Slals-Utskoltets Memorial, N:o 213.
11
till midfastan 1830, enär det icke vöre möjligt, att ny utarrendering af bostället
hunne i laga ordning anställas så tidigt, att detsamma kunde utaf en blifvande ar¬
rendator emottagas redan den 14 Mars nästkommande år.
Borgare-ståndet har deremot, med ogillande af det ifrågavarande utlåtandet i
dess tillstyrkande del, fattat beslut, i enlighet med herr Norins förenämnda re¬
servation.
1 betraktande af de omständigheter, hvilka legat till grund för Utskottets,
uti betänkandet N:o 171 gjorda, hemställan rörande denna fråga, samt med afse¬
ende jemväl derå, att 2:ne Riksstånd gillat detta betänkande, finner Utskottet
sig böra detsamma vidblifva.
Stockholm den 16'Juni 1848.
Reservation:
Af herr Sillén, som åberopade herr Norins vid utlåtandet N:o 171 fogade re¬
servation, med den förändring, att tidpunkten för arrende-kontraktets eventuella upp¬
hörande borde bestämmas till midfastan år 1830 i stället för år 1849.
N:o 213.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Juni, kl. 2 e m.
Utlåtande i anledning af vackt motion om förlängning af be¬
talningstiden för ett, i anseende till hagelskada, meddeladt
undsättning slån.
(Rys. Afd.)
Sedan Statsutskottet, i sitt under N:o 102 afgifna utlåtande, angående de vid
innevarande riksdag väckte frågor om eftergift af betalnings-skyldigheten för de
undsättningslån, som under sednaste åren blifvit meddelade, afstyrkt en af riksdags-
fullmäktigen Petter Gabrielsson från Kronobergs län gjord framställning om af-
skrifnings beviljande för det, i anseende till en under 1846 års sommar liden ha¬
gelskada, Pjetteruds, Hamneda och Nöttja församlingar i Sunnerbo härad af nämnde
län tillerkände låneunderstöd af 3,000 r:dr, och detta utlåtande blifvit af Rikets
Ständer bifallet; så har samma motionär, uti en, under åberopande af riksdagsord¬
ningens 36 §, väckt samt till Statsutskottet jemväl remitterad ny motion, hemställt,
12
Stals-Ulskoltels Memorial, N:o 215.
att llikets Ständer, med behjertande af låntagarnes nödställda belägenhet, måtte be¬
vilja den förlängning af betalnings-skyldigheten för besagda låneunderstöd, att halfva
beloppet deraf finge återgäldas vid 1830 och andra hälften vid 1831 års krono-
uppbördsstämmor.
Enligt hvad Utskottet, på grund af serskildt emottagne handlingar, redan i
förrberörde utlåtande upplyst, blef den förlust, en mängd jordegare inom nämnde
3:ne socknar genom hagelskadan lidit, vid anställda undersökningar, uppskattad till
374 tunnor 33 kappar spanmål, hvars värde dervid beräknades till 7,814 r:dr 2
sk. riksgälds, utvisande dessa handlingar tillika, att vid ifrågavarande undsättnings¬
låns beviljande stadgades, att detsamma vid uppbördsstämrnorna för 1847 och 1848
års kronoutskylder borde återbetalas.
Jemte de skäl, som uti här ofvan åberopade utlåtande i allmänhet anfördes
mot eftergift af betalnings-skyldigheten för deruti uppräknade undsättningsskulder,
erinrade Utskottet serskildt i afseende på afskrifvandet af det lån, hvarom nu är
fråga, att den å hvardera af de härmed understödda socknarne belöpande låneandel
allenast utgjorde en mindre summa, samt alt ansvarigheten för densammas återgäl-
dandande ålåge menigheten inom hvarje socken och således ej blott den del deraf,
som genom hagelskadan blifvit lidande.
Då hufvudsakligen samma skäl, som förekomma emot den förut sökta befriel¬
sen från återbetalningen af meranämnda lån, äfven äro gällande i fråga om den nu
föreslagna lindringen i derför stadgade betalningsvilkor; och då Utskottet icke an¬
ser det, till stöd för framställningen härom, uppgifna förhållande utgöra en giltig
anledning för Rikets Ständer att frånträda de genom bifallandet af ofvanberörda
utlåtande godkände och uttalade grundsatser; så ock med derjemte fästadt afseende
å de anspråk på enahanda förmån, som beviljandet af anstånd med liqviderandet af
detta undsättningslån otvifvelaktigt skulle framkalla från innehafvarne af andra lik¬
artade lån, hemställer Utskottet,
att den i Petter Gabrielssons förnyade motion föreslagna förlängning af
betalningsterminerna för det deruti omförmälda låneunderstöd icke må af
Rikets Ständer medgifvas.
Stockholm den 16 Juni 1848.
STOCKHOLM, tryckt iios ioh. beckman, 1848.
Stats-Utfkottets Utlåtande, N:o 214,
1
J\i 214
i
Ank. lill Exp.-CJtsk. den 21 Juni, kl. 3 e. m.
Utlåtande> i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition> angå¬
ende åtgärder för behof vandes undsättning i missväxtår.
(Rgs. Afd.)
Genom en till Rikets nu församlade Ständer, under den 2 December
nästlidet år aflåten, och i lista Samlingen at' Bihanget till Riks-ståndens
protokoll, under N:o 22, införd proposition, hvilken Ridderskapet och Adeln
remitterat till Stats- och Bevillnings-utskotten samt de öfrige Riks-stånden
blott till förstnämnde Utskott, har Kongl Maj:t läckts underrätta Rikets
Ständer om de serskilda åtgärder, som genom sednaste årens missväxter
och ofördelaktiga skördar varit från styrelsens sida påkailade; hvarjemte
Kongl. Majit i nåder framställt de förslag, som Kongl. Majit, med hemtad
ledning af erfarenheten, och efter noggrant öfvervägande af härmed gemen¬
skap egande frågor, funnit lämpligt hänskjuta till den på Rikets Ständer an¬
kommande pröfning. Utaf de i denna proposition meddelade upplysnin¬
gar och gjorda framställningar, har Stats-utskottet ansett sig böra här an¬
föra följande:
Sedan, efter 1844 års knappa och i allmänhet illa bergade gröda,
behofven blifvit någorlunda fyllda med de från 1843 och föregångne år
befintliga tillgångar, visade sig, då skörden år 1845 inom flere af de bör¬
digare länen utföll ännu svagare, en brist, för hvars afhjelpande statens
mellankomst blef oundviklig Kongl. Maj-t fann Sig fördenskull föranlåten
att utaf de till undsättningar afsedda medel under hösten sistberörde år
samt vintern och våren 1846 disponera ett belopp af 1,140,616 r;dr 32 sk.,
häruti inberäknad en till Öfverståthållarens disposition för utlåning åt hand¬
lande anordnade summa af 55,000 ridr. Utom dessa allmänna bidrag, erhöllo
nödställde betydliga understöd af den enskilda välgörenheten; och blefvo
inom de af missväxten hemsökla länen serskilda undsättnings-kommitteér
bildade; hvarförutan, till fördelning af de i orterna och inom hufvudsta-
den hopsamlade gåfvomedel, förordnades en allmän och gemensam und-
liih. till fl. St. Prot. 184 7 ^ 1848, 4 Sami. 1 Afd.2 Band. 19 Haft. 1
2
Stats-VtskotteU Utlåtande, N:o 2] 4.
sättnings-kommitté, till hvars disposition inflöto i kontant 142,790 rd:r 40 sk.
11 rst. och uti spanmål 1948 tunnor 25 kappar. Med hänsigt till den ringa
skörden af potatis, både inom och utom riket, samt det stegrade priset å denna
nödvändighetsvara, utfärdade Kongl. Maj:t under den 13 Oktober 1845 ett för¬
bud mot utförseln häraf under tiden mellan derpå följande månads början och
slutet af September 1846. Som sistnämnde eller 1846 års skörd af korn,
vårråg, blandsäd och batia i allmänhet blef ytterst knapp, så uppstod jem¬
väl efter denna skörd spamnålsbrist i de mångå orter, der nämnde sädes¬
slag hufvudsakligen odlades, och den förlägenhet, som härigenom uppkom,
ökades ytterligare till följd af saknade behållningar från dej förra åren samt
den sjukdom, hvilken angrep potatesväxten och gjorde en stor del af detta
allmogens, jemte de fattigare klassernas, väsentliga födoämne odugligt. Till
Kongl. Maj:t inkommo derföre från Dess befallningshafvande anmälanden
om behofvet af undsättning utaf allmänna medel för de nödställde invå-
narne inom flera län, och då den genom afbetalningar å undsättningarne
efter nästföregångna årets skörd influtna föga beLydliga summa, jemte sam¬
ma års tullintrad för inkommen utländsk spanmål, icke motsvarade behof-
ven, nödsakades Kongl. Majit lyfta 350,000 r:dr utaf mindre krediti vet. Här¬
igenom kunde, efter den år 1846 inträffade ofördelagtiga skörd, för åtskil¬
liga län anvisas ett sammanräknadt belopp af 416,770 rd:r 8 sk.; hvadan
de, i anseende till meranämnde 2:ne års felslagna skördar, anordnade all¬
männa undsättningsmedel utgjorde tillsammans 1,557,386 rd:r 40 sk.
Den från Sverige tiil andra länder utförda spannmål uppgick
år 1844 till 302,672 tunnor
” 1845 — 343,804 ”
" 1846 — 205.576 ”
eller tillsammans till 852,232
Deremot blefvo följande qvantiteter span¬
mål från utrikes orter införda, nemligen år 1844 till 25,068 tunnor
” 1845 — 56118 ”
” 1846 — 106,388 ”
187,574 ”
Spanmåls-utförseln under dessa 3:ne år öf¬
versteg således införseln med 664,658
Till följd af den inom flera af Europas
bördigaste och folkrikaste länder år 1846 in-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 214.
3
träffade missväxt å både säd och potates, upp-
drefvos derefter spanmåls-priserne å utländska
marknader allt mer och mer; af hvilken an¬
ledning spanmålsutförseln under våren och bör¬
jan af sommaren 1847med stigande ifver fort¬
sattes, så att under denna tid exporterades 423,293 tunnor.
Genom nyssnämnde export uppkom brist äfven inom de delar af riket,
der skörden i allmänhet visat sig fördelaktig och hvarifrån de af missväxt
hemsökte ortprna eljest kunnat påräkna fyllnad i sina behof. Vid sådant
förhållande och med afseende å inkomna underdåniga framställningar an¬
gående tillståndet å många ställen samt i betraktande af den ökade liflig¬
het, hvarmed tillruslningarne för spanmåls-utskeppningen, vid sjöfartens Öpp¬
nande, fortgingo, och den oerhörda höjd de nästan dagligen stigande pri¬
serna uppnått, fann Kongl. Maj:t, till förebyggande af den hungersnöd, der¬
med landet hotades, icke någon annan utväg, än att genom utfärdade kun¬
görelser, dels förbjuda utförsel af spanmål, potates och bröd, dels medgif¬
va afgiftsfri införsel af spannmål, fastän dessa, af nödvändigheten sålunda
påkallade, beslut visserligen innefattade en tillfällig afvikelse från den an¬
tagna grundsatsen, alt de för en viss tiderymd fastställda bestämmelser i
afseende på in- och utförsel af spanmål borde för handelns betryg¬
gande och uppmuntrande bibehållas. Kongl. Majit önskade likväl, att den¬
na grundsats, såsom både rättsenlig och ur statsekonomisk synpunkt gagne¬
lig, måtte för framtiden kunna upprätthållas; men såsom oeftergiflig! vil¬
kor lör ett sådant författningarnes orubbliga bestånd och den enskilda spe¬
kulationens häraf beroende säkerhet, måste Kongl. Majit förutsätta, att, ge¬
nom fullt tillräckliga medels anvisande, tillgångar blefvo af Rikets Ständer
beredda för undsättnings-anstalter, hvilka voro tillfyllestgörande för behof-
ven och kunde på ett lämpligare och ändamålsenligare sätt än hittills ord¬
nas. Undsättningen efter felslagna skördar borde nemligen vara sådan, att,
å ena sidan, de behöfvande dermed erhöllo verklig hjelp och, å den an¬
dra, staten ej äfventyrade att förlora hvad som i låneväg utlemnades.
Med peuninge-undsättuingar voro emedlertid följande olägenheter förenade,
nemligen: l:o verkställandet af dermed afsedda spanmålsuppköp, först efter
det missväxten inträffat och då priserna redan voro höga, medförde dessa
prisers ytterligare stegring; 2:o återbetalningen vore alltför betungande, helst
härtill, efter sädesprisernas fall, måste användas en större qvantitet af jord¬
brukets produkter, än genom lånet kunnat bekommas; och 3:o de kontan¬
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 314.
ta medlen kunde af undsältningstagärne lätteligen begagnas för andra eller
mindre angelägna behof, än deni, hvartill desamma varit afsedda. Dessa
olägenheter undvekos åter, i fall undsättningen företrädesvis lemnades in
natura, för hvilket ändamål Kongl. Majit alltså ansåg staten böra ega ett
resei vlager af spanmål, som i nödens stund kunde anlitas. Nyssnämnd*
lagers serskilda bestämmelse, sältet för dess bildande och de noggrannt ut¬
stakade gränsorna för dess användande borde dock undanrödja all farhåga,
att detsamma skulle komma att lända den enskilda spanmålshaudelu till
förfång. Den för reservlagrets fyllande erforderliga upphandling borde fö¬
reträdesvis verkställas genom offentlig auktion å sådane tider och ortei,alt
billiga priser kunde påräknas och borde försäljning eller utleverering der¬
ifrån endast ske för behöfvandes undsättning och emot de för året gällan¬
de markegångspriser. Helst borde undsättningarne ullemnas länsvis, sedan
Kongl. Majlis befallningshafvande, angående verkliga behofvel och sättet för
understödens meddelande, hört socknenämnderna eller med deras ombud
öfverlast; dock borde det vara Kongl. Majit obetaget att härom anuorlun-
da förordna, då omständigheterna sådant påkallade. Reservlagret borde
till största delen beslå af riad eller torkad säd, för att, utan äfventyr af
försämring eller skada, kunna under en längre lid magasineras och jem¬
väl sjöledes transporteras; hvadan tovkinrättningar borde vid uågra af
de större kionomagasinerna anläggas samt härtill få användas reservalio-
nerne å 7:de hufvndtilelns anslag för dessa magasiner. Vid de tillfällen, då
försäljning eller utleverering lill undsättningstagare under flera efter hvar¬
andra följande goda år icke ifrågakomme, kunde omsättning af reservlag¬
ret beredas genom tillhandahållandet al spaumål för värfvade armeens och
flottans samt fångarnes behof, öfversligande detta behof 30,000 tunnor år¬
ligen, hvarföre någon serskild upphandling i sådant fall icke behöfde verk¬
ställas. Genom ett efter nu uppgifna grunder bildadt och föi valladt, sta¬
ten tillhörigt, leservlager, skulle trygghet vinnas mot de vådor och bryt¬
ningar, som felslagna skördar kunde åstadkomma; och skulle härigenom
dessutom ett annat för det allmänna vigtigt ändamål kunna ernås, nemli¬
gen samlandet af en icke obetydlig och i behofvels stund användbar till¬
gång för möjligen inträffande krigsrustningar.
På det att omförmäldla reservlager skulle någorlunda motsvara än¬
damålet, ansåg Kongl. Majit detsamma bora bestå al minst 100,000 tunnor
råg och korn, upplagde i sådane kronans magasiner, hvarifrån sjötransport
vore lättast verkställbar; och borde delta lager ställas under Kongl Majit®
Stals-Utslcottets Utlåtande, N:o 214.
5
disposition samt erforderliga spanmålsqvantiteter, uppå vederbörandes un¬
derdåniga anmälanden om för handen varande behof, kunna derifrån an¬
visas. Undsättning med kontant skulle deremot komma att inskränkas och
omsider alldeles upphöra, utom vid sådane serskilda förhållanden, då en
inträffad nöd ansågs snarare och lämpligare kunna med penningebidrag
afhjelpas.
Till uppläggandet af reservlagret borde statens magasiner få begag¬
nas, men så länge annan spanmål för statsverkets räkning äfven måste der
förvaras, borde en serskild redogörelse för ifrågavarande lager upprättas;
och borde jemväl den öfriga undsättningsfonden alltid redovisas utan sam¬
manblandning med andra tillgångar; samt besagde fond, efter skedda för-
slräckningar för stats-verkets behof eller krigsrustningar, ega att dem åter¬
bekomma. För reservlagrets förvaltande komme visserligen alt erfordras
någon tillökning i de nu årligen utgående förvaltnings-kostnaderne för kro-
nömagasinerna; men då dessa kostnader, med inberäkning af de å allmän¬
na indragnings-staten uppförda arfVoden till föredraganden för magasinsären¬
dena samt betjeningen vid allmänna magasius-konloret, förut uppgingo lill
19,919 rd:r 28 sk., föreslog Kongl. Maj:t endast, att för sagde ändamål, samt
den behöfliga förhöjningen i magasinsförvaltarnes arfvoden, en summa af
högst 2,00U rd:r ärligen måtte, i händelse af behof, få utaf indragnings-
statens besparingar disponeras
Beträffande de under sednare åren till undsättningar begagnade
tillgångar, nemi.:
det redan år 1830 af Rikets Ständer beviljade undsättningskreditiv
rd:r 1,000,000:
de från och med November månad 1841 till 1846
års slut influtna tullmedel för utländsk spanmål ” 467,470: 7.
samt den vid innevarande riksdags början oersatta
återstod utaf det belopp, som för undsättningar
sedan sistlidne riksdag lyftals utaf mindre kre¬
diti vet ” 250,000:
hvilka tillgångar således utgjorde tillsammans . . " 1,717,470: 7.
så borde derifrån afräknas: .
l:o förlaster genom dels redan
beviljade, dels enligt håll¬
na undersökningar ytterli¬
6
Stats-Utskottets Utlåtande, N-.o 214.
gare förestående afskrifnin-
gar och afkortningar å lån
utaf 1830 års kreditiv. . rd:r 607,848: 12. 7.
2:o det till nödställda under
åren 1845—1847, utan å-
terbetalningsskyldighet, an¬
visade belopp w 49,820: 8. —
och 3:0) mindre kreditivmed-
len, hvilka skola till Riks-
gälds-kontoret återbetalas, . 2oO,000: r*dr 907 668* 20 7
hvadan undsättningsfonden egde en tillgång af . ” 809,801: 34. 5.
Då de till undsättningar efter 1845 och 1846 års missväxter för¬
sträckta summor blifvit utgifna emot menigheternas gemensamma ansvars¬
förbindelser, vore det väl att förmoda, det dessa summor,, fastän måhända
småningom, varda återbetalda; men deremot skulle återbetalningen af dé
äldre undsätlningslånen, hvilka, serdeles inom Westerbottens och Norrbot¬
tens län, innestodo hos mycket torftiga gäldenärer, kunna med mindre sä¬
kerhet påräknas; dock antog Kongl. Maj.t såsom någorlunda sannolikt, att
af undsättningsfoudens sammanräknade tillgångar minst 650,000 r:dr kom-
me att återgäldas. Medelst den vid sednaste riksdagar åt Kongl. Maj t
för uudsättningsbehof öfverlåtna dispositionsrätt i afseende på 1830 års kre-
ditivmedel samt tullafgifterne för inkommande spanmål, hvilken disposi¬
tionsrätts fortsatta medgifvande för framtiden Kongl. Maj:t förväntade, kun¬
de likväl en tillräcklig tillgång till uppköpande af spanmål för det före¬
slagna reservlagret ej beredas, och än mindre härigenom bildas något öf¬
verskott för inträffande behof vid sådane tillfällen, då undsättning erfor¬
drades antingen i aflägsnare orter eller så skyndsamt, att spanmål från sam¬
ma lager ej hunne tillhandahållas, eller då, af andra serskilda orsaker, und¬
sättning med penningar kunde anses lämpligare, än med spanmål in na¬
tura. I betragtande häraf, och på det att statens mellankomst till behöf-
vandes undsättning i missväxtår måtte kunna grundas på en säker tillgång
af både spanmål och penningar, samt i alla hänseenden blifva ändamåls¬
enlig, och Kongl. Maj:t sålunda försättas i tillfälle att, under hvilka för¬
hållanden som helst, vidmagthålla de angående spanmåls in- och utförsel
meddelade stadganden, äskade Kongl. Maj:t, att] Rikets Ständer måtte dels
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 214.
7
medgifva, alt af den oliqviderade försträckningen utaf mindre krediti vet
finge förskottsvis disponeras 150,000 rd:r såsom fyllnad i den för reserv-
lagrets bildande erforderliga summa af 800j000 rd:r, och dels anvisa ett
ytterligare förskottskreditiv å 500,000 rd:r, att, i mån af behof, uti Riks-
gälds-kontoret lyftas och, enligt Kongl. Majlis nådiga föreskrifter, för ofvan-
berörde ändamål begagnas; hvaremot de för utländsk spanmål inflytande
tullmedel, hvilka borde till undsättningsbehof fortfarande afses^ skulle an¬
vändas för Riksgälds-kontorets liqviderande, intill dess förenämnde förskotts-
summor, utgörande tillsammans 650,000 r:dr, blifvit lill fullo återbetalda.
Efter erinran, hurusom Rikets sednast församlade Ständer utaf und-
sättningsmedlen anslogo 50,000 rd:r, att i vissa uppgifna fall utlemnas så¬
som understöd utan ålerbetalnings-skyldighet, har Kongl. Majit i nåder ytt¬
rat, att dylika undsättningar, hvilka egentligen vore en fattigförsörjnings-
åtgärd, borde å statens sida i möjligaste måtto inskränkas eller sparsamt
anlitas, samt att i stället åt sådane arbetsföre fattige, som icke kunde an¬
skaffa någon säkerhet för undsättningslån, hjelp borde af staten beredas ge¬
nom öppnandet af tillfällen och utvägar till säker arbetsförtjenst vid in¬
träffande missväxter. Och som arbetsinrättningar, vare sig för husslöjd el¬
ler iöretag af större omfattning, erfordrade betydligare förlag samt förden¬
skull ej utan någon uppoffring å statens sida kunde tillvägabringas, så fö¬
reslog Kongl. Majit, att, utom en summa af 50,000 rd:r, hvilken borde af-
ses för de egentligen orkelöses lifnäring och af Kongl. Majit kunna fortfa¬
rande användas till understöd utan återbetalningsskyldighet, en lika stor
summa måtte, när sådant funnes lämpligt eller behöfligt, få af Kongl. Majit
anvisas till förlag åt kommuner eller enskilde, för beredandet af arbets¬
företag, utan annat vilkor för återbetalningen, än att densamma skulle ega
rum endast i den mån inkomst genom arbetsprodukternes försäljning er-
hölles; hvadan härå uppkommande förluster, efter pröfning, borde få i rä¬
kenskaperna afskrifvas.
Under förutsättning, att Rikets Ständer gillade och godkände hvad
uti omförmälda hänseenden blifvit af Kongl. Majit yttradt och föreslaget, har
Kongl. Majit förklarat Sig vara sinnad att låta föreskrifterna] om spanmåls
in- och utförsel förblifva bestående under viss bestämd tid; hvarjemte
Kongl. Majit uttalat den åsigt, att tullafgifterne för införseln af denna va¬
ra, hvilken syntes vid utförseln böra åtnjuta fortfarande tullfrihet, kunde
nedsättas under deras hittills stadgade belopp.
Slutligen har Kongl. Majit erinrat, hurusom, oagtadt de, till åstad¬
8
Ståts-Utskottets Utlåtande. N:o 214.
kommande af socken- eller distrikt-magasiner, lid efter annan, vidtagna åt¬
gärder och beslut, denna för landet vigtiga angelägenhet ännu föga fram¬
skridit. Sedan Rikets år 1823 församlade Ständer till grundfond för dy¬
lika magasiners anläggning inom åtskilliga län anslagit 60,000 tunnor span-
mål, och vid 1830 års riksdag 20,000 tunnor blifvit beviljade för ifråga¬
varande magasiner inom Westerbottens och Nori bottens län, så bade, efter
det underdåniga uppgifter, angående förhållandet med sockenmagasinerne
i riket, blifvit från Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande infordijade
saint Landtbruksakademi*!! algil vit sitt utlåtande i frågan, de hufvudgrun-
der, som vid nämnde magasiuers ordnande borde följas, genom Kongl, cirku-
lär-brefvel af den 18 Oktober 1834 blifvit Kongl. Majrts befallningshafvan¬
de meddelade, hvarvid Kongl Majlis befallningshafvande förständiga Is att,
med ledning deraf, söka bereda behöfliga och ändamålsenliga förändringar
i regleinenlerna för redan inrättade socknemagasiner samt befrämja sådane
inrättningar, der de icke voro lillvägabragte. För distriktmagasinerna in¬
om Jemtlands län hade, enligt Rikets Ständers beslut, 18,000 tunnor korn
hållits vederbörande tillhanda, emot återbetalning af en tredjedel årligen
under 10 års tid. Likaså hade lill några få socknemagasiner inom Stora
Kopparbergs och Gefleborgs län 2 å 3000 tunnor spanmål blifvit ullem-
nade. Inom Norrbottens län hade några socknemagasiner under sednare
åren bildats medelst en på enahanda vilkor utaf staten lemnad försträck¬
ning af omkring 2500 tunnor spanmål; och hade äfven början skett med
dylika magasiners anläggning inom Westerbottens län, fastän endast på gan¬
ska få slällen.
Jemte den till sitt hufvudsakliga innehåll nu anförda Kongl, pro¬
position, har Stats-utskottet äfvenledes fått emottaga de inom Riksstånden, i
anledning af densamma, afgifna anföranden, hvarförutan några inom Bonde¬
ståndet väckta motioner, angående beviljandet af anslag eller andra åtgär¬
ders vidtagande för inrättandet af socken- eller bistriktmagasiner, blifvit
till Utskottet remitterade, hvilka motioner Utskottet, i anseende till deras
sammanhang med föremålen för högstberörde nådiga proposition, jemväl
trott sig böra i samma utlåtande behandla, nemligen:
l:o P. Sahlströms, från Stockholms län, motion, angående vidtagan¬
det af erforderliga åtgärder, för att tillvägabringa en till rikets alla delar
utsträckt socken- eller distrikt-magasins-inrältning med spanmålsupplag,
som vid verkliga missväxtår funnos användbara och tillräckliga. För den¬
na inrättning, hvarigenom folket skulle komma alt betryggas emot de miss-
växterne
Stats-Utsliottets Utlåtande, N:o 214.
9
växterna åtföljande olyckor, samt regeringen befrias från det svåra och be¬
kymmersamma åliggandet alt då sörja för folkets bergning och ingripa i
spanmålshandel!!, har motionären föreslagit följande hufvudsakliga bestämmel¬
ser. Ifrågavarande magasiner borde bildas enligt ett gemensamt, på; sunda
och af erfarenheten pröfvade grundsatser sig stödjande reglemente. Det
närmaste inseendet och ansvaret i afseende på de magasinerade behållnin-
garnes vårdande och förvaltning borde åligga sockennämnderne. Magasins¬
huset! borde, med det för åstadkommande af rymlighet, luftvexling och sä¬
kerhet mest ändamålsenliga byggnadssätt, uppföras på vederbörande för¬
samlings eller distrikts gemensamma bekostnad. Insalserne, hvarvid tor¬
kad säd företrädesvis borde begagnas, skulle ske under vissa år med be¬
stämdt belopp för hvarje hemman eller person. Utlåningarne borde en¬
dast verkslällas vid verkligt behof, eller då missväxt, knapp tillgång under
ovanligt uppstegrade priser samt andra högst vigtiga skäl dertill föranled¬
de. Den årliga utlåningsräntan borde utgöra 2 eller högst 3 kappar för
tunnan. Afskrifningen å det inneliggande förrådet borde nedsättas till en
procent å otorkad och en half procent å torr säd. Förvaltares och mätares
sammanräknade arfvoden borde fastställas till högst en procent för 500
tunnor och derunder, samt tre fjerdedels procent för större förråder. Vi¬
dare och framför allt borde spanmålslagrels storlek lör hvarje magasin så
bestämmas, att detsamma vid inträffande missväxter utgjorde en någorlun¬
da tillräcklig ”nödfallsutväg för minst ett år”; hvadan magasinernas behåll¬
ningar syntes, inom 8 å 10 år efter förordnandet om deras bildande, böra
vara uppbringande till minst en half tunna råg, trefjerdedels tunna korn
eller 1 tunna hafre för hvarje person öfver 0 års ålder inom församlingen
eller magasinsdistriktet.
2:o Olaus Erikssons, från Götheborgs och Bohus län, motion, deruti
denne motionär, under förordandet af sockenmagasiners allmänna anläg¬
gande, oell då bristen på byggnadsmaterialer mångenstädes utgjorde det vä-
sendtligaste hindret häremot, föreslagit, att Rikets Ständer, för detta bin¬
ders undanrödjande och ifrågavarande nyttiga inrättningars tillvägabringan-
de, måtte anslå en summa af 200,000 r:dr, att såsom räntefria lån för be¬
sagde ändamål, under 2, högst 4 års tid, af statsmedlen utgå och mellan
skoglösa socknar fördelas. För återbetalningen häraf borde hvarje sockens
samtliga invånare utfärda en gemensam arsvarighets-förbindelse, och denna
llih. lill 11. St. Fröt, 1847 $ 1848, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 19 Uuft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 214.
återbetalning verkställas genom en af vederbörande efter serskild öfverens¬
kommelse bestämd amortering;
och 3:o Lars )Venanders, från samma län, framställning derom, att
de delar af nämnde län, hvilka saknade tillgång på byggnadsmaterialer,
nemligen ön Hisingen, 5 socknar inom Inlands södra och 5 socknar inom
Inlands nordre härader, äfvensom Oroust och Tjörns härader, måtte till
sockenmagasiners uppförande af bankovinsten eller andra disponibla medel
erhålla ett, under fyra års tid ränlefritt, lån å 25,000 rd:r, hvilket deref¬
ter kunde återbetalas på samma sätt, som för bankolån vore föreskrifvet.
Utaf detta lån borde de socknemän företrädesvis komma i åtnjutande, hvil¬
ka hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig härom först anmälde, och, me¬
delst aflemnandet af vederbörligt sockenstämmo-protokoli, styrkte: ej alle¬
nast att några byggnadsmaterialer inom socken icke funnos att tillgå, ut¬
an ock att socknemännen åtagit sig gemensam ansvarighet för lånemedlens
återbetalande i stadgad ordning, samt förbundit sig att uppföra ett ända¬
målsenligt samt efter socknens hemmantal och folkmängd lämpadt socken¬
magasin och i detta magasin, under ett visst antal år, insätta spanmål för
samlandet af en fond, i öfverensstämmelse med derför upprältadt och lå-
nehandlingarne bilögadt reglemente.
Stats-utskottet har noga begrundat det för rikets samtlige invåna¬
re ytterst maktpåliggande ämne, hvarom det, till följd af de från Riksstån¬
den erhållna remisser, nu åligger Utskottet att sitt yttrande afgifva; men
innan Utskottet uttalar sina egna åsigter, angående ändamålsenligheten af
det nu i nåder framställda förslag, att ett staten tillhörigt, och för Kongl.
Maj:t disponibelt, spanmålsupplag måtte för undsättningsbehofven vid in¬
träffande missväxter samlas och tillhandahållas, hvilket förslag således å-
syflar bildandet af dylika behållningar, som under förflutna tider funnos
att tillgå uti dåvarande kronomagasiner, har Utskottet ansett sig böra er¬
inra om de skäl och förhållanden, hvilka föranledde Rikets Ständers, vid
1823 års riksdag, vidtagna beslut om allmänna magasins-inrättningens upp¬
lösande. — Uti den härom till Kongl. Maj:t då aflåtna underdåniga skrif¬
velse, yttrade Rikets Ständer bland annat: att med allmänna undsättnings-
anstalLer alltid voro förenade drygare omkostnader för aflöning och afskrif-
ningar, transporter samt magasiners underhållande, m. m.; att deremot vid
enskilda handelsföretag en säkrare beräkning af konjunkturen kunde grund¬
lägga skyndsammare utvägar för afsättning samt bereda besparing i anskaff¬
nings- och magasinerings utgifterne; hvarigenom försäljningen, äfven med
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 214.
11
måttlig köpmannavinst, kumle till lindrigare pris verkställas; alt den en¬
skilda spekulationen hos städernas handlande, då desse nödsakades undvi¬
ka täflan med en inrättning, sorn hade stora allmänna fonder till sin dis¬
position, måste inskränkas till inköp af mindre partier, hvilkas snara af¬
sättning inom orten kunde med visshet påräknas; alt erfarenheten visade,
det alla band å den fria täflan, som vid utbyten af varor och deras vär¬
den borde råda emellan säljare och köpare, voro för det allmänna mer el¬
ler mindre skadliga; samt att, derest en oförmodad större brist å en nöd¬
vändighetsartikel uppstode, och alla enskilda handelsförbindelser voro rub¬
bade eller salta i overksamhet, skulle statens mellankommande bistånd
blifva alldeles otillräckligt. Rikets Ständer förklarade derföre, att någon
spanmålshandel för allmän räkning ej vidare skulle bedrifvas, utan borde
denna handelsgren oberoende öfverlemnas lill den enskilda spekulationens
omsorger.
Utskottet delar fullkomligen den af Rikets Ständer, vid ofvannämn-
de riksdag., hyllade åsigt., att den enskilda spanmålshandeln, på ett vida än-
damålsenligare och verksammare sätt, än allmänna undsättningsanstalter,
kan förekomma nöd och brist inom de orter, der missväxt inträffat, äfven¬
som att, utan en dylik handel, de å statens sida vidtagna åtgärder för be-
hotvens fyllande vid allmänna missväxter alltid blifva otillräckliga. Ut¬
skottet medgifver dock, att den enskilda spanmålshandeln, oagtadt dess ö-
kade och oafbrutet fortgående verksamhet, under de 25 år, som förflutit
sedan allmänna magasinsinrättningens upphörande beslutades, ännu ifcke vun¬
nit den betydenhet och omfattning, hvarförutan densamma ingalunda kan
uppfylla de ändamål, för hvilka nyssnämnde inrättning, ehuru förgäfves,
bildades samt mer och mer utvidgades. Men denna omständighet synes dock
ej böra tillintetgöra förhoppningen om ifrågavarande handels förmåga att
framdeles kunna motsvara sin för ej mindre konsumenten, än producenten
vigtiga bestämmelse, helst som det icke bör förbises, att samma handels’
hastigare förkofran, ända intill sednare tider, varit motarbetad af fyrfal¬
diga derpå menligt inverkande förhållanden. I sådant hänseende torde en¬
dast behöfva erinras om det sätt, hvarpå uppköpen och försäljningarne af
spanmål tillförene nästan uteslutande bedrifvits, den fullkomliga obekant¬
skapen med oftanämnde handels idkande i större skala, de oberäkneliga
förluster, för hvilka en hvar, som vågade härmed sysselsätta sig, måste va¬
ra blottställd, så länge omsättninga rne af de återstående behållningarne i kro-
nomagasinerne och tullbestämmelsernes beständiga föränderlighet fortforo.
12
Stats-Utsliottets Utlåtande, N:o 214.
samt den af ålder inrotade fördomen mot spanmålshandlanden och den
vinst, han genom stegrade priser kunde sig bereda. I den mån nu antyd¬
de förhållanden förändrat sig eller upphört, har allmänna uppmärksamheten
mer och mer blifvit riktad på de stora fördelar, en väl ordnad och vida
utsträckt spanmålshandel både i allmänt och enskildt hänseende måste med¬
föra. Då härtill kommer, alt förbättrade kommunikations-anstalter numera
bereda tillfälle till en lifligare omsättning, att den, synnerligen inom vissa
provinser, ansenligt ökade produktionen, i förening med den producerade
varans omsorgsfulla vård, erbjuda för handeln ett mindre tillfälligt och
mera begärligt öfverskott, samt att den af sednare årens erfarenhet ådaga¬
lagda möjlighet, att ej allenast efter fördelaktiga, ulan äfven efter medel¬
måttiga och svaga skördar, till främmande länder utföra betydliga partier
svensk spanmål, öppnat för spanmålshandeln ett vidsträcktare fält och
större kapitaltillgång; så synes en väsendtlig tillökning, uti nu ifrågavaran¬
de handels framtida verksamhet, kunna med säkerhet påräknas, så vida den¬
samma icke ånyo rubbas eller hindras uti sin fria utveckling. Såsom ett dy¬
likt hinder mot denna ytterst maktpåliggande handelsrörelses fortsatta för¬
kofran, torde likväl statens inblandning deruti och allmänna medels upp¬
offrande för alt minska den enskilda vinsten af densamma, kunna be¬
traktas.
I förhållande till den mängd spanmål, som handeln med denna va¬
ra årligen omfattar, kan visserligen det lager af 100,000 tunnor, som skul¬
le för statens räkning anskaffas, och vid inträffande- behof tillhandahållas,
icke anses vara af synnerlig betydenhet; men blotta tillvaron af ett sådant
lager och detsammas tillgänglighet för konsumenter, emot fägre priser än
de allmänt gångbara, skulle dock otvifvelaktig! komma att visa ett men¬
ligt inflytande på den enskilda spekulationsandan; och om än detta infly¬
tande, genom sättet för samma lagers anskaffande, underhållande och be¬
gagnande, skulle i viss grad kunna förminskas, torde de i flerfaldiga hän¬
seenden menliga verkningarne deraf likväl ingalunda kunna förekom mas.
Kännedomen derom, att en viss (jvantitet spanmål finnes upplagd, som, ut¬
an afseende å vinst eller förlust, skall Lill bestämdt pris föryttras, mäste
naturligtvis föranleda hvarje försigtig spanmålshandlande tili inskränkning
af dess upphandling och lager. Vid sina beräkningar öfver afsättniugstill-
fällena kan han icke underlåta att till det högsta uppskatta ifrågavarande
upplags inverkan å, ej mindre behofvet af, än priset på den spanmål., sorn
af honom kan försäljas. Efter all sannolikhet skulle således de för kon¬
Stats-Vtsliottets Utlåtande, N:o 214.
13
sumtionen tillgängliga förråder visserligen icke komma alt ökas, utan tvärt¬
om mångenstädes minskas derigenom, att vissa jemförelsevis obetydliga
spanmålslager samlades oell förvarades i kronans magasiner, i stället för
att tillhandahållas genom den enskilda, i allt fall oumbärliga handelsrö¬
relsens försorg.
Men äfven ur en annan synpunkt betragtadt, torde bildandet af
staten tillhöriga, för behöfvandes undsättning afsedda spanmålsupplag icke
utan skäl kunna anses mindre nyttigt och ändamålsenligt. Härigenom kom-
me nemligen den enskilda omtankan och sparsamheten att än mera åsido¬
sättas, i förlitande, att en hvar. i behofvets stund, alltid kunde, mot lin¬
drigt pris och fördelagtiga betalningsvilkor, påräkna en tillgång uti det all¬
männa förrådet. Likasom handlanden vid sina operationer, så torde i de
flesta fall jemväl undsätlningssökanden vid sin konsumtion, komma att öf¬
verskatta det belopp, som från statens magasin skulle kunna utlevereras.
Erfarenheten, under både äldre och nyssförflulna tider, har nogsamt bekräf¬
tat öfverdriften af de anspråk, sorn kännedomen om rättigheten till under¬
stöd från det allmännas sida framkallar, samt den missbelåtenhet och för¬
lägenhet, dessa anspråks underkännande merändeJs föranleder. Undanröd-
jandet af alla dylika anspråk och bibringandet af en allmän öfvertygelse
om nödvändigheten för en hvar alt utan något allmänt bidrag eller un¬
derstöd, medelst egna ansträngningar, söka få sina behof uppfyllda, skulle
derföre utgöra ett bland de mest verksamma medlen att för framtiden
förekomma de bekymmersamma förhållanden, som efter hvarje hittills in¬
träffad missväxt påkallat serskilda, med större eller mindre uppoffring för
det allmänna städse förenade, undsältningsålgärder.
Ehuru Stats-utskottet medgifver, att, på sätt Kongl. Maj:t i nåder an¬
märkt, stora olägenheter äro oskiljaktiga från statens mellankomst med und¬
sättningar i penningar, tror Utskottet sig dock ega anledning befara, att o-
lägenhelerna af understöd, genom spanmåls-utdelningar från allmänna ma¬
gasiner, skulle blifva än större och mera kännbara. Och Utskottet är fullt
förvissadt, att det sednare undsättningssystemet skulle för det allmänna
blifva vida kostsammare än det förra. Dessutom föreställer sig Utskottet,
att penninge-undsältningarne, likasom de olägenheter, desamma hittills vi¬
sat sig medföra, hädanefter kunna betydligen förminskas, samt att både an¬
språken på dylika undsättningar skola inskränkas, samt undsättningsmedlens
användande till andra behof än dem, hvartill de äro afsedda, förekommas,
derest, med fortsatt tillämpning af Rikets nu församlade Ständers, i sådant
14
Stats-Utshottets Utlåtande, JV.-o 214.
hänseende stadgade, grundsats, några eftergifter eller afskrifningar af de i
Jåneväg utlemnade summorna icke medgifvas, samt vederbörande tillhållas
att noga uppfylla de betalningsvilkor, sorn för desammas erhållande blif¬
vit bestämda.
Enligt de i Kongl. Maj:ts nådiga proposition meddelade uppgifter,
har den från riket utförda spanmål öfverstiga hvad som af samma vara
införts,
under år 1844 med 277,604 tunnor
” 1845 med 287,686 ”
” 1846 med 99,368 ”
eller, under dessa 3:ne år, med tillsammans 664,658 tunnor,
hvarförutan spanmålsutförseln, under våren och början af sommaren år 1847,
då införseln var högst obetydlig, uppgick till ej mindre än 423,293 tunnor.
Enär span måls-produktionen således, efter flera på hvarandra följande oför¬
delaktiga skördar, och inom några af rikets bördigare provinser inträffade
allmänna missväxter, öfverstigit konsumtionen, torde kunna antagas att ri¬
ket, äfven om vissa delar deraf lida utaf felslagna skördar, dock numera
har att inom sig påräkna full tillgång för fyllandet af landets spanmåls-
behof, helst det, under förutsättning, att några oförutsedda tilldragelser
icke komma att rubba sakernas naturliga ordning, ej synes vara att befara,
det ett så vidsträckt, samt i hänseende till jordmån och klimatiska förhål¬
landen så olikartadt land, som Sverige, skall öfver hela dess yta samtidigt
hemsökas af missväxt.
Med hänsigt till nu omförmälda, af sednaste årens erfarenhet vits¬
ordade förhållande, och så vida jordbruksnäringens framtida förkofran icke
kommer att motverkas, torde fortfarandet af en allmännare spanmålsbrist
inom en eller annan del af riket hädanefter egentligen böra tillskrifvas ule-
blifven tillförsel från andra orter. Kan nu en sådan tillförsel icke verk¬
ställas från de enskilda förråderna, så lärer den ej heller kunna ske från
kronans, i samma orter, befintliga reservlager. Att denna tillförsel, eller eu
af omständigheterne påkallad förflyttning af ett spanmålsupplag från en
ort Lill en annan, skulle med större skyndsamhet och mindre kostnad kun¬
na till väga bringas, genom statens, än den enskilda spekulantens försorg, tor¬
de jäfvas af snart sagdt all erfarenhet. Det enskilda intresset har nemli¬
gen, i fråga om förslag till beredande af vinst, eller undvikande af löriust,
städse visat sig mest verksamt och nitiskt. För öfrigt måste hvad sorn
Stats-UtskoiteU Utlåtande, N:o 214.
15
allmänt gäller, i afseende på andra varor och förnödenheter, jemväl kunna
antagas i fråga om spanmålen, eller att, derest handeln icke hämmas af ser¬
skilda orsaker, öfverskottel alltid söker sig väg till behofvet, då detta sed¬
nare erbjuder det förra en säker och förmånlig afsättning.
Vidare anser Utskottet sig böra erinra, att ett, å hela riket fördeladt,
spanmålslager af allenast 100,000 tunnor sannolikt korinne alt föga mot¬
verka den häftiga pris-stegring, som vanligtvis utgör missväxternas mest öf-
verklagade följeslagare; hvaremot samma lagers oundvikliga omsättning, ef¬
ter gynnsamma skördar, och under fallande sädespriser, otvifvelaktigt skulle
komma att på dessa priser utöfva en mera märkbar inverkan.
Då alltså, enligt Utskottets öfvertygelse, samlandet och vidmagthål-
landet af ett staten tillhörigt reservlager för behöfvandes undsättande, vid
sig yppande spanmålsbrist, ingalunda skulle uppfylla härmed åsyftade ända¬
mål, och då detta lagers åstadkommande, vårdande och användande skulle
medföra en högst skadlig inverkan på den enskilda spanmålshandel!!, samt
ganska kännbara uppoffringar för stats-verket, finnér Utskottet sig icke kun¬
na understödja det härom af Kongl. Maj:t i nåder framställda förslag; dock
får Utskottet derjemte förklara, att, såvidt ett dylikt lager kan användas
och bör finnas att tillgå för värfvade arméens och flottans samt fångvår¬
dens behof, Utskottet anser anskaffandet deraf, under de tider, då span-
målsupphandlingen kan med det .allmännas största möjliga fördel verkstäl¬
las, vara i alla hänseenden ändamålsenligt och önskvärdt.
I händelse Rikets Ständer godkänna Utskottets, angående högstbe-
rörde nådiga förslag, nu afgifna yttrande, torde statens alltid påräknade
och anlitade mellankomst till behöfvandes undsättning efter inträffande
missväxter, hädanefter likasom hittills/komma att inskränka sig till pen-
ningeunderstöd. Under sådan förutsättning, anser sig Utskottet, i fråga om
de för dessa understöd erforderliga tillgångar, endast behöfva yttra sig, an¬
gående beloppet af de medel, som härtill böra användas, samt sättet och vil¬
lkoren för dylika understöds meddelande.
Vid sednasle riksdag anvisades till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
för nu ifrågavarande ändamål, dels hvad som var återbetaldt eller kunde
vid förestående liqvider ytterligare inflyta utaf 1830 års undsättnings-kre-
ditiv, dels de sedan början af November månad 1841 erlagde, samt under
en stadigvarande spanmålstull vidare ingående lullafgilter för importerad
utländsk spanmål, och dels ett serskildt, å Riksgäldskontoret anvisadt, kre¬
ditiv af 100,000 r:dr , hvilket skulle få lyftas, när de för öfrigt anslagna
16
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 21.
tillgångarne voro otillräckliga, och hvilket borde af först inflytande lullaf*
gifter återbetalas.
Sedan ej mindre sistnämnde, i början af år 1846 lyftade kreditiv-
summa, än äfven det till undsättningar under samma år, utaf mindre kredi-
tivet, jemväl anordnade belopp af 350,000 r:dr, dels under sistlidet och dels
under innevarande år, till Riksgälds-kontoret återbetalts, så utgjorde, enligt
Utskottet meddelad upplysning, den å Räntekammarns räkning N:o 5 i Ri¬
kets Ständers Bank, den 6 i denna månad innesLående och till ytterligare
undsättningar disponibla summa r:dr 195,712: 17. 5.
hvartill bör läggas del belopp, som ännu icke blifvit till
Statskontoret inlevereradt af de undsättnings-medel, som
vid detta års uppbördsstämma skulle af vederbörande
menigheter återbetalas, och hvilket återstående belopp,
väl icke kan bestämdt uppgifvas., men lärer förslagsvis
kunna beräknas utgöra minst 30,000: — —
samt tullafgifterne för den under nästlidet år till riket
emot tulls erläggande införda spanmål 3,838: 11. —
utaf de under sednaste åren, emot menigheternas ge¬
mensamma ansvarighet, utgifna undsättningslån skola
återbetalas vid uppbördsslämmorna för innevarande års
kronoutskylder 462,158: 6. 11.
och för nästa års 22,866: 10. 4. 435024- 17 3
Efter afdrag af den i Kongl. Maj:ts nådiga propo¬
sition uppgifna förlust, genom dels redan beviljade, dels
på grund af hållna undersökningar förmodade, afskrif-
ningar å lån utaf 1830 års kreditivmedel, skulle åter¬
stoden af dessa medel utgöra 392,151: 35. 5, hvaraf, un¬
der innevarande och nästkommande 2:ne år, torde kun¬
na antagas inflyta åtminstone 40,000:
Enligt ofvanstående beräkning, skulle alltså, utom
den spanmålstull, som under innevarande års lopp kan
vara eller blifva erlagd , den utaf förut anvisade und-
sättningsmedel disponibla summa uppgå till 754,574 : 35. 8,
af hvilken summa omkring 700,000 r:dr antingen löre eller vid medlet af
nästa år kunna för härmed afsedt ändamål användas.
Jemte
Stals-Utskoltcts Utlåtande, Nio 214.
17
Jemte det enahanda dispositionsrätt, som öfver nu uppgifna tillgån¬
gar blef Kongl. Maj:t, vid sistförflutna riksdag, tillerkänd, lärer för den
stundande tiden komma aLl bibehållas, torde äfvenledes fortfarande åt
Kongl. Maj:t öfverlemnas att, för behöfvandes undsättning, använda den uu-
der kommande åren inflytande spanmålstull, såvida de bestämmelser i af¬
seende på spanmåls in- och utförsel, som efter denna riksdag varda kun¬
gjorda, komma att under en viss tiderymd blifva oföränderliga. Men be¬
träffande det, under Rikets Ständers sednaste sammanvaro, för ifrågavarande
ändamål anvisade serskilda kreditiv, så, enär Kongl. Majit, oagtadl detta
kreditivs anvisande och begagnande, varit nödsakad, att för derefter ifråga-
komna och beviljade undsättningar, äfven anlita större delen af den, enligt
Regeringsformens 63 §, för oförutsedda och oundvikliga utgifter anslagna,
krediti vsumma, får Utskottet förklara, att Utskottet, med afseende jemväl
å svårigheten att på förhand kunna bestämma eli visst lämpligt och till¬
räckligt belopp för de vid inträffande allmännare missväxter oundgängli¬
gen erforderliga undsättningar, anser vidare ändamålsenligare, äfvensom med
grundlagens stadgande närmare öfverensstämmande, att, vid fastställandet
af sistnämnda kredilivsummas belopp, taga i beräkning hvad, som för dyli¬
ka undsättningar måste finnas att tillgå , derest andra, härför afsedde och
disponible, medel icke motsvara hvad de oafvisliga behofven fordra. Med
tillämpning af denna åsigt, ernar nu Utskottet föreslå en, jemväl i andra
hänseenden, af tidsförhållanden påkallad tillökning i den summa, hvartill det
mindre kreditivet vid de 2:ne sist hållna riksdagarna bestämdes; hvaremot
Utskottet, under förutsättning, att denna tillökning varder beviljad, anser
något serskildt förskotts- eiler fyllnads-krediliv för nödlidandes undsättan¬
de i missväxtår icke behöfva af Rikets nu församlade Ständer anvisas.
I afseende på tullbeslämmelserna för in- och utförseln af spanmål,
samt dessa bestämmelsers oförändrade bibehållande under vissa år, hafva
Rikets Ständer redan mottagit yttrande ifrån det Utskott, som det tillhör
att behandla frågor om iullafgifternas belopp; hvadan Siats-utskottet nu¬
mera icke behöfver afgifva förslag tili de i omförmälde hänseende erforder¬
liga beslut.
Vidkommande sättet och vilkoren för ofta omförmälda undsättnin¬
gars meddelande, så anser sig Utskottet hufvudsakligen böra instämma uti
de åsigter, som vid sednaste riksdag gjorde sig gällande, och hvilka finnas
uttalade i Rikets Ständers då fattade beslut: alt för de behöfvande tillfälle
m. till R. st. Prat. 1847 4 1848, 4 Sami. 1 Afd. 2 Ud, 19 Häft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande, X:o 214.
lill arbetsförtjenst borde, så vidt möjligt, beredas; att allenast en mindre
del af de anslagne undsättningsmedlen borde utlemnas utan återbetalnings-
skyldighet; saint att dessa medel för öfrigt borde, emot derför ställd sä¬
kerhet, användas till räntefria lån med bestämd återbetalningstid. — Enär
det, enligt gällande författningar, åligger hvarje kornmun att draga försorg
om sina utfattige och till arbete oförmögne medlemmar, och detta åliggan¬
de lika litet under missväxter, som eljest, kan, utan åsidosättande af de vid
fa It ig vårds-lagstiftningen antagna grundsatser, utaf slaten öfvertagas, finner
Utskottet serdeles betänkligt att för understöd utan ålerbetalningsskyldig-
het tillstyrka en större anslagssumma, än den Rikets sednast församlade
Ständer för sådana understöd bestämde, eller 50,000 r:dr. Att, på sätt
Kongl. Maj;t i nåder föreslagit, till förlag åt kommuner eller enskilde för
beredande af arbetsförtjenst anvisa en lika stor summa utan annat vilkor,
än att återbetalningen deraf endast behöfde ske i den mån arbets-produk-
lernas försäljning härtill lemnade tillgång, hvadan derå uppkommande för¬
luster skulle efter pröfning få i räkenskaperne afskrifvas, komme ofelbart
att medföra en alllför vidlyftig och besvärlig redovisning samt förorsaka
en högst betydlig tillökning i göromålen för de embetsmyndigheter, sorn
det skulle åligga att granska de afgifna redovisningarne, samt behandla
och afgöra härvid förekommande afskrifningsfrågor. Deremot föreställer
sig Utskottet, att de med nyssberörde förslag afsedda fördelar skulle, utan
sådana olägenheter, kunna vinnas, i fall del stadgande, i afseende på un¬
derstöd utan återbetalningsskyldighet, meddelades, att dessa understöd i
loista rummet böra tillgodakomma de kommuner, hvilka tillförbinda sig
använda desamma på ett sätt, hvarigenom fattiga och arbetslösa personer
kunna erhålla sysselsättning och tillfälle att, medelst eget arbete, förtjena sitt
uppehälle. För öfrigt anser Utskottet den vid sednaste riksdag beslutade
bestämmelse, rörandesäkerheten för erhållna undsättningslån, böra undergå
den förändring, här nedan förekommande Utskottets förslag lill Rikets Ständers
beslut utvisar.
I anledning af de, inom Bonde-ståndet väckta motioner och afgifne
yttranden angående distrikt- eller sockenmagasiners inrättande, får Utskot¬
tet erinra om de mångfaldiga åtgärder och beslut, Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer för dylika inrättningars befrämjande tillförene vidtagit. Härigenom
har, såsom Kongl. Maj:t i Dess nådiga proposition uppgifvit, åsyftats alt så
allmänt tillvägabringa dessa inrättningar, att statens mellankomst till be-
höfvandes undsättning, då missväxter inträffa, skulle kunna helt och hål¬
Slats Utskottets Utlåtande, i\:o 214.
19
let upphöra eller åtminstone mera sällan behöfva anlilas; men della ända¬
mål har dock allt hittills endast i obetydlig mån vunnits och uppnåendet
deraf synes ej heller förr än i en aflägsen framlid vara att emotse. Ehu¬
ruväl kommunernas uppmärksamhet, genom ofta förnyade uppmaningar,
blifvit fästad å viglen och angelägenheten af serskilda, gemensamma span-
målsupplag, derifrån den obemedlade jordbrukaren, efter felslagna skördar,
utan kännbar uppoffring eller skuldsättning, kunde erhålla åtminstone en
del af sitt behof till brödföda samt utsäde; och oansedt erfarenheten vid
inträffade missväxter mångenstädes, der sådana upplag funnits, samt med
nödig omtanka vårdals och underhållits, bekräftat nyttan deraf, synnerli¬
gen med hänsigt till den, under missväxtår vanligtvis öfver höfvan tryc¬
kande, fattigvården, har dock i allmänhet benägenheten för dessa upplags
bildande, vidmaglhållande och förökande under sednare lider föga tillta¬
git. Alt för närvarande, och innan öfvertygelscn oui dylika behållningars
fördelaktighet och nödvändighet blifvit mera spridd bland den större all¬
mänheten, och denna visat sig mera benägen, än hittills, att under¬
kasta sig härmed förenade åligganden, föreskrifva distrikt- eller soc-
kenmagasiners inrättande öfver hela riket, på sätt riksdagsfullmäktigen
Sahlström föreslagit, skulle inom de flesta orter ofelbart komma att väcka
en allmän missbelåtenhet; och Utskottet anser dessutom rättmätigheten af
en sådan tvångsåtgärd med skäl kunna ifrågasättas. Härvid torde ej hel¬
ler böra förbises, att ett, hela riket omfattande, påbud, angående magasins-
inrättningars tillvägabringande skulle, med hänsigt till byggnadskostnader-
na, komma att blifva mest betungande för menigheterna, just inom den del
af landet, hvarest minsta behofvet af dylika inrättningar hittills sig visat.
Derjemte och utom det att det framtida förvaltnings- och användningssät¬
tet af de magasins-behållningar, som på ett och annat ställe tillkommit me¬
delst enskilda donationer, derigenom blifvit ovilkorligen bestämdt, förekom¬
mer, på sätt inom Bonde-ståndet allmänt blifvit anmärkt, emot de af mo¬
tionären föreslagna reglementariska stadgandens tillämpande för alla i soc-
kenmagasinerna befintliga spanmålsupplag, att de kommuner, som erhållit
serskilda, efter lokala förhållanden lämpade och behörigen fastställda, reg¬
lementen försina, på grund häraf samlade, behållningar, svårligen kunna å-
läggas att, emot sin önskan, i afseende på dessas framtida förvaltande och
begagnande, underkasta sig förändrade vilkor och bestämmelser. Utskottet
finner sig således föranlåtet afstyrka det framställda förslaget, angående lill-
vägabringandet af en, efter likartade grunder bildad och förvaltad, distrikt-
20
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 214.
eller socken-magasinsinrättning, oansedt Utskottet erkänner både den sto¬
ra vigten och den tvingande nödvändigheten deraf, att hvarje hemmanse¬
gare, genom inrättandet af sådana magasiner, som motionären föreslagit, el¬
ler andra ändamålsenliga anstalter, söker alt i tid förekomma den nöd och
förlägenhet, som missväxterna under nuvarande förhållanden måste med¬
föra, helst statens mellankomst samt allmänna medels fortsatta tillhanda¬
hållande och uppoffrande, för att godtgöra följderna af den enskildes bri¬
stande omtanka och sparsamhet, omöjligen kan allt framgent påräknas.
Hvad åter angår Olaus Erikssons och Lars Wenanders motioner,
angående ränlefria låns beviljande till understöd vid uppbyggande af soe-
kenmagasiner i de orter, der härtill erforderliga byggnadsmaterialier sak¬
nas, så torde Utskottet endast behöfva erinra, att då kommunerna i stad¬
gad ordning besluta att gå i författning om ifrågavarande byggnaders upp¬
förande, de äfven äro ovilkorligen förbundna att sjelfva utgöra de tillskot¬
ter, som härtill erfordras; att derest staten för sådant ändamål skulle åt
en eller annan landsort meddela äskade understöd, enahanda bidrag otvif¬
velaktig! komme att jemväl för andra orter, påyrkas; samt att för närva¬
rande, hvarken den af motionärerne uppgifna bankovinst eller andra här¬
till disponibla medel lemna tillgång till de lånesummor, som för besagde
byggnaders uppförande blifvit föreslagna; hvadan Utskottet ej heller anser
sig kunna tillstyrka Rikets Ständer att dessa motioner bifalla.
Under åberopande af hvad Ulskoltet här ofvan anfört, yttrat och
erinrat, får Utskottet, i öfverensstämmelse dermed, alltså hemställa:
l:o
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition, så vidt deri
afser bildandet af ett, staten tillhörigt, reservlager för span-
målsundsältningar i missväxtår, samt anvisandet af de för
detta lagers åstadkommande erforderliga tillgångar, icke må
af Rikets Ständer bifallas;
2:0
att de undsättningar utaf allmänna medel, som vid eller ef¬
ter inträffade missväxter eller eljest felslagna skördar kunna
oundgängligen erfordras och af Kongl. Maj:t varda i nåder
beviljade, i allmänhet endast må utgå i penningar;
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o 214.
21
3:o
att Rikets Ständer må till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
för behöfvandes undsättning vid dyl:ka tillfällen anvisa:
a) det för närvarande i Rikets Ständers Bank innestående be¬
lopp af 1830 års krediti v-medel, jemte hvad som af dessa
medel kan ytterligare inflyta genom återbetalningar å deraf
meddelade låneunderstöd eller försäljning af den till sådane
understöds godtgörande levererade spanmål;
b) öfriga i banken nu innestående undsättningsmedel och
hvad som framdeles kan varda inlevereradt, i afbetalning å
de undsättningslån, hvilka utgått af tullafgifterna för den, se¬
dan början af November månad år 1841, till riket införda
utländska spanmål samt de år 1846 i Riksgälds-kontoret lyf-
tade och sedermera godtgjorda kreditiv-summor;
c) den ännu odisponerade återstoden af förenämnde tullafgif-
ter samt enahanda, för tiden till och med detta års slut
ytterligare ingående afgifter;
(I) de medel, som från och med början af nästkommande år
och så länge de i sådant hänseende då gällande tullbestäm¬
melser blifva oförändrade, såsom importtull för utländsk
spanmål inflyta.
4:o
att hvad härutöfver, under liden lill Rikets Ständers
nästa sammankomst, möjligen kan för ofvanberörde ändamål
erfordras, må tagas i beräkning vid fastställandet af det så
kallade mindre kreditivets belopp, samt att följaktligen nå¬
got serskildt undsättnings-krediliv icke må vid innevarande
riksdag anvisas.
3:0
Att vid meddelandet af understöd åt behöfvande, i an¬
ledning af missväxter eller felslagna skördar, följande vilkor
och bestämmelser må iakttagas, nemligen:
«) utaf de till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för ifrågavaran¬
de understöd ställda medel får en summa af högst 50,000
r:dr, under mellantiden intill nästa riksdag, användas för
22
Stats-Utskotlct Utlåtande, Ar:o 214.
undsättningar utan återbetalningsskyldighet ål sådane behöf¬
va lide, som icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete
eller i stånd att af egna tillgångar återbetala de undsält-
ningsmedel, dem tilldelas; börande dylika understöd företrä¬
desvis tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda sig så
använda desamma, att dithörande fattiga oell arbetslösa per¬
soner derigenom beredas sysselsättning och tillfälle att me¬
delst eget arbete förtjena sitt uppehälle;
b) för öfrigt få ofvan omförmälda tillgångar endast begagnas
till räntefria låneunderstöd med bestämda betalningstermi¬
ner och mot vederbörande större elier mindre menigheters
gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl. Majit i nå¬
der godkänd säkerhet;
c) så vidt omständigheterna medgifva, böra tillfällen för de
behöfvande beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst
vid allmänna arbetsföretag.
6:0
Att den af riksdagsfullmäktigen Sahlström, väckta mo¬
tion, angående en öfver bela riket utsträckt distrikt- eller
sockenmagasius-inrättning icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
7:o
Alt de låneunderstöd, riksdagsfullmäktigen IVenander
och Olaus Eriksson för uppförande af soekenmagasins-byggna-
der föreslagit, ej heller må beviljas.
Slutligen och på det att ej allenast de å serskild räkning i banken
nu innestående uudsältningsmedlen, utan äfven dylika framdeles inflytande
medel må kunna, för andra statsutgifter, eller lill minskande af Riksgälds-
kontorets upplåningsbehof, användas under tiden, intilldess samma medel
behöfva begagnas till sådana utbetalningar, hvarföre de äro anslagne, får
Utskottet, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Rikets sednast för¬
samlade Ständer i underdånighet gjorda och af Kongl. Majit, jemnlikt Dess
nådiga bref den 17 Juni 1845, bifallna framställning, föreslå,
att Rikets Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
Stats-Usliotlett Utlåtande, N:o 214.
23
hålla, att ej mindre de å förenämnde bankoräkning nu inne-
stående odisponerade medel., än den ytterligare behållning,
sorn, utöfver derå anvisade utbetalningar, kan^ genom erlag-
da lullafgifter eller liqviderade undsätlningsskolder, å samma
räkning uppkomma, må, på sätt, angående 1830 års krediliv-
niedel tillförene varit stadgadt, till Riksgälds-kontoret öfver-
lemuas, emot skyldighet för detta verk att det sålunda mot¬
tagna beloppet, vid skeende req visi tioner, Kongl. Maj:t för
dermed afsedda ändamål tillhandahålla.
Stockholm den 20 Juni 1848.
Reservation
af Herr Montgomery, 2V. G., emot Utskottets yttrande i fråga om
befrämjandet af distrikt- och sockenmagasiners inrättande.
I
STOCKHOLM, Elmcn & Granbergs Tryckeri, 1848.
Slait-UlskolteU Memorial, N:o 215.
1
N:o 215.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Juni, kl. 3 e. in.
Memorial, angående de i Reyerinys formens 63 § föreskrif-
na kreditiv summor. Aid.)
Till följd af det i förenämnde grundlags-paragraf meddelade stadgan¬
de, att tvenne serskilda, tillräckliga summor böra för oförutsedda händelser
anslås och till utbetalning från riksgälds-kontoret anvisas, får Stafs-ut.skottet
härmedelst afgifva sitt yttrande och förslag angående dessa summors belopp
och de för utbetalandet deraf erforderliga tillgångars anskaffande.
Den ina af ifrågavarande tvenne summor, eller den, som Kongl. Majit
eger lyfta vid inträffande krig och sedan Stats-rådet in ple.no blifvit bordt och
Rikets Ständer sammankallade, och hvilken summa i allmänhet benämnes
Stora kreditivet, har, a Itsedan 1812 års riksdag, då den ökades från en til!
två millioner riksdaler banko, varit fastställd till sistnämnde belopp. Och
sorn detta belopp vid de många riksmöten, då omförmäldte kreditiv bibehål¬
lits oförändradt, följaktligen måste anses hafva motsvarat det härmed af
grundlagsstiflarne afsedda ändamål, så synes ej heller vid innevarande riks-
dag någon förändring, vare sig till ökning eller minskning, i samma kredi-
tivs hittills fastställda belopp böra af Rikets Ständer beslutas, hvadan Ut¬
skottet hemställer,
att det Stora kreditivet jemväl af Rikets nu församlade Ständer må
bestämmas till två millioner riksdaler banko.
Beträffande åter den andra kreditivsumman, eller det s. k. Mindre kre¬
ditivet. hvilken summa skall „vara tillgänglig, då Konungen till Rikets för¬
svar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela Stats-rå-
dets tankar deröfver blifvit inhemtade, linner den oundgängligen nödig,„ så
bestämdes detta kreditiv till 500,000 r:dr vid de riksdagar, som höllos un¬
der åren 1809, 1810 och 1812, till 1.500,000 rtdr vid 1815, 1817 och 1818
samt 182.8 års riksdagar, till 1,000,000 rtdr vid riksdagarna åren 1828, 1829
och 1830 samt 1834 och 1835, och slutligen till 500,000 rtdr vid de tvenne
sednast förflutna riksdagarna. I afseende på besagde kreditivs användande
Bih. lill R. St. Fröt. 1847 och 1848. 4 Sami., 1 Åfd., 2 B and., 20 Haft. 1
2
Slals-Ulskollets Memorial, N.o 215.
stadgades vid ej mindre 1815 års riksdag, än de tvenne näst derefter In¬
träffade riksdagarna, att tvåtredjedelar, eller 1,000,000 i :dr, utaf kreditiv—
summan skulle få begagnas för oundgängliga försvars-anstalter och en tre¬
djedel, eller 500,000 r:dr, för andra högst vigliga och angelägna behof.
Utaf det åren 1830 och 1835 till 1,000,000 r:dr fastställda kreditiv skulle
hälften vara att tillgå för rikets försvar och hälften för andra ändamål. Men
efter den vid 1840 och 1841 års riksdag beslutade nedsättning af kreditivets
belopp, har någon dylik fördelning, i afseende på föremålen för delsammas
begagnande, icke varit stadgad. Enligt hvad redan förut är för Rikets nu
församlade Ständer anmäldt, har, sedan sistförflutna riksdag, utaf det då an¬
visade mindre krediti vet ett belopp af 400,000 r:dr blifvit i föreskrifven ord¬
ning från riksgälds-kontoret utbelaldt, nemligen till undsättningar efter 1845
års missväxt 350,000 r:dr, till förlags- och byggnads-lån åt staden Åmål
45,000 r:dr samt till understöd för en ny tomtreglering i Kongsbacka 5000
r:dr; varande dock af dessa kreditiv-summor den förstnämnde eller den till
undsätta ings-lån lyftade summan numera till riksgälds kontoret återbetald.
Uti det utlåtande, Utskottet under denna dag afgifvit, angående åtgär¬
der för behöfvandes undsättande vid inträffade missväxter, har Utskottet till¬
styrkt Rikets Ständer att, i stället för anvisandet af det för detta ändamål
af Kongl. Maj:t nu äskade serskildta kreditiv, vid bestämmandet af (len kre-
ditiv-summa, hvarom nu är fråga, taga i beräkning hvad som, utöfver andra
härtill anslagna tillgångar, under tiden intill Rikets Ständers nästa samman¬
komst kan för besagde ändamål erfordras. I öfverensstämmelse med denna
tillstyrkan, får Utskottet, under åberopande af de till stöd derför uti samma
utlåtande anförda åsigler, hemställa, att det mindre kreditivet måtte höjas ut¬
öfver dess vid de tvenne sednaste riksdagarna fastställda belopp; hvilken för¬
höjning dessutom, så vidt utgifter för ifrågakommande utomordentliga för¬
svars-anstalter vid detta kredilivs bestämmande jemväl böra a (ses, onekligen
påkallas af den nuvarande ställningen inom flera främmande länder och deri
snart sagdt dagligen mer och mer invecklade beskaffenheten af de politiska
förhållandena, ej mindre mellan dessa länder inbördes, än mellan dem och
töfriga stater uti samma verldsdel. Utskottet föreslår alltså,
att ifrågavarande kreditivsumma vid denna riksdag måtte ökas till
1,000,000 r:dr; dock med förnyandet af den före 1810 och 1841
års riksdag gällande bestämmelse, att hälften häraf bär vara att till¬
gå för rikets försvar och hälften för andra högst vigtiga och an¬
gelägna föremål
StaU-Utskoltets Memorial, N:e 215.
3
Vidkommande de för kreditivemas utbetalning erforderliga medel, så
är uli nuvarande reglemente för riksgälds-kontoret stadgadt, att, i händelse a!'
det stora kreditivets lyftning, borde för utbetalandet deraf användas de till
riksgälds-kontoret influtne odisponerade öfverskotter på statsverkets inkom¬
ster, äfvensom kontorets öfriga härtill disponibla tillgångar, samt att hvad för
öfrigt erfordrades, borde anskaffas genom upplåning mot riksgälds-konlorets
obligationer, ställde att efter minst ett och högst tre ars förfallotid inlösas
med de medel, sorn af Rikets nästsammanträdande Ständer klefve härtill an¬
visade. Rörande utbetalningarne å mindre krediti vet, innehåller de, emot sam¬
ina reglemente, att för deras bestridande borde riksgälds-kontorets härtill dis¬
ponibla tillgångar begagnas, och, i fall dessa icke voro tillräckliga, de der¬
utöfver erforderliga medlen af kontoret upplånas enligt de grunder, som för
låns upptagande lör andra tillfälliga behof voro stadgade. De sålunda åbe¬
ropade upplånings-grunderna finnas meddelade uti reglementets 132 g, hvar¬
uti föreskrifves, att, derest för verkställigheten af riksgälds-kontorets utbetal¬
ningar upplåning vore oundgängligen nödvändig, borde densamma verkställas
mot kontorets obligationer, som skulle lyda å svenskt mynt samt vara ställ¬
de till inlösen antingen efter föregången uppsägning eller efter viss bestämd
förfallotid, hvilken sednare dock ej finge bestämmas utöfver 10 år från obli¬
gationernas utgifningsdag; och borde härvid det af berörde lånesätt företrä¬
desvis begagnas, derigenom den lägsta ränta bereddes; börande denna icke
i något fall öfverstiga tern procent eller rabatt å obligationernas kapital-be¬
lopp medgifvas.
1 afseende på nu omförmälda stadganden, har dock uti en från full¬
mäktige i riksgälds-kontoret till Utskottet nyligen aflålen skrifvelse blifvit
erinrad t, att desamma innefattade bestämmelser och förbehåll, de der uti ett
eller annat hänseende möjligen icke lämpade sig efter förhållandena vid upp¬
låningens företagande, och således, utan att lända liksgälds-kontoret till någon
fördel, kunde komma att mer eller mindre försvåra låne-operationerne, hvadan
fullmäktige hemställde, att Utskottet, vid uppgörandet af förslaget tili det nya
reglementet för riksgälds-kontoret, malte utesluta dessa stadganden, så vidt
desamma till viss räntefot, förfallotid och myntsort inskränkte de obligatio¬
ner, som, till följd af förestående upplåning, kunde komma att af riksgälds¬
kontoret utgifvas, samt att kontorets styrelse således måtte varda i tillfälle
..att, utan några i förväg lagda hinder, efter bästa öfvertygelse och noggrann
4
Stals-Uiskottets Memorial, N:o 215.
pröfning anskaffa lånen på så fördelaktiga vilkor, som efter sig företeende
omständigheter möjligen kunna erhållas.,.
Med anledning af denna framställning anser sig Utskottet böra upp¬
lysningsvis meddela, att, då stora krediti vet vid 1834 och 1835 års riksdag,
till följd af då beslutad grundlagsförändring, första gången anvisades till ut¬
betalning från riksgäldskontoret, förordnade Rikets Ständer, att för de genom
detta kreditivs anlitande föranledde utbetalningar skulle, i saknad af odispo¬
nerade öfverskotter å statsverkets inkomster eller andra tillgångar, „erlör-
„derlige medel anskaffas genom upplåning mot obligationer, ställda på ett års
^förfallotid och till inlösen med de extra ordinarie skatter, som, i och för kri-
„gets utförande, af Rikets Ständer blifva beslutade.,, Denna föreskrift förän¬
drades likväl vid nästpåföljde riksdag, hvarvid den erhöll dess hittills bibe¬
hållna och här ofvan anförda lydelse.
Då Rikets Ständer, sorn före sistnämnde kreditivs lyftning skola va¬
ra sammankallade, följaktligen komma i tillfälle att, inom den hittills stadga¬
de återbetalningstiden för de i anledning af kreditiv-lyftningen upplånta me¬
del, ej allenast anslå fond till dessa medels återbetalande, utan ock meddela
närmare bestämmelser i afseende på upptagnings- och liqvidations-sättet för
ej mindre nyssnämnda än andra krigsutgifters bestridande möjligen erforder¬
liga lån, och då en af kreditivets uibetalning genast påkallad skuldsättning,
den der hvarken kunnat förutses eller genom förberedande åtgärder underlät¬
tas, ingalunda torde böra utsträckas utöfver den tid, som för samma skulds
afbördande erfordras, så synes nuvarande föreskrift i fråga om förfallotiden
för de obligationer, som till följd af stora kreditivets lyftning måst utfärdas,
vara på goda skäl grundad; hvadan Utskottet anser sig icke böra tillstyrka
någon förändring uti denna föreskrift, utan får Utskottet hemställa,
att hittills gällande stadganden, rörande berörde obligationer, hvilkas
räntefot eller myntsort derigenom icke är i något hänseende in¬
skränkt, jemväl hädanefter må fortfara.
Hvad deremot angår bestämmelserna i afseende på den upplåning,
som genom mindre kreditivets begagnande kan föranledas, så anser Utskottet
dessa bestämmelser böra lämpas efter de beslut, Rikets Ständer redan med¬
delat till iakttagande vid den nu pågående upplåningen för anskaffandet af
medel till det serskildta kreditiv, som vid denna riksdag för rustningskostna¬
der m. m. blifvit beviljadt; och hvilka beslut icke innehålla något så beskaf-
fadt stadgande om mynt och ränta, som den här ofvan åberopade § i riks-
gäldskontorets reglemente. Utskottet har dock icke funnit någon gillig an¬
Stati-Utskollct» Memorial, N:o 215.
5
ledning alt tillstyrka utsträckning af obligationernas förfallotid utöfver den i
samma § bestämda (iderymd eller 10 år från deras utgifningsdag; hvarföre
Utskottet hemställer,
att föreskriften härom må bibehållas.
Under förutsättning, att llikets Ständer godkänna och bifalla, hvad Ut¬
skottet nu yttrat och hemställt, har Uiskoltet uppgjort och får härmedelst
jemväl underställa Rikets Ständers pröfning och antagande följande förslag
till de stadganden, som angående oitaberörde tvenne kreditiver böra i det
nya reglementet för riksgäldskontoret meddelas samt motsvara 104, 105, 106
och 107 §§ i 1845 års reglemente för samma verk.
§
Till följd af stadgandet i regeringsformens 63 §, hafva Rikets Stän¬
der anslagit och till utbetalning från riksgäldskontoret anvisat en kreditiv-
siimma af två millioner riksdaler banko, för att, vid infallande krig,
af Konungen lyftas, sedan Stats-rådet in pleno blifvit bordt och Rikets Stän¬
der sammankallade. Rikets Ständers å denna summa utfärdade, förseglade
anordning får ej brytas, eller summan af Fullmäktige utbetalas förr, än riks¬
dagskallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord.
§
Derest den i nästföregående § uppgifna kreditiv-summa kommer att
lyftas, bör riksgäldskontoret, för densammas utbetalande, använda de till kon¬
toret influtna, odisponerade, öfverskotter på statsverkets inkomster, äfvensom
kontorets öfriga, härtill disponibla, tillgångar samt anskaffa hvad för öfrigt
kan erfordras, genom upplåning emot riksgäldskontorets obligationer, ställda
att, efter minst ett och högst tre års förfallotid, inlösas med de medel, som
af Rikets näst sammanträdande Ständer varda härtill anvisade.
§
Den kreditiv-summa, som likaledes, enligt 63 § i regeringsformen, bör
å riksgäldskontoret anvisas, för att, på sätt samma § innehåller, under tiden
mellan innevarande och nästkommande riksdag vara tillgänglig, då Kongl.
Maj:t för Rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna än¬
damål, sedan hela Stats-rådets tankar deröfver blifvit inhemtade, finner den
6
Slals-Utskoltels Memorial, N:o 215.
vara oundvikligen nödig, hafva Rikets Ständer fastställt till en million riksda¬
ler banko, hvaraf hälften, eller femhundra tusen riksdaler, bör vara att tillgå,
för rikets försvar och hälften, eller femhundra tusen r:dr, för andra ändamål.
§
För bestridandet af de utbetalningar, som å sistberörde kreditiv-
summa kunna ifrågakomma, böra riksgäldskontoret härtill disponibla tillgån¬
gar begagnas, och, i fall dessa icke Uro tillräckliga, de derutöfver erforderli¬
ga medlen af riksgäldskontoret upplånas mot kontorets obligationer, ställda
till inlösen antingen efter viss förfallotid eller efter föregången uppsägning;
egande fullmäktige att, med hänsigt till de vid upplåningen sig företeende
omständigheter och förhållanden, bestämma räntevilkoren samt fastställa helal-
nings-teiminerna för dessa obligationer; dock får obligationernas förfallotid icke
utsättas sednare än tio år efter deras utgifningsdag. För öfrigt iakttages:
att någon kapital-rabatt icke får vid obligationernas utlemnande medgifvas;
att någon obligation icke får utfärdas å mindre summa än 250 rrdr banko;
samt att fullmäktige, så vidt af deras tillgöranden beror, böra söka att emot
den möjligen lägsta ränta erhålla de medel, sorn måste upplånas.
I sammanhang härmed anser sig Utskottet jemväl böra afgifva för¬
slag till den förseglade anordning å stora kreditivet, som, jemlikt ofvan åbe¬
ropade § i Regeringsformen, skall fullmäktige i riksgäldskontoret tillställas,
för att, i händelse af kreditivets lyftning, brytas sedan riksdagskallelsen blif¬
vit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord:
„Till Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgäldskontor.
Sedan Rikets nu församlade Ständer till ett belopp af 2,000,000 r:dr
fastställt den summa, som enligt Regeringsformens 63 § skall vara till utbe¬
talning från Rikets Ständers riksgäldskontor anvisad, för att af Kongl. Maj:t
v id infallande krig lyftas, så varda, i kraft af nämnde § och till följd af Ri¬
kets Ständers beslut, Fullmäktige i riksgäldskontoret härmedelst förständiga-
de och bemyndigade att, vid det i samma § förutsatta fall och under derstä¬
des stadgade förbehåll, omförmäldte kreditivsumma af två millioner riksdaler
Stats-Ulskoltels Memorial, N:o 215.
7
banko Kongl. Majit tillhandahålla samt enligt Dess nådiga disposition i före-
skrifven ordning utbetala. Stockholm den
På Rikets Ständers vägnar.
För Ridderskapet och Adeln.
För Preste-ståndet.
För Borgare-ståndet.
För Bonde-ståndet. „
Vid denna likasom vid de sednare riksdagarna torde ifrågavarande
/anordning böra underslå ifvås af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän
•samt Stats-utskottels Ledamöter.
Stockholm den 20 Juni 1848.
'Reservationer,
angående mindre kreditivets belopp:
■af Herrar Rääf, L. F., och Bildt, B. G., som reserverade sig emot Ut¬
skottets härom framstäldta förslag och ansågo, att Utskottet, med anledning
af hvad Kongl. Majlis nådiga skrifvelse om den till rustningskostnader äska¬
de serskilda kreditivsumma innehåller i afseende pä nu ifrågavarande kredi¬
tiv, bort föreslå mindre kreditivets belopp till en och en half million riks¬
daler, hvaraf två tredjedelar borde, i händelse af behof, få utaf Kongl. Majit
till rikets försvar användas.
angående mindre kreditivets fördelning :
af Herr v. Troil, <S>. G.: „Lilla kreditivets fördelning] i summor, bestämda,
den ena till rikets försvar, den andra till högst vigtiga och angelägna före¬
mål, är, enligt mitt förmenande, stridande, om icke mot grundlagens ordaly¬
delse, åtminstone emot dess anda. Hade 1809 års Ständer afselt en sådan
fördelning, skulle de troligen hafva föredragit att till de olika föremål ställa
olika kreditiv. Denna nyhet tillkom först vid 1815 års riksdag, då lilla
kreditivet förhöjdes ifrån 500,000 till 1,500,000 r:dr, bibehölls, under tid¬
8
Stali-Ulikottcts Memorial, N:o 215.
punkten 183C—40, under hvilken kreditiv-beloppet utgjorde 1.000,000 ridt',
men borttogs vid 1840 och 1841 års riksdag, då samina kreditiv bestämdes
till endast 500,000 r:dr. Stats utskottet Ilar nu åter föreslagit ett dylikt
stadgande, och det är deremot jag anser mig böra inför Rikets Ständer ned¬
lägga min reservation. Kongl. Majit har i Dess nådiga proposition, angåen¬
de åtgärder för behöfvandes undsättning i inissvextår, af Rikets Ständer
äskat, utom förut dertill anslagna medel, ej blott ett undsättnings-kreditiv af
500,000 r:dr, utan äfven dispositionsrätten af 150,000 rldr å den då oliqvi-
flerade delen af lilla krediti vet. Dessa anslagssummor äro af Utskottet af-
styrkte, under hänvisning till den föreslagna förhöjningen af lilla krediti vet.
Kongl. Maj:t har ytterligare i Dess nådiga skrifvelse, rörande ett serskildt
rustnings-kreditiv, fästat Stats-utskottets uppmärksamhet på nödvändigheten
att, vid kreditiv-summornas bestämmande, taga nuvarande politiska förhållan¬
den i behörigt öfvervägande. Mer än tillräckliga anledningar finnas således
att höja beloppet af det lilla krediti vet, åtminstone till den af Utskottet nu
föreslagna summa, men derjemte att icke genom bestämmandet af denna sum¬
mas fördelning till olika ändamål sätta Styrelsen i nödvändighet att kanske
inom några månader åter sammankalla Rikets Ständer. Vi önska alla, att
de politiska tvister, som i närvarande ögonblick hota nordens lugn, mätte på
fredlig väg kunna biläggas. Vi vete, att underhandlingar derom äro å bane,
men att frågans lösning ej är att allt för hastigt emotse. Under tiden måste
Sverige stå rustadt till strid, ej glömmande Romarns gyldene regel; „Den,
sorn vill hafva fred, måste vara beredd på krig.,, Delta tillstånd kost¬
penningar. Hvem vet, om de 2 millionerna dertill förslå, om de 500,000
rldr, som å kreditivet ställas till Kongl. Majlis disposition för försvarsverket,
äro tillräcklige att fylla den möjligen uppkommande bristen. Inträffar motsat¬
sen, erfordras ytterligare endast 1 ä 200,000 r:dr; blifver Kongl. Maj:t för¬
satt i nödvändighet att för dessa inedels anskaffande ånyo sammankalla Ri¬
kets Ständer, och jag hemställer, huru välkomne 1848 års representanter skulle
blifva hos sina kommittenter, om de, genom bifall till en, under nuvarande
förhållanden, mer än någonsin olämplig fördelning af lilla kreditivet, vållat en
hastigt återkommande riksdag, med alla de kostnader och alla de olägenhe¬
ter, som deraf äro en följd.„
angående uteslutandet af föreskriften om riksgäldskontoret
obligationers utställande å Svenskt mynt:
af
Stall-Utskottets Memorial, N:o 215'.
9
af Herr Schartau: „IM Rikets Ständer år 1835 i reglementet för sina full¬
mäktige i riksgäldskontoret införde den sedermera alltid förnyade föreskiif-
ten rörande sätte , att genom lån anskaffa medel för det s. k. lilla kreditivet,
nemligen att obligationerne borde lyda å Svenskt mynt, samt att ingen kapital¬
rabatt derå finge ega rum; afsågs tvifvelsutan ett offentligt tillkännagivande
af deras motvilja för skuldsättning å utrikes ort, jemte ett statens betryggan¬
de emot det vid den tiden från ett visst håll mycket agiterade lane- och
fond-systemets inledning. Föreskriften Ilar under sin 13 rår i ga tillvaro aldrig
visat sig otjenlig och det ursprungliga motivet derför aldrig kunnat frånkän-
nas sin vigt, ehuru den påpekade agitationens frånvaro nu för ögonblicket
gör detta motiv för mången mindre lätt åskådligt eller fattligt, hvaraf ock
måste härledas, att Stats-utskottet, med förbiseende deraf, föreslagit ett ute¬
slutande utur det blifvande nya reglementet för riksgäldskontoret af orden
»Svenskt mynt„ i den §, som skall motsvara den nuvarande 132 §, och så¬
lunda på ett indirekt sätt för sig icke hafva något emot utländsk skuldsätt¬
ning för tillvägabringande af medel äfven till sådane statsutgifter, sorn de
mest vanliga förhållanden kunna framkalla; medan Utskottet likväl, genom
förslaget att bibehålla stadgandet om förbud mot kapital-rabatt å upptagan¬
de lån, hvilken är nästan oskiljaktig från lane-opeiationer i utlandet, liksom
velat draga handen tillbaka i samum stund den blifvit framräckt.
Städse varm för fäderneslandets oberoende af utländske penningemän,
reserverar jag mig mot den af Utskottet i förevarande punkt föreslagna för-
ändiing.„
af Herrar Koch och Hörnstein samt Anders Andersson från Skaraborgs
län.
angående bestämmelsen i afseende på obligationernas valör:
af Herr Hörnstein, som ansåg riksgälds-kontorets obligationer icke böra f«
utfärdas å mindre belopp, än 500 riksdaler.
Eili. Ull 15. St. trot. 1817 å 1848. 4 Sami 1 Afd., 2 Band., 20 Ilift
%
I
S T 0 C K H 0 A t M, w. f. dalman. 1848.
) 'H
SMs-Utskottels Utlåtande, A'.o 216.
1
N:o 216.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Juni, kl. 6 e. m.
Utlåtandej i ättledning af vackt fråga am restitution af erlagde
bränvins-bevillningsmedel.
(I. A.)
Från Bonde-ståndet har Stats-utskottet erhållit remiss å ett af Andreas
Bengtsson från Jönköpings län hos bemäldte Riks-stånd afgifvet memorial,
deruti omförmäles, att, sedan en del liemmans-egare inom Vernamo, Voxtorp
och Tånnö socknar år 1842 sig anmält till utöfvande af bränvinsbränning,
men derefter afsagt sig rättigheten att tillverka bränvin, samt Konungens be¬
fallningshafvande i nämnde län, med anledning häraf, medgifvit afskrifning ut¬
af de afgifter, hvilka bort erläggas af ifrågavarande hemmansegare, i händelse
bränvinsbränning af dem ulöfvals, så hade, enär utaf Kongl. Kammar-i ällens
advokatfiskal anmärknings-talan häremot blifvit väckt, hemmansegarne, i afvak-
tan på Kongl. Kammar-rättens utslag i målet, måst utgöra de dem påfördebrän-
vinsbevillnings-afgifter; och har, i anledning häraf, Andreas Bengtsson anhållit,
att desse hemmansegare måtte, efter vanlig praxis, restilutionsvis återbekom¬
ma hvad hos dem sålunda uttagits.
Som detta ärende, enligt hvad motionären uppgifvit, ännu utgör före¬
mål för vederbörlig embetsmyndighets pröfning och afdömande, så lärer
härutinnan
någon Rikets Ständers åtgärd icke böra ifrågakomma.
Stockholm den a3 Juni i84$.
M. till R St. Brot. mr och ISIS. A Sami. i Ajfd. 2 Band. 2i Hå fl.
i
9
Stats-Utskottets Memorial, JV:o 2/7.
Nio 217.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Juni, kl. 6 e. m..
Memorial, angående ifrågastäLld. ombyggnad af den ena och till-
byggnad af den andra flygeln vid Rikets Sländers hus..
(R:gs Afd.)
Enligt hvad Stats-utskotlets vid i84m och 1841 års riksdag, under
N:o. 379 afgifna, memorial utvisar, anmäldes för Rikets då församlade Stän¬
der, att östra flygeln af det till sessions- och kanslirum för Riksstånden och
Utskotten begagnade hus, i anseende lill grundens felaktiga beskaffenhet, be¬
funne sig i eli så bristfälligt skick, aLt större delen af samma flygel mäste helt
och hållet nedrifvas och ombyggas. Men som vid en under, riksdagens lopp
genom Öfver-intendents-embelet föranstaltad besigtning å nämnde flygelbygg¬
nad upplystes och vitsordades, att det då ifrågaslälide ombyggnads- och repnra-
rations-arbetet, utan äfventyr eller hinder för flygelbyggnadens begagnande,,
kunde uppskjutas fern å sex år, eller utöfver tiden för den näst derefter ut¬
satta lagtima riksdag; så ansågo Rikets Ständer frågan om della byggnads¬
arbetes företagande för det dåvarande kunna förfalla. Under erinran om
den i ofvanberörde hänseende förut gjorda framställning och Rikets Ständers,
i anledning deraf meddelade-förklarande, hafva fullmäktige i Riksgälds-kon-
toret, under hvilkas vård och inseende förenämnde hus är släldt, för. nu¬
varande Stats-utskolt anmält, alt fullmäktige, med afseende å den ö'slra fly¬
gelns år efter år tilltagande bristfällighet, funnit sig föranJälne gå i författ¬
ning om erhållandet af vederbörande embetsmyndighets yttrande och för¬
slag i fråga om denna byggnads iståndsältande och dermed, förenade kost¬
nader. Härvid hade dock uppmärksamheten jemväl blifvit fästad å några i
sednare lider märkbara sprickor i murarne uti den vestra flygeln af sam¬
ma hus; hvadan och då den nuvarande indelningen af de i begge flyglarne
befintliga rum vid flera tillfällen öfv.erklagats såsom mindre ändamålsenlig,,
fullmäktige ansett de förestående byggnads- och reparationsarbetena böra;
utföras efter en mera omfattande plan, . så att derigenom kunde åstadkom—
Stats-Vtskotlels Memorial, N:o 2i7.
3
mas fullkomligen rymliga och lämpliga lokaler för både Riksstånden och
Utskotten samt ett för deni gemensamt aikif; för hvilket ändamål flyglarne
alltså syntes köra medelst påbyggnad uppföras lill samma böjd som huf-
vudbyggnaden. I afseende på vei kslälligheten af de byggnads-, reparations-
och inred nings-ar bet en, som för nyssberörda ändamåls vinnande erfordra¬
des, bade fullmäktige, efter härom gjord begäran, genom Öfver-intendents-
embetet, erhållit ett af hof-arkitekten J. Carlberg upprättadt kostnadsför¬
slag med dertill botande planritningar, uti hvilket förslag kostnaden var be¬
räknad till ej mindre än 35,700 i:dr,. hvilket förslag, jemte öfriga, samma
fråga rörande handlingar, fullmäktige till Slats-ulskotlet öfverhmnat, under
yttrande, att, då besagde koslnadssnmma vida öfversteg den utgift, sorn fly¬
gelns ombyggnad förut fot modals komma alt medföta och då det under
nuvarande förhållanden syntes mindre lämpligt att bes h/la och företaga så¬
dana förbättringar och tillbyggnader å Rikets Ständers hus, hvilka utan att
vara oundgängligen nödiga, föranledde cn så betydlig kostnad, trodde full¬
mäktige, ”förslaget till ombyggnad af östin flygeln och öfriga ifi ågasatta
”vidsträcktare byggnadsarbeten vid Rikets Ständers hus för närvaiande böra
”förfalla, helst hof-arkitekun Carlberg inför fullmäktiges piotokoll, uppå
”tillfrågan, yltiat den öfvertygelse, att oftanämnde östia flygelbyggnad kan,
”äfven om dtn icke ombygges, i dess näivarande skick, under den nät mare
”framtiden af 12 till 20 år bibehållas utan våda för byggnadens bestånd;”
tilläggande fullmäktige, att bel efvet af det i i:sta våningi n af samma fly¬
gel påräknade, fastän i anseende till denna lokals oan vändbai het nu sakna¬
de utiymme, kunde fiamdeles, likasom under denna rikdsag, afhjelpas genom
upplåtandet af 111m inom Riksgälds-kontorets hus. Hvad elei emot beträffa¬
de de för merberörde cgendi ms undeihållande erforderliga mindre repaia-
tioner, så önskade fullmäktige få sig uppdraget alt deiom, efter sig förete¬
ende omständigheter, gå i föi fattning.
