»lil ÄNG
TILL
SålHUMO IMSMöåHDBHS
PROTOKOLL
VID
liantlina Riksdagen 1 Sliirkliolm
Aren 1850 och 1851.
FJERDE 81TI!il\(Ji:\.
1= Afdelningen:
Siats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
&mm Miam
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 112.
1
N:o 112.
Arik. till Exp. Utsk. d. 28 April 1851 kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående ett hegardt lån Jör fullbordandet af la-
sarettsbyggnaden i Lund. (R:gds. slfd.)
Med anledning af direktionens öfver läns-lasarettet i Lund samt dermed före¬
nade kurhus, institutum clinicum och barnbördshus i underdånighet gjorda anhål¬
lan om ett amorteringslån af 40,000 R:dr, emot 3 eller 4 procents ränta samt
1 eller 2 procents årlig kapitalafbetalning, för fullbordande af en, enligt medi¬
cinska fakultetens yrkande och vederbörande revisorers anmaning, företagen ny¬
byggnad, hvarigenom ej allenast ett af behofvet högt påkalladt utrymme för 108 nya
sjuksängar, utan äfven nödig läkarevård för sjuke studerande samt ett för kli¬
niska undervisningens fullständighet erforderligt, lättadt tillträde för febersjuka,
skulle komma att beredas, — har Kongl. Majit, uti nådig proposition af den 10
nästlidne Januari (införd under N:o 42 i lista samlingen af hillänget till Riks¬
ståndens protokoll), föreslagit, att sagde lån måtte beviljas på de vilkor, Rikets
Ständer, i betraktande af direktionens härom framställda förslag, kunde finna skäl
bestämma.
Efter erhållna remisser å högstberörde nådiga proposition har Stats-utskot-
tet förskailät sig del af denj angående ifrågavarande lån i underdånighet gjorda
ansökning; af hvilken Utskottet inhemtat, att, sedan Rikets Ständer under sist-
förlidna riksdag förklarat sig, i anseende till statsverkets dåvarande obetydliga
tillgångar, icke kunna bevilja ett sökt och af Kongl-, Majit då förordad t dylikt
lån å 75,000 Ridr för hela den nya lasarettsbyggnadens uppförande, i enlighet
med derför i nåder fastställd) plan, hade denna nybyggnad visserligen blifvit in-
Bih. till II St. Prat. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 1
0
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 112.
skränkt till den numera uppförda vestra flygeln; men de för inredningen häraf
oell barnbördshusets nödvändiga utvidgning, jemte inventarier, äfvensom gamla
lasarettsbyggnadens sammanbindning med nämnde flygel erforderliga kostnader
skulle i allt fall öfverstiga de tillgångar, hvilka direktionen egde att härtill dispo¬
nera. Då de under direktionens förvaltning ställda årliga inkomster, — bestå¬
ende af ränteafkastningen 1,346 R:dr 22 sk. 4 r:st. utaf donerade kapital, den
till 15,125 R:dr beräknade kurhusafgiften inom Malmöhus län, lösen för de lill
institutum clinicum anslagna kyrkoinspektors-tunnor, 205 tunnor 164 kappar råg
och 11 tunnor 194 kappar korn, jemte arrende-spanmål, 91 tunnor, äfvensom
legosängs-afgifter samt åtskilliga smärre inkomster — kunde tillsammans upp¬
skattas till 19,400 R:dr, hvaremot de årligu utgifterna för sjukvården och inrätt-
ningarnes behöriga underhållande endast skulle uppgå till 17,000 R:dr, så före-
funnes ett öfverskott af 2,400 R:dr årligen, hvilket till ränta och afbetalning å
det nu sökta lånet kunde användas.
Som Utskottet hvarken af Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition eller
af den deruti omförmälda underdåniga ansökning samt andra för Utskottet till-
gä/igliga handlingar, kunnat vinna upplysning om det belopp, hvartill kostnaderna
för de återstående byggnads- och inrednings-arbetenas verkställande jemte an¬
skaffningen af de erfordcrlige inventarierne samt de för öfrigt ”åsyftade för-
bättringarne” skulle uppgå, så är Utskottet icke i tillfälle bedöma, huruvida den
begärda lånesumman verkligen erfordras för de uti samma ansökning uppgifna fö¬
remål. Utaf dessa handlingar kan ej heller inhemtas någon närmare kännedom
om ansvars-skyldigheten för lånets behöriga användande och återbetalning eller om
detsamma till sitt hela eller hufvudsakligaste belopp är behöfligt för de akademi¬
ska institutionernas förbättrande och fullkomnande, eller om det förnämligast- är
afsedt till sådane utgifter, som utaf lasaretts- och kurhusmedlen böra bestridas,
anser sig Utskottet, vid det outredda skick, deruti frågan härom således för när¬
varande sig befinner, icke kunna tillstyrka beviljandet af detta lån, utan får
hemställa,
att Kongl. Maj:ts derom aflåtna nådiga proposition icke må af
Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 22 April 1851.
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 112.
3
Reserv alioner:
af Herr Lektor Wallman: ”Emot Utskottets afstyrkande utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition om låneunderstöd af statsmedel för utvidgandet af läns¬
lasarettet i Lund med dertill hörande kliniska institut för undervisningen vid uni¬
versitetet, får jag reservera mig och till stöd för denna min skiljaktiga mening
anföra följande: Allt sedan den medicinska vetenskapen inom vårt land börjat höja
sig till en ståndpunkt, värdig nationens bildning och de fordringar, menskligheten
eger på välgörande resuitater af vetenskapernas framsteg, har behofvet varit in-
sedt af kliniska institutioner, der på samma gång bereddes åt sjuklingen sorgfäl¬
lig vård och åt den unge läkaren tillfälle att vid sjuksängen tillämpa de theore-
tiska kunskaper, han genom lärares undervisning eller böcker inhemtat. Stora
och berömda läkare hafva sträfvat för att afhjelpa detta behof, men ännu ett år¬
hundrade efter Rosén von Rosensteins tid har Sverige, med undantag af hufvud¬
stadens, icke någon sådan institution, som förtjenar att nämnas vid sidan af ut¬
ländska inrättningar af detta slag, och huru långt vi i detta afseende stå efter Eu¬
ropas öfriga civiliserade nationer, torde af nedanstående framställning kunna bedö¬
mas. I andra länder, der medicinska studium hunnit någon fullkomlighet, börjar,
genast efter den preliminära humanistiska bildningen, den kliniska undervisningen
vid sjuksängen för blifvande läkare och fortgår sedan i jembredd med öfriga lä¬
roämnen, och, såsom en naturlig följd af dessa visa författningar, hafva i sådana
länder medicinska skolor framstått, hvilka genom sina lärjungar i alla länder bu¬
rit välsignelse och tröst åt den lidande menskligheten; då deremot a andra sidan,
der dylika inrättningar saknats, inga administrativa åtgöranden eller vetenskapliga
bemödanden kunnat uppehålla medicinska undervisnings-anstalter. I Tyskland,
Frankrike, England och äfven Italien har man också tidigt varit betänkt på att
vid hvarje större sjukhus bilda en klinisk undervisningsanstalt med flere eller fär¬
re lärare. Verkningarne häraf äfven för den intagne sjuke hafva varit högst välgö¬
rande. En klinisk undervisning förutsätter nemligen alltid den mest rationella be¬
handling och det noggrannaste studium af förekommande sjukdomsfall, och den un¬
ge läkaren vinner der, utan faran af vådliga misstag, mången annars dyrköpt er¬
farenhet hvartill, under andra förhållanden, åratal skulle erfordras.
Wien, Prag och Berlin hafva länge med sina rika kliniska anstalter bildat
Europeiska lärosäten; men äfven hvarje af Tysklands mindre universiteter har en
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 112.
sådan i större eller mindre skala; och flera bland dessa, såsom i Heidelberg, Bonn,
Halle, Stuttgard m. fl. kunna uppvisa i detta afseende utmärkta resultater. Frank¬
rikes trenne medicinska fakulteter hafva sina betydliga kliniska undervisningsan¬
stalter: alla skolor för Europas läkare. Sålunda har medicinska fakulteten i Pa¬
ris 8 professorer i klinik, hvarjemte de talrika professorer och underläkare, hvil¬
ka på hospitalerna förestå sjukvården, der meddela undervisning vid sjuksängen
i sjukdomarnes behandling. Fakulteterna i Montpellier och Strasburg hafva hvarde¬
ra 5 kliniska professorer, och samma förhållande, som i Paris vid hospitalerna, eger
här rum. I England är likaledes hvarje sjukhus en medicinsk skola. Man .har i
alla dessa länder utgått från den obestridliga grundsats, att för bildandet af prak¬
tiska läkare fordras först och främst och såsom ett oeftergifligt vilkor noggrant
studium vid sjuksängen af sjukdomsprocessen, med sina oändligt kombinerade och
hos olika individer vexlande företeelser, deni doktrinen icke förmår fullständigt upp¬
fatta. I Holland, Danmark, Norrige, Italienska staterna m. fl. har man likaledes,
ehuru ej i samma vidsträckta skala, sörjt för detta oundgängliga behof. Hvarje
universitet har sitt för klinisk undervisning ordnade sjukhus, och der dessa äro
otillräckliga, suppleras de genom af lärare inrättade polykliniker. Det är också
endast medelst dylika inrättningar det är möjligt att bibehålla universiteternas lä¬
rare skickliga och varma för läkarekonstens utbildning samt bos lärjungarne väc¬
ka lefvande intresse för en för mensklighcten så dyrbar vetenskap.
Vi kunna i detta, som många andra hänseenden, der statens tillgångar måste
tagas i anspråk, icke täfla med rikare länder; men statsverkets knappa tillgångar
kunna icke blifva en ursäkt för vanvården af sådana institutioner, hvilka lika högt
äro af civilisationens och inensklighetens behof påkallade. Det kan icke försvaras,
om medicinska undervisningen vid våra universiteter kommer i förfall i brist af
sjukhus med tillräckligt utrymme, för att åt blifvande läkare lemna tillfälle till
praktiskt studium af de vigtigaste sjukdornsformer; och det kan icke vara annat
än menligt för undervisningen, om medicinens idkare skola under fortgången af
sina studier ryckas från universitetet för att i hufvudstaden, eller vid fremmande
kliniska instituter söka en undervisning, hvilken vid våra inhemska akademiska
undervisningsanstalter icke kan erlmllas.
För afhjelpandet af ett så vigtigt behof vid Lunds Universitet ingick der¬
varande direktion öfver läns-lasarettet samt dermed förenade kurhus, kliniska in¬
stitut och barnbördshus under f och f# 1847 med underdånig framställning an¬
gående stats-anslag till ett ämorterings-lån af 75,000 R:dr för uppförande af en
ny lasarettshyggnad; hvilken låne-ansökan vid sistförflutne riksdag af Kongl. Maj:t
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 112.
5
i nådig proposition förordades. Direktionen uppgaf då, enligt kostnadsförslag, flir
byggnadsföretaget en kostnadssumma af 02,125 R:dr, samt för inventarier i följd
af sjukvårds-anstalternas utvidgande 14,776 Ridr. Stats-Utskottet afstyrkte i Ut¬
låtandet N:o 197 det sökta lånet, på grund af stats-verkcts dåvarande ringa till¬
gångar, hvilket ldcf Ständernas beslut. Då likväl en utvidgad sjukhus-anstalt
såväl för länet, sorn med afseende på universitetets behof, icke kunde utan olä¬
genhet längre uppskjutas, företog sig direktionen ”dels på grund af Medicinska
Fakultetens yrkande, dels på länets revisorers anmaning, äfvensom med anled¬
ning af bestämda vilkor, fästade vid vissa donationer,” ifrågavarande nybyggnad,
fastän efter inskränktare plan, men med beräknande af ökadt utrymme Rör 108
nya sjuksängar. Direktionen anför såsom motiver för sitt beslut följande anmärk¬
ningsvärda förhållanden:
l:o att ofta anmältes till intagande å lasarettet ända till ”40 å 50 patienter
flera, än utrymmet medgaf att emottaga;”
2:o ”att af brist på sådant utrymme sjuke studenter icke kunde, utan intrång
i länets invånares rätt, få på lasarettet intagas och der åtnjuta sjukvård;” samt
3:o ”att då, efter föregången längre tids anmälan, sjuke personer, ofta från
aflägsnare orter i länet, intogo sjuksängarne, så blef deraf en följd, att hufvud-
sakligast kroniska sjukdomar förekommo, till menlig inskränkning i den kliniska
undervisningen, för hvilken undervisnings fullständighet erfordras ett lättadt till¬
träde för febersjuka, hvilka endast kunna erhållas från lasarettets närmaste om¬
gifning.”
Under fortgången af arbetet har direktionen funnit sig i den brydsamma be¬
lägenhet att icke kunna med egna tillgångar i verket sätta de med byggnaden
åsyftade förbättringar och derföre ånyo anhållit om Kongl. Maj:ts nådiga förord
hos Rikets Ständer om det nu sökta amorteringslånet af 40,000 R:dr.
Stats-Utskottet har afstyrkt äfven detta nedsatta låne-anslag, såsom mig sy¬
nes, utan att för sitt beslut anföra nöjaktiga skäl.
Stats-verkets säkerhet lärer i detta, såsom andra dylika fall, tillräckligt betryggas
genom ”de vilkor, Rikets Ständer, i betraktande af hvad direktionen i detta afseende
föreslagit, kunna finna skäligt att bestämma,” och utan nödiga garantier för dessa vil-
kors fullgörande komine lånet naturligtvis icke att utlemnas. Det är också fullkomligt
likgiltigt för statsverket, i hvilken proportion inbetalningarne bestridas af de under
den gemensamma direktionen ställda inrättningarne. Om Utskottet ansett sig i
behof af ytterligare upplysningar, hade dessa otvifvelaktigt kunnat vinnas i admi¬
nistrativ väg, i den ordning Kongl. Maj:t, i enlighet med grundlagen, bestämt, och
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 113.
den häraf möjligen föranledda tids-utdrägten borde väl icke komma i jemförelse
med det vigtiga ändamål, som åsyftas. Anmärkningen om det outredda skick,
hvaruti frågan för närvarande skall befinna sig, kan, efter min öfvertygelse, med
större skäl tillämpas på Utskottets behandling af ärendet, än med afseende på den
nådiga propositionen. Kongl. Majit synes mig nemligen haft rätt att förutsätta
inom Rikets Ständer och dess Utskott nödig sakkännedom för att kunna hedömma
vigten af det ifrågasatta behofvet; och det skulle onekligen hafva inneburit ett
misskännande af Rikets Ständers berömvärda benägenhet att, äfven med stats-ver-
kets inskränkta tillgångar, sörja för upprätthållandet af sådane institutioner, hvil¬
ka ingen civiliserad nation vägrat sitt hägn, om Kongl Majit ansett Sig höra
utförligare, än som skett, förorda kliniska institutionen vid Lunds universitet.3’
Af Herr Prosten Tellbom.
N:o 113.
Ank. till Exp. Utsk. d. 25 April 1851, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om användande af den
Storö fiskelägenhet åsatte ränta till underhållande af hamnen
derstädes.
(1. A.)
Uti en hos Ronde-ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion,
har Riksdagsfullmägtigen Pehr Edén från Wester-norrlands län, under uppgift att
inloppet lill den med Storö fiskelägenhet i Nora socken och södra Ångermanland
befintliga hamn under de sednare 50 åren skall hafva, dels genom vattnets sänk¬
ning, dels genom hafvets våldsamhet, så uppgrundats, att en betydlig mängd dags¬
verken årligen måste användas för att hindra inloppets igenfyllande och hålla det¬
Stats-Utsko/tets Utlåtande, N:o 114.
samma i farbart skick, af sådan anledning hemställt, att Rikets Ständer måtte
medgifva, det värdet af de 2:ne tunnor strömming, hvilka, enligt motionen bilagdt
skattläggnings-instruinent, såsom ränta till Kongl. Maj:t och kronan årligen utgå
al Storö fiskehamn, hädanefter måtte ställas till Konungens Befallningshafvandes i
Wester-norrlands län disposition, för att till underhåll af inloppet till Storö hamn
användas.
Som Utskottet icke är i tillfälle att bedöma nyttan och behofvet af ifrågava¬
rande arbete, enär vederbörande auktoriteter deröfver sig icke utlåtit, och det¬
samma dessutom synes vara af helt och hållet enskild natur, samt således torde
höra kunna verkställas utan biträde af statsmedel, hemställer Utskottet,
det må ifrågavarande motion få förfalla.
Stockholm den 25 April 1851.
N:o 114.
Ank. till Exp. Utsk. den 25 April 1851, kl. 7 e. m.
Ullålande, i anledning af vackt motion om rättighet för nu¬
varande Arrendatorn af Kronosäteriet Boda att under vissa vil¬
kor arrendet frånträda.
(I. A.)
Uti en från Preste-ståndet till Stats-Utskottets behandling remitterad motion
har Prosten Setterblad anfört, att, sedan vid sistlidne riksdag, med anledning af
väckt motion om nedsättning i arrendeafgiften för det under 30 års tid, räknadt
från midfastan 1838, åt Regementsskrifvaren G. E. Erasmi upplåtna kornetts-bo-
stället Kronosäteriet Boda, i Wadsbo härad af Skaraborgs län, Rikets Ständer
8
Stats-UtsJioltels Utlåtande, N:o 114.
medgifvit, att det emellan Erasmi och kronan ingångna arrendekontrakt finge, så
framt arrendatorn sådant åstundade, upphöra att vara gällande vid midfastan 1849,
samt med boställets utarrendering under de återstående arrendeåren förfaras i en¬
lighet med bestämmelserna uti Kongl, kungörelsen den 17 Juli 1847, hvari stad¬
gas, bland annat, att ett minimum, hvarunder, och ett maximum, hvaröfver ar¬
rendet ej får gå, skall bestämmas, äfvensom att lägenhetens förre innehafvare, så
vidt han densamma väl brukat, eger att emot erläggande af den fastställda rnaxi-
mi-summan och öfriga vilkor enligt författningarne arrenderätten bibehålla, samt
Kongl. Majit härtill lemnat nådigt bifall; så hade, efter det regementsskrifvaren
Erasmi, häröfver hörd, förklarat sig icke kunna arrenderätten till ifrågavarande
boställe sig frånsäga, förrän uppskattning egt rum, för fastställande af arrendets
minimum och maximum vid ny auktion, samt skälig ersättning, ej mindre för
hans å bostället nedlagda kostnader, än äfven för de förluster, han genom arrendet
fått vidkännas, blifvit i laglig ordning bestämd, Kongl. Majit uti nådigt Bref af
den 13 Februari 1849 gifvit Kammar-kollegium tillkänna, att då Erasmi icke be¬
stämdt förklarat sin åstundan att, på sätt Rikets Ständer medgifvit, vid midfastan
1849 frånträda ifrågavarande arrende, utan för dylikt afträdande framställt förbe¬
håll och vilkor, som icke blifvit af Rikets Ständer afsedda, funne Kongl. Majit
Rikets Ständers ifrågavarande framställning icke kunna till någon åtgärd föranle¬
da. Men då i betraktande tages, att Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i äm¬
net afläts först den 5 Augusti 1848 och tillåtelsen för Erasmi att arrendet af¬
träda alltså icke kunde komma till hans utlåtande förrän i slutet af nämnde år el¬
ler i början af det påföljande och således högst 3 månader före midfastan 1849,
var det icke att förvänta, det han skulle kunna derpå ingå, enär han, i händelse
af anbudets antagande, skulle ställt sig med familj på bar backe; med anledning
hvaraf motionären nu, för att göra valet för arrendatorn i hans nödställda belägen¬
het möjligt, hemställt, det Rikets Ständer ville medgifva, att ett maximum och
minimum bestämmes för arrendet af Kronosäteriet Boda, medan Erasmi ännu är
innehafvare af detsamma, samt att, om han icke begagnar den rättighet, som Kongl,
kungörelsen af den 17 Juli 1847 honom tillerkänner, han må, efter åtnjuten la¬
ga fardag, fä arrendet afträda.
Utskottet har tagit detta ärende uti öfvervägande; men sorn regementsskrif¬
varen Erasmi icke begagnat sig af den honom utaf Rikets sednast församlade Stän¬
der medgifva rättighet att det öfverklagade arrendet frånträda, ehuru, äfven med
antagande, att Erasmi icke förr än några nuinader före midfastan 1849 egt kän¬
nedom
Ståls-Utskottets Utlåtande, .\:o 115.
9
nedom om Ilikets Ständers redan den 5 Augusti 1848 Kongl. Maj:t meddelade be¬
slut, eller varit i tillfälle att sig deröfver utkila, något äfventyr desto mindre kun¬
de varu med arrendets frånträdande förenadt, som Erasmi, till följd af den honom
tillika lemnade optionsrätt, enligt Kongl, kungörelsen den 17 Juli 1847, egde,
derest lian så önskade, alt fortfarande bibehålla arrendet emot den efter hemma¬
nets verkliga värde lämpade maximi-summa, som efter afsägelsen kunde bestämmas,
har I Iskot let, vid sådant förhållande, ansett sig sakna skäl att tillstyrka bifall lill
hvad motionären nu framställt, oell hemställer alltså,
att ifrågavarande motion icke må lill någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
PS:o 115.
Ank. till Exp. Ulsk. d. 25 April 1851, kl. \ 7 e. m.
Utlåtande i anledning aj vackt motion om lindring i arren¬
det fiir indragna Profoss-bostället vid JVcstgötha Regemente
Bryntesgården Linderfva, eller rättighet för närvarande Arren¬
datorn alt arrendet frånträda. (/. A.)
l ii ett till Bonde-ståndet ingifvet och till Stals-utskottet remitteradt memo¬
rial, har riksdags-fullmäktigen E. M. Falek från Skaraborgs län anfört, huru¬
som landtbrukaren C. F. Skårman, efter erhållen kännedom derom, att veder¬
börande skatlläggningsmän vid en den 11 Augusti 1845 hållen undersökning,
ansett Profoss-bostället Bryntesgården Linderfva i Kinnefjerdings Härad af Skara¬
borgs län vid blifvande arrende-auktion böra bestämmas till 30 tunnor afrads-
Bih. till li. St.-s Brot. 1850 & 1851. 4 Samt. 1 A/il. 2 Band. 1 Haft. 2
10
Stals-U/skottets Utlåtande, N.-o 115.
spanmål, till omljud i Stockholm uppsändt fullmakt att arrendet vid auktion in¬
for Kongl. Kammar-kollegium inropa, hvilket uppdrag ombudet, okunnigt om hem¬
manets verkliga värde, på det sätt fullgjorde, att arrendesumman uppgick till det
exempellösa beloppet af 96 tunnor 16 kappar afrads-spanmål årligen för en tid
af 24 år från och med 1847. Till förekommande af de förluster, som detta så
oerhördt uppdrifna arrende i längden måste medföra så väl för kronan som för
arrendatorn, derigenom att denna sednare, efter de första fem arrendeårens ut¬
gång, hvarken skäligen kunde begära eller anskaffa ny borgen, har motionären
hemställt, att ifrågavarande arrende måtte nedsättas till det belopp, som uppskatt-
ningsmännen föreslagit eller Rikets Ständer finna med billighet och rättvisa öfver¬
ensstämmande, eller ock att Rikets Ständer måtte medgifva den ändring uti arren¬
de-kontraktet att, sedan de grunder för så beskaffade hemmans utarrendering,
sorn finnas bestämda uti Kongl, kungörelsen den 17 Juli 1847, blifvit tillämpade,
arrendesumman, med fästadt afseende derå, må blifva nedsatt för den tid af ifrå¬
gavarande arrende, som återstår, sedan de första fem åren tilländalupil, eller från
midfastan år 1852 till samma tid 1871, eller, om hinder härför mötte, Skårman
då mätte vid de nämnde fem årens utgång blifva från arrendet befriad, likväl
med tillerkännande af den optionsrätt vid hemmanets utarrenderande ånyo, som
finnes arrendatorer tillagd uti åberopade Kongl, kungörelsen, enär han redan å
hemmanets förbättring nedlagt betydlig kostnad.
Af motionen bilagde intyganden utaf kronofogden och häradsskrifvaren i or¬
ten inhemtas, att för ifrågavarande boställe utgått i arrende under åren 1813
till 1841 årligen 21 tunnor 6 kappar afrads-spanmål och kontant 67 Ii:dr banko,
år 1841, 4 tunnor 16 kappar, år 1842, 6 tunnor 16 kappar, för åren 1843
med 1846 årligen 25 tunnor 8 kappar, samt för åren 1847, 1848 och 1849,
96 tunnor 16 kappar årligen, fortfarande enligt kontrakt till år 1871; äfvensom
alt boställets areal utgör 237 tunnland 17f kappland, deraf utägor 116 tunn¬
land 25f kappland; samt alt högst 40 tunnland kunna antagas höra såsom åker¬
jord vid bostället bibehållas.
Då Utskottet, i saknad af utlåtanden i ämnet från de auktoriteter, hvilka
hafva sig anförtrodd vården af kronans fasta egendomar, icke kunnat af nu an¬
förde omständigheter hemta den fullständiga kännedom af frågan, som erfordras
för ett tillförlitligt bedömande, huruvida den sökta nedsättningen i arrendet må
Siats-Utslcottets Memorial, N:o 116. 11
vara af billighet påkallad, har Utskottet i sakens nuvarande outredda skick fun¬
nit sig böra hemställa
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
N:o 116.
Ank. till Exp. Utsk. den 25 April 1851, kl. £ 7 e. m.
Memorial’, i anledning af erhållen ålerremiss å utlåtandet
N:o 47, angående Kongl. Maj:ts nådiga proposition, om ef¬
tergift af Kronans rätt till Danaarf efter Enkan B, H. Sandelin.
(/. A.)
Högloft. Ridderskapet och Adeln har till Stats-utskottet återremitterat forhe-
rörde utlåtande; men som detsamma, enligt ankomne protokolls-utdrag, blifvit af
de 3:ne öfriga Riks-stånden hufvudsakligen bifallet och samtlige Riks-stånden god¬
känt Expeditions-utskottets (under N:o 30) afgifne förslag till underdånig skrif¬
velse i ämnet samt ärendet alltså är af Rikets Ständer slutligen pröfvadt
kan den meddelde återremissen icke till någon åtgärd å Ut¬
skottets sida föranleda.
Stockholm den 25 April. 1851.
ia
Slats-Utshottets Utlåtande, N:o 117.
N:o 117.
Ank. lill Exp. Etsk. d. 25 April 1851 kl. j 7 c. m.
Ulla/ando, i anledning af vackt motion om rätt till mulbete
a Kronoparkcme inom Skaraborgs lim för derinvid belägne
hemman. x
(/. A.)
Uti ett tili Bonde-ståndet afgifvet och till Stols-utskottet remitteradt memo¬
rial har Riksdags-fullmäkligcn K. M. Falck från Skaraborgs län hemställt att
de invid Ilronoparkernc vestra och östra Kinneskogen med flera parker inom
nämnde län boende hemmansegare mätte förunnas rättighet alt emot billig betal¬
ning för sina kreatur lä begagna mulbete ä nämnde parker, hvaraf dessa hemman
vore i stort bohof.
])å Utskottet, i saknad af utlåtanden i ämnet frän vederbörande auktoriteter,
icke är i tillfälle att bedöma hvarken det uppgifna behofvet eller lämpligheten af
delsammas afhjelpandc på sätt som blifvit föreslaget, har Utskottet, i del out¬
redda skick ärendet sig befinner, ansett sig böra hemställa
alt ifrågavarande framställning icke ma till någon Rikets Stän¬
ders åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
SiaAv-Utsko/1etx tillåtande N:o 118.
13
N:o 118.
Arik. lill Exp. Utsk. d. 25 April 1851, kl. J 7 c. m.
Utlåtande, /'^anledning af väckt motion om rättighet för all¬
mogen inom Ase Härad af Skaraborgs län att erhålla utsyning
å kronoparkerne Hunne- och Halleberg.
(/. A.)
Uti clt fran Bonde-siandet lill Stals-Utskotlet rcinilleradt Memorial liar
Riksdagsfullmäktige!! Carl Tholson fran Skaraborgs län anfort, alt den genom
Kongl. Resolutionen den 12 Februari 1735 allmogen inom Åse härad af Skara¬
borgs län tillerkända utsyning af virke på kronoparken^ Hunne- oell Halleberg, hvil¬
ken för allmogen så väsendlliga förman fortfarit till och med år 1830, då upp¬
hört af skäl oeb anledning, som voro alldeles obekante; hvarföre motionären före¬
slagit att ifrågavarande ulsyningsförmän, som flir slättbygden vore af synnerligt
behof mätte varda allmogen inom Åse härad återställd.
Enahanda förslag, sorn nu blifvit omförmäldt, bar jemväl vid flera föregåen¬
de Riksdagar blifvit framsläldt. Enligt hvad Stats-Utskotlels Betänkande N:o 22
vid 1840 års riksdag utvisar, upplystes då, bland annat, att, efter det besigt¬
ning och undersökning flir beredande af en förändrad reglering af förenämnde kro¬
noparken blifvit af vederbörande verkställda, samt de dervid anmälde anspråk å
skogshygge oell mulbete granskade, Kongl. Majit, genom nådigt bref af den 28
Maj 1830 flirordnat, ali parkerne borde flir Dess och Kronans räkning bibehållas,
i hvilket afseende åtskilliga beslut oell föreskrifter rörande framtida hushållningen
med desamma äfven blifvit i nåder meddelade; hvarjemte, beträffande de vid
qmflirmälde undersökning framställde anspråk på skogsfång flör hemmanen inom
Ase härad, Kongl. Maj:! i nåder förklarat, att, -enligt hvad Kongl. Resolutionen
den 12 Februari 1735 tydligen utmärkte, den Åse bäradsboer från ifrågavarande
14
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 118.
kronoparker medgifna hjelp till byggnad och vidmakthållande af deras hus, icke
varit deni gifven såsom någon laglig rättighet eller vore af annan egenskap, än
andre å parkerne tid efter annan medgifna utsyningar, hvadan och då, efter hvad
upplyst blifvit, nämnde hemman icke hade oundgängligt behof af skogsfång från
parkerna, något understöd derifrån icke vidare kunde dem tilldelas 5 på grund hvar¬
af och enär således frågan örn Ase härads rättighet till utsyning ä kronoparker-
ne llunnc- och Halleberg redan blifvit af Kongl. Majit pröfvad och afgjord, Ut¬
skottet, som saknade anledning att flir framtiden föreslå någon förändring uti hvad
Kongl Majit angående husbållningssättet med nämnde kronoparker i nåder förord-
nat, ansåg sig böra afstyrka ali åtgärd i följd af det väckta förslaget.
Instämmande i denna af Stats-Utskoltet vid 1840 års riksdag i frågan ytt¬
rade och af Rikets Ständer gillade åsigt, får Utskottet alltså tillstyrka.
att den nu i samma ämne väckta motionen jemväl mätte få
förfalla.
Stockholm den 25 April 1851.
N:o 119.
Ank. till Exp. Utsk. den 25 April, kl. |7 e. m,
Utlåtande, i anledning af vackt motion om förändrad regle¬
ring af den, åtskilliga hemman i Laske härad af Skaraborgs
län medgifna, rättighet lill mulbete ä kronoparken Edsmären.
(I. A.)
Uti en inom Bonde-ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
har Riksdagsfullmäktige!! E. M. Falck från Skaraborgs län anfort, hurusom den
på gränsen af Skaraborgs och Elfborgs län belägna kronoparken Edsmären från
Stats-Utskottcls-Utlåtande, N:o 119.
15
urminnes tider lemnat rik tillgång på mulbete så väl för kringliggande socknar
och byar, som ock för de inom parken belägna hemman, hvilken förmån gjort
det möjligt att utgöra de med dessa svaga hemman förenade betydliga onera. Ehu¬
ru denna förmån otvifvelaktig! tagits i beräkning vid uppskattningen af hemmanen,
hade likväl vid regleringen af kronoskogarne år 1824 detta förhållande blifvit helt
och hållet förbisedt; men sedan flere klagomål häröfver blifvit anförda och uppå
framställning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, som insåg orimligheten
uti att frånkänna hemmanen deras urgamla rätt utan någon ersättning, beslöt Kongl.
Maj:t i nåder, att 120 tunland betesmark skulle utan serskild betalning tilldelas
hvarje helt hemman, som å denna skog haft mulbetesrätt, samt allt det öfriga
vara fridlyst och få benämning af planteringshage. Vid verkställigheten häraf
hade likväl inträffat, att den betesmark, Larfs socken fått sig tilldelad, blifvit på
ett ställe sammandragen, utan afseende på möjligheten för hemmansegarne alt den¬
samma åtkomma, hvaraf följden varit att en del af dessa icke kunnat begagna
sig af den dem tillagda betesmark såsom varande i anseende till mellanliggande
berg och större mossar för kreatur otillgängliga. Och då ett sådant förhållande'
hotade hemmansegarne i synnerhet uti Stora Kårud, Blakerud och Skalstaden af
Laske härad med undergång, har motionären för afhjelpande häraf föreslagit, att
hemälde hemman måtte af den för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning afsatta
mark, kallad planteringshagen, på närmaste och lämpligaste ställe erhålla så stor
del till fritt mulbete för deras kreatur, som svarade mot hvad dessa hemmans¬
innehafvare i detta afseende från urminnes-tid haft att påräkna.
Med anledning häraf får Utskottet upplysa, att motioner i enahanda syftning
blifvit vid 1844 och 1845 årens Riksdag väckte samt att, uppå sammansatta
Stats- och Ekonomi-Utskottens tillstyrkande, i betänkande N:o 43, Rikets då för¬
samlade Ständer uti underdånig Skrifvelse af den 22 Februari 1845 anhöllo, att,
då utredt vore, det hemmanen vid kronoparken Edsmären hade oundgängligt be¬
hof af mulbete och torftägt å kronoparken, hvadan ock vid 1834 års reglering
120 tunnland mark blifvit hvarje helt hemman, utan ränta och skaltlösen anslagne,
men detta anslag vore för hemmanen af ringa nytta, om belägenheten deraf gjor¬
de marken för hemmans-egarne otillgänglig, samt ett dylikt för åtskilliga hemmans
bestånd möjligen äfventvrligt förhållande måhända kunde vid ny granskning i nå¬
gon mån afhjelpas, Kongl. Majit täcktes i nåder anbefalla en undersökning till
utrönande huruvida berörde öfverklagade olägenheter må, utan rubbning af de för
Edsmären serskildt samt för kronans skogar i allmänhet stadgade hushållnings-
grunder, kunna genom förnyad reglering afhjelpas; hvarjemte, uti serskildt ingif*
16
S ta ts- Ut sko t tets Utlåtande, N:o 119.
ven skrift, åtskilliga hemmans-åboer inom Hudene socken i underdånighet begärt,
del Kongl. Majit malte lemna nådigt bifall till Rikets Sländers ofvanberörde un-
derdä niga frams tälin i ng.
Häröfver hördes såväl kammar-kollegium sorn öfriga Vederbörande, hvarvid
upplystes, att den förra kronoparken Edsmären, hvilken af ålder helt oell hållet
tillhört kronan, utgjort, i håde Skaraborgs och Elfsborgs län, 24,400 tunnland, till
nära hälften i hvardera länet; att vid regleringen af denna park kronan afstålt
åt häradsbocrna nära 20,000 tunnland, i anseende tili deras stora behof af hele,
och endast behållit något öfver 4,000 tunnland för att derå uppdraga skog, i än¬
damål alt deraf i framtiden kunna med skogsförnödenheter bispringa den på skog
alldeles utblottade orten, sålunda att, när dessa 4,000 tunnland hunnit komma sig
så löre, att den nysådde skogen icke mera kunde skadas af kreaturen, skogen
då skulle upplåtas till hele, i utbyte emot annan närliggande mark, att på lika
sätt besås med skog, och så framgent, tilldess den vid regleringen befunna skog¬
lösa parken åter blcfve skogbärande; samt alt den mark, som för kronans räk¬
ning aftogs, blifvit lill en del inhägnad oell med skog besådd, sedan häradsboer-
ne en gång förklarat sig med den skedda delningen belåtne och tio år förflutit,
utan att klagan deremot försports; vid hvilket förhållande och då, genom afbry-
tande af de å kronans behållna andel af ifrågavarande kronopark sålunda löre tag¬
ne arbeten, all derå använd kostnad och möda skulle blifva förgäfves samt de der¬
med åsyftade ändamål helt och hållet förfelas, förklarade Kongl. Majrt, vid ären¬
dets föredragning den 12 Februari 1840, ifrågavarande af Rikets Ständer, jemte
åtskilliga hemmans-cgare inom Hudene socken, gjorda underdåniga framställning
om vidtagande af åtgärder för åstadkommande af en förändrad reglering af mul-
betesrätien å - kronoparken Edsmären icke kunna i nåder bifallas.
Dä de i ofvanomformälda afseende väckta anspråken sålunda redan varit
Kongl. Majits nådiga pröfning underställde samt ärendet, efter föregången utred¬
ning, blifvit af Kongl. Majit i nåder afgjordt, hemställer utskottet
alt nu ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Stän¬
ders åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
120.
Stcits-Utskottets Utlåtande, N:o 120.
17
N:o 120.
Ank. till Exp. Utsk. den 25 April 1851 kl. \ 1 e. m.
Utlåtande i anledning af väckt motion om ulsyningsrält å
Kronoparken Tysslingen inom Orebro län.
(I. A.)
Under åberopande af de, under sistförflutna 20 åren, högt stegrade priserna
å skogseifekter inom Orebro län, och deraf uppkommen svårighet för de mindre
hemmanens ägare inom Örebro härad af samma län, att kunna förse sig med nö¬
dig vedbrand och stängselvirke, har Riksdagsfullmäktigen Jöns Erik Eriksson
från nämnde län, uti ett, från Bonde-ståndet till Stats-Utskottets behandling re-
milteradt, memorial, hemställt att, för afhjelpande af dessa svårigheter, åtminstone
till någon del, de skoglösa hemmanens innehafvare måtte fa hemta sina skogsför-
nödenheter fran någon allmänning eller kronopark utan annan afgift än s. k. ut-
syningslösen 5 af hvilken anledning och då de fleste af häraderne inom länet äga
rätt till utsyning å allmänning, motionären anhållit att den inom förenämde län
och Lekebergs härad belägna kronoparken Tysslingen måtte varda åt Örebro hä-
radshoer upplåten.
Som den sökta utsyningsrätten, om den bifölles, möjligen skulle föranleda
rubbning uti det, i öfverensstämmelse med nu gällande författningar, vidtagna nya
skogshushållningssätt, och det dessutom för ett tillförlitligt bedömande af det upp¬
gifna behofvet varit nödigt att vederbörande auktoriteter sig deröfver utlåtit, har
Utskottet, i sakens nuvarande outredda skick, ansett sig böra hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
JHti. till R. St:s Prat. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft.
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 151.
N:o 121.
Ank. till Exp. Utsk. d. 25 April 1851 kl. £7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
angående upplåtelse af Kronan tillhörig jord lill hamnanlägg¬
ning vid JVadstena Slott i Östergöthlands län.
(/. A.)
Af högstberörde, från samtlige Riks-stånden till Stats-utskottets behandling
remitterade proposition, (till sin helhet intagen under N:o 34 i bihanget till Riks¬
ståndens protokoller,) inb em tas, att, sedan Direktionen i det bolag, som blifvit bil-
dadt för att tillvägabringa en hamnbyggnad invid staden Wadstena, underdånigst
begärt, att till utrymme härför få begagna, jemte grafvarne omkring Wadstena
slott, äfven någon del af Kongl. Majits och kronans derintill belägna mark, inne¬
fattande, enligt ett af numera aflidne Öfversten Guslaf Lagerheim år 1838 upp-
gjordt förslag, på södra sidan 100 alnars, samt på östra och vestra sidorne 70
alnars bredd eller tillsammans omkring 5A tunnland, och bestående af dels gräs¬
vall, börande till fordna så kallade slotts-trädgården, nu lydande under Starby
kungsladugård och dels den i vester och norr utmed slottsgrafven ledande väg,
hade Kongl. Maj:ts och rikets Kammar-kollegium, jemte häröfver infordradt under¬
dånigt utlåtande till Kongl. Majit öfverlemnat dess Refallningshafvandes i Öster¬
göthlands län underdåniga yttrande samt arrendatorns af Starby kungsladugård,
Krigs-kommissarian E. G. Lallerstedts och Magasins-förvaltaren G. Wallerstedts
underdåniga förklaringar, äfvensom påminnelser, hvilka bamnbyggnads-direktionen
derefter afgifvit; och inhemtades af dessa och öfriga dithörande handlingar, bland
annat, att Krigs-kommissarien Lallerstedt, på uppgifne vilkor, hvaribland att han
under hamnens byggnad icke blefve afstängd från nyttjandet af en lastageplats
vid Wettern, som förmenades vara Starby tillhörig, förklarat sig villig att
Stats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 121.
19
under sin arrendetid afstå den mark af Starby kungsgård, som för hamnbyggna¬
den erfordrades: att hamnbyggnads-direktionen uti afgifne påminnelser anfört, att,
enligt dåmera åstadkommen närmare utredning, för hamnbyggnaden icke behöfdes i
vester om Wadstena slottsgraf större utrymme, än den utmed grafven löpande,
slottet tillhöriga väg och den plan, som genom utfyllning i sjön Wettern
emellan vestra hamn-armen och magasinsförvaltare-bostället kunde åstadkom¬
mas; i hvilket hänseende direktionen alltså härtill dåmera inskränkte sin ifrå¬
gavarande ansökning, med begäran för öfrigt att fa disponera vägen så väl på
vestra som norra sidan, äfvensom den så kallade lastageplats vid sjön, hvilken
arrendatorn af Starby kungsladugård förmenat vara denna tillhörig; samt att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med bifogande af en utaf landtmätare upprättad
karta öfver merberörda, för hamnbyggnaden erforderliga mark, underdånigst ytt¬
rat, att, med den inskränkning, hamnbyggnads-direktionen gifvit åt förut om-
förmälda anhållan, numera icke vore fråga om vidsträcktare afsöndring från Starby
kungsladugård, än 3 tunnland 9-1- kappland ängsvall på Wadstena slotts södra och
östra sidor: att den i Krigs-kommissarien Lallersledts förklaring omnämnda
lastplats, bestående endast af ett i Wettern uppfördt stenkar, fastadt vid sjelfva
slottsvägen, nödvändigt måste disponeras för hamnbyggnaden, om densamma skall
kunna verkställas, och att för öfrigt för hamnanläggningen erfordrades begagnandet
af dels de på norra sidan om slottet varande tvänne, för kronan hittills intet in¬
bringande, små jordstycken, som sammanhängde med den vid Wetterns strand lö¬
pande väg, hvilken komme att genom inloppskanalen afskäras, och dels vägen på
slottets vestra sida; hvaremot hamnbyggnads-bolaget skulle anlägga väg söder om
slottet till lättnad för kommunikationen; vid hvilket förhållande och då Krigs¬
kommissarien Lallerstedt, uti afgifven underdånig förklaring samt genom en vid
Kongl Maj:ts Befallningshafvandes utlåtande bifogad skriftlig försäkran af den 1
Mars 1843 förbundit sig och sina rättsinnehafvare att för sin arrendetid, utan
ersättning, från Starby kungsladugård afstå den mark, som till hamnanläggningen
vid Wadstena blifvit föreslagen; samt då den af Lallerstedt omförmälda lastnings¬
platsen hvarken vore belägen vid Starby tillhörande egor eller uti arrende-kon¬
traktet om denna kungsladugård omnämnd, och efter hvad kronofogden i orten jem¬
väl vitsordat, kommunikationen icke väsentligen försvårades genom afskärande af
förrberörda väg utmed norra slottsgrafven, Kongl Maj:ts Befallningshafvande i un¬
derdånighet tillstyrkt, att utan vidare afseende å hvad förklaranderne andragit,
Kongl. Majit måtte, i betraktande af hamnanläggningens nytta för orten och det
allmänna, medgifva, att den mark, utgörande något öfver 3 tunnland äng af jern-
20
Stats-Ustkottets Utlåtande, N-o 121.
förelsevis ringa värde, som kunde komma att fran Starby kungsgård till hamn¬
anläggningen upplåtas, tillika med det öfriga utan värde varande utrymme, som
blifvit för nämnde ändamål hegardt, och hvilket, enligt kartan, jemväl innefattade
2:ne så kallade kronoholmar i sjön Wetlern af tillsammans 6i kapplands vidd,
finge af hamnbyggnads-bolaget, för framliden, utan ersättning disponeras.
För egen del hade Kammar-kollegium, som, på grund af den skriftliga förbindelse,
arrendatorn af Starby kungsladugård, på sätt ofvan är omförmäldt, den 1 Mars
1843 afgifvit, att utan ersättning aflemna den samma kungsladugård tillhöriga
mark vid slottsgrafven, ansett de vilkor, han dervid nu velat tillägga, icke för¬
tjena afseende, i underdånighet yttrat, att då af ofvanberörda, Wadstena slott till¬
hörande, 2:ne mindre holmar, någon inkomst till Slats-verkct icke ingått, samt då
hamnanläggningen komme att för slottet och isynnerhet för kungsladugården med¬
föra vida större fördel, än ifrågavarande obetydliga jordrymder, och vid förnyad
utarrendering af den sednare sannolikt föranleda till högre arrende-afgift, hvarige¬
nom staten borde kunna påräkna ersättning för marken, Kollegium hemställde,
att Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer göra nådig proposition om upplåtelse
för hamnbyggnaden, utan ersättning af det utrymme, som dertill blifvit af kro¬
nans jord begärdt.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit och med afseende å hvad
så väl Kammar-kollegium som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergöthlands
län anfört, har Kongl. Maj:t nu i nåder föreslagit, att Rikets Ständer måtte för
sin del medgifva, att bolaget för hamnbyggnaden vid Wadstena må, utan afgift,
få för hamnanläggningen disponera ej mindre den kronan tillhöriga, å förutnämnde
karta upptagna jord af tillsammans 3 tunnland 15-2- kappland, än ock de å norra
och vestra sidorna af Wadstena slottsgrafvar löpande vägar, emot förbindelse för
bolaget att anlägga ny väg till Wadstena stad söder om slottet, samt med vil¬
kor, att å den mark, som sålunda kan blifva upplåten, icke någon byggnad utan
Kongl. Maj:ts särskilda nådiga tillstånd må uppföras; och har Kongl Maj:t i sam¬
manhang härmed gifvit Rikets Ständer tillkänna, att, beträffande frågan om tillå¬
telse för Wadstena hamnbyggnads-bolag att, i händelse af bifall härtill, tillträda
den del af ofvanomförmälda mark, som tillhör Starby kungsladugård, utan hinder
deraf, att denna kronoegendom för närvarande linnes utarrenderad, Kongl. Maj:t,
enär arrendatorn, Krigs-kommissarien Lallerstedt, genom särskild försäkran förbun¬
dit sig alt för sin arrendetid utan ersättning afstå den för hamnbyggnaden af-
sedda, kungsladugården tillhöriga mark, samt pröfningen af de vilkor, han nu
velat vid uppfyllandet deraf fästa, icke på Kongl. Maj:t ankomne, funnit berör¬
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 122.
21
da fråga icke föranleda till annan åtgärd, än att Kongl. Majit nådigst förklarat,
att det ankommer på bolaget, att i berörde hänseende begagna den rätt, ofvan-
nämnde försäkran kan för detsamma medföra.
Då den kronans mark, sorn nu är i fråga att till förenämnde hamnbyggnads¬
företag upplåtas, enligt hvad de den nådiga propositionen tillhörande handlingar
utvisa, är af jemförelsevis obetydligt värde, i förhållande till den nytta för orten
och det allmänna, som berörde anläggning, för hvars fullbordande staten lemnat
ett betydligt låne-understöd, kommer att medföra, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj: ts högstberörde nådiga
proposition.
Stockholm den 25 April 1851.
N:o 122.
Arik. till Exp. Utsk. d. 25 April 1851 kl. {- 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om befrielse för de
vid Kronoparken Mösseberg belägna hemman från skatt för
dem, anslagna andelar af nämnde kronopark.
(/. A.)
Uti en inom Bonde-ståndet väckt, till Stats-utskottet remmitterad motion har
Riksdags-fullmäktigen Sven Andersson från Skaraborgs län anfört att, ehuru vid
verkställigheten af Rikets Ständers beslut angående kronoskogarnes upplåtande till
enskild disposition, antingen genom försäljning till den högstbjudande, eller genom
fördelning på angränsande hemman, lika grunder bordt följas vid lika förhållanden,
hade dock sådant icke blifvit iakttaget vid upplåtande af de inom nämnde län be-
22
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 122.
lägna kronoparkernc Billingen och Mösseberg. Den förra bestående af god mark,
tjenlig dels till mulbete, dels till skogsväxt och försedd med betydlig skog, hade
nemligen, utan någon skattelösen eller åsatt ränta blifvit till enskildt begagnande
upplåten. Kronoparken Mösseberg åter, å hvilken marken vore sämre och till
större delen beväxt med ljung samt alldeles skoglös, bade endast emot erläggande
af skattelösen ofch dessutom viss årlig ränta för hvarje tunneland, blifvit anslagen
åt angränsande hemman, ehuru dessa hemman från början varit skattlagda för
mulbetesrätt å denna kronopark. Vid graderingen af marken å Mösseberg bade
3 tunnland af den odugligaste jorden blifvit ansedda lika med ett tunnland af den
bättre; men vid skattläggningen bade Kongl. Kammar-kollegium nedsatt all ränta,
utan afseende å jordens olika beskaffenhet, till kappe spanmål, hvarigenom den
ojemnhet uppstått att de hemman, som erhållit oduglig mark, blifvit i jemförelse
med dem, som bekommit den bättre jorden, ytterligare lidande genom den åsätta
högre räntan. Detta missförhållande, jemte oförmågan att utgöra denna ökade
skalt, hade föranledt hemmansegarne inom Klefva socken af Wilske härad att
afsäga sig sin andel af meranämnde kronopark, hvarefter denna andel blifvit an¬
slagen till skogsplantering, hvarigenom åtskilige af ifrågavarande hemman kom-
mo, att, jemte förlusten af sin enda betesmark, få vidkännas olägenheten af en, i
denna skoglösa ort, särdeles besvärlig hägnadsskyldighct emot nämnde plantering. Då
hemman, som icke förut ega någon rättighet till mulbete å kronoparken Billingen,
numera erhållit en sådan rättighet utan all afgift, vore det så mycket mera orätt¬
vist och obilligt, att de omkring Mösseberg belägna hemman, som redan tillföre¬
ne blifvit skattlagda för mulbetesrätt derå, nu skulle utgöra en ytterligare skatt
för denna förmån. Motionären har derföre hemställt, att samtlige hemman om¬
kring kronoparken Mösseberg måtte blifva befriade från den dem ålagda skatt
för sine andelar å bemälde kronopark, på sätt sorn tillgått vid fördelningen af
andra kronoparker af lika beskaffenhet inom Skaraborgs län.
I detta ämne hafva, vid 1840 och 1844 årens riksdagar, motioner i enahan¬
da syftning blifvit väckta, men ansetts icke böra till någon Rikets Ständers åt¬
gärd föranleda.
Vid behandlingen af den vid 1840 års riksdag af samme motionär, som nu
väckt frågan, ingifne motion, upplystes, enligt hvad dåvarande Slats-utskotts ut¬
låtande N:o 35 innehåller, att den öfverklagade beskattningen grundade sig på
1823 års Ständer, genom bifall till Kongl. Maj:ts derom aflåtna nådiga proposi¬
tion, fattade beslut; énligt hvilket för de hemman, vid hvilkas skattläggning betes¬
rättigheter å kronoparker vore bestämdt beräknade nödigt och efter dessa betes¬
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 122.
23
rättigheter lämpad t anslag af parkerne borde under äganderätt afsättas och lämp¬
lig ränta i spanmal åläggas, derest icke denna äganderätt förut i skattläggningen
ingått. I enlighet med dessa grunder hade ock Kammar-kollegium, genom utslag
den 27 April 1831, fastställt den för mulbete å kronoparken Mösseberg hemma¬
nen åsätta spanmålsränta; hvilket af hemmansägarne i underdånighet öfverklagade
utslag Kongl. Maj:t under den 9 Juni 1832 i nåder gillat och fastställt.
Då förevarande fråga således redan varit Kongl. Maj:ts nådiga pröfning un¬
derställd och enligt gällande föreskrifter blifvit afgjord, hemställer Utskottet
att ifrågavarande motion icke heller nu må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 April 1841.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, 1851.
Siats-Utskottets Memorial, N:o 123.
1
N:o 123.
Ank. till Exp. Etsk. d. 28 April 1851, kl. 6 e. ni.
Memorial, i anledning af åtcrremiss ä Utlåtandet, N:o 62.
(Rgs Afä.)
Enligt Stats-Utskottet tillhandakömmet protokollsuldrag af den 12 nästlidne
Mars, har Borgare-Ståndet återremitterat Utskottets utlåtande, i anledning af väckt
motion om inagistratspersoners ersättning för eller befrielse från deltagande i
ränteri-inventeringar; men som detta utlåtande blifvit af de 3:ne öfriga Riks¬
stånden godkändt, så kan, emot Riksdags-ordningens 75 §., den af Borgare-
Ståndet beslutade återremiss
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
Bi/i. lill R. St:s Prof. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 2 Band., 2 Haft. 1
2
Stats-Ulskolieis Memoria ler, N:i'is 124, 125.
N:o 124.
Ank. lill Exp. Utsk. den 28 April 1851, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet, JY:o 65.
(Rgs A/d.)
Borgare-Ståndet har, med anledning af de inom samma Stånd framställde
anmärkningar, till Stats-Utskottet återremitterat ofvannämnde Utlåtande, angående
ett föreslaget lån å 150,000 R:dr för anläggningen af en jernväg mellan Göthe¬
borg och Mölndal; men då de öfriga Riksstånden, enligt Utskottet tillhandakomna
protokollsutdrag, bifallit detta utlåtande, så måste frågan om samma låns bevil¬
jande, jemlikt Riksdags-ordningens 75 §., anses vara af Rikets nu församlade
Ständer afgjord; vid hvilket förhållande Borgare-Ståndets återremiss
icke kan till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
N:o 125.
Ank. till Exp. Etsk. den 28 April 1851, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet, N:o 70.
(Rgs Af di)
Stals-Utskottets under N:o 70 afgifna utlåtande, angående begärd afskrifning
af det för uppbyggandet af Stiftskyrkan i Hernösand' beviljade lån, har, enligt
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 126.
3
utdrag af Preste-ståndets protokoll för dea 15 nästlidne Mars, blifvit af bcnuilde
Riks-stånd till Utskottet återreniitteradt; men som ifrågavarande utlåtande, efter
hvad Utskottet utaf härom från de öfrige Riks-ständen mottagne protokolls-utdrag
inhemtat, är af sistnämnde Stånd bifallet, och della ärende följaktligen, jemlikt
Riksdags-ordningens 75 §, måste anses afgjordt, så kan omförmälda återremiss
icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
N:o 126.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 April 1851, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning dels af Kongl. Maj:ts nådiga skrif¬
velse, angående beredande af tillfälle för ett antal industri¬
idkare och arbetare att besöka industri-expositionen i London,
dels ock af väckt motion i samma ämne.
(U. A)
Enligt hvad Kongl. Maj:t, uti Dess högstberörde till Stats-utskottet den 11 i
denna månad aflåtna nådiga skrifvelse, behagat tillkännagifva, har ett större antal
industri-idkare och arbetare från ålskillige trakter af riket uti serskilda till Kongl.
Maj:t ingifna skrifter i underdånighet anhållit, att, då kännedomen om hvad inom
de industriela yrkena blifvit bragt till högsta fullkomlighet, mäste på ett kraftigt
sätt bidraga till lyftning af den inhemska industrien, och Sveriges näringsflit följ¬
aktligen skulle skörda vigtiga och betydelsefulla frukter genom vunnen närmare
bekantskap med den exposition af industriens från hela den civiliserade verlden
sammanbragta alster, hvilken i Englands hufvudstad för närvarande förberedes,
Kongl. Maj:t måtte täckas, med afseende härå, låta för de kunnigaste och skick-
4
Stals-Utskotlels Utlåtande, N:o 126.
ligaste bland Sveriges industri-idkare, handtverkare och arbetare bereda tillfälle
att besöka nämnde verlds-exposition,! sä mycket heldre som bemälde samhälls¬
klasser eljest, till följd af deras i allmänhet ganska knappa vilkor, blefve deri¬
från utestängda och således ginge miste om en undervisning, som aldrig lillförenc
varit och sannolikt icke på länge, om ens någonsin, klefve för dem tillgänglig.
Af den sålunda utaf landets industri-idkare mera allmänt yttrade önskan, att de
ibland dem, som kunde hemta största nytta af den ifrågaställa resan, måtte der¬
till kunna påräkna understöd af allmänna medel, ansåg Kongl. Maj:t, att med nå¬
gorlunda tillförlitlighet det torde kunna slutas, att, om utväg bereddes åt ett visst
antal af de mera utmärkte bland industri-idkarne och deras arbetare, att instun¬
dande sommar få företaga cn dylik resa och vistas någon, om än kortare, tid i
London, åtskilliga fördelar för den inhemska konstfliten häraf klefve att påräkna,
enär derigenom tillfälle yppades för samtlige desse personer att inhemta, på hvil¬
ken ståndpunkt industrien i de fleste civiliserade länder sig för närvarande be¬
finner, och, genom åskådandet af de yppersta alster deraf, hos mången en väckelse
torde gifvas åt anlag, som eljest måhända komme att sakna utveckling. Da emel¬
lertid för vinnande af berörde ändamål statens mellankomst synes oundgängligen
erforderlig, har, enligt nådigt förklarande, Kongl. Maj:t, i den öfvertygelse, att
de utgifter, staten i sådant afseende finge vidkännas, klefve nyttigt använda, varit
betänkt att, derest medel härtill af Rikets Ständer anvisades, bereda lägenhet
för ett antal af omkring 70 slöjdidkare, handtverkare och arbetare från olika or¬
ter af riket, att fö med ett postverkets ångfartyg göra resan till och ifrån Lon¬
don samt derstädes vistas 14 dagar under handledning af en eller flera i sådant
hänseende tjenlige, språkkunnige män, sorn kunde erhålla uppdrag att på resan
medfölja, och komme, efter uppgjord beräkning, kostnaden för fartygets' utrust¬
ning och förseende med bränmaterialicr, jemte aflöning för befäl, machinister och
manskap ur flottan, äfvensom nödigt bidrag för passagerarnes underhåll under re-
i se-dagarne och tvänne veckors vistande i London, att uppgå till omkring 12,000
R:dr b:ko, hvilket belopp Kongl. Majit äskat att Rikets Ständer ville ställa till
Kongl. Maj:ts disposition, för att, på säll Kongl. Majit pröfvar lämpligt, till be¬
rörde ändamål användas.
Ehuru Utskottet, vid pröfningcn af en inom llögloflige Ridderskapet och
Adelil af Herr Rosenblad, Z?., väckt motion, deruti föreslagits, att Rikets Ständer
mätte till Kongl. Majits disposition ställa 15,000 Ridr banko, alt användas till
understöd för techniska vetenskapsmän, skicklige industri-idkare och handtverkare,
.hvilka besöka den stora slöjdexpositionen i London, funnit sig icke höra å sam¬
ma
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 12G.
ma motion tillstyrka Rikets Ständers bifall, emedan Utskottet dels hade sig be¬
kant, att Kongl. Maj:t redan af tillgängliga medel anvisat understöd åt några teck¬
niska vetenskapsmän, för att kunna besöka nämnde slöjdexposition,* dels trott det
vara mindre lämpligt alt på en enskild motionärs framställning i ett ämne sådant
som detta förorda ett så betydligt anslag, som det af honom ifrågasatta, har lik¬
väl Utskottet, som i denna fråga sedermera fått emottaga Kongl. Majrts mera-
nämnde nådiga skrifvelse, ansett förändrade förhållanden derigenom hafva inträdt;
och då af det, oftaberörde skrifvelse bilagde, statsråds-protokoll inhemtas, att från
fabriks- och handtverks-föreningar, bildnings-cirklar och arbetare-föreningar samt
ett betydligt antal slöjdidkare i bufvudstaden och åtskilliga af rikets öfriga städer
fyrfaldiga skrifter till Kongl. Maj:t inkommit, alla innefattande underdånig anhål¬
lan om beredande af tillfälle för de kunnigaste och skickligaste bland Sveriges
industri-idkare, handtverkare och arbetare, att besöka slöjdexpositionen i London, kan
Utskottet icke lemna utan afseende den sålunda allmänt tillkännagifna åsigt om nyttan
och gagnet för den inhemska industrien deraf, att förenämnde personer lemnades
tillfälle att taga kännedom om de vid merbesagde exposition utställda slöjdalster;
och som i allmänhet ifrågakomne närings-idkares knappa vilkor icke tillåta dem
att sjelfva bestrida de med en resa till nämnde stad och vistande derstädes nå¬
gon tid förknippade kostnader, får Utskottet tillstyrka,
alt Rikets Ständer ville anvisa ett belopp af 12,000 R:dr,
att från Riksgälds-kontoret utgå och ställas till Kongl. Maj:ts
disposition, för att, på sätt Kongl. Maj:t kan i nåder pröfva
lämpligast, till berörde ändamål användas.
Stockholm den 29 April 1851.
Bill. till R. St:s Prot. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 A/d., 2 Band,, 2 Haft.
6
Siats-Utskottets Memorial, N:o 127.
N:o 127.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 April 1851, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet,
N:o 103. ' (/. A.)
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit återremiss å
förenämnde utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
upplåtande, emot vederlag, åt Götheborgs stad af Kronan tillhörig, derinvid be¬
lägen mark; men som, enligt ankomne protokollsutdrag, berörde utlåtande blifvit
af de 3:ne öfrige Riksstånden bifallet, bar Utskottet funnit sig
ej kunna, emot stadgandet i Riksdags-ordningens 75 §.,
taga vidare befattning med förevarande af Rikets Ständer
sålunda afgjorda ärende.
Stockholm den 29 April 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS 1851.
Stals-Utskottets Utlåtande, M 128
1
M 128.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 April 1831, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga skrifvelse till
Rikets Stunders Stats-Utskott, angående åtgärder för verk¬
ställighet af beslutet om indragning till statsverket af vissa
arrenden af statens egendomar, som är o till serskilda än¬
damål anvisade.
(I. A.) .
Sedan, i enlighet med Kongl. Maj:ts den 20 December 1847 till Rikets Stän¬
der aflåtne nådiga proposition (JW 66), angående beskattningsväsendels samt upp¬
börds- och redogörelseverkels förenklande, Rikets Ständer, på sätt deras underdå¬
niga skrifvelse den 22 Oktober 1848 (JV2 236) innehåller, för sin del bifallit, alt
alla arrenden af statens egendomar, sorn äro lill serskilda ändamål anvisade, må, i
utbyte mot kontante anslag, (ill statsverket indragas, med undantag likväl dels af de
till korpser och embelsinän anslagne boställen, i afseende å hvilka Rikets Sländer
ansett nu gällande författningar äfven framgent böra tillämpas, dels af de fall, då
arrendena skola till vissa inrättningars underhållande in natura utgöras, samt i an¬
ledning häraf, och jerrdikt Rikets Ständers tillika gjorda begäran, Kongl. Maj:t den
15 December 1848 anbefallt D ess och Rikets Kammar-kollegium, alt i underdå¬
nighet inkomma med utredning öfver beloppet af så väl de indelda räntor, hvilka
äro statens ifrågavarande egendomar åsatte, som ock de arrenden, hvilka för samma
egendomar erläggas, beräknade efter förhållandet under sednast förflutrie tio år,
bade Kammar-kollegium, efter infordrande från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
af de i berörde afseende nödiga uppgifter och uträkningar, den 20 December näst-
lidet år till Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt utlåtande, deruti kollegium,
som, uppå anförde skäl, ansett sig böra förbigå sådane kungsgårdar, hemman och
lägenheter, af hvilka arrendena antingen af Landshöfdingar direkte uppbäras, eller
skola till löneregleringsfonden för dem ingå; åtskilligo till Kongl, lustslott anslagne
lägenheter, som stå under slottsförvaltningens disposition; äfvensom den del af ar¬
rendet för Visborgs kungsladugård i Gottlands län, som med 50 tunnor spannmål
utgår till Wisby domkyrka och, enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut,
Bih. lill K. St. Prat. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 2 Band., 3 Haft. 1
2
Slats-Utskotlels Utlåtande, M 128.
skall åt domkyrkan framgent bibehållas, i underdånighet anmält, att de arren¬
den, hvilka nu kunde till indragning ifrågakomma, utgjordes af Adelsfahne-bostiil-
len, indragne till Invalidhusfonden; Jägeristatens till Skogsplanterings-kassan in-
dragne boställen och bohemman; samt några kompanichefs-bohemman och ett
kompaniskrifvare-boställe, indragne till Kongl, flottans kassa i Carlskrona; öfver
hvilka alla hemman och lägenheter Kammar-kollegium låtit upprätta en tabell,
som blifvit dess underdåniga betänkande bifogad.
Enär, med afseende å hvad Kammar-kollegium härvid i underdånighet upp¬
lyst och anfört, Kongl. Maj:t funnit förberörde beslutade förändring icke kunna
ifrågakomma med andre arrenden, än Kammar-kollegium sålunda uppgifvit; men
hvad de till Invalidhus-fonden och Skogsplanterings-kassan inflytande arrenden
beträffade, Kongl. Maj:t redan, i sammanhang med frågan om vissa till serskilda
inrättningar och fonder anslagne inkomsters utbytande mot kontante anslag, till
Rikets nu församlade Ständer aflåtit nådig proposition [JM 27) om de i afseende
derå erforderlige stadganden, i följd hvaraf Kongl. Maj:t ansett någon vidare åt¬
gärd å Dess sida med hänsigt till nyssnämnde arrenden icke vara af nöden, har
Kongl. Maj:t nu, vidkommande ofvan omförmälda, till Ilottans i Carlskrona kassa
anvisade, arrenden, hvilka, enligt Kammar-kollegii uppgift, med beräkning af me-
delmarkegången för de tio sednaste åren, kunde upptagas till 3,025 R:dr 42 sk.
3 r:'st årligen, utom forsellön, som likväl, på sätt Kammar-kollegium upplyst,
jemlikt de afslutade kontrakten, vid dessa arrendens erläggande icke ifrågakomme,
behagat uti nådig skrifvelse till Stats-Utskottet (JV2 49 i Irsta Samlingen, Irsta
Afdelningen af Rihanget till Riksståndens protokoller) föreslå Rikets Ständer att,
till fullföljd af hvad uti detta ämne redan blifvit af Kongl. Majrt och Rikets Stän¬
der beslutadt, sistomförmälde arrenden jemväl må till statsverket ingå, emot det
att riksstatens 5:te hufvudtitels anslag till flottans underhåll tillökas med ett der¬
emot svarande belopp af 3,000 Rrdr banko.
Beträffande nu ifrågavarande boställen och bohemman, har Utskottet af till¬
gänglige handlingar inhemtat, hurusom Kongl. Majrt i nåder förordnat: den 27
April 1685, att, på det officerarne vid båtsmanshållet må hafva lägenhet, att all¬
tid vara tillstädes i sina kompanier, tjenlige boställen skulle midt uti kompaniet
för dem anslås, hvaremot de resepenningar, som dem eljest bestodes, komme att
kronan besparas; den 6 November 1751, att för hvar och en af kompaniskrif-
varne vid flottan skulle, till deras bättre utkomst och på det de kunde tillhållas,
att vistas inom kompaniet, till bohemman upplåtas något kronan bespardt hem¬
man; den 16 Februari 1813, uppå General-amiralens underdåniga framställning,
hurusom billigt vore och vid Amiralitets-officerskorpsen alltid iakttagits, att iu-
Slals-Ulskotlels Utlåtande, JYs 128.
3
gen anuan än den tjenstgörande kompanichefen, från och med tjenstgöringens
början, uppbar de i och för densamma beviljade förmåner, hvadan ock flottans
kompani-chefsboställen, som af innehafvarne sjellve, i anseende till tjenslgöringen
vid stationen, aldrig kunna bebos och brukas, ständigt varit bortarrenderade,
alt dessa boställen, med hvilka ett helt annat förhållande än med militieboställen
vid landt-arméen sig alltså företedde, skulle vid limande ledigheter afträdas med
den månads utgång, uti hvilken ledigheten sig yppat, och tillträdas med början
af månaden efter den, dä utnämningen skett, samt fardag derå alltså icke ega
rum; och skulle, såsom för kompani-cheferne mera beqvämt och fördelaktigt, uyss-
berörde boställen, för innehafvarnes räkning, genom Kongl. Förvaltningens af
Sjö-ärendena samt Kammar-kollegii försorg, på 30 års tid utarrenderas; den 2
November 1824, vid flottans nya organisation, att till chefer för de indelda och
roterade båtsmanskompanierne böra helst kommenderas officerare af premier-löjt¬
nantsgraden, hvilka kompani-chefer skola, utom lönerne, åtnjuta de å stat för dem
uppförde arfvoden, jemte inqvarteringspenningar, hvaremot arrendena för chefsbo¬
ställena komme att besparas samt, då anslaget å gamla aflöningsstaten icke blefve
tillräckligt, påräknas till betäckande af bristen i den nya staten; den 5 Novem¬
ber 1829, att befälhafvande Amiralen i Carlskrona ålåge, att bevaka och anmäla
erforderliga förnyelser af borgensförbindelser för arrendena af nämnde hemman; den
19 Juli 1832, att befattningen med kompani-chefsboställeuas utarrenderande borde
åt Kammar-kollegium ensamt öfver låtas, samt att, enär för alla kompaniskrifvare
vid båtsmanshållet arfvoden till enahanda belopp voro å stat anslagne, det vid
Östergöthlands båtsmanskompani varande kompaniskrifvare-boställe jemväl borde
vid innehafvarens afgång genom Kammar-kollegii försorg utarrenderas och med
nämnde tjenstemans arfvode förhållas på lika sätt, som angående kompani-chefernes
tillförene blifvit stadgadt; den 2 Mars 1833, att, vid utarrendering af flottans
boställen de angående bortarrenderande af kronans behållne egendomar gällande
stadganden skulle iakttagas, endast med förändring i afseende å arrendetiden;
hvarefter och sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 22 April 1840
(JV° 7) anhållit, att den uti 52 § af militieboställs-ordniugen den 23 Januari
1836 Konungens Befallningshafvande uppdragne tillsyn öfver alla till statsverket
indragne boställen jemväl måtte utsträckas till de såsom bostäder för cheferne
m. fl. tjenstemän vid båtsmanskompanierne i fordna tider upplåtne, men seder¬
mera, ehuru för statsverkets räkning utarrenderade, likväl i vissa afseenden under
befälhafvande Amiralens i Carlskrona inseende ställde hemman och lägenheter,
Kongl. Majit slutligen den 21 Juli 1841 i nåder förordnat, att befattningen med
utarrendering deraf äfven framgent skulle tillhöra Kammar-kollegium och, såsom
4
Slals-Ulskotlels Ullålande, M 128.
följd deraf, egentliga tillsynen vid hemmanens byggnad och häfd samt vederbö-
randes skyldigheter dervid tillkomma Konungens Befallningshafvande, som egde
att genom kronobetjeningen infordra arrendebeloppen och desamma till Förvalt¬
ningen af Sjö-ärendena remittera; dock alt fortfarande, likasom tillförene, vore till-
lätet att, till undvikande af onödig omväg, arrendena vid flottans station i Carls¬
krona inbetala.
Då nu ifrågavarande boställen och bohemman, åtta till antalet, icke vidare
för det ursprungliga ändamålet disponeras, utan arrendena deraf uti räkenskaper-
ne för flottans station i Carlskrona upptagas bland ii:te hufvudtitelns allmänna
besparingar, hvaraf åter de för kompani-chefer och kompani-skrifvare i stat bestämda
och af arrendebeloppen oberoende arfvoden utgått, samt härtill kommer, att Kongl.
Majit, elter Rikets Ständers derom gjorde anhållan, i nåder förordnat, att Konun¬
gens Befallningshafvande skola handhafva den närmare tillsynen öfver dessa bo¬
ställen och bohemman, hvilka alltså i detta hänseende äro jemförlige med de från
indelda arméen, emot ersättning af kontante anslag, indragne boställen, så och
enär det af Kammar-kollegium uppgifna arrendebelopp är det högsta, som efter
medium af 1839 till och med 1848 årens markegångspriser kunnat beräknas,
anser sig Utskottet böra, med stöd af så väl dessa som de uti Kongl. Majits nå¬
diga proposition anlörde skäl, tillstyrka Rikets Ständer
att bifalla Kongl. Majits nådiga proposition samt att å statsver¬
kets inkomst af arrendemedel beräkna en förhöjning af 3,000 R:dr.
Stockholm den 22 April 1851.
Reservat i on
af Doktor Stenhammar. »För fullständigheten af de i Utskottets utlåtande
meddelade uppgifter om innehållet af Kongl. Majits nådiga skrifvelser, rörande
dispositionen och utarrenderingen af ifrågavarande boställen, anser jag hafva bordt
till Rikets Ständers kännedom meddelas, att Kongl. Majit genom det nådiga bref¬
vet af d. 27 Juli 1841, som i utlåtandet till någon del refereras, jemväl god-
käunt och gillat Förvaltningens af Sjö-ärendena och Kongl. Kammar-kollegii i un¬
derdånigt utlåtande gjorde hemställan, dels »att flottans boställen», deraf arrende-
afgiflen utgår till flottan och användes till betalande af Kompanichefs-arfvoden,
äro i samma förhållande med dem, af,hvilka afkastningen tillgodokommer veder¬
börande löntagare »och således af lika egenskap med de i Bostäils-ordningen af
den 23 Januari 1836 till 3:dje klassen hänförde boställen», som blifvit ställde
under Boställs-dircktionernas förvaltning och hvilkas afkastning användes till löne-
Slals-Ulskoltels Utlåtande, M 128.
5
fyllnad vid regementena,» dels »ali boställena vid arrendetidens slut möjligen kuu-
de komma att användas för de föremäl, till hvilka de äro afsedde». Hvilken
tydning än må söka gifvas åt Rikets Ständers genom underdånig skrifvelse af d.
22 April 1830 anmälde anhållan, att nu ifrågavarande boställen måtte ställas un¬
der samma tillsyn, som alla till statsverket indragna militie boställen, så har Kongl.
Maj:t, genom ofvan åberopade nådiga skrifvelse, på grund af dessa af vederböran¬
de embetsverk afgilne utlåtanden, icke bifallit den rubbning af indelningsverket,
som genom deras indragning till statsverket skulle åstadkommas, och något i
grundlagsenlig väg fattadt beslut derom finnes alltså icke.
Ofver den nu föreslagna indragningen bar blott Kongl. Kammar-kollegium
blifvit hördt, men, utan att yttra sig öfver åtgärdens behörighet, endast uppgifvit
dessa boställen bland åtskilliga hemman och lägenheter, hvilka skulle till indrag¬
ning »kunna ifrågakomma», jemte de arrende-afgifter, som af dem utgått. Hade
Förvaltningens af Sjö-ärendéna utlåtande blifvit infordradt, bör det icke belvillas,
att Förvaltningen vidblifvit sina 1841 yttrade åsigter. Men frågan har nu inför
Kongl. Maj:t blifvit föredragen, utan att Förvaltningen af Sjö-ärendena erhållit nå¬
dig befallning att sig yttra, och vid föredragningen har, såsom af det Konungens
nådiga proposition bifogade protokoll upplyses, icke eller chefen för Sjöförsvaret
varit närvarande.
Vid sådant förhållande och då det utlåtande af vederböraude embetsverk,
som är att tillgå, på goda skäl, så vidt jag förmår döma, afslvrker indragningen,
måste jag anse mig förhindrad att densamma medgifva.
Jag saknar den skarpsinnighet, som erfordras, för att, på det sätt Utskot¬
tets pluralitet vid denna frågas behandling funnit lämpligt, tolka Rikets Ständers,
i underdåniga skrifvelsen af den 22 Oktober 1848 tillkännagifna, beslut, att de
utarrenderade boställen, som äro till korpser och embetsman anslagrte, skulle från
indragning till statsverket undantagas och de i afseende på dem nu gällande för¬
fattningar framgent tillämpas■ Tvertom synes mig klart, att de till Ilottan anslag¬
na boställs-hemman efter ordalydelsen äro bland undantagen innefattade. De äro
indelda boställen, anslagna till en korps. Denna egenskap af indelning och det
skydd mot indragning till statsverket, som redan genom indelningsverkets orub¬
bade helgd för dem borde vara att påräkna, kunna de icke hafva förlorat genom
Kongl. Maj:ls vid olika tider, på sätt Utskottets utlåtande upplyser, förändrade
föreskrifter om sättet för deras utarrendering och tillsynen öfver dem, lika så litet
som de under bostä Ils-cl irek tioner nes tillsyn ställde det lägre befälets boställen vid
landtarméen, hvilka för regementenas aflöningskassor äro utarrenderade, derige¬
nom hafva förlorat sin indelningsnatur, ehuru de likaledes, såsom Utskottet om
6
Stals-Ulshollels Utlåtande, M 128.
flottans ifrågavarande boställen anför, icke vidare disponeras för det ursprungliga
ändamålet att af innehafvare!) bebos. Såsom Förvaltningen af Sjö-ärendene erin¬
rat, kunna de likväl i framtiden, om Kongl. Maj:t så behagar förordna, komma
att användas för detta föremål; och Kongl. Maj:ts höga rätt att så disponera dem,
lärer väl böra blifva oförkränkt. Icke eller kunna dessa boställen hafva förlorat
sin egenskap af indelning för en korps, genom det nådiga förklarandet, att, såsom
orden lyda i Kongl. Majrts nådiga bref af den 27 Juli 1841, »till undvikande
af en onödig omväg det må vara så väl Väre Befallningshafvande som arrenda-
torerne af ifrågavarande boställshemman tillåtet att arrende-beloppen vid flottans
station i Carlskrona inbetala», hvilken Kongl. Maj:ts, till enkelhet vid förvaltnin¬
gen och för de betalandes beqvämlighet syftande nådiga tillåtelse föranledt, att
arrendena uti räkenskaperna för flottans station i Carlskrona upptagas. Den en¬
kelhet i räkenskaperna, som uppgifves vara med den nu föreslagna indragningen
åsyftad, är ock genom denna Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse i sjelfva verket vun¬
nen. Den ifrågasatta operationen, att indraga boställena till statsverket och er¬
sätta arrendebeloppet med ett kontant anslag, är deremot stridig mot det uppgif¬
na ändamålet; ty vinsten deraf blifver ingen annan, än att arrendebeloppen först
skola från Blekinge och Kalmar län uppsändas till Statskontoret, men från Stats¬
kontoret aflemna!) till flottans kassa i Carlskrona. Ostridigt hade det varit Kongl.
Maj:ts höga rätt att till arfvoden för Kompaui-cheferne vid flottan använda hela
arreudebeloppet; och har äfven någon mindre del deraf blifvit besparad, sä skulle
ett deraf hemtadt skäl för påståendet, att boställenas indelningsnatur upphört, va¬
ra det mest oväntade och besynnerliga. Denna Kongl. Majlis rätt bör jemväl för
framtiden förblifva oförkränkt, då arrendebeloppen kunna vid ny utarrendering
stiga och en ökad tillgång för aflöning åt den korps, till hvilken boställena äro
indelade, derigenom vinnas — en tillgång, som åter genom det nu föieslagna ut¬
bytet af kontant, för alltid bestämdt och icke en gång på blifvande markegångs-
priser beräknadt penningeanslag, skulle försvinna. I detta afseende förekommer
det nog oförmodadt, att i Kongl. Maj:ts nådiga proposition är hemställdt, »att
Riksslatens femte hufvudtitels anslag lill flottans underhäll skulle tillökas» med
de 3,000 R:dr, hvilka i utbyte mot boställenas arrendebelopp komme att frän
statsverket utgå. Det synes' alltså, som de på stat anslagna arfvoden för Kom-
pani-cheferne vid flottan, utan någon anvisad ersättning, skulle, i och med den
föreslagna indragningen af boställshemmanen, komma att upphöra.
Jag anser mig, på dessa skäl, vördsamt böra tillstyrka Rikets Ständer den
förklaring, att de för sin del icke kunna lemna bifali till Kongl. Maj:ts nådiga
Stats-Utskotlets Utlåtande, M 129.
7
proposition, sä vidt den rörer de till flottan anslagna boställshemmanens indrag¬
ning till statsverket.»
Häruti instämde Herrar af Puka och af Harmens, Biskop Heurlin, Prosten
Schram, Lektor Wallman, Doktor Annerstedt, Prosten Tellbom och Prosten Berlin.
Med anledning deraf, att vid den, enligt Rikets Ständers beslut, är 1810
verkställda försäljning till skatte af kronohemmanet Tofta i Adelsö socken och
Färentuna härad af Stockholms län, den hemmanet af ålder tillhöriga skog blif¬
vit detsamma frånskiljd och under benämning af kronopark anslagen till kungs-
gårdarne Svartsjö och Drottningholm, har uti en hos Ridderskapet och Adeln
väckt och lill Statsutskottet remitterad motion Herr Akrell, Carl, föreslagit, att
berörde kronopark, hvilken för närvarande är på arrende under 50 års tid, från
år 1850 räknadt, upplåten åt egaren af ofvannämnde hemman emot en årlig af¬
gift af 29'A famnar ved, tall och gran, under de första 10 åren, 56 famnar un¬
der 10 påföljande samt 42'/, famnar under de sista 10 åren, måtte tillika
med det derå belägna skogvaktareboställe, hvilket fordom såsom torp lydt under
hemmanet, få af Tofta hemmansegare inlösas och med hemmanet återförenas, hvar¬
igenom det nu gällande, år 1850 ingångna, arrendekontrakt skulle till kraft och
verkan upphöra, samt lösesumman antingen af tillförordnad synerätt bestämmas,
efter hållen laga besigtning och värdering af skogsparken, eller ock beräknas till
ett kapital, hvars ränta å 5 för hundradel utgör värdet, efter medium af 5 års
markegångspris, af 42'/* famnar ved, tall och gran, utgörande det högsta arren¬
debelopp, som elter nu gällande kontrakt för skogen erlägges under de sista åren
1851 —1860, enligt hvilken beräkning lösesumman skulle uppgå till nära 4,000
R:dr Banko; till stöd för hvilken framställning motionären anfört, att, då skogen
vid hemmanets skattläggning blifvit beräknad såsom en dess tillhörighet, för hvil¬
ken egaren fortfarande vore skyldig att skatta, enär hemmanets ränta vid skatte-
försäljningen blifvit oförändrad bibehållen, det ock vore billigt, att egaren finge
/
Jfo 129.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 50 April 1831, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om tillåtelse får egaren
af Tofta kronoskattehemman att få till skatte losa Adelsö
kronopark.
8
Stats-Ulsliottels Utlåtande, M 129.
till skatte lösa den hemmanet frånskiljda skogen, helst en densammas värde fullt
motsvarande köpeskilling erbjödes, hvarigenom kurtgsgårdarnes nu egande inkomst
af skogen blefve för alla tider betryggad, dä deremot, om nuvarande arrende
måste fortfara, skogen vid arrendetidens slut skulle, enligt hvad vid derå hällne
besigtningar utrönts, vara helt och hållet nedhuggen och den återstående bergiga
stenbundna marken icke gifva någon afkastning förrän i en aflägsen framtid.
Af motionen bilagde och i öfrigt tillgängliga handlingar har Utskottet in-
hemtat, att Tofta hemman, som fordom utgjort 3 mantal säteri, vid Carl XI:s
reduktion tillföll kronan samt skattlades år 1696 och förmedlades till 1 mantal,
hvarefter räntan år 1699 ytterligare nedsattes till det belopp af 44 daler 19 öre
eller 14 R:dr 41 sk. 6 rst., som den ännu utgör och hvaruti ingå 14 daler 6
öre för muhlbete, fångs- och timmerskog m. m.; hvarjemte vid 1699 års skatt¬
läggning upptages: »skog till alla nödtorfter tjenlig, men åboen är beskränkt den
intet vidare att bruka än till byens reparation och vidmakthållande»; äfvensom
de vid denna tid upprättade karior öfver hemmanet inom dess rågångar upptaga
en betydlig skogsmark.
Sedan hemmanet i början varit upplåtet åt åboer, men år 176S blifvit åbo-
ledigt, var det derefter lill år 1809 såsom lifstidsdonation upplåtet åt betjening
vid hot- och stallstaterna, under hvilken tid skogen, som ansågs behöflig lör
Svartsjö och Drottningholms lustslott, afskiljdes från hemmanet, och sedan Kongl
Maj:t, genom nådigt bref den 11 Juli 1795 afslagit gjord underdånig ansökning
att få till skatte lösa Tofta hemman, verkställdes år 1794 afrösuingen från hem¬
manet af skogen, utgörande, jemte den till skogvaktare-torpet hörande jord, 512
tunnland 20 kappland. Då sedermera vid 1810 års riksdag fråga förekom an¬
gående sättet att disponera kungsgårdar och andra kronan förbehållna lägenheter,
yttrade Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 30 April sistnämnde år, att
»emedan Tofta är ett skattlagdt kronohemman med fastställd ränta, kan denna
lägenhet ej behandlas på samma sätt som kungsgårdar, utan bör, såsom varande
utan åbo, uppå auktion lill skatte försäljas, med bibehållande af dess varande
ränta, att dels till kronan, dels till innehafvare utgå»; och biföll Kongl. Majit, uti
nådigt bref till Kammar-kollegium af den 21 Maj samma år, att Tofta, såsom
ett skattlagdt kronohemman, finge, på sätt Rikets Ständer anmält, uppå auktion
till skatte försäljas.
Vid de åtgärder, som till följd af dessa beslut af Kammar-kollegium vidtogos
för hemmanets försäljong till skatte, uppstod ej fråga hvarken om återförening
med hemmanet af den derifrån redan afskiljda skogen eller om nedsättning i
hemmantals-
Stats-Ulshottels Utlåtande, M 129.
9
hemmantalsränta!! för denna minskning i egor, utan i det af Kammar-kollegium
utfärdade projekt till skattebref undantogs skogen tvertom uttryckligen frän skatte¬
köpet, under det att räntan likväl bibehölls vid dess förut och ännu varande
ofvanberörda belopp. Pä dessa vilkor sladnade dåvarande öfverstelöjtnanten seder¬
mera vice amiralen m. m. G. af Klint för högsta anbudet med en skatteköpe-
skilling af 9,100 R:dr Banko, hvarpå skattebref för honom den 21 November
1810 utfärdades. Derefter sökte bemälde vice amiral år 1812 hos Kongl. Maj:t
i underdånighet, att få med Tofta hemman, emot den ränta eller lösen, som
kunde i nåder bestämmas, återförena den då s. k. Adelsö kronopark, uppå hvil¬
ken ansökning Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, uti nådigt bref af den
26 Juni 1817 förklarade, att, som ifrågavarande skog från längre tid tillbaka
ansetts för Drottningholms och Svartsjö kungsgårdars behof af skogseffekter nöd¬
vändig, derföre den äfven blifvit från Tofta hemmans enskilda skog långt förut
ordentligen afskiljd och undantagen, funne Kongl. Majit, med alslag å kontre-
amiralen af Klints ofvannämnde underdåniga anhållan, i nåder godt förordna, att
denna skog brjrde förblifva, såsom dittills, en kronopark, förbehållen Drottning¬
holms och Svartsjö slott, samt tillika med den derå boende skogvaktaren vara
under värd och inseende af den, som i nåder vore uppdragen öfverstyrelsen vid
dessa slott.
Sedermera ansågs likväl skogsparkens utarrendering till egaren af Tofta hem¬
man för Lustslotten förmånligare, och efter det Kongl. Majit uti nådigt bref af
den 26 November 1829 dertill lernnat tillstånd, samt af nuvarande chefen för
Skogs-institutet hof-jägmästaren af Ström en uppskattning af skogen blifvit verk¬
ställd, utvisande, att, vid dess afverkriing efter trakthuggningsmethod med hundra¬
årig omloppstid, denna skog, innehållande i vidd, sedan Stenkulla hemmans afgärda
del afgått, 244 tunnland 27 kappland, borde i årligt arrende, med skälig förmån
för arrendatorn, kunna- lemna för de första 10 åren 291 /2 famnar, hälften gran-
och hälften tallved, under derpå löljande 10 år 56 famnar samt under ytterligare
lika lång tid 421/, famnar om året; så blef kontrakt pä dessa vilkor för egaren
af Tofta hemman utfärdadt om arrende på 30 års tid, från midfastan 1830 till
samma tid 1860, af Adelsö kronopark med derå varande skogvaktareboställe.
Sedan Kongl. Majit genom nådigt bref af den 29 November 1839, under
åberopande af det nådiga beslutet den 26 Juni 1817, afslagit en af vice amiralen
af Klint ytterligare gjord underdånig anhållan att få till skatte lösa Adelsö krono¬
park, har framlidne vice amiralen af Klints enka, Kerstin af Klint, född Akrell,
förnyat denna sin allidne mans ansökning, samt dervid erbjudit en förhöjd skatte-
Bih. till R. St. Prat. 1850 & 1831, 4 Sami., 1 Afd., 2 Band., 3 Haft. 2
10
Slals-Utskoltets Utlåtande, M 129.
köpeskilling, hvars ränta skulle uppgå till värdet af den arrendeved, som i medel¬
tal bör till Drottningholms slott årligen utgöras, enligt nu gällande arrendekon¬
trakt, som då komme att till kraft och verkan upphöra, hvilken lösesumma, be¬
räknad efter 56 famnar tall- och granved å 5 R:dr famnen eller 180 R:dr, alltså
skulle efter 5 procent utgöra i kapital 5,600 R:dr Banko.
Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande har Kammar-kollegium yttrat,
det kollegium ansåge, att, ehuru Tofta hemmans egare icke i rättsväg kunde göra
anspråk på annat eller mera i egor, än som under skatteköpet varit inbegripet,
det likväl vore billigt, att nämnde hemmans egare, som redan en längre tid skattat,
för ifrågavarande skog, må genom skatteköp förvärfva sig eganderätten dertill,
helst föreskriften i Kollegii cirkulär-bref den 14 April 1824, att kronoparker,
som icke för kronans räkning bibehållas, böra på öppen auktion till den mest¬
bjudande efter skedd skattläggning försäljas, ej skäligen bör tillämpas på en re¬
dan under visst hemman skattlagd skog, hvilken ingen annan än egaren af detta
hemman bör få tillösa sig, om först och främst parken kan för kronan umbäras
och för det andra antagliga köpevilkor erbjudas. Den förra frågan hade af Ståt¬
hållare-embetet vid Drottningholms och Svartsjö slott redan, i underdånigt utlå¬
tande den 9 Mars 1858, blifvit pä det sätt besvarad, att, då Adelsö kronopark
är belägen så aflägse från Drottningholms lustslott, att den, enligt hvad jemväl
af lång erfarenhet vore ådagalagdt, icke kunde med någon fördel för slottets be¬
hof begagnas, eller ens behörigen vårdas, ansåge Ståthållare-embetet densamma
utan olägenhet kunna slottet afhändas; och ansåg Kammar-kollegium sig desto-
heldre böra biträda detta utlåtande, hvilket Ståthållare-embetet då åberopat och
förnyat, som det vidtagna dispositionssättet medelst utarrendering, ett sätt att
förvalta skog, som, enligt hvad chefen för Skogsinstitutet äfven vitsordat, bör
till de mest olämpliga, bäst bevisade, huru svårt det måste vara för slotts—styrelsen
att sköta och draga inkomst af ifrågavarande park. Hvad äter anginge köpe-
vilkoren, så förekomme härvid, att enkefru af Klint, efter en förhöjd beräkning af
skogens afkomst, ökat den af hennes man i lifstiden erbjudna löseskilling till
5,600 R:tlr Banko; och ehuru Ståthållare-embetet, med stöd af den utaf hof-
jägmästaren af Ström verkställda uppskattning af skogen, hemställt, om icke en
högre beräkning af densammas värde och årliga afverkning, än den sökanden an¬
tagit, borde få blifva grund för löseskillingens bestämmande, för den händelse
kronoparken finge utom auktion försäljas samt lösesumman sålunda höjas till 4,200
R:dr Banko, ansåg likväl Kammar-kollegium sig böra i afseende härå anföra, att
emot den af hof-jägmästaren af Ström verkställda uppskattning af skogen, redan
vid en år 1850 hållen häradssyn, förekommit icke ovigtiga betänkligheter; att be-
Slals-Ulskollels Utlåtande, M 129.
11
malde hof-jägnaästäre i dess senast afgifna underdåniga yttrande också icke ovil¬
korligen åberopat eller försvarat denna uppskattning; samt att sökanden alltså
syntes ega något skäl att i sitt underdånigst afgifna anbud bålla sig vid den
gjorda beräkningen af arrendets medelbelopp, 36 famnar, såsom grund för köpe¬
skillingens bestämmande; hvartill vidare komme, att det af sökanden antagna pris,
5 R:dr Banko famnen, ej är för kronan oförmånligt, enär de 10 sista årens
medium af markegångspriset på en famn tallved i Stockholms län utgör blott 4
R:dr 35 sk. 2% rst. Banko och hälften af arrendeafgiften utgår i granved, som
har ett vida lägre värde; på grund hvaraf allt Kammar-kollegium ansett sökan¬
dens gjorda anbud af 3,600 R:dr Banko antagligt. Och har Kongl. Maj:t der¬
efter i nådigt bref af den 7 December 1850, under åberopande af de nådiga
besluten i samma ämne af den 26 Juni 1817 och den 29 November 1839, för¬
klarat sistberörde underdåniga ansökning icke helier kunna bifallas.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i öfvervägande tagit; men som vid
Tofta hemmans försäljning till skatte år 1810, både före och vid skalteköps-
auklionen, blifvit till spekulanters efterrättelse behörigen kungjordl, att skogen icke
komme att under skatteköpet inbegripas, ehuru hemmanets ränta förblef oförän¬
drad, hvilket förhållande tvifvelsutan inverkat på beloppet af den erbjudne skatte-
köpeskillingen, kan den omständighet, att denna skog för längre tid tillbaka till¬
hört hemmanet, icke berättiga nuvarande egaren, som före skatteköpet icke egt
hvarken åbo- eller besittningsrätt å Tofta hemman, att framför någon annan få
tillösa sig ifrågavarande kronopark; utan torde, i händelse densammas upplåtande
under eganderätt till enskild disposition skulle anses vara med statens fördel
mera öfverensstämmande, sådant då, sedan viss ränta i ved blifvit skogen åsatt,
lämpligast ske genom densammas utbjudande i stadgad ordning på offentlig auktion,
såsom säkraste sättet alt utröna parkens verkliga värde.
På grund häraf och då underdåniga ansökningar af Tofta hemmansegare att
få till skatte lösa Adelsö kronopark redan 3:ne gånger, sednast den 7 sistlidne
December, blifvit af Kongl. Majit afslagne, har Utskottet ansett sig icke kunna
tillstyrka bifall till ifrågavarande motion, utan hemställer,
att densamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
Stockholm den 25 April 1851.
Reservation
af prostarne Schram och Berlin, hvilka åberopade inkomst-afdelningens för¬
slag till betänkande, så lydande: »Hvad sålunda förekommit och handlingarue i
12
Stals-UlskoUets Utlåtande, JYi 129.
öfrigt innehålla har Utskottet tagit i behörigt öfvervägande; och ehuru Utskottet
äfven för sin del anser det förhållande, att ifrågavarande' skogspark före Tofta
hemmans försäljning till skatte varit en hemmanets tillhörighet, icke utgöra någon
rättsgrund för nuvarande egarens anspråk på skogens återförenande med hemmanet,
då skogen vid skatteköpet blifvit uttryckligen undantagen, har Utskottet likväl, i
betraktande af i öfrigt förekommande omständigheter, ansett all billighet ligga
deri, att hemmanets egare, som icke åtnjutit något afdrag i hemmanets skatt för
detsammas sålunda minskade område, må genom skatteköp få förvärfva sig egan-
derätten till den frånskiljda skogen, äfvensom Utskottet funnit det nu gjorda er¬
bjudande af skogens inlösande medföra den fördel jemväl för Kongl. Maj:t och
kronan, att derå hör fästas synnerligt afseende. I anseende till skogens aflägse
belägenhet från kungsgårdarne, är tillsynen deröfver förenad med serdeles stora
svårigheter, hvilket ock haft till följd, alt densamma, enligt hvad upplyst blifvit,
vid utarrenderandet befanns mycket uthuggen och i ett på det högsta vanvårdadt
skick. Det sätt, hvarpå man sökt afhjelpa detta missförhållande, nemligen me¬
delst ularrendering, torde likväl vara det minst lämpliga, alldenstund det måste
ligga uti en arrendators intresse alt under arrendetiden af skogen söka hemta
den största möjliga inkomst. Antages deremot en emot skogens värde svarande
köpeskilling, beredes både det allmänna och den enskilda större fördel, enär der¬
igenom kungsgårdarne för framliden blifva tillförsäkrade en oförminskad inkomst
och den enskilde genom den fria dispositionsrätten af egendomen sättes i tillfälle
att på ett ändamålsenligare sätt vårda densamma, för vinnande af inkomst deraf
jemväl för framtiden; hvaremot arrendekontraktets fortfarande skulle hafva den följd,
att skogen vid arrendetidens slut vore helt och hållet medtagen. -
Af dessa skäl och då räntan å den nu erbjudna köpeskillingen af nära
4,000 R:dr banko motsvarar den utgående högsta arrendeafgiften samt således
öfverstiger den uti senast ingifna underdåniga ansökningen erbjudna af 3,600 R:dr,
hvilken Kammar-kollegium ansett vara antaglig, har Utskottet funnit sig ega all
anledning tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte, för siu del, medgifva, att, såvida Kongl.
Majit dertill lemnar bifall, den s. k. Adelsö kronopark må af Tofta
hemmans egare få till skatte lösas emot en löseskilling af minst
4,000 R:dr banko, hvilken bör till Riksgälds-kontoret inlevereras,
emot skyldighet för kontoret att, såsom ersättning för den förlo¬
rade arrendeveden, till Drottningholms slottskassa utbetala fem
procents årlig ränta å den erlagda löseskillingen ifrån den tid,
densamma till Riksgälds-kontoret influtit, intilldess denna ersättning
Slals-Utshotlels Utlåtande, JV§ 150.
13
kan på annat sätt varda reglerad. Och torde, i händelse detta
tillstvrkande af Rikets Ständer bifalles, underdånig skrifvelse i
j 7 O
ämnet böra till Kongl. Maj:t aflåtas.»
JfS 130.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 April ISSI. kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om bifrielse får kro-
nomagasinsforvaltaren i Warberg, Anders Ohrvall, från
honom ålagd ersättningsskyldighet till statsverket.
(I. A.)
Till Stats-Utskottels behandling hafva blifvit remitterade 2:ne motioner, väckta
den ena uti Presteståndet af doktor Josef Wallin och den andra uti Bondestån¬
det af Riksdagsfullmäktige!! Bengt Gudmundsson från Hallands län, uti hvilka mo¬
tioner hemställes, att kronomagasinsförvaltaren i Warberg Anders Öhrvall måtte
befrias från skyldighet att, enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts den 18
Oktober 1849 af Kongl. Majit fastställda utslag af den 24 Oktober 1848, med
930 R:dr 26 sk. 7 rist ersätta statsverket den förlust, som uppkommit derige¬
nom, att en från Warbergs kronomagasin till Götheborg i Juni månad 1843
sjöledes afsänd råglust af 275 tunnor 20 kappar vid framkomsten till Götheborg
befunnits så oduglig, att den såsom oanvändbar för kronans behof kasserades och
å auktion försåldes, hvarefter annan råg för kronans räkning anskaffades; till stöd
för hvilken framställning motionärerne anfört: att spanmålen, enligt hvad styrkt
blifvit, vid inlastningen i Warberg befunnits ulan annan anmärkning, än att den¬
samma, såsom inbergad under den regniga väderleken år 1844, var besvärad af
någon lukt; att densammas oanvändbarhet för kronans behof förorsakades deraf,
att den vid transporten legat utan skyffling flera dagar under den varmaste års¬
tiden sammanpackad i fartygets bolten; att den för statsverket uppkomna förlust
icke kunde Öhrvall annorlunda tillräknas, än att han å kronomagasinet efter ett
regnigt år emottugit sådan säd, som möjligen var underkastad försämring, för
hvilket förfarande han egt stöd uti Kongl, brefvet den 23 Januari 1777 och
Kongl, resolutionen den 19 Juli 1780, enligt hvilka räntegifvare icke kunna lör-
pligtas leverera annan säd, än som på deras hemman växer, samt alt afrad och
kronotionde-spanmål icke efter dess vigt, ulan efter tunnemått, uti god och ren¬
sad säd bör utgöras af sådan vext, som jorden å hvarje ställe af sig kastar, samt
14
Slals-Utskollcls Ullålande, M 130.
slutligen att, ehuru Kongl. Maj:t, uppå af öhrvall gjord underdånig nådeansök-
ning, medgifvit den lindring i afseende å ersättningsbeloppets liqviderande, att,
så vida borgen ställdes för summan, ärligen finge afbetalas ISO R:dr banko, tills
statsverkets hela fordran blifvit godtgjord, Öhrvall likväl, vid 77 års ålder, med
en åldrig hustru och upptagna barnbarn, befunne sig i så torftiga vilkor, att
förlusten af hans till förutnämnda belopp uppgående årslön skulle beröfva honom
all utsigt till bergning; på grund hvaraf allt det syntes motionärerne så väl bil¬
ligt som rättsenligt, ali Öhrvall från den honom ådömda ersättningen befriades.
Af tillgängliga handlingar har Utskottet inhemtat, att ifrågavarande rågparti,
som den 16 Juni 1845 från Warbergs kronomagasin inlastades å fartyg, för att
afgå till Götheborg, enligt Magistratens i Warberg förordnande besigtigades af
2:ne personer, hvilka intygat, att rågen varit försvarlig samt, ehuru besvärad af
lukt till följd af det regniga inbergningsvädret hösten 1844, likväl icke stabbrun¬
nen eller af sjelftagen värme sammanhängande; att rågen vid framkomsten till
Götheborg ytterligare undergått besigtning den 30 Juni 1845 af dertill förord¬
nade personer, hvilka funnit rågen vara behäftad med sur och unken lukt samt
besvärad af så kallad lyxa och bränne jemte ovanligt mycket damm, äfvensom alt
den undergått förskämning i fartyget till den grad, att den svårligen kunde blifva
användbar för kronans behof; samt att viglen på våglistan från Warberg, utgö¬
rande för hvarje fast tunna 12 L& 14 V> utvisade, det rågen från början va¬
rit ovanligt klen och ingalunda magasinsgild; att, sedan Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande i Götheborgs och Bohus län hos Kongl. Statskontoret gjort anmälan om
berörde förhållande samt Kongl. Statskontorets Advokatfiskals-embete uti memorial
af den 21 Augusti 1845 emot magasinsförvaltaren Öhrvall anmärkt, att han i
sin uppbörd emottagit och för statsverkets räkning utlemnat råg af så dålig be¬
skaffenhet, som den ifrågavarande, hade Öhrvall, uti häröfver afgifven förklaring,
bland annat, anfört, att han efter erhållen del af Kongl. Statskontorets cirkulär¬
bref af den 18 December 1842 icke uti magasinet emottagit någon räntespan-
mål, utan att dervid närvarande kronobetjent förklarat den vara räntegild och af
författningsenlig beskaffenhet, till bevis hvarom Öhrvall bilögat förklaringen 2:ne
af kronobetjente verificerade förteckningar, som i lika lydande exemplar äfven
skulle hafva åtföljt magasinsredogörelsen till Statskontoret; att, i anseende till den
ifrågavarande spanmålens oanvändbarhet för kronans behof, densamma blifvit, en¬
ligt Kongl. Statskontorets föreskrift, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i
Götheborgs och Bohus län försorg på offentlig auktion den 30 September 1845
försåld till ett pris af 7 R:dr 25 sk. banko tunnan, hvarefter annan råg för kro¬
nans räkning anskaffats efter ett pris af 10 B:dr 3 sk. tunnan; att enligt den
Stals-Utskoltets Utlåtande, JYs 130.
15
i allmänna magasinskonloret upprättade liqvid öfver den förlust, statsverket å
nämnde rågparti fått vidkännas, det belopp, som af Öhrvall borde ersättas, upp¬
gått lill 930 R:dr 26 sk. 7 rst. banko; att, sedan handlingar i målet blifvit från
Kongl. Statskontoret till Kongl. Kammarrättens behandling öfverlemnade, och
Kongl. Kammarrättens Advokatfiskals-embete å Öhrvall yrkat ej mindre ansvar
enligt 1 Kap. 42 § Rättegångs-balken för tjensteförsummelse, än ock att ersätta
statsverket den genom spanmålens »användbarhet för kronans räkning inträffade
förlust, har Kongl. Kammarrätten, efter det vittnesförhör blifvit så väl i Göthe¬
borg som Warberg anställde, genom utslag den 24 Oktober 4848 sig utlåtit,
att som 2:ne vittnen intygat, att, vid den besigtning, som den 16 Juni 4 845
blifvit i Warberg förrättad å ifrågavarande spanmål, densamma, hvilken då väl
icke varit stabbrunnen eller sammanhängande af sjelftagen värme, dock befunnits
unken och behäftad med lukt, samt 2:ne vittnen, hvilka besigtigat rågen vid an¬
komsten till Götheborg, intygat, att densamma, vid upphemtningen ur fartyget
befunnits utsvälld, behäftad med sur och unken lukt samt undergått bränning i
fartyget till den grad, att största delen deraf måst med jernskyfflar lossas från dess
sammanbrända stabbe; att rågens sammanbränning under transporten synbarligen
förorsakats deraf, att den samma en längre tid varit vanskött, samt att spanmå-
len dessutom varit besvärad af så kallad lyxa och bränne jemte ovanligt mycket
damm; alltså och emedan hvad sålunda blifvit utredt, icke vederlädes af de vitt-
nesintyg, som blifvit ingifne derom, att spanmålen under magasineringen i War¬
berg skall genom magasinsluekornes öppnande blifvit vädrad och åtskilige gånger
omskyfflad, samt magasinsförvaltaren Öhrvall icke gittat åstadkomma någon bevis¬
ning derom, att spanmålen vid utlevereringen från Warbergs kronomagasin varit
torr, strid och god, funne Kammarrätten, med tillämpning af 4 Kap. 42 § Rät¬
tegångs-balken, skäligt ålägga magasinsförvaltaren Öhrvall hvilken från sin upp¬
börd utlevererat spannemål, som icke varit magasinsgild, att den kronan genom
hans förvållande åbragte förlust, efter den af allmänna magasinskonloret uppgjorda,
till riktighet obestridd lemnade uträkning, med 930 R:dr 26 sk. 7 rst. ersätta;
men något ansvar derutöfver ansåg Kongl. Kammarrätten i detta mål icke böra
Öhrvall ådömmas.
Sedan detta af Öhrvall i underdånighet öfverklagade utslag blifvit af Kongl.
Maj:t den 18 Oktober 1849 i nåder fastställd!, samt Öhrvall i underdånighet
anhållit att af gunst och nåd antingen helt och hållet befrias från ersättande af
det honom ådömda beloppet, eller ock, om nådigt bifall dertill icke kunde lemnäs,
förunnas den förmån, att å ersättningssumman få göra årlig afbetalning med den
lön af 450 R:dr, som han å stat innehade, så har Kongl. Maj:t, som väl ej fun¬
16
Stals-Utskottets Utlåtande, J\' 130.
nit skäl att till större eller mindre del bevilja eftergift af det magasinsförvallaren
Ohrvall till ersättande ådörnda belopp, likväl, med afseende å förekomne bevekan¬
de omständigheter, i nåder förunnat honom den lindring i betalningen deraf, att,
derest han (ör hela ersättningsbeloppet 930 R:dr 26 sk. 7 rst. ställde sådan
borgen, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet pröfvades antaglig, han
då egde att denna summa successive godtgöra medelst erläggande ifrån och med
år 1850 af 150 R:dr banko årligen, intilldess hela ersättningssumman blifvit till
fullo gulden.
Vid öfvervägande af detta med hvad handlingarne i öfrigt innehålla, har Ut¬
skottet icke kunnat undgå att finna, det åtskilige förhållanden i afseende å detta
mål förekomma, hvilka, ehuru de icke kunnat i domstolsväg medföra Öhrvalls be¬
frielse från ersättningsskyldighet, likväl såsom billighetsgrunder synas förtjente af
synnerlig uppmärksamhet. Enligt hvad kändt är, var, till följd af den år 1844
inträffade regniga väderlek, den nämnde år skördade säd i allmänhet slö och
mindre väl inbergad; hvadan ock, uppå underdåniga framställningar derom, att
tillämpningen af föreskrifterne angående beskaffenheten af räntegild spannemål
skulle tillintetgöra möjligheten för de skattskyldige att spannemålen in natura le¬
verera, Kongl. Maj:t, uti nådige bref af den 29 November 1844 samt den 14
och 28 Januari 1845, förklarade, att, vid leverering in natura af 1844 års
spannemål uti Upsala, Nyköpings, Westmanlands och Stockholms län, densamma
(inge anses såsom levereringstid, såvida den befunnes rensad och efter äringens
beskaffenhet strid. Den af Öhrvall till Kongl. Statskontoret insända redogörelse
för den år 1845 till Warbergs kronomagasin inlevererade spanmål finnes vara
försedd med vederbörande Kronofogdes intygande om densammas riintegilda be¬
skaffenhet; och ehuru spanmålen, såsom mindre väl inbergad, varit mera än van¬
ligt underkastad försämring, da den vid transport sjöledes under den varmaste
årstiden legat 14 dagar sammanpackad i fartygets botten utan luftvexling och
utan att kunna omskyfllas, synes den likväl vid inlastningen icke hafva varit oan¬
vändbar för Kronans behof, enär försäljningspriset för den under transporten för¬
skämda säden kunnat vid den om hösten anställda auktionen uppgå till 7 R:dr
25 sk. tunnan.
Med afseende å dessa förhållanden och då genom utkräfvandet hos Öhrvall
af statsverkets ifrågavarande fordran denne ålderstigne tjensteman, hvilken med
familj befinner sig i torftiga vilkor, skulle betagas ali utsigt till framtida bergning,
har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del medgifva, att Kronomagasins-
för-
Slats-Utskollels Utlåtande, JVs 131.
17
förvaltaren öhrvall mä från den honom ådömda ifrågavarande er¬
sättningsskyldighet befrias; och torde, i händelse detta Utskottets
tillstyrkande af Rikets Ständer gillas, underdånig skrifvelse i äm¬
net böra till Kongl. Majit aflåtas.
Stockholm den 25 April 1851.
Reservation:
af Grefve Mörner, C. G.: »Utskottet har medgifvit, att någon juridisk rätt
till den ifrågasatta afskrifningen icke för Öhrvall finnes, men Utskottet har ansett
åtskilliga billighetsskäl tala för bifall till densamma. Vid bedömandet af dessa
sistnämnda har jag ansett mig böra söka upplysning huru Öhrvall fullgjort sina
åligganden såsom Magasinsförvaltare, och dervid inhemtat: att, enligt Kongl, bref¬
vet den 5 Augusti 1855, Öhrvall blifvit ålagdt att betala en anmärkningspost för
är 1831 uppgående till 782 R:dr 11 sk.; att han, på grund af anmärkningar
vid 1830 och 1831 års räkenskap, är vorden, genom Kongl. Kammarrättens ut¬
slag den 16 December 1836, dömd att gälda 121 R:dr 4 sk. 9 rst.; att Maga-
sinsdepartementet, genom resolution den 25 Maj 1842, förpligtat honom att för
anmärkt felaktighet vid 1838 års räkenskap utgifva 5 R:dr 38 sk. 3 rst.; samt
att Öhrvall fått sig genom Kongl, brefvet den 12 Juni 1848 ålagdt ersätta Kro¬
nan tillskyndad förlust utaf 289 R:dr 8 sk. 1 rst, Då det således icke nu är
första gången, som anmärkning emot Öhrvall förekommit, och jag dessutom uti
Kongl. Statskontoret inhemtat, att Öhrvall utaf det honom sednast ådömda ersätt¬
ningsbelopp redan under den 7 Februari detta år inbetalt 150 R:dr banko till
Hallands läns ränteri, har jag icke kunnat finna omständigheterne vara till den
grad ömmande för Öhrvall, att han borde berättigas att återfå hvad han sålunda
redan guldit, helst den af Stats-utskottet nu tillstyrkta eftergift dessutom, enligt
min tanka, kan gifva anledning till flera likartade anspråk från andra håll och
således bilda ett farligt prejudikat.»
M 131.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 April 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtandei anledning af väckta motioner om löneförhöjning
Högvördiga Presteslåndet har till Stats-utskottet remitterat 2:ne motioner,
väckta, den ena af biskop Hallström samt den andra af prosten Melander.
Bih. till B. St. Brot. 1830 & 1851. 4 Sami., 1 Afd., 2 Band.. 5 Haft. 3
18
Siats-Utskottets Ullålande, M 131.
Uti den förra af dessa motioner,! i hvilken biskoparne Holmström, Heurlin
och Bergman instämt, har blifvit anfördt, att sedan Rikets sednast församlade
Ständer, i underdånig skrifvelse den 20 Oktober 1848, förmält att de ansett, att
det borde såsom rättsenlig grundsats antagas, alt till befordran inom kyrkan ali
förhöjd tjenstårsberäkning matte, ju förr desto heldre, upphöra, samt i öfverens¬
stämmelse dermed hemställt, att ersättning för den mistade förhöjda tjenstårs-
beräkningen borde, i den mån behofvet påkallade, beredas i ökade löneförmåner
genom statsanslag, vore det en pligt att bidraga dertill, att detta Rikets Ständers
af Kongl. Majit sedermera under den 26 Oktober nästlidet år godkända beslut,
ju förr desto heldre till verkställighet befordrades; hvadan motionären, bland annat,
derom Utskottet i sammanhang med yttrande om reglering af anslagen under 8:de
hufvudtiteln sig utlåtit, föreslagit att fångpredikanterne vid länshäktena och rikets
straffanstalter måtte under förbehåll af den förhöjda presterliga tjenstårsberäk-
ningens upphörande erhålla sådan lönetillökning att deras hela sammanslagna lön
uppgår till 600 R:dr Banko.
Uti den sednare af ifrågavarande motioner har prosten Melander, med hvil¬
ken doklorerne Säve, Sandberg och Abr. Nordström samt prostarne Tellbom och
Eurén sig förenat, begärt, att då fångens religiösa undervisning är den säkraste
grundval, på hvilken hans förbättring måste stödja sig, och den rot, ur hvilken
all pånyttfödelse måste utgå för att ega friskhet och bära goda frukter, de vid
cellfängelserna anställde predikanter måtte såsom minimum tilldelas i årlig lön
1000 R:dr Rgs, emot vilkor att den förhöjda tjenstårsberäkningen upphör samt
att ingen annan befattning får med fångpredikants-sysslan förenas. Med detta arf¬
vode trodde motionären att dessa maktpåliggande befattningar aldrig skulle sakna
fullt skicklige sökande, de der af inre drift kände sig uppmanade att på denna
gren af den inre missionen uppoffra sina själs- och kroppskrafter. För beredande
af en sådan löneförbättring erfordrades, utöfver hvad redan vore anvisadt, en
summa af 7,700 R:dr, som motionären föreslagit måtte beviljas.
Som Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 26 Oktober nästlidet år be¬
slutat och förordnat, att ali förhöjd presterlig tjenstårsberäkning, som på grund af
allmänna författningar eller serskilda nådiga resolutioner ännu vore med vissa
tjenster förenad, kommer att, utan undantag, upphöra, då nuvarande innehafvare
från dessa tjenster afgå, samt Kongl. Majit tillika i nåder förklarat, att, i afseende
på den ersättning, hvilken för nämnde förmån kan anses böra genom ökade löne-
vilkor beredas, Kongl. Majit ville serskilda beslut meddela, för så vidt ifråga¬
varande tjenstemän af staten eller allmänna inrättningar aflönades, finner Utskottet,
då en del af hvad med motionerne åsyftats, eller den förhöjda tjenstårsberäknin-
‘Slals-Utslioltels Ullålande, M 152.
19
gens upphörande, redan vunnits, samt ersättningen derför kommer att af Kongl.
Maj:t vid hvarje serskildt fall pröfvas, sig böra hemställa,
att motionärernes berörde framställningar icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
JfS 132.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 April 1851, kl. 10 f. in.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om förhöjda löneför¬
måner åt Fångvårdsstyrelsens emhets- och tjenstemän.
(U. A.)
I anseende dertill, att, uti det vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition om stats¬
verkets tillstånd och behof bilagde Statsråds-protokoll öfver Justitie-departements-
ärenden för den 13 November förlidet år, ordagrannt vore intaget det af fångvårds¬
styrelsens ordförande ensam beslutade förslag till stat för fångvården i riket, men
deremot de från ordförandens beslut skiljaktige förslag, som af embetsverkets
ledamöter afgifvits, blifvit uteslutne, hade Herr Cederschiöld, R. T., uti ett hos
Högh Ridderskapet och Adeln afgifvet och till Stats-utskottet remitteradt memo¬
rial föreslagit, att aflöningen för fångvårdsstyrelsens embets- och tjenstemän måtte,
derest den anses böra af Rikets nu församlade Ständer fastställas, varda bestämd
till likhet med den, som nyligen blifvit fastställd för Krigs-kollegium och Stats¬
kontoret samt general-tullstyrelsen, med hvilket sistnämnde embetsverk fångvårds¬
styrelsen, såsom varande derefter organiserad, hade mesta likhet.
Enligt hvad omförmälde Statsråds-protokoll innehåller, har Kongl. Maj:t, vid
pröfning af förberörde förslag till stat för fångvården, i nåder förklarat, att fång¬
väsendet inom riket icke kunde, medan utvecklingen af fängelsesystemerne flere¬
städes ännu fortginge och den vidare erfarenheten således måste komma att leda
till bättre och säkrare bestämmelser än hitintills, anses befinna sig på den stånd¬
punkt att slutliga organisationen af så väl sjelfva styrelsen, som den vid straff-
och ransakningsfängelserna erforderliga personal nu skulle kunna ändamålsenligen
företagas och så verkställas, att icke många väsendtligare ändringar inom kort tid
blefve nödige, samt i allt fall på Kongl. Maj:ts nådiga beslut vore beroende en
serskild fråga om ny instruktion för fångvårds-styreisen, hvars sammansättning
följaktligen kunde komma att undergå förändring, och vid dessa förhållanden det
vore angeläget, att ökade utgifter på bestämd stat, så vidt ske kunde, undvekes,
20
Stats-Ulskotlets Utlåtande, JVs 155.
hvadan ock Kongl. Maj:t icke ansett lämpligt, att för Rikets nu församlade Ständer
framlägga förslag till fast arfvodes- och löningsstat för embets- och tjenstemännen
samt vaktbetjeningen vid fångvårdsstyrelsen eller fångvårdsanstalterne.
Då Stats-utskottet icke heller funnit sig föranlåtet att vid regleringen af ut-
gifterne under riks-statens 2:dra hufvudtitel göra någon framställning i den syft¬
ning, som uti ifrågavarande motion förutsattes, hemställer Utskottet,
att samma motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
M 133.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 April 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, om befrielse för rust¬
hållare från shjldigheten atty under krig, remontera och
ersatta utredningspersedlar.
(U. A.)
Riksdagsfullmäktigen från Christianstads län, Per Påhlsson, har, uti ett till
Stats-Utskottets handläggning remitteradt memorial, fästat Rikets Ständers upp¬
märksamhet på angelägenheten deraf att rusthållarne vid de indelda kavalleri-
regementerne erhöllo befrielse från dem åliggande skyldighet att, under krig, er¬
sätta förluster af hästar, beklädnads-, bevärings- och utredningspersedlar, och,
under åberopande af de skäl, som af honom vid föregående riksdagar i detta ämne
blifvit andragna, yrkat att berörda skyldighet nu mätte upphöra; hvarjemte mo¬
tionären öfverlemnat åt Utskottet att föreslå huru under tiden med augments-
räntorna borde förhållas.
Denna fråga har vid (lera föregående riksdagar utgjort föremål för Rikets
Ständers öfverläggningar. Redan vid 1840 års riksdag anhöllo i underdånighet
Rikets Ständer, att, med hänsigt dertill att de dryga och kännbara kostnader,
som genom krigstillfälligheter uppkommande förluster så väl af hästar som af om-
förmälda persedlar ofta tillskyndade enskilde rustande, skulle lättare bäras i den
mån de jemnare fördelades, Kongl. Majit måtte låta höra vederbörande rusthållare,
huruvida de skulle vilja ingå den öfverenskommelse sins emellan, att, vid infal¬
lande
Slats-Utsknllels Utlåtande, M 133.
21
lande krig, från krigets utbrott, en för alla och alla för en, proportionaliter an*-
svara för den skada, som kunde träffa regementets eller korpsens hästar, bevä-
rings-, remtygs- oell utredningspersedlar m. m., eller om rusthållarne heldre ön¬
skade att staten, emot en viss årlig afgift af dera till kronan, öfvertoge ansvaret
för ersättningen af så väl hästar som persedlar, i hvilket fall det likväl skulle
åligga staten att vid krigets slut hålla både de förra och de sednare i tjenstbart
och dugligt skick de rustande tillhanda, samt derefter för Rikets Ständer fram¬
lägga förslag till beredande af den ändamålsenligaste och således för de rustande
minst betungande utvägen till sådan ersättning. På grund häraf behagade ock
Kongl. Majit vid påföljande riksdag uti aflåten nådig proposition föreslå Rikets
Ständer, att, med undantag af Jemtlands hästjägarekorps och Röhus läns rege¬
mentes södra bataljon, med hvilka serskilda förhållanden egde rum, rusthållarne
vid öfriga rusthållsregementen och korpser i riket måtte vid utlysta sammankom¬
ster erbjudas att ingå öfverenskommelse^ samtliga rusthållarne vid de beridna re-
gementerna och korpserna serskildt och samtliga rusthållarne vid de afsuttne
serskildt, att, efter en andel, som kunde på hvarje rusthåll belöpa, icke allenast
ersätta alla förluster i hästar eller persedlar, som under krigstjenstgöring kunde
för de i öfverenskommelsen deltagande rusthållen inträffa, utan ock under tiden
för persedlarnes underhåll ansvara. Rikets Ständer biföllo högstberörde nådiga
förslag, men anhöllo tillika underdånigst, att, derest allmänna föreningar till er¬
sättande af i krig inträffande förluster och skador å hästar och rustningspersedlar
mellan rusthållen vid de beridna regémenterna och korpserna samfäldt och rust-
hällen vid de afsuttna samfäldt icke kunde tillvägabringas, Kongl. Majit måtte
täckas till de rustande, regements- och korpsvis sammankallade, låta ånyo fram¬
ställa förslag till dylika föreningars afslutande inom hvarje regemente och korps
serskildt. Sedan vid hällne sammanträden med vederbörande rusthållare desse i
allmänhet icke velat antaga någotdera af de framställda förslagen, ansåg Kongl.
Majit frågan härom böra förfalla, men, med afseende å förloppet vid de för de
rostandes hörande sednast hållna sammankomster med 2:dra lifgrenadier-regemen-
tet och Westgötha regemente, behagade Kongl. Majit under den 16 Mars 1847
i nåder förklara, att så framt rusthållarne vid dessa regementer träffade öfverens-
kommelser, att enhälligt för någotdera regementet antaga det sednare af förslagen,
Kongl. Majit ville, efter underdånig anmälan derom, frågan, i hvad dem rörde, ånyo
till pröfning företaga.
Vid sistlidne Riksdag väcktes äfven inom hedervärda Rondeståndet motioner,
åsyftande befrielse för dessa rustnirigsskyldigheter, men dessa förslag afstvrktes af
Bih. lill R. St. Prot. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 Åfd„ 2 Band,, 3 Haft. 4
22
Siats-Utskottets Utlåtande, Jtä 135.
sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, som, enär
en sådan skyldighet blifvit i rusthålls-kontrakterne bestämd, ansågo befrielse der¬
ifrån destomindre böra medgifvas, som sådant skalle orsaka en betydlig utgift för
statsverket, och rusthållarne, genom åtnjutande af de dem anslagna jordeboks-
och mantalsräntor, hade i allmänhet ersättning för rustningens bestridande; hva¬
dan, och då rusthållarne derjemte icke velat antaga de förslag, som, till bere¬
dande af lindring uti ifrågavarande ersättningsskyldighet, blifvit, på sätt nämndt
är, till dem framställde, Utskotten hemställde, att motiouerna måtte få förfalla.
Denna hemställan gillades af Rikets Ständer; och enär några förändrade förhål¬
landen sedermera icke inträffat, som skäligen kunnat gifva Stats-Utskottet anled¬
ning att tillstyrka Rikets Ständer att frånträda sitt i förevarande ämne så nyligen
fattade beslut, hemställer Utskottet,
att Per Pälssons motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 25 April 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 18S1.
Stats- Utskottets i tlåtande, N:o 134
1
M:o 134.
Ank, fill Exp.-Utsk. <]. 30 April 1851, kl, 10 f. m.
tillåtande, i anledning af väckt motion, om anslag af all¬
männa medel för uppförande af en fängelsebyggnad vid
Qvistrum.
V. A.
Åf den anledning att, vid hållet sammanträde med tingshusbyggnadsskyldige hem¬
mans egare inom Tange, Stångenäs, Sörbyggdens och Lahns häraders domsaga i Göthe¬
borgs och Bohus län, för öfverläggning om nybyggnad af domsagans gemensamma härads-
fängelse vid Qvistrum, det ansetts nödigt att å nämnde ställe uppföra en fängelsebyggnad,
vida större, ari'som erfordrades för hysandet af häradets egna brottslingar, vanligen en¬
dast utgörande 8 ä 10 personer och orsaken härtill vore, att nattherberge oftast måste
lemnäs i^ Qvistrum at alla från både norra och södra delarna af länet kommande, stundom
ganska betydliga fångtransporter, har Riksdagsfullmäktige!! från nämnde län, Olaus Eriks¬
son, uti ett inom hedervärda Bonde-slåndet afgifvet och till Stats-Utskottet remitteradt
memorial, enär det vore billigt att staten vid detta byggnadsföretag komme häraderne till
hjelp, föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa nödiga medel för uppförande af ett hä-
radsfängelse vid Qvistrum, försedt med 12 celler, nödige vaktrum, vedbod m. m. \ hvar¬
emot häraderna ville åtaga sig, alt med inventarier förse ifrågavarande byggnad och den¬
samma framgent vårda och underhålla.
Vid 1840—1841 årens riksdag beviljade Rikets Ständer ett anslag af 100,000 rdr för
uPpbyggande af häradshäkten, och då det således beror på Kongl. Majit att använda de å
detta anslag ännu befintliga tillgångar för uppförande af dylika fängelser, der Kongl.
Bih. till 11. St. Prof. 1850 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2$ Häft. 1
2 Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 135.
Maj:t finner sådana företrädesvis vara af behofvet påkallade, hemställer Utskottet
att förevarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 25 April 1851.
\:o 135.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 April 1851, kl. 10 f. Bi,
Utlåtande, i anledning af vackt motion, om anslag af all¬
männa medel till byggnadshjelp vid de mindre Kommini-
str atur erne.
V. A.
Under erinran derom, att en ibland de största tyngder, som hvila på Komministratu-
rerna och försvåra utvägarne för innehafvarnes sorgfria bergning, vore den skyldighet, som
ålåge dem, att sjelfve bygga och underhålla sina boställen, och då de flera förslag, som
till afhjelpande eller lindring af denna svårighet, blifvit väckta, hvarken vunnit understöd
eller framgång, såsom hufvudsakligen åsyftande att öfverflytta en del af församlingarnes
byggnads- och underhålls-skyldighet vid pastorsboställena till komministrarnes boställen,
bar lektor Wallman, uti en inom Högv. Preste-ståndet väckt och till Stats-utskottet re¬
mitterad motion, enär det icke vore att hoppas, att församlingarne skulle ytterligare vilja
åtaga sig någon sådan skyldighet, såsom den enda utväg, hvilken för närvarande syntes
erbjuda sig att åtminstone till någon del vinna ändamålet, föreslagit: l:o att inom hvarje
stift måtte bildas en byggnadsfond, hvaraf årliga räntan borde användas till byggnadshjelp
vid de mindre komministralurerna; och 2:o att, då den behållna inkomsten vid lediga
komministers-tjenster vanligen är ganska ringa, Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt stats¬
bidrag af 1000 rdr banko för hvarje stift lill denna fond.
Stats-Ut^kottets Utlåtande, N:o 138. 3
Lika med motionären finner Utskottet den för de i allmänhet svagt aflönade kommi-
nistrarne nu gällande förbindelsen, att sjelfve bygga och underhålla deras boställen, vara
för de fleste af dem serdeles betungande; men då Utskottet anser statsverket icke böra
betungas med sådan utgift, som har blifvit ifrågaställd, hemställes att motionärens fram¬
ställning
icke må föranleda till någon Rikets Ständers ålgård.*
Stockholm den 25 April 1851.
.Vo 136.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 April 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts till Rikets Ständer
aflåtna nådiga skrifvelse, angående dispositionen af de 1848
års Krigsrustnings-fond tillhörande persedlar, som blifvit i
Stockholms utredningsförråd inlemnade.
V. .4.
Hos Kongl. Maj:t har Krigs-kollegiutn i underdånighet anmält, att kollegium, till åt¬
lydnad af Kongl. Maj:ts i nådigt bref den 30 Oktober 1849 meddelade befallning, låtit *
Stockholms utredningsförråd till vård och redovisning intaga de persedlar, hvilka, dels j
följd af den genom nämnda nådiga Bref kollegium anvisade ersättning för utur förråden
till armé-korpsen i Skåne och på Fyen år 1848 utlemnade förnödenheter, dels såsom för
1848 års krigsrustningar serskildt anskaffade, borde anses såsom Krigsrustnings-fondens
tillhörighet; äfvensom att kollegium, uppå framställning af det för krigsrustningarne tillför¬
ordnade, numera upplösta General-krigskommissariatet, jemväl förordnat om intagande i
Stockholms utredningsförråd af de effekter, hvilka dels för bemälde kommissariats samt dek
för General-intendentens och honom underlydande tjenstemäns behof blifvit upphandlade.
4 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 137.
Vid sådant förhållande har Kongl. Majit uti till Rikets nu församlade Ständer atlåten
och af samtliga Riksstånden till Stats-utskottet remitterad skrifvelse behagat till Ständerna
öfverlemna att besluta, huruvida ifrågavarande persedlar, hvarå uppgift oeh förteckning blif¬
vit den nådiga skrifvelse!! bifogade, skola försäljas och försäljningsmedlen till Riksgälds¬
kontoret ingå, eller om icke persediarne fastheldre må, enär deras afyttrande sannolikt
kommer att medföra förlust för statsverket, anslås till utredningsförrådets förstärkande.
Lika med Kongl. Majit anser Utskottet att ifrågavaranda persedlars försäljning skulle
för statsverket medföra förlust, och tillstyrker derför,
Rikets Ständer besluta, att berörde persedlar må i enlighet med
Kongl. Maj:ts nådiga förslag, till utredningsförrådets förstärkande
anslås.
Stockholm den 25 April 1851.
\:o till
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 April 1851, lil. 10 f. m.
Itlålande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition>
angående åtskilliga för del nybildade artilleri-batteriet i
Norrland ifrågakomne ökade utgifter.
V. A.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i anledning af Kongl. Majits nådiga förslag,
att, för u|iprättande af ett till de norra orternes i riket försvar behöfligt ansedt batteri värf¬
vad! fotartilleri, sorn borde beslå af en kapten, 2 subaltern-otTicerare, 3 underofficerare och
43 man konstaplar, trumpetare och artillerister, samt förläggas antingen i Umeå eller Her-
Slats- Utskottets Utlåtande, N:o 137. 5
nösand, nödige medel, förslagsvis beräknade för batteriets första uppsättning till omkring
8,000 r:dr och för detsammas årliga underhåll ni. m. till 6,695 r:dr 10 sk. allt banko,
måtte af dertill uppgifna tillgångar vara anvisade, jemlikt underdånig skrifvelse den 15 Mars
1848 funnit skäligt, alt, med bifall till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, medgifva, att
kostnaden för ifrågavarande artilleribatteris första uppsättning samt årliga afgifter för dess
aflöning finge bestridas, dels med vakansafgifter för de rolar i Norrbottens län, som till
underhåll af en artilleritrupp hållas vakanta, och dels af Norrbottens hästjägare-sqvadrons
fond äfvensom öfriga årliga kostnader för den nya truppen, såsom till dess inqvartering och
förseende med ved och lysningsämnen samt till lega och fourage för exercishästarne, utgå
af de till lika beskaffade utgifter afsedda anslag under riksstatens 4:de hufvudtitel ; så har
Kongl. Majit uti till Rikets Ständer under den 31 Januari aflåten nådig proposition beha¬
gat tillkännagifva, alt Kongl. Majit, af militära skäl, funnit lämpligast, att till förläggnings¬
ort för det nya artilleribatteriet utse staden Hernösand, hvarest äfven batteriet, som under
förlidet år blifvit uppsatt, är vordet förlagdt. Uppsättningens verkställande hade dock er¬
fordrat åtskilliga utgifter, hvilka dels uti första planen till batteriets blifvande organisation
ej tagits i beräkning och dels icke kunnat förutses, såsom föranledda af lokala förhållanden
å förläggningsorten, nemligen tillökad anvärfningssumma, som beräknats under förutsättning
af blott 3 i stället för 6 års kapitulation, till anskaffning af vissa nödiga befunna beklädnads
och andra parsedlar, för den till större delen i Stockholm anvärfda truppens jemte materi¬
altransport till Hernösand; lill inköp af lämpligt exercisfält för batteriet; för uppförandet af
en ändamålsenligare ammunitionsbod än den föreslagna, samt till anskaffande af erforderliga
inventarie-persedlar för cn af behofvet påkallad matinrättning för manskapet; i följd af hvil¬
ket allt utgifterna för det nya batteriets uppsättning i sjelfva verket uppgått till ett sam-
manräknadt belopp af 9,842 ridr 34 sk. banko, som, enligt Kongl. Majits serskilda beslut
fått utgå af ofvanämnde utaf Rikets Ständer för ändamålet anvisade fond och hvartill ytter¬
ligare kommer den ännu ej till ziffran kända kostnaden för reparation och inredning till
tygbod af det så kallade öfre magazinshuset vid Hernösand, hvilket, såsom för statsverket
nu mera obehöfligt, blifvit till nämnde behof åt batteriet upplåtet. I afseende åter på ut¬
gifterna för batteriets årliga underhåll, så har Kongl. Majit, enligt bvad den nådiga propo¬
sitionen innehåller, pröfvat skäligt, att utöfver den till utgående frånNorrbottens hästjägare-
sqvadrons fond uti batteriets stat bestämda summa 4,985 ridr 18 sk. tills vidare bevilja föl¬
jande belopp nämligen :
6 S/a/s- Utskottets Utlåtande, N:o 137.
tillökningsarfvode ät batteriets befälhafvare, hvartill, enär någon kapten icke vid Svea
artilleri-regemente, hvartill batteriet hör, fanns disponibel, mäst beordras en löjtnant, hvil¬
ken, i anseende till den i Hernösand rådande dyrhet å lifsförnödenheter, ansetts icke kunna
med det i staten för batterichefen bestådda arfvode 300 r:dr, utom lönen vid regementet,
der hafva sin bergning R:dr B:ko 200: —
Tillökning i manskapets uti staten till 6 sk. bestämda kontanta aflöning
å 2 sk. per man om dagen, likaledes föranledd af den höga lefnads-
kostnaden, tillhopa ,, ,, 318: 46.
Förhöjning utöfver statspriset 6 r:dr per tunna å den, underbefäl och
manskap bestådda brödspanmål, som skall in natura tillhandahållas,
förslagsvis „ „ 336: —
Tillökning i beklädnadsanslaget i och för de å beklädnadsstatcn tillkom¬
na persedlar, förslagsvis . . . . , „ „ 62: —
Till hyra för batteriets rustkammare ,, ,, 50: —
,, för ett arrestrum „ „ 50: —
Skjutsersättning och traktamente under resan från Stockholm till Hernö¬
sand och tillbaka åt de för batteriet afsedda 2:ne subaltern-olTicerare,
hvilkas tjenstgöring derstädes Kongl. Maj:t föranlåtits att med hänse-
• ende till svåiigheten för dem att med innehafvande ringa löner sig å
förläggningsorten ständigt uppehålla, tills vidare inskränka till exercis¬
tiden förslagsvis „ „ 220: —
Traktamente för 3:ne månader åt den subaltern-officer som under den
tid batteri-befälhafvaren njuter semester, måste vid batteriet tjenstgöra „ ,, 68: 21
Till underhåll af de för manskapets matinrättning inköpte husgerådsper-
sedtar samt till anskaffande af nödig kokved „ ,, 100: —■
Arfvode för den läkare, som bestrider sjukvården vid batteriet ... „ „ 50: —
eller tillhopa B:ko K:dr 1,455: 19.
hvilka tillökningar för närvarande af krigskollegium förskottsvisvis utbetalas af under händer
egande medel: och då Kongl. Maj:t funnit alla dessa utgiftsposter vara för de uppgifne än^
damålen oundgängligen behöflige, har Kongl. M»j:t uti dess högstberörde proposition af Ri¬
kets Ständer nu äskat, att desamma måtte varda på batteriets stat uppförda och för så väl den
förflutna sorn kommande tiden anvisas till utgående från Norrbottens hästjägare-sqvadrons-
SlUts-Utskottets Utlåtande, N:o 138. 7
fond, hvilken dertill lernnade full tillgång, äfvensom att vid sådant förhållande, al nämnde
fond jemväl finge utgå ej mindre de lönetillökningar, som på grund af Kongl. Maj:ts uti
dess nådiga proposition orri statsverkets tillstånd och hehof, derom gjorda framställning kun¬
de af Rikets Ständer för batteriets subaltern-officerare och styckjunkare varda medgifna, än
ock hvad utöfver i stat redan bestådda anslag erfordrades till bekostande af medikamenter
åt sådane batteriets sjuke, som i kasernen vårdades.
Som Utskottet lika med Kongl. Maj:t funnit ifrågavarande tillökade utgifter för artilleri¬
batteriet i Norrland vara af behofvet oundgängligen påkallade, samt Utskottet tillika inhem¬
ta! af Rikets .ständers år 1849 församlade Revisorers berättelse, att Norrbottens hästjägare—
sqvadrons fond under revisions-åren tillväxt och lemnar tillgång till bestridande af merbe-
rörde utgifter, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständers bifall å hvad Kongl. Majit i förevarande
hänseende föreslagit.
Stockholm den 25 April 1851.
\:o i:i§
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 April 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhåltne återremisser å Stats¬
utskottets betänkande N:o 67, angående indragning af
Wermlands Fältjägare-regemente.
V. A.
Förenämnde betänkande, uti hvilket Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer, dels att till
Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan, att Wermlands Fältjägare-rege¬
mente måtte successivt indragas, samt de derigenom blifvande besparingar komma stats¬
verket till godo, dels att vid nu uppgörande statsreglering fortfarande uppföra det å gäl¬
lande riksstat för regementet upptagna anslag 25,684 rdr 16 sk., har blifvit bifallet af Bor¬
8 Stals- Utskottets Utlåtande, N:o 138.
gare- och Bondestånden, men deremot återremitteradt af Ridderskapet och Adeln samt
Presteståndet. Af de ledamöter, som inom sistnämnde 2:ne riksstånd yrkal återremiss är,
såsom skäl derför, hufvudsakligen anfördt, att utskottets motiver icke öfverensstämde med
konklusionen; att utskottet icke gjort sig noga reda för hvad som menades med en ra
tionel organisation eller hvad som vore detsamma, afvägt förhållandena emellan de tre
hufvudvapnen, infanteri, artilleri och kavalleri, icke efter granskning af vår militär organisa¬
tion och med afseende å våra egendomliga förhållanden, kommit till den åsigt, att infan¬
teriet ägde för mycket lätta trupper och att man derför kunde indraga ifrågavarande jä¬
gare-regemente, utan hade utskottet brutit sig en ny väg, hittills okänd för dem, som
gjort det militära till sitt lelnadsyrke, på hvilken utskottet kunnat, utan att pröfva förhål¬
landet emellan linie och lätta infanteriet, samt utan att granska förhållandet emellan stam
och beväring, föreslå indragning af 600 man jägare; att utom meranämnde regemente fun¬
nes i Sverige ej mer än circa 2,100 man jägare, nemligen Wester- och Norrbottens jä-
gare-korpser, å tillsammans 943 man och Jemtlands regemente, å 556 effektivt manskap,
hvadan alltså jägarne eller lätta infanteriet utgjorde, om stammen beräknas till 34,000 man,
circa 6 procent af stamtrupperne och derest stam och beväring gemensamt upptages till
115,000 man endast circa 2 procent af arméen; att icke något land ägde ett så ringa antal
lätta infanteritrupper, och enhvar, äfven de med de mest elementära kunskaper i krigsyr-
ket torde kunna inse, att i ett så kuperadt land sorn Sverige, det ej kunde vara med
statens fördel öfverensstämmande, att, utan förändring i de öfriga militära dispositionerna,
vidtaga en förändring i detta truppslag; att de anmärkningar, som blifvit gjorde emot man¬
skapets vid Wermlands Fältjägare-regemente uppförande numera saknade all befogenhet,
emedan, i följd af vederburandes nitfulla bemödanden ett förbättradt förhållande i detta
hänseende på sednare åren inträdt, äfvensom manskapet, med få undantag, hade stadig
årstjenst, hvarifrån ledighet af husbönderna lemnades för den korta tid vapenöfningarne
påstode; att utskottet förbisett att då oftanämnde regemente uppsattes funnes icke någon
beväring och således icke eller något behof att då ega en bildad stam i och för denna
beväring, men hvilket nu vore en sak af största vigt att fästa sig vid, så vida man tänkte
på landets sjelflorsvar; samt slutligen att Wermlands Fältjägare-regemente vore det som
kostade minst uti hela arméen samt dessutom vid krigstillfällen sig synnerligen utmärkt,
hvadan det skulle vara både den största misshushållning och oklokhet att indraga detsamma.
Då,
Stats-Utskottets Utlåtande, B: o 139. 9
Da, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, 2:ne Riksstånd bifallit Utskottets ifrågavarande
belänkande,
har Utskottet funnit sig böra detsamma vidblifva.
Stockholm den 25 April 1651.
V.O 1 £9.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 30 April 1651, hl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af crhållne återremisscr å Statsut¬
skottets betänkande N:o 71 angående af majoren Bennich
sökt ersättning för innehafde häst hemmanräntor vid f. d.
Westg otha kavalleri-regemente.
U. A.
Enligt aflåtne protokolls-utdrag hafva Borgare- och Bondestånden till Statsutskottet åler-
remitti rat dess under N:o 71 afgifue betänkande, deruti Utskottet hemställt, att Rikets Stän¬
der ville medgifva att cn summa af 5,982 r:dr 43 sk. 5 r:st må till majoren Bennich från
riksgäldskontoret utbetalas såsom ersättning för de lill lojtnantsbeställningen vid första ma¬
jorens sqvadron af f. d. Weslgötha kavalleri-regemente anslagne och honom såsom kapten
vid samma regemente för åren 1822 till och med 1840 tillkommande hästhemmansräntor.
Såsom anledning till den bev iljade återremisseu är uppgifven, att majoren Bennich,
äfven om han inom rätt tid väckt anspråk på ifrågavarande ersättning, icke varit berälfigad
till erhållande af större eller mindre del deraf, för hvilken åsigt velat hemta stöd deraf
att, vid i Kammarrätten verkställd ytterligare granskning af Weslgötha regementes aflö-
nings-räkningar för åren 1839 med 1848, anmärkningar blifvit gjorda derom, att till åt¬
skilliga officerare vid f. d. Weslgötha kavalleri utbetalls såsom godlgörelse för mistade
hästhemmansräntor, ej mindre än 90,000 rdr, att en sådan misshushållning egt rum, hade
skett i följd af oriktig tolkning utaf de i ämnet den 2 April och 20 December 1811 ulfär-
Bih. till R. St. Prof. 1850 §f 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. sf Höft. 2
10 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 139.
dadé Kongl, bref, emellan hvilka en motsägelse förmenats oga rum, enär i det förra stad¬
gades ''att de af regementets stab och befäl, som egde till sina löner hästhemmansränter
anslagna borde dervidfjkbibehållas, äfven i den händelse de inom Weslgtftha regemente
till högre grad befordrades, der de alltid skulle förblifva i besittning af de hästhemmans-
räntor, som de vid regementets afsittning innehaft, men så snart någon af dem på
livad annat sätt som hälst afginge, skulle nämnde räntor, eller så mycket af den
vakanta indelningen som deremot svarade, för den öfriga bestämda vakanstiden till Kongl,
Majit och Kronan indragas; hvaremot uti det sednare Kongl, brefvet åter förekom¬
mer, att som Kongl. Maj:t funnit lämpligt, att en viss tid bestämdes för hästhemmans-
räntornas åtnjutande, förordnade Kongl. Majit, alt meranämnde räntor finge i 10 år,
räknadt från och med 18)1 års början, bibehållas af alla de officerare vid ifrågava¬
rande regemente, som] under denna tid taga afsked, till annan tjenst transpor-
terades eller med döden afginge $ viljande Kongl. Majit i öfrigt tillåta, att de office¬
rare, som utöfver denna tid fnrtforo i Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst finge dessa
räntor bibehålla.
Af dessa stadganden Jiar Tden slutföljd velat dragas alt majoren Bennich, som år
1816 erhöll afsked från regementet och transporterades till annan beställning i arméen,
bordt med 1821 års slut afträda hästhemmansräntorna.
Då, enligt hvad Utskottet tillhandakomne handlingar innehålla, berörde i detta äm¬
ne gjorde anmärkningar blifvit af Kammar-rätten, genom resolution ex incomrnunicato
den 28 Maj 1850 afslagne, samt Kongl. Majit, i anledning af deröfver förd klagan
den 3 påföljde September, densamma ogillat, lärer, på omförmälda anmärkningar något
afseende icke|kunna fästas, helst de embetsmyndigheter, hvilka öfver majoren Bennich*
ansökning att utbekomma den af honom fordrade ersättning, ansett något annat hinder
deremot icke möta än den försutne prescriptionstiden.
På grund häraf och enär 2;ne Hiks-stånd bifallit Utskottets ifrågavarande betänkande,
anser Utskottet sig böra detsamma vidblifva.
Stockholm den 25 April 1851.
STOCKHOLM. Östlvnd & Berling, 1851.
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o HO.
1
N:o 140.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Maj 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående ersättning för omkostnader, i an¬
ledning af Deras KK. JIJI. Kronprinsens och
Ivronprinsessans förmälning.
(U. A.)
Sedan Riksmarskalks-embetet uti underdånigt memorial af den 29 sistlidne
Januari anmält, att räkenskaperna öfver de, i anledning af DD. KK. HH. Kronprin¬
sens och Kronprinsessans förmälning, erforderliga utgifter blifvit afslutade och att de
i sådant afseende bestridda omkoslnader uppgått till följande belopp, nemligen:
samt bemälde embete, jemte tillkännagivande, att berörde kostnader blifvit afKongl.
Maj:ts hofförvaltning förskjutna, tillika hemställt, att Kongl. Maj:t måtte täckas att,
i öfverensstämmelse med hvad vid föregående likartade tillfällen egt rum, af Rikets
nu församlade Stander äska ett anslag, motsvarande ofvannämnda af hofförvaltningen
förskottsvis utbetalda summa; så har Kongl. Maj:t, uti till Stats-utskottet den 1
Februari detta år aflåten nådig skrifvelse, föreslagit Rikets Ständer att anvisa föie-
nämnda summa, 161,508 r:dr 13 sk. 3 rst, som åtgått för inredningen af DD. KK. HH.
Kronprinsens och Kronprinsessans våning i Kong), slottet, samt för bosättning och
Hill. till ti. St. Prut. 1850 $ 1851. 4 Sami., 1 A/d., 2 B:d, 5 Hält.
a) Bosättningskostnad
b) Förmälningskostnad
161,508: 13. 3.
21,861: 40. 3.
110,420: 3. 2.
30,896: 17. 10.
46,952. 19. 8.
c) Uppsättning af stallet
d) Resekostnad . . .
e) Serskilda kostnader .
eller tillsammans Banko R.dr 371,638: 46. 2;
2 Stdts-Ut.skolteki Utlåtande, N:o HO.
anskaffande af sådane inventarie-persedlar, hvilka finnas i behåll och äro att anse
såsom statens tillhörighet; hvarjemte Kongl. Maj.t täckts förklara, det Kongl. Majit
vore sinnad att Sjelf vidkännas de ofvan under Litt. b, c, d och e omförmälde ut-
giNs-posler, uppgående till ett sammanräknadt belopp af 210,130 ridr 32 sk. 11 rst.
Utskottet tillstyrker
Rikets Ständer att bifalla förbeiörda af Kongl. Majit äskade anslag att
med 161,508 ridr 13 sk. 3 rst från Riksgälds-koutoret utgå.
Stockholm den 17 April 1851.
STOCKHOLM, f. d. Sehultzes Boktryckeri, 1851.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 141.
1
N:o 141.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Maj 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående föreslagna understöd för återuppbyggan¬
det af den nedbrunna delen utaf staden Lidköping samt verkstäl¬
landet af den nya tomtregleringen derstädes.
(Rgs Afl)
Efter tleu eldsvåda, som nättén emellan den 21 och 22 Maj 1849 utbröt i
Lidköping och till större delen ödeläde den så kallade gamla staden, har, enligt
Kongl. Maj:ts under den 20 December näsllidet år, till Rikets Ständer aflåtna nå¬
diga proposition (införd under N:o 19 i l:sta Sami. af Bihanget till Riks-stån-
dens protokoll), Byggnads-kommittéen, på grund af erhållet uppdrag utaf veder¬
börande tomtegare, i underdånighet anhållit, dels att det belopp, 72,617 R:dr '17
sk. 8 r:st, som, jemlikt värderingsförteckningar och kostnadsförslag, skulle erfor¬
dras till inlösen af jord och byggnader samt källare, äfvensom till husflyttningar
och planering jemte arfvoden m. m., för den af Kongl. Maj:t beslutade reglering
af tomterne inom nämnde stads-del, mätte utaf allmänna medel i nåder anvisas,
dels ock att ett lån å 200,000 R:dr måtte varda staden beviljadt, Por att an¬
vändas med ena hälften till uppbyggande af stenhus och med den andra till upp¬
förande af trädhus; varande, vid de härom gjorda underdåniga ansökningarnes öf¬
verlemnande, stadens behof af de sökta underslöden vitsordadt utaf Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, som derjemte upplyst, att taxeringsvärdet å de vid omPörmäl-
de eldsvåda afbrända tomter uppgått till ett sammanlagdt belopp af 158,113 R:dr
40 sk., oberäknadt värdet å de till komminister- och klockare-boställen samt skol¬
bus använda tomterna; att detta taxeringsvärde i allmänhet betydligt understeg
JJih. till R. St:s Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Hafi. 1
Ståts-Utskottets Utlåtande, N.-o 141.
det verkliga värdet, samt att den erhållna brandskadeersättningen utgjorde 138,970
R:dr 44 sk.; och har Kongl. Majit, vid jemförelse med beskaffenheten och belop¬
pet af de allmänna understöd, som blifvit beviljade åtskilliga andra al större elds¬
vådor hemsökta städer, föreslagit Rikets Ständer alt bevilja staden Lidköping ej
allenast ett byggnadslån af 06,666 R:dr 32 sk. under samma vilkor, som be¬
stämdes för det, under sednasle riksdag, åt staden Christianstad anvisade enahanda
lån, utan äfven ett särskildt låneunderstöd af 13,333 R:dr 16 sk. till bidrag för
de af tomteregleringen föranledda kostnader, hvilket sistnämnde lån Lidköpings
stad, derest staden ville sig deraf begagna, borde erhålla emot lika säkerhet samt
ränte- och återbetalnings-vilkor, som Kongl. Majit föreslagit i afseende på det un¬
der denna riksdag för tomtregleringen i Christianstad äskade lån, eller en al Drät¬
sel-kommissionen, å stadens vägnar, afgifven ansvarighetsförbindclse samt 7 pro¬
cents årlig inbetalning från och med år 1853, deraf 4 procent borde anses såsom
ränta och återstoden utgöra kapitalafbetalning.
Stats-Ulskoltet, till hvilket högstberörde nådiga proposition blifvit af Riks¬
stånden remitterad, har derjemte från Borgare-ståndet emottagit en af staden Lid¬
köpings ombud vid nuvarande riksmöte Herr S. G. (Vellerberg väckt motion, an¬
gående understöd af allmänna medel för de i samma proposition uppgifna föremål;
i hvilket afseende motionären erinrat om de understöd dels med och dels utan
återbetalningsskyldighet, som genom Kongl. Majits och Rikets Ständers beslut
blifvit städerna Borås, Wenersborg, Wexiö och Amål beviljade efter dem i sed¬
nare tider öfvergångna eldsvådor. Enligt Kongl, brefvet den 13 Februari 1828,
beviljade Kongl. Majit nemligen för tomtregleringcn och utvidgandet af gatorna i
Borås, derför kostnaderna uppgingo till 28,212 Ridr 24 sk., ett anslag af 15,000
Ridr, eller 3,000 Ridr årligen under feni års tid. Vid riksdagen åren 1828,
1829 och 1830 medgåfvo Rikets Ständer, att sistnämnde stad finge återbekomma
det belopp af 83,900 Ridr, som blifvit inbetaldt å det staden vid 1823 års riks¬
dag tillerkända byggnadslån; hvarjemte Rikets Ständer beviljade samina stad ett
ytterligare lån af 85,000 Ridr, deraf 10,000 Ridr skulle få begagnas till tomt¬
regleringen, 15,000 Ridr till allmänna byggnader och 60,000 Ridr till byggnads¬
lån åt enskilde personer. Med afseende å de till 26,311 Ridr 32 sk. beräkna¬
de kostnaderna för tomtregleringen i Wenersborg, anslog Kongl. Majit, efter den
derstädes år 1834 utbrutna eldsvåda, en summa af 20,000 Ridr, att utgå med
4,000 Ridr årligen oeh användas till inlösen af åtskilliga afbrända tomter samt
inköp af jord för nya qvarters anläggning. Under 1834 och 1835 års riksdag
beviljade Rikets Ständer denna stad ett byggnadslån af 150,000 Ridr, nemligen
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 141.
3
25,000 R:dr för allmänna och 125,000 R:dr för enskilda byggnaders uppföran¬
de. Efter 1838 års eldsvåda erhöll staden Wexiö, enligt Kongl, brefvet den 6
April samma år, ett lån å 100,000 R:dr, och, efter den staden år 1843 öfver-
gångna eldsvåda, lill inköp af tomter och jord rn. fl. utgifter för stadens nya re¬
glering, en anslagssumma afo23,700 R:dr. —- Genom Kongl, brefvet den 6 Maj
1846, anvisades för staden Amål ett byggnadslån af 30,000 R:dr och ett för¬
lagslån af 10,000 R:dr samt, utan återbetalningsskyldighet, ett belopp af 5,000
R:dr till understöd vid de af den nya tomtregleringen föranledde utgifter.
Under åberopande af åtskilliga, motionen bilagda, handlingar, angående dels
kostnaderne för verkställigheten af den planering och tomtreglering, som efter
sednaste eldsvådan blifvit i nåder fastställd för Lidköpings gamla stad, dels de
brandskadade invånarncs ekonomiska ställning, har motionären vidare upplyst: att
bland de 117 hushåll, som lidit af brandskadan, voro 68 fattiga eller i torftiga
omständigheter; att 18 personer icke haft sina nedbrända hus brandförsäkrade;
att tomtreglerings-kostnaderne för denna stadsdel med allenast 14,759 R:dr 45
sk. 6 r:st understeg hvad enahanda kostnader för städerne Borås, Wenersborg,
Wexiö och Amål tillsammans utgjort; samt att nu ifrågavarande kostnader upp-
gingo till mer än 1,000 R:dr för hvar och en af de 72 nya tomterna, och så¬
ledes öfvcrskjöto värdet af egande-rätten till samma tomter. Vid dessa förhållan¬
den och då, genom Kongl, cirkulär-brefvet af den 1 Oktober 1828, vore före-
skrifvet, att innan en stad, efter derstädes inträffad större eldsvåda, finge åter¬
uppbyggas, borde plankarta för den nya gate- och tomtregleringen vara af Kongl.
Maj: t fastställd, hvaraf den slutsats dragits, att statsverket, af hvilket understöd
erhölles för husflyttningar å landet efter der förrättade laga skiften, jemväl skulle
lemna bidrag till kostnaderna för verkställandet af städernas tomtregleringar och
den dervid erforderliga inlösen af jord m. m., har Herr Wetterberg anhållit: att
Rikets Ständer måtte bevilja Lidköping, till bidrag för tomtreglerings-kostnaderne,
ett anslag utan återbetalnings-skyldighet å 13,333 R:dr 16 sk. samt ett lån å
lika belopp, hvilket lån, efter fem års tid, skulle bära 3 procents ränta samt åter¬
betalas med 2 procent årligen, samt dessutom, till den nedbrunna stadsdelens åter-
uppbyggande, ett lån af 66,666 R:dr 32 sk. för stenhus-byggnader och 33,333
R:dr 16 sk. för trädhus, emot de för detta lån i Kongl. Maj:ts nådiga proposition fö¬
reslagna vilkor.
Enär nästan alla de städer, som under sednaste årtionden varit hemsökta af
större eldsvådor, erhållit byggnadslån utaf allmänna medel, anser Utskottet staden
Lidköping jemväl böra komma i åtnjutande af ett dylikt lån för återuppbyggandet
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:ö 141.
af den del utaf denna stad, som genom 1849 års eldsvåda odelades. Men dä
hvarje sådant, med uppoffring från det allmännas sida förenadt, serskildt under¬
stöd naturligtvis hör lämpas efter härvid förekommande förhållanden, så finner Ut¬
skottet sig destomindre kunna tillstyrka någon förhöjning i det lånebelopp Kongl.
Majit föreslagit, som, efter Utskottets åsigt, hvarken den timade brandskadans om¬
fattning eller ställningen inom meranärnnde stad dertill föranleder och detta belopps
förökande säkerligen skulle för framtiden komma att framkalla anspråk på ännu
större byggnadslån, än dem, som för andra förut nedbrunna städers återuppbyggan¬
de blifvit beviljade. Hvad åter beträffar den af ofvanbemälde motionär gjorda
framställning, att en del af lånemedlen måtte få begagnas till uppförande af träd¬
bus, så anser sig Utskottet böra erinra, hurusom Rikets nu församlade Ständer,
genom bifallandet af Stats-Utskottets hemställan i lista punkten 1 mom. af utlåtandet
Nio 61, redan förklarat, att dylika lån, som det hvarom nu är fråga, i allmänhet
endast böra meddelas åt de tomtegare, hvilka uppföra byggnader af sten eller annat
icke eldfarligt ämne; hvadan och då några lokala förhållandeji icke synas för staden
Lidköping påkalla något, undantag från denna, vid beviljandet af byggnadslånen till
städerna Wenersborg, Amål och Christianstad, tillämpade grundsats, Utskottet ej
heller kan tillstyrka Rikets Ständers bifall till den af motionären föreslagna afvikelse
från hvad som, i afseende på lånemedlens användande, bland de för sistnämnde stads
byggnadslån stadgade och uti Kongl. Majits nådiga proposition om nu ifrågavarande
lån åberopade vilkor blifvit föreskrifvet.
I öfverensstämmelse med högstberörde nådiga proposition samt Rikets Ständers
vid denna riksdag redan meddelade beslut angående ytterligare låneunderstöd för ned¬
brunna städers återuppbyggande, får Utskottet alltså hemställa:
att Rikets Ständer, för uppbyggandet af den, under Maj månad
1849, nedbrunna delen af staden Lidköping, eller den såkallade
gamla staden, må bevilja ettlån af Sextiosextusen sexhundra sextio
sex Riksdaler 32 skilling, emot de vilkor och förbindelser, som,
i afseende på ej mindre lånemedlens lyftning och användande än
desammas återbetalning och räntans beräkning, genom åberopade
beslut, blifvit af Rikets Ständer föreskrifna, och under förbehåll
att lån utaf dessa medel endast få ullemnas till de tomtägare, som
uppföra byggnader af sten eller annat icke eldfarligt ämne.
Vidkommande det begärda särskilda bidraget till bestridande af kostnaderna
för tomtregleringen i meranärnnde stadsdel, så anser sig Utskottet jemväl böra
tillstyrka beviljandet af det lån, Kongl. Majit för sagde ändamål föreslagit; men
Slals-Utskottets Utlåtande N:o 141.
5
Utskottet finner icke skäl förorda förbemälda molionärs framställning, att Rikets
Ständer derjemte mätte såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet, för samma än¬
damål anvisa ett lika stort belopp. Dock synes en sådan lindring i de af Kongl.
Maj: t föreslagna betalningsvilkor för det nu tillstyrkta låneunderstödet böra af Ri¬
kets Ständer medgifvas, att dessa vilkor blifva lika med de för återbetalningen
af samma stads byggnadslån meddelade stadganden. Under afstyrkande af Rikets
Ständers bifall lill det anslag, som för ifrågavarande ändamål blifvit begärdt, får
Utskottet derföre hemställa och tillstyrka:
att ett särkildt lån af trettontusentrehundratrettiotre Riksdaler
16 skilling må, under här redan stadgade vilkor, beviljas
staden Lidköping, såsom bidrag till de af tomtregleringen
efter 1849 års eldsvåda föranledda kostnader.
l:o För denna lånesumina skall Drätsel-kommissionen, ef¬
ter dertill i vederbörlig ordning erhållit uppdrag, i stadens
namn och å dess vägnar, afgifva sin till Riksgälds-kontoret
eller ordres ställda skuldförbindelse, innefattande de af Rikets
Ständer för lånets användande och återbetalning stadgade
vilkor.
2:o Hvad som utaf lånet icke blifvit hos Riksgälds-kon¬
toret uttaget före slutet af innevarande år 1851, får deref¬
ter icke utbekommas.
3:o Det i Riksgälds-kontoret lyftade lånebeloppet får
utan ränta och kapitalafbetalning innehafvas till 1854 års
slut, hvarefter och intill dess länet är till fullo godtgjordt,
sex procent af dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds¬
kontoret årligen återbetalas, deraf ränta efter fyra för hun¬
dra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt öf-
verskottet utgör kapitalafbetalning.
4:o Den uti nästofvanstående punkt omförmälda årliga
ränte- och kapital-inbetalning bör af Drätsel-kommissionen vid
hvarje års slut verkställas5 dock må, derest denna inbetal¬
nings belopp före den 16 Januari nästföljande år tili Riks¬
gälds-kontoret inkommer, samma betalning anses vara inom
behörig tid verkställd, hvadan, i sådant fall, den, sedan nyss-
6 Stats-Vtskotiets Utlåtande, N:o 142.
nämnde månads början, å kapital-afbetalMngsbeloppet ytterli¬
gare upplupna ränta eftergifves.
Stockholm den 16 Maj 1851.
N:o 142.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Maj 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående eli låns beviljande för den mja regleringen
af tomterna i staden Christianstad.
(Rgs Afd.)
Som nämnde stad, för en efter 1847 års eldsvåda uppgjord och af Kongl.
Maj:t fastställd ny tomlreglering jemte dermed förenad anläggning af en ny och
utvidgning af en annan gata, redan blifvit skuldsatt med ett kapital-belopp af
13,380 R:dr, samt ytterligare uppoffringar, hvilka för närvarande ej kunde till
sitt belopp beräknas, för sådant ändamål dessutom erfordrades, har, enligt Kongl.
Majrts under den 20 December nästlidet år till Rikets Ständer härom aflåtna och
af Riks-stånden till Stats-Utskottet remitterade nådiga proposition (under N:o 22
införd i l:sta samlingen af Hillänget till Riks-slåndens Protokoll), Christianstads
Drätselkommission, å stadens invånares vägnar, i underdånighet anhållit, att, för
denna tomtreglerings verkställande, ett låneunderstöd af 13,333 R:dr 16 sk.,
emot så förmånliga ränte- och afbetalnings-vilkor som möjligt, måtte utaf allmän¬
na medel varda beviljad t; och har Kongl. Maj:t, med afseende å härvid anförda
skäl, föreslagit Rikets Ständer, att staden Christianstad, till understöd vid ifråga¬
varande tomtreglering, måtte erhålla det sökta lånet emot hufvudsakligen ena¬
handa villkor, som vid riksdagen åren 1840 och 1841 af Rikets Ständer före-
skrefvos för det, till staden Söderhamns nya tomtreglering och uppförandet af
Stats-Uiskottets Utlåtande, N:o 142.
7
derstädes nedbrunna publika byggnader, då beviljade lån, eller årlig återbetalning
från och med år 1853, af 7 procent å det ursprungliga lånebeloppet, dervid 4
procents ränta § kapital-återstoden borde beräknas.
Enär flera af större eldsvådor hemsökta städer, under sednare tider, utaf all¬
männa medel åtnjutit understöd för utförandet af de förändrade tomtregleringar,
som, till förekommande af dylika olyckshändelser och befrämjande af dessa städers
framtida trefnad och tillväxt samt rörelsens underlättande, i enlighet med Kongl.
Cirkulärbrefvet den 1 Oktober 1828, böra, till behörigt iakttagande, vid ned¬
brunna städers återuppbyggande dessförinnan fastställas, har Utskottet ansett sig
destoheldre kunna och böra tillstyrka beviljandet af det för staden Christianstads
nya tomtereglering nu begärda lån, som dylika understöd tillförene merändels er¬
hållits utan återbetalnings-skyldighet. I öfverensstämmelse med hvad Kongl.
Majit föreslagit, lar Utskottet alltså hemställa,
att Rikets Ständer, för verkställigheten af den, efter 1847
års eldsvåda, fastställda nya reglering af tomterna i Christi¬
anstad, må bevilja nämnde stad och till utbetalning från Riks-
gälds-kontoret anvisa ett lån af Trettontusen trehundra trettio¬
tre Riksdaler 10 sk., under följande vilkor och förbehåll:
l:o För hela lånesumman skall Christianstads Drätsel¬
kommission, efter dertill i vederbörlig ordning erhållet upp¬
drag, afgifva sin, lill Riksgälds-kontoret eller ordres ställda,
skuldförbindelse, hvarigenom kommissionen, å stadens vägnar,
åtager sig ansvara för lånets återbetalning jemte erläggandet
af den å lånet upplupna ränta, på sätt bär nedan stadgas.
2:o Hvad sorn utaf lånesumman icke blifvit från Riks¬
gälds-kontoret vederbörligen utreqvireradt före slutet af inne¬
varande år 1851, kommer att icke derifrån utbetalas.
3:o Lånet får utan ränta och kapital-afbetalning inne-
hafvas till'-1852 års slut; men derefter, eller från och med
år 1853, samt intilldess detsamma är lill fullo godtgjordt,
böra sju procent af länets ursprungliga belopp, vid slutet af
hvarje år, genom Drätsel-kommissionen, till Riksgälds-kontoret
8 Sta ts- Ut.sko t te ts Utlåtande, N:o 143.
inbetalas; skolande häraf ränta, efter Fyra för hundra, åden
oguldna iånesumman fdrst beräknas och afgå samt öfverskottet
utgöra kapital-afbetalning.
Stockholm den 16 Maj 1851.
)
N:o 145.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Maj 1851, kl. 11 f. m.
Memorial i anledning af åter remiss å Utlåtandet N:o 105.
(Rgs J/d.)
Utaf Ridderskapet och Adeln har Stats-utskottets, under detta nummer afgifne,
utlåtande, angående lyftningen af hela återstående beloppet utaf de vid sednaste
riksdag beviljade tillfälliga statsanslag till försvarsverkets förbättrande, blifvit till
Utskottet återremitteradt; men som de öfriga 3:ne rikstånden, enligt Stats-utskot-
tet meddelade protokollsutdrag, samma utlåtande bifallit, så anser Utskottet först¬
nämnde riksstånds återremiss
icke kunna föranleda någon vidare åtgärd af Rikets Ständer
i afseende på denna, jemlikt Riksdagsordningens 75 § redan
afgjorda fråga.
Stockholm den 16 Maj 1851.
N:o 144.
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 144.
9
N:o 144.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Maj 1851, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen ålerremiss å Utlåtandet N:o 126.
Stats-utskottets under N:o 126 afgifna utlåtande, i anledning dels af Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse, angående beredande af tillfälle för ett antal industri¬
idkare och arbetare att besöka industri-expositionen i London, dels ock af väckt
motion i samma ämne, har från Bonde-ståndet blifvit till Utskottet återremitteradt;
men som, enligt aflåtne protokolls-utdrag, de trenne öfrige Riks-stånden bifallit
ofvanberörda utlåtande, Ridderskapet och Adeln den 10 samt Preste- och Borgare¬
stånden den 7 i denna månad, hvadan, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, före¬
varande ärende är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit den erhållne
återremissen icke kunna till vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Maj 1851.
N:o 145.
Ank. till Exp. Utsk. d. 17 Maj 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning af erhållne ålerremisser å betänkandet
N:o 68 angående ifrågaställd befrielse för aflidne Presidenten J.
P. af Billbergs sterbhusdelägare från den honom ådömda er sätt¬
nings skyldig hel för den efter Tullförvaltaren Finér yppade balans.
(1. A.)
Uti ofvannämnda betänkande hade Stats-utskottet, med anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition angående framlidne förre Departements-chefen vid Kongl.
Bih. till R. St. Prot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandet. 6 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 145.
General-tull-styrelsen, Presidenten J. P. af Billberghs enkas och barns ansökning
att njuta befrielse från Presidenten af Billbergh i lifstiden ådömd ersättningsskyl¬
dighet för den efter Uppbörds-tullPörvaltaren M. Finér yppade balans, tillstyrkt
Rikets Ständer att medgifva, alt, sedan ett belopp af 6,606 r:dr 32 sk. blifvit
i afräkning å ifrågavarande balans af Presidenten af Billberghs sterbhusdelägare
till Statsverket inbetaldt, den bemäjde President ådömda ytterligare ersättnings¬
skyldighet måtte efterskänkas.
Detta betänkande bar, på grund af dervid gjorda anmärkningar, blifvit af
samtlige Riks-stånden till Utskottet återremitteradt. Af de talare hvilka yrkat
återremiss, hafva alla inom llidderskapet och Adeln, samt Preste-ståndet och de
fleste inom Borgare-ståndet dermed åsyftat bifall till Kongl. Maj:ts nådiga propo¬
sition i ämnet; till stöd hvarför blifvit, bland annat, anfordt att den lindring uti
ersättningsskylldigheten, som Utskottet afsett med sitt förslag, icke skulle derige¬
nom vinnas, emedan den behållning i boet efter Presidenten af Billbergh, som
bouppteckningen utvisade, då statens fordran ej tages i beräkning, i verklig¬
heten icke förefunnes. Den såsom tillgång uppslagne jdel i Glasfors Bruksegen¬
dom, uti bouppteckningen uppförd enligt dess taxeringsvärde till 39,000 r:dr,
kunde nemligen icke beräknas högre än till omkring 28,000 r:dr, hvartill, enligt
hvad tillförlitligen blifvit upplyst, en annan tredjedel af samma egendom blifvit flir
några år redan försåld; och om sterbhuset nu skulle nödgas att, för utbetalande
af det föreslagna ersättningsbeloppet till staten, sälja nämnde fastighet, vore det
utan tvifvel icke möjligt att under nuvarande för bruksrörelsen mindre gynnsamma
konjunkturer kunna erhålla ens denna summa. Den behållning af 13,333 r:dr
16 sk., hvilken enligt Utskottets beräkning skulle återstå för sterbhuset, sedan
det föreslagna ersättningsbeloppet blifvit utbetaldt, komme alltså att nedgå till om¬
kring 2,000 r:dr; hvadan den fördel, Utskottet velat bereda Presidenten af Bill¬
berg enka och barn, under sådane förhållanden icke kunde komma sterbhuset till¬
godo på annat sätt, än genom bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition.
Deremot har inom Bonde-ståndet i motsatt rigtning blifvit yrkadt att för und¬
vikande af »tt farligt prejudikat den ådömda ersättningsskyldigheten borde af Pre¬
sidenten af Billberghs sterbhusdelägare utkräfvas, så långt tillgångarne räcka,
samt bans enka och omyndiga barn i stället tilldelas en pension, i öfverensstäm¬
melse med hvad Herr Norin i sin, betänkandet åtföljande, reservation antydt.
Utskottet, som med föranledande af de sålunda från Riks-stånden erhållna
återremisser tagit detta ärende uti förnyadt öfvervägande, har förskaffat sig upp¬
lysning om det för Utskottet vid förra betänkandets afgifvande okända förhållande
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 145.
11
rörande den bland boets tillgångar befintliga fastighetens rätta värde. Det bar
dervid visat sig, att, vid försäljningen år 1844 af en lika stor andel af samma
egendom, köpeskillingen uppgått till endast 28,010 r:dr och följaktligen så be¬
tydligt understigit det i bouppteckningen upptagna taxeringsvärde, som legat till
grund för Utskottets beräkning, att boets verkliga behållning föga öfverstiger den
summa, hvilken enligt denna beräkning skulle kommit sterbhuset tillgodo, sedan
det föreslagna ersättningsbeloppet blifvit betaldt. Det af Utskottet åsyftade ända¬
mål kan följaktligen vid sådant förhållande icke vinnas, utan genom bifall till
Kongl. Maj:ts nådiga proposition. Att deremot, såsom äfven blifvit föreslaget, ut¬
taga statens fordran af de befintliga tillgångarne, så långt desamma räcka, emot
tilldelande af pension åt enkan och barnen, strider, enligt Utskottets tanke, jem¬
väl emot statens fördel, enär genom fastighetens försäljning å konkursauktion och
tillgångarnes påskyndade realisering, desamma säkerligen skulle komma att så hop¬
smälta, att det öfverskott, som efter slutlig utredning komme staten tillgodo, tvif¬
velsutan ldefve ganska ringa; hvaremot den för enkan och barnen utgående pen¬
sionen kunde blifva en för staten långvarig och betungande utgift.
På dessa skäl och med anledning af de inom Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-stånden emot Utskottets förra tillstyrkande framställda anmärk¬
ningar, har Utkoltet funnit sig böra hemställa,
att den af Kongl. Maj:t uti den nådiga propositionen föreslag¬
na befrielse för Presidenten af Billberghs sterbhusdelägare
från meranämnde ersättningsskyldighet måtte af Rikets Stän¬
der bifallas.
Stockholm den 16 Maj 1851.
Reservation:
af Herr Norin, som åberopade sin vid betänkandet N:o 68 fogade serskilda
mening.
12
Stats-Utskottets Utlåtande, A.-o 146.
N:o 146.
Ank. till Exp. Utsk. d. 17 Maj 1851, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för Ly¬
sings häradsboer till utsyning pä Ombergs kronopark.
(I. A.)
Uti ett från Bonde-ståndet till Stats-Utskottet remitteradt memorial liar Riks-
dagsfullmäktigen Gustaf Pettersson från Östergöthlands län anfört, hurusom Ly¬
sings häradsboer i nämnde län från äldre tider jemte rättighet till mulbete för
sina kreatur å Ombergs kronopark, tillika åtnjutit den förmån att, efter årligt
markegångspris, la lösa all den skog, som efter utsyning funnits att, tillgå på
kronoparken; men som dessa förmåner blifvit häradsboerna beröfvade genom det i
sednare åren vidtagna förändrade hushållningssätt med parken, enligt hvilket deri
på jägeribetjeningens föranstaltande upphuggna ved försåldes på offentlig auktion,
hvarigenom vedpriserna uppdrefvos så högt, att den mindre bemedlade understun¬
dom icke kunde, äfven med de största ansträngningar och uppoffringar förskaffa
sig Sitt nödvändigaste behof utaf skogsprodukter, så har för afhjelpande af dessa
svårigheter, motionären, under åberopande af Kongl. Brefven den 9 November
1791, den 26 Juni 1792, den 8 Maj 1798 och den 12 November 1812, fö¬
reslagit, att de Lysings häradsboer, hvilka jemte rätt till mulbete för deras krea¬
tur, tillika varit berättigade till utsyning af skogseffektcr å Ombergs kronopark,
måtte för framtiden dervid bibehållas; att dessa rättigheter utsträckas så långt
tillgångarne medgifva; att priset å utsynte effekter bestämmes efter markegång;
att utsyningen må ske lassvis på roten, hvarigenom en livar kunde använda sin
utsyning efter behag och egen beqvämlighet samt bespara den kontanta1 utgiften
för upphuggning, samt slutligen, att åt Öfverjägaren i distriktet blefve uppdraget
att verkställa fördelningen af skogseflfeklerna efter förmedladt hemmantal.
Af motionen bilagde och i öfrigt tillgängliga handlingar har Utskottet in-
hemtat att åtskilige hemmansägare i Lysings härad, med åberopadt stöd af of¬
vanom-
Sluts-Utskottets Utlåtande, N:o 146.
13
vanomförmälde Kongl Bref hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, alt lika
med Dahls häradsboer, efter förmedladt hemmantal erhålla behörig andel i den skog
som genom trakthuggning årligen afverkas uti kronoparken Omberg, emot betal¬
ning efter årliga markegångspriset för lass; öfver hvilken underdåniga ansökning
Kammar-kollegium samt öfrige vederbörande blifvit hörde, hvarvid Kollegium efter
omförmälande af de serskilda förfoganden i afseende å dispositionen af bemälde
kronopark och hushållningen med skogen derstädes, hvilka tid efter annan blifvit
vidtagne, äfvensom af de rörande derintill belägna hemmansrätt till skogsfång med¬
delade föreskrifter, ansett det vara ostridigt, att de ifrågavarande hemmanen i
Lysings härad icke, såsom Dahls häradsboer, af ålder haft understöd af skogs¬
fång från Ombergs kronopark; hvadan och då, vid det förhållande att Kongl.
Majit uti nådigt bref den 7 Maj 1831 förklarat Sig vilja, i afseende å den ut-
syningsrätt af skogseffekter, som vissa skoglösa hemman inom Dahls och Lysings
härader dittills emot betalning åtnjutit framdeles sig utlåta i sammahang med nå¬
digt beslut angående framtida skogshushållningen och bevakningen å kronoparken,
en sådan förmån ej heller nu syntes böra i afbidan å berörde pröfning, sökander-
ne tillerkännas, Kollegium i allo afstyrkte nådigt bifall lill ifrågavarande underdå¬
niga ansökning; och har Kongl. Majit, vid föredragning af delta ärende den 21
Mars sistlidet år, med anledning af hvad Kammar-kollegium anfört och upplyst,
förklarat Sig ej finna skäl att å den underdåniga ansökningen fästa nådigt
afseende.
Då således frågan om Lysings härads rättighet till skogsfång å kronoparken
Omberg efter föregången utredning så nyligen blifvit af Kongl. Majit i nåder
pröfvad och afgjord, hemställer Utskottet,
att den derom nu väckta motionen icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Maj 1851.
Bill. till B. St:s Prof. 1850 & 1851, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Haft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marchs, 1851.
Slats-Ulskotleis Memorial, N:o 147.
I
N:o 147.
Ank. till Exp.-Ltsk. den 27 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erhållne återremisser å Utlåtandet
N:o 82, angående regleringen af utgifterne under Riks-statens
Första Hufvudtitel.
(U. A.)
Af detta Utlåtande hafva följande punkter blifvit til! Stats-Utskoltet åter¬
remitterade :
2:dra punkten, deruti Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att, såsom hand¬
penningar åt Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan, anvisa ett anslag af 18,000
R:dr, har af Borgare- och Bondestånden blifvit återremitterad på grund af hufvud¬
sakligen följande anmärkningar: att Rikets Ständer, då de å Riksslaten uppförde
ett anslag till Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, att med 100,000 R:dr utgå från
och med början af det år, då Hans Kongl. Höghets förmälning egde rum, hyste
den föreställning, att serskildt anslag uti nu förekomna hänseende icke skulle af
Rikets Ständer begäras; att, ehuru Sverige och Norrige gemensamt borde, efter
enahanda grunder, lemna bidrag till det gemensamma Konungahuset, nådig fram¬
ställning likväl ännu icke blifvit af Kongl. Maj:t till Norrska Storthinget afbiten,
om anslag frän Norrige för Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan, likasom Ri¬
kets Ständer ännu voro i saknad af kännedom om den proportion, hvarefter de
förenade rikena borde till Konungahusets underhåll bidraga; att vidare den hittills
följda grundsats, att anvisa serskilda summor åt de flesta af Konungahusets med¬
lemmar borde öfvergifvas såsom olämplig och med fullkomlig rättvisa icke förenlig;
samt slutligen att det, lill grund för Kongl. Maj:ts nådiga framställning i denna
Bih. tilt fl St. Pro t. 1850 & 1851. 4 Samt. 1 A/d. 2 Bundet 7 Höft. 1
9
Stats-Utskottets Memorial, N:o 147.
punkt åberopade, emellan Hans Kongl. Höghet Kronprinsen och Hennes Kongl.
