Sevillu.- samt Allm. BesvocWOzcon.-Utsk. Utlåtande N.-O 5.
7
dig och öfverflödig åbyggnad och till undvikande af de stridigheter, som
i berörde afseende kunna uppkomma emelian egare och Taxerings-Gomi-
téen samt emellan dess Ledamöter inbördes, vid stadgandet i 3 §. af i83o
års Författning bör förblifva, likvid med den förändring att åbyggnaderne
ej beräknas i jordens värde, hvarför bränvinsbränning får utöfvas tili högre
belopp än en femtedel af jord värdet; och
Å) att, då den af Utskotten, i fråga om öfverflödig åbyggnad, antagne
grundsats icke med något skäl kan lämpas till mindre egendomar, bör för
heraman lill och med i,5oo R:drs taxeringsvärde, antingen en tredjedel
beräknas för nödige byggnader eller ock inga byggnader å hemman, upp¬
skattade lill denna summa eller derunder, anses öfverflödige, så vida de ej
öfverstiga en tredjedel af jordens taxeringsvärde.
Vid 12 §:
att jord i värde öfver i5,ooo R:dr bör få tillgodonjuta det öfver-
skjutande värdet med t. ex., en fjerdedels kannerymd för hvarje roo R:dr,
tili anbringande af rectificator och mäsk värmare eiler motsvarande konst¬
apparat, allt efter samma princip, sorn Utskotten antagit för den tillåtne
naäskvärmaren,. dock att någon gräns bör bestämmas, hvaröfver denna rät¬
tighet ej må sträckas.
Vid i3
ad) att bränvinsbränningen bör få utöfvas, dels utan inskränkning till
tiden, och dels endast under 3, 4> 5, 7 eller 8 månader af året, samt vid¬
taga vid annan, än den af Utskotten föreslägne termin ;
by att hvar och en till bränvinsbränning berättigad må ega att an¬
mäla sig för en eller flere månader och att indela dem i tvånne eller flera
smärre terminer, efter bekvämligheten, emot derefter lämpad skatt; och
©) att förseglingskostnadeir bör af dea tdl bränvinsbränning berättigade
vidkännas.
Emot 14 och i5 §§d
a) att beskattningen å de små pannorne bör okas ifrån 8 till 12 sk,
för kannerlimmet;
Hy att beskatlningsgrunden bör hemtas ifrån tillverkningsbelöppet af
ankel panna och tillämpas efter uträkning på pannerymdcn å den mindre
sorten, med förhöjning å de större pannorne i förhållande tili dessas vinst
i sparadt arbete och bränsle;
e). att det i r83o års Förordning stadgade beskaUningssätt bör bibe¬
hållas, med borttagande af bevillning, efter hemmans och stadsjords värde;:
dy att heskaU ningen, å. pannor under 5o kannor ej;bör. öka&öftr«n det vith
8
Bevilln..- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o S.
1823 års Riksdag fastställde belopp, men väl för pannor deröfver, om det
pröfvas nödigt;
e') att Utskottens förslag bör jemkas sålunda, att pann* om 90 kan¬
nor med mäskvärmare må kunna begagnas emot den af Utskotten för så¬
dan panna utan mäskvärmare föreslagna afgift af 322 R:dr 24 sk.;
jT) ali för pannor lill och med a5 kannor den af Utskotten föreslag¬
na beskattning bör gälla och för pannor deröfver bestämmas efter till¬
verkningen ;
g') att, med antagande af Utskottens förslag lill afgift för pannor
till och med 3o kannor, densamma för pannor deröfver lill och med
90 kannor bör beräknas med en skillings progression för hvarje förökadt
bunnerum;
A) att den i i83o års Författning fastställde beskattning bör anta¬
gas, roed förhöjning, enligt derom uppgifne flere förslag, och afgiftens
öfverflyttande på redskapen;
1) att den af Utskotten föreslagna beskattning bör nedsättas med
5o procent;
A) att för pannor ifrån i5 till och med 20 kannor skatten hör ut¬
göras med 4 sk'> ifrån 20 till och med 25 kannor med 6 sk. och ifrån
a5 till och roed 3o kannor med 8 sk. för kannernmmet;
f) att bränvinsbränning med 25 kannors panna och derunder bör
betraktas såsom husbehofsbränning och lägre beskattas, samt den med
pannor af 5o kannor och deröfver anses som fabricalion och efter högsta
möjliga tillverkningsbelopp taxeras; men då med pannor emellan 25
och*5o kannor bran vinsbränning kan bedrifvas dels fabriksmässigt och
dels endast till husbehof, bör för dessa pannor i bérörde afseende upp¬
göras du bbla b eskattningstariffer, hvilkas tillämpning må på Berednings-
Comiteernes pröfning bero;
m') att bevillning efter hemmans- och stadsjordsvärde antingen al¬
deles icke må upphöra, då bränvinsbrännings-rättigheten uteslutande åt¬
följer jorden, eller åtminstone icke förr, än sig visat, att bran vinsskat¬
ten utfaller till 5o procent högre belopp, än den de sista åren utgjort,
i hvilken senare händelse Rikets Ständer skulle till Kongl. Majit Öfver¬
lemna, att berörde bevillning aflysa; och
att mäskvärmare icke bör beskattas annorlunda, än med tillök¬
ning af 5o procent i skatten för den enkla pannan, hvartill mäskvär-
mare begagnas.
Vid
Bevilln.- samt /Mm. Besv. och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.O 5. 9
Vid 16 §:
att konstbrännerier, om de komma att afskaffas, Lora åtminstone
till Maji månads slut nästkommande år oförändrade få begagnas.
Emot 17 §:
a) att öfverlåtelse på annan person af bränvinsbrännings-rättighet,
som innehafvare deraf ieke sjelf begagnar, bör förbjudas;
b) att någon rättsgrund icke finnes dertill, att innehafvare af bran»
ningsrättighet, då han densamma på annan person öfverlåter, skall an¬
svara för öfverträdelser emot Författningarne om bränvinsbränningen,
som af en sådan person kunna begå.s; och
c) att, då flere åboer å samma hemman eller å serskilde hemman
inom samnu byelag förena sig om gemensam utöfning af bränningsrät-
tigheten med gemensam panna, det bör vara tillåtet att flytta redskapen
ifrån den ena gården till den andra, med föreskrift, i afseende på con-
trolen, att sådan redskap bör af Kronobetjeningen med serskild stäm¬
pel förses.
Dessa anmärkningar hafva Utskotten i öfvervägande tagit, och som,
i händelse Utskotten skulle besvara hvarje serskild anmärkning, sådant
skulle föranleda en synnerlig vidlyftighet, utan att bidraga till ett när¬
mare utredande af saken, hafva Utskotten ansett lämpligt inskränka sig
dertill, att, i afseende på rättigheten och vilkoren för bränvinsbrännin¬
gen samt beskattningen deraf, meddela resultaten af Utskottens förnya¬
de öfverläggningar i ämnet, hvilka resultat innefattas under följande
moment;
1:0
Då Utskotten icke funnit anledning frånträda deras förut afgifna
förslag, att bränvinsbrännings-rättigheten bör vara fästad endast vid jord
på landet och i städerne; tillstyrka Utskotten ytterligare,
alt denna rättighet må på landet åtfölja hemman och hem¬
mansdelar med åsatt) mantal efter jordeboken, bebyggda,
med serskild åbo försedde utjordar och andra lägenheter,
hvilka uti ordinarie eller extra ordinarie rotering deltaga
eller rotefrihetsafgift utgöra, äfvensom icke roterade, men
med serskild ränta lill Kongl. Majit och Kronan eller till
innehafvare af Kongl. Maj;ts och Kronans rätt belagde torp-
Bih. till R. St. Prol. f834. 5 Sami. 2 Ajd. a
5:te Häftet
Bevilln,- samt Allm, Besv.- och Occon.-Ulsk, Utlåtande IV.o 5.
lägenheter, samt, i städerne, den till hvarje stads område
hörande jord; deruti Utskotten likväl, med afseende på det
ringa öfverskott i spanmål och potatoes, sorn en mindre
jordlägenhet kan lemna för.bräll viusbränningen , funnit skä¬
ligt föreslå den inskränkning, att bran vinsbränning ej må
utöfvas för jord å landet eller i städerne, som i taxerings¬
värde icke uppgår till 3oo R:dr, under annat vilkor, än att
innehafvare af sådan jord, efter sammanslående af deras
jordvärden, sorn då böra uppgå till berörde belopp och
deröfver, vilja förena sig om gemensam redskap, att be¬
gagnas på sätt Utskotten längre fram i detta Utlåtande er¬
na föreslå.
2 ro
För att icke motverka begagnandet af sådan redskap, hvarigenom
besparing af bränsle, tid och arbetskostnad kan vinnas vid bränvins-
bränningens utöfning, finna Utskotten, med frånträdande af hvad i detta
afseende i deras förra Betänkande blifvit föreslaget,
skäligt tillstyrka, alt bran vinsbränningen hädanefter, så¬
som hittills skett, må utöfvas med alla slags konst-appa»
raU
3: o
Med kännedom af de flere underslef, som vid brän vins-tillverk nin¬
gen hittills egt rum, medelst användande af sådana inrättningar, i af¬
seende på redskapens construction, att redskapen hvarken till dess rätta
innehåll eller alverkningsförmåga kunnat, i enlighet med stadgade fö¬
reskrifter, conlroleras, hafva Utskotten, till förekommande deraf, så vidt
det låter sig göra, icke funnit olämpligt, alt angående redskapens con¬
struction föreslå vissa bestämmelser, i hvilken omständighet Utskotten
»« tillstyrka:
alt panna må vara af hvad form som helst, men att hela
dess cubik-rnnchåll mates till öfversta kant eller lekande
brädd; att halten, hvartill äfven räknas ett fastsitlande ång¬
rör af minst 6 tums längd, ej må innehålla Öfver två tred¬
jedelar af pannans rymd;, att, om hatten är försedd med
lucka eller öppning, skall hatten vid uppmätningen påsät¬
tas och redskapen mätss tili öfversta luckans eller öppnin¬
Sevillu.- samt Allm. Desv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande IV.o S. u
gens nedre kant, eller till så stor tiel, som mäsk derintill
kan fyllas; och att mäskvärmare må användas endast för
tillmäskningens uppvärmande och icke öfverstiga pan¬
nans rymd med mesa än en femtedel, samt icke vara in¬
murad, ej eller af eld helier ånga vidröras.
/t:o
Hvad maximum i pannerymd beträffar, anse Utskotten sig sakna an-
ledning frångå deras förslag,
alt en panna otn 90 kannor må utgöra det högsta, som af
jordegare på en bolstad, hvarmed förstås egendom, som
nyttjas under eget bruk, må till brönvinsbrämiing begag¬
nas; i sammanhang hvarmed Utskotten tillstyrka, alt, om
någon vill uti flera smärre pannor inom samma verk, ehvad
de brukas lili drankning eller klarning, fördela den på det
hela belöpande pannerymderi, sådant må vara oförvägradt,
dock ulan förändring i den efter pannornas sammanräkna¬
de rymd utgående skatten; samt att egare eller brukare af
tvänne eller flere egendomar, eller bebyggda och till brän-
viusbräuning berättigade hemmansdelar med ladugårdar,
der utfordring sker, må vara öppet lemnadl, att på hvar¬
dera af desse idka bränvinsbränning, eller sammanräkna ta¬
xeringsvärdet å egendomar inom en mils afstånd till brän-
vinsbrännings ulöfvande 1 ett bränneri.
5:o
Hrad Utskotten förut föreslagit angående städ er nes brän vinsbrän-
aings-rältighet, finna Utskotten skäligt vidhålla, och få således ytterli¬
gare tillstyrka ,
alt af de flesta röstägande invånare i hvarje stad, der jorden
tillhör staden, må bero, att i den ordning, sorn uti hvarje
stad för beslut om stadens inkomst eller utgift iakttages, be¬
stämma, huruvida den bränvinsbränning, hvartill staden, ef¬
ter värde af de serskilda jordlollerne, är berättigad, skall åt
dessas innehafvare upplåtas eller för stadens gemensamma
räkning utöfvas, oell 0111 bränviusbränningen skall ske med
serskilde pannor efter hvarje jordlotts värde, eller oek i
ett eller flere sammansatte verk, efter alla elier flere jord.
IX Beviltn.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o S.
lotters sammanslagne värde: men att åter i de städer, der
jorden är med eganderätt fördelad på stadens invånare,, det
må ankomma på det beslut, som ibland dem af pluraliteten,
beräknad i moa af jordvärdet, fattas, samt att, i händelse
förhållandet är blandadt, enahanda grunder skola följas,
under förbehåll likväl, att, derest Kongl. Majtt ej, i betrak¬
tande af serskilde omständigheter, annorlunda redan för¬
ordnat eller framdeles förordnar, stadgandet om högsta
pannerymden skall för sådane föreningar tjena till efter¬
rättelse; börande för öfrigt, vid utöfniugen af städernes
bränvinsbränningsrättighet, iakttagas, att de brännerier, som
hädanefter anläggas, varda utom stadens slaget på lämpligt
afstånd ifrån andra byggnader uppförde.
Härtill anse Utskotten sig likväl böra föreslå det tillägg, att
bränningsrättighet för jord å landet och i städerne icke må
i något fall förenas, eller efter sammanräknadt taxerings¬
värde å ett ställe ulöfvas.
6: o
I fråga om åbyggnads inberäknande i jordvärdet, finna Utskotten,
med ändring af hvad deras förra förslag derom innehåller, skäligt till¬
styrka ,
att, i det egendomsvärde, hvarföre bränvinsbränning får ut-
öfvas, hvarken någon öfverflödsbyggnad eller den nödige
byggnaden må beräknas högre än tili en femtedel af jor¬
dens taxeringsvärde.
7:o
Då, i Utskottens tanka, bibehållande af innevarande års taxerings¬
värde för pannerymdens beräkning skall föranleda den minsta förändring
i den hittills begagnade bränvinsbränningsredskapen, finna Utskotten
sig böra vidhålla deras förslag,
att den pannerymd, sorn får nyttjas, må bestämmas efter
innevarande års taxeringsvärde å jord, i enlighet med den
i 3 §. af r83o års Förordning om bränvrnsbränningen in¬
tagne tariff, med iakttagande likväl, att om, i följd af Ut¬
skottens ofvanberörde förslag angående åbyggnadens be¬
räkning, taxeringsvärdet minskas, skall nedsättning i panne-
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande IV.o 5. i3
rymdeu äfven ega rum; kommande jemväl, i anledning af
det utaf Utskotten föreslagne minimivärde å jord, hvarunder
hränvinshränning för jorden ej må utöfvas, pannerymds-ta-
riffen, att, i enlighet dermed, förändras på följande sätt:
För hemman, lägenhet eller stadsjord, som i värde upp¬
går ifrån och med 3oo till och med 5oo R:dr, får begagnas
en pannerymd af ............ 20 k:r
, för ett värde öfver 5oo till och med j5o R:dr 25 —
fj5o — —- 1,000 >— 3o —
&c. &c.
14,000 — — 15,000 — f)0 —
8:0
Sedan Utskotten nu mera föreslagit, att alla slags konstapparaler må
vid hränvinshränning nyttjas, finna Utskotten skäligt frånträda deras
förslag angående vilkoren för mäskvärmares begagnande; och få i slälllet
tillstyrka,
att mäskvärmare må nyttjas, utan förminskning i panne-
rymden, men emot den beskattning, som Utskotten komma
att föreslå.
9:0
På de i förra Betänkandet anförde skäl änse Utskotten sig höra vid¬
hålla deras förslag i afseende på tiden och densammas indelning i termi¬
ner för bränvinsbränningens utöfning, samt tillstyrka således ytterligare,
att tiden för bränvinsbränning må inskränkas till sexmåna¬
der om året, ifrån den 1 November tilt April "månads slut;
hvar och en till bränvinsbränning berättigad likväl öppet
lemnadt, att vid mantalsskrifning uppgifva, antingen han vill
begagna hela eller halfva denna termin, eller den första el¬
ler senare hälften deraf, med skyldighet, i händelse för¬
sta hälften af terminen begagnas, att sjelf vidkännas kost¬
naden för redskapens försegling; och kommer afgiften för
bränvinsbränning att, i förhållande efter tiden, beräknas.
10:0
Vidkommande bevillningsafgifterne för bränvinsbränning, finna Ut¬
skotten sig sakna anledning frångå deras redan afgifne förslag,
if. Sevillasamt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Ullätande IV.-o 5.
att ej mindre den utöfver minimibeloppet stadgade afgift af
i sk. för hvarje kanna bränvin, som om året tillverkas, än
ock den efter hemmans och stadsjordsvärde utgående bevill¬
ning må upphöra, samt att afgiften, beräknad efter den af-
verkning, som kan åstadkommas, med billigt afseende åden
vinst i sparad arbetskostnad och bränsle, som en större pan¬
na lemnar mera, än en mindre, fästas endast vid panne-
rymden.
Hvaremot Utskotten, i fråga om beloppet af skatten, finna skäligt till¬
styrka den förändring,
att, med antagande af en enkel pannas afverkningsförmåga i
månaden lill sex gånger pannans innehåll, afgiften för en
45 kannors panna, sorn under sex månader afverkar 1,620
kannor bränvin, beräknas, efter 1 sk. 6 r:st. för hvarje kan¬
na bränvin, lill 5o R:dr 3o sk.; att, för pannor öfver 45 till
och med 90 kannor, afgiften ökas med två tredjedels run¬
stycke för hvarje kanna tillverkadt bränvin; att, för pannor
under 4^ lill och med a5 kannor, afgiften minskas med ett
halft r:st. för hvarje kanna bränvin, som kan tillverkas, med
uteslutande af runstycken i tariffen; att, för pannor under 20
lill och med 77 kannor, afgiften, med beräkning af 12 R:dr
för en 24 kannors panna, minskas med 1 R:dr på kanne-
rummet; och alt afgiften för pannor under 17 kannor utgår
efter 12 sk. på kannerummet.
