Slals-Ulshottels Memorial, JM 1261.
3
Vinner Nej »hafva Rikets Ständer 'alslagit det af Kongl. Maj:t till anskaffning
af pistoler äskade anslag 12,000 Ridr.»
4:o. Femte punkten af utlåtandet N:o 161, hvilken i utlåtandet N:o 224
blifvit vidhållen, och deruti Utskottet tillstyrkt Rikets Ständers bifall å det af Kongl.
Maj-t till äldre gevärs förändring för slagkruts-antändning äskade anslag 30,000
R:dr, att med en tredjedel årligen under åren 1851, 1852 och 1853 från Riks¬
gälds—kontoret utgå, iir bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvar¬
emot Borgare- och Bonde-Slånden nedsatt summan till 25,000 R:dr.
Derest icke någotdera af sistnämnde tvenne Riks-Stånd skulle vilja instämma
uti de båda öfriga Ståndens beslut i ämnet, får Utskottet, för frågans afgörande medelst
omröstning i förstärkt Stats-Utskott, föreslå följande voteringsproposition:
»Den, som bifaller det af Kongl. Majit till äldre gevärs förändring för slagkruts-
antändning äskade anslag, 50,000 R:dr, att med V3 årligen under åren 1851, 1832
och 1853 från Riksgälds-kontoret utgå,» voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer till äldre gevärs förändring för slagkruts-
antändning beviljat ett anslag af 25,000 R:dr, att med 'Aidel årligen under hvar¬
dera af åren 1831, 1852 och 1853 från Riksgälds-kontoret utgå.»
5-o Enligt Utlåtandena JVs 161, åttonde punkten och JVs 224 har Utskottet,
i anledning af Kongl. Maj:ts derom aflåtne Nåd. Proposition, hemställt, att Rikets
Ständer måtte till anskaffning af slagkrutshufvar bevilja ett belopp af 15,000 R:dr,
att med V3 årligen ifrån Riksgälds-kontoret utgå under åren 1851, 1852 och 1853.
Denna hemställan hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit, hvar¬
emot Borgare- och Bonde-Stånden nedsatt summan till 10,000 R:dr.
För den händelse icke någotdera af sistbemälde 2:ne Riks-Stånd skulle finna för
godt att med de båda öfriga Riks-Stånden instämma, föreslår Utskottet, för frågans
afgörande genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott, följande voterings-propo-
sition:
»Den, som till anskaffning af slagkrutshufvar beviljar ett anslag af 15,000
R:dr att med V3 årligen från Riksgälds-kontoret utgå under åren 1851, 1852 och
1853,» voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer till anskaffning af slagkrutshufvar anvisat ett
belopp af 10,000 R:dr att med 'Aidel årligen från Riksgälds-kontoret utgå uuder
åren 1851, 1852 och 1853.»
4
Slats-Ulslcollels Memorial, JU 261.
6:0. Uti tionde punkten af Utlåtandet JVs 161 och JVs 22-4 har Utskottet
tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte för fortsättande af fästningsarbetena vid Wax¬
holm, Carlsten och Carlskrona anvisa för innevarande år, utöfver de af Rikets nu
församlade Ständer för berörde ändamål redan beviljade 73,000 R:dr, ytterligare
30,000 R:dr samt för hvartdera af nästkommande två år 105,000 R:dr, att af
Kongl. Maj:t efter omständigheterna fördelas.
Under behandling af detta ärende hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet bifallit berörde punkt, hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden, för fortsätt¬
ningen af ifrågavarande fästningsbyggnader beviljat endast ett anslag af 225,000
R:dr, att, med afdrag af de 75,000 R:dr, som för år 1831 redan blifvit beviljade,
under åren 1852 och 1853 från Riksgälds-kontoret utgå.
Under sådant förhållande anser Utskottet, att, derest icke någotdera af sistnämnde
2:ne Riks—Stand skulle vilja frånträda sitt beslut och uti de bägge öfriga Ståndens
instämma, votering i förstärkt Stats-Utskott böra anställas öfver följande voterings¬
proposition :
»Den, som för fortsättande af fästningsarbetena vid Waxholm, Carlsten och
Carlskrona vill anvisa för innevarande år, utöfver de af Rikets nu församlade Stän¬
der för berörde ändamål redan beviljade 75,000 R:dr, ytterligare 30,000 R:dr
samt för hvartdera af nästko mmande två år 105,000 R:dr, att af Kongl. IVfaj:t efter
omständigheterna fördelas,» voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer för fortsättningen af fästningsarbetena vid
Waxholm, Carlsten och Carlskrona beviljat ett anslag af 225,000 R:dr, att, med
afdrag af de 75,000 R:dr, som för år 1851 redan blifvit beviljade, med 75,000
R:dr under hvartdera af åren 1852 och 1853 från Riksgälds-kontoret utgå, att
af Kongl. Maj:t efter omständigheterna fördelas.»
7:o. Tredje punkten af Utlåtandet JVs 162, innefattande tillstyrkande, att
Rikets Ständer måtte bevilja 600,000 R:dr att med Vs under hvartdera af åren
1851, 1852 och 1853 från Riksgälds-kontoret utgå för att användas till komplet¬
terande af förråderna, samt de skepp och fartyg, hvilka Kongl. Maj:t anser förtjena
till krigsbruk göras användbara, äfvensom till andra för krigsmaterielens iståndsät-
tande oundgängliga mindre arbeten, hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-
Ståndet bifallit.
Af Borgare-Ståndet är deremot förenämnde summa nedsatt till 500,000 och
af Bonde-Ståndet till 476,000 R:dr.
Enär förstbemäldo 2:ne Riks-Stånd, som bifallit 600,000 R:dr, måste anses
Slals-Ulskottets Memorial, M 261.
hafva medgifvit den mindre af Borgare-Ståndet beviljade summa, och således 5;ne
Stånd anvisat ett högre belopp än Bonde-Ståndet, lärer detta Stånds beslut, hvarom
Ståndet är ensamt, komma alt förfalla.
Under sådant förhållande, anser Utskottet att, i händelse Borgare-Ståndet icke
skulle finna för godt att, med frånträdande af sin mening, i Ridderskapet och Adelns
samt Preste-Ståndets instämma, omröstning i förstärkt Stats-Utskott böra äga rum
öfver följande voterings-proposition:
»Den, som bifaller ett anslag af 600,000 R:dr att med Veidel under hvartdera
af åren 1851, 1852 och 1853 från Riksgälds-kontoret utgå för att användas till
kompletterande af förråderna samt de skepp och fartyg, hvilka Kongl. Maj:t anser
förtjena till krigsbruk göras användbara, äfvensom till andra för krigsmaterielens
iståndsättande oundgängelige mindre arbeten,» voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer beviljat 500,000 R:dr att med Vs under
hvartdera af åren 1851, 1852 och 1853 från Riksgälds-kontoret utgå, för att
användas till kompletterande af förråderna, samt de skepp och fartyg, hvilka Kongl.
Majit anser förtjena till krigsbruk göras användbara, äfvensom till andra för krigs¬
materielens iståndsättande oundgängelige mindre arbeten.»
8:o. Uti Utlåtandet J\s 163, tredje •punkten, som Utskottet uti Utlåtandet
JVa 226 vidblifvit, har Utskottet hemställt, att det af Kongl. Maj:t till förbättring af
hamnen vid Landskrona äskade anslag, 34,736 R:dr 32 sk., icke måtte af Rikets
Ständer bifallas.
Denna hemställan hafva Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet godkänt,
hvaremot Preste- och Borgare-Stånden, med ogillande deraf, för ifrågavarande hamn¬
byggnad beviljat det äskade anslaget, med vilkor att, innan anslaget lyftes, full säker¬
het ställes derför, att hamnbyggnadsarbetet varder, efter uppgjord och af Kongl.
Majit fastställd plan, utan vidare bidrag af Statsverket, vederbörligen fullbordadt.
Derest icke någotdera af sistnämnde båda Riks-Stånd skulle behaga instämma
i de 2:ne öfriga Riks-Ståndens beslut, får Utskottet, för frågans afgörande genom
omröstning i förstärkt Stats-Utskott, föreslå följande voteringsproposition:
»Den som, lika med Stats-Utskottet, anser att det af Kongl. Majit till förbätt¬
ring af Landskrona hamn äskade anslag icke bör beviljas,» voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer till förbättring af Landskrona hamn beviljat
ett anslag af 34,736 R:dr 32 sk. att från Riksgälds-kontoret utgå, emot vilkor,
6
Slals-Ulskollels Memorial, JM 261.
att, innan anslaget lyftes, full säkerhet ställes derför, att hamnbyggnadsarbetet var¬
der, efter uppgjord och af Kongl. Maj:t fastställd plan, utan vidare bidrag af Stats¬
verket, vederbörligen fullbordadt.»
9:o. Utskottets uti tolfte punkten af Utlåtandet JM 165 gjorde och i Utlå¬
tandet JM 226 vidblifne hemställan, att det af Kongl. Maj:t till hamnbyggnad vid
Hjo äskade anslag 30,000 R:dr icke måtte beviljas, hafva Ridderskapet och Adeln
samt Ronde-Ståndet bifallit, hvaremot Preste- och Borgare-Stånden, med ogillande
deraf, beviljat ifrågavarande anslag emot de i nästföregående punkt omförmälde vilkor.
Då denna fråga således måste, derest icke någotdera af sistnämnde Riks-Stånd
skulle vilja i de begge öfriga Ståndens beslut instämma, afgöras genom votering i
förstärkt Stats—Utskolt, får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
»Den som, lika med Stats-Utskottet, anser att något anslag till förbättring af
hamnen vid Hjo icke bör bifallas,» voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer till hamnbyggnad vid Hjo beviljat ett an¬
slag af 30,000 R:dr att från Riksgälds-kontoret utgå, emot vilkor, att innan an¬
slaget lyftes, full säkerhet ställes derför, att hamnbyggnadsarbetet varder, efter upp¬
gjord och af Kongl. Maj:t fastställd plan, utan vidare bidrag af Statsverket veder¬
börligen fullbordadt.)
10:o. Uti femtonde punkten af Utlåtandet JM 165 och Utlåtandet JM 226
har Stats-Utskottet hemställt att väckt motion om ett anslag af 13,200 R:dr till
hamnens förbättring vid Westerås, icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Denna punkt hafva Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallit, hvar¬
emot Preste- och Borgare-Stånden ogillat densamma och i stället beviljat nyssnämnde
anslag, emot de i § härofvan intagne vilkor.
För afgörande af denna fråga genom omröstning i förstärkt Stats-Utskott före¬
slås följande voterings-proposition:
»Den som, lika med Stats-Utskottet, anser att gjord begäran om anslag till
förbättring af hamnen vid Westerås icke må till någon Bikets Ständers åtgärd för¬
anleda,» voterar
Ja;
den, del ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer lill förbättring af hamnen vid Westerås
beviljat ett anslag af 13,200 R:dr, alt från Riksgälds-kontoret utgå, med vilkor,
att, innan anslaget lyftes, full säkerhet ställes derför att hamnbyggnadsarbetet varder,
Ståls-Utskottets Memorial, M 261. 7
efter uppgjord och af Kongl. Maj:t fastställd plan, utan vidare bidrag af Statsverket,
vederbörligen fullbordadt.»
ll:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom aflåtne nådiga Proposition hade
Utskottet uti första punkten af Utlåtandet JM 165 tillstyrkt att Rikets Ständer
måtte bevilja, för ombyggnad af Tranebergs bro på vägen till Drottningholm, en
summa af 48,000 att från Riksgälds-kontoret utgå; äfvensom Utskottet föreslagit
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse lill Kongl. Maj:t hemställa, att för
brons begagnande sådan afgift måtte bestämmas, att derigenom en fond kunde bil¬
das för brons framtida underhåll och ombyggnad.
Denna framställning, som Utskottet uti afgifvet Utlåtande JM 227 vidblifvit,
hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit, hvaremot Rorgare- och
Bonde-Stånden densamma afslagit.
Vid sådant förhållande får Utskottet, i händelse icke någotdera af sistnämnde
2:ne Riks-Stånd skulle finna för godt att. i de öfriga båda Ståndens beslut in¬
stämma, föreslå för frågans afgörande, medelst omröstning i förstärkt Stals-Utskott,
följande voterings-proposition:
»Den, som beviljar det af Kongl. Maj:t för ombyggnad af Tranebergs bro
äskade anslag 48,000 R:dr att från Riksgälds-kontoret utgå,» voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer afslagit det för ombyggnad af Tranebergs
bro äskade anslag.»
Stockholm den 22 Juli 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOn. BECKMAN, 1851.
Stals- Vlske/tels Utlåtande, K o 262.
t
No 2C2.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Juli 1851, kl. 7 e. ra.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Be¬
tänkandet N:o 167, angående dels Kongl. Majtls nå¬
diga Proposition om de uti ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling, om förändring i
nu gällande stadganden i afseende på indelta rän¬
tors och kronotiondes utgörande och örn de årliga
marke gångsprisens bestämmande, dels enskilda i samma
ämnen väckta motioner.
(I. A.)
Vid föredragning af nämnde Betänkande inom Riksstånden, hafva Rid-
derskapet och Adeln samt Preste-ståndet bifallit hvad Stats-Utskotlet, med
anledning af högstberörde nådiga Proposition, under Litt. A. B. och C. till¬
styrkt och föreslagit, med förklarande likväl, att dessa beslut gällde Utskot¬
tets derutinnan framställda tillstyrkanden och förslag, såsom ett oskiljaktigt
helt, så att en punkt ej kunde från den andra lösryckas, utan att i följd
deraf Ståndens till de öfrige delarne lemnade bifall komme att förfalla; hvar¬
jemte Borgare- och Bonde-stånden dels återremitterat, dels bifallit serskilda
delar af dessa förslag, äfvensom Riksstånden i öfriga delar af Betänkandet
fattat de serskilda beslut, hvilka här nedan för hvarje punkt skola uppgif¬
vas.
Punkten Litt. A., angående grundräntornas förenkling, hvilken, under
ofvan omförmälda vilkor, blifvit af Ridderskapet och Adeln, samt Preste-stån¬
det bifallen, hafva Borgare- och Bonde-stånden återremitterat på grund af an¬
märkningar, hufvudsakligen innefattande att Utskottet bordt fästa mera af¬
seende å det af kommitterade för beskattningsväsendets samt uppböxxls- och
rcdogöielseverkets ordnande afgifna betänkande, eller åtminstone å det afStats-
Utskottet vid förra riksdagen afgifna förslag; att grundräntornas ändamåls¬
enlighet vore beroende deraf, att de äro bestämda och uti hemmanens värden
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 32 Haft. 1
2
Stals-Utskottets Utlåtande, N:« 262.
oföränderligen ingående skatter, uti hvilka serskilda tider och förhållanden
icke medföra någon olikhet, eller åtminstone icke en för särskilda hemman
under tidernas lopp ojemnt fortgående olikhet; att detta mål icke kunde
vinnas på annat sätt, än att alla grundräntor blefvo af samma slag, helst åsätta
uti en enda persedel för hela riket eller ock uti några få, men då i samma
proportion ingående uti serskilda hemmans skattebelopp; att den ovilkorli¬
gen lämpligaste persedel i sådant fall vöre penningar, enär dess värde icke,
i likhet med natura persedlars, är underkastad någon hastigare och oftare
återkommande förändring i följd af mer eller mindre gynnsam årsväxt och
dylikt, och den förespeglade förlusten för statsverket vore alltför ringa, för
att fruktan derför borde afskräcka från en i så många afseenden nyttig och
nödvändig reform, helst det berodde på lagstiftaren att förekomma de ha¬
stigare förändringar uti penningens värde, hvilka, till följd af stats-bankrutter,
mynt-realisationer och störda kredit-förhållanden kunna uppkomma. Den nu
föreslagna förändringen åter vore väl till numerären af indragne ränteper-
sedlar betydlig, men i förhållande till skatte-beloppet ganska ringa, och ehuru
den visserligen skulle bidraga till förenkling af räkenskaperne, hvarigenom
tjenstemännens besvär i någon mån lindrades, vore likväl dermed icke vun¬
net dét hufvudsakligaste ändamålet, att bereda kontroll och säkerhet åt de
skattdragande. Då dessutom det så högst vigtiga bestämmandet af de per¬
sedlar, hvilka skola såsom hufvudpersedlar anses, icke nu kommer att ega
rum, utan skall blifva föremål för räntegifvares, lokalmyndigheters och em-
betsverkens utlåtanden, vore följaktligen det nu afgifna betänkandet endast
att anse såsom ett principbetänkande, och de beslut, som till följd deraf nu
fattas, kunde icke blifva för etterföljande Ständer bindande, och skatteför-
enklingsfrågans lösning blefve, genom ett dylikt hörande, undanskjuten till
en aflägsen framtid.
Derjemte hafva åtskillige ledamöter af Bonde-ståndet, under åberopande
af den utaf 2:ne Statsrådsledamöter, vid den nådiga Propositionens afgifvande
yttrade serskilda mening, ansett densamma böra ligga till grund för en blif¬
vande skatteförenkling.
Då emellertid 2:ne Riks-stånd godkänt Utskottets tillstyrkande i denna
punkt, och några sådane anmärkningar deremot ej förekommit, hvilka icke
vid ärendets förra behandling i betraktande tagits, har Utskottet ansett sig
böra
samma tillstyrkande vidblifva.
Punkten Litt. Bangående ändring i sättet för de indelta hemmans-
räntornas och kronotiondens utgörande, är af Ridderskapet och Adeln samt
Stats-Uukoltels Utlåtande, IS:o 262.
3
Preste-ståndet vilkorligen och af Bonde-ståndet utan vilkor Bifallen, men af
Borgare-ståndet återremitterad; och anser Utskottet under sådana förhållan¬
den den erhållna återremissen
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Af punkten Litt. C. har första tillstyrkandet, pag. 21., i afseende å
markegångs-deputerades sammansättning och liden för deras sammanträde,
Blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet under ofvan omför-
mäkla vilkor och af Borgare-ståndet utan vilkor Bifallet, hvaremot Boiule-stån-
det detsamma återremitterat; vid hvilket förhållande Utskottet anser
någon åtgärd till följd af den erhållna återremissen icke
vara att vidtaga.
Utskottets öfrige tillstyrkanden i denna punktj pag. 22, 23 och 24-, rö¬
rande pris-knranternes Bestämmande m. ni., hvilka Blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet, under samma vilkor, som föregående punk¬
ter, bifallne, äro af de 2:ne öfrige Riks-stånden återremitterade, af Borgare¬
ståndet på grund af deras sammanhang med föregående af Ståndet återremit¬
terade punkter, hvaremot inom Bonde-ståndet Blifvit anmärkt, dels att före¬
skrift saknas, huru förhållas skall, när markegångsdeputerade stanna uti paria vota,
dels att varupriser vid förekommande kreditköp, hvilka ofta kunna vara ganska
högt uppstegrade, icke Borde få tagas till grund för priskuranternes uppgö¬
rande, eller för de anmärkningar, kronofogdarne dervid egde afgifva; hva¬
dan Bestämdt Borde stadgas, att endast de vid kontanta köp förekommande
priser i ofvanberörde hänseenden få tagas i Beräkning.
Hvad första anmärkningen Beträffar, så har Utskottet ansett nu gällande
föreskrift, att medium af de olika meningarne blifver priset, när vid om¬
röstning bland markegångs-deputerade rösterna Befinnas lika, lämpligen kunna
Bibehållas, hvadan någon ny föreskrift härutinnan icke erfordras.
Vidkommande åter den andra anmärkningen, så, enär Utskottet i det
afgifna förslaget icke afsett andra försäljningspriser, än de vid kontanta köp
förekommande, ehuru någon serskild föreskrift derom icke ansetts behöflig,
får Utskottet, till förebyggande af all tvetydighet, med anledning af den
afgifna
att endast de priser, som äro gångbara vid så kallad
kontant försäljning, Böra läggas till grund för priskuran-
terna; äfvensom för de från Kronofogdarne deröfver af-
eifvande anmärkningar.
gjorda anmärkningen, tillstyrka det tillägg till Utskottets härutinnan
4
Stats-Utskoltels Utlåtande, N:o 262.
Och då Utskottets förslag, i nu förevarande punkt, blifvit af 2:ne Riks¬
stånd godkändt, har Utskottet i öfrigt ansett sig böra
detsamma vidblifva.
Börande likväl en uti motiverna till förslaget förekommande miss-skrif-
ning vid omförmälande af sockne-ombudens antal, hvilket der uppgifves till
”minst fyra och högst sex”, rättas till det uti sjelfva förslaget bestämda af
”minst fyra och högst åtta”.
Af "Utskottets yttranden, rörande de serskilda' förslag, hvilka, under
åberopande af Stats-Utskottets vid sistförflutna riksdag, i fråga om beskalt-
ningsväsendets förenkling, afgifna betänkande N:o 242, blifvit af enskilde
motionärer väckta, hafva l:sta, 3:dje, 6:te, 7:de, 9:de, 10:de, ll:te, 12:te, 13:de,
18:de, 19:de, 20:de och 22:dra, äfvensom slutliga tillstyrkandet pag. 32, blif¬
vit af samtlige Riks-Stånden dels bifallna, dels utan anmärkning lagde till
liandlingarne; hvaremot Utskottets tillstyrkanden i
2:dra punkten, angående utgörandet af Presternes så kallade Utlagor;
/pde punkten, angående frågan om förvandling af de uti åtskilliga
hemmans onera ingående dagsverksskyldigheter;
5:te punkten, angående den uti Färentuna Härad af Stockholms län,
på grund af åtnjutande roternngsfrihet utgående, så kallade drängespan; samt
8:de punkten, angående ordinarie räntan af städernas jord, blifvit af
Borgare-Ståndet återremitterade; men som de öfriga 3:ne Riks-Stånden de¬
samma bifallit och frågorne följaktligen äro, jemlikt 75 § Riksdags-Ordnin-
gen, afgjorde, har Utskottet ansett
återremisserne icke kunna till någon åtgärd föranleda.
i4-de punkten, angående den till krono-kalkugnen i Wisby disponerade
ränteved, är af Bonde-Ståndet återremitterad; men af de 3:ne öfriga Riks-
Stånden utan anmärkning lagd till liandlingarne; och då ärendet sålunda,
jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
i5:de punkten, angående utgörande af hästvakansspanmål samt den
spanmål, som för ständiga rotevakanser i Skåne utgår, har blifvit bifallen af
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden, hvaremot Bor¬
gare-Ståndet densamma återremitterat; och då, jemlikt 75 § Riksdags-Ord¬
ningen, ärendet följaktligen är afgjordt, har Utskottet ansett
någon åtgärd, till följd af återremissen, icke vara att vid-
taga.
i6:de punkten, angående arrendeafgifternas för statens egendomar ut¬
gående i penningar, har blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen samt af
Stals-Utskotlels Utlåtande, y.o 2G2.
5
Preste- oell Bonde-Stånden bifallen, hvaremot Borgare-Ståndet densamma
återremitterat på grund af dess sammanhang med förut återremitterade de¬
lar af betänkandet; men som 2:ne Riks-Stånd bifallit hvad Utskottet i den¬
na punkt tillstyrkt, får Utskottet
densamma vidblifva.
iy:de punktertj angående Utskottets tillstyrkande, att omröstningarne
vid markegångs-sättningen borde ske per capita i stället för ståndsvis, un¬
der förutsättning af Bonde-Ståndets medgifvande, att icke flere än 2:ne af
dess ledamöter, eller lika antal, som från de öfriga Riks-Stånden, må i marke-
gångssättningen deltaga.
Denna punkt, som är af Ridderskapet och Adeln samt af Preste-Stån-
det bifallen, har Borgare-Ståndet utan anmärkning återremitterat under af¬
bidan af Bonde-Ståndets beslut i ämnet, och har sistnämnde Riks-Stånd
återremitterat punkten till följd af .dess sammanhang med punkten Litt. C.
Då således 2:ne Riks-Stånd bifallit Utskottets tillstyrkan i denna punkt,
får Utskottet
sin derutinnan gjorda framställning förnya.
2t:sta punktent deruti Utskottet, rövande väckt förslag om upphörande
af nu gällande stadganden angående efterlysning af personer, som häfta för
obetalde kronoutskylder, på anförde skäl ansett sig icke kunna föreslå an¬
nan åtgärd, än att Rikets Ständer i underdåninghet anhålla, det Kongl. Maj:t
ville, efter vederbörandés hörande, härom, på sätt lämpligast synes, i nåder
förordna, — är af Ridderskapet och Adeln afslagen samt af Preste- och
Bonde-Stånden bifallen, hvaremot Borgare-Ståndet densamma åteiTemitterat
med anmärkning, att Utskottet borde antingen af- eller tillstyrka den ifrå¬
gasatta förändringen, samt att den af Utskottet föreslagna underdåniga skrif-
velsen i ämnet vöre öfverflödig, då Utskottet icke velat föreslå afskaffande
af efterlysning.
Då emellertid 2:ne Riks-Stånd bifallit Utskottets tillstyrkande, har Ut¬
skottet ansett sig böra
detsamma vidblifva.
z3:dje punktenangående förändrade stadganden om preskription för
skattskyldiges och redogörares ansvarighet, hvilken blifvit af Borgare-Ståndet
återremitterad, är af de 3:ne öfriga Riks-Stånden bifallen; och då frågan så¬
ledes, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen är afgjord, liar Utskottet ansett
någon åtgärd till följd af återremissen icke vara att
vidtaga.
Utskottets yttrande, näst efter 23:dje punkten pag. 32, rörande öfriga
6
Stata-Utikottets IIUdland*, If:o 263.
af enskilde motionärer upptagne, af sistl. riksdags Stats-Utskott i betänkandet
N:o 242 behandlade frågor, är af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Stån¬
det utan anmärkning lagd till handlingarne och af Preste-Ståndet bifallet,
hvaremot Borgare-Ståndet detsamma återremitterat; vid hvilket förhållande
Utskottet, på grund af 75 § Riksdags-Ordningen, ansett
den erhållna återremissen icke kunna till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 22 Juli 1851.
N:0 263.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Juli 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion, angående an¬
slag till inköp af en Kanslirådet Krutmeijer tillhö-
vig gravyrsamling.
Sedan, vid föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 89, angående
reglering af utgifterna under Riks-statens 8:de Hufvudtitel, Borgare- och
Bonde-Stånden bifallit, men Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
återremitterat samma Utlåtandes 37 punkts 2 morn., deruti Utskottet, på
anförda skäl, hemställt, att gjord framställning om inköp af en Kanslirådet
Krutmeijer tillhörig gravyrsamling icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda, har Herr PVinge, efter numera vunnen närmare kännedom om den¬
na gravyrsamlings stora värde och vilkoren, hvarpå dess egare skulle vara be¬
nägen att densama afstå, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, uti en hos
Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottets behandling öfverlemnad mo¬
tion, förnyat förslaget, att Rikets Ständer måtte för inköp af berörde gravyr¬
samling anvisa en summa af 12,000 r:dr, att utbetalas antingen på en gång
eller under loppet af 4 å 5 år. I anledning af denna motion har Utskot¬
tet uti dess Utlåtande N:o 154 anmält, att besvarandet af berörde återre-
misser då skulle uppskjutas för att ega rum i sammanhang med framdeles
afgifvande yttrande öfver meranämnde motion. Utskottet, som numera fö-
rehaft densamma till pröfning, har i afseende på beskaffenheten af oftanämn-
Stals-Utskotlels Utlåtande, N:o 263.
7
da gravyr-samling, hvilken Utskottet jemväl varit i tillfälle att7beskåda, in-
hemtat: att ifrågavarande gravyr-samling innehåller nära 12,000 estamper,
deribland omkring 3,600 porträtt; att den är kronologiskt oidnad, efter de
serskilde skolornas mästare, utvisande sålunda gravyr-konstens historia i dess
momenter ifrån och med medlet af innevarande århundrade; att bland
estamperna finnas ej få, som blott händelsevis kunna på auktioner efter
samlare anträffas och anses såsom ganska sällsynta; att samlingen innehål¬
ler ett ej ringa antal aftryck före all skrift favant la lettre) eller med
blott etsad skrift eller ock subskriptions-aftryck, deraf en större mängd
äro ganska vackra, alla väl behållna och i godt skick; att det utfästa priset
på gravyr-samlingen är synnerligen billigt och betydligt understigande^estam-
pernas anskaffningskostnad, och slutligen att ifrågavarande gravyr-samling
skulle, derest den för statens räkning inköptes, utgöra ett högst vigtigt och
ändamålsenligt bidrag till förstärkande och kompletterande af den i Kongl.
Museum befintliga s. k. Tessinska gravyr-samlingen, hvilken både slutar med
en tidigare period och är i många väsendtliga delar defekt.
Då, enligt Utskottets åsigt, det skulle vara för konsthistoriens studium
af vigt, att sistnämnde gravyr-samling kompletterades och sådant lättast tor¬
de kunna ske genom inköp af den Kansli-rådet Krutmeijer tillhöriga sam¬
ling, har Utskottet ansett sig böra föreslå,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställa, alt Kongl. Maj:t täcktes låta närmare undersö¬
ka beskaffenheten af ifrågavarande gravyr-samling, samt,
derest den befinnes ega sällsyntare konsthistoriskt värde,
låta densamma inköpa och till Kongl. Bibliotheket öfver¬
lemna; tillstyrkande Utskottet derjemte, att Rikets Ständer
ville för detta ändamål ställa till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition en summa af högst 12,000 r:dr, att frän Riks-
gälds-kontoret utgå.
Stockholm den 22 Juli 1851.
8
Stall-Utskottets Utlåtande, N:r, 264'.
N:o 264.
Ank. till Exp. Utsi. d. 22 Juli 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrif¬
velse, angående understöd åt Öfverstelöjlnanten J. Z.
Dunckers enka, Maria Charlotta Tuderus.
(U. A.)
Hos Kongl. Maj:t hade Maria Charlotta Tuderus, enka efter en bland
F. d. Finska arméens utmark ta re krigare under 1808 och 1809 årens krig,
Joachim Zachris Duncker, hvilken, vid krigets utbrott kapten och kom-
pagni-chef vid f. d. Savolax Fotjägare-regcmente, efter att på ett serdeles äro¬
fullt sätt hafva deltagit uti eller ledt flera allvarsamma strider i hemlan¬
det, slutligen, såsom Öfverstelöjtnant och chef för regementets andra fält¬
bataljon, samt benådad roed Kongl. Svärds-orden, under moderlandets för¬
svar stupade i affären vid Hörnefors den 5 Juli 1809, underdånigst anhållit,
att, då hon alltsedan denna tid lefvat i Finland uti knappa omständigheter,
utan att derunder hafva åtnjutit något understöd från det land, för hvilket
mannen fallit, och nu, vid uppnådda 63 år, befunne sig i tryckande om¬
ständigheter, Kongl. Maj:t, så väl med hänsigt till hennes egen behöfvande
ställning, som hennes aflidne mans tjenste- och krigs-meriter, måtte täckas i
nåder tillägga henne den pension, hvartill hon, efter gällande författningar,
ansåges berättigad, räknadt från mannens död och utan afseende på hennes
uraktlåtenhet att derom förut väcka anspråk, eller, om sådant ej kunde ega
rum, till det belopp, Kongl. Maj:t nådigst funne för godt att bestämma;
hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län, som till
Kongl. Maj:t underdånigst öfverlemnat ifrågavarande ansökning, utförligt an-
dragit, dels hvad om aflidne Öfverstelöjtnanten Dunckers bedrifter under
ofvanberörda krig blifvit kändt, dels ock, under förutsättning att något un¬
derstöd, lämpadt efter bemälde Öfverstelöjtnants förtjenster, icke skulle kun¬
na hans enka af de till Kongl. Maj:ts disposition ställda tillgångar i nåder
beviljas, underdånigst hemställt, huruvida icke Kongl. Maj:t skulle finna skäl
förekomma, att nådig framställning i ämnet till Rikets nu församlade Stän¬
der aflåta. Kongl.
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 264.
9
Kongl. Maj:t, sorn vid föredragning häraf i nåder funnit, att, om någon
pension af statsmedel författningsenligt skulle kunna aflidne Öfverste-löjtnan-
ten Dunckers enka tillkomma, hvilket af de hos Kongl. Maj:t företedde
handlingarne icke kunde bedömas, beloppet deraf ändock blefve så ringa,
att det icke komme att stå i något förhållande lill den aflidnes förtjenster,
hvarförutan något afseende på anspråket att utbekomma pensionen för den
tid af 42 år, hvarunder enkan deraf varit i saknad, icke kunde fästas, har,
på grund af dessa omständigheter och med serskildt afseende å Öfverste-
löjtnanten Dunckers i lifstiden ådagalagda sällsynta militära förtjenster, ut¬
märkta tapperhet och välförhållande, uti nådig skrifvelse af den 12 nästlid -
ne Juni, som från samtelige Riks-Stånden blifvit till Stats-Utskottet remit¬
terad, till Rikets Ständers behjertande i nåder öfverlemnat bemälda enkas
underdåniga ansökning, dervid Kongl. Maj:t tillika meddelat Rikets Ständer
den upplysning, alt, enligt gällande reglemente för arméens Enke- och Pu-
pill-kassa, den för Öfverste-löjtnants-enkor bestämda pension uppgår till ett
belopp af 150 r:dr årligen.
Vid behandling af denna fråga har Utskottet visserligen inhemtat, att
enkefru Duncker, i följd af Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 6 Mars 1811, af
extra utgifts med len åtnjuter årligen 150 r:dr, men då detta belopp icke kan
vara tillräckligt att på äldre dagar freda henne från brist och bekymmer, får
Utskottet, med afseende derå, att Öfverste-löjtnanten Duncker varit en af
de utmärktaste officerare, som fallit i striden för fäderneslandets försvar,
härmed tillstyrka,
att, oberäknadt berörde understöd af 150 r:dr, en årlig
pension af 500 r:dr b:ko måtte beviljas enkefru Matia
Charlotta Duncker, född Tuderusj att, från detta års
början beräknadt, från allmänna Indragnings-staten utgå
och af henne åtnjutas, hvarhelst hon vistas.
Stockholm den 22 Juli 1851.
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 32 Uäft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 265.
N:o 2<fi5*
Ank. till Evp. Utsk. den 23 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser u be¬
tänkandet N:o 44, angående utbetalning af stadgad
ersättning utaf allmänna medel till vittnen i brottmål,
då den tilltalade saknar tillgång, eller ersättnings¬
skyldighet icke kun honom åluggas.
(U. A.)
Uti förenämnde betänkande, som af Preste- och Bonde-Stånden blifvit
bifallet, men af Ridderskapet oell Adeln samt Borgare-Ståndet återremitte-
radt, bar Utskottet hemställt, att den ersättnirg af allmänna medel till vitt¬
nen i brottmål, hvilken af första domstol bestämmes, måtte, oberoende af
målets fullföljd i högre rätt, eller skedd underställning af Under-rätts ut¬
slag, till vittnet, uppå dess anmälan, förskottsvis utbetalas, å landet al kro¬
nofogden i det fögderi, der ransakningen hållits, samt i städerna, utom Stock¬
holm, af magistraten; hvarefter, sedan genom slutligt utslag blifvit bestämdt,
hvem gäldandet af denna kostnad åligger, vederbörande exekutor hade att,
derest någon blefve skyldig känd att förskottet till staten återgälda, detsam¬
ma hos denne uttaga, men, om tillgång saknades, komme den redan utbe¬
talda ersättningen att af Konungens Befallningshafvande, lörfattningarne lik¬
mätigt, under behörig titel uti statsräkenskaperna a Iföras,- skolande, hvad
Stockholm anginge, ersättningsmedlen direkte af Stats-Kontoret utbetalas.
De ledamöter inom Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, hvil¬
ka yrkat återremiss, hafva emot betänkandet anmärkt, att det deri fram¬
ställda förslag vore overkställbar^ emedan kronofogdar och magistrater icke
kunna eller böra disponera sådane medel, som till här ifrågavarande ersätt¬
ning finge användas, alldenstund de uppbördsmedel, desse hade om händer,
skola på viss dag, efter det uppbörden skett, vid strängt ansvar allevereras,
samt andre genom kronofogdarnes och magistraternes händer gående medel
endast vore sådane, som exekutionsvis uttogos eller handräckningsvis uppbu¬
ros och hvilka äfven, vid ansvar, skulle till helt andra ändamål, än det
i frågakomne, redovisas; att, i följd häraf, Konungens Befallningshafvande må¬
ste, derest kronofogdarne och magistraterne skulle kunna utbetala ersättning
Siats-Utskottets Utlåtande, N.-o 265.
11
till vittne, förse desse uppbördsförvaltningar med en beständig kassa, hvil¬
ket åter ingalunda vore lämpligt, enär uppbördsverket alltid borde så vara
ställdt, att någre Kronans medel icke funnos förvarade annorstädes än i lan cl t-
ränteriet, med mindre än att nödvändigheten för något serskildt högst an¬
geläget fall härifrån påkallade undantag för någon kortare tid; att Utskottet
icke uppgifvit huru och på hvad sätt eller genom hvilkens försorg krono¬
fogden och magistraten skola få del af det utslag, hvarigenom vittnes-ersätt-
ning blifvit ådömd, eller den tilltalade af Öfverrätt från sådan ersättnings
utgifvande befriats eller fått sig ersättningsskyldigheten ålagd; att redovis¬
ningen af desse förskottsvis utgifne medel skulle erfordra en serskild upp-
bördstitel i specialräkningen, samt slutligen att redogörelsen, huru den än
komme att afgifvas, alltid skulle, i följd af de flerfaldige åtgärder, sorn må¬
ste för den ligga till grund, blifva med stort besvär och mycken tidsspillan
å kronofogdens och magistratens sida förknippad.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och vid¬
kommande först anmärkningen derom, att kronofogdarne och magistraterne
icke hade om händer några medel, hvaraf ersättningar till vittnen kunde
bestridas; så bar Utskottet icke förbisett, att understundom detta kan vara
förhållandet, men funnit detsamma icke innebära något hinder för verk¬
ställigheten af Utskottets förevarande förslag, emedan Utskottet föreställt sig,
alt Konungens Befallningshafvande äro berättigade att, uppå kronofogdes
och magistrats reqvisition, från landtränteriet till dem utlemna, emot fram¬
deles afgifvande redovisning, ett lämpligt förskott, att till utbetalning af här
omhandlade, till obetydlige belopp uppgående, ersättningar användas. Då
likväl några serskilda föreskrifter i detta hänseende måhända erfordras och
• i
meddelandet af dylike ankommer på Kongl. Maj:ts nådiga godtfinnande, an¬
ser Utskottet, att det icke vore olämpligt om Piikets Ständer i underdånighet
derpå fästade Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet, hvarom ock Utskottet
kommer att härefteråt göra serskild framställning.
Hvad åter angår den förmenta underlåtenhet, att i betänkandet icke är
uppgifvet, huru och på hvad sätt kronofogde och magistrat skola undfå del
af det utslag, hvarigenom ersättning lill vittne blifvit ådömd, så får Ut¬
skottet erinra, att, då det lärer ligga i sakens egen natur och således falla
af sig sjelf, att det vittne, som hos kronofogde eller magistrat anmäler sig
till utbekommande af tilldömd ersättning, måste styrka rättigheten dertill,
hvilket åter icke kan ske annorlunda än genom företeende af vederbörande
domstols utslag, eller protokolls-utdrag, Utskottet ansett hvarje serskild före¬
skrift i detta hänseende vara öfverflödig, helst Utskottet icke velat eller bordt
12
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 265.
förutsätta sudan brist på urskiljning och eftertanka bos en kronofogde eller
magistrat, att någondera af dem skulle på en blott lös uppgift af en person
till honom utbetala större eller mindre belopp af allmänna medel.
Angående den invändning emot betänkandet, att deri icke blifvit be¬
stämdt, huru kronofogde och magistrat skola undfå del af Öfverrätts beslut,
hvarigenom den tilltalade antingen blifvit befriad från skyldighet att utgif¬
va ersättning till vittnen eller fått en sådan ersättnings-skyldighet sig ålagd,
finnér Utskottet att sådane föreskrifter, som äro gällande i afseende på bö¬
ters uttagande hos en dertill dömd person, äro i detta fall fullt tillämpliga.
Beträffande slutligen den anmärkning, att vederbörandes redovisning af
den till vittnen förskottsvis utbetalte ersättning komme att blifva förknip¬
pad med stort besvär och mycken tidsspillan, medgifver väl Utskottet att,
genom antagandet af dess förslag, i kronofogdarnes och magistraternes tjenste¬
göromål någon ringa tillökning kan uppstå; men Utskottet håller före, att
denna omständighet är af så underordnad beskaffenhet, att något serdeles
afseende derpå icke skäligen lärer böra fästas.
Då Utskottet alltså icke funnit några skäl blifvit anförda, som kunna
föranleda Utskottet att frånträda sitt i betänkandet JS:o 44 framställde, af
2:ne Riks-Stånd godkände förslag, får Utskottet
detsamma vidhålla,
under hemställan att, derest Rikets Ständer skulle finna för godt att i en¬
lighet dermed besluta,
Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes, för verkställigheten deraf, i nå¬
der meddela de föreskrifter, som af omständigheterna
kunna påkallas.
Stockholm den 22 Juli 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 266.
15
N o 266.
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Ut¬
låtandet N:o 81, angående upphörande af så kallade
vakans- och för slags-liggetids- samt begrafningshjelps-
besparingar, samt om årliga anslag till vederbörande
pensionskassor, såsom ersättning för de inkomster, des¬
sa kassor af nämnde besparingar åtnjuta.
(U. A.)
Utaf förenämnde betänkande hafva llidderskapet och Adeln samt Bor¬
gare-Ståndet återremitterat mom. lit. b), deruti Utskottet, beträffande frågan
om upphörande af de så kallade nådårs- eller begrafningshj elps-besparin-
garnej synnerligast med fästadt afseende på den stora årliga utgift, Stats¬
verket skulle vidkännas, derest dessa besparingar komme att upphöra, fun¬
nit sig böra afstyrka Rikets Ständers bifall å hvad Kongl. Majit i berörde
hänseende i nåder behagat föreslå.
De skäl, på grund hvaraf återremiss blifvit yrkad hos Ridderskapet och
Adeln, äro hufvudsakligen följande: att den ifrågavarande afgiften, eller det
afdrag å embets- och tjenstemännens löner, som, under benämning af begraf¬
ningshjelp, eger rum, vore för löntagare både orättvis och tryckande. Orätt¬
vis dels derföre, att en ganska stor del af de löntagande, sådane nemligen,
hvilka före pensionsåldern upphöra att vara tjenstemän, icke erhålla någon
ersättning för de afgifter, som de till Statsverket inbetalt både vid tillträ¬
det af den första tjensten och sedermera vid hvarje befordran, dels derfö¬
re att de, som med pension taga afsked, i begrafningshjelp erhålla endast i
års pension, utgörande vid arméen hälften eller en tredjedel, understundom
blott en fjerdedel af det lönebelopp, för hvilket afdraget skett, dels ock slut¬
ligen derföre, att det endast vore anhöriga till dem, som dö i tjensten, hvil¬
ka deraf skörda någon fördel. Tryckande vore denna afgift derföre, att
den obemedlade ynglingen, efter en redan under studietiden börjad och un¬
der den oftast fleråriga lönlösa tjenstemannabanan fortsatt skuldsättning, i
det ögonblick, då han undfår lön på stat, drabbas af flerahanda utgifter, så¬
som fullmaktlösen, retroaktiv-afgifter till pensions-kassorna m. m. och såle¬
14
Stals-Vlskotlels Utlåtande, N;o 266.
des då ej kan, utan kännbar uppoffring undvara sex månaders löneinkomst.
Den ersättning, som skulle utgå till i tjenst varande löntagare för den be¬
grafningshjelp, desse redan aftjenat, derigenom att denna ersättning kom me
att på en lång följd af år fördelas, borde icke allt för mycket afskräcka ge¬
nom det belopp, hvartill densamma kunde komma att uppgå. Visserligen
vore den summa af 24 eller 25,000 r:dr, som till pensions-kassorna årligen
skulle öfverlemnas, betydlig, men då ett stort och vigtigt ändamål derige¬
nom kunde vinnas och rättvisa göras, borde man icke draga i betänkande
att bifalla hvad Kongl. Majit uti denna, af Rikets Ständer från början väck¬
ta och nu i möjligaste måtto utredda, fråga föreslagit, helst ett uppskof med
vidtagandet af denna, i synnerhet för armeen serdeles vigtiga förändring,
säkert komme att medföra ytterligare utgifter för Statsverket.
Af de talare inom Borgare-ståndet, som yttrat sig för återremiss, haf¬
va de flesta åberopat enahanda skäl, som finnas upptagna uti Herrar Fåhrcei
och TVcums, förenämnde utlåtande vidfogade, reservationer samt hemställt,
att Utskottet måtte antaga det i förstnämnde reservation framlagda förslag,
hvarigenom statens uppoffringar skulle kunna begränsas och reformen genom¬
föras utan alltför stor skada för Statsverket.
Då emedlertid Preste- samt Bonde-stånden bifallit Utskottets tillstyr¬
kande i delta moment och några andra skäl icke blifvit anförda, än de, hvil¬
ka redan vid ärendets förra behandling af Utskottet tagits i öfvervägande,
har Utskottet ansett sig böra
sitt förra yttrande vidblifva.
Stockholm den 21 Juli 1851.
Reservation:
af Herr Fåhreeus} O, I.: ”Åberopande den reservation, som jag bifogat Stats¬
utskottets Utlåtande N:o 81, underställer jag ånyo vördsamt Rikets Ständers
pröfning den deruti framställda, från Utskottets majoritets skiljaktiga mening
i förevarande ämne. Under öfverläggningarne derom har anmärkts, att den
kostnad för statsverket, som den med Kongl. Majits nådiga proposition afsedda
reglering i sin helhet skulle medföra, blefve, förnämligast de första
åren, nog betydlig; men så kan den väl näppeligen med skäl anses, i för¬
hållande till det stora och vigtiga ändamål, som dermed skulle vinnas, med
hänsigt ej mindre lill den direkta fördelen för embets- och tjenstemännen
sjelfva, att allt ifrån tillträdet till ijensterna få räkna sig aflöningen, utan af¬
drag eller innehållning, till godo, än äfven till vinsten för det allmänna, ge¬
nom den högst väsendtliga lättnad och förenkling i räkenskap, redogörelse
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 266.
lä
oell kontroll, som en sådan reglering skulle medföra, och som (»tvifvelaktigt
i tidens längd skulle lemna rum för en motsvarande lindring i förvaltnings¬
kostnaden. Kongl. Maj.ts nådiga proposition i ämnet upplyser, att, enligt af ve¬
derbörande embetsverk verkställd utredning, sammanräknade beloppet af de be-
grafnings-hjelpsbesparingar, som för åren 1836—1845, på grund af gällande reg¬
lementen, tillfallit Civil-statens och Armeens pensionskassor samt Amiralitets-
krigsmanskassan, i medeltal årligen utgjort 24,780 r:dr 1 sk. 2 rst. Hvad de
begrafnings-hjelpsbesparingar angår, för hvilka embets- och tjenstemännens
sterbhus ega att från statsverket erhålla godtgörelse, så inhemtas likaledes
af de lill Kongl. Maj:ts nådiga proposition hörande handlingar, att under åren
1841 —1845 begrafningshjelp blifvit till sterbhus utbetald i medeltal årligen:
från Kongl. Statskontoret . . . med r:dr 8,844: — 1.
„ Landtränterierna . . . . „ „ 9,839: 20. 4.
„ Regementerna (direkte) . . „ „ 588: 15. 2.
,, Förvaltningen af Sjöärendena „ „ 2,456: 6. 9.
tillsammans 21,727: 42. 4.
Enär likväl under sednare tid många ledigvordna civila tjenster, i af-
vaktan på definitiva lönestaters fastställande, förblifvit otillsatta, och endast
efter förordnanden interims vis bestridas, är det klart, att den till betäckande
af ifrågavarande utgift erforderliga summa, under nuvarande förhållanden,
icke ens kan uppgå till sagde belopp. Under den öfverläggning i äm¬
net, som hos Ridderskapet och Adeln egt rum, har uppmärksamheten fästats
derpå, att å allmänna Indragningsstaten betydliga besparingar vanligen
uppkomma, hvilka ansågos lämpligen kunna för det ifrågavarande behofvet
användas. Enligt de fem sednast afslutade Rikshufvud-böckerna, för åren
1844—1848, utgjorde nämnde besparingar tillsammas 110,384 r:dr 9 sk.
4 rst., eller i medeltal för året 22,072 r:dr 40 sk. 3| rst, en tillgång, som,
då den kan antagas oförminskad fortfara, alltså skulle blifva mer än tillräck¬
lig till fyllande af behofvet, för godtgörande till sterbhusen af redan intjent
begrafningshjelp. Härvid må i öfrigt ihågkommas, att denna utgift, i mån
af nu anställde embets- och tjenstemännens afgång, måste efter liand min¬
skas, så att den efter 30 ä 40 år torde hafva alldeles upphört. I)å nämnde
besparingar ingå i de årliga liqvider, angående öfverskotter och besparingar,
som emellan Kongl. Statskontoret och Rikets Ständers Riksgäldskontor af-
slutas, och, enligt hvad Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, de utgifter, som till
godtgörande af intjent begrafningshjelp kunde komma att ega rum, väl borde
af Statsverket förskjutas, men från Riksgäldskontoret ersättas medelst upp¬
16
Stats-Utskottets Utlåtande, N;o 266.
tagande deraf, i omförmälde årliga liqvider med detta kontor, så synes nå¬
gon betänklighet härvid hvarken i afseende å medeltillgång eller liqvidations-
sätt kunna möta.
Sedan Stats-Utskottets första betänkande i ämnet hos Rikets Ständer fö¬
revar, hafva förbättrade löningsstater för rikets Hofrätter och Artilleri-rege-
menternas befäl blifvit af Rikets Ständer beslutade. I öfverensstämmelse
med grunderna för frågans reglering i allmänhet, kan å de lönetillökningar,
som sålunda från den nya statsregleringen vidtaga, någon innehållning af
ifrågavarande slag, lika litet som å de gamla lönerna, skäligen ega rum. Med
det tillägg, som af berörde mellankomna omständigheter föranledes, vågar
jag, på grund af förut åberopade och här ofvan närmare utvecklade reser¬
vation, förnya det vördsamma förslag till beslut, sorn i berörde reservation
blifvit framställdt, sålunda:
l:o att de, genom nu gällande författningar, under namn af begrafnings-
bjelps- eller nådårs-besparing bestämda innehållningar af embets- oell tjenste-
mäns löner må upphöra, så att alla, som, efter den nya statsregleringens in¬
trädande i verkställighet, mottaga ordinarie beställning å stal, eller som der¬
efter till annan tjenst förflyttas, må, (i händelse vakans- och liggetids-bespa-
ringen upphörer), ifrån och med månaden näst efter den, hvarunder de blif¬
vit utnämnde eller förordnade, tillträda och uppbära de lönei', arfvoden el¬
ler andra löningsförmåner, hvartill de, på grund af erhållne fullmakter, kon¬
stitutorial eller förordnanden, äro berättigade, med undantag endast af så-
dane inkomster af boställen, som äro af fardag beroende; samt att ej heller
sådane innehållningar må ega ruin å lönetillökningar, som genom förrberörde
statsreglering eller framdeles embets- och tjenstemän tillfalla; i följd hvaraf
sterbhusen efter dylika löntagare icke skola ega att så kallad begrafnings¬
hjelp af de i nämnde ordning tillträdda löner eller lönetillökningar utbe¬
komma ;
2:o att vid frågor om utbetalning till i tjensten afliden embets- och
tjenstemans sterbhus af de löne-innehållningar, som i egenskap af nådårs-
besparing redan iakttagits eller ytterligare, intilldess skyldigheten att aftjena
begrafningshjelp upphört, varda iakttagne, nu gällande föreskrifter böra fort¬
farande tjena till efterrättelse, samt de utgifter, hvilka i sådant hänseende
komma att ega rum, af statsverket förskjutas, emot ersättning från Rikets
Ständers Riksgäldskontor, på det sätt, att de gjorda utbetalningarne upptagas
i de föreskrifna årliga liqviderna med nämnde kontor, angående öfverskotten
å statsverkets inkomster m. m.;
3:o Att
Slats- Ulslioltcls Memorial, N.-o 267.
17
3:o alt, hvad serskildt beträffar frågan oln begrafningshjelp för åtskilliga
lägre beljente, såsom länsmän, gevaldiger, fångvaktmästare och fångknektar,
äfvensom kammardrängar nr. 11., hvilka hittills varit från nådårsbesparings
aftjenande befriade, ehuru deras sterbhus, sådant oaktadt, egt att 6 månaders
lön såsom begrafningshjelp åtnjuta, stadgaiulerne härom må upphäfvas, dock
så, att sterbhusen efter de personer, hvilka dessförinnan erhållit befattningar,
hvarmed följt förmånen af begrafningshjelp, utan nådårs-besparings aftjenande,
varda vid åtnjutandet af en sådan förmån bibehållna; och
4:o att, till ersättning åt pensionskassorna, för de till dem anslagna och
för uppfyllandet af deras förbindelser påräknade inkomster, hvilka, genom
nådårs- och begrafningshjelps-besparingarnes upphörande, skulle förloras, ett
årligt statsanslag, motsvarande, efter uppgjord beräkning, tio års medeltal af
hvad berörde kassor under sådan tid uppburit, med lill 24,800 rdr jemnadt
belopp må varda anvisadt, deraf årligen må tilldelas
Civilstatens pensionskassa . . 4,360.
Armeens pensionskassa . . . 18,720.
Amiralitets-krigsmanskassan . 1,720.
under dervid fästadt vilkor, att något vidare rättsanspråk från kassornas
sida, i och för ifrågavarande reglering, icke må cga rum.”
Uti denna reservation instämde Herr von Troil, Friherre Klinckow¬
ström, Herrar af Puke och Rappe, Friherre d'Albedyhl, Herrar Waern,
Lindström och Norin.
N:o 267.
Ank. till Exp. Etsk. den 23 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlå¬
tandet N:o 207.
(I. A.)
Från Borgare-ståndet har Stats-Utskottet erhållit återremiss å dess före¬
nämnde, i anledning af väckte frågor om förändrade beskattningsgrunder för
mjöl- och såg-qvarnar, afgifne Utlåtande; men då, enligt ankomne protokolls-
Bih. till R. St. Prof. 1850 A 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 32 Häft. 2
18 Stats-Utskottels Memorial, N:o 268.
utdrag, samma Utlåtande är af de öfrige trenne Riksstånden bifallet, kan,
mot föreskriften i 75 § af Riksdags-Ordningen, Utskottet icke taga vidare
befattning med detta utaf Rikets Ständer sålanda afgjorda ärende.
Stockholm den 22 Juli 1851.
N:o 268.
Ank. till Exp. Utsk. d. 23 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlå¬
tandet N:o 208.
(I. A.)
Stats-Utskottet liar från Bonde-Ståndet erhållit återremiss å förberörde
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om upphörande af allmogens inom en
del af Stora Kopparbergs län skyldighet, att till Stora Kopparbergs bergslag
in natura leverera hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kol, samt af-
skaffande af de för uraktlåten sådan leverering af dessa kolskatter stadgade
vites- eller tredskoböter. Som detta Utlåtande likväl blifvit af de trenne
öfrige Riksstånden bifallet, och ärendet sålunda, enligt 75 § i Riksdags-Ord¬
ningen, är af Rikets Ständer afgjordt, kan den erhållna åtcrremissen icke till
någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 Juli 1851,
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1851.
Stais-1 Iskullets Ullål unde, M:o 209.
I
Hl:o
Ank. lill Exp.-Ulsk. d. 23 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga skrifvelse,
angående utbetalning af det vid 1847 och 1848 årens riks¬
dag beviljade bidrag till en pensionsfond för Borgmästare
i städerna utom Slockholm, samt Kommissions-Landtmätare
jemte deras enkor och barn.
{(]. A.)
Uti nådig skrifvelse af den 9 sistlidne Maj (intagen under Nio 71 i l:a samlingen
l:a afdelningen af Bihanget till Riksståndens protokoll), har Kongl. Majit gifvit Stats¬
utskottet tillkänna, att, sedan Kongl. Majit, medelst nådig proposition af den 11 Februari
1848, föreslagit Rikets då församlade Ständer, att de vid 1840 års riksdag, under förut¬
sättning af Borgmästares i rikets släder utom Stockholm samt Kommissions-Landtmätares
upptagande till delaktighet i Civilstatens pensionsinrättning beviljade anslag af tillhopa 8,800
ridr, deraf beräknats 4,000 ndr för Borgmästare och 4,800 ndr för Kommissions-Landt¬
mätare, måtte, oaktadt så beskaffad delaktighet icke kunnat bemälde tjenstemän medgifvas,
likväl för framtiden få utgå, och, såsom en serskild fond, utan all sammanblandning med
Civilstatens pensionsinrättnings tjenstemanna- samt enskilda enke- och pupill-fonder, stäl¬
las under Direktionens öfver samma inrättning förvaltning, för att genom Direktionens för¬
sorg göras fruktbärande, med skyldighet för Direktionen, att af de derå inflytande ränte-
medel jemte de från delegarne i denna serskilda fond ingående afgifter, ombesörja Borg¬
mästares i städerna utom Stockholm, äfvensom Kommissions-Landtmätares, samt deras
enkors och barns pensionering, på sätt och efter de grunder, som i sådant afseende kunde
varda bestämde, och Rikets Ständer till svar härå, uti underdånig skrifvelse den 2 derpå-
Bih. till R. St. Prof. 1850 # 1851. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 33 lläft. \
2 Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 269
följde Juli meddelat, det Rikets Ständer beslutat, att, såsom bidrag till en sådan serskild
pensionsfond, å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af 8,800 r:dr, att till Direktionen öf¬
ver Civilstatens pensionsinrättning årligen utbetalas, emot skyldighet för Direktionen, att
af de å nämnde, genom dess försorg förräntade, anslag inflytande räntemedel, jemte de
från fondens delegare ingående afgifter, ombesörja ifrågavarande pensionering, på sätt och
efter de grunder, som i sådant afseende kunde blifva af Kongl. Maj:t i nåder bestämda,
dock att utbetalningen af ofvanborörda årliga anslag icke skulle beräknas och vidtaga förr
än från och med det år, hvarunder meranämnde serskilda pensionsinrättning af Kongl.
Maj:t förklarades vara i det skick, att densamma ansåges kunna, utan behof af vidare stats¬
anslag än det då beviljade, uppfylla de med inrättningen åsyftade ändamål, så och efter
det Kong!. Maj:t, i anledning af Rikets Ständers sålunda i ämnet fattade beslut, under den
30 Augusti samma år anbefallt Direktionen öfver Civilstatens pensionsinrättning att, med
hänsigt till ifrågavarande serskilda pensionsanstalts bringande i verksamhet, vidtaga de åt¬
gärder, som kunde finnas erforderliga, hade bemälde Direktion, jemte öfverlemnande af ett
upprättadt förslag till reglemente för ofvanberörde pensionsanstalt, uti underdånig skrifvelse
den 30 November sistlidet år fästat Kongl. Maj:ts nådiga Uppmärksamhet derå: att den
kalkyl öfver aOslagsbehofvet, hvilken legat till grund för Kongl. Majtts nådiga proposition
till Rikets Ständer Och som först blifvit framställd af Civilstatens år 1842 föisamlade full¬
mäktige, af dessa sednare uppgjorts under förutsättning af Borgmästares och Komnlissions-
Landtmätares upptagande till delaktighet i Civilstatens pensionsinrättning; att af sådan an¬
ledning icke för nu ifrågavarande serskilda pensionsinrättning beräknats någon förvaltnings¬
kostnad, hvilket), då dén nya ittttftnitsgfen antogs skola inför Iifvas med den redan befintliga
penSiönsahstalton, ansetts sammanfalla med den för denna Sistnämnda i ällt fall förekom¬
mande förvaltningskostnaden, elfer åtminstone i högst obetydlig mån Ökä densamma; att
likväl, då frågan numera vöre örn inrättande af en helt och hållet serskild pensionsanstalt,
ett väsendtligen olika förhållande intrådt, emedan, i sådant fall, den tillökning i göromål,
som genom förenämnde tjénstemattna-klassers pensionering alltid skolat uppkomma, medelst
sjelfva serskildheteri i så betydlig mån stegrades, att den icke billigtvis kunde åläggas Ci¬
vilstatens pensionsinrättnings tjenstemän utan vedergällning, hvarförutan det blefve nödvän¬
digt att Öfver den serskilda pensioHSänstaltens förvaltning organisera en sjelfständig koiiltöli
genom serskilda revisorer och egne fullmäktige, hvilke sednare^ verksamhet åtminstone
icke syntes kunna åstadkommas utan kostnad, äfven örn årliga revisorers gransknings-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 269. 3
åtgärder kunde erhållas för intet; att, ehuru genom lörrberörde förökade srbetes öfverta-
gande af Civilstatens pensionsinrättnings tjenstemän och förenande med deras tjenste-ålig-
ganden, kostnaden dervid kunde betydligt nedsättas mot hvad eljest skolat ifrågakomma,
äfvensom utgifterna för kontrollen kunde nedtvingas, dels derigenom, att de årliga revi-
sionerne, på sätt med andra fonders granskning tillgår, verkställdes ulan vedergällning,
dels äfven genom nedsättning af fullmäktiges antal och förkortning af deras arbetstid, dessa
kostnader dock icke kunde antagas lägre än till 1,300 r:dr årligen; att för öfrigt, vid upp¬
görande af ofvan omförmälda kalkyl, beräknats, det Borgmästare och Kommissions-Landt-
rnätare, enrot den stora fördelen af delaktighets vinnande i Civilstatens pensionsinrättning
och dess betydliga fonder, skulle erlägga retroaktiva års-afgifter för 30 år eller från be-
fordringsdagen, äfvensom befordringsafgift för redan längre tid innehafde tjenster, för att
sålunda komma i ful! likhet med inrättningens förut varande delegare, hvilket deremot,
enär, vid ert ny pensionsanstalts stiftande, sjelfva anledningen till ett sådant vilkors be¬
stämmande förfölle, rut icke gerna kunde fordras, hvadan härigenom en brist uti de för
pensioneringen afsedda tillgångarna uppkomnte af 11,675 r:dr, eller det kapital-belopp, som
genom berörda afgifters samtidiga inbetalning ansetts kunna vinnas; samt att, under sådana
förhållanden, erfordrades, dels att, för möjligheten af ofvan uppgifna förvaltnings-kostuaders
bestridande,, ungefärligen fyra års stats-anslag kapitalisera?, dels att, till bildande af ett er-
sättnings-kapilal för förrberörda från den upprättade kalkylen uteslutna 11,675 r:dr, unge¬
färligen 1J års ytterligare anslag disponeras, genom hvilket allt pensioneringens begynnelse
skulle komma att fördröjas till inpå femte året, efter det stats-anslag börjat till inrättningen
ingå; förmenande Direktionen likväl nämnde olägenhet af dt flerårigt dröjsmål med pen
sioneringens påbörjande kunna undanrödjas. derest Direktionen linge på en gång från
Riksgälds-kontoret uppbära sammanräknade beloppet af anslagen för de 3:ne år, som kunde
anses innefattade inom den statsreglering, hvilken vid sistförflutna riksmöte verkställdes
eller för åren 1848, 1849 och 1850, då på en gång erhöiles ett kapital af 26,400 r:dr,
som, utlånadt mot fem för hundrade, skulle lemna en räntevinst, fullt tillräcklig för förvalt—
ningskostnadernes bestridande, hvarjemte tillgång för ersättning af det från kalkylen ute¬
slutna kapital-beloppet 11,675 r:dr kunde beredas derigenom, att pensionsinrättningon icke
öppnades till pensionering förr än summan af ytterligare 1^ års statsanslag hunnit blifva
räntebärande, hvilken tidpunkt, under förutsättning, att innevarande års anslag finge lyftas
sednast under årets andra qvartal, syntes böra inträffa under loppet af år 1852; och hac
4 Sats-Utskottets Utlåtande, N:o 269.
Kongl. Majit, sorn tagit i öfvervägande, hvad sålunda förekommit, i betraktande af hvad
Direktionen öfver Civilstatens pensionsinrättning underdånigst anfört, samt med afseende å
angelägenheten deraf, att ifrågavarande pensionsanstalt till förmån för Borgmästare i stä-
derne utom Stockholm och Kommissions-Ladtmätare, jemte deras enkor och barn, må
komma till stånd, uti högstberörde nådiga skrifvelse behagat i nåder föreslå Rikets Ständer,
att till bemälde Direktion måtte, i ofvan omförmälde hänseende, från Riksgälds-kontoret få
på en gång utbetalas det af Rikets Ständer vid sednaste riksmöte beviljade anslag af 8,800
r:dr årligen för åren 1848, 1849, 1850 och 1851 med tillhopa 35,200 riksdaler banko,
samt att meranämnde årliga anslag derefter framgent må af Direktionen qvartalsvis få upp¬
bäras, allt mot förbindelse, å Direktionens sida, att, derest pensionsinrättningen icke,
efter det nyssnämnde 8,800 r:dr jemte ännu ^idels års stats-anslag hunnit blifva ränte¬
bärande, finnes redo till pensioneringens vidtagande alla de uppburne medlen, jemte den
derå erhållna räntevinsten till Riksgälds-kontoret, återbetala.
Hvad Kongl. Majit sålunda behagat föreslå, har Utskottet tagit i öfvervägande; och sorn
Rikets sednast församlade Ständer, vid beslutet, att såsom bidrag till en serskild fond för
pensionering af Borgmästare i rikets städer, utom Stockholm, samt Kommissions-landtmä-
tire, jemte deras enkor och barn, å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af 8,800 r:dr, att
till Direktionen öfver Civil-statens pensions-inrättning årligen utbetalas, emot skyldighet för
Direktionen, att af de å nämnde anslag, hvilka genom dess försorg borde förräntas, inflytan¬
de ränternedel, jemte de från delegarne i denna serskilda fond ingående afgifter, ombesörja
ifrågavarande pensionering, på sätt och efter de grunder, som i sådant afseende kunde af
Kongl. Majit i nåder bestämmas, fästat det vilkor, att utbetalningen af ofvanberörde årliga
anslag icke beräknades och vidtoge förr än från och med det år, hvarunder meranämnde
serskilda pensionsinrättning af Kongl. Majit förklarades vara i det skick, att densamma an-
såges kunna, utan behof af vidare statsbidrag, än det ifrågavarande, uppfylla de med inrätt¬
ningen afsedda ändamål, men berörde vilkor icke ännu blifvit fnllgjordt* anser Utskottet,
som tillika fästat uppmärksamhet å de ifrågasatta dryga utgifter till arfvoden åt tjenste-
männen vid civil-statcns pensionsinrättning för förvaltningen af ifrågavarande serskilda pen¬
sionsfond, sig böra afstyrka
Rikets Ständers bifall å hvad Kongl. Majit uti Dess högstberörde
skrifvelse behagat föreslå;
hemställande dock Utskottet,
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 270. 5
att Rikets Ständer ville medgifva, att det vid sistlidne riksdag bevil¬
jade anslag, 8,800 r:dr till en serskild fond för pensionering af Borg¬
mästare i rikets städer, utom Stockholm, samt Kommissions-landt-
mätare, jemte deras enkor och barn, måtte, på sätt och under de af
Rikets Ständer då fastställde, här ofvan omförmälde, vilkor, fortfa¬
rande förblifva till Kongl. Maj:ts nådiga disposition.
Stockholm den 22 Juli 1851.
i\:0 2*0-
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 23 Juli 1851, kl. 2 c. m.
Ullå:ande, i anledning af vackt motion om gratifikation el¬
ler pension åt Akademi-Adjunkten Ramström.
iV. A)
Från Hödvördiga Presteståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å en af Prosten
Schram, med stöd af 56 § Riksdagsordningen väckt och af flere ledamöter understödd
motion, deruti, med anledning af Rikets Ständers afslag å gjord framställning om ett årligt
stats-anslag till upprätthållande af den utaf Akademi-Adjunkten Ramström i hufvudstaden
inrättade läroanstalt, kallad Stockholms Lyceum eller Real-gymnasium, blifvit föreslaget
att, såsom erkänsla för de stora förtjenster om elementar-undervisningens befrämjande,
hvilka Ramström, under en 23-årig nitisk verksamhet såsom lärare dels vid berörde
läroanstalt och dels vid Lyceum i Upsala, nedlagt och hvarigenom han, med stora upp¬
offringar af egna tillgångar, varit en verksam förarbetare för den skol-reform, som vid
elementar-läroverken nu blifvit införd, Rikets Ständer ville åt Ramström, som nu vore i
mindre goda förmögenhetsvilkor, antingen sjelfve anvisa en gratifikation på en gång, eller
en årlig pension till det belopp, sorn kunde pröfvas skäligt, eller ock hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anmäla och förorda Ramström till erhållande af endera utaf dessa förmå¬
6 Sats-Utskottets Utlåtande, N:o 271.
ner, att, af besparingarne på åttonde hufvudtiteln, utgå till det belopp, som Kongl. Maj:t
kunde i nåder finna godt bestämma, hvarvid, i händelse anslaget blefve årligt, det vilkor
borde fästas, att detsamma skulle upphöra ifrån och med det år, då Ramström möjligen
kunde, efter innehafvande förtjenst, inom läroståndet vinna befordran.
Utskottet, som erkänner Akademi-Adjunkten Ramslröms mångåriga och stora förtjenster
om skolväsendet inom fäderneslandet, anser sig likväl icke kunna understödja motionärens
förevarande framställning om en årlig pension eller gratifikation åt honom, helst så vidt
Kongl. Maj:t, på derom skeende underdånig anmälan, skulle finna Akademi-Adjunkten
Ramström förtjent att komma i åtnjutande af något allmänt understöd, medel dertill icke
saknas å anslagen på 8:de hufvudtiteln.
k Vid sådant förhållande får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 22 Juli 1851.
\:o 271.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 23 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga propo¬
sition, i fråga om grunden för beräkningen af reservran¬
tonia vid båtsmans/tältet i Blekinge, dels enskilde i ämnet
väckte motioner.
(/• .i).
Af högsiberörde från samtliga Riksstånden till Stats-Utskottets behandling remitterade
proposition (N:o 41 i 1 Sami. af bihanget till Riksståndens protokoller) inhemtas, att vid
första indelningen till båtsmanhåll inom Blekinge län år 1685 ett efter hemmanens olika be¬
skaffenhet varierande belopp från 16 till 21 daler silfvermynt i grundränta blifvit beräknadt
Sats-Utskottets Utlåtande, N:o 271. 7
såsom motsvarande en hel båtsmansnummer; att då endast ett mindre antal hemman hade
räntor, jemt svarande mot sitt rustnings-dalertal, de bland öfrige hemmanen, som hade stör¬
re grundränta, kontant erlade det överskjutande beloppet, under namn af öfverskottsränta,
till uppbördsmannen, som åter dermed godtgjorde de hemman, som hade mindre grundrän¬
ta, den för dem uppkomna bristen; samt att härförutan, till betäckande af samma brist,
jemväl blifvit under namn af reser vräntor, anslagne och på enahanda sätt utgjorde räntorna
af vissa smärre lägenheter, hvilka icke lämpade sig för indelning till någon effektiv rustning,
men att ett så beskaffadt sätt för liqviderande af öfverskotts- och tillskottsräntor, hvilket
alltjemt fortfarit utan annan förändring, än att berörde räntor, efter 1776 års myntvalvation,
utgått med 3 daler på riksdalern, under tidernas lopp och till följd af inträffade myntför¬
sämringar, medfört en betydlig ojemnhet och större tunga för de hemman, som utöfver sitt
bestämda rustningsdalertal måste bestrida rustningen utan annan ersättning derför, än det
kontanta bidrag, som de tillskottsgifvande hemmanen och lägenheterna erlade till ett belopp,
hvilket ej vidare på långt när motsvarade sjelfva rustningskostnaden; af hvilken anledning
och för att återföra ortens indelningsverk och båtsmanskontrakt till deras hufvudgrunder
och rätta tillämpning på sådant sätt, att sammansatta rusthållsdelars bidrag sins emellan
blefve rättvisare fastställde, Kongl. Majst, uti den 18:de Januari 1834 till Rikets då försam¬
lade Ständer aflåten nådig skrifvelse, förklarade Sig anse öfverskottsräntorne framdeles böra,
till förmån för de tillskottstagande hemmanen, utgöras med förvandling efter årlig marke¬
gång å de till båtsmansrustningen, enligt 1685 års kontrakt, hörande prestationer, dock un¬
der vilkor, bland annat, att dels det förändrade liqvidationssättet först efter vissa år skulle
vidtaga, och dels att de hemman, som vid skattläggningstiden fått så höga räntor sig åsätta,
att dessa, förvandlade från ett ringa penningebelopp till effektiv rustningskostnad, tilläfven¬
tyrs skulle kunna förorsaka hemmanens ödesmål och undergång, lörunnades att inom viss
tid söka räntans nedsättning, hvaremot, till betäckande af den brist, som genom sådan ränte-
nedsättning kunde uppkomma för de tillskottstagande rusthållarne, borde, jemte kronans
behållna indelnings- öfverskotts- eller reserv-räntor, användas de vid 1826 års extra rote-
ringsjemnkning i Blekinge tillkomna nya ordinarie bätsmansnummer medelst af dem erlagd
vakans-afgift.
Sedan hvad Kongl. Majit sålunda föreslagit, blifvit af Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 29 December 1834 bifallet, blott med den skiljaktighet, att i fråga om tiden,
då det nya liqvidationssättet skulle vidtaga, Rikets Ständer ansågo ett anstånd af 10 i stället
8 Stals-11 skol tets Ltlälande, N:o 271.
för 20 år, räknadt från och med 1834, vara tillräckligt, och vederbörande, i öfverensstäm¬
melse härmed, genom nådigt bref den 14 Juli 1835, blifvit om verkställigheten försländi-
gade, uppstod vid den tid, då beslutet om det förändrade sättet för öfverskotts-räntornes
utgörande med år 1844 trädde i verksamhet, tvekan, huruvida samma beslut borde tilläm¬
pas jemväl å de äldre så kallade reservräntorne, hvilka, utan att vara till rustning indelde
efter något visst dalertal, likväl redan från indelningens början varit, lika med öfverskotts-
räntorne, anslagne till fyllande af räntebrister för de tillskottstagande hemmanen och af så¬
dan orsak ej heller ingått i den nya båtsmansindelningen; och hade Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i länet, med anledning häraf, uti underdånig skrifvelse den 19 November
1844, anhållit om den närmare förklaring i ämnet, att, som berörde reservräntor, hvilka, efter
hvad serskildt blifvit upplyst, uppgå till belopp af 26 r:dr 22 sk. 2 r:st., voro af enahanda be¬
skaffenhet och användas för samma ändamål som öfverskottsräntorna, desamma jemväl borde
anses inbegripne under det af Konung och Ständer fattade beslutet om öfverskottsräntorna och
följaktligen, lika med dessa, utgöras med förvandling efter markegång, helst i annat fall för
tillskottstagarne skulle uppkomma en brist, som af statsverkets öfriga tillgångar behöfde
fyllas; i sammanhang hvarmed Kongl. Majits befallningshafvande vidare hemställde, att, vid
en så beskaffad förvandling, samma beräkningsgrund för reservräntorna borde följas, hvilken
såsom medelberäkningsgrund blifvit vid den nya båtsmansindelningen antagen, eller 20 daler
silfvermynt för hvarje båtsman.
Kongl. Majit, som, efter det Förvaltningen af Sjöärendena, Kammar-kollegium och Stats¬
kontoret blifvit hörde, vid företagen pröfning af detta ärende, väl ansett skäl förefinnas till
den slutsats, att Konungs och Ständers gemensamma afsigt varit, att de nu ifrågavarande
reservräntorna skola med förvandling efter markegång utgå, helst den af båda statsmakter-
ne uttalade grundsats, dels att rustningsbesväret i provinsen skulle blifva lika för alla egare
af jord och lägenheter af samma natur, och dels att indelningen borde till sina hufvudgrun-
der återföras, i annat fall skulle förfelas, har likväl, enär något bestämdt förklarande angå¬
ende sättet för reservräntornas utgörande eller grunden, hvarefter de vid skeende förvand¬
ling böra beräknas, icke innefattas i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 29 Decem¬
ber 1834, uti den nu aflåtne nådiga Propositionen förklarat Sig vilja i detta hänseende in¬
hemta Rikets Ständers tanka, samt alltså på ofvanupptagne skäl, föreslagit, det Rikets Stän¬
der måtte förklara, att de till fyllnad för den gamla båtsmansindelningen i Blekinge anslag-
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 271. 9
na, reservränterna skola, i likhet med öfverskottsräntorna, utgöras med förvandling elter
markegång å den verkliga rustningskostnaden, äfvensom att vid så beskaffad förvandling
samma medelberäknings grund för reservräntorna skall följas, som vid den nya båtsmans-
indelningcn blifvit antagen eller 20 daler silfvermynt för hvarje båtsman; i sammanhang
hvarmed Kongl. Majit för ltikets Ständer tillkännagifvit, att Kongl. Maj:t, som under den
11 December 1845, med uppskjutande till vidare af hufvudsakligt beslut i målet, förordnat,
att reservräntorna emellertid skulle utgå efter samma grund, som förut, sedermera vid ä-
rendets slutliga pröfning den 5 Juni 1849 funnit skäligt föreskrifva, att den ifrågaställa
förändringen med reservräntornas beräkning då genast borde försiggå och i mån deraf be-
löpande afgifter tills vidare de betalningsskyldige påföras med laga efterräkning, men afl,
intilldess Rikets Ständer i ämnet h slutat och Kongl Msj:l framdeles derom vidare i nåder
förordnade, samma afgilter icke kulle uttagas, utan räntornas belopp under tiden endast en¬
ligt dittills följd grund uppbäras.
Jemte det utskottet från Bondeståndet fått emottaga ett vid remissen af den nådiga
Propositionen utaf Riksdagsfullmäktige Eric Månsson, Nils Svensson, Håkan Petters¬
son och O. L. Pehrsson från Blekinge län afgifvet anförande, hafva till utskottets behand¬
ling blifvit remitterade 2:ne af bemälde Riksdagsfullmäktige i ämnet väckta motioner, deruti
å Blekingska allmogens vägnar anhålles, att Rikets Ständer måtte för deras del medgifva:
l:o att så väl kronans ind.-lnings-öfverskotts- eller reserv-räntor som ock rotevakans-
afgifterne af i Blekinge tillkomna nya rotar, ej mindre de redan influtna, än äfven de hä¬
danefter ingående, må komma Blekingska båtsrnansiudelningen i allmänhet till godo och
efter de grunder, som Kongl. Majit kan finna för godt att serskildt i nåder föreskrifva,
användas till lindring i rustnings-utgilterne för så väl de öfverskottsgifvande hemmanen
och lägenheterna al gamla indelningen, som ock de uti nya indelningen intagne hemman
och lägenheter;
2:o att så vida nyssberörde framställning bifalles och reserv-räntorne således komma
att förblifva indelte, desamma likväl må äfven hädanefter utgå ulan förvandling eller för¬
höjning för alla sådane lägenheter, hvilka, efter anställd undersökning, finnas i godhet och
afkastning icke motsvara minst T*s mantal, samt att jemväl för de öfriga den andel i kost¬
naden för effektiv rustning, som af hvardera bör utgöras, må bestämmas icke blott efter
Hih. till /{. St. Prat. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 33 Haft. 2
10 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 27/.
jordeboksräntan, utan efter lägenhetens godhet i jemförelse med andra till sådan rustning
Indelda hemman och lägenheter i orten, på sätt både vid roteringen inom rikets öfrige
provinser och jemväl vid båtsmansindelningen i Blekinge förut tillgått; dock alltid med
iakttagande att nämnde andel icke i något fall må sältas högre, än som svarar emot räntan
med beräkning af 20 daler för en båtsman;
3:o att i fall omförmälda framställning, angående reservräntornes användande till båts-
manshållet, icke vinner bifall, och de således komma att blifva kronan behållna, desamma
hädanefter såsom hittills, lika med kronans öfriga behållna räntor inom provinsen må utgå
utan förvandling; men, om detta icke bifalles, åtminstone sådan inskränkning och lindring
medgifvas, som i 2:dra punkten bllifvit föreslagen;
4:o att räntegifvarne i hvarje händelse befrias från utgifvande af den genom förvand¬
ling uppkommande tillökningen uti ifrågavarande räntor, så väl under den förflutna tiden,
för hvilken efterräkning skett, som ock än vidare för nu löpande året.