Höghet Kronprinsessan afslulade giftermålskontrakt hade bordt till Rikets Ständers
kännedom företes.
Då Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet bifallit Utskottets utlåtande
uti denna punkt och Utskottet icke finner sådana skäl vara anförda, som kunna
till ändring deraf föranleda, får Utskottet,
sitt förut afgifna utlåtande vidblifva.
Vid 4:de punkten, rörande tillökning i anslaget åt D.D. K.K. H.H. Arf-
furstarne, hafva, uti Borgare- och Ronde-stånden, som återremitterat berörde
punkt, anmärkts hurusom då Kongl. Majit icke funnit i nåder godt att hos Ri¬
kets Ständer begära tillökning i detta anslag, Utskottet icke eller bordt derom
något föreslå och inlåta sig i bedömandet af behofven, om hvilkas tillvaro Ut¬
skottet icke kunnat ega erforderlig kännedom; men som denna punkt blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet bifallen och Utskottet icke finner skäl
anförda, som kunde verka till ändring deri, får Utskottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
8:de punkten, innefattande Utskottets hemställan, att alla de å lista Hufvud-
tileln varande utgiftssummor, deruti förändring icke blifvit föreslagen, mätte till
enahanda belopp, som vid förra riksdagen, uppföras, är af Borgare-ståndet återre¬
mitterad; men som de öfriga 3:ne Riksstånden bifallit berörde hemställan, hvadan,
jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt,
har Utskottet funnit sig icke kunna dermed taga vidare be¬
fattning.
Stockholm den 24 Maj 1851.
Siats-Utskottets Memorial, J\T:o 148.
3
N: o 148.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af et hällne äterremisser å Utlåtandet
N:o 83, angående reglering af ulgifterne under Riks-statens
Andra Hufvud-titel.
(U. A.)
Uti 2:dra punkten af förevarande Utlåtande hade Utskottet, på anförde skäl,
afstyrkt Rikets Ständers bifall till väckt motion om indragning af Krigs-Hofrätten
och öfverflyttning af dess befattning på Hofrätterne. A denna punkt har Utskot¬
tet erhållit återremiss från Borgare- och Bonde-stånden, hvarvid anmärkts: att ett
embetsverk, sådant som Krigs-Hofrätten, vöre obehöfligt, enär dess göromål, utan
någon olägenhet, kunde af Hof-rätterne öfvertagas, samt att, då regeringen redan
för 40 år sedan utlofvat, men ännu icke för Rikets Ständer framlagt en omarbet¬
ning af Krigs-lagarne och i sammanhang dermed förslag till förändrad organisation
af domstolarne, Rikets Ständer borde, genom vägran af anslag till Krigs-Hofrätten,
påskynda fullbordandet af en så vigtig angelägenhet.
Då emellertid Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet bifallit Utskottets
utlåtande i denna punkt och Utskottet icke finner sådane skäl anförde, som der¬
uti kunna föranleda ändring, får Utskottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
3:dje punkten, deruti Utskottet tillstyrkt öfverflyttning till denna Hufvud-
titel från den 7:de af ett anslag å 4,000 r:dr till underhåll af läns- och krono¬
häkte^ har likaledes af Borgare- och Bonde-stånden blifvit återremitterad, med er¬
inran, att någon fördel genom öfverflyttningen icke kunde uppkomma, men väl
möjlighet, att den anslagna summan kunde öfverskridasj dock som Ridderskapet
och Ädeln samt Preste-ståndet bifallit berörde punkt och Utskottet af det för åter-
/.
i
Stats-Utskottets Memorial, N:o 149.
remisserne åberopade skäl icke finner anledning att deruti föreslå ändring, får
Utskottet
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
Från Borgare-ståndet har Utskottet erhållit återremisser å 9:de punkten, an¬
gående förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved och ljus, å 11 \te
punkten, deruti Utskottet tillstyrkt oförändradt uppförande å Riks-staten af en del
anslag å denna Hufvud-titel, samt å 12:te punkten, innefattande hemställan, att
Rikets Ständers godkännande af denna Hufvud-titel icke måtte lägga hinder i vä¬
gen för verkställighet af blifvande beslut i fråga om allmän förenkling af indelta
räntor och tionde m. m.; men då desse punkter blifvit af de öfrige 3:ne Riks¬
stånden dels bifallne dels lagde till hand lingar ne och följaktligen af Rikets Stän¬
der afgjorde, anser Utskottet, jemlikt 75 § i Riksdags-ordningen,
någon åtgärd, i anledning af de erhållne återremisserne, icke
vara att vidtaga.
Stockholm den 24 Maj 1851.
N:o 149.
Ank. till Exp.-Utsk, den 27 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet
N;o 84, angående reglering af utgifter ne under Riks-statens
Tredje Hufvud-titel.
(U. J.)
Af detta utlåtande har Borgare-ståndet till Utskottet återremitterat:
2:dra punkten, angående de å denna Hufvud-titel uppförda ljuspenningar; samt
3:dje punkten, innefattande Utskottets afstyrkande af bifall till serskilda mo¬
tioner, om nedsättning i anslagssumman för minister-staten; men som sednare punk¬
Stals-Utskottets Memorial, N:o 150.
5
ten blifvit af de öfriga 3:ne Riks-stånden bifallen, samt den {tjura dels är bifallen,
dels till följe af derom, i enlighet med Utskottets utlåtande N:o 80 fattadt beslut,
lagd till handlingarne, samt båda följaktligen af Rikets Ständer afgjorde, anser
Utskottet, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen,
någon åtgärd, i anledning af återremisserna, ej vara att vid¬
taga.
Stockholm den 2i Maj 1851.
N:o 150.
Ank. till Exp. Etsk. d. 27 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af er hällne återremisser å Ullätandet
N:o 85, angående reglering af utgijterne under Riks-statens
Fjerde Hufvud-tilel.
(U. A.)
1 ista punkten, innefattande Utskottets utlåtande, i anledning af Herr Stjern~
svärds motioner, om ett förändradt system för försvarsverket till lands, har af
Bonde-ståndet blifvit återremitterad; men som de öfriga 3:ne Riks-stånden bifallit
berörde punkt, hvadan, jemlikt 75 § i Riksdags-ordningen, ärendet är af Rikets
Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
6:le punkten, angående bildande af en serskild ingeniörtrupp, har af Ridder-
skapet och Adeln samt Preste-ståndet blifvit återremitterad, på grund af hufvud¬
sakligen samma anmärkningar, som af Friherre Stjernstedt, A. IV., uti dess vid
denna punkt fogade reservation blifvit utvecklade; men som Utskottets utlåtande i
denna punkt af Borgare- och Bonde-stånden blifvit bifallet och Utskottet icke fin¬
ner skäl anförde, som deruti kunna föranleda till ändring, får Utskottet
sitt afgifna utlåtande vidblifva.
6
Stats-Utskottets Memorial, N:o 150.
8:de punkten, mom. b, deruti Utskottet tillstyrkt ett anslag af 4,700 r:dr
till löneförbättring åt Balaljons-läkare, är af Bonde-ståndet återremitteradt, men
af de öfrige 3:ne Riks-stånden bifallet; och då, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen,
ärendet sålunda är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
Sula punkten, mom. c., angående äskad löneförhöjning för 2:ne Regements¬
läkare, har af Ridderskapet och Adeln blifvit återremitteradt, men af öfrige Riks¬
stånden bifallet, hvadan och då, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, ärendet sålunda
är af Rikets Ständer afgjordt, Utskottet funnit sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
10ule punkten, angående användandet af de indelningsräntor, som förut ut¬
gått ensamt till rusthållare vid södra bataljonen af Bohus-läns regemente, är af
Bonde-ståndet återremitterad; men som de öfrige 3:ne Riks-stånden bifallit berörde
punkt, hvadan, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af Rikets
Ständer afgjordt, har Utskottet ansett sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
11 \te punkten, rörande anslag för inrättande af Instruktions-kompanier vid
indelta infanteriet, har föranledt återremisser från Borgare- och Bonde-stånden med
anmärkningar, alt de medel, som, för bildande af dylika kompanier, voro erfor-
derlige, borde kunna beredas genom förändrad disposition af 4:de Hufvud-titelns
redan egande tillgångar, eller ock frågan derom anstå, intill dess organisation af
landlförsvaret i sin helhet blifvit genomförd och kännedom vunnen om de bespa¬
ringar, som sålunda kunde uppkomma; men som Ridderskapet och Adeln samt Pre-
ste-ståndet bifallit denna punkt och Utskottet icke finner sådana skäl anförde, som
kunna föranleda till ändring deruti, får Utskottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
13:de punkten, angående löne-förbättring för regements-pastorerne vid garni-
sons-regementerna i Stockholm samt Götha och Wendes Artilleri-regementen, har
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet blifvit återremitterad, med erinran
derom, att de ifrågavarande regements-pastorerne, som hafva likartad verksamhet
med regements-pastorerne vid flottan, efter all billighet borde sättas i åtnjutande
af lika löneförmåner med de sistnämnda; men som Borgare- och Bonde-stånden bi¬
fallit hvad Utskottet i denna punkt tillstyrkt och Utskottet icke finner skäl anför¬
de, som kunna föranleda till ändring deri, får Utskottet
sitt berörde tillstyrkande vidblifva.
Slats-Utskottels Memorial, N:o 150.
7
Från Ridderskapet och Adeln liar Utskottet erhållit återremiss å den del af
lk:de punkten, deruti Utskottet afstyrkt bifall till äskadt löneanslag för 8 Ser¬
geanter vid hvartdera af Svea- och Ändra Lifgardes-regementerna; men då denna
punkt blifvit af de öfrige 3:ne Riksstånden bifallen, hvadan, jemlikt 75 § Riksdags¬
ordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, här Utskottet funnit sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
I6:de punkten, angående en allmän löneförbättring för Artilleri-regementer-
nes befäls- och handtverks-personal, har blifvit af Ridderskapet och Adelil samt
Preste-ståndet återremitterad, hufvudsakligen på den grund, att det af artilleri-
kommittéen afgifna betänkande, i fråga om en sådan löneförbättring, måtte, såsom
varande enda medlet att upphjelpa artilleri-vapnet ur det betryck, hvari detsam¬
ma för närvarande sig befinner, af Rikets Ständer antagas.
Denna punkt är af Borgare- och Bonde-stånden bifallen; och anser Utskottet,
vid sådant förhållande, samt då skäl icke blifvit anförde, som kunna föranleda
till ändring deri,
sig böra sitt afgifna utlåtande vidblifva.
18:dc punkten, angående beklädnads-slitnings-ersättning för de kommenderin-
gar utur indelta arméen, hvilkas underhåll af 4:de hufvudtileln bekostades, har
föranledi återremiss från Borgare-ståndet; men som denna punkt af de öfrige 3:ne
Riksstånden blifvit bifallen och sålunda, jemlikt 75 § i Riksdags-ordningen, af
Rikets Ständer afgjord, har Utskottet funnit sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
21 ista punkten, deruti Utskottet afstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts nådiga
framställning, att från anslaget till skrifmaterialier och expenser samt ved och
ljus, måtte till lönestatcrne för de till denna hufvudtitel hörande embetsverk, öfverföras
ett emot Jjuspenningarne svarande belopp, har likaledes af Borgare-ståndet blifvit
återremitterad, men af de öfrige 3:ne Stånden bifallen; och då, jemlikt 75 §
Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet
funnit sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
23\dje punkten, innefattande Utskottets förklarande, att öfrige till denna
hufvudtitel hörande anslag, deruti någon förändring hvarken af Kongl Maj:t äskats
eller eljest ifrågakommit, blifvit uti den utlåtandet bilagde tabell upptagne till
8
Stats-Utskottets Memorial, N:o 150.
samma belopp, som vid sistlidne riksdag bestämdes, är tillika med berörde tabell,
återremitterad af Borgare- och Bonde-slånden, på det att nedsättningar uti dessa
anslag, i öfverensstämmelse med herr Falhems vid utlåtandet fogade reservation,
malte kunna ega rum och godkännandet af tabellen icke lägga binder i vägen loi¬
de flera förändringar, som af Stånden blifvit å denna hufvudtitel beslutade; varan¬
de, inom sistnämnde Riksstånd, berörde reservation af Riksdagsfullmäktige}/
A. IF. Uhr från Örebro län, såsom egen motion, upptagen, men då Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet bifallit ifrågavarande punkt och tabell samt Utskottet
icke finner sådane skäl anförde, som kunna föranleda till ändring deri, får Utskottet
sitt afgifne utlåtande vidblifva.
2'r.de punkten, deruti Utskottet hemställt, att Rikets Ständers godkännande
af denna hufvudtitel med bifogade tabell icke måtte lägga binder i vägen för verk¬
ställandet af de beslut, som kunde fattas i fråga om allmän förenkling af indelta
räntorne och tionden, eller deras i mera eller mindre mån skeende indragning till stats¬
verket, är af Borgare-ståndet återremitterad, men af de öfriga 3:ne Riksstånden
bifallen; och då, jemlikt 75 § Riksdagsordningen, ärendet sålunda är af Rikets
Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
Stockholm den 24 Maj 1851.
Reservation.
Vid 6:/e punkten, angående bildandet af en serskild ingeniörtrupp, af herr
Rappe, G. F. ”livar och en, som tagit någon kännedom om krigshistorien, vet
huru nödvändiga, ja oumbärlige, ingeniörtrupper äro under ett fälttåg. Han vet
ock huru mångsidiga dessa truppers åligganden äro och hvilken långvarig öfning
följaktligen erfordras att för yrket göra dem skicklige. Också finnes ingen krigs¬
här i Europa, med undantag af den Svenska, som icke har ingeniörtrupper.
Frankrike t. ex. har 3:ne regementen, hvardera af 1,800 man under fredstid, men
af 2,600 inan på krigsfot; dessa öfvas årligen från början af April till slutet
af September; dessutom finnes der en Pontonnier-korps, införlifvad med artilleriet.
Med
Stuts-Uts ko (tets Memorial, N.-o 150.
9
Med var indelta soldats begriplighet och vana vid hvarjehanda arbeten, har Sven¬
ska arméen icke behof af någon betydligare styrka dylika trupper, men högst
angeläget är, att en så väl öfvad stamtrupp linnes, att hvarenda ingeniör-soldat
kan sättas till förgångsman vid förefallande skans-, blockhus- och batteribyggna¬
der m. 11., Samt undervisa uti den mängd dervid förekommande olika slags arbe¬
ten, sorn ofta mäste förrättas på betydligt skiljda afstånd ifrån hvarandra och om
några få limmar vara färdiga, hvilket, äfven under förutsättning af tillbörlig
kunskap hos befälet, gör detta alldeles otillräckligt för att leda och tillse dc ser¬
skilda delarne af dylika arbeten.
Fältarbeten förekomma ock, som ensamt af Ingeniör-soldatcr måste förrättas,
emedan de hos alla deri deltagande fordra en genom långvarig öfning förvärfvad
skicklighet j sådane äro de egentliga sappör-, minör- och broslagnings-arbetena.
De förra ifrågakomma isynnerhet vid fästningars anfallande och försvarande; de
sednare i fältkriget. Vid belägringar är det sappörerne, som utgräfva de för
fästningarues skjuteld betäckande gångar, uti hvilka man nalkas ända inpå fäst¬
ningsverkens område, och med tillhjelp hvaraf man så till sägandes sätter sig
fast i ett fästningsverk, sedan den derpå öppnade breschen blifvit stormad och in¬
lagen ; minörerne åter gräfva sig fram djupt under jorden uti såkallade mingån¬
gar, sorn med sådan säkerhet mäste ledas, att de komma midt under de föremål,
som skola sprängas i luften, då endast en man, ofta krypande på händer och fot¬
ter, här kan arbeta, måste denne naturligtvis vara väl hemmastadd med hvad han
skall utföra. Broarbelen förekomma mycket ofta, synnerligast i ett land, så ge¬
nomskuret af vattendrag, som Sverige. De minsta bäckar äro hinderliga för trupp¬
rörelser, och floders öfvergång hafva alltid af de största generaler ansetts vara
bland dc mest kritiska företag under en krigshärs operationer. Mångfalldiga sätt
finnas att bereda en sådan öfvergång genom såkallade nödfallshryggor, det vill
säga sådane bryggor, som sammansättas af för handen varande materialier.
På en bro, byggd på stockflottor, öfvergick Gustaf Adolf 1631 Wartha. På
en dylik brygga förde Carl XII sin här öfver Diina 1701, öfver Weichseln 1704
— 1705 o. s. v., äfven under de sednare krigen hafva flottbryggor understun¬
dom blifvit med fördel använde, såväl af Svenska som andra arméer, och isynner¬
het begagnades sådane af Fransmännen 1812, under fälttåget mot Ryssland. Men
desse bryggor förutsätta en ansenlig tillgång på groft virke, emedan trupper vid
ordnad öfvergång belasta en brygga med vid pass skeppund på qvadratalnen af
brobanans yta, och vid trängsel, såsom till exempel under ett återtåg, kan upp-
Bih. till R. St. Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial, \:o 150.
komma, med nära 1 skpd på qvadratalnen ; de kunna ej heller användas, då ström¬
men har öfver 3 å 4 fots hastighet i sekunden.
Vid knapp tillgång på virke och dä vattendjupet icke är öfver 8 fot, kun¬
na så kallade bockbryggor begagnas; sådane använde GustafAdolf vid gången öfver
Lech, men strömbäddens ojemnhet gjorde, att bockarne flere gånger mäste upp¬
tagas och lötterna afsågas, hvarigenom en dyrbar lid förlorades och trupperne
utsattes för Tillys talrika artilleri. Vid djupare vatten och då bottnen är lös,
äro desse bryggor oanvändbare, och i alla händelser fordras vana och skicklighet
att slå dem, i anseende till svårigheten alt få bockarne på sitt ställe. Den märk¬
värdigaste öfvergång på bockbryggor är Franska arméens öfver Beredina den
26, 27 och 28 November 1812; utan öfvade Pontonnicrer hade denna varit omöj¬
lig och hela arméen forstörd eller tillfångatagen; tvenne bryggor slogos, den ena
för infanteri och kavalleriet, den andra för artilleriet och öfrige fordon; virket
var klent och till brovandring på den sistnämnda bryggan funnos endast halfrutt-
na bräder af \ tums tjocklek, som lades i dubbla hvarf och betäckles med hö;
till den andra begagnades runda stammar af 3 å 4 tums diameter. Kejsar Na¬
poleon lemnade intet ögonblick stranden, under det broläggningen pågick. Sist¬
nämnde brygga brast sönder trenne gånger, under det trupperne öfvergingo, hvil¬
ket förorsakade flere timmars uppehåll; endast genom otroliga ansträngningar
lyckadas det de uttröttade ponlonniererne att iståndsätta bryggan. Den 27 om af¬
tonen började de i oordning ålertågande trupperne att i stora bopar samla sig
vid broändarne, hvilket fortfor hela natten, så att de följande morgon bildade en
oredig massa af folk, hästar och fordon, upptagande en sträcka af omkring 2,000
alnar utefter stranden och med en djuplek af 5 å 600 alnar, uti hvilken massa
fiendens kulor och haubilz-granaler anställde en förfärlig förödelse.
Den 29 på morgonen, då alla trupper, som bibehållit ordningen, öfverkonung,
antändes brvggorne klockan 19, sedan Marskalk Vidor och General Ebbe på allt
sätt, ehuru förgäfves, uppmanat den ännu på stranden qvarvarande mängden att
begifva sig öfver, men uttröttade, som de voro, öfverlemnade de sig sorglöst åt
hvilan och blefvo ett lätt rof för kossackerne. Några dagar före denna olyck¬
liga öfvergång eller den 20 November hade Napoleon låtit i Orchu uppbränna 60
pontoner i brist på hästar till deras forslande, icke förutseende det snart förestå¬
ende behofvet deraf. 15 pontoner hade varit nog lill en brygga öfver Bercsina;
den hade inom en timma varit färdig och öfvergången hade varit betryggad.
Ingen armée kan anses väl utrustad och i sina operationer oberoende af de
hinder, vattendragen förorsaka, om den icke är försedd med ett förråd af ordent¬
Stats-Utskottets Memorial, JST:o 150.
11
liga krigsbryggor, jemte i broslagning öfvade trupper 5 dessa bryggor äro pä för¬
hand tillredda till alla sina delar oell åtfölja arméens alla rörelser. Med en ha¬
stig sammansättning förena de ali den styrka och bärighet, som fordras för öfver-
förandet al arméens tyngsta fordon; de utgöras vanligen af pontoner såsom under¬
lag, men i sednare tider hafva ock derjemte blifvit använde ett slags bockar, som
kunna begagnas på ända till 12 ä 14 fots djup och oberoende af bottnens ojemn¬
het. För att öfver en strid ström slå en pontonbrygga, erfordras blott en tim¬
mas tid för en längd af 340 fot, men äfven denna tid kan understundom
vara längre, än man har att påräkna. Man kan då sammankoppla 3 å 4 pon-
toncr, göra dessa brodelar Färdiga på något För fiendens åsyn undandraget
ställe, till exempel uti en biflod eller bakom en holme, sedan framföra kopplen
till broslagningsstället, och nästan samtidigt Förena dem till brygga. På ännu
kortare tid kan en öfvergång beredas genom att göra hela bryggan Färdig vid
ena stranden och svänga den öfver till den andra; men till dessa manövrer
fordras utmärkt väl öfvadt manskap. En bland de märkvärdigaste bland flere dy¬
lika broslagningar är Napoleons öfvergång öfver Donau efter bataljen vid Ess¬
lingen, natten emellan den 4 och 5 Juli 1809. Bryggan hade 545 fots längd;
den sammansattes bakom en holme och nedfördes till broslagningsstället kort före
den tid, då trupperne skulle gå öfver, För att ögonblickligen derefter anfalla Ösler-
rikarne. Kl. 11 kom Napoleon, åtföljd af General Bertrand, att gifva befallning
om öfversvängningen; kejsaren frågade pontonnier-befälhafvaren, huru lång tid han
dertill behöfde; denne svarade ”en ijerdedels timma;” — ”jag ger er fem minu¬
ter, Bertrand er klocka” återtog Napoleon. Svängningen var icke fullbordad, då
kejsaren befallte trupperna sätta sig i marsch öfver bron; endast 4 minuter hade
då gått förbi, hvarom ock general Bertrand erinrade kejsaren. Detta och mång¬
faldiga andra exempel ur krigshistorien ådagalägger vigten deraf, att hafva en
fullständig bromaterial och skickliga broslagningstrupper; en hel armées ve eller
väl kan derpå bero. Man kan således under ett krig dyrt få plikta För Försummel¬
sen i detta afseende under freden, hvarföre ett stort ansvar kan komma att hvila
öfver dem, som till så angelägna behof neka det jemförelsevis med nyttan så rin¬
ga anslag, som Kongl. Maj:t äskat För uppsättningen af ett kompani ingeniörtrupp.
Denna trupp är dessutom i fredstid af stor nytta, enär den vid våra fästnings-
byggnader användes till de flere arbeten, hvartill nu dyrlegde handtverkare måste
begagnas, och den återgäldar således slaten, genom de härigenom uppkommande
besparingar, eller en större arbetsprodukt, större delen af de kostnader, som för
dess underhållande utgå. En ytterligare nytta af denna trupp, som ej heller får
12
Sluts-Utskottets Memorial, N:o 151.
förbises, är (leii öfning i fältarbeten, sorn tillskyndas icke allenast Ingeniör-korpsens
officerare, utan äfven arméens befäl i allmänhet, genom att ilo komma i tillfälle
att fa se och deltaga i utförandet af dylika arbeten, hvilka förutan en sådan trupp
icke kunna verkställas; och en praktisk kunskap sprider sig således till arméen,
som blir af största värde, då den en gang kallas alt strida för fäderneslandets
försvar, hvarvid vi måste ihågkomma, att fältbefästningar, väl anlagde och anord¬
nade, utgöra ett medel att så till sägandes fördubbla stridskrafterna.
Af ofvananförda torde inses nyttan och nödvändigheten al inrättandet af en
Ingeniörtrupp, och får undertecknad derföre reservera sig mot Utskottets deröfver
fattade beslut.”
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 27 Maj 1851, kl. 10 f. in.
Memorial, i anledning af er kälke återrcmisser ä Utlåtandet
N:o 80, angående reglering af utgifterna under Riks-slatens
Femte Hufvudlitel.
(U. A.)
Af delta Utlåtande har 8:de punkten, deruti Utskottet tillstyrkt ett årligt
anslag af 16,666 R:dr 32 sk., till bildande af en Reserv-stat för flottan, blif¬
vit af Ronde-ståndet återremitterad, men af de öfrige 3:ne Riksstånden bifallen 5
och då, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, ärendet sålunda är af Rikets Ständer
afgjordt, har Utskottet funnit sig
icke dermed kunna taga vidare befattning.
10ule punkten, innefattande Utskottets, tillstyrkande af en ersättning utaf
166 R:dr 32 sk., att årligen från Allmänna Indragnings-staten utgå till hvarde¬
ra af 4 ordinerade. Skollärare, så länge de vid sina befattningar qvarstodo, emot
Siats-Utskottets Memorial, No 151.
13
vilkor, alt de afsäga sig förhöjd tjenstårs-beräkning, är af Preste- och Borgare¬
stånden återremitterad, hufvudsakligen på det att förenämnde ersättning matte, så¬
som ordinarie anslag, å riks-staten uppföras, hvarförutan inom Borgare-ståndet
blifvit# erinradt, att berörde ersättning, då den blifvit föreslagen att utgå från In-
dragnings-stalcn, rätteligen bordt å 9:de hufvudtiteln erhålla sin plats. Dock som
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet bifallit berörde punkt och Utskottet
icke finner sådana skäl anförda, som kunna föranleda till ändring-deruti, får Ut¬
skottet
sitt afgifne utlåtande vidblifva.
1l: te punkten, angående tillökning i anslaget för flottans fähläkarekorps, samt
17:de punkten, rörande anslaget till exercis för flottans bemanning, äro af
Bonde-ståndet återremitterade; men då dessa punkter blifvit af de öfriga 3:ne
Riksstånden bifallne och följaktligen af Rikets Ständer afgjorde, anser Utskottet,
jemlikt 75 § i Riksdags-Ordningen,
någon åtgärd, i anledning af de erhållne återremisserna, ej
vara att vidtaga.
19:de punkten, angående öfverförande till lönestaterna för de lill denna huf-
vudtitel hörande embetsverk af ett emot ljuspenningarne svarande belopp, är af
Borgare-ståndet återremitterad, men af de öfriga 3:ne Riks-stånden bifallen; och
då, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, ärendet sålunda är af Rikets Ständer af¬
gjordt, har Utskottet funnit sig dermed
icke kunna taga vjdare befallning.
20:de punkten, angående förhöjning uti utgifterne till lots- och fyrings-sta-
terna, är af Bonde-ståndet återremitterad, men af de öfrige 3:ne Riks-stånden bi¬
fallen; och då, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, ärendet sålunda är af Rikets
Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
icke dermed kunna taga vidare befattning.
21 ista punkten, deruti Utskottet förklarat, alt de under denna lnifvudtitel
uppförda summor, rörande hvilka någon förändring icke ifrågakomma, blifvit till
enahanda belopp, sorn vid sisiIidne riksdag, å den utlåtandet hilagda tabell Lil. A.
föreslagna, med undantag af en för slutsummans jemnande vidtagen förhöjning i
förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser för departementets kansli-expc-
dition; samt
22:dra punkten, innefattande Utskottets hemställan, att Rikets Ständers god¬
kännande af denna hufvndtitel med bifogade tabell ej mätte lägga hinder i vägen
14
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 152.
för verkställandet af de beslut, i fråga om allmän förenkling af indelda räntor
och tionden eller deras i mera eller mindre mån skeende indragning lill stats¬
verket, äro af Borgare-ståndet återremitterade; men då dessa punkter blifvit at
de öfrige 3:ne Riks-slånden bifallne oell följaktligen af Rikets Ständer afgjorda,
anser Utskottet, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen,
någon åtgärd, i anledning af återremisserna, ej vara att vid¬
taga.
Stockholm den 24 Maj 1851.
N:o 152,
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erhallne åtcrremisser ä Utlåtandet
N:o 87, angående regleringen af utgifterne ander Riks-statens
Sjette liafvudtitel.
(U. A.)
Af detta Utlåtande bar Ridderskapet och Adeln till Utskottet återremitterat:
1 :sla. punkten, innefattande Utskottets tillstyrkande dels af nedsättning uti
anslaget för Bergs-kollegium och dels af en underdånig skrifvelse till Kongl. Majt
om indragning uti Bergs-kollcgii tjenstemanna-personal samt aflåtande till Rikets
näst sammanträdande Ständer af nådig Proposition om den förändrade reglering
af berslags-staterne, som af omständigheterna kan påkallas; samt
5.7e punkten, mom. b, angående anslag till löner åt fjerdingsmännen; men
som berörde punkter äro af de 3:ne öfriga Riks-ståndcn bifallne och följaktligen,
jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, af Rikets Ständer afgjorde, har Utskottet funnit
återremisserna icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Ståts-Utskottets Memorial, N.-o 152.
15
lÖ:de punkten, deruti Utskottet afstyrkt bifall till väckt motion om ett
statsbidrag af 2,000 R:dr, för inrättande och underhållande af en Landtbruks¬
skola i Jemtland, är af Prestc-ståndet bifallen, men af Ridderskapet och Adeln,
Borgare- och Bonde-stånden återremitterad, på grund af hufvudsakligen följande
anmärkningar: att då, enligt hvad Utskottet medgifvit, jordbruket i Jemtland vo¬
re, i anseende till de för denna provins egendomliga naturförhållanden, väsendtli¬
gen olika andra orters jordbruk, detta förhållande bäst ådagaladc behofvet af en
serskild landtbruksskola för Jemtland, hvarest ypperlig jord och stora odlingslä-
genheter funnes samt ängsskötseln visserligen för det närvarande vore öfvervägan¬
de, men mycken vigt derjemte lades uppå jordbruket; att det verksammaste med¬
let för detsammas förkofrande utan all tvifvel vore att inrätta en landtbruksskola
inom provinsen och såmedelst bibringa dess innevånare erforderlig kännedom uti
jordens brukande. Varande dessutom serskilda förslag framställda, hos Ridderska¬
pet och Adeln, derom, att 2:ne landtbruksskolor måtte uti Norrland inrättas, och
hos Bonde-ståndet, att åtminstone ett anslag af 1,000 R:dr kunde till den ifrå¬
gasatta landtbruksskolan i Jemtland anvisas.
Med föranledande af hvad sålunda i detta ämne blifvit inom Ridderskapet och
Adeln samt Borgare- och Bonde-stånden ytlradt, föranlåtes Utskottet, med frånträ¬
dande af sitt i denna fråga återremitterade utlåtande, hemställa,
alt Rikets Ständer må bevilja ett årligt anslag stort 2,000
R:dr, att ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för inrät¬
tande af en landtbruksskola i Jemtland, då lämplig lägenhet
dertill upplåtes; och i hvilken skola bör meddelas undervis¬
ning lill frambringande af de jordalster, som klimat och jord¬
mån i denna egendomliga trakt medgifva.
11 :tc punkten, angående väckt fråga om granskning i afseende på använ¬
dandet utaf de till undervisningsanstalterne för jordbruk och landtmanna-näringar
beviljade anslag, har blifvit af Bonde-ståndet återremitterad; men som de öfrige
3:ne Riks-stånden bifallit berörde punkt, hvadan, jemlikt 75 § Riksdags-ordnin-
gen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, bar Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
Uti 18\de punkten, morn. 2 Lit. A och mom. 3, hade Utskottet, på anförde
skäl, afstyrkt Rikets Ständers bifall till så väl de af Kongl. Majit, som enskilda
motionärer äskade anslag, till inrättande af tekniska clementar-skolor, men der¬
emot hemställt, alt, utöfver det anslag af 2,000 R:dr, som för Svenska slöjdför¬
eningens söndags- och aftonskola redan finnes å riks-staten uppfördt, ett ytterligare
lf)
Stats-Utskotléts Memorial, N:o 152.
ärligt bidrag af 2,000 R:dr kunde, för utvidgande af ifrågavarande skolas verk¬
samhet, anvisas att utgå under den tid, nu uppgörande slats-reglering omfattar.
1 följd af hvad sålunda förekommit, hade Utskottet tillika förklarat, atL de af Kongl.
Majit gjorda nådiga framställningar, angående dels de tekniska elementar-skolornas
ställande under tillsyn antingen af något embetsverk eller af en serskild i nåder till¬
förordnad styrelse, och dels derom, att Kongl. Majit måtte berättigas, att använda
forsta årets statsanslag för desse skolor till anskaffande af de för dem erforderliga
apparater, borde anses vara förfallne.
Hvad Utskottet sålunda hemställt har af Bonde-ståndet blifvit bifallet, men af de
öfriga 3:ne Riks-stånden återremitteradt, dels på de af Herrar Lagerhjelm P. och
Fåhreeus O. /., uti deras afgifne reservationer utvecklade skäl och med hufvudsak-
ligt åberopande af hvad deruti blifvit tillstyrkt, att eli anslag af 5,000 Ridr årligen
malle anvisas till inrättande af en teknisk elementar-skola i Malmö eller någon annan
i Sveriges sydligaste landskap belägen stad, som Kongl. Majit dertill kunde finna lämp¬
lig, och dels under erinran, hurusom en sammanblandning af clcmentar-läroverken
för allmän medborgerlig bildning och de tekniska tillämpnings-skolorne vore serdeles
olämplig, enär uti de sednare undervisning borde meddelas uti sådana ämnen, hvilka
uti de förstnämnde icke voro upptagne, såsom, bland annat, modellerings-konst, ma-
chin-arbete, kemi, använd fysik och bokföring, af hvilket allt vore uppenbart, att
de tekniska skolorna borde vara fristående läroanstalter; att, vid sådant förhållande,
anslag för deras inrättande icke borde förvägras, dervid Malmö stad, som redan in¬
köpt lokal för skolan, borde i främsta rummet afses; varande derjemte inom Prestc-
ståndet den serskilda mening uttryckt och af flera ledamöter biträdd, att medel borde
anvisas till inrättande i de städer af riket, hvilka Kongl. Majit kunde finna för
ändamålet lämpligast, af 2:ne sedana tekniska skolor, hvilka, utan hufvudsaklig
sysselsättning med elementar-läroverkens vanliga undervisnings-ämnen, egentligen
skulle hafva till föremål bibringandet af de insigtcr, hvarigenom Svensk industri
och slöjd-skicklighet kunde utvecklas.
Då nu Utskottet af Vidan anledning tagit denna fråga linder förnyad öfver¬
läggning, har Utskottet ansett det icke vara olämpligt, att till en början här
erinra, att, enligt hvad det vid den nådiga propositionen fogade Statsråds¬
protokoll öfver civil-ärenden af den 13 November förlidet år, bland annat,
innehåller, Kongl. Majit, till anskaffande af lokal för en teknisk skola i Malmö,
af de under Komfnersc-kollegii förvaltning ställde tull- och konfiskations-medel an¬
slagit 5,000 Ridr; äfvensom för skolans underhåll, som hufvudsakligen komme
att bestridas genom tillskott af staden, Kongl. Majit af sjette hufvudtitelns medel
beviljat
Stats-Utskottets Memorial, N:o 152.
17
beviljat ett ärligt bidrag af 500 Ridr att utgå från den tid, då skolan kommit i
gang, sedan reglemente för densamma blifvit i nåder fastställdt, oell med vilkor
att minst en fjerdedel af elev-antalet Gnge utgöras af andra än Malmö-boer, samt
att skolan ställdes under Koinmerse-kollegii tillsyn och kontroll.
Vidkommande sjelfva saken, så- och på grund af de emot Utskottets Utlåtan¬
de i 18 punktens 2 moni. Litt. A. och 3 moment, inom berörde3:ne Riksstånd gjorda
anmärkningar, föranfåtes Utskottet att, med frånträdande af sitt ifrågavarande åter¬
remitterade utlåtande, tillstyrka anslag för inrättandet af en teknisk skola i någon
inom Sveriges sydliga landskaper belägen stad. Vid bestämmandet åter af det
i sådant hänseende erforderliga slats-bidrag, tror Utskottet, enär i betraktande
tages, att undervisning uti en del af de förberedande läro-ämncn, som i en dylik
skola afses att blifva meddelade, kan inhämtas vid de allmänna elementar-lärover-
ken, att en inskränkning i det af Kongl. Majit för en teknisk skola äskade belopp,
ti.GOO R:dr, således borde kunna äga rum. Utskottet får fördenskull tillstyrka,
att, i öfverensstämmelse föröfrigt med (le af Kongl. Majit fö-
reslagne, oell under litt. c och d af 18 punkten intagne vil¬
kor oell bestämmelser, Rikets Ständer må anvisa ett ärligt
anslag af 5,000 Ridr, lill inrättande afen teknisk elementarskola
i Malmö eller i någon annan inom Sveriges sydliga landskaper
belägen stad, som Kongl. Majit dertill kan finna lämplig.
Och hemställer Utskottet, vid sådant förhållande, att Utskottets yttrande i 18
punktens 3 moment
måtte få förfalla.
19:de punkten, 1 och 2 ajdelningame, deruti Utskottet dels afslyrkt Rikets
Ständers bifall dertill, att det för Navigations-skolan i Stockholm hittills å Riks-
statcn uppförde anslag af 2,800 Ridr, skulle åter anvisas för den lid nu skeende
statsreglering omfattar, dels ock hemställt att, pä det undervisningen vid skolan
icke genast måtte afbrytas och de dervid anställde lärare, oförberedde, gå miste
om sina för året påräknade löne-inkomster, berörde anslag måtte, för innevarande
år, från Riksgälds-kontoret till Navigations-skolan i Slockholm utgå, är likaledes
af Bonde-ståndet bifallen, men af de 3ine öfriga Riks-stånden återremitterad, inom
hvilka anmärkningar blifvit framställda af enahanda beskaffenhet, sorn de, hvilka
Herr Gråå emot Utskottets ifrågavarande utlåtande anfört uti sin vid detsamma
fogade reservation, äfvensom yrkande skett, att detta anslag mätte såsom för Stock-
Bih. till R. St. Pro t. 1850 & 1851, 4 Samt. 1 Afd. 2 Bandet 7 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Memorial, N.-o 152.
holms Navigations-skola oundgängligen erforderligt, varda, på sätt Kongl. Majit i
nåder framställt, åter å Riks-stalen uppfördt.
Enär till grund för återremisserne af denna punkt några andra skäl icke blif¬
vit förebragte, än de, sorn vid denna frågas handläggning inom Utskottet blifvit an¬
förde och då tagne i öfvervägande, samt Utskottet grundat sitt utlåtande på Rikets
Ständers vid förlidne riksdag i detta ämne fattade beslut, anser Utskottet
sig böra vidblifva sitt i ämnet afgifna utlåtande.
20:de punkten, angående begärd, men af Utskottet afslyrkt, tillökning i an¬
slaget för Navigations-skolorne i Stockholm, Götheborg, Gefle, Malmö och Hernö¬
sand, har föranledt - återremiss från Borgare-Ståndet; men som de 3:ne öfriga
Riks-stånden bifallit Utskottets utlåtande i denna punkt, hvadan, jemlikt 75 § i
Riksdags-ordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet fun¬
nit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
21 :stu punkten lill. b, deruti .Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall till
beviljande af elt anslag för inrättandet af en Navigations-skola i Westervik, har
af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet blifvit bifallen, men återremitterad
från Preste- och Borgare-stånden, hvarvid anmärkts, dels all Westervik, ibland
Sveriges sjöstäder är den 4:de i ordningen och idkar en betydande skeppsfart,,
särdeles på transatlantiska farvatten, dels ock alt, i följd af lokala förhållanden
och uppfostran, denna stads ungdom utmärkte sig för en särdeles fallenhet för sjö¬
mansyrket och skulle, genom ändamålsenliga undervisnings-anstalter, lätt kunna
bildas till skicklighet deruti, men nu ofta måste sakna en sådan bildning, enär
navigations-skolorna i de närmast belägna städerna Kalmar och Wisby icke kun¬
de af dem i allmänhet besökas, i anseende till det stora afståndet emellan berörde
släder och Westervik.
Då, på sätt nämndt är, 2:ne Riks-stånd bifallit utlåtandet i denna punkt och
Utskottet icke linner sådana skill vara anförde, som kunde föranleda till ändring
deri, får Utskottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
Från Borgare-ståndet liar Utskottet erhållit ålcrremisser å
2'å:dje punkten, deruti Utskottet, enär de af Kongl. Majit äskade förhöjningar
uti anslagen till undcrvisnings-anstaller Jör jordbruket, slöjdente och sjöJarten icke
blifvit af Utskottet tillstyrkte, funnit sig jemväl böra afstyrka Rikets Ständers bifall
till de nedsättningar uti åtskilliga anslagssummor å denna hufvudtitel, hvilka Kongl.
Maj:t,, för att i någon män bereda tillgång till berörde förhöjningar, föreslagit.
Stats-Utskottets Memorial, JS:o 152.
19
26:*? punkten, angående öfverflyttning från det till skrifmaterialier och ex¬
penser samt ved och ljus uppförda förslags-anslag af ett belopp af 3,210 R:dr.
27:de punkten, angående oförändradt uppförande å Riks-staten af alla de sum¬
mor å denna hufvudtitel, deruti förändring icke blifvit tillstyrkt, med undantag af
den, för slutsummans jemnande, vidtagne tillökning af 4 R:dr 45 sk. 8 rst uti för-
slags-anslaget till skrifmaterialier oell expenser; samt
28\de punkten, innefattande Utskottets hemställan, att Rikets Ständers god¬
kännande af denna hufvudtitel med bifogade tabell ieke måtte lägga binder i vä¬
gen för verkställandet af de beslut Rikets Ständer kunna fatta i fråga om all¬
män förenkling af indelta räntorna och tionden. Men då berörde punkter af de
3:ne öfriga Riks-stånden blifvit bifallne och följaktligen, jemlikt 75 § Riksdags¬
ordningen, afgjorda, har Utskottet funnit
aterremisserne icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Maj 1851.
Reservationer:
Vid 10\de punkten, angående inrättande af en landtbruks-skola i Norrland,
af grefve Mörner C. G. ”I)å ett icke obetydligt förlag erfordras för ordnandet
af en landtbruks-skola, men några förberedande åtgärder i nämnde hänseende icke
äro inom Jemtland vidtagne, utan det af motionären åberopade stycke ur Konun¬
gens Refallningshafvandes sednast afgifna femårs-berättelse fastmera gifver anled¬
ning till den förmodan, att föga utsigt är för banden, det nödige medel härtill
kunna inom länet beredas, har jag hyst tvekan vid att biträda Utskottets förslag
i fråga om en landtbruks-skolas inrättande i Jemtland, desto heldre, som, i hän¬
delse skolan kommer till stånd, de elever, hvilka vid densamma skulle bildas,
knappast torde inom länet kunna påräkna passande anställning.”
Vid 18:de punkten, angående inrättande af en teknisk elementar-skola.
Af Riksdags-fullmäktigen Per Persson från Örebro län.
Vid 19:c/e punkten, angående anslag till navigalions-skolan i Stockholm.
Af Herr Fåhreeus, 0. ./., Kontraktsprosten Forssell, Professor Lindgren och
Herr Gråå, som åberopade sin i ämnet förut afgifna reservation, samt Herrar JVoeru
och Nordvall.
20
Statt- U Isko t tets Memorial, N.-o 153.
N:o 153.
A'nk. till Exp. Etsk. d. 27 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erhållne återremisser å Utlåtandet
N:o 88, angående reglering af utgifterna under Riks-slatens
Sjunde Hvjmdtitel.
(U. yl.)
2:dra punkten af berörde utlåtande, angående Kongl. Stats-kontoret, har blif¬
vit bifallen af Preste- och dloude-slånden, men återremitterad af Ridderskapet och
Adeln samt Rorgare-ständet, likväl endast i afseende å frågan om de i momenterne
litt. g. It. i oell k omförmäldä, för verkets reglering beräknade, poster å till¬
sammans 2,575 r:d'r 1'6 sk., hvilka, enär Utskottet icke afselt någon inskränk¬
ning i de lör ärendenas gång erforderliga medel, ansetts heldre böra utgå af an»-
slaget för magasins-depärleitteritet, än af besparings- och expenstnedel, hvarigenom
Kongl. Majit komöte att äf anslaget för nämnde departement årligen disponera
5,096 r:dr 32 sk., i stället ‘för de öf Utskottet beräknade 2,521 r:dr 16 sk.,
och -Stats-verkfels besparing att utgöra 1,345 r:dr 16 sk. om året för Stats»kon-
lorets löne-reglering på det hela. Härförutan liar blifvit anfördt, att visserligen
åtskilliga utbetalningar, söih under den förflutna tiden egt rum för uppehållande af
göromalens gång inom Vérket, koitime alt upphöra; men det vöre dock origtigt
att beräkna sådant soth tillgång. De ‘egentliga tillgångarne utgjorde nemligen en¬
dast 47,516 r:dr och då för ändamålet erfordrades 4(i,l7() r:dr 32 sk,, uppstode
af förenämnda summa "endast eh beisphring :å magasins-departementets anslag al
1,345 r:dr 16 sk.
Utskottet har tagit ärendet i förnyadt öfvervägande; men då det åsyftade
ändamålet, eller bestridandet af ärendenas oafbrutna gång inom Stats-kontoret in¬
till slutet af det år, blifvande Stats-reglering omfattar, äfven kail vinnas på det af
Sla/s-Utskottets Memorial, N:o 153.
ti
Utskoltet föreslagna salt, samt betänkandet härom blifvit, såsom ofvanberördt är,
af 2:ne Riks-stånd bifallet, anser sig Utskottet
böra sitt förra tillstyrkande vidblifva.
5:te punkten 2 morn., angående uppförande å Riks-staten af det åt postver¬
ket hittills anvisade stats-anslag m. rn., är af Bonde-ståndet fiterremitteradt, men
af de öfriga 3:ne Riks-stånden bifallet; och då, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen,
ärendet sålunda är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskoltet funnit sig dermed
icke kunna taga vidare befattning.
Från Borgare-ståndet har Utskottet erhållit återremisser å
KY.de punkten, angående öfverflyttning till de på denna Hufvudtitel upp¬
tagna embetsverks aflönings-stater från förslags-anslaget till Jjuspenniugar af ett
sammanlagdt belopp af 7,676 r:dr 32 sk.;
11 \te punkten, innefattande Utskottets förklarande, att de ,å denna Ilufvud-
litel uppförda anslagssummor, deruti förändring icke ifrågakomma!, blifvit föreslagna
till enahanda belopp, som vid sistlidne riksdag bestämdes, utom den förhöjning af
9 r:dr, hvilken, för slutsummans jemnande, funnits böra ega rum i förslags-ansla¬
get till skrifmaterialier och expenser; samt
12:fe punkten, deruti Utskottet hemställt, att Rikets Ständers .godkännande
af denna Hufvudtitel med bifogade tabell icke måtte lägga hinder i vägen för verk¬
ställandet af de beslut Rikets Ständer kunna fatta i fråga om allmän förenkling
af indelta räntorna och tionden m. m.; men som de öfriga 3:ne Riks-stånden bi¬
fallit berörde punkter, hvadan desamma, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, äro äf
Rikets Ständer afgjorde, har Utskottet funnit
återrcmissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 Maj 1851.
Reservation.
l id 2:dra punkten, angående Stats-kontoret, af Herr Waern. ”1 anledning
af den erhållna återremissen å 2:dra punkten af utlåtandet N:o 88? får jag vörd¬
samt hemställa,
22
Stats-Utskottets Memorial, N:o 153.
att Rikets Ständer, utan att antaga Kongl. Maj:ts nådiga proposition i
hvad den angår Stats-kontorets lönereglering, måtte på de i berörde ut¬
låtande och punkt anförde skäl medgifva, ätt Kongl. Maj:t af de pä
allmänna indragnings-staten för närvarande till aflöning åt embets- och
tjenstemän vid Magasins-departementet anvisade 6,442 r:dr må ega all
under den tid, nu fastställande statsreglering gäller, för de till Stats¬
kontorets handläggning hörande ärendens oafbrutna gång, använda 5,096
r:dr 32 sk. årligen, samt att för öfrigt må, såsom Utskottets förra, af
2:ne Riks-stånd godkända, förslag innehåller, för behofvet under nämnde
tidrymd disponeras och utgå:
Gamla Ordinarie anslaget R:dr 32,198
Anslaget för Karta Sigillata-kontoret 3,516
Ljuspenningar och remisslage 4,887 — —
Provision 473
S:r 40,974 — —
hvilken summa, med tillägg af berörde 5,096: 32 —
utgör hvad som under nästa statsreglerings-period år¬
ligen erfordras, eller 46,170: 32 —
Kommande, i följd häraf, att å allmänna indragnings-staten
besparas 1,345: 16 —
oberäknadt, att de af 7:de Hufvudtitelns besparingar och expensmedlen förut an¬
ordnade medel hädanefter upphöra att utgå; hvilket upplysningsvis här antecknas.”
Slats-Utskottels Memorial, N;o 154,
23
N:o 154.
Arik. till Exp. Etsk. d. 27 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Memoria/, i anledning af erhållne ålerremisser å Utlåtandet
N:o 89, angående reglering af utgifter ne under Riks-statens
Åttonde Hvfmdtilel.
U. A.
Lii lista punkten al dolta Utlåtande hade Utskottet, sorn, uppå anförda skäl,
förklarat sig icke kunna understödja af enskilde motionärer gjorda framställningar
örn uppförande å Riks-stateu af ett årligt anslag utaf 1,200 R:dr, såsom lön åt
en vice Bibliothekarie vid Kongl, bibliotheket i Stockholm, hemställt, det Rikets
Ständer ville medgifva, att af del för Kongl. Bibliothekets materiela behof anvi¬
sade stats-anslag, ett belopp af högst 1,200 R:dr måtte, så länge sådant af be-
hofvet påkallades, årligen användas till arfvoden åt den för Bibliothekets ordnande
erforderliga tjenstemanna-personal.
Utskottets berörde hemställan är af Bonde-ståndet bifallen, men af de öfriga
3:ne Riks-stånden återremitterad, hvarvid, i afseende på behofvet af det äskade
löne-anslaget för en vice Bibliothekarie vid Kongl. Bibliotheket, blifvit anfördt: att
da Bibliotheket för närvarande räknade omkring 80 till 90,000 band och sålunda
utgjorde en betydlig samt tillika värderik samling, det vore så mycket mera an¬
geläget alt lemna vården och ordnandet af denna samling åt en person, hvilken,
genom ordinarie tjenst, vore vid Bibliotheket fästad och för dess intresse lifvad,
som annars det för materielen af Rikets Ständer anvisade anslag till en del skul¬
le vara ändamålslöst; alt det vore särdeles olämpligt att draga medel, som till
bok-inköp blifvit af Ständerna anslagna, från detta sitt ändamål och använda dem
i stället till tjenslemanna-personalens aflöning; och slutligen, att en nedsättning uti
anslaget för Kongl. Bibliothekets materiel icke kunde, med hänsigt till detta Bihlio-
theks vidsträcktare omfattning, skäligen ega rum.
Ståls-Utskottets Memorial, N:o 154.
På grund af hvad sålunda är vordet anfördt, får Utskoltet hemställa,
att Ilikets Ständer må till lön åt en vice Bibliothekarie vid
Kongl. Bibliotheket anvisa ett ärligt belopp af 1,200 li:dr.
Från Bonde-ståndet bar Utskottet erhållit återremiss å 3ulje punkten, angå¬
ende löne-tillökning åt notarierna vid Stockholms stads och samtlige stiftens Kon¬
sistorier; men som de öfrige 3:ne Riks-stånden bifallit berörde punkt, hvadan,
jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har Ut¬
skottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
4:de punkten, om löne-förhöjning åt Amanuensen vid Stockholms stads Kon¬
sistorium, är af Preste-ståndet återremitterad, men af de 3:ne öfrige Riks-stånden
bifallen; och då, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen, ärendet sålunda är af Rikets
Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
Bonde-ståndet har till Utskoltet återremitterat:
5:te punkten, angående anslag till aflöning åt en predikant vid Hällbo kapell
i Bollnäs socken ;
6:le punkten, angående ett tillökadt anslag till bok-inköp för universilets-
bibliotheket i Upsala;
7:de punkten, om tillökning i anslaget för den kemiska institutionen vid uni¬
versitetet i Lund;
9:de punkten, angående stipendier åt utmärkte yngre akademiska lärare och
förhöjning i anslaget för akademie-adjunkterne;
12:le punkten, om lönefyllnad åt bibliothekarien vid universitetet i Lund;
13:c/e punkten, om lönefyllnad till åtta professorer inom de verldsliga fakul¬
teterna vid Lunds universitet, samt
14iafe punkten, om anslag till inrättande af 2:ne professioner vid universi¬
tetet i Upsala, den ena i kemi och den andra i zoologi; men som desse punkter
blifvit af de öfrige 3:ne Riks-stånden bifallne och frågorna följaktligen äro, jemlikt
75 § Riksdags-Ordningen, afgjorde, har Utskottet funnit
återremissernc icke kunna lill någon åtgärd föranleda.
19:c/e punkten, om nedsättning i den bestämda termins-afgiften för lärjungar
vid Rikets clementar-läroverk, är af Ridderskapet och Adeln återremitterad, men
af de öfriga 3:ne Riks-stånden bifallen; och som, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen,
ärendet sålunda är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
34 :de
Stats- Utskottets Memorial, Na o 154.
25
34:de punkten, sednare afdelningen, deruti Utskottet, med anledning af
gjord framställning om förhöjning i anslaget för orthopediska institutet i Stock¬
holm, förklarat sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att, utöfver hvad Kongl.
Majit för institutet äskat, bevilja någon tillökning i bidraget af statsmedlen, har
blifvit af Ridderskapet oell Adelil samt Bonde-ståndet bifallen, men återremitterad
från Preste- och Borgare-stånden, hvilka Riks-stånd yrkat, att den begärda för¬
höjningen af 1,000 R:dr hör beviljas, emedan det vore en ren mensklighetspligt
emot de samhällets medellöse medlemmar, sorn deraf voro i behof, att bereda dem
utväg till begagnande afen välgörande inrättning,sådan såsom orthopediska institutet,
och att det vore vigtigt, att yngre läkare leinnades tillfälle alt vinna insigt i den
kuraliva method, sorn vid berörde institut användes, för att sedermera dermed
kunna, i spridda riktningar, gagna; och har inom Borgare-ståndet blifvit föresla¬
get, att följande vilkor borde uppfyllas, derest den föreslagna tillökningen i an¬
slaget skulle utgå, eller
l:o att en biträdande läkare borde af föreståndaren vid institutet antagas,
lönas och undervisas i medicinsk gymnastik och orthopedi, på det att icke insti¬
tutets verksamhet måtte afhrytas i händelse af föreståndarens sjukdom eller från¬
fälle m. m.;
2:o alt föreståndaren skulle vara förpligtad, alt åt alla de läkare, sorn
vilja praktiskt studera den orthopediska och medicinska gymnastiken, lemna fritt
tillträde till densamma på alla de timmar, som den manliga personalen gymnasti¬
serar, samt att dervid tillhandagå dem med nödiga upplysningar;
3:o alt friplatsernas antal vid gymnastiken förhöjdes från 4, som de hittills
varit, till 7 och 3 patienter erhöllo kostnadsfri orthopedisk vård utom institutet,
i likhet med hvad som hittills skelt; samt
4:o att det skulle åligga föreståndaren, ej mindre att med råd och bandagers
applicerande vara behjelplig de patienter, som komma i åtnjutande af. bandager
från institutets fattigfond, än äfven att lill Kongl. Sundhets-kollegium, före Janu¬
ari månads utgång hvarje år, inlemna rapport öfver de patienter, sorn under näst-
förflutna år blifvit, på statens bekostnad, vid inrättningen behandlade.
Dä emedlertid, på sätt nämndt är, 2:ne Riks-stånd bifallit, hvad Utskottet i
denna punkt hemställt, och skäl icke blifvit anförda, som, efter Utskottets tanke,
deruti kunna föranleda ändring, får Utskottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
Bih. till R. St.-s Prof. 1850 & 1851, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Höft. 4
26
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 154.
36:/<? punkten, om löneförbättring åt de vid naturhistoriska museum anställ¬
de 4 intendenter, är af Bonde-ståndet återremitterad, men af de 3:ne öfriga Riks¬
stånden bifallen; och då, jemlikt 75 § Riksdagsordningen, ärendet sålunda är
af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
Uti 1)7:ilo punkten 2ulra momentet bade Utskottet afstyrkt Rikets Stän¬
ders bifall till gjord framställning derom, alt lill inköp af Kanslirådet Krutmeyers
gravyr-samling m. m. ett anslag måtte beviljas att, under ett visst antal år, ut¬
gå med 1,000 R:dr årligen. Denna punkt, som Borgare- och Bonde-stånden bi¬
fallit, har blifvit återremitterad af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, i
hvilka Riks-stånd yrkats, att, enär den ifrågavarande samlingen innebölle 12 till
13,000 gravyrer af högst utmärkt värde och deribland 300 porträtter, är den
enda i sitt slag uti riket samt, under loppet af manga år, blifvit med den största
urskiljning sammanbragt, det vore för konsthistorien af vigt, att den inom riket
bibehölles och af staten inköptes, antingen genom en direkt köpesumma, eller der¬
igenom, att en viss lifränta blef åt egaren anslagen.
Med anledning af Utskottets ifrågavarande Utlåtande, bar herr IVinge, med stöd af
56 § Riksdags-ordningen, uti hos Borgare-ståndet väckt och till Utskottet remitterad
motion föreslagit, att berörda gravyr-samling måtte varda för statens räkning in¬
köpt. Öfver denna motion kommer Utskottet att framdeles sig yttra och får Ut¬
skottet, af sådan anledning,
med besvarandet af återremisserna af detta moment tills vidare
uppskjuta.
45.7e punkten, innefattande Utskottets hemställan, att Kongl. Maj:ts nådiga
framställning derom, att från förslags-anslaget till skrifmaterialier och expenser
samt ved och ljus borde till lönestaterne för de till denna hufvud titel hörande
embetsverk öfverföras ett emot ljuspenningarne svarande belopp, måtte få förfalla,
är af Borgareståndet återremitterad, men af de öfriga 3:ne Riks-stånden bifallen;
och då, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af Rikets Ständer
afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed ieke kunna taga vidare befattning.
47:de punkten, deruti Utskottet tillkännagifvit, att de å denna hufvudlitel
uppförda summor, deruti någon förändring icke ifrågakommit, blifvit till enahanda
belopp, som vid sistlidne riksdag i den detta Utlåtande bilagda tabell föreslagna,
med undanlag af den till slutsummans jemnande vidtagna förhöjning af 1 R:dr 32
Stats-Utskoltets Memorial, N:o 155.
27
sk. i förslags-anslaget till skrifmaterialier oell expenser, är bifallen af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet, men återremitterad af Borgare- och Bonde-stånden,
för att icke, genom bifall till denna punkt, hafva fattat beslut angående åtskilliga
af de summor m. m., som under denna punkt äro inbegripne; men då 2:ne Riks¬
stånd bifallit ifrågavarande Utlåtande och skäl icke blifvit anförda, sorn kunna lill
ändring deri föranleda, får Utskottet
sitt afgifna Utlåtande vidblifva.
48:de punkten, deruti Utskottet föreslagit, att Rikets Ständers godkännande af
denna liufvudtitel med bifogade tabell icke matte lägga binder i vägen för verk¬
ställandet af blifvande beslut, i fråga om allmän förenkling af indelda räntorna och
tionden m. m., är återremitterad af Borgare-ståndet, men af de 3:ne öfriga Riks¬
stånden bifallen; oell då, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af
Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed ieke kunna taga vidare befattning.
Stockholm den 20 Maj 1851.
N:o 155.
Ank. lill Exp. Utsk. den 27 Maj 1851 kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erhållne återremisser ä Utlåtandet
A': o 90, angående reglering af Riksstalens utgifter under
Nionde Hufvudtiteln.
(U. A.)
1 ".sta punkten, angående uppförande å denna liufvudtitel af serskilta anslag,
afl till civil-statens och arméens pensionskassor samt amiralitets-krigsmanskassan
utgå, såsom ersättning för deras andel uti de, under namn af vakans- och liggetids-
28
Siats-Utskottets Memorial, N:o 155.
samt nådårsbesparing, föreskri fria löne-innehåll »ingar, hvilka, enligt hvad Kongl.
Maj:t, uti serskild nådig proposition, föreslagit, borde upphöra, är af Borgare¬
ståndet återremitterad, men af de öfriga 3:ne Riksstånden bifallen; och då, jemlikt
75 § Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af Rikets Ständer afgjordt, har Ut¬
skottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
Aula punkten, angående dels det till professoren, doktor C. J. Schlyter för
utgifvandet af Sveriges gamla lagar beviljade anslag, dels ock en underdånig skrif¬
velse till Kongl. Maj:t, med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder låta tillse, att
förenämnde arbetes fullbordande måtte påskyndas, så mycket ske kan, är af Bonde¬
ståndet återremitterad; men som de öfriga 3:ne Riksstånden bifallit det anslag,
Utskottet i denna punkt tillstyrkt, och frågan om detsamma, jemlikt 75 § Riks¬
dags-ordningen, sålunda är af Rikets Ständer afgjord, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna laga vidare befattning.
Beträffande åter den uti ifrågavarande punkt af Utskottet föreslagna under¬
dåniga skrifvelse, så enär densamma är af Ridderskapet och Adeln samt Borgare¬
ståndet bifallen, får Utskottet
sitt härom afgifna yttrande vidblifva.
9:de punkten, rörande det å allmänna indragnings-staten uppförda årliga
anslag af 10,000 R:dr till expektans-arfvoden åt lönlöse officerare af arméen,
bär af Ridderskapet och Adeln blifvit återremitterad, men af de öfrige 3:ne Riks¬
stånden bifallen; och då, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af
Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
Uti 12:te punkten hade Utskottet förklarat sig afstyrka Rikets Ständers
bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning, att medicine doktorn Johan Erik
Nybleaus måtte från allmänna indragnings-staten, uti sin återstående lifstid, så¬
som pension åtnjuta ett belopp af 250 R:dr.
Denna punkt, som Bonde-Ståndet bifallit, har blifvit af de 3:ne öfrige Riks¬
stånden återremitterad. Af de talare, sorn yttrat sig, har yrkats, att den ifråga¬
varande pensionen måtte å riksstatcn uppföras, enär Nybleaus, under en tid¬
rymd af nära 50 år, emot en ringa lön, tjenat dels vid norra korrektions-inrätt-
ningen i Stockholm och dels vid allmänna Barnhuset samt nu uppnått en ålder
Slats-Utsi; ot tets Memorial, N:o 155.
29
af öfver 70 är, hvadan det vore sannolikt, att statsverket icke länge skulle kom¬
ma att betungas af det understöd, som kunde at Nyblceus blifva lemnadt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föranlåtes Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte å allmänna indragningsstäten upp¬
föra medicine doktorn Johan Erik Nyblaeus, till åtnjutande
under hans återstående lifstid af en årlig pension, stor 250 R:dr.
13:de punkten, angående pension åt öfversten m. m, G. Liljenstolpe, är af
Bonde-ståndet återremitterad, men af de öfrige 3:ne Riksstånden bifallen: och då,
jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af Rikets Ständer' afgjordt,
har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
Ronde-ståndet har likaledes återremitterat 14:de punkten, angående pension
åt majoren Nils Johan Gjertz-, men då de öfriga 3:ne Riksstånden bifallit den¬
samma och ärendet sålunda, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, är af Rikets Stän¬
der afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
louie punkten, angående pension åt professoren Guslaf Erik Pasch, är
af Preste-ståndet återremitterad, men af de öfrige 3:ne Riksstånden bifallen; ocb
då, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af Rikets Ständer af¬
gjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
19:de punkten, angående pension till aflidne öfverste-löjtnanlen Nordencreutz
och hans jemväl aflidna hustrus, Carin Sendelius fern döttrar, är af Bonde-Stån¬
det återremitterad; men då de öfrige 3:ne Riks-stånden bifallit denna punkt, och,
jemlikt 75 §. Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af Rikets Ständer afgjordt,
har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
20:c/6j punkten, deruti Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall til! gjord
framställning, alt det åt hof-kapellmäslaren Häffners enka, Anna Magdalena
Schylander, anvisade pensions-understöd af 200 R:dr finge, sedan bemälda enka
år 1848 med döden afgålt, öfverflyttas på Hceffners oförsörjda dotter, Annette
Haeffner, har blifvit återremitterad från Preste- och Borgare-stånden, hvarvid,
30
Siats-Utskottets Memorial, N:o 155.
med afseende å Hoeffnérs stora fortjenster och den serdeles nödställda belägenhet,
hvaruti hans ifrågavarande dotter sig befann, yrkats, att den begärda pensionen
borde å riks-stalen uppföras.
Då emedlertid Kidderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet bifallit denna punkt
och Utskottet icke finner sådana skäl anförda, sorn deruti kunna föranleda ändring,
får Utskottet
sitt redan afgilha utlåtande vidblifva.
Från Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet har Utskottet erhållit åter-
lemisser å 21 islå punkten, deruti Utskottet afstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts nå¬
diga framställning, att utaf den framlidne Hans Excellens Herr Justitie-slats-
ministern Törneblads nu mera aflidna enkefru tillagda pension ett belopp af
200 R:dr måtte på Herr Justitie-stats-ministern Törneblads oförsörjda dotter,
Sophia Emili Törneblad öfverflyttas. Uti bemälde Riks-stånd har med afseende
å den bortgångne, af fäderneslandet högt förtjente, embetsmannens fortjenster, den
mening yttrats, att erkänslan fordrade, att ifrågavarande pension beviljades åt hans
detter, på det att hon derigenom kunde undvika de bekymmer, som med en nöd¬
ställd belägenhet äro förenade.
l)å Borgare- och Bonde-stånden bifallit utlåtandet i denna punkt och Utskot¬
tet icke finner skäl anförda, som deruti kunna föranleda ändring, lar Utskottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
23:dje punkten, angående pension åt framlidne Stats-rådet och Chefen för
Sjöförsvars-departementet J. F. Ekrenstams enka, Conslance af Trolle, är af
Preste-ståndet återremitterad, men af de öfriga 3:ne Riks-stånden bifallen5 och
då, jemlikt 75 §. Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af Rikets Ständer af¬
gjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
Uti 2b:de punkten hade Utskottet tillstyrkt, att en årlig pension af 500
R:dr måtte för Kontre-amiralen von Sydows enka, Eleonora [Viggman, å allmän¬
na indragnings-staten uppföras. Denna punkt, som af Bonde-ståndet blifvit bifal¬
len, är återremitterad från de 3:ne öfriga Stånden, inom hvilka blifvit yrkadt, att,
i betraktande af de serdeles stora fortjenster örn flottan, som utmärkt Kontre-
amiralen von Sydow i lifstiden, det af Kongl. Majit, för hans efterlemnade enka,
i nåder begärda pensionsbelopp af 666 R:dr 32 sk. mätte åt henne anvisas.
På grund af hvad sålunda är vordet an tordt, föranlåtes Utskottet hemställa,
att, med bifall till Kongl. Majlis nådiga proposition, Kontre-
amiralen ron Sydows enka, Eleonora [Viggman naå uppföras
Stats-Utskottets Memorial, A:o 155.
31
a allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under hennes åter¬
stående lifstid af en årlig pension, stor 6(50 Hulr 32 sk.
26:/é? punkten, innefattande Utskottets hemställan, att, i stället för det be¬
lopp af 600 R:dr, hvilket Kongl. Maj:t i nåder föreslagit såsom pension åt fram¬
lidne Landshöfdingen öfver Norrbottens län C. A. Hedenbergs efterlemnade enka,
en summa af 400 R:dr måtte, på anförda skäl, åt henne i årlig pension tilläg¬
gas, har af Bonde-ståndet blifvit bifallen, men af de 3:ne öfriga Riks-stånden åter¬
remitterad. Af de talare, hvilkas anmärkningar föranledt ålerremisserna, har blif¬
vit vrkadt, att det af Kongl. Maj:t begärda pensionsbelopp mätte ät Landshöfdin¬
gen Hedenbergs enka anvisas, enär hon med 7 oförsörjda harn befunne sig i en
serdeles nödställd belägenhet, samt staten icke skäligen borde, vid beviljande af
pension, taga i betraktande hvad en afliden embetsman kunnat ur pensionskassor,
genom årliga bidrag till desamma, förvärfva åt hustru och barn.
Ehuru Utskottet icke kan biträda den åsigt, att de pensionsbelopp, som ur
allmänna pensionskassor af embets- oeh tjenstemäns efterlefvande enkor och barn
uppbäras, ej böra tagas i betraktande vid bestämmande af de understöd, som Ri¬
kets Ständer för dem kunna anvisa, finner Utskottet likväl de i bär förevarande
fall förekomna omständigheter vara af så ömmande beskaffenhet, att Utskottet lor-
anlåtes tillstyrka,
att Landshöfdingen Hedenbergs enka må för sin återstående
lifstid få, på sätt Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, å allmän¬
na Indragnings-staten åtnjuta eu pension af 600 R:dr årligen.
Uti 27:de punkten bade Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall till Kongl.
Maj :ls nådiga framställning om pension åt framlidne Landshöfdingen P. Sandel-
hjelms enka, Sofia Dorothea Zetterman. Denna punkt, som af Bonde-ståndet blif¬
vit bifallen, är deremot af de öfrige 3:ne Riks-stånden återremitterad, hvarvid an¬
märkts, att Landshöfdingen Sandelhjelm, som uti 56 år varit i rikets tjenst och
derunder ådagalagt utmärkt verksamhet, efterlemnat sin enka och en sjuklig dot¬
ter i torftige omständigheter: varande, på gruud häraf, och enär Landshöfdingen
Sandelhjelm, som, vid sin död, uppnått en ålder af 75 år, egt att, vid 65 års
ålder, begära afsked med 3,000 R:dr i årlig pension, men, genom sitt qvarblif-
vande i tjenst, besparat statsverket 30,000 R:dr, inom bemälde 3:ne Riks-stånd
vrkadt, att ett belopp af antingen 250 eller 200 R:dr måtte, såsom pension åt
Landshöfdingen Sandelhjelms enka, å Indragnings-staten uppföras.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrker Utskottet,
att Landshöfdingen Sandelhjelms enka Sofa Dorothea Zetter-
32
Siats-Utskottets Memorial, N:o 155.
man, måtte få för sin återstående lifstid å allmänna indrag-
nings-staten åtnjuta en pension af 250 R:dr ärligen.
35:le punkten, deruti Utskottet afstyrkt bifall till gjord framställning om ett
årligt pensions-understöd af 300 R:dr åt aflidne collega schola; Jakob Ekelunds
efterlemnade enka, är bifallen af Rorgare- och Bonde-stånden, men återremitterad
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, hvarvid, med afseende å collega
scholm Ekelunds förtjenster om skolundervisningen och hans enkas nödställda be¬
lägenhet, ansetts, att pension åt henne borde beviljas, dervid, i fråga om beloppet,
inom Preste-ståndet blifvit tillstyrkt, att en summa af 200 R:dr årligen kunde, uti
ifrågavarande hänseende, anvisas.
Då, på sätt nämndt är, 2:ne Riks-stånd bifallit utlåtandet i denna punkt, och
Utskottet icke finnér skäl anförde, som deruti kunna föranleda ändring, får Ut¬
skottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
?>Sule punkten, angående pension åt professorn vid fria konsternas akademi
J. G. Sandberg, är af Preste-ståndet återremitterad, men af de öfriga 3:ne Riks¬
stånden bifallen; och då, jemlikt 75 § lliksdags-ordningen, ärendet sålunda är af
Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
39-.de punkten, deruti Utskottet afstyrkt bifall till väckt motion derom, att
ett belopp af 1,000 IUdr årligen, i stället för 500 R:dr, måtte blifva på allmänna
indragnings-staten åt kommerse-rådet Sanlesson uppfördt, har föranledt återremiss
från Preste- och Borgare-stånden, hvarvid, enär Sanlesson på sin offentliga hana
ådagalagt utmärkta förtjenster samt gjort betydliga uppoffringar till fördel för sta¬
ten, ansetts, att det för Sanlesson, hvars ekonomiska vilkor påkallade deltagande,
begärde förökade pensionsbelopp malte beviljas.
Då Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet bifallit denna punkt och Ut¬
skottet icke finner skäl anförde, som deruti kunna föranleda ändring, lår Ut¬
skottet
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
Uti 41 xsta punkten hade Utskottet afstyrkt Rikets Ständers bifall till gjord
framställning, angående bildande af en fond för gamla folkskollärares pensioneran¬
de, eller ock beviljande af en årlig pension af 100 R:dr b:ko till folkskolläraren
i Sätterbo församling af Westerås län, Nasselius. Denna punkt, som af Rid¬
derskapet och Adeln samt Bonde-ståndet bifallits, har blifvit återremitterad från
Preste-
Ståls-Utskottets Memorial, N:o 155.
33
Preste- oell Borgare-stånden, uti hvilka erinrats, att det vore med billighet och rätt¬
visa öfverensstämmande att bilda en fond till pensionering af gamla folkskollärare,
enär desse bade ett mödosamt och ringa aflönädt kall samt kunde utöfva ett väl¬
görande inflytande på folket5 alt det vore så mycket angelägnare alt fylla detta
behof nu, som det samma icke kunde afvisas och i framtiden ej, ulan de största
svårigheter, blefve afhulpet, samt att den blifvande fonden borde beredas förkof¬
ran genom ränte-ackumulationer och bidrag af lärare och församling och slå under
förvaltning af en styrelse, vald af folkskollärarnc sjelfva och ställd under kontroll
af stifts-styrelserna.
Som Hidderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet, på sätt ofvan blifvit 0111-
förmäldt, bifallit ifrågavarande punkt, får Utskottet, i afseende på pensionering af
skolläraren Nysselins,
sitt redan afgifna utlåtande vidblifva.
Beträffande åter bildande af fond för gamla folkskollärares pensionerande, an¬
ser Utskottet sig böra omnämna, att, sedan Utskottet afgifvit sitt förenämnde utlå¬
tande, Utskottet fått från Kongl. Maj:t emottaga nådig skrifvelse i detta ämne;
och skall Utskottet i anledning häraf med serskildt utlåtande till Rikets Ständer
framdeles inkomma.
52:dra punkten, deruti Utskottet förklarat, att öfrige under 9:de hufvud-
titeln uppförde anslag, rörande hvilka någon förändring icke ifrågakommit, blifvit
föreslagna Lill samma belopp som tillförene, på sätt den vid utlåtandet fogade ta¬
bell visade, är bifallen af Ridderskapet oell Adelil samt Preste-ståndet, men åter¬
remitterad af Borgare- och Bonde-stånden, från hvilket sistnämnda Riksstånd Ut¬
skottet jemväl erhållit återremiss å förenämnde tabell. Såsom skäl för återremis-
serna har blifvit anfördt, dels att, i öfverensstämmelse med Herr Falhems vid Ut¬
låtandet N:o 85 afgifna och af Riksdags-fullmäktigen yl. IF. Uhr frän Örebro
län, såsom egen motion upptagne, reservation, åtskilliga till successiv besparing
uppgifna summor till ett sammanräknadt belopp af 288,069 R:dr 32 sk. måtte
från 4:de hufvudtitelns p'enninge-anslag öfverföras till 9:de hufvud-liteln och all¬
männa indragnings-statcn, dels ock, på det att en under 5:le hufvud-tilein före¬
slagen ersättning för förhöjd tjenstårsberäkning för skollärarne i Carlskrona måtte
å denna hufvud-titel uppföras.
Då Utskottet, uti sitt utlåtande N:o 85, angående regleringen af utgifterna
under Riks-slatens 4:de hufvud-titel, ansett sådana besparingar, sorn 1111 blifvit
ifrågaställa, icke kunna åvägabringas, / samt deri anmärkta underlåtenheten, alt
Bih. till fi. St:s Prof. 1850 & 1851, 4 Samt. I Afd. 2 Band. 7 Haft. 5
34
Stats-lJtskotlets Memorial, N.-o 155.
å ilen vid 9:de Hufvud-ti lein fogade tabell icke uppförts den ersättning af G66 R:dr
32 sk., som skulle tillfalla 4 a flottans stat upptagne ordinerade skollärare emot
afsägelse af förhöjd tjenstårs-beräkning, kommer att vid stats-regleringens slutliga
uppgörande behörigen rättas; så och då förevarande 52 punkt blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ständet bifallen, får Utskottet
sitt redan afgifna yttrande vidblifva.
h%:dje 'punkten, innefattande Utskottets hemställan, att Rikets Ständers god¬
kännande af denna Hufvud-titel med bifogade tabell icke malte lägga hinder i vä¬
gen för blifvande beslut, i fråga om allmän förenkling af indelda räntorna och ti-
onden, eller deras, i mera eller mindre mån skeende, indragning till statsverket,
är af Borgare-ståndet återremitterad, men af de öfrige 3:ne Riks-slånden bifallen;
och då, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, ärendet sålunda är af Rikets Ständer
afgjordt, har Utskottet funnit sig
dermed icke kunna taga vidare befattning.
Stockholm den 20 Maj 1851.
Reservationer
vid 21:sta punkten, angående pension till fröken Sophie Emilie Törneblad af
grefve Mörner C. G. och Herr Fåhreeus 0. J.
STOCKHOLM, trvckt hos isaac marcus, 1851.
Stati-Utnkotteti Ltlåtande, N:o 156.
1
N:o 156.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående Stats-anslag till upprätthållande af
den armeens pensionskassa åliggande pensionering.
CU. A.)
Uti Kongl. Maj:ts aflåtna nådiga proposition om Stats-verkets tillstånd och behof,
har Kongl. Maj:t, jemte nådigt tillkånnagifvande, att det af Rikets Ständer vid sista Riks¬
dagen, till understöd för Arméens Pensions-kassa, på Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv
eller anslag å 22,(XX) Rdr årligen, icke behöft för ändamålet anlitas, begärt, att, som det i
följd af under sednaste åren inträffad stark tillväxt i pensionärernas antal, vore att befara,
det kassan snart blefve urståndsatt att -med egande tillgångar upprätthålla den henne ålig¬
gande pensionering, berörde anslag måtte fortfarande varda beviljadt för att till det afsedda
ändamålet, i mån af behof, användas.
Med föranledande af denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning, får Utskottet, under
åberopande af de uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 2 Augusti 1848, N:o 156,
anförda skäl, hemställa,
att Rikets Ständer ville, i öfverensstämmelse med det i ämnet vid sista
riksdagen fattade beslut, medgifva, att ett belopp af högst 22,000 Rdr
årligen må, intill dess den vid nästa riksdag skeende statsreglering vid¬
tager, i mån af behof, användas till betäckande af den Arméens Pensions¬
kassas brist, som under tiden möjligen kan uppkomma derigenom, att
kassans årliga inkomster icke blifva tillräckliga till utgifternas bestridande.
Stockholm den 26 Maj 1851.
lith. till R. St. Prot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Haft. i
2
Stats-l/tskottets Utlåtande, N:o 167.
N:o 157
Ank. lill Exp.-Utsk. den 27 Maj 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtandeangående ett lån för Domkyrkans i 1Vexiö ut¬
vidgning och reparation.
(Riksgs Afd.)
1 anledning af derom gjord ansökning, föreslog Kongl. Majit under sistförlidne
riksdag, att ett lån å 25,000 Rdr måtte utaf allmänna medel beviljas för utvidgningen och
reparationen af Wexiö domkyrka, derför kostnaden var beräknad lill 43,557 Rdr 32 sk.;
men, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 26 Juni 1848, ansågs Stats¬
verkets dåvarande tillgångar icke lemna utväg för detta låns meddelande. Då, genom
omförmälda, år 1849 påbörjade och sedermera fortsatta, byggnads- och reparations-arbete,
redan utaf domkyrkokassans behållning, hvilken den 1 Januari 1849 utgjorde 32,433 Rdr
47 sk. 11 rst., medtagils 16,000 Rdr, samt under innevarande år ytterligare erfordrades
minst 8,000 Rdr innan det nödvändigaste af arbetet kunde blifva fullbordadt, och då de
Domkyrkan dessutom åliggande betydliga utgifter icke medgåfvo, att nämnde kassa mer
än till en viss grad nedgick, hvadan det följaktligen vore alt befara, det ifrågavarande ar¬
bete, i brist af medel till dess fortsättande, måste inställas samt kyrkan för en längre obe¬
stämd tid lemnäs i ofullbordadt skick, hafva, enligt Kongl. Maj:ts till nu församlade Stän¬
der, under den 28 December nästlidet år, aflåtna nådiga proposition (jnförd under N:o 31
i Rihanget till Riks-ståndcns protokoll, lista Samlingen,) Domkyrkans Tutorer, Kongl.
Majits Befallningshafvande i Kronobergs Län och Biskopen i Wexiö Stift, till undvikande
af ett sådant afbrott samt dermed förenade kostnader och olägenheter, hos Kongl. Majit i
underdånighet hemställt om beredandet af Rikets Ständers bifall till ett låneunderstöd af
25,000 Rdr för domkyrkans snara fullbordande i öfverensstämmelse med den fastställda
Stats-Utskottets Utlåtande, N-o 157. 3
planen; hvilket lån, sedan det, till en början, fått räntefritt begagnas under byggnadsåren,
kunde derefter amorteras medelst årlig inbetalning af 4 procent å det ursprungliga kapi¬
talet, hvarvid 3 procents ränta för det oguldna kapital.beloppet skulle beräknas och åter¬
stoden utgöra afbetalning å lånesumman intill dess densamma blefve till fullo godtgjord;
och har Kongl. Majit, som funnit det ifrågaställda lånet vara af behof påkalladt, föreslagit
Rikets Ständer att detsamma, på här uppgifna vilkor, måtte varda beviljadt.
Jemte högstberörde, till Stats-Utskottet remitterade, nådiga proposition, har Utskot¬
tet fått emottaga de, i anledning deraf, inom Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Bonde-stånden afgifna yttranden, deruti till de i denna proposition förekommande uppgif¬
ter blifvit tillagda åtskilliga ytterligare upplysningar i afseende å angelägenheten af mera-
nämnde domkyrkas utvidgande och reparerande samt behofvet af det derför utaf allmänna
medel begärda låneunderstöd.
För utförandet af större och kostsammare reparationsarbeten å sådana kyrkobygg¬
nader, hvilkas iståndsättande och framtida vidmakthållande, med hänsigt till deras histori¬
ska eller arkitektoniska värde, kunna betraktas såsom en nationalangelägenhét, hafva Ri¬
kets Ständer vid liera föregående riksdagar beviljat ifrågasatta bidrag utaf allmänna medel.
Serskildt anser sig Utskottet härmed böra erinra om det för reparerandet af Linköpings
domkyrka under sednaste riksdag beviljade och till utbetalning från Riksgälds-kontoret
anvisade lån å 20,000 Rdr. Samma skäl, som föranledt Rikets Ständer att tillförene bifalla
likartade framställningar, förekomma också för beviljandet af det låneunderstöd, hvilket
lärer oundgängligen erfordras för fullbordandet af den redan påbörjade reparationen och
utvidgningen af domkyrkan i Wexiö. Men då, enligt den af vederbörande Landshöfding
och Biskop, i egenskap af domkyrkans Tutorer, gjorda underdåniga ansökning om ifråga¬
varande lån, domkyrkokassans tillgångar vid 1849 års början utgjorde nära 32,500 Rdr,
hvilken summa endast med 11,100 Rdr understiger det belopp, kostnadsförslaget för omför-
mälda reparations-och öfriga byggnads-arbeten upptager; så och om än, på sätt i det inom
Preste-ståndet afgifna yttrande blifvit upplyst, kostnaderna vid det nu pågående arbetets
utförande redan visat sig komma att vida öfverstiga deras i förslaget beräknade belopp,
synes likväl kulina antagas, att hela den begärda lånesumman icke måste vara behöflig för
den del af dessa kostnader, som med domkyrkans egna, härtill disponibla, tillgångar icke
kan bestridas. Vid sådant förhållande och då låneunderstöd, utaf allmänna medel städse
böra lämpas efter hvad behofvet oafvisligen fordrar för vinnandet af de med dessa under¬
4 Stats-Utskottet» Utlåtande, N:o 157.
stöd afsedda ändamål, anser Utskottet en nedsättning i det nu föreslagna lånets belopp
både kunna och böra iakttagas.
Hvad åter betalningsvilkoren för samma lån beträffar, så får Utskottet, enligt hvars
åsigt härvid förekommande omständigheter icke påkalla den med räntefrihet under längre
eller kortare tid förenade uppoffring för det allmänna, afstyrka bifall till den i låneansök-
ningen framställda begäran att lånet ”under byggnadsåren” måtte utan ränta få begagnas;
och kan Utskottet ej heller tillstyrka Rikets Ständer att godkänna den i ansökningen före¬
slagna årliga ränteberäkning och kapital-amortering af tillsammans endast 4 procent, utan
synes ränta och kapital-inbetalningen å detta lån böra bestämmas till samma belopp, som
af Rikets sednast församlade Ständer fastställdes för den till Linköpings domkyrkas repa¬
ration beviljade lånesumma, eller 6 procent å lånets ursprungliga kapitalbelopp, med be¬
räkning af 4 procents ränta för hvad som å kapitalet återstår. Dessutom torde, i likhet
med hvad som stadgades bland vilkoren för lånet till nyssnämnde reparations utförande,
serskild ränta böra föreskrifvas för det till liqvid förfallna beloppet, derest inbetalningen
af detsamma icke varder vid bestämd tid vederbörligen fullgjord.
Vidkommande slutligen säkerheten för de stadgade betalningsvilkorens behöriga
uppfyllande; så enär, efter hvad en Utskottet meddelad uppgift å Wexiö domkyrkas årliga
inkomster och utgifter innehåller, inkomsterna, bestående hufvudsakligen af 190 tunnor
10| kappar tiondespanmål, kunna beräknas till 1,516 Rdr 40 sk. samt utgifterna till 1,003
Rdr 46 sk., hvadan den återstående, för underhållandet af ej blott domkyrkan, utan äfven
Biskopshuset, afsedda behållningen således skall endast utgöra 512 Rdr 42 sk. årligen, fin¬
ner Utskottet nödvändigt att, till det allmännas betryggande mot förlust af större eller
mindre del utaf lånets kapitalbelopp eller den derför upplöpande ränta, såsom vilkor för
lånesummans utbekommande, jemväl föreskrifves, att Wexiö stads- och landsförsamlingar,
genom serskild förbindelse, skola åtaga sig ansvarigheten för den stadgade betalnings¬
skyldighetens fullgörande.
Med anledning af Kongl. Maj:ts härom aflåtna nådiga proposition får Utskottet allt-
å tillstyrka Rikets Ständer,
att, för fullbordandet af nu pågående utvidgnings- och reparations-arbe-
ten å domkyrkan i Wexiö, bevilja och till utbetalning från Riksgälds¬
kontoret anvisa ett lån å Tjugu tusen Riksdaler, emot följande vilkor:
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 157.
5
o) För lånets återbetalning på här nedan stadgade sätt skall af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län och Biskopen i Wexiö
stift, i egenskap af nämnde domkyrkas Tutorer eller Föreståndare, af-
gitvas en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd samt af dervarande
Fullmäktige godkänd skuldförbindelse.
b) Derjemte skall, efter härtill vid allmän sockenstämma erhållet upp¬
drag, Wexiö stads och landförsamlingars kyrkoråd, genom serskild af
bemälde Fullmäktige jemväl godkänd förbindelse, å församlingarnes
vägnar åtaga sig ansvarigheten för de, i afseende på detta lån, före-
skrifna betalningsvilkors vederbörliga fullgörande.
e) Under den för lånets fulla återbetalning erforderliga tid, bör, före
hvarje års slut, till Riksgälds-kontoret inbetalas sex procent å den be¬
viljade och utbekomna lånesumman, dervid fyra procents årlig ränta
för lånets då återstående kapitalbelopp först beräknas och afgår, hvar¬
efter öfverskottet anses utgöra kapital-afbetalning.
rf) Derest den stadgade betalningsskyldigheten, vid derför bestämd tid,
icke skulle fullgöras, bör dessutom fem procents årlig ränta för det
till liqvid förfallna beloppet erläggas, intill dess detsamma varder in-
betaldt.
Stockholm den 26 Maj 1851.
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 158.
N:o 158.
Ank. till Exp.-Ctsk. den 27 Maj 1851, kl. 10 f. ra.
Utlåtande angående ett lån för uppbyggandet af den ned
brunna kyrkan i Lidköping.
(Rgs. Afd.)
Med anledning af Lidköpings stads invånares derom i underdånighet gjorda samt
af Skara stifts Konsistorium äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län
förordade ansökning, har Kongl. Majit, genom nådig proposition af den 28 December
nästlidet år (under N:o 32 införd i lista Samlingen af Bihanget till Riks-ståndens proto¬
koll) föreslagit Rikets Ständer att, för återuppbyggandet af nämnde stads, den 23 Maj
1849, nedbrunna kyrka, bevilja ett af behofvet påkalladt lån å 25,000, emot de af sökan-
derne uppgifna vilkor, eller 3 procents ränta och 2 procenls årlig afbetalning, sedan lånet
under åtminstone fem års tid fått räntefritt innehafvas; varande, till stöd för omförmälda
underdåniga ansökning följande omständigheter och förhållanden deruti anförda.
