée fullt jemnförligt med det, som
af alla andra klasser sammantagna utöfvas. Att dessutom den af allmänna förtro¬
endet till ledamot i Taxerings-kommittée utvalde och edsvurne borgaren eger rätt
att påfordra samma förutsättning af sina afsigters renhet, af sin nitälskan för såväl
kronans, som den skattskyldiges bästa, som man vill medgifva åt andra utkorade
ombud, torde väl vara en axiomatisk slutföljd".
I denna reservation har herr Murén instämt.
13:o Af Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län: „Emot det af Högloft. Be-
villnings-utskottet fattade beslut, att posthemman undantagsvis skola befrias från den
uti 23:dje § af nu gällande Bevillnings-förordning dem ålagda bevillning, får jag mig
reservera, emedan jag anser att ordinarie posthemman i allmänhet bort tillgodonjuta
denna eftergift såsom hafvande gemensamt ett svårt onus att uppfylla! Dessutom
är den nu föreslagna eftergiften, som vissa posthemman skola erhålla, temligen svår
att rättvist verkställa, emedan det lätt kan hända, att, vid den skeende utgallringen,
ett och annat posthemman, som verkligen behöfver någon lättnad i beskattningen,
kan gå miste derom, då ett annat, i motsatt förhållande, kan blifva ihågkommet".
Af L. J. Gezelius från Stora Kopparbergs län, Carl Tholsson från Skara¬
borgs län och Tobias Lind från Götheborgs och Bohus län: „Uti nu gällande Be-
„villnings-förordnings 81:sta § heter det — „uppstå emellan Taxeringsman olika me-
„ningar, så att omröstning blifver nödig: &c. &c.“ Skolande, när rösterna äro lika,
„den mening gälla som länder till den skattskyldiges förmån"! Inom Utskottet har,
genom votering, en annan åsigt gjort sig gällande, nemligen: ^Uppstå vid omröst¬
ning hos Taxeringsmännen paria vota, skall den mening gälla, som länder till kro¬
nans fördel"! detta beslut kunna vi, för vår del, ingalunda gilla, ty då man besin¬
Bevillnings-Ultkcrttels Betänkande, A: o -i. 35
nar, formen för Taxcrings-lednmöternes sammansättning, skall, vid omröstningar, allt
för ofta inträffa, att kronan eller det allmänna riktas på den enskilde idoge arbeta¬
rens bekostnad, hvilket vi anse vara högst orättvist; och, som det är nogsamt be¬
kant, att begär efter en ökad beskattning växer på många håll lika fort som ogrä¬
set, torde man vara bäst betryggad med bibehållandet af denna § alldeles oför¬
ändrade
STOCKHOLM, l. d. Schultzes Boktryckeri, 1851.
Bilaga till Komminister J. W. Beckmans Beservation.
Tabell, utvisande sä väl värdet af Svenska ,
, med afseende på den så kallade Miniini-Tariffen uti Bevillnings-
Förordningarne åren 1823—1848*, sorn ock dess I ppskattnings-värde enligt sednaste Femårs-Berättelser; och
ådagaläggande otjenliglieten af samma Tariff, jemte nödvändigheten af annan uppskattnings-grund till beredande
af nedsatt Mil le-Afgift.
Län:
|
Beräkning
af värdet i tariffen,
efter
hemmantalet i berättelserna.
|
Uppskattnings-värde
efter
berättelserne.
|
Exempel pA värdet af hemman med olika jord-natur, i enlighet med bcrättelserne.
|
Jord-egendom,
afsedd i tariffen (såle¬
des ej boställen m. m.)
|
Total-
|
Frälse-sätériör och ladugårdar.
|
Frälsehemman.
|
Kronohemman.
|
Krono-skat tehemman.
|
|
Hemmantal
|
Minsta
|
Medelvärde
|
Summa
|
Medelvärde
|
Summan.
|
Förmedladt
|
Uppskalladl
|
Medium för
|
Förmedladt
|
Uppskattadt
|
Medium för
|
Förmedladt
|
Uppskattadt
|
Medium för
|
Förmedladt
|
Uppskattadt
|
Medium för
|
|
efter
|
värde, efter
|
för
|
|
för
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
hemmantal.
|
värde.
|
ett mantal.
|
hemmantal.
|
värde.
|
ett mantal.
|
hemmantal.
|
värde.
|
ett mantal.
|
hemmantal.
|
värde.
|
ett mantal.
|
|
förmedling.
|
tariffen.
|
ett mantal.
|
|
ett mantal.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Upsala
|
3,359
|
11,328,525
|
3,373
|
14,1S8,144
|
4,224
|
19,047,334
|
282
|
1,962,567
|
6,959
|
893
|
3,625,532
|
4,060
|
23 -3-
|
74,681
|
3,205
|
876
|
2,936,160
|
3,352
|
Stockholms
|
4,036
|
16,398,360
|
4,063
|
21,643,405
|
5.363
|
X 25,599,525
|
570
|
5,042,225
|
8,840
|
1,240
|
6,439,200
|
5,193
|
6
|
2-2,7-25
|
3,787
|
845
|
3,300,525
|
3,906
|
Södermanlands ....
|
3,327
|
11,394,000
|
3,425
|
12,685,030
|
3,813
|
15,435,254
|
378
|
2,556,294
|
6,745
|
1,167
|
4,174,002
|
3,577
|
13}
|
29,923
|
•2,217
|
9S1
|
3,310,718
|
3,375
|
Östergöthlands . . i .
|
5,471
|
•20,898,090
|
3,820
|
23,216,366
|
4,244
|
29,035,640
|
367
|
2,035,420
|
5,546
|
1,555
|
7,008,076
|
4,507
|
45’
|
155,3-20
|
3,432
|
1.367
|
5,013,050
|
3,667
|
Gottlands
|
1,098
|
2,844,180
|
2,545
|
3,541,064
|
3,2-25
|
3,983,577
|
——
|
——
|
|
|
|
——
|
8
|
22,512
|
2,814
|
1,0-26
|
3,363,071
|
3,278
|
Calmar
|
3,365
|
11,832,300
|
4,144
|
14,810,277
|
4,401
|
16,768,733
|
164|
|
902,578
|
5,481
|
642
|
3,299,003
|
5,138
|
221
|
7-26,5-22
|
3,287
|
1,960
|
„ 8,620,447
|
4,398
|
Öland
|
|
2,112,1-20
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Blekinge
|
1,083
|
7,131,435
|
6,862
|
9,717,950
|
8,973
|
10,663,000
|
15t7s
|
80,100
|
5,140
|
80}
|
563,575
|
7,034
|
n
|
9,175
|
8,028
|
154
|
129,900
|
8,248
|
Jönköpings
|
3,892
|
9,164,385
|
2,357
|
10,065,161
|
2,586
|
X 11,878,445
|
403*
|
1,390,339
|
3,450
|
980
|
•2,836,928
|
2,895
|
30,’,
|
66,381
|
2,207
|
661
|
1,4-28,048
|
2, feo
|
Kronpbergs
|
2,809
|
7,819,290
|
2,7S4
|
8,034,789
|
2,860
|
9,773,214
|
165
|
591,380
|
3,584
|
486
|
1,527,583
|
3,143
|
2*-
|
7,505
|
2,859
|
1,151
|
3,242,423
|
2,8f7
|
Christianstads
|
2,994
|
11,310,675
|
3,788
|
13,257,395
|
4,428
|
15,270,404
|
172£
|
931,546
|
5,400
|
1,091
|
5,194,600
|
4,761
|
14'
k
|
65,149
|
4,493
|
1S9
|
828,575
|
4,384
|
Malmöhus
|
4,068
|
19,215,855
|
4,721
|
25,819,07-2
|
6,347
|
X 28,313,077
|
310
|
2,181,140
|
7,036
|
1,619
|
9,697,681
|
5,990
|
73
|
594,923
|
8,150
|
345
|
2,552,031
|
7,391
|
Hallands (se nedan) . .
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Götheborgs och Bohus
|
2,875
|
9,190,215
|
3,197
|
12,799,382
|
4,452
|
14,759,493
|
31|
|
339,040
|
10,806
|
316
|
1,595,956
|
5,050
|
174
|
66,631
|
3,844
|
807
|
3,863,32-2
|
4,787
|
Elfsborgs . .
|
4,195
|
12,901,725
|
3,076
|
15,406,969
|
3,673
|
18,241,248
|
223
|
1,266,138
|
5,678
|
981
|
3,414,894
|
3,481
|
551
|
194,050
|
3,496
|
1,868
|
7,543/253
|
4,038
|
Skaraborgs
|
4,700
|
17,924,535
|
3,814
|
18,900,928
|
4,021
|
22,042,891
|
385
|
2,075,548
|
5,391
|
1,2 i 1
|
5,313,052
|
4,387
|
35;
|
1-24,150
|
3,582
|
788
|
3.555,572
|
4,512
|
Örebro
|
2,854
|
8,223,570
|
2,881
|
9,572,512
|
3,354
|
14,462,464
|
105}
|
592,340
|
5,6-28
|
450
|
1,368,835
|
3,042
|
6*
|
19,653
|
2,966
|
410
|
1,214,655
|
2,963
o
|
Wermlands
|
1,769
|
14,155,569
|
8,00-2
|
15,401,594
|
8,706
|
21,596,107
|
95
|
1,216,213
|
1-2,802
|
259
|
2,174,263
|
8,395
|
3’
|
17,341
|
5,33q
|
1,194
|
10,418,151
|
o,7äO
|
Westmanlands ....
|
2,881
|
10,588,230
|
3,675
|
11,406,041
|
3,959
|
16,277,007
|
95}
|
682,422
|
7,136
|
331
|
1,344,751
|
4,063
|
8;
|
30,77-2
|
3,693
|
1,220
|
4,604,348
|
3,774
|
Kopparbergs
|
1,812
|
6,759,855
|
3,731
|
8,658,033
|
4,778
|
X 13,508,479
|
U
|
21,800
|
17,440
|
lo;
|
41,986
|
3,966
|
1-24
|
11,850
|
961
|
1,600
|
7,197,942
|
4,499
|
Gefleborgs
|
2,115
|
4,744,035
|
2,-211
|
6,165,275
|
2,874
|
X 10,599,522
|
5
TT
|
5,000
|
8,000
|
27}
|
87,26-2
|
3,180
|
HA
|
44,020
|
3,986
|
1,97-2
|
5,558,805
|
2,819
|
Westernorrlands . . .
|
1,616
|
6.125,805
|
3,791
|
6,628,499
|
4.102
|
8,807,489
|
|
14,000
|
2,366
|
3|
|
9,400
|
2,968
|
38;
|
124,500
|
3,262
|
1,515
|
5,806,851
|
3,833
|
Westerbottens ....
|
687
|
1,469,799
|
2,139
|
3,148,416
|
4,583
|
3,989,659
|
|
|
|
2}
|
5,325
|
2,420
|
105 r'ö
|
9-22,485
|
8,777
|
564
|
2,074,560
|
3,678
|
Jemtlands
|
4- 973
|
1,294,830
|
1,331
|
1,865,920
|
1,918
|
X 2,104,848
|
i
|
1,390
|
1,589
|
|
|
|
68’
|
99,900
|
1,458
|
691
|
1,435,100
|
2,077
|
Norrbottens
|
581
|
1,219,185
|
2,098
|
1,827,446
|
3,145
|
2,604,251
|
81
|
18,680
|
2,299
|
si-;
|
73,811
|
909
|
514
|
161,924
|
3,1-29
|
428
|
1,531,801
|
3,579
|
Summa
|
62,590
|
226,376,559
|
3,617
|
268759,668
|
4,294
|
334,821,667
|
3,780}
|
23,906,160
|
6,324
|
13,425j
|
59,795,715
|
4,454
|
851 }
|
3,592,092
|
4,218
|
2*2,473}
|
89,529,308
|
3,984
|
Hallands ........
|
2,916
|
6,723,450
|
2,306
|
Uppst
|
dillingen af
|
tabellen i berättelsen till
|
iler icke närmare utredi
|
ling för dett
|
a län.
|
|
|
|
|
|
|
|
Sima Sirum
|
65,506
|
•233,100,000
|
3,558
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Anm: Tecknet X utmärker felaktig summering i bcrättelserne, sannolikt genom tryckfel, och tecknet-j- oförmedladt hemmantal, som för Jemtland måste beräknas.
Kör till Bevillnimjs-Utshollets Betänkande 4S50 $ lS5i, N:o i.
Bcvillninge-Utikollett Betänkande, M 4.
i
Förslag1 till Bevillnings-Stadga.
Ari I.
Personlig; Skyddsafgift,
§ *.
l:o. Personlig Skyddsafgift erlägges af alla i mantalslängd skattskrifne perso¬
ner, inom nedonnämnde åldrar, utan afseende på stånd eller förmögenhet, nemligen;
Af hvarje mansperson, från och med fyllda 18 lill och
med fyllda 60 år — 12 sk. B:ko,
Af hvarje qvinna, från och med fyllda 18 till och med
fyllda 60 år —. 6 sk. »
2:o. Denna afgift fortfar alt årligen utgå, äfven efter fyllda 60 år, af alla
dem, hvilka ulaf ijenst eller rörelse, eller genom undantagsbeling vid afhandlingar
om öfverlåtelse af egendom, ega 100 Riksdalers årlig inkomst, äfvensom af dem,
hvilka efter 2:dra Art, utgöra bevillning för fast egendom af öfver 200 R:drs värde,
Ari II.
Afgift af lön, egendom och rörelse, m, m.
A) Bevillning af Embets- och Tjenstemän samt Betjente m, fl,
§ 2-
l:o. Alle Embets- och Tjenstemän samt Betjente, af Hof-, Civil-, Minister-,
Militär- och Ecklesiaslik-staterne, äfvensom vid öfrige allmänna verk, privilegierade
bojag och inrättningar, af hvad beskaffenhet de vara må, i städerne och på landet,
skola för den sammanräknade lön, de af en eller flere fjenster åtnjuta, antingen i
penningar, ulan afseende derpå, att den fond, hvaraf anslaget skett, kunde vara med
bevillnings—afgift belagd, kronotionde, spanmål från kronans magasiner, indelde hem^
mansräntor, anslagen åker och äng, eller andra sådana lägenheter erlägga:
Bih. lill R. St. Prol. 1850 & 1851. 5 Sam!., 1 Afd., 4 Baft. 1
2 Bevillnings-Utskotlets Belänkande, JM 4.
af alla löner, som öfverstiga 200 till och med 500 R:dr B:ko, en afgift af 2 R:dr B:ko.
» 3 »
500
|
400
|
400
|
500
|
500
|
600
|
600
|
700
|
700
|
800
|
800
|
900
|
900 —
|
1,000
|
1,000 —
|
1,100
|
1,100 —
|
1,200
|
» 5 »
» 7 »
» 10 »
» 13 »
» 17 »
» 21 »
» 26 »
» 32 »
samt af alla löner derutöfver tre för hundrade; kommande den lön, sorn är indeld
eller utgår i spanmål eller andra persedlar, att förvandlas i penningar, efter den
för orten, der lönen utgår, näst före taxeringen satte markegång, enligt hvilken lö¬
nen ålujutes.
2:o. Den, som på flere ställen eller olika orter åtnjuter löne-inkomster, skall,
för deras sammanlagda belopp, på ett ställe taxeras.
3:o. Yid beräkning af bevillning för löntagares bestämda inkomst, må inga
andra afdrag ega rum, an de,- som finnas upptagna i 145 § af denna stadga;
äfvensom en embets- och tjenstemans hela påräknade inkomst för året skall till be¬
villning taxeras; men om nämnde inkomst sedermera icke till hela beloppet utfaller,
må rättelse uti debiteringen elier restitution, derest afgiften blifvit erlagd, i laga ord¬
ning ega rum; börande dervid bevillningen för det uppburna beloppet beräknas ef-
er som i 1 mom. af denna § i allmänhet stadgadt är.
4:o. Ofvanstående bevillnings-grunder gälla således äfven:
a) för Ecklesiastik—staten och dertill hörande betjente, organister och klockare
på landet och i städerne, i anseende till tionde och öfriga rättigheter af försarnlin-
garne, löner och lönings—tillökningar i penningar eller hemmansräntor, vederlag, för¬
eningar och andra inkomster, som i och för tjensten verkligen åtnjutas, hvarunder
äfven begripes för ordinarie kapellaner den inkomst de, efter slutad och behörigen
fastställd öfverenskommelse, njuta af kyrkoherdarne, hvilka sistnämnde derföre ega
alt berörde utgift från sina egna inkomster afdraga:
b) för Akademie-, gymnasii- och skol-staterne, domkyrko-sysslomän, kyrko-
inspektorcr, m. fl.;
c) för städernas magistrater samt öfrige tjenstemän och betjente;
d) för dem, som åtnjuta pensioner, gralialer och benådningar, hvilka utgå efter
stat, eller af allmänna medel;
Bcvillnings-Utskoltels Betänkande, JU 4.
3
e) för qvinna, som njuter lön eller annan inkomst, sä ock pension, gratial
eller nådegåfva af allmänna medel; med de undantag för dessa sista tvenne punk¬
ter, som i 145 § intagne äro.
§ 3
Till förekommande af misstag och på det statens inkomst må med säkerhet
kunna påräknas, skall hvarje ordinarie embets- och tjensteman, utan afseende å
hvad dess medhjelpare eller vikarie må åtnjuta, oafkortadt erlägga bevillning för alla
tjensten åtföljande löneförmåner; hvaremot medhjelparens eller vikariens löneinkomst
befrias från bevillning.
§ 4.
l:o. Under lön förstås all den inkomst, som löntagare påräknar att under loppet
af året genom tjensten förvärfva. Beloppet deraf skall på det sätt uppgifvas, att
hvad efter stat utgår, derifrån icke undantagne löner, pensioner och arfvoden å mi¬
nister-staten eller af konvoy-kassan, ehvad dithörande embetsman vistas in- eller ut¬
rikes, äfvensom tingsgästnings-penningar eller ersättning derför, uppföres såsom or¬
dinarie inkomst, men hushyror och värdet af fria husrum i släderne, inqvarterings-
penningar, honorarier för fullmäktige i banken och Riksgälds-kontoret samt direk¬
törer ne uti diskont-låne-kontoren, med flere, extra arfvoden, traktamenten för till—
fällige tjensteförrättningar (på vanliga tjenslgöringsorter), kompani-rcvenuer, procen¬
ter, remisslage, expeditions-lösen, permitterings-ersällning och andra sportler, hvilka
under särskilda ruhriker summariskt uppgifvas, sammanföras under titel »extra ordi¬
narie inkomst», hvilken sednare beräknas efter det belopp, hvartill den året förut
uppgått.
2:o. För all den inkomst, som uppbäres af tjenstemän, i följd af enskilda
uppdrag, utan att omedelbart vara föranledd af stat, expeditions-taxa eller särskild
bestämmelse, eller i ovilkorlig följd af innehafvande tjenstebefattning, utgöres ena¬
handa bevillning, som andre personer, enligt i denna stadga föreskrifna grunder, för
dylik inkomst böra erlägga.
S s.
För alla Ecklesiastike embets- och tjenstemän beräknas taxerings-året från den
1 Maj det år, taxeringen sker, till samma tid påföljande år.
§ 6.
i:o. Boställen och på lön anslagne annex-, mensal- och stom-bemman, samt
de under ecklesiastik-, civil- och militär-boställen lydande hemman och lägenheter
A
Bevillnings Utskottets Betänkande, JM A.
skola, lika med andra hemman, till deras värden uppskattas, och den deraf tili fyra
procent beräknade inkomst tilläggas innehafvarens öfriga löningsförmåner, och bevill¬
ning efter redan stadgad grund påföras, med iakttagande att, då bevillningen ulgått
af boslällsvärdet, den indelda boställsräntan från löneberäkningen försvinner.
2:o. För militie—boställen, hvilkas afkomst ingår lill gemensam löningsfond,
utgår bevillning på sätt uti 84 § stadgas.
§ 7.
Patroni Ecclesiarum i Skåne, Halland och Bohus län, som njuta spanmål af
krono- eller kyrko-tionde, betala . fem procent af spanmåiens värde, ulräknadt efter
den för orten, der spanmålen utgår, näst före taxeringen satte markegång. Lika af¬
gift erlägges ock af den kyrkorne i dessa orter tillhörande tionde, som ej är på
lön eller till andra bestämda ordinarie utgifter anslagen, och uträknas värdet på
nyssnämnda sätt; äfvensom af domkyrkorne i riket, för deras inkomster i spanmål
eller hemmansräntor, sedan derifrån blifvit afräknade endast sådane, efter särskild
stat utgående, löner, för hvilka innehafvarne, efter denna artikels ofvanstående^^,
till det belopp förut stadgadt är, bevillning erlägga.
B) Bevillning af Städer ne.
§ 8.
Handlande, Skepps-redare samt egare af Skeppsvarf och Fabriker taxeras och
Utgöra bevillning, i förhållande till deras vilkor och rörelse, med Fem för hundrade
af den inkomst, de under nästföregående året njutit. Endast aflöning för verkliga
arbetare och arbetskostnad samt bevisliga förluster, i och för sjelfva rörelsen eller
handteringen, men icke näringsidkares lefnadskostnad eller andra dylika utgifter,
få derå afräknas.
.§ »■
Efter denna Artikel må, utom i de fall, 11 § omfijrmäler, bevillning icke un¬
der nedanstående belopp påföras Handlande, Skepps-redare, egare af Skeppsvarf och
Fabriker med flere, nemligen:
I Slockholm och Götheborg,
Grosshandlare, Mäklare, Skeppsklarerare och Apothekare . . B:ko B:dr 50: —
Andre Handlande » » 20: —
Egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier . . • • » » 13: —
Skeppsredare, för hvarje egande läst » ...... . » » ~ 8
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, MA. 5
1 Första klassens studer.
Handlande, Mäklare, Skeppsklarerare och Apothekare . . . B:ko R:dr 20: —
Egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier » » 15: —
Skeppsredare, för hvarje egande läst . » » — 7.
1 Andra klassens städer.
Handlande, Mäklare, Skeppsklarerare och Apothekare . . . B:ko R:dr 16: 32.
Egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier » » 13: 16.
Skeppsredare, för hvarje egande läst » » — 6.
I Tredje klassens städer.
Handlande, Mäklare, Skeppsklarerare och Apothekare . . . B:ko R:dr 15: —
Egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier » » 12: —
Skeppsredare, för hvarje egande läst » » — 6.
I Fjerde klassens städer.
Handlande, Mäklare, Skeppsklarerare och Apothekare . . . B:ko R:dr 13: 16.
Egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier ..... » » 10: —
Skeppsredare, för hvarje egande läst . » » — 5.
/ Femte klassens städer.
Handlande, Mäklare, Skeppsklarerare och Apothekare . . . B:ko R:dr 10: —
Egare af skeppsvarf, fabriker och manufakturier » » 8: —
Skeppsredare, för hvarje egande läst ........ » » — 3.
Och alla andra fartyg, däckade eller odäckade, af Fern svåra
lästers drägtighet och derutöfver, tillhörige köpingar, lasta¬
geplatsen fiskare som idka fraktfart eller landtmän, för
hvarje läst . » » — 4.
Då skeppsredare uppgifvit och blifvit taxerad för behållen inkomst utaf sitt
skeppsrederi, utöfver hvad den här intagna läste-afgiften utgör, erlägge han ej den
särskildt stadgade läste-afgiften.
Ega flere del uti skepp, påföres hela bevillningsafgiften hufvud- eller korre¬
spondent-redaren.
Intilldess uppmätning af fartyg hunnit verkställas, böra sädane, som äro oupp-
mättc, af taxeringsmännen anses till den drägtighet, i lästetal beräknad, sorn, efter
6
BeviUnings-Ulskottels Betänkande, M 4.
egarens uppgift, jemförd med de upplysningar, hvilka derjemte kunna erhållas, kan
bestämmas.
Om uppgift öfver egande fartyg, se § 64.
§ 10.
Handtverkare, med dem jemförlige manufakturister och andra förut icke upp¬
räknade Borgare, skola, med bibehållande af den i allmänhet fastställda grund, till
Fem procent af inkomsten taxeras, med ledning af nedanstående, till närmare rät¬
telse fastställda, klassifikation, nemligen:
1 Stockholm och Götheborg.
Fjorton klasser.
Första klassen
|
B:ko
|
R:dr
|
350
|
Andra
|
d:o
|
|
»
|
250
|
Tredje
|
d:o
|
|
»
|
200
|
Fjerde
|
d:o
|
|
»
|
150
|
Femte
|
d:o
|
|
»
|
120
|
Sjette
|
d:o
|
|
»
|
100
|
Sjunde
|
d:o
|
|
»
|
75
|
Åttonde
|
d:o ........
|
|
»
|
60
|
Nionde
|
d:o
|
|
X)
|
45
|
Tionde
|
d:o
|
|
»
|
35
|
Elfte
|
d:o
|
|
»
|
25
|
Tolfte
|
d:o
|
|
»
|
20
|
Trettonde
|
d:o
|
|
»
|
15
|
Fjortonde d:o
|
|
»
|
10
|
I städerne af Första klassen.
Tolf klasser.
Första
|
klassen
|
B:ko R:dr
|
150
|
Andra
|
d:o
|
» »
|
125
|
Tredje
|
d:o
|
» »
|
100
|
Fjerde
|
d:o
|
» »
|
85
|
Femte
|
d:o
|
» »
|
70
|
Sjette
|
d:o .
|
» »
|
60
|
Sjunde
|
d:o .......
|
» »
|
50
|
Bevillnings-UlskoUeit Betänkande, M 4.
Åttonde
|
d:o ...
|
|
|
40
|
Nionde
|
d:o „ . .
|
|
» »
|
30
|
Tionde
|
d:o ...
|
|
» »
|
20
|
Elfte
|
d:o ...
|
|
» »
|
15
|
Tolfte
|
d:o
|
1 städerne af Andra klassen.
Tio klasser.
|
>» »
|
10
|
Första klassen . . .
|
|
B:ko R:dr
|
100
|
Andra
|
d:o
|
|
» »
|
80
|
Tredje
|
d:o ...
|
|
» »
|
60
|
Fjerde
|
d:o ...
|
|
» »
|
45
|
Femte
|
d:o ...
|
|
» »
|
35
|
Sjette
|
d:o ...
|
|
» »
|
25
|
Sjunde
|
d:o ...
|
|
» »
|
20
|
Åttonde
|
d:o
|
|
» »
|
15
|
Nionde
|
d:o ...
|
|
» »
|
10
|
Tionde
|
d:o ...
|
I städerne af Tredje klassen.
Nio klasser.
|
» »
|
8
|
Första klassen
|
|
. B:ko R:dr 80:
|
Andra
|
d:o
|
|
» »
|
65:
|
Tredje
|
d:o ...
|
|
» »
|
50:
|
Fjerde
|
d:o
|
• • • • • • • • •
|
» »
|
40:
|
Femte
|
d:o
|
|
» »
|
30:
|
Sjette
|
d:o ...
|
|
» »
|
20:
|
Sjunde
|
d:o
|
|
» »
|
12:
|
Åttonde
|
d:o ...
|
|
» »
|
9:
|
Nionde
|
d:o ...
|
' •i <'■'< t. '. ( ' * •• d: >l: \ )l>i ? ‘ J _.j t; • i y {
I städerne af Fjerde klassen.
Tio klasser.
|
» »
|
7:
|
Första klassen . . .
|
* 1 p" ' ~• •
|
. B.ko R:dr
|
60:
|
Andra
|
d:o ...
|
.
|
|
50:
|
Tredje
|
d:o ...
|
|
|
40:
|
8
Bevillningt-Ut»kottett Betänkande, M i.
Fjerde klassen B.ko R:dr 30
Femte d:o i » » 20
Sjette d:o » » 13
Sjunde d:o » » 9
Åttonde d:o i .............. . » » 7
Nionde d:o » » 6
Tionde d:o » » 4
16.
24.
Första klassen
Andra d:o
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
Sjunde
d:o
d.o
d:o
d:o
d:o
Åttonde d:o
1 städerne af Femte klassen.
Åtta klasser.
§ *1-
B:ko
|
R:dr 45
|
»•
|
» 30
|
»
|
» 20
|
»
|
» 15
|
»
|
» 10
|
»
|
» 7
|
»
|
» 5
|
»
|
» 4
|
24:
Taxeringsmännen ega dock rättighet att, efter den i 8 § uppgifna grund, på¬
föra bevillning, så väl öfver minimi-afgiftérne enligt 9 §, som ock, enligt 10 §,
både öfver den högsta och emellan tvenne af de stadgade klasserne för den person,
hvilken de pröfva icke skäligen böra påföras afgift efter någon af samina klasser.
Äfven ega de att utsätta en ringare minimi-afgift, så väl för alla i 9 och 10 §§
nämnde personer, sorn för fiskare i städerne, de der äro borgare, då de, utan att
vara alldeles utfattige och på sådan grund från afgift frie, likväl ej mäkta den fast¬
ställda minsta afgiften inom deras klass erlägga. Detsamma iaktlages i afseende å
dem, som, ehuru egande enskild förmögenhet, likväl drifva så obetydlig rörelse, att
den icke anses motsvara minimi-afgiften inom klassen. Dessa förhållanden skola
dock, med bevis af vederbörlig handels-, fabriks- eller handtverks-förening, eller
fiskeri-societet, eller ock, der någon fiskeri-societet icke finnes, i dess ställe af sta¬
dens magistrat bestyrkte, i protokollet antecknas och taxerings-männens åtgärd här¬
vid, genom utdrag af taxerings-längderne, pröfnings-kommiltéen underställas.
§ i2-
J
BevUlnings-UtskoUels Betänkande, JYl 4.
9
S 12
l:o. Den, som i samma stad drifver serskilde handteringar och rörelser, er-
lägge bevillning af deras sammanräknade inkomst, hvilken dock för hvarje handtering
serskildt upptages.
2:o. Den åter, som å serskilda orter drifver handtering eller rörelse, påföres
å hvartdera stället bevillning för den inkomst, han der anses hafva.
3:o. För gårdfari-bandel skall den, som sådan handel idkar, taxeras till be¬
villning i den ort, der han är mantalsskrifven, och efter den grund, som här nedan
för gårdfari-handlande på landet stadgas.
4:o. De af Ridderskapet och Adeln, samt magistrats- och andra personer,
som i någon stad hafva sådan handtering och rörelse, att de, i anseende dertill,
kunna räknas bland gross- eller andra handlande och idkare af borgerlig näring,
ehuru de burskap icke antagit, skola, ehvad de äro löntagare eller ej, serskildt taxe¬
ras, i förhållande till deras rörelse, lika med borgare.
l:o. Borgare eller borgareenka, som ej i laga ordning och inom sex måna¬
der före uppbördsårels ingång uppsagt burskap, erlägge emellertid afgift i egen¬
skap af borgare, fastän näring eller handtverk icke idkas.
2:o. Likaledes åligger hvar och en, man eller qvinna, som eljest författnings¬
enligt idkar handel, fabrik eller handtverk, samt icke inom sex månader före upp¬
bördsårels ingång dermed upphört, och sådant behörigen anmält, att under samma
år för rörelsen utgöra bevillning.
till fem procent af inkomsten beräknade bevillningen icke uppgår till högre belopp,
bestämmas sålunda:
Advokater och Sakförare, i sex klasser:
§ 14
l:o. För följande till städerna hörande personer skall afgiften, så vida den
Första klassen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Sjette d:o
B:ko R:dr 100
» » 75
» » 50
» » 30
» » 20
» » 10
Bih, lill R. Sl. Brot. 1850 cfc 185 L 5 Sami., 1 Afd., I Höft.
2
10
Bevillnings-Utskottet Betänkande, JVs i.
Aktörer och Aktricer, Musikanter, Sångare, Sångerskor, Dansmästare, m. 11., som
tillhöra de Kongl. Spektaklernes stat, taxeras, då de njuta inkomst af infor¬
mation, i fyra klasser:
Första klassen B:ko R:dr 25: —
Andra d:o » »45: —
Tredje d:o » » 8: —
Fjerde d:o ® » 5: —
och för löneförmånerne serskildt efter förut stadgad grund.
Aktörer och Aktricer, Musikanter, Sångare, Sångerskor, Dansmästare, m. fl., sorn
tillhöra öfriga spektakel-trupper, taxeras i fyra klasser:
Första klassen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Artister, i sju klasser:
Första klassen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Sjette d:o
Sjunde d:o
och för löneförmånerne serskildt, efter förut stadgad grund.
Biljard-egare, för hvarje hiljard, der så kallade partipenningar betalas, i tre klasser:
l Stockholm och Götheborg:
Första klassen B:ko R:dr 150: —
Andra d:o » » 100: —
Tredje d:o » » R6: 32.
I öfrige städerna:
Första klassen » » 100: —■
Andra d:o » » 75: —
Tredje d:o » » 50: —
Biljarder på inrättade sällskap och klubbar samt vid helsobrunnar, se
mom. 2.
Bokhållare, vid bruk, uianufakturier och boktryckerier, se handelsexpediter.
|
R:dr
|
25
|
—
|
»
|
»
|
15
|
—
|
)>
|
y>
|
8
|
—
|
»
|
X»
|
5
|
|
|
R:dr
|
50
|
,
|
|
»
|
35
|
—.
|
))
|
|
25
|
■—
|
»
|
»
|
15
|
—-
|
)>
|
»
|
10
|
—
|
))
|
»
|
5
|
—
|
»
|
|
2
|
—
|
Bevillnings-Ulskotlcls Btldnkande, M i.
11
B:ko R:dr 40
30
20
15
10
Byggmästare, skepps-, i fem klasser:
Första klassen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Öfrige byggmästare lika med handtverkare, § 10.
Cassörer vid bruk, manufakturier och boktryckerier, se handelsexpeditör.
Chirurger, med praktik, samt badare och de, som hålla rakstugor, i fem klasser:
Första klassen B:ko R:dr 30: -
Andra d:o
Tredje d:o .
Fjerde d:o
Femte d:o
»
»
»
»
» 20
» 10
» 5
» 3
Commissionskont or s-föreståndare och
Commissionärer, som icke äro borgare
se handelsexpeditör.
Direktörer, Theater-, vid andre än konungens spektakler, erlägga årligen
minst R:ko R:dr 25: —
Entreprenörer, Renhållnings- och Ly/cltändnings-, i fyra klasser:
Första klassen B:ko R:dr 20: —
Andra d:o » »10: —
Tredje d:o » » 5: —
Fjerde d:o » » 2:
Faktorer, vid städernas bruk, manufakturier och boktryckerier, se handelsexpediter.
Fiskare, ehvad do äro borgare eller ej, i nio klasser:
Första klassen
Andra d:o
B
ko R
Tredje d:o^
Fjerde d:o
Femte d:o
Sjette d:o
Sjunde d:o
Åttonde d:o
Nionde d:o
För säljer skor', sä kallade brödjungfrur, samt alla öfriga personer af qvinnokönet,
dr 20
|
|
15
|
|
12
|
|
10
|
|
8
|
|
5
|
|
2
|
24.
|
i
|
12.
|
|
32.
|
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande, Jfff 4.
som förestå försäljning i bodar elior på näringsställen för andras räkning, i
fyra klasser:
Första klassen B:ko R:dr 10: —
Andra d:o » » 8: —
Tredje d:o » >J —
Fjerde d:o . . » » 2: —
Gästgifvare, likasom på landet, § 27.
Handelsexpediter, Föreståndare för kommissionskontor och Kommissionärer, som icke
äro borgare, Kassörer, Bokhållare och Betjente samt Inspektörer och Faktorer,
med flere vid bruk, manufakturier och boktryckerier, jemte Provisorer:
i Stockholm och Götheborg samt första klassens städer, i åtta klasser:
Första klassen B:ko R:dr 30: —
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Sjette d:o
Sjunde d:o
Åttonde d:o
Första klassen
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
i de öfrige städerna, i sex klasser:
))
|
))
|
25:
|
—
|
»
|
))
|
16
|
32,
|
T>
|
»
|
12
|
—
|
»
|
»
|
8:
|
—
|
»
|
))
|
6:
|
—
|
»
|
))
|
4:
|
—
|
»
|
))
|
3:
|
—
|
»
|
»
|
15:
|
|
))
|
))
|
10:
|
—
|
))
|
))
|
7:
|
—
|
»
|
»
|
5:
|
—-
|
))
|
»
|
3:
|
—
|
»
|
»
|
2:
|
—-
|
Femte d:o
Sjette d:o
Och skall den, som antingen efter Taxerings-kommittéens kännedom sig
med kommissionshandel befattar eller ock sjelf uppgifver sig vilja blifva för
så beskaffad handel beskattad, ovilkorligen taxeras såsom kommissionär, utan
att Taxerings-kommittéen må ega ingå i pröfning, om den skatlskyldige är till
kommissionshandels idkande berättigad.
Handtverkare, vid Hofvet och de Kongl. Spektaklerne, så ock Kronans vid amirali¬
tetet, artilleriet och fortifikationen m. fl. stater, betala efter deras lönevilkort
dock ej under B:ko R:dr 2: —
och skola de bland desse handtverkare, hvilka drifva serskild rörelse, dessutom
taxeras lika med borgare, se § 10.
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, Jis 4.
13
Handtverkare, hvilka, utan mästerskaps eller burskaps förvärfvande, erhållit till¬
stånd att såsom försörjningsmedel åstadkomma handtverkeriarbeteu, erlägga
minst . B.ko R:dr 2: —
Inspektörer vid bruk, manufakturier och boktryckerier, lika med handelsexpeditör.
Kaffeskänkar och Kaffehusi åkers kor, se krögare.
Klädmäklare och Klädmäklerskor, so
Första klassen .
Andra d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
n hålla bodar,
sex klasser:
B:ko R:dr 50
» » 40
» » 30
» » 20
» » 10
» » 5
de, som hålla likör-
Krögare, Krögerskor, Kaffeskänkar och Kaffehusidkerskor samt
kammare, spisqvarter, värdshus och restauration eller näring ä ångfartyg, äf¬
vensom Traktörer och Källarmästare, som icke äro borgare, oberäknad bevill¬
ning för bränvinsminutering, då den tillätes,
i Stockholm och Götheborg minst B:ko R:dr 15: —
i öfrige städer minst »10: —
Som detta är en afgift, hvilken icke får afkortas, så åligger det den, som
meddelar tillståndsbref, att genom antagande af borgen försäkra kronan om af-
giltens utgörande. En sådan säkerhet bör årligen förnyas, vid påföljd af till¬
ståndets förlust. De redan antagne näringshållare af denna klass, vare sig
borgare eller andre, åligger enahanda skyldighet i afseende på borgens ställande
och dess årliga förnyande, sa vida de vilja rättigheten bibehålla.
Alla krögare, krögerskor, spisqvarters- och värdshushållare samt traktörer
och källarmästare, som icke äro borgare, hvilka hafva en bättre och förmånli¬
gare rörelse, än de minst laxerade krögare, skola taxeras till fem för hundra¬
del af den inkomst, de anses hafva af hela rörelsen. Denna afgift erlägges
äfven af hvar och en annan, som, med behörigt tillstånd, i minut försäljer
bränvin; och taxeras sådane personer serskildt, oansedt de utgöra bevillning
för borgerlig rörelse.
Kypare, i fem klasser:
Första klassen R:ko R:dr 12: —
Andra
|
|
|
»
|
8: —
|
Tredje
|
|
|
»
|
4: —
|
Fjerde
|
|
|
»
|
3: —
|
Femte
|
d:o
|
|
»
|
2: —
|
14 Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, M •!.
Källarmästare, se krögare.
Lotsar och Lotsdrängar, i fem klasser:
|
|
|
|
|
Första klassen
|
|
. . B:ko
|
R:dr
|
4: —
|
Andra d:o
|
|
|
»
|
2: —
|
Tredje d:o
|
|
|
»
|
4: —
|
Fjerde d:o '
|
|
|
»
|
— 32.
|
Femte d:o
|
|
|
»
|
— 24.
|
Månglerskor, af alla slag, i nio klasser
|
|
|
|
|
Första klassen
|
|
|
»
|
50: —
|
Andra d:o
|
|
|
»
|
40: —
|
Tredje d:o
|
|
|
»
|
30: —
|
Fjerde d:o
|
|
|
»
|
20: —
|
Femte d:o
|
|
»
|
y>
|
42: —
|
Sjette d:o
|
|
|
»
|
8: —
|
Sjunde d:o
|
|
|
»
|
6: —
|
Åttonde d:o
|
|
|
»
|
4: —
|
Nionde d:o
|
|
»
|
»
|
2: —
|
Mästare, vid sockerbruk, manufakturier
|
och fabriker, i
|
fern klasser:
|
|
|
Första klassen
|
|
. . B:ko
|
Rdr
|
25. —
|
Andra d:o
|
|
|
»
|
45: —
|
Tredje d:o
|
|
|
»
|
10: —
|
Fjerde d:o
|
|
|
»
|
6: —
|
Femte d:o
|
|
|
»
|
4: —
|
Mästersvenner och Gesäller vid dito, i
|
två klasser:
|
|
|
|
Första klassen
|
|
. . . B:ko
|
B-dr
|
4: —
|
Andra d:o
|
|
|
»
|
2: —
|
Parmmätare, i sex klasser:
|
|
|
|
|
Första klassen
|
|
|
»
|
40: —
|
Andra d:o
|
|
|
»
|
30: —
|
Tredje d:o
|
|
|
»
|
20: —
|
Fjerde d:o
|
|
|
»
|
42: —
|
F"emte d:o . . .
|
|
|
»
|
6: —
|
Sjetto d:o
|
|
|
»
|
3: —
|
Provisorer, se handelsexpeditör.
|
|
|
|
|
Skeppare, skut- och båt-, som icke äro borgare, i fem
|
klasser:
|
|
|
Första klassen
|
|
. . . B:ko
|
R:dr
|
20: —
|
Andra d:o
|
|
|
»
|
42: —
|
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, M 4. ]å
Tredje klassen B:ko R:dr 8: —
Fjerde d:o » 5: —
Femte d:o . » >, 2: 24.
Ega flere del i skuta eller båt, påföres förenämnde afgift den, som förer
skutan eller båten.
Coopvcerdie-skeppare, m. fl., se mom. 3.
SpisqvartersVärdshus- och dylika Näringshållare, se krögare.
Anm. För den spisqvarters- eller värdshusrörelse, som idkas med under¬
stöd af kommunen, mot förbindelse, att spritdrycker dervid icke tillhandahållas,
eger bevillning efter denna artikel ej rum.
Språkmästare, oberäknadt lön på stat, taxeras med afseende på deras inkomst af
information, dock ej under .
|
B:ko
|
R:dr
|
2: —
|
Styrmän, i
|
två klasser:
|
|
|
|
Första
|
klassen
|
»
|
»
|
4: —
|
Andra
|
|
»
|
»
|
2: —
|
Öfrige Sjömän, se mom. 2.
|
|
|
|
Tobaksplanterare, lika med trädgårdsmästare.
|
|
|
|
Traktörer, se krögare.
|
|
|
|
Trädgårdsmästare, som ej äro borgare, i fem klasser:
|
|
|
|
Första
|
klassen
|
|
R:dr
|
15: —
|
Andra
|
|
»
|
»
|
10: —
|
Tredje
|
|
»
|
»
|
5: —
|
Fjerde
|
d:o
|
»
|
»
|
3: —-
|
Femte
|
d:o
|
»
|
»
|
1: 24.
|
Akare, som
|
ej äro borgare:
|
|
|
|
|
I Stockholm och Götheborg, i fem klasser:
|
|
|
|
Första
|
klassen
|
B-ko
|
R:dr
|
20: —
|
Andra
|
d:o
|
»
|
»
|
15: —
|
Tredje
|
d:o
|
»
|
»
|
10; —
|
Fjerde
|
d:o
|
»
|
»
|
5: —
|
Femte
|
d:o
|
»
|
»
|
3: —
|
|
I de öfrige städerne, i fyra klasser:
|
|
|
|
Första
|
klassen
|
»
|
»
|
10; —
|
Andra
|
d:o
|
»
|
»
|
6: 32.
|
Tredje
|
d:o . .
|
»
|
»
|
4: —
|
Fjerde
|
d:o
|
»
|
»
|
2: —
|
■jg BeviUnings-Ulskottets Betänkande, As 4.
2:o. Nedannämnde personer i städene erlägga afgift till följande bestämda
belopp, nemligen:
Arbetsfolk, af mankön, från och med fyllda 18 år, som icke äro lagstadda och ej
heller njuta ständig arbetslön, utan arbeta för dagspenning eller efter serskild
öfverenskommelse och beting:
1 Stockholm:
Ogifte, samt gifte och enklingar utan minderåriga barn . B:ko B:dr 1:
Gifte och enklingar med ett minderårigt harn . ... » » 24.
Gifte och enklingar med flera minderåriga barn frikallas från denna afgift-
I de Öfrige städene:
Ogifte, samt gifte och enklingar utan minderåriga barn . B:ko B:dr — ^2.
Gifte och enklingar med ett minderårigt barn .... » » — IB.
Gifte och enklingar med flere minderåriga barn äro från denna afgift fria.
Qvinnokönet är från denna afgift alldeles fritaget.
Betjenter, Hofmästare, Jägare, Kammartjenare, Kuskar, Lakejer och Taffeltäckare i
lagstadd tjenst, samt alla andra manspersoner, som till uppassning nyttjas, med
undantag af minderårige gossar.
För en eller två, hvardera B:ko B:dr 2:
» den tredje » » 4:
» den fjerde » » '
» den femte )J * ‘
» den sjette, och hvar och en derutöfver .... » »IB:
All sådan betjening i ett hushåll skall 'sammanräknas, så att för hustru
eller minderåriga barn någon serskild betjening ej må uppgifvas och den för¬
höjda afgiften derigenom minskas.
Hofmästare och Kammartjenare betala dessutom den här nedanföre stad¬
gade afgift.
Biljard-egare :
För Biljarder på inrättade sällskap och klubbar:
i Stockholm och Götheborg B:ko B:dr 50: •
i de öfrige städerna » » 33: 16,
För Biljarder vid belsobrunnar och som endast begagnas
under brunsterminerna » » 25:
Men då inkomsten deraf tillfaller brunnskassan eller de fattiga, betalas
icke någon bevillning.
Andre Biljarder, se mom. 1.
Bok-
Bevillnings Utskottets Betänkande1 J\! 4. 17
Boktryckerikonstförvandter B:ko R:dr 2:
Brädvräkare » » 2:
Concertgifvare, in- eller utländske, erlägga förskottsvis lör hvarje concert:
i Stockholm * B:ko R:dr 3: —
samt i alla öfrige städer och orter » » 1: 16.
Gesäller „ 2:
Gouvernanter och Informalions-fruntimmer i privata hus » » 1: 24.
Fruntimmer, som hemma hos sig hälla pensionsinrättningar eller skolor, be¬
tala i sadan egenskap ingen afgift efter denna artikel.
Hampvräkare B:ko R:dr 2
Hofmästare hos privata »10
Hushållerskor » » 1: 24.
Huspredikanter, som i vederbörlig ordning dertill blifvit kallade » » 33: 16.
Hyrlakejer » 4
Hårfrisörer, sorn icke äro borgare » 2
Hästhandlare eller sädane, hvilka, såsom yrke sälja och byta hästar, erlägga, utan
åtskillnad på hufvudman eller följeslagare på resor, hvarje person, som sig med
sådan handtering befattar B:ko R:dr 25: —
Och skall med vederbörande uppbördsmans qvittens styrkas, att bevillnings-
afgiften för löpande året blifvit rikligt erlagd eller säkerhet derför ställd, innan
Konungens Befallningshafvande eller vederbörande magistrat meddelar dem
pass, hvilket pass bör uttryckligen innehålla, att de till en sådan handel äro
berättigade.
Jernbärare, vid slång- och tackjernsvågar B:ko R:dr 1: —
Kammarjungfrur, lika med beljenter.
Kammartjenare » » 5: —
Kockar, hos private » »10: —
Skeppskockar, se sjömän.
Konstberidare, Lindansare, eller andra kringresande in~ eller utländske personer,
som, med serskildt tillstånd, gifva representationer af mekaniska konster m. m.,
eller sådane, sorn kringföra och visa främmande djur, o. s. v., erlägga för
hvarje representationsdag:
i Stockholm B:ko R:dr 4: —
samt i alla öfriga städer och orter » » 2: —
Åliggande del alla förenämnde, att, innan de från staden eller orten afresa
eller pass dem meddelas, med bevis af kronans uppbördsman styrka, att re-
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1831, 3 Sami., 1 Afd., 4 Höft. 3
!8
Bevillnings-Utskottets Betänkande, M i.
presentationsafgiften blifvit erlagd; och skall qvitto derå, jemte betyg, att be-^
vilbiingen för löpande året blifvit gulden eller säkerhet derför ställd, ovillkor¬
ligen företes å den ort, dit de sig begifva, innan någon representation der
får uppföras.
Afreser sådan person från orten, utan att bafva denna bevillning för hvarje
representationsdag erlagt, ansvarar derför den, sorn pass till resan meddelat
eller för resans fortsättande detsamma åtecknat.
Linvräkare B:ko R:dr 2: —
Mätare » » 2: —
Packare och Packhuskarlar . » » 2: —
Sjömän:
Understyrman och Constaplar samt Matroser och Timmer¬
män, m. fl » » T: 24.
Kockar och Jungman » » 4: —■
Styrmän, se mom. 1.
Syjungfrur hos Nipperhandlare, Hattstofferare, Bundtmakare, Skräddare och andra
handtverkare, erlägga hälften mot Gesäller, eller .... B:ko R:dr 1: —
Timmer- och Mur-gesäller, lika med Gesäller.
Tjäruvräkare » » 2: *—
Utländningar, (deruti ej inbegripne Norrmän för Norrska produkter), sorn resa om¬
kring i landet och, för egen räkning eller såsom utskickade för andra, utbju¬
da eller sluta handel om utländska varor, skola vid ankomsten, med uppgifvande
af tiden, huru länge de vilja i riket sig uppehålla, till vederbörande uppbörds¬
man för kronobevillningen i gränsorten erlägga 75 R:dr B:ko för tiden till
ocb med tre månader, samt för hvarje månad derutöfver ytterligare 25 R:dr.
Förr än hvad sålunda är föreskrifvet blifvit fullgjordt, derom bevis bör af upp-
bördsmannen å medhafvande passet meddelas, må pass för resans fortsättande
inom landet eller för återresa ur riket icke kunna utfärdas; skolande sådan
utländning, innan han eger i någon stad inom riket utbjuda eller sluta handel
om utländska varor, jemväl åligga, att i Stockholm bos Handels-kollegium och
i de öfriga städerne hos Magistraterne styrka sig hafva den stadgade afgiften
betalt, ocb tillika uppgifva den tid, han vill i staden sig uppehålla. Den ut¬
ländning, som, utan att hafva sådant fullgjort eller den stadgade afgiften be¬
hörigen erlagt, beträdes med att utbjuda eller sluta bandel om utländska varor,
skall, jemte afgiftens erläggande, böta 300 R:dr B:ko, hvaraf hälften tillfaller
åklagaren och hälften fattigkassan i den stad eller socken, der förseelsen egt
Bevillnings-Ulskoltets Bilänkande, JYs i.
19
rum. För öfrigt iaktlages hvad allmänna lagen i 5 och 7 kap. Handelsbal-
ken och serskilda författningar, i afseende på dylik handel, stadga.
Utländning ar, sorn i städerne drifva handel och rörelse, se mom. 3.
Vindragare B:ko R:dr 2: —
Vågkarlar » »2: —
3:o. För följande personer i städerne utgår afgiften åter efter nedanstående
serskilda grunder, nemligen:
Auctionsbetjente, lika med städernas betjente, § 2.
Bokhandlare, lika med Handlande, § 9.
Boktryckare, lika med Manufakturister, § 9.
Doktorer, Medicinae-, eller Läkare, för inkomst af praktik utom tjensten, fyra pro¬
cent, dock ej under B:ko R.dr 10: —
Fruntimmer, som idka klädsöm mod en eller flere medhjelperskor, erlägga hälften
emot Handtverkare, § 10, och deras medhjelperskor hälften emot Gesäller,
enligt nästföregående mom.
Hyrkuskar, lika med Handtverkare, § 10.
Informatorer hos enskilde, lika med Tjenstemän, § 2.
Inköpare för de Kongl, hofven jemföras med Handlande, § 9.
Licentiater, Medicina;-, med praktik utom tjensten, se Doktorer.
Läkare, se Doktorer.
Mjölnare, se qvarnar, § 30.
Modekrämare och Modekrämerskor af alla slag, lika med Handlande, § 9.
Skeppare, Coopvcerdie-, äfvensom Sjökaptener med burskap, och Befälhafvare å ång¬
fartyg, med tillämpning af föreskriften uti 46 § 3 morn., lika med Handt¬
verkare i den stad, dit fartyget hörer, § 10.
Skut- och Båtskeppare, se mom. 1.
Skollärare, som antingen hafva egna skolor eller biträda vid sådane inrättningar,
lika med Tjenstemän, § 2.
Spanmålshandlande, som icke äro borgare, taxeras efter deras rörelse, lika med
städernas öfrige Handlande, § 9.
Stadstjenare eller Polisbetjente, se städernas betjente, § 2.
Tidningsslirifvare, hvarunder förstås såväl Förläggare, som Redaktörer och deras
biträden, taxeras till bevillning efter fern procent af den inkomst, de njuta.
Timmer- och Brädhandlande, se Handlande, § 9.
Utländningar, som i städerna drifva handel och rörelse, anses i nion deraf till all¬
deles lika afgift med Handlande i samma städer.
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande, J\i 4.
Veterinär-läkare, för inkomst af praktik utom tjensten, fyra procent, dock ej un¬
der B:ko R:dr 2: —-
§ IS.
Städernes öfrige innevånare, hvilka här icke blifvit nämnde, taxeras efter den
i hvarje serskildt fall föreskrifne grund för afgiftens beräknande, eller i likhet med
andra personer, med hvilka de kunna jemföras.
§ 16
För ångfartyg, sorn ej eges af aktiebolag, betalas bevillning efter Fem för hun-
dradet af behållna inkomsten, inberäknad lästetals—afgiften.
§ 17
För fastigheter i Städerne, Hus, Gårdar, Fabriksbyggnader, Verk och Inrätt¬
ningar, Tomter, Jord, Skog och Mark, erlägges bevillning efter värdet, med Två af
hvarje tusende och i enahanda förhållande med mindre summa.
§ 18.
För öfrigt utgöres den af Rikets Städer utgående Salu-accis efter den vid
denna Stadga fogade Tariff och på sätt serskildt af Kongl. Maj:t utfärdad nådig
Kungörelse derom föreskrifver,
C) Bevillning af Jordbruket.
§ 19
Af fast egendom, hemman och lägenheter å landet, som med eganderätt inne-'
hafvas, erlägges, ulan afseende på deras natur, bevillning med Två R:dr för hvarje
Tusende af det uppskattade värdet, och i samma förhållande för värde derunder.
Torp och lägenheter, som på längre eller kortare tid äro afsöndrade från sin
rätta Bolstad, och sådane, som från äldre tider blifvit upptagne å allmänningar,
äfvensom till enskildes nöje och beqvämlighet uppförde åbyggnader å upplåtne plat¬
ser, värderas och utgöra bevillning lika med annan jord på landet samt fastigheter
i städerna.
Alla öfrige torp och lägenheter inbegripas under hemmanens värde och komma
således icke alt serskildt taxeras.
Utjordar och urfjällar, som ej äro i hemmansvärdet inbegripne, anses, efter
deras beskaffenhet, lika med annan jord.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, M A.
21
§ 20
För Kronohemman samt alla andra hemman och lägenheter, hvilka innehafvas
med åborätt, höra åboerne erlägga enahanda bevillning, som vore de sjelfve egare.
Åboer, som besitta hemman med hfstidsstädja, erlägga bevillning såsom egare.
§ 21.
Frälse-räntor beräknas, efter föregående årets markegång, till kapital efter fem
procent, och erlägges för det sålunda uppkommande belopp af ränte-egaren afgift
liksom för fastighet.
§ 22.
Utom denna bevillning efter egendomsvärdet, komma nedannämnde förut erlagde
ulskylder, såsom af grundskatts natur, att för ränte-egaren fortfara, nemligen;
För Fralse-egendomar:
Tio skillingar för hvarje rusttjenst-mark, efter ingifven och riktig befunnen
rusttjenst-längd och jordebok i det Län, der egendomen är belägen.
Denna afgift upphör till hälften, då rustningen uppsätles, och eger icke rum
för Sätes- och Ladugårdar samt de till Danviks Hospital hörande Frälsehemman.
De Frälsehemman, som icke utgöra ränta i rusttjenstpersedlar, eller icke äro i
rusltjensllängden uppförde, anses vid bevillningens beräknande lika med andra när¬
mast belägna Frälsehemman, med hvilka de kunna jemföras, men för utsockne Fräl¬
sehemman betalas: i Skåne Tre Riksdaler Tjugusex skillingar; i Blekinge Tre Riks¬
daler Sexton skillingar samt i Halland och Bohus Län Tre Riksdaler Elfva skillin¬
gar banko, allt efter helt mantal, och i lika förhållande för mindre hemmansdelar.
För Rå- och Rörs- samt Insockne-hemman erlägges hälften emot det, som för
Utsockne stadgadt är; börande, i händelse af rustningens uppsättande, ej mindre
för Rå- och Rörs-, än Insockne-hemman, samma afdrag cga rum, som för Frälse¬
hemman är fastställdt; och iakttages för öfrigt, att förestående afgifter efter för¬
medladt hemmantal beräknas.
För serskildt skattlagde Qvarnar och Lägenheter af Frälse-natur, utan hem¬
mantal, i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län, erlägges Sjutton skillingar banko
för hvarje tunna hardt korn af deras åsätta ränta.
§ 25.
F'ör de Post- och Lotshemman, som äro frikallade från Rotering och Krono¬
skjuts, betalas serskildt, efter hemmantalet, Två Riksdaler banko för hvarje helt man¬
22
Bevillnmgs-Utskottets Betänkande, M 4.
tal och i lika förhållande för de mindre; men för dem, hvilka endast njuta frihet
för Kronoskjuts, försvinner afgiften.
D) Bevillning af Bergverken, så ock af serskilde Manufakturier,
Fabriker, Verk och Inrättningar, samt Yrken på Landet.
Af alla nedan anförda samt andra med dem jemförliga, men här icke upp¬
tagne, Verk, hvilka uppskattas, enligt föreskriften i 4:de Art. af denna Stadga, er¬
lägges bevillning efter enahanda grund, som för annan egendom, med Två R:dr för
Tusende af värdet, och i samma förhållande för ett mindre, nemligen;
Alunbruk,
Ankar »midén,
Beckbruk,
Bergsmanshamrar,
Berlinerblått-Fabriker,
Bleck- och Pläthamrar,
Buldans- och Segelduks-Fabriker,
Cattuns-Tryckerier,
Cobolts-Veric,
Degel- Fabriker,
Garfverier,
Gevärs-Faktorier,
Glasbruk,
Kalkugnar,
Knip- och Spikhammar stockar,
Koppar-Hamrar,
Koppar-Verk,
Koppar-Valsverk,
Kort-Fabriker, af hvilka dessutom betalas stämpelafgift,
Krut-Bruk, af dessa utgå dessutom Sex skillingar för hvarje tillverkad centner
krut, enligt attest från Kongl. Krigs-kollegium.
Linne-, Bomulls- och Ylle-Fabriker,
§ 24.
Blyhartx- och |
Blyhvitt- j
- Fabriker.
naceti- j
Ljus- in- eller > Fabriker,
Bevillnings-Utskottels Betänkande, M 4.
23
Marmorbrott,
Masugnar, och andelar deruti, hvilkas tillverkning försäljes; så vida de nemligen icke
ingått i värdet af den egendom, hvarunder de höra.
Mechaniska Verkstäder,
Messings- Bruk,
Oljestagerier,
Pappers-Bruk,
Porcel/aines-Bruk,
Puder- och Stärkelse-Bruk,
Repslagerier,
Rödfärgs-, Svafvel- och Vitriol-Bruk;
Dessutom erlägges af Dylta Bruk:
För hvart Skeppund Svafvel B:ko — 36 sk.
D:o d:o Vitriol » — 8 »
För hvarje tunna Rödfärg » — 3 »
Salt-Raffnerings- Bruk,
Sillsalterier och Trankokerier, i hvilka någon rörelse drifves,
Skedvattens- Fabriker,
Socker-Bruk,
Stenkols-Verk,
Stål-Ugnar,
Stångjerns-Bruk,
Sup-Bruk,
Tackjerns-, Gjuteri- och Reverber-Ugnar,
Tegel- Bruk,
T obaks-Fabriker och Snus-Qoarnar,
Tobaks-Pip-Bruk,
V itriol-Olje-Fabriker,
Valsverk- och
Attike- Fabriker.
§ 23.
Öfriga Verk och Inrättningar, som till beskaffenhet, rörelse och inkomst äro
skiljaktige från de förra, utgöra bevillning efter följande grunder:
Ask-Calciner-Bruk, i Tre klasser:
Första klassen B:ko R.dr 20: —
Andra d:o » » 12: —-
Tredje d:o » » 3: —
u
Bevillnings-Utshottets Betänkande, J\i 4.
De, som endast förrätta raffinering, äro från bevillning fria.
Fahlu Grufvor : Fjerdeparts-delegare deri betala Fern procent af förra årets be¬
hållning, hvilken afgift innehålles vid årliga utdelningar och af Bergslagen godt-
göres, hvaremot de verk, af hvilka denna inkomst utgår, icke skola med ser¬
skild afgift efter denna Artikel beläggas, eller till värde upptagas.
Grufvor och Grufve-lotter, utur hvilka malm af hvad art som helst till afsalu bry-
tes, taxeras till Fyra procent af den behållna inkomst, de anses gifva.
Kimröks-Bruk, i Två klasser:
Första klassen B.ko R:dr 8: —
Andra d:o . . » »4: —
Klinge- och Bajonetts-Smiden, i Två klasser:
Första klassen ...» » 23: —
Andra d:o » »16: —
Silfververk erlägga bevillning med Fem procent af förra årets behållning, hvilken
afgift af verkets Disponent, vid årliga utdelningen, innehålles och till vederbö¬
rande Uppbördsman aflemnas, på lika sätt och med lika vilkor, som förut om
Fahlu Grufvor stadgadt finnes.
Skeppsbyggeri-Inrättningar, i Sex klasser:
Första klassen B
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Sjette d:o .
Skeppsbyggerier, som icke ega 200 R:drs inkomst,
villning.
Sten- samt Lerkärls-Fabriker, i Tre klasser:
Första klassen I
Andra d:o
Tredje d:o
Då något Verk, Inrättning eller Rörelse, för hvilka per-mille—afgift icke är
stadgad, befinnes afkasta större inkomst, än sorn motsvarar här ofvan stadgade hög¬
sta klasser, bör afgiften för bela inkomsten bestämmas till Fem för hundradet.
§ 26.
l:o. För rättigheten till skogsfång på kronans, emot recognition, till Bruk,
Hyttor eller Grufvor upplåtna, allmänningar erlägges för hvarje stafrum eller mot¬
svarande 18 tunnor Kol B:ko — 6 sk.
2:o.
|
100
|
—•
|
»
|
66
|
32.
|
»
|
30
|
—
|
»
|
33
|
16.
|
»
|
16
|
32.
|
»
|
10
|
—
|
frie
|
från
|
be-
|
Rdr
|
10
|
|
»
|
3
|
|
»
|
3
|
|
Bevillninys-Utskoltets Betänkande, M A. 25
2;o. Afgiften beräknas efter det belopp ved eller kol, för hvilket recognitions-
afgiften, enligt privilegier eller taxerings-resolutioner, utgår, antingen skogsfånget
årligen begagnas eller icke.
3:o. För kolningsfrihetep på Härads- eller Socken-allmänningar, när till hä¬
radet eller socknen icke erlägges en betalning, svarande emot den, som för recog-
nitions-skogars eller krono-allmänningars begagnande, efter Rikets Ständers Författ¬
ning år 1732, jemte bevillningen, utgöres, skall afgiften så höjas, alt beloppet blifver
enahanda med hvad för nyttjanderätt af kronoskogarne erlägges.
% 27.
l:o. För följande pä landet boende personer skall afgiften, såvida den till
fem procent af inkomsten beräknade bevillningen icke uppgår till högre belopp, be¬
stämmas sålunda,:
Advokater och sakförare,) ... , , . .... ^ ,
^ t-1 r | mec* dem 1 staderne, ^ 14.
Byggmästare, läns- eller härads-, i fem klasser:
Första
|
klassen
|
B:ko
|
R:dr
|
20
|
Andra
|
d:o
|
|
»
|
15
|
Tredje
|
d:o
|
|
»
|
10
|
Fjerde
|
d:o
|
|
»
|
8
|
Femte
|
d:o
|
|
»
|
5
|
Socken-byggmästare, se gerningsmän, mom. 2.
Kommissionärer, lika med dem i städerne, § 14.
Färjemän, som hafva egna båtar, lika med skut- och båtskeppare, § 14.
Glas- och Porcel/aines-för säljare, i två klasser:
Första
|
klassen .
|
«
|
B:ko
|
R:dr
|
10
|
—
|
Andra
|
d:o
|
|
|
»
|
5:
|
—
|
Gärdfari-handlande, äfvensom
|
sådane
|
borgare ifrån städerne Borås och Ulricehamn,
|
som idka gårdfari-hande
|
, i sex
|
klasser:
|
|
|
|
Första
|
klassen .
|
.
|
B:ko
|
R:dr
|
30
|
—
|
Andra
|
d:o
|
|
|
»
|
25
|
—
|
Tredje
|
d:o ...
|
|
|
»
|
20
|
—>
|
Fjerde
|
d:o
|
|
|
»
|
15
|
—
|
Femte
|
d:o
|
|
|
»
|
10
|
—
|
Sjette
|
d:o . . .
|
|
|
»
|
5
|
—
|
Bih. till
|
B. St. Prot. 1850 åt 1851.
|
5 Sami., 1 Afd., A Haft.
|
|
4
|
26
Bevillnings-Vtskottets Betänkande, M 4.
Hvarförutan de, som ega att sjelfve eller genom ombud idka berörde
handel, skola, vid resor till utrikes ort (med undantag af Norrige), för hvarje
person erlägga en bestämd afgift af 30 R:dr banko. Denna afgift skall upp¬
bäras af landssekreteraren, då pass meddelas, och i behörig ordning redovisas,
enligt den kontroll, som af vederbörande embetsverk kommer att bestämmas.
Gästgifverier på landet utgöra bevillning efter värdet, lika med öfrige hemman och
lägenheter, men taxeras för näring och rörelse efter belägenheten, utom brän-
vins-minuterings-afgift, i åtta klasser:
Första klassen B:ko R:dr 30: —
Andra d:o » » 20: —
Tredje d:o » » 13: —■
Fjerde d:o » » 10: —
Femte d:o » » 5: —-
Sjette d:o » » 3: —
Sjunde d:o » » 2: —
Åttonde d:o » » 1: 16.
På de ställen, der gästgifveriet emellan flere är fördeldt, delas äfven of¬
vanstående afgifter emellan dem alla, efter den andel, de i gästgifveriet ega.
De gästgifvaregårdar, som icke hafva någon förtjenst af sin gästgifveri-rörelse
och hvarest bränvin icke i minut försäljes, ega taxeringsmännen, om de så
finna skäligt, att befria från all afgift för näring och rörelse.
Handelsbetjenter, lika med dem i andra släder, än Slockholm och Götheborg samt
dem af första klassen, se § 14,
Inspektörer, frälse- och gårds-, samt kassörer, bokhållare, fogdar, faktorer och skrif¬
vare i privat tjenst på landet, taxeras efter betydenheten af den egendom, de
förestå, eller af den befattning och lön, de hafva, i åtta klasser:
Första klassen B:ko R:dr 40: —
Andra d:o » » 30: —
Tredje d:o » » 20- —
Fjerde d:o » » 13: —“
Femte d:o » » 11: —
Sjette d:o » » 6: —
Sjunde d:o » » 3: —
Åttonde d:o » » 2: —
Den, som vid annans egendom eller landtbruk har närmaste tillsynen eller
styrelsen sig anförtrodd, taxeras efter personens kända verkliga tjenstgöring,
Bevillnings-Ulskotlets Bdänkunde, A? 4.
27
utan hinder af annorledes skedd uppgift, såsom rättare, då egendomen består
af två till fyra mantal, och derutöfver såsom fogde elior inspektor.
All annan betjening af man- eller qvinkön hos enskilde, anses efter be¬
skaffenheten och deras göromål, utan hinder af den benämning, som de i
uppgiften erhållit.
Skulle likväl någon af statens embels- och tjenstemän tillika hafva in¬
komst för befattning med enskild mans egendom, bör denna inkomst, vid be-
villningens beräknande, icke sammanslås med den ordinarie eller extra-ordi-
narie lön, han af staten erhåller, utan skall han då för sin privata tjenst, ef¬
ter här uppgifna grund, serskildt taxeras.
Kamererare och sekreterare, frälse-, i fyra klasser:
Första klassen B:ko R:dr 40: —
Andia d:o . » » 30: —
Tredje d:o » » 20: —
Fjerde d:o » » 13: —
Krögare och krögerskor m. fl., se krögare m. fl. i släderne, § 14.
Lotsar och I.otsdrängar, lika med dem i städerne, § 14.
Lumpsamlare, i tre klasser:
Första klassen ... . B:ko R:dr 3: —
Andra d:o » »2: —
Tredje d:o ' » » 1: —
Skut- och båtskeppare, lika med dem i städerne, § 14.
Skärkarlar, strandsittare eller fiskare, utan jordbruk, i fem klasser:
Första klassen B:ko R:dr 3: —
Andra d:o >» »3: —
Tredje d:o » »1: —
Fjerde d:o » » — 24.
Femte d:o » » — 8.
Smidesförsäljare, bosatte och stadigt vistande på viss ort, i två klasser:
Första klassen B:ko R:dr 10: —
Andra d:o » » 3: —
Andre, af bruksegare till handelsresor med jernsmiden antagne och veder¬
börligen förpassade personer, i två klasser:
Första klassen B:ko R:dr 20: —
Andra d:o » » 10: —
Dessa sistnämnde skola derjemte, till säkerhet för afgiftens erläggande,
iakttaga hvad rörande hästhandlare är föreskrifvet.
28
Bevillnings-Utskoltels Betänkande, M 4.
Trädgårdsmästare, lika med dem i städerne, § 14.
2:o. Nedannämnde personer på landet erlägga afgift till följande bestämda
belopp, nemligen:
Arbetsfolk, af mankön, från och med fyllda 18 år, som icke innehafva årstjenst:
Ogifte, samt gifte och enklingar utan minderårige barn . . B:kö — 24 sk.
Gifte och enklingar med elt minderårigt barn » — 12 sk.
Gifte och enklingar med (lere minderårige barn äro från denna afgift fria.
Qvinnokönet är från denna afgift alldeles fritäget.
Betjenter, jägare, kuskar, lakejer och taffeltäckare m, fl., lika tned dem i städerne,
§ 14.
Biljard-egare, för biljarder vid helsobrunnar, se § 14.
Gerningsmän eller sockenhandtverkare, af hvad handtverk som helst, samt handså¬
gar e, stampare och socken-byggmästare:
med öfver tre mantalsskrifne arbetare B:ko R:dr 3: —
med tre d:o d:o » »Si¬
med två d:o d:o » » 2: —
med en eller ingen » »1: —
Gesäller, j dem i städerne, § 14.
Guvernanter j
Gårdshandlverkare B:ko — 24 sk.
Hofmästare,
Hushållerskor,
Huspredikanter,
Hästhandlare,
Kammarjungfrur och
Kammartjenare,
Kockar,
Linvräkare,
Rättare öch ladufogdar vid landlegendomar • B:ko R:dr 1: 24.
Se anmärkningen för inspektörer, frälse-, moni. 1.
Salpetersjudare :~i*
Kronans, frie från afgift efter denna artikel.
Private B:ko R:dr 2: —
Sjömän, lika med dem i städerne, 14.
Spelmän, härads- och sockne-, . . » »2: —
V(landningar, se § 14 mom. 2.
lika med dem i städerne, § 14.
lif vill n in. g s - Ul s kott e (s Belänkande, M 4.
29
3:o. För följande personer på landet utgår afgiften åter efter nedanstående
serskilda grunder, nemligen:
Informatorer hos enskilde, lika med tjenstemän, j§ 2.
Läkare, lika med dem i städerne, § 14.
Skeppsredare och farlygs-egare, å hvad ort och ställe som helst, taxeras lika med
dem i städerue, § 9, saint för alla däckade eller odäckade fartyg af minst
fem svära lästers drägt och deröfver ä 4 sk. 8:ko per läst.
Skollärare, som antingen hafva egna skolor eller biträda vid sådana inrättningar,
lika med tjenstemän, se §,2.
Spanmålshandlande samt \ taxeras efter deras rörelse lika med slädernes hand-
Timmer- och bräd-handlande, \ lande, § 9.
Veterinärläkare, lika med dem i städerne, § 14.
§ 28.
Alla på landet vistande personer, som idka handel, handtverk, sjöfart eller
annan borgerlig näring, erlägga enahanda afgift, som personer i städerne, med hvilka
de kunna jemföras; dock ej under minimi-afgiften uti S;te klassens städer. Taxe—
ringsmännen ega likväl rättighet att utsätta en ringare minimi-afgift för deln, som,
utan att vara alldeles utfattige och på sådan grund för afgift frie, det oaktadt ej
mäkta den fastställda minsta afgiften erlägga ; äfvensom för dem, hvilke, ehuru egande
enskild förmögenhet, likväl drifva så obetydlig rörelse, att den icke anses motsvara
minimi-afgiften inom nämnde klass; hvilken åtgärd i protokollet antecknas och, ge¬
nom utdrag af taxerings-längden, pröfnings-kommittéen underställes; dock befrias
från sådan afgift landtman, hvilka afyttra busslöjdsalster (hvarmed förstås sådane
tillverkningar, som icke af dertill serskildt antagne arbetare åstadkommas) samt egne
eller sina grannars landtmannaprodukter.
Alla öfriga personer å landet af begge könen, hvilka till något visst stånd icke
£öra och här ej äro nämnde, taxeras för rörelse, näring och yrke, i likhet med
personer af enahanda vilkor och inkomst, så vida det ej styrkes, att de å annan
ort taxering undergått. <
§ 29.
l:o. För följande vid bruk, bergverk och öfrige inrättningar antagne personer
skall afgiften, sä vida den till fem procent af inkomsten beräknade bevil/ningen icke
uppgår till högre belopp, bestämmas sålunda:
Byggmästare, Skepps-, lika med dem i städerne.
30
Bevillnings-Ulskollels Betänkande, Jtä k.