Enär, på säll fullmäktige sålunda anmält,, den arkitekt, ål hvilken Öfver-
inlendents-en.bitet uj pdiagit att undersöka 1 tskafiei beten af de anmäikta
bristfälligheterna samt uppgöra kostnadsförslagen öfver de ifrågaställde bygg¬
nads- och reparations-arhetena, uttryckligen föi klarat, alt den ostra flygeln
vid Rikets Ständers hus kan, utan våda för byggnadens bestånd, under 12
å 20 års tid bibi hållas i sitt nuvarande skick, och då de medel, som för
bestridandet af den med dessa hy ggnads- och reparations-ai betens utförande
förenade betydliga kostnad skulle erfordras, vid innevarande liksdag måst
tagas i befallning för andra mera oundvikliga utgifter, anser sig Utskottet,
meé afseende derjemte å hvad fullmäktige för öfrigt anfört, böra hemställa,
4
Slals-Utskotlels Utlåtande, h:o 218.
att Rikets Ständer för närvarande icke må fatta något beslut el¬
ler vidtaga någon åtgärd-i afseende på ofvannäinnde ombygg¬
nads och reparations verkställande.
Vidkommande åter de för underhållandet af samma egendom erfor¬
derliga mindre reparationer, så enär 164 § af Riksgälds-kontorets nu gäl¬
lande reglemente, hvars stadgande i detta hänseende lärer komma att i det
nya reglementet öfverflyttas, föreskrifver, att de kostnader, som för under¬
hållandet af Rikets Ständers, under fullmäktiges vård och inseende ställda,
hus erlordras, skola af Riksgälds-kontorets medel bestridas,
anser Utskottet ej helier något serskildt beslut af Rikets Ständer
i afseende på sistnämnda reparationers företagande erfordras.
Stockholm den 23 Juni 1848.
N:o 218.
Ank. tiil Exp.-Ut&k. <ien 23 Juni, kl. 6 e. m.
Utlåtandej i anledning af väckt motion om förbud för Riks¬
gälds-kontorets tjenstemän att innehafva syssla vid annat
embetsverk.
(R:gs Afd.)
Under erinran om de flera olägenheter, som det vanliga förhållandet,
att lägre tjenstemän innehade sysslor inom flera serskilda embetsverk, skul¬
le medföra, och då ingen person skulle kunna med nödig drift och verk¬
samhet fullgöra sina tjensteåligganden på mer än ett ställe, har riksdags-
fullmäktigen Andreas Bengtsson från Jönköpings län, uti en af Bonde¬
ståndet till Stats-utskottet remitterad motion, föreslagit, att Rikets Ständer,
till en början, åtminstone måtte besluta en sådan reorganisation af tjenster-
ne vid Riksgälds-konloret och fastställa sådane löner för dervarande tjen¬
stemän, att desse hvarken finge eller behöfde annorstädes tjenstgöra, och
borde
Stats-Ulskottets Utlåtande, iV.o 218.
5
borde de sysslor, som efter denna reorganisation blefve öfverflödiga, indra¬
gas, samt deras innehafvare till andra verk öfverflyttas.
Med anledning af denna motion, får Utskottet upplysa, att i nu gäl¬
lande reglemente för Riksgälds-kontoret år stadgadt, dels att den, som till
kommissarie vid nämnde kontor befordras, mäste, innan han får uppbära
den med kommissarie-beställningen förenade lön, hafva lemnat annorstädes
innehafvande tjenst; dels att för öfrigt det vilkor skall vid alla befordrin¬
gar inom Riksgälds-kontoret anses vara fästadt, att den, som innehar syssla
vid annat verk, är, derest den ena tjenstebefattningen finnes för den andra
hinderlig, förbunden att från endera afgå, när fullmäktige sådant äska.
Då detta stadgande, hvars bibehållande i det reglemente för Riksgälds-
kontorets framtida förvaltning, som vid denna riksdag bör utfärdas, Ut¬
skottet ämnar föreslå, synes både ändamålsenligt och tillfyllestgörande; och
då ett o vilkorligt förbud för hvarje vid Riksgälds-kontoret anställd tjenste¬
man att inom annat embetsverk utöfva någon befattning, skulle, på sätt
motionären jemväl förutsatt, medföra nödvändigheten af en jemförelsevis
betydlig tillökning i de för lägsta tjenstegraderne hittills bestämda aflönings-
vilkor, hvilken lönetillökning Utskottet, åtminstone icke under närvarande
förhållanden, anser sig böra föreslå; så hemställer Utskottet,
ätt ofvan berörde motion icke må till någon Rikets Ständers åt¬
gärd föranleda.
Stockholm den a3 Juni 18/fS.
Bilt. (ill R. St, Frit. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Md. 2 Band. 21 Rö/kt.
i
STOCKHOLM, f. d. Schultze’s Boktryckeri, 1848.
T 1 .. .
St.ats-Utsfus Memorial, JS':o 219.
1
JW 91».
Ank. lill Exp.-Utsk. den 30 Juni, kl. 7 e. m.
Memorial, med förslag till samman jemkning eller voteringsproposi¬
tion, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rö¬
rande inlösen för Statens räkning af framlidne Kansli-
r ödet Sundels manuskript-samlin sar.
(U. A.)
Slats-ulskottets i utlåtandet n:o t3o gjorda och i utlåtandet n’o 202
förnyade hemställan, alt en af Prosten Cnallingius väckt motion, det fram¬
lidne Kansli-rådet O. Sundels manuskript-samlingar mätte för statens räk¬
ning inlösas samt till Svenska och Äitterhets-Akademierne öfverlemnas,
antingen emot det pris, hvarom dessa Akademier kunde med vederbörande
öfverenskomma, eller emot beviljandet af en årlig pension, stor a5o r:dr,
åt bemälde Kansli-råds efterlemnade enka, icke malte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda, har, enligt, ankomne protokolls-utdrag, blifvit
bifallen af Borgare- och Bonde-stånden, hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet ansett Rikets Ständer böra bevilja Kansli-rådet Sundels
enka en pension af a5o r:dr årligen, räknadt från den nya statsregleringens
början, under vilkor, att ifrågavarande manuskript-samlingar till staten af-
trädas.
Då sålunda uti denna ansi ags-fråga två riks-stånd slädnät emot två,
har Utskottet, för den händelse, att icke Ridderskapet och Ådein eller Pre¬
ste-ståndet skulle behaga instämma i de tvenne öfriga riks-ståndens beslut,
skolat, med stöd af 69 § Regeringsformen och 3o § Riksdags-Ordningen, för
frågans afgörande medelst omröstning i förstärkt Stats-utskott, föreslå föl¬
jande voteringsproposition.
Den, som anser den af Prosten Cnattingius väckta motion om inlösen
för statens räkning af framlidne Kansli-iådet O. Sundels manuskriptsamlin-
Eih. till Ii. St. Prot. 1&17 & 1848. 4 Sami. 1 a/d. 2 band. .22 haft. A
2
Slats-Utsk:s Utlåtande, N:o 120.
gar eller beviljande af pension åt hans enka icke böra till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda, voterar
Ja.
Den det ej vill,
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att Kansli-rådet Sundels
enka skall å allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande al en
årlig pension af 25o r:dr, under vilkor, alt de af hennes aflidne man efter-
lemnade manuskriptsamlingar till staten aflemnas.
Stockholm den 29 Juni 1848.
JW »SO.
Ank. till Exp.-Utsk. den BO Juni, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhåll ne återremisser å betänkandet n:o
1q3, angående it rågast ältdt statsanslag tilt uppi ätt håll an¬
de a) den Arme ens pensionskassa åliggande pensionering.
fU. A.)
Sedan Stals-utskottet i betänkandet n:o 193 förklarat sig af anförde
skäl förhindrad t att tillstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Majlis uti
aflålen nådig proposition framställda förslag, att, till beredande af utväg för
armeens pensions-kassa alt fortfarande utgöra pensionerna efter nu gällande
stat, ett belopp af högst 22,000 r:dr årligen måtte få intill näst vidtagande
statsreglering, i mån af behof, användas till betäckande af den brist, som
under tiden möjligen kunde uppkomma derigenom, att kassans årliga in¬
komster icke blefve tillräckliga Lill utgifternas bestridande, så har, vid före¬
dragning hos riks-stånden nämnda betänkande blifvit af Borgare- och Bon¬
de-stånden bifallet, men af Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet, på
grund af förekomne anmärkningar, till Utskottet återremilteradt. De skäl,
hvilka till stöd för yrkad återremiss och det äskade anslagets anvisande,
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 220.
3
blifvit hos sistbemälde tvänne Riks-stånd anförde, äro hufvudsakligen föl¬
jande: att, enligt de af arméens fullmäktige uppgjorde, på statistiska upp¬
gifter grundade beräkningar, arméens pensions-kassas inkomster redan för
innevarande år komme att med omkring 8,000 r:dr understiga belöpande
utgifter; att denna brist sannolikt skulle under de nästpåföljande åren i sti¬
gande progression fortgå, intilldess den uppnått ett ungefärligt maximum;
att derest det nu ifrågaställa eventuela, mindre betydliga, statsbidrag icke
blefve beviljadt, staten tvifvelsutan komme att i en framtid försättas i nöd¬
vändighet att, till förebyggande af pensions-inrättningens fullkomliga under¬
gång, vidkännas vida ansenligare uppoffringar; att, då statens tillgångar icke
medgåfve en lämplig förhöjning i militär-befälels i allmänhet alltför ringa
aflönings-förmåner, billigheten desto mera fordrade, att staten betryggar
pensionernas bibehållande vid deras nuvarande belopp, helst sådant utgjor¬
de ett oeftergifligt vilkor för arméens underhållande i tjenstbart skick; att
nämnde statsbidrag vore af den trängande nödvändighet påkallad t, att bri¬
sten å för närvarande disponibla tillgångar, äfven om en sådan brist vore
tillförlitligen ådagalagd, icke borde hindra anslagets beviljande; att det an¬
märkta missförhållandet emellan pensions-kassans inkomster och utgifter in¬
galunda kunde, såsom Utskottet antagit, afhjelpas genom en ny organisation
af alméen, ty, i händelse, vid en sådan förändring, nedsättning af arméens
personal blefve till vägabragt, skulle detta hafva till följd minskning i antalet af
de till kassans bestånd bidragande ledamöter och således äfven i kassans in¬
komster, hvaremot en tillökning af arméens befäl måste medföra ett små¬
ningom ökadt antal af pensionstagare, utan att inkomsterne, såsom jemväl
bestående af statsmedel, i motsvarande förhållande tilltoge; att, ehuru ar¬
méens pensions-kasse-inrättning år 1767, emot åtagen förbindelse att hädan¬
efter besörja befälets vid arméen pensionering, fått sig tillförsäkrad rättig¬
het alt uppbära 3/5 utaf Wadstena Krigsmanshus-kassas inkomster, först¬
nämnde pensions-inrättning, oaktadt berörde tre femtedelar genom Pommerns
och Finlands förlust betydligt förminskats, likväl icke undfått någon häre¬
mot svarande ersättning; att, jemte de mångfaldiga andra förhållanden, som
ådagalade statens pligt att det begärda understödet medgifva, borde jemväl
i betraktande tagas de menliga följder, som för arméens pensions-kassa
uppkommit, i följd af den år 180g inträffade myntförsämring, hvarigenom
nämnde kassa, hvilken vid 1808 års slut skall egt utestående fordringar till
belopp af mera än en million r:dr i silfver, fått, oberäknadt kapitalets ned¬
i
Stats-Ulsk:s Utlåtande, iV:o 221.
sättning tili lika stor summa i bankomynt, endast i ränteförlust intill år
i83o vidkännas en uppoffring af minst 83,333 r:dr 16 sk. banko.
Utskottet, hvars betänkande n:o 193, på sätt nämndt är, blifvit at
Borgare- och Bonde-stånden bifallet, har af de gjorda anmärknmgarne icke
hemtat anledning alt frånträda sitt i samma betänkande afgifna yttrande,
hvilket Utskottet alltså får förnya.
*/
Stockholm den 29 Juni 1848.
JW S2f.
An k. till Exp.-Utsk. elen 30 Juni, kl. 7 e. ra.
Utlåtande, i anledning af er hällne ålerremisser å Betänkandet n: >
ig8, lönande ifrågastäldt låneunderstöd af allmänna me¬
del till reparation af domkyrkan i Linköping.
(U. A.)
Enligt aflålne protokolls-utdrag hafva Ridderskapet och Adeln saint
Preste-ståndet till Slals-utskottet återremitterat dess under n:o 198 algifne,
af Borgare- och Bonde-stånden godkända, betänkande, deruti Utskottet al-
styrkt bifall till en af herr Doktor Laurenius väckt motion om anvisandet
af ett låne-undeistöd af allmänna medel, stort 20,000 r:dr, till reparation
af Linköpings domkyrka, å hvilket lån borde, elter reparationstidens slut,
årligen erläggas 3 procents ränta och 2 procents amorlissement Inom de
Biks-stånd, sorn beviljat återremiss, hafva, såsom skäl härför, hufvudsakligen
åberopats de förhållanden, sorn finnas omförmälde uti herr Biskop lie drens
vid betänkandet fogade reservation; hvarjemte blifvit erinradt, alt, då Rikets
Ständer vid föregångne riksdagar beviljat, icke låne-bidrag, utan direkta
statsanslag till underhållande af åtskilliga, i hänseende lill byggnadstiden
utmärkta, äldre kyrkor, såsom Wreta i Östergöthland och Warnhem i We¬
stergöthland, billigheten syntes fordra, att Linköpings domkyrka, hvilken
så till storlek som arkitektoniskt värde, vore de förra vida öfverlägsen, korn-
me i åtnjutande af det för densamma begärde låne-understöd, samt att,
Stats-U tsk:s Memorial, Av o 222.
5
enär ingen kommun kunde li 11 förbindas alt för sistnämnde lärkas underhall
ansvara, staten alltså, i händelse, genom uppskof med den högst behöfliga
reparationen en del af byggnaden skulle råka i fullkomligt förfall, väl svår¬
ligen kunde undandraga sig att med vida betydligare uppoffring, än som
nu kunde ifrågakomma, bidraga Lill den dyrbara byggnadens återställande.
Då, på sätt nämndt är, Utskottets förra utlåtande i ämnet blifvit af
tvenne riksstånd godkändt, och de hos Ridderskapet och Adeln samt Pre-
sle-ståudet före återremissernas beviljande afgifna yttranden icke innefatta
andra skäl än sådana, hvilka redan vid ärendets första handläggning hos
Utskottet kommit i öfvervägande, har Utskottet funnit sig böra, med vid-
blifvande af sin förut tillkännagifna åsigt, hemställa,
att den väckta motionen örn låne-underslöd för repara¬
tion af Linköpings domkyrka icke måtte Lill någon åt¬
gärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 29 Juni 1848
JW »8*.
Ank. till Exp. Utsk. d. 30 Juni kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss A Utlåtandet, No jq5.
(U. A.)
Stats-utskottets under N:o ip5 afgifna utlåtande, i anledning af väckt
motion 0111 låneunderstöd för förstärkning af vågbrylaren och uppmuddring
af hamnen vid Wisby, har af Bonde-ståndet blifvit till utskottet återremit-
teradt; men som, enligt ankomna protokolls-utdrag, de Irenne öfriga Riks¬
stånden bifallit förenämnde utlåtande, hvadan, jemlikt ^5 § riksdags-ord-
ningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt, har utskottet funnit återre-
missen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Juni 1848.
Stats-Utsk:s Memorial, Niis 223 och 224.
JW 8S3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 30 Jani, kl. 7 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen äterrerniss A utlåtandet, n:o iqy.
(U. A.)
Från Preste-ståndet har Stats-utskottet erhållit återremiss å sitt un¬
der n:o 197 afgifna utlåtande, angående ifrågastäldt låneunderstöd åt Wexiö
domkyrka samt Institutum Clinicum och Läns-lazarettet i Lund; men som
berörde utlåtande blifvit af de trenne öfriga Riks-stånden bifalleL, har ut¬
skottet funnit sig icke kunna, emot stadgandet i 75 § Riksdagsordningen,
taga vidare befattning med förevarande, af Rikets nu församlade Ständer
sålunda redan afgjorda, ärende.
Stockholm den 29 Juni 1848.
JW 3S4.
Ank. till Exp.-Utsk. flen 30 Juni, k. 7 c. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å uflåtandet n:o ig<).
(U. A.)
Preste-ståndet har till Slats-utskoltet återremitterat dess under n:o
19g afgifna utlåtande, i anledning af väckt motion om lån af allmänna me¬
del till reparation af S:t Petri kyrka i Malmö; men som detta utlåtande
blifvit bifallet af de trenne öfriga Riks-stånden och ärendet följaktligen är
af Rikets Ständer afgjordt, har utskottet funnit sig icke kunna, emot stad¬
gandet i 75 § Riksdagsordningen, med detsamma taga vidare befattning.
Stockholm den 29 Juni 1848
Stats-Utsk:s Utlåtande, A':o 22o.
7
JW 3*5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Juni kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående rättighet för ti¬
ondegifvare i Skåne att få lösa den till Stockholms all¬
männa Barnhus anslagna kronotionde efter markegångs-
pris, med tillökning af i lag stadgad forsel/ön.
(I. A.)
Uli ett hos Hederv. Bonde-ståndet afgifvet och till Stats-utskoltet
remitteradt memorial, har Riksdags-fullmäktigen Ola Månsson från Skåne,
under förmälan, att, ehuru, enligt 12 § af Kongl. Instruktionen för Sera-
fimer-ordens-Gillet af den 28 April 1791, allmogen i Skåne erhållit försä¬
kran att efter markegång och förhöjning af forsellön få lösa den tionde-
spanmål, som till Stockholms allmänna Barnhus utginge, och denna förhöj¬
ning genom Kongl. Förordningen den 22 Juli i8o3 vore bestämd för ali
tiondespanmål till 16 sk. för tunnan råg och korn, samt, enligt Kongl.
Brefvet den 3o Augusti 1814» uttryckligen vore förklaradt, att en lika be¬
räkningsgrund för lösen och forsellön skulle gälla för den tionde, som till
Barnhus utginge, hade likväl tiondegifvarne inom Skåne för deras till
Stockholms Barnhus anslagne tionde fått sig ålagd en lösen utöfver mar-
kegången af 1 r:dr b:ko tunnan, anhållit, att Rikets Ständer ville hos Kongl.
Maj:t i underdånighet begära, alt Skånska allmogen måtte befrias från be¬
rörde förhöjda lösen af deras till Stockholms allmänna Barnhus anvisade
tiondespanmål.
Utskottet, som inhemlat, att Rikets vid senaste Riksdag församlade
Ständer, i anledning at då väckt motion uti samma ämne, till Kongl.
Maj:t aflåtit underdånig skrifvelse n:o 5r, med begäran, att, med upphäf-
vande af hvad i Kongl. Brefvet den 19 November 1799 blifvit föreskrifvet
i afseende på levereringen af den lill allmänna Barnhuset anslagna tion-
de-spanmål, stadgandet i sista mom. af 12 § uti ofvanomförmälde Kongl,
instruktion, angående rättighet för Skånska allmogen alt efter markegångs-
8
Siats-U tsk:s Utlåtande, N:o 22-5.
pris och vanlig förhöjning få lösa den Barnhusen tillagda tiondespanmå
äfven malte för tiondegifvare till Stockholms allmänna Barnhus blifva gäl
lande, hemställer vid sådant förhållande,
att motionärens berörde framställning icke mätte till nå
gon Rikets Sländers åtgärd föranleda.
Stockholm den sp Juni 1848.
*
STOCKHOLM, Lundli er g & conni. *848.
Stats-UlsTcottets Utlåtande, N:o 226.
1
N:o 226
Ank. till Exp. Utsk. d. 1 Juli, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående afskrifning
utaf arrendeskilnads-ersättning, ådömd sterbhusdelegarne
efter bonden Mats Andersson i egenskap af arrendator
af indragne bataljons-predikants-bostallet Forssa.
'(J. A )
Till Stats-Utskottels behandling har högvördiga Presteståndet remitterat en af
herr kontraktsprosten Schram väckt motion, deruti han föreslagit, att den arrende-
skilnadsersättning som, jemlikt Kongl. Svea Hofrätts den 26 Maj 1847 meddelade
dom, blifvit ålagd sterbhusdelegarne efter bonden Mats Anderssen i egenskap af
arrendator utaf indragne bataljonspredikant-bostället Forssa, om '% mantal i Tensta
socken och Upsala Län, att med 12 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn,
årligen i 24 är, räknadt ifrån midfastan 1844 till samma tid 1868, till Kongl.
Majit och Kronan utgifva, måtte varda efterskänkt; i hvilket afseende motionären
anfört, att sedan berörde boställe blifvit på arrende under 30 år, räknade från
midfastan 1838, upplåtet till bemälde Mats Andersson, hvilken, enligt det för
honom af Kongl. Kammarkollegium den 15 September 1837 utfärdade kontrakt,
åtagit sig, bland annat, att i årligt arrende erlägga 39 tunnor spanmål, hälften
råg och hälften korn, samt för arrendeskyldigheternas fullgörande under de fem
första arrendeåren ställt borgen, hade arrendatorn sex veckor efter boställets till¬
trädande afl idit, hvarefter hans enka och löftesmän, med ansträngande af yttersta
förmåga, kunnat, ehuru med uppoffring af sterbhusets alla tillgångar, utgöra fulla
arrendet under de fem första arrendeåren; att, då dessa tilländalupit, sterbhus¬
delegarne efter arrendatorn icke mäktat fullgöra den förbindelse, han sig jemväl
iklädt, att för nästpåföljande 10 år anskaffa borgen för arrendet, hvadan bemälde
sterbhusdelegare blifvit dömde förlustige arrenderätten till ifrågavarande boställe,
hvilket ock af dem midfastan 1843 afträdts, samt omsider, sedan detsamma blifvit
under sistnämnde år brukadt för Kronans egen räkning, utan att ens inkomsterna
varit tiliräcklige för bestridandet af brukningskostnaderna, än mindre lemnat nå¬
gon behållning, ånyo utarrenderats, då vid den tredje af de för sådant ändamål
Bih. till II St. Prof. 1847 oeh 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Baft. 1
2 Slats- Utshottcls Utlåtande, N:o 226.
anställde auktioner, anbud blifvit gjordt af 27 tunnor spanmäl årligen, hvilktet
ock antagits; att Kronan anställt rättegång emot Mats Anderssons sterbhusdelegare
och löftesmän, med påstående om deras förpligtande att ersätta Kronan skilnaden
emellan det arrendebelopp, som af den sistnämnde blifvit utfast, och det, som
för hans återstående arrendetid erbjudits och antagits, hvilket påstående ock, i
hvad det rörde sterbhusdelegarne, blifvit genom Ilofrättens omförmälte laga kraft¬
vunne dom godkändt; att Mats Anderssons enka och omyndiga barn vid mannens
och faderns död icke haft anledning söka urarfva förmån, emedan sterbhusets till¬
gångar, enligt bouppteckningen, lemnat behållning, hvilken, genom utgörande af
det oskäliga arrendet under de fem första åren blifvit helt och hållet medtagen;
samt slutligen att, i anseende till sterbhusdelegarnes, af hvilka en del vöre min¬
deråriga, nödställda belägenhet, icke ens förefunnes den aflägsnaste utsigt, att
denna i sin grund och tillkomst lika obilliga, som till sina följder för sterbhus¬
delegarne olycksbringande arrendeskilnadsersättning skulle kunna komma att till
Statsverket någonsin ingå.
Hvad motionären sålunda anfört, har Utskottet tagit i öfvervägande; och då,
enligt motionen bilagde, af vederbörande presterskap och kronobetjening utfärdade
betyg, aflidne arrendatorn Mats Anderssons enka med tvenne hemmavarande
minderåriga barn befinner sig i fullkomligt utblottad belägenhet och vid serskilda
tillfällen för sitt lifs uppehälle erhållit understöd af Tensta församlings fattigvård,
har Utskottet, med afseende så väl härå, som å öfriga i detta ärende förekomne
ömmande omständigheter, funnit sig ega skäl
tillstyrka, att Rikets Ständer ville för sin del bifalla, att den Mats
Anderssons sterbhusdelegare ådömda arrendeskilnadsersättning må efter-
gifvas; och torde, i händelse detta Utskottets tillstyrkande skulle af
Rikets Ständer gillas, underdånig skrifvelse i ämnet böra till Kongl.
Maj:t a (låtas.
Stockholm den 30 Juni 1848.
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 227.
3
M 227.
Ank. till Exp. Utsk. den 1 Juli, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion, dels om återgång till
soldat-rotar vid Westmanlands regemente af från dem in¬
dragen spanmål, och dels om anvisande af spanmål, eller
deremot svarande losen, åt en del rotar vid samma re¬
gemente.
(.J. A.)
Stats-utskottet har erhållit remiss å en inom Bonde-ståndet, af Carl Ersson
från Westmanlands län väckt och af Erik Norberg, Erik Mallmin och Lars Pet¬
tersson från samma län samt Anders Andersson från Orebro län biträdd motion,
deruti blifvit anfördt, att, då den vissa och beständiga soldat-indelningen för West¬
manlands regemente uppgjorts, Kongl. Maj:t i nåder funnit för godt att, såsom
af åtskiliige, utaf motionären uppgifne, äldre stadganden utvisades, tillägga endel
rotar i Westmanland två tunnor, och en del en tunna spanmål, att utgå af kro¬
nans tiondesäd, eller, i brist af sådan, en deremot svarande lösen, efter 5 daler
silfvermynt för tunnan. Af berörde tvänne tunnor, vore den ena förlänad rotarne
till understöd i knektehållet, och utginge årligen från statsverket till knekte-Iego-
medelskassan efter sagde, mot 24 sk. banko svarande, värde per tunna, med tillsam¬
mans 466 r:dr banko, och den andra gifven såsom ersättning för dagsverksskyldighet:
inom Saldbergs fögderi för åliggande tjenstbarheter lill sifververket derstädes: i Wester
Fernebo socken derföre, att densamma, vid vissa indelningen, åtagit sig uppsätta
och underhålla soldater till dubbelt antal, emot hvad förr varit öfligt, samt till
rotarne inom Fellingsbro, Nasby och Ervalla socknar af Nerikes län, för det de
voro betungade med skjutsningsskyldighet på 2:ne, genom dessa socknar gående,
stora och mycket befarna vägar, äfvensom emedan de hade sig ålagdt några, till
Kungsöhrs kungsgård hörande, ängars afbergande. Vid indelnings-verkets afslu-
tande, år 1698, hade emedlertid befunnits, det kronans behållna tiondesäd icke
lemnat tillgång att, utaf ofvanberörde spanmål, in natura anvisa mera än 458
tunnor, hälften råg och hälften korn;'hvadan ock, för det bristande spanmåls-he-
loppet af s. k. dagsverkstunnan, undfåtts lösen från statsverket, efter ett pris af
5 daler silfvermynt, per tunna.
Vidare hade, efter år 1729 verkställd reglering af dagsverks-skyldigheten inom
Westmanland, samt genom Kongl, brefvet till Kammarkollegium af den 13 Januari
4
Slats-Ulskoltels Utlåtande, lito 227.
1749, blifvit stadgadt, att utaf hvarje rote skulle ärligen utgöras 16 st. dränge-
dagsverken, hvilka ock sedermera under en längre tid utgjorts, förnämligast vid
afbergande af ängar vid Kungsöhr och Strömsholm, till dess Rikets Ständer, vid
1810 års riksdag, beslutat, att dessa dagsverken borde med penningar, efter årlig
markegång, lösas; men hvilket beslut först år 1812 trädt i verkställighet; och
hade den för ifrågavarande dagsverken uppkomna lösningssumma ingått till den
fond, utaf hvilken Strömsholms stuteri-inrättning underhålles. Slutligen hade Kongl.
Maj:t, på sätt Rikets Ständer vid 1828—1850 årens riksdag medgifvit, uti nå¬
digt bref den 26 Oktober 1853 förklarat, alt krono- och kronoskatte-hemmans-
egares i Snefringe, Åkerbo och Fellingsbro härader skyldighet, att årligen erlägga
omförmälde dagsverkslösen, skulle från och med år 1834 upphöra, emot det att
den, såsom vederlag för hvarje soldatrote anslagna, s. k. dagsverkstunna, eller
derför utgående lösen i penningar, icke vidare finge af hemmansegarne åtnjutas,
utan borde till statsverket indragas; hvarjemte Strömsholms stuteri äfven tillädes
lämplig ersättning för den dagsverkslösen, som såmedelst frångick samma inrättning.
På grund häraf, och då 932 st. rotar af Westmanlands regemente varit be¬
rättigade, att årligen, in natura, uppbära den till understöd i knektehållet an¬
slagna kronolionde-tunna, men allt ifrån indelnings-verkets början och intill när¬
varande tid endast derför bekommit lösen efter 3 daler silfvermynt per tunna, nu
utgående med tillsammans 466 r:dr banko, samt ett längre fortfarande å kro¬
nans sida att, utan hänsigt till den stora olikheten i mynt- och varu-värden nu,
mot fordomdags, verkställa liqvid af -skattskyldiges hos staten egande fordringar,
icke instämde med rättvisa eller billighet, har motionären föreslagit, att först och
främst de 458 tunnor spanmål, hvilka från rotarne vid meranämnde regemente
indrogos, måtte få, in natura, till rotarne återgå, och sedermera, af annan kro¬
nans behållna spanmål, för öfrige rotar vid regementet anvisas återstående 474
tunnor, alt antingen utgå in natura, eller ock af staten årligen lösas efter mar-
kegångspris; hvaremot rotarne sjelfve skulle förbinda sig, att till knekte-lego-me-
delskassan årligen inbetala den för berörde spanmål af statsverket hittills erlagde,
och till samma kassa ingående lösen, 466 r:dr banko.
Utskottet har tagit ärendet i öfvervägande; men då denna ersättningsfråga,
i den utsträckning motionären deråt gifvit, innefattar ett ämne af mera invecklad
och vidlyftig; beskaffenhet, och det icke skäligen lärer få förväntas, att ett Rikets
Ständers Utskott kan eller bör sig häröfver yttra i annan ordning, än sedan ären¬
det blifvit af vederbörlige embetsmyndigheter behandladt och utredt, hvilket åter
icke egt rum; samt enär rotehåilarne vid Westmanlands regemente i allt fall hafva
sig obetaget, att, der dem så godt synes, i ämnet göra underdånig framställning
Slats-Ulskoltets Utlåtande, N:o 228.
a
hos Kongl. Maj:t, som icke lärer underlåta att, efter vederbörandes hörande och
i händelse anspråken i nåder pröfvas vara, uti större eller mindre mån, med
rättvisa eller billighet öfverensstämmande, till Rikets Ständer aflåta nådig propo¬
sition i ämnet, finnér Utskottet
sig sakna skäl, alt i anledning af Carl Erssons motion tillstyrka någon
Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 50 Juni 11548.
N:o 228.
Ank. till Eip. Utsk. d. 1 Juli, kl. 11 f. m.
Memorial, angående trycknings-kostnaderne för Riksståndens
protokoller■, samt utdelandet af de vid Riksdagens slut
öfverblifna exemplar af dessa protokoller och dertill hö¬
rande bihang.
Rgs Afd.
Jemte de framställningar, hvaröfver Stats-Utskottet redan sig yttrat uti sitt,
angående aflöningen för Riksståndens och Utskottens kanslipersonal och vaktbetje-
ning, under N:o 126 afgifna memorial, innehåller den i samma memorial omför-
mälde skrifvelse från herr landtmarskalken och herrar talmän det förslag i afseende
på tryckningen af Riksståndens protokoller, att för besörjandet af korrekturläsnin¬
gen vid den e^ter riksdagens slut återstående protokollstryckning måtte bestämmas
en serskild, efter skiljaktigheten i såväl sjelfva trycket, som de dervid begagnade
stilar lämpad, ersättning, nemligen: för hvarje ark af Ridderskapets och Adelns
protokoll 1 r:dr 12 sk., af Presteslåndets 40 sk. samt af Borgare- och Bonde¬
ståndens protokoller 1 r:dr; hvarförutan herr landtmarskalken och herrar talmän
föreslagit, att vedergällningen för upprättandet af registren öfver samma protokoller
måtte fastställas till 20 r:dr för hvarje tryckt ark af registret öfver Ridderskapets
och Adelns, 13 r:dr 16 sk. för dito öfver Presteståndets, samt 15 rrdf'för dito
öfver Borgare- och Bondeståndens protokoller.
Med anledning af hvad sålunda blifvit föreslaget, får Utskottet upplysa, att
den af Rikets sednast församlade Ständer bestämda ersättning för besörjandet af
enahanda korrekturläsning utgjorde för hvarje efter riksdagens slut tryckt ark af
Ridderskapets och Adelns, samt Borgareståndets protokoller 1 r:dr, af Prestestån¬
dets 40 sk. och af Bondeståndets 32 sk., samt att den likaledes efter hvarje
tryckt ark beräknade godtgörelsen för registrens upprättande öfver protokolleroa
6
Stats-Ulsliollets Ullålande, N:o 220.
vid sistlidne riksdag utbetalts med 15-r:dr för registren öfver förstbemälde tvenne
riksstånds protokoller och 12 r:dr för registret öfver Presteståndets samt 10 r:dr
för registret öfver Bondeståndets protokoll; hvarvid dock torde böra erinras, att,
utöfver det sålunda utbetalda beloppet, hade Ridderskapet oell Adeln bestämt
godtgörelsen för registren öfver dess och Borgareståndets protokoller til! 5 ndr
för hvarje tryckt ark samt inbjudit de öfriga Riksstånden att 'i detta beslut in¬
stämma, men hvilken inbjudning endast biel' af Borgareståndet antagen.
l:o.
Då den korrekturläsning, som kan erfordras för fullbordandet af den vid
innevarande riksdags slut återstående tryckning af Riksståndens protokoller, synes
böra godtgöras på samma sätt, som vid sednaste riksdag bestämdes, eller med
ett, efter papperets storlek och tryckets beskaffenhet lämpadt belopp, så och enär
det af herr landtmarskalken och herrar talmän i afseende på nvssberörde godt-
görelses bestämmande afgifna förslag är grundadt på anställd jemförelse mellan
radernas och bokstäfvernas antal å en tryckt sida af hvarje serskildt stånds pro¬
tokoll, får Utskottet tillstyrka-
Rikets Ständers bifall till detta förslag och att följaktligen, såsom er¬
sättning för besörjandet af korrekturläsningen in: m. i och för den vid
nuvarande riksdags slut återstående tryckning af Riksståndens proto¬
koller, må till vederbörande utbetalas för hvarje, sedan riksdagen är
afslutad, tryckt ark af Ridderskapets och Adelns protokoll, en r:dr
12 sk., af Presteståndets fyratio skilling samt af Borgare- och Bonde¬
ståndets en riksdaler.
2:o.
Beträffande derefter godtgörelsen för upprättandet af registren öfver ofvan-
nämnde protokoller, så lärer jemväl i fråga härom samma bestämningsgrund, eller
radernas och bokstäfvernas antal, böra tillämpas; hvadan och med derjemte fästadt
afseende å den vid sistlörlidne riksdag af tvenne riksstånd beviljade förhöjning i
det belopp, hvarmed vedergällningen för enahanda göromål sedermera utbekommits,
Utskottet äfven tillstyrker
bifall till hvad herr landtmarskalken och herrar talmän i afseende på
denna godtgörelse föreslagit, eller densammas bestämmande till tjugo
ndr fiir registret öfver Ridderskapets och Adelns, tretton riksdaler 16
sk. för registret öfver Presteståndets samt femton riksdaler för registren
öfver Borgare- och Bondeståndens protokoller, beräknadt för hvarje
tryckt ark utaf dessa, register;
Stals-Ulskoilcls Vllålande, N:o 228.
7
hvarförutan den vid registrens tryckning erforderliga korrekturläsning torde, på sätt
vid sednaste riksdag stadgades,
böra ersättas med enahanda belopp, som varder bestämdt för korrektur¬
läsningen af samma riksstånds efter riksdagens slut tryckta protokoll.
3:o.
I afseende på liqviderandet af här ofvan omförmälda, jemte öfriga kostnader för
tryckningen af innevarande riksdags protokoller, får Utskottet hemställa, att huf¬
vudsakligen samma beslut måtte meddelas, som under sist förflutna riksdag i detta
hänseende fattades, eller
att kostnaderna för tryckningen och häftningen af Riks-slåndens proto¬
koller böva af Riksgäldskontoret omedelbart godtgöras på enahanda
sätt, som i afseende å andra riksdags-utgifter blifvit af Rikets Ständer
föreskrifvet^ samt att boktryckarnes och bokbindarnes räkningar skola
grunda sig på gjorda och af vederbörande riksstånd antagna anbud eller
enligt ståndets beslut upprättade kontrakter, och, hvad det verkställda
arbetet beträffar, vara af ståndets sekreterare till riktigheten bestyrkta.
4:o.
Vidkommande utdelningen af ifrågavarande protokoller, så anser sig Utskottet
jemväl böra föreslå samma stadganden, som Rikets sednast församlade Ständer i
sådant afseende meddelade, nemi.:
a) af hvarje riks-stånds från trycket utgifna protokoll, jemte tillhörande
bilagor, må lill ståndets vid riksdagen närvarande ledamöter utdelas
samt för ståndets arkiv innehållas det antal exemplar, som ståndet
härtill bestämt;
b) de derefter öfverblifvande exemplaren böra från ståndens kanslier el¬
ler kansli-direktioner till Riksgäldskontoret aflemnas, hvarvid iaktta-
ges, att dessa exemplar varda, i den mån tryckningen och häftnin¬
gen hinner verkställas, aflemnade i häften af minst fem ark;
c) utaf de Riksgäldskontoret sålunda tillställda protokoller böra sex
exemplar särskildt afsättas, för alt för framtida upplysningar derstä¬
des vara att tillgå;
d) för öfrigt skola meranämnde protokoller, i likhet med enahanda till
Riksgäldskontoret förut aflemnade, men af vederbörande icke uttagna,
riksdagshandlingar;
/) utdelas till stats-departementernas expeditioner, samt Justitie-
s
Stats-Ulskotlets Utlåtande> N:u 228,
revisions-expedition; äfvensom Rikets Ständers Justitie-ombuds-
man och Rikets Ständers Bank, samt lånekontoren i Götheborg
och Malmö, hvilka alla höra erhålla ett exemplar hvardera;
2) efter vederbörliga reqvisitioner, likaledes med ett exemplar för
hvardera, tillhandahållas hvar och en af akademierna, samt hvarje
med bibliothek försedt allmänt läroverk och vetenskapligt samfund;
3) så vidt tillgången af de särskilda protokollssamlingarne med¬
gifva, ej allenast tilldelas de Kongl, kollegier och andra all¬
männa embetsverk, samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som
hos fullmäktige om utbekommande deraf sig anmäla, utan ock
till bugade köpare försäljas emot ett pris af en skilling banko
för hvarje tryckt ark;
e) de exemplar af innevarande riksdags-protokollcr, som härefter åter-
stå, böra vid Rikets Ständers nästa sammankomst, uppå reqvisition,
hållas vederbörande riks-stånd tillhanda.
5:o.
I fråga om utdelningen af bihanget till Riks-ståndens protokoller, eller de af
Utskotten afgifna betänkanden samt från riksstånden expedierade protokolls-utdrag
jemte Expeditions-utskottets förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse^
har Stats-utskottet erhållit den upplysning, att utaf de 1350 exemplar, som upp¬
lagan af nämnde bihang under denna riksdag utgör, aflemnas:
till Ridderskapet peli Adeln 500 exemplar.
» Preste-ståndet 70 »
» Borgare-ståndet . ., 75 »
» Bonde-ståndet 125 »
» Utskotten, m. II 50 »
hvarförulan till utdelning inom Utskotten efter särskilda reqvisi¬
tioner äro afsedda . 90 »
och öfverlemnas till Riksgäldskontoret, för att prenumeranter till¬
handahållas ' -40 »
Således uppgår antalet af de under riksdagens lopp utdelade
exemplaren till 950 »
samt den ännu odisponerade återstoden till 400 »
tillsammans 1350 exemplar.
Hvad nu beträffar de återstående 400 bihangs-exemplaren, så får Utskottet
hemställa,
att
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 229.
1
N:o 229.
Ank. till Exp. Utsk. den 1 Juli, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om inrättande af ett Arkiv
i Rikets Ständers hus.
(Rgs-Afd.)
Till undanrödjande af det hinder för riksdagsärendenas behandling,
sorn förorsakades deraf, att inom det hus, hvarest 3:ne af Riks-stånden
och alla Utskotten, utom Banko-utskottet, holle sina sammankomster, icke
funnes någon för dem gemensamt tillgänglig samling af Svenska författ¬
ningar och Rikets Ständers vid föregångna riksdagar fattade beslut samt
Bihangen till Riks-ståndens protokoll, har Prosten C. G. Berlin, uti en hos
Högv. Presteståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad motion, fram¬
ställt det förslag, att ett rum i nämnde hus måtte användas till arkiv- eller
biblioteksrum och hvarest åtminstone en fullständig samling af författnin¬
garna från och med år 1719, samt riksdagshandlingarna från och med år
1809 borde för Utskotten och deras tjenstemän linnas att tillgå; hvarjemte,
motionären, under hemställan, att vederbörande Utskott måtte afgifva sitt
yttrande om de föreskrifter, som i afseende på denna samlings bildande,
vårdande och bibehållande samt fortfarande tillväxt erfordrades, föreslagit:
att ifrågavarande arkiv eller bibliothek, hvars förvaringsrum borde utses i
närheten af Expeditions-utskottets lokal, måtte ställas under vård af någon
bland Riksgälds-kontorets kommissarier; att, då denne icke alltid kunde
vara tillstädes, en af kauslisterne hos Expeditions-utskottet borde tillhanda¬
gå dem, som behöfde i arkivet söka upplysningar; att i afseende på
böckernas utlåning måtte stadgas, dels att qvitto skulle lemnäs å den bok,
som erhölles, och dels att en utlånad bok icke finge föras ur huset; att
de inbundna böckerna måtte förses med påskrift: ”tillhör Rikets Ständers
Arkiv”; samt att utgiften för de erforderliga böckernas inköpande, äfven¬
som något mindre arfvode åt bemälde kanslist, måtte få bestridas af riks-
dagskostnads-medlen.
Bih. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 24 lläft. 1
9
Stafs-Utskottets Utlåtande, N:o 229.
I)en omgång, tidsutdrägt och svårighet, hvarmed anskaffandet af de
för riksdagsärendenas noggranna och fullständiga utredning erforderliga
upplysningar om förut vidtagna beslut och meddelade stadganden icke sällan
är förenadt, utgör onekligen, på sätt motionären anfört, ett väsendtligt hin¬
der mot riksdagsgöromålens skyndsammare afslutande. Dessutom föran¬
leder saknaden af en för hvarje stånds- och utskotts-ledamot alltid till¬
gänglig och lätt åtkomlig samling af äldre och nyare författningar samt
riksdagshandlingar icke ringa besvär och svårigheter vid behandlingen och
pröfningen af den mängd olikartade ärenden , som under hvarje riksdag
förekomma samt då skola handläggas och afgöras. Inhemtandet af den för
riksdagsmannakallets vederbörliga uppfyllande nödvändiga kännedom om
förhandlingarna under förflutna riksmöten måste alltså, under nuvarande
förhållanden, blifva besvärligare och mödosammare, i den mån riksdagarnas
antal ökas och de handlingar, hvarifrån de oundgängligen nödiga upplys¬
ningarna skola hemtas, tillväxa. Likaså måste det med hvarje ny riksdag
blifva af allt större vigt och angelägenhet, att de föregående riksdagarnas
förhandlingar i oförskingradt skick bibehållas och till framtida begagnande
förvaras.
Då Stats-utskottet således erkänner behofvet, nyttan och ändamåls¬
enligheten af ett sådant arkivs inrättande, som förevarande motion åsyftar,
så har Utskottet följaktligen ansett sig böra samma motion understödja;
och har Utskottet, för att kunna meddela sitt yttrande uti de af motionä¬
ren omförmälda hänseenden, inhemtat åtskilliga upplysningar, dels af full¬
mäktige i Riksgälds-kontoret och dels af föreståndaren för Kongl, biblio-
theket här i hufvudstaden; genom hvilka upplysningar Utskottet erfarit,
att kompletta exemplar af ej mindre Riks-ståndens protokoll för alla se¬
dan år 1818 hållna riksdagar, än ock det till dessa protokoller hörande bi¬
hang från och med 1815 års riksdag, äfvensom en mängd andra riksdags-
m. fl. hithörande handlingar jemte författningssamlingar kunna frän Riks¬
gälds-kontoret till det ifrågavarande arkivet aflemnas, samt att bland Kongl.
Bibliothekets rika samling af äldre svenska författningar och öfriga publika
handlingar finnes ett stort antal duppletter, som , efter föregången undersök¬
ning och utgallring, troligen skulle lör nämnde arkiv kunna aflåtas; dock lärer
denna undersökning och utgallring icke, utan åsidosättande af andra, mera
angelägna göromål, kunna Bibliothekets tjenstemannapersonal åläggas; hva¬
dan för verkställigheten deraf någon serskild vedergällning torde behöfva
anvisas. Derjemte har för Utskottet blifvit uppgifvet, att äfven uti andra
offentliga boksamlingar inom hufvudstaden skola linnas dupplett-exemplar
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 220.
3
af sådana handlingar, hvaraf besagde arkiv bör bestå, och hvilka exemplar
mot ingen eller ringa uppoffring för det allmänna torde kunna för arkivets
räkning erhållas. Likaledes förmodar Utskottet, att dupplett-exemplar af
åtskilliga för samma arkiv behöfliga tryckta protokoll och handlingar för
de äldre riksdagarna skola vara att tillgå inom Riks-ståndens serskilda
arkiver, äfvensom i Rikets Ständers Rank. För öfrigt och på det äfven
sådana handlingar, sorn böra för detta arkiv anskaffas, men icke kunna
från andra samlingar erhållas, måtte, då tillfälle sig dertill erbjuder, genom
inköp arkivet tillegnas, synes härför erforderliga medel böra af Rikets
Ständer anslås. Då Utskottet anser sig för närvarande hvarken böra eller
konna bestämma de serskilda handlingar, hvaraf arkivet-skulle komma att
utgöras, följer häraf naturligtvis, att Utskottet än mindre kan meddela nå¬
gon bestämd uppgift å det belopp, som för besagde inköp kommer att er¬
fordras. Men Utskottet föreställer sig, att en summa af 1000 r:dr b:ko
bör blifva fullt tillräcklig, ej allenast för dylika under tiden intill slutet al
nästa riksdag ifrågakommande bok-inköp, utan äfven för de öfriga utgifter,
som för arkivets bildande och förökande under samma tid kunna förefalla.
Beträffande lokalen och inredningskostnaden för det föreslagna arkivet
samt detsammas vårdande m. m., så får Utskottet hänvisa till hvad Ut¬
skottets här nedan gjorda framställningar i dessa hänseenden innehålla.
Vidkommande åter de serskilda föreskrifter och stadganden, som böra
fastställas till iakttagande för hvar och en, som för upplysningars er¬
hållande önskar att anlita de i arkivet befintliga handlingar; så enär något
beslut härom icke torde behöfva fattas af Rikets nu församlade Ständer,
synes det Utskottet lämpligast, att fullmäktige i Riksgälds-kontoret få sig
uppdraget att uppgöra och vid nästa liksdags början underställa Rikets
Ständer förslag till sådana reglor och föreskrifter för arkivets framtida be¬
gagnande, genom hvilka ej blott der förvarade handlingars förskingring
förekommes, utan äfven deras oafbrmtna tillgänglighet, då de behöfva be¬
gagnas, varder betryggad.
Med anledning af ofvananförda motion och i öfverensstämmelse med
nu yttrade åsigter, får Utskottet alltså tillstyrka och föreslå:
1 :o
Att ett serskildt arkiv, bestående af tryckta äldre
och nyare riksdagshandlingar samt författningar och
lagsamlingar, jemte andra hithörande böcker och skrif¬
ter, måtte inrättas för att till upplysningars erhållande
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 229.
vara att tillgå för representationens medlemmar och de
vid riksdagarna anställde tjenstemän;
2:o
att för detta arkivs bildande böra i första rummet
användas de riksdags-protokoll och utskottsbetänkande!!
m. 11. tryckta handlingar , som från Riksgälds-kontoret
eller Riks-ståndens kansli-direktioner och Rikets Stän¬
ders Rank kunna till detsamma allemnas; samt att för
öfrigt fullmäktige i Riksgälds-kontoret, under hvilkas
öfverinseende arkivet torde komma att ställas, böra der¬
jemte söka erhålla för arkivet erforderliga handlingar
utaf de i Kongl. Bibliotheket och andra publika bok¬
samlingar befintliga dupplett-exemplar;
3:o
att de böcker, som anses böra för arkivet anskaffas
och icke kunna enligt nästförestående punkt erhållas,
måtte, då något förmånligt tillfälle sig härtill erbjuder,
för arkivets räkning inköpas;
4:o
att, till bestridande af nyssberörde inköp, jemte öfriga
för arkivets bildande och förökande oundgängliga utgif¬
ter, äfvensom till lämpliga arfvoden åt den eller dem af
Kongl. Bibliothekets tjenstemän, hvilkas biträde härvid
samt vid den å samma bibliothek eller andra ställen för
arkivets räkning skeende utgallring af dupplett-exemplar
m. m. kan varda anlitadt, måtte anslås ett belopp af
Ett tusen riksdaler banko, att af fullmäktige i mån af
behof under tiden intill nästa riksdags slut för ifråga¬
varande ändamål disponeras;
5:o
att arkivet måtte inrymmas uti den lokal inom Rikets
Ständers hus, som fullmäktige anse dertill mest tjenlig
och passande; börande denna lokal genom anbringandet
af flyttbara hyllor för böckernas uppställning inredas,
samt den härmed förenade kostnad, så vida det för ar¬
kivets bildande anslagna belopp till densamma icke lein-
nar tillgång, få af andra Riksgälds-kontorets medel be¬
stridas ;
Stats-Utskottets Utlåtande, N:u 229. 5
6:0
att uppsigten öfver arkivet och ansvaret för detsain-
mas vårdande under tiden mellan riksdagarna måtte för¬
klaras tills vidare åligga den bland Riksgälds-kontorets
kommissarier, som, emot åtnjutande af fria boningsrum
i Rikets Ständers bus, skall hafva tillsyn öfver samma
bus samt der befintliga inventarier;
7:o
att under riksdagarna Expeditions-utskottet måtte ega
att åt någon bland sina tjenstemän uppdraga bestyret
med vården af arkivet samt dervarande böckers tillhan¬
dahållande: hvilken tjensteman, efter föregångna invente¬
ringar, bör arkivet mottaga och aflemna;
8:0
att fullmäktige måtte få sig uppdraget att uppgöra och
vid nästkommande riksdags början underställa Rikets
Ständers pröfning och fastställelse förslag till sådana
reglor och stadganden för arkivets framtida begagnande,
genom hvilkas iakttagande ej allenast der förvarade
handlingars förskingring förekommes, utan äfven samma
handlingar alltid blifva att tillgå, då de för upplysnin¬
gars erhållande behöfva anlitas.
I sammanhang härmed anser sig Utskottet slutligen böra upplysnings¬
vis meddela, att, enligt f. d. Hofkanslers-embetets kungörelse af den 31
December 1833, erhåller Riksgälds-kontoret sex exemplar af hvarje ut¬
kommande N:o af Svensk författningssamling, för att tilldelas de Utskott,
som i Rikets Ständers hus hafva sine sessionsrum; lärande Konstitutions-,
Bevillnings-, Lag-, Allmänna Besvärs- och Ekonomi- samt Expeditions-
Utskotten ega kompletta exemplar af nämnde Författningssamling för alla
sedermera förflutna år.
Slockholm den 30 Juni 1848.
6
Stats-Vtskottets Memorial, N:o 230.
\:o 2m
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Juli, kl. 11 I. ni.
Memorial, angående den vid nordöstra sidan af Riksgälds-kontorets
hus befintliga gårdsplals.
(R:glds Aid.)
Utaf en från fullmäktige i Riksgälds-kontoret till Stats-ulskottet an-
kommen skrifvelse, jemte dervid fogade handlingar samt fullmäktiges pro¬
tokoller, liar Utskottet inhemtat, hurusom, redan för mer än elfva år tillha¬
ka, fråga väcktes dels om borttagandet eller reparerandet al de tvänne
mycket förfallna och vanprydande uthusbyggnader, som på gårdsplatseu
mellan Riksgälds-kontorets hus och Riddarholmskanaleri finnas uppförda,
och dels om planerandet af denna gård samt dess omgifvande med ny
stängsel, hvilken fråga, tillika med de i afseende på dessa reparations- och
planerings-arbetens verkställande infordrade kostnadsförslag och yttranden,
underställdes Ståts-utskottet vid 1840 och 1841 års riksdag, då densam¬
ma likväl förföll, till följd af Rikets Ständers beslut, att nämnde egendom
borde af Riksgälds-kontoret afträdas, för att användas till lokal för Riks¬
arkivet. Men sedan en annan egendom för nyssberörde ändamål, efter sist-
förflutna riksdag, blifvit inköpt, har samma fråga af fullmäktige å nyo upp¬
tagits; hvarjemteÖfver-ståthållare-embetet, uti skrifvelse till fullmäktige af den
5 Augusti sistlidet år, för att åstadkomma en lämplig och högst behöflig reg¬
lering af omförmälde gårdsplats, framställt följande förslag, deruti Stock¬
holms stads drätsel-kommission instämt, nemligen:
att Riksgälds-kontoret mätte inskränka sin tomt åt sjösidan till en
bredd af omkring 22 alnar, med bibehållande af samma längd, som hufvud-
fagaden;
att den derutöfver åt östra och södra sidan belägna del af denna tomt
måtte öfverlemnas till staden, för att, sedan tomten blifvit genom dess om¬
sorg planerad och i öfrigt lämpligen prydd och planterad samt försedd
med kaj, användas för anläggning af båtar;
att, derest för Riksgälds-kontorets behof nya uthus behöfde uppföras
i de förfallna byggnadernas ställe, som nu vanprydde platsen, dessa måtte
anläggas i form af tvänne från hufvudfagadej* »'(springande och med den-
S/ats-l Is/coffets Memorial, N:o 230.
7
11a sammanhängande låga flygelbyggnader, sinsemellan sammanbundna med
ett prydligt jernstaket, som kunde stödjas på en med nedgångstrappa för¬
sedd mur af huggen sten, hvars höjd komme att bestämmas af den vid
planeringen uppkommande skillnad i horisontelt läge mellan den nedra tom¬
ten, som afstodes till staden, oell den öfra, som bibehölles af Riksgälds¬
kontoret; samt
att i motsatt fall, eller derest inga uthus behöfde uppföras, tomten
måtte inhägnas inom jernstaket åt södra och östra sidan.
Med anledning af fullmäktiges vid samma tid hos Ofver-intendents-
embetet gjorda begäran att, genom dess föranstaltande, erhålla ett fullstän¬
digt förslag öfver verkställigheten af ofvannämnda gårds planering samt
förseende med ny stängsel m. m. samt dermed förenade kostnader, uppdrog
bemäldte embete den närmare handläggningen af detta ärende åt en af sina
konduktörer, vice professorn F. W. Scholander, som till följd häraf och un¬
der förutsättning, att samtlige uthusbyrggnaderna å gården komme att ned-
rifvas, helst desamma vid anställd undersökning befunnits så bristfälliga,
att deras iståndsättande skulle medföra nästan lika stor kostnad, sorn upp¬
förandet af nya byggnader, uppgjort tvänne alternativa kostnadsförslag i
afseende på gårdsplatsens jemnande och inhägnande. Enligt det ena af
dessa förslag, skulle platsen fyllas till en jemn 5 procents sluttning från
stora huset till Riddarholmskanalen , vid hvilken en mur af huggen gråsten
skulle uppföras och förses med parapet af gjutet jern samt en nedgångs¬
trappa midt på muren; och skulle vid gårdsplatsens södra sida på under¬
lag af granit uppsättas ett 4 1/2 alnars högt jerngaller med portar; för
hvilka alla arbeten kostnaden beräknades komma att uppgå till 15,533 r:dr
16 sk. Det andra förslaget innehöll åter, att gården, i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med Ofverståthållare-embetets framställning, skulle inskränkas
till en 27 alnar bred terass, med ett större galler åt gatan samt enahanda
mur och stängsel åt kanalsidan, som i det förra alternativet föreslagits,
hvaremot den nedanför belägna platsen borde få begagnas till utsträckning
af båthamnen vid Riddarholmsbron samt anläggandet af ett mindre utaf
planteringar omgifvet kaffehus; och upptog detta sednare, af Ofver-inten-
dents-embetet förordade, förslag en kostnad af 14,070 r:dr.
Vid ölverlemnandet af nyssnämnde tvänne kostnadsförslag med tillhörande
ritningar samt deröfver afgifna utlåtanden, hafva fullmäktige yttrat, att se¬
dan Riksgälds-kontoret numera kommit i besittning af den åt Riks-arkivet
förut upplåtna flygeln af Kontorets hus, voro ofvanberörda uthusbyggnader
för Riksgälds-kontoret öfverflödiga, samt att förändrandet eller ombyggan¬
8
Stats- Utskottets Memorial, N:o 230.
det af dessa byggnader, hvilka eljest icke skulle kunna bibehållas, koinme.
att medföra kostnader, vida öfvertigande den nytta, af desamma kunde för¬
väntas. Fullmäktige föreslogo derföre, att meranämnde byggnader måtte
få undanrödjas och för sådant ändamål utbjudas till försäljning å auktion,
med skyldighet för köparne att dem inom utsatt tid nedrifva och borttaga.
Vidkommande gårdsplatsens planering, så syntes denna kunna lämpligast
och med minsta kostnad verkställas, om gården, på sätt i det ena kostnads-
förslaget förutsattes, blefve inskränkt till en bredd af 27 alnar, samt åter¬
stoden af den Riksgälds-kontorets hus tillhörande jordrymd, hvarom nu är
fråga, öfverlemnades till Stockholms stad, emot vilkor, att staden icke alle¬
nast bekostade den af Ofver-ståthållare-embetet ifrågaställde kaj-anläggning,
utan äfven deltoge i utgifterna för stängseln omkring gårdens öppna sidor;
i hvilket fall de härmed förenade kostnader kunde på det sätt fördelas, att
staden tillsköte hvad som fordrades för uppförandet af den långs efter Riddar-
holmskanalen föreslagna gråstensmur samt anbringandet af en parapet af
jern å samma mur, jemte en muren genomskärande, för vattenhemtning,
synnerligen vid inträffande eldsvåda, behöflig trappa med dertill hörande
jerngriudar; hvaremot Riksgälds-kontoret skulle bestrida den till 3,000 r:dr
beräknade kostnaden för den bibehållna gårdens planering samt muren och
jernstaketet å södra sidan; och hemställde fullmäktige alltså, att tillåtel¬
se måtte dem beredas att ej allenast, under nu antydda eller andra för
Riksgälds-kontoret förmånliga och efter sig då företeende omständigheter
lämpade vilkor, till Stockholms stad öfverlemna så stor del af oftanämnda
gårdsplats, som för Riksgälds-kontorets eget behof icke erfordrades, utan
ock derefter gå i författning om den återstående platsens planerande, för
att tjena till gård invid kontorets hus, äfvensom om uppförandet af ett
jernstaket på gråstensmur vid södra sidan af samma gård.
Till här ofvan anförda upplysningar, angående ifrågavarande gårds¬
plats, har Utskottet ansett sig böra tillägga, att, enligt de i omförmälde
kostnadsförslag åberopade och med Ofver-intendents-embetets påskrifter
försedda planritningar, är afståndet mellan Riksgälds-kontorets hus och Rid-
darholmskanalen, vid nordöstra hörnet af samma hus, 73 alnar och vid
husets sydöstra hörn 46 alnar.
Då den emellan Riksgälds-kontorets hus och Riddarholms-kanalen be¬
lägna del af den med detta hus förenade tomt, genom sin olämpliga och
förfallna åbyggnad, sin bristfälliga stängsel och sitt nuvarande skräpiga
skick, onekligen utgör en serdeles märkbar vanprydning för en bland de
mest
Stats-litskottets Memorial, N:o 230.
9
mest besökta och för öfrigt bäst bebyggda delarna af hufvudstaden samt
ingalunda motsvarar de anspråk, man, hvad beskaffenhet och utseende be¬
träffar, med skäl eger å en staten tillhörig och till lokal för ett allmänt
embetsverk anvisad egendom, delar Utskottet den af fullmäktige och öf¬
rige vederbörande yttrade åsigt, angående borttagandet af de å nämnde
tomt befintliga, missprydande och för Riksgälds-kontoret icke behöfliga ut¬
hus samt gårdens planerande och förseende med en ny, mera ändamålsen¬
lig och passande stängsel. Likaledes instämmer Utskottet i Fullmäktiges
yttrande, angående verkställigheten af uthusbyggnadernas borttagande ge¬
nom deras ,försäljning med skyldighet för köparen att inom viss tid från
platsen bortföra de materialier, deraf desamma bestå; hvarvid dock, på sätt
fullmäktige jemväl tillstyrkt, torde böra undantagas de källarhvalf, som be¬
finnas under vestra delen af norra uthusbyggnaden och hvilka sammanhän¬
ga med hällarne under en del af stora huset ; varande kostnaden för dessa
källarhvalfs förseende med en i samma plan som den öfriga gården liggan¬
de, betäckning beräknad till endast 300 r:dr.
Enär nu ifrågavarande gård, serdeles norra delen deraf, eger en stör¬
re bredd, än som erfordras för en passande och tillräckligen rymlig gårds-
plats utanför ofvannämnde sida af Riksgälds-kontorets hus; och då den
härtill icke erforderliga jordrymd hvarken för närvarande eller framdeles
torde kunna med någon egentlig fördel för statsverkets räkning användas,
har Utskottet, till besparing af den ansenliga utgift, hela denna mycket
ojemna gårds planerande och förseende med ett efter läget lämpadt stäng¬
sel skulle medföra, ansett sig böra understödja det väckta förslaget, angåen¬
de den för Riksgälds-kontoret icke behöiliga gårdsdelens öfverlåtande till
allmänt begagnande åt Stockholms stad, vid hvilken öfverlåtelse dock, en¬
ligt Utskottets åsigt, bör fästas det vilkor, att staden, som i sådant fall na¬
turligtvis kommer att bekosta anläggningen af kajen vid Riddarholmskana-
len samt den till staden upplåtna jordrymds planering, jemväl åtager sig
att bestrida kostnaden för uppförandet af den föreslagna muren och stäng¬
seln, ej mindre emellan samma jordrymd och den återstående delen af of-
tanäinnda gård, än äfven mellan denna gårdsdel och den utanför dess
södra sida belägna öppna plats. Dessutom synes vid besagde öfverlåtelse
böra göras de förbehåll, att den derigenom afträdda andel af Riksgälds-
kontorets nu egande tomt icke får af staden föryttras, eller till begagnande
för enskild räkning upplåtas samt att något hus derå ej får uppföras, der-
Uih. till R. St. Prat. 1847 och 184S. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 24 Iluft. 2
-10
Stals-Utskottets Memorial, Ko 230.
est icke sådant skalle anses nödvändigt, i hvilket fall dock endast en mindre
byggnad må på norra sidan af plalsen anbringas.
Utskottet tillstyrker och föreslår således:
Uo att byggnaderna å den mellan Riksgälds-kontorets hus
och Riddarholms-kanalen sig sträckande del utaf den detta luis
tillhörande tomt må borttagas och i sådant afseende å auktion
Cj
försäljas, med skyldighet för köparen att inom den tid, fullmäk¬
tige utsätta, hafva låtit nedrifva dessa byggnader och från plat¬
sen bortföra de materialier, hvaraf desamma bestå;
2.0 att vid denna försäljning likväl böra undantagas de un¬
der vestra delen af norra uthusbyggnaden befintliga källarhvalf,
hvilka må för Riksgälds-kontorets räkning bibehållas och efter
nämnde byggnads borttagande förses med en i samma plan
som den öfriga gården liggande, ändamålsenlig betäckning; böran¬
de nedgången till dessa källarhvarf samt de under stora huset
varande källare flyttas inuti samma hus;
3:o att gårdsplatsen vid nordöstra sidan af Riksgälds-konto¬
rets hus må inskränkas till en bredd af 27 alnar långs efter
hela denna sida af huset;
4:o att den vid Riddarholmskanalen, på mer än 27 alnars
afstånd från meranämnde hus, belägna del af ifrågavarande
tomt må till allmänt begagnande åt Stockholms stad öfverlåtas,
under följande vilkor och förbehåll, nemligen:
a) staden låter, så fort lämpligen ske kan, på sin be¬
kostnad, i öfverensstämmelse med den derför redan upp¬
gjorda och af Öfver-intendents-embetet godkända ritning,
uppföra ej allenast en mur af huggen gråsten med para-
pet af gjutet jern mellan den för Riksgälds-kontorets räk¬
ning bibehållna del af tomten och den till staden öfver¬
låta plats, ulan ock ett högre jerngaller på huggen grå-
stensfot vid södra sidan af samma tomtedel;
b) likaledes bekostar staden anbringandet af en sten¬
trappa mellan Riksgälds-kontorets gård och den nedanför
liggande planen samt ej mindre jerngrindarna vid samma
trappa, än inkörsportarna på gårdens södra sida;
Stats-1 tskottets Memorial, N:o 230.
41
c) den till staden öfverlemnade andel utaf den med
Riksgälds-kontorets hus hittills förenade tomt får icke af
staden förytlras eller lill begagnande för enskild räkning
upplåtas och får ej heller något hus derå uppföras, derest
icke sådant skulle anses nödvändigt, i hvilket fall dock
endast en mindre byggnad må på norra delen af platsen
anbringas;
0:0 att den efter merberörde öfverlåtelse inskränkta gårds-
platsen må genom Riksgälds-kontorets försorg och på dess be¬
kostnad utjenmas i vågrätt höjd; och
6:0 att. den framtida underhållsskyldigheten af stängseln om¬
kring denna gårdsplats må af Riksgälds-kontoret öfverlagas.
Stockholm den 30 Juni 4 84-8.
Reservationer:
af Herr Rääf, F. L.: ”Att afhända staten dess fasta egendom, uti andra
än de mest trängande fall eller för ändamål, som icke äro serdeles angelägna,
synes mig vara en mindre lämplig åtgärd.
Hvarken den ena eller andra af dessa bevekelsegrunder förefinnes uti
närvarande fråga: icke är någon så beskaffad nöd för staten å färde, altman,
blott mot putsningen af en gårdsplan, skulle nödgas afträda större delen af
grunden: icke eller är Stockholms stad i oundvikligt behof af denna tomt-
rymd. Tvertom skulle kronan här afstå ett uti hufvudstadens beqvämligaste
och följaktligen dyrbaraste trakt beläget ansenligt område, bestående, med
undantag af en smal remsa vid kanalen, af Riddarholmens fasta grund, redan
nu lemnande plats för betydliga nya byggnader, hvaraf staten ofta förr varit,
och ganska säkert äfven hädanefter skull komma i behof, och hvartill vida
mindre tjenlig plan skulle få mot dyrbart inköp sökas på aflägsnare malmar;
etl område af sä myckel större vigt att i detta afseende bibehålla, som det
gränsar intill kronans andra tomter, hvilka, med de ifrågavarande sammanlagda,
kunde lemna tillfälle för en både ganska stor och välbelägen praktbyggnad
Icke eller är den erbjudna enda ersättningen af qvarblifvande gårdsplans
städning och instängning jemvägande förlusten i omfånget. Sedan de 2:ne
smärre och nu högst förfallna uthusen blifvit borttagna, återstår för det ön¬
12
Stals-Utskottets Memorial, N:o 230
skade ändamålet af större prydlighet endast 3:ne åtgärder: att med mur oek
jernstaket instänga den kortaste eller södra sidan; att förbättra och uppmåla
planket långs kanalen, och slutligen att grässå och med några sandgångar
eller trädplanteringar städa planen, bland hvilka utgifter endast den första är
af någon, ehuru ringa betydlighet. Äfvenså lyckas den föreslagna båtbryggan
och det ifrågasatta kaffehuset icke vara för staden synnerligen angelägna.
På samma eller norra sidan om Riddarholmsbron finnes redan en båthamn,
som ännu är för rörelsen derstädes tillräcklig; och med sä kallade förlrisk-
mngsställen torde hufvudstaden redan vara försedd, något utöfver behofvel.”
af N. Strindlund från Westernorrlands län och Gustaf Glad från Wester¬
bottens län.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1848.
Slalt-UttkolleU Memorial, N:o 231
1
N:o 231.
Ank. till Eip. Utsk. den 4 Juli, kl. 11 f. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af Riks-
Ståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till Stats-
r eg leringen hörande frågor.
Sedan samtlige Riks-stånden godkänt de uti Slats-utskottets Memorial
N:o 210. intagne förslag till voterings-propositioner, i anledning af skiljak¬
tiga beslut rörande åtskilliga till Siatsregleringen hörande frågor; så har
Förstärkta Stats-utskottet, jemlikt 69 § Regeringsformen, denna dag an¬
ställt votering öfver nedannämnde, sålunda antagne propositioner:
l:o
(enligt 2 punkten.}
Den, som bifaller, att förslags-anslaget till fångars vård och underhåll
m. m. ökas med 300,000 riksdaler eller till 750,000 riksdaler, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
rn N*j 5
vinner Nej, kommer berörde förslags-anslag att bestämmas till 800,000 r:dr.
Voteringen har utfallit med 67 Ja och 52 Nej’, och sorn följaktligen
ja vunnit, kommer förslagsanslaget för fångars vård och underhåll m. m.
att uppföras med 750,000 riksdaler.
(enligt 4:de punkten.}
Den, som bifaller, att de af Kongl. Maj:t för inrättande af instruk-
tions-kompagnier vid indelta infanteriet äskade anslag, tillsammans 37,500
Bih. till fl. St. Prat. 1847 oth 1848. 4 Sami, 1 Afd., 2 Band., 25 Haft. 1
2
Stats-Utskolleli Memorial, N;o 231.
j-tdr för året, nemligen för personalens underhåll 35,000 r:dr samt för säng-
och husgeråds-persedlars in. ni. vidmakthållande 2500 r:dr, må af Rikets
Ständer till uppförande å stat anvisas, äfvensom att kostnaderne för anskafF-
ningen af ofvanberörde säng- och husgeråds-persedlar in. m. för instruktions-
kompagnierne må få bestridas af första års-anslaget för dessa kompagniers
underhåll, voterar
vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
oai anslag för inrättandet af instruktions-kompagnier vid indelta infanteriet.
Voteringens resultat har varit 59 ja och 60 nej; och sorn Nej således
vunnit, har Kongl. Majus ifrågavarande nådiga proposition om anslag för
inrättande af instruktions-kompagnier vid indelta infanteriet blifvit af Rikets
IStänder afslagen.
Den, som vill, att stats-anslaget för salpeter-uppköp bestämmes till
180,000 riksdaler, voterar
vinner Nej, kommer berörde anslag att uppföras med 194,000 riksdaler.
Resultatet af omröstningen har varit 69 ja och 50 nej; och som allt¬
så Ja vunnit har anslaget (ill salpeter-uppköp blifvit fastställdt till 180,000
riksdaler.
Hvilket Förstärkta Stats-utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
den, det ej vill, voterar
3:o
(enligt 5:te punkten.)
den, det ej vill
Stockholm den 3 Juli 1848.
Siati-Uukotleti Memorial, N:o 232.
3
N:o 232.
Ank. till Exp. Utsk. den 4 Juli, kl. 11 f. m.
Mt mortah angående verks fäld omröstning i anledning af Itiks-
Ståndens skiljaktig a beslut, rörande anslag tiil Fänyelse-
byggnader.
Sedan, vid pröfning af Slats-utskottets Memorial N:o 211, Preste-
ståndet, med antagande af Utskottets inbjudning, funnit godt instämma i liid-
derskapet och Adelns beslut rörande ifrågaställde anslag (ill fängelsebygg¬
nader, och, i töljd häraf, den andra af de i nyssnämnde Memorial framställ¬
da vnterings-propositioner förfallit, har Förstärkta Stats-utskottet, i öfver¬
ensstämmelse med 69 § Regeringsformen, denna dag öfver de öfriga i be¬
rörde Memorial föreslagna, af samtliga Riks-stånden godkända propositioner
anställt omröstning i följande ordning:
1:0
Den, som vill, att till konfra-proposition vid den slutliga voteringen
antages Bonde-ståndets beslut, nemligen: att Rikets Ständer, för uppförande
af fängelser efter cellsystemet, utöfver hvad vid 1840—1841 årens riksdag
dertill anslagits, anvisa ett ytterligare belopp af 300,000 r:dr, att utgå med
100.000 r:dr under hvartdera af åren 1849, 1850 och 1851; dock att de å
äldre anslagen reserverade medel, hvilkas begagnande till fortsättning af re¬
dan påbörjade fängelse-byggnader, utan hinder af den vid 1840—1841 årens
riksdag stadgade fördelning emellan läns-, stads- och härads-fängelser, Ri¬
kets nu församlade Ständer medgifvit, böra, i den mån dessa medel blifvit
till andra än vid ofvannämnde riksdag bestämda ändamål använde, af nu an¬
visade belopp varda godtgjorda, så att den ursprungliga fördelningen blifver
bestående, voterar
Ja)
den, det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej. antages till konfra-proposition Ilidderskapet och Adelns, af
Preste-slåndet biträdda, beslut, (att, på det att redan påbörjade fängelser
4
SlaU-Utskollels Memorial, N:o 232-
mätte blifva fullbordade, samt de delar af riket, hvilka ännu icke erhållit
länsfängelser eller förvarings-häkten af syftesenlig beskaffenhet, måtte blifva
dermed i man af tillgångarne försedda, innan andra mindre behöfliga fän¬
gelse-byggnader företagas, till förstnämnde begge ändamål anvisas, utöfver
hvad Rikets Ständer redan till fängelser anslagit, 600,000 r:dr, att utgå
med 200,000 r:dr under hvartdera af åren 1848, 1849 och 1850.)
Efter denna votering, som utfallit med 69 Ja och 50 Nej, och hvar¬
vid Ja följaktligen vunnit, har omröstning i hufvudsaken blifvit verkställd
öfver nedanstående proposition:
Ben, som bifaller Siats-utskottets, af Borgar-stundet godkände, hem¬
ställan uti Utlåtandet N:o 41, att Rikets Ständer måtte, för uppförande af
fängelser efter cellsystemet utöfver hvad vid 1840—1841 årens riksdag der¬
till anslagits, anvisa ett ytterligare belopp af 600,000 r:dr, att utgå med
200,000 r:dr under hvartdera af åren 1848, 1849 och 1850; dock aU de å
äldre anslagen reserverade medel, hvilkas begagnande (ill fortsättning af re¬
dan påbörjade fängelse-byggnader, utan hinder af den vid 1840—1841 årens
riksdag stadgade fördelning emellan läns-, stads- och häradsfängelser, Rikets
nu församlade Ständer medgifvit, böra, i den mån dessa medel blifvit till an¬
dra än vid ofvannämnde riksdag bestämda ändamål använda, af nu anvisade
belopp varda godtgjorda, så att den ursprungliga fördelningen blifver bestå¬
ende, voterar
Ja;
den, det ej vill
Nej;
vinner Nej, hafva Rikets Ständer antagit Bonde-ståndets besiut.
Vid voterings-sedlarnes öppnande hafva befunnits 49 Ja och 70
Neji och som följaktligen Nej vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i en¬
lighet med kontra-propositionens lydelse.
Hvilket Förstärkta Stats-utskottet skolat bos Rikets Ständer anmäla,
Stockholm den 3 Juli 1848.
Siali UiskolleU Memorial, N:o 233.
N:o 233.
Ank. till Evp.Utsk. den 4 Juli, kl. 11 f. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af Riks-
Ståndens olika beslut rörande grunderna för den blifvande
allmänna bevillningen samt föreskrifterna för deras tillämp¬
ning.
Sedan Borgare-ståndet, enligt protolls-utdrag af den 17 näsllidne
Juni, funnit godt antaga den uti Bevillnings-utskottets memorial N:o 17. i
anledning al Biks-ståndens skiljaktiga beslut, angående grunderna för
den blifvande allmänna bevillningen, framställda inbjudning att med de öf¬
riga 3:ne Riks-stånden sig förena i fråga om bevillning å karakters-
fullmakler, erhållne under påstående krig eller i och för krigstjenst, oell, så¬
som följd häraf, den uti 4:de punkten af nyssnämnde memorial för bestäm¬
mande af kontrapropositionen föreslagna voteringsproposition förfallit, men öf¬
rige uti berörde memorial upptagne voteringspropositioner, med afslng å Ut¬
skottets i vissa delar gjorda inbjudningar, deremot blifvit af samtliga Riks¬
stånden godkända: så har förstärkta Stafs-utskottet, vid sammanträde denna
dag, i stadgad ordning öfver berörde propositioner anställt votering, nemligen:
lista Voteringen
(”enligt lista punkten).
Den, som bifaller Bevillnings-utskottets, af tre Stånd gillade förslag att
lemna utan afseende Herr Friherre Cederströms motion om återgång till de
grunder för allmänna bevillningens fördelning, som vid riksdagen 1809 fast¬
ställdes, för så vidt progressiva afgifter för den högre inkomsten derigenom
bestämdes, röstar
den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
G
Stals-Vtskollets Memorial, N:o 233.
vinner Nej, kommer, enligt Bonde-ståndets beslut, den tillökning i bevill-
ningen, som, i händelse brist skulle, sedan bevilluingssumman blifvit till be¬
loppet bestämd oell inkomsterna af bränvinsbränningen, tullen och stämplade
papperet kunnat beräknas, uppsta, kunde blifva af nöden alt såsom fyllnads-
afgift utgöras medelst progressiva afgifter för den högre förmögenheten eller
inkomsten.
Voteringen har utfallit med 82 ja oell 37 nej; och sorn alltså ja
vunnit, hafva Rikets ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja proposi¬
tionens innehåll.
2:dra Voteringen
(enligt 2:dra punkten)
Den, som bifaller Utskottets af tre stånd godkända hemställan, att
nuvarande föreskrifter om afgifter efter 2:dra artikeln af arbetsfolk må bibe¬
hållas oförändrade, löstal¬
ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner’ Nej, skall, enligt Ridderskapet och Adelns beslut, någon bevillning
efter 2:dra artikeln icke för arbetsfolk ega rum.
Resultatet af omröstningen har varit 108 Ja och 11 Nej; och som
alltså ja vunnit, komma nuvarande föreskrifter om afgifter efter 2:dra ar¬
tikeln af arbetsfolk att bibehållas oförändrade.
3:dje Voteringen
(enligt 3:dje punkten.)
Den, som, lika med Preste- Borgare- och Bonde-stånden, bifaller Ut¬
skottets förslrg till lydelse af 35 § i bevillningsförordningen, innefattande
den ändring i hvad förut varit stadgadt, att bevillning bör af enskilta ban¬
ker utgöras med fem procent af den årliga behållning, som icke öfversegel-
Sex för hundradet, men med femton procent af det belopp, hvartill behåll¬
ningen för året derutöfver uppgår, allt beräknadt efter hvad af tecknings-
summaii eller grundfonden blifvit kontant tillskjutet, och endast förslagsvis
hvad de antagna procent-beloppen angår, röstar
Ja;.
Stats-Utskottels Memorial, N.-o 233.
7
den, det ej vill, röstar
Av¬
vinner Nej, kommer enligt Ridderskapets och Adelns beslut, bevill-
ningen af enskilla banker att utgöras, på sätt nu finnes stadgadt, nemligen
nied förslagsvis bibehållna tern procent af utdelningen, och den-ifrågavarande
paragrafens nuvarande lydelse att bibehållas, endast med utbyte i l:a mom.
af benämningen „privatbanker„ mot „enskiita banker.,,
Voteringen har utvisat 90 Ja och 29 AV/; och som Ja följaktligen
vunnit, hafva Rikets Ständer bifallit det i Ja-propositionen intagne förslag
lill lydelse af 35 § i Uevillnings-förordningen.
4:de Voteringen
(enligt 5:te punkten.)
Ren, som vill, att konlra-propositionen i hufvud-voteringen angående
bevillning å kai akters-fullmakter skall utgöras af Preste-ståndeis beslut, att,
med bibehållande af Irsta, 2:dia och nuvarande 4:de momenten i 37 § och af
38 %, och med godkännande af Utskottets förslag till ett nytt moment i 37
Si, hvilket skulle få sin plats emellan det 3:dje och 4:de; det nuvarande 3:dje
momentet i sistnämnde § skall lyda sålunda: „den, som erhållit högre karak¬
ter, än sorn åtföljer innehalvande tjenstegrad, och efter behörigt förordnande,
minst ira månader förrättat den tjenst, som motsvarar den högre karakte-
ren, samt sådant vederbörligen styrker, skall icke under löpande året eller
derefter för densamma erlägga någon karaklers-bevillning,„ löstal¬
ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, blifver Ridderskapets och Adelns beslut, att all bevill-
n'ng för karakters-fullmakter skall upphöra samt 37 och 38 §§. alltså ur
bevillningsstadgan utgå, kontra-proposition i hufvud-voteringen.
Voteringen liar utfallit med 85 Ja och 34 Nej', och som Ja vunnit,
u gör kontra-proposilionen i nästa votering Preste-ståndets ifrågavarande
beslut.
Härefter har votering egt rum i hufvudsaken, jemlikt följande pro¬
position:
Siats-Utskottets Memorial, N:o 233.
Den, som gillar Utskottets af Bonde-ståndet, godkända förslag, att
hvad nuvarande 37 och 38 §§ i Bevillnings-förordningen innehålla angående
afgifter för karaktersfullmakter bör bibehållas oförändradt, endast med tillägg
i 37 § af ett nytt moment näst efter det tredje, så lydande: „Den, som un¬
der påstående krig, eller i och för krigsförtjenst erhåller en högre karakter,
utan åtföljande lön på stat, erlägger för fullmakten derå ingen bevillning,,
röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages Preste-sfåndets beslut.
Vid öppnandet af voterings-sedlarne hafva befunnits G9 Ja och 50
JSej; och som följaktligen Ja vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlig¬
het med Ja-propositionens innehåll.
Hvilket Förstärkta Stats-utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 3 Juli 1848.
STOCKHOLM, p. dalman, 1848.
Stats-UUkoSleiå Memorial, JV;o 234,
t
N:o 231.
Aok. till Exp.-Ulsk. I. 5 Juli, kl. 10 f. m
Memorial, med förslag till samman jemkning eller voterings-pro
position, i anledning af Riks-Slåndens skiljaktiga beslut an¬
gående arrendet för kronosäteriet Boda.
(1. A.)
Enligt äflåtne protokolls-utdrag, Kafva lYeste- och Bonde-stånden bifal¬
lit Stnts-utskottels i Utlåtandet N:o 171 gjorda och i Utlåtandet N:o 2 1 2 förnyade
hemställan, ali Rikets Ständer mätte lill Kongl. Majit aflåta underdånig skrifvelse
med förklarande, det Rikets Ständer för sin del medgifva, alt det genom afslu-
tadt kontrakt emellan Kongl. Majit och kronan samt R eg e me n I ssk r i f v a re 11 Erasmi
bestämde årliga arrende för indragne kornetls-bostället Boda må, från och
med midfaslan nästkommande år 1849, »edsältas från 184 tunnor 16 kap-
pär till i5o tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn. Ridderskopet och
Adeln samt Borgare-Ståndet hafva deremot beslutat, alt Rikets Ständer sko¬
la uti underd. skrifvelse lill Kongl. Majit förklara, det Rikets Ständer för
sin del medgifva, alt det emellan regementsskrifvaren Erasmi samt Kongh
Maj :t och Kronan ingångna kontrakt om arrende af indragna körnetlbostäl-
let Boda må, så framt arrendatorn sådant åstundar, upphöra att vara gäl¬
lande vid midfaslan 1849, samt med boställets utarrenderiog under de åter¬
stående arrende-åren förfaras,r i enlighet med bestämmelserna uti Kongl. Kun¬
görelsen angående åtskilliga förändrade föreskrifter lill iakttagande vid utärren-
dering af kungs- och kungsladugårdar samt andra kronolägenheter, hvaraf arren¬
den till statsverket ingå, af den 17 Juli 1847, hvaruti stadgas, bland annat, att
ett minimum, hvarunder, och ett maximum, hvaröfver arrendet ej får gå,
skall bestämmas, äfvensom att lägenhetens föne innehafvare, så vidt han
densamma väl brukat, eger att emot erläggande af den fastställde maximi-
samman och öfriga vilkor, enligt förfatlniugarne, arrende-rätten bibehålla,
m till II St, Prat. 184? oeh i848. 4 Sami. t A/ä. 2 Band, 26 Bd/t. l >
*
Siats-Utskottets Ut tätande, l\':o 235.
Då förevarande fråga, deruti sålunda två Riks-slånd slädnät emot två,
inverkar på beloppet af statsverkets inkomster, har Utskottet ffer den hän¬
delse, att icke Ridderskspet och Adrin eller Borgare-sjåndet skulle behaga
instämma i de öfriga l vänne Riks-Ståndens beslut, skolat, med stöd af stad¬
gandet i 6q § Regeringsformen, för samma frågas afgörande medelst om¬
röstning i förstärkt Stats-ulskott, föreslå följande volerings-proposition:
Den, som bifaller Slats-utskottets, af Preste- och Roude-stånden gillade,
förslag (intaget här ofvan), voterar
Ja ;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer antagit Ridderskapet och Adelns samt
Borgare-ståndets beslut (intaget bär ofvan).
Stockholm den 4 Jul* 1848.
N:o 235.
Auk. tili lip.-Ulsk. d. 5 Juli, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållna ätterremisser å Betänkandet
N:o iy4, angående dels alla Bevillningsmedels inlevere¬
rande till Riksgalds-kontoret och dels allmänna B&villnin-
geus ingående till Stats-kontoret.
(R:gs Afd.)
Första punkten af nämnde Betänkande, deruti Stats-utskottet a (styrk t
det vid denna riksdag ånyo väckta förslag, angående extra statsinkomsternas
eller tull-, post-, karta-sigillala-, saluaccis- och bränvinshtännings- medlens
ingående till Riksgälds-kontoret, har af Borgare-ståndet blifvit till Utskottet
återremitterad, ”på den grund, att Borgare-ståndet, i enlighet med dess vid
föregående riksdag fattade beslut, ansåge ifrågavarande bevillningsmedel böra
Siats-Utskottets Utlåtande, No 236.
3
i stället löi till Stats-konloret, inpå till Riksgälds-kontoret.” Likaså och
tued anledning af motionärernes jemte flera andra ledamöters af Bonde¬
ståndet derom framställda yrkanden, hvarvid de åberopat dels förut afgifoa
anföranden, dels ock den af Borgare-ståndet beslutade ålerremiss, har jem¬
väl Bondeståndet samma punkt återremitterat. Men som Ridderskapet och
Adeln samt. Preste ståndet godkänt Utskottets angående omförmälde förslag
meddelade yttrande, så och enär hvarken de erhållna återremisserna eller
de beslut och anföranden, hvilka dervid blifvit åberopade, gifvit Utskottet
någon anledning att ändra eller frånträda sina uti det återremitterade be¬
tänkandet uttalade åsigter i afseende på delta förslag och dess verkställig¬
het under nuvarande förhållanden, anser sig Utskottet böra
samma yttrande vidblifva.
Utskottets i 2alra punkten af meranämnde Betänkande gjorda hemstäl¬
lan, att det om allmänna bevillningens inlevererande till Stas-kontoret väck»
ta serskilda förslag måtte förfalla, är af samtliga Riks-stånden bifallen.
Stockholm den 4 Juli 1848.
N:o 236.
Auk. Ull Exp. Uttk. <1 3 Juli, k!. 10 f. a»,
tit!ätande, i anledning af väckt motions om upphörande aj af-
gijten till underhåll och reparation af Götha Hofrätts-hus.
(I. A.)
Uti en inom Bonde-ståndet väckt och till Stats-utskottet remitterad mo¬
tion, har l ars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län anfört, hurusom,
till uppbörds-verkets förenkling, ålskillige mindre afgifter, såsom lagmans-
och häradshöfdinge-t äntå, samt sterbhus-afgift, blifvit i sednare tider afskaf-
fade; men att de s, k. Götha Hofrättshus-reparations-medel ännu debiterade
och »tginge årligen med 2 | r:dr af hvarje domsaga och med 1 r:dr af
4
Stals Ut skol tels VHålan de, N:o 236.
hvarje stad; och sora denna afgift vore otillräcklig för det dermed afsedda
ändamålet, och ej heller syntes böra än vidare påkalla en mängd serskilda
redogörelser, har motionären föreslagit, att den hittills erlagda afgiften till
reparation af Götha hofi ätts hus, mätte för framtiden upphöra, emot det att
i riks-staten uppfördes ett mot berörde afgift svarande anslag för underhål¬
lande af omförmäldta byggnad.
Beträffande tillkomsten af denna afgift, får Utskottet upplysa, att, för
vidmakthållandet af hofrättslniset i Jönköping, Rikets Ständer, vid 1730 års
riksdag, anslogo en lill vissa daler silfvermynt bestämd årlig afgift af sak¬
ören och tingsgästnings-penningar uti alla härads-kislor och städer inom de
län, sorn hörde under Götha hofrätts jurisdiktion; oell skulle, enligt en af
nämnde hofrätt vid slutet af 1770-talet, meddelad förteckning, ifrågavaran¬
de bidrag utgå med följande årliga belopp, nemligen:
i Jönköpings län med tillsammans
22 daler eller å
” Kronobergs d:o i3 daler —
Östergöthlands dito. 55 duler —
” Skaraborgs dito 3<) daler —
v Elfsborgs dito 4° daler —
Götheborgs och Bohus dito 44 daler 16 öre
’J Kalmare dito 3i daler —
Wermlands dito 3i daler —-
Hallands dito 26 daler -—
Malmöhus dito 37 daler —
" Christianstads dito 28 daler —
och i Blekinge dito 16 daler
|
Råt
|
*k.
|
daler
|
pr r:dr 7:
|
16.
|
—
|
4-
|
16.
|
—
|
— *8:
|
16.
|
|
-—* i or
— 10:
|
16,
|
—
|
— i*4:
|
40.
|
—
|
— ro:
|
if>.
|
—
|
— 10:
|
16;
|
—
|
— 8:
|
32.
|
—
|
— 12:
|
16.
|
|
— Q:
|
16.
|
—
|
— 5: 16.
|
—
|
— 127:
|
24,
|
tillhopa 382 daler 16 öre —
Öfver dessa- medel, sorn direkte inflöto i hofi ättens enskilda kassor,
fördes derstädes en serskild redogörelse lill och* med år 1777; hvarefter
samma medel öfverletnnades lill Stats-kontorets disposition, hvilket embets¬
verk, medelst cirkulär-bref den *7:de November 1780, meddelade närmare
föreskrifter om deras upptagande uti rönteri-förslagen under serskild titel,
samt insändande till Kongl, ränte-kammaren..
Föreskrifterne om debitering och uppbörd af dessa medel synas likväl
icke hafva blifvit i sednare tider iakttagna af vederbörande redogörare ino*»
StoU-UtskolUts Utlåtande, It:t 834.
aågra bland ofvan uppräknade län; hvadan ock det ursprungligen fastställ¬
da beloppet af denna ringa intrad ytterligare förminskats.
Efter hvad 1844 ocb >845 årens riks-hufvudböcker samt krono-upp-
börds-speciabräkenskaper utvisa, uppbäras och redovisas Gotha hofrättshus’
y.eparalionsmedcl, hvilka i riks-hufvudboken äro upptagne bland; bölesmed-
len,, numera endast inom nedannämnde län nemligen:
inom Jönköpings län med . . . r:dr i: 24.
” Kronobergs dito . . .. .. 4: >6.
M Götheborgs och Bohus dito - .. " 3: 24.