Den nedbrunna vackra och dyrbara kyrkan hade, utan anlitandet af något allmänt
understöd, sedan århundraden tillbaka blifvit af Lidköpings stadsförsamling omsorgfullt
underhållen och i sednare tider genom betydliga och kostsamma reparationer samt om¬
byggnader förbättrad. För dessa arbeten, likasom för tornets och kyrktakets betäckning
med koppar, hade, oaktadt församlingens dertill utgjorda bidrag, kyrkokassan måst skuld¬
sättas. Utaf den summa, 20,000 Rdr, för hvilken kyrkan år 1838 brandförsäkrades, hade
visserligen, efter afdrag af värdet å qvarlemningarne efter branden, ett belopp af 18,001
Rdr utbekommits; men som skulder jemte åtskilliga utgifter måste härifrån afräknas, så
utgjorde den återstående behållningen endast 13,000 Rdr. Kostnaden för den nya kyrkans
uppförande i enlighet med den af Kongl. Maj:t fastställda ritning uppginge till 38,869 Rdr
6 sk. eller till 32,069 Rdr 32 sk. utöfver den tillgång, som genom dels församlingens bidrag
och dels lemningarne af den förra kyrkan kunde beredas; hvadan och då härtill komme
Stats-Utsk-oltets Utlåtande, N:o 158. 7
ett belopp af minst 6,000 Rdr för en tredje ringklocka samt orgelverk, hvilka uti kost-
nadsförslaget icke funnos upptagna, bristen alitsa skulle utgöra 25,000 Rdr. Kyrkans or¬
dinarie inkomster motsvarade icke ens dess ordinarie utgifter, och genom den eldsvåda,
deraf staden vid sagde tillfälle hemsöktes, hade många bland dervarande invånare blifvit
medellöse och urständsatte att hjelpa sig sjelfva samt följaktligen än mer att bidraga till
stadens allmänna behof. Stadsförsamlingen, sorn vid samina eldsvåda, jemte kyrkan, äfven
förlorat skolhuset samt komministers- och klockare-boställena, vore således oförmögen att,
utan det nu sökta låneunderstödet, bestrida de kostnader, dessa förenade förluster medfört.
Efter omförmälandet af här ofvan uppgifna förhållanden, har Prosten N. Wallin,
uti en inom Preste-ståndet väckt och till Stats-Utskoltet likaledes remitterad motion, der¬
uti Prostarne Lundblad och Setterblad instämt, jemväl hemställt och tillstyrkt, att det
för återuppbyggandet af Lidköpings stads kyrka sökta lån å 25,000 Rdr måtte, emot der¬
för föreslagna vilkor samt den säkerhet, som ansåges böra föreskrifvas, varda meranämnde
stad beviljadt.
Stats-Utskottef, som förskaffat sig del af ej mindre ritningarne och kostnadsför-
slaget för meranämnde kyrkas uppförande, än det vid byggnadsarbetets utbjudande ä en¬
treprenad hållna protokoll, har af denna sednare handling inhemtat, alt entreprenören,
enligt dess gjorda och utaf församlingen antagna anbud, åtagit sig att verkställa hela bygg¬
nadsarbetet emot en summa af 37,216 Rdr 32 sk, uti hvilken summa arbetskostnaderna
äfven voro inberäknade. Från det belopp, som denna entreprenadsumma således utgör,
bör dock, vid beräkning af hvad, som till dess liqviderande behöfver anskaffas genom
lån eller kontanta tillskott, afdragas återstående behållningen af den utbetalda brandför¬
säkringssumman Rdr 13,000:
samt kostnaden för den byggnadsmaterial, församlingen förbundit sig af¬
lemna, äfvensom värdet af den efter branden befintliga koppar . . „ 6,800: —
eller tillsammans Rdr 19,800:
1 betraktande af den bekymmersamma ställning, deruti Lidköpings stadsförsamling
genom ofvanomförmälda eldsvåda blifvit försatt, samt de omständigheter och förhållanden,
hvilka föröfrigt tala för beviljandet af lån utaf allmänna medel till understöd åt denna
församling vid återuppbyggandet af dess kyrka, anser sig Utskottet väl böra tillstyrka ett
sådant lån; men då förrberörda brandförsäkringssumma, jemte de efter eldsvådan öfver-
blefna lemningarne af den förra kyrkan, beredt en betydlig-tillgång för den nya, redan till
8 Stats-Utskottets Utlåtande, iV.'o 158.
en hufvudsaklig del utförda, kyrkobyggnaden; så och då de med anskaffningen af orgelverk
och en ytterligare ringklocka förenade kostnader icke synas utgöra föremål för bidrag från
det allmännas sida; anser Utskottet den begärda lånesumman kunna och böra nedsättas
till 16,000 Rdr.
Beträffande betainingsvilkoren för ifrågavarande lån, så får Utskottet, under åbero¬
pande af hvad Utskottet yttrat, med hänsigt till det vid denna riksdag jemväl sökta och
af Utskottet tillstyrkta låneunderstöd för Wexiö domkyrkas utvidgning och reparerande,
afstyrka Rikets Ständers bifall till den framställda anhållan om flera års frihet från de år¬
liga ränte- och kapital-inbetalningarnes verkställande; anseende Utskottet jemväl för detta
lån samma ränta böra af Rikets Ständer bestämmas, som föreskrefs för det vid sednaste
riksdag beviljade lånet till fullbordande af reparationen å Linköpings domkyrka och nu af
Utskottet föreslagits för lånet till reparerandet af domkyrkan i Wexiö.
Med tillämpning af dessa sålunda, dels redan föreskrifna, dels föreslagna betal-
ningsvilkor för nyssnämnde 2:ne lån, tillstyrker Utskottet alltså:
att Rikets Ständer, för uppbyggandet af den nya kyrkan i Lidköping, må
bevilja nämnde stads invånare ett lån af sexton tusen Riksdaler, samt att
detta lån må anvisas till utbetalning från Riksgälds-kontoret, sedan nyss¬
nämnde verk emottagit en af Lidköpings stadsförsamlings kyrkoråd, efter
härtill vid allmän sockenstämma erhållet uppdrag, å församlingens vägnar,
till Riksgälds-kontoret eller ordres utgifven samt af Fullmäktige godkänd
förbindelse att, under den för lånesummans fulla återbetalning erforder¬
liga tid, till Riksgälds-kontoret, före hvarje års slut, inbetala sex pro¬
cent å den beviljade och utbekomna lånesumman; vid hvilken inbetal¬
ning fyra procents årlig ränta för lånets då återstående kapitalbelopp
först beräknas och afgår, hvarefter öfverskottet anses utgöra kapitalafbe-
talning; börande dessutom, derest den stadgade betalningsskyldigheten,
vid derför bestämd tid, icke skulle fullgöras, fem procents årlig ränta för
det till liqvid förfallna beloppet erläggas intill dess detsamma varder in-
betaldt.
Stockholm den 26 Maj 1851.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS N. MARCUS, 1851.
Stals-Utskottel* Utlåtande, Ä:o 159.
1
N:o 15&
Ank. till Exp-Utsk. den 3 Juni 1851, kl. X ». nt.
Ulla tande, i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Skrif¬
velse, angående afsked med pension för Ju¬
sti lie-Rå del m. m. N. W. Stråle.
(U. A.)
Sedan uti en till Kongl. Majit ingifven skrift, Justitie-rådet, kommendören
med stora korset af Kongl. Nordstjeme-orden, Nils Wilhelm Stråle, underdånigst an¬
hållit, att då han, som vore född den 16 April 1787 och den 22 Juni 1803 ingått i
statens tjenst, samt år 1826 den 27 April blifvit befordrad till ledamot afKonungens
Högsta Domstol, numera, enligt hvad läkare intygat, i anseende till svår sjukdom,
vore urståndsatt att sin tjenstgörings-skyldighet i Högsta Domstolen fullgöra intill¬
dess han, efter uppnådd 65 års ålder, uti April månad nästkommande år, blefve be¬
rättigad att å allmänna indragningsstaten uppföras, Kongl. Majit måtte täckas att,
så fort ske kunde, meddela sökanden afsked från Justitieråds-embetet med tillgo-
donjutande af den pension, hvilken, enligt författningarne, skulle honom tillkomma,
derest han fortfarit med embetets utöfning till fyllda 65 års ålder; så har Kongl.
Majit, uti nådig skrifvelse af den 8 nasti. April, till Stats utskottet öfverlemnat den
underdåniga ansökningen jemte dervid fogade handlingar, samt, med afseende å det
nit och den utmärkelse, hvarmed Justitie-rådet Stråle, hvilken icke långt ifrån ett
halft sekel varit i Rikets tjenst anställd, derunder sina manga och vigtiga embets-
åligganden fullgjort, sednast i 25 år såsom ledamot af Konungens Högsta Domstol,
föreslagit Rikets Ständer att, i likhet med hvad i dylikt fall tillförene blifvit med-
Biti. tilt R. St. Vrol. 1850 åf 1851. X Samt., 1 Afd., 2 Band., 9 lid/1.
I
t Siats-Utskottets Utlåtande, N,o i59.
gifvet, bemälde Justitie-råd, såsom, efter läkarens intygande, af sjukdom'hindrad
att sin tjenstgöring i Högsta Domstolen fortsätta intilldess han, efter ett års förlopp,
enligt författningarna blefve till pension berättigad, måtte varda, så snart afsked,
blifvit honom beviljadt, å allmänna indiagningsstaten uppförd, att i sin återstående
lifstid derifrån i pension åtnjuta ett emot Justitieråds-lönen svarande belopp, Tre
tusen (3000) r:dr banko, med tillökning efter Riksmarkegångs medelpris för derun¬
der begripne 200 tunnor spanmål.
På de uti högstberörde nådiga skrifvelse anförda skäl, anser Utskottet sig
böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget.
Stockholm den '2 Juni 1851.
Rättelse.
Uti förutg. N:o 151.
Sid. 13'r. 11 W. itfverföraode till liinettaterna fer de till danna hufvndtitel bärande embetsverk af ett ernet
Ijnspenuingarne svarande belopp,.
i. anslaget till exercis flir flottaas bemanning,
STOCKHOLM, f. d. ScnuJtzes Boktryckeri. 1851.
Stals-1 (sko/tets Utlåtande, N:o 160.
I
\:o 160
Alik. lill Exp.-lllsk d. 7 Juni 1851, kl. 4 e. m,
/
Utlåtande, i fråga örn ytterligare anslag till uppförande af
Cellfängelser.
{C. .4.)
Uti Kongl. Majrts vid innevarande riksdag aflåtne Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, har, till ytterligare fullföljd af det för säkerheten inom landet och det
för lagskipningen vigtiga arbetet med Länsfängelsernas ombyggnad efter cellsystemet, Kongl.
Majit, under åberopande af den närmare utveckling af ämnet, som innefattas uti det den
Nådiga Propositionen bifogade Statsråds-protokoll öfver Justitie-ärenden den 13 November
nästlidet år, äskat att Rikets Ständer måtte anvisa ett belopp af 400,000 ridr att utgå
under åren 1852, 1853 och 1854, med en tredjedel årligen.
Af nämnde Statsråds-protQkoil inhemtas, att de, af Rikets Ständer vid 1840 och 1847
årens riksdagar till Länsfängelsi byggnader beviljade serskilda anslag af 900,000 ridr vid
den förre, och under den sednare riksdagen 300,000 ridr, hvilket sistnämnda belopp blif¬
vit fördeladt att användas under åren 1849, 1850 och 1851 med en tredjedel under hvar¬
dera året, beredt utvägar, att uti 11 af de större eller mera befolkade länen och uti
Stockholms stad för kronans fångar anlägga fängelser, inrättade med celler, till ett sam-
manräknadt antal af 1,078; att för bestridande af utgifterna för dessa fängelsebyggnader
skulle erfordras, utöfver samma anslag, en ytterligare summa af 102,727 ridr, samt att,
till betäckande af denna summa och för uppförande uti de öfriga 13 länen af Ländsfängel-
*
ser med celler, uppgående, enligt ett af fångvårdsstyrelsen upprältadt och till Kongl. Majit
öfverlemnadt förslag, till ett antal af 736, ansetts erfordras en millioner riksdaler banko.
Bih. till R. St. Prot. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Haft. 1
2 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 160.
Enär fortsättningen af arbetena, vid de länsfängelset som äro under byggnad icke
kunna, utan skada och förluster inställas, samt de län, i hvilka det icke varit möjligt i
anseende till anslagens otillräcklighet, att hittills företaga nya fängelsebyggnader, ega grun¬
dade anspråk, att, i likhet med öfrige förses med sådana förbättrade fängelse-anstalter,
hvilkas gagneliga verkningar och företräden framför gemensamhets-häkten mer och mer af
erfarenheten bekräftas, anser Utskottet medel böra för ifrågavarande ändamål anvisas. I
fråga åter om anslagets belopp, håller Utskottet före att det af Kongl. Majit äskade, kan
titan olägenhet nedsättas till lika summa, som af Rikets sednast församlade Ständer bevil¬
jades, och hemställer Utskottet för den skull,
-att Rikets Ständer ville, till uppförande af Länsfängelser efter cell¬
system, anvisa en summa af 300,000 riksdaler banko, att med en
tredjedel årligen, under hvartdera af åren 1852, 1853 och 1854, af
Riksgäldskontoret utbetalas.
I sammanhang härmed och i afseende på gjorda anmärkningar vid de dryga kostna¬
der, som föranledts af nya cellfängelsernas byggnad, anser Utskottet sig böra tillstyrka
Rikets Ständer, att, jemte öfverlemnande af förenämnde anslag, un¬
derdånigst anmäla sig vara förvissade att Kongl. Majit vid uppföran¬
de af de nya länsfängelserna låter fästa mera afseende på deras
varaktighet och säkerheten för fångarnes förvarande, än på byggna¬
dens prydliga utseende.
Stockholm den 30 Maj 1851.
Reservation
af Herr Fåhr&USj O. J. ”Emot Utskottets beslut att för byggnad af läns-cellfängel-
ser tillstyrka anvisande af endast 300,000 ridr får jag mig reservera. Enligt det af Sty¬
relsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket till Kongl. Majit, jemte underdånig
skrifvelse den 19 sistlidne Juli, afgifna förslag, erfordras, utöfver förut beviljade anslag,
1,000,000 ridr banko, för uppförande af nya läns-cellfängelser i de län, der sådana ännu
saknas, samt fullbordande af förut under byggnad varande dylika fängelser. I sagde skrif-
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 160. 3
'♦else hemställde styrelsen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte täckas af Rikets nu för¬
samlade Ständer för berörde ändamål äska anslag af 500,000 r:dr, motsvarande hälften af
hvad förden fullständiga regleringen beräknats; men Kongl. Maj:t har i Dess Nådiga Proposi¬
tion om statsverkets tillstånd och behof härtill äskat endast 400,000 r:dr; —att nu, såsom Ut¬
skottet föreslagit, ytterligare nedsätta detta anslagsbelopp, anser jag icke kunna rättfärdigas
af annat skäl än det att statens tillgångar icke medgifva anvisande af hela det äskade an¬
slaget. Men detta skäl lärer svårligen kunna användas, och något annat har ej heller blif¬
vit af Utskottet för nedsättningen åberopadt. Hvarje binder för fortskyndandet af ifråga¬
varande byggnadsplans fullbordande medför oundgängligen skada och förlust för det all¬
männa både i ekonomiskt och moraliskt hänseende; — i ekonomiskt, emedan, enligt
allmän erfarenhet, byggnadsarbeteten, som kunna verkställas med samlad hand och med
all den skyndsamhet, som vilkoret af varaktighet medgifver, jemförelsevis alltid blifva min¬
dre kostsamma, än de, som af en eller annan orsak, utöfver behofvet för nämnde vilkor,
utdragas på tiden; i moraliskt åter, emedan, om det medgifves — hvad redan vunnen
erfarenhet torde hafva tillräckligen ådagalagt — att gemensamhets-fängelserna äro i mer
eller mindre mån sedeförderfvets och brottens skolor, hvarje dags uppskof med deras för¬
bytande till ändamålsenligare fängelser måste öka det samhälls-vådliga i dessa anstalter,
hvilket väl af ingen kan anses uppvägdt genom en möjlig räntevinst å för skattkammaren
besparade medel-tillgångar.
Jemte det jag således anser Utskottet hafva bordt tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
härom framställda Proposition, har jag icke heller funnit Utskottet hafva egt giltig anled¬
ning att, såsom det beslutats, föreslå en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande
fängelsebyggnadernas beskaffenhet.
Friherre Stjernstedt, Aug. Wilh., instämde i ofvan intagne reservation r afseende
på af Utskottet tillstyrkt förminskadt anslag för läus-cellfängelsers uppförande emot hvad
Kongl. Maj:t$ Nådiga Proposition innehåller*.
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 161.
\:o 161.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 7 Juni 1851, kl. 4 e. m,
Utlåtande, angående extra Stats-anslag till föremål tillhö¬
rande Landt försvars-departementets handläggning.
(/V. A.)
I sammanhang med afgifvet förslag till reglering af utgifterna under Riksstatens fjerde
liufvudtitel, har Kongl. Majit, uti Dess aflåtna Nådiga Proposition om statsverkets tillstånd
och beliof, funnit Sig föranlåten att, ulom de till laridtförsvarets ständiga behof hänförlige
anslag, af Rikets Ständer äska för åtskillige uppgifne och här nedan omnämnde föremål ett
sammanräknadt belopp af 980,000 r:dr, att under 3:ne år utgå med en tredjedel årligen.
Vid pröfningen af de uti Kongl. Majits, i detta hänseende gjorde, nådiga framställningar,
omnämnde behof, har Stats-Utskottet jemväl tagit i öfvervägande, ej mindre en af Riks-
dagsfullmäktigen Bengt Gudmundsson från Hallands län inom Hedervärda Bondeståndet
väckt motion, deri flera af ståndets ledamöter instämt, än äfven ett af Herr Stjernsvärd,
G. M-) med anledning af högstberörde proposition, hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln
afgifvit yttrande, som af Riksdagsfullmäktigen Per Nilsson från Christianstads län blifvit
såsom egen motion upptaget; och skall Utskottet öfver dessa motioner, som till Utskot¬
tets behandling äro vordne remitterade, meddela de utlåtanden, som af förhållanderne
påkallas.
Ehuru, enligt de af vederbörande uppgjorde utredningar och förslag, angående medels
behof till landtförsvarets materiel för krigs-kollegii-, artilleri- och fortifikalions-afdelningar,
erfordrades en summa af 1,160,115 r:dr 23 sk. 1 rst., har dock Kongl. Majit, fastän nådigt
erkännande behöfligheten af nyssnämnde belopp, behagat, med hänsigt till de likaledes vig¬
tiga föremål under Riksstatens öfriga hufvudtitlar, hvartill de för extra behof påräknelige
tillgångar vore af Kongl. Majit afsedde att användas, inskränka sin nådiga begäran till föl¬
jande anslags-poster, nemligen!
I.o. Till anskaffning af redskaps- rid- stall- och anspanns-persedlar för 12-
U.\diga och 24-K.diga fältbatterierne, för hvilka sådane ännu saknas, afräkningsvis
48,000 r:dr.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 161. S
Uti Herr Stjernsvärds föriierörde yttrande har blifvit yrkadt, att nämnde anslag
måtte nedsättas till 20,000 r:dr för tre år eller 6,666 r:dr 32 sk. årligen, hvilken nedsätt¬
ning icke vore olämplig, då i betraktande tages, dels det af riksdagshandlingar upplyste
förhållande, att redan år 1810 artilleri-materielen befanns i bästa stånd och tillräcklig för
en armé af 100,000 man, dels ock de betydliga summor Rikets Ständer tid efter annan
anvisat till förökande af nämnde materiel.
Sedan Kongl. Maj;t, i anledning af General-fälttygmästare-embetets underdåniga hem¬
ställan, om nådigt äskande af ett anslag af 129,971 r:dr 16 sk., att utgå under åren
1848—1850, till anskaffande af nämnde persedlar för sex batterier af nya fält-artilleriet,
uti Sin till Rikets sednast församlade Ständer aflåtna nådiga Proposition om statsverkets
tillstånd och behof, begärt 20,000 r-:dr tili anskaffande af dylika persedlar för det 6-t5?.:diga
fält-batteriet, som vore deraf i saknad, beviljade Rikets Ständer detta belopp. Vid uppgö¬
rande af underdånigt förslag öfver krigs-kollegii artilleri—afdelnings extra stals-medels
behof för åren 1851, 1852 och 1853, har General-fälttygsmästare-embetet föreslagit, att,
för återstående 3:ne 12-Sf:diga och 2:ne 24-S(:diga batterier, hvilka ännu icke erhållit nya
utrednings-persedlar, måtte af Rikets Ständer äskas skilnaden emellan förenämnde båda
summor, eller 109,971 r:dr 16 sk.
Ehuru med hänsigt till ifrågavarande persedlars beskaffenhet, det torde synas som med
anskaffandet af desamma kunde, utan våda, någon tid anstå, anser dock Utskottet att ett
uppskof dermed till ett möjligen skeende krigsutbrott skulle kunna medföra alltför stora
olägenheter för staten, och håller före att desse för artilleriets tjenstbarhet erforderlige
utredningspersedlar böra under fredens lugn småningom anskaffas. För vinnande af detta
ändamål, tror Utskottet en mindre summa, än den af Kongl. Majit föreslagna, vara tillräck¬
lig, hvilken torde kunna bestämmas till 22,000 r:dr, motsvarande, jemlikt General-fälttyg-
mästaie-embetets kalkyl öfver total-kostriaden för sex batteriers utredningspersedlar, unge¬
färliga kostnaden för ett batteris förseende dermed. Utskottet hemställer för den skull
att, till anskaffning af redskaps-, rid-, stall- och anspanns-persedlar
för 12-3£:diga och 24-$£:diga fält-batterierna, ett belopp af 22,000
r:dr må afräkningsvis utaf Rikets Ständer beviljas, att, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, utgå.
2:o. Till bestyckning utaf strandverken vid Carlstens fästning är af Kongl. Majit
6 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 16i.
äskat ett anslag af 50,000 r:dr, hvilket uti förenämnde af Riksdagsfullmäktige!) Per Nils¬
son, såsom egen motion, upptagne yttrande, blifvit tillstyrkt att oförminskadt utgå.
Då, enligt de upplysningar Utskottet erhållit, desse strand-batteriers byggnad ännu ej
är päbegynt, torde bestyekningens anskaffande för närvarande ej vara oundgägligen erfor¬
derligt, hvadan Utskottet
afstyrker Rikets Ständer, att ifrågavarande anslag nu bifalla.
3:o. För anskaffning af nya infanteri-gevär har Kongl. Maj:t begärt 200,000 r:dr.
1 anledning af denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning, har Riksdagsfullmäktigen
Pengt Gudmundsson ni. 11. af Hedervärda Rondeslåndets ledamöter, uti förberörde mo-
rnotion bland annat anfört, att om de af de efter bans förmenande, 80,000 st. i förråden
befintliga gevär, 30,000 derstädes qvarhållas till komplettering af den ständige arméens
behof, och återstående 50,000 utlemnades, så sorn 1809 års Ständer önskat, till a!lmogen>
att vårdas häradsvis, så skulle det icke behöfvas iner än att anskaffa 1,000 gevär om året
till kompletteringen, emedan den vapenföra befolkningen då hade 100,000 gevär, hvilket
antal vore fullt tillräckligt för den styrka, hvarmed fäderneslandet kunde möta en fiende;
på grund häraf har blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit begära
uppsägning af de kontrakt, angående gevärs anskaffning, som äro ofördelaktigast.
Då Rikets Ständer vid sistlidne riksdag med bifall till Kongl. Maj:ts derom då gjorda
nådiga framställning anvisade 100,000 r:dr att med J:del årligen i 3:ne år utgå till an¬
skaffning af nya gevär, utgjorde den disponibla behållningen af det vid 1844—1845 årens
riksdag beviljade anslag 240,000 i:dr för enahanda ändamål, 103,209 r:dr 29 sk. 2 rst.,
med hvilka tillgångar beräknades att kunna årligen anskaffa 4.000 st. gevär, deraf vid
Husqvarna faktori skulle, i öfverensstämmelse med afslutadt kontrakt, tillverkas årligen
2,500, samt återstoden vid Carl Gustafs stads faktori.
Vid nästlidet års slut utgjorde reservationerna af de utaf Rikets sednast församlade
Ständer anvisade 100,000 ridr endast omkring 18,500 r:dr; och enär förstnämnde antal
gevär, enligt Utskottet meddelad upplysning, är det minsta som årligen måste anskaffas, så
framt det för Rikets försvar oundgängliga behof af gevär skall kunna, ehuru endast små¬
ningom och under en längre följd af år, fyllas, anser Utskottet en nedsättning i det af
Kongl. Maj:t nu äskade anslag icke böra ega rum, hvadan Utskottet
tillstyrker, att till anskaffning af gevär Rikets Ständer må till Kongl,
Stais- L Isko Hets Utlåtande, N:o 161. 7
>Inj:ts nådiga disposition anvisa en summa af 200,000 r:dr, att från
Riksgäldskontoret under åren 1851, 1852 oell 1853 med £:del årli¬
gen utgå.
Anseende Utskottet Riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundssons nyssnämnde fram¬
ställning
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
4:o Vidare har Kongl Maj:t, till anskaffning af nya pistoler äskat 12,000 r:dr såsom
fyllnad i hvad för anskaffande af 1,000 par pistoler utöfver dertill redan beviljadt anslag
erfordras.
Erkännande behofvet af ifrågavarande anslag, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständer, att, till anskaffning af nya pistoler, bevilja ett anslag
af 12,000 r:dr att, stäldt till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, från
riksgäldskontoret utgå med Jdel under hvardera af åren 1851, 1852
och 1853.
5:o Äfvenledes är af Kongl. Maj:t begärdt att, till äldre gevärs förändring för
slagkruts antändning, måtte anvisas 50,000 r:dr.
Då Rikets Ständer vid föregående riksdagar ansett de äldre infanterigevärens ifråga¬
varande förändring vara utaf högsta vigt, får utskottet, som äfven delar denna åsigt,
tillstyrka Rikets Sländer att bifalla det af Kongl Maj:t, i sådant hän¬
seende, äskade anslag, 50,000 r:dr, att med J:del årligen under åren
1851, 1852 och 1853 från riksgäldskontoret utgå.
6:o Till anskaffning af fänghålstappar samt rengörings- och söndertagnings-verktyg för
nya gevär har Kongl. Maj:t äskat 12,000 r:dr.
Utskottet, som icke bestrider nyttan och behofvet af ifrågavarande persedlar, anser dock
att, för deras anskaffande, något serskildt anslag icke erfordras, utan föreställer sig, med
hänsigt till utgiftens ringa belopp, att tillgång för densammas betäckande lärer kunna bere¬
das, genom anvisning å andro till krigskollegii artilleri—afdelning» disposition ställde stats¬
anslag, hvadan Utskottet
afstyrker Rikets Ständers bifall å Kongl. Maj:ts nådiga framställning
i denna del.
8 Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o ltit.
7:o Uli förberörde herr Sljernsvärds af Riksdagsfullmäktigen Per Nilssons såsom
egen motion upptagne yttrande, ar föreslaget, att de af Kongl. Maj:t till anskaffande af
nya gevär, nya pistoler och fänghåls-tappar samt rengörings- och söndertagnings-
verklyg äskade extra anslag å tillsammans 224,000 r:dr, af motionären oriktigt uppgifne
till 248,000 r:dr, måtte nedsättas till 60,000 r:dr på 3 år eller 20,000 r:dr om året, att
användas till anskaffning af nya gevär, pistoler och sablar med hvad dertill hörer för den
stående hären och derjemte öfverflyttas från tillfälligt till ständigt anslag.
Till stöd härför är åberopadt, att riket egde, redan år 1810, 92,000 stycken gevär,
oberäknadt de sednare från England såsom subsidier erhållne 30,000, eller sammanlagdt
122.000 gevär med en kaliber af dels 0,67 dels 0,65 decimaltum; alt Rikets Ständer se¬
dermera, i och för anskaffande af nya gevär, uti ordinarie och extra ordinarie anslag anvi¬
sat sammanlagdt icke mindre än 2 millioner r:dr, hvilken summa gåfve en tillökning sedan
1810 af cirka 100,000 gevär med tillhörande bajonetter; att vapen-tillgången, inberäknadt
hvad som 1810 fanns brukbart, borde år 1850 vara 222,000 stycken’ gevär; att den år¬
liga förbrukningen under dessa 40 år endast utgjorde årligen 452 gevär, hvilket resultat
vunnes då 22,591, eller det antal gevär som af stamtrupperne begagnades, divideradés med
50, eller gevärets förbrukningstid, och om 452 multiplicerades med 40, så angåfve produk¬
ten 18,080 det antal gevär, som sedan 1810 blifvit förbrukade. Denna beräkning vöre
dock gjord under förutsättning, att alla år 1810 befintliga gevär varit obrukade; men då
sådant icke kunnat vara händelsen, torde ett närmast riktigt resultat vinnas, om förbruknin¬
gen kalkylerades till 100 procent högre, eller 36,160 gevär. Subtraherades detta tal från
222.000 så utgjorde resten 185,840 det antal brukbara gevär som borde för närvarande
finnas.
Att låta det antal gevär, som af beväringsmanskapet begagnades ingå i beräkning af
förbrukningen, vore högst orätt, ty dels hade nämnde manskap ända från sitt inrättande lill
år 1822 icke erhållit andra än bristfälliga och obrukbara gevär, dels hade nämnde manskap
från berörde tid till den närvarande icke bekommit andre gevär, än sådane, sorn blifvit för
stamtrupperne kasserade, utan att vara så obrukbara, att de icke genom reparation kunnat
å nyo i brukbart skick försättas.
Utskottet, som ingalunda kan godkänna dessa obestyrkta beräkningar, hvarvid hvarken
beskaffenheten af de år 1810 befintlige gevär tagits uti behörigt betraktande, ej heller af¬
seende
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 161. 9
seende gjorts å gevärsförbrukningen under 1813 och 1814 års krig samt derjemte gevärens
brukningstid i allmänhet upptagits längre än erfarenheten visar att den måste anses till,
hemställer
att herr Stjernsvärds berörda förslag om anslagets inskränkning
lill 20,000 r:dr måtte lemnäs utan afseende.
Hvad beträffar frågan, att föra anslaget för gevärstillverkning på ordinarie stat, anser
Utskottet att de dertill erforderlige tillgångar för närvarande ej äro tillgänglige, hvarföre
Utskottet hemställer,
att denna del af motionen inå förfalla.
8:o Till anskaffning af slagkrulshufvar har Kongl. Majrt jemväl äskat ett anslag af
27.000 r:dr.
Som af general-fälttygmästare-ernbetets ofvanomförmälde underdåniga förslag inhemtas,
dels att å de af föregående Ständer anvisade anslag till ifrågavarande föremål reservatio¬
ner förefinnas, dels ock att tillverkningskostnaden å slagkrutshufvar, i följd af förbättrade
machiner och vunnen större arbetsskicklighet nedgått till mera än hälften af hvad förut
beräknats, anser Utskottet att nedsättning i den af Kongl. Maj;t begärda summa kan ega
rum och hemställer derföre
att Rikets Ständer mätte till anskaffning af slagkrutshufvar bevilja ett
belopp af 15,000 r:dr att med J årligen från riksgäldskontoret utgå
under åren 1851, 1852 och 1853.
9:o Till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad äro af Kongl. Maj:t äskade
150.000 r:dr.
Enär ett påskyndadt fullbordande af denna fästningsbyggnad icke synes Utskottet vara
så maktpåliggande, att tillgångarne företrädesvis, framför andre angelägne statsbehof, dertill
nu böra med ökadt belopp anvisas, anser Utskottet sig ej kunna tillstyrkä högre anslag, än
Rikets Ständer, vid sednaste Riksdag, funno för ändamålet nödigt och hemställer således
alt Rikets Ständer måtte för fortsättande af Carlsborgs fästnings¬
byggnad bevilja ett anslag af 90,000 rrdr att, med afdrag af de
30,000 r:dr som för innevarande år redan blifvit bifallne, från riks-
gälds-kontoret utgå under åren 1852 och 1853.
Sii:. tU'1 R. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Haft. 2
[0 Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 161.
Anseende Utskottet sig härmed hafva besvarat herr Stjernsvärds framställning, att
ifrågavarande anslag måtte nedsättas till 20,000 r:dr årligen.
10:o Kongl. Maj:t har jemväl begärt ett anslag å 315,000 r:dr till fortsättande af fäst—
ningsbyggnadsarbetena vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona, att af Kongl. Majit,
efter omständigheterna fördelas.
Utskottet, som inser vigten deraf att ifrågavarande fästningsbyggnader, utan uppskof,
fortsättas och tillika anser en mindre summa, än den Kongl. Majit föreslagit, icke vara för
detta ändamål tillfyllestgörande, tillstyrker,
att Rikets Ständer må för fortsättande af fuslnings-arbetena vid
Waxholm, Carlstén och Carlskrona, anvisa för innevarande år,
utöfver de af Rikets nu församlade Ständer för berörde ändamål
redan beviljade 75,000 ridr, ytterligare 30,000 ridr, samt för hvar¬
dera af nästkommande två år 105,000 ridr, att af Kongl. Majit efter
omständigheterne fördelas.
il:o. Till Topografiska kårens arbeten är af Kongl. Majit begärdt 36,000 ridr.
Åberopande hvad Utskottet angående dessa arbetens allmänna nytta och gagn anfört
uti sitt i detta ämne afgifne utlåtande nio 9, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer, som för ifrågavarande föremål redan anvisat
för innevarande år 12,000 ridr, att dertill ytterligare anslå, för hvar¬
dera af näslpåföljande år 1852 och 1853, 12,000 ridr, att från
Riksgäldskontoret utgå.
Och finner Utskottet, i följd häraf, ett af Herr Stjernsvärd framstäldt förslag om
berörde anslags nedsättande till hälften, icke erfordra något serskildt yttrande.
12:o. Slutligen har Kongl. Majit äskat ett årligt anslag af 26,666 ridr 32 sk. i 3:ne
år, eller tillsammans 80,000 ridr, till kompletterande af reserv-förrådet för bevärings¬
manskapet, hvilket anslag vid sista riksdagen beviljades och nu vöre desto mera angeläget,
som detsamma begärdes i stället för ett belopp af 28,273 ridr 16 sk., hvarmed, enligt
hvad Krigs-kollegium för Kongl. Majit ådagalagt, ordinarie anslaget för dess utrednings-
afdelning hade behöft ökas.
Som vid sistlidne riksdag Rikets Ständer, jemlikt underdånig skrifvelse nio 228 af den
20 Oktober 1848, beslutat, att de för bevärings-manskapet oundgängligen behöfliga bekläd-
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 161. \\
nads-materialier, remtyg, utrednings- och tä!tlags—tross-efTekter finge uttagas utur det för
krigs-behof bildade reserv-förråd för samma manskap, samt till förstärkning af berörde re¬
serv-förråd å Riksgäldskontoret anvisat ett årligt anslag af 26,666 r:dr 32 sk., att utgå
under hvardera af åren 1848, 1849 och 1850, får Utskottet, enär upplyst är att ifrågava¬
rande behof att förstärka förrådet ännu fortvarar,
tillstyrka Rikets Ständer att bifalla det af Kongl. Majit i förevarande
hänseende äskade anslag, 80.000 r:dr, att med ^:del årligen under
åren 1851, 1852 och 1853, från Riksgäldskontoret utbetalas.
13:o Uti ofvannämnde af Herr Stjernsvärd afgifne och utaf Riksdagsfullmäktige!)
Per Nilsson såsom egen motion upptagne yttrande, förekommer äfven, bland annat, det
yrkande, att de af Kongl. Majit, till äldre gevärs förändring till slagkruts-antändning samt
till kompletterande af reservförrådet för beväringsmanskapet, äskade serskilde anslag å
tillsammans 130,000 ridr måtte sammanföras till ett anslag och förökas till 150,000 ridr
för 3:ne år, eller 50,000 ridr årligen, med anvisning att detsamma oafkortadt blefve an-
vändt till bildande af ett, uteslutande för krigsbehof, afsedt, reserv-förråd af vapen,
beklädnad, utredning och tross för krigs-reserven, hvilket i fredstid, medelst erforderlig
omsättning, ständigt borde underhållas i fullgodt och komplett skick.
Utskottet anser ej lämpligt, att, för desse ändamål, föreslå större summor, än Kongl.
Majit af Rikets Ständer äskat; och då i öfrigt afsigten med så väl gevärs- som utrednings-
förrådens försättande uti behörigt skick allt hittills öfverensstämt med förenämnde yrkande,
så hemställer Utskottet,
att Per Nilssons mation ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
14:o. Riksdagsfullmäktige!) Bengt Gudmundsson här, i sin förenämnde motion,
framställt det allmänna förslag, att de af Kongl. Majit för denna riks-statens hufvudtitel
begärda extra anslag, tillsammans 980,000 ridr, måtte till halfva beloppet nedsättas.
Genom de af Utskottet afgifna och här ofvan intagne yttranden, anser Utskottet Riks-
dagsfullmäktigen Bengt Gudmundssons berörde framställning vara tillräckligt besvarad och
kunna förfalla, så vidt Rikets Ständer godkänna Utskottets utlåtande.
Stockholm den 2 Juni 185 4.
12
Sfats- Utskottets Utlåtande, N:o 161.
Reservationer:
Vid 3:dje punkten af Herr Gråå samt Riksdagsfullmäktige Mats Persson från Stock¬
holms län och David Andersson från Hallands län, hvilka åberopade utgifts-afdelningens
förslag till utlåtande i denna punkt så lydande:
“Enär Kongl. Majit vid sistlidne riksdag, till ifrågavarande föremål icke äskade mer än
100,000 r:dr, som ock af Rikets Ständer beviljades, samt enligt hvad Utskottet af till¬
gängliga handlingar inhemtat, en behållning vid 1850 års slut a detta anslag paräknats af
omkring 18,540 r:dr, anser Utskottet den af Kongl. Maj:t nu föreslagna summa kunna ned¬
sättas till lika belopp som vid sednaste riksdag bifölls, och hemställer fördenskull,
att till anskaffning af nya gevär Rikets Ständer måtte, till Kongl.
Maj;ts nådiga disposition, å Riksgäldskontoret anvisa en summa af
100,000 r:dr att, under åren 1851, 1852 och 1853, med Jidel årli¬
gen utgå.
Vid 9:de punkten af Herr Bildt, Didrik Gillis: “Carlsborgs fästningsbyggnad kan
och bör betraktas under trenne hufvud-perioder: den Usta omfattande fästningens slutande
mot iandtfronterna; den 2:dra fullbordandet af fästningsbyggnaden mot både landt- och
sjö-fronterne, och den 3:dje, fästningens fullbordande i sin helhet, de detacherade befäst—
ningarne inberäknade. Först när fästningen uppnår den lista perioden är den försvar¬
bar och uppfyller i viss mån sitt ändamål som depot-fästning, men är dessförinnan onyt¬
tig. Af stor och hufvudsaklig vigt är således att den lista perioden så fort som möjligt
blifver fulländad. Af Utskottet meddelade handlingar upplystes att denna period kan full¬
bordas med ett årligt anslag af 50,000 ridr, på 15 år, men att 29 år åtgå härtill om årli¬
ga anslaget ej blifver större än hvad Utskottet nu föreslagit eller 30,000 r:dr. Tages
derjemte i betraktande att, för fästningens fullboidande till detta stadium, förluster i biom¬
kostnader, aflöningar m. m. eller med andra ord faux frais uppgå med ett årligt anslag
af 30,000 r:dr till ett belopp som med icke mindre än 120,000 ridr öfverstiger den sum¬
ma de skulle utgjort om årliga anslaget utgjort 50,000 ridr, så synes tydligen att det är
lika oklokt ur politisk som ekonomisk synpunkt att bifalla Utskottets förslag i denna punkt;
hvarföre jag reserverar mig mot detsamma och föreslår vördsammast Rikets Ständer att
bifalla
Stats■ Utskottets Utlåtande, N:o 161. \ 3
befalla hvad. Kongl. Maj:* äskat i oell för fortsättandet af Carlsborgs fästningsbyggnad, el¬
ler 150,000 r:dr för c’e 3:ne år, den nu ifrågavarande stalsregleringen omfattar.*
Vid 10:de punkten af herrar Gråå oell Norin samt riksdagsfullmäktige Matts Persson
från Stockholms län, Carl Ersson från Westerås län och David Andersson från Hallands
fän, hvilka åberopade utgifts-afdelningens förslag till Utlåtande i denna punkt, så lydande:
'"Ehuruväl Utskottet inser vigten deraf, alt ifrågavarande fästningsbyggnader utan upp-
s-kaf fortsättas, anser Utskottet likväl, i betraktande af de härtill användbara medlens in¬
skränkthet, alt anslaget måste begränsas inom en mindre summa, hvilket eck utan våda
synes kunna ske. På grund häraf tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må, för fortsättande af fästningsbyggnadsarbetena vid
Waxholm, Carlsten och Carlskrona, bevilja ett anslag af 225,000
r:dr att, med afdrag af de 75,000 r:dr sorn redan blifvit för inneva¬
rande år bifallne, från riksgälds kontoret under åren 1852 och 1853
utgå, och af Kongl. Maj:t efter omständigheterna fördelas.”
af herr Petré:
”Då den konstitutionella ansvarighet, som åligger chefen för landtförsvarsdepartemen¬
tet hos Rikets Ständer blifvit föremål för skiljaktiga beslut, och fråg3n om tillämpningen deraf
ännu är oafgjord, anser jag närvarande tidpunkt serdeles olämplig för stats—utskottets till¬
styrka nd« af 190,000 r:dr b:ko extra statsregleringsanslag utöfver hvad Utskottets utgifts-
afdelning för landtförsvaret föreslagit.”
B'Ui. till R. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Säft. 3
i
STOCKHOLM. Östlund & Bermng, 1851.
Stata-Utskottets Utlåtande, JV:o 162.
1
N:o 162.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Juni 1851, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående extra Statsanslag till föremål tillhö-
rande Sjö/örsvars-departemenlels handläggning.
(U. ä.) ^
Jemlikt hvad Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag aflåfne nådiga proposi¬
tion om Stats-verkels tillstånd och behof innehåller, har Kongl. Maj:t låtit uppgöra
ny plan för de till krigsfartygens nybyggnad och komplettering samt förrådens för¬
stärkande erforderlige arbeten och kostnader. Enligt denna plan, som uti det den
nådiga propositionen bifogade stalsråds-protokoll öfver Sjöförsvars-ärenden af den 13
November förlidet år finnes närmare utvecklad, erfordra dessa arbeten, förnämligast
afseende fullbordandet af under byggnad varande krigsfartyg, förändring af 3 linie¬
skepp till fregatter, anskaffande af 12 ångbogseringsfartyg samt 6 bombkanonslupar
jemte diverse andra mindre nybyggnader och kompletteringar, en kostnad af 2,308,407
r:dr, äfvensom förseendet af dessa och de krigsfartyg som fortfarande skulle bibe¬
hållas, med fullständiga krigsförruder <&c. ytterligare kräfva en summa af 1,536,730
r:dr 6 sk. eller tillsammans 3,845,137 r:dr 6 sk. Berörde, under närvarande förhål¬
landen för krigsmaterielens iståudsättande i främsta rummet, oundgängliga arbeten
och kostnader har Kongl. Maj:t ansett böra fördelas på 15 år, dock så att fartygen
och någon del af förråderne redan under de första 10 åren blifva kompletterade;
varande i öfverensstämmelse härmed omförmälde plan uppgjord och enligt hvilken
behöfves en summa för år, att genom extra anslag anvisas, af 272,645 r:dr; hvadan
ock Kongl. Maj:t äskat af Rikets Ständer, att för detta ändamål måtte, utöfver det
Bih. till R. St. Fröt. 1S50 §r 1851. 4 Sami., 1 A/d., 2 B., 11 Hält. 1
% Slals-Ulskotleis LH låtande, xV.-o 162.
anslag, som på ordinarie slat beviljas, anvisas ett belopp af 272,000 r:dr årligen, att
i 3:ne år utgå med tillsammans 816,000 r:dr. Ordnandet af Sveriges sjöförsvar på ett
med landets läge och tillgångar öfverensstämmande sätt har länge utgjort föremål
för så väl Kongl. Maj:ts som Piikets Ständers uppmärksamhet. I sådant afseende
hafva tid efter annan kommittéer varit nedsatte för uppgörande af planer till en för¬
ändrad organisation, och förslager dertill äfven blifvit afgifna. En i största korthet
sammandragen redogörelse deröfver tror Utskottet icke vara öfverflödig och får allt¬
så anföra; Vid den första af dessa sjöförsvars-komitéer, eller år 1811, uttalades
den åsigt, att Sveriges sjelfbestånd fordrade underhållandet af så väl seglande som
roddflotta och att båda vapnen voro lika oumbärliga och borde lika vårdas samt för
sådant ändamål förenas till en korps. Deijemte föreslogs att flottan skulle beslå af
12 liuieskepp, 12 fregatter, 6 kutterbriggar, 12 skonertar och loggertar, 80 däckade
kanonslupar, 80 kanonjollar, 12 haubits-slupar, 12 mörsare-slupar och 6 mindre re-
kognoscriugs-fartyg. Efter Sveriges och Noriges förening uppstod håga om det
gemensamma försvarets bestämmande, och underv den 3 September 1816 förordnades
åtskilliga sakkunnige män att i komité sommanträda, för att utarbeta underdånigt
projekt till en af då varande tids behof och omständigheter påkallad, samt derefter
lämpad, allmän reglering af flottan, hvilket uppdrag kommiterade fullgjorde, genom di¬
gifvande den 31 Maj påföljaude år af ett underdånigt betänkande, enligt hvilket
lottan ansågs böra bestå af;
12 linieskepp,
8 fregatter,
6 kutterbriggar, V ;;
3 skonertar,
6 advis-fartyg,
238 diverse skärgårdsfartyg samt
57 sjuk- och amunitions-fartyg.
Äfven denna kommitté föreslog flottornas förening till en korps, sorn osk
försiggick år 1823; men flottornas sammanslagning och de regleringar, som till följd
deraf vidtogos, äfvensom det nya redogörelse-sätt, hvilket infördes, gjorde flera för¬
ändringar i kommitterades förslag af behofvet påkallade. En ny kommitté nedsat-
tes derför år 1826 för att undersöka tillståndet af flottan i alla dess delar oeh, med
Stats-U/shollfls Utlåtande, N:o i62. 3
hänsigt till för handen varande tillgångar, så väl af bemanning, som alla öfriga bi¬
dragande medel, i underdånighet uppgifva deras tanke om rikets försvar till sjös.
Det yttrande denna kommitté afgaf innefattar underd. förslag att flottau bor¬
de sammansättas af:
10 linieskepp.
10 fregatter,
4 korvetter,
4 briggar,
l
4 skonertar och ,
250 bevärade skärgårdsfartyg med nödige transport- och förråds-farlyg;
hvarförutan materialier för en ytterligare tillökning i skärgårdsfartygens antal till 50 borde
tillvägabringas, så att uti flottan, efter uppgjord arbetsplan, skulle befinnas BOO bevärade
fartyg för skärgårds-försvaret, hvarjemte kommitterade tillstyrkte de större krigsskep¬
pens successiva tillökning efter plan. Kommitterade ansågo äfven att ångfartyg skulle
blifva af nödvändighet och nytta för sjöförsvaret, om också icke i sjelfva vapnen, dock åt¬
minstone såsom ett kraftigt fortskaffningsmedel. Efter den af samma kommitterade före-
slagne generela arbetsplan, skulle vidl836 års slut alla 10 linieskeppen vara.i komplett
stånd samt köl och stäfver resta till det 11, fem svåra fregatter finnas, samt kölen sträckt
till en ny, tre lätta fregatter vara färdiga och den 4:de nära halffärdig, 2 korvetter vara ny¬
byggda, samt de öfriga, jemte b rigga me, vara reparerade, två skonertar nybyggda, och
252 skärgårdsfartyg armerade. Kommitterade yttrade jemväl den öfvertygelse, att om, till
flottans då varande anslag erhölles de inflytande lots- och båk-afgifterne jemte båtsmans-
va-kans-afgifterne “borde flottan, utan ytterligare bidrag, ganska märkeligen kunna
framskrida i tjenstbarhet och utveckling både i ett tilltagande antal af skepp och
fartyg väl underhållne, samt det som angelägnare är, uti en till instruktion, förmåga
och duglighet växande personal att denna flotta bemanna,,.
Detta förslag blef väl af Kongl. Maj:t i nåder gilladt och följdt till hufvud¬
saklig del vid de årliga arbetsplanerna; och hafva Rikets Ständer sedermera uti an¬
slagen för försvarsverket till sjös anvisat tillökningar, hvilka, enligt Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse af den 19 December 1840 skulle fullt motsvara hvad kom¬
mitterade ansett af nöden för flottan med dess tillhörigheters ordnande och under¬
hållande efter den uppgjorda planen. Ehuru, på sätt nyss blifvit omnämndt, flottan
4 Stais- Utskottets Utlåtande, Nio 162.
borde vid 1839 års slut, utgöra, enligt kommitterades af Kongl. Maj:t fastställde för¬
slag, 10 linieskepp, 10 fregatter, 4 korvetter, 4 briggar, 4 skonertar och 252 arme¬
rade skärgårdsfartyg, felades häruti, jemlikt förvaltningens af sjöärenderna den 29
Oktober sistberörde år afgifne och Kongl. Mäj:ts vid 1840 års riksdag aflåtne nådi¬
ga proposition om statsverkets tillstånd och behof, bifogade underdåniga berättelse,
2 fregatter, 2 briggar och 9 skärgårdsfartyg, hvarjemte åtskilliga effekter ytterliga¬
re erfordrades till de befintliga fartygens komplettering äfvensom materialier, sorn
bort vara anskaffade för sammansättning af 50 öppna kanonslupar, saknades. Af
förvaltningen medelades tillika den uppgift, att till iståndsättande af redan befintlige
skepp och fartyg samt deras förseende med inventarier, skulle,. utom de dagsverken,
som i vanliga underhållsstaterne voro inbegripne, erfordras 733,400 r:dr, deraf
313,400 r:dr beräknades för linieskepp, och att kotsnaden för nybyggnad af åtskili¬
ge fartyg, hvaribland 6 ångfartyg, skulle, efter enahanda beräkningssätt uppgå tilli
1,827,000 r:dr, hvaraf 315,000 för ett linieskepps komplettering. Vid betraktande
af de betydliga summor, hvilka sålunda blifvit såsom erforderliga uppgifne, ehuru
icke till hela beloppet af Kongl. Maj.t äskade, funno rikets vid 1840 och 1841 arens
riksdag församlade Ständer så mycket angelägnare, att en viss plan bestämdes och
sedermera konseqvent följdes, som det derförutan lätt kunde inträffa, att åtgärder
vidtoges, hvilka sedermera befunnnes icke vara ändamålsenliga. Att uppgöra en så¬
dan plan med den fullständighet, dess föremål kräfde, erfordrade upplyningars in¬
hämtande dem Rikets Ständer saknade, och vidsträcktare undersökningar, än hvar¬
till Rikets Ständer vöre i tillfälle. Rikets Ständer inskränkte sig derför till a»tt i
underdånighet framställa de hufvudsakliga omständigheter, hvilka, efter deras öfver¬
tygelse dervid förekommo, nemligen, att, då Sveriges sjöförsvar väsentligen borde
hvila på en talrik, väl utrustad och öfvad skärgårdsflotta, med lämpligt antal beva¬
rade och för våra farvatten beräknade ångfartyg, en dylik större flotta, i förening
med nationalbeväring och tillräckligt kustartilleri, vore ändamålsenligare, än äfven
ett större antal linieskepp och andra örlogsfartyg, jemte en skärgårdsflotta af det
antal fartyg, hvaraf den då bestode; hvaremot nödigt skydd för var handel bäst
kunde vinnas genom några väl utrustade och med tillräckligt öfvade besättningar
bemannade fregatter jemte ångfartyg, äfvensom att en dylik förändring uti sjöför¬
svaret, erfordrade mindre anslag både för flottans underhåll och exercis,, såsom be-
Stats-U t skottets Utlåtande, N;o 16%'. S»
vis hvarpå Rikets Ständer i underdånighet anförde, att då en flotta af den storlek,,
sorn, enligt 1828 års sjöförsvars-komraitté borde finnas, skulle kosta i nybyggnad
7,693,672 r:dr, hvaraf ensamt för linieskpp 3,764,220 r:dr, skulle deremot efter hvad
samma Ständer varit i tillfälle att inhämta, en flotta af 8 fregatter, 2 korvetter,. 20
ångfartyg af från och med 50 tili och med 300 hästars kraft, samt 396 diverse be¬
varade skärgårdsfartyg, kunna åstadkommas för en kostnad af 7,161,480 r:dr, hvar¬
förutan årliga kostnader för vidmakthållandet, som äfven med lika beräkningsgrund
blefve till förmån för sednare alternativet, komme att för den på sistnämnde sätt or¬
ganiserade flottan uppgå till betydligt mindre belopp,, enär skärgårdsfartyg i under¬
håll medförde proportionsvis vida mindre kostnad än de stora fartygen, samt att bå¬
da dessa flottor fordrade ungefärligen lika bemanning, hvaremot den skillnad före¬
tedde sig emellan tyngden af de projektiler, hvilka b.erörde flottor med ett lag ka¬
noner kunna kasta, att dessa,, vid den på förtsuämnda sätt sammansatta flottan,
väga 28,838 Ib,. men vid den sednare 31,887 ffi, hvarigenom verkan af den sist¬
nämndes eld borde blifva betydligt mera förstörande. För öfrigt ansågo Rikets
Ständer, sedan en fullständig plan för sjöförsvarets ordnande blifvit fastställd,,
behofvet fordra, att, då anslagen ditintills varit anvisade för örlogs- och stärgårds-
flottorna gemensamt, hvarefter fördelning för hvarje år egt rum, för framtiden be¬
stämdes hvad för hvardera flottan, i enlighet med en dylik plan, kunde påräknas,
så a't vidtagande åtgärder derefter måtte lämpas, äfvensom att manskapet jemväl
fördelades emellan de olika flottorna, så att dess organisation och öfningar kunde
rättas efter den olika tjenstgöring, som vid hvartdera vapnet ifrågakomme och hvar¬
igenom den fördel vunnes att manskapet förvärfvade större färdighet och vana i den
sjötjenst,'hvartill detsamma vore afsedt, än derest tjenstgöring bestriddes vexelvis å
de serskilda flottorna. Efter det Rikets Ständer sålunda utvecklat sina åsigter i äm¬
net anhöllo Ständerne uti underdånig skrifvelse af den 19 December 1840 det Kongl.
Maj:t täcktes vid nätslkommande riksdag för Rikets Ständer i nåder framlägga en
fullständig plan för sjöförsvarets ordnande, i öfverensstämmelse med hvad Sveriges
läge påkallade och efter beräkning af den samverkan med konungariket Norriges
flotta, som, då behofvet det fordrade, kunde förväntas, samt med iakttagande af ali
den hushållning, hvilken, vid betraktande af landets icke öfverflödiga tillgångar vo¬
re af nöden, äfvensom att, in illdess denna plan blifvit uppgjord och pröfvad, allny-*
6 Slals-Utskottels Utlåtande, A’:o, 162. t?
byggnad och väsentligare reparation af linieskepp eiler kornpleltering af för.ader och
anskaffning af materiel för sådane fartyg måtte inställas, samt de linieskepp som
vore i det tillstånd att de fordrade betydligare reparation eller förbyggnad, antingen
nedhuggas til! fregatter om de dertill vore användbara och sådant ansäges med för¬
del verkställbart, eller, i annat fall från flottan utrangeras.
I anledning af denna Ilikets Ständers underdåniga framställning, nedsattes
år 1842 en ny kommitté, som, med antagande deraf att Sverige icke kunde skyd¬
das och dess sjelfständighet upprätthållas af en seglande flotta ensamt och icke hel¬
ler ensamt af en skärgårdsflotta, utan att, för vinnande af detta maktpåliggande än¬
damål, fordrades en flotta, sammansatt af båda dessa vapen föreslog uti underdånigt be¬
tänkande den 17 Februari 1843, att Svenska flottan borde, för att kunna fylla sitt
med densamma afsedda ändamål, bestå af
15 linieskepp,
9 fregatter,
5 korvetter,
3 briggar,
5 skonertar,
20 kanonskonertar,
120 öppna kanonslupar,
120 kanonjollar,
8 mörsarefartyg och
20 chefsfartyg eller tillsammans 325 fartyg; upplysande
kommitterade derjemte, att hvad skärgårdsfartygen beträffade, deras antal blifvit be-
räknadt med hänsigt till dq punkter och skärgårdar, som af sådane fartyg kunde för¬
svaras.
Efter en utförlig utredning öfver så väl antalet som beskaffenheten af de
skepp och fartyg, hvilka kunde påräknas för det af kommittén föreslagna sjöförsvar,
hafva kommitterade, under upprepande af den åsigt att Svenska kusterna icke kun¬
na skyddas utan en tillräcklig flotta, bestående af både seglande och skärgårdsfartyg,
samt med antagande deraf att denna flotta, kosta hvad den kosta vill, måste an¬
skaffas och underhållas, uppgjrort kalkyler, enligt hvilka, sedan de fartyg, som an¬
setts icke förtjena reparation, blifvit undantague, erfordrades till då varande flottans
Slals-Ulsholtets Utlåtande, !\':o 162. 7
iståndsättande 1,620,771
»eli för nybyggnad af de i det föreslagna antalet bristande fartyg . . , 5,157,675
eller tillsammans r:dr 6,778,446;
för hvilken summa svenska flottan skulle, enligt kommitterades beräkning, kunna opp-
bringas till det bestämda antalet fartyg, och dessa finnas i komplett skick.
Uti Kongl. Maj:ts vid 1844 och 1845 arens riksdag aflåtne nådiga proposi¬
tion om Stats-verkets tillstånd och behof behagade Kongl. Majit i nåder förklara,
att inom så väl arméen som flottan väsentliga förändringar erfordrades, på det att
försvaret måtte blifva ordnadt på ett ändamålsenligt sätt; men den korta tid, som
förflutit ifrån Kongl. Maj:ts uppstigande på timonen till riksdagens början hade icke
tillåtit Kongl. Majit alt glanska berörde sf kommitterade uppgjorde förslag, helst äm¬
net vore af den vigt och omfattning, ali, till undvikande af misstag, synnerlig forsk¬
ning och noga beräkning af landets tillgångar måste föregå de åsyftade förändrin-
garne, hvarjemte Kongl. Majit i nåder ansåg partiella förändringar, de der ofta ej
medförde påräknadt gagn, utan endast föranledde ytterligare jemkniugar, böra und¬
vikas, hvadan Kongl. Majit, som önskade att hvad för Stats-verkets samteiige be¬
hof erfordrades, förblefve inom då för handen varande tillgångar, fann sig förhindrad
att för sjöförsvaret äska större anslag än de oundgängligen nöd vänd ige, hvilka ock
af Rikets Ständer beviljades.
Vid sistlidne riksdag behagade Kongl. Majit uti sin aflåtne nådiga proposi¬
tion om Stats-verkets tillstånd och behof tillkännagifva, att en allmän plan för full¬
ständigare ordnande af försvarsverket till sjös blifvit utarbetad och af Kongl. Majit
pröfvad och godkänd; men af skäl, att Stats-verkets dåvaraude tillgångar icke med-
gåfve utbetalning af alla för utförandet af denna plan erforderliga anslag, inskränk¬
te Kongl. Majit Sig till framställning om beviljande af de anslagssummor, hvilka an-
sågos vara af behofvet mest påkallade, dels såsom tillökning i 5:te Hufuidtitelns
Ständiga utgifter och dels till utgående för viss tid. Enligt hvad i denna plan för¬
klaras, hade erfarenheten visat, att äfven under de få år, som förflutit sedan 1842
års kommitterade nfgåfvo sitt ofvanomförmälde underdåniga reorganisations-förslag, så
vigtiga förändringar inträdt lill förbättring i sjöväsendet, att nya åsigler om dess
»rdnande måste göra sig gällande. Den vigtigaste af dessa förbättringar vore deta
8
Siats-Utskottets Utlåtande, JV:e 162.
\
ökade säkerheten för ång-krigsfartygcn, sorn vunnits medelst propellers begagnande,
och ensamt denna förbättring gjorde, att det af sistnämnde kommitté uppgjorde för¬
slag icke lämpligen kunde antagas i de delar, som rörde materielen. Den af Kongl.
Maj:t vid sednaste riksdagen framlagda plan grundade sig fördenskull hufvudsakli-
gast på ångkraftens användande, dels såsom egentligt framdrifningsmedel, dels så¬
som auxiliär-medel å de mera effektiva krigsfartygen. Jemlikt sistberörde fastställ¬
de plan skulle flottan bestå af:
8 ångskepp,
8 ångfregatter,
8 ångkorvetter,
8 åugbogserings-fartvg,
8 seglande fregatter,
8 d:o korvetter eller briggar,
8 d:o skonertar och mindre exercis-fartyg,
8 mörsare-fartyg,
16 chefs-fartyg,
72 kanonslupar -och
120 kanonjollar, eller tillsammans 272 bevarade fartyg, deraf 32 ångfartyg samt de
öfrige dels seglande, dels roende.
I saknad af behörige kostnadsförslag och detaljerad framställning af sättet
för denna plans utförande, kunde Rikets Ständer i dess vidare bedömande sig icke
inlåta, än att Ständerne funno densamma till väsentlig del bero på förutsättningar,
hvilka icke hunnit genom en längre eller fullständigare erfarenhet pröfvas, hvadan
Rikets Ständer, utan att ingå i frågan om statsmedels anvisande till ångskepp el¬
ler ångfregatter, inskränte sig till beviljande af de ouudgängligaste anslag för såda-
ne utgifter till sjöförsvaret, som vöre mindre beroende af skiljaktiga meningar rö¬
rande sjelfva försvarsplanen.
Efter denna framställning af de väsentligaste delarne af de förslager till sjö¬
försvarets ordnande, hvilka sedan 1811 blifvit afgifna, öfvergår Utskottet till en kort
redogörelse öfver den af nuvarande chefen för sjöförsvars-departementet uppgjorda
<®ch för Rikets Ständer framlagda plan lill sjöförsvarets organisation. Ett hufvud-
vilkor
Slals-Utskoltets Utlåtande, JV:o 162, 9
'vilkor för ordnandet af detsamma på ett sätt, som vore förenligt med rikets tillgån¬
gar oell förvissade, att medlen användas till framkallande af den största möjliga ver¬
kan vöre bestämmandet af det system, hvarpå försvaret borde hvila. Sveriges läge
synes böra göra detsamma nära nog uteslutande till en sjömakt, som med starka
flottor på fiendens kuster och på öppna hafvet bestraffade lidna oförrätter och skyd¬
dade siri sjelfständighet, men saknaden tills vidare af de medel till underhåll och
bemanning af en större krigsflofta, hvilka endast en vidtomfattande handel och sjö¬
fart samt blomstrande näringar kunde lemna, ålade oss att hufvudsakligen rikta upp¬
märksamheten på försvaret af egna kuster, icke alltid visse, att ens derifrån kunna
afhålla fiendens landstigningsförsök. Att genom något sjöförsvar, huru som helst
•organiseradt, kunna skydda hvarje punkt af vår kust från fiendtliga anfall, vore ic¬
ke möjligt; men deremot borde icke lemnäs ur sigte, att en betydlig del af denna
kust omgifves af en skärgård, hvilken det ligger i vår makt att beherska med me¬
del, öfverensstämmande med våra tillgångar, om de rätt användas, äfvensom att
denna skärgård, och framför allt vissa delar deraf bilda nyckeln till landets försvar,
samt att således skydd emot fiendtlig ockupation af desamma utgjorde ett af de
kraftigaste stöd för landtarméens operationer, och till följd deraf för landets försvar
i det liela. I detta förhållande låge således en hufvudgrund för ordnandet af sjö¬
försvaret. Derefter framställde sig vigten af att hastigt kunna flytta större eller min¬
dre delar af arméen till hotade eller anfällne delar af kusten, och att kunna på haf¬
vet förstöra de konvojer af fiendtliga trupper och transporter, som till följd af vårt
insulär» läge, företrädesvis på denna väg, kunna väntas. Vidare kräfde handelns
skydd det afseende, sorn tillgångarne medgåfve, hvarjemte slutligen en svagare stat
■ icke borde frånkänna sig möjligheten, att, der tillfället erbjöde sig, oroa fiendens
kuster och handel med alla tillgängliga medel, i hvilka sednare båda fall det inga¬
lunda vore det öfverlägsna antalet eller de stora fartygs-certernc ensamt förbehållet
att tillfoga fienden ganska känbara förluster. Från såväl den plats inom systemet,
som vore vårt sjöförsvar anvisad, sorn äfven dess bestämmelse, kunde man rättast
och enklast sluta till beskaffenheten af dess beståndsdelar. Desse måste nemligen
utgöras af sådane krigsfartyg, som tjenligast kunde användas till kustens försvar
och beqvåmligast lämpas till arten af det krigssätt, sorn på denna lokal kunde med
Bih. till R. St. ‘Prot. i850 $ 1S51. 4 Sami., l Afd., 2 B., U Hä/t. 2
10 Slats-Utskottels Utlåtande, N:o {62.
största fördel och minsta kostnad användas, äfvensom af sådane snabbgående och
armerade ångfartyg, samt större och mindre fregatter, hvilka för de öfriga angifna
behofven förmånligast kunde begagnas. Sveriges sjöförsvar sönderfölle således i
2:ne hufvuddelar, hvilka, uti ifrågavarande plan blifvit efter deras olika krigsthea-
trar benämnde „kttstförsvar“ och ,.yttre försvar.'* Ej mindre storleken af den materiel,
som för båda borde finnas tillgänglig, än äfven proportionen af densamma inom
hvarje del af sjöförsvaret, kunde endast bestämmas efter antalet af den personal,
som dertill blifvit anslagen, möjligheten af att bereda densamma en lämplig öfning,
samt dess lynne och fallenhet för det ena elier andra vapnet. Ilufvudviikoret för
en fullständig stridskrafternes utveckling vore derför ett riktigt iakttagande af för¬
hållandet emellan materielcn och den disponibla personalen.
Beträffande personalen, som afses att till sjöförsvaret användas, utgö¬
res densamma af 7,880: —
befäl, stamtrupp och skeppsgossar sammanräknade.
Sjöbeväring, 5 klasser enligt 1850 års skrifning ..... 21,000: —
Handelsflottans sjöfolk emellan 20 och 30 år cirka .... 2,500: —
Extra rotering, som vid krig uppsåttes 1,535: —
Stadsbåtsman d:o d:o ...... 892: —•
Summa befäl och trupp 33,807: —
Denna styrka, utgörande, sedan derifiån afräknats marin-regementet, större
delen af extra roteringen och stadsbåtsmännen, hvilka till bevakning af fästnings¬
verken och etablissementerne samt arbeten på varfven vid krig företrädesvis borde
användas, 29,999 man, befäl och underbefäl oberäkuadt, skulle, med afseende på
fallenhet för det ena eller andra vapnet, fördelas
,1 yttre sjöförsvaret:
Skeppsgossar i Carlskrona v 205: —
Matroser och jungmän . 400: —
Båtsmän af Blekinge, Södermöre, Ölands och Gottlands kompanier . 2,866: —
Handelsflottans sjöfolk . \ 2,500: - -
Slats-Utshotlets Utlåtande, N:o 162. 11
Sjöbeväring, deraf af 4 klassers beväring kunde anses tjenlig att vid
första utbrott af krig användas å yttre sjöförsvarets krigsfartyg 1,000: —
tillhopa 6,971: —
Å kustförsvaret:
Skeppsgossar i Stockholm 50: —
Kanonicrer 150: —
Båtsmän återstående kompanier . 2,828: —
Sjöbeväring resterande 20,000: —
tillsammans 23,028: —
eller lill båda sjöförsvaren . . . . > 29,999: —
då härifrån afginge reserven, beräknad till i eller omkring . . 9,999: —
återstode effektivt manskap till båda sjöförsvaren .... 20,000 m.
hvaraf ungefärligen 5,500 man skulle användas till det yttre och 14,500
man till kustförsvaret.
Efter denna fördelning af det till sjöförsvaret cnslagne manskap har seder¬
mera planen till sammansättningen af krigsmaterielen blifvit uppgjord, och sedan
grunden, hvarur systemet borde utvecklas, sålunda blifvit bestämd, har uppmärk¬
samheten fästats derå, huruvida organisationen af de på nyssnämnde sätt fördelade
massorne vore af den beskaffenhet, att den motsvarade ändamålet. I sådant hän¬
seende är till en början i allmänhet erinradt, att, om den jemförelsevis ringa kraft,
som Sverige till sitt sjöförsvar hade att disponera, skall kunna åstadkomma den
verkan, hvarpå de derå ncdlagde kostnader och de vigtiga intressen, som skulle
skyddas, göra anspråk, så mäste såsom en osviklig regel iakttagas: att det under¬
lägsna i antal i möjligaste mån uppväges af det fullständiga i tjenstbarhet. En
granskning i detta afseende utfölle icke gynsamt för det närvarande. För ett krigs¬
fartygs tjenstbarhet vore ett hufvudvilkor att ega sjömän, artillerister och driftige
förmän vid de fördelningar, hvaruti en skeppsbesättning sönderfaller. Det erforder¬
liga antalet af dylike personer saknades ännu och till afhjelpande af denna brist äro
i den nu ifrågavarande planen såsom hufvudsakliga medel uppgifne, dels ökning af
12 Stats-Utskottets Utlåtande, No 162,
matros- och skoppsgosse-korpserne samt bibringande af nödig öfning, dels tillök¬
ning af 450 man artilleri-båtsmän utöfver de redan befintlige, hvilket tillkomna nya
manskap skulle under benämning: värftade artilleri-bälsmans-korpsen ställas under
befäl af flottans officerare och förläggas, i Carlskrona.
I afseende på sjöförsvarets materiel, dess omfattning och beståndsdelar,
hvilka, såsom förut blifvit omnämndt ansetts böra grunda sig. på. Sveriges lokala
förhållanden, sammanställde med tillgången, på folk och penningar, ingå^ efter den
ofta nämnde planen, icke några linieskepp uti materielen för yttre sjöförsvaret, som
skulle sammansättas af fregatter, korvetter , briggur och skonertaraf hvilka de 3:ne
sednare fartygs-certerne, till försvaret mindre användbara, endast ett ringare antal,
som med fördel till öfningarne under fred kunde begagnas,, borde bestämmas; hvarige¬
nom flere af de för kriget tjenligare fregatterne kunde erhållas, hvilka åter borde
bestå af endast 2:ne klasser, nemligen 52 och 44 kanons. Till denna del af sjöför¬
svaret ansågos äfven höra ångkorvetter af 2:ne klasser med ångmac,hiner af 300
och 200 hästars kraft samt armerade med bombkanoner. Dessa anvisade bestånds¬
delar af yttre sjöförsvaret upptagas i planen vara så oumbärliga för det närvarande
behofvet och med afseende jemväl derpå, huru de inom krigsflottans materiel san¬
nolikt förestående förändringar än må utfalla, så beräknade, att med visshet kunde
förutses, att dessa, fartygs-certer komma att för en lång framtid bibehållas och för
sjöförsvaret blifva synnerligen användbara.
Wöx kust försvarets materiel ansågs åter kanon-slupen för den yttre och öpp-,
na samt kappn-jollen för. den slutna skärgården vara den mest fullkomnade och för
ändamålet afpassade form och bestyckning,, som man hittills, uttänkt åt skärgårds¬
fartyget. Ett vigtigt vilkor för dessa fartygs, tjenstbarhet vöre dock, att kanonslu-
parne så konstruerades och inreddes, att de kunde föra en bombkanon förut jemte
den. vanliga bestyckningen af en 24-?? kanon akterut.. Sjöförsvarets, rörlighet, för¬
medelst anskaffande af ångbogserings-fartyg, utgjorde hufvudvilkoret för möjligheten
af att kunna gifva detta försvar den kraft, sorn erfordrades för att med hopp om
framgång kupna möta och afvisa de fiendtlige anfall,, sorn, med biträde af ångkraft,
mot vår kust vid inträffande krig komma att anställas. Af den yttersta vigt vöre
derför, att den stora brist på dylika fartyg, hvaraf kustförsvaret för närvarande lider,,
Iflefve såt skyndsamt sorn möjligt fylld. I saknad af dylika fartyg och utan den lätt-
Stats-Utskoltels Utlåtande, JV:o 162. 13
het, sorm på detta sätt vunnes, att på vår långa kust med möjligaste hastighet flyt¬
ta stridskrafterna, dit behofvet kräfver, skulle till försvaret erfordras ansträngningar
vida utöfver landets tillgångar. Dessa ångfartyg borde, så framt icke någon af de
hufvudsakliga egenskaperna såsom bogseringsfartyg derigenom förlorades, så kon¬
strueras och bestyckas,, att de vid behof kunde såsom krigsmachiner användas till
fiendens skada; hvarförutan fall kunde inträffa, då, vid behof af synnerligen hastiga
operationer, der de egentliga skärgårds-krigsfaitygen icke nog hastigt kunde Iram-
bringas, en afpassad styrka af dessa mindre armerade och lättrörliga ångfartyg med
fördel kunde begagnas till en vigtig positions anfall eller försvar, såsom princip vid
bestämmandet af det erforderliga, antalet af. ifrågavarande fartyg är antaget, att etl
sådant ångfartyg borde för hvarje bataljon skärgårds-krigsfartyg vara att tillgå.
Sedan sålunda icke allenast antalet af effektivt manskap,, som för hvarje af
sjöförsvarets, delar var att påräkna, blifvit bestämdt, utan äfven dessa vapens be¬
ståndsdelar angifna, förekomme uti oftabesagde plan frågan om antalet af de krigs-
fprtyg, sorn inom hvarje klass borde anskaffas^ dels med beräkning på den perso¬
nal, sorn till deras bemanning vöre tillgänglig, dels med fästadt afseende på den i
förhållande till kostnaden största kraft,, som genom en riktigt vald proportion i det¬
ta afseende kunde vinnas. Med hänsigt härtill och för frambringandet af den hög¬
sta verkan af de medel, sorn tilli materielen anvisas, skulle den,.enligt planen, i,effek¬
tivt skick utgöras af
Det yttre Sjöförsvaret::
6 Fregatter af 52 kanoner hvardera.
3 d:o> „ 44 dip. d:o..
3 Ivorvetter; „ 20’ d:o( d:o.
3 Briggar „ 10 d:o d:o.
3 Skonertar „, 6 d:o dio.
3 Angkorvetter om 300 hästkrafter, hvardera! med bomkanoner armerade.
3: Angkorvetter om 200 hästkrafter hvardera, äfven med bestyckning! af bomkano--
ner, samt 2:ne oarmerade större ångfartyg,, att företrädesvis användas till trans¬
port och bibehållande af kommunikation, emellan stationerne och krigstheatem,.
14 Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 162.
hvarförutan 4 af de nu varande linieskeppen skulle användas till flytande batte¬
rier eller blockskepp, så länge de dertill med måttlig kostnad kunde uuder-
liållas.
Kust för svar et:
14 Bataljoner kanonslupar med tillhörande trossfartyg.
8 D:o kanonjollar med d:o d:o.
22 Chefsfartyg seglande samt
22 Ångbogseringsfartyg, armerade.
Till bildande af denna materiel finnes till en del tillgång inom flottans redan
egande krigsmateriel, i afseende på hvilken blifvit bland annat anmärkt, dels att ål-
skillige inventariepersedlar fattades och mäste kompletteras, dels att 2:ne af de min¬
dre fregalterue, nemligen „Josephine“ och „Chapman“ samt en af korvetterne eller
„Najaden“ sednast inom loppet af 10 år måste med nya ersättas, och således, då den
under byggnad varande fregatten Norrköping komme att fylla platsen efter fregat¬
ten Chapman, en ny fregatt måste under dessa år påräknas och byggas i stället för
Josephine. Det har derför ansetts tjenligast, att hjelpligen underhålla dessa båda
äldre fregatter samt korvetten Najaden under den tid, de ännu kunna uthärda, för
att åtminstone till exercis användas, men deremot till nybyggnad upptaga en fregatt
af denna klass samt en korvett.
De under nybyggnad varande linieskeppen Stockholm och Skandinavien samt
det till förbyggnad upptagne skeppet Försigtigheten syntes deremot lämpligast kun¬
na förändras till fregatter. 1 anseende till den i allmänhet för lågt beräknade kost¬
naden för fartygens underhåll, hade uppkommit det menliga förhållande, att mate-
rielen, all möjlig hushållning oaktadt, icke kunnat bibehållas i det fullkomligt goda
skick, som måste utmärka ett krigsfartyg och dess inventarier, om detsamma skall
kunna uppfylla sin bestämmelse. Om åter den åtgärden noggrant iakttoges, att år¬
ligen i förråd upplägga af de till de olika fartygen och deras inventarier erforderli¬
ga, försämring minst underkastade materialer, till ett värde motsvarande den årliga
underhållsprocenten, så borde staten derigenom vara förvissad om uppfyllandet af
det för en flottas tjenstbarhet högst vigtiga vilkoret: alt materielens underhåll fort-
ginge i jemnbredd med densammas komplettering. Uraktlåtenheten häraf vore, un¬
Stats-Utskottets Utlåtande, PI:o 162. 15
der iakttagande af den strängaste hushållning, ett icke endast skadligt, utan äfven
farligt slöseri, emedan såsom effektiv angåfves en styrka, som ej vore det i verk¬
ligheten. Till förekommande af den förvillande åsigt om den materiel, som vid ett
krigs utbrott skulle vara till försvaret att använda, på ett sätt, att icke de första
uppkommande förluster deruti vållade obotliga luckor, erfordrades dessutom, att ett,
i förhållande till den effektiva materielens omfattning och beskaffenhet samt dennas
proportion till den disponibla personalen, afpassadt reservförråd af fartyg sbyggnads
materialier och inventarier, sukcessivt under fredstid bereddes. I delta förråd, som
för svenska flottan, derest deri i öfverensstämmelse nied oftanämnde plan ordnades,
lämpligast kunde bestämmas till ^ af dess materiel, k o mine en beständig omsättning
at ega rum, i följd af den vid nybyggnad och underhåll förekommande konsumtion,
hvarigenom all farhåga för förskämning vöre undanröjd.
Ett hufvudvilkor för ett kraftigt försvar vore äfven att hastigt kunna sätta
detsamma i verksamhet. Häraf blefve nödigt att hafva i förråd sådaue för krigsbe-
hofvet oundgänglige effekter, hvilka fordrade tid att anskaffa, men dock vid krigets
första utbrott behöfdes. Sådane effekter voro beklädnad åt beväringen, muskötet■,
sablar och remtygspersedlar åt manskapet, stenkol till ångfartygen, bomber och kulor
till dubbel utredning, kojer och filtar åt allt manskapet, sjukvårdspersedlar i förhållan¬
de till personalen, samt slutligen en del varfsutredningspersedlar. Fördelen af en
under fred samlad tillgång på dylika effekter vore omisskännelig, så vida man skulle'
kunna i verkligheten vara beredd på att försvara landet vid ett hastigt utbrott af krig,
och vig ten häraf vore för ett fattigt folk af så mycket större betydenhet, som det
endast på detta sätt blefve för detsamma möjligt att möta kriget med minsta behof af
de utmattande ansträngningar, som skulle blifva en följd af en så utblottad färrader¬
nas ställning i ulla dessa afseenden, som den närvarande.
Sedan i planen blifvit uppgifna så väl omfattningen och beskaffenheten af
den krigsmateriel, som vore behöflig i förhållande till antalet af det till sjöförsvaret
anslagne manskap, samt till de intressens skydd, hvilket åt detta försvar vore öf-
verlåtet, som de åtgärder i öfrigt, hvilka ansetts af nöden för att sätta rikets strids¬
krafter till sjös uti det skick, som erfordrades för att förvissa, att hvad nationen i
detta afseende med betydliga ansträngningar beredt, äfven skall motsvara de anspråk,
16
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 162.
man dervid rättvisligen fästat, förekommer en utredning å de dertill behöflige kost¬
nader.
Till komplettering af krigsfartygsmaterielen erfordrades enligt planen följande
ny byggnadskostnad:
Förändring af 3:ne linieskepp till svåra fregatter, förslagsvis
Nybyggnad af en svår fregatt
Fullbordande af fregatten Norrköping, förslagsvis
Nybyggnad af en korvett i stället för Najaden
D:o af 2:ne briggar
D:o af 2:ne större ångkorvetter om 300 hästars kraft
D:o af en mindre om 200 d:o
D:o af 114 bomkanonslupar ....
D:o af 21 ångbogseringsfartyg om 70 hästars kraft, armerade
Nybyggnad af 15 seglande bataljons-chefsfartyg
D:o af 9 patrullbåtar
D:o af 21 trossfartyg
fartygen
Najaden i hjelpligt skick under de första 10 åren
800,000
|
R:dr.
|
. 487,415
|
v
|
. 145,000
|
V
|
, 144,678
|
V
|
. 222,644
|
V
|
. 777,728
|
V
|
. 261,402
|
9
|
1,692,786
|
'V
|
1,470,000
|
|
. 178,569
|
‘fl
|
6,750
|
35
|
126,000
B
|
'fl
|
137,003
n
|
V
|
. 189,790
|
|
tillhopa 7,052,228 R:dr.
Reservförrådel af materialier och inventarier eller en sjettedel af den effektiva styr¬
kan, hvars kompletterande ansetts kosta:
En svår fregatt med afdrag af arbetskostnaden . . . 409,717 R:dr.
1 44-kanons d:o d:o d:o . . .
1 korvett d:o d:o d:o
1 större ångkorvett d:o d:o d:o
2 bataljoner eller 24 bombkanon-slupar
2 d:o eller 24 kanonjollar
378,676
116,173
342,639
270,696
139,200
Transport 1,657,101 R:dr.
Träns-
StaU-Vtskoltels Vllåtande, iV.o 162.
17
4 ångbogseringsfartyg .....
5 trossfartyg
8 fördelnings-, chefs- och brigadchefs-ångfartyg
Transport 1,657,101 R:dr.
. 244,000 „
. 23,500 „
, 120,000 „
tillsammans 2,044,601 R:dr.
hvarifrån borde afgå 850,000 r:dr, utgörande, dels minimi-beloppet af det värde, som
af till utrangeriug föreslagna fartygen borde tillgodogöras, dels ock värdet af i för¬
råd befintlige efTekter, då skillnaden bestege sig till 1,194,601 r:dr, hvartill komma
utgifter för förrådsförstärkning af sådane effekter, som till utrustning vid först ut¬
brytande krig genast erfordrades samt för ångfartygens hållande i verksamhet, upp¬
gående till 1,826,971 r:dr 32 sk., hvadan således samtlige behöflige kostnader till
(lottans nybyggnad och förrådens förstärkning till komplett skick bestege sig till
10,073,800 r:dr 32 sk.
Genom organiserande af Sveriges sjöförsvar enligt det system, som innefat¬
tas uti den framställda planen, skulle, efter uppgift, sjöförsvaret till alla dess delar,
med afseende på materiel och förråder bringas till en så fullkomlig ställning, att det
icke allenast vore möjligt, att, på ett för försvaret ändamålsenligt sätt, använda he¬
la den personal, som staten dertill afsett, utan äfven att detta försvar utan tidsför¬
lust och med full kraft genast kunde sättas i verksamhet och dervid hållas, oansedt
möjliga i början af kriget uppkommande förluster inom materiel och personal, samt
detta allt utan att de stora och förlamande ansträngningar, hvilka blifva en följd af
de brådskande åtgärder och deraf förorsakade öfverdrifna kostnader, sorn vid jitbrot-
tet af ett krig med illa ordnadt och underhållet försvarsverk måste göra sig kän-
bara, komma att påkallas. Att ifrågavarande system äfven i ekonomiskt hänseen¬
de egde stort företräde framför det nuvarande, derför har velat hemtas bevis från
det anförda förhållande, att, derest den nuvarande materielen, med alldeles samma
sammansättning, som den för närvarande egde, skulle återföras till den fullkomliga
grad af tjenstbarhet, som den borde ega samt den enligt planen föreslagna materie¬
len skulle komma att erhålla, och förråden, i förhållande till den samma och den derå
behöfliga personalen, efter alldeles samma grunder förses, som det ofvan framställda
Bih. till li. St. Brot. 1850 ? 1851. 4 Sami., 1 A/d., 2 B., 11 Hält. 3
18 Slals-Ulskollets Utlåtande, N:o 162.
systemet i detta afseende föranledde, skalle, såsom uppgifvits, dertill erfordras en
kostnad af 8,184,750 r:dr eller endast 1,889,050 r:dr mindre, än hvad till sjöförsva¬
rets fullständiga ordnande i denna del ansåges behöflig!. Deremot vore skillnaden i
kraft sådan, att då, hvad personalen i detta afseende vidkom, på den föreslagna
krigsfartyg-materielen hela antalet af den effektiva sjötruppstyrkan, utgörande
21,087 man, beklädd och beväpnad, skulle kunna till försvaret användas, kunde åden
nuvarande flottans materiel, under för öfrigt lika förhållande, endast 15,610 man, el¬
ler \ af dessa trupper för samma ändamål göras verksamma.
Till genomförandet af detta nya system erfordrades en öfvergångstid, derun¬
der företrädesvis skulle kompletteras bristande inventarier för de till bibehållande
bestämda krigsfartygen, fullbordas de under arbete varande fartygs byggnader, gifvas
åt den fartygsstyrka, som finues, äfvensom åt den, hvilken på delta sätt fullbordas,
full tjenstbarhet, genom anskaffandet af ångbogseringsfarlyg samt krigsförråder af
alla slag, tillika med ett, efter dess omfattning, afpassadt reservförråd.
Härtill vore följande arbeten och kostnader under sagde tid nödige, nem¬
ligen :
Komplettering af bristande inventarier å de *f nuvarande fartyg, som skulle
bibehållas • 137,003: — —
Fullbordandet af fregatten Norrköping . . . . . 145,000: — —
3 linieskepps förändring lill svåra fregatter .... 800,000: — —
6 kanonslupar . ... . . .. . . 77,178: — —
12 ångbogseringsfärtyg . . . . , . • • 840,000: — —
6 seglande chefsfartyg . . . . . . • - 71,436: — —
8 trossfartyg . * ....... 48,000:
Fregatterne Josephines och Chapmans samt korvetten Najadens
lijelpliga underhållande . ....... 189,790: — —
Förrådsförs/ärkning tillsammans ....... 804,305: 6.—
Fartygs krigs-reserv 732,425 : — —
eller tillsammans för materielens och förrådens komplettering 3,845,137: 6.—
eller något mer än f:del af de medel, som erfordrades för att sätta hela sjöförsvaret
uti det fullständiga skick, till. materielen, som i den. nya planen afses. Genom den¬
Stals-Vt skottets Utlåtande, N:o 162. 19
na kostnad skulle matcrielen, med afseende å fartyg, till alla delar komma i fullt
krigsfärdigt skick och endast utgöras af
5 svåra fregatter,
2 lätta d:o, sedan Josephine och Chapman blifvit utrangerade,
2 korvetter, sedan Najaden ej mer vore tjenstbar,
1 brigg,
3 skonertar,
1 svår ångskorvett om 300 hästars kraft,
2 lätta d:o om 200 d:o,
5 bataljoner kanonslupar med ång- och trossfartyg samt
8 d:o kanonjollar med d:o d:o.
Af den utredning, som sålundablifvit meddelad och hvilken Utskottet anser icke
vara öfverflödig för kännedomen om de åsigter och åtgärder, som under århundrade
blifvit uttalade och vidtagne angående ordnandet af Sveriges sjöförsvar, visar sig, att,
ehuru nyttan och nödvändigheten af ett kraftfullt sådant försvar icke någonsin va¬
rit bestridd, meningen om siiltef för ernående af detta maktpåliggande ändamål lik¬
väl varit delade. Så har å en sida den åsigt sökt göra sig gällande, att en ör¬
logsflotta, som egde förmåga att skydda handeln och afvisa fiendtliga anfall, borde
utgöra hufvudvapnet, då å en annan den mening blifvit med förkärlek omfattad,
att försvaret till sjös borde inskränkas till skyddandet af våra kuster, hvilket an¬
setts endast kunua ske af en stark och öfvad skärgårdsflotta. Af de i sednare ti¬
der nedsatta komitcer har åter den förmedlande åsigt blifvit framställd, att nemligen
det ena vapnet icke borde utesluta det andra; att bägge voro lika nödvändiga för
statens sjelfbestånd och följaktligen måste såsom delar af det hela lika omsorgs¬
fullt vårdas; att linieskeppen voro oumbärlige, och att genom deras borttagande för¬
svaret skulle blifva i högsta grad ofullständigt, äfvensom de summor, hvilka på flot¬
tan användas, icke komme att bära önskade frukter; hvarjemte linieskeppens utdö¬
mande ansågs vara första steget till Sveriges förintande såsom maritim nation.
Den fullständiga sakkännedom, som erfordras för att pröfva, huru Sverige#
sjöförsvar bör på det ändamålscnligaste sätt ordnas, kan Utskottet väl icke göra
anspråk uppå att cga; men under de nu antydda stridiga åsigterna rörande denna
20 Stats-Utskoltels Utlåtande, N.o 162.
för rikets sjelfständighet så vigtiga fråga, anser Utskottet sig icke kunna tillstyrka
linieskeppens förändring till fregatter, utan hemställer,
l;o att Kongl. Maj:ts nådiga framställning derom icke må af Rikets Ständer
bifallas.
Med afseende derå, att flottan redan eger åtskilliga ångfartyg och att af det
yid senaste riksdag för fleras anskaffande beviljade anslag medel ännu finnas reser¬
verade, tillstyrker Utskottet,
2:o att något serkildt anslag för anskaffandet af ångbogseringsfartyg icke
må af Rikets Ständer beviljas,
Den i oftanämude reorganisationsplan uttryckte grundsatts, att den materiel,
som finnes, bör vara i fullständigt skick, delas äfven af Utskottet; och då, enligt
hvad utredt och upplyst blifvit, ett sådant högst maktpåliggande ändamål icke kan
vinnas utan betydliga kostnader, tillstyrker Utskottet,
3:o att Rikets Ständer nu malte bevilja 600,000 r:dr att med ^:del under
hvartdera af åren 1851, 1852 och 1853 frun Riksgälds-kontoret utgå för
att användas till kompletterande af förråderna, samt de skepp och far-
tyg, hvilka Kongl. Majit anser förtjena till krigsbruk göras användbara,
äfvensom till andra för krigsmaterielens iståndsättande oundgänglige min¬
dre arbeten.
Stockholm den 2 Juni 1851,
Reservationer:
Af herr Fåhreeus O. I.i “Beträffande det formela af Utskottets tillgörande
i ofvanberörde fråga reserverar jag mig i så måtto, som jag anser tillstyrkandet att
icke bifalla Kongl. Maj:ls nådiga framställning, i afseende å linieskeppens förändring
till fregatter, icke vara föranledt af Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet, hvar¬
vid väl en organisations-plan meddelats till uppplysning rörande anslags-behofven,
men ingalunda blifvit till Rikets Ständers utlåtande eller afgörande framställd. Ehu¬
ru jag med Utskottet är ense i afseende å sjelfva saken, anser jag således slutfölj¬
den böra uttryckas genom vägran af anslag till det ifrågavarande ändamålet, r— ic¬
Slals-Utskoltels Utlåtande, N:o 162. t 21
ke genom ett afslag, hvad sjelfva organisationsplanen angar, — ett ämne, hvaruti
Rikets Ständer icke grundlagsenligt kunna tillvälla sig någon delaktighet i Konun¬
gens afgörande rätt.