Bälgmakare och Gårma/iare, i två klasser:
Första klassen B:ko tt:dr 10: —-
Andra
|
|
|
»
|
»
|
6:
|
—
|
Chirurger, i
|
två klasser:
|
|
|
|
|
|
Första
|
klassen
|
|
|
»
|
b:
|
|
Andra
|
|
|
»
|
»
|
3:
|
~
|
Fogdar, Grafve-, i tre klasser:
|
|
|
|
|
|
|
Vid större grufvor:
|
|
|
|
|
|
Första
|
klassen
|
•
|
»
|
>;
|
*20
|
|
Andra
|
|
|
»
|
»
|
15
|
|
Tredje
|
|
|
»
|
»
|
10
|
|
Vid mindre grufvor:
|
|
|
|
6
|
|
Första
|
klassen
|
|
»
|
»
|
|
Andra
|
d:o
|
•
|
»
|
»
|
4
|
|
Tredje
|
d:o
|
|
»
|
»
|
2
|
—~
|
Glasblåsare,
|
i fem klasser:
|
|
|
|
8
|
|
Första
|
klassen
|
|
»
|
»
|
|
Andra
|
|
|
»
|
))
|
b
|
|
Tredje
|
d:o . . .
|
|
|
))
|
4
|
|
Fjerde
|
|
|
»
|
)>
|
3
|
—~
|
Femte
|
d:o
|
|
»
|
»
|
2
|
|
inspektörer,
|
Faktorer, Kassörer, Bokhållare oell Skrifvare,
|
lika
|
med
|
dern
|
' 27 §.
|
Masmästare,
|
Byggmästare och Hammarsmedsmästare, med
|
flera
|
andra ai
|
betsföre-
|
ståndare vid bruk och bergverk, i tre klasser:
|
|
|
|
|
|
Första
|
|
|
B:kn
|
IVdr
|
S
|
—
|
Andra
|
|
|
»
|
|
3
|
|
Tredje
|
|
|
»
|
|
•2
|
|
Mjölnare, se
|
qvarnar.
|
|
|
|
|
|
Mästare vid
|
fabriker och öfriga inrättningar, i fem klasser:
|
|
|
|
8
|
|
Första
|
klassen
|
|
|
|
|
Andra
|
|
|
»
|
»
|
ti
|
|
Tredje
|
d:o
|
|
»
|
»
|
4
|
|
Fjerde
|
d:o
|
|
»
|
»
|
3
|
|
Femte
|
d:o
|
|
»
|
|
•2
|
|
Predikanter,
|
Bruks-, i två klasser:
|
|
|
|
|
|
Första
|
klassen
|
|
»
|
|
5: —
|
Andra
|
|
|
)>
|
»
|
2: —
|
BeeiUnings-Utskotlels Betänkande, JH 4,
31
Vppsijningsmän vid grufvor, i tre klasser:
Första klassen » » 5
Andra d:o » » 2
Tredje d:o » » 1
2:o. Nedanstående erlägga afgift till bestämda belopp, nemligen:
Arbetsfolk, se § 27.
Disponenter, Grafve-, som af grufve-egare aro antagne och för deras räkning drifva
grufve- arbetet:
Med SO arbetare oell deröfver B:ko R:dr 20: —
» 50 till och med 49 » »12: —•
» 20 till och med 29 » ' » R: —
» 10 till och med 19 » » 4: —
» mindre än 10 » » 2: —
Gesäller vid fabriker och öfrige inrättningar, lika med gesäller i städerna, § 14.
Mästersvenner B:ko R:dr 1: 16.
E) Bevillning af Qvarnar och flera Inrättningar.
§ 30.
l:o. Efter den i allmänhet fastställda grund, två R:dr af tusende, och i lika
förhållande af ett mindre värde, utgöres bevillning af alla skattlagda mjölqvarnar i
städerne och på landet, af sågar, äfvensom af alla valk-, stamp- och andra qvarnar,
som icke äro mjölqvarnar, ehvad de begagnas för tull eller till afsalu. Tull-mjöl¬
kvarnar i städerna samt lego- och salu-sågar, valk» och stampverk i städerna och
på landet, som antingen hädanefter inrättas, utan att grundränta för dem bestämmes,
eller, ehuru redan anlagde, ännu icke blifvit skattlagde, skola till bevillning anses lill
fem för hundrade af den behållna inkomst de under nästföregående året åtnjutit.
2:o. Från denna afgift frikallas likväl de mjölqvarnar, som innehafvas af
tjenstemän eller andra, i hvilkas inkomst af lönen eller handteringen qvarnens af¬
kastning blifvit upptagen och till bevillning räknad; de mjölqvarnar och sågar i stä¬
derne och på landet, som nyttjas endast till husbehof och ej för tulltägt, vedergäll¬
ning af främmande och grannar eller till afsalu; de för egna manufakturiers och
fabrikers behof anlagde stampar och valkverk, samt slutligen de qvarnar och verk,
som, under gårdens skattläggning begripne, i dess värde blifvit upptagne och till
bevillningsafgift beräknade.
32
Bevillnings-Utskottels Betänkande, JVs A.
§ 31
Personer, som med qvarnar och sågar ega handtering eiler sysselsättning, er¬
lägga:
l:o. Vid skattlagda mjölqvarnar al' tre par stenar och derutöfver, betalas för
mjölnare lika afgift med frälse-inspektoror i den klass taxeringsmännen bestämma,
och vid sådana qvarnar af ett eller två par stenar, lika med rättare, såvida ifråga¬
varande qvarnar gå minst fyra månader af året. Enahanda förhållande ege rum vid
sågar, som efter denna författning till serskild bevillning uppskattas samt gå minst
fyra månader om året; och bör vid sågar, der flera ramar nyttjas, en såg med en
eller två ramar jemforas med en qvarn af ett eller två par skattlagda stenar, samt
sågar med 3 ramar eller deröfver jemforas med qvarnar af 3 par stenar och der¬
öfver; börande sålunda qvarnarnes och sågarnes beskaffenhet i taxerings-uppgiften
inlagas.
2:o. Om qvarn och såg af berörde beskaffenhet äro så belägne, att de skötas
af en och samma person, bör denne taxeras till afgift, beräknad efter stenarnes och
ramarnes sammanlagda antal.
3:o. Uraktlåter egare af förenämnde skattlagda sågar och qvarnar att upp¬
gifva någon såsom mjölnare och sågare, påföres likväl afgift efter 2:dra art., såsom
vore en mjölnare eller sågare uppgifven; dock att egare af mjölqvarnar med ett
pär stenar och sågqvarn med ett blad, som sjelfve sköta qvarnen och således icke
hafva hos sig anställde mjölnare eller sågare, skola ifrån denna, för mjölnare och
sågare stadgade, bevillning vara befriade.
F) Bevillning af Fiskerier.
§ 32.
l:o. Sådane Fiskerier, som utgöra särskilde, i Jordeboken upptagna lägen¬
heter, utan alt vara i hemmanens skattläggning inbegripne eller hafva i deras upp-
skallningsvärde ingått, taxeras lika med annan egendom, efter deras värde, hvilket
bestämmes sålunda, alt behållna afkastningen uträknas till kapital efter Fem procent.
l:o. Krono-Fiskeriers, samt flera dylika lägenheters innehafvare, hvilka endast
erlägga räntan efter Jordeboken, betala bevillning efter enahanda grund.
3:o. Höra dessa lägenheter under hemmanets skattläggning och hafva såleledes
ingått i dess värde, äro de från denna afgift befriade.
G) Be vill-
Bevillnings-Utfkoltets Betänkande, M 4.
33
G) Bevillning af Kapitaler, Aktie-Bolag, Associationer, Societeten
Kassor, Verk, Hypotheks- och andra allmänna Inrättningar.
§ 33.
l:o. Då af fastigheter, efter deras värde, samt af handel, näring och rörelse,
efter inkomsten, bevillning utgår, utan allt afdrag för gäld, så komma icke de in¬
tecknade och i rörelsen instuckne kapitalen, såsom, enligt ofvanberörde grund, redan
till bevillning beskattade, att i sådant afseende serskildt upptagas.
2:o. Som likväl låntagaren endast förskottsvis erlägger den bevillning, hvilken
för utlånte medel belöper, vare det hans ovilkorliga rätt, att detta förskott af lån—
gifvaren återfå, med Fem procent af räntan för alle utlånte kapital, utan afseende
derpå oin de äro intecknade eller icke, så framt nemligen räntan är till mera än
Fem procent bestämd. Låntagaren åtnjute detta afdrag vid hvarje räntebetalning,
och gifve han derå qvitto. Gitter ej långifvare!) med sådant qvitto eller annat laga
bevis styrka, att bevillningsafdrag vid hvarje ränteliqvid låntagaren verkligen tillgodo-
kommit, ege då den sednare, vid slutliga liqviden för lånet, föra honom det til!
last, för alla de år, inom den för fordringars utsökande i lag stadgad tid, det icke
förut fått åtnjutas; vare ock låntagaren i delta fall berättigad till laga ränta för
beloppet af hvarje års afdrag ifrån den lid, då det rätteligen bordt honom tillgodo-
beräknas. Domare och exsekutorer åligge att, da rättegång eller lagsökning uppstår,
ställa sig stadgandet härom till noga efterrättelse; och skall i Dom eller Utslag, sorn
utfärdas, föreskrift om iakttagande af föregående stadgande meddelas.
3:o. Utsökes åter fordran i Konkurs, åligge det borgenärer att behörigen
styrka, det bevillningsafdragen af gäldenären fulleligen fått åtnjutas.
4:o. Vägrar långifvare detta afdrag eller blifver beträdd med sådane under¬
slef eller tillställningar, som åsyfta gäldenärens betungande i detta afseende, varde
han då, enligt IX Kap. 6 § Handels-Balken, ansedd lika med den, sorn tager högre
ränta, än lag bjuder.
§ 34.
Ofvanberörde stadgande gäller ock för alla Kassor, hvilka njuta mer än Fem
för hundrade af deras utlånte medel, så att enahanda afdrag af räntan, i anseende
till dem, ofelbart skall ega rum; dock undantagas härifrån Sparbanker, Folkskole-
och Fattig-kassor samt Statens och Riksbankens Discont-inrättningar.
§ 35.
i:o. Bevillning utgöres vidare af enskilde Banker med Fem procent af den
årliga behållning, som icke öfverst iger Sex för hundrade!, men med Femton procent
Bih, till R. St. Prot. 1850 1851. 5 Sami., 1 Afd. 4 Haft. 5
34
Bevillnings-Utskottels Betänkande, J\t 4.
af det belopp, hvartill behållningen för året derutöfver uppgår, allt beraknadt efter
hvad af teckningssumman eller grundfonden blifvit kontant tillskjutet.
2:o. Af alla öfriga Aktiebolag, Associationer, Societeter, Verk, Hypotheks-
och andra allmänna Inrättningar med Fem procent af utdelningen.
3:o. Af insatte kapital i Trollhätte gamla Slussverksbyggnad, för hvilka Tolf
procent af Kongl. Maj.t och Kronan årligen betalas, en fjerdedel af samma ranta.
4:o. Af Jernkontoret, Tre Tusende Riksdaler.
5:o. Skolande all sådan bevillning påföras och uppbäras i den ort, der af-
kastningen och vinsten utdelas, samt derefter i vanlig ordning redovisas; men hvad
beträffar Stockholm, insattes denna direkte i Riksgälds-kontoret, hvarest beräkningens
riktighet granskas.
H) Bevillning af Testamenten, Gåfvor, Fideikommisser,
A rf och Fynd.
§ 36.
4:o. För Testamente, Gåfva och Fideikommiss af lös och fast egendom, ka¬
pital och fordringar, skall, då det gifna uppgår i värde till Trehundrade R:dr B:ko
och deröfver, bevillning erläggas med Sex för hundradet; från hvilken afgift likväl
befrias maka och skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, syskon och deras af-
komlingar samt allmänna Undervisnings- och Skole-inrättningar, Kyrkor, Stipendii-
fonder, Pensions-inrältningar, Arbetshus, Hospital och Fattigförsörjnings—anstalt er och
i allmänhet fromma Stiftelser, äfvensom konst- och vetenskapliga samlingar.
2:o. Arfvingar i fjermare led, än ofvan sagdt är, betala lika bevillning af
det Testaments- eller Gåfvo-värde, som öfverstiger deras egen arfsdel, så vida det
Öfverstigande beloppet uppgår till Trehundrade R:dr B:ko.
3:o. För Testamente eller Gåfva af årlig ränta eller afkomst, utan egande-
rätt till sjelfva egendomen, vare bevillning Två procent af kapitalsumman, utan af¬
seende på, till hvilken kapitalet anslaget är, med undantag, som 1 mom. af denna
§ omförmäler, samt för arfvingars laga arfslotter, äfvensom för en hvar, då afkom-
sten icke svarar emot Fem procents ränta af Trehundrade Riksdaler banko kapital.
4:o. Af arfsmedel i lös eller fast egendom, kapital och fordringar, som tillfalla
andra arfvingar, än i rätt upp- och nedstigande led, samt syskon och deras afkom-
lingar, Tre procent, så vida arfsbeloppet uppgår till Trehundrade Riksdaler B:ko;
efterlefvande makas rätt i boet likväl från afgift undantagen.
3:o. Af Fideikommiss i fast eller lös egendom, som hädanefter stiftas till
arfvinge, skyld eller oskyld person, erlägges af första emottagaren af Fideikommisset,
Bevillnings utskottets Betänkande, JVf 4.
35
Tio procent; och må Domstolarne, efter stiftarens död, Fideikommiss-brefvet till
bevakande i protokollet icke intaga förr, än styrkt blifvit, att afgiften är gulden
eller säkerhet för densamma hos Uppbördsmannen ställd; från hvilken afgift likväl
befrias konst- och vetenskapliga samlingar.
6:0. Hvad i öfrigt, i anseende till kontrollen öfver ofvannämndo bevillning af
Testamente, Gåfvor oell Alf, skall iakttagas, derom länder lill efterrättelse Kongl.
Maj:ts nådiga Kungörelse den II December 1811, eller livad i detta ämne ytter¬
ligare stadgas.
7:o. Bevillningen af fast egendom utgår efter det derå sist satte taxerings¬
värde, som för lösören, efter bouppteckningsvärdet.
8:0. Af Fynd erlägges bevillning med F"em för hundradet af värdet; härifrån
likväl undantagne fynd af antiqvariskt och historiskt värde, hvilke från all bevill¬
ning fritagas.
År t. lil.
Afgift fiir Harakters-lullinaliter.
§ 37.
l:o. För Fullmakter, öppna Bref eller Resolutioner, hvilka från och med år
1842 meddelats eller hädanefter meddelas på karakter eller namn, heder och vär¬
dighet af embete eller tjenst, eller å sådan beställning, med hvars innehafvande ej
åtföljer lön på stat eller arfvode eller tjenstgöringsskyldighef, skall i bevillning år¬
ligen erläggas Tio procent af beloppet utaf allt det stämplade papper, hvarmed
dylika Fullmakter, öppna Bref eller Resolutioner, efter den i Kongl. Maj:ts nådiga
Kungörelse, angående stämplade pappersafgiften, stadgade grund, blifva belagde. Dock
må denna afgift ej understiga Tre R:dr B:ko.
2:o. För Fullmakter, öppna Bref eller Resolutioner, af hvilka, enligt Be vill—
nings-Stadgan den 14 Maj 1835, i årlig bevillning erlägges Sex procent af be¬
loppet af det stämplade papper, hvarmed desamma äro belagde, skall enahanda af¬
gift fortfarande utgöras.
3:o. Den, som erhållit högre karakter, än som åtföljer innehafvande Ijensle-
grad, och, efter behörigt förordnande, minst en månad förrättar den tjenst, som mot¬
svarar den högre karakleren, samt sådant vederbörligen styrker, erlägger icke under
löpande året någon Karakters-bevillning.
4:o. Den, som under påstående krig eller i och för krigsförtjenst erhåller en
högre karakter utan åtföljande lön på Stat, erlägger för fullmakten derå ingen be¬
villning.
36
Bevillning S-Vt skott cl,i Betänkande, JU 4.
5:o. Undfår någon afsked utan högre karakter än som åtföljt förut innehafd
tjenst, påföres honom icke karaklers-bevillning.
§ 38.
Vid den Mantals- och Skattskrifning eller Taxeringskommitté, som först in¬
träffar efter det Karaktersfullmakt erhållits, eller, i händelse en sådan person, för
hvilken Karaktersbevillning kan komma i fråga, skulle lill annor ort afflytta, än den,
hvarpå han förut varit skattskrifven, bör den karakteriserade personen, vid ansvar,
såsom för felande uppgift i öfrigt (innes stadgadt, förete Karaktersfullmakten, an¬
tingen i original eller vederbörligen styrkt afskrift, som tillika utvisar beloppet af
allt det stämplade papper, hvarmed fullmakten är belagd.
Art. IV.
Föreskrifter, angående hvad vid mantals- och Skattskrifningar,
Taxerings» samt Pröfnings»H.oimnittéer bör iakttagas,
om ändrings sökande i Debiterings- och Taxerings¬
man samt om Besvär öfver ådömde böter.
Om Mantals- och Skattskrifning.
§ 39.
1 hela Riket skola Mantals- och Skattskrifningar börjas i medlet af November
månad, då alla, sorn inom den 31 December samma år fylla 17 år, i mantal skatt¬
skrifves och de, som vid lika tid fyllt 18 år, antecknas till personlig skyddsafgifts
erläggande. Mantals- och Skaltskrifningen förrättas inom hvarje Stad, Pastorat eller
Socken, i närvaro af antingen Konungens Befallningshafvande eller ett sådant dess
ombud, som med nödiga kunskaper förenar anseende i orten. Bland Presterskapet
må, till dylikt ombud, endast kunna förordnas ordinarie eller tjenstförrättande Pa¬
storer, hvilka dessutom alltid sjelfve böra dervid vara tillstädes, eller ock i sitt
ställe hafva utsett någon af församlingens Prester; men är Pastor ensam prest i
församlingen och laga förfall hindrar honom från inställelse, må han foga den an¬
stalt, att annan person tillstädeskommer, som, med Pastors ansvar, ur den medförde
husförhörsboken meddelar all den upplysning, som lagligen kan äskas.
§ 40.
Med Mantals- och Skattskrifningen i Stockholm och Götheborg för hålles efter
hvad serskildt derom stadgas.
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, M 4.
37
§
Konungens Befallningshafvande skall om Mantals- och Skattskrifningarne tidigt
utfärda sådane Kungörelser, som för landet utsätta, uti hvilken ordning desamma
hvarje dag på för- eller eftermiddagen förrättas, samt att den, som, inom tredje
timman från den tid, då förrättningen, enligt Kungörelsen, är bestämd att börjas,
sig icke inställer, är till böter förfallen; hvarförutan Kungörelsen bör innehålla tyd¬
liga föreskrifter för de skattskyldige om de uppgifter till Mantals- och Skattskrifning,
som, enligt Författningarna och denna Bevillnings-Stadga, af dem skola aflemnas.
§ 42.
l:o. Alla Husbönder, så i städerne som på landet, skola, å den dag, som
lill Mantals- och Skattskrifning utsättes, sjelfve eller genom ombud sig infinna och
till Skattskrilvaren aflemna de uppgifter, som i Konungens Befallningshafvandes derom
utfärdade Kungörelse föreskrifvas.
2:o. Dessa uppgifter, som tväfallt författas, skola noga upptaga alla de per¬
soner, hvilka till hvars och ens hushåll höra, med utsättande af namn, ålder, mer
eller mindre arbetsförmåga, bräcklighet o. s. v.; äfven skall bestämdt uttryckas per¬
sonens Embete, Tjenst eller befattning, den rörelse, näring, eller handtering han
idkar, hans Fastigheter, Verk och Inrättningar, äfvensom Fartyg om fem svåra lästers
drägtighet och derutöfver, samt ändtligen de hos hvar och en boende hyresman,
eller andra, hvilka dessutom, för sig och sitt folk, äro pligtige att enahanda för¬
teckningar och uppgifter aflemna. Dessutom böra Handlande, Handtverkare, Fabriks-
oeh andre näringsidkare uppföra namnen på de i och för deras näring srörelse an¬
ställde, utom hus boende personer, jemte deras bostad.
3:o. Samma skyldighet åligger ock Förmyndare, i afseende på sina myndlin¬
gar och dessas egendom, samt Styresmän af Bolag, Verk och Inrättningar, outredt
Sterbhus eller under Konkurs varande bo, för den egendom, en hvar af dem för¬
valtar och vårdar.
4:o. Allmogen och mindre skrifkunnige iunevånare i Städerne ega att munt¬
ligen meddela dessa uppgifter.
§ 43.
l;o. Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall, att personligen, skriftligen
eller genom ombud, vid Mantals- och Skattskrifningen sig inställa samt alla nödiga
uppgifter meddela, höte En Riksdaler banko, hvaraf två tredjedelar tillfalla socknens
fattiga och en tredjedel åklagaren; och vare samma bot för den, som underlåter alt
anmäla de på egorna inhyses boende personer, skulle de än för afgift böra befrias;
38
Bevillnings-Utskottets Betänkande, M i.
hvaremot den, som antingen sjelf belrädes med oriktig uppgift, eller bidrager dertill
att någon utan skäl från skatt uteslutes, skall betala den skattskyldiges afgift och
böta dess dubbla belopp; skolande dessa böter tillfalla Fattigkassan i den stad eller
socken, hvartill den pliktfällde hörer, med iakttagande likväl, att nämnde böter icke
utgå förr än Konungens Befallningshafvande derom förordnat.
2:o. Före Mantals- och Skattskrifningens slut upprättas å hvarje ställe en
förteckning öfver dessa böter, hvilken, till riktigheten styrkt af Pastor eller den i
hans ställe närvarande och tvenne Socknemän, till Konungens Befallningshafvande
öfversändes, som hos den försumlige later uttaga böterne, så vida gillige skäl till
bans befrielse ej företes.
3:o. Mantals- och Skatlskrifvaren åligger, att bevisligen underrätta den, som
för uteblifvande är till böter fälld, så väl om deras belopp, som alt honom åligger,
inom fjorton dagar, vid fördubblad bot och förlust af vidare talan, å ort, som ut¬
sattes, de bristande uppgifterne aflemna. Uteblifva de ändock, anmäle han förhål¬
landet bos Konungens Befallningshafvande, i afseende på böterne, och varde Mantals-
och Skattskrifningen verkställd enligt do upplysningar, sorn kunna erhållas.
§ 44-
Vid universiteten förrättas mantals- och skattskrifningen af Akademi-bokhålla
ren, för Akademi-statgn, och dem, som under Akademiska Jurisdiktionen lyda, i för¬
ening med och vid samma tillfälle, som mantals- och skattskrifningen verkställes
för den öfriga församlingen i den stad, der universitetet är förlagdt, i närvaro af
akademiens Rektor eller ett af honom utsedt ombud.
§ 43.
i:o. De vid mantals- och skattskrifningen meddelade uppgifter om personers
namn och ålder skola med husförhörsboken på stället noga jemföras, så att ingen
skattskyldig förbigås eller uteslutes från mantals-läugden; och när större eller min¬
dre del af en sockens innevånare är i annat distrikt mantals- och skattskrifves
bör elt af vederbörande pastor, så vida icke han eller den person, som hans ställe
företräder, är vid förrättningstilllallet närvarande, undertecknadt utdrag af husförhörs¬
boken till nödig upplysning vid mantals- och skattskrifningen företes, hvilket äfven
gäller då någon från annan församling till mantals- och skattskrifning sig anmäler.
2:0. Skattskrifvaie skall om de personer, som af honom böra antecknas, der¬
jemte söka alla nödiga upplysningar, för hvilkas säkrare och skyndsammare medde¬
lande stadsfiskare i städerne, länsmän, fjerdingsman och sexman eller rotemästare
BevHlnings-Utskoltels Betänkande, M 4.
39
de tvänne sistnämnde vid lika ansvar, som i 43 § angående uteblifvande från man¬
tals- och skaUskrifningen stadgadt är, skola vid förrättningen vara tillstädes.
% 46.
l:o. Hvarje skattskyldig skall i mantal uppföras och taxeras, der han bosatt
är, till nästa fardag flyttar, eller största delen af året sig uppehåller, med de un¬
dantag, som nedan i denna § stadgas. Tvistas om skatlskrifnings-orl, förblifve deo
skattskyldiga under tiden mantalsskrifven der, hvarest han föregående året varit i
mantal uppförd.
2:o. Embets- och Tjenstemän skattskrifves och taxeras för sine egue perso¬
ner och löner, der de hafva tjenst.
3:o. Rätter Borgare skall för sin person mantals- och skattskrifvas i den
stad, der han är borgare, och jemväl der taxeras till bevillning för den borgerliga
näring han der idkar; men för näring och rörelse, som af honom å annan ort drif¬
vis, skall bevillning derstädes påföras och utgöras; och böra följaktligen Coopvserdie-
skeppare, Sjökaptener och Befälhafvare å ångfartyg, för den inkomst de, i denna
egenskap, åtnjuta, taxeras endast lili den stad eller å den ort, dit fartyget hörer.
4:o. Hvar och en, som utan burskap författningsenligt idkar handel eller an¬
nan näring, uppföres likaledes i mantal och erlägger skatt för sin person i den ort,
der han eger sitt hemvist eller är bosatt, samt taxeras för handtering och rörelse,
der han densamma idkar.
5:o. Gårdfarihandlande mantalsskrifves och taxeras, både för sin person och
för gårdfarihandels-rörelsen, der han är boende.
6:o. Då fråga uppstår oin den ort, der någon skall skattskrifvas, pröfvas den
af Konungens Befallninghafvande, med besvärs-hänvisning till ort och ställe som
vederbör.
§ 47.
Alla uppgifter, skriftliga eller muntliga, skola i mantalslängden noga intagas,
de skriftliga numereras och numren anmärkas i mantalslängden, hvilken de bifogas.
§ 48.
Den sålunda upprättade mantalslängden skall, minst tre veckor före Taxerings¬
kommittéens sammanträde, skattskrifvaren aflemna till vederbörande Pastors-embete,
som nästpåföljande Söndag utlyser allmän sockenstämma till dess granskning och i
samma pålysning tillkännagifver det ställe, hvarest den, före sockenstämman, blifver
för socknemännen till genomseende att tillgå. Vid sockenstämman företes, eller, om
40
Bevillnings-Utskottets Betänkande, M A.
så begäres, uppläses mantalslängden, hvarefter, och sedan genom vederbörande pastors
och tvenne socknemäns underskrifter, utan eller med anmärkningar, hvilka å serskild
förteckning upptagas, dess enlighet med verkliga förhållandet blifvit styrkt, densamma
af Pastor till Taxerings-kommittéen för ytterligare granskning öfverlemnas.
Om Taxerings-kommitté på Landet.
§ 49.
Häradsskrifvaren åligger att författa och till Konungens Befallningshafvande,
under loppet af Januari månad, insända förslag till terminer för Taxerings-kommit-
téernes inom fögderiet sammanträden, hvilka så bestämmas, att Häradsskrifvaren der¬
vid kan vara tillstädes och alt förrätlningarne inom medlet af Juni månad må kun¬
na fullbordas.
§ so.
l:o. Konungens Befallningshafvande bestämmer, så fort sig göra låter, termi-
nerne för Taxerings-kommittéernes sammanträden, så att de inom förr nämnde lid
må vara slutade. De kungörelser härom, som öfver hela länet böra utfärda och
uppläsas, skola innehålla bestämda föreskrifter så väl i afseende på de uppgifter till
Taxerings-kommittéen, hvilka det åligger den skatlskyldige att aflemna, som ock
hvad af kommittéen sjelf iakttagas bör.
2:o. Då denna bevillnings-stadga första gången skall lända till efterrättelse,
hör af Konungens Befallningshafvande i kungörelsen tillkännagifvas, att den minimi-
tariff för bemmansvärdet i hvarje län, Rikets Ständer år 1823 fastställde, nu å nvo
stadfästad och vid bevillnings-stadgan fogad, skall lända till efterrättelse och i intet
fall får understigas.
§ SI.
Å nästa Söndag derefter skola allmänna sockenstämmor utlysas, till val af le¬
damöter uti Taxerings-kommittéen.
§ 32.
l:o. Till ledamot deruti är Pastor alltid sjelfskrifven, och väljes dessutom, å
utlyst sockenstämma, bland hesutne personer inom pastoratet, högst tolf ledamöter,
nemligen sex af Ridderskapet och Adeln eller ståndspersoner samt sex af Bonde¬
ståndet; dock kan Taxerings-kommitté, om så åstundas, bestå af ett mindre antal
leda-
Bevillnings-Ulskollets Betänkande. M 4.
41
ledamöter, likväl Pastor oberäknad, ej under ätta, hvaraf fyra af Ridderskapet och
Adeln eller ståndspersoner, samt fyra Bönder, med det undantag sorn 57 § om-
förmäler.
2:o. Skulle Pastor, af ålder, sjuklighet eller annat laga förfall, vara hindrad
att i Taxerings—kornmilléen deltaga, skall han utse någon bland församlingens pre¬
sterskap, som han finnér mest tjenlig alt sitt ställe företräda, dock emot dem emel¬
lan öfverenskommeu ersättning för resekostnaden.
§ 53.
Finnes ej i ett pastoral hesutne män af Adel, Ståndspersoner och Bönder till
det antal och förhållande, som erfordras, må bristen ersättas med personer, som äro
eller varit i Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst, eiler, i saknad deraf, med personer
inom den klass, hvarå tillgång är.
§ 54.
Vilja flere pastorat förena sig om en Taxerings-kommitté. vare sådant tillåtet;
dock hör tidig underrättelse härom meddelas Häradsskrifvaren, och må en sådan
kommitté, vederbörande Pastorer oberäknade, ej beslå af flere än sexton och ej
mindre än tolf ledamöter. Endast i det fall, som här upptages, må Taxerings¬
kommitté kunna utom pastoratet sammanträda.
§ 55.
Skulle församlingen utan omröstning ej kunna förena sig om ledamöter, an-
ställes af de närvarande ordentligt val, hvarvid röslerne beräknas efter samma grund,
som vid sockneslämma i allmänhet är föreskrifvet, och jordegaren sjelf röstar, om
han ej genom serskild öfverenskommelse sin rätt till åhoen upplåtit.
§ 56.
Hvarje Taxerings-kommitté välje inom sig ordförande. I händelse af skilj¬
aktighet, anställes omröstning, och emellan dem, som erhållit lika röstetal, lottning.
Ar landshöfding närvarande, vare han sjelfskrifven ordförande, med rätt att i öfver-
läggningarne, ej i besluten, deltaga.
S Sk¬
utan laga förfall samt anmälan derom, må den, som lill ledamot i Taxerings¬
kommittéen blifvit vald, detta förtroende sig icke afsäga eller från kommittéen ute-
Bih. lill R. St. Prot. 1830 & 1831. 3 Sami., 1 Afd., 4 Haft. 6
42
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, t.
blifva. Skor det likväl, vare den uteblifvande förfallen till eit vile af Tre Riksda¬
ler 16 sk. banko till socknens fattige, och lidkälle kommiltéen genast annan leda¬
mot af samma klass som den uteblifne, hvilken ersätter den tillkallades resekostnad
och traktamente, detta sednare heräknadt lill Tvä Riksdaler banko om dagen. Taxe-
rings-kommittéen fortfare likväl med sine göromål, så vida, ordföranden inberäknad,
sju ledamöter äro tillstädes.
S »«•
l:o. Häradsskrifvaren skall, om han ej är lagligen hindrad, i Taxerings-kom-
mittéen vara tillstädes, men i händelse af laga förfall, som hos Konungens Befall¬
ningshafvande tidigt anmälas hör, eger Konungens Befallningshafvande, efter Härads-
skrifvarens förslag, en skicklig man i hans ställe förordna. Underlåter Häradsskrif¬
varen att i ratter tid förfall anmäla, eller uteblifver han, utan laga förfall, längre
än två timmar utöfver den tid, som till förrättningen utsatt är, vare förfallen till
Tjugo Riksdaler b:ko böter, hvilka skola tillfalla de fattige inom Taxerings-distrik-
tet, och, då delta utgöres af flere socknar, dem emellan lika fördelas; egande kom-
miltéens ledamöter i sådan händelse att åtskiljas.
2:o. Kronofogden skall äfven vara tillstädes, vid enahanda bot för förfallolöst
uteblifvande, som ofvan stadgad är,
§ 59.
l:o. Kronofogden, som tillhandagår med nödiga upplysningar, före, under
tjensteansvar, protokollet samt Häradsskrifvaren längderne öfver hvad Taxerings-kom-
mittéens befattning tillhörer, utan anspråk på något arfvode.
2:o. Så väl Häradsskrifvaren som Kronofogden åligger, vid påföljd, som för
andre fel i tjensten, alt, när antingen vid värdering af hemman och lägenheter, el¬
ler annars, Kronans rätt varder förnärmad, sådant i protokollet anmärka; skolande
Taxerings-kommitléen vara förbunden, att de gjorda anmärkningarne granska och
utlåtande deröfver i protokollet meddela.
§ 60.
Taxerings-kommitté må icke sammanträda utom Taxerings—distriktet.
S 61
Taxerings-kommitté må hålla sine sammanträden inom slutna dörrar, dock så,
att skattskyldig lemnäs företräde, då han vill något särskildt andraga. Taxerings-
ledamot afträde då han sjelf skall taxeras.
Bevilfnings-Ulskotlels Belänkande, M 4.
43
§ 62.
Till Taxerings-kommittéen beböfver ej husbonde afgifva förteckning å de per¬
soner, för hvilkas bevillning han ansvarar, hvaremot honom ovilkorligl åligger att
anmäla och, på sätt om mantals- och skattskrifning stadgadt är, uppgifva sitt em¬
bete och tjenst, den lön och inkomst han deraf njuter, den rörelse och näring han
idkar, jemte de skepp och farkoster af fem svåra lästers drägtighet och derutöfver,
samt de fastigheter och lägenheter, han under egande- eller nyttjande-rätt innehaf¬
ver, äfvensom å desse sistnämnde det värde, hvartill han anser dem böra uppskattas.
§ 63.
Den, som, på en ort idkat näring eller rörelse, men under löpande året flyt¬
tat den till annor ort, vare pligtig att från Taxerings-kommittéen i föistnämnde ort,
förete bevis, huru han der det förlidna året varit taxerad.
§ 64.
l:o. Den, som, efter hvad förut stadgadt är, bör skriftlig uppgift till Taxe-
rings-kommitléen aflemna, men förfallolöst uteblifver och ej sjelf eller genom ombud
denna skyldighet fullgör, bote Två Riksdaler banko lill socknens fattige; skolande
Taxerings-kommittéen, ulan hinder af uteblifvande eller försummad uppgift, efter
egande kännedom, den skattskyldiges bevillning föreslå.
2:o. Egare af fartyg, i stad eller på landet, hvilken icke kan i bevis leila,
att han för hvarje år hos vederbörande kommitté uppgifvit sig lill bevillnings er¬
läggande för egande fartyg eller andel deruti, med uppgift å lästetal, bote för slik
försummelse tredubbla beloppet af den derigenom försnillade bevillningen, och till¬
fälle ena hälften af böterne angifvaren, samt den andra socknens fattige; hvarför¬
utan bevillningsafgiften skall erläggas. Om detta stadgande skall erinran införas i
Konungens Befallningshafvandes allmänna kungörelse angående mantals- och skatt¬
skrifning.
3:o. Med böternes uttagande förhålles på sätt om böter för försummelse vid
mantals- och skattskrifning redan stadgadt är.
§ 63.
Taxeringsmännen ega att, så vidt de skattskyldiges uppgifter hafva något sam¬
manhang med publike verks befattning, ovägerligen af desse undfå de upplysningar,
som kunna erfordras. Skulle, efter inhemtandet deraf, någon anledning vara, till
tvifvelsmål om riktigheten, antingen af sjelfva uppgiften eller af de gjorde afdragen,
ege Taxeringsmännen att specifike uppgifter i begge delarue den skattskyldige affordra
44
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, M 4,
§ 66.
1 enlighet med de sålunda inhemlade upplysningar och utrönte förhållanden,
skall Taxerings-kommiltéen, efter aflagd ed, på sätt 122 § föreskrifver, stadga de
grunder, efter hvilka hvarje skattskyldig bör taxeras, och i följd deraf pröfva upp-
gifterne, samt, efter egande kännedom, på ära och samvete, dess beslut meddela,
och ändtligen, med afseende å de här gifna föreskrifter, egendomars och lägenheters
värden föreslå.
§ 67.
Ehuru egare af en fastighet, på sätt 62 § föreskrifver, uppgifvit det värde,
hvartill han förmenar den böra anses, vare kommiltéen likväl både berättigad och
skyldig alt, utan afseende på uppgiften, efter förefallande skäl och nu stadgade
grunder, bestämma det värde, hvarefter bevillning bör utgå; dock bör anledningen
till denna förändring i protokollet antecknas.
§ 68.
Af de handlingar och upplysniugar, kommittéen samlat, och den lokala känne¬
dom kommiltéen bör ega. åligger den att utröna egendomarnes beskaffenhet, till
utrymme, jordmån, åbyggnad, belägenhet, alsätlningstillfälle, förmoner och onera, för
att, på grund af en sålunda verkställd undersökning om förhållandet, kunna tillvä¬
gabringa en rättvis taxering, hvarvid äfven bör afses, huruvida den ifrågavarande
egendomen genom eldsvåda, vatluflöde eller andra olyckshändelser blifvit försämrad.
§ 69.
Öfverlåles frälseränta till jordegaren, kommer hemmanets uppskattningsvärde att
ökas i förhållande lill den förut erlagda räntan.
§ 70.
Vid taxering af skattlagda mjöiqvarnar, så i städerne som på landet, bör de¬
ras värde utrönas i förhållande till den afkomst de gifva sina egare, med fästadt
afseende å qvarnarnas belägenhet i mer eller mindre sädesrika orter, vid större eller
mindre betydliga städer, samt qvarnstenarnes antal och gång, antingen för hela året
eller större eller mindre del deraf; kunnande inga andra qvarnar under egendoms¬
värdet innefattas, än de, som under gårdens skattläggning äro uttryckligen inbegripne
eller i sednare tider såsom husbehofs-inrällningar tillkomne.
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, Jtä 4-
45
§ 71.
Åbyggnader å landet, som blifvit eller blifva brandförsäkrade, böra icke serskildt
efter brandlörsäkrings-summans belopp till bevillning anses; hvaremot brandförsä¬
kring å hus, hvilka på mindre lägenheter eller lustställen blifvit uppförde och deraf
utgöra egentliga värdet, bör lända till hufvudsaklig ledning.
§ 72.
Vid den uppskattning af fastigheter, som, efter nu stadgade grunder, först ao-
ställes, åligger det Taxerings-kommiltéerne, att lika noggrannt som allvarligt utreda,
och i protokollet anteckna, de orsaker, hvilka kunnat åstadkomma förändring i fa¬
stighetsvärdet, och med omsorg tillse, att alltid värdet må så bestämmas, alt alle
medborgare i samhället, i förhållande till deras egendom, lika beskattas.
§ 73.
l:o. Vid bruks och bergverks värdering bestämmes först och serskildt värdet
å alla derunder lydande hemman, qvarnar, sågar, fiskerier och andra lägenheter, sorn
till landtegendom räknas.
2:o. För bruk, anlagde före den f November 1847, och hvilka icke, på sätt
och i den ordning Kongl. Förordningen af den 27 April 1846, angående stång-
jernssmidet och den gröfre jcrnförädlingen, medgifver, öfvergått till oinskränkt smi-
desrätt, skall derefter lill serskild värdering upptagas beloppet af så väl den för
hvarje bruk tillåtna tillverkning, beräknad efter brukets privilegierade smide, som
äfven vid de bruk, der rekognitionssmide är tillåtet, den tillverkning, som i följd af
sådan tillåtelse för det föregående året, utöfver det privilegierade smidet, blifvit å
våg levererad. För de bruk åter, vid hvilka, på grund af l:a och 2:a §§ af nvss-
berörda Kongl, förordning, obegränsad smidesrätt kommer alt begagnas, uppskatlas
värdet af näslförutgångna smidesårels lillverkningsbelopp, hvilket taxerings-kommit-
téerne bestämma enligt Kongl, kungörelsen af den 27 April 1846, angående ham¬
marskattens utgörande, med iakttagande dervid serskildt af afdrag för restsmide,
der sådant eger rum. Vid sådan värdering af tillverkningen, för hvilken hvarje orts
hammarskatts jernpris skall tjena kommittéerna lill grund, bör, för att utröna ega¬
rens verkliga behållning, afdragas tillverkningskostnadens belopp, beroende icke alle¬
nast på det högre eller lägre pris, som alla rudimalerier af malm, tackjern och kol
kunna anses ega, antingen de äro köpte eller erhållits från bruksegarens egna gruf¬
vor, masugn eller hemmansskogar, helst, så väl hvad egna skogstillgångar som re-
kognitionsskogar beträffar, de förra jemte hemmanen, och de sednare serskildt, äro
46
Bevillning! (Jlskollels Betänkande, M l.
tili beviiinings-afgift uppskattade, utan äfven af brukens onera, längre eller korlare
transporter och alla öfriga oundvikliga omkostnader. Sedan tillverkningskostnaden
sålunda uträknad blifvit, afdrages den från värdet af det privilegierade samt rekog-
nitions-srnidet eller af det föregångna årets till verk nings—belopp, då återstoden antages
såsom sjelfva verkets behållna inkomst, hvilken uträknas till kapital efter fem procent.
Af den kapitalsumma, som för hvarje bruk härigenom uppkommer, skall erläggas
lika afgift för hvarje tusende, som för landtegendom stadgadt är. Likväl, och på
det staten å ena sidan må vara försäkrad om en viss minimi-bevillning, lika så vä!
af bruk som landtegendom, samt bruksegare å andra sidan icke må taxeras öfver
hvad billighet fordrar, stadgas härmed, att i intet fall mindre än en niondedel eller
mera än en tredjedel må anses såsom egarens behållna vinst af hvarje skeppund
så väl frälse- och hammarskatts-smide, som äfven för året vågfördt rekognitions-
smide, efter hammarskatts-jernpriset; åliggande det kommitterade ovilkorligen, att, i
enlighet med de uppgifne värderingsgrunder, emellan sislnämde tvenne grader be¬
stämma egarens behållna vinst af hvarje skeppund smide, med rättighet, att i de
fall, der det privilegierade smidet anses gifva större behållning än rekognitions-
smidet, lill afgift värdera hvart för sig, dock med förbehåll, att det stadgade minimi-
värdet icke vid något läll får understigas. Vinsten uträknas alltid, på sätt förut
är sagdt, till kapital efter fem procent, och af detta kapital erlägges lika bevillning,
som af landtegendomars värdesumma.
§ 74.
Vid de bruk, der hela eller en del af smidet till manufaktur förädlas, värderas
tillverkningen efter den grund, nästföregående § stadgar, så att för hvarje skeppund
stångjernssmide, som sålunda till manufaktur förädlas, anses egarens behållna vinst
från högst hälften till minst en sjettedel af samma bruks stångjernspris, hvilken be¬
hållning, på lika sätt som för stångjernssmide är stadgadt, efter fem procent beräk¬
nas till kapital, för hvilket bevillning, på sätt förut bestämdt är, erlägges. Der åter
manufakturverk äro anlagde, med rättighet till förädling af köpt ämnesjern, eller
utan eget stångjernssmide, värderas förädlingsrätten till manufaktur sålunda, att ega¬
rens behållna vinst af hvarje skeppund smide anses från högst en fjerdedel lill minst
en tolftedel af hammarskatts-prisct uti den landsort, der bruket är beläget. I begge
dessa händelser iakttages, att egarens vinst alltid beräknas utan afseende på den ser¬
skildt till bevillning uppskattade landtegendom, som med bruket är förenad.
§ 73.
Innehafvare af bruk eller manufaktur-verk höra lill taxerings-kommitté upp¬
gifva det qvantum jern, som till manufaktur förädlas.
Bevillnings-Utskollels Betänkande, M i. 47
\
S 76.
Hvad angår alunbruk, ankarsmiden, bergsmanshamrar, bleck- och plåthamrar,
valsverk, beckbruk, masugnar, med andre redan i 2:dra ari. uppräknade verk, fabri¬
ker, rnanufaklurier och med dem jemförliga inrättningar, sågverk, samt valk-, stamp-,
olje- och andra än mjölqvarnar, så skola de, då bevillning såsom för fastighet för dem
eger rum, med tillämpning af grunder, som för värdering af hemman, bruk och
bergverk äro föreskrifne, uppskattas efter den afkomst de kunna och böra gifva ål
sina egare; skolande bevillningsafgiften alllid påföras verket och utgå i den ort, der
det är beläget, ehvad en eller flera deruti hafva del. Dock skola sådane masugnar,
hvilkas tillverkning bevisligen förädlas af egaren vid jemväl honom tillhörigt stång¬
jernsbruk, taxeras gemensamt med bruket på det ställe, der detsamma är beläget.
Alla andra masugnar skola ovilkorligen uppgifvas och till värde beskattas, der de
äro belägne.
§ 77.
Vid desse verks värdering länder till efterrättelse hvad i 68 § blifvit stadgadt,
med iakttagande, att sådane inrättningar, som ingen del af året blifvit begagnade,
endast till värdet af hus och byggnader uppskattas; hvaremot alla öfriga, äfven för
sina privilegier, förlag, rörelsefond och den i jemförelse dermed kalkulerade afkast¬
ning, skola afses, så alt de verk, hvilkas åbyggnader ega ett ringa värde, likväl för
den rörelse, som drifves, och den inkomst, som deraf hemlas, varda taxerade, eme¬
dan här, likasom vid handel och annan rörelse, det är årliga afkomsten, som bör
uppskattas.
§ 78.
Skulle, efter föregången noga granskning af mantalslängderne samt de, så väl
vid mantalsskrifningen, som vid längdens uppläsande eller företeende å sockenstämma,
gjorda anmärkningar derå, anledning förekomma, att någon, utan laga skäl, blifvit
från skatt utesluten, böra utskylderne honom ovilkorligen påföras. Har åter, af
hvad orsak som helst, en person blifvit skattskrifves hvilken, oförmögen att draga
de ålagde utskylderne, för sin nödställda och utblottade belägenhet hade bordt fri¬
kallas, ege då taxerings-kommilléen att rättelse meddela, hvilken likväl, med de skäl,
som dertill föranledt, i protokollet intagas.
§ 79.
All taxering skall verkställas i öfverensstämmelse med uppgifterne till mantals¬
skrifningen. En hvar taxeras således, enligt mantalsskrifningen, för sin person, der
48
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, As 4.
han embete, tjenst eller hufvutlnäring idkar; för egendom och lägenhet, der den är
belägen, samt för rörelsen, der den med laglig rätt eller enligt privilegier driIves;
tjenstehjon alltid vid den egendom, der de äro skattskrifna och tjena.
§ SO-
i.-o. Allt hvad, enligt denna bevillnings—stadga är bestämdt ulfördt för person
eller egendom, och således ej beror på taxeringsmännens pröfning, utan blott på
debitering ankommer, skall häradsskrifvaren, vid det i uppbördsförfattningarne för
honom stadgade ansvar, i taxeringslängden utföra; kunnande likväl taxerings-kom-
mittéen anmärka missräkningar och rättelse meddela.
2:o. Kronofogden åligger att tillse, del hvarje skattskyldig, enligt taxerings¬
männens beslut, behörigen debiteras.
§ 81.
Uppstå emellan taxeringsman olika meningar, så att omröstning blifver nödig,
hvilken alltid bör vara öppen, anställes den efter ledamölernes antal; skolande, när
rösterne äro lika, den mening gälla, som länder till kronans förmån.
§ 82.
En hvar, som det åstundar, vare berättigad att på stället erhålla underrättelse
om beloppet af den bevillning, honom blifvit påförd.
§ 83.
Efter fulländade taxeringar, åligger det häradsskrifvaren, dels att genast eller
sist inom tre veckor meddela utdrag öfver alla vidtagna ändringar till hvarje socken,
för hvilken, sedan föregående året, ändring ägt rum, för att å predikstolen behörigen
kungöras, dels ock att till Konungens Befallningshafvande uppgifva de värden, sorn
blifvit hvarje till bostad afsedt boställe vid de inom länet förlagde regimenter och
korpser åsatte; skolande dessa sistnämnde uppgifter derefter af Konungens Befall¬
ningshafvande öfversändas till vederbörande chefs-embeten, att tillställas regiments-
skrifvaren eller uppbördsmannen vid regirnentet, som derefter skall påföra hvarje
högre och lägre tjensteman vid regimentet den bevillning, som, i och för bostället
samt alla andra löneinkomster, bör erläggas; skolande, för behörig efterrättelse, alla
ofvannämnde tjenstemän vid regirnentet alltid aflemna fullständiga uppgifter öfver
sina löneinkomster. Regimentsskrifvaren eller uppbördsmannen, som bör af löne-
inkomsterne innehålla de deraf utgående bevillningsmedel, skall utan uppehåll leverera
desamma
Bevillningt-UlskoUels Belänkande, M 4.
49
desamma i landt-ränteriet och verificerad räkning deröfver till landskontoret afgifva;
tnen annan bevillning, så väl som andra kronoutskylder, hvilka af militäre embets¬
ed) tjenstemän böra utgöras, debiteras och uppbäras af vederbörande uppbördsman
å den ort, der personen är mantals- och skattskrifven.
§ 84.
För de af regementei nes löntagare, som njuta afkomst af indragne boställen,
kronotionde, hemmansränlor, m. rn., beräknas lönen, med iakttagande, af förvandling
efter markegång, såsom vore densamma till hela sitt belopp kontant utgående.
% «S.
Innan taxerings-kommilté åtskiljes, skall den bland sina medlemmar välja och
föreslå en af hvarje stånd och klass till ledamöter i pröfnings-kommittéen, hvilket
val i protokollet antecknas.
§ 86.
l:o. De hos taxerings-kommittéen förda protokoll och längder, sedan de blif¬
vit behörigen justerade samt af ordföranden och tvenne ledamöter åtecknade, skola,
jemte mantalslängden och dess bilagor, af häradsskrifvaren emottagas.
2:o. Sednast inom Irenne veckor, efter det taxerings-kornmittéerne slutat sina
förrättningar, skola häradsskrifvarne till Konungens Befallningshafvande insända kom¬
mittéernas protokoll, handlingar och längder vid bot af en R:dr B:ko lill pastoratets
fattige för hvarje dag, dermed längre dröjes.
Om Ta x e r ings-k o m m i t té i städerne.
§ 87.
Dessa taxeringar, hvarvid de för landet gällande föreskrifter skola i tillämplige
delar iakttagas, förrättas i Slockholm inför Öfverstålhåilaren eller den, han deitill i
sitt ställe förordnar, och i de öfrige städerne inför Konungens Befallningshafvande
eller deras ombud, med rättighet lör dem att, utan deltagande i omröstningarne,
vara kommitléernes ordförande. Ej må Öfverståthållare eller Konungens Befallnings¬
hafvande till taxeringsman väljas, ej eller den, som serskildt varder till ordförande
utsedd.
Bih. lill R. St. Prot. 1850 1851. 5 Sami., 1 Afd., 4 Haft. 7
50
BevillningsUtskottets Betänkande, M 4.
§ 88.
Taxeringsman för Stockholm skola vara åtta af ridderskap och adel, åtta af
presteståndet och tjugufyra af borgareståndet; af hvilka sistnämnde sex skola höra
till grosshandels-, sex till minuthandels-, fyra till fahiiks- och åtta till handtverks-
klasserne, samt tio ståndspersoner eiler embets- och tjenstemän, som icke till något
riksstånd höra, hvaraf två från de förvaltande verken, tillsammans femtio personer,
hvilka kunna arbeta på fördelningar, som hvardera inom sig ega utse en af deras
ledamöter att å de bland dessa afdelningar, der Ofverståthållaren eller den, han i
sitt ställe till ordförande i taxeringskommitléen förordnat, icke är närvarande, föra
ordet; börande likväl det belopp, som hvarje skattskyldig blifvit i afdelningen på-
fördt, i kommittéens pieno pröfvas och bestämmas.
§ 89.
l:o. i Götheborg och första klassens städer utgöres taxerings-kommitté af
fyra personer bland ridderskap och adel, fyra af presteståndet, fem ståndspersoner
,eller embets- och tjenstemän samt tolf borgare, hvaraf ett jemförligt antal ur hvarje
klass.
2:o. I andra och tredje klassens släder skall taxerings-kommitté bestå af tre
ledamöter af ridderskap och adel, tre af presteståndet, fyra ståndspersoner eller ou-
bets- och tjenstemän samt nio borgare af de serskilda inom städerne varande klas¬
ser; men i Upsala och Lund, der akademier äro, af tvä ledamöter bland ridder¬
skap och adel, två af presteståndet, två af akademiestaten, tre ståndspersoner eller
embets- och tjenstemän och åtta borgare.
5:o. 1 alla öfriga städer skall antalet af taxeringsman vara två af ridderskap
och adel, två af presteståndet, tre ståndspersoner eller embets- och tjenstemän och
sex borgare, med iakttagande, i anseende till desse sistnämnde, att, så vida klasser
inom staden finnas, ett, efter styrkan af hvarje klass afpassadt antal utur en hvar
vuijes.
4:o. 1 Fahlun och Sala skola taxeringsmännen utgöra lika antal, som för
andra och tredje klassens studer stadgadt är, hvarvid borgareståndets ledamöter ut¬
göras till hälften af borgare och bergsmän; dock så, att i Fahlun det ena året fem
borgare och fyra bergsmän och det andra fem bergsmän och fyra borgare blifva
stadens taxeringsmän.
§ 90.
Ej må till taxeringsman af borgareståndet väljas annan person, än den, som
idkar verklig borgerlig rörelse.
Bevillnings-Ulskollcts Betänkande, Jl] 4.
51
§ 91
I de städer, der gymnasium finnes, skall ibland presteståndet en lektor väljas
till taxeringsman.
§ 92.
Akademiska taxeringar förrällas under rektors ordförande af två ledamöter af
ridderskap och adel, två af presteståndet, Iva borgare och tre ståndspersoner eller
embets- och tjenstemän, samt åtta af akademistaten, helst sådane, sorn ega fastighet
i staden; och skola taxeringslängderne lör akademien aflemnas till rektor, för att
pröfnings- komrnitléen vidare tillställas.
§ 93.
De tvenne ledamöter af akademi-staterne i Upsala och Lund, som väljas att
deltaga i dessa städers taxerings-kommittéer, och de tvenne borgare, hvilka i sam¬
ma städer utses att deltaga i akademiska taxeringarne, böra såsom ledamöter öfver¬
vara båda dessa taxeringar, för att på båda dessa ställen kunna meddela nödiga
upplysningar.
§ 94.
För städerne gäller att, då fullt autal taxeringsman af någon klass saknas, bri¬
sten må ifrån annan ersättas, hvarvid iakttages, att, om bristen uppkommer inom
ridderskapet och adeln eller presteståndet, den ersättes genom ståndspersoners in¬
väljande.
§ 95.
Vid samma tillfälle, som ledamöter utses till slädernes taxeringskommittéer, skola
suppleanter utväljas till minst en tredjedel af hvarje taxeringsmannaklass.
§ 96.
I städerne ombytas årligen taxeringsmännen, på det sätt, att en tredjedel hvarjp
år utgår, der sådant med antalet öfverensstämmer, men eljest hälften, under iakt¬
tagande deraf, att i Fahlun och Sala borgare och bergsmän med hvarannan alter¬
nera; de väljande likväl obetaget att åter inkalla de afgående; hvarvid dock det af¬
gående antalet skall vara i förhållande till peronalen inom hvarje klass, samt de
taxeringsman skola afgå, åt hvilka en sådan befattning längsta tiden varit uppdragen.
De, hvilka erhållit flesta rösterne, skola, genom magistratens försorg, så tidigt derom
52
Bevillnings-Utskollels Betänkande, JYi 4.
underrättas, att, i händelse några afsägelse!' inträffa, suppleanterne må kunna till¬
kallas.
§ 97.
Öfverstålhållaren och Konungens Befallningshafvande skola, på anmälan af Han-
dels—kollegium i Stockholm samt magistraterne i de öfrige staderne, att skatlskrifnin—
garne jemte allt öfrigt, som bör tjena till grund för laxeringskommiltéernes åtgärd,
äro verkställde, i vederbörlig ordning bestämma tiden för deras sammanträden.
§ 98.
Ledamöter dertill väljas på allmän rådstuga, så väl af borgerskapet, som öfrige
inom staden skattskrifne innevånare af de stånd och klasser, som, enligt hvad förut
stadgadt är, ega i taxeringen deltaga och hvilka, der så tillgång är, böra i staden
ega hus och tomt.
§ 99
Detta val förrättas antingen på det sätt, att de väljande, genom allmän om¬
röstning, utse samtlige taxeringsmännen, eller att de valberättigade inom hvarje klass
utse det antal af ledamöter, som af densamma bör utgöras; kunnande äfven denna
rättighet uppdragas åt elektorer, som antingen af de väljande gemensamt eller af
hvarje klass serskildt utses; dock skall, i detta sistnämnda fall, elektorernes antal
inom hvarje klass utgöras i förhållande til! antalet af dess taxeringsman.
§ 100.
Kunna ej de väljande sig örn valsättet förena, varde denna fråga genom all¬
män omröstning afgjord, hvarvid, likasom vid val af elektorer, röslerne efter antalet
al de närvarande beräknas; hvilket röstningssätt äfven vid alla tillfällen inom taxe¬
ringskommittéen skall ega rum. Då personer skola utnämnas, varde, då rösterna
för flere lika utfalla, en utlottad; och böra dessa omröstningar alltid verkställas med
slutna sedlar.
§ 101.
I Stockholm väljer borgerskapet taxeringsman efter vanligheten, öfverståthålla-
ren anmodar Riddarhus-direktionen och Stockholms stads-konsistorium att, hvar på
sitt ställe, kalla de inom staden boende ledamöter af ridders/capet och adeln samt
presteståndet, att å viss dag sammanträda och taxeringsmannaval förrätta; skolande
af dessa valförrättningar tidig del lemnäs Öfverståthållaren, för att vid taxerings¬
Bevillnings-Ulikoltels Betänkande, M 4.
53
kommittéens första sammanträde, då de utsedde ledarnöterne böra ovilkorligen till—
städeskomma, kunna kommittéen meddelas.
§ 102.
Den, som blifvit lill ledamot i taxeringskommitté vald, må icke, utan laga för¬
fall, som af den väljande auktoriteten pröfvas, detta uppdrag sig afsäga. Taxerings¬
man, som, på grund af sådant förfall, från taxeringsförrältning uteblifver, vare plig¬
tig alt derom i så god tid hos kommilléen göra anmälan, att suppleant må kunna
i stället tillkallas. Uteblir taxeringsman utan att laga förfall anmäla, bote för hvarje
gång tre Riksdaler 16 sk. banko till stadens fattige; och vare taxeringskommittéen
likväl oförhindrad att påbörja och fortsätta sina göromål, så vida, oberäknad! ord¬
föranden, minst hälften af ledarnöterne äro tillstädes.
§ 103.
Öfverståthållaren och Landshöfdingarne åligger, dels att till protokollsförande
antaga den, de dertill anse skicklig, dels ock att för hvarje taxerings-kommitté för¬
ordna en eller flere lämplige personer, att kronans rätt dervid iakttaga och bevaka',
kommande arfvodet för dem att af allmänna medel utgå, efter hvad i 121 § stad¬
gas. Taxeringslängden inom hvarje stad föres af den person, som det antingen till¬
hörer, eller magistraten dertill utser.
§ 104.
De för slädernes taxering nödiga upplysningar böra isynnerhet herntas af före¬
gångna skattskrifningar samt de uppgifter, som hvarje skattskyldig åligga; blifvande
i detta afseende, och så vidt det kan tillämpas, hvad för landet är stadgadt, äfven
för städerne gällande, till följd hvaraf Konungens Befallningshafvande böra på ena¬
handa sätt, som angående taxering på landet är föreskrifvet, genom allmänna kun¬
görelser underrätta de skaltskyIdige, hvad dem i afseende på uppgifter, så vid skatt¬
skrifning som vid taxering, åligger iakttaga; kommande på enahanda grund den för
underlåten eller oriktig nppgift å landet stadgade bot och påföljd äfven för städerne
att gälla; och skola böterne på lika sätt fastställas, uttagas och användas.
§ 105.
På taxeringsmännen allena beror pröfningen af de skattskyldiges ^uppgifter,
hvilka skola med strängaste rättvisa granskas. Alla nödiga upplysningar skola för
detta ändamål noggrannt sökas, utskeppningen, importen, skeppsfarten, afstämplingen,
handelsrörelsen m, m, tagas i betraktande, äfvensom, jemte allt delta, en synbart
54
Bevillnings-Ulskollcls Belänkande, M i.
yppigare lefnadskostnad, vid bedöminandet af inkomsternes belopp, skall tjena taxe-
ringsmännen till vägledning.
§ 106.
I de släder, der hofrätter, kollegier, publike verk, akademier och gymnasier
finnas, skola, till upplysning för taxeringskommittéerne, från sådane publike verk,
förteckningar öfver embets- och tjenstemäns löne vilkor till Öfverslålhållaren och
Konuugens' Befallningshafvande tidigt insändas; kommande desse verk att för för—
teckningarnes både riktighet och tidiga meddelande ansvara.
§ 107.
Taxeringskommitté bör vid bestämmandet af den synbara förmögenhet, som
uppkommer af handel, rörelse, näring och handtering, söka all möjlig upplysning om
hvarje skattskyldigs belägenhet och inkomst, för att, jemlikt aflagd ed, på sätt i 122
§ föreskrifves, utan väld, mannamon eller ensidig afsigt, samvelsgrannt påföra hvarje
skattskyldig hvad, efter de i denna stadga antagne grunder, af honom bör erläggas;
hvarvid den allmänna föreskrift gäller, att afdrag för skuld eller ränta derå icke
må ega rum.
§ 108.
l:o. Hus, åbyggnader och tomter i städerne samt hus å lägenheter och lust¬
ställen på städernas grund skola uppskattas i förhållande till deras beskaffenhet, in¬
köpspris, läge, förmåner och onera, hvarvid de hyresbelopp, som egendomar möjligt¬
vis lemna i afkastning, må tjena taxeringsmännen till ledning och jemförelse; sko¬
lande, i afseende på brandförsäkrade byggnader, minimum af värdet blifva det, hvar¬
till hus eller byggnad blifvit uti allmänna inhemska brandstodsbolag till försäkring
antagne, utan att likväl kommittéen deraf hindras att, med anledning af verklige
skäl och tillkomna förbättringar, höja egendomens eller husets värde öfver försäkrings¬
summan.
2:o. Enär vid stadgande af husets värde i allmänna brandstodsbolag, tomten
ej blifvit beräknad, bör, vid bevillningstaxering, värdet deraf serskildt tilläggas det
brandförsäkrade husets; hvilket förhållande äfven iakttages i afseende på den jord,
som i vissa städer är med tomterne förenad; hvaremot, då i Stockholms stads brand-
försäkringsinrättning tomt och åbyggnad fått ett sammanlagd! värde, någon serskild
uppskattning af den förra för bevillningcn ej erfordras. Om eldsvåda inträffar, af-
räknas vid taxeringen den del af husel, som är uppbränd, och, i fall hela huset
brunnit, uppskattas endast tomtens värde, ända tilldess huset åter blifvit uppbyggdt.
Bevillnings Utskottets lii tänkande; JU 4.
55
För verkställigheten häraf, åligger det ej mindre allmänna brandstods- och brand-
försäkrings-inrätlningars direktioner, än, i afseende å Stockholms stads brandför¬
säkring, Öfverståthållare^ att låta upprätta och infordra förteckningar, så vidt först¬
nämnde verk angår, länsvis författade öfver de, under loppet af hvarje år, antingen
beviljade nya brandförsäkringar, eller, i de förut varande, gjorda förändringar, jemte
de å busen antagne värden; skolande dessa förteckningar, inom Januari månads ut¬
gång hvarje år, af vederbörande direktioner öfversändas till Ofverståthållaren och Ko¬
nungens Befallningshafvande i länen, för att i rätter tid kunna laxerings-kommittéerne
tillställas.
§ 109.
Vid uppskattning af de hemman och bebyggda eller obehyggda läget',beter,
som ligga inom städernas områden, äfvensom den till städerne hörande jord, med
derå varande byggnader, värderas serskildt åbyggnaderne och serskildt jorden efter
enahanda grund för öfrigt, som för landlegendomar är stadgad, med afseende likväl
å den större afkastning, som stadsjord vanligen gifver.
§ 110.
Efter slutad taxering, åligge taxerings-kommittéen att, jemte en ur hvardera
af de tre öfriga klasserna, föreslå fyra borgare lill ledamöter i pröfningskommitléeu,
hvilket i protokollet antecknas.
§ lil
Sednast inom tre veckor, efter det taxeringskommittéerne i städerne slutat sina
förrättningar, skola protokoll, handlingar och längder af de personer, som, enligt
105 § blifvit förordnade att dem föra, vid bot af en R:dr B:ko till stadens fattig¬
försörjning, för hvarje dag dermed längre dröjes, ingilvas till magistraten, hvilken
vid enahanda bot åligger, att samma handlingar til! Konungens Befallningshafvande
inom åtta dagar derefter insända.
Om en allmän Pröfn i n g s-kom m i t té i hvarje län.
§ 112.
För att granska taxeringarne å näring, rörelse och löneinkomst och att bestämma
egendomars värden i ett rättvist förhållande både till statens kraf och medborgares
anspråk på jemlik beskattning, skall i hvarje ian en pröfnings-kommitté hållas, att,
med anledning af de anmärkningar, som vid taxeringskommiltéernes beslut göras
56
Bevillnings-Ulskottels Betänkande, M 4.
eller kommittéen i öfrigt, ulan föranledande af skattskyldigs anförde besvär, finner
skäliga, vidtaga alia nödiga rättelser och, efter inheiritad noga kännedom, tillse, att
fastighetsvärdet å landet, äfven med afseende på de skiljaktigheter, sorn emelian
laxeringsdistrikterne sig förete, alltid sättes lill dess rättmätiga belopp, men aldrig
under den summa, som för hela länet blifvit påräknad och i bifogade minimi-tariff
är upptagen.
§ 115
Denna kommitté skall bestå af Landshöfdingen, som med rösträttighet förer
ordet, samt Tjugu ledamöter, hvilka Landshöfdingen utser bland de af taxerings-
kommittéerne föreslagne medlemmar, med fyra af hvarje stånd och klass; hvarvid
iakttages, att icke flere från en kommitté kallas, än kommittéernes antal det med-
gifver, så alt en cirkulerande ordning kommittéerne emellan, så vidt sig göra lå¬
ter, följes.
§ 114.
Landskamereraren skall, såsom allmänt ombud, och för att meddela upplys¬
ningar, vara tillstädes, utan rösträttighet, men med skyldighet att anmärka, huruvida
kronans rätt vid taxeringarne blifvit iakttagen.
§ 115.
Pröfnings-kommittéen, som eger att hålla sina öfverläggningar inom slutne
dörrar, sammanträde å tid och ort, som af Konungens Befallningshafvande utså!tes,
med iakttagande af Iva månaders rådrum, ifrån det taxeringarne blifvit fulländade,
på det besvär öfver taxerings-kommittéernes åtgärder må kunna hos pröfnings-
kommittéen anföras inom den tid, som här framdeles föreskrifves. Är Landshöf¬
dingen af förfall hindrad att i kommittéens göromål deltaga, anmäle det i unders
dånighet hos Konungen, som, så vida det anmäldta förfallet godkännes, lärer täckas
en annan Ordförande i nåder förordna; men skulle förfallet inträffa så nära
den för nröfnings-kommittées sammanträde, att ett slikt serskildt förordnande icke
hinner att ankomma, sammanträde kommittéen och välje inom sig Ordförande.
§ 116
Sedan taxeringsprotokoll, handlingar och längder inkommit, utfärde Konungens
Befallningshafvande allmän kungörelse, som innehåller dagen för pröfnings-kom-
mittéens sammanträde, namnen å de utsedde ledamöterne, samt föreskrift för den,
som
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, M 4.
57
som af pröfnings-kommittéen äskar någon rättelse, att antingen förut hos Konun¬
gens Befallningshafvande, elier sednast klockan Tolf å den dag, kommittéen sam¬
manträder, skriftligen ingifva sina anmärkningar vid den öfverklagade åtgärden, skä¬
len lill den rättelse, som sökes, jemte hvad till upplysning och bestyrkande af för¬
hållandet tjena kan.
§ 117
l:o. Konungens Befallningshafvande utnämne, att föra protokoll och längder,
en person, som icke i annan egenskap vid kommittéen skall vara närvarande, och
som af allmänna medel njuter arfvode, på sätt derom stadgas.
2:o. De från serskilde distrikt i länet tillkallade ledamöter njute från och
till deras hemvist skjutslega för två hästar, samt traktamente En R:dr banko för
hvarje resedag, hvartill de, enligt gällande rese-reglemente, kunna anses vara be¬
rättigade, äfvensom enahanda traktamente för hvarje förrättningsdag, räknadt ifrån
kommittéens sammanträde, tilldess göromålen blifvit fullbordrade.
§ 118.
De förändringar i taxeringen, som af pröfnings-kommittéen göras och i pro¬
tokollet intagas, skola, genom utdrag deraf, meddelas Landskamereraren och al ho¬
nom utföras i serskild längd, som för hvarje skattskyldig, hvilkens taxering blifvit
förändrad, visar, både hvad vid taxeringen blifvit påfördt och hvad pröfnings-kom¬
mittéen stadgat; kommande desse längder att, till uppbördsmannens efterrättelse,
taxeringslängden bifogas.
§ 119.
l:o. I Slockholm vare serskild pröfnings-kommitté, hvilken, under Ordförande
af Öfverståthållaren, i dess frånvaro af Underståthållaren, eiler den Konungen i
deras ställe i nåder förordnar, med laglig rösträttighet, skall bestå af Tre af lid-
derskapet och adeln, Tre prester, Två af Stockholms magistrat, dem Öfverståt¬
hållaren utser, Tolf rörelse-idkande borgare, nemligen Tre af grosshandels-, Tre af
minuthandels-, Två af fabriks- och Fyra af handtverks-klasserne, samt Sex stånds¬
personer, eller embets- och tjenstemän, hvaraf Tvä från de förvaltande verken,
tillsammans Tjugusex personer.
2:o. Med valet af desse sednare, så väl som Riks-ståndens ledamöter, för—
hålles pä det sätt, alt taxerings-kommittéeu i dess plenum bland sine ledamöter
utser Sex personer, nemligen En af ridderskapet och adeln, En prest, Ire bor¬
gare och En ståndsperson; hvarvid iaktlages, att en af desse helst utses ifrån hvarje
Bih. lill R. St. Prot. 18S0 & 1831. 3 Sami., 1 Afd. 4 Haft. 8
58
Bevillnings-Ulsliotlets Betänkande, M 4.
af taxerings-kommitléens afdelningar, och afgifve taxerings-konlmiltéen om detta
utnämnande serskilde protokollsutdrag lill hvardera af de väljande ttånden, samt till
magistraten för ståndspersonerne, hvarefter med valet af öfrige ledamöter i pröf-
nings kommittéen förhälles, på sätt om val af ledamöter till taxerings-kommitté i
Stockholm redan stadgadt är; dock må till ledamöter i piöfnings-kommittéen icke
flere, än här ofvan nämndt ar, inväljas af dem, som i årets taxerings-förrättning
deltagit.
§ 120.
Till protokollsförande namne öfverståthållaren den han tjenlig finnér, dock
ingen, som i någon annan egenskap skall vid pröfnings-kommittéen vara närvarande
Kamereraren vid Öfverståthållare-embetet i kröno-uppbörds-ärenden skall, utan
rösträttighet, på sätt och i ändamål 114 § angående Landskamrerare stadgar, vid
pröfnings-kommittéen vara tillstädes; äfvensom kronouppbörds-kommissarierne, till
nödiga upplysningars meddelande och längdernas förande, böra lillslädeskomma.
Öfverståthållaren utsätter tiden till pröfnings-kommiltéens sammanträde, och gäfle
allt, som tillämpas kan, hvad om pröfnings-kominitlé i landsorterne blifvit förordnadt.
§ 121
l:o. Till kostnaders bestridande vid de hållna taxeringarne, såsom för tryckte
formulärer, härads- och läns-sammandrag öfver bevillningen, skjuts- och trakta-
rnents-penningar för ledamöter i pröfnings-kommittéen, arfvode för prolokoilsfö-
randen derstädes, äfvensom till uppmuntran för städernes uppbördsman, protokolls-
förande och hrono-ombud vid taxerings-kommittéerne derstädes, häradsskrifvare
oell öfrige tjenstemän, hvilka vid mantalsskrifning och taxering genom flit och nog¬
grannhet gjort sig deraf förtjenle, anslås En och Iva tredjedels procent af hela
länets bevillningssumma, hvilken af pröfnings-kommittéen, innan den åtskiljes, för¬
delas. Jenile denna procent får, till dessa kostnaders bestridande, af inflytande be¬
villningsmedel serskildt användas Femhundra Fyratio Riksdaler banko inonrr Norr¬
bottens län, Tvåhundra Riksdaler banko inom Westerbottens och Jemtlands län,
samt Etthundra Femtio Riksdaler banko inom Wester-Norrlands län; skolande
prolokollsutdrag, som innefattar fördelningen, af Konungens Befallningshafvande emot-
tagas, hvarefter summan af Riksgälds-kontorets i ränteriet- först inflytande medel
utbetalas på en gång, i ränteri—förslaget affores, samt i landsboken, med biläggande
af berörde protokollsuldrag, redovisas; ingen efterräkning af beviliningsprocenlen för
föregående år eger vid beräkning eller utbetalning rum, utan skall pröfnings-kom-
niittéen blott fördela den procent, som å taxeringsårets bevillning sig belöper.
Bevillnings-Ulsliollels Belänkande, JY$ 4.
59
2:o. Så väl för mantals-kommissariernes och de vid taxerings- och pröfnings-
kommittéerne i Stockholms stad biträdande personers tjenstgöring, som ock till
kostnaders bestridande vid taxeringar, bestås En och, en tredjedels procent af huf¬
vudstadens hela taxerade bevillningssumma, hvilken procent af pröfnings-konirnittéen
fördelas; derom protokollsutdrag, som innefattar fördelningen, aflemnas till fullmäk¬
tige i Riksgälds-kontoret, hvilka genast låta utbetala summan, som i kontorets huf¬
vudbok redovisas, hvaremot all den bevillning, som till uppbördsverket i Stockholms
stad inflyter, skall, utan afdrag, lill Riksgälds-kontoret levereras.
Om Edgång vid Taxeringar.
§ 122.
Ordförande med rösträttighet, och ledamöter, så i taxerings- som pröfnings-
kommitlé, skola, då de första gången träda i utöfning af sådan befattning, aflägga
följande ed :
»Jag N. N. lofvar och svar vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag
som Ordförande (ledamot) i taxerings- (pröfnings-) kommitté, skall, efter bästa
förstånd, påföra hvarje förekommande skattskyldig person den beskattning, som han
bör vidkännas, så att, under ett noga iakttagande af föreskrifterne i Bevillnings-
Sladgan, hvarken kronan eller de skattskyldige förnärmas i deras tillsländiga rätt.
Denna förbindelse skall jag på heder och samvete, utan ensidig afsigt och manna-
mon, redeligen uppfylla; så sanni mig Gud hjelpe till lif och själ.»
Om skydd för Taxerings män.