Till stöd för hvad sålunda blifvit yrkadt hafva motionärerne anfört, hurusom mantal
och räntor numera lika litet i Blekinge som i andra provinser stöde uti riktigt förhållande
till hemmanens verkliga godhet, så att ofta hemman med större mantal och högre ränta
äro vida sämre än andra med ringare mantal och ränta, och att, sådant oaktadt, de sva¬
gare hemmanen måste, jemte effektiv rustning, erlägga_öfverskottsränta eiler rotevakans-
afgift, då de bättre åter njuta tillskott: att detta missförhållande var af mindre betydenhet
och föga kännbart, så länge räntorne utgingo utan förvandling, hvaremot det nu, sedan en¬
ligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 14 Juli 1835, öfverskottsräntorna skola till tillskotts-
fagarnes förmån från och med år 1844 utgöras med förvandling efter markegång å de till
båtsmansrustningen enligt 1685 års kontrakt hörande prestationer, saken blifvit af synner¬
lig vigt för de betalande hemmansegarne, för hvilka den anbefallda förändringen vore högst
betungande: att många hemman derigenom fått en tillökad beskattning af från och med 50
r:dr ända till 100 r:dr och derutöfver för helt hemman räknadt, hvarigenom deras värden
sålunda blifvit förminskade med ett å två tusen r:dr banko för hvarje, jemte det att denna
förhöjning icke skett successive utan på en gång och således ensamt träffat dem som in¬
nehade hemmanen vid den tid, då den förhöjda beskattningen vidtog: att ehuru rättighet
blifvit lemnad de öfverskotts-räntegifvare, hvilka heldre önskade deltaga i effektiv rustning
med närbelägna rusthåll, att i föreskrifven ordning derom göra ansökning, hade denna för¬
mån likväl icke kunnat begagnas, enär jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 15 Januar
Stafs-Uts/cottets Utlåtande, N:o 271. 1 f
1839 dervid skall iakttagas, dels att räntan som erlägges, förvandlad i natura-rustnings-
prestation, efter markegångspris derå, jemnt svarar mot den brist, som vid ett eller annat
nummer dermed skall fyllas, och dels att hemman, som önskar inträda i uatura-rustning, har
lämpligt läge intill den hufvudstam, hvarmed införlifvande sökes för rustniogsskyldighetens
fullgörande, hvilka båda förhållanden sällan, om någonsin, inträffa: att oaktadt de hem¬
mansegare, hvilka fått så höga, hemmanen nu för liden icke motsvarande, räntor sig åsät¬
ta, att deras förvandling till effektiv rustning tilläfventyrs skulle förorsaka hemmanens ödes¬
mål och undergång, erhållit rättighet att inom viss förelagd tid söka nedsättning eller för¬
medling af deras ränta, hade likväl fiertalet af räntegifvarne derom varit okunnige eller
icke förstått att deraf sig begagna, hvarförutan äfven de, som inom stadgad tid anmälde
sig om nedsättning i räntan, dermed icke ninno någon framgång, enär sådant blott för¬
anledde den åtgärd, att ansökningen remitterades till ortegs skaltläggningsmän, för att i
laga ordning företaga behöriga undersökningar, hvilket allt var af den vidlyftighet och för¬
enadt med den kostnad, att de sökande icke funno sig vid att derom föranstalta, så att
nedsättning hitintills icke vunnits i något hemmans ränta. Härtill korame att uti nya in¬
delningen intagits dels gamla öfverskotts- och reserv-räntor till belopp af 36 daler 17 öre
10 penningar, dels räntor till belopp af 25 daler 4 öre af hemman, som ostridigt tillförene
tillhört gamla indelningen, men sedermera fallit i ödesmål och åter upptagits, dels ock så*
dana hemmansräntor till belopp af 290 daler 31 öre, som åren 1696 och 1698 blifvit för¬
medlade, men hvarå förmedlingen återgått 1774, då räntorna ansetts såsom kronan behåll¬
na, ehuru de, lika med samma hemmans öfriga räntor, sannolikt förut varit anslagna på
båtsmanshållet, helst indelnings-kontraktet uppgjordes redan 1685, men förmedlingen skedde
först 13 år derefter; utgörande sammanlagda beloppet af de räntor, hvilka, jemte reserv¬
räntorna, fordom tillhört gamla båtsmansindelningen, men det oaktadt blifvit intagna i den
nya och för hvilka rotevakansafgifter utgå, 346 daler 26 öre 10 penningar; hvarjemte rno-
tionärerne, i afseende å den sökta eftergiften vid utgörandet af reserv-räntorna, hafva an¬
fört, att de smärre lägenheter, af hvilka dessa räntor utgå, nemligen gatuhus, utjordar,
ängar, öar, qvarnar och fisken, voro af den obetydlighet i jemförelse med andra hemman,
att förvaltningen af deras räntor efter markegång å rustningspersedlarne skulle blifva lika
obillig som tryckande, samt hafva till följd, att de fleste af dem, serdeles fisken, skulle, så
vida räntan förhöjes, icke vidare kunna bpgagnas, helst afkas.tninge.n vid ganska få deri¬
bland skulle motsvara en sådan ränta.
12 Sluts-Utskottets Utlåtande, N:o 271.
Af den nådiga propositionen tillhörande handlingar har Utskottet jemväl inhemta!, alt
sedan Kongl. Majits Befallningshafvande i länet, uti underdånig skrifvelse den 19 November
1844, anhållit om nådig förklaring, huruvida ifrågavarande reserv-räntor från och med år
1844 borde med förvandling efter markegång utgå, och om i sådant fall samma indelnings¬
grund borde dervid följas, som blifvit lagd till grund vid bildandet af de tillkomna nya
rotarne eller 20 daler för hvarje rote, hade Förvaltningen af Sjöärendena, Kammar-kolle¬
gium och Stats-kontoret, uti afgifvet gemensamt underdånigt utlåtande i ämnet af den 2
Juli 1845, på anförda skäl yttrat den åsigt, att något stadgande om de nu ifrågavarande
reserv-räntornas förvandling icke blifvit genom Kongl. Brefven den 14 Juli 1835 och den
15 Januari 1839 meddeladt; hvadan, och då dessa räntor voro äf grundskatts-natur och
således Konungs och Rikets Ständers gemensamma beslut erfordrades för deras förändrade
utgörande, Kollegierne i underdånighet tillstyrkte, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
berörde framställning icke matte, i det skick ärendet då förekom, föranleda till något Kongl.
Maj:ts nådiga beslut om reserv-räntornas utgörande på annat sätt än ditintills egt rum;
hvarjemte, för det fall att Kongl. Majit skulle finna lämpligast besluta, att reserv-räntorna
från och med år 1844 borde utgå med förvandling efter markegång, Kollegierne förklarade
sig icke hafva något att anmärka emot den af Kongl. Majits Befallningshafvande föreslagna
indelningsgrunden efter 20 daler på båtsman.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande-tagit; och hvad först beträffar
den af Kongl. Majit föreslagna grund för beräkningen af reserv-räntorna, så anser Utskottet,
på de af Kongl. Majit anförda skäl, desamma, såsom utgående för samma ändamål och för
öfrigt varande af enahanda beskaffenhet med öfverskotts-räntorna, böra, i likhet med hvad
om dessa är stadgadt, utgå med förvandling efter markegång å rustningspersedlarne; men
som vid det tillfälle då denna öfverskotts-räntornas förvandling af Konung och Rikets Stfo¬
der beslöts, tillika icke bestämdt stadgades, att reserv-räntorna skulle utgå på samma sätt
sorn öfverskotts-räntorna, och innehafvarrie af de lägenheter, från hvilka reserv-räntorna
utgå, således icke blifvit på förhand beredde på förändringen, i likhet med hvad i afseende
å öfverskotts-räntorna egt rum, torde, af samma skäl eller för att ej åstadkomma alltför
hastiga rubbningar i eganderättsförhållandena, rättvisan påkalla den jemkning i detta hän¬
seende, att reserv-räntorna icke böra utgå med förvandling efter markegång å rustnings-
prestationerna förr än tio år förflutit efter år 1849, då, enligt hvad ofvan blifvit anfördt,
Kongl, Majit fattade sitt nådiga beslut angående den högre debiteringen samt räntorna så¬
Stats-l (akottets Utlåtande, N:o 271. 13
ledes först frän och nied uppbörds-året 1859 efter den förhöjda beiäkriingen utgöras; och
dä åtskilliga af de mindre betydliga lägenheter, af hvilka dessa räntor utgå, möjligen kunna'
vara af den mindre förmånliga beskaffenhet, att de dem åsatte räntor efter förändringen
skulle uppgå lill så höga belopp, att de icke kunna af lägenheternas innehafvare illgöras
har Utskottet, af sådan anledning, funnit undersökning böra under tiden, innan den för¬
höjda beräkningen vidtager, anställas för utrönande, huru stor ränta dessa lägenheter kun¬
na bära, på det att, sedan en sådan undersökning, kostnadsfritt för lägenheternes innehaf¬
vare, försiggått, nödige åtgärder för räntornas förmedling eller nedsättning, der sådant
kan anses erforderligt, måtte varda, enligt gällande författningar, vidtagne.
Vidkommande derefter motionärens anhållan, att såväl kronans indelnings- öfverskotts-
eller reserv-räntor som ock rotevakans-afgifterne af i Blekinge tillkomne nya rotar, ej
mindre de redan influtna, än äfven de hädanefter ingående, måtte komma Blekingska båts-
rnansindelningen till godo, så grundar sig denna begäran hufvudsakligen på den förutsätt¬
ning, att provinsen Blekinge i alla tider icke skulle vara skyldig att hålla mer än de 1500
båtsmän, hvilka vid första indelningen uppställdes ; men då delta antal måste anses såsom
ett minimum, hvilket, i den mån landet uppodlades, kunde likasom i de öfriga delarne af
riket med tiden ökas, har Utskottet af detta förhållande så mycket mindre kunnat hemta
någon anledning att tillstyrka afstående till den gamla båtsmansindelningen i Blekinge af
hela beloppet af den vakans-afgift, hvilken hitintills influtit och kan framdeles inflyta af de
nya rustningsnumren, som enligt Rikets Ständers år 1834 fattade beslut endast den brist,
som genom skeende ränteförmedlirigar kunde uppkomma, borde af nu ifrågavarande medel
bf täckas; hvarförutan genom ett dylikt medgifvande Blekinge skulle tillskyndas en fördel,
hvilken icke tillkommer rikets öfrige provinser, för hvilka någon lindring i den gamla ro-
teringen ej eger rum, då oroterad jord underkastas rotering; men som motionärerna dere¬
mot sökt visa, det serskilda belopp af den gamla båtsmansindelningen anslagno räntor,
med sammanlagd! 346 daler 26 öre 10 penningar, skola på hvarjehanda sätt frångått den¬
na indelning och ingått i den nya, torde vederbörlig undersökning, huruvida förhållandet
verkligen är sådant, böra på det allmännas bekostnad verkställas, för tillvägabringaride af
den rättelse härutinnan, hvartill omständigheterna kunna förardeda.
1 öfverensstämmelse härmed tillstyrker Utskottet Rikets Ständer
l:o att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t i nåder
föreslagit, för deras del besluta, att de till fyllnad för den gamla
II Stats-Utskuttets Utlåtande, N:o 271.
båtsmansindelningen i Blekinge anslagne reserv-räntor skola, i likhet
med öfverskotts-räntorna, utgöras med förvandling efter markegång
å den verkliga rustnings-kostnaden, äfvensom att, vid så beskaffad
förvandling, samma medel-beräkningsgrund för reserv-räntorna skall
följas, som vid den nya bålsmansindelningen blifvit antagen, eller
20 daler silfvermynt för hvarje båtsman, dock alt denna förhöj¬
da beräkning ej skall vidtaga förr än från och med uppbörds¬
året 1859;
2:o att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det behöriga under¬
sökningar varda, kostnadsfritt för de skattskyldige, anställde:
a) för utrönande, huruvida de smärre lägenheter, från hvilka reserv¬
räntor utgå, kunna utan förmedling utgöra de dem åsatte räntor
efter den förhöjda beräkningen, hvarefter det må ankomma på
lägenheternes innehafvare att, på grund af den verkställda under¬
sökningen, i behörig ordning söka den förmedling, hvartill de
dervid förekomne förhållanden kunna föranleda; och
b) till vinnande af upplysning, huruvida några öfverskotts- och an¬
dra räntor, hvilka från början tillhört den gamla båtsmansindel-
ningen, sedermera på ett eller annat sätt densamma frångått och
numera äro anslagne till den nya indelningen, på det att nödige
befunne rättelser i nämnde hänseende måtte varda i behörig ord¬
ning vidtagne.
Hemställande Utskottet slutligen, på grund af hvad här ofvan blifvit anfördt,
att hvad i öfrigt blifvit uti ofvan omförmälde motioner (ramsläldt
och yrkadt, må lemnäs utan vidare afseende.
Stockholm den 22 .luli 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, A:o 272.
\:o 979.
Anl«. till Exp.-Utsk. d. 23 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:Is Nådiga skrifvelse,
i fråga om förändrad beräkningsgrund för Bålsmansvakans-
afgiften af nyroterad jord inom Blekinge Län, m. m.
(/• A.)
Sedan, med anledning af de utaf Kongl. Majit föreslagna åtgärder till jemkning af in-
Melningsbesväret i Blekinge, Rikets Ständer vid 1834 och 1835 årens Riksdag beslutat, att
de inom Länet utgående så kallade öfverskottsräntor torde till förmån för de rusthållare,
som egde att desamma uppbära, från och med 1844 utgöras med förvandling efter årlig
markegång å de till båtsmansrustningen enligt 1685 års kontrakt, hörande prestationer, un¬
der iakttagande för öfrigt af vissa föreslagna vilkor, hvaribland äfven att egarne af sådana
hemman, som efter en så beskaffad förändring kunde anses för högt betungade, torde få
söka nedsättning i räntan till likhet med andra räntebetalande hemman, samt att till be¬
täckande af den brist, som genom dylik ränlenedsättning kunde inträffa för de räntetill-
skottstagande rusthållarne, finge användas jemte kronans behållna indelnings-, öfverskotts- eller
reservräntor, äfven de, Blekinge vid förrättad extra roteririgs-jemkning tillkomna nya ordi¬
narie rotar, genom erläggande för dem af en efter markegång rustningskostnaden motsva¬
rande vakansafgift, samt Kongl. Majit genom nådigt Bref af den 14 Juli 1835 anbefait
verkställighet häraf, hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet derefter väckt fråga,
bland annat, derom, att de till ordinarie indelnings utgörande upptagne nya rotarrie måtte
intill år 1844 få utgöra sina räntor, såsom förut, utan förvandling; till svar hvarå Kongl.
Majit, efter vederbörandes hörande, uti nådigt Bref den 15 Januari 1839 förklarade, att,
enar Kongl. Majit gemensamt med Rikets Ständer beslutat, att de Kronan behållna räntor¬
na skulle från och med 1835 komma de rusthållare, som af lindring funnos i behof, till
godo på det sätt, att för de rotar, som af dessa räntor uppkommit, erlades en efter mar¬
kegång rustningskostnaden motsvarande vakansafgift, Kongl. Majit icke kunde häruti med¬
gifva någon jemkning, som i allt fall skulle lända gamla rusthållsindelningen till förlust i
samma mån den tjente räntegifvarne till fördel, utan borde hvad i afseende å dessa räntor
IG Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 272.
redan finnes föreskrifvet lända lill behörig efterrättelse. Då emellertid, till följd af den
räntegifvarne förunnade rättighet att söka nedsättning i den vid skaltläggningstiden åsalta
räntan, en mängd hemmansegare derom vändt sig till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
länet; samt innan dessa frågor blifvit afgjorda en rustningskostnaden efter markegång mot¬
svarande vakansafgift blifvit de till ordinarie indelnings utgörande upptagne hemmanen, vid
debiteringen af 1841 års kronoutskylder, efterräkningsvis för sex år från och med 1835,
påförd och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till uttagande fastställd, hade Kongl. Maj:t,
i anledning af häröfver anförda underdåniga besvär och tillika gjord ärhällan om befrielse
från eller lindring i den retroaktivt beräknade afgiften, genom nådigt Bref den 23 Juli
1842 förklarat, vidkommande yrkad befrielse från berörde vakansafgift, så vidt den icke
blifvit inom den för kraf af kronoutskylder bestämda tid af tre år affordrad, att frågan här¬
om borde serskilt i laga ordning utföras, samt hvad anginge klagandernas anhållan, att den
vakansafgift, som skulle utgöras, icke måtte på en gång hos de skattskyldige uttagas, utan
få utgå på det sätt, att ett års resterande afgift efterräkningsvis kunde, jemte det löpande
årets, få erläggas, att Kongl. Majit funnit godt förunna samtlige de skattskyldige en sådan
lindring, med vilkor likväl att deras under egande- eller bisittningsrätt innehafvande jord
blefve för resterne i ansvar; hvarefter Kammarrätten, uppå derom från Kongl. Majits Befall¬
ningshafvande i länet fullföljd talan, genom utslag den 19 December 1844 ogillade den lill
utbekommande af samma afgift för år 1835 meddelade utmätningsåtgärd, enär afgiften icke
nom Ire år från uppbördsårets utgång blifvit för nämnde år affordrad.
Då sedermera vid 1844 och 1845 årens Riksdag framställning hos Rikets Siänder blif¬
vit gjord om förändrad beräkningsgrund för båtsmansvakansafgiften af nyrolerad jord inom
Blekinge län, ansågo Rikets Ständer det icke kunna bestridas, att påföringen af vakansafr
gifter för de nya ordinarie båtsmansrotarne lill ett den verkliga rustningskostnaden motsva¬
rande belopp, så vidt preeskription för en sådan påföring varit öppen, skett i öfverensstäm¬
melse med Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma beslut, dertill komme, att en
dylik beräkningsgrund för vakansafgifter i allmänhet vore stadgad för de rotar och rofean-
delar, med hvilka den nya ordinarie soldat- och båtsmansroteringen öfver hela riket redan
blifvit tillökad eller ytterligare komme att ökas; hvadan Rikets Ständer väl funno vederbö¬
rande rusthållare icke vara berättigade till åtnjutande af den lindring vid vakansafgiftens
utgörande, som blifvit föreslagen, men då likväl åtskilliga omständigheter förekommo, som?
e nligt
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 272. 17
enligt Rikets Ständers tanka, gjorde lindring i berörde hänseende af billigheten påkallad,
såsom: att vakansafgiften för gamla båtsmansindelningen i Blekinge utginge med 8 r:dr ban¬
ko för hvarje nummer och att förhöjning deri, enligt Kongl, brefvet den 14 Juli 1835, icke
ansetts lämplig; att denna olikhet i rustningsbördan emellan de gamla och nya ordinarie
båtsmansrotarne varit för de sednare så mycket mer betungande, som rusthållarne icke fått
uppbära tillskottsräntorne efter markegånsförvandling under den tid af 10 år, den förhöjda
vakansafgiften varit till utgörande påbjuden; att denna afgift, sedan densamma genom sist¬
nämnde Kongl, bref bestämdes, icke blifvit såsom andra kronoutskylder debiterad för hvarje
år, i hvilket fall den icke torde hafva känts i väsendtlig mån tryckande, utan först år 1841
eller 6 år efter dess påbjudande, och retroaktivt för denna tid de rustande påförts till ut¬
gående, enligt Kongl, brefvet den 23 Juli 1842, för 2 år i sender; samt slutligen, att me-
ranämnde vakans-afgift, som blifvit anslagen till understöd för den gamla båtsmansindelnin'
gen, icke ännu kommit densamma tillgodo; så ansågo Rikets Ständer sig vid berörde för¬
hållanden och i anseende till det serdeles betungande i den dubbla vakansafgiften, böra j
underdånighet anhålla, bland annat, att Kongl. Maj:t, efter föregången undersökning, huru¬
vida och lill hvad belopp ifrågavarande vakansafgift från de nya ordinarie rotarne i Blekinge
varit behöflig till betackande af den brist, som genom bevilljad nedsättning i räntorne för
en del räritegilvande hemman under gamla båtsmansindelningen uppkommit för tillskottsta-
gande rusthållare, måtte meddela Rikets Ständer förslag till den nedsättning i beloppet af
vakansafgiften för de intill 1845 sednast förflutna 10 år, hvilken utan förlust för räntetill-
skottstagare kunde de nya rotarne förunnas.
Häröfver afgåfvo Förvaltningen af Sjöärendena, Kammar-kollegium och Stats-kontoret
under den 2 Mars 1848 gemensamt underdånigt utlåtande, deruti upplystes, éj mindre att,
enligt de genom Kongl, brefvet den 11 Juni 1842 gillade indelningslängder, inom Blekin¬
ge län blifvit efter indelningsgrund af emellan 18 daler 20 öre och 21 daler på båtsman
bildade 20 nya hela rustningsnummer och att spridda hemmansdelar, som ej kunnat till
hela nummer sammansättas, öfverblifvit med en ränta af 296 daler 27 öre 22 penningar
eller 98 r:dr 45 sk. 9 rst., motsvarande efter 20 daler på båtsman nära 15 hela nummer, än
äfven att det af Rikets Ständer åberopade förhållande, att vakansafgiften för gamla båtsmans¬
indelningen i Blekinge utginge med endast 8 r:dr för hvarje nummer, dåmera upphört;
hvarjemte kollegierna i underdånighet anförde» att sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i)
Biå. till B. St. Prot. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 33 Häft. 3
\ 8 Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 272
länet afslagit all derstädes sökt förmedling eller nedsättning uti räntorna för de hemman, som
höra under gamla båtsmansindelningen, så att någon brist för tillskottstagande rusthållare
icke uppkommit eller behöfl med de för de nya rotarne influtna vakansmedlen godtgöras,
hade väl besvär öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut härutinnan blifvit hos Kam¬
mar-kollegium anförde och vore på dess pröfning beroende, men att de rusthållare, hvilka
i denna del klagat, voro så få, att, om än deras besvär skulle vinna afseende, sådant icke
kunde inverka på bedömandet af frågan i dess helhet; vid hvilket förhållande Kollegierne,
på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äfven yttrat, ansett någon förlust för ränte-
tillskottstagarne icke uppkomma, ehvad nedsättning i beloppet af den ifrågavarande vakans-
afgiften må de nya rotarne förunnas; men jemväl, utan afseende derå, om någon så be¬
skaffad förlust skolat inträffa eller ej, funne Kollegierne skäl icke vara för handen att i
underdånighet tillstyrka någon nedsättning uti ifrågavarande vakans-afgift, helst den ny-
berustade jorden inom Blekinge län stöde i samma kategori, som den nyroterade jorden i
öfrige delar af riket, eller att den nu blifvit belagd ined ett onus, hvarifrån densamma
förut, af en eller annan anledning obehörigt njutit befrielse, samt i följd häraf stadgandena
för den ena äfven borde gälla för den andra, på det att ett motsatt förfarande ej måtte
föranleda antingen lill obillighet för den, hvilken icke hnge någon eftergift, elier ock till
rättighet för denne att äfven deraf komma i åtnjutande.
Kongl. Majit, som, efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, ansett det böra
tagas i betraktande å ena sidan, att genom beviljandet af den ifrågavarande nedsättningen i
vakans-afgiften för den nyberustade jorden i Blekinge, större förmåner skulle dessa rust¬
håll tillgodokomma, än sorn den öfriga nyroterade jorden i riket fått åtnjuta, som å den
andra, att, 0111 full vakans-afgift efter markegång af de nya rusti)"rilen uttages för nu ifrå¬
gavarande förflutna tid, desamma skulle komma att i berörde afseende ridkännas en vida
större tunga, an de gamla rusthållet), hvilka till och med 1843 fått erlägga både vakans-
afgift och öfverskotts-ränta efter den lindriga beräkningen af 24 daler eller 8 r:dr årligen
för hvarje nummer, har, uti nu allåten från samtlige Riksstånden till Stats—Utskottet re¬
mitterad nådig skrifvelse (N:o 43 i Irsta sami. af Bihanget till Rikets Ständers Protokoller)
täcktes gifva Rikets Ständer del af dessa förhållanden, samt till Rikets Ständers afgörande
i nåder öfverlemna!, huruvida och i hvilken mån Rikets Ständer, i anledning af de
upplysningar, som till förevarande ämnes närmare utredning .vunnits, må finna skäl att
den önskade förändringen i sättet för utgörande af vakans-afgiften för den nyindelade
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 272. 19
jorden i Blekinge län för deras del medgifva ; hvarjemte Kongl. Majit i nåder meddelat,
att den för aren 1835 till och med 1844 debiterade vakans-afgiften utgjort samman-
räknadt g-ko R;(jr 22,185: 47. 7.
samt att, om härtill lägges för 20 hela och 15 spridda eller
tillhopa 35 nya rustningsnumrrer, förslagsvis efter 50 r:dr för
hvarje nummer, årligen 1,750 r:dr, och således för åren 1845,
1846 och 1847 sammanlagdt
summan af de uti landtränteriet för omförmälde år innestående
vakans-medel utgör
men att det verkliga beloppet af dessa medel först med visshet kan bestämmas, sedan de
klagomål, som, på sätt ofvan omförmäldt är, blifvit anförde öfver Kongl. Maj:ts Befallnings-
hafvandes beslut i fråga om förmedling eller ränte-nedsättning blifvit slutligen afgjorde, äf¬
vensom att vakans-afgiften för framtiden, i händelse effektiv rustning kommer att presteras
för de nybildade 20 hela rustningsnumren, derefter inflyter blott för de 15 spridda numren
til! ett belopp ärligen af endast omkring 750 r:dr efter den antagna grunden af omkring
50 r:dr för hvarje nummer; och har Kongl. Majit, i afseende å ifrågavarande vakans-afgif-
ter, nu tillika till Rikets Ständer gjort nådig framställning derom, att desamma, i den mån
de icke behöfvas för ersättningar åt den gamla båtsmansindelningen, må upptagas bland
stasverkets inkomster, på sätt eger rum med enahanda afgifter af den nyroterade jorden i
rikets öfriga län.
Hvad den nådiga propositionen med dertill hörande handlingar, äfvensom ett i anled¬
ning deraf inom Bondeståndet af Riksdagsfullmäktige från Blekinge län afgifvel anförande,
innehålla, har Utskottet i öfvervägande tagit; och kunna, i Utskottets tanka, några skäl för
den ifrågasatta nedsättningen af vakans-afgiften under de intill 1S45 sednast förflutna tio
år, icke hemtas från det förhållande, som föranledt medgifvandet för öfverskotts-räntegif-
varne af den gamla båtsmansindelningen att under nämnde tid fortfarande få erlägga den
gamla räntan till oförändradt belopp, enär någon sådan rubbning af eganderätts-förhållan-
den, som genom berörde medgifvande velat förebyggas, icke kan i afseende å de nyrote¬
rade hemmanen sägas hafva uppkommit. Dessa sednare måste, i likhet med hvad i öfrige
delar af riket vid oroterad jords rotering eger rum, hafva varit förberedde på utgörandet af
denna tunga i förhållande till de med den verkliga roteringen förenade kostnader, och
dessutom har vid den så nyligen verkställda roteringen lägenheternés förmåga att bära den
„ 5,250:
„ 27,435: 47. 7.
20 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 272.
ålagda afgilten kunnat behörigen afses; hvadan oek, då medgifvande af ifrågavarande ned¬
sättning skulle, i stället för att åstadkomma jemnlikhet i beskattning, leda till ett motsatt
resultat, genom att tillskynda den nyberustade jorden i Blekinge större förmåner, än som
den öfriga nyroterade jorden i riket fått åtnjuta, Utskottet ansett sig böra tillstyrka Rikets
Ständer att för deras del besluta,
det någon nedsättning eller restitution af den för den nyroterade
jorden inom provinsen Blekinge utgångna båtsmansvakans-afgift icke
må ega rum.
Beträffande derefter Kongl. SIaj:ts nådiga framställning, angående de redan influtna och
framdeles inflytande vakans-afgifternes upptagande bland statsverkets inkomster, så, enär
Utskottet, på sött nästföregående betänkande N:o 271 utvisar, ansett sig icke kunna till¬
styrka Rikets Ständers bifall till det af enskilde motionärer framställda förslag, alt dessa
medel måtte helt och hållet öfverlåtas till den gamla båtsmansindelningens understöd,
hemställer Utskottet, att Rikets Ständer måtte, i öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, besluta,
att ifrågavarande vakans-afgifter, i den mån de icke behöfvas för
ersättningar åt den gamla båtsmansindelniogen, må upptagas bland
statsverkets inkomster, på sätt med enahanda afgifter af den nyrote¬
rade jorden i rikets öfriga län eger rum.
Stockholm den 22 Juli 1851.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 273.
1
N:o 275.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af väckt motion om rusthållarnes inom
Kungsöhrs fögderi befrielse från erläggande af nu utgående
lösen för dagsverken, hvilka af deras stamhemman utgöras och
rättighet att tillgodonjuta de dagsverken, sorn af deras aug-
ments-hemman utgå.
(1. A.)
Uti etl frän Bonde-ständet till Stats-utskottets behandling remitterad! Memo¬
rial, har Riksdags-fullmäktigen Carl Ersson fran Westmanlands län, under åbe¬
ropande af sin vid 1844 års riksdag i samma ämne väckta motion, anfort, huru¬
som 144 inom det fordna Ulfsunds, numera Kungsöhrs län eller fögderi, belägna
rusthåll, af hvilka 125 äro indelade på lif-regementets grenadi er-korps och 19 på
dess bussar-korps, under långliga lider måst, utom rustnings-tungan, vidkännas
ej blott den direkta pålagan af 30 dagsverken årligen å hvarje rustningsstam,
anslagne till afbergning af stallängarne vid Kungsöhr, utan och den indirekta, att
icke få åtnjuta de dagsverken, som bordt af augmenten utgöras till stamhemma¬
nen, men hvilka dagsverken likaledes, såsom kronan behållne, kommit statsver¬
ket, ej rusthållarne, tillgodo; anhållande motionären nu ånyo om rusthållarnes be¬
frielse från dessa båda pålagor.
Af motionen och öfrige tillgängliga handlingar bar Utskottet inhämtat, att,
sedan Rikets Ständer, i anledning af väckt motion i ämnet, uti underdånig skrif¬
velse den 15 Maj 1845 anhållit, att, efter det vederbörande blifvit hörde, och
så framt den ifrågavarande befrielsen för bemälde rusthållare från skyldigheten
Bih. till R. St. Erot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 34 Höft. 1
9
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
att utgöra dagsverken, äfvensom den sökta rättigheten att oafkortadt uppbära de
dem anslagne augmentsräntor, befunnos af rättvisa och billighet påkallade, Kongl.
Maj:t täcktes, vid en blifvande riksdag, i ämnet aflåta nådig proposition, så bar,
efter det Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Westmanlands län tillstyrkt nådigt
bifall till den sökta befrielsen, men Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierne ansett
befrielse endast från dagsverksskyldighet för stamhemmanen böra ega rum,
Kongl. Majit, uti till Rikets år 1847 församlade Ständer aflåten nådig proposi¬
tion, funnit godt i nåder föreslå, att rusthällarne måtte från sistberörde skyldig¬
het varda befriade, med förbehåll likväl, att i vederlag åt öfver-stuteri-slyrelsen,
som, för Strömsholms stuteris räkning, uppbär lösen för berörde dagsverken,
borde beviljas ett årligt statsanslag af 2,012 r:dr 25 sk. 1 rst. banko, motsva¬
rande det belopp, hvartill värdet af nämnde dagsverken, enligt medelberäkning af
tio års markegång, för året uppgått, hvaremot, af den hemmanen i Kungsbarkarö
socken, i ersättning för räntedagsverkena, förunnade kronotionde-spanmål, 13
tunnor, så stor del, som af rusthållsstammarne nu uppbäres, i stället borde till
statsverket åter indragas.
Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 2 Augusti 1848 förkla¬
rat sig icke kunnat bifalla, hvad Kongl. Majit i högstberörde nådiga proposition
föreslagit, ingick Ronde-ståndet, uti skrifvelse den 10 Oktober samma år, med
underdånig anhållan, att Kongl. Majit åt rusthållarnes inom Kungsöhrs fögderi af
Westmanlands län framställda begäran om befrielse från dem åliggande dagsverks¬
skyldighet till Kungsöhrs kungsgård måtte bereda önskad framgång genom verk¬
ställande af Rikets Ständers, redan vid 1810 års riksdag, fattade beslut om all¬
mogens befrielse från dagsverken till kronoängar. Öfver denna underdåniga an¬
hållan hördes samtlige vederbörande, dervid Kongl. Majits Befallningshafvande i
Westmanlands län, med vidhållande af sitt förut i ämnet afgifna underdåniga ut¬
låtande, tillstyrkte bifall till den sökta befrielsen; hvarefter Krigs- och Kammar¬
kollegierna, uti gemensamt underdånigt utlåtande af den 22 December 1849, för
frågans närmare utveckling och undanrödjande af de inkast, hvilka efter det
ärendet förra gången hos kollegierna behandlades, blifvit framställde, i underdånig¬
het andragit följande:
”l:o har blifvit anmärkt, att frågan redan år 1815 varit under noggran skär-
skådning samt alt då blifvit utredt, det räntedagsverkena för hvarje rusthåll i
Åkerbo härad icke blifvit indelade, utan kronan förbehållne, emot det att rust¬
hållet augmentsräntor blifvit till ett derefter lämpadt högre belopp bestämda och
anslagna, hvilket håde Kongl. Majits Befallningshafvande och Kammarkollegium då
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
3
intygat och i följd hvaraf Kongl. Maj:t äfven genom nådigt Bref den 13 Fehruari
1816 afslagit rusthållarnes då gjorda underdåniga ansökning i ämnet; hvilket rör-
hållande icke skall vara genom de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samt
Krigs- och Kammar-kollegierna sednast afgifna underdåniga utlåtanden vederlagdt.
Härmed förhåller sigo så, att år 1815 sökte dåvarande Riksdagsfullmäktigen för
Bondeståndet inom Åkerbo härad hos Kongl. Maj:t i underdånighet befrielse för
rusthållarne derstädes från dagsverkens utgörande såväl ined penningar som in na¬
tura, endast af det skäl, att alltifrån indelningsverkets första början alla skatterusthål-
lare i riket fått tillgodonjuta sina egne rusthållsdugsverken, utan att hetungas med
andra, än sådana, som för allmänna byggnader voro nödvändiga. Dä åberopades
således icke ens den handling, som utgör sjelfva grunden för rusthållarnes an¬
språk, nemligen Kongl. Brefvet den 16 December 1680, hvari Kongl. Maj:t yttrat
sin benägenhet att förskona rustningshållarne i Ulfsunds län för ordinarie och extra
ordinarie dagsverken af deras gårdar, men emedan dagsverken icke kunde umbäras
från gården Ulfsund, förklarat sådant för den gången icke kunna ske; dock med
nådig försäkran, att Kongl. Maj:t ”forderligst ville så laga och förordna, det de
i stället för dagsverken skulle med något annat soulagement verkligen blifva ihag-
komna och ansedda.” Ej heller anfördes då, att rusthållarne i Kungsbarkarö
socken äfven verkligen kommit i åtnjutande af ett dylikt ”soulagement,” dymedelst
att genom Kongl. Brefvet den 25 Februari 1685 en tunna kronotionde spanmål på
mantalet blifvit dem i ersättning för dagsverkena tillagd, och att således häruti
låg ett ytterligare skäl för rusthållarne i den öfriga delen af Åkerbo härad att fö
uppfylldt hvad dem blifvit lofvadt. På denna underdåniga ansökning svarade då¬
varande Landshöfdinge- embetet i Westmanlands län endast, att genast vid första
upprättandet af indelningsverket inom Westmanland för Kongl. Lifregementet blefvo
såväl de så kallade jordeboks- som hemmantals-dagsverkena å hvarje rusthåll i
Åkerbo härad Kongl. Maj:t och kronan förbehållna, alt till stuteriängars afbergande
användas, och att dessa dagsverken således aldrig derstädes varit inbegripna under
rusthållens öfriga hemmansräntor, som till rustningens upprätthållande varit an¬
slagna, utan hade, med afseende på detta undantag, augmentsräntorna för rust-
hållen blifvit derefter lämpade. Hvarifrån Landshöfdinge-embetet tagit denna upp¬
gift, syntes icke af handlingarne; den antogs emedlertid utan vidare undersökning,
för riktig af Kammar-kollegii l:sta provinskontor, som i sitt den 19 Augusti 1815
afgifna memorial endast yttrade: ”att som Landshöfdinge-embetet anmält rusthållens
augmentsräntor blifvit till derefter lämpadt högre belopp bestämda och anslagna;” och
vid dessa yttranden hvilade såväl Kammar-kollegium uti dess underdåniga utlåtande
4
Stals-Utskoltets Utlåtande, JV.-o 273.
den 20 December 1815 och Kongl. Maj:t i Dess nådiga Bref den 13 Februari
1816, som äfven nämnde kollegii president uti dess yttrade särskilda mening
den 16 Oktober 1847 samt Rikets Ständers Stats-utskott vid sistlidne riksdag
uti dess sednare memorial i frågan, N:o 243; och slutligen Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Borgare-stånden. Att saken kunnat erhålla en så¬
dan utgång har sin grund endast deri, att tillräcklig uppmärksamhet ej fastats
vid de upplysningar, som blifvit meddelade. För att kunna påstå att ett
rusthäll åtnjuter högre augmentsränta, än ett annat, måste man rådfråga antingen
indelningsverket, jordeboken eller kronoräkenskaperne och efter dessa källor jem¬
föra augmeUtsränterna med hvarandra. Dermed gjorde år 1815 hvarken Lands-
höfdinge-emhetet eller Kammar-kollegi första provins-kontor sig besvär; ty vid
deras yttranden finnes hvarken utdrag ur någon af dessa handlingar eller ens nå¬
got spår af undersökning deri, och att en sådan undersökning då icke heller skett,
derom har fullkomlig visshet erhållits genom den granskning af förhållandet, som
sedermera egt rum, medelst jemförelse af rusthålls- och augmentsräntornas belopp
emellan Kungsöhrs och de tvänne öfriga i Westerås län förlagde kompanierne af
lifregementet, enligt hvilken dessa räntor i kronovärdi sammanlagde utgöra för
lifkompaniet 3,005 R:dr 12 sk. 6 r:st, för Östra Westmanlands 2,875 R:dr
46 sk. 3 r:st, men för Kungsöhrs kompani endast 2,619 R:dr 3 sk. 5 r:st.
Att Kungsöhrs kompani har lägre augmentsräntor, än de öfriga tvänne, är således
ådagalagdt, och den motsatta uppgiften förvandlas följaktligen till en fullkomligt
origtig, likasom den noggranna skärskådningen år 1815 till en löslig, hvars för¬
ment ovederlagda beskaffenhet nu mäste kunna till sitt rätta värde uppskattas.
' o
2:o har blifvit anfördt, att rusthåll arne uti Åkerbo härad en gång ingått
kontrakt med kronan om rustningen, oberoende af den åtagna dagsverksskyldig¬
heten, för hvilken de erhållit vederlag i högre augmentsräntor : att det af konung
Carl XI år 1680 gifna och till stöd för den sökta hefrielsen, åheropade löfte om
något ”soulagement” åt rusthåflarne vid Kungsöhrs kompani för de dagsverken,
hvilka de måste till kungsgården utgöra, omöjligen kunde afse någon rubbning i den
sju är sednare, eller år 1687, verkställda, på frivilliga kontrakter emellan kronan och
rusthåflarne grundade, definitiva regleringen af rustnings-skyldigheten inom Kungsöhrs
län, dervid berörde räntedagsverken blefvo kronan behållna, samt att försöket att bereda
dagsverksskyldighetens upphörande följaktligen vöre ett försök att åstadkomma förhöj¬
ning i den genom kontrakt en gång bestämda rustnings-indelningen, en förhöjning, som
Stals-Utskoilets Utlåtande, N:o 273.
5
billigtvis icke kunde ega rum under annat vilkor, än att de, såsom surrogat med-
gifna, förhöjda augmentsräntor blel've i utbyte deremot till statsverket återställda.
Om, från hvad sålunda blifvit yttradt, afräknas, hvad som förekommer om ”hö¬
gre augmentsräntor,” hvilket i föregående punkt funnits utgöra en irring, åter¬
stå ändock andra origtigheter, med hvilkas vederläggning all verkan af denna
argumentation förfaller. Kavalleri-regementernas indelnings-verk grunda sig nem¬
ligen icke på något kontrakt emellan kronan och de rustande, utan vid indel-
ningstiden utsågos helt enkelt vissa hemman till rusthåll, med skyldighet att
uppsätta häst och karl, emot frihet från hemm ansrän tans utgörande och rättig¬
het att, der sjelfva rusthållsstammen icke ansågs tillräcklig, af ett annat så
kalladt augmentshemman uppbära dess ränta, hvarjemte uti rusttjenst-ordningar
och andra författningar meddelades föreskrifter om rusthållarnes rättigheter och
skyldigheter, ulan alt hvarken det ena eller andra lemnades att hero på rust¬
hållarnes frivilliga begifvande. De till rustning anslagne stam- och augments¬
hemman med deras räntor antecknades för hela regementet i så kallade indel¬
ningsverk och ett sådant är för lif-regementet det åberopade af år 1687, som
dock sedermera undergått förändringar, hvarefter det nu gällande enligt Kongl,
brefven den 29 December 1715 och den 26 Februari 17*17 tills vidare tje¬
nar lill efterrättelse; men dessa indelningsverk, som endast utgöra anteckningar
om hvad i hemman och räntor blifvit på rustning anslaget, upphäfva ingalunda
verkan af de Kongl, bref och föreskrifter som för indelningen legat till grund, och
sålunda antecknar, exempelvis för denna fråga, 1687 års indelningsverk det då
och ännu förhandenvarande förhållande, att jordeboks- och hemmantals-dagsverkena af
stam- och augments-hemman i Ulfsunds län äro från rustningen undantagne och
Ulfsunds kungsgård förbehållne, men deraf följer på intet vis, att Kongl. Maj:ts
vid indelningen genom det åberopade nådiga brefvet af den 16 December 1680
rusthållarne gifna försäkran om ersättning för dessa, för kungsgården då oumbär¬
liga dagsverken, skulle hafva förlorat sin gällande och förbindande kraft. Ehuru
sent denna ersättning rusthållarne meddelas, lärer det väl dock en gång böra ske,
om de ej skola för alltid blifva försatte i annan och sämre belägenhet, än ej
allenast rusthållare i allmänhet, utan äfven särskildt de vid samma kompani ru¬
stande inom Kungs-Barkarö socken, hvilka redan år 1685 erhållit den utlofvade
ersättningen medelst anslagen kronotionde spanmål.
3:o har man velat finna ett bevis derpå, att ett surrogat för dagsverkena
måtte vara äfven de öfrige rusthållarne i Åkerbo härad vid de ursprungliga ”kon-
trakternes^ uppgörande tilldeladt, i den omständighet att rusthållarne vid Lif-
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
regementet erhållit indelningar af 56 till 76 kronodaler, då vid andra kavalleri-
regementer, såsom de Småländska och Skånska, indelningarne voro vida mindre och
någorstädes bestego sig till endast 40 daler. Att rusthållen vid Kungsöhrs kom-
pagni lede af en indelningsbrist, sorn i det nogaste motsvarades af ifrågavarande
dagsverkens värde, förmentes vara en oriktig förutsättning af Krigs- och Kammar-
kollegierne, som innebure, att hvarje rusthåll inom samma regemente eller kom-
pagni skulle hafva till ersättning för rustningsskyldigheten erhållit lika stor indel¬
ning af kronoräntor, men vid bestämmandet af hvarje rusthålls-indelning bade afseende
deremot blifvit fästadt ej allenast å hemmanets ränta, ulan ock å dess större eller
mindre förmåner, hvarföre, och då beviljandet af den för rusthållarne vid Kungs¬
öhrs kompagni sökta befrielse, hvilket i sjelfva verket innefattade en förhöjning i
den konlraherade indelningen, skulle af rusthållare vid andra kompanier af Lif¬
regementet eller vid andra kavalleri-regementen, der indelningarne uppginge till
lägre belopp, med skäl kunna åberopas såsom grund för vinnande af enahanda för¬
del och följaktligen leda lill rubbning af samtliga gällande rustnings-kon trakter.
Härpå svaras, att förutsättningen om någon ersättning för dagsverkena vederläg-
ges, utom för dem i Kungs-Barkarö socken, hvilkas ersättning är bevislig och
till beloppet uppgifven, af det sifferförhållande, att rusthålls- och augments-rän-
torne för Kungsöhrs kompagni uppgå till föga öfver 2,600 R:dr i kronovärde, då
de för öfverste-löjtnantens och Östra Westmanlands kompanier gå lill öfver eller
nära 3,000 R:dr. Att jemföra indelningsräntorna vid detta kompani med andra,
än dem, som höra till samina län, än mindre med andra regementers, går icke
an, emedan jemförelsegrunden, som består i skattläggnings-methoden, då brister,
hvarföre indelningarne vid Westmanlands kompanierna af Lifregementet lika li¬
tet kunna jemföras Uplands-kompaniernas, der hemmanen äro skattlagde efter
en strängare method och för hvilka indelda räntornas belopp på hvarje rusthåll
följaktligen visar sig högre, som med Nerikes-kompaniernas efter en lindrigare
skattläggnings-method uppgjorda lägre indelningar; men att tyngden skall falla
någorlunda lika inom samma provins, der hemmanens naturförmåner efter enahan¬
da skattläggningsgrund lika uppskattats, är en högst billig begäran, och Krigs- och
Kammar-kollegierna hafva sålunda egt allt skäl att tala om en indelningsbrist,
hvaraf Kungsöhrs kompani, jemfördt med de öfriga i länet öfverhufvud lider, hvil¬
ken indelningsbrist i det närmaste motsvaras af dagsverkenas värde, antingen man
tager i beräkning summan af indelda räntorne för bela kompanierne, eller jemför
det starkaste och det svagaste rusthållet inom hvartdera. Vid bedömande af den¬
na fråga bör dessutom icke förgätas Indelningsverkets grund, som är att rusthål-
Stats-UtskotteU Utlåtande, N:o 273.
7
laren är berättigad till bela räntan af rusthållet och augmentet, dagsverkena in¬
begripna, hvilken grund rubbades för Åkerbo härad af den tillfälliga omständig¬
het, att det omgaf kungsgården Kungsöhr, der dagsverken behöfdes, och dit dessa
annars för rustningen påräknade dagsverken anslogos, dock genast nied omedelbart
löfte om ersättning på annat sätt, som äfven partielt blifvit lemnad; och när nu
ifrågavarande dagsverken icke längre vid Kungsöhr erfordras, påkallas af rättvisan,
att de återställas åt de rustande, och af billigheten, att dessa försättas i lika för¬
månlig belägenhet, i afseende på rustningen, som deras medbroder inom länet.
Någon farhåga för rubbning vid andra kompanier eller regementet1 af rustnings-
kontrakter, som icke finnas till, kan deraf ej uppstå, helst fråga nu endast är om
vissa skattdragandes återinsättande i en rättighet, som de af tillfällig anledning
förlorat och hvarigenom de i en lång följd af år lemnat större bidrag till det all¬
männa, än de med rätta bordt;
4:o har blifvit yttradt, att af Kongl, resolutionen den 16 December 1680
ville synas, det fråga då endast varit om rusthälls-hemmanens befrielse från ränte-
dagsverkcns utgörande, utan att augments-hemmanen omförmäldes, hvarföre ock
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer af den 20 December 1847
endast går ut derpå, att rusthållarne skola befrias från erläggande af lösen för
stam-hemmanens dagsverken. Men då högstberörde nådiga resolution talar om
rustningshåliarnes förskoning för ordinarie och extra-ordinarie dagsverken af deras
gårdar, antingen de dem sjelfva åbo, derför rida eller rustning hålla, kan deraf
annan slutföljd ej dragas, än att dermed menas så väl stam- som augments-
heminanens dagsverken, ty rustning utgöres lika mycket för augmenls-räntan
som för stam-hemmanet, och den rustande är, enligt Indelningsverkets grunder,
lika berättigad att åtnjuta den förra oafkortad på rustningen, som den sednare.”
På dessa skäl tillstyrkte Krigs- och Kammar-kollegierne i underdånighet, att
Kongl. Maj:t måtte till Rikets nästsammanträdande Ständer aflåta nådig proposi¬
tion om befrielse för rusthållarne i Iiungsöhrs län från erläggande af den nu ut¬
gående lösen för deras räntedagsverken, och om rättighet för dem att af sina aug-
ments-hemman uppbära lösen efter markegång för de i dessa hemmans räntor
ingående dagsverken; och som, i händelse en sådan eftergift skulle mcdgifvas,
ett motsvarande statsanslag blefve nödigt för stuteri-öfverstyrelsen, som för Ströms¬
holms stuteris räkning uppbär lösen efter markegångspris af rusthålls- och aug-
menls-hemrnan för 9,163/^ dagsverken, uppgående efter medeltal för de sista 10
åren till 4,132 R:dr 8 sk. 9 r:st, hemställde kollegierne i underdånighet, att
ett dylikt statsanslag mätte af Rikets Ständer i nåder äskas; hvaremot i sådant
8
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 273.
fall den hemmanen i Kungs Barkarö socken, i ersättning för de af dem utgjorde
dagsverken, jemlikt Kongl. Brefvet den 25 Februari 1685, förunnade kronotionde
spanmål, 13 tunnor, borde, enär ränte-dagsverkena i denna socken komme att af
rusthållarne åtnjutas, till statsverket åter indragas.
Vid föredragning af detta ärende den 5 Juni 1850 förklarade likväl Kongl. Majit,
att då Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig skrifvelse den 2 Augusti 1848
tillkännagifva sig icke hafva kunnat bifalla Kongl. Maj:Is till dem aflåtna nådiga
proposition, att, uppå då framställda skäl, rusthållarne inom det sä kallade Kungs-
öhrs län måtte befrias finn erläggande af lösen för de ränte-dagsverken, som af dessa
rusthållares stam-hemman borde utgöras, funne Kongl. Majit icke lämpligt, att nå¬
gon ytterligare nådig proposition i samma ämne till Rikets Ständer aflåta.
Hvad sålunda förekommit och handlingarne i öfrigt innehålla, har Utskottet
i öfvervägande tagit, och funnit det vara utredt, att ifrågavarande dagsverken en¬
dast tillfälligtvis hafva blifvit undantagne från de till rustningens bestridande an-
slagne jordeboks- och bemmantals-räntorne, af anledning att rusthållen voro beläg¬
na i granskapet af Ulfsunds- eller sedermera Kungsöhrs kungsgård, för hvilken
dagsverkena voro oumbärliga, samt att, då klagomål häröfver redan år 1680 an¬
fördes, Kongl. Majit uti nådigt bref af den 16 December nämnde år utlofvat, att,
enär befrielse från dagsverkenas utgörande af nyssberörde anledning icke kunde
medgifvas, rusthållarne skulle med något annat ”soulagement” för denna tunga
varda ihågkomne, hvilket löfte likväl endast partielt, i afseende å Kungs-Barkarö
socken, år 1685, uppfylldes. Häremot har visserligen blifvit anmärkt att nämnde
”soulagement” redan skulle erhållits derigenom att högre augmentsräntor blifvit
rusthållen tilldelade, men det har icke kunnat ådagaläggas, när en sådan ersätt¬
ning kommit dem till godo, och det förhållande alt augmentsräntorne ännu befin¬
nas till beloppet lägre, än de öfrige kompaniernes i samma län, synes utvisa mot-
sattsen eller att det gifna nådiga löftet ännu är ouppfylldt. • Under sådane för¬
hållanden,. på grund af hvilka Krigs- och Kammar^kollegierne, efter fullständig
utredning af frågan och efter pröfning jemväl af de skäl, hvilka vid förra riks¬
dagen föranledde Rikets Ständers afslag a den nådiga propositionen i ämnet, nu¬
mera enhälligt ansett rättvisa och billighet påkalla den sökta eftergiften af ifrå¬
gavarande dagsverksskyldighet, har Utskottet funnit sig böra, i öfverensstämmel¬
se med Kongl. Majits vid sistlidne Riksdag afgifna nådiga förslag, i så måtto
understödja den härom nu väckta motionen, att rusthållarne måtte från den dem
åliggande dagsverks-skyldighet för stamhemmanen varda befriade; hvaremot de
från
Stats-Vtskottels Utlåtande, N:o 273.
9
frän augmentshernmanen utgående dagsverkena, såsom icke serskildt omförmälda uti
ofvanberörde nådiga bref af den 16 December 1680, fortfarande skulle komma att
för statsverkets räkning disponeras ; dock torde, i likhet med hvad som år 1810
vid allmogens befrielse frän de s. k. hjeipedagsverkens utgörande stadgades, det
vilkor härvid böra fästas, att derest en förändrad hushållning i afseende å de vid
Kungsöhr belägna kronoängarne framdeles skulle pröfvas nödig och fordra dags¬
verkenas användande, rustbållarne då må vara skyldige att utgöra desamma emot
sådan betalning efter länets markegång, som för kronodagsverken åtnjutes.
Vidkommande derefter frågan om ersättning till Strömsholms stuteri i hän¬
delse af ruslhållarnes befrielse från erläggande .af ifrågavarande hitintills dit in¬
gående dagsverkslösen så enär Rikets Ständer, i enlighet med Utskottets till¬
styrkande i 9:de punkten af betänkandet N:o 51, litt. A, bifallit den af Kongl.
Maj:t föreslagna indragning till statsverket, emot kontant ersättningsanslag, af
den lill stuteriet ingående dagsverkslösen, hvaraf den nu ifrågavarande utgör en
del, lärer alltså i della hänseende någon annan åtgärd icke erfordras, än att den
uti 9:de punkten af förenämnda betänkande, såsom ingående i statsverkets behåll¬
na inkomst af ordinarie ränta, beräknade summa af 8,546 r:dr 6 sk. 7 rst.,
minskas med ett belopp af 2,000 r:dr, som, enligt hvad upplyst blifvit, i rundt tal
motsvarar hvad den från de ifrågavarande rusthåliens stamhemman utgående dags¬
verkslösen i medeltal utgjort.
1 öfverenstämmeise härmed får Utskottet alltså tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att rusthållarne i det
så kallade Kungsöhrs län må, ifrån och med det år, då den
statsreglering, som vid innevarande riksdag fastställes, täger
sin början, eller år 1852, befrias från erläggande af hittills
utgående lösen för de räntedagsverken, hvilka af deras stam¬
hemman utgöras, under iakttagande dervid, att af den, hem¬
manen i Kungsbarkarö socken i ersättning för räntedagsver-
kena förunnade, kronoliondespanmål, så stor del, som af rust-
hålls-sta.mbemman nu uppbäres, i stället till statsverket åter
indrages, samt med skyldighet för rusthållarne att, derest
ifrågavarande dagsverkens användande framdeles skulle blifva
för Kongl. Maj:t och Kronans räkning behöfligt, desamma dä
utgöra emot sådan betalning efter länets markegång, som för
kronodagsverken åtnjutes; och torde, i händelse af Rikets
lilli. till B. St. Brot. 1850 & 1851, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 34 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
Ständers bifall tili hvad Utskottet salunda tillstyrkt, under¬
dånig skrifvelse i ämnet böra till Kongl. JVIaj:t aflåtas.
Hvad ater angar den del af motionen, som afser rättighet för rusthållarne,
att af sina augmentshemman uppbära lösen efter markegång för de i dessa hem¬
mans räntor ingående dagsverken, hemställer Utskottet, på ofvan anförda skäl,
att hvad i delta hänseende blifvit yrkadi, icke ma af Rikets
Ständer bifallas.
Stockholm den 22 Juli 1851.
Resor vationer:
af Herr Grefve Mörner, C. G.: ”Uti Utskottets, i föregående Betänkande
gjorda tillstyrkande, har jag icke ansett mig kunna deltaga, och får derföre i
korthet angifva skälen för min ifrån Utskottets pluralitet afvikande mening.
Man har visserligen sökt jäfva hvad så väl Konungens Befallningshafvande i
Westmanlands län, som Kammar-kollegii forsta Provins-kontor, och kollegiet sjelf
ar 1815 i frågan yttrat, och nu i strid deremot påstått, att det genom Kongl,
resolutionen den 1(5 December 1680 gifna löfte ännu skall qvarstå ouppfylldt,
samt att Kongl. Maj:ts nådiga bref den 13 Februari 1816 tillkommit till följd af
oriktiga uppgifter. Häremot torde dock så i ena, som andra hänseendet, åtskilligt
kunna vara att anmärka.
Sjelfva den akt, som grundlagt 1816 års Kongl. Bref, har icke, så vidt jag
varit i tillfälle erfara, funnits för höglofl. Utskottet att tillgå; och huruvida Kongl.
Krigs- och Kammar-kollegierne till densamma egt tillgång vid deras år 1849 af-
gifne utlåtande, upplyses ej af sistnämnde handling. Någon tvekan i nämnde hän¬
seende torde dock vara tillåten, då akten, vid gjord efterfrågan sistiidne riksdag,
ej lärer kunnat företes. På någon tagen kännedom om sjelfva beskaffenheten af
1815 års undersökning synes således den hårda domen om denna undersöknings
löslighet icke vara grundad.
Hvad nu rörer 1680 års löfte, så utvisar 1687 års Indelnings-verk och
Rulla öfver Lif-regementet lill häst, att, sedan detta löfte gafs, Indelnings-verket
Stat s-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
il
blifvit granskadt af tillförordnade kommissarier, hvilka dervid, såsom orden lyda,
lill hemmanens uppkomst ajdragit och observerat sä väl de gamla, sorn sednare
nödige funné förmedlingar; att Kongl. Majit derefter sjelf, vid General-mönstrin¬
gar åren 1683, 1684, 1(585 och 1686, öfversett och approberat delta Indelnings¬
verk^ samt att Kongl. Maj:t, uti den derå den 31 December 1687 meddelade stad¬
fästelse, förklarat, att ehuruväl af de uti Indelnings-verket uppförde förmedlingar
framdeles någon nytta och förkofring följa torde, sedan hemmanen bättre brukade
ldefvo, så ville Kongl. Majit likväl sfulanf i framtiden lemna officerarne och rust-
hållarne oberäknad t och till godo; hvaremot ingen derefter ål skulle ega alt någon
vidare afkortning oller ersättning, emot ödesmåhl eller hvarjehanda förmedling
pretendera, utan skulle Indelnings-verket och Rullan oförändradt och orubbadt för¬
blifva då och i tillkommande tider, hvarvid den stränga hotelse blifvit fogad, -att
den, som någon ändring uti förenämnde Indelnings-verk på hvarjehanda sätt och
under hvad sken det vore, sökte, skulle anses och hållas såsom en förstörare
af Riksens säkerhet och välfärd och vara i Kongl. Maj:ts högsta onåd förfallen,
samt att om Krigs-kollegium- försummade att straxt påminna, derest något bref
skulle utverkas på något, sorn kunde Indelnings-verket förändra, elier genom med¬
håll sådant hemligen understödde eller uppenbarligen tillät, skulle kollegiet för så¬
dan frivillighet och understuckna handel samt förgätenhet af ed och plikt, som
Konungens förbuds-brytare af fiskalen anklagas, och efter föregången dom afstraf-
läs samt aldrig hafva att vidare befordran vänta, äfvensom den tagna skadan
skulle af kollegiet utsökas.
Genom den sålunda å Indelnings-verket meddelade stadfästelse vill det synas,
att åtminstone den, som meddelat i680 års löfte, att forderligst så laga och för¬
ordna, att officerarne och rustningshållarne skulle i stället för ordinarie och extra¬
ordinarie dagsverken, hvilka icke kunde umbäras ifrån gården Ulfsund, verkligen
blifva med något annat soulagement ibogkomme och ansedde, funnit saken medelst
den sedermera skedda indelningen ordnad i öfverensstämmelse med billighetens for¬
dringar, och då landshöfdingens i Westmanland sednast afgifne femårs-berättelse
upplyser, alt rustnings-stammens och dertill anslagna augments-hemmans grund¬
räntor och afrad ärö icke allenast tillräckliga, utan öfverskjuta rustningskoslna-
derne, så väl vid den inom länet förlagda del af Lif-regementcts Grenadier-korps,
som ock vid de nummer af Arboga sqvadron, vid Lif-regementets Husar-korps,
hvilka tillhörde länet, så torde man nödgas medgifva, att Konung Cail XI icke
härvid misstagit sig.
12
Stats-Ulskoltels Utlåtande, N:o 273.
Af den i 1687 ars Indelnings-verk, vid indelningen för Ulfsunds län före¬
kommande, såsom orden lyda, cn gång för alla gjorda observation, af följande
innehåll: ”alla skatteägare, som rusta för deras skattegårdar och bekommit aug¬
ment i tilldelning, de skola alla hafva förlorat deras skatterättighet för så stor del
de ej skatterättigheten äga, der de uppsäga munderingen eller ock den icke till
nöje prajstera. Samma sank vare ock med de skatteägare, som hafva varit in-
deldte på det vissa Knecktehället och sedermera erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd att
få rusta för sitt hemman och derföre sluppit kneckteroteringen. Desslikes ock
de skatteägare, som vid Indelningen af vissa knecktehället helre tagit sig på alt
rusta för deras skalterättigheter, än att låta rotera sig uti knecktehället, skola
sammaledes vara deras skalterättigheter förlustige, der de icke munderingen till
nöje prestera eller ock alldeles uppsäga,” kan man äfven sluta dertill, att redan
vid den omnämnda tiden utgörande af rustning blifvit af åtskilliga hemmansegare,
ansedt innebära en förmån, hvartill de sig anmält och till hvars åtnjutande de
erhållit nådigt tillstånd.
Då nu ej mindre 1687 års Indelnings-verk, än det för närvarande gällande
af år 1717 jemnföras med den tidens jordeböcker, så visar sig, att icke större
del af stam- eller augments-hemraanens, i jordeboken antecknade räntor finnas
hafva blifvit uti ludelnings-yerket upptagna såsom anslagne till rustningens upp¬
rätthållande, än hvad sorn återstår, sedan värdet af de i räntan ingående dags¬
verken blifvit afräknadt. Att de i jordeboks- och mantals-räntan ingående] dags¬
verken blifvit afsedde såsom en tillgång för rustningens bestridande, kan således
icke med stöd af dessa Indelnings-verk påstås, och att undantaget ej förekommer
i afseende på några andra hemmansräntor, än de inom Kungsöhrs fögderi belägna,
strider äfven emot innehållet af samma Indelnings-verk, der ett dylikt förbehåll
finnes vara gjordt för dagsverken, utgående af hemman i Dingtuna socken. 1687
års Indelnings-verk innehåller dessutom så väl om dagsverkena, sorn angående
vinterkörslen och det åtskilliga hemman i Kungs-Barkarö socken beviljade veder¬
lag af en tunna spanmål på hemmanet, följande anteckning, hvilken icke torde
böia alldeles förbises: ”såsom allmogen i Ulfsunds län utgöra så väl deras ordi¬
narie som exlra-ordinarie dagsverken till Kungsgården, alltså är beinältc dags¬
verken i denna rulla uteslutna af alla hemman i delta län, så väl på officerarnes
”bäst- och fördels-, som de gemenes hemman. Jemväl vinterkörseln af de hemman,
”sorn dem på förde] äro anslagne, item hälften af 19^ hemman norra och södra
”Ladugårds-bönder i Kungs-Barkarö och Torpa socknar belägne, hvaremot be-
”mälte 19-1 hemman åtnjute refusion, som nästföljande räkning utvisar.”
För
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 273.
13
För ådagaläggande deraf, att 1680 års löfte skulle vara ouppfylldt, har man
hufvudsakligen åberopat det förhållande, att vid anställd jemförelse af rusthålls- och
augmentsräntornas belopp emellan Kungsöhrs och de 2:ne öfrige i Westerås län
förlagda kompanierna af lif-regementet, dessa räntor i kronovärdi sammanlagde ut¬
gjorde för lif-kompaniet 3,005 R:dr 12 sk. 6 r:st, för Östra Westmanlands 2,875
födr 46 sk. 3 r:st, men för Kungsöhrs kompani endast 2,619 födr 3 sk. 5 r:st,
så att Kungsöhrs kompani skulle hafva lägre augments-räntor, än de öfriga, eller
lida af, såsom man uttryckt sig, en indelning sbris t..
Att sistnämnde förutsättning, eller den om inde In ing sbris ten, härleder sig
från ett missförstånd och röjer obekantskap med sättet för tillkomsten af indel¬
ningen till rustning under lif-regementet, har redan herr Krigsrådet Forssberg,
uti hans till de sammansatta Kollegiernes protokoll den 22 December 1849 af-
gifna serskilda mening, fullständigt utredt. Indelningen har nemligen ej skett efter
visst mantal eller öresland för hvarje nummer, eller efter visst dalertal af den
hemmanen åsatte årliga räntan, utan med hänsigt hufvudsakligen till hemmanens
olika godhet och förmåga att bära den med rustningen förenade tunga. Skulle
man betvifla att så verkligen tillgått, så finnes bekräftelsen deruppå uttryckligen
uttalad uti inledningen till den af utsedde kommilterade år 1690 upprättade skatt-
läggnings-method för Westmanlands höfdingedöme, der de svårigheter omtalas, som
mött vid de föregående åren inom länet verkställde skattläggningar och serdeles
inom Ulfsunds län, och uti hvilken inledning det ibland annat säges, ”att man, vid
dessa förrättningar femhat det ena mot det andra, så väl det har kunnat gjör-
”tigit vara,” men att man till fundament af utskyldernes påläggande försl och
främst hållit rådigt utmäta jorden efter dess qvalitet och åtskillige natur, till en
viss summa och öretal, hvilket i ett särdeles, efter ordres af högre hand förfat-
tadt instrument af den 2 och 3 December 1689, i gemen största delen vore in-
fördt. Hemmantalet omvexlar äfven inom Kungsöhrs kompani högst betydligt för
olika rusthålls-nummer och likaså räntebeloppet, så att det beräknas ifrån 1 till
3-J mantal till ett nummer och fran 52 till 86 dalers ränta. Om nu det rust¬
håll, som endast har 52 dalers ränta, skulle anses lida af en indelnings-brist,
så borde deraf följa att det, som åtnjuter sådan ränta till 86 daler, skulle hafva
ett öfverskott, hvilket dock detta sistnämnda rusthålls-innehafvare icke torde vilja
medgifva. Dylika olikheter i räntebeloppen förekomma dessutom äfven inom de
andra kompanierna, hvarest rusthålls-nummer finnas med nära lika lågt räntebelopp,
som det lägsta inom Kungsöhrs fögderi.
Hvad angår den gjorda jemförelsen emellan beloppet af de indelda räntor-
ne vid Kungsöhrs kompani samt de 2 öfriga inom Westerås län förlagda kompa-
Bih. till It. Sts Prat. 1850 & 1851. 4 Samt. 1 Afå. 2 Band. 34 Höft. 3
14
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 273.
nierna af lif-regementet, så torde till en början böra erinras, att 1690 års skatt-
läggnings-method angifver det sådana skiljaktigbeter i beskattnings-väsendet emellan
Ulfsunds län och öfriga delar af Westmanland vid anställd undersökning sig då
företedt, att kommitterade funnit sig sakna behörig jemförelsegrund; att, enligt sam¬
ma skattläggnings-method, jordeboksräntan utgör för 1 öresland inom Westerås
län 2 daler 12 öre och för ett öresland inom Ulfsunds län 2 daler 7 öre 12
penningar eller 4 öre 12 penningar mindre, hvilket för ett helt hemman eller 8 öres¬
land gör en skillnad af 1 daler 4 öre efter kronovärdi; att inom Wäsby och
Sahlbergs län jordehoksräntan blifvit bestämd olika för hvarje härad; samt att,
efter hvad skatteförenklings-kommittéens arbete utvisar, mantalsräntan af ett belt
hemman uppgår i kronovärdi inom Westerås fögderi till 7 R:dr 35 sk. 8f- r:st,
men inom Strömsholms fögderi till endast 5 R:dr 37 sk. 2^ r:st, och inom Kungs-
öhrs fögderi, med undantag af Fellingsbro sockendel, till 5 R:dr 42 sk. 2f r:st,
och icke inom någotdera af dessa fögderier förvandlas efter enahanda grunder. Då
nu Krigs- och Kammar-kollegierne anmärkt det orik Liga deruti, att jemföra indel-
ningsräntorne vid olika regementen, emedan, såsom orden lyda, jemförelsegrun-
(len, sam består i skattlägga ings-meth o den, då brister, så synes mig denna an¬
märkning äfven ega sin fulla tillämplighet på den af kollegierne sjelfva gjorda
jemförelse af förhållandet vid Kungsöhrs kompani och de två andra inom West¬
manland belägna kompanier af lif-regementet, enär de hemman, som vid de ser¬
skilda kompanierne äro indelade, icke blifvit efter samma grunder skattlagde, samt
att, till följd häraf, de på en sådan jemförelse byggda slutsatser måste förfalla.
Genom det nu anförda, i förening dermed, alt ringaste skymt till bevisning
icke blifvit förebragt derom, att det för Kungsöhrs fögderi nu gällande indelnings¬
verk är detsamma, som var lill efterrättelse påbjudet år 1680, då löftet lemna-
des om soulagement, hvilket skulle beredas icke genom befrielse från dagsverks¬
skyldigheten, utan på annat sätt, har jag, för min del, funnit grundad anledning
att fortfarande vidhålla den åsigt, som Kongl. Maj:t, i förening med vederbörande
embets-myndigheter, förut en gång uttalat, och som Rikets Ständer vid sistlidne
riksdag gillat.”
Uti denna reservation instämde till alla delar: friherre Klinckowström 11 M.
doktor Stenhammar och prosten Arosenius.
af Friherre Stjernstedt, A. JV. amnältes, att han vid beslutets fattande I
denna fråga icke varit i Utskottets plenum tillstädes.
STOCKHOLM, tryckt HOS ISAAC MARCUS, 1851.
Stats-Utskottels Utlåtande, iV.o 274.
1
Nio 274.
\
Ank. till Exp.“Utsk. den 24 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af Kongl* Majds Nådiga Skrifvelse
angående bildande af en fond till understöd
för afskedade Folkskolelärare.
(U. A.)
Uti förenämnde ämne har Kongl. Maj:t under den 7 sistlidne Maj till Stats¬
utskottet aflåtit nådig skrifvelse, deruti anföres, hurusom folkundervisningen visser¬
ligen under de sednare åren blifvit af Rikets Ständer befrämjad med en frikostighet
och en omtanka, som obestridligen bure vittne om en sann och ädel uppfattning af
denna vigtiga angelägenhet; men att folkskolan, som af dessa gynnande tänkesätt
redan vunnit betydliga fördelar, likvist påkallade fortsatta prof af en hägnande om¬
vårdnad, så vida den unga planteringen i framtiden skulle kunna utveckla sig till en
fruktbärande mognad. Ett förhållande, som för undervisningens framgång vöre af
Bilt. till It. St. Fröt. iS50 ff iS5i. 4 Samt., i Afd., 2 Band., 35 Hä/t. 1
g Stals-Utshottets Utlåtande, N:o 274.
synnerlig vigt och hvarpå uppmärksamheten derföre i tid måste fästas, vöre folk»
skolelärarens så val framtida, som närvarande vilkor, och hans deraf beroende ställ¬
ning till både skolan och folket. Vore dessa vilkor icke förenade med vissheten om
en tarflig utkomst ej blott under mannaårens pligteniiga arbete utan äfven under ål¬
derdomens välförtjenta hvila, så löpte undervisningen fara att antingen förlamas ge¬
nom lärarens aftynande håg för sitt kall, eller ock att försummas genom hans nöd¬
tvungna försök att med lärarebefattningen] förena andra sysselsättningar. Såsom
bidrag till den ännu tjenstgörande folkskolelärarens lönevilkor hade visserligen Rikets
Ständer vid föregående riksmöte anvisat icke obetydliga anslag; men för den afske¬
dade, den af ålderdom eller sjuklighet orkeslöse läraren, vore vilkoren i de flesta
fall inskränkta till det hårda och föga uppmuntrande valet emellan nöden och fattig¬
vården. Väl innehölle nådiga stadgan angående folkundervisningen i riket af den 18
Juni 1842, uti 11 §:s 2 morn., att då skollärare, som sin tjenst oförvitliga förestått,
genom ålderdom eller sjuklighet blir urståndsatt alt den ytterligare bestrida, och af
sådant skäl måste entledigas, det af församlingen och skolstyrelsen måtte bero, att,
i naån af behof eller den längre och kortare tid han tjenstgjort, såsom pension tilläg¬
ga honom större elier mindre del af den utaf församlingen anslagna lösen; men då
iönevilkoren vid ifrågavarande befattningar vanligen vore alltför ringa för att med¬
gifva någon delning, och mången församling, utan tvifvel, skulle finna det serdeles
tryckande att, utan lönen till tjenstgörande läraren, äfven utbetala pension åt en re¬
dan afgången, kunde ofvanberörde medgifvande, under en af dessa tvingande om¬
ständigheter ofta beroende pröfning, icke skäligen anses innebära en för skollärarens
framtid nog säker elier nog lofvande utsigt. Församlingens välvilja för en skollära¬
re, som deraf gjort sig förtjent borde väl icke betviflas, men om förmågan af ökade
uppoffringar icke alltid vore med denna välvilja förenad, så kunde möjligen inträffa,
att församlingen, i valet mellan en föråldrad lärares bibehållande vid tjensten och de
Skade utgifter, som blefvo en följd af hans afsked, icke alltid fästade tillbörligt af¬
seende på undervisningens behof af yngre och friskare krafter; gjorde sig åter den¬
na fordran gällande, så torde den afskedade läraren med sin familj icke sällan från
åen möjligen fruktlösa välviljan blifva hänvisad till den i fattigvårdsstadgan lagbe-
stämda välgörenheten. Alt dessa, å ena eller andra sidan, mötande olägenheter ic¬
ke kunde undgå, att på folkskolan och folkundervisningen utöfva ett högst menligt
Sfols-Ulsltotlels Utlåtande, h':o 27i. 3
inflytande, kunde svårligen bestridas-, roen i detta medgifvande lage tillika en upp¬
maning, att i tid vara betänkt på medel och utvägar att förekomma dessa missför¬
hållanden.
Under sist förflutna riksdag hade också Kongl. Majit fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet på den synnerliga vigten deraf, att någon åtgärd blefve vidtagen,
hvarigenom folkskolelärare, efter viss tjenstetid och viss upphunnen lefnadsålder,
kunde tillförsäkras bestämd rättighet till understöd för deras återstående lifstid, och
för att befrämja detta ändamål, hvartill besparingarne af de till folkskolelärares af¬
löning beviljade anslag i förening med serskilda bidrag af församlingarne, syntes
lämpligen kunna användas, behagade jemväl Kongl. Majit, under den 7 December
1847, till Rikets då församlade Ständer aflåta nådig proposition af hufvudsakligt in¬
nehåll: l:o att af besparingarne å de anslag, som vid föregående riksdagar blifvit
af Rikets Ständer ställda till Kongl. Majits disposition, till understöd för folkskole¬
lärares aflöning, måtte bildas en fond till pensionering af dylika lärare, som upp¬
hunnit en ålder af minst 55 år, och, efter fulländad examen vid seminarium, minst
30 år varit ordinarie lärare; samt 2:o att hvarje församling måtte åläggas att till
denna fond årligen inbetala en afgift af 3 ridr b:ko, mot befrielse från skyldigheten
att lemna pension åt skollärare, som enligt första punkten vore dertill af fonden
be-ättigad.
Till svar å nyssnämnde proposition anförde Rikets Ständei uti underdånig
skrifvelse af den 18 Maj 1848: att Rikets Ständer, efter behörigt öfvervägande af
hvad i denna fråga förekommit, visserligen insett nyttan och behofvet af sådana åt¬
gärders vidtagande, hvarigenom å ena sidan skicklige personer, villige att egua sig
åt folkskolelärarens mödosamma kall, uppmuntrades dertill genom vissheten, att, vid
inträffande ålderdom eller sjuklighet och deraf föranledd oförmåga att dylik tjenst
fortfarande bestrida, icke komma i saknad af nödigt uppehälle för sin återstående
lefnad, och skolstyrelserna å andra sidan kunde sättas i tillfälle, att från undervis¬
ningen skilja ålderstigna och dertill ej vidare tjenliga personer, men att Rikets Stän¬
der deremot, beträffande sättet för dylika pensions-inrättningars tillvägabringande,
icke funnit sig kunna biträda de åsigter, hvilka legat till gruud för Kongl. Majits
nådiga proposition. I detta afseende hade hufvudsakligen blifvit anmärkt, att de
statsmedel, hvilka till pensionsfondens bildande blifvit afsedda,^ursprungligen af Ri-
4 Stals-Utskollets Utlåtande, K\a 279.
bets Ständer anvisats till folkskolelärares aflöning, och att följaktligen medgifvande^
af den föreslagna dispositionen skulle i sjelfva verket innebära anvisning af ett nytt
statsanslag till förstnämnde ändamål, hvilken åtgärd, vid dåvarande inskränkta me¬
del-tillgång ansågs mindre lämplig; att beträffande det från kommunernas sida på-,
räknade årliga bidrag, pensionsafgiftens bestämmande till enahanda belopp för hvar¬
je församling i riket, i betraktande af olikheten i folkmängd och välmåga, icke vore
med billighet fullt öfverensstämmande; att missförhållandet i detta afseende visser-,
ligen komme att minskas eller försvinna, om §fgiften beräknades efter folkskolornas
antal, och till lika belopp på hvarje skola ; men att anledning likväl vöre att befara,
det stadgandet om en från menigheternas sida till pensionsfonden ingående viss år¬
lig afgift icke i allmänhet skulle af församlingarne med belåtenhet emottagas;. att med
hänsigt till folkskolelärare-befattningens egenskap af kommunalbestyr, omsorgen om
dessa lärares pensionerande, äfvensom bildandet af serskilda, för detta ändamål af-
Sedda fonder, lämpligen borde öfverlemnas åt församlingarne sjelfva, från hvilka, i
sådant fall, frivilliga bidrag, möjligen öfverstigande den föreslagna årsafgiften, sanno¬
likt kunde påräknas..
Sedan under innevarande riksdag denna angelägenhet genom enskild motion
blifvit gjord till föremål för Rikets Ständers ytterligare ompröfning och någon be¬
nägenhet för sakens framgång dervid blifvit ådagalagd, men, i motsatt syftning, det
sist anförda skälet ånyo gjort sig gällande i förening med farhågan, att den ifråga¬
satta pensioneringen skulle föranleda till en högst betydande utgift för statsverket,
som i allmänhet ej borde belastas med sådana kostnader, hvilka af kommunala för¬
hållanden vore beroende; så har Kongl. Majit, som fortfarande ansåge denna frå-
da vara af synnerlig vigt, enär saken således ännu icke vunnit en önskvärd utgång,,
men formenligt måste komma under förnyad öfverläggning, uti förstomförmäkla nå¬
diga skrifvelse till Rikets nu församlade Ständers ompröfning öfverlemnat en för¬
nyad framställning i ämnet, med iakttagande af de jernkningar, sorn af Rikets Stän¬
ders uttalade åsigter föranledas och som enligt Kongl. Majits tanka, möjligen torde
i någon mån kunna undanrödja de betänkligheter, hvilka emot den föreslagna åt¬
gärden hittills förekommit.
Hvad således angingc det i förenämnde nådiga proposition af Kongl. Majit
påräknade bidraget från kommunernas sida, har Kpngl. Majit, vid det af Rikets
Stals-Ulskotlels Utlåtande, K:o 274., 5j
Ständer anmärkta förhållande alt församlingarne i allmänhet torde dertill vara min¬
dre benägna, förklarat sig icke vidare vilja föreslå, att någon skyldighet i detta af¬
seende vare sig församlingarne eller skoldistrikten skall åläggas, lika som Kongl.
Maj:t ansett någon förbindelse för skollärarne att genom årliga afgifter lemna bi¬
drag till ifrågavarande ändamål icke eller böra komma i fråga, enär sådan förbindel¬
se icke billigtvis vore förenlig med de knappa lönevilkor dessa lärare för. närva¬
rande åtnjuta.
Den af Rikets, Ständer yttrade åsigt," att folkskolelärare-befattningen vöre
att anse som ett kommunalbestyr egde utan tvifvel siu rigtighet och borde i lag¬
stiftningen för folkskolan framgent såsom hittills, ega sin tillämpning; men Kongl.
Maj:t har funnit denna grundsats, sorn icke ansetts utgöra hinder för Ridets Stän¬
ders åtgärd att genom statsanslag underlätta menigheternas bemödanden för folk¬
undervisningens tiilvägabringande, icke heller i förevarande fall blifva från (rädd ge¬
nom I, miladt understöd för ett. ändamål, sorn hufvudsakligen afscr undervisningens
fördel, då det i lärarens förbättrade vilkor och församlingens minskade tunga, vill
finna en borgen för den enes fortfarande kärlek och nitälskan för sitt kall, oph för
den andres benägenhet och välvilja för en inrättning, som genom nämnde understöd
blir satt i tillfälle, att framgent och oafbrutet fortsätta sin gagnande verksamhet,. u-.
tan att från menigheternas sida fordra nya eller ökade uppoffringar. Att förenämn¬
de besparingars anvisning till ifrågavarande ändamål i sjelfva; verket vöre detsam¬
ma, som att dertill bevilja nytt stats-anslag, måste visserligen medgifvas, ehuru nå¬
got afseende dervid måhända torde böra fästas på den omständigheten, att frågan
egentligen blott anginge en i viss mån förändrad disposition af ett redan förut be-
viljadt anslag, för så vidt det änuu vore odisponeradt. Det medgåfves, att anmärk¬
ningen, det oaktadt, egde sin fulla giltighet, om dem nya dispositionen vore främ¬
mande för anslagets ursprungliga bestämmelse; men då detta anslag åsyftade en
förbättring i lärarens vilkor, utan församlingens vidare betungande, och den nu väck-,
ta frågan hufvudsakligen ginge ut på samma: ändamål, så syntes förändringen i for¬
men icke vara af betydenhet att kunna utgöra hinder för att bibehålla sjelfva sa¬
ken vid en redan förunnad förmån, om än denna för tillfället skulle föranleda en
annars, icke ifrågakommande statsutgift.
Under förutsättning att någon folkskollärare icke borde, roed rättighet tiiii
0 Stals-Utskoltels Utlåtande, N:o 274.
understöd, afskedas, innan han, efter genomgången seminariikurs enligt gällande fö¬
reskrifter, tjenstgjort minst 30 år och upphunnit en lefnadsålder af minst 55, skulle
understöd i omförmälde afseende icke erfordras förr än omkring 20 år härefter, och
torde de fall, då ett af fortfarande sjuklighet föranledt afsked kunde framkalla tidi¬
gare behof, jemförelsevis blifva mera fåtaliga. Om således redan nu en fond kun¬
de afsättas i ändamål att framdeles använda räntan deraf till ifrågavarande föremål,
så skulle fonden under tiden, genom räntans årliga läggande till kapitalet, uppbrin¬
gas till ett icke obetydligt belopp. Enligt uppgift hade besparingarne å de vid fö¬
regående riksdagar till folkunder visning ens befrämjande anvisade medel vid inneva¬
rande års böljan uppgått till 111,588 r:dr 34 sk. 1 r:st, banko och torde desamma
vid årets slut utgöra omkring 116,000 r:dr samma mynt, så framt icke, innan dess,
ännu opåräknade utbetalningar af årets anslag komme att ega rum. Sistnämnda
summa borde likväl icke till hela sitt belopp tagas i anspråk för nu ifrågavarande
ändamål, dels emedan deruti inginge, utom besparingarne å anslaget till folkskole¬
lärares aflöning, äfven, ehuru till ringare belopp, andra för folkundervisningen be¬
stämda anslag, hvilkas användande till bemäldc lärares understöd nu icke sattes i
fråga, dels ock emedan det såsom besparing vid förstnämnde tidpunkt uppgifna be¬
loppet väl vore vid den tiden ouftaget, men icke derföre helt och hållet odisponeradt.