” Kalmare dito ... .... * 7: 16,
" Hallands dilo ... . .. . ... ” 3: —-
” Malmöhus dito . . . . ” 12: —-
och inom Christianstads dito .. . . ” 9: —
Summa r:dr 4°: 32.
Med undanlag af de bägge Skånska länen samt Kronobergs och Kalma¬
rlän,. förekommer uppbörd häraf allenast i städernes räkenskaper.
Då således oflaberörde afgift för närvarande utgår af endast ett min¬
dre antal kommuner, hvilka icke synas ega något serskildt åliggande att un¬
derhålla det statens hus, som af Götha hofi ätt begagnas, heldst en betydlig
del af dessa kommuner numera icke höra under bemälde hofrätts jurisdik¬
tion; då underhållskostnaderna för samma hus, ulan afseende å ifrågavaran¬
de afgifts belopp, bestridas af det för byggnader och reparationer i lands¬
orterna anvisade statsanslaget å riks-statens sjunde bufvudtitel, och då härtill
kommer, att uppbörden och redovisningen af denna lill beloppet serdeles
obetydliga intrad årligen påkalla ett icke ringa antal redogörelser» finner
Utskottet sig ega anledning tillstyrka,
det ville Bikets Ständer» för sin del, besluta, att den un^er be¬
nämning af Götha hofrättshus, reparationsmedcl i åtskilliga län
hitintills debiterade och uppburne afgift, må för fiåmliden upp¬
höra ; och torde, så framt Bikets Ständer gilla hvad Utskottet
sålunda föieslagit, skrifvelse härom böra till Kongl. Majit aflå-
tas, med underdånig anhållan, det täcktes Kongl. Majit, för den
händelse Bikets Ständers beslut vinner nådigt bifall, låta detsam?
ma till verkställighet befordras.
Stockholm den 4 Julii 1848. ,
aoid-lHskotteU Utlåtande, It: o SST.
N:o 237.
Ank, till Exp.-Utsk. den 5 Juli, kl. % e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga angående f.rändrad dis¬
position af inom Skåne anvisad kronolionde-sparirnäl för
Stora Barnhuset i Stockholm.
(I. A.)
Från Bonde-ståndet liar Stats-Utskottet erhållit remiss å en inom det¬
ta stånd af Christen Andersson från Malmöhus län, väckt motion, deruti
anföres, att bland de många oformligheter, som ännu qvarstode från de ti¬
der, då till allmänna inrättningar i hufvudstaden anslogos hemmansräntor
och kronotionde-spanmål, att utgå från aflägse landsorter, äfven måste räk¬
nas det förhållande, att inom provinsen Skåne utginge omkring i,doo t:r
tionde-spanmål till Stora Barnhuset i Stockholm, under det att i staden
Malmö funnes en ganska betydlig och nyttig barnhus-inrättning, som snara¬
re syntes böra få åtnjuta detta från provinsen uigående spanmålsbelopp; och
har motionären föreslagit, att, sedan utredt blifvit huru stort bidrag all¬
männa barnhus-inrättningen lemnade till den i Malmö, och för den hän¬
delse sig visat, att detta bidrag 1 betydligare mohn underslege vär¬
det af ofvaunämnde inom Skåne anslagna tionde-spanmål för stora barn¬
huset i Stockholm, det kontanta anslaget till barnhus-inrättningen i Malmö
mätte indragas, emot det att sistberörde inrättning erhölle hela det från
sagde provins utgående tionde anslaget för Stora Barnhuset i Stoekholm.
Utskottet får i anledning häraf upplysa, att, enligt hvad 1846 års kro-
raouppbörds-special-räkenskaper utvisa, till Stora barnhuset i Slockholm ut¬
går från Christianstads och Malmöhus län, kronotionde-spanmål till sam-
manräknndt belopp af 474 t:r f kpr råg, i,o5r t;r u6 4 kpr korn,
samt 402 t:r. 10 kpr hafre eller tillhopa 1,928 t:r 3i 4 kpr spanmål; äf¬
vensom att Stora barnhuset i Stockholm jemväl har sig anvisad tionde-spaa-
mål inom »3 andra län.
Beträffande åter f. d. barnhus-inrättningen i Malmö, så har Utskottet
inhemta t, alt denna stiftelse, soie den 8 Juni i683 blifvit i nåder stadfästad
Stats-Ulskoltets Utlåtande, iY:o 237.
7
©eli utaf kronobonden inom Skäne fält sig anvisade 1,887 t:r 14 kpr span
mål årligen, fortfarit intill dess, i anledning af herrar Seraphimer-riddares”
nnderdåniga anmälan om de dryga kostnader, som voro förenade med bar¬
nens underhåll och uppfostran inom hus, och den förvaltning, som för så¬
dant ändamål borde på stället finnas, Kongl. Maj:t, den 9 Juni 1789, i nå¬
der förord nät, att barnhus-barnen skulle uttingas lill passande fosterföräl¬
drar å landet, emot en viss årlig uppfostringshjelp. Sedan, i följd häi>af,
barnhus-inrättningen i Malmö blifvit upplöst, har den för samma anstalt
anvisade tiondespanmålen ingått till den s. k. allmänna Hospitals-och Barn¬
hus-fonden, som i det stället meddelat i torftige omständigheter stadde för¬
äldrar kontanta understöd till deras barns underhåll och uppfostran; och
uppgiek, enligt 1846 års Fögderi-special-räkenskaper, det på ofvannämnde
fond sålunda öfverflyttade tionde-spanmåls-anslagel till i,836 t:r 29 » kpr,
hvaraf 421 lr- 2^ i kpr hafre. Allmänna Hospitals- och Barnhus-fonden
utbetalar deremot, såsom barnauppfostringshjelp, årligen 12,000 r:dr, deraf eri
tredjedel eller 4>°00 r;dr tilldelas i Skåne bosatte föräldrar.
Från Stora Barnhuset i Stockholm, hvars tillgångar äro från allmänna
hospitals- och barnhusfonden helt och hållet skiljda, lärer icke hafva utgått
något bidrag till Malmö f. d. barnhus-inrättning.
På grund häraf, och då den föreslagna öfverflytt ningen af Stora Barn¬
husets i Stockholm från Skåne utgående kronotionde spanmå) på en anstalt,
den der långt före detta upphört, icke lärer böra ifiågakomma, hemställer
Utskottet,
att den väckta motionen måtte få förfall».
Stockholm den 4 Juli r 84ö*
f.A
n
fsbasiJJlv
hmmM
Ä«
shnA sba JsqnJrsgMKÄ
A snAinäSttii 'is laäoj» «fo»
t»?r«ois!i «I?toJooJ
s b 'is -febi sid nsJsraB' saaafc «
STOCKÉMÄ,», f. d Schultze’* Boktryckeri, 1848,
M
lioja Jbsxaat
V f T '.s 1 f
iViÉ aåi1'!
, . % 88f*»'
A; ,
;«'■■■. ;^!Vch2i?!i<3
W ItsV 091*3!
-bl ClfeS 1*9011
IIU)
| 13 ‘ Ti^t 000«0<f
i: .-.vv-b b:. ibba 'iti ^(inJiSd:
0 a i i?
' : :::^: f.l i S 3 iif ;v«'a CE & É ,} > Jl ^
Ig gil v l;
. : ! -va-Tl ä 3 m
Ståls-Utskottets Utlåtande, No 238.
1
N:o 238.
Anb. till Kxp.-Utik. den 6 Juli, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af erhål/ne återremisser & Betänkandet N:o
ig4, angående ifrågaställde extra stats-anslag till föremål,
tillhörande Civil-departementets handläggning.
(U. A.)
Ridderskapet och Adeln lior till Utskottet återremitterat de i början
och slutet af Betänkandet N:o iq4 intagne beräkningar, angående Riksgälds-
kontorets ställning, inkomster och utgifter; men som Utskottets yttranden
i dessa ämnen blifvit af de trenne öfrige Riks-stånden dels bifallne, dels
lemnade utan anmärkning, dels lagde lill handlingarne, anser Utskottet,
med stöd af ^5 § Riksdags-ordningen,
ålerremissen icke påkalla vidare ålgärd.
Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet jemväl erhållit återre-
miss å:
Andra punkten, angående ifrågaställdt statsanslag för iståndsätlande af
fefverbyggnaden å hamn-armarne vid Cimbritshamn, och
Tredje punkten, rörande äskad t statsanslag till förstärkning af vågbry-
taren vid Wisby hamn och grundläggning af 2:ne landtarmar derstädes;
men som dessa begge punkter blifvit af de trenne öfrige Riks-stånden god¬
kände, har Utskottet, jemlikt ^5 § Riksdags-ordningen,
funnit återremisserna icke kunna till vidare åtgärd föranleda.
Sjunde punkten, Litt. a., deruti Utskottet tillstyrkt ett lånebidrag af
ao.ooo r:dr till Westerås stad för dervarande hamns utvidgande och för¬
bättring, är bifallen af Preste- och Borgare-stånden, men återremitterad af
Ridderskapet och Adeln, inom hvilket Riks-stånd blifvit erinradt, att, då
Utskottet, i anseende till bristande tillgångar, funnit sig icke kunna till¬
styrka begärde stats-bidrag för vissa redan påbörjade hamn-arbeten, hvilkas
Sitt. litt & St. Fröt. <8*7 ock 1848. i Sami. i Afd. 2 Band. 27 häftet.
2
Slats-Ulskottets Utlåtande, N:o 23S.
uppskjutande vore nied våda och olägenhet förenadt, såsom t. ex. förbät¬
tringen af hamnen vid Cimbritshamn, Utskottet icke bort föreslå dylik för¬
måns beviljande för hamnbyggnaden vid Westerås, i afseende hvarå nyss¬
nämnde förhållande icke inträffade, och att ifrågavarande lånebidrag, derest
detsamma blefve medgifvet, icke borde utsträckas utöfver beloppet af den
för arbetets verkställande beräknade kostnad, it),g3o r:dr, hvarjemte af en
ledamot blifvit föreslaget, att lånet måtte utgå med 10,200 r:dr, motsva¬
rande det direkta statsanslag, som för berörde föremål blifvit af Kongl.
Maj:t äskadt; äfvensom från Bonde-ständet, inom hvilket de flesta ledamö¬
ter, som i ämnet sig yttrat, under åberopande af mängden och vigten utaf
de öfriga föremål, hvar till slals-verkets disponibla tillgångar tagits i anspråk,
ansett det begärda lånet för Westerås hamn-bvggnad icke böra anvisas.
Utskottet får i anledning häraf erinra, att, med undantag för hamn-
byggnaderne vid Lidköping och Linköping, hvartill, i öfverensstämmelse med
Rikets Ständers vid föregångne riksdagar meddelle beslut, fortfarande stats¬
anslag blifvit tillstyrkte, Utskottet i Betänkandet N:o ic)4 icke föreslagit be¬
viljandet af direkt anslag, utan återbetalnings-skyldighel, för någon af de
harnn-anläggningar, för hvilka sådant blifvit vid innevarande riksdag af
Kongl. Majit- äskadt elier af enskild motionär begärdt, samt att, hvad Cim¬
britshamn beträffar, något låne-understöd icke varit ifrågastäldt och såle¬
des icke kunnat af Utskottet tillstyrkas.
Enligt hvad ofvannämndt är, hafva tvenne Riks-stånd godkänt Utskot¬
tets yttrande i förevarande ^ide punkt litt. a, vid hvilket förhållande Ut¬
skottet funnit sig
böra detsamma vidblifva.
Följande punkter af betänkandet N:o ig4 äro vidare lill Utskottet åter¬
remitterade, nemligen:
från Ridder skåpet och yl de In:
Trettonde punkten, i fråga om äskadt stats-anslag för befrämjande af
uldikningar och aflappningar af sanka trakter och sjöar till beredande af
odliligsföretag;
från Borgareståndet:
Elfte punkten, rörande tillstyrkt anslag för anläggning af nya och för¬
bättrande eller omläggning af backiga eliel- eljest mindre goda vägar;
Tolfte punkten, litt. h., angående väckt motion om ett fortfarande
vägförbättrings-anslag af 133,333 r:dr 16 sk. årligen intill nästa riksdags
från Bondeståndet:
Slals-UUkotleti Utlåtande, N:o 238.
3
Sjunde punkten, litt. rörande föreslaget lönebidrag af 66,666 rtdr
3a sk. för anläggning af en jernväg från Christinehamn till Sjöändans la¬
stageplats ;
Sjunde punkten, litt. m., i fråga om tillstyrkt lån af 24,000 r:dr för
upprnuddring af hamn- och segelrännan vid Christinehamn;
Åttonde punkten, litt. m., angående föreslaget lån af 3a,000 r:dr för
hamn-anläggning vid Wadstena, och
Sjuttonde punkten, litt. c., rörande anvisandet af 3,000 r:dr till ut¬
delning vid landtbruksmöten af premier åt egare af kreatur utaf utmärktare
slag; men som samtlige ofvanuppräknade punkter blifvit af Irenne Riks¬
stånd bilallne och frågorna således, enligt ^5 § Riksdags-ordningen, äro af
Rikets Ständer afgjorde, linner Utskottet
ålerremisserna icke påkalla vidare åtgärd.
Öfriga punkter af ifrågavarande betänkande N:o ip4 öro af samtlige
Riks-stånden godkände, dock med förklarande af Ridderskapet och Adeln,
det Ståndet förbeliölle sig rätt att framdeles pröfva de af Utskottet i
serskildt utlåtande föreslagne vilkor för låne-bidragens beviljande.
Stockholm den 6 Juli 1848.
STOCKHOLM, f. i gehtllze'i Boktrycken, 1848.
Ståts-Utskottets Memorial, N\o 23g.
X
N:o 239.
Ank. till Exp. Utsk. den 8 Juli, kl. io f. m.
Memorialj med förslag till samman jemkning eller rvoter in gspr opo¬
sitioner, i anledning af Riks-ståndens skiljaktiga beslut, rö¬
rande åtskilliga till regleringen af åttonde och nionde huf-
vudtitlarne hörande frågor.
_ (U- A.)
-tofter erhållen del af Riks-ståndens definitiva beslut i anledning af Stats-ut-
skottets utlåtande N:ris 124, 125, 207 och 208, angående reglering af utgif¬
terna under riksstatens åttonde och nionde hufvudtitiar, får utskottet härme¬
delst afgifva de förslag till sammanjemkning eller voterings-propositioner, hvil¬
ka af skiljaktigheterna i dessa beslut funnits påkallade.
Åttonde Hufvudtiteln.
(enligt utlåtandena N:ris 124 och 207).
l:o Utskottets i fjerde punkten af det förra utlåtandet gjorde och i det
sednare förnyade afstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts nådiga proposition om
uppförande å stat af årliga löner, hvardera tfll belopp af 400 r:dr, eller till¬
sammans 800 r:dr, för predikanterne i tvänne nja kapellförsamlingar inom
Wermlands Finnmarker, har af Borgare- och Bonde-stånden blifvit godkändt;
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-ståndet förklarat sig bifalla
Kongl. Maj:ts nådiga proposition i denna del.
Vid sådant förhållande torde votering i förstärkt Stats-utskott få ega rum
öfver följande proposition:
Den, som anser Kongl. Maj:ts nådiga proposition, om uppförande å stat
af årliga löner för predikanterna inom tvänne nya kapellförsamlingar i Werm¬
lands Finnmarker, hvardera å 400 r:dr, eller tillsamnians 800 r:dr, icke bö¬
ra bifallas, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej ;
Tinner nej, hafva Rikets Ständer beslutat, alt, på sätt Kongl. Maj:t i
(JqO nådiga propositionen föreslagit, ett årligt löneanslag af 400 r:dr må åstat
Prih. till R- St. ProU 1S47 och ^43, 4 Sunil. 1 Afd. 1 Band. 28 Haft. 1
2
Stats-l tskollels Memorial, N.o 23g,
uppföras för hvardera af de tvänne predikanterna uti de nybildade kapell¬
församlingarna i Wermlands Finnmarker, den ena i norra delen af Gunnar¬
skogs socken och den andra i nordvestra delen af Frycksände socken.
2:o Uti sjunde punkten af utlåtandet N:o 124 hade Utskottet afslyrkt
bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anvisandet af en summa stor
2,160 r:dr, att, fördelad i tolf löner, hvardera af 180 rjdr, tilldelas konsisto-
rii-amanuenserna i rikets tolf stift. Detta yttrande, vidhållet i utlåtandet N:o
207, är af Borgare- och Bonde-stånden gilladt; hvaremot Ridderskapet och
Adeln samt Preste-ståndet bifallit hvad Kongl. Maj:t i förevarande afseende
begärt.
Till afgörande af denna skiljaktighet, får Utskottet föreslå följande vote-
gtngs-proposition:
Den, som vill, att det af Kongl. Maj:t äskade anslag 2,160 r:dr, till af¬
löning af konsistorii-amanuenserna i rikets tolf stift, icke må beviljas, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Yinner nej, hafva Rikets Ständer bifallit, att en summa af 2,160 ndr
må anvisas, all fördelas i tolf löner, hvardera af 180 r:dr, och tilldelas k en¬
sis ori i-amanuenserna i rikets tolf slift.
3:o Adertonde punkleii af utlåtandet N:o 124, deruti Utskottet afstyrkt
det af Kongl. Maj:t äskade anvisandet å stat af ett serskildt anslag, stort
1.500 r:dr, för hvartdera af universiteten i Upsala och Lund, att disponeras
till docentstipendier, och hvilket afstyrkande förnyats i utlåtandet N:o 207, är
godkänd af Borgare- och Bonde-slånden. Ridderskapet och Ådeln samt Preste-
ståndet hafva deremot lemnat bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta afseende
begärt.
Förevarande fråga torde alltså få afgöras genom omröstning enligt följan¬
de proposition:
Den, som anser det äskade årliga statsanslaget, till docent-stipendier, till
belopp af 1,500 r:dr för hvartdera af universiteten i Upsala och Lund, icke
böra beviljas, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Yinner nej , hafva Rikets Ständer beslutat, att, för hvartdera af univer¬
siteten i Upsala och Lund, må på stat anvisas ett serskildt årligt anslag af
1.500 r:dr, eller tillsammans 3,000 r:dr, för alt användas till docent-stipendier.
Stals-Utskoltels Memorial, IV.-o 23g.
3
4:o Uti tjugondeförsta punkten af utlåtandet N:o 124 hade Utskottet
dels föreslagit, att Rikets Stander måtte för sin del besluta: 1) att, emot upp¬
hörande af alla sådana till skollärarne ingående afgifter, hvilka Kongl. Maj:t
pröfvar kunna af läroverket undvaras, hvarje lärjunge må åläggas för hvarje
läsetermin en afgift af högst 10 r:dr banko, hvilken dock efter omständig¬
heterna må kunna af vederbörande till större eller mindre del, eller ock all¬
deles eftergifvas; samt 2) att, derest sammanräknade beloppet af de afgifter,
som i så måtto till ett läroverk ingått, skulle vid läseterminens utgång fin¬
nas hafva öfverstigit en summa, beräknad efter 5 r:dr banko för hvarje lär¬
junge, som under terminen undervisning derstädes åtnjutit, öfverskottet må
tillkomma det läroverk, der uppbörden skett, och till dess materiella be¬
hof användas; dels ock } jemte öfverlemnande af ett utaf Utskottet uppgjordt
förslag till öfvergångsstat för elementar-läroverken i riket, hemställt, a) att
det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till elementar-lärover¬
ken måtte ökas med 90,000 r:dr, och b) att elementar-läroverkels å stat upp¬
förda tillgångar, tillsammantagna med den statsinkomst, som genom ofvan-
förmälda skolafgifter bildas, måtte användas till elementar-läroverkets slutliga
reglering på vissa, uti 11 serskilda punkter upptagna, grunder och vilkor. Be¬
rörde förslag har Utskottet jemväl, enligt utlåtandet N:o 207, i allo vid blifvit,
endast med de förändringar, att 1 och 2 momenten bland ofvannämnde vil¬
kor ansetts böra utbytas emot en så lydande bestämmelse: ”skolafgiflernas er¬
läggande begynner samtidigt med tillämpningen al öfvergångsstaten, hvilken
sistnämnde bör så fort ske kan, träda i verkställighet,” äfvensom att slutet af
3:dje momentet bland samma vilkor funnits böra erhålla följande lydelse:
”emot det vilkor, att han afsäger sig all högre än enkel presterlig tjenstårs-
beräkning ifrån och med den dag lönetillökningen tillträdes”; hvarförutan i
afseende på den föreslagna öfvergångsstaten, i hvad den rörer Clara högre
lärdomsskola i Stockholm, en mindre rättelse blifvit i det sednare utlåtandet
af Utskottet tillstyrkt.
Vid behandling af dessa ärenden hafva Riks-stånden fattat nedannämn-
de beslut:
Ridderskapet och Adeln har bifallit Usta momentet, angående beloppet
och användandet af lärjungarnes termins-afgifter, 2:dra momentet litt. a, rö¬
rande tillstyrkt förhöjning med 90,000 r:dr uti nuvarande årsanslaget för ele-
rnentar-läroverken, ingressen till 2:dra mom. litt. b., de under samma litt. b.
upptagne momenten N:ris 4, 8 och 9, äfvensom de i afseende på momenten
N:ris 1, 2 och 3 af Utskottet i utlåtandet N:o 207 gjorda hemställanden;
Stats-Vtskottets Memorial, N:o z3g.
hvarjemte Ridderskapet och Adeln dels afslagit 5:te momentet, dels i stället
för 6:te momentet, som jemväl afslsgits, antagit ett så lydande stadgande:
”ifrån och med den dag, då den nya aflöningsstaten träder i verkställighet,
skall vid hvart serskildt elementar-läroverk meddelas så fullständig undervis¬
ning i de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen, som läroverkets
omfång medgifver,” dels inskränkt 7:de momentet tili följande lydelse: ”i mån
af blifvande ledigheter skola, efter vederbörandes hörande, de indragningar
eller andra förändringar vidtagas, hvilka erfordras för läroverkens ordnande”;
dels med ogillande af 10:de oeh Urte momenten, beslutat: ”Rikets Ständer
skola hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att vid en ny reglering af
elementar-läroverken en förändring i deras styrelse målte i nåder vidtagas, att
sakkunniga personer äfven utom ecclesiastik-ståndet deruti må kunna intagas,”
och dels ansett den af Utskottet uppgjorda öfvergångsstat icke kunna godkän¬
nas, utan en sådan stats upprättande böra öfverlåtas åt Kongl. Maj:t, sedan
vederbörande hörde blifvit.
Pr este-ståndet har beslutat, att emot upphörande af terminspenningar[till
lärarne, en skol-afgift af 5 r:dr banko för terminen skall af hvarje lärjunge
erläggas, med det undantag allena, att medellösa från denna afgift alldeles
befrias. Den af Utskottet tillstyrkta tillökning af 90,000 r:dr i anslaget till
elementar-läroverken är bifallen af ståndet, som jemväl dels godkänt Utskot¬
tets hemställanden å 8:de sidan af utlåtandet N:o 207 samt å 9:de sidan rö¬
rande förändrad lydelse af 3:dje momentet, dels gillat 4:de, 7:de, 8:de oeh
9:de momenten, men deremot ansett 5:te momentet böra utgå. Sjette mo¬
mentet skulle erhålla enahanda lydelse, som af Ridderskapet och Adeln blif¬
vit för detta moment antagen och ofvanföre finnes angifven. Med ogillande
af Utskottets förslag i 10:de och ll:te momenten, har ståndet beslutat, att
Rikets Ständer skola hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, vid en ny
reglering af elementar-läroverken, en sådan förändring i deras styrelse måtte
i nåder vidtagas, att sakkunnige personer, äfven utom ecclesiastik-staten, der-
utijfmå kunna intagas. Vidkommande den vid utlåtandet N:o 124 fogade öf-
vergångsstat, har ståndet ansett densamma icke nu kunna definitivt antagas;
utan skulle frågan derom till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnas, med
anhållan, att Kongl. Maj:t matte täckas, efter vederbörandes hörande, densam¬
ma ie;lera.
Borgare-ståndet, som godkänt 21:sta punkten af utlåtandet N:o 124 i dess
helhet, har, vid föredragning af utlåtandet N:o 207, förklarat sig hafva bifal¬
lit det tillstyrkta förhöjda anslaget af 90,000 r:dr banko, endast under förut¬
Sials-Utskoliets Memorial, N:o 23g.
5
sättning, att de dervid fästade vilkor tagas i akt, samt derjemte gillat de,
enligt sistnämnde utlåtande, föreslagna förändringar i berörde vilkor, äfvensom
den vid samma utlåtande, pag. 19, fogade tabell.
Bonde-ståndet har afslagit hvad Utskottet i afseende å termins-afgiften af
lärjungarna i utlåtandena N:ris 124 och 207 föreslagit, hvarjemte ståndet an¬
sett det tillstyrkta anslaget, 90,000 r:dr, böra nedsättas till likhet med det
belopp, Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål äskat, eller 30,000 r:dr. In¬
gressen till litt. b., Utskottets hemställan i utlåtandet N:o 207 i afseende på
de under Niris 1 och 2 i utlåtandet N:o 124 upptagna vilkor, äfvensom 8:de,
9:de, 10:de och litte momenten af samma vilkor äro af ståndet bifallna i
allt, som ej stöde i strid med ståndets ofvannämnda beslut rörande termins-
afgifterna. Vidare har ståndet godkänt vilkoren Niris 3, 4, 5, 6 och 7 samt
ansett hvad Utskottet yttrat till svar å gjorda anmärkningar i afseende på
den af Utskottet upprättade öfvergångsstat för de under elementar-lärover-
kens anslag å riks-staten upptagna undervisnings-anstalter icke föranleda någon
ståndets åtgärd.
Hvad först beträffar de af Utskottet föreslagna termins-afgifter af lärjun¬
garna vid elementar-läroverken, så enär, på sätt nämndt är, Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Borgare-stånden äro ense derom, att dylika afgifter
böra erläggas, ehuruväl, i hänseende till beloppet, Preste-ståndet yttrat en från
de öfriga tvenne förenämnda Riks-ståndens skiljaktig åsigt, lärer följaktligen Bon-
ståndets härifrån afvikande beslut, enligt hvilket dylika afgifter ej skulle äga
rum, kommma att förfalla. Vid sådant förhållande och derest icke Preste-
ståndet skulle finna för godt att med Ridderskapet och Adeln samt Borgare¬
ståndet sig förena i godkännandet af hvad Utskottet i lista momentet utaf
2i:sta punkten i utlåtandet Nio 124 tillstyrkt, angående termins-afgifternas be¬
lopp och deras användande, får Utskottet, för denna frågas afgörande föreslå
följande voterings-proposition:
Den, som, i öfverensstämmelse med Utskottets af Ridderskapet och A-
deln samt Borgare-ståndet bifallna hemställan, vill, att Rikets Ständer forsin
del besluta: Ilo att, emot upphörande af alla sådana till skollärarns ingående
afgifter, hvilka Kongl. Majit pröfvar kunna af läroverket undvaras, hvarje lär¬
junge må åläggas för hvarje läse-termin en afgift af högst 10 ridr banko, hvil¬
ken dock efter omständigheterna må kunna af vederbörande lii 1 större eller
mindre del, eller ock alldeles, eftergifvas; samt 2:o att, derest sammanräkna¬
de beloppet af de afgifter, sorn i så målto till ett läroverk ingått, skulle vid
läse-terminens utgång finnas hafva öf verstig it en summa, beräknad efter 5 ridr
banko för hvarje lärjunge, som under terminen undervisning derstädes åtnju¬
6
Stals-Utshottets Memorialj N.-o 23g.
tit, öfverskotta må tillkomma det läroverk, der uppbörden skett, och till dess
materiella behof användas, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer antagit Preste-ståndets beslut, att, emot
upphörande af termins-penningar till lärarne, en skol-afgift af 5 r:dr banko för
terminen skall af hvarje lärjunge erläggas, med det undantag allena, att me¬
dellösa från denna afgift alldeles befrias.
Vidkommande sedermera den ifrågastallde tillökningen i stats-anslagét för
elementar-läroverken, så är, enligt hvad ofvanföre blifvit anfördt, denna till¬
ökning af Ridderskapel och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden bestämd
till 90,000 r:dr, men af Bonde-ståndet deremot till 30,000 r:dr. Då nu så¬
ledes trenne Riks-stånd sammanstämmande beslutat, att för ett och samma än¬
damål eller elementar-iäroverkens reglering i enlighet med hufvudsakligen e-
nahanda grunder anvisa den högre anslagssumman, och Bonde-ståndet är en¬
samt om sitt beslut, att för en dylik reglering medgifva endast det lägre be¬
loppet, anser Utskottet vid sådant förhållande en förhöjning af 90,000 r:dr i
tiuvarande stats-anslaget för elementar-läroverken vara i förening med endera
lydelsen af nedannämnde vilkor af Rikets Ständer beviljad.
Hvad angår de af Utskottet för anslagets användande föreslagne, under
litt. b. upptagne vilkor, så äro följande deribland af samtlige eller tre Riks¬
stånd godkände och således af Rikets Ständer definitivt antagne, nemligen:
ingressen, lista, andra och 3:dje momenten, enligt deras i utlåtandet N:o
207 tillstyrkte förändrade lydelser, samt 4, 7, 8 och 9 momenten. Deremot
är 5:te momentet, hvilket Borgare- och Bonde-stånden gillat, af Ridderskspet
och Adeln samt Preste-ståudet afslaget. 6:te momentet är af Borgare- och
Bonde-stånden bifallet, hvaremot de tvenne öfriga Riks-stånden förenat sig om
en förändrad redaktion af samma moment, enligt ofvanföre uppgifven lydelse.
I stället för 10 och 11 momenten, som ogillats af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-ståndet, hafva dessa Riks-stånd beslutat en underdånig hemstäl¬
lan, hvars innehåll ofvanföre är antydt, angående förändring i sf o'styrelser-
nas organisation. Borgare- och Bonde-stånden hafva bifallit Utskottets förslag
äfven i dessa delar, Bonde-ståndet likväl med den inskränkning, som föran¬
leddes af dess, angående skolafgifterna, fattade beslut, men hvilken inskränk¬
ning emedlertid i följd af de 3:ne öfriga Riks-ståndens beslut om en skolaf-
gifls införande, förfallit.
Stats-UlsJiOttets Memorial, !V:o 23g.
7
För afgörande af de skiljaktigheter, hvilka sålunda förefinnas emellan
Riks-ståndens beslut rörande vilkoren för anslagets till elementar-läroverken
användande, får Utskottet föreslå följande voterings-proposition:
Den, som, lika med Borgare- och Bonde-stånden, anser, att bland grun-
derne och vilkoren för statsanslagets och den genom skol-afgifterna bildade
stals-inkomsts användande till elementar-läroverkets slutliga reglering böra,
utom de af Rikets Ständer redan antagna bestämmelser, införas följande stad¬
gande!), motsvarande 5:te, 6:te, 10:de och litte momenten af de uti 2l:sta
punkten litt. b. af utlåtaudet N:o 124 föreslagna vilkor:
a) Lärare, som ingår på öfvergångs-staten, är dymedelst serskildt förplig¬
ta d alt uppfylla de tjensteåligganden och ställa sig till efterrättelse de före¬
skrifter, som kunna blifva en följd af de ändringar, hvilka kunna komma att
i skol ordningen vidtagas.
b) Ifrån och med deh dag, då den nya aflöningsstaten träder i verkstäl¬
lighet, skall vid hvart serskildt elementar-läroverk sådan fullständigare un¬
dervisning i de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen meddelas,
som för detta slags läroverk afses i det förslag till skol-ordning, hvilket fin¬
nes statsråds-protokollet öfver ejcclesiastik-ärenden vidfogadt, utan förbindelse
för lärjungen att derjemte studera de klassiska språken.
c) Elementar-läroverken inom hvarje stift ställas under en serskild efo-
ral-styrelse, bestående af stiftets biskop såsom eforus, eller den person, han
i sitt ställe utser; landshöfdingen i det län, der stiftsstaden är belägen, eller
den person, han i sitt ställe utser; en ledamot, utsedd af magistraten och bor¬
gerskapets äldste i stiftsstaden; två ledamöter, valde för viss tid af den i stifts¬
stadens läroverk undervisade ungdoms föräldrar eller målsmän; rektor vid samma
läroverk, samt ea af stiftets samtliga skollärare vald ledamot. Eforal-styrelsens be¬
fattningar skola, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad det vid Kongl.
Majrts nådiga proposition bilagde statsråds-protokoll öfver ecclesiastik-ärenden in¬
nehåller, vara följande: att, jemte eforus, tillse gifna föreskrifters ordentliga ef¬
terlefnad och vaka deröfver, att undervisningen med drift och ordning lem¬
näs; på skol-kollegiernas förslag bestämma, hvilka läro-böcker skola begagnas;
skilja lärarne emellan de frågor, som angå deras ömsesidiga skyldigheter; be¬
stämma löne-turen dem emellan; emottaga och, jemte eget utlåtande och be¬
rättelse, till ecclesiastik-departementet insända de årliga berättelser, hvilka rek¬
torerna böra afgifva; förvalta de kassor, som äro gemensamma för stiftets fle¬
ra läroverk; afgifva utlåtanden i frågor, som angå undervisningen inom stif¬
tet; framställa förslag liil sådana förbättringar, som anses nödiga och verkställ¬
8
Stats-Viskottets Memorial, N.o a3g.
bara, samt i allmänhet befordra allt, hvad till undervisningens och uppfost¬
rans gagn kan lända.
d) För hvarje skola inrättas en serskild lokal-styrelse, hvilken, för stifts¬
stads skola, består af samma personal, som den i staden befintliga eforalsty-
relse, mea vid andra skolor utgöres: vid högre skola af en utaf biskopen i
stiftet utsedd inspektor; landshöfdingen eller en af honom utsedd person; en
ledamot, utsedd af stadens magistrat och borgerskapets äldste; två ledamöter,
valda för viss tid af den i skolan undervisade ungdoms föräldrar eller måls¬
män, samt rektor; och vid medelskola eller lägre skola af en utaf biskopen
utsedd inspektor; en ledamot, utsedd af stadens magistrat och borger¬
skapets äldste; en ledamot för viss tid vald af lärjungarnes föräldrar eller
målsmän, samt rektor. Lokalstyrelsens befattningar skola hufvudsakligen vara:
att, jemte inspektor, hafva öfverinseendet öfver skolan; bestämma, hvilka lär¬
jungar böra erhålla befrielse från eller lindring i skolafgiften; fastställa lär¬
jungarnes afgifter till ved, ljus och dylikt; söka bereda tillgång till fyllandet
af de materiella behof, som för skolans ändamålsenliga gång erfordras; i möj¬
ligaste måtto söka förskaffa ungdomen passande värdar; genomgå rektors rä¬
kenskaper, innan de till eforal-styrelsen insändas, o. s, v. voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer antagit Ridderskapets och Adelns samt
Preste-ståndets beslut, enligt hvilket 5:te momentet af ifrågavarande vilkor
skall uteslutas, samt i stället för 6:te momentet införas ett så lydande stad¬
gande: ”ifrån och med den dag, då den nya aflöningsstaten träder i verkstäl¬
lighet, skall vid hvart serskildt elementar-läroverk meddelas så fullständig un¬
dervisning i de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen, sorn läro¬
verkets omfång medgifver,” hvarjemte, med uteslutande af 1 Olde, och il:te
momenten, Rikets Ständer skola hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
alt, vid en ny reglering af elementar-läroverken, en sådan förändring ideras
styrelse måtte i nåder vidtagas, att sakkunnige personer, äfven utom ecclesia-
stikståndet, deruti må kunna intagas.
Utskottets i 2l:sta punkten af utlåtandet N:o 124 afgifne och i utlåtan¬
det N:o 207, med iakttagande af en mindre rättelse, vidhållne förslag till öf-
vergångsstat för elementar-läroverken är visserligen, i sammanhang med öfri¬
ga delar af nämnde punkt, bifallet af Borgare-ståndet; men då Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet förklarat nämnde öfvergångsstat icke kunna god-
kän-
Slats-UtshoKets Memorial, N :o 2?p.
9
lännas, och derjemte förekommer, att elementar-läroverkens lönereglering, i
enlighet med merberörde öfvergångs-stat, icke låter sig verkställa med anlitan¬
de af det utaf Bonde-ståndet i sådant afseende anvisade lägre anslagsbelopp,
30,000 r:dr, så lärer följaktligen Utskottets ifrågavarande förslag böra anses
såsom af Irenne Riks-stånd underkändt och således komma att förfalla.
5:o Trettiondeandra punkten i utlåtandet N:o 124, deruti Utskottet till-
slyrkt äskad förhöjning i gymnastiska central-institutels statsanslag, hvilken
punkt, vid ärendets första behandling hos Riks-stånden, blifvit af Ridderska-
pet och Adeln samt Borgare-ståndet bifallen, men af de öfriga Riks-stånden
återremitterad, har numera, vid föredragning af utlåtandet N:o 207, blifvit
jemväl af Preste-ståndet godkänd, hvadan frågan alltså är genom trenne Riks¬
stånds sammanstämmaude beslut afgjord.
6:o Den af Utskottet i Fyr ationde femte punkten af utlåtandet N:o 124
gjorda och i utlåtandet N:o 207 förnyade hemställan, angående förhöjning med
1,300 r:dr årligen i anslaget för musikaliska akademien, är bifallen af Rid-
derskapet och Adeln samt Preste-ståndet, men afslagen af Borgare- och Boi-
dt-stånden. I följd häraf torde, för frågans afgörande, omröstning få ske, en¬
ligt nedanstående proposition:
Den, som, i enlighet med Stats-utskottets af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-ståndet godkända förslag, bifaller, att musikaliska akademiens årliga
statsanslag må förhöjas med 1,300 r:dr eller till 3,000 r:dr, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej , kommer någon förhöjning i musikaliska akademiens årliga
statsanslag icke att ega rum.
7:o Hvad Utskottet i Femtiondesjunde punkten af utlåtandet N:o 124
yttrat, rörande anslag för inköp och bebyggande af prestboställen i Lekvatt¬
nets och Bogens kapellförs mlingar inom Wermlands Finnmark, är af samtlige
Riks-stånden gilladt, med undantag endast af den utaf Utskottet, såsom vil¬
kor för anslagets beviljande, föreslagna bestämmelse angående skyldighet för
Lekvattnets och Bogens församlingsboer att, utan statsverkets betungande, be¬
kosta aflöningeu för de inom församlingarne anställde prestmän; beroende frå¬
gan om sistnämnde bestämmelses antagande eller uteslutande af det beslut,
sorn Rikets Ständer kunna komma att fatta i anledning af Kongl. Maj:ts, uti
lista punkten af detta memorial omförmälde, nådiga framställning om anvi-
Bih. til! R. St. Prot tSj; och i8f$, 4 Sami, t dfd. 2 Band, 28 Haft. 2
10
Stats-TJtskottets Memorial, N.-o 23g.
sande af statsanslag för aflöning af predikanter inom fört berörde kapellförsam¬
lingar.
8:o Uti Sextiondeförsta punkten af utlåtandet N:o 124, äfvensom i ut¬
låtandet N:o 207, hade Utskottet afstyrkt beviljandet af ett utaf Kongl. Maj:t
för Svenska nykterhetssällskapet äskadt årligt anslag af 1,000 r:dr alt under
tre år utgå, för alt, efter omständigheterna, af sällskapets direktion användas
till nykterhets-skrifters utgifvande och för nykterhetstalares kringsändande.
Detta yttrande är gilladt af Borgare- och Bonde-stånden, hvaremot de tvän-
ne öfrige Biks-stånden bifallit Kongl. Maj:ts nådiga proposition i denna del.
För votering i förstärkt Stats-ulskott föreslås i följd häraf följande propo¬
sition :
Den, som anser Kongl. Maj:ls nådiga framställning om årligt anslag af
1,000 r:dr under tre år för Svenska nykterhets-sällskapet icke böra bifallas,
voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer beviljat nämnde anslag af 1,000
r?dr årligen under tre år, att af Svenska nykterhets-sällskapets direktion an¬
vändas till nykterhetsskrifters utgifvande och för nykterhetstalares ki ingsån-
dande.
Nionde Hufvudtiteln.
(enligt utlåtandena, Ntris 125 och 208).
9:o Utskottets i femtonde punkten af utlåtandet N:o 125 gjorda afslyrkandeaf
den uti Kongl. Maj:t nådiga proposition äskade rättighet för expeditions-sekretera-
ren N. W. Forsslund alt vid afskedstagande! få på allmänna indragningssta-
ten bibehålla samma löneinkomst 1,200 r:dr, med under lönen inbegripne 37
tunnor spanmål, som Forsslund, i egenskap af aktuarie vid riksarkivet, na
innehar, är bifallet af Borgare- och Bonde-stånden, hvaremot den ifrågaställ-
de rättigheten blifvit af Ridderskanet och Adeln samt Preste-ståndet med-
gifven.
Vid sådant förhållande torde frågan få afgöras genom votering öfver föl¬
jande proposition:
Den, som anser, att Kongl. Maj:ls nådiga framställning om rättighet för
expeditions-sekreteraren Forsslund att vid afskedstagande! få på allmänna iu-
dragningsstaten bibehålla sin innehafvaude lön såsom aktuarie vid riksarkivet
icke bör bifallas, voterar
Stats-UtslotCets Memorial, N:o s3p.
ti
Ja,
den, det ej vill, voterar
Nej;
Tinner nej, hafva Rikets Ständer bifallit, att expeditions-sekreleraren
Forsslund må, vid afskedstagande^ på allmänna indragnings-staten uppföras
till åtnjutande af den löne-inkomst, 1,200 r:dr med under lönen inbegripne
37 tunnor spanmål, som han , i egenskap af aktuarie vid riks-arkivet, nu innehar.
10:o Enligt utlåtandena N:o 125, sextonde punkten, och N:o 208 hade
Utskottet afstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning, angående an¬
visandet å indragnings-stat af 50 r:dr för klockaren och 16 r:dr 32 sk. för
kyrkovaktaren i Lekvattnets kapellförsamling. Detta yttrande är godkändt af
Borgare- och Bonde-stånden, hvaremot anslags-beloppen blifvit af de tvenne
öfrige Riks-siånden beviljade.
I anledning häraf får Utskottet föreslå votering öfver en så lydande pro¬
position:
Den, som anser det ifrågaställde uppförandet å indragnings-stat af löner
för klockaren och kyrkovaktaren i Lekvattnets kapellförsamling icke böra be¬
viljas, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej ;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Majds nådiga
proposition, bifallit, att till årlig aflöning åt klockaren i Lekvattnets kapell¬
församling må anvisas 50 r:dr, att på indragningsstat utgå, intill dess nuvaran¬
de klockare i Fryksände och Östmarks socknar lemnat dessa tjenster, äfven¬
som att för kyrkovaktaren i Lekvattnets församling likaledes må å samma stat
uppföras 16 r:dr 32 sk., att utgå, intilldess kyrkovaktarne i nyssnämnde sock¬
nar afgått.
ll:o Utskottets tillstyrkande i trettionde punkten af utlåtandet N:o 125,
att en pension af 500 r:dr årligen måtte för kommerse-rådet un m. B. H,
Santesson, till utgående under hans lifstid, varda å allmänna indragnings-
slaten uppförd, är bifallet af Borgare- och Bonde-stånden, hvaremot Ridder-
skapet och Adeln samt Preste-ståndet beslutat pensions-beloppets höjande till
1,000 r:dr för året.
I följd af dessa skiljaktiga beslut, får Utskottet föreslå votering, enligt ne¬
danstående proposition:
Den, som vill, att en årlig pension af 500 r.dr för kommerse-rådet B>
12
Sluts-Utskottets Memorial, N.o 23j.
H. Santessonj till utgående under hans lifstid, må varda å allmänna indrag-
niogs-suten uppförd, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej, bestämmes pensions-beloppet till 1,000 r:dr årligen.
Stockholm den 7 Juli 1848.
Reservation
af riksdagsfullmäktigen Nils Strindlund från Wester-norrlands län: ”Jag,
som ej varit ense med Ilöglofl. Stats-utskottets pluralitet vid sammanjemknin-
gen af respektive Riks-ståndens fattade olika beslut, får mig deremot re¬
servera.
Då uti 21 punkten af Stats-utskottets betänkande N:o 124 Riks-slånden
stannat uti olika beslut, så böra meningarne, i enlighet med 69 § regerings¬
formen, samraanjemkas, der icke 3:ne Riks-stånd varit ense. Men Utskottet
bar icke tagit i betraktande alla 4 Riks-stånden, utan endast de 3:ne, hvari¬
genom Bonde-ståndets beslut blifvit alldeles undertryckt, fast de öfrige 3:ne
Riks-stånden icke varit ense,
Uhuru jag icke betviflar, att utgången, vid en skeende votering i för¬
stärkta Siats-utskottet, skulle leda till enahanda resultat, så vill jag dock icke
uppoffra grundlagens föreskrift och laga former, för att vinna eller förlora, så
önskar jag dock, då jag anser, att på en så beskaffad väg frambringa beslut, de
må vara onda eller goda, man kan komma så långt, att både Utskotts och 3:ne
Riks-stånds beslut i sådana frågor blifva gjorda till intet, om ett Riks-stånd
helt och hållet undandrager sig att i sådane frågor, der ett helt Riks-stånds
mening blifver undertryckt, deltaga, hvarigenom den sednare villervallan blif-
ver värre än den förra.
Denna min mening anhåller jag att den må Utskottets betänkande till
respektive Riks-stånden åtfölja.”.
Stats-Utshotlets Utlåtande, N\o 2.jo.
13
N:o 240.
Ank. till Exp. Utsk. den 8 Juli, kl. io f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å betänkandet
N:o ig6, angående sättet, ordningen och 'vilkoren för utbe¬
talningen af anslags- och lånebidrag till befrämjande af all¬
männa arbeten.
(U. A.)
Från Ridderskapet och Adeln lur Stals-utskottet erhållit återremiss å i:sta
punkten af be'änkandet N:o 196, deruti Utskottet hemställt, att en af friherre
Cederström, C. R., väckt motion om utfärdande af ett lagstadgande rörande
skyldighet att underhålla sådana arbeten, för hvilkas utförande anslag eller
lån af allmänna medel åtnjutits, icke måtte lill någon åtgärd föranleda; men
som berörde punkt är af de Irenne öfriga Riks-ståuden godkänd, har Utskot¬
tet funnit sig
icke kunna, emot stadgandet i 75 § riksdags-ordningen, med före¬
nämnde fråga taga vidare befattning.
Uti andra punkten hade Utskottet afstyrkt bifall till en af herr Brinck
väckt motion, att hvad genom Kongl, kungörelsen den 13 Juni 1845 blifvit
stadgadt, rörande sättet för återbetalningen af lån utaf allmänna medel till
korporationer eller menigheter för beredande af odlings-företag, måtte utsträc¬
kas icke allenast till alla sådana från Riksgälds-kontoret redan utbetalda lån,
som utgålt af de för berörde ändamål vid de 2:ne sista riksdagarne anvisade
medel, ehvad dessa lån meddelats enskilde personer eller korporationer och
roenigheter, utan ock till de lika beskaffade lån, som hädanefter kunna varda
af allmänna medel utgifne. Förevarande punkt är från samtlige Riks-stånden
till Utskottet återremitterad, på grund af följande deremot framställde an¬
märkningar: att nuvarande olikhet i föreskrifterne rörande sättet för återbe¬
talningen af allmänna lånebidrag, meddelde åt enskilde eller korporationer och
menigheter, icke allenast medförde en olämplig olikhet i afseende å uppbör¬
den af dessa lån , utan tillika föranledde fortfarande osäkerhet för stats-verket
samt onödig omgång och tidspillan för Riksgälds-kontoret vid bevakandet och
indrifvandet af dessa åt enskilde lemnade lån, för hvilka hvarken inteckning
eller annan ieal-säkerhet, utan endast borgen, blifvit afgifven. Oaktadt den
ytteista uppmärksamhet å Riksgälds-kontorets sida, stöde under sådana för¬
Stals-Utskottets Utlåtande, N.o 2^0.
hållanden förlaster för staten svårligen att undvika, enär, under den långa a-
morterings-tiden, ofta torde inträffa, att låntagare eller borgesmän aflida eller
bortflytta till annan ort eller ock komma på obestånd, i hvilka fall lånen
måste genom ombud och brefvexling bevakas i årsproklamata eller konkursen
Hela summan af de för odlings-företag meddelde lån, hvilka för närvarande
innehafvas sf enskilde, uppginge till omkring 49,000 r:dr, fördelade på 30
låntagare, som häftade för summor från 200 rtdr till högst 2,000 r:dr. Af
desse låntagare hade flere inkommit med begäran, att för amorteringen af
deras lån måtte följas samma föreskrift, som gäller för lån åt korporationer
eller menigheter, nemligen att det sammanlagde afbetalnings- och räule-belop-
pet i jordeboken antecknas såsom ett hemmanet under ett visst antal år ålig¬
gande allmänt onus. Den enda svårighet, som härvid mötte, eller den deraf
möjligen uppstående inskränkning i inteckningshafvares rätt, egde i lika grad
rum i afseende på lånen åt korporationer, och bade detta förhållande hittills
icke föranledt klagomål, sannolikt af det skäl, att en dylik gravalion, som vi¬
da öfvervägdes af hemmanets större värde genom de odlingar, hvartill lånen
användts, i sjelfva verket medförde ökad säkerhet för intecknings-hafvaren och
dessutom försvunne efterhand, sednast inom trettio års lid. Denna svårighet
kunde dessutom lätt undanrödjas, om, såsom vilkor för enskildes åtnjutande af
de fördelar, hvilka genom 1845 års Kongl, kungörelse blifvit korporationer
rpedgifna, stadgades, att låntagaren borde förete bevis öfver intecknings-haf-
"varens samtycke. Hvad åter beträffade inteckningar, meddelde efter vidta¬
gandet af den ifiågaställde förändringen i betalningssättet, så vore dylikt med¬
gifvande naturligtvis icke erforderligt, enär hvarje långifvare hade sig obeta¬
get att på förhand göra sig underrättad om hemmanens gravaiioner så väl för
lån som onera.
I sammanhang med delta ärende har Utskottet förehaft en från fullmägk-
lige i Riksgälds-kontoret till Utskottet aflåten skrifvelse, deruti fullmäktige öf-
■verlemnat åtskilliga till kontoret ingifne ansökningar af enskilde personer, som
för odlings-företags verkställande uppburit och ännu innehafva låue-understöd
af allmänna medel, åsyftande, att återbetalningen af deras förenämnde lån
måtte få ega rum på sätt och i den ordning, som, enligt 1845 års ofvan åbe¬
ropade Kongl, kungörelse, äro föreskrifne för dylika lån, meddelde åt menig»-
lieter och korporationer; hvarjemte fullmägtige, under åberopande af de föi^
luster, Riksgälds kontoret saunolikt komme att vidkännas i och för dylika åt
enskilde personer lemnade lån, för hvilka real-säkerhet saknades, äfvensom af
de väsendtliga fördelar, hvilka genom den ifrågastäilde förändringen i betal¬
Slals-Ulskottcts Utlåtande; N.o i4°■
15
nings-sättet skulle tillgodokomma så väl långifvare sora låntagare, för sin del
tillstyrkt bifall till hvad af förenämnde låntagare blifvit hegardt.
Med afseende å de, enligt hvad ofvannämndt är, inom samtlige Riksstån¬
den framställde anmärkningar emot Utskottets i förevarande 2:dra punkt af
utlåtandet N:o 196 afgifna yttrande, och då Utskottet icke kunnat undgå att
inse och erkänna, att det utaf motionären föreslagna förändrade sätt för åter¬
betalning af de odlingslån, som af allmänna medel åt enskilde personer med¬
delas, skulle ej mindre leda till förenkling och lättnad vid lånens liqviderande ,
än ock medföra ökad trygghet för lånebeloppets återgäldande, har Utskottet
funnit sig ega skäl att, med frånträdande af sin i ämnet förut yttrade åsigt,,
understödja motionärens merberörde förslag. Enär emedlertid de personer,
som redan kommit i åtnjutande af ifrågavarande slags låneunderstöd, icke kun¬
na utan eget medgifvande underkastas förändring i de bestämmelser rörande
liqvidations-sättet, hvilka vid lånets emottagande voro till efterrättelse gällan¬
de, lärer följaktligen den nu föreslagna förändringen icke kunna ovilkorligen
tillämpas på andra lån, än sådana, hvilka hädanefter varda för odlingsföre-
tag utgifna. Utskottet får derföre tillstyrka,
alt hvad genom Kongl, kungörelsen af den 13 lunt 1845 blifvit
stadgadt rörande sättet för återbetalning af lån utaf allmänna medel
till korporationer eller menigheter för beredande af odlingsföretag,,
må utsträckas till de lån af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka hä¬
danefter varda enskilde personer meddelde, så att, sedan den lane»
andel, för hvars återgäldande hvarje betalningsskyldigt hemman
skall ansvara, samt den summa, som, i följd deraf, till skuldens jem¬
te den utfästa räntans fulla liqviderande skall för hvarje hemman
årligen erläggas, blifvit bestämd, det sammanlagda afbetalnings- och
räntebeloppet från och med det år, då betalningsskyldigheten vidta¬
ger, under serskild rubrik, med utsättande af det sista året, då be¬
talningen skall utgå, såsom ett hemmanet under sålunda bestämdt
antal år åliggande allmänt onus, i jordeboken antecknas och å de¬
betsedeln för hvarje år upptages samt af kronobetjeningen uppbäres,
i landtränteriet iusättes och såsom andra till Riksgälds-kontoret ingående
medel serskildt redovisas; hemställande Utskottet derjemte, att dessa
bestämmelser må, derest vederbörande låntagare så åstunda, jemväl
tillämpas å de odlingslån, hvilka redan blifvit från Riksgälds-konto¬
ret till enskilde personer utgifne.
lUddejskapet och Adeln har vidare lill Utskottet återremitterat-
16
Stats-Vtskottets Utlåtande, N;o
Femte punkten Ut. dj angående afgifter för begagnandet af hamnanlägg¬
ningar, hvilka genom understöd af allmänna medel befrämjas;
Femte punkten Ut. g, rörande föreskrifterne örn ränteliqvid och amor¬
tering af lån från Riksgälds-kontoret till befrämjande af allmänna arbeten; och
Sjunde punkten Ut. b, 2 moni. i fråga om sättet för pröfningen af säker-
het for dylika lån; men som dessa delar af betänkandet blifvit af de öfrige
trenne Riks-stånden bifallne, har Utskottet, med stöd af 75 § riksdagsordnin¬
gen, funnit
återremisserne icke kunna till vidare åtgärd föranleda.
Öfrige delar af betänkandet N:o 196 äro af samtlige Riks-stånden godkände.
Stockholm den 7 Juli 1848.
Reservationer:
Herr Schartau reserverade sig emot tillstyrkandet, att de föreslagna nya
bestämmelserne rörande sättet för liqvid af utgående odlingslån skulle, 'Me-
rest vederbörande låntagare så åstunda,” (således utan inteckuingshafvares hö¬
rande) kunna tillämpas å redan utgifne odlingslån; anseende herr Schartau
sådant skola medföra ett ingrepp i inteckningshafvares lagligen förvärfvade rätt.
Häruti instämde herr af Sillén, L.G, herr Gripensvärd och herr Norin.
N:o 241.
Ank. till Exp. Utsk. den 8 Juli, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å betänkandet
N:o 1Q2, angående ajlöningen för Rikets Ständers nuvaran¬
de Justitie-ombudsman och hans vikarie
(R:gs Afd.)
Det af Stals-utskottet under sagde nummer afgifne utlåtande har, i sin
helhet, blifvit af Preste-ståndet bifallet och af Borgare-ståndet återremitteradt,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet godkänt Utskottets va¬
rande angående den justitie-ombudsmannen tillkommande lön, men återremit¬
terat
r
Ståts-Utskottets UtlåtandeNio 84*-
terat den del af utlåtandet, sorn handlar om aflöningen för derr till förrät¬
tande af justitie-ombudsmannens förra tjenst utsedde person.
Då således 3:ne Riksstånd bifallit Utskottets hemställan, att, till svar å
fullmägtiges i Riksgälds-kontoret härom gjorda förfrågan, måtte få meddelas,
att den lön, hvilken tillkommer Rikets Ständers nuvarande justitie-ombuds-
roan, bör i förut stadgad ordning af Riksgäldskontoret utbetalas med samma
belopp, som justitie-kanslerens i nu gällande stat bestämda ordinarie lönein¬
komst utgör, med afdrag likväl af ej mindre den häradshöfdingen i Södra
Möre härads domsaga tillerkända ersättning för tingsgästnings-penningarne, än
afkastningen af det för bemälde häradshöfding anvisade boställe; så måste frå¬
gan angående beräknings- och utbetaluingssättet af justitie-ombudsmanslönen,
jemlikt riksdagsordningens 75 §, anses vara af Rikets nu församlade Ständer
afgjord.
Beträffande åter det uti 98 § af Riksgälds-kontorets reglemente omför-
mälde arfvode ”till den person, som utses att - jostitie-ombudmannens förut
iunehafvande tjenst förrätta,’’ och hvilket arfvode, ”ifall justitie-ombudsmao-
nen är ledamot i kollegialt embetsverk med flera aflöningsgrader,” bör mot¬
svara ”hälften af lägsta ledamotslönen, men eljest halfva beloppet af den
tjensteri åtföljande ordinarie lön;’r så har emot den af Utskottet yttrade åsigt,
att tingsgästnings-penningarne och boslä! Is-aflustningen ej kunde betraktas an¬
norlunda, än som ordinarie lön, samt att nuvarande justitie-ombudsmans vi¬
karie derföre syntes berättigad alt från Riksgälds-kontoret utbekomma ett mot
hälften af besagde löneinkomster svarande belopp, hufvudsakligen blifvit erin¬
ra d t: att, då de inkomster, som en häradshöfding, utöfver den egentliga lönen,,
egde uppbära, tillkomme den, hvilken förrättade sysslan, borde denna härige¬
nom anses fullt ersatt för tjenstens förrättande, hvadan förrbemälde vikarie föl¬
jaktligen saknade allt anspråk att af statsverket erhålla serskild godtgörelse för
sin tjenstgöring; att det vöre ett betänkligt prejudikat att tillerkänna en vi¬
karierande'häradshöfding hälften af den för ordinarie domhafvanden bestäm¬
da lön; att, derest justitie-ombudsmannen skulle bibehålla någon del af de
med hans häradshöfdingesyssla förenade sportler, komme härigenom den å-
syltade likheten i justitie-kanslerns och justitie-ombudsmannens lönevilkor att
omintetgöras; att justitie-ombudsmannen fördenskull borde under sin tjen¬
stetid i sådan egenskap afsäga sig all sportelinkomst utaf dess innehafvaude
domsaga; samt att vanligtvis hvarken tingsgästnings-peuningar eller afkastning
af boställe ansåges kunna hänföras under benämningen: 'ordinarie lön”.
Bih. till R. St. Fröt. 1847 och 1848, 4 Sami. t Afd. 1 Band. 28 Haft. 3
18 Stats-Utskottets Utlåtande, If.-o i/ft.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt i anledning af Utskottets
uti ifrågavarande hänseende gjorda, men endast af ett Riks-stånd godkända
hemställan, och då det torde kunna tagas för gifvet, att den, som på grund
af vederbörligt förordnande bestrider häradshöfdinge-sysslau i södra Möre hä¬
rads domsaga under den tid, ordinarie innehafvaren af denna syssla förvaltar
justitie-ombudsmans-embetet, eger att oafkortadt uppbära och åtnjuta ej mindre
expeditionslösen, än alla andra med nämnde häradshöfdinge-syssla förenade
extra inkomster, får Utskottet tillstyrka,
att det i 98 § af Riksgälds-kontorets reglemente intagna stadgande,
angående utbetalningen af ett serskildt arfvode till den person, hvil¬
ken förrättar justitie-ombudsmannens förut innehafvande tjenst, måt¬
te förklaras icke vara fullt tillämpligt i afseende på vikarien för Ri¬
kets Ständers under denna riksdag utsedde justitie-ombudsmao.
För öfrigt anser sig Utskottet böra anmäla, att Utskottet, i sammanhang
med andra förändringar, som uti det nya reglementet för Riksgälds-kontoret
behöfva iakttagas, ämnar föreslå en förändrad lydelse af härofvan åberopade
reglementariska stadgande.
Stockholm den 7 Juli 1848.
Reservation:
af herr Rääf} L F.
S T O C K. H O L M, Ecksteinska B o K ar r y c k e r i k t , 184 8.
Slals-Ulskollels Ullålande, N:o 242.
1
N:o 242.
Ank. till Exp. Utsk. d. 10 Juli, kl. 11 f. ni.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, angående beskattningsvdsendets samt uppbörds- och
redogörelseverkets förenkling, dels enskilda i samma ämnen
väckta motioner.
(/. A.)
Sedan vid flere riksdagar fråga förekommit om behofvet af ej mindre förän¬
dring i vissa delar af de författningar, som bestämma sättet och ordningen för grund¬
skatternas utgörande, än en med tillförlitligare kontroller förenad förenkling af upp¬
börds- och redogörelse-verket, samt Rikets vid senaste riksdag församlade Ständer
gjort underdåniga framställningar, angående de indelda räntornas indragning till stats¬
verket, de i natura bestämda skatternas lösande efter medelpris, grundadt på flere
föregående års markegång, jemte förändrad tid och ordning för markegångssättnin-
gen m. m., har Kongl. Majit, sorn uti dessa Rikets Ständers framställningar erhållit,
enligt eget nådigt förklarande, en förnyad anledning att åt frågan om beskattnings-
väsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets förenkling gifva den möjligaste noga
utredning, för att derefter kunna, utan fara för misstag, pröfva hvad som i detta
hänseende vore för samhället och dess medlemmar mest gagneligt och ändamålsenligt,
uppdragit, för vinnande häraf, åt en af sakkunnige män sammansatt kommitté att,
efter tagen kännedom af så väl Rikets Ständers ofvanberörde framställningar, som
öfriga tid efter annan i ämnet afgifna yttranden och förslag, utarbeta en allmän
plan för beskattningsväsendets samt uppbörds- och redovisningsverkets fullständiga
ordnande, med syftning att i möjligaste måtto afhjelpa de härutinnan nu förekom¬
mande brister och olägenheter.
En sådan allmän plan har ock af kommitterade blifvit utarbetad och uti un¬
derdånigt betänkande af den 30 April 1847 till Kongl. Majit öfverlemnad, hvarefter,
och sedan Kongl. Majit åt detta kommitterades vidlyftiga arbete, som i tryck blifvit
utgifvet, egnat, enligt hvad Kongl. Majit täckts i nåder förklara, en noggrann pröf¬
ning, Kongl. Majit behagat uti till Rikets nu församlade Ständer aflåten nådig pro¬
position, — under Nio 66 i sin helhet intagen uti 1 Sami. 1 Afd. af Rih. till R.
St. Prot. 1847 och 1848 — framställa de förslag till förändringar i nu gällande
Bill. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Baft. 1
2
Slals-Utskotlcls Ullålande, AVo 242.
stadgande!), angående sältet och ordningen för grundskatternas beräkning och utgö¬
rande, samt dessas jemte öfriga utskylders debitering, uppbörd och redovisning, som
Kongl. Maj:t för Sin del ansett lämplige och vara af den beskaffenhet, att de borde
till Rikets Sländers pröfning hänskjutas.
Stats-ulskoltet, till hvars handläggning högstberörde nådiga proposition, jemte
kommitterades omförmälde dervid följaktige betänkande, blifvit från samtelige Riks¬
stånden remitterad, har jemväl erhållit remisser, dels å en af Herr Anders Berg
hos Borgareståndet väckt motion, innefattande så val förklarande, alt motionären
upptoge såsom eget förslag det hufvudsakliga af hvad kommitterades pluralitet till¬
styrkt, som ock hemställan om Rikets Ständers bifall derå, utom hvad anginge de,
rörande kronoarrendens utsättande i penningar, utaf kommilterade föreslagne undan¬
tag, i afseende på leverering af vissa persedlar in natura till serskilda verk, —
såsom fourage-persedlar till stuterierne — hvilka undantag motionären ansett icke
böra få ega rum; dels ock flere uti Riksstånden af åtskillige ledamöter väckte, med
serskilde delar af frågan om beskaltningsväsendets samt uppbörds- och redogörelse¬
verkets förenkling sammanhang egande, motioner, hvilka, vid behandlingen af de
hufvudmomenter utaf den Kongl, propositionen, hvartill motionerne äro närmast hän¬
förliga, komma att omförmälas och besvaras.
Efter det Utskottet tagit kännedom om ej mindre innehållet af den Kongl,
propositionen samt kommitterades meranämnde betänkande, än ock de vidlyftiga ytt¬
randen, hvilka inom samteliga Riksstånden, vid den nådiga propositionens föredrag¬
ning till remiss, blifvit afgifne, äfvensom de serskilda, med frågan sammanhang
egande, motioner, får Utskottet, som med all den noggrannhet, ärendets stora vigt
och grannlaga beskaffenhet kräfva, förehaft detsamma till pröfning, nu härmedelst
afgifva sitt utlåtande deröfver, vid uppställningen hvaraf Utskottet följt samma ord¬
ning, som uti Kongl. Maj:ls Nådiga proposition och kommitterades betänkande är
vorden, i afseende på ämnenas behandling, iakttagen, hvarjemte Utskottet, till und¬
vikande af en alltför stor vidlyftighet, ansett sig icke böra i allmänhet redogöra hvar¬
ken för den utredning af de serskilda frågorna, hvilken kommitterade meddelat eller
för de motiver, hvarpå deras förslag sig grunda, utan tror Utskottet det vara till¬
fyllest att i de fleste fall endast hänvisa lill de ställen uli kommitterades tryckta
och utdelade betänkande, hvarest de för frågornas bedömande erforderliga upplys-
ningarne förekomma och lätt igenfinnas.
A) Angående jemkning i jordegendomarnes skattebördor.
Så val med anledning af de ofta framställda anmärkningar, angående orättvisan
af den olikhet uti jordbeskattningen, som uppkommer, dels af de friheter, den så
Slals-Ulskollets Utlåtande, N:o 242.
3
kallade privilegierade jorden åtnjuter, dels af den i öfrigt befintliga skiljaktigheten
uti serskilda egendomars grundskatter, såsom ock med föranledande af den synner¬
liga uppmärksamhet, detta ämne ådragit sig, och hvilket onekligen vore af stor vigt
för de skattdragande, hafva kommitterade ansett, att, dä fråga vore å hane om ord¬
nande för framtiden af allt, som rörde jordbeskattningen, de åtskilliga förslag, hvilka
tid efter annan blifvit väckte för alt bereda jemkning uti grundskatlerne, jemväl
borde blifva föremål för kommitterades behandling, för att i ett sammanhang med
det öfriga kunna till slutlig pröfning förekomma; hvadan ock kommitterade, jemte
meddelad utredning af de olikheter i skattebördor och besvär, hvilka härflyta från
skiljaktiga hemmansnaturer m. m., afgifvit yttrande (sid. 9—13) om en allmän skatte-
jemkning, den kommitterade, på anförde skäl, afstyrkt, vare sig med afseende å
olikheterne i jordnaturerne, eller de skiljaktigheter i grundskatterna, som emellan
jordegendomarne för öfrigt förefunnes.
I sammanhang med fönberörde ämne, hafva kommitterade till pröfning upptagit
Bondeståndets vid sednast hällne riksdag till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga skrif¬
velse, deruti, med anförande, att, då ibland de onera, som trycka jordbruket, man-
tals-räntan, äfven kallad hemmantals- eller extra ordinarie räntan, til! det mesta
uppkommit genom beviilningar under förra hälften af 1600-talet, i början blott för
en tid till fyllande af tillfälliga behof, men sedermera, oaktadt dessa behof försvun¬
nit, fortfarande utgått och blifvit lika beständig som jordeboksränta, Bondeståndet,
som ansett denna extra ordinarie beskattning icke rättvisligen böra uteslutande trycka
jordbruket, utan såsom allmän bevillning på alla samhällsklasser fördelas, framställt
den underdåniga önskan, att mantalsräntan måtte upphöra, och, på det sådant skulle
kunna ske, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla undersökning
och utredning af förhållandet med nämnde räntas uppkomst och fortfarande, samt
derefter, genom proposition till Rikets Ständer, i nåder föreslå, till jordbrukets lin¬
dring uti förenämnde skattebördor, de åtgärder, Kongl. Maj:t kunde i nåder finna
nödiga och lämpliga.
Den uti nyssnämnde underdåniga skrifvelse gjorda uppgift, att mantalsränlans
serskilda titlar tillkommit genom beviilningar för tillfälliga behof, vore, enligt hvad
kommitterade upplyst, öfverensstämmande med verkliga förhållandet endast i afseende
på landtägsgärden, och på visst sätt i fråga om boskapspenmngarne, hvaremot bygg-
ningshjelpen, satpeterhjelpen, sltjutsfärdspenningarne och dagsverkspenningarne, hvil¬
ka, jemte de nyssnämnde, utgöra de väsendtliga titlarne af denna ränta, innefatta
ersättning för åtskilliga, hemmanen förut åliggande, tjenstbarbeter; hvarjemte genom
flera serskilda beslut blifvit förklaradt, att mantalsräntan vore att anse lika ständig
som jordeboksränlan, hvadan den ock vid alla skattläggningar intagits och blifvit
4
Stals-Utsliollets Utlåtande, N:o 242.
fastställd, i följd hvaraf nu varande jordegare icke hade någon giltig eller skälig an¬
ledning att mera njuta befrielse från den förra, än från den sednare. Det syntes
äfven kommilterade, att, om statens ställning än skulle medgifva någon nedsättning
uti den skattskyldiga jordens onera, en sådan nedsättnings tillvägabringande medelst
mantals-räntans upphörande så mycket mindre vore lämpligt, som nedsättningen i
högst olika förhållande komme de skattdragande i serskilda provinser till godo, hvarå
såsom exempel blifvit anfördt, att, då mantalsräntan i Wermland utgjorde omkring
%:delar och i Kronobergs län 12/i;j:delar af ett hemmans ordinarie räntor, uppginge
den i Stockholms län endast till något mindre än Viaidelar och å Gottland till Vr.del
deraf. Af alla dessa skäl funne kommitterade sig icke kunna tillstyrka afseende å
Bonde-slåndels ofvanberörde underdåniga framställning. Deremot hafva kommitterade,
jemte uppgift å do friheter, som egendomar af privilegierad natur, vid jemförelse
med krono- och krono-skatte-egendomar, i fråga om åtskilliga allmänna och kommu¬
nala onera och besvär, tillgodonjuta, framställt åtskilliga förslag, hvarigenom jordna-
turernes olikheter, i hvad som rörde utgörande af andra onera och besvär, än de
egentliga grundskatterna, möjligen skulle kunna, i större eller mindre mån, undan-
rödjas. (Sid. 14—19.)
Hufvudsakligt godkännande de åsigter, kommitterade i ämnet yttrat, har Kongl.
Maj:t, enligt hvad den nådiga propositionen gifver vid handen, dels ansett någon
allmän jemkning i grundskatterna, medelst mantalsräntans upphörande eller på an¬
nat sätt, för det närvarande icke lämpligen böra eller kunna ifrågakomma, dels fun¬
nit något beslut ej heller för närvarande böra fattas i den af kommitterade väckte
frågan om upphörande af den för vissa hemmans-naturer hittills åtnjutna befrielse
från serskilda onera och besvär, dels emedan en slik förändring, åtminstone i de
flesta fall, icke skäligen kunde ifrågasättas utan ersättning åt de hemman, som i
följd af berörde jordpiivilegiers upphörande finge vidkännas ökade onera, dels ock
emedan, äfven om nämnde förändring på detta sätt kunde åstadkommas, de hufvud-
sakligaste skiljaktigheter, som i öfrigt förefinnas emellan de serskilda jordnaturerna,
med hänsigt till sjelfva beskattningen, ändock komme att qvarstå.
Lika med Kongl. Majit, anser Utskottet någon allmän jemkning i grundskat¬
terna medelst mantalsräntans upphörande eller förändring uti den befrielse, som den
privilegierade jorden, i större eller mindre mån, åtnjuter, i afseende på åtskilliga
onera och besvär, utom de egentliga grundskatterna och tionden, icke kunna, med
iakttagande af rättvisa och billighet, ega rum, hvadan Utskottet får, med åbero¬
pande af de skäl, kommitterade anfört i detta hänseende,
l:o.
afstyrka en allmän jemkning i jordegendomarnes skattebördor; anseende
Stals-Utskotlets Utlåtande, N:o 242.
5
Utskottet sig härmed jemväl hafva besvarat följande inom Bonde-ståndet
väckte och till Utskottet remitterade motioner,
nemligen :
l:o af riksdagsfullmägtigen P. Sahlström från Stockholms län, uti hvilken motion
flere af Ståndets ledamöter instämt;
2:o af Anders Persson från Orebro län;
3:o af Gustaf Pettersson från Östergöthlands län, med hvilken Lars M. Knutsson
från samma län, samt Petter Gabrielsson från Kronobergs län och Efraim Lars¬
son från Elfsborgs län, instämt;
4:o af Johan Johansson från Orebro län, med hvilken sig förenat Lars Olsson från
stora Kopparbergs län, alla angående skattejemkning;
5:o af Efraim Larsson och Johan Petter Andersson från Elfsborgs län; samt
6:0 af Magnus Månsson och Anders Jonsson från Östergöthlands län, angående upp¬
hörande af grundskatterna;
7:o af Carl Magnus Engström, Sven Isaksson från Calmar län och Anders Anders¬
son från Örebro län, om landtågsgärdens m. fl. ordinarie räntors försvinnande;
8:0 af Per Olsson från Upsala län; och
9:o af Petter Persson från Jönköpings län, angående hemmantalsräntans afskaf-
fande; samt
10:o af Johan Persson från Upsala län, deruti motionären, med hvilken flere riks—
dagsfullmägtige af Bonde-ståndet instämt, föreslagit, under förutsättning, att de
af skattskyldig jord utgående skatter vore att anse såsom ränta för ett i jor¬
den genom seklers häfd intecknadt, kronan tillhörigt, men ouppsägbart kapital,
det måtte »all skattejord lemnäs full frihet att lösköpa sig dymedelst, att den
jemte skatten eller den årliga räntan finge till kronan göra afbetalningar på
den vid jorden häftande kapitalskulden, hvarigenom den årliga räntan eller skat¬
ten minskades i den mån kapitalafbetalningar skedde och sluteligen alldeles för¬
svunne, då hela det emot den nuvarande skatten svarande kapital blifvit till
kronan inbetaldt.»
I närmaste sammanhang med frågan om förenkling af nu varande skiljaktigheten
emellan hemmansnaturerne stöde, enligt kommitterades tanke, ett af Konungens be¬
fallningshafvande i Jemtlands län väckt och till kommitterade öfverlemnadt förslag
om beviljande, utan lösen, af skatterätt å under åborätt upplåtne kronohemman, och
kommitterade hafva äfven biträdt detta förslag, under hufvudsakligt anförande, (sid.
19—25.) att staten af sin jordegande-rätt till ifrågavarande egendomar icke egent¬
ligen upphemtade annan fördel, än den obetydliga lösen, som vid skatteköp borde
erläggas och hvilken vanligtvis icke inbringat mer än 5 å 6,000 r:dr årligen för
t;
Stats Utskottets Utlåtande, N:o 242.
hela riket; att staten deremot ginge miste om åtskilliga inkomster, som af dylika
egendomar skulle, derest de egde skattenalur, inflyta, såsom karte-sigillale—afgift för
köpe- faste- och intecknade skuldebref samt vid bouppteckningar, äfvensom förhöjd
fastighetsbeviilning, i den mån egendomarnes upplåtande under full eganderätt komme
alt föranleda till deras förbättring och i följd deraf ökade värde; att genom förän¬
dringen komme att besparas all den kostnad för staten och enskilde, jemte det be¬
svär för tjenstemän och embetsmyndigheter, som vore oskiljaktige från tillsynen öfver
kronohemmanens vård och handhafvandet af derom i öfrigt gifne föreskrifter, samt
slutligen att, med undvikande af nu ofta förekommande tvister om åboskap och fö¬
reträdesrätt dertill, upphäfvandet af de återstående inskränkningarne i krono-åboers
rättighet till den jord, de besitta, sannolikt skulle försätta denna samhällsklass uti
en vida förmånligare belägenhet, än för närvarande vore förhållandet, och i väsendt¬
lig mån bidraga till jordens skyndsammare odling och egendomarnes förbättrande
m. m.
Vid pröfningen af detta ämne har Kongl. Maj:t fästat Sin nådiga uppmärk¬
samhet derpå, huruvida, för vinnande af de med ifrågavarande förslag åsyftade för¬
delar, uppoffring af den inkomst, staten genom skatteköpen hittills egt att påräkna,
vore af verkligt behof påkallad; och i sådant afseende hade det icke undfallit Kongl.
Maj:f, hurusom den lösen, emot hvars erläggande skatterätt till kronohemman kunde
förvärfvas, vore bestämd efter de mest billiga grunder, så alt utväg för innehafvare
af dylika hemman att af egna tillgångar afbörda sig nämnde lösen eller anskaffa
dertill erforderliga medel, i allmänhet icke borde saknas; men att deremot för skat¬
terätts erhållande funnes föreskrifna vissa iakttagelser, hvilka föranledde omgång och
serskilda kostnader för den skatleköpssökande, samt följaktligen menligt inverkade på
skatteköpens skyndsamma fortgång, hvadan Kongl. Maj:t i anledning häraf och för
att jemväl, i afseende på den ringa skalteköpeskillingens erläggande bereda ytterligare
lättnad, täckts uti den nådiga propositionen föreslå och till Rikets Ständers bifall
öfverlemna:
att skallemanna-rätt icke allenast till krono-rusthåll, säterier och bergsmans¬
hemman, utan ock lill andra sådane under åborätt upplålne kronohem¬
man och lägenheter, hvilkas åboer af Kongl. Maj:ts befallningshafvande an¬
tagas, och som, enligt hittills gällande stadganden, emot till staten ingå¬
ende afgift, kunnat till skatte köpas, hädanefter måtte, utan föregången
värdering eller annan omgång, än erläggande af den efter grundräntans
kronovärde uträknade och bestämda köpeskillingen, erhållas af den person,
som å hemmanet innehade lagligen befästad besittningsrätt, eller pröfvades
vara dertill berättigad; alt, i enlighet härmed, uträkningar öfver beloppet
Slals-Utskottels Utlåtande, N:o 242.
7
af skatteköpeskillingen för hvarje med serskild åbo försedd så beskaffad
krono-lägenhet borde i landskontoren länsvis uppgöras och till Kammar-
kollegii granskning öfverlemnas; att, sedan dessa uträkningar, efter under¬
gången sådan granskning, som med all möjlig skyndsamhet borde verk¬
ställas, godkände eller rättade, blifvit till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
återsända, serskild förteckning öfver köpeskillingsbeloppet för lägenheter
inom hvarje socken i länet borde utskrifvas och, lika med andra kungö¬
relser, i sockenkyrkan uppläsas samt till vidare upplysning och efterrättelse
der förvaras; att, då någon till skatteköps erhållande sig anmälde och till¬
lika i landtränteriot nedsatte erforderlig andel af skatteköpeskillingen, jemte
den afgift till Wadstena krigsmanshuskassa, som af icke berustade krono¬
hemman vid skatteköp borde utgå, Kongl. Majrts befallningshafvande skulle
ega alt, efter behörig utredning angående innehafvarens besittningsrätt och
sedan densamma befunnits lagligen befästad, förordna om lägenhetens om-
föring i jordeboken från krono till skatte, samt derom hos Kammar-kolle¬
gium göra anmälan, hvarefter Kongl. Maj:ts befallningshafvandes resolution,
som emot den för sådana vanliga lösen borde utfärdas, men karteras så¬
som för skattebref vore föreskrifvet, komme att utgöra den handling, hvar¬
med skattemannarätt bestyrktes; att, då någon önskade anstånd med skat-
teköpeskillingens erläggande, betalningen deraf finge fördelas på det sätt,
att hvad som motsvarade ett års grundränta efter kronovärdi genast skulle
erläggas och sedermera ett lika belopp årligen, intilldess hela köpeskil¬
lingen blefve godtgjord, börande hvad sålunda årligen till betalning förfölle,
debiteras, uppbäras och redovisas i sammanhang med lägenhetens grund¬
skatter, samt slutligen att, på lika sätt, som nu blifvit uppgifvet, borde
förfaras, om någon anmälde sig till skatteköps erhållande, innan ofvanbe-
rörde uträkningar öfver skatteköpeskiilingsbeloppen vore fastställda, dock
alt i sådant fall serskild uträkning öfver skatteköpeskillingen för den lä¬
genhet, hvarom fråga vore, skulle uppgöras och i ofvan omförinälda ordning
pröfvas; hvarförutan Kongl. Maj:t täckts i nåder förklara, att Kongl. Maj:t
ville vara betänkt på vidtagande af lämplig åtgärd för att befordra de
ifrågavarande uträkningarne och granskningen deraf till skyndsam verkstäl¬
lighet.
Ehuru väl Utskottet, på de af kommitterade andragna skäl, håller före, att
det skulle leda till båtnad för så väl staten, som kronohemmansåboen, om den
sednare innehade hemmanet med full eganderätt, samt tillika anser staten böra,
sa vidt ske kan, undanrödja de hinder, som för närvarande äro förknippade med
8
Stals-Ulskollels Utlåtande, N:o 242.
förvärfvandet af egande- eller skatterätt till en kronolägenhet; är dock Utskottet
öfvertygadt derom, att de väsendtliga hindren för skatterättens vinnande icke böra
härledas från någon svårighet att anskaffa och erlägga den nu erforderliga ringa
skatteköpeskillingen, utan fastheldre kunna uppsökas uti de för skatterätts erhållande
föreskrifne iakttagelser, hvilka förorsaka många omvägar, dermed förenade utgifter
och tidsutdrägt.
Då, enligt Utskottets tanka, dessa hinder säkrast torde undanrödjas, på sätt
Kongl. Majt uti den nådiga propositionen behagat föreslå, samt Utskottet derjemte
hyser den åsigt, att staten icke bör uppoffra den säkra, ehuru visserligen icke be¬
tydliga, inkomst slaten har att påräkna af inflytande skatteköpeskilling, helst med
någon sannolikhet icke kan beräknas, om och i hvad mån denna uppoffring blifver
ersatt af de andra inkomster, som förmenats uppkomma derigenom, att besittnings¬
rätten å kronohemman förvandlades till eganderätt för åboerne, tvekar Utskottet
icke, att,
2:o.
med underkännande af kommitterades framställning om beviljande utan
lösen af skatterätt åt kronohemmansåboer, tillstyrka Rikets Ständers bifall
å hvad Kongl. Maj:t täckts i detta ämne i nåder föreslå.
By) Angående förenkling af grundräntorna och tionden.
Grundräntornas bestämmande, på sätt nu eger rum, uti en mängd olika per¬
sedlar, ofta utsatta uti brutna tal, måste föranleda många och stora olägenheter af
flerfaldig beskaffenhet. Dessa olägenheter hafva länge varit insedda och erkända,
samt deras afhjelpande utgjort vid serskilda tillfällen föremål för både Rikets Ständers
och Regeringens omsorger, utan att deraf någon åsyftad framgång vunnits; och kom-
mitterade, som ej mindre (pag. 26 uti deras und. betänkande) anfört åtskillige exem¬
pel, åskådliggörande det nu varande skiljaktiga och invecklade sättet för kemmans-
räntornas beräknande, ej blott inom olika provinser, utan ock inom olika delar af
samma provins, än äfven meddelat (pag. 27—4S) en upplysande utredning, rörande de tid
efter annan beslutade eller ifrågaställde åtgärder till hemmansräntornas förenkling,
hafva yttrat den åsigt, att ifrågavarande olägenheter icke kunde afhjelpas, med mindre
än att uti sjelfva grunderne för jordens beskattning beredes någon väsendtlig för¬
enkling, till åstadkommande hvaraf till en början erfordrades, att alla indelda räntor
blefve till statsverket indragna.
I afse-
Slals-Ulskollets Utlåtande, N:o 242.
9
1 afseende på sättet för verkställandet af den utaf behofvet högeligen påkallade
skatteförenklingen äro af kommitterade framställde tvänne serskilde förslag:
det ena,
att de på skattläggning grundade ordinarie räntor bestämmas att i alla
delar af riket utgå i penningar till ett för hvarje i jordeboken serskilt
upptagen egendom sammanfördt belopp, med iakttagande, att den andel
deraf, som af markegång beror, beräknas efter medium af det för kronans
räntor gällande markegångspris för de tjugo åren 1824—1843, likväl
med jemkning till fullt skillingtal, så att hvad i mindre myntsort, än sist¬
nämnde kunde uppkomma, uteslutes; och
det andra,
att utbyta de nu varande mångfaldiga räntepersediarne emot ett mindre
antal, hvarmed skulle sålunda tillgå, att sedan de räntor, som hittills varit
i persedlar och tjenstbarheter utsatte, blifvit efter enahanda grund, som
i förra alternativet omförmaies, eller medium af markegångsprisen för åren
1824—1843, uträknade, såsom ränta i penningar upptages ej mindre
sammanlagda beloppet af hvad hittills på sådant sätt, oberoende af marke¬
gång, blifvit godtgjordt, än äfven hvad af öfriga, efter markegång förvand¬
lade, andelen öfverstiger fullt riksdalertal; dock att vid summans utförande
mindre tal än skilling uteslutes, samt att återstoden af den efter markegång
beräknade ränteandelen förvandlas till det mindre antalet persedlar; att
till vinnnande af möjligaste enhet, lika persedlar för hela riket bestäm¬
mas och dertill antagas spanmål och smör, den förra beräknad uti Norr¬
land i korn, men i öfriga delen af riket till hälften råg och hälften korn,
med den proportion emellan berörde olika varupersedlar, att spanmålen
motsvarar ungefärligen två tredjedelar af värdebeloppet, samt att på det
allmän grund för denna förvandling måtte erhållas, för hvarje län uträk¬
nas, huru stor qvantitet af nämnde persedlar, som efter förut omförmälda
medelpris för tjugo år belöper på en riksdaler enligt nya myntfoten, dock
att den andel, som icke utan svåra bråk skulle kunna sålunda i per¬
sedlar beräknas, upptages såsom fyllnadspenningar i kontant; varande till
närmare upplysning om detta förslag af kommitterade upprättadt och un¬
der Litt. K. betänkandet vidfogadt ett sammandrag, utvisande, för ett
mantal i hvarje län, dels nuvarande ordinarie räntan med förvandling der
sådan ifrågakommer, efter medium af markegången för åren 1824—1843,
Bih. lill li. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Haft. 2
10
Slals-Ulskotlels Utlåtande, N:o 242.
dels den föreslagna nya räntan, efter enahanda förvandlingsgrund, äfven¬
som skiljaktigheterne dem emellan.
De skäl, som ligga till grund för kommitterades båda ifrågavarande förslag samt
hvad angående företrädet dem emellan blifvit yttradt, återfinnas uti det underdåniga
betänkandet, (sid. 46—61) och Utskottet får alltså, med hänvisande dertill, endast
bär upptaga det hufvudsakligaste af hvad kommitterade i sådant afseende anfört.
Kommitterade bade först tagit i öfvervägande den fråga, huruvida ränlornes
utgörande in natura vore antingen för staten eller de skattskyldige af behofvet på-
kaliadt. Att ett sådant behof för staten icke, enligt kommitterades tanke, förefun-
nes, visade sig deraf, att staten, utan någon för densamma uppkommen olägenhet,
frånsagt sig rättigheten att uppsäga räntorne samt att den enda räntepersedel, som,
då leverering ifrågakomme, för statens behof till någon del användes, eller span-
mål, kunde med vida mindre besvär och kostnad erhållas genom upphandling. I af¬
seende på behöfiigheten åter för de slcattslcyldige att utgöra sina räntor in natura,
hade förhållanderna väsendtligen förändrat sig, sedan delta beskattningssätt infördes,
enär ökad industri och lilligare rörelse nu mera gjorde det ojemförligt lättare för
den skattdragande, än fordom, att genom afsättning utaf sina produkter bereda pen-
ningetillgång till utskyldernes afbördande. Att äfven de skattskyldige sjelfve sålunda
bedömt förhållandet, ådagalades, enligt kommitterades förmenande, deraf, att ränle-
gifvarne uti samtliga länen, med undantag af Kaimar län, hvarest under de flesta
åren en betydligare qvantitet spanmål blifvit levererad in natura, samt i Upsala
Ian, der några år enahanda förhållande egt rum, löst största delen af spanmålen med
penningar och icke levererat mera än 6,392 t:r, utgörande, efter medelberäkning för
de 10 åren 1836—1844, V12 af hela qvantiteten utaf den kronan behållna span¬
målen, uppgående efter berörde medelberäkning till 60,942 t:r; hvarjemte af kom¬
mitterade upprättade sammandrag (Bilagorne Litt. G. 2. 3.) utvisade, att utaf häste-
och rote-vakans- samt arrende-spanmålen, deraf väl en större andel, än med afrads-
och tionde-spanmålen varit förhållandet, aflemnats in natura, största delen dock blif¬
vit löst med penningar.
Beträffande företrädet emellan förutnämnde 2:ne alternativa förslager, hafva kom¬
mitterade ansett det förra eller räntepersedlarnes förvandlande till en bestämd penningerän-
ta, vara vida alt föredraga framför det sednare, eller de många räntepersedlarnes utbyte
emot färre, emedan, utom den i beskattningen uppkommandeslörre rättvisa,som afdetförra
alternativet blifver en följd, en bestämd penningeränla derjemte medförde de fördelar, att
skattens påräknade förhållande till egendomens afkastning och värde icke af tillfäl¬
liga orsaker kunde undergå någon väsendlligare rubbning, alldenstund mindre pro¬
duktion vanligen godtgjordes genom förhöjda priser; alt alla de svårigheter och be¬
Stuts Utskottets Utlåtande, N:o 242.
11
tänkligheter, som vid fråga om nu varande mångfaldiga räntepersedlars utbyte emot andra,
motte af farhåga, att de nya persedlarne, i tidens längd, kunde stiga i värde uti
annan proportion, än de hittills bestämda, och vid förvandling lemna ett annat re¬
sultat, än som uppkommit, derest de gamla varit bibehållna, undanröjdes; att marke¬
gångssättning för bestämmande af ränlepersedlarnes lösningspris icke vidare erfordra¬
des; att den största enkelhet i jordeböckerne och kronoräkenskaperna derigenom blefve
beredd, hvilket åter skulle leda till möjligaste inskränkning uti tjenstemannapersona-
len ; alt den skattskyldige erhölle noga kännedom om sina utskylder och kunde dem
med säkerhet beräkna, hvarigenom ock otvifvelaktigt vida mindre klagan öfver deras
belopp, än för närvarande är fallet, skulle uppkomma, samt att ali ovisshet vid be¬
räkningen af statens tillgångar, i afseende å berörde utskylder, vore försvunnen.