§ 123-
Ledamöter af taxerings- samt pröfnings-kommitté njuta, i och för ulöfuin-
gen af deras kall, enahanda skydd och säkerhet, som uti lil § Regerings-formen
och 77 § Riksdags-ordoingen är åt Riksdagsmän försäkrad.
Om ändrings sökande i Debiterings- och Taxerings-mål, samt
om besvär öfver ådömde böter.
§ 124.
l:o. Vill skattskyldig söka ändring i den bevillning, som af debitering beror,
och, i den ordning 80 § föresklifver, blifvit påförd, anmäle och fullfölje sin talan
hos Konungens Befallningshafvande inom två månader frän den dag, debets deln
60
Bevillnings-Vlskollels Betänkande, M 4.
fått afbemtas, och vidfoga besvärsskriften vederbörligt betyg derå. Är den klagande
missnöjd med Konungens Befaliningsbafvandes utslag, eger ban deröfver anföra be¬
svär bos Kongl. Kammar-rätten inom Trettio dagar från deraf erhållen del.
2:o. Bevar öfver Konungens Befaliningsbafvandes och Kongl. Kammar-rättens
beslut, i frågor rörande debitering, uppehälle ej uppbörden af hvad påfördt blifvit,
hvilket ovägerligen bör gäldas, med rättighet likväl för den skaltskyldige att, efter
vunnen lindring, kostnadsfritt hos vederbörande, mot qvittens, återfå hvad för mycket
blifvit erlagdf.
3:o. Med debitering förslås påföring af så väl personliga skyddsafgiften, som
allt hvad i öfrigt, enligt denna Stadga, är bestämdt utsatt för person eller egendom
och således ej på taxeringsmännens pröfning beror.
§ 125.
4:o. Nöjes den skattskyldige ej åt taxerings-kommittés beslut, rörande egen¬
doms och lägenhets, verks och inrättningars värden, den inkomst, kommittéen ansett
honom ega, eller den klass, uti hvilken han till bevillning efter 2:dra Ari. i denna
Stadga blifvit taxerad, vara han då berättigad att hos pröfnings-kommitléen i länet
söka ändring och rättelse, på sätt 116 § bär ofvan föreskrifver Öfver pröfoings-
kommittéens beslut må så , väl af kronans ombud, som den skattskyldige anföras
besvär, hvilka, ställde till Kongl. Kammar-rätten, skola, inom Tre månader från
af beslutet erhållen del, ingifvas, i Stockholm till Ofverståtbållaren och i orterne
till Konungens Befallningshafvande, som dem, med hvad de dervid hafva att erinra,
ofördröjligen till Kammar-rätten insända, att i laga ordning behandlas. Dock må
besvären icke uppehålla uppbörden af hvad påfördt blifvit, utan gånge dermed, som
uti 124 § stadgas.
2:o. Har skattskyldig icke klagat öfver taxei ings-kommittés åtgärd, men
Landskamrerare, Kronofogde, Häradsskrifvare eller annat Krono-ombud dervid an¬
märkning gjort, och linner pröfnings-kommittéen skäligt, att, antingen med anled¬
ning deraf eller i öfrigt, utan föranledande af några anmärkningar, taxeringsmäns
åtgärder rätta, skall protokollsutdrag, sorn upptager allt hvad för besvärens anförande
bör iakttagas, utfärdas och de skattskyldige behörigen delgifvas.
3:o. Alla expeditioner, i följd af pröfniogs-kommittéens beslut, utgifvas kost¬
nadsfritt.
§ 126.
l:o. Kongl. Kammar-rätten, som är Öfver-domstol i frågor, hvilka angå till-
lämpningen af denna författning, då någon vill öfverklaga Konungens Befallningshaf-
Bevillnings-Utskotlcts Betänkande, J^s 4.
61
vandes beslut, skall dessutom tillkomma, att endast upptaga och afgöra anmärknin¬
gar, som, vid revision af räkenskaperne, kunna förekomma mot debitering, upphörd
och redovisning af bevillningsmedlen. Besvär öfver Kammar-rättens beslut må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas, enligt den hänvisning, som utslaget eller re¬
solutionen bör innehålla.
2:o. När, genom pröfnings-kommittés beslut, någon blifvit från bevillning all¬
deles befriad, må anmärkning dervid icke kunna hos Kammar-rätten göras eller till
pröfning upptagas.
5:o. Konungens Befaliningshafvandes och Kongl. Kammar-rättens utslag eller
resolutioner, rörande debitering, skola kostnadsfritt meddelas den klagande.
4:o. Ej må, af hvad anledning som helst, till taxerings- eller pröfnings-
kommittés handläggning, återförvisas mål, som af dessa kommittéer redan blifvit pröf-
vade; eller pröfnings-kommitté besväras med förklarings afgifvande, utan kunna,
öfver besvär och anmärkningar i taxeringsfrågor, yttranden och förklaringar, efter
omständigheter ne, infordras af kronans ombud vid pröfuings-kommiltéen, och af
den enskilde, hvars rätt är i fråga.
§ 127.
Den, som ej nöjes åt Konungens Befaliningshafvandes utslag, hvarigenom ban
till böter blifvit fälld i något af de fall, som finnas uppräknade ej mindre i denna
bevillningsstadga, än uti de om mantals- och skattskrifning gällande serskilda nådiga
författningar, må ega att besvära sig i Kongl. Kammar-rätten, inom eller sist å
Fyrationdefemle dagen efter af Konungens Befaliningshafvandes utslag erhållen del,
kommunikationsdagen oräknad, med iakttagande i öfrigt af hvad, angående böters
nedsättning vid ändrings sökande, i allmänhet är föreskiifvet.
Art. V.
illm Uppbörd, Afkortning, Undantag oell Lindring
samt Redogörelse.
Om Uppbörd.
§ 128.
Sedan taxerings- samt pröfnings-kommittéerne fulländat sina förrättningar, skola
ordentliga uppbördsböcker, med deröfver författade sammandrag, af Häradsskrifvaren
på landet samt uppbördsman i släderne och vid regementerne genast upprättas, och
02
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande. M i.
i Stockholm till uppbörds-kontoret, i orterne till lands-kontoren inlemnas, inom
den 15 nästpaföljande Januari, för att, efter undergången granskning, påtecknas
ordres till uppbörden, kontrasignerade i Stockholm af Kamcreraren vid Öfverståthål¬
lare-embelet för kronouppbördsverket, samt i orterna af Landskamereraren.
§ 129.
Häradsskrifvaren åligger vid ansvar, såsom för tjenstefel, att, enligt uppbörds-
boken, öfver all den bevillning, sorn blifvit påförd, författa debetsedlar så skyndsamt,
att de fyra veckor förr än uppbördstiden infaller, kunna afhemtas hos någon inom
socknen boende, hvilken om utdelning besörjer, och hvarom kungörelse stall till
vederbörandes underrättelse utfärdas. Länsmän, fjerdings- och sexman, som inom
socknen bo, väre ovilkorligen piigtige alt, på häradsskrifvarens begäran, dessa sedlar
emottaga och till en hvar, som sig anmäler, utdela. Regementsskrivare eller upp¬
bördsman vid regementet bör äfven inom nämnde tid till Cbefs-embetet, i och för
behörigt delgifvande, aflemna debetssedlar öfver bevillningen af embets- och tjenste-
männens löner, och i krigstid skola de tillställas den hemmavarande Chefs-expedi¬
tionen så tidigt, att vederbörandes ombud må, efter deras erhållande, få tillgodonjuta
laga besvärstid.
§ 130.
Debetsedlarne skola specifikt, enligt hvarje artikel, upptaga hvad den skattskyl¬
dige för sig, hustru, barn och öfrige skattskrifne personer samt tjenstehjon, bör er¬
lägga, jemte hvad honom i öfrigt för egendom, handtering, rörelse och tjenst blifvit
påfördt, i likhet med härvid bifogadt formulär.
§ 131.
Skatlskrifvaren må, till ersättning för debetsedlarne, njuta för hvar och en,
som ej öfverstiger Fern R:dr B:ko, en skilling; deröfver lill och med Femtio R:dr
B:ko, två skillingar, samt för debetsedel af ännu högre summa, åtta skillingar B.ko;
hvilken lösen i debetsedeln intages. Likväl må, vid ansvar såsom för tjenstefel, icke
mera än en debetsedel utfärdas för de utskylder, som inom samma laxeringsdistrikt
den skattskyldige påföras; äfvensom serskilda debetsedlar icke få utfärdas för sådane
tjenstehjon, som å husbondens förteckning blifvit upptagne.
§ 132.
Hvad i anseende till debetsedlars författande för landet stadgadt är, kominer
äfven för slädernes uppbördsman att gälla; skolande Magistraterne på eget ansvar
Bevillningsutskottets Betänkande, M 4.
63
tillse, att debetsedlarne af de skattskyldige i rätter tid kunna utlagas. I Stockholm
och Götheborg kommer att härmed så förhållas, som serskildt förordnad! är, eller
framdeles kan varda stadgadt.
§ 133.
Efter erhåline uppbördsordres och minst fjorton dagar före den till kronoupp-
bördsslärnmans företagande inom hvarje län bestämda tid, skola kronofogdarne till
Konungens Befallningshafvande insända uppgift å dagarne till uppbördens förrättande;
börande Häradsskrifvaren vid uppbördsstämman vara närvarande, för alt meddela
behörig annotation å de skattskyldiges debetsedlar, enär derförutan uppbördsmannens
qvittens, enligt uppbördsförfatlningarne, icke är gällande.
§ 134.
1 städerne skola uppbördsterminerne, efter förutgången anmälan hos Öfverståt¬
hållare» eller Konungens Befallningshafvande, vederbörligen kungöras, och uppbörden
på vissa dagar, efter qvarter och nummer, eller hvad annan ordning inom hvarje
stad kan vara vidtagen, af uppbördsmannen, i närvaro af en Magistratsperson, för¬
rättas; kommande i Stockholm att dermed förfaras, som vanligt och redan fast—
stäldt är.
§ 135.
Sedan uppbördsstämman är hållen, kommer med restanliers indrifvande och
hvad dertill hörer att förfaras, såsom författningarne bjuda, eller vidare kan vara
stadgadt, så att alla utskylderne inom slutet af uppbördsåret, eller den 1 Maj, må
vara å vederbörlig ort redoviste och i ränteriet nedsatte.
% 136.
l:o. Skeppsombudsmannen i Stockholm samt sjömanshusens föreståndare i de öfriga
Städerna åligger, att för det vid sjömanshuset skattskrifne eller i deras rullor intagne
sjöfolk debitera och uppbära hela bevillningen efter denna stadga, äfvensom öfriga
personella kronoutskylder, till följd hvaraf de, håde vid sjömäns utinönstring skola
sådane afgifter dem för löpande året påföra och affordra, samt, vid afmönstringen,
för de förflutne åren af förtjenta hyror innehålla den så beskaffade bevillning, jemte
öfrige personella utskylder, dessa personer under deras frånvaro erlägga bordt, så
vida ej genom vederbörlige qviltenser styrkes, alt utskylderne å annor ort inom
riket guhine blifvit, antingen af sjöfolket sjelfve eller deras redare; och skola sjö¬
manshusens föreståndare, i likhet roed andre uppbördsman, inom den 1 Maj och 31
64
Bevillnings-Utskottets Betänkande, M 4.
Augusti hvarje år, genom stadens Magistrat de uppburne medlen hos Konungens
Befallningshafvande i länet redovisa och leverera samt debiteringen verificera med
bifogade specifika sjömansrullor, som upptaga, jemte sjömännens namn, deras hem¬
vist och redare, och till sjömännens in- och utmönstring bestyrkas, af hvilka rullor
bestyrkte utdrag för hvarje län, hvartill sjömännen höra, redogörelsen jemväl åtfölja,
att ingå till Konungens Befallningshafvande, som samma utdrag, jemte underrättelse
derom, att medlen blifvit behörigen redoviste, derefter med första tillsänder veder¬
börande öfrige Konungens Befallningshafvande; kommande sjömanshusets skeppsom¬
budsman i Stockholm och sjömanshusens föreståndare i de öfrige städerne, att för
deras sålunda fullgjorda redovisning erhålla samina förmåner, som blifvit andre debi—
teringsmän förunnade och af dem åtnjutas.
2:o. Sjömän, hvilka bevisligen äro mantals- och skattskrifne på landet för det
år, under hvilket de sedermera anmäla sig hos sjömanshusen till sjöfart, skola på¬
föras personella afgiflerne, der de äro mantals- och skattskrifne, samt sjömanshusen
af dem för samma år ega att uppbära bevillning endast efter 2:dra Art., med skyl¬
dighet likväl att, vid redogörelsen för sistnämnde bevillning, bifoga bevisen, alt de
personella afgifterne blifvit annorstädes påförde; kommande de, hvilka låtit hos sig
skattskrifva sådane sjömän, att ansvara för personella utskyldernas erläggande till ve¬
derbörande uppbördsman.
3:o. Kustboer och andre, som idka sjöfart, utan att låta in- och utmönstra
sig å sjömanshus, förbjudas vid enahanda ansvar, som för underlåten uppgift till
taxerings-kommitté är stadgadt, att begifva sig från orten på sjöresa förr, än de
derom anmält sig till anteckning hos församlingens pastor, som meddelar denna upp¬
gift till vederbörande Häradsskrifvare, hvilken det åligger vaka deröfver, att sjömans-
hevillningen varder sådane personer för de år, sjöfart af dem idkas, behörigen på¬
förd, för alt uttagas vid deras återkomt till orten.
§ 137.
Husbonde häfte för tjenstebjons och handlande, mästare, fabriks- och annan
näringsidkare ansvare för de, i och för hans rörelse, hos honom vid skattskrifnings-
tiden sysselsatte letjenles, gesällers eller andre arbetares, jemte deras hustrurs och
barns utskyIder, med rättighet att, genom afdrag å arbetsförtjensten, derför göra sig
betald. Enahanda förhållande ege rum i afseende å handelsbetjent, gesäll eller andre
arbetare, som frenne veckor före mantalsskrifning från handlande, mästare, fabriks¬
e/ler annan näringsidkare aflytlat, utan att sedermera låta sig skal tsk rifvas, då i slikt
fall betalningsskyldigheten drabbar den, hos hvilken han sednast under skatteåret
varit anställd eller arbetat. Till handelsbetjent, gesäl! eller arbetare, som efter man¬
tals-
Bevillning!-Utskottets Betänkande, M 4.
65
talsskrifning afflyttat, lemne handlande, mästare, m. fl. bevis, att utskylderne blifvit
innehållne; och bör detta bevis af handelsbetjent, gesäll eller arbetare företes, då
han hos vederbörande auktoritet om pass anhåller, för alt sig till annor ort begifva.
Åliggande det den handlande, mästare, m. fl., hos hvilken han derefter först blifver
antagen eller arbete erhåller, att honom beviset affordra, eller ock, i saknad deraf,
för utskylderne ansvara, med samma vilkor, som redan nämnde äro; men innehar
handelsbetjent, gesäll, tjenstehjon eller arbetare egendom, handtering eller rörelse, som
är beskattning underkastad, ansvare sjelf för den deraf utgående bevillning.
§ 138.
Husbonde häfte jemväl för dess landtbönders, torpares och å egorne bosatte
arbetares kronoutskylder, vid bristande, tillgång; dock att för de sistnämnde denna
ansvarighet icke eger rum, så framt med intyg genom sockenstämmoprotokoll kan
styrkas, alt de äro fattige samt ega så ringa arbetsförmåga, att de icke kunna för¬
värfva nödtorftigt uppehälle för sig och de sina.
§ 139.
Flytta tjenstehjon, landtbönder, torpare och arbetsfolk, eller byta de bostad,
sedan skaltskrifningen verkställd är, vidkännes likväl förre husbonden det förut stad¬
gade ansvar för deras kronoutskylder, med rättighet alt för desamma njuta ersätt¬
ning af den, som dem sedermera under året antagit.
§ 140.
Har skattskyldig efter mantalsskrifningen uppgifvit sin egendom till borgenärer,
eller dör han efter uppbördsårets början, skall, efter skedd bevakning, bevillning
gäldas af konkursmassan eller sterbhuset, utan alt utredning eller slut beböfver
afvaktas.
Om Afkortningar.
§ 141.
Afkortning å bevillning må ega rum endast: l:o för dem, som aflidit före
den 1 Maj, då uppbördsåret börjas, i hvilket fall den aflidnes bevillning, efter 1
Art. i denna stadga, kommer att försvinna; men dör tjensteman under årets lopp,
eller erhåller han afsked, erlägges bevillning endast till den dag, då lönen nonom
eller dess sterbhus frångår; 2:o för gesäller och arbetare, sorn före uppbördsårels
Bih. lill R. St. Prat. 1850 & 1851. 5 Sami, 1 Afli., 4 Haft. 9
66
Bevillnings-Utskoltels Betänkande, M 4.
början aflidit, då, jemte bevillningen efter l:sta Art., den bevillning, hvartill den
aflidne, enligt 2:dra Art., varit taxerad, försvinner; och 3:o för dem, som icke
mäkfa påförde utshyldcr erlägga. Afkortning eger aldrig rum för den bevillning,
som af jord eller egendom utgå bör.
§ 142.
l:o. Afkortningslängd underteckne, med ansvar för riktigheten, vid regimen-
ten och korpser, Chefen, i stad uppbördsman, samt å landet Kronofogde och Hä¬
radsskrifvare.
£}:o. I stad skall denna längd dessutom af Magistraten och minst tvenne af
taxeringsmännen granskas, verificeras och underskrifvas. Å landet skola längderne
å utlyste allmänna sockenstämmor uppläsas, då pastor och tvenne socknemän skola
intyga, om något vid dem varit att erinra, samt huruvida sådane förhållanden i af¬
seende på arbetsfolk förekommit, som, enligt 138 §, befria jordegare ifrån ansva¬
righet för utskylderne.
3:o. Afkorlningslängderne skola derefter i Stockholm till Öfverståtbållaren, i
Länen till Konungens Befallningshafvande, aflemnas till ytterligare pröfning, och om
något dervid icke varder påmint, till afloring i räkenskaperne beordras.
Om Undantag och Lindring i bevillningen.
§ 143.
Från afgift efter l:sta Art. befrias: l:o ynglingar, som vid akademier, gymna¬
sier, Carolinska institutet och allmänna skolor idka studier, samt elever vid techno-
logiska undervisningsanstalter; 2:o manufakturister och fabriksidkare i Eskilstuna
fristad, så för egne personer, som för deras hustrur och barn samt de i och för
deras slöjder begagnade arbetare.
§ 144.
Befrielse från afgift enligt l:sta och 2:dra Ari. åtnjuta:
l:o. I tjenst varande så väl som med rättighet lill pension afskedade gemen¬
skapen af indelda och värfvade arméen till lands och sjös, jemte bålsmanshållet;
2:o gemenskapen af extra roterade krigsfolket och beväringsmanskapet för det
krigsår, då de gjort någon garnizons- eller fälttjenst; och skall, till bestyrkande af
verklig tjenstgöring, när afkortning eller restitution sökes, behörigen upprättad och
underskrifven förteckning å manskapet till Konungens Befallningshafvande i orten
af Chefen aflemnas.
Bevillnings-Utskollel» Betänkande, JYi i.
67
Dock sträcke sig de, uti dessa tvenne punkter stadgade, undanlag endast till
krigsfolkets egne personer;
3:o upptagne fattige barn till den genom Kongl. Legostadgan af den 23 No¬
vember 1833 föreskrifne ålder, fattighjon, sådane personer, som njuta understöd
af barmhertighetsverk och allmänna inrättningar, svagsinte, bräcklige och andre, som
äro fattige och ega så ringa arbetsförmåga, att de icke kunna förvärfva nödtorftigt
uppehälle för sig och de sina, äfvensom medellösa fångar;
4:o innevånarne i Särna socken af Oster-Dalarne;
5:o krononybyggare i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Westerbottens, Wester-
Norrlands, Norrbottens och Jemtlands Län, under de första Femton frihetsåren för
sig sjelfva, hustrur och hemmavarande barn, men icke för tjenstefolk; torftige krono¬
nybyggare måga under frihetsår tillgodonjuta denna befrielse, äfven sedan de första
Femlon åren tilländalupit, efter den pröfning af deras belägenhet, som taxerings¬
kommittéerna skall åligga.
§ 145.
Befrielse efter 2:dra Art. åtnjuta:
l:o Innehafvare af en eller flere Ijenster, antingen utan lön eller inkomst, eller
hvars sammanräknade belopp ej öfversliger Tvåhundra R:dr banko, med iakttagande
af hvad 3:dje g föreskrifver; auskultanter och extra ordinarie tjenstemän af alia
stater, hvilkas inkomster genom arvoden eller sportler icke öfverstiga sistnämnda
summa; de personer, hvilka af staten eller allmänna verk åtnjuta pensioner, som
icke öfverstiga Tvåhundrade R:dr banko; afskedade eller blott karakteriserade perso¬
ner utan tjenst och löneinkomst, jemte studerande, hvilka för enskild undervisning
icke hafva mer än Tvåhundra R:dr banko lön, äfvensom i beräkning af lönebelopp
eller extra inkomster icke upptagas å stat bestådde expenser och skrifvarhjelp;
traktamente under kommenderingar utom station; fältaflöning i krig på längre eller
kortare tid; pensioner till delegare af arméens, amiralitets- eller civilstatens pen-
sionsinrätlningar samt alla andra pensionsinrättningar, till hvilka delegarne sjelfva bi¬
dragit eller hvilka från enskilda donationer härröra; embels- och tjensleinäns rese-
penningar och traktamenten i kronans ärenden, äfvensom å stat uppförd häst- och
båtlega samt beklädnads- och beväringsanslag för tjenstemän och betjente vid tull¬
verket; beslagareandelar i så väl varuvärde, som böter för förbrutet dömdt, i riket
olofligen infördt gods; häradsskrifvare» debetsedelslösen; kassörers missräkningspen-
ningar; landträntmästares remisslage; presterskapets så kallade prosletunnor; rese-
underhåll och arfvoden i och för riksdagar samt revisioner af Stats-, Banko- och
Riksgälds-verken; arfvoden, som utgå enligt 121 § af denna förordning; det af-
68
Bivillnings Utskottets Betänkande, M 4.
drag, som, då embets- och tjensteman tillträder lön, innebålles under namn af be¬
grafningshjelp; de af officerares och Landshöfdingars löner utgående ackords-, ränte-
och amorteringsafdrag; samt den ersättning, sorn, under namn af ingvarteringspen-
ningar, utgår till indelda arméens befäl, för bristande karaktershus å deras boställen.
2:o. Lagsladde drängar på landet och i städerne, torpare, lärlingar i handel,
handtverk, manufaktur ier och fabriker; allmogens hemmavarande söner och mågar,
så vida de ej drifva sådan handtering, rörelse och näring, för hvilken bevillning eger
rum. Dock njute drängar, äfvensom hemmavarande söner och mågar, som på lan¬
det mantalsskrifvas hos inhyses- eller backstugu-hjon, stattorpare, förr varande bön¬
der, eller så kallade fördelstagare, tjenstgörande eller afskedade krigsmän, icke denna
befrielse till godo, utan taxeras enligt 27 §, med mindre vid taxeringskommittéerne
utredes och styrkes, att de af laglige orsaker äro skatlfrie, eller att de, för hus¬
bönders och anhöriges' oundgängliga biträde, vård och skötsel, äro behöflige; hvilket
kommittéernes intyg bör i protokollet intagas till verifikation för befrielsen.
3:o. Personer, hvilka angifvit nyttiga uppfinningar, för den belöning, som i
sådant afseende åtnjutes.
4:o. Kronans och statens jemte andra till allmänt behof anslagna byggnader,
verk och inrättningar, hvarunder likväl icke må inbegripas sådane, hvarigenom hyres-
medel eller annan inkomst till enskilde personers eller korporationers verkliga för¬
mån inflyta; barmhertighetsinrättningars egendom; den del af slädernes jord, sorn
är upplåten eller hvaraf afkastningen användes till aflöning åt sådane städernes tjenste¬
män, hvilka till bevillning för deras löneinkomst sjelfve taxeras; distrikt- och socken¬
magasin, äfvensom boställshus, antingen boställsinnehafvaren desamma bebor eller icke;
3:o. Skolinrättningar, för den afkomst, som de. i följd af gåfva eller testa¬
mente, åtnjuta från jordegendomar på landet, så länge den, för dessa egendomars
fulla värde belöpande bevillning af desammas egare betalas; dock att de tjenstemän,
hvilka af sådan afkomst njuta lön, böra för densamma erlägga bevillning, då den
öfverstiger tvåhundrade R:dr Banko, efter stadgad förvandlingsgrund;
6:o. Sparbanker; hvarjemte
7:o. Posthemman, hvilka skjutsa mera än 6 mil i veckan eller 312 mil om
året för helt mantal, befrias från den i 23 § stadgade serskilda bevillning.
§ 146.
Sedan i 33 § allmänna bolag bevillning blifvit ålagd genom föreskrifven afgift
å utdelningen, följer deraf, att vidare bevillning ej kan påföras de synbara tillhörig-
heterne under des§e bolag, såsom redan beskattade.
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, M 4. 69
Af sådan anledning skall bevillning jemväl afkortas, när, till vinnande af säkert
het och reda för statens inkomster, bevillning måst påföras eller erläggas af hem¬
man, verk och lägenheter, sorn rikets akademier tillhöra, i den mån det behörigen
styrkes, att inkomsten deraf antingen är anslagen lill lön för vederbörande embets-
och tjenstemän och således, enligt 2 § af denna stadga, redan beskattad, eller, lill
betäckande af andra genom akademiens stat och vederbörandes förordnanden fast¬
ställde behof, blifvit beräknad och använd.
§ 147.
De af allmogen, som ega eller bruka hemman, hvilkas värde icke öfverstiger
ett tusende R:dr Banko, torpare, gerningsmän, inhyseshjon, bruks- och fabriksarbetare
å landet, drängar och arbetskarlar, så å landet som i städerne, fiskare på landet,
fiskare och sådane torftige personer i städerne, som ej äro borgare, så väl som
förenämnde personers enkor, samt gemenskapens hustrur och enkor skola, när de
hafva fyra barn och derutöfver, af ett eller flere giften, under femton år, i den
ålagda bevillningen njuta ett afdrag af fyra skillingar B:ko för hvarje barn, hvar¬
jemte föräldrarue från mantalspenningar äro Inkallade, likmätigt Kongl. Förordningen
den 8 Mars 1770. Häradsskrifvaren upplage sådane minderårige barn i mantals¬
längd till namn, födelseår och äfven födelsedag för det äldsta af de minderårige,
samt utföre i de tvenne tillökta kolumner främst deras antal, som få eftergift på
nämnde grund från mantalspenningar, och dernäst de barns antal, för hvilka bevill—
ningsafdraget åtnjutes, då mantalslängden kommer alt ligga till grund för afkorlnin-
gen, som i debetsedeln, då den utlemnas, bör den skattskyldige krediteras.
§ 148.
Allmogen i Herjeådalen, samt Öster- och Westerdalarne, nemligen Ofvan- och
Nedan-Siljans, samt Weslerdahls fögderi, och Gagnefs socken af Säthers fögderi uti
Stora Kopparbergs län, äfvensom i Elfdals och Fryksdals Finnskog uti Carlstads län,
befrias till hälften ifrån bevillning efter lista och 2:dra art.; de åter af allmogen i
Kopparbergs län, som afbörda sig mantalspenningarne med kol till Stora Koppar¬
bergs bergslag, njuta befrielse till hälften af bevillningen endast efter lista art.;
hvarjemte de, som icke deltagit i extra grufvehjelpen, men äro ålagde att utgöra
den så kallade kungsgårdshjelpen, förskonas, så länge detta onus fortfar, från en
fjerdedel af bevillningen eber lista och 2:dra art., med mindre än att de på ofvan-
anförda grund njutit lindring till hälften från personella afgiften, då den icke vidare
dem efter lista art. kan tillgodokomma. Befrielse till hälften af bevillningen efter
lista art. njuta, intill nästa riksdag, fiskare i Bohus län, som icke ega jord, idka
70
Bevillnings-Utskollets Betänkande, JM 4.
näring eller bafva annat yrke, samt de af allmogen i Westerbottens, Norrbottens och
Jemtlands län, äfvensom fjelltrakterne i Westernorrlands län, hvilka, enligt taxerings-
männens pröfning, anses deraf vara i behof. De i Östersunds stad bosatte borgare,
hvilka der idka rörelse och näring, njuta, likaledes intill nästa riksdag, efter ena¬
handa pröfning af taxeringsmänncn, eftergift till en tredjedel af hvad femte klassens
städer, efter 2:dra art. af denna stadga, utgöra.
§ 1*9.
Från bevillning, beräknad efter lästetalet, frilages skeppsredare för det år far¬
tyget bevisligen legat i hamn obegagnadt.
Om redogörelsen.
§ ISO.
De instruktioner och förordnanden rörande räkenskaperne öfver Kongl. Maj:ts
och kronans till statsverket anslagna räntor samt uppbörden och redovisningen, som
nu äro gällande eller framdeles kunna utfärdas, skola jemväl i allt, som angår be-
villningen, lända uppbördsman och de flere vederbörande till ofelbar efterlefnad.
Dock må, i landsböcker och räkningar, bevillningen och öfrige Riksgäldskontoret
tillsiagne fonder icke sammanblandas med Statskontorets och andre verks medel.
§ *51.
l:o. Öfver hela hevillningen efter denna stadga skall för Stockholms stad af
kronouppbörds-kamereraren och för länen af Landskontoren, vid ansvar, upprättas
sammandrag, i nogaste öfverensstämmelse med de härvid bilagde formulärer, hvarvid
största uppmärksamhet bör användas, att alla uppgifter blifva med verkliga förhål¬
landet enliga, hvilké sammandrag af Öfverståthållare!» och Konungens Befallnings¬
hafvande lill Riksgälds-kontoret insändas inom Januari månads slut under uppbörds¬
året.
2:o. Desse sammandrag skola i Riksgälds-kontoret på det nogaste lill sum¬
morna granskas, och om, vid jemförelse af föregående årens sammandrag, olikheter
skulle finnas i antal af hemman, lägenheter och räntor eller andra uppgifter, som till
rättelse tjena, skola vederbörandes förklaringar deröfver infordras, hvilka vid samman¬
dragen biläggas, samt derefter, jemte sammandragen, öfverlemnas till kammarrätten,
för att pröfva felens beskaffenhet och hvad ansvar derå följa hör. Sedan förberörde
handlingar blifvit lill Riksgälds-konloret återställde, upprättas derstädes ett general¬
sammandrag öfver bevillningen, hvilket genom trycket utgifves.
Bevillninge-UtskoUets Betänkande, M 4.
71
§ 152.
På det hvarken uppbördsmännen må ådraga sig balans, eller den skattskyldige
åsamka sig flere års rester, skall det åligga det embetsverk, hvilket, jemlikt instruk¬
tion och författningar, inseendet öfver uppbördsverket i hela dess vidd är uppdraget,
att, enär af de årligen inkommande berättelser inhemlas eller af fullmäktige i Riks¬
gäldskontoret anmäles, att restantierne på något ställe, utan uppgifven serdeles giltig
orsak, stigit lill mera än vanlig höjd, genast låta genom Konungens Befallnings¬
hafvande i orten eller annan vederbörligen förordnad person, behöriga rest-ransak-
ningar anställa, samt, derest vårdslöshet, fel eller försummelse hos någon uppbörds¬
man förmärkes, utan allt uppehåll låta den felaklige tilltala och till lagligt ansvar
befordra; äfvensom embetsverket åligger vidtaga sådana anstalter, att de befunne
restantierne med möjligaste skyndsamhet indrifvas.
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande, JYl 4.
Tariff öfver värdet å hemman, som innehafvas under eganderätt, samt de i
2 art. 20 §. af bevillningsstadgan omförmälde hemman, hvilket värde hvarje
dr, intill nästa riksdag, icke får, för något län, u-ppskatlas lägre än här ut¬
sattes-
|
Minsta värde.
|
|
It:dr.
|
sk.
|
Upsala län
|
11,328,925
|
—
|
Stockholms dito
|
16,398,360
|
—
|
Södermanlands dito
|
11,394,000
|
|
Ostergötlands dito
|
20,898,090
|
—
|
Gottlands dito
|
2,844,180
|
—
|
Calmar dito
|
11,832,300
|
—
|
Olands dito
|
2,112,120
|
—
|
Blekinge dito
|
7,431,435
|
|
Jönköpings dito
|
9,164,385
|
|
Kronobergs dito
|
7,819,290
|
|
Christianstads dito
|
11,340,675
|
—
|
Malmöhus dito
|
19,215,855
|
—
|
Hallands dito
|
6,723,450
|
—
|
Götheborgs dito
|
9,190,215
|
—
|
Elfsborgs dito
|
12,901,725
|
—
|
Skaraborgs dito •
|
17,924,535
|
—
|
Nerikes dito
|
8,223,570
|
|
Wermlands dito
|
14,155,560
|
—
|
Westmanlands dito
|
10,588,230
|
—
|
Kopparbergs dito
|
6,759,855
|
—
|
Gefleborgs dito
|
4,744,035
|
—
|
|
6,125,805
|
—
|
Westerbottens dito
|
1,469,790
|
—
|
Jemtlands dito
|
1,294,830
|
—
|
Norrbottens dito
|
1,219,185
|
—
|
Summa
|
233,100,000| —
|
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1851.
Bevillnings-Vtskollets Betänkande, M 5.
i
M 5.
Ank. till Eip.-Utsk. den 30 April 1831, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående tullhevillningen.
Då Utskotlet härmed går att för Rikets Ständer framlägga de åsigter, som, vid
behandling af frågan angående grunderna och sättet för tullbevillningens utgörande,
hos Utskottet gjort sig gällande, har Utskottet att tillika redogöra för innehållet af
de angående detta ämne i grundlagsenlig ordning till Utskottet öfverlemnade fram¬
ställningar, nemligen dels Kongl. Maj.is nådiga skrifvelse af den 1 sistlidne Februari,
angående de transatlantiska tull—lindlingarnes upphäfvande, dels ock flera inom Riks¬
stånden väckta motioner och afgifna yttranden; och vill Utskottet i den ordning,
som af ämnets beskaffenhet påkallas, öfver dessa framställningar sitt utlåtande afgifva.
Herr Friherre Cederström, R„ Herr K. A. Almgren och Nils Strindlund från
Wester-Norrlands län hafva, hvar inom sitt Riksstånd, föreslagit, ätt nu gällande
tulltaxa mätte oförändrad bibehållas; och i nära öfverensstämmelse dermed är äfven
inom Högvördiga Presteståndel af Herr Doktor Sandberg yrkadt, att tulltaxan måtte
i det närmaste lemnäs oförändrad intill nästa riksdag. Till stöd för denna mening
är anfördt, hurusom, oberäknad! den förlängning af riksdagarne och förhöjning i
riksdagskostnaderna, som genom tulltaxans omarbetning vid hvarje riksmöte förorsa¬
kades, den vida större olägenhet deraf uppkomme, att handeln och öfriga näringar,
hvilkas bestånd och trefnad i mer eller mindre man vern af tullhestämmelserna be¬
roende, förlamades af den osäkerhet, som ständiga växlingar i tull-lagstiftningen
åstadkommo. Nu gällande tulltaxa hade dessutom icke mera än 2 år tillämpats och
verkningarne af densamma kunde följaktligen icke med någon säkerhet bedömmas;
hvartill ock slutligen komme, att Bevillnings-Utskottet icke vore i tillfälle att åt det
vidlyftiga och grannlaga tull-lagstiftningsarbetet egna den tid, sorn för införskaffande
af alla nödiga upplysningar, rörande in- och utländska priser samt produktions- och
handelsförhållanden, oundgängligen erfordrades.
Långt ifrån alt förneka grundsatsen af stadga i tull-lagstiftningen dess fulla
värde, är Utskottet fastmera af den tanke, att rubbningar i denna, likasom i all
annan lagstiftning, endast efter moget bepröfvande och sorgfällig undersökning af
Bill. till R. St. Brot. 1850 & llläl. ä Sami., 1 .t/d., 5 Haft. 1
2
BeviUnings-Utskottels Betänkande, M S.
behofvel bör ega rum; tnen der detta behof åter oafvislig! framstår, der tror ock
Utskottet hvarje dröjsmål med ändrings vidtagande vara lika oklokt som olycksbrin-
gande. Och ehuru nu gällande tulltaxa icke mera än två år tjenat tili efterrättelse,
må man likväl icke förbise, alt mängden af dess stadganden är berntsd från äldre,
hvar efter annan gällande, tulltaxor och att således mångårig erfarenhet gifver led¬
ning för bedömrnandet af dessa stadgandens större eller mindre lämplighet. — Då
Utskottet i följd af en sådan erfarenhet och på grunder, som här nedan skola när¬
mare utvecklas, funnit sig icke kunna underlåta att, med anledning af Kongl. Maj:ts
högstberörda nådiga skrifvelse samt flera hos Riksstånden väckta motioner, föreslå
åtskilliga ändringar i gällande tulltaxa, hemställer Utskottet alltså,
att ofvannämnde af Herr Friherre Cederström, Herr Doktor Sandberg,
Herr Almgren och Nils Strindlund väckta motioner icke mätte lill
annat beslut föranleda, än att de bestämmelser i gällande taxa, hvari
ändringar icke här nedan föreslås, fortfarande bibehållas.
Genomgripande förändringar i tulltaxan hafva blifvit yrkade: inom Ridderskapet
neli Adeln af Herr Rosenblad, IL, som såsom sin motion upptagit det af Herr Tu 11 -
distriktschefen m. m. W. Karström nästlidne år från trycket utgifna »Förslag till
tulltaxa för inkommande varor» med några få af motionären derifrån gjorda afvikel—
ser; och inom Väliofl. Borgareståndet, af Herr P. Murén, hvilken, jemte bemötande
af de invändningar, som vid sista riksdagen gjordes emot det af Kongl. Maj:t då
afgifna och af dåvarande Bevillnings-Utskott hufvudsakligen antagna tulltaxeförslag,
innefattande en fullständigare tillämpning af de till handelns lättnad syftande grund¬
satser, hvilka redan en längre följd af år varit af lagstiftaren godkända, tillstyrkt,
att det af Bevillnings-Ulskotlet den 8 Maj 1848 jemte Utlåtandet N:o 13 afgifna
taxeförslag, ined de af motionären uti dervid fogad reservation förordade ändringar,
men med uteslutande af tullvärdeskolumnen, måtte af rikets nu församlade Ständer
antagas; varande dessa af Herrar Rosenblad och Murén sålunda framställda taxeför¬
slag väl i liera detaljer sins emellan skiljaktiga, men till sjelfva grundsatserna nära
öfverensstämmande.
Bland dessa grundsatser inlager den om afskaffandet af förbuden mot vissa
varors in- och utförsel första rummet, likasom frågan derom är den mest omtvistade
och den fullständigast utredda. Sistnämnde omständighet berättigar ock Utskottet
att här förbigå de skäl, som i allmänhet tala för förbudssystcmels fullkomliga från¬
trädande; men till de från föregående tiders erfarenhet heinlade bevis för nyttan af
ett friare tullsystem kan Utskottet icke underlåta alt lägga erinran om de välgörande
frukter, sista riksdagens åtgärd att borttaga införselsförbuden för sockersyrup samt
topp-, kandi- och kaksocker redan ögonskenligen burit, dä sockerförädlingen inom
Bevillnings-Dlskollels Betänkande, M S.
3
landet oafbrutet fortgått och utvecklat sig samtidigt med den stora konsumerande
allmänhetens befrielse från en orimligt bög, under förbudsskyddet af fabrikanten god¬
tyckligt fixerad, beskattning.
Med denna vid hvarje hittills gjordt utbyte af förbud mot lämplig skyddstull
bekräftade erfarenhet för ögonen har Utskottet icke tvekat, att, sedan de politiska
och kommerciella skakningar, som vid sista riksdagen anfördes emot fullständigt från¬
trädande af förbudssystemet, numera dels lugnat sig, dels ock visat sig i afseende
a industrien medföra helt andra resullater, än som då befarades, antaga den grund¬
sats, att alla in- och utförselsförhud böra utbytas mot sådane tullafgifler, som dt
inhemska varutillverkaren lemna tillbörligt skydd på samma gång, som de bereda
möjlighet till loflig handel med alla varor.
Näst frågan om förbudens afskaflfande följer bland tull-lagsliflningens grundsat¬
ser den af motionärerne och isynnerhet Herr Murén förfäktade åsigt, att lullafgif-
lerna icke måtte i allmänhet sättas högre, vare sig vid in- eller utförsel, än till
23 procent af varuvärdet; men, då vid öfvergången från förbuds- till skyddstullsy¬
stemet största varsamhet vid tullsatsernas bestämmande är af nöden och någon viss
procent af varuvärdet icke alltid utgör rätta grunden för dessa tullsatsor, så vidt
dermed i första rummet afses skydd för inhemska näringarne, hälst värdet å olika
fabriks- och handtverksvaror hufvudsakligen beror, än af råvarans värde, än åter af
det å fabrikatet nedlagda arbete, anser Utskottet sig icke nu böra såsom allmän
regel för tullafgifler nas bestämmande antaga något visst maximum af varuvärdet.
Vidare innefattar Herr Rosenblads motion den princip för tull-lagstiftningen,
alt varors förtullning efter värde bör i möjligaste mån af skaff as; och är såsom
skäl härför anfördt, alt förtullningcn efter anslagsvärden icke allenast icke uppfyllde ett
bland viikoren för handelns trefnad — tullbehandlingens verkställande med skynd¬
samhet, säkerhet och likstämmighet på rikets alla tullplatser —, utan tillika vore skad¬
lig: enär Kongl. Maj.t och Kronan, i följd af alltför låga angifningsvärden, förlorade
i sin tillständiga rätt; tulltjenstemannen förlorade sitt anseende såsom opartisk verk¬
ställare af tulltaxans föreskrifter, ehvad han med egna medel inlöste eller lemtiade
utan anmärkning varor, sorn till förtullning med alltför låga värden angifvits; hand¬
landen förlorade genom dröjsmålet med förtullningcn, genom växlande tullbelopp å
enahanda vara vid särskilda tillfällen och stundom äfven derigenom, att hans till rätt
värde angifna vara vid uppkommen varubrist kunde genom inlösning honom från-
hätulas; privatmannen jemväl kunde på sistnämnde sätt förlora en för eget behof
införskrifven, till värdet ärligt uppgifven vara; och slutligen sjelfva varorna utsattes
för försämring genom förevisningen och handteringen deraf under anslagstiden.
4
Bevillnings-Utskoltcls Betänkande, JYs 8.
Utskottet, sorn delar motionärens åsigt härutinnan, har, i öfverensstämmelse der¬
med, vid tulltaxeregleringen sökt att, så vidt sig göra låtit, utbyta värdeförtullningen
emot annat lämpligare förtul/ningssätt-
Bland annat, hvarom Utskottet här nedan kommer att vidare sig yttra, har, i
fråga om grundsatserna för tull-lagstiftningen, Herr J. G. Schican uti motion bos
Vällofl. Borgareståndet föreslagit, att all utförselstull, såsom irrationell, måtte upp¬
höra, hälst den inkomst, staten deraf under sednare åren uppburit, icke uppgått i
medeltal till mera. än 77,000 R:dr årligen.
Endast ett jemförelsevis ringa antal artiklar äro i gällande tulltaxa belagda med
utförselstull; men dessa artiklar utgöra dels naturprodukter, behöfliga för inhemsk
förbrukning, dels ock i så ringa mån bearbetade alster, att utförseln deraf, utan
vidare förädling inom landet, ingalunda synes vara ur statsekonomisk synpunkt önsk¬
värd; och som det dessutom torde vara billigt, att staten af sådana exportartiklar
beredes någon ersättning för de kostnader, som med nödiga kontroller öfver utför¬
seln äro förknippade, finner Utskottet sig böra hemställa,
att Herr Schwang motion i omförmälda hänseende icke må vinna
bifall.
Till ile allmänna grunderna för tull-lagstiftningen sluter sig närmast frågan,
huruvida undantag och lindringar i stadgade tullbestämmelser böra lill uppmuntran
för vissa handelsföretag och näringar medgifvas, eller om icke fastheldre dylika un¬
dantag och lindringar skadligt inverka på industrien i det hela och för det ojem¬
förligt större antalet näringsidkare, som deraf icke komma i åtnjutande, innebära
en tryckande orättvisa; och Utskottet ser sig alltså föranlåtet, att nu till behandling
upptaga denna fråga, hvari företrädesvis ingår det i Kongl. Maj:ts omförmälda nå¬
diga proposition samt åtskilliga motioner väckta förslag, att den i 24 § af tulltaxe-
underrättelserna till förmån för Svenska sjöfarten på aflägsnare orter medgifna lin¬
dring i tull samt handels- och sjöfarts—afgiftor måtte upphöra.
Redan under motionstiden blef denna fråga bragt å bane inom Vällofl. Bor¬
gareståndet af Herr Schwan, som uti sin ofvannämnda motion, jemte förordande af
dels nedsättning i tullafgifterna, dels fullkomlig tullfrihet för liera nödvändighetsartik^
lar, såsom lämplig utväg att bereda full ersättning för den minskning i tullinkom¬
sten, hvilken sålunda uppkomme, föreslog upphäfvande af den transatlantiska tull-
lindringen, uppgående i medeltal under åren 1847—1849 lill icke mindre än
587,000 R:dr årligen. Jemte det Herr Schwan till stöd för detta förslag åbero¬
pade det särskilda anförande, som Herr Presidenten Skogman hos don år 1839
nedsalta lullkommitléen afgifvit, anförde han vidare, att dessa tull-lindringar upp¬
muntrat till en föga lönande export och till en import, oftast större än behofvet
Bevillnings-Utskottcls Betänkande, 3.
5
och dyrare, än om den skett på naturlig väg, hvilket förhållande genom uppgifna
exempel närmare utreddes, äfvensom att ändamålet med dessa tull-lindringar, Sven¬
ska sjöfartens uppmuntran, numera förfelades, sedan äfven Engelska fartyg åtnjöto
lika förmåner; och ansåg Herr Schwan, att dessa tull-lindringar borde successivt
med '/aidel årligen minskas, på det importen under sista året af deras tillvaro icke
skulle alltför mycket uppdrifvas; — och inom Hedervärda Bondeståndet af Johan
Jacob Rutberg från Norrbottens län, sorn hufvudsakligen på enahanda grunder, hvil¬
ka af Herr Schwan blifvit anförda, tillstyrkte, att ifrågavarande undantagslagstiftning,
såsom nu mera ändarnålslös och snarare skadlig än gagnelig, mätte alldeles upphäf-
vas; hvaremot Herr L. Bergman uti särskild hos Borgareståndet väckt motion för¬
ordat lull-lindringarnes bibehållande, men för den händelse, att Herr Schwang förslag
blefve antaget, såsom nödvändig följd deraf tillstyrkt en mot tull-lindringen svarande
nedsättning i införselstullen å rått socker, alla slag, kaffe, tobaksblader och stjelk
samt de flera råämnen och kryddor, hvilka vanligen från aflägsnare länder införas.
Sedermera har Kongl. Majit uti Sin meranämnde nådiga proposition, på deri
åberopade, af Kommers-Kollegium och General-Tull-Styrelsen i afgifvet underdånigt
utlåtande anförda skäl föreslagit, att do i 24 § af 184B års tulltaxeunderrättelser
medgifna tull-lindringar, vid sä väl införsel från, som utförsel till de i nämnde §
uppräknade orter måtte för framtiden upphöra, ej mindre för de med Svenska far¬
tyg in- eller utförda varor, än ock, i följd deraf, för varor, in- eller utförda med
sådana främmande fartyg, hvilkas laddningar i Svensk hamn äro underkastade ena¬
handa afgifter, som laddningar, tillhörande inhemska fartyg, dock att denna förändring
borde träda i verkställighet först med 1853 års början; hvarjemte Kongl. Majit, i
fråga om tullbestämmelserna för sådane varor, som hittills åtnjutit tull-lindring, efter
inhemtande af do upplysningar, som innefattades i del vid ärendets föredragning
inför Kongl. Majit i Statsrådet hållna och den Kongl, propositionen bifogade proto¬
koll, ansett någon nedsättning uti stadgade tullafgifter icke böra för tillfället ifråga¬
komma för andra från ofvannämnde aflägsnare länder inkommande varor, än kafle
och socker, derå Kongl. Majit föreslagit, att, räknadt från och med den dag, då tull-
lindringarne upphörde, tullafgifterna måtte utgå:
för kaffe med 3 skir
och för socker:
Mascovad, eller brunt och gult, ordi¬
närt Terres- och Tetes- samt hvitt
Pudersocker med 2 skir 3 rst.
Krossadt lump-, Havanna-, Terres- och
andra till Sockerhalten lika slag . . med 4 skir per skålpund.
6
Bevillnings-Utskollets Betänkande JVs 5.
Vid föredragning bos Riks-Stånden af Kong!. Maj:ts nådiga skrifvelse hafva
åtskilliga yttranden hos Ridderskapet och Adeln, Rorgare- och Bonde-Stånden blif¬
vit afgifna både för och emot tull-lindringarnes upphäfvande, äfvensom angående tul>l-
satserna å de varuartiklar, hvilka hittills hufvudsakligen blifvit med tull-lindring in¬
förda; och har Utskottet häraf erhållit del, äfvensom Utskottet fått till sig öfverlem-
nade de till frågan hörande, i den Kongl, skrifvelsen omförmälda handlingar.
Efter sorgfälligt öfvervägande af hvad sålunda förekommit, finnér Utskottet sig
böra fullkomligt instämma i de uti Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse för tull-lindrin¬
garnes upphäfvande anförda skäl, hvilkas giltighet, efter Utskottets åsigt, icke blifvit
i någon nion vederlagd.
Till ytterligare stöd för Utskottets mening torde böra anföras följande ur Kom-
mers-Kollegii underdåniga Berättelse om Sveriges utrikes bandel och sjöfart för år
1849 hernlade upplysningar: att af Sveriges handelsflotta, som under året varit till
utrikes sjöfart begagnad, uppgående till 66,847 läster, fartyg om tillsammans 20,777
läster besökt Brasilien, Buenos Ayres och Havanna, eller de orter, hvarifrån den
väsendtliga, med tull-lindring uppmuntrade, införseln eger rum ; alt af dessa fartyg
från Sverige uigått direkte lill nämnde orter endast S,598 läster och till Sverige
direkte återgått endast 4,422 läster; och att hela det öfriga lästetalet af nämnde
flotta, som besökt berörde orter, varit begagnadt i frakthandel emellan främmande
länder. Endast omkring Vj,:del af den omförmälda orter besökande Svenska han¬
delsflottan har således kommit i åtnjutande af den uppmuntran till sjöfait på aflägs¬
na re länder, som tull—lindringarne skolat medföra; och Svenska handelsflottan, med
hvilken de flesta andra länders här hafva lika förmoner, synes följaktligen icke vara
beroende af nämnde lindringar.
Enär den af Kongl. Maj:t föreslagna tidpunkt för tull-lindringarnes upphörande,
enligt Utskottets tanka, medgifver tillräckligt rådrum till utförande af de handelsfö¬
retag, som på nu gällande sladganden kunna grundas, samt något behof af succes¬
siv öfvergång från det exceptionella stadgandet sedermera desloinindre torde före¬
finnas, sorn lullsatserna å de förnämsta handelsartiklar, hvilka här äro i fråga, enligt
Utskottets åsigt, böra samtidigt och i motsvarig mon nedsättas, hvarigenom den be¬
farade öfverdriften af importen under sista året af tull-lindringarnes tillvaro före-
kommes, Utskottet jemväl anser den af Kongl. Maj:t föreslagna tidpunkt för vidta¬
gandet på en gång af ifrågavarande förändring fullt ändamålsenlig; och hemställer
Utskottet alltså,
att Rikets Ständer måtte, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, be¬
sluta, att de i 24 § af underrättelserne till gällande tulltaxa Sven¬
ska sjöfarten på aflägsnare orter beviljade förmoner af lindring i tull
Bevillnings-Utskotlels Betänkande, As S
7
samt handels- och sjöfartsafgifter skola från och med början af år
1833 helt och hållet upphöra.
1 don ordning artiklarne i taxan förekomma vill Utskottet till behandling upp¬
taga frågan om en mot tull-lindringarne svarande nedsättning i nu stadgade inför—
selsafgifter å ej mindre de uti Kongl. Maj:ls nådiga skrifvelse omförmälda artiklarne
Kaffe och Socker, än äfven å artiklarne Årrak och Rumm, Hudar, oberedda, Ris,
oskalad eller s. k. Paddy samt Tobak, hvarom Utskottet funnit sig föranlåtet af¬
gifva serskilda yttranden; men i fråga om öfrige artiklar, som i större eller mindre
mon utgjort föremål för direkt införsel från sådana aflägsna produktionsorter, all tull¬
lindring dervid egt rum, såsom Gryn, Peppar, The m. fl., anser Utskottet sig nu
böra gifva tillkänna, att Utskotlet i upphäfvandet af undantagen från de allmänna
tullsatser, hvarmed dessa och dylika artiklar äro belagda och hvilka tullsatser för
betydliga qvanlileter af samma artiklar hittills till fulla beloppet utgått, icke funnit
nöjaktigt skäl för sjelfva tullsatsernas förändring; hvarföre ock Utskottet, i enlighet
med Kongl. Maj:ls förslag, för sådana artiklar, oberoende af frågan om tull-lindrin-
garnes upphäfvande, bibehållit nu gällande tullafgifter.
Pä andra i Taxan medgifna undantag från de i allmänhet stadgade tullsatserna
har Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad genom Herr Schwarts omförmälda mo¬
tion, hvari, under erinran om den fullkomliga tullfrihet eller nedsättning till 3 å 10
procents tull, hvilken Kommers-Kollegium, enligt 13 g tulltaxeunderrättelserna, eger
att medgifva för machinerier, redskap och verktyg m. m., Herr Schwan föreslagit,
att, enär dylika medgifvanden lätt kunde missbrukas, Utskottet mätte från Kommers-
Kollegium infordra uppgift på hvad sålunda, enligt serskilda resolutioner, de sednare
åren fått till riket införas.
Utskottet har vidtagit denna åtgärd och af de vunna upplysningarna inhemtat,
att, till följd af såväl den i nämnde § af tulltaxeunderrättelserna, sorn de vid flera
artiklar i taxan förekommande undantagsbestämmelser, ganska betydliga varu-qvantiteter
blifvit, till förmån för serskilda yrken och industriföretag, vid införsel medgifna tullfrihet
eller nedsatta tullafgifter. — Och ehuru det visserligen vore önskligt och med prin¬
ciperna för en rationel tull-lagstiftning öfverensstämmande, att lullsatserne i all¬
mänhet så bestämdes, att parliela lindringar kunde helt och hållet undvikas; likväl
och då Utskottet icke vågat att från det prohibitiva tullsystem, som genomgår gäl¬
lande tulltaxa och gjort undantagen oundvikliga, på en gång öfvergå till sådane tull¬
bestämmelser, som undanröjde allt behof af dessa undantag, har Utskotlet funnit
Herr Schwans ofvanberörda framställning och hvad i anledning deraf blifvit utredt
icke böra till vidare åtgärd föranleda.
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande, Al S.
Utom ofvanomförmälila af Herrar Rosenblad och Murén afgifna tull-taxeförslag
förekomma i afseende å de serskilda tullsatserna följande motioner af allmännare
syftning, nemligen:
Af Herr Hjerta, Lars, som, under anförande, att, om äfven en öfvervägande
opinion ansåge ett skyddstullsystem, lill förmon för de inhemska näringarna, höra
fortfarande ega rum genom höga tullafgifter ä sådane artiklar och produkter, som
inkommo i fullfärdigt skick till omedelbar förbrukning, tänkesätten dock syntes all¬
männeligen förena sig derom, att höga införselsafgifter å råämnen och hal/fabrikat er,
hvilkas ytterligare bearbetning utgjorde föremål för landets egen industri, äfvensom
på lifsmedel, af hvilkas pris arbetarens lefnadskostnad berodde, måste motverka och
fördröja utvecklingen af de imhemska slöjderna och välståndet, i stället att befordra
dem, föreslagit nedsättning i tullafgifterna å flera till sistnämnde kategorier hänför¬
liga artiklar; hvarjemte Herr Hjerta vid de serskilda artiklarna närmare utvecklat de
åsigter, hvarpå lian grundat de af honom föreslagna förändringar;
af Herr Prosten Holm: att, enär orsaken till alla samhällsklassers aftynande
välmåga till stor del lage uti den med hvar dag tilltagande lyxen i kläder och lef¬
nadssätt, och denna lyx, der den härflöte från utländsk källa, vore för landet isyn¬
nerhet förderflig, alla utländska lyx- och öfverflödsartiklar måtte, intilldess krafti¬
gare botemedel emot det onda kunde åstadkommas, varda belagde med en högre
tull, hvarigenom den rike linge för sitt öfverflöd betala något mera till staten, men
begäret till dessa varor hos mången mindre bemedlad skulle genom varornes fördy¬
rande småningom minskas;
af Herrar Schwan och Bergman, hvilka uti sina ofvannämnde motioner till¬
styrkt dels tullfrihet dels betydlig tullnedsättning för flera uppgifna till lifsförnöden-
heler hänförliga artiklar;
af Herr C. Fr. Waern J:r, som, i ändamål att främja Sveriges skeppshyg-
gerirörelse och Svenska handelsflottans tillväxt samt enär de af Kongl. Majit i så¬
dant hänseende nyligen vidtagna förändringar icke voro tillfyllestgörande, föreslagit
flera förändringar i nu gifna föreskrifter och deribland nedsättning i införselstullen
å de till fartygs utrustning erforderliga varuartiklar, såsom segel- och tältduk, tåg¬
virke m. m.; samt
af Jonas Petter Sandstedt från Jönköpings län, hvilken, erinrande om den be¬
tydliga tillväxt, jordbruket och boskapsskötseln vunno under skyddet af de i 184S
års taxa stadgade höga tullafgifter, föreslagit, att de sedermera å viktualier och landt-
mannavaror nedsatta afgifterna måtte, isynnerhet till skydd mot införseln från Fin¬
land,
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, J[° 5.
9
land, förhöjas lill ett med verklig egenskap af skyddstull lämpadt belopp, eller med
minst SO procent.
Ehuru Utskottet erkänner riktigheten i allmänhet af de principer, sorn ligga
till grund för dessa af Herrar Hjerta, Holm, Schwan, Bergman och Warn väckta
förslag, äfvensom angelägenheten af att vid tullsatsernas bestämmande för landlman-
navaror icke lemna ur sigte jordbrukets af Riksdagsfullmäktigen Sandstedt framhållna
anspråk på tillbörligt skydd, tror Utskottet likväl alt dessa principer vid tulltaxe—
regleringen endast såvida böra inrymmas tillämpning, som förhållandet med de ser¬
skilda varuartiklarne och de flera omständigheter, hvilka vid tullsalsernas bestäm¬
mande måste tagas i betraktande, linnas medgifva förändring i hvad nu är stadgadt;
hvarföre Utskottet, utan att nu till antagande framställa någon af de grunder, hvarpå
nämnde motioner hvila, förbehåller sig att i hvarje serskildt fall få öfver de i dessa
motioner väckta förslag, för så vidt de afse bestämdt uppgifna artiklar, afgifva yttrande.
Innan Utskottet öfvergår till närmare redogörelse för ifrågasatte ändringar i
tulltaxans detaljbeslämmelser anser Utskottet sig böra anmäla att, då Herrar Ro¬
senblads och Muréns serskilda taxeförslag äro från trycket utgifna och således för
en hvar tillgängliga, samt det vid sådant förhållande skulle leda till lika onödig som
tröttande vidlyftighet att vid hvarje särskild artikel, derför nämnda taxeförslag inne¬
hålla ej allenast från gällande taxa afvikande ulan ock sinsemellan skiljaktiga be¬
stämmelser, anföra desamma, Utskottet ansett sig i afseende å dessa taxeförslag höra
iakttaga det serskilda förfaringssätt, att endast i fall, der ändring af annan motionär
blifvit föreslagen eller af Utskottet funnits böra ega rum, jemväl upptaga innehållet
af Herrar Rosenblads och Muréns ifrågavarande motioner.
Då tvekan lärer uppstått om rätta lullhehandlingen af arbetad Agat, som före- Ågat, arbe-
kommer infattad i ädla metaller, samt det för vinnande af den högre tullafgift en
sålunda genom infattningen dyrbarare artikel bör vidkännas, synes lämpligt alt, på
sätt Herr Rosenblad föreslagit, infattad Agat förtullas lika med infattningen, hemstäl¬
ler Utskottet,
att rubriken Agat, arbetad, må klassificeras och åsättas tull på sätt
bilagde taxeförslag utvisar.
Bernsten, ar¬
betad.
Af enahanda skäl är ock samma förändring vidtagen i afseende å artiklarne C°l^!g^’e ar
Bernsten, arbetad, Coraller, arbetade, Glasflusser, slipade, och Perlemor, arbetad. Glasflusser,
slipade.
Perlemor, ar
Bih. lill R. St. Brot. 1850 & 1851. 5 Samt., 1 Afd„ 5 Raft. 2 belad'
10
Bevillnings-Ulskottcls Betänkande, JYs 5.
Arsemk. Vid artikeln Arsenik har Herr Rosenblad, med afvikelse från Karströms taxe¬
förslag, tillstyrkt uttryckligt stadgande, att Arsenik, utom de i tulltaxan uppgifna fall,
är till införsel förbjuden; men då den i taxan stadgade inskränkning af rättigheten
alt införa Arsenik tydligen innefattar att införsel icke må annorlunda, än der säges,
ega rum, anser Utskottet
något förtydligande i detta hänseende icke erfordras.
Askar ochI)o- Den för Askar och Dosor af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specifice-
sor. rac|e ämnen, nu till 25 procent af värdet stadgade tull har Utskottet, i öfverens¬
stämmelse med Herr Rosenblads förslag och till undvikande af värde-föi tullningen,
ansett
böra utbytas mot införselsafgifl af 8 sk. skålpundet;
hvarjemte Utskottet tillstyrker,
den förändrade redaktion för artikeln Askar och Dosor, som bilagde
taxeförslag innehåller.
Balsam. I öfverensstämmelse med Herr Rosenblads motion hemställes,
alt under rubriken Balsam må tilläggas den anmärkning taxeförsla¬
get utvisar.
Band. Under förutsättning att nu gällande förbud mot införsel af siden- och halfsi¬
den väfnader, i enlighet med Utskottets förslag, komma att upphöra, har Utskottet,
med anledning af Herrar Rosenblads och Muréns motioner, trott sig för Band: sam¬
mets-, siden- och halfsiden-, hvilka nu äro med serskilda införselsafgifter belagde,
böra föreslå
hänvisning till lika tullbehandling, som för väfnader af samma slag
bestämmes;
Äfvensom Utskottet för bomulls-, ylle- och linne-band, hvarå införselsafgiften,
nu utgörande 1 R:dr, blifvit af Herr Rosenblad föreslagen lill 32 sk. och af Herr
Murén till 24 sk. per skålpund, tillstyrker
rubrikens förändring till band, andra slag, med införselsafgift af
40 sk. skålpundet.
Barometrar. Vid rubriken Barometrar har Utskottet, i enlighet med Herr Rosenblads
motion,
tillagt: med eller utan fodral.
Blyertspen- Som upplyst blifvit, att Blyertspennor, andra slag, än timmermans-, nu åsatte
nor' 30 sk. tull per skålpund, i allmänhet icke ega det värde, alt de utan fara för
smuggling kunna vid en så hög tull bibehållas, får Utskottet, instämmande med Her¬
rar Rosenblad och Murén, tillstyrka,
Bnvillnings-Ulskoltels Betänkande, M S.
11
att införsolsafgiften å blyertspennor: alla andra slag (än timmermans-)
niå nedsättas till 24 sk. skålpundet.
Blår af hampa och lin äro i gällande taxa belagde, de förre med 2 R:dr 24
sk. och de sednare med 5 R:dr införselsafgift per skeppund.
Enär linblår utgjorde ett beböfligt råämne för husslöjden och den mindre be¬
medlade folkklassens beklädnad, hafva Herrar Rosenblad och Murén föreslagit ned
sättning i införselsafgiften derå till 2 R:dr 24 sk. skeppundet, eller lika belopp,
som för hampblår nu är stadgadt; och som Utskottet funnit sig böra föreslå ned¬
sättning i tullen å lin, pä sätt derom framdeles förmäles, samt fullkomligt delar nyss-
berörda af Herrar Rosenblad och Murén yttrade åsigter, hemställer Utskottet,
att införselstullen å linblår må bestämmas till 2 R:dr 24 sk. skep¬
pundet samt hamp- och lin-blår följaktligen i en rubrik samman¬
föras.
Instämmande i Herr Rosenblads motion, tillstyrker Utskottet,
att en ny rubrik Bläck, skrif- må i tulltaxan intagas och åsättas
24 sk. införselstull per kanna.
Gällande tulltaxa åtskiljer Broderade arbeten af guld och silfver i äkta och
oäkta samt stadgar för de förra 32 sk. och för de sednare 20 sk. införselstull
per lod.
Med afseende å svårigheten vid tullbehandiingen att bestämma om ett arbete
bör till det ena elier andra af dessa slag hänföras och enär värdet af sådana ar¬
tiklar mindre berodde af ämnet, hvaraf de bestå, än af det derå nedlagda arbete,
samt dessutom importen af dylika artiklar vore obetydlig, är af Herrar Rosenblad
och Murén föreslaget, att sammanföra äkta och oäkta broderade arbeten af guld och
silfver i en rubrik, derå Herr Rosenblad tillstyrkt 20 sk. och Herr Murén 16 sk.
införselsafgift per lod.
Utskottet, som instämmer i förslaget om artiklarnes sammanförande under en
rubrik, men deremot anser någon tullnedsättning för dessa artiklar icke böra med-
gifvas, hemställer alltså,
att broderade arbeten af guld och silfver må under en rubrik be¬
läggas med ett, nu stadgade införselsafgifter ungefärligen motsva¬
rande, medel-belopp af 24 sk. lodet.
För andra slag broderade arbeten, hvilka nu förtullas efter värde med 33l,j
procent, har Herr Murén föreslagit tullens nedsättning till 25 procent; hvaremot
Herr Rosenblad tillstyrkt, att sådane arbeten matte åsättas lika tull med tyget, hvarå
broderiet är anbragt, med tillägg af 20 procent för broderadt alngods och af 50
procent för fullfärdiga broderade persedlar eller delar deraf.
Blår.
Bläck.
Broderade
arbeten.
12
Bevillnings-Vlskoltels Belänkande, JU 5.
Broderduk,
Marle och
stramalj.
Bro dermön-
sler.
Bränvin och
sprit.
Angelägenheten af alt i möjligaste män undvika den i tillämpningen vanskliga
värdeförtullningen har herr Rosenblad serskildt vid denna artikel genom anförda exem¬
pel ådagalagt; och Utskottet tillstyrker således
att herr Rosenblads omförmälda förslag må godkännas, samt redak¬
tionen, i enlighet dermed, blifva sådan, den i hilagde taxeförslag
finnes intagen.
Då broderduk af siden, som nu är med sådan duk af halfsiden i en rubrik
sammanförd, endast undantagsvis inkommer, men den för begge dessa slag af stra¬
malj stadgade införselsafgift betydligt öfverstiger den för andra kalfsidenväfnader stad¬
gade lull, samt under sednare tiden i handeln förekomma broderduk af papper och
påbörjade tapisseriarbelen, hvilka artiklar icke äro i tulltaxan upptagna, får Utskot¬
tet, i nära Öfverensstämmelse med herr Rosenblads motion, tillstyrka.
att rubriken »broderduk af silke eller silke och bomull» må fördelas i
tvenne, nemligen:
af silke, med bibehållande af nu gällande tullsats 4 R:dr per skål¬
pund; och
af silke med tillsats af annat material, med 2 R:drs införselsafgift
skålpundet;
att under hufvudrubriken införes en ny rubrik: af papper, med tull¬
sats af 5 sk. skålpundet;
att tullen å påbörjade eller haltfärdiga tapisseriarbeten bestämmes
till 20 procent utöfver den för duken stadgade; och slutligen
att den förändrade redaktion taxeförslaget i afseende å denna artikel
innehåller måtte godkännas.
Enär brodermönster, hvilka, såsom målningar, ritningar eller lilhografier, nu få
tullfritt införas, syntes väl kunna draga samma tull, som för tryckt, tigureradt eller
pressadt papper blefve bestämd, bar herr Rosenblad föreslagit intagande i tulltaxan
af en ny rubrik brodermönster med 4 sk. införselsafgift per skålpund. Utskottet,
som hufvudsakligen instämmer i herr Rosenblads åsigt, meu för papper af nämnde
slag bibehållit 5 sk. införselstull, tillstyrker,
att brodermönsler må under serskild rubrik upptagas och åsättas 5
sk. tull per skålpund.
I afseende å artikeln bränvin och sprit, nu indelad i serskilda klasser efter
de olika tillverkningsämnena, men för de till införsel lofgifna slag inom hvarje klass
belagd med enahanda tullsatser, nemligen af 32 sk. per kanna för till och med 12
graders styrka och af 1 R:dr kannan för högre gradtal, har herr Rosenblad före-
Bevillnings-Otskottets Betänkande, M 5.
13
siagit, alt »bränvin och sprit, alia slag» skulle under denna rubrik och utan åtskilnad
för lägre eller högre gradtal åsättas 5 sk. 4 rst. införselstull per skålpund, ungefär¬
ligen motsvarande 28 sk. tull per kanna. Herr Murén åter har, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts vid sistlidne riksdag allåtna och af dåvarande Bevillnings-utskott
antagna förslag, tillstyrkt, att gällande lullbestämmelser för fransk konjak skulle bibe¬
hållas oförändrade, men alla andra slag bränvin och sprit under en rubrik samman¬
föras och beläggas med 24 sk. införselstull för kannan af till och med 8 graders
styrka, och med 1 sk:s förhöjning för hvarje öfverskjutande grad. Det skäl, som
föranledde nämnde undantag för fransk konjak, var den vid aflåtandet af Kongl.
Maj:ts nådiga taxeförslag pågående underhandling med fransyska regeringen om reg¬
lering af vissa handelsförhållanden emellan Sverige och Frankrike.
Då denna underhandling numera, i följd af de inom Frankrike inträffade för¬
ändrade förhållanden, icke lärer kunna, åtminstone icke i den närmaste framtiden,
bringas till sådant slut, som dermed var afsedt, samt olika tullbestämmelser för ser¬
skilda slag af bränvin och sprit sannolikt skulle vid tillämpningen medföra olägen¬
heter af ganska väsendtlig art, har Utskottet, som funnit den i gällande taxa, efter
olika tillverkningsämnen, gjorda klassifikation af bränvin och sprit numera, då in¬
förselsförbuden för vissa slag af denna artikel, enligt Utskottets åsigt, böra upphöra,
hvarken vara erforderlig eller lämplig, på grund häraf, och för vinnande af tull¬
taxans förenkling, ansett sig böra, lika med herr Rosenblad, tillstyrka,
alf, med upphäfvande af nu stadgade införselsförbud, bränvin och
sprit alla slag, må under denna rubrik i tulltaxan upptagas och åsät¬
tas gemensam införselstull.
Hu ruvida förtullningen må verkställas, såsom hittills, efter kanntal, eller, på sätt
herr Rosenblad föreslagit, efter vigt, utgör en fråga, hvarom Utskottet här nedan
skall vidare sig yttra; och torde emellertid vid tullsatsernas bestämmande det hit¬
tills gällande förtullningssätt lämpligast böra tjena till grund för besluten.
Härvid möter först frågan, huruvida olika gradtal bör föranleda skiljda tull¬
satser?
I afseende härå innehåller herr Rosenblads motion, hurusom det från mönstret
af danska tulltaxan hemtade förslag, att bestämma skiljaktiga tullsatser för hvarje
grad, hvarmed bränvin och sprit öfverstiger 8 graders styrka, skulle medföra myc¬
ken omgång och olägenhet utan motsvarande fördel. Årrak och rumm, skeppade
färska, och medan de ännu äro i jäsningstillstånd, visade icke sällan högre gradtal,
än de i sjelfva verket egde. Stannade profvaren nätt och jemnt vid den linie, der
en högre afgift skulle vidtaga, blefve ständiga tvister att förvänta; och sådane före-
kommo icke sällan nu, hvarvid General-tullstyrelsen mången gång funnit sig höra
14
lie vill nin g s-Uf skottets Betänkande, JYs 5.
vidtaga den förmedlande åtgärden, att tillåta nedsättning i gradtalet medelst utspäd¬
ning. Vinsten af ökad tullinkomst vore dessutom så oändligt ringa, och uppvägde
på intet vis de af ett sådant behandlingssätt uppkommande olägenheter; hvarföre
det ansågs lämpligare att förhöja den vid sistlidne riksdag af Kongl. Maj:t före¬
slagna (ullsatsen 24 sk. till 28 sk. kannan, än att för olika gradtal stadga skiljda
tullafgifter.
Utskottet delar fullkomligt dessa åsigler, och enär den för arrak och rutnm nu
stadgade tullsats, oaktadt den i följd af tull-lindringarne utgått med vida lägre be¬
lopp än sjelfva taxan bestämmer, likväl befunnits hafva framkallat en serdeles stark
och för skärgårdsbefolkningen isynnerhet högst förderflig smuggling, samt det vid
sådant förhållande icke torde vara lämpligt, att, vid uppbäfvande af tull—lindringarne,
lemna tullsatsen å ifrågavarande artikel oförändrad, anser Utskottet sig böra till¬
styrka,
att för bränvin och sprit, alla slag, införselsafgiften må, vid tull—
lindringarnes upphörande, bestämmas till 28 sk, kannan, ulan skil¬
nad för högre eller lägre gradtal.
Vid sistlidne riksdag väcktes bos Bevillnings-utskottet förslag om antagande af
vigtförtullning för bränvin och sprit samt vin och andra spirituosa. Ett från Norr¬
köpings tullkammare då i ämnet afgifvet utlåtande, hvilket i nämnde Utskotts be¬
tänkande, JVs 13, finnes vid artikeln vin närmare omförmäldt, antydde den osäkerhet
vid qvantitets-bestämmelsen, som vore förknippad med nu gällande förtullningssätt
och rojningsmelhod; och Bevillnings-utskottet, som väl fann frågan icke vara så ut¬
redd, att Utskottet kunde till antagande föreslå det nya för lull ningssättet, men lik¬
väl ansåg samma fråga förtjena serdeles uppmärksamhet, tillstyrkte derföre Rikets
Ständer, »att i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta närmare
»utreda förhållandet och, derest vigtförtullning af vin och andra spirituosa skulle fin-
»nas medföra öfvervägande fördelar, införa bestämmelserna derom i den blifvande t ull—
»taxan, med möjligen minsta rubbning i de tullafgifter Rikets Ständer efter gällande
»förtullningsgrund antogo.» — Bevillnings—utskottets förslag vann icke Rikets Stän¬
ders bifall. — Nu har herr Rosenblad emellertid j sitt taxeförslag ytterligare ut¬
vecklat denna fråga och meddelat, bland annat, den upplysning, att rojningsmetho-
den funnits så osäker, att den på ett enda konjaks- eller vinfat utvisat från 20
ända till 60 kannors innehåll under det verkliga, vid uppmätning utrönta; hvarjemte
motionären erinrat om omöjligheten att å tullkammare, der större partier till för tull -
ning på en gång förekomma, utöfva den kontroll medelst fatens uppmätning, som
nu gällande förtullningssätt gjorde behöflig, oberäknadt den kostnad och tidsutdrägt
Bevillnings-Ulskollets Betänkande, Jtf 5.