Emellertid har Kongl. Maj:t ansett de till aflöning bestämda anslag, vid innevarande
års slut, kunna lemna en besparing af minst 80,000 r:dr banko. Om nu denna sum¬
ma förräntades till 4 procent, ock räntan, årligen tillagd kapitalet, jemväl gjordes
fruktbärande, så uppkomme, efter 20 år, ett belopp af 175,290 r.dr, och, med 5 pro¬
cent, 212,264 r:dr, hvaraf räntan sedermera, i mån af behof vore att använda till
årlig utdelning. I hvad rnåu denna tillgång allt framgent komme att motsvara be-
hofvet, kunde väl nu på förhand icke med säkerhet bedömas, men det följde af sig
sjelf, att beloppen af de blifvande understöden måste bestämmas med afseende å
då befintliga tillgångar, äfvensom någon förhoppning om dessa tillgångars framtida
förkofran, utan statsverkets vidare betungande, torde kunna grundas på den af Ri¬
kets Ständer yttrade förmodan, att frivilliga bidrag från församlingarne kunde i visst
fall vara att för ändamålet påräkna.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter har Kongl. Majit alltså hos Rikets
Ständer föreslagit, att den summa, som vid innevarande års slut finnes besparad
Stats- Utskottets Utlåtande, H:o 274. 7 :
af anslagen till folkskolelärares aflöning, måtte under Riksgälds-kontorets vård och
förvaltning afsättas till en fond, i ändamål att, på sätt förut blifvit nämndt, bereda
medel till understöd åt sådane folkskolelärare som, till följd af ålderdom eller sjuk¬
lighet från lärarebefattningen erhållit afsked; hvarjemte Kongl. Maj:t i nåder förkla¬
rat sig vilja i samråd med Rikets Ständer, beträffande detta ämne meddela närma¬
re föreskrifter.
Ilvad Kongl. Maj;t sålunda i nåder täckts föreslå har Utskottet tagit i noga
öfvervägande; och ehuru Utskottet erkänner vigten och behofvet deraf att anstalter
vidtagas, hvarigenom af ålderdom eller sjuklighet orkeslösa folkskolelärare kunna
pensioneras och dymedelst påräkna ett nödtorftigt uppehälle, kan Utskottet likväl
icke instämma i de af Kongl. Maj:t uti Dess högslberörda skrifvelse framställda å-
sigter, angående sättet för dylika pensionsinrättningars åvägabringande. Den grund¬
sats Rikets Ständer i detta ämne uttalat vid sistlidue riksdag och Utskottet vid nu
pågående vidhållit, nemligen att folkskoleväsendet och dermed sammanhang egande-
frågor äro en kommunal angelägenhet, hvarmed slaten icke bör taga någon ome¬
delbar befattning, har Utskottet icke funnit sig föranlåtet att nu frånträda. Med
tillämpning häraf, tillkommer det, enligt Utskottets förmenande, foikskoleiärarne sjelf¬
va att i första rummot vara betänkte på att i tid, medelst årliga bidrag bilda an¬
stalter för deras framtida pensionerande, samt dernäst församlingarne att genom år¬
liga tillskott understödja folkskolelärarnes bemödanden i detta hänseende. Först se¬
dan sådant egt rum, torde billigtvis kunna förväntas att staten mellankommer och un¬
derlättar bildandet af dylika pensionsinrättningar, icke med årliga anslag utan med
ett statsbidrag för en gång, lämpadt efter de olika ^behofven inom olika stift.
Om på detta sätt en fond för ifrågavarande ändamål bildas inom hvarje serskildt
stift, ställes under förvaltning af en utaf folkskoleläraren stiftsvis utsedd direktion,
under stiftsstyrelsens öfverinseende och kontroll, reglementen upprättas, byggda på
vissa allmänna grunder, samt af Kongl. Majit fastställas, ränteinkomsterne och före¬
nämnde årliga bidrag sammanläggas under de flera år, som förflyta innan en all¬
männare pensionering lärer ifrågakomma, föreställer sig Utskottet att medel till folk¬
skolelärares framtida pensionerande skola kunna anskaffas utan statsverkets vidare
betungande och statsmakternas inblandning uti denna kommunalangelägenhet. Oak¬
tadt några åtgärder i den syftning, Utskottet här ofvan antydt, ännu icke blifvit vid¬
'8 Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 274.
tagne, och således ovisst är om och i hvad mån folkskolelärarne och försämlingatne
kunna vara villige att till ifrågavarande pensionsanstaller bidraga, anser Utskottet
sig likväl böra hemställa,
att Rikets Ständer medgifva, att af de besparingar, sorn vid innevaran¬
de års slut uppkomma å de vid föregående riksdagar anvisade medel
till folkundervisningens befrämjande, en summa af 80,000 r:dr må afsät-
tas och i Riksgälds-kontoret tills vidare blifva innestående; samt att,
derest inom nästa riksdag åtgärder uti ifrågavarande afseende, på sätt
här ofvan blifvit omförmält, varda i ett eller flera stift vidtagne, Kongl.
Majit då må ega att, med beräknande af summans billiga fördelning
emellan rikets alla stift, af sagde belopp tilldela ett proportionerligt bi¬
drag för en gång till grundfond åt hvarje sålunda tillkommen pensions-
anstalt.
Stockholm den %2 Juli 1851. \
% Reservationer:
Äf grefve Mörner, C. G.: „Emot Utskottets tillstyrkande i ofvanberörde be¬
tänkande får jag mig reservera. De premisser, som förefinnas i Utskottets betän¬
kande, synas mig ej stå väl tillsammans med den konklusion, hvartill Utskottet kom¬
mit, och för det åsyftade ändamålet är den föreslagna summan äfven allt för obetyd¬
lig för att kunna anses annorlunda, än såsom en aptitsup, hvarigenom kommunernes
hunger efter statsbidrag kommer att äggas. Det är en icke sällsynt företeelse hos
oss, alt vid hvarje ny institution förbise huruvida densamma kan sammanlänkas med
hvad som förut finnes, ulan i stället söka ordna densamma såsom ett litet helt för
sig? — en liten stat i staten, — med sin serskilda styrelse och dyrbara förvaltning.
Genom det nu ifrågasatte anslaget befarar jag, att grunden kommer att läggas till
att utbilda folkskolclärare-korpsen till en sådan, från det öfriga samhället afskiljd
kast. Då jag emedlertid anser, att utväg till skollärares pensionerande bör, utan ett
så-
Stats-V(skottets Utlåtande, Jfto 275. 0
sådant äfventyr, kunna beredas och att på ganska många ställen sådana pensions-
oeh försäkrings-anstalter redan förefinnas, hvilka lämpligen kunna, om de derom an¬
litas af vederbörande kommuner eller skollärare, lemna tillfälle att betrygga skollä-
rarnes framtid, samt dessutom ovisst är, om eller i hvad mån några serskilda pen-
sions-inrättningar för folkskolelärare kunna komma att bildas, har jag trott några
medel för ifrågavarande ändamål nu icke behöfva afsättasK;
af herr Rappe, C. G. F., herrar Warn och Norin.
N:o 275.
Ank. till Exp.-TJfsk. d. 24 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds till Rikets Stän¬
der aflåtna nådiga skrifvelse, angående ingvar-
ierings-skyldigheten i Stockholm.
(U. A.)
Efter det den vid föregående riksdagar förekomna fråga om inqvarterings-
feesvärets i hufvudstaden ordnande enligt lämpliga grunder, genom Krigs-kollegium
och Stats-kontoret, erhållit, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga förklarande, all den utred¬
ning, som deråt kunnat gifvas, behagade Kongl. Majit, medelst nådig skrifvelse dea
20 December 1847, åter öfverlemna detta ärende till Rikets sednast församlade Stan¬
li tiU fi, Vrot. i950 $ iS5i. 4 Sami, i A/d., » Band., 35 Hafi 2
10 Släts~Ulskollets Utlåtande, N:o 275.
der, på det att, derest omständigheterna det medgåfve, jemväl åt Stockholms stad
måtte beredas en lindring i inqvarteringstungan, hvaraf städerna, utom Stockholm,
redan vöre i åtnjutande. Till svar härå tillkännagåfvo Rikets Ständer uti underdå¬
nig skrifvelse den 2 Augusti 1848, att, ehuru det visserligen vore med billighet öf¬
verensstämmande, att Stockholms stads inqvarleringsskyldige finge åtnjuta den af
Kongl. Maj:t i nåder antydde lindringen i inqvarteringsbesväret, medel för till väga-
bringande deraf dock då ej funnos att tillgå, hvadan frågan borde anstå till nästiu-
fallande riksdag. I anledning häraf har Kongl. Maj:t, med hänvisande till Dess högst¬
berörde skrifvelse i ämnet, täckts till Rikets nu församlade Ständer, genom nådig
skrifvelse af den 17 Januari innevarande år, som är vorden af samtliga Riksstånden
till Stats-utskottet remitterad och i sin helhet intagen under N:o 37 i bihanget till
Riksståndens protokoll 1850—1851 Irsta. Sami., 1 Afd. och 9 Häftet, å nvo öfverlem¬
na detta ärende, på det att den lindring uti inqvarteringsbördan, hvaraf hufvudsta¬
dens inqvarteringsgifvare äro i behof och hvars billighet Rikets Ständer jemväl er¬
känt, måtte, derest Rikets Ständer skulle finna omständigheterna det medgifva, kun¬
na hufvudstaden beredas; i hvilket afseende Kongl. Maj:t, som till Utskottet låtit
aflemna de uppgjorda och Rikets Ständer förut förelagda förslag till ny inqvarterings-
ordning för staden, jemte tillhörande handlingar, serskildt fästat Rikets Ständers upp¬
märksamhet derpå, att den Krigs-kollegii och Stats »kontorets i ämnet afgifna un- ,
derdåniga betänkande, under Litt. B., bilagde uppgift eller tariff, å inqvaiterings-och
servismedel närmast öfverensstämde med redan varande och af hufvudstadens in¬
qvarteringsgifvare godkända förhållanden, äfvensom att, för den händelse hufvudsta¬
den skulle i större eller mindre mån från den egentliga inqvarteringen befrias, ange¬
läget vore, att af det anslag, som för sådant ändamål kunde beviljas, finge tills vi¬
dare, till årliga underhållet af lifgardes-regement enås kasern- och stallbyggnader
utgå ett belopp, motsvarande hvad derför nu af den manskapet vid dessa regemen¬
ten af staden bestådda inqvartcrings-ersättning med i allmänhet 2 r:dr banko för
hvarje man årligen afsätles, så framt icke för detta behof nödiga medel tillika varda
anvisade.
Af de rörande detta ärende Utskottet tillhandakomna handlingar har Utskot¬
tet inhemtat, att inqvart elings-skyldighet en är ett af ålder Stockholms stad åliggan¬
de besvär. Sedan den från äldsta lider här i riket brukliga gästningsfriheten, så-
Stati-Uiskol/ets Utlåtande, A’:o 275. 11
som vid vapensyner, krigståg m. m. blifvit afskaffad, hade under Gustaf I:s rege¬
ring ett annat gästningssätt blifvit infördt under namn af borgläger. Den fordna
stadslagen och Stockholms stads privilegier förpligtade borgarne att i stadens vård
deltaga, i hvilket afseende redan på 1500:ta!et af dem hölls ett visst antal knektar.
Under klagan öfver den stora tunga, knektehållet och annan gästning medförde,
anhöll borgerskapet 1591 om befrielse derifrån, med erbjudande att sjelfve hålla
■vakt och vård i staden, hvartill ock genom resolution den 13 Juli samma år lemna-
des bifall. Under Carl IX:s regering besvärades åter Stockholm i hög grad med
borgläger, hvarifrån staden befriades derigenom, att af Konung Gustaf Adolf, den 24
Juni 1621, de hus, som hade tillhört Grå-Brödra-klostren, öfverlätos till inrymmande
af det krigsfolk, som Konungen kunde finna nödigt att till stadens säkerhet derstä¬
des förlägga, hvaremot staden förpligtades, att från den sista Oktober till den 1 April,
årligen hålla soldaterne tillhanda ved och ljus. Uti en af Drottning Christina den
13 Maj 1635 utfärdad resolution är stadens besvär af gästning och borgläger först
upptaget under benämning af inqvartering, och i den mån stående krigshärar, indel-
te i regementen, upprättades, förlädes de värfvade trupperna i fästningarnc vid gräns-
orlerne ecb i de folkrikaste städeme. Stockholm fick först på sin lott Konungens lif¬
garde och på 1680:talet, efter Danska krigets slut, en del af artilleriet. Fri inqvar¬
tering, i början lemuad in natura, gafs, enligt serskilde författningar, icke blott åt
hofstaten, garnisonen, alla i staden stationerade officerare, utan till och med åt hof-
kontrefejare och afrikanske sändebud. Huru mycket skulle gifvas uti inqvarterings-
penningar, sedan inqvartcringen upphört att utgå in natura, blef icke genom lag stad¬
gadt förr än 1720, utan berodde i förstone på Öfverenskommelse, så, att inqvarte-
rings-kommissionen, efter dess inrättning den 16 Juli 1688, gifvit och förnöjt hvar
och en, sorn bäst med honom kunnat ackorderas och de tillförene njutit, emedan de
hos borgerskapet haft inqvartering in natura. Vid 1766 års riksdag pålades in-
qvarterings-skyldighet äfven hus och fastigheter, derifrån dock undantagne publike
hus och byggnader, samt deras, hvilka vore från inqvartering frikallade; och vid
1809 års riksdag åtog sig jemväl Ridderskapet och Adeln inqvartering för sina hus,
så väl i krigs- som fredstid, med vilkor, att alla till inqvartering berättigade tjen¬
stemän, äfven husegare, finge efter sin grad uppbära inqvarte:ings-ersättning. Om
Stockholms stad sålunda fick i afseende på inqvarteringen vidkännas en tunga, för¬
Slats - Utskottets Utlåtande, N:o 275.
unnades staden ej eller obetydliga förmåner. Utom den i privilegierna staden till¬
försäkrade tolag påbjöds genom Kongl, brefvet den 16 Juli 1688 till inqvarteringens
understöd en så kallad tillökningstolag med f procent för inkommande och \ procent
för utgående varor, med föreskrift derjemte, att denna tillökningstolag skulle delas
proportionaliter ibland de oförmögne och fattiga af borgerskapets som inqvartering
draga, så att alla finge derutaf en viss hjelp och understöd. Nyssnämnde serskilda
tolag lärer för den tiden nästan varit tillräcklig för det dermed afsedda behofvet,
och hvad som felades fylldes af borgerskapet intill 1766, då husegarne började, så¬
som ofvan blifvit omnämndt, deltaga i utgifterne för inqvarteringen. Sedan så väl
stads- som inqvarterings-tolagen sedermera undergått förändringar, har Kongl. Majit
genom nådigt bref af den 6 Maj 1826 på så sätt fördelat tolags-intraden, att Tys:delar
deraf tillfalla inqvarteringsverket, och hvilken andel utgjort:
hvarförutan, genom Kongl, brefvet den 28 Maj 1717, de 2 år förut påbjudna dubblai
vägare- och mätare-penningar beviljades borgerskapet i Stockholm till hjelp och un¬
derstöd vid inqvarteringen.
På det att med tillbörlig noggrannhet och rättvisa för framtiden inqvarte-
ringsgifvares och inqvarteringstagares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter måtte
blifva bestämda, behagade Kongl. Majit under den 1 Maj 1826 samt ytterligare ge¬
nom nådigt bref den 23 April 1836 uppdraga åt en serskild komité att utarbeta ett
underdånigt förslag till ny inqvarteringsordning för Stockholms stad. Ett sådant
förslag blef äfven af komitterade upprättadt och, åtföljdt af serskildt betänkande, till
Kongl. Majit öfverlemnadt, hvaröfver inqvarterings-kommissionen, stadens samtlige
inqvarteringsgifvare samt Öfverståthållare-embetet blifvit hörde och underdåniga ytt¬
randen afgifvit.
Såsom allmän grund har bemälde komité antagit, att inqvarteringsrätt endast
tillkomme garnisonen, af hvilken vakt och vård inom hufviulstaden besörjes, hvadas
1846 .
1847 .
1848 .
1849 .
ridr 36,631: 22. —
„ 34,574: 6. —
B 35,764: 46. —
„ 41,613: 10. —
och 1850 .
i medium för fem år
„ 39,988: 7. — eller
„ 37,714: 18. 2.
Slals-Utskotlets Utlåtande, N:o STS. 13
ock komitterade till garnisonerande trupper härslädes blott hänfört “svea lif-garde,
lif-gardet till häst, andra lif-gardet, svea artilleri-regemente, ingeniör-korpsen samt
stadens miIitär-korps“, ehuru komitterade, med afseende å då förevarande förhål¬
landen, ansett sig i denna del böra hemställa 2:ne alternativ, af hvilka det ena der¬
jemte innehåller, att “intill dess annorledes derom förordnades, inqvartering af sta¬
den kommer att utgöras jemväl för lif-bevärings-regemcutet, general-adjutants-ex-
peditionen för arméen, topografiska korpsen och artilleri-staben“; hvarjemte komite-
rade i underdånighet anhållit, att svea artilleri-regemente måtte i nåder beredas den
förmån, att, lika med öfriga härvarande garnisons-regementen, komma i åtnjutande
af kaserner på statens bekostnad, på det att stadens inqvarteringsgifvare såmedelst
måtte befrias från en till berörde regemente utgående ökad inqvarterings-ersättning.
Då antagandet af ifrågavarande förslag till ny inqvarterings-ordning för Stockholms
stad skulle komma att för statsverket medföra nya utgifter, dels för nybyggnad af
kasern för svea artilleri-regemente eller till inköp och inreduing af dertill passande
lägenhet, dels för underhåll, så väl af denna nya kasern, som äfven af kasernerne
för gardes-regementene till fot, hvilkas underhåll nu bekostas utaf de af staden ut¬
gående inqvarleringsmedel, dels ock för inqvartering i kontant| till de korpser och
stater, som åtnjöte inqvarterings-ersättning af staden, hvilken ansetts böra från ut¬
görande deraf befrias, hade Kongl. Maj:t, i sådant afseende, medelst nådig skrifvel¬
se den 15 Januari 1840, öfverlemnat handlingarne i målet till Rikets då församlade
Ständer.
Till svar härå anförde Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 20 Ja¬
nuari 1841, att, hvad först vidkomme anskaffandet af kasern för svea artilleri-rege¬
mente samt underhållet så väl deraf, som af kasernerne för gardes-regementene
till fot, så ansågo väl Rikets Ständer, att staten, emot det att servisen ensamt af
Stockholms stad bekostas, bör anskaffa och underhålla kaserner ej allenast för svea
artilleri-regemente, utan ock för öfrige i hufvudstaden förlagde trupper oell korpser,
stadens egen militär-korps undantagen; men f unno sig dock förhindrade att ingå i
närmare pröfning om anvisande af medel dertill, enär Rikets Ständer för bedömandet
af behofvet i detta afseende icke erhållit några uppgifter. Rikets Ständer anhöllo
derföre endast i underdånighet, dels att blifva underrättade, huruvida någon staten
tillhörig egendom kunde finnas odisponerad och användbar till kasern för svea ar~
*14 Stats-V:skullé.ls Utlåtande, A'.-o 275.
tilkri-regeraenlc, samt i sådan händelse hvilka 'kontånia medel kunna erfordras 'för
dess inredande och apterande för ändamålet, dels alt Kongl. Majit, i händelse sådan
egendom icke skulle förefinnas, täcktes meddela Rikets Ständer försteg till inköp
eller nybyggnad af tjenlig lokal för ifrågavarande kasern, äfvensom ali Rikets Stän¬
der måtte undfå behörigen upprättade förslag öfver årliga kostnaden för underhållet
såväl af kasernerne för gardes-regementene till fot, som af den ifrågavarande ka¬
sernen för svea artilleri-regemente, jemte uppgift å den årliga kostnaden för under¬
hållet af lif-gardets till häst kasern och stailar, på det frågan härom matte framde¬
les kunna behandlas i sammanhang med den allmännare frågan om utgörandet af in¬
qvartering i Stockholms stad. Vidkommande inqvarterings-ersättningen till de korp¬
ser och stater, hvilka väl voro förlagda i Stockholm, men der ej bidroge till den e-
geutliga vakten och vården, eller lifbevärings-regementet, general-adju t ant s-expedi¬
tion en, numera landtförsvars-departementets kommando-expedition, topografiska korp¬
sen och artilleri-staben, hade Rikets Ständer, med antagande af den i förslaget an¬
tydda allmänna grund för rättighet till inqvartering i Stockholm, funnit staden böra
befrias från sådan ersättnings utgörande, såväl tili alla nyssnämnde regementen och
korpser, som ock till ingeniör-korpsen, i följd hvaraf Rikets Ständer, som ansågo,
att ej mindre sjelfva hyresmodlens, än servisens bekostande'för dessa regementen och
korpser borde af staten öfvertagas, uppförde såsom förslags-anslag en summa af
12,000 r:dr årligen, ungefärligen motsvarande hvad, som erfordrades för bestridandet
af ifrågavarande kostnader, beräknade efter den taxa, enligt hvilken inqvartering af
förenämnde regementen och korpser då åtnjötes. Slutligen och enär Rikets Ständer
trodde sig ej böra utsträcka granskningen af förslaget lill ny inqvarterings-ordning
för Stockholms stad, utöfver hvad, på sätt är vordet omförmäldt, blifvit tillstyrkt,
anmälde samma Rikets Ständer i underdånighet, att de funnit meranämude förslag r
öfrigt ej vid dåvarande riksdag — 1840—1841 — föranleda till någon åtgärd.
Sedan Kongl. Majit, med föranledande af denna underdåniga skrifvelse, från
vederbörande embetsverk infordrat de af Rikets Ständer sålunda begärda uppgifter,
samt desse, åtföljde af kostnadsförslag och ritningar, till Kongl. Majit inkommit, ha¬
de Kongl. Majit uti nådig skrifvelse den 16 September 1844 till Rikets då försam-
ade Ständer öfveilemnat frågan om den föreslagna inqvarterings-orduingen fö*
Stockholms stad.
Stats-VIskollets Utlåtande, N:o 275. 15»
Af de denna nådiga skrifvelse bifogade, ärendet rörande, handlingar, inhem-
tade Rikets Ständer, att enär, i fråga om anskaffande af kasern åt svea artilleri¬
regemente, någon för ifrågavarande ändamål tjenlig, inom Stockholms stad belägen
och staden tillhörig, odisponerad byggnad eller tomt icke funnes, och således ny
tomt måste anskaffas, såsom lämplig hvartill blifvit föreslagen en midtför Artilleri¬
gården emellan Riddaregatan och Nybrohamnen belägen plats, hvarvid likväl blcfve
nödigt, att Stockholms stad lill kronan afstode icke allenast en del gator och öppna
platser, utan äfven dc i qvarteret Bodarne belägna, till enskilde personer upplåtne
tomter; att ej mindre Stockholms stad, än äfven de enskilde tomtinnehafvarne för¬
klarat sig beredvillige att på visse vilkor afstå platsen, dervid likväl 30,000 r:dr an¬
sa gos åtgå till tomternas inlösande från de enskilda innehafvarne; att, enligt upp-
gjordt förslag, kostnaden för ifrågavarande kaserns och öfriga byggnaders uppfö¬
rande beräknats till 315,000 r:dr eller, då härtill lades ofvanupptagne utgift för an¬
skaffandet af byggnadsplats 30,000 r:dr, tillsammans 345,000 r:dr, samt att, beträf¬
fande underhållet af lif-gardes-regementenas kaserner och stallbyggnader m. m.;
så ansåges, på grund af upprättadt syne- och värderings-instrument, till dervid er¬
forderliga byggnads- och reparations-arbeten sammanlagdt åtgå 82,7*24 r:dr 40 sk.,
hvarjemte den årliga underhållskostnaden för berörde byggnader beräknats till 5,860
r:dr, allt banko..
Uti underdånig skrifvelse den 5 April 1845 förklarade Rikets Ständer, att
den för berörde tomter fordrade lösen vöre allt för högt tilltagen; och då, vid be--
räknande af befintliga tillgångar för anvisandet 'af sådane anslag, som voro afsedda
att utgå för en gång eller på viss bestämd tid, Rikets Ständer funnit, att medel
till bekostande af kasern-byggnad för svea artilleri-regemente och de ifrågaställde
reparationerne af gardes-regementenes kaserner icke kunde beredas utan den all¬
männa bevillningens förhöjning eller Riksgälds-kontorets skuldsättning samt frågan
om kasernernas årliga underhåll af statsmedlen stöde i ett oskiljaktigt sammanhang
med den om byggandet och iordningställandet af desamma, att dessa begge frågor
icke kunde lämpligen åtskiljas, ansågo Rikets Ständer, vid sådant förhållande, sig;
endast kunna hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, det några medel_för ifråga¬
varande ändamål icke vid då varande riksdag funnos_alt anvisa...
16 Slats-Utskoltets Utlåtande, fko 27S.
Vid den 12 Juli sislberörde år 1845 skedd underdånig föredragning af den¬
na Rikets Ständers anmälan, i följd hvaraf frågan om anskaffande af kasern för
svea artilleri-regemente tillsvidare förfallit, förordnade Kongl. Maj:t i nåder, huru,
sedan Rikets Ständer förmält sig icke kunna bevilja de för iståndsättande och un¬
derhållet af gardes-regemenlenas kasern och stallbyggnader nödiga anslag, dessa
dyrbara byggnader borde med de tillgångar, som kunde beredas, så vidt möjligt vo¬
re, vidmakthållas; hvarjemte och då Kongl. Maj:t fann billigheten fordra, att den af
Rikets Ständer vid flera riksdagar uttalade och jemväl på städerna utom Stockholm
redan tillämpade grundsats, att statsverket borde vidkännas kostnaden för i ständig
garnison förlagde truppers inqvartering och endast den så kallade servisen tillsvida¬
re utgöras af städerne, framdeles i tillämpningen utsträcktes äfven till hufvudsta-
den, Krigs-kollegium och Stats-kontoret blifvit anbefallde att, på det frågan om in-
qvarteringens reglerande härstädes måtte vid en blifvande riksdag, då densamma
kunde åter varda till Rikets Ständers pröfning öfverlemnad, finnas uti ett så myc¬
ket som möjligt beredt skick, sig öfver det uppgjorda förslaget till inqvarterings-
ordning för Stockholms stad i underdånighet utlåta samt dervid tillika utreda och
uppgifva, hvad uti de förslaget bifogade tariffer kunde anses utgöra egentlig inqvar-
terings-ersättuing.
Detta nådiga uppdrag hafva äfven bemälde embetsverk fullgjort, genom af-
gifvet underdånigt utlåtande af den 26 Maj 1847, vid hvilket blifvit, under litt. B.
bifogad “uppgift, serskildt på de iuqvarteiings-medel och serskildt på de servisme-
del, som enligt komitcrades för utarbetande af ny inqvarterings-ordning för Stock¬
holms stad underdåniga förslag, böra tillgodokomma vederbörande inqvarterings-ta-
gare, i hvilken uppgift, jemte säng och sängkläder, äfven ved, ljus, bord, stolar och
bänkar, latriners rengöring, lampor och ljusstakar med ljussaxar, samt qvastar, vi¬
skor och sand upptagas såsom hörande till servisen.“
Enligt denna uppgift utgöra, efter deri skedd beräkning, inqvarterings- och
servis-medlen till efterskrifne regementen, för hvilka Stockholms stad, jemlikt Kongl,
brefvet den 15 Februari 1841, nu mera endast åligger att bekosta inqvartering, föl¬
jande belopp, nemligen:
För
i
StaU-U(skoltets Utlåtande, M:o 275 17
|
|
Ioqv.-medel.
|
Servis-medel.
|
Summa.
|
För Konungens svea lif-garde . . .
|
|
6,758: 26.
|
15,972: 8.
|
»
|
* lif-garde till häst . .
|
. 6,468: 12.
|
3,853: 20.
|
10,321: 32.
|
V
|
„ andra lif-garde . .
|
. 9,213: 30.
|
6,758: 26.
|
15,972: 8.
|
|
svea artilleri-regemente ....
|
16,646: 40.
|
9,235: 40.
|
25,882: 32.
|
V
|
f. d. lif-drabant-korpsen ....
|
514: 36.
|
108: 12.
|
623: —
|
|
eller tillsammans banko r:dr 42,057: 4.
|
26,714: 28.
|
68,771: 32.
|
Sedan detta ärende sålunda vunnit ali den utredning, Kongl. Maj:t ansett
erforderlig, öfverlemnades detsamma till rikets sednast församlade Ständers afgö¬
rande, som, på sätt här ofvan blifvit omnämndt, väl funno det vara med billighet öf¬
verensstämmande, att Stockholms stads inqvarteriugsskyldige finge njuta lindring
Hti inqvarteringsbesväret, men då för tillvägabringande af en sådan lindring fordra¬
des betydliga penningeanslag, hvartill medel då saknades, ansågo Rikets Ständer,
att frågan borde till näst instundande riksdag anstå.
I följd af detta vid sistiidne riksdag fattade beslut, har Kongl. Maj:t, såsom
förut är vordet omförmäldt, ånyo öfverlemnat detta ärende till Rikets nu församlade
Ständer, som remitterat detsamma till Stats-utskottets förberedande behandling.
Utskottet har jemväl tagit denna fråga i noga öfvervägande; och, enär de
förmåner, hvilka blifvit beviljade Stockholms stad, till understöd för densamma å-
liggande inqvarteringsbesvär, synas vara så betydliga, att de ej kunna lemnäs utau
afseende vid pröfningen af den lindring, som är ifrågasatt att beredas hufvudsta¬
dens inqvarteringsgifvare; men dessa förmåners verkliga värde icke är så fullstän¬
digt utredt, att någon tillförlitlig beräkning derutaf kan af Utskottet åstadkommas,
samt dessutom ovisst är, huruvida staten skulle vilja medgifva sågon minskning uti
samma förmåner, äfven om ifrågavarande lindring uti det redan förut och ytterliga¬
re genom Kongl, brefvet den 15 Februari 1811 minskade inqvarteringsbesväret,
komrae, på nu i nåder föreslaget sätt, att ega rum; anser Utskottet, att dessa out-
Bih. till R. St. Prat. 1850 f 1851. 4 Sami., 1 A/d., 2 Band, 35 M[t. 3
18 Slals-Utskottels Utlåtande, l\:o 275.
redda omständigheter för närvarande förhindra det åsyftade slutliga afgörandet af
detta ärende» Utskottet hemställer fördenskull,
att Rikets Ständer må till Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse,
med anhållan, att Kongl. Majit täcktes låta undersöka beskaffenheten
och utreda vidden af de förmåner och rättigheter, hvilka tid efter annan
kunna vara Stockholms stad förunnade, såsom understöd åt inqvarteringsgif-
vare, eller såsom lindring uti inqvartcringsbesväret, äfvensom dermed
sammanhang egande förhållanden; samt låta höra vederbörande, huru¬
vida staden vill samma förmåner afstå för den händelse, att anslag af
statsmedel beviljas, till bestridande af inqvarteringskostnaden, förutom
servisen; samt att, såvida staden sådant i underdånighet begär, Kongl.
Majit täcktes härom till näst sammanträdande Rikets Ständer aflåta nå~-
dig proposition.
Stockholm den 24 Juli 1851.
af harr Gråå. j
Reservation:
Stals-Uts/wttels Utlåtande, lY;o 27C.
19
N:o 279.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss
till Stats-Ulskottet af underdånig ansökning
om nedsättning uti eller befrielse Irån det lör
o
indragna korporalsbostället Astorp bestämda
arrende.
(I. A )
Uti en till Kongl. Maj:t den 4 sistlidne Februari inkommen underdånig an¬
sökning hade arrendatorn af indragna korporalsboställe! vid f. d. Adelsfahne Rege¬
mentet, ett mantal Astorp N:is 3 och "4, i Ekeby socken, Olands härad och Upsala
län, Anders Ericsson, anfört, att då arrendet å ifrågavarande boställe, som vid år
1839 verkställdt laga skifte, nied utflyttningsskyldighct, erhållit 85 tunne- 22- kapp¬
land åker, efter gradering uppskattad till 24 tunne- 17,514 kappland, blifvit bestämdt
till en lunna spanmål å tunnelandet af åkerjordens areal, hade sökanden, under
förutsättning, att bostället verkligen efter uppskattning egde den uppgifne förstnämn¬
da åkerrymden, vid auktion den 24 Januari 1848, inropat delta arrende för 36 tun¬
nor spannmål, hälften råg och hälften korn. Enär dock, ej mindre vid jemförelse
20 Siats-Utskottets Utlåtande, iV:o 276.
med det före skiftet bestämda arrende af 25 tunnor spanmål och 25 r:dr i pennin¬
gar, då bostället egde 25 tunne- och några kappcland uppskattad eller god jord, u-
tan ock för den händelse, att sådan besigtning, sorn uti Kongl, kungörelsen den 17
Juli 1847 är förcskrifven, blefve å bostället anställd, kunde utrönas, att nu fast¬
ställda arrende vore allt för högt uppdrifvet och ofelbart skulle medföra arrendatorns
undergång, hade sökanden underdånigst anhållit, att honom måtte i nåder tillåtas,
antingen att vid nästa fardag varda från arrendet skiljd, eller ock, att lå arrendet
nedsatt till en tunna af hvarje uppskattadt tunneland åker; till stöd för hvilken an¬
hållan åberopades ett af Ekeby socknemän å allmän sockenstämma den 17 Maj 1849
meddeladt intyg derom: att bostället, efter sednaste landtmäteriförrättning fått ett
nedsatt värde, mycken mark, fast af usel beskaffenhet; att på det ena gärdet al¬
drig någon riktig gröda varit i mannaminne; alt således arrendet vore för högt upp¬
drifvet och skäligen borde nedsättas til! 20 tunnor, så vida någon arrendator skulle
derstädes finna sin utkomst; och slutligen att erfarenheten visat, huru den erta ar¬
rendatorn efter den andra blifvit derstädes utblottad.
Genom nådig remiss af den 8 sisthdne Februari hade Kongl. Maj:t täckts
häröfver i nåder infordra Kammar-kollegii underdåniga utlåtande, sedan vederböran¬
de hörde blifvit; i anledning hvaraf kronofogden och häradsskrifvare^, som vitsor¬
dat sökandens uppgifter, underdånigst tillstyrkt nedsättning i arrendet till 24 tunnor
spanmål; men landshöfdingeembete! i Upsala läu åter i underdånighet yttrat, att, då
sökanden, innan han å öppen auktion inropade bostället, emot det deraf nu utgåen¬
de arrende, varit i tillfälle att inhemta upplysning och kännedom om boställets be¬
skaffenhet, ansåge landshöfdinge-embetet sig icke böra tillstyrka nådigt afseende å
ansökningen.
Uti underdånigt utlåtande af den 20 sistlidne Maj hade Kammar-kollegium,
med tillkännagifvande, att bostället blifvit genom kollegii arrende-kontrakt af den 24
Februari 1848 till sökanden utarrenderadt på 24 års tid, räknadt till midfastan år
1872, emot ofvanbcrörde årliga arrende af 36 tunnor spanmål, ansett sig böra till
det af landshöfdinge-embetet anförda skäl tillägga, att arrendet, enligt Kongl, kun¬
görelsen den 17 December 1799, af kollegium icke bordt bestämmas till lägre be¬
lopp än en tunna för hvarje geometriskt tunnland öppen åker, hvarför det med en¬
Slals-Ulskotlels Utlåtande, N\o 276.
21
dast 9^ kappar öfverslege minimibeloppet. Kollegium kunde följaktligen icke till¬
styrka nedsättning i arrendet eller nådigt afseende å ansökningen i vidsträcktare
måtto, än att, så vida Kongl. Maj:t i nåder skulle finna arrendatorns belägenhet
förtjena behjertande, det matte, enär innevarande års fardag redan förflutit och för
vederbörande i allt fall erfordrades rådrum af laga fardag, för att gå i författning
om ny utarrendering, varda sökanden tillåtet, att afsäga sig arrenderätten och af¬
träda bostället midfastan år 1853, utan skyldighet för honom eller haus löftesmän,
att ansvara för den minskuing i arrende, som vid förnyad utarrendering af bostället
kunde uppkomma.
Med hänsigt till de för sökanden förekommande bevekande omständigheter
har Kongl. Maj:t, genom nådig remiss af den 12 nästlidue Juni, till Stats-utskot-
tet öfverlemna! haudlingarue i detta mål, för det afseende, hvartill Rikets Ständer
må finna berörde omständigheter böra föranleda; och då af dessa handlingar jemväl
styrkes, att bostället innehar, utom åkerjorden, blott 41 lunne- 4,1 kappeland ängs¬
mark, motsvarande efter uppskattning 13 tunne- 24,782 kappland samt 172 tunne-
6,6 kappeland afrösningsjord, uppskattad till 82 tunne- 25,245 kappeland, har Ut¬
skottet, i betraktande af de onekligen ömmande omständigheter, som i förevarande
fall sig förete, ansett sig böra, på sätt Kammar-kollegium underdånigst hemställt
tillstyrka Rikets Ständer,
att för deras del medgifva, det arrendatorn af indragna korporalsbostäl-
o m
let vid f- d. Adelsfane-regementet, ett mantal Astorp Nås 3 och 4 i
Ekeby socken och Olands härad af Upsala län Anders Ericsson, må ega
att, inom viss lämplig tid, som Kongl. Majit lärer täckas i nåder be¬
stämma, afsäga sig arrenderätten till berörde boställe och detsamma af¬
träda vid midfastan år 1853, utan skyldighet för honom eller hans löf¬
tesmän, att ansvara för den minskning i arrende, som vid förnyad utar¬
rendering af bostället kan upppkomma.
Stockholm den 24 Juli 1851. ]
n
Stals-Utskotlets Utlåtande, K,o 27C.
Reservation:
af friherre Stjernstedt, A. IV.: “Emot Stats-utskottets förevarande utlåtan¬
de får jag mig reservera. Af handlingarne upplyses nemligen, att ifrågavarande bo¬
ställe Astorp, som 1839 undergick laga skifte och dervid erhöll 35 tunnland 22£
kappeland åker, biet den 24 Januari 1848 af nuvarande arrendatorn Änders Ericsson
å auktion inropadt, emot ett arrende af 36 tunnor spannmål, hälften råg oelr hälf¬
ten korn. I enlighet med hvad Kammar-kollegium uti underdånigt utlåtande den
20 sistlidne Maj bland annat yttrat, “har arrendet åt detta boställe, i öfverensstäm¬
melse med stadgandet i Kongl, kungörelsen den 17 December 1799, icke kunnat be¬
stämmas lill lägre belepp än en tunna för hvarje geometriskt tunnland öppen åker,
hvarföre detsamma med endast kappar spanmål öfverstege minimibeloppet.11 Då
härtill lägges hvad Konungvens befallningshafvande yttrat, att, då sökanden, innan
han å öppen auktion inropade bostället, emot det deraf nu utgående arrende, varit i till¬
fälle alt inhemta upplysningar och kännedom om boställets beskaffenhet, hvadan
Konungens befallningshafvande således ansåg sig icke böra tillstyrka nådigt afse¬
ende å ansökningen, så synas icke sådana skäl förekomma, sorn bordt föranleda
Utskottet tillstyrka ett medgifvande åt arrendatorn att kunna frånträda det af ho¬
nom nu innehafda arrende. Det åberopade hufvudsakligaslc skälet för ett sådant
medgifvande, att bostället blifvit försämradt genom det år 1839 ågångna laga skifte
torde icke förtjena serdeles afseende, då man besinnar, att år förflutet deremellan
och den tid^ eller 1848, då arrendet öfverlogs, enär, om ett sådant boställets för¬
sämrande verkligen genom skiftet egt rum, ett sådant förhållande otvifvelaktig! va-
tit före auktionen kändt, och således bordt af arrendatorn vid inropet tagas i be¬
traktande. När så icke skett, anser jag det vara såsom prejudikat vådligt att i dy¬
lika fall, som detta, der icke större bevekande omständigheter förefinnas, beträda en
bana, som i en framtid skulle kunna orsaka staten betydligare förluster, än den, sorn
uti nu förevarande fall kan ifrågakomma/4
Uti denna reservation instämde grefve Mörner, C. G.
Stals-VtsJtetlets Utlåtande, iV;o 277.
23,
Ank..till Exp.-Utsk. d. 24 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga propo¬
sition, angående försäljning och utbyte af Chri¬
stianstads f d. fästning tillhörande mark.
(I. A.) '
Af högstberörde från samtlige Riksstånden till Stats-utskottet remitterade
proposition (N:o 55 i Asta samlingen af bihanget lill Riksståndens protokoller) in-
Stemtas, att, sedan Kongl. Maj:t linder den 8 Februari 1847 i nåder förklarat, att
Christianstad skulle upphöra att räknas bland rikets fästningar och stadens innevå¬
nare derefter i underdånighet anhållit, att de utanför den afinanda vestliga delen af
staden befintliga fästningsverk, såsom hinderliga för en ändamålsenlig vcrställighet
af Kongl. Maj:ts nådiga beslut om ny tomtreglering i Christianstad, finge utkastas
och till staden öfverlåtas, har Kongl. Majit genom nådigt bref af den 7 November
1848 förordnat, att de ifrågaslällda fästningsverken skulle raseras och derigenom upp¬
kommande tomtplatser åt staden tills vidare upplåtas emot erläggande till Kronan
af årliga tomtören, samt under den 19 Februari 1850, vid slutlig pröfning af frågan
arn lämpligaste sättet lör verkställande af Christianstads fästnings rasering, i nåéssx
24
Stats-Vtslsottets Utlåtande, A’: fl 277.
beslutat, att så väl ofvannämnda verk, som den fästningen tillhörande hufvudvall
skola genom stateus försorg och på dess bekostnad raseras efter en viss af Kongl.
Majit tillika fastställd plan, men att deremot fästningens södra esplanad samt dess
norra och södra utanverk med deri behndig sten, äfvensom den Allo tillhörande mark
i vester och öster om fästningen, böra i laga ordning uppmätas, graderas och vär¬
deras, för att derefter kunna användas såsom vederlag för annan, Kronan icke till¬
hörig, mark, som ansetts behöflig till beredande af större utrymme för garnisonens i
Christianstad årliga öfningar; vid hvilket förhållande och då, utom de redan åt Chri¬
stianstads innevånare emot årliga tomtörens erläggande tills vidare upplåtna delar af
fordna fästningsverken, genom de öfriga vallarnes och fästningsverkens rasering, ett
betydligt utrymme för stadens bebyggande samt nya gators och planteringars anläg¬
gande än ytterligare uppkommer och försäljningen af dertill tjenliga platser och sten
påräknats lemna tillgång till raseringskostnadens betäckande, Kongl. Majit nu i nå¬
der täckts föreslå Rikets Ständer att medgifva, det de tomter och platser, som ge¬
nom Christianstads fästningsverks rasering dels redan uppkommit och dels under
raserings-aibetenas fortsättande hädanefter uppkomma samt för Kronans behof icke
erfordras, må, sedan de erhållit den indelning och utstakning, hvartill den af Kongl.
Majit nådigst fastställda stadsplan förauleder, samt blifvit uppskattade och värderade,
äfven med afseende å den grundmur och sten, som i dem förehnnes, åt staden Chri¬
stianstad under eganderätt emot en för hvarje tomt eller plats, i förhållande till dess
sålunda åsätta uppskattningsvärde, bestämd lösen öfverlemnas; hvarjemte Kongl.
Maj.t, enär för det i Christianstad förlagda Wendes artilleri regementes vapenöfnin-
gar funnits nödigt att på den staden och byarne deromkring tillhörande vestra fälads-
marken erhålla ett exercisfält och en skottiinea af tillräcklig storlek, likaledes i nå¬
der föreslagit Rikets Ständer att medgifva, att, för så vidt, efter pröfning af inför-
väntadt underdånigt förslag lill arealens bestämmande, den mark, som i ersättning
för garnisonens gamla skottiinea och exercisfält dels redan är och dels ytterligare
kan varda Kronan af vestra fäladsmarken tilldömd, skulle befinnas för ändamålet
otillräcklig, det bristande utrymmet må Kronan tillvinnas på det sätt, att till fälads-
markens egare under eganderätt öfverlåtes så stor del af Kronans ofvanberörde sö¬
der och norr om fästningen belägna mark, som efter behörig uppmätning och gra¬
dering
'Slats-'Utsköltels Vildt ande, fiko '211.
dering kail finnas flen tili utbyte deremot utsedda jordrymd af fåladsmarken i värde
motsvara.
I sammanhang härmed liar Utskottet lill pröfning forehaft en hos Borgare-stån¬
det af hr C. J. Ek väckt motion, deruti, med anledning af staden Christianstads be*
liof af utrymme för tilldelande af vederlag åt åtskilfige tomtegare vid vestra smalga-
tan, hvilka genom den efter eldsvådan år 1847 i nåder fastställda nya tomtreglerin¬
gen fått sina tomter förminskade, anhålles, att så stor del af den Kongl. Majit och
Kronan tillhörige, men numera, sedan fästningsvallen i denna trakt blifvit planerad,
för Kronan icke behöfliga mark, som för nämnde ändamål kunde åtgå, måtte till sta¬
den under full eganderält upplåtas, emot en, efter jordens verkliga värde bestämd,
lösen, eller ock, i händelse beslut skulle fattas om förutnämnde jordplans försäljning
å offentlig auktion, att etl slikt försäljningssätt snart måtte ega rum samt att, så¬
som vilkor dervid, måtte varda föreskrifvit, att staden, derest enskild man skulle
stadna för högsta anbudet, eger rätt att, emot erläggande af proportionerlig andel af
inropssumman, få på sig öfverlåten den jordarea-, som till ofvannämnde vederlag åtgår.
Af ofvanåberopade Kongl, bref den 19 Februari 1850 har Utskottet tillika
inhemtat, att, enligt af chefen för ingeniör-korpsen gjord beräkning, skulle till rase-
ringens fullbordande erfordras 1*2 år och ett årligt anslag af omkring 3,200 r:dr, men
om, med afseende å stentillgången i utanverken, bastionernas murar icke rifvas, utan
infyllas i jordmassorna till framtida åtkomst, kunde raseriugen verkställas inom 11 år
nied 3,000 r:dr årligt auslag; hvaremot försäljningen af byggnadsplatser och sten blif¬
vit, såsom tillgång till kostnadens ersättande, beräknad till en summa af 47,166 r:dr.
Som Utskottet funnit den af Kongl. Majit föreslagna disposition af den, till
följd af ifrågavarande fästnings raserande, för Kongl. Majit och Kronan obehöfliga
mark leda till ömsesidig fördel så för Kronan, som för staden Christianstad, och då de
derför inflytande medel lämpligen kunna användas till betäckande af de för raserin-
gens verkställande erforderlige kostnader, anser sig Utskottet, under förutsättning af
medlens behöriga redovisning, böra tillstyrka,
Rikets Ständers bifall till högstberörde nådiga proposition.
Då, genom bifall till hvad Kongl. Majit i den nådiga propositionen föreslagit
Bih. till R. St. Prot. i850 $ i85i. 4 Sami., i A/d., 2 Band., 35 Hä/t. 4
26 Stats-Uiskot tets Utlåtande, N:o 278.
det uti ofvanomförmälda, af hr Ek väckta, motion åsyftade ändamål blifvit vunnet,
anser Utskottet
någon vidare åtgärd, till följd af denna motion, från Rikets Ständers
sida icke vara erforderlig.
Stockholm den 24 Juli 1S51.
N:o 278.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Juli ISSI, kl. 2 e. m.
\
Utlåtande, i anledning af vackt motion om de så kalla¬
de Hvitfeldtska stipendii-hemmanens försälj¬
ning till skalle.
(I. A.)
Uti en hos Bonde-ståndet väckt och derifrån till Stats-utskottet remitterad
motion hafva riksdagsfullmäktige Olaus Eriksson, Johannes Nilsson, Tobias Lind,
Lars Rasmusson och Erik Christensson från Götheborgs och Bohus län velat fästa
Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet å de anmärkningsvärda förhållandena
med de Kongl, och Hvitfeldtska stipendii-hemmanen i Bohns län, hvilkas 600 åboer,
sied torpare och tjenstefolk utgörande 6000 personer, ehuru alla svenska medbor-
StaU-UhkofteU Utlåtande, fho 278, 97
‘gare, likväl, enligt motionärernes förmenande, ieke åtnjöto skydd af svensk lag, hva¬
dan och då flerfaldiga försök, att bringa reda i dessa förhållanden, hittills fruktlöst
aflupit, tiden nu vore inne att högljudt öfverklaga de ännu fortgående ingreppen i
denna allmoges rättigheter och yrka en genomgripande reform i dess beklagansvär¬
da ställning.
Fru Margarelha Hvitfeldt hade nemligen på 16G0:talet testamenterat tili Gö¬
theborgs gymnasium 146 hela hemman, med föreskrift, dels att inkomsten deraf
skulle användas till underhåll åt 30 fattige gymnasister från Bohus län, dels att å-
boerne å de 140 mantal, som voro så kallade arbetshemman och ät hvilka åboer
hon gaf evärdelig, okräukbar besittningsrätt, icke skulle betungas med andra ut-
skylder än grundränta och nödige dagsverken för skötseln af hufvudgårdarne Sunds¬
by och Åby. Konung Carl XI hade sedermera reducerat tredjedelen af godset, men
återskänkt detsamma under frälserätt, med någon ändring i dess bestämmelse. 0-
aktadt åboernes arbetsskyldighet, enligt donaiionsbrefvets innehåll, ingalunda bordt
vara tryckande, då vid hufvudgårdarne, tillhopa sex mantal, funnos en mängd jord¬
torpare, hade styrelsen eller det så kallade kuratelet öfver denna stiftelse likväl af
bönderna utpressat ej mindre än 42,840 mans- och 9,800 öke-dagsverken, hvilka
sedermera till en del förvandlats i penningar och riktat disponenterna. Sedan Ri¬
kets Ständer vid 1810 års riksdag med saken tagit befattning hade likväl kurato-
rerne medgifvit några inskränkningar i sina rättigheter, hvarpå följde dagsverks¬
skyldighetens förvandlande till en viss spanmålsafgift, som inbringade gymnasium
9,000 r:dr banko årligen. Genom en Kongl, förordning af år 1815 hade visserligen sät¬
tet för godsets förvaltning och böndernas förhållande till kuratelet blifvit bestämdt;
men denna författning Förblef kraftlös, derigenom att kuratelet derjemte bibehöll och
tillämpade sin år 1767 upprättade så kallade fogde-instruktion. Från denna tid vo¬
re ock stiftelsens historia af den mest upprörande beskaffenhet. Utan iakttagande
af laga former och på grund af husesyner, som bönderna aldrig afvetat, vräktes
dessa från sina hemman, somlige för husröta af 1 r:dr 16 sk., några för husröta å
andras hus, några för sådan, innan de tillträdt hemman, och andra för det de ej re¬
parerat hus, som enligt egodelningsrätts beslut skulle flyttas inom ett par månader
e. s. v. Åboskapet lemnades då till fremmande personer, och hela familjer, i syn¬
nerhet värnlösa barn, störtades på fattigvården.
28
Stals-Vtskoltels Vild lande, N:o 278.
Efter de hittills gjorda vanmäktige försöken att förhjelpa gymnasii-hemnvans
allmogen utur sin betryckta ställning, återstode nu endast att å denna allmoge öf¬
verflytta egande-rätten till dess åboende hemman. För den skull hafva motionärerna
föreslagit: att de så kallade gymnasii-hemmanen i Bohus län måtte, emot en köpe¬
skilling i medeltal beräknad till 1000 r:dr banko för ett helt mantal, försäljas till de
bönder, hvilka dertill bekommit sitt åboskap genom laglig arfsrätt; att der någon
sitter i annans taga eller blott är på behaglig tid antagen till åbo, må han, så län¬
ge honom vederbör, sitta oqvald å hemmanet, som sedan ulbjudes till inlösen af rät¬
te arfvingar; att köpeskillingen bör erläggas inom fern år, men att redan från för¬
sta året köparen disponerar hemmanet, då köpesumman qvarstår såsom första in¬
teckning i hemmanet; samt att den för närvarande till stipendii-kassan af hemma¬
nen utgående årliga ränta och dagsverks-skatt må för evärdeliga tider åt kassan,
bibehållas.
Fördelarne af ett sådant köp vöre, i motionärerncs tanka, utomordentliga för
så väl stipendii-kassan, sorn allmogen. Den sednare skulle, befriad från ett lagstri-
s
digt godtycke, komma till välstånd och kassau åter skulle i sina inkomster få en
tillökning af 7000 r:dr banko, eller räntan at de 140,000 r:dr,_ som blefve köpesum¬
man för jordegande-rätten.
Stats-utskottet, som erfarit,, att fråga om skatteköp af förenämnde slipen-
dii-hcmman för närvarande är hos Kongl. Maj:fe anhängig samt att Kammar-kollegi¬
um den 14 Oktober nästlidet år derom afgifvit underdånigt utlåtande, har deraf huf¬
vudsakligen inhemtat följande.
Uti underdånig skrifvelse af den 7 September 1848 hade Bonde-ståndet
framställt den önskan, att åboerne å stipendii-inrättningens hemman måtte, emot
skyldighet att allt framgent lill stipendii-fonden årligen utgöra såväl den gamla
grundskatten, som ock en sednare tillkommen så kallad kornskatt, samt efter erläg¬
gande af lämplig löseskilling, undfå eganderätt till samma hemman;, i hvilket afse¬
ende Bonde-ståndet hemställt om aflåtande af nådig proposition till Rikets Ständer.
Stipendii-inrättningens kuratorer, hvilka, jemte underdånig skrifvelse den 30
December 1848, aflemnat förslag till instruktion för inrättningens förvaltning,, hade vid
samma tillfälle, då uppmärksamhet bordt fästas på hvarje omständighet, som kunde
lända till stiftelsens fördel, funnit sig icke kunna med tystnad; förbigå den fråga
Stats-Utskotte/s Utlåtande, ^:o 278'. W
sorn lian åboenies å Hvitfeldtska stipendii-hemmanen sida förnyade gånger variif
vackt, om rättighet för dem att lösa hemmanen till skatte, hvilken fråga kuratorer¬
na ansett kunna och böra betraktas olika för den del af godset, som varit reduktions
underkastadt, samt af Konung Carl XI till inrättningen donerats, och för den del,
som icke varit reduktion underkastad; och då afhändandet af denna sednare del vo¬
re stridande emot uttryckliga föreskriften i testamentet, funno kuratorerna sig icke
tillständigt, att om ett sådant afnändande väcka något förslag eller dertill gifva nå¬
gon anledning; men enär de till den donerade delen af godset hörande hemman ic¬
ke torde kunna betraktas annorlunda än såsom af krono-natur och testamentet må¬
ste, i afseende å dessa hemman, genom den af Konung Carl XI dermed vidlagne
åtgärd hafva förlorat all kraft och verkan, ansågo kuratorerna rättigheten att lösa
berörde hemman till skatte kunna, utan hinder af testamentet, medgifvas och såle¬
des endast vara beroende af vederbörande målsmäns för stipendii-stiftelsen begif¬
vande och bifall från statens sida; hvadan och uppå flera anförda skäl, kuratorerna an¬
sågo sig skäligen kunna gifvas anledning dertill, att frågan i den inskränktare om¬
fattning, som härmed afsåges, ånyo upploges; i hvilket afseende kuratorerne hem¬
ställt att, derest frågan skulle finnas förtjent af nådig uppmärksamhet, Kongl. Maj:t
om densamma samt sättet och vilkoren för skatteköpets verkställighet, täcktes höra
gymnasii-styrelsen samt öfriga vederbörande, hvarefter beslut i ämnet kunde fattas;
Uti infordrade uuderdåniga utlåtanden hade Landshöfdinge-embetet i Göthe¬
borgs och Bohus län i allo instämt uti kuratorernas förslag, men Konsistorium i Gö¬
theborgs stift deremot afstyrkt all skatteförsäljning.
För egen del har Kammar-kollegium häröfver i underdånighet yttrat, att om
skatteförsäljning vöre en åtgärd, som kunde hafva till påföljd att beröfva stipendii-
iniättningen något af den inkomst, om hvars åtnjutande den blifvit genom testa¬
mentet försäkrad, kunde eller borde en sådan åtgärd icke komma i fråga att vidta¬
gas. Men en slik påföljd af skatteförsäljningen kunde lika litet dermed åsyftas, som
deraf inträffa, om den på behörigt sätt verkställdes. Tvertom måste skatteförsälj¬
ningen medföra för stipendii-inrältningen ej blott oförminskad inkomst, helst hvad af
hemmanen förut utgjorts, äfven dädanefter borde oafkortadt utgå, utan äfven ökade
tillgångar genom de för lien månen inflytande köpeskillingar, och för åboerne betyd—
30 Slntz-Ulsfiottels VtWande, A.o 2TS.
iiga, Iä*t insedda fördelar, hvaraf de under nuvarande förhållanden lika litet äro, soia
kunna vara i Åtnjutande.
DA således en skatteförsäljning skulle, efter Kammar-kollegii åsigt, på cit
märkligt sått befrämja icke blott testamentets hufvudföremål, utan äfven den deruti
tillika uttryckta välvilja för åboerne, och testamentet, lika med hvarje annan hand¬
ling, om hvars tydning och tillämpning olika meningar sig yppa, företrädesvis borde
tydas och tillämpas i öfverensstämmelse med de tankar, författaren eller upprättaren
rimligast kan antagas hafva hyst, och till vinnande af det ändamål, som åsyftats,
ansåg Kollegium uti testamentet icke förefinnas något hinder för Kongl. Majit, un¬
der hvars protektion hela donationen vore ställd, att en sådan skatteförsäljning i nå¬
der besluta, lika litet som ordalydelsen i öfriga delar af testamentet lagt hinder i
vägen för de från samma ordalydelse afvikande åtgärder, som förut, i fråga om god¬
sets förvaltning och inkomsternas användande, blifvit vidtagne; hvadan Kollegium,
som ej kunde dela den af Bonde-ståndet uttalade mening, att ärendet är af beskaf¬
fenhet att tillhöra Rikets Ständers åtgärd, underdånigst tillstyrkte, att Kongl. Majit
måtte 1 nåder täckas besluta, det egande-rätten till de stipendii-inrättningen tillhö¬
rande hemman och lägenheter skall åt åboerne upplåtas, samt att, i händelse af nå¬
digt bifall dertill, underdåniga yttranden och förslag om sättet och vilkoren för verk¬
ställigheten af en sådan upplåtelse samt de vidare omständigheter och föreskrifter,
sorn dervid kunna vara att iakttaga, måtte i första rummet af kuratorerne, Konsi¬
storium och Konungens befallningshafvande afgifvas.
Då sålunda frågan om Hcitfeldtska stipendii-hemmanens försäljning till skat¬
te, sedan vederbörande blifvit derom hörde, nu är på Kongl. Majits nådiga pröfning
beroende, anser Utskottet motionäremes i samma syftning väckta förslag
icke för närvarande böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda
•Stockholm den 24 Juli 1851.
Stats-Viskottels Vllåtande, 2V to 279.
31
N:o 279.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion att det vid Ar¬
vika Köping belägna Öfverjägmästare-bostäl-
let Gate må vid nuvarande innchafvarens af¬
gång öfverlåtas till nämnde köping.
(I A.)
Under anförande, hurusom Arvika köping, hvilken vore af stor vigt för öfre
delarne af Jösse, Nordmarks och Gillbergs härader såsom omsättningsplats för landt-
mannavaror och för omkringliggande bruken, såsom lastningsplats för deras jern och
trädeffekter, saknade ej mindre behöfligt utrymme för nya tomtplatser, än ock nödigt
mulbete, har riksdagsfullmäktigen Pehr Hansson från Wermlands län, uti ett från
Bonde-ståndet till Stats-utskottets behandling remitteradt memorial, föreslagit, att
det nära invid köpingen belägna, öfverjägmästaren i Wermlands län anslagna och
med qvarnar till 9,000 r:dr taxerade boställe, ett helt mantal Gate, mätte vid nuva¬
rande innchafvarens afgång till Arvika köping öfverlåtas, eller, i händelse denna upp¬
offring från statens sida ansåges för stor, få af köpingen, på vanligt sätt, till skatte
köpas och under skattskyldighet innehafves.
I afseende härå får Utskottet upplysa, att motion af enahanda innehåll blif¬
vit vid förra riksdagen väck*, med anledning hvaraf Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 4 Februari 1848, anhöllo att, derest innevånarne uti merberörde köping
skulle till Kongl. Maj:t inkomma med underdånig ansökning af lika syfte med det af
motionären väckta förslag, Kongl. Majit då täcktes, så vida Kongl. Majit, efter ve-
Si Stats-VIskdtlits V[låtande, Ti: o 2T9.
derbörandes hörande, ansåge framställningen förtjena nådigt afseende, till Rikets
Ständer aflåta nådig proposition i ämnet:; samt att åtskillige innevånare i köpingen
derefter i underdånighet anhållit, att då Arvika köping vore anlagd endast på J
mantal af krono-skattchemmanet Sohlberg, med en areal af blott 5 tunnland
18 kappland, som uteslutande upptages af köpingens 96 tomter, jemte gator och all¬
männa platser, samt icke lemnade utrymme för köpingens vidare tillvext och förkof¬
ran, än mindre till mulbete för innevånarnes kreatur, Kongl. Maj:t täcktes till Rikets
Ständer aflåta nådig proposition, att öfverjägmästare-bostället Gate antingen måtte
vid dåvarande innehafvarens afgång från tjeusten, till Arvika köping såsom lagfån¬
gen egendom öfverlåtas på de vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna skäl i nåder bestäm¬
ma, eller ock, derest hinder skulle möta för dess öfverlemnande till köpingen såsom
donation, få af köpingens innevånare i föreskrifven ordning till skatte lösas.
Sedan, till följd af nådig remiss å denna underdåniga ansökning, samtlige
vederbörande infordrade underdånig»-? yttranden afgifvit och Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i länet dervid upplyst, att sökandernes uppgift om köpingens inskränkta
vidd vore oriktig, enär dess areal utgör 53 tunnland 11}^ kappland och icke pålän¬
ge behöfde utvidgas för anskaffande af nya byggnadsplatser, har Kongl. Maj:ts och
rikets Kammar-kollegium, uti underdånigt utlåtande den 6 Februari 1849, vid det så¬
lunda upplysta förhållande, tillstyrkt nådigt afslag å sökandernes underdåniga anhål¬
lan att få sig anslaget det köpingen icke ens tillgränsande bostället Gate; hvarefter
Kongl. Maj:t, vid föredragning af detta ärende den 19 Oktober 1850, i betraktande
af hvad anfördt och upplyst blifvit, och då afkastningen af hemmanet Gate, vid nu¬
varande innehafvarens afgång, bör till skogsplanterings-kassan ingå och således är
för serskildt ändamål disponerad, förklarade Sig icke hafva funnit skäl att å Arvika
köpingsboers ofvanbcrördc underdåniga framställningar fästa nådigt afseende.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer Utskottet,
att den i samma ämne nu väckta motionen icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
^Slockholm den 24 Juli 1851.
N:e
t
*
Stals-Utshollets Utlåtande, JN;o 280. 33
Ank. till Exp.-Utik. d. 25 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning
af räntan å Lanefors qvarn i Kinda härad
af Östergöthlands län.
(I. A.)
Uti cn frim Bonde-ståndet till Stats-utskottels behandling remitterad motion,
har riksdagsfuilmäktigen Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands län, under för¬
mälan hurusom Lanelors tullmjölqvarn med fyra par stenar inom Kinda härad af
nämnde län, till följd af uppgifven större mäldetillgång, än i verkligheten finnes,
blifvit skattlagd till alltför hög ränta, föreslagit, att Rikets Ständer ville besluta
nedsättning af berörde ränta till det belopp, sorn bör enligt författningarne utgå, ef¬
ter den mäldetillgång, qvarnen, enligt motionen bilagde uppgifter, i verkligheten e-
ger, eller 10 tunnor hvete, 407 tunnor 16 kappar råg och 83 tunnor 16 kappar korn,
tillhopa 501 tunnor spanmål; hvartill motionären, uti ett till Utskottet remitteradt
ytterligare anförande gjort det tillägg, att, i händelse den sökta nedsättningen icke
nu skulle kunna medgifvas, Rikets Ständer då ville hos Kongl, *Uaj:t i underdånig-
Bih. till R. St. Prat. iS50 f i85i. * Sani., I A/d., 2 Band., 35 Hä/t. 5
34 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 280.
het anhålla, det ny undersökning måtte i behörig ordning anställas för bestämman¬
de af den ränta, som, med föranledande af den verkliga mäldetiligången, bör ifrå¬
gavarande qvarnlägenhet åsättas.
Till stöd för denna framställning har motionären anfört, att sedan innevå-
narne inom åtskilliga socknar af förenämnde härad länge fått vidkännas svårigheter-
ne deraf, att de i orten belägna tullmjölqvarnar icke voro tillräcklige för ortens be¬
hof, och af sådan anledning anläggningen af Lanefors qvarn kommit i fråga, men
egarne af de äldre qvarnarne sökt lägga hinder i vägen derför, hade flere perso¬
ner, hvilkas hemman äro belägna helt nära sistnämnde qvarnar, för att motverka
detta hinder, antecknat sine hemman till den påtänkta nya qvarnens mäldelag, icke
i afsigt att sedan begagna densamma, utan i föreställningen af behofvet af ett stör¬
re förmalningsbelopp, än författningarne föreskrifva för meddelande af tillstånd till
anläggande af tullmjölqvarn, samt för att, genom beredande af tillstånd till anlägg¬
ningen, erhålla större tillfälle till förmälning vid de äldre qvarnarne* att, af sådan
orsak, ett så stort antal antecknade sig att begagna Lanefors qvarn, att densammas
årliga förmalningsbelopp vid den år 1842 af Därads-rätten hållna undersökning, an¬
sågs komma att utgöra 1464 tunnor 30 kappar spaumål;- att, sedan anläggningen
blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, genom utslag den 15 Juli 1843, bifallen,
räntan vid skattläggningsförrättningen den 1 Juli 1844 blifvit bestämd till 1 tunna
lflg kappar hvete, 21 tuunor 18}^ kappar hälften råg och hälften korn eller tillsam¬
mans 23 tunnor 6r^ kappar spanmål; att, ehuru egarne öfverklagat skattläggnin¬
gen, densamma blifvit af Kongl. Majlis och rikets Kammar-kollegium fastställd, med
rättelse endast af en missräkning af skattläggningsmäunen, hvarigenom räntan blif¬
vit bestämd till 1 tunna 14 kappar hvete, 14 tuunor 11 kappar råg och 4 tunn-or
27 kappar korn eller tillsammans 20 tunnor 20 kappar spanmål; hvilket beslut se¬
dermera blifvit af Kongl. Majit, genom nådig resolution den 15 September 1848, fast¬
ställd!; samt slutligen att, vid jemförelse med öfrige inom häradet befintliga qvar¬
nar, hvilka med samma ania! stenar, sorn Lanefors, äro skattiagde till endast 4 å 6
tunnor -spanmål hvardera, det ytterligare visade sig, att större skatt blifvit åsatt
sistnämnde qvarn, än sorn öfverensstämmer med rättvisa och billighet, samt andan
af författningen, sorn stadgar, att ränta å qvarn skall bestämmas till ett visst be¬
Stals-Utskottets Utlåtande, A': o 280. 35
lopp af tullinkomsten, d. v. s. den tullinkomst, qvarnen i verklighet eger, men icke
den, som blifvit oriktigt beräknad.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit; och, ehvad
de uppgifna förhållandena kunna finnas påkalla rättelse eller ej, anser likväl Ut¬
skottet ärendet vara af den enskilda beskaffenhet, att Rikets Ständer icke dermed
kunna taga befattning, helst det står vederbörande öppet, att i behörig ordning sö¬
ka förmedling å den åsätta räntan, om de finna sig dertill befogade, hvadan Utskot¬
tet hemställer,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 Juli 1851.]
STOCKHOLM, f. d. Sehultze’s Boktryckeri, 1851.
Stats-lil skallets Memorial, M 281
1
M 281.
Ank. till Kxp.-Utsk d. 24 Juli 18S1, kl. S e. m.
Memorial med förslag lill voteringsproposition, i anledning af
Ri/cs-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande utsockne-frdlse-
hemmanens i Halland skyldighet att erlägga, rotevakans-
afgift.
(I A.)
Sedan Stats-Utskottet, uti sitt under M 46 afgifna utlåtande, afstyrkt Rikets
Ständers bifall till väckt motion, angående befrielse för utsockne-frälsehemmanen i
Halland från skyldighet att erlägga rotevakansafgift, samt Utskottet uti sitt, med an¬
ledning af erhållne återremisser å förberörde betänkande, afgifne utlåtande JVs 221,
vidbiifvit sitt förra tillstyrkande, hafva, enligt Utskottet tillhandakomne protokollsut¬
drag, Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit hvad Utskottet härutin¬
nan hemställt, hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, att, med vidblifvande
i öfrigt af Rikets Ständers vid sistlidne riksdag fattade beslut i ämnet, medgifva,
att den utsockne frälsehemmanen i Halland då ålagde rotevakansafgift måtte från
och med år 1852 nedsättas till hälften af det belopp, hvartill vakansafgiflen för en
båtsman i länet uppgår, enligt de föreskrifter och beräkningar, som nu följas och
framdeles i behörig ordning kunna meddelas och antagas till efterrättelse; samt att
underdånig skrifvelse härom skulle till Kongl. Majit aflåtas.
Då således två Riks-Stånd stadnat emot två samt frågan följaktligen bör ge¬
nom votering i förstärkt Stats-Utskott afgöras, får Utskottet, i sådant afseende, före¬
slå följande voteringsproposition:
Den, som, lika med Stats-Utskollet, anser, att en vid innevarande
riksdag väckt motion derom, att »den utsockne-frälsehemmanen i
»Halland, vid sistlidne riksdag ålagde rotevakansafgift, till Tsidelar
»af det belopp, hvartill vakansafgiften för en båtsman efter gällande
»beräkningsgrunder i länet uppgår, måtte från och med 1851 upp-
»höra, samt dessa hemman hädanefter endast anses skyldiga att
»extra rotering utgöra», icke bör till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda,
llih. till R. St. Pral. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 2 Rand. 36 Haft.
2
Slats-Ctskoltets Memorial, JM 281.
voterar:
Ja;
den, det ej vill,
Nej.
Yinner Nej, medgifva Rikets Ständer, med vidblifvande i öfrigt af
Rikets Ständers vid sistlidne riksdag fattade beslut i ämnet, att den
utsockne-frälsehemmanen i Halland då ålagde rotevakansafgift må från
och med år 1852 nedsättas till hälften af det belopp, hvartill va-
kansafgiften för en båtsman i länet uppgår, enligt de föreskrifter
och beräkningar, som nu följas och framdeles i behörig ordning
kunna meddelas och antagas till efterrättelse; samt att underdånig
skrifvelse derom till Kongl. Maj:t aflåtes.
Stockholm den 24 Juli 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 282.
1
N:o 282.
Ank. till Exp. Utsk. den 25 Juli 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets
Ständers Stats-Utskott, angående eftergift af den en del skattskyl¬
dige inom Götheborgs fögderi af Götheborgs och Bohus län ådömda
ersättningsskyldighet i följd af förre kronofogden Chr. Öhboms
balans.
(I. A.)
Utaf Kongl. Maj:ts ofvanhögstberörde, den 20 nästlidne Juni aflåtna nådiga
skrifvelse (N:o 79) med dertill hörande handlingar, inhemtas hufvudsakligen, att,
sedan i anledning af väckt påstående utaf Götheborgs och Bohus läns landskontor,
att de skaltskyldige inom Götheborgs fögderi, hvilka vid den är 1837 anställde
restransakning befunnits hafva underlåtit, att hos häradsskrifvaren söka annotation
å sine för år 1836 erlagde kronoutskylder, uppgående till ett sammanlagdt be¬
lopp af 15,198 R:dr 41 sk. 5 rst. b:ko, måtte förpligfas att, i mon af hvar-
deras skattbelopp, deltaga i betäckandet af förre kronofogden Christoffer öhboms
återstående uppbördsbrist, utgörande, enligt verkställd utredning, 7,800 R:dr 41
sk. 11 rst. b:ko, Kongl. Majrts Befallningshafvande i nämnda län, genom utslag
den 4 November 1847, förpligtat ifrågavarande skattskyldige till den af landskon¬
toret yrkade ersättnings-skyldighet; samt Kammarrätten, hvarest omförmälde beslut
blifvit af de skattskyldige öfverklagadt, medelst utslag af den 3 December 1849
samma beslut hufvudsakligen fastställt; så hade, uti en till Kongl. Maj:t den 19
December nästlidet är ingifven skrift, ej mindre häradshöfdingen Daniel Asplund
å egne samt åtskilliga socknars vägnar, än ock riksdagsfullmäktigen Erik Chri¬
stensson, såsom ombud för häraderne inom fögderiet, i underdånighet anhallit, att
de skattskyldige måtte från den dem ålagda betalnings-skyldighet af ifrågavarande
balansmedel varda befriade; till stöd för hvilken anhållan sökanderne i underdå-
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 37 Höft. 1
2
Ståts-Utskottets Utlåtande, N.-o 282.
nighet anfört: dels att stadgandet om skattskyldiges åliggande att låta deras er-
hållne qvittenser å erlagda kronoutskylder med annotation af häradsskrifvaren förse,
endast vore gällande för de fall, då utskylderne af dem omedelbarligen till krono¬
fogden levereras, men deremot icke skulle ega tillämpning, då, såsom här vore
händelsen, dessa medel, enligt kronofogdens ordres och å hans vägnar, uppbäras
af de honom underordnade kronbetjente, dels ock att uppbörden, ehuru icke an-
noterad af häradsskrifvaren, i allt fall blifvit genom kronofogdens räkenskaper
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillkännagifven, innan tiden för länsmännen eller
de skattskyldige varit ute att låta qvittenserne annotera; hvadan genom den skedda
uraktlåtenheten någon skada för kronan icke hade uppkommit.
Ofver denna underdåniga ansökning hade Kongl. Maj:l i nåder hört, ej min¬
dre Dess Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus län, som, uti afgifvet un¬
derdånigt utlåtande, å ansökningen tillstyrkt nådigt bifall, än äfven Kammarrätten
som ansett sig böra underdånigst hemställa, det Kongl. Maj:t måtte till Rikets
Ständer göra nådig framställning om befrielse för de skattskyldige från ofvanbe-
rörda dem ålagde betalnings-ansvar.
Vid nådig pröfning af detta ärende hade hos Kongl. Maj:t jemväl i betrak¬
tande kommit, hurusom, med anledning af väckt fråga om eftergift af den ådöm-
de ifrågavarande ersättningen, Rikets sednast församlade Ständer, uti underdånig
skrifvelse af den 4 Mars 1848, enär icke vore kändt, huruvida Konungens Be-
fallningshafvandes utslag vunnit laga kraft eller blifvit öfvcrklagadt oell frågan i
sednare fallet berodde på vederbörande myndigheters pröfning och afgörande, un¬
derdånigst hemställt, att, derest de skattskyldige blefvo genom laga kraftvunnet
beslut ålagde alt gälda återstoden af förre kronofogden Öhboms balans, och Kongl.
Maj:t, i händelse de skattskyldige sedermera i nådeväg sökte befrielse derifrån,
skulle anse eftergift vara af omständigheterna påkallad, Kongl. Maj:t då måtte
täckas till Rikets Ständer aflåta nådig proposition i ämnet samt emedlertid låta
med uttagandet hos de skaltskyldige af de dem till ersättande ådömde belopp an¬
stå, intill dess Rikets Ständer fått tillfälle att öfver den nådiga propositionen sig
i underdånighet yttra.
Enär den i författningarne gifna föreskrift för skaltskyldige, att med härads-
skrifvarens annotation låta förse de öfver erlagde kronoutskylder meddelade qvit¬
tenser, hade för ändamål att kontrollera kronofogden i dess upphörd; men i före¬
varande fall den uppbördsbrist, för hvilken förre kronofogden Öhbom, vid afgifvan-
det af summariska redogörelsen för 1830 års uppbörd inom Götheborgs fögderi,
befunnits häfta, svårligen kunnat till större eller mindre del förekommas, äfven i
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 282.
3
händelse de skattskyldige, vid erläggandet af deras utskylder för nämnde år, be¬
rörde föreskrift iakttagit, har Kongl. Maj:t funnit vara af billigheten påkalladt, att
den dem i följd af deras försummelse, i omförmälde afseende, ålagde skyldighet,
att för andra gången betala samma utskylder, må varda eftergifven; vid hvilket
förhållande och enär för öfrigt, i anseende till den längre tid, som, sedermera för¬
flutit, den kronan sålunda tillerkända godtgörelse endast till en del torde kunna
utgå, Kongl. Maj:t, med stöd jemväl af Rikets sednast församlade Ständers ofvan-
berörde underdåniga hemställan, nu behagat i nåder föreslå Rikets Ständer, att ej
mindre förbemälde sökande, än ock öfrige genom Kongl. Majrts Befallningshafvande»
och Kammarrättens i målet meddelta utslag betalningsskyldighet ålagde skattskyl¬
dige måtte varda derifrån befriade; oell hade Kongl. Majit emedlertid nådigst för-
ordnat, att, under afbidan af det beslut, som utaf Rikets Ständer kan varda i
ämnet meddeladt, med indrifvandet af de ifrågavarande utskylderne må anstå.
Då Rikets Ständer begärt aflåtande af nådig proposition i detta ämne, och
den af Kongl. Maj:t i nåder föreslagne eftergiften desto heldre synes af billighet
påkallad, som utaf den omständighet, att här ifrågavarande skattskyldige icke vid
allmänna uppbördsslämmor, utan sedermera, efter restlängd och på kronfogdens
ordres, till hans underordnade erlagt utskylderne, bör dragas den slutsats, att den
ålagde dubbla betalningsskyldigheten komme att hufvudsakligen drabba de mindre
förmögnc och således blefve för dem ganska kännbar, så och enär genom den
ifrågasatte eftergiften kronans rätt till ersättning af kronofogden Öhbom ingalunda
förminskas och de vederbörande, hvilka det åligger, att i detta afseende föra kro¬
nans talan, icke lära underlåta att, i hvad på dem ankommer, vidtaga nödige åt¬
gärder, alt ersättning för den återstående uppbörds-bristen må utaf Öhboms möj¬
ligen blifvande tillgångar kronan beredas, anser sig Utskottet böra, med ytterligare
stöd af de uti Kongl. Majrts nådiga skrifvelse anförda skäl, tillstyrka,
alt Rikets Ständer mätte bifalla hvad Kongl. Majrt uti Dess
i förevarande ämne aflålna nådiga skrifvelse föreslagit;
hemställande Utskottet derjemte,
att Rikets Ständer ville besluta, att den vederbörande till¬
kommande aktorals-procent måtte oafkortadt och med förmåns¬
rätt utgå, så långt de af Öhboms tillgångar indrifne eller
framdeles inflytande medel dertill förslå.
Stockholm den 24 Juli 1851.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 383.
t
N:o 283.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om afskrifning
och restitution af anmärkningstnedel rn. tn., ådöm-
de förre Begemen ts-skr ifva ren, Fältkamereraren P. A.
Arell.
Cl. A.)
Från Bonde-Ståndet tiar Stats-Ulskottet erhållit remiss å ett af Riksdagsfullmäkti¬
ge» Johan Gustaf Wasmuth från Stockholms län afgifvet memorial, hvarmedelst motionä¬
ren till Rikets Ständers bepröfvande och behjertande öfverlemnat ett emot förre Rege-
ments-skrifvaren vid Dalregementet numera Revisorn i Arméens Pensions-kassa, Fält-
kamereraren P. A- Arell uppkommet anmärkningsmål, hvars upprinnelse och behandling
vore af egen beskaffenhet.
Efter bemälde Arells afsked från Regements-skrifvaretjensten hade nemligen Kam¬
mar-rättens revision yrkat förhöjning efter markegång å ett belopp räntekol, som af ålder
varit till Militiae-boställs-kassan redovisadt endast efter kronovärdi. Uti en motionen bilagd
utredning Arell visat och styrkt, att uti Militioe-boställs-kassans räkenskaper samma kol-
qvantiteter alltid redovisats endast efter kronovärde och att anmärkning deremot eller an¬
nan föreskrift aldrig förut uppkommit, hvarken under hans eller företrädarnes tjenstetid.
Revisionen hade deremot grundat anmärkningen på ett Kongl. Bref af den 5 Mars ISCfö,
som bestämdt stadgade att indelda löningskol få af Fahlu kopparverk begagnas mot betal¬
ning efter markegång; men då utredt blifvit, att kassans räntekol icke haft egenskap af
Bih. till B. St. Prot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd, 2 Band. 38 Haft. 1
2 Slals-Utslwttets Utlåtande, N:o 883.
löningskoi, hade revisionen fortsatt anmärkningen på anledning af ett enskildt verks tjen-
stemans bevis, sorn i det fallet ingenting bevisade, och hvaremot Arell icke protesterat. Det
syntes derföre hafva varit det rätta, att anmärkningen grundats på offentliga, klara och verk¬
liga handlingar, så vidt sådane funnits. Emedlertid hade Arell, som icke haft anledning
att betvifla riktigheten af det anbefallda redovisningssättet, hvarifrån han ej bordt afvika
då hans uppbördslängder blifvit honom från vederbörande auktoriteter tillställde och ej
af honom egenmäktigt upprättade, blifvit ålagd att, utom ränta och anmärkningsprocent,
gälda 2998 Rdr 10 rst. banko, utgörande den anmärkta skillnaden för tio år, hvarå genom
införsel uti Revisorslönen i Arméens pensions-kassa blifvit innehållne 2,100 Rdr banko.