För mäskvärmare finna Utskotten skäligt tillstyrka den beskattning,
alt den nu för enkel panna föreslagne afgift må, da mäsk¬
värmare begagnas till sådan redskap, ökas med 5o procent.
Beträffande beskattningen å konstapparater, hafva Utskotten antagit till
grund derföre, att desamma böra beskattas i mon af påskyndad afverkning
och fördelen af en större produetion; hvarvid Utskotten ansett enkel rec-
tificator, hvarunder äfven inbegripes den vanliga klarkulan eller klarblåsan,
till. 7.5 procent, dubbel rectificalor till 100 procent, enkel rectificalor och
in ask värmare till 175 procent, och dubbel rectificalor jemte mäskvärmare
till 200 procent, bidraga till afverkningeus skyndsamhet, hurusom helst
desse apparater lill den enkla redskapen appliceras, samt den dubbla pisto-
riska pannan med 5oo procent öka '»(Verkningsförmågan; finnande Utskot¬
ten i beskattning å konstapparat skäligt föreslå,
Bevilln.- samt Allm. Besv.~ och Oecon.-Utsk. Utlåtande N:o S. 'i5
att afgiften för de enkla pannorna okas med 4 s^* för hvar¬
je kanna bränvin, sorn, med begagnande af dessa appara¬
ter, efter ofvan antagne grunder anses kunna tillverkas
med hvarje sammansatt apparat, utöfver det afverknings-
belopp, som blifvit fästadt vid den enkla redskapen, hvil¬
ken tillökning i afgifteu beräknas*lika för de mindre och
större pannorna»
Och få Utskotten, till närmare upplysning om hela beskattningen,
hänvisa till den härvid bilagde tariff, samt, i afseende på den inkomst,
sorn deraf kan inflyta, åberopa bilagde i tabellarisk form uppgjorde ap¬
proximativa calcul, som utvisar delta förhållande.
livad åter angar de konstapparater, som icke kunna hänföras under
någon af ofvannämnda sorter, och hvilkas tillverkning öfverstiger
den för dubbla pistoriska pannorna antagna samt hittills fått begagnas
»lider de vilkor sisla momontet af i3 §. i i83o års Förordning föreskrit-
ver, finna Utskotten skäligt tillstyrka
en beskattning af 4 sk- på hvarje kanna bränvin, som med
sådan bränningsredskap kan tillverkas»
i tro
I betraktande af de missbruk, sorn kunna ega ram genom bränvins-
brännings-r ät lig hetens öfverlåtande på annan person, linna Utskotten,
med förändring af hvad deras förut afgifna förslag derom innehålla, skä¬
ligt tillstyrka,
att, då egare eller Innehafvare af jord icke sjelf viii utöfva
sin rättighet till bran vinsbränning, honom’ ej må vara tilI—
låtet att denna rättighet på annan person öfverlåta.
Hvaremot Utskotten vidhålla deras förslag i afseende på gemensam
»löfning af bran vinsbränning med gemensam redskap, och således ytter¬
ligare tillstyrka,
att, då flere åboer å samma hemman eller ä serskild» hem¬
man inom samma byelag förena sig om gemensam utöfning
af deras brånvin-sbi»nnrngs-räfctighet med gemensam nanna,
bränvinshränniogen bör på viss uppgifven lägenhet inom
hemmanets elier byelagets område verkställas; skolande
jemväl i de fall, då innehafvare af jord till mindre värde
än 3oo Kalr sammanslå sina j,ordvärden. till gemens a it*
16 Bevilln.- samt Allm. Be sd.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N-0 5.
bränvinsbränning, bestämdt uppgifvas den lägenhet, hvar¬
est bran vinsbränningen kommer att ega rum.
Hvad Utskotten sålunda föreslagit varder Rikets Höglofl. Ständers
pröfning vördsamt underställdt.
Flere Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 22 September 1834-
Reservationer:
1:0 af Herr Grefve Horn: ”Med åberopande af min till Betänkandet
N:o 3 afgifne reservation, som antyder den princip, hvarpå jag önskar,
att man ville bygga Författningen om bräuvinsbränningen i Riket, kan
jag ej godkänna den utväg man sökt att sammanjemka de stridiga opi-
nionerne i frågan; nemligen den ena, som uteslutande hyllar den så
kallade husbehofsbränningen, och den andra, sorn vill hafva en näring
att beskatta.
Jag reserverar mig således emot detta förslag, som, enligt min öf¬
vertygelse, är både oklokt och orättvist.
Oklokt, derföre att detsamma, med för hög beskattning på en genom
restrictioner bunden näring och sålunda genom en fördyrad production af
varan bränvin, missleder industrien derhän, att den lofligen skall anlitade
små bränvinspannornas mångdubblade afverknings-förmåga och olofligen
begagna alla sig erbjudande tillfällen att utöfva bränning med otillåten
eller obeskattad redskap samt idka lurendrejeri och tullförsnillning.
Orättvist, derföre att, då man uteslutande åt jordbruket upplåter brän-
vinsbrännings-rätligheten såsom en förmonlig hushållsgren, monopolise¬
rar man likväl åt den förmögnare jordbrukare-classen denna rättighet,
som fråntages en stor del af enstaka hemmansboer uti bergs- och skogs-
orterne, hvilka icke innehafva jord af3oo R:drs uppskattnings-värde, el¬
ler icke kunna sig om begagnande af en panna förena.
Under närvarande omständigheter synes mig derföre bäst vara, att
då bränvinsbränningén icke får anses såsom en fri näring, hvilken, lin¬
drigt elfer intet beskattad såsom hushållsbestyr, deremot såsom fabriks-
handtering kunde bära en be ty dl i g skatt och derföre borde skiljas i 2:ne
classer, man tills vidare hufvudsakligen vidhåller grunderne för i83o
års Författning, med den förändring i bevillningens utgörande: att skil-
lings-afgiften upphör, och komma sålunda minimi-tarifferne för alla deri
be-
Sevillu.- samt Allm. Besv - och Occon. Utsi. Utlåtande N:0 5. jy
ibeskrifne Bränneriverk att blifva gällande, dock med 100 procents för höjning
för alla pannor till och nied 16 kannors rymd, samt 5o procents förhöj¬
ning för alla pannerymder derutötver; hvarjemte stadgas, att annu okände
eller i Sverige obegagnade bränvinsapparater blifva uppskattade efter de¬
ras högsta produetionsförmåga under 20 timmars arbete pä dygnet, a ii
sk. per tillverkad kanna bränvin af G graders styrka eller motsvarande
tjvanlum sprit;”
2:0 af Herr Friherre Raab: ”Så väl enrot bibehållandet af i83o års
pannerynods-tariff, sorn emot den af sammansatta Utskotten föreslagna be¬
skattning, reserverar jag mig.
Då jag delat Utskottens åsigt, alt brån vinsbränningsrättighefen bör åt¬
följa jorden, har jag ansett, att denna förmon bort med möjligaste jemn¬
het fördelas efter den, för en sådan fördelning antagna grunden, nemli¬
gen jordens taxeringsvärde, hvilket också mätte vara afsigten med en pan-
neryTnds-tariff. Att i83o års tariff ingalunda motsvarar delta ändamål
är uppenbart; ty den bestämmer väl ett maximum af go k:rs pannerymd
vid 1 5,ooo R:drs heinmansvärde, men lemnar öppen rättighet för en spe-
culant att, genom sönderdelning af en i5,ooo R:drs egendom och anbrin¬
gande af konstapparater till bränvinsredskapen, tillverka circa 20 gån¬
ger så mycket bränvin, som man antagit, alt den högsta tillåtna enkla
pannerymd kan åstadkomma. Iluru långt har man icke härigenom nflägs-
nat sig ifrån det mål, som Utskotten, i frågan om beskattningen, haft för
ögonen, nemi. bränvinsbränningens inskränkning? — Och det enda skäl,
man kunnat anföra för bibehållandet af gamla pannerymds-tariffen, har va¬
rit att ej föranleda bebofvet af bränvinsredskapens förändring — ett skäl,
som synes böra förfalla, då mångfaldiga redskap i alla fall äro undei ka¬
stade tvånget att ändras, i anseende till den föreskriften, att hatten ej får
innehålla större rymd än tvåtredjedelar af pannans; — då man bar sig
bekant, att bränvinsredskap, efter 2 å 3 års begagnande, vanligen tarfvar
lagning, och då Utskotten haft sig öppet att, likasom det skedde med de
år i83o afskaffade större brännerien, föreslå bränvinsbränningens fortfaran¬
de vissa år, efter i83o års tariff.
Efter min öfvertygelse, den jag ej lyckats att inom Utskotten göra gäl¬
lande, hade ett högre hemmansvärde, än i5,ooo R:dr, bort erfordras för
begagnandet af sådana bränvinsredskap, som anses ega större afverknings-
förmåga, än en enkel 90-kans panna, och pannerymden afall konstredskap
Bih. till R. St. Prot. 1834• 5 Sami. 2 A/d. 5
5:te Häjtet.
>8
Sevilla.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o S.
bestämmas med afseende å afverkningsbeloppet, i förhållande lill hemmans¬
värdet. För att göra denna min åsigt åskådlig, har jag bifogat ett för¬
slag till tariff, som dock, till undvikande af vidlyftighet, endast upptager
vissa pannerymder.
I afseende på beskattningen, ehvad den är högre eller lägre, anser
jag, att skilnaden i skalt emellan de större och mindre redskapen bör be¬
stämmas i förhållande till den vinst i sparadt arbete och bränsle, som de
förra kunna lemna emot de senare. Efter denna princip var också sam¬
mansatta Afdelningens beskattningsförslag utarbetadt, men hade det missö¬
det, att i Utskottens pleno blifva fördubbladt.
Jag anser den nu föreslagna beskattningen för hög; ty onekligt är,
ätt producenten, d. v. s. jordbrukaren, fick deraf vidkännas största bördan,
— ej blott derföre, att penningebehofvet nödgade honora att, oaktadt den
högre skatten, producera en afsättlig vara, troligen till lika qvantitet, som
förut, hvarigenom den lika stora tillgången skulle bibehålla bran vinet vid
samma låga pris, som då skatten var mindre; — utan äfven derföre, att
eonsumtion onekligen är störst vid jordbruket, hvars tunga arbete fordrar
mycket arbetsfolk, som ej afstår ifrån sina vanliga supar, bränvinet må
kosta hvad som helst. Och en irring skulle det vara, om någon på all¬
var tror, att bränvinets omåltliga bruk skall förekommas genom prisets
möjliga förhöjning af 2 å 3 sk. per kanna.
Jag anser beskattningen obilligt fördelad emellan större och mindre
bränvinsredskap, hvilket torde med största korthet genom ett exempel kun¬
na ådagaläggas:
Enligt Afdelningens förslag, skulle skatten för en 90 k:s pan¬
na utgöra 135 R:dr ■— sk.
D:o d:o för 2:ne 45 k:rs d:o å 25: i5. . 5o — 3o —
Ett lika qvantum bränvin, produceradt med en 90 kans panna, skul¬
le således i skatt kostat 85 R:dr mera, än om det blifvit produceradt med
arne 45 kans pannor; men denna summa betäckes ungefär af vinsten i
ved och arbete nemligen:
vedbesparing circa 25 famnar å 1 R:dr 16
fa m nen, • . . • ■ • • • * • • . 33. 1 ö.
arbetsbesparing, en dräng under 6 måna¬
ders tid 5o: —
83: 16.
B evilla.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande IV.-o 5. ig
Enligt Utskottens beskattningsförslag, uppkommer der¬
emot följande calcul:
Skatt för en 90 kans bränvinsredskap .... 270: —.
Dito för 2:ne /[5 kans dito . ..... 101: 12.
Ett lika qvantum bränvin skulle således i skatt kosta, då det produ¬
ceras med en 90 kans panna, 168 Etdr 3(3 sk. mera, än om det tillverkas
med 2:ne 45 kans pannor; men af dessa 168 R:dr 36 sk. ersättas endast
83 R:dr 16 sk. af arbets- och ved besparing, hvadan en ren förlust af 85
Jt:dr 20 sk. uppstår, om man tillverkar samma qvantitet med 90 kans
panna, emot 0111 man brännt densamma med a:ne 4^ kans pannor. — Till
denna förlust kommer älven den, att underhållet af den större redskapen
är kostsammare, än af de 2:ne mindre, hvaremot man, enligt Vetenskaps-
Academiens intygande, kan tillverka mera bränvin med de senare, än med
den förra. Följden af detta missförhållande i beskattningen blifver natur¬
ligtvis den, att stora bränvinsredskap ej i allmänhet begagnas. Och att
bran vinstillverkningen, utöfvad med smärre redskap, lemnar en lika stor pro-
duction, som hittills, emot en mindre skatt, än man påräknat, men med o-
ersätllig skada, så väl för Staten, som den enskilde, genom ändamålslöst
förspilld arbetskraft och förstöring af de redan medtagne skogarne. Jag
kan ej gilla, att man, för att vinna en tillfällig inkomst åt Staten, så aldeles
förbiser hvad som på det hela är Statens, liksom den enskildes vinst.
Då Utskotten, som erkände, att det af Afdelningen uppgjorda beskattnings-
förslag stod i ett jemt afvägdt förhållande emellan större och mindre red¬
skap, med afseende å de förras besparing i ved och arbete, funno skäligt
att föreslå en högre beskattning, hade de ej bort multiplicera tariffen, utan öka
skatten med vissa runstycken eller skiliingar å hvarje kanna bränvin, ehvad
det tillverkats af mindre eller större redskap, och efter uträkning tillämpa
denna förhöjning på pannerymden. Om beskattningen på sådant sätt blif¬
vit ökad, och i förening dermed en rättvis panncrymds-tariff antagen, så
skulle jag anse det vara möjligt att, till mindre känning för producenten,
än consumenten, draga en dryg skatt af denna näringsgren; men att, såsom
nu skett, utan att beräkna andra resultat, än skattebeloppet såsom in¬
komst för Slats-Cassan, fördubbla en erkändt billig beskattnings-tariff, och
genom denna åtgärd göra den obillig, det har jag ej kunnat gilla, utan
får deremot på det högsta reservera mig.”
ao Bertlin.- samt Allm. Besv.- och. Oeeon.-Ulsk. Utlåtande N.o 5.
Förslag till Panncrymds-Tariff' med afseende ä bränvinsredskapens
af verlin ingsförin äga.
as
|
Den panneryrad med olika redskap, hvartill hemmansvärde
berättigar.
|
Kanr
anses
kas
|
=?
s
w
a
Wt
Q-
CL j
r*1
|
i:sta Classen,
eller enkel red¬
skap.
|
2;dra Classen, sorn
anses öka averk¬
ningen med 5o
procent.
|
3:dje Classen, som
anses öka averk¬
ningen med 75
procent.
|
4**de Classen, som
anses öka averk¬
ningen med 100
procent.
|
B H U,
5 jr
is;«
8 B Sfi
D 2 n
pL, U 3
» v.
*-• 0 co
n O
“T3
|
procent.
|
6.'te Classen, som
anses oka averk¬
ningen med 200
|
« b 0
» 3-
B1', fl,
S (t ft.
•3*3 “ 0
r» C' 03
2 3 “ ä
3 n> ja 0
r p-
trt n> m
0^0
0 rs
|
tor bränvin, sorn
: kanna till ver—
under 6 måna¬
der.
|
B;co R:dr.
5oo
|
15
|
|
.
|
- _,
|
|
|
|
|
54o
|
1,000
|
20
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
|
'—
|
720
|
2,000
|
25
|
*7
|
i5
|
i3
|
I 0
|
|
9
|
5
|
9°°
|
3,000
|
3o
|
20
|
18
|
i5
|
11
|
|
10
|
5
|
1,080
|
4'°°°
|
35
|
24
|
20
|
18
|
r 3
|
|
12
|
6
|
1,260
|
3,000
|
4o
|
27
|
23
|
20
|
15
|
|
«4
|
7
|
i,44<>
|
7,000
|
5o
|
34
|
29
|
2 5
|
•9
|
|
!7
|
9
|
1,800
|
9,000
|
60
|
40
|
35
|
3o
|
3 2
|
|
20
|
10
|
2,160
|
1 t ,000
|
70
|
47
|
4o
|
35
|
26
|
|
24
|
12
|
2,520
|
13,000
|
80
|
54
|
46
|
4°
|
3o
|
|
27
|
»4
|
2,880
|
15,000
|
9°
|
60
|
52
|
45
|
33
|
|
3o
|
i5
|
3,240
|
17,500
|
|
70
|
60
|
53
|
39
|
|
35
|
18
|
3,780
|
20,000
|
—
|
80
|
69
|
60
|
44
|
|
4o
|
20
|
4,320
|
2 2,5oo
|
—
|
9°
|
78
|
68
|
5o
|
|
45
|
23
|
4,860
|
25,000
|
—•
|
|
88
|
75
|
55
|
|
5o
|
25
|
5,400
|
27,500
|
—
|
—
|
—
|
83
|
60
|
|
55
|
28
|
5,94°
|
3o,ooo
|
—
|
—
|
—
|
9°
|
65
|
|
60
|
3a
|
6,480
|
35,000
|
—
|
—
|
—
|
|
77
|
|
70
|
35
|
7,560
|
40,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
88
|
|
80
|
4°
|
8,640
|
45,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
90
|
45
|
9,720
|
5o,ooo
|
—
|
—
|
_
|
—.
|
—
|
|
—
|
5o
|
10,800
|
60,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
60
|
12,960
|
70,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
—
|
70
|
l5,I20
|
80,000
|
|
|
|
|
|
|
|
80
|
17,280
|
90,000
|
|
|
|
|
|
|
|
90
|
19,440
|
Obs. alt bråk blifvit fjllda till hela tal.