Enligt hvad kommittcrade jemväl förmält, torde all anledning icke saknas att
befara, att, om skalterne utsattes uti penningar, i stället för persedlar, det kunde
inträffa, att, genom fallande myntvärde, förlust för staten uppkomme, och kommitte-
rade hafva icke förnekat, att ett stöd för denna farhåga vunnes, då man betraktar,
att, i händelse dessa skatter primitivt varit i penningar utsatte, de för närvarande
skulle utgöra ett vida ringare belopp, än hvartill de efter förvandling utginge; men
berörde förhållande, hvaröfver kommitteradc anställt forskningar, syntes till väsendtli-
gaste delen vara en följd af flerfaldiga, vid olika tidpunkter vidtagna, åtgärder, dels
innefattande bestämda försämringar af myntet, dels ledande dertill, och hvaraf seder¬
mera de vid serskilda tillfällen verkställde realisationer blifvit framkallade. Efter den
lagstiftning, i afseende på myntväsendet, som för närvarande förefunnes, ansågo
kommitterade, att med skäl icke kunde och borde befaras, att så beskaffade åtgärder
hädanefter komme alt vidtagas, helst påföljderna deraf nu mera än förr lage i öppen
dag och allmänna intresset således kunde vaka öfver myntvärdets upprätthållande; det
vore alltså, enligt kommitterades åsigt, egentligen blott den förändring, hvilken blefve
en följd deraf, att växande penningetillgångar möjligen nedsatte penningens värde, i
förhållande lill varorne, som i ofvanberörde hänseende kunde ingifva farhåga; men
dels kunde med skäl antagas, att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, till¬
tagande odling och industri bidraga till förökning af varutillgångarne och deraf föl¬
jande nedsättning i varupriserna, så att det till och med vore ovisst, om icke en
dylik nedsättning kunde öfverstiga den förra, dels äfven vore naturligt, alt en för¬
ändring af förstnämnde beskaffenhet, derest den verkligen komme alt inträffa, måste
ega rum så långsamt, att, om man än antoge möjligheten deraf, alt grundskatterne,
derest de voro i penningar bestämda, sålunda successivt blefvo nedsatte under de
belopp, hvartill de skulle hafva uppgått, så framt de fortfarande funnits i persedlar
bestämda och lösningspriserna af varuvärdenas omvexling beroende, en dylik ned-
12
Stals-Ulsltottels Utlåtande, N:o 242.
sättning blefve snart sagdt omärklig. En icke ringa del af ordinarie räntan utgjor¬
des dessutom redan för närvarande med bestämdt penningebelopp, och i afseende på
alla de räntor, ifrån hvilkas utgörande befrielse, i följd af andra onera, åtnjötes
såsom af rusthåll, gästgifverier m. m., vore möjlig förändring i beloppet för staten
likgiltig. Då ifrån hela ordinarie räntans år 1844 beräknade belopp 2,533,519
r:dr 10 sk. 10 rst., afdroges hvad som är af nyssnämnde beskaffenhet jemte afkort-
ningar och sådane räntor af boställen eller annorledes för statens behof använde
egendomar, som icke ulgjordes och derföre skulle komma alt framdeles föras inom
kolumn, vore det för närvarande endast omkring 1,460,000 r:dr, som af markegångs-
beräkning berodde; och enär berörde belopp numera blott utgjorde en mindre del
af statsinkomsterna, samt statens behof reglerades vid hvarje riksdag, skulle således
saknaden af den tillökning uti nyssberörde skatt, som, äfven med omförmälde för¬
utsättning af småningom fortgående minskning af penningevärdet i förhållande till
varupriserna, vid dylika tillfällen kunde uppkomma, derest samma ränta, lika med
de flesta öfriga skatter, funnes i penningar bestämd, icke för staten blifva af rin¬
gaste betydenhet, fastmera, då medgifvas måste, att den så kallade skattskyldiga jor¬
den nu är i allmänhet hårdt betungad, vore, under antagande af sagde förutsätt¬
nings riktighet, sådant ett sätt, hvarigenom, utan förnärmande af någons rätt, lätt¬
nad uti dessa skattebördors utgörande småningom uppkomme; hvarförutan och då
räntorne uti Skåne, Blekinge, Bohuslän, Jemtland och Herjeådalen, allt sedan dessa
landskaps införlifvande med Sverige utgått utan förvandling och således, såsom obe¬
roende af varupriserne, icke varit underkastade den förhöjning, som uti öfriga delar
af riket inträffat, rättvisan syntes fordra, att ett och samma beräkningssätt öfver
hela riket omsider tillvägabringades; på grund af hvilket allt kommitterade ansågo
ofvanberörde skäl emot ordinarie räntans framtida bestämmande i penningar icke vara
af den betydenhet, att något afseende derå borde fästas.
Kongl. Maj:t åter, som väl lika med kommitterade funne en, på ett eller an¬
nat sätt tillvägabragd, förenkling af persedelskatten utgöra ett bland de hufvudsakli-
gaste vilkoren för vinnande af enkelhet i räkenskaperna, lättad kontroll å så väl
debitering som uppbörd och redovisning samt möjligaste inskränkning i de vid upp¬
bördsverket anställde tjenstemäns antal, och derjemte i nåder antoge såsom obestrid¬
ligt, att detta ändamål fullständigast skulle vinnas, om, enligt kommitterades förra
alternativ, förenklingen utsträcktes ända derhän, att all på skattläggning grundad, i
ordinarie räntan ingående, persedelskatt blifva till en gång för alla bestämd penninge-
ränta förvandlad, ansåg dock häremot förekomma vigtiga betänkligheter, enär, såsom
förut är vordet omförmäldt, det visade sig, att värdet af sådane hemmansräntor,
som hittills utgått efter markegång, uppgingo, enligt förslagsberäkning, till det nog
Stals-Utsliotlels Ullålande, N:o 242.
13
betydliga belopp af omkring 1,300,000 r:dr, hvarå, i händelse af dessa räntors för¬
vandling till fix penningeskatt, kunde i en framtid, genom möjligen stigande varu¬
värden, uppkomma en för staten känbar brist, hvilken då måste genom beskattning
i annan väg fyllas. Härförutan borde ej lemnäs ulan afseende den fördel, staten nu
egde, att för en del af sina inkomster vara oberoende af vexlande varuvärden, och
som ej heller medförde för de skattskyldige någon egentlig tunga, enär ett förhöjdt
värde å räntepersedlarne, förutsatt, alt de bestå af sådane varor, som utgöra alster
af jordbruket, tillika måste hafva till påföljd jordegendomens så väl ökade afkastning
som stigande värde, af hvilka förenade anledningar Kongl. Maj:t ansåg hemmansrän-
tornes förvandling till penningar åtminstone för det närvarande icke böra ifråga¬
komma. Deremot funne Kongl. Maj:t dessa skatters förenkling, utförd med behö¬
rigt afseende å ej mindre bibehållandet af nämnde fördel för staten, än de skatt¬
skyldiges rätt att icke genom förenklingen blifva åbragte större tunga, än som åt¬
följde förut stadgade räntebestämmelser, vara både lämplig och af verkligt behof
påkallad; hvadan Kongl. Maj:t, som, vid pröfningen af de angående sättet för en
dylik förenklings utförande uppgjorde serskilda förslag, ansett det af kommitterade
framställde här ofvan omförmälde sednare alternativa förslag närmast uppfylla nyss
antydda fordringar på rättvisa och billighet, täckts, under åberopande af de i kom-
mitterades betänkande i ämnet anförde skäl, till Rikets Ständers bifall öfverlemna
berörde förslag att bringas till verkställighet i sammanhang med af Kongl. Maj:t
jemväl i nåder föreslagna och här efteråt omnämnda förändringar, i afseende på
sättet för grundskatternes utgörande och de indelda räntornes disponerande m. m.
samt under iakttagande vid ränte-reduktionen af de serskilda bestämmelser, som
kunna blifva en följd af möjligen skeende jemkningar i det vid sednaste riksdag
antagna, men ännu icke till verkställighet befordrade, nya myntsystem.
Ehuru emot kommitterades båda förslag angående grundräntornes förenkling
anmärkningar icke uteblifvit och sådana svårligen lära kunna undvikas emot hvilket
förslag som helst, det der har till föremål en så vidt omfattande fråga, som den
förevarande, afseende förändring i statens mer än sekelsgamla jordbeskattning, hvars
stora brister och olägenheter visserligen äro allmänt insedda och erkända, men om
sättet för hvilkas afhjelpande meningarne likafullt varit, äro och måste blifva skilj¬
aktiga, ej mindre i anseende till ämnets invecklade beskaffenhet, samt de många
och olika intressen, som deraf äro beroende, än afven i följd af en naturlig farhåga
att rubba förhållanden, som i längre lid fortfarit, har likväl Uskottet, vid öfvervä¬
gande af alla de framställningar, som blifvit gjorda både för och emot ifrågavarande
2:ne förslag, funnit det förra af kommitterades alternativer medföra så stora och öf-
14
Stals-UtskoUets Utlåtande, N:o 242.
vervägande fördelar, att Utskottet anser sig böra, med åberopande af hvad kornmitle-
rade i ämnet yttrat, till Rikets Ständers bifall hemställa:
3:o.
att de på skattläggning grundade ordinarie räntor inom alla delar af riket,
utom Stora Kopparbergs län, måtte till ett för hvarje i jordeboken ser¬
skildt upplagen egendom sammanfördt belopp, bestämmas och utsättas i
riksdaler silfver samt för framtiden beräknas och utgöras likmätigt mynt-
bestämningslagen af den 1 Mars 1830; börande vid sagde belopps be¬
stämmande iakttagas, att den af markegångssättning hittills beroende andel
af ifrågavarande räntor beräknas efter medium af det för kronans räntor
gällande markegångspris för de 20 åren 1824 —1843, likväl med jemk¬
ning till fullt skillingstal på det sätt, att till och med sex rst. utslutas,
men högre runstyckstal beräknas till full skilling; börande dock den sålunda
uppkommande nya räntan endast utsättas i riksdaler och skilling samt öfver-
skjutande mindre tal försvinna.
I afseende på serskilda förhållanden, hvilka vid ränteförenklingens verkställande
förekomma, hafva hommitterade erinrat sid. 61, hurusom uti Herjeådalen bland ordi¬
narie räntan upptages äfven ost, som erlägges för hvarje underhållen ko, utan att
likväl annan grund för beräkningen finnes stadgad, än att den skall motsvara en
dags mjölkning, utgörande berörde skatt alltså icke någon till beloppet så bestämd
ränta, att förvandling deraf kan, så länge räntan utgår efter dylika grunder, ega rum,
hvadan kommitterade hemställt, att Konungens befallningshafvande i länet kunde få
sig uppdraget, att, efter menigheternes hörande, i underdånighet afgifva förslag, hu¬
ruledes denna skatt, förvandlad till penningar lika som öfriga hemmansränlor i pro¬
vinsen, måtte kunna till visst belopp för hvarje hemman bestämmas.
Kongl. Maj:t, som gillat kommitterades berörde hemställan, har öfverlemnat
densamma till godkännande af Rikets Ständer, och får Utskottet jemväl för sin del
4:o.
tillstyrka bifall å hvad kommitterade i berörde måtto hemställt.
För öfrigt hafva kommitterade uti sitt oftanämnde betänkande gjort framställ¬
ningar, dem Kongl. Maj:t. äfven i nåder gillat och till Rikets Ständers godkännande
öfverlemnat, uti följande med grundskatternek förenkling nära sammanhang egande
frågor, nemligen.
Slals-Utskoltels Ullålande, !S:o 242.
15
1:o■ Angående Presternas utlagor.
Enär ibland ordinarie räntan upptoges och i jordeboken antecknades presternas
så kallade utlagor samt föreskrift följaktligen borde meddelas, huru med ifrågavarande
utlagors beräknande skall i framtiden förfaras, hafva kommitterade, då dessa utskyJ—
der, äfven der de äro i persedlar utsatte, i allmänhet utgöras efter bestämda priser
samt endast å några få ställen liqvideras efter markegång, ansett lämpligast vara,
att merberörde utskylder öfver hela riket utsättas till visst, för hvarje pastorat sam-
manräknadt, belopp i kontant, efter medelpris för de 20 åren 1824—1843 och
fördenskull sådane persedlar, som blifvit godtgjorde efter markegång, beräknas, enligt
nyssnämnde grund, i penningar, med uteslutande af mindre tal än skilling, på sätt
bär ofvan, rörande hemmansräntornes förenkling, är vordet föreslaget.
S:o.
Å hvad kommitterade sålunda föreslagit och Kongl. Maj:t i nåder gillat
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall.
2:o Beträffande r ant ejor enklingen i Stora Kopparbergs län
(Kom. bet. sid. 62).
I anseende till det förhållande, att Fahlu Bergslag eger rättighet att disponera
en stor del af så väl indelda som kronan behållna skaltekol inomj berörde län, hafva
kommitterade ansett, att, så länge detta förhållande fortfore, kunde någon allmän
förändring med räntorne inom länet icke tillvägabringas.
Uti till Rikets nu församlade Ständer aflåten nådig proposition har väl Kongl.
Maj: t täckts föreslå upphörande af den allmogen inom vissa socknar af Stora Kop¬
parbergs län åliggande skyldighet att till Fahlu Bergslag leverera sina skattekol in
natura; men som Rikets Ständer godkänt Utskottets, i anledning af högstberörde
proposition, afgifne utlåtande N:o 37, Litt. A, deruti Utskottet, på anförde skäl,
afstyrkt bifall till den nådiga framställningen, lärer då i följd häraf Bergslagets rät¬
tighet att kolen in natura utfordra och de skattskyldiges förbindelser att desamma
sålunda leverera, alltså ännu qvarstå
6:o.
någon allmän förändring med grundränlorne inom Stora Kopparbergs län
icke kunna för närvarande ifrågakomma.
IG
Stals-Utskottels Ullålande, N:o 242.
3:o. Angående Fahlu liungsgårds-hjelp.
Uti vissa delar af nyss berörde län utgöres en serskild ränta under benämning
af Fahlu kungsgårds-bjelp, som i Wika, Thorsångs, Svärdsjö, Sundborns och Ske¬
devi socknar af Kopparbergs fögderi, samt i Tuna socken utom bron och Säthers
socken af Säthers fögderi, utgår med ved och stockar, efter markegångspris, äfven¬
som i Näsgårds fögderi uti samma persedlar, inen hvilka liqvideras efter kronovärdi,
utan förhöjning. Af den utredning, kommitterade meddelat i denna fråga (sid. 62
och 63) inhemtas, att värdet af denna ränta, sådan den uti 1844 års specialräknin¬
gar finnes upptagen, beräknats till 1,466 r:dr 13 sk. 7 r:st., hvaraf äro enligt
stat anslagna till landshöfdingen och för embetsrummens eldande 462 lass ved, upp¬
tagne, efter markegångspris, till 655 r:dr 24 sk. 2 r:st.; att till byggnaders vid-
magthållande å landshöfdinge-bostället 461 r:dr 18 sk. 5 r:st. blifvit lill ränteriet
levererade för att i serskild räkning intagas; att genom indragna fjerdingsmanslöner
voro för kronan behållna 1 stock och 1 Va lass ved, beräknade till 3 r:dr 27 sk.,
samt att å till frälse köpta och bytta hemman, sådana hemman, som disponeras till
boställen, äfvensom för nämnde- och fjerdingsmans- gästgifveri- och färjekarlsfrihe-
ter afkorlas återstoden med ett värde af 364 r:dr 40 sk. Af skäl, att ifrågava¬
rande ränta utgör en vissa hemman ålagd servitut till Fahlu kungsgård utöfver de
ränteskyldigheter, som i allmänhet för hemman i orten belöpa, hafva Rikets Stän¬
der funnit de sålunda betungade hemmansinnehafvarne deremot böra tillgodonjuta
lindring uti bevillningen, hvadan, enligt nu gällande bevillningsförordning, de, som
utgöra berörde utskyld, förskonas, så länge den fortfar, från V^rdel af bevillningen
efter 1 och 2 art., så framt desse skattskyldige icke serskildt njutit lindring lill
hälften från personella afgiften, der den icke vidare efter 1 art. dem lill godo kom¬
mer. Vid dessa förhållanden syntes det kommitterade vara både mindre lämpligt
och utan allt ändamål att längre bibehålla merbesagde utskyld, hvars uppförande
jemväl förut vore af Rikets Ständer förutsatt, helst någon fördel af densamma icke
för staten uppkomme, enär motsvarande lindring i andra utskylder åtnjötes, men
deremot räkenskaps- och uppbördsverket invecklades, hvilket kunde undvikas genom
försvinnande af så väl ifrågavarande serskilda ränta, som den deraf föranledda lin¬
dring i bevillningen, hvilket ock kommitterade hemställt.
På dessa anförda skäl får Utskottet
7:o.
tillstyrka, att Rikets Ständer för sin del ville besluta, att den så kallade
Fahlu kungsgårds-bjelp måtte afskaffas emot samtidigt försvinnande af der¬
för
Slals-Ulskollels Ullålande, N:o 242.
17
för medgifven lindring i bevillningen; dock med iakttagande, alt den del
af räntan, som på lön är anslagen, icke kommer att upphöra förr än ef¬
ter nu varande landshöfdingens afgång från beställningen, så framt han
ej skulle vilja, emot ersättning efter den grund, som för indelda löners
godtgörande, i händelse af deras indragning, här efteråt omförmäles, rän¬
tan frånträda.
4:o. Angående Näs kungsgårds reparationsmedel.
Den afgift, som, under denna benämning, utgöres af Näsgårds fögderi med
66 r:dr 32 sk. och af Vesterbergslags fögderi med 33 r:dr 16 sk., till underhåll
af byggnaderna å Näs kungsgård, anslagen till öfverste-boställe vid Dalregementet,
är vorden, (sid. 64) såsom innefattande en serskild skattskyldighet utöfver hemmans-
räntor, af kommitterade föreslagen, att, vid nu varande boställs-innehafvarens afgång,
jemväl försvinna, samt med boställets underhållande derefter enligt gällande författ¬
ningar tillgå.
Kommitterades i delta ämne gjorde framställning finner Utskottet vara med
rättvisa och billighet öfverensstämmande, och
8:o.
tillstyrker fördenskull Rikets Ständer att berörde förslag bifalla.
5:o. Rörande dagsverksskyldigheterna.
Bland de af hemman utgående 'onera förefinnas i flera provinser dagsverksskyl¬
digheter, bestående dels deruti, att sådana dagsverken, som äro uti hemmanens ränta
upptagna, varit anvisade att in natura till åtskilliga statens egendomar utgöras, dels
uti annorlunda bestämda arbetsbiträden till dylika egendomar. Beträffande sättet
för framtida godtgörande af denna prestation, eller hvad i dess ställe, enligt redan
gifna eller hädanefter meddelande stadganden kommer att utgå, hafva kommitterade
(sid. 64 och 63) föreslagit, att de dagsverken, som äro inbegripne uti hemmans-
räntorne, böra innefattas uti dessas förvandling, men, så länge dylika dagsverken
in natura utgöras, endast den andel af hvarje hemmans ränta, som, enligt uträk¬
ning, uppgjord efter de, i afseende på förvandlingen följde grunder, skolat erläggas,
derest förvandling af dagsverkena icke egt rum , af de skattskyldige utfordras och
återstoden, som således motsvarar dagsverksskyldigheten, i räkenskaperna afföras,
såsom anordning till den stat, för hvilken dagsverkena disponeras.
Bih. till B. St. Prol 1817 och 18-18 4 Sami. 1 Afd. 2 Band 29 Höft. 3
18
Stals-Ulskoltels Utlåtande, N:o 242.
Då Utskottet redan tillstyrkt Rikets Ständer bifalla hemmansräntornes bestäm¬
mande till en fixpenningeränta,
9:o
anser Utskottet det blifva en gifven följd deraf, att de i nämnde räntor
inbegripne dagsverken skola ingå1 uli räntornas förvandling efter samma
grund, som i afseende på de sednares bestämmande föreslagits; med iakt¬
tagande likväl af det förfarande, som kommilterade, på sätt nyss blifvit
omförmäldt, förslagit böra ega rum, så länge dylika dagsverken in natura
utgöras.
Hvad åter vidkommer den till hemmansräntorne icke hörande dagsverksskyldig¬
het; så och enär Kongl. Maj:t enligt den Nådiga propositionen, ansett lämpligast,
att beslut härom fattas i sammanhang med frågan om upphörande af dylika tjenst-
barheters fullgörande in natura, hvilken fråga, efter hvad Kongl. Majit täckts till¬
kännagifva, kommer att blifva föremål för serskild nådig pröfning, i anledning af de
förslag, som i detta hänseende blifvit hos Kongl. Majit framställda,
lOio
torde vid sådant förhållande något utlåtande i ämnet icke å Utskottets
sida för närvarande erfordras.
6:0 Angående serskilda iakttagelser vid ranteförvandlingen
Den uti Färentuna härad af Stockholms Län, på grun daf åtnjutande roterings-
friket, utgående så kallade drängespan, utgörande 2 t:r spanmål för hvarje helt
hemman, hafva kommilterade (sid. 65) ansett, såsom varande af grundskatts natur,
böra i sammanhang med hemmansräntorne förvandlas.
Utskottet, som delar denna åsigt,
llio
hemställan att Rikets Ständer ock ville densamma godkänna.
Hvad kommitterade yttrat, (sid. 65) rörande de hemmansräntor, som till större
eller mindre del äro indelta, eller att om än några dylika räntor skulle komma att
af löntagare bibehållas, sådant ej borde hindra räntornas förvandling utan att lik¬
väl rubba räntegifvarnes skyldighet att gamla räntan till indelningshafvarne utgöra, så
länge de sednares rätt till dess åtnjutande fortfore, äfvensom att, så länge detta för¬
hållande egde rum, borde uti räkenskaperna, under behörig anordningslitel, afföras
Stals-Utskollels Utlåtande, N:o 242.
19
så stor del af nya räntan, som under nämnde lid icke till kronan erlades och såle¬
des motsvarade indelningen, finnér Utskottet både leda till enkelhet i kronoräken-
skaperna samt medföra den fördel, att statens uppoffring för indelningen lätt visar
sig, hvadan Utskottet
12:o
hemställer, att kommitterades framställning i detta ämne må af Rikets
Ständer bifallas.
1 afseende å räntorne för rusthållshemman samt de till båtsmanshåll med sina
räntor indelta hemman i Blekinge och Kalmar län, inträffade väl i så måtto enahanda
förhållande, som med räntorne af de för vissa statsbehof anslagne egendomar, att
frihet från räntornas utgörande tillgodonjutes; men då dessa räntor i sjelfva verket
äro att jemföra med stats-anslag till rustningens upprätthållande och således lika
med andra så beskaffade anslag, böra vara i räkenskaperna synliga, hafva kommit-
terade ansett att ifrågavarande räntor böra hädanefter, som hittills, i jordeböckernas
skattekolumn upptagas och i redogörelserne debiteras, men deremot beloppet under
vederbörlig anordningstitel afföras.
Då enligt Utskottets tanke, kommitterades berörde förslag befordrar ordning och
reda i räkenskaperne,
13:o
tillstyrker Utskottet, att samma förslag må varda af Rikets Ständer god-
kändt.
7:o Om framtida skattläggningar.
1 sammanhang med beslutet om de nu utgående räntornes förändring blefve,
enligt hvad kommitterade erinrat, nödigt stadga, huru vid framdeles skeende skatt¬
läggningar bör, i afseende å räntornas bestämmande, tillgå. Då både rättvisa och
billighet fordrade, att dervid icke förfares efter andra grunder än att sådana räntor,
som framgent åsättas, öfverensstämma med dem, hvilka redan äro öfrige hemman
ålagde och derest förvandling ej skett skulle hafva ifrågakommit, hafva kommitterade
ansett lämpligast, att då skattläggning framdeles erfordras, räntan först uträknas ef¬
ter ortens hittills gällande method och det sålunda bestämda beloppet sedermera för¬
vandlas till ny ränta efter samma beräkningsgrund och medelpris, som för de äldre
räntornas förvandling varder fastställd.
Utskottet, som biträder berörde framställning,
20
Slals-Ulskoltcls Ullålande, N:o 242.
14:o
hemställer alltså, att Rikets Ständer må gilla, hvad i afseende på framde¬
les skeende skattläggningar kommitterade sålunda förslagit.
Beträffande åter mjölqvarnar, hafva kommitterade yttrat den åsigt, att dylika
verk borde vara från skattläggning undantagne. Då qvarnar egentligen icke vore
annat än ett slags fabriksinrättningar och någon tillförlitlig grund så mycket mindre
förefunnes, att å qvarnverk beräkna en ständig ränta, som inkomsten helt och hållet
vore beroende, ej allenast af verkens beskaffenhet utan ock af mäldetillgång, som
af mångfaldiga orsaker kunde högst betydligt omvexla, samt enär genom Kongl, kun¬
görelsen den 29 April 1830 i afseende på sågar, som derefter anlades, eller, ehuru
förut anlagde, då ännu icke undergått skattläggning, blifvit stadgadt, att grundränta
icke borde desamma åsättas, utan dylika sågar, såsom fabriksinrättningar betraktas
och endast till bevillning beräknas, höllö kommitterade före att lämpligast vore, om
på enahanda sätt med tullmjölqvarnar, som hädanefter anläggas eller icke redan skatt¬
läggning undergått, förfores.
Ehuru Utskottet delar den åsigt, att tullmjöl-qvarnar egentligen äro alt betrakta
såsom fabriksinrättningar och följaktligen böra, med befrielse från grundränta, efter
bevillningsgrunder beskattas, har Utskottet likväl icke kunnat förbise, att, i händelse
sistnämnde beskattningsgrunder endast komme att tillämpas på de mjölqvarnar, som
hädanefter anläggas, sådant skulle innebära orättvisa emot äldre qvarnverk, å hvilka
grundränta blifvit åsatt, enär denna ränta komme att oförändradt bibehållas, oaktadt
genom anläggning af nya qvarnar betydlig minskning tillfogades de äldre qvarnver-
ken uti deras vid skattläggningen påräknade inkomst.
På grund häraf, och då Utskottet icke vid detta tillfälle vågar tillstyrka grund¬
skattens upphäfvande för de äldre qvarnanläggningarne, finner Utskottet sig,
lä:o.
innan en fullständigare utredning af förhållandet emellan gamla och nya qvar¬
nar blifvit åstadkommen, icke kunna understödja kommitterades af Kongl.
Maj:t bifallna förslag om mjölqvarnars beskattning efter bevillningsgrunder.
8:o. Angående ordinarie ränta af städernas jord.
Åtskilliga till ordinarie ränta hänförliga afgifter, som för städernas jord beräk¬
nas och af dem utgöras, hafva kommitterade hemställt måtte förvandlas efter ena¬
handa grund, som för hemmansräntorna varder fastställd, samt att förteckningar,
upptagande så väl gamla som nya räntan, för hvarje stad uppgöras och till Konun¬
Slats-Ulskollcls Ullålande, N:o 242.
21
gens befallningshafvande insändas, för alt, till rättelse för framtiden, länens jorde-
boksliggare bifogas.
16:o.
Å denna kommilterades hemställan,
tillstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall.
! afseende på krono- och kyrkofonden hafva väl kommitterade ansett någon
förenkling icke vara af behofvet påkallad, enär denna utskyld på de flesta ställen
vore bestämd uti spanmäl af sådane slag, som utgjorde ortens hufvudproduktion;
men som uti några län förekomme, att tionden vore utsatt jemväl i andra persed¬
lar, såsom smör, ärter och bönor, hafva kommitterade föreställt sig, att det i flere
afseenden skulle lända till lättnad både i jordebok och räkenskaper, om i de fall,
då tionden vore utsatt, antingen i andra persedlar, än spanmål, eller uti andra sä¬
desslag, än hvaraf densamma i allmänhet inom orten utgjordes, sådant kunde för¬
ändras; i hvilket afseende kommitterade föreslagit, som Kongl. Maj:t äfven i nåder
gillat, alt så beskaffad tiondeafgift, hvarmed nyssnämnde förhållande inträffade, malte
på det sätt förvandlas, att sedan värdet deraf, efter de medelpris, hvarpå ordinarie
räntans förvandling grundas, blifvit uträknadt, i stället bestämmes så stor qvantitet
spanmål af do slag, hvaruti tionden i fögderiet i allmänhet vore utsatt, som efter
nämnde medelpris svarade emot förstberörde värde, likväl så, att icke annat bråk än
% kappe upptoges, utan hvad som under- eller öfverstiger, uteslötes.
På grund af förenämnde och öfrige af kommitterade (sidan 67) anförde skäl,
finnér Utskottet äfven för sin del någon annan förvandling af krono- och kyrkotion-
den, än den, som omförmäles uti nyssberörde förslag, icke vara af behofvet påkal¬
lad, hvadan Utskottet tillstyrker,
1 7:o.
alt samma förslag måtte af Rikets Ständer godkännas.
1 sammanhang med frågan om tionden torde icke få förbises, att uti Skåne
erlägges under benämning halmstädja, hvart 7 år en serskild, efter tionden lämpad
afgift, hvilken icke i andra delar af riket utgjordes. Enligt hvad kommitterade för¬
mält, (sid. 68) har denna afgift tillkommit redan i Danske konungen Fredrik den
Andrestid; dock skall för densammas beräknande annan grund icke kunnat igenfin¬
nas, än general-guvernören grefve R. von Äscheberg? den 24 Oktober 1681 med¬
delade instruktion; för öfrigt erinras, att berörde afgift icke utgår lika i alla fögde¬
rier, hvartill orsaken synes vara, att densamma med progressif tillökning lämpats
efter tionde-qvantiteten för hvarje socken, men beräknas i allmänhet till 4 sk. 6
r:st. för hvarje tunna råg och korn, samt 2 sk. 3 r:st. för en tunna hafre, hvar-
22
Slals-Utskollels Utlåtande, N:o 242.
jemte, genom Kongl, brefvet den 3 Juli 1843, uti ett serskildt fall vore förkla-
radt, att vid halmstädjans, sedan längre tid tillbaka följda beräkning, (inge förblifva.
Jemlikt af kommitterade, pä grund af räkenskaperna för åren 1821—1843 upp¬
rättad, uti bilagan litt. O till kommitterades betänkande intagen utredning öfver
ifrågavarande afgift, af hvilken innehafvare af tiondespanmål åtnjuta hvad å deras
anslag belöper, utgör densamma hvart 7 år omkring 1,640 r:dr eller per medium
årligen ungefär 233 r:dr. Då denna utskyld således vore af så obetydligt belopp,
att den icke motsvarade besväret med densammas uträknande och debiterande på en
mängd skattskyldige, samt efter hvad nämndt är, sådan afgift icke erlades för tiondc-
spanmålen i öfriga delen af riket, hemställde kommitterade, att den så kallade halm-
städjan måtte upphöra, och i sådant fall de räntetagare, som hittills varit deraf i
i åtnjutande, undfå ersättning efter hvad, som per medium för året belöpte å hvar-
deras vid indragningen innehafvande tionde anslag.
Ehuru enligt förevarande af Kongl. Maj:t godkända förslag, de skaltskyldigo
skulle, derest detsamma af Rikets Ständer jemväl bifölles, undfå, utan någon der¬
för till staten lemnad ersättning, eftergift af en utskyld, som de i århundraden ut¬
gjort, samt eftergiften dessutom förunnas en provins, hvarest skatterna äro lindrigare
än i någon annan del af riket, anser likväl Utskottet, för vinnande af enkelhet och
reda uti krono-räkenskaperna samt med hänsigt till afgiftens ringa belopp, sig böra
18:o.
tillstyrka Rikets Ständer, att ifrågavarande serskilda utskyld, benämnd halm-
städja, måtte upphöra och de räntetagare, som hittills varit deraf i åt¬
njutande, undfå ersättning efter hvad, som per medium för året belöper
å hvarderas vid indragningen innehafvande tionde anslag.
C) Angående dispositionen af ordinarie räntor, kronotionde och boställen.
a) Om afkortningar.
Som, enligt hvad den nådiga propositionen omförmäler, Kongl. Maj:t dels gil¬
lat och bifallit till alla delar hvad kommitterade (sid. 68—74) i detta ämne före¬
slagit och hemställt, och hvilket vore af den beskaffenhet, att af Kongl. Maj:ts pröf¬
ning allena bero, samt Kongl. Maj:t derjemte täckts tillkännagifva, att för verk¬
ställigheten erforderlige föreskrifter redan blifvit meddelade,
Slals-Ulskotlels Utlåtande, N:o 242.
23
19o.
lärer vid sädant förhållande något yttrande från Utskottets sida icke vara
behöfligt.
b) Om indelta räntorna och hronotionden samt boställen.
Efter det koinmitterade (sid. 74—78) meddelat utredning angående de fram¬
ställningar, som vid serskilda tillfällen blifvit gjorda, i afseende på olämpligbeten deraf,
att till embets- och tjenstemäns aflönande, eller vissa inrättningars underhåll m. m.,
kronans räntor blifvit anvisade, att af vederbörande sjelfva uppbäras; hafva kommit-
terade yttrat att, enligt deras åsigt, detta system medfört såsom en oundviklig följd,
att för de skattdragande, hvilkas räntor anslagits till tjenstemäns aflönande m. fl. be¬
hof, grundskatterna varit mera tryckande än för de öfriga skattskyldiga, emedan det
berott af indelningsbafvaren, att, genom begagnande af sin rätt att uppsäga persed-
larne lill Ielverering in natura, tvinga räntegifvaren att antingen forsla dem flera mil
eller ock, för undgående af alla de olägenheter, som dels vore en gifven följd af
dylik forselskyldigbet, dels kunde uppkomma genom strängbet i fråga om persedlar-
nes beskaffenhet och deraf lätt föranledda tvister, för räntorna erlägga en i möjligaste
måtto uppdrifven lösen, som mången gång öfvergått till verkligt prejeri, och hvari¬
genom ej sällan handt, att, af hemmansegare, med nominelt lika skattebelopp, de,
hvilkas räntor varit indelta, måst vidkännas betydligt högre utgifter, än de, som sina
räntor till kronan utgjort, hvilket missförhållande ytterligare ökats samt blifvit märk¬
barare, sedan staten afsagt sig rättigheten att uppsäga de behållna ränlorne till lef-
verering in natura och medgifvit de skattskyldige alt, derest de det åstundade, lösa
dem med penningar efter markegång utan tillägg af forsellön. De indelta räntegif-
varne egde derföre de mest giltiga anspråk på befrielse ifrån ett dylikt, endast af
statens sätt att disponera deras utskylder, härflytande onus, och att i afseende på skat¬
ternas utgörande, varda ställde i full jemlikhet med öfriga skattdragande.
För staten medförde äfven ifrågavarande disposition af hemmansräntorne högst
väsendtliga olägenheter; ithy att hela uppbörds- och redogörelseverket derigenom blefve
betydligen inveckladt och försvåradt, enär dels berörde räntor måstei eke allenast uti
samtlige krono-uppbördsräkenskaperna beräknas och afTöras efter de olika titlar, hvar¬
under de äro anslagne, utan derjemte ytterligare förekomma till närmare redovisning
uti en mängd serskilda redogörelser, dels ock flere olika personer måste besörja upp¬
börden, i stället att den annars, utan serdeles tillökning i besväret, kunde i ett
sammanhang med allmänna uppbörden verkställas; hvarförutan allt sådant i betydlig
mån ökade göromålen för de embetsmyndigheter, som skola kontrollera alla dessa
Slats-Utskollels Utlåtande, 2V.o 242.
uppbörds och förvaltningsbeslyr samt deraf härflytande räkenskaper, anförande koin-
mitterade exempelvis förhållandet med indelta arméens aflöning, för hvars besörjande
nu erfordrade^ icke blott de vid hvarje regemente anställda regements och mönster¬
skrifvare, utan äfven serskilta lönings- och boställsdirektioner, samt en mängd vid¬
lyftiga och invecklade förslag och redogörelser, med deraf följande göromål för ve¬
derbörande embetsverk, hvilket till största delen kunde undvikas, derest aflöningen
utginge i kontant, då endast en enkel uträkning hvarje qvartal, likasom för andra
stater, behöfde uppgöras. Om i betraktande fördenskull toges alla de serskilta för-
valtningsbestyr och olika redogörelser, som orsakades af nu ifrågavarande method,
att till vissa löner och andra behof disponera räntor och tionde, skulle man lätt
tinna, huru mycket detta atlöningssätt bidroge i alla riktningar, till förökning af gö-
romålen, samt följaktligen äfven af tjenstemännens antal och förvaltningskostnaderna.
En förändring till afhjelpande af dessa olägenheter vore således, enligt kommilterades
öfvertygelse, första vilkoret för nödig förenkling i statsförvaltningen och möjligheten
att, genom inskränkning i tjenstemännens antal, bereda utväg att, utan statsverkets
alltför känbara betungande, aflöna dem på ett sådant sätt, alt de af sina innehaf-
vande tjenstebefattningar, lunde ega skälig utkomst och odeladt egna sin tid åt de¬
ras bestridande, samt vore derföre en af de vigtigaste och af behofvet mest påkal¬
lade åtgärder, som för delta angelägna syftemåls vinnande borde vidtagas. Då det
sålunda visade sig, att både de skattdragandes billiga anspråk och statens fördel kräfde
förändring uti indelta löningssället, ansågo kommilterade allt detta utgöra tillräckliga
skäl för vidtagande deraf, och, om man än förutsatte, att dess bibehållande vore
mera förenligt med de sålunda aflönade tjenstemannakorpsernas intresse, måste detta
så mycket heldre vika, som staten, allenast hvarje medlems redan vunna rätt behö¬
rigen bevarades, obestridligen egde, att, på sätt lämpligast och förmånligast befun¬
nes förordna, huru i framtiden borde förhållas med aflöningen för de korpser, som
för närvarande njuta indelta löner, samt någon rättsenlig grund icke gåfves för dessa
korpser att fordra, det äfven de, som framdeles dervid anställas, mera än statens öf¬
riga tjenstemän, skola vid nämnde Iöningssätt bibehållas. Varande för öfrigt, hvad
anginge den indelta arméens, genom Kongl, brefvet den 2 Febr. 1853, fastställda
lönereglering, uti samma nådiga bref förklaradt, att denna lönereglering icke skulle
utgöra hinder för dervid beräknade ränte- och tionde-anslags indragande, emot ut¬
bytande af kontanta löner till då faststäldt belopp, äfvensom uti de sedan Novem¬
ber månad 1828 utfärdade fuiimagler och konstitutorialer å tjensler vid landtstalen,
med undantag likväl för landshöfdingarue, det vilkor funnes intaget, att de utnämnde
vore skyldiga att underkasta sig blifvande ny lönereglering. Om man äfven, med
förbi-
Slals-Utskottets Utlåtande, N:o 242.
25
förbiseende af alif delta, ville vid frågans pröfning taga i betraktande det indeldta
löningssättets inflytande på tjenstemännens verkliga fördel, skulle, efter kommittera-
des åsigt, jemväl ur denna synpunkt, ett ytterligare stöd för omförmäldta förändring
vinnas. I sådant afseende torde i första rummet bemärkas, att tjenstemannen ge¬
nom det indeldta löningssättet befunne sig i en ställning till de skattdragande med-
borgarne, som af många skäl borde undvikas, serdeles då fråga vore om de tjen¬
stemän, som med dylika ärenden skola hafva befattning och ej mindre vaka deröf¬
ver, att statens rätt iakttages, än tillse, att ingen obehörigt betungas, samt således, i
afseende på vidtagande tjensteåtgärder, borde vara helt och hållet skiljda från egna
intressen, hvilket derjemte vore af serskild vigt, då man erinrade sig de missbruk,
som, enligt hvad förut blifvit omuämndt, kunna vid räntornas infordrande ega rum.
Dessutom ansåge kommitterade det icke vara lämpligt, att tjenstemännen skulle be¬
lastas med omsorgen att sjelfve indrifva de löner, hvilka de af staten borde åtnjuta,
och hvilken uppbörd, då den skulle ske hos en mängd, ofta aflägse boende, ränte¬
gifvare, föranledde både besvär och omkostnader. Derjemte medförde detta lönings-
sätt de väsendtliga olägenheter, att tjenstemannen, i anseende till varuprisernes om¬
vexling, utan att lefnadskostnaden kunde antagas blifva i samma mån förändrad, al¬
drig vore i tillfälle att på förhand med säkerhet beräkna sina inkomster; att dessa
icke ulföllo förr än flere månader efter utgången af det år, för hvilket de vore an-
slagne och, i händelse af bristande tillgångar hos de skattskyldige, vare sig genom
dessas enskilda ställning eller vid inträffade missväxter, äfven kunde vida längre för¬
dröjas samt blifva beroende af konkurser och exsekutiva åtgärders vidtagande, samt
att tjenstemännen emellertid nödgades ligga i förskott för sina lefnadskostnader, hvil¬
ket för de mindre bemedlade, som utgöra flertalet, naturligtvis medförde stora svå¬
righeter och måhända invecklade många i affärsförhållanden, de der hade det men¬
ligaste inflytande både på tjenstemännens ekonomiska ställning och på tjensternas be¬
stridande. Beräknades allt detta, som sig borde, visade sig, att, om äfven upp-
sägningsrätten kunde bereda någon högre ersättning, än lösen efter markegång med forsel-
lön för spanmålen, denna förhöjning i de flesta fall åtginge till betäckande af sådane
afbränningar och uppoffringar, som af nämnde orsaker måste medfölja detta lönings-
sätt samt till större delen tillgodokomma kommissionärer eller dem, som tiiihandlade
sig indelningshafvarens rätt. Kommitterade trodde sig derföre kunna med fullt skäl
antaga, att de fleste tjenstemän skulle finna sig mera belåtne om de, istället för in-
delningarne, egde att qvartaliter uppbära emot berörde lösen svarande kontanta löner.
Hvad beträffade verk och inrättningar m. fl. stiftelser, som åtnjuta indelda rän¬
tor, så vore kontanta anslag för dem, i kommitterades tanke, fördelaktigare i det
Bih. till B. St. Prot. 1847 och 1818. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Baft. 4
26
Slals-Ulskoltels Utlåtande, N:o 242.
afseendet, att de med uppbörden af nämnde räntor och deraf följande vidlyftigare
redovisning förenade förvaltningskostnader dä kunde i flere fall minskas.
Af det sålunda anförda, vore, enligt kommitterades förmenande, ådagalagdt, att
upphörandet af de indelda anslagen icke allenast för det allmänna vore af högsta vigt
och ett nödvändigt vilkor för tillvägabringandet af en länge efterlängtad förenkling af
både beskattnings- och uppbördsväsendet samt, i följd deraf, jemväl uti stats—förvalt¬
ningen i öfrigt, utan ock instämde med verklig fördel fördem, som hittills af dylika
anslag varit i åtnjutande; hvadan kommilteradc så mycket mindre tvekade att till¬
styrka denna åtgärds vidtagande, som behöflighelen och lämpligheten deraf redan
förut blifvit erkänd så väl uti åtskilliga Kongl, propositioner, som af Rikets Ständer
vid flera riksdagar.
Enär ifrågavarande anslag äro af betydligt skiljaktig beskaffenhet, vore det
angeläget, att vid verkställighet af en så beskaffad förändring föreskrifterna derefter
lämpades och att således, på det ingens lagliga rätt måtte blifva förnärmad, för¬
hållandena dermed behörigen utreddes. Till ledning för omdömet i berörde hän¬
seende jemte hvad i öfrigt med nämnde åtgärd egde sammanhang, hafva kommitte-
rade låtit, på grund af 1844 års rikshufvudbok och special-räkenskaper, uppgöra
summarisk uppgift med dertill hörande speciella utredningar och sammandrag, be¬
tänkandet bilagde under litt Q, utvisande, under behöriga titlar, de i dessa räken¬
skaper upptagne anordningar å ordinarie räntan samt lionden, och hvilka, med till-
lägg af de till anordningstiteln rätteligen hörande anslag, utgöra:
ordinarie räntan 1,576,054: 28. S.
tionde-spanmål 106,668 t:r 31 Vs k:pr, beräknade till . . . 534,800: 45. 8.
eller tillhopa 2,110,855: 24. 1.
Enligt hvad kommitterade förmält, kunna berörde anordningar bänföras till 4
hufvudafdelningar, hvarunder de ock äro vordne uti nyssnämnda summariska upp¬
gift upptagne, nemligen: löneanslag; anslag till allmänna verk och inrättningar,
kyrkor och fromma stiftelser; anslag till enskilda verk och personer, samt sådane
räntor, som tillgodonjutas i följd af vissa hemman åtföljande besvär, hvaribland
äfven upptagits de räntor af städer donerade hemman, som under titel städers fri¬
heter a/föras.
Vidkommande nu först indelda löneanslagen, hafva kommitterade (sid. 83) ansett,
att, hvad om dessa varder stadgadt, endast borde tillämpas å sådane anslag, som
direkte vore till vissa tjenster anvisade eller afsedde, samt de löneanslag vid indelda
arméen, hvilka af lönings-direktionerna disponerades lill fördelning emellan iönta-
garne, hvaremot de till vissa stiftelser anvisade anslag, äfven om störro eller mindre
Slals-Ulskollets Utlåtande, A’:o 242.
27
del deraf blifvit till löner bestämd, såsom förhållandet vore med anslagen för Up¬
sala och Lunds akademier, borde hänföras till nvssberörde 2:dra hufvudafdelning,
helst dessa anslags användande berodde på de förfoganden, som i afseende på dessa
stiftelsers tillgångar vidtoges och kunde efter omständigheterna förändras.
Vid bestämmandet af den vederbörande tillkommande ersättning för de indelda
löner, hvilka till indragning blifvit föreslagna, hafva kommitterade (sid 84), instäm¬
mande uti Rikets Ständers vid sednaste riksdagen yttrade mening, tillstyrkt, att
samma ersättning måtte bestämmas till det belopp, hvarje serskild lön utgjort efter
medium af den för de sista 10 åren näst före indragningens beslutande fastställda
markegång med tillagd forsellön, likväl med summans jemkande till närmaste hela
riksdaler—tal, samt detta belopp, likasom andra kontanta löner, derefter qvartaliteter
utbetalas; dock hvad verkställigheten af de indelda lönernas indragning anginge, an-
sågo kommitterade helgden af enskildes rätt fordra, att, så vida icke något förbe¬
håll i sådant afseende före eller vid tillsättningen skett, alla, som å tjenster, hvar¬
med dylika löner vore förenade, innehade fullmagter eller konstitutorialer, då tjen-
sterna vore af den beskaffenhet, att de endast derigenom tillsattes, fingo under sin
tjenstetid, derest de det åstundade, vid nämnde löner bibehållas, samt att följakt¬
ligen i alla de fall, då efter dessa grunder dylik rättighet kunde ifrågakomma och
vederbörande ville sig deraf begagna, hvarom hvarje löntagare borde sig yttra, in¬
dragningen af de indelda lönerna icke verkställdes förr, än dåvarande innehafvaren
från tjensten afgått.
I afseende på indelda arméen egde väl, såsom förut blifvit omförmäldt, det
serskildta förhållande rum, att, jemlikt Kongl, brefvet den 2 Februari 1833, den då
fastställda nya löneregleringen icke utgjorde något hinder för dervid beräknade ränte-
och tionde-anslags indragande emot anvisandet af kontanta löner, till då faststäldt
belopp, och anledning saknades således icke, enligt kommitterades förmenande, att
genast, i hvad arméen vidkome, utföra den ifrågavarade förändringen, utan annan
inskränkning, än om tilläfventyrs någon löntagare då ännu qvarstode vid lön, som
han före nämnde reglering innehaft, äfvensom del skulle kunna ifrågasättas, att er¬
sättningen behöfde bestämmas endast till de belopp, nya staterna för hvarje grad
upptoge; men då det dels möjligen icke varit åsyftadt att, i förstnämnde hänseende,
åt nyssbcrörde stadgande gifva en så vidsträckt tillämpning, hvilket å löntagarnes
sida icke eller torde varit beräknadt, dels, vid det kända förhållandet, att indelda
arméens löner, genom högre markegångspriser och afkastning af de för lönings-
fondernas räkning utarrenderade boställen, vanligen ej obetydligt öfverstigit de i
stat uppförde belopp, rättvisa och billighet fordrade, att till indelda arméen hörande
embets- och tjenstemän, icke mindre än alla öfrige, undGngo ersättning, efter hvad
28
Slats-Ulskottels Utlåtande, N:o 242.
lönerna vekligen utgjort under den period, som till grund för ersättningens beräk¬
nande i allmänhet antoges, samt för öfrigt utförandet af så genomgripande förän¬
dringar, som den ifrågavarande, borde verkställas med den varsamhet, att lidande
för enskilde derigenom icke uppkomme, funno kommitterade sig ega fullt skäl till
den hemställan, att den här ofvan omförmälda allmänna grund för indelda lönernas
indragande och ersättnings beräknande måtte å indelda arméen jemväl tillämpas;
dock kunde samma grund, hvad anginge tidpunkten för indragningens verkställighet,
endast iakttagas, så vidt frågan vore om sådana ränte- och tiondeanslag, hvilka, en¬
ligt redan fastställda specialstater, direkte disponerades af vissa löntagare, hvaremot
de, som inginge till regementernas löningsfonder, så mycket heldre måste indragas
vid den tid, då förändringen i allmänhet tillvägabragtes, som af dessa sednare, ge¬
nom tjenstemäns afgång eller befordran, räntor och tionde af vissa egendomar
icke kunde blifva disponibla, hvadan ej heller successiv indragning deraf vore verk¬
ställbar.
I sammanhang med frågan om indelda lönernas indragning, hafva kommitterade
ansett äfven böra till pröfning förekomma, huru borde tillgå, dels med boställenas
räntor, dels med sådana boställen, hvilkas arrenden voro till indelda armeens löne¬
reglering anvisade. Enligt hvad kommitterade upplyst (sid. 86), hade med boställs—
räntorna i allmänhet hittills så förfarits, att betydligaste delen deraf varit innehaf-
varen på lön anslagen och endast någon mindre del kronan behållen, hvaremot för¬
hållandet vid indelda arméen nu mera vore så vida skiljaktigt, alt dylika räntor icke
vidare serskildt upptoges i lönerna, sedan vid 1835 års reglering de blifvit i bo¬
ställenas uppskattade afkastning inbegripne, samt, vid fråga om besparingar, viss
andel af berörde afkastning ansåges motsvara boställsräntan. Alt äfven, om den af
kommitterade tillstyrkta förändring med indelda räntorna för sig ginge, skulle således,
efter kommitterades förmenande, de till regementerne anslagna boställsräntors fram¬
tida utgörande till staten icke kunna ifrågakomma, men för öfriga, eller den kronan
behållna andelen af dessa räntor, äfvensom räntorna af boställena vid alla andra
stater och korpser, blefve, derest icke annorledes förordnades, ett motsatt förhållande
löljden af nämnde åtgärd. Detta var likväl, enligt kommitterades åsigt, alldeles
olämpligt, såsom endast ledande till onödig omgång. Att åter i räkenskaperna de¬
bitera boställsräntorna samt afräkna dem ifrån de lönebelopp, som vid blifvande
lönereglering bestämdes, trodde kommittéen äfven vara utan ändamål, emedan dylik
ränta icke utgjorde någon tillförlitlig måttstock å den fördel, löntagaren åtnjöte genom
dispositionen af boställe, hvadan nämnde räntors debiterande, för att under afkort-
nings-titel åter afföras, icke kornme att medföra någon nytta, utan blott en onödig
vidlyftighet i räkenskaperna. Det syntes derföre kommitterade, att vid blifvande löne¬
Slals-Utshollcts Ullålande, AVo 242.
29
reglering med de stater, hvilkas aflöning utginge af allmänna medel, borde förfaras
på enahanda sätt, som vid indelda arméens lönereglering år 1833 tillgått, eller att
den afkastning, hvarje boställe, såsom utarrenderadt, ansåges kunna lemna, bestäm¬
des, utan beräkning af boställsräntan, och beloppet afdraget ifrån den lön, som fast¬
ställdes för den tjenst, hvarmed bostället följde. På grund häraf ansåge kommittéen
ock lämpligast vara, att för bostadsboställen icke eller någon ordinarie räntas eller
tiondes utgörande eller upptagande i räkenskaperna ifrågakomme, utan i jordeboken
endast upplysningsvis fördes inom kolumn; och borde, i sådant fall, vid bestämman¬
det af emellertid utgående ersättning för indeld lön, ifrån denna sednare afdragas
ej mindre sådan boställsränta, som kunde vara deruti inberäknad, än den ande! af
dylik ränta och tionde, som innehafvaren dittills skolat erlägga, hvarifrån dock un¬
dantag borde ske för ecklesiastike boställen, hvilkas innehafvare icke åtnjöte af staten
någon aflöning, hvadan eftergift af hittills erlagde andelen af dessa boställens ränta
skulle utgöra en ny uppoffring. Vidkommande sådane utarrenderade boställen, hvil¬
kas arrendeafgifter direkte voro anvisade till embets- och tjenstemäns aflöning, så
enär, hvad indelda arméen beträffade, för bestyret dermed serskilda boställsdirektioner
vid hvarje regemente eller korps funnos tillsatte, bidroge dessa mångfaldiga förvalt¬
ningar, med åtföljande räkenskaper, ytterligare till inveckling utaf aflöningsverket och
ökade göromål i flera riktningar. Om indelningarne blofvo indragna i utbyte emot
kontanta löner, borde derföre, enligt kornmitterades åsigt, på enahanda sätt förfaras
med alla boställen, som skulle utarrenderas och hvilkas arrendeafgifter af vissa korp¬
ser och tjenstemän för närvarande åtnjötes, samt att således med dylika boställen
framgent borde förhållas lika, som med dem, hvilka tillförene voro till statsverket
indragna. Likväl ansågo kommitterade, att, som ifrågavarande boställen voro för när¬
varande till vissa bufvudtitlar anslagna och ställde under Kongl. Maj:ts nådiga dispo¬
sition, denna deras natur i så måtto borde bibehållas, att, derest behofvet åter
skulle påkalla något sålunda indraget boställes användande lill ändamål, hvarföre det¬
samma, derest berörde indragning icke skett, kunnat disponeras, Kongl. Maj:t måtte
ega att derom förordna, emot att derföre i löneanslagen beräknad ersättning för¬
svunne. Angående beloppet af den ersättning, som vederbörande skulle för de in¬
dragna boslällsarrendena tillkomma, hafva kommitterade, med åberopande af hvad de,
på sätt ofvan är vordet omförmäldt, yttrat, beträffande indelda arméens löneanslag,
hållit före, att, på det icke någon förlust för löntagarne måtte uppkomma, berörde
ersättning borde bestämmas, ej efter uppskattning, då sådan egt rum, ulan efter
de vid förändringens vidtagande utgående arrendeafgifter, förvandlade till penningar
efter samma medelpris, sorn vid fråga om ersättning för indelda lönerna komme att
följas. Öfver hvad de personella löneanslag, med hvilka, efter kornmitterades här
Stals-Ulskollcls Utlåtande, N:o 242.
förut anförde åsigler, borde förfaras, kunde, jemlikt de i 18-44 ars räkenskaper
förekommande förhållanden, kalkyleras utgöra, hafva kommilterade meddelat uppgift
(sid. 88), hvartill Utskottet hänvisar.
Uti den nådiga propositionen har Kongl. Majit läckts förklara, att Kongl. Maj:t
funne det icke kunna bestridas, att det sedan äldre tider begagnade sätt att till
embets- och tjenstemäns allönande eller vissa inrättningars underhållande m. m. an¬
visa kronans räntor att af vederbörande sjelfve uppbäras, icke allenast i betydligare
mån invecklade räkenskaperna, utan ock, under tillämpning af nu gällande stadgan-
den, angående sättet för grundskatternas utgörande, vore för räntegifvaren serskildt
betungande, jemte det indelningshafvaren äfven å sin sida kunde ega flera anlednin¬
gar till missbelåtenhet, enär dess ränte- och tionde-anslag icke utfölie förr än flere
månader efter utgången af det år, för hvilket de voro beräknade, samt i öfrigt
kunde, i följd af tredska eller bristande tillgång hos den skattskyldige, inträffa, att
levereringen än längre fördröjdes eller alldeles uteblefve, m. m.; men om det alltså
å ena sidan vore ovedersägligt, att genom indelningarnes indragning till statsverket
både enkelhet i förvaltningen och lättnad för de skattskyldige skulle uppkomma,
äfvensom alt det indelda lösningssättet vore förenadt med olägenheter äfven för in¬
delningshafvaren, borde dock å andra sidan tillses, att, under behörigt afseende på
statens tillgångar, förändringen utfördes på ett sätt, som innefattade full rättvisa både
emot räntegifvaren och indelningshafvaren, och hvarigenom icke nya olägenheter, i
de förut befintligas ställe, framkallades.
Ehuruväl Kongl. Maj:t i nåder ansåge kommitterades framställda förslag rörande
indragning til] statsverket emot bestämda ersättningsbelopp i penningar af de indelda
löneanslag, som direkte voro för vissa tjenster anvisade eller afsedda, samt de löne¬
anslag till indelda arméen, hvilka utaf lönings-direktionerna disponerades till fördel¬
ning emellan löntagarne, vara ändamålsenligt för beredande af en bättre ordning och
större enkelhet i afseende å så väl uppbörd som räkenskap; funne dock Kongl. Majit
deremot förekomma, alt lönerna, serdeles inom militie-staten, redan voro för de fle¬
sta tjenstemän otillräckliga, hvarförutan Kongl. Majit i nåder ansåge, att hvad som
här ofvan blifvit af Kongl. Majit anmärkt, i fråga om förvandling tiil penningar af
Statens behållna räntor, äfven måsto vara gällande i afseende på embets- och tjenste¬
mäns löner, hvilka, om den del deraf, hvars belopp hittills varit beroende af varu¬
värdet, bestämdes till viss penningesumma, och varuvärdena sedermera stego, skulle
blifva än mera otillräckliga för lefnadsbehofven. Kongl. Majit kunde ej heller för¬
bise den vigtiga omständighet, att statens nu varande tillgångar svårligen torde med¬
gifva anvisandet af den betydliga summa, som skulle erfordras för utbetalning för¬
skottsvis hvarje år af lösen för de till embets- och tjenstemannastaterna anslagna
Slals-Ulskottets Utlåtande, JS:o 2-42.
31
löningsräntor och tionde, ett förskott, hvartill Rikets Ständer, dä de vid sista riks¬
dag beslöto indelningarnes indragning emot ersättning efter för 5 år i sender be¬
stämd medelmarkegång, ej heller anvisade nödige medel; och vore Kongl. Maj:t för¬
denskull, samt med jemväl hemtadt stöd af Rikets Ständers sistberörde beslut, af den
tanke, att, med undantag för landt- och skolstaterna, hvilkas löner nu voro under
omreglering, annan förändring i hittills gällande stadganden, i afseende å löneindel-
ningarne, för det närvarande icke borde ifrågakomma, än att de samma vederbörande
tillgodokomma efter samma grund, som för kronans behållna räntor och tionde af
Kongl. Maj:t är vordet föreslaget med serskild godtgörelse af staten för forsellön,
samt att först i den mån omreglering af lönerna vid sistnämnde stater, likasom vid
landt- och skolstaterna, kunde komma att ske, det måtte bero på pröfning i hvarje
serskildt fall, om, vid verkställighet af sådan reglering, förändring borde cga rum,
så att löneanslngen en gång för alla bestämdes till visst belopp i penningar, enligt
de af kommitterade i delta afseende föreslagna grunder, äfvensom Kongl. Maj:t an-
såge lämpligast, att, intilldess dessa ränte- och tiondeanslag sålunda kunde, i mån
af skeende löneregleringar, varda emot visst belopp i penningar utbytte, med upp¬
börden af samma anslag på hittills vanligt sätt förhölles, så att löneinnehafvarne egde
att hvad dem efter stadgade grunder tillkomme, sjelfve eller genom egna vederbö¬
rande uppbördsman direkte af de skatlskyldige uppbära; börande, hvad anginge så-
dane utarrenderade boställen, hvilkas arrenden voro anvisade till aflöning, frågan om
indragning deraf, likaledes, enligt Kongl. Maj:ts tanke, blifva beroende på pröfning
i sammanhang med de serskilda löneregleringarne, samt, på sätt Rikets Ständer äfven
för deras del beslutat, de lill regementerna anslagna utarrenderade boställen, intilldess
en dylik lönereglering i afseende på indelda arméen egt rum, eller åtminstone tills
vidare, förblifva under vederbörandes disposition och alltså löningsdirektionerne fortfa¬
rande ombesörja uppbörden och fördelningen emellan vederbörande löntagare af de
inflytande arrende-afgifterna.
Utskottet, som anser det från äldre tider begagnade sätt, att låta embets- och
tjenstemän sjelfve af de skattskyldige uppbära löningsräntor och tiondespanmål, vara
både olämpligt och förenadt med stora olägenheter, är öfvertygadt, alt en förändring
uti detta aflöningssätt bör tillvägabringas och äfven låter sig verkställa utan förnär¬
mande af enskild rätt, derigenom att räntorna, lika med andra skatter, uppbäras och
levereras i landtränteriet, hvarifrån sedermera löntagarne skulle utbekomma hvad för
deras räkning dit influtit.
Då Utskottet sålunda icke kunnat helt och hållet biträda kommitterades förslag
i denna del, ulan trott sig böra i någon mån gå de löntagandes önskningar till möte,
32
Stals-Utskottets Utlåtande, A’.o 242.
ocb afviirja alla farhågor för en i framtiden inträffande minskning i löneförmåner,
får Utskottet hemställa,
20:o
att alla till embets- Och tjenstemäns aflönande anslagna räntor och krono¬
tionde måtte, så fort ske kan, till statsverket indragas på det sätt, att
de i sammanhang med den öfriga kronouppbörden af kronofogdarne upp¬
bäras och levereras; att härvid likväl iakttages, dels att för de embets-
och tjenstemän, uti hvilkas fullmakter och konstitutorialer serskildt förbe¬
håll ej blifvit gjordt , förändringen först vid deras afgång från tjensten trä¬
der i verkställighet, så vida de icke sjelfve, derom hvar för sig serskildt
hörde, förklara sig nöjde, att löneförändringen försiggår, dels att samma
grund tillämpas i fråga om sådan andel af allmänna inrättningars och stif¬
telsers anslag, som af deras tjenstemän innehafves; samt att de indragna
ränte- och tiondeanslagen, med tillägg af forsellön å spanmål, utr landt-
ränteriet af löntagarne eller deras ombud uppbäras efter ingången af Maj
månad.
Hvad åter angår frågan om indragning af de till stater och korpser anslagne
boställen, så enär Rikets Ständer i skrifvelse ]N:o 233 af den 24 Maj 1843 be¬
slutat, att boställen borde orubbadt förblifva under vederbörandes egen disposition,
samt ett boställe ostridigt bäst skötes och vårdas, om nu gällande författningar äfven
framgent komme att i afseende härå tillämpas, har Utskottet ansett sig böra till¬
styrka,
21.-o
alt Rikets Ständer icke måtte bifalla den ifrågaställda indragningen, utan
låta förblifva vid sist församlade Ständers beslut.
I händelse Utskottets här ofvan gjorda hemställan, i afseende å den uti er¬
sättningen för indelda ränte- och tionde-anslag ingående forsellön å spanmål, skulle
af Rikets Ständer bifallas, blefve häraf en följd, att statsverket i sådant afseende
finge vidkännas en ny årlig utgift. Enligt den af kommilterade (sid. 101) uppgjorda
beräkning, skulle beloppet af nämnde forsellön komma att utgöra omkring 60,000
r:dr årligen; men då med säkerhet kan antagas, att, serdeles de första åren efter
förändringens vidtagande och innan alla löntagare och öfrige vederbörande på den
samma ingått, ifrågavarande ersättning kommer att betydligt understiga kommittera-
des förslagsberäkning, anser Utskottet icke lämpligt, att något serskildt anslag var¬
der för meddelandet af dylik ersättning å stat anvisadt, utan hemställer
22:o
Slals-Utskotlcls Utlåtande, N:o 242.
33
22:o
att fullmäktige i Riksgälds-kontoret måtte erhålla föreskrift att, vid de
årliga liqviderna emellan stats- och riksgäldsverken, godtgöra statskonto¬
ret det belopp, som, enligt den afslulade rikshufvudboken, blifvit af nämnde
verk i ersättning för ifrågavarande forsellön förskottsvis utgifvet; hvarom
stadgande jemväl lärer böra i reglementet för Riksgälds-kontoret intagas,
i hvilket afseende Utskottet kommer att framdeles till Rikets Ständer ser¬
skildt afgifva förslag.
ReträfFande åter de indelda anslag, som äro anvisade lill åtskilliga allmänna
verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser, hafva kommitterade, jemte
meddelad uppgift å beloppet (sid. 88) förmält, att med åtskilliga af dessa anslag
vore det förhållande, att de tillfalla inrättningar, som af allmänna medel endast un¬
derhållas, hvilket vore händelsen med
Kongl, krigs-akademien,
invalidhus-fonden,
militie-boställs-kassan,
Strömsholms stuteri,
skogsplanterings-kassan,
Lappmarks ecclesiastikverk,
Wadstena krigsmanshus-kassa,
af hvars indeldta ränte- och tionde-anslag /s böra tillfalla arméens pensions-kassa,
hvadan kommitterade ansett, att för alla dessa anslag annan åtgärd vid indelnin-
garnes indragning icke erfordrades, än att i stället för indelningarne anvisades
kontanta anslag till bestämdt belopp.
Enligt hvad kommitterade jemväl yttrat, (sid. 90) voro öfriga till nyssnämnde
rubrik hänförliga auslag af skiljaktig beskaffenhet samt, vid fråga om indragningens
verkställande och ersättningen derför, i så måtto olika löneanslagen, som rättighe¬
ten till de förras uppbärande icke upphörde med vissa personers afgång; och syn¬
tes det kommitterade, att, om än staten, med begagnande af sitt målsmanskap, för¬
ordnade om dylika indelningars upphörande, det dock, vid betraktande af deras till¬
komst och ändamål, vore både lämpligt och billigt, att sådana grunder för ersätt¬
ningens beräknande stadgades, att ersättningen, äfven i den händelse af varupriser¬
nas omväxling, blifver motsvarande den inkomst, samma anslag skulle hafva lemnat,
derest de oförändradt bibehållits, och att således de inrättningar m. fl., som nu vore
deraf i åtnjutande, icke genom förändringen tillskyndades någon förlust.
I afseende på tionde-anslagen ansägo kommitterade indragningen lätt kunna
verkställas på sätt, hvilket ock af dem tillstyrktes, att hvarje dylikt anslag till qvan-
Bih. lill It. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Baft. ^
54
Stals-Ulskollets Utlåtande, N:o 242.
titeten bibehölles och ersättningen derför beräknades till enahanda belopp, som en¬
ligt stadgad grund af vederbörande tionde-gifvare i den ort, der anslaget utgått,
för året kommer att till staten erläggas, och följaktligen, efter ett för S år i sen¬
der faststäldl medelpris, grundadt på 10 nästförutgångne års markegång, samt att
derjemte anvisades ett oföränderligt kontant anslag, motsvarande den belöpande for-
sellönen; dock ansågo kommitterade, att, till beredande af möjligaste förenkling vid
framtida beräkningar och liqvider, hvad af dylika anslag inom hvarje serskildt mar-
kegångsdistrikt öfverstege fullt tunnetal, borde efter enahanda medelpris, som vid
ränteförvandlingen koinme att följas, utsättas i penningar, och således tilläggas nyss¬
nämnda kontanta anslag.
Angående åter de till ifrågavarande verk och inrättningar indelade hemmans-
räntor, skulle, om desamma för framtiden blefve utsatte till visst belopp i pennin¬
gar, ändamålet kunna, efter koramitterades åsigt, lämpligast sålunda vinnas, att se¬
dan för hvarje ränteslag efter de medelpriser, som vid ränteförenklingen skola ta¬
gas lill grund, uträknats, dels hvad deraf hittills bort utan inarkegångsförvand-
ling Iiqvideras, dels värdet å de persedlar* som efter markegång skolat godtgöras,
sistnämnde andel utbytes emot ett, efter de vid beräkningen följde medelpriser, i
värde svarande anslag af sådan spanmål, hvaraf tionden allmännast utgjordes i den
ort, der räntorna utgått, likväl på enahanda sätt, som i afseende å tionde-anslagens
jemkning bär ofvan blifvit omförmäldt, beräknadt i fullt tunnetal, så att det vär¬
desbelopp, som på detta sätt tilläfventyrs icke kunde i spanmål förvandlas, utsattes
i kontant, samt att derjemte såsom oföränderligt kontant anslag bestämdes, ej min¬
dre förstnämnde andel af hemmansräntorna, än ock stadgad forsellön å den uti
samma räntor inbegripna spanmål; börande sedermera de sålunda uppkommande
nya spanmåls-anslagen framgent Iiqvideras med kontant, efter de, i afseende på nu
befintlige tionde-anslags godtgörande, bär ofvan föreslagna grunder; samt alla ersätt¬
ningar, som komma att utgå för nu ifrågavarande indelda anslag, utbetalas vid slu¬
tet af det år, hvarför de äro beräknade, och komme ersättningarne ändock att ut¬
falla tidigare, än medlen under hittills varande förhållanden kunnat påräknas.
Med hänsigt till beskaffenheten af de till allmänna verk och inrättningar m. fl.
stiftelser indelda anslag, hafva kommitterade ansett indelningarnes indragning i all¬
mänhet böra verkställas, så snart beslut derom blifvit faltadt; men härvid förekomme
likväl den omständighet, att vissa af hemmansräntorna och tionden äro af de stiftelser,
hvilka deröfver erhållit dispositionsrätt, anvisade till löner alt af vederbörande lön¬
tagare sjelfva uppbäras, hvilket hufvudsakligen inträffade med akademiernas anslag,
hvadan och då dessa löntagare borde åtnjuta enahanda optionsrätt, som statens tjenste¬
män, eller att, derest de det åstunda, varda under sin tjenstetid bibehållna vid in¬
delda löningsförmånerna, ansågo kommitterade sig tillika böra tillstyrka, att vid be¬
Slats-Ulskottels Utlåtande, A':o 242.
35
stämmandet af tidpunkten, då indragning af nu ifrågavarande anslag i allmänhet borde
försiggå, stadgades, att i de fall, då någon del deraf såsom lön innehades af ordi¬
narie tjensteman, som ville deraf blifva i åtnjutande, indragningen af sådan andel
icke verkställdes förr, än i den mån dessa tjenstemäns rätt till uppbärande deraf
upphörde.
Hvad kommitlerade sålunda föreslagit rörande grunderna och vilkoren för in¬
dragningen af de till åtskilliga allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma
stiftelser indelda anslag, har Kongl. Maj:t, enligt den nådiga propositionens innehåll,
bifallit och till Rikets Ständers godkännande öfverlemnat, med den skiljaktighet lik¬
väl, att, i hvad anginge sådana allmänna verk och inrättningar, hvilka icke endast
af statsmedel underhållas, ersättningen för dem tillslagne hemmansräntor måtte be¬
räknas efter den af Kongl. Maj:t här ofvan i nåder föreslagna, men af Utskottet icke
biträdda, grund för hemmansräntornas förvandling, i enlighet med kommitterades derom
afgifna sednare alternativ.
Innan Utskottet utlåter sig uti förevarande fråga, som, i hvad den afser så¬
dana här frammanföre uppräknade inrättningar, hvilka af statsmedel underhållas, må¬
hända kan anses ega sammanhang med ett af Rikets Ständer under denna riksdag
fattadt beslut, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, angående upphörandet
af lnvalid-inrättringen vid Ulriksdal, får Utskottet, till undanrödjande af den till äf-
ventyrs befintliga föreställning, att detta Rikets Ständers beslut kunde i någon mån
lägga hinder i vägen för indragningen af de lill Invalid-inrättningen anslagna hem¬
mansräntor, erinra, att Utskottets i ämnet afgifna och utaf 5:ne Riks-stånd god¬
kända utlåtande N:o 131, deruti Utskottet tillstyrkt Rikets Ständers bifall å Kongl.
Maj:ts i högstberörde skrifvelse framställda förbehåll, att de till sagde inrättning an¬
slagna hemmansräntor, äfvensom Invalidhusfondens samlade kapital fortfarande, såsom
hittills, förblefvo till Kongl. Majlis disposition, ingalunda vidrör den frågan, huruvida
de inrättningen anslagna hemmansräntor skola oförändrade bibehållas, utan endast
afse Kongl. Majlis höga rätt, att framgent, utan någon inblandning från Rikets Stän¬
ders sida, använda Invalid-inrättningens tillgångar, hvaraf de till densamma indelda
hemmansräntor utgöra en icke obetydlig del, till pensioner och gratifikationer åt så¬
dana afskedade krigsmän af arméen och flottan, hvilka, enligt nu gällande föreskrif¬
ter, kunna å Invalid-inrättningen intagas, men, i anseende till densammas beslutade
upphörande, ej kunna i framtiden af en sådan förmån komma i åtnjutande.
Vidkommande nu sjelfva frågan, eller indragning af de till allmänna verk och
inrättningar m. fl. stiftelser indelade anslagy samt ersättningen derför, så anser Ut¬
skottet, på de af kommitterade anförde och här ofvan hufvudsakligen upprepade skäl,
sig böra
Stals-Utskottels Ullålande, N:o 242.
23:o
tillstyrka Rikets Ständer att för sin del besluta, det alla till allmännna verk
och inrättningar samt kyrkor och fromma stiftelser indelda anslag äfven¬
ledes varda till statsverket indragna, vid verkställighet hvaraf iakttages,
alt, hvad tionden beträffar, dylika anslag till qvantiteten bibehållas och af
den del, som kunnat till lefverering in natura uppsägas, beräknas så stor
qvantitet inom hvarje markegångsdistrikt, som uppgår till fullt tunnetal,
hvarföre sedermera erhålles lösen till det belopp, de skattskyldige årligen
erlägga, eller efter ett för 5 år i sender faststäldt medelpris, grundadt på
10 nästförutgångne årens markegång, hvarjemte anvisas ett kontant anslag
ej mindre för forsellön, der sådan förut kunnat ifrågakomma, än för den
del af tionde-anslagen inom hvarje distrikt, hvilken öfverskjuter fullt tun¬
netal, samt sådan tionde, som nu löses efter bestämda priser. Hvad åter an¬
går hemmansräntorna, hvilkas förvandlande till penningar Utskottet här
ofvan tillstyrkt, att, inom hvarje markegångsdistrikt, den andel af dylika
räntor, som af förvandling enligt markegång beror, uträknad efter de i
fråga om hemmansräntornas förenkling antagne medelpris, utbytes emot
ett, efter samma beräkningsgrund, i värde svarande anslag af sådan span-
mål, hvaraf tionden allmännast utgöres i den ort, der räntorna utgått, lik¬
väl beräknadt i fullt tunnetal, så att det värdesbelopp, som sålunda icke
kan förvandlas, i kontant utsättes, hvilken spanmål sedermera löses på sätt
för tionden är föreslaget, samt att den andel af hemmansräntorna, som
icke beror på markegångsförvandling, jemte forsellönen å den i samma
räntor inbegripne spanmål, varda med bestämdt anslag i penningar godt-
gjorde, börande de sålunda bestämda ersättningarne, hvilka, i stället för
den tillstyrkta indragningen af indelda anslagen, utbetalas vid slutet af det
år, hvarföre ersättningarne äro beräknade.
Beträffande de till enskilda inrättningar och personer indelda anslag, hafva kom-
mitterade, efter meddelad utredning af detta ämne, (sid. 92—97) föreslagit nödiga
åtgärders vidtagande, på det äfven de ränte- och tionde-anslag, som af besagde in¬
rättningar ocb personer innehafvas, mätte, efter med vederbörande träffad öfverens¬
kommelse, kunna till stats-verket indragas, nemligen
a) att de under anordningstitel afförde räntor, ifrån hvilkas utgörande befrielse
åtnjötes af Åkers krutbruk, Husqvarna gevärsfaktori, klädesfabrikerna i Norrköping
och åtskillige uti kommitterades betänkande (sid. 96) uppräknade hyttor, måtte, se¬
dan dessa inrättningars rätt till denna förmåns tillgodonjutande blifvit vid skeende
undersökningar bekräftad, uteslutas ur räkenskaperna och endast föras inom kolumn
i jordeboken;
Slals-Utskottels Utlåtande, N:o 242.
37
b) att, sedan Sala silfververks delegare fatt sig yttra, angående de af kom-
mitterade uti deras betänkande (sid. 93—96) föreslagna vilkor för indragningen af
samtliga till Bergslagets disposition öfverlåtna kronans räntor och inkomster, samt
vederbörande embetsverk jemväl blifvit hörde och afgifvit den närmare och fullständi¬
gare utredning af förhållandena dermed, som för ärendets slutliga pröfning kunde
anses af noden, Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer göra den nådiga framställ¬
ning i ämnet, som af berörde indragnings verkställande af behofvet påkallades;
c) att, då i räkenskaperna affördes tionde och hemmansräntor till ett beräk-
nadt sammanlagdt värde af 3,142 r:dr 37 sk. 5 r:st., såsom ersättning för förlu¬
ster genom kanalanläggningar, den del af dylika ersättningar, som utgingo till bostäl¬
len, i afseende hvarpå redan vore stadgadt, att densamma skulle, i mån af då va¬
rande boställsinnehafvares afgång, indragas, emellertid borde å allmänna indragnings-
staten öfverföras; att i de fall åter, då tilläfventyrs eftergift till större eller mindre
del af något hemmans egen ränta vore beviljad, beloppet måtte vid blifvande förvand¬
ling af dessa hemmansräntor afdragas och derefter endast återstoden af samma rän¬
tor för framtiden uppföras, samt att de hemman, som under egande-rätt innehades
och njöte ersättning medelst anvisning af tionde eller andra hemmansräntor, måtte
derför undfå viss kapitalersättning, enligt den öfverenskommelse, som med vederbö¬
rande kunde träffas ;
d) att de till underhåll af loftsbyggningen vid Ornäs och den så kallade Iiungs-
ladan vid Rankhyttan i Kopparbergs län anvisade dagsverken utbyttes, på enahanda
sätt, som här frammanföre, i fråga om anslag till vissa allmänna inrättningar, är
vordet föreslaget, emot spanmålsanslag, som sedermera efter medelpris årligen med
kontant godtgjordes;
c) samt slutligen, att den till Runna qvarndam uti Westmanlands län anslagna
dagsverkslösen borde försvinna derigenom, att, vid qvarnräntans förvandling, samma
lösen, efter enahanda beräkningsgrund, som vid nämnde förvandling komme alt föl¬
jas, från qvarnräntan afdroges, och således endast återstående beloppet deraf utfördes.
Hvad kommilterade sålunda föreslagit har Kongl. Maj:t i nåder godkänt, och
får Utskottet, som jemväl för sin del gillar kommitterades berörde framställningar,
24:o.
tillstyrka Rikets Ständers bifall derå.
Utom nu omförmälda lill enskilda inrättningar och personer indelda anslag, hvil¬
kas indragning til! stats-verket på nyssnämnde sätt blifvit föreslagen och tillstyrkt,
förekomme, enligt hvad kommitterade anmält, (sid. 92—93) att för den så kallade
kronokalkugncn i Wisby, affördes ur räkenskaperna 467 r:dr 50 sk. 8 r:st., hvar¬
med förhölle sig sålunda, att lill berörde kalkugn blifvit disponerade 264V6 kast ved
från hemman i norra och södra fögderiet, hvilken ved godtgöres kronan af kalkugns-
38
Slals-Ulskollels Ullålande, A’.o 242.
egaren med endast 20 sk. för hvarje kast, ehuru markegångsvärdet derå utgjorde 2
r.dr, hvarigenom statens uppoffring i detta fall utgjorde 418 r:dr 12 sk. 8 r:st.
På det alt vederbörande hemmansegare måtte kunna befrias ifrån skyldigheten
alt ifrågavarande ved lefverera, samt denna del af hemmansräntan, lika med den öf¬
riga, blifva förvandlad för att till staten liqvideras, ansågo komrnitterade lämpligast,
om, sedan rättigheten till berörde förmåns åtnjutande funnits ostridig, på lika sätt,
som med vissa räntor och prestationer till Ortala bruk och Löfås silfververk förut
egt rum, med egaren af ifrågavarande kalkugn öfverenskommelse kunde träffas att,
emot viss kapitalersättning, ifrån vidare begagnande af nämnde rättighet afstå. På
delta sätt blefve den enskildes rätt bevarad och staten vunne den fördelen, alt, se¬
dan så lång tid förflutit, som för detta förskotts godtgörande erfordrades, för all
framtid vara af den återvunna afgiften i åtnjutande.
Ehuru väl Utskottet, i anledning af väckt motion, angående befrielse för hem¬
mansegarne från skyldigheten att lefverera deras ränteved till merberörde kalkugn, uti
redan afgifvet utlåtande N:o 34 hemställt, alt, då den sökta befrielsen ingrepe uti
enskild persons egande-rätt, motionärens framställning icke måtte föranleda till någon
Pikets Ständers åtgärd, och Rikets Ständer jemväl behagat berörde hemställan god¬
känna, anser dock Utskottet detta förhållande icke böra utgöra något hinder, att till
pröfning upptaga det af komrnitterade framställda förslag i ämnet, emedan genom
samma förslag åsyftas att kalkugnsegaren, sedan hans rätt till vedlefvereringen funnits
ostridig, mätte, efter träffad öfverenskommelse och emot viss kapitalersättning, afstå
ifrån begagnande af sin ifrågavarande rättighet, på det att de af komrnitterade om-
förmäldte ändamål skulle kunna ernås.
Utskottet, som biträder kommitterades berörde, af Kongl. Maj:t godkända hem¬
ställan,
2S:o.
tillstyrker fördenskull Rikets Ständers bifall derå, eller att, så framt kalk-
ugnsegarcns rätt till åtnjutande af ifrågavarande ränteved finnes ostridig,
åtgärder måtte vidtagas till beredande af öfverenskommelse med honom att,
emot viss kapitalersättning, afstå ifrån vidare begagnande af merberörde
rättighet; hvarefter, och i händelse en sådan öfverenskommelse kan tillvä-
gabringas, denna del af räntan, lika med den öfriga, blifva förvandlad för
att till slaten liqvideras.
\idkommande sluteligen de räntor och tionde, som, tillgodonjutas i följd af
vissa hemman åtföljande besvär, hafva komrnitterade anfört, (sid. 98, 99) alt i af¬
seende på rusthållens egna räntor kunde någon förändring icke ifrågakomma, då
frihet för räntornas och tiondens utgörande åtnjötes för rustningens upprätthållande.
Beträffande deremot augments-räntorna, så enär Rikets Ständer vid sednaste riksda¬
Slats-Ulskotlels Ullålande, N:o 242.
39
gen funnit hinder icke möta för augments-räntornas indragande till slaten, emot
det att rusthallarne undfinge motsvarande anslag, samt, enligt kommitterades tanke,
det onekligen vore med billighet instämmande, att innehafvarne af augments-hemman
jemväl kornme i åtnjutande af de fördelar, som med ränte-förenklingen och dermed
samband egande föreskrifter, angående sättet för räntornas utgörande, åsyftades, an-
sågo kominitterade sig höra hemställa, alt en dylik indragning af augments-räntorna
måtte försiggå och med ersättning till rusthållet förfaras efter enahanda grunder,
som, i afseende på de ersättningar till åtskilliga verk och inrättningar, här ofvan
blifvit föreslagna. Härvid hafva dock kominitterade i fråga om augments-räntorna
vid båtsmanshållet i Blekinge anmärkt, att sådana der icke voro till hvarje rusthåll
ifrån vissa hemman anslagna, utan förhölles på det sätt, att de rusthåll, hvilkas
räntor öfverstego det för hvardera bestämda belopp af 20 daler silfvermynt, erlade
öfverskottet, hvaremot de, för hvilka motsatt förhållande egde rum, af dessa tillgån¬
gar, hvarom serskilda liqvider voro under uppgöring, njöto fyllnaden, hvadan för
framtiden endast erfordrades, enligt kommitterades förmenande, att förstnämnde me¬
del inginge till statsverket och ersättningarne derifrån utbetalades; varande, efter hvad
kommitterade upplyst, enligt Rikets Ständers vid 1834—1833 årens riksdag fattade
beslut och derpå grundade Kongl, brefvet den 14 Juli 1833, förklaradt, att ifråga¬
varande, så kallade öfverskotts- och tillskottsräntor efter 10 års förlopp skulle en¬
ligt markegång utgöras, hvadan kommitterade höllö före, att, vid dessa räntors be¬
räknande, de sålunda stadgade förvandlingsgrunder borde iakttagas.
Rörande ordningen för utbetalningen af de ersättningar, som skulle komma att
af staten till rusthallarne utgifvas, hafva kommitterade ansett att för rusthållarne vore
beqvämligast, om utbetalningen för hvarje år verkställdes vid den tid under början
af följande året, då uppbördsstämma bölles, hvarigenom rusthållarne komino i till¬
fälle att dessa ersättningsmedel till då förefallande utskylds-liqvider använda, liksom
staten derför liktidigt eiholle godlgörelse. Då rusthålls- och augments-räntorna vore
i räkenskaperna sammanförda och det icke, utan mycket besvär, skulle kunna utre¬
das hvad de hvar för sig utgjorde, kunde kommitterade, angående augmentsräntorna,
endast kalkylationsvis uppgifva deras belopp till omkring 240,000 r:dr.
Vidare hafva kommitterade, enär det torde anses lämpligt, att de af staten an¬
visade indelda anslag för gästgifverier, färjor och färjekarlar samt postbönder och
brefbärare äfven framgent blefvo uti räkenskaperna synliga, tillstyrkt, att med alla
räntor, ifrån hvilkas utgörande vissa hemman, i följd af sådant onus, som nu vore
i fråga, åtnjöto befrielse, förfores på lika sätt, som angående rusthålls-räntor vore
föreslaget, men tillika hemställt, att i de fall, då för dylika ändamål understöd vore
anvisadt utaf andra hemmans och lägenheters räntor, de måtte till statsverket indra¬
gas, samt deremot ersättning meddelas vederbörande på lika sätt och i samma ord¬
40
Stals-Utskoltels Utlåtande, N:o 242.
ning, som rörande augments-räntornas indragning och godtgörande vore tillstyrkt.
Enligt hvad kommitterade förmält, bade af dem någon kalkyl öfver beloppet af de
anslag utaf sistnämnde beskaffenhet icke kunnat åstadkommas, enär sådant skulle er¬
fordrat serdeles besvärliga undersökningar, hvilka, såsom af behofvet icke påkallade,
ej anselts böra vidtagas; men berörde belopp vore, efter kommitterades förmenande,
så obetydligt, att det icke kunde inverka på beräkningen af de utbetalningar i kon¬
tant, som genom indelningarnes indragning skulle komma att egarum, serdeles som
liqvid för de iudragna räntorna inflöte vid samma tid, då ersättningarne borde
utbetalas.
I afseende på de under titel: städers friheter afförde poster, vore förhållandet
sådant, att de till det mesta utgjordes af räntor och tionde å städerna donerade
hemman och lägenheter, ifrån hvilkas erläggande befrielse vunnits. Då dylika hem¬
man och lägenheter till stor del redan blifvit både med mantal och räntor ifrån
jordeböckerna uteslutna, samt sådant, der det ej redan skett, borde, på sätt här ofvan
blifvit föreslaget, iakttagas vid nya jordeboksliggarens upprättande, blefve deraf den
följd, att afföring af så beskaffade räntor sedermera icke vidare ifrågakomme; men
för så vidt under denna rubrik förefunnes andra anslag af hemmansräntor och tionde,
såsom förhållandet vore med de räntor Götheborgs stad åtnjöte af Säfvedahls härad,
ansågo kommitterade desamma böra indragas, samt ersättas efter samma grunder,
som, rörande ersättning för indragning af öfrige räntor och tionde, som tillgodo¬
njutas i följd af vissa hemman åtföljande besvär, äro vordne föreslagna, dock att
ersättningen till städerna för hvarje år vid dess slut utbetalades.
Enligt hvad i den nådiga propositionen omförmäles, har väl Kongl. Maj:t bi¬
fallit kommitterades förslag och hemställanden, i hvad de dels angå indragningen
af de räntor och tionden, som tillgodonjutas i följd af vissa hemman åtföljande be¬
svär, dels afse ersättningarne derför och tiden, då de böra utbetalas, hvarjemte
Kongl. Maj:t täckts förklara, det Kongl. Majit ville, i händelse de föreslagna grun¬
derna varda af Rikets Ständer godkända, och sedan vederbörande embetsmyndigheter
blifvit hörde, samt afgifvit den närmare och fullständigare utredning af förhållan¬
dena, som, med afseende å härvid förekommande flerfaldiga och af serskild beskaf¬
fenhet varande omständigheter, kunde finnas af nöden, i nåder besluta angående
de vidare åtgärder, som för tillvägabringande af ifrågavarande reglering erfordrades;
hvaremot Kongl. Majit föreslagit, att, för augmeutsräntor, samt för de till gästgif-
verier, färjor och färjkarlar, postbönder och brefbärare indelade hemmansräntor, äfven¬
som för de dylika räntor, hvilka af städer åtnjutas, måtte ulgifvas enahanda lösen,
som de skattskyldige, skulle, enligt kommitterades, af Kongl Majit antagna, sednare
alternativ, angående skatteförenklingen, komma att för hvarje år erlägga, samt dess¬
utom kontant anslag för forsellön.
Efter
Slals-Ulskottels Utlåtande, l\r:o 242.
41
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, samt med hänsigt till hvad
Utskottet redan tillstyrkt uti frågor, som med nu förevarande ega ett närmare eller
fjermare sammanhang, får Utskottet, med åberopande jemväl af de skäl, kommitte-
rade anfört i ämnet, hemställa,
26:o
att Rikets Ständer ville bifalla, alt med rusthållens egna räntor någon förän¬
dring icke måtte vidtagas; att augmentsräntor, äfvensom indelta anslag till
gästgifverier, färjor och färjkarlar, postbönder och brefbärare, samt de rän¬
tor och tionde, som städer åtnjuta, till statsverket indragas; samt att, i af¬
seende på ersättningen härför, förfares på enahanda sätt, som här ofvan,
rörande ersättning till allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma
stiftelser, blifvit föreslaget, med iakttagande, alt godtgörelsen för augments-
räntor och anslagen till gästgifverier, färjor och färjkarlar samt postbönder och
brefbärare liqvideras för hvarje år vid den tid det påföljande, då uppbörds-
stämmor för hemmansräntorna hållas; börande, vid beräkningen af aug-
mentsräntorna vid båtsmanshåll i Blekinge, eller så kallade öfverskotts-
och tillskottsräntorne, de vid 1834—1833 årens riksdag stadgade för-
vandlingsgrunder iakttagas.
Genom de yttranden, här ofvan blifvit afgifne, angående förenkling af grund-
räntorne och tionden, samt dispositionen deraf, anser sig Utskottet jemväl hafva be¬
svarat följande motioner:
l:o af Herr Comminister Schagerberg, angående rättighet för räntegifvare att lösa all
kronotionde med penningar;
2:o af Riksdagsfullmäktigen P. Haraldsson från Elfsborgs Län, med hvilken sig för¬
enat Anders Gunnarsson, Efraim Larsson, Johan Petter Andersson och Fredr.
Svensson, alla från samma län, angående förändring i författningarne om vissa
räntepersedlars utgörande.
3:o af Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län, angående förändring i upp¬
börden af indelta hemmansräntan på öarna Orust och Tjörn m. fl. ställen inom
samma län.
4:o af Christen Persson och Ingemund Odin från Gottlands Län, angående befrielse
från vissa räntepersedlars lefvererande till embets- och tjenstemän.
3:o af Per Ostman och Per Persson Edén från Vester-Norrlands Län, angående in¬
dragning till Statsverket af den från berörde län utgående grundränta, som, under
benämning af militär-ränta, blifvit indelad till Jemtlands Fältjägarecorps.
Bih.ua R. St. Prot. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Haft. 6
Stats-Utskollels Ullålande, N:o 242.
ti:o af Ola Månsson och Sone Persson från Skåne, angående rättighet för de skatt¬
skyldige att lösa löningsspanmålen efter markegångspris.
7:o af Jöns Månsson från Malmöhus Län, angående yrkad ny reglering af Akademie-
statens i Lund lönevilkor, grundad derpå, att lönerna endast utgå i penningar,
samt att de nu anslagna räntor och tionde måtte få aflemnas till staten, på samma
sätt, som den statsverket behållna spanmålen utgjordes.
8:0 af Nils Jeppsson och Per Pålsson från Skåne, angående rättighet för tiondegifvare, alt,
efter medelpris, enligt dé näst föregående 10 årens markegång, få med penningar lösa
den indelda tionde-spanmålen, med tillägg af forsellön derå.
9:o af Lars Larsson från Elfsborgs Län, angående ändring i sättet för lefverering af afrads-
och kronotionde-spanmålen.
10:o af Per Nilsson och Nils Andersson från Christianstads Län samt Jöns Månsson från
Malmöhus Län, angående rättighet för tiondegifvare, att få lösa tionde-spanmålen efter
markegångspris, med förhöjning af stadgad forsellön.
ll:o af Bengt Petter Skantze från Hallands Län, angående förändring i sättet för lönings-
spanmålens utgörande.
12:o af J. Bergström från Skaraborgs Län, angående ändring i sättet för utgörande och
emottagande af kronotionden.
15:o af Jan Samuelsson och Sven Isaksson från Kalmar Län, angående förändring i upp¬
sägningstiden för afrads- och tionde-spanmålen.
14:o af Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län, angående förändring i tiden för
lefvereringen af kronotionden inom Tjörn och Orust af samma län.
15:o af Ola Persson från Blekinge Län, angående ändring i sättet för utgörande af indelt
kronotionde inom Listers och Bräkne härader.
16:o af Johan Johansson från Östergöthlands Län och Magnus Månsson från samma län,
angående indragning till statsverket af den kyrkoherdarne anslagne nederlags-spanmål.
17:o af Lars Gezelius från stora Kopparbergs Län, angående tull-mjölqvarnars befriande
från grundränla, emot erläggande af bevillning efter årlig inkomst.
18:o af förre talmannen Anders Eriksson från Örebro Län, i hvad hans motion angår för¬
enkling i beskattningsväsendet; samt
19:o af herr Hörnstein, inom Borgare-ståndet väckt motion, att till statsverket måtte in¬
dragas alla de skatter af hemman och lägenheter, sorn, under namn af frälse-räntor,
kronotionde m. m. blifvit, till förmån för enskilda personer och bolag, staten afhända.
Beträffande den del af sistnämnde motion, som afser indragning af frälse-räntorna, så
och enär denna fråga, hvarom kommitterade sig icke utlåtit, helt och hållet omfattar en-
skiltes egande-rätts förhållanden, uti hvilka det icke tillkommer Rikets Ständer, att, utan
vederbörandes hörande och medgifvanden, vidtaga några förändringar, hemställer Utskottet,
27:o
att motionärens framställning i detta ämne icke måtte föranleda till någon Ri¬
kets Ständers åtgärd.
1)
STOCKHOLM, TRYCKT HOS J0H. BECKMAN, 1848.
Ståts-Utskottets Utlåtande, N'.o 2,^2.
t
D) Angående sättet för kronotiondens och hemmansräntornas utgö¬
rande.