15
samt menliga inverkan på sjelfva varan, som genom fatens störtning och uppmät¬
ning förorsakades.
Med afseende härå, och enär tillförlitlig grund för tharaberäkningen ansågs
vara vunnen genom de i sådant hänseende vidtagne undersökningar, hvilka i mo¬
tionen vidare finnas beskrifne, har herr Rosenblad, på sätt förut är nämndt, till¬
styrkt, att vigtförtullning af spirituosa måtte, såsom medförande stor vinst både för
tullkontrollen och de tratikerande, varda antagen.
Då herr Rosenblads motion emellertid antyder de stora svårigheter, som
vid tharans bestämmande möta och hvilka, innan vigtförtullningen införes, måste vara
undanröjda, samt Utskottet icke vågar att såsom tillfyllestgörande antaga den ut¬
redning motionen härom innehåller, har Utskottet, oaktadt de i ämnet ytterligare
vunna sakrika upplysningar, ansett sig böra stanna vid det af Bevillnings-utskoltet
vid sistlidne riksdag afgifne yttrande, och tillstyrker alltså,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrif¬
velse af det innehåll Beviilnings-utskottets vid sistlidne riksdag af-
gifna, här ofvan anförda förslag utvisar.
Uli 18iä \års med flera äldre tulltaxor var intaget det exceptionella stad¬
gande, att sprit för beredning af luktvatten finge, efter pröfning af behofvet och
med serskildt tillstånd af Kommers-kollegium, införas mot en till 8 sk. kannan ned¬
satt tull. Detta stadgande blef vid sista riksdagen uteslutet, på den i Kongl. Majda
förslag till tulltaxa uppgifna grund, att sprit för beredning af luktvatten, enligt hvad
vetenskapsmän vitsordat, till erforderlig godhet åstadkommes inom landet.
Efter hvad hos Utskottet blifvit upplyst, har dock sedermera visat sig, att den
inhemska sprittillverkningen icke till qvalitet motsvarat luktvattens-beredningens be¬
hof, emedan det aromatiska ämne, som franska, af vindrufvan tillverkade, spriten
lärer innehålla och hvarförutan luktvatten, jemförligt med det bättre utländska, icke
skall kunna beredas, helt och hållet saknas hos den svenska, ur potates eller säd
frambringade spriten.
Med afseende härå, och då inhemska förädlings-näringarne otvifvelaktig! bäst
uppmuntras och säkrast skyddas mot utländsk medtäflan, genom underlättade utvägar
att förskaffa sig behöfliga råämnen till billigt pris, samt något missbruk af den till¬
förene luktvattens-tillverkningen medgifna förmån, att få mot nedsatt tull införa fransk
sprit, Utskottet veterligen, icke egt rum, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att den i, äldre tulltaxor för fransk sprit till luktvattens beredning
medgifna tullnedsättning till 8 sk. kannan, med iakttagande af
derjemte stadgadt förbehåll örn Kommers-kollegii pröfning af behof¬
vet, åter må i tulltaxan intagas.
16
Bevillnings-Ulskollets Betänkande, J)i 5.
Bäcker.
På svenska tryckta böcker, med undantag af biblar, gifna lill svenska bibel¬
sällskapet, äro nu belagde med införselstull af 20 procent å värdet.
Tullfrihet för denna artikel är vorden yrkad i serskilda motioner af herr Ro¬
senblad oell herr prosten Cnattingius, hvilken sednare derjemte föreslagit, att Ri¬
kets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om underhandling i
ministeriel väg lill erhållande af tullfrihet i Finland för svenska böcker; och har herr
Sundler inom Yällofliga Borgareståndet vackt motion derom, att all tull vid införsel
af Finska böcker mätte upphäfvas, derest enahanda förmån vid införsel i Finland af
svenska böcker kunde beredas; i hvilket hänseende äfven herr Sundler föreslagit un¬
derdånig anhållan hos Kongl. Maj:t om inledande af underhandling med ryska re¬
geringen.
Denna fråga förevar vid sistlidne riksdag, då Rikets Ständer, på förslag af Be-
villnings—utskottet, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhöllo, att Kongl. Majit läck¬
tes i ministeriel väg söka utverka ömsesidig tullfrihet mellan Sverige, Danmark och
Finland för böcker, tryckta på svenska språket, och att den härstädes stadgade in¬
förselstull för dylika böcker måtte bibehållas endast till dess en sådan reciprok tull¬
frihet kunde komma lill stånd.
Lika med hvad Bovillnings—utskottet då yttrade och Rikets Ständer gillade, an¬
ser Utskottet äfven nu någon tull å böcker till skydd för förläggare och boktryc¬
kare inom landet icke vara behöflig; men enär, efter hvad Rikets Ständers Justitie¬
ombudsmans till riksdagen afgifna berättelse gifver vid banden, Kongl. Majit vid fö¬
redragning nästlidne år af frågan om den reciproka tullfriheten emellan Sverige och
dess grannländer för svenska böcker, i nåder beslutat, att denna fråga skulle före¬
komma i sammanhang med reglering af ny tulltaxa, och ärendet sålunda ännu hvi¬
lan oafgjordt, samt det vid sådant förhållande synes Utskottet mindre lämpligt, alt
ensidigt medgifva den genom underhandlingarne afsedda reciproka tullfriheten, eller
att med förnyad skrifvelse i ämnet till Kongl. Majit ingå, hemställer Utskottet,
att hvad omförmälda motioner i nämnde hänseenden innehålla, icke
må, för närvarande, till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Enär det likväl icke kan vara med tulltaxans mening öfverensstämmande alt
med afgift belägga böcker, tryckta inom landet, då dessa, efter export, åter till ri¬
ket införas; men, efter livad i herr Rosenblads taxeförslag finnes upplyst, betydliga
svårigheter för undvikande af tull vid återinförsel hittills mött, tillstyrker Utskottet,
i nära öfverensstämmelse med nämnde taxeförslag,
att i förteckningen öfver varor, som vid införsel åtnjuta tullfrihet, må
under hufvudrubriken »böcker» införas följande underafdelning:
från
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, M 3.
17
från utrikes ort återkommande i Sverige tryckta, dd de rekla¬
meras af författaren eller förläggaren, eller då två besigtnings¬
man, af hvilka minst en lör vara boktryckare, intyga att böckerna
äro i Sverige tryckta.
Artikeln caffe, hvarå tulltaxan nu bestämmer införselsafgiften till 3 sk. 4 rst. Caffe-
skålpundet, liar hittills på loflig viig hufvudsakligen införts direkte från produktions¬
orterna, och sålunda åtnjutit tull-lindring af US å 33'A procent ulaf det i taxan
bestämda belopp; i följd hvaraf den tullafgift, sorn för caffe verkligen erlagts under
sednare åren, efter anställd noggrann beräkning, i medeltal å hela införseln utgjort:
år 1847, 2 sk. 7' 2 rst, år 1848, 2 sk. 7 rst och år 1849, det sista, hvaröfver
fullständiga upplysningar varit för Utskottet att tillgå, 2 sk. 6%. rst skålpundet.
Förteckningen öfver konfiskerade varor för år 1849 upptager icke mindre än 9,000
skålpund ca fle; och det är allmänt bekant, att denna artikel utgjort föremål för
smuggling i ganska stor skala. Vid sådant förhållande och då förhöjning i tullaf-
giflerna i allmänhet visat sig öka, icke statskassans inkomster, utan benägenheten
alt genom smuggling undgå all afgift lill staten, och delta isynnerhet vore att be¬
fara för ifrågavarande allmänt begärliga artikel, tror Utskottet det icke skola leda
till statens gagn, att vid lull-lindringarnes upphörande, åsätta caffe den väl till siff¬
ran lägre, men i sjelfva verket betydligt förhöjda afgift, 3 sk."skålpundet, som Kongl.
Maj:t uti dess härom aflåtna nådiga skrifvelse föreslagit; och Utskottet, som å an¬
dra sidan icke eller anser behöfligt eller lämpligt att nedsätta tullafgiften under hvad
den nu ungefärligen utgjort, tillstyrker alltså,
att införselstullen å caffe måtte, samtidigt med tull-lindringarnes
upphörande, bestämmas till 2 sk. 8 rst per skålpund.
Under hufvudrubriken caffe innehåller gällande taxa en underafdelning »brändtcaffesurrngat
och alla till caffesurrogat användbara brända växter» med 4 sk. införselslull per Cikoricrot.
skålpund; hvaremot Herr Murén föreslagit, att denna rubrik skulle erhålla lydelsen
»brändt eller malet» med oförändrad tullsats, och att till caffesurrogat användbara
brända växter deremot skulle upplagas såsom underafdelning vid artikeln »cikorierot»
med följande redaktion »bränd, malen eller beredd och andra till caffesurrogat an¬
vändbara brända växtdelar» samt åsättas 2 sk. införselsafgift per skålpund.
Utskottet, som icke kan frånkänna den af Herr Murén föreslagna redaktions-
förändring företrädet, men deremot befarar, att skiljaktiga lullsatser för brändt caffe
och till caffesurrogat användbara brända växtdelar, möjligen skulle föranleda under¬
slef och misstag vid tillämpningen, samt derföre anser enahanda tullsats böra för
dessa artiklar bibehållas, tillstyrker
Bih. lill R. St. Prat. 1830 & 1831. 5 Sami., 1 Afd., S Haft. 5
18
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, S.
Canel, canel-
knopp och ca¬
jsa lignea.
Cantiller.
Cautschuck.
Cider.
antagandet af den förändrade redaktion för arliklarne caffe och ci-
korierot, sorn taxeförslaget utvisar.
I enlighet med Herr Marins motion föreslår Utskottet
den riktigare redaktion för artikeln canel, som taxeförslaget inne¬
håller.
Den otvifvelaktigt ganska riktiga princip, att under vissa hufvudrubriker sam¬
manföra de flera artiklar, hvilka utgöra produkter af samma yrke, är i allmänhet
äfven i nu gällande tulltaxa genomförd. Härifrån utgöra dock gulddragare- och
snörmakarearheten ett undantag, i det att dertill hänförliga arliklarne cantiller, pnillet-
ter, fransar m. m. finnas under egna rubriker intagna på spridda ställen i taxan.
Sådant föranleder emellertid öfverflödig vidlyftighet, och liar tillika vållat tullsatser,
som väl kunna anses lämpliga för den del af artikeln, som utgör gulddragarearbete,
men alltför höga för andra delar, hänförliga till snörmakarearheten, och tvärtom.
Både Herr Rosenblad och Herr Murén hafva derföre, i enlighet med Kongl. Majrts
och Bevillnings-utskottets förslag vid sisllidne riksdag, tillstyrkt införande i taxan af
hulvudrubrikerna gulddragare- och snörmakarearheten och att derunder mätte upp¬
tagas dit hänförliga i taxan nu på serskilda ställen specificerade slag al dessa arbe¬
ten; och Utskottet, som instämmer i detta förslag, hemställer derföre,
att cantiller må såsom serskild rubrik ur taxan utgå och, med hän¬
visning i noten till gulddragare- och snörmakarearheten samt strän¬
gar, under dessa hufvudrubriker intagas, på sätt Utskottets förslag
derom närmare utvisar.
Då arbeten af cautschuck i handeln förekomma, men någon tullbestämmelse för
sådane, ej specificerade arbeten icke finnes i gällande taxa, får Utskottet, i enlighet
med Herr Rosenblads motion, tillstyrka,
att i taxan må inlagas en ny rubrik: cautschuck, arbeten deraf, ej
specificerade, med 42 sk. införselsafgift per skålpund.
Inom Vällofliga Borgareståndet har Herr F. A. Rinman, under anförande af
svårigheten att med säkerhet serskilja cider från vin, hvarom förfrågningar från tull—
kamrarne i landsorten stundom ingått, och af vetenskapsmän blifvit besvarade på ett
från lullkamrarnes förmodan skiljaktigt sätt, samt enär cider, lika mycket som vin,
vore till öfverflödsvaror banförligt, föreslagit, att cider måtte beläggas med samma
lull, som för vin bestämdes; Herrar Rosenblad och Murén åter hafva bibehållit nu
gällande tull å cider, 12 sk. kannan.
Ehuru ifrågavarande artikel eger betydligt lägre värde än vin, och icke, så¬
som detta, utgör föremål för omedelbar förbrukning, hvilka omständigheter ock sy-
Bevillnings-Utskollels Belänkande, M 5.
19
nas hafva föranledt den lägre tullsatsen, anser likväl Utskottet öfvervägande skäl tala
för den af Herr Rinman föreslagna förändring. Det har nemligen inom Utskottet
blifvit upplyst, alt cider icke annorlunda än med tillsats af vin eller något sprilämne
till införsel förekommer, och att således endast den större eller mindre proportionen
af denna tillsats, för bedömandet hvaraf erfordras noggranna vetenskapliga undersök¬
ningar, bestämmer gränsen af varans hänförlighet till cider eller vin; samt att denna
tvetydighet, oförenlig med den för säker tullbehandling nödiga bestämdhet i taxans
varuklassifikationer, föranledt det ingalunda betydelselösa förhållande, att cider, hvaraf
år 1849 inkommit nära 16,000 kannor, hufvudsakligen förtullats, icke vid de stör¬
sta, ulan vid de jemförelsevis mindre tullstationerna. Till undanrödjande af ali fara
för misstag vid tullbehandlingen finnér Utskottet sig alltså böra föreslå,
att cider må, i stället för nu stadgad tull af 12 sk. kannan, hän¬
visas till lika tullbehandling med vin.
I stället för den nu till 25 procent af värdet för coeffurer stadgade införsels¬
tull, tillstyrker Utskottet,
att, med godkännande af Herr Rosenblads förslag, coeffurer må åsäl¬
tas 1 R:dr 32 sk. införselsafgift per stycke.
Likaledes instämmer Utskottet i Herr Rosenblads förslag, att för dekorationer,
platåer med tillbehör, äfvensom ornamenter, ej specificerade, hvilka nu förtullas med
33 */3 procent af värdet,
må bestämmas tullbehandling lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de
hufvudsakligen bestå.
Förtullningssättet efter värde, hvilket nu är stadgadt för etuis med tillbehör,
af sammansatta eller ej specificerade ämnen, åsatte 25 procents tull, bör jemväl, en¬
ligt Utskottets tanka, utbytas mot annat lämpligare förtullningssätt; och har Herr
Rosenblad, under erinran om angelägenheten att bestämma tullen, i likhet med den,
som för ej specificerade stålarbeten stadgades, föreslagit tullsatsen till 24 sk. skål¬
pundet; hvarjemte Herr Rosenblad vid rubriken tillagt orden Ȋfvensom penninge-
börsar.»
Utskottet instämmer i detta förslag angående såväl rubrikens lydelse som tul¬
lens bestämmande till likhet med afgiften för stålarbeten; men sorn Utskottet an¬
sett sistnämnde afgift böra blifva 32 sk. skålpundet, tillstyrker Utskottet,
att »etuis med tillbehör, af sammansatta eller ej specificerade äm¬
nen, äfvensom penning ebor sar» må åsättas 52 sk. införselsafgift per
skålpund.
Utländska fartyg med tillbehör äro i gällande taxa indelade i 3 klasser, nem¬
ligen; »när, i följd af serskilda omständigheter, hel frihet för sådane beviljas, eller
Cor/farer.
Dekoratio¬
ner,platåer
m. m.
Etuis.
Fartyg.
20
Bevillninys-Ulskoltels Betänkande, JVI 5.
när de af utländning till Svensk hamn inbringas samt der prisdömas och försäljas»,
med 25 procents införselstull; »strandade och såsom vrak sålda» med 10 procents,
och »alla andra» med 25 procents tull, i hvarje fall beräknad efter köpesumman.
Herr Rosenblad har föreslagit den förändrade redaktion, att första och tredje
klasserna skulle sammanföras i en rubrik: Fartyg och Bätar med tillbehör; och att
vid andra klassen »strandade och såsom vrak sålda» skulle tilläggas: äfvensom sjö-
skadade, hvilka genom vederbörligt besigtningsinstrument förklaras så odugliga, att
de med vrak kunna jemföras; äfvensom Herr Rosenblad tillstyrkt, att införselstullen,
beräknad i förra fallet efter köpesumman, som af Svensk auktoritet eller konsul
borde bestyrkas, och i sednare fallet efter den vid offentlig auktion erhållna brutto¬
försäljningssumman, skulle bestämmas å första rubriken till 15 och å den andra, i
likhet med hvad nu är stadgadt, till 10 procent; hvarförutan Herr Rosenblad ansett
en anmärkning, angående utländska fartygs inregistrerande såsom helfria, böra i taxan
inflyta.
Deremot har Herr Murén bibehållit nuvarande redaktion, men föreslagit tullens
nedsättning för första rubriken till 15 och för den tredje till 20 procent af värdet.
Till stöd för de föreslagna tullnedsättningarne äro anförda hufvudsakligen samma
skäl, som vid sistlidne riksdag föranledde då varande Bevillnings-Utskott att fram¬
lägga det förslag Herr Murén såsom sin motion nu upptagit. Dessa skäl äro att
Svenska skeppsbyggeriet, fullt sysselsatt för inhemsk och utländsk räkning samt i
godt anseende för sina tillverkningar, icke vore i behof af så högt skydd mot ut¬
ländsk medtäflan, som nu gällande tullbestämmelser å utländska fartyg inneburo;
och att dessa obehöfligt höga tullbestämmelser lade ett nästan oöfvervinneligt hin¬
der i vägen för begagnandet af de få tillfällen, då Svenska handelsflottan skulle med
fördel kunna förstärkas genom inköp af utländska fartyg.
Att dessa skäl fortfarande tala för en billig jemkning af de nu gällande allt¬
för höga tullsatserna synes Utskottet ovedersägligt; men då en så betydlig nedsätt¬
ning, som den af Herr Rosenblad i allmänhet och af Herr Murén för vissa fall före¬
slagna, från 25 till 15 procent, icke torde böra på en gång vidtagas, helst Utskottet
funnit betänkligt att å de (lera fabriks- och bandtverksalster, hvilka ingå i fartygs
tillbehör, tillstyrka motsvarande lullnedsättning, får Utskottet, som tillerkänner den af
Herr Rosenblad föreslagna redaktionen företrädet framför taxans nu varande lydelse,
men anser frågan om utländska fartygs upptagande till helfrihet utgöra ett för tull¬
taxan främmande ämne, hvarföre någon anmärkning derom icke lärer böra i taxan
inflyta, vördsamt hemställa,
att artikeln »fartyg» må erhålla följande redaktions- och tullbestäm¬
melser:
Bevillnings-Utskoltels Betänkande, M 5.
21
Fartyg och, Bätar med tillbehör, för hvarje 100 R:dr af köpe¬
summan, bestyrkt af Svensk auktoritet eller konsul . . 20 R:dr.
Strandade och såsom vrak salda äfvensom sjöskadade,
hvilka genom vederbörligt besigtningsinstrument förklaras
så odugliga, att de med vrak kunna jemföras; för hvarje
100 R:dr af den vid offentlig auktion erhållna brutto¬
försäljningssumman 10 R:dr.
För artikeln Filar, nu åsatt 6 sk. införselstull per skålpund, hafva Herrar
Rosenblad och Murén föreslagit tullens nedsättning till 4 sk.; hvarjemte Herr
Rosenblad under samma rubrik och tull upptagit »raspar».
I strid mot denna åsigt är vordet af Herr P. E. Winge uti en inom Vällofl.
Rorgareståndet väckt motion yrkadf, att, jemte det, till förmån för Eskilstuna ma¬
nufaktur, tullfri införsel måtte beviljas för vissa behöfliga rudimaterier, hvarom Ut¬
skottet i den ordning dessa i taxan förekomma vill närmare yttrande meddela, nu
gällande införselsafgifler å utländska smidestillverkningar kunde, till skydd för nämnde
manufaktur, oförändrade bibehållas, hälst manufakturisterna dermed varit fullt belåtna
och icke sparat några bemödanden, för att åt sina arbeten gifva lika godhet och
prydlighet med de utländska, men, i saknad af kapitalstyrka, icke kunde, utan skydd,
med dessa uthålla täflan.
Det är emellertid allmänt bekant, att Filar, hvilka utgöra ett för de flesta
handtverk och husslöjder oumbärligt redskap, icke kunna till erforderlig eller med
de Engelska jemförlig godhet tillverkas inom landet, ulan måste, oaktadt den nu till
23 procent af verkliga värdet uppgående tullen, från utlandet införskrifvas; och då
det icke kan vara ens med Eskilstuna manufakturs verkliga fördel öfverensstämmande,
än mindre förenligt med allmänna tull-lagsliftningsgrunder, att fördyra ifrågavarande
äfven för smidesmanufakturens bedrifvande oundgängligen nödvändiga redskap eller
att belägga dessa med sådan lull, som i allmänhet anses utgöra den högsta, hvar¬
med till direkt förbrukning afsedda fullfärdiga fabriksalster och öfverflödsvaror böra
beskattas, anser Utskottet sig ega fullt skäl, att
för »filar» och dermed närmast jemförliga varuartikeln raspar, under
en rubrik, föreslå den af Herrar Rosenblad och Murén äskade ned¬
sättning af införselstullen till 4 sk. skålpundet.
Uti ofvan omförmälda af Herr Schwan väckta motion och den i sammanhang
dermed af Herr Bergman afgifna, har blifvit yrkadi: af Herr Schwan, att tullfrihet
måtte beviljas för saltad lax och strömming; och af Herr Bergman, alt införsels¬
tullen å sill, saltad eller inlagd, samt å torr fisk, alla slag, hvilka artiklar utgjorde
Filar.
Fisk.
22
Bevillnings-Utskottets Betänkande, JU S.
Fjedrar.
Flaskfoder.
Flintor.
Foglar.
förnödenbelsvaror för de fattigare klasserna, måtte nedsättas till hälften af hvad nu
är stadgadt.
Utom för saltad lax, hvarå gällande införselstull 2 R:dr 32 sk. tunnan synes
nog hög, äro öfriga ifrågasatte fiskslag åsalte ganska ringa införselsafgifler; hvadan
och då dessa afgifter dessutom utgå endast till hälften för de från Norrige inkom¬
mande fisksorter, samt ytterligare nedsättning deri skulle i ganska väsendtlig mån
minska statsinkomsten, utan att medföra märkbar lindring i varornas minuterings-
pris, Utskottet hemställer,
att införselstullen å saltad lax må nedsättas till 2 R:dr tunnan, men
öfrige slag, saltad eller inlagd, äfvensom alla slag torr eller rökt fisk
vid nu gällande tullbestämmelser bibehållas.
Med afseende å värdeförtullningens olämplighet, anser Utskottet fjedrar, ej spe¬
cificerade, nu åsatte 3573 procents tull, i stället böra, på sätt Herr Rosenblads mo¬
tion innehåller,
hänvisas till lika tullbehandling med det ämne, arbetadt, hvaraf de
bestå.
Af samma orsak och i enlighet med nyssnämnde motion tillstyrker Utskottet,
alt Flaskfoder, nu belagde med 531/-, procents lull, må hänvisas till
lika tullbehandling med Trädvaror, mer eller mindre arbetade, ej
specificerade.
Artikeln Flintor, huggna, utom agat, äro nu åsatte 1 sk. införselstull för 100
stycken; men då detta förtullningssätt, om det skall riktigt handhafvas, lärer med¬
föra långt större besvär, än förtullningen af den till värdet obetydliga artikeln skä¬
ligen bör förorsaka, torde, på sätt Herr Rosenblad ock föreslagit,
Flintor få förtullas efter vigt och åsättas 1 sk. införselsafgift per
skålpund.
Under anförande, hurusom det syntes mindre lämpligt att, i enlighet med nu
gällande taxa, hvilken för slagtade foglar bestämmer 6 sk. införselstull per slycke,
stadga samma afgift för större och mindre foglar, till värdet sins emellan högst olika,
och det icke heller vore fullt principenligt hvarken att, såsom gällande taxa vidare
innehåller, hafva en rubrik för foglar och en annan för gäss, eller alt, på sätt Kongl.
Maj:t och Bevillnings—Utskottet vid sisllidne riksdag föreslogo och Herr Murén, i
enlighet dermed, nu yrkat, hänföra slagtade foglar lill artikeln kött, har Herr Rosen¬
blad tillstyrkt, alt artikeln foglar, slagtade, hvartill gäss skulle i noten hänvisas, måtte
indelas i 2 rubriker: råa, med 1 sk. 6 rst. och insyltade eller rökta, med 3 sk.
införselstull per skålpund.
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, M 5.
23
Utskottet instämmer i detta Herr Rosenblads förslag och hemställer,
att detsamma må varda godkändt.
Tryck- och Pappersformar, hvilka nu äro åsatte införselstull af 10 procent å
värdet, hafva under sednare åren i obetydlig mån utgjort föremål för import; i följd
hvaraf och då de äro af ringa värde samt utgöra redskap för inhemska näringar,
Utskottet, i enlighet med Herr Rosenblads alternativt gjorda förslag, tillstyrker,
att tullfrihet för Tryck- och Pappersformar må medgifvas och denna
artikel följaktligen öfverflytlas till förteckningen öfver tullfria varor.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet här ofvan vid artikeln Cantiller anfört
samt Herrar Rosenblad och Murén i sina motioner föreslagit, hemställer Utskottet,
att rubriken Fransar, Galoner, Gramaner och Snören må införas
under de nya hufvudruhrikerna Gulddragare- och Snörmakarearbe-
ten, samt såsom egen rubrik ur taxan utgå och i noten hänvisas
till nyssnämnde hufvudrubriker.
Den i nu gällande taxa gjorda skillnad i tullsatser å jord- och trädfrukter har Frukter och
vid tullbehandlingar åstadkommit villrådighet; till undanrödjande hvaraf Herrar Ro¬
senblad och Murén, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts och Bevillnings-Utskottets
förslag vid sisllidne riksdag, tillstyrkt, att klassifikationen af jord- och trädfrukter
kunde upphöra och de för förra slaget friska och torra frukter nu stadgade tullaf-
gifter ungefärligen bibehållas för bägge slagen, nemligen för friska 36 sk. tunnan
och för torra 32 sk. lispundet.
Utskottet hemställer,
att detta förslag må antagas och redaktionen, sådan den i bilagde
taxeförslag förekommer, blifva godkänd.
Värdeförtullningen af Fyrverkeriarbeten synes, på sätt Herr Rosenblad föreslagit, Fyrverkeri¬
höra utbytas mot vigtförtullning och denna artikel, åsa!tas 6 sk. in- arbelen-
förselstull per skålpund.
Så väl Herr Rosenblad som Herr Murén hafva i sina taxeförslag å Färger och Färger och
Färgningsämnen bibehållit nu gällande tullafgifter; hvaremot Herr Waern uti sin
omförmälda motion, om ytterligare åtgärder för befrämjande af Svenska skeppsbyg-
geri-rörelsen och handelsflottans t ill vext, föreslagit nedsättning af införselstullen å
»Blyhvitt» från 2 till 1 sk. och å »Spansk-gröna» från 4 lill 3 sk. skålpundet.
Då Blyhvitt nu mera utgör föremål för ganska betydlig inhemsk tillverkning
och Spansk-gröna icke kan med den vid sistlidne riksdag till nuvarande belopp
nedsatta införselsafgift anses vara, i förhållande till dess värde, för högt beskattad,
har Utskottet ansett
Formar,
tryck- och
pappers-.
Fransar,
Galoner
m. rn.
24
Bevillnings-Utskottels Betänkande, M S-
Färglådor.
Färgträd.
Garn.
någon nedsättning i tullafgifterna för Blyhvitt och Spansk-gröna icke
böra vidtagas.
Deremot och enär hos Utskottet blifvit ådagalagdt, alt det i taxan specificerade
färgämnet Sappan, belagdt med 6 rst tull, och den under »andra slag, ej specifice¬
rade» färger och färgningsämnen inbegripna och således med 3 sk. lull, allt per
skålpund, helagda artikeln Fernbock sins emellan ega sådan likhet, att de icke med
säkerhet kunna utan chemisk undersökning särskiljas, finner Utskottet sig, till före¬
kommande af den osäkerhet och de missbruk vid tullbehandlingen, som med skiljda
lullsatser å dessa varuslag äro att befara, böra hemställa,
att å Sappan och Fernbock tullen må bestämmas till 1 sk. skålpundet.
Såsom Herr Rosenblad i sin motion anfört, anser ock Utskottet behöfligt att i
taxan upptaga den i handeln ofta förekommande artikeln färglådor; och tillstyrker
Utskottet,
att denna artikel under rubrik: Färglådor med färger och annat
tillbehör, äfvensom färger i musslor, glas o. s. v., må i taxan in¬
flyta och åsältas 8 sk. inlorselsafgift per skålpund, med den anmärk¬
ning, att afdrag i vigten ej göres för lådan, glaset, musslan eller
annat tillbehör.
Med någon afvikelse i redaktionen har Utskottet, för öfrigt instämmande i Herr
Rosenblads förslag, ansett Färgträd, som nu förtullas efter värde, böra underkastas vigt—
förtullning och rubriken fullständigas; och hemställer alltså,
att artikeln Färgträd med den redaktion taxeförslaget innehåller, må
åsättas införselstull af 4 rst lispundet.
Jemte det, Herrar Rosenblad och Murén tillstyrkt, att införselstullen å ofärgadt
Bomullsgarn måtte nedsättas från 5 till 4 sk. skålpundet, har Herr Hjerta, Lars,
uti sin ofvanomförmälda motion, under åberopande at hvad vid sistlidne riksdag i
detta hänseende af honom anfördes, föreslagit, att nämnde införselstull måtte be¬
stämmas till 3, högst 4 sk. per skålpundet.
Vid sistlidne riksdag, då de förut med dels 5 och dels 6 sk. införselsafgift
belagda olika slag af ofärgadt bomullsgarn åsattes gemensam tullsats af S sk. skål¬
pundet, anförde Bevillnings-Utskottet, till stöd för sin emot tullens ytterligare ned¬
sättning uttryckta åsigt, att den grundliga utredning af frågan, med hvilken möjligen
minsta tullsats inhemska bomullsspinnerierna skulle kunna bestå i täflan med Eng¬
lands öfverlägsna industri, då saknades, och att inhemska bomullsspånads-industriens
starka utveckling, å ena sidan, bjöde största varsamhet vid tullsatsernas bestämmande
samt, å den andra, genom den allt större konkurrensen inom landet förutsattes
komma att, utan häftiga rubbningar af bestående dyrbara fabriksanläggningar, med¬
föra
Bevillnings-Utskottels Betänkande, M 5.
25
föra den prisnedsättning, som man velat bereda väfnadsindustrien genom ytterligare
nedsättning i tullafgifterna å garnet.
Utskottets förslag blef väl bifallet af tre stånd, men vid votering inom för¬
stärkta Stats-Utskottet emellan 5 och 4 sk. tull segrade den förra meningen med
endast en röst.
Den högre skyddstullen syntes således icke hafva någon framtid; men det oak¬
tadt hafva nya spinnerier af stor omfattning sedermera, utan att kunna fortfarande
påräkna det högre skyddet, uppstått vid sidan af de äldre. Vid angifvande på dessa
förhållanden tror Utskottet sig, utan behof af närmare utredning angående deh möj¬
ligen minsta skyddstull, hvarmed inhemska bornullsspånads-industrien skulle bestå,
kunna med visshet antaga, att denna skyddstull ingalunda öfverstiger den af motio¬
närerna till 4 sk. föreslagna; och då det icke kan bestridas, att den både såsom
fabriksnäring och husslöjd inom landet vidt utsträckta, jemförelsevis lika vigtiga, om
icke vigtigare, tillverkningen af bomullsväfnader har rätt till det afseende och den
för näringens naturliga utveckling angelägnaste uppmuntran,. att råvaran, bomulls¬
garnet, i möjligaste mån från öfverdrifven tullafgift befrias, anser Utskottet sig fullt
befogadt tillstyrka,
att införselstullen å ofärgadt, bomullsgarn må nedsättas till 4 sk.
skålpundet.
För färgadi bomullsgarn samt kamel-, kamulls-, kardulls- och streichgarn, har
Utskottet, som ansett sig böra bibehålla nu stadgade införselsafgifter å ull och icke
funnit skäl vara för handen att understödja Herr Hjertås i ofvannämnde motion
gjorda framställning om ullgarnstullens bestämmande öfverhufvud till 4 sk. utöfver
den tull, som för motsvarande slag af ull blefve fastställd, trott sig böra tillstyrka
vidblifvande af taxans nuvarande redaktion och tullsatser, ulan
annan förändring, än att vid rubrikerna »färgad!» må, såsom Herr
Rosenblad föreslagit, tilläggas orden eller tryckt.
Å linnegarn bestämmer gällande taxa 24 sk. tull för det ofärgade och 3(» sk.
för det färgade. Herr Rosenblad har föreslagit 12 sk. å det förra och 18 sk. å
det sednare. Herr Muréns förslag upplager i förra fallet 8 sk. och i det sednare
12 sk. Af Herr Hjerta är tullsatsen å det ofärgade föreslagen till endast 6 sk.,
allt skålpundet.
Ehuru det är obestridligt, att nu gällande tullsalser å linnegarn, hvilka i 1841
års taxa, oaktadt lintullen då var lika med den nu stadgade, uppgingo till endast
de af Herr Rosenblad föreslagna belopp, äro alltför höga och nästan omintetgöra
den lofliga införseln af denna nödvändighetsvara, har Utskottet likväl, då införsels-
Bih. lill R. St. Prot. 1850 & 4851. 5 Sami., 4 Afd., 5 Haft. 4
26
Bevillnings-Utskottels Betänkande, JV' S.
Gevär.
Gipsarbeten.
Glas.
(ullen å lin af Utskottet ansetts icke kunna, i enlighet med motionärernas förslag, an¬
tingen alldeles upphäfvas eller betydligen nedsättas, funnit betänkligt, att på en gång
tillstyrka vidare nedsättning af införselstullen å ifrågavarande artikel,
än att samma tull må bestämmas för ofärgadt linnegarn till 20 sk.
och för färgadt. eller tryckt till 32 sk. skålpundet.
Vid få artiklar torde värdeförtullningens förkastlighet hafva i tillämpningen tyd¬
ligare framstått, än vid gevär, alla slag, eller delar deraf; hvarom Herr Rosenblad
i sitt taxeförslag anfört ett exempel, utvisande att, ehuru tullafgiften är bestämd
till 33'/3:dels procent af värdet, den erlagda tullen icke på långt när uppgått till det
belopp, som efter beräkning af en ganska låg afgift för de olika slagen af denna
artikel bort inflyta. Herr Rosenblad har derföre föreslagit att under hufvudrubri-
ken gevär skulle specificeras dubbelbössor med 2 R:dr 24 sk. införselstull per stycke,
enkla bössor med 1 R:dr 32 sk. tull stycket och pistoler med tullafgift af 24 sk.
paret; samt att sablar och värjor, nu i noten hänvisade till gevär, i stället skulle
hänvisas till stålarbeten.
Hufvudsakligen instämmande med Herr Rosenblad, tror dock Utskottet, att bättre
gevär — införsel af sämre torde icke vara önskvärd — ega högre värde, än Herr
Rosenblad antagit, och följaktligen äfven kunna draga något högre tull, än motionä¬
ren föreslagit; äfvensom Utskottet funnit nödigt, att vid rubriken pistoler tillägga
puffertar och terzeroler; hvarjemte och enär det är angeläget, att meddela föreskrift
huru delar af gevär hädanefter skola förtullas, Utskottet i detta hänseende ansett lämp¬
ligt, att, lill förekommande af söndertagna gevärs införtullning mot lägre afgift, än
den i taxan afsedda, delar af gevär åsöttas dubbla tullafgiften af det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå. I enlighet härmed hemställer Utskottet,
att för gevär och delar deraf må antagas den redaktion och de tull¬
bestämmelser bilagde taxeförslag utvisar.
Gipsarbeten, ej specificerade, äro nu åsatte införselstull till 25 procent af vär¬
det, men torde, för undvikande af värde-förtullningen,
böra, på sätt Herr Rosenblad föreslagit, beläggas med 8 sk. tuli per
skålpund.
Buteljer, burkar, bunkar och flaskor äro nu åtskiljda i 3 klasser, med olika
tullafgifter, nemligen: af »till och med V4:dels kannas rymd» med 32 sk.; »deröfver
till och med V2 kanna» med 2 B:dr 16; sk. och »af större rymd» med 4 R:dr 32
sk. införselstull per 100 stycken.
Emot inskränkning af förstnämnde klass inom Vedels kanna har Herr Rosenblad
uti sin motion framställt den anmärkning, att då (luida vanligen förekomma å bu¬
Bevillning s-Ulskollels Betänkande, M 5.
27
teljer af Vedels eller, såsom i tullbehandlingsväg är stadgadt, af 2/j:de!s kannas rymd,
det vore mindre försigtigt att begränsa rymden af den med minsta lullafgiften be¬
lagda klassen buteljer till 1/4:dels kanna, helst skilnaden emellan dessa rymdmått icke
vore större, än att den genom en ej märkbar förändring i buteljbottnens form kunde
försvinna, samt att det vid sådant förhållande syntes förtjena uppmärksamhet, att af det
med minsta afgiften belagda buteljer år 1847 införtullats 3 gånger antalet af just
det slag, som i handeln med (luida förekommer, och att det till sistnämnde klass
hänförliga antal buteljer, 19,000 stycken, vore nog ringa, äfven med tillhjelp af
svenska buteljer, för spridandet af nämnde år inkomna omkring 450,000 kannor
vin på fastager; hvarföre Herr Rosenblad, föreslagit, att indela buteljer i sådane »af
till och med lh:dels kannas rymd» med förhöjning af den för Vedels kanna nu stad¬
gade afgift från 32 sk. till 40 sk., och att för öfriga klasser, lika med hvad i Herr
Muréns motion är yrkadt, nedsätta afgiften, nemligen för andra klassen »af till och
med V; kanna», till 1 R:dr 32 sk. och för tredje klassen »af större rymd» till 3
R:dr 16 sk. per 100 stycken.
Utskottet, som instämmer i hvad sålunda blifvit föreslaget, såsom innefattande
en af behofvet påkallad och för inhemska glastillverkningen fullt betryggande rättelse,
hemställer alltså,
att artikeln buteljer, burkar etc. må erhålla den klassifikation och
de tullsatser taxeförslaget i öfverenssstämmelse härmed utvisar.
Vid sistlidne riksdag, derförinnan fensterglas var indeladt i grönt och hvitt med
olika tullsatser och förtullnings—qvantiteter af 120 skifvor för det förra och 20 band
för det sednare, sattes allt fensterglas i en rubrik med 40 sk. lull per lispund.
Då man öfvergick till den nya ganska riktiga förtullningsgrunden saknades allmän¬
nare erfarenhet till ledning för tullsatsens bestämmande och denna blef i följd deraf
stadgad till ett belopp, vida öfverstigande hvad man dermed afsåg, ett lämpligt skydd
för inhemska fabrikationen. Det har nemligen sedermera visat sig, att såsom Herr
Rosenblad i sin motion, nå grund af verkställda förlullningar, utredt, gällande tull¬
satsen uppgår till icke mindre än omkring 75 procent af varuvärdet. Behofvet af
rättelse härutinnan är i ögonen fallande; och Utskottet tror sig iakttaga all varsam¬
het, då Utskottet nu, i nära öfverensstämmelse med Herrar Rosenblads och Muréns
motioner, tillstyrker,
att införselstullen å fensterglas må nedsättas från 40 sk. till 30 sk.
lispundet eller till 1 sk. 6 rst för skålpundet, hvilket torde vara
lämpligaste förlullnings-qvantiteten.
Herr Rosenblad har vidare fästat uppmärksamheten på behofvet att i taxan
under ny rubrik upptaga »patentglas ocb glastakpannor», hvilka artiklar, i handeln
28
Bevillnings-Utskoltels Betänkande, M 5.
Glasvaror.
Guld.
ofta förekommande, icke kundo bära den höga tull, som för rubriken »glas, andra
slag» nu är bestämd; och har Herr Rosenblad föreslagit tullen å patentglas och
takpannor lill 1 sk. skålpundet.
Utskottet delar motionärens åsigter så i afseende å behofvet af den föreslagna
nja rubriken som angående tullsatsens riktighet i förhållande till varuvärdet; men
då en från tullen å fensterglas skiljaktig och lägre tullsats å patentglas och takpan¬
nor möjligen skulle kunna föranleda missbruk vid förtullningen, anser Utskottet lämp¬
ligast, att tullsatserna å dessa begge slag glas blifva desamma, tillstyrkande Utskot¬
tet alltså,
att rubriken »patentglas och takpannor», med I sk- 6 rst. inför¬
selstull per skålpund, må under hufvudrubriken glas i taxan intagas.
För spegelglas, hvilka nu förtullas efter värde med 15, 20 och 25 procent, i
mån af den bearbetning de undergått, anser Utskottet, lika med. Herr Rosenblad,
vigtförtullning böra i stället införas; men då rå och oslipade spegelglas af nyss an¬
förda skäl icke böra åsättas lägre tull, än för fensterglas bestämmes, samt tullsatsen
å slipade spegelglas åter måste stadgas med hänsigt till den för oslipade varor be¬
stämda, har Utskottet funnit de af Herr Rosenblad föreslagna tullsatser böra för¬
höjas
å »rå och oslipade spegelglas» från 1 sk. lili 1 sk. 6 rst.; och å
»slipade, ofolierade» från 2 sk. till 2 sk. 6 rst. skålpundet; hvar¬
emot tullen ä »slipade och folierade» spegelglas lämpligen kan, på satt
Herr Rosenblad tillstyrkt, fastställas till 6 sk. per skålpund.
"Vid rubriken glas, andra slag, hvita eller färgade, ej specificerade, torde, såsom
Herr Rosenblad föreslagit,
böra tilläggas arbeten af s. k. Benglas deri inbegripna.
I enlighet med Herr Rosenblads motion tillstyrkes
införande i taxan af en ny rubrik: Glasvaror, försedde med flät¬
ning, som icke utgör varu-emballage; med 8 sk. införselstull per
skålpund.
Äkta och oäkta bokguld, som nu förtullas, det förra efter bok af 24 å 25
blad och det sednare efter bundt af 12 böcker, men hvilket förlullningssätt, med
hänseende både lill tullkontrollen och till det med tullbestämmelserna afsedda skyd¬
det för inhemska fabrikationen, funnits föga tillfredsställande, torde derföre, på sätt
Herr Rosenblad föreslagit,
böra förtullas efter vigt med 8 sk. afgift för äkta och 8 rst. för
oäkta bokguld per lod, vigten af pappersbladen, emellan hvilka gul¬
det ligger, inberäknad.
Bcvillnings-Ulskollels Betänkande, M 8.
29
Då musiv-, puder- eller unsen-guld utgör beredniogsämne för åtskilliga nä¬
ringar och i medeltal icke eger högre värde än 40 sk. eller 1 R:dr lodet, får Ut¬
skottet, i öfverensstämmelse med Herr Rosenblads motion, tillstyrka,
att införselslullen derå må nedsättas från 20 till 10 sk. per lod.
Af skäl, som här ofvan blifvit vid artikeln cantiller utvecklade, och i enlighet Gulddraga-
med Herrar Rosenblads och Murens motioner, tillstyrker Utskottet, rearbeten.
att i taxan må intagas en ny rubrik »Gulddragarearbeten» med re¬
daktion och tullbestämmelser, såsom bilagde taxeförslag utvisar.
Då Gutta percha utgör en inom landet ej befintlig, för näringarne ganska vä-Gutta percha.
sendtlig råvara,
torde den, såsom oarbetad, böra njuta tullfrihet vid införsel;
hvaremot arbeten deraf, nu i taxan ej nämnda, synas, på sätt för arbeten af caut-
schuk här ofvan blifvit föreslaget och Herr Rosenblad i sin motion tillstyrkt, böra
i taxan upptagas och åsättas 12 sk. införselslull per skålpund.
Halsduksvalkar, som nu, lika med ej specificerade slöjdevaror, förtullas efter värde, Balsduks-
tnrde, för undvikande af detta förlullningssätl, böra, på sätt Herr Rosenblad före- mlkar-
slagit,
i taxan under egen rubrik upptagas och åsättas 32 sk. införselstull
per skålpund.
Deu för ohäcklad hampa i tulltaxan stadgade införselsafgift, 24 sk. skeppun- Bampa.
del, har Kongl. Maj:t, genom nådig kungörelse den 18 Juli nästlidet år, helt och
håMet upphäft; hvarjemte Kongl. Maj:t å häcklad hampa nedsatt tullen från 1 R:dr
till 24 sk. skeppundet; och torde
den blifvande tulltaxan böra rättas, i öfverensstämmelse med dessa
Kongl. Majrts beslut.
I stället för rubriken handskar, alla slag, som i gällande taxa är belagd med Bandskar.
3 R:dr införselstull per skålpundet, har Herr Rosenblad föreslagit att under Handsk-
makarearbeten, såsom hufvudrubrik, intaga serskilda uuderafdelningar: »handskar, sydda,
alla slag» med 2 R:dr, handskar »endast tillskurna» med 1 R:dr och »andra slag»
handskmakarearbelen med 42 sk. införselslull skålpundet; hvaremot Herr Murén i
sitt förslag bibehållit rubriken handskar alla slag oförändrad, men nedsatt tullen till
2 R:dr skålpundet.
Utskottet anser icke eller lämpligt att förändra rubrikens nuvarande lydelse;
men då handskar utgöra en lätt smugglingsbar vara samt icke ega högre medel¬
värde än omkring 12 R:dr, hemställer Utskottet,
att införselslullen å handskar må nedsättas till 2 R:dr per skålpund.
30
Bevillnings-Utskottets Betänkande, f S.
Bättar. Vid rubriken »hattar af siden eller annan väfnad» torde, pä sätt Herr Rosen¬
blad föreslagit, till taxans förtydligande
böra tilläggas: samt i allmänhet monterade fruntimmershattar.
För hattar af läder, fiskben, papper, träd eller rötter rn. m. har Herr Rosen¬
blad föreslagit tullens nedsättning från 1 R:dr till 16 sk. stycket; och ehuru, på
sätt Herr Rosenblad till stöd för sitt förslag anfört, denna artikel egentligen begag¬
nas af sjöfolk och andra obemedlade folkklasser samt följaktligen icke skäligen bör
bibehållas vid den till förbud gränsande höga tullsats taxan nu bestämmer, tror
Utskottet likväl den af Herr Rosenblad föreslagna nedsättning vara alltför betydlig;
och tillstyrker, i öfverensstämmelse med Herr Muréns förslag,
att ifrågavarande artikel må åsättas 24 sk. införselstull per stycke.
nattfoder. Instämmande i Herr Rosenblads förslag tillstyrker Utskottet,
Hal/formar. jg j tideln förekommande, men i taxan ej nämnde artiklarne
Hattfoder och kullar samt Hattformar må upptagas i taxan och hän¬
visas lill lika tullbehandling, de förra med den väfnad, hvaraf de
bestå, utan afdrag i vigten för åtföljande papper och stoppning, och
de sednare, eller Hattformar, med den filtväfnad, hvaraf de bestå.
Hudar och Oberedde, till pelsverk ej hänförliga hudar och skinn äro nu åsatte införsels—
skinn. ju|^ „torra))> tåll 2 sk. och »andra slag» till 1 sk. per skälp.; men då de torra
hudarne, jemlikt 24 § taxeunderrattelserna, hittills åtnjutit tull-lindring, har det för
samma artikel verkligen erlagda tullbeloppet under sednare åren uppgått: år 1847
lill 1 sk. 10,1 rst.; är 1848 till 1 sk. 10 rst. och år 1849 till 1 sk. 9,58 rst.
eller per medium, för uteslutande af brutet tal, till 1 sk. 10 rst. skålpundet. Att
vid tull-lindringarnes upphäfvande bibehålla nu stadgade tullsatsen, 2 sk. skålpundet,
såsom Kongl. Maj:t föreslagit, skulle i sjelfva verket lända till förhöjning i tullen å
denna i förhållande till varuvärdet redan ganska högt beskattade råvara. Att ned¬
sätta införselstullen, på satt Herr Hjerta föreslagit, till hälften af nu varande belop¬
pet, komme åter att i ganska väsendtlig raon minska statsinkomsten och äfven be¬
röfva inhemska boskapsskötseln ett ännu beböfligt skydd. Utskottet tillstyrker alltså,
att vid tull-lindringarnes upphörande, införselstullen å torra hudar
och skinn må bestämmas till hvad den hittills verkligen utgjort, 1
sk. 10 rst. skålpundet.
Äfven »andra slag» oberedda hudar och skinn hafva njutit lindring i införsels¬
tullen, som, ehuru i taxan bestämd till 1 sk. skålpundet, i sjelfva verket icke ut¬
gått med fullt 11 rst. Denna artikel, hvaraf importen varit jemförelsevis mindre
betydlig, torde, med afseende derå,
Bevillnings-Utskottels Betänkande, 5.
31
kunna, äfven vid tull—lindringarnes försvinnande, bibehållas vid gäl¬
lande tullsats.
Bland de under rubriken »beredda hudar och skinn eller läder» förekommande
afdelningar äro »karduans- samt färgade eller tryckt3 skinn» belagde med 1 R:dr
24 sk. införselstull per skalp. Herrar Rosenblad och Murén hafva föreslagit, att i
denna varu-rubrik skulle intagas artikeln pergamentsskinn, nu under egen rubrik
åsatte 1 R:dr tull skålpundet; och att tullsatsen å karduans-, pergaments- samt
färgade eller tryckta skinn skulle bestämmas till 36 sk. skålpundet.
Utskottet, som instämmer i förslaget om pergamenlsskinnens förflyttning till
ifrågavarande varu-rubrik, såsom ledande lill ändamålsenlig förenkling af taxan, och
som äfven anser den till 1 R:dr 24 sk. stadgade tullsatsen vara för hög, tror dock
icke en så betydlig tullnedsättning, som den af motionärerna föreslagna, åtminstone
icke på en gång, vara lämplig; utan hemställer,
att å karduans-, pergaments- samt färgade eller tryckta skinn in¬
förselstullen må bestämmas till 1 R:dr 12 sk. skålpundet.
För handsklillverkning m. m. medger gällande taxa, att finare skinn må efter
Kornmers-kollegii pröfning införas mot tull af 10 procent å värdet. Yärdeförtull-
ningens förkastlighet föranleder Utskottet att tillstyrka,
att tullen å finare skinn, som för berörda ändamål med Kornmers-
kollegii tillstånd införas, må bestämmas till 16 sk. skålpundet.
1 stället för de (lera rubriker å i handeln sällan förekommande slag oberedda
pelsverk, som nu gällande taxa upptager, tillstyrker Utskottet,
att den förenkling af rubrikerna och förändring i lullsatserna, som
Utskottets, i nära öfverensstämmelse med Herrar Rosenblads och
Muréns motioner, upprättade taxeförslag innehåller, måtte godkännas.
På grund af hvad Herr Rosenblads motion innehåller, föreslår Utskottet,
att i taxan må intagas en ny rubrik : hår- och tagel-arbeten, mednår- och ta
eller utan infattning och lås, och att införselstullen derå må be- 9el-arbeten.
stämmas till 2 R:dr 32 sk. skålpundet.
Då artikeln häcktor, hakar och hyskjor, i följd af den nu gällande, i förhål- Bäcktor, ha¬
lande till varuvärdet, alltför höga tullsatsen, 1 R:dr skålpundet, endast i ringa mån hy~
utgjort föremål för loflig införsel, har Herr Murén, i likhet med Kongl. Maj:ts och
Bevillnings-Utskottels förslag vid sistlidne Riksdag, tillstyrkt (ullerås nedsättning till
16 sk. skålpundet; och ehuru Utskottet är öfvertygadt om angelägerAeten af betyd¬
lig nedsättning i lullafgiften, tror dock Utskottet, lika med hvad Herr Rosenblad
anfört,
32
B evil In ings-Utskollets Betänkande, M S.
atl den tullsats, son) lämpligen bör för ifrågavarande artikel nu be¬
stämmas, är 24 sk. per skålpund.
Hängslen. Den å hängslen, alla slag, stadgade lull af 2 R:dr per dussin par kan icke
annat än högst ojemnt träffa de olika till värdet vidt skiljda slagen af denna arti¬
kel; och Utskottet instämmer derföre i Herrar Rosenblads och Muréns förslag,
att hängslen må förtullas efter vigt oell indelas i två klasser: af si¬
den eller halfsiden, med 1 R:dr 24 sk. införselstull, och andra slag,
med 24 sk. tull per skalp.; i hegge fallen utan afdrag i viglen för
spännen och ringar.
Instrumenter. Bland medlen för befrämjande af Svenska skeppsbyggerirörelsen och sjöfarten
Compasser. j)ar jjerr \\rcern U(j sjn ofvan omförmälda motion föreslagit nedsättning af inför¬
selstullen å compasser från 15 till 10 procent af värdet; men då gällande tullsat¬
sen redan betydligt understiger hvad för fullfärdiga fabrikater, sorn äfven inom landet
tillverkas, i allmänhet är stadgadt, och tillbörligt afseende å svenska sjöfartens be¬
hof således redan är, hvad denna artikel angår, iakttaget, hemställer Utskottet,
att Herr Wcerns motion om nedsättning af införselstullen å com¬
passer icke må vinna bifall.
Jern. Då frågan om upphäfvande af förbuden mot in- och utförsel af dermed i
taxan belagda artiklar hittills förevarit, har ingen artikel ådragit sig större uppmärk¬
samhet och väckt mera' tvekan, än artikeln tack- och barlastjern. Kongl. Majit,
som i sitt vid sisllidne riksdag aflåtna tulltaxcförslag, utbytte alla amira förbud mot
skyddstullar, ansåg endast denna artikel och dermed likartade böra fortfarande vid
förbudsskyddet bibehållas. De skäl, som för ett sådant undantag anfördes, finnas
upptagna i då varande Bevillnings—Utskotts betänkande JVS 13 och, efter Utskot¬
tets tanka, derstädes fullständigt vederlagda. Här må dock tilläggas, att den mot
förbudens upphäfvande eljest vanliga och numera nästan enda invändning, att en
skyddstull, huru hög den än bestämmes, icke vore lika tryggande, emedan till in¬
försel lofgifna varor lättare undgingo tullkontrollen, än rent förbudna, icke torde,
hvad tackjern beträffar, kunna med något skäl anföras; ty tackjernet lärer väl icke
lämpa sig för smuggling. Utskottet är således öfverlygadt, att förbuden för denna
artikel, utan fara för inhemska jerntillverkningen, kunna upphäfvas, och äfven desto
heldre böra borttagas, samt Skottskt och Engelskt tackjern utgör en nödvändig rå¬
vara för liera inom landet anlagda machin- och gjuteri-verkstäder, till hvilkas för¬
mån den föga önskvärda undantagsutvägen hittills måst anlitas, äfvensom utförsel
af vissa slag Svenskt tackjern undantagsvis medgifvits mot en tull af icke mera än
4 sk. banco för skeppundet.
Hvad
Bevillnings-Utskottels Betänkande, M 5.
33
Hvad angår tullsatserna, som böra sätlas i förbudens ställe, så har Herr Mu¬
rén både för in- och utförseln, samt Herr Rosenblad för införseln, hvarom hans
förslag endast handlar, tillstyrkt antagande af Bevillnings—Utskottets vid sista riksda¬
gen afgifna förslag, af 2 R:dr 12 sk. vid in- och 3 R:dr 16 sk. vid utförseln, allt
per skeppund tackjernsvigt; hvaremot Herr Schwan uti sin ofvan omförmälda motion
föreslagit, att utförselstullen skulle bestämmas till 3 R;dr 16 sk. per skeppund st.
vigt och successivt nedsättas med 8 sk. om året under loppet af 8 år samt sålunda
nedgå lill 2 R:dr.
. Icke derföre att Utskottet anser så höga lullsatser för framtiden behölliga eller
en sådan successiv nedsättning deri, som Herr Schwan för utförseln tillstyrkt, äf¬
ventyrlig, men på det all farhåga för förbudens borttagande må undanrödjas och
största försigtighet vid detta steg iakttagas, hemställer Utskottet,
att- med upphäfvande af stadgade in- och utförselsförbud å »tack-
och barlastjern», tullen derå må bestämmas för införseln till 2 R:dr
24 sk. och för utförseln till 3 R:dr 16 sk. per skeppund tack¬
jernsvigt om 26 lispund bergsvigt, utan att successiv nedsättning i
dessa tullsatser för närvarande beslutas.
1 sammanhang härmed och då de med tackjern likartade, nu till utförsel for-
budna artiklarne »ostämplade och oborrade kanoner, stycken, nickhakar och mörsare»
och »hällar öfver 1% tums tjocklek samt lod och lödjor öfver 1 skeppunds vigt
stycket» ega ett obetydligt högre värde än tackjernet, får Utskottet tillstyrka,
att förbuden mot utförsel af dessa artiklar måtte uppbäfvas och ut¬
förselstullen bestämmas till 3 R:dr 24 sk. skeppundet stapelstads¬
vigt.
Jemte det Utskottet, i enlighet med Herr Rosenblads motion, vid rubriken
»grytor, kittlar m. m.» uti införselstariffen tillagt artikeln pannor, har Utskottet, för
att i möjligaste mån inskränka värdeförtullningen af de mångfaldiga slag gjutgods,
son> äro att hänföra till rubriken »allt annat gjutet arbete, ej specificerad‘t» och följ¬
aktligen nu draga tull af 23 procent å värdet, ansett sig böra antaga den specifi¬
kation af gjutgods, Herr Rosenblad föreslagit, äfvensom hufvudsakligen de af honom
derå upptagna tullsatser; och hemställer Utskottet,
att hvad bilagde taxeförslag i detta hänseende innehåller måtte god¬
kännas.
Till Svenska skeppsbyggeriets och sjöfartens underlättande har Herr Waern uti
omförmälda motion föreslagit, att ankare, som nu draga 3 R:dr införselstull per
skeppund stäp. vigt, måtte beläggas med endast 3 R:dr 16 sk. tull, och att tullen
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 5 Sami., 1 Afd., 5 Haft. 5
34
BevUlnings-Ulskottels Betänkande, M 3.
å kettingar med länkjernets diameter öfver 5/s tum, hvilka nu aro åsatte dels 5 R:dr
dels 1 R:dr 24 sk. införselsafgift, malte, ntan åtskilnad för gröfre eller finare slag,
bestämmas till sistnämnde belopp; äfvensom Herrar Rosenblad och Murén tillstyrkt,
att tullsatsen å kettingar med länkjernets diameter öfver % till och med 1% tum, måtte
nedsättas från 3 R:dr till 2 R:dr 24 sk. skeppundet.
Vid öfvervägande af dessa förslag har Utskottet, oaktadt sin benägenhet att
uppmuntra de vigliga industrigrenar, hvilkas fördel motionärerna afsett, likväl funnit
betänkligt alt ytterligare nedsätta nu gällande i förhållande till varuvärdet ej höga
tullsatser å ankare och kettingar; och hemställer derföre,
att dessa tullsatser må oförändrade bibehållas.
Å stångjern, nu till införsel förbjudet, hafva Herrar Rosenblad och Murén fö¬
reslagit införselstullens bestämmande till 4 R:dr skeppundet stapelstads-vigt. Herr
Schwan har tillstyrkt en tullsats af 3 R:dr 16 sk. med successiv nedsättning af 8
sk. om året under 8 år till 2 Ridr skeppundet. Uti Herr Hjertås omförmälda mo¬
tion är yrkad en vida väsendtligare nedsättning, så att tullen skulle blifva högst 1
R:dr. Till stöd för detta förslag har Herr Hjerta anfört, hurusom det vore bekant,
att Svenska jernet, i anseende till sin godhet för vissa ändamål, utgjorde en nöd¬
vändighetsvara på den utländska marknaden och betaltes vida högre, stundom mer
än dubbelt mot det Engelska, hvilket likväl för flera ändamål vore lika användbart.
Alt, såsom nu sker, lill dessa ändamål använda det dyrbarare Svenska jernet, i stäl¬
let för att utbyta detsamma mot del vida billigare Engelska, vittnade, efter Herr
Hjertås åsigt, om dålig hushållning; ty man uppoffrade på detta sätt onyttigt den
prisskilnad, som vid varubytet kunde besparas. Erinrande Herr Hjerta vidare, att
jernet, erhållit för billigt pris, skulle i vida betydligare mån förbrukas och genom
bearbetningen inom landet för denna utvidgade förbrukning lemna en ökad arbets¬
förtjenst, äfvensom att, derest man skulle lyckas få de i Frankrike mot införsel af
Svenskt jern lagda hinder undanröjda, afsällningen kunde komma att så tilltaga, att
priset härstädes, under restrictionerna mot införsel af utländskt jern, ytterligare ste¬
grades elier ock tillverkningen blefve, utöfver säkerheten för skogarnes bestånd, upp-
drifven. Och har Herr Hjerta slutligen, för den händelse att hans förslag kunde
väcka oro för Svenska bruksintressets bestånd, alternativt tillstyrkt, att försök der¬
med på ett år måtte anställas och Rikets Ständer till Kongl. Majit öfverlemna att,
efter den tidens förlopp, med hänseende till sig företeende omständigheter vidare
besluta huru intill nästa riksdag borde med tullen å denna artikel förfaras.
Utan att vilja bestrida riktigheten i allmänhet af de grundsatser för varubyte,
hvarpå Herr Hjerta byggt sitt nyss anförda förslag, anser Utskottet likväl tillämpnin¬
gen af samma grundsatser på ett af landets aldra vigligaste industrialster påkalla en
Bevillmngs-Utskollcls Betänkande, Jf? 5,
35
varsamhet, som icke får låta sig nöja med sannolikheter eller på vågsamma försök
äfventyra allmänt och enskildt väl. Med säkerhet kan man icke förutse, att allt eller
ens någon betydlig del af det Svenska jern, sorn nu går till inhemsk förbrukning,
men i väsendtlig mån blefve, med antagande af Herr Hjertås förslag, från inhemska
marknaden undanträngdt af det vida billigare Engelska, skulle finna motsvarig afsätt¬
ning i utlandet, der konsumtionen af det dyrbara Svenska jernet alltid måste inskränka
sig inom de trånga gränserna af dess oumbärlighet; och ett enda års misslyckade
försök kunde likväl för lång tid nedsätta den Svenska jernproduktionens krafter.
Utskottet tror således, att äfven denna handtering, vid förbudsskyddels borttagande,
måste tillförsäkras en skyddstull, som med säkerhet förekommer våldsamma brytnin¬
gar; och i sådant hänseende tillstyrker Utskottet,
att införselstullen å stångjern må, i likhet med hvad Kongl. Maj:ts
förslag vid sistlidne riksdag innehöll samt Herrar Rosenblad och Mu¬
rén nu föreslagit, bestämmas lill 4 R:dr skeppundet, utan successiv
nedsättning deri intill nästa Riksdag.
På sätt Herrar Rosenblad och Murén, i enlighet med nyssberörda nådiga för¬
slag, vidare yrkat, tillstyrkes,
att band- och plattjern med de flera under samma rubrik nu upp¬
tagna artiklar må, vid förbudets upphäfvande, åsättas införselstull till
5 R:dr skeppundet; och att hittills till införsel förbjudna oförtenta
plåtar må åsättas 8 R:dr 24 sk. lull per skeppund, samt rubriken
plåtar följaktligen få den förenklade lydelse, som taxeförslaget ut¬
visar.
Gällande taxa upptager under en rubrik spik af mindre än 2 tums längd samt
allt annat manufaktur- och handtverkssrnide, ej specificeradt, med 36 sk. införsels¬
tull per skålpund.
Herr Winges vid artikeln filar här ofvan omförmälda motiou innehåller yr¬
kande om tullsatsens bibehållande; hvaremot Herrar Rosenblad och Murén föreslagit
ifrågavarande rubrikens indelning i opoleradt med 12 sk. och poleradt smide med
18 sk. införselstull per skålpund. Herr Hjerta har likaledes tillstyrkt rubrikens för¬
delning, dock sålunda, att pjeser af 1 till 2 skålpund kunde vid gällande tullsats
bibehållas, från 2 till 10 skålpund få någon lindrigare afgift o. s. v. eller ock ar-
tiklarne skiljas efter olika art och beskaffenhet.
Det är utom allt tvifvel, att nu gällande tullsats är alltför hög och nästan till¬
intetgjort all loflig införsel af den mångfald artiklar, som under denna rubrik hän¬
föras. Såsom Herr Rosenblad i sitt taxeförslag upplyst, införtullades år 1847 en¬
dast 11 skeppund, under det smugglingen i betydlig mån bedrefs. Utskottet anser,
36
Bevillnings-Ulskollets Betänkande, Jt? S.
Kardor och
kar dläder.
Kimrök,
Kläder.
i följd häraf, väsendtlig nedsättning i tullafgiften vara nödvändig, men tvekar dock
att på en gång gå så långt, som Herrar Rosenblad och Murén äskat. Med an¬
tagande af den utaf dem föreslagna klassifikation, tillstyrker Utskottet således,
att rubriken »all annan spik samt allt annat manufaktur- och handt-
verkssmide, ej specificeradt», må indelas i opoleradt, med 18 sk. och
poleradt eller lackeradt, med 24 sk. införselslull per skålpund.
Då kardor och kardlader utgöra redskap för så väl fabriker sorn husslöjden,
samt införseln deraf, för fabrikernas behof, med Kommers-kollegii tillstånd eger rum
för den låga afgiften af 5 procent utaf värdet, men denna undantagsförmån icke
kan komma husslöjden till godo, synes det vara angeläget och billigt, att äfven hus¬
slöjden beredes någon motsvarande lindring genom nedsättning af den i taxan stad¬
gade tull; och tillstyrker Utskottet derföre, i öfverensstämmelse med hvad Herrar
Rosenblad och Murén föreslagit,
att införselstullen å kardor och kardläder må nedsättas från 6 till 4
sk. skålpundet.
Kimrök, nu åsatt 4 R:dr tull per 100 skålpund, torde, med afseende å olämp¬
ligheten af en sådan qvantitet för tullberäkningen, och utan någon egentlig rubb¬
ning af tullafgiften, böra, på sätt Herr Rosenblad tillstyrkt,
åsättas 2 sk. införselstull per skålpund.
Gång-, linne- och sängkläder, ej specificerade, äro, med undantag af nya frun¬
timmerskläder af till införsel lofgifna tyger, hvilka förtullas efter värde med SrU/^dels
procent, till införsel förbjudna.
Att detta förbud hittills varit föga verksamt är allmänt bekant. Den rättighet
förteckningen öfver vid införsel tullfria varor medgifver sjöfarande och resande att
tullfritt införa dem tillhöriga kläder, när de äro synbart brukade eller, af egarne
sjelfve medförda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga behof — hvilken rättighet
icke torde kunna inskränkas — lemnar ett ganska vidsträckt fält för förbudets
kringgående; ty pröfningen af en resandas behof utaf medförda kläder kan icke,
utan att göra lulltjenstemännens befattning både för dem sjelfva och för de resande
förhatlig, handhafvas med sådan stränghet, alt icke förbudsstadgandet ofta öfverträ-
des. Då dessutom alla tyger, efter Utskottets tanka, hädanefter böra lill införsel
lillatas, är det med gällande taxas syftning öfverensstämmande, alt jemväl tillåta in¬
försel af färdiggjorda kläder, genom hvilken tillåtelse, förenad med lämpliga tullaU
gifter, inhemska handtverkerierna så mycket mindre kunna befara menligt inflytande,
som tillverkningen åtminstone af gångkläder i allmänhet betingar personlig beröring
emellan handtverkaren och konsumenten.
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, M g.
37
I fråga om tullsatserna, som böra sättas i förbudets ställe, innehåller Herr Mu-
réns förslag för gång-, linne- och sängkläder, ej specificerade, tull af 25 procent
å värdet, med serskild tullbehandling för spetsar och blonder; hvaremot Herr Ro¬
senblad föreslagit att artikeln kläder måtte särskiljas i gång- och sängkläder samt
tullsatsen bestämmas: för de förra i allmänhet till 50 procent utöfver den för tyget,
hvaraf persedeln hufvudsakligen består, stadgade tull och till 100 procent utöfver
samma tull för persedlar, försedda med broderier eller galoner af guld eller silfver,
med den anmärkning tillika, att, der svårighet uppstode alt bestämma hvilket tyg,
som utgjorde bufvudbeståndsdelen, till grund för tuliberäkningen borde tagas det
material, sorn drager högsta tullafgiften; samt för de sednare, eller sängkläder, till
samma tull, sorn för öfvertyget är stadgad, utan någon förhöjning deri, helst öfver-
lyget alltid vore belagdt med vida högre afgift, än stoppningen eller ifyllningen; och
har Herr Rosenblad derjemte för klädespersedlar med pelsverk till öfvertyg, såsom
skinnpelsar, muffar m. m. under rubriken hudar och skinn föreslagit hänvisning till
artikeln gångkläder.
På grund af hvad här förut emot värdeförlullningen i allmänhet blifvit anfördt,
anser Utskottet denna förtuliningsgrund icke eller för kläder vara lämplig; likasom
Utskottet befarar att den af Herr Murén från gällande taxa hämtade föreskrift om
serskild förtullning af spetsar och blonder, hvarmed färdiggjorda kläder äro försedda,
icke låter väl förena sig med nödig enkelhet vid tullbehandlingen eller kan verkstäl¬
las utan skada å persedeln, som bör förtullas.
Från Herr Rosenblads förslag åter bar Utskottet icke funnit skäl till annan
afvikelse, än att dels sådane kläder, som äro försedda med spetsar, blonder samt
broderier, de sednare äfven af andra ämnen, än guld och silfver, höra draga den
högre tullsatsen, dels ock, i stället för den vid beklädnadspersedlar med pelsverk
till öfvertyg lemnade hänvisning till kläder, Utskottet, till undanrödjande af allt
missförstånd i tillämpningen, vid den förra artikeln utfört sjelfva tullbestämmelsen;
och hemställer Utskottet, i enlighet härmed,
att, jemte upphäfvande af gällande införselsförbud för artikeln klä¬
der, hvad bilagde taxeförslag för denna artikel under rubrikerna
»hudar och skinn, pelsverk, beredda», »kläder, gång-» samt »säng¬
kläder» innehåller, måtte varda godkändt.
Såsom Herrar Rosenblad och Murén anmärkt, har nu gällande alltför höga Knappar.
tullsats å »knappar af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen»
gifvit införseln deraf en oloflig riktning; hvadan ock Utskottet hemställer,
att införselstullen å knappar må nedsättas från 32 sk. till 24 sk.
skålpundet.
38
Bevillnings-Utskottcts Betänkande, Jtä 5.
Knifvar.
Koppar:
smidd, Bleck
och Spik.
Kopparstick,
Estamper
samt Lilho-
grapska ar¬
beten.
I enlighet med hvad Herr Murén samt alternativt äfven Herr Rosenblad före¬
slagit, angående rak- och pennknifvar, som nu förtullas efter stycke, de förra med
16 sk. och de sednare med 8 sk, hemställer Utskottet,
att »rak- och pennknifvar, med eller utan fodral», må under denna
rubrik åsättas 1 R:dr 12 sk. införselstull per skålpund.
Hvarjemte Utskottet, i stället för rubriken »andra slag (knifvar) samt gafflar, ej
specificerade», hvarå tullen nu är 1 R:dr skålpundet, antagit den af Herr Rosen¬
blad föreslagna specification, med någon förändring af redaktionen och förhöjning å
dyrbarare slagen af denna artikel i de af honom tillika föreslagna tullsatser; och till¬
styrker, i enlighet härmed,
att för tälj-, sjömans- eller gröfre arbetsknifvar, under serskild ru¬
brik, må bestämmas 12 sk. införselstull per skålpund; och att »bords-
knifvar och gafflar, jemte andra slag, ej specificerade», må indelas i
2 rubriker:
med träd- eller hornskaft 1 skålp. 24 sk.; med skaft af
annat ämne 1 skålp. 1 R:dr införselstull per skålpund.
Kopparbleck och spik till fartygs förhydning äro nu åsatte 8 R:dr 16 sk. in¬
förselstull per skeppund. Med afseende å angelägenheten, alt i möjligaste mån
främja svenska skeppsbyggerierna och lätta utvägarne till fartygs fullständiga utrust¬
ning, har Herr Rosenblad föreslagit nedsättning i nämnde tullbestämmelse till 1
R:dr 32 sk. skeppundet. 1 samma ändamål är af Herr Wcern föreslaget tullsatsens
bestämmande lill 5 R:dr per skeppund; och såsom billig jemkning i nu gällande af¬
gift, föreslår Utskottet, i enlighet med sistnämnde motion,
införselstullen å kopparbleck och spik till 3 R:dr skeppundet.
Uti nu gällande tullfrihet för kopparstick, estamper och lithografiska arbeten,
har Herr C. G. Gustafsson inom vällofliga Borgareståndet föreslagit den inskränk¬
ning, alt endast plancher och artistiska arbeten, men icke vexelblanketter, vignetter
och flera dylika till kommerciella behof afsedda lithografier deraf kunde komma i
åtnjutande, och att lämplig tullafgift mätte dessa sednare arbeten åsättas, helst in¬
hemska sten- och kopparstickstryckare väl fmgo för alla sina rudimaterier, såsom
papper, färger m. m. erlägga tullafgifter, men deremot för sin handtering saknade
allt skydd af tull-lagarne.
Utskottet kan icke annat än erkänna billigheten af hvad i motionen blifvit
yrkadt; och sorn de kopparstick och lithografiska arbeten, hvilka såsom konstsaker
äro att anse, ega ett så ojemförligt högre värde, att någon ringa, i förhållande till
papperstullen bestämd, efter vigt utgående tullafgift för dylika arbeten blefve utan
betydenhet, men svårighet deremot skulle möta att vid tullbehandlingen urskilja,
Bevillnings-Vtskoltels Betänkande, J\s 3.
39
hvilka arbeten borde till konstalster hänföras eller icke, har Utskottet funnit sig
höra föreslå,
att kopparstick, estamper och lithografiska arbeten må åsättas inför¬
selstull af 5 sk. per skålpund; och att härifrån må undantagas en¬
dast sådane plancher tn. m„ sorn tillhöra tryckta och, såsom sådane,
vid införsel tullfria arbeten.
I stället för nu varande rubrikerna »korgar af sammansatta, eller, såsom ar- Korgar.
betade, ej specificerade ämnen» samt »korgmakarearbeteo, ej specificerade», och den
för begge dessa rubriker stadgade förtullning efter värde med 33 V3 procent, till¬
styrker Utskottet, i enlighet med Herr Rosenblads motion,
antagande af de rubriker och tullsatser bilagde taxeförslag för dessa
artiklar innehåller.