Häruti instämde hr Lagerhjelm P.
Af hr Wiern: “Ehuru jag, på grund utaf den förtjenstfull utredning af sjö¬
försvarets tillstånd och behof, hvilken af föredraganden för sjöförsvars-departementet
blifvit Rikets Ständer meddelad, lika med Utskottets pluralitet anser ett snart af-
hjelpande af den mest framstående bristen eller det inkompletta skick, hvaruti för—
råderne och en stor del af fartygen sig befinna, vara af högsta behof påkalladt, samt
af denna orsak — och då den värma och sakkunskap, hvarmed bemälde föredragan¬
de omfattat det fullständiga reglerandet af den del af rikets försvar, hvars vård
blifvit honom anförtrodd, ©tvifvelaktigt så väl berättiga honom till Rikets Ständers
förtroende, som ock lemna den bästa garanti för medlens ändamålsenliga användan¬
de - • äfven med min röst bidragit till Utskottets slutliga tillstyrkande och för deruti
åsyftade ändamål ansett en betydlig summa böra af Rikets Ständer beviljas, har
jag likväl icke uti allo kunnat deltaga i pluralitetens beslut ulan måste uti följande
punkter reservera mig emot förestående betänkande.
I afseende på första punkten har jag — ehuru jag för egen del anser me¬
ra vigt böra fästas vid möjligheten af att fullständigt kunna bemanna samt hastigt
och väl använda de fartyg, som finnas, än derpå, att dessa fartyg äro af vissa cer-
ter — likväl gillat den åsigt, sora uti Utskottet gjort sig gällande, eller att, då me-
ningarne om ändamålsenligheten af att nedhugga de under nybyggnad varande linie—
skeppen till fregatter, äro så delade, Utskottet icke borde tillstyrka Rikets Ständer
att dertill lemna anslag, men med afseende på lämpligheten af de ordalag, hvilka
dervid blifvit begagnade, har jag i så måtto varit af skiljaktig tanka, som jag icke
ansett Utskottet böra i strid emot verkliga förhållandet uppgifva, att Kongl. Maj:t
begärt Rikets Ständers samtycke till denna nedhuggning, och dertill afstyrka Ri¬
kets Ständers bifall, utan, sanningen likmätigt, meddela, att Kongl. Maj:t för sådant
ändamål begärt anslag, hvilkas beviljande Utskottet afstyrker..
Den andra punkten af Utskottets betänkande har jag ansett fullkomligt obe¬
höflig, enär Utskottet icke tillstyrkt Rikets Ständer att bevilja serskildt anslag för
någon nybyggnad, således ej heller för den af ånghogseringsfartyg.
22 Stals-Utskottets Utlåtande, Aho 162.
Hvad slutligen tredje punkten angar, så tror jag den summa, Utskottet till¬
styrkt Rikets Ständer att bevilja, kunna utan olägenhet nedsättas till 500,000 r:dr,
helst denna summa tillsammans med anslaget på ordinarie statsregleringen till flot¬
tans nybyggnad 108,000 r:dr, eller för 3:ne år 324,000 r:dr, utgör ett belopp af 824,000
r:dr eller 8,000 r:dr mera än hvad Kongl. Maj:t för krigsmaterielens iståndsättande
begärt.
Jag har derföre inom Utskottet framlagt följande förslag till betänkande,
hvilket utaf Utskottet blifvit i vissa delar gilladt, men uti andra forkastadt, och får
nu öfverlemna samma till Rikets Ständers pröfning.
„Af den utredning, som här ofvan blifvit meddelad, och hvilken Utskottet
anser icke vara öfverflödig för kännedom om de åsigter, som under detta århundra¬
de blifvit uttalade angående ordnandet af Sveriges sjöförsvar och derför vidtagna
åtgärder, visar sig, att, ehuru nyttan och nödvändigheten af ett kraftfullt sådant för¬
svar icke någonsin varit bestridd, meningarne om siittet för ernående af detta makt¬
påliggande ändamål likväl varit och säkerligen ännu äro mycket delade.
Utskottet, som icke kan göra anspråk på egandet af den sakkunskap, hvil¬
ken skulle erfordras för att afgöra rigtigheten af någondera bland de stridiga åsig-
terna, anser sig under dessa förhållanden icke böra tillstyrka Rikets Ständer att ut¬
öfver det redan i den ordinarie statsregleringen lemnade nybyggnadsanslaget anvisa
medel lill fortgående uteslutande i den ena eller andra riktningen. Men då så väl
den Kongl, propositionen, som vitsordade förhållanden nogsamt bekräfta verklighe¬
ten af de brister, hvaraf sjöförsvaret lider och Rikets Ständer äfven genom bifall tiij
Utskottets förslager angående regleringen af utgifterna under Riksslatens femte Huf-
vudtitel gillat den uti Utskottets betänkande härom uttryckta grundsatts, att den ma¬
teriel, som finnes, bör vara i fullkomlig ordning och färdig att vid påkommande krig
kunna utan dröjsmål användas till ett kraftfullt fäderneslandets försvar, anser sig Ut¬
skottet ock nu böra, med vidblifvande af samma grundsatts, tillstyrka beredande af
medel till för detta ändamål nödiga utgifter.
Med afseende härå får Utskottet afstyrka beviljandet af anslag till under
nybyggnad varande linieskepps förändring till fregatter, men föreslår deremot
att Rikets Ständer nu måtte bevilja en summa af 500,000 r:dr att med
en tredjedel under hvartdcra af uren 1851, 1852 och 1853 från Riksgälds-
Slats-Vtskottets Utlåtande, N:o 162. 23
kontoret utgå för att användas till kompletterande af förrådcrna, samt
de skepp och fartyg, hvilka Kongl. Majit anser förtjena till krigsbruk gö¬
ras användbara, äfvensom till andra för krigsmaterielens iståndsättands
oundgänglige mindre arbeten,,.
Af herr Petré: „Stats-utskotlets beslut, i anledning af Kongl. Majlis propo¬
sition om extra statsreglerings-ansiag för sjöförsvars-departementet, har tillkommit
genom flera voteringar. Företeelserna under den förelupua långvariga diskussionen
hafva omisskänligen uppenbarat en regeringsmaktens inre strid, syftande att, medelst
ilen parlamentariska vädjobanans tillgängliga organer, vinna en skenbart antag ig fö-
revänning att frångå den sjöförsvarsplan, som ligger till grund för ofvannämnde
Kongl, proposition. Ehuru det beklagansvärda, numera ingalunda sällsporda förhål¬
landet, att Konungens konselj, för Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer aflåtna proposi¬
tioner, saknar det trofasta stöd, som allena förmår att skänka regeringen moralisk
kraft och styrka, redan länge tagit allmänna uppmärksamheten i anspråk, bör dock
Siats-utskottets tillgörande i ofvannämnde afseende desto hellre framhållas till Ri¬
kets Ständers närmare skärskådande, som detsamma icke kan godkännas, utan att
blottställa Rikets Ständer för förebråelsen att hafva samverkat till ett system, sorn
i sin fortsatta tillämpning dels skulle från Kongl. Majits konselj aflägsna den sanna,
redbara förtjensteu, dels fruktansvärdt alstra olägenheter och vådor af en för sam¬
hället betänkligare art. Utur denna synpunkt anmäles denna vördsamma reservation.®
Af riksdagsfullmäktige Nils Strindlund från Westernorrlands län, Carl Ersson från
Westerås län, Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län, David Andersson
från Hallands län, Måns Månsson från Calmar län, Per Persson från Wermlands län
samt Per Persson från Örebro län, af innehåll: „Emot det af Utskottet fattade be¬
slut att tillstyr ka 600,000 r:dr för flottans underhåll får jag mig reservera på den
grund, att d niia summa med 124,000 r:dr öfversliger hvad Kongl. Majit uti Dess
nådiga proposition äskat.®
STOCKHOLM, f. d. Schultze^ Boktryckeri, 1851.
Stals-Utskoltets Utlåtande, N:o 163.
1
N:o 163.
Arik. till Exp. Utsk. d. 7 Juni 1851, kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående ifrågaslällde extra statsanslag till före¬
mål, tillhörande Civil-departemenlels handläggning.
(U. A.)
Utom de uti Kongl. Majrts vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition
om statsverkets tillstånd oell behof äskade anslag Tor sjette hufvudtitelns fortgå¬
ende statsbehof, bär, efter pröfning af frågor, som vid statsregleringen i öfrigt
förekommit om anvisande af medel, dels för vissa år eller tills vidare, dels flir en
gång till föremål, som på Civil-deparlementets handläggning bero, Kongl. Majit
behagat, under nådigt åberopande, hvad allmänna arbeten anginge, af det förslag,
som styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, jemte berättelse om använ¬
dandet af förut till sådane arbeten afsatte medel, under den 19 Oktober förlidet
år i underdånighet afgifvit, bos Rikets Ständer göra framställning rörande de an¬
slag, hvilka Kongl. Majit i berörde hänseende ansett böra beviljas j hvarjemte
Riks-stånden till Stats-utskottets behandling remitterat ett betydligt antal motioner,
rörande anvisande af stats-bidrag till likartade föremål: och får Utskottet öfver
dessa frågor sig härmed utlåta.
För kanaler, slussar, hamnbyggnader och elfrensningar har Kongl. Majit
föreslagit att följande belopp måtte företrädesvis af Rikets Ständer anslås, nem¬
ligen :
l:o till fullbordande af hamnbyggnaden vid IVisby, medelst vågbrytarens
förstärkning och landtarmarnes grundläggning R:dr 84,625.
Bih. till Ii. St. Brot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandet, 12 Haft. 1
9
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
Af de Utskottet tillhandakomnc handlingar har Utskottet, rörande denna fråga,
inhemtat: att sedan, i följd af den skada, som orsakats å vågbrytaren genom or¬
kanlik storm och våldsam sjögång om hösten 1845, och hvarigenom den redan
då uppförde tredjedelen af öfverbyggnaden blef sönderbruten och förstörd, nog¬
granna undersökningar blifvit verkställde och på grund deraf beräkningar gjorde
till utrönande af lämpligaste konstruktionen för vågbrytaren, hade det resultat vun¬
nits, att byggnaden, för att kunna ega framtida bestånd, borde förstärkas i grunden
samt dessutom grundläggning för 2:ne landtarmar utföras, hvarförutan vågbrytaren
svårligen kunde motstå de förstörande verkningarne af den vid stormar å denna
plats ovanligt häftiga sjögången; att, enligt år 1847 upprättadt förslag, kostnaden
för dessa arbeten ansetts uppgå till 110,625 r:dr, hvartill stadens hamnbyggnads-
kassa, dels i kontanta medel, dels uti behåll varande användbare materialier, då
lemnade en tillgång af 32,000 r:dr, hvadan ett tillskott af 84,625 r:dr erfordra¬
des af allmänna medel; att utom dessa grundläggningsarbete!! erfordrades för öf¬
verbyggnad å landtarmarne en kostnad af 110,000 r:dr, men enär frågan derom
ansågs kunna utan synnerlig våda uppskjutas, behagade Kongl. Majit, på fram¬
ställning af styrelsen för väg- och vattenbyggnader, uti till Rikets sednast för¬
samlade Ständer aflåten nådig proposition om statsverkets tillstånd och behof, äska
endast förstnämnde belopp eller 84,625 r:dr, hvilket dock Rikets Ständer, med
erkännande af vigten af berörde arbeten, funno, i betraktande af statsverkets
knappa tillgångar, sig icke kunna då bevilja, hvaremot Rikets Ständer för mera-
nämnde arbetens fortsättande samt till hamnens uppmuddring beviljade Wisby stad
ett lån af 25,000 r:dr; att, sedan den tillfällige behållningen i hamnbyggnadskas-
san blifvit till arbetena år 1849 använd, bade, i brist af medel, byggnadsarbetet
måst afstanna, med risk, att det hittills verkställda blefve, derest ej snart åtgär¬
der vidtoges i och för arbetets fortsättande, föryandladt till ett stenref, som kom-
me att stänga hamn-inloppet; att i anledning af vissa komitterades, hvilka haft
sig uppdraget att upprätta förslag till nämnde låns användande, gjorda underdå¬
niga ansökning om en sakkunnig persons förordnande att på statens bekostnad
uppgöra förslag till inre hamnens iståndsättande, chefen för södra väg- och vat-
tenbyggnads-distriktet verkställt vederbörlig undersökning och på grund deraf upp¬
rättat plan och kostnadsförslag för den inre hamnens uppmuddring till ett djup af
13 fot och en rännas öppnande dilin genom bortsprängning af en under vattnet
liggande kalkstensklippa; att denna plan blifvit af Wisby stads innevånare enhäl¬
ligt antagen samt sedermera af styrelsen för väg- och vattenbyggnader godkänd;
och slutelig*» att bemälde styrelse ansett, att, om inre hamnen iständsattes och
Stats- Ultkottets Utlåtande, N:o 163.
3
fördjupades sa, att 13 fot djupgående fartyg derstädes kunde vid kajerna Jasla och
lossa, ett förhållande, som vid den primitiva planens för hamnbyggnaden uppgöran¬
de icke ansågs möjligt, med vågbrytaren och hamn-armarna derutanför icke be-
höfde afses annat än att bryta sjögången till förekommande af fartygens stamp¬
ning emot bottnen uti inre' hamnen; förklarande styrelsen tillika, att vågbrytaren
och landt-armarna väl icke kunde anses kompletta, äfven sedan grundläggningen
blifvit efter det sednare förslaget utvidgad och förstärkt, innan en ändamålsenlig
öfverbyggnad å desamma vore gjord, men då inre hanmen blefve användbar till
last- och lossningsplats, samt vågbrytare och landtarmar ej, såsom först varit till-
ämnadt, skulle bilda last- och lossningshamn, utan blott tjena till skydd för den
egentliga hamnen, kunde merberörde öfverbyggnad uppskjutas och för närvarande
vågbrytaren och landtarmarna endast förstärkas till grunden, hvarföre kostnaden
uppginge till den af Kongl. Majit begärda summa af . . . . 84,625 R:dr.
Enär ulredt är, att genom en om hösten år 1845 inträffad orkanlik storm
och våldsam sjögång den med stor kostnad för Wisby stad uppförda öfverbygg¬
nad å vågbrytaren blifvit förstörd, samt de arbeten, som, till densammas förstär¬
kande i grunden och 2:ne nödiga landtarmars grundläggning, påbörjats, måst, i
anseende till bristande medel inställas, hvarigenom fara är för handen, att, derest
statsanslag icke skyndsamt erhålles, så att hamnhyggnads-arbetet kan fortsättas
och fullbordas, vågbrytaren inom kort förvandlas till ett stenref, som kommer att
stänga hamn-inloppet, linner Utskottet, i betraktande ej allenast af ortens obestrid¬
liga behof och fördel af en säker hamn vid Wisby, utan ock af den stora vigt
för sjöfarten i allmänhet, att den i dessa farvatten blottställda seglaren kan i be¬
rörde hamn söka skydd mot nordvestiiga stormar, sig ega fullt skäl tillstyrka
Rikets Ständer att bifalla det af Kongl. Majit i förevarande hänseende äskade an¬
slag; men på det alt, så vidt möjligt är, säkerhet för det allmänna må vinnas,
att (let med anslaget afsedda ändamål uppnås, anser Utskottet staden böra, innan
anslaget, derest det beviljas, utfås, förbinda sig att sätta den inre hamnen till
13 fots djup i fallfärdigt skick. Utskottet hemställer alltså,
att till fullbordande af hamn-byggnaden vid Wisby medelst
vågbrytarens förstärkning och 2: ne landtarmars grundläggning,
Rikets Ständer må bevilja ett anslag af 84,625 R:dr, att
från Riksgälds-koatoret utgå, med vilkor dock, att, innan an¬
slaget utbekommes, staden förbinder sig att försätta den inre
hamnen till ett djup af 13 fot i fullfärdigt skick.
4
Stats-Utskottcts Utlåtande, N.-o 163.
2:o Till is tån ds ättande af öfverbyggnaden å ena hamn-armen vid Cimbrits¬
hamn 14,930 R:dr.
Af tillgängliga handlingar har Utskottet inhemtat, att, sedan, dels genom bi¬
drag af allmänna medel, dels genom betydliga uppoffringar å stadens sida, hamn¬
byggnaden blifvit nära fulländad, hade i följd af orkanlik storm och hög sjögång
en höstnatt 1845 öfverbyggnaden å ena hamn-armen blifvit svårt skadad. Till
botande deraf erfordrades en kostnad af 14,931 R:dr 28 sk.; men som stadens
tillgångar blifvit helt och hållet medtagna och skuldsättning dessutom egt rum
för hamnbyggnadens utförande, behagade Kongl. Maj:t, på vederbörandes derom
gjorda underdåniga begäran, som af styrelsen för allmänna väg- och vattenbygg¬
nader understöddes, till Rikets sednast församlade Ständer göra nådig framställ¬
ning om beviljande af ett anslag å sistnämnde belopp till hamn-armens istånd-
sättande. I anseende till statsverkets dåvarande knappa tillgångar kunde Rikets
Ständer till högstberörda framställning icke lemna bifall; i anledning hvaraf och
med föranledande af bemälde styrelses den 19 Oktober förlidet år afgifna under¬
dåniga general-förslag, Kongl. Majit, uti sin vid innevarande riksdag aflålna nå¬
diga Proposition om statsverkets tillstånd och behof, ånyo äskat, att merherörde
anslag måtte beviljas.
Enär berörde hamn är så väl för staden som för den kringliggande orten
serdeles behöflig samt grundad farhåga förefinnes, att det med stora kostnader re¬
dan verkställde hamn-arbetet varder af storm och sjögång förstördt, derest ej, den
genom olyckshändelse skadade hamn-armen iståndsättes, får Utskottet
tillstyrka, alt, för iståndsättande af öfverbyggnaden å ena
hamn-armen vid Cimbritshamn, Rikets Ständer må bevilja ett-
anslag af 14,930 R:dr, att från Riksgäldskontoret utgå emot
vilkor, att, innan anslaget lyftes, full säkerhet ställes derför,
att hamnbyggnadsarbetet, utan vidare bidrag af stats-verket,
vederbörligen fullbordas.
3:o Till förbättring af hamnen vid Landskrona . 34,736 R:dr 32 sk.
Jemte förmälan, att de af Rikets vid 1840—1841 årens riksdag församlade
Ständer beviljade 25,000 R:dr till förbättrande af nämnde hamn blifvit använde
till anskaffande af ett större ångmudderverk, samt att, efter vunnen närmare kän¬
nedom om lokalförhållandena, plan blifvit uppgjord för ytterligare nödvändiga
muddringar m. fl. arbeten till en fullständigare förbättring af ifrågavarande hamn,
har styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader i sitt afgifna underdåniga förslag,
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 163.
5
samt under åberopande af dess år 1847 i underdånighet anmälda plan, till dessa
hamnarbeten upptagit i lista klassen förstnämnde summa.
Då denna hamn är för närvarande både nog djup och nog säker, samt för
stadens handelsrörelse äfvensom ångbåtsfarten tillräcklig, anser Utskottet någon
uppolfring för dess förbättrande för närvarande ej å statens sida vara behöflig,
utan hemställer,
att det af Kongl. Majit till förbättring af hamnen vid
Landskrona äskade anslag icke må af Rikets Ständer bifallas.
4:o Till hamnanläggning vid Engelholm samt upprensning af Rönne ä
22,533 Ridr 16 sk.
Enligt hvad af styrelsens för väg- och vattenbyggnader underdåniga generalför¬
slag inhemtas, bar kostnaden för ifrågavarande hamnanläggning blifvit beräknad
till 67,600 Ridr banko, hvaraf omkring | äro vordne genom teckning af 800
aktier å 50 Ridr anskaffade af det bolag, som bildat sig för hamnbyggnaden och
i sammanhang dermed upprensningen af Rönne å.
Då detta företag är af ganska stor vigt både för staden och för kringlig¬
gande orter, samt det af Kongl. Majit äskade anslaget icke utgör * af kostnads-
summan, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må, för hamnanläggning vid Engelholm
och upprensning af Rönne, å bevilja ett anslag af 22,533
Ridr 16 sk., emot vilkor, att ett bolag åtager sig hamnbygg¬
nadens fullbordande och åns upprensning utan vidare stats¬
bidrag och derför ställer godkänd säkerhet.
5:o För öppnande af kanal genom Ralfvesund i Bohus läns skärgård.
14,452 Ridr 16 sk.
Enär denna kanal, hvars anläggning till beqvämlighet för inomskärs-farten i
Bohuslänska skärgården blifvit i underdånighet begärd af innebyggarne i staden
Marstrand och i Tjörns härad, icke är af den jemförelsevis större vigt, att anslag
af stats-medel synes böra företrädesvis dertill af Rikets Ständer anvisas, tillstyr¬
ker Utskottet,
att Kongl. Maijts i detta ämne gjorda nådiga framställning
icke må af Rikets Ständer bifallas.
6:o Till kanal- och sluss-anläggningar emellan Philipstad och Sjöändans
lastningsplats - . . . . 65,000 R:dr.
Af de i detta ämne Utskottet meddelade handlingar, hvaribland serskildt må
omnämnas ett inom vällofl. Borgare-ståndet af Herr Berger afgifvet memorial, har
(5
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
Utskottet inhemtat, att genom denna korta kanal skulle en oafbruten vattenväg
blifva öppnad från Philipstad till Sjöändan, frän hvilket sistnämnda ställe en jern¬
väg lättar varu-transporten till Wenerns strand, samt att ett bolag bildat sig, sorn
vore villigt fullborda arbetet oell tillskjuta det belopp, som utöfver nu begärda
statsanslag härtill erfordrades och hvilken total-kostnad är beräknad till 137,007
R:dr. Medelst en sådan uppoffring skulle den ofvanliggande ortens bergslags ef¬
fekter kunna med långt ringare transportkostnad än hittills forslas till afsättnings-
platserna, och spanmål samt bergslagens andra förnödenheter återföras. Hos Ut¬
skottet har väl någon tvekan uppstått, huruvida alla med detta tillernade kommu-
nikations-företag sammanhängande frågor ännu vunnit sin riktiga lösning och der¬
ibland hufvudsakligast den, om behöflig vattentillgång kan vara att för kanallärten
disponera, men då Utskottet förutsätter, att nödig öfverenskommelse med vederbö¬
rande varder träffad i afseende på alla de omständigheter, som för ändamålets vin¬
nande ifrågakomma, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må anslå 65,000 R:dr, att af Riksgälds¬
kontoret utbetalas till det bolag, Kongl. Maj:t finner ställa
tillräcklig säkerhet för fullgörandet af ifrågavarande företag;
med skyldighet dock för bolaget ej mindre att, så vida arbe¬
tet icke fullbordas, summan till Riksgälds-kontoret återbetala,
än äfven att kanalens framtida underhåll sjelft bekosta.
7:o Till hamnbyggnad vid Calmar, i förening hvarmed en ny inkörsväg
bör lill staden anläggas 39,486 Ii:dr.
I anledning af styrelsens för väg- och vattenbyggnader framställda underdå¬
niga förslag, äskade Kongl. Maj:t vid sisllidne riksdag till hamnbyggnad vid
Calmar, hvarför en kostnad af 33,127 R:dr blifvit beräknad, ett anslag af 24,820
R:dr, hvilket dock af Rikets då församlade Ständer icke bifölls. Sedermera haf¬
va stadens innevånare, under förmodan, att hamn skulle kunna erhållas för både
bättre pris och till större omfång, om den gamla hamnen eller så kallade slotts-
fjerden uppmuddrades, i underdånighet anhållit, att undersökning måtte företagas
och kostnadsförslag upprättas öfver en sådan uppmuddring; men sedan, efter af veder¬
börande verkställd undersökning för utrönande af kostnaden dertill, det visat sig, att den¬
samma skulle uppgå till omkring 200,000 R:dr, bade detta förslag mäst öfvergifvas och
återgång ske till den primitiva planen, enligt hvilken hamnen dock icke skulle blifva
ändamålsenlig, med mindre än att den uppmuddrades, hvartill erfordrades ett nytt ång-
mudderverk för 22,000 R:dr, i följd hvaraf hela kostnaden för hamnbyggnaden kal¬
kylerats till 55,127 R:dr, hvilket belopp blifvit i förenämnda underdåniga gene¬
ralförslag tillökadt med 4,100 R:dr för anläggning af ny inkörsväg till staden.
Slats-Utskotlets Utlåtande, N:o 163.
7
I afseende på berörde väganläggning har Utskottet af tillgänglige handlingar in-
hcmtat, att redan år 1846 åtskillige egendomsegare i granskapet af Calmar uti
till Konungens Befallningshafvande i länet ingifven skrift erbjudit sig att utföra
den föreslagna inkörsvägen, emot vilkor att få uppbära bropenningar efter då gäl¬
lande taxa, intilldess hela anläggningskostnaden med ränta derå sålunda blifvit er¬
satt, men hvilket erbjudande förfallit, sedan staden, deröfver hörd, förklarat sig
villig att sjelf arbetet utföra. Då någon verkställighet likväl icke följt, hafva
nämnde egendomsegare under den 12 Maj och 18 September nästlidet år förnyat
deras 1846 gjorda anbud med begäran, att detsamma malte till slutlig pröfning
företagas.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och enär en
hamn vid Calmar redan finnes, som synes motsvara det hufvudsakliga behofvet,
samt de förbättringar derå, hvilka kunna pröfvas nödiga, lära böra bekostas af sta¬
den medelst de inkomster, densamma af handel och sjöfart uppbär, saknar Utskot¬
tet skäl att tillstyrka serskildt anslag af statsmedel för ifrågavarande ändamål.
Vidkommande åter frågan om bidrag af allmänna medel till anläggning af en ny
inkörsväg till Calmar, sä bär Utskottet icke kunnat lemna utan afseende, att sta¬
den icke framställt någon underdånig begäran om dylikt bidrag, utan deremot, i
anledning af åtskilliga egendomsegare^ redan 1846 hos Konungens Befallningshaf¬
vande i länet gjorde och af samma embets-myndighet hos Kongl. Majit anmälde,
sedermera förnyade ansökning om tillåtelse, att på egen bekostnad, mot visse, här
ofvan omnämde, vilkor, öfvertaga Verkställigheten af ifrågavarande väganläggning,
förklarat sig villig alt densamma sjelf utföra; och då vid sådant förhållande icke
ens något behof af allmänt understöd i förevarande fall kan anses förefinnas, får
Utskottet pä grund af allt detta
afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i be¬
rörde hänseende i nåder föreslagit.
8io Till hamnbyggnad, vid Grenna Ridr 8,000.
Sedan för uppförande af en lastbrygga med tillhörande duc d’alber, vid sta¬
den Grennas redd uti sjön Wettern ett bolag blifvit bildadt, åt hvilket staden,
utom andra förmåner, medgifvit rättighet att, i enlighet med den taxa, som för
staden blefve fastställd, få för in- och utgående varor uppbära de inflytande hamn-
afgifterna, icke allenast intilldess samtlige af bolaget i och för lastbryggans och
duc d’albernes fullbordande och underhåll bestridda kostnader blifvit till kapital och
ränta beläckta, utan äfven derutöfver under 10 så kallade frihetsår, hvarefter last¬
bryggan, behörigen underhållen, skulle utan ersättning lill staden öfverlemnas, samt
8
Stats-Uts kottets Utlåtande, N:o 163,
vissa dels af staden och dels af bolaget utsedde deputerade hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att, på det staden förr än i en aflägsen framtid må fä öf¬
vertaga lastbryggan, Kongl. Maj:t täcktes till Rikets nu församlade Ständer aflåta
nådig proposition om beviljande för staden af ett räntefritt lån på 6,666 r:dr 32
sk. att efter 10 års förlopp återbetalas; så har Kongl. Maj:t, sedan vederbörande
öfver denna underdåniga anhållan blifvit hörde och densamma tillstyrkt, uti till
Stats-utskottet aflåten nådig skrifvelse den 20 December förlidet år, behagat före¬
slå Rikets Ständer att såsom understöd för den ifrågavarande lastbryggan bevilja
ett lån å 6,666 r:dr 32 sk. under de för sådana lån vanliga vilkor och med
förbehåll, att planen flir arbetet underställes Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och gil¬
lande, så att utförandet sedermera blefve i vanlig ordning kontrolleradt; hvarjemte
Kongl. Majit tillkännagifvit, att den i Kongl. Maj:ts nådiga proposition om stats¬
verkets tillstånd och behof intagna framställning om anslag till hamnbyggnad i
Grenna komme att förfalla.
I betraktande deraf, att blott en föga vidsträckt ort skulle hafva gagn af ifrå¬
gavarande byggnad och att sjelfva stadens rörelse är ganska obetydlig, anser Ut¬
skottet sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till det för uppförande af en
lastbrygga med tillhörande duc d’alber vid Grenna föreslagna
låneunderstöd.
9:o Den för åren 1851, 1852 och 1853 belöpande summa af 1,080 r:dr
årligen, hvarmed staten, enligt Kongl, brefvet den 14 April 1837, bör under 19
års tid bidraga till amortering af ett för Linköpings hamnbyggnad och Stångåns
upprensning upptaget lån, har Kongl. Majit föreslagit, att för 3:ne år anvisas med
tillsammans 3,240 ridr; och får Utskottet tillstyrka,
att för åren 1851, 1852 och 1853 måtte i berörde ändamål
anvisas 3,240 ridr; med 1,080 om året.
IOio För muddring och rötning af Stångån till förbättrande af segelleden
mellan Roxen och Linköpings hamn 16,666: 32.
Utskottet anser ifrågavarande föremål ej vara för det allmänna af sådan vigt,
att jdelar af den beräknade kostnadssumman böra genom stats-anslag bestridas, och
får derför hemställa,
att omförmälda 16,666 ridr 32 sk. icke må af Rikets Stän¬
der beviljas.
llio
Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
9
ll:o Till hamnbyggnad vid Mariestad R:dr 34,890.
Som det ej är ådagalagdt, att denna hamnbyggnad är för orten af synnerligt
behof påkallad samt dessutom stadens handel är föga betydlig, anser Utskottet
sig böra
afstyrka Rikets Ständer alt berörde anslag bifalla.
12:o Till hamnbyggnad vid Hjo R:dr 50,000.
Uti styrelsens för väg- och, vattenbyggnader afgifne underdåniga general-för¬
slag är kostnaden för berörde hamn beräknad till 66,400 r:dr, till bestridande
hvaraf stadens innevånare enligt deras förklarande icke kunde ens till någon del
bidraga, hvaremot ett bolag af ortens större possessionater och åtskilliga borgare
i staden blifvit bildadt, som under vilkor, dels alt ett statsanslag till % .-delar af sum¬
mans belopp beviljades, dels ock att bolaget berättigades att uppbära alla hamnaf-
gifter, till dess bolagets förskott med räntor blifvit återguldne, förbundit sig att
tillskjuta den återstående fjerdedelen.
Ehuruväl en god hamn saknas på Wetterns vestra strand ifrån Rödesund
allt intill Jönköping och en hamn vid Hjo således vore önskvärd, anser dock Ut¬
skottet, enär stadens innevånare uppgifvit sig icke vilja dertill vidkännas några
utgifter och de bidrag, omnämude bolag förbundit sig att tillskjuta, äro alltför obe¬
tydliga i förhållande till kostnadssummans belopp, staten icke bör, för detta ända¬
mål betungas med en större utgift, hvadan Utskottet hemställer,
att ifrågavarande af Kongl. Majit äskade anslag icke må af
Rikets Ständer beviljas.
13:o Till kanals 'öppnande genom Tjuf holms sundel i farleden till Luleå,
R:dr 8,000.
Som en större mängd effekter årligen transporteras genom denna farled, hvars
förbättring är nödig för de sjöfarandes betryggande vid svårare väder, får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer att ifrågavarande anslag 8,000 r:dr
bevilja.
14:o Till rensning af Rörå elfvens forssar i Norrbottens län R:dr 2,400.
I händelse Rikets Ständer bifalla Utskottets i punkten gjorda tillstyrkande
om medels ställande lill Kongl. Majits disposition för mindre strömrensningsarbetens
verkställande, så eger Kongl. Majit uti detta anslag tillgång att bevilja hvad, som
kan pröfvas nödigt för ifrågavarande arbete, om det befinnes uppfylla något vigti-
gare ändamål. Utskottet får derföre hemställa,
att något serskildt anslag för rensning af Rörå elfvens fors¬
sar icke må af Rikets Ständer bifallas.
Bih. till B. St:s Prof. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 A få. 2 Band. 12 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
Härefter har Utskottet ansett sig höra till pröfning företaga följande motio¬
ner, sorn afse företag, likartade med dem, för hvilka, pä sätt här ofvanföre är
vordet omförmäldt, anslag eller lanell idrag blifvit af Kongl. Maj: t äskade, nemligen:
15:o Af herr Ekholm, sorn föreslagit, att det af Kongl. Maj:t till hämnens
förbättring vid Westerås stad af Rikets sednast församlade Ständer äskade, men
icke bifallna, anslag å 13,200 R:dr, nu mätte bifallas. I sådant afseende har
motionären anfört, alt den till grund för Kongl. Maj:ts högstberörda framställning
liggande förutsättning, att den förut befintliga hamnen skulle kunna begagnas och
utvidgas, hvarför kostnaden beräknats lill 19,930 R:dr, befunnits vid närmare öf¬
vervägande icke kunna genomföras, emedan den lifliga trafiken fordrade större ut¬
rymme. Af sådan orsak hade en ny plan blifvit uppgjord och af Kongl. Maj:t
jemväl fastställd. Enligt densamma skulle hamnen förläggas på annat ställe, hvar¬
med början äfven skett och hvarför kostnaden, jemlikt deröfver upprättadt förslag,
upptagits till 48,805 R:dr, hvilken dock tvifvelsutan komme att betydligt ökas,
i anseende dertillr alt staden, för anläggningens ändamålsenliga fullbordan inom
föreskrifven tid, måst inköpa ett kostsamt ångmudderverk.
Enär Rikets Ständer vid sistlidne riksdag beviljat Westerås för sin hamn¬
byggnad ett låneunderstöd å 20,000 R:dr, och staden, i följd af dess lifliga rö¬
relse, hör kunna anses vara i tillfälle att utan ytterligare statsbidrag bestrida de
omkostnader, som hamnens iståndsättande vidare medföra, anser Utskottet sig icke
kunna tillstyrka bifall å motionärens ifrågavarande begäran, utan hemställer,
att densamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
16:o Af Herr Nygren, sorn, jemte förmälan, hurusom, enligt uppgjordt kost¬
nadsförslag, för fullbordande af Ystads hamn ännu erfordrades en summa af 83,700
R:dr, och hamnkassans årliga inkomster, vanligen uppgående lill 11 å 13,000
R:dr, knappast voro tillräcklige för underhåll af redan verkställde nybyggnader,
oundviklig muddring och ränteliqvid af kassans skuld 32,000 Il:dr, föreslagit, att,
på grund af dessa omständigheter och då staden, utan bidrag af statsmedel icke
vidare kunde fortsätta ifrågavarande hamnarbete, ett anslag af 50,000 R:dr måtte
staden Ystad förunnas för att dermed ändamålsenligt iståndsätta och fullborda sin
hamnbyggnad, eller, om Rikets Ständer skulle finna detta anslag för stort, den
summa, hvarmed detsamma kunde minskas, blefve staden Jemnad såsom lån pä ena¬
handa vilkor, som de, hvilka stadgades för det låneunderstöd, som för delta vig¬
tiga ändamål vid 1840 års riksdag beviljades.
Stats-UIskottets Ullålande, N:o 163.
11
Enär den i förevarande ämne af styrelsen för väg- och vattenbyggnader uti
dess underdåniga general-förslag af den 19 Oktober förlidet år gjorda underdåniga
anmälan icke tillvunnit sig det nådiga afseende, att Kongl. Majit funnit Sig föran¬
låten att derom göra nådig framställning till Rikets nu församlade Ständer, och
således Utskottet måste antaga, att ifrågavarande hamn-arbete icke är af den all¬
männa vigt, att det för närvarande bör företrädesvis medtaga de för andra nödiga
ändamål behöfliga disponibla tillgångar, får Utskottet afstyrka
Rikets Ständers bifall å ifrågavarande motion.
17:o Af herr Gezelius, som med afseende å det högst bristfälliga skick,
i hvilket Öregrunds hamn befunnes och då det vore högst angeläget, att skynd¬
samma åtgärder vidtoges för iståndsältande af denna, serdeles gynnsamt och be¬
qvämt belägna, hamn, hvilken genom sitt läge vid stora segelleden vore att anse
såsom en lika vigtig sorn ofta anlitad nödhamn, så väl för sjöfarande i allmänhet,
som ock serskildt för de trafikerande på Finland och Norrland, anhållit, att under¬
stöd af statens medel måtte till nämnde hamnbyggnads-arbete beviljas, samt af
sadan anledning föreslagit, att, sedan ifrån den, enligt uppgjordt förslag, beräk¬
nade kostnaden 5,127 Ridr afdragits en tredjedel, som staden åtagit sig att be¬
strida, återstående 3,418 R:dr banko inåtle såsom bidrag eller anslag af all¬
männa medel varda, utan återbetalningsskyldighet staden beviljade.
Med afseende å den stora vigt och nytta, ifrågavarande hamnförbättring skulle
medföra för sjöfarten i allmänhet, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må för Öregrunds hamnbyggnad bevilja
ett anslag af 3,418 R:dr banko med vilkor, att den för ar¬
betets verkställande uppgjorda planen, efter granskning af
styrelsen för väg- och vattenbyggnader, varder af Kongl. Majit
godkänd samt att staden ikläder sig förbindelsen ej mindre
att arbetet i öfverensstämmelse dermed fullborda, än ock att
vidkännas alla öfriga i och för dess fulländande erforderliga
kostnader.
l8:o Af herr N. Sundström, hvilken, jemte yrkadt bifall till hvad Kongl.
Majit i Dess nådiga Proposition föreslagit rörande kanals öppnande genom Tjuf-
holmssundet, tillika hegart, att Rikets Ständer måtte bevilja Luleå stad ett rän-
lefritt lån af 8,000 Ridr banko, att med 1,000 Ridr Rigs årligen afbelalasj men enär
Utskottet icke anser lämpligt, att utöfver det belopp, som för ifrågavarande föremål
här ofvan blifvit tillstyrkt, ytterligare statsbidrag anvisas, får Utskottet hemställa,
att motionen må få förfalla.
12
Stais-UUkotlets Utlåtande, N:o 163.
l9:o af Riksdagsfullmäktigen Lars Olsson frän Stora Kopparbergs län, som
yrkat, att då, genom den på vestra sidan af Dahlelfven, i oell tor Gråda kanal
uppförda kajdam, högst betydlig skada, medelst vattnets uppdämning, synnerligast
höst och vår, tiilfogades en stor del af de inom Leksands och Ahls socknar om¬
kring Insjön, Limsjön och Siljan belägne byars ego-områden, Rikets Ständer malte
anvisa medel, dels till bestridande af kostnaden för nämnde kajdams nedrifning,
och dels för anställande af undersökning om de odlingslägenheter, som genom vat¬
tenytans sänkning i Dahlelfven skulle kunna erhållas.
Enär Utskottet icke är i tillfälle bedöma hvarken behöfligheten af ifrågasat¬
ta nedrifning af den vid Gråda kanalbyggnad uppförda kajdam, ej heller de möjli¬
ga påföljderna af en sådan åtgärd, hvilken likväl måhända är af vigt för ofvan-
liggande ort utmed Dahlelfven; så inskränker sig Utskottet att tillstyrka
Rikets Ständer att uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
hemställa, att undersökning uti förenämnde hänseende måtte
blifva anbefalld och, i händelse kajdammens borttagande be-
finnes vara för orten nyttigt och utan äfventyr för framtiden
kunna ske, Kongl. Maj:t då täcktes härtill anvisa erforderliga
medel af det på sjette Hufvudtiteln befintliga anslag för be¬
främjandet i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
20:o Jemte förmälan, hurusom Stockholms Grosshandels-societel och Skepps-
rederier, i anseende till den stora fördel, som skulle tillskyndas hufvudstadens
handel och sjöfart af en farleds öppnande emellan Raggens fjärd och stora Värtan
genom Baggens Stäkes upprensning, samt efter det undersökningar egt rum för
detta företags utförande, hvarvid befunnits, att, i händelse farleden skulle uppgö¬
ras till 18 fots djup under saltsjöns lägsta yta, kostnaden kunde antagas upp¬
gå till 225,000 R:dr, hvilken summa, derest farleden beräknades till en¬
dast 10 fots djup, kunde nedsättas til 203,000 R:dr, allt banko, genom sina
deputerade hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit om ett anslag för ifrågava¬
rande ändamål från Handels- oell Sjöfartsfonden, alternativt af 150,000 eller
130,000 R:dr, till förra beloppet om Kongl. Majit täcktes bestämma farledens djup
lill IS fot, som deputerade underdånigst förordat, såsom varande af vida större
nytta och vigt för handeln och sjöfarten, men den mindre summan, om detta djup
endast anloges till 16 fot, hvaremot Grosshandels-socieleten förbundit sig att på
egen bekostnad fylla hvad Öfver det begärda anslaget kunde för ändamålets vin¬
nande erfordras, äfvensom societeten åtagit sig att, sedan den nya farleden blifvit
färdig, densamma framgent underhålla, mot rättighet att uppbära någon lindrig
Stats-Utskotlets Utlåtande, N.-o 163.
13
bestämd afgift, af de Fartyg öfver 5 fots djup, som begagnade farleden, Kronans
fartyg likvisst undantagna, har af Herr J. G. Schwan, med hvilken Herr Rin¬
man sig förenat, blifvit föreslaget, alt, som Kongl. Maj:t ännu icke täckts med¬
dela Dess nådiga beslut i anledning af ifrågavarande underdåniga framställning, Ri¬
kets Ständer måtte antingen bevilja ofvanberörda 150,000 R:dr B:ko till Bag¬
gens Stäkes upprensning på förutnämnde sätt och under de vilkor å Stockholms
Grosshandels-societets sida, som blifvit uppgifna i Societetens åberopade underdå¬
niga skrifvelse, eller ock bos Kongl. Majit i underdånighet förorda nådigt bifall
till Societetens omförmälda, bos Kongl. Majit gjorda, underdåniga framställning.
Utskottet anser frågan om öppnandet af en ny farled för större, djupgående,
fartyg Lill hufvudstaden vara af den vigt, att en närmare undersökning af de för¬
hållanden, som derutaf skulle uppkomma, måste föregå, innan Rikets Ständer anslå
medel eller på annat sätt främja ett sådant företag, hvilket dessulom skulle föran¬
leda nya och ökade statsutgifter till befästningsarbeten äfven vid detta nya inlopp,
innan befäslningarne vid det gamla, vid Waxholm, blifvit fullbordade. Af dessa skäl
får Utskottet
afstyrka Rikets Ständer att bifalla, hvad motionären sä i ena som
andra hänseendet föreslagit.
21:o Uti en af Herr von Wahrendorff M., väckt motion har blifvit anfördt,
hurusom, sedan redan för längesedan, åtminstone i medlet af förra århundradet,
tanka uppstått att genom en kanal sammanbinda Södermanlands många insjöar med
hafvet eller Mälaren, serskilda förslag till en dylik kanal-anläggning blifvit upp¬
gjorda $ först år 1825, då Ofverste-löjtnanten Hällström, som erhöll i uppdrag
att uppgöra plan och kostnadsförslag för att med en segelled sammanbinda sjön
Yngarn, Hallbosjön, Långhalsen och Båfven genom Nyköpings å med Östersjön,
antog de serskilda kanal-liniernes dimensioner till ungefärlig likhet med Ströms¬
holms kanal, eller 5 fots djup vid lägsta vatten, dess minsta bredd i vattenytan
till 30 fot, samt slussöppningarnes vidd lill 20 fot, hvarföre kostnaden, utom
jordersättningar, ansågs uppgå till 265,000 Ridrj hvilket förslag likväl icke fick
någon påföljd. Sedermera uppgjordes på bekostnad af flera possessionater i Sö¬
dermanland, år 1839 af Öfverste-löjtnant Edström ett annat förslag, att från
sjön Yngarn leda en kanal genom Hallbosjön, Långhalsen, Lisjön, Båfven, Låck-
vattnet, Hafversjön, Askcviken, Storsjön, Norrtunasjön, Frösjön, Klemmingen,
Öfre och Nedre Marviken och Visnaren till Mälaren vid Mariefred. Kanalens vat¬
tendjup antogs då till 6 fot, dess bredd i bolten till 42 fot, slussarna lill 24
fots bredd i portöppningen och 120 fots längd j slusskammaren och hela kostnaden
14
Stais-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
beräknades till 912,804 R:dr B:ko, hvilken summa ock af Stor-amirals-embetets
3:dje afdelning logs i beräkning uti dess till Kongl. Majit samma är ingifna un¬
derdåniga memorial, hvarefter Kongl. Majit vid 1840 års riksdag öfverlemnadc
frågan till Stats-utskottets pröfning, som, enär upplysning saknades, om enskildas
bidrag till detta arbete vöre i orten alt påräkna och ingen direkt framställning
af intressenter i företaget blifvit gjord om stats-anslags erhållande, hemställde,
”att all fråga härom för närvarande måtte förfalla”, hvilken hemställan af Rikets
Ständer bifölls. Vid en sammankomst med Nyköpings Läns Hushållnings-sällskap
år 1849 väcktes ånyo fråga om sammanbindning, medelst serskildta kanaler, af
förenämnda segelbara insjöar, och man uppdrog då åt Majoren Sundmark och Di¬
strikt-chefen, Majoren Olivecrona alt, med hufvudsaklig ledning af det förslag,
som Öfverste-löjtnanten Edström uppgjort, utarbeta en ny plan för enahanda ändamål;
och bade, sedan noggranna lokal-undersökningar egt rum, fullständigt förslag till
en segelleds anbringande från Mälaren vid Mariefred, genom Wisnarn, Marvikar-
ne, Klemmingen, Frösjön och Norrtunasjön till Storsjön, blifvit af bemälda Di-
strikts-chef uppgjordt: uppgående kostnadsförslaget för denna kanal-led, jordersätt¬
ningar inberäknade, till 285,000 R:dr B:ko.
Under åberopande af sistberörda förslag, hvilket äfven finnes omnämndt uti
styrelsens öfver allmänna väg- och vattenbyggnader till Kongl. Majit afgifna un¬
derdåniga berättelse, ehuru kostnadssumman blott inom linien blifvit utförd, i al-
vaktan på upplysningar, huruvida bidrag af intressenterna i företaget vore att på¬
räkna, samt med förmälan, att dylika bidrag sedermera blifvit af inom orten boen¬
de personer antecknade till ett belopp af 26,666 Ridr 32 sk, som efter all sanno¬
likhet komme att betydligt ökas, har motionären, enär en förbättrad kommunika¬
tion inom Södermanland icke allenast skulle bereda en lättare afsättning, synner¬
ligast på hufvudstaden, åt den mängd inom provinsen befintliga, men just i följd
af de svåra transporterna oafsältliga, produkter, såsom jern, jernmalm, spannmål,
ved och andra trädvaror, tegel, kalk, tjära, m. m., utan äfven framkalla en högre
industri, nya produkter och ett genom handel ökadt lif i ortens ekonomiska verk¬
samhet, föreslagit, att Rikets Ständer måtte till en segelleds anbringande från
Mälaren vid Mariefred till Storsjön i Södermanland, med de kanal-dimensioner,
Strömsholms kanal eger, bevilja ett stats-anslag i ett för allt af 185,000 Ridr
B:ko,' under vilkor att de blifvande aklieegarne i detta kanal-bolag åtaga sig att
kontant erlägga fyllnaden i kostnadsförslaget eller 100,000 Ridr B:ko samt att,
efter en af Kongl. Majit nådigst stadfästad plan, ansvara för arbetets utförande
och segelledens framtida underhåll.
Stats-Utskoltels Ullålancle, N:o 163.
15
I sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft ett af Friherre von
limmer, Robert, vid motionens remitterande, afgifvet förslag, alt, i den händelse Ut¬
skottet ansåge sig förhindradt tillstyrka det af motionären äskade anslaget, Utskottet
måtte föreslå Rikets Ständer att, på de af Herr von Wahrendorff föreslagna, här
ofvan omförmälda vilkor, för ifrågavarande kanalanläggning bevilja ett stats-anslag
af 15,000 R:dr i 12 år eller tillsammans 180,000 R:dr banko.
Utskottet anser ifrågavarande företag kunna blifva af vidsträktare nytta för
Nyköpings län, som hittills hvarken för dylikt arbete eller för odlingsföretag åt¬
njutit något understöd af statsmedel. Men då Utskottet förmenar, att orten hör i
större mån, än motionären uppgifvit, bidraga til! företagets utförande, inskränker
sig Utskottet att föreslå Rikets Ständer,
att till öppnande af en kanalledning af 5 (fem) fots djup ifrån
Mälaren til! Storsjön uti Daga härad, bevilja ett anslag af
100,000 R:dr banko att, under loppet af 10 år, med en
tiondedel årligen från Riksgälds-kontoret utgå; mot vilkor,
att det bolag, som hildas för arbetets företagande, skull hafva
tecknat sig för hela den summa, som till arbetets fullgöran¬
de erfordras, innan någon del af statsbidraget får uttagas,
samt alt det förbinder sig att fullborda detsamma i öfverens¬
stämmelse med af Kongl. Maj:t fastställd plan och inom af
Kongl. Maj:t bestämd tid, vid äfventyr att eljest återbetala
den lyftade summan.
22:o 1 anledning af Riksdagsfullmäktigen Johan Westermarks från Vester¬
bottens län väckta motion om eli anslag af 9,654 R:dr banko, för farleds upp¬
rensning i Skellefteå eif från Ursviks hamn till Skellefteå stads plan, samt för an¬
läggning af en lastbrygga, får Utskottet, som tagit kännedom af häröfver upprät¬
tade, motionen bifogade plan och kostnadsförslag, anföra, att som planen icke va¬
rit pröfvad af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Utskottet således ej är i till¬
fälle bedöma, huruvida den ifrågaställa upprensningen på föreslaget sätt låter sig
verkställa, Utskottet finner sig
icke kunna å motionen tillstyrka bifall.
23:o Vidare har Kongl. Maj:t för anläggning' af nya och förbättrade eller
omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar föreslagit att, Rikets
Ständer måtte anvisa 166,666 R:dr 32 sk. årligen i 3 år eller tillsammans
500,000 R:dr, dock att häraf högst 30,000 R:dr finge för understödjande af
mindre ström- och årensnings-arbeten samt smärre hamn- och brobyggnader
användas.
16
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 163.
linar de af styrelsen för väg- och vattenbyggnader lili dess oftanämnde un¬
derdåniga generalförslag i l:a och 2:a klassernc uppförda vägarheten erfordra i
bidrag af allmänna medel en summa af 562,675 R:dr, samt dylika arbeten, utom
den arbetsförtjenst, de lemna den fattigare befolkningen, i väsendtlig mån bidraga
till rörelsens och transporternes underlättande och spridande af välmåga i landet,
får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i be¬
rörde hänseende föreslagit.
Anseende Utskottet sig härmed hafva besvarat en af riksdagsfullmäktige!!
Magnus Knutsson från Östergöthlands län inom hedervärda Rondeståndet väckt
och lill Utskottet remitterad motion, deruti Riksdagsfullmäktigen N. Magnusson
från Calmare län instämt, innefattande yrkande, att förevarande af Kongl. Maj:t
äskade anslag måtte oafkortadt varda beviljadt.
24:o Härefter har Utskottet ansett sig höra till pröfning företaga följande
inom hedervärda Bonde-ståndet väckte motioner, nemligen:
a) af Arvid Arvidsson från Elfsborgs län, att till omläggning och förbätt¬
ring af vägarne inom Wedbo härad af nämnde län Rikets Ständer måtte bevilja
ett anslag af 6,666 R:dr 32 sk B:ko; och har motionären uppgifvit, att denna
summa hufvudsakligen vöre afsedd dels för fullbordande af en redan påbörjad om¬
läggning af vägen emellan Amål och Fredrikshall öfver det s. k. Töftedahlsfjellet,
dels för omläggning och förbättring af vägen från Tingvalla mossar förbi Ting¬
valla till gästgifvaregården Hindaleby, äfvensom en del af landsvägen emellan Ed
och Nössemark;
b) af Riksdagsfullmäktigen Lars Olsson från Stora Kopparbergs län, som
anhållit om understöd af allmänna medel för tilltänkt omläggning af allmänna vä¬
gen emellan Lerdahl och Utanmyra uti Rättviks socken i nämnde län;
c) af Riksdagsfullmäktigen Pehr Edén från Vester-norrlands län, som, jemte
framställning af de många olägenheter, som uppkommo deraf, att någon farbar väg
icke funnes emellan Ofvansjö egogräns och Hafverö kyrka i Medelpad, utgörande
en sträcka af 2j mil, hemställt, alt statsbidrag mätte-anvisas för uppbrytande af
- en väg emellan dessa ställen, hvarför kostnaden, enligt motionen bifogadt förslag,
beräknats till 38,805 R:dr 8 sk. 4 rst;
d) af Riksdagsfullmäktigen Lars Gustaf Sandberg från Vesterbottens län,
om anslag af 5,000 R:dr banko för åtskilliga vägars anläggande och upphjelpande
inom Degerforss församling af nämnde län.
e)
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
17
t?) af Riksdagsfullmäktigen Carl Olsson frän Nyköpings län, sorn fästat Ri¬
kets Ständers uppmärksamhet ä angelägenheten deraf att någon åtgärd snarligen
hlefve vidtagen för åstadkommande af en lättare öfverfart vid Qvicksuiul mellan
Södermanland och Westmanland, hvarom fråga vid 2:ne föregående Riksdagar
varit väckt, och, under åberopande af de 3:ne serskilda förslag lill förbättring här¬
utinnan, som blifvit utaf aflidne Ofverst-löjtnanteu Edström år 1842 uppgjorda före¬
slagit, dels att Rikets Ständer matte härtill anvisa nödige medel, dels ock hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om föreskrifter rörande verkställigheten af ifrågaställ-
da arbetet.
Hvad sålunda af enskilde motionärer, i fråga om understöd af allmänna medel för
vägarbeten inom serskilda delar af riket blifvit föreslaget, har Utskottet tagit i öfver¬
vägande och föreställer sig, att om Kongl. Maj:t, uppå derom skeende underdånig an¬
mälan skulle finna förenämda vägförbättringar vara af den allmänna nytta att bidrag
af statsmedel dertill bör användas, tillgäng till behöfligt understöd mätte kunna bere¬
das å det anslag af 500,000 R:dr för vägars omläggning och förbättrande, som Ut¬
skottet tillstyrkt Rikets Ständer att bevilja. Utskottet får derföre hemställa,
att några serskilda anslag i anledning af dessa motioner icke
måtte af Rikets Ständer anvisas.
25:o. Från Ronde-ståndet har till Stats-Utskottet blifVit remitterad en af Riks-
dagsfullmäktigen P. Byström från Jemtlands län väckt motion, deruti blifvit föresla¬
get, att ett anslag af 10,000 R:dr matte af Rikets Ständer beviljas för upprensning
af Ljusne-elfven inom Herjeådalen och för att göra sagde eif segelbar genom nämnde
provins; men då Utskottet föreställer sig, att, om Kongl. Majit, uppå derom skeende
anmälan finner ifrågavarande arbete, för hvars behöriga utförande hvarken plan eller
kostnadsförslag, så vidt Utskottet har sig bekant, ännu äro uppgjorda, vara af den
allmänna nytta att bidrag af statsmedel dertill böra användas, tillgång till behöflig!
understöd torde kunna beredas a det anslag för understödjande af mindre ström- och
årensningsarbeten, som Utskottet uti 2.3:dje punkten tillstyrkt Rikets Ständer att be¬
vilja, får Utskottet hemställa,
att denna motion icke må till någon serskild Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Bih. till R. St.-s Prot. 1850 & 1851, 4 Sami. 1 Ajd. 2 Band. 12 Haft.
3
18
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 163.
26:o. Af den anledning att Hanekinds och Gullbergs häradsboer, hvilka är»
skyldige att bygga och underhålla den öfver Svartån, mellan Linköpings stad och
Bergs gästgifvaregård i Östergöthland befintliga bro, Nybro kallad, sorn, ehuru
densamma sedan år 1831 blifvit 3:ne gånger till större eller mindre delar om¬
byggd, nu likväl befunnes i så förfallet skick att den icke vidare med större
tyngder kunde befaras, beslutat att, enär både tillgång på trädvirke af så stora
dimensioner som erfordrades för brons nu oundvikliga ombyggnad i orten sakna¬
des och erfarenheten visat att en trädbro på detta ställe icke förmådde emotstå
de, vissa tider af året, från motsatta håll, påträngande is- och vattenmassorna, på
ett afstånd af omkring 1,000 alnar från det ställe, der bron nu funnes anlagd,
uppföra en jernbro, hvarför kostnaden, enligt uppgjord beräkning, ansetts uppgå
till 26,066 R:dr 32 sk., deraf 13,333 R:dr 16 sk. belöpte för sjelfva jernbron;
bar Riksdagsfullmäktigen Ad. JVilh. SoarUing från Östergöthlands län, med hvil¬
ken And. Pehrson från samma län sig förenat i väckt motion, anhållit: alt då
kostnaden flir denna bro, hvarå ritning blifvit bifogad, vore så betydlig att härads-
boarne svårligen densamma, utan statens mellankomst, kunde bestrida, Rikets Stän¬
der måtte bevilja dem ett lån af statsmedel till det belopp, som Motala verkstad
betingat sig för sjelfva jernbron, eller 13,333 R:dr 16 sk.; att denna summa
måtte lemnäs räntefri under den 3:ne år brobyggnaden anses pågå och att hära¬
derna derefter må förunnas att å summan årligen erlägga 5 proc., deraf 3 proc.
såsom ränta och 2 proc. såsom kapitalavbetalning5 allt likväl emot häradernas
gemensamma ansvarighet.
Ehuru, enligt gällande författningar skyldighet att broar bygga och under¬
hålla i allmänhet åligger alla som å landet hemman ega eller bruka, likväl och
då Utskottet anser nu ifrågaställda byggnadsföretag såsom det första af detta slag
å landsbyggden vara af den beskaffenhet att det förljenar både efterföljd af andra
brobyggnadsskyldige menigheter och uppmuntran från statens sida, har Utskottet,
i betraktande jemväl deraf att icke direkt statsanslag utan endast län för företa¬
gets befrämjande blifvit begärdt, funnit sig i så måtto böra understödja motionä¬
rens framställning, att Utskottet hemställer,
att ett lån af 13,333 R:dr 16 sk. må för ifrågavarande än¬
damål beviljas mot förbindelse för häradsboarne, dels alt från
den dag lånet lyftes intill dess detsamma blifvit återguldet,
erlägga räntan derå, dels ock att ansvara för arbetets full¬
bordan, samt under iakttagande för öfrigt af de vilkor och
föreskrifter, som, i afseende på låns erhållande vid denna Riks¬
dag kunna blifva af Rikets Ständer meddelade.
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 163.
19
27:o. Riksdagsfullmäktigen Johannes Johansson från Jönköpings län, har
uli väckt och till Utskottet remitterad motion föreslagit: ”att en generel under¬
sökning beträffande den omläggning af de större stråkvägarne inom riket, hvilken af
behofvet kan anses vara påkallad, måtte på allmän bekostnad företagas; att efter verk¬
ställd undersökning och beräkning af kostnaden för de projekterade väganläggningar-
ne, en tablå deröfver måtte framläggas förkommande Ständer; att ett statsanslag måtte
för detta ändamål beviljas och länen emellan fördelas, samt att de orter som häraf
skördade fördclarne måtte förpligtas att bestrida hälften af kostnadsbeloppet.”
Ehuruväl Utskottet är af den tanka att vägforbättringar i allmänhet förnäm¬
ligast höra ega rum på de större och mest hefarne vägarne samt i de rigtningar
der man hör förvänta den största trafiken för framtiden, ans^r dock Utskottet
att verkställigheten af de redan ifrågasatte och till sin nytta godkända vägför-
bättringsförslag icke höra fördröjas intill dess de af motionären föreslagna med
både tidsutdrägt och kostnad förenade åtgärder hinna föregå; hvarjemte Utskottet
håller för att det ej på förhand bör bestämmas huru stor andel uti kostnaderna
den ort bör vidkännas uti hvilken vägförhättringen sker, enär förhållandena äro
så olika de olika orterne emellan och således omständigheterne på ett ställe kun¬
na påfordra långt större bidrag af allmänna medel än som på ett annat är nödigt.
Af dessa skill, och då Kongl. Maj: t utaf anslaget för undersöknings-kostnader för
allmänna arbeten eger, efter sig företeende omständigheter, anvisa medel för dy¬
lika föremål, finner Utskottet sig böra
afstyrka bifall å ifrågavarande motion.
28:o. För befrämjande, medelst län eller anslag ulan ålcrbetalnings-
skyldighet af utdikningar och aflappningar utaf sanka trakter och sjöar, till
beredande af -odlingsjoretag, har Kongl. Maj:t jemväl ansett sig böra föreslå Ri¬
kets Ständer att anvisa 33,333 R:dr 16 sk. årligen i tre år eller tillsammans
100,000 R:dr.
Utskottet, som anser att det nu ifrågaställda anslaget hlifver af synnerligt
gagn om statsbidraget användes till underlättande af större odlingsföretag, der mån¬
ga och mindre bemedlade jordegares deltagande erfordras för verkställigheten, fin¬
ner fördenskull dylika arbeten hora med allmänna medel understödjas; men då
odlingsföretagcn böra vara af deri beskaffenhet att de genom ökad afkastning små¬
ningom återbetala de derå nedlagde kostnader håller Utskottet före att det af
staten lemnade bidrag bör i allmänhet kunna återgäldas och följaktligen blott en
20
Slats-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
mindre summa under vissa omständigheter erfordras såsom anslag utan återbetal-
nings-skyldighet. Af sådan orsak tillstyrker Utskottet.
Rikets Ständer att i så måtto bifalla Kongl. Maj:ts högst¬
berörde framställning att högst 20,000 R:dr varda anvisade
såsom anslag, och det öfriga eller 80,000 R:dr såsom lån,
på de vilkor som i sednare fallet varda af Rikets Ständer
bestämda.
Utskottet anser sig härmed jemväl hafva besvarat Prosten Almqvists inom
Preste-ståndet väckta och till Utskottet remitterade motion, att en del af 6:te
hufvudtitelns extra anslag måtte användas till utdikningar och aftappningar af kärr
och mossar.
29:o. Efter pröfning af denna anslagsfråga har Utskottet ansett sig böra
till behandling företaga följande motioner, hvilka blifvit hos Bonde-ståndet väckta
till Utskottet remitterade nemligen:
a) af Riksdagsfullmäktige!! Anders Medin från Kronobergs län, som, jemte
förmälan hurusom åtskilliga hemmansegare och boställsinnehafvare i Rinkaby, Täf¬
velsås, Nöbbled och Tegnaby, inom Kinnevalls och Konga härader af nämnde län
belägne byar sedan flera år tillbaka nedlagt icke obetydliga kostnader i ändamål
att afleda vattnet från Rinkaby och Barna sjöar, utan att någon serdeles förmån
dem derföre ännu tillskyndats, föreslagit, att, då den ytterligare kostnad, som
för ändamålets vinnande erfordrades, vid anställd undersökning, beräknats uppgå till
6,874 R:dr 46 sk., men hemmansåboerne, såsom i allmänhet mindre bemedlade,
saknade förmåga att dessa utgifter bestrida, Rikets Ständer måtte för fullbordan¬
de af ofvanomförmälda sjöaftappning, anvisa en summa af minst 5,000 R:dr B:ko,
dels såsom anslag, dels såsom lån att utgå på de vilkor, som för likartade un¬
derstöd kunde blifva föreskrifne j
b) af Riksdagsfullmäktige!! Nils Andersson från Christianstads län, sorn, enär
Ijö sjö, belägen inom Gualöfs, Ifö, Ifötofta, Kiaby, Ljungby, Näsums och Vånga
socknar af nämnde län, genom öfversvämning ofta tillskyndade betydlig skada åt
de kring dess stränder belägna hemman och då genom sjöns utdikning icke allenast
denna olägenhet skulle kunna afhjelpas utan äfven många hundrade tunnland god
och odlingsbar mark vinnas, hvarför kostnaden, enligt hvad vid motionen fogade
handlingar utvisa, beräknats till 40,000 R:dr B:ko, anhållit, att, om statens till¬
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
gångar icke skulle medgifva anvisandet af hela denna summa, 10,000 R:.dr malte
beviljas såsom anslag och 30,000 R:dr såsom lån;
c) af Riksdagsfullmäktige)! ,/. Holm från Stockholms län, sorn, enär saml-
lige hemmansegare, hvilkas egor gränsa intill Angarns sjön, belägen i Wallen¬
tuna härad och nämnde län, redan bekostat afvägning för nämnde sjös sänkning
och deröfver låtit upprätta karla och kostnadsförslag, hvaraf visat sig att omkring
300 tunneland mark kunde blifva odlingsbar, föreslagit, alt Rikets Ständer måtte
bevilja j: delar af det för berörde sjö-a Rappning erforderliga belopp, 9,461 R:dr
23 sk. 4 rst. B:ko.
d) af Riksdagsfullmäktige!! Pehr Pehrsson från Wermlands län, som till af-
böjande af den skada sjön Sommelen, belägen i Kila socken, Näs härad och nämn¬
de län, genom öfversvämning årligen förorsakade och då strand-egarne icke sjelf¬
va förmådde bestrida de utgifter, som för sjöns sänkning erfordrades, begärt,
att Rikets Ständer matte för berörde ändamål anvisa 9,000 R:dr B:ko, dels
såsom Ian, dels såsom anslag utan åtcrbetalnings-skyldighet; och har motionären
bifogat häröfver af Majoren D. IV. Lilljehöök och Löjtnanten 0. E. Kullberg
upprättade kartor jemte kostnadsförslag, hvaraf inhemtas, att genom den före-
slagna sjösänkningen, för hvilken kostnaden beräknats till 9,113 R:dr 10 sk.
10 rst.; 163 tunneland komme att befrias från öfversvämning och blifva torra
samt tjenliga till odling.
,Utskottct föreställer sig att, om Kongl. Maj:t uppå derom skeende underdånig
anmälan, skulle i nåder pröfva ifrågavarande arbetsföretag vara af den synnerliga
vigt att bidrag af statsmedel dertill bör användas, tillgång till betäckande af ut-
gifterne härvid kunna beredas af det anslag, stort 100,000 R:dr B:ko, som Utskot¬
tet i föregående punkt tillstyrkt Rikets Ständer att för dylika föremål bevilja. På
grund häraf anser Utskottet
Rikets Ständer icke höra vidtaga någon serskild åtgärd i anled¬
ning af de utaf ofvanomförmälde motionärer i detta hänseende
nu gjorda framställningar.
30:o. Uti en hos hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Stats-utskottet re¬
mitterad motion har Riksdags-fullmäktigen Anders Melin från Kronobergs län an¬
hållit, att Rikets Ständer måtte till sänkning och aftappning af sjön Möckeln an¬
visa ett belopp af 14,000 R:dr B:ko såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet
och ett lika stort belopp såsom lån på de vilkor som Rikets Ständer kunde för
dylika låns utbetalande och åtnjutande fastställa, mot skyldighet för den i företa¬
2-2
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
get intresserade menigheten att af egna medel bekosta de 13,000 R:dr, som en¬
ligt kostnadsförslag ytterligare erfordrades.
Till stöd för denna begäran bar motionären hufvudsakligen anfört, att genom
sänkning af berörde sjö skulle de densamma omkringliggande stora vattendränkta
kärr och mador, utgörande i areal ungefär 2,400 tunnland, förvandlas lill odlings¬
bar mark; att de kostnader som härtill erfordras öfverstiga strandegarnes förmåga,
hvilka dessutom för ifrågavarande företags befrämjande redan vidkänts stora ut¬
gifter och sluteligen att Kronobergs län allt sedan 1840, till vattenaftappningar
och vägförbättringar icke bekommit mer än 29,238 R:dr 12 sk. 8 rst., ehuru un¬
der denna tidrymd anslagen till dessa föremål uppgått för hela riket till öfver
tre millioner R:dr; anseende motionären uti nu antydda förhållande en ökad an¬
ledning förefinnas för bifall till hans ifrågavarande begäran.
Af de berörde motion bifogade handlingar, har Utskottet bland annat inhem¬
ta!, att af vederbörande myndigheter noggranna undersökningar blifvit förrättade,
plan och profilkartor jemte utförliga beskrifningar upprättade, upptagande belägen¬
heten och vidden af den jord, som genom sjösänkningen kan vinna förbättring och
den landvinning utmed stränderne som kan erhållas, hvarjemte fullständigt förslag
öfver kostnaden för de till ändamålets vinnande erforderliga arbeten blifvit upp-
gjort.
Enligt dessa handlingar skulle den mark, som genom Möckelns sänkning pa-
räknas, dels att vinnas, dels att till odlingsbarhet beredas, uppgå till 2,432 tunn¬
land 28 kappland, samt kostnaderne derför bestiga sig till något öfver 40,000
R:dr, deri inbegripen 13,666 R:dr 32 sk. såsom lösen för 2:ne vattenverk.
Då ifrågavarande företag är af en stor och omfattande vigt samt dess utfö¬
rande förenadt med så stora kostnader att desammas bestridande kunna antagas
öfverstiga strandegarnes, till största delen bestående af mindre hemmansegare, för¬
måga, finner Utskottet berörde företag vara serdeles förtjent att med allmänna
medel understödjas. 1 afseende åter på sättet för understödets meddelande har
Utskottet dock icke kunnat i allo biträda motionärens derom gjorda framställning,
utan anser, i likhet med hvad uti likartade frågor förut iakttagits, att af det fö¬
reslagna statsbidraget icke mer än * del bör beviljas såsom anslag utan återbetal-
nings-skyldighet och återstående §delar såsom lån. I följd häraf tillstyrker Ut¬
skottet,
att Rikets Ständer må, till sänkning och aftappning af sjön
Möckeln i Kronobergs län, anvisa 28,000 R:dr att från Riks-
gälds-konteret utgå, * del utan återbetalnings-skyldighet och
Slats-Uts/cotlets Utlåtande, A: o 163.
23
1 delar såsom Ian 5 mot de vilkor och iakttaganden som i öf¬
rigt för dylika statsbidrag blifva af Rikets Ständer föreskrifne.
31:0. Ltskottct bar jemväl till pröfning förebaft en af Riksdagsfullmäktigen
Olaus Eriksson från Götheborgs och Bobus län inom Bonde-ståndet väckt motion,
uti hvilken Arfv. Arfridsson och A. Eriksson från Elfsborgs län samt A. Kil¬
iander och P. Pehrsson från Wermlands län instämt och hvilken motion dessutom
blifvit understödd af flera bland hedervärda ståndets ledamöter, hvaruti blifvit före¬
slagit, att det af Rikets Ständer vid 1844 och 1845 arens riksmöte för utdik-
ningen och a ['tappningen af sanka trakter och sjöar samt till beredande af odlings-
företag beviljade anslag 150,000 R:dr måtte, såsom för ändamålet icke tillräck¬
ligt, förhöjas till 300,000 R:dr B:ko; men då Utskottet anser stals-verkets till
stor. del redan i anspråk tagna tillgångar icke medgifva någon ytterligare förhöj¬
ning utöfver det här ofvan af Utskottet för dylika föremål redan tillstyrkte be¬
lopp ("100,000 R:dr) hemställer Utskottet
att förenämnda motion må få förfalla.
32:o. Dä den förflutna tidens erfarenhet bekräftat att allmänna arbeten, om
de, med fullkomlig båtnad för det allmänna skola kunna tillvägabringas, erfordra
så väl för planernas uppgörande som för ledningen och tillsynen vid verkställig¬
heten, en större tillgång på fullt skicklige ingeniörer med serskildt för detta yrke
förvärfvade theoretiska och praktiska insigter, har Kongl. Maj:t ansett lämpligt
och nödigt, att, i enlighet med hvad redan tillförene skett i andra Europeiska län¬
der, en serskild väg- och vattenbyggnads-korps uppsattes och ställdes till väg- och
vattenbyggnads-styrelsens disposition. Beträffande sammansättningen af denna korps,
för hvars successiva kompletterande framdeles borde blifva att påräkna de ingeniör-
clever, som fullbordat föreskrifven lärokurs vid Mariebergs undervisningsverk, har
ett förslag blifvit uppgjord t och intaget uti det vid den nådiga Propositionen fo¬
gade statsråds-protokoll öfver civil-ärenden, hvilket jemväl utvisar att den tillök¬
ning i årliga utgifter, som genom organiserandet af en sådan korps skulle erfor¬
dras, kunde inskränkas lill omkring 3,000 R:dr och har Kongl. Maj:t föreslagit,
att Rikets Ständer måtte lill aflöning för styrelsen öfver allmänna väg- och vat¬
tenbyggnader jemte en dermed infurl/fvad väg- och vattenbyggnads-korps anslå
12,900 R:dr årligen eller tillsammans för 3 år 38,700 R:dr.
Utskottet, som väl instämmer i Kongl. Maj:ts nådiga framställning om nöd¬
vändigheten att för ledning och tillsyn vid verkställigheten af allmänna arbeten ega
erforderlig tillgång på skicklige ingeniörer med serskilde för detta yrke förvärfvade
24
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 163.
theoretiska och praktiska insigter, samt att behofvet af dylika tjenstemän gör sig
än mera gällande i samma mån sådana arbeten tilltaga, men anser ändamålet kunna
vinnas, utan att någon med Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader införlif-
vad serskild väg- oell vattenbyggnads-korps å stat uppföres eller med fasta löner för¬
des, linner sig derföre böra i så målto tillstyrka bifall å Kongl. Maj:ts högstberörde
nådiga framställning, alt Utskottet hemställer,
alt Rikets Ständer må, lill Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
anvisa 12,000 R:dr årligen i 3:ne år eller tillsammans
38,700 R:dr att användas till aflöning eller arfvoden för
Styrelsen af allmänna väg- och valtenbyggnaderne samt dess
tjenstebiträdcn, så väl i hufvudstaden som i landsorterne.
33:o Till rese- oell undersökning skostnader samt expenser Jör allmänna ar-
heten bar Kongl. Majit begärt 12,000 R:dr årligen eller tillsammans för 3 år
36,000 R:dr B:co. '
Då Utskottet, såsom bär ofvan är vordet omformäldt, tillstyrkt ökade anslag
till allmänna arbeten, hvaraf behofvet år efter år gör sig allt mera gällande och
således flera resor och undersökningar erfordras än som kunna med de för sådana
ändamål hittills anvisade medel bestridas, finnér Utskottet skäligt tillstyrka
Rikets Ständer att, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga
framställning, bevilja till ifrågavarande föremål 12,000 R:dr
årligen, eller för Ire år tillsammans — 36,000 R:dr B:co.
34:o Till utskottets handläggning hafva jemväl blifvit öfverlemnade följande,
inom Bondeståndet väckta motioner, nemligen:
a) af Riksdagsfullmäktige!! Anders Medin frän Kronobergs län, som, till be¬
redande af lättnad i varutransporten inom nämnde län, föreslagit, att Rikets Stän¬
der mätte anvisa en summa af 2,500 R:dr till besörjande af fullständig under¬
sökning och upprättande af tillförlitligt kostnadsförslag för anläggning af en enkel
jernväg eller bana för hästkraft emellan sjön Asnen oell staden Carlshamn, mot
förbindelse för ortens invånare att bekosta hvad derutöfver kunde erfordras;
b) af Riksdagsfullmäktige!! Nils Andersson från Wermlands län, som före¬
slagit, att en summa af minst 20,000 R:dr B:co mätte ställas antingen till lä¬
nets Hushållnings-sällskaps eller Landshöfdinge-embetets disposition för att använ¬
das till undersökningar rörande sjöuttappningar, moss- och myrodlingar inom Dal¬
by, Norra oell Södra Finnskoga, en tiel af Hvitsands, Östmarks, Gräsmarks och
Lysviks m. fl. socknar i nämnde län.
Slats-Utskoltets Utlåtande, N:o 163.
23
c) af Riksdagsfullmäktige!] Lars Magnus Knutsson från Östergöthlands län
och TV. Magnusson från Calmar län, hvilka, understödda af A (loij (Vilh. Svartling
och And. Pehrsson från förstnämnde län, anhållit, att Rikets Ständer måtte
anvisa ett anslag af 2,000 R:dr b:ko till bestridande af de kostnader, som kunna
erfordras för undersökning, angående lämpligaste sättet för en båtleds inrättande
emellan städerna Wimmerby och Linköping samt vidare fortsättning till sjöarne
Asonden och Sommen, äfvensom för uppgörande af fullständigt kostnadsförslag der¬
öfver ; vid hvilken undersökning borde tillses och utredas om och i hvad mån
Stångåns upprensning och sänkning af deromkring belägne sjöar för beredande af
odlingsföretag skulle kunna bringas till verkställighet i sammanhang med den fö¬
reslagna bålledens inrättande.
Utskottet föreställer sig att, om Kongl. Majit, uppå derom skeende under¬
dånig anmälan, skulle i nåder finna ifrågavarande undersökningar vara af den vigt
att bidrag af statsmedel dertill bör användas, tillgång till bestridande af utgifterne
härvid kunna beredas å anslaget för rese- och undersöknings-kostnader för all¬
männa arbeten, hvadan Utskottet hemställer,
att några serskilda anslag i anledning af dessa motioner icke
mätte af Rikets Ständer beviljas.
35:o Efter framställning af den skada och förödelse, som Ljusne eif årligen
medelst utskärningar förorsakade å det Walla by i Färila socken och Gefleborgs
län tillhörande, vid nämde eif belägna ego-område, hvaraf man befarade, att icke
blott all byns åkerjord, utan äfven gårdstomterna för flera hemmansegare skulle,
i eu icke långt aflägsen framtid, gå förlorade, har Riksdagsfullmäktigen från sam¬
ma län Jonas Johansson, enär byamännen icke mägtade med egna tillgångar vidtaga
åtgärder till afböjande af den hotande faran, uti väckt och till Utskottets behandling
öfverlemnad motion anhållit, att ett statsbidrag, stort 2,000 R:dr b:ko, njåtte bya¬
männen beviljas, för uppförande af nödiga ansedda förbyggnader i öfverensstämmelse
med den plan, som derför blifvit uppgjord, och hvaröfver kostnadsförslag jemte karta
funnits motionen bifogade.
Utskottet anser betänkligt att tillstyrka Rikets Ständer beviljandet af anslag för
berörda föremål, enär likartade fall förekomma uti många af Rikets provinser, och be¬
viljandet af dylika anspråk skulle medföra oberäkneliga kostnader för statsverket.
Utskottet hemställer derföre
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Bih. till R. St:s Pro t. 1850 & 1851, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Hafi. 4
26
Stats-Utskollets Utlåtande, N-o 163.
36:o. Till Utskottet har frän Bonde-ståndet blifvit remitterad en af Riks-
dags-fullmäktige Anders Olsson och Nils Larsson från Jemtlands län väckt mo¬
tion innefattande hemställan, alt Rikets Ständer mätte bevilja 2:nc särskilda stats¬
anslag, hvartdera å 10,000 R:dr h:ko årligen, att, enligt den fördelning, som
kunde blifva bestämd, användas såsom bidrag, det ena lill uldikning och uppodling
af sanka trakter i Jemtland och Herjeådalen och det andra till anläggande af nya
och omläggande af gamla vägar i dessa provinser.
För den händelse att, på derom skeende anmälan, Kongl. Maj:t skulle finna
ifrågavarande företag inom Jemtland och Herjeådalen kunna verkställas i öfverens¬
stämmelse med de vilkor sorn äro bestämda för begagnandet af till likartade ända¬
mål afsedda medel, så äro tillgångar dertill beredde i fall Rikets Ständer bevilja
de summor Utskottet för vägforbättringar och odiingsföretag härofvan tillstyrkt.
Utskottet får på grund häraf
afstyrka Rikets Ständers bifall till de af motionärerne begärda
särskilda anslagen.
37:o Med afseende å den fara och flera andra olägenheter, som ofta voro
förenade med öfverfarten å färja Öfver Hammars sund i Nerike emellan Askersund
oeh Motala, och då förbättring i denna kommunikations-anstalt vore af bebofvet hö¬
geligen påkallad, har Riksdagsfullmäktige!! Henric Andersson från Örebro Ilin, un¬
der åberopande af det kostnadsförslag, upptagande en summa af 59,946 R:dr B:eo,
som för anläggning af en fast väg eller bro öfver nämnde sund blifvit, uppå för¬
anstaltande af Sundbo häradsboer, upprättadt och af Styrelsen för väg- och vat¬
tenbyggnader granskadt, uti afgifven motion, hvarå utskottet erhållit remiss, före¬
slagit, att Rikets Ständer för tillvägabringande af ifrågavarande väg- och bro¬
anläggning måtte bevilja 2:ne serskilda summor, hvardera å 26,918 R:dr, den
ena att utgå såsom anslag utan återhetalningsskyldighet och den andra såsom låne¬
understöd, mot låg ränta och amorteringsrätt, hvaremot de byggnadsskyldige ville
förbinda sig att tillskjuta återstoden i den erforderliga kostnadssumman.
Då vägen öfver Hammarssundet icke endast är af vigt för en mindre trakt,
ulan utgör den egentliga kommunikationsvägen utmed Wettern emellan landskaper¬
na Östergöthland, Nerike och Wermland, med icke obetydlig varutransport, och
den nuvarande öfverfarten på färja med inträffande storm icke sällan är omöjlig
eller åtminstone förenad med lifsfara, samt den beräknade kostnaden för en för¬
bättrad väg- och bro-anläggning vida öfverstiger det föga folkrika häradets för
måga att utgöra, finner väl Utskottet för sin del ifrågavarande anläggning förtje¬
na att med allmänna medel understödjas; men som Utskottet redan tillstyrkt Ri-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
27
kels Ständer att till Kongl. Maj:Is nådiga disposition anvisa ett anslag för 3 ar
af 500,000 K:dr alt till likartade arbeten användas, anser utskottet det af motio¬
nären åsyftade ändamål, för så vidt Kongl. Majit linner detsamma företrädesvis
böra afses, jemväl kunna vinnas ulan dertill af Rikets Ständer serskildt beviljadt
anslag, i hvilket afseende utskottet får hemställa,
alt Rikets Ständer må i underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit öfverlemna att, derest Kongl. Majit äfven skulle finna
detta företag vara af den allmänna vigt att bidrag af stats¬
medel bör till dess utförande ega rum, Kongl. Majit då täck¬
tes af förenämnda anslagssumma anvisa ett skäligt belopp, äf¬
vensom, elter vederbörandes hörande och förslag, fastställa
taxa å de afgifter, som, för beredande af medel till brons
framtida underhåll och ombyggnad, kunna erfordras.
38:o Uti ett bos Ridderskapet och Adeln afgifvet och till utskottet remitte-
radt memorial har Friherre Rudbeck, Reinhold Cai l Gabriel, anfört hurusom redan
i äldre tider fråga uppstått att medelst en kanal mellan Hjelmaren och Wettern
lorena dessa båda för Sverige högst vigtiga segelleder och att undersökningar rö¬
rande utförbarhelen al delta förslag blifvit anställde; att, ehuru dessa undersök¬
ningar sorn verkställdes af utländska iugenieurer, icke ledde till något resul¬
tat, planen härtill sedermera likväl omfattades af Grefve Balzar Bogislaus i'on
Platen, pä hvars föranstaltande ytterligare undersökning i delta hänseende företogs
af framlidne Öfverste-löjtnanten Edström, hvaraf visade sig, att en kanal-anlägg¬
ning, i riktning från norra ändan al Wettern genom sjön Tisaren till grannskapet
af Örebro, vore verkställbar, samt att karta, upptagande en längd af mil, med
37 slussar, upprättades och år 1840 från trycket utgafs, hvaremot något kost¬
nadsförslag icke blifvit ofFentliggjordt. Af sådan anledning och då, utom den på¬
tagliga vinsten af en dylik kanal-anläggning för kommunikationen i allmänhet, en¬
ligt motionärens förmenande, det förtjente att undersökas huruvida icke den ifrå¬
gaställa kanalen, så väl till förkortande af segelleden, som till undvikande af den
grunda Örebro-fjärden, skulle kunna med större fördel ledas från sjön Tisaren
längre österut till den så kallade stora Hjelmaren, har han föreslagit, att Rikets
Ständer, för anställande af en sådan fullständig undersökning måtte bevilja ett an¬
slag af 4000 Ridr Biko.
Då, på sätt motionären uppgifvit, flera undersökningar i ofvanuppgifna än¬
damål egt rum utan att föranleda någon verkställighet af företaget, och utskottet
icke är i tillfälle att bedöma huruvida den ytterligare undersökning, som blifvit
28
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 163.
i frågas tälld må vara af behofvet påkallad, har Utskottet med hänsigt äfven der¬
till att medel, för befrämjande af dylika undersökningar, blifvit ställda till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition, funnit sig icke böra
tillstyrka bifall å förenämnde motion.
39:o. Till arfvoden för lärare vid Mariebergs läroverk i de kunskaps -
ämnen, som tillhöra Civit-ingeniörer bar Kongl. Maj:t föreslagit 1000 R:dr .år¬
ligen eller för 3 år 3000 K:dr, samt till stipendier Jör elever, sorn vid nämn¬
de läroverk genomgå den Jör sådana ingeniörer bestämda kurs, likaledes 1,000
R:dr årligen i 3 år.
Då dessa anslag, som äfven vid föregående riksdagar blifvit till enahanda
belopp beviljade, äro behöflige för bildandet af skicklige ingeniörer för allmänna
arbeten, tillstyrker Utskottet
att ifrågavarande 2:ne årliga anslag, hvartdera å 1000 R:dr,
måtte ytterligare under åren 1851, 1852 och 1853 få utgå.
40:o. Jemte förmälan hurusom Kongl Maj: t, i anledning af Rikets sednast
församlade Ständers beslut, angående anslag lill den i Slockholm inrättade na¬
vigationsskola,, sett sig nödsakad anbefalla Statskontoret att för åren 1849 och
1850 förskottsvis utbetala de för samma skola å stat fastställda årsbehofven, har
Kongl. Maj:t äskat alt Rikets Ständer mätte anvisa medel, dels till godtgörande
åt Statskontoret af de för sistnämnde 2:ne år förskjutna 5,600 R:dr, dels ock
till den fastställda statssumman för skolans underhåll för innevarande år 2,800
R:dr eller tillsammans 8,400 R:dr.
Som Utskottet uti Betänkandet N:o 87, angående reglering af utgifterne
under riksstatens G:te hufvudtitel, i denna fråga sig redan utlåtit, anser Utskottet
något särskildt yttrande öfver Kongl. Maj:ts nu gjorda nådiga
framställning icke erfordras.
41:o. För Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona har Kongl. Maj:t äskat
enahanda årliga anslag som hittills eller 3,333 R:dr 16 sk. och således för 3:ne
år 10,000 R:dr.
Sorn Utskottet uti sitt nyss åberopade betänkande N:o 87 äfven i detta äm¬
ne sig yttrat, får Utskottet
till samma yttrande nu hänvisa.
Slals-Utskottels Utlåtande, N:o 163. 20
42:o. Slutligen har Kongl. Maj:t hegart att Rikets Ständer måtte, i lik¬
het med hvad vid föregående statsregleringar ägt rum, bevilja följande anslag nem¬
ligen :
a) lill utdelning vid Landtbrukaremöten af premier för kreatur af utmärk-
,are slag 3?000 R:dr och
//) lill Slöjdexpositioners befrämjande ett lika anslag eller 3,000 R:dr.
Med afseende å det nyttiga ändamål, som genom dessa anslag åsyftas att
befrämja
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall till hvad Kongl.
Maj:t uti dess nådiga proposition sålunda äskat.
Stockholm den 5 Juni 1851.
Reser nationer.
Vid 3:dje punkten
af Herr (Vinge:
”Mot Utskottets afstyrkande utlåtande i afseende på det af Kongl. Maj: t äskade an¬
slaget till förbättring af hamnen vid Landskrona, föranlåtes jag vördsamt mig re¬
servera, öfvertygad att Rikets Höglofl. Ständer, efter inhämtande af de upplysnin¬
gar, som jag här nedan går att framlägga, och hvilka åtminstone till en del icke
lära varit af Utskottet kända, icke skola vägra den närmare utredning af frågan
som genom återremiss till Utskottet är alt förvänta, hvarefter en annan och bättre
utgång skäligen bör följa.
Utskottet har funnit någon uppoffring för hamnens förbättring för närvarande
ej å statens sida vara behöflig, alldenstund hamnen i dess nu befintliga skick
vore både nog djup och nog säker samt för stadens handelsrörelse äfvensom för
ångbåtsfarten tillräcklig.
Om förhållandet verkligen vore sådant och derest den myndighet, hvilken
tillförlitligast och med största sakkännedom bör kunna bedöma nyttan och behefvet
30
S ta Is - lils folie ts Ullålande, N:o 1G3.
aF det ifrågakomma hamnarbetet, nemligen Styrelsen för Väg-och Vattenbyggnader
i riket, ej annorlunda betraktat denna allmänna angelägenhet samt, pä grund af
noggranna undersökningar, afgifvit särskilta yttranden i alldeles motsatt syftning,
hade säkerligen hvarken Kongl. Maj:t aflåtil nådig proposition i ämnet eller Rikets
Ständer vid en föregående riksdag beviljat elt, fastän ringa, understöd lill ham¬
nens istandsättning.
Det har icke varit från den inskränkta synpunkten af behofvet endast för
Landskrona stads handelsrörelse, som hamnens försättande i ett bättre skick under
längre tid blifvit påyrkadt, ehuruväl besagde rörelse häruppå äfven mäste komma
att stödja sin förkofran och tillvext, utan man har egentligen afsett de stora och
allmänna fördelar, som denna af naturen särdeles gynnade hamn erbjuder, förme¬
delst sitt utmärkta läge midt i Sundet och såsom varande på samma gång den
rymligaste och, med undantag af några grunda bankar, den djupaste samt tillika
den säkraste å hela kuststräckan emellan Götheborg och Carlskrona, så att, efter
bankarnes upprensning, den största ilotta af såväl krigs- som handelsfartyg der
skulle kunna inlöpa och ligga tryggad mot både fiendens och stormars anfall. Häraf
är uppenbart, hvad äfven Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen jemte ofvan anförda
yttrande om hamnens beskaffenhet vitsordat, nemligen att hamnarbetet väsentligen
är af vigt för landets sjöfart i allmänhet äfvensom måhända för dess lörsvar.