Sedan kommitterade omnämnt (sid. 102—106) de bufvudsakligasle af nu
gällande författningar i detta ämne, samt framställde förslag till desammas
förändrande, hafva kommitterade för egen del hufvudsakligen anfört, (sid. 106
— 110) att de väsendtligaste olägenheterna af nu gällande grunder for hem¬
mansräntornas och tiondens utgörande vore, att, då de skulle levereras in na¬
tura eller lösas efter årligt markegångspris, sådant föranledde dertill, att skat¬
tebeloppet icke stöde uti något rättvist förhållande till de skattskyldiga egendo-
niarnes afkastning, utan ökades i samma man, som dåliga skördar eller miss¬
växt minskade lillgångarne till utskyldernas afbördande; att förändring uti ett
sådant, emot rigtiga beskattningsgrunder stridande, system , som gåfve de skatt¬
dragande de rättvisaste anledningar lill missbelåtenhet, vore af högsta behof på-
kalladt; att så länge beskattningen fortfore att vara grundad på prestationer in
natura, gåfves till förändringen ingen annan utväg, än att de sålunda bestämda
räntorna finge godtgöras efter medelpris, hvarigenom skiljaktigheterna emellan
de goda och onda åren jemnades och blefvo mindre känbara, samt utskyldsbe»
loppet bragtes i rigtigare förhållande till summan af den inkomst, som under
hvarje olika period kunde påräknas af de skattskyldiga egendomarne och hvil¬
ken inkomst icke omväxlade så mycket, som priserha å hvarje vara; att för¬
slag i denna syftning äfven förut blifvit väckta nemligen, dels att lösen skul¬
le för hvarje år beräknas efter medium af skatteårets och antingen fyra eller
nio förutgångna års markegångar, och dels att den skulle grundas på 10 års
markegång, och fastställas för fem år i sender, hvilket sednare förslag först
väcktes af Siats-utskottet vid 1840 års riksdag, och af Rikets Ständer vid sed»
naste riksdagen antogs; att sistnämnde alternativ, vore, enligt komroilterades
åsigt, i alla afseenden lämpligast, enär derigenom, utan förnärmande af hvar¬
ken statens eller de skattskyldiges rätt, alldenstund skattebeloppet på det he¬
la hvarken ökades eller minskades, de väsendtliga fördelar vunnes, att besvä¬
ret med förvandlings-uträkningarne, hvilka endast hvart femte år då ifråga¬
komma, dymedelst betydligen förminskades; att debiteringen, som måste för¬
siggå inom några få veckor, deremot, om den icke blefve beroende af löpande
årets markegång, bunde när som helst under årets lopp företagas, hvarigenom
göromåleu för de tjenstemän, som dermed borde ega befattning, beqvämligare
fördelades, samt det blefve möjligt att verkställa markegångssättningen på
en sådan tid af året, då verkliga priserna vore kända ; och slutligen, att
om de skattskyldiga skulle (å tillgodonjuta fördelen att godtgöra hemmansrän-
Bili. tili R. St. Prot. 1S4 7 och 184$) 4 än ml. 1 Afd. 2 Panel. 3o Haft. 1
5
Stals-Utskottets Utlåtande, N.o i43-
torna och tionden efter medelpris, läte likväl sådant sig icke göra, så framt
de skattskyldige finge behålla sin optionsrätt att, efter eget val, antingen be¬
gagna detta liqvidationssätt eller verkställa levereringen in natura, enär följ¬
den påtagligeo blefve, att leverering endast verkställdes, då försäljningspriser¬
na understego medelpriset, samt således alltid förlust för statsverket upp¬
kom me.
På dessa skäl och i stöd af flere andragna omständigheter, ansågo kom-
mitterade sig ega full anledning tillstyrka, att ej mindre tionden och hem-
mans-räntorna borde lösas med penningar efter medelpris, som för fem år i
sender fastställdes, på grund af nästföl egångne tio års markegång, samt att ett
dylikt lösuingssält måtte förklaras utgöra vilkor för verkställighet af indelda
räntornas här förut föreslagna indragning till statsverket.
Jemlikt den nådiga propositionens innehåll, ansåge Kongl. Maj:t, att en
af de väsendtligaste olägenheterna af nu gällande grunder för hemmans-rän-
tornas och tiondens utgörande förefinnes uti missförhållandet emellan skattebe¬
loppet och de skattskyldige egendomarnes afkastning, hvilket uppkomme ge¬
nom skyldigheten att antingen utgöra persedelskatterna in natura, eller lösa
dem efter för året faslställda maikegångspris, och hvilket hade till påföljd,
att skattebeloppet ökades i samma mån, som felslagna skördar eller missväxt
minskade tillgångarna till dess utgörande; att så länge omständigheterna icke
medgåfvo upphörande af all skatteberäkning i persedlar, vore derför, i Kongl.
Maj:ts tanka, bland alla ifrågaställda förändringar i nuvarande beskattnings-
system, den, som åsyftade undanröjande af förenämnde olägenhet, medelst
fastställande af medelpris till grund för rentepersedlarnes och tiondens lösan¬
de, företrädesvis förtjent af uppmärksamhet, hvadan ock Kongl. Maj.t, som
delade de af kommitterade framställda åsigter, så väl i fråga om lämpligaste
sättet för bestämmande af ett dylikt medelpris, som angående nödvändighe¬
ten deraf, alt de skaltskyldige, för tillgodpnjutande af härmed förknippade
fördelar, frånträdde rättigheten att utgöra persedelskatten in natura, hvilket
Kongl. Majit dessutom betraktade såsom ett oeftergifligt vilkor för ej mindre
den föreslagna ränteförenklingens tillvägabringande, än indelningarnes öfver-
tagande af statsverket, funne Sig på grund häraf och utan omgången af de
skattskyldiges hörande destoheldre böra lill Rikets Ständers bifall öfverlem¬
na kommitterades i omförmälde hänseende afgifna förslag, eller att så väl
tionden, som de i hemmans-räntorna ingående persedlar ovilkorligen bor¬
de lösas med penningar, efter för fem år i sender bestämdt, på nästföre¬
gående 10 års markegång grundadt, medelpris j som de förändringar, i af¬
seende på sältet och tiden för markegångspiisens bestämmande, hvarom Kongl.
Stats-Vtskotlets Utlåtande, N.o a4*.
3
Majit, på sätt här efteråt kommer att omförmälas, afgifvit förslag, borde lem¬
na all erforderlig säkerhet derför, att någon förlust, vare sig för räntegifva¬
re eller räntetagare, genom upphörande af skattepersedlarnes leverering in
natura icke uppkomme, börande likväl, såsom kommitterade hemställt, förrbe-
rörde medelpris första gången bestämmas endast för tiden till och med 1850
efter markegången för åren 1836—1845.
Utskottet, som instämmer i hvad uti detta ämne blifvit af Kongl. Majit i
nåder yttradt, samt af kommitterade anfördt, i afseende på nödvändigheten
deraf, att de skallskyldige frånträda rättigheten att utgöra sina utskylder in
natura, får alltså, i stöd häraf och med fästadt afseende derjemte å hvad Ut¬
skottet hemställt och tillstyrkt angående förenkling af grundräntorna och tion-
den, samt dispositionen deröfver, föreslå,
28:o
det Rikets Ständer för sin del måtte besluta, att all till statsverket
utgående tiondej bör lösas med penningar efter medelpris, som be¬
stämmes for fem år i sender, på grund af den under de 10 förut¬
gångna åren stadgade markegång, hvilket medelpris första gången
endast bestämmes till och med 1850, efter markegången för åren
1836—1845, hvaremot för hemmans-räntorne erlägges det belopp,
som den fixa penningeräntan, hvartill Utskottet tillstyrkt hemmans-
räntorne borde förvandlas, utgjorde; med iakttagande likväl, att vid
utgörande af de räntor och den tionde, som indelningshafvare tills
vidare bibehålla, förfares enligt nu gällande stadganden.
1 sammanhang med nyss aflundlade ämne, hafva kommitterade yttrat,
(sid. 110) att det enligt deras åsigt skulle leda både till enhet och möjliga¬
ste enkelhet, samt de skattskyldiges belåtenhet, om ett dylikt liqvidatioussätt,
som det kommitterade föreslagit i afseende på hemmans-räntornas och krono-
tiondens utgörande, äfven kunde tillämpas i fråga om andra afgifter till sta¬
ten, hvilka efter markegång erlades, såsom hästevakans-spanmålen samt den
spanmälj som för ständiga rotevakanser i Skåne utginge; men då, hvad
förstnämnde titel vidkomme, densamma grundades på afslutade kontrakter,
kunde för närvarande och så länge dessa voro gällande, förändring deruti icke
annorlunda, än med vederbörandes eget begifvande verkställas; dock syntes det
kommitterade, att optionsrätt i detta hänseende icke kunde, utan allt försto¬
ra olägenheter, medgifvas hvarje serskild rust- och rotehållare, utan borde det
stadgas, att nyssnämnde förändring finge ega rum, så vida alla rusthållare vid
deu inom länet förlagda andel af ett regemente, eller hvad ständiga roteva-
4
Stats-L tsKotlels Utlåtande, N.o a4'J»
tansen beträffade, de rotehållare i länet, hvilka sådan utgöra, derom öfver-
enskommo.
Kongl. Majit, som, i fråga om berörde spanmåls lösande efter medelpris,
funne, i likhet med kommitterade, att sådant borde bero af vedei börandes e-
get begifvande, har derjemte ansett, att en del rust- eller rotehållares obe¬
nägenhet att afsäga sig rättigheten till ifrågavarande spanmåls levererande in
natura, icke borde hindra medgifvande för de öfriga att få sin spanmål med
penningar, efter medelpris, liqvidera, hvadan Kongl. Maj:t vore af den tanke,
att förslaget angående i antonias och tiondens lösande elter medelpris, borde
äfven å rote- och hästvakans-spanmålen vinna tillämpning, i den mån samt¬
lige delegare i ett eller flera serskilda rust- eller rotehåll sådant medgåfve.
På nyss anförde skäl delar Utskottet Kongl. Maj:ts från komroitterades
yttrande i ämnet i viss mån skiljaktiga mening och tillstyrker alltså i enlig¬
het dermed,
29:o
att det på medelpris grundade lösningssätt, som Utskottet föreslagit,
i afseende på den till statsverket ingående kronotionde, måtte
tillämp s vid utgörande af den spanmål, sorn för ständiga roteva-
kanser i Skåne utgår, äfvensom- hästvakans-spanmålen, så vida och i
den mån samtlige delegare uti ett eller flera serskilda rusthåll så¬
dant medgifva.
E) Angående inkomsterna af statens egendomar.
Af orsak, att staten egde ett betydligt antal egendomar, som voro utar¬
renderade och hvaraf arrende-afgifterna dels inflöto till statsverket, dels voro
för serskilda ändamål anvisade, hafva kommitterade, som, enligt hvad här
ofvan före är omförmäldt, afgifvil yttrande om indragning till statsverket af
sådana boställen, hvilkas arrenden för närvarande ingingo uti tjenstemännens
aflöning, funnit sig jemväl böra taga i öfvervägande, om och hvilka förändrin¬
gar i öfrigt kunde vara af nöden för att äfven i denna del af uppbörden be¬
reda möjligaste förenkling.
I sådant afseende är af kommitterade hufvudsakligen anfördt, (sid. lil
—113) att, då kommitterade uti deras afgifna förslag till uppböi dsverkets ord¬
nande utgått från den åsigt, att statens alla inkomster borde, så vidt ske
kunde, i ett sammanhang med allmänna krono-uppbcrden uppbäras och till
statsverket inflyta, samt deremot erforderliga anslag derifrån utbetalas, trodde
kommitterade, alt denna grundsats jemväl i fråga om arrrendena af statens e¬
Stals-Ulskot e.ts Utlåtande, N:o 2^2.
5
gendomar borde tillämpas; att, i öfverensstämmelse dermed och under åbero¬
pande af hvad kommitterade yttrat, angående sådana boställen, hvilkas ar¬
renden voro till aflöning anvisade, ansågo kommitterade, alt, med undantag
endast för de fall, då arrenden måste in natura utgöras till serskilda inrätt¬
ningar, såsom fourage-persedlar lill stuterierna, det vore lämpligast, om med
utarrendering af alla statsverket tillhöriga till dylikt, användande afsedda e-
gendomar och deraf häiflytande arrende-afgifters uppbärande, på enahanda
sätt forföres; alt, beträffande den nuvarande ordningen för utarrendering af
statsverkets egendomar, så skulle, efter kona minerades tanke, ej obetydlig för¬
enkling kunna tillväga bringas, om utarrenderingen, hvilken nu förrättades bå¬
de inför Kongl. Kammar-kollegium och Konungens vederbörande befallnings¬
hafvande, verkställdes endast hos sistnämnde embets-myndighet, och att ide
fall, då det arrende, som utginge af någon, hittills genom bemäldte kollegii
försorg utarrenderad, egendom, måste framgent anvisas till utgörande in natu¬
ra för serskild inrättnings behof, lämpligast vore, att den styrelse, till hvars
disposition arrendet sålunda ställdes, eihölle, så framt redovisning för dess
förvaltning till staten afgåfves, äfven befattning med egendomens utarrendering.
I afseende på arrende-afgifternas bestämmande, ansågo kommitterade, att,
derest, på sätt i det föregående är vordet i underdånighet föreslaget, hem-
mansränlorna och lionden, äfven om de förra icke blefvo i penningar utsat¬
ta, komma att utgöras i kontant, samt således leverering af ränta och tionde-
spanmål in natura icke vidare komme att ega rum, jemväl de statens inkom¬
ster, sora bestodo af arrenden, borde kontant erläggas. Om derföre arrendena
kunde i penningar bestämmas, vore sådant ledande till största enkelhet; men
i händelse det pröfvades nödigt, att desamma äfven framgent varda uti per¬
sedlar utsatta, tillstyrkte kommitterade, ej mindre att dertill endast antoges
spanmål, hvaruti ock de flesta arrenden för närvarande voro bestämda, eller
i fall hemmansräntorna kunde varda uti persedlar beräknade, sådana, som
korumo att deruti ingå och blifva föremål för markegångs-sättning, än ock att
dessa persedel-arrenden borde liqvideras med penningar efter det för hem-
mansräntor och tionde gällande medelpris.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om ingå¬
ende till statsverket, emot bestämda ersättriings-anslag, af åtskilliga verks och
inrättningars uppbörder, har Kongl. Maj:l öfverlemnat till Rikets Ständers bi¬
fall den likartade reglering i afseende på till serskilda behof anslagna krono-
arrenden, som kommitterade , på sätt nyss är vordet omnämndt, tillstyrkt, el¬
ier ali alla arrenden af statens egendomar, som äro till serskilda ändamål an¬
visade, måtte, i utbyte emot kontanta anslag, varda lill statsverket indragna,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 2^3.
med undantag af de fall, då arrendena in natura till vissa inrättningars un¬
derhållande utgöras; dock att sättet och tiden för förslagets bringande i verk¬
ställighet måtte blifva föremål för ytterligare pröfning, sedan en närmare ut¬
redning af hit hörande förhållanden hunnit till vägabringas; och har Kongl.
Majit derjemte, i enlighet med kommitterades hemställan, föreslagit, att de
till statsverket ingående arrenden måtte för framtiden antingen bestämmas i
penningar, eller, om sådant icke ansåges lämpligt, utsättas i spanmål eller så¬
dana persedlar, hvaraf hemmansräntorna, jemlikt kommitterades sednare, af
Kongl. Majit godkända alternativa förslag, angående skatte-förenklingen, skulle
komma att bestå, och hvilka persedel-arrenden sedermera borde lösas med
penningar efter det för heromansräntor och tionde gällande medelpris; hvar-
mot Kongl. Majit ansett hvad kommitterade föreslagit, i fråga om utarrende-
rings-åtgärdernas förenkling, åtminstone tills vidare kunna förfalla, i följd af
den förnyade författning om utarrendering af kungsgårdar och andra krono¬
lägenheter, som under den 17 Juli 1847 blifvit utfärdad.
Genom de föreskrifter, som uti högstberörde, i öfverensstämmelse med
Rikets sednast församlade Sländer, utfärdade nådiga författning, blifvit medde¬
lade, anser Utskottet den förenkling i ularrenderings-åtgärdei na med staters
egendomar, hvilken varit af behof påkallad, redan hafva vunnits och några
förnyade föreskrifter i detta ämne följaktligen icke för det närvarande erfor¬
derliga, hvadan Utskottet tillstyrker:
30:o
att kommitterades framställning i denna fråga icke må till någoa
Rikets Ständers åtgärd föranleda,
hvaremot Utskottet hemställer,
31:o
alt, med undantag af de till korpser och embetsman anslagna bo¬
ställen, hvarom här ofvan yttrande meddelats, äfvensom af de fall,
då arrendena skola in natura till vissa inrättningars underhållande
utgöras, alla arrenden af statens egendomar, som äro till serskilta
ändamål anvisade, må, i utbyte emot kontanta anslag, varda till
statsverket indragna.
Beträffande slutligen arrende-afgifternas bestämmande, anser Utskottet, att
det skulle leda till största enkelhet och äfven bäst befordra arrendatorernas
fördel, om arrendena, såsom hittills mestadels egt rum, utsattes antingen i
penningar eller i spanmål, eller ock i bägge delarne, dock alt spanmålen all¬
Statt-Utskoltets Utlåtandet N.o 2^2.
7
tid skulle, efter det här ofvan föreslagne medelpris å tionden, lösas med pen¬
ningar; och får Utskottet derföre
32:o
tillstyrka, att Rikets Ständer ville besluta, alt alla arrenden å sta¬
tens egendomar hädanefter mätte bestämmas antingen i penningar
eller i spanmål eller i begge delarnej med iakttagande likväl, att
spanmålen alltid skall, efter det här ofvan föreslagna medelpris å
tionden, lösas med penningar.
F) Angående markegångs-sättningen.
Efter det kommitterade meddelat utredning (sid. 114—119) ej mindre
öfver så väl äldre, som ännu gällande stadganden i detta ämne, än ock öfver
de tid efter annan väckta förslag till förändring i dessa stadganden, hafva
kommitterade vidare yttrat, att olämplighelen deraf att, på sätt för närva¬
rande skedde, verkställa markegångs-sättningen hösteliden, länge varit insedd.
Årets gröda vore då ännu icke aftröskad och afkastningen följaktligen icke
tillförlitligen känd, hvarjemte någon väsendtligare spanmålshandel vid denna
tid icke förekommit och priserna således icke hunnit stadga sig. Markegångs-
sättnings-åtgärden måste under sådana omständigheter grundas till icke obe¬
tydlig del på suppositioner, hvadan ock erfarenheten ej sällan ådagalagt, att
priserna under rätta försäljnings- och levererings-tiden, eller om vintern,
ganska mycket afvikit från inarkegången. Under hittills varande föihåilan-
dan, och då ibland deputerade funnits både räntetagare och räntegifvare, ha¬
de emellertid de förra utgjort en motvigt emot oskälig nedsättning och den
ömsesidiga uppsägnings-rätten hade derjemte, hvad indelda räntorna beträffade,
medfört ett korrektiv emot öfverdrift å någondera sidan. Om deremot indel¬
ningarna varda lill statsverket indragna och räntetagarnes intresse för roarke-
gångs-prisernas upprätthållande försvunne, blefve det således ännu angelägna¬
re än hittills, alt markegångs-sättningen försigginge vid en sådan tidpunkt,
att priserna voro stadgade, såsom utgörande den säkraste garanti, att så väl
statens, som de skattdragandes rätt betryggades, enär det i dylikt fall svårli¬
gen borde kunna inträffa, att prisbestämningen afveke ifrån de allmänt kända
och lätt ådagalagda föi hållanderne. För närvarande vore en sådan fra inflytt¬
ning hindrad af angelägenheten, att markegångs-sättningen skedde för tidigt,
att dea kunde vara slutligen pröfvad före uppsägningstiden, samt för öfrigt
8
Stats-Ulskoltets Utlåtandej\ N.o 2^.2.
rådrum gåfves att debitera deraf beroende lösen för årets skatter, der de icke
till leverering uppsades. Skulle åter frainställningarne bifallas, dels om indel¬
ningarnas indragning, dels om kronotiondens, ocb i händelse ordinarie räntorne
framgent blefve i persedlar utsatte, äfven dessa sednares lösande efter medelpris,
hvarpå löpande årets markegång icke komma att in verka, blefve deremot berör¬
da hinder undanröjdt och i detta afseende tillfälle beredt att framflytta marke-
gångssättningen så långt, bebofvet fordrade. For denna händelse ansågo kommit-
terade, lika med hvad Rikets Ständer vid sista riksdagen yttrat, att för fast¬
ställande af det markegångspris, son skulle tagas i beräkning för bestämman¬
de af lösen för kronans räntor, April månad vore lämpligast, emedan för¬
säljningsprisen å föregående åtets gröda då fullkomligen blifvit stadgade oeli
kända.
Vid afgörande af denna fråga, syntes dock, enligt hvad kommillerade
förmält, böra tagas i betraktande, att så länge vissa tjenstemän bibthöllö nu
innehafvande indelta löner, samt arrenden eller andia afgifter förefunnos, som
finge till lefverering in natura uppsägas, det icke kunde undvikas att, till
rättelse dervid, verkställa markegångs-säitning före uppsägningstiden, äfvensom
sådant erfordrades med afseende derå, alt, genom konventioner om presträt¬
tigheter samt afhandlingar, dels af inrättningar, dels emellan enskilde, ofta
vore bestämdt, att afgifter, utsatta i persedlar skulle lösas med penningar ef¬
ter markegång; hvadan ock intill dess ändring uti dylika förhållanden kunde
tillvägabringas, nödvändigheten fordrade, att, på sätt jemväl vid sednaste
riksdagen antagits, markegångs-sättning till rättelse i berörde hänseende, vid
nu stadgad tid bibehölles. Om derjemte, i likhet med hvad Rikets sednast
föisamlade Ständer föreslagit, den markegångs-sättning, som borde ligga till
grund för bestämmande af lösen för tionden m. m., som skulle efter medel¬
pris godtgöras, blefve verkställd i April månad påföljande året, komrne följ¬
aktligen tvänne dylika förrättningar årligen att äga rum. Då likväl de pris,
som vid sistnämnda förrättning skulle utsättas, icke inverkade på beräkning
af de utskylder, sora för samina år borde påföras, kunde emellertid denna
förrättning, efter kommitterades förmenande, ulan någon olägenhet i berörde
afseende, försiggå äfven sednare än i April månad, allenast priserna bestäm¬
des efter hvad som varit allmännast gångbart under föregående höst-ocb vin¬
termånader. Det skulle således, enligt kommitterades åsigt, kunna, för att
undvika dubbla förrättningar, lämpligen förordnas, alt, så länge markegångs¬
sättning höstetiden, till grund för beräkuing af vissa utskylder och afgifter,
mäste
Stals-UtsJiOttets Zltlålandej N,o 2^-2.
9
måste bibehållas, vid samma tillfälle serskildt bestämdes det pris, som å före¬
gående årets produkter, under nämnde års höst-och påföljande vintermånader,
varit gängse och hvarom deputerade, efter icke längre tids förlopp, ej kunde sakna
säker kännedom, utom det att priskuranter för samma tid, i behörig ordning
upprättade, voro att tillgå. Derefter borde i kommitterades tanke| nämnde
serskildta pris, hvilket komme att motsvara det, som annars skolat sättas i
April månad, tagas till grund för beräkning af den till statsverket ingående
lösen för ordinarie räntor och tionde, jemte andra afgifter, som enligt medel¬
pris skulle liqvideras, men de vid samma tillfälle, efter förhållandena under
löpande årets höstmånader, för året bestämda priser i allt öfrigt tjena till ef¬
terrättelse.
Kommitterade hafva ytterligare andragit, att i fråga om markegångs-de-
puterades sammansättning förekomme, att, enligt 75 § regeringsformen, de
skola nämnas på det sätt, hvarje stånd serskildt för sig beslutar, och vore,
i öfverensstämmelse med de af Riks-stånden i delta afseende fattade beslut,
genom Kongl, kungörelsen den 1 Oktober 1810 föreskrifvet, att ledamöterne
af Ridderskap och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden borde vara 2:ne
af hvardera ståndet, hvaremot Bonde-ståndet åt dess deputerade vid 1810 års
markegångs-sättning öfverlemnade att afgöra, huru stort antal af detta stånd
framdeles borde i förrättuingarne deltaga; och vore, i följd af de dervid fat¬
tade beslut, förhållandet nu sådant, att Bonde-ståndet endast i fyra län, eller
Gottlands, Blekinge, Gefleborgs och "Wermlands, representeras af två ledamö¬
ter, eller lika med de andra stånden, hvaremot i öfriga län antalet af Bonde¬
ståndets ombud omväxlar ifrån och med 3 till och med 8; allt efter de oli¬
ka grunder för valens förrättande, efter domsagor, fögderier eller socknar, som
dervid blifvit antagne.
Med anledning af den skiljaktighet i deputerades antal af hvarje stånd,
sora i följd af berörde stadganden kunde ega ruin och äfven förefunnes samt
i öfverensstämmelse jemväl med 38 § af 1810 års riksdagsordning, som bland
annat innehölle, att alla omröstningar i Utskotten skulle ske ståndsvis, blef
äfven genom berörde Kongl, kungörelse förordnadt, att omröstning bland de¬
puterade borde på lika sätt verkställas, hvilket äfven sedermera, enligt hvad
kommitterade upplyst, bibehållits. Då likväl detta omröstningssätt inom Ri¬
kets Ständers utskott numera upphört, genom den vid 1823 års riksdag be¬
slutade förändring uti riksdagsordningens nyssnämnde §, att alla der omför-
mälda omröstningar skola ske per capita, utan afseende på stånd, syntes det ock
kommitterade, att en dylik förändring uti omröstningsättet inom Rikets Stän-
Bih. tili R. St. Prot. 1847 oc^ 1$4$ > 4 $ar>d. 1 Afd. 2 Band, 3o Haft. 2
10
Stats-Vtskottets Utlåtande, IV: o i42-
ders deputerade för markegångs-sättningen — den enda förrättning, der dylikt
omröstningssätt numera egde rum, — så mycket heldre borde till vägabringas,
som markegångs-prisernas bestämmande utgjorde en vigtig del af beskattnings¬
rätten. Derjemte kunde, jemlikt kommitterades förmenande, af nuvarande
omröstningssätt den följd uppkomma, att, om något stånds deputerade sins
emellan blefvo skiljaktiga, ståndets röst för föl le, samt att, i händelse alla fy¬
ra stånden vore af olika meningar, förrättningen, på sätt Kongl. Maj:t uti nå¬
digt bref af den 25 Januari 1833, i ett serskilt mål foi klarat, blefve ogild
och ny markegångs-sättning måste företagas. Kommitterade hafva ock der¬
före ansett sig böra föreslå, att omröstningarne inom deputerade för markegångs-
sättningen borde ske per capita; men då sådant förutsatte ett lika antal leda¬
möter af alla fyra Riks-stånden, kunde förändringen icke till vägabringas med
mindre, än att Bonde-ståndet först beslutade ändring uti antalet ai dess de¬
puterade, för hvilken ändring något hinder ej eller syntes kommitterade kun¬
na möta, helst utväljandet af deputerade i de fall, då hittills flere än 2 blif¬
vit utsedde, skulle, med tillämpning af de uti 1810 års Kongl, kungörelse in¬
tagne föreskrifter, afgående valen för Borgare-ståndet, kunna ske turvis emel¬
lan domsagor eller fögderier, hvilketdera pröfvades lämpligast.
Jemte förmälan, hurusom, i afseende på pröfningen af besvär öfver mar-
kegångs sättningen, Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 18 April
1845 hemställt, att pröfningen framgent skulle utöfvas af Kongl. Kammar¬
kollegium och Stats kontoret gemensamt, hafva kommitterade yttrat, att då
markegångs-prisernas fastställande, serdeles om grundskatternas framtida utgö¬
rande komtne alt helt och hållet deraf bero, utan att uppsägning kunde ega
rum, innefattade pröfning af de skyldigheter, som, vid fråga om dessa skat¬
ter, borde de skattdragande åligga och i nämnde händelse helt och hållet be¬
stämde deras belopp, vore det, efter kommitterades tanke, icke lämpligt, att
Stats-kontoret, som endast hade för ändamål att besörja förvaltningen af sta¬
tens medel och tillse, att hvad som borde inflyta verkligen komme staten
till godo, uti en dylik pröfning deltoge; och ansågo kommitterade derföre,att,
så länge det tillhörde Kammar-kollegium att afgöra uppkomne tvister om grund¬
skatterna, lämpligast vore, att detta embetsverk fortfarande utöfvade först¬
nämnde pröfningsrätt; hvadan kommitterade lika med Kammar-kollegium och
Stats-kontoret afstyrkt nådigt bifall till Rikets Ständers ofvanberörde under¬
dåniga hemställan om förändring uti den i berörde afseende hittills gällande
ordning.
I öfverensstämmelse med de hufvudgrunder, som kommitterade sålunda
Slmts-Utskotent Utlatandej N;o 2^1.
11
utvecklat, hafva kommitterade upprättat och under Litt. R. betänkandet bifo¬
gat förslag till förnyad författning angående markegångs-sättningen.
Kongl. Maj:t, sorn, enligt den nådiga propositionens föranledande, täckts
godkänna hvad komnaitterade yttrat och tillstyrkt, i afseende på grunderna
för markegångs-sättningen, utom i hvad som röide förändring af markegångs-
deputerades sammansättning och röstberäkning, hvarom Kongl. Maj:t ej fun¬
ne lämpligt att väcka fråga, ansåge kommitterades ofvanberörde förslag till
förnyad markegångs-förordning, serdeles med hänsigt till deri meddelade stad-
ganden om markegångs-sättningeus grundande på prisuppgifter för tiden från
och med Oktober månad det ena till och med Mars månad det andra året,
samt sättet för dessa prisuppgifters upprättande och granskning m. m., i huf¬
vudsaklig måtto lemna säkerhet derför, att markegångspriserna varda satta i
närmaste öfverensstämmelse med persedlarnes allmänna värden. Så länge en
del löntagare, på grund af innehafvande fullmagter och konstitutorialer, fort¬
foro att efter nu gällande stadganden uppbära indelda räntor och tionde, samt
vissa stater, äfven efter uppsägnings-rättens upphörande, bibehölles vid för¬
månen att för dylika räntor och tionden uppbära lösen efter medelmarkegång,
trodde Kongl. Maj:t skäl vara för handen, att, till ytterligare betryggande mot
förlust å ena eller andra sidan, genom serskilda intressens inverkan på mar-
kegångs-sättuingen, dels, i öfverenstäramelse med hvad nu vore föreskrifvet,
forordna, att deputerade för markegångs-sättningen borde, så vidt ske kunde,
utgöras till ena hälften af räntegifvare och till den andra af räntetagare eller
sådana tjenste-innehafvare, på beloppet af hvilkas löner markegångs-sättningen
egde inflytande, dels medgifva och stadga, att serskilda ombud så väl förde
förra som för de sednare måtte vid markegångs-sättningarne tillkallas, för att
höras, med rättighet att å egna och öfrigas vägnar emot förrättningen full¬
följa klagan; hvarförutan Kongl. M-j:t täck's till Rikets Ständer öfverlemna
kommitterades merbesagde förslag till förnyad förordning, angående marke¬
gångs-sättningen, för alt, med ofvan omförmälda förändringar och tillägg,
varda, i sammanhang med den i öfrigt nu föreslagna reglering, af Rikets
Ständer gillädt och antaget.
Hvad sålunda förekommit i detta magtpåliggande ämne, har Utskottet
noga öfvervägt, och beträffande först tiden för markegångs-sättningen, anser
Utskottet, lika med Kongl. Majtt och komruitterade, det vara serdeles olämp¬
ligt, att denna förrättning verkställes, såsom nu sker, vid en årstid, då af fle¬
ra här ofvan anförde orsaker varupriserna icke hunnit blifva bestämda och
stadgade. Enär genom de här ofvan framställda och af Utskottet tillstyrkta
förslag till hemmans-räntornas förvandling i penningar efter medium af mar-
12
Stats-Ulshotlets Utlåtande, N.o 3^2.
kegångsprisen för åren 1824—1848 samt kronotiondens m. fl. utskylders lö¬
sen efter ett, för fem år i sender, bestämdt, på de 10 näst förutgångne årens
markegång grundadt medelpris, hvarpå löpande årets markegång icke kom-
me att inverka, de hinder, hvilka hittills förefunnits för markegångs-sättnin-
gens framflyttning till en lämpligare tid på året, då priserna voro stadgade
och kontrollen emot för hög eller för låg markegång jemväl underlättades af
allmänt kända och utan svårighet ådagalagda förhållanden, undanröjdes, tve¬
kar Utskottet icke att, i enlighet med Kongl. Maj:ts och kommitterades sam¬
manstämmande förslag, tillstyrka,
33:o
att markegångs-sätlningen må verkställas i April månad, samt att
de priser, som böra ligga till grund för lösen af kronans räntor och
tionde, bestämmas efter försäljningspriserna under de trenne sisla
månaderna af skatteåret jemte de trenne första månaderna af det
följande året; men alt tills vidare serskild markegång, på sätt nu
sker, bör sättas lill rättelse för 1 i(£ v ider emellan räntegifvare och rän¬
tetagare, så länge sådana ifrågakomma, äfvensom för alla öfriga liqvi-
der, som, enligt nu gällande föreskrifter eller öfverenskommelser, sko¬
la på markegång grundas.
På det emedlertid, så länge den hittills vanliga markegångs-sältningea
hösletiden bibehålles, dubbla dylika förrättningar måtte undvikas, hemställer
Utskottet,
34:o
att vid sistnämnde markegångssättning samma grunder, hvilka för
markegångsförrättningen i April blifvit i afseende på prisbestämningen
föreslagna, må tillämpas.
Vidkommande åter sammansättningen af deputerade för markegångssält-
ningen och omröstningarne dervid, anser Utskottet, hvad den förra af dessa
frågor angar, att då, såsom ofvan blifvit upplyst, det genom Kongl, kungö¬
relsen den 1 Oktober 1810 är vordet stadgadt, att af Ridderskapet och Adeln,
Preste- oeh Borgare-stånden 2:ne ledamöter af hvartdera Riks-ståndet borde
deltaga i markegångsförrättningen, men deremot med Bonde-ståndet det för¬
hållande inträffade, att endast i 4 län nämnde stånd representerades af 2:ne
ledamöter eller lika med de andra Riks-stånden, men åter i öfriga län an¬
talet af ståndets ombud omväxlade från och med 3 till och med 8, allt ef¬
ter för valens förrättande antagna grunder, det vara nödvändigt, att, innan
något beslut fattas i afseende på markegångs-deputerades lika antal af hvar-
Siats-Utskottets Utlåtande> N-o
13
dera Riks-stånden, Bonde-ståndet först afsäger sin hittills begagnade rätt att
välja än flere än färre ledamöter att i markegångs-förrätlningen deltaga. Un¬
der förutsättning, alt Bonde-ståndet beslutar, att icke mera än 2:ne af dess le¬
damöter, eller lika antal sorn från de öfriga Riks-stånden, hädanefter skola i
nialkegångssättningen deltaga, får Utskottet, som biträder kommitterades på
anförda skäl grundade åsigt, att omröstningdrne inom deputerade för marke»
gångssättningen böra ske per capita,
35:o
tillstyrka Rikets Ständer att sådant bifalla.
Skulle deremot Bonde-ståndet icke vilja frånträda sin ifrågavarande rät¬
tighet, hemställer åter Utskottet,
3 6:0
att med omröstningarne inom deputerade må, på sätt hittills skett*
förfaras i enlighet med föreskrifterna uti Kongl, kungörelsen den 1
Oktober 1810, jemförd med Kongl, förordningen den 20 September
1815.
Hvad angår frågan om hvilket embetsverk borde pröfva de besvär, sona
kunna anföras emot markegångs-sättningarne, så anser Utskottet, på de af
Kongl, Majit och kommitlerade anförde skäl, Kammar-kollegium böra hädan¬
efter som hittills upptaga och afgöra dylika besvär, hvadan Utskottet allt¬
så tillstyrker,
37:o
att Rikets Ständers, uti underdånig skrifvelse den 18 April 1845,
gjorda hemställan, att pröfningsrätten uti omförmälda ärender fram¬
gent skulle öfvertagas af Kammar-kollegium och Stats-kontoret ge¬
mensamt}, icke måtte af Rikets Ständer vidhållas, utan en dylik pröf-
ningsrätt af Kongl. Kammar-kollegium ensamt utöfvas.
Då Kongl. Majits nådiga framställning, att serskilda ombud så väl för rän¬
tetagare som räntegifvare må till markegångs-sättningarne tillkallas för att hö¬
ras, med rättighet att, å egna och öfriga vägnar, emot förrättningen fullföl¬
ja klagan, skulle, enligt Utskottets tanka, medföra ringa fördel, men deremot
kamkalia stora olägenheter, dels i anseende till svårigheten att finna ett lämp¬
14
Slats-Utskottets Utlåtande, iV.-o 2^1.
ligt sätt för deras utväljande, dels ock genom den vådliga maktfullkomlighet,
ombuden skulle kunna utöfva, medelst rättigheten att, på eget bevåg och u-
tan hufvud männens serskilda begifvande, utverka ändring uti en markegångs-
sättning, hvarmed en eller flere af de sednare vore belåten,
38:o
afstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall å hvad Kongl. Maj:t täckts
i berörde hänseende föreslå,
I anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning, att det af kommittera-
de upprättade förslag till förnyad författning angående markegångs-sättningen,
måtte, med iakttagande af de förändringar och tillägg, hvilka af Kongl. Maj:t
äro, på sätt ofvan finnes omnämndt, föreslagna, varda, i sammanhang med
regleringen i förevarande ämne, af Rikets Ständer gilladt och faststäldt, får
Utskottet
39:o
tillstyrka Rikets Ständer att, uti aflåtande underdånig skrifvelse, an¬
hålla, del Kongl. Maj:t täcktes, i fråga om markegångs-sättningen och
dermed sammanhang egande ämnen, låta utfärda förnyad författ¬
ning, grundad på de beslut, som vid innevarande riksdag blifva uti
ifrågavarande ämne fattade och derefter af Kongl. Maj:t fastställda.
Varande genom hvad Utskottet sålunda hemställt och tillstyrkt, förre tal¬
mannen Anders Erikssons från Örebro län här ofvan omförmälde motion, i
hvad den angår markegångs-sättningen, besvarad.
Utskottet bar, i sammanhang med Kongl. Maj:ts nådiga proposition, an¬
gående beskaltningsväsendet samt uppbörds- och redogörelse-verkets förenk¬
lande, samt kommitterades i dessa ämnen afgifna betänkande, förehaft till
pröfning åtskilliga hos Bonde-ståndet väckta och till Utskottet remitterade mo¬
tioner, nemligen:
l:o af riksdagsfullmäktigen Olof Nilsson från Östergöthlands län, med
hvilken sig förenat Gustaf Pettersson, Johan Johansson, Anders Jonsson
och Magnus Månsson, alla från samma län; samt
2:o af A. J. Sandstedt från Jönköpings län, med hvilken Petter Pers-
son från berörde län instämt, uti hvilka motioner föreslagits, att Kammar-
kollegii pröfningsrätt uti markegångsmål måtte upphöra, och markegångstaxor-
na, sådane de blifvit af deputerade upprättade, oförändrade lända till efter¬
rättelser; att de af alla Riks-stånden valde deputerade måtte inom sig sjelfva
få välja ordförande, samt alt, då omröstningar vid markegångs-förrättningarne
Stats-Utskottets Utlåtandet N.o 2^a.
15
ega rum, samma ordning då måtte iakttagas, som vid Rikets Ständers alla
Utskott följes, eller att Ridderskapet och Adeln voterar först och Bonde¬
ståndet sist;
3:o af riksdagsfullmägtigen Nils Jepsson från Skåne, angående upphöran¬
de af Kongl. Kammar-kollegii rättighet att göra ändring uti markegångs-sätt-
ningarne; och
4:o af Sone Persson från Skåne, angående enahanda yrkande.
Vidkommande de uti motionerna gjorda framställningar, angående upp¬
hörande af Kongl. Kammar-kollegii pröfningsrätt uti markegångsärenden,
40:o
åberopar Utskottet sitt i detta ämne här ofvan afgifna yttrande.
Beträffande åter det af en del utaf motionärerne väckta förslag, att depute¬
rade måtte inom sig sjelfva få välja ordförande, så och då det enligt gällande
författningar åligger landshöfdingarne att, hvar i sitt län, vid markegångs-sätt-
ningarne föra ordet, utan rättighet likväl att i besluten deltaga , och landshöfdin¬
garne, i följd af sin embetsbefattning, måste anses hafva den mäst vidsträckta
kännedom om de inom länet gängse varupriserna, samt dessutom af detta
stadgande någon olägenhet icke följt, hemställer Utskottet,
41 :o
att berörde förslag icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd för¬
anleda.
Rörande slutligen äskad förändring i omröstningssättet vid markegångs-
förrättningarne, hänvisar Utskottet till sitt i detta ämne här ofvan meddela¬
de utlåtande.
G) Angående Jordeboken.
Sedan, enligt hvad kommitterade upplyst, (sid. 123 och följ.), hos Kongl.
Maj:t i undeidånighet blifvit anmäldt, hurusom, vid företagen granskning af
jordeböckerna samt indelnings- och roterings-verken, flere felaktigheter och
brister förefunnits, förklarade Kongl. Maj:t, genom nådigt bref af den 24 Maj
1833, att, då å ena sidan vore angeläget, det nämnde felaktigheter och bri¬
ster blefvo afhulpne, så att en i alla afseenden riklig jordeboks-liggare samt
ett pålitligt indelnings- och roterings-verk erhölles, det likväl å den andra
vore af vigt, dels att denna fråga, hvarpå många enskilda rättsförhållanden be¬
rodde, med nödig varsamhet på behörigt sätt samt utan öfyerflödiga och onö¬
15
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 2/ft.
diga omgångar behandlades, dels ock att, i sammanhang härmed, åtgärder
vidtagas till förekommande för framtiden af sådana missförhållanden, sota
härutinnan uppstått, Kammar-kollegium tillika med Krigs-kollegium, i hvad
som rörde indelnings- och roterings-verken, borde, innan nådigt beslut öfver
berörde framställningar fattades, jemte meddelande af upptysoing om hufvu-
sakliga beskaffenheten af de upptäckta felaktigheterna och huru de måtte an¬
ses hafva tillkommit, i underdånighet föreslå, på hvad sätt, i öfverensstäm¬
melse med gällande författningar och under behörigt afseende å kronans och
enskildes rätt, men med åstadkommande af minsta möjliga rubbning i bestå¬
ende förhållanden för de sednare, samt minsta omgång och besvär för ve¬
derbörande embelsmän, ifråga varande arbete lämpligen måtte efter hand kun¬
na utföras, och hvad serskildt anslag derföre oundgängligen tarfvades; hvar¬
jemte i förening härmed yttrande borde afgifvas, hvilka föreskrifter erfordra¬
des, på det dylika felaktigheter måtte för framtiden kunna undvikas; och an¬
befallde Kongl. Maj:t tillika, att, intill dess hufvudsakligt nådigt yttrande i
ämnet blifvit meddeladt, några ytterligare anmärknings-memorialer icke finge
från Kammar-kollegium till Konungens befallningshafvande aflåtas. Efter
det Kongl. Maj:t derjemte till sistnämnde kollegium remitterat Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelse den 30 Oktober 1834 med begäran, att den an¬
befallde jordeboks-granskningen icke måtte medföra någon till återbetalning
ledande efterräkning eller den ringaste rubbning i eganderätts-förhållanden,
samt, i anledning af gjord framställning, huruvida jordransakningar borde år
1834 företagas och jordeböcker derefter år 1835 upprättas, Kongl. Maj:t uti
nådigt bref af den 26 April 1834 föreskrifva, att, då fråga vore under pröf¬
ning, på hvad sätt de i jordeböckerna befunne flere skiljaktigheter borde af-
hjelpas lill vinnande af det vigtiga ändamålet, att erhålla en i alla delar rik¬
tig jordeboks-liggare, skulle med verkställandet af jordransakning och deraf
följande upprättandet af ny special-jordebok uppskjutas tills vidare och intill
dess Kongl. Maj:t derom i nåder förordnade, så afgaf Kollegium den 19 Ok¬
tober 1842 underdånigt utlåtande, för hvars innehåll kommitterade redogjort,
(sid. 124—126).
Enligt nu gällande stadganden, hufvudsakligen innefattade uti Kammar-
kollegii cirkulärbref af den 12 April 1802 och den 31 Oktober 1823, böra
förnyade special-jordeböcker upprättas hvart tionde år, efter året förut före¬
gången jordransakning. Några sådana hafva dock icke blifvit uppgjorde sedan
ir 1825, i afbidan å beslut om de åtgärder och föreskrifter, som kunde tin¬
aas af nöden, i anseende till de uti jordeböckerna befintliga felaktigheter.
Såsom
Stats-UIskottets Utlåtande, Wto lfa.
Såsom kommilterade förmält, hafva många af berörde fel visserligen till¬
kommit genom underlåtenhet att behörigen iakttaga gifna föreskrifter, men
till väsendtlig del kunde de anses föranledde just af de hittills anbefallda reno¬
vationer af jordeböckerna, enär då så vidlyftiga handlingar skola i Hera ex¬
emplar utskrifvas, det lätt inträffat, att misstag egt rum och befintliga an¬
teckningar utelemnats, hvilket genom försummad eller vårdslöst verkställd
kollationering blifvit förbisett af de tjenstemän, som dem upprättat, samt se¬
dermera, då granskning af jordeböckerna antingen icke skett, som oftast syn¬
tes varit förhållandet, eller utan behörig noggranhet försiggått, ej upptäckts
med afseende på de olägenheter och äfventyr, som på dylikt sätt kunde upp¬
komma, ansågo derför kommitterade mindre lämpligt, att handlingar af så stor
vigt för allmän och enskild rätt, som en jordebok, ofta förnyades, och sådant
vore ej heller af verkligt behof påkalladt. Ändamålsenligast och till säker¬
het mest ledande vore således, i kommitterades tanke, om den nya jordebo-
ken, sora komme att uppgöras, blefve en liggare till framtida efterrättelse,
så beskaffad, att nödvändigt utrymme funnes för införande af de förändrin¬
gar, som titl efter annan möjligen inträffade, och hvilka numera icke kunde
blifva serdeles betydliga. Derjemte borde till nödig kontroll å räkenskaper¬
nas riktighet, på sätt hittills skett, årliga förändrings-extrakter uppgöras och
räkenskaperna bifogas. Således vunnes icke blott den hufvudsakliga fördelen,
att jordeboks-liggaren innefattade en både säker och fullständig upplysning,
angående förhållandet med hvarje hemman, utan äfven att det arbete, sorn
annars skulle erfordras för jordeböckernas periodiska förnyande och den gransk¬
ning deraf, hvilken vore oundgängligen af nöden, om felaktigheter skulle före¬
kom mas, helt och hållet undvekes, samt betydlig lättnad i tjenstemäns och
vederbörande auktoriteters göromål bereddes.
Om ett dylikt beslut vidtoges, blefve det af största vigt, att den jord¬
ransakning, som borde föregå jordeboks-liggarens upprättande, verkställdes med
yttersta noggranhet och fullständighet, så att ej mindre de nu i jordeböcker¬
na befintliga felaktigheter, än äfven alla omständigheter i öfrigt, sorn skulle
iakttagas, blefve behörigen utredda, samt säkerhet således vunnen om liggarens
fullkomliga öfverensstämmelse med rälta förhållandet. Vid fråga om under¬
sökning i förstnämnde hänseende vore dock nödigt alt på förhand noga öf-
vervägdes och bestämdes, huru vidsträckt denna undersökning borde sträcka
sig. Om densamma skulle for hvarje hemman verkställas så fullständigt, att de
nu antecknade förhållandernas riktighet borde pröfvas genom jemförelse med
samtelige tillgäugliga jordeböcker förden förflutna tiden, komme sådant att icke
Bilt. till R St. Prot. 1S47 oc^ 4 Sami. 1 Afd. a Band. 3o Haft. 3
18
Stats-ZJlskottets Utlåtande, N.o 2^2.
allenast medföra elt så vidlyftigt och tidsödande arbete, att det nya jorde-
boksverkets fullbordande först vid en ganska aflägsen tidpunkt kunde emotses,
utan ock otvifvelaktigt föranleda en högst betydlig mängd tvister, om förän¬
dring uti nu varande på jordeboken grundade förhållanden, och således in¬
verka både på statens och enskildes häfdvunna rättigheter, utan att det må¬
hända ens alltid, i saknad af erforderliga handlingar, blefve möjligt, att dem
fullständigt utreda och med full rättvisa afgöra.
En dylik utsträckning af ifrågavarande undersökning instämde ej heller,
hvarken med den uti Kongl, brefvet den 24 Maj 1833 meddelta föreskrift,
att förslag till åvägabringande af nödig rättelse uti de upptäckta felaktigheter¬
na borde uppgöras med hänsigt till minsta möjliga rubbning i bestående för¬
hållanden för de enskilte, samt minsta omgång och besvär för vederbörande
embetsman, eller med Rikets Ständers den 30 Oktober 1834 gjorda under¬
dåniga hemställan, att jordeboks-granskningen icke måtte medföra någon till
återbetalning ledande efterräkning, eller ringaste rubbning i eganderätts-förhål-
landen; och angelägenheten påkallade derföre bestämmandet af viss praeskrip-
tionstid, hvarutöfver den omförmälde undersökuingen icke borde sträckas tillba¬
ka. I detta afseende hade Kammar-kollegium föreslagit femtio år, räknadt
från tiden för nya jordebokens upprättande. Vid bestämmandet häraf, vore
det emellertid nödigt att antaga sådan tidpunkt, då jordeböcker blifvit upp¬
rättade, hvarföre ock kommitterade ansett lämpligast vara, om de första, soro
uppgjordes efter det af Kammar-kollegium den 12 April 1802 utfärdade nya
formulär i detta afseende kunnat läggas till grund; men då, enligt hvad en
af kommitterade upprättad, dess underdåniga utlåtande bifogad förteckning
lit. S, närmare utvisade, dessa jordeböckers upprättande skett vid högst olika
tid, eller i ett län år 1803, i 17 län åren 1805 och 1807, i 5 län år 1811 och
i ett län först år 1819, hade kommitterade funnit dem icke kunna tagas till
gräns för granskningen. Deremot vore jordeböcker år 1795 uppgjorda i hela
riket, med undantag endast af Östergöthlands och Stockholms län, der sådant
skett år 1793 i det förra, och år 1797 i det sednare; och kommitterade an-
sågo sig derföre böra i underdånighet tillstyrka, att dessa måtte blifvede äld¬
sta, till hvilka jemförelsen sträckes, samt att följaktligen ingen förändring af
sådana förhållanden, som i dem och påföljande jordeböcker oförändrad t och
utan anmärkning iakttagits, måtte ifrågakomma, hvilket äfven nära instämde
med den af Kammar-kollegium föreslagna tid. I dylikt fall blefve, enligt
hvad nyssnämnde förteckning utvisade, i allmänhet fyra jordeböcker i hvar¬
je län, föremål för undersökning och jemförelse. Om deremot skiljaktigheter
emellan anteckningarne i merberörde jordeböcker förekomme och dessa an¬
Stats-Utskotlets Utlåtandey N:o 2^2.
19
teckningar sålanda icke kunde genom nyssnämnde preskription befästas, an-
sågo kommitterade det vara påtagligt att, för utrönande af hvilketdera utaf
de i dem upptagne förhållanden vore rigtigt, undersökning, der det erfordra¬
des, äfven i äldre jordeböcker borde ega rum.
Enligt hvad kommitterade vidare anfört, hade väl Kammar-kollégium
hemställt, att prseskriptionen endast skulle afse anmärkningar åsyftande ^rubb¬
ning af skatterätt till jord.;” men kommitterade fuano en så beskaffad in¬
skränkning hvarken lämplig eller erforderlig, och ej heller förenlig med de
af Kongl. Majit och Rikets Ständer i afseende derå yttrade åsigter, men att
deremot det stadgande, som meddelades, borde utan undantag omfatta alla
anmärkningar i sådana omständigheter, som af jordeboken vore beroende, helst
många andra förhållanden kunde förekomma, deruti rubbning efter längre
tids förlopp skulle medföra lidande och osäkerhet för enskilde; hvarpå, såsom
exempel blifvit anförde, dels de ändringar af skattläggningar och förmedlin¬
gar, hvilka under en längre tidrymd oklandrade efterlefvats och egt bestånd,
ehuru de icke i föreskrifven ordning blifvit hos Kammar-kollegium anmälde,
samt pröfvade och fastställe, dels det förhållande, då tilläfventyrs hemman
till alla vederbörandes belåtenhet fullgjort sin roteringsskyldighet i annan
rote, än hvartill detsamma efter roteringsverket skulle höra, utan att likväl
det beslut, hvarpå en sådan flyttning grundats, kunnat tillrättaskafFas och hvar¬
uti förändring icke eller skulle till något gagna.
Om än staten på detta sätt skulle medgifva viss praeskription för efterräk¬
ning å dess sida, höllö kommitterade likväl före, att någon sådan inskränk¬
ning uti de enskildes anmärkningsrätt icke skäligen borde ifrågakomma, utan
dessa bibehållas vid rättigheten att vinna ändring uti alla sådana felaktighe¬
ter, som till deras skada bevisligen egde rum, allenast framställning derom
gjordes inom den tid, som, i följd af hvad kommitterade föreslagit, på sätt
bär efteråt omförmäles, kunde blifva bestämd.
Då alla de undersökningar, som för utrönande, om och hvilka felaktig¬
heter till äfventyrs kunde förefinnas uti den sednast upprättade jordeboken,
i öfverensstämmelse med sålunda föreslagne stadganden, borde försiggå, icke
med behörig noggrannhet och fullständighet, kunde anställas vid sjelfva jord-
ransaknings-förrättningarne, helst det ofta kunde inträffa, att handlingar, hvil¬
ka behöfde rådfrågas vid förrättningsstället, icke vöre tillgänglige samt förrätt-
ningarne derigenom till men för jordegarne, som vid dem borde vara till¬
städes, skulle erfordra stor tidsutdrägt, ansågo kommitterade den föreskrift
böra meddelas, att granskning af 1825 års jordebok och dess jemförande med
de Irenne föregående, så väl af häradsskrifvarne, som å lands-kontoren, dess¬
20
Stats-UtskoUels Utlåtande, N.o a4'1»
förinnan blefvo verkställde, på det att dervid upptäckte fel i möjligaste måt¬
ta före jordransakningen kunde utredas; dock att alla ifi ågakommande forän¬
dringar vid nämnde förrättning fullständigt framställdes, på det vederböran¬
de, hvilkas rätt derunder vore beroende, måtte komma i tillfälle att den¬
samma iakttaga och bevaka.
Såvida det med jordransakningen åsyftade ändamål fullkomligen skulle
kunna vinnas, serdeles då fråga vore att åstadkomma en jordeboks-liggare,
som för all framtid kunde tjena till efterrättelse, syntes det kommitterade nö¬
digt, att utväg lemnades vederbörande jordegare, att före denna förrättning er¬
hålla fullständig kännedom om de uti jordeboken, angående hvarderas egen¬
dom, befintliga anteckningar. Behofvet af en dylik åtgärd hade ock tillförene
varit insedt, då genom Kongl, förordningen den 31 Augusti 1762 stadgades,
att ett exemplar af hvarje sockens jordebok borde förvaras uti pastoratets mo¬
derkyrka, samt då nya jordeböcker upprättades, desamma, före insändandet
till Konungens befallningshafvande, delgifvas socknemännen. Af förstnämnde
skäl hafva derföre kommitterade ansett sådan anstalt böra fogas, att den sed-
naste jordeboken, eller 1823 års, någon lämplig tid före jordransakningen, vid
socknekyrkan eller annat tjenligt ställe, på sätt Konungens befallningshafvan¬
de med afseende å lokala förhållanden bestämde, Klefve att tillgå, för verk¬
ställighet hvaraf något hinder så mycket mindre mölle, sorn då nämnde jor¬
deböcker äro upprättade socknevis, om än å häradsskrifvare-kontoren fögderi¬
vis sammanbundne, för deras åtskiljande icke erfordras mera, än att i ett el¬
ler annat fall, då ny socken vidtoge omedelbart efter slutet på anteekningar-
ne för den föregående, första eller sista bladen behöfde omskrifvas.
Alla de anmärkningar emot sednsste jordeboken, som i följd af hvad
förut blifvit framstäldt, vid jordransakning kunde förekomma, borde, efter
kommitterades åsigt, af Konungens befallningshafvande, genom antingen vid för-
rättningstillfället afkunnade, eller sedermera meddelade, beslut afgöras, hvilka
beslut, vid nya jordeboks-liggarens upprättande, skulle lända till efterrättelse,samt
derefter, tillika med jord-ransakningsprotokollet och liggaren, insändas till Kam¬
mar-kollegium , för att derstädes undergå den vidare pröfning, som efter före¬
kommande omständigheter kunde erfordras.
Om vid jordeboks-liggarens upprättande kom me att fcrfaras på sätt kom-
mitterade sålunda i underdånighet föreslagit, vore fullt skäl att förvänta, det
densamma ei holle all nödig säkerhet och fullständighet; men på det fullkom¬
lig visshet härom måtte vinnas, erfordrades dock, att den underkastades be¬
hörig granskning, först vid länens landskontor, och sedermera uti Kamroar-kol-
egium; äfvensom i dylikt fall, det syntes med rättvisa och ordning instäm-
Stats •Utskottets Utlåtande, N.o a^s.
21
ma, att vederbörande jordegare deraf undfinge de), för att inom viss tid kun¬
na framställa de anmärkningar deremot, hvartill de kunna (inna sig befogade.
Härigenom blefve således både statens och de enskildes rätt betryggad samt,
efter förloppet af nyssnämnde tid och sedan granskningen för sig gått, den
nya liggarens gällande kraft lagligen befästad, så att all anledning till fram¬
tida tvister angående äldre förhållanden vore undanröjd. För vinnande af
sistnämnde ändamål, borde likväl stadgas, att, vid den tid, då jordeboken
från häradsskrifvarne tilt lands-konloren ingifves, och hvilken kommitterade
trodde böra bestämmas till sist sex månader efter utgången af det år, för
hvilket den uppgjordes, ett exemplar för hvarje socken borde öfverlemnas till
kyrkoherden, att vid sockenkyrkan till upplysning för jordegarne vara till¬
gängligt; och syntes kommitterade, med afseende ä det vigtiga ändamål, som
dermed åsyftades och den beqvämlighet, som lör framtiden bereddes veder¬
börande jordegare, arbetet med nämnde exemplars utskrifning icke böra tagas
i beräkning, serdeles då detta besvär endast lör en gång ifrågakomme och nya
jordebockers upprättande framdeles undvekes.
I fråga om tiden, hvarinom enskilde måtte äga att anmärkningar emot
den nya jordeboks-liggaren framställa, ansågo kommitterade att de enskildes
rätt borde vara tillräckligen bevarad, om dem lemnades öppet att inom sex
månader, efter det jordeboken blifvit till socken-kyrkan aflemnad, anmärk-
ningarne till länens lands-konlor ingifva; varande det, enligt kommitterades
förmenande, nödigt att härför bestämdes koitare tid än den, som för lands¬
kontorens granskning fastställdes, på det att de upplysningar och yttranden,
som i anledning af besvären funnes erforderliga, måtte inom sistnämnde tid¬
punkt hinna infordras.
Den granskning, som i landskontoren skulle försiggå, jemte öfrige der
nödiga åtgärder, syntes kommitterade kunna medhinnas inom ett år, ifrån det
jordeböckerna dit inkommit, i följd hvaraf jordeboks-liggaren för länet borde
inom ett och ett halft år efter det, för hvilket den upprättats, lill Kammar¬
kollegium insändas. De vid granskningen yppade anmäi kningar, äfvensom de
af enskilda framställda, skulle då ock, efter kommitterades åsigt, beledsagade
af Konungens befallningshafvandes yttrande, öfverlemnas, för att, jemte de vid
granskningen i berörde kollegium förekommande erinringar, i ett sammanhang
af kollegium till pröfning företagas.
Med förutsättande, alt beslut uti förevarande ämne kunde tidigt år 1848
utfärdas och således jordransakningarne påföljande året företagas blefve de nya
jordeböckerna upprättade for år 1850, och inom medlet af år 1852 till Kam¬
mar-kollegium insände; men då, i kommitterades tanke, sådant icke vore
22
Siats-Utskottets Utlåtande, IV,-o 2^2.
lämpligt om, räntornas beräknande i öfverensstämmelse med nya jordeboken
skulle fördröjas, intill dess densamma blifvit sluteligen granskad och uppkom-
ne anmärkningar afgjorde, helst om fel upptäcktes, rättelse ändock kunde i
laga ordning beredas, ansågo kommitterade det stadgande böra meddelas, att
nya jordeboken skulle, i afseende å räntornas debiterande, tillämpas ifrån och
med året efter det, för hvilket densamma vore upprättad och således i nyss¬
nämnde händelse början göras med 1851 års räntor.
Vidkommande den serskilda personal, som tilläfventyrs uti Kammar¬
kollegium torde blifva af nöden, för att kunna förr omförmälda gransknings-
arbete med nödig skyndsamhet utföra, så vore kommitterade, enligt deras
förklarande, icke i tillfälle att yttrande derom afgifva, utan torde det på kol¬
legium få ankomma, att sedan de i afseende på jordeboks-liggarens upprättande
nödige föreskrifter blifvit meddelade, inkomma med den underdåniga fram¬
ställning, hvilken af omständigheterna då kunde påkallas.
Angående sedermera hvad vid jordeboks-liggarens upprättande i afseende
å dess innehåll skulle iakttagas, så börde, jemlikt kommitterades åsigt, före¬
komma i första rummet grunderna för egendomars och lägenheters fördelning
under behöriga titlar. Om, i anledning af hvad kommitterade här ofvan ytt¬
rat, angående möjlig sammanjemkning af de serskilda jordnaturernas friheter
och skyldigheter, utom hvad som tillhörde grundräntan och tionden samt
rustnings- och roterings-besväret, i ett eller annat afseende skulle komma att
ega rum, ansågo kommitterade, att alla de hemmansnaturer, som i förstnämn¬
de omständigheter blefve lika lottade, böra under gemensam hufvudrubrik
sammanföras, med utsättande för hvarje hemman af förut ägande natur, dock
att i hvad fall som helst, krono-egendomar serskildt upptoges, hvarvid, i hän¬
delse af bifall till kommitterades förrberörde förslag om skatterätts tilldelande
åt de kronohemman, som för närvarande under åborätt besuttes, denna af¬
delning endast komme att innefatta boställen och sådane egendomar, hvartill
staten hade både egande- och dispositions-rätt, eller som på ett eller annaf
sätt tillhörde allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser.
Derest åter i förstnämnde afseende någon jemkning icke förekoinme, funne
kommitterade nuvarande hufvudafdelniugar af skatte, krono och frälse böra
bibehållas med de af skiljaktigheten inom frälse-naturen beroende under-afdel-
ningar och iakttagande, att rekognitionsskogshemman sammanfördes jemte van¬
liga skattehemman, med hvilka de uti rättigheter och skyldigheter äfven voro
till alla delar lika, ehuru de icke, utau serskild tillåtelse, finge afskiljas ifrån
de bruk, hvarunder de blifvit skatteköpta.
X sammanhang med frågan om egendomarnes fördelning efter de olika
Stats-Utskottcts Utläiande, N:0 2^2.
23
hemmans-naturerna hafva kommitterade funnit sig böra fästa uppmärksamhet
derå, att, enligt hvad den vid betänkandet fogade tabell litt. a, närmare ut¬
visade, åtskillige, dels ecclesiastike, dels för andra stater anslagne boställen, i
jordeböckerne funnes upptagne under frälse- och skatte-titlar, till hvilka de före
nuvarande dispositioner hafva hört. Dessa egendomar syntes likväl kommitte¬
rade med afseende å de ändamål, hvartill desamma numera vore anslagne,
lika med alla öfriga, som för enahanda behof voro anvisade, böra uti jorde-
boken uppföras under kronotitel. I anledning häraf och då, i händelse an¬
teckning uti jordeboken för hvarje dylikt hemman gjordes om dess tillkomst
och förra natur, ingens rätt genom omföringen förnärmades, enär, om än t.
ex. ecclesiastik-boställe vore af enskild doneradt eller af menighet inköpt, som
ej sällan inträflut, äfven med sådana, som redan voro under kronotitel uppförda,
staten ändock icke vunne större dispositionsrätt deröfver, än tillförene, hem¬
ställde kommitterade, att den föreskrift måtte meddelas, att alla för civil-,
militie- och clereci-staterne anslagna boställen, som voro under kronoskatte-
och frälse-titlar upptague, böra med nyssnämnde anteckning till kronotitel
omföras.
Ehuru enligt hittills gällande stadganden, de i jordeböckerne och sam¬
mandragen öfver hemmantalet förekommande afdelningar i allmänhet endast
afsett de olika hemmans-naturerna, hade likväl det undantag derifrån egt
rum, att prestgårdar, kaplans- och klockare-bohl blifvit i sammandragen
för hvarje jordnatur under serskild rubrik uppförde, fastän, såsom förut blifvit
omnämndt, så föga noggrannhet vid denna fördelning iakttagits, att dylika
egendomar i sjelfva verket utgjorde vida större hemmantal, än berörde sam¬
mandrag utvisade. Det vore visserligen i statistiskt hänseende nyttigt, att ega
en sådan upplysning, som med nämnde åtgärd åsyftats, men den vore då icke
mindre af nöden i fråga om alla öfriga för staten och andra allmänna behof
anslagne egendomar, hvarom för närvarande ingen tillförlitlig kännedom kun¬
de erhållas utan speciel undersökning i hvarje jordebok. Dylika uppgifter
tillhörde emellertid icke egentligen jordeboken, enär egendomarne dervid må¬
ste vara fördelade under de serskilda titlar, som härflöto af olika disposition,
och en sådan fördelning icke lämpligen kunde vid anteckningen derstädes
iakttagas. Derförutan är af kommitterade erinradt, att behofvet tillika for¬
drade en noggrann och fullständig kontroll å användandet af statens egendo¬
mar, och denna syntes så mycket hellre böra vara sammanbunden med re¬
dogörelsen, som på säkra upplysningar i berörde hänseende berodde, att de i
vissa fall af statens egendomar härflytande inkomster blefvo behörigen redo¬
visade. Af dessa skäl ansågo kommitterade, det angeläget vore, att vid spe¬
2*
Stats-VtskotteU Utlåtande, N:o 24*-
cial-räkenskaperne fannos förteckningar på alla statens och allmänna inrätt¬
ningars egendomar inom fögderiet, upprättade med de afdelningar, hvartill
olika dispositioner för serskilda stater eller utarrendering m. m. föranledde,
och å hvilka förteckningar alla under året inträffade förändringar borde an¬
märkas och iaktlagas, hvarefter sammandrag deröfver, utvisande hemmantalet
för länet under hvarje olika rubrik skulle upprättas och landsboken åtfölja;
hemställande kommitterade, alt Kongl. Maj:t måtte härom i nåder förordna,
i hvilket fall formulär dertill borde blifva meddeladt i sammanhang med
det nya formulär till special-räkningar, hvilka erfordrades, derest de af kom¬
mitterade föreslagne förändringar bifölies. I sådan händelse blefve deremot
icke af nöden, att i jordeboks-sammandragen serskildt uppföra ecclesiastika
boställen.
Om, enligt hvad ej mindre hittills egt rum, än kommitterade ock till
framtida efterrättelse föreslagit, alla egendomar och lägenheter af hvarje oli¬
ka jordnatur under serskilda afdelningar i jordeboken antecknades, ansågo
kommitterade det fullkomligen öfverflödigt att, på sätt nu skedde, uti jorde¬
boken införa kolumner för hvarje jordnatur; hvarförutan sådant genom lätt
inträffad anteckning i orätt kolumn, snarare kunde leda till förvillelse. Der¬
emot vunnes det åsyftade ändamålet vida enklare och säkrare, om hemmantalet
för hvarje hufvudlitel summerades. Förfoies derjemte på samma sätt med rän-
torne och tienden af de till titeln hörande egendomar, erhölles tillika en i
statistiskt hänseende intressant upplysning om de grundskatter, som utgöras
af samtliga hemman af hvarje natur.
Under de titlar, som af hemmansnaturerne härflyta, upptogos för när¬
varande efter hemmanen serskilda lägenheter under olika afdeluingar för hvar¬
je af de benämningar utaf ängar, utjordar, ur fjel la r ro. ro., som de af ålder
innehaft. Dessa måoga serskilda underafdelningar hafva kommitterade ansett
utan olägenhet kunna undvikas och sammanföras under titel: jordlägenheter,
hvarvid för hvarje lägenhet kunde till nödig upplysning upptagas dess ifråga¬
varande serskilda benämning. Äfvenså syntes qvarnar och andra inrättningar
kunna antecknas under en gemensam rubrik af: verk och inrättningar. Då
föröfrigt fisken borde utgöra serskild titel, förekommo således, utom de till
mantal satta egendomar, endast trenne afdelningar för hvarje jordnatur.
Beträffande räntornas antecknande i jordeboken, så ansågo kommitterade,
att äfven om förenkling af dem på ett eller annat sätt tillvägabragtes, ange¬
lägenheten likväl fordrade, att, ej mindre för beredande af tillförlitlig kon¬
troll å förvandlingen, än framtida upplysning härom, hvarje hemmans och lä¬
gen¬
Stats-Utskollets Utlåtandej N.o 2.J2.
25
genhets då varande ränta först upptoges med de förvandlings-bpräkningar,
som till grund för nya räntans bestämmande erfordrades, samt denna sedna¬
re ränta derefter, i enlighet med hvad derom stadgadts, utsattes. — Likaså
hafva kommitterade ansett, att, då rusttjensten vore ett frälse-egendomar å-
liggande onus, upplysning om de hvarje sådan egendom åliggande rusttjenst-
marker böra i jordeboken förtfinnas, och således föreskrift derom för framli¬
den meddelas.
I anledning af det uti Kongl. Kammar-kollegii här ofvan omförmälde
underdåniga utlåtande gjorda förslag, att de prestgårdar, som icke redan voro
åsalte mantal och ränta, hvilket förhållande med många af dem inträffade,
borde, för anteckning i jordeboken, behörigen skattläggas, hafva kommitterade
yttrat, att, då härvid, hvad räntan anginge, endast varit åsyftadt, att den skulle
kunna under behörig anordning«titel åter «floras, för att sålunda visa sam¬
manlagda beloppet af dylika räntor, hvilket likväl icke komme att medföra
någon nytta, enär nämnde belopp ej utvisade statens verkliga uppoffring ge¬
nom egendomarms upplåtande till boställen, en dylik skattläggningsåtgärd
icke borde ifrågakomma och följaktligen de, till stöd derför af kollegium å-
beropade Kongl, bref af den 8 Juni 1686, 15 Maj och 22 Juli 1695 samt
kollegii skrifvelse den 28 Janmri 1698, långt ifrån att bringas till hittills
saknad tillämpning, fastmera borde till all kraft och verkan upphäfvas; och
hafva kommitterade härvid tillika anmärkt, att det af kollegium jemväl
åberopade Kong1, brefvet den 24 Juli 1830 afsåge ”specialstater för clere-
ciets samt gymnasii- och skol-staternes anslag i kronotionde och pennin¬
gar samt uppgiften å taxeringsvärdet af ecclesiastike bos'ällen,” men icke dylike
boställens skattläggning, der sådant ej förut skett. Deremot hafva kommit¬
terade ansett det lämpligt, om hemmantalet å de oskaltlagde presterliga
boställen, livarom här vore fråga, beräknades och i jordeboken upptoges, pä
det upplysning om samtlige för detta behof anslagne egendomars mantal måt¬
te vinnas, och således jordeboken härutinnan erhålla en nu saknad fullständig¬
het. Detta ändamål syntes kommitterade äfven kunna utan ordentlig skatt¬
läggning uppnås med så stor noggrannhet, som behofvet fordrade, enär upp¬
skattning af det hemmantal, hvartill dylika egendomar ansetts böra beräknas,
egt rum i och för den i seditare lider ver kstä11de extra roteringen; hvadan
kommitterade tills’yr kl, att detta hemmantal måtte uti nya jordeboken infö¬
ras, med anteckning likväl om grunden för den sålunda utsatta mantals be-
läkningen, samt att ett lika förfarande måtte ega rum med andra boställen
äfvensom säterier, i afseende hvarå enahanda förhållande förekomme,
Eih. till R. St. Prot. 18/fY och >848, 4 Sand- t dfd. 2 Dand. 3o Haft- 4
26
Stals-Vtskottets Utlåtande> N;o 2^2.
Efter kommilterades sålunda gjorda framställning om de hufvudgrunder,
som vid upprättandet af ny jordebok ansetts böra följ is, hafva kommiiterade,
som antagit, att, i händelse densamma blefve en liggare till framtida efter¬
rättelse oell således de föreskrifter, hvilka meddelades, endast vid dstta till¬
fälle komme att tillämpas, serskild författning härom måste utfärdas, hvadan
ock kommiiterade Öfverlemnat ej mindre förslag till en dylik författning än
ock förslag till formulär lill jordeboksliggaren med tillhörande sammandrag,
I den händelse kommitterades framställning, att de för närvarande under
åborätt upplåtne kronoegendomar skulle komma att utan lösen erhålla skalte-
natur icke skulle bifallas, hafva kommiiterade ansett lämpligt, alt i jordebo-
ken under kronotiteln formerades tvenne afdelningar, den ena för nyssnämnde
egendomar och den andra för alla dem, som voro för statens eller andra all¬
männa behof anslagne och på ett eller annat sätt disponerade, så att hem¬
mantalet af jordegendom under hvardera af dessa högst väsendtligen olika
kategorier, malte af jordeboks-sammandragen komma att utvisas. Likaså er¬
fordrades i nyssberörde fall föreskrift, huru med anteckningarne i jordeboken
borde förhållas, då blott en del af kronohemman, som under serskild num¬
mer upptages, vöre eller blefve löst till skatte, och hafva kommiiterade der¬
vid ansett, att behörig fördelning af mantalet horde verkställas samt således
den skatteköpta andelen under skattetiteln uppföras och följaktligen från kro-
nonaturen afgå; men att deremot, då delning af hemmanets ränta i jordebo¬
ken icke lämpligen kunde ega rum, hela dess belopp borde antecknas vid
skalteandelen, enär det skäligen kunde förväntas, att bela hemmanet framde¬
les till denna natur öfverginge.
I afseende å jordeboksliggarens uppgörande hafva kommiiterade, med upp¬
tagande af den utaf Kammar-kollegium gjorda hemställan, tillstyrkt, att, för
vinnande af öfverensstämmelse emellan jordeböckerne och lättnad tillika vid
deras upprättande, blanketter på regalpapper, hvarå borde vara utsatte alla
kolumner och rubriker, som på förhand kunde upptagas och icke berodde af
serskilda förhållanden på olika orter, måtte på statens bekostnad anskaffas och
vederbörande tillställas.
Kommiiterade hafva ansett sig ega full anledning tillstyrka, att härads-
skrifvarne måtte undfå serskild ersättning för den nya jordehokens upprättan¬
de, enär, i följd af de förändringar med räntorna, som dervid skulle ifråga¬
komma, göromålen blefve högst betydligt ökade, samt det vore angeläget, att
ränleförvandlingen med möjligaste skyndsamhet till verkställighet befordrades;
dock som en dylik ersättning borde blifva beroende på göromålens mängd och
något allmänt stadgande derom således svårligen kunde föreslås, lufva kom-
Slats-Uiskoltels Utlåtandej N.o a^2.
21
mitterade hemställt, att det mätte få ankomma på Konungens befallningshaf¬
vande att, hvar för sitt län, förslag i afseende derå afgifva.
Slutligen, och med afseende å det föi hållande, att uti Stora Kopparbergs
län hemmansräntorne icke utgjordes på det sätt, som de för hvarje hemman
äro antecknade, utan efter socknens samtlige räntors fördelande på hvarje
Lrukningsdel, hvadan jordeboken icke kunde bringas till öfverensstämmelse
med verkliga förhållandet förr, än storskiftet blifvit fullbordadt, hafva kom-
milterade hemställt, att upprättandet af nya jordeboks-liggaren för nämnde
län linge verkställas i den mån berörde hinder hunne undanrödjas.
livad kommitterade sålunda föreslagit och hemställt rörande upprättande
af ny jordebok, har Kongl. Maj:t funnit i allmänhet både lämpligt och ända¬
målsenligt samt alltså böra bringas till verkställighet; i följd hvaraf Kongl. Majit
täckts till Rikets Sländers bifall föreslå, alt, vid upprättandet af ny jorde¬
bok, måtte, i fråga om vidden och verkan af dervid förekommande gransk-
nings-åtgärder, samt tiden för anmärkningars framställande å de skatlskyldi-
ges sida, förfaras i enlighet med hvad kommitterade hemställt.
Utskottet, som åt kommitterades berörde framställningar angående för¬
ändring uti jordeboksväsendet egnat synnerlig uppmärksamhet, biträder hvad
kommitterade på anförde och här ofvan upptagne skäl, hvilka Utskottet för
egen del åberopar, föreslagit och hemställt uti detta ämne, hvadan Utskottet
42:o
a) att en liggare upprättas i stället för de jordeböcker, hvilka, en¬
ligt nu gällande författningar, skola uppgöras hvart 10.de år, samt
att af liggaren, hvaruti inträffande förändringar böra antecknas, ex¬
emplar förvaras icke blott hos vederbörande auktoriteter och tjen¬
stemän, utan ock i sockenkyrkorna;
b) att före jordeboks-liggarens uppi ättande verkslälles jordransakning
med yttersta noggrannhet och fullständighet, så att ej mindre de nu
i jordeböckerna befintliga felaktigheter, än äfven alla omständigheter
i öfrigt, som skola iakttagas, varda behörigen utredde, samt säker¬
het således vinnes om liggarens fullkomliga öfverensstämmelse med
rätta förhållandet; börande jordeboksgranskningeu icke medföra nå¬
gon lill utbetalning å det allmännas eller den enskildes sida ledande
efterräkning;
c) att viss preskriptionstid bestämmes, hvarutöfver undersökningen
icke må sträckas, och att denna tidpunkt blifver år 1795, med un¬
danlag endast af Östergöthland, för hvilket län den utsattes till å-
Stats-Ulskotlels Utlåtande, N.o 2^2.
ret 1793; och att jordeböckerna för dessa år blifva de äldsta, till
hvilka jemförelsen sträckes, samt att följaktligen ingen förändring af
sådana förhållanden, som i dera och påföljande jordeböcker oförän-
dradt och utan anmärkning iakttagits, ilrågakommer; hvarförutan
preskriptionen bör, utan undantag, omfatta alla anrnäikningar i så-
dane omständigheter, sora af jordeboken bero; dock att någon sådan
inskränkning uti de enskildes anmärkningsrätt icke ifråga kommer,
utan de bibehållas vid rättigheten att vinna ändring uti alla såda¬
na felaktigheter, som till deras skada bevisligen ega rum, allenast
framställning derom göres inom utsatt viss tid;
<0 att granskning af 1825 års jordebok och dess jemförande med de
trenne föregående, varder, innan jordransakning företages, verks'ä!d,
så att upptäckte fel blifva före jordrarisaknings-förrättningen i möj¬
ligaste måtto utredde;
e) att vederbörande jordegare beredes utväg att, före jordransak-
mngen, erhålla fullständig kännedom om de uti jordeboken angåen¬
de hvarderas egendom befintliga anteckningar, samt att, afsådan or¬
sak, bör fogas anstalt, att den sednaste jordeboken, eller den för år
1825, under någon lämplig tid blifver före jordransakningeu att till¬
gå vid sockenkyrkan eller å annat tjerdigt ställe;
f) alt alla de anmärkningar emot sednaste jordeboken, hvilka vid
jordransakning kunna förekomma, böra af Konungens befallningshaf¬
vande, genom antingen vid förrättnings-tillfället afkunnade eller se¬
dermera meddelade beslut, afgöras, och dessa beslut, vid nya jorde-
hoks-liggarens upprättande, tjena till efterrättelse;
g) att, sedan j ndeboks-liggaren blifvit upprättad, häradsskrifvaren
skall, vid samma tid han ingifver densamma till lands-konloret,
öfverlemna ett exemplar af liggaren för hvarje socken till kyrkoher¬
den, för att vid sockenkyrkan vara lill upplysning för jordegarne
tillgängligt;
h) alt enskilde jordegare hafva sig öppet att inom sex månader, ef¬
ter det jordeboks-liggaren blifvit till sockenkyikan allemnad, emot
liggaren framställa och till lands.kontoret ingifva de anmärkningar,
hvartill de kunna (inna sig befogade, samt att granskning af ligga¬
ren bör vid lands-kontoret för sig gå och verkställas inom ett år,
efter det den dit inkommit;
i) alt sedan en sådan granskning för sig gått , skola ej mindre de
der-
<
Stats-Ulskottets Utlåtandej N:o 242. 29
dervid yppade anmärkningar, äfvensom de af enskilda framslällde,
beledsagade af Konungens befallningshafvandes yttrande, än OGk de
beslut, som, i anledning af jordransakningen blifvit meddelade jem¬
te jord-ransakningsprotokollet och jordeboks-liggaren, af Konungens
befallningshafvande till Kammar-kollegium öfverlenmas, för att, jem¬
te de i bemälte kollegium förekommande erinringar, i ett samman¬
hang af kollegium till pröfning företagas; hvarefter liggarens gällan¬
de kraft anses lagligen befästad;
k) att i afseende på liggarens innehåll iakttages:
att nu varande hufvudafdelningar af skatte, krono och frälse bibe¬
hållas med de af skiljaktigheten inom frälsenaturen beroende uuder-
afdelningar, och iakttagande, att de kronohemman och lägenheter,
som under åborätt innehafvas, sammanföras, och kronans öfriga
egendomar serskildt upptagas; att rekognitions-skogshemman uppfö¬
ras bland vanliga skattehemman; att alla för civil-, militär- och
klereci-staterna anslagna boställen , som äro under kronoskatte- och
frälse-titlar upptagna, omföras Lill kronotitel, med anteckning om
boställenas tillkomst och förra natur; att uti den nya jordeboken
icke iniättas några kolumner för de serskilda jordnaturerna, utan
hemmanstalet för hvarje hufvudlitel summeras; ait de uti nu varan¬
de jordeböcker under olika afdelningar upptagna ängar, utjordar,
urfjeilar m. m., sammanföras under titel: jordlägenheter, med an¬
teckning för hvarje lägenhet om dess serskilda benämning; att qvar¬
nar och andra inrättningar antecknas under en gemensam rubrik
af: verk och inrättningar; ali fisken utgöra en set skild titel; att
hvarje hemmans och lägenhets gamla ränta först upptages med de
förvandlings-beräkningar, som till grund för nya räntans bestämman¬
de erfordras, samt derefter denna sednare ränta, i enlighet med
hvad derom blifver stadgadt, utsättes; samt att upplysning om de
frälse egendomar åliggande rusttjenstmarker i jordeboksliggaren med¬
delas;
1) att någon skaltläggningsåtgärd icke må vidtagas med de prestgår-
dar, hvilka icke blifvit åsätta ränta och mantal, utan att deremot
de författningar, som derpå hafva afseende, nemligen Kongl, brefven
den 8 Juni 1686, 15 Maj och 22 Juli 1695, samt Kammar-kollegii
skrifvelse den 28 Januari 1698, till ali kraft och verkan upphäf-
Sih. till fi. St. Prot. 1S47 och 1848, 4 Sami. 1 A/d. 1 Band. 3o Haft. 5
>
3<? Stats-Utskottets Utlåtande j IV:o 2^21
vas; att å dylika prostgårdar införes i jordeboks-liggaren det hem-
manstal, som å dem beräknats, i och för den i sednare tider verkstälda
extra rotering, samt att på samma sätt förfares med andra bostäl¬
len, äfvensom säterier, i afseende hvarå enahanda förhållande före¬
ko r n m e r;
m) att för uppgörande af jordeboks-liggaren anskaffas på statens be¬
kostnad blanketter på regalpapper, med utsättande af alla kolumner
och rubriker, som på förband kunna upptagas och icke bero af ser¬
skilda föi hållanden på olika orter; och slutligen
n) att uppi ältandet af jordeboks-liggaren för Stora Kopparbergs län,
må verkställas, i den mån storskiftet inom länet hinner sockuevis
fullbordas.
Kommitterade hafva väl föreslagit, dels alt 1850 mätte bestämmas såsom
det år, för hvilket jordeboksliggaren borde uppgöras, dels ock att roed hem-
roansräntornas debiterande efter densamma gjordes början med 1851 års rän¬
tor; men sorn U skot t -1 föreställer sig, att sådant icke kan inom den före¬
slagna tiden medhinnas, emedan erforderliga jordransakningar icke lära kun¬
na blifva verkställda under loppet af år 1849, får U skottet, som, lika med
kommitterade, anser, att den nya jordeboksliggaren bör i afseende på rän or¬
näs debiterande lillån pas för året näst efter det, för hvilket densamma blif¬
vit upprättad,
43:o
tillstyrka Rikets Ständer att öfverlemna åt K ong 1. Maj.t att, med af¬
seende på förekommande omständigheter, i nåder bestämma det år
för hvilket jordeboks-liggaren bör upprättas.
Vidkommande slutligen kommitterades hemställan om serskild ersättning
till häradsskrifvarne for jordeboks-liggarens uppgörande, så och ehuruväl Ut¬
skottet icke förbisett, att serskildta utgifter för verkställande af ett dylikt ar¬
bete synas erforderlige, har dock Ulskoltet, enär dessa utgifter icke kunna på
förhand till beloppet beräknas, och med afseende derå, att Kongl. M«j:t icke
täckts till Rikets nu församlade S änder göra nådig framställning i denna frå¬
ga, funnit sig
44:o
för närvarande icke kunna tillstyrka anvisandet af något anslag till
bestridande af ifrågaställa utgifter.
__ 8:de
Stockholm, ekstf.lnska kolth v clemet, 184».
Stats Utsknltrts UtlAlonde, /V o 2t2.
1
Sale /Ingående Mantals- och Skattskrifning.
Jemte anförande af hvad äldre och nu gällande stadganden innehålla i
afsee de å mantals- o< !i skattskrifning, hafva konmiitterade (sid 138—i4°)j i an-
ledniug af väckt förslag, att Häradsskrifvornes göromål malte öfverflyttas å
sa kallade Häradsbokhållare anstälde vid lands-konloren, på anförde skäl
hemstält, att mantalsskrifningar å landet framdeles finge besörjas af läns¬
männen, hvar inom sitt distrikt. Hvad åter anginge dylika föirättningar i
stiiderne, ansåge kommilerade, att, der de hittills icke varit af Häradskrifvare
verkstälde, äfven framgent boule i enlighet med derom nu gällande före¬
skrifter förfaras, men alt i öfriga städer dessa göromål skulle utföras af
Häradsbokhållare, likväl med rättighet för Kongl. Majrts Bef:de att i de stä¬
ller, sorn äro frän residence-staden mera aflägse, förordna någon sådan sta¬
dens tjensteman, som med allmänna kronouppbörden derstädes hade befatt¬
ning, hvarjemte kommiterade hemstält, att uti de städer, der akademier äro
belägne och den till deras . jurisdidion hörande personals mantalsskrifning
hiltils blifvit af Akademie-bokhållarne fönältad, detta undantags-stadgande
måtte for framtiden upphöra.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition innehåller i afseende å berörde förslag;
att Kongl. Maj:t funnit detsamma lämpligt och ändamålsenligt, samt böra
bringas till verkställighet i den mon sådant kunde finnas förenligt med den
blifvande planen för skatteväsendets ordnande i öfrigt. Men då Utskottet,
med ledning af hvad vid ärendets föredragning lill remiss hos Riks-stånden
anförts, jemte de afstyrknnde yttranden, de fleste länsstyrelserne, samt K.
Kam. Koll. och Statskont. afgifvit, (sid. 146 och 147 i Komit. bet.) icke kun¬
nat förslaget för närvarande understödja, får Utskottet, som lill undvikande
af vidlyftighet, nu endast hänvisar lill berörde yttranden, hemställa,
45:o
alt, intilldess resultaterne af det föreslagna förenklade beskattnings-
väsendet sig visat, Riksens Ständer måtte låta förblifva vid b vad nu
gällande författningar om mantalsskrifning på landet och i städerne
stadga.
46:o
Uti den af kommitlerade (sid. 140 och 141) behandlade frågan, angående jemk¬
ning i stadganderne om mantaIspenningarnes och personela bevillningens utgöran-
Bih. till R. St. Prof. tS*7 och tS43. 4 Sami., i Afd., 2 Band. 3i Håltet. 1
Stuts VIskultets Utlåtande, A':o 2V2.
de, kommer ulJåtandfe ult af Stats- och Bevillnings-utskotten gemensamt af-
gifvas.
Komrnilterade hafva anfört (sid. i 41 j 14 2)> ali bland oi dinar ie räntan fö¬
rekom en personel afgift, nend. den s. k. Lags k alten i Herjeådalen, hvilken
utgöres med 4 sk. af hvarje mansperson af allmogen, som erlägger mantals¬
penningar, oell hvilken afgift, såsom icke liil^bestämdl belopp åtföljande jord-
egendomat ne, ej kunde, vid ränteförenklingen, bland hemmansräntorne upp¬
tagas, och då manlalspenningarne af allmogen i nämnde landskap endast ut-
gjoitles med l\ sk. personen, vore det lätt att afskaffa denna serskilda ut¬
skyld medelst motsvarande tillökning i manlalspenningarne, och, om det
stadgades, att dessa för hvarje mansperson af allmogen borde utgöras med.
8 sk., vore förhållandet alldeles oförändadt, både för slaten oell de skatt¬
skyldiga, men då ingenstädes skilnad i manlalspenningai nes belopp föi elun-
nes mellan män och qvinnor, svntes det mindre lämpligt, att förändringen
på nämnde sätt till väga bringades. Viii det föi hallan le, att man- och qvin-
könet i allmänhet vore lill antal ungefär lika och således förhöjningens lika
fördelande å. både männer och qvinnor icke torde för någon husbonde i
väsendtligare nion leda till annat resultat, än för närvarande, hemsläide koni—
initierade, hvad Kongl. Majit jemväl i nåder föreslagil, att bågskytten måtte
upphöra och manlalspenningarne i stället erläggas med 6 sk. af b varje person.
Instämmande i de bär of.vyn anförde skäl för berörde föi ändring,du nir
Ställer Uts,kottet,
470
att di n s. k. högskullen i Herjeådalen måtte för framliden upphöra,
emot det alt manlalspenningarne af allmogen derstädes erläggas.
med sex sk. b:co af hvarje person.
Q-0 Angående Krono-utskjldernas debitering-,
Uti detta ämne hafva komrnilterade (Vid. nja—160) dels meddelat en
framställning om de nu gällande föreskrifterne och de till förändringar i
dem väckta förslag, jemte hvad vederbörande eiubetsmyiuligheler deröfver
yttrat, dels lör egen del, efter utförlig motivering, hemställt,
u) att de stadgande»,, enligt hvilka debitering och uppbörd af sådane
a fg i fler, som erläggas af de till akademiska jurisdictionerna börande perso¬
ner, verkställas af akademiernas tjenstemän samt de föreskrifter, jemlikt
h.vflka rege tilen ts-s krit värne vid indelda armeen påföra, och uppbära lontau-
Stais-Ufskoltels Ullålande, N.o 2'/2.
gn res lie vill uings-afgi fler och de lill slats ver Teel. ingående w ölesproninga n,
jemte underbefälets och gemenskapens algi fler till Wadstena -Krigsmanshus-
kassa, malte npphäfvas, sami alt bergsfogdarnes befallning med algifter lil!
bergverken upphörde, i följd hvaraf debitering och upphörd al alla krono¬
utskylder och hvad dit hörer, i ett sammanhang, inom hvarje distrikt be¬
sörjdes ;
b) alt lili slnderne magistraternas i berörde hänseenden nu egande ålig¬
ganden likväl målte fortfara;
c) att bäradsskrifvarnes befallningar borde upphöra, samt debileringen
förrättas af häradsbokhållare, anstälde fl lauds-konloren, hvilka tjenstemän
skulle för samma debitering ansvara och besörja bäradsskri fvarnes nuvaran¬
de åligganden vid skallläggningar och beviilnings-laxeringar, hvaremot krono¬
fogd arne boide ensamt ansvara för afgifternas uppbärande och redovisande
enligt uppbördsbok och längder, som dem meddelas.
d) alt debetsedlarne måtte utfärdas så tidigt efter taxerings Förrättningar*-
ne, alt besvär deröfver kunna hos pröfnings-kommitt.e'n anföras.
Kongl. Maj:!, som funnit dessa förslag ändamålsenliga, har, lika med
kommilterade, ansett häradsbokhflllarne böra ansvara för debiteringen, (pag-,
i8 Kgl. Prop.)