Af målets behandling syntes det, som liten eller ingen uppmärksamhet fästats vid
de utaf Arell i förklaringar och besvär uppgifna och styrkta förhållanden och på det ovan¬
liga i uppbördsdetaljen inom Stora Kopparbergs län. Det föreföll ock motionären, att
hufvudsakliga utredningen af frågan bordt grunda sig på orsaken, hvarföre icke dylik an¬
märkning långt före Arells tjenstetid blifvit gjord och hvarigenom kunnat afböjas ett från
den ena redogöraren till den andra missledande redovisningssätt, som sedermera ansetts
oriktigt. De lidanden Arell förorsakats genom behandlingen af förenämnde anmärkning,
syntes äfven hårda och högst obilliga, serdeles, sorn hvarken i afseende på hans tjenste-
befattningar eller konduit och moraliska förhållanden någon den minsta anmärkning före¬
kommit; inon hans redlighet deremot vore vitsordad af så väl hans förmän som enskilde
personer.
Med afseende å förberörde omständigheter och då statsverket i allt fall ginge i
mistning af de oguldne anmärkningsmedlen, enär 27 § 3 mom. af Arméens pensions-kas-
sas reglemente föreskrefve, att Cessionant, som icke inom sex månader efter det kon¬
kursdomen vunnit laga kraft, visar sig vara från borgenärers kraf befriad, varder från
tjensten skild, och serskild tillgång icke funnes hos Arell att dessa medel gälda samt
slutligen del åtalade felet egentligen haft sin upprinnelse från föregående kontrollörer, men
icke från redogörarne, sorn icke egt rätt att ändra gifna föreskrifter, hvilka man från man
fortgått, utan åtal eller anledning till förändring, har motionären hemställt, att så väl af¬
skrifning af de ännu obetalte anmärknings-medlen måtte beviljas som ock att redan inne¬
hållne 2,100 Rdr banko måtte Fältkamerérareri Arell återställas, samt att om den ifråga¬
varande restitutionen ej kunde medgifvas, Rikets Ständer torde anse billigt, att den uti
Arells konkurs bevakade anmärknings-procenten må ifrån förenämnde 2,100 Rdr afdragas,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 283. 3
så att Kammar-rättens revision deraf njöte sin andel, i förhållande till öfrige oprioriterade
fordringsegares procent-utdelning af Arells tillgångar.
Utaf de motionen bifogade vidlyftiga handlingar har Utskottet, angående ifrågava¬
rande anmärkningsmåls uppkomst, fortgång och beskaffenhet, inhemtat och ansett sig böra
meddela följande 'hufvudsakliga upplysningar.
Sedan uti Ofver-revisions-departementets Militia!- och Provins-räkenskaps-kontor,
vid granskning af dels Militire-boställs-kassans räkenskaper och redogörelserne för kassans
reserv-hemmansräntor vid Dahlregementet för åren 1826 till och med 1830, dels Koppar¬
bergs läns landsböcker och räkenskaper för berörde reserv-hemmansräntor för åren 1831
till oell med 1833, anmärkningar uppkommit och mot redogöraren, förre Regements-skrif-
varen, Fäitkamereraren P. A. Arell, blifvit fullföljde med påstående, att enär de uti för-
vandlings-uträkningarne upptagne Fahlu- eller Kopparbergs bergslag af ålder, emot lösen,
anslagne 202 stigar 2\ korgar kol i Husby, Schedvi, Tuna, Leksands och Rättviks sock¬
nar, endast efter kronovärde af 13| skilling för hvarje stig blifvit beräknade och Militiae-
boställs-kassan tillgodoförde, men Kongl. Brefvet den 5 Mars 1805 uttryckligen stadgade,
att de indelde lösningskolen, som af kopparverket begagnades, skulle efter markegång lö¬
sas, samt dessutom de årliga markegångs-taxorne, med hänvisande till högstberörde nådiga
bref upptoge serskildt markegångspris å de kol, som till kopparverket lefvererades, Fäit¬
kamereraren Arell måtte åläggas utgifva skillnaden emellan kronovärdet och hvad Militiee-
boställs-kassan rätteligen bordt efter markegångspris tillgodonjuta, utgörande för alla åren
tillsammans 2,998 Rdr 10 rst. banko, jemte sex procents årlig ränta från hvart uppbörds¬
års slut till dess medlen lefvererades tillika med den å summan belöpande anmärknings¬
procent; hade Kammar-rätten, efter det Arell blifvit öfver anmärkningen hörd, genom ser¬
skild utslag af den 28 December 1837, med åberopande af stadgandet i 17 momentet af
Kongl. Brefvet den 5 Mars 1805, att de oindelda skattekol, som blifvit Stora Koppar¬
bergs bergslag emot lösen upplåtne, borde godtgöras efter en progressiv tillökning af 2
sk. banko om året för stigen i det då gällande lösningspris, intilldess samma pris, genom
en sådan tillökning, upphunne markegångens belopp, ansett ifrågavarande kol, som ut¬
gjorde en del af de till Militiae-boställs-kassan anslagne Reserv-hemmansräntor, böra till
skattekol hänföras och efter omförmälde grunder, lösas, och då, enligt hvad upplyst vore,
lösen för kolen icke för något af berörde år uppnatt markegången, förklarat Arell skyl¬
dig att hålla kronan skadeslös för skillnaden emellan det af honom redovisade kronovärdet
4 Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 283.
och lösningspriset, sådant detta för åren 1826—1835, efter högstberörde stadgande, bordt
utgå; dock utan både ränta och serskild godtgörelse för anmärknings-procenten, enär så¬
dant icke skäligen borde ega rum, der en länge följd beräkning varit utan åtal iakttagen.
Ofver Kammar-rättens berörde utslag anfördes underdåniga besvär af ej mindre
Fältkameraren Arell, än ock vederbörande Revisionskommissarier; anhållande den förre,
på anförda skäl, i underdånighet om frikallelse från det honom ålagda ansvar; hvaremot
af Revisionskommissarierne jemväl, på andragne skäl, underdånigst yrkades åläggande för
Arell, att betala icke allenast hela det anmärkta beloppet, utan jemväl förut yrkad ränta
och obsen ations-procent. Sedan Kammar-rätten, efter det vederbörande blifvit hörde,
häröfver afgifvit underdånigt utlåtande och Kongl Majit i nåder inhemtat underdåniga yttran¬
den af Krigs- och Kammar-kollegierne samt Justitie-Kanslers-embetet, hade Kongl. Majit,
den 7 luli 1841, alldenstund, enligt en den 24 September 1794 i nåder gillad, så kallad
General-sluträkning öfver Dal-regementets indelda hemmansräntor och regementets samma
år fastställde Indelningsverk, hvaruti upptages hvilka hemman blifvit regementet reserve¬
rade mot en oförmodlig afkortning, ifrågavarande reservhemmans kolränta, 202 stigar 2^
korgar kol blifvit å regementet indelda, i öfverensstämmelse hvarmed förre Regementsskrif-
varen Arell, enligt hvad Krigs-kollegium upplyst, jemväl uti regementets af honom upp¬
rättade räkningar upptagit kolräntan under titeln Stat och Indelning, pröfvat rättvist att,
med ändring af Kammar-rättens äfverklagade beslut, i nåder förklara, att omförmälde å
Dalregementet indelde, fastän å Miiitie-boställskassan öfverlåtne, reservhemmansräntor äro
såsom indelda lösningsräntor att anse och att, i följd deraf, desamma bordt, jemlikt Kongl.
Brefvet den 5 Mars 1805, lösas efter länets markegångspris; och enär Kammar-rätten,
vid bestämmandet af Arells ansvarighet för det lösen efter sådan beräkning ej blifvit Miiitie-
boställskassan godtgjord, syntes hafva grundat sitt beslut på den förutsättning, att Fahlu
bergslag, som erhållit räntekolen, fått lösa desamma efter kronovärde, eller enahanda be¬
räkningsgrund, hvarefter Miiitie-boställskassan fått dem af Arell sig godtgjorde; men ett af
Bergslags-kamereraren den 31 Maj 1838 meddeldt betyg föranledde dertill, att Bergslaget
till Arell för kolen erlagt lösen efter markegångspris, fann Kongl. Maj:t i nåder skäligt
att, med undanrödjande af Kammar-rättens beslut i fråga om ansvarspåföljden, målet i den
delen återförvisa.
Efter det Kongl. Kammar-rätten lemnat dess Advokat-fiskals-embete del af Kongl.
Maj:ts högstberörde nådiga beslut, för att den återförvista delen af målet emot redogöra¬
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 283. 5
ren i laga ordning utföra, samt Kammar-rätten infordrat bestyrkt utdrag af Stora Koppar¬
bergs bergslags räkenskaper för ofvanberörde tidrymd, utvisande beloppet af de räntekol,
för hvilka fältkamereraren Arell årligen af Bergslaget uppburit lösen efter markegångspris,
äfvensom huruvida uti detta belopp nu ifrågavarande 202 stigar 2| korgar kol voro inbe-
gripne, och fran Grufve-rätten, såsom Bergslagets öfverstyrelse, inkommit ej mindre det
äskade räkenskaps-utdraget, utan ock ett meddeladt utlåtande i ämnet, hade, efter fullän¬
dad skriftvexling mellan Advokat-fiskals-embetet å ena och fältkamereraren Arell å andra
sidan, Kammar-rätten, genom utslag af den ii Juni 1845 sig utlåtit, att som, genom Kongl.
Maj :ts nådiga beslut den 7 Juli 1841, Arells skyldighet att hålla kronan skadeslös för den, genom
de ifrågavarande kolräntornes liqviderande endast efter kronovärde, kronan tillskyndade för¬
lust, som, enligt upprättad uträkning, utgjorde 2998 Rdr 10 rist banko, vore af Kongl.
Majit i nåder bestämd, samt målet, endast sä vidt det rörde ausvarspäföljden, blifvit åter-
förvisadt, funne Kammar-rätten hvad Arell, till vinnande af befrielse från den honom ålag¬
da ersättningsskyldighet uti afgifne förklaringar andragit, numera ej kunna blifva föremål för
dess pröfning; och alldenstund genom det af Bergslags-kamereraren utgifne betyg, Arells egen
räkning öfver de till Stora Kopparbergs bergslag för år 1832 upplåtne Militise-kol, åtföljd
af vederbörande bergsmäns qvittencer å emottagne polletter å hela kolbeloppet, samt utaf
Stora Kopparbergs bergslags styrelses afgifne utlåtande funnes tillförlitligen styrkt, att om-
förmälde 202 stigar korgar kol bordt, i likhet med öfrige till Fahlu bergslag från Dal¬
regementets indelning anslagne kolräntor, efter markegångspris lösas och jemväl efter denna
beräkning af Arell uppburits, ehuru betalning endast efter kronovärde Kongl. Majit och
Kronan godtgjorts, fördenskull och då Arell, som icke gittat vederlägga riktigheten deraf,
fast heldre, uti sin förklaring öfver Advokat-fiskals-embetets afgifna slutpåstående medgif-
vit att lösen för de ifrågavarande skattekolen till en del vore oredovisad, men att det så¬
lunda uppkomna öfverskottet för hvart år blifvit användt till betäckande af en vid rege¬
mentet befintlig indelningsbrist, deruti inginge af Arell sjelf uppburen ersättning för en till
annat ändamål disponerad mönsterskrifvarelön, med flere af Arell uppgifne utgifter; men
dessa utgifter icke bordt af ifrågavarande medel bekostas, och den af Arell sålunda egen¬
mäktigt vidtagna åtgärden, att samma medel dertill använda, icke kunde anses rättfärdi¬
gad dermed att, såsom Arell uppgifvit, de till löntagarne vid Dalregementet anslagna kol¬
räntor icke skulle hafva lemnat full tillgång för derå anvisade utbetalningar, eller att be¬
tacka nyssberörde af Arell såsom laglige ansedde utgiftsposter, pröfvade Kammar-rätten
6 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o H83.
rättvist förklara, det skulle fältkamereraren Arell, för hvad han sålunda låtit komma sig till
last, utom erläggande af det honom redan ådömda ersättningsbelopp, 2998 Rdr 10 r:st
banko, godtgöra kronan sex procents ränta från hvart uppbördsårs slut å det belopp, som
för året bordt af denna summa vara levereradt, till dess full betalning följde, samt der¬
jemte, enligt 46 § i den för Kammar-rätten den 15 Oktober 1831 utfärdade nådiga In¬
struktion, utgifva den å berörda summa belöpande anmärknings-procent; finnande Kam¬
mar-rätten fältkamereraren Arella framställda anhållan, att den uti lians revisors-arfvode i
Arméens pensionskassa beviljade införsel måtte upphäfvas samt hvad redan af samma arf¬
vode blifvit för kronans räkning uppburet, till honom återställas, icke förtjena afseende.
Uti sistomförmälde beslut hade fältkamereraren Arell, på anförda förmenta skäl, i
underdånighet sökt ändring, med anhållan derjemte, det Kongl. Majit täcktes, med afseende
å hans styrkta medellöshet och framskridna ålder, af gunst och nåd medgifva så väl befri¬
else från den honom i ofvanberörda hänseende ådömda ersättningsskyldighet, som ock
upphäfvande af den å hans i Arméens pensionskassa egande lön för kronans räkning be¬
viljade införsel, äfvensom restitution af hvad i följd af denna införsel redan blifvit å be¬
rörde lön lvftadt; och har, sedan Ivammar-rätten, efter inhemtande af dess Advokat-fiskals-
embetes förklaring, med underdånigt utlåtande i ämnet inkommit, Kongl. Majit den 24
Juli 1816 i nåder ansett de uti besvärsskriften anförda skäl och omständigheter icke böra
till ändring af Kammar-rättens öfverklagade utslag föranleda, ulan samma utslag i nåder
gillat och fastställt; hvarjemte Kongl. Majit icke funnit något afseende kunna fästas å kla¬
gandens i sammanhang med besvären gjorda nådeansökning.
I betraktande af förberörde och öfrige härvid förekomne omständigheter samt då fältka-^
mereraren Arell uppburit de ifrågavarande kolräntorna efter markegångspris, men desam¬
ma endast efter kronovärde redovisat, har Utskottet, som icke funnit öfvervägande skäl
anförda för bifall till den gjorda framställningen om Arella befriande från den honom ålagda
betalningsskyldighet, ansett sig böra hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
Stockholm den 24 Juli 1851.
Stats-Utsliottets Memorial, IV.-o 284.
N:o 284.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Memoriali anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o % 41‘
(I. A.)
Till Stats-Utskottet har Bonde-Ståndet återremitterat förenämnde utlåtande, i fråga
om nedsättning uti afgiften till Wadstena Krigsmanshus- samt Amiralitets-krigsmans-kas-
sorna vid köp af rusthåll eller båtsmans-rotehemman; men då samma utlåtande blifvit af
de 3:ne öfriga Riksstånden, enligt derifrån erhållna protokolls-utdrag, bifallet, och ärendet
alltså, likmätigt 75 8 af Riksdags-ordningen, är af Rikets Ständer afgjordt, kari den er¬
hållna återremissen icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Juli 1851.
8
Stats-Utskottets Memorial, N:o 885.
N:o 285.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 28 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen ulerremiss å Utlåtandet
N:o 2^2.
(I. A.)
Frän Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit ålerremitteradt dess förberörde
utlåtande i anledning af väckt motion, om Wisby Hospitals öfverskottsmedels ingående till
samma hospital, i stället för till allmänna hospitalsfonden. Då likväl de öfriga 3:ne Riks¬
stånden, enligt derifrån meddelade protokolls-utdrag, bifallit utlåtandet, oell frågan sålunda,
jemlikt Riksdags-ordningens 75 §, är af Rikets Ständer afgjord, kan Utskottet icke dermed
taga vidare befattning.
Stockholm den 21 Juli 1851.
N:o 286
Ståts-Utskottets Utlåtande/ N'.o 2HIS.
9
N:o 286.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Juli 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande , attsäencle det rotehållarne inom Norrbottens
*
län tillkommande belopp utaf i83o med 1846 års rote-
frikets afgijt för nya hemman inom samma län,
(Rgds Afd.)
Till Stats-Utskotlets liar Bonde-Ståndet remitterat ett anförande af Riksdagsfullmäk-
tigen Johan Jakob Rulberg från Norrbottens län, angående de, från och med år 1830 till
Statsverket influtna rotefrihetsmedel, som bort nämnde läns rotehållare tillgodokomma.
Enligt detta anförande, deruti Riksdagsfullmäktigen Herrman Öbom från samma län instämt,
hade först år 1839 det dittills levererade beloppet af ifrågavarande medel blifvit, på en
gång, genom länets Landskontor hos Statskontoret reqvireradt och derefter utbetalt med
9017 Rdr 11 sk. 2 rst. Sedermera hade, likaledes efter skedd reqvisition, 1840 till och
med 1816 års medel på en gång utbekommits med 10,456 Rdr 40 sk. 5 rst. Härvid
hade likväl inträffat, att den af Landskontoret repvirerade summan uppgick till 15,723
Rdr 24 sk. 9 rst. och således med 5,453 Rdr 25 sk. 4 rst. (rätteligen 5,266 Rdr 32 sk.
4 rst.) öfversteg det utbetalda beloppet. I saknad af nöjaktig förklaring angående orsaken
hvarföre icke hela den summa, som reqvirerats, kunnat utbekommas, hade rotehållarne
uppdragit åt Riksdagsfullmäktigen Rulberg att söka vinna upplysning om rätta förhållandet.
Oaktadt gjorda förfrågningar inom vederbörande embetsverk, hade han dock ej lyckats
erhålla fullständig reda på denna sak, hvarföre han fann sig föranlåten i motionsväg fram¬
ställa den anhållan, att Rikets Ständer måtte meddela Riksgälds-kontoret föreskrift att i
Bih. till n. St. Prot. 1850—51, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 38 Haft. 2
10 Stata- Utskottets Utlåtande, N:o 286.
vederbörlig ordning inhemta kännedom om redovisningarne för uppbörden af rotefrihets-
medlen under hela tiden, eller från och med år 1830 lill och med år 18-16, samt med an¬
ledning deraf låta genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, till rotehållarne utbetala hvad
som funnes ännu innestå utaf det, rotehållarne rätteligen tillkommande, beloppet.
Stats-Utskottet, som öfver denna framställning inhemtat Fullmäktiges i Riksgälds¬
kontoret yttrande, anse sig böra anföra de upplysningar, Fullmäktige meddelat om ej
mindre de i reglementena för Riksgälds-kontoret intagna stadganden angående ifrågava¬
rande medel, än de beräkningar och utredningar, på hvilka de beviljade utbetalningarnes
belopp sig grundat.
Enligt 46 § i 1830 års reglemente hade Rikets Ständer till understöd för stamro-
tarne vid Westerbottens regemente, från början af sagde år och intill dess det nya rote-
jemknings-förslaget kunde hinna upprättas, anslagit en summa, motsvarande den rotefrihets-
afgift, som af de då ännu icke på ständiga knektehållet indelda nyhemman och lägenhe¬
ter erlades, hvilken summa skulle med omkring 1,600 Rdr årligen från Riksgälds-kontoret
utbetalas. Uti 17 § af det vid riksdagen åren 1834 och 1835 utfärdade Reglemente, åbe¬
ropades samma stadgande samt tillädes, att berörde årliga anslag skulle utgå från och med
år 1830 och intill den efter år 1835 näst inträffande riksdag, samt utanordnas när medlen,
från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens och Westerbottens län, reqvirerades.
Genom 84 § i 1841 års reglemente stadgades ytterligare: att det vid 1828, 1829 och
1830 samt 1834 och 1S35 års riksdagar, till understöd för rotehållare vid Westerbot¬
tens f. d. Fältjägare regemente beviljade, och å Riksgälds-kontoret anvisade, anslag, mot¬
svarande den under åren 1830 med 1839 influtna rotefi ihets-afgift af nyhemmanen inom
Norrbottens och Westerbottens län, skulle fortfarande af Riksgälds-kontoret tillhandahållas
och uppå Stats-kontorets reqvisition utbetalas med det belopp, som denna, dels till Riks-
gälds-konforet och dels till statsverket influtne, afgift utgjort. Jemlikt 85 § i sistnämnde
reglemente, hade Rikets Ständer dessutom till enahanda understöd ät ofvanbemälde rote¬
hållare, för tiden frän och med år 1840 och intill näst derefter infallande riksdag för¬
slagsvis anslagit 2,400 Rdr årligen, eller för fem år 12,000 Rdr, hvilket anslag skulle på
samma sätt, som i nästföregående § vore stadgadt, efter hvarje års slut, af Riksgälds¬
kontoret utbetalas. Enahanda stadgande infördes jemväl i 1845 års reglemente, hvars
53 § egde följande lydelse: ”till undersöd för rotehållarne vid Westerbottens f. d. Fält¬
jägareregemente, bör af Riksgälds-kontoret på Kongl. Stats-kontorets reqvisition, utbe-
Stats-Utsliottets Utlåtande, iY:o 286. 11
talas det belopp, hvilket under åren 1844 till och med 1841, såsom rotefrihetsafgift för
nyhemman inom Norrbottens och Westerbottens Län, till Statsverket influtit.” I nu gäl¬
lande reglemente vore detta stadgande så till vida förändradt, att af Riksgälds-kontoret
skulle utbetalas det belopp, "hvilket för åren 1840 till och med 1846,” såsom rotefrihets-
afgift af meranämnde hemman influtit.
Då Stats-kontoret, i början af år 1841, från Riksgälds-kontoret reqvirerade de under
åren 1830 till och med 1839 inom Norrbottens Län influtna rotefrihetsmedlen, åberopa¬
des såsom grund för det reqvirerade beloppet 2:ne af Kongl. Maj:ts Refallningshafvande
insända uträkningar, af hvilka den ena, omfattande åren 1830 med 1835, upptog en sum¬
ma af .. . Rdr 5,648: 18. 5.
och den andra ett, under åren 1837 och 1838 samt de åtta första
månaderna af år 1839 influtet, belopp af „ 3,543: 9. —
hvartill sedermera lades hvad som ytterligare under de öfriga måna¬
derna af sistnämnda år ingått, eller 96: 41. 7.
Summa Rdr 9,288: 21. —
Dock som i denna summa rotefrihetsafgiften af åtskilliga äl¬
dre hemman äfven var inberäknad med ett belopp af „ 241: 9.10.
hvilket belopp följaktligen måste afdragas, så blef endast åter¬
stoden i ^dr 9,047: 11. 2.
vid slutet af år 1841 från Riksgälds-kontoret till Stats-kontoret utbetald.
Derefter reqvirerade Stats-kontoret i Maj månad 1848 det rotehållarne inom Norr¬
bottens Län under åren 1840 med 1844 tillkommande belopp af ifrågavarande afgift, hvil¬
ken reqvisition var åtföljd af en i nyssnämnda Läns Lands-kontor uppgjord utredning, be¬
stående af ett utrdrag ur specialräkningarne för år 1830 och följande år till och med 1846
samt utvisande, serskildt för hvarje Fögderi, den påförda rotefrihetsafgiftens årliga belopp.
Efter afdrag af hvad som belöpte för redan år 1765 skattlagda eller roteringsskyldiga
hemman, utgjorde sammanräknade summan af den rotefrihetsafgift, som i specialräk¬
ningarne för de 17 år utredningen omfattade, blifvit nyhemmanen
påförd Rdr 25,405: 36. 8.
Från denna summa skulle dock ytterligare afdragas ej mindre
afkortningar och restitutioner, än den afgift, hvilken påförts åtskilliga,
i anseende till sin natur roteringsfria, hemman och lägenheter, äfven-
Stats-Utskoitets Utlåtande N:o 2S6.
som de i förra kronofogden E. Björzells balans inbegripna rotefri-
hetsmedel; uppgående alla dessa ytterligare afdrag till ett belopp af Rdr i,49S: 46. 3.
Med hänsigt till ordalydelsen af den §. i 1845 års då ännu gällande Reglemente,
hvilken handlade om de reqvirerade medlens utbetalning, funno Fullmäktige omförmälda
utredning, såsom omfattande en vida längre tiderymd, än åberopade § bestämde, och upp¬
tagande afgiftens för hvart och ett år 'påförda, i stället för dess under hvarje år influtna,
belopp, icke kunna läggas till grund för den rätta utbetalningssummans bestämmande, der¬
om Stats-kontoret medelst afgående svar å den erhållna reqvisitionen, i Juli månad 1848,
underrättades; hvarjemte Fullmäktige för berörde ändamål äskade en ny utredning, hvil¬
ken borde utvisa beloppet af den rotefrihetsafgift, som för nyhemman, under åren 1810
med 1844, till Stats-verket influtit. En sådan utredning, upptagande jemväl den under
åren 1845 och 1846 influtna afgift, blef också, genom Stats-kontorets skrifvelse af den
22 Augusti 1848, Fullmäktige meddelad. Enligt sistnämnda utredning utgjorde, efter af¬
drag för äldre hemman, den i Norrbottens Läns Ränteri under åren 1840 till och med
1846 levererade rotefrihetsafgift ett sammanräknadt belopp af . . Rdr 14,037: 22. 1.
hvarförutan under år 1817 influtit dylik afgift för år 1846 och förut¬
gångna år med „ 1,6S6: 2. 8.
kvilka summor utgörande tillsammans Rdr 15,723: 24. 9.
af Stats-kontoret reqvirerades, för att till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes disposition
utanordnas. Men sedan Fullmäktige fått emottaga nu gällande reglemente för Riksgälds¬
kontoret och sålunda erhållit kännedom om det deruti införda förändrade stadgandet an¬
gående förevarande ämne, förklarade Fullmäktige, jemlikt deras härom under den 19 Ja¬
nuari 1849 till Stats-kontoret aflåtna skrifvelse, att enär vid utbetalningssummans bestäm¬
mande dåmera icke finge afses den tid, under hvilken ifrågavarande afgift blifvit levererad,
utan allenast de år, för hvilka densamma influtit, kunde och borde den först uppgjorda,
och till Fullmäktige öfverlemnade, utredningen härvid tagas till ledning, helst deraf visade
sig hvad denna afgift enligt kronoräkenskaperna för hvart och ett af sagde år utgjort, äfvensom
hvarefter återstod en summa af
hvilken alltså Öfversteg det år 1841 från Riksgälds-kontoret utbetalda
beloppet
med
Rdr 23,906: 38. 5.
„ 9,047: 11. 2.
Rdr 14,859: 27. 3.
Slats-UtsJcottets Utlåtande N:286. 13
samma afgifts belopp för äldre hemman samt de afkortningar och restitutioner m. fl. po¬
ster, som från de årligen debiterade summorna borde afräknas. Efter hvad denna utred¬
ning ådagalade utgjorde den nyhemmanen påförda rotefrihetsafgiften:
För år 1810 lldr 1,760: 45. 9.
184 1 „ 1,787: 3. 8.
184 2 . . „ 1,459: 7.—
1843 „ 1,557: 3. 5.
1844 „ 1,350: 24. 9.
1845 „ 1,554: 32. 4.
och för år 1816 „ 1,622: 31. 8.
eller tillsammans lldr 11,092: 4. 7.
Då härifrån afdrogos de för samma år skedda afkortningar, ut¬
görande lldr 552: 23. 7.
samt de i Björzells balans inbegripna rotefrihetsmedlen
för år 1840 „ 82: 36. 7. fi35. {2 2.
så utgjorde återstoden Rdr 10,456: 40. 5.
det belopp, som Fullmäktige, i öfverensstämmelse med sednast meddelade reglementari-
ska stadgande, ansågo böra från Riksgälds-kontoret utbetalas, för att komma rotehållarne
inom Norrbottens Län till godo 5 och blef samma belopp alltså till Stats-kontorets disposition då
utanordnadt.
För öfrigt hafva Fullmäktige, till förklarande af den utaf Riksdagsfullmägtigen Rutberg
anmärkta skillnaden emellan hvad Stats-kontoret reqvirerat och hvad som blifvit af Riksgälds¬
kontoret utbetaldt, erinrat och upplyst: att den i December 1841, på grund af 84 § uti då gällan¬
de reglemente, utbetalda summa 9,047 Rdr 11 sk. 2 rst., endast motsvarade de unde r åren
1830 med 1839 influtna rotefrihetsafgifter och att deremot det sedermera, eller i Jannuari
1849, på grund af stadgandet i nuvarande reglementes 57 §, utanordnade beloppet, 10,456 Rdr
40 sk. 5 rst. motsvarade enahanda, enligt Norrbottens Läns Lands-kontors utredning af
den 7 April 1848, för åren 1840 med 1846 påförda och redovisade afgift, samt att
följaktligen den för år 1839 påförda och först efter samma års slut influtna rotcfrihets-
afgiften hitintills icke blifvit restituerad eller, jemlikt de för Riksgälds-kontoret gällande
reglementariska stadganden, kunnat genom detta verk för rotehållarnes räkning restitueras;
14 Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 286.
hvilket förhållande jemväl egde rum i afseende på de efter 1839 års utgång levererade re¬
stantier af oftanämnde afgift för 18S8 och förutgångna år. Enligt nyss åberopade, till
ledning vid bestämmandet af den sednast utbetalda restitutionssumman antagna utredning,
uppgick nyhemmanens rotefrihetsafgift för år 1839 till .... Rdr 1,833: 10. 6.
hvarifrån dock borde afdragas förbemälde kronofogdes balans af ifrå¬
gavarande medel för samma år, hvilken vid 1849 års början uppgick
till „ 50: 31. 7.
och utgjorde återstoden således Rdr 1,782: 26. 11.
Derjemte hade, sä vidt af de i Kammar-Rätten och Kammar-
archivet förvarade Kronoräkenskaper kunnat inhemtas, under 1840
och påföljande år, såsom rotefrihetsafgift för den föregående tiden
eller åren 1830 med 1839, influtit ett belopp af „ 3,650: 24. 6.
tillsammans Rdr 5,433: 3. 5.
uti hvilken summa likväl innefattades äldre årens restantier af rotefrihetsmedlen för så-
dane hemman och lägenheter, sohl redan före år 1765 blifvit skattlagda. Således skulle
1839 års rotefrihetsafgift, med tillägg af de efter samma års slut influtna restantierna för
de föregående åren, ungefärligen motsvara det belopp, som, jemlikt Fullmäktige meddelade
uppgifter influtit i Norrbottens Läns ränteri utöfver de summor, hvilka från Riksgäldskon¬
toret blifvit utbetalda.
Enligt hvad Fullmäktige sålunda upplyst samt Utskottet dessutom af handlingarne
för ofvannämnde riksdagar inhemtat, funno Rikets, åren 1830 och 1835 församlade, Stän¬
der skäligt att, såsom understöd åt rotehållarne vid Westerbottens f. d. regemente, an¬
slå och tili utgående från Riksgäldskontoret anvisa den af nyhemmanen inom Westerbot¬
tens och Norrbottens Län inflytande rotefrihetsafgift, hvilken afgift från 1830 års början
och intilldess det nya rotejemkningsförslaget kunde hinna upprättas, pröfvas och fastställas,
borde emellan så väl stam- som strö- och hjelprotarne fördelas. I anseende till de ser¬
skilda beslut och reglementariska stadgande:), Rikets Ständer, efter derom gjorda fram¬
ställningar, under sednare riksdagarne meddelat, har likväl, till fördelning mellan dessa
rotar inom Norrbottens Län, hittills från Riksgäldskontoret endast kunnat utbekommas ett
sammanräknadt belopp af 19,504 R:dr 3 sk. 7 rst.; hvilket icke motsvarat den rotefrihets¬
afgift, som för 1830 och följande är till och med 1846, då det nya rotejemkningsförsla¬
get fastställdes, blifvit sagde hemman påförd och i stadgad ordning influtit. Vid sådant
Siats-Utskottets Betänkande, N:o 28G. 15
förhållande, anser sig Utskottet, med anledning af den ytterligare framställning, som un¬
der innevarande riksdag härom blifvit gjord, böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte bifalla, att hvad som från och med år 1S30, i
egenskap af rotefrihetsbevillning eller rotefrihetsafgift utaf nyhemmanen inom
Norrbottens Län, fur tiden intill 1846 års slut influtit i nämnde Läns
ränteri, må, efter afdrag af hvad häraf för rotehållarnes räkning redan
utbekommits eller, efter Landskontorets utredning, befinnes derifrån böra
afgå, utaf Riksgäldskontoret i förut stadgad ordning utbetalas.
Stockholm den 28 Juli 1851.
N:o 287.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Juli 1851, kl. 2 e. in.
Utlåtande, anågende restitution af bevillning för den utaf
Konungariket Norriges bidrag till Konvoykassan utgå¬
ende aflöning.
(Rgds Afd.)
Sedan Kongl. Majit i öfverrensstämmelse med Rikets åren 1844 och 1845 försam-
.ade Ständers förklarande, att aflöningen för de till Minister-staten hörande embets- och
tjenstemän, endast i den mån Svenska Statsverket dertill lemnade bidrag, borde och kunde
blifva föremål för bevillning, under den 24 September 1847 förordnat om ändring i det
dittills vanliga debiteringssättet för Revillningen af denna aflöning, samt Rikets Slän¬
der vid sistförlidne riksdag bifallit, att alla de vid utrikes beskickningarne anställde
embets- och tjenstemän, som för sina, från och med år 1836, å nämnde stat
uppburna allöningar eller pensioner fått vidkännas högre bevillning än för hvarje år
16 Stats-Utskottels Utlåtande, IS'.o 287.
belöpte å Sveriges bidrag till samma stat, i förhållande till det bidrag, som af Nor¬
rige dertill lemnats, egde att hvad derutöfver vore påfördt oell erlagdt återbe¬
komma, utan hinder af den derför stadgade preskriptionstid eller mellankomna laga
kraftvunna beslut och åtgärder, hafva, enligt Kongl. Maj:ts till nuvarande Stat-Utskott
den 20 nästlidne Juni, afla tua nådiga skrifvelse (under N:o 81 införd i lista samlingen
af Bihanget till Riks-Ständens protokoll), åtskillige af Ronvoykassan aflönade tjenstemän
i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit täcktes dels i nåder förordna, att uti deras å
denna kassa anvisade aflöningar, traktamenten och pensioner m. m. norska medel skulle
anses, för hvarje år, hafva ingått och ingå till den andel, som Norriges hela bidrag till
samma kassa utgjorde i förhållande till Sveriges, samt att Konvoykommissariatet borde
inom behörig tid meddela Ofverståthållare-embetet uppgift å det hvarje embets- och tjen¬
steman af Konvoykassan, efter sagde beräkningsgrund, årligen tillkommande aflönings-,
traktaments- eller pensionsbelopp, och dels antingen i nåder förklara sökanderne berätti¬
gade att, enligt en efter enahanda grund uppgjord utredning, återbekomma hvad från och
med det år, eller 1836, för hvilket bevillning af så beskaffade medel först erlades, och
intill närvarande tid blifvit af dem i sådant afseende utbetaldt, eller ock till Rikets nu
församlade Ständer göra nådig framställning om restitution af hvad sökanderne för de utaf
norska Statskassan till dem utbetalda aflöningar, traktamenten och pensioner i bevillning
erlagt: varande den härom gjorda underdåniga ansökningen åtföljd af ett sammandrag öf¬
ver den utaf Konvoykommissariatet underlydande tjenstemän, för åren 1836 med 1848,
erlagda bevillning, äfvensom öfver förhållandet mellan hvartdera Rikets årliga bidrag lill
Konvoykassan, enligt hvilket sammandrag det högsta belopp, som. i händelse af bifall till
sökandernes anhållan, kunde för den förflutna tiden komma att restitueras, skulle utgöra
omkring 6,000 Ridr.
Efter det Kammar-rätten häröfver blifvit hörd och i afgifvet underdånigt utlåtande
tillstyrkt, att samma förmåner, som uti ifrågavarande hänseende kommit Minister-Statens
embets- och tjenstemän tillgodo, jemväl måtte förunnas de personer, hvilka af Konvoy¬
kassan aflönades, samt Konvoykommissariatet med derefter infordradt underdånigt yttrande
i ämnet till Kongl. Majit inkommit, har, enär de skäl, som legat till grund för ofvanbero-
pade nådiga beslut, angående befrielse från bevillning för den af norska Statens medel
utgående aflöning till embets- och tjenstemännen vid utrikes beskickningarne under ena¬
handa förhållanden voro lika gällande, med hänsigt till de bevillningsafgifter, som belöpte
för
Stats- Utskottets Utlåtande, N'.o SS T. 17
aflöningen oell pensioneringen frän Konvoy-kassan, Kongl. Maj:t i nåder förklarat Sig finna
de af denna kassa aflönade personer eller deras rätts-innehafvare jemväl böra komma i
åtnjutande af samma förmåner, som blifvit nvssbemälde embets-och tjenstemän tillerkända;
hvarföre Kongl. Maj:t, som ansett de förenade Konungarikenas andelar i aflöningsmedlen
icke kunna annorlunda bestämmas, än efter förhällandet mellan det ena och andra rikets
bidrag till Konvoy-kassan på det hela, i nåder meddelat vederbörande embetsmyndigheter
de föreskrifter, som funnits erforderliga till beredande af rättelse för framtiden uti det
hittills följda, emot denna grund stridande, debiteringssättet i afseende på de af meranämnde
kassa allönade embets- och Ijenstemännens bevillning. Beträffande åter frågan om re-
stituerandet af de bevillningsafgifter, som, utöfver Sveriges andel i den samfällda anslags¬
summan för Konvoy-kassan, redan blifvit erlagda för derifrån utgången aflöning, så har
Kongl. Maj:t i nåder föreslagit Rikets Ständer att, i likhet med hvad som för de vid Kongl.
Maj:ts beskickningar å utrikes orter anställde embets- och tjenstemän vid sednaste riks¬
dag medgafs, den bevillning, hvilken för de från Konvoy-kassan uppburna traktamenten, aflö-
ningar och pensioner m. m. blifvit, från och med år 1836 intill närvarande tid, erlagd
utöfver hvad enligt författningarne belöpte ”för Svenska Statsverkets, i öfverensstämmelse
med ofvananförde grund, bestämda andel i samma traktamenten och afiöningar m. m.”
måtte, utan hinder af något rörande dylik bevillning meddeladt laga kraftvunnet beslut,
eller någon i sådant hänseende verkställd debitering, till vederbörande embets- och tjen¬
stemän eller deras rätts-innehafvare restitueras; för hvilket ändamål anmälan om så be¬
skaffad restitution borde i behörig ordning göras inom natt och år efter det beslutet
härom blifvit, geuom Konvoy-kommissariatets försorg, i allmänna tidningarne kungjordt.
Enligt hvad Utskottet inhemtat afen i Konvoy-kommissariatets Kammar-kontor här¬
öfver uppgjord samt Utskottet, jemte öfrige handlingar rörande detta ärende, tillställd ut¬
räkning, hafva de bidrag från dels Sverige dels Norrige, som för gemensamma ut¬
gifter, åren 1836 med 1850, till Konvoy-kassan ingått, bestigit sig till ett sammanlagdt
belopp af Rdr 2,948,064: 3. 10.
hvaraf Sveriges bidrag utgjort .... Rdr 2,368,299: 47. 5.
och Norriges „ 579,764: 4. 5.
Jemlikt samma uträkning, hafva de löner och pensioner,
hvilka under nämnde tid från Konvoy-kassan utbetalts, uppgått till Rdr 1,593,722: 4. 4.
Bih. till R. St. trot. 1850—1851, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 38 Haft. 3
18 Stats-Utskoltels Utlåtande, N:o 28T.
Efter beräkning af 3 procents bevillning för sålunda ut¬
betaldte löner m. m., skulle denna bevillning utgöra Rdr 47,811: 32. (5.
samt den andel deraf, sorn, efter förhållandet mellan svenska
och norrska bidragen, belöpte på Norriges bidrag „ 10,209: 29. 2.
I fråga om restitution af bevillningen för den af norrska statsmedlen utgående af¬
löning till embets- och tjenstemän vid utrikes beskickningarne, yttrade Rikets Ständer i
deras underdåniga skrifvelse af den 19 April 1848: att, sedan Bevillnings-Utskottet vid
riksdagen åren 1844 och 1843, medelst ett af Rikets då församlade Ständer godkändt
utlåtande, förklarat, det utgörandet af den bevillning, som för nämnde beskickningars bela
atlöningsanslag blifvit erlagd, icke varit en följd af något stadgande i Bevillningsförord-
ningen, utan endast härrört af saknad upplysning om beloppet af den aflöning, som från
svenska statsverket till Minister-staten rätteligen utgått, måste de vid dessa beskickningar
anställde embets- och tjenstemän anses berättigade att, i likhet med andre skattskyldige,
utaf allmänna medel återbekomma, hvad, som kunde visas vara för mycket eller orätt af-
fordradt och vederbörligen inbetaldt; att, beträffande den då föreslagna och tillämpade
grunden för bestämmandet af det bevillningsbelopp, desse embets- och tjenstemän under
den förflutna tiden erlagt utöfver hvad som, enligt gällande Bevillningsförordning, belöpte
för deras sådan beskattning underkastade aflöning, så ansåge Rikets Ständer denna grund,
eller förhållandet mellan begge de förenade rikenas hela årliga bidrag till de diplomatiska
utgifterna, vara den enda rigtiga samt härvid fullt tillämpliga och hade Rikets Ständer
densamma fördenskull gillat och godkänt; att vidkommande åter liden, för hvilken
vederbörande löntagare eller deras rättsinnehafvare borde komma i åtnjutande af de då
ifrågast llda restitutionerna, så syntes det i allmänhet gällande stadgandet, att i statens
kassor orätt influtna afgifter skulle, vid förlust af vidare talan, i föreskrifven ordning
återsökas inom 3:ne år efter betalningsdagen, icke skäligen böra eller kunna tillämpas
i afseende på restituerandet af den lönebevillning, som blifvit förenämnde embets- och
tjenstemän påförd samt af dem på stadgadt sätt erlagd, helst desse personer eller deras
rättsinnehafvare, genom meddelade laga kraftegande beslut, varit förhindrade att sina an¬
språk i berörde hänseende med åsyftad påföljd framställa och dessutom varit urståndsatte
att sjelfva utreda och styrka, huru mycket de debiterade bevillnings-afgifterna rälteligen bordt
utgöra, emedan sådant naturligtvis först kunnat ådagaläggas, sedan den summa blifvit bestämd,
hvarmed det af norrska statsmedlen anvisade bidraget för Minister-staten, i förhållande till
Stats-Utskottets Utlåtande, N-.o 287. 19
svenska statsanslaget för samma ändamål, borde anses ingå uti hvarje serskild aflönings
årliga belopp; att följaktligen, på det samtlige vederbörandes, på omförmälda förklarande
grundade, restitutionsanspråk måtte i sladgad ordning kunna göras gällande, erfordrades
ej allenast ett uttryckligt medgifvande af Rikets Ständer, att hvarken nyssberörde beslut
eller redan laga kraftvunna debiteringar utgjorde något hinder emot samma anspråks
väckande och pröfvande, utan äfven en af Rikets Ständer, tifl ledning vid bestämmandet
af restitutionernas belopp, antagen och fastställd, gemensam och för hvarje ifrågakom-
mande restitutions-ansökning tillämplig, beräkningsgrund; att, till uppfyllande af dessa
vilkor för dylika ansökningars upptagande till pröfning utaf vederbörande embetsmyndig-
heter, Rikets Ständer funno sig böra medgifva och förklara, att alla vid utrikes beskick¬
ningar anställde embets- och tjenstemän, som, i anseende till nu anförda förhållanden,
fått vidkännas högre bevillningsafgift, än med stadgandet om dylik afgift af ministerstatens
löner varit afsedd, äfvensom sådane embets- och tjenstemäns rättsinnehafvare, skulle ega
sig öppet att inom viss bestämd tid och med iakttagande af hvad författningarne för öf¬
rigt föreskrefvo, anmäla och styrka sina anspråk i afseende på restituerandet af hvad
härutöfver måst, såsom bevillning af denna tjenstemanna-personals löner, traktamenten och
pensioner, för de förflutna åren utgöras.
Då de åsigter, Rikets sednast församlade Ständer sålunda uttalat och tillämpat i af¬
seende på restitutionen af den bevillning, som för åren 1836 till och med 1846 blifvit
påförd och erlagd för de till Minister-staten hörande embets- och tjenstemäns löner och
traktamenten, jemväl måste vara gällande i fråga om enahanda bevillnings restituerande
till de personer, som utaf Sveriges och Norriges gemensamma bidrag till Konvoy-kassan
åtnjutit sin aflöning eller uppburit traktamenten m. m.; så och enär dessa sistnämnde
personer, i likhet med förbemälde embets- och tjenstemän, för den förflutna tiden varit
förhindrade eller urståndsatte att i föreskrifven ordning vinna befrielse från eller restitu¬
tion af bevillnings-afgifterna för den del af deras löneinkomster och traktamenten, hvilken
rätteligen kunde anses utgå utaf norrska Stadsmedel, får Utskottet, samt i likhet med,
hvad Rikets sednast församlade Ständer jemväl yttrat, anser rättvisan och billigheten fordra, att
hvarje skattskyldig erhåller tillfälle att anmäla och styrka sin rätt att återbekomma honom
påförd samt derefter vederbörligen erlagd, men på Bevillningsförordningens stadganden icke
grundad bevillningsafgift,
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Ma:jt i nåder föreslagit,
20 Stats-Utskottets Utlåtande, N>o 288.
angående restitution till vedederbörande embets- och tjenstemän eller de¬
ras rättsinnehafvare af hvad, såsom bevillning för de från Konvoykassan
uppburna aflöningar, traktamenten och pensioner m. m. blifvit från och
med år 1836 intill närvarande tid, erlagdt utöfver samma bevillnings för¬
fattningsenliga belopp för svenska statsverkets, jemlikt ofvanuppgifna be¬
räkningsgrund, bestämda andel i de till dessa aflöningar och traktamen¬
ten m. m. anslagna medel; börande de summor, hvilka bemälde embets-
och tjenstemän eller deras rättsinnesafvare genom vederbörliga beslut
kunna förklaras berättigade återbekomma, på lika sätt som andra resti-
tutioner af influtna bevillningsmedel, från Riksgälds-kontoret utbetalas,
sedan besluten härom vunnit laga kraft.
I fall denna framställning varder af Rikets Ständer bifallen, torde Utskottet få sig
uppdraget att om Rikets Ständers härigenom meddelade beslut Fullmäktige i Riksgälds¬
kontoret underrätta.
Stockholm den 28 Juli 1851.
N:o 288.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Juli 1851, kl. 2 e. ni.
Utlåtandej angående sökta löneförbättringar och föreslag¬
na tjenstgöringsarfvoden vid Riksgälds-kontoret.
(Rgs. Afd.)
Under innevarande riksdag hafva Fullmäktige i Riksgälds-kontoret hos Stats- Utskot¬
tet dels anmält några tjenstemäns vid nämnde verk till Fullmäktige ingifne ansökningar
om förbättring i sina lönevilkor, dels gjort serskilda framställningar om bestämda årliga
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 288. 21
arfvoden för bestridandet af vissa göromål vid samma verk; olver hvilka ansökningar och
framställningar Utskottet, som ansett sig böra på en gång underställa desammma Rikets
Ständers pröfning och slutliga afgörande, nu får afgifva sina yttranden.
1:».
Angående förhöjning af den för Riksgählskontorets Ombudsman på or¬
dinat ie stat uppförda lön.
Då lönerna vid Riksgäldskontoret under 1840 och 1811 års riksdag reglerades,
blefvo inom detta verk, likasom i Rikets Ständers Bank, fyra serskilda lönegrader fast'
ställda: hvarvid ombudsmans-fjensten förklarades tillhöra den 3:dje eller den så kallade
bokhållaregraden. Lönen för denna tjenst bestämdes derföre till samma belopp, som för
bokhållarne, eller till 700 R:dr, hvarjemte ett serskildt arfvode af 100 R:dr blef ombuds¬
mannen tillerkändt. Under sednaste riksdag höjdes lönerna för alla Bankens tjenstemän
inom 3:dje lönegraden, äfvensom för bokhållarne vid Riksgälds-kontoret, från 700 R:dr till
800 R:dr, utan beräkning af de arfvoden, som för trägnare göromål voro eller kunde varda
innehafvarne af vissa tjenster beviljade. Enligt hvad ombudsmannen L. Hallman, uti sin,
angående nu ifrågavarande löneförhöjning, gjorda ansökning, uppgifvit, hade han först ef¬
ter riksdagens slut erhållit kännedom om den sålunda medgifna löneförbättringen; af hvil¬
ken anledning han icke vid samma tillfälle kommit att göra ansökan om enahanda förbätt¬
ring af sina lönevilkor. Under erinran, hurusom för besörjandet af Bankens juridiska
ärenden fyra tjenstemän med löner på ordinarie stat voro anställde, nemligen: en Advo-
katfiscal med lön inom första, en Bankofisca! med lön inom andra samt tvänne kanslister
med löner inom fjerde graden, har sökanden, som ehuruväl ombudsmans-sysslan vid Riks¬
gäldskontoret, med afseende å dess vigt och beskaffenhet, syntes böra tillhöra samma
tjenstegrad, som kamererarebeställningarne, och vore närmast jemförlig med Bankofiskals-
tjensten, dock ej vågade göra sig förhoppning om jemlikhet i atlöningen med innehafva-
ren af denna tjenst, anhållit, att han måtte komma i åtnjutande af enahanda löneförhöj¬
ning, som, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut, blifvit beviljad för ofvannämn-
de tjenstemän inom 3:dje lönegraden; och att samma löneförhöjning jemväl för honom
måtte få beräknas från 1848 års början. Såsom ytterligare skäl för denna ansöknings bi¬
22 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 288.
fallande, liar ombudsmannen, jemte åberopande af anledningarne till omförmälde löneför¬
höjnings beviljande, hvilka alla äfven voro för honom gällande, anfört, dels att hans gö¬
romål under sednare tider icke obetydligt ökats och dels att han hvarken hade något or¬
dinarie biträde för besörjandet af renskrifningen eller numera erhölle serskild ersättning
för dermed förenade kostnader.
Fullmäktige hafva visserligen vitsordat, att de ombudsmannen åliggande göromål
kunde under de sednaste åren anses ökade, hufvudsakligen till följd af Riksgälds-konto-
rets befattning med de för vatten-aftappningar och andra förberedande odlingsföretag be¬
viljade lån; men vid betraktande af dessa göromåls beskaffenhet i sin helhet, hafva Full¬
mäktige yttrat sig icke ega skäl att i vidsträcktare mån eller på annat sätt förorda om¬
budsmannen Hallmans ansökning, än att det belopp af 100 11:dr, han såsom årligt arfvo¬
de hittills uppburit, hädanefter måtte tilläggas hans ordinarie lön och denna således på
stat uppföras med 800 R:dr, hvaremot berörde arfvode skulle komma att upphöra.
Enär Fullmäktige således funnit den sökta förhöjningen af det belopp, ombuds¬
mannen vid Riksgälds-kontoret för närvarande såsom dels ordinarie lön, dels arfvode åt¬
njuter, icke vara påkallad af de honom åliggande göromåls beskaffenhet, fastän lönerna
inom den lönegrad, till hvilken ombudsmans-tjensten blifvit hänförd, under sednaste riks¬
dag i allmänhet ökats ifrån 700 till 800 R:dr, så anser sig Utskottet, med anledning af
förevarande ansökning, endast böra tillstyrka,
att lönen för Ombudsmannen väl må förhöjas till Åttahundra Riksdaler,
men att deremot det för samma tjensteman å nu gällande aflöningsstat
uppförda arfvode af Etthundra Riksdaler må indragas från oell med den
tid, då den sålunda förhöjda lönen kommer att utgå.
2:o.
Angående löne-förltöjning för den vid Kommissariatets Expedition an¬
ställde Notarie.
Vid ofvanomförmälde löne-reglering för Riksgälds-kontoret stadgades, att Referen-
darie-sysslan borde vid inträffande ledighet indragas, samt att den å aflöningsstaten upp¬
tagna Notarietjenst derefter skulle få tillsättas. För sistnämnde tjenst fastställdes lönen
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 2S8. 23
till 700 Rdr eller till samma belopp, sorn lönerna för Bokhållare-, Revisors- och Notarie-
tjensterna inom Ranken då utgjorde. Sedan Referendarien, hvars på interimsstat öfver¬
flyttade lön uppgick till 1,080 Rdr, under sistlidet är med döden afgått och den före-
skrifna Ijensteindragningen verkställts, hade den nya Notarie-tjensten i stället blifvit tillsatt.
Som nu lönen för denna tjenst med 100 Rdr understeg det för Bokhållaregraden inom
håde Banken och Riksgälds-kontoret för närvarande bestämda belopp, så och under åbe¬
ropande af Rikets sednast församlade Ständers beslut angående löneförhöjningen för Bok-
hållarne vid Riksgälds-kontoret, har innehafvaren af meranämnde tjenst, Notarien G. Hög¬
lund, anhållit, att hans lön, från och med innevarande års början, jemväl måtte förhöjas
till 800 Rdr, helst samma tjenst, till följd af dels göromålens allmänna ökning inom detta
verk och dels tillkomna nya åligganden, vore af trägnare beskaffenhet, än som afsågs, då
indragningen af den med 380 Rdrs högre löneinkomst försedda lleferendarie-tjensten utaf
Rikets Ständer beslöts.
Då vid ofvanberörde förhållande någon framställning om löneförhöjning för den se¬
dermera tillsatta Notarie-tjensten icke kommit att ske i sammanhang med den under sist-
förtlutna riksdag sökta och tillstyrkta samt 'äfven beviljade tillökningen i Bokhållarelönerna,
och då nuvarande innehafvaren af denna, tjenst skulle ega grundad förhoppning om den
löneförbättring, hvilken hans vederlikar inom Banken erhållit, samt en löneförhöjning för
honom syntes destomera billig, som han hade mindre utsigt till befordran och ej vore i
åtnjutande af sådane sportler, som tjenstemännen vid sistnämnde verk, så hafva Fullmäk¬
tige tillstyrkt, att Notarielönen måtte från och med innevarande års början få utgå med
ett från 700 Rdr till 800 Rdr ökadt belopp.
Med hänsigt till hvad Fullmäktige sålunda upplyst och tillstyrkt, får Utskottet
hemställa,
att lönen för Notarien hos Riksgälds-kontorels Kommissariat måtte, till
utgående från och med detta år, å den nya afiöningsstaten uppföras med
Åttahundra Riksdaler, dock under dervid fästadt förbehåll, att bemälde
tjensteman underkastar sig skyldigheten att öfvertaga och bestrida de
göromål, som vid en möjligen skeende ny reglering af tjenslgöringen
inom Riksgälds-kontoret anses lämpligen kunna och böra honom åläggas.
24
Siats-Utskottets Utlåtande, IV:o ätiS.
3:o.
Angående ytterligare förhöjd aflöning för Bokhållaren i Riksgulds-kon-
lorets Bokslut skontor.
I anseende till den ökning uti bemälde Bokhållares göromål, som skulle uppkom¬
mit genom den honom numera ålagda skyldighet att föra de vidlyftiga så kallade lig-
garne öfver byggnadslånen till brandskadade städer, och då ej mindre Kassabokhållaren
vid Riksgälds-kontoret, än de Bokhållare inom Rikets Ständers Bank, hvilka innehade
”expeditionstjenster,” åtnjöto en lön af 800 Rdr och ett serskildt arfvode af 100 Rdr,
har Bokhållaren J. Wikström anhållit att, från innevarande års början, äfvenledes komma
i åtnjutande af ett sådant arfvode.
Denna ansökning hafva Fullmäktige yttrat sig ej kunna understödja, enär lönen
för den Bokhållaretjenst, Wikström innehade, under sednaste riksdag förhöjdes till dess
nuvarande belopp 800 Rdr och göromålen vid denna tjenst hvarken då ansågos så träg¬
na, att de föranledde någon framställning om ett dylikt arfvode eller sedermera i den
mån ökats, att tillräckligt giltiga skäl till en ytterligare löneförbättring förefunnos.
Med anledning af sökandens uppgift, angående den tillökning i göromålen, som
skyldigheten att föra liggarne öfver städernas byggnadslån förorsakat, anser Utskottet sig
böra upplysningsvis erinra, hurusom Rikets åren 1844 och 1845 församlade Ständer, till
förenkling och förminskning af bokföringsgöromålen inom Riksgälds-kontoret, förordnade,
att i stället för det dittills iakttagna bokföringssättet, enligt hvilket hvarje innehafvare af
byggnadslån skulle hafva sitt serskilda konto i kontorets årliga hufvudböcker, en för alla
sådana lån gemensam, under flera år fortgående, räkenskap borde upprättas; varande, till
följd af denna förändrade bokföring, enligt hvad 1847 års Revisorer upplyst, icke mindre
än 5 å 600, uti hufvudboken för år 1844 upptagna, konti uteslutna i 1845 och nästföl¬
jande års hufvudböcker. Omförmälde förändring synes således icke hafva medfört någon
ökning, utan tvertom en icke obetydlig minskning i göromålen inom Riksgälds-kontorets
bokslutskontor. Då nu härtill dessutom kommer, att, på sätt Fullmäktige erinrat, lönen
för den derstädes anställde Bokhållare under sednaste riksdag ökades, samt hvarken då
eller
Stats-Utskottets Utlåtande, N-.o 288. 25
eller vid 1841 års lönereglering något serskildt arfvode för denna tjensteman blifvit ifrå¬
gasatt, hemställer Utskottet,
att den derom nu gjorda ansökning må lemnäs utan afseende.
4:o.
ingående fortfarande arfvode för bestridandet af Kanslist-gör om dilén vid
Fullmäktiges Expedition.
Vid riksdagen åren 1831 och 1835 förordnade Rikets Ständer, att kanslist-tjensten
vid nyssnämnde Expedition skulle efter dåvarande innehafvares afgång indragas samt der¬
till hörande göromål öfvertagas af den vid samma Expedition anställde registrator och
arkivarie. Denna sålunda föreskrifna indragning blef vid tjenstens år 1844 inträffade le¬
dighet verkställd, men då kanslist-göromålen under tiden mer än fördubblats, och ensamt
renskrifningen af Fullmäktiges protokoll nära motsvarade det med dylika tjenster inom åt¬
skilliga andra allmänna embetsverk förenade renskrifnings-arbete, ansågos dessa göromål
då mera icke kunna registratorn och arkivarien åläggas, utan att hans förut egande tjenste-
åligganden komme att åsidosättas; hvarföre Rikets sistnämnde år församlade Ständer, efter
härom af Fullmäktige gjord anmälan, funno för godt att, intill slutet af påföljande eller
1847 och 1848 års riksdag, bevilja ett serskildt årligt arfvode af 500 Rdr för bestridandet
af de renskrifnings- m. fl. göromål, som ålegat den vid Fullmäktiges Expedition förut an¬
ställde kanslist; och blef tiden för detta arfvodes utgående af Rikets Ständer vid sednaste
riksdag förlängd till innevarande riksmötes slut. Som de förhållanden, hvilka föranledt
sagde arfvodes beviljande, ännu fortforo samt någon minskning i de efter kanslist-tjen-
stens indragning ytterligare ökade göromål vid Fullmäktiges expedition under den närma¬
ste framtiden icke skulle vara att förvänta, hvadan således ifrågavarande arfvodes fortsatta
utgående vore ett nödvändigt vilkor för samma göromåls vederbörliga bestridande, hafva
Fullmäktige hemställt, huruvida icke Rikets Ständer, på det frågan härom icke måtte be¬
höfva vid hvarje riksdag återkomma, ville medgifva, att merannämnde arfvode finge tills
vidare för dermed afsedt ändamål utbetalas.
I öfverensstämmelse med denna hemställan och med afseende derjemte å den vt-
Bih. till R. St. Prot. i850—5i. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 38 Haft. 4
26 Stats-Utskottets Utlåtande, iV:o 288.
terligare tillökning uti göromålen inom Fullmäktiges Expedition, hvilken åtskilliga under
innevarande riksdag vidtagna beslut komma att medföra, får Utskottet tillstyrka,
att det hittills beviljade serskilda arfvode af Femhundra Riksdaler årligen,
för bestridandet af de renskrifnings- m. fl. göromål, som ålegat den vid
denna Expedition tillförene anställde kanslist, må tills vidare, få fortfa¬
rande utgå.
5:o.
ingående arfvode för erforderligt biträde vid vahtgöringen samt uppass¬
ningen hos Fullmäktige och deras Expedition.
Efter år 1839 verkställd indragning af en ledigblifven, på Riksgälds-kontorets ordi¬
narie afiöningsstat dittills uppförd, kammardrängs-tjenst, hade, i enlighet med dåvarande
Fullmäktiges beslut, utaf den till gratifikationer anslagna summa, måst årligen användas
ett belopp af 150 Rdr för besörjandet af den vaktgöring och uppassning jemte öfriga hos
Fullmäktige och deras Expedition förefallande kammardrängs-göromål, som den indragna
tjenstens innehafvare haft sig ålagda. Härigenom hade således en betydlig del af berörde
”tili belöning för extra arbeten och till uppmuntran för extraordinarier” afsedda anslagssumma
medtagits för en jemnt fortfarande och följaktligen ingalunda tillfällig tjenstgöring; hvilket
åter medfört nödvändigheten för Fullmäktige att under tiden begagna den för sådant fall
utaf Stats-Utskottet vid en föregående riksdag antydda utväg, eller det disponibla gratifika-
tions-anslagets anlitande genast vid årets böljan för utbetalningar, hvilka blifvit beviljade
för serskilda arbeten eller extra tjenstgöring under näst föregångna är och derföre rätte¬
ligen bordt utgå af samma års anslagssumma. För att hädanefter kunna undvika sådana
anticipationer, genom hvilka det under nuvarande förhållanden i allt fall nog knappa gra-
tifikations-anslaget blefve för dermed afsedda ändamål än mera otillräckligt, och på det
nämnda anslags hela årliga belopp, 666 Rdr 32 sk., måtte kunna påräknas och användas för
extra arbeten eller biträden, som under det löpande året erfordrades, hafva Fullmäktige
hemställt, att, på sätt förut skett, med hänsigt till de göromål, hvilka tillhört en annan
jemväl indragen ordinarie tjenst vid samma verk, ett serskildt årligt arfvode, hvars belopp
Fullmäktige föreslagit till 150 Rdr, likaledes måtte för omförtnälda, äfven framgent erfor¬
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 288.
27
derliga, kammardrängs-biträde anvisas och å interims-aflöningsstaten uppföras, helst de
vaktbetjeningen vid Riksgäldskontoret tillhörande åligganden, efter hvad erfarenheten visat,
utan sådant serskildt biträde, icke skulle kunna fullgöras.
Med afseende å antalet af den vid Riksgäldskontoret anställda ordinarie vaktbetje-
ning och den aflöning, densamma, enligt gällande stat, åtnjuter, tror Utskottet sig kunna
antaga, att denna betjenings tjenstgöringsskyldighet bör för framtiden kunna så regleras,
att något serskildt årligt arfvode, utöfver härtill förut anslagna och disponibla medel, icke
kommer att oundgänligen erfordras för ofvannämnde kammardrängs-göromåls betridande,
och anser sig Utskottet, under sådan förutsättning, föranlåtet
afstyrka beviljandet af det för dessa göromål föreslagna arfvode.
Stockholm den 28 Juli 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Stats-UtsUottets Memorial, M 289.
1
M 289.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Juli ISSI, kl. 11 f. m.
Memorial, angående verkställd omröstning, i anledning af Riks-
Sldndens skiljaktiga beslut, rörande dels extra statsanslag
till föremål, tillhörande 1 :a, 4:de, öde, 6:te och 7:de huf-
mdtitlarne, dels angående utsockne frälsehemmanens i Hal¬
land skyldighet att erlägga rotevakansafgift.
Sedan de uti Stats-Utskottets memorialer N:ris 222, 261 och 281 afgifna
förslag till voteringspropositioner, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
dels rörande extra anslag till föremål, tillhörande l:a, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de
hufvudtitlarne, dels angående utsockne frälsehemmanens i Halland skyldighet, att
erlägga rotevakansafgift, blifvit af samtelige Riks-Stånden godkände, har förstärkta
Stats-Utskottet, i öfverensstämmelse med stadgandet i 69 § Regeringsformen, denna
dag anställt votering öfver förenämnde så lydande propositioner:
l:sta Voteringen
(enligt memorial JV2 222).
»Den, som bifaller, att en summa af 161,308 R:dr 13 sk. 3 rst., som åt¬
gått till inredning af DD. KK. HH. Kronprinsens och Kronprinsessans våning i
Kongl. Slottet samt för bosättping och anskaffande af sådana invenlariepersedlar,
hvilka finnas i behåll och äro att anse såsom statens tillhörighet, må från Riks¬
gäldskontoret utgå, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, kommer berörde anslag icke att beviljas.»
Voteringen har utfallit med 72 Ja och 47 Nej; och då alltså Ja vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
2:dra Voteringen
(enligt lista punkten i mern. M 261).
»Den, som till anskaffning af redskaps-, rid-, stall- och anspannspersedlar för
Bih. till R. St. Prof. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 Afd., 2 Band., 39 Baft. 1
2
Siats-Utskottets Memorial, JV? 289.
12-pundiga och 24~pundiga fältbatterierna, beviljar ett belopp af 22,000 R:dr
afräkningsvis, att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, från Riksgäldskontoret utgå»
voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer för nyssnämnde ändamål afräkningsvis be¬
viljat 20,000 R:dr att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, från Riksgäldskontoret utgå.»
Resultatet af omröstningen har varit 61 Ja och 38 Nej; och då således Ja
vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
3:dje Voteringen
(enligt 2:dra punkten i mern. JV° 261).
»Den, som vill, att till anskaffning af gevär Rikets Ständer må till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition anvisa en summa af 200,000 R:dr, att från Riksgälds¬
kontoret under åren 1851, 1852 och 1853, med en tredjedel årligen utgå», voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer till anskaffning af gevär anvisat till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition en summa af 160,000 R:dr, att frän Riksgäldskontoret
under åren 1851, 1852 och 1855, med en tredjedel årligen utgå.»
Voteringen har utvisat 64 Ja och 55 Nej; och då således Ja vunnit, hafva
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
4:de Voteringen
(enligt 3:dje punkten i mern. J\s 261).
»Den, som till anskaffning af nya pistoler beviljar ett anslag af 12,000 R:dr
att, stäldt till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, fran Riksgäldskontoret utgå, med
en tredjedel under hvartdera af åren 1851, 1852 och 1853», voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer afslagit det af Kongl. Majit till anskaffning
af pistoler äskade anslag 12,000 R:dr.»
Denna votering har utfallit med 61 Ja och 57 Nej, samt en sedel kasserad;
och enär således Ja vunnit, hafva Rikets Ständer beviljat ett anslag af 12,000
Slals-Ulskoltels Memorial, 209.
8
R:dr, att, stäldt till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, från Riksgäldskontoret utgå,
med V3:del under hvartdera af åren 1851, 1852 och 1853.
5:te Voteringen
(enligt 4:de punkten i mern. J\/s 261).
»Den, som bifaller det af Kongl. Majit till äldre gevärs förändring för slag-
krutsantändning äskade anslag 50,000 R:dr, att med en tredjedel årligen under
åren 1851, 1852 och 1855 från Riksgäldskontoret utgå», voterar
Ja;
den, det ej vill. voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer till äldre gevärs förändring för slogkruts-
antändning beviljat ett anslag af 25,000 Ridr, att med en tredjedel årligen un¬
der hvartdera af åren 1851, 1852 och 1853, från Riksgäldskontoret utgå.»
Vid öppnandet af voteririgssedlarne hafva befunnits 61 Ja och 58 Nej; och
då således Ja vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmande med Ja¬
propositionen.
6:te Voteringen
(enligt 5:te punkten i mern. 261).
»Deri, som till anskaffning af slagkrutshufvar beviljar ett anslag af 15,000
R:dr, att med en tredjedel årligen från Riksgäldskontoret utgå under åren 1851,
1852 och 1853», voterar
J a
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer til! anskaffning af slagkrutshufvar, anvisat
ett belopp af 10,000 Ridr, att med en tredjedel årligen från Riksgäldskontoret
utgå under åren 1851, 1852 och 1853.»
Voteringen har utfallit med 59 Ja och 60 Nej; och enär således Nej vun¬
nit, hafva Rikets Ständer till anskaffning af slagkrutshufvar anvisat ett belopp af
10,000 R:dr, att med Vsidel årligen från Riksgäldskontoret utgå under åren 1851,
1852 och 1853.
7:de Voteringen
(enligt 6:te punkten i mern. JVs 261).
»Den, som för fortsättande af fästningsarbetena vid Waxholm, Carlsten och
Carlskrona vill anvisa för innevarande år, utöfver de af Rikets nu församlade Skarin
4
Stals-Utskollels Memorial, JYi 289.
der för berörde ändamål redan beviljade 73,000 Ridr, ytterligare 30,000 R:dr
samt för hvartdera af nästkommande två år 103,000 Ridr, att af Kongl. Maj:t
efter omständigheterna fördelas», voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer för fortsättningen af fästningsarbetena vid
Waxholm, Carlsten och Carlskrona beviljat ett anslag af 223,000 R:dr, att, med
afdrag af de 73,000 R:dr, som för år 1831 redan blifvit beviljade, med 73,000
R:dr under hvartdera af åren 1832 och 1833 från Riksgäldskontoret utgå, att af
Kongl. Majit efter omständigheterna fördelas.»
Resultatet af omröstningen har varit 62 Ja och 37 Nej; och då Ja således
vunnit, hafva Rikets Ständer för fortsättande af fästningsarbetena vid Waxholm,
Carlsten och Carlskrona anvisat för innevarande år, utöfver de af Rikets nu för¬
samlade Ständer för berörde ändamål redan beviljade 73,000 R:dr, ytterligare
30,000 R:dr samt för hvartdera af nästkommande två år 103,000 R:dr, att af
Kongl, Majit efter omständigheterna fördelas.
8:de Voteringen
(enligt 7:de punkten i mern. Jtä 261).
»Den, som bifaller ett anslag af 600,000 R:dr, att med en tredjedel under
hvartdera af åren 1831, 1852 och 1853 från Riksgäldskontoret utgå, för att an¬
vändas till kompletterande af förråderna samt de skepp och fartyg, hvilka Kongl.
Majit anser förtjena till krigsbruk göras användbara, äfvensom till andra för krigs—
materielens iståndsättande oundgänglige mindre arbeten», voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer beviljat 500,000 R:dr, att med en tre¬
djedel under hvartdera af åren 1851, 1852 och 1853 från Riksgäldskontoret utgå,
för att användas till kompletterande af förråderna, samt de skepp och fartyg, hvilka
Kongl. Majit anser förtjena till krigsbruk göras användbara, äfvensom till andra
för krigsmaterielens iståndsättande oundgänglige mindre arbeten.»
Och som denna votering utfallit med 60 Ja och 59 Nej; samt Ja alltså vun¬
nit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
9:de Voteringen
(enligt 8:de punkten i mern. M 261).
»Den, som, lika med Stats-Utskottet, anser, att det af Kongl. Majit till för¬
bättring af Landskrona hamn äskade anslag icke bör beviljas», voterar
Ja;
Slats-Ulskollets Memorial, JVg 289.
5
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer, till förbättring af Landskrona hamn, be¬
viljat ett anslag af 54,756 Ridr 52 sk., att frän Riksgäldskontoret utgå, emot
vilkor, att, innan anslaget lyftes, full säkerhet ställes derför, att hamnbyggnads¬
arbetet varder, efter uppgjord och af Kongl. Majit fastställd plan, utan vidare bi¬
drag af statsverket, vederbörligen fullbordadt.»
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 56 Ja och 83 Nej; och
då således Nej vunnit hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositio¬
nens innehåll.
10:de Voteringen
(enligt 9:de punkten i mern. M 261).
»Den, som, lika med Stats-Utskottet, anser, att något anslag till förbättring
af hamnen vid Hjo icke bör bifallas», voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer till hamnbyggnad vid Hjo beviljat ett an¬
slag af 50,000 Ridr, att från Riksgäldskontoret utgå, emot vilkor, att, innan an¬
slaget lyftes, full säkerhet ställes derför, att hamnbyggnadsarbetet varder, efter upp¬
gjord och af Kongl. Majit fastställd plan, utan vidare bidrag af statsverket, veder¬
börligen fullbordadt.»
Som omröstningen gifvit till resultat 46 Ja och 73 Nej, samt följaktligen
Nej vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositio¬
nens lydelse.
11 :te Voteringen
(enligt 10:de punkten af mern. J>2 261).
»Den, som, lika med Stats-Utskottet, anser, att gjord begäran om anslag till
förbättring af hamnen vid Westerås icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda», voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer till förbättring af hamnen vid Westerås
beviljat ett anslag af 13,200 Ridr, att från Riksgäldskontoret utgå, med vilkor,
att, innan anslaget lyftes, full säkerhet ställes derför, att hamnbyggnadsarbetet var¬
der, efter uppgjord och af Kongl. Majit fastställd plan, utan vidare bidrag af stats¬
verket, vederbörligen fullbordadt.»
Bih. lill R. Sl. Prol. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 2 Band., 59 Baft. 2
6 Stats-Utskoitels Memorial, Jtä 289.
»
Denria votering har utfallit med 42 Ja och 77 Nej; och som Nej alltså vun¬
nit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
12:te Voteringen
(enligt llite punkten uti mern. JVs 261).
»Deri, som beviljar det af Kongl. Majit för ombyggnad af Tranebergs bro
äskade anslag 48,000 R:dr, att från Riksgäldskontoret utgå», voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »hafva Rikets Ständer afslagit det för ombyggnad af Tranebergs
bro äskade anslag.»
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 67 Ja och 32 Nej; och
då Ja således vunnit, hafva Rikets Ständer beviljat det af Kongl. Majit för ombygg¬
nad af Tranebergs bro äskade anslag 48,000 Ridr, att från Riksgäldskontoret utgå.
13:de Voteringen
(enligt mern. J\.e 281).
»Den, som, lika med Stats-Utskottet, anser, att en vid innevarande riksdag
väckt motion derom, att den utsockne frälsehemmanen i Halland, vid sisth riks¬
dag ålagde, rotevakansafgift, till 2/3:delar af det belopp, hvartill vakansafgiften lor¬
en båtsman efter gällande beräkningsgrunder i länet uppgår, måtte från och med
1831 upphöra, samt dessa hemman hädanefter endast anses skyldiga att extra ro¬
tering utgöra», icke bör till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar Nej;
Vinner Nej, »medgifva Rikets Ständer, med vidblifvande i öfrigt af Rikets
Ständers vid sisth riksdag fattade beslut i ämnet, att den utsockne-frälsehemmanen
i Halland då ålagde rotevakansafgift må från och med år 1832 nedsättas till hälften
af det belopp, hvartill vakansafgiften för en båtsman i länet uppgår, enligt de före¬
skrifter och beräkningar, som nu följas och framdeles i behörig ordning kunna
meddelas och antagas till efterrättelse; samt att underdånig skrifvelse derom till
Kongl. Majit aflåtes.»
Som denna votering utfallit med 67 Ja och 32 Nej, samt följaktligen Ja
vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens
innehåll.
Hvilket allt förstärkta Stats-Utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 28 Juli 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1831.
Stais- Utskottets Utlåtande, N:o 290.
1
m:o 290.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 29 Juli 1851, kl. 6 e. ui
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om afskrifning
utaf en uppbördsbrist kos numera aflidne Kronofogden
J. M. Huss.
<./■ ap
Från Bondeståndet liar till Slats-Utskoltet blifvit remitterad en af Riksdagsfullmäktige!!
Johan Hörnfelt från Westernorrlands län väckt motion, hvaruti, under anförande huf¬
vudsakligen deraf, att, sedan numera aflidne Kronofogden J. M- Huss blifvit genom Konun¬
gens Befallningshafvandes i Westernorrlands län utslag den 7 Maj 1846 förpligtad, att er¬
sätta en uppbördsbrist af 2.356 r:dr 30 sk., utgörande oredovisada undsättnings-kreditiv-
medel efter 1831, 1833 och 1837 årens missväxter och detta beslut, genom Kammar¬
rättens utslag den 10 April 1848 samt Kongl. Maj:ts nådiga utslag den 31 Juli nästlidet
år, vunnit fastställelse; men bemälde Kronofogdes i mycket knappa omständigheter efter-
lemnade sterbhusdelegare skulle derigenom oförskyldt försättas i en ganska beklaglig be¬
lägenhet och, enligt hvad olaf Kongl. Maj:ts nådiga utslag upplystes, dessa medel aldrig a!
Huss uppburits, utan dels varit under uppbörd af andre personer, dels blifvit till Lands-
höfdioge-embetet insände, ehuru qvitto derå icke lärer erhållits, motionären föreslagit, att, på
grund af de kända förhållandena med kreditiv-medlens förvaltning under ifrågavarande tid
inom nämnde län samt den af Kronofogden Huss i allt öfrigt visade ordentlighet och nog-
granhet i sin tjenstebefattning, Rikets Ständer inålte medgifva, att berörde uppbördsbrist
må uti räkenskaperne afskrifvas, äfvensom att Rikets Ständers beslut derom och om sterb-
husdelegarnes deraf följande befrielse från ersättning måtto Kongl. Majit underdånigst
meddelas.
Sik. till H. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 40 Höft.
2 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 290.
Af Kongl. Maj:ts ofvanberörde nådiga utslag liar Utskottet inhemfat, att, sedan Lands¬
kontoret i Westernorrlands län upprättat specificerade restlängder å de i länets socknar
utestående fordringar af så kallade undsätlnings-kreditiv-medel efter 1831, 1833 och 1837
årens missväxter, med ledning af hvilka längder vederbörande Kronofogde blifvit anbefalld,
att å sockenstämma verkställa undersökning eller restransakning samt derefter inkomma
med redovisning för nämnde medel, hade, med anledning af sådan utaf Kronofogden Huss
afgifven redogörelse för Norra Ångermanlands fögderi, Landskamereraren i länet, å tjenstens
vägnar, anmärkt och yrkat, att, då uti nämnde räkenskaper all redovisning saknades för 179
r:dr 16 sk. af 1832 års statslån til! Arnäs socken, Huss, hvilken haft sig ålagdt, att med¬
len uppbära och redovisa, borde för nämnde belopp ansvara, och att enär, hvad anginge
Nordingrå socken, numera aflidne Länsmannen L. Norberg, enligt skedd undersökning
och företedde handlingar, uppburit 2,083 r:dr 30 sk., som icke kommit Iand!ränteriet till
godo, Huss, under hvars ansvar denna uppbörd s<kett, måtte samma belopp ersätta, hvar¬
förutan i den med Huss den 31 December 1845 upprättade balans-räkning, blifvit honom
påförd redovisningsskyldighet för 93 r:dr 32 sk. af det Ullångers socken beviljade under¬
stöd. Efter det Huss i afgifne förklaringar bestridt all ansvarighet ej mindre för de 179
r:dr 16 sk., som för Arnäs socken voro oredovisade, och hvilken icke Huss, utan Expedi-
tionsfogden E. A. Wahlström skulle hafva uppburit, samt för de 2,083 r:dr 30 sk.,
hvilka ännu voro för Nordingrå socken oguldne och, enligt hvad Huss förmenat, borde,
såsom icke til! honom influtne, erläggas af vederbörande socknemän, som derföre borgat,
än ock för de Huss för Ullångers socken påförde 93 r:dr 32 sk., dem ban, efter sitt före¬
gifvande, skall, genast efter deras emottagande, öfversändl till landtränteriet, bode Konun¬
gens Befallningshafvande i förenämnde län, genom utslag den 7 Maj 1846, sig utlåtit: att
ehuru, hvad först anginge de af 1832 års medel oredovisade 2,683 r:dr 30 sk. för Nor¬
dingrå socken, hvilka aflidne länsmannen Norberg i lifstiden uppburit och förskingrat, det
förekommit, hvad äfven Huss åberopat såsom skäl för sitt frikännande, att, sedan Kongl.