Bevilln.- samt Altm. Besv- och Occon.-Utsk, Utlåtande N-o S.
3:o af Herr Hjerne: ”Jag reserverar mig emot de hufvudsakliga
åsigter, som ledi sammansatta Utskotten vid de beslut, som detta Betän¬
kande innehåller.
Ålla enskilda och corporationsintressen måste gifva vika i striden med
det allmannas, i synnerhet när det gäller större samhällsfrågor. Det är
bedröfligt att nödgas erkänna, att bränvinsbränningen, i Sverige, numera
utgör ett ibland de vigligaste ämnen för vår oeconomiska lagstiftning; men
sådan är den olyckliga följden af menskliga svagheten och vinningslystnaden,
att de skapa en mängd enskilda intressen, som utbreda sig mer och mer
och, ehuru omedborgerligt hvart för sig, slutligen sammanväxa till en
massa, hvarpå man missbrukar den coilecliva benämningen: Statens in¬
teresse. En skadlig vara klandras hos individen, men när den spridt sig
lill ett helt folk, säger man, alt den vunnit häfd, och den kallas då be¬
hof. På detta sätt tillskapas, under tidernas längd, mången onaturlig ut¬
växt på samhällskroppen, som medtager dess fysiska krafter och verkar
förslappning vid samhällets moraliska utveckling.
Delta är bränvinsbränningens historia. De första bränvinsbrännare i
vårt land ansågos med ovilja j men egennyttan tillegnade sig snart öfver¬
allt den lönande uppfinningen, och omsider fanns ingen mera som klan¬
drade; ty hvar och en antingen tillverkade eller förtärde bränvin. Det
har slutligen kommit så långt, att man ej drar i betänkande att förklara
hränvinet för en nödvändighetsvara och tillverkningen för ett nästan o-
umbärligt vilkor för jordbrukets vidmagthåliande. Häfden ar, i detta fall,
vunnen, och mängden kallar den en opraclisk man, sorn.ej vill erkänna, att
den grundar sig på en helig och omistlig rättighet, — förglömande, »ti
Sverige beboddes af ett kraftfullt slägte och idkade boskapsskötsel, inna»
det ännu gifvit bränvin åt menniskorna och drank åt kreaturen.
Visheten lärer, att, då man ej kan upphäfva eller förekomma eli ontil,
bör nian söka mildra dess verkan och deraf, om det är möjligt, hemta ett
motsvarande godt. Vid tillämpningen af denna sats på brännerihandterm-
gen, har jag trott mig böra betrakta den såsom en ny industrigren —- en
ny näring. Det .osedliga missbruket af bränvin måste upphäfvus genom mo¬
raliska medel, — och dessa har Herr Grefve Horn, i sin reservation till
förra Betänkandet, utförligen antydt. Ätt genom ökade straffbestämmelses
och lattad fiscal Isatioti inverka på osedlighelen, har jag alltid ansätt såsote
falska correstiv.
11
B evilla,- samt Allm. Besv.- och Occon -Visit. Utlåtande IV: o 5.
Det återstår således endast att se saketi ur en allmän ceconomisk syn¬
punkt, och då måste bran vinsbränningen sättas i bredd med hvarje an¬
nan allmän industrigren eller näring.
Sådan är min allmänna åsigt af detta ämne, och jag har, i följd
deraf, trott, att, i en tid, då man med skäl j^rkar en utvidgad närings¬
frihet, man ej borde behandla detta ämne skråmessigt.
Sammansatta Utskotten hafva ansett bränvinsbränningen såsom en
jordbrukets uteslutande rättighet. Detta är att stifta ett nytt skrå till
förmon för jordegare. Jag har således ej kunnat gilla delta förklarande.
Man har bestämt 3oo R:drs jordvärde såsom minimum för ratti g—
beten alt bränna bränvin, och man har classificerat rättigheterna med
afseende på olikheten i fastighetsvärde. Delta är att stilla ett ytterligare
skrå inom skrået.
Man har bestämt ett maximum för det kärl, soni får användas vid
tillverkningen, och man bär fÖreskrifvit vissa förmer och dimensioner
för den apparat, som får begagnas. Detta är alt lägga band på indu¬
strien och att hindra uppfinnings-förmågan i dess verksamhet.
Det är beslutadt, att bran vins-till verkningen bör vara förbjuden 6
månader af året. Man bar stadgat detta för att motverka en alltför
ymnig bränvins-produetion, sedan man likväl öppnat möjlighet för till¬
verkning af så mycket, som kan vara tillräckligt för att gifva ett rus om
dagen åt hrarje mansperson i Sverige. —• Härom gäller samma anmärk¬
ning som om föregående punkt; och detta stadgande innebär dessutom
den serdeles besynnerliga sats, att det, som bör uppmuntras om vintern,
är brottsligt om sommaren.
Såsom näring betraktad, har bränvinsbränningen således blifvit be¬
lagd med alla de fjettrar, ifrån hvilka man, i allmänhet, önskar befria
alia andra näringar.
Utskotten hafva, vid beskattningen, tagit pannerymden till grund.
Jag liar ej ansett detta beskattnings-sätt vara det rätta; emedan det må¬
ste gå i bredd med fiscalisation, som alltid är ett ondt, äfven der den
behöfves, — och gifva ökade anledningar till underslef och försvårade
controler. Det har dessutom synts mig svårt att rättvist fördela en skatt
på grunder, som det beror på tillverkarens skicklighet att betydligt för¬
ändra. Att beskatta produetionen, genom en viss afgift för hvarje till¬
verkad panna — bestämd efter gjorda försök med hvarje, till bränning
uppgifven apparat — är den grund, hvarefter jag trott, att skatten bort
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 5. 23,
bestämmas, och jag delar i detta fall, hufvudsakligen, hvad Herr aj
Ekenstamj i sin reservation emot förra Betänkandet, yttrat.
Slutligen får jag tillägga, att, såsom jag uppfattat ändamålet med
all oeconomisk Lagstifning, man, när hyllningen åt hvarandra motsatta
interessen icke kan afvägas så, att alla blifva lika lottade, hör glömma,
att dessa enskilda interessen kunna finnas, och endast tanka på Statens
gemensamma fördel, hvilken dock slutligen mäste utgöra äfven hvarje
e/rskiltl medborgares.
Jag anhåller, att denna reservation må få åtfölja Betänkandet till
Riks-Stånden”;
4:o af Herr von Hohenhausen, som ansåg fördelningen af tiden i de af
Utskotten föreslagna terminer oförenlig med nuvarande uppbördssätt och
fordra en serskild skattskrifning för bränvins-bevillningen, till förekomman¬
de hvaraf den rättelse borde ega rum, att första terminen bestämdes till
fyra månader, eller Januarii, Februarii, Mars och April, samt andra ter¬
minen till 2;ne månader, eller November och December; äfvensom, då
Utskotten, emot Afdelningens förslag, tillstyrkt konstapparaters bibehållan¬
de, Hr-dom Hohenhausen ansåg den föreslagna beskattningen vara för hög.
Med Herr von Hohenhausen förenade sig Herr Doctor Grenander,
Herr Rubin, Per Hindriksson ifrån Norrbottens Län och Carl Gabriels¬
son ifrån Östergöthlands Län”;
5:o af Hr Doctor Grevillius: ”Emot de sammansatta Utskottens beslut,
som bestämmer ett minimum af hemmansvärde, hvat under rättighet att
utöfva bränvinsbränning icke får ega rum, reserverar jag mig. Då man
förklarat bränvinsbränning som en förmon, tillhörig jordbruket, finner
jag intet skäl, hvarföre en sådan förmon skulle betagas innehafvare af de
minsta hemmansdelarne, eller dem, som i värde understiga 3oo R;dr.
Åboen af en sådan hemmansdel måste mer än någon annan draga dagens
tunga och för sin bergning anstränga den yttersta arbetskraft; månne
det vöre billigt att derunder beröfva honom tillgången till vederqvickel-
sen af en sup, då man låter bränvin flöda hos den bättre lottade dagdrifva¬
re»? Eller skal! man tvinga den förre till afnämare af den senares öfverpro-
duction? hvarifrån skall han hemt3 medel dertill? väl kan den svagare
jordbrukaren genom oförtruten möda uppbryta jord för frambringande af
en eller annan tunna poläter, utöfver behofvet, och med lätthet förvand¬
la den till bränvin för sin nödtorft, men penningar för dess inköpan¬
de af den lyckligare grannen skall han ej magta anskaffa. — Skälet, sona
anföres: att de små hemmansloiteine icke producera säd eller potäler
Bcvilln.- samt Allm. Besv.- och Gecon.-Utsk. Utlåtande N o 5.
till bränning, anser jag således vacklande. Poläter kunna produceras,
penningar icke. Dessutom, månne de stora bränvins-patrnnerne endast
af verka egen sädesproduction ? Man bör icke beröfva den ena medborga¬
ren en förmon, blott för det han är fattig, och tillägga den en annan,
endast för det han är rik , således icke heller tillägga bränvinsbrännings-
rätt åt den större jordegaren, under det man betager den mindre be¬
gagnandet deraf. Jag anser således innehafvarne af mindre hemmans¬
delar böra bibehållas vid den bränningsrätt, som dem uti j8a3 och
i83o årens Bran vinsförfattning blifvit tillerkänd, och som Utskottet äf¬
ven i sitt förra Betänkande medgifvit.
Att begagnandet af konstapparaler nu blifvit medgifvet, bar jag val
intet emot, emedan deras utdömande, enligt förra beslutet, skulle inne¬
burit en orättvisa; men som en inconsequence vill jag dock anmärka,
att, då man gifvit den högsta möjliga utsträckning åt bräoningsrälten i
stort, man på samma gång velat borttaga denna rätt från de svagaste
jordbruknrne, som högst inskränkt kunna och vilja begagna den”;
6;o af Riksdagsmannen J. Kihlblom ifrån Södermanlands Län; ”Jag
föranlåtes reservera mig emot Höglofl. Utskottens fattade beslut i afse¬
ende på bränvinsbränningens utöfning.
Den i början af Riksdagen så högt uttalade önskan, att bränvins-
jbränningen borde inskränkas lill hämmande af fylleri-lasten, *—och den
uttryckta känslan för mensklighetens val, som då lät höra sig, har
försvunnit — och i dess ställe har ett illa förstådt sätt att utöfva denna
handtering, eller egennyltans förföriska öfvermagt, intagit de fromma
önskningarnas plats — ty genom konstbränneriens fortfarande har allt
hopp om hämmadt fylleri bortdunstat.
Utskotten hafva i hela sin vidd föreslagit bibehållandet af dessa
springkällor för bränvinstill verkningen, hvarigenom en likartad verkan
måste inträda för menniskans moraliska lif, som syndafloden utöfva-
de på det physiska. — Bran vinsfloden skall fortfarande stiga — ym¬
nig tillgång och dermed förenadt lågt pris skall underlätta consumtio-
nen, —• och man har icke vunnjt annat än förstorandet af det enda
nyttiga bränvinsbränningen medfört, nemligen understödet för ladugårds¬
skötsel^ Den orimligt förhöjda skatten skall osvikligen för det mindre
jordbruket tillintetgöra begagnandet af de små pannorna, och den fördel,
som genom dem kunnat för utfodringen uppkomma, upphöra.
Tusende bränvinspannor under tjugu kannors rymd tillverka unge¬
fär
Bevilln,- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o S. 25
fär samma qvantum bränvin, som en enda konstpannaj men hvem kan
ens påstå alt samma nytta i utfordringsväg dermed möjligen kan åstad¬
kommas — den ceconomiska förlusten ligger här i öppen dag.
Jag vågar tro, att ganska få af de tre Ståndens Herrar Ledamöter
inom Utskotten ansett mödan värdi undersöka det mindre jordbrukets
ställning och behof, och i sådant fall vore det icke utan sin nytta att
lyssna till hvad erfarenheten uttalar.
Eiden är nyttig och nödvändig under menniskors vård! men huru
ryslig är den icke då den ohejdad får rasa ! Konstbrännerien kunna
närmast jemföras med vådelden! meri jag hoppas, att Riks-Stånden sko¬
le förekomma utbrottet, och återföra bränvinsbränningen tili nyttig ut¬
veckling.
Det har inom Utskotten högt blifvit uttaladt, att man mindre fästat
sig vid det nyttiga eller skadliga af bränvinsbränningen, än vid en för¬
höjd Statsinkomst derutaf; jag kan ingalunda dela denna åsigt, der pen¬
ningen skattas högre än menniskors belåtenhet och moralitet och Öfver-
lernnar helt och hållet äran af dylika grundsatser åt dess uttalare.”
7:0 af JSils Mänsson från Malmöhus Län: ”Sedan jag reserverat mig
emot de sammansatta Utskottens förra Betänkande, i fråga om grunder¬
na för bränvinsbränningsbevillningen; så är det med ännu mera skäl,
som jag går alt anmäla min reservation emot Utskottens sista Utlåtande
i ämnet, hvarigenom Utskotten, eller rättare de Ledamöter, som icke ega
jord och beskattningen sålunda ej drabbar, uppsatt afgiflen ännu högre,
och i denna del ålagt jordbruket en beskattning så dryg, att serdeles den
mindre hemmansegaren måste upphöra med idkandet af bran vinsbrän¬
ningen, åtminstone i loflig väg.
Jag åberopar härvid hvad jag, mera ulveckladt, anförde uti min för¬
ra reservation, eller att då, äfven efter Utskottens tanka, brönvinsbräir-
ningen är att anse för en jordbrukets fÖrmonliga tillhörighet, det vore
alt handla i strid dermed, att belägga densamma med en så dryg be¬
skattning, att handteringen icke lönade sig, att en så beskaffad beskatt¬
ning skulle, på det mindre jordbrukets bekostnad, gynna fabriksinteres-
set, — att det är just fabriksbränoingen, som med det att den Lereder
öf vei flöd på bränvin, alstrar fylleri och sedeslöshet — att jemväl skulle
uppkomma och frambringas lönnbränning, med alla derifrån oskiljaktiga
beslag, våldsraål och böter, samt ändlligen, alt allmogens skiljande, på
lith. ull Ii. St, Fröt. 1’83/j-, S Sand. 2 Afd. g
5:te Häftet
aS B evilla.- samt Allni. Be sv.- och Oecon. Utsh. Utlåtande N-o 5.
delta sätt, från allt lofligt idkande af denna näring, skulle väcka ett all¬
mänt och måhända vådligt missnöje ibland denna talrika folkclass.
Enligt den af sammansatta Utskotten antagne tariff, har afgiften för
de små pannorna och med en bränningstid af allenast 6 månader blifvit
förhöjd till 6 gånger af hvad den utgjort hittills, med rättighet för jord¬
egaren att bränna hela året om. En åbo på, för exempel, ett sextonde¬
dels mantal och med rättighet att begagna en 16 kannors panna skulle,
efter denna tariff, komma att skatta \ R:dr Banco, eiler icke långtifrån
värdet af det bränvin, som hemmansafkastningen tillåter honom att af¬
verka och han för sitt husbehof erfordrar. Jag frågar: kan delta förena
sig med rättvisa och billighet?
En lika skarp förhöjning har icke egt rum i anseende till de stör¬
re pannorne. Tvärtom har, i mon af pannornas stigande kanntal, propor¬
tionen för skattens förhöjning blifvit nedsatt, så alt, för exempel, en go
kannors panna hädanefter kommer att skatta endast tredubbelt emot för¬
ut. Så är äfven förhållandet med de så kallade konstapparatcrne; och
jag frågar: framlyser icke häruti det ojäfaktigaste bevis på egennytta till
fördel för de större jordegarne, eller de egentliga biänvinsfabrikörerne?
Man misstager sig alltför mycket, om man tror, att den öfverdrif.
na beskattningen skall inbringa till Staten den summa, som uppkommer,
då man beräknar de nu befintliga braa vinspanrior i Piiket. Många Och
kanske de fleste ibland allmogen skola afsäga sig att bränna, då det, så¬
som Utskotten synas hafva åsyftat, icke kan ske utan förlust ; och bi fa 1-
les Utskottens förslag, att egare af hemman under 3oo fl:drs värde icke
få bränna, så skola flera tusende pannor upphöra att mera finnas till.
Jag inser också icke någon anledning till att uppdrifva bränvinsbevill-
ningen i det hela till den, i alla fall, orimligt höga summa, som antagan¬
det af Utskottens tariff skulle åstadkomma. Kongl. Maj:t har inskränkt
sitt förslag lill vida mindre belopp. Det är icke skäl, att derutöfver
böja beskattningen; och jag tror, för min del, det vara vida bättre, att
bibehålla allmänna bevillningen vid dess nuvarande belopp, än att söka
bereda nedsättning deri, genom förhöjning i bränvinsbeskatlningen, som,
på det redan för mycket tryckta jordbruket, skulle öfverföra en ännu
drjr.gare utgift, till fördel för medborgare, som, genom beskaffenheten af
deras näring och beskattningens beroende af deras egna uppgifter på in¬
komst, för närvarande skatta till Slaten mindre än de borde.