Yid utbyte af nu stadgade, för inhemska tillverkningen obeböfliga förbud för Kort> sPe'~-
införsel af spelkort mot tull, torde, på sätt Kongl. Moj:ts vid sistlidne Riksdag
afgifna taxeförslag samt Herrar Rosenblads och Muréns nu väckta motioner inne¬
hålla,
införselstullen å spelkort böra bestämmas till 12 R:dr 24 sk. gros¬
sen; och tillika meddelas den föreskrift om kortens förseende med
bevillningsstämpling, som bilagde taxeförslag upptager.
Då vid införsel af lefvande kreatur den sjöväga transporten vore så dyr, att Kreatur.
inhemska boskapsskötseln deri hade tillräckligt skydd, om sådant behöfdes, men im¬
porten af lefvande kreatur just för boskapsskötselns och hästafvelns egen skull syn¬
tes böra genom tullfrihet uppmuntras, har Herr Hjerta, efter Englands mönster,
föreslagit medgifvandet af en sådan tullfrihet.
Genom den i taxan redan medgifna allmänna tullfrihet för Hingstar, Tjurar
och andra afvelsdjur samt det tillika åt Kommers-kollegium lemnade bemyndigande
att tillåta införsel af alla slag kreatur till rasers förbättrande emot fjerdedelen af
den i taxan stadgade tull, anser Utskottet tillbörligt afseende å boskapsskötselns
förbättrande redan vara i tull-lagstiftningen iakttaget; hvarföre Utskottet ock hem¬
ställer,
alt vid nu gällande bestämmelser härutinnan må förblifva.
Kongl. Majrts och Bevillnings—Utskottets vid sistlidne riksdag afgifna taxeför- Krut.
slag upptogo, i stället för införselsförbudet för krut, en tullsats af 8 R:dr per cent¬
ner. Detta förslag är nu upptaget af Herr Murén; och Herr Rosenblad har, för
vinnande af lämpligare tullberäkningsqvantitet, endast i så matto afvikit från samma
förslag, att han tillstyrkt tullens bestämmande till 4 sk. skålpundet, motsvarande 8
R:dr 16 sk. centnern. Utskottet instämmer i Herr Rosenblads förslag,
40
Bevillning s-Utskottets Betänkande, JW 5.
Käpptoffsar
och snodder.
Kött.
Lampor.
Lin.
att, med införselsförbudets uppbäfvande, tullen å krut må bestäm¬
mas lill 4 sk. skålpundet;
hvarjemte och då för rättigheten att hafva upplag och idka försäljning af krut i
städerna, nu gällande serskilda föreskrifter icke blifva fullt tillämpliga i afseende ä
utländskt krut, som kan komma att införas, Utskottet föreslår,
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t hem¬
ställa, det nödiga försigtighetsmått i förevarande hänseende måtte
varda i nåder föreskrifna.
Käpptoffsar och snodder, som nu, lika med slöjdevaror, ej specificerade, för¬
tullas efter värde, har Utskottet, enligt Herr Rosenblads förslag,
hänvisat till lika tullbehandling med snörmakarearbeten.
Herr Schwan har för saltadt kött föreslagit tullfri införsel och Herr Hjerta
har yrkat att införselstullen å kött, alla slag, måtte nedsättas till hälften; hvaremot
Herrar Rosenblad och Marén bibehållit nu gällande tullsatser å denna artikel.
Yid sistlidne riksdag blefvo nu gällande afgifter, med väsendtlig nedsättning i
1845 års taxebestämmelser, stadgade; och då någon egentlig erfarenhet af denna
förändring ännu icke kunnat vinnas, hemställer Utskottet,
att tullsatserna å kött må bibehållas oförändrade.
I stället för rubriken »lampor af sammansatta, eller såsom arbetade, ej speci¬
ficerade ämnen» och dess förtullning efter värde med 33 '/3 procent, får Utskottet,
1 enlighet med Herr Rosenblads motion, tillstyrka
den förändrade rubrik och förtullning taxeförslaget upptager.
Nu varande tullafgifter å lin äro för ohäckladt 1 R:dr 8 sk. och för häckladt
2 R:dr lispundet. Herr Rosenblad har yrkat tullfrihet för det förra och 24 sk.
tull å det sednare. Af Herr Hjerta är äfven tullfrihet yrkad å ohäcklade linet,
eller tullens bestämmande till högst 16 sk., hvilken tullsats Herr Murén ock före¬
slagit, jemte det han å häckladt lin upptagit 40 sk. tull, allt per lispund.
Genom Kongl, kungörelsen den 18 Juli 1850, är vordet för inhemska fabri¬
ker, som tillverka linnesegelduk, medgifvet att, efter Kommers-kollegii pröfning, få
införa ohäckladt lin mot 12 sk. och häckladt mot 24 sk. tull lispundet.
Jemte det sistnämnde undantagsstadgande torde böra i blifvande ny tulltaxa
intagas, anser Utskottet, lika med hvad af sistlidne riksdags Revillnings-Utskott före¬
slogs, och på de skäl samma Utskotts betänkande ISs 13 pag. 18 innehåller,
lullsatserna å lin i allmänhet böra nedsättas, för det ohäcklade till
40 sk. och för det häcklade till 1 R:dr 32 sk. lispundet.
På
Bevillnings-Utskottets Betänkande, M 5.
41
På salt Herrar Rosenblad och Murén föreslagit, tillstyrker Utskottet, Ljus.
att införselstullen å stearin- och margarinljus må nedsättas från 9
till 7 sk. skålpundet; och att rubrikerna »vaxljus, gula», som nu
hafva 16 sk. införselstull, »hvita och spermaceti» med 20 sk., samt
»alla andra slag», äfven med 20 sk. införselstull per skålpund, må
sammanföras under en rubrik alla andra slag, och åsättas 12 sk.
tull skålpundet.
Då ljuskronor nu äro åsatte tull till 33 Va procent af värdet, men delar af Ljuskronor.
ljuskronor förtullas efter det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå, samt sistnämnde för-
tullningsgrund synes lämpligen böra, på sätt Herr Rosenblad föreslagit, för hela
denna artikel antagas, föreslår Utskottet
det i enlighet härmed förändrade stadgande, bilagde taxeförslag ut¬
visar.
Till undvikande af nu stadgad värdeförtullning å mattor af strå eller rötter, Mattor af
föreslås, i enlighet med Herr Rosenblads motion, strå-
att införselstullen å denna artikel må bestämmas till 6 sk. skål¬
pundet.
Å marin-metall, som nu drager tull af 3 procent å värdet, har Herr Waern Metaller,
löreslagit 5 R:dr och Herr Rosenblad 1 R:dr 16 sk. införselsiull per skeppund. Sa^attaH
Med afseende å skiljaktigheten i värdet melian kopparbleck och spik samt ma¬
rin-metall, får Utskottet, som å den förra dyrbarare artikeln föreslagit 5 R:dr tull
per skeppund, för marin-metall tillstyrka,
att införselsafgiflen må bestämmas till 3 R:dr 16 sk. skeppundet.
Då arbetad messing har ganska skiljaktiga värden, allt efter som den är för-
gyld, försilfrad och pläterad eller utan beläggning af annan metall, men taxan, utan
åtskillnad för dessa olika slag, stadgar gemensam tull af 16 sk. skålpundet, får Ut¬
skottet, i nära öfverensstämmelse med Herrar Rosenblads och Muréns motioner, fö¬
reslå,
att arbetad messing må indelas och beskattas sålunda:
utan beläggning med annan metall. . 1 skålp. 16 sk.
förgyld 1 » 36 sk.
andra slag 1 » 24 sk.;
med den anmärkning tillika, att »gördeimakarearbeten, deri tenn eller
zink ingå, förtullas såsom messing, arbetad.»
Af enahanda skäl föreslås ock, i enlighet med nämnde motioner,
att rubriken metaller, sammansatta: alla andra slag, arbetade, må,
Bih. till ft. St. Prot. 1850 & 1851. 5 Sami., 1 Afd., 5 Häft. 6
42
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, JK 5.
Nattsäckar.
Nålar.
Nät.
Oljor, feta.
i stället för den gemensamma tullsatsen i R:dr skålpundet, in¬
delas i:
förgylda med 36 sk., och
andra slag, med 24 sk. införselstull per skålpund.
För nattsäckar, nu i nolen hänvisade till portföljer och med dessa under¬
kastade värdeförtullning, har Herr Rosenblad föreslagit serskild rubrik i taxan med
tullsats af 10 sk. skålpundet.
Utskottet, som funnit denna tullafgift alltför låg, men i öfrigt instämmer med
hvad härom i motionen blifvit anfördt, föreslår,
att nattsäckar må under egen rubrik i taxan upptagas och åsättas
16 sk. införselslull per skålpund.
Artikeln nålar, nu indelad i flera rubriker, »sy- och tambour-» med 20 sk.,
»knapp- och bår-», äfven med 20 sk. införselstull per skålpund, »krås- och bröst¬
nålar af oäkta metall», med 25 procents lull å värdet, -saint »andra slag, ej speci¬
ficerade» med 12 sk. införselstull skålpundet, torde, för undvikande af värdeför-
tullningen å vissa slag, samt för vinnande af sådan lindring i tullafgifterna, att
denna lätt smugglingsbara vara må i verkligheten undergå förtullning, böra, i nära
öfverensstämmelse med Herr Rosenblads motion,
erhålla den förändrade indelning och de tullsatser Utskottets taxe¬
förslag upptager.
1 stället för nu å nät stadgad värdeförtullning, har Herr Rosenblad föreslagit
samma tull, som å garnet, hvaraf nätet består, med tillägg af 10 procent.
Detta förtullningssätt anser äfven Utskottet ändamålsenligt; men då det å nät¬
tillverkningen nedlagda arbete icke kan anses tillbörligen skyddadt, utan en vida
högre tillökning i garntullen, än den af Herr Rosenblad föreslagna, hemställer Ut¬
skottet,
att för nät må bestämmas 50 procents tillökning i den för garnet
stadgade tull.
Under anförande, hurusom under sednare tiden i handeln förekommit en ar¬
tikel af stor användbarhet och billigt pris, nemligen palmolja, hvilken i anseende
till här stadgade höga lullafgifter å alla andra slag oljor, än hampolja, icke kunnat
blifva föremål för import, har Herr Hjerta föreslagit, att palmolja helst måtte med-
gifvas tullfri införsel eller åtminstone åsättas lika tull med hampolja, 6 rst. skålpundet.
Med antagande af sednare alternativet af Herr Hjertås förslag, hemställer Ut¬
skottet,
att palmolja må vid rubriken hampolja tilläggas och sålunda blifva
åsatt 6 rst. införselstull per skålpund.
Bevillning»-Utskottets Betänkande, JYs 5
43
Vidare har Herr Hjerta föreslagit, att de under rubriken »andra, till Apotheks-
varor ej hänförliga, eller eljest icke specificerade slag» feta oljor inbegripna artik —
larne rof- och linolja, såsom vigtiga förnödenhets-artiklar, kunde få sig åsatte 1 sk.,
1 stället för nu gällande 1 sk. 4 rst. införselstull per skålpund; förmenande Herr
Hjerta, att 1 sk. tull innebure tillräckligt skydd för inhemska oljeslagerierna, hälst
dessas råvaror, linfrö och raps, fingo tullfritt införas.
Före sisllidne riksdag voro lin- och rofolja belagda med 8 sk. införselstull
per kanna; och med den då vidtagna förändrade förtullningsgrund samt tullsatsens
bestämmande till 1 sk. 4 rst. skålpundet, i stället för 1 sk. 8 rst., såsom Kongl.
Maj:ts förslag innehöll, biel' tullsatsen, om ock i ringa mon, nedsatt; hvarföre Ut¬
skottet anser betänkligt att nu, efter så kort tids förlopp, ytterligare minska skyd¬
det för de inhemska oljeslagerierna; hemställande fördenskull,
att Herr Hjertås förslag i detta hänseende icke må vinna bifall.
Likaledes har Herr Hjerta föreslagit, att tullen å ost, nu bestämd till 1 R:dr
lispundet, kunde nedsättas till hälften deraf; och är af Herr Rosenblad tillstyrkt, att
artikeln Ost malte indelas i »Kummin- och Sötmjölks-» med 1 sk. 4 rst. samt an¬
dra slag med 2 sk. 6 rst. införselstull per skålpund. Deremot har Herr von Hart¬
mansdorff, August, uti en inom Högloll. Ridderskapet och Adeln väckt motion an¬
fört, hurusom den år 1841 stadgade och i 1845 års tulltaxa bibehållna tullsats af
2 R:dr lispundet för ost, alla slag, medförde betydlig fördel för landthushållningen
serskildt och för riket i allmänhet, i det införseln, som år 1841 utgjorde 15,400
lispund, året 1842 nedgick till 4,240 lispund, och sedermera bibehöll sig vid om¬
kring 4,000 lispund, till dess Kongl. Majit, efter det Rikets sednast församlade
Ständer bestämt tullen till 1 Ridr 24 sk., vid nu gällande tulltaxas utfärdande ned¬
satt denna tull till 1 Ridr per lispund; hvarefter införseln år 1849 uppgick til'
16,900 lispund, samt lullnedsältningen medfört den verkan att, jemte det handels¬
vågen onödigtvis betungades med en vara, som kunde inom landet tillverkas, åt¬
skilliga inhemska osttryckerier måst nedläggas och jordbrukare, som förut ställt sin
hushållning på boskapsskötsel, nu måste återtaga bränvinsbräuningen lill enskildt och
allmänt förderf, så i moraliskt som fysiskt hänseende; och har Herr von Hartmansdorff,
på grund häraf, föreslagit, att införselstullen å ost måtte åter bestämmas till dess
förra belopp 2 Ridr lispundet, från hvilket förslag, under derom hos Ridderskapet
och Adeln uppkommen diskussion, Herr Friherre Raab yttrat den skiljaktiga mening,
att, då den ost, som förnämligast utgjort föremål för 1849 års import vore s. k.
kummin-ost, motsvarande, ehuru bättre beredd, den svenska s. k. Dejosten och den¬
na ej ägde högre värde, än all nu gällande tullsats uppginge till fullt 33'/3 pro¬
cent deraf, samt högre skydd icke kunde rimligen begäras, Herr Friherren, ehuru
44
B evillnings-Ul skottets Betänkande, JU 5.
Paillelter.
Papper.
Paraplyer
och
Parasotler.
Porslin.
sjelf ostproducent, likväl ansåg någon förhöjning i tullafgiften, lika litet som ned¬
sättning deri, böra nu komma i fråga.
På de sålunda af Friherre Raab anförda skäl, i hvilka Utskottet helt och hål¬
let instämmer, hemställer Utskottet,
att nu stadgade införselstullen å ost må oförändrad bibehållas.
Pailletler, upptagne i den af Utskottet föreslagna nya rubrik gulddragarearbeten,
torde således böra i noten hänvisas till denna rubrik.
Uti meranämnde motion har Herr Hjerta föreslagit, att införselstullen å tryck¬
papper, nu 2 sk. 6 rst., måtto nedsättas till 1 sk. skålpundet, hvaraf inhemska pap-
persfabrikerna icke kunde lida något mehn, men boktryckerierna tillskyndades den
fördel, att då, såsom under sednare 2 åren skall varit fallet, verklig brist inom
landet uppstode, tryckpapper kunde införskrifvas utan allt för tung afgift, en fördel
desto billigare, som utomlands tryckta böcker fingo tullfritt införas.
Då pappersfabrikationen inom landet redan är ganska högt uppdrifven och nya
anläggningar till vidare utveckling af denna industri nyligen i stor skala uppstått,
synes behof icke vara för handen att, genom nedsättning af den åtminstone för bättre
slag tryckpapper redan ganska låga tullen, befrämja införsel af detta varuslag;
hvarföre Utskottet ock hemställer,
att införselstullen å tryckpapper, likasom å öfriga pappersslag, må
förblifva oförändrad.
För beredande af billig jemkning i nu stadgade afgifter å paraplyer och para¬
soller samt till undvikande af värdeförtullningen för delar af dessa artiklar, har Ut¬
skottet funnit sig böra, med hufvudsakligt godkännande af Herr Rosenblads förslag,
tillstyrka
den förändring i redaktion och tullsatser för paraplyer och parasol¬
ler, som bilagde taxeförslag utvisar.
Måladt eller tryckt oäkta porslin är nu bclagdt med införselsförbud. 1 afse¬
ende å delta förbud innefattar Herr Schwans omförmälda motion serskild framställ¬
ning om det ur statsekonomisk synpunkt förkastliga i att, till förmån för de två
inom landet befintliga porslinsbruket), hvilkas hela skattebidrag till staten, enligt
2:dra artikeln bevillningsförordningen, utgjorde sammanlagdt icke mera ärr 610 R:dr,
förbjuda införseln af en verklig nödvändighetsvara, hvars tillverkning redan borde
vara nog skyddad genom varans bräcklighet under längre transporter, svårigheten
och kostnaden för dess inpackning samt den dryga frakt, som den tunga och volu¬
minösa artikeln mera än de flesta andra droge. Herrar Rosenblad och Murén haf¬
va tillstyrkt att införselstullen måtte, ulan åtskillnad för olika pjeser, bestämmas till
6 sk. skålpundet.
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, JV? S.
45
Till de af Herr Schwan för borttagande af ifrågavarande förbud anförda skäl
må Utskottet foga den erinran, som sjelfmant erbjuder sig, att den inhemska pors¬
linsfabrikationen, fördelad på endast två händer, genom fribeten från både inhemsk
och utländsk medtäflan ej allenast saknar den sporre till utveckling och förbättring
af sin handtering, som endast en lifligare konkurrens kan åstadkommaj utan äfven
och på samma gång har obegränsad makt att genom godtyckligt bestämda varupris
beskatta hela landet. Utskottet anser således detta'förbud böra upphöra.
Hvad åter beträffar den tullsats, som bör sättas i förbudets ställe, så tror Ut¬
skottet, lika med hvad Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag yttrade, det vara
angeläget alt åtminstone till en början belägga andra pjeser, än tallrikar, med något
högre tull, än den Herrar Rosenblad och Murén föreslagit; och hemställer i sådant
hänseende,
att, med upphäfvande af nu stadgade, införselsförbud, måladt eller
tryqkt oäkta porslin må, likasom det omålade, indelas i tallrikar och
andra pjeser samt åsättas de förra 6 sk. och de sednare 8 sk. in¬
förselstull per skålpund.
Portföljer, taskböcker och ridikyler, från hvilken rubrik artikeln nattsäckar, på Portföljer.
sätt ofvan är nämndt, blifvit af Utskottet utesluten, förlullas nu efter värde med
25 procent. För vinnande af ändamålsenligare förtullningsgrund, föreslår Utskottet,
i enlighet med Herr Rosenblads motion, men med någon förhöjning i de af honom
utförda tullbestämmelser,
den till rubrikens indelning och tullsatser förändrade uppställning
bilagde taxeförslag utvisar.
I nyssnämnde ändamål har Herr Rosenblad för rubriken »redskap och tn a ch i - Redskap och
nerier, eller delar deraf, ej specificerade», nu jemväl efter värde åsatt 25 procents Machmerier-
tull, föreslagit rubrikens indelning i större, enklare pjeser, såsom axlar, valsar,
pannor m. m. af minst l/> skeppunds tyngd, med 6 rst. införselstull, och smärre
och mera sammansatta pjeser med deras tillbehör, med 1 sk. införselstull per skål¬
pund. Denna fördelning af artiklarne har Utskottet funnit lämplig, hvaremot de af
Herr Rosenblad föreslagna tullsatser synts Utskottet skäligen böra fördubblas; i en¬
lighet hvarmed Utskottet föreslår,
att »redskap och machinerier, eller delar deraf, ej specificerade», må
för »större enklare pjeser etc.» åsättas 1 sk. och för »smärre och
mera sammansatta etc.» 2 sk. införselstull per skålpund.
Den i taxan för ris, oskalad eller paddy stadgade tull 1 R:dr 24 sk. tunnan Ris, oskalad.
har, i följd af hittills åtnjuten tull-lindring, utgått med 1 R:dr 13 sk. 1 rst. tun-
46
Bevillnings-Utskollels Betänkande, M S.
nan; och som denna artikel utgör ett råämne, hvars förmälning till risgryn inom
landet kan och bör genom lättad införsel uppmuntras, föreslår Utskottet,
att, vid tull-lindringarnes afskaffande, införselslullen å ris, oskalad,
må bestämmas till 1 R:dr 12 sk. tunnan.
Rör. Den under hufvudrubriken rör förekommande rubrik »till käppar» torde, såsom
Herr Rosenblad föreslagit,
lämpligen böra få lydelsen: Bambu- och Spanska-.
Sadelmaka- För beredande af lämpligare förlullningsgrund torde sadelmakare-arbeten, ej
re-arbelen. gpecjjjCera(jej hvilka nu förtullas efter värde med 331/) procent, böra, på sätt Her¬
var Rosenblad och Murén föreslagit,
erhålla den förändring i redaktion och tullsatser, som bilagde taxe¬
förslag utvisar.
Salpeter. Oraffinerad och raffinerad salpeter, nu till införsel förbjuden, upptages i Herr
Rosenblads förslag till 36 sk., och i Herr Murens till 1 R:dr tull lispundet.
Utom hvad här ofvan till stöd för förbudens borttagande blifvit i allmänhet
anfördt, tror Utskottet sig böra till besvarande upptaga den invändning emot sal-
pelerförbudets afskaffande, som vanligen andrages, nemligen att landets sjelfständig¬
het, i händelse af krig, berodde af inhemska salpeler-beredniugen, hvilken åter,
derest införselsförbudet upphäfdes, förmenades komma att helt och hållet gå under.
Under sednare åren har det emellertid visat sig,, att salpeter-beredningen inom
landet, oaktadt staten till ett pris, vida öfverstigande hvad för utländsk lika beskaf¬
fad vara betalas, inlöser hela den inhemska salpeter-produkten, samt ali den upp¬
muntran, som möjligen kan en näring beredas, således ej allenast genom lörbuds-
skyddet emot utländsk medtäflan, utan ännu mera genom den af staten tillförsäkra¬
de förmonliga och ovillkorliga afsättningen, kommit salpeter-beredningen till godo,
att, detta allt oaktadt, denna handtering icke ens vunnit den förkofran, att statens
närvarande behof för krut-tillverkningen kunnat med inhemsk salpeter fyllas. När
nu brist uppstått under en tid, då krig icke hemsökt landet och krut-konsumtionen
följaktligen varit jemförelsevis ringa, anser Utskottet det icke vara ens sannolikt, än
mindre antagligt, att under krig och den vanmakt, hvari alla näringar derigenom
försättas, inhemska salpeter-tillverkningen skulle kunna fylla behofvet. Den enda
säkra utvägen synes deremot vinnas genom varans inlåtande i den allmänna han¬
deln, hvars intresse nogsamt skall veta och förmå, att i det aldra yttersta gå kon¬
sumtionen tillhanda. Då staten dessutom icke lärer underlåta att hädanefter, såsom
hittills, efter fastslälldt lösningspris inköpa den inhemska salpetern och beredningen
deraf, oaktadt införselsförbudets upphäfvande, följaktligen kommer att fortfarande
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, M S.
47
tillgodonjuta tillbörlig uppmuntran, tror Utskottet ofvanberörda invändning emot upp-
häfvande af ifrågavarande införselsförbud icke förtjena något afseende.
Vid öfvergången från förbudet anser dock Utskottet tullsatsen böra bestämmas
vida högre, än Herrar Rosenblad och Murén föreslagit; och tillstyrker Utskottet
att, med upphäfvande af införselsförbudet, salpeter må åsättas 2
R:dr införselstull per lispund.
Å koksalt, hvarå införselstullen nu utgör 56 sk. tunnan, har Herr Schwan uti
sin meranämnde motion yrkat tullens nedsättning med 12 sk. årligen under 5 år
och sedermera fullkomlig tullfrihet.
Medelbeloppet af den för koksalt under åren 1847, 1848 och 1849 influtna
tull uppgår emellertid till icke mindre än 193,000 R:dr årligen; och denna ganska
betydliga statsinkomst, desto säkrare, som koksalt hvarken kan umbäras eller smugg¬
las, skulle svårligen kunna på annat, lika litet kännbart sätt godtgöras; ty på mi-
nuteringspriset af salt lärer lullsatsen endast obetydligt inverka. Utskottet anser så¬
ledes öfvervägande skäl tala
för bibehållande af införselstulien å koksalt, 36 sk. tunnan.
Nu gällande taxa medgifver undantagsvis tullfri införsel af koksalt för fabriks¬
tillverkningen af soda, efter Kommers-kollegii pröfning; men då detta undantag sy¬
nes mindre behöflig!, .hemställer Utskottet,
att den för soda-tillverkningen medgifna tullfrihet vid införsel af
koksalt må upphöra.
Artikeln medicinskt salt, nu medgifven till allmän införsel, omfattar en mängd
giftiga ämnen, hvarföre och då medicinskt salt, såsom sådant, icke lärer behöfva in¬
föras af andra, än Apothekare, Utskottet hemställer,
att rättigheten att införa medicinskt salt må tillkomma endast Apo¬
thekare.
För den, i enlighet med Herr Rosenblads motion, något förändrade redaktion
af tulltaxan angående artikeln salt, torde några skäl icke behöfva anföras.
Den för saxar, »andra slag», än öfverskärare-saxar, nu stadgade tull af 1 R:dr
24 sk. skålpundet, har Herr Murén, i likhet med Kongl. Majrts och Bevillnings¬
utskottets förslag vid sistlidne riksdag, upptagit till hälften eller 36 sk. skålpundet.
Samma tull är äfven å finare slag saxar tillstyrkt af Herr Rosenblad, som indelat
rubriken i flera klasser och för de gröfre föreslagit dels 12 sk., dels 18 sk. skål¬
pundet.
Af denna klassindelning befarar Utskottet likväl olägenheter vid tullbebandlin-
gen, vida öfvervägande dermed afsedda fördelen att få intaga gröfre arbeten mot
billigare tull; och Utskottet har derföre bibehållit nuvarande rubriker oförändrade.
Halt.
Saxar.
48
Bevillningsutskottets Betänkande, JVi 8.
Siktar.
Silfver: bok-
Silke, fär¬
gadIt.
Sirap.
Skomakare¬
arbeten.
AU nu gällande tullsats å rubriken »andra slag» är orimligt hög kan deremot icke
förnekas; men då tullens nedsättning på en gång till hälften af hvad den hittills
utgjort icke torde vara förenlig med den försigtighet, hvarmed äfven ögonskenliga
brister i lagstiftningen böra rättas, föreslår Utskottet,
att införselstullen å »saxar, andra slag» (än öfverskärare-) nu må
nedsättas lill 1 R:dr skålpundet.
I stället för värdeförtullningen å siktar har Herr Rosenblad föreslagit att denna
artikel, vid hvars rubrik borde tilläggas: »och såll», måtte åsältas 8 sk. införselstull
per skålpund. Utskottet, som anser denna tullsats nog låg, men i öfrigt instämmer
i Herr Rosenblads förslag, tillstyrker,
att för siktar och såll införselstullen måtte bestämmas till 12 sk.
skålpundet.
Af samma skäl, som bär ofvan vid artikeln bokguld samt musivguld blifvit
anförde, och i öfverensstämmelse med Herr Rosenblads motion, föreslår Utskottet,
att boksilfver må förtullas efter vigt och åsättas: det äkta, 2 sk. 8
rst. och det oäkta, 5 rst. införselstull per lod; samt att införsels¬
tullen å »musiv-silfver» må nedsättas från 14 till 10 sk. lodet.
Nedsättning af nu å färgadt silke stadgade införselstullen 2 R:dr skålpundet
är vorden yrkad af Herr Rosenblad till 1 R;dr 16 sk. och af Herr Murén till 1
R:dr per skålpund.
Äfven Utskottet anser nu varande tullsats, med hänseende lill så väl varuvär¬
det, som varans egenskap af halffabrikat, för hög samt följaktligen både böra och,
då ofärgadt silke njuter tullfrihet, kunna, utan fara för inhemska färgerierna, betyd¬
ligt nedsättas; och hemställer Utskottet,
att tullen å färgadt silke må bestämmas till 1 R:dr 24 sk. skålpundet.
Då sirap, alla slag, nu draga lika tull, har Utskottet, under enahanda förutsätt¬
ning, som bär nedan vid artikeln socker närmare omförmäles, ur taxan uteslutit
den obehöfliga specifikationen af serskilda sirapsslag.
Skomakare-arbeten, som nu förtullas dels efter par dels efter värde, torde, då
verkliga värdet å dessa arbeten närmast bestämmes af rudimateriernas art i förhål¬
lande till det färdiga arbetets vigt, böra, på sätt Kongl. Maj:ts vid sistlidne riksdag
afgifna taxeförslag samt Herrar Rosenblads och Muréns dermed och sins emellan
nära öfverensstämmande motioner innehålla, fördelas i klasser efter ämnet, hvaraf
de bestå, samt åsättas vigtförtullning; hvaremot Utskottet ansett sig böra å de ser¬
skilda klasserna af dessa arbeten föreslå något högre tullsatser, än omförmälda mo¬
tioner upptaga.
Från
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, M 5.
49
Från antydda allmänna regeln för skomakare-arbetens indelning och förtull-
ningssält, tror Utskottet dock, lika med hvad Herr Rosenblad äfven alternativt före¬
slagit, att becksömsstöflar och s. k. sjöstöflar böra undantagas. Dessa skodon, för
så vidt de utgjort föremål för import, tillverkas i Finland till billigt pris och af så
god beskaffenhet, att något dermed jemförligt icke inom landet åstadkommes; och
den med fiskeri sig närande skärgårdsallmogen kan icke undvara dessa sjöstöflar,
men skulle, genom alltför hög tullsats derå, tvingas att på oloflig väg fylla sitt
behof.
På dessa grunder tillstyrker Utskottet
att bilagde taxe-förslag, hvad artikeln skomakarearheten angår, måtte
godkännas.
För slöjdevaror, hvilka nu förtullas efter värde med 53l/3 procent, tillstyrker Slöjdevaror
Utskottet, i enlighet med Herr Rosenblads förslag,
förtullning lika med det ämne, arbetad!, hvaraf de hufvudsakligen
bestå; s-amt att endast i de fall, der detta ej kan bestämdt urskiljas,
värdeförtullningen med nu gällande procent må bibehållas.
Herrar Rosenblad och Hjerta hafva föreslagit nedsättning af införselstullen å Smör.
smör, nu 1 R:dr 16 sk., den förre till 1 R:dr och den sednare till 32 sk. lis—
pundet; och Herr Schwan har yrkat fullkomlig tullfrihet för denna artikel.
1 1843 års tulltaxa var smör belagdt med 2 R:dr 24 sk. införselstull, och
verkningarne af denna tullsats äro antydda i motiven till Kongl. Maj:ts vid sistlidne
riksdag afgifna taxeförslag. Då införseln, hvilken år 1847 utgjorde 194 lispund
och 1848 ett ungefärligen lika belopp, eller 229 lispund, deremot under år 1849
med tillämpning af gällande tullsats stigit till nära 8,900 lispund, samt häraf synes,
att den nu stadgade tullafgiften, om ock hög, likväl medgifvit allmännare förtull¬
ning, samt det vid sådant förhållande icke torde vara behöfligt eller ens nyttigt,
att, efter den vid sista riksdagen vidtagna betydliga lullnedsättningen, nu ytterligare
minska skyddet för inhemska boskapsskötseln, hemställer Utskottet,
att införselstullen å smör må förblifva oförändrad.
Af förut anförda skäl har Utskottet, i enlighet med Herrar Rosenblads och Mu- Snörmakare-
réns motioner, i taxan upptagit en ny rubrik snörmakarearbeten, hvarvid Utskottet arbeten.
i fråga om tullsatserna antagit Herr Muréns förslag, utom för snörmakarearbeten af
halfsiden, derå Utskottet höjt den föreslagna tullen från 2 R:dr till 2 R:dr 24 sk.
skålpundet; och hemställer Utskottet,
att hvad taxeförslaget härom innehåller må varda antaget.
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 5 Sami., 1 Afd., 5 Haft. 7
50
Bevillnings-Utskollels Belänkande, J)' 5.
Socker.
Efter verkställd noggrann beräkning har den i taxan för mascovad- med flere
slag rått socker stadgade tull, 3 sk. skålpundet, med afdrag för åtnjuten tull¬
lindring i verkligheten å hela införseln uppgått: år 1847 till 2 sk. 2,8 rst.; år
1848 til! 2 sk. 2,83 rst. och år 1849 lill 2 sk. 2,23 rst. eller, lill undvikande
af brutet tal, närmast 2 sk. o rst. per skålpund; med afseende hvarå Utskottet, i
enlighet med Kongl. Maj:ts nu afgifna nådiga förslag, hemställer
att, samtidigt med t ull—lindringarnes upphörande, införselstullen å
mascovad-, eller brunt och gult, ordinärt terres- och tetes-socker
samt hvitt pudersocker må bestämmas lill 2 sk. 3 rst. skålpundet.
Äfven har Kongl. Maj:t föreslagit att införselstullen å krossadt lump-, Havanna-,
terres- samt andra till sockerhalten lika slag skulle vid tull—lindringarnes försvinnande
nedsättas från 5 till 4 sk. skålpundet; men innan Utskollet häröfver sig yttrar, anser
Utskottet sig böra till behandling upplaga väckt fråga om förhöjning af den å topp-,
kandi- och kaksocker nu stadgade lull från 5 lill 8 sk. skålpundet.
Med stöd af 86 § Riksdags-ordningen hafva, efter motionstidens slut, Herr
Prosten Arosenius, inom Högvördiga Presteståndet, och Herr Lagergren inom Vällofl.
Borgare-Ståndet, uti väckta motioner, fästat uppmärksamhet derå, att, sedan ett i
Fredrikshall beläget sockerraffinaderi, som redan år 1817 af Norrska regeringen
erhållit privilegium på godtgörelse af stals-kassan för erlagd tull å allt det råsocker,
som i Norrska fartyg från produktionsorterna införes och vid nämnde raffinaderi
förädlas, nu öfvcrgålt till annan egare och komme att i stor skala bedrifvas, så
hade Norrska regeringen, i ändamål att afvärja den betydliga förlust i minskad tull¬
inkomst för införsel af raffinadsocker, hvarmed det privilegierade raffinaderiets be¬
drifvande hotade Norrska statskassan, ingått i underhandling med raffinadören om
indragning af det år 1817 beviljade privilegiet; och att i sådant hänseende den
öfverenskommelse emellan bemälda regering och raffinadören vore på väg att af-
slutas och redan blifvit genom nådig proposition till Norriges nu församlade Stor¬
tings godkännande öfverlemnad, att privilegiet för Fredrikshalls sockerraffinaderi af-
stodes och annullerades den 1 Juli 1854, emot förbindelse af raffinaderiets egare
att icke intill nämnde tid införa ett större qvantum råsocker, än 15,000,000 skål¬
pund Norrsk vigt, och af nämnde egare betingade vilkor, bland annat, hvarom här
icke är fråga, att raffinaderiet intill sagde tid medgåfves en utförselspremie af 1
skilling specie per skålpund raffineradt socker, som sjöledes utförcs vare sig till
Sverige eller utrikes ort; samt att raffinaderiet vidare i 3 år, räknadt från den 1 Juli
1854, beviljades lika stor utförselspremie, som den för införsel af råsocker under
tiden erlagda tull, beräknad efter 65 skålpund raffineradt af 100 skålpund råsocker;
och hafva motionärerna, då dessa af Fredrikshalls sockerraffinaderi betingade för-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, M S.
51
måner, till följd af de emellan Sverige och Norrige gällande handelstraktater, en¬
ligt hvilka Norrskt socker får till Sverige införas dels mot hälften af den härstädes
i allmänhet stadgade tull, dels ock vid landväga transporter och i partier till 50
skålpund alldeles tullfritt, ansågos komma att föranleda stark införsel af Norrskt
raffinadsocker, och derigenom hotade så väl Svenska statsverket med betydlig för¬
lust i minskad förlullning af råsocker, som ock Svenska sockerraffinaderierna med
en konkurrens, hvilken desto mindre kunde uthärdas, som det Norrska fabrikatet,
äfven der det infördes mot stadgad tull, komirie att draga vida lägre afgift, än det
härstädes tillverkade, föreslagit, att till förekommande af dessa menliga följder af de
i Norrige sålunda ifrågakomna förändrade förhållanden, här måtte stadgas, att tills
vidare och antingen så länge behofvet det kräfver eller till dess Rikets Ständer
vid nästa riksdag derom annorlunda besluta, införselstullen å raffinad- eller topp-,
kandi- oell kaksocker förhöjes från 5 till 8 sk. skålpundet, men att, för den hän¬
delse att Svenska raffinadörerna under tiden stegrade priset å sin tillverkning ut¬
öfver 14 sk. skålpundet, Rikets Ständer måtte antingen besluta att (ullsatsen å
raffinadsockret borde åter genast nedsättas till nu gällande belopp, 5 sk., eller ock
i den underdåniga skrifvelse, hvari tullförhöjningen anmältes, hos Kongl. Maj:t an¬
hålla, att Kongl. Maj:t täcktes, för nämnde händelse, efter omständigheterna ned¬
sätta den förhöjda tullsatsen och derom, utan vidare omgång, nådig kungörelse ut¬
färda; hvarförutan dels Herr Lagergren tillstyrkt, att äfven å sockersirup, brun eller
hvit, tullen blefve förhöjd från 5 lill 4 sk. skålpundet, dels ock Herr Prosten Aro¬
senius hemställt, att, enär tullbestämmelserna i allmänhet icke kunde förr än elter
längre tids förlopp blifva afgjorda eller ny tulltaxa hinna promulgeras och träda i
verkställighet, men faran för Svenska statsverket genast eller sednast vid första
öppet vatten blefve öfverhängande, Bevillnings-utskottet mätte, så fort sig göra lät
och oberoende af den öfriga tulltaxan, inkomma med betänkande i detta ämne.
Utskottet, sorn tagit kännedom af de Norrska förbandlingarne i förevarande
fråga och deraf inbemtat, att, på sätt motionerna ock innehålla, den af Fredriks¬
hald sockerraffinaderi, emot afståendet af dess privilegium, betingade förmån af en
premie vid sjöväga utförsel, hvilken förmån gifvit motionärerna anledning (ill om-
förmälda förslag, ännu är på Norrska Stortingets pröfning beroende, anser sig, vid
sådant förhållande, och enär det icke torde vara lämpligt att, under förutsättning
af ett ännu icke inträffadt fall, ingå i undersökning om den förändring i härva¬
rande tull-lagstiftning, som möjligen kan blifva derigenom påkallad,
böra tills vidare uppskjuta med hufvudsakliga pröfningen af Herrar
Aroscnii och Lagergrens motioner.
,52
Bcvillnings-Ulskotlcls Betänkande, Jtä 5.
Spannmål.
Speglar och
Lampetter.
Speldosor.
Spännhals¬
dukar.
Under förutsättning af en sådan öppen pröfningsrätt angående de åtgärder,
som i följd af förhållandena nied sockerrafTmaderiet i Fredrikshall må finnas erfor¬
derliga, har Utskottet alltså i sitt bilagde taxeförslag å topp-, kandi- och kaksocker
bibehållit nu gällande tullsats; och ålergår Utskottet nu till behandling af den i
Kongl. Majlis nådiga proposition i sammanhang med frågan om tull-lindringarnes
upphörande, föreslagna nedsättning af införselstullen å krossadt lump-, Havanna-
Terres- och andra till sockerbalten lika slag.
Härvid förekommer, att nämnde sockerslag hittills icke allmänneligen inkommit
med tull-lindring, hvarpå må anföras exemplet af år 1848, då ingen sådan införsel
egde rum, och att de ifrågavarande sockerslagen, såsom redan så mycket förädlade,
att de kunna omedelbart ingå i den allmänna förbrukningen, heldre böra, till skydd
Ivr inhemska sockerrafFinaderierna, bibehållas vid den för fullfärdiga fabrikatet stad¬
gade tull, än behandlas såsom råvara för sockerförädlingen; samt att denna industri,
som vid sista riksdagen beröfvades förbudsskyddet, nu synes, så vidt möjligt, böra
vid de nyligen förändrade tullbestämmelserna bibehållas. Med afseende härå före¬
slår Utskottet,
att nu gällande tullafgift å krossadt lump-, Havanna- Terres- samt
andra till sockerhalten lika slag, S sk. skålpundet, må äfven vid
tull—lindringarues försvinnande bibehållas.
Jemte det Utskottet anser nu gällande tull å spannmål böra ytterligare bibe¬
hållas, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,
att spannmålstullen måtte förblifva oförändrad under viss bestämd
tid af minst 3 år.
Speglar och lampetter, divilka nu förtullas efter värde med 33x/3 procent,
torde, på sätt Herr Rosenblad föreslagit,
i stället böra förtullas efter vigt och åsättas 8 sk. införselsafgift per
skålpund.
Såsom Herr Rosenblad vidare föreslagit, torde speldosor, nu hänvisade till lika
tullbehandling med slöjdevaror,
böra upptagas under hufvudrubriken instrumenter, musikaliska, och
beläggas med 1 R:dr 16 sk. införselsafgift per stycke, med den an¬
märkning förslaget innehåller.
I enlighet med Herr Rosenblads motion föreslår Utskottet,
att spännhalsdukar, som nu ej äro i taxan nämnde, måtte under
egen rubrik upptagas med klassifikation och tullsatser, enligt bilagde
taxeförslag.
BeviUnings-Ulskotlels Betänkande, JVs 5.
53
Ali annan, ej specificerad, arbetad sten, (än bryn- och oljestenar) drager nu Sten.
tull af 15 procent å värdet.
Från denna tullsats har Herr Winge uti sin ofvannäinnde motion yrkat be¬
frielse för slipstenar af sådant gryt, som icke finnes inom landet. Beviljandet af
dylik förmån, i motionen äskad till uppmuntran af Eskilstuna manufaktur, synes väl
hafva för sig allt skäl, då det icke kan vara lämpligt att försvåra tillgången å red¬
skap af ifrågavarande beskaffenhet; men som tulltjenstemännen icke kunna förut¬
sättas i allmänhet ega den kunskap, som för urskiljande af de serskilda stenarter,
hvilka finnas eller icke finnas inom landet, samt inhemska /arbeten af de förra icke
torde böra heröfvas allt skydd, har Utskottet funnit sig icke kunna annorlunda
understödja Herr Winges motion, än medelst hemställan,
att införselstullen å »sten, all annan, ej specificerad, arbetad», må
nedsättas från 15 till 10 procent af värdet.
Strumpor, som nu indelas i »silkes»- med 3 Rdr, »bomulls»- med 1 R:dr 16 Strumpor.
sk., »redgarns»- med 40 sk. och »andra slag» med 1 R:dr 16 sk. införselstull per
skålpund, synas lämpligare böra, på sätt Herrar Rosenblad och Murén föreslagit,
fördelas i helsiden, halfsiden, och andra slag, med bibehållande å helsidenstrumpor
af den tull, som nu är för silkesstrumpor stadgad. För halfsidenstrumpor har Herr
Rosenblad upptagit 2 R:dr och Herr Murén 1 R:dr 24 sk. införselstull per skål¬
pund; och anser Utskottet, vid betraktande af den lull, som hittills för denna
artikel utgått, Herr Rosenblads förslag böra framför Herr Moréns gifvas företrädet.
Å rubriken »andra slag», som komme att omfatta de nu dels med 1 R:dr 16 sk.,
dels med 40 sk. tull belagda artiklar, upptager Herr Rosenblad sistnämnde belopp
och Herr Murén 36 sk.; men ehuru Utskottet, lika med Herr Rosenblad, väl finner,
att nu gällande införselstull å den bufvudsakligaste af dessa artiklar, bornullsstrumpor,
oaktadt den vid sistlidne riksdag deri gjorda nedsättning, är allt för hög, tror dock
Utskottet att det icke vore med nödig varsamhet förenligt, att nu nedsätta denna
tull ens till hvad Herr Rosenblad, än mindre till hvad Herr Murén tillstyrkt; hvar¬
före Utskottet, som för vinnande af gemensam tullsats å alla ifrågavarande slag an¬
ser någon förhöjning i tullen å redgarnsstrumpor hellre böra vidtagas, i enlighet
härmed föreslår,
att strumpor och andra på strumpstol eller genom stickning till¬
verkade arbeten må indelas i:
helsiden, med 3 R:dr,
halfsiden, med 2 R:dr, och
andra slag med 1 R:dr införselstull per skålpund.
54
Bevillnings-Utskollels Betänkande, JVJ 5.
Strump¬
stickor.
Strängar.
Stål.
Stålarbelen.
Orimligheten af den nu å strumpstickor stadgade tull af icke mindre än 30
sk. skålpundet visar sig deraf att, på sätt Kongl. Maj:ts vid sistlidne riksdag afgifna
taxeförslag och Herr Rosenblads motion upplysa, värdet å denna lätt smugglingsbara
artikel utgör i medeltal endast 32 sk. eller högst 4 R:dr skålpundet. Tullens ned¬
sättning är föreslagen af Herr Rosenblad till 42 sk. och af Herr Murén till 8 sk.
per skålpund. Utskottet instämmer i Herr Rosenblads förslag,
att införselstullen å strumpstickor må bestämmas till 42 sk. skål¬
pundet. „
I öfverensstämmelse med Herrar Rosenblads och Muréns motioner, föreslår
Utskottet
att den under hufvudrubriken strängar förekommande rubriken »mes¬
sings- och stål-» må utbytas mot: af metall; och
att »tarmsträngar» under rubrik: andra slag må åsättas 4 R:dr, i
stället för nu gällande 4 R:dr 24 sk. tall per skålpund.,
Till förmån för Eskilstuna manufaktur har Herr Winge vidare föreslagit, att
gjutstål kunde få tullfritt införas; hvaremot Herrar Rosenblad och Murén upptagit
stål, alla slag, hvaraf gjutstål nu drager 2 R:dr, garfstål 3 R:dr och andra slag 3
R:dr införselstull, under en rubrik med sistnämnde tullsats per 400 skålp. st. vigt.
Då emedlertid andra slag, än gjutstål, till erforderlig mängd och godhet be¬
redas inom landet och skäl till rubbning i nu gällande tullsatser derå icke äro för
handen, men införselstullen å gjutstål, hvilket åtminstone för närvarande icke, i mån
af behofvet för den finare smideshnndteringen, utgör inhemsk tillverkning, synes
vara alltför hög, har Utskottet, som likväl funnit betänkligt att, såsom Herr Winge
föreslagit, borttaga all tull å detta ämne, hvaraf ökad och förbättrad tillverkning
härstädes vore lika önskvärd, sorn den bör vara möjlig, trott sig böra föreslå:
alt införselstullen å gjutstål må nedsättas från 2 R:dr lill 4 Rdr 46
sk. per 400 skålpund st. vigt; men att öfriga slag stål må vid
gällande tullsatser bibehållas.
Herrar Rosenblad och Murén hafva föreslagit nedsättning af införselstullen å
stålarbeten, ej specificerade, från 4 R:dr till 24 sk. skålpundet.
Lika med dessa motionärer, anser Utskottet nu gällande tullsats nästan om¬
intetgöra möjligheten af denna artikels förtullning och derföre nödvändigt böra be¬
tydligt modifieras, så vida den högt uppdrifna smugglingen må kunna stäfjas; hvar¬
före Utskottet, som likväl tvekar att på en gång vidtaga en så genomgripande för¬
ändring, som den af motionärerna föreslagna, tillstyrker,
att tullen å stålarbeten, ej specificerade, nu må bestämmas till 32
sk. skålpundet.
bevillnings-Ulskoltels betänkande, J\! 5. 55
I öfverensstämmelse med Herrar Rosenblads och Maréns motioner, föreslär sågblad.
Utskottet,
att införselstullen ä sågblad må nedsättas från 9 lill 8 sk. skålpundet.
Herr Hjerta har i sin ofvannäinnde motion yrkat alt införselstullen å talg måtte Talg.
nedsättas från 24 till 12 sk. iispundet; men då gällande tullsats, med hänseende
till varuvärdet och inhemska boskapsskötselns behof af lämpligt skydd, icke kan anses
för hög,
torde tullen å talg böra bibehållas oförändrad.
På sätt Herr Rosenblad vid artiklarne kopparstick och målningar anfört, anser Tafvelramar.
Utskottet ramarne till dylika arbeten böra vidkännas tullafgift, likasom andra handl—
verkerivaror; men då det synes lämpligare att stadgande härom på ett ställe och ej
vid de (lera serskilda artiklar, som med ramar kunna vara försedda, i taxan infö¬
res, föreslår Utskottet,
att »tafvelramar» må under egen rubrik i taxan upptagas och för
dem stadgas lika tullbehandling som för ämnet, arbetadt, hvaraf de
beslå, utan afdrag i vig,ten för målningen och ritningen, derå an-
bringadt glas m. m.
För de i taxeförslaget vid artiklarne tenn, arbetadt, nytt »omåladt» och »må- Tenn.
ladl», i enlighet med Herr Maréns förslag, gjorda tillägg af olackeradt och lackeradt;
torde serskilda motiver icke behöfva anföras.
På samma sätt förhåller det sig ock med det, enligt Herr Rosenblads förslag, Thermo-
vid »thermometrar» gjorda tillägg: med eller ulan fodral. metrar.
Uti ofvanomförmälda i sammanhang med Herr Schwans. afgifna motion bar f/, ^ ^
Herr bergman, oberäknadt den nedsättning i införselsafgiften å tobaksblad och stjelk,
sorn ansågs böra i sammanhang med tull-lindringarnes uppbäfvande ifrågakomma,
föreslagit, att nu gällande tullsatser ä dessa tobaksslag, såsom alltför höga, måtte
nedsättas, å bladen från 7 till 6 sk. och å stjelken från 4 till 3 sk. skålpundet.
Jemte det Utskottet åberopar hvad, i sammanhang med frågan om tull—lindrin-
garne, blifvit här ofvan anfördt, anser Utskottet sig, med afseende å Herr Bergmans
ifrågavarande1- förslag, böra erinia, att om ock tullsatserna å den råa tobaken, i för¬
hållande till varuvärdet, må vara högre än i allmänhet är för råvaror stadgadt, detta
likväl icke torde utgöra giltigt skäl för nedsättning, då den beskattade artikeln är
helt och hållet öfverflödsvara och, såsom sådan samt ingalunda smuggelbar, häldre
än någon annan bör vidkännas hög beskattning. Utskottet tillstyrker, på grund
häraf,
50
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, 3.
Tryffel.
Tråd.
att införselsafgifterne å tobaksblad och stjelk, äfven vid tull—lindrin-
garnes upphörande, bibehållas oförändrade.
1 stället för nuvarande klassifikation af karfvad tobak i »karduser eller iös i
fastager» nied 14 sk. och »knaster» med 36 sk. införselstull per skålpund, har Herr
Rosenblad alternativt föreslagit att upptaga karfvad tobak, alla slag, under en rubrik
med 16 sk. införselstull per skålpund.
Utskottet anser denna taxeförenkling ganska lämplig, men befarar deremot att
den föreslagna gemensamma tullsatsen biel ve nog låg, serdeles med den förhöjning i
tullen å råvaran, som, vid tull-lindringarnes upphörande, skulle, enligt Utskottets
förslag, uppkomma; hvadan Utskottet föreslår,
att karfvad tobak, alla slag, må åsättas gemensam tull af 24 sk.
skålpundet.
1 öfrigt tillstyrker Utskottet, i enlighet med Herr Rosenblads förslag
att den mera systematiska uppställning bilagde taxeförslag för arti¬
keln tobak innehåller mätte godkännas.
Enär taxan upptager en allmän rubrik för ätbara svampar och nu serskildt
specificerade artikeln tryffel innefattas i den allmänna rubriken samt med denna dra¬
ger lika tull,
lärer tryffel böra ur täxten uteslutas och i noten hänvisas till svam¬
par, ätbara.
I enlighet med Herrar Rosenblads och Muréns motioner föreslår Utskottet,
att guld- och silfvertråd må indelas i äkta och halfäkta med 8 sk.
och oäkta med 3 sk. införselstull per lod; samt
att införselstullen å jern- och ståltråd må nedsättas från 6 sk. till
4 sk. 6 rst skålpundet stapelstadsvigt, såsom utgörande 23 procent
af verkliga varuvärdet.
Hvarjemte Utskottet, i stället för den nu efter värde till 10 procent medgifna
undantagstuil för utländsk ståltråd, som med Kommers-kollegii tillstånd införes för
tillverkning af vissa arbeten, på sätt Herr Rosenblad alternativt föreslagit, tillstyrker,
att denna undantagstuil må bestämmas till 2 sk. skålpundet.
Rubriken »försilfrad» koppar- och messingstråd, torde i enlighet med Herr Ro¬
senblads motion,
böra erhålla lydelsen förgijld eller försilfrad.
Den i nu gällande taxa gjorda skilnad emellan bomullstråd »nystad» med 24
sk.
Bevillnings-Ut skottets Betänkande, JYi 5.
57
sk. och »i halfvor» med 16 sk. införselstull skälpundet anser Utskottet, lika med
hvad Herrar Rosenblad och Murén föreslagit,
höra upphöra och bomullstråd, alla slag, åsältas 16 sk. tull per
skålpund.
Värdeförtullningen å tillhugget, ej speciliceradt furu- och grantimmer, nu åsatt Trädvaror.
10 procents införselstull, synes lämpligen höra, på sätt Herr Rosenblad föreslagit,
utbytas mot förtullning efter kubikinnehållet, i hvilket hänseende tillstvrkes,
att införselslullen å tillhugget furu- och grantimmer må bestämmas
till 3 sk. per kubikfot.
Då plankor al furu och gran, i längden hållande 30 fot och deröfver, samt
bräder och plankor af ek, alm och ask utgjorde för skeppsbyggeriet behöllige och
inom landet ingalunda öfverflödigt förekommande råvaror, har Herr Rosenblad för
dessa artiklar föreslagit tullfri införsel.
Utskottet delar motionärens åsigt härutinnan och anser äfven bräder och plan¬
kor af björk, bok och andra inom landet växande, ej specificerade trädslag, hvilka
hittills, lika med ek-, alm- och askbräder, dragit 3 procents tull, böra medgifvas tull¬
frihet; hemställande Utskottet,
att taxeförslaget i dessa hänseenden måtte gillas.
För fanérskifvor, nu förlullade efter värde, har Herr Rosenblad föreslagit hälf¬
ten af den tull, som för snickarearbeten af samma trädslag blefve bestämd.
Ffter inhemtad upplysning om fanérskifvors och fullfärdiga snickarearbetens re¬
lativa värden, liar Utskottet funnit sig böra föreslå,
att fanérskifvor må beläggas med två tredjedelar af den lull, sorn
för snickarearbeten af samma trädslag varder bestämd.
Lika med Herr Rosenblad föreslår deremot Utskottet,
att master, bogspröt och spiror af 40 tums omkrets och deröfver,
10 fot från storändan, må från införselstull befrias.
Herr Schwan har uti sin meranamnde motion föreslagit att ved, alla slag, så¬
som utgörande en bland vära första nödvändighetsvaror, måtte befrias från all in¬
förselstull; och är samma yrkande framställdt inom Högvördiga Prestesfåndet af Herr
Kontraktsprosten J. C. Söderberg, som utgått från synpunkten af skogarnes behof
af vård och tillväxt.
Utskottet delar begge rnotionärernes åsigt; och hemställer, i enlighet dermed,
att ved, alla slag, må få tullfritt införas.
Under rubriken »alla andra iner eller mindre arbetade trädvaror, ej specifice¬
rade, derunder inbegripne nedslagne tunnor samt ej specificerade snickarearbeten,
Bih. till R. St. Brot. 1830 & 1851, S Sam!., 1 Afd. 3 Haft. 8
58
BeeiUnings-Ul skottets Betänkande, 5.
med eller utan helsning, målning eller lackering», hvarå tullen är bestämd till 33V3
procent af värdet, sammanfattar gällande taxa den oändliga mängd i taxan ej spe¬
cificerade artiklar, hvari snickarearbeten ensamme eller i förening med flera andra
yrkens produkter ingå; och värdeföltullningen, i allmänhet förkastlig, blir det ännu
mera, der dess tillämpning träffar en så betydlig varuklass, som förevarande, hvars
rälta uppskattning måste vara ytterst svår att kontrollera,
Af flen utredning i ämnet Herr Rosenblads motion innehåller har Utskottet
funnit sig öfverlygadt om både möjligheten och lämpligheten af vigtförtullningens
tillämpning pä denna varuklass; och Utskottet liar derföre, i enlighet med samma
motion, ansett sig böra tillstyrka,
antagandet af de förändrade bestämmelser härutinnan, som bilagde
taxeförslag innefattar.
Tågvirke, Den i gällande taxa å nytt tågvirke stadgade tull af 36 sk. lispundet är ge-
nytt. n0[n Kongl, kungörelsen den 18 Juli nästliden år nedsatt till 24 sk. per lispund;
och hafva Herrar Rosenblad och Waern föreslagit ytterligare nedsättning deri till
16 sk.
Då verkan af den utaf Kongl. Majit så nyligen förordnade nedsättning emellertid
ännu icke kunnat visa sig, anser Utskottet skäl icke vara för handen att deri till¬
styrka ändring, utan föreslår,
att införselstullen å nytt tågvirke må vid 24 sk. lispundet förblifva.
Ull. Herr Murén har i sin motion föreslagit, att den i taxan nu gjorda skilnad emel¬
lan grof jutsk och isländsk och dermed jemförlig ull, med 2 sk., saint all annan ull
med 6 sk. införselstull per skålpund, måtte upphöra och förstnämnde tullsats anta¬
gas för till, alla slag; hvaremot Herr Rosenblad yrkat upphäfvande af ali tull å
denna artikel.
Yid sistlidne riksdag, då Kongl. Majlis förslag innefattade detsamma, som Herr
Murén nu yrkat, anfördes deremot af då varande Bevillnings-utskott, att, enär tull¬
specialerna utvisade, att af den inporterade ullen omkring en fjerdedel dragit den
för finare slag stadgade högre afgift, svårigheten att urskilja till hvilken förtullnings—
klass ullen bort hänföras, syntes med någorlunda säkerhet öfvervunnen, och att så¬
ledes det på denna svårighet grundade skäl till den föreslagna förändringen icke borde
dertill föranleda; samt att, ehuru den ytterligare i varans egenskap af råämne för
landets dyrbara fabriks- och husslöjdstillverkningar åberopade grund för t ullnedsatt—
ningen å finare ull visserligen förtjenade allt afseende, Utskottet likväl trodde, att,
å andra sidan, borde tagas i betraktande att genom nedsättningen ej allenast tull¬
inkomsten af ull skulle minskas med omkring 52,000 Hulr årligen, utan ock de,
med betydliga uppoffringar af staten och enskilde, anlagda schäferier, för åstadkom-
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, As 8.
59
mande inom landet af en finare ullkultur möjligen skulle aldeles gå under; hvarföre
oek Utskottet, med bibehållande af olika tulIsatser å grof och fin ull, å den sednare
endast föreslog nedsättning från 8 sk. till nu gällande tullsats 6 sk. skålpundet.
Förhållandet emellan qvantiteterna af införtullad grof och fin ull har sedermera
icke förändrat sig, åtminstone icke i den riktning, som kunde gifva stöd åt yrkan¬
det af en gemensam tullsats å dessa lill värdet betydligt skiljaktiga ullsorter; och
Utskottet, som i öfrigt delar samma åsigter i denna fråga, hvilka nyss blifvit an¬
förda, samt följaktligen ännu mindre kari understödja Herr Rosenblads motion om
tullfrihet för artikeln ull, hemställer alltså,
att nu gällande tullsatser å grof och fin ull må oförändrade bibe¬
hållas
Emot den i taxan gjorda inskränkning af rättigheten att införa grof ull till
städerna Stockholm, Götheborg, Norrköping, Malmö, Halmstad och Helsingborg hafva
motioner inom vällofiiga Borgareståndet blifvit väckta: af Herrar Johan Fr. Ekenman,
L. A. Peterson och G. P. Rönblad, hvilka yrkat, alt denna inskränkning mätte
helst helt och hållet upphöra, uti hvilket yrkande flera af Borgareståndets ledamöter
instämt, eller åtminstone att rättigheten att införa grof ull matte utsträckas till stä¬
derna Carlshamn, Söderköping och Landskrona.
Det är otvifvelaktig!, att den hittills stadgade inskränkningen i införselsrätten
af grof ull medfört stora olägenheter både för handeln och för den vidt omfattande
industri, hvari ullen ingår såsom råämne; och då de af General-tullstyrelsen före-
skrifna serskilda kontroller vid införtullning af grof ull äro af den enkla och lätt
verkställbar beskaffenhet, att desamma måste antagas kunna af hvarje tullkammare
handhafvas samt någon oriktig tullbehandling af ifrågavarande artikel följaktligen icke
är att befara, får Utskottet, på de grunder i öfrigt som af Bevillnings-utskoltet vid
sistlidne riksdag i denna syftning anfördes, hemställa,
att den i gällande taxa stadgade inskränkning till vissa städer af
rättigheten att införa grof ull må upphöra.
linar delar af ur, ej specificerade, troligen till följd af den höga tullsatsen 2
R:dr skålpundet, i ganska obetydlig mån införlullats, men införseln deraf just till
inhemska urfabrikernas bästa snarare torde böra underlättas, än försvåras, föreslår
Utskottet, i enlighet med Herrar Rosenblads och Muréns motioner,
att tullafgiften å delar af ur, ej specificerade, må nedsättas till 1
R:dr per skålpund.
På sätt Herr Rosenblad föreslagit, anser Utskottet, att, i stället för nu stad¬
Vr.
Urband
och kedjor.
60
Bevillnings-UlslioUets Betänkande, JV? ä.
Vagnar och
åkdon.
Vin.
gade vardeförtullning för urband och kedjor af sammansatta elier, såsom arbetade
ej specificerade ämnen,
må bestämmas lika 1 ullbehandling med det ämne, arbeladt, hvaraf de
hufvudsakligen bestå, eller, der detta icke kan med säkerhet urskil¬
jas, efter det i dem ingående ämne, som drager högsta lullafgift.
Fiir vagnar och åkdon bestämmer gällande införselstariff tullen å tvåhjuliga,
samt trillor, droskor och slädor till 40 1»:dr och å öfriga slag till 100 R.dr styc¬
ket; hvaremot i förteckningen öfver varor, sorn vid införsel äro tullfria, upptagas
vagnar och åkdon: resandes, synbart brukade, af dem sjelfva begagnade, eller som
blifvit ur riket bevisligen utförda.
Erfarenheten har emellertid visat, att det i den höga lullsatsen sökta skydd
för inhemska vagnfabrikationen nästan helt och hållet gatt förloradt genom den för
resandes vagnar medgifna tullfrihet; ty det dervid fästade vilkor, att vagnarne skola
vara synbart brukade, innebär ingalunda hinder för införandet under denna kathe-
gori af nya vagnar, bemtade snart sagdt direkte från fabriken till lastningsplatsen,
emedan bruket af vagnen derigenom redan blifver synbart.
Ulkottet har trott sig genom de i bilagde taxeförslag angående denna artikel
intagne stadganden böra förebygga det hittills af taxans lydelse understödda miss¬
bruk att ulan all tullafgift förse den inhemska förbrukningen med utländska åkdon,
och anser sig deri hafva ökad anledning att tillstyrka,
att, jemte antagande af de förändrade föreskrifter, som i afseende å
resandes vagnar finnes i förslagen till införselstariff' och förteckning
öfver tullfria varor intagne, nu gällande införselsafgifter må nedsät¬
tas: å tvåhjuliga vagnar och åkdon samt trillor, droskor och slädor
»till 2,1 R:dr och å öfriga slag »tili 66 U:dr 32 sk. per stycke.
Nu gällande tullsatser å vin, »på faslager» 24 och »på buteljer» 1 R:dr kan¬
nan har Herr Murén i sin motion bibehållit och Herr Rosenblad, utan afsigt att
förändra tullafgiften, utbytt mot vigtför tull ni tig sålunda att vin på fastager skulle
beläggas med 4 sk. och på buteljer med 8 sk. införselstull per skålpund.
Deremot har Herr Ribbing, Arvid, i anledning af Herr Rosenblads motion hos
högloft. Ridderskapet och Adeln anfört, hurusom den nu å vin stadgade lullafgift
uppginge till och stundom öfverstege 100 procent af varuvärdet och att af denna
tullsats, i sig sjelf orimlig, vinet så fördyrades, att dess allmännare njutande, hvar¬
igenom bränvins-produktionen och fyllerilasten endast skulle kunna stäfjas, nu vore
den mindre bemedlade betaget; hvarföre Herr Ribbing, på dessa med flera andragna
skäl, föreslagit, alt infö.selstullen å vin, serdeles från länder, der det kan fås af god
Bcvillnings-UlskoUets Belänkande, M 5.
61
beskaffenhet och för billigt pris, måtte betydligt och progressivt nedsättas ända till
'/2o:del af hvad nu är stadgadt.
Utskottet, sorn angående föreslagna utbytet af nuvarande förtullningssätt mot.
vigtförlullning åberopar sitt vid artikeln bränvin och sprit här ofvan afgifna yttrande,
kan, hvad angår sjelfva tullafgiflen, väl icke frånkänna de grunder, hvarpå betydlig
nedsättning i denna afgift blifvit yrkad, allt afseende; men tror likväl, att vin ännu
mäste har i landet betraktas såsom öfverflödsvara och på sådan grund samt med
hänsigt till den betydliga tullinkomst, som deraf inflyter och hvaraf statsverket fort¬
farande later vara i behof,
lämpligen bör vid nu stadgade tullafgifter bibehållas.
Den i taxan under hufvudrubriken helsidenväfnader, alngods, förekommande Väfnader.
artikeln flor är nu indelad i »krusflor eller crepe» med 6 R:dr 24 sk. och »annat Belsl en~
flor eller gaze» med 5 R:dr 16 sk. tull per skålpund.
Un sådan specifikation af de olika florslagen, med olika (ullsatser derå, anser
Utskottet likväl vara hvarken betingad af någon väsendtligare skillnad emellan de
serskilda varuslagens värden eller förenlig med den för riktig tullbehandling nödiga
enkelhet och bestämdhet i varuklassiftkationer; hvarföre Utskottet, i enlighet med
Herr Rosenblads förslag, tillstyrker,
att flor, gaze, tyll, alla slag, sammanföras under en rubrik tned 6
R:dr införselstull per skålpund.
Den till helsidenväfnader hänförliga artikeln guld- och silfvertyg, hvaraf det äkta
drager 20 R:dr och det oäkta 6 R:dr 24 sk. lull per skålpund, utgör icke före¬
mål för inhemsk tillverkning. Endast afseendet å detta tygs egenskap af öfverflöds¬
vara samt å dess jemförelsevis högre värde, synes således hafva föranledt de nu
stadgade höga afgifterne; och om säkerhet funnes, att dessa afgifter verkligen ut-
ginge, skulle Utskottet visserligen icke tillstyrka nedsättning deri; men då all anled¬
ning är för handen att befara, det den höga smugglingsprocent, som med nu gäl¬
lande tullafgifter kunnat med fördel erläggas, i förening med lättheten att insmuggla
en vara af den ringa volym, som nu ifrågavarande, är förnämsta orsaken till den
obetydliga förtullning tullspecialerna upptaga, anser Utskottet sig, i enlighet med
Herrar Rosenblads och Muréns motioner, böra tillstyrka,
alt införselstullen å guld- och silfvertyg må nedsättas: å det »äkta»
lill 16 R:dr och å det »oäkta» till 5 R:dr 16 sk. skålpundet.
Alla släta sidentyger, såsom taft, satin, levantin rn. fl. äro nu till införsel för-
budna; hvaremot andra slag sådant tyg få införas mot tull af 6 B:dr skålpundet.
Herrar Rosenblad och Murén hafva föreslagit, att tullen å alla dessa slag skulle
bestämmas till S R:dr per skålpund.
62
Bevillnings-Utskollels Betänkande, M 8.
Hvad först angår nämnde iuförselsförbud, så kan Utskottet icke underlåta att
omförmäla det hos Utskottet upplysta förhållande, alt gränsen emellan de förbudna
och till införsel tillåtna sidentygen, oaktadt laxebestämmelsernas skenbara tydlighet,
likväl vid taxans tillämpning visat sig i flera fall vara så ytterst svår att bestämma,
alt de beslut härom, hvilka, efter sorgfällig undersökning samt inhemtande af både
praktiskt och theoretiskt sakkunnige personers ofta skiljaktiga yttranden, från veder¬
börande auktoriteler utgått, jemförde med sjelfva tygen, vid förekommande liknande
fall ingalunda kunna tjena till vägledning, utan oundgängligen måste försätta tull-
kamrarne i den största förlägenhet, lika äfventyrlig för dem sjelfva som för de tra¬
fikerande.
Redan denna olägenhet, hvilken svårligen torde kunna genom någon redaktions-
förändring undanrödjas, synes i och för sig göra bibehållandet af införselsförbudet
för en del sidentyger oförenligt med en riklig tull-lagstiftning, likasom deraf anlydes
vanskligheten af den grund, hvarpå nämnde förbud hvilar. När man derjemte tager
i betraktande, att detta förbud träffar just de enkla och flärdlösa sidentyger, eller
sådana, som för den större konsumerande allmänheten, åtminstone vid jemförelse med
öfriga sidenväfnader, utgöra en nödvändighetsvara, och att förbudsskyddet för tillverk¬
ningen af denna vara och den under detta skydd, förutsatt att det kunde handhaf-
vas, i fabrikantens band lagda makt att, oberoende af tällan med utländska varu¬
priser, beskatta konsumenten, således företrädesvis trycker, icke den rike, som till¬
fredsställer sitt lyxbegär, utan den mindre bemedlade, så och då dertill kommer, att
inhemska tillverkningen af släta sidentyger, oaktadt det sekelsgamla förbudsskyddet,
eller måhända rättare i följd deraf, ingalunda framgått i jemnbredd med tillverknin¬
gen inom landet af till införsel lofgifna sidenvaror, torde någon tvekan om olämp¬
ligheten serskildt af ifrågavarande förbud icke längre kunna ega rum.
Ofvan antydda svårighet att särskilja de hittills förbjudna och lofgifna sidenty¬
gen påkallar gemensam tullsats för dem bägge; och såsom öfvergångsålgärd från för¬
budet anser Utskottet sig böra föreslå,
att nämnde tullsats varder bestämd till det för hittills lill införsel
lofgifna sidentyger stadgade belopp, 6 R:dr skålpundet.
Helsidenshawlar, sbawletter och andra dukar, hvaraf en del nu är tiliåten till
införsel mot 7 Rulr tull per skålpund, men en annan del förbjuden, hafva Herrar
Rosenblad och Murén upptagit under en rubrik s hate lar, shawlettcr och dukar, äf¬
vensom genom fasonering till förkläden utmärkta tyger med 6 R:dr införselstull per
skålpundet; hvarjemte Herr Rosenblad föreslagit, att de i handeln förekommande
merendels på oloflig väg införda s. k. ostindiska tryckta näsdukar, hvilka i förhål¬
lande till värdet omöjligen kunde draga den i allmänhet föreslagna tullsalsen 6 R:dr,
Bevillnings-Vlskollels Betänkande, JYI S. 63
såsom utgörande frun 60 iinda till 90 procent af värdet, måtto under serskild ru¬
brik dukar (ej shawlar) tryckta i taxan upptagas och beläggas med 4 R:dr tull
per skålpund.
Utskottet instämmer fullkomligt i den af Herr Rosenblad föreslagna klassifika¬
tion af ifrågavarande artikel, men drager i betänkande att, vid öfvergången från för¬
budet, antaga så låga tullsatser, som de af honom föreslagna, samt tillstyrker,
att för shawlar, shawletter och dukar, äfvensom genom fasonering
till förkläden utmärkta tyger, införselstullen må bestämmas till den
för hittills lofgifna slag stadgade, 7 R:dr skålpundet; och för dukar
(ej skandar) tryckta, till 5 R:dr per skålpund.
Af halfsidenväfnader äro shawlar, shawletter och andra dukar under 10 R:d rs
värde stycket till införsel förbjudna; hvaremot dylika artiklar af högre värde få in¬
föras mot 20 procents tull. Förbudet träffar således äfven här just de varuslag,
som förbrukas af den större allmänheten och mera kunna räknas till nödvändighets-,
än lyxartiklar.
Vid förbudets upphäfvande anser Utskoltet, lika med Herrar Rosenblad och
Murén, den, efter värdet, nu gjorda klassifikation böia upphöra oell värdeförtullnin-
gen utbytas mot för t u 11 n ing efter vigt. Af de skiljaktiga förslag till tullsats bemälde
motionärer framställt, Herr Rosenblad till 2 R:dr 24 sk. och Herr Murén till 3 R:dr
skålpundet, har Utskottet gifvit det sednare företrädet, och hemställer, i enlighet der¬
med, att för halfsidenväfnader:
shawlar, shawletter och andra dukar, äfvensom genom fasonering lill
förkläden utmärkta tyger införselstullen må bestämmas till 3 R:dr
per skålpund.
Emot nu stadgade införselsförbud för bomullsväfnader, så väl alngods som
shawlar, shawletter och andra dukar, hafva de här ofvan angående förbuden å siden-
väfnader gjorda hufvudsakliga anmärkningar full tillämplighet. Förbuden angå nemi.
äfven här de varuslag, hvilka af den mindre bemedlade allmännast förbrukas, och
förbuden kunna således icke heller i dessa fall stå tillsammans med allmänhetens
rätt och bästa, lika litet, som de bidragit till den utveckling och fulländning af fa-
briksalstren, hvartill man på denna väg trott sig komma, men säkrast hinner endast
genom den fria konkurrensen.
Under förutsättning att äfven ifrågavarande förbud rnåsle upphäfvas, har Ut¬
skottet antagit den af sistlidne riksdags Bevillnings—Utskott föreslagna samt af Herrar
Rosenblad och Murén jemväl förordade enklare klassifikation af bomullsväfnader, hvil¬
ken bilagde taxeförslag innehåller; hvarjemte Utskottet, följande den grundsats, sorn
här ofvan blifvit ofta omförmäld, att vid öfvergången från förbudssystemet häldre
Halfsiden-
Bomulls-
64
Bevillnings-Ut skottets Betänkande, M S.
Ylle-
stadga mer än behöfligt höga tullsatser, än att genast söka de tullbestämmelser,
hvarmed inhemska industrien framdeles bör kunna bestå, utfört lullsatserna i nära
öfverensstämmelse med hvad af Bevillnings-Utskottet vid sista riksdagen föreslogs
och således i flera fall utöfver hvad bemälde motionärer eller endera af dem äskat,
nemligen:
Motionärernes Utskottets
förslag. förslag.
för alngods, corderoy, jean m. tn 24 sk. — 28 sk.
gaze, half-linon m. m 56 sk. — 40 sk.
andra ej specif. ofärgade eller färgade 28 å 50 sk. — 56 sk.
tryckta eller pressade . . 56 sk. — 42 sk.
shawlar m. m 40 sk. — 1 R:dr,
allt per skålpund; hemställande Utskottet,
att bilagde taxeförslag i dessa hänseenden malte godkännas.