Maj:t, efter 1831 års missväxt, i nåder beviljat ifrågavarande undsättnings-lån, Konungens
Befallningshafvande ålagt de församlingar, som af dessa lån ville sig begagna, att med be¬
hörige på sockenstämmobeslut grundade anmälanden lill Konungens Befallningshafvande in¬
komma, hvarefter medlen finge lyftas, utan att Kronofogdarne hade att sig dermed befatta;
att då under den 19 Mors 1833 Konungens Befallningshafvande aflåtit ordres till desse
sistnämnde om indrifvande af utestående undsättningsmedel, de dermed följaktige restläpg-
Stais- Ut s k o (le/s Utlåtande, N:o 290. 3
der endast varit summariskt» och upptagande hvarje församlings skuld i en summa, äfven¬
som att de restlängden som åberopats såsom följaktige Konungens Befallningshafvandes
ordres i Februari månad 1837, icke desamma åtföljt, hvarigenom, och i saknad af specifika
restlängden Kronofogdarne lemnats i okunnighet, hvilka låntagarne voro och för hvilka be¬
lopp de häftade, samt att Konungens Befallningshafvande, genom såväl förut som sedermera
utfärdade allmänna kungörelser, uppmanat de restskyldige att inbetala sina återstående
skulder antingen till landtränteriet eller till kronofogden, hvilka föreskrifter visserligen för¬
svårat möjligheten för denne att vid uppbörden iakttaga vederbörlig kontroll oell tillsyn,
hvarförutan ändamålsenliga åtgärder till medlens indrifvande icke kunnat vidtagas; likväl
och som de från Konungens Befallningshafvande i ämnet aflåtne ordres tydligen innehöllo,
den af den 19 Mars 1833, det Kronofogdarne skulle ega att de utestående medlen å de
bestämda betalnings-terminerne uttaga och indrifva samt i landtränteriet, efter hand och i
den mån de inflöto, lefverera, att dervid noga urskilja, för hvilken eller hvilka socknar
lefvereringarne skedde, med utsatt belopp för hvardera, äfvensom att å serskilda reversaler
upptaga de medel, som varit utlånade mot borgen eller gemensam ansvarsförbindelse, och
de, för hvilka annan säkerhet än personlig återbetalningsskyIdighet icke varit ställd, samt
den under den 31 December 1835 aflåtne ordres, att, sedan det af Kongl. Maj:t den 7
December 1833 i vissa fall medgifna ytterligare betalnings-anstånd dåmera tilländalupit,
Kronofogden förständigades alt de i restlängderne upptagne till slutlig betalning, (ölfallne
skulderne, med iakttagande af förenämnde ordres och i öfrigt meddelade föreskrifter, skynd¬
samt uttaga och i landtränteriet lefverera, hvarförutan Kronofogden genom ordres den 31 De-,
cember 1836, då allt vidare anstånd med liqviden för ifrågavarande restantier var tillända—
lupet, blifvit erinrad om skyndsamt fullgörande af ofvanberörde ordres den 31 Mars 1835 samt
genom ytterligare ordres den 31 Mars 1838 erhållit befallning att, för slutliga indrifvandet
och lefvererandet i landtränteriet af då ännu i fögderiet utestående spanmålsundsältnings-
lån sedan 1831 och 1833 årens missväxter, vidtaga kraftiga och lagliga åtgärder; alltså och
emedan dessa ordres, hvilka icke blifvit annorlunda återkallade eller inhiberade än genom
en redan den 25 Oktober 1833 från dåvarande Landshöfdingen i länet aflåten enskild skrif¬
velse, hvilken dock endast innehöll, att, i afseende till en då tillämnad underdånig framställ¬
ning om förlängdt anstånd med berörda statslåns inbetalning, inga utmätningar tills , vidare
skulle verkställas, ostridigt utmärkte ett direkt åliggande för kronofogden, att med dessa
medels indrifvande taga enahanda befattning, som med kronouppbörd i allmänhet och för
4 Sats-Utskottets Utlåtande, N:o 290.
redovisningen vara underkastad enahanda ansvar, som för särlan upphörd; thy och dä härtill
kontme, alt Kronofogden Hliss gifvit ordres till Länsmannen Norberg, att medlen infor¬
dra och till landtmäleriet öfversända, samt efter Norbergs död till dennes efterträdare i
tjensten, att indrifva de år 1838 ännu återstående restantier, hvilka af fluss vidtagna åtgär¬
der, dem han vid fölhör vidgått, jemte den omständighet, att Nordingrå socknemän i Nor~
bergs konkurs bevakat sina till honom betalda skulder å statslånet, ovilkorligen förpligta*
Huss, att med yttersta uppmärksamhet följa och kontrollera verkställigheten af samma or¬
dres; pröfvade Konungens Befallningshafvande, på grund af åberopade författningar, enligt
hvilka Kronofogde vore för sådana medel, som af Länsmän uppbäras och förskingras, i för¬
sta hand ansvarig, helst då han, såsom förhållandet här funnes vara, under längre tid lem¬
na! länsmännens tillgöranden för medlens uttagande utan uppmärksamhet, kontroll eller till¬
syn, skäligt att de för Nordingrå socken oredovisade undsåttnings-medel 2,083 r:dr 30 sk.
till betalning fastställa, äfvensom vidkommande bristen för Arnäs socken 179 r:dr 16 sk., för
hvilken summa all redovisning saknades och slutligen för Ullångers socken 93 r;dr 32 sk.,
dem Huss erkänt sig hafyo uppburit, utan att vid Ievereringen till landtränteriet derå er¬
hållit qvitto, Huss på ofvan anförda skäl ålades att samma medel ersätta, utgörande således
hela den fastställda uppbördsbristen tillsammans 2,356 r:dr 30 sk. banko, hvilka Huss för-
pligtades utgifva jemte derå upplupen eller upplöpande ränta; honom dock öppet lemnadt,
alt af Norbergs efterlemnade tillgångar söka ersättning för hvad af Nordingrå sockens stats¬
skuld blifvit ådömdt samt att tillgodonjuta den utdelning i dennes konkursmassa, som Nor¬
dingrå socknemän kunde redan hafva tillkommit eller framdeles tillfalla.
Sedan Kammar-rätlen, hvars pröfning förberörde utslag blifvit underställdt och hvarest, ef¬
ter det Kronofogden Huss aflidit, hans sterbhusdelegare sig besvärat, genom utslag den 10 April
1848 sig utlåtit, alt enär klagandernas förmenande, att ansvarighet vore Huss ålagd jemväl
för don del af Nordingrå sockensmäns skuld, som vid saknad tillgång hos desse bordt af-
skrifvas, destomindre förtjenade afseende, som fråga här endast vore om ersättning af me¬
del, hvilka, utaf de ersättningsskyldige redan erlagde, blifvit af Länsmannen Norberg i lifs¬
tiden förskingrade, och således, på grund af de förstnämndes derefter inträffade oförmåga
att samma medel för andra gången gälda, ej kunde till afskrifning befordras, fann Kammar¬
rätten annan ändring i Konungens Befallningshatvandes beslut ej kunna ega rum, än att af
anförda skäl någon ränta å det ådömda beloppet icke till betalning fastställdes; och har slut¬
ligen Kongl. Moj:t, uppå anförda underdåniga besvär samt efter infordrande af underdåniga
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 290. ti
förklaringar och yttranden, genom utslag den 31 Juli 1850 i nåder förklarat skäl till ändring
i Kammar-rättens utslag icke vara anfördt.
Af tillgänglige handlingar är derjemte upplyst, att efter Kronofogden Huss, som den 9
Maj 1846 med döden afgått, efterlemnande enka och åtta barn, utgjorde boets behållna till¬
gång enligt bouppteckning 2,996 r:dr 5 sk. 10 r:st; att Nordingrå socknemän väl blifvit
genom dom den 11 Mars 1839 i Kronolänsmannen Norbergs konkursmassa tilldömde
betalningsrätt för 3,028 r:dr samt att hvad som deraf utur konkursmassan utdelats, skulle
blifvit å den primitiva skulden afräknadt, så att, då vidare tillgång i berörda konkursmas¬
sa numera saknades, sterbhusdelegarne efter Kronofogden Huss skulle komma att vidkän¬
nas hela det dem ådömda belopp.
Ehuruväl Kronofogden Huss haft åliggande att tillse undsättnings-medlens behöriga
leverering och redovisning samt dessa medel blifvit af undsättnings-tagarne inbetaide, så
enär dock härvid förekommer, dels att af det ifrågavarande beloppet blifvit utaf Kronofogden
Huss sjelf uppburne endast 93 rtdr 32 sk., hvilken summa likväl skall blifvit till landt-
ränteriet levererad, dels att bestämmelserna angående dessa undsättningslåns indrifvande
möjligen kunnat lemna rum för tvekan om rätta tillämpningen deraf, så att Kronofogden
kunnat vara i ovisshet om, huruvida levereringen till landt-ränteriet borde af honom sjelf
ombesörjas eller icke, har Utskottet, ined afseende jemväl å sterbhusets torftiga belägenhet,
ansett sig böra föreslå,
att Rikets Ständer medgifva, att den genom Kongl. Majlis nådiga ut¬
slag af den 31 Juli 1850 Kronofogden Huss ådömde ersättningsskyl¬
dighet af 2,356 r:dr 30 sk. må hans sterbhusdelegare eftergifvas och
dessa medel uti kronans räkenskaper afskrifvas, samt att, i händelse
Rikets Ständer härtill lemna bifall, undeidånig skrifvelse i ämnet
till Kongl. Maj:t aflåta.
Stockholm den 28 Juli 185!.
Reservationer:
af Ilen voti Troil, Doktor Stenhammar, Herrar Gråå och Vsern, hvilka såsom deras
Reservation antogo Inkomst-afdelningens förslag till Utlåtande af följande innehåll:
Bi/t. lill fl. St. Fröt. 1850 fy 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 40 Helft. 2
6 Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 290.
”Enär Kronofogden Huss haft åliggande att tillse undsättnings-medlens behöriga leve-
iering och redovisning samt dessa medel blifvit af undsättningstagarne inbetaide, har väl
Utskottet, då i fråga om afskrifning deraf vederbörande embetsmyndigheter icke haft till¬
fälle att sig yttra och förslag derom blott af enskild motionär blifvit framstäldt, väl funnit
betänkligt, att den föreslagna afskrifningen tillstyrka; men då härvid förekommer, dels att af
det ifrågavarande beloppet blifvit utaf Kronofogden Huss sjelf uppburne endast 93 r.dr
32 sk., hvilken summa likväl skall blifvit tili tandt-ränteriet levererad, dels att bestämmel ¬
serna angående dessa undsättningslåns indrifvande möjligen kunnat lemna rum för tvekan
om rätta tillämpningen deraf, så att Kronofogden kunnat vara i ovisshet om, huruvida le-
vereringen till Landt-ränteriet borde af honom sjelf ombesörjas eller icke, har Utskottet,
med afseende jemväl å sterbhusets torftiga belägenhet, ansett sig böra föreslå Rikets
Ständer,
att i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, efter det veder¬
börande blifvit hörde och derest sterbhuset efter Kronofogden Huss
finnes förtjent af någon eftergift, i derom till Rikets näst sammanträ¬
dande Ständer aflåta nådig proposition, samt att Kongl, Majit i nåder
ville låta med de sterbhuset ådömda medlens uttagande emot nödig
säkerhet under tiden anstå."
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1851
'SlaH-Uteåotlets Utlåtande., N:o .224,
1
N:o 291.
Ask. till Exp.-UUk. dea 2 Augusli 1851, -kl. 1 t, m
Utlåtande, angående inhägnandet af den obebyggda plat¬
sen emellan Riksgälds-kontorets hus och Rid¬
dar holms-kanalen samt anläggningen af en kaj-
eller strand-mur vid samma kanal.
(Rgd:s. Afd.)
Under sednast förflutna riksdag beslöto Rikets Ständer, att uthusbyggnader¬
na å den med Riksgälds-kontorets hus förenade samt mellan detta hus och Riddar-
holms-kanalen belägna tomt skulle nedrifvas och borttagas samt för sådant ändamål,
på föreskrifvet sätt, försäljas, med undantag likväl af de under den ena byggnaden
befintliga källarhvalf, hvilka ansågos böra för Riksgälds-kontorets räkning bibehållas
samt förses med en ändamålsenlig betäckning i samma plan, som den öfriga gården.
Deremot funno Rikets Ständer icke för godt bifalla en då tillika gjord framställning
om öfverlåtelse till Stockholms stad, för allmänt begagnande, af nämnde tomtedel pä
Bik. lill M. St. Prat. tS50 f iS5i. 4 Sami., i Å(d., 2 Band., U Hdft. 1
2 Slats-U Iskottets, Utlåtande, iV:o 291.
ett afstånd af 27 alnar från Riksgälds-kontorets hus, emot vilkor, att staden skulle
låta uppföra och bekosta ej mindre en mur af huggen gråsten, med parapet af gju¬
tet jern, samt en nedgångstrappa mellan den till staden afstådda och den af Riks-
gälds-kontoret bibehållna tomten, äu äfven ett högre jerngaller på huggen gråstens-
fot, med iukörsportar, vid södra sidan af samma tomt. Sedan frågan om denna öf¬
verlåtelse således förfallit, mcdgåfvo Rikets Ständer, att gårdsplatsen mellan sagde
hus och Riddarholms-kanalen fick, på Riksgälds-kontorets bekostnad, planeras och
med trädplantering förses samt för öfrigt på lämpligt sätt apteras.
Enligt fullmäktiges i Riksgälds-kontoret, vid innevarande riksdags början, till
Rikets Ständer afgifna berättelse, hade det meddelade beslutet, angående ofvannämn—
de uthusbyggnaders borttagning blifvit verkstäldt och största delen af gårdsplatsen
derefter jemnad samt besådd med gräsfrö; men den slutliga planeringen af denna
plats jemte trädplanteringen å densamma, äfvensom en strandmurs anläggning vid
kanalen, hade ansetts böra uppskjutas i afvaktan å afgörandet af väckta frågor om,,
antingen samma kanals betäckning för uppförandet af en uy bro mellan staden och
norrmalm, eller en gatas anläggning längs efter kanalens vestra sida..
Sedermera hafva fullmäktige, uti skrifvelse till Stats-utskottet af den 5 näst-
lidne Juni, anmält, att Stockholms stads Dtätsel-kommission hos fullmäktige gjort
hemställan om borttagning af det gamla och förfallna trädplanket omkring cu del af
merberörde tomt och tomtens ändamålsenliga ordnande, så att densamma erhölle ett
sådant utseende, sorn af omständigheterna påkallades. Redan innan denna hemstäl¬
lan gjordes, hade fullmäktige gått i författning om ifrågavarande planks borttagande,
Utom den del deraf, sorn vöre uppförd vid södra ändan af tomten samt hindrade jor¬
dens nedrasning på dfen nedanför liggande kajen och deu öppna så kallade Riddar-
holmsplauen, och hvilken del af planket måste qvarstå till dess jordvallen, kunde på
annat sätt betäckas, helst saknaden af en sådan betäckning skulle göra den obebygg¬
da tomtens utseende från derinvid befintliga öppna platser ännu vanprydligare. Der¬
jemte hafva fullmäktige* beträffande Drätsel-kommissionens hemställan, angående ord¬
nandet af den numera obebyggda delen utaf Riksgälds-kontorets tomt, yttrat, att
för sådant ändamål och för denna öppna gårdsplats försättande i ett sådant skick,
att densamma motsvarade allmänhetens skäliga anspråk på en staten tillhörig och
till lokal för ett allmänt embetsverk anvisad egendom uti en af de mest besökta
itiat3-Vt.Ho/fih tillåtande, K:n 2.9/.
3
Sami för öfrig! bäst ordnade och bebyggda delarne af hufvudstaden,'vore det ovilkor¬
ligen nödvändigt, att en kaj eller straudmur anlades invid nämnde kanal. De flera
serskilda förslag, hvilka tid efter annan blifvit uppgjorda till ordnandet och planerin¬
gen af samma plats, hade också öfverensstämt i förutsättningen att en dylik mur
skulle komma att derstädes anbringas; varande, till stöd för den yttrade åsigten om
nödvändigheten häraf, tillika anfördt: att Riddarholms-kanalen både midt emot och
bredvid den Riksgälds-kontoret tillhöriga gård vöre omgifven af murar eller kajer; att
saknaden äfen kaj-mur utanför Kiksgälds-kontorets egendom derföre komme att blif¬
va synnerligen märkbar och missprydande; att, i anseende till vattenhöjdens förän¬
derlighet ej allenast vår- och höst-tiden, utan äfven dessemellan, den närmast ka¬
nalen belägna stranden svårligen kunde bibehållas i städadt skick, så vida icke den
lösa jorden vid den än stigande, än fallande vattenytan vore genom en sådan mur
betäckt; samt att gårdsplanen, ifall den invid kanalen skulle sänkas ända ned till
vattenytan, komme att erhålla en alltför betydlig sluttning, hvilken möjligen skulle
försvåra det återstående planeringsarbetet och de föreslagna trädplanteringarnes verk¬
ställande på ett ändamålsenligt sätt, helst denna sluttning först kunde vidtaga ne¬
danför de under nordvestra delen af gården befintliga källarhvalf. Vidare och under
åberopande af derför uppgjordt kostnadsförslag, hafva fullmäktige upplyst, att en på
dubbelt lager af 9 turn tjocka furubjelkar, med förankring på 9 serskilda ställen, upp¬
förd mur af 3| alnars höjd och 4 alnars bredd i botten samt 3 alnar i öfra kanten
och bestående af huggen sten på den åt kanalen vettande sidan, skulle kosta 8,600
T:dr. Dessutom hafva fullmäktige erinrat, hurusom, enligt stadgandet i 12 § af Kongl.
Maj:ts, under den 5 November 1842 utfärdade, Byggnads-ordning för Stockholms
stad, „hvarje tomt skall med stängsel förses“; till följd af hvilket stadgande och då,
efter hvad erfarenheten redan visat, några planteringar å oftanämnde gård icke kun¬
na skyddas och bibehållas, med mindre densamma varder inhägnad, ett jernstaket på
gråstensfot med grindar syntes böra uppföras mellan sydöstra hörnet af Riksgälds-
kontorets hus samt Riddarholms-kanalen och ett dylikt lägre staket anbringas på den
föreslagna kaj-muren. För dessa 2:ne staket skulle kostnaderna, oberäknad! hvad
som kunde komma att belöpa för stenfoten, uppgå till 942 r:dr.
Med hänsigt till nu anförda förhållanden och då ifrågavarande arbetens
verkställighet, efter erhållen påminnelse från vederbörande myndighet om vidtagan¬
4 Stats -Utskottets Utlåtande, jY:o 291.
det af de för gårdsplatsens inhägnad och ordnande erforderliga åtgärder, syntes så
mycket mindre böra eller kunna vidare uppskjutas i afbidan å besluten angående
den nya brons eller gatans anläggning, som det skulle vara osäkert om och när nå-
gotdera af de härom framställda förslagen kunde komma att utföraSj hafva fullmäk¬
tige tillstyrkt, att en kaj-mur af huggen sten med jernstaket,. i enlighet med ofvan-
åberopade, af byggmästaren C. Hallström uppgjorda,, förslag matte,, på KiksgaIda¬
li ontorets bekostnad, få uppföras vid Riddaiholmskanalen, helst en sådan mur för¬
modades blifva mest prydlig och ändamålsenlig saint starkare och varaktigare, än
en annorlunda, möjligtvis med mindre kostnad förenad, mur; hvadan, efter fullmäk¬
tiges åsigt, något hufvudsakligt afseende icke borde fästas å det högre kostnads-
beloppet. Men för den händelse, att den uppgifna kostnaden ändock skulle af Ri¬
kets Ständer cnses vara alltför betydlig och dess belopp således utgöra ett hinder
emot Rikets Ständers bifall till arbetets företagande, hafva fullmäktige hemställt om
en sådan förändring i det föreslagna sattet för murens uppförande, att densammas
yttre sida> i likhet med den nya strandmuren på Skeppsholmen, komme att bestå
af tuktad gråsten med betäckning af huggen granit, hvarigenom kostnadssumman
kunde nedsättas till 7500 r:dr; för hvilket belopp Hallström förbundit sig att. med
denna förändring, verkställa de i kostnadsförslaget upptagna arbeten. Slutligen haf¬
va fullmäktige anhållit att få gå i författning om ifrågavarande arbetens; ofördröjli-
ga verkställande i öfverensstämmelse med det förslag, som kunde varda af Rikets
Ständer godkändt, samt att, i fall något antagligt lägre entreprenadanbud derå icke
erhöllss, få roed Hallström afsluta kontrakt om samma arbetens utförande på det
sätt och emot det pris, hvartill han sig förbundit.
Vid denna f.ågas behandling, har Utskottet funnit nödigt inhemta officiel
upplysning, huruvida något sådant beslut blifvit af vederbörande fattadt elier några
sådana omständigheter i afseende på verkställigheten förekommit, att ofvanomför-
gnälda förslag, angående antingen Riddarholmskanalens betäckning för uppförandet
af en ny bro emellan staden och norrmalm eller anläggningen af en gata längs ef¬
ter denna kanals vestra sida, kunde för det närvarande anses hafva förfallit. Efter
derom af fullmäktige i Riksgäldskontoret, enligt Utskottets anmodan, gjord förfrå¬
gan, har Drätselkommissionen meddelat följande svar och upplysningar: Stockholms
Stads Magistrat och Borgerskapets Äldste hade visserligen beslutat, att en bro mel-
Stats-Utskoltets VItå!ande, JVre c 91.
t»
o
Fan stade» och norrmalm skulle anläggas från Riddarhusgränden till Tegelbacken;
men vid förekommen fråga om verkställigheten af detta, utaf Kongl. Maj.t i nåder
bifallna, brobyggnadsföretag, hade förslag blifvit väckt om en annan riktning för den
nya bron, sfi alt den komme att få sin sträckning från Tegelbacken till Strömsborg
och derifrån till Riddarholmsbron,. för hvilket ändamål Riddarholmskaiialen borde
förses med en så kallad kulvert eller ett hvalf, hvarigenom densamma öfvertåekles,
Under öfverläggningarne härom hos Magistraten och Borgerskapets Äldste hade äf¬
ven åtskilliga andra förslag framkommit, åsyftande hufvudsakligen att bereda sam¬
ma riktning för bron, med undvikande likväl af kanalens öfverbyggnad. Detta ären¬
de hade sedermera blifvit öfverlemnadt till utsedde konwnitterade, hvilkas yttrande
ännu ej afgifvits. Men em ock, vid frågans slutliga pröfning, förslagen om Riddar—
holmskanalens betäckning eller en gatas anläggning vid vestra sidan deraf skulle
bifallas, komme dock i allt fall en brobyggnad i nämnde riktning att blifva beroen¬
de af de utvägar, som kunde förefinnas för anskaffningen af härtill erforderliga me¬
del, helst stadskassans tillgångar icke medgåfvo något anslag för sådant ändamål;
hvarföre oell med afseende å nu pågående kostsamma arbeten vid andra uppgifna,
hufvudsakligen för den allmänna trafiken erforderliga och högst vigtiga, arbetsföre¬
tag, hvilka endast af brist på tillgångar för kostnadernas bestridande måst uppskju¬
tas, Drätsel-kommissionen emotsåge, att den tidepunkt vöre aflägsen, då en brobygg¬
nad mellan norrmalm och staden tilläfventyrs kunde sättas i verket.
Vid det af Drä'sel-kommissionen uppgifna förhållande, måste således frågan
om och huruvida den del af Riksgälds-kontorets tomt, der den föreslagna kaj-muren
skulle uppföras, framdeles kan komma att erfordras för utförandet af ofvannämnde
broauläggning, ännu anses oafgjord; och torde derföre Rikets Ständer, sedan de
härom erhållit kännedom, finna mindre lämpligt att, genom beslutandet af en dylik
kostsam murs uppförande, försvåra eller motverka företagandet af en ifrågaställd
brobyggnad, som ostridigt skulle komma att underlätta den allmänna kommunikatio¬
nen mellan hufvudstadens serskilda delar och åt rörelsen derstädes bereda e» ökad
liflighet. Dessutom förekommer härvid en annan omständighet, hvilken ej; heller
torde böra af Rikets Ständer förbises. Redan under sednaste riksdag anmäldes och
vitsordades nyttan och behofvet för hufvudstaden att vid den strand af Riddarholms-
kaualen, derom nu är fråga, erhålla en allmän landningsplats för båtar; och, enligt
' ' •' !■ '-.I • •••• •“ i J. il-. Ii ii Of »"« i!
•5/ofti UrskolMs Utlåtande, A.-« -291.
livad handlingarna för samma riksdag visa, antogs Set Tor gifvet, att Stockholms
stad, för beredandet häraf, skulle åtaga sig de betydliga kostnader, som den för så¬
dant ändamål då föreslaona vilkorlisfa öfvcriåtelsen af en del utaf oftaberörde tomt
O ~
k o ni me att medföra. Det härom framställda Förslaget blef likväl icke af Rikets Stän¬
der bifallet, emedan det ansågs betänkligt att med full eganderätt till staden afträ¬
da en tomtedel, hvilken, i anseende lill sin belägenhet, vöre företrädesvis tjenlig
och lämplig att för statens egen räkning begagnas, derest i en framtid några ytter¬
ligare byggnader måste för ett eller annat allmänt föremål uppföras. Utskottet för¬
modar dock, att enahanda betänklighet icke förekommer emot en tillfällig upplåtelse
till nämnde stad af en mindre del utaf samma tomt, under öförändradt bibehållande
af det allmännas egande- och dispositions-rätt deröfver. l)å härigenom, utan olä¬
genhet eller hinder för hela denna tomts nuvarande eller 'framtida användande på det
sätt, Rikets Ständer finna för godt förordna, en önskad och behöflig lättnad och be¬
qvämlighet för båt-trafiken inom hufvudstaden kail tifts vidare åstadkommas, har Ut¬
skottet ansett sig böra understödja ett inom Utskottet vackt förslag om anläggnin¬
gen af en strandgata nedanför ifrågavarande tomt, med en lägre kaj-mur invid ftid-
darholmskanalen, hvarigenom dessutom vattentillgången i kanalen vid inträffande
eldsvådor skulle blifva mera åtkomlig, an om én högre mur dervid uppfördes. Be¬
träffande åter tomtens inhägnande å den sida, som vetter åt samma kanal, så sy¬
nes denna inhägnad, med hänsigt till varaktighet och prydlighet, på det ändamåls-
enligaste sättet kunna verkställas medelst uppförandet af en mur utaf huggen grå¬
sten längs efter inre sidan af nyssnämnde strandgata, hvilken mur, på lämpligt stäl¬
le, borde genombrytas af en nedgångstrappa från gårdsplanen, med stängsel af jern-
grindar. Genom ett jernstakot på lägre stenfot, samt ett par grindar af jern, torde
jemväl den i Stockholms stads Byggnadsordning föreskrifne hägnad för samma tomt
mot den öppna platsen vid Riddarholmsfiron, på ett ändamålsenligt och jemförelse¬
vis mindre kostsamt sätt, kunna åstadkommas.
Hvad verkställigheten af dessa arbeten vidkommer, så och enär desamma,
med afseende å här ofvan uppgifna förhållanden, utan vidare uppskof, synas böra
företagas och utföras, anser Utskottet mest ändamålsenligt, att åt fullmäktige upp¬
drages att, under behörigt iakttagande af Rikets Ständers härom meddelade beslut,
Stats-U t skottets Utlåtande, A:o 291. 7'
ofördröjligen gå i författning om ifrågavarande arbetens verkställande, på det sätt
och. i den. ordning, fullmäktige lämpligast finna.
Utskottet får alltså föreslå:
l;o att, till landningsställe för båtar, en strandgata.af femton alnars breddj
med en lägre kaj-mur,, må anläggas långs efter Riksgälds-kontorets
tomt invid Riddarholms-kanalen;
2:o att denna strandgata, under oförändradt bibehållande af Riksgälds-
kontorets nuvarande egande- och dispositions-rätt öfver den plats,
der densamma varder anlagd, må tills vidare upplåtas till allmänt
begagnande för ofvnn omförmäldä ändamål;
3:o att mellan samma gata och den öfriga delen af nämnde tomt må,
såsom stödjemur för jordvallen å gården samt tomtens inhägnande
på denna sida, uppföras en mur af huggen gråsten, hvilken mur, på
lämpligt ställe, bör genombrytas af en, med stängsel utaf jerngrindar
försedd, nedgångstrappa från gårdsplanen till strandgatan;
4:o att ifrågavarande tomt, genom ett jernstaket på lägre stenfot samt
ett par grindar af jern, må inhägnas på den obebyggda sida deraf,
som gränsar tili den öppna platsen vid Riddarholmsbron;
5:o att den sålunda inhägnade delen af tomten nära vågrätt utjemnas,
samt ordnas och apteras för planteringar af träd och buskar:
6:o att fullmäktige i Riksgälds-kontoret må få sig uppdraget att, under
iakttagande af här ofvan meddelade bestämmelser, ofördröjligen gå
i författning om alla dessa arbetens utförande på det sätt och i den.
ordning, de lämpligast finna.
Stockholm den 28 Juli 1851'.
8
Slals-UUkottels VIWande, N:o 292.
]\:o 292.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 2 Augusti 1851, kl. 1 e. m
Utlåtande, i anledning a( erhållen ålerremiss af betän¬
kandet N:o 130, angående befrielse för Ma-
gasinsför rallar en i Warberg\ Anders Öhrvall,
från honom ådömd ersättningsskyldighet till
Ståts-verket.
(I A.)
Förenämnde betänkande, deruti Stats-utskottet, på anförde skäl, tillstyrkt Ri-
kets Ständers bifall till väckte motioner om befrielse för magasinsförvaltare!) i War¬
berg, Anders Öhrvall, från ett honom ålagdt ersättningsbelopp till Statsverket af 930
r:dr 26 sk. 7 r:st, är af Borgare- och Bonde-stånden bifallet, och bar Preste-stån-
det medgifvit den tillstyrkta eftergiften, så vidt den rörde Kongl. Maj:ts och kro¬
nans rätt; hvaremot Ridderskapet och Adeln återremitterat betänkandet, på grund
af anmärkningar, hufvudsakligen åsyftande, att den del af ersättningsbeloppet, som,
enligt författningarne, tillkommer advokatfiskal i Kammar-rätten såsom aktorats-
arfvode, bordt från eftergiften undantagas, äfvensom att någon restitution af hvad
som
Sto?s^Utikoltets Utlåtande, F:e 292,
9
»om å ersättningssumman redan till Slats-verket influtit, icke bordt magasinsförval-
taren Öhrvall tillerkännas.
Tvänne Riks-stånd hafva således ovilkorligen och ett Riks-stånd vilkorli¬
gen bifallit den tillstyrkta eftergiften 5 roen då billigheten synes påkalla, att Advo¬
katfiskal i Kammar-rätten kommer i åtnjutande af den honom, enligt 23 § af In¬
struktionen för Kammar-rätten af den 15 Oktober 1831, tillförsäkrade aktorats-provi-
sion, och numera upplyst blifvit,att en del af det ådöinda ersättningsbeloppet redan
roed 150 r:dr till Stats-verket influtit, får Utskottet tillstyrka Rikets Ständer att besluta,
att af de å ofvanberörde ersättningsbelopp till Stats-verket redan in-
flutne medel skall för Advokatfiskalens i Kammar-rätten räkning in¬
nehållas så stor del, som motsvarar den aktorats-provision, hvilken, på
grund af 23 § i Kongl. Kammar-rättens Instruktion den 15 Oktober
1831, skolat honom tillkomma, derest kronans berörda fordran i sin hal¬
het lill Stats-verket ingått.
Stockholm den 31 Juli 1851.
81A. lill & Si. Fröt. 1850 9 ISSI. 4 Sami, / A/d., 2 Band, 4I Väft. 8
TO
Stais-Utskottet» Utlåtande, N:o 293.
N:o 293.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Augusti 1851, hl. 1 e. ■».
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Be¬
tänkandet N:o 171, angående Kongl, 3Iaj:ts
Nådiga Proposition om tillåtelse för Nya Troll¬
hätte Kanal-Bolags Direktion, att få till skatte
lösa gamla slussen vid Lilla Edet, med tillhö¬
rande område.
(I> A)
Uti dolta betänkande, sora från samtlige Riks-stånden blifvit återremitteradt,
hade Utskottet tillstyrkt Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj.-ts nådiga proposition
om tillåtelse för nya Trollhätte kanal-bolags direktion att få till skatte lösa gamla
slussen vid Lilla Edet, med tillhörande område.
Inom Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet har blifvit anmärkt, att
den årliga räntan å lägenheten, hvilken ränta är bestämd att utgå med nuvarande
»rrendeafgift eller 300 nör banko, bordt fastställas att utgå med 300 r:dr efter 1830
Slats-Ulskotlels Utlåtande, IS:o 233. 11
års myntfot, så att någon nedsättning i denna afgift icke, i följd af inträffande mynt¬
försämring, må kunna ega rum; varande jemväl inom Ridderskepet och'Adeln yr-
kadt, att berörde ränta matte beräknas och utsättas i spanmål.
Borgare- och Bonde-stånden hafva deremot^ återremitterat betänkandet på
grund af anmärkningar, hufvudsakligen innehållande, att det ifrågasatta skatteköpet
»tode i strid med stadgandena i Kammar-kollcgii, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning
utfärdade, bref af den 24 Januari 1823, hvilket bestämdt och uttryckligen förbjuder,
att strömfall å kronohemman eller annan kronojords områden, hvilka till farleders
öppnande kunna för den deraf härflytande allmänna nytta för landet i framtiden be¬
höfva användas, få genom skatteköp kronan afhändas; att det måst® varn xf vigt,
att i nödfall, vid möjligen inträffande skada å den nu begagnade slussen, trafiken
lika litet vid Edet, som, i likartade fall, vid Trollhättan, behöfver alldeles afstanna;
att om slussen linge begagnas till anläggande af vattenverk, så att en ständigt öppen
vattenränna der aningges, skulle vattnet derigenom »fledas från den gamla strömfå¬
ran, till stort men för de befintlige skattlagde sågverken; att om således båda stats-
makterae lemnade en sådan tillåtelse, som den, hvilken i Kongl, brefvet dan i© De¬
cember 1840 blifvit gifven, så måste deraf följa, att kronan blefve förbunden till an¬
svar för den skada, som derigenom förorsakas, och således kan hemian stt vidkän¬
nas en utgift, som kan blifva betydlig och hvars belopp nu icke ens han beräknas;
•arnt slutligen, att köpeskillingen vore alltför lag och att det rätta priset med afse¬
ende k hvad audra vattenfall i orten betiagat, bordt kunna uppskattas till ett 1 depp
emellan 30,000 r:dr och 70,000 r.dr; i följd hvaraf äfven blifvit yrhadt, att lägenhe¬
ten borde medelst offentlig auktion till den mestbjudande öfverstås.
Hvad först beträffar det hinder för skatteköpet, som cssotts ligga VA\ lågen¬
hetens behöflighet för trafiken, så får Utskottet upplysa, att innan grr.c::« Kongl,
brefvet den 10 September 1840 tillstånd lemnades till den ifrågavarande slussens
användande till anläggning ef vattenverk, hördes ej mindro f. d. Ctor-omrrbv-c:
tets tredje afdelning, än ock chefen för Vestra kanal—distinkte., I ... - '..3 l -
ningshafvande i Götheborgs och Bohus län samt Styrelsen öfver allmänna vatten -
byggnader, hvarvid upplystes, att gamla slussen vid Kjila Edet damsra, ecdan, i an¬
seende till dess bristfällighet, trafiken allt ifrån år £C£. iitenla^nde r".tt gcoott den
»f gamla Trollhätte kanal-bolag 5 vestra sidan af Lilla Eijets vattenfall c;:i: g;:a s.
12
Slatt-Vltkotlels Utlåtande, N:o 293.
k. Ströms kanal, hvarken var elter kunde blifva af någon egentlig nytta för segla—
tionen å Götha eif, helst då vattenfallet vid Lilla Edet är medelst Ströms kanal-
och sluss-anlägguiug fördetadt uti 2:ne enkla slussar med en större mellanliggande
bassin, hvarigenom behofvel att för rörelsens fortgång hålla Lilla Edets sluss i fram¬
tiden farbar för mindre fartyg och flottor jemväl blifvit undauröjdt. Utskottet har
derjemte, rörande dessa förhållanden, af byrå-chefen vid Styrelsen för allmänna väg-
och vatten-byggnader erhållit nödige upplysningar samt deraf inhemtat, att ifråga¬
varande sluss, hvilken från början varit till sin konstruktion felaktig och, till följd af
sitt läge, för seglationen serdeles farlig, numera är helt och hållet oanvändbar för
trafiken, helst bolaget icke har någon skyldighet att densamma underhålla; att den
hvarken för närvarande är eller för framtiden kan blifva behöflig för trafikens under¬
lättande vid de å de nya slussarne förefallande reparationer, hvilka vauligen företa¬
gas före seglationens böljan och dessutom, i anseende till arbetets solidité, i all¬
mänhet måste blifva af mindre betydenhet, så att deras verkställande erfordrar en
ganska ringa tid; äfvensom att denna sluss icke, såsom händelsen är med de gam¬
la slussarne vid Trollhättan, begagnas till genomgång för timmerflottor, emedan, af
ofvan anförda anledning, samma behof deraf icke förefinnes, som vid Trollhättan,
hvarest ett stort antal på ett ställe sammanträngda slussar gör ett dylikt användan¬
de nödigt, för undvikande af uppehåll vid slussuingen.
Vidkommande den yttrade farhågaö, att staten skulle stanna i ansvar för den
skada, som genom vattenverks anläggande i slussen skulle kunna tillskyndas andra
vattenverk, så lärer något sådant icke vara att befara, enär ofvanåberopade Kongl,
bref af den 10 September 1840, som lemnat bolaget tillstånd att i slussen anlägga
vattenverk, ingalunda kunnat berättiga bolaget, att genom en dylik anläggning för¬
närma annor mans rätt; hvadan ock uti det Kongi. brefvet uttryckligen blifvit bola¬
get förelagdt, att ställa sig til! efterrättelse hvad författningarne rörande anläggning
af vattenverk i allmänhet föreskrifva; och då nu tillika vid det föreslagna skattekö¬
pet blifvit såsom vilkor stadgadt, att den egandcrätt, som sålunda förvärfvas, icke
medför vidsträcktare rättighet i afseende på sjelfva vattendragets begagnande för
anläggning af vattenverk eller på annat sätt, än som öfverensstämmer med ofvanå¬
beropade Kongl, bref och öfriga i lag och författningar stadgade föreskrifter, kan
Utskottet icke inse, huruledes Kongl. Maj:t och kronan skulle kunna komma att i
Stati-Utskottet* Utlåtande, A: o 293.
13
något hänseende ansvara för dc åtgärder, hvilka blifvande egare af lägenheten möj¬
ligen kunna, i strid mot författniugarne, vidtaga, eller för den påföljd, som
dem i sådan händelse kan drabba.
I afseende å anmärkningen, att den bestämda skatteköpeskillingen vore allt¬
för låg, får Utskottet erinra, det Utskottet icke haft någon annan grund att följa,
än den af Kammar-kollegium, enligt förfättningarne, föreslagna och af Kongl. Majit
gillade beräkningsgrund af 10 års arrendeafgift; och ehuru Utskottet visserligen
medgifver, att lägenhetens verkliga värde säkrast skulle kunna utrönas genom den-
sainmas försäljning å olfentlig auktion, kan sådant likväl i detta fall icke cga rom,
då bolaget innehar slussen på perpetuelt arrende, och denna upplåtelse följaktligen
icke kan, så länge de betingade vilkoren uppfyllas, ensidigt upphäfvas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskettet ansett sig icke kun¬
na frånträda sitt i förra betänkandet afgifna tillstyrkande, hvilket i hufvudsaken blif¬
vit af tvänne Riks-stånd lemnadt utan anmärkning; men då det inom Ilidderskapet
oell Adeln och 1’reste-ståudet yrkade tillägg till de föreslague vilkoren, att den år¬
liga räntan, 300 r:dr banko, måtte bestämmas att utgå efter 1830 års myntfot, icke
innebär någou förändring, utan blott en nödig ansedd förklaring, rörande arrendeaf-
giftens oföränderlighet för framtiden, anser Utskottet nugot hinder icke inöta för an¬
tagandet deraf: hvaremot denna räntas bestämmande i spanmål, på sätt hos Rid-
derskapet och Adeln af någre ledamöter blifvit yrkadt, torde, i löljd af nyssberörde
förklaring, icke vara af omständigheterne påkallad.
Utskottet får alltså ånyo tillstyrka,
det Rikets Ständer mätte medgifva den ifrågavarande sluss-lägenhetens
försäljning till skatte, under de af Kongl. Maj:t nådigst föreslagne vil¬
kor, endast med den förändrade ordalydelse af 2:dra momentet, att år¬
liga räntan af lägenheten bestämmes till enahanda belopp med nuvarande
arrendeafgiften eller Trehundra riksdaler banko efter 1830 års myntfot,
.^♦"ekholm den 31 Juli 1851.
u
Siats-Utskottets Utlåtande, A: o 294.
N:o '294,
Ank. till Exp.-Utsk. dan 2 Äng. 11551, kl. l o. n.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om statsanslag
till bekostande af en uppfunnen machin till
uträkning, sättning och tryckning af mathe-
matiska tabeller.
(U. A.)
Sedan, under loppet af år 1844, auditören Georg Scheutz hos Kongl. Majit i
underdånighet anhållit om ett understöd af allmänna medel, till ett belopp af 10,000
r:dr banko, för konstruerandet af en utaf honom och hans son Edvard Scheutz upp¬
funnen räknemachin, grundad pä konstanta differenser af en viss ordning, och Kongl.
Majit, efter det Vctenskaps-akademien blifvit i ämnet hörd och ifrågavarande un¬
derdåniga anhållan afstyrkt, emedan akademien endast fått kännedom om en ofull¬
ständig modell, som ej lemnade någon garanti att kunna utsträckas till erforderlig*
omfång, samt akademien för öfrigt icke ansåg den fördel, man deraf i Sverige kun¬
de hemta, motsvarande en så betydlig kostnad å statens sida, afslagit merberörde
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 29 f. 15
underdåniga anhållan; så hade bemälde auditör Scheutz, på anförde skäl, ingifvit
förnyad underdånig ansökning derom, att honom måtte förunnas ett anslag af 3,333
r:dr 16 sk. banko, för att komma i tillfälle, dels att ombesörja en så fullständig
modell af den utaf honom och sonen uppfunne förutnämnde machin att uträkna,
sätta och trycka mathematiska tabeller, att den kunde tjena till ledning vid fram¬
bringandet af ifrågavarande slags apparater, till hvad omfång sora helst, dels ock
att bestrida kostnadsrne för en utrikes resa för modellens förevisande, serdeles i
de länder, hvarest instituter finnas för utgifvandet af årliga nautiska och astronomi¬
ska tabeller.
Efter det Vetenskaps-akademien äfven öfver denna sednare ansökning blif»-
vit hörd, har akademien uti underdånigt utlåtande anfört, att vid jemförelse emel¬
lan de i ämnet gjorda underdåniga ansökningarne företedde sig den skillnad, att uti
den sednare auditören Scheutz icke allenast inskränkt sin anhållan till i;del af den
förut begärda summan, utan äfven beräknat kostnader för en resa til! modellens fö¬
revisande utrikes, hvartill komne den vigtiga omständighet, alt den nu företedda
tnachinen, ehuru endast provisionel, beräknar, sätter och trycker tabeller, der 3:dje
differensen är konstant; att den är grundad på en så fulländad idé, att den med
lätthet kunde utsträckas till erforderligt omfång för alia sådana tabeller, som skä¬
ligen kunde blifva föremål för en räknemachin, samt att, i händelse af nådigt bifall
till ansökningen, den blifvande nya modellen komme att förses med åtskilliga til¬
lägg, som betydligt ökade machinens användbarhet; att allt ifrån år 1823 uppmärk¬
samheten varit fästad på af professor Babbage gjorde försök att åvägabringa
en fullständig räknemachin, äfven grundad på konstanta differenser af en viss ord¬
ning, men att, oaktadt Engelska staten på dessa försök lärer uppoffrat icke mindre
än 30,000 sterling, machinen icke blifvit fullbordad. Under sådana förhållanden
och då, efter de underrättelser akademien om Babbages machin kunnat erhålla, an¬
ledning vore att förmoda, att densamma är ojemförligt mera invecklad, utan
att måhända ändå uträtta detsamma, som den högst enkla Scheutziska ma¬
chinen, samt enär auditören Scheutz och hans son å denna machin offrat
mångåriga mödor och, med afseende på deras tillgångar, ej obetydliga medel,
hvartill komme, att merbemälde auditör under längre tid spridt kännedom inom fä¬
derneslandet om nyttiga imlustriela uppfinningar, utau att, så vidt akademien hade
16 Stals-Vlskoltets Utlåtande, H:o 254.
sig bekant, han derför af staten njutit något understöd; funne akademien, då frågan
nu endast rörde en uppoffring, icke uppgående till en procent af hvad England på¬
kostat den Bubbage&ka machinen, sig föranlåten att på det högsta tillstyrka bifall
till auditören Scheutz s underdåniga ansökning; med hemställan derjemte, att machä-
nen, ehuru den af allmänna medel bekostas, dock måtte blifva herrar Scheutz till¬
hörighet, emedan det sökta anslaget eljest icke vöre en tillräcklig ersättning för de
enskilda uppoffringar, som blifvit gjorda för en uppfinning, hvilken otvifvelaktigt
skall lända vetenskapen till gagn och fäderneslandet till heder.
Vid föredragning af detta ärende har Kongl. Majit, enligt till Vetenskaps¬
akademien aflåtet nådigt bref af den 29 sistlidne April, förklarat, att, i saknad af
medel att för ifrågavarande ändamål användas, Kongl. Majit funnit sig förhindrad att
till den underdåniga ansökningen lemna nådigt bifall. Af sådan anledning har herr
Blinck, uti en hos välloflige Borgare-ståndet, med stöd af 56 § Riksdags-ordningen,
väckt och till Stats-ulskottet remitterad motion, föreslagit, att Rikets Ständer måtte,
på de skäl och vilkor, Vetenskaps-akademien i dess berörde underdåniga utlåtande
omförmält, bevilja till ifrågavarande föremål en summa af 3,333 ridr 16 sk. banko.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande; och ehuru Utskottet, på de
af Vetenskaps-akademien anförda skäl, icke betviflar gagnet af ifrågavarande räkne-
maehin, kan dock Utskottet icke så bedöma värdet af densamma, att Utskottet, på
grund deraf, anser sig böra obelingadt tillstyrka det af motionären begärda anslag,
ulan får Utskottet föreslå,
att Rikets Ständer ville stäila till Kongl. Maj.ts nådiga disposition ett
belopp af 3,333 ridr 16 sk., att från Riksgälds-kontoret utgå, för att till
auditören Scheutz utbetalas, i dea händelse Kongl. Majit skulle, efter ve¬
derbörlig pröfning, finna, att den af honom och hans son Edvard Scheutz
uppfunne räknemachin, färdiggjord, befiunes uppfylla det dermed åsyfta¬
de ändamål; och torde, i händelse af Rikets Ständers bifall till denna
Utskottets hemställan, underdånig skrifvelse i ämnet böra till Kongl.
Majit aflåtas.
Stockholm den 31 Juli 1851.
Reier-
Slätt-Uts kollett Utlåtande, A':o 294.
17
Reservationer:
af grefve Mörner, C. G., herr Happe, C. G. F. samt riksdagsfullmäktigen
Carl Enson från Westerås län;
af riksdagsfullmäktigen Nils Strinnlund från Wester-Norrlands lån, som för¬
klarade, att han emot Utskottets ifrågavarande utlåtande reserverade sig hufvud¬
sakligen på den grund, att Vetenskaps-akademien, uti dess afgifna yttrande öfver
ändamålsenligheten af omförmälde räknemachin, egentligen blott förklarat sig hafva
anledning förmoda densamma vara nyttig.
Häruti instämde riksdagsfullmäktigen Anders Medin från Kronobergs län.
»i*, m R. St. Prot. (S50 f *85/. * Samt., i Afd., 2 Band., 41 Haft.
3
18
Stals-U(skottcls Utlåtande, A:o 295.
Ank. 1.11 Exp.-Utsk. den 2 Angnst! 1851, k!. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående för-
ändradt användande af den till skolorna i
släderne inom Lunds Stift utgående Ilelgon-
skgld, samt om denna afgi(ts upphörande, m. m.
(I. A.)
Uti dessa ämnen har Utskottet fått emottaga följande motioner::
Från högvördiga Preste-ståndet:
l:o Af herr prosten Qviding, hvilken, efter utredning af den s. k. Helgon-
skyldeus uppkomst och densammas ursprungliga användande, först för upprätthål¬
lande af gudstjensten inom församlingarne och derefter till aflönande af deras kloc¬
kare och barnaundervisuiugens bestridande, erinrat, att ehuru denna afgift bordt be¬
traktas såsom en församlingar!)es egendom, enär den af kommunens medlemmar
Slals-Ulsfiollels Vilåtande, A’;o 295. 19
sammanskjutcs till personer, sorn inom densamma förrätta församlingens tjenst, hade
likväl staten på ett egenmäktigt sätt tiilcgnat sig en del af Helgonskylden, för att
använda den till andra ändamål, än hvartill den från böljan varit afsedd. Detta ha¬
de tillgått på det sätt, att sedan man år 1539 och sedermera, för att uppmuntra
ynglingar til! studier, anbefallt, att de socknar, som ligga på två mil nära städerna,
skulle taga sig klockare bland stads-skolornas lärjungar, med skyldighet för dessa
att bestrida sång och undervisa församlingarnes ungdom, hade derefter, under tider¬
nas lopp, nämnde skyldighet upphört och lönen från stipendier för lärjungarne, så¬
som tillika varande klockare, öfvergått lill skolornas lärare, hvarigenom alltså det
förhållande inträffat, att staten begagnar kommunal-mcdel från en del socknar, för
att dermed bestrida aflöning åt lärare i statens skolor; af hvilken anledning och då
kommunerne äro i behof af dessa medel för de ändamål, hvartill de ursprungligen
varit afsedda, samt de vilkor, hvarunder desamma år 1539 blifvit till städernas sko¬
lor upplåtna, numera icke uppfyllas, motionären föreslagit, att de nämnde år och der¬
efter gjorda dispositioner af Helgonskylden från socknar inom Lunds stift till lär—
domsskolorna derstädes må upphöra samt Helgonskylden till socknarna och dess ur¬
sprungliga bestämmelse återställas, samt att staten af egna medel måtte anslå er¬
sättning till sina skolor för aflöning af dess lärare, hvilken ersättning, enligt Kam-
mar-kollegii vid sistlidne riksdag lemnade utredning, komme att utgöra en summa af
7,937 r:dr 38 sk. 4 r:st.
Från hedervärda Bonde-ståndet:
2:o Af riksdagsfullmäktige!! Ola Månsson från Christianstads län, hvilken, ef¬
ter framställning dels af hvad föregående motion hufvudsakligen innehåller, dels af
hvad vid de 2:ne sistförflutne riksdagarne i detta ämne förelupit och med åberopan¬
de af Kongl. Maj:ts vid sistlidne riksdag afiåtna nådiga proposition n:o 42, anhållit,
att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med rättvisa och billighet, ville sätta de
socknar inom Lunds stift, som ännu erlägga sin Helgonskyld till städernas skolor,
i tillfälle att sjelfva få begagna den till folkundervisningen inom sina samhällen, i
likhet med den rött, öfriga socknar inom samma stift vederfarits.
3:o Af riksdagsfullmäktigen Christen Andersson från Malmöhus län, hvars i
ämuet afgifna memorial hufvudsakligen är af samma innehåll, sora nästföregående
20 Stats-Utskoltets Utlåtande, K:o 295.
motion; och hafva riksdagsfullmäktige Jöns Månsson, Per Pålsson och Johannes
Nilsson från Skåne med Christen Andersson sig förenat.
4:o Af riksdagsfullmäktige!! Nils Jeppsson från Malmöhus län, hvilken anmärkt,
att den s. k. helgonskylden, uppkommen under katholska tideu för ökade kyrk¬
liga bestyr under de vanliga arbetsdagarne, i och för helgondyrkans skull, borde nu¬
mera, sedan dessa bruk försvunnit, äfven upphöra, helst denna afgift, såsom utgå¬
ende lika för hvarje hemmans-nummer, antingen detta vore större eller mindre, ge¬
nom denna sin orättvisa fördelning vore så mycket mera tryckande; hvadan motio¬
nären anhållit, att, i händelse helgonskylden i Skåne icke kan komma att försvin¬
na, utan såsom lönefyllnadssumina qvarstå, nämnde utskyld åtminstone måtte blifva
fördelad efter åsätta hemmantalet inom hvarje socken.
I afseende härå får Utskottet upplysa, att sedan Rikets Ständer uti under¬
dånig skrifvelse af den 23 Maj 1845 anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes, efter an¬
ställd undersökning, dels om den rätt, på grund hvaraf i Lunds stift varande stä¬
ders skolor åtnjöte helgonskylds-korn af de inom 2:ne mil från städerna belägna
landsförsamlingar och dels till huru stort belopp denna helgonskyld till skolorna
utginge, till Rikets näst sammanträdande Ständer öfverlemna den nådiga proposi¬
tion i ämnet, som Kongl. Majit kunde finna af omständigheterna påkallad, så ha¬
de, efter vederbörandes hörande, dervid upplyst blifvit, att sammanlagda beloppet
af den till städernas i Skåne skolor utgående helgonskyld, efter medeltal af marke-
gångsprisen för åren 1837—1846, utgjort i värde 7,937 r:dr 38 sk. 4 rist, och abt
skolornas rätt till denna helgonskyld, som grundade sig på Kongl. Dan¬
ska kyrko-ordningen den 14 Juni 1539 och Kongl, brefvet den 23 Mars 1568, hvil¬
ka bekräftats genom Malmö recess, är ostridig. Kongl. Majit, uti till Rikets Ständer
afiåten nådig proposition af den 3 December 1847, förklarat, att, enär en stor del af
församlingarne inom Lunds stift, genom Kongl. Majlis och Rikets Ständers samman¬
stämmande beslut, blifvit berättigade att till inrättning eller förbättring af deras folksko¬
lor använda den del af klockarnes helgonskyldssäd, hvilken, enligt Kongl, brefvet den
24 Mars 1824, bordt användas för inrättande af en kathedralskola i Lund, Kongl.
Majit funnit den gjorda framställningen om enahanda förmån för de församlingar,
hvilka, belägna inom 2:ne mil från städerna uti samma stil t, ännu utbetala helgon¬
skylden till städernas skolor, icke sakna skäl, hvadan Kongl. Majit till Rikets Stan-
Slats-Utskoltets Utlåtande, N.o 295. 21
der i nåder öfverlemnade, huruvida de skulle finna lämpligt, att, genom anvisande
af ett anslag, som fullt motsvarade denna till skolorna utgående helgonskyld, sätta
Kongl. Majit i tillfälle att kunna medgifva församlingarne rättighet att använda den¬
samma till förbättrande af deras folkskolor.
Till svar härå anförde Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 28 Fe¬
bruari 1848, att de ansåge skolornas i städerne uti Lunds stift rättighet att af kring¬
liggande landsförsamlingar inom ett afstånd af två mil! uppbära helgonskyldssäd, till
fullo ådagalagd; men att de, beträffande det i Kongl. Maj:ts nådiga proposition om-
förmälda, vid 1840—41 årens riksdag beviljade, årliga statsanslag för Lunds kathe-
dralskola, hvarigenom för åtskilliga församlingar tillfälle blifvit beredt att lill folk¬
undervisningens befrämjande använda utgående klockare-helgonskylden, funnit det¬
ta beslut icke lämpligen kunna åberopas såsom grund för anvisande af det äskade
statsbidraget, enär de skäl, hvilka påkallat nyssnämnde anslags beviljande, ingalun¬
da egde tillämplighet på den fråga, som utgjorde föremål för Kongl. Maj:ts nådiga
proposition; hvartill komme, att merberörde, genom 1824 års Kongl, bref indragna
och till kathedral-skolan i Lund anslagna, helgonskyld, är af väsendtlig olikhet med
den, hvilken af ålder till denna och öfriga stadsskolor utgått från de inom två mils
afstånd belägna socknar; hvarjemte Rikets Ständer förmälte sig ej heller kunna
förbise, att då, efter hvad upplyst blifvit, den till stadsskolorna i Lunds stift utgå¬
ende helgonskyld från vissa socknar af ringa omfång erlägges till högre belopp,
än från andra mera folkrika, den föreslagna tillåtelsen att för folkskolornas förbätt¬
rande använda merberörde afgift följaktligen skulle, derest den beviljades, tillskyn¬
da dessa församlingar betydligt olika fördelar; i betraktande hvaraf och med afse¬
ende jemväl derå, att, enligt Kongl. Maj:ts den 20 Januari 1847 till Stats-kontoret
atlåtna nådiga bref, åtskilliga landlförsamlingar i Skåne fått utaf den, jemlikt Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelse den 15 Maj 1845, till folkskolelärares aflönan-
de serskildt anvisade summa, 20,000 r:dr årligen, för dylikt ändamål åtnjuta under¬
stöd till sammanlagdt belopp af 1,261 r:dr 32 sk. för år räknadt, vid hvilket förhål—
lai*le något synnerligen trängande behof af ytterligare bidrag från statens sida till
understöd för. folkundervisningen inom bcmälda stift icke syntes vara för handen,
Rikets Ständer, uppå dessa med flera grunder, förklarade sig icke hafva funnit skäl
22
Slat -Vl\kol'els Utlåtande, i\’:o 295.
alt bevilja ifrågaställa statsanslag för stadsskoh r <u i Lunds stifi, såsom utbyte emot
den till dessa skolor nu ingående klockare-hclgouskyld.
Sied åberopande af dessa ska1, på grund af hvilka Rikets Ständer jemväl
vid innevarande riksmöte, genom bifall till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-uiskot-
tets Betänkande N:o 29, afslagit en uti enahanda syftning gjord framställning, röran¬
de den i Halland till städernas skolor anslagna helgonskyld, hemställer Utskottet,
att de nu, rörande användandet af helgonskylden i Skåne, väckta motio-
nerne icke heller må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
o “
Hvad derefter beträffar den af riksdagsfullmäktige!! Hils Jeppsson framställda
begäran, att helgonskylden antingen malte upphöra eller ock utgå efter en rättvisa¬
re beräkningsgrund, så, enär ifrågavarande afgift är till bestämdt ändamål anslagen
och någon rubbning af de grunder, efter hvilka densamma från uråldriga tider utgått,
icke är lämplig, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att jemväl denna framställning må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 31 Juli 1851.
Reservat loner':
af riksdagsfullmäktigcn Christen Andersson från Malmöhus län: rEmot Ut¬
skottets hemställan, att de, rörande användandet af Helgonskylden i Skåne lill sook-
narnes folkskolor, väckta motioner icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föran¬
leda, får jag mig reservera; och vågar anhålla om respektive lliks-ståudens syn¬
nerliga uppmärksamhet till det ådagalagda, sanna förhållandet: att denna så kallade
»Helgonskyld44, såsom en af socknarne i och för deras egen gudstjenst och kyrko¬
sång af ålder åtagen utskyld, rättsenligt är deras egendom, som aldrig bordt af sta¬
ten kunna disponeras till andra behof.
I stället att utreda detta förhållande och erkänna den enda gilltiga rättsprin¬
cipen, har Utskottets pluralitet genast åberopat de regerings- och riksdags-beslut,
hvilka obestridligen våldfört landtsocknarnes rätt; samt derifrån allena herntat stöd
Stals-Ut^ltollels Utlåtande, N:o 295. 23
för sitt afslyrkande af motionerna. Ett sådant förfaringssätt kan dock icke sluta dea
två sekler gamla tvisten i desina sak. Frågan snåste alltjemt återkomma och besvä¬
ra statsmakterna, domstolar och menigheter; ty det ligger i samhällstillståndets, på
rättsgrunder hviiande, skick, att minnet af det orättvisa förblifver i generationerna,
och derigenom sinnena oaflåtlig! känna sig manade att påyrka rättelse. 'Ilan hand¬
lar derföre i detta, som så många andra fall, hvari landtbygdernas naturliga och läg¬
liga rättigheter blifvit kränkta och fortfarande underkännas, ganska obetänksamt, då
man ej: gör slut på orättvisorne och missförhållandena, genom att låta staten godt¬
göra för framtiden, hvad den flydda tiden brutit.
i denna sak är det obestridligt, att de förhållanden icke längre finnas till, som
under fordna tider föranledt och då kunnat ursäkta en del af Skånska Helgonskyl-
dens dragande från landtsocknarne till städernas skolor. Församlingarne antaga och
aflöna nu för tiden sina ständiga klockare; de begagna ej mera lärjungar från stä¬
dernas skolor till detta kail; och det är bevisadt, att det var i och för dessa lärjun¬
gars underhåll och uppmuntran, icke till städernas skollärare, som Helgonskylden ur¬
sprungligen af alla inom 2 mil från städerna belägna kyrkosocknar dertill anslogs,.
Slaten har sedan lem nät allt störe fördelar och anslag till stadsskolorna, och delta
förökar obihigheten af att låta Helgonskylden fortfarande till dem utgöras, under det
att folkundervisningen i landtsocknarna är deraf i så stort behof och dessa socknat
numera icke hemta några motsvarande fördelar af stadsskolorna.
Vidare bör i denna sak betraktas, att vid yrkandet på landtsocknarnes rätt
att åter fritt och lagligt till kommunernas egna behof få disponera den kommuna¬
la afgiften, man alldeles icke begärt, att städernas skolor skulle blifva 1 dande. Man
har, under det man yrkat rättvisa åt landsbygden, önskat bibehållandet at löftens:
helgd och påräknad inkomst för städernas skol-undervisning. Man har erkänt, då.
Regeringen en gång iofvat dem en fördel, och då äfven, efter det att vilkoren derför
icke mera uppfylles, regering och ständer låtit den fortfara, att de ock hädanefter
böra hållas skadeslösa. Men skyldigheten till skadeståndet är ej mera landtsock¬
narnes, utan statens; den dertill erforderliga summa är utredd och den uppgår till
icke fyllest 8,000 r:dr b:ko. Det är då för denna summa, som man vägrade att
återställa ett bevisadt rättsförhållande; det är för detta, för det allmänna obetydliga,
mea för de lidande landtsocknarna kännbara belopp, som man ser framdragas såda-
24 Slats-Ulskottets U/lålande, N:o 295.
lia motskäl, sorn att Ilelgonskylden icke bör socknarne återgifvas, „emedan de der¬
af tillskynda* olika fördelar", allt efter som från vissa socknar af ringa omfång cr-
lägges större belopp, än från andra folkrikare, o. s. v., liksom någon kunde begära
att återfå mera, än hvad nu honom orätt affordras.
Slutligen bör tagas i betraktande, alt såväl Rikets Ständer, som Kongl. Maj:t
e« gång erkänt billigheten af en rättelse i denna sak; och att således ett hopp der¬
om blifvit spridt i de orter, den rörer. Bör man väl tveka, att då på ett rättvist sätt
uppfylla det?
Jag vågar vördsamt föreslå Rikets Ständer: att i enlighet med hvad ock i
Kongl. Maj.ts nådiga proposition af den 3 December 1847 blifvit föreslaget,
anvisa ett anslag af 7,938 r:dr b:ko, för att, genom motsvarande ersätt¬
ning till städernas skolor i Lunds stift, kunna medgifva de landsförsam¬
lingar, hvilkas Helgonskyld nu till dessa skolor ingår, att densamma åter¬
få, med rättighet alt densamma till desS ursprungliga bestämmelse an¬
vända".
Uti denna reservation instämde riksdagsfullmäkligcn Duvill Andersson från
Hallands län.
Slen-UUkollett Utlåtande, tto 296,
N:o 296.
An k. till Exp.-Utsk, dea 2 Ang. 1851, kl. i «. m.
Utlåtande, angående Militiw-Boslälls-kassan,
(U. A.)
Uti afgifvet betänkande N:o 30, i anledning af Rikets Ständers år 1849 för¬
samlade revisorers berättelse, angående samma år verkställd granskning af statsver¬
kets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvalt¬
ning under åren 1846 och 1847, hade Stats-utskottet anmält, att Utskottet skulle
framdeles meddela utlåtande öfver hvad i samma berättelse förekommer, angående
Militise-boställs-kassan, och får nu Utskottet, som till pröfning förehaft detta ären¬
de, afgifva det yttrande, hvartill omständigheterna synas föranleda.
Jemte förmälan, (Rev.-ber. pag. 80, Förkl., pag. 216) dels hurusom af be¬
rörde kassas tillgångar blifvit till aflöning å ordinarie- samt indragnings-stat, iöne-
arfvoden, pensioner och ljuspenningar anvisade år 1846 . . 10,528 : 29. 10.
och år 1847 . . 10,688 : 23. 10., dels 1
och att bostålls-kassan vid 1845 års slut egt en nettobehållning, stor 198,009 r:dr
13 sk. 8 r:st, som under revisions-åren förminskats med ej mindre än 12,269 r:dr 44
sk. 8 r:st, så att kassans tillgångar vid 1847 års utgång, efter afdrag af skulderna,
Sih. lill A St. Prat. 1850 f 1851. 4 Sami., 1 Afd.,'2 Dand., 41 Hdft. 4
-06 Stais-Ulskotlels Utlåtande, N:o 296.
endast utgjorde 185,739 r:dr 19 sk., deraf förskotter emot redovisning samt en osä¬
ker fordran, tillsammans 10,000 r:dr, hafva revisorerne, med anledning af kassans då
mera än förr bekymmersamma ställning, och ehuru Rikets sednast församlade Stän¬
der förklarat sig icke kunna lemtia bifall till af Kongl. Maj:t i nåder framslälldt för¬
slag, åsyftande att. betrygga kassans framtida bestånd, funnit sig böra uttala den,
åsigt, att Rikets Ständer torde böra antingen snart och kraftigt understödja Milit ise—
boställs-kassan och sa, att den måtte kunna motsvara sitt ändamål, e ler ock hos
Kongl Maj:t i underdånighet anhålla, att kassans återstående tillgångar hufvudsak¬
ligen måtte användas, såsom före år 1845, tili nybyggnader å ofTicers-boställeitv
Uti det underdåniga utlåtande, Kiigs-kollegium, i anledning af revisorernes berör¬
de framställningar, den 19 Februari fortidet år afgifvit, år vordet anfördt, att kassans
betydliga förval t nings-kost nåd, hufvudsakligen förstorad af pensioner och löner för
indragne beställningar vid 1831 års organisation, sedan sistnämnde år blifvit minskad
med 768 r:dr 2 sk. 8 r:st, och att det verkliga eller ordinarie bidrag till aflöningeö
för Ivrigs-kollegii embets- och tjenstemän på nya slaten, som, genom Kongl, bref¬
vet den 6 November 1849 blifvit bestämdt att från Militite-bostätls-kassan utgå, in¬
skränker sig, från 1850: års. början räknad*, till 6,468 r:dr 32. sk. bauko, de förut ser¬
skildt bestådda Ijtispenuingarne derunder inbegripna..
Med föranledande af revisorernes: uttalade åsigt, att kassans då återstående-
kapitalfond 185,739 mitt 19, sk måtte hufvudsakligen användas till bebyggande af
sådana befalls?-boställen, som voro i saknad af karakterslös, har Kollegium i berör¬
de utlåtande upplyst, att dessa bostadens antal då uppginge till nära 130, och att
till desammas tebyggande skulle erfordras en kostnad af omkring 600,000 r:dr b:ko
vid hvilket förhållande kapitalbehållningen, som under åren 1848 och 1849ytterligare-
blifvit förminskad och vid sistnämnde års utgång, utgjorde endast 171,634 r:dr 43sk.
4 rust, för ifrågavarande boställens bebyggande lemnade en högst otillräcklig tillgång,
hvilken för öfrigt, derest densamma komtne att användas på sätt revisorerne före¬
slagit, oundvikligen måste ersättas med ett årligt anslag af statsmedlen, till fyllnad
i behofven för underhållandet af alla på kassans bekostnad före år 1843 uppförda
kai aktershus, till ioqv.arteringspcnningar för dem af befälet, sorn äro i saknad af ka¬
rak t et sisus, samt till förvaltningskostnader, hvilka alla utgifter, enligt hittills följda
förvaiiahtgsgruader, af kassans tillgångar bestridas.
Slatt-Ulskollets Vtlitande, F.o 296. 2?
Enligt Utskottet tillhandakomne upplysningar utbetalas från lliiitiaj-boställs-
kassan pensioner till följande embets- och tjensteman:
aj på grund af ovilkorlig pensionsrätt vid afskedstagande!;
l:o f. d. kamererare!) i f. d. Indelnings-konlorct, krigs-rådet G. A. af
Sillén ....... 1,428: —
2:o f. d. aktuarien, kamereraren J. C. von Böhnen 238: —
1,666: —
hj i fötjd af beslällningarnes indragning vid 1831 års
'Organisation af Krigs-kollegium:
3:o f. d. kammurförvandten, krigs-rådet A. Boos . , 591: 8.
4:o. f d. kassören, kameieraren m. in. Acrel Fröling . 469:24»
5:o f. d. bokhållaren, kamereraren A. Brinck . -. 469:24.
6:o f. d. kammarskrifvaren, expeditious-sekretera-
ren C. 31. Elgenstjerna . . . . . . 314: 8.
Summa 3,510: 16.
hvartill komma kassans öfriga utgifter, hvilka lära kunna antagas att i medeltal år¬
ligen utgöra:
Ordinarie aflöning .......... 6,466
Reparationer å karaktershus ......... 5,;;00
fuqvarleringspcnningar .......... 8.000
Diverse besigtnings- och traktamenls-kostnader, expenser m. in. . 1,500
32.
tillsammans 24,977: —
hvaremot uti årliga inkomster beräknas:
Reser vhem mans-ränt or .......... 13,500: —
Ränta å ullåui kapital 8,000: —
Su atna 21,160 :
gom alltså med ett belopp af 3,477 r:dr understiger ntgifterne, hvilka dessutom med
hvarje år stiga, i den mun de förut varande kataktcrshuscn icke kunna underlik las
88 Stats-Utskottets Utlåtande, Ko 296.
genom ändamålsenlig reparation, utan måste utdömas, samt boställsinnehafvarne i
Stället tilldelas inqvarteringspenningar. Att ett sådant missförhållande emellan kas¬
sans inkomster och utgifter måste medföra fondens successiva aftagande och slutli¬
ga försvinnande har icke undfallit uppmärksamheten vid de på sednare tider hållua
statsrevisioner, och Kongl. Maj: t har jämväl, med afseende på kassans tillstånd, före¬
slagit vid sistlidne riksdag, dels alt de pensioner och till indragning bestämda löner,
hvilka betungade denna kassa, måtte på allmänna indragningsstaten öfverflyttas, dels
att när framdeles embets- och tjenste-män, som njuta lön af Militiae-boställskassan,
antingen vid den ålder, då, enligt författningarne, lönen får såsom pension bibehållas,
undfå afsked, eller ock vid blifvande regleringar af Krigs-kollegium ställas på in¬
dragning, de må med innehafda lönen på allmänna indragningsstaten få uppföras»
På i underdånig skrifvelse den 20 Oktober 1848 (N:o 228) anförda skäl ansågo Ri¬
kets Ständer sig likväl icke kunna bifalla Kongl. Maj:ts högstberörde framställning.
Lika med sednast församlade revisorer finnér Utskottet, att åtgärder böra vid¬
tagas, hvarigenom missförhållandet emellan Militise-boställskassans inkomster o.ch
utgifter undanrödjes, så att kassan kan blifva i stånd att uppfylla sin ursprungliga
bestämmelse. Då, enligt hvad förut blifvit omförmäidt, de årliga ulgifterne öfverstiga
inkomsterna med 3,477 r:dr och detta belopp ungefär motsvarar hvad som utbetalas
till åtskilliga embets- och tjenste-mäns pensionering, har Utskottet ansett, att om till
en början kassan befriades från denna utgift, anledning vore att förvänta, det Militise-
boställskassans hittills fortgående förminskning skulle kunna förebyggas. Af sådan;
orsak får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer medgifva, att den pensionsstat, till ett belopp af 3,510
r:dr 16 sk., hvarmed Militite-boställ.skassan för närvarande är belastad,
må på allmäuna indragningsstaten öfverflyttas^
hvarjemte Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse fästa Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet på nödvändigheten deraf, att förvaltningen af den¬
na kassa varder på det sätt ordnad, att sådana från densamma hittills
utgående kostnader, som för dess egentliga ändamål äro främmande,
måtte för framtiden undvikas.
Stockholm den 31 Juli 1851.
Stats-Vlskottels Utlåtande, R:o 296i
Reservation:
af herr Warn, hvilken såsom sin reservation upptog Rikets Ständers skrif¬
velse vid sistlidna riksdag, svar på då af Kongl. Maj:t i nåder gjorda framställning
om öfverflyttande på allmänna indragningsstatcn af Militise-boställskassan betungan¬
de pensioner, hvilken af alla fyra Stånden biträdda skrifvelse var så lydande i „
Berörda missförhållande emellan inkomster och utgifter måste således otvifvelaktigt
medföra fondens successiva aftagande och slutliga försvinnande. Då emedlertid Ri¬
kets Ständer icke inse behofvet eller nyttan af denna serskilda kassas tillvaro, utan
deremot hysa den åsigt, att de med Militire-boställskassan afsedda ändamål skulle
Kkaväl kunna uppfyllas, samt derjemte en icke obetydlig nedsättning uti de med den
serskilda kassaförvaltningen förenade dryga aflöningskostnader beredas, derest de
kassan åliggande utgifter komme att af statsverkets medel direkte bestridas, hafva
Rikets Ständer, i öfverensstämmelse härmed, ej funnit skäl att antaga det, i afsigt
att betrygga fondens framtida bestånd, väckta nådiga förslag, angående öfverflyttning
på allmänna indragningsstaten af de å Militise-boställskassan nu anvisade löner och
pensioner, hvadan Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning i detta hänseende icke
blifvit af Rikets Ständer bifallen®.
Stal*-V (t kott ett Utlåtande, töa 25?.
N:o 297.
Aok. tilt Exp.-Utik. dea 2 Aogaiti ISSI, kl. 1 «. %
Ullålande, i anledning a( väckt molien, angående ett
ärligt anslag af 1,000 r:dr ät /Jgggvads-för¬
eningen i Slockholm.
(U. A.)
Jemte förmälan, hurusom inom hufvudstaden blifvit under de seönaste åren
bildad en byggnadsförening, ämnad a»t utgöra ett föreningsband emellan dem, som
egna sig åt byggnadskonstens utöfning eller ock endast äro älskare och gynnare
deraf, samt denna stiftelse, bestående af för det mesta unga män, genom samjuaa-
borester i hvarje vecka och anskaffande af et» bibliolhek, medelst införskrifvande af
de värdefullaste irländska tidskrifter, ej blott i ren arkitektur, utan ock i mekanik
och slöjd, sökt sprida ett allmännare intresse för och en närmare bekantskap med
de framsteg, vetande och konst i andra länder gjort på detta fält, samt derför lifva
lingen inom fäderneslandet; men dtyga kostnader vöre oskiljaktiga från eli företag
sådant sorn detta, hvarigenom fortsättandet af föreningens verksamhet icke kunda
Oga rum utan ledamöternas betungande med en så divg afgift, alt flere af dem må¬
tte af ekonomiska skäl draga sig tillbaka och löreuingeus upplösning deraf blifva et
Si*ts~UUkotUts Utlåtande, fko 297.. 31'
följd, har hr friherre von Duben, Aug. uti en hos Högloflige Ridderskapet och Adela
väckt samt till Stats-utskottet remitterad motion föreslagit, att, till understöd åt bo¬
rörde gagnande byggnadsförening, Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af
1,000 r:dr b;ko,
Ehuru Utskottet icke bestrider det förtjenstfulla uti ifrågavarande förenings
syfte, anser dock Utskottet,, enär densamma helt och hållet är en enskild stiftelse,
och ovisst är, huruvida det ändamål, som dermed åsyfias, kan uppnås, äfven om för¬
eningens verksamhet genom statsanslag befrämjades, sig icke böra understödja den
derom framställde begäran, u'an hemställer,
att förevarande motion icke må lill någon Rikets Ständers åtgärd fös*
anleda.
Stockholm den 31 Juli 1851..
SS
Slal$-UltkoUeU Utlåtande, fho 298.
N:o 298.
Alik. till Exp.-UUL den 2 Augusti 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande i fråga om sättet, ordningen och vilkoren
för utbetalning af anslag och lånebidrag till
befrämjande af allmänna arbeten.
(U. A.)
Vid afgifvande af utlåtanden och förslag, angående bidrag af statsmedel till
hamnbyggnader, vatten-kommunikationer, vägförbättringar, vattcnaftappningar eller
odlingsföretag, har Utskottet väl derjemte föreslagit ett och annat specielt vilkor, sora
haft afseende på serskildt förekommande omständigheter; men som derförulan nödigt
är, att Rikets Ständer stadga de allmänna grunder, hvilka böra iakttagas för åtnju¬
tande af sådana statsbidrag, får Utskottet nu föreslå de föreskrifter, hvilka Utskot¬
tet anser härföre nödige, äfvensom de, hvilka böra gifvas fullmäktige uti Rikets
Ständers Riksgälds-kontor vid handen till iakttagande och efterrättelse i och för ut-
lemnandet från Riksgälds-kontoret af de till företag af ofvannämnda slag vid inne¬
varande riksdag beviljade anslags- eller lånc-summor, så till vida, som ej härifrån
skiljaktige vilkor redan äro, genom Rikets Ständers beslut, för ett eller annat ända¬
mål medgifne eller stadgade.
t:#.
'Stels-Viskoltéts VUStar.de, Ke 558. 13
l?o. För hvarje företag måste en arbetsplan, upptagande tiden både når del
sednast kan börjas och när det kan anses böra blifva fullbordadt, hafva vunnit Kongl.
Haj :ts nådiga fastställelse.
2:o. Då arbetsferetaget afser vägföibättring elier omläggning] eller vatten»
aftappning, bör vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets lämp¬
lighet och nytta.
3:o. Derest hamnafgifter, kanalafgifter eller andra likartade afgifter, efter ar¬
betsföretagets fullbordande skola komma att derstädes utaf de träfiberande upptagas,
bör taxa häruppå vara fastställd, så lindrig, som skäligen kan låta sig göra. Sålun¬
da fastställda afgifter få icke förhöjas med mindre Kongl. Maj:t, på grund af ser*
■kildt förekommande omständigheter, pröfvar skäligt dertill lemna bifall, men böra
deremot ovilkorligen nedsättas, så snart det af hvart h:te år till Konungens befall¬
ningshafvande ingifvande redogörelse beful nes, att behållna inkomsten öfverstigér en
viss af Kongl. Maj-.t fastställd procent af de till företaget lemnade enskildes bidrag;
och skäll härförutan en viss af Kongl. Maj:t bestämd andel af de afgifter, sorn upp¬
bäras, afsättas till reparationsfond.
4:o. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till stad, menighet, bolag eller
enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af
Kongl. Majit i nåder godkändt. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad, me¬
nighet, bolag eller enskilde att i noggrann öfverensstämmelse med den fastställd*
arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes kon¬
troll, fullborda arbetet inom viss bestämd tid, Utan att framgent väcka anspråk på
ytterligare bidrag af allmänna medel, samt att genom egna tillskott utgöra hvad sorn
utöfver stats-bidraget kan erfordras.
5:o. För fullgörande af sådant kontrakt äfvensom för de Ivftade statsmed¬
lens återbäring i fall mot kontraktet bTytes, bör ställas sådan säkerhet, som af Kongl
Maj-.t i nåder godkännes.
6.0. Af Kongl. Maj:t eller af Rikets Ständer beviljadt anslag elfer lån kan i
allmänhet icke utbekommas förrän arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter de utan
återbetalningsskyldighet anslagna medel få successivt och i mån af arbetets fortgång
lyftas vid de terminer, som i kontraktet linnas utsatte eller serskildt af Kongl. Maj;t
lili R. St. Prat. mo % 185i. 4 Sami., i A/4., 2 Band., Höjd. 5
34 StnU-Ut*kolte.h VtWanriet N:o 299.,
föreskrifva*; hörande, sa vida icke Ken»!. Majit, med afseende å serskilda- förhål—
landen, pröfva skäligt annorlunda förordna, någon del af sådant anslag innestå i
Riksgäld*-kontoret, intill dess, arbe et ar vederbörligen alsynadt och godkändl. Lå¬
nemedel få, sedan behöriga handlingar allemnats, lyftas på cu- gång vid den lid de„
•om åtagit sig arbetets fullgörande, sådant Aslunda.
7:\ Alla statsbidrag, sorn, vid innevarande riksdag, beviljats uti ifrågava¬
rande afseendeii, skola från R ksgälds-kontoret utbetalas,, antingen omedelbart eller
genom vederbörande Konungens brla'Iningshafvande eller den embetsmyndighet, som
fatt sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande, innan s'örre el¬
ler mindre del af beviljad! statsbidrag utbetalas, lins Riksgälds-kontorel företes:
«J det ont arbetets utförande alsin atle och godkända kontrakt:
O- den al Kongl Majit godkända säkerhet shand lingen för samma kon¬
trakts fullgörande eller medlens åtel bäring;
c) behörigt intyg alt arbetet är börjadt; samt derjemte då statsbidraget
skall utgå såsom lån:
O en till Hrksgålds-kontoret eller ordres ställd, af fullmakt ige- godkänd
skuldtQibiudclse,, sorn, i fråga om låneunderstöd för vattenaflappning
eller annat odlingsförctag, skall itmefaMa vederbörande* betalnings¬
ansvar, intill dess sådant låu, jemlikt Kongl, kungörelsen den 13,
Juni t84ä och den 3 November 848, blifvit fördelade på de hem¬
man, hvilka för återbetalningen skola svara, saint fördelningen är la¬
ga kraftvunnen och tili jordebok, på föreskiifvet sålt, antecknad;
ey af fullmäktige i Riksgalds-kontoret godkänd borgen eller säkerhets-
handling för den afgifiu skuldförbindelsens- uppfyllande.
8:o. De Inne- och säkerhet shand'ingar, som för statsbidragets utbekom—
»ande till Riksgäldskontoret aflernuas, förblifva uti kontorets vård; dock skola så—
dane, sorn vederböramle embetsniyndigheter kunna blifva i behof att begagna,, till
dem, p» behörig reqvisition, utlemoas.
9:o. Iden händelse ali af>ikelse, utan vederbörligen vunnet nådigt tillstånd
•kulle ske från den af Kongl. Maj:) nådigst fastställda arbetsptan, eller arbetet icke
inom den derför bestärmla- lid fullbordas, ankommer på Kongl. Maj;) alt Inta inställa
•11 vidare utbetalning af statsbidraget sami återfordra hvad deraf uppburits, att på
Stats-Vtskotttts Utld'*nite, A’:« 238. 33
en gång eller surcessive till Riksgäldskontoret inbetalas inom den tid, Kongl. Majit
finner för godt i nåder bestamiia; dork ali, sa framt längre anstånd än inull nästa
riksdag skulle anses eiforderligt, frågan liätoin i tinder öf\etlemnäs lill R kels Stän¬
ders piöfning, ful lin ak i ige i Riksgäldskontoret tillse att sadan åleibeiuluirg ingår
4 vederbörlig ordning.
10:n. Den stad, ort. bolag eller enskilde, som af ett genom statsbidrag be*
fordradi företag kominer att draga omedelbart gagn, bör, i dt n innu Kongl. Majit
prölvar skäligt, jemväl tilldess fullbordande bidiaga, antingen g nom kontant till-
ek o 11 eller med niateriolicr och aibete. 1 annat fall Leror al Kongl. Majit atl instäl¬
la utbe alningen af de beviljade medlen.
Illo. Vid alla med statsbidrag i större eller mindre ninn understödde arbe¬
ten böra företrädesvis, der sig göta låter, tj< ns - oih sysslolösa peisoner an»
vandus.