Hvad nu angår de här ofvan under lit. Å upptagne hemslällanden, så
anser Utskottet, på de mångå och vigtiga skäl, som i kommitterades betän¬
kande anföras, sig böra tillstyrka,
4S:o
alt akademiernas tjenstemäns, regements-skrifvarnes vid den in-
delda armeen och Bergs-fogdarnes befattningar med debitering
och uppbörd af krono-utskyIder och afgilter måtte upphöra samt
att dessa i stället, i sammanhang med den allmänna krono-upp-
börden, debiteras, uppbäras och redovisas.
4c,:o
Vid yttrandet under lit. B., angående magistraternes fortfarande åliggarp-
de i afseende å krono-ulskylders debitering m. ni. inom städerna,
lära Rikets Ständer låta bero.
*
Slats-Uts!ioltels Utlåtande, l\:o 242.
Beträffande kommitterades, af Kongl. Maj:t. biträdda, förslag under lit.
c. om upphörande af häradsskrifvare-befattningarne m. m., får Utskottet, efter
tagen kännedom af hvad så väl enskilda anföranden inom Riks-stånden, som
vissa länstyrelser samt Kammar Kol leg i i och Stals-konlorels afstyi kande utlå¬
tanden innehålla, för egen del endast anföra, att då, genom förslagets antagande,
den ansvarsskyldighet för uppbörden, som nu åligger häradsski ifva re skulle
försvinna, samt enär dessa tjenslemäns närvaro vid uppbördsstämma!» erfor¬
dras, på det de måtte i debetsedlarne tillföra sådana ordinarie räntor och
afgifter, hvilka ej kunnat, i uppbördsboken inflyta, Utskottet, i öfverensstäm¬
melse med hvad förut i detta betänkande, angående mantalsskrifningen, ytt¬
rats, anser sig böra hemställa,
5o:o.
att, intilldess erfarenheten visat verkningarne af det här ofvan
föreslagna enklare beskattnings-väsendet i allmänhet, Rikets Stän¬
der ville låta förblifva vid nu gällande föreskrifter angående hä-
radsskrifvarnes åliggande att uppbörden debitera och kontrollera.
51 :o.
Vidkommande kommitterades hemställan, lit. D., i afseende å Debet-
sedlames utfärdande så tidigt efter taxeringarna, att de skattskyldige må
kunna besvär hos pröfnings-komtnitteen anföra, kommer utlåtande att af Stats-
och Bevillnings-utskotten gemensamt afgifvas.
52:0
Uti frågorna (sid. 18 i Kgl. Prop., sid 204 i bet.') angående förslag, att taxe¬
ring ä fast egendom må verkställas endast hvart femte är, med uttryckligt stad¬
gande, att uppskattningen bör ske efter taxerings-männens öfvertygelse om
verkliga värdet; saint rörande den, till beredande af förenkling, gjorda fram¬
ställning, att hitlils medgifne afkortningar i mantals-penningarne och be-
villningen efter usta art. för sådana personer af arbetsklassen, som hafva
4 minderåriga barn, måtte, så vida de icke numera kunna försvinna, fram¬
gent medelst afdrag vid debiteringen iakttagas och nedsättningen uLredas i
sammandragen öfver dem, som enligt allmänna grunder böra nyssnämnde
afgifter erlägga, — komma utlåtanden att af Stats- och Bevillnings-ulskot-
ten gemensamt afgifvas.
Stats-Utskoltets Utlåtande, N.o 242.
>
io\o Angående uppbörden..
(sid. 1G0-178.)
Kommitlerades förslag i delta afseende innehåller hufvudsakligen, att
häradsskrifvarnes annotation al de vid uppbördsstämmor inflytande medel
skulle upphöra, men att, för nödig kontroll, måtte stadgas, att för fögderi-
uppbörden qvitlens-blanketler utfärdas, serskilt för hvad vid hvarje upp¬
bördsstämma skall erläggas, hvilka blankelter borde vara tryckte så, att en¬
dast nummer, den skattskyldiges namn och debetsedelns belopp af härads-
bokhållarne inskrefvos, hvarefter desamma, sedan de, genom lands-kamere-
rarens försorg och under dess ansvar, blifvit med uppbördsboken jemförde
och rigtige befunne, borde förses med serskild stämpel och till kronofog-
darne öfverlemnas till den del, de vid hvarje slämma erfordrades.
Då Utskottet, såsom omförmäldt är, redan afstyrkt förslaget om bärads-
skrifvaretjenslernes upphörande, får Utskottet, med åberopande af hvad i
sådant afseende erinrats, jemväl hemställa,
53:o
att hvad i fråga om införande af qvitlens-blanketler och det,
som dermed eger sammanhang, blifvit af kommitterade föresla¬
get, mätte förfalla.
Till undvikande af all krono-nppbörds indrifvande vid samma tid och
derigenom för de skatlskyldige uppkommande olägenheter, hafva såväl kom¬
mitterade, som Kongl. Majit, ansett två uppbördsstämmor böra hållas ålan¬
det, den första, för uppbärande af alla personella och bevillnings-afgifter,
från medlet af September till medlet af Oktober med rättighet likväl för
Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, efter sig företeende omständigheter,
bestämma en sednare termin, dock sist inom medlet af November — och
den andra slämman, emellan medlet af Februari och medlet af April på¬
följande år, för uppbärande af lösen för hemmansränlor och tionde, jemte
öfrige af hemman utgående utskylder.
Å detta förslag, som, utom andra fördelar, medför lättnad för de skatt¬
dragande vid ulskvldernas gäldande, får Utskottet, på de i kommitteiades
betänkande pag. 168 och 169 upptagne skäl,
Slats-Utskattels VIlai ande, N:o 242.
Hvarjemte Utskottet, lika med hvad koinmitlerade och Kong!. Majit
ansett böra ega runa. hemställer,
55:o
alt uppbörden i städerna malte förrättas under loppet af Septem¬
ber, dock alt denna förändring endast efter hand till vägabringas,
på det sätt, alt uppbördslerminen lillbakaflyttas en månad hvar¬
je åi', till dess den kan vid nyssnämnde Lid utsättas; anseende
Utskottet sig härigenom jemväl halva besvarat:
i:o den af herr Prosten Melan i Preste-slåndet väckte motion
angående framflyttning af uppbords-slämmorne på Öland, äfven¬
som följande bos 13 mde-stån let afgifne memorialer, nemligen:
2:0 af riks lagsfullmägligen Jan Samuelsson från Calmar län,
angående förändring i tiden för uppbörds-slämmorhes förrättande
på Öland;
3:o af Gustaf Johansson från Kronobergs län, samt
4:o af Christen Persson och Ingemund Odin från Gottlands
hin, angående krouo-uppbördsterminernas förändrande,
Hva l härefter beträffar frågan om uppbördens indrijning och knntrol-
■Iernn deni, får Utskottet, dels i anledning af hvad kommitleradc-s betänkan¬
de i afseende härå innehåller, dels i följd af de jemkningar i kommitlerades
.förslag, hvilka Utskottets här ..förut afgifna hemställande!) föranleda, tills! yrka,
56:o
att, genast efter det uppbörds-stämman i socknen blifvit afslulad,.
ett exemplar af förteckningen å böter för underlåten betalning å
stämman, med utsatt rest-belopp för hvarje skallskyldig, bör, ge¬
nom uppbördsmannens försorg, afleinnas till vederbörande kyr¬
koherde, för att i sockenstämma uppläsas, då derå antecknas, hu¬
ruvida anmärkning deremot blifvit gjord, hvarefter alla dylika
förteckningar för hvarje fögderi lil! Kongl. Majlis befallningshaf¬
vande insändas; alt uppbörden i städerne, samt de afgifter å lan¬
det, som å farsta uppbördsstämma!! erläggas, böra, derest laga
hinder icke möta, inom löpande årets slut vara indrifne och le¬
vererade, äfvensom inom samma tid handräckning för bort¬
flyttade persone s ulskvlder sökt, vid derför stadgadt ansvar; att
kronofogdarna höra vid slutet af December månad upprätta och
..aflemna förslag, utvisande .förhållandet med höst-uppbörden och,
Stais- V Iskulte ti ■ U i låtande, Alo 2)2.
lii! kontroll' derå, nppböitl s-boken samt". fm teckning- A resi anti er¬
ne; ali <ie viii nä in inte lill befintlige restantier af fögderi-upp-
liiii ilen, äfvensom livallderaf viii andra sliimmun bor irlägra.®,
skola inom den 3o påföljande April vara indrifne i < h lunn -
u. P all för uppböi ds-slällningens vei ificerande vid redogluekc-
lermiuen i öfiigt för fa res i enlighet med nu gällande foreski iller;
samt all, med upphäfvande af nu varande stadganden om rcstra; -
saknings ovillkorliga anställande, då restantier™; i något fögderi
uppgå till 5oo r:dr, det må ankomma på Kongl. Majps- befäl —
ningsbafv-andes pröfning alt vidtaga sådan åtgärd, då serskilda
omständigheter 11ei till föranleda.
I enlighet med kommilleradcs, af Kongl. Majit i nåder gillade,, förslag,
tillstyrker Utskottet vidare,
r**'
a 7:0--
att nu gällande stadgande angående- ejterlysning a-f pei söner, som
häfta för obetalde kronoutskylder, målle såsom ledande til! In. tyd¬
ligt besvär och äfven kostnader, ulan motsvarande gagn, vsida
upphäfvet; äfvensom att, då ett år förflutit, ulan ali- upplysning
om den skaltskvldiges .vistelseort- kunnat- vinna®, och vedei botan¬
de befinnas hafva iakttagit, hvad dnn ålegat, Kongl, Majds be¬
fallningshafvande må ega alf, på lika sätt, som förfares med ul-
skylder, hvilka i anseende till bristande tillgång icke kunna in-
drifvas, om dylika medels afskrifvaude förordna, utan att beslu¬
tet Kongl. Kammar.-iätten underställa^
jr.o Angående Redogörelsen.
Efter tagen kännedom af hvad kommilterade (sid. 178) ornförmält,
huru med räkenskaper ne för ki ono-uppbörden efter nu gällande stadganden
föi Ira Ilös, äfvensom meddelade upplysningar, angående de förändringar, som
n afseende derå blifvit tid efter annan föreslagna, får Utskottet, hufvudsak¬
ligen instämmande med kommilterade, men med iakttagande af de jemk-
niugar uti deras förslag, hvilka förut af Utskottet gjoide.hemställande!) för¬
anleda^ häl igenom tillstyrka,
5 8: o
att kiouo-uppbörds-räkenskaperna, i likhet med öftiga allmänna
redogörelser samt riks-hufvudboken, malte uppgöras och afslutas
Sta>s-Ulskoriels Vita!ande, N:o 2-12.
för kalender-;’r; al t desamma, behörigen vei ificerade, aflemna*
för städcrne inom slolet af Januari månad, samt för fögderier¬
na viii den för summariska redovisningen nu stadgade lid., med
iakttagande, att den ut i sistnämnda redogörelser förekommande
balans bör specifikt utvisa, Iivari deraf blifvit levereradt lill och
med den 3o April och hvad sislberörde dag finnes utestående,
dock att för Stora Kopparbergs län liden Tor räkenskapernas af-
lemnande tills vidare och intilldess ränleförenkliugen äfven der
kunnat utföras, bestämmes lill den r Juni; att uppbördsböcker-
na böra räkenskapen åtfölja ; att för bötes-medlen upprättas ser-
skiIde, vid förutnämnde räkenskaper fogade, redogörelser, ifrån
hvilka, till debitering i de förra, endast öfverföras sådane verk¬
ligen influtne medel, som utgöra föremål för leverering till rän-
teriet och således tillhöra krono-uppbörden, hvaremot uti den
serskilda redogörelsen, jemte förekommande afkortningar, afföres,
hvad uppbördsmannen bör direkte till vederbörande utbetala;
att, med bibehållande af föreskrifterne derom, att befmtelige re¬
stantier böra vara utredde och indrifue inom slutet af Augusti
månad, då special-räkningen afslulas, för så vä! städerna som
fögderierna upprättas och inom den i5 påföljande September till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande aflemnas förslag öfver förhål¬
landet med de uti föregående årets redogörelser balanserade me¬
del, bestyrkt på lika sätt, som i afseende å de i special-redogö-
relserne upptagne restantier nu finnes föreskrifvet, hvarjemte veri¬
fikationer för de uti förslaget verkställda a flur ingar böra företes,
men efter skedd jemförelse redogörarne återställas, för att års-
räkenskaperna bifogas; att den serskilta, för samma period, som
special-räkningarne öfver kronouppbörden afslutade ränteri-räk-
ningen öfver levererad dylik uppbörd, såsom icke vidare be¬
höflig, derest de allmänna krono-uppbörds-räkenskaperna, lika
med ränteriernes special-räkningar, upprättas för kalender-år, af
skaffas, men deremot, på det, vid räkenskapernas granskning i
Kammar-rätten, kontroll må egas derå, alt de uti specifikation å
balansen i fögderi-räkenskaperna upptagne levereringar efter den
3i December och intill den 3o April äro med verkliga förhållandet
instämmande, förordnas, att vederbörande lands-kamererare och
landt-räntmäslare böra härom å sistnämnde räkenskaper teckna intyg;;
samt
Stats-Utskottets Utlåtande, jV.o 242.
9
sam! al! landsböckerna efter nvlt. med riks-hnfvudboken öfver¬
ensstämmande formulär afslutas inom den i Oktober efter räken¬
skapsåret.
i 2:0 Om preskription för skattskyldiges och reclogörares ansvarighet.
Kommitterades yttrande i detta ämne (se sid 187 - 192) innehållerhuf-'*
vodsakligen, alt den nu stadgade lid af 3 år for reservationskrafs anställan¬
de hos de skatt-skyldige borde, enligt kommitterades tanka, bibehållas, dock att
denna lid räknades från utgången af det år, för hvilket de anmärkte med¬
len belöpa; att litlen för anmärkningsåtal emot de tjenstemän, som med
kronoutskyldernes debiterande och redovisande ega befattning, i frågor af
sådan beskaffenhet, sorn icke äro från all preskription undanlagne, måtte be¬
stämmas till lika tid, att räkna från det räkenskaperne inkommit till veder¬
börande auktoritet, der granskning af dem skall anställas; att de tjenstemän,
hvilka det ålegat att anmärkte medel debitera, böra, i händelse felaktighet
vid aninät kningsmålets afgörande pröfvas vara af den beskaffenhet,
alt den kan anses hafva tillkommit af bristande uppmärksamhet,
vara kronan för ersättningen ansvarige, dock, i fall medlen skola af de
skattdragande gäldas, först sedan sig visat, att de icke kunnat hos dem utfås,
samt att på det skattskyldiges ansvarighet i följd af anstäldt reservationskraf
icke måtte blifva för långt på tiden utdragen, ej allenast den förklaring af
34 * Kammar-rättens instruktion mätte meddelas, alt dylika anmärknin¬
gar böra inom två år efter reservationskrafvet vara hufvudsakligen pröfvade,
alan ock det tillägg lill samma § göras, att utslaget skall inom tre år efter
nämnde kraf den skattskyldige delgifvns, allt vid äfventyr, att, om något der¬
af försummas, verkan af reservationskrafvet förfaller.
Till hvad kommilterade härutinnan i ena sorn andra hänseendet yttrat
och föreslagit,
5 9: o
anser sig Utskottet böra tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Genom hvad Utskottet sålunda tillstyrkt, angående kronoutskvldernas
debitering och uppbörd samt redogörelsen derför, anser Utskottet sig hafva
besvarat herr Hörn Stein s hos Borgare-ståndet väckta motion, angående krono-
fogdarnes indragning och deras göromåls öfverflyttande på länsmännen.
Sik. till & St. Prat. *847 ocA iS4». 4 Sami. i A/d. 2 Band. 3t M/tet. 2
J«
Stals-Utskotlels Utlåtande; N;o 212:
Ehuru visserligen uti en del af de motioner, livilla lilifvit liär ofvan un¬
der serskilda hufvudafdelningar af betänkandet upptagna, förekomma frågor,son*
mer eller mindre kunna angå andra ämnen än de, som innefattas under de
hufvudmomenter, hvarest motionerne äro vordne oinförmälde, likväl och sorn
Utskottet utlåtit sig öfver berörde ämnen., och foljakteligen samtelige motio-
nerne besvarat, har Utskottet, till undvikande af ett öfverflödigt upprepande,,
ansett sig icke böra mera än på. ett ställe omnämna ifrågavarande motioner.
60:0
I händelse af bifall till hvad Utskottet, i detta, betänkande hemställt
och föreslagit, lära Rikets Ständer finna, att deras blifvande beslut bör hos-
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, med anhållan, att Kongl. Maj:t läcktes,
efter pröfning deraf, i nåder vidtaga sådana förfoganden, hvilka af de ser¬
skilda framslällningarne och förslagen påkallas.
Stockholm den 8 Juli 1848,
Reservationerr
af friherre Tersmeden, emot Utskottets förslag, att ci vila em bets* oeh
tjenstemäns för närvarande indelda löner, i stället för qvartaliter under lö¬
pande året, skulle på en gång i Maj månad, året näst efter det, för hvilket
lönerna belöpa, utbetalas.
af herr von Troil, S. G.: ”Den brist på konseqvens, som utmärker
detta betänkande, vittnar nogsamt om den brådska, hvarmed detsamma
blifvit på afdelningen uppgjordt och i Utskottet genomdrifvet. Jag hade
trott, att beslutet om den af behofvet så högt påkallade skatte-förenklingen
lättare kunnat genomföras, derest Utskottet såsom grund för densamma an¬
tagit de af Kongl. Maj:t föreslague persedlarne: spanrnöl och smör; hvartill
jag för min enskilda del velat lägga en tredje: dagsverken, såsom nödig;
regulator vid prisernes stigande eller fallande; men då denna åsigt ej kun¬
nat göra sig gällande, vill jag ej genom reservation emot denna och öf¬
riga dermed gemenskap egande punkter söka sönderrifva sammanhanget af
det hela. Jag ber likväl alt få fästa de tespektive Riks-slåndens uppmärk¬
samhet på tvenne omständigheter, hvilka i min tanke böra förändras, och
kunna det, utan att i ringaste mån motverka framgången af hufvud frågan.
I
Stals^Utskvllets Ctiålande, N:o 242. il
Ifen forsin af dessa punkter rörer uppbörden af de räntor, som till-
‘höra rniiitic-staten. Utskottet liar föreslagit, alt desamma skulle af veder¬
börande kronofogdar uppbäras, för att ifrån ränterierne regementerna til 1-
handahållas. Delta stadgande medförer ganska många olägenheter. Det ökar
betydligt kronofogdarnes besvär, hvilka redan förut äro öfverbopade af gö¬
romål. Den borgen, det åligger desse embetsman att ställa, uppgår endast
till i,5oo ridt. Flere månader förgå emellan lörsta nppbörds-stämman och
-redovisnings-dagen (den i Maj), Örn medel under denna tid förskingras,
hvilkendera drabbar förlusten,'kronan, regementerna eller båda gemensamt?
Ätt regementerna alltid derpå blifva lidande, torde kunna lagas för af¬
gjordt. Debiteringen och uppbörden af militie-statens krono-utskylder verk¬
ställdes i fordna tider af kronofogdarne, men ofverl!vilades, i anseende till
dermed förknippade svårigheter, på regements-skr ifvar nc. Utskottet före¬
slår nu att della besvär åter må påläggas de förre. Manga hinder möta i
delta afseende. Vid bestämmandet t. ex. af den bevillning, sotn af militie-
löntagare bör erläggas, måste afdrag göras å den del af lönen, sorn motsva¬
rar ackordsräntan, hvilkens belopp, i mån af inträffade successioner, förän¬
dras för de olika lön Lagar ne. Bestämmelsen deraf, och af åtskilliga dylika
förhållanden, kan svårligen af någon annan än regements-skrifvaren uppgöras»
Hvad dessa sednare, eller regernents-skrifvarne, beträffar, kunna de, äf¬
ven om uppbörden frånloges dem, icke undvaras. Lika med kronofogdar-
ne, äro de författningsenligt skyldige att ställa r,5oo r:drs borgen; men
derjemte är hvarje regements-chef berättigad, alt af regeinens-skrifvaren for¬
dra serskild borgen för uppbörden till armeens pensions- och enkekassor
s.unt ackords-amorterings-fönden; en rättighet, hvilken äfven, så vidt mig
veterlig! är, allestädes begagnas och till vida högre belopp än t,Boo rdr.
Säkerheten för regementerna är alltså betydligt större, om uppbörden verk¬
ställes af deras egna redogörare, än om den anförtros åt kronofogdarne, o-
beräknadt den kontroll, som af regementernes lönings-direktioner utöfvas å
de förre.
Åtskilliga andra olägenheter för vederbörande löntagare uppstå äfven
af den föreslagna förändringen. Lönerne komma alt utfalla flere månader
sednare än nu, då första uppbörds-stämman af regements-skrifvaren vanli¬
gen hålles i Januari. — Krono-utskylderne, hvilka nu utbetalas af regements-
skrifvarne med först inflytande uppbörds-medel, skulle då komma alt å
skatlskrifnings-orten kontant uttagas af hvarje löntagare, innan ännu något
af lönen fått uppbäras. Kronofogdarne skulle troligen icke kunna åläggas,att
Mtan provision uppbära lönebeloppen. Nuvarande regements-skrifvare ega
12
Slals-Utskottets Utlltande, A:ö 242.
skälig anledning fordra, alt under deras Återstående tjenstetid ej gå i mist¬
ning af denna, den hufvudsakligasle delen af deras inkomst. Dubbel upp-
börds-provision skulle således för den närmaste framtiden drabba löntagar-
ne. Allt detta undvikes om hädanefter, som hittills, uppbörden af mi lilie—
statens räntor får af dess egna redogörare verkställas. För vederbörande
räntegifvare kan det äfven vara alldeles likgiltigt, då räntorna utgå endast
i kontant, om kronans eller regementets ombud uppbärer dem, ty det så
mycket ointalta prejeriet kan lika litet komma i fråga i ena, som andra
fallet.
Jag känner icke tillräckligt tillståndet inom öfriga korporationer och
stater, för att kunna bedöma huruvida förhållandet äfven der är ena¬
handa. I sådant fall torde älven de bora bibehållas vid rättigheten alt
sjelfva uppbära sina inkomster; men i afseende på militie-stalen tror jag
mig i det föregående hafva ådagalagt, att Utskottets förslag skulle medföra
ökadt besvär och svårighet för kronofogdarne, minskad säkerhet för regemen-
terna samt många olägenheter för löntagarne, och, då dertill kommer, att
uppbördens verkställande genom regements-skrifvarne är för räntegifvarne
lika beqvämt och lika säkert, som då detta uppdrag lemnäs kronofogdarne,
tror jag mig ega grundade skäl föreslå, det Rikets Ständer, med frånträdan¬
de af Utskottets förslag, ville besluta, att med indelda räntor forsedde lön¬
tagare, åtminstone inom militie-stalen, må ega, att genom egna uppbörds¬
man desamma uppbära.
Den andra af de frågor mot hvilka jag måste reservera mig, rörer aug-
mefits-räntorna. Utskottet har, i min tanke, våldfört egande-rältens helgd,
då Utskottet, utan inuehafvarnes medgifvande, föreslagit alt augments-rän-
torna skola af stadens uppbördsinän indrifvas, för att tillställas vederböran¬
de rusthållare. — Om det äfven måste medgifvas, att på många ställen en
verklig lättnad i uppbörden härigenom tillskyndas rusthållarne, inträffar på
andra ställen motsatsen, och första steget är dermed taget, att afhända
rust/iållen och till statsverket indraga dessa räntor, hvilka, emot utgöran¬
de af rustnings-sk vldigheten, under så många mansåldrar gått i a rf, byte
och köp, såsom en med rusthållet! förenad egendom. — Rättvisan fodral'åt¬
minstone, att samma grundsats härvid följes, som blifvit föreslagen i afseen¬
de å de ständiga rote-vakanserne i Skåne och häslvakans-spänmålen, eller
att rusthållarne höras, och att de, som då förklara sig vilja ingå på försla¬
get, må genom kronans uppbördsman få sina' augments-räntor sig tillställde,
bien att de, som ej önska en dylik förändring, må derifrån befrias.’.
Stats-Ulskotlels Utlåtande, N:o 24-2. 13
af herr friherre Åkerhjelm, C.: ”Då jag hufvudsakligen förenat mig uti
den af herr von Troil algi Ina reservation mot det heslut, som blifvit af hög¬
loft Stats-utskottet fattadt uti skal t jernk nings frågan, anhåller jag för min egen
del få tillägga, aLt jag ogillar behandlingen af denna i beskaltningsväg sä djupt
ingripande fråga, deii, att densamma uti dess helhet icke blifvit kollegierna
meddelad till digifvande al' utlåtande, en behandling, som frågans vigt väl
varit värd, och som för Stats-utskottet och Riksens Ständer väl varit be¬
höflig.”
af herr af Sillén L. G.: ”Då jag lifligt önskar en sådan förändring ide
af jorden nigfiende skatter, och deras förenkling kan åstadkomma belåtenhet
hos skatleglfvaren, samt enkelhet och säkerhet vid dessa skatters debitering,
redovisning och kontroll, anser jag del hafva varit välbetänkt af Utskottet
att tillstyrka antagande af det i Kongl. Maj:ts nådiga proposition föreslagna
sätt dertill, eller att, i likhet med kommitterades alternativa förslag, då nu
befintliga många serskilda persedlarne förvandlades till allenast span mål och
smör, jemle fyllnad i penningar, likväl med tillägg, af en ibland ränteper-
secUarne ingående titel, nemligen dagsverken, såsom den, hvilken är minst
underkastad värdeförändring och gäller lemligen lika öfver hela riket; äfven¬
som, då spanmål och i synnerhet smör icke utgöra de hufvudsakliga pro¬
duktionsartiklar i alla provinser, det må hända icke vore olämpligt, att i de¬
ras ställe antaga några få andra, som provinsen egenlligast frambringar. Det¬
ta sätt alt bereda den allmänt önskade förenklingen, hade, enligt min öfver¬
tygelse, skolat vinna mera framgång hos de respektiva Riks-stånden och un-
danröjdt mångå betänkligheter, som emot det nu framlagda förslaget otviD
velaktigt uppstå.”
af herr Gripensvärd, J. O.: J’Då jag hufvudsakligen delar de åsigter,
hvilka emot cielia betänkande blifvit utaf herr af Sillén, uti frågan om
ranteförenklingens grunder, och utaf herr von Troil, i öfrige punkter, uttala¬
de, får jag uti de af dem afgifne reservationer instämma.”
af herr Rääf, L. F.: ”Stats-utskottet har ofta afslyrkt nådiga propositioner
af skäl, att ämnena icke varit fullkomligt ulredda, hvarpå, såsom det första
exemplet under innev. riksdag, må anföras utlåtandet rörande Götheborgska
flottstationernes förflyttning och, såsom det sednaste, utlåtandet öfver fän¬
gelse-regleringen.
Uti skatteförenklirigs-frågan hade detta så mycket mera varit både be-
höfligt och af grundlag fordrad, som io § R. F. bjuder: ”innan ärenderna
14
Siats-Utskottet* Utlåtande, K:o 242.
lios Konungen i Statsrådet föredragas, skola de, genom nödiga upplysningars
inhämtande från vederbörande embetsverk, af den föredragande beredas.”
Sådant har icke skett; både Konung och Utskott hafva varit i saknad
af de anmärkningar och upplysningar, dem Kammar-kollegium, Stals-konto-
ret, Kammar-rätten m. 11. utan allt tvifvel skolat lemna, vida mångsidigare,
fullständigare och riktigare samt med mera omsorg för både kronans och
enskildes rätt och bästa, än hvad väntas kan af några få kommitterade, i
sådan egenskap icke ansvarige, och hvilkas enskilda åsigter kunna ega mera
stöd i framtida förhoppningar, än uti verkligheten af forntid och det när¬
varande.
Man har invändt att embetsverken förut blifvit börda öfver andra
förslag i detta ämne. Ett sådant svar innebär sin egen vederläggning,
ty det redan skedda är icke det som sker, ett annat, och detta måste hafva
olika skäl för eller emot; ett fullkomligt nytt, i mångfalldiga delar alldeles
afvikande, är afgifvit, utan att vederbörande fått sig deröfver yttra.
I strid mot denna säkerhet om egen sakkännedom och tvekan om em-
betsverkens, hafva kommitterade och Utskott öfverensstämmande föreslagit, alt
Sala silfververks delegare skulle fa sig yttra och vederbörande embetsverk
böras öfver den för silfververket föreslagna indragningen.
Kanhända läper och någon motsägelse ligga uti sistnämnde omsorg för Sala
grufvas rätt och för betalarnes af häste- och rote-vacansspanmål, hvaraf den
förres delegare skola höras och de sednare hafva erhållit till och med be¬
stämmande röst, i jemförelse med behandlingen af skattskyldige och ränte¬
tagare i allmänhet samt augmentsräntetagare i synnerhet, om hvilka förstnämnde
det heter, att man ej velat underkasta sig omgången af de skattskyldiges
hörande, öfver upphörandet af rättigheter till persedelskatlens utgörande
in natura.
Kontraktet med betalare af vakans-spanmål torde icke kunna anses he¬
ligare än kontraktet med rust- och rote-hållare; de förra ega att betala, de
sednare att uppbära i varan. Räntegifvare äro tillförsäkrade att få afbörda
en del af sina ulskylder in natura; och från dessa olika rättigheter lärer
lika litet den ena kunna tvingas som den andra, utan medgifvande, om lag
och rätt skola beslå.
Anledningar, ej de rätta skälen, till hela delta arbete äro hemtade:
Slals-Ulskottett Utlåtande, N:t 2*2.
T-o frän jördeböckers, indelningsverks och uppbördslängders oredighet
och motstridigbeter. Sådana finnas och böra afhjelpas, hvarom föreskrifter
äro lemnade sednast 1833. Utskottet har föreslagit upprättandet af korrekta
liggare, hvilket arbete skulle föregå inlörandet af hela förändringen. Men
när så vore skedt, försvunne ock hela delta skäl; noggranna och öfverens¬
stämmande titlar och siffror vöre vundna och allt verkligt skäl till klagan,
i detta hänseende, undanröjdt.
2:0 Att ett stort och onödigt arbete skulle ligga i årlig förvandling af
en mängd räntepersedlar. Denna särdeles ofta och högljudt åberopade mö¬
da är dock obetydlig. Många persedlar och skyldigheter förvandlas icke;
de utgå efter gamla kronoverdiet och sammanslås i debiteringen; andra un¬
dergå endast sällan någon markegångsförändring, och hafva för långa tider
nästan orubbade värden; hvartill kommer, att för flera orter en stor del
persedlar äro lika både till beskaffenhet och belopp för alla skattehemman,
hvilket allt lättar uträkning: och debitering,.
3.0 Att räntegifvare skola ofta blifvit prejade vid spanmåls-leverering,,
dels för mål och beskaffenhet vid krono-magasinerna, dels i lösningspris af
räntetagare. Hvad det förra beträffar beror ju numera ensamt af räntegif-
varen att lill magasinet aflemna, om han deruti finner sin nytta, eller un¬
derlåta, om han fruktar orättvisor, hvilka dock icke måtte vara serdeles af-
skräckande, när man ser alt ansenliga poster af kronans behållna spanmål
årligen inmätas, ehuru lockelsen af efterskänkta forsellönen borde föranleda
till kontant betalning af bela beloppet. Hvad sednare händelsen vidkom¬
mer, har man låtsat glömma alla de talrikare fall, då räntegifvare prejat
räntetagaren genom uppsägning, när denne, under år äf ymniga skördar, ic¬
ke kunnat för något pris afyttra spanmålen. Det allmännasle förhållandet
är dock, och efter detta måste dom fällas, antingen att räntegifvare gerna
lemna och räntetagare gerna uppbära en vara, hvilken den ena annars skulle
med möda och möjlig förlust bortsälja, och den andra på samma sätt in¬
köpa, eller att öfverenskommelse är träffad om årlig josén, eller alt, der
uppsägning sker, räntetagaren lemnar priser, som vida understiga de gång¬
bara, och derjemte ej sällan anstånd med betalningen,, hvilka beqvämligbe-
ter uti ingen mån kunde ega rum efter nya förslaget. Jag är ock fullt öf-
vertygad att de största trakterna af landet, d. v. s. alla de, som hafva blott
ett afsältningsslälle, och det långväga, skulle, om de blifva hörda, vägra av¬
skaffandet af spanmålens leverering in natura, så vida årliga markegångai
derå fortfara.
16 Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 242.
4:0 Att beräkning och kontroll för elen betalande vore svåra. Oni kom-
mitterade utarbetat den ofvannämnde korrekta liggaren, derjemte hopjemka! de
svårare bråktalen med närslägtade persedlar, samt rättat några andra dylika
obetydligheter, hvaröfver man nu upplnifver ljudande klagorop, hade man,
med bibehållande af allt det goda och väsenteliga i vårt skatteväsende, vun¬
nit den önskade lättheten att beräkna långt mera, än efter nuvarande för¬
slag af ett medelvärde än för 20, än för 10 år, sorn icke eller kan af all¬
mänheten utan biträde kontrolleras.
Men de egenteliga, fastän ej uttryckta grunderna till denna omstörtning
af våra urgamla skatteförhållanden torde ligga:
a) uti en af Kongl. Majjt förutsagd, af kommitterade till hälften erkänd,
och af alla oegennyttigt tänkande insedd visshet, att ett fast penningevärde,
det må sättas i silfver eller eller hvad beräkning som helst, skall, med ti¬
dens längd, nedgå under persedelns verkeliga värde. Bevisen härpå äro
ojäfaktiga. Konung Carl XI, som ingalunda ville efterskänka något det min¬
sta af sin kronas rätt, uppgjorde på 1680-talet ackord med åtskilliga lands¬
orter om lösen af tionden i ond och god tid, emot i| r:dr silfver, råg och
korn öfverhufvud, en öfverenskommelse, som redan under samma regering
upphäfdes, emedan priserna förändrat sig till kronans skada. 1 1 års medel¬
tal af markegångarna för 1720—3o utgjorde på råg 1 r:dr ^3 sk. 4 rst., på
korn 1 r:dr 16 sk., allt i silfver, och efter samma myntbestämning, som deri
nu gällande; och den ständiga markegång, som 1 ^35 sattes på behållna rän-
tepersedlar, afskalFades 1766, såsom ländande till alltför känbar minskning
uti ingälderna.
Det är detta som förleder; detta förutsedda fallande i myntvärdet, der¬
af uppkommande förminskning i grundskatt, med vissheten att, enär statens
behof ändock måste fyllas, bristen skall, genom bevillning, läggas på andra
till sådan börda icke pligtiga klasser, stater och hemman, hvaremot en lika;
otillbörlig skänk skall tillskyndas nu skattskyldig jord.
b) Vidare att, genom dessa första och stora steg, man hoppas väsen-
teligen närma sig till svflet af hela indelningsverkets upphäfvande, alla skat¬
ters förvandling i penningar och dessas odelade ingående till Statsverket,
med tiden såsom bevillning, i den mån nu föreslagna silfvervärde blifver
otillräckligt, och att således kunna beröfva kronan dess ordinarie inkomster,
®eh sätta henne, samt löntagare, i fullt beroende af Ständers välbehag.
Om
Stab' - Vakuum* litt åland?, N:o 212.
17
Otn dylika åsäter kunna Tor andra utgöra skal til! bifall, äro de hos
mig bevekelsegrund er för alslag.
Konungamaktens oberoende; otubblighelen af kronans ordin, inkomster;
skyldigheten lör hvar och en att draga den börda, han sig ikläd t och vid
laga fång af jord beräknat; rättvisan alt nied dehagande i dylik tunga icke
andra belasta; viglen af de civile och militäia indelningsverkens, af from¬
ma stiftelsers och andra inrättningars bestånd; allt della hoppas jag matte
utgöra tillräckeliga grunder för Rikets Ständer att afsiå betänkandet.
Den korta tid, sorn Utskottet förunnar, att författa reservationer, med-
gifver icke alt ingå i hvarje serskild del af ett så vidlyftigt förslag, sorn der¬
jemte, under sjelfva föredragningen, blifvit i flera hufvuddelar förändradt.
Endast i förbigående kan jag derföre vidröra 2;ne de största motsägel¬
serna :
Den ena af tiondens bestämmande efter en markegång, som hvart 5:(e
år förhöjes enligt tidens priser, under det alt all annan spanmål och ränta
skall för everdelig! fastställas i penningar.
Den andra, att en rättvis misstro om framtida inträffande af de äfven
hos oss sporda händelser, då kronan nödgats lill kiigsbehof använda alla i
dess kassor influtna medel och att lemna alla andra utbetalningar ogjorda,
gjort sig gällande blott med afseende på embets- och tjenstemän, åt hvilka
Utskottet förvarat rättighet att utur iandtränlerierne få lyfta sina lönings-
räntemedel, men icke åt stiftelser och inrättningar, som således skola få lö¬
pa en fara, den UtskoLlet velat för personer afvärja, ehuru på ett ganska
otillräckligt sätt.
För öfrigt torde uppmärksamheten fästas vid följande:
t. En verkelig kränkning af presterskapets privilegier, och ett elude-
rande af det ypperliga frälsets, samt af Malmö recess.
2. Ständigt, med penningevärdet, sjunkande löner, för hvilkas ålerko¬
ja lide till skäligt belopp kronan skall blifva plågad med nya ansökningar
och nödgas göra nya kraf af Rikets Ständer.
3. Förlusten för den skattdragande att, då han nu afräknar sina grund¬
räntor från köpeskillingens belopp, får han dem i framtiden utgöra såsom
//i/i. lill Ii. St. Prot. I84-T och ISIS. 4 Sami. I A/d. 2 Band. 31 Halt. 3
18
Siats-Utskottets Utlåtande, N:a 242.
ny bevillning, hvilken han ej kan på förhand afse och således ej eller vid
laga fång sig godtgöra.
4. Derjemte et t för denna nya tunga blifvande beroende af riksdags¬
beslut, af en ojemn taxering och af medborgares möjliga orättvisa, i stället
for att nu vara underkastad blott allmän lag och en orubbelig ränta.
5. Under närvarande förhållande är det för den skattdragande ingen
fördel alt rubba rikets myntheslämning. Motsatsen inträffar, om en stän¬
dig penniugeberäkning på skatterna införes, och 72 § af Regeringsformen
lemnar möjligheterna för en sådan åtgärd.
6. Orimligheten af a;ne markegångs-sättningar, upprättade vid olika
årstider och således mot hvarandra skiljaktiga, åstadkommande för de skatt-'
skyldige ojemnhet och villervalla i stället för jemnhet och reda.
7. D- tIa olika förhållande för rikets jordegare blifver ännu märkbara¬
re och förhatligare, då rlen ena grannen kommer att för frälseränta eller till
vissa löntagare utbetala in natura eller efter årlig markegång samma slags
utskylder, dem en annan måste erlägga på ett alldeles olika sätt, äfvensom
då en del af skatten, eller tiotiden, liqvideras efter hvart 5:te år förändradt
pris, men en annan del efter ett oföränderligt.
8. En köpare, en hemmansbrukare, som kommer alt tillträda jord, se¬
dan flera föregående missväxter upphöjt medelmarkegången, nödgas att dela
de förluster, dem företrädaren ensamt bort vidkännas. Tjenstemannen, som
mottager embetet efter några goda skördar, med en af dem nedtryckt me-
delmarkegång, skall, på denna sålunda minskade lön, hafva sitt uppehälle
under de följande vanligen dyra åren. Af en så beskaffad markegång upp¬
slå inga fördelar, blott orättvisor.
q. Vid föreskrifterna om de nya jordeböckernas eller liggarnes upp¬
rättande och beskaffenhet, har Utskottet, med ledning af kommitteen, ingått
uti smärre föreskrifter hvilka, efter vanligheten med dylika, företagna utom
embetsverkens hörande, utfalla mindre lyckligt. Hvarken skola jordransak-
ningarue hinna fört ättas, eller liggarne blifva färdige lill den utsatta liden.
De förra tjena endast alt utröna befintlighet eller obefintlighet af en ifråga¬
satt lägenhet, och att mottaga räntegifvare.; klagomål öfver någon oreda;
men upplysningar i sistnämnda fall kunna endast inom kollegium vinnas,
och det är der all verkelig rättelse bör sökas och göras.
10. För alt äfven i jordeböcker vinna nyhetens behag, skola nu så
ringa antal kolumner som möjligt uppdragas. Det mesta skall utföras genom
Slats-Vlskoltels Utlåtande, Aho 242.
19
länga beskrifningar och anteckningar, alldeles såsom i Konung Gustaf I:s
tid, hvars ganska digra jordeböcker man, om kolumner användas, kan sam¬
manföra på ett enda ark.
ii. Genom detta sökande af största möjliga omfång, skall den kronan
tillerkända utgiften för liggnrne och alla exemplaren deraf troligen icke
stanna under 16 å 20,000 r;dr, alla andra hithörande omkostnader oberäk¬
nade. När härtill läggas de årliga förlusterna af forsellöner, af flera efter¬
skänkta smärre inkomster, af penningevärdets fall, m. m. skulle man draga
i betänkande alt antaga förslaget, äfven om det, i andra hänseenden, med¬
förde verkeliga fördelar; mycket mera nu, då motsatsen inträffar.
Sluleligen får jag åberopa den utveckling, herr biskop Heurlin gifvit åt
detta ärende vid dess remiss från hög v. Prés te-s tå odet/'’
af Prosten Lundblad, emot indelda räntornas utgående i visst belopp i
r:dr silfver.
af herr Kack, C. J.\ ”Emot Utskottets tillstyrkande, att den uti ersättnin¬
gen för indelda ränte- och tionde-anslag ingående forsellön å spanmål skulle af
statsverket öfvei tagas, får jag mig reservera. Icke nog, att staten underkastar sig
den risk, sorn i en framlid möjligen kan uppstå genom bestämmande af en fix
penningeskatt för de på skattläggning grundade ordinarie räntor; att genom
indelda räntornas förvandling i penningar efter medelberäkning för ränte-
gitvarne undanrödjas alla de olägenheter och prejerier, hvilka hittills varit
en följd af leverering in natura, ulan 1111 vill man sträcka sin frikostighet
ända derhän, att gifva dessa räntegifvare en present af omkring 60,000 r:dr
banko årligen på öfrige skattskyldiges bekostnad, ett förfaringssätt, hvilket,
huru det än skärskådas, efter min tanka, icke har för sig hvarken billighet
eller rättvisa.
Under behandlingen af 20 punkten förespeglades inom Utskottet af en
aktad ledamot, att den deri gjorda modifikation, det alla embets- och tjen¬
stemän eller deras ombud skulle ega att i landtränterierna uppbära de in¬
dragna ränte- och tionde-anslagen, vore snart sagdt enda vilkoret för fram¬
gång uti åtminstone tvenne riksstånd åt hela det lika vigtiga som nyttiga
skatteförenklingsförslaget. Afdelningen hade nemi. biträdt kommitterades
tillstyrkande, att beloppet för de till statsverket indragna räntor och tionden
borde derifrån qvartaliter till löntagarne utgå. Emellertid ansåg äfven jag
mig för sakens framgång föranlåten att inom Utskottet emot min öfverty¬
gelse foga inig efter en sålunda äskad koncession; men kan dervid icke un-
20
Stals-Utskottets Utlåtande, iV.o 242.
derlåla att uttrycka min åsigt om olämpligheten och skadligheten af delta
beslut, hvilket måhända just varder ett vapen i hand på frågans vedersakare
att densamma hel pch hållet kullslå. Utom det att statsverket är den cen¬
tralanstalt, hvartill alla skatter böra ingå och hvarifrån alla utgifter, af hvad
namn och beskaffenhet de än vara månde, skola bestridas, så anser jag det
lända löntagarne sjelfva lill tidsutdrägt, skada och osäkerhet, att, i stället för
lönernas bestämda uppbärande qvartalsvis, nödgas vänta tills påföljande Maj
månad inträder, då i ländtränterierna emottaga hvad som influtit, samt yt¬
terligare afbida den eller de Lider fram på året, då restantierna hunnit in-
drifvas; att icke vidröra alla de, genom otaliga liqvider med enskilde, för
Konungens befallningshafvande och landt-ränterierna ökade göromål. Skulle
Rikets Ständer antaga detta invecklade förslag, så är jag öfvertygad, att ve¬
derbörande löntagare snart bos kommande Ständer skola framställa sin ön¬
skan att derifrån blifva befriade och åtnjuta den lättnad i aflöningssättet,
som kommitterades välgrundade tillstyrkande afser.”
Häruti instämde herrar Schartau och E. G. Lindström.
af herr Walley. ”Emot beslutet i 20 punkten får jag mig reservera. Jag
anser, lika med Utskottet, att det från äldre tider begagnade sätt, alt till
embets- och tjenstemäns aflönande samt vissa inrättningars underhållande,
anvisa kronans räntor alt af vederbörande sjelfva uppbäras, är förenadt med
stora olägenheter för ej mindre slaten, än de skattskyldige samt indelnings-
liafvarne sjelfva; och jag hyser derföre den öfvertygelse, att en förändring
uti detta aflöningssält både bör till vägabringas, och äfven, utan förnärmande
af enskild rätt, låter sig verkställa, derigenom, att indelningarne indi agas till
Stats-verket, som i stället, med motsvarande belopp i penningar, ersätter ve¬
derbörande löntagare. Denna af behofvet högeligen påkallade och såsom vil¬
kor för en allmän skatteförenkling nödvändiga förändring skulle, enligt min
tanka, förfelas, om ifrågavarande indragning icke äfven omfattade de indel-
da löner, som af militie-staten innehafvas. Den inskränkning, som Kongl.
Majtt., på sätt uti den nådiga propositionen blifvit omförmäldt, täckts föreslå,
i afseende på indragningens utsträckande till indelda armeens löneanslag,
finner jag mig icke kunna annorlunda tillstyrka, än att vederbörande indel-
ningshafvares ombud må ega rätt att omedelbarligen från landt-ränterierna
utbekomma de af uppbördsmänuen för löntagarnes räkning uppburne och
lefvererade löningsräntor och tionde-anslag. Ilvad emellertid angår frågan
om indragning af de till inilitie-stulen anslagne, utarrenderade, boställen, så
enär
Siiri*'-Ul*lio Reti ttlulande, A:o 242.
St
enär Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse IS:o :?33 af den 2$ Ma j iS45v
bland annat, beslutat, att boställen boide oiubbadt fö)blifva till vedei bö-
randes egen disposition, och då de i orten varande regements-boställs- ©cfc
lönings-direklionerna äio bäst i tillfälle att valia öfver boställenas vård och
skötsel, anser jag mig ega skäl att instämma i Kongl. Majlis nådiga Propo¬
sition i denna del, helst frågan icke står i något egentligt samband med deli
föreslagna förändrade sältet för grundskatternas utgörande.
Jag hemställer alltså, för min del, det Rikets Ständer måtte be¬
sluta: att alla till embels- och t jenstemäns aflönande anslagna 1 au¬
tor och kronotionde till stals-verket indragas, och att sådant verk-
ställes så fort ske kan, vid den tidpunkt, som derför varder be¬
stämd; att härvid likväl iakttages, dels att för de embets- och
tjenstemän, uti hvilkas fullmakter och konstitutorialer serskildt för¬
behåll ej blifvit gjordt, föränd)ingen först viel deras afgång från
tj ensten träder i vei kslällighet, så vida de icke sjellva, deum.
hvar för sig serskildt hörde, förklara sig nöjda alt löneförändrin¬
gen dessförinnan försiggår, dels att samma grund tillämpas i fråga-
om sådan andel af allmänna inrättningars och sli fl elser s anslag,.
sorn af deias tjenstemän innehafvas; att de indiagna ränte- och
tionde-anslagen, med tillägg af foisellön å spanmål, godlgöras på
det sätt, att för vederböiande löntagare bestämmes visst belopp
i kontant, motsvarande hr ad löneanslagen utgöra enligt förvandling
efter medelmarkegång för de sista 10 åren före indragningens
beslutande, hvilken ersättning, i likhet med alla andra från stats¬
verket utgående kontanta löner, bör för de till militie-stalcn icke
hörande löntagare qvartalsvis under årets lopp utbetalas; alt, vid
beräknande af dylik ersättning, för tjenste man, sorn är med
bostads-boslälle försedd, från ersätlningcn aldrages boställets rän¬
ta och lionde, scrn antingen är å bans lön indcld, eller,
likmätigt gällande författningar, hort af Innom utbetalas, och
att det härefter uppkommande ersältnings-beloppet jemkas till
fullt riksdalerlal; att de i stället för de indragna indelningarna
anvisade kontanta anslag erhålla lika helgd, som indelningsverket,,
så att de icke utan Konungens och Rikets Ständers sammanstäm¬
mande beslut kunna förändras; samt slutligen alt, i afseende åi
indelda armeens nuvaiande räntor och tionde-anslag, iakttages, att.
Bih. till R. St. Fröt. Ih47 och /S45. 4 Sami i A/d. 2 l.otid. 31 Lvf-t, 4
22 Stals-Vtskolle.it Utlåtande, iV.o 242.
desamma af uppbörds-männen för vederbörande regementers-eller
eorpsers räkning inlefvereras till landtränteriet för att under ser¬
skild titel i räkenskapen, såsom regementets eller corpsens tillhö¬
righet, upptagas och, efter ingången af Maj månad, för hvarje för¬
flutit år, med det inlefvererade beloppet, jemte ersättning för for-
sellönen, regementets eller corpsens lönings-direktion tillhanda--
hållas.’'
STOCKHOLM, f. d. Schult»’* Boktryckeri* 1848,
Stats-Utsfcs Utlåtande, /V.-o 243.
1
,JV?
Ank. till Exp. l'tsk. d. 10 Juli kl. 1 e. ;m.
Utlåtande j i anledning af erhållna återremisser ä betänkandet n:o
i58., angående rnsthåUarnes inom det s. k. Kungsörs län
; j.f rågastäl/de befrielse från erläggande af nu utgående
lösen för de räntedagsverken, hvilka af deras stamhem¬
man skola utgöras.
(I. A.)
I öfverensstämmelse med Kongl. Majlis aflåtne nådiga proposition, ha¬
de Slals-utskollet, enligt sitt under n:o i5S afgifne betänkande, tillstyrkt,
del Rikets Ständer mätte medgifva,, dels alt ruslhållarne i det så kallade
Kungsörs län må befrias från erläggande af hittills utgående lösen för de
räntedagsverken, hvilka af deras stamhemman skola utgöras, under iaktta¬
gande dervid, alt af den hemmanen i Kungsbarkarö socken i ersättning för
ränte-dagsverkena förunnade kronotionde-spanmål så stor del, som af rust-
hålls-slamhemrnan nu uppbäres, i stället till statsverket åter indroges, dels
ock att å anslaget under sjette hufvudtiteln ”till hästafvelns förbättrande”
uppfördes ett emot ifrågavarande dagsverken svarande årligt belopp af
3,oi2 r:dr 25 sk. i rst., att af Sluteri-öfverstyrelsen för Strömsholms stu¬
teris räkning uppbäras.
Vid föredragning hos riks-slånden af förenämnde belänkande har det¬
samma blifvit af Bonde-ståndet bifallet, men af de trenne öfriga riks-stån-
den, på grund af förekomne anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Af de talare, hvilka hos Ridderskapet och Adeln samt Preste-och Borgare¬
stånden yrkat ålerremiss, är i sådant afseende hufvudsakligen anfördt: att
då, åi 1815, ruslhållarne inom Kungsörs län framställt underdånig anhål¬
lan om befrielse från de af deras stam- och augments hemman utgående
räntedagsverken, hade, enligt hvad ett af Kongl Kammarrkollegii första
provins-kontor den 19 Augusti 1815 afgifvet memorial utvisade, blifvit till¬
förlitligen utredt, att ifrågavarande dagsverken aldrig varit inbegripne un-
Bik. till R. St. Prat. 1817 & 1848. 4 Sami. L.ofd. 2 band. 32 höft. ;1
2
Stats-L tsk:s l tlutaude, N:o 243.
der ruslhållens och augmenls-liemmanens öfriga till luslningens uppräLtliAl-
lande anslagna räntor, utan blifvit kronan behåll ne, emot det att derefter
lämpade högre augments-räntor ruslhållen lill ersättning ti 1 Idelats Kongl.
Maj:t hade ock, på grund häraf och i enlighet med Kongl Ma .Is befall-
ningshafvandes i Westmanlands län och Kongl. Kammar-kollegii underdåni¬
ga tillstyrkanden, jemlikt nådigt bref den i3 Februari 1816, förklarat den¬
na ansökning icke kunna bifallas Det af Konung Garl XI år 1680 gifna
och lill stöd för den sökta befrielsen åberopade löfte om något ”soulage-
ment” St ruslhållarne vid Kungsörs kompagni, för de dagsverken, hvilka de
måste till kungsgården utgöra, kunde omöjligen afse någon rubbning i den
sju år sednare eller år 1687 verkställde, på frivilliga kontrakter emellan
kronan och rusthållarne grundade, definitiva regleringen af rustnings-skvl-
dighelen inom Kungsörs län, dervid, på sätt nämndt är, berörde ränte-
dagsverken blefvo kronan behållne Försöket att bereda dagsverks-skyldig-
hetens upphöramle vore följaktligen att anse såsom försök att åstadkomma
förhöjning i den genom kontrakt en gång bestämda rustnings-indelningen,
en förhöjning, som bi11igtvis icke kunde ega rum under annat vilkor, än att
de såsom surrogat medgifne förhöjde augments-räntor blefve i utbytte dere¬
mot till statsverket återställde. Att ett dylikt surrogat blifvit vid de ur¬
sprungliga kontraktens uppgörande bemälde rusthållare tilldelad t, ådagalades
jemväl deraf, alt rusthållarne vid lifregementet, till hvilket Kungsörs kom¬
pagni hörde, erhållit indelningar af 5fi lill 76 kronodaler, då deremot in-
delningarne vid andra kavalleri-regementen, såsom de Småländska och Skån¬
ska, vore vida mindre och någorstädes beslege sig lill blott 40 daler. Den
af Krigs- och Kammar-kollegierne, såsom skäl lör deras tillstyrkande af den
ifrågaslällde befrielsen från dagsverkenas utgörande, åberopade omständighet,
"att ruslhållen vid Kungsörs kompagni öfverhufvud lede af en indelnings-
brist, som i det nogaste motsvarades af ifrågavarande dagsverkens värde”,
saknade all bindande kraft, enär detta skäl hvilade på den oriktiga förut¬
sättning, att hvarje rusthåll inom samma regemente eller kompagni till er¬
sättning för rustnings-skyldigheten erhållit lika stor indelning af kronorän-
tor. Vid bestämmandet af hvarje rusthålls indelning, hade deremot afseen¬
de fästats ej allenast å hemmanets ränta, utan ock å dess större eller min¬
dre förmåner. Beviljandet af den för rusthållarne vid Kungsörs kompagni
sökte befrielse, hvilket i sjelfva verket innefattade en förhöjning i den kon-
traherade indelningen, skulle af rusthållare vid andra kompagnier af 1 i fre-
S/als-' lsk:s Utlåtande, _V;o 243.
3
gementet eller vid andra kavalleri-regementen, der indelningarne uppginge
till lägre belopp, med skäl kunna åberopas såsom grund för vinnande af
enahanda fördel och följaktligen leda till rubbning af samtliga gälla nde rust-
nings-kontrakter Slutligen, och då meranämnde dagsverks-skyldighets ef¬
tergifvande, hvarigenom rusthållens värde koinme att ökas med omkring
4o,ooo r:dr, eller det kapital, som motsvarade dagsverkenas årliga värde,
2,012 r:dr, icke kunde ega rum annorlunda, än emot anvisandet af ett kon¬
tant statsanslag för Strömsholms stuteri, till sistnämnde belopp, skulle allt¬
så berörde eftergift utgöra en skänk, meddelad på andra skattdragandes
bekostnad.
Då, med föranledande af de sålunda från tvenne riks-stånd erhållne
ålerremisser, Utskottet tagit detta ärende i förnyad t öfvervägande, har Ut¬
skottet icke kunnat undgå alt inse och erkänna giltigheten af de emot dess
förra förslag i ämnet framställde anmärkningar; och då, på sätt nämndtär,
ej mindre Kongl Maj:ts befallningshafvande i Westmanlands län, än Kongl.
Kammar-kollegium, enligt sina år 1815 afgifne utlåtanden, ansett det vara
genom då föregången utredning tillförlitligen ådagalagdt, att, vid indelnings¬
verkets upprättande för Kongl Lifregementet, de så kallade jordeboks- och
hemmantals-dagsverken å hvarje rusthåll i Åkerbo härad icke blifvit indela¬
de, utan kronan behållne, emot det att rusthållens augments-räntor blifvit
till derefter lämpadt högre belopp bestämde och anslagne, samt detta för¬
hållande, hvilket grundlagt Kongl Maj:ts år 1816 meddelde afslag å rusti
hållarnes ansökning om befrielse från ifrågavarande dagsverkens utgörande
icke blifvit genom de, i anledning af Rikets sednast församlade Ständer1
underdåniga framställning i denna fråga, utaf Kongl. Maj:ts bemälde befall
ningshafvande samt Krigs- och Kammar-kollegierne afgifne underdånig;
utlåtanden vederlagdt, har Utskotlet, med afseende härå och i betraktande
af öfriga inora riks stånden uppgifne, ofvan omförmälde serskilde omstän¬
digheter, funnit sig föranlåtet att, med frånträdande af sin i betänkandet
n:o 158 uttalade åsigt,
afstyrka Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ls nådiga
proposition, angående befrielse för ruslhållarne i de så
kallade Kungsörs län från erläggande af hittills utgående
lösen för de räntedagsverken, som af deias stamhemman
skola utgöras, äfvensom rörande anvisandet af ett emot
4 Stals-Ulik:s. Utlåtande, A'to 244.
dessa dagsverken svarande Ärligt stals-anslag af 3,0.1 a
r:dr 20 sk. 1 rst. för Strömsholms stuteri.
Stockholm den 8 Ji 11 i 1848.
Reservation:
Af. Anders Andersson frun Skaraborgs län.
,JW Sl-f.
Auk. till Exp.-Utsli. den 10 Juli kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående af slutandet n f Gullia Kanal-bolags och Malmö
j. d. Diskonters utrednings
(R:gs Afd.)
Sedan, på sätt Rikets Ständers sist församlade Revisorer, tili Revisions¬
berättelsen angående Riksgälds-kontöret sid. 90—91, anmält, Fullmäktige
derstädes, för alt vid innevarande riksdag kunna meddela Rikets Ständer
fullständiga oell tillförlitliga upplysningar i afseende på de åtgärder, sorn
för diskont-utredningens fullkomliga afslutande erfordrades, galt i författning
0111 erhållandet af uppgifter och yttranden angående beskaffenheten af hvar
och en i Götha kanal-bolags och Malmö f. d. diskonters räkenskaper ännu
upptagen fordran samt hvarje sådan fordrans, genom anstäldt kraf eller i
laga ordning skedd anmälan, hittills bibehållna gällande egenskap emot ve¬
derbörande gählenärer och löftesmän eller desses rättsinnehafvare; så och
efter det samma uppgifter och yttranden blifvit meddelade samt de i afse¬
ende på alla ifrågavarande fordringar förekommande, dels behörigen utredda
och styrkta, dels tillförlitligen upplysta förhållanden hunnit granskas och
pröfvas, hafva Fullmäktige, uti härom till Stals-utskoltet adalen skrifvelse,
yttrat och föreslagit:
att då någon den ringaste tillgång lill godtgörande af Götha kanal¬
bolags f, d. diskonts å en berörde skrifvelse bifogad förteckning upptagne
Stals-Utsk:s VHatande, IV:o 2-11.
fordringar af tillsammans Sa.Spp r:dr 3a sk. 8 rst., numera icke linnde på¬
räknas, alla dessa ford ringar, för hvilkas indrifvamle erforderliga åtgärder
redan blifvit vidtagna, måtte få afskrifvas;
alt då deremot för p st anilia, från samma diskont jemväl utgrina
och på en serskild förteckning uppförde lån, någon ytterligare inkomst
möjligen kunde motses, indi ifnings-åtgärderna i afseende på sistnämnde lån,
utgörande tillhopa 7,114 r:dr 44 ’sk. 8 rst., måtte under loppet af inneva¬
rande år få fortsättas, hvarefter Fullmäktige borde ega pröfva och besluta,
huruvida utredningen af Gullia kanal-bolags diskont »skulle helt och hållet
upphöra eller om en eller annan af de ännu återstående fordringarne för¬
anledde några ytterligare åtgärder; samt
att då någon vidare inkomst icke vore alt förvänta lill följd af Malmö -
f. d diskonts allt hittills bokförda samt på en förenämnde skrifvelse äfven
bilagd förteckning upptagna fordringar å ett sammanräknadt belopp af
627,391 r:dr 1 sk., besagde fordringar äfven måtte få afskrifvas, helst ut¬
redningen af Malmö diskont genast derefter kunde afslutas och alla-vidare^
kostnader i och för denna utredning upphöra.
Då fråga således nu blifvit väckt om afslutandet af den åt Riksgälds¬
kontoret uppdragna utredning af ofvannämnde tvenne diskonter, har Utskot¬
tet, på det Rikets Ständer, vid denna frågas afgörande, måtte erhålla kän-*
nedom om samma diskonters i räkenskaperna ännu balanserade skulder och
tillgångar samt kunna jemföra dessas nuvarande belopp med hvad desamma
utgjorde, då diskont-utredningen af Fullmäktige i Riksgälds-kontoret öfver-
togs, ansett sig böra härhos bifoga utdrag af hvardera diskontens räkenska¬
per, utvisande förhållandet med de balanserade skulderna och tillgångarna
den 1 Oktober 1818 och den 3r December 1847.
Enligt Fullmäktiges, vid innevarande riksdags början, lill Stats-ulskot-
tet afgifna serskilda berättelse angående diskont-utredningens fortgång, haf¬
va, under loppet af åren 1844* 1845 och 1846, inga medel för denna ut¬
rednings räkning influtit; hvadan de under samma år bestridda utgifter,
bestående i arfvode för diskont-ombudet och räkenskapsföraren, äfvensom
kontors-expenser och rättegångs-kostnader, samt utgörande
för utredningen af Götha kanal-diskont 46. 4*
och för utredningen af Malmö diskont 81: 22. 8.
minskat de å diskont-utredningens räkningar i Rikets Ständers Bank vid
1844 års början innestående behållningar. Under sistförlidet år 1847 hafva
6
Stats-TJtsk:s Utlåtande, .V.-o 244.
visserligen, på säll samma års för Utskotlet företedda räkenskaper utvisa,
några jemförelsevis obetydliga ackords-summor för diskonternas fordringar
ingått nemligen
för åtskilliga Götha kanal-diskonts fordringar. . . .:dr 72 r: 34 6.
och för Malmö diskonts fordringar „ i.138: 38. 7.
men af dessa inkomster liar en stor del medtagits för utbetalningar af de
diskont-ombudet och räkenskaps-föraren tillerkända arfvoden, utgörande föi
den förre 5o procent af de genom hans åtgärd indrifne medel och för dci
sednare 100 r:dr årligen.
För fortskyndande af diskont-utredningens afslutande, berättigade;
Fullmäktige redan vid 1828—i83o års riksdag ej allenast alt lill pröfning
och slutligt afgörande upptaga inkommande anbud att i ackordsväg eliel
medelst erläggande af något visst belopp liqvidera f. d Filial-diskonterna;
återstående fordringar, utan ock att för de sålunda liqviderade fordringarm
meddela vederbörande gäldenärer bevis om frihet från allt ytterligare kraf
"Vidare öfverlemnades åt Fullmäktige vid näst derpå följde, eller 1834 oc^'
i835 års riksdag, alt förordna oin afskrifning af hvarje sådan fordran, för
hvilken, enligt hvad upplyst och styrkt vore, någon betalning icke kunde
erhållas; varande Fullmäktige slutligen, genom 202 § i det för Riksgälds¬
kontoret nu gällande reglemente, ålagda alt, efter infordrandet af nödiga
ansedda upplysningar, åtminstone livart annat år eller före Rikets Ständers
Revisorers sammanträden, undersöka och pröfva, hvilka återstående låne-
fordringar, ulan äfventyr af förlust för det allmänna, kunde afskrifvas, se¬
dan utröndt och, så vidt möjligt, styrkt blifvit, att icke den ringaste till¬
gång för samma fordringars godtgörande till större eller mindre del finnes
att påräkna; dock skulle Fullmäktiges i sådant afseende vidtagna beslut
underställas Revisorernes serskilda granskning oell bedömande; hvarefter
de af både Fullmäktige och Revisorerne medgifne afskrifningar borde i
diskonternas räkenskaper verkställas.
För öfrigt anser sig Utskottet böra erinra, hurusom, i öfverensstäm¬
melse med Rikets Ständers vid sednaste riksdag derom fattade beslut, en
viss, med 1845 års slut tilländagången preskriptionstid för anmälandet af
sådana fordrings-unspråk emot Riksgälds-konlorets styrelse som kunde här¬
leda sig från dess befattning med f. d. Filial-diskonternas utredning, blif¬
vit af Kongl. Maj:t under elen 24 Oktober i844 1 nåder fastställd och till
allmän efterrättelse kungjord.
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 244.
7
Enär utredningen af Götha kanal-bolags och Malmö diskonter nume¬
ra fortfarit under en tidrymd af 3o år, och då, enligt hvad Fullmäktige
upplyst, med undantag af hvad som möjligen kan inflyta å t) st. från först¬
nämnde diskont utgifna lån, någon ytterligare inbetalning icke är att för¬
vänta för dessa diskonters hittills bokförda fordringar, har Utskottet ansett
sig desto heldre böra understödja Fullmäktiges framställning om oftaberörde
långvariga utrednings upphörande, som densammas fortsättande, redan un¬
der 3:ne af de förflutna åren, visat sig medföra förlust för det allmänna
och minska de tillgångar, som under den föregångna utredningstiden upp¬
kommit. Utskottet får alltså tillstyrka,
j:o att utredningen af mera nämnde arne diskonter må med innevarande år
upphöra; dock under Fullmäktige förbehållen rätt all, i händelse de
finna sådant med det allmännas fördel öfverensstämmande, äfven efter
delta års slut vidtaga ytterligare, af omständigheterna påkallade, in-
drifnings-åtgärder i afseede på en eller annan af dessa diskonters då
ännu återstående fordringar;
2:0 att för diskont-utredningens afslutande inom besagde tid följande af
Fullmäktige nu föreslagne afskrifningar må af Rikets Ständer beviljas
nemi. af
u') 47 st* biltills i Götha kanal-diskonts räkenskaper balanserade fordringar
för utgifna diskontlån å ett ännu obetaldt kapitalbelopp af Tretionio
lusen Fyra hundra niltiofem riksdaler ^6 sk 8 rst.
/,) räntefordringarne för 6 st. andra från samma diskont utgifna och till
deras kapitalbelopp redan inbetalda dylika lån;
<) handlanden P. PF. Brrgs konkursmassas serskildt bokförda skuld till
denna diskont å Tolftusen Niohundratre riksdaler 32 sk.;
d) 81 st från Malmö f. d. diskont utbekomna och för närvarande i sam¬
ma diskonts räkenskaper upptagna lån å clt återstående kapitalbelopp
af Tvåhundra tretiosex tusen Fyrahundra femton r:dr 3i sk. t rst ;
<■) eli till kapitalet redan godlgjordt, men i anseende lill obetald öfverränta
ännu balanseradt lån utaf sistnämnde diskont;
/) återstoden af Kommerserådet C■ Björkmans sami bandlanderne ./.
Stuh/es, ./. />. Köchs och II. Ma/niios’s så kallade kassa-skulder till
s
Slals-Utsk:s Utlåtande, N:o 245.
Malmö diskont Trehundra sjuttionio lusen trehundra femton riksdaler
i 7 sk. ii rst.
") fordringarne hos förre diskont-direklörerne för af dem utfärdade och af
Rikets Ständers Bank inlösta, fastän uti diskontens räkenskaper icke
upptagna assignationer å ett . sainmanräknadt belopp af Elfva tusen
sexhundra sextio riksdaler.
Stockholm den 10 Juli 1,848
JW 343.
Ank. till Exp.-Ulsk. (ten 10 .tult, kl: l e. m.
Utlåtande, i anledning, af, Skomakarc-enkan A. IVessbergs. ansök¬
ning om eftergift af en Riksgä/ds-kontnrels fordran.
(Rgs Afd.)
Till S.lats-utskoltet hafva Fullmäktige i Riksgälds-kantoret, för det
afseende derå kunde,, fästas, öfverlemnat en af Skomakaremästaren P. R.
IVessbergs. efterlemnade enka Abrahamina ipessberg, född Ferngren, till
Fullmäktige ingifven ansökning 0111 eftergift och afskrifning af Riksgälds*
kontorets, genom Stockholms Rådhusrätts dom i urärfvamålet efter bemälde
Skomakare, fastställda förthan, grundande sig på den borgen, denne i lifsti¬
den ingått för sin sedermera jemväl aflidne broder, Wärderingsmannen vid
f. d. General-assistans-konloret, juveleraren Sven Isak IFessberg.
Af denna ansökning och dervid fogade handlingar .har Utskottet, bland
annat, inhemtat:..att ifrågavarande, af skomakaren lFessberg, jemte viktu-
aliehandlanden C. Norling, en .för begge och begge för en, ingångna borgen
lydde å ett belopp af 3,000 r:dr och afsåg den skada och förlust, som ge¬
nom värderingsmannen IVessbergs åtgärd kunde varda f. d. General-assi-
stans-kontoret eller vederbörande pantegare tillskyndade; att värderings-
v mannen
Stirts-lftsk:s UilSlanJe) X:o 2-15.
9
■mannen Wessberg, sorn Ar 1803 med döden afgiek, dessförinnan ådragit
sig eit balans, livars belojjj> genom Kongl* iMajlls utslag af den 20 Februari
1840 »lulligen bestämdes till 14.891 rldr 20 sk.; alt förstnämnde löftes¬
man, kort efter balansens upptäckande, afslod sru egendom till borgenärer¬
nas förnöjande; att de uti bans konkurs bevakade och genom Stockholms
Kådlmsrätis deruti meddelade dom al den a5 November 1833 fastställda
fordringar nppgingo till 5,680 r:dr 34 sk. 8 rst., hvaraf i,i35 rldr 19 sk.
(i rst. med oell 4.835^ rldr iS sk 2 rst. ulan förmånsrätt, uti hvilken sist¬
nämnde summa innefattades Riksgälds-konlorets, på grund af omförmälde
borgen egande fordran å 3,000 ridt; alt’ konkursmassans tillgångar uti sam¬
ma dom upplogos* till' 3,106 rldr 38 sk., deraf fasta egendomens värde ut¬
gjorde 1,000 r:dr och ersältnings-anspråkel emot värdet ingsmannen IVc&s-
bttrgs rätlsinneliafvare (br halfva beloppet af merberörde borgen 1,5oo rldr;
alt sedan skomakaren tvossberg, som sjelf var syssloman uti sitt gäldbundua
bo, under år 1 SjJ5 aflidit, uppkom en 03' konkurs, deruti Riksgälds-konto-
rets nu ifrågavarande fordran jemväl bevakades och genom konkursdomen
»Iden 16 December 184G till betalning ulan förmåns!ält laslställdes; alt
sammanräknade beloppet af tilla uti denna sednare konkursen vederbörligen
bevakade och fastställda fordringar uppgick lill 3,617 r:^r 29 ' hvaraf
förmånsrätt tillerkändes en summa, af 341 r:dr i3 sk., lian hvilket fast¬
ställda belopp dock borde afdragas 865 r:dr 38 sk., som Riksgälds-kontoret,
i afräkning å. sin borgens-fordian numera erhållit genom utdelningar i an¬
dra löf tesmannen, viktualiehandlande!! Aö/7/V/g.y konkurs; att de till 1,091-
rldr 14 sk. beräknade lillgångarne efter skomakaren IVrxsbrr^ egentligen
utgjordes af en mindro i Ladugårdslands- församling belägen fastighet, hvil¬
ken uti konkursdomen väl upptogs lill 1,000 r:dr, men vid derå aldine
sakkunnige personer nyligen anställd besigtning, i anseende till egendomens
högst bristfälliga skick, endast värderades lill 55o r:dr, äfvensom alt mer-
bemälte skomakares efter-lernnade enka, enligt det bennes ansökning bifo¬
gade prestbetyg, hade haft 10 hain, af hvilka de sex, som ännu lefde, åt¬
njutit' en kristlig våld och uppfostran samt* vid en Aldér af mer än 5o år,
befunne sig i brist och fattigdom.
Lii det, angående förevarande afsk 1 ifnings-11 Agn, från Riksgälds-kon-
torets ombudsman infordrade utlåtande, har donne, jemte meddelandet al
andra upplysningar, anmält, alt vid ransakniogen i ofvanberörde balansmål
Bih. lill fl. St. Prot. 1847 Ä 1818. 4 Sami. 1 .4/4. 2 Baud. 32 Höft. 2.
10
Stals-JJtsk:s ! tlatuiidr, X:o 21).
icke förekommit den ringaste anledning det skomakaren r Vessler g varit
delaktig uti eller egt kunskap om det bedrägliga förhållande, derigenom
balansen föranledis,, samt alt den, å Riksgälds-kontorels- vägnar, (lera gån¬
ger påyrkade försäljning af fVessbergs eflerlemnade faslighet, uppå enkans
och barnens enträgna höner, fått hittills anslå, på det tillfället alt få af-
skrifningsfrågan underställd lii kels Ständers beprölVande icke skulle sökan¬
den betagas; hvarförutan ombudsmannen yttrat, att då af företedde hand¬
lingar sig visade, huru högst obetydlig den lliksgälds-kontoret (ian sist¬
nämnde konkursmassa tillkommande dividend skulle blifva; så och i be¬
traktande af ej mindre de ömmande omständigheter, hvilka skulle hafva
förmått öfrige opriorilerade borgenärer att, derest Riksgälds-kontorets for-
drings-anspråk förfölle, jemväl efterskänka sina fordringar, än äfven förde¬
len för det allmänna att, genom en så ringa uppoffring, sorn den, hvarom
nu vore fråga, förekomma alt sökanden folie samhället till last, ansåge om¬
budsmannen sig böra den gjorda ansökningen med sitt förord understödja.
Vid öfvervägande af hvad här ofvan blifvit anfördi och med afseende
å det ringa belopp, sorn genom verkställigheten af rneranämnde fasta egen¬
doms försäljning skulle för Riksgälds-kontorets räkning kunna indi il vas,
samt den nödställda och utblottade belägenhet, hvaruti Sökanden och hen¬
nes hemmavarande barn i sådant fall komme att försättas har Utskottet
funnit sig föranlåtet
tillstyrka, alt Riksgälds-kontorets, af Stockholms Rådhus¬
rätt fastställda fordran i skomakaren P. B. (Vestbergs
urarfvabo må, till förmån för bemälle skomakares efter-
leinnade enka och barn, eftergifvas, så vida, före inne¬
varande års slut, inför Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
behörigen styrkes, alt öfriga oprioriterade fordringsegare
uti samma bo antingen förlorat sin betalningsrätt eller
ock efterskänkt sina fordringsanspråk
Stockholm den 10 Juli 1848.
STOCKHOLM, Lundberg A cump. 1818.
Bil. Litt. A. till Stats-Utsk. Uti. N:o 244 år 1847, 1848.
Utdrag ur Götha Kanalbolags f. d. Diskonts af slutade räkenskaper, utvisande förhällandet med denna Diskonts balanserade Skulder och Tillgångar d. 1 Okt. 1818 samt d. 3i Dec. 1847•
Skulder:
|
Den 1 Oktober 1818.
|
Den 31 Dec
|
1847.
|
|
T ill gån g ar:
|
Den 1 Oktober 1818.
|
Den 31 Dec
|
1847.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Rikets Ständers Banks så kallade Kreditivfordran
|
1,524,026
|
1
|
9
|
|
—
|
—
|
|
Fordringar för utgifna Diskontlån
|
3,095,241
|
36
|
5
|
48,324
|
18
|
10
|
Bankens fordran hos Diskont-utredningen för begagnade för¬
|
|
|
|
|
|
|
|
Särskild fordran hos Low, Smith et Comp. för protesterade
|
|
|
|
|
|
|
skotter under utredningstiden .
|
|
|
—
|
9 13 909
|
39
|
11
|
|
vexlar under förra Direktionens förvaltningstid ....
|
2,893
|
9
|
—
|
|
—
|
—
|
Förra Diskontdirektionens utelöpande assignationer på Banken
|
843,849
|
30
|
2
|
'
|
—
|
—
|
|
Dito dito af Handlanden P. Bergs konkursmassa ....
|
|
—
|
—
|
12.903
|
32
|
—
|
Utelöpande Assignationer på Diskont-utredningens räkning i
|
|
|
|
|
|
|
|
Behållning i Läne-banko-kapitaler
|
77.272
|
21
|
2
|
|
—
|
—
|
Banken
|
|
—
|
•—
|
62
|
24
|
—
|
|
Kassabehållning vid Diskontens öfverlemnande till Riksgälds¬
|
|
|
|
|
|
|
Dito Bankoattester å insatte medel på förra Diskontdirck-
|
|
|
|
|
|
|
|
kontoret
|
616,861
|
45
|
7
|
|
—
|
—
|
tionens räkning med derå beräknad ränta
|
1,600
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
|
Förra Diskont-direktionens i Rikets Ständers Bank innestå¬
|
|
|
|
|
|
|
Dito dito på Diskontutredningens räkning
|
— —
|
—
|
—
|
8
|
31
|
4
|
|
ende och på Diskont-utredningens räkning derstädes öf¬
|
|
|
|
|
|
|
Upptagna lån emot hypothek af så kallade Läne-banko-ka-
|
|
|
|
|
|
|
|
verflyttade behållning
|
7,947
|
20
|
9
|
|
—
|
—
|
pitaler
|
70,42?
|
15
|
6
|
— —
|
—
|
—
|
|
Behållning å Diskont-utredningens räkning i Banken . . .
|
|
—
|
—
|
1,572
|
31
|
1
|
Outtagna medel, innestående på den så kallade afskrifnings-
|
|
|
|
|
|
|
|
Diskonten tillhöriga Götha kanal-aktier
|
8,448
|
|
|
|
|
|
räkningen, med derå beräknad 3 procents ränta . . .
|
1,449,083
|
29
|
7
|
|
—
|
—
|
|
För mycket godtgjord ränta för de, vid förra Diskontkonto¬
|
|
|
|
|
|
|
Utelöpande 3 procents reverser, med derå beräknad ränta
|
S86,105
|
47
|
1 1
|
|
—
|
—
|
|
ret i Götheborg, uti lånliqvider influtne 3 proc. reverser
|
1,020
|
25
|
4
|
|
—
|
—
|
Deponerade medel till framdeles liqvid på framlidne Majo¬
|
|
|
|
|
|
|
|
Förre Kamererarens vid nyssnämnde kontor kassabrist . .
|
40,788
|
39
|
—
|
|
—
|
—
|
ren Ekermanns hypothek för erhållna lån . . . . .
|
7,694
|
3
|
—
|
|
—
|
—
|
|
Förskott till lagsökningskostnader och expenser ....
|
6,582
|
19
|
10
|
|
—
|
—
|
1 Räkenskapsförarens fordran för bestridda koutorsexpenser .
|
|
—
|
—
|
17
|
29
|
3
|
|
Brist
|
925,730
|
6
|
10
|
851,197
|
42
|
7
|
Summa R:dr
|
4,782,786
|
31
|
11
|
913,998
|
28
|
6
|
|
Summa R:dr
Anmärkning. Genom den af Rikets Ständer vid 1817 och
1818 års riksdag beviljade afskrifning af Diskontverkets hos
Götha kanals arbetskassa ägande fordran, har, enligt räkenska-
perne, en denna fordran motsvarande brist upp¬
kommit af R:dr 1,083,877: 38. 2.
hvilken brist likväl minskats genom
l:o det af lörra Diskontdirektionen afskrifna,
men sedermera uti iåneräkningen upptagne
'belopp R:dr 11,781:12.7.
2:o inbalanserad, behållen vinst,
då Diskontens utredning öf-
vertogs af Riksgäldskontoret 158,147:31.4.
och 3:o de under utredningsti¬
den eller från d. 1 Okt. 1818
till d. 31 Dec. 1847 afskrif¬
na skulder samt influtne rän¬
tor och tillfälliga inkomster,
sedan derifrån afdragits ut¬
gifterna i och för Diskontens
utredning, äfvensom beloppet
af de under samma tid afskrif¬
na fordringar och tillgångar 62,750: 47. 8. 2<50 ft79. 43 7
|
4,782,786
|
31
|
11
|
913,998
|
28
|
6
|
|
|
|
|
|
|
|
|
R:dr 851,197:42.7.
|
|
|
|
|
|
|
Stockholm den 5 Juli 1848.
C. G. Stuart.
Bil. Litt. A. till Stats-Utsk. Uti. N:o 244 år 1847', 1848.
Utdrag ur Götha Kanalbolags f. d. Diskonts afslutade räkenskaper, utvisande förhållandet
|
Den 1 Oktober 1818.
|
Den 31 Dec. 1847.
|
Skulder:
Rikets Ständers Banks så kallade Kreditivfordran . .
|
1,524,026
|
1
|
9
|
|
|
|
Bankens fordran hos Diskont-utredningen för begagnade för¬
skotter under utredningstiden
|
|
|
|
913 909
|
39
|
11
|
Förra Diskontdirektionens utelöpande assignationer på Banken
|
843,849
|
30
|
2
|
|
—
|
—
|
j Utelöpande Assignationer på Diskont-utredningens räkning i
Banken
|
|
_
|
.
|
62
|
24
|
|
Dito Bankoattester å insatte medel på förra Diskontdirek¬
tionens räkning med derå beräknad ränta
|
1,600
|
|
|
|
|
|
Dito dito på Diskontutredningens räkning
|
|
—
|
—
|
8
|
31
|
4
|
Upptagna lån emot hypothek af så kallade Läne-banko-ka-
pitaler
|
70,427
|
15
|
6
|
|
|
_
|
Outtagna medel, innestående på den så kallade afskrifnings-
räkningen, med derå beräknad 3 procents ränta . . .
|
1,449,083
|
29
|
7
|
|
__
|
_
|
Utelöpande 3 procents reverser, med derå beräknad ränta
|
886,105
|
47
|
11
|
|
—
|
—
|
Deponerade medel till framdeles liqvid på framlidne Majo¬
ren Ekermanns hypothek för erhållna lån
|
7,694
|
3
|
_
|
,
|
|
_
|
1 Räkenskapsförarens fordran för bestridda kontorscxpenser .
|
|
—
|
—
|
17
|
29
|
3
|
j Summa R:dr
|
14,782,786
|
31
|
11
|
913,998
|
28
|
6
|
med denna Diskonts balanserade Skulder och Tillgångar d. 1 Okt. 1S18 samt d. 3i Dec. 1847•
Till gångar:
|
Den 1 Oktober 1818.
|
Den 31 Dec. 1847.
|
|
|
|
|
|
|
Fordringar för utgifna Diskontlån
|
3,095,241
|
36
|
5
|
48,324
|
18
|
10
|
Särskild fordran hos Low, Smith et Comp. för protesterade
|
|
|
|
|
|
|
vexlar under förra Direktionens förvaltningstid ....
|
2,S93
|
9
|
—
|
|
—
|
—
|
Dito dito af Handlanden P. Bergs konkursmassa ....
|
|
—
|
—
|
12,903
|
32
|
—
|
Behållning i Däne-banko-kapitaler
|
77,272
|
21
|
2
|
— —
|
—
|
—
|
Kassabehållning vid Diskontens öfverlemnande till Riksgälds¬
|
|
|
|
|
|
|
kontoret
|
616,861
|
45
|
7
|
|
—
|
—
|
Förra Diskont-direktionens i Rikets Ständers Bank innestå¬
|
|
|
|
|
|
|
ende och på Diskont-utredningens räkning derstädes öf¬
|
|
|
|
|
|
|
verflyttade behållning
|
7,947
|
20
|
9
|
|
—
|
_•—
|
Behållning å Diskont-utredningens räkning i Banken . .
|
|
—
|
—
|
1,572
|
31
|
1
|
Diskonten tillhöriga Götha kanal-aktier
|
8,448
|
|
|
|
|
|
För mycket godtgjord ränta för de, vid förra Diskontkonto¬
|
|
|
|
|
|
|
ret i Götheborg, uti lånliqvider influtne 3 proc. reverser
|
1,020
|
25
|
4
|
— —
|
—
|
|
Förre Kamererarens vid nyssnämnde kontor kassabrist . .
|
40,7S8
|
39
|
—
|
— —
|
—
|
—
|
Förskott till lagsökningskostnader och expenser ....
|
6,582
|
19
|
10
|
|
—
|
—
|
Brist
|
925,730
|
6
|
10
|
851,197
|
42
|
7
|
Summa R:dr
|
14,782,786
|
31
|
11
|
913,998
|
28
|
6
|
Anmärkning. Genom den af Rikets Ständer vid 1817 och
|
|
|
|
|
|
|
1818 års riksdag beviljade afskrifning af Diskontverkets hos
|
|
|
|
|
|
|
Götha kanals arbetskassa ägande fordran, har, enligt räkenska-
|
|
|
|
|
|
|
perne, en denna fordran motsvarande brist upp¬
|
|
|
|
|
|
|
kommit af R:dr 1,083,877: 38. 2.
|
|
|
|
|
|
|
hvilken brist likväl minskats genom
|
|
|
|
|
|
|
l:o det af förra Diskontdirektioneu afskrifna,
|
|
|
|
|
|
|
men sedermera uti låneräkningcn upptagne
|
|
|
|
|
|
|
belopp R:dr 11,781:12.7.
|
|
|
|
|
|
|
2:o inbalanscrad, behållen vinst,
|
|
|
|
|
|
|
då Diskontens utredning öf-
|
|
|
|
|
|
|
vertogs af Riksgäldskontoret 158,147:31.4.
|
|
|
|
|
|
|
och 3:o de under utredningsti¬
|
|
|
|
|
|
|
den eiler från d. 1 Okt. 1818
|
|
|
|
|
|
|
till d. 31 Dec. 1847 afskrif¬
|
|
|
|
|
|
|
na skulder samt influtne rän¬
|
|
|
|
|
|
|
tor och tillfälliga inkomster,
|
|
|
|
|
|
|
sedan derifrån afdragits ut¬
|
|
|
|
|
|
|
gifterna 1 och för Diskontens
|
|
|
|
|
|
|
utredning, äfvensom beloppet
|
|
|
|
|
|
|
af de under samma tid afskrif¬
|
|
|
|
|
|
|
na fordringar och tillgångar 62,750: 47.8. 232 fi79; 43 7
|
|
|
|
|
|
|
R:dr 851,197:42.7.
|
|
|
|
|
|
|
Stockholm den 5 Juli 1848.
C. G. Stuart.
Stats-L(skottets Memorial, N:ris 246 och 247..
\
\:o 246.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Juti, kl. 10 f. m.
Memorial, angående gratifikation åt t. f. Stats-kommissarien A. V.
Kock.
Under loppet af innevarande riksdag har, till följd af Kongl. Majrts den 18
November sistlidet år meddeldte nådiga förordnande, Herr t. f. Stats-kommissa¬
rien A. V. Kork tillhandagått Utskottet med erforderliga upplysningar vid be¬
handlingen af statsreglerings- och andra statsverket rörande ärenden; och som
med anledning häraf, Utskottet funnit sig böra hemställa, att, på sätt i likarta¬
de fall tillförene egt rum, något lämpligt vedermäle af Rikets Ständers erkänsla
för t. f. Stats-kommissariens nitiska och för Utskottet gagneliga biträde måtte
varda beviljadt, får Utskottet i sådant afseende tillstyrka,
att en gratifikation af Ett tusen Två hundra riksdaler banko
må utaf Riksgälds-kontorets medel t. f. Stats-kommissarien
Kock tilldelas.
Stockholm den 10 Juli 1848.
I¥:o 247.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Juli, kl. 10 f. nu
Memorial, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss å Kammar-
kollega berättelse, angående kungsgårdars och öfriga kro¬
nolägenheters i riket förvaltning.
(I. A.)
Under den 2 December nästlidet år, har Kongl. Maj:t behagat till Stats¬
utskottet öfverlemna Kongl. Majrts och Rikets Kammar-kollegii den 5 förut-
Bih. till K. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 33 Iläft. 1
2
Ståls-Utskottets Memorial, N:o 247.
gångne November till Kongl. Maj:t i underdånighet insända berättelse om
kungsgårdarnas samt öfriga kronolägenheten förvaltning; vid hvilken berättelse
blifvit fogade serskilda af de under bemälde Kollegium lydande 3:ne Provins-
kontor länsvis uppställda förteckningar, utvisande hvilka förändringar med un¬
der arrende varande kungsgårdar, kronosäterier och andra kronolägenheter i
Riket sig tilldragit sedan den 12 Juli 1844, tillika med en af 3:dje Provins¬
kontoret derjemte upprättad serskild förteckning öfver slika förändringar med
kronofiskerier, hvilka från samma tid blifvit för Kongl. Maj:ts och kronans räk¬
ning utarrenderade.
I anledning häraf får Utskottet, efter tagen kännedom af desse handlingar,
här nedan meddela följande tabeller, upptagande serskildt för hvarje län årli¬
ga arrendet af de sedan ofvanberörda tid utarrenderade kungsgårdar, krono¬
säterier m. fl. kronans lägenheter.
a) Inom de på Kammar-kollegii 1 :sta Provins-kontor indelade Län.
|
|
|
|
Spannmål.
|
|
|
|
Penningar.
|
Råg och Korn.
|
Hafre.
|
Hö.
|
Halm.
|
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
T:or
|
kpr.
|
T:or
|
kpr.
|
L ti.
|
L U.
|
Stockholms Län
|
1,205:
|
30
|
2
|
1,034:
|
14*|
|
—
|
—
|
8,399:
|
—
|
Upsala d:o
|
—
|
—
|
—
|
27:
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Södermanlands d:o
|
5:
|
16
|
—
|
535:
|
8*
|
—
|
—
|
5,902:
|
—
|
-Östergöthlands d:o
|
17:
|
—-
|
—
|
1,833:
|
14*
|
—
|
—
|
•—
|
—
|
Westmanlands d:o
|
113:
|
40
|
—
|
307:
|
17
|
1,309:
|
22
|
58,820:
|
19,376:
|
Örebro d:o
|
—
|
—
|
—
|
4:
|
3fi
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Wermlands d:o
|
—
|
—
|
—
|
9:
|
21 jo
|
38:
|
20*
|
—
|
|
Gottlands d:o
|
6:
|
32
|
—
|
115:
|
28*
|
—
|
—
|
—
|
|
Summa
|
1,348:
|
22
|
2
|
3,867:
|
11f
|
1,348:
|
10*
|
73,121:
|
19,376:
|
Stats-11 skottets Memorial, N:Hs 246 och 247..
\
\:o 346.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Juli, kl. 10 f, m.
Memorial, angående gratifikation åt t. f. Stats-kommissarien A. V.
Kock.
Under loppet af innevarande riksdag har, till följd af Kongl. Maj:ts den 18
November sistlidet år meddeldte nådiga förordnande, Herr t. f. Stats-kommissa¬
rien A. V. Kock tillhandagått Utskottet med erforderliga upplysningar vid be¬
handlingen af statsreglerings- och andra statsverket rörande ärenden; och som
med anledning häraf, Utskottet funnit sig böra hemställa, att, på sätt i likarta¬
de fall tillförene egt rum, något lämpligt vedermäle af Rikets Ständers erkänsla
för t. f. Stats-kommissariens nitiska och för Utskottet gagneliga biträde måtte
varda beviljadt, får Utskottet i sådant afseende tillstyrka,
att en gratifikation af Ett tusen Två hundra riksdaler banko
må utaf Riksgälds-kontorets medel t, f. Stats-kommissarien
Kock tilldelas.
Stockholm den 10 Juli 1848.
X:o 344.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Juli, kl. 10 f. m.
Memoriul, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga remiss å Kammar-
kollegii berättelse, angående kungsgårdars och öfriga kro¬
nolägenheters i riket förvaltning.
(I. A.)
Under den 2 December nästlidet år, har Kongl. Majit behagat till Stats¬
utskottet öfverlemna Kongl. Majrts och Rikets Kammar-kollegii den 5 förut-
Bih. till ft. St. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 33 Iläft. 1
2
Stafs-Utskottets Memorial, N:o 247.
gångne November till Kongl. Majit i underdånighet insända berättelse om
kungsgårdarnas samt öfriga kronolägenheters förvaltning; vid hvilken berättelse
blifvit fogade serskilda af de under bemälde Kollegium lydande 3:ne Provins¬
kontor länsvis uppställda förteckningar, utvisande hvilka förändringar med un¬
der arrende varande kungsgårdar, kronosäterier och andra kronolägenheter i
Riket sig tilldragit sedan den 12 Juli 1844, tillika med en af 3:dje Provins¬
kontoret derjemte upprättad serskild förteckning öfver slika förändringar med
kronofiskerier, hvilka från samma tid blifvit för Kongl. Maj:ts och kronans räk¬
ning utarrenderade.