I öfrigt får jag förklara, det jag icke heller kan understödja beslutet
ota bestämmandet af ett minimivärde på hemman, för rättigheten att få
Bevilla.- samt Allm. Be sv.- och Oecon.-Utsh. Utlåtande IV.o 5. if
bränna. Utgör det, såsom Utskotten rätteligen yttrat, en rättighet för
jordbruket oell hemman i allmänhet, alt få tillverka bränvin, så måste
denna rättighet vara lika helig och hållas lika oförkränkt för den min¬
dre som för den större hemmansdelen, likväl 1 förhållande lill deras skilj¬
aktiga värden. Och får jag ödmjukast anhålla, alt denna min reservation
får åtfölja sammansatta Utskottens Betänkande till Rikets Höglofl. Ständer,
sora tvifvelsutan inse behofvet af nedsättning uti den föreslagna orimliga
beskattningen.”
Uti denna reservation instämde Anders Nilsson och Tufve Månsson
från Malmöhus Län, samt Per Nilsson och Per Jönsson från Christianstads
Län, Erik Persson från Gefleborgs Län, Per Hindriksson från Norrbot¬
tens Län, Lars Persson från Westmanlands Län och Lars Larsson från
Skaraborgs Län.
8:0 Af Peter Jönsson ifrån Jönköpings Län:. ”Jemte det jag å-
beropar min vid förra Betänkandet afgifne reservation, rörande be¬
skattningen på bränvinsredskapen, kan jag ej annat förstå, än att Ut¬
skottet frångått den då rådande öfvertygelsen, att tillgångarne på brän¬
vin borde minskas, ty Utskottet afslog då en stor del af koiistapparateine
och beskattade de större pannorne någorlunda i likhet med de små; meri
nu åter är förhållandet omvändt, ty de små pannorne, som ej åstadkomma
något öfverflöd på bränvin, äro nu alldeles förtryckte genom tillökningen
i skatten. Enligt förra Betänkandet med 6 månaders bränningstid, upp¬
gick skatten för en 20 k:rs panna till 5 R:dr — nu till 8 R:dr; för en 3o
k:rs panna lill i3 R:dr 36 sk. — nu till 19 R:dr 3a sk. Med de större
pannorne åter är förhållandet motsatt, ty för en 80 k:rs panna uppgick
skatten, enligt förra Betänkandet, till 253 R:dr, nu deremot endast till
206 R:dr 3a sk.; likaså är beskattningen på en co k:rs panna, som, efter
Utskottets förra beslut, uppgick till 322 R:dr 24 sk., nu nedsatt ända till
270 R:dr.
Häraf synes mig tydligt och klart, att husbehofsbränningen härigenom
alldeles undertryckes, under det fabriksbränningen bibehålles; hvarföre jag
på det högsta reserverar mig emot Utskottets beslut, och åberopar ännu
en gång min vid förra Betänkandet härutinnan afgifne reservation.
Emot Höglofl. Utskottets fattade beslut, rörande minsta hemmansvär-
det för utöfvandet af bränvinsbränningsrättigheten, sora af Utskottet är be¬
stämdt lill 3oo R:dr efter 1834 års taxeringsvärde, måste jag reservara
mig, af de skäl, som jag, jemte flera af mina Ståndsbröder, under discus-
sionen, flerfalldiga gånger framställt.
58 Bertlin.- samt Allm. Btsv.- och Oecon.-Uisk. Utlåtande /T.-o S.
Jag tror nemligen det vara ett alltför stort misstag af Utskottets,
ali fråntaga nitra |:del af hemmansegarne möjligheten att kunna begagna
sig af bränvinsbränningrättigheten, som, efter Utskottets förra beslut,
skulle vara jordens eller jordegarens förnionliga tillhörighet och. uteslu¬
tande åtfölja jord på landet och i släderne. Denna förmonliga rättighet
har Utskottets pluralitet nu fråntagit Sveriges fattigare jordegare, och i
stället tillåtit aila sorter konstapparater, som allenast lära komma att
begagnas af de mera förmögna eller, rättare sagdt, bränvins-fabrikanteh,
hvilken vi således hädanefter, likasom hittills, få att tacka för det öfver¬
flöd af bränvin, som alltid varit ansedt såsom orsak till den tilltagande
fyllerilasten.
Genom Utskottets nu fattade beslut tror jag ej att bränvinslillgången
minskas; men en följd deraf är, alt denna vara fördyras på de mindre
jjordegarnes bekostnad, ty efter det af Utskottet nu antagna minimum å
fastighetsvärde, för att få utöfva bränvinsbrännings-rätten, lärer minst
ao,ooo jordegare blifva betagna utvägen att till bränvin få förvandla den
säd och potatoes, som ej. till annat kan begagnas. Detta Utskottets be¬
slut är en följd af den origtiga lära, som i Utskottet gjort sig gällande,
alt antalet af jordegare, hvilkas hemmansvärde ej uppginge till 3oo R:dr,
vore för obetydligt, alt man borde fästa afseende på deras missbelåten¬
het. Jag kan ej dela denna åsigt, utan anser det för en orättvisa emot
den fattige, om det också blott voro ro, som utgjorde skatt och tunga
för sina hemmansdelar och ej finge åtnjuta samma rättigheter och för-
moner i och för jorden, som deras förmögnare grannar. Till följd af
denna min öfvertygelse, var jag förliden dag i Kongl. Kammar-Rätten
och begärde ett utdrag af senare årens taxeringslängd, innehållande upp¬
gift på alla i min hemort, eller Tveta, Wista och Mo Härader af Jön¬
köpings Län, som är indelt i 5 Fögderier, och utgöra dessa Fögderier *.'del
af Länet. Utdraget ifrån Kongl. Kammar-Rätten är af följande innehåll:
De, som bränna för jord under 3oo Rtdrs värde, äro till antalet
56o; de åter, sorn utöfva brän vinsbränning för jord öfver 3oo Rtdrs vär¬
de, uppgå till 1,939 hemmansegare.
Häraf synes, alt blott för Jönköpings Län, med samma beräkning
för de öfrige |delarne af Länet, utgör antalet på hemmansegare, som,
genom Utskottets ifrågavarande beslut, blifvit betaget utvägen att, ge¬
nom förädling i bränvin, använda den säd och potatoes, som till intet
annat är tjenlig, 2,800.
Jag hoppas, att de respeclivc Med-Stånden skola finna obillighet»»
Sevillu.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande IV.-o 5.
sf Utskottets beslut i denna del, och derföre förordna så, alt egare af
hemmansdelar, som ej uppgå i värde till 3oo R:dr, må få bränna med
e«i lG kannors panna. I annan händelse hoppas och anhåller jag, att
de måtte frikännas ifrån alla utgifter till Staten, ty på samma gång, som
deras rättigheter dem beröfvas, böra äfven deras skyldigheter upphöra af
hvad namn och beskaffenhet de vara må.
En annan sak måste äfven härvid tagas i betraktande såsom en ound¬
viklig följd, af Utskottets beslut. Folket får nemligen derigenom största
anledning till lönnbränningar," och komma således att vänja sig vid
lagbrott, sorn de förr alldrig tänkt på; och förgäfves skola åklagare- och
domare-magterne anlitas, att tillintetgöra de hemliga bränningarne, sorn
skyddas både af folkets föreställning, att en orättvisa emot dem blifvit
begången, och af de för policemagten otillgängliga skogarna.
Jag anhåller om respeclive Med-Ståndens behjertande af hvad jag
bär sökt framställa, ty jag är öfvertygad, att mina åsigter i förevarande
ämne enhälligt delas af Bonde-Ståndet, som, derest Med-Stånden skulle
vidhålla Utskottets beslut, lärer se sig nödsakadt, att bos Hans Mai;t
Konungen i underdånighet anhålla derom, att, vid Bränvins-Föi fattnin¬
gens utfärdande, de mindre hemmansegarne äfven tillerkännas bränvins-
bjännings-rättighst på sätt jag här ofvan framställt.”
Häruti instämde Lars Larsson från Skaraborgs Län, Carl Gabrielsson
från Östergöthlands Län, Göran Jonasson från Kronobergs Län, Gustaf
Larsson och Erik Ersson från Stoekliolms Län, Olof Olofsson och Erik
Olofsson ifrån Örebro Län, Anders Olofsson och Erik Ersson ifrån Stora
Kopparbergs Län samt Anders Mårtensson från Jemtlands Län.
Enligt Stats-Contorets räkenskaper för år i832, hafva de då begag¬
nade bran vinspannor af olika dimensioner utgjort det antal, som nedan¬
stående Tabell utvisar. Antager man, att ett lika antal pannor med samma
dimensioner fortfarande komma alt begagnas, skulle pannerymds-afgif-
ten, efter den föreslagna beskattningen, för 3 månader, uppgå till en
summa af 808,344 R;dr. Men då icke allenast brån vinspannornas antal
under de senare åreii uti icke ringa rnon minskats, utan ock den före¬
slagna ökade skatten tilläfventyrs skall föranleda, att många flera jord¬
egare upphöra med bi än vinsbränningen, torde en betydlig nedsättning
i den beräknade inkomsten böra göras. Vid calculen får i öfrigt an¬
märkas, alt då Stats-Conlorets räkenskaper ieke utmärka till hvilka pan¬
3o
Sevillu.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N:o 5.
nor konstapparater varit begagnade, har beräkningen blifvit uppgjord en¬
dast efter afgiften för enkla pannor; dock torde afgiten för sex månader
komma att uppgå minst till det i calculen upptagna belopp af 808,344
Riksdaler.
Pannornas
storlek.
|
Pannornas
antal.
|
Skatt för hvarje panna
under 3 månader.
|
Summa.
|
|
4
|
7
|
R:dr
|
sk.
24
|
r;st.
|
R:dr
3
|
sk.
24
|
r:st.
|
5
|
3
|
—
|
3o
|
—
|
1
|
42
|
—
|
6
|
32
|
.—
|
36
|
|
24
|
|
—
|
7
|
11
|
—
|
42
|
|
9
|
3o
|
—
|
8
|
178
|
I
|
—
|
|
178
|
—
|
—
|
9
|
262
|
I
|
6
|
|
294
|
36
|
•—
|
I 0
|
1,223
|
I
|
12
|
|
1,528
|
36
|
—
|
11
|
I.R97
|
I
|
18
|
|
1,645
|
36
|
—
|
I 2
|
5,655
|
I
|
24
|
|
8,482
|
24
|
—
|
13
|
5,092
|
J
|
3o
|
|
8,274
|
24
|
—
|
>4
|
14.280
|
I
|
36
|
|
24,99°
|
—
|
—
|
i5
|
1 i,55o
|
I
|
42
|
|
19,656
|
. 2
|
•—
|
j6
|
22,807
|
2
|
—
|
—
|
45,6.4
|
—
|
—
|
*7
|
9,071
|
2
|
24
|
|
22,677
|
24
|
—
|
18
|
12,743
|
3
|
—
|
•—
|
38,229
|
—
|
—
|
>9
|
4>3o4
|
3
|
24
|
|
15,o64
|
—
|
|
20
|
8,3.6
|
4
|
—
|
—
|
33,264
|
—•
|
|
2 I
|
3,547
|
4
|
24
|
|
15,96.
|
24
|
—
|
22
|
6,081
|
5
|
—
|
|
3o,4o5
|
|
—
|
23
|
4.674
|
5
|
24
|
|
25,707
|
|
—
|
24
|
5,o 16
|
6
|
—
|
—
|
30,096
|
|
—
|
25
|
6,146
|
6
|
12
|
|
38,412
|
32
|
—
|
20
|
2,853
|
6
|
43
|
|
19,674
|
—
|
—
|
27
|
2,920
|
7
|
28
|
|
22,.43
|
16
|
—-
|
28
|
2,228
|
8
|
i5
|
_
|
18,524
|
.—
|
—
|
29
|
1,196
|
9
|
3
|
|
io,834
|
—
|
—
|
3o
|
3,8oo
|
9
|
40
|
|
37,366
|
32
|
—■
|
31
|
1,072
|
10
|
3i
|
—
|
i i,4o6
|
—
|
—
|
3a
|
i,586
|
11
|
24
|
|
17,23 9
|
—
|
—
|
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 5.
33
|
1,524
|
12
|
18
|
—
|
18,859
|
' 24
|
34
|
i,o38
|
i3
|
i3
|
—
|
13.774
|
—
|
35
|
2,638
|
• 4
|
10
|
—
|
37,482
|
—
|
36
|
487
|
15
|
9
|
—
|
7,386
|
—
|
37
|
547
|
16
|
9
|
—
|
8,843
|
—
|
38
|
482
|
ll
|
10
|
—•
|
8,294
|
—
|
39
|
342
|
18
|
i3
|
—
|
6,2/j.i
|
—
|
4°
|
780
|
*9 -
|
18
|
—-
|
15,11 2
|
—
|
41
|
365
|
20
|
24
|
—
|
7,482
|
—
|
42
|
256
|
21
|
3i
|
—
|
5,541
|
—
|
43
|
183
|
22
|
4o
|
—
|
4,398
|
—
|
44
|
163
|
24
|
3
|
—-
|
3,92 2
|
—
|
45
|
349
|
25
|
15
|
—
|
8,833
|
—
|
46
|
112
|
26
|
4°
|
—-
|
3,oo5
|
—
|
47
|
357
|
28
|
*9
|
—
|
10,137
|
—
|
48
|
,57
|
3o
|
—
|
—
|
4,710
|
—
|
49
|
171
|
31
|
31
|
—
|
5,411
|
—
|
5o
|
845
|
33
|
16
|
—
|
28,166
|
—
|
51
|
87
|
35
|
3
|
—
|
3,o5o
|
—
|
52
|
9°
|
36
|
4o
|
—
|
3,3.5
|
—
|
53
|
19'
|
38
|
3 r
|
—
|
7,380
|
—
|
54
|
36
|
4o
|
24
|
—
|
1,458
|
—
|
55
|
5i
|
42
|
'9
|
—
|
2,162
|
—
|
56
|
33
|
44
|
16
|
—
|
i >463
|
—
|
57
|
100
|
46
|
15
|
—
|
4,63 1
|
—
|
58
|
74
|
48
|
16
|
—
|
3,576
|
—.
|
59
|
80
|
5o
|
'9
|
—
|
4-o31
|
—
|
60
|
168
|
52
|
24
|
—
|
8,820
|
—
|
6.
|
3?
|
54
|
31
|
|
2,02 1
|
—
|
62
|
43
|
56
|
4o
|
|
2,443
|
—
|
63
|
71
|
59
|
3
|
|
4,[93
|
—
|
64
|
'9
|
6.
|
16
|
|
1, .65
|
—
|
65
|
24
|
63
|
31
|
|
1,527
|
—
|
66
|
! 2
|
66
|
—
|
|
792
|
—
|
67
|
36
|
68
|
'9
|
|
2,462
|
—
|
Bevillnsamt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o
68
69
70
71
7?
7/
74
73
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
9°
34
|
70
|
40
|
.—1
|
2,408
|
17
|
73
|
15
|
—
|
1,246
|
42
|
75
|
4°
|
—
|
3,i 85
|
*9
|
78
|
19
|
—
|
1,486
|
38
|
81
|
|
—
|
3,078
|
*4
|
83
|
31
|
—
|
1,170
1,122
|
i3
|
86
|
16
|
—
|
23
|
89
|
3
|
—
|
2,048
|
6
|
91
|
40
|
—
|
551
|
|
94
|
3i
|
—
|
i ,608
|
16
|
97
|
24
|
•—
|
1,56o
|
9
|
100
|
»9
|
—
|
g°3
|
24
|
io3
|
16
|
—.
|
3,480
|
i3
|
106
|
i5
|
—
|
1,382
|
9
|
109
|
16
|
—
|
984
|
8
|
112
|
»9
|
—
|
899
|
9
|
115
|
24
|
•—
|
1,03g
|
8
|
118
|
3i
|
—■
|
949
|
7
|
121
|
4o
|
—
|
852
|
63
|
125
|
3
|
—
|
7,878
|
11
|
128
|
16
|
—
|
i,4«1
|
21
|
131
|
3i
|
—
|
2,764
|
i3o
|
135
|
—
|
—
|
17,55o
|
Summa skatt för 3 månader j 808,344 /
Bevilln.- samt Allm. Besv. och Oecon.-Ulsk. Utlåtande IV.-o 5. 33
Tariff på Pannerjmdsajgiften.
4
|
3 ~
ca 3 n>
0 CL
7T" C- c/j
|
>
|
|
CL >■
|
|
8.
|
>
|
tr
|
*1
a K.
C- >
|
|
B
|
>
|
|
0
CL
|
|
CL
|
|
l“~
£3
a
|
=3 £
5’ £
C/l
|
P^
"O
a
|
fgift föl
|
<
03.
T
5
|
P^aq
33 — ■
-a p
5 O;
fb
|
n>
0
EH
0
|
C/i
?r-Cfq
-S 5
s g!
|
re
ri
n
|
C/51
■5 S
3 S*
|
2 n*
? r-
73- "
< g
u; i
|
/.
f
~o
|
'o*
p?
öl
|
|
73- Er
•< 0
03: £3
|
7f-
23
j'0
c
|
iq"3
!T:
|
Afgift fi
lbbla p;
pann:
|
|
'B
CL
|
r5 —
S- °:—
£- Ä- a
|
n
S-
|
n
|
CL
a
i s*
|
£3
0
n
|
o-
3
|
i
3
»r
|
B5
0
B
O
|
re ”
Cl n
|
“ c
n n
|
Cb
a.