12:o. De arbet »företag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna
riksdag äro eller varda beviljade, böra sednast under loppet af är 1853 pr börjas;
kommande hvad sorn Rikets Ständer nu anvisa för de vid det Arets utgång it ke på¬
började arbeten, att reserveras till Rikets Ständers disposition,
13:o. För utbekomnc låne-understöd tilt vutienaftappningar eller odlingsfö-
retag, Lör efter lein års förlopp linn slutet »f det nr hvarunder satuna lånemedel
från l\ik*gå d s-kontoret först ut bekommits, årligen erläggas 8 procent af hela den
lyftade lånesumman, hvaraf räntan gndtgöres elier 2 för hundradel af obetalte kapi¬
talbeloppet oell det öfriga utgör afbeta riing derå. I afseende på sättet och ansva¬
righeten för dessa inbe »'iiingars verkställande, länder ofvan äbeopade Kongl, kun¬
görelser sif den 13 Juni 1845 och 3 November 1848 till efterrättelse.
14:o. För andra till vissa lörctags befrämjande beviljade lån, skola, i alla do
fall, der ej serskildt blifvit annorlunda löc*k ifvit, -årligen efter slutet af del sår,
hvarunder lånemedlen ut bekommits, eilägges 6 procent af hela den lyftade lönesum¬
man, hvarigenom räntan godtgöres efter 4 för hundradel af obetaltc kapitalbeloppet
och det öfriga utgör afbetalning derå. Dock sorn serskild ätlig ränte iqvid ej be hof¬
ver verkställas, kommer icke någon föreskrift derom atl i skuldförbindelsen intagas,
■Ian bör låntagaren endast förbinda sig att under ilen lid (omkring 28 åi) sorn åt¬
går för del erhålla» länets iulia åteibetaluiug fötc hvarje urs slut erlägga 6 ptoceul
56
StaU-UtiXotteit Utlåtande, Bo 2S8.
af lånets ursprungliga belopp. Verkställes ej afbetalning å bestämd tid, är låntaga*
ren pligtig att på det till liqvid förfallna oguldna beloppet erlägga 5 procents årlig
ränta intilldess betalning sker.
15:o. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som, i följd af erhållna
anslag eller lån, föranledas Riksgälds-kontoret, skola utan undantag bestridas eller
godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit; och bör erforderlig före*
skrift härom uti afgifvande förbindelse införas.
Jemte meddelande häraf får Utskottet hemställa, att Rikets Ständer ville i
underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta underrätta fullmäktige i
Riksgälds-kontoret ej mindre om de terminer, då statsbidragen böra utbetalas, sfi
vida icke dessa terminer blifvit i kontrakt utsatte, än om de förändringar uti för stats¬
bidragens lyftning m. m. stadgade bestämmelser, hvilka under arbetets fortgång, kun¬
na i nåder medgifyas.
Stockholm den 51 Juli 1851-
Stoio-CiikotUt» Uilåtmie, Mjo Mi.
m
N:o 299.
ånk. till Exp.-Utsb. den 2 Äng. 1851, kl. f (.a
WMlanäe, angående dispositionen af den å ackord&-
förskotter och ersättningar varande reserverak
de behållning.
(U. Ä )
Sedan Utskottet uti fö punkten af sitt utlåtande N:o 85, angående regie»
fiag af utgifterne under riks-statens fjerde hufvudtitel, tillstyrkt Rikets Ständer, att
vid nu skeende statsreglering utesluta hittills på denna hufvudtitel uppförda anslag
af 6000 r:dr för ackords-förskotter och ersättningar, samt Utskottet, i sammanhang
med detta tillstyrkande, hvilket blifvit af Rikets Ständer bifallet, anmält, att Utskot¬
tet ville, sedan Rikets Ständer fattat sitt beslut i afseende på Wermlands fältjäga¬
re-regemente, tillse, huruvida skäl kunna förefinnas att föreslå Rikets Ständer vid¬
taga någon åtgärd, i afseende på den å förenämnde anslag reserverade behållning,;
så och efter det Rikets Ständer nu mera beslutat angående den föreslagna succes¬
siva indragningen af berörde regemente, får Utskottet öfver användandet af omför-
mälde behållning afgifva yttrande..
SS Stat *-Ut skot tets Vflit anie, fi:o 299.
Enligt den i omnämnde punkt meddelade ut redning, uppgingo de & reserv»-
tions-anslag<“t till ackorJs-furskolter oell ersättningar gjorde reservationer vid ISO
ars slut till 14,745 r:.lr 24 sk. hvi ken summa, hvarå någon anordning icke egt rum
ander näsilidne och innevarande år, Utskottet antagit för närvarande utgöra 26,745'
r:dr 24 sk.; hvaremot det förmodade behofvet inskränker sig till visse tjenstemän»
rätt att framdeles bekomma ersättning för erlagde ackorder, till ett sammanlagdt be¬
lopp af 4,085 r:dr 46 sk 8 r:sk, utom sådanc mindre betydliga crsättniugar, sorn
kuuua ifrågakomma för den fordna Iifdraban'»Uorpsen.
Enär Rikets Ständer icke bifallit ifrågasiälld indragning af Wermlands fält»
jägare-regemte, och dc ersättningar för erlagda ackorder, sorn till utgörande af s'ats-
medel kunna ifrågakomma, inskränka sig tid en mindre summa och fullt kunna be¬
tin as om blott ett belopp af omkring 6000 r:dr dertill afses, anser Utskottet del
»ara ifan ändamål, att dea öliiga betydliga behållningen ytterligare reserveras, hva¬
dan Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer måtte besluta, att af merberörde reservationer etl
belopp af 20,000 r:dr skall från Stats-kontorct till Riksgäl*- koifor®!
öfverlemna*; och torde, i händelse Rikets Ständer bifalla denna Utskot¬
tets hemställan, underdånig skrifvelse i ämnet till Kongl. ÄIaj:t höra
aflätas.
Stockholm dea 31 Juli 1851.
UaU-Uttkolleti Memoria!, A300. 99
IV:o 300.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2 Ang. 1851, kl. 1 e. a.
Memorial, i anledning af erhållen älcrremiss å Ullåtan-
det N:o 254.
(U. A)
Från Borgare-ståndet liar Stats-utskot'et nhållit’ aterrrroiss n sitt under N:o
to4 afgifna utlåtande,, i anledning af Kongl. Alaj:'s nådiga skrifvelse, angående sölil
garanti af staten för 5 proc. ränta under vissa år å kustuademe för anläggning af
en jernväg emellan Fuliluiv och- Gefle; roen som de iifiiga 3:ne Kiks-stånden, enlig!
derifrån ofint ne piotokolls-utdrag, bifallit samma utlåtande, Riddcrskapet och Adela
dea 21 samt. Preste- och Bonde-stånden den 23 innevatande månad, och ärende!
sålunda, enligt 75 § uti Riksdags-ordningen,. är af Rikets Ständer afgjordt, kan dea
»^hållna återremisseu icke till någon vidare åtgärd å Utskottets sida föranleda.
Stockholm den 31 Juli 1831.
SSett-VttioUtU Kmcrial, Jft# fVf.
N:o SOL
Ank. tili Ezp.-Utsk. d. S Äng. 1851, kl. 1 e. a>
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlå¬
tandet N:o 255,
(U. A.)
Tiil Stals-utskottet har Borgare-ståndet återremitterat Utskottets under &f:e
255 afgifna utlåtande, i anledning af vackt motion om årligt arfvode åt expeditions¬
sekreteraren och riddaren J. G. Richert; men som, enligt Utskottet tillhandakomne
protokolls-utdrag, berörde utlåtande blifvit bifallet af Ridderskapet och Adeln den
21, Preste-ståndet den 23 och Bon'de-ståndet den 26 i denna månad, anser Utskot¬
tet, mot stadgandet i 75 § Riksdags-ordningen, sig icke kunna taga vidare befatt-
ffiing med detta af Rikets Ständer sålunda redan afgjorda ärende»
Stockholm den 31 Juli 1851.
STOCKHOLM, f. d. Schultzer Boktryckeri, 1854.
Sluta-1 i skottets Memorial, N:o 302.
i
.\:o »02.
Alik. lill Exp.-Utsk. d. 2 Augusti 1851, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af verkställde omröstningar, angående
tullbevillningen.
(V. A.)
Sedan, genom antagande af en del utaf de i Bevillnings-Utskottets memorial Niis 14
och 16, i anledning af skiljaktiga beslut, angående tullbevillningen, till serskilde Riksstånd
framställde inbjudningar, åtskillige uti samma memorialer föreslagne voterings-propositioner
förfallit, har förstärkta Stats-Utskottet, jemlikt 31 § Riksdags-ordningen, vid sammanträden
den 29, 30 och 31 nästlidne månad samt 1 uti innevarande, anställt omröstning öfver ne-
dannämnde, af samtlige Riksstånden gillade propositioner.
lista voteringen (6:te punkten i memorialet Nio 14).
Den, som, på sätt tre stånd beslutat, anser att införselstullen å linblår bör bibehållas
vid 5 ndr per skeppund, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättes denna tull till 2 r:dr 24 sk. skeppundet.
Voteringen har utfallit med 72 ja och 47 nej; och då alltså ja vunnit, hafva Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionen.
2:dra voteringen (18:de punkten).
Den, som gillar Utskottets, af två stånd godkända, förslag, att å cogffurer sätta en
införselstull af 1 ridr 32 sk. stycket, röstar
ja;
Hilt. till II. St. Prut. 1850 $ 1851. 4 Sami 1 Afd. 2 Hand. 42 Hafi. 1
ä! Stats- Utskottets Memorial, N:o 302
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bibehålies gällande införselafgift å coeflurer, 25 r:dr för 100 r:drs värde.
Voteringens resultat har varit 63 ja och 56 nej; och då alltså ja vunnit, hafva Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse ined ja-propositionen.
3:dje voteringen (enligt 21 punkten).
Den, som anser, att hufvudrubriken fartyg, utländska, med tillbehör, bör, på sätt tr®
stånd beslutat, förblifva oförändrad, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer dervid att tilläggas ’’och båtar”.
Voteringen har utvisat 44 ja och 75 nej; och då således nej vunnit, hafva Rikets
Ständer beslutat i enlighet med nej-propositionen.
4:de voteringen (22 punkten).
Den, som anser att, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, införselstullen för alla
andra fartyg, utländska, med tillbehör (än strandade och såsom vrak sålda) bör bibehållas
vid 25 r:dr för hvarje 100 r:dr af köpesumman, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer denna tull att nedsättas till 20 r:dr.
Omröstningen har utfallit med 72 ja och 47 nej; och enär således ja vunnit, hafva
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionen.
5: te voteringen (23 punkten).
Den, som vill, att, på sätt tre stånd beslutat, rubriken (fartyg, utländska, med tillbe¬
hör) strandade och såsom vrak sålda, förblifver oförändrad, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, tillägges dervid: ”äfvensom sjöskadade, hvilka genom vederbörligt besigtnings¬
instrument förklaras så odugliga, att de med vrak kunna jemföras”.
Stais-Utskottets Memorial, N:o 302. 3-
Voteringen har utvisat 44 ja och 74 nej, samt en sedel kasserad ; och då följaktligen
nej vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
6:te voteringen (31 punkten).
Den, som bifaller Utskottets förslag, att frukter och bär, ej specificerade, sora icke
äro ”inlagde i bränvin eller ättika”, må, utan åtskillnad för jord- och trädfrukter, indelas i>
”friska”, med 36 sk. införselstull per tunna, och ”torra”, med införselafgift af 32 sk. lispun-
det, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bibehålies gällande indelning och tuilbestämmelser för nämnde slag frukter och
bär, ej specificerade.
Voteringen har utfallit; med 71 ja och 48 nej; och då således ja vunnit, hafva Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionen.
7:de voteringen (enligt 35 punkten).
Den, som gillar Utskottets förslag, att vid rubriken färgträd, helt eller oraspadt, alla
slag, tillägga: ”samt andra till färgning användbara växter och växtdelar, ej specificerade”,
röstar.
ja',
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, intages icke detta tillägg i ifrågavarande rubrik.
Denna votering har utfallit med lil ja och 8 nej; och hafva alitsa Rikets Ständer be-^
slutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
S:de voteringen (enligt 37 punkten).
Den, som vill, att införselstullen å garn, bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor
eller å bobiner, ofärgadt, skall, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, bibehållas vid
5 skillingar skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättes denna tull till 4 skillingar skålpundet.
4 Stats-Utskottets Memorial, N:o 302.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 53 ja och 66 nej; hvadan och då
nej vunnit, Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
9:de voteringen (enligt 38 punkten).
Den, som anser, att, på sätt tre stånd beslutat, införselstullen å garn, linne-, fortfaran¬
de bör förblifva, för ofärgadt 24 skillingar och för färgadt 36 skillingar, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej}
vinner nej, nedsättes denna tull för det ofärgade till 20 skillingar och för det färgade till
32 skillingar skålpundet.
Resultatet af omröstningen har varit 61 ja och 58 nej; hvadan Rikets Ständer beslu¬
tat i enlighet med ja-proposit:onens innehåll.
10:de voteringen (enligt 41 punkten).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, anser gällande införselafgifter å
buteljer, burkar, bunkar och flaskor (karafiner och slipade flaskor härunder ej inbegripna)
böra bibehållas oförändrade, nemligen för lill och med \ kanna, 100 st. 32 sk. införselstull,
deröfver till och med ^ kanna, . 100 st. 2: 16. „
af större rymd 100 st. 4: 32. „
röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, antages å denna artikel följande tullbestdmmelsef:
till och med J kannas rymd, 100 st., 40 sk, införselstuK,
deröfver till och med | kanna, 100 st., 1: 36. „
af större rymd 100 st., 3: 24. ,.
Voteringen har utfallit med 69 ja och 50 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat
i enlighet med ja-propositionens innehåll.
II: te voteringen (enligt 42 punkten).
Den, som, lika med hvad tre stånd beslutat, anser gällande införselstull å fenstorglas»
40 skilligar per lispund, böra bibehållas, röstar
ja;
Stats- Utskottets Memorial, N:o 302. 1
den, det ej vill, röstar
neji
vinner nej, beslämmes denna tull till 1 sk. 6 rst. per skålpund.
Som denna votering gifvit till resultat 67 ja och 52 nej, hafva Rikets Ständer alltså
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
12.-te voteringen (enligt 43 punkten).
Den, som vill, att under artikeln Glas i tulltaxan intages rubriken patent-glas och
glas-takpanDor, med tullafgift af 1 sk. 6 rst per skålpund, röstar
Ja i
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer, jemlikt tre stånds beslut, icke denna rubrik att i tulltaxan under arti¬
keln glas intagas.
Voteringen har utvisat 59 ja och 60 nej; och som alltså nej vunnit, hafva Rikets
Ständer beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
13:de voteringen (enligt 44 punkten).
Den, sorn, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, anser gällande införselafgift å
spegelglas böra bibehållas, nemligen för:
rå och oslipade eiler så kallade glas-ämnen, 100 r:drs värde, 15 r:dr,
slipade, ofolierade 100 r:drs värde, 20 r:dr,
folierade 100 r:drs värde, 25 r:dr,
röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
vj;
Vinner nej, bestämmes tullafgiften härå sålunda:
för rå och oslipade eller s. k. glas-ämnen, ... 1 skålpund, 1 sk. 6 rst.
„ slipade, ofolierade, 1 skålpund, 2 sk. 6 rst.
„ folierade, 1 skålpund, 6 sk.
Voteringen har utfallit med 66 ja och 53 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i
Öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
& Stats-Utskottets Memorial, N:o 302.
1 4 : d e voteringen (enligt 48 punkten).
Den, sorn bifaller Utskottets förslag, att i införselstarifen upptaga artikeln halsduks-
valkar nied tull af 32 sk. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, upptages icke denna nya rubrik i införselstariten.
Enär denna votering utfallit med 97 ja och 22 nejv hafva Rikets Ständer beslutat i
enlighet med ja-propositionens innehåll.
15:de voteringen (enligt 49 punkten).
Den, sorn bifaller, att, på sätt Utskottet föreslagit och två stånd beslutat, införsels¬
tullen å handskar, alla slag, nedsättes från 3 till 2 r:dr per skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, förblifver denna tull fortfarande 3 r:dr skålpundet.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 78 ja och 41 nej; hvadan Ri¬
kets Ständer, enär ja alltså vunnit, beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens
innehåll.
16:de voteringen (enligt 51 punkten).
Den, som godkänner Utskottets förslag, att för hattar af läder, fiskben, papper, träd
eller rötter, m. m. nedsätta införselstullen från 1 r:dr till 24 sk. per stycke, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bibfhålles denna tull vid 1 r:dr.
Resultatet af omröstningen har varit 51 ja och 68 nej; och hafva alltså Rikets Stän¬
der beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
17:de voteringen (enligt 56 punkten).
Den, som bifaller Utskottets, af två stånd antagna, förslag, att införselstullen å finare
skinn för tillverkning af handskar, samt portfölj,- ocR etui-arbeten, efter pröfning af behof-*
Stats-lJlskottela Memorial, N:o 302. 7
•vet och med serskildt tillstånd af Kommerse-kollegium, bestämmes till 16 sk. skålpundet,
röstar
ja i
den, det ej vill, röstar
nej ;
vinner nej, bibehålies gällande införselstull, 10 r:dr för 100 r:drs värde.
Denna votering har utfallit med 67 ja och 52 nej; hvadan och då ja vunnit, Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
18:do voteringen (enligt 60 punkten).
Den, som bifaller Utskottets förslag, att hängslen och delar deraf indelas i: ”af siden,
eller halfsiden” med 1 r:dr 24 sk. och ”andra slag’', med 1 r:drs införselstull per skålpund,
jemte den anmärkning, att något afdrag i vigten icke medgifves förjjspännen och ringar,
röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bibehålies för hängslen gällande införselstull af 2 r:dr för ett dussinpar.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 60 ja och 59 nej; i följd hvaraf
Rikets Ständer beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
19:de voteringen (enligt 63 punkten).
Den, som anser, att, på sätt tre stånd beslutat, införselstullen å “all annan spik,
samt allt manufaktur- och handtverkssmide, ej specificeradt”, bör fortfarande bibehållas vid
36 sk. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer denna rubrik att indelas i opoleradt, med 18 sk. och poleradt eller
lackeradt, med 24 sk. införselstull per skålpund.
Resultatet af omröstningen har varit 75 ja och 44 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
20:de voteringen (enligt 66 punkten).
Den, som vill, att införselstullen å kläder, gång-, linne- och säng-, ej specificerade,
8 Slata-1 Isko Hels Memorial, N:o 302.
liva, andra slag (än fruntimmers af lill införsel lofgifna tyger) al till införsel tillåtna tyger,
beslämmes till 33 r:dr 16 sk. för 100 r:drs värde, löstar
ja;
den, det ej vill, röslar
O Av¬
vinner nej, kommer denna tull atl utgå med 50 r:dr för 100 r:drs värde.
Resultatet af omröstningen har varit 81 ja och 38 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
21:sta voteringen (enligt 68 punkten).
Den, som, på sätt tre stånd beslutat, vill, att nuvarande införselsafgift för rak- och
pennknifvar, 16 sk. för de förra och 8 sk. för de sednare per stycke, bibehålies, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer införselstullen för rak-^ och pennknifvar, med eller ulan fodral, att
bestämmas till 1 r:dr 12 sk. skålpundet.
Resultatet af omröstningen har varit 72 ja och 47 nej ; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
22:dra voteringen (enligt 69 punkten).
Den, som bifaller Utskottets förslag, att underartikeln knifvar införa följande nya rubrik:
Talj-, Sjömans eller gröfre arbets-, med införselsafgift af 12 sk. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer, jemlikt tre stånds beslut, denna rubrik icke att i tull-taxan under ar¬
tikeln knifvar intagas.
Resultatet af omröstningen har varit 54 ja och 65 nej ; i följd hvaraf Rikets Stän¬
der beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
23:dje voteringen (enligt 70 punkten).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, vill ulan förändring bibehålla
rubriken
Stats-Utskottets Memorial, N:o 302. 9
rubriken knifvar, andra slag, samt gafflar, ej specificerade, med tull af 1 i:dr skålpundet,
röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, erhåller denna rubrik följande lydelse och bestämmelser:
Bords- och gafflar, jemte andra slag, ej specificerade, med trä- eller horn¬
skaft, 1 skålpund 24 sk. införselstull, med skaft af annat ämne, 1 skålpund
1 r.dr.
Resultatet af omröstningen har varit 74 ja och 44 nej, samt en sedel kasserad; i följd
hvaraf Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
24:de voteringen (enligt 72 punkten).
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införselstullen å koppar, bleck och spik till
fartygs förhydning, bestämmes till 5 r:dr skeppundet stapelstads vigt, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, antages Ridderskapet och Adelns beslut, att bestämma införselstullen derå
till 1 r:dr 32 sk. per skeppund stapelstads vigt.
Resultatet af omröstningen har varit 35 ja och 84 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
25:te voteringen (enligt 75 punkten).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, vill att införselstullen å sal—
tadt kött bibehålies vid 4 r:dr tunnan, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättes denna tull till 2 r:dr tunnan.
Resultatet af omröstningen har varit 72 ja och 47 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
26:te voteringen (enligt 77 punkten).
Den, som vill, att, jemlikt tre stånds beslut, införselstullen å lin skall förblifva, för
ohäcklad! 1 r:dr 8 sk. och för bäckladt 2 i:dr lispundet, röstar
ja;
Bih. till B. St. Prut. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 42 Hiift. %
10 Stuts-Vlskottet* Memorial, N:o 302.
den, döt ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes införselstullen å lin, för ohäckladt till 40 sk. och för häckladt till
1 r:dr 32 sk. lispuadet.
Resultatet af omröstningen har varit 72 ja och 47 nej ; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
27: de voteringen (enligt 83 punkten).
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införselstullen å Marin-metall bestämmes till
3 r:dr 16 sk. per skeppund stapelstads vigt, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, antages Ridderskapet och Adelns beslut, att denna tull skall bestämmas till 1
r:dr 16 sk. skeppundet stapelstads vigt.
Resultatet af omröstningen har varit 48 ja och 69 nej samt 2 sedlar kasserade ; i
följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
28:de voteringen (enligt 84 punkten)..
Den, som vill, att, på sätt tre stånd beslutat, införselstullen å messing, arbetad, alla
slag, gjuten, smidd eller pressad, oäkta latun derunder inbegripen, fortfarande skall förblifva
16 sk. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, antages för denna rubrik följande indelning och tuilbestäinmelser:
utan beläggning med annan metall, 1 skålpund 16 sk. införselstull
förgyld, 1 skålpund 36 sk.
andra slag, 1 skålpund 24 sk.
Anm. Gördelmakare-arbeten, deri tenn eller zink ingå, förtullas såsom messing, arbetad.
Resultatet af omröstningan har varit 56 ja och 63 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
29:de voteringen (enligt 85 punkten).
Den, som vill, att, jemlikt tre stånds beslut, införselstullen å metaller, alla andra slag,
'arbetad’’, bibehålies vid 1 r:dr skålpundet, röstar
ja;
S/atx-Utskottets Memorial, N:o 302. 1t
dan, det ej vill, röstar
nej-,
vinner nej, aritages för denna rubrik följande indelning och tullsalser:
förgylld 1 skålpund 36 sk. införselstull
andra slag 1 dito 24 sk.
Resultatet af omröstningen har varit 75 ja och 44 nej ; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
30.'de voteringen (enligt 91 punkten).
Den, sorn anser, att, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, nu gällande införsels-
tull å ost, alla slag, l^ridr per lispund, bör bibehållas, röstar
ia>
den, det ej v i 11, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes denna tull till 1 r:dr 24 sk. lispundet.
Resultatet 3f omröstningen har varit 58 ja och 61 nej ; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
3 lista voteringen (enligt 92 punkten)
Den, som gillar Utskottets förslag, att för artikeln paraplyer och parasoller antaga föl¬
jande redaktion och tull-afgifter: af siden eller halfsiden, utan afseende i sednare fallet på
silkets större eller mindre qvantitet 1 st. 1 r:dr 16 sk. införselstull.
andra slag 1 st. — 32 sk. röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bibehålies för dessa artiklar nu gällande tullbestämmelse.
Resultatet af omröstningen har varit 50 ja och 69 nej ; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
3 2 : d r a voteringen (enligt 98 punkten).
Den, som vill, att, på sätt tre ständ beslutat, gällande införselstull å saxar, andra slag,
(än öfverskärare) i ridr 24 sk. per skålpund, skall bibehållas oförändrad, röstar
ja;
12 S/als- Uls kotte Is Memorial, N:o 302.
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättesjdenna tull till i r:dr skålpundet.
Resultatet af omröstningen har varit 80 ja och 38 nej, samt en sedel kasserad; i följd
hvaraf Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
3 Salje voteringen (enligt 104 punkten).
Den, som, på sätt tre stånd beslutat, anser införselstullen å smör böra bibehållas med
1 r.dr 16 sk. lispundet, röstar
ja; .
den, det ej vill, röstar
nej;
viuner nej, nedsättes denna tull till 32 sk. lispundet.
Resultatet af omröstningen har varit 78 ja och 41 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
c4:de voteringen (enligt 107 punkten).
Den, som bifaller Utskottets förslag, att i införselstarifen intaga artikeln spännhalsdu¬
kar med följande tulibestämmelser:
af hel och halfsiden 1 skålp. 3 r:dr införseltull
af andra tyger. ... 1 d:o 1 r:dr 16 sk.
af läder 1 d:o — 24 sk. röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer artikeln spännhalsdukar icke att i tulltaxan serskildt specificeras.
Resultatet af omröstningen har varit 109 ja och 10 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
35:te voteringen (enligt 109 punkten).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, vill, att gällande tullbestämmel¬
ser för artikeln strumpor och andra på strumpstol eller genom stickning tillverkade arbe¬
ten, nemligen;
silkes 1 skålp. 3 r:dr införselstull
bomulls 1 d:o 1 r:dr 16 sk.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 302. 13
reilgarns 1 skålp. — 40 sk. införselstull
andra slag 1 d:o 1 r:dr 16 sk.
»kola fortfarande bibehållas, röstar
jo. y
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, antagas i stället för denna artikel följande redaktion och tullsatser:
silkes I skålp. 3 r:dr införselstull.
halfsiden 1 skålp. 2 r:dr.
andra slag t skålp. 1 r:dr.
Resultatet af omröstningen har varit 64 ja och 54 nej, samt en sedel kasserad; i följd
hvaraf Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
3 6 : t e voteringen (enligt 113 punkten).
Den, som anser, att, på sätt tre stånd beslutat, införselstullen å stål-arbeten, ej speci¬
ficerade, bör bibehållas vid 1 r:dr skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsäftes införselstullen å stål-arbeten, ej specificerade, till 32 sk. skålpundet.
Resultatet af omröstningen har varit 77 ja och 42 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
37:de voteringen (enligt 114 punkten).
Den, som vill, att, i enlighet med tre stånds beslut, införselstullen å sågblad bibehålles
vid 9 sk. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nejj
vinner nej, nedsättes införselstullen å sågblad till 8 sk. skålpundet.
Resultatet af omröstningen har varit 71 ja och 48 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
3 8 : d e voteringen (enligt 119 punkten)
Den, som vill, att, i enlighet med tre stånds beslut, införselstullen å jern och ståltråd,
ej specificerad, bibehålles vid 6 sk. per skålpund stapelstadsvigt, röstar
ja;
14 Stata It skottets Memorial, N:o 302.
den, dit ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsätta? denna tull till 4 sk. 6 rsl. per skålpund stapelstadsvigt.
Resultatet af omröstningen har varit 75 ja och 44 nej; i följd hvaraf Kikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
3 9 : d e voteringen (eldigt 120 punkten').
Den, som anser, alt, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, stadgade införselstull,
10 r:dr för 100 r:drs värde, hör bibehållas för ståltråd, sorn, efter pröfning af behofvet och
med serskildt tillstånd af Kommerse-kollegium, införes för tillverkning af sådana arbeten,
hvartill utländsk dylik tråd erfordras, röstar
j<i;
den, det ej vill, röstar
”'j;
vinner nej, bestämmes denna lull till 2 sk. per skålpund stapelstadsvigt.
Resultatet af omröstningen har varit 64 ja och 54 nej, samt en sedel kasserad; i följd
hvaraf Rikets Ständer beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
40:de voteringen (enligt 121 punkten).
Den, som vill, alt, på sätt tre stånd beslutat, bomullstråd, hvit eller färgad, fortfarande
skall indelas i "nystad” med 24 sk. och i "härfvor” med 16 sk. införselstull per skålpund,
röstar
Jor¬
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes tullen å bomullstråd, alla slaq, till f6 sk. per sl ålpundet.
Resultatet af omröstningen har varit 72 ja och 47 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-proposilionens innehåll.
4 1: s t a voteringen (enligt 125 punkten).
Den, som bifaller Utskottets, af två stånd gillade, förslag, att ved, alla slag, skall vid
införsel vara tullfri, röstar
j»;
Slata- Lis kottet* Memorial, .\:o 302. \%
den, del ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bihålles nu stadgade införselstull å ved, för björk 24 sk., för bok och ek 36
sk. och för andra slag 10 sk. per famn.
Resultatet af omröstningen har varit 46 ja och 73 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
42:dra voteringen (enligt 127 punkten)
Den, som bifaller Utskottets förslag, att nedsätta införselstullen å delar af ur, ej spe¬
cificerade, från 2 till 1 r:dr skålpundet, röstar
ia>
den, det ej vill, röstar
neji
vinner nej, bibehålies denna tull vid 2 r:dr skålpundet.
Resultatet af omröstningen har varit 53 ja och 65 nej, samt en sedel kasserad; i följd
hvaraf Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
43:dje voteringen (enligt 129 punkten).
Den, som bifaller Utskottets förslag, att för vagnar och åkdon, “tvåhjuliga samt trillor,
droskor och slädar", införselstullen bestämmes till 25 r:dr och för “öfriga slag" till 66 r:dr
32 sk. stycket, med den anmärkning, att vid återutförsel af vagnar och åkdon, för hvilka
stadgade införselafgifter bevisligen blifvit inom ett år derförut erlagde, skola dessa afgifter
utaf tullkammaren i ulförselsorten till egaren återbetalas, samt att endast sadana vagnar
och åkdon, sorn inom ett år före införseln bevisligen blifvit ur riket uiförda, utan att den
i tulltaxan medgifna tullrestitution dervid åtnjutits, skola vara vid införsel tullfrie, röstar
Jai
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bibehålles gällande tulltaxas bestämmelser, i afseende på vagnar och åkdon,
utan lörändring.
Voteringen har utfallit med 106 ja och 13 nej; hvadan och då ja vunnit, Riket*
Ständer beslutat i enlighet med ja-propositionens lydelse.
16 Siats-Utskottets Memorial, N:o 302.
4 4: de voteringen [enligt 131 punkten).
Den, sorn vill, att, på sätt tre stånd beslutat, införselstullen å helsiden-, väfnader, aln¬
gods, guld- och silfvertyg, bibehålies för “äkta" vid 20 r:dr och för “oäkta" vid 6 r:dr
24 sk. skålpundet, röstar
jas
den, det ej vill, röstar
nej-,
vinner nej, nedsältes denna tull för ”äkta” till 16 r:dr och för “oäkta" till 5 r:dr 16 sk.
skålpundet.
Som rösterna utfallit med 69 ja och 50 nej, samt i följd deraf ja vunnit, hafva Ili¬
kets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
4 5 : te voteringen (enligt 132 punkten).
Den, som anser, att, på sätt tre stånd beslutat, införselstullen å halfsiden-, väfnader,
shavlar, shavletter och andra dukar, “af 10 r:drs värde och deröfver stycket", bör bibehål¬
las vid 20 r:dr för 100 r:drs värde, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej-,
vinner nej, bestämmes denna lull till 3 r:dr skålpundet.
Voteringen har utfallit med 60 ja och 59 nej; och då alltså ja vunnit, hafva Rikets
Ständer beslutat enligt ja-propositionens innehåll.
46:te voteringen (enligt 133 punkten).
Den, som anser, att, i enlighet med hvad tre stånd beslutat, införselslullen å bomulls-
väfnader, alngods, hvita: “kambrick, blekt och glättadt, samt alla andra lika beskaffade
bomullstyger, i finhet öfver 76 trådar på tummen i ränningen, och af minst 6 qvarters bredd",
bör bibehållas vid 1 r:dr skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättcs denna tull till 36 sk. skålpundet.
Voteringens resultat har varit 71 ja och 47 nej samt en sedel kasserad; hvadan och
Stais-Utskottets Memorial, N:o 302. 17
då således ja vunnit, Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens
innehåll.
47:de voteringen (enligt 134 punkten).
Den, som vill, att, på sätt tre stånd beslutat, införselstullen å bomullsväfnader, aln¬
gods, hvita och färgade, ”korderoy, sammet och manchester samt satin, jean och parkum”,
bibehålies vid 32 sk. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
neji
vinner nej, nedsättes denna tull till 28 sk. skålpundet.
Omröstningen har gifvit ett resultat af 69 ja och 50 nej; och som ja således vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat enligt ja-propositionens innehåll.
48:de voteringen (enligt 135 punkten).
Den, som anser, att, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, införselstullen å
bomullsväfnader, alngods, hvita eller färgade: ”gaze, half linön, musslin eller nettelduk och
moll” samt ”sticktyg eller piqué”, bör förblifva 1 r:dr skålpundet, röstar
jai
0
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättes denna tull till 40 sk. skålpundet.
Då rösterna utgjort 69 ja och 49 nej, samt en sedel kasserad, och således ja vunnit,
hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
49:de voteringen (enligt 136 punkten).
Den, som gillar det af tre stånd fattade beslut, att gällande införselstull, 1 r:dr 12 sk.
per skålpund å bomullsväfnader, alngods, hvita eller färgade: “alla ej specificerade, genom
sjelfva väfnadssättet fasonerade“, skall bibehållas, röstar
ja3
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättes denna tull till 40 sk. skålpundet.
Bih. till H. St. Prof. 1850 # 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 liand. 42 Hilfl. 3
18 Ståts-Utskottets Memorial, N:o 302.
Omröstningen har utvisat 72 ja och 47 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer bcsviutat i
öfverensstämmelse med ja-propositionen.
50:de voteringen (enligt 137 punkten).
Den, som anser, att, på sätt tre stånd beslutat, införselstullen å bomullsväfnader, aln¬
gods, tryckta eller pressade: “öfriga nyss uppräknade, sädane färgade, som tullbehandla»
lika med hvita af samma slag, samt i allmänhet alla tyger i finhet öfver 80 trådar på
tummen i ränningen11, bör förblifva 1 r:dr 4 sk. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
neji
vinner nej, bestämmes tullen härå till 42 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 69 ja och 50 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i
öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
5 lista voteringen (enligt 138 punkten).
Den, som, i likhet med hvad tre stånd beslutat, anser, att införselstullen å bomulls¬
väfnader, shawlar, shawletter och andra dukar: ”fasonerade, större eller mindre, samt tryckta
af 7 qvarters fyrkant och deröfver, fransarne oberäknade", bör förblifva 1 r.dr 4 sk. skål¬
pundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vilmer nej, nedsättes denna tull till 1 r:dr skålpundet.
Resultatet af voteringen har varit 69 ja och 50 nej; och då således ja vunnit, hafva
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
52:dra voteringen (enligt 139 punkten).
Den, som vill, att, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, gällande tullbestämmel-
ser för bomullsväfnader, med blandning till större eller mindre del af lin eller hampa, utah
förändring bibehållas, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
Stats- Utskottets Memorial, N:o 302. 19
Tinner nej, komma dessa väfnader att tull behandlas såsom lika beskaffade tyger af lin och
hampa allena.
Resultatet af voteringen har varit 115 ja och 4 nej; och då alltså ja vunnit, hafva
Rikets Ständer beslutat enligt ja-propositionens innehåll.
53:dje voteringen (enligt 140 punkten).
Den, sorn instämmer i tre stånds beslut, att införselstullen å ylleväfnader, alngods:
"kasimir, hvitt, gult och rödt, af högst 6 qvarters bredd”, skall förblifva 1 r:dr 24 ak.
skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes tullen härå till 2 r:dr skålpundet.
Omröstningen har utvisat 116 ja och 3 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet
med ja-propositionens innehåll.
54:de voteringen (enligt 141 punkten).
Den; som vill, att, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, införselstullen å ylle-,
väfnader, alngods, “flaggduk och qvinette“, skall förblifva 1 r:dr skålpundet, röstar
Ja >
dan, det ej vill,' röstar
nej;
vinner nej, nedsättes denna tull lill 36 sk. skålpundet.
Omröstningens resultat har varit 73 ja och 46 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer be¬
slutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
5 5: te voteringen (enligt 142 punk ten).
Den, som anser, att, på sätt tre stånd beslutat, iniörselstullen å ylle-?- väfnader, aln¬
gods, “alla andra slag", bör förblifva 24 sk. skålpundet, röstar
)a i
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer denna rubrik, att indelas i ovalliude, med 36 sk. och ro.lko.de, två-
ocIi fler-skaftade, med 2 r:dr utförselstull per skålpund, samt siktduk att serskildt speci¬
ficeras, med införselstull af 24 sk. skålpundet.
20 Stats- Utskottets Memorial, N:o 302.
Omröstningens resultatet har varit 110 ja och 9 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
5 6 : t e voteringen (enligt 143 punkten).
r Den, som bifaller det af tre stånd fattade beslut, att införselstullen å halfylle, väfna¬
der, eller af ull, med blandning till minst hälften af bomull, lin eller hampa, alngods ”alla
andra slag” (än flanell) ”af 7 qvarters bredd och deröfver”, förblifver oförändrad, 1 r:dr
skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nejs
vinner nej, nedsättes denna tull till 36 sk. skålpundet.
Voteringens resultat har varit 69 ja och 50 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslu¬
tat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
57:de voteringen (enligt 144 punkten).
Den, som vill, att, på sätt tre stånd beslutat, gällande införselstull, 20 r:dr för 100
r:drs värde, bibehålies för shawlar, shawletter och andra dukar af ull, eller ull och bomull
tillsammans, ”af 6 r:dr 32 sk. värde och deröfver stycket”, röstar
jai
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes denna tull till 1 rsdr 16 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 77 ja och 41 nej, samt en sedel kasserad; i följd hvaraf
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
58:de voteringen (enligt 145 punkten).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, anser införselstullen å "blaggarn”
och ”kanfas” böra bibehållas vid 12 sk. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättes denna tull till 8 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 74 ja och 45 ntj; i följd hvaraf Rikets Sländer beslutat i
öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
Stuts- Utskottets Memorial, Ko 302. 21
59:de voteringen (enligt 146 punkten).
Den, som, i enlighet med hvad tre stånd beslutat, vill, att iuförselslullen å “bolstervar1*
skall fortfarande bestämmas till 21 sk. 4 rst., röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej-,
vinner nej. nedsättes införselstullen till 16 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 67 ja och 52 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
60:de voteringen (enligt 147 punkten)."
Den, som instämmer i det af tre stånd fattade beslut, att införselstullen å ”buldan"
skall bibehållas vid 9 sk. 4 rst. skålpundet, röstar
ja;
den. det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättes denna tull till 8 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit mod 83 ja och 36 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
61.-sta voteringen (enligt 148 punkten).
Den, som vill, att, på sätt tre stånd beslutat, införselstullen å "damast" skall bibehål¬
las vid 2 r:dr skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättes tullen till t r:dr 24 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 69 ja och 50 nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i
öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
62:dra voteringen (enligt 149 punkten).
Den, som gillar det af tre slånd fattade beslut, att införselstullen å “kammarduk44 och
“batist" skall förblifva 3 r:dr 32 sk. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättes denna tull lill 3 r:dr skålpundet.
22 Stats- Utskottets Memorial, N:o 302.
Voteringen har utfallit med 64 ja och 54 nej samt en sedel kasserad; i följd hvaraf
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
63:dje voteringen (enligt 150 punkten).
Den, sorn anser, att, i enlighet med tre stånds beslut, gällande införselstull å Ninon?
1 r:dr 40 sk., bör förblifva oförändrad, röstar
, . ia ’
den, det ej vill, röstar
nej;
vinn.er nej, nedsättes denna lull till 1 r:dr 24 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 65 ja och 52 nej samt två sedlar kasserade; i följd hvaraf
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
64:de voteringen (enligt 151 punkten).
Den, som vill, att, på sätt tre stånd beslutat, införselstullen å “lärft, alla andra slag*
(än hvaraf en qvadrat-aln väger till och med 3 lod) skall bibehållas vid 1 r:dr 32 sk.
skålpundet, röstar
• ...
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, nedsättes införselstullen härå till 1 r:dr 24 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 68 ja och 50 nej samt en sedel kasserad; i följd hvaraf
Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
6 5: te voteringen (eldigt 152 punkten).
Den, som gillar det af tre stånd fattade beslut, att införselstullen å linne» och hamp—
väfnader, alngods, ”andra slag", fortfarande skall förblifva 1 r:dr skålpundet, röstar
ja i
den, det ej vill, röstar
neji
vinner nej, nedsättes tullen härå till 36 sk. skålpundet.
Omröstningen har utfallit med 70 ja och 49 r>ej; hvadan Rikets Ständer beslutat i
enlighet med ja-propositionens innehåll.
f 6 6: te voteringen (enligt 153 punkten).
Den, som vill, att, i enlighet med tre stånds beslut, gällande införselstull å ångpannor,
20 r;dr för 100 i;drs värde, fortfarande bibehålies, röstar
ja;
Slutt-U/skol/efs Memorial, N:o 302. 23
den, det ej vill, röstar
nej ;
vinner nej, nedsättes denna tull till 15 r:dr för 100 r:drs värde.
Voteringen har utvisat 73 ja och 46 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i öfveren»-
stämmelse med ja-propositionens innehåll.
67:de voteringen (enligt 154 punkten).
Den, som vill, att, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, »jtförselslullens å ben,
andra slag, än elfen- och hvalfisk-, oarbetade, krossade samt förmalda eller s. k. benmjöl,
skall bibehållas vid 3 sk. lispundet, röstar
jär¬
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer denna artikel att vid utförsel vara tullfri.
Voteringen har utfallit med 82 ja och 37 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i en¬
lighet med ja-propositionens innehåll.
68:de voteringen (enligt 155 puniten).
Den, som anser, att, på sätt tre stånd beslutat, utförselstullen å trädvaror: sparrar af
fuiu och gran, af mindre tjocklek än 8 tum midtpå, bör bibehållas vid 3 sk. styckeli
röstar
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes denna tull till 8 sk. stycket.
Omröstningen har gifvit eli resultat af 50 ja och 69 nej; hvadan Rikets Ständer be¬
slutat i enlighet med nej-propositionen.
69:de voteringen (enligt 157 punkten).
Den, sorn vill antaga eventirela införselstullen å nu till införsel förbjudna slag bränvin
och sprit, ”för till och med 12 graders styrka” till 32 sk., och ”deröfver" till 1 r:dr per
kanna, röstar
Jor¬
den, det ej vill, röstar
neji
vinner nej, antages Presteståndets beslut, att bestämma denna tull till ”af till och med
24 Stals-Utskotlets Memorial, Av o 302.
10 graders styrka” 32 sk. kannan, hvilken tull för hvarje öfverskjulande grad ökas med 8
sk. kannan.
Omröstningens resultat har varit 90 ja och 29 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i
öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
70:de voteringen (enligt 159 punkten).
Den, som vill, att å tack- och barlast-jern skall, såsom eventuela tullafgifter, bestäm¬
mas 2 r:dr 24 sk. in- och 3 r:dr 16 sk. utförselstull per skeppund tackjerns vigt om 26
lispund bergsvigt, röstar
.ja',
den, det ej vill, röstar
neji
vinner nej, antages Ridderskapet och Adelns samt Presteståndets beslut, att in- och
utförselstullen å dylikt jern af bergmalm bestämmes till 4 r:dr 24 sk., och af sjö- och
myrmalm införselstullen till 2 r:dr och utförselstullen till 16 sk., allt per skeppund stapel¬
stads- vigt.
Voteringen har utfallit med 55 ja och 64 nej; hvadan Rikets Ständer beslutat i enlig¬
het med nej-propositionens innehåll.
71:sta voteringen (enligt 161 punkten).
Den, som vill, att eventuela utförselstullen å kanoner, stycken, nickhakar och mörsa¬
re, ostämplade och oborrade, samt å hällar öfver 1£ tums tjocklek samt lod och lödjor
öfver ett skeppunds vigt stycket, antages till 3 r:dr 24 sk. per skeppund stapelstads-vigt,
röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, antages Ridderskapet och Adelns samt Presteståndets beslut, att bestäm¬
ma eventuela utförselstullen härå till 4 r:dr 24 sk. per skeppund stapelstads-vigt.
Resultatet af omröstningen har varit 51 ja och 68 nej; hvadan Rikets Ständer beslu¬
tat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
72:dra voteringen (enligt 164 punkten).
Den, som vill bestämma eventuela införselstullen å spelkort till 12 r:dr 24 sk. per
gross, röstar
ja;
den
Sfals-Utskottets Memorial, N:o 302. 25
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, antages Ridderskapet och Adelns beslut, att bestämma eventuela införsels¬
tullen härå till 15 r:dr per gross.
Voteringen har utfallit med 53 ja och 66 nej; och hafva alltså Rikets Ständer be¬
slutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
73:dje voteringen (enligt 168 punkten).
Den, som vill, att eventuela utförselstullen å malm, rå och osmält, ej specificerad,
bestämmes till 2 r:dr 24 sk. per skeppund tackjernsvigt, om 26 lispund bergsvigt, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej ;
vinner nej, antages Ridderskapet och Adelns beslut, att eventuela utförselstullen derå skall
förblifva 75 procent af värdet. ,
Voteringen har utfallit med 61 ja oell 58 nej ; och hafva alltså Rikets Ständer beslutat
i enlighet med ja-propositionens innehåll.
74:de voteringen (enligt 170 punkten).
Den, som vill, att, i enlighet med tre stånds beslut, eventuela införselstullen å hel¬
siden väfnader, alngods: ”alla släta sidentyger, såsom taft, satin, levantin, eller af hvilken
annan benämning som helst, enfärgade, skiftande, rutiga eller randiga, hvaruti någon inväfd
blomma eller figur icke befinnes” bestämmes till 10 r:dr 32 sk. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej; . ;
vinner nej, bestämmes denna tull till 6 r:dr skålpundet.
Voteringen har utfallit med 59 ja och 60 nej; och hafva alltså Rikets Ständer beslutat
i enlighet med nej-propositionens innehåll.
7 5: t e voteringen (enligt 171 punkten).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, anser eventuela införselstullen
å helsidenväfnader, shawlar, shawletter och andra dukar, rubriken: ”alla andra slag, ej
Hih. till B. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 42 Höft. 4
26 Stats- btskottets Memorial, N:o 302.
mindre släta och enfärgade, än genom väfnadssättet eller olika färgadt silke fa<;onerade”
böra bestämmas till 10 r:dr 32 sk. per skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes eventuela införselstullen å de till denna rubrik hänförliga artiklar
till 7 r:dr skålpundet.
Voteringen har utfallit med 52 ja och 66 nej, samt en sedel kasserad; och hafva alltså
Rikets Ständer beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
7 6:te voteringen (enligt 173 punkten).
Den, som vill, att, på sätt tre stånd beslutat, eventuela införselstullen å bomuUsväfna-
der, alngods, hvita, alla ej specificerade, ”genom väfnadssättet släta, såsom kalikå, bomulls¬
lärft m. fl.” bestämmes till 1 r:dr 5 sk. 4 rst. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
rinnér nej, bestämmes denna tull till 36 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 68 ja och 50 nej, samt en sedel kasserad; och hafva
alltså Rikets Ständer beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
77:de voteringen (enligt 174 punkten).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, anser bomullsväfnader, alngods,
färgade, alla genom väfnadssättet släta, “enfärgade" böra åsättas eventuel införselsafgift till
belopp af 1 r:dr 5 sk. 4 rst. skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nejs
vinner nej, bestämmes denna tull till 36 sk. skålpundet.
Voteringen har utfallit med 69 ja och 49 nej, samt en sedel kasserad; och hafva allt¬
så Rikets Ständer beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
78:de voteringen (enligt 175 punkten).
Den, som gillar det af tre stånd fattade beslut,' att eventuela införselstullen å bomulls-
Stats-Utskottets Memorial, N:o 302. 27
väfnader, alngods, färgade, alla genom väfnadssättet släta, “väfda af olika färgadt garn“, skalk
bestämmas till 1 r:dr 32 sk. skålpundet, röstar
i a;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes denna tull till 36 skålpundet.
Voteringen har utfallit med 70 ja och 49 nej; och hafva Rikets Ständer alltså beslutat
i enlighet med ja-propositionens innehåll.
79:de voteringen (enligt 176 punkten).
Den, som, på sätt tre stånd beslutat, vill antaga eventuela införselstullen å bomulls-
väfnader, alngods, tryckta eller färgade, “andra slag" (än filtar och öfriga uppräknade) till
1 r:di 37 sk. 4 rst; skålpundet, röstar
j a ;
den, deli ej vill, röstar
vinner nej, bestämmes denna tull till 42 skilling skålpundet.
Voteringen har utfallit med 67 ja och 52 nej; och hafva alltså Rikets Ständer beslu¬
tat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
80:de voteringen (enligt 177 punkten).
Den, som, jemlikt tre stånds beslut, vill bestämma eventuela införselstullen å bomulls-
väfnader, shawlar, shawletter och andra dukar, “släta af färgadt garn, större och mindre,
samt tryckta, under 7 qvarters fyrkant, fransarne oberäknade”, till 1 r:dr 21 sk. 4 rst.
skålpundet, röstar
ja;-
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes denna tull lill 1 r:dr skålpundet.
Voteringen har utfallit med 67 ja och 52 nej; och hafva alltså Rikets Ständer beslutat
i enlighet med ja-propositionens innehåll.
81:sta voteringen (enligt 179 punkten).
Den, som anser, att, i likhet med hvad tre stånd beslutat, eventuela införselstullen å
28 Stats-Ulskotlets Memorial, N:o 302.
ylleväfnader, alngods, kläde, drapp, halfkläde, vadmal, ratin och korderoy, äfvensom kasimir
af andra färger, än hvitt, gult och rödt, eller af större bredd än 6 qvarter, bör utan klassi¬
fikation bestämmas till 2 r:dr skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nij;
vinner nej, kommer denna rubrik att indelas i ovalkade, med 36 sk. och valkade, två- och
flerskaftade, med 2 r:dr eventuel införselstull per skålpundet.
Voteringen har utfallit med 60 ja och 59 nej; och hafva alltså Rikets Ständer beslu¬
tat i enlighet med ja-proposilionens innehåll.
82:dra voteringen (enligt 180 punkten).
Den, som gillar det af tre stånd fattade beslut, att eventuela införselstullen å shawlar,
shawletter och andra dukar af ull eller ull och bomull tillsammans, ”under 6 r:dr 32 sk.
värde stycket”, bestämmes till 33 r:dr 16 sk. för 100 r:drs värde, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes denna tull till 1 r:dr 16 sk. per skålpund.
Voteringen har utfallit med 80 ja och 39 nej; och hafva alltså Rikets Ständer beslutat
j enlighet med ja-propositionens innehåll.
8 3 : d j e voteringen (enligt 181 punkten).
Den, som, i öfverensstämmelse med tre stånds beslut, anser eventuela införselstullen
å linne och hampväfnader, alngods, ”lärft, hvaraf en qvadrataln väger till och med 3 lod”
böra bestämmas till 5 r:dr skålpundet, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bestämmes denna tull till 3 r:dr skålpundet.
Voteringen har utfallit med 64 ja och 55 nej; och hafva alltså Rikets Ständer beslu¬
tat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
Slats-Vlskottets Memorial, N:o 302. 20
84:de voteringen (enligt i punkten i memorialet N:o 16).
Den, som gillar Utskottets förslag, att införselstullen å bränvin och sprit, holländsk
genievre, fransk konjak, rumm och arrack, skall, vid tullindringarnes upphörande, be¬
stämmas till 28 sk. kannan, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, komma nu gällande tullsatser å nämnde slag bränvin och sprit att, äfven vid
tull-lindringarnes upphörande, att fortfarande bibehållas.
Voteringen har utfallit med 66 ja och 53 nej; och hafva alltså Rikets Ständer beslutat
i enlighet med ja-propositionens innehåll.
85:te voteringen (enligt 2 punkten).
Den, som instämmer i Utskottets, af tre stånd godkända, förslag, att införselstullen å
kaffe må, vid tull-lindringarnes upphörande, bestämmas till 2 sk. 8 rst. skålpundet, röstar
jai
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, varder tuilen å kafle, från och med tull-lindringarnes upphörande, fastställd till
3 sk. per skålpund.
Voteringen har utfallit med 65 ja och 54 nej; och hafva alltså Rikets Ständer beslu¬
tat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
8 6 :tc voteringen (enligt 3 punkten).
Den, som vill, alt, på sätt Utskottet föreslagit, införselstullen å ”hudar och skinn” ej
hänförliga till pelsverk, ”oberedda torra”, må, vid tull-lindringarnes upphörande, nedsättas
till 1 sk. 10 rst. skålpundet, röstar
jai
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, kommer nu gällande införselstull för nämnde artikel att, äfven vid tull-lindrin¬
garnes upphörande, oförändrad bibehållas.
30 Stafs-Utskottets Memorial, N:o 302
Voteringen tiar utfallit med 106 ja och 13 nej; och hafva alltså Rikets Ständer be-
slutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
87:de voteringen (edligt 4 punkten).
Den, som bifaller Utskottets förslag, att införselslullen å ”ris, oskalad eller paddy”,
skall, vid tull-lindringarnes upphörande, nedsättas till 1 r:dr 12 sk. tunnan, röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, bibehålies, äfven vid tull-lindringarnes upphörande, nu gällande införselstuli
oförändrad.
Voteringen har utfallit med 106 ja och 13 nej; och hafva alltså Rikets Ständer beslu¬
tat i enlighet med ja-proposilionens innehåll.
6
88:de voteringen (enligt 5 punkten).
Den, som till kontraproposition i hufvudsakliga voteringen, angående artiklarne, ”kan-
tiljer, fransar, m. £].”, antager Borgareståndets beslut, att rubrikerne ”kantiljer”, ”fransar”;
”galoner”, ”gramaner’’ och ”snören” samt ”paljetter’’ må ur sjelfva taxan uteslutas, och i
noten hänvisas till dels gulddragare- och snörrnakare-arbeten allena, dels ock dessa rubri¬
ker, jemte rubriken strängar; att artikeln ' käpptoffsar och snodder” jemväl må i noten hän¬
visas till snörmakare-arbeten, och att följande nya rubriker må i taxan intagas, nemligen»
Gulddragare-arbeten af guld eller silfver:
kantiljer och paljetter,
äkta eller halfäkta, 1 lod, 8 sk.
oäkta 1 lod, 5 sk.
fransar, galoner, gramaner, aiguilletter, snören och andra ej specificerade,
äkta eller halfäkta, 1 lod, 16 sk.
oäkta .... 1 lod, 10 sk.
Snörmakare-arbeten, såsom
fransar, galoner, grammer, aiguilletter, snodder, snöien m. fi., ej specificerade,
af siden, . . 1 skålpund, 4 r:dr.
af halfsiden, 1 skålpund, 2: 24.
Stats-ltskottefs Memorial, N:o 302. 31
andra slag. 1 skålpund, 1 r:dr,
röstar
ia;
den, det ej vill, röstar
nej;
•vinner nej, antages till kontra-proposition Bondeståndets beslut, att för dessa artiklar bibe¬
hålla de i nu gällande taxa befintliga rubriker och tullbestämmelser.
Voteringen har utfallit med 57 ja och 62 nej; i följd hvaraf till kontra-proposition
antagits Bondeståndets beslut.
89:de voteringen (.enligt 6 punkten).
Den, som instämmer i Presteståndets beslut, att rubrikerue ”kantiljer, fransar, galo¬
ner, gramaner och snören” samt ''paljetter” skola ur sjelfva taxan uteslutas och i noten
hänvisas till dels gulddragare- och snörmakare-arbetcn allena, dels ock dessa rubriker
jemte rubriken strängar; att artikeln käpptofisar och snodder jemväl må i noten hänvisas
till “snörmakare-arbeten"; och att följande nya rubriker må i taxan intagas, nemligen:
Gulddragare-arbeten, af guld och silfver,
kantiljer och påljetter:
äkta eller halfäkta, 1 lod, 8 sk.
oäkta 1 lod, 5 sk.
fransar, galoner, gramaner, aiguilletter, snören och andra ej specificerade:
äkta eller halfäkta, 1 lod, 16 sk.
oäkta 1 lod, 10 sk.
Snörmakare-arbeten: såsom
fransar, galoner, gramaner, aiguilletter, snodder, snören, m. fl. ej specificerade:
hel- och halfsiden, i skålpund, 5 r:dr,
andra slag ... 1 skålpund, 1: 16.
röstar
ja;
den, det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, antages Bondeståndets beslut.
32 Stats- lils ko ttets Utlåtande, N:o 303.
Voteringen har utfallit med 70 ja o< h 48 nej samt en sedel kasserad; och hafva alltså
Rikets Ständer beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
Hvilket allt förstärkta Stats-Utskottct får tios Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den t Augusti 1851.
;i , .. „n
i
11:0 303.
Ank. till'Exp.-Utsk. <t. 2, Augusti 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om vidtagande
• af nödiga kontroller å användande af städernas tolags-
rnedel för dermed afsedda ändamål.
(/. A).
Till Stats-Utskottets behandling hafva blifvit remitterade tvänne motioner, väckta, den
ena hos Ridderskapet och Adeln af Herr Friherre Stjernstedt, Angust Wilhelm, och
den andra uti“Bondeståndet af Riksdagsfullmäktigen Pehr Bengtsson från Calmar län, uti
hvilka motioner anmärkes, att, ehuru rikets sjö- och stapelstäder årligen uppbära, under
namn af tolag, nära 400,000 r:dr banko, vore likväl redovisningen för dessa medel icke
underkastad Rikets Ständers revisorers granskning, enligt hvad af deras sednast afgifna be¬
rättelse inhemtas. Genom Kongl. Brefvet den 21 September 1715 har ordinarie tolagen
blifvit anvisad till underhåll af bryggop och packhus, men, sådant oaktadt, användes den¬
samma till helt andra behof, såsom till städernas fattigförsörjningar, dårhusinrättningar, un¬
dervisningsanstalter och flere dylika för tolagens ursprungliga bestämmelse alldeles främ¬
mande föremål; till följd af hvilka missbruk Rikets Ständer snart sagdt vid hvarje riksdag
nödgas anslå stora penningesummor till städernas hamn- och bro-anläggningar samt till
reparationer å desamma. Dessa förhållanden syntes påkalla en behörigen kontrollerad re¬
dovisning för tolagsmedlen och deras användande för dermed afsedda ändamål, och något
hin-
Sfa/s-Utskottets Utlåtande, N:o 303. 33
hinder för åläggandet af en sådan redovisningsskyldighet kunde så mycket mindre upp¬
komma af den omständighet, att man velat anse hagan om städernas tolag vara af privi-
legii natur, som Regering, Ständer och Borgerskap vid flera tillfällen ansett densamma icke
vara af sådan egenskap, hvilket bevisades deraf, att uti Tulltaxan af den 24 April 1816
tolagsfrihet blifvit stadgad för åtskilliga varor, och att Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den
14 Augu sli 1830 fritagit någia artiklar från tolag,; hvarförutan tolagshågor blifvit af Rikets
Ständer och deras Utskott vid riksdagarne, utan afseende på Borgareståndets mening,
handlagde.
Då således den städerna tid efter annan på ekonomisk lagstiftningsväg medgifna rät¬
tighet till uppbärande af tolag icke är af privilegii natur, utan, såsom utgående med en
viss procent-beräkning å den allmänna tullen, endast är en allmän uppbörd, hvilken af
Rikets Ständer likaväl kan upphäfvas, som den hitintills med deras medgifvande fått fort¬
fara, hafva motionärerne, till förekommande för framliden af missbruk vid dess användan¬
de, föreslagit Rikets Ständer, att, genom underdånig skrifvelse, hos Kongl. Majit anhålla,
det Kongl. Majit täcktes i nåder från rikets samtlige sjö- och stapelstäder låta infordra ve-
rificerade räkenskaper för de sistförflutna fem åren öfver uppbörden och användandet af
desse städerna förunnade tolagsmedel, och att Kongl. Majit behagade i nåder låta öfverlem¬
na dessa räkenskaper till Rikets Ständers näst sammanträdande revisorer, på det att revi-
sorerne, efter deraf skedd granskning, må sättas i tillfälle att kunna till Rikets näst sam¬
manträdande Ständer inkomma med nödiga upplysningar rörande ofvanberörde missbruk,
samt Rikets Ständer sålunda äfvenväl sättas i tillfälle att derefter fatta beslut, huruvida alt
tolag bör upphöra eller till sitt nu utgående belopp förminskas; samt slutligen att Kongl.
Majit äfvenledes täcktes i nåder vidtaga samma åtgärder för framtiden, så att alla derefter
följande räkenskaper öfver tolagsmedlen må allt framgent blifva ett bestämdt föremål för
granskning af framtida sammanträdande Stats-revisorer,
Vid handläggningen af detta ärende har Utskottet inhemtat, att, sedan Rikets Ständer
vid 1834 års riksdag hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, alt, efter vederbörlig un¬
dersökning angående tolagens uppkomst och användande, Kongl. Majit behagade vid derpå-
följande riksdag till Rikets Sländer aflåta Dess nådiga förslag till dels reglering af stapel¬
städernas tolags-inkomster, dels kontroller öfver deras användande till sina bestämda än-
Bih. till R. St. Pro t. 1850 §■ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 42 Höft. 5
34 Slafs-Utskottets Ullålande, N:o 303.
danial, sä hade, uti afgifvet underdånigt utlåtande af deri 31 December 1538, Kommerse¬
kollegium, i sammanhang med förslag till ny reglering af tokigs medlen, jemväl i under¬
dånighet tillstyrkt den kontroll å användandet af dessa medel, att, sedan räkning deröfver
blifvit för hvarje år inom påföljande Mars månad afslutad och derefter af revisorer, valda
inom Magistraten och Borgerskapet, granskad, densamma skulle inom Juni månads utgång
öfverlemnas till Ofver-Ståthållare-emhetet i Stockholm och Kongl. Maj:ts Befallningshaf¬
vande i landsorterne, hvilka, efter tagen kännedom deraf, skulle desamma inom påföljande
September månad till Kommerse-kollegiuin insända.
"T Då emellertid Kongl. Maj:ts härefter till Rikets år 1844 församlade Ständer aflåtna
nådiga proposition, angående förändrad reglering af tolags-medlen, icke blifvit af Rikets
Ständer bifallen, har icke heller det i sammanhang dermed föreslagna förändrade redovis¬
ningssätt kommit till verkställighet.
Hvad nu beträffar det af motionärerne väckta förslag, att räkenskaperna skulle till
Rikets Ständers revisorers granskning öfverlemnas, så förekommer härvid, att, enligt Kongl.
Brefvet den 21 September 1715, ifrågavarande uppbörd blifvit anslagen till vidmakthållande
af bryggor och packhus jemte andra nödiga byggningar samt till utgörande af andra om-
kostningar; och då dessa medel således blifvit städerne från äldre tider anslagne för be¬
stridande af förefallande kommunala behof, har Utskottet så mycket mindre kunnat det nu
väckta förslaget understödja, som dessa medel icke kunna hänföras till sådane med stats¬
verket gemenskap egande allmänna medel, hvilkas förvaltning, enligt den för Rikets Stän¬
ders revisorer gällande instruktion, är underkastad deras granskning; hvartill, jemlikt sam¬
ma instruktion, ock erfordrades, att redovisningen förut skulle hafva undergått behörig
granskning i Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt. En sådan revision af de ser¬
skilda städernas räkenskaper skulle dessutom svårligen kunna, i anseende till deras
vidlyftighet, hinna verkställas, då Rikets Ständers revisorers tid redan i hög grad är
tagen i anspråk för granskningen af de till de allmänna stats-bestyren hörande räkenska¬
per m. m.
Deremot anser Utskottet lämpligt, alt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hrad
Kommerse-kollegiuin i underdånighet tillstyrkt och Kongl. Majit jemväl vid 1844 års riks¬
dag i nåder föreslagit, officiela uppgifter rörande tolags-medlens belopp och användande
varda till bemäide kollegium insända, för vinnande af kontroll, huruvida medlen till de af-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:a 303. 38
sedda ändamålen användas; dock torde det vara tillfyllestgörande, att dylika uppgifter hvart
tredje år afgifvas, hvadan Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta anbefalla vederbörande, att till Kommerse-kollegium
hvart tredje år insända behörigen styrkte uppgifter öfver belopp»*
och användandet af de städerne anslagne tolags-medel.
Stockholm dea 31 Juli 1831.
STOCKHOLM. Östlund & Bedling, 185L
Stats- Utskottets Memorial, N:o 304.
1
N:o 304.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Aug. 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till samman jemkning eller voterings¬
proposition , i anledning af Riksståndens skiljaktiga be¬
slut öfver usta punkten af Utlåtandet N:o 2.2.0, angå¬
ende väckt fråga om vissa Kyrkoherdar och Skolmästare
i Lappmarken, å lön anslagen spanmåls utgående in na¬
tura, m. m.
(I. A.)
Enligt Stats-Utskottet meddelade Protokolls-utdrag har Ridderskapet och Adeln,
med alslag å Utskottets hemställan i förberörde punkt, samt Presteståndet, med ogillande
af densamma, bifallit det i Biskop Hemlins vid utlåtandet fogade reservation framställda
förslag till underdånig skrifvelse; och har ifrågavarande punkt blifvit jemväl af Borgare¬
ståndet afslagen, men deremot af Bondeståndet bifallen.
Enär Utskottets uti meranämnde punkt afgifna förslag således blifvit af blott ett
Riksstånd antaget, men af de öfrige Riksstånden underkändt, sä och då underdånig skrif¬
velse i ämnet emedlertid blifvit af trenne Riksstånd beslutad, ehuru om innehållet af denna
skrifvelse olika meningar sig yppat, med afseende å sättet att vinna det af motionären
åsyftade ändamål,får Utskottet, så vidt Borgare- eller Bondeståndet icke skulle finna för
godt att med Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet sig härutinnan förena, för frågans
afgörande medelst omröstning i förstärkt Stats-Utskott, föreslå följande voterings-proposition:
Bill. till B. St. Brot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 43 Haft. 1
2 Stats-Utskottets Memorial, N:o 304.
Den, som, lika med Ridderskapet oell Adelil samt Presteståndet, vill, att Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att de till aflöning för skolmästaren
och underhåll af frielever vid Lycksele skola anslagne 54 i tunnor spanmål måtte för de
ändamål, hvartill de äro afsedda, af vederbörande, som äro deraf delaktige, få fortfarande
in natura uppbäras, med bibehållande af de rättigheter, som i afseende ä spanmålens fors¬
ling hittills egt rum, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, besluta Rikets Ständer, på sätt Stafs-Utskottet föreslagit, att hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att, oansedt den i nåder anbefallda öfverflyttningen på Statsver¬
ket af ifrågavarande 54 tunnor spanmål, desamma dock för de ändamål, hvartill de äro
afsedda, måtto af vederbörande, som deraf äro delaktige, få, efter fastställdt markegångs-
pris, lösas vid närmaste kyrkoherberge, med bibehållande vid de rättigheter, som i afse¬
ende å spanmålens forsling tillförene författningsenligt egt rum.
Stockholm den 5 Augusti 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 805.
3
N:o 305.
Ank. till E\p.-Ulsk. den 5 Aug. 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtandei anledning af en utaf Rikets år 1849 försam¬
lade Revisorer vid granskningen af Handels- och Sjö-
fartS-Fondens förvaltning gjord anmärkning.
CL A.)
Sedan uti Stats-Utskottets, med anledning af 1849 års Revisions-Berättelse, af-
gifna Utlåtande N:o 30 § 13, rörande det af Uevisorerne anmärkta serskilda missförhål¬
lande emellan Sveriges och Norriges omkostnader för handelns och sjöfartens skyddande,
att då, till bestridande af utgifter för sjöexpeditioner till handelns betryggande för båda
Rikena gemensamt, årligen från Sveriges enskilda fond utgått 20,000 Rdr, utom de betyd¬
ligare summor, hvilka derutöfver stundom för större expeditioner utgifvits, Norrige dock
för berörde ändamål blott någon gång utsändt ett eller annat fartyg, — Utskottet anmält
sig hafva rörande denna fråga inbegärt nödiga ansedda upplysningar, för att, efter inhem-
tande deraf, serskildt utlåtande afgifva, får Utskottet nu till Rikets Ständers kännedom
meddela följande Utskottet tillhandakomne uppgifter:
Förteckning på, jemte uppgift i öfrigt rörande de Sjö-Ex
sjöfartens skyddande, under drei
|
Fartygets Cert och Namn.
|
Besiitt-
ningsstyrka.
|
Farvatten.
|
Skonerten Falk . .
|
40
|
|
Dito L’AigIe
|
10
|
|
Korvetten Najaden
|
129
|
|
Fregatten af Chapman ...
|
250
|
|
Korvetten Carlskrona . . .
|
130
|
|
Dito Najaden
|
132
|
|
Dito
|
132
|
|
Dito Carlskrona
|
132
|
|
Skonerten L’Aigie . .
|
40
|
|
Fregatten Josephine ....
|
319
|
|
Korvetten Carlskrona . . .
|
13 L
|
|
Fregatten Eugenie ....
|
328
|
Medelhafvet
|
Briggen Nordensköld . . .
|
101
|
|
Korvetten Najaden . .
|
131
|
|
Dito
|
130
|
Södra Amerika och Westindien ....
|
Dito Lagerbjelke ....
|
140
|
Medelhafvet
|
Dito Najaden . ...
|
140
|
Södra och Norra Amerika samt Westmd»
|
Kostnaderna för de år 1849 utgångna Korvetterna Lagerbjelkes och Najadens expeditioi
uppgifvas, emedan liqvider derom icke ännu inkommit, men anordnades vid förordnandet om san
anslag samt 40,000 Rdr af Handels- och Sjöfarts-fonden.
De åren 1848 och 1849 till de Danska och Tyska farvattnen utgångna eskadrer hade
delse af kapares utrustande, som vid öfriga möjligen förekommande tillfällen, vaka öfver fredandet a
visade serskilde medel. Stockholm och Kongl. Sjöförsvars-Departementet den 7 Januari 1851.
editioner med Svenska Fartyg, hvilka, / och för handelns och
i40—1849 fran Sverige utgått.
Tiden för Expeditionen.
|
|
1
|
]xpeditions-
|
kostnad.
|
|
|
Af
Flottans
medel.
|
Af
Handels- oell
Sjöfa rts-fonden.
|
Summa.
|
från den 9 April 1810 till den 5 September s. å. ...
|
|
|
|
7,213:
|
17
|
10
|
7,243:
|
17
|
10
|
från dito dito till den 11 dito dito ...
|
|
—
|
—
|
7,192:
|
33
|
11
|
7,192:
|
33
|
11
|
från den 19 Maj 1810 till den 2 Augusti 1811
|
17,500:
|
—
|
—
|
49,669:
|
il
|
8
|
67,169:
|
11
|
8
|
från den 10 September 1810 till den 9 September 1811
|
_ —
|
—
|
—
|
80,406:
|
22
|
1
|
80,406:
|
22
|
1
|
från den 11 September 1811 till den 15 Juni 1812 . . .
|
26,556:
|
31
|
11
|
20,(X)0:
|
—
|
—
|
46,556:
|
31
|
11
|
|
|
|
|
42 640:
|
I
|
2
|
42,610:
|
1
|
2
|
från den 12 Augusti 1813 till den 25 Juni 1811 ....
|
20,308:
|
20
|
5
|
20,000:
|
|
|
40,308:
|
20
|
5
|
från den 13 Juli 1811 till den 7 Juli 1815
|
to
To
00
|
24
|
11
|
20,000:
|
|
—
|
43,286:
|
24
|
11
|
från den 7 September 1811 till den 10 Juli 1845 . . .
|
|
—
|
—
|
12,810:
|
16
|
4
|
12,810:
|
16
|
4
|
från den 21 September IS 11 till den 16 Augusti 1815 .
|
|
|
|
75,878:
|
27
|
1
|
75,878:
|
27
|
1
|
från d. 17 Juli 1815 till d. 30 April 1816, då den förolyckades
|
41,062:
|
16
|
6
|
21,513:
|
14
|
6
|
65,576:
|
t3
|
—
|
från den 23 Augusti 1816 till den 17 Juli 18171
|
|
|
|
117,927:
|
38
|
10
|
117,927:
|
38
|
10
|
från den 15 Juli 1816 till dito ditoj
|
|
|
|
|
|
från dito till den 12 Juli 1817
|
31,182:
|
47
|
8
|
20,000:
|
—
|
—
|
54,182;
|
47
|
8
|
från den 2S Juli 1817 till den 2 September 1818 ....
|
27,551:
|
1
|
—
|
20,000:
|
—
|
—
|
47,554:
|
1
|
|
från den 25 September 1819 till den 28 Augusti 1850 .
|
18,000:
|
—
|
—
|
20,000:
|
|
—
|
38,000:
|
|
|
från dito dito till den 12 September 1850 . .
|
18,000:
|
—
|
—
|
20,000:
|
|
—
|
38,000:
|
|
TT
|
Summa 229,451:
|
28
|
5
|
555,281:
|
39
|
5
|
784,733:
|
19
|
10
|
den förres till Medelhafvet och den sednares till Södra och Norra Amerika saint Westindien, kan icke
fartygs expedition, beräknad till 9 månader, för deni 36,(XX) Kdr tillsammans af Flottans exercis-
enligt de för Cheferne utfärdade instruktioner, jemte öfriga ändamål, äfven anbefaldt att, så väl i hän-
förenade rikenas handel; men bestriddes berörde eskadrers kostnad af de till nämnde års rustningar an¬
ex Itieinnnttev.
6 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 303.
2:o En genom embetsskrifvelse från Norrska Marin-Kommandot af den 30 De¬
cember 1850 ankommen oplysning om Anlallet og Beskaffenheden af de Söexpeditioner,
som havé fundet sted fia Norge i Löbet af de sidste 10 Aar, og hvis Formaal, foruden
at bibringe Officerer og Mandskab den fornödne Övelse, kan siges at havé va;ret i Han¬
delens og Söfartens Interesse:
Aar.
|
Krigsfartoi.
|
Expeditionens
Bestemmelse.
|
Tiden livori Expeditionerne
har fundet sted.
|
1840
|
Corvetten Örnen
|
Rysten af Marocco
og Algier
|
3
|
månader
|
1842 og 1843
|
Briggen Lolland
|
Middelhavet
|
9
|
dito
|
1814
|
Fregatten Freia
|
Gibraltar
|
3
|
dito
|
1844 og 1843
|
Corvetten Nordstjernen
|
Marocco
|
12
|
dito
|
1845 og 1846
|
Briggen Lolland
|
Middelhavet
|
8
|
dito
|
1846
|
Corvetten Nordstjernen
|
Nord-Amerika
|
4
|
dito
|
1817 og 1848
|
Corvetten Nordstjernen
|
Middelhavet
|
8
|
dito
|
1849 og 1850
|
Corvetten Örnen
|
Dito
|
8
|
dito
|
1850 og 1S51
|
Dito
|
Dito
|
&
|
dito
|
I sammanhang härmed får Utskottet upplysa, att sedan bestämmelserna i Kongl.
Brefvet af den 30 Juni 1832, angående den ersättning, som borde Norrska Statsverket till¬
komma, då Norrska fartyg deltaga med Svenska uti sjöexpeditioner för handelns beskyd¬
dande, af förekomne anledningar blifvit genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 14 Au¬
gusti 1811 upphäfda, har någon sådan ersättning under den derefter förflutna tiden icke
kunnat ifrågakomma; varande emedlertid frågan om förändrade bestämmelser i detta hän¬
seende, sedan Unions-kommittéen med infordradt underdånigt utlåtande i ämnet inkommit,
numera beroende på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning; och hemställer Utskottet, under så¬
dana förhållanden,
att Revisorernes ofvanberörde erinran icke må till någon Rikets Stän¬
ders åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 Augusti 1831.
Stats-Utskottets Utlåtande, AV o 306.
7
N:o 306.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Aug. 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om den, åt en del
rotar vid Westmanlands Regemente anslagna, så kallade
knekte-tunnans utgående med span mål in natura, eller
med lösen efter markegångspris.
(I. A.)
Uti ett från Bonde-Ståndet till Stals-Utskottet remitteradt memorial, har Riksdags-
fullmäktigen Carl Ersson från Westmanlands län, med hvilken sig förenat Riksdagsfull¬
mäktige Eric Malmin, Per Eric Andersson och Jan Jansson från samma län, samt Jonas
Eric Ericsson från Örebro län, förnyat sin vid förra riksdagen väckta motion om åter¬
gång till soldat-rotar vid Westmanlands regemente af från dem indragen spanmål och
om anvisande af spanmål eller deremot svarande lösen efter markegång åt en del rotar
vid samma regemente.
Af motionen bilagde och i öfrigt tillgängliga handlingar har Utskottet inhemtat, att
vid indelningsverkets upprättande soldat-rotarne vid Westmanlands regemente, med un¬
dantag af Folkare kompani och 118 rotar af Bergskompaniet, fått sig tillagda en tunna
spanmål hvardera, till understöd i knektehållet, hvilket understöd, kalladt knektetunna,
skulle, i brist af tillräcklig kronan behållen tiondespanmål, utgå med 3 daler silfvermynt
för hvarje tunna till 932 rotar; på hvilket sätt detta statsbidrag ännu utgår, och efter 6
daler silfvermynt riksdalern, belöper sig till 466 R:dr banko årligen, som af rotarne äro
anslagna till regementets så kallade knekte-legomedels-kassa, hvaraf de hufvudsakligaste
8
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 306.
kostnaderna för rekrytering vid inträffande vakanser bestås. Utom detta understöd hade
585 af sistnämnda soldat-rotar, nemligen 165 i Kungsörs fögderi, 163 i Salbergs fögderi,
160 i Strömsholms fögderi, 42 i Wester Fernebo socken af Bergslags fögderi, alla i We¬
sterås län, samt 55 i Fellingsbro, Näsby och Ervalla socknar af Öster Nerikes fögderi,
i Örebro län, äfven förunnats en tunna kronotiondespanmål hvardera, rotehållarne i
Kungsörs och Strömsholms län för de dagsverken, de årligen utgjort till kungsgårdarna
derstädes, de i Salbergs län för den grufveved och de dagsverken, de utgjort till Sala
grufva, de i Wester Fernebo socken för det de vid indelningstiden åtogo sig underhållande
af ett fördubbladt antal soldater, samt rotehållarne i Fellingsbro härad för den stora
skjutsning, de måste vidkännas, och de dagsverken, de utgjorde till afbergande af några
Kungsörs kungsgård tillhöriga ängar. Af dessa 585 tunnor spanmål, som, till åtskillnad
från knektetunnorna, kallats dagsverkstunnor, hafva, enligt Kongl. Resolutionen på all¬
mogens besvär den 17 Augusti 1762, § 82, 458 tunnor tilldelats rotarne in natura eller
i penningar efter markegångspris, men för bristen hafva rotehållarne fått åtnöja sig med
enahanda ersättning, som för knektetunnorna, nemligen 3 daler silfvermynt eller 24 skil-
lingar banko för hvarje tunna, så att för något mer än £ tunna hvarje rote undfått er¬
sättning efter värdet, men för återstoden, nära 8 kappar, endast med sistnämnda pen-
ningebelopp. Vidare har genom 1729 års dagsverksreglering saint Kongl, brefvet till
Kammar-kollegium den 13 Juni 1749 blifvit stadgadt, att utaf hvarje rote skulle årligen
utgöras 16 st. drängedagsverke!), hvilka ock sedermera under en längre tid utgjorts, lill
dess Rikets Ständer vid 1810 års riksdag beslutat, att dessa dagsverken borde med pen¬
ningar efter årlig markegång lösas; hvarefter Kongl. Majit, på sätt Rikets Ständer vid
1S2S—1830 årens riksdag, uppå rotehållarnes derom gjorda begäran, medgifvit, uti nådigt
Bref af den 26 October 1833 förklarat, att krono- och kronoskatte-hemmansegarnes i
Snefringe, Åkerbo och Fellingsbro härader skyldighet, att årligen erlägga omförmälda
dagsverkslösen, skulle från och med år 1834 upphöra, emot det att den, såsom vederlag
för hvarje soldat-rote anslagna s. k. dagsverkstunna eller derför utgående lösen i pen¬
ningar, icke vidare finge af hemmansegarne åtnjutas, utan borde till Statsverket indragas;
hvarigenom en ökad tillgång i kronan behållen tiondespanmå! uppkommit af 305 tunnor
20 kappar spanmål.
Med anledning häraf hade samtlige Riksdagsfullmäktige af Bonde-Ståndet från We¬
sterås län samt fullmäktigen från Fellingsbro härad af Örebro län vid 1847 och 1848 årens
riksdag
Stats-Utskottets Utlåtande, JV:o SOS. 9
riksdag anhållit, att, sedan Statsverket, såsom de förmenade, genom nyssberörde indrag¬
ning kommit i besittning af 458 dagsverkstunnor, den knektetunna, som bordt tillkomma
hvardera af 932 rotar vid Westmanlands regemente, men hittills utgått med endast 24
sk. pr tunna, måtte från och med år 1848 på det sätt rotarna tilldelas, att först och
främst förenämnde 458 tunnor spanmål finge in natura till rotarne återgå och sedermera
af annan kronans behållna spanmål för öfriga rotar anvisas återstående 474 tunnor, att
antingen utgå in natura eller ock af staten årligen lösas efter markegångspris, hvaremot
rotarne sjelfva skulle till knektelegomedels-kassan årligen inbetala den för berörde spanmål
af Statsverket hittills erlagda och till samma kassa ingående lösen 466 R:dr banko. Här¬
öfver yttrade sig dåvarande Stats-Utskott på det sätt, att, i anseende till ärendets outredda
beskaffenhet, Utskottet saknade skäl att, med anledning af den gjorda framställningen,
tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd, helst rotehällarne i allt fall hade sig obetaget att,
der dem så godt syntes, i ämnet göra underdånig framställning hos Kongl. Maj:t, då, efter
vederbörandes hörande och i händelse anspråken i nåder pröfvades vara uti större eller
mindre mån med rättvisa och billighet öfverensstämmande, ärendet kunde genom allåten
nådig proposition komma under Rikets Ständers pröfning; hvilket Stats-Utskottets Utlåtande
blef af Rikets Ständer hi fallet.