I anledning häraf får Utskottet, efter tagen kännedom af desse handlingar,
här nedan meddela följande tabeller, upptagande serskildt för hvarje län årli¬
ga arrendet af de sedan ofvanberörda tid utarrenderade kungsgårdar, krono¬
säterier m. fl. kronans lägenheter.
a) Inom de på Ivamniar-kollegii Irsta Provins-kontor indelade Län.
|
|
|
|
Spannmål.
|
|
|
|
Penningar.
|
Råg och Korn.
|
Hafre.
|
Hö.
|
Halm.
|
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
Tror
|
kpr.
|
T:or
|
kpr.
|
LM
|
LM
|
Stockholms Län
|
1,205:
|
30
|
2
|
1,034:
|
14fi
|
—
|
—
|
8,399:
|
—
|
Upsala d:o
|
—
|
—
|
—
|
27:
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
Södermanlands d:o
|
5:
|
16
|
—
|
535:
|
8 i
|
—
|
—
|
5,902:
|
—
|
•Östergöthlands d:o
|
17:
|
—
|
—
|
1,833:
|
145V
|
—
|
—
|
-—
|
—
|
Westmanlands d:o
|
113:
|
40
|
—
|
307:
|
17
|
1,309:
|
22
|
58,820:
|
19,376:
|
Örebro d:o
|
—
|
—
|
—
|
4:
|
0 21
Oyy
|
—
|
—
|
—
|
— 1
|
Wermlands d:o
|
—
|
—
|
—
|
9:
|
21 jo
|
38:
|
20y
|
—
|
—
|
Gottlands d:o
|
6:
|
32
|
—
|
115:
|
28&
|
—
|
|
•—
|
—
|
Summa
|
1,348:
|
22
|
2
|
3,867:
|
11f
|
1,348:
|
10|
|
73,121:
|
19,376:
|
Stats-Uts/coftets Memorial, N:o 247. 3
b) Inom de på Kammar-kollegii 2:dra Provins-kontor indelade Län.
-
|
Penningar.
|
Spannmål
Håg och Korn.
|
Lax.
|
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
T:or
|
kpr.
|
Lii.
|
U.
|
Kronobergs Län
|
—
|
—
|
—
|
24:
|
—
|
—
|
—
|
Kalmare d:o
|
10:
|
—
|
—
|
391:
|
To
|
—
|
—
|
Jönköpings d:o
|
—
|
—
|
—
|
39:
|
21 i
|
—
|
—
|
Blekinge d:o
|
—
|
—
|
—
|
42:
|
26
|
—
|
—
|
Götheborgs d:o
|
—
|
—
|
—
|
38:
|
16
|
—
|
—
|
Malmöhus d:o
|
—
|
—
|
—
|
622:
|
—
|
—
|
—
|
Christianstads d:o
|
255:
|
23
|
—
|
188:
|
13
|
—•
|
—
|
Hallands d:o
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
10:
|
15
|
Summa
|
265:
|
23
|
|
1,346:
|
I3f|;
|
10:
|
15
|
c) Inom de på Kammar-kollegii 3:dje Provins-kontor indelade Län.
|
|
Spannmål.
|
|
|
Råg
|
•
|
Korn.
|
|
T:or
|
kpr
|
T:or
|
kpr
|
Skaraborgs Län
|
228:
|
25f
|
228:
|
25y
|
Elfsborgs d:o
|
24:
|
16
|
24:
|
16
|
Summa
|
253:
|
n
|
253:
|
91
|
Stals-Utskottets Memorial, N:o 247
Sammandrag, utvisande årliga arrende-beloppet för de inom nedannamnde Län belägne, sedan den 12
Juli 1844 utarrenderade, Krono-fiskerier.
|
Penningar.
|
Smör.
|
r
03
*
|
c»
—J
Cc
9
3_
5‘
CTO
|
|
|
CL.
|
Laxöring.
|
Torr Fisk.
|
Nejonögon.
|
Skjälspeek.
|
|
Rdr
|
sk.
|
r.
|
lm.
|
u.
|
T:r
|
n
5g
|
U.
|
T:r
|
s
O.
|
r
|
LM
|
U.
|
T:r
|
r1
5g
|
U.
|
IM
|
M
|
LM.
|
a.
|
LM.
|
M.
|
st.
|
T:r
|
r1
5g
|
M
|
Skaraborgs Län
|
—
|
36
|
—•
|
—
|
—
|
—
|
|
10
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Elfsborgs d:o
|
7:
|
16
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gefleborgs d:o
|
15:
|
36
|
—
|
—
|
—
|
31
|
12
|
11
|
—
|
—
|
—
|
42
|
11|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
1
|
11
|
Westernorrlands d:o
|
|
|
|
|
|
35
|
7
|
|
—
|
1
|
T
4
|
40
|
14|
|
4
|
10
|
14|
|
—
|
—
|
15
|
7
|
—
|
11
|
1.700
|
—
|
3
|
9
|
Jemtlands d:o
|
39:
|
33
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Westerbottens d:o
|
2:
|
47
|
—
|
—
|
—
|
112
|
6
|
H
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
9
|
Norrbottens d:o
|
—
|
—
|
—
|
1
|
14
|
1
|
13
|
7
|
|
|
|
|
|
|
29
|
16
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
15
|
Summa
|
66:
|
24
|
—
|
1
|
14
|
179
|
40
|
8|
|
—
|
1
|
I
4
|
83
|
n
|
4
|
45
|
il!
|
20
|
—
|
15
|
7
|
—
|
11
|
1,700
|
1
|
14
|
4
|
Stockholm den 10 Juli 1848.
i
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 248.
5
I>:« »48.
Ank. till Exp. lltsk. den 11 Juli, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående rättighet för Dahls Häradsboer till utsyning på
Ombergs Kronopark.
ci. A.)
Uti ett bos Heden’. Bonde-ståndet afgifvet och till Stats-utskottet re-
mitteradt memorial har Riksdagsfullmäktigen Anders Gustafsson från Öster¬
göthlands län anhållit, att, som Dahls häradsboer uti berörde län från ur¬
minnes tid åtnjutit den förmån att, efter årligt markegångspris, få lösa all
den skog, som efter utsyning funnits att tillgå på kronoparken Omberg,
men denna förmån blifvit häradsboerne beröfvad genom det i sednare åren
vidtagna förändrade hushållningssätt med parken, enligt hvilket den på
jägeribetjeningens föranstaltande upphuggna ved försåldes på offentlig
auktion, hvarigenom vedpriserna uppdrefvos så högt, att den mindre be¬
medlade understundom icke kunde, äfven med de största ansträngningar
och uppoffringar, förskaffa sig sitt nödvändigaste behof utaf skogsprodukter,
till afhjelpande af dessa svårigheter måtte förordnas: att de Dahls härads¬
boer, som af ålder varit berättigade till utsyning å Ombergs kronopark,
blifva i framtiden dervid bibehållne; att denna rättighet utsträckes så långt
tillgångarna medgifva; att priset bestämmes efter markegång; att utsynin-
gen må ske lassvis på roten, hvarigenom en hvar kunde använda sin ut¬
syning efter behag och egen beqvämlighet samt bespara den kontanta ut¬
giften för upphuggning, som för de flesta vore ganska kännbar, samt slut¬
ligen att åt öfverjägaren i distriktet, såsom den person, hvilken måste hafva
den noggrannaste kännedom om hemmanens olika behof af utsyning, blefve
uppdraget att verkställa fördelningen efter förmedladt hemmantal.
Af de motionen bifogade handlingar har Utskottet, bland annat, in-
hemtat, att genom Kongl, brefvet till Kammar-kollegium den 12 November
1812 förklarats, att, emedan ådagalagdt blifvit, det en del hemman inom
Dahls och Lysings härader vore i största behof af bete och skog på Örn¬
berget, hvilka förmåner äfven af sådan orsak, genom flera Kongl, resolu¬
tioner de 2:ne sednast förflutna århundraden, och sist genom Kongl, bref-
6
Sfats-1(skottets Utlåtande, N:a 248.
veil ilen 9 November 1791, den 26 .Juni 1792 och den 8 Maj 1798. blifvit
deni förunnade, i förra tider utan afgift, men i de sednare emot 8 sk. för
hvarje boskapskreatur och 8 sk. för ett lass ved, funne Kongl. Majit billigt,
att dessa hemman hädanefter förunnades bete och skogsfångst å Omberg
efter tillgången samt emot den betalning, som kunde finnas skälig, i hvil¬
ket hänseende Kongl. Maj:t, med åberopande af Skogs-ordningens stad¬
gande, förordnat att de, som å kronoparken Omberg finge utsyning, borde
betala de utsynta skogseffekterna till hälften emot årliga markegångspriset,
hvilken prisbestämning dock icke komine att gälla iner än för 5 år, efter
hvilken tids förlopp Kongl. Maj:t ville taga ämnet i förnyadt öfver¬
vägande.
,I)å af hvad sålunda blifvit anfördt synes, att Dahls häradsboer af ål¬
der åtnjutit förmånen af skogsfång å ifrågavarande kronopark, i förra tider
utan afgift och i sednare först emot betalning efter halft och sedan efter
fullt markegångspris, men Utskottet icke kunnat af tillgängliga handlingar
vinna upplysning, af hvad anledning häradsboerne gått miste om denna
förmån,
tillstyrker Utskottet Rikets Ständer, att till Kongl. Majit
aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan, det täcktes
Kongl. Majit, så framt, efter föregången undersökning,
skulle sig visa, att Dahls häradsboer ega giltiga an¬
språk på tillgodonjutande af ifrågavarande utsynings-
förmån, förunna häradsboerne en dylik förmån, dock
emot skyldighet för dem att efter markegångspris betala
den utsynade veden och med förbehåll, att kronoparken
fortfarande blifver under Konungens befallningshafvandes
och jägeribetjeningens tillsyn och vård.
Stockholm den 10 Juli 1848.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 249.
i\:o 249
Alik. till Exp.-Utsk. den il Juli, kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning af väckt motion, angående rättighet för åboer-
ne å de s. k. Hvit/eldlska slipen dii-/t em/n an en, att inlösa dem
till skatte.
CL A.)
Från Hederv. Bonde-ståndet liar till Stats-utskottet blifvit remitteradt
ett af Riksdagsfullmäktige Tobias Lind, Olaus Eriksson, Hans Hansson oell
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län hos bemäldte Riksstånd
afgifvet memorial, deruti motionärerne anfört, att ehuru, genom Kongl, bref¬
vet den 8 Mars 1815, åtskilliga förändringar egt rum i afseende på hus¬
hållningen med de af fru Margaretha Hvitfeldt, enligt testamente af den 22
Januari 1664, till Götheborgs gymnasium donerade 146 mantal, hvaraf 6
vore säteri och återstoden insockne- och utsockne-frälse, hade likväl den
med förändringarna åsyftade förbättring uti åboernes belägenhet å dessa
hemman icke vunnits, hvartill orsaken borde sökas uti det förfarande dels
kuratorerne för Kongl, och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen, dels ock syn¬
nerligast gymnasii-fogden tilläte sig emot åboerne; till ådagaläggande hvar¬
af motionärerne uppgifvit, att åtskilige åboer blifvit af kuratorerne från-
dömda besittningsrätten till hemmanen för de obetydligaste reparationers
försummande, änskönt bristernas afhjelpande ansetts någon gång icke er¬
fordra mera än 1 r:dr 16 sk., med hvilken hårdhet dessutom förenades den
oformlighet, att vid husesynerna, hvilka förrättades af gymnasii fogden, åboen
sällan undfinge del af syneinstrumentet och således merendels saknade kän¬
nedom, hvaruti de af fogden anmärkta brister bestodo, hvarom åboen ge¬
menligen först underrättades genom kuratorernes beslut, som förklarade ho¬
nom förlustig besittningsrätten till hemmanet. Härförutan inträffade ej säl¬
lan, enligt hvad motionärerne förmält, att betydliga utmarkslägenheter å
ifrågavarande hemman bortstaddes, emot serskildt afgift till stipendii-kas-
san, till personer, hvilka icke vore i den ringaste skyldskap med åboen,
som öfver en dylik jordafsöndring icke ens tillfrågades, än mindre undfin-
ge ersättning för den bortmistade jorden.
8
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 249.
Då vid sådana förhållanden innehafvarne utaf meranämnda hemman
egde så ringa trygghett uti besittningsrätten, hafva motionärerne föreslagit,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t fram¬
ställa den önskan, att åboerne å hemmanen, tillhöriga Kongl, och Hvit-
feldtska stipendii-inrättningen, måtte, emot skyldighet att allt framgent till
stipendii-fonden årligen utgöra så väl den gamla grundskatten i penningar,
som ock den sednare fastställda kornskatten, eller hvad för öfrigt, efter
åboernes hörande, kunde såsom ständiga skatter af hemmanen bestämmas
samt emot erläggande af lämplig löseskilling, undfå eganderätt till
hemmanen.
Af motionen bifogade handlingar har Utskottet, bland annat, inhemtat,
att Margaretha Hedfeldt, enka efter S. Thomas Dgris till Sundsby oell A by
gårdar, genom testamente den 22 Januari 1664, som orden lyda ”bortgif-
vit och förärat” all sin fasta egendom, belägen inom åtskilliga härader i
Bohus län, och utgörande, utom Sundsby och Åby, 6 mantal säteri, 140
ut- och insockne frälsehemman ”till Kongl. Majrts akademi eller gymna¬
sium i Götheborg och till den studerande ungdomen af Bohus län, som der¬
vid önskelig och christlig information uti bokliga konster kunde fruktbar-
lig uppdragas dess underhåll och befordran, så att den studerande ungdom
af Bohus län, som till bemäldte Götheborgs gymnasium försändes,
operturberadt att nyttja sitt fria underhåll af samma gods och aldrig till
något annat bruk hvarken af den ena eller andra, hvem det vara kunde,
än till förbemäldte studerande ungdoms information att användas”; hvarjem¬
te samma testamentariska förordnande innehåller, att eho det vara må, som
skulle vilja förskränka och tillintetgöra någon af de i gåfvobrefvet införda
poster, han skulle hafva att förvänta en vredenes dom.
Af dessa donerade hemman indrogos emellertid åtskilliga till kronan
vid Konung Carl XI:s allmänna reduktion af adeliga gods, men med af¬
seende å stiftelsens föremål återgaf högbemälde Konung de indragna hem¬
manen, med förbehåll likväl, att äfven studerande ynglingar från öfriga de¬
lar af stiftet, hvilka bevistade Gymnasium i Götheborg, borde komma" i åt¬
njutande af en viss del utaf stipendii-godsens afkastning, som fru Hvitfeldt
bestämdt ensamt åt studerande från Bohus län.
Genom Kongl, brefvet den 8 Mars 1815 vidtogs bland annat den för¬
ändring med stipendii-hemmanen, att åboerne derå befriades från den dem
åliggande betungande dagsverksskyldigheten till säterierna Sundsby och
Åby, samt åboerne berättigades att i stället för dagsverksskyldigheten ut¬
göra
Sfats-Utskottets Utlåtande, N:o 249. 9
göra ärligen efter markegångspris till stipendie—fonden 8 tunnor korn för
hvarje helt mantal af de bättre hemmanen, samt för de sämre eller svagare
©tt efter deras beskaffenhet lämpadt tunnetal.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande, och då
den af motionärerne framställda begäran, om rättighet för åboerne å ifrågava¬
rande hemman att få lösa dem till skatte, är stridande emot förberörde te¬
stamentes tydliga föreskrift, anser Utskottet sig icke kunna understödja
samma begäran, utan hemställer,
att denna del af motionen icke må föranleda till någon
Rikets Ständers åtgärd.
Hed anledning åter af motionärernes framställning om det mindre lag¬
enliga sätt, hvarpå hemmansåboerne skola esomoftast blifva af kuratorerne
för stipendii-inrättningen, samt af gynmasii-fogden behandlade, finner Ut¬
skottet sig icke sakna skäl
tillstyrka Rikets Ständer, att till Kongl. Maj:t aflåta un¬
derdånig skrifvelse, med anhållan, att undersökning måtte
anställas till utredande af Kongl, och Hvitfeldtska stipen-
dii-inrättningens samt åboernes ömsesidiga förhållanden,
och. i händelse dervid skulle sig visa, att åboerne icke
få tillgodonjuta de rättigheter, hvilka, genom oftanämnda
testamente och sednare stadganden, blifvit dem tillförsä¬
krade, Kongl. Haj:t d å täcktes vidtaga sådana åtgärder,
att åboerne blifva försatta uti den belägenhet, sora med
rättvisa och billighet öfverensstäramer.
Stockholm den 1U Juli 1848
Hit), till K. St. Prof. 1847 velt /S48. 4 Sand. I Afd. 2 Band. 43 Hafi. 2
40
Ståts-Utskottets Utlåtande, N.\o 250.
Ko 250-
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Juli, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående dels reglering
af dagsverkskyldigheten till boställen och kungsgårdar, dels
upphörande af hofveri-skyldigheten i Skåne.
Cl. AO
Till Stats-utskottet har Hederv. Bonde-ståndet remitterat 3:ne ser¬
skilda hos bemäldte Riksstånd afgifna memorialer, nemligen:
l:o af Riksdagsfullmäktige Sone Persson och Per Pålsson från Skåne,
deruti föreslagits, att en underdånig skrifvelse måtte aflåtas med anhållan,
dels att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla anställande af undersökning till ut¬
redande af den en del krono-torpare åliggande hofveri-skyldighet till åt¬
skilliga kungsgårdar och militie-boställen i Skåne, dels ock att ej mindre
bemälde kronotorpare än äfven krono-skattehemmans-egarne befriades från
berörde tryckande dagsverksskyldighet i hvad densamma öfverstege konung
Carl Xl:s reglemente och förordning af den 7 November 1695, eller, om
en dylik förändring uti hofveri-skyldigheten icke skulle kunna medgifvas,
de arbetsskyldige åtminstone måtte tillåtas, att med spanmål till visst be¬
lopp, eller deremot svarande värde efter markegängspris, friköpa sig från
denna dagsverksskyldighet.
2:o af Per Nilsson från Christianstads län, med begäran, att Rikets
Ständer ville vidtaga åtgärder, hvarigenom de i Skåne varande hästhem¬
man kunde, emot erläggande af en viss bestämd ränta, befrias ifrån den
hemmanen åliggande dagsverksskyldighet till åtskilliga kungsgårdar och
militie-boställen.
3:0 af förenämnde Per Pålsson och Per Nilsson samt Jöns Månsson,
Ola Mänsson och Christen Andersson, alla från Skåne, hvilka begärt, att
Rikets nu församlade Ständer måtte göra framställning om verkställighet
å hvad Rikets Ständer vid 1840—1841 årens riksdag uti skrifvelse N:o 182
i underdånighet begärt, angående dagsverksskyldighets utgörande till kungs¬
gårdar och boställen.
Stats-llskottets Utlåtande, ,N:o Zöl.
m
Utskottet, som i ett sammanhang tagit dessa motioner i öfvervägande,
har inhämtat, att Kongl. Majit, i anledning af Rikets Ständers nyssnämnda
skrifvelse, anbefallt anställande af noggrann och fullständig undersökning
angående sådana uti åtskilliga hemmans ränta och skattläggning icke in¬
begripna dagsverks- och arbetsskyldigheter, som in natura utgöras till
kronans hemman och lägenheter, hvilka, såsom boställen m. m., äro vissa
embets- och tjenstemän eller till inrättningar upplåtna, hvarvid borde dels
utredas, huru dessa skyldigheter tillkommit och hvarpå desamma sig grun¬
da, dels ock i de fall, då nämnde skyldigheter icke voro närmare bestäm¬
da, tillvägabringas öfverenskommelse!-, hvarigenom, åtminstone för tiden efter
nu varande boställshafvares afgång, visst antal dagsverken blefve bestämdt;
att sådan undersökning ock försiggått, samt att vederbörande embets-
myndigheter med yttrande deröfver ej längesedan till Kongl. Majit in¬
kommit.
Rå således detta ärende beror på Kongl. Majits nådiga pröfning,
lärer någon åtgärd dermed från Rikets Ständers sida
icke vara för närvarande åf behofvet påkallad.
Stockholm den 10 Juli 1848.
ÄT:o 251.
Alik. lill Exp.-Utsk. d. tl Juli, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående försäljning till
skatte af utarrenderade Militieboställen i Jemtland.
(I. A.)
Uti ett hos Hederv. Bonde-ståndet afgifvet och till Stats-utskottet
remitteradt memorial, har Riksdagsfullmäktige!] Anders Olsson från Jemt¬
lands län föreslagit, att de för närvarande utarrenderade militärboställen i
berörde län måtte försäljas till skatte. Genom vidtagande af en dylik åt¬
gärd skulle, efter motionärens förmenande, dessa boställen, hvilka till ea
42
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 251.
del utgjorde provinsens bästa jord, komma i förmögna personers rgo,
hvilka, säkra om en orubbad besittningsrätt, komme att för boställenas vård
och skötsel hafva omsorger och kostnader osparda, hvilket åter icke vore
händelsen med arrendatorer, som måste använda all sin omtanka på att
kunna utgöra det dryga arrendet, samt efter arrendeårens slut nödgades
afträda bostället, saknande både förmåga och vilja att åt egendomarna
egna den omsorg de förtjenade.
Hvad motionären sålunda föreslagit har Utskottet tagit i öfvervägande,
och sorn boställens försäljning till skatte är i gällande författningar för¬
bjudet, emedan dylika försäljningar skulle leda till rubbning i indelnings¬
verket, samt det af motionären åsyftade ändamål, eller boställenas bättre
bruk och skötsel, tvifvelsutan vinnes derigenom, att, på sätt Stats-utskottet
uti sitt af 3:ne Riks-stånd godkända utlåtande N:o 113 tillstyrkt, enahanda
företrädesrätt till arrendets bibehållande, som, enligt Kongl, kungörelsen af
den 17 Juli 1847, blifvit i allmänhet tillagd arrendatorer af sådana krono¬
lägenheter, af hvilka arrendeafgifterna ingå omedelbarligen till statsverket,
jemväl tillgodokommer arrendatorer af de under boställsdirektioners vård
ställda militiehemman och boställen, tillstyrker Utskottet,
att motionärens framställning om militär-boställenas i
Jemtlands län försäljning till skatte må lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 10 Juli 184».
STOCKHOLM. Ösman» & Bkrusg, 1848.
Stals-Utsk:s Utlåtande, iY:o 252.
1
jv? «s*.
Auk. lill Exp.-Ufsk. den II Juli, kl. ö e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående Lax-’axans upp¬
hörande för Pastorerne i Norr- och Westerbottens län.
d. A.)
Uti en bos Preste-slåndet väckt och lill Stats-utskottet remitterad
motion, liar herr Doctor Grafström anfört, att de fleste pastorer i Norr-
och Westerbottens län finge vidkännas en utskyld till kronan, som inga
andra pastorer inom Sverige erlade. Denna utskyld utginge från inom be¬
rörde län varande laxfisken, på sådant sätt, att, sedan pastor vid taxerings-
kommitteen uppgifvit sin tionde af dessa fisken och derför blifvit debiterad,
ålåge honom att derförutan af denna tionde erlägga en så kallad taxa,
olika för serskilde pastorater, men likväl fixerad lill ett visst årligt belopp,
utan afseende på huru fisket under året utfallit och den deraf beroende
större eller mindre tionde-inkomst Uti ett pastorat inträffade det förhål¬
lande, att laxfisket så försämrats, att pastor icke ens i tionde erhölle så
nrycket, som enligt taxan borde till Kongl. Maj:t och kronan erläggas.
Oaktadt pastor, vid uppgiften af sina löneinkomster, upptoge den, hvilken
lian åtnjöte i tionde af de inom bans pastorat befintliga laxfisken, samt för
densamma utgjorde bevillning, beviljades likväl icke något afdrag för de
tunnor eller lispund lax, som kronan sjelf uppbure in natura af tionden
eller som pastor löste efter markegång. I följd häraf nödgades pastor er¬
lägga dubbel bevillning eller skatta för en utgift. Detta orimliga beskatt-
ningssätt hade i sednare tider ofta blifvit vid Pröfnings-kommitteerna öf-
verklagadt, ehuru någon rättelse deruti icke vunnits. På grund af hvad
sålunda blifvit andraget, funne motionären sig föranlåten föreslå, att de pa¬
storer inom Norr- och Westerbottens län, hvilka hittills erlagt denna så
kallade lax-taxa, måtte varda från densamma befriade och i stället efter
granskningen af hvars och ens tionde af laxfiskena, derför få erlägga be¬
villning på samma sätt som för all öfrig inkomst.
Bih. till It. St. rrot. 1817 A 1848, 4 Sami. 1 Jfd. 2 Band. 34 Haft. 1
2
Stats-Utsk:s Utlåtande, Nio 252.
I afseende på ursprunget och beskaffenheten af den så kallade taxan,
hvilken i allmänhet af presterskapet lill kronan utgöres, har Utskottet in¬
hämtat, att den från början utgjort ersättning för presterskapets skyldighet
att hålla borgläger för kronans manskap och att taxan, utgående än i kon¬
tanta penningar, än uti persedlar, såsom spanmål, smör och fisk m. m.;
och hvilka betalas dels efter visst åsatt pris, dels efter markegång, är, jem¬
likt Kongl, resolutionen på Presterskapets besvär den 5 Juli 1636 § 6, en
för hela socknen och icke af mantalet utgående utlaga, samt, enligt 3 § i
riksdags-beslutet den 24 December i652, förklarad för en lika fortfarande
utskyld som Garden och således att räkna till kronans ordinarie inkomster.
Af handlingar, deraf Utskottet haft del, är, rörande den serskilda
taxa, hvarom motionären gjort framställning, upplyst, att till följd af Kyr¬
koherdens i Umeå Prosten Nils Grubbs, å samtelige presterskapets i We¬
sterbotten vägnar, hos Kongl. Maj:t gjorda och år 1716 till Kammar-kolle-
gii underdåniga utlåtande remitterade ansökning om befrielse från berörde
taxa, undersökning i kollegii arkiv då blifvit anställd, utan alt dock, jem¬
likt kollegii underdåniga utlåtande den i5 Juni 1719, någon efterrättelse af
de gamla räkenskaperna kunnat hemtas, hvarken vid hvad tid eller afhvad
orsak samma taxa blifvit presterskapet först påförd; likväl hade den upp¬
lysning vunnits, att meranämnde taxa först för några pastorater beräknats
år 1554» men sedermera efter 1570 års räkenskaper, som utan någon åt¬
skillnad omförmälas vara lika med dem för år 1710, såsom en ständig ut¬
laga till Kongl. Maj:t och kronan årligen utgått, på grund hvaraf Kongl.
Majit genom resolution den 20 September 1720 förklarat det vara betänk¬
ligt alt bevilja någon förminskning af ”slika sland/ga revenyer och inknm-
ster” som oftabesagde taxa, hvilken då öfver 15o år haft stånd och blifvit
som en ständig utskyld utgjord
Då af hvad sålunda blifvit upplyst lärer kunna med full säkerhet
antagas, att den taxa, om hvars upphörande motionären väckt fråga, är att
anse såsom en paslorerne inom Kori- och Westerbottens län från äldre
lider åliggande ordinarie utskyld, finnér Utskottet
sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständers bifall å motio¬
närens förslag, att samma taxa måtte upphöra.
Vidkommande åter motionärens framställning om befrielse från er¬
läggande af bevillning äfven å den tionde, som pastorerne inom Norr- och
Westerbottens län väl uppbära, men sedermera såsom taxa till kronan ut-
Stats-Utsk:s Utliitamle, N:o 253.
3
gifva, liar Utskottet jemväl inhemtat, att, sedan motionären uti uppgiften
till i843 års taxerings-kommilté från beloppet af sina löneinkomster såsom
kyrkoherde uti Umeå pastorat, afdragit taxan med a5 lispund 12 marker
smör och 1 tunna 10 lispund 3 marker salt lax, utgörande tillsammans i
värde 173 r:dr r sk. 7 rst. samt länets pröfnings-kommitte', uppå yrkande
af kronans ombud, att bevillning jemväl borde beräknas för berörde in¬
komstbelopp, förklarat någon bevillning för ifrågavarande taxa, hvilken vo¬
re en utskyld till kronan, icke kunna påföras, hade likväl Kammar-rätten,
hvarest krono-ombudet påståendet fullföljt, medelst utslag den i3 Maj
i844, upphäft pröfnings-kommittéens beslut och, på anförde skäl, förklarat,
alt bevillning för taxan borde beräknas; samt att motionären hos Kongl.
Majit öfverklagat delta Kammar-rättens utslag, men i anledning hvaraf nå¬
gon resolution ännu icke blifvit i nåder meddelad.
Då frågan, huruvida bevillning bör utgöras för taxan eller icke, så¬
ledes beror på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, anser Utskottet, vid sådant
förhållande,
någon åtgärd af Rikets Ständer icke för närvarande er¬
fordras.
Stockholm den ro Juli 1848
353.
Arik. till Exp.-Utsk. d. 11 Juli, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående dels äskade stats-anslag för bevärings-man-
skapets underhåll, beklädnad och utredning, dels åtskilli¬
ga härmed sammanhang egande frågor.
(U. A.)
Vid afgifvandet af förslag till reglering af utgifterna under rikssta-
fceos fjerde och femte hufvudtitlar, hade Stats-utskoltet, enligt hvad uti
•lass utlåtanden n:ris 73 och 74 förmäles, af den anledning, att Kongl.
4
Stals-Utsk:s Utlåtande, N:o 253.
Maj:ts vid innevarande riksdag aflålne nådiga proposition n:o 20 om förän¬
drade grunder för bevärings-manskapets uttagande till vapenöfning eller
annan tjenstgöring m. ni. då ännu icke hos Rikets Ständer till pröfning och
afgörande förekommit, funnit sig förhindradt att meddela hufvudsakligt
yttrande öfver de häraf beroende, uti den nådiga propositionen om stats¬
verkets tillstånd och behof gjorda, framställningar, dels angående statsanslag
för beväringens till lands och sjös underhåll, beklädnad och utredning,
dels rörande åtskilliga härmed sammanhang egande ämnen. Sedan emed¬
lertid de ärenden, som utgöra föremål för förstnämnda nådiga proposition,
numera, efter föregången gemensam behandling af Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-utskotten, blifvit af Rikets Ständer handlagde och
definitiva beslut deröfver fattats samt Utskotten delgifvits, får Slals-ulskot-
tet nu afgifva utlåtande, rörande omförmälde till fjerde och femte hufvud-
titlarnes reglering hörande, hittills uppskjutna frågor:
1:0 Under förmälan, hurusom, enligt de af Kongl Maj:t gillade och
uti den serskilda nådiga propositionen framställda grunder, af hvarje års
apj roherade beväringsynglingar skulle till vapenöfning i uppgifven ordning
endast upptagas en för alltid bestämd styrka, 14,525 man, deraf 11,181
borde fördelas på armeens och 3,344 på flottans stamtrupper, och hvilket
manskaps ölningstid skulle utgöra 3i dagar och på det sätt fördelas, att
minst 14 dagar användes till förberedande rekryt-exercis och de öfriga 17
dagarne i förening med stammen, har Kongl. Majit, enär, efter de på dessa
grunder uppgjorda beräkningar, årliga kostnaden för det armeen tilldelade
beväringsmanskaps vanliga öfningar skulle utgöra 128,000 r:dr och för del¬
ta manskaps deltagande i öfningslägren 10,000 r:dr eller tillsammans i38,ono
r:dr, hvilket belopp alltså med 58,000 r:dr öfverstege del för ifrågavarande
behof å fjerde hufvudtileln redan uppförda anslag, 80,000 r:dr, af sådan
anledning nu begärt, att en summa af 58,000 r:tlr måtte af Rikets Ständer
beviljas, för att, tillsammans med nyssnämnde för ändamålet redan bevil¬
jade anslag, hvars egenskap af förslags-anslag då borde upphöra, utgöra ett
ständigt reservations-anslag för det armeen tillhörande bevärings-manskaps
vapenöfningar. För den händelse likväl, att Rikets Ständer, med antagan¬
de i öfrigt af ofvanomförmälde grunder för bevärings-manskapets vapenöf¬
ningar, skulle föredraga alt låta kostnaderna för dessa öfningar bestridas af
det redan härtill afsedda förslags-anslag, oansedt, alt detsamma komme att,
utöfver hvad hittills egt rum, öfverskridas, har Kongl. Majit fästat Rikets
Stats-Utsk:s Utlåt ande, N:o 253.
5
Ständers uppmärksamhet derpå, att, i sådant fall, från berörde förslags-an-
slag borde afdragas och till femte bufvudtiteln öfverflyttas hvad deraf kun¬
de finnas böra belöpa på sjöbevärings-manskapet, i förhållande till dess
antal och för detsamma uppgifna behof.
Uti 2o:de punkten af utlåtandet n:o ^3, hade Stats utskottet, för det
fall, att Kongl. Maj:ts liögstberörde nådiga proposition om förändrade grun¬
der för bevärings-manskapets uttagande till vapenöfning m. m. icke skulle
af Rikets Ständer antagas, utan de i afseende på nämnde manskaps öfning
nu gällande bestämmelser komma att fortfarande tjena till efterrättelse, af
uppgifna skäl hemställt, att det för bestridande af beväringens underhåll
under mönstringar och möten i 1845 års riks-stat uppförde förslags anslag,
So,ooo r:dr, måtte förhöjas med 4°>000 r;dr eller till 120,000 r:dr; hvil¬
ken eventuela hemställan blifvit af samtlige riks-stånden bifallen. Sedan,
i öfverensstämmelse med Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottens i betänkandet n:o 5 gjorda tillstyrkande, Rikets Ständer numera
funnit sig icke kunna godkänna de uti förenämnde nådiga proposition fram¬
ställde förslag, dels att endast en viss till antalet bestämd del af hvarje års
första bevärings-klass årligen skulle till vapenöfning inkallas, dels angående
den årliga öfningstidens utsträckning till 3i dagar, utan deremot beslutat,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet yttra sin åsigt vara, att med bevä¬
rings-manskapets uttagande till vapenöfningar bör förhållas hädanefter som
hittills, har Stats-utskottet, vid sådant förhållande, funnit sig
sakna anledning att tillstyrka Rikets Ständers bifall till
hvad Kongl. Maj:t i nåder föreslagit, i fråga om förhöj¬
ning af anslaget för bevärings-manskapets vapenöfningar,
äfvensom rörande detta anslags förvandling till reserva-
lions-anslag; hemställande Utskottet, att, i öfverensstäm¬
melse med Rikets Ständers redan fattade eventuela be¬
slut, uti den blifvande nya riks-staten må för bevärings¬
manskapets vapenöfning uppföras ett förslags-anslag af
120,000 r:dr.
Hvad beträffar Kongl. Maj:ts nådiga framställning rörande öfveiflytt¬
ning till 5:le bufvudtiteln af den del utaf förslags-anslaget för beväringens
vapenöfningar, som kunde finnas böra på sjöbevärings-manskapet belöpa, så
förekommer härvid visserligen, att Rikets Ständer, med hufvudsakligt an¬
tagande af Kongl. Maj:ts, uti Dess nådiga proposition n:o 20 derom fram¬
6
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 253.
ställde förslag, ansett vissa områden af landet böra bestämmas tili utgöran¬
de af bevärings-manskap för armeens och vissa för flottans behof, så väl i
freds som i krigstid; men då Utskottet emedlertid, i saknad ej mindre af
uppgift rörande hittills varande årliga medelantalet af bevärings-skyldige
ynglingar inom de'för land- och sjöbevärings utgörande fastställde olika
distrikten, än ock af andra för approximativt beräknande af vapenöfnings-
kostnaderne serskildt för land- och serskildt för sjöbeväringen, erforderliga
upplysningar, icke är i tillfälle att afgifva ett på tillförlitliga grunder upp-
gjordt förslag till anslagets fördelning emellan fjerde och femte hufvudtit-
larne, har Utskottet, som inhemtat, att de kostnader, hvilka hittills för sjö-
beväringens vapenöfningar erfordrats, blifvit beslridde af det å 4;de huf-
vudtiteln för bevärings-manskapets underhåll uppförda förslags-anslag, trott
sig böra föreslå,
att, jemte det ofvanberörde förslags-anslag till bevärings¬
manskapets vapenöfningar, i 20,000 r;dr, uppföres å riks-
statens fjerde hufvudlilel, Rikets Ständer måtte medgifva,
att samma anslag må, i mån af behof, få hädanefter så¬
som hittills användas jemväl till bestridande af de för
sjöbeväringens underhåll under ifrågavarande vapenöfnin¬
gar erforderliga kostnader.
2:0 Jemte begäran om Rikets Ständers bifall till uttagande utur det
för krigsbehof bildade reserv-förråd för bevärings-manskapet. ej mindre af
nödiga reqvisita till första uppsättningen af det till vapenöfning påräknade
manskapets beklädnad, än ock af remtyg, utredning och tältlags tross-effek¬
ter för detsamma, har Kongl. Majit vidare äskat dels i3o,20O r:dr, att un¬
der tre års tid med en tredjedel årligen utgå till arbetslöner för munderin-
garnes förfärdigande samt anskaffning af hufvudbonader och tält åt samma
manskap, dels r 35,000 r:dr att, med 45,000 r:dr för året, användas till en
derefter nödig blifvande förstärkning af berörde reserv-förråd, dervid lik¬
väl bevärings-manskapets nuvarande munderingar, i den mån de finnas bruk-
bara, komine alt, under tiden för nyas anskaffande och jemväl sedermera
såsom släpmunderingar, till minskande af de nj^as slitning, begagnas.
Den af Kongl. Majit uti Dess nådiga proposition om förändrade grun¬
der för beväringens vapenöfningar m. m. uttalade åsigt rörande lämplighe¬
ten deraf, att bevärings-manskapet blefve på stamtruppen fördeladt, har af
Rikets Ständer, vid föredragning af Stats- »arnt Allmänna Besvärs- ooh
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o 253.
7
Ekonomi-utskottens betänkande n:o 5, blifvit godkänd. Då följaktligen, en¬
ligt Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut, bevärings¬
manskapet kommer att, under den med stamtrupperne gemensamma va-
penöfningen, med desse sistnämnde införlifvas, hvilket tvifvelsutan måste
medföra behofvet af vissa förändringar i nuvarande sättet för beväringens
beklädnad och utredning, så att fullkomlig likhet i dessa hänseenden bere-
des emellan stammen och det dermed förenade bevärings-manskapet, torde
alltså för nämnde ändamål det af Kongl. Maj:t ifrågaställde anlitandet utaf
reserv-förrådet blifva af omständigheterne påkaliadt.
Vid sådant förhållande och då Utskottet icke kunnat förbise den syn¬
nerliga vigten af nämnde reserv-förråds bibehållande i fullständigt skick
samt de betänkliga följder, som saknaden deraf i behofvets stund skulle
kunna medföra, anser sig Utskottet ega giltigt skäl att tillstyrka anvisandet
af stats-bidrag till fyllande af de brister, hvilka genom förrådets nu ifråga¬
ställde användande komme att deruti uppstå. Den i berörde afseende er¬
forderliga kostnads-summa är val, enligt Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
beräknad till 45,ooo rdr årligen; då emedlertid denna beräkning grundar
sig på den uppgjorda, men, på sätt nämndt är, af Rikets Ständer icke
godkände planen om en för alltid bestämd årlig bevärings-styrkas uttagan¬
de till vapenöfning, kan samma beräkning icke tagas till ledning för ersält-
nings-beloppets bestämmande. Deremot har Utskottet, som af officiella
upplysningar inhemlat, att å Krigs-kollegii utrednings-afdelnings statsan¬
slag under de sednare åren uppkommit en årlig brist af omkring 36,666
r:dr 32 sk., trott omförmälde ersättnings-belopp utan olägenhet kunna ned¬
sättas till 26,666 r:dr 32 sk. för året, enär, i följd af Rikets Ständers,
med bifall till Utskottets hemställan i utlåtandet n:o 149. gjorda medgif¬
vande, att det å fjerde hufvudliteln uppförde anslag för försvarsverket i
allmänhet eller Krigs-kollegii departementer finge, oansedt besparingar af
tillsammans 10,000 r:dr för året blifvit ti 11 vägabragle å det deraf utgående
beklädnads-anslaget för lifgardet till häst, till oförminskadt belopp bibehål¬
las, å nämnde anslag för försvarsverket i allmänhet således uppkommit en
disponibel årlig tillgång af 10,000 r:dr, hvarigenom utväg beredts alt i nå¬
gon mån betäcka de ökade kostnaderne för beväringens beklädnad och ut¬
redning. eller att för reserv-förrådet anskaffa nya materialier och persedlar
i stället för dem, som derifrån utlagas. Med afseende härå och då stats¬
verkets för närvarande inskränkta tillgångar ej medgifva anvisandet af an¬
8
Stats-Utsk:s Utlåtande, N:o2, 53.
slag för öfrige af Kongl. Majit uppgifne, i denna punkt omförmälde, ser¬
skilda behof, hemställer Utskottet,
alt de för bevärings-manskapet oundgängligen behöfliga
beklädnads-materialier, remtj'g, utredning och lältlags-
tross-effekter må få uttagas utur det för krigsbehof bil¬
dade reserv-förråd för samma manskap, samt alt till för¬
stärkning af berörde reserv-förråd må å Riksgälds-kon-
toret anvisas ett årligt anslag af 26,666 r:dr 3a sk., att
utgå under hvartdera af åren 1848, 184.9 oc^ i85o;
hvaremot Utskottet afstyrker beviljandet af de utaf Kongl.
Maj:t till arbetslöner för munderingars förfärdigande samt
anskaffning af hufvudbonader och tält åt beväringsman¬
skapet äskade anslag af i3o,2oo r:dr.
3:o För verkställigheten af den utaf Kongl. Maj:t gillade planen för
beväringens vapenöfningar har Kongl. Majit uti den Nådiga propositionen
om statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att, lill bestridande af kost-
naderne för sjöbeväringsmanskapets vapenöfningar, ett anslag af 38,213 r:dr
32 sk. måtte till uppförande å femte hufvudtiteln beviljas.
Enär, på sätt ofvanberördt är, Kongl. Majits Nådiga framställningar,
rörande uttagande till vapenöfning af endast ett bestämdt antal af hvarje
års beväringsskyldige ynglingar, äfvensom angående öfningslidens för nämn¬
de manskap fastställande till 3i dagar, icke blifvit af Rikets Ständer bi¬
fallne, lärer, såsom följd häraf, frågan om anvisandet af ett lill beloppet
begränsadt anslag för merberörde vapenöfningar böra förfalla, hvaremot,
enligt hvad Utskottet uti förestående första punkt yttrat, de för sjöbevärin-
gens underhåll under öfningstiden erforderliga kostnader böra bestridas af
det förslags-anslag för beväringsmanskapets vapenöfningar, hvilket, till be¬
lopp af 120,000 r:dr årligen, kommer att i den nya riksstaten å fjerde huf¬
vudtiteln uppföras. På grund häraf får Utskottet alltså hemställa,
att den af Kongl. Majit äskade, uti denna punkt omför¬
mälde, anslagssumma af 38,213 rldr 32 sk. icke må af
Rikets Ständer beviljas.
4:o Vidare har Kongl. Majit för verkställigheten af meranämnde plan
för beväringens vapenöfningar, hvad sjöförsvaret anginge, föreslagit, att å
5:te hufvudtiteln måtte uppföras följande årliga anslag, nemligen:
«)
Stats-Vts/i:s V(lutande., N:o 253.
9
<A tor sjöbeväi ingsrnanskapels beklädnad ocb beväring r:dr i58: 44- —
{>\ för stammens vapenöfning „ 8,47 *: 36. —
<) för gevärens underhåll „ 5oo: — —
eller tillsammans , 28,53o: 3a. —
samt dessutom begärl, dels för anskaffande af reservförråd för sjöbevärin-
gens beklädnad 4^,000 r:dr att under tre år med en tredjedel årligen ut¬
gå, de s oek, — under förutsättning, att, på sätt för landlbeväringen blifvit
föreslaget, utur det för krigsbehof bildade reservförråd för beväringsman¬
skapet jemväl för sjöbeväringen erhölles ej mindre nödiga reqvisita till för¬
sta uppsättningen af det till vapenöfning påräknade manskaps beklädnad,
äu äfven af remtyg, utredning ocb tältlagstross-eftekler för detsamma,
till arbetslöner för munderingarnes förfärdigande, utredning och tält för
nämnda manskap ett belopp af 20 3oo r:dr, likaledes att under tre år med
eu tredjedel årligen utbetalas.
Af enahanda skäl, som legal till grund för Utskottets uti ofvanberör-
de 2.:dra punkt algi ina yttrande, i fråga om reserv-förrådets användande
for beväringsmanskapets till lands beklädnad och utredning, har Utskottet
funnit sig böra hemställa,
att sjöbeväringens oundgängliga behof af beklädnads-ma-
lerialier, äfvensom af remtyg, utredning och lälllagstross-
effekter må få fyllas genom anlitande af det för krigs¬
behof bildade reserv-förråd för beväringsmanskapet.
Hvaremot, med hänsigt till statsverkets för närvarande mindre fördelaktiga
ställning samt mängden och vigten af de serskilda behof, för hvilkas fyl¬
lande disponibla tillgångar redan blifvit påräknade, Utskottet funnit sig
förhindrad t att tillstyrka beviljandet af de uti förevaran¬
de 4'de punkt omförmälde ordinarie och extra stats-anslag,
de förra utgörande 28,53o r:dr 02 sk. för året och de
sednare tillsammans 65,3oo r:dr.
5:o Kongl. Maj:t har vidare begärt Rikets Ständers medgifvande der¬
till, att de löne- och inqvarlerings-anslag för arméen, hvilka vid verkstäl¬
lighet af de utaf Kongl Maj:t gillade förslag till ordnande af försvarsverket
till lands och sjös kunna blifva disponibla, måtte få användas till löner och
inqvarterings-ersältning åt befälet vid de serskilda korpser, som kunna kom-
Lih. Ull 11. St. Prot. 1817 & 1848. 4 Sami. 1 a/d. 2 band. 34 haft. 2
tsL-.f l tläta/uie. >V.o 'iöo.
ina alt. bildas af sjöbeväringsraanskap, vare sig i förening med redan beftot-
liga sjötrupper elier utan en sådan förening.
I enlighet med Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-utskot¬
tens hemställan i betänkandet n:o 5, hafva Rikets Ständer, på sätt nä tond t
är, ej mindre antagit Kongl. Maj:ts nådiga förslag angående bestämmandet af
vissa områden utaf landet, hvarifrån beväringsmanskap uteslutande bör för
flottans behof utgöras, än ock förklarat sig instämma i den af Kongl. Majit
uti merberörde nådiga proposition n:o uo yttrade åsiyt. att manskap afsjö-
beväringen bör förenas med en af dels väi fvade och dels indelda sjötrupper
beslående ständig stam. Vid sådant förhållande synas följaktligen de löne-
och inqvarterings-helopp, sorn genom ifrågaställde indragningar vid landt-
arméeu blifva disponibla, lämpligen kunna och böra användas för det till
sjöbeväringsmanskapets exercerande möjligen behöflig» nya befäl; dock an¬
ser Utskottet vid en dylik dispositionsrätt öfver förenämnde å fjerde Imf-
vudliteln uppkommande tillgångar böra fästas det vilkor, att löueanslagen
uteslutande användas till det nya befälets aflönande samt inqvai lerings-
anslagcn likaledes ensamt begagnas till inqvai terings-ersättning åt samma
befäl. Utskottet får, i öfverensstämmelse härmed, hemställa,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att de löne- och in-
qvarterings-anslag för arméen, hvilka vid verkställighet
af de utaf Kongl. Majit gillade förslagen till ordnande af
försvarsverket till lands och sjös kunna blifva disponib¬
la, må få användas de förra till löner och de sednare
till inqvai terings ersättning åt befälet vid de serskilda
koipser, sorn kunna komna att bildas af sjöbevärings-
manskap, vare sig i fö.ening med redan befintliga sjö¬
trupper eller utan en sådan förening.
Stockholm den 11 Juli 18^8.
STOCK HOLM, Lilndberg Ä Comp. ISIS.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 254.
1
N:o 254.
Ank. till Exp.-utsk. den II Juli, kl. 6 e. m.
Memorial angående tvänne med stats- / 'egle ringen gemenskap
egande allmänna frågor.
(U. A.)
l:o I afseende å dispositions-rätten öfver de besparingar, som å
liks-statens hufvudtitlar kunna uppstå, meddelades af Rikets Ständer vid
1840—1841 årens riksdag, enligt underdånig skrifvelse af den 12 Maj
sistnämnde år, följande bestämmelser:
”De besparingar, hvilka intill nästa riksdag kunna å någon eller
några af hufvudtitlarna uppkomma, må fortfarande af Rongl. Maj:t an¬
vändas till sådana af Rikets Ständer ej förut pröfvade utgifter, hvilka
hädanefter kunna finnas för rikets styrelse af oundgängligt behof påkal¬
lade, för samma ändamål, som med hvarje hufvudtitels anslag afses, och
hvilka utgifter alltid måste vara tillfälliga och icke af permanent egen¬
skap; hvadan sålunda besparingarna i intet fall må komma i fråga att
begagnas till bestridande af årliga löner och arfvoden, hvilka böra rätta
sig efter den stats-reglering, sorn af Rikets Ständer blifvit godkänd och
måste betraktas såsom gällande, intilldess densamma i vederbörlig ord¬
ning förändras; börande vid dispositionen af besparingarna i öfrigt iakt¬
tagas, att de besparingar, som ett år reserveras, kunna ett följande år
användas.”
Vid sistlidne riksdag beslöto Rikets Ständer, med bifall till Stats¬
utskottets i utlåtandet N:o 134 gjorde hemställan, det någon förändring
ej skulle ega rum i afseende å förenämnde, rörande dispositionen af bespa¬
ringarna, vidtagna bestämmelser.
Bill. till R. St. Prof. 1847 & 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 Bandet 35 Haft. 1
2
Slats-Vtskottels Memorial, N:o 254.
Instämmande i den af Rikets Ständer vid de tvenne sislförflutna
riksdagarna yttrade åsigt i fråga om ordningen för användandet af huf-
vudtitlarnes besparingsmedel, anser Utskottet bibehållandet af samma ord¬
ning leda till redighet i stats-verkets förvaltning och räkenskaper, hvadan
Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer måtte, i afseende å dispositionen af ifrågava¬
rande besparingar, vidblifva de vid 1840—1841 och 1844—
1845 årens riksdagar derom meddelade beslut.
2:o Uti nu gällande riks-stat finnes, i likhet med hvad uti förut
upprättade riks-stater iakttagits, införd en serskild kolumn, innefattande
uppgifter rörande de under penn inge-lönerna inbegripna spanmåls-qvan-
titeter, för hvilka vederbörande löntagare ega att åtnjuta förhöjning. Så
länge denna förhöjning, såsom beroende af de årliga riks-markegångs-
priserna, var underkastad ständig förändring samt följaktligen endast lö¬
nernas minimi-belopp kunde uti riks-staten upptagas, var onekligen nämnde
uppgift rörande spanmåls-qvantiteterne af behofvet påkallad för behörigt
kontrollerande af löne-tillökningens riktiga beräkning. Sedan emedlertid
Rikets åren 1840—1841 församlade Ständer beslutat, att de embets- och
tjenstemän, som, efter den vid samma riksdag fastställde stats-reglering,
erhölle löner, hvarunder spanmål funnes beräknad, skulle ega att för
nämnde spanmål tillgodonjuta en bestämd förhöjning af 1 r:dr för hvarje
tunnaj samt derjemte förklarat de embets- och tjenstemän, hvilka före
nämnde tidpunkt tillträdt så beskaffade löner, berättigade, att, så länge
de af samma vore innehafvare, uppbära spanmåls-förhöjning efter ett på
grund af de föregångna årens riks-markegångs-priser för hvarje riksdag
serskildt bestämdt belopp, har den förändring numera kunnat vid riks-
statens uppgörande iakttagas, alt penninge-lönerna deruti utförts med
tillägg af det bestämda beloppet af i r:dr för hvarje derunder inbegripen
tunna spanmål, hvaremot den ytterligare spanmåls-förhöjning, som till¬
kommer innehafvarne af före 1840—1841 årens stals-realerin" tillträdda
O O
löner, blifvit å allmänna indragnings-staten uppförd. Vid sådant förhål¬
lande, och då följaktligen den uti ofvannämnde kolumn i riks-staten
förekommande uppgift å de under lönerna inbegripna spanmåls-qvantite-
ter numera i sjelfva verket är öfverflödig, anser Utskottet ifrågavarande
kolumn böra utur den riks-stat, som vid innevarande riksdag kommer
att upprättas, varda utesluten.
Stockholm den 11 Juli 1848.
Stals-Vlskotlets Utlåtande, N:o 255.
3
N:o 255.
Ank. till Exp.-utsk. den 11 Juli, kl. 6 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående förmed¬
ling å åtskilliga hemman pä Visingsö samt rättighet för
de till Visingsborgs kungsgård dags verks-skyldige hemman
att utgöra denna prestation antingen in natura eller med
penningar efter till } minskadt markegängspris.
(I. A.)
Heder v. Bonde-ståndet har till Stats-ulskoltet remitterat 3:ne ser¬
skilda, hos bemälde Riks-stånd väckta motioner af riksdags-fullmäktigen
Petter Jönsson från Jönköpings län, hvilken
l:o hemställt, att en allmän förmedling å hemmanen på Visingsö
mätte medgifvas, utan att likväl den i författningarne föreskrifna utbjud-
ning af hemmanen dessförinnan skulle ega rum;
2:o hegart, alt Tunnersta Skattegården, Torp Norregård och Ed
Storegård måste antingen få utgöra hemmantals-räntan på sätt, som före
år 1800 egt rum, eller ock undfå samma rättighet, som skattehemmanen
Tunnerstad Norrgård, Vrixlösa Runskegården och Stigby Svenskgärden
erhållit genom Kongl. Maj:ts resolution den 18 Juni 1842, eller att, i
stället för hemmantals-räntans erläggande i penningar, utgöra densamma
lika som öfriga hemman på Visingsö, med 104 dagsverken om året för
hvarje helt hemman, eller, i händelse dessa dagsverken af kronan icke
utfordrades in natura, då få lösa dem med en fjerdedel af länets marke-
gångspris å drängedagsverken; samt
3:o anhållit, att den förändring uti hittills varande stadganden
måtte beviljas de till Visingsborgs kungsgård dagsverks-skyldige 47 hem¬
4
Stats-Utslcotlets Utlåtande, Nio 255.
man på Visingsö^ att hemmansegarne finge efter egen vilja antingen ut¬
göra dagsverkena in natura eller lösa dem med penningar efter en fjerde¬
del af markegångspriset.
Till stöd för yrkandet om en allmän förmedling å hemmanen på
Visingsö har motionären anfört, att ifrågavarande hemman vore så små
och svaga, att flere af dem endast inuehölle 34 å 36 tunnland, hvarå sak¬
nades skog, hvadan åboerne måste från fasta landet förskaffa sig, emot
dryg betalning, nödig vedbrand, gärdsel och byggnadsvirke, samt att
härförutan del. inskränkta ego-området minskades genom de inkräktnin-
gar, som sjön Vettern gjorde å öns stränder, hvilka förhållanden motio¬
nären sökt med handlingar, deraf Utskottet tagit kännedom, ådagalägga.
Hvad först angår den sökta förmedlingen å hemmanen på Visingsö,
så enär, enligt gällande författningar, hemmansegarne hafva sig obetaget
att hos vederbörande embets-myndighet sig anmäla till erhållande af den
nedsättning i hemmanens ränta eller mantal, som af omständigheterna
må påkallas, finnér Utskottet
motionärens framställning i denna del icke böra till någon åt¬
gärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Vidkommande åter motionärens begäran, att hemmanen Tunner-
sta Skattegården_, Torp Norregård och Ed Storegård måtte tillåtas be¬
tala hemmantals-räntan på sätt den, före år 1800, erlagts eller ock undfå
samma rättighet, som, genom Kongl, resolution den 18 Juni 1842, blifvit
hemmanen Tunnerstad Norrgård, Vrixlösa Runskegård och Stigby Svensk¬
gård beviljad, nemligen att, i likhet med öfriga hemman på Visingsö, e-
mot befrielse från mantals-räntans utgörande, deltaga i dagsverks-skyldig-
beten till kronan, och, så vida dessa dagsverken icke in natura utfordra¬
des, erlägga lösen derför med enfjerdedel af länets markegångspris å
dränge-dagsverken, så anser Utskottet denna begäran vara förtjent af Ri¬
kets Ständers uppmärksamhet och
hemställer för den skull, att Rikets Ständer ville för sin del
medgifva, att, så framt, efter föregången undersökning, det skul¬
le visa sig, att merberörde hemman Tunnersta SkattegårdTorp
Norregård^ och Ed Storegårdega på den sökta förändringen
giltiga anspråk, dessa hemman måtte tillerkännas enahanda för¬
mån, som genom Kongl, resolution den 18 Juni 1842 blifvit
Slats-Utskottets Memorial, ft’:o 356
5
beviljad hemmanen Tunnersta Norregården 1 mantal, Vrixlösa
Runskegården ett halft mantal och Stigby Svenskgården ett halft
mantal, att, med befrielse från hemmantals-räntans utgörande,
i likhet med öfriga hemman på Wisingsö, deltaga i dagsverks¬
skyldigheten till kronan, och, så vida dessa dagsverken icke in
natura utfordras, erlägga lösen derför med enfjerdedel af länets
inarkegångspris å drängedagsverke!!.
Hvad slutligen beträffar motionärens anhållan, att det måtte få
bero på egarnes af de till Wisingsborgs kungsgård dagsverks-skjddige 47
hemman eget godtfinnande, att antingen utgöra dagsverken in natura
elier lösa dem med penningar efter enfjerdedel af markegångspriset, så anser
Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit anfört, i afseen¬
de på äskad förmedling å hemmanen på Wisingsö,
något serskildt yttrande öfver denna motionärens anhållan icke
elford ras.
Stockholm den 11 Juli 1848.
N:o 256.
Ank. till Exp.-utsk de 1 11 Juli, kl. 6 e. m.
Memorial, angående slutligt bestämmande af arfvodet för den
hos Utskottet anställde Kamrerare.
Uti sitt under N:o 126 afgifna utlåtande, rörande aflöningen förden
hos Riks-stånden och Utskotten anstälde tjenstemanna-personal och vakt-
betjening, bar Stats-utskottet, beträffande den hos Utskottet tjenstgörande
kamererare, hvilken under tiden uppburit i förskott 80 r:dr i månaden,
6
Stals-Utskoltels Memorial,N:o 2S7.
förklarat sig vilja närmare riksdagens slut föreslå det belopp, bemälde
kamrerare skäligen borde tillerkännas; och som nämnde tidpunkt numera
snart torde vara att emotse, bar Utskottet, med hänsigt till beskaffenheten
af de kamreraren åliggande göromål samt den omtanka och noggranhet,
sorn dervid, serdeles hvad riks-statens upprättande angår, erfordras, fun¬
nit sig böra hemställa,
att aflöningen för bemälde kamrerare må bestämmas att, i lik¬
het med hvad för notarierne inom Stats-utskottet blifvit medgifvet,
utgå med fyra riksdaler banko om dagen, räknadt från och med
antagningsdagen samt efter afdrag af hvad kamreraren redan
förskottsvis uppburit och med iakttagande af de i afseende på
aflöningen för Riks-ståndens och Utskottets kanslier i allmänhet
meddelde föreskrifter, från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Stockholm den 11 Juli 1848.
N:o 257.
Ank, till Exp.-utsk. den 13 Juli, kl. half 6 e. m.
Memorial med förslag till voterings-pr oposition, i anledning af
Riks-ståndens skiljaktiga beslut rörande ifrågastäldt stats-an-
slag till Armeens pensions-kassa.
(U. A.)
"V id föredragning af Stats-utskottets betänkande N:o 193, deruti Utskot¬
tet afstyrkt bifall till Kongl. Majrts nådiga proposition angående ifrågastäldt
stats-anslag till upprätthållande af den arméens pensions-kassa åliggande pen¬
sionering, hvilket afstyrkande förnyats i utlåtandet N:o 220, hafva Borga¬
re- och Bonde-slandet gillat Utskottets förberörde yttrande. Ridder-
skapét och Adéln har deremot, med afslag å Utskottets utlåtande, bi¬
fallit det anslag af högit 22,000 r:dr årligen, sorn Kongl. Majit äskat till
beredande af utväg för armeens pensions-kassa, att fortfarande utgöra pensio¬
nerna efter nu gällandestat. Likaledes bar Presle-ständet, med afslag å utlåtan-
Stats-Vtskottets Memorial, N:o 257.
7
det, bifallit Kongl. Majrts i dess aflåtne nådiga proposition framställda förslag,
att, till beredande af utväg för ärméens pensions-kassa, att fortfarande utgöra
pension,erne efter nu gällande stat, ett belopp af högst 22,000 r:dr årligen måtte
få, intill näst vidtagande slats-reglering, i mån, af behof, användas'^till betäc¬
kande af den brist, sorn under tiden möjligen kunde uppkomma derigenom, att
kassans årliga inkomster icke blefve tillräckliga lill utgifternas bestridande.
I följd af denna skiljaktighet emellan Riks-ståndens beslut hemstäl¬
ler Utskottet, alt votering i förstärkt Statsutskott må få ega rum öfver
följande proposition:
Den, som anser Kongl Maj:ts nådiga proposition, angående i fråga-
stäldt stats-anslag till upprätthållande af den arméens pensions-kassa ålig¬
gande pensionering, icke böra bifallas, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej-,
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts
nådiga framställning, bifallit, att, till beredande af utväg för arméens pen¬
sions-kassa att fortfarande utgöra pensionerne efter nu gällande stat, ett
belopp af högst 22,000 r:dr årligen må få, intill näst vidtagande stats¬
reglering, i måll af behof, användas till betäckande af deu brist, som un¬
der tiden möjligen kan uppkomma derigenom, att kassans årliga inkom¬
ster icke blifva tillräckliga till utgifternes bestridande.
Stockholm den 13 Juli 1848.
N:o 258.
Ank. till Exp.-utsk. den 13 Juli, kl. halt 6 e. m.
Memorial med förslag till voteringsproposition, i anledning af Riks¬
ståndens skiljaktiga beslut angående ifrågastäldt låne-understöd
till reparation af Linköpings domkyrka.
Stats-ulskoltets i utlåtandet N:o 198 gjorde och i utlåtandet N:o
221 förnyade hemställan, att en af herr domprosten Laurenius väckt mo¬
8
Stais-Utskottets Memorial, iV.-o 268.
tion om låne-understöd af allmänna medel till reparation af Linköpings
domkyrka, icke måtte till någon åtgärd föranleda, är, enligt ankomne pro¬
tokolls-utdrag, bifallen af Borgare- och Bonde-stånden, hvaremot Ridder-
skapet och Adeln samt Preste-ståndet beslutat, att af allmänna medel ett
låne-understöd, stort 20,000 r:dr, må anvisas till reparation af Linköpings
domkyrka, under iakttagande af de vilkor i afseende på kapital-afbetal-
ning och ränta, som af Rikets Ständer vid innevarande riksdag blifva i
allmänhet bestämda för lån af statens medel.
Då således i denna fråga tvänne Riks-stånd stadnat emot två, får
Utskottet, för densammas afgörande genom omröstning i förstärkt Stats¬
utskott, föreslå följande voterings-proposition-
Den, som anser den af domprosten Laurenius väckte motion om
låne-understöd af allmänna medel för reparation af Linköpings domkyrka
icke höra tili någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit, att af allmänna medel
ett låne-understöd, stort 20,000 r:dr, anvisas till reparation af Linköpings
domkyrka under iakttagande af de vilkor, i afseende på kapital-afbetalning
och ränta, som af Rikets Ständer vid innevarande riksdag blifva i all¬
mänhet bestämda för lån af statens medel.
Stockholm den 13 Juli 1848.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS MARCUS & CoMP. 1848.
'Slats-V ishot tets Memorial, N:o 259.
N:o 259.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Joli, kl. 8 f. m.
Memorial med öfverlemnande af förslag till r.sta afdelningen
utaf det nja reglementet för Riksgälds-kontoret.
(R:gs. Afd.)
Ehuru åtskilliga frågor, hvarom stadganden i Riksgälds-kontorets nya
reglemente böra meddelas, ännu icke blifvit af Rikets Ständer slutligen af*
gjorda, har Stats-utskottet likväl, för att äfven i afseende på delta ärende
söka bereda möjligheten af de ännu återstående riksdagsgöromålens skynd¬
samma afslutande, ansett sig böra underställa Rikets Ständers granskning
och fastställelse de delar af Utskottets förslag lill nämnde reglemente, som,
på grund af redan fattade beslut, hittills kunnat uppgöras; och får Utskot¬
tet derföre, till en början, härmedelst öfverlemna förslag till de §§, hvilka
handla om Riksgälds-kontorets skulder.
Då Utskottet ansett att den uppställning af ifrågavarande reglementa-
riska stadganden, sorn vid uppgörandet af de för Riksgälds-kontoret vid iS/jo
och 1841 samt iS44 oc^ '845 års riksdagar utfärdade reglementen iakttogs,
jemväl vid denna riksdag bör bibehållas, och då Utskottet i afseende på
hittills gällande föreskrifter trott sig i allmänhet endast böra föreslå sådane
förändringar, som af Rikets Ständers vid denna riksdag fattade beslut eller
andra förhållanden föranledas, så torde Utskottet, i fråga om ordalydelsen
af de i Utskottets förslag bibehållna stadganden, endast behöfva hänvisa till
motsvarande §§ i 1845 års reglemente, af hvilket ett visst antal exemplar
nu kommer att till hvarje riksstånds kansli aflemnas, lör att, lill jemförelse
och upplysning vid det nya reglementets granskning, riksståndens ledamö¬
ter tillhandahållas.
Beträffande de af Utskottet föreslagne nya stadganden, så vill Utskottet
ej allenast serskildt uppgifva de af delta eller andraUtskottvid innevarande
Hilt. tilt Ii. St. !’rot. (8 47 och 184-8. 4 Samt. i Afd. 2 Band. 36 häftet> 1
Stals-U/ikottr.lt Memorial, tf a 2.59.
riksdag afgifna oell af Rikets Ständer si 1 Inde BetJinkimden, hvarpå samm»
stadgande» si» grunda, utan älven anföra de omständigheter, som för öfrigt»
enligt Slals-ulskoltets Åsigt, påkalla de nya eller förändrade föreskrifter ocb
bestämmelser, del at Utskottet uppgjorda förslag till ineraQämnde ieglemen-
te innehåller.
Vidare får Utskottet upplysningsvis erinra, att då alla af Rikets Stän¬
der på Riksgälds-kontoret anvisade utbetalningar samt de lill detta verk an¬
slagna inkomster blifvit beräknade i bankomynt, Utskottet jemväl uti deln va
reglementet bibehållit samma myntberäkniug; dock har Utskottet, för den
händelse» att Kongl. Majris och Rikets Ständers beslut rörande den antagna
liva mvntenbeten innan nästa riksdag skulle komma ali. lill verkställighet
befordras, ansett lämpligt, att ett serskildt stadgande om den^nya mynlsoit, hvar¬
uti alla uppgifna summor äro bestämda, i slutet af regh mentet införes.
r § af bifogade förslag, uti hvilken Riksgälds-kontorets föremål
uppgifvas, är lika lydande med irsta § i nuvarande reglemente.
2 §, angående Riksgälds-kontorets för upptagna lån utfärdade
obligationer, innehåller samma stadgande, som 2 § i 18/{5 års
Reglemente, med iakttagande likväl af Rikets nu församlade Stän¬
ders beslut, i anledning af Stats-utskoltets, uti i6:de punkten af
utlåtandet N:o 78 gjorda hemställan om best åmma ridt t af en ny
preskriptionstid för deruti omförmälda skuldposter.
3 §, angående utbetalningen af det årliga 1 änleansluget. till
Hans Majrt Konungen och
4 §, angående räntan för det s. k. hemgiftskapitalet, äro lika
lydande med nuvarande reglementes 3 ocb 4 §§*
5 §, angående till Rikets Ständers bank ulgjfna obligationer,
motsvarar samma § i nyssnämnde reglemente och innehåller ena¬
handa stadganden.
6 §, angående Rikets Ständers banks fordran för Riksgälds¬
kontoret tillförene meddelade förskotter, bar, utom någon förän¬
dring i ordslällningen, samma lydelse, som 6 § i 1845 års re¬
glemente.
7 §, angående Kopparskiljemvnlspolelterne, grundar sig på Ri¬
kets Ständers beslut genom bifallandet af 3:dje punkten i Banko-
utskottets utlåtande N:o 42-
$ §, angående reparationsfonden för Götha kanal,
Sltilå-Uhiotteta Memorial, N:o 235.
X
g §, angående de för återstående hamnbyggnadsarbeten vid sam¬
ma kanal innehållna medel,
10 §, angående londén för Södertelje kanals underhållande, äro
lika lydande med io:de, ii:te och 12 §§ i mi gällande regle¬
mente.
1 1 §, angående fonden för Hjelmare kanals och slussverks un¬
derhållande, saint
12 §, angående den för ombyggnaden af Strömsholms ka al af¬
salia fond, innefatta enahanda bestämmelser, sorn i3:de och lijtde
Sä i iS45 års reglemente.
13 § motsvarar oflanämnde reglementes i5 §, hvars sladganden
hufvudsakIigen blifvit bibehållne.
14 S> angående Lappmarks Ecklesiastikfonden, och
1 5 8. angående hrudgåfvofoiiden, hafva samma lydelse, sorn i6:de
och 17 §8 i i845 års reglemente.
16 § innehåller det för dejxrsitionsmedlens öfverlemnande lill
Riksgälds-kontoret stadgade vilkor, enligt 120 § i i845 års reg¬
lemente samt Stats-utskottets utlåtande N:o i56.
17 § innehåller enahanda vilkor i afseende på de, enligt. 121
S i samma reglemente, från postverket lill Riksgäld s-kontoret af-
'emnade medel,
18 §, angående den i Riksarkivets hus befintliga inteckning, öf-
verensstämmer med 24:de punkten i Stats-utskottets af Rikets
Ständer gillade Utlåtande N:o 78.
19 §. angående preskriptionstiden för Riksgälds-konlorels skul¬
der, och
20 8, angående liqviderandet af äldre kronofoidt ingar, äro lika
lydande med i8:de och 19 88 i i845 års reglemente.
Slutligen får Utskottet anmäla, alt hvad 7tde, 8:de oell g:de 88 i det
för Riksgälds-kontoret nu gällande reglemente innehålla, angående riksgälds-
sedlarnes inlösning och granskning 111. m., icke behöfver i det nya reg¬
lementet intagas, när den för dessa sedlars inlösen stadgade preskriptionstid
numera tilländagålt.
Stockholm den i4 Joli 1848,
4
Statt-Utskottets Memorial, N:o 259L
Förslag
i
i - ' ; till
Reglemente
för
[Rikets Ständers Riksgäldskontor.,
§ '•
Riksgälds-kontoretj som är ett Rikets Ständers verk, har till föremål:
a) att ombesörja liqviden af den Svenska statens skuld, för hvilken
Rikets Ständer åtagit sig att ansvara;
b) att verkställa alla de utbetalningar, som af Rikets Ständer blifvit å
detta verk anvisade;
c) att emottaga, förvalta och redovisa alla härtill af Rikets Ständer
anslagna tillgångar och inkomster, samt hålla Rikets Ständer uppkommande
öfverskotter och behållningar tillhanda;
d) alt, i saknad af annan tillgång för bestridandet af beviljade och å
Riksgälds-kontoret anvisade utgifter, upplåna dertill oundgängligen erforder¬
liga medel; och
é) att utföra alla uppdrag och åligganden, som kontoret för öfrigt af
Rikets Ständer erhållit.
Stats-XJtskollets Memorial, JV.o 259.
5
Angående Riksgälds-kontorets skulder.
§ 2«
De af Riksgälds-kontoret för upptagna lån, roed undantag af den ford¬
na utländska statsskulden, utfärdade och förut icke inlösta, eller eljest, jem¬
likt Rikets Ständers beslut, ur räkenskaperna afförda obligationer, äfvensom
de obligationer, hvilka hädanefter varda af detta verk ulgifna, böra, så till
kapital, som upplupna räntor, enligt desammas ordalydelse, infrias; hvarvid
dock den af Rikets nu församlade Ständer för några längesedan förfallna
obligationers inlösande bestämda preskriptionstid till 1849 års slut iaktta-
ges, så vida allmän kungörelse om denna preskriptionstid under innevarande
års lopp varder af Kongl. Maj:t i nåder utfärdad.
§ 3.
Jemlikt Rikets Ständers, vid 1815 års Riksdag, fattade Beslut och Riks¬
gälds-kontorets, till följd deraf, under den 9 November samma år, utfärda¬
de förbindelse, utbetalas en summa af tvåhundratusen r:dr årligen till Hans
Majit Konungen eller Dess arfvingar efter successionsordningen af den 26
September 1810.
§ 4.
För det, enligt 177q års riksdagsbeslut, såsom hemgift åt dåvarande
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Södermanland, anslagna kapital af ett-
hundratusen r:dr, erlägges af Riksgälds-kontoret fem procents årlig ränta,
hvilken, efter Hans Maj:t Konungens anvisning, qvartalsvis utbetalas.
§ 5.
Utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, af Riksgälds-kontoret, under
den 3o September iS/ji, utfärdade <768 st. fyra procents obligationer, å
4,000 r:dr hvardera, för Svenska statsverkets då återstående skuld lill Ri¬
kets Ständers bank, i anledning af Bankens förskotter för 1808 och 1809
års krigskostnader, infrias årligen tjugotvå stycken å ett sammanräknadt ka¬
pitalbelopp af åttatioåltalusen r:dr; hvarförutan Riksgälds-kontoret vid hvar¬
je års slut skall inlösa samma års ränlekuponer för dessförinnan icke infria¬
de obligationer.
Så länge Rikets Ständers bank är innehafvare af alla de icke inlöst®
©bligationerna, hvilka för närvarande utgöra ett antal af 814, st- öch lyd®
Striix-Vtskntltls Wcmrrinl, A:o 239.
å ett belopp af 3,256,ooo r:<lr, bör, vid obligationernas infriande, följas de¬
ras nummerordning; men derest ett annat förhållande inträffar skall genom
lottning, sorn inför fullmägtige i Riksgälds-kontoret, vid öppna dörrar, för¬
rättas, bestämmas, hvilka obligationer för året komma att inlösas; och skola
dessas nummer sedermera kungöras Irenne gånger i allmänna tidningarne,
irsla gången inom tre månader före inlösniugsliden»
s 6.
Den i Piiksgälds-kontorels räkenskaper under rubrik-: Rikets Standert,
hlnebanks fordran upptagna skuld, härrörande ftån de derstädes af Riks-
gältls-kontoret mot diskontvilkur och två procents ränta, begagnade för¬
sko! ter, och hvilken skuld, enligt upprättad liqvid, utgjorde vid tSaB års
slut fyra millioner fjortontusen åttabundrnfemlintvå r:dr sexton skilbngar
lie runstycken, kommer alt, utan någon afbetalning ■eller räntas beräknan¬
de, fortfarande inom linien i iäkenskaperne upplagas.
§ 7*
Sedan återstående behållningen af den vid slutet af i8a3 för Riksgälds-
kontorets då utelöpande kreditsedlars och kopparskiljemvnts-polettfi s in¬
lösning å serskild räkning i Rikets Ständers bank upptagna summa, /j,o?.5,o<)5
v:dr 3p sk. blifvit minskad nöd del belopp af 275,21c) r:dr 14 sk., som
de före preskriptionstidens utgång, deli 3t December 18/^5, icke infriade
Riksgäldssedlarne utgjorde; så ock efter det de medel, som för verkställig¬
heten al den under innevarande riksdag serskildt inedgifna inlösen al dv-
O O
lika sedlar erlordrats, blifvit från samma räkning utassignerade, lå in vis¬
ningar på besagde räkning icke af 'Riksgälds-kontoret utställas för annat än¬
damål, än ko pparsk il je mynts-polett ers invexlande.
Dessa poletter skola, i den män de af Riksgälds-kontoret invexlas, till
banken afl em nas.
S '8.
Den reparationsfond, utgörande nilliotrelusen niohundratjugesex r:dr,
sorn innehållits utaf de medel, (iétka kanal-bolag, enligt Rikets Ständers
beslut vid 1828—1830 års Riksdag, i Riksgälds-kontoret insatt, skall, till
följd af samma beslut, emot erläggande -af 5 procents årlig ränta, hvilken
kanal-bolaget, vid hvarje års slut, godtgöres, i kontoret fortfarande innestå,
till säkerhet för nämnde kanals framtida trud et håll anele.
Sttts-Unkottelx Memorial,, 1V.o 159..
7
§ 9-
Ulaf Återstoden af den, till säkerhet för Åtskilliga,, vid Götha kanals
öppnande, icke fullbordade arbeten i hamnbvggnadsväg, likaledes innehåll¬
na summa,, är kanal-direktionen berättigad' att,, så* snart styrkt blifvit, att
något af dessa ännu återstående arbeten är till fullo verkstäldt, lyfta de för
detsamma, i Riksgälds-kontoret innehållna medel,, motsvarande dubbla be¬
loppet al arbetets kostnad, enligt defc deröfver under den 2S Juli; 1833
upprättade förslag;; och kommer emelio lid. fern procents- årlig ränta att till
kanal-bolaget af Riksgälds-kontoret erläggas för den sålunda innestående
summan, hvilken för närvarande utgör ett tusen niohundia fyraliotvå r:dr.
§' to.
Dell af Rikets Ständer vid 1828—i83o års riksdag för Södertelje ka¬
nals oudei hållande beviljade lund af tiel tiotusen r:dr skall, emot utgöran¬
det af ränta Lill kand-bolaget med fern lör hundrade årligen, i Riksgälds¬
kontoret innestå,, intill dess- fonden beliöfver för det dermed afsédda* ända¬
mål användas..
§ »«*-
I afseende på förvaltningen och användandet af den för Hjelmare ka¬
nals och slussverks framtida underhållande i Riksgälds-kontoret afsatta
fond, bestående ursprungligen af en utaf kanal-direktionen, å bolagets vägnar*
under den 23- Januari i83f) uLgifven och i samma bolags fastigheter, stora
Wallby och Oppeby, intecknade skuldförbindelse å femtöntusen> riksdaler
med fem procents årlig ränta, komma nedanstående, af Rikets Ständer vid
1840 och 1841 års riksdag stadgade bestämmelser och föreskrifter alt foit-
farande iakttagas::
1:0 Räntan för omförmälda förskrifning, äfvensom dé, genom utlåning
af denna röntas årliga belopp,, ytterligare uppkommande 1 änlemedel, förblif¬
va under direktionens vård och förvaltning, intilldess en viss betydligare
summa såmedelst blifvit bildad, och hvilken summa tills vidare bestämmes
till ett belopp af högst 6,000 r:dr; hvarefter direktionen skall för densam¬
ma till Riksgälds-kontoret aflemna sådana lane- och säkei hets-handlingar,
sorn öfverensstämma med det reglemente för dessa medels utlåning, hvil¬
ket Kongl. Maj:t, eller dertill af Direktionen afgifvet underdånigt förslags
lärer täckas i nåder fastställa och utfärda.
8-
Slalts-VUkollets Memorial, Pho 259.
2:0 De för dessa lånehandlingar inflytande ränte-medel må äfvenledes
af direktionen uppbäras och förvaltas, intilldess, genom desamma och de
i förestående moment omförraälda räntor, den deruti bestämda summa
uppkommit.
3:o Dessutom må de smärre kontanta tillskotter, som direktionen- en¬
ligt den till Riksgälds-kontoret ingifna plan för reparationsfondens bildande,
å bolagets vägnar, erbjudit, genom direktionen förvaltas och göras frukt¬
bärande, likasom de öfverskotter, hvilka komma att återstå, efter det låne-
handiingar till de i planen beräknade belopp blifvit, vid deruti bestämda
tider, till Riksgälds-kontoret aflemnade.
4:r Direktionen skall deremot vara Riksgälds-kontoret ansvarig, att den
för hvarje år upplupna räntan å ej mindre ofvannämnde förskrifning, än
då samlade ränte- och tillskottsmedel, varder vid årets slut, för repara-
tions-fondens räkning, fruktbärande, efter en tillsvidare till 5 procent be-
stämd räntefot; så att fonden, under loppet af hvarje år, tillvexer med en
summa, motsvarande fem procent å fondens ursprungliga belopp och den
vid samma års början befintliga räntebehållning
5:o Innan den, genom influtna räntemedel, bildade behållning uppgår
till en summa, motsvarande det ursprungligen afsatta samt i stora Wallby
och Oppeby intecknade kapital-belopp af i5,ooo r:dr, får någon delafden-
11a behållning till utgifter för kanal- och sluss-verkets underhållande icke
användas.
6:0 Nyssnämnde kapital-belopp får icke under någon händelse, utan
Rikets Ständers dertill serskildt lemnade samtycke, från Riksgälds-kontoret
lill större eller mindre del uttagas och af kanalbolaget disponeras.
7:0 Den genom räntemedlen uppkomna behållning må endast använ¬
das lill företagande af sådane större oundvikliga reparationer och arbeten, sorn
icke, utan albrytande af segelfarten å kanalen, kunna verkställas och hvil¬
kas kostnader öfverstiga bolagets då samlade, härtill disponibla besparings¬
medel jemte de förräntade öfverskotterna å kanalinkomsterna för de 3:ne
nästföljande åren.
8:0 Vid dylikt tillfälle, skall af den embetsmyndighet, som har sig upp¬
draget öfverinseendet öfver vattenkommunikations-anstalterna i riket, under¬
sökas och pröfvas, huruvida och till hvilket belopp bidrag till det af bola¬
get föreslagna och af bemälde embetsmyndighet tillstyrkta arbetes utföran¬
de bör af ifrågavarande reparationsfond utgå; och
9:0
Stats-Utskolets Memorial, N:ö 259.
9
f}:o Sedan beloppet af elt sådant bidrag på delta sätt blifvit bestämdt,
böra reparalions-fonden tillhöriga lånehandlingar å en deremot svarande
summa af Riksgäldskontoret till kanal-direktionens disposition utlemnas.
Om och när, i följd af de till Riksgälds-konloret, för utlånade ränte-
medel, aflemnade säkerhetshnmllingnr, någon intecknings-förnyelse, bevakning
eller utsökning erfordras, skall Direktionen foga anstalt härom, utan att
Riksgälds-konloret dermed beliöfver taga någon befattning; och böra således
de lane- och säkerhets- samt öfriga handlingar, sorn Direktionen,
för fullgörandet af detta åliggande, måste begagna, uppå skeende an¬
mälan, hållas densamma tillhanda, emot dess afgifvande förbindelse
alt handlingarne till Riksgälds-kontoret återställa, så snart de blifvit för
ändamålet begagnade.
§. 12.
Utaf den för ombyggnaden af Strömsholms hanal och slussverk, en¬
ligt Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständers beslut utaf
Riksgälds-konloret af satta och förräntade fond å sexhundra tusen riksda¬
ler, jemte härå upplöpande ränta, skall, vid början af Januari månad näst¬
kommande år i84q och derpå följande sju år, till Strömsholms nya kanal¬
bolag utbetalas ett årligt belopp af femtio tusen riksdaler; och bör, så vidt
sådant för beredandet af tillgång till dessa utbetalningar erfordras, återsto¬
den af berörde fond, genom Riksgälds-kontorels försorg, äfven framgent gö¬
ras räntebärande. Intilldess kanal- och slussverket blifvit färdigbygdt,
skall en af fullmäktige i Riksgälds-kontoret, genom årligen anställande val,
utsedd person, såsom ledamot, deltaga i bolagets direktion. Äfvenledes skall
under samma tid, ett på enahanda sätt utsedt ombud i den årliga revisio¬
nen af kanal- och slussverkets räkenskaper deltaga.
Sedan kanal- och slussverkets ombyggnad blifvit fullbordad, böra de i
Riksgälds-kontoret deponerade aktierna i Strömsholms gamla slussverks-bo-
lag till det nya bolaget återställas eller förstöras; hvarförutan den, såsom
lösen för de felande aktierna samt derå outtagna utdelningar, till Riksgälds¬
kontoret inbetalda och derstädes innestående summa då bör till det nya
bolaget ulanordnas.
På sätt i 5 § af det för kanal-bolaget utfärdade privilegium föreskrifves,
kommer, efter byggnads-arbetets utförande, en viss årlig summa att af ka-
Bih. till R. St. Fröt. iU7 och 1843. 4 Sami. i Afd. 2 Band. 36 Höft. 2
10
Stats-Utskottels Memorial, N:o 259.
ral-inkomsterna afsättas och utlånas till bildande af en fond för framtida
större reparationer, och skola låne- och säkei hetshandlingarne för dessa me¬
del till Riksgälds-kontoret ingifvas samt under dess vård förblifva; dock
kommer bevakningen af samma handlingar, likasom sjelfva utlåningen, alt af
bolaget på eget ansvar besöi jas.
Efter byggnadstidens förlopp samt från och med det år, då kanalen är
fullt färdig och farbar, skall, sedan af kanal-verkets inkomster utgått de
kostnader, afdrag och utdelningar, som i 6 § af åberopade privilegium om-
förmälas, all öfrig inkomst tillfalla staten, såsom godtgörelse för hvad af
allmänna medel blifvit till kanal-byggnaden förskjutet.
§ i3.
De medel, som, i följd af vederbörande jordegare, vid 1828 — i83o
års riksdag, medgifven lösningsrätt af de å kronoskattejorden växande
ekar, till Riksgäldskontoret redan influtit eller framdeles inflyta, skola, i
den mån dessa medel till kostnader för ekeplanteringars anläggning och un¬
derhållande varda af Kongl. Majit anordnande, efter vederbörliga reqvisilio-
ner utbetalas; börande Riksgäldskontoret för omförmälde derstädes innestå-
ende medel, jemte ekeplanteringskassans öfriga till Rigsgäldskonloret aflem-
nade och för detta verk disponibla tillgångar, godtgöra nämde kassa fyra
procents årlig ränta, Ii vilken ränta likaledes, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, för de med ekeplanteringskassans bildande afsedda ändamål af
Riksgäldskontoret ti lilia ndahålles.
§ i4-
För Lappmarks-Ecklesiastik-fondens till Riksgäldskontoret öfverlemnade
behållning, utgörande sextiosju tusen ett hundra åttiofyra riksdaler 3y sk.
2 runst. skall Riksgäldskontoret erlägga fem procents årlig ränta, som, vid
hvarje års slut, med tre tusen trehundra femtionio riksdaler 11 sk. 6 rst.
lill Kongl. Stats-kontoret inbetalas.
§ i5.
Utaf den, efter Kongl. Nummerlotteriets upphörande, lill Riksgäldskon¬
toret aflemnade s. k. brudgäfvofond utbetalas, uuder derför stadgade vil¬
kor och efter vederbörliga rekvisitioner, de, jemlikt planen för nämde lot-
Stats -Utskottets Memoria!, JV.o 242.
11
leri samt derstädes förda matriklar, utfallna, men ännu innestående brud-
grifvo- vinster.
§ 16.
I öfverenstämmelse med det vilkor, hvarunder de från landtränterier-
na och ÖVer-slåthållare-embelets kansli lili Kongl. Statskontoret inlevere¬
ra le äldre drp os it ronsin edel, enligt Rikets Ständers heslut, med ett samman-
räkuadt belopp af sjulio tusen riksdaler, dels redan blifvit, dels nu varda
till Riksgäldskontoret öfverlemnade, åligger det sist nämde verk att, i veder¬
börlig ordning, tillhandahålla Kongl. Statskontoret hvad som, utöfver den
härtill derstädes afsalia summa, erfordras för verkställigheten af de restitu-
tioner nial besagda medel, som kunna anses framdeles böra ega rum.
§ 17.
Likaså hör Riksgäldskontoret af de, jemlikt Rikets sednast församlade
Sländeis beslut, från postverket mottagna medel, utgörande tretusen ett bun¬
di» lemliolvia riksdaler 10 sk. 4 lf,R» hvilka vaiit inneslutna uti öfver-
hlilua bref, tillhandahålla postveikets styrelse det eller de belopp, hvartill
Vederbörande inför samma styrelse kunna styrka sin eganderätt.
§ 18.
För de kapital af Elfva tusen sexhundra riksdaler, som, vid inköpet,
för statens räkning, af det till lokal för Riksarkivet nu upplåtna hus, be¬
fanns vara deiuli intecknadt till Stockholms borgerskaps enkhus-diiektions
säkerhet, skall Riksgälds-kontorel fortfarande betala den ränta, hvilken, en¬
ligt den intecknad skuldförbindelsen, måste erläggas; och bör denna inteck¬
nings kapital-belopp af Riksgälds-kontoret godlgöras så snart tillfälle till
detsammas iiqviderande kan af fullmäktige beredas.
§ 19.
Der preskriptionstid i afseende på någon serskild del af Riksgälds-kon-
torets skulder icke blifvit stadgad, komma skulderne, intill dess annorlunda
af Rikets Ständer förordnas, alt i vederbörlig ordning liqvidera^, utan afse¬
ende på den tid, inom hvilken fordringar hos enskilde, eller hos Kongl.
Maj :t och kronan, skola nu eller framdeles göras gällande.
12
Stals-Ulskollels Memorial, N:o 260.
§ 20.
Äldre, i laglig ordning oell inom föreskrifven tid bevakade, men ännu
icke godlgjorda kronofordringar och anspråk skola, sedan desamma blifvit
vederbörligen pröfvade och godkända samt af Kongl. Maj:t till betalning i
nåder fastställda, utaf Riksgälds-kontoret, enligt härom utfärdade reglemen¬
ten och författningar, liqvideras; egande fullmäktige att, om så nödigt pröf-
vas, utsätta betalningen på terminer, lämpade efter Riksgälds-konlorets till¬
gångar, samt å fordringarnes belopp utfärda obligationer med ränta, hvilken
dock ej får öfverstiga fyra procent om året.
N:o 260.
Änk. till Exp.-Utsk. dea 15 Juli, kl. 6 e. m.
Memorial med förslag till voterings-pröposition, i anledning af
Riks-ständens skiljaktiga beslut, angående ijrågastäldt låne-
ne-understöd till reparation af hamnen vid Westerås.
(U. A.)
Sedan, enligt aflålna protokolls-utdrag, Preste- och Borgare-stånden bi¬
fallit, men Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet afslagit Stats-utskot-
tets i utlåtandet N:o 194 gjorde och i utlåtandet N:o 238 förnyade hem¬
ställan, att Rikets Ständer måtte, för utvidgande och förbättring af hamnen
vid Westerås, bevilja staden ett lån af 20,000 r:dr på de vilkor, som kom-
me att af Utskottet serskildt föreslås och hvilka numera blifvit af Rikets
Ständer godkända, så och enär följaktligen förevarande låne-fråga, deruti
tvänne Riks-slånd stadnat emot två, lärer böra genom omröstning i förstärkt
Stats-utskott afgöras, får Utskottet i sådant afseende föreslå följande propo¬
sition.
Den,
Stats-Utskottets Memorial, JV.o 260.
i g
Den, som i enlighet med Ståts-Utskottets,, af’ Preste- och Borgare-stån¬
den gillade förslag, bifaller, att, för utvidgande och förbättring af hamnen
vid Westerås, nämnde stad må beviljas ett lån af 20,000 r:dr på de vilkor,
som för dylika lån blifvit af Rikets nu församlade Ständer i allmänhet be¬
stämda, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nejj kommer den väckta frågan om låne-underslöd af allmänna!
medel för utvidgande och förbättring af hamnen vid Westerås att förfalla.
Stockholm den i5 Juli 1848.
i*. litt Jt. St, Prut tS*T ttk iM A Sm»/,, i Afä,, 1 Ssmi. H Kéft*t.
t
STOCKHOLM, £ d. Schultze’* Boktryckeri, 1848.
Siats-Utskottets Memorial, N:o 261.
M 261.
Ånk. till Ex$. Utsk. den 19 Juli, kl. 6 e. m,
Memorial i anledning af från Bonde-ståndet erhållen återremiss
å vissa delar af memorialet JM 239.
(U. A.)
Sedan Stats-Utskottet, uti sitt under N:o 239 afgifne memorial i anledning
af Riks-ståndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till regleringen af åttonde och
nionde hufvudtitlarne hörande frågor, bland annat, dels förklarat, att, enär trenne
Riks-stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-stånden,
sammanstämmande beslutat, att för elementarläroverkens reglering i enlighet med
hufvudsakligen enahanda grunder anvisa en tillökning af 90,000 r:dr i statsan¬
slaget för nämnde läroverk, och Bonde-ståndet vore ensamt om sitt beslut att
för en dylik reglering medgifva endast en tillökning af 30,000 r:dr, Utskottet vid
sådant förhållande ansåge en förhöjning af 90,000 r:dr i nuvarande statsanslaget
för elementarläroverken vara, i förening med endera lydelsen af de utaf Riks¬
stånden beslutade vilkor för anslagets användande, af Rikets Ständer beviljad,
dels och framställt förslag till voteringsproposition för afgörande medelst omröstning
i förstärkt Stats-Utskott af de emellan Riks-ståndens beslut rörande omförmälde
vilkor förekommande skiljaktigheter; så hafva, vid föredragning af dessa delar utaf
förberörde memorial, desamma blifvit af Bonde-ståndet, på grund af gjorde an¬
märkningar, till Utskottet återremitterade; men som Utskottets ifrågavarande ytt¬
rande och förslag blifvit af de öfriga trenne Riks-stånden godkände, har Utskottet,
med Stöd af 76 § och 49 § 4 mom. Riksdagsordningen, funnit
återremisseu icke kunna till vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Juli 1848.