1 öfverensstämmelse med Herrar Rosenblads och Muréns motioner anser Ut¬
skottet bomullsväfnader, med blandning till större eller mindre del af lin eller hampa,
hvilka nu finnas dels specificerade och åsatte serskilda tuiiafgifler, dels hänvisade till
lika tullbehandling med jemförliga tyger af bomull allena,
böra, i stället, ulan någon specifikation, tullbehandlas såsom lika be¬
skaffade tyger af lin eller hampa allena.
Gällande taxa innehåller för ylleväfnader fem införselsförbud, nemligen för »boy»;
för »helylle-flanell af kamullsränning och kardulls-inslag, färgad, eller af större bredd
än 6l/j qvarter»; för »kläde, drapp, halfkläde, vadmal, ratin och corderoj, äfvensom
casimir af vissa färger, eller af större bredd än 6 qvarter»; för »halfylle-flanell»;
samt för »shawlar, shawletter och andra dukar under 6 R:dr 52 sk. värde stycket.»
Alla dessa artiklar utgöra nödvändighetsvaror, hvarpå, med hänsigt isynnerhet
till landets klimatiska förhållanden, den stora förbrukande allmänheten synes företrä¬
desvis hafva rätt att fordra åtminstone så vida obegränsad tillgång, att varorna, der
behofvet sådant klafver, må kunna lofligen införas; och denna rätt låter visserligen
väl förena sig med inhemska fabrikationens bestånd. Man torde nemligen icke kunna
uppgifva någon antaglig grund, hvarför inhemsk tillverkning af t. ex. flanell af kam-
ulis-ränning och kardulls-inslag, färgad eller af större bredd än 6% qvarter, icke
lika väl skulle kunna uthärda täflan med utlandets produktion, som tillverkningen af
all annan helylle-flanell, eller hvarföre inhemska tillverkningen af kläde icke skulle
kunna beslå, utan förbudsskyddet, då det visat sig, att fabrikationen af den när-
slägtade artikeln doffel, oaktadt lullsatsen derå utgör endast 52 sk. skålpundet, på
sednare tider ögonskenligen gått betydligt framåt. Oberäknadt inskränkningen i kon¬
sumentens rätt mäste förbudsbestämmelsen för nyssnämnde artikeln flanell medföra
en
Bevillnings-Ulskoltets Belänkande, JW 3.
65
en annan olägenhet, som Utskottet icke bör lemna obemäld. Det har hos Utskottet
blifvit styrkt, att vid fråga om förtullning af ett parti ullgarn, som angifvils såsom
kamullsgarn, ej allenast praktiskt sakkunnige personer stannat i motsatta meningar
om varans egenskap af kamulls- eller kamullsgarn, utan äfven att lecknologiska in¬
stitutet uti derom afgifvet utlåtande förklarat sig icke kunna med någon bestämdhet
slita tvisten. När sådan villrådighet kan uppstå i fråga om särskiljandet af garn¬
sorterna, måste tillämpningen af en från dessa hämtad tullbestämmelse å väfnaden
blifva ännu vanskligare ocb en dylik tullbestämmelse alltså förkastas.
Jemte det Utskottet således uteslutit nu stadgade införselsförhud för vissa ylle¬
väfnader, har Utskottet, i fråga om redaktionen för denna artikel och tullsatserna
derå, närmast följt Herr Rosenblads, från Herr Murens föga afvikande motion, och
sålunda under rubrikerna ovalkade och valkade sammanfört de nu förbjudna jemte
andra till sammansättning och form samt under allmänt bekanta namn ej kända väf¬
nader, hvilka ansetts hvarken böra eller utan fara för misstag vid lullbebandlingen
kunna serskildt specificeras; hvarvid Utskottet, för alt icke höja tullen å den för in¬
hemska näringar hehöfliga artikeln siktduk af ylle, hvilken såsom inbegripen under
nu varande rubriken »andra slag», dragit 24 sk. införselsafgift, serskildt upptagit
denna artikel med oförändrad tullsats. I afseende å den af motionärerna under
rubriken valkade väfnader gjorda klassifikation af »tvåskaftade» med 1 R:dr 32 sk.
och »flerskaftade» med 2 R:dr införselstull per skålpund innefattar Utskottets förslag
den hufvudsakliga afvikelse, alt alla valkade ylleväfnader äro upptagne till gemensam
tullsats af 2 R:dr skålpundet. Detta Utskottets förslag öfvervnsstärnmer med hvad
vid sisth riksdag af representanten för staden Norrköping, Herr Klädesfabrikören
Bergvall yrkades uti hans reservation, bilagd då varande Revillnings-Ulskotts tullbe¬
tänkande. Derjemte har Utskottet för shawlar, shawletter och andra dukar, hvarå
Herrar Rosenblad och Murén föreslagit införselstullen till 1 R:dr, höjt denna afgift
till 4 R:dr 46 sk. skålpundet.
Ofvertygadt att ylleväfnads-industrien sålunda icke lemnats något skäl till klagan
öfver våldsam brytning af bestående tull-lagstiftningen, hemställer Utskottet,
att bilagde taxeförslag angående ylleväfnader må varda bifallet.
Af linne- och hampväfnader är endast »lärft, hvaraf 4 qvadrataln väger till och Linne- och
med 3 lod», belagdt med införselsförbud. Detta förbud tillkom först vid 4 840—44 HamP-
årens riksdag och har icke medfört annan verkan, än att smugglaren, i stället för
staten, beskattar den mer och mer tilltagande förbrukningen af denna fina och i
anseende lill sin hvithet begärliga utländska väfnad.
Utskottet anser således äfven detta förbud böra upphöra, äfvensom Utskottet,
Bih. till B. St. Brot. 1830 & 1834. 5 Sami., 1 Afd., 3 Haft. 9
60
Bevillnings-Utskottets Betänkande, JYs 3.
lika med Herrar Rosenblad och Murén, finner de å hamp- och linneväfnader stad¬
gade tullsatser i allmänhet redan nu vara alltför höga, än mera, om den å råvarorna
af Utskottet föreslagna nedsättning eller frihet från tull bifalles.
För blaggarn, buldan oell kanfas, af hvilka buldan nu drager 9 sk. 4 rst. samt
de öfriga 12 sk. tull, men hvarå Herr Rosenblad föreslagit tullsatsen till 6 sk. skål¬
pundet, får Utskottet, i enlighet med Herr Muréns motion, tillstyrka,
att införselstullen bestämmes till 8 sk. per skålpund.
Under förutsättning att tullfri införsel äfven af lin för segelduksfabrikernas be¬
hof blefve medgifven, har Herr Rosenblad upptagit införselstullen å segelduk och
tältduk, i taxan bestämd till 6 sk. skålpundet, till endast 2 sk. 8 rst., äfvensom
Herr Wcern uti sin förenämnde motion föreslagit 3 sk. införselstull å denna artikel;
men då tullfrihet för linet icke kunnat af Utskottet tillstyrkas och Kongl. Maj:t ge¬
nom kungörelsen den 18 Juli nästl. år nedsatt tullen å segel- och tältduk till 4
sk. skålpundet samt verkan af denna tullsats ännu icke visat sig, hemställer Utskottet,
alt den sålunda stadgade införselstullen å segel- och tältduk, 4 sk.
skålpundet, må fortfarande bibehållas.
Å bolstervar hafva Herrar Rosenblad och Murén tillstyrkt tullnedsättning från
21 sk. 4 rst. till 12 sk. skålpundet. Såsom lämplig medelväg föreslår Utskottet,
tullsatsen å bolstervar till 16 sk. skålpundet.
Kammarduk och batist, hvartill, på sätt Herr Rosenblads motion innehåller,
äfven flor af linne torde böra hänföras, draga nu 3 R:dr 32 sk. införselstull. Af
de, i stället härför, utaf Herrar Rosenblad och Murén, den förre till 3 R:dr och den
sednare till 2 R:dr föreslagna tullsatser anser Utskottet den högre böra gifvas före¬
trädet,
och införselstullen å kammarduk, batist och flor alltså bestämmas
till 3 R:dr per skålpund.
Å det hittills till införsel förbjudna slag lärft, hvarå Herr Rosenblad föreslagit
2 R:dr 24 sk. och Herr Murén 3 R:dr 36 sk. införselstull per skålpund, hemställer
Utskottet
att, med förbudets upphäfvande, införselstullen må bestämmas lill
3 R:dr skålpundet.
För lärft, andra slag, som nu är åsatt 1 R:dr 32 sk., damast, 2 R:dr, och
linön, 1 R:dr 40 sk., hafva Herrar Rosenblad och Murén under en rubrik upptagit
tullsatsen till 1 Rrdr 16 sk. skålpundet.
Utskottet instämmer i förslaget om gemensam tullsats å dessa väfnader, men
anser den nyssnämnda något för låg, samt föreslår,
att tullen å »lärft, andra slag», (än sådant hvaraf 1 qvadrataln vä-
Bcvillnings-Ulskottds Betänkande, JW S.
67
ger till och tued 3 lod), »damast» och »linön» må bestämmas till
1 R:dr 24 sk. per skålpund.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t genom General-Tull-Styreisens Cir¬
kulärbref den 8 Juli 1846 förordnat, anser ock Utskottet, lika med Herr Rosenblad,
en särskild rubrik i taxan böra intagas för mattväfnad af hampa i
förening med annat i taxan ej specificerade ämne, med 12 sk. in¬
förselstull per skålpund.
Då dräll, som nu är åsatt 36 sk. införselstull, synes lämpligen böra, på sätt
Herrar Rosenblad och Murén föreslagit, sammanföras med rubriken »andra slag»
linne- och hampväfnader, helst den å sistnämnde rubrik stadgade tull 1 R:dr skål¬
pundet icke skäligen kan bestämmas högre än hvad nu är dräll åsatt, hemställer
Utskottet,
att för rubriken andra slag, drällsväfnader derunder jemväl inbe-
gripne, införselstullen må bestämmas till 36 sk. per skålpund.
För ångpannor får Utskottet, i likhet med Herrar Rosenblad och Murén, föreslå, Ångpannor
att införselstullen må nedsättas från 20 till 13 procent af värdet.
Sedan Utskottet sålunda redogjort för de förändringar i nu gällande införsels-
tariff, jemte förteckningen öfver vid införsel tullfria varor, och utförselsbestämmel -
serna angående tack- och barlastjern samt dermed likartade artiklar, som hos Ut¬
skottet ifrågakomma, anser Utskottet sig, innan utförselstariffen i öfrigt behandlas,
böra upplaga frågan om de serskilda kontrollföreskrifter, som vid införselsförbudens
upphäfvande må finnas erforderliga.
I detta hänseende beslöto Rikets Ständer vid sistl. Riksdag, i enlighet med
Bevillnings-utskoltets förslag, endast den öfvergångsåtgärd, att ingen af de dittills
förbjudna, men då till införsel lofgifna varor finge på kreditupplag uppläggas, och
ej heller på nederlag annorlunda, än till återutförse! i städerna Stockholm, Göthe¬
borg, Carlshamn, Landskrona och Söderköping.
Emot denna inskränkning, som Kongl. Majit genom nådig kungörelse den 4
December 1848 föreskrifvit i afseende å de artiklar lopp-, kandi- och kaksocker
samt sockersyrup, hvarå införselsförbuden upphäfdes, har Herr C. W. Palander in¬
om Yällofl. Rorgareståndet, uti väckt motion anmärkt, att inskränkningen vore på
det högsta orättvis och obillig; hvarföre han ock föreslagit, att' nämnde artiklar
måtte förunnas enahanda nederlags- och kreditupplags-rätt, sorn öfriga varor till¬
godonjuta.
68
Bevillninrjs-UlskoUels Betänkande, M S.
Utjörsels-
tariffen.
Malm.
Då man emellertid täger i betraktande, att invändningarne emot förbudens upp-
häfvande i väsendtlig mån grundas på farhågan för utlandets öfverlägsna industri,
som förmenas skola begagna alla utvägar att undergräfva våra inhemska näringar
och i sådant hänseende, bland annat, förse Sverige med ständiga lager af de an¬
norstädes icke afsättliga, hopade industrialstren; samt att denna farhåga, örn ock
framkallad af oriktiga föreställningar om industriens väsende i allmänhet och dess
närvarande tillstånd i andra länder i synnerhet, likväl synes vara berättigad till det
afseende, att serskilda till handelns underlättande medgifna upplagsförmåner åtminsto¬
ne icke genast vid förbudens upphäfvande komma de fruktade utländska induslrial-
stren till godo; torde Utskottet finnas hafva egt giltigt skäl att äfven nu, såsom
öfvergångsåtgärd, tillstyrka,
alt hittills förbjudna varor, som till införsel lofgilvas, icke må på
kreditupplag uppläggas, och ej heller på nederlag annorlunda, än till
återutförsel i städerna Stockholm, Götheborg, Carlshamn, Landskrona
och Söderköping.
Och som icke mera än ett år förflutit sedan, under lika beskaffad inskränk¬
ning, artiklarne sockersyrup samt topp-, kandi- och kaksocker till införsel frigåfvos,
och under denna tidrymd icke kunnat förvärfvas nog betryggande erfarenhet, för att
nu åter vidtaga till större frihet och utveckling af handeln med dessa artiklar le¬
dande förändringar, anser Utskottet
sig icke böra understödja Herr Palanders omförmälda motion om
upphäfvande af inskränkningarne i upplagsrätten för nyssnämnde ar¬
tiklar.
Deremot, och i likhet med hvad sisth riksdags Bevillnings-utskott yttrade, i af¬
seende å då för öfrigt föreslagna öfvergångsåtgärder, såsom att de från införselsför¬
bud befriade artiklarne icke skulle få införas annat än till vissa uppgifna städer
m. m., anser Utskottet äfven nu sådane restriktioner hvarken nödiga eller nyttiga.
Utom de förändringar i utförsels-tariffen, hvilka Utskottet här ofvan vid arti¬
keln jern tillstyrkt, hafva vid följande i nämnde tariff förekommande artiklar rättel¬
ser ansetts vara erforderliga.
Malm, rå och osmält, i införselslariflfen eller den dervid fogade serskilda varu-
förleckning ej specificerad, är belagd med utförsels-förbud.
Likasom för tack- och barlastjern hade Kongl. Maj:t uti sitt vid sisth riksdag
afgifna taxeförslag bibehållit utförselsförbudet för ej specificerad malm; men då va¬
Ilevillnings-Utskollels Betänkande, M 5.
69
rande Bevillnings-utskolt uteslöt äfven detta förbud och yttrade, i afseende å den
utförselstull, som i stället borde antagas, att, ehuru Utskottet var öfvertygadt, att
malm, endast till följd af den dryga transportkostnaden, svårligen kunde blifva före¬
mål för betydligare export, Utskottet likväl, då malm utgjorde den råvara, som före¬
trädesvis borde underkastas restriktion mot utförsel, ansåg densamma böra beläggas
med utförselstull af 33% procent af värdet, för bestämmande hvaraf jemte öfriga
kontroller Utskottet derjemte i tulltaxeunderrättelserne föreslog serskilda föreskrifter;
och har Herr Murén i sin motion tillstyrkt antagande af hvad sålunda blifvit vid
sisth riksdag utaf Bevillnings-utskottet föreslaget.
Utskottet delar den öfvertygelse om obehöfligheten af äfven delta förbud, som
vid sisth riksdag af Bevillnings-utskottet uttalades, äfvensom Utskottet instämmer i
den då yttrade mening om lämpligheten af en hög tullsats; men med Utskottets
åsigt om vanskligheten af all värdeförtullning låter Herr Muréns omförmälda förslag
icke förlika sig, utan tror Utskottet att äfven denna artikel bör förtullas efter vigt;
och får Utskottet, till undanrödjande af all farhåga för äfventyrlig export, tillstyrka,
att utförselstullen å malm, rå och osrnält, ej specificerad, må be¬
stämmas till 2 B:dr 24 sk. skeppundet tackjernsvigt.
Före sisth riksdag voro sparrar af furu och gran af mindre tjocklek än fem
tum midtpå belagde med 3 sk. utförselstull per stycke; hvaremot gröfre sparrar fmgo
tullfritt utföras. Då emedlertid sparrar ända till 8 tums tjocklek ansågos vara af
omogen skog, hvars utförsel icke borde tnedgifvas tullfrihet, beslöto Rikets Ständer,
på Bevillnings-utskotlets förslag, att nämnde tullsats skulle utsträckas lill sparrar af
dessa gröfre dimensioner.
Den mer och mer tilltagande förödelsen af landets skogar kan icke annat än
påkalla ytterligare restriktioner mot en misshushållning, som, lockad af ögonblickets
vinst, lemnar ur sigte fördelarne för den enskilde och hela landet af skogens åter¬
växt till full mognad; och för alt motverka denna misshushållning, så vidt sådant
genom tulltaxebestämmelser lämpligen kan uträttas, tillstyrker alltså Utskottet,
att utförselstullen å sparrar af furu och gran under 8 turn midtpå
må förhöjas från 3 till 8 sk. stycket.
I tariffen för kreditupplaget och transito-afgiften har Utskottet, utom den rät¬
telse i rubriken, som af Utskottets taxeförslag angående artikeln canel föranledes,
funnit sig endast angående artikeln hampa böra föreslå väsendtlig förändring.
Då, på sätt Utskottet vid artikeln hampa här ofvan anfört, den ohäcklade är
tullfri till införsel och tullen å den häcklade blifvit nedsatt från 1 R:dr till 24 sk.
Trävaror,
Sparrar.
Tariffen för
kredit-upp¬
laget och
transito-
afgiften.
70
Bevillnings-Ulskotlels Betänkande, JV? S.
TulUa.re-un
derrällel-
sema.
8 4.
§ 7.
8 9-
8 12.
skeppundet, följer ock deraf att ohäcklad hampa bör från kreditupplags-tariffen ute¬
slutas, och att transitoafgiften för den häcklade, nu bestämd till 28 sk. eller högre
än hela tullafgiflen, måste betydligen nedsättas, och hemställer Utskottet,
att transitoafgiften för häcklad hampa må bestämmas till 16 sk.
skeppundet, samt att ifrågavarande tariff, sådan den finnes här bifogad,
måtte i Öfrigt godkännas.
De §§ i underrättelserna om hvad vid taxans verkställighet iakttagas bör, hvilka
Utskottet ansett böra underkastas förändring eller hvarvid Utskottet funnit sig böra
till serskildt besvarande upptaga väckta motioner, äro följande:
Herr Rosenblad har uti sin motion fästat uppmärksamhet vid den i 4:de §
förekommande hänvisning till 16 § i Kongl, förordningen den 16 Maj 1827 an¬
gående lots- och båkinrättningen i riket, i fråga om hvad vid lastpeuningars beräk¬
ning må med lastadt eller barlastadt fartyg förstås. I följd af denna hänvisning
äro alla inhemska och med dem lika berättigade utländska fartyg, som under loppet
af ett kalenderår göra flera resor emellan Sverige och utrikes ort, vid förnyädt in¬
kommande befriade från lastpenningar, då fartygen icke innehafva gods öfver 4 lä¬
ster; hvaremot innehafvandet af mera gods medför skyldighet att erlägga lastpennin¬
gar, beräknade efter fartygets hela lästetal. Detta stadgande föranleder den orätt¬
visa, att mindre fartyg, ehuru fullt lastade, undgå all afgift, men större fartyg der¬
emot, ehuru gående med förlust eller ringa fraktvinst, ändock måste betala i för¬
hållande, icke till fraktvinsten, utan till sin storlek.
För undanrödjande af denna orättvisa föreslår Utskottet, i enlighet med Herr
Rosenblads motion,
de förändrade bestämmelser 4 § i bilagde förslag lill tulltaxe-un-
derrättelser innehåller.
1 följd af Utskottets förslag att grof ull må införas till alla stapelstäder,
har sista mom. af 7 § ansetts böra erhålla den förändrade lydelse
förslaget utvisar.
Enär Utskottet föreslagit upphäfvande af alla in- och utförselsförbud, har Ut¬
skottet ur 9 § uteslutit de deri förekommande bestämmelser angående serskilda iakt¬
tagelser i afseende å förbudet gods; och torde
9 § i bilagde förslag, sålunda rättad, godkännas.
Då den i 12 § medgifna kredit-upplagsrätt, äfvensom nederlagsrätlen, hittills
utöfvat ett välgörande inflytande på handeln och annan rörelse i de stapelstäder, der
Bevillnings-Utskottets Betänkande, JW 5.
71
dessa rättigheter varit förunnade, och det syntes öfverensstämma så väl med klok
omtanka för industriens utveckling som rned rättvisa och billighet, alt samma för¬
måner utsträcktes till alla rikets stapelstäder, der tullbevakningen vore eller blefve
ordnad så, att nödig kontroll mot missbruk af denna rättighet bereddes, har Herr
Paul Berg uti motion inom Vällofl. Borgareståndet föreslagit, att en sådan förän¬
dring i tull-lagstiftningen måtte vidtagas, och alt, derest oinskränkt bifall till denna
framställning icke kunde lemnäs, åtminstone staden Uddevalla malte erhålla luedit-
och nederlagsrätt; uti hvilken motion, så vidt den afsåg stapelstädernas rätt i all¬
mänhet, flera af Borgareståndets ledamöter sig förenat; och har derjemte Herr C.
W. Palander uti serskild motion äskat att alla rikets sjö- och stapelstäder måtte
förunnas oinskränkt nederlagsrätt för alla varor, och att denna rätt specielt måtte
medgifvas Carlskrona, med afseende å dess förträffliga hamn, befästning m. fl. för¬
delar, hvilka talade för ett sådant medgifvande, samt att, om äfven denna riksdag
skulle, emot rättvisa och billighet, underkänna motionärens framställning, alia släder
eller åtminstone Carlskrona mätte få nederlagsrätt för alla till införsel lofgifne varor,
under förbehåll att hvarje stad, som ville begagna sig af dylik fördel, tillförbundes
att, på egen bekostnad, anskaffa och underhålla tjenligt magasin för nederlagsgodsets
behöriga förvarande, och för öfrigt iakttoge de vilkor, som för nederlagsrättens be¬
gagnande finnas i förfatlningarne föreskrifna. Deremot hafva andra ledamöter af
Borgareståndet yttrat betänkligheter i afseende å oinskränkt medgifvande af ifrågava¬
rande förmåner, hvilka ansågos försvaga kontrollen öfver tulluppbörden och befara¬
des, derest rättigheten att införa utländska varor utvidgades, förvandla nederlags-
magasinen till salubodar för ulländnipgens produkter; äfvensom det anmärkts, alt
frågor af förevarande beskaffenhet bäst reglerades af Kongl. Majit, efter pröfning af
serskilda ansökningar.
De till handelns underlättande i kreditupplags- och nederlagsrätten medgifna
undantag från allmänt stadgade grunder för varors tullbehandling torde svårligen
någonsin kunna öfvergå från undantag till regel och sålunda medgifvas äfven rikets
obetydligaste sjö- och stapelstäder, enär tillbörligt handhafvande af dessa exceptio¬
nella föreskrifter kräfver tullbevakningens organiserande på ett sätt, som, utsträckt
till alla dessa städer, otvifvelaktigl skulle medföra kostnader, öfverstigande, åtminstone
för vissa platser, de fördelar, som både orten och det allmänna deraf kunde till¬
skyndas. Då Utskottet således anser sig icke kunna tillstyrka bifall till den allmän¬
na förändring omförmälda motioner afse, och det för så väl Utskottet som Rikets
Ständer blefve vanskligt alt, äfven om närmare utredning af behofvet för en eller
annan stad af dessa förmåner åtföljde derom väckta motioner, hvilket dock nu icke
är fallet, i dylikt hänseende, utan vederbörande embetsrnyndigheters hörande, ingå i
72
Éevillnings-Utshotlets Betänkande, JVl 8.
speciel pröfning, men en sådan pröfning deremot lämpligast lärer, på satt hittills
ock egt rum, företagas af Kongl. Maj:t, uppå serskilda underdåniga ansökningar från
de stapelstäder, som åstunda ifrågavarande förmåner, hemställer Utskottet,
att omförmälda motioner icke må från Rikets Ständers sida till nå¬
gon åtgärd föranleda.
Stadan Landskrona, som i nyss antydda ordning sedan sista riksdagen undfått
kredit—n pplagsrätt,
bör följaktligen intagas i 12 §:s förteckning öTver de städer, som åt¬
njuta denna rättighet.
Som värdeförtullning numera icke eger runi för någon af de varor, hvilka äro
till kredit-upplag berättigade,
torde 4 mom. af 12 §, såsom saknande tillämplighet, böra utgå.
g 13. Med afseende å värdeförtullningens förkastlighet anser Utskottet den i 15 §
2 mom. till 5 procent af värdet rnedgifna nedsättning i tullen å redskap, machine-
rier och verktyg m. in., på sätt Herr Rosenblad alternativt föreslagit,
böra bestämmas lill Vs af den i taxan å dylika artiklar bestämda tull.
Då Utskottet deremot i 5 mom. af samma § bibehållit värdeförtullningsgrun-
den, bör Utskottet erinra, att denna skenbara inkonseqvens står i sammanhang med
sjelfva tullsatserna ä ej specificerade slöjdevaror, hvilka, såsom sådane, icke kunna i
vissa fall annorlunda än efter värde förtullas.
Nyssnämnde 3 mom. af ifrågavarande § tillåter egare af fartyg om minst 40
lästers drägtighet, som vid svenskt skeppsvarf nybyggas, att, sedan fartyget kornmit
i fuflfärdigt skick och sådant inför General-tullstyrelsen blifvit styrkt, återbekomma
50 procent af de tullumgälder, som blifvit erlagde för utifrån bemtade, till farty¬
gets tackling och utredning använda skeppsförnödenheter; hvarjemte 4 mom. af sam¬
ma <§ medgifver fullkomlig trall restitution för dylika skeppsförnödenheter, använda å
härstädes för utländsk mans räkning byggda fartyg, med afdrag allenast af ett ne-
derlags-rekognitionsafgiften motsvarande belopp.
Emot denna sednare till utländnings förmån rnedgifna högre och nästan oin¬
skränkta lullrestilution hafva Herrar Murén och C. G. Gustafsson samt Riksdagsfull-
mäktigen Christen Andersson, de bägge sistnämnde uti serskilda motioner framställt
anmärkningar, under yrkande alt 4 mom. måtte ur 13 § uteslutas; hvaremot Her¬
rar Rosenblad och Wccrn föreslagit, att samma förmån nämnde mom. medgifver ut¬
ländning äfven måtte, tillika med restitution af erlagde afgifter till handels- och sjö—
fartsfonden, tillkomma en hvar, som härstädes bygger fartyg.
Vid
Bevillnings-Ulshottels Betänkande, JVs 5.
73
Vid sistlidne riksdag, då lika beskaffade framställningar vid ifrågavarande stad-r
gande gjordes, yttrade Bevillnings-utskottet, alt, då den till förmån för utländningar
medgifna större lindring innebar orättvisa emot inhemska skeppsrpderierna och för
skeppsvarfvet som egde full sysselsättning, icke var behöflig, ansågs stadgandet böra
upphäfvas.
Dessa åsigter delar Utskottet äfven nu; hvadan och då Utskottet anser någon
betydligare tullrestitution, än den i 3 mom. medgifna, tillika med de för tågvirke
och segelduk här ofvan föreslagna tullnedsältningar, icke, utan alltför menlig inver¬
kan på de flera inhemska handteringar, hvilka sysselsatta sig med tillverkning af
skeppsförnödeubeter, kunna eller böra beviljas, Utskottet hemställer,
att, med bibehållande af 3 mom. i 13 § oförändradt, 4 mom. af
samma § må utgå.
Deremot och enär fartyg, hvilka för eget behof å utrikes ort blifvit försedde
med skeppsinventarier, icke synas böra för desamma belastas med tull, så länge in¬
ventarierna förblifva i fartygets bruk, och en sådan åsigt, ehuru icke någonstädes i
tull-lagstiftningen uttryckt, likväl redan i tillämpningen allmänneligen gjort sig gäl¬
lande, har Utskottet, i enlighet med Herrar Rosenblads och Wasrns derom väckta
motioner, funnit sig böra föreslå
det serskilda stadgande härom, som i 4:de mom. 13 § af bilagde
förslag förekommer.
Nyssbemälde motionärer hafva jemväl tillstyrkt, att berörde stadgande borde
medgifva tullfrihet äfven för inventarier, utförda från Svenskt nederlag och seder¬
mera af fartyg, hvarmed utförseln skett, tagna i bruk; men då ett sådant med¬
gifvande innebure upphäfvandet af snart sagdt all tull å utländska skeppsinventarier,
har Utskottet ansett sig
icke kunna understödja hvad motionärerna i sådant hänseende föreslagit.
Jemlikt Kongl, kungörelsen den 18 Juli näsll. år, har den i 13 § tulltaxe- §
underrättelserna medgifna tullrestitution för segelduk af hampa och lin, samt för
packväf af hampa nu mera upphört; och som Utskottet för lin, äfven tiil andra
behof än segeldukstillverkning, föreslagit nedsättning i nu gällande införselstull, lärer
motsvarande nedsättning i tullrestilutionen för packväf af detta ämne böra före-
skrifvas; tillstyrkande Utskottet
att tullrestitutionen för 1 stycke packväf af lin till 30 alnars längd
må bestämmas till 18 sk. samt att 13 § i öfrigt må med de af
nämnde förhållanden påkallade rättelser i redaktionen, Som bilagdq
förslag utvisar, varda godkänd.
Bih. lill R. Sl. Pro t. 1830 & 1831. 3 Sami., 1 Afd., 3 Häfl. 10
74
lie vUlnings-Ut skottets Betänkande, M 3.
<§ 17. De i 17 § vidtagne förändringar stå i oskiljaktigt sammanhang med Utskottets
förslag om införselsförbudens upphäfvande; och
torde alltså godkännas.
$ 18. Då Utskottet föreslagit tullfri införsel af ved, alla slag,
har föreskriften i 18 § om tullfrihet för ved, såsom skeppsbehof,
blifvit utesluten.
§ VI. Frågan om förändradt sätt för de i 19 ^ omförmälda föringsmedlens utgående
och användande till pensionsinrattning för Svenska sjöfolket, hvarom Rikets Ständer
vid sist!, riksdag till Kongl. Maj:t afläto underdånig skrifvelse, är ännu på Kongl.-
Ma j:ts nådiga pröfning beroende; och torde alltså 19 § höra i taxfr-underrättelserna
tilis vidare qvarstå; hvarföre Utskottet nu icke tillstyrker annan förändring, än att,
till undanrödjande af den tvekan, sorn, enligt Kerr Rosenblads motion, må hafva
egt rum, huruvida och lill hvad belopp besättning å fartyg, kommande från aflägs-
nare orter än Medelhafvet och Levanten, är till föring berättigad,
efter ordet »Levanten» må tilläggas: och andra aflägsnare orter
S 22. Vid sistlidne riksdag antogo Rikets Ständer Kongl. Maj:ts förslag om tolagens
utgående till viss procent af tullsatserna, i stället för tullvärdet, hvilket sistnämnde,
sådant det i 1843 års taxa finnes bestämdt, skulle, till dess den beslutade för¬
ändringen hunne bringas till utförande, tjena till grund för tolagsberäkningen. Den
förändrade tolagsberäkningen är likväl ännu icke genomförd; och emellertid blefvo
redan vid sista riksdagen liera artiklar, som dittills förtullats efter värde, underkastade
annat förlullningssätt. hvarigenom behofvet af bestämda tullvärden för beräknande af
tolag å samma artiklar uppkom, utan att Rikets Ständer, som ur taxan uteslöto
tullvärdeskolumnen, om nämnde artiklars tullvärden fattat något beslut. Följden häraf
blef, att General-tullstyrelsen, på Kongl. Maj:ts befallning, genom cirkulär ilen 17
Januari 1849 bestämde dessa tullvärden. — Utan att nu vilja ifrågasätta riktig¬
heten af samma värden, anser Utskottet likväl, att bestämmandet deraf, såsom in¬
verkande på tolagen, med flera allmänna afgifter, tillkommer Rikets Ständer, och
att således ej allenast de artiklar, hvarå General-tullstyrelsen, på sätt nämndt är,
stadgat tulivärden, utan äfven de än flera, som, i händelse Utskottets taxeförslag bi-
falles, måste för tolagsberäkningen tills vidare tulivärden åsättas, böra i detta hän¬
seende underställas Rikets Ständers pröfning och sedermera i serskild förteckning,
såsom supplement till 1845 års tulltaxevärden, biläggas den blifvande taxan.
Emellertid torde Utskottet lämpligen böra afvakta Rikets Ständers beslut öfver
lulltaxeförslaget, innan Utskottet företager sig upprättandet af nämnde förteckning;
och får nu, under förutsättning att en sådan kommer att uppgöras, föreslå
det tillägg i 22 § 1 mom. bilagde förslag innehåller.
Bevitinings-Ulskotlets Betänkande, JV? S.
75
Hvarjemte Utskottet, då all förhydningsmetall synes böra njuta enahanda lin¬
dring i tolagsafgifter, hemställer,
att i 3 mom. af nämnde § näst efter orden »beck och spik af
koppar», må införas orden: eller annan metall.
Denna har Utskottet bibehållit oförändrad, likväl under förutsättning att det § 23-
må tillåtas Utskottet att, vid slutliga behandlingen af Herrar Arosenii och Lager¬
grens ofvanoinförmälde motioner, angående tullen å socker,
få i § föreslå de förändringar, som må finnas af omständigheterna
påkallade.
Angående upphörandet med 1853 års början af de i 24 § medgifna tull- g 2!
lindringar har Utskottet här ofvan sig yttrat.
Det i 26 § gjorda tillägg om serskild förteckning öfver vissa artiklars tull¬
värden är vid 22 §, i fråga om tolagen, redan motiveradt och
torde, på grund af hvad sålunda är anfördt, godkännas.
Slutligen får Utskottet anmäla, att ett af Herr Rosenblad, i sammanhang med § 20
frågan om tulltaxe-underrättelserna, väckt förslag angående inrättande af transit-
upplag skall blifva i serskildt utlåtande behandladt.
Stockholm den 28 April 1851.
Reservationer:
l:o af Herr Grefve Gyldenstolpe, A. G. »Emot Utskottets beslut i nedanstående
punkter får jag mig reservera, nemligen:
l:o. I afseende på upphörandet af värde-förtullning.
Utskottets grundsats, ätt i möjligaste mån afskaffa varors förtullning efter vär¬
det, godkänner jag, men jag fruktar, att Utskottet vid tillämpningen deraf, i brist på
fullständig sakkännedom, föreslagit de nya lullsatserna så låga, att ändamålet förfelas.
Afsigten med förändringen mäste nemligen vara att förekomma, det icke tullen ge¬
nom oriktigt angifningsvärde må kunna utgå lill lägre belopp, än hvartill den genom
procentberäkningen är bestämd. Således att icke en vara, som skall draga en tull
af 20 procent af värdet, må, derigenom att varans värde uppgifves till hälften af
det verkliga, inkomma mot 10 i stället för 20 procents tull. Men om nu, dä
tullen skall utgå efter vigt, tullsatsen sättes så låg, att den blott utgör 10 procent
af denna varuvigts värde, så blir ju följden, att det förra missbruket blir godkändt
till lagligt bruk och nyttjande. Sålunda har Utskottet, utan att dertill ega några
beräkningsgrunder, endast på Herrar Rosenblads och Karströms föranledning föresla¬
git t. ex., att portföljer af läder, hvaraf, enligt hvad jag har mig bekant, ett skålp.
76
Bevillnings-Utskottets Betänkande, M o.
skall oförtulladt vara värdt ända till 15 R:dr b:ko, skola draga en tilli af 24 sk.
b:ko per skålp. Den föreslagna tullen utgör alltså 3 V3 procent af varans värde, då
den nu gällande är bestämd lill 25 procent af värdet. Likaså bar Utskottet för
fanérskifvor af mahogny, som nu erlägga tull efter 20 procent af värdet, förändrat
densamma till 4 sk. 8 rst. per skålp., hvilket, då 1 skålp. sådant fanér lärer hafva
ett medelvärde af minst 1 R:dr, kommer att nedsätta tullafgiften till icke fullt 10
procent af varuvärdet. Jag anser mig derföre, till skyddande af de fabrikationer,
som genom godkännande af Utskottets förslag kunde blifva styfmoderligt behandlade,
böra vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte bibehålla nu varande taxas stadganden för
alla de artiklar, å hvilka Utskottet föreslagit utbyte af värdeförtuli-
ningen emot vigt-förtullning, men att Rikets Ständer, erkännande för-
delarne af ett sådant utbyte, ville i underdånighet hos Kongl. Majit
anhålla, att General-tullstyrelsen måtte varda anbefalld att till näst¬
kommande riksdags Bevillnings—utskott aflemna, så noggrannt sig
göra låter, uppgift på värdet per skålpund af alla de artiklar, för
hvilka förlullningen nu är bestämd i procent af varans värde.
2:o. Kaffe.
Kongl. Majit bar föreslagit, att efter tull—lindringarnes upphörande eller från
1853 års början tullen å kaffe må utgå med 5 sk. per skålp., men Utskottet hem¬
ställer, att den må blifva endast 2 sk. 8 rst. Då medelbeloppet af 1847, 48 och
49 årens import af kaffe utgör 8,164,997 skålp. (hvilket ändock något understi¬
ger 1849 års import) så utgör hvarje runstyckes tillökning i tullen per skålp. en
årlig ökad tullintrad af 14,175 Ridr 16 sk» 5 rst., och således skulle ett god¬
kännande af Kongl. Majits förslag åstadkomma en tillökning i den årliga statsin¬
komsten af 56,701 R:dr 17 sk. 8 rst. utan känbar tunga för den kaffeälskande
allmänheten, enär konsumenten derigenom komme att erlägga endast en ökad afgift
af högst 1 runstycke för 10 koppar kaffe, och likvisst erlägga blott en obetydlig
afgift för denna dryck jemförelsevis med konsumenten i det fria England, der tullen
å kaffe utgör något mer än 9 sk., och i det mindre fria Ryssland, der samma af¬
gift utgör icke fullt 9 sk. sv, biko per svenskt skålp. Genom antagande af Kongl.
Majits förslag, som jag vördsamt tillstyrker, skulle alltså Rikets Ständer bereda sig
en tillgång, öfverflödigt tillräcklig att dermed, »utan de skattdragandes betungande
och med godt samvete», kunna betäcka de af Stats-utskottet vid innevarande riksdag
föreslagna tillökningar på lista hufvudtiteln.
5: o. Garn, bomulls-.
Före sistlidne riksdag utgjorde tullen å det bomullsgarn, som i Sverige allmänt
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, J)° 3.
tillverkades, 6 sk, per skalp. Denna lull blef dä nedsatt till 5 sk., hvarigenom
spinnaren beröfvades 162/s procent af det skydd, hans näring hittills åtnjutit. Alt
nu, genom nedsättning af 1 sk., ytterligare med 20 procent minska det skydd, denna
näring för närvarande åtnjuter, anser jag i högsta målto orättvist, enär det visat
sig, att den finare garnspånaden under nu egande skydd betydligen ökat sig, hvilket
säkerligen upphör, om skyddet förminskas. För den inhemska konsumtionen, vare
sig till fabriker eller husllit, är denna nedsättning så ringa, att den icke utgör mer
än 1 rst. för hvarje aln bomullstyg, men deremot minskar statsinkomsten med minst
25,000 R:dr årligen, enär importen af bomullsgarn, som föregående åren varit ännu
högre, uppgick år 1849 till 1,201,176 skålpund.
4:o. Hudar och Skinn: oberedda, torra.
Importen häraf, sorn under de sednare åren varit i ständigt stigande, utgjorde
är 1849 3,156,473 skalp. En tillökning af 2 rst. i tull per skalp, häraf skulle
alltså öka statens inkomst med 10,959 R:dr 46 sk. 10 rst., utan kännbar tillök¬
ning för konsumenten, hvars fotbeklädnad väger högst 4 skalp., men med beredande
af ökadt skydd för svenska boskapsskötseln. Jag får derföre vördsamt tillstyrka
Rikets Ständer, att, med underkännande af Utskottets lägre tullsats, besluta, att, på
sätt Kongl. Maj:t föreslagit, tullen på denna artikel skall, äfven efter 1853 års bör¬
jan, utgöra 2 sk. per skålp.
5:o. Borttagande af förbudet mot utförsel af Tack- och Ballast-jern, Ka¬
noner, oborrade, och Hällar.
Emot detta beslut reserverar jag mig på följande grunder:
a) Emedan det måste alltid blifva en nationalförlust, att i form af råvara
utföra en produkt, som i förädladt skick är begärlig utomlands och hvars förädling
lemnar betydlig arbetsförtjenst qvar i landet.
b) Emedan frambringandet af tackjern är en begränsad tillverkning, som icke
kan i mån af en möjligen ökad afsättning uppdrifvas högre, än den för närvarande
är, om man ej vill blottställa bergslagerne och andra malmgifvande trakter inom
riket för ett ulödande af skogarne, hvilket i längden skulle tillintetgöra tackjerns-
blåsningen i de orter, der den nu med bästa fördel bedrifves.
c) Emedan tackjernstillverkningen icke är i behof af tillåtelsen till utförsel för
att vinna afsättning, enär den nätt och jemt motsvarar det nuvarande behofvet vid
de med hvarje år utvidgade gjuterierna samt för stångjernssmidet, och enär för när¬
varande tackjernet uttager snarare högre, men ingalunda lägre, procent af stångjer-
nets värde, än under förflutna tider egt rum.
d) Emedan då de svenska malmerne hafva serskilda dem framför andra ut¬
märkande egenskaper, som göra det deraf beredda jern tjenligt för mera grannlaga
78
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, JYS S.
behof och en mångartad förädling, det är alt förutse, att de ulländska tull—lags t ift-
ningarne skola modifieras för att underlätta införseln af svenskt tackjern och dy¬
medelst tillförsäkra de serskilda länder, som hittills varit afnämare af svenskt stång¬
jern, vinsten af denna förädling. Detta kan ske på det sätt, att inkommande tullen
på svenskt tackjern minskas i samma mån, som tullen på det svenska stångjernet
förhöjes. Derigenom skulle dessa länder ytterligare från sina marknader utestänga
det svenska stångjernet, hvars tillverkning, sålunda tryckt af ökade priser på tack-
jernet inom landet och af minskad afsättning utom landet, i följd häraf skulle gå
sin undergång till mötes och i sitt fall draga med sig de mångtusende jernverks-
egare och arbetare, som af denna för Sverige så hufvudsakliga näringsgren hemta
sin bergning.
e) Emedan lackjernstillVerkaren, sedan häri möjligen under några år hemta! en
ökad vinst af utförseln, hvarigenom åter stångjernstillverkaren blifvit nödgad att ned¬
lägga sin rörelse, skulle sedermera icke inom landet ega någon säker afsättning för
sin produkt, utan blifva beroende af de priser, som utlänningen behagade bestämma,
och hvilka denne, såsom dåvarande ende afnämaren, säkerligen icke skulle underlåta
alt ej allenast skäligen utan äfven oskäligen jemka; och slutligen
f) Emedan alltså i längden så väl tackjems- som stångjernstillverkaren skulle
blifva lidande på den nu föreslagna utförselfriheten.
6:0. Borttagande af förbudet mot införsel af Tackjern.
Då främmande tackjern för närvarande icke är till införsel lofgifvet, så inser
hvar och en, att det för sin godhet utmärkta svenska stångjernet tillverkas endast
af svenska malmer. Får deremot tackjern införas, så blefve sådant troligen endast
det sämre engelska, och då skulle det måhända icke blifva svårt att diskreditera det
svenska stångjernet, genom påståendet, att dertill numera användes engelskt tackjern,
till större eller mindre belopp, och att alltså det svenska jernet icke längre kunde
häfda sitt hittills egande företräde framför det engelska. Skulle våra gjuterier vara
för sin förkofran i behof af utländskt tackjern, kan ju införsel deraf till inskränkt
belopp under vederbörlig kontroll medgifvas, utan att derföre behöfva medgifva all¬
män införselfrihet, hvilken åter icke kan billigt vis meddelas utan motsvarande ut¬
förselfrihet för det svenska tackjernet, men af hvilken frihet jag härofvan skildrat,
de vådliga följderna.
7:o. Borttagande af förbudet mot införsel af Jern, stäng-, band- och
■platt-.
En tillåten införsel skulle säkerligen minska förbrukningen af svenskt jern inom
landet, hvarigenom, då den utländska marknaden icke kan medtaga mer än ett visst
Uevillnings-Ulsknllels Betänkande, Jt(i S.
79
qvanlurn, alsältningen på utrikes ort af vårt jern komme att ytterligare försvåras,
tillverkningen deraf alltså blifva allt mindre och mindre lönande samt handteringen
råka i ökadt lägervall.
8:0. Borttagande af förbudet mot utförsel af Malm, rå och osmält-
Såsom råvara, hvilken inom landet bör förädlas och är nödvändig för jerntill-
verkningen i allmänhet, bör den icke få utföras.»
2:o af Herr Grefve Wirsén, A. E.: »Då jag ser mig föranlåten att reservera mig
emot åtskilliga beslut, hvari Utskottet stannat vid algifvande af dess betänkande an¬
gående lullbevillningen får jag, för att icke vid de olika detalj-frågorna behöfva
upprepa de allmänna motiver, hvilka utgjort skäl för mitt'ogillande af de fattade
besluten, först vidröra de principer, som legat till grund för Utskottets förslag. Re¬
dan under längre tid har det varit eli både kändt och erkändt förhållande, att de
täta förändringar, våra ekonomiska författningar varit underkastade, menligt inverkat-
på den inhemska industrien, hvilken, hämmad genom denna brist på stabilitet, omöj¬
ligen förmått utveckla sig så, som den otvifvelaktig! skolat göra, såvida näringsidka¬
ren, innan han i sin rörelse nedlagt ofta betydliga kapilaler, kunnat med trygghet
uppgöra kalkyler, beräknade på varaktiga förhållanden ifrån lagstiftningens sida för
längre tid, än som belöper sig på del korta mellanrummet, som skiljer våra ofta
återkommande riksdagar. Den menliga inverkan, näringarne hittills rönt af en sådan,
nu antydd, rörlighet i författningsväg, har dock ännu för det mesta varit af, om ock
djupt ingripande, dock sällan förstörande natur, enär oftast, hvad tulltaxan beträffar,
lörändringarne utgjorts af mer eller mindre våldsamma sänkningar i de skyddande
tullsatserne, med bibehållande tillika al mångå betryggande in- och ulförsel-förbud.
Under Utskottets öfverlaggningar, pch inverkande på dess beslut, hafva dock vid
denna riksdag gjort sig gällande de åsigler, hvilka ligga till grund för frihandelns
(eller så om man häldre vill att den skall benämnas, handelsfrihetens) theorier, och
hvilka, ehuru för det isolerade handelsintresset konseqvent riktiga och fördelaktiga,
jag dock icke kan erkänna att vara användbara för ett land, som ännu i företag-
sambelsanda och industri saknar kraft att ingå i en, efter min uppfattning, för dess
sjelfbestånd vådlig tällan med fremmande länder, hvilka, ehuru till klimatiska och
andra förhållanden mera lyckligt lottade än vi, likväl aktat nödigt att icke förr be¬
röfva sina inhemska näringar det dem unnade skydd, än dessa vunnit den förkofran
och den stadga, alt de kunnat ingå i denna fria konkurrens, hvilken, billig om den
utkämpas med iika krafter och under lika omständigheter, innebär en fullkomlig orätt¬
visa, då man yrkar densamma emellan länder eller individer, som slå på olika höjd
af utveckling eller fortlefva under fullkomligt olika förhållanden. Då emedlertid Ut¬
skottets majoritet hyllat dessa fria handelsåsigter och, med ledning af desamma, un-
80
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, M 5.
der öfverläggningarna mången gång uttalat den sats, att hvarje näring, icke undan¬
tagna de olika grenarna i jordbruks- ocb bergsbruks-handteringarna, är för vårt
land onaturlig, då den icke kan emotstå inflytelsen af utländsk täflan, kan jag ej
annat än hysa fruktan för beståndet af mången inom Sverige vigtig och för det¬
samma gagnelig näring, om dessa theorier skulle komma att bär praktiskt utföras.
Jag anser det innebära ett högst vådligt experiment att borttaga utur tulltaxan åt¬
skilliga af der nu befintliga in- och utförselförbud, då jag icke kan dela Utskottets
åsigt, alt de, i stället för förbuden, bestämda tullsatser skola skänka samma skydd
åt näringarna. Om man med en siffra alser detsamma som med ordet förbud, kan
man så gerna låta detta, hittills såsom betryggande ansedda, ord qvarstå, åtminstone
för de vigtigare artiklarna, men jag befarar grundtankan vara att först kasta denna
inskränkande bestämmelse öfver bord, för att sedermera hafva lediga händer att inom
en föga aflägsen tid låta oss se verkningarne af ett fritt handels-system i hela dess
vidd. Man åberopar för dess antagande Englands exempel, ehuru jag ej inser, att
en sådan likhet eger rum emellan Englands ocb Sveriges industriella förhållanden,
som kan berättiga oss att utan våda beträda den väg, som förstnämnde land numera
följer. Man tyckes dervid förgäta, att England, under det dess fabriks-, jordbruks-
och andra näringar ännu icke hunnit den öfverlägsna höjd, de nu intagit, omhuldade
dessas utveckling medelst skyddande lullbestämmelser, hvilka just .möjliggjort den
förvånande tillväxt, all industri der vunnit. Lika naturligt synes mig ock, att Eng¬
land, efter att hafva skapat sig till en gigantisk fa b rikssta t och sedan det hunnit
till den fulländning, att intet annat land mäktar täfla med dess varor, nu antager
ett friare handels-system och på samma gång söker att genom sina apostlar öfver
all verlden utsprida dessa läror, beräknade att, antagna, öppna mången hittills stängd
afsättningsort för Englands hopade alster. Men är Sverige ännu moget att lyssna
till och såsom sina upptaga dessa läror om ett fritt handels-system? Jag tror det
ej och befarar, att ett dylikt försök skulle utfalla högst menligt.
Efter att hafva i allmänhet framlagt de betänkligheter, jag hyser vid den grund,
hvarpå Utskottet byggt flere vigtiga bestämmelser i sitt utlåtande, skall jag endast i
korthet angifva några få af de många punkter, hvari jag önskat se andra beslut
fattade.
Blår. I sammanhang med denna artikel företogs frågan om tullsats å lin, för
hvilket, så väl ohäckladt som häckladt, Utskottet föreslår en nedsättning af 16 sk.
för hvarje lispund. Detta minskade skydd för linkulturen kan jag icke anse hvar¬
ken nödigt eller nyttigt, serdeles i en tid, då inom olika delar af landet man bör¬
jar
Bevillnings-Ulskoltels Betänkande, Jtfi 5.
81
jar söka gifva en allmännare utsträckning och en ökad fullkomlighet åt denna hus-
hållsgren.
Bränvin och sprit. Det hittills gällande förbudets borttagande för införsel af
dessa artiklar, tillverkade af säd, potates och andra jordfrukter, skulle visserligen an¬
ses innebära föga risk för den inhemska tillverkningen, så vida den tullsats af 28
sk., som är föreslagen att blifva gällande efter den 1 Januari 1853, kunde antagas ut¬
göra ett verkligt skydd. Då likväl både distilleradt och odistilleradt bränvin komme
att lika tullbehandlas, kan man säkert förutse, att sådana konjunkturer ofta kunna
inträffa, då landet kommer att ifrån Danmark och Tyskland förses med stora par¬
tier distilleradt bränvin, hvilket i sin mån skall öka den redan öfverklagade brän-
vinsfloden. Att all bränvinsbränning, som icke bedrifves fabriksmessigt, skulle i för¬
sta rummet hafva känning af denna nya utländska införsel, är gifvet, och blef denna
inflytelse välkommen för alla dem, som önska husbehofs-bränningens hastiga under-
gräfvande, men då jag anser, att en våldsam rubbning i ekonomiska bestående för¬
hållanden icke är gynsam, äfven om det gäller en handtering, hvars ändamålsenlig¬
het må af mången betviflas, utan snarare tror, att allt framåtskridande till en ratio¬
nellare hushållning bör åstadkommas på den fria öfvertygelsens väg, har jag icke
kunnat biträda Utskottets förslag i denna punkt. Likaså anser jag oriktigt att un¬
der en rubrik och med en gemensam tullsats sammanföra så många olikartade ar¬
tiklar såsom rått och distilleradt bränvin, konjak, rumm och arrak, hvilka sinsemeU
lan i varde stundom differera så högst betydligt.
Jern. Att Utskottet äfven beslutil sig att borttaga förbudet emot införsel af
främmande och utförsel af eget tackjern visar, att Utskottet är fullt förvissadt derom,
alt detta steg icke innebär ett vådligt experiment för en handtering, hvilken, hittills
respekterad sorn en hufvudnäring för Sverige, ansetts böra hållas betryegad emot
alla kastningar i tull-lagstiftning. Jag emotser dock icke lika lugnt verkningarne af
förbudens borttagande, fullt öfverlygad, att den naturliga följden af tackjernets utfö¬
rande skall blifva mångfaldiga jernbruks ruin, hvarjemte det säkert måste inträffa, att
utlänningen, som kan erhålla denna genom sin egendomlighet dyrbara råvara för för¬
ädling af eget sämre jern, i många fall kan sedermera undvara det svenska stång-
jernel. Införseln af utländskt tackjern af mindre god beskaffenhet än vårt skall sä¬
kert äfven på mångfaldigt sätt inverka ofördelaktigt på den vigtiga jernhandteringen,
och ehuru det kan ligga 'i handelns intresse att få räkna äfven tackjernet ibland
tillåtna import- och exportartiklar och denna förändring, för utlänningen serdeles
välkommen, förespeglas att bereda oss motsvarande fördelar i utlandet, tror jag dock,
att försöket innebär allt för mycken våda, serdeles då ett af vanan ökadt behof af
Bih. lill R. St. Pral. 1850 1851. 5'Sami, 1 Afä., 5 Haft. 11
82
BeviUnings-Utskoltels Betänkande, M 5.
en mängd utländska nödvändighets- och lyxartiklar gör för oss nödigt att i handels¬
vågen kunna lägga tyngden af en betryggad jernhandterings alster; hvarföre jag icke
kunnat förena mig med Utskottets majoritet i detta fall, likasom beträffande den
gifna tillåtelsen att emot tull utföra jernmalm. Väl invänder man, att den svenska
jernmalmen icke låter sig fördelaktigt bearbeta annorlunda än med trädkol, hvarpå
andra länder i allmänhet sakna större tillgång, men då man ser, hvilka vigtiga och
öfverraskande upptäckter dagligen göras i kemisk och teknisk väg, har man orätt
att betvifla möjligheten af att utlänningen, uppmanad af vinstbegär, snart skulle
finna utväg att med stenkol fördelaktigt tillgodogöra den svenska jernmalmen, hvilken
säkerligen icke skulle af honom föraktas, da den, begagnad som barlast, i stället för
sten och sand, upplades på dess stränder. Fraktkostnaden behöfde då icke ingå i
beräkning och det betryggande för jernhandteringen, man trott sig lägga i en ex¬
porttull af 2 R:dr 24 sk. per skeppund, skulle otvifvelaktigt reduceras till noll.
Kläder. Med en tull af 50 procent utöfver den, som är lagd å det tyg,
hvaraf kläderna äfo förfärdigade, bar Utskottet medgifvit införsel af alla sorter, så
val gäng- som linne-kläder.
Om ock Utskottet trott sig ega skäl, hvilken åsigt jag icke delat, att anse vår
egen klädesfabrikation nog utvecklad, att kunna uthärda täflan med den utländska,
ehuru ylleväfnader ofta, efter inträffade handelskriser i andra länder, komma att
bitsändas för att blifva afyttrade, icke med beräkning på någon vinst utöfver den
verkliga produktionskostnaden, utan med kalkylerad behållning för den, som, under
tillfälliga omständigheter, inköpt större partier, kanske för ett vrakpris utkastade i
verldsmarknaden ifrån fabriker, störtade antingen genom kriser i penningeförhallanden
eller genom andra nu för tiden icke sällsporda inflytelser, hvarpå år 1848, med
dess stoppning i alla näringar, serdeles inom Frankrike, gifver oss ett lärskl exem¬
pel; — om, säger jag, Utskottet äfven ansett sig böra bereda landets innevånare
fördelen af att företrädesvis slita utländska ylletyger, borde det, efter min uppfatt¬
ning, åtminstone hafva unnat våra egna näringsidkare och arbetare förijensten af att
förfärdiga plaggen deraf.
Den till 50 procent ökade tull, utöfver den, som tyget bär, skänker i många
fall ej det minsta skydd åt våra egna arbetare, hvilka, till många tusende med tal¬
rika familjer, komma att bringas till elände och tunga för den redan nog förut
belastade fattigförsörjningen. Gifvet synes mig, att dessa följder komma att framstå
i ändå vidsträcktare mån, när man betänker den mängd af qvinnor, ofta vid annat
arbete ovana eller dertill oförmögna, hvilka genom införseln af utländska linne-,
bomulls- och andra klädesplagg komma att beröfvas en nu möjlig ehuru knapp
Bnillnings-Ulskottcts Betänkande, JU S.
83
arbetsförtjenst, för att derefter, ofta moraliskt förstörda, befolka arbets- och fattig¬
husen.
Med Utskottets fattade beslut kati jag så mycket mindre förlika mig, som, ifall
kläder här skola i större mängd kunna sys och uthärda konkurrens med utländska,
denna förändring innebär eli konsoliderande af arbetet i större fabriker och med
större kapitaler — i full strid emot andan i den nyligen utfärdade näringsförfatt-
ningen, som frigifver arbetet och skyddar dess bedrifvande med små förlag.»
I ofvanstående reservation instämde Friherre Adelsvärd, E. S.
3:o af Herr Friherre Leijonhufvud, A■ G.:
»Jemte det jag instämmer i den allmänna åsigt, Grefve Wirsén i sin reserva¬
tion framställt öfver den riktning, i hvilken Bevillnings—utskottet vid denna riksdag
uppställt sitt. förslag till tulltaxa, biträder jag äfven hans reservation, hvad beträffar
artiklarna: blår, brännvin och sprit samt jern. Utförseltullen å ben, oarbetade,
krossade samt förmalde till s. k. benmjöl, bar jag ansett böra förhöjas lill 5 sk.
lispundet, och får derföre reservera mig emot den nu till bibehållande föreslagna
tullen af 3 sk.»
4:o af Friherre von Knorring, Wolrath:
»Inom Utskottet har genom majoritetens beslut den grundsats gjort sug gäl¬
lande, att utan undantag de i Svenska tulltaxan ännu qvarstående förbuden för in-
och utförsel af varor, som utgöra uti tariffen för införseltullen 26 lill antal och
tili tariffen för utförseltullen endast för artiklarna tackjern och malm, böra upphöra
såsom eli nödigt medel för handelns och näringarnes förkofran. Jag har uti de
Hesta fall icke häruti kunnat instämma och anser mig till följe häraf böra redogöra
för mina motiver alt rösta för förbudens bibehållande. Före beslutets fattande uti detta
vigtiga ämne har jag ansett det vara skäl att noga gifva akt deruppå, alt Sverige
genom klimatiska förhållanden och rikedom icke är uti den lyckliga ställning, att
det bör uppträda bland Europas stater med att experimentera uti sådana frågor
som denna, hvaraf den sökta erfarenheten kan blifva allt för dyrköpt. Det rika
England kan göra mycket, som vi derföre icke böra tilltro oss göra efter, men äf¬
ven uti detta lands tull-lagstiftning finnas ännu åtskilliga undantagslagar vid in-
ocb utförseln af varor, hvarom der gällande tulltaxa lemnar tillförlitlig underrättelse.
Men hvad är det väl, som satt England på en så hög ståndpunkt uti industri och
rikedom? Jo, det är just dess från äldre tider uti högsta grad begagnade prohibitiv¬
system uti dess tull-lagstiftning. Detta land behöfver icke numera frukta medtäflan,
utan traktar endast efter en stor och liflig afsättning på sin oerhörda mängd af
fabriksalster. Låt detta land experimentera, men måtte Svenska fabriker och nä¬
ringar ännu under några år få behålla skydd genom det för mången förhatliga ordet
84
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, M 5.
förbuds qvarstående uti vår tulltaxa. Går man återigen till Frankrike, som väl är
ansedl såsom ett mönster för frihetsidéers befordran och utveckling, så skall man uti
fransyska tulltaxan ännu finna omkring ISO förbud qvarstående, och på samma sätt
uti de liesta Europeiska länders tulltaxor. Då dessa förhållanden ännu ega rum
' uti nästan alla främmande länders tullförfattningar, kan jag icke förstå, huru man
bär kan våga försöket att på en gång uttaga steget. Efter min åsigt skulle en
sådan åtgärd verkeligen innefatta ett vågspel, som kunde för hela riket medföra de
betänkligaste följder. De medlemmar af Utskottet, som varit ifrigaste anhängarne
lill frihandelssystemet, hafva visserligen icke inom Utskottet bestridt, att i förbudens
ställe en skyddstull må sättas, men lära dock icke förneka, att deras förhoppningar
utgå derpå, att nedsättning i denna skyddstull efter hand må komma att ske vid
följande riksdagar, till dess tullen slutligen alldeles upphör, hvilket väl äfven snart
nog skulle blifva händelsen, sedan man väl en gång släppt tömmarne ifrån sig. Då
minoriteten inom Utskottet, hvartill jag i dessa frågor hört, icke lyckats att uti nå¬
gon mån göra sina åsigter gällande, har jag genom denna reservation uti första
rummet velat fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet på vådan af förbudens
borttagande vid in- och utförseln af tackjern. Vid sednaste riksdagen aflat Kongl.
Maj:t till Rikets Ständer en nådig skrifvelse, med förslag till förbudens borttagande
utur tulltaxan, hvarvid dock undantag gjordes för artiklarne tackjern och malm.
Vid denna riksdag har icke någon förnyelse af denna framställning skett, förmodligen
i följd af de förändrade politiska förhållanden, som sedermera inträdt. Uti sist¬
nämnde nådiga skrifvelse yttras, med afseende på förbudens borttagande: beträffande
artikeln jern, så bar Kongl. Maj:t, då inom idkarne af jernhandteringen den me¬
ningen i allmänhet vore rådande, att tillstånd till tackjerns utförande skulle för deras
rörelse vara i högsta målto förderfligt och olycksbringande, och enär redan i andra
alseenden en större frihet i jernhandteringen nyligen trädt i verksamhet, samt icke
ännu kunnat visa sina följder för dess äldre idkare, funnit förbuden mot utförseln
af tackjern och dermed likartade artiklar böra bibehållas, och i följd deraf, då
bergsbandteringcn derigenom fortfarande blefve inskränkt i dispositionen af sina
produkter och således behöfde skydd mot utländsk medtäflan, äfven ansett förbudet
mot införsel af tackjern böra qvarstå. Ehuru denna .nådiga skrifvelse hvarken uti
ena eller andra frågan blifvit förnyad, lärer det dock ej kunna föranleda till den
tanken, att Kongl. Maj:t förändrat åsigter, rörande nödvändigheten af förbudens bi¬
behållande för tackjerns in- och utförsel, på hvilken vigtiga frågas afgörande så
mångå menniskors utkomst beror; och får jag vördsammast föreslå, att Rikets Stän¬
der måtte härvid fästa samma välbetänkta afseende, som vid sistförliden riksdag.
Genom tillåtelsen att utföra tackjern skulle tillverkningsbeloppet säkerligen blifva
Bevillnings-Utskollets Betänkande, M S.
85
otillräckligt för närvarande stångjernssmide, sorn under sednare åren inom riket be¬
tydligt utvidgats, till följd af de under den 27 April 1846 utfärdade nådiga för¬
fattningar rörande stångjernssmidet och kolbandeln. Då nu brist således uppstår å
tackjern, och priset derå i samma mån stiger, så frågas, hvad skall följden häraf
blifva? Jo, att det sålunda förhöjda tackjernspriset, hvilket, sådant det nu är, inga¬
lunda harmonierar med stångjernsspriset, utan lemnar för mångfaldiga bruk nära nog
ingen behållning, derefter skulle för bruken föranleda en gifven förlust, och då en
så kraftig och hastig rubbning uti förhoppningarne öfver den så nyligen utfärdade
nya smidesstadgan m. m. komrne att göra stängjerns-läbrikalionen helt och hållet
omöjlig, återstod intet annat för bruksegarne än att nedlägga handteringen och öfver¬
lemna en stor del af arbetspersonalen till församlingarnes fattigvårdsstyrelse!'. Jag
behöfver ej omtala, hurudan belåtenheten härmed inom landet skulle blifva. Man
invänder väl, alt bruksegarne få slå sig på jordbruket, men harvid vill jag erinra,
att uti de flesta skogstrakter, der bergsbruket i allmänhet idkas, äro emellan berg
oell stenar befintliga jordlappar, som kunna odlas, redan uppodlade, och hvad smeder
och smedsdrängar rn. fl. af personalen vidkommer, så känner hvar och en, sorn haft
med bruksfolk att göra, att de nära nog icke kunna användas till något annat arbete,
än dertill de äro invande från barndomen. Mycket mera vore att anföra uti denna
lifsfråga för vår svenska jerntillverkning, men jag vill icke vara vidlyftigare, emedan
jag är fullt öfvertygad, att tackjerns-utförselförbudets bibehållande har inom Riks¬
stånden försvarare, som komma att uppträda med större förmåga, än jag kan
ådagalägga.
Hvad förbudet mot införsel af utländskt tackjern vidkommer, så anser jag äf¬
ven af högsta vigt, att detsamma får qvarstå, och aldra nödvändigast om utförsel¬
förbudet af tackjern bottages. Priset på vårt svenska ordinära tackjern har hitin¬
tills under flere års tid hållit sig omkring Nio R:dr banko per skeppund uti Chri¬
stinehamn på platsen (jag talar icke nu om den bättre sorlen, eller så kallade
Pehrsbergsjernet, som är så begärligt för slåljern och varit vida högre i pris). Detta
pris skulle nu genom tackjerns utförsel otvifvelaktig! blifva högre, och till följd hvaraf
engelskt sämre tackjern komme alt införas till Sverige, då sådent med den nu före¬
slagna skyddstullen, 2 R:dr 24 sk. per skepp., otvifvelaktig! kunde lemnäs för ett
lägre pris uti svenska hamnar förtulladt, än hvad priset blefve på vårt eget tack¬
jern, emedan, efter de inom Utsko!tet åberopade kalkyler, samma engelska jern icke
kunde förtulladt öfverstiga 9 R:dr banko. Följden blefve häraf, att svenska bruks¬
egare, hvilkas bruk äro belägna i granskapet af sjökusterne eller så, att transporten
icke blefve alltför dyr, komme att nyttja en blandning af svenskt och dåligt engelskt
tackjern, hvilket skulle slå dem till ett lägre pris, än det svenska, och blefve detta
86
Bcvillnings-Utskotlets Betänkande, M 8.
elt sista tillgörande för våra svenska stängjernstillverkare, för att ännu något år
undvika att släppa sina arbetare på fattigförsörjningarne och sista slutet Liefve då,
att svehska jernet, genom dess sålunda dåligt blifna egenskaper, förlorade sin hitin¬
tills egande kredit på verldsmarknaden. Det bar blifvit uppgifvet, att det engelska
tackjernet vore behöfligt för våra gjuterier, såsom mera passande för gjutjern; det
torde dock icke förbises, att vi ega inom vårt laud passande rudimalerier till gjut¬
jern, då del finnes en så stor mängd sjö- och myrmalmer uti Småland och flere
andra trakter af riket, hvilka väl icke kunna bestridas vara ganska tjenliga för ifrå¬
gavarande behof.
Att dessa mina åsigter icke äro uttalade af något enskildt intresse, utan dik¬
terade af känsla för rättvisa och af sann öfvertygelse om nödvändigheten af förbu¬
dens bibehållande, för så väl tackjerns in- som utförsel, torde lätt inses, åtminstone
af de bland representationens medlemmar, som nogsamt känna, att jag har både
stångjerns- och tackjernstillverkning inom bergslag, och att jag hitintills haft tackjern
att sälja, sedan behofvet för egel smide blifvit (vildt, hvaraf torde följa, att, om den
af Utskottet föreslagna ålgärden blefve bifallen, deraf skulle för mig uppstå en för¬
del, som jag dock icke finner smakligt alt eftersträfva på det allmänna bästas be¬
kostnad.
Jag reserverar mig äfven serskildt mot det af Utskottet fattade beslut, angå¬
ende borttagande af de ännu qvarstående införselförbuden för vissa slag af väfnader.
Jag reserverar mig likaledes mot lull—lindringarnes borttagande, emedan jag,
bland andra skäl härtill, anser, att denna åtgärd skall föranleda en större fraktkost¬
nad för våra hufvudsakligaste exportartiklar, jern- och trädvaror, till transatlantiska
länder, då skeppsredarne icke kunna efter tull—lindringarnes försvinnande emotse lika
förmånliga returlrakter, som dem tillkommit genom tull-lindringarne å kolonial¬
varor»
S:o. Af grefve Sparre, J. A.: »Emot Bevillnings-utskottets beslut till förslag
för ny tulltaxa får jag härmed reservera mig i nedanskrifne punkter:
I:o Emot grundsatsen att borttaga alla förbud, som nu finnas. Inhemsk hus-
flit och näringar anser jag hafva ett säkrare skydd af förbud, hvilket möter flera
betänkligheter att borttaga, än af en hög tullsats, hvilken lättare förändras. Det är
äfven lättare att kontrollera, att föibuden vara icke olofligt införes, än om, för en
tillåten, tullen undansnillas.
2:o Serskildt emot förbudets borttagande för så väl in- och utförsel af tack¬
jern, som utförsel af jernmalm. Då till åtskilliga gjutningsarbeten det jern, som ur
våra bergmalmer crhålles, är för dyrbart, och ej alltid tjenligt, skulle det väl tyckas,
som borde införsel af till gjutning tjenlig mineral-produkt vara tillåten, men då i
Bevillnings-Utskollets Betänkande, JYs 5.
87
Sveriges myr- eller sjömalmer till gjutbehof fullt passande ämne finnes, samt ge¬
nom införselstillåtelse för tackjern, den sämre vara, som utlänningen kunde till låg
pris leverera, skulle både nedtrycka priset på den inhemska produktionen, och, då
detta sämre tackjern sannolikt äfven blefve här i landet uträckt, i längden diskredi¬
tera det goda svenska stångjernet. Tillåten utförsel af tackjern och jernmalm skulle
omedelbart och snart hafva till följd nedläggandet af stångjernssmidet vid en stor
del af landets jernbruk; derigenom uppstod en ändring i våra näringsförhållanden,
som på hela landsorters välstånd kunde hafva mycket stort, inflytande; samt emot:
3:o Att alla stapelstäder skulle erhålla den nu till några få större städer
inskränkta rättighet, att grof ull der finge införas och förtullas. Derigenom komme
att till hög grad fördyras och försvåras för tullverket de nödiga kontrollerna, att
icke, under benämning af grof ull, finare, hvilken är åsatt högre tull, målte olofligt
införas, helst det för dervid mindre vana personer ofta är svårt bedöma, lill hvilken
af de i tulltaxan upptagna tvenne klasser ullen bör hänföras.»
6:0. Af Herr af Dalström, C. J.: »Emot Utskottets beslut att icke lemna
1848 Ars tulltaxa i sina hufvudsakliga grunder oförändrad, får jag anmäla min re¬
servation. Det vacklande förhållande i ekonomisk lagstiftning, som riksdag från riks¬
dag visat sig ega runi, kan icke annat än hos hvarje fosterlandets vän väcka stora
bekymmer. Man synes jemt förledas af ofta ombytliga theorier; man ger sig icke
tid alt pröfva del stadgade, innan nya åsigter göra sig gällande; erfarenhetens lär¬
domar måste vika för del brådskande förändringsbegäret, väl i sig sjelf innebärande
tron på något bättre, men ledande till förstörelse af det bestående och motverkande
allt framåtskridande på en lugn och bepröfvad bana. Likväl är all förkofran, allt
framåtskridande i åkerbruk, fabriker, näringar, handaslöjder och husflit hviiande på
hoppet om stabilitet i ekonomisk lagstiftning; ty hvem vågar väl nedlägga kapitaler
i industriel väg, utvidga och förbättra redan varande näringar, och ännu mindre
hvem kan vara försäkrad om fortfarandet af en, ehuru måttlig, vinst derå, då mer¬
endels inom en tidrymd af två år alla beräkningar gäckas? Mig synes dessutom,
att Utskottet lagt alltför liten vigt på de från alla riksstånden afgifna motioner,
åsyftande nuvarande tulltaxas oföränderlighet.
Jag reserverar mig emot de grundsatser, hvilka föranledt besluten i tull-lag¬
stiftningen. De hafva synts utgå från kosmopolitisk åsigt, alt handeln bör vara fri
med alla så väl utlänningens som landets egna alster; att man af honom bör köpa
och till honom försälja, utan undanlag, allt hvad föremål är för ömsesidig konsum¬
tion; att konsumentens rätt är, att få köpa allt hvad han åstundar och hvarest han
kan få del för bästa pris 0. d. Men man upphäfver då på samma gång begreppet
om samhälle, om stal, förglömmande, att vilkoret för dess tillvaro är, att den cn-
88
Bevillnings-Ulskotlels Betänkande, M 8.
skildes rätt måste subordinera under det allmännas: att den enskildes rätt icke får
vara i strid emot statens, emedan det endast är staten, den fortfarande formen af
begreppet samhällighet, som kan tillförsäkra tillvaron af den enskildes rätt, dock
endast i den mån den är förenlig med statens, som består i skydd för dess fort¬
farande existens och fria utveckling i moraliskt och materielt afseende. Jag anser
således, alt den enskilde mäste underkasta sig vissa nödvändiga restriktioner för det
allmännas bestånd och förkofran, och att band på frihandeln måste finnas.
Historien lär oss också, alt andra stater genom restriktioner på handeln skyd¬
dat egna näringar och derigenom utvecklat sin manufakturkraft, till dess den vunnit
sådan höjd, att de kunnat öppna sina marknader för fri konkurrens med utlännin¬
gen; sjelfva England har gått denna väg till höjden af sin industri, och just då,
fyndigt nog, inbjuder det verldsstaterna, att, med motsvarande rättighet för sig, dit
få afsända sina alster.
Jag reserverar mig således emot borttagandet af införselförbuden ur tulltaxan,
emedan jag anser dessa restriktioner ännu vara fortfarande nödvändiga för våra fa¬
brikers, näringars och handaslöjders utveckling och förkofran; öfvertygad, att, om
dessa skydd dem beröfvas, gå de förr eller sednare sin undergång till mötes, paupe-
rismen skall fruktansvärd! tilltaga och beroendet af utlänningens alster blifva den
tyngsta skattebördan för det förut sig sjelf beskattande svenska folket. Man anför,
alt lurendrejeriet florerar genom införselsförbud; men med allvarliga kontroller hin¬
dras sådant i betydlig mån, så länge den förbudna varan icke får finnas på kräma¬
rens disk; men kommer den väl dit en gång, så ombytes rolen snart, då tullför¬
snillning intager lurendrejeriets verksamhet. Det är dåmera ej så lätt att utforska,
om varan är inlagen genom eller bredvid tullen, och i detalj-handeln är den ut¬
ländska manufaktur-artikeln företrädesvis omtyckt, äfven derföre att värdet icke kan
med lika lätthet beräknas, som på en inländsk produkt.