3
|
0
B
73-
|
I I
23
O
ft O
|
c
|
et
D
rr
|
3
’ 2 cu
n>
|
|
|
7 c
|
- s
|
a>
|
|
£■ 2.
1
|
|
P^-
fb
|
t
|
■
|
C
cr — •
1
|
|
73-
«
|
ft
|
ca
|
0-
c-
n
|
n
|
£• =
B
|
|
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
R;dr
|
sk.
|
r.
|
R:dr
|
sk.
|
T.
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
R;dr
|
sk.
|
r.
|
R;dr
|
sk.
|
r.
|
R.dr
|
sk.
|
|
10
|
2
|
24
|
—
|
3
|
36
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
f 1
|
2
|
36
|
—
|
4
|
6
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
12
|
3
|
—
|
—
|
4
|
24
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i3
|
3
|
12
|
—
|
4
|
42
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
'4
|
3
|
24
|
—
|
5
|
12
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i5
|
3
|
36
|
—
|
5
|
3o
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
16
|
4
|
—
|
—•
|
6
|
—.
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
‘7
|
5
|
—
|
—
|
7
|
24
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
18
|
6
|
—
|
—
|
.9
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
*9
|
7
|
—
|
—
|
10
|
24
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
20
|
8
|
—
|
—
|
12
|
—
|
—
|
53
|
—
|
|
68
|
—
|
—
|
I l3
|
—
|
—
|
128
|
—
|
—
|
3o8
|
|
|
2 r
|
9
|
—
|
—
|
T 3
|
24
|
—
|
56
|
I 2
|
—
|
72
|
—
|
—
|
' '9
|
1 2
|
—
|
135
|
—
|
—
|
324
|
—
|
-
|
22
|
10
|
—
|
—
|
i5
|
—
|
—
|
59
|
3 4
|
|
76
|
—
|
|
I 25
|
24
|
|
.42
|
—
|
—
|
34o
|
—
|
___
|
23
|
11
|
—
|
—
|
16
|
24
|
—
|
62
|
36
|
|
80
|
—
|
|
131
|
36
|
—
|
»49
|
—
|
—
|
356
|
|
|
3 4
|
1 2
|
—
|
—
|
18
|
—
|
—
|
66
|
—
|
|
84
|
—
|
|
138
|
—
|
—
|
156
|
—
|
—-
|
372
|
|
|
25
|
12
|
3 4
|
—
|
18
|
36
|
—
|
68
|
36
|
|
87
|
3 4
|
—
|
143
|
36
|
—
|
162
|
3 4
|
—
|
387
|
24
|
|
26
|
i3
|
38
|
—
|
20
|
33
|
—
|
72
|
'4
|
|
91
|
38
|
|
i5o
|
•4
|
—
|
169
|
38
|
—
|
4o3
|
38
|
_
|
27
|
15
|
8
|
—
|
22
|
36
|
—
|
75
|
44
|
|
96
|
8
|
|
.56
|
44
|
|
177
|
8
|
—
|
420
|
8
|
|
28
|
16
|
3o
|
—
|
24
|
45
|
—
|
79
|
3c>
|
|
lOd
|
3o
|
—
|
.63
|
3o
|
—
|
.84
|
3o
|
—
|
436
|
3o
|
—
|
29
|
18
|
6
|
—
|
27
|
9
|
—
|
83
|
18
|
—
|
io5
|
6
|
—
|
170
|
18
|
—
|
192
|
6
|
—
|
453
|
6
|
|
3o
|
»9
|
32
|
—
|
29
|
24
|
|
87
|
8
|
—
|
x°9
|
32
|
|
177
|
8
|
|
'99
|
32
|
—
|
469
|
32
|
—,—
|
31
|
21
|
'4
|
—
|
3i
|
45
|
—
|
9'
|
2
|
|
r 14
|
'4
|
|
.84
|
2
|
—
|
207
|
>4
|
—
|
486
|
<4
|
•_
|
32
|
23
|
—
|
—
|
34
|
24
|
—
|
95
|
—
|
—
|
1 *9
|
—
|
—
|
■91
|
—
|
|
215
|
—
|
—
|
5o3
|
|
|
33
|
24
|
36
|
—
|
|
6
|
—
|
99
|
—
|
|
123
|
36
|
—
|
198
|
—
|
—
|
222
|
36
|
|
519
|
36
|
|
34
|
26
|
26
|
|
39
|
39
|
—
|
io3
|
2
|
—
|
128
|
26
|
|
2o5
|
2
|
—
|
23o
|
26
|
—
|
536
|
26
|
|
Bih. till R. St. Fröt. i83/h 5 Sami. 2 Afd.
5:te Häftet.
34 Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Ulsk. Utlåtande N.-o 5.
35
|
28
|
20
|
—
|
42
|
3o
|
—
|
(07
|
8
|
—
|
(33
|
20
|
—
|
2 (2
|
8
|
—
|
238
|
20
|
|
553
|
20
|
|
36
|
3o
|
(8
|
—
|
45
|
27
|
—
|
i ((
|
(8
|
—
|
(38,8
|
—
|
2(9
|
18
|
—
|
2.46
|
18
|
|
57o
|
(8
|
|
3?
|
32
|
18
|
—
|
48
|
27
|
—
|
1 (5
|
3o
|
—
|
143
|
18
|
— 226
|
3o
|
—
|
254
|
(8
|
|
587
|
(8
|
|
38
|
34
|
20
|
|
51
|
3o
|
—
|
1 *9
|
44
|
—
|
148
|
20
|
—
|
233
|
44
|
—
|
262
|
20
|
|
604
|
20
|
——
|
39
|
36
|
26
|
—
|
54
|
39
|
—
|
(24
|
•4
|
—
|
(53
|
26
|
—
|
24 (
|
■ 4
|
—
|
270
|
26
|
|
621
|
26
|
_
|
4o
|
38
|
36
|
—
|
58
|
6
|
—
|
(28
|
36
|
—
|
(58
|
36
|
—
|
248
|
36
|
—
|
278
|
36
|
|
638
|
36
|
- t
|
4<
|
4>
|
—
|
—
|
61
|
24
|
—
|
(33
|
12
|
—
|
(64
|
—
|
—
|
256
|
12
|
—
|
287
|
|
|
656
|
|
,
|
42
|
43
|
>4
|
—
|
64
|
45
|
—
|
.37
|
38
|
—
|
(69
|
'4
|
—
|
263
|
38
|
—
|
295
|
'4
|
|
673
|
«4
|
|
43
|
45
|
32
|
—
|
68
|
24
|
—
|
142
|
20
|
—
|
174
|
32
|
—
|
271
|
20
|
—
|
3o3
|
32
|
|
690
|
32
|
—
|
44
|
48
|
6
|
—
|
7r
|
9
|
—
|
'47
|
6
|
—
|
180
|
6
|
—
|
279
|
6
|
—
|
3(2
|
6
|
|
708
|
6
|
|
45
|
5o
|
3o
|
—
|
75
|
45
|
—
|
151
|
42
|
—
|
(85
|
3o
|
—
|
286
|
42
|
—
|
820
|
3o
|
|
725
|
3o
|
|
46
|
53
|
02
|
—
|
80
|
24
|
—
|
(57
|
8
|
—
|
l9'
|
32
|
—
|
295
|
8
|
—
|
329
|
32
|
|
743
|
32
|
|
47
|
56
|
38
|
—
|
85
|
9
|
—
|
162
|
26
|
—
|
*97
|
38
|
—
|
3o3
|
26
|
—
|
338
|
38
|
—
|
76 (
|
38
|
|
48
|
60
|
—
|
—
|
9°
|
|
—
|
168
|
—
|
—
|
204
|
—
|
—
|
3 (2
|
- -
|
—
|
348
|
—
|
—
|
780
|
|
|
49
|
63
|
'4
|
—
|
94
|
45
|
—
|
(73
|
26
|
—
|
210
|
•4
|
—
|
320
|
26
|
—
|
357
|
4
|
|
798
|
*4
|
|
5o
|
66
|
32
|
—
|
100
|
—
|
—
|
'79
|
8
|
—
|
2 ,6
|
32
|
—
|
329
|
8
|
—
|
366
|
32
|
|
816
|
32
|
|
5.
|
70
|
6
|
—
|
to5
|
9
|
—
|
.34
|
42
|
—
|
223
|
6
|
—
|
33?
|
42
|
—
|
376
|
6
|
|
834
|
6
|
|
32
|
73
|
32
|
—
|
1 10
|
24
|
—
|
'9°
|
32
|
—
|
229
|
32
|
—
|
346
|
32
|
—
|
385
|
32
|
|
853
|
32
|
|
53
54
|
77
81
|
'4
|
|
r 15
(21
|
45
24
|
|
'96
202
|
26
24
|
I
|
236
243
|
•4
|
—
|
355
364
|
26
2 4
|
—
|
3q5
4o5
|
>4
|
|
872
89.
|
' 4
|
|
55
|
84
|
38
|
—
|
1 27
|
9
|
—
|
20S
|
26
|
—
|
249
|
38
|
—
|
373
|
26
|
—
|
4 (4
|
38
|
|
909
|
38
|
|
56
|
88
|
32
|
—
|
(33
|
—
|
—
|
214
|
32
|
—
|
256
|
32
|
—
|
382
|
32
|
—
|
424
|
32
|
|
928
|
32
|
|
5?
|
92
|
3o
|
—
|
138
|
45
|
—
|
220
|
42
|
—
|
203
|
3o
|
—
|
39 (
|
42
|
—
|
434
|
3o
|
|
947
|
3o
|
|
58
|
96
|
32
|
—
|
(45
|
—
|
—
|
227
|
8
|
—
|
270
|
3q
|
—
|
4o 1
|
8
|
—
|
444
|
32
|
|
966
|
32
|
|
59
|
100
|
38
|
—
|
(5 1
|
9
|
—
|
233
|
26
|
—
|
277
|
38
|
—
|
4(o
|
26
|
—
|
458
|
38
|
|
985
|
38
|
|
60
|
io5
|
—
|
—
|
‘*>7
|
24
|
—
|
240
|
—
|
—
|
285
|
—
|
—
|
420
|
—
|
—
|
465
|
-
|
|
(,oo5
|
|
|
6,
|
i 09
|
'4
|
—
|
[63
|
4d
|
-
|
246
|
26
|
—
|
292
|
■4
|
—
|
429
|
26
|
—
|
475
|
• 4
|
|
(.024
|
•4
|
|
62
|
113
|
32
|
—
|
(70
|
24
|
—
|
253
|
8
|
-
|
299
|
32
|
—
|
439
|
8
|
—
|
485
|
32
|
|
• .o43
|
32
|
|
63
|
118
|
6
|
—
|
.77
|
9
|
—
|
259
|
42
|
—
|
3o7
|
6
|
—
|
448
|
42
|
-1—
|
I96
|
6
|
|
(,o63
|
6
|
|
64
|
[ 22
|
32
|
—
|
(84
|
—
|
—
|
266
|
—
|
—
|
3,4
|
32
|
—
|
458
|
32
|
—
|
5o6
|
32
|
|
(,082
|
32
|
|
65
|
127
|
•4
|
—
|
igo
|
45
|
—
|
273
|
26
|
—
|
322
|
»4
|
—
|
468
|
26
|
—
|
5(7
|
»4
|
|
(,102
|
t4
|
_
|
66
|
l 32
|
—
|
—
|
(98
|
|
—
|
280
|
24
|
—
|
33o
|
—
|
—
|
478
|
24
|
—
|
528
|
|
|
1,122
|
■
|
67
|
136
|
38
|
—•
|
2o5
|
9
|
—
|
287
|
26
|
—
|
337
|
38
|
—
|
488
|
26
|
—
|
538
|
38
|
|
m4«
|
38
|
|
68
|
[4>
|
32
|
—
|
2 I 2
|
24
|
—
|
294
|
32
|
—
|
345
|
32
|
—
|
498
|
32
|
—
|
54.9
56o
|
32
|
|
1,161
|
32
|
|
69
|
146
|
3o
|
—
|
219
|
45
|
—
|
3o (
|
42
|
|
353
|
3o
|
—
|
5o8
|
42
|
—
|
3o
|
|
1,181
|
3o
|
|
70
|
151
|
32
|
—
|
227
|
24
|
—
|
3oq
|
8
|
|
36 (
|
32
|
—
|
5i9
|
8
|
—
|
57 (
|
32
|
|
1,201
|
32
|
____
|
7i
|
(56
|
38
|
—
|
235
|
9
|
—
|
3(6
|
26
|
’
|
369
|
38
|
—
|
029
|
26
|
—
|
582
|
38
|
|
1,221
|
38
|
__
|
72
|
162
|
—
|
—
|
243
|
|
—
|
324
|
'
|
|
378
|
—
|
—
|
540
|
—
|
—
|
%4
|
—
|
|
1,242
|
—
|
|
Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.-o 5. 36
73
|
167
|
<4
|
—
|
2Ö0
|
45
|
—
|
331
|
26
|
—
|
386
|
[4
|
—
|
55o
|
26
|
—.
|
6o5
|
<4
|
|
1,262
|
14
|
|
74
|
172
|
32
|
—
|
25y
|
—
|
—
|
339
|
8
|
—
|
394
|
32
|
—
|
561
|
8
|
—
|
616
|
32
|
—
|
1,282
|
32
|
|
7^
|
r 78
|
6
|
—
|
267
|
9
|
—
|
346
|
42
|
—
|
4o3
|
6
|
—
|
57i
|
42
|
—
|
628
|
6
|
|
i,3o3
|
6
|
|
76
|
183
|
32
|
—
|
275
|
24
|
—
|
35/f
|
32
|
—
|
41 *
|
32
|
—
|
582
|
32
|
—
|
639
|
32
|
—
|
i,323
|
32
|
■
|
77
|
189
|
‘4
|
—
|
283
|
45
|
—
|
302
|
26
|
—
|
420
|
'4
|
—
|
593
|
26
|
—
|
65.
|
4
|
—
|
i,344
|
>4
|
___
|
78
|
195
|
—
|
—
|
292
|
24
|
—
|
370
|
2 4
|
—
|
429
|
—•
|
—
|
604
|
24
|
—-
|
663
|
|
—
|
i,365
|
|
79
|
200
|
38
|
—
|
3o 1
|
9
|
—
|
378
|
26
|
—
|
437
|
38
|
—
|
615
|
26
|
—
|
674
|
38
|
|
i,385
|
38
|
_
|
80
|
206
|
32
|
—-
|
310
|
—
|
—
|
336
|
82
|
—
|
446
|
32
|
—.
|
626
|
32
|
—
|
686
|
32
|
—
|
1,406
|
32
|
|
81
|
212
|
3o
|
—
|
318
|
45
|
—
|
394
|
42
|
—
|
455
|
3o
|
—
|
637
|
42
|
—
|
698
|
3o
|
—
|
1,427
|
3o
|
|
82
|
318
|
32
|
—
|
32S
|
—
|
—
|
4o3
|
8
|
—
|
464
|
32
|
—
|
649
|
8
|
—
|
710
|
32
|
—
|
f,448
|
32
|
|
83
|
224
|
38
|
—
|
337
|
9
|
—
|
4i1
|
26
|
—
|
473
|
38
|
—
|
660
|
26
|
—
|
722
|
38
|
—
|
1,469
|
38
|
|
84
|
281
|
—
|
—
|
346
|
24
|
—
|
420
|
—
|
—
|
483
|
—
|
—
|
672
|
—
|
—
|
735
|
—
|
—
|
f ,4g>
|
|
|
85
|
23 7
|
[4
|
—
|
355
|
45
|
—
|
428
|
26
|
—
|
492
|
'4
|
—
|
683
|
26
|
—
|
747
|
*4
|
_
|
I,5l2
|
i4
32
|
■
|
86
|
243
|
32
|
—
|
365
|
2 4
|
—
|
437
|
8
|
—
|
5oi
|
32
|
—
|
69 5
|
8
|
—
|
758
|
32
|
—
|
1,533
|
■„
|
87
|
280
|
6
|
—
|
375
|
9
|
|
445
|
42
|
—
|
511
|
6
|
—
|
706
|
42
|
—
|
772
|
6
|
—
|
i,555
|
6
|
|
88
|
256
|
32
|
—
|
385
|
45
|
—
|
454
|
32
|
—
|
520
|
32
|
—
|
7 r 8
|
32
|
—
|
784
|
32
|
—
|
1,576
|
32
|
-
|
89
|
263
|
r4
|
—
|
394
|
—
|
463
|
26
|
—
|
53o
|
14
|
—
|
73o
|
26
|
—
|
797
|
'4
|
—
|
1,598
|
*4
|
—
|
9°
|
270
|
—
|
—•
|
4o5
|
—
|
—
|
472
|
2 4
|
—
|
54o
|
—
|
—
|
74 2
|
24
|
—
|
810
|
—
|
—
|
[,620
|
|
—
|
STOCKHOLM, Ecksteinska Tryckeriet, i834»
Ber.-, Lag- samt Allm, Besv.- och Oecon. VtsJus Betänkaifde IV:o 6. i
N:o 6.
Ankom till Bxp.-Utsk. ilen 2 Oct.
B e tänk ande, angående reglementarisk a föreskrifter för
bränvins bränningens utöfning samt försäljningen af
bränvin och beskattningen derå.
Till Rikets Högled. Ständer få de sammansätta Utskotten härjemte vörd¬
samt öfverlemna ett förslag lill ny Förordning, angående vilkoren för brän-
vins-bränningens utöfning och afgifterne derför, samt om hvad vid försälj¬
ningen af bränvin och beskattningen å denna försäljning iakttagas bör.