Reserv ation:
Af Nils Strindlund från Vesternorrlands län.
/
Bilt. till It. St. Prol. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Afd. 2 B.d. 37 Haft.
1
2
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 262.
M 262. •
Ank. till Eip. Utsk. d. 19 Juli, kl. '/, 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga skrifvelse, angå¬
ende Ofverste-lojtnanten m. m. grefve A. E. von Rosens
underd. ansökning om understöd från statens sida till an¬
läggning af en jernväg emellan Örebro och Hults lastage¬
plats vid Wenern.
(U. A.)
Sedan hos Kongl. Maj:t Öfverstelöjtnanten vid (lottans mekaniska korps, grefve
A. E von Rosen, uti ingifven skrift, i underdånighet anhållit, det täcktes Kongl.
Majit hos Rikets Ständer göra framställning om beviljande af något understöd
från statens sida för anläggning af en jernväg emellan Örebro och den närmast
derintill belägna hamn vid Wenern, nemligen Hults lastageplats, samt i sådant
afseende alternativt föreslagit, att antingen staten måtte blifva aktie-egare i jern¬
vägen för den summa, som af allmänna medel till densamma ansloges, och deral,
lika med de enskilde deltagarne, njuta en framtida inkomst, i hvilket fall, om
Rikets Ständer ville anslå ett lämpligt belopp att årligen utgå, detsamma kunde
användas till ränta och amorlissement å ett motsvarande kapital, som för statens
räkning uti jernvägen insattes, eller ock att staten måtte försäkra aktie-egarne om
en viss ränta å deras kapital under vissa år, på det sätt att 1) statens ansva¬
righet för ränta icke gällde någon högre summa, än den, som i kostnadsförslaget
upptages, eller 3,240,000 r:dr banko, hvadan aktie-egarne, i händelse denna sum¬
ma skulle^ vid arbetets utförande öfverskridas, icke egde något anspråk på staten
i hänseende till ränta på öfverskottet, och ett maximum af statens ansvarighet
derigenom blefve bestämdt; 2) staten godtgjorde ingen ränta förr än jernvägen
blifvit fullbordad, och endast fyllde hvad i den bestämda räntan möjligen icke af
den blifvande inkomsten betäcktes, hvarigenom staten egde en borgen för arbetets
skyndsamma verkställande och rörelsens ändamålsenliga bedrifvande; 5) statens
ansvarighet för räntan fortfore i tjugu år, räknadt från den dag, då banan för
allmän trafik definitivt öppnades; och 4) den ränta, som af staten garanterades,
bestämdes till fyra procent, hvilken ränta vore hvarken så hög, att deruti läge
en frestelse att draga kapitalerne från andra vigtiga näringar, eller så låg, att ju
icke kapitalister skulle, med afseende å säkerheten för räntans punktliga utfallande,
Stals-Ulskollcls Utlåtande, N:o 262. 3
•
äfvensom å befrielsen från omsorgen med bevakningar, uppsägningar och omsätt¬
ningar af kapitalet, finnas benägne att insätta sina penningar i jernvägsföretaget,
hvilket i synnerhet skulle gälla om utländska kapitalister, som i sina egna länder
under vanliga förhållanden hafva en lägre räntefot, än den i Sverige i allmänhet
gängse; uppgående således det högsta belopp, som kunde komma i fråga att
något år af staten till jernvägsbolaget utbetalas, till 129,600 r:dr b:ko, hvilken
utgift likväl komme att i samma mån, som rörelsen på jernvägen och deraf här¬
flytande inkomst tilltoge, successivt förminskas och sålunda kunde efter få år helt
och hållet upphöra; — så har Kongl. Maj:t, med afseende å de väsendtliga för¬
delar, som skulle tillskyndas fäderneslandet genom ett väl ordnadt jernvägssystem
och med kännedom deraf, att under innevarande riksdag väckta enskilda motioner,
angående åtgärder till befrämjande af jernvägsföretag* i Sverige, ännu vore bero¬
ende pä Rikets Ständers handläggning, uti nådig skrifvelse af den 9 sistlidne
Maj (intagen under N:o 85 i l:a sami. l:a afd. af bihanget till Rikets Ständers
protokoll) till Stats-Utskottet öfverlemnat grefve von Rosens ifrågavarande under¬
dåniga framställning, jemte de densamma åtföljande plankartor, profiler, kostnads¬
förslag m. m., på det Rikets Ständer måtte komma i tillfälle att närmare öfver¬
väga, hvad åtgärd å det allmännas sida i afseende på detta för den inhemska
handeln ooh industrien särdeles vigtiga ärende må vara att vidtaga.
Af de Utskottet tillhandakomna, denna fråga rörande, handlingar inhemtas,
att, i anledning af grefve von Rosens i underdånighet gjorde ansökning om till¬
stånd, att, i förening med in- och utländske män, genom aktiebolags bildande,
anlägga jernvägar inom fäderneslandet uti serskilda uppgifne hufvud- och sido-
linier, med iakttagande likväl af de förändringar och jemkningar i samma linier,
hvilka af skeende undersökningar eller andre omständigheter kunde påkallas,
Kongl. Maj:t, medelst nådig resolution af den 27 November 1845, förklarat:
l:o att, derest för omförmälde ändamål ett eller flera bolag bildades, deruti
ej mindre inländske än utländske män lemnades frihet att deltaga genom teckning
för en eller flera till innehafvaren ställda aktier, samt genom sådan teckning er¬
forderlig kapitalstyrka blefve att påräkna, samma bolag undfinge rättighet att,
under loppet af tjugu år, räknadt från och med år 1846, anlägga jernvägar i
Sverige, med vilkor, att, innan vederbörlig oktroy derför eller erforderliga för¬
ordnanden om jords afträdande meddelades, skulle, jemte anmälan om hvad i af¬
seende å bolags bildande och försättande i verksamhet blifvit tillgjordt samt om
beloppet af aktieteckningen, till Kongl. Maj:t i underdånighet inlemnas fullständiga
planer och kostnadsförslag för hvarje hufvud- och sidobana, äfvensom noggrann
beskrifning af den mark, hvarå jernvägarne skola framgå samt uppgift om och
4
Slals-Utskollds Ullålande, N;o 262.
hvilka öfverenskommelser med jordegare angående marks afträdande kunnat träffas;
börande dessa handlingar till Kongl. Maj:t ingifvas före slutet af år 1847, vid
påföljd, om sådant underlätes, att den meddelade rättigheten i afseende å den
eller de jernvägar, för hvilka underlåtenheten egt rum, komme att förfalla;
2:o att, derest ofvannämnde för oktroys erhållande bestämde vilkor behöri¬
gen fullgjordes, bolag, som sådan oktroy undfinge och i följd deraf jernväg an-
lade, skulle åtnjuta full eganderätt till sjelfva jernbanorna och afkastningen deraf
samt vara berättigadt: a) att låta sina angelägenheter inom Sverige vårdas af en
kommitté i Stockholm, hvilken, i afseende på skötseln af bolagets affärer i Eng¬
land, biträdes af en der utsedd kommitté i London; b) att genom en kommitté,
hvars ledamöter till ena hälften utses af Kongl. Maj:t och till den andra af bola¬
get, och hvari ordföranden utnämnes af Kongl. Maj:t bland 3:ne utaf bolaget
föreslagne personer, få bestämma den taxa å afgifter för personer och varor, som
^kulle gälla för transport å jernvägarne, och hvilken ej finge förhöjas utan Kongl.
Maj:ts nådiga bifall eller eljest i någon mån ändras utan bolagets medgifvande;
c) att, efter gällande lag och författningar, till sig lösa och med full eganderätt
bibehålla den enskilda personer eller korporationer tillhöriga, för jernvägsanlägg-
ningarne behöfliga jord, samt att af statens lägenheter jemväl erhålla upplåtelse
af den mark, som för samma anläggningar erfordras; d) att, för jernvägsanlägg-
ningarnes behof, deras byggnad och underhåll, under de i författningarne före-
skrifna vilkor, anlägga och, på sätt tjenligast finnes, drifva erforderliga verkstäder
till förfärdigande af gjutgods, smiden, verktyg, redskap och allehanda nödiga
materialier, med användande dervid af de råämnen, hvartill bolaget kan inom
riket skaffa sig tillgång; e) att, uppå skeende underdåniga ansökningar, åtföljda
af bestämda uppgifter å behofvet, få, under kontroller, som då komme att före-
skrifvas, till riket tullfritt införa de machinerier, vagnar och verktyg, hvilka
såsom modeller erfordras, äfvensom sådana för jernvägen behöfliga rails, lokomo¬
tiver, stående ångmaschiner och så kallade turnplates, som ej af inhemsk tillverk¬
ning kunna fås till lika lågt pris och samma godhet; f) att för ifrågavarande
jernvägar erhålla arbetsbiträde af krono-arbets-korpserne, i mån af tillgång, och
uppå de vilkor, som vid deras användande för dylika arbeten vanligen bestäm¬
mas; samt g) att för enahanda ändamål jemväl få använda manskap utur arméen,
så vidt aftal med vederbörande rotehållare och manskap om frivilligt arbetsbiträde
kan träffas, och trupperne icke äro af militärtjenstgöring eller arbete för kronans
räkning upptagna; och
0:0 att, hvad anginge sökandens underdåniga anhållan, att upplåtelsen för
jernvägsanläggningarne af statens mark måtte ega rum utan kostnad eller årlig
Slals-Utslcottels Utlåtande, N:o 262.
ersättning; att från kronans parker och allmänningar måtte, för jernvägarnes be¬
hof, efter utsyning, kostnadsfritt lemnäs tjenligt virke; att för samma behof måtte
få begagnas disponibla, å kronans egor belägna kalk- och stenbrott; att enahanda
skattefrihet, som Götha kanalbolag och andra dylika bolag erhållit, målte bestås
det eller de bolag, som komme att jernvägsanläggningarne utföra, och att, i för¬
hållande till företagets utsträckning, ett betydligare antal aktier måtte för allmän
räkning tecknas, eller ock ett visst årligt bidrag under byggnadstiden lemnäs,
Kongl. Majit, sedan erforderliga planer m. m. blifvit ingilne, ville taga under nå¬
dig pröfning, huruvida framställning i dessa delar må af Kongl. Majit hos Rikets
Ständer göras; hvarjemte Kongl. Majit vid allt detta fästat det förbehåll, att ifrå¬
gavarande bolag dels uppfyllde de i den underdåniga ansökningen omförmälde för¬
bindelser, nemligen att, så fort görligt vore, låta verkställa nödiga undersökningar
samt uppgöra och sist inom tre år från oktroyens utfärdande till Kongl. Majit i
underdånighet inlemna fullständiga planer och kostnadsförslag för de föreslagna
jernvägslinierne; att i mån af behof tillskjuta erforderligt kapital för jernvägarne
och dem verkställa, under uttryckligt åtagande, alt blaud hufvudlinierne hafva jern¬
vägen emellan Stockholm och Götheborg först färdig i farbart skick, och vid på¬
följd för öfrigt, att, om någon eller några af de jernvägslinier, till hvilkas an¬
läggning rättighet erhållits, icke skulle inom 20 år vara färdige, den erhållne
förmånsrätten för deras anläggande skulle upphöra; att på billiga vilkor föra
posten, äfvensom trupper och deras materiel, emot afgifter, hvilka af den sednare
utaf ofvannämnde kommittéer skulle bestämmas; att vid arbetet, så vidt sig göra
läte, använda försvarslösa personer och kronoarbetskorpserne, samt att, så framt
nödiga rails, lokomotiver och annan materiel kunde af svensk tillverkning erhållas
af erforderlig godhet, till lika eller lindrigare pris än det, hvartill sådana artiklar
kunde utifrån anskaffas, i sådant fall företrädesvis betjena sig af de svenska ar-
tiklarne, — dels oek för företagets verkställighet inom viss tid, som af Kongl.
Majit blefve bestämd, ställde nödig säkerhet samt underkastade sig de stadganden
i afseende å de anlagde jernbanornas afsynande och det framgent behöriga under¬
hållandet deraf, jemte de ordningsföreskrifter i öfrigt, som till jernvägsfartens be¬
tryggande m. m. Kongl. Majit kunde finna nödigt att meddela. Jemlikt nådiga
resolutioner af den 12 Juni 1846 och 6 Juni innevarande år, har Kongl. Majit
sedermera täckts tillåta, att med inlemnandet af de i lista punkten af högstbe¬
rörde nådiga resolution af den 27 November 1845 omförmälda planer, kostnads¬
förslag, beskrifningar och öfriga handlingar finge, vid den i samma resolution för
underlåtenhet deraf bestämda påföljd, anstå till 1849 års slut.
6 Stals-Utskoltels Utlåtande, N:o 262.
Uti den underdåniga ansökningsskrift, som föranledt Kongl. Maj:ts nu före¬
varande nådiga framställning, har grefve von Rosen hufvudsakligen anfört: att,
hvad angick bestämmandet af den jernvägslinie, som först borde till undersökande
företagas, grefven utgått från den synpunkt, att den bana. hvaraf landet i det
hela måste hemta största nytta, borde först anläggas; att följaktligen, då en jern¬
vägslinie till sammanbindande af rikets betydligaste handelsplatser, Stockholm och
(lötheborg, skulle icke blott underlätta den inrikes rörelsen, utan äfven bilda en
nära föreningslänk emellan landets medlersta och södra delar, och, genom åstad¬
kommandet af en hastig och lätt gemenskap mellan Nordsjön och Östersjön, bereda
fäderneslandet stora fördelar i kommercielt och militäriskt hänseende, samt äfven
möjligtvis i framtiden leda derhän, att en del af vestra Europas handel på Ryss¬
land komme att taga denna väg, grefven af sådan anledning föranstaltat derom,
att utstakning och afvägning af hela jernvägslinien emellan Stockholm och Göthe¬
borg, med rigtning öfver Upsala, Sala, Westerås, Köping, Örebro och vidare öf¬
ver Gullspångselfven inuti Westergöthland, öfver Sköfde, Falköping och Alingsås
blifvit under inseende af en bland Englands utmärktaste ingeniörer, Sir John
Rennie, fullbordad; att, då emedlertid afsigten att med biträde af Engelska kapi¬
taler kunna sätta hela denna linie på en gång i verket, blifvit hindrad genom
den redan år 1846 i England inträffade kris i penninge-marknaden, grefven an¬
sett rådligast att tills vidare inskränka sig till utförande af den del af nämnde
linie, hvilken företrädesvis bort komma i fråga, nemligen den, som skulle förena
landets stora insjöar, och, genom sammanhang med befintliga ångbåtskommunika-
tioner, rycka de begge städerna Stockholm och Götheborg, äfvensom alla mellan¬
liggande orter, betydligt närmare hvarandra; att i följd häraf grefven ansett det
första jernvägsföretaget böra omfatta endast linien emelian Örebro och Hults la¬
stageplats, hvilken hamn erbjöde flera väsendtliga fördelar åt sjöfarten; att rörel¬
sen vöre beräknad att på hela linien underhållas medelst ångvagnar eller s. k.
lokomotiver; att, ehuru sjelfva banan anlades för dubbla spår, likväl endast afsetts
utläggning af enkel bana, intilldess rörelsens tillväxt påkallade användandet af en
dubbel; att i afseende på linien emellan Örebro ech Hult väl inga öfverenskom-
melser med jordegarne om marks afträdande blifvit träffade i den form, som
kunde innefatta en laglig öfverlåtelse, men deremot flere af de mest betydande
egendomsegare, öfver hvilkas jord linien blifvit utstakad, erbjudit sig att afstå den
för jernvägen erforderliga mark på de billigaste vilkor; att, sedan en preliminär ak¬
tieteckning egt rum vid 1847 års fastingsmarknad i Christinehamn, grefven i sisth
Februari månad utfärdat en offentlig inbjudning till aktieteckning, hvars resultat
dock ej ännu hunnit visa sig; samt att grefvens afsigt vore, att arbetet vid ifrå¬
Stats Utskottets Utlåtande, N:o 262.
gavarande jernväg emellan Örebro och Hult skulle börja innevarande sommar och
fullbordas år 1850.
Enligt det vid förenämnde underdåniga ansökning bilagde förslag liro kost-
naderne för den tilliimnade jernvägsanläggningen emellan Örebro och Hult beräk¬
nade till följande belopp:
Förberedande arbeten och omkostnader .... 216,000: — —
Jordarbeten 799,800: — —
Öfverbyggnad 971,996: 24. —
Broar 68,942: 36. —
Culvertar 46,829: 20. —
Byggnader 319,553: 8. —
Redskap och machiner 114,585: 12. 5.
Transport-materiel . . 368,000: — —
Förvaltningskostnad och tillsyn vid arbetet . . . 48,000: — —
För oförutsedda händelser (omkring 10 procent) . 2 86,29 2: 43 . 9.
Summa banko r:dr 3,240,000: — —
Bland de väsendtligaste hindren för handelns och näringarnes stigande för¬
kofran inom fäderneslandet förter sig onekligen bristen å erforderligt antal kom-
munikations-anstalter, hvarmedelst varor med nödig skyndsamhet och till billiga
priser kunna emellan produktions-, tillverknings- och afsättningsorterne fortskaffas.
Detta förhållande har ock, efter hvad allmänt kändt är, haft till följd, dels omöj¬
ligheten att tillgodogöra en betydlig mängd af-landets naturalster, dels ock, att
produkterne och tillverkningarne ej sällan i den mån fördyrats, att afsättningen
blifvit försvårad eller näringsidkarnes påräknade vinst oskäligen nedsatt. Tillva¬
ron af ett väl ordnadt jernvägssystem, hvarigenom dessa olägenheter undvekes,
vore alltså, ur industriel synpunkt, af behofvet högeligen påkalladt, och måhända
företrädesvis i detta land, hvars förnämsta export-artiklar bestå af sådana varor,
hvilka, till följd af sitt, i förhållande till qvantiteten, lägre värde, icke kunna
bära dryga transport-kostnader. Jernvägars inrättande här i riket torde ock san¬
nolikt förr eller senare komma att utgöra ett oundgängligt vilkor för möjligheten
att i hänseende till försäljningspriserne å inhemska varor uthålla täflan med ut-
ländningen. Den genom ifrågavarande kommunikationsmedel lättade omsättningen
af de serskilda provinsernas alster och tillverkningar skulle naturligtvis jemväl ut¬
öfva ett verksamt och välgörande inflytande på den inrikes handelns och rörelsens
befrämjande.
8
Slals-Ulskollets Utlåtande, N:o 262.
Jemte de mångfaldiga öfriga fördelar, som genom införandet af meranämnde
nya kommunikationssätt skulle beredas, synas nedannämnde förhållanden förtjente
af synnerlig uppmärksamhet. I följd af landets vidsträckthet och de i klimatiskt
afseende emellan dess serskilda delar förekommande olikheter torde hädanefter så¬
som hittills stundom inträffa, att, medan en eller flere af rikets provinser hemsö¬
kas af missväxt, andra deremot hugnas med ymniga skördar. Den för de förra
i sådant fall behöfliga undsättning, hvilken tillförene ej sällan, i anseende till sak¬
nad af tjenliga transportmedel, ej kunnat från inrikes orter erhållas, skulle, genom
jernvägsförbindelsers inrättande, utan svårighet och med skyndsamhet kunna an¬
skaffas från de inhemska landskap, som ega en öfverflödig spanmålstillgång. Slut¬
ligen bör ej heller förbises den genom jernvägskommunikationer uppstående lätt¬
het af truppers hastiga sammandragning på de punkter, hvarest deras närvaro af
en eller annan anledning kan erfordras.
Oansedt jernvägsförbindelsers obestridliga vigt såsom medel till betryggande
af landets försvar, äfvensom till nationalvälmågans höjande, måste emedlertid å an¬
dra sidan medgifvas, att Sveriges, i jemförelse till vidden, ringa befolkning, i
förening med dess aflägsna läge, innefattar skälig anledning att ifrågasätta, huru¬
vida jernvägar, betraktade såsom industri-förelag, må kunna här i landel bära
sig eller lemna en afkastning, som icke allenast betäcker anläggningskostnaden,
utan ock bereder anläggaren en lönande vinst. Då, under sådana förhållanden,
det svårligen lärer kunna förväntas, att enskilde, utan garanti emot möjliga för¬
luster, komma att inlåta sig uti så beskaffade kostsamme ftretag, anser Utskot¬
tet statens mellankomst till dessa företags underlättande vara, åtminstone till en
början, af omständigheterna påkallad, på det att såmedelst någon erfarenhet må
vinnas rörande jernvägssystemets tillämplighet på härvarande förhållanden.
Hvad nu beträffar den ifrågaställde, uti Kongl. Maj:ts förevarande nådiga
skrifvelse omförmälde jernvägsanläggningen emellan Örebro och Hults lastageplats
vid Wenern, så enär denna jernbana är ämnad alt bereda direkt samband emel¬
lan rikets betydligaste insjöar och derigenom befordra en hastigare förbindelse
emellan rikets tvenne betydligaste städer, samt derjemte skulle komma att hafva
sin sträckning dels genom dels i grannskapet af flera utaf rikets bergslager, sy¬
nes densamma, med hänsigt till de dermed för trafiken åsyftade fördelar, och der¬
ibland den lättade afsättningen af ortens högst ansenliga jerntiliverkning och till¬
godogörandet af dess betydliga skogar, ©tvifvelaktigt vara att hänföra till de in¬
hemska jernvägsanläggningar, hvilka företrädesvis äro förtjenta att medelst bidrag
af allmänna medel befrämjas; äfvensom, å en annan sida, resultatet af detta fö¬
retag,
Stals-Ulskollels Utlåtande, N:o 262
9
retug, för hvilket, af nyss anförda grunder, bör kunna påräknas en icke obetyd¬
lig inkomst, så af passagerare som varor, torde kunna betraktas såsom måttstock
lör bedömande af den större eller mindre lämpligheten af jernvägars anläggande
i Sverige.
Vidkommande åter sättet för statsbidragets meddelande, i hvilket afseende
blifvit föreslaget, att staten antingen skulle för ett visst antal aktier ingå i jern-
vägsföretaget eller ock garantera det blifvande jernvägsbolaget en årlig inkomst af
samma företag, så enär, i händelse af statens deltagande i berörde industriföre¬
tag, det icke blefve möjligt att på förhand bestämma ett maximum för de utgif¬
ter, det allmänna i förevarande afseende kunde komma att vidkännas, har Utskot¬
tet trott företrädet böra lemnäs åt det sednare alternativet, i hvilket fall och
derest, såsom Utskottet jemväl synes lämpligt, den garanterade årliga inkomsten
blefve bestämd till 4 procent af den beräknade kostnadssumman, statens ansva¬
righet icke komme att något år utsträckas utöfver 129,600 r:dr. Deremot har
Utskottet ansett tiden för garantiens fortfarande kunna inskränkas till lä år från
jerubanans öppnande för allmän trafik, samt staten, i ersättning för berörde an¬
svarighet, skäligen böra berättigas ej mindre att, sedan någon tid rörflutit efter
det jernvägen blifvit till begagnande upplåten, årligen tillgodonjuta hälften af det
belopp, hvarmed bolagets inkomst kan öfverskjuta 6 procent af dess utbetalde
kapital, än ock att, der så lämpligt finnes, inlösa banan med tillhörigheter, äf¬
vensom att bålla hand öfver banans framtida underhåll. I öfverensstämmelse med
dessa grunder och med fästadt afseende, dels å angelägenheten af jernvägsanlägg-
ningens befrämjande, dels å statens skäliga anspråk på ersättning för de bidrag,
som dertill kunna varda anvisade, bar Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte, till svar å Kongl. Maj:ts högstberörde nådiga
skrifvelse, i underd. förklara, det Rikets Ständer för sin del beslutat,
som följer:
l:o Staten förbinder sig att, i händelse under ett eller flera af de
femton år, som förflyta näst efter den ilrågaställde jernbanans emellan
Örebro och Hult öppnande till allmän trafik, jernvägsbolagets årliga netto
inkomst skulle, enligt behörigen granskadt bokslut, understiga 129,600
r:dr, motsvarande fyra procents ränta å den beräknade anläggningskost¬
naden, 3,240,000 r:dr, godtgöra bolaget fyllnadeu i nämnde räntebe-
lopp; kunnande denna statens ansvarighet i intet fall utsträckas utöfver
129,600 r:dr för året, hvaremot, derest anläggningskostnaden icke skulle
uppgå till förslags-summan, berörde ansvarighet inskränkes till ett be-
Bih. lill It. St. Prot. 1847 och 1848■ 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 37 Baft. 2
Slals-Ulskottels Ullålande, N:o 262.
lopp, svarande emot fyra procent å den verkliga utgiften, deruti likväl
inberäknad fem procents ränta å aktie-kapitalet under byggnadstiden;
2:o Bolaget åligger att, i öfverensstämmelse med det reglemente,
som af Kongl. Maj:t i nåder utfärdas, fortfarande underhålla jernvägen
i fullt ändamålsenligt skick; skolande sådant genom vederbörlig besigt¬
ning årligen styrkas, innan utdelning å jernvägs-aktierne får ega rum;
3:o Staten må, när så pröfvas lämpligt, ega att från bolaget in¬
lösa jernbanan med verkstäder, lokomotiver, vagnar och öfriga tillhörig-
heter. Sker sådan inlösen inom femtio år efter banans öppnande till
allmän trafik, skall lösesumman sålunda bestämmas, att, sedan egen¬
domen blifvit värderad af en utaf ojäfvige och sakkunnige personer be¬
stående kommitté, hvars ledamöter utses till ena hälften af Kongl. Maj:t
och till den andra af bolaget samt sjelfve utom sig välja en ordlörande,
det af bemälde kommitté fastställda värde förhöjes med tjugufem procent.
Eger åter dylik inlösen rum efter nyssnämnde femtio års förlopp, ut¬
går löseskillingen, utan förhöjning, till det af bemälde kommitté be¬
stämda värde-belopp;
4:o Om, efter förloppet af de första tio åren, sedan banan blif¬
vit öppnad för allmänt begagnande, bolagets inkomst något eller några
år skulle öfverstiga sex procent af dess i och för banans anläggande och
underhåll utbetalde kapital, åligger det bolaget att till staten afstå hälf¬
ten af det överskjutande beloppet, intilldess staten njutit full godtgö-
relse för det kapital, densamma, i följd af den ingängne garantien, ut¬
betalt;
5:o Staten eger rätt att genom ombud, som af Kongl. Maj:t i nå¬
der utses, deltaga i granskningen af förvaltningen utaf bolagets ange¬
lägenheter;
6:0 Bolaget eger att, jemte de i Kongl. Maj:ts nådiga resolution
af den 27 Nov. 1845 medgifne rättigheter, tillgodonjuta följande för¬
måner:
a) att, utan kostnad eller årlig ersättning, erhålla upplåtelse af
den för jernvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga, jord; dock
att, då fråga är om boställs-jord eller annan åt enskild person upp¬
låten krono-jord, ersättning derför bör af bolaget lemnäs, i enlighet med
hvad gällande expropriations-lag derom stadgar;
b) att, för jernvägsanläggningen, från kronans parker inom Orebro
län, efter utsyning, kostnadsfritt erhålla nödigt, för andra ändamål icke
Slals-Utskollels Utlåtande, N:o 262.
11
disponeradt, virke, äfvensom begagna disponibla, å kronans egor belägna,
kalk- och stenbrott; och
c) att åtnjuta enahanda skattefrihet, som beviljats Götha kanal¬
bolag och andra dylika bolag.
Genom förestående utlåtande anser Utskottet sig jemväl hafva besvarat en af
friherre Alströmer, Jonas, hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remit¬
terad, motion, innefattande hemställan, att, till understöd för inhemska jernvägs-
anläggningar, staten måtte upptaga lån, motsvarande förslagskostnadens halfva belopp,
hvilket lån helst borde återgäldas genom vissa procents amortissement; att den åter¬
stående hälften af förslagskostnaden måtte ställas på aktier, hvilkas egare försäk¬
rades om en viss årlig inkomst, och att staten måtte ega rätt att jernbanorna ef¬
ter vissa år inlösa.
Stockholm deu 18 Juli 1848.
Reservationer:
Af herr Rääf, L. F. »Mitt yttrande har varit afstyrkande; icke af detta för¬
slag, icke af dessa beräkningar, icke af denna vägsträckning; utan af alla dylika.
Vore saken i allmänhet god och nyttig, kunde jag ej ett ögonblick tveka att bi¬
draga till ett utförande, som skulle ledas af herr grefve von Rosen, hvars kunska¬
per och stora förmåga bäst bevittnas af den uppnådda möjligheten att hafva
kunnat, genom klarheten i bevis, undanrödja hos Utskottet alla tvifvel om tid,
ställe, sätt och framgång.
Mina motskäl leda icke åt detta håll och vidröra ej dessa föremål; de äro
af helt annan natur, gammalmodiga, följaktligen besynnerliga.
Samhällets lycka består, enligt min tanke, i att ega medborgare, hvilkas själs-
och kroppsförmögenheter uppnått den största möjliga styrka. Ångkraften förslap-
par båda.
Låtom oss betrakta ett seglande fartyg. Hvilken beslutsamhet i omdömet,
hvilken raskhet och kraft i utförandet, inplantas ej hos dess besättning! Deremot
på ett paddlande fartyg, hvilken uselhet! en eller par halfstekta gryteldare!
Formannen och oftast den resande, som på urgammalt sätt färdas, måste
använda omtanka och uppmärksamhet; de måste, i flesta fall, vänja sig att uthärda
väderlekens omvexlingar, emedan veklighetens beqvämligheter falla sig ganska dyra,
och de medhinna, under denna måttliga fart, att något aktgifva och något lära.
Vid ångvagnens flygt eger man ingen styrelserätt. Intet förstånd, ingen
personlig styrka kan begagnas, ingen fara afvärjas. Man forsslas såsom ett an-
12
Slals-Ulskollets Ullålande, N:o 262.
nät packgods. Klemmighet och redlöshet skola, genom det låga priset, införas
hos ett långt större antal resande än förut, och de komma att genomila landet
utan minsta vinst i kännedom derom.
Samhällets lycka består vidare i att ega det största möjliga antalet af sina
medlemmar väl burgna; att idoghet och förmögenhet äro någorlunda jemnt spridda,
och att följaktligen sammanpressning af rörelsen på några få ställen, dess upphö¬
rande på andra, rikedomens och fattigdomens motsatta ytterligheter, böra, så långt
görligt är, undvikas i stater, som önska sitt bestånd.
Jernvägar verka, liksom alla raacbinerier, motsattsen. De uppdrifva handeln,
handtverkerierna, produktionen, vid sina ände- sammanträffhings- och hvilo-punkter;
men de utrota, enligt alla länders erfarenhet, näringsmedlen på frånliggande or¬
ter, som utarmas.
Skall detta onda undvikas, måste ett jernvägsnät genomkorssa hela landet;
men det moraliska onda blifver då så mycket större; användandet af kapital och
skog ofantligt.
Hvilka olyckor kapitalernas oformliga begagnande i detta fall åstadkommit
hos penningerikare nationer, är bekant. Skogen, vår dyrbaraste egendom, utan
hvilken Sverige icke blifver beboeligt, kan icke räcka till ökad byggnadslux, ökad
utskeppning, ökad metallproduktion och derjemte att genom ånga forssla oss både
till vatten och land.
Man vill, till ersättning för andra länders stenkol, trösta oss med möjligt
bruk af bräntorf. Tillgången derpå är dock hvarken stor eller allmänt fördelad,
och uti de orter, der han något ymnigare finnes, är han redan i anspråk tagen för
de alldagliga behofven.
Jag har nämnt machinerierna, dessa missbörder af enskildt snille, fram¬
födda att döda allmänhetens omdömesförmåga, kraft och välstånd. Upplysare,
gäckare och tviflare hafva lyckats att utestänga en stor del af folkens massa, ser¬
deles städernas arbetare, från hoppet om tillflyckt och sällhet i ett tillkommande
lif; machinerna utestänga dem frän möjligheten att med trefnad lefva i det när¬
varande. De taga förstörelsens hämnd på dessa sina fiender och tyranner, vid hvil¬
kas kringdrifvande de blifvit slafbundna, de taga samma hämnd mot alla samhäl¬
len, som varit nog oförnuftiga att uppställa mechanismen såsom sitt och lifvets hög¬
sta mål. Vittnesgilla äro de industriella städernas gator.
Måtte Sverige, så sent som möjligt, blifva delaktigt af ett sådant framskri¬
dande!»
Af herr Lind af Hageby.
Slats-Ulskotlels Utlåtande, 2Y;o 262.
13
Af Professor Thomander: »Emot förevarande betänkande får jag mig vörd¬
samt reservera. Jernvägsfrågan är en af tidens största industriella frågor. Det är
klart, att den måste företagas. Men är just nu den rätta tidpunkten? Ett jern-
vägssystem för Sverige innebär kostnader, som öfverstiga icke allenast statens till¬
gångar, utan ock vida mer än hela landets rörelsekapital. Innan man inlåter sig i
bekostande eller understödjande af ett företag, som är det största och mest vidt¬
utseende, detta lands regering förelagt ständerna alltsedan den tid, då Göta kanal¬
byggnad vållade oredor och bekymmer, bör man utan tvifvel se en fullständig ut¬
redning, af offentliga myndigheter uppgjord under all den ansvarighet, som sakens
beskaffenhet kräfver och medgifver. Regeringen, upptagen af frågor, som onekli¬
gen varit vigtigare, har icke hunnit framlägga en sådan utredning; hon har en¬
dast ölverlemnat åt ständerna att öfverväga, hvilka åtgärder vore att vidtaga. Det
är i denna stund alldeles oafgjordt, hvilket värde, större eller ringare, de mate-
rialier må ega, dem Utskottet föreslår att åt det blifvande bolaget förära. Serskildt
hade det förtjent att öfvervägas, huruvida och i hvad mån staten vore i tillfälle
att understödja företaget med arbete af sådana personer, som staten måste i alla
händelser underhålla, men icke kan använda; det har i andra länder visat sig
ganska vådligt att bilda en arbetare-personal, som man i längden icke kunnat
sysselsätta. Öfverhufvud borde man väl veta, huruvida man icke på annat verk¬
samt sätt kunde vara till biträde, innan man omedelbarligen hänvisar på statens
medel.
Och under hvilka förhållanden föreslår man denna hänvisning? Vid samma
riksdag, der ständerna varit på tillgångar så utblottade, att de nödgats afslå 14,000
r:dr till fortsättningen af en hamnbyggnad, som med statens medel blifvit begyut
och genom detta afslag troligen blir omintetgjord, nödgats förvandla anslag till
lån för en annan hamnbyggnad, under enahanda förhållanden företagen, nödgats
afpruta anslaget till väganlåggningar ifrån 500,000 r:dr till 100,000 r:dr, för
alt icke tala om den mängd mer eller mindre billiga anspråk för andra nyttiga
ändamål, hvilka lemnats ouppfyllda.
Sjelfva det sätt, hvarpå företaget skulle uppmuntras, är visserligen för bola¬
get det förmånligaste, nästintill att få en skänk af hela teckningssumman. Att
garantera vissa procent netto-inkomst af ett ursprungligt kapital i ett visst antal
år, och låta samma kapital under tiden af andra förvaltas, kan vara en lika klen
affär, som att låna penningar och genast skänka bort dem. Ju lägre siffran be¬
stämmes i den åtagna förbindelsen, desto mera aflägsnar sig handlingen ifrån lik¬
heten med ett bortskänkande af hela hufvudstolen; men redau så, sorn skänken är
af Utskottet föreslagen, är den för staten kännbarare, än att den banan skulle
14
Slals-Utskoltels Utlåtande, N:o 262.
kunna fortsättas lika långt som jernvägarna. Hafva de rätt, som påstå, att kost¬
naden blir vida större, än man beräknat, och att alltsammans vore bortkastade
penningar, så är experimentet för dyrt för ett land, som nyligen åtagit sig 300,000
r:drs bevillning till krigsrustningar. Hafva de rätt, som påstå, att företaget är lö¬
nande, så behöfver ju den, som är viss om B procent, icke nödga någon att gå
i borgen för 4. Hafva åter de rätt, som påstå, att företaget redan de första åren
bör inbringa 3'A procent netto, så behöfves ju ingen garanti för mer än V2 pro¬
cent eller omkring 16,000 r:dr. Finge man sluta efter den erfarenhet, som blif¬
vit vunnen vid Köpcnhamn-Roskilder-banan, hvars aktier noteras till något öfver
SO procent, så skulle statens tillskott komma att utgöra omkring 65,000 r:dr
årligen under den föreslagna tiden.
Om nu de gjorda anspråken bifallas i den sista blunden af en afsomnande
riksdag, hvilken säkerhet har man, att icke ännu större af samma art låta afhöra
sig vid de kommande? hvilken skälig anledning att afslå andra jernvägsbolag hvad
man beviljat åt det förstkommande? Är den jernväg, hvarmed man nu vill göra
försök, såsom man förmodat, den fördelaktigaste, och bär sig således företaget
någorlunda; så kommer ju detta förhållande att åberopas såsom en uppmuntran
till sådana, som bära sig mindre. Bär detta sig icke, så kommer det väl att heta,
att företaget skulle bli lönande, endast banan längre utsträcktes. Både lycka och
olycka kunna bli premisser till samma konklusion, äskandet af ytterligare anslag
och garantier.
De arbeten, som blifvit nedlagda på förberedelserna för Örebro-Hult-banan
äro så vackra, så dyrbara och så hedrande, att hvar och en, som ensamt tager
dessa i betraktande, gerna önskar dem en större framgång, än denna reservation
förordar. Den närvarande dagen bringar icke allt till mognad; mycket är be¬
stämdt för de kommande.
Vid de föreslagna vilkoren vore åtskilligt att anmärka. Bland de rigtigaste
synes det vara, att om staten skall betala, den också får ett ord med i laget i
fråga om allöningar och öfrige förvaltningskostnader. Dessa kunna tänkas uppgå
så högt, att behållningen blir ingen och staten får utan trängande nöd utgöra
maximum af det garanterade beloppet.»
Af Domprosten Laurenius.
Af herr Fr. Schartau: »Industriens förvånande framsteg under de tre årti¬
onden, som förflutit, sedan folken upphörde att vara blinda och blodiga redskap
åt maktlystnaden, halva hos hvarje för mensklighetens förkofran varmt sinne upp¬
väckt en glad beundran; den ena uppfinningen, den ena produkten af mennisko-
snillet efter den andra har gifvit ett sådant skaplyune åt vår tid, att snart ingen¬
Slals-Utskoltets Utlåtande, N:o 262.
15
ting synes tillhöra det omöjliga, ingenting kunna af inbillningen fattas, hvarom
med visshet låter säga sig, att det blott vore en drömbild. I en sådan tid är det
lättförklarligt, om hänförelsen tar ett stort, någon gång alltför stort, insteg. Detta
förhållande, stundom i samverkan med andra orsaker, har ock ej sällan framkallat
öfveransträngningar, hvilkas inflytande, under olika perioder, trängt frätande intill
märgen af t. ex. det rika Albions välstånd; sålunda har man der sett stora skat¬
ter försvinna, ömsom i Mexikos vattendränkta grufvor, i koloniernes plantager och
i försöken att på hvarjehanda sätt »bereda guld». Ett år är ännu icke förflutet,
sedan affärsställningen i England, oansedt utomordentliga ressurser, befann sig på
den mest kritiska punkt, till följd af en allmänt uppkommen föreställning, att in¬
tet skulle vara nyttigare eller mera vinstgifvande, än anläggning af jernbanor. Er¬
farenheten om misstaget eller öfverdriften häri lät betala sig dyrt, på samma gång
som den talade ett varnande ord till den aflägsne åskådaren. Någon, som egnat
aldrig så liten uppmärksamhet åt dessa saker, lärer ej kunna förneka detta, och
för honom, i fall han händelsevis har en röst att afgifva, blir det derföre ett
åliggande att söka något återhålla deri vådliga hänförelse, som icke tvekat att fö¬
reslå vår statskassas inveckling i detta slags företag, på ett för staten hittills lika
främmande, som för individerne länge sorgligt bekant sätt, nemligen det, att i
stället för eller i brist på penningar, erbjuda garanti eller kaution, betalbar af
efterkommande. Ett påfund, som är, mig veterligen, splitter nytt, såväl uti, som
utom Sverige, och hvaremot jag finner mig hafva desto mera skäl att träda i op¬
position, som något motstycke till ett dylikt vilkor för jernbanors privilegierande
förgäfves lärer sökas inom andra länder. Öfverallt hafva regeringarne och repre-
sentationerne funnits beredvillige att befordra kommunikationsanstalter af ifrågava¬
rande natur, men sällan har ens så mycket medgifvits, som Stats-utskottet nu
tillstyrkt, äfven då garantien undantages, och jag anser mina skäl att, med förbi¬
gående af hvarje anmärkning i öfrigt, emot förslaget mig reservera, ingalunda för¬
ringas deraf, att det förmodas blifva till två tredjedelar utländske män, för hvil¬
kas ränteinkomster svenska staten skulle iklädas ansvarighet.»
Häri förenade sig herr C. J. Kock.
Af herr Norm.
Af Nils Strindlund från Yester-Norrlands län, Jöns Månsson från Malmöhus
län och Petter Pehrsson från Jönköpings län: »Undertecknade, som ej deltagit
i pluralitetens beslut i denna fråga, få oss deremot reservera.
Staten blir genom detta beslut indragen i ett äfventyr, som är det första i sitt
slag, och möjligen grundlägger så många faror, som i framtiden få bittert ångras.
Aldrig har staten tillförene gått i borgen för utländske mäns enskilda kapi-
16
Slals-Utskollels Ullålande, N:o 262.
täler, utan har den meningen ganska bestämdt uttalat sig att icke insylta sig i
utländska skulder, men denna princip måtte ej här vilja följas, ty att betala 4
procent för utländska penningar, måste förutsätta, att staten redan är i skuld.
Ty 129,600 r:dr banko räntemedel i 15 års tid, som staten åtagit sig att betala,
är också penningar, och faller ganska tungt att utbetala för en mängd fattigt
folk, som nog är beskattadt förut, och aldrahelst då ändamålet är att utbetala
dem, för att understödja och nedsätta kostnaden för enskilde mäns bruksefFekter
i bergslagen. Kan det vara rättvist att förbättra en och annan enskild mans
egendoms bestämda värde, derigenom att öfrige svenske medborgare åläggas att
deltaga i betalandet af egendomens eller egendomarnes effekters forlöner, då mäste
det ej vara orätt att gynna hvilken enskild som helst, och, under annat namn,
nu börja skänka samma fördelar, att vissa personer, i likhet med hvad som skedde
i forntiden, då den privilegierade jordens egare skänktes sina friheter på de öf-
riges bekostnad.
Man må skrifva så grannt som helst för fördelarne af jernvägen emellan
Örebro och Hult, så förstår ändå allmänheten, hvilka intressen dikterat be¬
slutet, och de, som få betala, äro ansedda för ett medel alt verka till den
rikes rikaregörande, och att få den fattige ännu fattigare.»
Af Tobias Lind, och Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohuslän: »Emot
Utskottets förslag, att staten skall ansvara bolaget för jernvägsanläggning emellan
Örebro och Hults lastageplats, fyra procent för den summa, vägen kan kommaj att
kosta, hafva vi med vår röst icke kunnat biträda, utan få deremot afgifva föl¬
jande reservation. Att jernvägar kunna vara nyttige och bära sig i ett land med
större befolkning och tätare bebodt, vilja vi icke bestrida, men att förhållandet
blir helt annorlunda uti Sverige, är temligen lätt att inse. Efter det kostnadsför¬
slag, som är upprättadt öfver detta företag, skulle väl staten, i värsta fall, icke
utbetala mer än 129,600 r:dr banko årligen, eller tillsammans för femton år
1,944,000 r:dr, hvilket »för en stat», vid första påseendet, ej kan anses så_ myc¬
ket afskräckande, men då man besinnar våra knappa tillgångar, och dertill kom¬
mer, att sedan jernvägar, en gång påbörjade, under löfte af staten om en viss
inkomst, blifva många sådane efter några års förlopp ansedde behöflige inom flera
delar af riket, och staten skulle då, för att handla konseqvent, om dess mellan¬
komst påkallades, vara lika pligtig att understödja den ena, som den andra. Af
dessa skäl frukta vi, att staten genom sådane förbindelser öppnade en graf för
sina kassor, som icke kunde fyllas utan en allmän, jemnt stigande beskattning
på folket.»
STOCKHOLM, tkyckt nos joh. beckman, 1848.
Stats-Utvkottets Utlåtande, N:o 263.
i
N:o 263.
Ank lill Exp. Utsk. den 19 Juli, kl. 8 e. ta.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, i frå•
ga om befrielse för förre departements-chef erne i General¬
tullstyrelsen, presidenten J. P. af Billbergh och kanzlirådet
JD, Walerius samt kamereraren, Kammarrätts-rädet Win¬
roth och kontrollören Middendorff' från ådömdt ersättnings¬
ansvar i målet, rörande den efter aflidne tullförvaltaren
Finer yppade balans.
v (LA°
J-Jfter det Rikets vid sednaste riksdag församlade Sländer, uti underdånig
skrifvelse N:o 184, lios Kongl. Maj:t anmält, hurusom, med anledning af dels
Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående förre departements-chefernes vid
General-tullstyrelsen, presidenten af Billberghs och kanzli-rådet Walerii be¬
friande från ådömdt ersättningsansvar i målet, rörande den efter aflidne upp-
börds-lullförvaltaren Fine'r yppade balans, dels hos Rikets Ständer gjorda fram¬
ställningar, i fråga om beviljandet af enahanda eftergift för förre kamerera¬
ren, Kammarrätts-rådet Winroth och kontrollören Middendorff, Rikets Stän¬
der, efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, väl ansett en fullkomlig
eftergift af den genom Högsta domaremagtens beslut ofvannämnde personer
ådömda ersättningsskyldighet icke vara förenlig med den, för betryggande af
statsmedlens ordentliga förvaltning, oundgängliga stränghet vid tillämpningen
af de för uraktlåtna kontroller stadgade ansvars-bestämmelser, men likväl,
sådant oaktadt, icke kunnat undgå att fästa afseende å de ej mindre i Kongl.
Majus nådiga proposition än af enskilde motionärer framslällde ömande för¬
hållanden, hvilka syntes tala för en motsatt åsigt i detta ämne, och deribland
hufvudsakligen den långa följd af år, hvarunder nämnde fyra embets- och
tjenstemän utan klander bestridt de till deras embeten och tjenster hörande
pligter, deras framskridna ålder och försvagade helsa samt det ekonomiska
obestånd, hvaruti de, jemte talrika familjer, skulle, genom ulkräfvande af
statens hos dem egande fordringsanspråk, försättas; i betraktande hvaraf och
ehuru Rikets Ständer ansett betänkligt att till den föreslagna afskrifningen
samtycka, Rikets Ständer dock funnit godt medgifva, att verkställigheten af Hög¬
sta Domstolens den 6 Maj 1843 gifna utslag, i hvad det anginge presidenten
Bih. till R. St. Prot. >8fy och 18f8, f Sami, 1 Afd. 2 Band. 38 Hafi. t
o
Stats-Ulskotlels Utlåtande, N.o i63.
af Billbergh, kanzi i-rådet Walerius, kammarrälts-rådet Winroth och kon¬
trollören Middendorff b dömd ersättningsskyldighet i och för den elter aflidne
tullförvaltaren Finér yppade balans, linge anstå, intilldess Rikets Ständer, vid.
deras nästa sammanträde, ånyo fcretagit frågan om ersättnings-beloppets af-
skrifvande eller indrifning; i sammanhang hvarmed och på det kronans säker¬
het måtte behörigen iakttagas, men å andra sidan bemälde personer icke, un¬
der afbidan af målets slutliga afgörande, sakna utväg för egen och deras fa¬
miljers tarfliga bergning, Rikets Ständer förordnat, att under tiden och intill¬
dess beslut i detta ämne kunde varda af nästsammanträdande Ständer med-
deladt, den af Kongl. Majit anbefallda qvarstad komme att fortfara å af
Bill berghs, Wåler ii, Winroths och Middendorffs fasta och lösa egendom,
med undantag likväl, på sätt tillförene blifvit medgifvet i likartade fall, af
bemälde embets- och tjenstemän tillkommande löner och pensioner; — så har
Kongl. Majit, uti till Rikets nu församlade Ständer aflåten och af samtliga
Riks-stånden till Slats-ulskottet remitterad skrifvelse, behagat tillkännagifva,
att Kongl. Majit dels bifallit hvad Rikets Ständer i omförmälta afseenden för
sin del beslutat, dels förständigat vederbörande embetsmyndigheter om behö¬
rigt iakttagande af innehållet af Rikets Ständers förrberörde underdåniga skrif¬
velse, hvarjemte Kongl. Maj:t täckts meddela Rikets Ständer den underrättel¬
se, att Kongl. Majit, med anledning af de, efter kammarrätts-rådet Winroths
död, af hans enka anförda underdåniga besvär öfver Kammar-rättens den 18
Februari 1846 gifna utslag, rörande den af bpmälde kammarrätts-råd i lifsti¬
den väckta fråga, dels om utbekommande af den med qvarstad belagda de¬
len af bans lön, dels om qvarstående lills vidare på tullverkets depositions-
räkning af aukttonsmedlen för hans försålda lösegendom, icke funnit skäl att,
.med ändring af kammar-rättens berörde utslag, gifva åt Rikets Ständers of-
vanomförmälle beslut den utaf klaganden yrkade retroaktiva tillämpning, helst
Rikets Ständer för k 1a r* t sig vilja vid innevarande riksdag slutligen pröfva,
om och i hvad mån eftergift af ersättningsskyldigheten uti ifrågavarande ba¬
lansmål må kunna vederbörande förunnas, samt Rikets S!änder blefve i till¬
fälle alt sig yttra, huruvida en så beskaffad eftergift, i händelse den af Ri¬
kets Ständer medgåfves, måtte sträcka sig jemväl till återbäring af sådana me¬
del, sorn, innan uppskof med ersättningens ulkräfvande af Rikets Ständer be¬
viljades, blifvit hos de ansvarsskyldige ultagne, och i afräkning på balansen
levererade.
Enligt hvad uti det af Stats-uskottet vid sednaste riksdagen afgifna utlå¬
tande N:o 85 omförmäles, utgjorde ifrågavarande balans vid Finérs den 20
Mars 1837 inträffade död 172,997 r:dr 3 sk. 5 rst, hvilket belopp sedermera
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 163.
blifvit genom serskilte levereringar nedsatt till 123,544' r:dr 15 sk. 4 rst samt
ytterligare förminskadt nied 6,880 r:dr 44 sk. 4 1 st, deraf 4,600 r:dr 4 sk.
8 rst utgjorde innehållne löne- samt influtna auktionstnedel för kammarrätts¬
rådet Winroths seqvesterade och försålde lösa egendom, samt 2,286 r:dr 39
sk. 8 rst enahanda hos förre kontrollören Middendorff uttagne och levere¬
rade medel, hvadan återstoden af balansen för närvarande belöpte sig, jem¬
likt Utskottet meddelade uppgifter, till 116,657 r:dr 19 sk.
deraf uppbördsbrist 68,370 — 3l —. 5,
och kassabrist 48,286 — 35 7.
Då nu Utskottet går alt afgifva hufvudsakligt yttrande uti den vid sed-
naste riksdagen väckta, men till den innevarande uppskjutna, fråga om be¬
frielse från den genom Högsta Domstolens förrberörde utslag af den 6 Maj 1843,
presidenten af Billbergh, kanslirådet TValerius, förre kamererare», kammar-
rutts-rådet Winroth och förre kontrollören Middendorff, af hvilka de begge sist¬
nämnde nu mera a 1 lid it; ådömda ersättningsskyldighet för ifrågavarande balans,
liar Utskottet, efter tagen kännedom af de till detta ärende hörande handlingar,
icke kunnat undgå att, lika med Rikets sednast församlade Ständer, finna, det
eftergift af den, genom Högsta domaremagtens beslut, merbesagde embets- och
tjenstemän ådömda ersättningsskyldighet, ingalunda är förenlig med den för
betryggande af statsmedlens ordentliga förvaltning oundgängliga stränghet, vid
tillämpningen af de för uraktlåtne kontroller stadgade ansvars-besiämmelser,
och Utskottet anser sig fördenskull icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att
bifalla den sökta eftergiften. Om Utskottet således trott sig böra i första
rummet akta på rättvisans fordringar, har Utskottet likväl icke velat lemna
utan all uppmärksamhet de i detta ärende förekomna mildrande och öman¬
de omständigheter, hvilka hufvudsakligen finnas upptagne uti Stats-utskottets
vid sednaste riksdagen afgifna bär ofvan omförmälde utlåtande N:o 88, som
nu åberopas, och Utskottet anser derför, att dessa ömmande förhållanden åt¬
minstone böra verka derhän, att staten vid uttagande af sin rätt icke förfar
med den stränghet emot de qvarlefvande båda embetsmännen, att de med
talrika och oförsörjda familjer bringas till nöd och armod.
Med förenadt afseende på både rättvisa och billighet, får Utskottet alltså
hos Rikets Ständer hemställa,
dels *tt någon eftergift af den presidenten af Billbergh, kansli-rå¬
det Walerius, nu mera aflidne forre kamererare», kammarrätts-rå-
det Winroth och förre kontrollören Middendorff aåoxndz ersättnings¬
skyldighet lör deir efter tullförvaltaren Finer yppade balans, icke
måtte beviljas, utan presidenten af Bil Iber ghs och kansli rådet Wa~
i
Stats-Utskottets Ullålandej N;o 363.
lerii med qvarstad belagda så väl fasta som lösa egendom, i laga
ordning försäljas, och de derför inflytande köpeskillings-beloppen, så
långt de förslå, användas till balansens betäckande, dels ock att
staten måtte afstå från allt anspråk på större eller mindre de! af de
pensioner, sistbemälde embetsmän åtnjuta, och dem tillåt*s att ptn-
sionerne hädanefter som hittills fortfarande uppbära.
I händelse Rikets S.änder skulle bifalla hvad Utskottet sålunda
hemställt, torde underdånig skrifvelse härom böra till Kongl. Maj:t
a ilåtas.
Stockholm den 18 Juli 1848.
Reservation
af Friherre von Krcemer:
”Det beslut, Utskottet fattat med endast 3 rösters pluralitet, synes mig va¬
ra nog strängt. Ifrågavarande balansmål har sedan sista riksdag undergått
den förändring, att de personer, hvilka egentligen bordt ansvara för återbe¬
talningen, nemligen kontrollören Middendorff och kamereraren Winroth nu
mera aflidit och har balansen blifvit med aikomliga tillgångar i deras sterb¬
hus betydligt minskad. Likväl som konkurs uppstått elter desse båda perso¬
ner, utan alt kändt är, om och huru dessa konkutser, i hvilka staten torde
hafva förmånsrätt, blifvit af domstolarne behandlade, och då återbetalnings-
ansvaret för f. d. presidenten af Billbergh och kansli-rådet Walerius forst
kan vidtaga, när utredt blifvit, att de i Irsta och 2:dra runimet ansvarige per¬
soner eller deras sterbhus sakna tillgångar alt balansen godtgöra, anser jagen
orättvisa ligga deri att, på sätt Stals-utskotlet tillstyrkt, genast och följaktli¬
gen i förtid, genom exsekutiv åtgärd försälja af Billberghs och Walerii med
qvarstad belagda fasta och lösa egendom till godtgörande af en balans, som
de blifvit ålagde alt gälda, endast i den mån tillgångar, eftn- lagligen skedd
utredning, saknas hos de verkligen ansvarsskyldige, nemligen Middendorff och
Winroth. Då härtill kommer, alt så väl af Billbergh som Walerius icke
kunna läggas till last något uppsåtligt brott, utan på sin höjd försumlighet att
behörigen kontrollera de serdeles invecklade och då listigt förfalskade tullrä¬
kenskaperna, torde, med skyldigt afseende, ej mindre på det hedrande och
gagnande sätt, hvarpå af Billbergh och Walerius under en lång följd af år
fullgjort de mångå och magtpåliggande allmänna värf, hvilka blifvit åt desse
embetsmän anförtrodda, äfvensom på den höga ålder, sistnämnde båda perso¬
ner uppnått, jag ega giltig grund till mitt förmenande, att ett uppskof med
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 26.4.
5
exsekutiva åtgärdernas vidtagande varit af rättvisa och billighet påkallad t, och
får derför vördsamt föreslå, att Rikets Ständer måtte bifalla hvad Stats-iitskottets
minoritet yrkat, eller att den lill statens säkerhet å af Billbergh och TVdlerii
fasta och lösa egendom lagda qvarstad må fortfara, med rättighet för dem
båda att under deras återstående lifstid åtnjuta de dem tillerkände pensioner.”
Häruti hafva Friherre Tersmeden , herr Rääf, L. F. och Fiiheire Åker¬
hjelm, C., samt prosten Berlin instämt.
N:o 264.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Juli, kl. 8 e. m.
Utlåtande, angående uppförande å Upsala läns lands-stat af an¬
slag till löner för stme slotts knektar.
(U. A.)
Uti skrifvelse af den 28 sistlidne Januari, har landshöfdinge-embetet i
Upsala län hos Kongl. Majit i underdånighet anmält, hurusom å detta läns
stat varit, af ålder och intill år 1841, uppförde sex st. slotts-knektar, af hvil¬
ka 4 tjenstgjort och ännu tjer.stgjorde vid länshäktet och de 2:ne öfrige vid
lands-kansliet, lands-kontoret och landt-ränteriet, samt att lönerne för desse
6 slotts-knektar varit, från och med sistnämnde år, upptagne å staten för
fångvården i länet; hvarjemte och då Kongl. Maj:ls i nåder fastställda stat för
fångvården inom Upsala län för innevarande år icke till utgående upptoge lö¬
nerne för de såsom kansliposter tjenstgörande tvenne slotts-knektarne, lands-
höfdirige-embelet, med anledning af detta förhållande och då tvenne sådane
betjente oundgängligen ei fordrades för besörjande af uppassningen hos läns¬
styrelsen, i underdånighet anhållit, att ifrågavarande kansli-poster måtte, från
och med delta år, varda å länets lands-stat uppförde med lön af 133 r:dr 16
sk. för dem hvardera, till hvilket belopp Kongl. Majit i nåder fastställt vakt-
knektarnes löner.
Kongl. Stats-kontoret har, uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande,
anfört, att, på sätt landshöfdinge-embetet uppgifvit, intill år 1841 funnits på
Upsala läns lands-stat uppförde sex slotts-knektar, af hvilka 4 tjenstgjort vid.
länshäktet samt 2:rie hos länsstyrelsen uppassat, med lön af 106 r:dr 32 sk.
jemte derunder beiäknade 6 tunnor spanmål för hvardera; men att vid 1840
—1841 årens riksdag, då anslaget för fångvården öfverflyttats från dåvarande
6
Stats-Utskollets Utlåtandej N o 264.
8:de till nuvarande 2:dra hufvudtiteln på riksstaten, lönerne för meranämnde
sex slotts-knektar blifvit beräknade att utgå af fångvårds-anslaget och från
läns-staten uteslutna; att Kongl. Majit, genom nådigt bref af den 12 Decem¬
ber 1845, bifallit styrelsens öfver fängelser och arbets-inrättningar i riket un¬
derdåniga förslag till förhöjd aflöning för fångvaktmästare och vaktknektar,
hvarigenom desse sednares löner bestämts till 133 r:dr 16 sk. årligen; äfven¬
som att sislbemälde styrelse, från förslaget till stat för fångvården inom Up¬
sala län, af förenämnde sex vaktknektar uteslutit 2:ne, såsom för fångvården
icke erforderlige, och hvilken åtgärd Kongl. Maj:t, under den 17 December
nästlidet år, i nåder gillat; vid hvilket förhållande, och då de ifrågavarande
2:ne vaktknektarne icke för fångbevakningen, utan vid landshöfdinge-embetet
användes, och således rätteligen borde erhålla sin aflöning från 6:te hufvud-
titelns tillgångar, Slats-kontoret i underdånighet hemställt, det frågan måtte
öfverlemnas till Stats-utskottet, på det att vid förevarande stals-reglering er¬
forderlige medel kunde anvisas till nämnde 2:ne slolts-knektars aflöning från
innevarande års början och framgent; och har Kongl. Majit, under den 10
sisllidne Mars, i nåder öfverlemnat handlingarne i målet till Slals-utskottet,
i ändamål, att frågan om anvisande af löner å stat för två slotts-knektar vid
landshöfdinge-embetet i Upsala län målle serskildt komma under öfvervägan¬
de af Rikets Ständer, derest icke Kongl. M .j:ts vid riksdagens början dem med¬
delade nådiga framställning, rörande förändrad regiel ing af lands-staterna, vun¬
ne Rikets Ständers bifall.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, finnas å lands-staterna i samtlige länen
uppförde löner för 1 till och med 4 vaktmästare, enspännare eller kanslipo¬
ster med dels indelda, och dels penninge-löner, de sednare till omvexlande
men alltid lägre belopp än det, hvartill vaktknektars vid fängelserne löner
sednast blifvit i nåder bestämde; och då, på sätt ofvanberördt är, till uppass¬
ning hos läns-styrelsen i Upsala af ålder varit anställde 2:ne s. k. sloltsknek-
tar, hvilka sednast å fångvårdens stat uppburit löner med 133 r:dr 16 sk. för
dem hval dera; men, i följd af förändrad reglering af lands-staten för Upsala
län och fåugvården inom detsamma, inträffat, alt lönerne för ifrågavarande
2:ne betjente icke blifvit uppförde å någondera af berörde stater för inneva¬
rande år, hemställer Utskottet,
att under riksstatens 6:te hufvudtilel och Upsala läns lands-stat må
uppföras löner för 2:ne slottsknektar, med 133 r:dr 16 sk. årligen
för hvardera, att utgå från och med innevarande års början; men
med iakttagande likväl, alt efter de nuvarande innehafvarnes af des¬
sa befattningar afgång ur tjensten, lönerne vid samma tjenster be¬
Stals-U.skoltets Utlåtande, N-0 205.
7
stämmas till ett belopp, icke öfversligande hvad som allmännast och
enligt de flesta läns stater tillkommer hos läns-styrelserne anställde
enspännare eller kansliposter.
Stockholm den 18 Juli 1848.
N:o 265.
Ank. till Exp. Utsk. deu 19 Juli, kl. 8 e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om låne-understöd af all¬
männa medel för hamn-an läggningen vid Warberg.
(U. A.)
Sedan Rikets Ständer godkänt Slats-utskottets i utlåtandet N:o 194 gjor¬
da a Istyrkande af bifall till en utaf herr S. W. Malmstedt väckt motion om
anvisandet af ett stats-anslag utan återbetalnings-skyldighet, stort 30,920 r:dr,
till bestridande af kostnaderne för hamnbyggnaden vid Warberg, har bemälde
motionär, uti ett med stöd af 56 § riksdags-ordningen till Borgare-ståndet af-
gifvet memorial, hvarå Utskottet erhållit remiss, med hänvisande till de uti
den förra motionen i afseende på hamn-anläggningens behöflighet och nytta
uppgifna förhållanden, begärt, att Rikets Ständer måtte för ifrågavarande än¬
damål bevilja staden Warberg ett lån af 15,000 r:dr banko emot fyra pro¬
cents ränta och två procents kapital-afbetalning för året.
Uti ofvanomförmälde i ämnet förut afgifva motion är hufvudsakligen an-
fördt: att till utförande af hamnbyggnaden vid Warberg i enlighet med dea
af Kongl. Majit under den 22 Oktober 1842 fastställde plan, stadens borger¬
skap redan bekostat en summa af 35,600 r:dr, hvarförutan till arbetets full¬
bordande ytterligare erfordrades 4,400 r:dr, I saknad »f egna tillgångar,
hade staden naåst, för byggnads-kostnadernes bestridande, upptaga lån af till¬
sammans 36,000 r:dr, deraf, jemlikt Riket» Ständers beslut vid 1840—1841
årens riksdag, 20,000 rrdr erhållits från Riksgälds-kontoret, Räntorna å des¬
sa lån äfvensom å den för hamnbyggnadens fulländande än ytterligare behöt-
liga summa, 4,000 r:dr, uppginge, jemte den till 2 procent årligen bestämda
kapital-afbetaluingen å statslånet, till 2,146 r:dr för året; så att, om dertill
lades åi liga rnuddriugs- och uuderhålls-kostnader, 1,066 r:dr 32 sk., de årliga
utgifterne lör hamn-anläggningen utgjorde 3,212 r:dr 32 sk., lill godtgörande
8
Stats-Vtslcottets Utlåtande, N:o 26S.
hvaraf inga andra inkomster vore att tillgå än de årliga intraderna af ham¬
nen, hvilka torde kunna uppskattas till 1,666 r:dr 32 sk. En årlig brist upp-
stode alltså af 1,546 r:dr, hvilken brist, betraktad såsom ränta efter 5 pro¬
cent, erfordrade ett kapital af 30,920 r:dr. Såsom skäl för sin ifrågavarande
framställning bar motionären vidare åberopat dels hamn-anläggninge >s behöf¬
lighet för underlättande af afsättningen utaf ortens skogsprodukter, dels ange¬
lägenheten att på den öppna Halländska kusten ega en hamn, deruti fartyg
under storm kunna finna en säker tillflykt.
Då, enligt hvad ofvannämndt är, Warbergs stad redan vid 1840—1841
årens riksdag, till understöd för hamnaanläggningen derstädes, fått sig tillagdt
ett lån af allmänna medel, stort 20,000 r:dr, derå, efter fem års förlopp,
sedan medlen blifvit af Riksgälds-kontoret utbetalde, borde årligen erläggas
fem procent af det primitiva kapitalet, hvaraf 3 procents ränta först skulle
beräknas å det vid hvarje liqvid återstående kapital, och det öfriga utgå så¬
som amorlissement, — samt, med anledning af stadens borgerskaps äldstes
hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda anhållan om befrielse från nämnda
låns återgäldande, Kongl. Maj:t, jemnlikt nådigt bref af den 30 Sjptember
sistlidet år, väl förklarat Sig icke finna skäl att hos Rikets Ständer göra nå¬
dig framställning rörande nämnde eftergifts beviljande, meri deremot i nåder
medgifvit, att ett belopp af 4,000 r:dr banko finge af staden påräknas såsom
anslag utan återbetalnings-skyldighet, att utgå af de allmänna medel, sorn lör
så beskaffade byggnads-foretag ett annat år kunna blifva att använda; så bär
Utskottet, i betraktande häraf och med afseende jemväl å det inskränkta be¬
loppet af statsverkets disponibla tillgångar, hvilket redan föranledt Utskottet
att afstyrka statsbidrag äfven för sådana allmänt gagneliga hamnbyggnads¬
företag, som icke tillförene kommit i åtnjutande af dylik förmån, funnit sig
böra hemställa,
att herr Malmstedts nu förevarande sednare molion ej heller må
till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 18 Juli 1848.
Reservationer:
af herrar Wcern} P. H, Lindström och Norin.
STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1848.
Sluts-Utskottets Utlåtande,' K:o 266.
N:o 266,
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Juli, kl. 8 e. m.
/
^Utlåtande, i anledning af återremiss å Memorialet N:o 2i5,
angående de i Regeringsformens 63 § jöreskrifna kreditiv>•
summor.
(Ti:gs Äfd.)
Riddarskapel och Adeln har, med anledning af derstädes framställda
anmärkningar, till Stats-utskottet återremitterat ej mindre Utskottets i före¬
nämnde memorial gjorda hemställan, angående förnyandet af den före 1840
och 1841 årens riksdag gällande bestämmelse, att hälften af det mindre
kreditivets belopp borie vara att tillgå för Rikets försvar och hälften för
andia högst vigtiga och angelägna föremål, än äfven den af Utskottet i sam¬
ma memorial föreslagna § i Riksgälds-kontorets reglemente, deruti denna
bestämmelse finnes införd; men som de 3:ne öfriga Riks-stånden, enligt
Utskottet tillhandakomnö protokollsutdrag, bifallit ifrågavarande memorial
i dess helhet, så måste jemväl den del deraf, som af Ridderskapet och
Adeln blifvit återremitterad, jemnlikt Riksdags-ordningens c5 §, anses vara
af Rikets nu församlade Ständer afgjord; vid hvilket förhållande omför-
suälde återremiss
icke kan till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Juli 1848.
Bih. till K. St. Prat. 1847 o*h '1848. 4 Samt. 1 A/d. 2 Band. 39 HSft.
1
s
Siels-UUkoUeU Memorial, N:o 36T.
N:o 267.
Ank. till Exp.-UUk. d. 19 Joli, kl. S e. a.
Memorial, angående arfvode för vården, utdelningen och redo¬
visandet af de för innevarande riksdag uppköpta skrifma¬
terialier m. jt. effekter.
(Rrgs Afcl.)
Med anförande af det i 167 § af Riksgälds-kontorels reglemente med¬
delade stadgande, att någon bland tjenstemännen vid delta verk borde af
dervarande fullmäktige utses, för att ej allenast, uppå vederbörliga reqvisi-
tioner, tillhandahålla de, jemlikt samma § genom fullmäktiges föranstaltande,
för Riksståndens och Utskottens behof upphandlade skrifmaterialier och
andra effekter, utan ock besörja de under riksdagens fortgång ifrågakom-
mande ytterligare uppköp, jemte verkställigheten af erforderlige reparatio¬
ner å inventarie-persedlarne i Riksståndens samt Utskottens sessions- och
kanslirum, inom Rikets Ständers hus, hafva fullmäktige, uti skrifvelse till
Stats-ulskottet, hemställt, alt då dessa åligganden, hvilka blifvit åt kommis¬
sarien O. j4re'1in uppdragna, samt af honom med utmärkt nit fullgjorda
▼oro mycket besvärliga och tidsödande, helst alla de erforderliga effekterna ej
blott före och under riksdagen måste mottagas, vårdas och utdelas, utan äfven ef¬
ter riksdagens slut fullständigt redovisas, någon vedergällning derför måtte åt
bemälde kommissarie beredas; och hafva fullmäktige, med afseende å den betyd¬
liga bespar ing i riksdags-kostnaderna, som föranled ts af det vid besagde uppdrags
utförande ådagalagde synnerliga nit och omtanka, föreslagit, att denna ve¬
dergällning måtte bestämmas till 5oo r:dr.
Då merberörde uppdrag grundar sig på Rikets Ständers beslut, och
detsamma, enligt hvad fullmäktige vitsordat, blifvit på ett både nitiskt och
omtänksamt sätt verksteldt, och enär serskildt arfvode för enahanda bestyr
under sistförlidne riksdag af då församlade Ständer beviljades, anser Ut¬
skottet en sådan vedergällning äfven nu böia af »iksdags-kostnads-medlen
Förstärkta SlaU-Vtslioltets Memorial, N:o 268.
i
utbetålas; dock finnér Utskottet icke något skäl till denna vedergällnings
förhöjande utöfver dess vid nyssnämnde Riksdag bestämda belopp eller
3oo r:dr.
Utskottet får alltså tillstyrka,
alt ett arfvode af Trehundra riksdaler må utaf fullmäktige i
Riksgälds-kontoret få tilldelas den tjensteman vid samma verk,
åt hvilken fullmäktige, för fullgörandet af ofvanåberopade regie-
mentariska stadgande, uppdragit der otuförmälde åligganden.
Stockholm den 18 Juli 1848,
N:o 268.
Ank. till Exp.-tJUk. d. 20 Juli, kl. 10 1. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af Riks-
ständens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till reglerin¬
gen af Riksstat ens åttonde och nionde hafvudtitlar
rande frågor.
Sedan de uti Stats*utskoltets Memorial Nro 289 afgifne förslag till vo-
teringspropositioner, rörande åtskilliga till regleringen af utgifterne under
Riks-statens åttonde och nionde hufvud-titlar börande frågor, blifvit dels
af samtlige, dels af Irenne Riksstånd godkände, har förstärkta Stats-u iskot¬
tet, i öfverensstämmelse med stadgandet i 69 § Regeringsformen, denna
dag anställt votering öfver förenämnde så lydande propositioner i
i:a Voteringen:
(enligt i:a punkten).
Den^ sorn anser Kongl. Majlis nådiga proposition, om uppförande å stat
4
Förstärk/a Slats-Ulskoltets Memorial, A:.o26S.
af årliga löner för predikanterne inom tvänne nya kapellförsamlingar i
Wermlands Finnmarker, hvardera å 4°o r:dr, eller tillsammans 800 r:dr,
icke böra bifallas, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, bafva Rikets Ständer, beslutat, att, på sätt Kongl. Maj:t i den
nådiga propositionen föreslagit, ett årligt löneanslag af /po r:dr må å stat
uppföras för hvardera af de tvänne predikanterne uti de nybildade kapell-
församlingarne i Wermlands Finnmarker, den ena i norra delen af Gunnar¬
skogs socken och den andra i nordvestra delen af Fryksände socken.
Voteringen har utfallit med 5a Ja; och 67 Nej; och sorn alltså nej
vunnit, har Kongl. Maj:ts nådiga proposition i denna, del blifvit af Rikets
Ständer bifallen.
T.a Voteringen:
(enligt a:a punkten).
Den, som vill, att det af Kongl. Maj:t askade
aflöning af Konsistorie-amanuenserne i Rikets tolf
voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit, att
må anvisas att fördelas i tolf löner, hvardera al
Konsistorie-amanuenserne i Rikets tolf stift.
Voteringen har utvisat 57 Ja, och 62 Nej; och som följaktligen nej
vunnit, har förberörde af Kongl. Maj:t i nåder äskade löne-anslug för Kon¬
sistorie-amanuenserne blifvit af Rikets Ständer beviljadt.
3:dje Voteringen :
(enligt 3:clje punkten).
Den, som anser det äskade årliga statsanslaget till docent¬
stipendier, till belopp af i5oo r:dr för h vartdera af Universiteten
Upsala och Lund, icke böra beviljas, voterar
anslag 2,160 r:dr, till
stift, icke må beviljas,.
en summa af 2,160 r:dr
180 r:dr, och tilldelas
Förslärkta Slats-Ulsköttets Memorial, N:o 268.
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej > hafva Rikets Ständer beslutat, att, för hvartdera af Uni¬
versiteten i Upsala och Lund, må på stat anvisas ett serskildt årligt anslag
af i5oo r:dr, eiler tillsammans booo r:dr för alt användas till docent¬
stipendier.
Resultatet af omröstningen har varit 60 Ja och 5p Neji och då såle¬
des Ja vunnit, hafva Riketst Ständer afslagit Kongl. Martts i förevarande af¬
seende gjorde nådiga framställning.
Jule Noteringen:'
(enligt 4:de punkt. r:a morn).
Den, som, i öfverensstämmelse med Slals-utskottets af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-ståndet bifallne hemställan, vill, att Rikets Ständer för
sin del besluta: r:o att, emot upphörande af alla sädana till skollär arne in¬
gående afgifler, hvilka Kongl. Majit pröfvar kunna af läroverket undvaras,
hvarje lärjunge må åläggas för ltvarje läsetermin etr afgift af högst ro r:dr
banko, hvilken dock efter omständigheterna må kunna af vederbörande till
större eller mindre del, eller ock alldeles, eftergifvas; samt 2:0 alt, derest
sammanr äknade beloppet af de afgifler, som i så måtto till ett läroverk in¬
gått, skulle vid läseter-minens utgång finnas hafva öfverstigit en summa,beräknad
efter 5 1 :dr barrko för hvarje lärjunge, sorn under terminen undervisning der stä¬
des åtnjutit, öfverskotlet må tillkomma det läroverk, der uppbörden skett
och Lill dess materiella behof användas, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer antagit Presle-ståndets beslut, att,,
emot upphörande af lermins-penningar till lä 1 ar ne, en skolafgift af 5 rdr
banko för terminen skall af hvarje lärjunge erläggas med det undantag al¬
lena, att medellösa från denna afgift aldeles befrias.
Voteringen har utfallit med 5o Ja och 6c) Nej'; och sorn följaktligi n
Nej vunnit, hafva Rikets Ständer antagit Preste-ståndets ofvan nämnde-beslut»--
f»
Förstärka SI .L l'tskot:cls Memorial, K:o 269.
5:te voteringen :
(enl. 4;de punkt. 2:a morn.)»
Den, som, lika med Borgare och Bonde-stånden, anser att bland grun-
derne och vilkoren för stats-anslaget och den genom skolafgifterna bildade
statsinkomsts användande till elementar-läroverkets slutliga reglering böra,
utom de af Rikets Ständer redan antagna bestämmelser, införas följande stad-
ganden, motsvarande 5:te, 6:te, io:de och i t:te momenten af de uti 2i:ste
punkten litt. b. af utlåtandet N:o 124 föreslagna vilkor:
a) Lärare, som ingår på öfvergångsslaten, är dymedelst serskildt för-
pligtad att uppfylla de tjeusteåligganden och ställa sig lill efterrättelse de
föreskrifter, som kunna blifva en följd af de ändringar, hvilka kunna kom¬
ma att i skolordningen vidtagas.
b) Ifrån och med den dag, då den nya aflöningsstaten träder i verk¬
ställighet, skall vid hvart serskildt elementar-läroverk sådan fullständigare
-undervisning i de lill allmän medborgerlig bildning hörande ämnen rned-
delas, som för detta slags läroverk afses i det förslag till skolordning, hvil¬
ket finnes statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik-ärenden vidfogadt, utan för¬
bindelse för lärjungen att derjemte studera de klassiska språken.
c) Elementar-läroverken inom hvarje stift ställas under en serskild efo-
ral-styrelse, bestående af stiftets biskop såsom eforus» eller den person lian
i sitt ställe utser; landshöfdingen i det län, der stiftsstaden är belägen, eller
den person han i sitt ställe utser; en ledamot, utsedd af magistraten och
borgerskapets äldste i stiftsstaden; två ledamöter valde för viss tid af den i
stiftsstadens läroverk undervisade ungdoms föräldrar eller målsmän; rektor
vid samma läroverk, samt en af stiftets samtlige skollärare vald ledamot.
Eforal-styrelsens befattningar skola, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad det vi 1 Kongl. Maj:ls nådiga proposition bilagde slalsråds-prolokoll
öfver ecklesiastik-ärenden innehåller, vara följande: att, jemte eforus, tillse
gifna föreskrifters ordentliga efterlefnad och vaka deröfver, att undervisnin¬
gen med drift och ordning lemnäs; på skolkollegiernas förslag bestämma,
hvilka läroböcker skola begagnas; skilja iärarne emellan de frågor, sorn an¬
gå deras ömsesidiga skyldigheter; bestämma löneturen deni emellan; emot¬
taga och, jemte eget utlåtande och berälltelse, lill ecklesiastik-departementet
insända de årliga berättelser, hvilka rektorer ne böta afgifva; föi valta de kas¬
sor, som äro gemensamma för stiftets Hera läroverk; afgifna utlåtanden i
Förstärkta Stats-Ulskottets Memorial, F:o 163.
7
frågor, som angå undervisningen inom stiftet; framställa förslag lill sådana
förbättringar, som anses nödiga och verkställda, samt i allmänhet befordra>
allt, hvad till undervisningens och uppfostrans gagn kan lända.
d) bör hvarje skola inrättas en seiskild lokalslyi else, hvilken, för stifts¬
stads skola, består af samma personal, sorn den i staden befintliga eforal-
styrelse, men vid andra skolor utgöres: vid högre skola af en utaf biskopen
i stiftet utsedd inspektor; landshöfdingen eller en af honom utsedd person;
en ledamot, utsedd af stadens magistrat och borgerskapets äldste; två leda¬
möter, valde för viss lid af den i skolan undervisade ungdoms föräldrar
eller målsmän, samt rektor; och vid medelskola eller lägre skola af en utaf bisko¬
pen utsedd inspektor; en ledamot, utsedd af stadens magistrat och borger¬
skapets äldste; en ledamot för viss tid vald af lärjungarnes föräldrar eller
målsmän, samt rektor. Lokalstyrelsens befattningar skola hufvudsakligen
vara: att, jemte inspektor, hafva öfvei inseendet öl ver skolan; bestämma hvilka
lärjungar böra erhålla befrielse från eller lindring i skol-afgiften; fastställa
lärjungarnes afgifler lill ved, ljus och dylikt; söka bereda tillgång till fyl¬
landet af de materiella behof, sorn för skolans ändamålsenliga gång erfordras;
i möjligaste målto söka förs k a fia ungdomen passande värdar; genomgå rek¬
tors räkenskaper, innan de lill efeialstyrelsen insändas, o. s. v.; voterar
Ja;
den; det ej vill, voterar
Noj?
Vinner nej_, hafva Rikets Ständer antagit Ridderskapets ock Adelns samt
Preste-Ståndets beslut, enligt hvilket 5:te momentet af ifrågavarande vilkor
skall uteslutas, samt i stället för 6:|e momentet införas ettså lydande stad¬
gande: ”ifrån och med den dag, då den nya aflöningsstaten träder i veik-
ställighet, skall vid hvart serskildt elementar-läroveik meddelas så fullstän¬
dig undervisning i de lill allmän medborgerlig bildning hörande ämnen,
som läioverkets omfång medgilver,” hvarjemte, med uteslutande af io:de
och ri:le momenten, Rikets Ständer skola hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, alt, vid en ny rpglering af elementar-läroverken, en sådan förän¬
dring i deras styrelse malte i nåder vidtagas, all sakkunnige personer, äf¬
ven utom ecklesiastik-ståndet, deruti må kunna intagas.
Resultatet af omröstningen har varit 5p Ja och 6o nej; och'sorn alltså
nej vunnit, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med kontia-proposi¬
tionens innehåll.
$ .Förslai'kla Slals- tllskollels Memorial, N.o 268.
6:te Voteringen'.
(enligt 6:te punkten).
Den, som, i enlighet med Stats-utskottets af Ridderskapet oell Adeln
•samt Preste-ståndet godkända förslag, bifaller, att musikaliska akademiens
årliga stats-anslag må förhöjas med i3oo r:dr, eller till 3ooo r:dr, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej ;
Vinner Nej, kommer någon förhöjning i musikaliska akademiens årliga
stats-anslag icke att ega rum.
Voteringen har utfallit med 62 Ja och 5^ Nej. Som följaktligen Ja
vunnit, kommer musikaliska akademiens årliga stats-anslag att uppföras med
3ooo r:dr.
jule Voteringen:
(enligt 8:de punkten.)
Den, som anser Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anslag aPiooo
rd:r under tre år för Svenska nykterhetssällskapet icke böra bifallas,
voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej:
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat nämnde anslag af roeo r:dr
årligen under tre år, att af Svenska nykterhets-sällskapets direktion använ¬
das till nykterhetsskrifters utgifvande och för nykterhels-talares kring¬
sändande.
Vid öppnandet af voteringssedlarne hafva befunnits 64 Ja och 55 Nej;
och enär således Ja vunnit, har det ifrågaställda anslaget för Svenska nyk¬
terhetssällskapet icke blifvit af Rikets Ständer beviljadt.
8:de Voteringen:
(enligt cpde punkten.)
Den, sorn anser, att Kongl. Maj:ts nådiga framställning om rättighet för
expeditions-sekreteraren Forsslund att vid afskedstagandet få på allmänna
indragningsstaten
Förstärkla Stats-Utskotets Mmorial, N:o 268.
9
indragningsstaten bibehålla sin inneliafvande lön såsom aktuarie vid riks¬
arkivet icke bör bifallas, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej j hafva Rikets Ständer bifallit, att expeditions-sekreteraren
Forsslund må, vid afskedstagande!, på allmänna indragningsstaten uppföras
till åtnjutande af den löne-inkomst, 1200 r:dr med under lönen inbegripne
37 tunnor spannmål, som lian, i egenskap af aktuarie vid Riks-arkivet, nu
innebar.
Omröstningens resultat bar varit 73 Ja och /\6 nej. Som alltså Ja
vunnit, bar Kongl. Majis i förevarande afseende gjorda nådiga framställning
icke blifvit af Rikets Ständer bifallen.
g de Voteringen'.
(enligt 10 punkten).
Den, som anser det ifrågaställde uppförandet å indragningsstat af löner
för klockaren och kyrkovaktaren i Lekvattnets kapellförsamlingar icke böra
beviljas, voterar
Ja ;
den, det ej vill, voterar
tV/ ;
Vinner nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Majtts nådiga
proposition, bilällit, alt, till årlig aflöning åt klockaren i Lekvattnets kapell¬
församling, må anvisas 5o rdr, alt på indragningsstat utgå, intill dess nu¬
varande klockare i Fryksände och Östmarks socknar lemnat dessa Ijenster,
äfvensom att för kyrkovaktaren i Lekvattnets församling likaledes må å
samma stat uppföras 10 r:dr 02 sk., alt Kiga intilldess kyi kovaklarne i
nyssnämnde socknar afyålt.
*> ■
Voteringen bar utfallit med 72 Ja och 47 luji och då således Ja
vunnit, bar uppförandet å indragningsstat af omförrnälde lönebelopp icke
blifvit af Rikets Ständer medgifvet.
w ile Voteringen:
(enligt 1 1 te punkten).
Den, sorn vill, att en årlig pension af 5oo rdr för K o mm erse- rådet
liih. lill R. St. hot. ISST och 1S4-8. i Saini. 1 A/J. 2 band. 30 Ud/L. 2
10
Förstärkta Stats-Vtskottels Memorial, N:o 263.
B. H. Santesson, till utgående under hans lifstid, må varda å allmänna in-
dragningsstaten uppförd, voterar
Jci j
den, det ej vill »voterar
Kej;
Vinner nej} bestämmes pensionsbeloppet lill 1000 rdr årligen.
Som voteringen utfallit med 63 Ja och 56 nej, och Ja således vunnit,
har ifrågavarande pensionsbelopp blifvit fastsläldt till 5oo rdr.
Hvilket allt Förstärkta Stats-utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 19 Juli 1848,
STOCKHOLM, f. d. SchalLso’s Boktryckeri, ISIS.
Förstärkta Ståts-Utskottets Memorial, Nu 269.
1
N:o 269.
Ank. till Exp. Utsk. den 2Q Juli, kl. 10 t. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af
Riks-ståndens skiljaktiga beslut, rörande inlösen för
statens räkning af framlidne Kansli-rådet Sundels manu¬
skript-samlingar.
Efter det Stats-utskottets memorial N:o 219, med förslag till vote¬
ringsproposition, i anledning af Riks-ståndens skiljaktiga beslut, i fråga om
inlösen för Statens räkning af framlidne Kansli-rådet O. Sundels manu-
skriptsamlingar, blifvit, enligt till Utskottet ankomne protokolls-utdrag, af
samtlige Riks-slånden godkändt, så liar förstärkta Stats-utskottet, i den ord-
ning 69 § Regeringsformen föreskrifter, denna dag anställt votering öfver
följande, sålunda antagne, proposition:
Den, som anser den af Prosten Cnattingius väckta motion om inlösen
för Statens räkning af framlidne Kansli-rådet O. Sundels manuskript-sam¬
lingar eller beviljande af pension åt hans enka icke böra till någon Riket*
Ständers åtgärd föranleda, voterar
vinner Nej, hafva. Rikets Ständer beslutat, att Kansli-rådet Sundels enka
skall å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande af en årlig pension
af 250 r:dr, under vilkor, att de af hennes aflidne man efterlemnade manu¬
skript-samlingar (ill staten adernnas.
Vid voteringssedlarr.es öppnande hafva befunnits 54 Ja och 65 Nej;
hvadan, och då således Nej vunnit, Rikets Ständer beslutat i enlighet med
kontraprositionens innehåll.
Hvilket Förstärkta Stats-utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 19 Juli 1848.
Den, det ej vill, voterar
Bih. till II. Si. Prof. 1847 och 1848. 4 Sami. 1 Å(d. 2 Band. 40 Haft.
1
2
Förstärkta Stats-Utslcottets Memorial, N:o 270.
N:o 270.
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Juli, kl. 10 f. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af Riks¬
ståndens skiljaktiga beslut rörande ifrågastäldt statsan¬
slag till Arméens pensionskassa.
Då samtlige Riks-slånden. enligt aflåtne protokolls-utdrag, godkänt
den uti Ståts-utskottets memorial N:o 257, i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut angående ifrågastäldt statsanslag till upprätthållande af
den Arméens pensionskassa åliggande pensionering, föreslagna voteringspro¬
position; så har förstärkta Slats-utskottet nedannärnnde dag, i vederbörlig
ordning, anställt omröstning öfver berörde proposition, så lydande:
Deri, sorn anser Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, angående ifrågastäldt
statsanslag lill upprätthållande al den Arméens pensionskassa åliggande pen¬
sionering, icke böra bii allas, voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga fram¬
ställning, bifallit, att, till beredande af utväg för Arméens pensionskassa att
fortfarande utgöra pensionerne efter nu gällande stat, ett belopp af högst
22,000 r:dr årligen må få, intill näst vidtagande statsreglering, i mån af
behof, användas till betäckande af den brist, sorn under tiden möjligen kan
uppkomma derigenom, att kassans årliga inkomster icke blifva tillräckliga
till utgifternas bestridande.
Och som denna votering utfallit med 58 Ja och 61 Nej, hvadan alltså
Nej vunnit, hafva Rikets Ständer bifallit hvad Kongl. Maj:t i förevarande
nådiga proposition föreslagit.
Hvilket förstärkta Stats-utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
(Stockholm den 19 Juli 1848.
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 271.
N:o 271.
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Juli, kl. 10 f. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af
Riks-ståndens skiljaktiga beslut rörande ifrägastäldt lå-
ne-understöd till reparation af Linköpings domkyrka.
Vid pröfning af Stats-utskottets Memorial N:o 258, hafva samtlige
RiliS-slånden, genom protokolls-utdrag, förklarat sig godkänna den af Ut¬
skottet uti berörde memorial, med anmälan af Riks-ståndens olika beslut, i
frå^a om låne-understöd af allmänna medel till reparation af Linköpings dom¬
kyrka, framställda voterings-proposition; och har, till följd häraf, Förstärkta
Stats-utskoltet, på sätt i 69 § Regeringsformen stadgas, denna dag anställt
omröstning öfver följande, sålunda gillade proposition:
Den, som anser den af Domprosten Laurenius väckta motion om
låne-understöd af allmänna medel för reparation af Linköpings domkyrka icke
böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit, att af allmänna medel ett låne¬
understöd stort 20,000 r:dr anvisas till reparation af Linköpings domkyrka,
under iakttagande af de vilkor, i afseende på kapital-afbetaining och ränta,
som af Rikets Ständer vid innevarande riksdag blifva i allmänhet bestämda
för lån af Statens medel.
Voteringen har utfallit med 58 Ja och 61 Nej) och som följaktligen
Nej vunnit hafva Rikets Ständer beslutat i öfverensstämmelse med kontra¬
propositionens innehåll.
Hvilket Förstärkta Stats-utskottet skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 19 Juli 1848.
*
Förstärkta Stals-Utskottets Memorial, 1V:o 272.
N:o 272.
Ant. till Exp. Utsk. den 20 Juli, kl. 10 f. m»
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af
Riks-ståndens skiljaktiga beslut rörande arrendet för
kronosäleriet Boda.
Enligt Stats-utskottet tiilhandakomne protokolls-utdrag, hafva samtlige
Riks -stånden godkänt den uti Memorialet N:o 234 föreslagna voteringspro¬
position, i anledning af Riks-ståndens olika beslut, angående arrendet för
kronosäteriet Boda; och har, till följd häraf, Förstärkta Siats utskottet, jemlikt
69 § Regeringsformen, vid sammanträde denna dag anstälit omröstning öf¬
ver nedannämnde så lydande proposition:
Den, som bifaller Stats-utskottets, af Preste- och Bonde-stånden
gillade förslag, att Rikets Ständer måtte till Kongl- Maj:t aflåta underdånig
skrifvelse med förklarande, det Rikets Ständer för sin del medgifva, att det
genom afslutadt kontrakt emellan Kongl. Maj:t och kronan samt regements-
skrifvaren Erasmi bestämda årliga arrende för indragne kornettsbostäilet
Boda må, från och med inidfastan nästkommande år 1849, nedsättas ifrån
184 tunnor 16 kappar till 150 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn,
voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Neji .
vinner Nej, hafva Rikets Ständer antagit Ridderskapet och Adelns samt
Borgare-ståndets beslut, att Rikets Ständer skola uti underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:! förklara, det Rikets Ständer för sin del medgifva, att det
emellan regementsskritvären Erasmi samt Kongl. Maj:t och kronan ingång¬
na kontrakt om arrende af indragna kornettsbostäilet Roda må, så framt ar¬
rendatorn sådant åstundar, upphöra att vara gällande vid midfastan 1849,
samt med boställets utarrendering under de återstående arrende-åren förfaras
i enlighet med bestämmelserna uti Kongl, kungörelsen angående åtskilliga
förändrade föreskrifter till iakttagande vid utarrendering af kungs- och
kungs-