Jag reserverar mig emot nedsättning af de skyddstullar, föregående Stander
bestämt, emedan jag anser det vara statens ovillkorliga förbindelse att vårda och
hägna den inhemska industrien. Man säger, »alt nedsättningen bör redan kunna ske
med bibehållandet af näringarnes skydd, ty detta skydd bör ej vara utöfver vissa
procent; förut har det varit högt; statskassan får vinst af det, sorn eljest tullför—
snillas.» Men denna omtänksamma vård om industrigrenarne och statskassan torde
vid närmare påseende utgå från grundsatsen: att man bör söka att få köpa allt för
bästa pris. Måhända är man mindre bekymrad om följderna, hvilka komma att
blifva, att dessa industrigrenar, som man säger sig vilja skydda, undergräfvas, för
att småningom aftyna.
Bevillnings-Ulsknttets Betänkande, M 5.
8!)
Jag reserverar mig emot redan förut laga, nu ytterligare nedsatta tullsatser
på utländska lyxartiklar och öfverflödsvaror. Denna åtgärd utgår äfven från samma
grundsats, nemligen att få köpa allt för bästa pris. Dagligen se vi detta öfver-
svämmande af öfverflödiga lyxartiklar, som reta fåfängan och begäret alt köpa detta
kram, sorn fås för så billigt pris och är så vackert; konstlade behofver skapas, hvars
fyllande sker någon gång med saknad af det nödvändiga; på detta sätt undergräf-
ves enskildt bestånd och derigenom samhällets, så i moraliskt som ekonomiskt af-*
seende. Det är lyxen och öfverllödet med utländska alster, hvilka utgöra samhäl¬
lens kräfta, närd af handelsintresset och befordrad genom Svenska tålmodigheten, att
låta utländska probenreuter gårdfara, för att kolportera lyxen i landet och skapa
nya föremål för densamma, Må man betänka, att allt detta kramet måste en gång
betalas, att Svenska jernet och de glesnade skogarna äfven tagas i anspråk, för att
gälda ränta och amortering på omkring 24 millioner riksdaler, för hvilka till stör¬
sta delen Svensk jord är pantsatt hos utlänningen.
Jag reserverar mig slutligen emot tull-lindringar nes borttagande j afseende på
den transatlantiska sjöfarten, emedan jag ansett desamma till stor del bidraga till
Svenska handelsmarinens tillväxt och skeppsbyggeriernas ökade verksamhet. Genom
fördelen af transatlantisk sjöfart byggdes fartyg skarpare och ändamålsenligare för
snabbare expeditioner, och Svenska fartyg eftersöktes för fraktfart på alla haf. Denna
industri lemnade Svenska rederierna icke obetydlig vinst.
Frukten är äfven, att numera de kolonial-varor, som hemtades ur första hand
till bättre pris och god beskaffenhet, hädanefter torde få (agas från verldshandelns
focus, England, eller annorstädes ur andra hand.
Det försök, majoriteten inom Bevilinings—utskottet genomdrifvit, för att förmå
Rikets Ständer att antaga en till sina satser icke ny, men genom erfarenhet icke
bepröfvad ekonomisk lagstiftningsgrund, införd från England, ehuru der ej allmänt
erkänd, är bedröfligt. Detta land sträfvar att rycka åt sig verldsindustrien och verlds¬
handel^ Måtte man i Sverige hålla ögonen öppna, såsom i Tyskland, Frankrike
och annorstädes! I Sverige, hvars åkerbruk är hufvudnäring, bör, likasom i andra
väl ordnade länder, en vexelverkan finnas emellan det och näringarne. De kunna
ej existera hvarandra förutan, och i deras ömsesidiga produkters framkallande ligga
grundkapitalerna, landels sanna rikedom, förvarade; men köper man af utlänningen
allt hvad är af verkligt eller inbilladt behof, så gå fabriker, näringar, handaslöjder
och busflit sin död- till mötes, samt med dem åkerbruket. Faltigförsörjningarne få
utvidga sina asyler; och qväfves väfnads-industrien i Westergöthland, kunna vå¬
dor uppstå i de orter, der den utgör nästan hufvudnäring, vid en befolkning af
lith. lill R. St. Pral. 1850 & 1851, 5 Sami, \ Afd., 5 Haft. 12
90
Bevillnings-Ulskottels Betänkande, M 5.
omkring 100,000 menniskor. Yåra klimatiska och latituds-förhållanden i förening
meri brist på kapitaler böra påminna oss, att vi icke kunna taga jettesteg för alt,
uppnå andra länders industriella utveckling; men vi kunna en gång komma, och böra
sträfva att komma dit; blott man ej i förtid sönderbryter hvad vi redan ega, som
ock vore att betaga oss möjligheten dertill, eller hvad värre är, om man derigenom
sätter på spel vår nationalitet, och sjelfständighet.
I följd af hvad jag således haft äran anföra, hlifver min vördsamma tillstyrkan,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att tulltaxan den 4 De¬
cember 1848 må, intill dess Rikets Ständer vid en blifvande riksdag derom annor¬
lunda besluta, blifva oföriindradt gällande.»
1 denna reservation instämde Herr kontraktsprosten Holm.
1 ofvannämnde reservation, i hvad den rörer de grundsatser, hvilka föranledt be¬
sluten i tull-lagstiftningen, — och emot tull-lindringarnes borttagande i afseende på
den transatlantiska sjöfarten, instämde Grefve Lagerberg, Friherre Fr. Stiernstedt och
Herr F. Grönhagen.
7:o. Af Herr Prosten Arosenius:
»Yid utarbetandet af det tulltaxeförslag, som nu till Rikets Ständer aflemnas,
har Bevillnings-utskottet, efter min öfvertygelse, allt för mycket lemnat ur sigte de
inom fäderneslandet bestående förhållanden och med förkärlek omfattat den moderna
frihandelns theorier. Oaktadt från alla Riksstånden inkommit motioner, åsyftande ett
iner eller mindre orubbadt bibehållande af den under den 4 December 1848 ut¬
färdade tulltaxan, hafva hvarken dessa, eller den för all näringarnes utveckling nö¬
diga stadga i lagstiftningen mäktat tillvinna sig behörigt afseende. Man har i stäl¬
let till hufvudsaklig ledning utvalt dels det af förra riksdagens Bevillnings-utskott
framlagda, dels det af Herr Tulldistrikts-chefen Karström genom trycket utgifna för¬
slag, båda såsom enskilda motioner till tvenne Riksstånd afletnnade. Om det förra
behöfver blott erinras, att det vid 1848 års riksdag icke blef af Rikets Ständer an¬
taget, hvadan dess auktoritet icke behöft vara bindande. Hvad det sednare åter
beträffar, kan det vara naturligt, att, såsom här är fallet, en tulltjensteman, med
tullintrader såsom egentligt mål för sin verksamhet, icke tillbörligen aktar landets
och dess näringars serskilda intressen. Af denna ensidighet har ock blifvit en följd,
att bemaldta förslag merändels tagit till mönster tulltaxorna i Norrige och Dan¬
mark, länder, der industrien är föga utvecklad, och der hufvudnäringarne, i ena lan¬
det fiskeri, i det andra jordbruk, gå ut på frambringandet af lilsförnödenheter till
export. En sådan produktion behöfver ej genom tull skyddas för utländsk medtäf¬
lan, der kan sålunda inkomsternas högsta möjliga belopp utgöra tull-lagstiftningens
förnämsta ögonmärke.
Bcvillnings-Utskottcts Betänkande, Jft ä.
91
AU dylika maximer icke utan våda kunna tillämpas på Sverige, ligger i sakens
natur. Här finnas obestridligen nästan i hvarje riktning högt uppdrifna näringar,
eller ock äro de i starkt stigande; så att vår industri, der den åtnjutit omvårdnad,
efterhand närmat sig den hälsosamma ståndpunkt, hvarest allas väl befrämjas, utan
att ännu hafva öfverskridit deu gräns, bortom hvilken industrialismen vidtager med
dess öfverproduktion och dess tyranni öfver arbetskraften, d. v. s. Öfver den med
det egentliga handarbetet sysselsatta folkklassen. Ännu stå lyckligtvis inom vårt
fädernesland, åtminstone i näringarne, husbonden och arbetaren i ett godt och na¬
turligt förhållande till hvarandra, och mig synes vida klokare, att söka bibehålla denna
lyckliga ställning, än att af lystnad efter en luftbild under namn af frihandel ut¬
sätta båda parterna för alla vådorna af en täflan, den ingendera förmår uthärda.
Man påslår väl, att konsumenten har en naturlig rätt till möjligaste bästa pris
på sina behof, äfvensom alt ali sådan industri är onaturlig, hvilken icke med en mått¬
lig skyddstull kan bestå i t ä fl i n gs—st rid en med utlänningen. Denna sednare sats,
konseqvent genomförd, slutar dock med att förklara alla Sveriges näringar under
vissa omständigheter onaturliga, äfven dess jordbruk och bergshandtering, samt inne¬
bär så sin egen vederläggning. Och då onekligen inför det sunda förnuftet hvarje
verksam medborgare är på en gång konsument och producent, torde det skydd, som
lagstiftningen lemnar all inhemsk produktion, i lika eller jemförligt förhållande kom¬
ma alla medborgareklasser till godo. För den individuella verksamheten och omlan-
kan finnas dessutom i vårt land inga sådana skrankor, som utestänga den ene eller
andre från något vinstgifvande yrke; hvadan det lärer bero, icke af staten eller dess
lagar, utan af medborgarne sjelfva, hvilken bana de för sig eller sina barn beträda
och utvälja. Man kan derföre icke utan den största ensidighet eller misstydning
påstå, att staten gynnar den ene på den andres bekostnad, när den åt alla häfdar
arbetets rätt och lön.
Ofver beskaffenheten åter och graden af det skydd, som de olika näringarne
erfordra för ali vinna trefnad och ega bestånd, finnes ingen säkrare domare, än dels
erfarenheten, dels ett oförvilladt aktgifvande på de förhållanden, hvaraf, i serskilda
länder, de serskilda näringarne omgifvas och bero. I sednare hänseendet kan af in¬
gen sanningens vän förnekas, att alla de främmande länder, der några eller många
industrigrenar burit yppiga blommor och frukter, ega stora och vigtiga företräden
framför Sverige, vare sig i klimat, i råämnenas lättare åtkomst, i en billigare lef-
nadskostnad eller i ett vidsträcktare utrymme för afsättningen. Så många andra
omständigheter medverka derjemte till Sveriges oförmåga att uthärda full jemförelse,
att de alla ej bär kunna vidröras. Jag må blott antyda nationens och alla klassers
ovana vid den sega, men lugna ihärdighet, som utmärker andra mera industriella
1)2
Btitil/nings-UIskollels Betänkande, JV? 5.
folk. Lagstiftaren är skyldig att taga i betraktande alla dessa förhållanden, sådana
lie äro, ej sådana de i hans theorier borde vara. Då först lyssnar han rätt till
erfarenheten. Och rådfrågas denna, ander behörigt aktgifvande på vårt lands olikhet
tued andra industri-idkande länder, skall man finna hos oss vara behöfligt ett starkt
och kraftigt skydd, som säkrare vidrnaklhålles genom förbud, än höga tullsatser. Ty
tullförsnillning bedrifves alltid lättare än lurendrejéri, och Sveriges läge kräfver enkla,
tnen bestämda åtgärder emot handelns missbruk, sä vida det åt sina näringar vill
bevara det lif, som tacksamt lönar med allmän förkofran och trefnad.
M en erfarenheten vittnar dessutom, att just den vård, som staten hittills eg-
uat ät näringarne, inom Våra gränsor framkallat en oupphörligt stigande förädlings-
llit. Sannolikt hade denna tillväxt varit ännu snabbare, om de företagsamme med-
borgarne kunnat påräkna mera varaktighet hos våra ekonomiska lagar. En rättvis
granskare kan derföre icke förbise de förlamande följderna af den osäkerhet, hvar¬
under Sveriges näringsidkare lefva, åtminstone sedan den tid, då enskildta intressen
eller vilseledda opinioner på sina fanor skrefvo det förföriska ordet: handelsfrihet.
Så vidt jag förmår fatta den derpå följande striden, ligger på dess djup frågan:
huruvida Sverige skall till utlänningens större färdighet betala, eller för sina egna
invånare bevara den arbetsförtjenst, som ur råämnenas förädling till begärliga för-
bruknings-arliklar kan hemtaä? Och det må förlåtas mig, om, med denna uppfatt¬
ning, jag i svaret aldrig kunnat tveka.
Under de sednaste decennierna har svärdet sällan varit draget till krig inom
Europa; men derföre äro icke försvunna den egennytta eller den afund folken emel¬
lan, hvilka fordom upptände de blodiga striderna. De hafva blott vändt sig åt an¬
nat håll, der industrien blifvit täflingsämnet och skyddstuilarne dess fästningar emot
öfvermakten. Tull-lagstiftningen är ett af den nyare tidens slagfält, der de olika in¬
tressenas strider utkämpas, ej endast emellan medborgarne, utan äfven emellan na¬
tionerna. Deraf är lätt förklarligt hvarföre, de folk, hvilka inom industrien redan
äro öfvermäklige, söka diktera lagar för de svagare; men lika oförståndigt som
olyckligt för de sednare vore det, om desse, hänförde af klingande fraser eller blind
bärmningslusta, nedrefvo sina förskansningar och öfverlemnade sina hem till sköf¬
ling åt den beräknande egennyltan, det främmande öfvermodet. Kan och vill ett
folk icke sjelf kläda och föda sig af eget arbete, så försvinner snart dess oberoende,
och med detta äfven dess nationalitet.
Med sådan öfvertygelse måste jag reservera mig emot Utskottets alla hufvud-
sakliga förändringar i nu gällande tulltaxa. Första föremålet för denna reservation
är borttagandet af de i 24 § af underrättelserna till tulltaxan medgtfna tull-lin-
dringar för den större och allägsnare sjöfarten. Dessas upphörande er på diploma-
Kevillnin g s-Ut skottets Betänkande, M 3.
93
lisk väg äskadt af främmande regeringar; ensamt kännedomen om denna utgångs¬
punkt hade bort mana till varsamhet, enär svårligen en underhandling kan i dylikt
lall öppnas, utan beräkning på egna deraf väntade förmåner. De skäl för åtgärden,
hvilka man sökt hemta ifrån de med flera sjömakter ingångna traktater om ömse¬
sidig reciprocitet, dessa skäl äro klarligen vederlagda i det underdåniga utlåtande,
som Kongl. Kommerse-kollegium och Kongl. General-tullstyrelsen på nådig befall¬
ning under den 9 December 1850 i ämnet afgifvit, och som blifvit Utskottet med-
deladt. Förespeglingen om ökade tullintrader är en fiktion, ty den i taxan utsatte
tull har icke till det beloppet utgått för varor, införde från transatlantiska orter.
Också är i tullen på de förnämsta artiklarne föreslagen en nedsättning, svarande
emot den hittills genom tull-lindringarne medgifna; och den nu på de öfriga kolonial¬
varorna beräknade förhöjning, i min tanka hvarken billig eller gagnelig, hade lika
lätt kunnat öppet föreslås, äfven om tull-lindringarne fått qvarblifva. Någon annan
fördel för Sverige af den nu föreslagna förändringen lärer knappt uppgifvas, än att
våra smärre köpmän möjligen med mera vinst än förut kunna hemta sina varor
på närmare håll, ehuru dessa för konsumenten ej derigenom blifva billigare. Men
då en sannolik verkan också blifver, att Sveriges större handel och skeppsfart skall
nedtryckas och inskränkas, samt exporten allt mera försvåras, har jag ej vågat bi¬
draga till en förändring, så menlig för ett af fäderneslandets dyrbarare intressen.
Slorbrittanien, Holland, Frankrike, ja Förenta Staterna, alla ega och bibehålla ännu
för dem gagneliga differential-tullar; det är endast af och i Sverige man fordrar
deras borttagande. Det kan dock icke vara rätt att qväfva de för vårt land så
naturliga skeppsrederierna, icke klokt att sätta vår både export och import i be¬
roende af några få främmande stapelplatser, icke omtänksamt att så förminska vår
betydelse bland verldens civiliserade folk.
Dernäst reserverar jag mig emot borttagandet af de ut~ och införselförbud,
hvilka hitintills varit i tulltaxan bibebållne. Af den majoritet, hvilken inom Ut¬
skottet dikterat besluten, har den grundsats öppet blifvit uttalad och aldrig för¬
nekad, att detta borttagande endast borde utgöra begynnelsen till en fortgående
nedsättning i tullsatserna å dessa nu skyddade och för fäderneslandet vigtiga fabri¬
kater. Dermed sysselsatte fabrikanter och näringsidkare måste alltså anse den nu
föreslagna åtgärden, såsom första steget till förstöring. Del kan ej heller förnekas,
att lurendrejeriet mera fruktar förbud än höga tullar; och då de ena borttagas,
men för de andras verkliga erläggande nödiga kontroller icke endast försummas,
Utan till och med förhindras, kan man svårligen anse Utskottets förslag för annat
än en dödsdom öfver våra näringar. Lika litet kan bestridas, att de tillverkningar,
hvilka nu skyddas af förbud, äro för fäderneslandet af stor betydenhet, eller att dc,
94
Bevillnings-Ulskollets Belänkunde, Jtä 3.
i jemförelse med Sveriges tillgångar, sysselsätta ansenliga kapitaler och ål talrika
menniskomassor bereda ymnig eller tillräcklig arbetsförtjenst. Och när de tillika
befordra den inhemska omsättningen, samt sprida välmåga vida omkring sig, när
deras framåtskridande af alla sakkunniga erkännes; då synes ingen verklig fördel,
men väl både allmänna och enskilda olyckor kunna framkallas genom det nu så
ifrigt och ensidigt yrkade utplånandet af förbuden. Sverige, med sitt aflägsna läge,
sina svårare naturförhållanden, sina inskränkta hjelpmedel, kan och bör aldrig inlåta
sig i täflan med rikare industriella folk. Dess ära och sjelfständighet bevaras bäst
genom förnöjsam flit och måttliga anspråk. Äro förbuden väl borta, så finnes in¬
gen möjlighet, att vid inträffande öfverproduklion i utlandet, eller vid andra tänk¬
bara verldshändelser bevara arbetsamhetens välgerningar åt eget land; ty störtas, vid
en deraf uppkommen konkurrens, våra fabriker i grus, så återstår för arbetaren en¬
dast ett val — emellan tiggarestafven och våldet. Äfven England, för att icke
nämna Frankrike, har ännu förbud i sin tulltaxa; hvarföre kan dä icke Sverige få
åt sig bibehålla ett långt mera erforderligt skydd?
För det tredje, och hufvudsakligen på redan anförda skäl, reserverar jag mig
emot nästan alla af Utskottet föreslagna nedsättningar i nu gällande införseltull.
Åtgärderna vid artikeln trädvaror äro de enda, jag i detta hänseende anser lämpliga
och gagneliga. Endast tvenne år hafva förflutit, sedan nu gällande tulltaxa utfär¬
dades, och, så vidt jag förstår, har intet enda verkligt behof påkallat nedsättningarne.
Deras enda grund ligger uti de idéer om frihandelns lycksalighet, hvilka, importerade
från deras djupt beräknande födelsebygd, äfven här tagit den fart, att den närmaste
erfarenhets klaraste lärdomar deraf undanskjutas. Den omsorg, hvarmed våra större
fabrikanter begagnat skyddet till förbättring af sina tillverkningar, den stora svårig¬
het, hvarmed den mindre näringsidkaren och handtverkaren redan hafva att kämpa,
för bevarandet af en sjelfständig existens och allmänt nyttig verksamhet, jemte be-
hofvet af vidgade arbetstillfällen för en alltjemt växande befolkning, dessa förenade
skäl hafva för mig gjort till en oafvislig pligt, att åt alla medborgareklasser söka
bibehålla skyddet af nuvarande tullsatlser.
I likhet med hvad, som vid förra riksdagen föreslogs, har Utskottet äfven nu
sökt åstadkomma ett utbyte af hittills gällande värdeförtullning å vissa varor emot
tull efter vigt. Denna förändring är onekligen en förbättring, så vida den sker med
nödig varsamhet och tillräcklig sakkännedom. Denn3 sednare kan dock omöjligen
förväntas inom Utskottet, äfven kollektift betraktadt; åtskilliga af de föreslagna be¬
stämmelserna hafva vid anställd undersökning visat sig vara opålitliga, och vid så
dant förhållande har jag, ehuru gillande principen, trott en noggrann och opartisk
Beiil/nings-Ulskoltels Betänkande, JVi 5.
1*5
undersökning böra förutgå, innan med trygghet och rättvisa kan föreslås en för¬
ändring, hvaraf åtskilliga näringar kunna blifva synnerligen lidande.
Af det förestående följer, att jag hvarken med min röst bidragit till den nu
utarbetade tulltariffen, eller kan tillstyrka dess antagande. All industri behöfver
lugn för att utbildas och ega bestånd; allt vacklande, hvarje rubbning i den eko¬
nomiska lagstiftningen sätter detta lugn på spel och hotar industrien med undergång.
Tillståndet inom landels penningeverk manar till försigtighet, att icke dess redbar¬
heter må utlockas; ställningen i Europa är föga tjenlig att undanrödja farhågorna
för nya handelskriser. Knappt någonstädes herrskar det fredliga lugn, det förtroende
till framtiden, som måste finnas inom handelsverlden, om Sverige med fördel skall
kunna afsätta sina få, tunga och föga bearbetade exportartiklar, hvilka till både pro¬
duktion och förbrukning äro på ett så eget sätt begränsade. Att under en sådan
tid utsätta den inhemska industrien och handarbetet för vådorna af en nästan obe¬
gränsad utländsk medtäflan, alt då på en gång borttaga förbuden och alla högre
tullsatser, del är, efter mitt omdöme, lika hardt, som förmätet. Men jag inser ock,
att händelser kunna inträffa, hvilka göra partiella förändringar lika billiga, som önsk¬
värda. I’å det att sådana tillfälligheter malte till rikets fördel kunna begagnas, har
jag i Utskottet framlagt nedanstående förslag. Att del derstädes föll för den majo¬
ritet, som önskat stora förändringar, har icke rubbat min öfvertygelse. Jag tror
derföre, att det mest betryggande, likasom det mest fördelaktiga för Jandet, för nä-
ringarne och för de arbetande skulle vara, om Rikets Ständer nu inskränkte sina
åtgöranden vid tull-lagstifluingen till att godkänna följande förslag, sådant det Ut¬
skottet förelädes:
1 betraktande dels af osäkerheten i de allmänna politiska och kontmerciella
förhållandena inom Europa, dels af den mindre fördelaktiga ställning, hvari Sveriges
utrikes handel, samt dess inre omsättnings- och penningerörelse sig nu befinna,
föreslås,
alt, utan rubbning å Rikets Ständers sida i de nu gällande utförsel- och in¬
förselförbuden, samt med bibehållande af de hufvudsakliga tullbestämmelserna uti
tulltaxan af den 4 December 1848, med undantag endast af de här nedan till¬
styrkta förändringar i tullen å trädvaror, Rikets Ständer mätte uti underdånig skrif¬
velse hos Kongl. Maj:t anhålla, att, derest under tiden intill nästa riksdag, Kongl.
Maj:t skulle i nåder finna något eller flera eller alla nu befintliga utförsel- eller
införselförbud kunna till rikets g gn och befrämjande af dess exporthandel upphäfvas,
Kongl. Maj:t då mätte derom i nåder förordna, med kungörande af de tullbestäm¬
melser, hvilka för dylika fall blifva af Rikets Ständer eventuelt antagne, och med
stadgande i öfrigt af de kontroller, hvilka för de inhemska näringarnes och stats¬
96
Bevillnings-Utskottels Betänkande, M S.
inkomsternas skydd emot missbruk af den lemnade in- eller utförsel- tillåtelsen kunna
i nåder pröfvas erforderliga.»
8:0. Af Herr J. G. Schwan:
»Emot det af Höglofl. Bevillnings-Utskottet uppgjorda förslag till tulltaxa får
jag mig reservera, hufvudsakligen i följande punkter: nemligen, hvad tulls erläggande
vid utförsel af Svenska produkter vidkommer, hänvisar jag till min inom Utskottet
handlagde motion, hvaruti jag föreslog densammas upphörande för alla de i nu
gällande tulltaxa till utförsel tillåtne.
När Kongl. Maj:t fann för godt befria vår hufvudsakiiga trädvaru-export från
utgående tull. äfvensom allt smidt jern, med undantag af stångjern, som erlägger
4 sk. och smältstycken, 12 sk. per skeppund, känna vi alla, det dessa håda sednare
stipulalioner blefvo bibehållne endast och allenast för tolags-afgiftens bevarande åt
vissa städer, som tydligen synes af 22 § uti Underrättelser om hvad vid taxans
verkställighet iakttagas hör, der det heter: »För jern och koppar samt deraf till¬
verkade effekter må, vid export, tolag ej beräknas till högre belopp än utförsels¬
tullen
Dessa afgifter uppbäras också nu af städerne till sitt fulla belopp, som för
gårad koppar utgör 32 sk. b:ko per skeppund. Ehuru lill sitt nominella belopp ej
serdeles betungande, medföra de dock vid en utrikes skeppning, synnerligen hvad
jern vidkommer, stora och många olägenheter, och äro ej annat, än en ytterligare
och förhöjd beskattning på dessa, redan förut så tungt beskattade tillverkningar.
Hvad staten på dessa artiklar i utgående lull årligen uppbär, utgör cirka
50,000 R:dr B:ko,' och städerna enahanda summa, eller tillsammans cirka 100,000
R:dr B:ko. I sanning allt för mycket; helst statens årliga inkomst af tullen, och
städernas af tolagen redan så betydligen stigit, och ytterligare komma att än betyd¬
ligare stiga, om Riksens Ständer antaga den af oss nu föreslagna tull-lagstiftning.
Utskottet har bibehållit utgående tullen på ben, oarbetade, krossade, samt för¬
malda eller s. k. benmjöl vid 3 sk. per Lispund, hvilken förhöjda tullsats tog sin
början år 1842 och hade till påföljd benprisets nedsättning från banko till riksgälds.
Denna åtgärd vidtogs, som det hette, till landtbrukets befrämjande, oaktadt
få artiklar finnas, som måste uppbära så höga skeppningsomkostnader och draga så
dryga frakter, hvilka tillsammanstagne utgöra nära 50 procent af varans inköpspris:
ett skydd, hvarmed landtbruket ensamt borde vara belåtet.
Den naturliga följden häraf uteblef icke heller. Uti många delar af riket har
insamlandet af ben upphört; och hvad som synes mig hafva förtjent att af Utskottet
behjertas, är den serdeles ömmande omständighet, att den uslaste och aldra fattigaste
del
Bevillnings-Ut skottets Betänkande, JYi 3.
97
del af vår befolkning genom denna undantags—lagstiflning blifvit beröfvad allt tillfälle
sig lifnära, och fallit fattigvården till last.
Utskottet har väl föreslagit ved till tullfri införsel, samt på artikeln lax med-
gifvit någon nedsättning; men deremot på aila andra lifsförnödenheter bibehållit nu
gällande höga tullsats, hvaruti jag dock fortfar yrka nedsättning, i enlighet med de
grundsatser, jag i min motion .anfört.
Smör betalte lill och med 18-44 års slut 32 sk. b:ko per lisp., sorn då årli¬
gen lemnade en statsintrad af circa 40,000 R.dr b:ko. Från och med 1843 års
början uppsattes tullen till 2 R:dr 24 sk. b:ko per lisp., och snart sagdt all för—
tullning upphörde. Kongl. Maj:t nödgades nedsätta tullen till I R:dr 16 sk. b:ko
per lisp., och tull-inkomsten höjde sig åter till c:a 12,000 R:dr b:ko.
De grofva missbruk, hvartill höga tullsatser föranleda och hvartill de, snart
sagdt, inledt och tvungit en stor del af befolkningen i de norra länen, bevisar på ett
så klart och fullständigt satt Allmänna Resvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande JYs
40, hvaruti, bland annat, omförmäles den väl kända tilldragelsen med de 1,700 pro-
duklionsbevisen, der, lyckligt nog, ett mindre brott, stöld, befriade hela menigbeler
från att begå ett gröfre, mened, att jag vågar hysa den förhoppning, det Riksens
Ständer, efter tagen noggrannare kännedom af omförmälde Allm. Resv. och Ekon.-
Utskottets serdeles väl uppsatta Utlåtande JVs 40, icke ett ögonblick skola tveka åter
nedsätta tullen till hvad den var, eller 32 sk. per lispund.
Härtill kommer, att jag genom authentika räkningar styrkt, att förtulladt smör
här i Slockholm
hvaraf ådagalägges, att på de 20 åren 1827—1847 artikeln smör nära fördubblats
i värde.
Mig synes således, att det genom den höga tullsatsen åsyftade, men i sjelfva
verkligheten icke vunna skyddet för landtbruket, genom dessa så orimligt stegrade
priser lemnar detsamma en så stor fördel, att, om genom tullsatsens återförande
lill 32 sk. per lispund, denna varas ytterligare stegring kan förekommas, sådant med
fullt skäl kan påyrkas af den större del utaf landets befolkning, för hvilken denna
vara utgör ett hufvudsakligt födoämne.
Med afseende derå, att saltvaror, såsom sill m. m. utgöra vår drygaste import-
artikel, hvars värde uppgår till circa 3,000,000 R:dr banko, har jag inom Utskottet
påyrkat en successiv nedsättning å artikeln salt, till dess densamma slutligen kunde
Bilt. lill R. St. Brot. 1830 & 1831. 3 Sami., 1 Afd., 3 Haft. 13
1827 gällt
1837 »
1847 »
circa B.ko R.dr 3: 32.
» » » 5: 16.
» » » 7: —
98
Bevillninr/s-Utskottels Betänkande, JU S.
tullfritt få inkomma. Men då detta icke vann Utskottets bifall, inskränkte jag min
begäran lill tullens nedsättning från 56 till 24 sk, per tunna. Genom votering
och en ytterst svag majoritet blef nuvarande tullsats bibehållen, som gör, med till-
lägg af handels- och sjöfarts-afgifter m. m., från Medelhafvet c:a 153 % procent,
och från Portugal c:a 100 proc. å varans inköpspris.
Såsom bästa och enda medlet att upphjelpa våra egna fiskerier, och synnerli¬
gen för vår ladugårdsskötsel och landtbruket i allmänhet, är väl oundgängligen nöd¬
vändigt erhålla salt till möjligaste bästa pris. För den genom tullsatsens nedsättning
å denna vara minskade statsinkomst, är jag fullt förvissad om, att den stigande
produktionen af landtmanna-alster och den deraf härflytande allmännare välmågan i
rikt mått inom några år skall lemna staten ersättning.
Utskottet bär föreslagit upphörande af den, i 13 § af taxe-underrättelserna,
utländning medgifna rättigheten att, vid nybyggnad af fartyg härstädes, åtnjuta full
tull-restitution för skeppsförnödenheter, hvilken jag deremot anser ej allenast böra
bibehållas, utan, i likhet med hvad Herrar Rosenblad och Wairn föreslagit uti in-
gifne motioner, jemväl utsträckas till en hvar svensk man, som här låter nya fartyg
bygga-
I sammanhang härmed reserverar jag mig emot Utskottets förslag, att med in¬
förseltull belägga utländska fartyg med tillbehör. England bar redan medgifvit far¬
tygs tullfria införsel, och i Norrige utgör Kongl. Majits proposition i enahanda rigt-
ning föremål för Storthingets pröfning.
Då Sverige, hvad sjelfva fartygens byggande beträffar, ej bör kunna frukta ut¬
ländsk tällan, och eli fortsatt vidblifvande af tullafgifter å utländska fartyg möjligen
kan i England framkalla samma inskränkning af de genom navigationslagen vår flagga
medgifna stora förmåner, som ifrån och med detta års början af dylik anledning
vidtagits emot Belgien, hvars sjöfart på England blifvit gjord nära omöjlig, genom
en tullökning af 20 proc. å alla under Belgisk (lagga till England införda varor,
anser jag klokheten bjuda oss bevilja tullfri naturalisation af utländska fartyg åt de
nationer, som oss enahanda förmån medgifva.»
Komminister Beckman, J. IV-, instämde uti denna reservation i afseende på
tullen å smör och lax.
Herr Brodin, J. G., instämde uti denna reservation, hvad anginge varuartik-
larne ben, benmjöl och smör, samt i de 2:ne sista punkterne.
Herr Murén, P., instämmer i reservationen emot tullen å salt.
9:o. Af Herr W. M. Ekelund: »Emot Utskottets nu afgifna förslag till tull¬
taxa, hvilket, genom afskaffande af alla in- och utförselsförbud, genom borttagande
af de transatlantiska tull-lindringarne, och ändtligen genom nedsättning af införsels-
Uevillnings-UtskoUcls Betänkande, Jti 5.
90
afgifterne på åtskillige fabriks-, handtverks- och manufaktur-produkter, öppet går ut
på införande af ett nytt tullsystem och bårdt träffar flera näringar, skeppsrederierne
och den större handeln icke ens undautagne, måste jag redan ifrån en generell
synpunkt reservera mig.
Hvad åsigt man än må hysa om det allt hitintills bibehållna lull- och han-
dels-systemet, under hvilket dock fäderneslandets näringar och odling, industri, han¬
del och sjöfart, obestridligen gått framåt, och på det hela torde befinna sig i ett
vida sundare läge, än uti åtskilliga andra länder, hvarest visserligen framstegen kunna
synas större och resultaterne, från en sida sedda, förete en iner lysande yta, men
der ock fattigdom, arbetsbrist och sedeförderf hölja den andra sidan i långt mör¬
kare skuggor, så borde dock alla tänkande fosterlandsvänner, som icke äro färdige
att af lättsinne eller fanatism för ett klingande ord eller en lockande theori sätta
tusende sinom tusende medmenniskors välfärd på spel, vara eniga derom, att vid
utförandet af en så stor förändring, som den nu af Utskottets majoritet åsyftade,
hvilken direkt eller indirekt ingriper i alla folkklassers närings- och lefnadsförbål-
landen, det samvetsgrannaste afseende bör hafvas å tidsomständigiieterne, och huru¬
vida dessa äro för förändringen gynsamma eller icke.
Redan vid riksdagens början har jag, i anledning af de inom flera riksstånd
väckta förslagen om tulltaxans omstöpning, uti det stånd jag tillhörer, yttrat den
meningen, att närvarande tidpunkt alldeles icke vore lämplig för utförandet af en
stor och omfattande förändring i tuil- och handelslagstiftningen, äfven om förändrin¬
gen vore byggd på sådane grunder och i sina detaljer utförd på det sättet, att den
verkligen förtjenade namn af reform, hvilket jag ingalunda tror vara fället med det
arbete Utskottet nu för Rikets högloflige Ständer har framlagt. Den öfvertygelse,
jag då yttrade, har icke sedermera blifvit rubbad, aldraminst genom den knapphän¬
diga, föga upplysande diskussion, Utskottet egnade åt denna omätligt vigtiga preli¬
minärfråga, hvilken dessutom snart afskars utaf den, för förslagens framgång, på för¬
hand organiserade majoriteten. Tvertom bar jag utaf allt, som derefter tilldragit
sig omkring oss, både i den gamla och nya verlden, blifvit ytterligare styrkt och
befästad uti min tanke, den jag ock derföre önskade mätte uti Riksstånden under¬
kastas ett lugnare skärskådande, en mognare ompröfning, än som åt densamma
i Utskottet förunnades. Uti det yttrande, hvilket jag nu tillåtit mig att återkalla i
erinran, påminte jag huruledes vår regering, hvars reformerande, liberala åsigler i
tull- och näringslagstiftningsfrågor visst icke kunna ifrågasättas, hade vid början af
sistförflutne riksmöte öfverlemnat till Rikets Ständer ett tulltaxeförslag af fullt ut så
djupt genomgripande syftning, som det af en tulltjensteman sedermera utarbetade
projektet, hvilket Utskottets majoritet synnerligen omhuldat och sora i det hufvud-
100
Bcvillnings-Ulskollcts Betänkande, J\s ii.
sakliga blifvit lagdt till grund för dess arbete; men huru också regeringen sjelf,
efter några månaders förlopp, fann sig utaf de under tiden inträffade stora verlds-
bändelserna föranlåten att uppmana Ständerna, att gå med varsamhet tillväga, att i
det väsendtliga stadna vid statu quo och betrakta de föreslagna förändringarne så¬
som icke väckta. Jag vet visserligen att detta regeringens handlingssätt blifvit klan-
dradt, och ifrån partiandans synpunkt, likasom ifrån ståndpunkten utaf en ensidig
theori, som aldrig vill taga verkligheten i betraktande, sorn blott ser qvcestio an,
aldrig frågorna om huru eller när, torde hon ännu derför tadlas. Men att under¬
trycka sina individuella åsigter och uppoffra populariteten hos ett talrikt parti, när
inträffande omständigheter och den allmänna ställningen sådant fordra, anser jag
innebära en sjelfförsakelse, som utmärker ädelhet i sinnelag och tänkesätt, och när
historiens dom en gång varder afkunnad, hvilken icke fälles efter partiåsigter elier
vexlande majoritelsmeningar, så tror jag ock att den skall lyda, att vår regering
handlade icke blott ädelt och smnesstort, utan ock i hög grad statsklokt. Och
hvarest hafva väl äfven under de sista tre årens stora brytningar den nya och gamla
veridens mest upplysta regeringar och folk handlat på annat sätt, eller under tider
så fulla af äfventyr, då morgondagen knappt någonstädes kan beräknas, företagit vidt
utseende omskapningar i de lagar, hvarpå hela menigheters näringslif blifvit grun¬
dad! och hvaraf talrika arbetsklassers vilkor och förvärf äro mer eller mindre be¬
roende? I den fransyska republiken, hvarest likväl den liberala opinionen är så
mäktig och der tulltaxan innehåller mångfaldiga gånger flera prohibitioner än i
Sverige, har, och just för nyss anförda orsakers skull, icke den ringaste förändring
af tull-lagstiftningen uti liberal syftning skett sedan februari-revolutionen. 1 Nord-
Amerikas förenade stater hafva väl inom de tvenne sista åren två republikens pre¬
sidenter efter hvarandra uppmanat kongressen att vidtaga förändringar i tariffen,
men i hvilken syftning? Jo, i den meningen att förstärka tullskyddet för landels
industri och manufakturer, emedan erfarenheten hade ådagalagt, att det skydd, som
den tillvarande protekliva tariffen innebar, befunnits otillräckligt att mota den varu-
öfversvämning, hvarmed landet hemsöktes 1848 och 1849, till följd af de ytterligt
nedtryckta priser å alla fabriks- och manufakturartiklar, som voro en verkan af de
politiska och kommerciella katastroferne sistnämnde åren. I Tyskland har den van¬
liga treåra tullförenings-kongressen nyligen varit samlad. Men har den föreslagit
några förändringar af liberal tendens? Ingenting mindre. Tvertom, der, som an¬
norstädes, hvarest upplysning och statsklokhet få råda, har man i en tidpunkt, som
utmärkes af jäsning hos massorne och socialistiska och kommunistiska meningars ut¬
bredande, framför allt ansett angeläget vara, att icke osäkerheten och jäsningen
Bevillnings-Utskotlels Betänkande, M ä.
101
skulle ökas och få ny näring, medelst att rycka arbetet från arbetaren, hvilket, noga
att märka, är bans enda rikedom, hans hela utkomst.
Men hafva väl ulsigterna för utbrotlet af nya politiska och kommerciella skak-
ningar, utaf en ny verldsbrand, varit någonsin mera botande än nu? En ny hvälf¬
ning i Frankrike, med ledningsrör till alla kringliggande länder, är uppenbart i an¬
tågande och närmar sig alltmera, i samma mån det kritiska ögonblicket nalkas, då
valet af president skall försiggå. Hvarje postdag medförer underrättelser, huru oron
i sinnena och osäkerheten i affärsverldeu tilltaga, och huru alla partier på förhand
bereda sig till den afgörande kampen, men å andra sidan äfven huru Europas stora
makter rusta och väpna sig, huru de sammandraga trupper och närma dem efter
hand emot Frankrikes gränsor, för att icke blifva overksamma åskådare af striden.
En tidpunkt, då ett volkanlikt utbrott, skakande hela Europa i dess grundvalar och
beledsagadt af sådana ytterliga prisnedsätlningar å alla varor, som åtföljde 1848
års hvälfningar, är snart sagdt hvarje ögonblick att befara; — en dylik tidpunkt kan
åtminstone icke synas mig egnad för utförande af stora och djupt ingripande förändrin¬
gar i tull- och handelslagstiftningen, — här icke mera än annorstädes. Utan farhåga
att af någon sansad och opartiskt tänkande motsägas, vågar jag, i betraktande af
alla omständigheter, till och med hålla före, att närvarande tidpunkt är för sådane
förändringar ännu mindre lämplig, än året 1848. I öfverensstämmelse med de flera
inom åtskilliga riksstånd vid riksmötets början väckta motioner, vidblifver jag der¬
före den tanken, för hvilken jag ofvanföre i korthet redogjort, att Rikets Ständer
nu böra lemna tulltaxan i det väsendtligaste oförändrad, och att åt regeringen, hvars
framåtgående, reformerande grundsatser i tull-lagstiftningen hafva blifvit för tydligt
ådagalagda för att kunna nekas, tillitsfullt bör öfverlemnas, att intill niisla riksdag
vidtaga de större eller mindre ändringar, som den politiska ställningen kan med¬
gifva och verldsbandelns förhållanden göra rådliga och för vårt land nyttiga, hvar¬
till regeringen utan Rikets Ständers medverkan också eger full myndighet genom
dess grundlagsenliga rätt att nedsätta afgifter och upphäfva ut- och införselslörbud.
Men, oberoende af alla sådane från den yttre politiska ställningen och kom¬
merciella förhållanden bemtade skäl, anser jag mig äfven böra vidhålla min nyss
yttrade tanke, till följd af det sätt, hvarpå Utskottets majoritet gått till väga vid
uppgörandet af . dess tulltaxeförslag.
Oaktadt en otvetydigt röjd håg att nedsätta införselstullarne, som också i åt¬
skilliga fall blifvit verkliggjord, har dock Utskottets majoritet dels bibehållit dels
föreslagit, å många artiklar, temligen ansenliga importafgilter, serdeles å dem, hvarå
införselsförbuden blifvit borttagne; allt med tydligt ådagalagd beräkning, att det be¬
farade motståndet ifrån en mängd stora och vigtiga interessen härigenom skulle af-
102
Bevillnings-Ulskoltels Betänkande, M 5.
böjas, deras förening förekommas, och de sjelfva vinnas för tullsystemets förändring.
Men härunder har likväl den afsigten uttalals alltför bestämdt för att kunna förne¬
kas, alt det icke är meningen att gifva inhemska producenter och industriidkare
anstånd längre än till nästa riksdag; att nådens tid då är förbi, och att, om man
blott lyckas att vid nuvarande riksmöte, medelst en skenbar billighet och tillräckliga
tullafgifter borlköpa förbuden, om jag får nyttja det uttrycket, så är vid nästkom¬
mande riksdag ögonblicket inne alt företaga en eftertrycklig revision utaf skydds—
tullarne och att högst betydligt nedsätta dessa å såväl bergsbruks- sorn fabriks- och
handtverksvaror, hvartill man dä, sedan förbuden en gång äro borta, anser sig allde¬
les oförhindrad.
Denna plan, ehuru skickligt uttänkt i öfrigt, har dock det grundfelet, alt för
näringsidkaren rakt upphäfva all möjlighet af beräkning och tillintetgöra all säker¬
het, hvilken likväl är hans förnämsta behof. Den ovisshet om tull-lagarnes bestånd,
som hitintills återkommit vid hvarje riksdag och utgjort, jag vågar tryggt påstå det,,
största hindret för framstegen af svenska industrien, skulle genom antagandet af
Utskottets tulltaxeförslag, långt ifrån att minskas, tvertom till en ytterlig grad blifva
ökad. Hitintills har åtminstone utrymme varit lemnadl för hoppet, att någon större
rubbning icke skulle ega rum i de stadganden, hvarpå näringsidkaren grundat sina
beräkningar och företag. Nu är planen uttalad och utsigten gifven, att vid nästa
riksmöte än mera vidtutseende förändringar i tullsatserne skola vidtagas. Och
jag frågar då billigt, hvilken skulle vara nog oförsigtig, att under sådana förhållan¬
den de kommande tre åren nedlägga kapitaler i något nytt industriföretag; och in¬
gen fabrikant, som är nog olycklig alt redan befinna sig inledd i sådarie företag,
kan under tiden veta om han skall nedlägga eller fortsätta sin rörelse. All ut¬
veckling är hämmad, all beräkning omintetgjord, allt är satt på spel, allt öfverlem-
nadt åt slumpen och godtycket.
Vida bättre för industri och näringar hade det varit, om Utskottets majoritet
gått öppet tillväga samt utarbetat och för riksstånden framlagt projektet till en
verkligt liberal tulltariff, i stället för det nu framgifna gäckande och förstörande öf-
vergångsförslaget, hvilket hvarken är liberalt eller prohibitiv!, utan en misslyckad
produkt af begge systemerne. På hvilka grunder ett verkligt liberalt tullsystem
skall uppföras, är numera ingen hemlighet. Den enkla satsen, att den, som skall
konkurrera med andra och sälja för godt pris, äfven måste sättas i stånd att till¬
verka för godt pris, innehåller hela systemet. Och erhålla Sveriges industriidkare,
likasom Englands, alla lifsmedel, alla rudimaterier och beredningsämnen tullfritt, så
att lefnads-, arbets- och tillverkningskostnaderne blifva låga, så behöfva ej heller
de några omåttliga skyddstullar för sitt bestånd. Ett sådant system, billigt mot för¬
Bevillnings-lllskottets Betänkande, JV? S.
103
brukaren och rättvist mot tillverkaren, innehåller också garantier mot de täta för¬
ändringar i tull-lagarne, som utgjort svenska industriens värsta fiende; ty ingen
frestas att begära ändring i algifter, som äro måttliga och hafva det upplysta tän¬
kesättets sanktion.
Utskottets majoritet har dessutom alldeles uraktlåtit att taga tvenne vigtiga om¬
ständigheter i betraktande, åt hvilka jag tror att vid införandet af ett förändradt
tullsystem ett det mest noggranna afseende bör egnas. Den ena är reciprociteten
i handelsförhållanden med främmande makter, den andra, våra tullförhållanden med
brödrariket Norrige.
Sveriges hufvudsakligaste exportartiklar äro jern och trädvaror. Den förra ar¬
tikeln är i Tyskland och Frankrike belagd med en hög prohibitiv tull, och våra träd¬
varor erlägga i England, oaktadt den helt nyligen verkställda nedsättningen, diffe¬
rentialtullar åtskilliga hundrade procent högre än afgifterne å de Canadensiska. För
Tyska yllevaror, för Frankrikes sidenvaror och för Englands bomulls- och ylleväf¬
nader, jern och stålmanufakturer, uppstå, genom tullsystemets ändring, här betydliga
fördelar. Yore det då ej rättast att dröja med dessa fördelars beviljande, tills mot¬
svarande förmåner äfven blifvit i nämnde länder Sveriges hufvudprodukter tillagde?
Det nu förhandenvarande exemplet med raffinadsocker ådagalägger, hvilken för¬
lägenhet och hvilka obehagligt invecklade förhållanden uppkomma för Sverige och
äfven för Norrige, genom den ömsesidiga rättigheten att sjöledes mot half tull in¬
föra hvarandras fabrikaler. Anläggas spinnerier och klädes- eller bomullsfabriker
m. m. i Norrige, så ökas ännu mera dessa förvecklingar, och hvarje tullsats å dy¬
lika artiklar i svenska tulltaxan blifva ett gäckeri, då blott hälften derutaf behöfver
erläggas, när ät fabrikatet kan gifvas namn utaf norrskt. Någon definitiv reform
af Sveriges tullsystem, uti en liberal syftning, synes mig derföre också ej kunna
åstadkommas förr än i sammanhang med en verklig tullförening med Norrige, hvars
skyndsamma tillvägabringande påkallas utaf båda ländernas sannskyldiga bästa.
Efter denna generella motivering af min öfvertygelse, hvarföre någon hufvud¬
saklig ändring i tullsystemet icke nu bör företagas, och aldraminst på det sätt Ut¬
skottets majoritet föreslagit, öfvergår jag till framställning af några anmärkningar
emot specialiteterna i taxeförslaget, hvarvid jag dock, för att icke blifva för vidlyf¬
tig, nödgas med tystnad förbigå de flesta.
Utskottets majoritet har tillstyrkt borttagandet af de transatlantiska tull-lin-
dringarne. Jag beklagar lifligt om riksstånden skulle bifalla detta tillstyrkande.
Borttagandet af berörde tull-lindringar skulle verka i hög grad menligt för vår
jern- och trädvaru-utförsel, för den större handeln, för skeppsrederierne och alla
dermed samband egande yrken och näringar, utan att jag förmår inse, att den stora
104
Bevillnings utskottets Betänkande, M 5.
massan af konsumenter utaf socker, kafle, tobak m. m., derutaf skulle hemta rin¬
gaste fördel; tvertom synes mig erfarenheten och de gängse priserne här å dessa
artiklar hafva under de sednare åren ådagalagt, att jemväl konsumenterne uti sin
mån haft fördel af ifrågavarande tull-lindringar. Uti Utskottets utlåtande anföres
väl utur Kongl. Koinmerse-kollegii berättelse för 1849, alt utaf de svenska fartyg,
som nämnde år besökt Brasilien, Buenos Ayres och Havanna, endast cirka femte¬
delen (till lästetalet) återgått direkte till Sverige, och att hela återstoden varit använd i
fraktfart emellan främmande länder, hvaraf den slutföljden vill insinueras, alt tull¬
lindringen skulle vara öfverflödig för alt upprätthålla Sveriges transatlantiska sjöfart.
Men det anförda sifferexemplet bevisar alldeles icke hvad Utskottet dermed vill
göra sannolikt. Ty vissheten alt, derest förmånliga frakter på de transatlantiska
platserne ej stå att erhålla, i värsta fallet kunna intaga återlast på Sverige, är just
det sorn gifvit våra skeppsrederier mod och företagsamhet, att med sina fartyg våga
dessa aflägsna och kostsamma färder. Den höga siffran af fraktsökande svenska
fartyg på dessa platser ådagalägger emellertid, hvilken stark konkurrens, som Eng¬
lands fartyg der möta uti vår handelsflotta, och jag finner således visst icke under¬
ligt, alt engelska kabinettet »pä diplomatisk vagn velat aflägsna denna konkurrens
genom yrkandet på lull -1 i nd ringarnes borttagande; likasom det ifrån en annan syn¬
punkt visserligen ock skulle vara för Englands ej mindre än för Hollands intressen
högst fördelaktigt, om Sverige indirekt öfver London och Rotterdam hemtade sitt
behof utaf råsocker, kafle, tobak, risgryn, arrak, romm m. fl. transatlantiska produk¬
ter, i stället för direkt från produktionsorterne. Men då de på den diplomatiska
vägen gjorda framställningarne ej blifvit meddelade Utskottet, och utaf Kommerse-
kollegii äfven derom afgifna utlåtande icke heller kunnat inhemtas, hvarken att ett
afslag å desamma skulle vara åtföljdt utaf några olägenheter för svenska handeln
och sjöfarten, och ej heller att några fördelar blifvit erbjudna såsom vederlag för
tull-lindringarnes upphäfvande; så anser jag mig pligtig, att afstyrka bifall tiil Ut¬
skottets förslag, och sådant' desto heldre, sorn med all sannolikhet bör kunna för¬
modas, att, derest icke tull—lindringarne borttagas, till följd af det Ökade behofvet af
jern, trädvaror och fartyg, hvilket den hastigt tillvexande befolkningen och civilisa¬
tionen på Amerikas vestra kust, i Australien och på Stilla oceanens öar nödvändigt
måste inedföra, äfven Sveriges jern- och trädvaru-export till dessa länder snart
skall betydligt öka sig och likaså svenska handelsflottans delaktighet i den riktande
fraktfarten på nämnde aflägsna farvatten.
Den nedsättning af tullen å bomullsgarn ifrån S till 4 sk. per skålpund,
som Utskottet föreslagit, måste jag äfven afstyrka. De bekanta våldsamma fluktua¬
tionerna
Bevillnings-Utskollets Belänkande, M 3.
105
lionerna i råämnets pris, uppgående ända lill 80 procent och deröfver, hafva för spin¬
neri-industrien medfört en svår konjunktur, så mycket kännbarare, som (lere af Sve¬
riges spinnerier äro nyligen anlagda. En sådan konjunktur är ej lämplig för minsk¬
ning af del skydd, denna industri för närvarande åtnjuter, och aldraminst för ned¬
sättning af införsels—afgiften å de finare garnnummerue, dem åtskilliga spinnerier nu
också här begynt tillverka, och å hvilka tillverkningskostnaden är långt högre än å
de gröfre. Då Utskottets majoritet nödvändigt ansåg sig böra tillstyrka nedsättning,
så hade det derföre varit välbetänkt, om här, såsom i andra länder, skillnad blifvit
gjord emellan finare och gröfre nummer, och 8 sk. lull blifvit bibehållen åtmin¬
stone å allt bomullsgarn öfver JVs 20 efter Engelsk beräkning.
Likaledes måste jag anmäla min skiljaktiga mening i afseende på införselstullen
å bomullsstrumpor, hvilken, vid förra riksdagen nedsatt från 2 R:dr 10 sk. 8 rst
till i R:dr 16 sk., Utskottets majoritet nu ytterligare föreslagit att nedsättas med
16 sk. eller till 1 R:dr per skålpund. För att icke gä allt för brådstörtadt till¬
väga, synes mig att nedsällningen kunnat stanna vid 1 R:dr 8 sk. per skålpund.
Då jag i det föregående afslyrkt all hufvudsaklig ändring af tullsystemet, så¬
som ytterst vådlig under så vidtutseende förhållanden, som de närvarande, så ligger
väl häruti äfven ett afslyrkande i allmänhet af borttagandet i närvarande tidpunkt
utaf de återstående in- och utförsels-förbuden. Men serskildt tror jag mig dess¬
utom böra fästa uppmärksamheten på vådorna af införsels-förbudens afskaffande å
färdiggjorda kläder, kläden och bomullsväfnader, samt de enkla sidenväfnader, för
hvilka förbudsskyddet ännu bibehålies, äfvensom af upphäfvandet af förbudet mot ut¬
försel af tackjern. Tillåtelse till införsel af färdiggjorda kläder skulle säkert föran¬
leda etablerandet icke blott af stora försäljningsmagasiner för denna artikel, ulan äf¬
ven af verkstäder, hvarest beställningar efter laget mått kunde göras och sedermera
effektueras med nästa ångbålslagenhet. Tillverkningen af kläden och heiyllelyger har
i Norrköping under de sista 10 åren stigit så betydligt, att då den år 1840 upp¬
gick till 474,486 alnar, den år 1880 deremot derstädes utgjorde 1,082,280 al¬
nar, och folkmängden har under denna kraftiga utveckling af fabrikationen äfven
vunnit en förvånande tillväxt. År 1822 utgjorde Norrköpings befolkning blott 9,180
personer, år 1840 hade den stigit till 12,992, och sistlidne år uppgick den ända
till 17,000. D enna utveckling och alla de lofvande utsigter för framtiden den in¬
nebär, skulle säkerligen blifva tillintetgjord, om under så ogvnsainma och hotande,
förhållanden, som de närvarande, förbuden mot införsel af kläden och färdiggjorda
kläder blefvo upphäfna. En sådan förstöring skulle äfven tillåtelsen till införsel af
bomullsväfnader säkerligen medföra för den idoga befolkningen i Elfsborgs län, lika-
Bih. lill R. St. Prot. 1830 tfc 1831. S Sami., 1 Afd., 3 Hafi. 14
10G
11 eviltnings-Ut skottets Betänkande, S.
sorn den vackra, på sednare tider mycket framskridna sidenfabrikationen, hvilken
dock nu endast är skyddad i afseende å sådana alster, som egentligen förbrukas af
samhällets mindre bemedlade klasser, skulle genom en lössläppt tällan med utlännin¬
gen, gå sin undergång lill mötes. A tackjern har Utskottet föreslagit en utförsels¬
tull af 3 R:dr 16 sk. per skeppund, och denna afgift är visserligen så hög att den
utgör ett förbud uttryckt i siffror. Men hven) kan väl dåra sig med inbillningen
alt denna höga tullsats länge skall bestå. Tackjerns-tillverkarne skola tvifvelsutan
yrka, alt deras produkt ej må beläggas med högre tull än stångjerns-lillverkarnes.
Utskottets majoritet har genom sitt förslag brutit freden emellan dessa två intressen,
och dem emellan organiserat eli krig, som kanske ej långt till skulle leda till ned¬
läggning af en stor mängd stångjernsverk.
Slutligen anser jag mig äfven deremot böra anmäla min reservation, att Ut¬
skottet icke sjelf utfört förtuliningssystemet efter vigt med tillämpning på viner och
alla öfriga våtvaror, ulan blott föreslagit en underdånig hemställan till Kongl. Maj:t
om vidtagandet af denna nyttiga reform; samt att Utskottet, vid tillstyrkandet af in¬
förselsförbudens borttagande å väfnader och färdiggjorda kläder, ej fästat de vilkoren,
att denna införsel endast till några få betydligare stapelstäder må ega rum, och att
i sammanhang dermed äfven en skärpning af flera andra nödiga kontroller bör vid¬
tagas.»
10:o af Herr P. Murén:
»Redan år 1823 förklarade då varande Rikets Ständer uti underdånig skrif¬
velse till Kongl. Maj:t att de, vid en närmare granskning af Svenska handelns ställ¬
ning, funnit densamma inskränkt och besvärad af en mängd förbud, tillkomna i för¬
modan om dess gynsamma ledning, »under en annan och om handelns sanna väsende
mindre, upplyst tid», men alt erfarenheten ådagalagt, att så beskaffade grundsatser
icke uträttat hvad de bordt; att de för Svenska fabrikernes upphjelpande vidtagna
anstalter, oaktadt alla mer och mer skärpta straffbestämmelser, icke kunnat bereda
ändamålet alt freda fabrikerna från en skadlig inverkan af lurendrejeri och tullför¬
snillning, men deremot ländt statens inkomster till afsaknad; och när dessa förhål¬
landen bevisade, att lurendrejerierna, dc stränga straffen till trots, forlforo; att de,
genom modets och vanans välde måhända skulle ökas till uppenbar skada för sta¬
ten och under gr öfvande af de ädlare begreppen om laglydnad och sedlighet inom
samhället, så hade Rikets Ständer ansett sig böra uppsöka en annan grund lill han¬
delns underlättande och i sådant hänseende antagit:
»att en allmän frihet borde förunnas alt, emot afpassad tull införa alta ut¬
ländska varor.n
Bevillnings-UlskoUcls Betänkande, JM 5.
107
Utaf Rikets Ständer var således handelsfriheten erkänd och antagen för nära
30 år sedan oell den Idef det 1840 äfven af regeringen. Kongl. Majit, som 1839
låtit nedsätta en kommitté, »för tulltaxans öfverseende och granskning», öfverlernnade
lill 1840 års Ständer nämnde kommittés betänkande, hvaruti som hufvudgrund an¬
tagits en oinskränkt handelsfrihet, med det förklarande, att Kongl. Maj:!, i öfver¬
ensstämmelse med de af kommitterade uppgifne hufvudgrunder för tulltaxe-reglerin-
gen, för dess del ansåge binder ej böra vidare möta, för det sedan år 1823 allt
mer och mer fränträdda så kallade förbuds-systemets definitiva upphörande.
Uti nådig proposition till Rikets Ständer 1847 förklarade Kongl. Majit sig
anse tiden vara inne för en »mera fullständig tillämpning af de till handelns lättnad
syftande grundsatser, hvilka redan en längre följd af år varit af lagstiftaren god¬
kända» och då varande Bevillnings—utskott utarbetade, i nära Öfverensstämmelse med
den nådiga propositionen ett tulltaxeförslag, utan något förhud emot varors in- eller
utförsel.
Häraf synes således, att landets regering och dess representation eller begge
statsmakterne redan från längre, ehuru tyvärr! skiljda tider tillbaka, antagit och pro¬
klamerat oinskränkt handelsfrihet och då nuvarande Bevillnings-utskott äfven vid —
blifvit samma princip eller hufvudgrund, sä tillåter jag mig visst icke betvifla, alt
Rikets Höglotligc Ständer, för sin del, äfven nu skola erkänna nyttan och nödvän¬
digheten utaf borttagandet af de hitintills gällande, för industri och moralitet skad¬
ligt inverkande förbuden och således i detta fall godkänna Utskottets förslag; men
då Utskottet dels bibehållit flera i nuvarande tulltaxa åsätta, öfver måttan höga, tull¬
bestämmelser, och dels i utbyte mot förhud eiler vid förändring af förtullningssätt
från värde till vigt, föreslagit alltför boga lullsatser, så nödgas jag deremot nedlägga
min vördsamma reservation.
All erfarenhet vitsordar, att för högt åsatte tullbestämmelser, långt ifrån att
inbringa staten en påräknad inkomst och skydda den inhemska produktionen, i sina
verkningar medföra raka motsatsen. Derom kan hvar och en förvissa sig, som vill
egna ringaste uppmärksamhet åt vår tull—lagstiftningshistoria frän längre eller kor¬
tare tid. Derutaf finnér man lätt, hurusom förtullning och produktion inom landet
samtidigt stigit, så fort något förbud emot införsel borttagits eller en för hög tull¬
sats blifvit modererad. Ett bland de sednaste exemplen i detta fall företer sig med
den obetydliga artikeln bomullsstrumpor.
Derå har tullen länge och intill 1848 års slut varit bestämd till 2 R:dr 10
sk. 8 rst banko per skålpund, men blef från och med år 1849 nedsatt till 1 R:dr
16 sk. eller nära hälften af den gamla tullsatsen.
108
Bevillnings-Utskottels Betänkande, M S.
Är 1848 inföitullades 201 skålpund ä 2 R:dr 10 sk. 8 rst, som, med tillägg
af 10 procent till handels- och sjöfartsfonden, gaf en statsinkomst af 491 R:dr 16
sk. banko.
År 1849 införtullades 9,354 skålpund å 1 R:dr 16 sk., som, med tillägg af
10 procent till handels- och sjöfartsfonden, inbragte 12,639 R:dr 10 sk., således,
redan första året efter den betydliga tullnedsättningen, en med 12,147 R:dr 42 sk.
banko ökad, eller fullt 25-dubblad statsinkomst.
Den inhemska strumpfabrikation, hvars målsmän i den lägre tullsatsen förutsågo
endast undergång och förderf, gäckade dessa förutsägelser; ty år 1849 eller samti¬
digt med tullnedsättningen minskades visserligen fabrikernas antal med tvänne; men
deremot ökades strumpstolarnes antal med 19, arbetarnes med 49 och tillverknings¬
värdet med 12,140 R:dr.
Emellertid logo tulltjenstemännen ännu /år 1849 i beslag l,249l/3 skålpund
bomullsstrumpor eller ungefär 6 gånger mera än hvad som 1848 införtullades och
hvaraf visar sig att äfven den vid sista riksdagen beslutade tullsatsen måste än vi¬
dare betydligen modereras. Utaf konfiskations-förteckningarne finner man ock, huru¬
som just de artiklar, hvilka äro åsatte antingen förbud eller höga tullsatser förnäm¬
ligast utgöra föremål för den demoraliserande lurendrejeri- och tullförsnillnings—
industrien, såsom bomulls- och ylleväfnader af alla slag, finare jernsmiden och bleck—
slagare-arbeten m. m., och slutligen torde tullförsnillningen å smör i Norrbotten,
jemte, i anledning deraf, inträffade händelsen med inbrottsslölder af produktionsbe-
visen utgöra ett tillräckligt varnande exempel på inflytelsen af höga luilsatser.
Dessa och likartade omständigheter, alltid och allestädes iakttagna följder af
prohibitiva förfoganden, synas mig kräfva rättelse i flera af Utskottet föreslagna tull¬
bestämmelser, hvaribland jag företrädesvis bör uppehålla mig vid följande.
llleckslagare-arbeten åsattes vid 1845 års riksdag 50 procent förhöjda afgifter,
hvilka vid sisla riksdagen bibehöllos. Man köper nu sådana utländska arbeten här
i staden lid pris, ofta icke öfversligande blotta tullsatsen. Hvad staten och den in¬
hemska tillverkningen vunnit genom denna tull-lagstiftning, bevisas bäst af nämnde
förhållande. Jag föreslår, att 1841 års tullsatser, ehuru redan nog höga, måtte
åter upptagas, nemligen för olackerade bleckslagare-arbeten 8 sk. och för de lacke¬
rade 10 sk. skålpundet.
Garn, linne-, äfvensom tråd af samma ämne, derå föreslagna tullsatserna öfver¬
stiga 50 procent af de serskilda varuslagens medelvärden; och dessa varuslag äro
likväl endast halffabrikater, hehöfliga för både husslöjden, linneväfnads-fabrikationen
och flera bandtverkerier. I öfverensstämmelse med Kongl. Majrls vid sisllidne riks¬
Bevillnings-Utskollels Betänkande, M 3,
109
dag afgifne taxeförslag, anser jag (ullen höra bestämmas ä linnegarn, ofärgadt till
8 sk. och färgadt till 12 sk. samt å linnetråd, alla slag, tili 16 sk. skålpundet.
Gevär, delar deraf. Den härå af Utskottet föreslagna bestämmelse af dubbelt
den tull, som i allmänhet är stadgad för ämnet, arbetadt, hvaraf gevärsdelarne be¬
stå, har alla kriterier af hvad den ock verkligen är — eu händelse — ett hugskott.
Man ville skydda den inhemska handteringen genom att motverka en presumerad, i
stort dock otrolig försnillningsmethod, men man betog den inhemska handteringeo ut¬
vägen alt för drägligt pris förskaffa sig utifrån sadane gevärsdelar, hvilkas tillverk¬
ning inom landet ännu icke vunnit erforderlig utveckling, på samma gång som man
genom det alldeles abnorma stadgandet sönderslet systemet af lika tull å till ämne
och arbetskostnad likartade produkter. Jag hemställer, att, såsom tullafdelningens
förslag ock innehöll, delar af gevär må åsättas lika tull med ämnet, arbetadt, hvaraf
de bestå.
Hudar, oberedda: torra oeh andra slag, har Utskottet, utom en, i samman¬
hang med tull-lindringarnes upphörande, föreslagen jemkning i tullen å de förra,
bibehållit vid nu gällande höga tullsatser 2 sk. å torra hudar och 1 sk. å andra
slag. Dessa, före år 1816 endast till hälften af nu varande belopp stadgade, tull—
afgifter föregifvas afse skydd åt inhemska boskapsskötseln, oaktadt det är allmänt
bekant, att priset å svenska hudarne fallit samtidigt med både tullfördubblingen och
en fortfarande stegring af hudprisct å verldsmarknaden. Det är sättet, hvarpå bo¬
skapsskötseln här bcdrifves vid sidan af bränvinsbränningen, som nedsatt svenska
hudarnes duglighet; och om det vore möjligt alt med konstlade medel uppjaga den
förderfvade varans handelsvärde, så läge dock deri ett groft bedrägeri emot konsu¬
menten. Med de höga tullafgifterne vill man \idare bereda statsverket en ökad
inkomst. Att man vinner detta mål är onekligt, ty införseln har stigit betydligt;
men man synes förgäta hvem det är, som måste betala denna höga statsintrad. Är
det företrädesvis den förmögnare? Utgår beskattningen efter allmänt giitiga grunder?
Visserligen icke. Höga tullafgifter å äfven för de fattigaste samhällsklasserna oum¬
bärliga nödvändighetsartiklar, i detta ords fulla betydelse, kunna icke försvaras. Ser
man vidare på inhemska näringarnes behof, så är det uppenbart, att garfverierna i
första hand tryckas af den höga tullen å råvaran; och att den mängd näringar,
hvilka till förbrukning bearbeta lädret samt de ännu flera, hvilka i lädret hafva ett
vigtigt ämne till machinerier m. nr., alia lida af den höga beskattningen. Det är ock
märkligt, att nästau alla andra Europeiska länder, äfven der prohibitiva grundsatser
i tull-lagstiftningen eljest hyllas och jordbruksintresset är långt mäktigare än här,
hafva fritagit oberedda hudar från all tull. Ehuru en sådan lagstiftning äfven här
vore nyttig och önsklig, har jag nu stannat vid det anspråkslösa yrkandet af de
110
Bevillnings-Vlskoltels Belänkande, Jls 5.
tullsa (ser Kongl. Maj:ts förslag vid sista riksdagen upptog: för torra hudar 1 sk.
8 rst. och för andra slag 10 rst. skålpundet.
Den under hufvudrubriken jern förekommande artikeln manufaktursmide, ej
specificeradt, har, lika med bleckslagare-arbeten, i tillämpningen ådagalagt följderna
af öfverdrifna tullsatser; och ehuru Utskottet erkänt bebofvet af rättelse deri, inne¬
fattar förslaget likväl icke på långt när hvad derutinnan bör åtgöras. Lika med
Kongl. Majlis och Bevillnings-utskottets förslag vid sistlidne riksdag, anser jag tullen
å manufaktursmide böra bestämmas å del opolerade till 12 sk. och å det polerade
till 18 sk. skålpundet.
Lin. För segelduks-fabrikationen är nu genom undantagslag medgifven en be¬
tydlig nedsättning i den å råvaran lin stadgade, 25 procent af värdet öfverstigande,
införseltullen. Idka litet som nyttan och nödvändigheten af denna nedsättning kan
förnekas, lika litet torde man kunna försvara en högre beskattning å det lin, som
skall bearbetas för andra ändamål, såsom beklädnads-persedlar, fiskredskap m. m;
och jag föreslår derföre, alt undantaget måtte blifva regel, och lin för hvad ända¬
mål som helst, medgifvas den lägre tullsatsen, eller åtminstone att tullen må i all¬
mänhet nedsättas för ohäckladt lin till 16 sk. och för det häcklade till 40 sk.
lispundet.
Å salpeter upptager Utskottets förslag en tull af 2 R:dr lispundet, eller 60
procent af verkliga varu-värdet i utlandet. Vådan af en sådan tullsats är ögon¬
skenlig; och då Kongl. Majit vid sistlidne riksdag föreslog 36 sk. samt Bevillnings¬
utskottet 1 B:drs lull, hvilken sistnämnda tullsats äfven nu varande tullafdelningen
vidblef, hemställer jag att tullen icke må blifva högre än 1 R:dr lispundet.
Min åsigt att tullen å ull må återföras lill hvad den före år 1842 utgjorde,
eller 2 sk. skålpundet, utan åtskillnad för gröfre och finare slag, är öfverensstämmande
med Kongl. Maj:ts förslag vid sistlidne riksdag. Klädestillverkningen och ylleväfnads-
industrien i allmänhet kunna aldrig säkrare främjas, än genom lindrade råvarupriser,
och Svenska ullkulturen har under sista decennium faktiskt ådagalagt, att experi¬
mentet af ull-tullens förhöjning icke i någon mån uppfyllt de dervid fästade för¬
hoppningar. England och Tyskland hafva, under fullkomlig tullfrihet för ullen, en
högt uppdrifven ullkultur.
De af Utskottet å väfnader föreslagna tullsatser äro, serdeles hvad angår
helsiden-väfnader, andra slag, samt bomulls- och y//eväfnader, allt för höga och
kunna icke annat än, likasom hitintills förbuden, gifva införseln en oloflig riktniug.
Under åberopande af min motion föreslår jag, att tullen å helsidenväfnader, andra
slag, må bestämmas till 5 R:dr skålpundet; och å bomullsväfnader:
Bevillnings-Ulskollets Betänkande, JM S.
lil
korderoj, jean, manchester etc. till högst 24 sk. skålpundet
andra ej specificerade:
färgade och ofärgade lill .... 28 » »
tryckta eller pressade 36 » »
sbawlar, shawletter 40 » allt skålpundet.
Slutligen har Utskottet för sparrar föreslagit en förhöjning i nu varande ut¬
förseltullen från 3 sk. till icke mindre än 8 sk. stycket. Skogarnes bättre vård
förmenar man sig kunna på denna väg främja. Man glömmer dock, att denna
förmyndare-åtgiird, likasom de flera förut i ekonomiska lagstiftningen försökta, san¬
nolikast kommer att verka motsatsen af hvad man åsyftat. Endast i mån af all¬
männare erfarenhet af värdet utaf väl vårdad skog, kan en god skogshushållning
bland allmogen framkallas; men förhöjda ulförselslullar nedtrycka varuvärdet i säljarens
hand; och skogsegaren, som påräknat och behöfver en viss årlig inkomst af sin skog.
nödsakas genom den förhöjda utförseltullen nedhugga så mycket mera. Sannolikt
högges minst om utförseln vore tullfri; och jag anser mig försvara det fosterländska
intresset af våra skogars vård och återvext genom mitt yrkande, att nu varande ut¬
förselstull å sparrar må, likasom före sista riksdagen var stadgadt, inskränkas lill
finare dimensioner iin 5 tums tjocklek midipå, och alla gröfre sparrar vid utförsel
åter medgifvas tullfrihet.»
I denna reservation instämde Herr Brodin, J. G., hvad angår utförselstullen å
sparrar.
lito. Af Anders Jansson från Westerås län:
»Oaktadt jag i åtskilliga punkter ej instämmer uti de beslut rörande tulltaxan,
hvaruti Utskottets majoritet stannat, så inskränker jag mig, tili undvikande af vid¬
lyftighet, att nu blott uti tvenne omständigheter anmäla min olika mening.
Den första är majoritetens tillstyrkande, dock med knapp pluralitet, af de
transatlantiska tull—lindringarnes borttagande. Det är upplyst och ådagalagdt, alt
dessa tull—lindringar i hög grad bidragit under de sednare åren alt gifva lyftning
åt vår sjöfart, och att deras borttagande skulle vara ett hardt slag för skepps-
rederierna och de mångfaldiga yrken och näringar, som med dem hafva samband.
Det oaktadt skulle jag ändå ej hafva tvekat att gifva min röst till deras afskaffande,
i fall do i andra hänseenden varit menliga och genom uppstegrad! pris på kaffe,
tobak, risgryn, socker och andra transatlantiska produkter skadat den stora mäng¬
den af förbrukarne; ty enskilda näringars fördel mäste vika för rättvisan och det
helas gagn. Men då jag tvertom erfarit att berörde tull-lindringar, långt ifrån alt
skada konsumenterna, tvertom varit nyttiga för desse genom beredande af billiga
oell jemna priser på nyssnämnda och flera varor, hvilka, man må säga hvad man
112
B evillnin g s-Ut skottets Betänkande. M 5.
vill, dock redan utgöra verkliga nödvändighets—artiklar och alltmer blifva det, så kan
jag ej inse något giltigt skäl lill ifrågavarande tull-lindringars upphäfvande, och aldra —
minst kan jag som ett sådant skäl antaga, alt vi derigenom skulle gå utländska
maklers önskningar till möte, hvilka hos regeringen yrkat deruppå, på det vi hos
dern måtte hemta de varor, hvilka våra handlande nu direkte från produktionsorten
införskrifva. Att främmande makter söka sin fördel, äfven på vår bekostnad, kan ej
väcka förundran; men att vi med öppna ögon skulle gå in på att tillfoga oss sjelfva
en stor skada, blott för att tillskynda dem förmåner och vinst, är dock sannerligen
för mycket hegardt. Såsom riksdagsfullmäktig för en bergslag anser jag mig dess¬
utom serskildt förpligtad att afstyrka ifrågavarande uppoffring åt utländska intressen.