Detta förslag är, så vidt det rörer bränvins-bränningens utöfning och
beskattning, upprältadl i enlighet med de grunder, som af Bevillnings-
och Oeconomié-Utskotten i deras Betänkande JNT:o 3 blifvit föreslagne, med
de förändringar, i anledning af gjord återremiss deraf, som Utlåtandet
N:o 5 innehåller.
BeträlFande åter vilkoren för brån vins-försäljningen och afgifterne
derföre, äfvensom nödige controler å Författningens efterlefnad, hafva de
sammansatta Utskotten ej underlåtit att, vid upprättande af förslag till
denria Författning, sorgfälligt Öfverväga de. motioner, som i dessa hänseen¬
den ifrån Riks-.Slånden 1)1 ifvit till Utskotten remitterade; och då det nu
öfverlemna de förslaget lill ny fedaclion af ifrågavarande Författning utvisar
det afseende, som de sammansatta Utskotten ansett sig böra fästa på hvar
och en af dessa motioner, torde ett serskildt upptagande obh besvarande
af nämnde motioner anses vara af j^ebofvet mindre påkalladt.
Alskiilige Ledamöters reservationer bifogas.
Slockholm den 3o Sept. 1834.
Förslag till Förordning, angående vilkoren för bränvins-brännin¬
gens utöfning och afgifterne derföre_, samt om hvad vid försäljning af
bränvin och beskattning deraf iakttagas bör.
Lörsta Artikeln.
Om bränvins-brännings-rättigheten.
ej O
* §•
Bränvins-bränning, af hvad tjenligt ämne eller växlsomlnlsl, skall,
med den pännerymd samt emot de afgifter och öfrige vilkor, bär nedan
Bihang lill K. St. Prat. 1834- S-te Sami. laira Afd.. 1
6-te Håftet.
2 B ev.-, Lag~ samt Allm. Besa.- och Oecon.- Ulsl:s Betänkande uV:o 6.
föreskrifvas, vara tillåten under sex månader af året, så framt icke högst
vigtiga omständigheter föranleda inställande af denna tillverkning.
Bränvins-distillering vare under nämnde tid tillåten; men endast för
dem, som till bränvins-bränning äro berättigade.
2 §.
Rättigheten till bränvins-bränning skall, på landet, åtfölja hemman
och hemmansdelar, med åsatt mantal efter Jordeboken, bebyggda, med
serskild åbo försedde, utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie
eller extra ordinarie rotering deltaga, eller rotefrihets-afgift utgöra, äfven¬
som icke roterade, men med serskild ränta till Kongl. Majit och Kronan
eller till innehafvare af dess rätt belagda torplägenheter, samt i Städerne,
den till hvarje Stads område hörande jord; dock tillkommer denna rät¬
tigheten icke den jord, som i taxeringsvärde ej uppgår lill 3oo R:dr, utom
i de händelser 6 §. upptager.
3 §.
Den bränvins-pannerymd, hvarmed tillätes att bränna, skall beräknas
och till och med nästa Riksdag bestämmas efter hemmanets, hemmansde-
lens, lägenhetens eller stadsjordens värde vid 1834 års taxeringar, sålun¬
da, att för hemman, lägenhet eller stadsjord, som i värde uppgår ifrån
och med 3oo R:dr lill och med 5oo R:dr, må begagnas en panne-
af
ett värde öfver
|
5oo till
|
och
|
med 700
|
R:dr
|
20
C
20
|
kannor.
9 9
|
99 99
|
7Öo
|
99
|
1,000
|
99
|
OO
|
9 9
|
99 99
|
1,000
|
99
|
2,000
|
99
|
35
|
99
|
99 99
|
2,000
|
99
|
3,ooo
|
99
|
4°
|
99
|
99 99
|
3,000
|
99
|
4,000
|
99
|
45
|
99
|
99 99
|
4,000
|
99
|
5,ooo
|
99
|
5o
|
99
|
99 99
|
5,000
|
99
|
6,000
|
99
|
55
|
99
|
99 99
|
6,000
|
99
|
7,000
|
99
|
60
|
99
|
99 99
|
7,000
|
99
|
8,000
|
99
|
65
|
99
|
99 99
|
8,000
|
99
|
9,000
|
99
|
70
|
99
|
99 99
|
9,000
|
99
|
10,000
|
99
|
75
|
99
|
99 99
|
10,000
|
99
|
11,000
|
99
|
78
|
99
|
99 99
|
11,000
|
99
|
12,000
|
99
|
81
|
99
|
99 99
|
12,000
|
99
|
13,ooo
|
99
|
84
|
99
|
99 99
|
13,ooo
|
99
|
i4>ooo
|
99
|
87
|
99-
|
99 99
|
I 4)000
|
99
|
15,oo©
|
99
|
.9°
|
99
|
B ev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och O econia Utslcts Betänkande N\o 6. 3
Härvid iakttages, att, såsom grund för bränvins-bränningsrättigheten,
värdet af åbyggnaden ej får i taxationen ingå lill högre belopp, än som
motsvarar högst en femtedel af jordens värde; åliggande det derföre Be¬
rednings- och Taxerings-Comiteerne för år i835, att vid egendomar, i
hvilkas taxeringsvärde åbyggnadens värde ingått till högre belopp, serskildt
bestämma, i enlighet med den här gifna föreskrift, det fastighetsvärde, för
hvilket bränvinsbränning vid dylika egendomar får ega rum, i följd hvar¬
af den inskränkning i bränvins-bränningsrältigheten , hvartill detta stadgan¬
de för ifrågavarande egendomar kan föranleda, ej blifver gällande förr än
ifrån och med början af år i836.
. 4 §•
Mer än en bränvinspanna al po kannors rymd, eller flera pannor,
hvilkas sammanslagna rymd öfverstiger po kannor, kokrummet oberäknadt,
må icke uti ett verk eller å samma egendom eller hemmansdel nyttjas.
Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade konst-
1» ännerier, får sammanräknade kannetalet af alla dithörande pannor, mäsk-
värmaren oberäknad, icke öfverstiga den högsta panneryrnd, hvarmed brän¬
vinsbränning med enkla pannor är tillåten.
Såsom kokrum får beräknas två kannor för hvarje bränvinspanna om
4o kannors rymd och derunder, samt 3 kannor, då pannerymden öfver¬
stiger 4° kannor.
Inga vid ättiksfabrikör varande pannor må under något vilkor till
bränvinsbränning begagnas.
5 §.
Innehafvare eller brukare af tvänne eller flera hemman, hemmans¬
delar eller lägenheter, som till bränvinsbränning berättigade äro och af
innehafvarens folk och dragare skötas, vare öppet lemnadt att, såvida hem¬
manet, hemmansdelen eller lägenheten är försedd med egen ladugård,
der utfodring sker, på hvardera af dessa egendomar idka bränvinsbränning
med så stor panna, som emot jordvärdet svarar. Skulle åter innehafvare
eller brukare af flera till bränvinsbränning berättigade hemman , hemmansde¬
lar eller lägenheter vilja på ett ställe utöfva bränvins-tillverkningen förde-
ras sammanslagna värde, vare sådant tillåtet under vilkor, att ifrågavaran¬
de egendomar äro belägna inom en mils afstånd, ifrån åbyggnad till å-
byggnad räknadt, ifrån det ställe, der hränvinsbränningen utöfvas, samt
att pannerymden i intet fall får öfverstiga den i fjerde §. bestämda höjd.
Bränvinsbrännings-rättighet för jord å -landet och i Städerne må icke i
något fall förenas eller efter sammanräknade taxeringsvärde på ett ställe utöfvas.
^ Bea., Lag- samt Allm. Bcsp.- och Oecon. Utsk'.s Betänkande. N:a 6.
6 §.
På liindet vare tvänne eller flere åboer i samma hemman eller i ser¬
skilda hemmansdelar eller lägenheter inom samma byelag obctagel att, emot
samfäldt erläggande af den på gemensamma bränvinsredskapen belöpande
bränvinsbrännings-afgiften och behörig anmälan vid mantals- och skatt skrif¬
ningen , deras bränvinsbränningsrätlighet utöfva med en gemensam panna
på en viss uppgifven lägenhet inom hemmanets eller byelagets område,
hvilken panna dock aldrig må öfverstiga högsta tillåtna pannerymden.
Åboer å sådane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet,
som icke uppgå till 3oo R:dr i taxeringsvärde, men i öfrigt hafva de e-
genskaper, sorn, enligt 2 §., erfordras för rättigheten alt utöfva bran vins¬
bränning, åtnjute äfven samma förmon, med vilkor, att det sammanslagna
jordvärdet uppgår till minst 3oo R:dr.
All öfverlåtelse af bränvinsbränningsrätlighet vare förbjuden.
7 §•
Af de fleste röstegande invånare i hvarje Stad, der jorden tillhör
Staden, må det hero att, i den ordning, som uti hvarje Stad för heslut
örn Stadens inkomst eller utgift iakttages, bestämma, huruvida den brän-
vinsbiämling, hvartill Stadeu efter värdet af de serskilda jordlotterne är
berättigad, skall åt dessas innehafvare upplåtas, eller för Stadens ge¬
mensamma räkning utöfvas, och om bran vinsbränningen skall ske med
serskilda pannor efter hvarje jordlotts värde, eller ock i ett eller fle¬
ra sammansatta verk efter alla eller flera jordlotters sammanslagna vär¬
de; men i de Städer, der jorden är med eganderätt fördelad på Stadens
invånare, må det ankomma på det beslut,/som ibland deni af pluralileten,
beräknad i mott af jordvärdet, fattas; och i den händelse förhållandet är
blandadt, skola enahanda grunder följas; likväl under förbehåll alt, derest
Kongl. Maj:t ej, i betraktande af serskilda omständigheter, annorlunda re¬
dan förordnat eller framdeles förordnar, 4 §. af denna Kungörelse skall
tjena lill efterrättelse, i afseende på den högsta panneryrnd , som af såda¬
ne föreningar må begagnas; börande för öfrigt,' vid utöfningen af Släder-
nes bränvinsbrännings-rätligbet, iakttagas, att de brännerier, som hädanefter
anläggas, varda utom Stadens staket på lämpligt afstånd ifrån andra bygg^
mader uppförde
. 8§*
Vid de årliga mantalsskrifningarne uppgifves så väl stället, hvarest,
som ock det elier de hemman, hemmansdelar eller lägenheter, för hvilka
bränvinsbränningen skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt heila det
Bcv., Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon. Ulshls Betungande N:o 6. 5
af Justeraren åsalte kannetal, med utsättande af den dass, hvartill pannan
liäuföres; och vare d'et en och hvar lill bränvinsbränning berättigad obe-
laget att anmäla sig till bränvinsbränningens utöfvande, antingen för liela
eller hälften .af dea tillåtna liden; skolande i senare fallet bestämdt upp¬
gifvas, hvilkendera termin, antingen November, December och Januarii
eller Februarii, Mars och April dertill begagnas; och kommer afgiften för
hränvinsbränningen att i förhållande derefter beräknas. Ej vare skattskyl¬
dig förbunden, att vid mantalskrifningen uppvisa stämplingsaltest, icke hel¬
ler rnätningsbetyg, undantagande u oslämplade tackjernspannor; och ege
han dessutom rätt alt hänvisa till den förra året uppgifna pannerymden,
med åliggande alt för uppgiftens rigtighet ansvara; dock bör i den skatt-
skyldiges debetsedel för hvarje år af vederbörande införas, så väl beloppet
af den pannerymd, hvartill hau sig anmält, som ock det fastighetsvärde,
hvarefter bränvinsbränning får ega rum, till upplysning om den pänne-
rymd, som i grund deraf får begagnas.
Den mantalsskrifningen förrättar, vare skyldig att, med afdrag, en¬
ligt 4 §, af kokrummet, afgiften i behörig ordning påföra, ehvad pannor-
rfe äro inmurade eller lösa, med uteslutande af bråk i beräkningen.
.' 9 §•
Alla å en tomt, eller i en byggnad, eller under samma tak, eller å
samma egendom, hemmansdel eller lägenhet varande pannor skola val, för
nödig säkerhets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas; men vid debite¬
ringen bör deras rymd ovilkorligen sammanslås, oell denna grund jemväl
följas vid redogörelsen i afseende på pannerymden, så väl ifrån Taxermgs-
Comiteerna och Konungens Befallningshafvande, som ifrån Kongl. Maj:ts och
Rikets Stats-Contor; dock må den sålunda sammanslagne pannerymden al¬
drig öfverstiga det i 4 §• bestämda maximibelopp.
ro §.
Mantals- och Skattskrifvare åligge det att, inom medlet af Januarii
månad, efter mantals- och skattskrifnings-handlingarne socknevis upprätta
förteckningar på de till bränvinsbränning berättigade personer, som antin¬
gen afsagt sig utöfningen af denna rätt, eller någon pannerymd till afgifts
beräknande vid mantalsskrifningen icke uppgifvit, eller ock uppgifvit en
mindre pannerymd, än den hvaraf de ega rättighet, att sig begagna, äfven¬
som å dem, hvilka anmält sig till bränvinsbränning endast under hälften af
den tillåtna tiden, med utsättande af hvilken termin dertill användes; bö¬
rande å dessa förteckningar upptagas de hemman, hemmansdelar och lägen¬
6 B ev.-, Lag- samt Allni. Besvoch Oecon. Utslrs B et ani ande IS ro 6.
heter, å hvilka antingen ingen ellef en inskränktare bränvinsbränning utöf-
vas. Dessa förteckningar insändas till Konungens Befallningshafvande, som
ega att deraf lemna vederbörande del för control och eftersyn, börande dess¬
utom en sådan förteckning för hvarje Socken uti hvarje Församlings Socken¬
stuga anslås.
11 §*
Den som, berättigad till bränvinsbränning, sig dertill vid mantals¬
skrifningen antingen icke angifvit, eller ock anmält sig tili mindre panne-
rymd, än hvartill han egt rätt, må, om han sedermera åstundar bränvins¬
bränning för en del eller hela värdet utöfva, anmäla sig derom hos Konun¬
gens Befallningshafvande, som eger att det sökta tillståndet meddela, såvida
Sökanden styrker sig hafva behörigen till Kronouppbördsmannen erlagt be¬
löpande pannerymdsafgift, beräknad för den återstående delen af tillåtna
bränvinsbräunings-tiden, ifrån och med den månad, hvarunder han till¬
ståndet erhåller.
Andra Artikeln.
Om hr anvins-r edskapen.
12 §’
bör att undanrödja alla anledningar till tvister om bränvinspannors
beskaffenhet, och ej motverka en loflig industri, som, genom förbättringar i
redskapens sammansättning, söker besparing af bränsle, tid eller arbetskost¬
nad, skola hädanefter pannor eller kittlar, och öfrige för bränvinsbränning
nödiga redskap, vara tillåtna af hvad metall eller annat tjenligt ämne som
helst, under lika vilkor för alla,^att pannerymden bestämmes endast efter
jordvärdet.
.l3 §•
Bränvinsbrännings-redskapen indelas i sju Classer:
irsta Classen.
Enkel redskap.
Härtill räknas panna, som drifvcs omedelbart af eld, af hvad ferm.
som helst, med löst bröst, der sådant finnes, hatt eller stängselskifva och
ångrör samt afkylningsredskap.
Hatten, som endast får innesluta ett tomt rum, och hvartill räknas
ett fastsittande ångrör af minst 6 tums längd, får ej innehålla mer än två
tredjedelar af pannans rymd.
Intet ångrör, som till bränvinsredskap begagnas, får i diameter hål¬
la öfver 6 tum.
BerLag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utskli Betänkande N:o 6. 7
2:dra Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare.
Mäskvärmare vare tilläten af hvad form eller ämne som helst, men
får ej innehålla mer än en femtedel utöfver pannans rymd och endast
användas för tillmäskningens uppvärmande, ej heller vara inmurad eller af
eld eller ånga vidröras.
3:dje Classen.
Enkel redskap med enkel rectificator.
Enkel rectificator eller klarkula eller klarblåsa, hvarhelst den till
redskapen appliceras, är en sådan apparat, som innehåller blott ett enda
tomt rum, och hvari ångorne omkokas, för att derifrån utgå såsom sprit
eller bränvin, utan att denna apparat vidröres af eld eller ånga.
/f.:de Classen.
Enkel redskap med dubbel rectificator.
Med dubbel reclificator förstås en sådan apparat, hvarhelst den till
redskapen appliceras, hvari ångorna uti flera rum omkokas, för att derifrån
utgå såsom sprit eller bränvin, utan att apparaten vidröres af eld eller ånga.
5:te Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare och enkel rectificator.
6:te Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare och dubbel rectificator.
y:de Classen.
Den så kallade dubbla pistoriska apparaten _,
hvarmed förstås tvänne pannor, så förenade, att ånga går ur den ena i
den andra, och till hvilka äro applicerade dubbel eller enkel rectificator
och mäskvärmare.
.'4 §'
Då bränvins-redskap förfärdigas på Bruk eller i Stad, vare den, som
redskapen tillverkat, vid Trettiotre Riksdalers 16 skillingars vite skyldig,
innan han bränvins-redskapen ifrån sig lemnar, ej mindre att förse panna
och hatt, äfvensom då löst bröst, rectificator eller mäskvärmare tillhöra
redskapen, dessa sistnämnde apparater med stämpel af sitt namn, hemvist
och årtalet, då den förfärdigats, än ock att besörja, det de varda uppmätte
och stämplade af dertill förordnade Landtmätare eller Justerare.