Också visade sig under krigsrustningarne år 1848, att Landskrona hamn före¬
trädesvis blef begagnad ej mindre såsom hufvudstation för de då utkommenderade
kanonsluparne, utan äfven för den större och tyngre krigsmaterielen.
Jemnför man nu det allmänna gagn, de fördelar för landet både i politiskt och
merkantilt hänseende, som i en framtid äro att förvänta af Landskrona hamn, i
förhållande till åtskilliga andra hamnbyggnader, för hvilka Rikets Ständer ej min¬
dre vid denna än liera föregående riksdagar beviljat vida högre anslagssummor,
än den som här är i fråga, och täger man tillika i behörigt öfvervägande, att
det med stor kostnad påbörjade arbetet, bestående hufvudsakligen i muddring,
måste, i saknad af erforderliga medel, afbrytas och ligga nere, samt all det lill
arbetets bedrifvande anskallåde mudderverk med ångmachin, som medtagit den
högst betydliga summan af nära 30,000 r:dr b:ko skulle, under afvaktan på nya
tillgångar, snart nog blifva förstördt, äfvensom alt de till arbetet begagnade fäst-
ningsfångarne på stället komma att sakna en lika allmänt önskad som nyttig sys¬
selsättning, hvartill ytterligare må läggas, att den del af mudderarbetet, som hit¬
tills blifvit verkställd, i anseende till dess ofullständighet sannolikt innan kort blefve
utan nytta, enär en jemnare strömgång i hamnen, hvarmedelst nya uppmuddringar
Sfa/s-U/sko/tets Utlåtande. N.-o 1(53.
31
förekonunas, först genom arbetets fulländning kan vara att förvänta, så torde af
alla dessa omständigheter vara uppenbart, att anspråket på statsbidrag för fullbor¬
dande af hamnarbetet vid Landskrona icke skäligen kan lemnäs otillfredsstäldt, lika¬
som att hvarje uppskof dermed blefve i flera hänseenden menligt.
För att närmare ådagalägga rättvisan och billigheten af detta milt påstående,
tillåter jag mig att, genom anförande af några fakta, uppställa en jemnförelse mel¬
lan Landskrona hamn, de uppoffringar staten och kommunen sjelf för densamma gjort,
samt en annan hamnbyggnad, lill hvars fullbordande statsanslag vid denna riksdag
ånyo blifvit tillstyrkt, nemligen vid Wisby:
Till Landskrona hafva Rikets Ständer beviljat 25,000 r:dr, deraf likväl sta¬
den bör återgälda 5del 5 således anslag 16,666: 32. —
Nu äskas 34,736: 32. —
Summa anslag 51,403: 16. —
Af egna medel bar staden för hamnarbetet redan tillskjutit 56,333 r:dr
16 sk.
Till Wisby hamn har förut erhållits ett statsanslag af . . 79,000 Ralr
och Utskottet har nu tillstyrkt ytterligare 84,000 —
eller tillsammans 163,000 R:dr.
Af egna medel har staden lillskjutit 40,000 r:dr.
Utan att i ringaste mån missunna Wisby stad den större gunst och lycka,
som fallit på dess lott framför Landskrona, har jag gjort denna jemnförelse och
dessutom förskaffat mig reda på de begge nämnde städernes handelsrörelse, och
dervid af Tulljurnalerne inhemtat, att
år 1849 ankommo, från utrikes ort, till Landskrona 303 fartyg. Till Wisby 242.
— — — inrikes orter lill d:o 425 d:o Till Wisby 105.
år 1850 — — utrikes — — 201 — — — 278.
— — — inrikes — — 364 — — — 97.
Summa fartyg till Landskrona 1,293. Till Wisby 722.
Till ut- och inrikes orter hafva ungefärligen lika många fartyg afgått.
Tull-uppbörden har ulgjordt:
under år 1849: i Landskrona . . . 92,336: 44. I Wisby 40,163: 3. —
— 1850: i Landskrona . . . 93,859: 6. I Wisby 34,040: 28. —
I Landskrona Summa 186,196: 2. I Wisby 74,203: 31. —
3-2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
Härförutan har, enligt officiell intyg, till Landskrona inkommit och hefinnes
för närvarande på kreditupplag öfver 2 millioner // råsocker, som under inneva¬
rande år kommer att förtullas, för att vid ett derstädes nyligen anlagdt sockerbruk
förädlas, hvarigenom den vanliga tull-uppbörden för året höjes lill cirka 200,000
r:dr b:ko, eller en flerdubbelt större summa, än den sorn till hamnarbetets full¬
bordande blifvit begärd.
Jemnförelsen i öfrigt mellan de båda nyssnämnde hamnarncs ändamålsenlighet
och vigt öfverlemna!’ jag ål hvarje sakkunnig att anställa, viss om alt Landskrona
derpå icke skall förlora.” >
I ofvanstående reservation instämde Herr Prosten Berlin.
Vid 4\de punkten'.
af Herr Grefve Mörner, C. G: ”Om man kunnat på ett klart och öfverlygande
sätt ådagalägga sannolikheten deraf, alt ifrågavarande hamn-anläggnings företag
kan antagas komma att lyckas, skulle jag ej tvekat att med mili röst söka bi¬
draga till det begärda anslagets beviljande, men en tillfredställande utredning i
nämnde hänseende har enligt min åsigt, icke blifvit åstadkommen, utan gifva tvärt¬
om de icke vederlagda uppgifterna om den långgrunda, af sandreflar besvärade och
för nordanvindarne utsatta hafsvik, der hamnen är afsedd all anläggas, i förening
dermed, alt Engelholms stad är belägen på ett ej obetydligt afstånd från hafs-
stranden och alt trakten deromkring lärer något lida af flygsand, grundade anled¬
ningar till den farhåga, att den åsyftade hamn-anläggningen kan komma att blifva
ett fornyadt prof på ett sådant misslyckadt företag i denna väg, hvarutaf skånska
kusten redan förut företer dyrbara vedermälen. Vid sådant förhållande har jag ej
ansett mig kunna instämma i deras mening, som förordat omförmäldc anslag.”
Vid 6:le punkten:
af Riksdagsfullmäktige!! David s./ndersson fran Hallands län.
”Emot den föreslagna kanal- och sluss-anläggningen emellan Philipstad och
Sjöändan, får jag mig reservera på den grund att, sedan Utskottet biträdt för¬
slager om jernvägars anläggning, det ej synes vara ändamålsenligt anlägga kana¬
ler och slussverk, der sådana mindre uppfylla ändamålet än som jernvägar, syn-
neriigast der vintern hindrar transport största delen af året. Af sådan orsak hade
jag trott att i kanalens ställe en jernväg vore ändamålsenligare i denna trakt.
Härmed förenade sig Riksdagsfullmäktigen Christer Anderson från Malmöhus
län och Måns Månsson fran Kalmar län.
Vid
Stats-Utskoltcts Utlåtande, N:o 163.
33
Vid 7:de punkten:
af Lektor Wallman:
”Emot Stats-Utskottets afstyrkande Utlåtande, i fråga om anslag till Kalmar
hamn, får jag på följande grunder mig reservera:
l:o Kalmar, ännu en af rikels större städer, med dyrbara allmänna byggna¬
der, grundar sitt bestånd hufvudsakligt pä exporthandel samt utklarerar, efter me¬
dium af 3:ne år, omkring 565 fartygslaster årligen. Genom sitt läge är den
också en föreningspunkt för ångbåts-kommunikationen mellan norra och södra
Sverige samt Tyskland och Danmark. Icke mindre än 7 ångfartyg hafva inne¬
varande år hvarje vecka regulaira turer på denna stad.
2:o Endast smärre fartyg kunna för närvarande lägga in i hamnen, hvar¬
emot de större måste gå för ankar på redden, omkring * mil från bryggan, med
ökade kostnader och mångfaldiga svårigheter för de trafikerande och ej sällan vid
inträffande stormar med fara för lif och egendom. Mer än en gång bar vid så-
dane tillfällen handt, att fartyg drifvit på hvarandra och blifvit förstörda inuti
sjelfva hamnen, och det är ej längre än sedan förliden höst, man såg ångfartyg
öfver ett dygn på ett obetydligt afstånd från bryggan med stundelig fara all slas
i sank, utan att passegerarne kunde komma i land, emedan hvarje försök 'dertill
skulle varit med uppenbar lifsfara förenadt.
3:o Enligt uppgift af Chefen för södra Lotsdistriktet i Utlåtande till Kongl.
Förvaltningen af Sjöärendena, är den eljest ypperliga hamnen i ständigt förfall och
skall slutligen alldeles uppgrundas, och den förut förträffliga inre vinterhamnen är nu
mera fullkomligt obrukbar. Dessa betydliga skador kunna, enligt samma Utlåtande,
icke botas genom innevånarnes enskilta bidrag, utan understöd af allmänna medel.
4:o Staden har de sednare åren nedlagt betydliga kostnader på sin hamn,
vissa år ända till ett belopp af 6,000 R:dr, oberäknadt inköpet af ett mudder¬
verk för 4,000; samt dessutom användt årligen minst 1,000 R:dr på muddrin-
gar. Långa kajbyggnader äro uppförda, men då tillgångarne icke medgifvit an¬
läggningar af sten, hafva kostnaderna för reparationer och underhäll af hamnen
uppgått till betydliga summor, utan att ändamålet dermed kunnat vinnas.
5:o Följden af dessa ständiga omkostnader har blifvit, att staden, som förut
egde en hopsamlad kassa för sådana ändamål, sett sig i nödvändighet att genom
lån bereda utvägar för de oundvikligaste arbetena. Tolags-inkomsten, utgörande
omkring 2,700 R:dr årligen, är dertill otillräcklig och måste dessutom tillitas för
tullhus, packhus med flera utgifter. Det torde också böra tagas i betraktande,
Bih. till B. St:s Brot. 1850 & 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Höft. 5
34
Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 163.
att Kalmar har sin förnämsta handel pä Danska Hertigdömena och i följe deraf
mera, än någon annan Svensk stad, rönt menliga verkningar af de sisla krigs-
oroligheterna.
6:0 Slutligen hör erinras, att staden numera sjelf åtagit sig omkostnaderna
för nva inkörsvägen till hamnen, för hvilken anslag sistlidne riksdag äskades och
i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition vid innevarande förordas.
7:o Jemfor man förhållandet mellan Kalmar och tvenne Skånska städer
Engelholm och Cimbritshamn, för hvilkas hamnbyggnader Utskottet tillstyrkt till¬
sammans -40,666 R:dr 32 sk., så förekommer dervid, att Skåne förut under lop¬
pet af de 10 sista åren erhållit för hamnbyggnader i anslag 63,333 R:dr 16
sk. och såsom lån 73,333 R:dr 16 sk., oberäknadt ett låne-underslöd af 50,000
R:dr, hvilket nyligen lärer för Ystads hamn af handels- och sjöfartsfonden blifvit
i nåder beviljadt; då deremot Kalmar län, med undantag af 11,866 R:dr 32 sk.
hvaraf såsom anslag 7,333 R:dr 16 sk. för upprensning af en farled i norra de¬
len af länet, aldrig, så vida jag har mig bekant, erhållit understöd för sådana
arbeten af stats-verket. En blick på summan af de inkomster staten af dessa
irenne städer uppbär, visar följande förhållande,
(heräknadt efter medium af åren 1845—47 enligt Fcmårs-herältelser och
andra uppgifter.)
I bidrag till Stats-ver¬
ket
lemnar Kalmar
» Cimbritshamn
» Engelholm
Jag klandrar icke anslagen till de Skånska städerna, öfvertygad, sorn jag
är, om statens förbindelse att vid allmänt gagneliga företag, som öfverstiga, hvad
man af kommunerna billigtvis kan vänta, lemna understöd; men det kan icke för¬
länkas Kalmar, om denna stad, som i så stor nion bidrager till stats-verket, ock¬
så väntat ett rättvist afseende på hvad Kongl. Maj:t för densamma äskat. Då
jag i detta afseende vädjar lill Rikets Ständers billighet, är det för mig en pligt
och en tillfredsställelse att förklara, det jag i förevarande fråga icke har för egen
del något lokal-intresse att vårda, samt att endast den öfvertygelse, en uppmärk¬
sam granskning af handlingarne sladfästat, i förening med de upplysningar, jag
i öfrigt kunnat skalfa mig, framkallat min reservation.”
Direkta Stats¬
bidrag.
fullafgifter.
Skepps-umgälder,
fvr-och båkmedel
Summa.
10,744
1,642
1,568
15
44
36
10
91,103
10,547
70
4
37
28
13
112,395
1,713
1,573
4
20
1
10
4
Slats- Lis hot tets Utlåtande, N.-o 163.
35
af RiskdagsfuIImäktigen Måns Månsson från Calmar län: ”Emot. det beslut,
Höglofliga Slats-utskottet stannat att afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position om anslag till hamnbyggnad oell en ny väg öfver fästningsgrafven vid
Calmar, får jag reservera mig.
Det ser verkligen ut, som man på förhand ackorderat bort statens medel till
några vissa samhällen, och alt den eller de, som icke varit med om ackordet,
endast fa hafva den äran ali betala och mest bidraga till statsbehofvens fyllande.
Så är förhållandet med Calmar 5 få städer kunna visa sig hafva lemnat så stora
tull-inkomster lill statskassan som Calmar. Calmar stad lemnar årligen i tullin¬
komster nära 100,000 R:dr, för åren 1845—1846—1847 icke mindre i tull
än 273,309, lill handels- och sjöfartsfonden årligen 10,000 skeppsumgölder, fyr-
och båkmedel för 3 år 301,643 r:dr allt banko, utom bevillning och andra onera,
som denna stad måste vidkännas lika med andra samhällen. Om man tror, att
Calmar stad ingenting gjort vid sin hamn, ligger deruti ett stort misstag. Sedan
muddringsarbetet i flerfaldiga år fortgått, var det en omöjlighet att hålla hamnen
farbar och något annat var icke att göra än att fylla träsket med pålar och tjen-
ligt fyllningsämne, så att Calmar stad af den träskaktiga sjön fyllt 10 å 12 tunn¬
land pä de sednare åren. Att ett sådant stort förelag kostat stora summor pen¬
ningar, lär väl ingen förneka; men ännu kommer man icke lill bryggan med nå¬
gra fartyg och på flera serskilda resor, då jag som passagerare varit på ångfar-
lyg från och till Stockholm, har jag hört flera smädeliga uttryck af Tyskar och
andra resande, atl Calmar, som är en så liflig sjöstad, icke har en hamn, utan
att man måste begagna båtar och pråmar för att sätta folk och varor i laud,
hvilket, utom det obehag, som medföljer, kostar dryga afgifter.
Af den underrättelse, styrelsen öfver väg- och vattenbyggnads-arbeten till
Rikets Ständer aflemnat, in hem tas, att Rikets Ständer varit ganska frikostiga att
bevilja anslag och lån lill vissa samhällen för att bygga hamnar, kanaler, upp¬
rensa farleder m. m.
Jag vill nu, för att icke vara vidlyftig, endast uppgifva de betydligaste sum¬
mor, som till detta ändamål före 1850 äro utbekomna.
Westmanlands län har utbekommit till kanalombyggnad . . . 600,000 R:dr
till hamnbyggnad 20,000 —
Östergöthlands län till hamnbyggnader 62,800 —
Skaraborgs län till hamnbyggnader 84,750 —
Wermlands län har utbekommit till jernvägar 116,666 32.
till hamnbyggnad 24,000 —
36
Slals-Ulskotlcls Utlåtande, JS.-o 163.
Götheborgs och Bohuslän har bekommit till kanal-anläggning . 24,000 —
till hamnbyggnad . . 140,000 —
Hallands län till hamnbyggnad 35,000 —
Malmöhus län till hamnbyggnad 25,000 —
Christianstads län till hamnbyggnader 101,660 32.
Blekinge län till hamnbyggnader 40,000 —
Wisby län lill hamnbyggnader 79,000 —
ecb att Stats-utskottet vid nu pågående riksdag anslagit lill
Wisby hamn 84,000 —
Cimbritshamn ytterligare 14,900 —
Engelholm 22,532. —
Summan af statsbidrag, som utgått från 1840 till 1850 till kanaler, ham¬
nar, broar, väg an läggningar och vattenaftappningar och farleders upprensningar
uppgår till 3,026,171: 27. Af dessa öfver 3 millioner har Calmar län5 ehuru ett
af de folkrikaste och största, allenast bekommit 44,554 r:dr 36 sk. till vatten-
aftappningar och vägbyggnader, men icke en skilling till hamnbyggnader.
Vid föredragningen af Kongl. Maj:ts nådiga proposition i denna sak anmärk¬
tes inom Utskottet, alt Calmar stad sig svårligen försyndat derföre, att den ville
bibehålla rättigheten att uppbära bropenningar. Att detta privilegium medför sto¬
ra obehag och skador, skall jag söka alt visa. Händelsen är den, att till Calmar
forslas en mängd spiror, bjelkar, sparrar, sågblock, plankor, bräder, år-ämnen,
läkten, stäf af flere slag, ved, jern, tjära 111. 111. Alla dessa forlass stundom
till ett antal af öfver 300 samla sig utom staden på den så kallade tullslätten
och landsvägarne, så att en gående svårligen kan tränga sig fram, och, 0111 någon
resande under tiden kommer, får han hålla till godo att qvarstanna pä landsvägen
nägra timmar.
Kär nu tullbommen eller det stängsel, som Calmar stad har för att kunna
ordentligt uppbära bropenningar, öppnas, insläppes ett lass i sender -— nu upp¬
står ett förfärligt tumult, alla tränga på och vilja först fram, till dess en och an¬
nan får seldon, skaklor och hjuldon sönderbråkade; icke sällan händer, att man
får kreatur förderfvade eller mer och mindre skadade; och om nu, såsom jag fler-
faldiga gånger varit åsyna vittne till, en fattig stackare kommer fram, som icke
eger det han kan betala med, ja måhända på flera veckor icke egt ett öre, må¬
ste han sätta i pant handskar, vantar eller annat af sina kläder; men allt detta
kan hjelpas, om Rikets Ständer göra Calmar stad samma rättvisa och välvilja, som
andra städer åtnjutit; jag minnes, att vid 1840 års riksdag beviljades ett anslag
Slats-Utskoitcts Utlåtande, N:o 163.
37
lill Christianstad, såsom ersättning för de portpenningar der uppbars och som
sedan upphört.
Att det| är lika skäl att fa anslag till väg öfver fästningsgrafven vid Calmar,
lärer ingen kunna neka, ty att fästningsmurarne, graf och brygga äro byggde
pä kronans bekostnad, veta vi alla.
Calmar stad är oförmögen alt med egna medel bekosta hamnbyggnaden, dels
derföre alt någon rikedom der icke finnes, och dels derföre, att dess handel med
triidvaror endast inskränker sig på Danmark och Tyskland, och nu under den på¬
gående fejden har gjort så stora förluster, att skadan är obotlig.
Jag får derföre i största ödmjukhet anhålla, alt Rikets Ständer bevilja hvad
Kongl. Majit uti Sin nådiga proposition föreslagit, såväl lill hamn, som ny väg
öfver fästningsgrafven, och alt, sedan vägen blir färdig, liro- eller vägpenningar
komma alt upphöra.
Jag kan med säkerhet påstå, att, om icke statsbidrag till Calmar hamn och
nya väg bifalles af Rikets Ständer, statsverket kommer att förlora en inkomst af
minst 40 å 50,000 R:dr b:ko årligen, oberäknadt det armod och elände, som
skulle drabba den omkringliggande menigheten, sorn på flera ställen i skogstrak-
terne icke har något annat att lefva af än skogsarbeten j ser man på Konungens
Refallningshafvandes femårsberättelse, står det i sanning för närvarande icke rätt
väl till.
Kostnaden för fångars vård och underhåll vid länshäktet i Calmar uppgick
år 1837 till 10,024 R:dr, men år 1847 lill 30,440 R:dr.”
Vid IO.y/c punkten
Af Herr Nordwall: ”Endast den omständigheten, alt Kongl. Majit, uti Sin
vid innevarande riksdag afgifne nådiga proposition, hos Rikets Ständer gjort för¬
nyad framställning om bidrag af allmänna medel till Stångåns Tätning och förbättring
af segelleden emellan Linköpings hamn och sjön Roxen, hade innom Utskottet
bordt undanrödja hvarje tvifvel om nödvändigheten och nyttan af ifrågavarande ar¬
bete, och framkalla ett annat mera gynsamt resultat.
Den för Utskottet tillgänglige karta visar nogsamt, att den från Roxens mynning-
till Linköpings hamnbyggnd ledande 13,000 fot långa Stångån hildar cn för det
mesta af låga stränder omgifven smal ränna med 5 mycket svåra krökningar, hvilka
på det högsta försvåra seglationen, dels derigenom, att flere olika vindar erfordras
för ingående till och utgående från hamnen, och dels derigenom, alt i krökningar-
nes botten ständigt hilda sig jordbankar, som icke blott i sig sjelfva orsaka upp-
grundningar, ulan genom det motstånd, de göra på den framflytande vattenmassan,
38
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 163.
tvinga densamma till utskärningar vid stränderne, ett förhållande, som fikar upp-
grundningen oell föranleder muddringskoslnader, vida öfverstigande de medel, sorn
för sådant ändamål finnas att tillgå.
De oundviklige följderne af dessa olägenheter äro, att fraktfarten på Linköping
ar vida mindre oell frakterne vida högre, än hvad de borde och under andra för¬
hållanden. kunde vara; ty hvarje fraktsökande mäste naturligtvis, vid bestämmande
af sitt fraktbelopp, taga i beräkning den tidsförlust och de svårigheter, han har att
öfvervinna för uppnående af den hamn, i hvilken lossning eller lastning skall verk¬
ställas. Frakternas dyrhet drabbar i sin ordning konsumenter och aflastare och för¬
minska dymedelst i en ganska hög grad de med hamnbyggnaden afsedda fördelar,
hvilka först då kunna fulleligen ernås, sedan omförmälde hinder blifvit undan¬
röjde.
Huru den kringliggande orten uppskattar fördelen af Stångåns rötning, torde
vara säkrast ådagalagdt deraf, att initiativet dertill är taget, icke af Linköpings
borgerskap, utan af närmare och fjermare fran staden boende possessionater och
bruksegare, hvilka icke blott på egen bekostnad låtit verkställa undersökningar
samt upprätta den af styrelsen för väg- och vattenbyggnader granskade och god¬
kände arbetsplanen med dertill hörande kostnadsförslag, utan äfven genom föran¬
staltad subskription beredt medel till arbetets utförande, svarande emot | af kost-
nadssumman, samt slutligen genom utsedde kommitterade låtit till Kongl. Majit in¬
gifva underdånig anhållan om ifrågavarande statsbidrag, för hvars lyftning och än¬
damålsenliga användande borgen äfven blifvit ställd.
Uti subskription af de kontanle medlen hafva inom staden boende personer af alla
klasser deltagit och deribland äfven åtskillige bättre lottade borgare; men såsom kor¬
poration har borgerskapet icke förmått göra mer än afsätta omkring 12 å 14 tunn¬
land stadsjord till vederlag åt egarne af de vid stränderna utskjutande landtungor,
hvilka äro ämnade att gcnomgräfvas.
Något vidare bidrag i kontant har varit samma borgerskap desto mera omöj¬
ligt, som det, i och för hamnbyggnadens fullbordan och underhåll, från och med
1842 fått och fortfarands under loppet af ännu minst 30 år får vidkännas en ut¬
öfver hamnafgifterne gående utgift af icke mindre än 1,240 R:dr b:ko årligen, till
beräntning och amortering af de summor, som af statsverket och enskilda blifvit
upplånte.
Enär alla dessa förhållanden varit för Utskottet förut kände, så vill del sy¬
nas mig, som Utskottet mer än tillbörligt strängt förfarit, då det icke blott un¬
derkänt Kongl. Maj:ts nådiga proposition om erforderligt anslag till hela det ifra-
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 163. 39
l
gavarande arbetets fullbordan, utan derjemte förbigått att yttra sig öfver det al¬
ternativa förslag, som innefattas uti herrar komiterades till Kongl. Maj:t i Novem¬
ber månad 1850 ingifna underdåniga ansökan, deraf Höglotl. Utskottet kunnat och
utan tvifvel inbemtat, att de mest öfverklagade olägenheterna för seglationen i
Stångån föranledas af de på kartan med ordningsnumrorne 1, 2 och 3 utmärkte
krokarne, hvilkas genomskärning och förseende med nödigt pålvirke kan verkställas
för en kostnad, som endast tarfvor ett statsbidrag af 7,666 R:dr 32 sk.; en sum¬
ma, som ehuru betydlig för en kommun sådan som Linköping, icke kan sägas vara
det för statsverket, åtminstone under nuvarande gynsamma period, aldrahelst då
dermed skulle kunna beredas en så betydlig lättnad i transporterne af den närmast
Linköping liggande fraktens stora spanmåls-tillgångar samt för ladugårds-produk-
terne från länets södra del och den angränsande norra delen af Småland, som i
Linköping hafva sin naturliga afsättningsort.”
Häruti förenade sig Herr Rappe, G. Herr Lektor /Vallman och Herr
Norin.
Vid 11: te punkten
af Herr Hörnstein.
Vid 21:sta punkten
af Kiksdagsfullmäktigen David sindersson från Hallands län:
”Emot Utskottets utlåtande i 21:ste punkten angående en kanals anläggning
emellan Mälaren vid Mariefred och Storsjön i Södermanland reserverar jag mig
på den grund, att nämnde anläggning mindre afser en allmännare än en enskildare
nytta och att företag af denna beskaffenhet böra vara fremmande för statens bidrag,
enär staten icke förmår vid de oräkneliga tillfällen, sådane frågor förekomma, bi¬
draga på lika sätt Utskottet nu tillstyrkt.”
Härmed förenade sig Riksdagsfullmäktige Christen Andersson från Malmöhus
län och David Andersson från Hallands län.
STOCKHOLM, tryckt hos isaac marcus, '1851.
' Stals-Ulskoltels Utlåtande, M 164,
1
JW 164.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Juni 1851, kl. 4 e. m.
Utlåtande, t anledning dels af Kongl. Maj:ts nådiga proposi-
tion, angående låneunderstöd för anläggning af jernvåg
emellan staderna Orebro och Nora, dels af vackt motion
i samma amne.
(U. A.)
Sedan, i ändamål att åstadkomma en lättare kommunikation emellan Nora
och Lindes bergslagers rika malmfält och sjön Hjelmaren samt deromkring beläg¬
na orter, bruksegarne inom nämnde bergslager hos Kongl. Maj:t anhållit om un¬
derstöd af allmänna medel till utförande af en båtled emellan Norasjön och
Hjelmaren, samt Kongl. Maj:t derefter till rikets åren 1844 och 1845 församla¬
de ständer gjort nådig framställning om ett statsbidrag af 500,000 R:dr till så
väl denna båtled som en annan serskildt föreslagen mindre båtled emellan Nora¬
sjön och Fåsjön, men Rikets Ständer, med afseende å tillgångarnes otillräcklighet
för ett med så stora kostnader förenadt företag, och hvilket dessutom borde kunna
uppskjutas till ett annat tillfälle, funnit något statsbidrag då icke kunna beviljas;
så och efter det sedermera den förändrade öfvertygelse gjort sig hos de i denna
angelägenhet intresserade gällande, att det åsyftade ändamålet kunde, enär en ka¬
nal blott under en viss del af året vore för trafiken tillgänglig, fullständigare
uppnås genom en jernbanas tillvägabringande emellan berörde malmfält och Öre¬
bro stad, samt plan och kostnadsförslag till en dylik jernväg af omkring 31
mils längd blifvit med understöd af allmänna medel upprättade och teckning tili
bildande af ett aktiebolag för byggande af denna jernväg redan vidtagit, hafva de
al vederbörande intressenter i nämnde företag utsedde kommitterade till Kongl.
Majrts nådiga granskning i underdånighet öfverlemnat berörde arbetsplan, under
anhållan om statsbidrag till utförande deraf. Till stöd härför hafva kommitterade
i underdånighet anfört, att under det, i följd dels af folkmängdens tillväxt och
derigenom i samma mån stigande behof af födoämnen, dels ock af ökad varupro¬
duktion inom så väl Rergslagen som andre delar af provinsen Nerike, mängden
of de effekter, som å ifrågavarande linie skulle forslas, ständigt tilltoge, antalet
af formän och den lill varornes transport, erforderliga körkraft på sednare tider
Bih. lill R. St. Pral. 1860 & 1861. 4 Samt.. I Af A.. 2 Rand., 15 TI afl. 1
2
Siats-Utskottets Utlåtande, M 16<ä.
betydligt aftagit, hufvudsakligen derigenom att stösta delen af de utåt denna linie
belägna byar undergått laga skifte, i följd hvaraf den allmoge, som förut sökt
sin bergning genom forslande, nu mera vändt sin håg uteslutande till jordens
skötsel och uppodling; att således, oaktadt forsellönerne på denna vägsträcka un¬
der de sednare åren stegrats till nästan dubbelt belopp emot fordom, och minst
60,000 R:dr b.ko torde utbetalas för transport af jernmalm, tackjern, stångjern,
spanmål m. m., allt större svårighet icke desto mindre yppat sig att på bestäm¬
da tider fullgöra betingade leveranser; att vid sådant förhållande bruksegarne
med bekymmer måste emotse den tidpunkt, då transporter till hvad pris som
helst icke låta sig verkställa, så vida ej en förändrad och lättare method för de¬
sammas fullgörande vidtoges; men att deremot, om på denna linie byggdes en
jernväg antingen för hästkraft eller för mindre lokomotiver, det med visshet kun¬
de förutses, att denna trafik komme att erhålla en ganska betydlig tillväxt, enär
de outtömlige malmlager, som finnas inom nämnde bergslager, då skulle kunna
bearbetas i en vida större skala, än som nu vore fallet, och malmen på jernvä¬
gen utföras till stranden af Hjelmaren samt derifrån spridas till de aflägsnare
orter, som väl ega en tillräcklig skogstillgång, men nu saknade malm till dess
användande. Då således frågan, ur denna synpunkt betraktad, vore af stor vigt,
ej blott för provinsen Nerike, utan för hela riket, hafva kommitterade i under¬
dånighet anhållit, det Kongl. Majrt täcktes hos Rikets Ständer i nåder föreslå, att
ifrågavarande jernvägsföretag måtte på det sätt varda af staten understödt, att
af kostnadssumman, hvilken, med inbegripande af jordersättning, anskaffande af
fullständig forslings-materiel samt anläggning af nödiga stationer, beräknats till
omkring 450,000 R:dr b:ko, en tredjedel eller 150,000 R:dr beviljades såsom
anslag utan återbetalnings-skyldighet och t:del såsom lån emot fyra procents rän¬
ta samt två procent i årlig afbetalning; hvaremot det skulle Åligga det bolag,
som i och för jernvägs-anläggningen blefve bildadt, att sjelf tillskjuta den åter¬
stående tredjedelen samt ansvara för arbetets utförande enligt den plan, som kom¬
me alt i nåder fastställas. Uti häröfver afgifvet utlåtande har styrelsen för all¬
männa väg- och vattenbyggnader, med hufvudsakligt gillande af den uppgjorda
arbetsplanen, i underdånighet anfört, att, ehuru en kanal-anläggning emellan Öre¬
bro och Järle, upptagen i styrelsens den 19 sistlidne Oktober afgifna general¬
förslag bland arbeten af första' klassen, skulle komma alt kosta endast 515,000
R:dr, men deremot jernvägen emellan Örebro och Nora omkring 450,000 R:dr och
således 135,000 R:dr mera än kanalen, styrelsen likväl ansåg jernvägen ega före¬
träde framför kanalen deri, att den blefve utsträckt till Nora, i stället för att
stanna vid Järle, hvilken ort antagits såsom slutpunkt för kanalen, emedan den
Stals-UUkollels Ullätande, JV2 164.
3
korta sträckningen från Järle till Nora sjö, hvarå 14 slussar erfordrades, beräk¬
nats att kosta 507,000 R:dr,
Då den ifrågaställa kommunikations-linien medelst antingen jernväg eller
kanal komme icke allenast att afhjelpa de nu befintliga svårigheter för malmtrans¬
porten från grufvorna i Lindes och Nora bergslager samt för varutrafiken i all¬
mänhet inom en del af provinsen Nerike, utan ock att, genom lättad tillgäng å
malm (rån nämnde grufvor, bereda väseudtliga fördelar åt bruksegare inom liera
andra trakter af riket, har Kongl. Maj:t funnit statens biträde till vinnande af
berörde syftemål böra kunna af vederbörande intressenter billigtvis påräknas, hva¬
dan Kongl. Majtt, som, pä ofvan upptagna skäl, ansett företrädet böra lemnäs åt
jernvägs-anläggningen, men att, då de hittills i riket utförda jernvägs-företag icke
blifvit understödde med anslag utan åter betalningsskyldighet, utan endast med
amorteringslån, till belopp motsvarande ungefär hälften af den beräknade kostna¬
den, enahanda förhållande nu äfven bor.de ega rum, uti till rikets nu församlade
ständer den 21 sistlidne Januari ailåten och af samtlige Riks-stånden till Stats¬
utskottet remitterad nådig proposition, föreslagit, att, derest ett bolag varder
bildadt för anläggande af en jernväg för hästkraft eller mindre lokomotiver emel¬
lan städerna Örebro och Nora, nämnde bolag matte, emot skyldighet att utföra
arbetet i öfverensstämmelse med den plan, Kongl. Maj:t kunde komma att fast¬
ställa, af allmänna medel erhålla ett lån, stort 225,000 R:dr banko, på enahanda
vilkor, som i allmänhet blelve för lika beskaffade understöd af Rikets Ständer
bestämda.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en af Herr
Wedberg hos välluf). Borgare-ståndet väckt och till Utskottet remitterad motion,
deruti, i öfverensstämmelse med kommitterades nyssberörde underdåniga anhållan
och med åberopande af förut anförda skäl, föreslagits, att Rikets Ständer måtte
understödja ifrågavarande företag på följande sätt och vilkor, nemligen:
l:o. Att af det erforderlige kostnads-beloppet, 450,000 R:dr, stats-verket
lemnar ett bidrag af |:del eller 150,000 R:dr, att utgå under loppet af 5 år
med 50,000 R:dr årligen;
2:o. att den andra tredjedelen, likaledes 150,000 R:dr, lemnäs af statsme¬
del såsom lån, emot 4 procents ränta och 2 procents afbetalning årligen, intilldess
lånet blifvit till fullo återguldet;
5:o. att för iubetalande af den sista tredjedelen, 150,000 R:dr, ett bolag
bildas, som åtager sig, att ej blott fullgöra dessa tillskott, räntor och åfbetalnin-
gar, utan äfven att ansvara derför, att arbetet blifver, enligt den plan, som i nå¬
der kan för detsamma stadfästas, utfördt, utan statens vidare betungande;
4
Stats-Ulskutlets Utlåtande, M 164.
4:o. att ofvan föreslagna statsbidrag ej utbetalas förr än från den tid, sty¬
relsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, som skall ega inseende öfver ar¬
betets fortgång och verkställighet, för Rikets Ständers fullmäktige i Riksgälds¬
kontoret tillkännagifver, att arbetet är påbörjadt och fortskrider;
5:o. att bolagets direktion må ega att för fem år i sender hos Kongl.
Maj:t i underdånighet föreslå taxan på de fraktafgifter, som skola å jernvägen
uppbäras, hvilka dock gälla i den mån och lill det belopp, Kongl. Majit kan täc¬
kas fastställa; skolande denna taxa hvart femte år ånyo revideras; och
6:0. att de intlytande inkomsterna underkastas offentlig kontroll, så att stats¬
verket i första rummet erhåller ränta och afbetalning å dess i låneväg förskjutne
medel, samt ett visst belopp ärligen afsättes till vägens framtida underhåll, innan
någon utdelning till aktie-egarne sker, och hvilken utdelning ej får öfverstiga 6
procent; utan skall ett möjligen blifvande öfverskott alltid till reparations-fonden
afsättas.
Utan att Rikets Ständer genom ett direkt anslag understödde ifrågavarande
företag, skulle detsamma, enligt motionärens förmenande, icke kunna utföras, eme¬
dan, oaktadt den värma, hvarmed den tillernade jernvägs-anläggningen blifvit om¬
fattad, det icke lyckats att genom aktie-teckning sammanbringa den tredjedel af
kostnads-summan, som erfordrades, under förutsättning, att öfriga två tredjedelarne
lemnades endast såsom lån af staten.
Att bristen å erforderliga kommunikatioris-anstalter utgör ett af de väsendt-
ligaste hindren för handelns och uäringarnes förkofran inom fäderneslandet, hål¬
länge varit insedt och allmänt erkändt. Afhjelpande af denna brist har ock ut¬
gjort föremål för Konungs och Ständers gemensamma omsorg. 1 sådant hänse¬
ende förbundo sig Rikets sednast församlade Stunder, att, under vissa vilkor, vid¬
kännas under en längre följd af år en betydlig årlig utgift för anläggningen af en
projekterad jernbana emellan Örebro och Hults lastageplats. Rikets Ständer er¬
kände med detsamma viglen och behofvet af jernvägars anläggande inom fäder¬
neslandet, och anförde, bland annat, såsom skäl för den sistnämndes understödjande
med allmänna medel, att densamma skulle hafva sin sträckning dels genom dels i
grannskapet af (lere af rikets bergslager samt sålunda lätta afsättningen af ortens högst
betydliga jerntillverkning. Merberörde jernvägs-anlägguing har likväl ännu ej blif¬
vit satt i verket, hvaremellertid det behof af nya kommunikations-medel för bergs-
lagsorternes tunga och svår-transporterade effekter, som genom densamma åsyfta¬
des att åtminstone lill någon del afhjelpas, ännu är oupplyldt och med hvarje dag
gör sig mer och mer känbart. Om å en sida det icke lärer kunna bestridas,
att en jernväg emellan Nora och Örebro kommer att i första hand främja ortens
Stals-UtskoUels Utlåtande, M 164.
5
intressen, torde väl å en annan få antagas, att med dessa lokal-intressen förbinda
sig stora fördelar af mera omfattande beskaffenhet, hvilka staten icke kan lemna
å sido, utan att underkänna vigteu och betydelsen för det allmänna deraf, att en
af landets hufvudnäringar tillväxer och förkofras.
Den outtömliga tillgång pä god och fyndig jernmalm, som Nora och Liudes
bergslager erbjuda, kan icke, i brist på skog inom bergslagerna, tillgodogöras, och
de med malmens forslande till skogrikare trakter förenade kostnader äro för när¬
varande sä stora, att dessa rika råämnen måste till stor del lemnäs obegagnade.
Att genom inrättande af den ifrågavarande jernvägen ett motsatt förhållande lill
både allmän och enskild nytta är att förvänta, torde vara lätt att inse, hvadan
Utskottet anser det vara med statens väl förstådda intresse öfverensstämmande,
att, då ett så stort företag, som det nu ifrågaställa, icke, enligt hvad upplyst är,
låter sig verkställas utan direkt anslag, staten understödjande mellankommer. —
Då Utskottet likväl håller före, alt, till utförande af ifrågavarande järnvägsanlägg¬
ning, staten icke bör bidraga med ett direkt anslag i fullt den vidsträckta mån,
som motionären begärt, får Utskottet, med åberopande för öfrigt af här ofvan an¬
förda skäl, tillstyrka,
att, derest ett bolag varder bildadt för anläggning af en jernväg
emellan städerna Orebro och Nora, Rikets Ständer mätte bevilja
nämnde bolag dels ett anslag af 75,000 R:dr, utan återbetalnings-
skyldighet, dels ett län af 150,000 R:dr, emot följande vilkor,
nemligen:
a) att till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse arbetsplan
skall i underdånighet ingifvas, upptagande tiden, både när företa¬
get skall börjas och när det kan anses böra blifva fullbordadt;
b) att det för anläggningen af ofvannämnde jernväg bildade bolag ge¬
nom kontrakt förbinder sig alt, enligt fastställd plan och under
styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader inseende, inom
föreskrifven tid, utföra och fullborda denna jernvägs-anläggning
samt tillskjuta de medel, hvilka utöfver statens dertill beviljade bi¬
drag kunna för arbetets vederbörliga verkställande erfordras;
c) att för detta kontrakts fullgörande eller de lyflade statsmedlens
äterbiirande, i händelse arbetet icke varder på stadgadt sätt ul-
fördt, ställes af Kongl. Maj:t godkänd säkerhet;
d) att bolaget, genom sin direktion, ej allenast algifver en till Riks¬
gäldskontoret eller ordres ställd skuldförbindelse för lånesumman,
utan äfven aflemnar sådan borgen eller annan säkerhet för samma
Stals-Ulskoltels Utlåtande, M 164.
förbindelses uppfyllande, som af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
godkännes;
e) att det beviljade lånet återbetalas medelst erläggande af sex pro¬
cent årligen utaf hela den utbekomna lånesumman, dervid fyra
procent årlig ränta godtgöres för det vid hvarje liqvid återstående
kapitalbelopp samt det öfriga utgör afbetalning å kapitalet; kom¬
mande någon serskild årlig räntelicjvid icke att ega rum eller i
skuldförbindelsen föreskrifvås, utan bör bolaget endast förbinda sig
att, under den tid, som åtgår lill lånets fulla infriande, å det¬
samma, vid hvarje års slut, til! Riksgälds-kontoret erlägga sex
procent. Verkställes ej afbetalning ä bestämd tid, är bolaget plig-
tigt att å det till liqvid förfallna beloppet erlägga fem procents
årlig ränta, intill dess betalning sker;
f) att hvarken lånet eller den utan återbetalnings-skyIdighet beviljade
anslagssumman får utbekommas, innan inför Fullmäktige i Riksgälds¬
kontoret styrkt blifvit, att arbetet vid jernvägs-anlägguingen påbör¬
jat och fortgår; hvarefter lånet får lyftas på en gång elier vid
vissa på förhand bestämda terminer, samt anslagssumman, i mån af
arbetets fortgång, utbetalas;
g) att, derest den af Kongl. Majit i nåder fastställda arbetsplan, utan
derifrån i vederbörlig ordning medgifven afvikelse, icke skulle föl¬
jas eller arbetet icke fullbordas inom den derföre bestämda tid,
eger Kongl. Majit låta Inställa all vidare utbetalning af statsmedel,
samt återfordra hvad deraf blifvit uppburet, att på en gång eller
successivt till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, Kongl.
Majit kan bestämma;
h) att afgifterne vid jernvägens begagnande komma att bestämmas
genom en af Kongl. Majit fastställd taxa, gällande för fem (5) år
i sender;
i) att de af jernvägen inflytande iukomster vederbörligen redovisas
inför offentlig myndighet; och
k) att bolaget, medelst serskild förbindelse, åtager sig att under all
framtid, ulan bidrag af allmänna medel, vidmakthålla jernvägen i
sådant skick, att den i hela sin längd kan begagnas.
Stockholm den 3 Juni 1831.
Ståts-Utskottets Utlåtande, JVs 163.
7
Reservation
af riksdagsfullmäktige!! Matts Persson från Stockholms län. »Emot Utskottets be¬
slut om anslag af statsmedel till cn jernväg emellan Nora och Orebro, får jag
mig härmed reservera.
Jag så väl som mången annan önskar framgång till nyttiga företag, men jag
anser, att sådana böra från statens sida förnämligast understödjas medelst lån emot
billiga vilkor. Då nu Utskottet tillstyrkt ett anslag af 75,000 R:dr för ifråga¬
varande jernväg, blifver följden, i händelse Rikets Ständer härtill lemna sitt bi¬
fall, att anspråk på dylika statsanslag framställas vid hvarje riksdag. Rikets
Ständer kunna då, för konseqvensens skull, svårligen vägra statsbidrag. Att den
mindre jordbrukaren, som först och sist får till statskassan insamla och anslå me¬
del, aldrig eller åtminstone sällan blifver delegare i sådana bolag, som bildas för
anläggning af jernvägar, lärer kunna för visst antagas; och det nu omförmälda
prejudikatet, hvilket sannolikt kommer att åberopas och lända till efterföljd under
en mängd af år, blifver så mycket eftertänkligare, som genom detsamma är af¬
gjordt, att alla mindre företag hädanefter svårligen kunna från statens sida på¬
räkna något understöd.»
Häruti instämde riksdagsfullmäktige David Andersson från Hallands län, Chri¬
sten Andersson från Malmöhus län samt Måns Månsson från Calmar län.
Enligt Kongl. Maj:ts vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition om
statsverkets tillstånd och behof, erfordrades för sjunde Hufvudtiteln, utom de å
densamma af Kongl. Majrt äskade ordinarie statsanslag, följande för tillfälliga be¬
hof begärda summor, nemligen:
l:o. För ombyggnad af Tranebergs bro på vägen till Drottningholm, 48,000 R:dr.
Hedan vid sisllidne riksdag behagade Kongl. Maj:t meddela Rikets då för¬
samlade Ständer, att de på nämnde väg befintliga större broar under de sednare
åren visat sig så bristfälliga, att fråga uppstått om deras ombyggnad, hvartill
M 165.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Juni 1851, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående extra anslag till föremål, tillhörande Finans-
Departementets handläggning.
8
Stals-Ut skottets Ullålande, JY§ 165,
kostnadsförslag jemväl blifvit upprättade. Då emellertid kostnaden för ombygg¬
naden af alla dessa broar uppgingo till ett högst betydligt belopp, och anledning
förekommit, att tvenne af dem, efter reparationer, som dels redan försiggått, dels
blifvit ifrågaställde, och till hvilka sednare Kongl. Maj:t ville bereda tillgång af
dertill disponible medel, skulle ännu någon tid kunna begagnas, hvaremot om¬
byggnad af Tranebergs bro icke längre kunde undvikas, har Kongl. Maj:t för detta
ändamål, med antagande af det minst kostsamma byggnadssättet, eller anläggning
af flottbro, dertill äskat förenämnde belopp 48,000 R:dr.
Som en ombyggnad af Tranebergs bro är af behofvet högt påkallad, hvartill
kostnaden, jemlikt de i sådant hänseende uppgjorde och i det vid den nådiga pro¬
positionen fogade Statsråds-protokoll öfver Finansärenden för den 13 November
nästlidne år utförligare omförmälde kostnadsförsiager, minst uppgår till den af
Kongl. Maj:t äskade summa, samt staten allt hittills utan någon kommuns delta¬
gande vidkänts de utgifter, sorn med byggandet och underhållet af de på vägen
emellan hufvudstaden och Drottningholm befintlige broar, varit förknippade, får
Utskottet
tillstyrka, att. Rikets Ständer må bevilja det af Kongl. Majit till
förevarande ändamål begärda anslag 48,000 R:dr att från Riks¬
gäldskontoret utgå;
hvarjemte Utskottet föreslår,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit
hemställa, att för brons begagnande sådan afgift måtte bestämmas,
hvarigenom en fond kunde bildas för brons framtida underhåll och
ombyggnad.
2:o. Till utgifter för kolonien S:t Barthelemy, 6,000 Ridr årligen i 3 år,
eller tillsammans • 18,000 Ridr.
Ehuru, på sätt nyss åberopade Statsråds-protokoll utvisar, behof förekommit,
ej mindre af förbättring uti de å ön anslällde embets- och tjenstemäns ytterst
knappa löneförmåner, än af åtgärder för iståndsättande af statens byggnader på
ön, hvilka för flera år tillbaka blifvit genom orkan dels förstörde, dels skadade,
har Kongl. Majit likväl, sådant oaktadt, endast velat göra framställning derom, att
Rikets Ständer måtte medgifva, att det vid föregående riksdagar till enahanda än¬
damål beviljade förslags-anslag, 6,000 Ridr årligen, finge, på de vid sistlidne riks¬
dag föreskrifne vilkor, fortfarande i 3:ne år utgå.
Då det behof, som vid föregående riksdagar föranledt beviljandet af ifråga¬
varande anslag, ännu fortfar, hemställer Utskottet
att
Stals-Utskollels Utlåtande, Jfå 168.
att Rikets Ständer må till bestridande af de för kolonien S:t Barthe-
lemys förvaltning, enligt nu gällande grunder, erforderliga kost¬
nader, hvilka icke utaf inkomsterna af ön betäckas, å Riksgälds¬
kontoret anvisa ett förslags-anslag af 18,000 R:dr, att under åren
1851, 1852 och 1853 med en tredjedel ärligen förskottsvis utgå,
under förbehåll af den framtida godtgörelse lill närande kontor,
hvilken genom ökad afkastning af ön eller medelst dess afträ¬
dande kan beredas.
Stockholm den 5 Juni 1851.
Reservati on.
Vid l:sta punkten af riksdagsfullmäktige!) David Andersson från Hallands län:
»Emot Höglofl. Stats-Utskoltets utlåtande rörande den så kallade Tranehergs
bro, till hvars ombyggnad blifvit tillstyrkt ett statsanslag af 48,000 R:dr, får jag
mig reservera. Utskottet har vid denna riksdag, då dera frågor blifvit väckte om
anslag till brobyggnader, förklarat det vara kommunernes skyldigheter att sjelfva
bekosta dylika byggnader, utan statens mellankomst; ett undantag från denna re¬
gel uti nu ifrågavarande sak har jag ansett så mycket mindre behöfligt, som den
ifrågaställde bron, efter hvad upplyst blifvit, är af en väsendtlig vigt för den när¬
belägna orten, så mycket större som genom denna bros begagnande en högst be¬
tydlig omväg undvikes vid kommunikationen med Stockholm, och lärer nämnde
omväg, som nu af kommunen underhålles, blifva alldeles obehöflig, hvarigenom or¬
ten skulle kunna beredas lättning i vägunderhållnings- besväret, motsvarande den
kostnad brobyggnaden dem förorsakar.
Att staten uppbyggt denna bro ifrån början lärer icke hålla streck oell kan
i min tanka ej blifva ett skäl för densamma att bron underhålla och ombygga.
Under brons nybyggnad var envåldsmakten gällande och var det således Konun¬
gen, men icke staten, som verkställde brons ombyggnad, ehvad medlen dertill voro
enskilde eller allmänna. Antager man att bron är en statens tillhörighet till följd
deraf att Drottningholms Kongl, lustslott begagnar densamma, så måste deraf följa
att dess underhåll och ombyggnad är inberäknad i det anslag, som upptages till
slottets underhåll, och bör förthy intet nytt anslag för samma ändamål anvisas,
hvadan jag bestrider det nu ifrågavarande.
Härmed förenade sig Christen Andersson och M. Månsson,
lith. till /t. St. Pral. 1880 & 1881. i Sami.. 1 Afd.. 2 Band., lä Haft. 2
10
Ståls-Utskottets Utlåtande, JY$ 166.
Jtä 166.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 7 Juni ISSI, kl. i e. m.
Utlåtande, angående extra anslag till föremål tillhörande Eckle-
siastik-Departementets handläggning
Uti Kongl. Majits vid innevarande Riksdag aflåtna nådiga proposition om
Stats-verkets tillstånd och behof har Kongl. Majrt tillkännagifva, att utöfver de
för åttonde hufvudtitelns ständiga behof nödiga anslag, erfordrades för samma
hufvudtitels tillfälliga behof särskilda anslag dels för en gång dels för viss be¬
stämd tid, till nedannämnde belopp, hvilka Kongl. Majit ock äskat måtte al Ri¬
kets Ständer beviljas, nemligen:
l:o. Till folkskolelärares aflönande 20,000 R:dr, till seminarier för sådane
lärares bildande 9,100 R:dr och till stipendier åt elever vid dessa seminarier
12,000 R:dr, hvilka anslag, som vid sistlidne riksdag fastställts att utgå till och
med det år, då innevarande riksdag tilländagår, Kongl. Majit ansåge vara för folk¬
undervisningens befrämjande fortfarande behöflige, och i följd deraf föreslagit att
desamma måtte anvisas att utgå årligen under ytterligare tre år, med en samman¬
lagd summa för alla åren af 125,300 Ridr, med rättighet för Kongl. Majit der¬
jemte att till folkundervisningens befrämjande använda de besparingar, som å
nämnde anslag kunna uppkomma.
Af det den nådiga propositionen bifogade Statsråds-protokoll öfver Ecklesia¬
stikärenden för den 13 November förlidet år inhemtas, att förstberörde anslag
hittills väl icke till hela beloppet utgått, men att de sista årens erfarenhet åda¬
galagt, att ju mer folkskolan anlitades och vunne förtroende, desto oftare inträf¬
fade, att församlingar, utöfver hvad de vid skolväsendets första ordnande antagit,
funnit behof af flera skolor och ökadt antal lärare, till hvilkas aflöning folkskole-
afgiften och församlingarnes egna bidrag icke lemnade erforderliga tillgångar.
Enär, till afhjelpande af det sålunda förefunne och vitsordade behof, ifråga¬
varande anslag ännu någon tid lärer böra bibehållas, tillstyrker Utskottet,
a) att Rikets Ständer mätte, till understöd för folkskolelärares af¬
löning inom de socknar, der, enligt Kongl. Majits nådiga pröfning,
statsbidrag för sådant ändamål, i följd af serskilda förhållanden, kan
(U. A.)
Siats-Utskottets Utlåtande, M 166.
II
erfordras, anvisa till Kongl. Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret,
ett belopp af 20,000 R:dr att fortfarande till och med det år,
då nästa Riksdag slutas, årligen, i mån af behofvet, utgå.
Då de förhållanden, som vid föregående Riksdagar legat till grund för med-
gifvandet af statsbidrag till Seminarier för bildande af lärare vid folkskolor, se¬
dermera icke undergått sådan förändring, -sorn kan anses föranleda upphörande
eller nedsättning i beloppet af berörde bidrag, har Utskottet funnit sig böra till¬
styrka,
b) att Rikets Ständer, till Seminarier för bildande af folkskolelä¬
rare, måtte bevilja ett årligt anslag af 9,100 R:dr, på sätt och
under vilkor i öfrigt som i nästföregående moment omförmäles.
Som, enligt hvad åberopade Statsråds-protokoll innehåller, Seminarii-elever-
nas antal under nästlidet års Vårtermin uppgått till 471, och vederbörande myn¬
digheter, med afseende på de flestas medellöshet, begärt till deras understöd
högre belopp, än hvartill anslaget till stipendier åt folkskolelärare-elever lemnat
tillgång, lärer någon nedsättning i samma anslag icke böra för närvarande äga
rum; utan får Utskottet tillstyrka,
c) att Rikets Ständer måtte, till stipendier för elever vid Semina¬
rier för bildande af lärare vid folkskolor, anvisa ett årligt anslag
af 12,000 R:dr, på sätt och under vilkor i öfrigt, som i mom.
litt. a finnas omnämnda,
men som Utskottet icke saknar anledning till den förmodan att, sedan församlin-
garnes behof af skollärare blifvit fyldt och de fleste tjensterne blifvit med yngre
personer besatte, antalet af desse elever snart kommer att minskas, föranlåtes
Utskottet hemställa,
d) att Rikets Ständer ville i underdånighet begära att Kongl.
Maj:t täcktes tillse huruvida icke nu antydda förhållanden kunna
framdeles föranleda till nedsättning uti ifrågavarande anslag.
Å Kongl. Maj:ts begäran att till folkundervisningens befrämjande få använda
de besparingar, som å de till nyssberörde 3:ne föremål äskade anslag kunna upp¬
komma, tillstyrker Utskottet
e) Rikets Ständers bifall.
2:o. Jemte förmälan hurusom vid sistlidne riksdag Rikets Ständer, till under¬
stöd för Serafimer-lazarettet i Stockholm, beviljat ett belopp af 4,500 R:dr år¬
ligen, under den tid då uppgjorde Stats-reglering omfattar, har Kongl. Maj:t, enär
de förhållanden, på grund hvaraf nämnde anslag bifölls, sedermera icke undergått
någon förändring, föreslagit att till samma ändamål måtte anvisas enahanda be¬
12
Stals-Utåkotlcts Utlåtande, Jtf 166.
lopp under ytterligare 5:ne år med 4,S00 R:dr om året, eller tillsammans
13,300 R:dr.
Enär Utskottet förvissat sig derom, att Serafirner-lazarettet fortfarande ar i
behof af detta anslag, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer bifalla Kongl. Maj:ts nådiga proposition och för
ifrågavarande ändamål anvisa en summa af 13,300 R:dr att med
’:del årligen, åren 1831, 18,32 och ! 833 från Riksgälds-konto-
ret utgå.
3:o. 1 ändamål att bereda en af behofvet påkallad förbättring och utvidg¬
ning af den kemiska institutionen vid Upsala Universitet, har Kongl. Maj:t, till
uppförande af ny byggnad för nämnde institution, äskat en summa af 66,666
IUdr 32 sk.
Sedan det under en läng följd af år blifvit anmärkt att kemiska Laborato¬
rium i Upsala jemte dithörande institution, hvarken i afseende på lokal eller ma¬
teriel vore så beskaffad t, att med den utsträckning de kemiska forskningarne län¬
gesedan vunnit och allt mera vinna, undervisningen derstädes på ett ändamålsen¬
ligt sätt kunde ombesörjas, hade Hans Kongl. Höghet Universitetets Kansler an¬
modat Konsistorium Academicum att inkomma med omständligt betänkande om
de åtgärder, som till afhjelpande af detta missförhållande vore att vidtaga, den
kostnad en ändamålsenlig plan i sådan riktning kommer att ungefär medföra, och
de tillgångar Universitetet sjelft för närvarande kunde ega att för ändamålet an¬
vända. Konsistorium hade, i följd häraf, ett sådant betänkande afgifvit och der¬
uti anfört: att nuvarande kemiska Laboratorium redan länge varit, både i anseende
till saknadt utrymme och bristande ändamålsenlighet, aldeles otillräckligt för de
studerandes antal, och i intet hänseende motsvarande vetenskapens behof och for¬
dringar ; att det hus, der kemiska laboratorium nu finnes, hvarken i anseende til!
utrymme och inredning eller beskaffenhet i öfrigt tillåter att derstädes anbringa
en ändamålsenlig ny laboratori i-inrättning, att, för att höja den materiela delen
af den kemiska institutionen till den ståndpunkt af ändamålsenlighet, som den
kemiska vetenskapen i vår tid oafvisligen fordrar, och dervid kunna använda de
inrättningar och apparater, som för de kemiska undersökningarne i deras mång¬
sidiga riktningar äro nödvändiga, ett nytt Laboratorii-hus vore på det högsta af
behofvet påkalladt; att derjemte för den kemiska institutionens upphjelpande och
med afseende på kemiens närvarande omfattning samt fäderneslandets behof, den
kemiska undervisningen borde fördelas på tre lärostolar, eller om anslag dertill
icke kunde beredas, åtminstone tills vidare på tvenne; alt då hvardera professo¬
ren, i anseende til! experimenternas och undersökningarnes olika arter och rikt-
Slals-Ulskoltets Utlåtande, JYi 166.
13
ningar, borde erhålla sin serskilda luborationslckal, med dertill hörande förvarings¬
rum, samt en Kemie-Professor måste, för att i allo kunna ändamålsenligt verka i
och för sin vetenskap, hafva bostad vid sitt laboratorium, den nybyggnad, som
för ändamålet behöfdes, ej borde tilltagas i mindre skala än 100 alnar i längd
och 20 i bredd; samt uppföras i 2:ne våningar, att en byggnad i omförmälde
skala, enligt uppgjorda kalkyler, skulle erfordra en summa af 60,000 eller högst
66,666 R:dr 32 sk. för att fullständigt uppföras, hvilken summa komme att med
8 högst 10,000 R:dr ökas, derest, på sätt Konsistorium föreslagit, en 3:dje vå¬
ning anbringades för inrymmandet af de till physiska institutionen hörande sam¬
lingar, som nu förvarades i en olämplig och för Akademiens andra behof nödig
lokal; att till första uppsättningen af för laborationerna behöfliga materialier och
instrumenter skulle erfordras för en gång ett serskildt anslag af 10 å 12,000
R:dr samt för materialiernes underhåll 2,000 R:dr årligen, att vidkommande de
tillgångar Universitetet sjelf egde alt för ifrågavarande ändamål använda, dessa
inskränkte sig till lämplig tomtplats för nybyggnaden, samt ett, på kemiska insti¬
tutionens anslag besparadt kapital, som, med hoplagda räntor, uppginge lill
6,000 R:dr b:ko, men hvilka medel från början varit beräknade och blifvit af-
satte för anskaffande af kemiska instrumenter och apparater; och att således nå¬
gon annan utväg att bringa den kemiska institutionen till det skick, som fäder¬
neslandets både vetenskapliga och industriel intressen gemensamt kräfde, ej fun¬
nes, än att dertill of Rikets Ständer begära anslag.
Dessa lörslag liar H. Kgl. Höghet Kansleren öfverlenmat till Kongl. Älajrts
nådiga pröfning, med hemställan, huruvida icke erforderliga medel till deras för¬
verkligande kunde erhållas, hvarvid, till ådagaläggande af sakens vigt, blifvit ytter¬
ligare anfördt, bland annat, att, oberäknadt det vetenskapliga intresset, vårt land i
samma, om icke i äunu högre, grad än andra länder hade behof af kemiens råd
och anvisningar, för att kunna med fördel odla sina naturliga näringsgrenar och
på ett fruktbärande sätt göra sig till godo de mångfaldiga råämnen, som dess
jord framalstra!1, men som nu antingen ej begagnas, eller begagnas utan synner¬
lig vinst, emedan man i saknad af tillräckliga kemiska insigter icke känner deras
egenskaper och fulla användbarhet, att ej blott bergsnäringen, utan snart sagdt
alla yrken och serskildt jordbruket med de flera näringar, som dermed stöde i
sammanhang, för att väl skötas hade behof af kemiska kunskaper, och alt, ju
mera detta behof gjorde sig gällande och oeftergifligt, desto kännbarare blefve den
brist på skickliga rådgifvare och lärare i dessa ämnen, som redan nu allmänt
förspordes och hvars orsak borde sökas i brist på tillfälle till ändamålsenlig un¬
dervisning; att den totalsumma, som, enligt hvad ofvan blifvit uppgifvet, skulle
14
Stuls-Ulskollels Ullålande, Jll 166.
för utförandet af dessa förslag blifva erforderlig, visserligen komme att uppgå till
en ganska betydlig ziffra, isynnerhet hvad det för en gång behöfliga anslaget be¬
träffade; men att då fråga vore om vetenskapliga inrättningar af så hög vigt äf¬
ven för det praktiska lifvet, som de nu ifrågavarande, det ostridigt blefve en
större vinst att på en gång utföra dem så, sorn de af vetenskapen sjelf angifvas,
än att, genom vidtagande af mindre ändringar och förbättringar successivt, väl
undvika en större utgift för tillfället, men ock gå miste om de bättre och mång¬
sidigare frukter, som endast en i alla afseenden väl grundad och vårdad inrättning
kunde framkalla.
Enligt de upplysningar, som blifvit Utskottet meddelade, har ritning redan
blifvit uppgjord å det tillämnade nya laboratorii-huset, hvilket, för att kunna
emottaga de studerand**, som egnade sig åt de kemiska vetenskapernas studium,
och hvilkas antal redan sistlidne läsetermin lärer uppgått till omkring 70, skulle
innehålla 100 alnar i längd och 20 alnar i bredd; alt kostnaden härför icke
kunde upptagas till lägre belopp än det af Konsistorium Academicum beräknade
eller omkring 66,666 Ridr 32 sk.; att det nuvarande laboratorium hvarken ge¬
nom tillbyggnad eller andra dermed vidtagna förändringar kunde för den kemiska
undervisningen ändamålsenligt apteras, hvadan kostnader i sådant hänseende vore
illa använde; att denna lokal dessutom vore behöflig för de mineralogiska och
geologiska samlingarne, samt experimenters anställande i dessa ämnen, och slutli¬
gen att den kemiska undervisningens fördel fordrade att professorerne i theoreti-
ska och physiologiska kemien hade sina bostäder i laboratorii-huset, hvarigenom
mycken tid, som eljest skulle gå förlorad, kunde egnas åt tillsynen af de prakti¬
ska öfningarnes rastlösa bedrifvande.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i noga öfvervägande; och då
för den kemiska undervisningens ändamålsenliga meddelande vid universitetet i
Upsala ett nytt laboratorium är af behofvet oundgängligen påkalladt, hvilket be-
hofs snara uppfyllande blifvit så mycket mera oafvisligt, sedan, genom Rikets nu
församlade Ständers beslut, anslag blifvit beviljadt för inrättande af en ny pro¬
fession i kemi, anser Utskottet, på dessa och med åberopande af de utaf Kongl.
Majit i nåder anförde och här ofvan intagne skäl, sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer må, till uppförande af ny byggnad för den
kemiska institutionen vid Upsala universitet, anvisa den af Kongl.
Majit i sådant hänseende äskade summa 66,666 Ridr 32 sk., att
från Riksgälds-kontoret utgå; dock med vilkor, att om det fram¬
deles skulle visa sig att berörde summa icke varder tillräcklig för
ifrågavarande byggnadsföretags utförande, universitetet då må af
egne tillgångar vidkännas de utgifter, som derutöfver kunna erfordras
Stats-Ulskeltels Utlåtande, Jfö 166.
15
4:o. Till uppförande af ny behöflig byggnad för anatomiska institutionen vid
universitetet i Lund har Kongl. Maj:t, enär universitetets egna tillgångar icke utan
betydlig olägenhet kunde vidkännas deri härtill erforderliga utgift, begärt att Ri¬
kets Ständer måtte för nämnde ändamål anvisa en summa af 9,400 R:dr.
Som ifrågavarande byggnad är af synnerligt behof påkallad och icke kan,
utan serdeles mehn förden medicinska undervisningen, uppskjutas, tillstyrker Ut¬
skottet
att Rikets Ständer måtte bifalla det af Kongl. Maj:t i berörde hän¬
seende äskade anslag 9,400 R:dr att från Riksgälds-kontoret utgå.
3:o. I anledning af direktionens öfver Svenska nykterhets-sällskapets under¬
dåniga anhållan, att, som direktionen saknade utväg för bestridande af de utgif¬
ter, hvilka en ordnad och oafbruten verksamhet för nykterhetens befordrande
kräfver, Kongl. Maj:t ville af Rikets Ständer äska ett årligt anslag af 1,000 R:dr
att lör nämnde ändamål af direktionen användas, har Kongl. !Vlaj:t ock föreslagit
att den begärda summan måtte för 3:ne år af Rikets Ständer anvisas med till¬
sammans 3,000 R:dr.
Då Rikets sednast församlade Ständer funnit sig icke böra bifalla enahanda
af Kongl. lVIaj:t då gjord nådig framställning, samt förhållanden sedermera icke
inträffat, som, enligt Utskottets tanka, påkalla ändring i berörde beslut, hemställer
Utskottet,
alt det för Svenska nykterhets-sällskapet ånyo äskade anslag icke
må af Rikets Ständer beviljas.
6:o. Till Utskottet har blifvit remitterad en hos Ridderskapet och Adeln
af herr Rääf L. E, vackt motion, deruti han anfört huruledes 3:ne band af Svenskt
Diplomatarium, innehållande en ordnad och med fullständiga register försedd samling
af Sveriges hittills kände offentliga handlingar från början af åttahundratalet till
och med 1320, från trycket utkommit; men alt fortsättningen af detta vigtiga
arbete, i anseende till den för sednare tidehvarf tillökade mängd af materialier,
kringspridda icke allenast öfver hela riket uti akademi- och gymnasii-bibliotheken
samt hos enskilde, utan äfven i främmande länder, erfordrade resor för att sam¬
manleta handlingarne och kunnigt biträde till deras afskrifvande, hvilket allt vore
förenadt med kostnader, som af den svagt allönade vetenskapsmannen, icke kunde,
utan de känbaraste uppoffringar, bestridas. På grund häraf har motionären före¬
slagit, att Rikets Ständer måtte, dels för utgifvandet af en fjerde del af Svenskt
Diplomatarium på minst 30 ark, bevilja en summa af 1,000 R.dr banko, beräk¬
nad såsom kostnads-ersättning för nämnde nödvändiga resor och skrifvare—biträde,
dels ock anvisa 200 R:dr årligen intill nästa statsreglering, ställde under Vitterhets-,
16
Stais-Utskottets Utlåtande, M 16G.
Historie- och Anliqvitets-akademiens disposition, för ombesörjandet af den hittills,
genom brist på medel, eftersatta afritningen af qvarvarande sigiller vid redan af-
tryckte handlingar.
Enär eu fullständig och ordnad samling af Sveriges gamla offentliga hand¬
lingar icke blott medför synnerligt gagn för den historiska forskningen, utan äf¬
ven är af serdeles vigt för serskilda städer, landsorter och slägter,■ såsom inne¬
hållande deras urkunder, ofta vidrörande gamla rättsfrågor, som, enligt hvad erfa¬
renheten helt nyligen gifvit vid handen, kunna ega ett afgörande inflytande på nu¬
tida rättsförhållanden, anser Utskottet sig ega skäl att understödja motionärens
ifrågavarande framställning, och får i följd deraf
a) tillstyrka, att Rikets Ständer må till Kongl. Maj:ts nådiga dispo¬
sition ställa ett belopp af 1,000 R:dr banko, att användas såsom
kostnads-ersättning för nödvändiga resor och skrifvare-biträde i
och för utgifvande af en 4:de volym af Svenskt Diplomatarium.
Då genom afritning af qvarvarande sigiller vid redan aftryckte och i de ut¬
komna delarne af nyssnämnde verk intagna handlingar, detsamma skulle erhålla en
behöflig men hittills saknad fulländning, tillstyrker utskottet äfven
b) att Rikets Ständer må till berörde föremål jemväl anvisa eli år¬
ligt anslag af 200 R:dr alt, släldt till Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-akademiens disposition, i 3 år med tillsammans 600
R:dr från Riksgälds-konloret utgå.
7:o. Uti en inom Borgare-ståndet väckt och till Utskottet remitlerad mo¬
tion har herr Lagergren föreslagit, att Rikets Ständer ville besluta att af allmänna
medel med 5,000 R:dr inköpa en af philosophie magistern J. F. Widgren uti
Brasilien gjord och derifrån hemförd större samling af växt-exsiccater.
I sådant afseende har blifvit anfördt: att sedan bemälde Widgren, som i slu¬
tet af år 1841 åtföljde dåvarande Svenske och Norske generalkonsuln von Schantz
till Brasilien, med denna befattning år 1845 upphört, begaf sig Widgren till detta
stora rikes inre provinser för att der fortsätta de arbeten och samlingar i landets flora,
som han under vistandet i hufvudstaden begynt. I Mars månad 1847 återvände
han från det inre landet och hemkom i Maj samma år till fäderneslandet, med¬
förande i 17 packlårar sina rika botaniska samlingar, innehållande öfver 2,000
arter samt 30,000 specimina, och utgörande frukten af hans mödor och vandrin¬
gar under ett femårigt vistande i nöd och bekymmer under Brasiliens heta him¬
melsstreck. Utblottad på alla medel till hemresan, nödgades Widgren dertill upp¬
låna
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOn. BECKMAN, 1831,
Stats-Ulskotlets Utlåtande, Jt/i 166.
21
ket af starka drycker är en källa till det djupaste religiösa, moraliska och eko¬
nomiska elände, hvilket hotar den fattigare arbetande klassens hela välstånd och
den vackra Svenska national-karakteren med förnedring; och en förening, som
gjort till uppgift för sin verksamhet, att motarbeta denna national-olycka, kan ej
af en ädel och upplyst representation lemnäs utan deltagande och understöd, eller
den stora lifsfråga, som ligger i nykterhets-idén förbises. Det är från synpunk¬
ten af det christliga intresset och menniskokärleken och representationens egen
värdighet, jag vördsamt föreslår Rikets Ständer att ställa den af Kongl. Maj:t
äskade ringa summa till Svenska Nykterhets-sällskapets disposition, för utgifvande
och kostnadsfritt spridande bland de fattigare klasserna af folket af mindre skrif¬
ter till främjande af nykterhet och ordentlighet»
20
Stats-UtskoUels Utlåtande, JM 166.
men enär en fortsättning af artisten Mandelgrens undersökningar af våra kyrkors
märkvärdigheter och teckningars uppgörande deröfver utan tvifvel är för den konst¬
historiska forskningen gagnelig, föranlåtes Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer må uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:ts
nådiga bepröfvande öfverlemna, huruvida icke artisten Mandelgren
må för nu antydda ändamål af tillgänglige medel, tilldelas ett lämp¬
ligt understöd.
Stockholm den 5 Juni 1851.
Reservationer.
Vid 5:te punkten:
af herr Lagerhjelm, P. »Jag har förordat nämnde anslag hufvudsakligen på
grund af egen erfarenhet, som ådagalagt att allmänheten i min ort gerna emot-
tagit de Nykterhets-skrifter jag der utdelat. Dessa skrifter hafva innehållit ej
blott berättelser om följderna af den förfärliga lasten, utan ock vetenskapliga med¬
delanden af Anatomer, Läkare och Kemister rörande sprit-dryckernas beskaffenhet
och inverkan på meuniskokroppens organer, samt de lidanden, som kunna här¬
flyta från dessa dryckers njutning. Den närvarande tiden utmärker sig för ett
stort begär efter kunskap; en utmärkelse, som hör tidehvarfvets goda sida till.
Har statsmannen skäl att här verka emot tidens egen rigtning?
Under diskussionen inom Utskottet har man åberopat tillstyrkandet att Ri¬
kets Ständer måtte anslå 12,000 R:dr banko för inköp af tidskriften »Läsning
för Folket», hvars utdelande till kommunerna förmenades göra nvkterhets-litteratu-
ren öfverflödig. Nämnde tillstyrkande rörer likväl endast hvad hittills utkommit
af nämnde tidskrift, hvaruti dock, mig veterligen, intet förekommer i detta ämne,
Alltså förfaller detta motskäl.
Man har vidare anmärkt, att utdelandet af skrifter icke kan verka för nyk¬
terhetens sak, emedan suparen icke läser, och den nyktre icke behöfver läsa.
Denna slutkonst påminner om Omars yttrande, då man berättade honom att bi-
bliotheket i Alexandria, som brann, var af oersättligt värde. »Det är omöjligt,»
sade han; »ty strider innehållet emot Koran’ s; så måste det förstöras. Öfver¬
ens stämmer det åter; så är det öfverflödigt.»
Af herr Fåhreeus, 0. J., och Kontrakts-prosten Forssell.
Lektor Wallman: »Det är en oförneklig och sorglig sanning, att missbru¬
ket
Slats-Utskottels Ullålande, JVS 166.
19
betalnings—skyldighet, och återstående två tredjedelar deraf såsom lån mot ränta
och återbetalning efter banko-method.
På de i föregående punkt anförde skäl, tillstyrker Utskottet,
att denna motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
10:o. Inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln har herr Wallenstråle, och uti
Högvördiga Preste-ståndet doktor Grafström, med hvilken flere af Ståndets leda¬
möter instämt, väckt serskilde till Utskottet remitterade motioner, deruti, med åbe¬
ropande af vid sistlidne riksdag väckte motioner, innefattande begäran om ett år¬
ligt anslag af 666 R:dr 32 sk. banko såsom understöd åt artisten m. m. Man¬
delgren till fortsättande af konstresor i landsorterne, föreslagits, att Rikets Stän¬
der måtte, sedan Mandelgren genom sitt ihärdiga bemödande lyckats upptäcka en
mängd hittills okända konstverk, och beslutat att i kronologisk ordning från nor¬
diska konstens första gryning till dess nuvarande ståndpunkt, i likhet med IP'.
Lahns utgifne målningar från Pompeji, Herculanum och Stabire, genom polychrom-
lithografiskt tryck, utgifva sina ritningar häftevis, och hvilka planchverk med åt¬
följande text skulle komma att utgöra tvenne olika grenar af konsthistorien, den
ena innehållande ornamenter, emalj-, glas-, tak- och väggmålningar, tryckta i
briljanta färger, samt den andra i svartlithografi framställa våra förnämsta konst¬
alster i skulptur och byggnadskonst, bevilja en summa af 6,000 R:dr till under¬
stöd för utgifvandet af förstberörde arbete; varande, till stöd för denna motionä¬
rens framställning, hufvudsakligen anfördt, att då Mandelgren för sina forskningar
uppburit af staten endast 200 R:dr årligen i fem år eller tillsammans 1,000 R:dr
banko, för hvilka han, enligt uppgift, lemnat eller kommer att lemna alla sina sam¬
lade ritningar och anteckningar, måste vidkännas betydliga uppoffringar af egna
tillgångar.
Ehuru Utskottet, som varit i tillfälle, att så väl bese de af artisten Mandel¬
gren under hans resor i landsorten verkställda teckningar af äldre konstverk och
historiska märkvärdigheter, sorn ock taga kännedom om åtskillige i utlandet der¬
öfver meddelade fördelaktiga intyg, anser samma teckningar vara förtjente af upp¬
märksamhet, finner Utskottet likväl, då arbetet icke ännu är fullbordadt och följaktligen
ej med tillförlitlighet kan bedömas, huruvida dess utgifvande i närvarande skick är
för den konst-historiska forskningen af den vigt, att statsmedel dertill bör anvi¬
sas, sig icke kunna, under sådant förhållande, motionärens ifrågavarande begäran
understödja, utan får
å det ifrågaställa anslaget afstyrka Rikets Ständers bifall;
18
Slats-Ulsliotlels Utlåtande, M 166.
8:0. Från Vällofl. Borgare-ståndet har Utskottet undfått remiss å en af
herr Ekenman väckt motion, deruti han förmält, att de välgörande verkningar,
som med Kongl. Förordningen om fattigvården i riket åsyftades, icke skulle förr
jemlikt tillfalla de begge samhälls-kategorier, hvilkas inbördes förhållanden till
hvarandra der vore bestämdt, än fattigvården blefve administrerad efter fullständig
och icke, såsom hittills, ensidig tillämpning af samma förordning, alldenstund det
icke kunde förnekas att öfverallt, der administrationen åsyftat endast uppfyllandet
af förbindelserna emot de fattige, men förbisett desses emot samhället, fattigvår¬
den blifvit i hög grad betungande. Såsom botemedel häremot och för ernåendet al
möjligheten att kunna för familjen tillgodogöra hvarje dess arbetsföre medlems ar¬
betskraft, funnes endast ett sätt, nemligen, att genom fysiskt tvång förmå den late
och liderlige till arbete. Men då inrättningar, der detta tvång kunde verksamt
utöfvas, läge utom de fleste fattigvårds-samhällens förmåga att hvar för sig åstad¬
komma, samt sådane inrättningar icke eller för närvarande erfordrades till så stort
antal, utan endast till en början länsvis, har motionären föreslagit att, tili beko¬
stande af första grundläggningen, staten måtte mellankomma med ett bidrag af
6 å 7,000 R:dr för hvarje län; varande derjemte af motionären uppgifne de grun¬
der, som för ifrågavarande arbets-inrättningars styrelse och förvaltning m. m.
borde bestämmas.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande, och föreställer sig, att det
ändamål, som motionären åsyftat, icke uppnås genom de tvångs-inrättningar, som
af honom blifvit föreslagne, emedan de deruti intagne personer icke utan svårig¬
het, enligt Utskottets tanka, skulle kunna, på ett för deras olika kön och ålder
lämpligt sätt, sysselsättas, samt sjelfva sammanförandet af dylika personer dessutom
utöfva på dem ett skadligt inflytande. Utskottet får fördenskull
afstyrka Rikets Ständers bifall till hvad i berörde motion sålunda
blifvit föreslaget.
9:o. Uti en inom Hedervärda Bonde-ståndet väckt och till Utskottet remit¬
terad motion, har Riksdags-fullmäktigen A. W. Svartling från Östergöthlands län,
med hvilken flere af Ståndets ledamöter instämt, föreslagit, att, enär till afvär-
jande af den årligen tilltagande fattigdomen och de i följd deraf ökade brotten,
inrättande af arbetshus vore det verksammaste botemedlet, Rikets Ständer måtte
intill nästa riksdag afsätta en lämplig summa såsom bidrag åt de fattigvårdssam-
hällen, som ville åtaga sig uppföra ändamålsenliga arbetshus; och af hvilka bidrag,
enligt motionärens framställning, borde, efter uppgjord och granskad ritning med
kostnads-förslag, tilldelas kommunen fen tredjedel af kostnads-sumroan. utan åter-
Stats-Utskottcts Utlåtande, JW i66.
17
låna SO Pund sterling, emot pant af alla sina samlingar, hvilka ock förvaras i
Kongl. Vetenskaps-akademiens hus till långifvarens säkerhet för kapital och derå
upplupna iyra-åriga räntan. Hos Kongl. Majit gjorde Widgren sedermera under¬
dånig ansökning att ifrågavarande växt-exsiccater måtte för en summa af 5,000
Rrdr af allmänna medel inköpas, till fördelning emellan Riksmuseum och Rikets
båda universiteter, hvilket dock af Kongl. Majit icke bifölls, emedan bland Stats¬
verkets tillgångar saknades medel, som kunde för ifrågavarande ändamål användas.
Uti det underdåniga utlåtande, som öfver berörde ansökning af Kongl. Ve-
tenskaps-akademien afgals, yttras att meranämnde samlingar, som till större delen
blifvit sammanbragte i en af Brasiliens bergstrakter, Minas Geraes, hvilket land¬
skap af få naturforskare varit besökt, minst syntes innehålla det uppgifna antalet
arter och specimina, samt att dessa voro omsorgsfullt valda och med serdeles nog¬
grannhet torkade och vårdade, så att samlingarne kunde räknas bland de vackra¬
ste från ett tropiskt Iand till Europa hemförda; att så väl anskaffandet och för¬
varandet, som den långa transporten af dylika naturalster, hvilka, då de ej utan
skada låta starkare ihoppacka sig, blifva voluminösa, måste föranleda betydliga
kostnader, hvarför växt-exsiccater från Brasilien i naturaliehandeln lägst beräknades
til! 8 sk. banko per stycke, eller det pris som magister Widgren åsatt, med an¬
tagande af exemplarens antal till blott 30,000; att i Riksmusei herbarier öfver
hälften af de hembjudna arterna saknades; i följd af hvilket allt Vetenskapsaka¬
demien i underdånighet tillstyrkte att oftanämnde samlingar måtte för allmänna
medel inköpas för att, på sätt ofvan är vordet omnämndt, fördelas.
Då således, enligt behörigt vitsord, ifrågavarande samlingar äro synnerligt
värderika, samt för den botaniska vetenskapens intresse det vore serdeles förmån¬
ligt, att desamma qvarstannade inom fäderneslandet och för allmänna medel in¬
köptes, för att fördelas emellan Riksmuseum och läroverken, finner Utskottet sig
böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, till inköp af magister Widgrens från Brasilien
hemförda och i Vetenskaps-akademiens hus förvarade växt-exsicca¬
ter, anvisa en summa af 5,000 Ridr att från Riksgälds-kontoret
utgå; med föreskrift, att växt-samlingarne blifva i mån af behof
fördelade emellan Riksmuseum och Universiteten, samt att hvad
för dessa vetenskapliga inrättningar icke anses erforderligt må ele-
mentar-läroverken tilldelas.
Bih. lill R. St. Prot. 1880 <5i 1881. -4 Sam!., 1 Afd., 2 Band., 13 Haft.
5
Hör till Stats-Utskottels Utlåtande M 160.
Följande Extra-anslag och Lån äro af Stats-Utskottet
tillstyrkte, nemligen:
1. Enligt Utlåtandet J\.S 160.
För Länsfängelsernes förseende med Celler
2. Enligt Utlåtandet 3\s 161.
För Fältbatterier
» anskaffning af nya gevär
» d:o af pistolor
» äldre gevärs förändring till slagkruts-antändning
» anskaffning af slagkrulshufvar
» fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad .
» d:o vid Waxholm, Carlsten och Carls¬
krona
» Topografiska corpsen
» komplettering af Beväringsmanskapets reservförråd
S:a
3. Enligt Utlåtandet 162.
Till iståndsättande och komplettering af Flottans ma¬
teriel
4. Enligt Utlåtandet JI/2 163.
För Wisby hamnbyggnad
» Cimbritshamns d:o
» Engelholms d:o
» Kanal mellan Philipstad och Sjöändan
» Linköpings hamn
» Kanal genom Tjufholms-sundet vid Luleå
» dito mellan Mälaren och Storsjön .
mellan Linköping och
vattenbyggnader, aflö-
Öregrunds hamn .
vägomläggningar i Kiket
utdikningar inom landet
sjön Möckelns aftappning
uppförandet af en jernbro
Bergs gästgifvaregård
Styrelsen öfver väg- och
ning
d:o till rese- och undersökningskoslnader
Läroverket vid Marieberg
Eleverne vid d:o, stipendier .
Navigationsskolan i Stockholm
Skeppsbyggeri-jnstitutet i Carlskrona ...
premier vid Landtbruksmöten
Slöjdexpositioners befrämjande
S:a
5. Enligt Utlåtandet JV2 164.
För jernvägen emellan Orebro och Nora
6. Enligt Utlåtandet JVå 165.
För ombyggnad af Tranebergs bro
Utgifter för On S:t Barthelemy .
S:a
Anslag.
500,000
Lån.
22,000
200,000
12,000
30.000
13.000
90.000
313,000
36.000
80.000
820,000|
600,000
84,625
14,930
22,533
65.000
3,240
8,000
30.000
3,418
500,000
20.000
9,333
38,700
56.000
3.000
3.000
8,400
10.000
5.000
3.000
16
16
80,000
18,666
13,333
16
866,1791321 — | 112,000 j — j
75,000
150,000
48.000
18.000
66,000
Transport | 1,007,179|32|
Bilt. till R. St. Prof. 1850 & 1851, 4 Sami., 1 Ifd, 8 Band., 13 Haft.
262,000'
|
* r
|
Anslag.
|
Lån.
|
|
Transport
|
1,007,179
|
52
|
|
262,000
|
|
—
|
7. Enligt Utlåtandet 166.
|
|
|
|
|
|
|
För
|
Folkundervisningens befrämjande
|
60,000
|
—
|
—
|
|
|
|
»
|
Seminarier för Folkskolelärare .
|
27,500
|
—
|
|
|
|
|
»
|
Stipendier åt Elever vid dito
|
56,000
|
—
|
|
|
|
|
»
|
Seraphimer-Ordens-Lazarettet
|
15,500
|
—
|
—
|
|
|
|
»
|
nybyggnad af Chemie-Laboratorium i Upsala
|
66,666
|
52
|
—
|
|
|
|
»
|
d:o af Anatomie-sal i Lund
|
9,400
|
—
|
—
|
|
|
—
|
»
|
fortsättning af Svenskt Diplomatarium ....
|
1,000
|
—
|
—
|
|
|
—
|
»
|
afritning af gamla sigiller
|
600
|
—
|
—
|
|
|
—
|
»
|
inköp af Widgrens Botaniska samlingar
|
5,000
|
|
|
|
|
|
|
S:a
|
219,466(52
|
-
|
|
|
|
Summa Summarum | 2,946,646|16|— j 262,000|—| —
I
Slals-Utshollets Utlåtande, JM 167.
1
Jtä 167.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. 19 Juni 18S1, kl. 6 e. m.
Utlåtande i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående de uti ordinarie räntan ingående persedlars om¬
sättning och förenkling samt om förändring i nu gällande
stadganden i afseende på indelde räntors och kronolion-
des utgörande och de årliga markegång sprisens bestäm¬
mande, dels ock enskilda i samma ämnen väckta motioner.
(I. A.)
Sedan de af Kongl. Majit vid sisllidne riksdag uti nådig proposition den 20
December 1847 framställde förslag angående förändrade grunder för grundskatter-
nes och tiondens utgörande samt dessas och öfrige utskylders debitering, uppbörd
och redovisning icke blifvit af Rikets Ständer bifallne, utom i några mindre väsendl-
liga delar, och således det med den nådiga propositionen åsyftade ändamål, beskatt-
ningsväsendels samt uppbörds- och redogörelse-verkets förenkling, endast i ringa mån
vunnits, men behofvet af en sådan förenkling, sedan lång tid tillbaka insedt och
erkändt, ytterligare gifvit sig tillkänna uli serskilda vid sednaste riksdag gjorda un¬
derdåniga framställningar, dels af Borgare- och Bondestånden, åsyftande förnyad nå¬
dig propositions aflåtande i enlighet med Siats-Utskottets utlåtande i ämnet, dels af
Presteståndet, med underdånig anhållan, att framställning angående beskattningsvä-
sendets förenkling måtte ånyo till Rikets Ständer göras, i öfverensstämmelse med de
grunder, som innefattades uti ett vid Ståndets underdåniga skrifvelse i sådant af¬
seende bifogadt förslag; så har Kongl. Majit, som trott den egentliga förklarings¬
grunden till Rikets Ständers vägran, att ingå på de utaf Kongl. Majit förut fram¬
ställda förslag, vara att söka uti farhågan att rubba förhållanden, hvilka under en
längre tid fortfarit och som sannolikt från början varit beräknade på gemensamma
fördelar för både staten och den enskilde, uti nu aflåten, från samtlige Riksstånden
till Slals-Utskottets behandling remitterad nådig proposition fM S9 i 1 Sami. af
Bihanget till Riksståndens Protokoller), läckts förklara, det Kongl. Majit under så¬
dana förhållanden funnit Sig pligtig laga ärendet i ytterligare öfvervägande, samt
liih. till Ii. St. Pral. 1880 & 1881. 4 Sami., 1 Åfd., 2 Band.. 14 Haft. 1
ö
Slats-Utskotlcls Utlåtande, AU 167.
dervid tillse, huruvida det icke mä vara inöjligt, att, utan upphäfvande af de huf-
vudgrunder, som af ålder varit gällande i afseende på beräkningen och utgörandet
af de på hemman och lägenheter lagda grundskatter, samt utan betydligare rubb¬
ning af bestående rättsförhållanden emellan räntetagare och räntegifvare, uti nuva¬
rande beskattnings-system, åstadkomma sådan förenkling, hvarigenom åtminstone de
väsendtligaste olägenheter, som af nämnde systems invecklade beskaffenhet härflyta,
kunna för framtiden undanrödjas.