Sedan med anledning häraf ofvanbemälde Riksdagsfullmäktige hos Kongl. Maj:t i
underdånighet fullföljt samma anhållan och Kongl. Majlis Befallningshafvande i Westerås
och Örebro län samt direktionen öfver knektelego-medelskassan blifvit hörde, dervid upp¬
lystes, att nämnde kassas kapitalfond vid 1848 års slut utgjorde 139,211 Rdr 42 sk. 9 r:st,
hafva Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-och Kammar-kollegier och Statskontor uti infordradt
underdånigt utlåtande af den 22 Maj 1850 hufvudsakligen yttrat: att rotehållarnes rättighet till
knektetunnans erhållande in natura vore grundad i den Kongl, donationen, som i början ej
kom till full verkställighet af det skäl, att, .såsom Kongl. Brefvet den 3 Juli 1684 innehål¬
ler, så stor post spanmål icke var att tillgå, hvarföre i stället 3 daler silfvermynt, ett be¬
lopp, som den tiden ungefärligen motsvarade en tunna spanmåls värde, åt hvarje rote an¬
slogs; att 1698 års Indelningsverk utvisade, det 1520 tunnor tiondespanmål, dagsverks-
tunnorna inberäknade, voro af Kongl, Maj:t förunnade detta regemente, rotarne till hjelp
att löna och underhålla knecktarne med, hvilken spanmål dessa rotar skulle årligen njuta eller
i dess ställe 3 daler silfvermynt tunnan, sä framt öfverskottet i socknarne icke tillräckte;
att rotehållarne ytterligare blifvit försäkrade derom uti Kongl. Resolutionen på allmogens
Bih. till B. St. Brot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 43 Haft. 2
10 Stats-Utskottels Utlåtande, A:o 306.
besvär den 29 November 17-56, 83 §, der det heter, att den i soldathåll vid Westman¬
lands Infanteri-regemente indelda allmoge verkligen bör få åtnjuta den dem förundta år¬
liga spanmålen in natura, både den, som till roteringens understöd och hjelp, som ock den,
hvilken för dagsverken är dem tillslagen, så långt den tillräcker; men att detta, i hvad
vidkomme knektetunnan, icke heller då tillvägabragtes, af den orsak, att, såsom af 82 §
i Kongl, ltesolutionen på allmogens besvär den 17 Augusti 1762, kronans behållna tionde-
spanmål endast ansågs uppgå till 458 tunnor, hvarföre man inskränkte sig till att fördela
denna tillgång på de rotar, hvilka till åtnjutande af dagsverkstunna voro berättigade; lem¬
nande åt framtiden att förnöja anspråken hos dem, som egde andel i knektetunnan. På
grund häraf tillstyrkte kollegierne i underdånighet nådigt bifall till den underdåniga ansök¬
ningen, samt hemställde, det Kongl. Maj:t täcktes af Rikets näst sammanträdande Ständer
äska ett anslag, motsvarande värdet af 932 tunnor spanmål, deraf 877 efter årligt marke-
gångspris för Westerås län och 55 efter samma pris för Örebro län, att från Landtränte-
rierne genom kronobetjeningens försorg årligen tilldelas ifrågavarande rotehållare, med un¬
dantag af 24 sk. för hvarje rote,som från ränterierne direkte borde knektelego-medelskassan
tillställas; hvarjemte Kollegierne, till ledning för bestämmande af detta anslag, hvilket, till
följd af den årliga förändring, markegångspriset å spanmål är underkastadt, borde blifva
ett förslags-anslag, i underdånighet upplyst, att, efter medel-markegångsprisen för de sista
10 åren, ett belopp af 6,975 Rdr 39 sk. 6 r:st, skulle blifva erforderligt; hvaremot de
466 Rdr, hvilka såsom understöd för soldatrotarne för närvarande från statsverket utgå,
skulle komma att från den tid, knektetunnan blifver rotehållarne efter markegångsvärde
godtgjord, indragas.
Vid föredragning af detta ärende den 2 Oktober 1850 har Kongl. Majit i nåder
förklarat, att då, enligt hvad af Kongl. Rrefvet den 3 Juli 1684 och det den 18 April 169S
fastställda General-indelningsverk för Westmanlands regemente inhemtas, de så kallade
knektetunnorna, till understöd i knecktehållet för större delen af soldaterne vid berörde
regemente, blifvit beviljade med det förbehåll, att, i anseende till då förevarande brist på
kronan behållen tiondespanmål, detta bidrag icke finge utgå in natura, utan pä Kongl.
Maj:ts Egen speciella befallning och när Kongl. Majit sådant behagade, hvaremot för sam¬
ma brist borde i stället af mantals- och boskapspenningarne anslås ett belopp i penningar,
beräknadt efter 3 daler silfvermynt per tunna; samt det sedermera genom 82 § Kongl.
Resolutionen på allmogens besvär den 17 Augusti 1762, i anledning af rotehållares i We-
Stals- Utskottets Utlåtande, IV:o 306. Ii
sterås och Örebro län ansökning angående knekte-tunnespanmålen, blifvit förklaradt, att,
då den spanmål, som vid indelningens fastställande utgått af kronotionde, antagits vara
458 tunnor, hvilka sedermera blifvit till större delen till annat ändamål disponerade, skulle
hvad af dessa 458 tunnor icke kunde in natura till rotarne utgifvas, dädanefter betalas ef¬
ter markegång, men det, som bruste utöfver dessa 458 tunnor, borde till följd af 1698
års stadfästelse endast med 3 daler silfvermynt för tunnan erläggas; så funne Kongl. Majit
rotehållarne icke ega laglig rätt att för ifrågavarande knektetunnor, hvilka, på sätt nyss-
berörde nådiga resolution utvisade, varit beräknade att till rotehållarne utgå endast med
3 daler silfvermynt för tunnan, undfå spanmål in natura eller ersättning derför enligt mar¬
kegång eller på annat sätt, än som alltsedan indelningens fastställande egt rum; såsom
följd hvaraf och då härtill komme, att ofvanomförmälda 932 soldatrotar, genom de från re¬
gementets knektelego-medelskassa utgående bidrag i penningar till soldatens lega och be¬
klädnad, redan njuta en väsendtlig lindring i knektehållets utgörande framför öfrige rote-
ringsskyldige så väl vid samma regemente som vid indelda arméen i allmänhet, Kongl.
Majit förklarade Sig icke kunna å den underdåniga ansökningen något afseende fästa.
Af hvad sålunda förekommit synes, att den soldatrotarne vid Westmanlands rege¬
mente till understöd i knektehållet förunnade så kallade knektelunna, allt ifrån indelnings¬
verkets början utgått efter beräkning af 3 daler silfvermynt för tunnan; hvaremot den så¬
som ersättning för åliggande dagsverksskyldighet m. m., en del rotar anslagna såkallade
dagsverkstunna varit bestämd att utgå in natura eller efter markegångspris för 458 tun¬
nor, hälften råg och hälften korn, men till det öfriga efter enahanda lösen, som för knek-
tetunnan. Dessa 458 tunnor hafva också alltid utgått och utgå ännu på detta sätt, med
undantag af den del deraf, som vid 1828—30 årens riksdag blifvit till kronan indragen,
sedan rotehållarne förklarat sig beredvillige att från denna kronotionde afstå, emot befrielse
från erläggande af dem åliggande dagsverkslösen. Af det förhållande, att kronan således,
i utbyte mot en fullt motsvarande skattskyldighet, med rotehållarnes eget begifvande, åter
kommit i besittning af en del utaf den dem anslagna kronotionde, lärer icke kunna hem-
tas stöd för deras anspråk att af denna för kronan på sådant sätt uppkomna tillgång af
kronotionde säd in natura utbekomma knektetunnan, hvilken alltid utgått efter visst värde
i penningar och dessutom icke omedelbarligen uppburits af rotehållarne, utan ingått och
ännu ingår till den såkallade knektelegomedels-kassan, hvilken, jemte det den uppfyllt den¬
samma åliggande förbindelser, redan år 1848 vext till det betydliga kapitalbeloppet af
12 Stats-Utskoltets Utlåtande, 2V.'o 307.
139,211 Rdr 42 sk. 9 rst. banko, hvarigenom rotehållarne mäste vara fullt betryggade i
afseende å kassans förmåga att äfven för framtiden kunna lemna det dermed från början
afsedda understöd för knektehållet. Bifall till de nu väckta anspråken skulle alltså bereda
rotehållarne vid Westmanlands regemente en fördel utöfver hvad dem alltifrån indelnin¬
gens inrättande tillkommit och följaktligen på öfrige skattdragandes bekostnad öka vär¬
det af deras hemman i samma mån, som det nu ifrågasatta statsbidraget af omkring 7000
Rdr öfverstiger det hitintills utgående af 466 Rdr, hvilket visat sig vara för det afsedda
ändamålet tillfyllestgörande.
Under sådane förhållanden och på de skäl i öfrigt, hvilka legat till grund för
Kongl. Maj:ts afslag å den underdåniga framställningen i ämnet, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
Stockholm den 5 Augusti 1851.
TS':o 307.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Aug. 1851, kl. 2 e. m.
Utlåtande j i anledning aj ytterligare gjorda ansökningar
örn inlösning af Riksgäldssedlaroansedt den derför
fastställda preskriptionstidens förlopp.
(Rgds Afd.)
Sedan Stats-Utskottet afgaf sitt, af Rikets Ständer bifallna, utlåtande N:o 104,
angående sökt inlösen af ett större antal Riksgäldssedlar, som hos Riksgäldskontoret icke blifvit
före-
Stats-Utskottets Utlåtande, N-.o 307. 13
företedde inom den för dessa sedlar stadgade preskriptionstid, har Utskottet från Full¬
mäktige i nämnde kontor ytterligare emottagit 8 st. serskilda, till dem derefter ingifna
och till Utskottet öfverlemnade ansökningar om inlösandet af åtskilliga dylika sedlar å ett
sammanräknadt belopp af 106 Rdr, hvilka alla, enligt derå meddelade intyg, vid anställd
granskning, af Riksgäldskontorets kommissariat befunnits riktiga och således ovillkorligen
måst af detta verk inlösas, i fall desamma för sådant ändamål dit inlemnats före preskrip¬
tionstidens utgång.
Då i afseende på inlösningen af nu ifrågavarande Riksgäldssedel- enahanda om¬
ständigheter förekomma, som föranledt Rikets Ständer att förut, dels vid sednast förflutna
och dels vid innevarande riksdag, medgifva sådan inlösning, oansedt den derför bestämda
tid redan tilländagått, så får Utskottet, under åberopande af hvad ofvanberörde utlåtande
ej mindre härom än om den för sedlarnes inlösande disponibla tillgång innehåller, i öf¬
verensstämmelse dermed tillstyrka,
att alla dessa vederbörligen godkända sedlar, utgörande ett antal af 40
st. deraf 5 lyda å 10 Rdr, 23 å 2 Rdr, 9 å 1 Rdr och 3 å 16 sk. hvar¬
dera, må af Riksgäldskontoret inlösas med motsvarande belopp i banko¬
mynt, samt att den för sådant ändamål erforderliga summa, Sjutio Riks¬
daler 32 sk. banko, må, på sätt som vid dylika sedlars inlösning förut
skett, få utassigneras utaf den å Riksgäldskontorets räkning N:o 2 i Ri¬
kets Ständers Bank för närvarande innestående behållning.
Stockholm den 5 Augusti 1851.
Bih. täl R. St. Prot. 1860—51.
4 Sand. 1 Afd. 3 Band. 43 Haft. 3
STOCKHOLM, TRYCKT BOS N. MARCUS, 1851.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 308.
1
N:o 308.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Aug. 1851, kl. 11 t', m.
Memorial, med öfverlemnande af förslag till de 2:ne forsla
afdelningarne af Reglementet för Riksgälds-konloret.
(.Rgds.-Afd.)
Enligt den vid 1840 och 1841 års riksdag antagna och sedermera bibe¬
hållna uppställning af de reglementen, som till ledning och efterrättelse vid Riks-
gälds-kontorets förvaltning blifvit af Rikets Ständer utfärdade, hafva föreskrifterna
rörande nämnde verks skulder och fordringar blifvit sammanförda uti Usta och
2:dra afdelningarne: och då enahanda uppställning jemväl torde böra iakttagas i
afseende på de reglementariska stadganden, hvilka vid detta verks förvaltning
efter innevarande riksdags slut skola tjena till efterrättelse, så får Stats-utskottet
nu underställa Piikets Ständers pröfning och fastställelse det af Utskottet uppgjorda
förslag till de reglements-§§, som komma att innefatta hädanefter erforderliga
stadganden, angående Riksgälds-kontorets skulder, äfvensom detta verks fordringar
för de af dess medel utbetalda lån.
Jemte del Utskottet ansett sig här nedan böra uppgifva de §§ i hittills gäl¬
lande reglemente, deruti samma eller motsvarande stadganden förekomma, har Ut¬
skottet tillika anfört de under denna riksdag afgifna samt af Rikets Ständer god¬
kända utlåtanden, på hvilka de nya eller förändrade föreskrifterna sig grunda;
kommande ett visst antal exemplar af nyssberörde reglemente att till hvarje Riks¬
stånds kansli aflemnas, för att, lill jemförelse och upplysning, vara att tillgå för
Riks-ståndens ledamöter vid den förestående granskningen och pröfningen af de
§§, hvilka Utskollets förslag innehåller.
Bih. till R. St.-s Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 44 Haft. 1
2 Stats-Utskottets Memorial, N:o 308.
För öfrigt har Utskottet trott sig höra upplysningsvis erinra, all, så vida
icke annan myn ther åkning finnes serskildt utsatt, äro alla lili de föreslagna §§:ne
införda penningesummor beräknade i bankomynt, på sätt en allmän bestämmelse,
som förefinnes vid slutet af 1848 års reglemente och jemväl torde i det nya reg¬
lementet blifva inlagen, angifvcr.
1 § af bifogade förslag, uti hvilken § Riksgälds-kontorets föremål uppgifvas,
är likalydande med nu gällande reglementes 1 §.
2 § innehåller samma stadgande, angående inlösandet af Riksgälds-kontorets
obligationer, som 2 § i nyssnämnde reglemente; men det der införda till¬
lugg i afseende på den preskriptionstid, hvilken vid sednasle riksdag af
Rikets Ständer fastställdes för några gamla obligationer, har blifvit uteslu¬
tet, emedan detta beslut, vid det i 7:de punkten af Utskottets utlåtande
N:o G'l uppgifna förhållande, måste anses hafva förfallit, och Riksgälds-
kontorets inlösningsskyldighet för nyssberörde obligationer således lärer
komma att oförändrad fortfara under tiden intill nästa riksdag, om också
något nytt beslut, angående bestämmandet af en serskild preskriptionstid
för samma obligationer, skulle af Rikets nu församlade Ständer varda
meddeladt.
3 §, angående utbetalningen af det årliga ränte-anslaget till Hans Majit Konun¬
gen; 4 §, angående räntan för det vid 1779 års riksdag afsatta så kal¬
lade hemgifts-kapital; 5 §, angående de af Riksgälds-kontoret utgifna ob¬
ligationer för statsverkets skuld till Rikets Ständers Rank; och 6 §, an¬
gående Bankens fordran för de till Riksgälds-kontorets utgifter af Banken
tillförene försträckta medel, ega samma lydelse, som de i 1848 års reg¬
lemente under dessa nummer intagna §§, endast med ändring af antalet
och sammanräknade beloppet af de återstående obligationerna för statsver¬
kets i 5 § omförmälda skuld.
7 §, angående invexlingen af de från Riksgälds-kontoret utgifna kopparskilje-
mynts-polelter, motsvarar nu gällande reglementes 7 § och innefattar Ri¬
kets Ständers vid nu pågående riksdag, genom bifallandet af Banko-ut¬
skottets utlåtande N:o 46, vidtagna beslut; varande denna §, till följd
af hvad Instruktionen för Banko-utskottet stadgar i afseende på föreskrif¬
ter, som skola gälla gemensamt för Banken och Riksgälds-kontoret, juste¬
rad inför både Stats- och Banko-utskotten.
8 §, angående den af Götha kanal-holag i Riksgälds-kontoret insatta repara-
tions-fond; 9 §, angående de för återstående hamnbyggnadsarbeten vid
Siats-Utskottets Memorial, N:o 308.
3
Götha kanal innehållna medel; 10 §, angående fonden för Södertelje ka¬
nals underhållande; samt 11 §, angående bildandet och afsättandet af en
fond för Hjelmare kanal- och slussverks framtida vidmakthållande, äro lika
lydande med 8:de, 9:de, 10:de och ll:te §§ i 1848 års reglemente.
Beträffande det, enligt reglementets 9:de §, i Riksgäldskontoret, emot
fem procents årlig ränta, ännu innestående beloppet utaf de medel, som
blifvit i kontoret innehållna i anseende till åtskilliga vid Götha kanals
öppnande icke fullbordade hamnbyggnads-arbeten, så har Utskottet, med
hänsigt till den längre tid, som förflutit sedan nämnde kanal ansågs fär¬
digbyggd och kunde för segelfarten öppnas, serskildt anmodat Fullmäktige
söka vinna upplysning om anledningen, hvarföre omförmälda arbeten allt
hittills icke blifvit fullbordade, samt derefter vidtaga den åtgärd, sorn för¬
hållandena möjligen kunna föranleda, på det att tillfälle mätte beredas för
Riksgäldskontoret att i förcskrifven ordning afbörda sig ifrågavarande rän¬
tebärande skuld.
angående återstoden af den afsatta anslagssumman för Strömsholms kanals
ombyggande, innehåller dels de i 1848 års reglemente rörande detta an¬
slag meddelade och äfven hädanefter tillämpliga stadganden, dels en nu
tillagd föreskrift, angående afgifvandet af årljga berättelser till Fullmäktige
om byggnadsarbetets fortgång, och dels de af Rikets Ständer, genom bi¬
fallandet af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 213, medgifna ändringar i nå¬
gra för kanalbolaget, vid omförmälda anslags beviljande, stadgade ålig¬
ganden.
angående de till Riksgäldskontoret levererade och der innestående eke-
skogsmedel; 14 § angående den till samma verk aflemnade Lappmarks
ecklesiastik-fonden; och 15 §, angående den vid Kongl. f. d. Nummer¬
lotteriet samlade fond utaf outlagna brudgåfvovinster, hafva samma lydelse,
som motsvarande §§ i 1848 års reglemente.
angående de från Statskontoret till Riksgäldskontoret levererade, äldre de-
positiousmedel, grundar sig på Rikets Ständers, dels vid föregångna riks¬
dagar och dels, genom bifallandet af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 190,
under denna riksdag, fattade beslut.
angående medel, som varit inneslutna i rekommenderade bref och från
postverket öfverlemnats till Riksgäldskontoret, innehåller enahanda stad¬
gande, som samma § i 1848 års reglemente.
4
Stats-Utskottets Memorial, N:o 308.
18 §, angående de till Riksgäldskontoret aflemnade, för undsättningar vid in¬
träffade missvexter anvisade, medel, innefattar det vid både sistförllutna
och innevarande riksdag stadgade vilkor för sådana medels öfverlemnande
lill detta verk.
19 §, angående den i Riks-arkivets hus befintliga inteckning, svarar emot och
ar lika lydande med 18 §:n i 1848 års reglemente samt innehåller Ri¬
kets nu församlade Ständers, genom bifallandet af 8:de punkten i Stats-
Utskoltets Utlåtande N:o 61, meddelade beslut.
20 §, angående liqviderandet af Riksgäldskontorets skulder, ulan afseende å den
för dylika liqvidcr i allmänhet stadgade preskriptionstid, och 21 §:n, an¬
gående betalningen af äldre, vederbörligen fastställda, kronofordringar, ega
samma lydelse, sorn 19 och 20 §§ i 1848 års reglemente.
22 §, angående lånet till Upsala akademi för Bibiiotheks-byggnaden, och 23 §,
angående länet för utvidgandet af läroverken i Carlstad, äro lika lydande
med samma reglementes 21 och 22 §§.
24 §, angående lånet för utvidgning och reparerande af skolhuset i Nyköping,
motsvarar nyssnämnde reglementes 23 § och innefattar Rikets Ständers
beslut genom bifallandet af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.
Då lydelsen af den § i Riksgäldskontorets nya reglemente, som
bör handla om lånet för fullbordandet af den nya stiftskyrkan i Hernösand,
beror af det beslut, Rikets Ständer komma alt fatta i anledning af väckt
motion om lindring i betalningsvilkoren för samma lån, så måste Utskot¬
tet nu förbigå denna hvilken skall motsvara den 24:de i 1848 års
reglemente; skolande Utskottet, efter erhållen underrättelse om det beslut,
nämnde motion föranleder, afgifva serskildt förslag till 25 §:n uti nu ifrå¬
gavarande reglemente.
26 §, angående länet för uppförandet af Christinehamns nya kyrka, och 27 §,
angående lånet för reparationen af Linköpings domkyrka, innehålla de i
nu gällande reglementes 68 och 102 §§ stadgade betalningsvilkor för de
lånesummor, som, efter sistförlidna riksdag, blifvit för dessa kvrkobygg-
nads-arbeten utbetalda.
28 §, angående lånet till Carlskrona stads pastorat, samt 29, 30, 31, 32, 33
och 34:de §§, angående byggnadslånen till städerna Norrköping, Borås,
Oregrund, Wenersborg och Söderhamn, jemte det äldre byggnadslånet till
staden Wexiö, ega samma lydelse, som 25, 26, 27, 28, 29, 30 och 31
§§ i 1848 års reglemente.
Stats-Ulskottets Memorial, N:o 308.
5
35 §, angående det sistnämnde stad, efter 1843 års eldsvåda, tilldelade bygg¬
nadslån, motsvarar 32 § i nu gällande reglemente och upptager betal-
niugsvilkoren för detta lån, jemte de serskildta föreskrifter i afseende på
detsamma, hvilka äfven hädanefter komma att tjena till efterrättelse; hvar¬
förutan det af Rikets nu församlade Ständer, med bifall till Stats-lJtskot-
tets Utlåtande N:o 79, meddelade beslut i fråga om begagnandet eller
återbetalningen af en del utaf de till sagde lån börande medel, blifvit i
denna § införda. 0
■36 §, angående byggnadslånet till staden Amål, innefattar de dels vid detta
lans beviljande och dels under sed naste riksdag meddelade och i nuvaran¬
de reglementes 33 § intagna stadganden om sättet för lånemedlens an¬
vändande och återbetalning, m. m.
37 §, angående uppbörden af de årliga kapital- och ränte-inbetalningarne å en¬
skilda tomtegare inom städerna Norrköping, Borås, Wenersborg och Wexiö
tilldelade byggnadslån, är lika lydande med 34 § i 1848 års regle¬
mente.
38 §, angående det vid sednaste riksdag staden Christianstad beviljade, derefter
utbetalda, byggnadslån, innehåller de i ofvannämnde reglementes 103 §
härom meddelade föreskrifter.
39 §, angående de vid innevarande riksdag fastställda vilkor för sådana låne¬
understöd, sorn, till nedbrunna städers återuppbyggande, hädanefter varda
utaf allmänna medel utgifna, grundar sig på Rikets Ständers beslut genom
bifallandet af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61, lista punkten..
40 §, angående det staden Wexiö tilldelade lån till förlag för dervarande nä¬
ringsidkare efter 1843 års eldsvåda, motsvarar 35 § i 1848 års regle¬
mente.
41 §, angående det förlagslån, staden Christianstad erhållit, innefattar de för
detta lån, enligt samina reglementes 104 §, stadgade betalningsvilkor.
42 §, angående del, för uppförandet af kasern- och stall-byggnader, staden Malmö,
för längre tid sedan, beviljade lån, och 43 §, angående lånet för åter¬
uppbyggande af Conradsfors bruk i Wermland, innehålla de för dessa
begge lån, enligt nu gällande reglementes 37 och 38 §§, stadgade
vilkor.
44 ,§, angående lånet till fyr- och båk-inräftningarnes förbättrande, samt 45 och
46 §§, angående städerna Ystads och Malmös hamnbyggnads-lån, äro lika
lydande med 39:de, 40:de och 41 ista §§ i oftanämnde reglemente.
6
Stals-Utskoltets Memorial, N:o 308.
47 §, angående det staden Landskrona, för iståndsättande af dess hamn, medde¬
lade räntefria lån, motsvarar samma reglementes 42 §.
48 §, angående de tvenne serskilda lån, staden Warberg erhållit för hamn¬
anläggningen derstädes, innefattar de i nuvarande reglementes 43 oell 79
§§ samt 7:de mom. af 83 § stadgade betalningsvilkor för sagde lån.
49 §, angående hamnbyggnads-lånen till staden Cimbritshamn, grundar sig pä
Rikets Ständers beslut genom bifallandet af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 232.
50 §, angående lånet för hamnanläggningen vid Alius, motsvarar 45 § i 1848
års reglemente.
51 §, angående städerna Carlshamns oell Sölvitshorgs hamnbyggnads-lån, inne¬
fattar de för dessa hegge lån, i meranämnde reglemente, stadgade betal¬
ningsvilkor, med tillägg af en vid lånens beviljande, enligt 73 och 75
§§ i det under 1844 och 1845 års riksdag för Riksgäldskontoret utfär¬
dade reglemente meddelad och uti skuldförbindelserna jemväl införd före¬
skrift, att, derest den årliga inbetalningen ej skulle inom bestämd tid
verkställas, bör å det till liqvid förfallna beloppet erläggas fem procents
årlig ränta, intilldess detsamma varder belaldt.
52 §, angående det för hamnbyggnaden vid Linköping under 1840 och 1841
års riksdag beviljade lån, är lika lydande med 47 § i 1848 års regle¬
mente.
53 §, angående lånet för upprensningen af farleden i Söderhamns skärgård, in¬
nehåller samma stadgande, som nyss åberopade reglementes 48 §.
54 §, angående de, sedan sistförlidne riksdag, utbetalda lån för hamnbyggnaderna
vid städerna Westerås, Christinehamn och Wadstena, samt 55 §, angå¬
ende länet för anläggningen af jernvägen emellan Christinehamn och Sjö¬
ändan, innefatta de, enligt nu gällande reglementes 79 och 83 §§, för
samma lan föresknfna betalningsvilkor.
56 §, angående lånet för landsböfdinge-ackordernas inlösande, är hufvudsakligen
lika lydande med hittills gällande reglementes 49 §.
57 §, angående de för slrömrensningar och vattenaftappningar utgifna lån, mot¬
svarar samma reglementes 50 § och innehåller ett, pä stadgandet i 4:de
mom. af dess 63 § grundadt, tillägg, att den vid uraktlåten betalning
inom bestämd tid föreskrifna serskilda ränta å det förfallna beloppet icke
bör beräknas och påföras för sådana län, som i sammanhang med allmän¬
na utskylderna återbetalas.
Stats-Ulskottels Memorial, N:o 308.
7
58 §, angående det för sjön Ökvattnets utdikning beviljade lån, grundar sig på
Rikets Ständers beslut genom bifallandet af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 99.
o
Slutligen anser sig Utskottet böra anmäla, att det staden Amål, enligt 36
§ i nu gällande reglemente, efter den i nämnde stad år 1846 inträffade eldsvåda,
tillerkända förlagslån, redan blifvit till Riksgäldskontoret återbetaldt.
Stockholm den 5 Augusti 1851.
FÖRSLAG
till
Reglemente
för
Rikets Stunders Riksgälds-kontor.
§ I-
Riksgälds-kontoret, som är ett Rikets Ständers verk, har till föremål:
a) att ombesörja liqviden af den Svenska statens skuld, för hvilken Rikets
Ständer åtagit sig att ansvara 5
b} att verkställa alla de utbetalningar, som af Rikets Ständer blifvit a delta
verk anvisade;
8
Stals-Utskottets Memorial, N:o 308.
c) att emottaga, förvalta och redovisa alla härtill af Rikets Ständer anslagna
tillgångar och inkomster, samt hålla Rikets Ständer uppkommande öfverskott och
behållningar tillhanda;
d) att, i saknad af annan tillgång för bestridandet af beviljade och å Riks-
gälds-kontoret anvisade utgifter, upplåna dertill oundgängligen erforderliga me¬
del; och
e) att utföra allp uppdrag och åligganden, som Kontoret för öfrigt af Rikets
Ständer erhållit.
Angående Riksgälds-kontorets skulder.
§ 2.
De af Riksgälds-kontoret för upptagna lån, med undanlag af den fordna utländska
statsskulden, utfärdade och förut icke inlösta, eller eljest, jemlikt Rikets Ständers
beslut, ur räkenskaperna afförda obligationer, äfvensom de obligationer, hvilka
hädanefter varda af detta verk utgifna, höra, så till kapital som upplupna räntor,
enligt desammas ordalydelse, infrias.
§ 3-
Jemlikt Rikets Ständers, vid 1815 års riksdag, fattade beslut och Riksgälds-
kontorets, lill följd deraf, under den 9 November samma år utfärdade förbindelse,
utbetalas en summa af Tvåhundra-tusen riksdaler årligen till Hans Maj:t Konungen
eller Dess Arfvingar efter Successions-ordningen af den 26 September 1810.
§ 4-
För det, enligt 1779 års riksdagsbeslut, såsom hemgift åt dåvarande Hans
Höghet Hertigen af Södermanland, anslagna kapital af Etthundra-tusen riks¬
daler erlägges af Riksgälds-kontoret fern procents årlig ränta, hvilken, efter Hans
Maj:l Konungens anvisning, qvartalsvis utbetalas.
§ 5.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 308.
9
§ 5.
Utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, af Riksgälds-kontoret, under den 30
September 1841, utfärdade 908 st. Fyra procents obligationer, å 4,000 r:dr hvar¬
dera, för svenska statsverkets då återstående skuld till Rikets Ständers Bank, i
anledning af Bankens förskott till 1808 och 1809 års krigskostnader, infrias
årligen Tjugetvå stycken å ett sammanräknadt kapitalbelopp af Ättioåtta-tusen riks¬
daler; hvarförutan Riksgälds-kontoret, vid hvarje års slut, skall inlösa samma års
räntekuponer för dessförinnan icke infriade obligationer.
Så länge Rikets Ständers Bank är innehafvare af alla de icke inlösta obli¬
gationerna, hvilka R>r närvarande utgöra ett antal af 748 st. och lyda å ett be¬
lopp af Två millioner niohundranittiotvå tusen riksdaler, bör, vid obligationernas
infriande, följas deras nummerordning; men derest ett annat förhållande inträffar,
skall, genom lottning, som inför fullmäktige i Riksgälds-kontoret vid öppna dörrar
förrättas, bestämmas hvilka obligationer för året komma att inlösas; och skola
dessas nummer sedermera kungöras trenne gånger i allmänna tidningarne, sista
gången inom tre månader före inlösnings tiden.
§. 6.
Den i Rikgälds-kontorets räkenskaper under rubrik: Rikets Stunders Låne-
banks fordran, upptagna skuld, härrörande från de af Riksgälds-kontoret, emot
diskontvilkor och Två procents ränta, begagnade förskott, och hvilken skuld, en¬
ligt upprättad liqvid, vid 1823 års slut utgjorde Fyra millioner fjorton tusen åt¬
tahundra femtiotvå R:dr 16 sk. 3 r:st, kommer alt, utan någon afbetalning eller
räntas beräknande, fortfarande inom linien i räkenskaperna upptagas.
§• 7.
Till följd af Rikels Ständers vid denna riksdag fattade beslut, kommer in-
rexlingen af de, genom Riksgälds-kontoret, vid innevarande århundrades början, i
allmänna rörelsen utgifna och ännu utelöpande koppar skiljernyntspo letter att fram¬
gent besörjas af Rikets Ständers Bank; börande derföre den redan af Bankens me¬
del, för dessa poletters invexlande, afsatta, och å Riksgälds-kontorets dervarande
räkning N:o 2 nu innestående, behållning till Bankens disposition utassigneras;
hvarförutan allmänheten, genom serskild kungörelse, som i vederbörlig ordning ut¬
färdas, bör underrättas om den, med hänsigt till invexlingen af nämnde mynt, så¬
lunda beslutade förändring.
Bih. till It. St. Vrot. 1850 & 1851. 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 44 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial, N:o 308.
§• ».
Den reparationsfond, utgörande Nittiotretusen niohundra-tjugesex R:dr, som
innehållits utaf de medel, Götha Kanal-bolag, enligt Rikets Ständers beslut vid
1828—1830 års Riksdag, i Riksgälds-kontoret insatt, skall, till följd af samma
beslut, emot erläggande af Fem procents årlig ränta, hvilken Kanal-bolaget vid
hvarje års slut godtgöres, i Kontoret fortfarande innestå till säkerhet för nämnde
kanals framtida underhållande.
§. 9.
Utaf återstoden af den, till säkerhet för åtskilliga, vid Götha kanals öppnande,
icke fullbordade arbeten i hamnbyggnadsväg, likaledes innehållna summa, är Ka¬
nal-direktionen berättigad att, så snart styrkt blifvit, att något af dessa ännu
återstående arbeten är till fullo verkstäldt, lyfta de för detsamma i Rikgälds-kon-
toret innehållna medel, motsvarande dubbla beloppet af arbetets kostnad, enligt det
deröfver under den 25 Juli 1833 upprättade förslag; och kommer emedlertid Fem
procents årlig ränta att till Kanal-bolaget af Riksgälds-kontoret erläggas för den
sålunda innestående summan, hvilken för närvarande utgör Ett-tusen niohundra
fyratiotvå R:dr.
§. 10.
Den af Rikets Ständer, vid 1828—1830 års Riksdag, för Södertelje kanals
underhållande beviljade fond af Trettio-tusen R:dr skall, emot utgörandet af ränta
till Kanalbolaget med Fem för hundra årligen, i Riksgälds-kontoret innestå, intill
dess fonden behöfver för det dermed afsedda ändamål användas.
§. 11.
I afseende på förvaltningen oell användandet af den, för Hjelmare kanals
och slussverks framtida underhållande, i Riksgälds-kontoret afsalia fond, bestå¬
ende ursprungligen af en utaf Kanal-direktionen, å Bolagets vägnar, under den 23
Januari 1830 utgifven och i samma Bolags fastigheter, Stora Wallby och Oppeby,
intecknad skuldförbindelse å Femtontusen R:dr, med Fem procents årlig ränta,
komma nedanstående, af Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års Riksdag stadgade,
bestämmelser och föreskrifter att fortfarande iakttagas:
l:o. Räntan för omförmälda förskrifning, äfvensom de, genom utlåning af
denna räntas årliga belopp, ytterligare uppkommande räntemedel, förblifva under
Slats-Utskötlets Memorial, N:o 308.
11
Direktionens vård och förvaltning, intilldess en viss betydligare summa såmedelst
blifvit bildad, och hvilken summa tills vidare bestämmes till ett belopp af högst
Sextusen R:dr; hvarefter Direktionen skall för densamma till Riksgälds-kontoret
aflemna sådana lane- och säkerhets-bandlingar, som öfverensstämma med det regle¬
mente för dessa medels utlåning, hvilket Kongl. Maj:t, efter dertill af Direktio¬
nen afgifvet underdånigt förslag, lärer täckas i nåder fastställa och utfärda.
2:o. De för dessa lånehandlingar inflytande ränte-medel må äfvenledes af
Direktionen uppbäras och förvaltas, intilldess, genom desamma och de i förestående
moment omformälda räntor, den deruti bestämda summa uppkommit.
3:o. Dessutom må de smärre kontanta tillskott, som Direktionen, enligt den
till Riksgälds-kontoret ingifna plan för reparationsfondens bildande, å Rolagets väg¬
nar, erbjudit, genom Direktionen förvaltas och göras fruktbärande, likasom de öf¬
verskott, hvilka komma att återstå, efter det lånehandlingar till de i planen be¬
räknade belopp, vid deruti bestämda tider, blifvit lill Riksgälds-kontoret aflemnade.
4:o. Direktionen skall deremot vara Riksgälds-kontoret ansvarig, att den för
hvarje år upplupna räntan å ej mindre ofvannämnde förskrifning, än då samlade
ränte- och tillskottsmedel, varder vid årets slut, för reparationsfondens räkning,
fruktbärande efter en, tillsvidare, till Fem procent bestämd räntefot, så att fonden
under loppet af hvarje år tillväxer med en summa, motsvarande Feni procent å
fondens ursprungliga belopp och den vid samma års början befintliga räntebe-
hållning.
5':o. Innan den, genom influtna räntemedel, bildade behållning uppgår till
en summa, motsvarande det ursprungligen afsatta samt i Stora Wallby och Oppe¬
by intecknade kapitalbeloppet af \ 5,000 R:dr, får någon del af denna behållning
till utgifter för kanal- och sluss-verkets underhållande icke användas.
6:o. Nyssnämnde kapital-belopp får icke under någon händelse, utan Rikets
Ständers dertill särskilt lemnade samtycke, från Riksgälds-kontoret, till större eller
mindre del, uttagas och af Kanal-bolaget disponeras.
7:o. Den genom räntemedlen uppkomna behållning må endast användas till
företagande af sådana större, oundvikliga, reparationer och arbeten, som icke, utan
afbrytande af segelfarten å kanalen, kunna verkställas, och hvilkas kostnader öf¬
verstiga Bolagets då samlade, härtill disponibla, besparingsmedel jemte de förvän¬
tade öfverskottena å kanal-inkomsterna för de 3:ne nästföljande åren.
12
Stats-Utskottets Memorial, N:o 308.
8:0. Vid dylikt tillfälle, skall af den embetsmyndighet, som har sig upp¬
draget öfverinseende! öfver vattenkommunikations-anstalterna i riket, undersökas och
pröfvas, huruvida och till hvad belopp bidrag lill det af Bolaget föreslagna och af
bemälte embets-myndighet tillstyrkta arbetes utförande bör af ifrågavarande repara¬
tionsfond utgå; och
9:o. Sedan beloppet af ett sådant bidrag, på detta sätt, blifvit bestämdt,
böra reparationsfonden tillhöriga lånehandlingar å en deremot svarande summa af
Riksgälds-kontoret till Kanal-direktionens disposition utlemuas.
Om och när, i följd af de till Riksgälds-kontoret, för utlånade ränte-medel,
aflemnade säkerhetshandlingar, någon intecknings-förnyelse, bevakning eller utsök¬
ning erfordras, skal! Direktionen foga anstalt härom, utan att Riksgälds-kontoret
dermed hehöfver taga någon befattning; oell böra således de låne- och säkerhets-
sarnt öfriga handlingar, som Direktionen, för fullgörandet af detta åliggande, måste
begagna, uppå skeende anmälan, hållas densamma tillhanda, emot dess afgifvande
förbindelse att handlingarne till Riksgälds-kontoret återställa, så snart de blifvit
för ändamålet begagnade.
§. 12.
Återstoden af den för Strömsholms kanal- och slussverks ombyggnad, enligt
Rikets åren 1840—1841 församlade Ständers beslut, utaf Riksgälds-kontoret af¬
salia och förräntade Jönd å Sexhundratusen Riksdaler, hvilken återstod för när¬
varande utgör 250,000 R:dr, skall, vid början af Januari månad nästkommande
år 1852 och derpå följande Fyra år, med ett årligt belopp af Femtiotusen R:dr
lill Strömsholms nya kanalbolag utbetalas.
Intilldess kanal- och slussverket blifvit färdigbyggdt, skall af Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret, genom årligen anställande val, en person utses till ledamot i
nämnde Bolagsdirektion; börande denne ledamot, för hvarje år, till Fullmäktige af¬
gifva särskild berättelse om arbetets fortgång samt derunder inträffade eller an¬
märkta förhållanden, hvilka anses böra komma till Fullmäktiges samt Rikets Stän¬
ders eller deras Revisorers kännedom. Äfvenledes skall, under byggnadstiden, pä
enahanda sätt, utses ett ombud att i den årliga revisionen af kanal- och sluss¬
verkets räkenskaper deltaga; varande, enligt Rikets Ständers vid denna riksdag
fattade beslut, den för ombyggnadsarbetets fullbordande först bestämda tid förlängd
till slutet af år 1859.
Sedan ombyggnaden af kanalen och slussverket blifvit fulländad, böra de i
Riksgälds-kontoret deponerade aktierna i Strömsholms gamla slussverks-bolag till
Siats-Utskottets Memorial, N:o 308.
13
det nya bolaget återställas eller förstöras; hvarförutan den, såsom lösen för de fe¬
lande aktierna samt derå outtagna utdelningar, till Riksgälds-kontoret inbetalda oell
derstädes innestående summa dä bör lill det nya bolaget utanordnas.
På sätt i 5 §. af det för kanal-bolaget utfärdade privilegium föreskrifves,
kommer, efter byggnadsarbetets utförande, att, till bildande af en fond för framtida
större reparationer, afsättas utaf kanal-inkomsterna en viss ärlig summa, hvilken,
jemlikt Rikets nu församlade Ständers medgifvande, får utgå med endast 3000 R:dr
under den tid, som erfordras för amortering af det ytterligare bidrag, Kongl.Maj:t
kan bolaget förunna, men sedermera bör utgöra det i åberopade privilegium be¬
stämda belopp af 5000 R:dr; skolande låne- och säkerhets-handlingarne för de så¬
lunda afsatta och utlånade medlen till Riksgälds-kontoret ingifvas samt under dess
vård förblifva. Bevakningen af samma handlingar, likasom sjelfva utlåningen, kom¬
mer dock att af bolaget på eget ansvar, besörjas.
Efter byggnadstidens förlopp samt från och med det år, då kanalen är fullt
färdig och farbar, skall, — sedan de vilkor oell förbindelser, K. M:t kan finna lämp¬
ligt, bolaget föreskrifva för erhållandet af ofvanberörde ytterligare understöd, blifvit
uppfyllda, samt utaf kanalverkets inkomster utgått de kostnader, afdrag och ut¬
delningar, sorn i 6 §. af privilegium omförmälas, — all öfrig inkomst tillfalla
staten, såsom godtgörelse för hvad af allmänna medel blifvit till kanalbyggnaden
förskj utet.
§. 13.
De medel, som, i följd af vederbörande jordegare, vid 1828—1830 års riksdag,
medgifven lösningsrätt af de å kron o-s kattejorden växande ekar, till Riksgälds-kon¬
toret redan influtit eller framdeles inflyta, skola, i den mån dessa medel till kostnader
för ekeplanteringars anläggning och underhållande varda af Kongl. Maj: t anordnade,
efter vederbörliga reqvisitioner utbetalas; börande Riksgälds-kontoret för omför-
mälda, derstädes innestående, medel, jemte Ekeplanterings-kassans öfriga till Riks¬
gälds-kontoret aflemnade och för detta verk disponibla tillgångar, godtgöra nämnde
kassa Fyra procents årlig ränta; hvilken ränta likaledes, enligt Kongl. Majrts nå¬
diga disposition, för de med Ekeplanterings-kassans bildande afsedda ändamål af
Riksgälds-kontoret tillhandahålles.
§. 14.
För Lappat arks-Ecklesiastik-fondens till Riksgälds-kontoret öfverlemnade be¬
hållning, utgörande Sextiosju lusen etthundra åttiofyra R:dr 37 sk. 2 runst.,
14
Stats-Uts kottets Memorial, N:o 308.
skall Riksgälds-kontoret erlägga fem procents årlig ränta, hvilken, vid hvarje års
slut, med Tretusen trehundra femtio nio R:dr 11 sk. 6 r:st till Kongl. Stats¬
kontoret utbetalas.
Utaf den, efter Kongl. Nummer-lotteriets upphörande, till Riksgälds-kontoret af-
lemnade s. k. brudgåfvo-fond utbetalas, under derför stadgade vilkor och efter
vederbörliga reqvisitioner, de, jemlikt planen för nämnde Lotteri samt derstädes
förda matriklar, utfallna, men ännu innestående brudgåfvo-vinster.
g. 16.
I öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer stadgade
vilkor för öfverlemnandet till Riksgälds-kontoret af de från Landt-ränterierna och
Ofver-Ståthållare-embetets Kansli lill Kongl. Stats-kontoret in lejner er ade äldre
deposiiions-medel, åligger det förstnämnde verk, att, efter skeende reqvisitioner,
tillhandahålla Kongl. Stats-kontoret hvad som tilläfventyrs kan erfordras för verk¬
ställigheten af de restitutioner utaf sagde medel, hvilka redan blifvit eller fram¬
deles varda i behörig ordning beviljade.
§- 17'
Likaså bör Riksgälds-kontoret utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, från
Postverket mottagna medel, som varit inneslutna uti öfverblifna, bref, utgörande
efter afdrag af en redan verkställd restitution, Tretusen etthundra femtioen R:dr
26 sk. 4 rst., tillhandahålla Postverkets styrelse det eller de belopp, hvartill
vederbörande inför samma styrelse kunna styrka sin eganderätt.
§• 18.
De för undsättningar vid missväxter eller Jelslagna skördar anslagna me¬
del, hvilka, sedan sistförfluten Riksdag, blifvit från Kongl. Stats-kontoret till Riks¬
gälds-kontoret öfverlemnade och derstädes ännu innestå, skola, likasom andra sådana
medel, hvilka Riksgälds-kontoret framdeles får emottaga, utaf detta verk, vid skeen¬
de reqvisitioner, Kongl. Stats-kontoret, för dermed afsedda ändamål, tillhandahållas.
§. 19.
För det kapital af Elfvatusen sexhundra R:dr, som, vid inköpet för Statens
räkning af det till lokal för Riks-arkivet nu upplåtna hus, befanns vara deruti
Stats-Utsliottets Memoria!, N.-o 308.
15
intecknadt till Stockholms Borgerskap* Enkhus-Direktions säkerhet, skall Riks-
gulds-kontoret fortfarande betala den ränta, hvilken, enligt den intecknade skuld¬
förbindelsen, måste erläggas; och hör denna intecknings kapital-belopp af Riks-
giilds-kontoret godtgöras, så snart tillfälle till detsammas liqviderande kan af full¬
mäktige beredas.
§. 20.
Der preskriptionstid i afseende på någon särskild del af Riksgähls-kontorets
skulder icke blifvit stadgad, komma skulderna, intill dess annorlunda af Rikets
Ständer förordnas, att i vederbörlig ordning liqvideras, utan afseende på den
tid, inom hvilken fordringar hos enskilde eller hos Kongl. Majit och Kronan skola
nu eller framdeles göras gällande.
§• 21.
Äldre, i laglig ordning och inom föreskrifven tid bevakade, men ännu icke godt-
gjorda krono-fordringar och anspråk skola, sedan desamma blifvit vederbörli¬
gen pröfvade och godkända samt af Kongl. Majit till betalning i nåder fastställda,
utaf Riksgälds-kontoret, enligt härom utfärdade reglementen och författningar, li¬
qvideras i ägande Fullmäktige att, om så nödigt pröfvas, utsätta betalningen på
terminer, lämpade efter Riksgähls-kontorets tillgångar, samt å fordringarnes belopp
utfärda obligationer med ränta, hvilken dock ej får öfverstiga fyra procent
om året.
Angående Riksgälds-kontorets fordringar för de af dess medel
utbetalda eller godtgjorda lån.
§. 22.
Det Upsala Akademi, för fullbordandet af Akademiens biblioteksbyggnad,
vid 1823 års Riksdag, beviljade lån af Femtio tusen Ridr återbetalas med två proc.
16
Siats-Utskottets Memorial, N:o 308.
ärligen å samma låns belopp; hvarjemte för den, efter hvarje kapital-afbelalning,
återstående lånesumma tre procents årlig ränta erlägges.
§• 23.
o o
Återbetalningen af det lån, Åttatusen R:dr, som af Rikets åren 1£!40 och
1841 församlade Ständer beviljades för utvidgandet af Läroverken i Carls lady
verkställes af Carlstads Stifts Domkapitel med tre procent årligen å lånets ur¬
sprungliga belopp; hvarförutan tre procents årlig ränta erlägges för det åter¬
stående lånekapitalet.
§. 24.
Som Rikets nu församlade Ständer, under förbehåll, att Strengnäs Stifts
konsistorium, å Stiftets läroverks byggnadskassas vägnar, åtager sig fortfarande
ansvara för ränte- och kapital-betalningarnes behöriga verkställighet, medgifvit
räntefritt anstånd under ytterligare fem års tid med återbetalningen af det lån å
Tretusen R:dr, som, till skolhusets i Nyköping utvidgning och reparation, vid
Riksdagen åren 1844 och 1845 beviljades och sistnämnde år af Riksgälds-kon-
toret utbetaldes; så kommer, under sagde förbehåll, den förut stadgade årliga be-
talnings-skyldigheten för samma lån först att vidtaga efter tio års förlopp från lå-
nesummans lyftning; börande sedermera en femtedel af denna summa årligen åter¬
betalas och derjemte såsom ränta erläggas tre procent å kapital-återstoden.
§. 25.
(Lydelsen af denna §, hvilken kommer att motsvara den 24 § i 1848 års
Reglemente samt innehålla föreskrift om återbetalningen af lånet för fullbordandet
af den nya Stiftskyrkan i Hernösand, beror på Rikets Ständers beslut i anledning
af Hr Rönblads motion, angående lindring i betalningsvilkoren för nämnde lån).
§. 26.
r>
A utbekomna beloppet utaf det lån å Tjugefemtusen R:dr, som, för uppbyg¬
gandet af en ny kyrka i Christinehamn, under 1844 och 45 års Riksdag be¬
viljades nämnde stads- och Warnums landtförs amling ar, skola två procent årli¬
gen afbetalas, samt derjemte erläggas tre procents årlig ränta för återstoden af
den lyftade lånesumman.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 308.
17
§• 27.
Återbetalningen af det för reparation af Linköpings Domkyrka, under sed¬
nast förflutna Riksdag beviljade och år 1850 från Riksgälds-kontoret utbekomna
lån å Tjugutusen R:dr skall, före hvarje års slut, verkställas med sex procent å
denj ursprungliga lånesumman, hvarvid fyra procents årlig ränta beräknas och
godtgöres for det lånebelopp, som vid hvarje liqvid återstår, samt öfverskotta an¬
ses utgöra kapital-afbetalning; börande, i fall denna betalnings-skyldighet icke skulle
inom bestämd tid fullgöras, dessutom för det belopp, som till liqvid förfallit, er¬
läggas fern procents årlig ränta intilldess detsamma varder vederbörligen inbetaldt.
Såsom ränta och kapitalafbetalning å del Carlskrona stads pastorat, vid 1840
och 1841 års Riksdag, tillerkända låneunderstöd af Tolftusen R:dr, inbetalas årligen
feni procent å denna summa, deraf räntan för det vid hvarje inbetalning återstå-
Det af Rikets vid 1823 års riksdag församlade Ständer beviljade lån af Tvåhundra¬
tusen r:dr för återuppbyggande af den del utaf staden Norrköping, som år 1822
nedbrann, liqvideras fortfarande på samma sätt, som hittills, medelst årlig inbe¬
talning af sex procent å de ursprungliga lånebeloppen 5 hvarvid tre procents ränta
å låntagarnes återstående kapitalskulder beräknas, samt öfverskottet afgår å låne-
summorna.
A de låneunderstöd, utgörande Etthundratusen R:dr, som, jemlikt Rikets Stän¬
ders beslut vid 1823 samt 1828—30 års riksdagar, från Riksgälds-kontoret utgått
för återuppbyggande af staden Borås, efter de nämnde stad åren 1822 och 1827
öfvergångna eldsvådor, återbetalas årligen sex procent, beräknade efter de häraf
utdelade lånens ursprungliga beloppj af hvilka 6 procent 3 procents ränta afdra-
ges för hvad som å lånen återstår, hvarefter öfverskottet å lånekapitalen afskrif-
ves, intilldess desamma äro till fullo godtgjorda.
Bih. till B. St. Prat. 1850 & 1851, 4 Sami. 1 Afä. 2 Band. 44 Höft. 3
ende kapital beräknas efter tre procent,och kommer således den öfriga inbetal
ningssumman att minska lånebeloppet.
8-29-
, 30.
18
Siats-Utskottets Memorial, -V:o 308.
I öfverensstämmelse med den af Rikets åren 1840 och 1841 församlade
Ständer medgifna ytterligare lindring uti betalningsvilkoren för det serskilda lån
af Åttiofemtusen r:dr, som, i anledning af 1827 års eldsvåda, Idel' vid riksdagen
åren 1828—-1830 beviljad! för nyssnämnde stads återuppbyggande, skola å det,
efter 1840 års inbetalning, återstående lånekapital, Ättiotvåtusen fy rall undrasex tio¬
tre r:dr 24 sk., två procent årligen till Riksgälds-kontoret erläggas, äfvensom
den, efter sistberörde års slut, å detta lån upplupna och vidare upplöpande ränta
skall med fyra procent årligen utgöras.
§• 31.
Återbetalningen af det vid 1828—30 års riksdag staden Öregrund,, för uppfö¬
rande^ dess nedbrunna allmänna byggnader, beviljade räntefria lån af Femtusen r:dr
verkställes genom erläggandet, vid hvarje års slut, af en tjugondedel, eller fem
procent, af lånets ursprungliga belopp ; börande lånet härigenom vara till fullo in-
betaldt före slutet af år 1859.
Det staden /Venersborg, vid 1834 och 1835 års riksdag, beviljade byggnadslån
å Etthundrafemtiotuscn r:dr skall, enligt de, efter 1840 års slut gällande, för¬
ändrade betalningsvilkor, liqvideras medelst erläggande af sex procent årligen å
den ursprungliga lånesumman; af hvilka 0 procent fyra procent utgöra ränta för
det oguldna beloppet och återstoden afräknas på kapitalet.
§• 33.
Såsom ränta och kapitalafbetalning å det, vid 1840 och 1841 års riksdag,
staden Söderhamn beviljade lån af Tolftusen R:dr, för stadens nya reglering och
uppförandet af dess allmänna byggnader efter den år 1835 der inträffade elds¬
våda, erläggas, inom slutet af hvarje år, intilldess lånet är lill fullo godtgjordt,
sju procent af det ursprungliga kapitalet; hvarvid, sedan ränta efter fyra procent
årligen för det återstående kapitalbeloppet algått, öfverskottet utgör afbetalning å
lånesumman.
§• 34.
Sedan ett belopp af 79,400 R:dr redan år 1843, genom utbekomna brandskade-
ersättningsmedel, blifvit äterbetaldt utaf det, för staden IVexiös återuppbyggande
efter 1838 års eldsvåda, af K. M:t i nåder beviljade och till utgående utaf min¬
Stats-Utskottets Memorial, N:o 308.
19
dre kreditivet anvisade lån af Etthundra tusen R:dr; så bör den härefter återstå¬
ende lånesumman, Tjugetusen sexhundra R:dr, enligt de i högstberörde Kongl. Bref
stadgade betalningsvilkor, v liqvideras genom en årlig inbetalning af sex procent
å detta belopp, intilldess hela lånet med ränta, efter fyra för hundra om året,
blifvit Lill fullo återbetaldt.
§ 35.
I afseende på redovisningen för samt återbetalningen af den summa, Tvåhun-
drafyraliotusen riksdaler, som, enligt Kongl. Brefvet den 18 December 1843, blif¬
vit till byggnadslån ät staden Wexiös invånare ytterligare beviljad samt till ut¬
betalning A mindre kreditivet jemväl anvisad, komma de i högstberörde Kongl.
Bref meddelade stadganden att fortfarande tjena till efterrättelse, dock med iaktta¬
gande af de förändringar i dessa stadganden, som dels för serskilda fall blifvit af
Rikets Ständer medgifna och dels foranledts utaf Rikets åren 1844 och 1845
församlade Ständers beslut, angående öfverllyltningen från Kongl. Stats-kontoret
till Riksgälds-kontoret af befattningen med lånehandlingarnes granskning och vår¬
dande samt ränte- och kapitalbetalningarnes infordrande och uppbärande. Till följd
af detta beslut, åligger det således Riksgälds-kontoret att vederbörligen bevaka de
på nämnde verk öfverlåtna fordringsanspråken samt tillse, att de föreskrifna låne-
vilkoren behörigen iakttagas oell uppfyllas.
Jemlikt den för ifrågavarande byggnadslån stadgade hetalnings-skyldighet,
skola, sedan lånemedlen räntefritt oell utan kapitalafbetalning fått innehafvas till
den l Januari 1850, under derpåföljande tre är eller till den 1 Januari 1853,
jemväl utan kapitalafbetalning, årligen erläggas tre för hundra i ränta för lån å
tegel-, sten- och kalkbrukshus samt tegelklädda trädhus, men fyra för hundra i
ränta för lån å trädhus; börande från sistnämnde tid å ursprungliga lånesumman
årligen inbetalas sex för hundra, dervid räntan beräknas efter nyssnämnde grund
och återstoden utgör kapitalafbetalning.
De i ofvanåberopade Kongl. Bref bestämda yttersta terminer för de nya bygg¬
nadernas brandförsäkring och lånehandlingarnes insändande, hafva för den del af
lånesumman, som användes lill det nya rådhusets uppbyggande, enligt Rikets Stän¬
ders under sednaste riksdag meddelade beslut, blifvit förlängda, så att det för dessa
medel inteeknade skuldebref samt dertill hörande handlingar icke förr, än vid 1852
års slut, behöfva vara till Riksgälds-kontoret insända. Likaledes hafva Rikets nu
församlade Ständer medgifvit, alt, utan binder af föreskrifterna uti samma Kongl.
Bref, angående tiden för lånemedlens lyftning och de nya byggnadernas fullbor-
20
Stats-Utskottets Memorial, IS:o 308.
(lande samt lånebandlingarnes aflemnande, den Regementsskrifvaren, Kapiten F. G.
Klingström tillerkända, men af honom under September månad 1849 till Bygg¬
nadskommittéen i Wexiö återbetalda lånesumma, Sjutusen femhundra riksdaler, må,
under iakttagande af hvad för öfrigt i afseende på dylika lån blifvit stadgadt, fa
af de tomtegare, sorn kommit i åtnjutande af de sålunda återbetalda medlen, fort¬
farande innehafvas, så vida Byggnadskommittéen derför, inom tre månader efter
erhållen del af Rikets Ständers härom fattade beslut, till fullmäktige i Riksgälds¬
kontoret insänder sådana låne- och säkerhetshandlingar, som med förut gällande,
härvid tillämpliga, stadganden öfverensstämma 5 börande deremot de medel, för
hvilka antingen detta vilkor icke uppfylles eller de insända handlingarne af full¬
mäktige icke godkännas, eller hvilka vid sagde termins förlopp icke äro af
kommittéen disponerade, jemte derå upplupen fem procents årlig ränta från den 1
Januari 1850, genast till Riksgälds-kontoret inbetalas; dock komma dessa bestäm¬
melser ej att tillämpas i afseende på den del af samma medel, som för rådhus-
byggnaden kan vara utlemnad.
Efter det skuldebrefven för hela den begagnade lånesumman, inom derför
loreskrifna terminer, blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade, bör Byggnadskom¬
mittéen öfver de af kommittéen från Kongl. Stats-kontoret mottagna medlen upp¬
rätta en generel liqvidation, hvilken skall till Riksgälds-kontoret insändas, för att
der granskas.
§ 36.
Som de, genom Kongl. Brefvet den 6 Maj 1846, Kongl. Stats-kontoret tillerkända
rättigheter och fordringsanspråk, med hänsigt lill det å mindre kreditivet anvisade
byggnadslån af Trettiotusen riksdaler, hvilket Kongl. Maj:t, efter den, i början
af sagde år, staden Amål öfvergångna eldsvåda, beviljat samma stad, i öfverens¬
stämmelse med Rikets sednast församlade Ständers beslut, blifvit på Riksgälds¬
kontoret öfverlåtna, och samma verk följaktligen öfvertagit de vid ifrågavarande
låns beviljande Kongl. Stats-kontoret uppdragna bestyr och åligganden; så bör
Riksgälds-kontoret ej allenast, på föreskrifvet sätt, bevaka dessa fordringsanspråk,
utan äfven tillse, att de genom högstberörde nådiga bref fastställda lånevilkor varda
behörigen uppfyllda samt öfriga derigenom meddelade och här nedan anförda stad¬
ganden och bestämmelser iakttagna:
l:o. Lånen må under de första Fern åren, från den 1 Januari 1847, inne-
bafvas räntefritt; men efter denna tid, eller från och med den 1 Januari 1852,
Stals-Utskottets Memorial, N:o 308.
21
böra ärligen inbetalas Sex procent å primitiva kapitalet, dels såsom ränta efter
Fyra för hundra om året, dels såsom afbetalning å kapitalskulden.
2:o Med Iåns erhållande följer ovilkorlig förbindelse att uppföra byggnader
af sten, brändt tegel, kalkbruk eller annat dylikt, ej eldfarlig!, ämne.
3:o. Lånen beviljas dels i mån af de blifvande byggnadernas förslagsvärden,
och dels med afseende å de sökandes större eller mindre behof, men likväl aldrig
utöfver halfva brandförsäkrings-värdet å de byggnader, hvilka det, enligt nästföre¬
gående punkt, åligger låntagaren att uppföra.
4:o. Lånemedlens förvaltning och dertill hörande åtgärder besörjas genom en,
af stadens innevånare utsedd, särskild Kommitté, uti hvilken Landshöfdingen i lä¬
net, eller den han i sitt ställe förordnat, förer ordet: börande Kommitterade pröfva
och bestämma storleken af de lånesummor, hvilka må en hvar lånsökande tillde¬
las, samt det belopp, som, i afräkning derå, hvarje gång får lyftas. Kommitte¬
rade, på hvilkas reqvisitioner eller fullmakter lånemedlen blifvit frän Kongl. Stats¬
kontoret utbetalda, komma att för alla lyftade summor ansvara och redovisa i den
ordning, som här nedan finnes stadgad och föreskrifven.
5:o. Då någon hos Kommitterade anmäler sig lill erhållande af lån, bör vid
ansökningen fogas ritning och kostnadsförslag till den byggnad, som skall uppföras;
och innan några medel i afräkning å ett af Kommitterade beviljadt lån fä lyftas,
skall till dem aflemnas låntagarens, till Kongl. Stats-kontoret ställda och enligt
mcddeladt formulär författade, skuldebref a hela lånesumman, innefattande förbindelse,
att de, i afseende på ränte- och kapital-inbelalningarne, här ofvan, uti lista punk¬
ten, stadgade vilkor skola i föreskrifven ordning fullgöras, och att, till säkerhet
för lånet, lemnäs första inteckningen uti den låntagaren tillhöriga tomt,'jemte derå
varande och blifvande åbyggnad.
6:0. De uti nästförestående punkt omförmälda skuldebref komma att förblifva
under Kommitterades vård och redovisning, intilldess ett beviljadt lån är till fulla
beloppet utgifvet; men i den män detta eger rum och byggnaderna blifva brand-
försäkrade, insändas skuldebrefven till Riksgälds-kontoret.
7:o. Skulle Kommitterade, af förekomna-skäl och anledningar, vid något till¬
fälle finna sig foranlåtne att inskränka den först beviljade lånesumman, så att det
intecknade skuldebrefvet, i följd häraf, kommer att innehålla ett större lånebelopp,
än det verkliga, skall skillnaden ä skuldebrefvet afskrifvas, innan detsamma till
Riksgälds-kontoret insändes.
22
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 308.
8:0. Sednast efter Fem års förlopp, räknadt frän den't Juli 1846, skall den
byggnad, till hvars uppförande lån erhållits, vara uti så fullbordadt skick, att för¬
säkring derå uti Städernas allmänna Brandstods-bolag, enligt de för denna inrätt¬
ning gällande författningar, kan vinnas, vid äfventyr att lånet, i annat fall, var¬
der genast efter nämnde tids utgång infordradt.
9:o. Sä snart försäkring å en byggnad kan erhållas, bör den, genom lån¬
tagarens försorg och på dess bekostnad, anskaffas, samt brandförsäkringsbrefvet till
Kommitterade aflemnas, jemte behörigt bevis derom, alt låntagaren afsagt sig rättig¬
heten att Brandstods-bolaget frånträda, så länge någon del af lånet är obetald; bö¬
rande dessa handlingar, äfvensom låntagarens skuldebref å lånesumman, derefter
till Riksgälds-kontorct insändas.
10:o. Skulle en tomt, för hvars bebyggande lån erhållits, ombyta egare, ma
den nye egaren inträda i den förres rättigheter och skyldigheter med hänsigt lill
det i samma tomt intecknade byggnadslån.
11 :o. Skulle innehafvare af byggnadslån afstå sin egendom till borgenärers
förnöjande, eller bl i (Ver i anledning af års-proklama låns bevakning erforderlig, in¬
nan det för länet utgifna skuldebref till Riksgälds-kontoret inkommit, böra vid
ersättningsansvar Kommitterade, opåminde, för Riksgälds-kontoret uppgifva det å
länet uttagna belopp, som skall bevakas; och böra Kommitterade, sedan de frän
Riksgälds-kontoret erhållit edgångsbevis, på eget ansvar, föranstalta om lånebelop¬
pets bevakande i laga ordning samt vid lånehandlingarnes insändande bifoga veder¬
börligt intyg om verkställigheten häraf.
12. Hvad som utaf den anslagna lånesumman icke blifvit lyfladt före den
l:ste Juli innevarande år 1851, får derefter icke utbetalas.
13:o. Sednast den 1 :ste ^Juli 1852, skola vederbörande låntagares skulde¬
bref lör hela den i Kongl. Stats-kontoret lyftade lånesumman vara från Kommil-
terade till Riksgälds-kontoret insända; men om något eller några af dessa skulde¬
bref skulle, efter denna bestämda yttersta termin, uteblifva, kommer från K0111-
mitterade att, i laglig ordning, infordras ersättning för det belopp, som icke ge¬
nom insända skuldebref blifvit behörigen redovisadt, jemte Fem procents årlig
ränta a samma belopp, beräknad frän och med den 1:ste Januari 1852 till dess
betalning följer.
14:o. Sedan alla skuldebrefven, inom den föreskrifna tiden, blifvit till Riks¬
gälds-kontoret allemnade, upprättas af Kommitterade en generel liqvidation, hvilken
till samma verk insändes.
Siats-Utskottets Memorial, N:o 308.
23
l5:o Kommilterade äro skyldige alt iakttaga och fullgöra de anmärkningar,
hvilka vid inteeknings-handlingarnes granskning i Riksgälds-kontoret blifvit, med
hänsigt till desammas behöriga och fullständiga skick, gjorda saint af fullmäktige
godkända.
16:o Magistraten i Amål åligger dessutom att gå Riksgälds-kontoret tillhanda
med erforderligt biträde, ej allenast vid lånemedlens indrifvande ocb leverering,
utan ock vid bevakandet af Riksgälds-kontorels rätt och förmån i afseende på de
byggnadslån, som blifvit stadens innevånare meddelade, samt derför erhållna
inteckningar.
§ 37-
Till iakttagande vid uppbörden af kaj)italafbetalningar och räntor & enskilde
tomtegare inom städerna Norrköping, Borns, Wenersborg, Wexiö och Amål tillde¬
lade byggnadslån, skola årligen, serskildt för hvarje stad, i Riksgälds-kontoret
upprättas och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, inom slutet af November
månad, tillsändas fullständiga förteckningar å hvad som, före samma års slut, bör
af hvar ocb en låne-innehafvare erläggas. Dessa förteckningar komma att af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande tillställas vederbörande Magistrater, hvilka det åligger
att ifrågavarande medel, under enahanda redovisningsansvar, som för krono-upp-
börden, kostnadsfritt för Riksgälds-kontoret, indrifva ocb Lill detta verk leverera.
Derest det belopp, som, vid slutet af hvarje år, skall å ett byggnadslån in¬
betalas, före den 16 Januari näs t j) a fö 1 j ande. år till Riksgälds-kontoret inkommer,
må denna inbetalning anses såsom verkställd inom behörig tid; hvadan, i sådant
fall, den å kapital-afbetalnings-beloppet, sedan årets början, ytterligare upplupna
ränta eftergifves. Och är stadens Magistrat, vid eget ersättningsansvar för den
eljest uppkommande tillökningen å låne-innehafvarnes ränteskulder, ovilkorligen
skyldig att, inom besagde dag, till Riksgälds-kontoret hafva insändt alla af Ma¬
gistraten, före det sednast förflutna årets utgång, uppburna byggnads-lånemedel.
öfver alla ofvanberörde lån föres i Riksgälds-kontoret en gemensam, fortgå¬
ende räkenskap, deruti hvart ocb ett län upptages å en för flera år löpande räk¬
ning; hvilken räkning dock årligen, så snart den för året stadgade inbetalningen
blifvit verkställd, bör afslutas: kommande Riksgälds-kontorets egentliga hufvudbok
att endast summariskt utvisa de förändringar, som det en och samma stad emot
enahanda betalningsvilkor beviljade låneunderstöd, i sin helhet, under årets lopp
undergått, äfvensom derunder å samma lån upplupna samt influtna eller balan¬
serade intressen.
24
Stats-Utskoltels Memorial, N:o 308.
Vid hvarje ombyte af egare till de, inom förenämnde städer, för byggnads¬
lån intecknade egendomar, bör stadens Magistrat för Riksgälds-kontoret uppgifva
den nya egarens namn, på det alt detsamma må i Kontorets räkenskaper kunna
antecknas.
Ränte- och kapitalafbetalnings-summorna för de låneunderstöd, som för uppfö¬
rande af allmänna byggnader samt nya tomteregleringar blifvit några bland dessa
släder af Riksgälds-kontorets medel tilldelade, böra omedelbarligen från städernas
äldste till Riksgälds-kontorets kommissariat, inom hvarje års slut, öfversändas.
§. 38.
Vid fördelningen, användandet och redovisandet samt återbetalningen af det
lån å Ett hundratusen Riksdaler, som, för återuppbyggande af den, i Juni månad
1847, nedbrunna del utaf staden Christianstad, under sednast förflutna riksdag bevilja¬
des samt under åren 1848, 1849 och 1850 från Riksgälds-kontoret utbetaldes,
skola nedanstående, för detta lån, vid dess beviljande, stadgade vilkor samt härvid
för öfrigt meddelade föreskrifter vederbörligen iakttagas, nemligen:
l:o Utaf den beviljade lånesumman, hvars fördelning mellan vederbörande tomt¬
egare ombesörjes af stadens Drätselkommission, få låneunderstöd endast med¬
delas åt dem, som uppföra byggnader af sten eller af korsvirke ined ifylldt
brändt tegel och kalkrappning. Dessa underslöds-belopp få icke i något fall
öfverstiga tre fjerdedelar utaf brandförsäkringssumman för stenhus och hälf¬
ten af försäkringsbeloppet för korsvirkeshus; hörande för öfrigt lånen lämpas
efter de nya byggnadernas i kostnadslÖrslagen beräknade värden och de sö¬
kandes större eller mindre behof af dylikt understöd.
2:o. Hvad af sagde medel, före slutet af år 1852, ej kunnat till behörige lån¬
sökande utlemnas, får derefter icke af Drätselkommissionen utgifvas.
3:o. Det, på föreskrifvet sätt, begagnade lånebeloppet må, utan ränta och kapital-
afbetalning, innehafvas till innevarande års slut; hvarefter och intilldess länet
är till fullo godtgjordt. Sex procent å dess ursprungliga belopp böra till
Riksgälds-kontoret årligen återbetalas, deraf ränta efter Fyra för hundra å det
oguldna kapitalet först beräknas och afgår, samt öfverskottet utgör kapital-
afbetalning.
4:o. Den uti nästofvanstående punkt omförmälda årliga ränte- och kapital-inbetalning
bör af Drätselkommissionen vid hvarje års slut verkställas; dock må, derest
denna
Stals-Utskoltets Memorial, N:o 308.
25
denna inbetalnings belopp före den 16 Januari näs tpå följande ar lil! Riks-
gälds-konloret inkommer, samma inbetalning anses vara inom behörig tid
verkställd; hvadan, i sådant fall, den sedan nyssnämnde månads början å ka-
pital-afbetalningsbeloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves.
5:o. Före den 1 Juli 1853 bör Drätsel-kommissionen, medelst insända handlin¬
gar, inför Riksgälds-kontoret styrka, att de byggnader, för hvilkas uppfö¬
rande understöd utaf ifrågavarande lån meddelats, blifvit inom 1852 års slut
fullbordade och hos Städernas allmänna Brandstodsbolag eller Skånska Brand-
försäkringsinrättningen emot brandskada försäkrade.
6:o. Från Rikgälds-kontoret utbekomna lånemedel, hvilkas behöriga användande icke
kan på det i näst föregående punkt stadgade sätt styrkas, böra inom den der
bestämda tid vara till Riksgälds-kontoret återställda; hvarförutan det åligger
Drätsel-kommissionen att för det utaf Kommissionen lyftade belopp, som af
uyssberörde anledning skall återbetalas, jemväl godtgöra fem procents årlig
ränta från slutet af året näst efter det, derunder samma belopp af Riks¬
gälds-kontoret blifvit utbetaldt.
§ 39.
För de låneunderstöd, som, lill nedbrunna städers återuppbyggande, under
innevarande riksdag blifvit eller hädanefter varda af Rikets Ständer beviljade, haf¬
va Rikets nu församlade Ständer funnit godt att, intilldess härom kan varda an¬
norlunda förordnadt, fastställa följande vilkor och stadganden:
l:o Den beviljade lånesumman får i Riksgälds-kontoret lyftas af den myndighet,
som har förvaltningsbestyret med stadens drätsel sig uppdraget, och hvilken
myndighet skall ombesörja lånemedlens fördelning emellan vederbörande tomt¬
egare; börande vid denna fördelning iakttagas: att låneunderstöd i allmänhet
endast få meddelas åt dem, som uppföra byggnader af sten eller annat icke
eldfarligt ämne; dock må i orter, der lokala förhållanden påkalla uppförandet
af andra byggnader, lån jemväl för sådant ändamål utgifvas; — att dessa
understödsbelopp icke i något fall fa öfverstiga tre Ijerdedelar af brandför-
säkrings-summan för stenhus och hälften af försäkrings-beloppet för andra
hus; samt att för öfrigt lånesummorna lämpas efter de nya byggnadernas i
kostnadsförslagen beräknade värden och de sökandes större eller mindre behof
af dylikt understöd.
Bih. till R. St. Brot. 1850 & 1851, 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 44 Haft. 4
Stats-Utskotlcis Memorial, N:o 308.
o Efler dertill i vederbörlig ordning erhållet uppdrag, skall drätsel-förvaltnin¬
gen, å stadens vägnar, för hela lånesumman afgifva sin, till Riksgälds-kon-
toret eliel' ordres ställda, skuldförbindelse, innefattande de af Rikets Ständer
för länets användande och återbetalning stadgade vilkor. Efter denna för¬
bindelses aflemnande lill och godkännande af Fullmäktige, eger drätsel-förvalt¬
ningen utbekomma lånemedlen, i den man desamma, enligt derom bos för¬
valtningen gjorda och bifallna ansökningar, skola vederbörande tillhanda¬
hållas.
o Hvad af sagde medel före slutet af femte året efter det, derunder eldsvådan
inträffat, ej kunnat till behöriga lånsökande utlemnas, får derefter af drätsel-
förvaltningen icke utgifvas.
o Det i Riksgälds-kontoret Jyflade och på förcskrifvet sätt begagnade låne¬
beloppet må, utan ränta och kapitalafbetalning, innehafvas till det i 3:dje
punkten bestämda årets utgång; hvarefter oell intilldess lånet är lill fullo
godtgjordt, sex procent af dess ursprungliga belopp böra lill Riksgälds-kon¬
toret årligen återbetalas, deraf ränta efter fyra för hundra å det oguldna
kapitalet först beräknas och afgår, samt öfverskotta utgör kapitalafbetalning.
För lån lill uppförande af vanliga trädhus i de städer, der låneunderstöd för
sådana byggnader kunna erhållas, kommer den årliga kapital-afbetalningssum-
man och räntan alt serskildt bestämmas till ett jemförelsevis högre belopp,
än för lån till byggnader af sten eller annat icke eldfarligt ämne.
o Den uti ofvanstående 4:de punkt omförmälda årliga ränte- och kapital-inbe¬
talning bör af drätsel-förvaltningen vid hvarje års slut verkställas; dock må,
derest denna inbetalnings belopp före den 16 Januari nästpåföljande år till
Riksgälds-kontoret inkommer, samma inbetalning anses vara inom behörig
tid verkställd; hvadan, i sådant fall, den, sedan nyssnämnde månads början,
å kapital-afbetalningsbeloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves.
o Före den 1 Juli näst efter den bestämda yttersta tidpunkten för lånemedlens
utlemnande, bör drätsel-förvaltningen, medelst insända handlingar, inför Riks¬
gälds-kontoret styrka, att de byggnader, för hvilkas uppförande understöd
utaf ifrågavarande lån meddelats, blifvit inom föreskrifven lid fullbordade och
hos Städernas allmänna brandstodsbolag eller annan, i stadgad ordning bildad
och med vederbörligen fastställdt reglemente försedd, brandförsäkrings-inrätt-
ning emot brandskada försäkrade,
o Från Riksgälds-kontoret utbekomna lånemedel, hvilkas behöriga användande
icke styrkes pä det i nästföregående punkt stadgade sätt, böra inom den
Stals-Utskottets Memorial, N:o 308.
27
der bestämda tid vara till Kontoret återställda 5 hvarjemte drätsel-förvaltnin¬
gen för det belopp, som skall af nyssberörde anledning återbetalas, bör godt¬
göra Riksgälds-kontoret fem procents årlig ränta från slutet af året näst ef¬
ter det, derunder samma belopp blifvit af Kontoret utbetaldt.
§ 40.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers under 1847 och
1848 års riksdag fattade beslut, skall återstoden utaf det lån å Tretliotusen Riks¬
daler, som till förlag åt handtverkare och andra näringsidkare i IV"xiii,
efter 1843 års eldsvåda, blifvit utaf Kongl. Maj:t i nåder beviljadt och å min¬
dre kreditivet lyftadt, inbetalas till Riksgälds-kontoret 5 hvadan det åligger detta
verk att vaka öfver fullgörandet af de, genom Kongl. Rrefvet den 27 Oktober
1846, för nämnde lån föreskrifna betalningsvilkor, enligt hvilka en tiondedel utaf
lånets ursprungliga belopp, tillika med tre procents årlig ränta å den återstående
länesumman, skall inbetalas vid slutet af hvarje år, till och med år 1856.
§ 41.
Det utaf Stats-kontorets medel förskottsvis utbetalda och detta verk seder¬
mera, enligt Rikets Ständers beslut, genom Riksgälds-kontoret godtgjorda Jån å
Tiotusen Riksdaler, som Kongl. Maj:t, efter den år 1847 i Christianstad timade
eldsvåda, beviljat till understöd för åtskilliga dervarande handlande och närings¬
idkare, skall, sedan detsamma under 2:ne år från lyftningsdagen fått räntefritt
innehafvas, vid slutet af hvart och ett utaf de trenne derpå följande åren, genom
stadens Drätsel-kommissions försorg, till Riksgälds-kontoret återbetalas med en
tredjedel af lånets ursprungliga belopp, jemte fyra procents årlig ränta.
§ 42.
Återstoden af den staden Malmö, till kasern- och stallbyggnader för derva¬
rande garnison, vid 1812 års riksdag beviljade lånesumma skall, jemlikt Rikets
sednast församlade Ständers beslut och nyssnämnde stads skuldförbindelse af den
16 Maj 1835, lill Riksgälds-kontoret inbetalas med två procent årligen å det i
samma förbindelse förskrifna kapitalbelopp, Tjuguett tusen trehundratrettiotre Riks¬
daler 16 sk., hvarjemte fyra procents årlig ränta för det återstående låne-kapitalet
bör till samma verk erläggas.
28
Stats-Utskottets Memorial, N:o 308.
§ 43.
A ursprungliga beloppet, Trettiotuscn Riksdaler, utaf del lån, Rikets Stän¬
der under riksdagen åren 1844 och 1845 beviljade Bruksegaren Conrad Bleckert
Fitinghoff, för återuppforandet af de, under förstnämnde års sommar, genom vat¬
tenflöde förstörda verkstäderna, med tillhörande byggnader, vid Conradsforss bruk
i Östmarks socken af Wermlands län, skola till Riksgälds-kontoret, inom hvarje
ars utgång, inbetalas sex procent, hvaraf tre procents årlig ränta för det obetal¬
da kapitalet först beräknas och afgår samt återstoden utgör kapitalafbetalning;
kommande, detest denna betalningsskyldighet åsidosättes, hela den återstående låne-
summan att å Riksgälds-kontorets vägnar indrifvas.
Dessutom bör, före den 15 Oktober hvarje år, inför Riksgälds-kontoret styr¬
kas, att brandförsäkringsafgifterna för den till säkerhet för sagde lån intecknade
egendom blifvit behörigen erlagda.
§ 44-
För det af Riksgälds-kontoret, under åren 1840 och 1841, utbetalda lån å
Etthundratjugetusen R:dr, lill utgifter för fijr- och bak- in ratin inga rncs för¬
bättrande, inbetalas lill nämnde verk, utaf de, under riksstatens 5:te hufvudtitel,
för lotseri- och fyringss ta terna anslagna medel, det årliga belopp af Niotusen
trehundratrettiolre R:dr 16 sk., som till ränta och amortissementsfond för detta
lån är anvisadt; börande berörde inbetalning verkställas under Januari månad
hvarje år, intill dess hela lånet till både kapital och ränta, den sednare beräknad
efter fyra och en half procent årligen, blifvit godtgjordt.