8 Bea.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Ulsk:s Betänkande JSf:o 6.
Förfärdigas bränvins-redskap på landet, åligge det egaren, vid ena¬
handa vite, aLt, innan han sig af densamma begagnar, ombesörja ofvan-
näinnde uppmätning af dertill förordnad Landtmätare eller Justerare.
Då förändring af bränvins-redskap, genom nya bottnars eller aftapp-
ningsrörs insättande, hattens ändring till form eller rymd, anbringande af
mäskvärmare eller rectificator, eller annorledes vidtages, skall redskapen å
nyo af Justeraren mätas och, om rymden undergått förändring, ånyo stämp¬
las, oell den förra stämpeln utplanas samt nytt matnings- och slämplings-
bevis uttagas.
Verkställes ändringen på Bruk eller i Stad, vare den, sorn redskapen
ändrat, vid ofvan utsatte vite skyldig alt uppmätningen och slämplin^en
föranstalta innan redskapen till egaren ullemnas.
Sker ändringen på landet, åligge egaren vid enahanda vite, som
ofvan nämndt är, att, innan redskapen begagnas, låta fullgöra nyssberörde
föreskrifter.
Å bränvins-pannor af Tackjern, som hädanefter gjutas, bör panne-
rymden och Bruksstämpeln jemte årLalet utsättas i pannans öfre kant, vid
det vite för Bruksegaren, som ofvan stadgadt är.
15 §.
Till uppmätning och stämpling af nya, eller förändrade eller förut
ej uppmätta och Stämplade bränvins-redskap, förordne Konungens Befall¬
ningshafvande ett behöfligt antal af Landtmätare eller Justerare i Länen
7 O tJ
och S-täderne, och tilldele dem vissa district, lämpade efter hvars oell ens
hemvist; och vare för denna förrättning Landtmätare eller Justerare lika
ansvarig, sorn för målkärils justering i allmänhet.
Uti de Släder, hvarest eller i hvilkas granskap någon Landtmätare
icke är boende, må till" Justerare för bränvins-redskapens mätning och
stämpling en Magistrats-person kunna antagas.
16 §*
Bränvinspannor skola vid mätningen vara försedde med löst bröst,
då sådant linnes, och med hatt eller stängselskifva och rör samt öfrige till¬
behör, sorn, enligt nästföljande §. äro underkastade stämpling. Pannans
hela cubik-innehåll mates med vatten eller annat flytande ämne till öfver¬
sta kant eller lekande brädd. Om hatten är försedd med en eller flere
luckor eller någon annan öppning än ångröret, skall den vid mätningen
påsättas och redskapen uppmätas till öfversta luckans eller öppningens nedre
kant, till så stor höjd, sorn mäsk deri kan inrymmas.
Halten,
B ev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon. Utsk:s- Betänkande J\:o 6. g
Hatten, med fastsittande ångrör, skall äfven lill liela sitt cubik-inne-
liåll uppmätas och, om den innehåller mer än två tredjedelar af pannans
rymd, öfverskottet ingå i pannerymds-beräkningen.
Likaså uppmätes mäsk värmare, der sådan finnes, till hela sin rymd,
med afdrag af derigenom gående rör.
Då panna, som är lörsedd med aftappningsrör, uppmätes, skall lap¬
pen eller vridkranen isättas och intet afdrag för rörets innehåll ega rum.
*7 §•
Med undantag af Tackjernspannor, skall på alla andra pannor och
dertill hörande hatt eller slängselskifva, lösa pannebröst, rectificatorer och
mäskvärmare, ehvad desse senare ära af metall eller träd, Landtmätaren
eller Justeraren å hvarje af desse delar med stämplar utmärka initial-bok-
stäfverne af sitt namn och årtalet, då uppmätningen skett, samt derjemte
å pannan redskapens uträknade pannerymd. Stämpeln på panna sättes å
halsen eller dess öfversta del; på de öfrige ofvanuppräknade delarne, å de
ställen, der den blir väl synlig, utan att skada redskapen.
I den händelse Landtmätaren eller. Justeraren finner, ätt redskapen
ej hörer till någon af de i i3 §. nämnde classer, vare han skyldig att
derom genast inlemna skriftlig anmälan hos Konungens Befallningshafvande,
som eger att föranstalta en kika undersökning och vidare förfara' som uti
2g §. föreskrifves.
18 §.
Landtmätare eller Justerare, hvilka, för att mäta oell stämpla brän-
vins-redskap, kallas ifrån sitt hemvist af enskild man, åtnjute derför af
denne sistnämnde reseköstnads-ersattning och arfvode såsom för andra em-
bets-förrättningar; men sker mätningen och justeringen å det ställe, der
Landtmätare eller Justerare bor och vistas, uppbäre han Sex r:st. för
hvarje kanna, som den mätna och stämplade redskapen innehåller. Erfor¬
derligt liandtlangare-biträde Vid förrättningen må Landtmätare eller Juste-
rere kunna af panne-egaren äska;, men med behörigen justerade och krönta
målkäril bör han sjelf sig förse.
Utan serskild betalning skall Justerare meddela skriftligt betyg, enligt
bifogadt formulaire, så väl öfver mätning, som stämpling; skolande betyget
upptaga en noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar oöh deras
dimensioner, med utsättande af den dass, hvartill redskapen hörer; och
Bihang till 11- St. Prat. 1834- fy.te Saini. %\dra Ajd, 2
Q:te Uåftet.
10 B ev.-, Ljng- samt Allm. Bes v,- och Oecon.- Utslls Betänkande I^:o 6.
skall han jemväl af hvarje sådant betyg månadtligen till Konungens Befall¬
ningshafvande lemna fullständig del.
x9 §•
Ej må, under något vilkor, annan del af bränvinsredskap än panna in¬
muras, hvarvid iakltages, alt stämplingen alltid skall vara synlig; ej heller
må panna och hatt med hvarandra sammanfogas genom nägling eller lödning.
30 §•
Innehafvare af bränvinsredskap vare ifrån allt åtal i afseende på dess
beskaffenhet fri, derest den finnes i oförändrad enlighet med Juslerarens
betyg och i sådant skick icke öfverstiger den pannerymd till hvars begag¬
nande innehafvaren är berättigad och sig vederbörligen anmält.
Enär kannerymden i en bränvinsredskap befinnes större än den upp¬
gifvits, men öfverskottet ej öfverstiger en femtondedel af den rymd, hvar¬
till pannan är anmäld och stämplad, och detta med skäl kan anses hafva
tillkommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare redskapen
ej derföre underkastad beslag, utan må, vid derom yppad fråga, egaren
debiteras för det löpande året med den högre skatt, hvartill pannans ökade
rymd föranleder och redskapen genom egarens försorg å nyo mätas och
stämplas innan påföljande år, på sätt och under det ansvar, som uti i4§*
af denna Art. utstakas.
21 §.
Beträdes Justerare att hafva orätt stämplat bran vinspanna, skall hail,
utom det ansvar, som, följande på ett behörigen verkstäldt beslag, bort
drabba egaren, om denne låtit med afsigt förändra eller omgöra redan
stämpladt bränvinsredskap, dömes tjensten förlustig eller på längre eller
kortare tid ifrån utöfningen deraf skiljas, allt efter Domarens pröfning, huru¬
vida förseelsen härrört af uppsåt eller af större eller mindre vårdslöshet.
Den, sorn tillverkar bränvins-redskap, som synbarligen är beräknad
på missbruk emot denna Författning, bote första gång 33 R:dr 16 sk.,
andra”gången 66 R;dr 32 sk. och tredje gången ico R:dr; och vare då
jemväl, så vida han är Borgare, burskapet förlustig.
22 §.
Distilleringspannor, som af Apothekare få för pharmaceutiska behof
begagnas, böra mätas och stämplas i likhet med hvad om brävinspannors
mätning och stämpling i allmänhet stadgadt är och under enahanda ansvar.
23 §.
Ifrån och med den i Maji till och med den 3i October hvarje år,
äfvensom under den eller de öfrige månader af året, då tilläfventyrs Kgl.
Bev'.~] Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Betdnlahde JY:o 6. i r
Maj:t i Nåder skulle finna för godt att bränvinsbränning inställa eller för¬
bjuda, skall all bränvinsredskap antingen inleranas å allmänna förvaringsrum,
eller, om den befinnes i enskildt förvar, förseglas.
Den till denna försegling åtgående kostnad kommer att af Kronans
medel ifrån Landtränterien förskjutas och ersättning derför af Kongl.
Majrts och Rikets Slats-Conlor meddelas, emot behörig redo och räkning i
Landsboken; dock må vid desse tillfällen rese- och tractaraents-penningar
af Krono-Betjeningen icke beräknas.
M §•
Äfven under den för bränvins-bränning lofgifnetid, må icke egare af
bränvinsredskap, som till bränvins-bränning sig icke anmält, eller icke ve¬
derbörligt lillstånd erhållit, på sätt 11 §. omförmäler, innehafva oförseglad
bränvinsredskap; ulan anmäle hos vederbörande Krono-Betjent sådan red¬
skap till försegling å första söknedag, som hans rättighet att densamma
begagna upphörer.
Den, som, enligt 8 §., sig endast lill forsta hälften af bränvins-
brännings-termin anmält, åligge samma skyldighet för den tid, som han ej
till bränvins-bränning får redskapen begagna.
Kostnaden för denna försegling ersältes Krono-Betjeningen af egaren
med sex rst. per kannerum, jemte skjuts för en häst, då resor för detta än¬
damål erfordras.
Stadgandet i denna och nästföregående §. må likvist ej tillämpas på
ny redskap, som är i tillverkarens vård eller på gammal redskap, som är
under arbete på Kopparslagares verkstad.
3Ö §.
Den, som förskaffar sig flere, större eller annorlunda beskaffade brän-
vins-brännings-redskap, än elem, till hvars begagnande han berättigad är
diar sig anmält, vare skyldig att inom 8 dagar i stad oeh i/\ dagar på
landet, efter det han egare deraf blifvit, sådant hos Magistraten i stad
eller hos närmaste Krono-Betjent på landet anmäla, och dessa redskap an¬
tingen försegla låta eller ock till förvar å allmänt ställe aflemna.
Åslundar någpn att, i stället för den redskap, som han rätteligen
innebar, få begagna annan redskap, som han sig förskaffat, vare detta tillå¬
tet, så vida hans uppgift till mantalsskrifningen berättigar honom att sådan
redskap få begagna, eller han hos Konungens Befallningshafvande dertill
erhållit tillstånd; åliggande honom dook, innan han får begagna den senare
redskapen, att låta försegla eller under allmänt förvar ställa den redskap,
som Iran förut innehaft, eller också inför Magistraten eller Krono-Betjenin-
12 B ev.-, Lag- samt' Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsl:s Betänkande JV:o 6.
gen styrka, att densamma blifvit till bränvins-bränning obrukbar gjord,
eller till annan person öfverlåten.
Dä någon till liand la t sig nya eller förut brukade brännings-redskap
och deni afliemtar eller afhemta låter, bär han, för att icke genom inne-
hafvaodet af sådane redskaD, åtal och ansvar underkastas, derå taga for¬
sedel af säljaren, samt, när bränvins-bränningen är förbjuden, tillika under
transporten hafva berörde brännings-redskap behörigen förseglade,
26 §.
Försegling skall sålunda verkställas, att allenast pannor med fast bröst,
hattar, lösa pannebröst, pipor och slang eller andra afkylnings-redskap
sättas ur stånd att nyttjas, så att egaren må kunna begagna de pannor,
hvilka ej hafva fast bröst, till andra hushålls-förnödenheter.
Om förseglingen å landet ege Konungens Befallningshafvande att an¬
tyda vederbörande Krono-Betjente, sorn bestämma tid och ställe dertill
inom hvarje församling i förut utfärdade Kungörelser, likväl så, att för¬
segling af inmurade pannor med fast bröit alltid för sig går på hvarje
ställe, der de äro uppgifne att finnas. I släderne, hvarest nyssnämnde
redskap, med undantag af inmurade pannor, böra i allmänt förvaringsrum
insättas, vare detta allt Magistratens åliggande.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma
trädes uti borrade eller stampade fina hål, och sedan hopknytes genom en
linne- eller blångarnslapp, samt förseglas på båda ändarne med deras sigill,
hvilka det blifvit anbefaldt att denna förrättning verkställa.
27 §.
De personer, som, enligt 6 Art. 58 §., ega att, i afseende på brän¬
vins-bränning, visitationer och beslag göra, vare berättigade, enär de, för
Kongl. Maj:ts och Kronans rätt och till control emot underslef, anse sådant
nödigt, att i stad eller på'landet låta å nyo uppmäta förut uppmätt och
stämplad bränvinspanna. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel och
betyg utmärka, ansvare Justeraren, såsom ofvan i i5 och 21 §§. sagd t är,
och vare egaren saklös, så framt han icke i underslefvet bevisligen deltagit.
Tredje Artikeln,
om Bevi/lnings-afgiJterne.
28 §.
Beskattningen för bränvins-bränningen kommer att utgå endast efter
pannerynvden, i enlighet med nedanstående Tariff, som bestämmer den
afgift, hvilken för sex månaders bränningstid skall erläggas för hvarje ser¬
skild dass af bränvins-brannings-redskap.
B ev,-, Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 6. 13
Tariff på Pann crjm ds-afgift en
73
~
a
o
3
CL.
|
C4
*“3
p;
5‘
acj
s
a.
Cn
p
?
|
1
Afgift för l:sta
'classens bränvins-
|
p: p t>
s s<s!
w’D Ä
*P g-o?
a å:
0.5 *=
£- Cl,
pr1 „ pr*
^ Cr. P
p *
|
£*
P:
E‘
Cfq
Cn
1
bi
CD
C-
CO
pr
p
h-
|
Afgift för 3'-(Tje
classens bränvins-
|
tf1
P:
5’
Cfq
05
1
CD
PU
O)
pr
p
*v
|
Afgift för 4'-de
classens bränvins-
|
Afgift för 5=te
classens bränvins-
brännings-redskap.
|
Afgift för 6:te
classens bränvins-
brännings-redskap.
|
1
J brännings-redskap.
i .
|
Afgift för 7:de
1 classens bränvins-
|
kTi-
|
R:dr
|
sk.
|
r
|
R:dr
|
älv.
|
r.
|
R:dr
|
|sk.
|
r.
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
IO
|
2
|
24
|
_
|
3
|
36
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
11
|
3
|
36
|
|
4
|
6
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
I 2
|
3
|
|
|
4
|
2 4
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
13
|
3
|
I 2
|
|
4
|
42
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
14
|
3
|
24
|
|
5
|
12
|
.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
15
|
3
|
36
|
|
5
|
3'o
|
-—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
16
|
4
|
|
|
6
|
—-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
*7
|
5
|
|
|
7
|
2 4
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
18
|
6
|
|
|
9
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
*9
|
, 7
|
|
|
10
|
24
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 0
|
8
|
|
|
12
|
—
|
|
53
|
—
|
—
|
68
|
—.
|
|
I l3
|
|
—
|
I 28
|
|
|
3o8
|
|
... 4
|
21
|
9
|
|
|
i3
|
2 4
|
|
56
|
I 2
|
|
72
|
|
|
119
|
I 2
|
—
|
I 35
|
—
|
——
|
324
|
|
-
|
22
|
10
|
.
|
.
|
15
|
—
|
—
|
59
|
2 4
|
,
|
76
|
|
|
125
|
2.4
|
|
1 42
|
.
|
|
34o
|
.
|
|
23
|
11
|
|
|
16
|
2 4
|
|
62
|
36
|
|
80
|
|
|
131
|
36
|
|
*49
|
|
|
356
|
|
,
|
24
|
12
|
|
|
18
|
—
|
|
66|-
|
|
84
|
—.
|
|
i38
|
—.
|
|
i56
|
|
|
372
|
|
|
25
|
12
|
24
|
|
18
|
36
|
|
68 36
|
|
87
|
24
|
|
i43
|
36
|
|
162
|
2 4
|
|
387
|
2!
|
_
|
26
|
13
|
|
|
20
|
33
|
|
72
|
lA
|
—
|
9l
|
38
|
|
i5o
|
i4
|
|
169
|
38
|
|
4o3|38
|
|
27
|
i5
|
8
|
|
22
|
36
|
|
7°
|
44
|
—
|
96
|
8
|
|
156
|
44
|
|
J77
|
8
|
|
420
|
8
|
|
28
|
16 00
~ 1
|
|
24
|
45
|
|
79 3o
|
—
|
100
|
3o
|
—
|
i63
|
3o
|
|
184
|
3o
|
|
436i3o
|
|
29
|
.8
|
ö
|
—
|
27
|
9
|
—
|
83
|
18
|
|
1 o5
|
6
|
|
170
|
18
|
|
192'
|
■6
|
—
|
453
|
6
|
—
|
3o
O
|
x9
|
32
|
|
39
|
2 4
|
|
87
|
8
|
|
109
|
32
|
—
|
177
|
8
|
|
f9 9
|
32
|
_
|
46.0
|
32
|
|
31
O
|
21
|
*4
|
—
|
31
|
45
|
■
|
91
|
2
|
|
u4
|
»4
|
—
|
184
|
2
|
|
207
|
i4
|
|
486
|
14
|
|
02
|
23
|
—
|
|
34
|
2 4
|
—
|
9b
|
■
|
|
1 *9
|
—
|
|
191
|
|
|
215
|
|
|
5o3
|
|
|
33
|
|
3;i
|
|
37
|
6
|
|
99
|
|
—•
|
123
|
36
|
|
198
|
|
|
22 2
|
36
|
|
5 I Q
|
36
|
|
3i
|
28
|
26
|
|
39,39
|
—
|
io3
|
2
|
—
|
1 28
|
26
|
—
|
2o5
|
2
|
|
23o
|
26
|
_
|
536
|
26
|
|
35
|
28
|
20
|
|
42l
|
3o
|
|
107
|
8
|
—
|
133
|
20
|
—
|
2 l 2
|
8
|
|
238
|
20
|
|
553
|
20
|
|
14 B ev.-, Lag- samt 'Allm. Besv.- fich Oecon± Utshls Bet&nhande N:o6.
36
|
3o
|
18
|
—
|
45
|
27
|
—-
|
111
|
18
|
—■
|
.38
|
.8
|
•—
|
2 *9
|
.8
|
—
|
246
|
.8 —
|
570
|
1,8
|
|
37
|
32
|
18
|
—
|
48
|
11
|
|
115
|
3o
|
|
.43
|
18
|
—
|
226
|
3o
|
—
|
254
|
18
|
—
|
587
|
.8
|
_
|
38
|
34
|
20
|
—
|
5i
|
|
1 !9
|
44
|
—
|
.48
|
20
|
—
|
a33
|
44
|
—
|
262
|
20
|
—
|
604
|
20
|
—
|
39
|
36
|
26
|
—
|
54
|
39
|
—
|
124
|
*4
|
—
|
.53
|
26
|
-—■
|
241
|
»4
|
|
270
|
26
|
—.