Vid öfverlemnandet af detta ärende till Rikets Ständers förnyade behandling
har Kongl. Majit, såsom de hufvudsakligaste bland de öfverklagade olägenheterna af
nuvarande beskattnings-system, angifvit dels hela skatteväsendets högst invecklade
beskaffenhet, i förening med ett vidlyftigt, för kontrollen å så väl den skattskyldi¬
ges som statens sida hinderligt sätt för skatternas debitering, uppbörd och redovis¬
ning, dels de rörande det indelda löningssättet nu gällande stadganden, hvilka uti
sig innefatta möjlighet för de indelningshafvare, som vilja sig deraf begagna, att allt¬
för högt uppdrifva räntornas lösningspris och hvarigenom en obillig olikhet uppstår
emellan indelde räntegifvare och innehafvarne af sådane hemman, hvilkas räntor äro
kronan behållne, dels äfven den betydliga skiljaktighet, som eger rum uti skatter¬
nas belopp under olika år, hvarigenom all säker beräkning i nämnde afseende göres
omöjlig för så väl staten som den enskilde, och hvilken skiljaktighet är desfomera
menlig för de skattdragande, som skatternes förhöjning alltid inträffar samtidigt med
minskad afkastning af jordbruket samt följaktligen står i omvändt förhållande till för¬
mågan hos de skattskyldige att räntorne utgöra. Till afhjelpande af dessa olägen¬
heter borde alltså de åtgärder, som utaf Kongl. Majit och Rikets Ständer vidtagas,
förnämligast syfta; och enär för ernående af detta ändamål erfordrades:
lio. Förenkling af grundräntorne ;
2:o. Ändring i sättet för de indelda hemmansräntornes utgörande; samt
3io. Förändrade grunder för markegångens bestämmande,
har Kongl. Majit, i nu uppgifna ordning, framställt de förslag, hvilka Kongl. Majit i
berörde afseende ansett lämpliga och af behofvet påkallade.
Angående grundräntor nes förenkling.
Jemte det att de mångfaldiga förslag, som under olika tider blifvit i detta
hänseende framställda, antagit, med få undantag, såsom medel till skatteförenklings
verkställande, antingen att, efter någon viss förvandlingsgrund fastställa räntan till
bestämdt och oföränderligt penningebelopp, eller ock att på ett eller annat sätt om¬
sätta en räntepersedel till en annan, hvarigenom dessa persedlars antal skulle redu-
Slals-Ulslcultels Utlåtande, J\J 167.
3
ceras till några få, hvilka sedan fortfarande skulle lösas efter markegång, hade jem¬
väl, uti det af serskiide kommitterade år 1847 afgifne betänkande, dessa begge ut¬
vägar blifvit uppgifne sålunda, att, för den händelse Kongl. Majit ej skulle finna
lämpligt föreslå fastställande af en fix penningeränta, det sednare alternativet, eller
utbyte af de många räntepersedlarne emot ett mindre antal, då måtte antagas och
befordras till verkställighet på det sätt, att, sedan de räntor, som hittills varit i per¬
sedlar och tjenstbarheter utsatte, blifvit efter medium af markegångs-prisen för 20
år uträknade, såsom ränta i penningar skulle upptagas ej mindre sammanlagda be¬
loppet af hvad dittills på sådant sätt, oberoende af markegång, blifvit godtgjordt, än
äfven hvad af öfriga, efter markegång förvandlade, andelen öfverstege fullt riksdaler-
tal, dock med iakttagande, att vid summans utförande mindre tal än skilling borde
uteslutas, och återstoden af den efter markegång beräknade ränteandelen förvandlas
till det mindre antalet persedlar; att till vinnande af möjligaste enhet, lika persed¬
lar för hela riket skulle bestämmas och dertill antagas spanmål och smör med den
proportion emellan berörde olika varupersedlar, att spanmålen motsvarade ungefärli¬
gen två tredjedelar af värdebeloppet; samt att, på det en allmän grund för denna
förvandling måtte erhållas, för hvarje län skulle uträknas, huru stor qvantitet af
nämnde persedlar, som, efter faststäldt medelpris för 20 år, belöpte på en riksda¬
ler; dock att den andel, som icke utan svåra bråk skulle kunna sålunda i persed¬
lar beräknas, borde såsom fyllnadspenningar i kontant upptagas; och ehuru Kongl.
Maj:t, vid aflåtandet af dess nådiga proposition till Rikets Ständer den 20 Decem¬
ber 1847, yttrade den mening, att enkelhet i räkenskaperne, lättad kontroll å så
väl debitering, som uppbörd och redovisning samt möjligaste inskränkning i de vid
uppbördsverket anställde Ijenstemäns antal, fullkomligast skulle vinnas om, enligt det
af kommitterade framställda första alternativ, förenklingen utsträcktes ända derhän,
att all på skattläggning grundad i ordinarie ränta ingående persedelskatt, blefve till en
gång för alla beslämd penningeränta förvandlad, ansåg Kongl. Majit likväl, med af¬
seende å de vigtiga betänkligheter, som härvid förekommo, samt uppå de i samma
nådiga proposition utvecklade skäl, hemmansräntornas förvandling i penningar, åt¬
minstone då icke böra ifrågakomma; hvaremot ofvanberörde af kommitterade, såsom
andra alternativ framställda förslag till ränteförenkling, medelst de uti räntan in¬
gående flere persedlars förvandling i spanmål och smör, utaf Kongl. Majit lill Ri¬
kets Ständers pröfning och godkännande öfverlemnades.
Då emedlertid jemväl emot sistnämnde förslag anmärkningar icke uteblifvit och
det icke heller kan bestridas, att omflyttningar af de många räntepersedlarne till ett
mindre antal, på det sätt, som uti berörde förslag blifvit ifrågastäldt, kunde komma
att uti de förutvarande beskattnings-förhållanderne medföra en sådan rubbning, som
4
Slals-UlskoUets Ullålande, M 167.
så vidt framdeles inträffande omständigheter kunna förutses, och efter hvad fordna
tiders erfarenhet gifver anledning att befara, möjligen skulle föranleda någon steg¬
ring i skattebeloppet och således lända till de skattskyldiges skada, hvilket åter vöre
helt och hållet stridande emot ålgärdens ändamål; så och enär uti farhågan för en
dylik skattebeloppets stegring torde vara att igenfinna den väsendtligaste orsaken,
hvarför Rikets Ständer å sednaste riksdag funno betänkligt, att till den gjorda fram¬
ställningen i denna del lemna bifall, har Kongl. Maj:t under sådane förhållanden
ansett sig nu icke böra förnya omförmälda förslag i den allmännare utsträckning,
som genom den förra nådiga propositionen varit afsedd; hvaremot hos Kongl. Maj:t
i betraktande kommit, hurusom redan i äldre lider fråga varit väckt att, med oför-
ändradt bibehållande af de persedlar, hvilka uti grundräntan ingå såsom de hufvud-
sakligaste, förvandla alla öfriga eller de så kallade småpersedlarne, efter ett visst
medelpris till penningar, som sedan skulle med förut varande penningeräntan sam¬
manslås; och då, efter hvad kändt vore, sistnämnde eller de så kallade småpersed¬
larne, ■ hvilkas förvandling till ett bestämdt belopp i penningar här skulle ifråga¬
komma redan nu i allmänhet undergå ringa eller ingen förändring till sitt värde,
och desamma för öfrigt till största delen äro af beskaffenhet att icke kunna in na¬
tura utgöras, utan måste med penningar lösas, har Kongl. Maj:t ansett, att genom
en sådan småpersedlarnes förvandling det åsyftade ändamålet — en skalteförenkling —
kunde ernås, om också ej fullkomligt, likväl i hufvudsaklig män och vida lättare,
än genom antagande af någotdera utaf de, förut framställda förslagen, helst denna
åtgärd hade sin grund uti redan varande förhållanden och följaktligen någon rubb¬
ning af grundskatternas belopp i det hela, vare sig till förlust för kronan eller de
skattdragande, derigenom icke vore alt befara.
Ehuru emot denna förenklingsmetkod den anmärkning velat göras, att derige¬
nom någon skiljaktighet i afseende å antalet och beskaffenheten af de i grundräntan
ingående persedlar skulle komma att ega rum, ej mindre inom serskilda län, än
inom olika delar af samma provins, syntes likväl denna skiljaktighet, utom det att
den i allmänhet ej torde blifva serdeles betydlig, i allt fall vara af mindre vigt i
jemförelse med den fördel, som i flere hänseenden kunde genom en sålunda till-
vägabragt skatteförenkling åstadkommas. Genom den på 1845 års räkenskaper grun¬
dade utredning af förhållandet inom åtskillige län, som uti den nådiga propositionen
bifogadt Statsråds-piotokoll intagits, visade sig nemligen: att inom Elfsborgs län de,
jemte årliga penningar, uti grundräntan ingående persedlar af icke mindre än om¬
kring 40 serskilda slag med ett efter förenämnde års markegång beräknadt, i jemna
tiotal utsatt värde af 158,500 Rdr, lämpligen skulle kunna reduceras till ett antal
af endast 3:ne, nemligen spanmål, smör och dagsverken, hvilka persedlar, med till-
Stals-Utskoltels Utlåtande, JVi 167.
5
lägg af dö årliga penningarne, för nu ifrågavarande år motsvarat en summa af
153,910 Rdr, hvadan sammanlagda värdet ä de persedlar, som skulle förvandlas i
penningar, här endast komme att uppgå till 4,590 Rdr, utgörande icke fullt 3
procent af hela grundräntebeloppet, oberäknadt tionden; att uti Skaraborgs län, hvar¬
est räntorna äro fastställde i ungefärligen enahanda persedlar som inom Elfsborgs
län, de mindre persedlarnes förvandling skulle kunna efter samma grunder och med
samma resultat verkställas: att inom Kronobergs län de serskilda slags räntepersed-
larne, hvilka derstädes förekomma till ungefärligen lika antal som inom Elfsborgs
och Skaraborgs län och uppgå till ett sammanlagdt värde af 184,400 Rdr, uti rän-
torne ingående kontanta penningar 13,650 Rdr deruti inberäknade, skulle, genom
förvandling i penningar af de mindre persedlarne, hvarå värdet år 1845 utgjort
12,570 Rdr, motsvarande omkring sex procent af hela grundräntebeloppet, tionden
oberäknad, kunna reduceras till 7 hufvudpersedlar, nemligen: spanmål, smör, kött,
fläsk, ved, hö och dagsverken; att uti Orebro län, hvarest likaledes serskilda skatte-
titlar förekomma till ungefärligen enahanda betydande antal, som inom förut om¬
nämnda län, ifrågavarande räntepersedlar, med ett värde, de årliga penningarne deri
inberäknade, af 121,730 Rdr, skulle, derest de mindre persedlarne, hvilka efter
1845 års markegång, motsvarat ett belopp af 9,080 Rdr, förvandlades i penningar,
kunna inskränkas till följande 8 slags persedlar, som, med tillägg af de åriiga pen¬
ningarne, uti räntorne ingått till ett sammanlagdt värde af 112,640 Rdr, nemligen
spanmål, smör, fläsk, kött, ved, tackjern, hö och dagsverken, samt att de lili Upsala
län, till ett antal af mer än 30 förekommande räntepersedlar af olika slag, hvarå
värdet, penningarne inberäknade, år 1845 uppgått till sammanlagdt 257,550 Rdr,
skulle, genom förvandling i penningar af de till 10,740 Rdr beräknade och sålunda
till endast omkring 4% procent af hela grundräntebeloppet, tionden oberäknad, upp¬
gående småpersedlar, kunna inskränkas till de fyra hufvudpersedlarne: spanmål, smör,
hö och dagsverken, hvilka för meranämnde år uti räntorne ingått till ett samman¬
lagdt värde af 246,810 Rdr; och då, genom hvad sålunda exempelvis blifvit an-
fördt, rörande förhållandet inom spridda län, det torde vara ådagalagdt, att medelst
alla mindre persedlars förvandling i penningar, samt ej mindre reduktion under en
allmännare rubrik af de hufvudpersedlar, som, ehuru af samma slag, likväl före¬
komma under mångfaldiga olika arter och benämningar, än äfven sammanföring till
en summa af de nu på flera olika räntetitlar förekommande persedlar, hvilka skulle
komma att bibehållas, de mångfaldiga persedlar, som för närvarande uti Jordeboks-
och Hemmantalsräntorna ingå, till ett antal af 295 i den förra och 155 i den sed¬
nare, lämpligen kunde inskränkas för bela riket till 10 å 12 hufvudpersedlar, hvaraf
likväl icke mer än 3, 4 ä 5 eller någou gång 7 ä 8 beböfde qvarstå för hvarje
6
Stats-Utskottets Utlåtande, JVf 167.
län, eller distrikt, så ville det synas, som en efter dessa grunder verkställd reglering
skulle, utan att medföra någon vasendtligare skiljaktighet i förhållandet mellan de
olika länen, uti det nuvarande beskattningsväsendet föranleda en lika betydlig, som
af behofvet påkallad förenkling; jemte det att, genom ett sådant sätt för skatteför-
enklingens utförande, ingen kunde komma i sämre belägenhet än förr, utan det fast
heldre blefve tillfälle att vid hufvudpersedlarnes bestämmande göra afseende på de
olika orternas serskilda behof.
Vidkommande derefter frågan om fastställande af de persedlar, som skulle så¬
som hufvudräntor bibehållas, sa har Kongl. Maj:t ansett, att i detta afseende andra
räntepersedlar icke borde antagas, än sådane, hvilka dels till sitt värde årligen be¬
stämmas genom markegångstaxa och sålunda antingen utgå i penningar efter för¬
vandling eller levereras in natura, dels äro af beskaffenhet att kunna tjena til! grund
för en skatteberäkning, dels ock i räntorna ingå lill så betydlig qvantitet, att de
icke, utan alltför stor rubbning, i dessa räntors totalbelopp, kunna utlemnas; äfven¬
som att ifrågavarande hufvudräntor för hela riket lämpligen skulle kunna efter olika
förhållanden inom serskilda orter, bestämmas endast till spanmål, dagsverken, smör,
hö, kol, ved, kött, fläsk, tackjern samt strömming och lax, i hvilket fall, enär år
1843 nämnde persedlar till den qvantitet, som skulle bibehållas i räntorna, ingått
till ett sammanlagdi värde i rundt tal af 2,397,000 Rdr, eller, med tillägg af de
årliga penningarne, till omkring 2,900,000 Rdr, men öfriga persedlar deremot en¬
dast motsvarat ett belopp af 144,000 Rdr, förhållandet emellan de persedlar, som
skulle förvandlas och dem, hvilka borde såsom hufvudräntor bibehållas, komme att
blifva såsom icke fullt 5 till 100. Men då emedlertid, innan ett så beskaffadt
slutligt bestämmande af hufvudpersedlarne lämpligen kan ega rum, åtskilliga speciella
utredningar och undersökningar genom vederbörande lokalmyndigheter eller serskiide
kommitterade voro af nöden, hvarvid det torde böra lemnäs hemmansinnehafvarne
tillfälle att sjelfve eller genom fullmäktige, i detta ämne sig yttra, samt vederbörande
embetsverks utlåtanden derefter jemväl måste inhemtas, har Kongl. Majit ansett, att
med hufvudräntornes fastställande för närvarande borde anstå, samt att endast grun¬
derna för skatleförenklingens verkställande nu borde bestämmas; och har, i öfver¬
ensstämmelse härmed, Kongl. Majit i nåder föreslagit, att, jemte det de i ordinarie
räntan, så väl hvad beträffar den indelda, som den kronan behållna andel deraf,
ingående hufvudpersedlar på ofvan omförmälda sätt bibehållas, de mindre betydliga
eller så kallade småpersedlarne, hvilka äro beroende af markegång, må efter ett, på
grund af de nästföregående tjugu årens markegångar fastställdt medelpris, förvand¬
las i penningar till visst belopp; hvarjemte Kongl. Majit förklarat, att, sedan Rikets
Ständer härom meddelat sitt beslut, Kongl. Majit, efter det nödiga upplysningar blif-
Slats-Utskollels Utlåtande, JK 167.
7
vit inhemtade samt vederbörande embetsmyndigheter med underdåniga utlåtanden in¬
kommit, ville till Rikets Ständer aflåta ytterligare nådig proposition med hänsigt till
bestämmandet af de hufvudpersedlar, hvilka böra till utgående på hittills vanligt sätt
bibehållas.
Angående ändring i sättet för de indelda hemmansräntornas och krono-
tiondens utgörande.
Uti ofvanberörde nådiga proposition af den 20 December 1847 yttrade Kongl.
Maj:l den åsigt, att ehuru det af serskilde kommitterade framställde förslag, rörande
indragning till Statsverket, emot bestämda ersättningsbelopp i penningar, af de indelda
löneanslag, som direkte äro för vissa tjenster anvisade eller afsedde, vore ändamåls¬
enligt för beredande af bättre ordning och större enkelhet i afseende å uppbörd
och räkenskap; så förekomma likväl häremot den betänklighet, att lönerne, hvilka,
serdeles inom m i I i lies ta ten, redan förut voro för de flesta tjenstemän otillräckliga,
skulle, om den del deraf, hvars belopp hittills varit beroende af varuvärdet, bestäm¬
des till en viss penningesumma, och varuvärdena sedermera stego, blifva än mer
otillräckliga för lefnadsbehofven, äfvensom den vigtiga omständighet ej borde förbi¬
ses, att statens tillgångar svårligen medgåfvo anvisande af den betydliga summa, som
skulle erfordras för utbetalning förskottsvis hvarje år, på sätt kommitterade hem¬
ställt, af lösen för de till embets- och tjenstemannastaterna anslagna löningsräntor
och tionde, ett förskott, hvartill Rikets Ständer, då de vid 1844 och 1845 årens
riksdag beslölo indelningarnes indragning emot ersättning efter en för fem år i sen¬
der bestämd medelmarkegång, ej eller anvisat nödiga medel; och var Kongl. Maj:t
fördenskull af den tanke, att, med undantag af landt- och skolstaterne, hvilkas löner
voro föreslagna till omreglering, annan förändring i hittills gällande stadganden i
afseende å löneindelningarne då icke borde komma i fråga, än att desamma skulle
vederbörande lillgodokomma efter enahanda grund, som för kronans behållna räntor
och tionde uti omförmälda nådiga proposition föreslogs, med serskild godtgörelse af
staten för forsellön, samt att först i den mån omreglering af lönerna vid sislberörde
stater, likasom vid landt- och skolstaterne, kunde komma att ske, det borde an¬
komma på pröfning i hvarje serskildt fall, om, vid verkställighet af sådan reglering,
förändring skulle ega rum, så att löneanslagen en gång för alla bestämdes till visst
belopp i penningar enligt de af kommitterade i detta afseende uppgifna grunder;
äfvensom Kongl. Maj:t ansåg lämpligast, att, intilldess dessa ränte- och tiondeanslag
sålunda kunde, i mån af skeende löneregleringar, varda emot visst belopp i pen¬
ningar utbytte, med uppbörden af samma anslag komme att på dittills vanligt sätt
förhållas, så att löneinnehafyarne skulle ega att hvad dem, efter stadgade grunder,
8
Stals-UUkottets Utlåtande, M 167.
tilikomrne, sjelfve eller genom egne vederbörande uppbördsman, direkte af de skatt—
skyldige uppbära.
Den öfvertygelse, som, beträffande den ifrågaställa indragningen till Statsverket,
emot ersättning i penningar, af de till vissa embets- och tjenstemän anvisade in-
delda löneanslag, blifvit uti ofvanberörde nådiga proposition uttryckt örn en sådan
åtgärds ändamålsenlighet med hänsigt till beredande af bättre ordning och större
enkelhet i afseende å så väl uppbörd som räkenskap har Kongl. Majit förklarat sig
ej heller sedermera hafva funnit skäl frånträda; och då ostridigt vöre, att en så be¬
skaffad förändring i gällande stadganden, angående sättet för indelda hemmansrän-
tors och tiondes utgörande, skulle leda till det vigtiga och önskvärda ändamålet,
att för framtiden helt och hållet undanrödja den hittills ofta och icke utan skäl öf-
verklagade olikhet i afseende på beskattningen, hvaruti indelde räntegifvarne, vid
jemförelse med innehafvarne af sådane hemman, hvilkas räntor äro kronan behållna,
sig befinna, dels derigenom, att löntagarne fortfarande äro berättigade att uppsäga
räntorne och tionden till leverering in natura, hvilken rättighet kronan deremot sig
afsagt, dels ock i följd af den de indelde räntegifvarne ännu åliggande skyldighet
alt, då ränte- eller tiondespanmålen löses efter markegång, tillägga forsellön med
16 sk. tunnan, hvarifrån åter, vid erläggandet af de räntor och den tionde, sorn
äro kronan behållna, räntegifvarne äro befriade; så hade, i öfverensstämmelse med
denna åsigt, Kongl. Majit uti serskild till Rikets Ständer den 13 sistlidne November
adalen nådig proposition, gjort framställning om vissa till serskilde verk och inrätt¬
ningar ingående uppbörders utbytande emot kontanta statsanslag, samt tillika tillkän¬
nagifva att, i sammanhang med blifvande lönregleringar eller på grund af andra sig
företeende omständigheter, anledning framdeles torde förekomma till vidlagande af
ytterligare åtgärder i denna syftning, allt eftersom, vid pröfning för hvarje serskildt
fall, kan finnas lämpligt; och ehuru det sålunda, å ena sidan, ej kunde förnekas,
att de indelda löningsanslagens indragning till kronan emot kontant penningeersätt-
ning skulle, i den mån sådant, ulan förnärmande af någons rätt och utan fara för
vigtiga institutioners bestånd, kan ske, i flera hänseenden medföra betydliga fördelar,
har Kongl. Majit likväl, å andra sidan, ansett de skäl, som uti Dess nådiga propo¬
sition af den SJO December 1847 blifvit anförda emot indragning till kronan nu
genast och på en gång af alla dylika löningsanslag fortfarande vara af den vigt, att
Kongl. Majit ej eller vid delta tillfälle kunnat en så beskaffad förändring föreslå.
Deremot har Kongl. Majit, för afhjelpande af de indelde räntegifvarnes billiga
klagan i ofvanberörde hänseenden, föreslagit en annan utväg, beslående deruti, att
genom borttagande af den indelningshafvarne nu tillkommande optionsrätt till rän¬
tornas och tiondens utfordrande in natura samt genom befrielse för de indelde ränte¬
gifvarne
Slals-Utskottets Utlåtande, JVJ 167.
g
gifvarne från skyldigheten att, i de fall, då ränte- och tionde-spanmålen för deras
hemman löses efter markegång, tillägga forsellön, försätta bemälde räntegifvare här¬
utinnan i lika belägenhet med innebafvarne af sådana hemman, hvilkas räntor äro
kronan behållna. Men då en sådan förändring, så vida den ej skulle innebära eu
orättvisa emot indelningshafvarne, förutsätter det oeftergifliga vilkor, att dessa hållas
skadeslöse så väl för uppoffringen af deras nu egande optionsrätt, som för den för¬
lust, de finge vidkännas genom upphörandet af forsellönen för den uti indelningarne
ingående spanmål, då räntorna lösas med penningar, och delta svårligen kan ske
annorlunda, än genom statens mellankomst, borde alltså, til! befordrande af det af~
sedda vigtiga ändamålet, medgifvas, att, i händelse indelningshafvarne, genom ett af
Kongl. Maj:l och Rikets Ständer fattadt beslut i den syftning, som nu blifvit ifrå-
gastäldt, skulle gå i mistning af ofvanberörde nu egande förmåner, de, såsom godt-
görelse derför, af statsverket årligen skola tillgodonjuta en ersättning, motsvarande
forsellönen lill det belopp, som för närvarande finnes bestämdt, äfvensom att, vid de
tillfällen, då ränte- och tiondegifvarne skulle ega att räntor och tionde in natura
leverera, och sig af denna rätt begagnade, indelningshafvarne, i händelse de icke
vilja den indelda spanmålen på sådant sätt emottaga, då ma, emot det att nämnde
spanmål, lika med kronans behållna räntor, till statsverket ingår, för densamma af
statsverket uppbära betalning efter det för året fastställda markegångspris; dock
borde, i händelse af ett sådant begifvande å statens sida, stadgas, dels att räntegif-
varnes uppsägningsrätt skall vara inskränkt endast till spanmål, med skyldighet för
dem, att under alla förhållanden erlägga kontant lösen för alla öfriga i räntorna
ingående persedlar, dels ock alt, beträffande afrads- eller ränte-spanmålen, räntegif-
varne skall åligga samma forselskyldighet, som i afseende å tiondespanmål redan
finnes bestämd.
Vidkommande de räntor och tiondeanslag, hvilka tillgodonjutas i följd af vissa
hemman åtföljande besvär, såsom auginentsräntor, anslagne till gästgifverier, färjor
och färjekarlar samt postbönder och brefbärare, äfvensom de räntor och den tionde,
som städer åtnjuta, så, enär den af Kongl. Maj:t, uti dess nådiga proposition den
20 December 1847, gjorda, på Rikets år 1844 och 1845 församlade Ständers
hemställan samt serskilde kommitterades tillstyrkande grundade framställning, att så
beskaffade räntor och tionden måtte till statsverket indragas emot ersättning genom
kontanta penningeanslag, icke blifvit af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag bi¬
fallen och någon indragning af andra indelda räntor nu ej blifvit ifrågaställd, har
Kongl. Maj:t ansett Sig vid detta tillfälle icke böra omförmälda förslag förnya, men
deremot förklarat Sig vara af den tanke, att de förändringar, som i afseende å sät-
Bih. lill R. St. Prnt. 18S0 & 1831. 4 Sami., 1 Afd., 2 Band., 14 Haft. 2
10
Slats-Utskollets Utlåtande, Jfä 167.
tet och grunderna för indelda räntors och tiondes utgörande kunna, i öfverensstäm¬
melse med hvad här ofvan blifvit anfördt, varda stadgade, borde jemväl å ifråga¬
varande, såsom godtgörelse för de vissa hemman åliggande besvär, anvisade ränte-
och tiondeanslag vinna tillämpning, helst dermed icke åsyftades något afhändande el¬
ler någon minskning i beloppet af nämnde anslag, utan hufvudsakligen endast ett
närmare reglerande af ordningen för deras uppbörd till likhet med hvad beträffande
kronans räntor finnes föreskrifvet, hvadan genom en dylik tillämpning å ifrågava¬
rande ränte- och liondeanslag af de stadganden, som för räntors utgörande i all¬
mänhet komma att gälla, något rättsanspråk icke kunde anses förnärmadt.
Genom antagande af ofvan antydda förändrade grunder för indelde, äfvensom
till vissa serskilda ändamål anvisade grundräntors och tiondeanslags utgörande, blefve
de olägenheter, hvilka räntegifvarne nu få vidkännas i följd af det indelda lönings-
sättets närvarande beskaffenhet, hufvudsakligen undanröjde; och den skiljaktighet uti
skatternas belopp under olika år, som ofta och med skäl utgjort föremål för miss¬
belåtenhet, skulle äfven i väsendtligaste mån afbjelpas, om det i sammanhang här¬
med stadgades, att grundräntorna och tiondespanmålen skola lösas med penningar,
efter ett på flere föregående års verkliga priser grundadt medelpris, bestämdt an¬
tingen att gälla för någon viss längre tidrymd, eller ock endast för ett år, efter
hvars förlopp dylikt medelpris ånyo borde uträknas; hvilket sednare Kongl. Maj:t an¬
sett lämpligast, enär dels den stegring i medelpriset, som genom några på hvaran¬
dra följande missväxtår uppkommer, hastigare går tillbaka, då några goda år deref¬
ter inträffa, dels ock den ersättning, som genom ett förhöjdt medelpris bör tillkom¬
ma de indelningshafvare, hvilka förut tilläfventyrs fått beräkna sina löner efter ett
lågt värde, ofta kunde, derest medelpriset fastställdes för längre tid och ombyte af
indelningshafvare under tiden egde rum, i stället tillfalla den person, som sedermera
kommit i besittning af den tjenst, hvartill indelningen är anslagen. Och ehuru det
med införande af ett dylikt medelpris åsyftade ändamål säkrast och bäst skulle vin¬
nas, om dervid föreskrefs, att persedlarne ovilkorligen skulle lösas med penningar
och räntegifvarnes optionsrätt att leverera dem in natura följaktligen upphörde, helst
såsom säkert måste antagas, att i annat fall natura-leverering ständigt komme att
ega rum, då årets markegång understiger medelpriset, och deremot lösningsrätten
alltid begagnas, när ett motsatt förhållande inträffar, men, enligt hvad kändt vore
och genom flere vid serskilda tillfällen gjorda underdåniga framställningar blifvit be¬
styrkt, ett fullkomligt och ovilkorligt upphörande af ali rätt till räntornes och tion-
dens afbördande in natura skulle inom vissa orter af riket, i följd af saknade af-
sättnings—tillfällen och de serskilda omständigheter i öfrigt, som derstädes ega rum,
kunna medföra betydliga svårigheter, har Kongl. Maj:t ansett den förmån i berörde
Slals-Utskottets Utlåtande, M 167.
11
afseende, hvilken räntegifvarne från de äldsta tider fått tillgodonjuta och som så nära
sammanhänger med hela vårt på natura-prestationer grundade skatteväsende, icke
billigtvis kunna för framtiden dem helt och hållet betagas, utan ifrågavarande rät¬
tighet äfven framgent i viss mån böra fä fortfara, dock med den inskränkning, att
endast spanmål må till leverering in natura uppsägas, med skyldighet för räntegif¬
varne att i sådant fall forsla afrads-spanmålen på enahanda sätt, som i afseende å
tiondespanmål finnes föreskrifvet; hvarförutan, och enär det egentligen skulle vara
vid inträffande rika skördar, då en öfverproduktion utöfver orternes egna behof upp¬
kommer, eller då årets markegång är låg, som afrads- och tionde-spanmålens leve¬
rering in natura egentligen kan vara af behofvet påkallad och komma i fråga, den¬
samma också borde inskränkas till de år, då markegången är lägre, än det till grund
för persedelskatternes lösande fastställda medelpris, med vilkor dervid, till förekom¬
mande af förlust för så väl räntetagare som kronan, att, derest räntegifvarne vid så¬
dant tillfälle vilja begagna sin uppsägningsrätt till spanmålens leverering in natura,
de då skola vara pligtige att kontant tillägga skillnaden i spanmålens värde efter
årsmarkegången och ofvannämnde medelpris.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Kongl. Maj:t i nåder föreslagit:
a) att alla de åt embets- och tjenstemän på lön indelde räntor och tiondean-
slag, de allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser tillhörande dy¬
lika indelningar och anslag, samt de, såsom ersättning för vissa hemman och lä¬
genheter åtföljande besvär, anvisade ränte- eller tiondeanslag, jemte de vissa städer
tillerkända anslag af dylik beskaffenhet, hvilka icke komma att till statsverket indra¬
gas, må, likasom de kronan behållna, af räntegifvarne få lösas med penningar efter
ett, hvarje år för de nästförflutna 10 åren bestämdt, medelpris, utan rättighet för
räntetagarne, att något af dessa anslag till leverering in natura uppsäga; dock att
för dem af nuvarande embets- och tjenstemän, hvilka enligt fullmakter eller konsti-
tutorialer äro i åtnjutande af så beskaffade löner, utan att serskildt förbehåll om
förändring blifvit i fullmakten eiler konstitulorialet gjordt, förändringen först vid de¬
ras afgång från embetet eller tjensten må träda i verkställighet, så vida de icke
sjelfve, deröfver hörde, förklara sig önska, att den derförinnan må försiggå;
b) att räntetagarne för upphörandet af deras hittills åtnjutna optionsrätt till
ränte- och liondeanslagens utfordrande in natura, och af rättigheten att utaf ränte¬
gifvarne uppbära forsellön, då lösen med penningar eger rum, hållas skadeslösa på
det sätt, att de af statsverket årligen erhålla ersättning för sistnämnde afgift till
samma belopp, hvartill den för närvarande af dem tillgodonjutes;
c) att alla räntegifvares nuvarande rättighet att uppsäga räntorna och tionden
till leverering in natura må, så snart den i momentet Litt. A. omförmälda förän-
12
Stats-Ulslioltets Utlåtande, M 167.
dring träder i verkställighet, inskränkas endast till spanmål och till de år, då mar-
kegången är lägre än det lill grund för persedelskatternas lösande bestämda medel¬
priset, med skyldighet likväl för räntegifvarne, att vid spanmålsleverering in natura,
erlägga skillnaden emellan spanmålens värde efter årets markegång och det högre
medelpriset;
d) att i de fall, då, i afseende å den kronan icke behållna spanmål räntegif¬
vare åstunda begagna sig af förenämnde uppsägningsrättighet, men räntetagaren icke
vill spanmålen emottaga, densamma, jemte hvad som enligt förestående moment bör
i kontant erläggas, må, lika med kronans behållna spanmål, efter behörig uppsägning,
få aflemnas till kronans uppbördsman, för alt till statsverket ingå, emot det att lösen
för spanmålen, efter medelpriset, af statsverket till vederbörande räntetagare utbeta¬
las; börande den räntegifvarne tillhörande forslingsskyidighet af tiondespanmål jemväl
i afseende å afrads- eller räntespanmål dem åligga.
Enär den, i händelse af Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t sålunda
föreslagit, statsverket för forsellönens godtgörande åliggande årliga utgift, som enligt
den af kommilterade uppgjorda beräkning skulle utgöra omkring 60,000 Rdr, under
de första åren efter förändringens vidtagande och innan alla löntagare på densamma
ingått, på långt nar icke kan komma att uppgå till berörde förslagsvis beräknade
summa, har Kongl. Maj:t ansett något serskildt anslag å stat nu icke behöfva an¬
visas, utan föreslagit, att Fullmäktige i Riksgäldskontoret må erhålla föreskrift, att vid
de årliga liqviderna emellan Stats- och Riksgäldsverken godtgöra Statskontoret det
belopp, som, enligt den afslulade rikshufvudboken, blifvit af sistnämnde verk i er¬
sättning för ifrågavarande forsellön förskottsvis utgifvet.
Angående grunderna för marke g äng sprisens bestämmande.
Då markegångs-deputerades sammansättning och röstberäkning äro, genom 73 §
Regeringsformen, bestämde, syntes någon ändring häruti icke vid detta tillfälle böra
ifrågakomma; äfvensom och enär, i följd af den bibehållna uppsägningsrätten af ränte-
och tiondespanmål m. m., det icke kan undvikas, att lill rättelse vid persedlarnes
leverering verkställa markegångssättning före uppsägningstiden. Kongl. Maj:t ansett
vid hvad för närvarande, angående tiden för deputerades sammanträde, finnes före-
skrifvet, fortfarande böra förblifva. Men som, med hänsigt ej mindre till bestäm¬
mande af det medelpris, hvarefter, i händelse af bifall till den föreslagna förändrin¬
gen, lösen för räntor och tionde bör beräknas, än äfven till beredande af den största
möjliga öfverensstämmelse emellan markegångsprisen och de uti markegångstaxan
upptagna persedlars gångbara värde, dels ändringar, dels närmare bestämmelser uti
de angående markegångssättningen nu gällande stadganden voro af behofvet påkallade,
Slals-UtshoUels Utlåtande, Jtf 167.
13
har Kongl. Maj:t, vidkommande sättet och ordningen för bestämmandet af ofvan-
nämnde medelpris föreslagit, alt detta måtte utaf deputerade årligen verkställas på
det sätt, att, sedan det i beräkningen ingående sista årets pris, på grund af pris-
kuranler, som så väl för städerna inom länet eller markegångsdistriktet, som för
landet aflemnas, blifvit för Oktober, November och December månader af det före¬
gående samt Januari, Februari och Mars månader af det löpande året fastställdt,
detta pris sammanlägges med de för nästförflutna nio åren på enahanda sätt be¬
stämda pris, eller, för så vidt de ej hunnit sålunda bestämmas, med markegångs-
prisen för samma år, hvarefter medium af dessa tio års sammanslagna så beskaffade
pris blifver årets medelpris; samt att, i afseende å de till ledning för medelprisets
bestämmande erforderliga priskuranter, det borde stadgas, dels att desamma för stä¬
derna skola, i öfverensstämmelse med de under ofvannämnde sex månader gällande
torgprisen, af Magistraterne upprättas och edeligen bestyrkas samt derefter månadt-
ligen till länsstyrelsen insändas, dels ock att priskuranterne för landet, upptagande
det pris, som anses hafva varit det i allmänhet gällande under nästföregående sex
månader, skola årligen, vid slutet af Mars månad, församlingsvis upprättas å sock-
neslämma samt af ordföranden aflemnas till kronofogden, hvilken, jemte anteckning
derom, i händelse han i något fall anser annat pris hafva varit i orten allmänt gäl¬
lande, äfvensom med utsättande af de vid marknaderna och andra afsättningsställen
å landet gångbara pris, öfver de sålunda för hela fögderiet inkomna uppgifterna för¬
fattar sammandrag med utsatt medelpris; börande slutligen landskontoret af ifråga¬
varande priskuranter upprätta serskildt sammandrag, i ändamål att för deputerade
framläggas, med utsatt medelpris för hela länet, eller för hvarje markegångsdistrikt,
då mer än ett sådant inom länet förekommer.
Derjemte har Kongl. Maj:t ansett det böra åligga deputerade att, i likhet med
hvad för närvarande eger rum, jemväl för året bestämma den markegång, efter hvil¬
ken så väl de, som ej ingå på deri föreslagna regleringen med medelpris, korinne
att sig rätta, som äfven kronan skulle ega att emottaga den spanmål, som blefve
» till leverering in natura uppsagd; hvaremot i afseende å sättet och ordningen för
bestämmandet af denna års-rnarkegång, äfvensom angående besvärs fullföljande i an¬
ledning af deputerades åtgärder, Kongl. Majit ansett hittills gällande föreskrifter böra
tjena till efterrättelse.
Efter att sålunda hafva redogjort för innehållet af den nådiga propositionen,
får Utskottet anmäla, att utom åtskilliga vid remissen deraf och sedermera afgifna
anföranden inom Ridderskapet och Adeln, samt Borgare- och Bondestånden, Utskottet
tillika fått emottaga följande i samma ämne och i dermed sammanhang egande frå¬
gor iuom nämnde riksstånd väckta motioner, nemligen:
14
Slals-Ulskoltets Utlåtande, J\s 167.
Inom Ridder skåpet och Adeln:
af Herr Friherre Rauh, A. C., som hemställt, det Rikets Ständer måtte för sin del
besluta antagandet af det förslag till förenkling af beskaltningsväsendet samt upp¬
börds- eller redogörelseverket, som de serskildt i nåder utsedde kommitterade uti
underdånigt betänkande af den 30 April 1847 för Kongl. Maj:t framlagt, för så
vidt och i alla de punkter, som ej samma förslag föranledt beslut, eller är på Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning beroende, samt med antagande af alternativet litt. a i 4:de
punkten.
Inom Borgareståndet:
af Herrar Wcern, C. F. och Norin, P. 0., hvilka, med hänvisning till kommittera-
des betänkande af den 30 April 1847 angående beskaltningsväsendets förenklande,
Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet vid sistförflutna riksdag samt Stals-Ut-
skottets deröfver afgifna utlåtanden N:ris 242, 312, 319 och 329, föreslagit vid¬
tagandet af de åtgärder, hvilka då blifvit af Borgare- och Bondestånden bifallna,
men till följd af de 2:ne öfriga riksståndens beslut kommit att förfalla; och skola
de sålunda gjorda förslagen här nedan serskildt besvaras i den ordning de uti förra
riksdagens Stats-Utskotts utlåtande N:o 242 finnas upptagne.
Inom Bondeståndet:
af riksdagsfullmäktige^ förre Talmannen Anders Eriksson och Riksdagsfullmäktigen
Anders Eriksson från Elfsborgs län, hvilka föreslagit, att Rikets Ständer måtte förena
sig om antagandet af det skatteförenklingsförslag, som under sednaste riksdag blifvit
af dåvarande Stats-Utskotf, i dess utlåtanden N:ris 242 och 312, tillstyrkt samt af
Borgare- och Bondestånden antaget;
af riksdagsfullmäktigen Olof Johansson från Slockholms län, som föreslagit, att
alla indelda räntor jemte kronotionde, som anslagits till stater och korpser eller ser¬
skilda verk och inrättningar, måtte, på sätt 1840 och 1841 årens riksdags Stats¬
utskott i dess betänkande N:o 170 hemställt, indragas till statsverket och ersättas
af kontanta löner och anslag, som bestämmas för 3 år i sender efter medelbeloppet
af de 10 nästföregående årens markegång;
af riksdagsfullmäktigen Gabriel Andersson från Elfsborgs län, som hemställt,
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att i Kongl.
Förordningen den 22 Juli 1803 och uti Kongl. Kammar-kollegii Cirkulär den 3
Maj 1810 måtte göras de förändringar, att ränte- och tiondetagares rättighet, att
till leverering in natura uppsäga den indelda eller förlänta afrads- och tiondespan-
måien samt öfrige räntepersedlar, må upphöra; och att ränte- och tiondegifvarne
Stats-Utskollels Utlåtande, M 167.
15
ensamt må vara berättigade, att sådan uppsägning, om de finna för godt, verkställa,
samt att dessa i intet fall må affordras högre lösen för räntepersedlar och tionde,
än efter beräkning af årets markegång, med tillägg af den redan bestämda forsel-
lönen för spanmålen;
af riksdagsfullmäktigen Per Edén från Wester-Norrlands län, med hemställan,
att, derest de vid denna riksdag väckte förslag om natura-praestationernas upphö¬
rande icke skulle bifallas, Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t anhålla om utfär¬
dande af det stadgande, att vid den händelse, då missväxt å någon ort inträffar, så
att räntegifvaren af årets skörd icke kan påräkna sådan spanmål, som kan antagas för
levereringsgild, det må vara räntegifvare tillåtet, att med penningar godtgöra hvad ho¬
nom åligger att leverera, efter det pris, som å sådane tider är i orten gångbart,
och sådant oaktadt räntetagaren fordrat spanmålens levererande in natura; äfvensom
att skyldigheten att forsla räntespanmålen i de norra länen icke mätte sträcka sig
utöfver sex mil eller den väglängd, som för räntegifvare i rikets öfrige provinser
finnes stadgad; samt att, derest räntetagaren är boende närmare räntegifvarens
hemvist, än nu nämndt är, räntegifvaren icke må vara förbunden forsla spanmålen
längre väg, än till räntetagarens hemvist, antingen denne är med boställe försedd
eller icke;
af riksdagsfullmäktigen Efraim Larsson från Elfsborgs län, som, bland annat,
hemställt, att hvad i afseende å jordeboksräntans förenklande blifvit af sistförflutna
riksdagens Stats-Utskott föreslaget, måtte bringas till verkställighet, så att förän¬
dringen kunde vidtaga med 18S2 års början;
af riksdagsfullmäktigen Johannes Nilsson från Malmöhus län, som, till före¬
kommande af de olägenheter, hvilka åtfölja uppbörden af den akademistaten i Lund
anslagna kronotionde, hemställt, att, då tionde-löningstagarne icke finna sig belåtne att
emottaga sådan säd, som tiondegifvarne kunna lemna till den vigt, som i Skåne
anses vara vanlig, nemligen 14 lisp. för en tunna råg och II lisp. för en tunna
korn, och hvilken vigt alltid borde vara i markegångstaxan bestämd, tiondegifvarne
då må vara berättigade, att lösa densamma efter det löpande årets markegångspris
med lörhöjning af 16 sk. bko tunnan;
af riksdagsfullmäktigen Petter Gabrielsson från Kronobergs län, hvilken, för un*
danrödjande af de prejerier, som vid uppbörden af den åt gymnasii- och skolstaten
i Götheborg från 13 socknar i Sunnerbo härad af Kronobergs län anslagna krono¬
tionde ega rum, föreslagit, det stadgas måtte, att, så länge denna ränte-indelning
fortfar, antingen gymnasii- och skolstaten må i Götheborgs landtränteri i medlet af
Februari månad hvarje år få uppbära beloppet i penningar för tionden efter Krono¬
bergs läns markegångspris och 16 sk. b:ko forsellön å tunnan, samt räntegifvarne i
16
Stals-Utskollels Utlåtande, J\s 167.
Sunnerbo härad i stället, till kronans godtgörande härför, vid de i Januari och
Februari månader infallande kronouppbördsmöten till kronan betala lösen för tionden
efter samina pris, att i räkenskaperne serskildt kronan redovisas; elter ock krono¬
fogden i orten anbefallas, att vid nämnde uppbördsmöten beloppet af hemmansegarne
uppbära och med fribrefsposten till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gölheborgs
och Bohus län afsända, för att gymnasii- och skolstaten tillställas;
af riksdagsfullmäktige!! Petter Mårtensson från Jönköpings län, hvilken, med
åberopande af riksdagsfullmäktigen Peter Gabrielssons näst förut omförmälda motion,
uppgifvit, att enahanda förhållande skulle inom Westbo härad af sistnämnde län ega
rum, och af sådan anledning, med instämmande för öfrigt uti sistberörde motion,
såsom ett ytterligare alternativ föreslagit, alt det matte tillåtas räntegifvarne att
sjelfve eller genom befullmäktigad! ombud till Götheborgs gymnasii- och skolstats
föreståndare, på dertill utlyst dag i Januari eller Februari månad, betala kronotionden
efter Jönköpings läns markegångspris med forsellön;
af riksdagsfullmäktigen Anders Olsson från Jemtlands län, med hemställan, att,
då i Jemtland sällan skördas strid och fröbar säd, antingen stadgandet i Kongl.
Kungörelsen den 22 November 1854, rörande beskaffenheten af levereringsgild kro-
notionde-spanmål måtte, hvad Jemtland beträffar, upphäfvas, eller ock tiondegifvarne
tillåtas, att lösa kronotionden efter länets markegångspris;
af riksdagsfullmäktigen Olof Johansson från Stockholms län, som yrkat, att den
advokattiskalsembefet i Kammar-kollegium hittills medgifna rättighet, att förhöja de
inom länen fastställda markegångstaxor, måtte till all kraft och verkan upphäfvas och
såsom följd deraf samma taxa i oförändradt skick lända till efterrättelse; hvarjemte
motionären föreslagit, att val till ledamöter i markegångssättnings-kommitléerne måtte
verkställas på det sätt, alt hvarje församlings räntegifvare uti allmän sockenstämma
välja bland sig en elektor; alt dessa elektorer för hvarje härad sammanträda å tings¬
stället, för att under domhafvandens ordförandeskap inom sig välja en nämnd, som
sedermera utser en ledamot till berörde kommitté; äfvensom att räntetagarne må inom
sig välja lika många ombud, hvilka alla sammanträda hos Landshöfdingen den dag i
November månad, som för uppgörande af den ifrågavarande taxan varder bestämd;
af riksdagsfullmäktigen Petter Pettersson från Jönköpings Ian, som, i afseende
å priskuranternes uppgörande för markegångssättningarne, föreslagit, att dervid måtte
tillgå på det sätt, att för hvarje härad eller distrikt skulle utses en i orten boende
person af hvarje stånd, med nödige suppleanter. Dessa fyra ståndsombud skulle
sammanträda fyra gånger om året å bestämd dag och ställe, t. ex. i medio af Ja¬
nuari, April, Juli och Oktober, och, efter att hafva gjort sig noga underrättade om me¬
delpriserna under det förflutna qvartalet, desamma uti en af kronofogden eller härads-
skrif—
Stals-Utsleoltels Utlåtande, Jtä 167.
17
skrifVaren uppgjord förteckning med 5 kolumner anteckna. I händelse af olika meningar
kunde en femte person af kommittéen tillkallas att deri deltaga, då de flestes mening blefve
gällande; hvarefter och sedan prisen blifvit i behörige kolumner för alla fyra qvarta-
lerne införde och medelpriserne i den 3:te kolumnen utförde, ett exemplar af för¬
teckningen skulle öfversändas till Landskontoret, för alt derefter begagnas vid mar-
kegångssättningen; i sammanhang hvarmed motionären yrkat, att de i sednare tider
af Kongl. Kammarkollegium gjorde förändringar i markegångspriserne måtte hädan¬
efter helt och hållet upphöra;
af riksdagsfullmäktigen Arvid Arvidsson från Elfsborgs län, som föreslagit, att
den Kammarkollegii advokatfiskal åliggande skyldighet i afseende å granskning af
länens markegångstaxor hädanefter må upphöra, eller att, i fall della icke kan bi¬
fallas, prisförhöjning å i länens markegångstaxor utförda rantepersedlar, när yrkande
derom af advokatfiskalen väckes, icke får ega rum, förrän antingen deputerade, sorn
taxorna upprättat, eller vederbörande räntegifvare blifvit i ämnet hörda;
af riksdagsfullmäktigen Sven Andersson från Skaraborgs län, som likaledes yr¬
kat, att Kammarkollegii pröfningsrätt i afseende å markegångssättningen måtte upp¬
höra och de årliga markegångstaxorna, sådana de blifva af kommitterade upprättade,
oförändrade för hvarje Ian lända till efterrättelse;
af riksdagsfullmäktigen Christen Andersson från Malmöhus län, med hemställan,
att uppbördsstämmorna måtte framflyttas lill början af Mars månad; samt
af riksdagsfullmaktigen Jan Samuelsson från Oland, som föreslagit, det krono-
uppbördsstämmorna på Öland icke måtte utsättas förrän från och med Maj månads
början, samt att tiden, dels inom hvilken uppbördsmännen skola begära handräck¬
ning med afseende å bortfly Hade och till vistelseorten okände personer, som häfla
för kronoutskylder, dels ock för summariska redovisningens afgifvande, må för Öland
bestämmas till den lä Juni hvarje år.
Hvad så vä! den Kongl. Propositionen, som de i ämnet väckta motionerne in¬
nehålla, har Utskottet tagit i noggrannt öfvervägande, och dervid funnit de af Kongl.
Maj:t framställda förslag, utan alt verka någon sådan rubbning i nuvarande förhål¬
landen, som kunde föranleda förlust, vare sig för räntegifvare eller läntetagare, lik¬
väl åstadkomma den betydliga förenkling i uppbörds- och redogörelseverket, att möj¬
lighet derigenom beredes de skattskyldige, alt kunna kontrollera debiteringen, jemte
det att uppbördsmännens samt de kontrollerande och förvaltande embetsverkens gö¬
romål derigenom komma att minskas. Genom upphörandet ej mindre af den ofta
öfverklagade olägenheten af räntetagarnes rättighet att till leverering in natura upp¬
säga räntorne, än ock af räntegifvarnes skyldighet att vid spanmålens lösande med
penningar erlägga forsellön, skulle jemväl den skiljaktighet, som för närvarande eger
Itih. till It. St. Prot. 1850 & 1851. 1 Sami., 1 Afd., 2 Band., 14 Höft. 3
18
Slals-Ulshotlels Utlåtande, AA 167.
rum i afseende å utgörandet af de räntor, hvilka äro indelde, och af dem, hvilka
äro kronan behållna, undanrödjas; hvarförutan de betydliga vexlingar, hvilka skat-
terne nu äro till beloppet underkastade till följd af olika skördar, komme, genom
det föreslagna lösningssättet efter flera års medelpris, att försvinna. Dessa fördelar
anser Utskottet vara så öfvervägande, ali de anmärkningar emot den föreslagna för¬
enklingen, som kunna hemlas deraf, alt densamma icke vore nog genomgripande och
fullständig, måste förfalla, då tillika i betraktande tages, att, på sätt erfarenheten
visat, de i vidsträcktare syftning väckta skatteförenklingsförslagen icke kunnat, i an¬
seende till de flere deremot yttrade betänkligheter, vinna någon framgång. Utskottet,
som sålunda, under instämmande i de af Kongl. Maj:t i ämnet yttrade åsigter, i
hufvudsaken funnit de föreslagne förändringarne på ett ändamålsenligt sätt leda till
dermed åsyftad enkelhet och reda, har likväl i afseende på utförandet ansett sig
böra föreslå några modifikationer, hvilka här nedan vid de serskilda punkterna komma
att närmare angifvas.
A. Angående grimdräntornes förenkling.
Enligt den redovisning för innehållet af den Kongl. Propositionen, som Ut¬
skottet bär ofvan afgifvit, har Kongl. Maj:t i denna punkt hufvudsakligen föreslagit,
ali, jemte det de i ordinarie räntan, så väl hvad beträffar den indelda, som den
kronan behållna andel deraf, ingående hufvudpersedlar skulle bibehållas, de mindre
betydliga eller så kallade småpersedlarne, hvilka äro beroende af markegång, måtte
efter ett, på grund af nästföregående tjugu årens rnarkegångar, fastslälldt medelpris,
förvandlas i penningar till visst belopp; hvarjemte och sedan Rikets Ständer härom
meddelat sitt beslut, Kongl. Maj:t förklarat Sig vilja, efter det nödiga upplysningar
blifvit inbemtade, samt vederbörande embetsmyndigheter med underdåniga utlåtanden in¬
kommit, till Rikets Ständer atlåta ytterligare nådig proposition, med hänsigt till be¬
stämmandet af de hufvudpersedlar, hvilka böra till utgående på hittills vanligt sätt
bibehållas.
Hänvisande till den ytterligare utveckling häraf, som i den nådiga Propositio¬
nen finnes intagen, får Utskottet, på de i densamma anförde skäl, tillstyrka,
a) Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t, angående grundran-
tornes förenkling, föreslagit.
Hvarjemte Utskottet föreslår Rikets Ständer,
b) att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det nådige före¬
skrifter måtte varda vederbörande meddelde, ledande dertill, att de
för ändamålet erforderlige förberedande åtgärder må kunna så fort-
skyndas, att Rikets Ständer, vid början af deras nästa sammanträde
Stats Utskottets Utlåtande, JU 167.
19
kunna få emottaga den nådiga proposition för frågans slutliga afgö¬
rande, sorn Kongl. Maj:t förklarat Sig vilja till dem allåta.
Då det ofelbart skulle leda till enkelhet vid debiteringen och till lättad kontroll
för de skattskyldige, om vid den blifvande ränteförenklingen alla bråktal af ränte-
persedlar för helt hemman ur jordeböckerna uteslötos, tillstyrker Utskottet Rikets
Ständer att för deras del besluta,
c) att, sedan för hvarje efter ränteförenklingen qvarstående persedel
minsta enheten blifvit bestämd, — och hvartill, i afseende på de af
Kongl. Maj:t uppgifna, Utskottet föreslår: för spanmål en kappe.
för smör, kött och fläsk ett skålpund, för hö, tackjern samt ström¬
ming och lax ett lispund, för kol en tunna och för ved ett mått
('A famn) — hvad i persedeltal, efter helt hemman heräknadt, fin¬
nes upptaget till ringare belopp, än nyss angifna enheter, måtte efter
samma grund, som för småpersedlarne finnes bestämd, förvandlas och
tilläggas penningeräntan; börande jemväl denna sednare ränta för
hvarje helt mantal jernnäs till fullt skillinglal på det sätt, att till och
med sex runstycken uteslutas, men högre runstyckstal beräknas till
full skilling.
För deras betryggande, som af fruktan för en blifvande myntförsämring hysa far¬
håga att förvandla en del af persedelräntan i penningar, föreslår Utskottet,
d) att all i räntornc ingående penningskatt skall beräknas och ulga
likmätigt Myntbestämningslagen af den 1 Mars 1830.
B. Angående ändring i sättet för de indelda hemmansräntornas och kronotiondens
utgörande.
På de af Kongl. Maj:t anförda skäl får Utskottet tillstyrka,
Rikets Ständer att, med hufvudsakligt bifall till hvad Kongl. Maj:t i
denna punkt föreslagit, för deras del besluta:
a) att alla de åt embets- och tjenstemän på lön indelde räntor och
tiondeanslag, de allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma
stiftelser tillhörande dylika indelningar och anslag, samt de, såsom
ersättning för vissa hemman eller lägenheter åtföljande besvär, an¬
visade ränte- eller liondeanslag, jemte de vissa städer tillerkände an¬
slag af dylik beskaffenhet, må, likasom de kronan behållna, af rän-
tegifvarne få lösas med penningar efter ett, hvarje år för de näst-
förflutna tio åren bestämdt, medelpris, utan rättighet för ränteta-
garne, att något af dessa anslag till leverering in natura uppsäga
20
Siats-Utskottets Utlåtande, JYs 167.
dock att för dem af nuvarande embets- och tjenstemän, hvilka en¬
ligt fullmakter eller konstitutorialer äro i åtnjutande af så beskaffade
löner, utan att serskildt förbehåll om förändring blifvit i fullmakten
eller konstitutorialet gjordt, förändringen först med deras afgång från
embetet eller tjensten må träda i verkställighet, såvida de icke
sjelfve, deröfver hörde, förklara sig önska, att den derförinnan må
försiggå;
b) att innehafvare af ränte- och tiondeanslag för upphörandet
så val af deras hittills åtnjutna optionsrätt att utfordra dessa anslag
in natura, som af rättigheten att utaf räntegifvarne uppbära forsellön,
då lösen med penningar eger rum, hållas skadeslösa på det sätt, att
de af statsverket årligen erhålla ersättning till samma belopp, hvar¬
till forsellönen för närvarande författningsenligt tillgodonjutes;
c) att alla räntegifvares nuvarande rättighet ali uppsäga räntorna
och lionden lill leverering in natura må, så snart den i mom. litt. a
omförmälda förändring träder i verkställighet, inskränkas endast till
spanmål och till de år, då årets markegång är lägre, än dot för
lösen af spanmålen bestämda medelpris, med skyldighet likväl för
räntegifvarne att, vid spanmåls leverering in natura, erlägga skillna¬
den emellan spanmålens värde efter årets markegång och det högre
medelpriset;
d) att i de fall, då, i afseende å den kronan icke behållna span¬
mål, räntegifvare åstunda begagna sig af förenämnde uppsägnings-
rältighet, men räntetagaren icke vill spanmålen emottaga, densamma,
jemte hvad som enligt förestående mom. bör i kontant erläggas, må,
lika med kronans behållna spanmål, efter behörig uppsägning, få
aflemnas till kronans uppbördsman, för att till statsverket ingå, emot
det att lösen för spanmålen, efter medelpriset, af statsverket till ve¬
derbörande räntetagare utbetalas; börande den räntegifvarne tillhö¬
rande forslingsskyldighet af tiondespanmål jemväl i afseende å af-
rads- eller räntespanmål dem åligga.
Som statsverket, i händelse af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet sålunda
tillstyrkt, skulle komma att för forsellönens godtgörande vidkännas en till omkring
60,000 Rdr förslagsvis beräknad årlig utgift; men denna ersättning, under de första
åren efter förändringens vidtagande och innan alla löntagare på densamma ingått,
på långt när icke kan komma att uppgå till berörde summa, lärer något serskildt
Stats-lJtskoltets Utlåtande, JY§ 167.
21
anslag å stat för detta ändamål icke för närvarande behöfva anvisas, utan får Ut¬
skottet, i likhet med hvad Kongl. Majit i berörde hänseende föreslagit, tillstyrka
Rikets Ständer att lemna Fullmäktige i Riksgäldskontoret föreskrift
att vid de årliga liqviderna emellan Stats- och Riksgäldsverken godt¬
göra Statskontoret det belopp, sorn, enligt den afslutade rikshufvud-
boken, blifvit af sistnämnde verk i ersättning för ifrågavarande for-
sellön förskottsvis ulgifvet.
Genom hvad Utskottet sålunda tillstyrkt, dels rörande persedelskatternas förenk¬
ling, dels angående uppsägningsrättens upphörande å räntetagarnes sida, anser Ut¬
skottet sig hafva besvarat de i dessa ämnen ocb sammanhang dermed egande frågor
väckte, ofvanornförmälda motioner, af Herr Friherre Raab, A. C., Herrar C. F. Waern
och P. Norin samt Riksdagsfullmäktige, förre Talmannen Anders Eriksson för Ore¬
bro län, Anders Eriksson från Elfsborgs län, Olof Johansson från Stockholms län,
Gabriel Andersson från Elfsborgs län, Per Edén från Wester-norrlands län, Johan¬
nes Nilsson från Malmöhus län, Peter Gabrielson från Kronobergs län, Peter Mår¬
tensson från Jönköpings län och Anders Olsson från Jemtlands län.
C. Angående grunderne för markegångsprisens bestämmande.
Instämmande uti de af Kongl. Majit yttrade åsigter, dels att någon ändring
uti markegångsdeputerades genom 7å § Regeringsformen bestämda sammansättning
vid detta tillfälle icke bordo ifrågakomma, dels att vid hvad för närvarande angående
tiden för deputerades sammanträde finnes föreskrifvet, fortfarande borde förblifva,
tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall till hvad sålunda blifvit framställdt.
Då det måste blifva af synnerlig vigt, att markegångssättningen varder verk¬
ställd på eli fullt betryggande sätt, sedan det korrektiv, som legat uti den ömsesi¬
diga uppsägoingsrätten, kommer att, såsom ofvan blifvit föreslaget, å räntetagarnes
sida försvinna, har Utskottet ansett sådane bestämmelser böra stadgas, som, för er¬
hållande af ett med verkliga förhållandet öfverensstämmande markegångspris, kunna
vara mest ändamålsenliga. Priskurantemes uppgörande å landet uti sockenstämmorna
anser Utskottet icke fullt lämpligt, dels emedan uti en och annan mindre socken
ofta kan inträffa, att något gångbart försäljningspris vissa månader af året icke fun¬
nits, af anledning att någon eller några af de för orten bibehållna persedelslag un¬
der denna tid derifrån icke blifvit afyttrade, dels emedan de röstegande inom sock-
narne hufvudsakligen eller måhända uteslutande torde komma att utgöras af ränte¬
gifvare. Ändamålsenligare synes det Utskottet vara, att, såsom äfven uti motioner
från Bnodeståndet blifvit föreslaget, sockneoinbud valdes, hvilka, tillika med ett mot¬
22
Slals-Utskottels Utlåtande, As 167.
svarande antal af Konungens Befallningshafvande utsedde personer, helst räntetagare,
fögderivis sammanträda inför kronofogden för priskuranternes uppgörande; och då
det i de större fögderierna icke kan vara behöfligt eller lämpligt, att ombud för
alla socknarne hvarje gång komma tillsammans, torde, för att tillika lätta det med
ifrågavarande bestyr förenade besvär, antalet kunna inskränkas till minst fyra och
högst sex ombud, skiftesvis valde af fögderiets socknar, i den ordning och till det
antal, som efter vederbörandes hörande blifvit af Konungens Befallningshafvande be¬
stämde.
Beträffande de priskuranter, hvilka för städerne skola af Magistraterne afgifvas,
så anser Utskottet dessa uppgifters edeliga bestyrkande vara mindre lämpligt, enär
de å tjenslens vägnar upprättas och merendels komma att grunda sig på andra per¬
soners uppgifter; men deremot har Utskottet funnit sig böra föreslå edgång för
deputerade till markegångstaxans upprättande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad som vid taxerings- och pröfnings-kommittéer eger rum.
I öfverensstämmelse härmed och på grund af hvad Kongl. Maj:t i öfrigt före¬
slagit, tillstyrker Utskottet,
att Bikets Ständer måtte för deras del besluta, att för städerne skola,
i öfverensstämmelse med torgprisen under Oktober, November, De¬
cember, Januari, Februari och Mars månader, af magistraterne efter
hvarje månads slut upprättas priskuranter å fullgoda och afradsgilda
varor af de persedelslog, som i markegångsfaxorna upptagas, hvilka
priskuranter genast derefter till Konungens Befallningshafvande in¬
sändas.
För landet upprättas priskuranter å enahanda slags persedlar af
serskilda nämnder, fögderivis. Dessa nämnder utgöras, dels af sock-
neombud, årligen valde vid allmän sockenstämma, en för hvarje
socken, bland ortens räntegifvare, skiftesvis af det antal socknar, och
efter den ordning dem emellan, som Konungens Befallningshafvande,
efter vederbörandes hörande, bestämmer, med iakttagande dock att
anlalet inom hvarje fögderi icke må vara ringare än fyra och icke
öfverstiga åtta, — dels af ett motsvarande antal ledamöter, som Ko¬
nungens Befallningshafvande, likaledes för året, förordnar bland andra
inom fögderiet bosatte, för sakkunskap och oväld kände män, helst
räntetagare. Erforderligt antal suppleanter må i enahanda ordning
utses, att, vid inträffande förfall för ordinarie ledamöter, i marke-
gångsnämnderne deras ställe intaga.
Dessa nämnder sammanträda med kronofogden, på dennes kal-
Slals-Utskoltets Utlåtande, M 167.
23
leise, å närmaste tingsställe, 2:ne gånger för hvarje skatteår, nemli¬
gen i början af Januari och vid slutet af Mars. Vid förra tillfället
uppgöras priskuranter för do tre sista månaderna af det förflutna
och vid det sednare för de tre första månaderna af det löpande
kalenderåret.
Efter hvarje sådan förrättnings slut insändas priskuranterna til!
Konungens Befallningshafvande af kronofogden, hvilken det derjemte
åligger att anmärka, huruvida han i något fall anser andra priser
än de uppgifna hafva varit i orten gällande, äfvensom att serskildt
utsätta de vid marknader och andra afsattningsstälien å landet gång¬
bara pris.
Öfver förutnämnde priskuranter upprättar Landskontoret sam¬
mandrag med utsatt medelpris för hela länet eller hvarje marke-
gångsdistrikt, då mer än ett sådant inom länet förekommer; börande
nämnde sammandrag i en serskild anmärkningskolumn i korthet upp¬
taga de anmärkningar eller serskilda uppgifter, som af kronofogdarne
blifvit insände.
Detta sammandrag jemte öfriga ärendet rörande handlingar fram¬
läggas för de deputerade, som för året bestämma länets markegång.
Dessa deputerades åligganden äro:
a) att efter noggrant öfvervägande af kända förhållanden och
med ledning af de priskuranter å fullgoda eller afradsgilda varor,
som för Oktober, November och December månader af det föregå¬
ende, samt Januari, Februari och Mars månader af det löpande året
ifrån städerna och fögderierna inkommit, bestämma det årspris, som
skall ingå i beräkningen af de sednaste tio årens medelpris, hvilket
sednare derigenom erhålles, att nyssnämnde årspris sammanlägges
med de för nästförflutna nio åren på enahanda sätt bestämda pris,
eller, för så vidt de ej hunnit sålunda bestämmas, med markegångs-
prisen för samma år, hvarefter medeltalet af dessa sammanslagna tio
årens pris blifver det löpande årets medelpris.
Då vid bestämmandet af ofvannämnde i medelmarkegången in¬
gående årspris deputerade i något fall frånträda de på grund af
priskuranterna uppgjorda medelpris, ega de att skälen dertill i pro¬
tokollet anföra.
b) Att, i likhet med hvad för närvarande eger rum, föråret be¬
stämma den serskilda markegång, efter hvilken ej mindre de af nu-
24
Slals-Ulskotlets Ullålande, M 167.
varande indelningshafvare, sorn ej ingå på den föreslagna regleringen
med medelpris samt deras ränte- och tiondegifvare komma alt sig
rätta, än äfven kronan skall emottaga den spanmål, som blifver till
leverering in natura uppsagd, och hvilken markegång jemväl kommer
alt ligga till grund för de liqvider enskilde emellan, som äro en
följd af på årlig markegång träffade öfverenskommelse^
Denna markegångssättning afser det löpande årets skörd och
grundar sig således på de priser, till hvilka densamma och öfriga i
taxan upptagna persedlar förmodas kunna försäljas, då deremot det
årspris, som enligt mom. a sättes för medelmarkegångens bestäm¬
mande, grundar sig på kända och bestämdt uppgifna förhållanden.
Före förrättningens början aflägga samtlige deputerade för mar-
kegångssättningen ed i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den vid
pröfnings- och taxerings-kommitléer brukliga.
Beträffande ordningen och sältet för bestämmandet af den ser¬
skilda årsmarkegången, äfvensom angående besvärs fullföljande i an¬
ledning af deputerades åtgärder, med afseende å så väl den tioåriga
medelmarkegången som årsmarkegångssätlningen, böra hittills gällande
föreskrifter tjena till efterrättelse.
Genom hvad Utskottet sålunda rörande markegångssättningen tillstyrkt, anser
Utskottet sig hafva besvarat ofvanomförmälde, af Riksdagsfullmäktige Olof Johansson
från Stockholms län, Petter Pettersson från Jönköpings län, Arvid Arvidsson från
Elfsborgs län och Sven Andersson från Skaraborgs län i detta ämne väckta motioner.
I afseende å de serskilda förslag, hvilka, under åberopande af Stats-Utskottets
vid sistförflutna riksdag i fråga om beskattningsväsendels förenkling afgifna utlåtande
N:o 242, blifvit af åtskillige motionärer inom riksstånden väckta, går Utskottet nu
att yttrande afgifva, i den ordning de uti förenämnda utlåtande förekomma, och
med hänvisning vid hvarje fråga till det moment af samma utlåtande, hvarunder
ärendet igenfinnes.
4:o. 4:de mom. I della moment hade Utskottet, i afseende å den uti Herje¬
ådalen bland ordinarie räntan förekommande räntepersedeln ost, som erlägges för
hvarje underhållen ko, utan att likväl annan grund för beräkningen finnes stadgad,
än att den skall motsvara en dags mjölkning, tillstyrkt, att, då berörde skatt alltså
icke utgjorde någon så bestämd ränta, att förvandling deraf kunde, så länge räntan
utgår
Stats-Ulskollels Ullålande, Jtt 167.
25
Utgår efter dylika grunder, ega rum, Konungens Befallningshafvande i länet måtte
få sig uppdraget, att, efter menigbeternes hörande, i underdånighet afgifva förslag,
huruledes denna skatt, förvandlad till penningar, lika som öfriga hemmansräntor i
provinsen, måtte kunna till visst belopp för hvarje hemman bestämmas.
Utskottet, som erhållit kännedom om att åtgärder redan blifvit i berörde hän¬
seende vidtagna, får, i enlighet med hvad här ofvan i afseende å småpersedlarne
blifvit föreslaget, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte för deras del besluta, det ostskatten i
Herjeådalen skall, sedan beloppet för hvarje hemman blifvit efter
behörig utredning bestämdt, förvandlas i penningar.
2:o. 5 moni. I afseende å Presternes bland ordinarie räntan upptagna och
i jordeboken antecknade, så kallade utlagor, hvilka förra riksdagens Stats-Utskott,
lika med kommitterade, ansett böra bestämmas till visst, för hvarje Pastorat sam-
manräknadt belopp i kontant efter 20 års medelpris, hemställer Utskottet,
att samma grunder, som för räntors utgörande i allmänhet, blifvit
här ofvan föreslagna, måtte komma att tillämpas.
3:o. 8 mom. I detta moment hade sisllidne riksdags Stats-Utskott, lika med
kommitterade, föreslagit, att den afgift, som under benämning af Näs Kungsgårds
reparalionsmedel, utgöres af NäsgOrds fögderi med 66 Rdr 32 sk. och af Wester-
bergslags fögderi med 53 Rdr 16 sk. till underhåll af byggnaderna å Näs kungs¬
gård, anslagen lill öfversteboställe vid Dalregementet, måtte, såsom innefattande en
serskild skattskyldighet utöfver hemmansräntor, vid dåvarande boställsinnehafvarens
afgång försvinna, samt med boställets underhållande derefter enligt gällande författ¬
ningar tillgå.
Enligt hvad Utskottet inhemta!, innehafves icke ifrågavarande boställe af chefen
för Dalregementet, utan ingår afkomsten deraf, jemlikt 1833 års lönereglering, till
regementets löningsfond, för hvars räkning bostället är utarrenderadt; hvartill kom¬
mer att, utom förenämnde kontanta afgift, allmogen i Näsgårds fögderi är skyldig
att, i händelse nämnde medel ej för afsedda ändamålet äro tillräckliga, fylla det bri¬
stande, samt att dessutom till nämnde kungsgård utgöra åtskilliga Ijenstbarheter.
Då under sådana förhållanden en föregående fullständig utredning erfordras, för
bestämmande af den ersättning, sorn bör tillkomma regementets löningsfond, i hän¬
delse allmogen från berörde skattskyldighet befrias, får Utskottet, i sakens nuva¬
rande outredda skick, hemställa,
att ifrågavarande framställning icke för närvarande må till någon Ri¬
kets Ständers åtgärd föranleda.
Jlih. till B. St. Prol. 1830 & 1831. 4 Sami., 1 Afd., 2 Band., 14 Haft. 4
28
Stals-Ulskollcls Utlåtande, JY§ 1G7.
4:o. 9 mom. Enär den i detta moment behandlade fråga om förvandling
af de uti åtskillige hemmans onera ingående dagsverksskyldigheter, anvisade dels att
in natura till åtskilliga statens egendomar utgöras, dels uti annorlunda bestämda ar¬
betsbiträden till dylika egendomar, är af beskaffenhet att icke kunna erhålla någon
fullständig utredning, förr än vederbörande i orterne blifvit deröfver hörde, hemstäl¬
ler Utskottet,
att denna fråga för närvarande icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
5:o. 40 mom. Den uti Färentuna härad af Stockholms län, på grund af åt¬
njutande roteringsfrihet, utgående så kallade drängespan, utgörande 2 tunnor span-
må! för hvarje helt hemman,’ hemstäiler Utskottet,
måtte utgå efter samma grunder, som rörande hemmansräntor i all¬
mänhet här ofvan blifvit föreslagne.
6:o. 14 mom. Då i sammanhang med beslutet om de nu utgående rän-
tornes förändring det blefve nödigt stadga, huru vid framdeles skeende skattlägg¬
ningar bör i afseende å räntornes bestämmande tillgå, samt både rättvisa och billig¬
het fordrade, att dervid icke förläres efter andra grunder, än att sådane räntor, som
framgent åsätlas. öfverensstämma med dem, hvilka redan äro öfriga hemman ålagde,
och, derest förvandling ej skett, skulle hafva ifrågakommit, hafva kommitterade ansett
lämpligast, att då skattläggning framdeles erfordras, räntan först uträknas efter or¬
tens hittills gällande method och det sålunda bestämda beloppet sedermera förvand¬
las till ny ränta efter samma beräkningsgrund och medelpris, som för de äldre rän¬
tornes förvandling varder fastställd.
Utskottet, som instämmer uti denna komrnitterades, af sista riksdagens Stats¬
utskott biträdde framställning, tillstyrker
Rikets Ständers bifall lill hvad sålunda blifvit föreslaget.
7:o. 15 mom. Rörande den i detta moment behandlade fråga om mjölqvar-
nars beskattning, kommer Utskottet att afgifva serskildt utlåtande.
8:o. 16 mom. Med anledning af hvad Utskottet här ofvan om ränteförenk-
lingen i allmänhet tillstyrkt, anser Utskottet, att i afseende å den i detta moment
omförmälda ordinarie ränta af städernes jord,
någon serskild hemställan icke erfordras.
9:o. 18 mom. Med omförmälan, hurusom uti Skåne erlägges, under be¬
nämning halmstädja, hvart 7:de år en serskild, efter tion,den lämpad, afgift, hvilken
icke i andra delar af riket utgjordes, hade kommitterade, efter utredning af tillkom¬
sten och beloppet af denna afgift, tillstyrkt, att densamma, i anseende till dess obe¬
Slats-Ulskullets Utlåtande, J\i 167.
27
tydlighet, måtte upphöra och de räntetagare, som dittills varit deraf i åtnjutande,
undfå ersättning efter hvad som per medium för året belöpte å bvarderas vid in¬
dragningen innehafvande tioudeanslag; uti hvilket tillstyrkande sistlidne riksdags
Siats-Utskott instämt.
I afseende härå får Utskottet, i enlighet med hvad ofvan i allmänhet blifvit
föreslaget, hemställa,
att, sedan, i sammanhang med öfrige undersökningar, utrönt blifvit,
huru mycket hvarje hemman i medeltal af 21 år erlagt i halmstädje-
afgift, denna serskilda, nu endast hvart 7:de år utgående, skatt måtte
upphöra, emot det att hvad i medeltal för ett år belöper tillägges
penningeräntan.
10:o. 24 mom. Litt. A. I detta moment hade sistlidne riksdags Stats-Utskott
tillstyrkt bifall till kommitterades förslag, att de under anordningstitel afförde räntor,
ifrån hvilkas utgörande befrielse åtnjoles af Åkers krutbruk, Husqvarna gevärsfaktori,
klädesfabrikerna i Norrköping och åtskilliga uti kommitterades betänkande (sid. 96)
uppräknade byttor, måtte, sedan dessa inrättningars rätt till denna förmåns tillgodo-
njutande blifvit vid skeende undersökningar bekräftad, uteslutas ur räkenskaperna och
endast förås inom kolumn i jordeboken.
Till hvad sålunda blifvit föreslaget, såsom ledande till enkelhet i räkenskaperne,
tillstyrker jemväl Utskottet
Rikets Ständers bifall.
ll:o. 24 mom. Litt. B. I enlighet med hvad kommitterade föreslagit, till¬
styrkte sistlidne riksdags Stats-Utskott i denna punkt alt, sedan Sala silfververks
delegare fått sig yttra, angående de af kommitterade uti deras betänkande (sidd.
93—96) föreslagne vilkor för indragningen af samtlige till bergslagets disposition
öfverlåtne kronans räntor och inkomster, samt vederbörande embetsverk jemväl blif¬
vit hörde och afgifvit den närmare och fullständigare utredning af förhållandena
dervid, som för ärendets slutliga pröfning kunde anses af nöden, Kongl. Maj:t måtte
till Rikets Ständer göra den nådiga framställning i ämnet, som för berörde indragnings
verkställande af behofvet påkallades.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, vederbörande sedermera blifvit hörde samt
Kammar- och Bergskollegierne infordradl underdånigt utlåtande afgifvit och frågan nu¬
mera är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande ämne icke för närvarande må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
12:o. 24 mom. Litt. C. Hvad beträffar den föreslagna indragningen af ti¬
onde och hemmansräntor, som uti räkenskaperne för år 1344 afförts med tillhopa
28
Stats-Ulskoltels Ullätande, Jts 167.
3,142 R:dr 37 sk. 5 rst., men uti Riksstaten äro förslagsvis beräknade till ett
värde af 3,669 R:dr 16 sk., så har Utskottet i den af Rikets Sländer bifallna 24:de
punkten af Utskottets betänkande 87 redan angående detta ämne sig yttrat, och
anser derföre någon vidare ålgärd derutinnan icke erforderlig.
13:o. 24 /nom. Litt. D. och E. Som Rikets Ständer, vid pröfningen af ut¬
gift erne under Riksstalens 7:de Hufvudtitel, bifallit den af Kongl. Majit föreslagna
indragning af de för Runna qvarndam, Kungsladan vid Rankhyttan och Ornäs loft-
hyggnad anvisade anslag af indelta räntor emot kontanta ersättningar,
lärer något vidare åtgörande härutinnan icke erfordras.
14:o. 25 mom. I afseende å den till krono- kalkugnen i Wisby disponerade
ränleved af hemmanen i norra och södra fögderierna af Gottlands län, hvilken ved
kalkugns-innehafvaren skall godtgöra kronan med 20 sk. för hvarje kast, hade sist—
lione riksdags Stats-Utskott, lika med kommitterade, på det vederbörande hemmans¬
egare måtte kunna befrias från skyldigheten att ifrågavarande ved leverera samt
denna del af hemmansräntan, lika med den öfriga, blifva förvandlad lör att till sta¬
ten liqvideras, ansett lämpligast vara, om, sedan rättigheten till berörde förmåns åt¬
njutande funnits ostridig, öfverenskommelse kunde med innehafvaren af förenämnde
kalkugn träffas, att mot viss kapitalersättning ifrån vidare begagnande af denna rät¬
tighet afstå.
Sedan Kammarkollegium, uti med anledning häraf iufordradt underdånigt ut¬
låtande, tillkännagifvit, att nuvarande egaren af Wisby kalkugn, hvars rätt till ifrå¬
gavarande ränteved vid anställd utredning befunnits ostridig, för afträdandet deraf
fordrat en kapitalersättning af 31,533 R:dr 16 sk. banko, har Kongl. Majit, som
ansett det vilkor, hvarunder egaren af berörde kalkugn erbjudit sig att afstå från
rättigheten att disponera den till kalkugnen anslagna ränteved icke vara antagligt,
uti nådigt bref af den 5 Oktober 1849 förklarat den väckta frågan om inlösande
till kronan af dispositionsrätten öfver berörde ränteved för närvarande böra förfalla.
Hvilket Utskottet ansett sig böra til! Rikets Ständers kännedom meddela.
15:o. 29 mom. I likhet med hvad sistlidne riksdags Stats-Utskott föresla¬
git i afseende å utgörandet af hästvakans-spanmälen samt den spanmäl, som för
ständiga rotevakanser i Skane utgår, tillstyrker Utskottet,
att det på medelpris grundade lösningssält, som Utskottet här ofvan
föreslagit, måtte tillämpas vid utgörande af den spanmål, som för
ständiga rotevakanser i Skåne utgår, äfvensom af hästvakans-span-
målen, så vida och i den mån samtlige delegare uti ett eller flera
serskilda rust- eller rotehåll sådant medgifva.
Stals-Ulskollels Ullålande, JYi 187.
29
16:o. 32 mom. Beträffande bestämmandet af arrendeafgiflerna för statens
egendomar, hade sistlidne riksdags Stats-XJtskott, som ansett det leda till största en¬
kelhet och äfven bäst befordra arrendatorornas fördel om arrendena utsattes antingen
i penningar eller i spanmål, eller ock i begge delarne, tillika tillstyrkt, att spanmålen
alltid skulle, efter det föreslagna medelpriset å tionden, lösas med penningar.
Ehuru i hufvudsaken delande denna åsigt, anser Utskottet likväl fall kunna in¬
träffa, då det vore behöfligt att undantagsvis bestämma arrendeafgiften i vissa natura-
prestationer, såsom hö och ved; och får af sådan anledning tillstyrka,
att Rikets Ständer ville besluta, att der icke serskilda omständigheter
erfordra leverering af natura-persedlar, alla arrenden å statens egen¬
domar hädanefter måtte bestämmas antingen i spanmål eller i pen¬
ningar eller i båda delarne, med iakttagande dervid, att spanmålen
alltid skall efter det här ofvan föreslagna medelpris lösas med pen¬
ningar; men att i öfrigt nu gällande föreskrifter, rörande utarrende-
ring af kronans egendomar, fortfarande böra tjena till efterrättelse.
17:o. 33 och 36 mom. I afseende å sammansättningen af deputerade vid
markegångssättningen och omröstningarne dervid, hade kommilterade föreslagit, att
omröstningarne borde ske per capita i stället för ståndsvis; men då en sådan för¬
ändring förutsatte ett lika antal ledamöter af alla fyra riksstånden och således icke
kunde tillvägabringas, förrän Bondeståndet afsagt sig rättigheten att välja än (lere
än färre ledamöter, att i markegångssättningen deltaga, hade förra riksdagens Stats¬
utskott, under förutsättning af Bondeståndets medgifvande, alt icke flera än 2:ne af
dess ledamöter eller lika antal, som från de öfriga Riksstånden, må i markegångs¬
sättningen deltaga, tillstyrkt att omröstningarne inom deputerade för markegångssätt¬
ningen borde ske per capita.
Instämmande i denna åsigt, får Utskottet jemväl nu, under enahanda förutsätt¬
ning, tillstyrka
Rikets Ständers bifall till ifrågavarande förslag.
Skulle deremot Bondeståndet icke vilja frånträda sin ifrågavarande rättighet,
hemställer åter Utskottet,
alt med omröstningarne inom deputerade må, på sätt hittills skett,
förfaras.
18:o. 30 mom. 1 detta moment hade sistlidne riksdags Stats-Utskott, be¬
träffande kommitterades förslag om häradsskrifvarebefattningarnes upphörande, anfört,
att då, genom förslagets antagande, den ansvarsskyldighet för uppbörden, som nu
åligger häradsskrifvaren, skulle försvinna, samt enär dessa tjenstemäns närvaro vid
uppbördsstämman erfordras, på det de måtte i debetsedlarne tillföra sådana ordi¬
30
Slals-Utskottets Ullålande, J\s 167.
narie räntor och afgifter, hvilka ej kunnat i uppbördsboken inflyta, ansåge Utskottet
sig böra hemställa, att, intilldess erfarenheten visat verkningarne af det föreslagna
enklare beskatlningsväsendet i allmänhet, Rikets Ständer ville lala förblifva vid nu
gällande föreskrifter angående häradsskrifvarnes åliggande att uppbörden debitera och
kontrollera.
Delande dessa åsigter, tillstyrker Utskottet,
att frågan om häradsskrifvaretjensternes indragning icke för närva¬
rande må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.,
19:o. 54 mom. Till undvikande af all krououppbörds indrifvande vid sam¬
ma tid och derigenom för de skattskyldige uppkommande olägenheter, hade sa väl
kommitterade, som Kongl. Maj:t ansett tvä uppbördsstämmor böra hållas å landet,
den första, för uppbärande af alla personella och hevillningsafgifter, från medlet af
September til! medlet af Oktober, med rättighet likväl för Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande att, efter sig företeende omständigheter, bestämma en sednare termin, dock
sist inom medlet af November; och den andra stämman emellan medlet af Februari
och medlet af April påföljande år, för uppbärande af lösen för hemmansräntor och
tionde jemte öfriga af hemman utgående ulskylder; till hvilken förändring sistlidne
riksdags Stats-Utskott tillstyrkte Rikets Ständers bifall.
Utskottet, som tagit ifrågavarande förslag i öfvervägande, anser de fördelar,
hvilka med den föreslagna förändringen afses, icke motsvara de flere olägenheter,
som deraf skulle uppkomma, så väl för de skaltskyldige, sorn för uppbördsmännen
och de kontrollerande embetsmyndigheterne. De förstnämnde skulle nödgas 2:ne
gånger om året företaga resor för utskyldernas gäldande och det hittills medgifna
anstånd med liqvid en till den för dem lämpligaste tiden, då de hunnit realisera årets
skörd, skulle således till en del förloras. Uppbördsmännens samt de kontrollerande
och förvaltande emhetsverkens göromål skulle, i händelse af förslagets antagande, i
högst betydlig mån förökas. Den exekutiva indrifningen af de belopp, hvilka vid
den första uppbördsstärnman icke blifvit betalde, skulle svårligen kunna medhinnas
innan den andra började; hvarförutan tiden emelian båda uppbördsstämmorna blefve
så kort, att de under den första inbetaide medlen icke skulle kunna hinna att un¬
der mellantiden återkomma i rörelsen och således det med förändringen åsyftade
ändamål, att förekomma rörelsekapitalets aliför betydliga minskning, icke vinnas.
Af dessa skäl och då Kongl. Majrt icke heller förnyat sin vid förra riksdagen
i detta ämne gjorda framställning, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande förslag icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stats-Utskotlets Utlåtande, M 167.
31
20:o. 55 mom. Beträffande det i detta moment gjorda tillstyrkande, att
uppbörden i städene måtte förrättas under loppet af September månad, så, enär
Utskottet anser lämpligast, att enahanda föreskrifter i berörde hänseende gälla för
släderne, som för landet, tillstyrker Utskottet,
att den väckta frågan om förändring härutinnan må förfalla.
I sammanhang härmed bar Utskottet till pröfning förebaft ofvan omförmälde, af
riksdagsfullmäktige Christen Andersson från Malmöhus Län och Jan Samuelsson
från Oland väckte motioner, deruti föreslagits, af den förre, att uppbördsstammorne
i allmänhet måtte framflyttas till Mars månad, samt af den sednare, alt uppbörds-
slämmorne på Öland icke mätte utsättas förrän i början af Maj månad; men som
Utskottet icke funnit skäl att lill dessa framställningar tillstyrka Rikets Ständers bi¬
fall, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motioner icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
21:o. 57 mom. Vidkommande det i detta moment tillstyrkta förslag om
upphäfvande af nu gällande stadgande, angående efterlysning af personer, som häfla
för obetalde kronoutskylder, så, ehuru dylika efterlysningar synas endast förorsaka
besvär och kostnader, utan motsvarande vinst, tvekar likväl Utskottet att föreslå
deras afskaffande, enär Utskottet befarar, att åtskilige skattskyldige, hvilka nu, för
undvikande af påföljden att efterlysas, sine utskylder betala, skulle, om detta äfven¬
tyr försvunne, sådant oftare underlåta, då flyttning lill annan ort före uppbördstiden
egde rum; lill följd hvaraf större förluster för kronan och mera besvär för upp-
bördsmännen i och för indrifningen af ett sålunda ökadt antal rester skulle
kunna genom förslagets antagande uppkomma. Utskottet anser sig således icke kunna
tillstyrka annan åtgärd i detta hänseende, än
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t ville, efter vederbörandes hörande, härom på sätt
lämpligast synes, i nåder förordna.
22:o. 58 mom. Uti detta moment hade nästlidne riksdags Stats-Utskott före¬
slagit åtskilliga förändringar i stadganderne för redovisningen af kronouppbörden;
men då Utskottet inbemfat, dels all Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets Ständers
Revisorers gjorda framställning, under den 6 Juli 1849 meddelat förändrade före¬
skrifter i afseende å landsboksräkenskapernes afslutande och aflemnande, hvilket
numera sker inom den 31 December året näst efter det, för hvilket de upprättas;
dels att ett nytt formulär för landsböckerna blifvit, på nådig befallning, den 11
November 1850 af Kongl. Statskontoret fastställdt, så att dessa räkenskaper, skiljda
från Landtränteri-specialräkningen, endast, redovisa den allmänna kronouppbörden,
32
Siats-Utskottets Utlåtande, A? 167.
och berörde specialräkning långt tidigare än förr kan aflemnas till Kongl. Kammar¬
rätten; samt dels alt ett uppgjordt förslag lill nytt formulär för Rikshufvudboken är
på vederbörande embetsverks granskning beroende; så och enär härtill kommer, att
Kongl. Maj:t icke heller vid denna riksdag till Rikets Ständer gjort nådig framställ¬
ning om förändringar i afseende å räkenskapsverket, anser Utskottet några vidare
åtgärder derutinnan icke böra för närvarande ega rum, utan tillstyrker,
att tillsvidare, och intilldess resullaterna af redan beslutade förän¬
dringar sig visat, mätte få förblifva vid hvad nu i ofvanberörde hän¬
seende blifvit föreskrifvet.
23:o. 89 mom. Som Utskottet, i afseende å den uti detta moment behand¬
lade fråga rörande förändrade sladganden om preskription för skattskyldiges och re¬
dogörares ansvarighet, inhemta!, att Lagberedningen, i sammanhang med uppgjordt
förslag till Handels-balk, föreslagit förändrade föreskrifter i berörde hänseende, hem¬
ställer Utskottet vid sådant förhållande,
att denna fråga icke eller må till någon åtgärd för närvarande
föranleda.
De uti 3:dje, 12:te, 13:de, 20:de, 22:dra, 23:dje, 26:te, 28:de, 33:dje, 34:de,
39:de, 42:dre, 43:dje, 48:de och 56:le momenterne af sistlidne riksdags Stats-
Utskotts utlåtande J\s 242 behandlade frågor, hvilka af ofvan omförmälda motionärer
blifvit ånyo väckte, anser Utskottet, genom hvad här ofvan med anledning af den
nådiga propositionen är vordet tillstyrkt, dels hafva blifvit besvarade, dels förfallit.