Det är upplyst, att redan nu emellan 20 och 30,000 skeppund jern, utom ganska
betydliga qvantiteter af trädvaror samt tjära och beck årligen utföras med våra egna
fartyg till de transatlantiska länderne, och att denna export hufvudsakligen är en
verkan utaf den tull-lindring, som åtnjutes vid hemförandet derifrån af dessa län¬
ders produkter. Lika klart som det är, att denna exportrörelse skulle lida, och
kanske helt och hållet undergräfvas genom lull—lindringarnes afskaffande, lika gifvet
är det ock, att den Ivertom måste årligen tillväxa, i fall de bibehållas; ty nied en
tilltagande odling, handel och folkmängd i Brasilien, på Amerikas hela vestra kust,
samt i Australien och på Stilla Oceanens Öländer måste naturligtvis äfven bebofvet
af jern och trädvaror derstädes öka sig i samma proportion, och det är således
mycken sannolikhet att vår export dit, inom få år, skulle kunna uppgå till dubbelt,
om ej mer, än hvad den nu utgör, på samma gång den ökade rörelsen på dessa
aflägsna ha f skulle bereda våra fartyg mångdubblade lägenheter lill frakt förtjenst, i
fall vi ej nu obetänksamt bortkasta medlet dertill, som just är de merberörde tull—
lindringarne.
Jag har väl hört anföras, att dessa tull-lindringar skola utgöra »undantagslagar»,
och att de derföre böra utan undersökning afskaflfas. Men, utom det alt man väl
icke utaf blindt nit bör låta bestämma sig blott af ett ord och alldeles åsidosätta
pröfningen af nyttan eller skadan utaf en lag, innan den ändras eller upphäfves, så
har jag ock svårt att inse på hvad grund de ifrågavarande tull—lindringarne kunna
stämplas med den förhatliga benämningen undantagslagar. Sådana lagar äro de
privilegier, som tillskynda vissa personer eller medborgareklasser orältmätiga förmå¬
ner med andras eller det helas skada; men ett slikt förhållande eger ej rum på
ringaste vis med den författning, hvarom det nu är fråga. Det är ej de mindre
handlande på något sätt betaget att deltaga i åtnjutandet af tull-lindringen, och vi
finna äfven af importlistorna, att ganska många utaf dem deruti deltaga och sjelfva
införskrifva sitt behof af kaffe o. s. v.
Skulle
Bcvillnings-Ulskollcls Betänkande, M 3. 113
Skulle dock, emot hvad jag förmodar och önskar, fremmande intressen få
gälla mer än fäderneslandets, och de transatlantiska tull-lindringarne således för¬
svinna, så hoppas jag likväl, att denna skadliga förändring ej må blifva ett medel
till tullafgifternas, eller som är detsamma, skatternas ytterligare ökande. Införsels-
afgiften å kaffe från Brasilien är, med åtnjuten tull-lindring, för närvarande ej högre
än 2 sk. 6 rst. per skålpund; och bör ej ökas derutöfver, på sätt Utskottets majo¬
ritet tillstyrkt, ända till 2 sk. 8 rst. På rått socker är nu tullen ifrån Brasilien
2 sk. 3 rst. per skålpund, och ifrån Ostindien blott 2 sk. per skålpund. Då socker¬
förbrukningen hvarje år utomordentligt ökar sig, och råsQcker-införseln blott under
de sista tre åren tillvext från emellan 18 och 19 millioner skålpund till nära 24
millioner skålpund, eller med nära en tredjedel, så anser jag råsocker-lullen, i fall
tull-lindringen bortgår, rättast böra bestämmas till 2 sk. per skålpund, hvarmed
statsverket ändå slår sig ganska väl ut och kommer att få ökad och ej minskad in¬
träd. Af samma skäl håller jag äfven före, att tullen på tobaksblad och stjfelk ej
bör sättas högre, än hvad den nu med åtnjuten tull-lindring utgör, d. v. s. 13
procent under det belopp, Utskottets majoritet har tillstyrkt.
Utförselstullen å tackjern, som tillstyrkts af Utskottets majoritet, är den andra
punkten, hvaremot jag nu anser nödigt att uttryckligen reservera mig. Den är
föreslagen till 3 R:dr 16 sk. per skeppund. En så orimligt hög utförselstull å
tackjern är ju rent af ett gäckeri, när man talar om, att man vill afskaffa ut- och
införselsförbuden, och bevisar alt man, åtminstone hvad tackjern beträffar, ej har
mening med hvad man säger. En så hög utförselstull å tackjern, då tullen å
stångjern blott är 4 sk. per skeppund, bevisar endast att man fortfarande vill bålla
de tackjernst ill verkande bergsmännen under förmynderskap och förtryck af de stång-
jernstillverkande bruksegarne, och' att det skall vara de sednares rätt att lefva på
de förras bekostnad. En sådan lag är väl en undantagslag, om någon är det, och
en i högsta grad orättvis undantagslag till på köpet; men när det gäller bruksegare
och bergsmän, stångjernstillverkare och tackjernsproducenter, så tyckes det som Ut¬
skottets majoritet ej skulle hafva något emot undantagslagar. Den orimliga utför¬
selstull af 2 R:dr 24 sk. å ett skeppund jernmalm, hvilken Utskottet föreslagit,
vittnar om lika liten rättvisa och billighet emot grufegarne. Så ytterligt prohibi-
tiva stadganden till förmån för vissa enskilta intressen, på bekostnad af andra, hvil¬
kas ställning lika mycket förtjenar att ömmas och behjertas, taga sig sannerligen
illa ut af ett Utskott, som vill berömmas för sin liberalitet och hetas bryta vägen
för lib§rala reformer.»
Bilt. lill R. St. Prot. 1830 & 1831. 3 Sami., 1 Afd., 3 Haft. 13
114
Bevillnings-Vtskoltels Betänkande, M S.
12:o. Af Lars J. Gezelius från Stora Kopparbergs län: »Jemte tillkännagif-
vande deraf, att jag icke med min röst biträdt Utskottets beslut i fråga om upp¬
hörande af de så kallade transatlantiska tull-lindringarne, får jag tillika förklara, det
jag lemnar derhän den förväntade nyttan af Utskottets åtgörande så väl i denna
del, som af beslutet om förbudens borttagande.
Af den liberalitet, som i sistberörde hänseende förmått inom Utskottet göra
sig gällande, och som uttalat sig genom föreslagna lägre tullbestämmelser å en del
artiklar, hade jag emellertid önskat se en konseqventare utsträckning i de fall, när
dessa artiklar äro hänförlige till sådana slag af lifsförnödenheter, hvarå konsumtio¬
nen är mera allmän och hvilka ej kunna, äfven af den mindre bemedlade jordbru¬
karen och arbetaren, undvaras. I detta afseende synes mig pluraliteten inom Ut¬
skottet hafva litet eller intet tillgjort, ty den t. ex. från 2 R:dr 32 sk. till 2 R:dr
i tull för en tunna salt lax, af Utskottet föreslagna nedsättning, kommer ingalunda
förutnämnde obemedlade klasser till godo, eftersom desse icke i allmänhet kunna
antagas ega tillgång, att för lefnadsbehofvet förse sig med denna i högt pris stående
vara. Att tullnedsättning derå blifvit föreslagen, gillar jag väl fullkomligt, men hvad
jag deremot i hög grad ogillar, är att icke en sådan jemväl ifrågakommit för de
båda nödvändighetsvarorna: strömming och koksalt. Sistnämnde vara skulle nemli¬
gen, enligt Utskottets förslag till tulltaxa, komma att fortfarande bibehålla samma
höga tull, som hittills, eller 36 sk. för hvarje lunna. Partipriset å en tunna salt
varierar, såsom man vet, emellan ä å fi R:dr, och det å en tunna lax emellan 70
ä 80 R:dr, allt R:gs; men jag vädjar till hvarje af egna intressen oförvilladt om¬
döme, om tullsalscrna å dessa båda slags varor stå i något billigt förhållande lill
varornas värde. Under det, enligt ofvan antagna beräkningsgrund, tullen å salttun¬
nan uppgår till 30 procent af dess rätta tullvärde, utgör tullen å en tunna lax
allenast 3 procent af sistnämnde varas värde. Emot en sådan inkonseqvens, hvil¬
ken jag vågar tro är i ögonen fallande, har jag förgäfves höjt min röst, och gör
det fortfarande, ty att, då fråga är om en i högre pris stående vara, hvilkens an¬
skaffande endast är den mera bemedlade möjligt, nedsätta tullen, under det man
likväl låter en annan visserligen mindre dyr, men för allmänheten i ojemförligt högre
grad behöflig vara, bibehålla en proportionsvis vida högre tull, är, efter min öfver¬
tygelse, både orättvist och, ur viss synpunkt betraktadt, äfven mindre välbetänkt.
Mitt påstående om vinnande af rättelse härutinnan, förutser jag dock torde komma
att öka antalet af de fromma önskningarne. '
En annan punkt, den jag ej heller ansett mig böra med tystnad förbigå, är
det beslut, Utskottets pluralitet fattat, angående utförseln af tackjern, och i samman¬
hang dermed, bestämmelsen om utförselstullen derå. Då principen om rättigheten för
BeviUnings-Ulskollels Betänkande, M S.
115
tackjernets utförande en gång antagits, förefaller det tnig nemligen klart, att ut¬
förselstullen derå bör stå i sådant förhållande till utförselstullen å stångjern, att det
förras utförande icke blir en omöjlighet. Nu är emellertid utförselstullen å tackjern
föreslagen till 3 R:dr 16 sk. skeppundet, men den å stångjern till allenast 4 sk.
för hvarje skeppund, hvadan den naturliga följden af en sådan åtgärd måste blifva,
att det förra icke kan, utan förlust, exporteras och att således de tackjerntillver¬
kande bergsmännen fortfarande komma att bero af de stångjorntillverkande bruksr
egarnes godtycke. Det förhatliga af en sådan tull-lagstiftning ligger i öppen dag,
utan att vidlyftigare behöfva omordas.»
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOII. BECKMAN, 1831.
1
I. Tnrif för införseisiuiien,
ät följd af en särskild förteckning å varor, sorn är o vid
införsel tullfria.'
Agat, arbetad:
oinfattad
infattad, väges med infattningen och fortullas såsom den.
Alabaster, arbetad, ej specificerad
Alun, alla slag
Anis
Antimonium, spiesglans och regulus
Apelsiner
Arsenik, till införsel af Apothekare, och, efter erhållet
särskildt tillstånd af Kommerse-kollegium, för fabriks-
iurättniugar
Aska:
rå, af träd eller andra vegetabilier r .
pott-: vallad eller oraffinerad
raffinerad och kalcinerad
Aloe, hänföres under Apothcksvaror. | Arrac; se Bränvin.
Anchovis; se Fisk. Aska, lenn- och bly-; se Tennaska.
Argentan, eller Nysilfver; se Metaller, sammansatta. I Aska, koppar-; sc kopparskrot.
Qvantitet
för tull¬
beräkningen.
|
Införselstull.
Banko. \
|
|
R:dr
|
sk.
|
r:st
|
1 skålp.
|
|
40
|
|
1 skålp.
|
|
16
|
—
|
17 lisp.
|
5
|
|
|
1 skålp.
|
|
2
|
|
1 skålp.
|
|
1
|
|
1 skålp.
|
—.—
|
1
|
6
|
1 skålp.
|
|
|
6
|
|
|
1 lisp.
1 lisp.
1 lisp.
|
|
1
1
16
|
—
|
Bih. till R. St:s Prat. 1850 & 1851. 5 Sam/., 1 A/d., 6 Haft.
1
2
Band:
Askar och Dosor, tullbehandlas lika med det ämne, arbe-
tadt, hvaraf de hufvuksakligen bestå.
af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen
Assa Foetida
Balsam: Kopaive-, Peruviansk och annan natif . . . .
Anm. För flaskorna medgifves icke något afdrag i vigten.
Sammets-, Siden- och Halfsiden- förtullas såsom Väfna¬
der af dessa slag.
Anm. Ingen skillnad i tullafgiften göres, om, uti halfsidenband,
silket utgör blott en ringa beståndsdel,
andra slas
Barometrar, med eller utan fordral
Bastmattor
Beck
Beckolja
Ben, arbetade:
Elfen-
Hvalfisk-
andra slag
Bensvart, Benkol eller Bister .
Qvantitet
för tull-
beräkningen.
1 skalp.
1 skalp.
1 skålp.
1 skålp.
|
|
40
|
1 stycke
|
9
|
|
1 lisp.
|
|
6
|
1 lisp.
|
|
10
|
1 lisp.
|
|
5
|
1 skålp.
|
1
|
24
|
1 skålp.
|
|
12
|
1 skålp.
|
|
9
|
1 lisp.
|
|
S
|
Införselstull.
Banko.
R:dr sk. r;st
Auripigment; se Färger.
Balsam, Riga-; se Rigabalsam.
Batist; se Väfnader.
Benspån; hänföres under Spillning.
Bilder, andra slag än konstnärsarbeten; se Slöjde-
varor, ej specificerade.
Biscuit; se Porslin.
Bister; se Bensvart.
3
|
Qvantitet
|
lnfrirselstull.
|
|
beräkningen.
|
Banko.
|
|
|
R:dr
|
sk.
|
r:st
|
Bernsten, arbetad:
|
|
|
|
|
oinfattad
|
1 skalp.
|
|
40
|
|
infattad, väges med infattningen och förtullas såsom den.
|
|
|
|
|
Bildthuggeri-arbeten af träd och Architektoniska arbeten .
|
100 Rdr v.
|
15
|
—
|
|
Bleckslagare-arbelen, ej specificerade:
|
1 skålp.
|
|
12
|
|
olackerade
|
|
|
lackerade
|
1 skalp.
|
|
16
|
|
Blommor:
|
|
|
|
|
artificiella
|
1 skalp.
|
15
|
|
|
delar af artificiella blommor
|
1 skålp.
|
0
|
12
|
|
Bly:
|
1 skepp :d
|
|
|
|
oarbctadt, i tackor eller rullar
|
1
|
6
|
|
arbetadt, ej spccificeradt:
|
1 skålp.
|
|
|
|
omaladt och olackeradt
|
—.—
|
1
|
0
|
måladt eller lackerad t
|
1 skålp.
|
|
6
|
|
Blyerts
|
1 lisp.
|
|
20
|
|
Blyertspennor:
|
1 skålp.
|
|
|
|
Timmermans-
|
|
4
|
|
|
1 skålp.
1 skålp.
|
|
?4
|
|
Blysocker
|
|
1
|
0
|
Blår: Hamp- och Lin-
|
1 skepp :d
|
2
|
24
|
—
|
Bläck: Skrif-
|
1 kanna
|
|
24
|
|
Bläckpulver eller Substans
|
1 skålp.
|
|
6
|
|
Bokstaf sstämplar samt Boktryck eller Stilar ....
|
1 skålp.
|
|
3
|
—
|
Bok- och Kopp ar sticks-svärta
|
1 skålp.
|
|
3
|
|
Blauholtz; se Färglräd. Blyglete; se Glete.
Blomster, torkade, hänföras under Apotheksvaror. Bokguld; se Guld.
Blonder; se Spetsar. lloksilfver; se Silfver.
4
-
|
Qvantitet
för tull -
|
lnfdrselstull.
banko.
|
|
beräkningen.
|
|
|
|
|
|
lt:dr
|
sk.
|
r:st
|
Bokbindare-cloth
|
1
|
skalp.
|
|
24
|
|
Burax
|
1
|
skalp.
|
|
2
|
|
Borstar
|
1
|
skalp.
|
|
24
|
|
|
|
Bouillon de pocke
|
1
|
skalp.
|
|
20
|
|
Broderade arbeten :
|
|
|
|
|
|
af guld eller silfver
|
1
|
lod
|
|
|
|
|
|
|
andra slag, draga tull lika med det tyg, hvarå bro¬
|
|
|
|
|
|
deriet är anbragt, med tillägg af; 20 procent för
|
|
|
|
|
|
broderadt alngods, såsom Gardinslyger, Klädningsty-
|
|
|
|
|
|
ger m. m.5 samt 50 procent för fullfärdiga brode¬
|
|
|
|
|
|
rade persedlar eller delar deraf, såsom Kragar, Slö¬
|
|
|
|
|
|
jor, Manchetter, färdiggjorda eller i väder tillklyppta
|
|
|
|
|
|
Klädningar m. m.
|
|
|
|
|
|
Broder duk, Marle och Stramalj:
|
|
|
|
|
|
af silke
|
1
|
skalp.
|
4
|
|
|
af silke med tillsats af annat material
|
1
|
skalp.
|
2
|
—
|
|
af ull .........
|
1
|
skalp.
|
1
|
|
|
af andra slag, enkla eller blandade
|
1
|
skalp.
|
|
32
|
|
|
|
*• af papper
|
1
|
skalp.
|
|
5
|
|
Anm. Påbörjade eller halffärdiga Tapisseri-arbelen förtullas
|
|
|
|
|
|
lika med duken, hvarå de äro anbragle, med tillägg
|
|
|
|
|
|
af 20 procent.
|
|
|
|
|
|
Brodermönster
|
1
|
skalp.
|
|
5
|
—
|
Bränvin och Sprit, alla slag:
|
|
|
|
|
|
af till oell med 12 graders styrka
|
1
|
kanna
|
|
32
|
|
|
|
deröfver
|
1
|
kanna
|
1
|
|
|
Bokspån, hänföras till Spillning. Borst; se Hår.
Bombasett och Bombasin; se Väfnader, ylle-. Buteljer; se Glas.
Bomullslärft; se Väfnader, bomulls. Bred- och Plattfisk; se Fisk, torr.
|
Qvantitet
för lull-
|
Införselstull.
liaukn.
|
|
ueräkningen.
|
|
|
|
|
|
II: dr
|
sk.
|
r:st
|
Bränvin och Sprit:
|
|
|
|
|
Från och med 1853 års början blifver tullafgiften
|
|
|
|
|
för Bränvin och Sprit, alla slag
|
1 kanna
|
—.—
|
28
|
|
Fransk sprit, för beredning af luktvatten, införd efter
|
|
|
|
|
pröfning af behofvet och med särskildt tillstånd af
|
|
|
|
|
Komtnerse-kollegium
|
1 kanna
|
|
8
|
|
Bröd:
|
|
|
|
|
af Hvete
|
1 skalp.
|
|
2
|
|
andra slag
|
1 skålp.
|
|
1
|
|
Biicker:
|
|
|
|
|
på Svenska tryckte
|
100 Rdrv.
|
20
|
—
|
|
med inbundet, rent eller linieradt papper draga lika
|
|
|
|
|
lull som papperet, med tillägg af 50 procent.
|
|
|
|
|
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria varor).
|
|
|
|
|
Bönor:
|
|
|
|
|
Trädgårds-
|
1 skålp.
|
|
2
|
|
Akerbönor af alla slag, lika med Arter.
|
|
|
|
Cacao
|
1 skålp.
|
—•—
|
3
|
|
CaJJe .... -
|
1 skålp.
|
|
3
|
4
|
Från och med 1853 års början nedsältes tullafgiften till
|
1 skålp.
|
|
2
|
8
|
brändt eller malet ...........
|
1 skålp.
|
_—
|
4
|
—
|
Camp lier:
|
|
|
|
|
oraffinerad
|
|
|
6
12
|
|
raffinerad
|
1 skålp.
|
|
|
Cand, alla slag och Canclknopp
|
1 skålp.
|
|
#1
|
|
Bresilja; se Färger.
Brons; se Metaller, sammansatta.
Brundier; se Plommon.
Brynstenar; se Sten.
Buldan; se Väfnader, linne- och hamp-.
Bäfvergäll, hänföres under Apotheksvaror.
Bär, ej specificerade; se Frukter.
Calmus, hänföres under Apotheksvaror.
Cambrik; se Väfnader, bomulls-,
Camelhår; se Ilar,
c
Capris
Cardemummor
Castanier
Caulschuk, arbeten deraf, i Taxan ej specificerade
Cavian
Chinabark:
omalen
malen, till införsel af Apothekare
Chinarot
Chlorkalk
Chocolad . -
Cicorierot:
rå
bränd, malen eller beredd samt andra till caffesurro'
gat användbara brända växtdelar
Cider tullbehandlas lika med Vin.
Ciment
Citroner
Citronsaft
Citronsalt, eller kristalliserad Citronsyra
Citronskal, torra
Coboll- maimi
« - metall
Qvantitet
fSr tull-
beräkningen
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
I skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 tunna
1 skålp.
1 kanna
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
5
8
1
12
16
3-
24
1
16-
rist
16
1
4-
8-
1
1
4
Camelott; se Väfnader, ylle-,
Cantarider, hänföras under Apotheksvaror.
Cantiller; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten
samt Strängar.
Carmin; se Färger, ej specificerade.
Carott; se Tobak.
Casimir; se Väfnader.
Cassia Fistula, hänföres under Apotheksvaror.
Cassia lignea; se Canel.
Cattun; se Väfnader, bomulls-.
7
|
Qvantitet
för tull-
beräkningen.
|
Införselstull.
Banko.
|
|
|
R:dr
|
sk.
|
r:st
|
Coejfurer
|
1 stycke
|
1
|
32
|
|
Conjilurer
|
1 skålp.
|
|
12
|
|
Conserver, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl förvarade
|
|
|
|
|
ätbara varor
|
1 skalp.
|
|
12
|
|
Coralier, äkta, arbetade:
|
|
|
|
|
oinfattade
|
1 skålp.
|
|
40
|
|
infattade, vägas med infattningen och förtullas' såsom
|
|
|
|
den.
|
|
|
|
|
Coriander
|
1 skålp.
|
|
2
|
|
Corinler
|
1 skålp.
|
|
2
|
8
|
Cubeber
|
1 skålp.
|
|
8
|
|
Dadlar
|
1 skålp.
|
|
4
|
|
Dekorationer, Platåer, med tillbehör, äfvensom Ornamen-
|
|
|
|
|
ter, ej specificerade, tullbehandlas lika med det ämne,
|
|
|
|
|
arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
|
|
|
|
|
Deglar
|
1 lisp.
|
|
3
|
|
Dref
|
1 skepp:d
|
1
|
|
|
Dricka:
|
|
|
|
|
Porter
|
1 kanna
|
|
12
|
|
Chagrinskinn; se Hudar och Skinn.
Champignoner; se Svampar, ätbara.
Cheniljer; se Gulddragare- oah Snörmakarearbeten.
Chlorsyradt Kali; se Salt, medicinskt.
Chrystallarbeten; se Glas, ej specificerade.
Chrystalli Tartari; se Vinsten.
Cinders, hänföres under Stenkol.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick; se Instrumen¬
ter, melhematiska etc.
Cochenille; se Färger.
Cognac; se Bränvin.
Cokes, hänföres under Stenkol.
Compasscr; se Instrumenter, mathematiska, etc
Copal; tullbehandlas lika med Gummi.
Corderoy och Cordet; se Väfnader.
Cremor tartari; se Vinsten.
Damast; se Väfnader.
Desman; se Muskus.
Dimity; se Väfnader.
Doffel; se Väfnader, ylle-.
8
|
Qvantitet
för tull-
beräkningen.
|
InforselstuII.
Bauko.
|
|
|
B: dr
|
sk.
|
r:st
|
Dricka:
01 oell andra slag
|
1 kanna
|
|
G
|
|
|
|
Enbär •
|
1 tunna
|
|
20
|
|
|
|
Eluis, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller, såsom
arbetade, ej specificerade ämnen, äfvensom Penninge-
börser
|
1 skalp.
|
|
32
|
|
Fartyg och Bålar, med tillbehör, sedan köpesumman blif¬
vit af Svensk auktoritet eller Consul bestyrkt,
strandade och såsom vrak salda, äfvensom sjöskadade,
hvilka genom vederbörligt besigtnings-instrument
förklaras så odugliga, att de med-vrak kunna jem-
ioras 5 efter den vid offentlig auction erhållna brut¬
to försäljningssumman
|
lOORdr v.
lOORdr v.
|
20
10
|
|
|
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria varor).
|
|
|
|
|
Fenhol .
|
1 skalp.
|
——
|
2
|
—
|
Fernissa
|
1 skålp.
|
|
6
|
|
|
|
Fikon
|
|
|
2
|
|
Filar och Raspar
|
1 skalp.
|
|
|
|
|
|
|
Fingerborgar och Sy ringar af andra ämnen än guld eller
silfver
|
1 skålp.
1 skålp.
|
|
IG
|
|
Fisk:
Saltad eller inlagd:
Anchovis, Sardeller och Thonfisk
|
|
s
|
|
|
|
|
Dosor; se Askar.
Drakblod; se Färger, ej specificerade.
Dräll; se Väfnader.
Dyfvelsträck; sc Assa foetida.
Ekollon; se Knapergall.
Elfenben; se Ben.
Enbärsmos, hänförcs under Apotheksvaror.
Enbärsolja; sc Oljor.
Essencer; se Oljor.
Estamper; se Kopparstick,
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdevaror.
Fayence; se Porcellaine.
Felb; se Väfnader,
Filtar; se Väfnader.
9
|
Qvantitet
för tull¬
beräkningen.
|
lnfiirselstull.
Banko.
|
|
|
R:dr
|
sk.
|
r:st
|
Fisk:
|
|
|
|
|
Habil jo, Långor och Torsk
|
1 tunna
|
9
|
12
|
|
Lax
|
1 tunna
1 tunna
|
2
|
|
|
Sill
|
|
30
|
|
Strömming
|
1 tunna
|
|
30
|
|
all annan
|
1 tunna
|
1
|
42
|
|
Torr eller rökt:
|
|
|
|
|
Gräsidor ejler Sey
|
1 lisp.
|
|
10
|
|
Lax och Al .
|
1 lisp.
|
1
|
12
|
|
Långor och Torsk med derunder inbegripne Rot-
|
|
|
|
scher, samt Klipp-, Stock- och Platt- eller Bred-
|
|
|
|
|
lisk
|
1 lisp.
|
|
16
|
|
andra slag
|
1 lisp.
|
|
20
|
|
Fiskskinn, beredda
|
i skalp.
|
|
4
|
|
Fjäder, spritad
|
1 lisp.
|
2
|
|
|
Fjädrar, ej specificerade, förtullas lika med det ämne, ar-
|
|
|
|
|
betadt, hvaraf de bestå.
|
|
|
|
|
Flaskfoder, förtullas lika med Trädvaror, mer eller mindre
|
|
|
|
|
arbetade, ej specificerade.
|
|
|
|
|
Anm. Flaskorna med deras innehåll förtullas särskildt.
|
|
|
|
|
Flintor, huggna, utom af Agat
|
1 skalp.
|
|
1
|
|
Flyttsaker, bestående af gamla och brukade husgeråds- el¬
|
|
|
|
|
ler andra lösöre-persedlar (hvilkas införsel, äfven så¬
|
|
|
|
|
som nya, ej genom denna taxa är i allmänhet med-
|
|
|
|
|
Filtrerstenar; se Sten.
Fiskben; se Ben.
Fjedrar, ur-; se delar af Ur, ej specificerade.
Flaggduk; se Väfnader, ylle-.
Flanell; se Väfnader, ylle-.
Bih. till R. St:s Prat„ 1850 & 1851.
Flor; se Väfnader.
Flollholtz; se Korkbark.
Flugor, spanska, hänföras under Apotheksvaror.
Flädersaft, hänföres under Apotheksvaror.
Flätor till hattar; se Hattllätor.
5 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 2
10
|
Qvantitet
för tull-
beräkningen.
|
Införselstull.
JBa nko.
|
|
|
|
11: dr
|
sk.
|
rist
|
Flytt säker:
gifven tullfritt eller emot tull af högst 10 procent af
värdet), när de vid införseln, på särskild anmälan hos
General-Tullstyrelsen, pröfvas icke öfverstiga egarens
|
|
|
|
|
|
hellof
|
100 Rdr v.
|
10
|
|
|
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria varor).
|
|
|
|
|
|
Fläsk
|
1
|
lisp.
|
|
36
|
|
Fnöske, heredt
|
1
|
skalp.
|
|
6
|
|
Foglar, slag tade:
|
|
|
|
|
|
råa
|
1
|
skalp.
|
——
|
1
|
6
|
insyltade eller rökte
|
1
|
skalp.
|
—
|
3
|
|
Folier, Tenn- eller Stanniol
|
1
|
skalp.
|
|
S
|
•—
|
Formar, Krukor och Potten för sockerbruken ....
Fosfor
|
1
1
|
skålp.
skalp.
|
|
|
o
|
—-
|
8
|
|
Frukter och Bär, ej specificerade:
|
|
|
|
|
|
friska
|
1
|
tunna
|
|
36
|
—
|
inlagda i bränvin eller ättika
|
1
|
skålp.
|
|
9
|
—
|
torra
|
1
|
lisp.
|
——
|
32
|
—
|
Frö, Kanarie-
|
1
|
skålp.
|
|
1
|
—
|
Fyrverkeri-arbeten, lust-
|
1
|
skålp.
|
—-—
|
6
|
|
Färger och Färgnings-ämnen:
|
|
|
|
|
|
Blyhvitt
|
1
|
skålp.
|
—_
|
2
|
|
Bresilja, raspad eller malen
|
1
|
skålp.
|
—-i
|
—
|
6
|
Fogellim; se Lim.
Foglar, preparerade lill naturalie-samlingar, hän¬
föras (ill Naturalier.
Fransar; se Gulddragare- och Snörmakare-arbelen.
Fris; se Väfnader, ylle-,
Frukter, insyltade; se Confiturcr.
Får; se Kreatur.
Fällar; se Hudar och Skinn, Pelsvcr
k.
I
11
Färger och Färgnings-ämnen:
Catechu, eller Terra japonika
Cochenille
Fernbock
Gul- och Ljusocker eller Kyllerfärg',
och Brunocker
Gurkmeja eller Curcuma . .
Indigo ^ .
Krapp, Rothe eller Lithzari . . .
Monja
Ouercitron
samt Ockergelb
Rödfärg
Safflor
Sandel, malen .
Sappan, malen
Schiittgelb
Spanskgröna
Stocklack
Sumack
Umbra
Vau eller Gaude
Yeyde . '
Ängskära
andra slag, ej specificerade ........
Anin. Färger, med olja eller annorledes beredda, må införas
mot den för råämnet stadgade tull.
Färg lador, med färger och annat tillbehör, äfvensom färger
» gIo“ “ " "
A n m.
Qvantitet
lor tull¬
beräkningen.
1 skalp.
1 skalp.
1 skalp.
skälp.
skalp,
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
tunna
1 skålp.
1 skålp.
1 skälp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
i musslor, glas, o. s. v.
Något afdrag i vigten göres ej för lådan, glaset, muss¬
lan eller annat tillbehör.
Införselstull.
Banko.
U:dr sk. r:st
16
1
12
|
Qvantitet
för tull-
be räkningen.
|
Införselstull.
Banko.
|
|
|
|
K: dr
|
sk.
|
r:st
|
Färgträd, helt eller oraspadt, alla slag, samt andra till färg¬
|
|
|
|
|
|
ning användbara växter och växtdelar, i Taxan ej spe¬
|
|
|
|
|
|
cificerade
|
1
|
lisp.
skålp.
|
|
|
/,
|
Galläpplen
|
i
|
|
i
|
6
|
Gallmeja
|
i
|
skålp.
|
|
|
?
|
Gardiner, Rull- af bomulls-, linne-, eller hamp-väfnad, må¬
|
|
|
|
|
lade eller tryckta
|
i
|
skålp.
|
|
10
|
|
Garn:
|
|
|
|
|
|
Bomulls-, enkelt eller duhbleradt i härfvor eller å bo¬
|
|
|
|
|
|
binen
|
|
|
|
|
|
ofärgadt
|
i
|
skålp.
|
|
4
|
|
färgadt eller tryckt: Turkiskt rödt
|
i
|
skalp.
|
|
8
|
|
allt annat
|
i
|
skålp.
|
|
12
|
|
Anm. I händelse hos vederbörande Tulltjensteman villrådig¬
|
|
|
|
|
|
het uppstår, huruvida icke en under benämning af dub-
|
|
|
|
|
|
bleradt bomullsgarn angifven vara rätteligen bör till
|
|
|
|
|
|
bomullstråd hänföras, åligger godsegaren, såsom vil¬
|
|
|
|
|
|
kor för tillgodonjutande af de för dubbleradt bomulls¬
|
|
|
|
|
|
garn stadgade lägre tullumgälder, med sakkunnige per¬
|
|
|
|
|
|
soners, efter besigtning å godset, afgifna betyg styrka,
|
|
|
|
|
|
att varan utgör garn af sistnämnda beskaffenhet.
|
|
|
|
|
|
Camél-:
|
|
|
|
|
|
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt ....
|
i
|
skålp.
|
|
4
|
|
färgadt eller tryckt, tvinnadt eller dubbleradt .
|
i
|
skålp.
|
|
10
|
|
Corder- eller Sejler-
|
i
|
skålp.
|
|
12
|
|
Kamulls- och Redgarn:
|
|
|
|
|
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt
|
i
|
skålp.
|
|
6
|
|
färgadt eller tryckt, tvinnadt eller dubbleradt .
|
i
|
skålp.
|
|
8
|
|
Galangaroth, hänföres under Apotheksvaror. Gaze; se Väfnader.
Galoner, se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
13
|
Qvantitet
|
Införselstull.
|
|
beräkningen.
|
Banko.
|
|
|
R:dr
|
sk.
|
r:st
|
Garn:
|
|
|
|
|
Kardulls-:
|
|
|
|
|
ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt
|
1 skalp.
|
|
18
|
|
färgadt eller tryckt, otvinnadt och odubbleradt
|
1 skalp.
|
|
20
|
|
färga dt eller tryckt, tvinnadt eller dubbleradt, eller
|
|
|
|
|
så kalladt Brodérgarn
|
1 skålp.
|
|
10
|
|
Streichgarn för fabriks-tiljverkning af sådan hel- och
|
|
|
|
|
half-ylle-väfnad, hvartill, uppå särskild anmälan
|
|
|
|
|
hos Commerce-Coilegiurn, utländskt så beskaffadt
|
|
|
|
|
garn pröfvas erforderligt, och med) af Collegium
|
|
|
|
|
lemnadt tillstånd:
|
|
|
|
|
ofärgadt
|
1 skålp.
|
|
8
|
|
färgadt eller tryckt
|
1 skålp.
|
|
10
|
|
Linne-: ofärgadt
|
1 skålp.
|
|
20
|
|
färgadt eller tryckt
|
1 skålp.
|
|
32
|
|
|
|
|
Segel- och Bind-
|
1 skålp.
|
——-
|
8
|
|
Anm. För Garn, sammantvinnadt eller dubbleradt af till färg
|
|
|
|
|
och råämne olika garnsorter, hvilka hvar för sig i tvin¬
|
|
|
|
|
nadt eller dubbleradt skick draga olika tull, beräknas
|
|
|
|
|
införselstullen, så vida varan till minst hälften utgöres
|
|
|
|
|
af den garnsort, hvarföre den lägre tullafgiften är be¬
|
|
|
|
|
stämd, efter medelbeloppet af hvad i Taxan finnes ut¬
|
|
|
|
|
satt för hvardera garnsorten särskildt, då den i tvin¬
|
|
|
|
|
nadt eller dubbleradt skick inkommer.
|
|
|
|
|
Gerar:
|
|
|
|
|
Dubhelbössor
|
1 stycke
|
4
|
|
|
Enkla bössor
|
1 stycke
|
2
|
|
|
Pistoler, Puffertar och Terzeroler
|
1 pär
|
1
|
|
|
Delar af gevär draga dubbla tullen af det ämne, ar-
|
|
|
|
betadt, hvaraf de bestå.
|
|
|
|
|
Gencver; se Bränvin.
Gentianarot; hänföres under Apoteksvaror.
Gjutstenar; se Sten.
14
Gipsarbeten, ej specificerade
Glas:
Bunkar, Burkar, Buteljer oell Flaskor (Karoliner samt
pressade eller slipade Flaskor härunder ej in¬
begripna) :
till och med ] kannas rymd
deröfver lill och med kanna
af större rymd
Fenster- alla slag .
Ljuskron-
Optiska: lösa och oinfattade
Patent- och Glastakpannor
Spegel-: rå och oslipade eller så kallade Glasämnen
slipade, ofolierade
folierade
Ur-
andra slag, hvita eller färgade, arbeten af s. k. Ben¬
glas deri inbegripna, ej specificerade . . . .
Glasjlusser:
oslipade . .
slipade, oinfattade
infattade, vägas med infattningen och förtullas
såsom den.
Glasvaror försedda med flätning, som icke utgör varu-
emballage
Glete eller glitt, alla slag
Grifflar, af sten . .
Qvantitet | jnfgrsejstuj]_
. f.';rUlH- Banko,
beräkningen.f
ll:dr sk. rist
1 skålp. —
100 st.
100 st.
100 st.
1 skålp.
skålp.
skålp.
skalp,
skålp.
skålp.
skålp.
skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
40
.36
24
1
4
20
1
1
2
6
12
18
24
1
Glasögon, Lorgnctlcr och andra monterade optiska
Glas; se Instrumenter, mathematiska, optiska etc.
Glaubersalt; se Salt.
Grains d’Avignon; se Färger.
Gramaner; se Gulddragare- och Snörmakare-ar-
beten.
Granatäpplen; se Frukter och Bär, ej specificerade.
15
|
Qvantitet
|
Införselstull.
|
|
beräkningen.
|
Banko.
|
|
|
|
It: dr
|
sk.
|
rst.
|
Gryn, alla slag, utom af spanmål
|
1 skalp.
|
|
i
|
6
|
Gräsmattor och Gräsrep
|
1 skepp :d
|
4
|
—
|
—
|
Guld:
|
|
|
|
|
arbetad t -
|
1 lod
|
1
|
|
|
bok-, äkta
|
1 lod
|
|
8
|
|
oäkta ....
|
i lod
|
|
|
8
|
Anm. Vigten för pappersbladen, emellan hvilka guldet ligger,
|
|
|
|
inberäknas.
|
|
|
|
|
musiv-, puder- eller unsen-
|
1 lod
|
|
10
|
|
Gulddragare-arbeten, af guld eller silfver:
|
|
|
|
|
Cantiller och Pailetter:
|
|
|
|
|
äkta eller halfakta .
|
1 lod
|
|
8
|
|
oäkta
|
1 lod
|
|
5
|
|
Fransar, Galoner, Gramaner, Aiguiletter, Snören och
|
|
|
|
|
andra ej specificerade:
|
|
|
|
|
äkta eller halfäkta
|
1 lod
|
|
16
|
|
oäkta
|
1 lod
|
|
10
|
|
Gummi, alla slag, ej specificerade
|
1 skalp.
|
|
3
|
|
Gutta- Percha, arbeten deraf, ej i Taxan specificerade
|
1 skalp.
|
—_
|
12
|
|
Hagel, alla slag
|
1 skalp.
|
|
3
|
|
Hals duksvalkar
|
1 skalp.
|
|
32
|
|
Hampa, häcklad
|
|
|
9 4
|
|
|
|
|
|
|
Handskar, alla slag1
|
|
o
|
|
|
"
|
|
■
|
|
|
Harts 1
|
1 lisp.
|
|
16
|
—
|
Gryn af Spanmål; se Spanmål.
Guitarrer; sc Instrumenter, musikaliska.
Guld, spinn-; se Tråd.
Guldtyg; se Väfnader, Siden-
Gummi elasticum; se Cautscheuc.
Gummi gutta; se Färger.
Gäss; se Foglar.
Ilandtverkerivarbr, ej specificerade; se Slöjdevaror.
Harpoes; se Harts.
16
|
Qvantitet
för tull-
beräkningen.
|
Inforselstnll.
Banke.
|
|
|
|
R:dr
|
sk.
|
r:st
|
Hallar:
|
|
|
|
|
|
af strå
|
1
|
stycke
|
1
|
|
|
af siden eller annan väfnad, samt i allmänhet monte¬
|
|
|
|
|
|
rade Fruntimmershattar
|
1
|
stycke
|
2
|
V
|
|
af ull, hår eller silke .
|
1
|
stycke
|
o
|
|
|
af läder, fiskben, papper, träd eller rötter m. m.
|
1
|
stycke
|
|
Vi
|
|
Halljlälor af halm eller strå
|
1
|
skålp.
|
1
|
16
|
|
Hattfoder och kullar, tullbehandlas lika med den väfnad,
|
|
|
|
|
|
hvaraf de bestå, utan afdrag i vigten för åtföljande
|
|
|
|
|
|
papper och stoppning.
|
|
|
|
|
|
Hattformar af filt, med eller utan styfning, tullbehandlas
|
|
|
|
|
|
lika med den filtväfnad, hvaraf de bestå.
|
|
|
|
|
|
Honung
|
1
|
skalp.
|
|
1
|
|
Horn: arbetadt:
|
|
|
|
|
|
platter
|
1
|
skålp.
|
|
1
|
|
knappar
|
1
|
skålp.
|
|
12
|
|
andra slag
|
1
|
skålp.
|
1
|
|
|
Hudar och Skinn:
|
|
|
|
|
|
ej hänförliga till pelsverk:
|
|
|
|
|
|
oberedda: torra
|
1
|
skålp.
|
|
0
|
|
Från och med 1853 års början nedsättes tullafgif-
|
|
|
|
|
ten till
|
1
|
skålp.
|
|
1
|
10
|
andra slag
|
1
|
skålp.
|
|
1
|
|
beredda eller läder:
|
|
|
|
|
hvita samt sämskade
|
1
|
skålp.
|
|
1 2
|
|
Karduans-, pergaments-, samt färgade, pressade el¬
|
|
|
|
|
ler tryckta Skinn
|
1
|
skålp.
|
1
|
12
|
—
|
lackerade
|
1
|
skålp.
|
|
20
|
—
|
17
Hudar och Skinn:
finare skinn, för tillverkning af handskar samt port¬
följ- och etui-arbeten, efter pröfning af behofvet
och med särskildt tillstånd af Commerce-Collegium
Sulläder
andra slag, ej specificerade
Pelsverk:
oberedda:
Getskinn
Får- och Lammskinn:
grå Krimska samt svarta
andra slas:
Jerf- eller Filfras-, Lo-, Ren-, Räf-, Sjupp- och
Vargskinn
Skälskinn
andra slag
beredda, mer eller mindre, eller betade och till s. k,
Säckar hopsydda, införtullas med 25 procents för¬
höjning uti den för oberedda här ofvan utsatta lull.
fullfardiga persedlar, med pelsverk till öfvertyg,
såsom Skinnpelsar, MuFar, Kragar, Boas m. m.
tullbehandlas lika med beredda pelsverket, hvar¬
af de bestå, med tillägg af 50 procent.
Humle
Hår: Häst-, eller Tagel
Nöt-
Qvautitet
för tull-
beräkningen.
skålp.
skålp.
skålp.
1 skalp.
skålp.
skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 lisp.
1 skålp.
1 lisp.
Införselstull.
Banko.
R:ilr sk. rsl
1
16
12
24
16
4
12
O
O
32
24
2
6
Husblås; se Lim.
Hållrot; hänföres under Apolheksvaror.
Bih. till R. St.-s Pro t. 1850 & 1851.
Hästar; se Kreatur.
Höns; se Foglar.
5 Sami 1 Afd. 6 Haft.
/
18
|
Qvantitet
för tull¬
beräkningen.
|
Införselstull.
Banko.
|
|
|
K: dr
|
sk.
|
rst.
|
Ilar- och Tagel-ar helen, med eller utan infattning och läs
|
1 skalp.
|
2
|
32
|
|
|
1 skalp.
|
|
*>4
|
|
Hängslen och delar deraf:
|
|
|
|
af siden eller halfsiden
|
1 skalp.
|
i
|
24
|
|
|
1 skalp.
|
|
24
|
|
Anm. För spännen och ringar medgifves icke något afdrag i
|
|
|
|
vigtcn.
|
|
|
|
|
Ingefära:
|
|
|
|
|
torr
|
1 skalp.
|
|
1
|
10
|
insyltad
|
1 skalp.
|
—
|
16
|
|
Instrumenter:
|
|
|
|
|
Fältskärs-
|
100 Rdrv.
|
5
|
|
|
Mathematiska, Optiska, Fysiska och Navigations:
|
100 Rdrv.
|
|
|
|
Cirklar, Passare och Cirkelbestick
|
25
|
—
|
—
|
Compasser
|
100 Rdrv.
|
15
|
—
|
|
Glasögon och Lorgnetter
|
100 Rdrv.
|
25
|
|
|
andra slag monterade optiska glas samt instrumen¬
|
|
|
|
|
ter, ej specificerade
|
100 Rdrv.
|
o
|
|
—
|
Musikaliska:
|
|
|
|
|
Fleuter, Oboer och Klarinetter
|
1 stycke
|
1
|
16
|
—
|
Guilarrer och Lutor
|
1 stycke
|
2
|
—
|
|
Violer
|
1 stycke
|
1
|
|
—
|
Violonceller och Contrabaser
|
1 stycke
|
3
|
16
|
|
Valdihorn och Trompetter
|
1 stycke
|
4
|
—
|
—
|
Trummor och Pukor
|
1 par
|
5
|
—
|
|
Klavér och Positiv
|
1 stycke
|
16
|
32
|
|
Harpor
|
1 stycke
|
15
|
—
|
—
|
Fortepiano, Tafel-
|
1 stycke
|
50
|
—
|
—
|
Indigo; se Färger.
Insekter; tullfria såsom Naturalier.
Instrumenter, Handtverks-; se Verktyg.
19
|
Qvantitet
för tull-
leräkningen.
|
Införselstull.
Banko.
|
|
|
R:dr
|
sk.
|
rst.
|
Instrumenter:
|
|
|
|
|
Musikaliska:
|
|
|
|
|
Fortepiano, Flygel- ....
|
1 stycke
|
100
|
|
|
Speldosor
|
1 stycke
|
1
|
16
|
|
Anm. Utgöres infattningen af Guld, Silfver eller Sköldpadd,
|
|
|
|
|
tullhehandlas liela dosan såsom arbeten af nämnde slag.
|
|
|
|
|
Ej specificerade förtullas lika med sådana bland ofvan-
|
|
|
|
|
uppräknade, hvarmed de närmast kunna jemföras.
|
|
|
|
|
Anm. Särskildt inkommande tillbehör förtullas efter 13 pro¬
|
|
|
|
|
cent af värdet.
|
1 Tor livar- \
\ je 100 1
|
|
|
|
Inventarier, Skepps-:
|
|
|
|
brukade å förolyckade eller sjöskadade utländska Fartyg
|
I R:dr af (
\ auktions- l
1 inrops- \
\ summan. /
|
10
|
|
|
Ister, Svin- eller Gås-
|
1 skalp.
|
|
0
|
|
Jern:
|
|
|
|
gjutet:
|
1 1 skeppd \
|
|
|
|
|
|
|
Tack- och Barlast-
|
) taekj.-v. (
j örn 26 £ t
\ bergs-v. 1
|
2
|
24
|
|
Bomber och Kulor, cbamplounerade till visst mått och
|
|
|
|
|
renfilade, Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsa¬
|
|
|
|
|
re, stämplade och borrade, samt finare och gröfre
|
|
|
|
|
Lavetter
|
1 AiSJ.stap.v.
|
8
|
|
|
Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämp¬
|
|
|
|
|
lade och oborrade
|
1 AÄ&J.stap.v.
|
|
|
|
! 1
|
|
Inventarier, Skepps-, nya; se Tulltaxe-undcrrät-
telserna § 13.
Ipecacuanha; hänföres under Apotheksvaror.
Jalapparot; hänföres under Apotheksvaror.
Jean; se Väfnader, Bomulls-.
Jern, Gjutgods till Machinerier oell delar deraf;
se Bedskap och Machinerier.
pläteradt; se Metaller sammansatta.
Jerntråd; se Tråd.
20
|
Qvantitet
|
|
|
|
för tull -
|
Inrörselstull.
|
|
beräkningen.
|
Banko.
|
|
|
lt:dr
|
sk.
|
rst.
|
Jeni:
|
|
|
|
|
gjutet:
|
|
|
|
|
Grytor, Pannor, Kittlar, Kakelugnar, Gallerverk, samt
|
|
|
|
|
apterade Stolpar och Ledstänger dertill, och Sluss¬
|
|
|
|
|
portar
|
1 SÅÄ.stap.v.
|
6
|
|
|
Hällar, Lod och Lödjor
|
1 XÅ^.stap.v.
|
4
|
|
|
kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och Kulor. . .
|
1 5ÄÄ£stap.v.
|
2
|
|
|
Gj utgods:
|
|
|
|
gröfre; såsom Mortlar, Strykjern, Pressjern, Axlar
|
|
|
|
|
och Tappar, Balancer m. in
|
1 skålp.
|
|
i
|
4
|
finare; såsom Basreliefs, Blomstervaser, Byster, Frukt-
|
|
|
|
|
skalar, Lampor, Ljusstakar, Medailloner, Pappers-
|
|
|
|
|
hållare, Presenterhrickor, Korgar, Rökelsekar, (Jr-
|
|
|
|
|
slällningar, m. m. med eller utan målning eller
|
|
|
|
|
lackering
|
1 skålp.
|
|
12
|
|
Bijouteri-arbeten; såsom Bröstnålar, Kors, Ringar, Si¬
|
|
|
|
|
giller, Spännen, Ur- och Halskedjor, Urhakar m. m.
|
1 skålp.
|
|
36
|
|
Knappar, olackerade eller lackerade
|
1 skålp.
|
|
3
|
|
allt annat
|
LOORdrv.
|
25
|
|
|
smidt eller valsadt:
|
|
|
|
Ankare
|
1 Sktl. slap.v.
|
5
|
|
|
Kettingar med länkjernets diameter af | tum och der¬
|
|
|
|
|
under
|
1 5Ä?#.stap.v.
|
5
|
|
|
Kettingar med länkjernets diameter öfver J tum till
|
|
|
|
|
och med 1J tum
|
1 Skti. stap.v.
|
3
|
|
|
öfver lg’ turn
|
1 S/c^itstap v.
|
1
|
24
|
|
Draggar, Armbultar, Hammare, Roderjern, Skeppsknän
|
|
|
|
och Smedjestäd . . ,
|
1 Skif. stap.v.
|
15
|
|
|
Stång-, platt, J tum tjockt och deröfver, under 12
|
|
|
|
tums bredd, och öfver f tums fyrkant ....
|
1 X/t/tf.stap.v.
|
4
|
—
|
—
|
*1
|
Qvantitet
för tull-
beräkningen .
|
InförsclsluU.
Banko.
|
Jern:
|
|
B: dr
|
sk.
|
rst.
|
Smältstycken
|
15M/.stap.v.
|
B
|
2/i
|
|
Band- och Platt-, under | tums tjocklek, Bult- och
|
|
|
|
|
Galler- samt Sänksmide, rundt eller kantigt, knip-
|
|
|
|
|
och fyrkant- af jj tum och derunder, Skär- och
|
|
|
|
|
Klippjern, Saltpanneplätar, | tum tjocka och deröf¬
|
|
|
|
|
ver samt af 12 tums bredd och deröfver .
|
1 Stift, stap.v.
|
O
|
|
|
Plåtar:
|
|
|
24
|
|
oförtente, under ^ tum tjocka
|
I 5/tS5.stap.v.
|
8
|
|
förtente
|
1 5A$.stap.v.
|
5
|
24
|
—
|
Spik af 2 tums längd och deröfver
|
1 Skit. stap.v.
|
7
|
|
All annan spik, samt allt Manufaktur- och Handtverks-
|
|
|
|
|
smide, ej speciticeradt:
|
1 skalp.
|
|
'18
|
|
opoleradt
|
|
|
poleradt eller lackeradt
|
1 skalp.
|
|
*24
|
|
|
|
|
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt
|
I X/f^.stap.v.
|
2
|
—
|
|
Jäst, comprimerad
|
1 skalp.
|
|
1
|
|
Kakel, alla slag
|
1 skalp.
|
|
1
|
|
|
|
|
|
|
osläckt
|
1 tunna
|
|
8
|
|
släckt
|
1 läst
|
|
40
|
—
|
Kardor och Kardläder
|
1 skalp.
|
|
4
|
|
Kemiskt teckniska preparaler, i Taxan ej specificerade:
|
|
|
|
|
till införsel för fabrikernes behof, efter särskild an¬
|
|
|
|
|
mälan hos Commerce-Collegium och af detsamma
|
|
|
|
|
lemnadt tillstånd
|
100 Rdr v.
|
5
|
|
|
för medicinska behof, se Apothcksvaror, ej specifice¬
|
|
|
|
|
rade.
|
|
|
|
|
Jordfrukter; se Frukter.
Jufter; se Hudar och Skinn
Kalkoner; se Foglar,
Kammarduk; se Väfnader.
Kanoner; se Jern.
Karduan; se Hudar och Skinn.
Kedjor, till innanverk i Fickur; se Ur. delar, ej
specificerade.
22
|
Qvantitet
fiir tull-
beräkniogen.
|
Infiirselstull.
Banko.
|
|
|
Ilulr
|
sk.
|
rst.
|
Kimrök
Kli, af andra ämnen än spannmål
Kläder, gång- ej specificerade, införtullas med 50 pro¬
cents förhöjning i den tull, som är bestämd för ty¬
get, hvaraf persedeln hufvudsakligen består, samt
med 100 procents förhöjning i samma tull, om perse¬
deln är försedd med Spetsar, Blonder, Galoner eller
Broderier.
|
1 skålp.
1 lisp.
|
|
o
5
|
|
Anm. Uppstår svårighet att bestämma hufvudbeståndsdelcn,
tages lill beräkningsgrund det material, som drager hög¬
sta lullafgiften.
|
|
|
|
|
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria varor).
|
|
|
|
|
Knallhattar
|
1 skålp.
|
|
20
|
|
Knapergall och Ekollon, malen eller omalen ....
|
1 lisp.
|
|
B
|
|
|
|
Knappar af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specifi¬
cerade ämnen
|
1 skålp.
|
|
24
|
|
Knifvar:
Rak- och Penn-, med eller utan fodral ....
Teij-, Sjömans- eller gröfre Arbets-
Bords- och Gafflar, jemte andra slag, ej specificerade:
med träd- eller hornskaft •
med skaft af annat ämne
|
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
|
1
1
|
12
12
24
|
|
Koppar:
Rå-
Gårad
|
1 <S/f£lstap.v.
I 5Å-££stap.v.
|
5
20
|
—
|
|
|
|
Ivirsbär; se FrulUer och Bär.
Kli af spannmål, se Spanmål, malen, mjöl.
Klinker; se Tegel.
Klippfisk; se Fisk, torr.
Kläden; se Väfnader, ylle-.
Klöfvar, hänföres under Horn, oarbctadt.
Knappnålar; se Nålar.
Knylningar; se Gulddragare- och Snörmakare-arbetcn.
Kolsyradt Natron eller renad Soda; se Soda.
Kopparrök; se Vitriol.
23
Koppar:
Smidd, valsad eller gjuten:
Plåtar oell andra ämnen för ytterligare bearbetning
Bläck och Spik till fartygs förhydning .
Andra helfärdiga arbeten
Kopparnickel
Kopparskrot eller gammal och brukad Koppar samt Kop¬
paraska
Kopparstick, Eslamper och Lithografier
(se vidare förteckningen öfver vid införsel tullfria varor).
Korgar och Korgmakare-arbelen:
af oskalade qvistar och spån
af skalade men oklufna qvistar
af klufvet vide elier strå, ror och andra finare slag
Qvantitet
för tull¬
beräkningen.
1 &ifi!.stap.v.
|
33
|
1 Skit. stäp.v.
|
5
|
1 lisp.
|
3
|
1 skålp.
|
1
|
1 skepp:d
|
16
|
1 skålp.
|
|
Korkar, skurne
Kori, spel-
Anm. Korten böra, efter skedd tullbehandling, af Packhus-In-
spcction eller Tullkammare allemnas till vederbörande
myndighet, som åligger att ombesörja Bevillnings-af-
stämplingcn, innan Korten till ägaren utlemnas.
Kreatur
Hästar, utom Hingstar
Oxar
Kor och Ungboskap .
Halfvar ....
1 skölp.
1 skalp.
1 skalp.
1 skålp.
1 gross
1 stycke
1 stycke
i stycke
'1 slycke
In försets tull.
banko.
K:dr sk. rist
12
32
5
o
8
36
6
Vi
10 —
8
4
9 jo
Kopparsticks-svärta; se Boksvärta.
Koppartråd; se Tråd.
Korf; se Metvurst.
Kransögon, hänföras
under Apotheksvaror.
24
Kreatur:
Svin, utom Fargaltar
Andra fyrfotade
För Kreatur, som med Commerce-CoIIegii särskildta tillstånd in¬
föras till rasers förbättrande, erlägges fjerdedelen af den i Ta¬
xan utsatta tull.
(Se vidare förteckningen å vid införsel tullfria varor)
Krita.
Hvit och Kritsten:
omalen
malen .......
Röd och svart
Krokar till fiske
Krukmakare-arbelen, ej specificerade
Kn
rut
Kummin
Käppar, alla slag
Kött:
Färskt
Saltadt .......
Torkadt eller rökt . . . .
Lack
Lackerade arbeten, ej specificerade
Qvantitet
för tull-
beräkningen
1 stycke
1 slycke
1 tunna
1 tunna
1 skalp.
1 skalp.
1 skalp.
1 skalp.
1 tunna
1 skalp.
1 lisp.
1 tunna
1 lisp.
1 skålp.
1
Införselstull.
Banko.
Hulr sk. rst
24
24
24
3
4
32
20
32
12
Kypert; se Väfnader.
Käpp-tofsar och snodder; se Snörmakare-arbetcn.
Lacca, gummi; se Gummi.
Lackerade arbeten:
af Bleck; se Bleckslagarearbeten.
af Bly; se Bly, arbetadt, måladt eller lacke-
radt.
Lackerade arbeten:
af läder; se Läderarbetcn.
af Papp; se Papparbeten,
af Tenn; se Tenn, arbetadt, lackeradt.
af Träd; se Trädvaror, arbetade.
25
Lackmus
Lagerblad och Lagerbär
Lakrits
Lakritsrot eller Glijcyrrhiza
Lampor och Lyktor fdrtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Anni. Medföljande Glaskupor förlullas särskildt, eflcr hvad för
Glas, andra slag, är bestämdt.
Leksaker eller Nurnbergerkram:
af träd eller sammansatta ämnen, med eller utan bets¬
ning, målning eller lackering
andra slag fdrtullas lika med det ämne, arbetadt, hvar¬
af de hufvudsakligen bestå.
Qvantitet
för tull¬
beräkningen
Likörer
Lim:
llusblås
andra slag
Lin \
ohäckladt
häckladt
För tillverkning af segelduk, efter af Comnterce-Col-
legium erhållet särskildt tillstånd:
ohäckladt
häckladt ,
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införselstull.
Banko.
R:ilr
sk.
1
1
2
est.
O
1 skålp.
|
1
|
|
1 kanna
|
2
|
24
|
1 skålp.
|
|
16
|
1 skålp.
|
|
3
|
1 lisp.
|
|
40
|
1 lisp.
|
1
|
32
|
1 lisp.
|
|
12
|
1 lisp.
|
|
24
|
Lackerade arbeten:
af Zink; se Zink, arbetad, målad eller lac¬
kerad.
Lahn, oäkta; se Metaller, sammansatta.
Lampvekar; se Vekar.
Latun eller Trådband; se Metaller, sammansatta.
Levantin; se Väfnader.
Limoner, friska; se Citroner.
lith. lill R. Sl:s Prot. 1850 & 1851. 5 Samt., 1 A få., G Haft.
26
|
Qvantitet .
för tull-
berakningen.
|
Införselstull.
Banko.
|
|
|
K: dr
|
sk.
|
rst.
|
Ljus:
|
|
|
|
|
Tals-
|
1 lisp.
|
2
|
24
|
|
Stearin- och Margarin-
|
1 skalp.
|
|
7
|
|
alla andra slag
|
1 skålp.
|
|
12
|
|
Ljuskronor eller delar deraf, ej specificerade, fortullas lika
|
|
|
|
|
med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå,
|
|
|
|
|
och utan afdrag i vigten för påsatta glas.
|
|
|
|
|
Luktvatten, alla slag (flaskornas vigt inbegripen) . .
|
1 skålp.
|
|
12
|
|
Lunta
|
1 skålp.
|
|
2
|
|
|
1 skålp.
|
|
24
|
|
|
|
|
|
Lök, alla slag, ej specificerade
|
1 lisp.
|
|
10
|
|
Mais
|
1 tunna
|
1
|
|
|
Mandel
|
1 skålp.
|
|
3
|
|
Masker
|
1 stycke
|
|
4
|
|
Mattor af strå eller rötter
|
1 skålp.
|
|
6
|
|
Metaller, sammansatta:
|
|
|
|
|
Marinmetall, eller annan composition i form af bleck
|
|
|
|
|
eller spik till förhydning af fartyg .....
|
1 SAÄtstap.v.
|
3
|
16
|
|
Messing:
|
|
|
|
|
oarbetad, Latun och trådband inbegripne . . .
|
1 ÄA^.stap.v.
|
33
|
16
|
|
Limoner, salta; se Frukter, inlagda.
Limonsaft; se Citronsaft.
Linön; se Väfnader.
Linser; se Spanmål.
Läder; se Hudar och Skinn.
Lärft; se Väfnader.
Machinerier, ej specificerade; se Redskap.
Magnesia, hänföres under Apotheksvaror..
Magnetsten, infattad; se Instrumenter, fysiska.
Malm, cobolt; se Coboll-malm.
Manchester; se Väfnader, bomulls-.
Manna, hänföres under Apotheksvaror.
Manufacturvaror, ej specificerade; se Slöjdevaror.
Marin-metall; se Metaller, sammansatta.
Markasit; se Vismut.
Marle; se Brodérduk.
Marmor; se Sten, all annan, ej specificerad, arbetad.
Mastix, tullbehandlas lika med Gummi.
27
|
Qvantitet
för tull¬
beräkningen.
|
Införselstull.
Banko.
|
|
|
R:dr
|
sk.
|
rist
|
Metaller sammansatta:
arbetad, alla slag, gjuten, smidd eller pressad, oäk¬
ta Lahn derunder inbegripen:
utan beläggning med annan metall
förgyld . . .
andra slag
|
1 skalp.
1 skålp.
1 skålp.
|
|
16
36
24
|
|
Anm. Gördelmakare-arbeten, deri Tenn eller Zink ingå, för¬
tullas såsom Messing, arbetad.
|
|
|
|
|
Alla andra slag: ,
oarbetad
arbetad:
förgyld
andra slag
Skrot samt gammal och brukad metall, sammansatt,
alla slag .
|
1 5Å$lstap.v.
1 skålp.
1 skålp.
1 ÄÄÖJ.stap.v.
|
33
16
|
16
36
24
32
|
|
Metvurst .
|
1 skålp.
|
|
8
|
|
Mjöd
|
1 kanna
|
|
12
|
|
Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier, som ej kunna inbegri¬
pas under Spanmål eller hänföras till Medicinalier .
|
1 skålp.
|
|
6
|
.—
|
Munlack
|
1 skålp.
|
|
18
|
|
Mattor, bast-; se Bastmattor.
golf'-: af ull; se Väfnader, ylle.-
af andra ämnen, lackerade eller fer¬
nissade; se Väfnader,
gräs-; se Gräsmattor.
Mercurius; se Qvicksilfver.
Merinos; se Väfnader, ylle-.
Messing; se Metaller, sammansatta.
Messingstråd; se Tråd.
Mikroskop; se Instrumenter, optiska.
Mineralier för Naturalie-samlingar; tullfria såsom
Malmstuffer.
Mjöl af spanmål; se Spanmål.
Modeller; se Tulltaxe-underrättelserne. §. 13.
Moll; se Väfnader, bomulls-.
Morinos; se Väfnader, ylle-.
Mos, Enbärs- och Fläder- samt Mullbärssaft, hän¬
föras under Apotheksvaror.
Mosaik-arbeten; se Sten, all annan, ej specificerad,
arbetad.
28
|
Qvantitet
för tull-
beräkningen.
|
Inforselstull.
Banko.
|
|
|
K: dr
|
sk.
|
r:st
|
Musköt, torr
|
1 skalp.
|
|
8
|
|
Muskotblomma
|
i skölp.
|
|
12
|
|
Musslor', insyltade eller saltade
|
1 kanna
|
|
12
|
|
Nattsäckar
|
1 skölp.
|
|
16
|
—
|
Neglikor .
|
i skölp.
|
|
5
|
|
Nålar:
|
|
|
|
|
Bröstnålar af t sammansatta eller såsom arbetade ej speci¬
|
|
|
|
|
ficerade ämnen:
|
|
|
|
|
fdrgylda eller försilfrade
|
1 skölp.
|
|
36
|
|
andra slag
|
1 skalp.
|
|
24
|
|
Knapp-, Sy- och andra slag
|
1 skölp.
|
|
16
|
|
Nät, af alla namn och slag, förtullas lika med det garn, hvar¬
|
|
|
|
|
af de äro gjorda, med tillägg af 50 procent.
|
|
|
|
|
Nötter:
|
|
|
|
|
Kokos-
|
1 stycke
|
|
1
|
|
Hassel-, Val- och andra slag
|
1 kanna
|
|
2
|
|
Oliver
|
1 kanna
|
|
12
|
|
Oljor:
|
|
|
|
|
Feta:
|
|
|
|
|
Hamp- och Palm-
|
1 skalp.
|
|
—
|
6
|
Muddar; se Vantar.
Muffar; se Hudar och Skinn.
Murklor; se Svampar, ätbara.
Mursten; se Tegel.
Musikaliska Instrumenler; se Instrumenter.
Muskot, insyltad; se Confiturer.
Musslin; se Väfnader, bomulls-.
Myntkoppar; se Koppar.
Myrrha, hänföres under Apot hoks varor.
Möbler; se Trädvaror, arbetade.
Nankin; se Väfnader, bomulls-.
Natron, kolsyrad!; se Soda.
Negcrhead; se Tobak.
Nettelduk; se Väfnader, bomulls-.
Nickel; se Kopparnickel.
Nicht eller Tulia, hänföres under Apotheksvaror.
Nopkin; se Väfnader.
Nys- eller Prustrot, hänföres under Apotheksvaror.
Nysilfver; se Metaller, sammansatta.
Olja, Terpentin-; se Terpentinolja.
29
|
Qvantitet
för tull-
berakningen.
|
Införselstull.
banko.
|
|
|
|
K: dr
|
sk.
|
r:st
|
Oljor:
|
|
|
|
|
|
Fela;
|
|
|
|
|
|
andra till Apotheksvaror ej hänforliga, eller eljest
|
|
|
|
|
|
icke specificerade slag
|
i
|
skalp.
|
|
1
|
4
|
Flygtiga, eller Essencer, ej specificerade ....
|
i
|
skalp.
|
|
5
|
|
An nr. Vid förtullningen af Essencer sker ej något afdrag i
|
|
|
|
|
|
vigten för flaskorna, hvarpå de inkomma.
|
|
|
|
|
|
Ost, alla slag
|
i
|
lisp.
|
1
|
|
|
Papp
|
i
|
skålp.
|
|
|
6
|
|
|
|
|
|
Papparbeten, alla slag:
|
|
|
|
|
|
olackerade
|
i
|
skalp.
|
|
12
|
—
|
lackerade
|
i
|
skålp.
|
|
18
|
|
Papper :
|
|
|
|
|
|
Kardus-, färgad! Omslags- oell Tobaks-
|
i
|
skålp.
|
|
1
|
8
|
Grått, Makulatur- och Förhydnings-
|
i
|
skålp.
|
|
1
|
3
|
Tryck-, limmadt och olimmadt, Concept- och Tapet-
|
i
|
skålp.
|
|
2
|
6
|
Imperial-, Regal-, Median-, Olifant-, Skrif- och alla
|
|
|
|
|
andra slags hvitt, ej specificeradt
|
i
|
skålp.
|
|
3
|
—
|
Post-, alla slag
|
i
|
skålp.
|
|
k
|
—
|
Färgadt, pressadt, tryckt, ligureradt, förs i Ifra dt eller ior-
|
|
|
|
|
gyMt
|
i
|
skålp.
|
|
5
|
—
|
Press-
|
i
|
skålp.
|
|
|
1 2
|
|
|
|
|
Papperstapeter och Barder
|
1 i
|
skålp.
|
|
16
|
|
Olja, Vitriol-, se svafvelsyra.
Oljcslcnar; se Sten.
Ollon, ek-; se Knapergall.
Ornamenter, architcktoniska ;sc Ilildliuggcriarbcten.
andra slag; se Dekorationer.
Ostron; se Musslor.
Oxtungor; se Kött.
Packing; se Väfnader, ylle-.
Pailetler; se Gulddragare-arbeten;
Paradiskorn; hänföres under Apotheksvaror.
30
Paraplyer och Parasoller:
af siden eller halfsiden, utan afseende i senare fallet på
silkets större eller mindre qvantitet
andra slag
Delar deraf:
Ställningar
Öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas lika rned
det väfnadsslag, hvaraf de äro gjorda, med til¬
lägg af 10 procent.
Fodraler:
af läder, lösa eller påsatta
af tyger, lösa, rörtullas lika med väfnaden, hvar¬
af de äro gjorda, med tillägg af 10 procent.
Pennor, Skrif-, alla slag, utom af stål eller andra metaller
Penslar
Peppar, alla slag
Perlemor, arbetad:
oinfattad
infattad, väges med infattningen och förtullas såsom
den.
Per lo r, 'oäkta:
Glas-
andra slag
Perukmakare-arbeten
Piphufonden, med eller utan beslag:
af Sjöskum, äkta eller oäkta .
Qvantitet
för tull-
beräkningen
andra slag
1 stycke
1 stycke
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 dussin
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 lod.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
Införselstull.
Banko.
11:dr sk. rst,
16
32
16
8
9
3
40
10
2
16
24
12
Pastellkritor; se Färger, ej specificerade.
Pelsverk; se Hudar och Skinn.
Pennor, blyerts-; se Blyertspennor.
Pergamentsskinn; se Hudar och Skinn,
Percal; se Väfnader, Bomulls-.
Perlegryn; se Gryn.
31
Plommon, Bruneller och Sviskon
Plymer:
Struts- och andra slag
Pomada
Pomeranser .
Pomeransknoppar och Skal
Porslin:
oäkta, Sten- eller Fayance:
hvitt, gulaktigt eller omåladt:
Tallrickar
andra pjeser
måladt eller tryckt:
Tallrickar
andra pjeser
äkta:
hvitt eller enfärgadt
förgyldt eller måladt, i figurer eller med blommor
Anm. Kärl och redskap af äkta porslin för farmaceuliska eller
vetenskapliga behof må, sedan beskaffenheten och qvanti-
teten blifvit hos Sundhels-Collegium, Vetenskaps-Akade-
mien eller vederbörande Universitets-Facultet uppgifna
och godkända, af Apothekare eller Vetenskapsmän tull¬
fritt införas.
Portföljer, Taskböcker och Ridikyler.
af läder
af hel- eller halfsiden .
af andra ämnen . . .
Qvanti tet
för tull-
beräkningen.
1 skalp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
|
|
2
|
1 skålp.
|
|
5
|
1 skalp.
|
|
6
|
1 skålp.
|
|
8
|
1 skålp.
|
|
8
|
1 skålp.
|
|
12
|
Införselstull.
Banko.
R:dr
15
sk.
28
1
2
24
24
16
rst.
6
Persikokärnor, hänföras under Apotheksvaror.
Pinchback; se Metaller, sammansatta.
Pipor, Tobaks-; se Piphufvuden.
Piqué; se Väfnader, Bomulls-.
Pistacier; se Frukter och Bär, ej specificerade,
torra.
Pistoler; se Gevär.
Platåer; se Decoralioner.
Pläter; se Metaller, sammansatta.
Porfyr; se Sten, ej specificerad.
Portmonnaier; se Etuis.
32
|
Qvantitet
för tull-
beräkningen.
|
Införselstull.
Banko.
|
|
|
11: dr
|
sk.
|
rst
|
Potates
|
1 tunna
|
|
16
|
|
Potatesmjöl
|
1 lisp.
|
|
24
|
|
Puder
|
1 skålp.
|
|
4
|
|
Qvicksilfver
|
1 skålp.
|
|
4
|
|
Redskap och Machinericr, eller delar deraf, ej specificerade:
|
|
|
|
|
större enklare pjeser, såsom Axlar, Valsar, Pannor,
|
|
|
|
|
m. m. af minst -i skeppunds tyngd
|
1 skålp.
|
|
1
|
|
smärre och mera sammansatta pjeser med deras till¬
|
|
|
|
|
behör
|
I skålp.
|
|
o
|
|
Rigabalsam
|
1 kanna
|
i
|
|
|
Ris, oskalad, eller Puddy
|
1 tunna
|
i
|
24
|
|
Från och med 1853 års början nedsättes tullafgiften
|
|
|
|
|
till
|
1 tunna
|
i
|
12
|
|
Russin .
|
1 skålp.
|
|
1
|
6
|
Rör:
|
|
|
|
|
Bambu- och Spanska
|
1 lisp.
1 lisp.
|
|
32
4
|
|
Rottingar, Vass- och andra slag
|
|
|
Rötter, ätbara, alla slag, ej specificerade
|
1 tunna
|
|
24
|
|
Sade Imakare-arbeten, ej specificerade:
|
|
|
|
|
med äkta förgylda, fbTsillrade eller pläterade beslag .
|
1 skålp.
|
|
28
|
|
andra slag
|
1 skålp.
|
|
16
|
|
Pressduk; se Väfnader, Ylle-.
Puffertar; se Gevär.
(kvarnstenar; se Sten.
Qvercitron; se Färger.
Rakknifvar; se Knifvar.
Rask; se Väfnader, Ylle-.
Ratin; se Väfnader, Ylle-.
Ravenduk; se Väfnader, kinne- och Hamp-.
Rentungor, Renstek och Renkött; se Kött.
Resonansbottnar; se Trädvaror, arbetade.
Rhabarber, hänföres under Apotheksvaror.
Ridikyler; se Portföljer.
Risgryn; se Gryn.
Rosmarin hänföres under Apotheksvaror.
Rotcher; se Fisk, torr.
Rumm; se Bränvin.
Räfkakor, eller Räfkryddor, hänföras under Apo¬
theksvaror.
Rödfärg; se Färger.
Rothe; se Färger.
Rötter för Apothekares behof, ej specificerade, hän¬
föras under Apotheksvaror.