§ 45-
Riksgälds-kontorets återstående fordran af staden Ystad för det till hamn¬
byggnaden vid nämnde stad, under 1823 års riksdag, beviljade lån af Tjuge t u-
sen R:dr godtgöres medelst årlig inbetalning af två procent å denna summa samt
tre procents ränta för det återstående lånebeloppet.
§ 46.
I afbetalning å del lån af Femtiotusen R:dr, som Rikets åren 1840 och 1841
församlade Ständer beviljade staden Malmö, för utförande af åtskilliga arbeten till
dervarande hamns förbättrande, erlägges årligen, till och med år 1852, en ti¬
Sials-Ulslcollels Memorial, N:o 308.
29
ondedel af lånesumman, eller Femtusen R:dr; hvarjemte för samma lån inbetalas
tre procents årlig ränta å det oguldna kapitalbeloppet.
§ 47-
Utaf det vid riksdagen åren 1840 och 1841, för Landskrona hamns istånd-
sällande, emot återbetalningsskyldighet, heviljade och år 1846 med Åttatusen tre-
hundralrettiotre Riksdaler 16 sk. utbekomna statsbidrag, hvarå afbetalningar
från och med år 1847 egt rum, skall nämnde stad fortfarande till Riksgälds-kon-
toret årligen inbetala Femhundra Riksdaler.
§ 48-
Till godtgörande af det staden IF arberg, för dervarande hamnanläggnings
fullbordande, enligt Rikets Ständers beslut vid 1840 och 1841 års riksdag, med¬
delade lån å Tjugetuscn R:dr, erläggas, efter fem års förlopp från detsaminas,
år 1844 verkställda, utbetalning, fem procent årligen å den ursprungliga låne-
summan, deraf tre procents ränta först beräknas å lånets vid hvarje liqvid åter¬
stående kapitalbelopp och det öfriga utgör kapitalafbetalning.
Det nämnde stad, såsom ytterligare understöd för samma hamnanläggning,
under sednast förflutna riksdag beviljade och år 1849 från Riksgälds-kontoret ut¬
bekomna lån å Femtontusen Riksdaler återbetalas medelst erläggandet, före hvarje
års slut, af sex procent å denna summa, hvarvid beräknas fyra procents årlig
ränta å det återstående lånebeloppet samt öfverskottet kommer att utgöra afbetal¬
ning å kapitalet; och skall dessutom, derest den föreskrifna betalningsskyldighe¬
ten icke inom derför bestämd tid fullgöres, å det till liqvid förfallna beloppet er¬
läggas ränta efter fem procent årligen, intilldess sagde inbetalning verkställes.
§ 49.
Enligt de vid 1840 och 1841 samt 1844 och 1845 års riksdagar bestäm¬
da betalningsvilkor för då, i egenskap af lån, anvisade statsbidrag för hamnbygg¬
naden vid Cimbritshamn, skola å det vid förstnämnde riksdag beviljade och under
år 1843, med Tjugefemlusen Riksdaler, utbekomna lånet fem procent årligen in¬
betalas, dervid tre procents ränta beräknas för återstående kapitalbeloppet, samt
å det andra, år 1845 med Femtusen Riksdaler utbetalda, lånet, åtta procent årli¬
gen under fjorton och ett halft års tid erläggas, hvarigenom detta lån, efter sag¬
de tids förlopp, kommer att så till kapital, som 2 procents årlig ränta, anses
betaldt. Med de sålunda stadgade ränte- och kapital-inbctalningarnes beräkning
30 Stats-Utskottets Memorial, N:o 308.
och vidtagande hafva likväl Rikets nu församlade Ständer medgifvit ytterligare
anstånd till 1852 års slut, såvida Ciinhritshamns Magistrat och Borgerskapets
Äldste, i stadens namn och å dess vägnar, före innevarande års utgång, till Riks-
gälds-kontoret afgifva en ny, för begge lånen gemensam, ansvarighetsförbindelse i
afseende på de efter anståndstidens förlopp förestående inbetalningarnes behöriga
fullgörande.
§. 50.
o
Det för hamnanläggningen vid Ahus, staden Christianstad, under riksda¬
gen åren 1840 och 1841 beviljade samt år 1848 från Riksgälds-kontoret utbe¬
talda låneunderstöd af Tjugetusen R:dr skall, efter fem års förlopp från detsammas
utbekommande, årligen återbetalas med fem procent å ursprungliga lånesumman,
hvarvid tre procents ränta beräknas för det vid hvarje liqvid återstående kapital-be¬
loppet samt det öfriga kommer att utgöra afbetalning å detta belopp.
§. 51.
De tvänne serskilda, vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade, lånen för
hamnens is tänds ältande vid Carlshamn samt fullbordandet af en kajbyggnad
och upprensningen af hamnen vid Sölvitsborg, af hvilka lån det förra, eller det
staden Carlshamn tillerkända låneunderstödet, år 1846 utbetaldes med Trettiotusen
R:dr och det sednare, eller lånet tili Sölvitsborg, år 1847 med Tiotusen R:dr,
skola, efter fem års förlopp från slutet af det år, derunder hvartdera lånet utbe-
kommits, återbetalas genom erläggandet årligen, under fjorton och ett halft års
tid, af åtta procent å den erhållna lånesumman, hvaraf två procent anses såsom rän¬
ta för lånets vid hvarje liqvid återstående belopp, och öfverskottet utgör kapital-
afbetalning. Skulle den bestämda årliga inbetalningen icke inom föreskrifven tid
verkställas, bör dessutom å det förfallna beloppet erläggas fem procents årlig
ränta, intilldess detsamma varder belaldt.
§. 52.
För det tili hamnbyggnaden vid Linköping, under 1840 och 1841 års
Riksdag, beviljade och sistnämnde år utbetalda lån af Tjugetusen R:dr erläggas
årligen fem procent å det ursprungliga kapitalbeloppet 5 af hvilka fem procent först
godtgöres tre procents årlig ränta för den vid hvarje liqvid återstående lånesum-
ma, hvarefter öfverskottet anses såsom kapital-afbelalxiing, intilldess hela lånet
blifvit återbetaldt.
Stats-Utskoltets Memorial, N:o 308.
§• 53-
n
Återbetalningen af det, för upprensningen af farleden genom den närmast
Söderhamn belägna skärgård, vid 1844 och 1845 års riksdag, beviljade och år
1846 utbetalda lån å Tiotusen R:dr vidtager efter innevarande års slut samt
verkställes inom enahanda lid och med samma ränteberäkningssätt, som i ofvan¬
stående §. 51 finnas bestämda.
§• 54.
Nedannämnde 3:ne lån, hvilka vid sednast förflutna riksdag beviljades samt
under åren 1849 och 1850 utbetaldes, nemligen: lånet till staden Westerås å
Tjugetusen R:dr, Por utvidgande och förbättring af stadens hamn; lånet tillsta¬
den Christinehamn å Tjugefyratusen R:dr, för uppmuddring af hamnen och se¬
gelrännan vid denna stad, samt länet till staden Wadstena å Trettiotvåtusen
R:dr, för anläggning af hamn derstädes, skola fortfarande återbetalas medelst er¬
läggandet af sex procent årligen å hvart och ett låns hela belopp; kommande
häraf fyra procents årlig ränta att godtgöras för det kapital, sorn vid hvarje li¬
qvid återstår, samt den öfverskjutande inbetalningssumman att å samma kapital
afgå. Skulle den sålunda föreskrifna inbetalningen icke inom bestämd tid verkstäl¬
las, bör dessutom för det till liqvid förfallna beloppet erläggas fem procents årlig
ränta, intilldess detsamma varder inbetaldt.
§. 55.
Det lån å Sextiosextusen sexhundra sextiosex R:dr 32 sk., hvilket vid scdnaste
riksdag likaledes beviljades och år 1849 utbetaldes för anläggningen af jernvägen
emellan Christinehamn och Sjöändans lastageplats, skall med enahanda år¬
liga belopp och samma ränteberäkning, som Pöreskrifvits för de i nästföregående
§ upptagna lån, återbetalas; börande vid fördröjda liqvider jemväl erläggas sådan
ränta å det förfallna inbetalningsbeloppet, som i nyss åberopade § är stadgad.
§ 56.
Den lånesumma af Ettbundrafemtiofyratusen niohundrafemtiosju R:dr 26 sk. 4
r:st, som Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade för inlösandet
af de med lands hofdinge-beställninga me i åtskilliga län då förenade ackorder,
kommer, med iakttagande af den, på sätt här nedan förmäles, medgifna nedsätt¬
ning uti landshöfdingens i Wermlands län ackordsrähta, att, jemlikt de för be¬
32
Stats-Ulskoltets Memorial, N:o 308.
sagde läns hittills lyftade belopp, 151,000 R:dr, af Kongl. Stats-kontoret utgifna
obligationer å 1000 R:dr hvardera, fortfarande liqvideras på det sätt: att, sedan
utaf den för hvarje landshöfdinge-beställning, dervid ackord varit fästadt, anslagna
lön, sex procent årligen å det ersatta ackordsbeloppet, genom Kongl. Stats-kon-
torets försorg, innehållits, inbetalas den sålunda för hvarje år innehållna summan
till Riksgälds-kontoret eller dess ordres inom den 1 Juli nästpåföljande år. Här¬
igenom godtgöres den, för det lyftade oguldna lånekapitalet, till sistförflutna årets
slut, upplupna ränta efter fyra procent årligen; och hvarefter så många af of-
vanberördc obligationer, enligt deras nummerordning, infrias, som det efter ränte-
liqviden uppkomna öfverskottet medgifver. Det belopp, hvarmed detta öfverskott
kan komma att öfverstiga de till fullo infriade obligationernas kapitalsumma samt
den å dessa sednare till inlösningsdagen ytterligare upplupna ränta, hör å någon
af de återstående obligationerna afskrifvas. A den till Tjugetusen R:dr fast¬
ställda ackordssumman för landshöfdinge-beställningen i Wermlands lein kom¬
mer dock, jemlikt Rikets Ständers vid sednaste riksdag meddelade serskilda be¬
slut, den ärliga ränte- och kapital-inbetalningen, som för de dessförinnan förflut¬
na åren bordt utgå med 1,200 R:dr, att efter denna tid icke utgöra mer än
Niohundra Riksdaler.
För det belopp, Tretusen niohundrafemtiosju R:dr 26 sk. 4 r:st, som
utaf ifrågavarande lån ännu icke blifvit i Riksgälds-kontoret lyftadt, bör detta verk,
före samma belopps utbetalning, erhålla ett motsvarande antal sådana obligationer,
som för den redan utbekomna lånesumman blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade;
och bör den serskilda obligation, sorn kommer att utfärdas å det belopp, hvarmed
hela lånesumman öfverstiger jemna 1,000 R:dr, vid först derefter skeende liqvid
inlösas.
§ 57.
Riksgälds-kontorets fordringar för de låneunderstöd till strömrensningar,
valtenajlappningar och odlingsjoretag^ som utaf härtill vid 1840 och 1841 års
riksdag anslagna medel blifvit beviljade och utbetalda, böra, — så vida icke Kongl.
Maj:t, i afseende på dessa lån, tillämpat och till efterrättelse fastställt de för ena¬
handa understöd, vid 1844 och 1845 års riksdag, stadgade betalningsvilkor, —
liqvideras på del sätt, att, efter fem års förlopp, sedan medlen blifvit af Riksgälds¬
kontoret utbetalda, erläggas årligen till detta verk fem procent å det ursprungliga
lånekapitalet, hvaraf först beräknas tre procents årlig ränta för det vid hvarje li-
/
Slats-UtsliOHets Memorial, N:o 308. 33
qvid återstående kapitalbelopp samt det öfriga utgör afbetalning, intilldess hela
kapitalet med ränta sålunda blifvit till fullo betaldt.
För liqviderande af ej mindre de, enligt Rikets vid 1844 oell 1845 års riks¬
dag församlade Ständers beslut, till sagde föremål beviljade och från Riksgälds¬
kontoret utbekomna lån, än äfven dylika före samma riksdag anvisade låneunder¬
stöd, vid hvilkas återbetalning de vid nyssnämnde riksdag meddelade föreskrifter
skola tjena till efterrättelse, böra, efter fem års förlopp från slutet af det år,
hvarunder medlen blifvit af Riksgälds-kontoret utanordnade, eller, då länen succes¬
sivt utgått, fem år från slutet af det år, derunder första hälften af lånet lyftats,
årligen, intilldess detsamma är till fullo äterbetaldt, erläggas åtta procent ä hela
den beviljade lånesumman, hvarigenom två procents ränta godtgöres för lånets vid
hvarje liqvid återstående belopp samt detta minskas med öfverskottel såsom kapi-
talafbctalning; skolande, derest inbetalningen icke å bestämd tid verkställes, dess¬
utom å det till liqvid förfallna beloppet erläggas feni procents årlig ränta, tilldess
betalning sker; hvilken ränta dock ej kommer att beräknas och påföras för sådana
län, som på stadgadt sätt böra i sammanhang med allmänna utskylderna åter¬
betalas.
I afseende på återbetalningssältet för de lån, som, för beredande af odlings-
företag medelst utdikningar eller vattenaftappningar, redan blifvit eller hädanefter
varda menighetcr, korporationer eller enskilda personer tilldelade, skall, så vidt
Kongl, kungörelserna den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848 härvid äro
tillämpliga, iakttagas det i samma kungörelser meddelade stadgande: att, —- sedan den
iåneandel, för hvars återgäldande hvarje betalningsskyldig! hemman skall ansvara,
samt den summa, som, i följd deraf, till skuldens jemte den utfästa räntans fulla
liqviderande, skall för hvarje hemman årligen erläggas, blifvit bestämd, —- det
sammanlagda afbetalning^- och räntebeloppet bör frän och med det år, då betal¬
ningsskyldigheten vidtager, under serskild rubrik, med utsättande af det sista året,
dä betalningen skall utgå, såsom ett hemmanet, under sålunda bestämdt autal är,
åliggande allmänt onus, i jordeboken antecknas och å debetsedeln för hvarje är
upptagas samt af kronobetjeningen uppbäras, i landtränteriet insättas och, såsom
andra till Riksgälds-kontoret ingående medel, serskildt redovisas.
För de lån, å hvilka detta återbetalningssätt kommer att tillämpas och de lill
ett visst årligt belopp fastställda ränte- och kapital-iubetalningarne således komma
att verkställas i sammanhang med allmänna utskylderna, behöfver någon serskild
årlig ränteliqvid icke uppgöras. Ej heller behöfva innehafvarne af sådana lån eller
Bill. lill B. St. Brot. 1850 & 1851, 4 Sand. 1 Afd. 2 Band. 44 Haft. 5
34
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 308.
de för desamma ansvariga hemman uti Riksgälds-kontorets räkenskaper uppta¬
gas; varande Riksgälds-kontoret jemväl frikalladt fran skyldigheten att dessa län eller
derå förfallna ränte- och kapital-hetalningar vid inträffande konkurser eller andra
dylika fall bevaka.
§. 58.
Enligt Rikets Ständers, vid denna Riksdag meddelade, serskilda beslut i fräga
om återbetalningen af det, för sänkning af sjön Ökvattnet inom Skellefteä soc¬
ken af Westerbottens län, förre Expeditions-fogden, Kronolänsmannen C. J. Moritz
beviljade och år 1845 utbekomna lån å Tvåtusen R:dr, får, under fortfarande skyl¬
dighet för låneinnehafvaren att erlägga den förut stadgade räntan af tre procent,
sagde lån under en tid af tio år, räknad från innevarande års början, till Riks¬
gälds-kontoret årligen återbetalas med en tiondedel utaf ursprungliga lånesumman,
så vida för denna kapital- och ränte-inbetalnings behöriga fullgörande ställes sådan
säkerhet, som af Fullmäktige godkännes.
STOCKHOLM, tryckt nos isaac marcus, 1851.
Stats-Ulskollels Utlåtande, M 509.
t
J\i 309.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Aug. 1881, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne ålerremisser å Betänkandet
, J\s 247, i fråga om löneförhöjning åt nuvarande Biblio-
thekarien vid Linköpings Gymnasii- och Stifls-Bibliothek.
(C. A.)
Förenämnde Betänkande, deruti Stats-Utskottet hemställt, alt väckt motion
derom, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
åt Pastor L. Wiede måtte beviljas en personel löneförhöjning af 266 R:dr 52 sk.
Banko årligen, att, så länge han innehafver Bibliothekarie-tjensten vid Linköpings
Gymnasii- och Stifts-Bibliothek, utgå af reservationerna å det på allmänna indrag-
nings-staten uppförde anslag för emeriti-löner vid elementar-läroverken, icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, har blifvit bifallet af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet, men återremitteradt af Preste- och Bonde-
Stånden. De talare inom sistnämnde 2:ne Riks-Stånd, hvilka yrkat återremiss,
hafva såsom skäl derför hufvudsakligen anfört, att nämnde blibliothek vore ett af
de dyrbaraste i riket och i sitt förvar hade vigtiga boksamlingar, såsom Erik
Benzelii i klassiska och historiska litteraturen, Dalbergs Naturhistoriska, Troils
Isländska m. fl. samt en manuskriptsamling, i hvilken ligga rika, men hittills
mindre begagnade källor för Sveriges politiska och kyrkliga historia; att den nu
varande föreståndaren med redbarhet och nit förenade utmärkt skicklighet, i följd
hvaraf han blifvit kallad till korrespondent af 2:ne historiska samfund samt nyligen
undfått af Samfundet för Skandinaviska skrifters utgifvande det hedrande förtro¬
endet att på allmän bekostnad undersöka privat-arkiver i riket; att Wiede,
ehuru på sin nu varande plats oersättlig och oaktadt sitt nit för vetenskaperna,
icke kunde der qvarstanna, emedan en skyldig omtanka för en tarflig bergning,
nödgade honom att lemna en befattning, som icke medförde en sådan, och söka
sin utkomst på en annan bana, för vinnande hvaraf Wiede äfven 2:ne gånger och
sednast innevarande år innehaft förslag till mindre komministraturer; att vid hans
Bih. till It. St. Prot. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 Afd., 2 Band., 43 Haft. 1
2
Slals-Ulskollels Ullålande, M 509.
förr eller sednare inträffande afgång från bibliothekarie-tjensten, det icke kunde
förväntas, att någon med erforderliga egenskaper skulle vilja emottaga befattningen,
sedan nu mera yngsta läraren, enligt den nya staten för elementar-läroverken
åtnjuter nära dubbelt högre lön; varande slutligen anmärkt, att, då Wiede hvar¬
ken vore emeritus eller bibliolhekarien ens i nu gällande Skolordning upptagen
ibland skollärare, binder deruti syntes möta för Kongl. Maj:t att, utan Ständer¬
nas förord och medgifvande, åt honom anordna den äskade löneförhöjningen på
läroverkens anslag; men att Rikets Ständer, hvilka under innevarande riksdag af
emerili-anslaget indragit 50,000 R:dr till Riksgälds-Kontoret, voro oförhindrade
att för ifrågavarande ändamål lemna anvisning å samma anslag.
På dessa och flere anförde skäl hafva desse talare yrkat, att Rikets Ständer
måtte åt ifrågavarande tjensteman, som, enär han tillika genom serskild instruktion
hade sig undervisningsskyldighet ålagd, de facto vore skollärare, utaf de å ansla¬
get till emeriti-löner vid elementar-läroverken uppkomna besparingar anvisa den
nu ifrågaställa högst behöfliga löneförhöjningen, hvarigenom Linköpings läroverk
finge bibehålla en utmärkt vetenskapsman, utan att statsverket i följd häraf med
någon direkt utgift betungades.
Enär det icke varit Stats-Utskottets afsigt att motverka den för Wiede be¬
gärda löneförhöjning, får Utskottet, sedan upplyst blifvit, att Bibliolhekarien vid
Linköpings Gymnasii- och Stifts-bibliothek, icke är i gällande Skolordning ibland
skollärarne upptagen, och således ej utan serskildt medgifvande af Rikets Ständer
lärer kunna komma i åtnjutande af något anslag på elementar-läroverkens stat,
hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes tilldela Pastor Wiede, om han deraf finnes förtjent,
ett årligt belopp af 266 R:dr 52 sk. b:ko, att, så länge han
bibliothekarie-tjensten innehafver, utgå af reservationerna å anslaget
till emeriti-löner vid elementar-läroverken.
Stockholm den 5 Augusti 1831.
Reservationer:
af Herr von Troil, S. G.;
af Grefve Mörner, C. G.: »Emot Utskottets med 14 röster emot 12 fattade
beslut, att frånträda sitt förut gjorda, och af två Riks-Stånd godkända afstyrkande
af bifall till den väckta motionen, får jag anmäla min reservation.
Slats-Ulshollels Memorial, JM 310.
3
Det har förut under denna riksdag varit såsom grundsats inom Ståts-
Utskottet antaget, att, då ett Utskottets Betänkande blifvit af två Riks-Stånd god-
kändt, återremiss ifrån två andra Stånd icke föranledt Utskottet att ändra sitt
beslut, så vida ej någon faktisk oriktighet sig i detsamma insmygt, och de leda¬
möter, hvilka före nu ifrågavarande ärendes afgörande sent vid middagstiden ifrån
Utskottet sig aflägsnat, kunde säkerligen, lika litet som jag, ana, att man uti
förevarande fall skulle vilja försöka att få en annan regel tillämpad och begagna
några ledamöters frånvaro för att, under förhoppning, att majoriteten tilläfventyrs
blifvit derigenom förändrad, sätta voterings-mekanismen i rörelse. Då Utskottets
förändrade beslut följaktligen ej kan antagas härflyta från några förebragta nya
skäl, utan är en följd af en tillfällig majoritets utveckling af sin makt, har jag ej
kunnat annat, än instämma uti Afdelningens förslag, att Utskottet borde vidblifva
sitt förut afgifne utlåtande.»
af Friherre Stjernstedt, A. W., som tillkännagaf att han icke varit i Ut¬
skottets plenum tillstädes, då detta ärende afgjordes; — samt
af Herr Gråå.
M 510.
Memoriali anledning af erhållen återremiss å Utlå¬
tandet M 258.
(U. A.)
Bonde-Ståndet har återremitterat till Stats-Utskottet Usta punkten och 2:dra
punkten litt. a af dess Utlåtande JM 258, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition, angående hospitalernes förbättring och underhåll, men som samma
Utlåtande blifvit i sin helhet bifallet af de 5 öfriga Riks-Stånden, och ärendet
följaktligen är, jemlikt 75 § R. O., af Rikets Ständer afgjordt, kan Utskottet
med detsamma icke taga vidare befattning.
Stockholm den 5 Augusti 1851.
4
Stals-Utskottels Memorial, M 311 och 312.
M 511.
Memorial, angående arfvoden dt Stats-Komrnissarierne Kock
och Gråd.
Under loppet af innevarande riksdag hafva, till följd af Kongl. Maj:ts nådiga
förordnande, Stats-Kommissarien A. W. Kock, samt under dennes en kortare tid
inträffade sjukdom, Stats-Kommissarien Gråå, jemlikt Kongl. Maj:ts förordnande af
d. 13 sisth Februari, tillhandagått Utskottet med erforderliga upplysningar vid
behandlingen af Stats-reglerings- och andra statsverket rörande ärenden; och som,
med anledning häraf, Utskottet funnit sig böra hemställa, att, på sätt vid före¬
gående riksdagar egt rum, något lämpligt vedermäle af Rikets Ständers erkänsla,
för det nitiska och gagneliga biträde, Utskottet blifvit lemnadt, måtte varda be-
viljadt, får Utskottet i sådant afseende tillstyrka,
att Stats-Kommissarierne Kock och Gråå må hvardera tilldelas ett
arvode, den förre af 1,000 R:dr Banko och den sednare af 200
R:dr samma mynt, att af Riksgälds-Kontorets medel utbetalas.
Stockholm den 3 Augusti 1831.
M 312.
Memorial, angående slutligt bestämmande af arfvodet får den
hos Utskottet anställde Kamererare.
Uti sitt under J\s 109 afgifne Utlåtande, rörande aflöningen för den hos
Riks-Stånden och Utskotten anställde tjenstemanna-personal och vaktbetjening,
har Stats-Utskottet, beträffande den hos Utskottet tjenstgörande Kamererare, hvil¬
ken under tiden uppburit i förskott 80 R:dr i månaden, förklarat sig vilja uär-
mare
Slals-Ulskollels Memorial, M 512.
mare riksdagens slut föreslå det belopp, bemälde Kamererare skäligen borde
tillerkännas; och som nämnde tidpunkt nu torde vara att emotse, har Utskottet,
med hänsigt till beskaffenheten af de Kamereraren åliggande göromål, samt den
omtanka, noggranhet och möda derå blifvit nedlagd, funnit sig böra hemställa,
att aflöningen för meranämnde Kamererare må bestämmas till
Etthundra Riksdaler Banko i månaden, att, räknadt från och
med anlagningsdagen samt efter afdrag af hvad Kamereraren re¬
dan förskottsvis uppburit och med iakttagande af de i afseende
på aflöningen för Riks-Ståndens och Utskottens kanslier i allmän
het meddelade föreskrifter, från Riksgälds-Kontoret utbetalas.
Stockholm den 5 Augusti 185*1.
M. lill K. St. Prat. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 A/i., 2 Band., 45 Ha/t.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1851.
Siats-Utskottets ^leinorial, N.-o 313.
t
N:o 313.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Aug. 1851, kl. 7 e. m.
Memorial, med förslag till sammanjemnkning eller voterings¬
proposition,, i anledning af Riks-ståndens skiljaktiga beslut, rö¬
rande Slals-utskotlels utlåtande N:o 263, angående anslag till
inköp af en Kansli-rådet Krutmeyer tillhörig gravyr samling.
(U.A.)
Förenämnde Utlåtande, deruti Stats-ulskottet dels föreslagit, alt Rikets Stän¬
der måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl Majit täcktes låta
närmare undersöka beskaffenheten af Kansli-rådet Krutmeyers ifrågavarande gravyr¬
samling, samt, derest den befunnes ega sällsyntare konst-historiskt värde, låta den¬
samma inköpa och till Kongl, bihliotheket öfverlemna, dels ock tillstyrkt, alt Ri¬
kets Ständer ville för detta ändamål ställa till Kongl. Majits nådiga disposition en
summa af högst 12,000 Ridr att från Riksgälds-kontoret utgå, har blifvit bifallet
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, men afslaget af Borgare- och Bonde¬
stånden.
Vid sådant förhållande får Utskottet inbjuda sistbemälde 2:ne Riks-stånd, all
med Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet sig förena uti deras, i enlighet
med Utskottets tillstyrkande, fattade beslut; men om denna inbjudning icke anta-
ges, anser Utskottet, att frågan bör afgöras, genom votering i förstärkt Stats-ulskott,
och får, i sådant hänseende, föreslå följande voterirtgs-proposition:
”Den, som vill, att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet hem¬
ställa, att Kongl. Majit täcktes låta närmare undersöka beskaffenheten af den Kansli¬
rådet Krutmeyer tillhöriga samling af gravyrer, samt derest den befinnes ega säll-
Bih. till II S/.-s Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 46 Haft. 1
2
Stats-Utskottcts Memorial, N:o 314.
syntare konst-historiskt värde, låta densamma inköpa och till Kongl, bibliotheket
öfverlemna, äfvensom att Rikets Ständer för detta ändamål ställa till Kongl. Maj:ts
nådiga disposition en summa af högst 12,000 R:dr att ifrån Riksgälds-kontoret
utgå, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej. kommer berörde fråga att förfalla.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
N:o 514.
Ank. till Exp. Utsk. d. 12 Aug. 1851, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning aj erhällen återremiss å Utlåtandet
N:o 269. (U. A.)
Från Borgare-ståndet har Stats-utskottet erhållit återremiss å förberörda Ut¬
låtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, angående utbetalning af
det vid 1847 och 1848 årens riksdag beviljade bidrag till en peusions-fond för
Borgmästare i städerna utom Stockholm samt Kommissions-landtmätare jemte deras
enkor och barn 5 men som detta utlåtande blifvit af de 3:ne öfriga Riks-stånden
bifallet, och ärendet sålunda, enligt 75 § i Riksdags-ordningen, är af Rikets Stän¬
der afgjordt, kan den erhållna återremissen
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 315.
3
N:o 315.
Auk. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug., kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning aj erhållna återremisser å Utlåtandet
N:o 274, angående bildandet af en fond till understöd för af¬
skedade folkskole-lärare.
(U. A.)
Från Ridderskapet och Adeln samt Borgare-ståndet har Utskottet erhållit
återremisser å förenämnde Utlåtande, deruti Utskottet hemställt, att Rikets Stän¬
der ville medgifva, att af de besparingar, som vid innevarande års slut uppkom¬
ma å de vid föregående riksdagar anvisade medel lill folkundervisningens befräm¬
jande, en summa af 80,000 R:dr måtte afsättas och i Riksgälds-kontoret tillsvi¬
dare blifva innestående, samt att, derest inom nästa riksdag åtgärder för bildande
af anstalter till folkskole-lärares pensionerande ldefvo, på sätt Utskottet omförmält,
i ett eller flera stift vidtagna, Kongl. Maj:t då måtte ega att, med beräknande
af summans billiga fördelning emellan rikets alla stift, af sagde belopp tilldela ett
proportionerligt bidrag för en gång till grundfond åt hvarje sålunda tillkommen
pensions-anstalt.
Till stöd för återremisserna har inom bemälde riksstånd blifvit anfördt, dels
att afsättandet af 80,000 R:dr för ifrågavarande ändamål vore både otillräckligt
och för det närvarande olämpligt, enär inga förberedande åtgärder för sakens ord¬
nande blifvit vidtagna och det ännu icke kunnat visa sig, huruvida församlingar-
ne sjelfva tillbörligen nitälskade för densammas framgång, dels ock att den af
Utskottet föreslagna fördelning af summan stiftsvis skulle medföra den mindre
lämpliga påföljd, att flera serskildta kassor komme att bildas. Härförutan bar hos
Borgare-ståndet blifvit anmärkt, att det för riksstyrelsen tvifvelsutan skulle vara
nyttigast, om den befriades från kommunalbestyr af beskaffenhet, som det ifråga¬
varande, samt hos Ridderskapet och Adeln, att omsorgen om folkskole-lärares
4
Slats-Utskoltets Memorial, N:o 315.
pensionering borde öfverleninas åt socknarne, helst i annat fall statsutgifter skulle
föranledas, hvilka komme att betydligt öfverstiga hvad man för närvarande före¬
ställde sig. Då nemligen församlingarnes antal i riket utgör något öfver 2,400
samt antalet af folkskole-lärare kan antagas uppgå till omkring 3,000, så skulle,
i händelse detta stora antal förespeglades möjligheten att, efter en viss tjenstetid,
erhålla pension för sin återstående lifstid, det tvifvelaktigt inträffa, att åtminstone
en tredjedel af lärarne så länge sökte qvarstå i sin befattning, tills de blefvo pen-
sions-berättigade. Om man nu beräknade, att den minsta pension, som skulle
kunna dem tilldelas, vore 100 R:dr om året, utgjorde delta en årlig afgift af
omkring 100,000 Pi:dr. Vidare skulle pensioneringen af folkskole-lärare kunna
uti icke ringa mån motverka det hufvudsakliga ändamålet med folkskolorne der¬
igenom, att undervisningen af allmogens barn blefve eftersatt, då lärarne, i afvak-
tan på pension, qvarstannade i sin befattning så länge, att de åt densamma icke
mera kunde egna den kraft och verksamhet, som vederborde. Funnes nemligen
intet hopp för läraren att på ålderdomen vinna pension, skulle lian rikta sin verk¬
samhet äfven åt annat håll och lemna lärare-befattningen, då han icke mera för¬
mådde för densamma behörigen verka. Slutligen kunde det vara betänkligt, att
af folkskolans lärare inom hvarje stift bilda en bestående korporation och föranle¬
da denna korporation, att välja en direktion, som kunde gifva deras verksamhet
en bestämd riktning i ett eller annat afseende, hvilket måhända, under vissa för¬
hållanden, ej skulle vara önskligt.
Då emedlertid Preste- samt Bonde-stånden bifallit ifrågavarande Utlåtande,
samt några andra skäl icke blifvit anförde, än de, hvilka redan vid ärendets förra
behandling af Utskottet tagits i öfvervägande, har Utskottet ansett sig höra
berörde Utlåtande vidblifva.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 316.
N:o 316.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug., kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N:o 276, i fråga om nedsättning uti eller befrielse från ar¬
rendet ä indragna bostället Aslong.
(I. A.)
Förenämnde Utlåtande är af Ridderskapet och Adeln till Stats-Utskottet
äterremitleradt; men då samma Utlåtande, enligt Utskottet meddelade protokolls¬
utdrag, blifvit af de 3: ne öfriga riksstånden bifallet samt, likmätigt Riksdags¬
ordningens 75 §, ärendet således är af Rikets Ständer afgjordt, kan Utskottet
med denna fråga icke taga vidare befattning.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
(*
Stats-Utskottets Memorial, N:is 317 och 318.
N:o 317.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Aug. 1851, kl. 7 e. in.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss ä Utlåtandet N:o 283,
angående begärd afskrifning och restitution af anmärkningsmedel,
ådömde Fältkamereraren P. U. Arell.
(/. A.)
Prestesändet har till Stats-utskottet återremitterat förberörde Utlåtande; men
som detsamma blifvit af de 2: ne Riksstånden, enligt derifrån meddelade protokolls¬
utdrag, bifallet, och frågan sålunda, i enlighet med 75 :§. af Riksdagsordningen,
är af Rikets Ständer afgjord, kan Utskottet sig dermed icke vidare befatta.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
N:o 318.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Augusti 1851, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss ä Utlåtandet N:o 290, an¬
gående vackt fråga om afskrifning af en uppbördsbrist hos numera
aflidne kronofogden J. M. Huss.
(/. A.)
Ridderskapet och Adeln har till Stats-utskottet återremitterat ofvannämnde
utlåtande; men som detsamma blifvit af de 3:ne öfriga Riksstånden, enligt deri-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 319.
7
från erhållna protokollsutdrag, bifallet samt ärendet alltså, likmätigt 75 §. af Riks¬
dagsordningen, är af Rikets Ständer afgjordt, kan den erhållne återremissen icke
till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
N:o 519.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Augusti 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, rörande sättet för komplet¬
tering af vakante nummer vid Hästjägare-korpsen och Fältjägare-
regementet i Jemtland. (U. A.)
Från Hederv. Bonde-ståndet har Stats-utskottet erhållit remiss å en af Riks-
dagsfullmäktigen Nils Larsson från Jemtlands län, med stöd af 56 § Riksdags¬
ordningen, väckt motion, deruti, med åberopande af Stats- och Ekonomi-utskottens
Betänkande N:o 22, i fråga om provinsen Jemtlands rotering, hvaraf visade sig,
att af indeldt krigsmanskap i Jemtland funnits vid slutet af innevarande års för¬
sta qvartal följande antal nummer vakante, nemi. vid Häsljägare-korpsen 44 karl-
och 86 hästnummer samt vid Fältjägare-regementet 143 karl-nummer, blifvit fö¬
reslaget, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t, uti underdånig skrifvelse,
anhålla, att då, i anseende till låtaligheten af ortens befolkning, en snar kom¬
plettering af förutnämnde vakanta nummer skulle för rust- och rotehållare föranleda
en serdeles betungande stegring dels af soldaternes löner och dels af priset å
nummerhästar, Kongl. Maj:t i nåder täcktes medgifva, att omförmälda komplette¬
ring Ruge efter hand verkställas på en tid af tio eller femton år, samt att den
vakans-afgift, som af rust- och rote-hållarne under tiden erlades, måtte få inflyta
till förstärkning af fonden för den blifvande roterings-kassan i Jemtland.
s
Stats-Utskottets Memorial, N:o 320.
Då Rikets Ständer redan, genom bifall till Stats- och Ekonomi-Utskottens Utlåtan¬
de N:o 22, beviljat rothållarne uti Jemtland för framtiden en betydlig lindring uti
åliggande roterings-besvär, äfvensom ett tillfälligt understöd af 9,000 R:dr samt de
af motionären anförda omständigheter ej kunna anses annorlunda än såsom en följd
af den lättnad, som Kongl. Maj:t tillåtit ega rum de sednare åren, under den tid
förändringen med rotehållet inom provinsen blifvit förberedd, men hvilket förhål¬
lande icke synes kunna gifva skäliga anspråk uppå fortfarande befrielse från upp¬
sättande af manskap under den långa tid motionären ifrågasatt, anser Utskottet
sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att lemna motionen utan afseende.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
N:o 520.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Augusti 1851, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af återremisser ä Ullätandet N:o 194,
angående ytterligare understöd för Enke- och Pupillkassan vid Riks-
gälds-kontoret. (R:gs-Afd.)
1 anseende till en genom misskrifning tillkommen och vid föredragningen af
ofvannämnde Utlåtande hos Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare¬
stånden anmärkt oriktighet, hvarigenom det af Fullmäktige i Riksgälds-kontorel
till ”högst 1,500 R:dr årligen” föreslagna och af Slats-utskottet tillstyrkta vil-
korliga understöd för enke- och pupill-kassan vid samma verk blifvit i Utlåtandets
slutmening upptaget med ”högst Ett-tusen R:dr,” hafva bemälde 3:ne Riksstånd
till Stats-utskottet återremitterat detta af Bonde-ståndet bifallna Utlåtande.
På
Stats-Utskoltets Memorial, N:o 320. 9
På sätt det sålunda återremitterade utlåtandet uttryckligen innehåller, har Ut¬
skottet tillstyrkt Rikets Ständers bifall till den af Fullmäktige, rörande nyssnämn¬
de kassa, gjorda framställning, hvilken, såsom af utlåtandet jemväl inhämtas, af-
såg kassans understödjande med ett ärligt belopp af högst 1,500 R:dr. I öfver¬
ensstämmelse härmed och med iakttagen rättelse af den oriktiga sifferuppgiften i
slutmeningen af ifrågavarande Utlåtande, får Utskottet alltså förnya sin deruti in¬
tagna hemställan, att Rikets Ständer, med bifall till Fullmäktiges härom gjorda
framställning, måtte medgifva,
att, derest Enke- och Pupill-kassans vid Riksgälds-kontoret
afslutade och vederbörligen granskade räkenskaper för inneva¬
rande och påföljande år intill slutet af nästa Riksdag skulle
visa, att kassans inkomster under året understigit de utbetalnin¬
gar, som under samma år kassan ålegat, må den sålunda upp¬
komna bristen, inom ett belopp af högst Ett tusen femhundra
R:dr årligen, utaf Riksgälds-kontorets medel få godtgöras,
under förbehåll likväl, att hvad som utaf denna anslagssumma
för ett år ej behöft användas, icke får för ett annat år af
kassan tillgodonjutas; lärande härvid dessutom det vilkor böra
fästas att ej mindre delegarnes bidrag, än pensionerna skola
under tiden utgå utan förändring i deras uti det för kassan
nu gällande reglementet bestämda belopp.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
Bilt. till R. St. Prol. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 46 Höft.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 321.
N;o 321.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Aug. 1851, kl. 7 e. ra.
Utlåtande, angående föreslagen lindring i betalningsmlkoren
för det till uppbyggande af stifts kyrkan i Hernösand beviljade lån.
{Hg ds ylfdj
Sedan Rikets nu församlade Ständer afslagit en genom staden Hernösands
ombud vid detta Riksmöte, Herr G. P. Runblad, i motionsväg framförd anhållan
om afskrifning af det, vid 1844 och 1845 års riksdag, nyssnämnde stad och
Hernö landtförsamling, för fullbordandet al dervarande nya sliftskyrka, beviljade
lån, å 40,000 R:dr, har, under åberopande af härom gjordt förbehåll, jemte de
skäl och omständigheter, som till stöd för den begärda afskrifningen förut blifvit
anförda, samme motionär, uti förnyad och af Borgare-ståndet lill Stats-utskoltet
remitterad motion, framställt följande alternativa förslag till lindring i den lånta-
garne åliggande betalningsskyldighet, nemligen:
att antingen, enligt den inom Preste-ståndet, vid pröfningen af motionärens förra
framställning, enhälligt uttalade och hyllade åsigt, afskrifning af halfva löne¬
summan måtte utaf Rikets Ständer medgifvas; eller
att, i fall denna afskrifning icke kunde beviljas, lånet måtte, utan beräkning af
någon ränta för liqvidernas medelst 4 procents årlig kapitalafbetalning intill
dess hela lånesumman vore godtgjord; eller ock
alt, derest Rikets Ständer ej heller skulle vilja härtill lemna bifall, ränlefritt an¬
stånd med lånemedlens återbetalning under ytterligare fem års tid måtte of-
vannämnde stads- och landtförsamling förunnas, så att densamma under denna tid
skulle kunna samla tillgång till de påföljande årens ränte- och kapifal-liqvider.
Till hvad motionären, på sätt Slats-utskottets utlåtande N:o 70 innehåller,
rörande samma lån och derföre stadgade betalningsvilkor förut upplyst och andra-
get, har han, med anledning af Utskottets yttrande om det betänkliga prejudikat,
beviljandet af den begärda afskrifningen skulle komma att utgöra, tillagt den erin-
Slats-Uls/eotlets Utlåtande, N:o 321.
11
rån, att något likartadt fall, dervid beslutet härom kunde såsom prejudikat åbero¬
pas, destomindre borde vara att befara, som ”Hernösands Domkyrka vore den enda,
hvilken ej åtnjöte något betydligare liondeanslag eller annan af allmänna medel
utgående inkomst”. Vidare har motionären erinrat derom, att kostnaden för den
nya kyrkan uppgått till icke mindre än 27,000 R:dr utöfver det i kostnads-
förslaget beräknade belopp, hvarigenom, sedan länet beviljades, församlingens
förmåga att fullgöra den föreskrifna betalningsskyldigheten, i väsendtlig mån
blifvit förminskad. För öfrigt har, såsom serskildt skäl för den nu föreslagna
räntefrihetens medgifvande, ett af Hernösands kyrkas räkenskaper ådagalagdt för¬
hållande blifvit åberopadt, nemligen, att statsverket tillförene, vid en för riket
brydsam tidpunkt, utaf kyrkans medel erhållit en försträckning af 1,000 daler
silfvermvnt, hvilken summa väl efter flera års förlopp ålerbetaldes, men för hvil¬
ket lån någon ränta icke blifvit kyrkan godtgjord.
Stats-lltskottet bar, innan det yttrat sig öfver ofvanstående framställning,
velat afvakta Rikets Ständers beslut i anledning af den under innevarande riksdag
ånyo väckta frågan om rättigheten för stiftskyrkan i Hernösand att komma i åt¬
njutande af den tiondespanmål, som från Hernösands stift utgår till Upsala dom¬
kyrka. Denna fråga mäste dock numera anses hafva förfallit, enär Stats- och
Ekonomi-Utskottens härom, under N:o 11, gemensamt afgifna Utlåtande blifvit af
2:nc riksstånd bifallet och af 2:ne afslaget. Stats-Utskotlet får således nu med¬
dela sitt öfver ifrågavarande motion infordrade yttrande, dervid Utskottet anser sig
böra erinra, att meranämnde lån, hvilket under år 1845 från Riksgälds-kontoret
utbetaldcs, skulle, enligL derför fastställde vilkor, få under fem års lid innehaf-
vas utan ränta, samt att derefter skulle å lånets ursprungliga belopp årligen åter¬
betalas fem procent, af hvilka 3 procents årlig ränta för det återstående kapita¬
let borde beräknas samt öfverskottet såsom kapitalafbetalning afgå å lånesuniman,
intilldess densamma blefve till fullo godtgjord.
Beträffande det af motionären först framställda förslag, eller beviljandet af
halfva läncsummans afskrifning, så anser Utskottet sig så mycket mindre kunna
understödja detta förslag, som Rikets Ständer, genom bifallandet af Utskottets of¬
van åberopade Utlåtande N:o 70, under innevarande riksdag redan förklarat, att
någon afskrifning af sagde lån icke kunde beviljas.
Vidkommande åter motionärens alternativt framställda förslag, om eftergift af
den lör länet föreskrifna ränta, så enär, i fråga om medgifvandet af en sådan
lindring i lånevilkoren, torde böra tagas i betraktande de ansenliga uppoffringar,
Hernösands och Hernö församling redan fått vidkännas, samt den tryckande och
12
Stats-Utskottets Utlåtande, iV/o 321.
långvariga skuldsättning, församlingen sig ådragit för fullbordandet af sin nya
kyrka, vid hvilken kyrkobyggnads företagande och fulländande ej allenast försam¬
lingens enskilda behof af ett värdigt och tillräckligen rymligt tempel måst afses,
utan äfven de allmänna anspråken på hufvud- eller moder-kyrkan inom ett af ri¬
kets stift, hvarest samma slifts mest högtidliga andliga förrättningar skola tirås,
bordt tillfredsställas, finnér Utskottet sig icke sakna anledning att förorda den af
motionären gjorda framställning om räntefrihet för oftanämnde lån; dock anser
Utskottet med denna räntefrihet icke böra tillika förenas den af motionären jemväl
föreslagna minskning i det belopp, som, enligt låntagarnes afgifna förbindelse,
skall, intilldess lånet blifvit betaldt, årligen till Riksgälds-kontoret erläggas.
Utskottet tillstyrker alltså:
att Rikets Ständer må medgifva befrielse från räntas utgö¬
rande för det, till fullbordande af stiftskyrkan i Hernösand,
nämnde stad samt Hernö landtförsamling beviljade och under
år 1845 från Riksgälds-kontoret utbetalda lån å 40,000
R:dr, dock med fortfarande skyldighet för staden och landt-
församlingen att, sedan lånet innehafts under fem års tid, från
slutet af det år, hvarunder detsamma utbekommits, å dess
ursprungliga belopp årligen till Riksgälds-kontoret inbetala fem
procent, intilldess lånesumman derigenom blifvit till fullo godt-
gjord; hörande, ifall denna inbetalning icke skulle inom be¬
stämd tid verkställas, fem procents årlig ränta erläggas för
det lill liqvid förfallna beloppet.
Stockholm den 12 Augusti 1851.
Reserv a lion :
Af Herr Norin: ”Emot Utskottets beslut får jag reservera mig, på följande
grunder:
l:o Då ifrågavarande låneunderstöd af statsverket söktes vid 1840 års riks¬
dag, hade Hernösands stad förhoppning att de stiftet frångångna såkallade dom¬
kyrko-
t
Ståts-Utskottets Utlåtande. N:o 321. 13
kyrkotunnor skulle kunna återvinnas och grundade derpå möjligheten af lånets
återbetalande utan kommunens alltför stora betungande.
2:o. Om vid uppbyggandet af Hernösands stiftskyrka kommunens eget behof
endast blifvit rädfrågadt och afsedt, hade denna byggnad, hvilken med reparatio¬
ner å tornet uppgår tiil närmare 04,000 R:dr, kunnat verkställas för högst 50,000
R:dr och kommunens skuld, sedan kyrkokassans behållning 38,000 R:dr blifvit
använd, utgjort endast 12,000 R:dr. Nu har deremot, af den tillfällighet, alt
staden är stiftstyrelsens säte, ett större och praktfullare tempel måst byg¬
gas, och kommunen har derigenom, utöfver redan uthetalde 27,000 R:dr, måst ikläda
sig en skuld till statsverket af 40,000 R:dr b:ko, till hvars successiva liqvide-
rande skulle erfordras en ärlig afbetalning under en längre tid af 2,000 R:dr,
deraf andelen på flera af församlingsboarne komma att belöpa sig till mellan 00
å 70 R:dr, och blifva i proportion betungande för kommunens fattigare medlemmar.
3:o. Församlingen har, utom de betydliga kostnader den fått i och för kyrk-
byggnaden vidkännas, och en betungande fattigvård, en betydlig skuld af omkring
12,000 R:dr för ett nytt Folkskolehus. En lindring i den betungade kommunens
ställning synes således, så vidt den af statsmakterna beror, vara af billighet påkal¬
lad; och Statsutskottet har visserligen i så måtto å dessa förhållanden fästat af¬
seende, att Utskottet tillstyrkt att lånet skulle med 5 procents amortering förblifva
räntefritt; men denna fördel kommer icke egentligen den nuvarande generationen,
hvilken deraf företrädesvis måst anses i behof, tillgodo, hvilket hlelve förhållandet
om lånet finge amorteras med 4 procents inbetalning, såsom motionären föreslagit;
och hvartill jag på de skäl jag anfört, tillstyrker ständernas bifall. Såsom ytterli¬
gare skäl till en sådan eftergift torde få åberopas, att Hernösands stad lärer un¬
der förra (?) århundradet lemnat staten under dess förlägenhet ett lån, för hvil¬
ket den icke njutit någon ränta tillgodo.”
lii/,, till /{. St. Prof. 1850 & 1851, 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 46 Höft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Slats-Uliketlets II »maiia!, N:a 322.
1
N:o 822.
Ank. till Exp. Ulsk. den 14 Aug. 1851, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af verkställde omröstningar,
angående åtskillige bevillningsfrågor.
Sedan, med anledning af Bevillnings-Utskottets hemställan, Rikets Stän¬
der medgifvit rättelse utaf en i 112:te punkten af samma Utskotts Memorial
Nio 14 förelupen miss-skrifning, samt vid pröfningen af dels Bevillnings-
Utskottets Memorialer N:o 18, rörande Riks-ståndens olika beslut i fråga
om grunderna för den blifvande allmänna bevillningen och föreskrifterne
för deras tillämpning, samt N:o 19, i anledning af Riks-ståndens olika be¬
slut beträffande stämplade pappers-afgiften, dels Bevillnings-, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Memorial N:o 4, i anledning af
Riks-Ståndens olika beslut, angående vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, en del af de i berörde Memorialer framställde inbjudningar blif¬
vit antagne, samt i följd häraf åtskilliga föreslagna voteringspropositioner
förfallit, har förstärkta Stats-Utskottet, vid sammanträde denna dag, anställt
omröstning öfver nedannämnde, af Riks-stånden godkände, så lydande pro¬
positioner, nemligen:
i;sta voteringen,
(112:te punkten, enligt Memorialet N:o 14).
Den, som vill, att, i öfverensstämmelse med tre Stånds beslut, gällande
införselstull å gjutstål, 2 r.dr för 100 skålpund stap.-vigt, fortfarande bibe¬
hålies, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nejj nedsättes införselstullen å gjutstål till 1 r:dr 16 sk. per
100 skålpund stap.-vigt.
Voteringen har utfallit med 48 Ja och 71 Nej; och hafva alltså Ri¬
kets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. i Afd. 2 Bd. 47 Haft.
2
Stals-Vlskollels Memorial, N.-o 322.
a:dra voteringen,
(enligt Memorialet N:o 18).
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets af tre Stånd godkända förslag,
att oförändrade] bibehålla 10 och 11 §§ i] nu gällande Bevillnings-Stadga,
röstar
Ja;
den, det ej' vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgare-ståndets beslut, § 10 att
lyda sålunda:
”Handtverkare, med dem jemförlige Manufakturister och andre, förut
”icke uppräknade borgare, skola, med bibehållande af den i allmänhet fast¬
ställda grund, till fem procent af inkomsten taxeras, dock icke under ne-
”danstående belopp, nemligen:
”i Stockholm och Götheborg samt första klassens städer . B:ko r:dr 8.
i städerna af andra klassen „ »6.
”i städerna af tredje klassen „ „ 5.
”i städerna af fjerde och femte klasserna „ »3.”
samt, såsom följd häraf, § 11 att, med första punktens uteslutande, er¬
hålla följande redaktion:
”Taxeringsmännen ega att utsätta en ringare minimi-afgift —* — —
underställas.”
Resultatet af omröstningen har varit 88 Ja och 31 Nej;) i följd hvaraf
och som Ja vunnit, Piikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-
proposilionens lydelse.
3:dje voteringen.
Den, som bifaller Utskottets af två Stånd antagna förslag, att bibehålla
nu gällande bevillning efter 2:dra art. för Arbetsfolk, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer nämnde bevillning att upphöra och följaktligen
rubrikerne ”Arbetsfolk” att ur 14, 27 och 29 §§ uteslutas, saint 2 mom. af
145 § att erhålla följande lydelse:
”2:o Arbetsfolk så å landet som i städerna, hvilka icke åro lag-
”stadda, och ej heller njuta ständig arbetslön, utan arbeta för dagspen¬
Stals-Utskottets Memorial, N.o 322.
5
ning eller efter särskild öfverenskommelse och beting; lagstadde drängar
''på landet och i städerna, torpare, lärlingar i handel, handtverk, manufak¬
turer och fabriker; samt allmogens hemmavarande söner och mågar, såvida
”de ej drifva sådan handtering, rörelse eller näring, för hvilken bevillning
”eger rum.”
Denna votering har utfallit med 55 Ja och 64 Nej; i följd hvaraf Ri¬
kets Ständer beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
4-de voteringen.
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, alt bibe¬
hålla nu stadgade bevillning efter 2 art. för Gesäller, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer nämnde bevillning att, i enlighet med Borgare¬
ståndets beslut, nedsättas till 1 r:dr banko.
Vid öppnande af voteringssedlarne hafva befunnits 89 Ja oell 30 Nej;
hvadan och som Ja vunnit, Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med
Ja-propositionens innehåll.
5:te voteringen.
Den, som gillar Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att afgiften
för utländningar, som resa omkring i handelsärenden, skall, för de första tre
månaderna, utgöra 75 r:dr, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgave-slåndets beslut, den för
nämnde tid nu stadgade afgift af 50 r-.dr att bibehållas.
Voteringen har utfallit med 86 Ja och 33 Nej; och hafva alltså Ri¬
kets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
6:te voteringen.
Den, som godkänner det af Utskottet föreslagna, och af tre Stånd an¬
tagna, tillägg uti 16 §, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar Nej;
k
Slals-Ulskoltets Memorial, N:o 322.
vinner Nej, kommer §:n alt i dess nuvarande skick' bibehållas, på sätt
Borgare-ståndet beslutat.
Som denna votering utfallit med 88 Ja och 31 Nej, hafva Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
jule voteringen.
Den, som godkänner § 23 samt § 14-3 mom. 7, sådana de af Utskottet
blifvit föreslagna och af tre Stånd antagits, röstar
Ja;
den, det ej vili, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer, i enlighet med Bonde-ståndets beslut, den i 23
§ för vissa posthemman nu stadgade särskilda bevillning att helt och hållet
upphöra, samt, i följd deraf, §:n att erhålla följande lydelse: ”För de lots¬
hemman, som — .— — afgiften”, äfvensom det af Utskottet föreslagna 7
mom. af 145 § att försvinna.
Resultatet af omröstningen har varit 73 Ja och 46 Nej; och hafva allt¬
så Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
8:de voteringen.
Den, som bifaller Utskottets, af tre Stånd godkända förslag, att oförän-
dradt bibehålla 35 § 2 morn., röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Neji
vinner Nej, kommer, i enlighet med Borgare-ståndets beslut, bevillning
af aktie-bolag m. fl., att utgöras endast för den utdelning, som öfverstiger
5 procent af kapitalfonden; samt, i följd deraf, 2 mom. af 35 § att erhålla
följande lydelse: ”Af alla öfriga Actie-bolag, Associationer, Societeter, Verk,
Hypotheks- och andra allmänna Inrättningar med 5 procent af den utdel¬
ning, som öfverstiger 5 procent af kapitalfonden
Voteringen har utfallit med 67 Ja och 52 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
g:de voteringen.
Den, sorn bifaller Utskottets, af 3 Stånd godkända, förslag till förändrad
lydelse af 42 § 2 mom. samt 137 §, röstar
Ja;
Slali-lltskolltlt Memorial, fl: o 322.
5
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, komma nämnde §§ att oförändrade bibehållas.
Som voteringen utfallit med 76 Ja och 43 Nej; hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
io:de 'voteringen.
Den, som vill att, i enlighet med Utskottets af två Stånd godkända
förslag, det i 73 §, såsom grund vid jernbruksvärdering, bestämda minimum
nedsättes till en tolftedel af tillverkningen, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer, i enlighet med Preste- och Bonde-ståndens be¬
slut, nämnde minimum att fortfarande förblifva en niondedel.
Omröstningens resultat har varit 72 Ja och 47 Nej; hvadan Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens lydelse.
u:te voteringen.
Den, som godkänner Utskottets af två Stånd bifallna hemställan, att
befrielse från bevillning efter l:sta eller 2:dra art. icke bör ega rum, hvar¬
ken för poliskonstaplar i Stockholm eller för polis- och nattbevakning i de
öfriga städerna, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages Borgare-ståndets beslut, ”att befrielse från bevill¬
ning efter både Irsta och 2:dra art. skall ega rum för såväl poliskonstaplar i
Stockholm, som polis- och nattbevakning i öfriga städerna,” i hvilket fall näst
före nuvarande Irsta mom. af 144 § skulle komma att införas ett nytt mo¬
ment, så lydande: l:o "Poliskonstaplar i Stockholm, åjvensom Polis- och
Nattbevakning i öfrige städerne”; hvarjemte de öfriga momenternas ord¬
ningsnummer komme att härefter rättas, samt det näst efter nuvarande 2:dra
mom. intagna stadgande: ”Dock sträcke sig — — — personer” ■— att er¬
hålla följande förändrade lydelse: ”Dock sträcke sig de uti dessa brenne punkter
stadgade undantag endast till Polis- och Nattbevakningens samt krigsfol¬
kets egne personer”.
6
Stats-Utskollels Memorial, N.o 322.
Voteringen har utfallit med 50 Ja och 69 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
i2:te voteringen.
Den, som godkänner Utskottets af tre Stånd bifallna hemställan, att
förmyndare-arfvoden icke höra från bevillning befrias, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej; kommer att i 1 mom. 145 § jemväl upptagas ”jörmyn-
dare-arfvoden”.
Resultatet af denna omröstning har varit 39 Ja och 80 Nej; och hafva
alltså Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens in¬
nehåll.
i3:de voteringen.
Den, som gillar Utskottets, af tre Stånd godkända, hemställan, att Offi¬
cerares häst- och fourage-medel icke må från bevillning befrias, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer alt i 1 moni. af 145 § införas: ’Officerares häst-
och fourage-medel3
Voteringen har utfallit med 63 Ja och 56 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
i/;:de voteringen.
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända förslag, att befrielse
från bevillning icke skall ega rum för andra inqvarterings-peiiningar, än elem
som utgå fill indelta Armeens befäl för bristande karakters-hus å deras bo¬
ställen, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner N[ej, kominer befrielse att ega rum för Armeens Officerares in-
qvarterings-penningar i allmänhet, och således att, i stället för Utskottets
nyssberörde förslag, uti 1 mom. af 145 § införas: ”Armeens Officerares in-
r/varterings-penningar.”
Stats-Utskottets Memorial, N:o 322, • 7
#
Vid uppräknandet af voterings-sedlarne hafva befunnits 67 Ja och 52
Nej ; hvadan Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse’ med ja-propo¬
sitionens innehåll.
i5:de voteringen
(enligt Memorialet N:o 19).
Den, som bifaller Utskottets af tre Stånd godkända hemställan, att nå¬
got afseende icke må lemnäs ett inom Preste-Ståndet framställdt förslag, an¬
gående befrielse från stämpladt papper för’ fullmakter för E. O. Professorer
vid Universiteten, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej kommer, i enlighet med Preste-Ståndets beslut, fullmakter
för E. O. Professorer vid Universiteten, att uti 7 § införas bland de hand¬
lingar, sorn från stämpladt papper befrias.
Voteringen har utfallit med 81 Ja och 38 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
i6:de voteringen.
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-
Stånden, bifaller det af Utskottet uti 8:de § 4:de punkten föreslagna, så
lydande, nya moment: Varder köpe-, bytes- eller gåfvobref, förr än upp¬
bud eller inteckning skett, å annor man transporteradt eller öfverlåtet,
belägges handlingen med ny karta efter nyssberörde grund för hvarje
transport eller öfverlåtelse, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Preste-Ståndets beslut,
berörde moment att uti författningen icke intagas.
Resultatet af omröstningen har varit 74 Ja och 45 Nej; och hafva
alltså Rikets Ständer beslutat i enlighet med ja-propositionens innehåll.
iy:de voteringen.
Den, som bifaller Utskottets, af Ridderskpet och Adeln samt Preste-
Ståndet gillade förslag, att stämpel-afgiften för tidningar må med 100 procent
8 Stats-Utskottets Memorial, N;o 322.
%
förhöjas, utan att likväl denna förhöjning utsträckes till andra periodiska
skrifter, för hvilka nu stadgade afgift bör bibehållas, röstar
Ja;
den, det ej vill röstar
Nej-,
vinner Nej, kommer, på sätt Borgare- och Bonde-Stånden beslutat,
nuvarande stämpel-afgift äfven för tidningar att oförändrad bibehållas.
Voteringen har utfallit med 61 Ja och 58 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
i8:de voteringen,
(enligt Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi- Utskottens Mern. N:o 4).
Den, som vill att all bränvinsbränning med ånga sammanföres och
beskattas uti en enda och gemensam klass, och att pannerymds-afgiften der¬
för utgår i likhet med den afgift, som uti nu gällande förordning, angående
vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, är fastställd för fjerde
klassens med ånga drifna redskap, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer för första, andra, tredje och fjerde klassernas red-
skap, sådana de af Utskotten blifvit föreslagna, då sådan redskap till brän¬
vinsbränning med ånga begagnas, att erläggas den pannerymds-afgift, som
uti nu gällande förordning, angående vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, finnes utsatt för fjerde klassens med ånga drifna redskap, men
beskattningen för femte klassens redskap att oförändrad bibehållas.
Sorn denna votering utfallit med 33 Ja och 86 Nej, hafva alltså Rikets
Ständer beslutat i enlighet med nej-propositionens innehåll.
Hvilket allt förstärkta Stats-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 11 Augusti 1851.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1851.
Stats-Utskottcts Memorial. A:o 323.
I
N:o 323.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 15 Aug. 1851, kl. 8 f. m.
Memorial, med förslag lill stadganden i reglementet för Riks¬
gäldskontoret', angående derstädes inne slående^ vid föregångna
riksdagar beviljade, lane- och anslagssummor.
(R:gs J/d.)
Såsom fortsättning af det förslag till reglemcntariska stadganden för Riks-
gälds-kontorets förvaltning, Stats-Utskottet, jemte sitt memorial N:o 308, redan
afgifvit, får Utskottet härmedelst till riksståndens granskning och godkännande öf¬
verlemna de §§ i det nya reglementet för nämnde verk, hvilka höra handla om
sådana, ännu icke lyftade, lån och anslag, som under de 3:ne sednaste riksda-
garne blifvit till utgående derifrån anvisade samt fortfarande skola i föreskrifven
ordning tillhandahållas och utbetalas:
59 §, angående återstoden af de under 1840 och 1841 års riksdag beviljade
anslag för fängelsernas ombyggnad och förändrade inredning, motsvarar 51
§ af 1848 års reglemente och innehåller nu gällande föreskrifter, röran¬
de utbetalningen af anslagen till härads- och stadsfängelser.
00 §, angående de för vattenkommunikationer, vägförbättringar och odlingsföre-
tag under samma riksdag anslagna och, enligt Riksgälds-kontorets räken¬
skaper, vid början af nästlidne Juli månad innestående medel, svarar emot
sednast utfärdade reglementes 52 §.
Då utaf den vid nämnde riksdag till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för
omläggning eller förbättring af backiga eller mindre tjenliga vägar, anvisade sum-
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851, 4 Sami. 1 Afl. 2 Band. 48 Hiift. 1
2
Stats-Utskotlels Memorial, N:o 323.
ma, 200,000 R:dr, ett belopp af 92 R:dr 9 sk. 4 r:st. icke blifvit af Kongl.
Maj:t disponeradt, och enär således någon utbetalning af detta belopp hädanefter
icke kan ifrågakomma, hemställer Utskottet,
att detsamma må aBoras från den i Riksgälds-kontorets rä¬
kenskaper balanserade återstoden utaf de medel, som för om-
förmälde föremål blifvit af Rikets Ständer anvisade.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall lill denna hemställan, har den
1 sådant fall uppkommande ytterligare besparing å sagde anslagssumma blifvit af
Utskottet afdragen vid uppgiften å det belopp, som enligt den nu föreslagna §:ns
2 mom. finnes i Riksgälds-kontoret innestående.
61 §, angående vilkoren och sättet för de i nästföregående § upptagna lane- och
anslagssummors utbetalning, är, utom förändrade hänvisningar till andra
§§ i reglementet samt några af nuvarande förhållanden påkallade förän¬
dringar i redaktionen af inledningen samt 3:dje momentet, likalydande med
53 § i 1848 års reglemente.
62 §, angående det återstående beloppet af 1819, 1850 och 1851 års anslag
för skeppsbyggeri-inslitutet i Carlskrona, innefattar det i nyssnämnde re¬
glementes 54 § meddelade stadgande i afseende på föremålet för detta an¬
slag och sältet för detsammas utbetalning.
63 §, angående ersättningsauslaget lill garnisons-skolan i Christianstad för upp¬
hörandet af de till nämnde skola tillförene anvisade portpenningar, motsva¬
rar samma reglementes 56 § och innehåller föreskrift om fortsalt utbetal¬
ning af delta anslag för tiden, intilldess den vid innevarande riksdag upp¬
gjorda statsreglering träder i verkställighet.
64 §, angående det rotehållarne vid Westerbottens f. d. fältjägare-regemente
tillerkända, rolefrihelsafgiften utaf nyhemmanen inom Norrbottens och We¬
sterbottens län motsvarande understöd, grundar sig på Rikets Ständers,
genom bifallandet af Stats-Utskotlels Utlåtande N:o 286, vid denna riksdag
fattade beslut i afseende på utbetalningen af den rotefrihetsafgift, som
tillkommer rotehållarne inom förstnämnde län, och hvilket beslut äfven sy¬
nes böra tillämpas i fråga om enahanda afgifts restituerande till Westerbot¬
tens läns rotehållare, helst de sednare, på grund af härom förut meddelade
förklarande!), uti ifrågavarande hänseende ega samma anspråk, som de förra.
Utskottet har derföre ansett sig, i stället för 57 § af 1848 års regle¬
mente, böra föreslå bifogade, under ofvanstående nummer upptagna och till
öfverensstämmelse med åberopade beslut förändrade §; varande uti denna
Stats-Utskottets Memorial, N:o 323.
3
^ den i förut gällande reglementariska stadgande angående omförmälde un¬
derstöds utbetalning anförda förslagsberäkning öfver detsammas årliga be¬
lopp utesluten, såsom, efter hvad redan sig visat, mindre öfverensstäm¬
mande med hvad delta belopp verkligen utgör.
65 §, angående kostnaderna för tryckningen och utdelningen af knektekontrakterna,
eger samma lydelse, som 58 § i 1848 års reglemente.
66 §, angående återstoden af de under 1844 och 1845 års riksdag för vattenaftapp-
ningar anvisade medel, och 67 §, angående återstoden af det under samma
riksdag beviljade anslag för omläggning eller Pörbättring af vägar, äfvensom
för strömrensningar och mindre hamnbyggnader, äro hufvudsakligen lika ly¬
dande med mcranämnde reglementes 61 och 62 §§.
På samma sätt, som härofvan, vid den nu föreslagne 60 §., är uppgifvet,
hafva ej heller de för valtenaftappningar och vägförbältringar utaf Ilikets åren
1844 och 1845 församlade Ständer anslagna summor blifvit, till hela sina belopp,
ar Kongl. Maj:t disponerade; och får Utskottet derföre jemväl hemställa,
alt hvad häraf icke kommit att i stadgad ordning disponeras,
utgörande 3 11:dr 27 sk. 3 rst. af den för vattenaftappningar
anvisade summa och 401 R:dr 46 sk. 10 rst. af anslaget för
vägförbättringar, likaledes måtte få afföras från de för dessa
föremål vid 1844 och '1845 års riksdag beviljade och, enligt
Riksgälds-kontorets räkenskaper, ännu inneslående anslag;
varande, under förutsättning af bifall härtill, jemväl dessa 2:ne odisponerade
summor afräknade uti de uppgifter, som nu föreslagna 2:ne §§. innehålla öfver
samma anslags innestående belopp.
68 §, angående verkställigheten af nyssherörde återstående anslags utbetalning
samt några dessa anslag rörande bestämmelser, innehåller sådana i 63 §. af
1848 års reglemente meddelade stadganden, som äfven framgent komma
att tillämpas.
Gö §, angående det återstående anslaget för upprensningsarhetet i Söderhamns
skärgård, eger enahanda lydelse, som nu gällande reglementes 64 §.
70 §, angående utbetalningen af och vilkoren för lånet till Götheborgs hamnbygg¬
nad, innehåller de uti samma reglementes 65 §. härom införda, ännu icke
fullgjorda föreskrifter.
4
Ståts-Utskottets Memorial, N.-o 323.
På sätt 66 §. af nu gällande reglemente innehåller, förordnade Rikets sednast
församlade Ständer, att återstående beloppet, 2,000 R:dr, utaf det vid 1844 och
1845 års riksdag kapitenen Baltzar Cronstrand beviljade understöd, för utarbetandet
och ordnandet af hans samlingar, angående Forn-egyptiska byggnadskonsten, borde,
enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, af Riksgäldskontoret utbetalas, derest be-
mälte kapiten, inom 1850 års slut, fullgjorde de med detta understöd förenade
åligganden, men att, i annat fall, han komme alt anses hafva förlorat all rätt till
detsammas åtnjutande. Med afseende å nu anförda stadgande och enär, sedan sist-
förflutna riksdag, hvarken någon reqvisiton hos Riksgälds-kontoret skett å det der¬
städes innestående beloppet eller någon underrättelse om berörde åliggandens full¬
görande blifvit detta verk meddelad, bar Stats-Utskottet, i öfverensstämmelse med
Riksdagsordningens 42 §, begärt upplysning, huruvida Cronstrand vederbörligen
uppfyldt de för utbekommandet af ifrågavarande understöd fÖreskrifna vilkor; af
hvilken anledning åtskilliga, denna fråga rörande handlingar blifvit till Utskottet
öfverlemnade, deraf Utskottet bland annat inhemtat här nedan uppgifna förhål¬
landen.
Utom det bidrag af 1,333 R:dr 16 sk., Kongl. Maj:t, under åren 1843 och
1844, utaf härtill disponibla medel beviljade för det verk öfver Forn-egyptiska bygg¬
nadskonsten, hvilket kapiten Cronstrand i underdånighet anmält sig förbereda, blef
ett belopp af 1,000 R:dr årligen under tre års tid af Rikets Ständer vid 1844
och 1845 års riksdag anvisadt, för att såsom understöd för utarbetandet och ord¬
nandet af hans härom egande samlingar utgå från Riksgälds-kontoret, så vida Kongl.
Maj:t skulle finna, att derigenom komme att vinnas det med detta anslag åsyftade
ändamål eller nämnde samlingars bringande i så fullständigt skick, att de kunde
från trycket utgifvas, hvarförutan härvid fästades det vilkor, att Cronstrand borde
inför Witterhcts-, Historie- och Antiqvitets-Akademien årligen redogöra för arbe¬
tets fortgång. Sedan kapiten Cronstrand, efter härom erhållen kännedom, afgif-
vit sin försäkran att med yttersta ansträngning söka uppfylla de af Rikets Stän¬
der för anslaget "föreskrifna vilkor, förordnade Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref af
den 3 Juni 1845, att anslagssumman för första året borde genast till honom ut¬
betalas, samt att de följande arens anslag borde utgå, så snart bemälde Akademis
föreskrifne årliga berättelse om arbetets fullföljd blifvit hos Kongl. Maj:t anmäld och
icke något i anledning deraf varit att anmärka. Men som några bestämda uppgifter,
huruvida arbetet sedermera i väsendtligare mån fortgått, icke blefvo af Cronstrand
lemnade, sä förklarade Kongl. Maj:t i nådigt bref af den 8 December 1846, all
utanordnandet af andra tredjedelen utaf anslaget för det dåvarande icke kunde bi¬
Siats-Utskottets Memorial, N:o 323.
fallas. Och då Cronstrand ej heller derefter hade allemnat någon redovisning för
arbetets fortgång samt någon vidare utbetalning af anslagssumman ej heller ifrågakom¬
ma, meddelade Rikets sednast församlade Ständer det beslut, som finnes intaget i
här ofvan anförda § af Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente. Med åberopande af
detta, genom Witterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien, kapiten Cronstrand
tillkännagifna beslut, anmälde han, uti en, den 31 December nästlidet år till Akademi¬
en ingifven, skrift, att hans samlingar från Egypten, bestående af teckningar öfver Pha-
raonernas arkitektur, voro ordnadesamt beredda för gravören och trycket uti 130 folie-
plancher med tillhörande text, hvilken sednare innehölle de iakttagelser rörande
byggnaderna eller arbetenas beskaffenhet, som han på stället antecknat. Härefter
och enär Akademien för afgifvandet af den i nåder föreskrifna berättelsen om
arbetets fortgång ansåg nödigt att taga närmare kännedom om detsamma, an¬
modade Akademien Kapiten Cronstrand aflemna arbetet, så att det kunde Aka¬
demien förevisas. Men uti afgifvet svar vägrade Cronstrand att lemna från
sig ifrågavarande arbete och anförde såsom skäl för denna vägran hufvudsakligen
den omständigheten, att dä, med undantag af de rent geometriska teckningarne,
hvilka, efter Cronstrands återkomst till fäderneslandet, blifvit renrilade och upp¬
dragna i tusch, alla de öfriga voro utförda i blyerts, med färgerna, der sådana
förekomme, lagda i gouache och följaktligen i yttersta grad ömtåliga, hvarföre dessa
ritningar, för att icke förlora sin nödvändiga tydlighet, måste vid beröring hand¬
teras med största omsorg, och kunde således icke till granskning utlemnas, utan
lära eller nära fullkomlig visshet, att de skulle skadas. För öfrigt syntes ritnin-
garnes förevisande ändamålsföst, helst de af Akademiens ledamöter, som är 1842
om desamma tagit kännedom, sannolikt efter så lång tids förlopp icke ens kunde
draga sig till minnes, hvilka plancher de förut sett och följaktligen än mindre af¬
göra hvad fulländningsarbete å dem sedermera egt ruin. Derjemte erinrade
Cronstrand, hurusom ett dylikt förevisande ej skulle kunna ega något inflytande
på hans rätt att utbekomma ifrågavarande understöd, enär hvarken Kongl. Maj:t
eller Rikets Ständer, bland vilkoren derför, föreskrifvit någon ny granskning af
arbetet eller ens meddelat någon bestämmelse i afseende på det antal taflor med
teckning eller det antal ark med text, som detsamma borde för tryckningen inne¬
fatta, utan allenast stadgat: att samlingarne skulle bringas i sä fullständigt skick,
att de kunde af trycket utgifvas, hvilket också numera vore så förberedt, att
Cronstrand, inom den af Rikets Ständer sednast utsatta tid, kunnat gifva till¬
känna, att allt blifvit fullgjordt i öfverensstämmelse med hans uppgift efter ansla¬
gets beviljande. Deremot skulle den till arbetet hörande text ännu allenast upp¬
6
Stats-Uts kottets Memorial, N:o 323.
taga hvad som egentligen tillhörde samlingarne eller hvad Cronstrand på stället
antecknat rörande monumenternas nuvarande beskaffenhet och tillstånd, och således
ej innehålla det historiska, som han, för arbetets fulländning till den af honom
städse afsedda slutliga omfattningen, samlat sedan återkomsten från Egypten och i
anteckningar förvarade, enär detta icke kunde ordnas utan hjelpkällor, hvilka må¬
ste sökas utom riket.
Då merbemälde Akademi icke kommit i tillfälle att laga kännedom om kap¬
ten Cronstrands ritningar i deras nuvarande skick, och något yttrande, huruvida
han i afseende på dessa mera, än i fråga om texten, fullgjort sitt åtagande, alltså
icke kunde af Akademien afgifvas, har Akademien till Kongl. Maj:t öfverlemnat
Cronstrands aflåtna 2:ne skrifvelser, dervid Akademien underställt Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning frågan om hans rättighet att utbekomma det återstående anslags-
beloppet. Med anledning af denna underdåniga framställning, har Kongl. Maj:t,
medelst svar till Akademien af den 7 nästl. Maj, förklarat Sig anse nådigt beslut
angående Cronstrands rätt uti ifrågavarande hänseende icke kunna meddelas, in¬
nan han beredt Akademien tillfälle att inhemta närmare kännedom om merauämn-
de samlingar och Akademien derefter upplyst, huruvida de för anslagets utbekom¬
mande föreskrifna vilkor blifvit behörigen fullgjorda.
Med afseende å de långvariga mödor och de betydliga kostnader, kapiten
Cronstrand uppoffrat för de samlingar, om hvilka nu är fråga, samt det af ho¬
nom i afseende på fulländningen af dertill hörande text uppgifna förhållande, har
Utskottet funnit sig böra hemställa,
att återstående beloppet utaf det understöd, som under 1844
och 1845 års riksdag beviljades för utarbetandet och ordnan¬
det af dessa samlingar, må af Riksgälds-kontoret, för sådant
ändamål, fortfarande tillhandahållas samt enligt Kongl. Majrts
nådiga föreskrift utbetalas, under förbehåll, att oftabemälde
kapiten, vid äfventyr att eljest hafva förlorat all rätt till
detta understöds vidare åtnjutande, före slutet af Juni må¬
nad 1852, med intyg af Witterhets-, Historie- och Antiqvi-
tets-Akademien, styrker, att han dessförinnan inför samma
Akademi till granskning framlagt ifrågavarande samlingar, äf¬
vensom att Akademien funnit dem i det skick, hvilket vid
samma understöds beviljande såsom vilkor derför föreskrefs.
1 händelse denna hemställan af Rikets Ständer bifalies, torde det beslut, som
derigenom varder fattadt, för Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, med anhållan,
Stats-Utskottets Memorial, N:o 323.
7
att Kongl. Maj:t i nåder läcktes låta kapiten Cronstrand härom förständiga; va¬
rande, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till samma hemställan, ett der¬
med öfverensstämmande reglementariskt stadgande i bifogade 71 § föreslaget.
72 §, angående kostnaden för fortsatt inköp af .300 exemplar utaf svenska Forn-
skrift-sällskapets årliga samlingar, är lika lydande med 07 § af 1848 års
reglemente.
73 §, angående utbetalningen af återstoden utaf det för uppbyggandet af en ny
kyrka i Christinehamn beviljade lån, motsvarar nyssnämnde Reglementes
68 § och innehåller det deruti meddelade stadgande, så vidt detsamma
numera är tillämpligt.
74 §, angående den, vid nästlidne riksdag, lill utgående från Riksgälds-kontoret
anvisade och af Rikets nu församlade Ständer på riksstaten uppförda för¬
höjning i anslaget för II. K. 11. Kronprinsens hofhållning, svarar emot
samma reglementes 70 §.
Sedan Lagberedningen slutat sina arbeten samt blifvit upplöst och då, enligt
infordrad samt Utskottet meddelad upplysning, några ytterligare utgifter för nämn¬
de Beredning eller tryckningen af dess arbeten, icke återslå, så lära de i 71 §
af nu gällande reglemente meddelade föreskrifter, angående utbetalningen af de
till dessa utgifter anvisade medel, böra anses uppfylda, och således ej mindre den
återstående behållningen, 2,810 R:dr 32 sk., utaf det vid sednaste riksdag till
arfvoden och expenser för Lagberedningen beviljade anslag, än återstoden, 1010
R:dr 2 sk. 10 rst., utaf förslagsanslaget för trycknings- med flera dylika kost¬
nader för Beredningens arbeten anses utgöra lill andra föremål numera disponibla
besparingar.
Som Rikets nu församlade Ständer, med bifall till Stats-Utskottcts hemstäl¬
lan i lista punkten af Utlåtandet N:o 103, för fullbordande af hamnbyggnaden
vid Wisby medelst vågbrytarens förstärkning och landtarmarnes grundläggning,
beviljat ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 84,G25 R:dr, så måste deri¬
genom det under sednaste riksdag, enligt 80 § af Riksgälds-kontorets reglemente,
fattade beslut om ett då anvisadt, men derefter icke begagnadt låne-understöd af
8
Stats-Utskottets Memorial, N:o 323.
25,000 Ridr, för iståndsältande af vågbrytaren ocb uppmuddring af hamnen vid
nämnde stad, anses hafva förfallit.
75 §, angående återstoden af det under sistförflutna riksdag beviljade anslag till
väganläggningar och vägförbättringar, innefattar de stadganden, hvilka i
afseende på detta anslag ännu äro tillämpliga och förekomma i 81:sta,
82:dra och 83:dje §§ af hittills gällande reglemente.
70 §, angående utbetalningen af det återstående anslaget för utskrifningen af
så kalladt registratur inom Kongl. Maj:ts kansli, och 77 §, angående
återstoden af anslaget för reparationer och bokhyllor i några rum al riks¬
arkivets hus, äro, med afdrag af de före nästlidne Juli månads början ut¬
betalda belopp, hufvudsakligen lika lydande med 91 och 92 §§ af mera-
nämnde reglemente.
78 §, angående anslagssumman för national-museibyggnaden, innehåller enahanda
stadgande, som samma reglementes 93 §.
79 §, angående anslaget till författande och utgifning af läseböcker för allmogen,
är lika lydande med detsammas 97 §.
80 §, angående statsbidraget till en serskild pensionsfond för borgmästare och
kommissions-landtmätare, grundar sig på Rikets nu församlade Ständers
beslut genom bifallandet af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 269 och öfver-
ensstämmer med 100 § af 1848 års reglemente.
Sedan sistförflutne riksdag, hafva alla de anslag och lån, som uti nedannämn-
de §§ af hittills gällande reglemente finnas å Riksgälds-konloret anvisade, blifvit
af detta Verk utbetalde, nemi.
Under 1840 och 1841 års riksdag beviljade anslagssummor:
återstoden af den för en ny fängelsebyggnad i Stockholm serskildt anslagna summa
enligt 51 § 2:dra mom. af åberopade reglemente,
dito af anslaget för Ljusne-elfs upprensning, enligt 52 § lista mom. af dito.
återstående beloppet af de till Kongl Majits nådiga disposition ställda medel för
vatten-aftappningar inom medlersta och södra delarnc af riket, enligt sam¬
ma §:s 6:'te mom.
ansia-