1 händelse af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet uti åtskillige af de utaf
enskilde motionärer väckte frågor här ofvan föreslagit, torde Rikets Ständers beslut
i dessa ämnen böra, i sammanhang med den nådiga propositionens besvarande, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes, efter
pröfning deraf, i nåder vidtaga de förfoganden, hvilka af de serskilda framställnin-
garne och förslagen kunna påkallas.
Stockholm den 49 Juni 1854,
Reservationer.
Vid första punkten, om Grundräntornas förenkling.
Af Herr Lektor Wallman. »Emot den del af Utskottets tillstyrkande, i följe
hvaraf småpersedlarna komme alt för framtiden utgå i penningar efter nu gällande
priser,
Stats-Utskollels Utlåtande, J\? 167. 33
priser, måste jag, trogen de grundsatser, jag i den vigtiga skatteförenklingsfrågan vid
sistlidne riksmöte uttalat, reservera mig. Antages detta förslag, skola icke många
år förflyta, tilldess detta första steg till vinnande af ett i många år eftersträfvadt,
inom Konungens konselj, kommittéer och riksstånd förordadt ändamål: grundskatter¬
nas förvandling till penningar, följes af andra; och när detta mål är upphunnet, är
en blifvande riksförsamling oförhindrad att till beviilningen öfverflytta alla ständiga
räntor och skatter. Följden af denna skatteförvandling, hvilken till sin innersta be¬
tydelse är en nedsättning af de onera, med hvilka hemman genom arf, byten, köp
och andra' laga fång gått från man till man, om den en gång blir fullständigt ge¬
nomförd, är lätt att förutse. Det är nu mera fullkomligt notoriskt, att sjelfva silf—
ret, oberäknade de möjliga stora förändringar i myntvärdet, emot hvilka ingen nation
kan våga anse sig fullkomligt tryggad, är en osäker värdemätare och att dess eget
värde, i förhållande till mera konstanta varor, dels i följd af stora icke fullkomligt
utredda verldsförbållanden, dels i anseende till ökad tillgång på metallen, förbättrade
förädlingsprocesser, ett utvidgadt bruk inom affarsverlden af myntrepresentativer af
alla slag, är i ständigt fallande. Denna minskning i silfvervärde! visar sig, när kal¬
kylen omfattar, såsom sig bör, en större tidrymd, ganska betydlig och exempelvis
kan åberopas, att om kronans ordinarie på markegång beroende räntor för 300 år
sedan, på sätt nu i afseende på srnåpersedlarne är föreslaget, undergått förvandling,
dessa räntor, hvilka 1844 utgjorde 1,460,000 R:dr, nu skulle uppgå till högst
260,000 R:dr. Förhållandet med Professorernes löner vid Upsala universitet, hvilka,
oaktadt lid efter annan beviljade restitutioner, ifrån det belopp, de under Gustaf II
Adolfs tid utgjorde af 444 t:nor spanmål, genom förvandling i penningar numera
minskats till ett belopp, motsvarande i värde endast 300 t:nor, bestyrker samma
faktum, hvilket ligger för öppet för en uppmärksam granskning, att fordra flera bevis.
1 händelse den nu med srnåpersedlarne föreslagna operation, hvilket jag för
min del befarar, är blott första steget till hela grundskattens förvandlande i fix pen-
ningeränta, efter det värde, räntepersedlarne nu ega, så är statsverkets framtid af
nuvarande generation äfventyrad, utan ursägt af någon tvingande nödvändighet, då
samma ändamål, förenkling af beskattningsväsendet, hvilket äfven jag ville befrämja,
lika lätt kan vinnas, antingen räntepersedlarne förvandlas i penningar för ali fram¬
tid efter nu gällande priser, eller i en lösen, som bestämmes vid serskilda tider och
således följer de effektiva priserna eller varornas verkliga värden. Den sednare
metboden för småpersedlarnes förvandling hade här otvifvelaktigt varit så mycket
lämpligare, som enstämmighet i normen för hufvudräntornas och de mindre persed-
larnes lösen derigenom vunnits; och alla inkast, hemtade från det inkonseqventa och på
Bih. lill R. St. Prot. 1850 & 1851. 4 Sami., 1 Åfd., 2 Band., 14 Haft. g
34
Slats-Utskotlels Utlåtande, JK 167.
visst sätt ©rimliga i en dubbel grund för grundskatternas utgörande i penningar,
hvilka vid blifvande riksdagar torde komma att användas såsom skäl för den åsyf¬
tade skattmedsättningens fullständiga genomförande, blifvit undanröjda. Den om¬
ständighet, att de mindre räntepersedlarne en längre tid bibehållas vid samma pris
i rmrkegångstaxorna, kan icke med någon rätt åberopas till stöd för förslaget, da
dessa persedlar likväl de jure äro underkastade markegångssättningen, hvars föremål
är att bestämma gångbara, men icke endast nominella, värden. Till ytterligare stöd
för hvad jag anfört, får jag åberopa, hvad dithörande förekommer i den af mig vid
Stats-Utskottets utlåtande N:o 312 vid sislförflutna riksdag (s. 34) afgifna reservation.
Då jag i denna vigtiga principfråga icke kan biträda Utskottets beslut, bör jag
likväl förklara, att jag i öfrigt i hufvudsaken biträder Utskottets mening; men jag
skiljer mellan tvänne frågor, hvilka med hvarandra blott hafva ett konstladt samman¬
hang, nemligen förenkling af beskattningsväsendet samt uppbörds- och redovisnings-
sättet, och ett sätt att förvandla räntorna, hvarigenom deras ständiga minskning och,
i händelse principen fullständigt tillämpas, statsverkets förlust och äfventyr blifva
följderna.»
af Herrar Gråå och Petré.
af Herr Wcern: »Emot den behandling, skatteförenldingsfrågan vid denna riks¬
dag uti Stats-Utsikottet rönt, får jag mig reservera, synnerligast uti hvad densamma
angar grundräntornas förenkling.
l:o. Emedan den uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition föreslagna och af
Stats-Utskottet tillstyrkta reformen icke motsvarar behofvet.
Att reducera antalet af olika persedlar, som nu ingå i den ordinarie räntan,
från ett ganska betydligt till etil mindre, kan ej bestridas skola medföra någon för¬
enkling af räkenskaperne, men huru litet den motsvarar bebofvet af lättad öfversigt,
reda ooh kontroll uti denna ränta, synes bäst af hvad, som uti det den Kongl, pro¬
positionen bifogade Statsrådsprotokoll blifvit till dess fördel emot dem, hvilka frukta
hvarje förändring uti sättet för grundskatternas utgående, anfördt, eller att beloppet
af bela reduktionen ej uppgår till fullt en tjugondedel af grundräntan samt omfattar
just sådane persedlar, hvilka i allmänhet undergå ringa eller ingen förändring lill
sitt pris, och redan nu af angifne orsaker betalas i kontant.
Lika litet torde behofvet af att göra grundskatterna i afseende pä beloppet
kända ooh bestämda samt icke underkastade en på alla egandenättsförbällanden men¬
ligt inverkande ständig föränderlighet vinnas derigenom, att dessa skatter, enligt Ut¬
skottets förslag, skola utgå efter ett medelpris för tio år, ty härigenom minskas väl
den bastiga förändringen från år till år, men ej den småningom uppstående och
fortgående olikheten uti beskattningen.
Stals-Utskottets Utlåtande, JYs 167.
35
2:o. Emedan denna reform är i sig sjelf till sin ändamålsenlighet okänd och
tvifvelaktig.
Den Kongl, propositionens angifna syftemål är, i afseende på grundräntornas
förenkling, småpersedlarnes förvandling i penningar, men vid granskning af de uti
det medföljande Statsrådsprotokollet uppgifna exempel på resultaterna af denna för¬
vandling uti olika län, finner man antydt, hurusom äfven vissa persedlar skulle för¬
vandlas uti andra, såsom oxar, kor och får uti kött och halm i hö. Något be¬
stämdt förslag till en sådan förvandling finnes likväl ej uti sjelfva propositionen -—
lika litet som öfverhufvud något bestämmande, om hvilka och huru många persedlar
skulle såsom hufvudpersedlar bibehållas, — utan skulle detta först efter vederbörande
räntegifvare^ och embetsverks hörande bestämmas.
Resultaterna af den föreslagna förändringen äro således ovissa, men då man
likväl af hvad, som derom meddelas, finner meningen vara, dels att persedlar, hvilka
man har tillförlitliga anledningar att tro under tidernas lopp komma att undergå
en säker värdeförhöjning, såsom kol, ved och dagsverken, skola, bland hufvudpersed¬
lar bibehållas, dels att vissa persedlar troligen komma att i andra förvandlas, samt
dessutom vet att de till förvandling föreslagna persedlarna till ganska olika belopp
ingå uti olika hemmansskatter, finner man, såsom mig synes, tillräckliga skäl att
anse denna reform såsom till sin ändamålsenlighet ganska tvifvelaktig. Långt ifrån
att derigenom existerande eganderättsförhållanden, i hvad de af grundräntornas be¬
lopp äro beroende, skulle göras bestämda och oföränderliga, hvilket endast kan ske
på det sätt, att dessa räntor gjordes för bela riket till sin beskaffenhet lika, såsom
utgående uti antingen blott penningar, eller ock lili samma proportion uti penningar
och andra persedlar, kommer nemligen denna reform att ej blott medföra olika re¬
sultater för olika hemman, i den mån småpersedlarne till större eller mindre pro¬
portion uti deras räntor ingå, utan äfven att förorsaka en mot nuvarande förhållan¬
den olika fortgående stegring af skatterna, större för vissa hemman och mindre för
andra, dels i den mån sådane persedlar, som t. ex. skogsprodukter, blifva i olika
län eller distrikter för småpersedlar eller hufvudpersedlar ansedda, och dels i den
mån vissa persedlar blifva till andra, underkastade en mot de förres olika fortgående
värdeförhöjning eller förminskning, förvandlade.
3:o. Emedan den för obestämd tid undanskjuter skatteför enklings]rågans lyck¬
liga lösning.
Svårligen torde väl någon fråga hafva undergått en så grundlig behandling, sorn
denna, ej heller någon hafva blifvit så fullständigt och väl utredd. Trots detta an¬
ser man nödvändigt att för en så obetydlig reform, som den, hvilken nu är ifråga¬
satt, höra räntegifvare, lokalmyndigheter och embetsverk. Om fråga vöre att he-
Slals-Utskottcts Utlåtande, M 1G7.
stämma flere olika persedlar, hvilka skulle få in natura utgöras, skulle jag anse rän-
tegifvarne derom kunna afgifva det bästa omdöme, men då det blifvit föreslaget att
leverering in natura endast får ske af spanmål och frågan således nu ej är om
hvilka persedlar lättast af den skattskyldige kunna erläggas, utan om hvilka persed¬
lar äro de säkraste värdemätarne och såsom sådana lämpligast att utgöra grunden
för vårt skatteväsende, är det mig omöjligt att inse orsaken, hvarföre de represen¬
terade i detta afseende äro att betrakta såsom bättre lagstiftare än de representerande.
Man har förespeglat möjligheten af att alla förberedande åtgärder redan till uästa
riksdag skulle kunna vara vidtagna och definitiva beslut då kunna fattas, men då
man besinnar de många olika åsigter, hvilka af räntegifvarne troligen blifva uttryckta;
svårigheten att kunna sammanfatta dessa åsigter till ett helt; den lätthet, med hvil¬
ken tvister om rätta meningen af hvad som blifvit yttradt kunna uppstå; de be¬
svär, som af missnöje öfver lokalmyndigheternas uppfattning deraf kunna föranledas;
och den svårighet, som för yttrandens hastiga afgifvande och expedierande uti så
invecklade mål, som ifrågavarande hos våra embetsverk förefinnes, m. m., så inses
nogsamt omöjligheten häraf. Man må ej glömma, att denna fråga redan vid början
af sistförllutna sekel väcktes, och att då under tiden från 1779 till 1809 ingen¬
ting uti densamma åtgjordes, sådant härrörde från ett beslut, att räntegifvare och em-
betsmyndigheter skulle höras.
Antaget likväl, att den nu föreslagna reformen snart nog kunde verkställas, så
innebär den dock, enligt hvad jag ofvan sökt visa, icke i sig någon tillfredsställande
lösning af den stora frågan, men skulle ganska säkert föranleda ett uppskof med
alla vidare åtgärder, emedan man först ville se verkningarne af denna, ej så snart
ånyo förorsaka rubbning af flera förhållanden, m. m.
Mig synes denna reform i bästa fall vara alltför obetydlig, att man för dess sk u II
borde uppoffra värdet af det arbete, som redan på denna fråga blifvit nedlagdt och
endast på nuvarande förhållanden har sin fulla tillämpning.
Jag underkänner ej vigten af det afseende, som bör fästas på den samvets¬
granna farhåga, hvilken hos mången finnes, att, om alla våra grundskatter blefve
förvandlade uti penningar, sådant för framtiden kunde hafva ett för Stats-skicket
menligt inflytande, och jag har derföre inom Utskottet, för att lugna hvarje sådan
farhåga, föreslagit antagandet af den skiljaktiga mening, statsråden Gunther och Wal¬
lensteen vid ärendets föredragning uti konseljen afgifvit, eller att hälften af alla rän¬
tor, som nu äro beroende af markegång, må bestämmas att utgå i spanmål och
smör och andra hälften i penningar, hvarigenom fördelarne eller olägenheterna af
den sednare förvandlingen bäst kunde utrönas, och, om fördelarne befunnos öf¬
vervägande, intet hinder mötte för en ytterligare förvandling af äfven den återstående
hälften;
Stals-Utskotlels Utlåtande, JH 167.
37
hälften; men detta förslag har uti Utskottet med betydlig pluralitet blifvit förkastadt
och jag kan derföre ej tillstyrka antagandet af något annat förslag än det, som af
Stats-Utskottet vid sistförtlutna riksdag afgafs och då, såsom det i sig bästa och
mest fördelaktiga, vann så stort bifall.»
Häruti instämde herr Norin.
Af riksdagsfullmäktigen Matts Persson från Stockholms län.
Af riksdagsfullmäktigen Mäns Mänsson från Kalmar Ian: »Öfver Stats-Utskot-
tets beslut, angående skatteförenklingen, får jag reservera mig.
Stats-Utskottet har, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga proposition, icke vågat
tillstyrka, hvad Stats-Utskottet vid sistlidne riksdag tillstyrkte, och nu af enskildta
motionärer blifvit föreslaget, nemligen, att grundskatterne skulle utgå endast i pen¬
ningar; men hvad Stats-Utskottet med trygghet kunnat föreslå, hade varit, om Stats-
Utskottet lastat afseende på herrar statsråden Wallensteens och Giinthers uti stats¬
rådets förda protokoll den 1 Februari 1831 afgifna reservation. Dessa herrar stats¬
råd hafva så tydligen visat, att, om meningen är att man verkligen vill tillvägabringa
någon skatteförenkling, vore det minsta man kunde tillstyrka, att hälften af alla, på
markegång beroende, räntor måtte bestämmas att utgå i spanmål och smör, och an¬
dra hälften i penningar. Hade ett sådant förslag af Utskottet blifvit tillstyrkt, så
hade man icke saknat allt skäl att höra de skattskyldige; då det nu endast är fråga
om att höra vederbörande, huruvida de vilja betala de skattepersedlar med pennin¬
gar, hvilka aldrig hafva eller kunnat in natura utgå, såsom till exempel: 10 årliga
hästar, 10 kongshästar, vissa tunnor jord, vissa tunnor fårgödsel, en knippa ljus¬
garn, en knippa tåt, en knippa näfver, en knippa spettfisk, en knippa ål, en gås,
en höna, %:dels gås, Varels höna, 5/e:deIs får, Tedels lamm, Vedels oxe, !/6:dels
ko, '/6:dels säck; att höra vederbörande häröfver, huruvida de vilja bibehålla de der
alla knipporna, gränsar till det löjliga, att de skulle höras deröfver och bestämma, hvilka
skattepersedlar de helst vilja bibehålla och utgöra, har en annan betydelse, ehuru
jag icke. är invigd i hemligheten; ty säkert är, att den auktoritet inom länen, som
får sig uppdraget att höra vederbörande, icke skall uraktlåta att begagna sitt in¬
flytande, för att få ett ordentligt kontrakt på skattepersedlarna och skatternas be¬
lopp; kom sedan och klaga, lältrognu allmoge, och begär rättelse, skall ni få till
svar, att de, af eder sjelfva valda ombud inför Konungens Befallningshafvande eller
annan auktoritet ingått på och underskrifvit ett oförändradt kontrakt för alla tider
mellan eder och kronan; det är således af största vigt för vederbörande att af skatle-
jordens egare få en bestämd lag, hvilken hitintills saknas, på de bevillningar och
gärder, som äro tillkomna för tillfälliga behof och i följd deraf bordt upphöra sedan
Bih. till R. St. Prot. 1830 & 1831. X Sam!., 1 Afd., 2 Band., 14 Haft. 6
Stats-Utskottets Utlåtande, M 167.
behofven icke mera äro till. Det nu anförda, lärer vara enda motivet för de skatt¬
skyldigas hörande; vore man vid alla andra tillfällen så noga att gå till väga, då
det gäller folkets penningar, hvarföre icke då höra de skattskyldige, huruvida de
vilja öka första hufvudtiteln med 100 å 200,000 R:dr banko årligen, riksdag från
riksdag, samt 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te och 6:te hufvudtitlarne med millioner, obe-
räknadt de millioner, som lemnäs till kanaler, jernvägar m. m.»
Vid 16:de punkten, om arrenden af statens egendomar, af grefve Mörner, C. G.
Vid I9:de punkten, 54 morn., angående antalet af årliga uppbördsstämmor.
Af herrar Gråå och Hörnstein samt riksdagsfullmäktige Carl Ersson från We¬
sterås län, David Andersson från Hallands län och Adolf Wilhelm Svartling från
Östergöthlands län.
Vid 20:de punkten, 55 morn., angående tiden för uppbördsstämmors hållanda
å landet.
Af riksdagsfullmöktigen Christen Andersson från Malmöhus län.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, ISSI.
Stats-Utskottels Vt låt ande, N:o 168.
1
i\:o 16$.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Juni 1851, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om hemmantals-
räntans afskuffande.
(/. A.)
Uti serskilda, hos Hedervärda Bondeståndet väckta och till Stats-Utskottet remitterade
motioner utaf Riksdagsfullmäktige Magnus Månsson från Östergöthlands, Måns Månsson
från Kalmare och Efaim Larsson från Elfsborgs län, med hvilken sistnämnde flere bland
Ståndets ledamöter sig förenat, har blifvit föreslaget, att, då skattejorden i allmänhet vore
med utskylder och onera hårdt betungad, samt hemmantalsräntan, som tid efter annan upp¬
kommit för afhjelpande endast af tillfälliga behof, det oaktadt äfven sedan dessa behof
upphört, kommit att fortfarande utgå och under den så kallade frihetstiden skulle blifvit
uti jordeböckerna, utan Bondeståndets hörande, såsom ständig skatt införd samt numera,
ehuru mindre egentligt, ansåges tillhöra ordinarie räntan, Rikets Ständer måtte besluta,
att hemmantalsräntan, hvilken dessutom vid debitering och kontroll medförde serdeles in-
veckling, borde för framtiden upphöra, samt de hemman och lägenheter, som densamma
utgjort, derifrån befrias; i följd af hvilken befrielse, som icke skulle för andre skattskyl¬
dige medföra orättvisa, enär skatte-allmogen ändock fortfarande komme att med bevillning
och andra skatter betydligast bidraga till statsverkets underhåll, den del af nuvarande hem-
mantals-räntor, som utgår till enskildte, borde utaf statsverket ersättas och nödiga medel
för sådant ändamål anvisas.
Vid öfvervägande af detta ärende har Utskottet icke förbisett, att enahanda förslag jem¬
väl vid sednaste riksdag varit hos Rikets Ständer framstäldt, hvarvid Stats-Utskottet, uti
dess Utlåtande N:o 242, dertill afstyrkt bifall hufvudsakligen af skäl, att, då utaf hemman¬
talsräntan endast Landttågsgärden och Boskapspenningarne tillkommit genom bevillningar
för tillfälliga behof, men de öfriga väsendtligaste delarne af samma ränta utgöra ersättning
lith. till R. St. Prof. 1850 # 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Håff. 1
3 Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 168.
för åtskilliga hemman förut åliggande tjenslbarheter och genom flere beslut hemmantals-
räntan blifvit förklarad lika ständig sorn jordeboksräntan, nu varande jordegare icke egde
större anledning att njuta befrielse från di n förra än från den sednare samt i öfrigt en
skattenedsättning medelst hemmantals-räntans upphörande vore destomindre lämplig, som
denna ränta uti serskilde provinser utgår i väsendtligt olika proportion till den öfriga
grundskatten; och då förberörde Utlåtande blifvit i denna del utaf Rikets Ständer bifallet,
samt hemmantals-räntans afskaflande skulle för jordegarne medföra en fördel på öfrige
skattskyldiges bekostnad, anser sig Utskottet böra hemställa,
att förenämnde motioner icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Härmed anser sig Utskottet jemväl hafva slutligen besvarat den del af Riksdagsfullmäk-
figen Bengt Gudmundssons från Hallands län inom Bondeståndet, vid remiss af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, afgifne anförande, som afser
här ifrågavarande ämne.
Stockholm den 19 Juni 1851.
' Häremot reserveTadg, sig Riksdagsfullmäktigen Måns Månsson från Kalmar län:
”Emot Höglofl. Stats-Utskottets beslut, som afstyrkt bifall till min med flere motioner om hem-
mautalsräntans upphörande, får jag reservera mig. Siats-Utskottet har hvarken vederlagt ellet
sökt vederlägga min uppgift, att hemmantalsräntan är beviljad för tillfälliga behof och att behof-
ven långt för detta upphört; tvärtom har Stats-Utskottet vid flera riksdagar erkänt, att vissa de¬
lar af hemmantalsräntan äro endast för tillfället beviljade, men att Utskottet icke hade tid att
vidare utreda saken. Sådane yttranden förekomma i Stats-Utskottets betänkande N:o 64
vid 1840 samt N:o 281 vid 1844—1845 års riksdagar. Uå nu erkändt är, att Landttågs-
gärden, Boskapspenningarne m. m. äro tillkomna tör tillfälliga behof; hvarföre icke då göra
rättvisa? undanrödja alla tvister, den tidspillan samt handlingarnas tryckning, sorn vid
hvarje riksdag i sjufallt mått tilltager, kostar dubbelt mera än, om man långt före detta
utredt saken; i stället begagnar man advokatyr-skäl, att det skulle komma de nuvarande
hemmans-innehafvarne tillgodo, någonting de aldrig påräknat vid köp m. m.; att nämnde
skatt utgår olika i vissa landsorter; att andra medborgare i stället skulle beskattas; invänd¬
ningar, som vederlägga sig sjelfva, då man vet, att man samlat millioner af den öfverbe-
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 168. 3
skattade skattejorden, som nu bordt lånas och skänkas till hamnars, kanalers, kyrkors och
jernvägars byggande: således till ändamål, som äro främmande för hemmantalsräntans till¬
komst. Är det med sundt menniskoförnuft öfverensstämmande, att en folk-klass, ett slags
jordnatur, skall betala ända till 200 r:dr i så kallade grundskatter samt hålla en soldat på
fullt hemman, då ett annat hemman, som är värdt sex gånger så mycket, betalar endast
lika med skattehemmanet, några riksdaler i bevillning; kristligt är det alldeles icke! hvar¬
före vår kristendom tyckes lida i samma mån, som onaturliga och orättvisa lagar för¬
svaras.
Hjertskakande är det att höra religionens tjenare försvara ett sådant beskaltningssätt,
som hedningen ogillar.
Att citera allt, hvad Hans Excellens Herr Grefve M. Björnstjerna i denna sak yttrat,
vore alltför vidlyftigt, men allt hvad han sagt, står dock fast som ett berg.
Jag vill nu endast åberopa en annan författare, som är af icke mindre vigt;"Herr
Auqust von Hartmansdorff yttrar i ett nyligen utkommet arbete, pag. 10, följande:
Öfverensstämmelse mellan det andliga och verldsliga samfundet i menskligheteo är ej min¬
dre nödvändig, är mellan själ och kropp hos menniska:). Förderfvas kroppen genom ut-
sväfningar, eller genom sin egen eller själens öfveransträngning, eller förgör hon honom
genom sjelfmord: så följer hela varelsens upplösning. Likaledes sönderfaller hvarje sam¬
hälle, der andlig och verldslig lag stå i strid- med hvarandra. Den borgerliga lagen kan ej
motsäga trosbekännelsen, utan att endera måste gifva vika. Den sednare är, enligt sakens
natur, den högsta, liksom hon var den ursprungliga lagen. Ja Herr von Hartmansdorffs
ord kan aldrig vederläggas — det samhälle, der andelig och verldslig lag står i strid,
der går det som det går, tilldess hela varelsen upplöses och sönderfaller. Uti dessa få ord
har Herr von Hartmansdorff tydeligen bevist, att det icke är öfverensstämmande med
den andliga lagen att fortfarande ålägga den skattskyldiga jorden att ensamt betala 200
riksdaler i grundskatt samt på köpet hålla en soldat på fullt hemman, då ett hemman, som
är värdt sex gånger så mycket, icke har någon motsvarande skyldighet.
Mosis lag är kanhända alltför sträng, ty han befallte, att folket skulle tillgodonjuta ett
klangår hvart femtionde. Greklands lagstiftare, Lycurgi lagar berömmas deremot af alla
rättslärde, ty de girigo derpå ut, att den, som egde någonting, skulle bidraga till samhälleta.
och religionens upprätthållande i förhållande till den egendom han egde; att denna beskatt'
4 Stals-Utskoltets Utlåtande, N:o 169.
ningsgrund är den enda rätta, kan aldrig vederläggas. Kardinal-skälet, att köp lägger hin¬
der i vägen för rättvisa, hvilar på samma lösa grund, son> då Christi tjenare för några
hundra år tillbaka i sin förtviflan påstodo, att det var det enda rätta att köpa sig sali.he-
ten för penningar; den, som egde penningar, blef då icke allenast salig utan till och nied
helgon, men den, som icke ägde penningar, blef förlorad: så tillgår det nu! den, som kan
köpa sig skattefri, är lycklig, men den det ej kan är förlorad; den enda skillnaden är, att
det fanns utrymme till salighetsköp för alla; men den privilegierade jorden räcker icke till
åt alla jordbrukare, ty i de flesta fall är den ett fideikommiss åt några få individer.
Jag ville derföre bedja Rikets Höglo!]. Ständer att, medan tid är, rätta det, som orätt
är; det är visserligen ett gammalt ordspråk, som säger, att man kan tvingas till allt, men
öfvertygas till intet.’’
\:o 169.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Juni 1851, kl. 6 e. m»
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om rättighet att
köpa skattejord lill frälse samt bildande af en fond utaf
de för dylika frälseköp inflytande medel.
(I. A.)
Under förmälan, hurusom de skatter och onera, som tungt och orättvist hvilade en¬
samt på den icke privilegierade jorden, till den grad förhindrade jordbrukets uppblomstring,
att detsamma aldrig kunde höja sig utur sin betryckta ställning, samt att den årliga grund¬
skatten icke vore att anse annorlunda än såsom ränta å den fordran, som kronan ge¬
nom seklers häfd egde i jorden intecknad, men hvarå jordegaren icke tilläts att verkställa
kapital-afbetalningar, har Riksdagsfullmäktigen Johan Pehrsson från Upsala län, med
hvilken åtskilliga ledamöter af Bondeståndet sig förenat, uti en till Stats-Utskottet remitte¬
rad motion föreslagit, att full frihet måtte lemnäs, att till frälse köpa all skattejord, dy¬
medelst att, jemte skatten eller den årliga räntan, den vid jorden häftande kapitalskulden
Stats-Utskottels Utlåtande, X:o 169. 5
finge, efter egarens fria val och godtfinnande, afbetalas, dock ej till mindre belopp än en
procent, hvarigenom skatten eller den årliga räntan småningom minskades och slutligen,
då hela kapitalet blifvit till kronan inbetaldt, alldeles försvunne; hvarjemte motionären, äf¬
vensom uti serskild från Bondeståndet till Stats-Utskottet likaledes remitterad motion, Riks-
dagslullmäktigen Anders Andersson från Östergöthlands län framställt det förslag, att utaf
de för skattejords lösen till frälse inflytande medel borde bildas en fond, hvilken, ställd
under Rikets Ständers kontroll, alltid skulle vid dess ursprungliga kapitalbelopp bibehållas;
men hvaraf räntan, i stället för den af jorden utgående grundskatten, finge användas helst
för produktiva ändamål och i första rummet till förkofran af jordbruket, såsom landets
hufvudnäring; varande föröfrigt al förstnämnde motionär anfördt, att, om utaf de för skatte¬
lösen inflytande medel bildades Diskontbanker i provinserne, i stället för de med skäl öf-
verklagade Privatbankerna, så skulle dessa nya för statens räkning bedrifne skattebanker
lemna så betydlig vinst, att Rikets Ständer ej skulle finna sig i förlägenhet för afhjelpande
af statens behof.
Utskottet förnekar visserligen icke fördelarne af den förenkling i uppbörds- och redo¬
görelseverket, som otvifvelaktigl skulle vinnas derigenom, att olikheten de serskilda jord-
naturerne emellan, hvad utskylderne till kronan angår, försvunne; men då skiljaktighet
emellan skatte- och frälsejord i afseende å serskilda onera och besvär i allt fall skulle bi¬
behållas; då den åsyftade friheten från grundskatt väl skulle uppstegra nuvarande skattejords
värde, men derigenom också grundskatterne komma att egentligen blott utbytas mot för¬
höjd ränta å jordens kapitalvärde; då likartade förslag tillförene blifvit af Rikets Ständer
afslagne; och då motionärerne icke närmare utvecklat de grunder, hvarefter löseskillingen
för grundskatterne skulle komma att beräknas samt i öfrigt erforderlig utredning af ämnet
icke varit för Utskottet tillgänglig, har Utskottet funnit sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall å förenämnde motioner.
Stockholm den 19 Juni 1851.
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 170.
M:o im
Anis. til! Exp.-Utsk. d. 19 Juni 1851, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om indragning af
Kronofogdetjensterne.
(/. A.)
Uti ett från Bondeståndet till Stats-Utskottets behandling remitteradt memorial, har
Riksdagsfullmäktige!) Johannes Johansson från Jönköpings län föreslagit, att Kronofogde--
tjensterne, såsom obehöflige, mätte indragas. Kronans uppbörd kunde besörjas af Läns¬
männen i första liand lika Väl sorn den nu sker i sisla, till följd af Kronofogdarnas ordres.
Afvenlyret för kronan blefve mindre genom uppbördens fördelning på liera personer, d'e
der hvar för sig skulle för uppbörden ställa laglig borgen. Räkenskaperna kunde uppgö¬
ras lika bra af Länsmännen och lemnäs till Häradsskrifvarne, för att dermed verificera
summariska och special-räkningen. Den nuvarande Kronofogdelönen skulle till tvåtredje--
lar tillfalla Länsmännen och till en tredjedel Fjerdingsmänrien, hvilka nu få utan ringaste
ersättning uträtta alla bestyr, sora den) anbefallas. Härigenom finge Länsmännen en be-
behöflig löntillökning; och expeditionen, som nu går från Länsstyrelsen till Kronofogdarne
och derifrån till Länsmännen, skulle då direkte gå till Länsmännen, hvilka med biträde af
Fjerdingsmännen ganska lätt kunde bestrida densamma.
I anledning häraf får Utskottet upplysa, atl fråga om Kronefögdetjensternes indrag¬
ning jemväl vid sistlidne riksdag framställdes, samt att Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet uti ett af samtlige Riksstånden bifallet Belänkande N:o 87 tillstyrkte, att den der¬
om då väckta motionen måtte lemnäs utan afseende; till stöd för hvilket tillstyrkande Ut¬
skottet anförde, att, oberäknad uppbörden af kronans jemte andra allmänna medel, andra
förrättningar voro, enligt Kongl. Instruktionen af den 9 Oktober 1688, jemte åtskillige tid
efter annan utfärdade sednare författningar, åt Kronofogdarne uppdragna, såsom att biträda
vid skattläggningar, bevillningstaxeringar, markegångssättningar, ekonomiska besigtningar å
kungsgårdar och boställen; att föra kronans talan vid laga syner å kungsgårdar, samt att
hafva inseendet öfver vården deraf, med hvilket sednare ofta är förenadt utförande af rätte¬
gångar emot kungsgårds-arrendatorerne för kontraktsbrott m. m., hvilka förrättningar och
uppdrag voro, i Utskottets tanka, af den vigt och grannlagenhet, att, för deras behöriga
Stats-ltskottets Utlåtande, N:o 170. 7
verkställande ett högre mått af kunskaper och urskiljning erfordrades, än som hos Läns¬
männen kunde förutsättas; ett förhållande, som utan tvifvel tagits i beräkning vid utfärdan¬
det af föreskrifterna om den olikhet i erforderliga prestanda, som vid befordringar till Krono¬
fogde- och Länsmanstjensterne egde rum. Härförutan anmärktes af Utskottet, att Läns¬
styrelsernas redan förrnyckel öfverhopade göromål biefve, serdeles i de större länen, sorn
innehålla 20 till 30 Lansmäns-distrikt, mångfalldigade derigenom, att expeditionerne måste
direkte till alla Länsmännen utfärdas; att uppbördsväsendet skulle splittras och sönderfalla
i lika många redogörelser, som det finnes Lansmäns-distrikt, att kontrollera så väl inom
uppbörds-distrikten, som Länsstyrelsen i högsta grad försvårades och biefve nära nog o-
möjlig att medhinna i anseende till Landskontorens inskränkta tjenstemanna-personal; att
mängden af de uppbörds-kautioner, som komme att infordras och pröfvas, försvårade vår¬
den om kronans och enskildes säkerhet, att inseendet öfver de privata utsöknings-ärende-
na biefve högst äfventy rligt; att, vid större kronoskjutsningar, ordningen och en billig för¬
delning af detta besvär icke kunde behörigen handhafvas, samt att den föreslagna indrag¬
ningen förutsatte nödvändigheten att omarbeta en stor mängd af nu gällande författningar,
och skulle, om den bifölles, till betydlig del inbegripa i organisationen af den så kallade
landtregeringen.
Under åberopande af dessa skäl, dertill jemväl torde kunna läggas, att polisens hand-
hafvande på landet skulle genom uppbördens öfverilyttande på Länsmännen i betydlig mån
försvåras, och med afseende å det olämpliga deri, att pålägga Fjerdingsmärinen en mängd
bestyr, hvarigenom desamma skulle, ifrån att innehafva en kommunal-befattning, förvand¬
las till statens tjenstemän, tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 19 Juni 1851.
s
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 171.
X.o 17t.
Auk. till Exp.-Ulsk. d. 19 Juni 1851, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående Nya Trollhätte Kanalbolags-Direktions underdåniga
anmärkning att få till skatte lösa gamla slussen vid Lilla
Edel med tillhörande om/åde.
(A A.)
Enligt hvad högstberörde, från samtlige Riksstånden lill Stats Utskottets behandling
remitterade proposition (N:o 5 i 1 Sami. af Bihanget till Riksståndens protokoll) utvisar,
hade Direktionen för Nya Trollhättekanal-Bolag, uti en till Kongl. Majit ingifven skrift, i
underdånighet anmält, att vid förehafd fråga om lämpligaste sättet att begagna den genom
Kongl. Brefvet den 10 September 1840 bemälda Bolag i Nåder medgifna rättighet att an¬
vända Gamla Slussen vid Lilla Edet, hvilken af Bolaget, emot en årlig afgift af 300 r:dr
banko, på perpetuelt arrende innehafves, till anläggning af sådane vattenverk, hvarigenom
inga ämnen till uppgrundningar i Götha Elf skulle uppkomma, Direktionen funnit det vara
mest öfverensstämmande med den kringliggande ortens fördel, att den i nämnde Sluss be¬
fintliga vattentillgång gagnades för någon större fabriks-anläggning; att, då Direktionen lik¬
väl ansett det vara mindre förenligt med det ändamål, för hvilket Bolaget blifvit bildadt,
att Bolaget för egen del inginge i så beskaffade industriella företag, som en större fabriks—
afläggning, Direktionen varit betänkt på och lyckats att med en för serdeles drift och red¬
barhet känd fabriks-idkare i (lötheborg träffa provisoriskt aftal om afstående lill honom
af Bolagets rätt till slussverkets begagnande för anläggning af vattenverk; men att härvid
det hinder mött, att bemälde fabriks-idkare, för att kunna ställa erforderlig säkerhet för de
betydliga lån, som i och för den af honom tillämnade fabriks-anläggning vid Lilla Edet
komme att upptagas, måste vara i tillfälle att lemna inteckning i fabriksbyggnaderne, hvilken
inteckning icke kunde, emot lag, honom af vederbörande domstol beviljas, enär bolaget icke
egde och således ej heller kunde på honom öfverlåta eganderätten till den grund, hvarpå
fabriken skulle byggas; af hvilken anledning Direktionen, å Bolagets vägnar, underdånigst
anhållit
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 171. 9
anhållit, det Kongl. Maj:t, till befrämjande af så väl ortens som Bolagets gagn och fördel,
måtte täckas i nåder tillåta Nya Trollhättekanal-Bolag, att, derest annans laga rätt deraf icke
förnärmades, få till kronoskätte-lägenhet inlösa Lilla Edets sluss jemte dithörande obetyd¬
liga jordtilrymme utmed begge sidonie af slussen och Sluss-kanalen; hvarjemte Direktio¬
nen i underdånighet anhållit, att, i fall hinder skulle möta för beviljande af förutnämnde ansök¬
ning, Kanal-Bolaget måtte få, genom byte med ett Bolaget tillhörigt hemman, £ mantal
Lilla Höjom, tillvinna sig eganderätten till ofvannämnde Sluss med dertill hörande område.
Sedan Kammar-kollegium häröfver algifvet infordrade underdåniga utlåtanden, har Kongl.
Majit tagit detta ärende uti nådigt öfvervägande; och då den ifrågaställa försäljningen af
Gamla Slussen vid Lilla Edet icke syntes medföra någon förlust eller olägenhet för staten,
enär samma sluss redan är åt Nya Trollhättekanal-Bolag under bevillning för evärdelig tid
upplåten, och i följd deraf, så länge detsamma behörigen fullgör de med besittningen för¬
enade villkor, icke kunde uti sin rätt rubbas; men en dylik försäljning deremot skulle icke
allenast lemna staten inkomst af derigenom erhållande lösen, utan jemväl befrämja en för
industrien gagnelig anläggning, som komme att för ortens befolkning bereda ökadt tillfälle
till arbetsförtjenst, har Kongl. Majit, med afseende å dessa, jemte de af Nya Trollhätte -
kanal-Bolags Direktion anförda omständigheter, i nåder föreslagit Rikets Ständer, att om-
förmälde slussverk med dess å östra sidan belägna område, äfvensom den jordrymd 'å ven¬
stra sidan, som vid slutlig pröfning af derom yppad rättegång kan befinnas vara slussverket
tillhörig, må till nya Trollhättekanal-Bolag få under skattemannarätt försäljas, emot följande
af Kammar-kollegium föreslagne villkor:
1:o att skatteköpeskillingen fastställes, med tillämpning af Kammar-kollegii kungörelse
den 29 Oktober 1793, till 3,000 r:dr banko, motsvarande 10 års arrende-afgift;
2:o att årliga räntan af lägenheten bestämmes till enahanda belopp med nuvarande
arrende-afgiften eller Trehundra riksdaler banko;
3:o att den eganderätt, som sålunda af Kanal-bolaget förvärfvas, icke medför vid-
sträcktaie rättighet i afseende på sjelfva vattendragets begagnande för anläggning al vatten¬
verk eller på annat sätt, än som öfverensstämmer med ofvan åberopade Kongl. Brefvet den
10 September 1840, jemte öfriga i Lag och författningar stadgade föreskrifter;
4:o att om slussen med tillhörigheter af Kanal-Bolaget förytlras, Bolaget likväl blifver
Kronan alltid ansvarigt för utgörande af den bestämda årliga räntan, 300 r:dr banko, så att,
Bi/i. till B. St. Prof. 1850 §>• 1851. '4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 lläft. 2
10 Stals-Utsko Itets Utlåtande, N:o 171.
derest densamma af slussens innehafvare icke utbekommes och slusslägenheten således till
skattevrak förfaller, Bolaget då, om Kronan det fordrar, skall lägenheten återtaga och rän¬
tan för densamma utgöra; samt
5:o att Kronan icke skall vara skyldig i någon mån ansvara för den förlust, som kö¬
paren eller dess rättsinnehafvare kan tillskyndas i följd af någon uppkommande rättegång
om hvad, som under ifrågavarande skatteköp inbegripes.
Af den nådiga Propositionen och densamma tillhörande handlingar har Utskottet i öf¬
rigt inhemtat, att sedan upplyst blifvit, det eganderätten till en del af det vester om slus¬
sen belägna jordutrymme vore i så måtto tvistig, att någre sågverksegare vid Lilla Edet
derå väckt anspråk, samt Kongl. Maj:t i anledning deraf förelagt Bolags-Direktionen att vid¬
taga sådan åtgärd, hvarigenom i laga ordning kunde blifva utredt och bestämdt, huru stor
jordrymd å ömse sidor af sluss-kanalen tillhörde slussverket samt af hvilka egor den utgjor¬
des, hvarefter och sedan beslut i afseende derå blifvit meddeladt och vunnit laga kraft,
Kongl. Maj:t ville angående den väckta frågan om lägenhetens öfverlåtande till Bolaget un¬
der skattemannarätt vidare utlåtande i nåder meddela; så hade med anledning häraf Bolags-
Direktionen, jemte förmälan, att den rättegång, hvilken i följd af berörde nådiga beslut
blifvit anhängiggjord, hotade att blifva långvarig, så att det af Direktionen med dess under¬
dåniga ansökning om skatteköps rättighet åsyftade ändamål, att till enskild man kunna för¬
sälja nämnde slussverk för anläggning af någon större fabrik, måhända blefve tillintetgjordt,
derest frågan om rättighet för Bolaget att till skattelägenhet få inlösa sjelfva slussen och
alusskanalen jemte dess i öster belägna utmål skulle oskiljaktligt sammanhänga med frågan
om eganderätten till den vester om slusskanalen liggande udden, — under den 23 Febru¬
ari 1848 i underdånighet anhållit, att, oberoende af den väckta rättegången, skatteköpsfrå-
gan måtte till nådig pröfning företagas, samt att Bolaget måtte till kronoskattelägenhet få
inköpa sjelfva slussen och slusskanalen jemte slussverkets i öster belägna område; hvare¬
mot det skulle komma att bero på slutliga utgången af den yppade rättstvisten, huru stort
utmål på vestra sidan om slusskanalen borde, såsom tillhörigt slussverket, anses inbegripet
i den sökta skatteförsäljningen.
Uti de öfver ifrågavarande underdånige ansökningar afgifne underdånige utlåtanden ha¬
dd Kammar-kollegium anfört, att då 12 § af uti det för Nya Trollhättekanal-Bolag den 3
Februari 1838 utfärdade nådiga previlegium tillförsäkrade Bolaget att, så framt det noggrannt
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 171. 11
uppfyllde de i samma nådiga privilegium Bolaget förreskrifne vilkor och åligganden, orub-
badt varda bibehållet vid besittningsrätten till de kanalbolaget upplåtne kronan tillhörige
lägenheter och hvaribland äfven vore den nu ifrågavarande slussen vid Lilla Edet, Kanal-
Bolagets rätt att öfver nämnde lägenheter råda således berodde på uppfyllandet af de föreskrif-
ne vilkoren; samt att kronan följaktligen, i händelse villkoren icke fullgjordes, egde att
om lägenheterne förordna; men då för den disposition deraf, som i slikt fall kunde finnas
lämplig och nyttig, ett väsendtligt hinder möjligen kunde uppstå derigenom, att Lilla Edets
sluss, om densamma finge under skattemannarätt förvärfvas, icke kunde i sammanhang
med öfrige lägenheterne disponeras, ansåg Kollegium sig ega grundad anledning att afstyr¬
ka afhändandet af kronans äganderätt till ifrågavarande slusslägenhet; hvarjemte, för den
händelse Kongl. Majit skulle anse hvad sålunda blifvit af Kollegium anfördt icke lägga hin¬
der i vägen för bifall till den underdåniga ansökningen, Kollegium i underdånighet hem¬
ställde, att eganderätten till ifrågavarande slusslägenhet måtte öfverlåtas till Kanal-bolaget
genom skatteförsaljning, emedan, i afseende å det af Bolaget vilkorligt föreslagna byte, all
grund saknades för jemförelse sins emellan af slusslägenheten och det i utbyte deremot
erbjudna hemmanet; varande slutligen åtskillige föreskrifter till iakttagande vid skatteköpet
af Kollegium föreslagne, hvilka i den nådiga Propositionen igenfinnas.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet i öfvervägande tagit; och hvad beträffar den
af Kammar-kollegium yttrade betänklighet, att den säkerhet, staten sig förbehållit, för
uppfyllandet af de Kanal-Bolaget föreskrifne vilkor och åligganden, skulle minskas derige¬
nom, att eganderätten till gamla slussen vid Lilla Edet frånginge kronan, så enär Bolaget
genom den nya kanalanläggningens fullbordande redan uppfyllt det väsendtligaste af de före-
lagde villkoren, torde det numera i berörde hänseende vara af ringa vigt, om den ifråga¬
varande slussen, hvilken utgör en från den gamla kanalsträckningen afskiljd, jemförelsevis
obetydlig del af kronans till Bolaget upplåtne lägenheter, till enskild disposition under e-
ganderätt öfverlemnas; Och då för öfrigt genom de af Kongl. Majit för skatteför-
säljningen bestämde villkor staten blifverl betryggad emot allt äfventyr, ej mindre i fråga
om hemulskyldighet, än ock till följd af de rättegångar, som rörande lägenhetens an¬
vändande för det dermed afsedda ändamål möjligen uppstått eller skulle kunna uppstå, har
Utskottet, i betraktande af den vinst, som genom det ifrågaställa skatteköpet tillskyndas
staten, äfvensom af de fördelar, hvilka beredas den kringliggande orten, derigenom att det
12 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 172.
för närvarande obegagnade, men för en fabriksanläggning serdeles passande vattenfallet an¬
vändes för industriella företag, ansett sig böra hemställa,
att Rikets-Ständer måste medgifva den ifrågavarande slusslägenhetens
försäljning till skatte,] under de af Kongl. Majit nådigst föreslagne
vilkor.
Stockholm den 19 Juni 1851.
IUso
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 19 Juni 1851, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om anslag af
allmänna medel för skogsplantering å fly g sands fält en vid
Staden Ystad och i vissa härader af Hallands Län.
00. A.)
Genom serskilda remisser har Stats-Utskottet fått emottaga 2:ne i detta ämne väckta
motioner, den ena från Borgareståndet af herr C. J. Nygren, som, enär alltsedan år 1812
staden Ystad, för flygsandens dämpande å den österut från staden belägna betesmark, äf¬
vensom för plantering af skog å berörda fält, nedlagt icke obetydliga kostnader, uppgåen¬
de till ett sammanräknadt belopp af 15,000 r:dr banko, men för fullbordande af detta för
orten nyttiga, af vederbörande Öfverjägmästare väl vitsordade, företag ännu erfordrades,
enligt upprättadt kostnadsförslag, omsring 25,000 r:dr banko, hvilken summa staden icke
förmådde ensam anskaffa, anhållit, att, då företaget vore af allmän nytta, Rikets Ständer
måtte af tillgängliga medel anvisa en summa af 6,000 ridr banko, att under 3:ne år, med
en tredjedel årligen, utgå till bidrag i kostnaden för ifrågavarande plantering; och den an¬
dra, från Bondeståndet
af Riksdagsfullmäktigen David Andersson från Hallands län, som, då den innevånar¬
na i Halmstads, Tönnersjö och Höks häraders af nämnde län ålagda skyldighet att hägna
och vidmakthålla derstädes befintliga flygsandsfält vore för dessa häradsboer serdeles besvär¬
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 172. 43
lig och hufvudsakligen i följd af bristande tillgång på skog, tillskyndade en stor del af den»
icke obelydliga utgifter, föreslagit Rikets Ständer att, på det mera skyndsamma och kraftiga
åtgärder för skogsplanteringens verkställande måtte kunna vidtagas, bevilja ett anslag af
minst 10,000 r:dr, att af Kongl. Maj:t, i man af behof, för berörda ändamål användas.
Då utgifter, af beskaffenhet som de ifrågaställa, egentligen tillhöra skogsplanterings-
kassan, hvilken ock, enligt hvad Utskottet inhemta!, dertill lemnar tillgång, anser Utskottet
några serskilda anslag af de för extra stalsregleringen afsedda medel icke böra för berörda
skogsplanteringar beviljas, utan att vederbörande må hos Kongl. Maj:t i underdånighet sig
anmäla för erhållande af erforderliga och lämpliga bidrag för dissa visserligen ganska vig¬
tiga ändamåls befrämjande. Utskottet hemställer derföre,
att berörda 2:ne motioner icke måtte till någon åtgärd från Rikets
Sländers sida föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1851.
Biri. till II. St. Prof. 1850 $ 1851. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Mäft. 8
STOCKHOLM. Östlund & Bedling, 1851.
Slali-Utskoltets Ulldtande, It:o 173
1
N:o 178.
Ank. till Ezp.-Utsk. d. 21 Juni 1851, kl.^10 f. m.
'Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å betän¬
kandet N:o 140, angående ersättning för om¬
kostnader i följd af B. D. K. K. H. IL Kron¬
prinsens och Kronprinsessans förmälning.
(U. A.)
Förenämnde béiänkande, hvaruti Utskottet tillstyrkt Rikets Ständer att be¬
vilja ett anslag af 161,508 r:dr 13 sk. 3 rst. såsom ersättning för förskjutne kostna¬
der till D. D. K. K. H. H. Kronprinsens och Kronprinsessans bosättning, har blifvit
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet bifallet, men deremot af Borgare- och
Bonde-stånden återrcmitteradt. De skäl, hvilka till stöd för yrkad återremiss blifvit
hos sistbemälde 2:ne Riks-st&nd anförde, äro hufrudsakligen följande: att någon ut¬
redning icke blifvit meddelad, huruvida Norrige deltagit uti kostnaderne för D. D.
K. K. H. H:s förmälning; att uti Kongl. Maj:ts aflåtne nådiga proposition om stats¬
verkets tillstånd och behof någon framställning icke blifvit gjord om beviljande af
ifrågavarande anslag, eller ens antydan meddelad, attén sådan framställning vore att
förvänta; alt aila anslag till Kwiungakusat borde uppföras på Riks-statens l:a huf-
vudtitel, och att tillfälliga anslag derå borde undvikas, emedan eljest en bana be¬
träddes, som ingen kunde beräkna hvart den slutligen ledde; att anslag redan voro
på berörde hufvud-titel uppförde till så väl möblers underhållande å Kongl, slottea
Bih. till R. St. Fröt. i850 $ 1S51. 4 Sami., i Afd., 2 Band., i6 Hält. 1
2 Stats-Ulskoltets. Utlåtande, N:o 173.
sorn reparationer derå, hvadan någre serskilda stats-medel icke bchöfdc för dessa
föremål anvisas; att då Rikets Ständer vid sistlidne riksdag beviljade en förhöjning
af 75,000 r:dr i H. K. H. Kronprinsens appanage, att utgå från böljan af det år
H. K. H:s förmälning egde rum, skedde sådant, under förutsättning, att något anslag
icke skulle äskås till förmälningskostnaders bestridande; att så länge tillgångar sak¬
nades för fyllande af angelägnare behof än det nu ifrågaställde, merberörde ersätt¬
ning icke borde ifrågakomma; och sluteligen att folkets, i följd af de vid hvarje
riksdag ökade skatter, nödställda belägenhet utgjorde det väsendtligaste hindret för
bifall å det af Kongl. Maj:t äskade merberörde anslag.
Då ifrågavarande betänkande är vordet af 2:ne Riks-stånd bifallet och några
skäl icke blifvit anförde, sorn kunna föranleda till ändring deruti, får Utskottet det
samma vidblifva.
Stockholm den 19 Juni 1851.
Stats-Utskottets Memorial, No 17i.
3
rs:o m.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Jani 1851, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtan¬
de, N:o 137.
(U. A.)
Stats-utskottets under N:o 137 afgifna utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition, angående åtskilliga för det nybildade artilleri-batteriet i Norrland
ifrågakomne ökade utgifter, har från Bonde-ståndet blifvit till Utskottet återremitte-
radt; men som, enligt aflåtne protokolls-utdrag, de trenne öfriga Riks-stånden bi¬
fallit ofvanberörde utlåtande, Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet den 21
och Borgare-ståndet den 17 sistlidne Maj, hvadan, jemlikt 75 §. Riksdagsordnin¬
gen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet funnit den erhållna ålcr-
remissen icke kunna till vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Juni 1851.
4
SiaU-UUkotlett Memorial, N:o iTS,
]\:o 175.
Ank. 1 ill Exp.-Utsk. den 21 Juui 1851, kl. 10 f: r«
Memorial, i anledning af erhållen ålerremiss å Ullåtan-
det, N:o 133.
(U. A.)
Från Bonde-ståndet liar Stats-utskottet erhållit ålerremiss å sitt under N:o
133 afgifna utlåtande, i anledning af väckt motion om befrielse för rusthållare ftåis
skyldigheten att, under krig, remontera och ersätta utreduings-persedlar; men som,
enligt ankomne protokolls-utdrag, berörde utlåtande blifvit af de Ane öfrige Riks¬
stånden bifallet, har Utskottet funnit sig. icke kunna, emot stadgandet i 75 §. Riks¬
dagsordningen, taga vidare befattning med förevarande af Rikets Ständer sålunda
afgjorda ärende.
Stockholm den 19 Juni 1851.
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 1X6.
N:o 176.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Utlålanäc, i (råga om boställsrum ål Departements-C/ie-
ferne.
(U. A.)
Enligt hvad Kongl. Maj:t uti Dess vid innevarande riksdag aflåtna nådiga
proposition om stats-vcrkels tillstånd oell behof behagat tillkännagifva, hade, i följd
af den år 1840 beslutade förändring i Stats-rådets organisation, och Rikets då för¬
samlade Ständers, i sammanhang med ny lönereglering, gjorda underdåniga fram¬
ställning om departements-cheferues förseende med boställsrum, de boställen, som
förut innehafts af general-adjutant erne för armeen och flottan blifvit, genast efter
dessa befattningars upphörande, upplåtne åt cheferne för landt- och sjöförsvars-de-
partementen hvarjemte i högstberörde proposition i nåder omförmäles, att någon
vidare åtgärd, i anledning af Rikets Ständers besagde framställning sedermera icke,
i saknad af, för de afsedda ändamålen tjenliga, lägenheter uti kronans hus i huf-
vudstaden, kunnat vidtagas förrän, efter myntverkets förflyttande till den,, enligt Ri¬
kets Ständers beslut vid sistlidne riksdag, för detsamma inköpta egendom å Kungs¬
holmen, det förra mynthuset blifvit upplåtet till embetslokaler för Stats-deparlc-
mentens expeditioner, hvarigenom och sedan den aflidne professoren Byström i lifs¬
tiden, emot förbindelse till ombyggnads verkställande upplåtna, kronan tillhöriga så
kallade gjuthus-tomten här i staden blifvit ifrån Byströms rättsinneliafvare inlöst,
Kongl. Maj:t kommit i tillfälle att åt 3:ne af de fyra departements-chefer, som af
boställen voro i saknad, tills vidare anvisa ledigblifna, för dessa behof tjenliga,. 1&~-
6 Stais—UlskoMels Utlåtande, N:o 176.
genhet er; förmodande Kongl. Majit, såsom i den nådiga propositionen förklaras, att,
ora en föreslagen byggnad vid Carl XIIIis torg blifver uppförd, lägenhet framdeles
kunde yppas till anskaffande af passande boslälls-lokal äfven för den departements¬
chef, som ännu icke af en sådan förmån kommit i åtnjutande. Vid de sålunda i
nåder meddelade förhållanden, föreställde Sig Kongl. Majit, att Rikets Ständer skulle
finna Rikets vid 1840 års riksdag församlade Ständers ofvan omförmälde underdåni¬
ga framställning icke erfordra någon serskild åtgärd; varande af Kongl. Majit der¬
jemte slutligen i nåder förklarad!, att, om Rikets Ständer skulle anse, det sistnämn¬
de departements-chef emellertid bör undfå ersättning för saknad boställsförmån, en
sådan ersättning kunde, utan behof af serskildt anslag, af för Kongl. Majit dispo¬
nible medel utgå.
I afseende på detta ärende har Utskottet ansett sig böra erinra, att sedan,
i följd af dett år 1840 vidtagne förändrade organisation af Stats-rådet, en ny löne¬
reglering blifvit nödig och vid bestämmandet utaf aflörrings-förmånerne fråga hos
Rikets Ständer uppstått, huruvida departements-cheferne, på enahanda sätt som då
redan för utrikes Stats-ministern egde rum, borde med boställen förses, samt 2:ne
olika förslag yppats, det ena, att departements-cheferne skulle erhålla bostäder i
samma lurs, der deras expeditioner blefvo inrymde och det andra, att samtliga expe¬
ditioner boule sammanföras uti en lokal, utan att boställsrum för departements-che¬
ferne i sammanhang dermed anvisades, hade Rikets Ständer, som, enligt hvad deras
till Kongl. Majit den 5 Augusti 1840 aflåtna underdåniga skrifvelse innehåller, dä
icke funno lämpligt att i närmare pröfning häraf ingå, ansett sig endast böra i un¬
derdånighet begära, det Kongl. Majit, efter anbefalld undersökning af alla de om¬
ständigheter, som på bedömandet af det ena eller andra förslagets företräde samt
sättet för dess utförande kunde inverka, täcktes till Rikets Ständer vid nästinträf-
fande riksdag öfverlemna denna utredning, jemte nådig proposition i ämnet, hvaref¬
ter Rikets Ständer kommo i tillfälle att taga frågan i närmare öfvervägande.
Ehuru en längre tidrymd sedermera förflutit, hafva dock Rikets Ständer icke
bekommit en sådan i underdånighet begärd utredning och nådig proposition, och
följaktligen saknas den ledning fö' omdömet, som ansetts vara behöflig, hvadan Ut¬
skottet får tillstyrka,
Stats-Utskoltels Utlåtande, IV: o 176. 7
att Rikets Ständer må i underdånig skrifvelse löiklara, att Rikets Siän¬
der icke, i anledning af Kongl. 3Vlaj:ts här ofvan intagne nådiga fram¬
ställning, kunna deröfver sig utlåta, förrän Rikets Ständer lått emotta¬
ga den nådiga proposition, som uti Rikets Ständers meibeiörde skrif¬
velse af den 5 Augusti 1840 omformales;
Anseende Utskottet sig härmed jemväl hafva besvarat en af friherre Ceder¬
ström, 11., hos Ridderskapet och Adeln väckt samt till Utskottet remitterad motion,
deruti föreslagits, att Rikets Ständer måtte i underdånighet förklara, det Rikets Stän¬
der funne, att ett belopp af 1000 r:dr b:ko årligen borde antagas såsom skälig er¬
sättning till den af departements-cheferne, som var i saknad af boställsrum, samt
utgå af. de för Kongl. Majit disponibla medel, intilldess boställsrum kunde blifva
till gänglige.
Stockholm den 19 Juni 1851.
9
Statt-Ulskollets Utlåtande, N:o 177.
N:o 177.
Ank. till Exp-XJtsk. den 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående hegardt Siats-anslag för upprens¬
ning af Ljusne eif mellan sjöarne Or ock
Warpen.
(U. A.)
Hos Kongl. Majit hade Dess befallningshafvande i Gefleborgs län, uti under¬
dånig skrifvelse af den 19 sistlidne April, anmält, att, ehuru under de sistförflutna
åren en större liflighet än någonsin tillförene egt rum i trädvaruhandeln inom pro¬
vinsen Helsingland, denna för orten så naturliga näi^ng likväl för närvarande icke
kunde, i saknad af tjenliga transportmedel, vinna nödig utveckling; att till underlät¬
tande af nämnde handel erfordrades, att de i provinsen befintliga vattendrag och fö¬
reträdesvis den förnämsta deribland eller Ljusne eif blefve för flottning af trädva¬
rorna upprensad; att emellertid för upprensning af hela denna stora eif kostnaden
skulle blifva alltför betydlig för att kunna på en gång åstadhoismas, hvadan endast
upprensning af den del deraf, som vore belägen mellan sjön Or eller Ryfksjön i Ar¬
brå socken och sjön Warpen i Bollnäs socken, ansetts nu böra ifrågakomma och
att plan jemte kostnadsförslag öfver sistnämnde arbete blifvit, på enskildes föran¬
staltande, af kommissions-landtmätaren, kapitenen *S. P. Bergman uppgjorda, hvarvid
kostnaden för upprensningen af ifrågavarande del af Ljusne eif beräknats till 16,181
r:dr 28 sk. b:ko; och hade Kongl. Majlis bemälde befallningshafvande tillika under-
•éånigst anhållit, att, då detta belopp vore alltför betydligt för att kunna af bolag el¬
ler
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 177. 9
ler enskilde personer uppoffras, helst någon uteslutande rättighet till flottning på
elfven icke kunde dem såsom ersättning tillerkännas, och då uågon annan utväg icke
återstode än den, som genom bidrag af allmänna medel kunde beredas, hvarom ock
framställning vid innevarande riksdag blifvit gjord af fullmäktigen från vestra Hel¬
singlands domsaga, Kongl. Majit måtte täckas till Rikets Ständer aflåta nådig pro¬
position om anslag af statsmedel till nyssnämnde belopp, för upprensning af Ljusne
eif mellan sjöarne Or och Warpen.
Med föranledande häraf och sedan styrelsen för allmänna väg- och vatten¬
byggnader, hvars underdåniga utlåtande häröfver blifvit i nåder infordradt, efter verk¬
ställd granskning af berörda plan och kostnadsförslag, derå tillstyrkt nådig fast¬
ställelse, samt, hvad det begärda statsanslaget beträffar, under yttrande af den åsigt,
att de, hvilka kunna påräkna enskild vinst genom utförandet af ett så beskaffadt
företag, sjelfve böra till någon del bidraga till ändamålets vinnande, i underdånighet
hemställt, att, derest Kongl. Majit funné skäl att till Rikets Ständer göra framställ¬
ning i ämnet, beloppet af statsanslaget för ifrågavarande elfrensning måtte föreslås
till högst två tredjedelar af den beräknade kostnaden, eller 10,700 r:dr; så har Kong),
Majit, som, enär frågan om statsanslag för det omförmälda strömrensnings-arbetet
utgjorde föremål för Rikets nu församlade Ständers pröfning, funnit ej mindre Dess
befallningshafvandes ofvanberörda underdåniga skrifvelse jemte den uppgjorda arbets¬
planen, än ock väg- och vatten-byggnads-styrclsens utlåtande böra i sammanhang
dermed komma under öfvervägande hos Rikets Ständer, uti nådig skrifvelse af den
6 sistlidne Maj till Stats-utskottet öfverlemnat förenämnde till detta ärende hörande
handlingar, med förklarande, att Kongl. Majit, så vida medel för ändamålet blefve att
tillgå, ausåge bemälde styrelses yttrande i afseende på sättet och vilkoren för stats¬
bidragets meddelande antagligt.
I sammanhang med högstberörde nådiga framställning har Utskottet jemväl
till pröfning förehaft en inom hedervärda Bondeståndet väckt motion af riksdagsfull-
mäktigen från Gefleborgs län Jonas Johansson, som, biträdd af riksdagsfullmäktigen
P. Byström från Jemtlands län, till undanrödjande af de hinder, som ligga i vägen
för flottningen af skogseffekter å den betydliga Ljusne-elfven, och hvilka hinder än¬
nu mera ökades och blefvo af betydenhet ju mera elfven nalkades den bebyggda de-
Bih. lill fl. St. Prot. 1850 $ 1851. 4 Sami., 1 Afd., 2 Band., 16 Hält. 2
10
S(atj-Vtsko!tets Utlåtande, I\':o ITT.
len af landet, hvarest uti de hafvet närmast befintliga strömmarne funnos uppförda
flera både fiske- och vaftenverks-byggnader, föreslagit, att Rikets Ständer måtte
anvisa medel till upprensning eller byggnader uti strömmarne i berörda eif emellan
sjön Or och Hafvet, för att dymedelst göra elfven användbar för flottning af skogs¬
produkter, och att sådant allt måtte ske i öfverensstämmelse med upprättad plan och
kostnads-föEslag, enligt hvilka den för företagets verkställande erforderliga summan
beräknats till 16,181 r:dr 28 sk. bauko; och har uti ett vid motionens remitterande
fogadt anförande riksdagsfullmäktigen från förstnämnde län Olof Larssonj jemte det
han förklarat sig instämma i motionärens begäran om statsbidrag för ifrågavarande
strömrensnings-arbete, tillika anhållit, att, enär det vore all anledning förmoda, att
de uti oftanämnda eif närmare sjökusten anlagda, dels kronan, dels enskilda perso¬
ner tillhöriga, förmånliga laxfisken icke allenast komma att lida men af den före¬
slagna upprensningen, utan äfven skada tillfogas de uppförda ftske-byggnaderne ge¬
nom den blifvande flottningen, det vilkor måtte fästas vid anslagets beviljande, att
alla de, som komme att draga fördel af flottningen, matte åläggas hålla egarne till
förenämnda fisken skadeslöse för den förlust de, i följd häraf, kunna komma att vid¬
kännas.
Kommissions-landtmätaren, kapitenen S. P. Bergman, som, på sätt ofvan är
vordet omförmäldt, öfver det ifrågaställda arbetet upprättat plan och kostnads-förslag,
har uti sitt i ämnet afgifna utlåtande yttrat följande: “Ljusne eif, som, enligt hvad
kändt är, tager sin början inom Herjeådalen, i granskapet af fjellryggen emellan
Sverige och Norrige, genomlöper först landskapet Herjeådalen och derefter Helsing¬
land ifrån nordvestra hörnet, genom socknarne Hogdal, Färila, Ljusdal, Jerfsö, Un¬
dersvik, Arbrå, Bollnäs, Segersta, Hanebo och Söderala, der den vid Ljusne masugu
faller ut i Bottniska viken. Efter detta långa vattendrag, utgörande inom Herjeåda¬
len cirka 20 mil och inom Helsingland omkring 23 mil, har någon annan flottning af
skogsprodukter hitintills icke ägt rum, än af sågtimmer till Lotteförss sågverk i
Bollnäs socken, samt under de sednare åren till Hendriksforss såg i Färila socken,
‘äfvensom egarne till Voxna bruk under sednaste åren låtit flotta sågtimmer efter
Voxna-elfven till Ljusnan, samt vidare derutföre till hafvet.0
“Skogstillgångarne invid Ljusne-elfvens stränder äro icke så stora, som man
hade anledning förmoda, dels emedan floddalen är odlad och bebyggd, och dels erne-
Stals- Ulshottels Utlåtande, N:o ITT. 11
dan den består af magra, genom skogseldar förstörda, tallhedar; men så^snart man
uppstiger utur sjelfva dalen, till de högre på sidorna liggande trakterna ökas växt¬
ligheten och skogen är här ymnig och af god beskaffenhet. Det är derföre icke ef¬
ter sjelfva elfven, som skogstillgångarnc böra sökas, utan efter de sidovattendrag,
som falla ned i Ljusnan. Bland dessa må nämnas såsom de betydligaste, inom
Herjeådalen'. Tänna-elfven, Mittå-elfven, Serf-ån, Rånda-elf, Lalfs-ån, Herje-
ån, Wema-clfven, Såhlna-ån och elfven, hvilka alla sträcka sig flera mil åt
sidorna. Inom Helsingland tillstöta följande sidogrenar: Hoa-åu, Engra-ån, En-ån,
Ilännans- och Storsjöns vattendrag, Röst-ån och Woxna-elfven, utom några min¬
dre åar. Bland dessa intaga Ilännan och Storsjön med sina tillopp största delen af
Ljusdals socken, likasom Woxna-elfven med sina sidogrenar utbreder sig inom Alf¬
ta, Ofvanåker, Woxna, Loos, Färila och Hogdals socknar i Helsingland, samt
äfven till betydlig vidd inom Orsa och Ohre socknar i Stora Kopparbergs län. Ljus-
ne-elfven med sina sidogrenar omfattar således största delen af provinsen Her¬
jeådalen, samt de skogrikaste trakterna af Helsingland, och att betydligt omfång af
Orsa och Ohre socknars skogsbyggder inom Stora Kopparbergs län. De stora till¬
gångar af skogar, som finnas omkring detta nät af vattendrag, med Ljusne eif till
stamledning, hafva hitintills, af brist på tjenliga kommunikationer, icke kunnat tillgo¬
dogöras, och den enda nytta, hemmansegare och nybyggare haft af skogsmarken,
har varit att använda de vextligaste och bördigaste trakterna till svedjande, dels för
att erhålla råg och dels för att förbättra mulbetet. Detta bruknings-sätt har dock
varit förstörande för skogarne, enär det ofta inträffat, att elden från svedjefältet
spridt sig till omkringliggande magrare trakter, der den icke allenast förstört den
vexande skogen, utan äfven förtärt den ringa matjord, som funnits, och hvarföre
den ungskog, som efter lång tid uppvexer på sådana förbrända fällt, behöfver mång¬
dubbelt längre tid innan den blifver fullvuxen. Detta, för all skogshushållning för¬
störande hinder, medelst svedjande, torde ej kunna undanrödjas, så länge skogs¬
produkterna hafva ringa eller nästan intet värde på stället, der de vexa; men om,
genom lättade kommunikationer, tillfälle till afsättning beredes, så blifver detta en
mäktig driffjäder för skogsegarne att hushålla med och vårda sina skogar.64
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet tagit i öfvervägande; och enär Ut¬
skottet af do företedda handlingarne vunnit säker öfvertygelse derom, att genom
12t Stais.-Vfxkoltefs. Utlåtande, N:a 177.
den föreslagna upprensningen af Ljusne eif samt flottlcdeis. öppnande i de ansrän-.
sande vattendragen, ieke allenast flere utvägar skulle kunna beredas inncvnnärne i
dessa trakter att tillgodogöra der befintliga lika och betydliga, nu till en del utan
gagn förmultnandc skogstillgångar, utan äfven en förbättring i den för. vårt iand .så
vigtiga skogshushållningen härigenom utan tvifvel åstadkommas, finner Utskottet
detta företag vara af den allmänna vigt, att detsamma bör med understöd från sta¬
tens sida underlättas; men då Utskottet tillika hyser den åsigt, att de, hvilka kun¬
na påräkna enskild vinst af ett företags utförande, jemväl sjelfva böra i viss mån
bidraga till ändamålets vinnande, anser Utskottet sig, på grund häraf, förhindradt till¬
styrka Rikets Ständer att anvisa hela det för ifrågavarande elfrensning beräknade,
af motionären begärda, belopp, 16,181 rdr 28 sk. banko, utan hemställer,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Majtts ofvanberörda nådiga
framställning, måtte för upprensning af Ljusne eif emellan sjöarne Or
OGh Warpen, bevilja ett anslag af 10,700 r:dr att från Riksgäldskonto-.
ret utgå, med vilkor, att, innan summan får lyftas, behörig säkerhet stäl¬
les för arbetets fullbordande i öfverensstämmelse med den plan, som.
derför af Kongl. Majit kan blifva i nåder fastställd..
Stockholm den 19 Juni 1851.
Sla.tSrVtskollels Utlåtande, A:o tJS.
t
N:o 178..
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Joni 1851, kl. 10 f. nu
Utlåtande, i anledning af' väckt motion, angående an¬
slag till reseunderstöd ål Fabriks- och Ilandl-
verks-arbetare.
(U. A.)
Uti en hos vällöfl. Borgare-ståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad
motion har hr Almgren förmält, att, ehuru reseunderstöd eller stipendier för löfvan-
de och skicklige arbetare inom handtverkerierne och fabrikerne böra anvisas å de
medel, som ingå till Kommerse-kollegiiim, genom en viss procent af alla tullkonfiska¬
tioner, och hvilken fond, ställd under bemälde kollegii förvaltning, redan ifrån äldre
tider haft till bestämmelse att användas för inhemska manufakturernes befrämjande,
knappheten å ena sidan af tillgångarne, och å den andra de mångfalldiga föremål,
hvarför fonden understundom, i strid mot densammas egentliga syfte, toges i an¬
språk, hittills vållat, att ändamålet blifvit förfeladt. Sakens stora vigt och nödvän¬
digheten för inhemska näringarne, att, så vidt möjligt, följa de framsteg och tillegna
sig de uppfinningar, som utrikes göras, hade fördenskull föranledt motionären att
tänka på någon annan och säkrare utväg för ändamålets uppnående och såsom en
sådan ansett lämpligt föreslå, att Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt belopp af
8000 r:dr banko att utgå till en början i tre år eller från och med år 1852 lill be¬
gynnelsen af det år, då den vid nästa riksmöte beslutade statsreglering vidtager, på
sådant sätt, att ena hälften af anslaget användes till fem årliga resestipendier af 800
r:dr hvardera åt skicklige och lofvande arbetare inom handtverkerierne och andra
hälften, till lika, många reseunderstöd för sådane arbetare inom fabrikerna, börande.
14 Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 178.
dessa understöd af Kommerse-kollegium utdelas, sedan vederbörande handtverks- eller
fabriksförening förut blifvit hörd öfver de sökandes skicklighet och frejd.
I afseende på denna fråga har Utskottet inhemtat, att, sedan hos Rikets
sednast församlade Ständer i betraktande förekommit, huruledes utbildandet af Sve¬
riges fabriks- och handtverks-industri skulle synnerligen befordras derigenom, att åt
skicklige arbetare i fubrikerne och handtverkerierne blefve anvisade sådana under¬
stöd, hvarmedelst dem bereddes tillfälle att under resor samt arbete å fabriker eller
verkstäder i främmande länder inhemta upplysning om industriens framsteg derstä¬
des och förvärfva sig en fullständigare kännedom om de till deras yrken hörande
ämnen, för att sedermera i de inhemska näringarne kunna tillämpa de i berörde hän¬
seenden gjorda iakttagelser och använda en sålunda vunnen större konstfärdighet,
hade Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med dessa åsigter, i underdånig skrif¬
velse den 18 Maj 1848 hos Kongl. Majit anhållit, att, på det de i fabrikerne och
handtverkerierne här i landet anställde arbetare, som visat sig ega utmärktare anlag
och insigt i skt yrke, måtte kunna i främmande länder ytterligare utbilda sin skick¬
lighet, Kongl. Majit täcktes i nåder bifalla, att serskilda understöd, hvartdera ej öf-
verstigande 500 ridr banko, men hvilkas belopp i öfrigt torde bestämmas i afseende
å dels möjligheten för den med understödet försedda att genom arbete å fabrik el¬
ler verkstad å utrikes ort kunna erhålla bidrag till sitt uppehälle, dels den mer eller
mindre vidsträckta resa eller den längre eller kortare tid, som för idkare af olika
handteringar erfordras för vinnande af det med reseunderstödet afsedda ändamål,
årligen varda af de till manufakturernas befrämjande tillgängliga allmänna medel åt
sådane arbetare anvisade; att, jemte det antalet af dessa understöd må rättas efter
tillo-ångarne å nämnde medel och lika fördelas emellan fabriks- och handtverksarbe-
o o
tare, vid valet af dem, åt hvilka en dylik förmån bör tilldelas, de arbetare måtte e-
ga företräde, som sysselsätta sig med sådana yrken, för hvilkas utöfning tekniska
kunskaper erfordrades; och slutligen, att ansökningar om ifrågavarande understöd
skulle ingifvas till Kommerse-kollegium, som hade att, efter inhämtad noggrann kän¬
nedom om sökandernes skicklighet och frejd, hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
mäla dem, hvilka af understöd kunde anses förtjente och angående understödets be¬
lopp sig yttra, samt i öfrigt föreskrifva de vilkor, som för ett ändamålsenligt an¬
vändande af de beviljade understöden kunde finnas nödige.
Stats-Vtskottets Utlåtande, iV.o U8.
15
Efter det Kommerse-kollcgium afgifvit anbefaidt yttrande öfver denna Riket»
Ständers underdåniga skrifvelse, behagade Kong], Maj:t, jemlikt till mernnämnde
kollegium aflåtit nådigt bref den 22 September 1848, förordna, att af de till manu-
fakturernes befrämjande anslagna medel samt af den till oftabemälde kollegium in¬
gående andel af tull- och konfiskationsmedlen rescunderstöd skulle tilldelas fabriks-
och handtverksarbetare af utmärktare anlag och insigt i sitt yrke, anseende Kongl.
Maj: t det deremot vara mindre lämpligt både att beloppet inskränktes tili 500 r:dr
och reseunderstöden fördelades lika emellan fabriks- och handtverksarbetare, enär ett
större understöd åt en utmärkt skicklig person kunde medföra större nytta, än flere
understöd åt andre, som icke egde lika färdighet och anlag.
Enligt Utskottet meddelade tillförlitliga upplysningar utgjorde vid 1850 års
slut de under Kommerse-kollegii förvaltning ställde tull- och konfiskationsmedlen i
jemna riksdalertal 31,728 r:dr; att af dessa medel reseunderstöd blifvit under samma
år meddelade å belopp från 200 till och med 666 r:dr 32 sk. årligen; samt att någre
ansökningar om dylika understöd icke blifvit afslagna i anseende till brist å medel,
hvilka varit fullt tillräckliga för behofvet.
Då af hvad sålunda blifvit upplyst visar sig, att af de under Kommerse-kollegii
förvaltning ställde manufaktur- samt tull- och konfiskationsmedlen full tillgång kan
påräknas till bestridande af de utgifter, som af motionären blifvit afsedda och det af
honom åsyftade ändamål således vinnas utan direkt statsanslag, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
Stockholm den 19 Juni 1851.
16
Stats-Vlskotlels Utlåtande, N:o t~9.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 21 Jani 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående in¬
rättande af en landtbruksskola i Norrland.
(U. A)
I anledning af ett inom högvördige Preste-ståndet fattadt beslut, rörande
uppkommen fråga om en landtbruksskolas inrättande i Jemtland, har herr doktor
Grafström, med åberopande af 56 § Riksdags-ordningen, uti en hos berörde riksstånd
väckt och till Stats-utskottet remitterad motion föreslagit, att, för inrättande och un¬
derhållande af en lägre landtbruksskola i något af de nordliga länen, som Kongl.
Maj.t kunde finna dertill lämpligast, Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag
af 2000 r:dr banko.
Enär Utskottet uti 9:de punkten af dess afgifna utlåtande N:o 87, tillstyrkt
dels Rikets Ständers bifall till det af Kongl. Maj:t för de lägre landtbruksskolorna
äskade anslag 10,000 r:dr, utöfver den förut beviljade lika summa, dels att Rikets
Ständer måtte till Kongl. Maj:ts nådiga godtfinnande öfverlemna, alt, i händelse be¬
sparingar å detta anslag uppkomme, använda sådane besparingar för bildandet af
ytterligare en landtbruksskola i något af de nordliga länen, samt detta utlåtande
blifvit af Rikets Ständer godkändt, hvadan de följaktligen i ämnet beslutat, får Ut¬
skottet, med åberopande häraf, hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
Stockholm den 19 Juni 1851.
N:o 180.
Slals-Ulikollels Utlåtande, ti:« ISO.
17
N:o 180.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Juni 18-51, kl. 10 f. m.
Vllåtande, i anledning af väckt motion, angående a g ro¬
mmers anstalt ande dels i rikets samtelige pro¬
vinser, dels ock serskildt i JSorr- och Wester¬
bottens Län.
(U. A.)
Med omförmälande hurusom den inom Fäderneslandet påbörjade ängsvatt¬
ning*- eller ängs-öfversilnings-kulturen skulle, derest den på ett rationelt sätt verk¬
ställdes, utöfva ett omätligt inflytande på landets modernäring — jordbruket, har
herr Bjuhr uti en hos välloflige Borgare-ståndet väekt och till Stats-utskottet re¬
mitterad motion alternativt föreslagit, att Rikets Ständer måtte, för afhjelpande af
det allmänt insedda och erkända behofvet af agronomers bildande och anställande,
för att tillhandagå rikets innevånare med upplysningar uti nämnde odlingssätt, an¬
tingen anvisa ett årligt anslag af 5,000 r:dr, att ställas till Landtbruks-akademiens
disposition, mot redovisning inför Civil-departementet, eller, om sådant icke kunde
bifallas, bevilja ett årligt anslag af 2,000 r.dr, att för enahanda ändamål och på sam¬
ma grunder, enskildt tilldelas Norr- och Westerbottens län.
Till närmare utveckling af denna frågas stora allmänna vigt har motionären
ej mindre anfört, att nästan alla främmande länder skyndat att tillegna sig ängsvatt-
niugs- och ängs-öfversilnings-kulturens fördelar, än äfven aberopat ett af Landshöf-
dinge-embetet i sistnämnde län, den 6 Februari nästlidet år, i ämnet till Kongl. Maj;t
afgifvet underdånigt utlåtande, som ock blifvit uti bestyrkt afskrift motionen bifogadt
Bih. till B. SI. Fröt. iS50 f 1851. 4 SamL, 1 A/d., 2 Band., 16 Hä/t. 3
18 Slats^UUkottets Utlåtande, N:o t&Oi
Af berörde underdåniga utlåtande han Utskottet,. bland annat,. inhemtatr att
Westerbottens län kan anses utgöra 11,923,888 geometriska tunnland, hvaraf Lapp—
jnarkerne upptaga 7,935,361 tunnland och kustlandet återstoden eller 3,988,527; att
detta landskap inom Lappmarkerna hejer, sig fr ån 750 till minst 1,500 öfver hafvet
och kustlandet likaledes från 50 tili 750 fot; att ali den betydliga vattenmassa, som
kommer ända upp från, Norrska fjällen samt genom en mängd: större ocli mindre
vattendrag utfaller i hafvet, lemnar ett gynnande tillfälle att, medelst öfversilning, be¬
reda ofantligt vidsträckta och bördiga ängar, äfven af sådana lägenheter, hvilka för¬
ut ansetts alldeles odugliga och ofruktbara; att af hela den omförmätda vidder), jem¬
likt Landshöfdinge-embetets förmenande, ungefärligen ?'T:del eller i jemnt tal 476.955
tunnland borde kunna öfversilas; att af hvarje tunnland, efter några års riktig be¬
handling, skulle, öfver hufvud taget, åtminstone erhållas 3 lass hö ä 32 lisp. lasset
eller tillsammans 1,430,865 lass; att,, enligt landets ulfordringssätt, 8 lass åtginge till
vinterföda för hvarje kokreatur;: att ladugårdarna derigenom kunde ökas med 178,858
stycken kor; att afkastningen af hvarje ko icke borde anlagas- till mindre än 4 lisp,.
smör eller tillhopa 715,432 lisp. årligen, sorn i värde å 4 r;dr b:ko lispuudet utgjor¬
de 2,861,728 r:dr; att om vidden af öfversihiings-lägenhetema möjligen kunde anses
för högt tilltagen och verkställigheten af projektet i sin helhet ej snart emotses, ti¬
tan kanhända till största delen måste lemnäs åt efterkommande generationer,, i an¬
seende till bristande medel hos ortens nuvarande innevånare och det ringa antalet
arbetsföra personer jemförelsevis mot lägenheternes vidd, det likväli icke borde för¬
bises, att sålunda beredda ängar, efter hvad erfarenheten redan tillräckligt* visat, in¬
om kort tid tilltoge i växtlighet och gåfve vida större afkastning, än ofvan är< vordet
beräknadt, hvarpå såsom exempel blifvit anfördt,. att från en lägenhet om 7 tunnlands
vidd, bestående af idel sandjord med sandbotten, belägen invid Lycksele lappmarks*
församlings kyrkoplats, förut skördats högst 150 lispund hö, men att ^:dels tunnland;
deraf, efter 3 års vattning gifvit om sommaren 1849 lika mycket hö och ett halft
tunnland dessutom, der öfversilningarne börjat gå regelmessigt, äfven 150 lispund»,
eller å £ tunnland dubbelt mera hö än hela lägenheten tillförene afkastat; allt myc¬
ket tillfredsställande resultater på många andra ställen redan vunnits, så att afkast—
ningen från gammal äng, efter 2 eller 3 års öfversilning, blifvit 3 ä 3£ gånger stör—
*e; att härigenom bättre utväg yppas för den i allmänhet svaga åkerjordens runde—
Slats-UUkoltett■ Vtlälande, N:o ISO'. 19
SSgare bcgödsling och beredande att kunna bära ymnigare afkastning samt befordra
sädesväxternas frodighet och hastigare mognad till skörd, innan köld inträffade,
eller åtminstone göra dem mindre blottställda för dess skadliga inverkan;: att den
förökade ladugårdsafkastningen kunde lemna de jordbrukande innevånarne tillfälle, att
vid inträffande missväxt, utan skuldsättning, förskaffa spanmåf för nödtorftig berg¬
ning, hvilket hitintills, med få undantag, icke skett genom binäringar och så mycket
mindre komrne att framdeles ega rum, som skogarne, hvilka förut periodiskt lemnat
goda biförtjenster,. på de flesta ställen närmare hafskusten, numera vore till den
grad medi agne, att byggnadstimmer måste anskaffas från afiägsnare trakter, och slut¬
ligen, att åkerodlingen icke ökats i förhållande till den stigande befolkningen, samt
att nödvändigheten synes påkalla åtgärder till betryggande af innevånarnes uppe¬
hälle vid felslagne skördar, titan att falla staten till last.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och ehuru Ut¬
skottet delar den åsigt, att agronomers bildande och anställande för meddelande af
undervisning och råd uti ängsvattningskulturen skulle vara för landet i allmänhet
och de Norrländska länen företrädesvis af mycken nytta, samt saken förtjent att ge¬
nom allmänt understöd befrämjas, anser likväl Utskottet att de sålunda åsyftade för-
delarne kunna vinnas utan nytt statsanslag, enär de på 6:te hufvudtiteln uppkomn®
besparingar å anslagen för jordbruket, handeln och näringarne, vid 1850 års slut, en¬
ligt uppgift, utgjorde 83,856 r:dr 45 sk. 6 rst. och således kunna lemna full tillgång
till bestridande af de utgifter, som med en agronoms anställande i norra länen kun¬
na erfordras. Utskottet får fördenskull på så sätt understödja motionärens ifråga¬
varande framställning, att Utskottet tillstyrker,
det Rikets Ständer må uti underdånig skrifvelse hemställa, att Kongl.
Majit täcktes fästa sin Nådiga uppmärksamhet på behofvet af en agro¬
noms anställande i de norra länen, för att lemna undervisning, för all¬
mogen kostnadsfritt, uti ängsvattning, och att Kongl. Majit behagade
dertill anvisa nödige medel af de på 6:te hufvudtiteln uppkomne bespa¬
ringar af anslaget för jordbruket, handeln och näringarne.
Stockholm den 19 Juni 1851.
TÖCKHOLM, f. il Schultze s Boktryckeri, 1851.
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 181.
1
N:o 181.
Ank. Ull Exp.-Utsk. den 21 Juni 1851, kl. 10 m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om anslag ti/I upp¬
hö/) aj passatide djur för %ne stam schäf er ier.
(U. A.)
Uti en hos Höglofiiga Ridderskapet och Adeln väckt och till Stats-Utskottet remit¬
terad motion har Fiherre ltaab, A. C., jemte förmälan att importen af ull, utgörande i
medeltal under åren 1832—1841, 1,361,090 U, under de påföljande åren varit i ständigt
stigande och för år 1819 uppgått till 2,686,290 S”, deraf 762,820 utgjort fin ull och åter¬
stoden 1,923,471 grof ull, föreslagit att då fårafveln vore åf vigt för landets industriel
och financiela förkofran, Rikets Ständer måtte anvisa erforderligt belopp för uppköp å
lämplig ort och transport af passande djur för 2:ne stamschäferier af cheviots och 2:ne
eller åtminstone ett af Leicester-race, hvardera schäferiet bestående af 60 tackor och 3
baggar.
Enär så väl Staten, som enskilde redan vidkänts betydliga uppoffringar för anläg¬
gande af schäferier, utan att de dermed åsyftade fördelar vunnits, anser Utskottet sig icke
kunna tillstyrka några ytterligare utgifter af statsmedel för detta ändamål, utan hemställer,
att ifrågavarande motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
Stockholm den 19 Juni 1851.
Bih. till B. S. Prot. 1850—51. 4 Sami. / Afd. '4 Band. 17 Häft. 1
2
Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
N:o 182.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Juni 1851, kl. 10 f. m.
Utlåtande> i anledning af vackt motion om statsbidrag för
sänkning af sjö arne Hjelma ren och Qvismaren.
(U. A.)
Frän Hedervärda Bondeståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å ett till bemäl-
de Riksstånd at Riksdagsfullmäktigen A. W. Uhr från Örebro län afgifvet memorial, der¬
uti anföres: att sedan åtskillige strandegare kring sjöarne Hjelmaren och Qvismaren, till
afhjelpande af den betydliga förlust de i följd af nämnde sjöars öfversvämning årligen lin¬
gö vidkännas, hos Kongl. Majit underdånigst anhållit om förordnande för någon skicklig
person, att, med vederbörligt biträde, verkställa undersökning rörande fördelarne af och
hindren emot dessa sjöars sänkning, på det att sedermera nödiga åtgärder skulle kunna
vidtagas till förbättrande af de deromkring liggande vidsträckta, men nästan ofruktbara,
fälten; och af sådan anledning Majoren J. A. Sundmark blifvit af Styrelsen för Väg- och
Vattenbyggnader förordnad att, med biträde af Agronomen Jonsson och Ingeniören Sjö¬
holm företaga den begärda undersökningen, så hade, ehuru det icke varit möjligt alt, in¬
om den tid, eller vintren och sommaren sistlidet år, hvarunder förrättningen fortgått, hin¬
na uppgöra alla beräkningar med dertill hörande ritningar, tabeller m. m., generelt utlå¬
tande öfver de resultater som vunnits likväl blifvit af bemälde major meddeladt, hvaraf
hufvudsakligen inhemtades, att genom en sådan sänkning skulle 26,051 tunneland blifva fullt
odlingsbara, 4,951 tunneland såsom varande djupare eller af sämre beskaffenhet blifva
tjenliga för skogsväxt samt 2,000 tunneland kunna erhållas såsom landvinning af sjöarne
och användas för producerande af gröfre foderväxter, eller tillsammans 33,055 tunneland
blifva dels fullkomligt befriade från vatten dels högst betydligt förbättrade, och sådant allt