|
621
|
26
|
|
40
|
38
|
36
|
—-
|
58
|
6
|
—
|
128
|
36
|
—
|
.58
|
36
|
—
|
248
|
36
|
—
|
278;36
|
—
|
638 36
|
—
|
4-i
|
41
|
|
—■
|
61
|
2 4
|
—
|
133
|
12
|
—•
|
164
|
—•
|
—.
|
a56
|
12
|
—
|
287
|
|
—
|
656
|
|
|
42
|
43
|
l4
|
—
|
64
|
45
|
—■
|
i37
|
38
|
—
|
169
|
*4
|
—
|
203
|
38
|
—
|
298
|
.4-
|
673
|
»4
|
—
|
43
|
45
|
32
|
—-
|
68
|
2 4
|
—
|
142
|
20
|
—
|
174
|
32
|
—
|
27.
|
20
|
—
|
3o3
|
32
|
—
|
69 °
|
3a
|
|
44
|
48
|
6
|
—
|
|
9
|
—
|
147
|
6
|
—■
|
180
|
6
|
|
279
|
6
|
—
|
3i 2
|
6
|
—
|
708
|
6
|
|
4'j
|
5o
|
3o
|
—
|
K
75
|
45
|
|
151
|
42
|
|
185
|
3o
|
—
|
286
|
43
|
_
|
320
|
3o
|
—
|
725
|
3o
|
_
|
46
|
53
|
32
|
—
|
80
|
24
|
—
|
i57
|
8
|
—
|
*9'
|
32
|
—
|
295
|
8
|
|
329
|
3a
|
—
|
743
|
3a
|
|
47
|
56
|
38
|
|
85
|
9
|
—•
|
162
|
26
|
—
|
>97
|
38
|
—
|
3o3
|
26
|
—
|
338;38
|
—
|
76.
780
|
38
|
|
48
|
60
|
—
|
—
|
9°
|
|
—
|
168
|
—
|
—
|
204
|
—
|
—
|
3.2
|
—
|
—
|
348
|
—
|
—
|
_
|
—
|
4d
|
63
|
«4
|
—
|
94
|
45
|
|
, r-3
1 yJ
|
26
|
—
|
2.0
|
'4
|
—
|
3ao
|
26
|
—
|
357
|
*4
|
—.
|
798
|
14
|
|
5o
|
66
|
32
|
—
|
100
|
—•
|
|
'79
|
8
|
—
|
2.6
|
32
|
—
|
3a9
|
8
|
—
|
366
|
32
|
—
|
816 j 3 2
|
—
|
5i
|
7°
|
6
|
—
|
io5
|
9
|
—
|
.84
|
42
|
—
|
223
|
6
|
—
|
337
|
4a
|
—
|
376
|
6
|
—
|
834
|
6
|
—
|
!52
|
73
|
32
|
—
|
110
|
24
|
—
|
19°
|
32
|
—
|
22Q
|
3a
|
—
|
346
|
3a
|
—
|
385
|
3a
|
—
|
853 32
|
|
53
|
77
|
l4
|
—
|
115
|
45
|
—
|
196
|
26
|
—
|
a36
|
«4
|
—
|
355
|
26
|
—
|
3p5
|
»4
|
—
|
872
|
*4
|
|
54
|
81
|
—
|
—
|
12 1
|
»4
|
—
|
202
|
2 4
|
—
|
243
|
—
|
—
|
364
|
24
|
—
|
4o5
|
|
—
|
891
|
|
|
55
|
84
|
38
|
—
|
127
»33
|
9
|
—
|
208
|
26
|
—
|
2 49
|
38
|
—
|
373
|
26
|
—
|
4,4
|
38
|
—
|
909 38
|
|
56
|
88
|
32
|
—
|
|
|
2l4
|
32
|
—
|
256
|
3a
|
—
|
38 a
|
3a
|
—
|
424
|
3a
|
—-
|
928 3a
|
|
67
|
92
|
3o
|
—
|
138
|
45
|
|
220
|
42
|
|
263
|
3o
|
—
|
39!
|
42
|
—
|
434
|
3o
|
—*
|
947
|
3o
|
|
58
|
9C)
|
32
|
—
|
i45
|
—
|
—
|
227
|
8
|
—
|
270
|
3a
|
—
|
4o.
|
8
|
—
|
444
|
3a
|
—
|
966
|
3a
|
|
59
|
100
|
38
|
—
|
151
|
9
|
—
|
233
|
26
|
—
|
277
|
38
|
—
|
4.0
|
26
|
—
|
454
|
38
|
—
|
985
|
38
|
|
60
|
io5
|
—
|
—
|
i57
|
2 4
|
—
|
24°
|
—
|
|
285
|
—■
|
—
|
420
|
—.
|
—
|
465
|
>
|
|
ioo5
|
—
|
_
|
61
|
109
|
*4
|
—
|
i 63
|
40
|
—
|
246
|
26
|
—
|
292
|
>4
|
—
|
429
|
26
|
—
|
475
485
|
*4
|
—
|
. 024
|
*4
|
|
62
|
113
|
32
|
—
|
170
|
24
|
|
253
|
8
|
—
|
2 99
|
3a
|
—
|
43<)
|
8
|
—
|
32
|
—
|
io43 3a
|
|
63
|
1 iS
|
6
|
—
|
177
|
9
|
—
|
25q
|
42
|
—
|
3c>7
|
6
|
|
448
|
42
|
—
|
496
|
6
|
|
io63
|
6
|
|
64
|
122
|
32
|
—
|
184
|
—
|
—
|
266
|
—
|
—
|
3,4
|
3a
|
—
|
458
|
3a
|
—
|
5o6
|
32
|
—
|
1082
|
3a
|
|
65
|
. 27
|
'4
|
|
19°
|
45
|
—
|
273
|
r*
20
|
—
|
32 2
|
»4
|
—
|
468
|
26
|
|
5.7
|
*4
|
—.
|
1102
|
'4
|
_
|
66
|
l32
|
—
|
—
|
198
|
- -
|
—
|
280
|
24
|
—
|
33o
|
|
—
|
478
|
a4
|
|
5a8
|
|
—
|
.122
|
—
|
•—
|
^7
|
i36
|
38
|
—
|
205
|
9
|
—
|
287
|
26
|
—
|
337 38
|
—
|
488ia6
|
—
|
538
|
38
|
—
|
Il4l
|
38
|
|
68
|
141
|
32
|
—
|
2 12
|
2 4
|
—
|
294 32
|
—
|
345
|
3a
|
|
498,3-2
|
—
|
549
|
32
|
|
I l6.
|
3 a
|
|
%
|
146
|
3o
|
—
|
2 IQ
|
45
|
—
|
3oi
|
42
|
—
|
353
|
3o
|
—
|
5o8
|
42
|
—
|
56o
|
3o
|
—
|
I l8l
|
3o
|
t
|
70
|
151
|
32
|
—
|
22^
|
24
|
—•
|
3o9
|
8
|
—
|
36.
|
3a
|
—
|
5.9
|
8
|
—
|
071
|
32
|
—
|
. 201
|
32
|
|
7i
|
156
|
38
|
—
|
235
|
9
|
—
|
3.6
|
26
|
—■
|
369
|
38
|
—
|
529
|
26
|
—
|
58a
|
38
|
—
|
1221
|
38
|
|
72
|
162
|
—
|
—
|
243
|
|
—
|
324
|
—
|
—
|
378
386
|
—•
|
—
|
540
|
|
—
|
5p4
|
|
—
|
I 242
|
—
|
r
|
7 3
|
167
|
>4
|
—
|
25o
|
45
|
—
|
33.
|
26
|
—
|
*4
|
—
|
55o 26
|
—
|
6o5
|
*4
|
—
|
1 2.62
|
‘4
|
|
Bw.-y Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utslås Betänkande IS'.o 6. i5
74
|
172
|
32
|
—
|
289
|
—
|
—
|
339
|
8
|
|
3p4
|
32
|
—
|
561
|
8
|
—
|
616
|
32
|
—.
|
1282
|
32
|
—
|
75
|
178
|
6
|
—
|
267
|
9
|
—
|
346
|
42
|
—
|
4o3
|
6
|
—
|
571
|
42
|
—
|
628
|
6
|
—
|
i3o3
|
6
|
—
|
76
|
183
|
32
|
|
270
|
24
|
—
|
354
|
32
|
—
|
411
|
32
|
—
|
582
|
32
|
—
|
63q
|
32
|
—
|
i323
|
32
|
—
|
77
|
189
|
i4
|
|
283
|
45
|
—
|
362
|
26
|
|
420
|
>4
|
—
|
593
|
26
|
—
|
651
|
*4
|
—
|
.344
|
•4
|
—
|
78
|
i95
|
—
|
|
292
|
24
|
—
|
370
|
24
|
—
|
439
|
—
|
—
|
604
|
24
|
—
|
663
|
|
—
|
r365
|
|
_
|
79
|
200
|
38
|
—
|
3oi
|
9
|
—
|
378
|
26
|
|
407
|
38
|
—
|
615
|
26
|
—
|
674
|
38
|
|
1385
|
38
|
—
|
80
|
206
|
32
|
—
|
310
|
—
|
—
|
386
|
02
|
|
446
|
32
|
—,
|
626
|
32
|
—
|
686
|
82
|
—
|
i4o6
|
32
|
_
|
8,
|
212
|
3o
|
|
318
|
45
|
—
|
394
|
42
|
—
|
455
|
3o
|
—
|
637
|
42
|
—
|
698
|
3o
|
_
|
1427
|
3n
|
|
82
|
218
|
32
|
|
828
|
—
|
—
|
4o3
|
8
|
—
|
464
|
32
|
—
|
6‘49
|
8
|
—
|
710
|
32
|
—
|
i448
|
32
|
—-
|
83
|
224
|
38
|
—•
|
337
|
9
|
—
|
4 ii
|
26
|
—
|
4?3
|
38
|
—
|
660
|
26
|
—
|
722
|
38
|
—
|
1469
|
38
|
—
|
84
|
281
|
—
|
—
|
346
|
24
|
—
|
420
|
—
|
—.
|
483
|
—
|
—
|
672
|
—
|
—
|
735
|
|
—
|
i4qi
|
—
|
|
85
|
2.87
|
*4
|
|
355
|
45
|
—
|
428
|
26
|
—■
|
492
|
>4
|
—.
|
685
|
26
|
—
|
?4?
|
*4
|
—
|
I 5l 2
|
*4
|
|
86
|
243
|
02
|
—
|
365
|
24
|
—
|
437
|
8
|
|
5oi
|
32
|
—
|
695
|
8
|
|
758
|
32
|
—
|
i533
|
32
|
|
87
|
280
|
6
|
|
375
|
.9
|
—
|
445
|
42
|
|
511
|
6
|
—
|
706
|
42
|
—
|
772
|
6
|
—
|
1555
|
6
|
-—
|
88
|
256
|
32
|
|
385
|
—
|
—
|
454
|
02
|
—
|
520
|
82
|
—.
|
718
|
32
|
—
|
784
|
32
|
-—
|
1576
|
32
|
.
|
89
|
263
|
*4
|
|
894
|
45
|
—
|
463
|
26
|
|
53o
|
*4
|
—
|
73o
|
26
|
—
|
797
|
14
|
—,
|
1598
|
14
|
—
|
90
|
270
|
-
|
|
4o5
|
|
—.
|
472
|
24
|
—
|
54o
|
—
|
—
|
742
|
24
|
—
|
810
|
—■
|
|
1620
|
|
—
|
För pannor under tio kannor skattas äfven efter 12 sk. kannerummet.
För dem, som anmäla sig att endast under trenne månader utöfva brän-
vinsbränning, blifver den i Tariffen utförda afgift till hälften förminskad.
29 §.
Vill någon begagna sig af ett annorlunda beskaffadt br än vinsredskap* än
som bestämdt kan liänföra3 till de i i3 §. beskrifne classer, såsom t. ex. red¬
skap, hvilka drifvas med ånga, eller åsyfta oafbruten afverkning 0. s, v., upp¬
rätte lian en fullständig ritning å redskapen och anmälé sig ho£ Konungens Be¬
fallningshafvande, som eger att, så fort ske kan, på egarens bekostnad, inhemta
noggrann upplysning om redskapens sammansättning, dess enlighet med den in¬
lemnade ritningen, dess rymd m. m., och, om så nödigt pröfvas, låta verk¬
ställa en profbränning, vid hvilken egaren samt t vänne af honom tillkallade
vittnen må närvara och jemväl underteckna Protoeollet, hvarefter redskapen
förseglas.
Efter sålunda inhemtad kännedom om den nya r«lskapen, ege Konungens
Befallningshafvande, att, med afseende å redskapens afverkningsförmåga, i för¬
hållande till de i Tariffen upptagne bran vinsredskap, föreslå beskattningen med
4 sk. för hvarje kanna, som med densamma kan tillverkas under sex månader
af året, och derefter till Kongl. Maj:t insända så väl alla till målet hörande
handlingar, som dess eget beskaltnings-förslag; beroende^ sedermera på KongK
i6 B ev.-, Lerg- samt Alim. Bes v.- och Oecon.- Ulsk:s Betänkande N :o 6.
Maj:ts Nådiga pröfning till hvad storlek, och emot hvilka afgifler bruket
deraf må vara tillåtet.
De af detta slag redan befintlige redskap böra på ofvan föreskrifne sätt
undersökas och beskattas; dock behöfver icke, i alvaktan härå, deras begag¬
nande inställas.
3° §. .
Skulle Kongl. Maj:t, med anledning af stadgandet i 7 §. at denna
Författning, för en eller flere städer Nådigst tillåta större pannerymd än
90 kannor, förhålies med beskattning af en sådan brån vins-redskap såsom
i ofvanstående §. stadgadt är.
31 '§•
Den till bränvins-bränning berättigade, som ej åstundar utöfva den
i r Art. 3 §. bestämda rättighet med så stor pannerymd, Tariffen efter
egendomsvärdet tillåter, betale panneafgift endast i mon af den pannerymd
lian nyttjar.
3a §.
Vill någon iJti flere smärre pannor inom samma verk, ehvad de
brukas till drankning eller klarning, fördela den på det hela belöpande
pannerymden, vare sådant oförvägradt, dock utan förändring i den fast¬
ställde, efter pannornes sammanräknade rymd utgående afgiften; och hvar¬
vid iakttages, att tillökning för mäskvärmar.e eller rectificator., eller anbrin¬
gandet af båda delarne, beräknas endast för den panna, hvartill dylika
apparater begagnas, dock må denna medgifna rättighet ingalunda tydas till
för vexling med de i 7:de Classen afsedde redskap.
33- §.
I de händelser, då Kongl. Maj:t skulle i Nåder finna nödigt, att för
Pängre eller kortare tid påbjuda brån vins-bränningens inställande, skall
pannerymds-afgiften förminskas med en sjettedel för hvarje månad ett slikt
förbud varar.
34 §•
Distilleringspannor af högst sex kannors rymd-, kokrummet inbegri¬
pet, må utan serskild afgift och beräkning nyttjas på de vilkor och för den
tid, sorn 1 §'. omförmäler. Apothekare i Riket tillåtes att, utan serskild af¬
gift, betjena sig af distilleringspannor till högst tjugu kannors rymd, och
der Apothcks-rörelsen gör bruket af flere pannor af nöden, må likväl ej
öfver tre sådane nyttjas, nemligen en på tjugu, en på-tolf och en på sex
kannor, utan allt afdrag för kokrummet.
Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon,- Utslc'.s Betänkande 2V:o 6. i -
35 §.
För salu af bränvin komma Gästgifverier att, utom den vanliga Be-
-villningen, erlägga ifrån Sex lill och med Femtio R:dr samt tillåtne krogar
och värdshus, med flere ställen, -der spirituösa drycker utminuteras, ifrån
Och med Tjugu till och med Etthundrade R:dr, efter deras mer och min¬
dre förmånliga rörelse, enligt pröfning af Taxeringsmännen, hvilka icke
allenast må, utan äfven böra, bestämma en högre afgift, än den här i
allmänhet stadgade, då afsättningen anses vara af den utmärkta betydenhet,
att den,, jemförelsevis med ;andra Krogar och Värdshus, skäligen fordrar
en sådan förhöjning.
De Gästgifverier, hvilka anses endast såsom skjuts-ombytnings-slällen
<och, på sådan grund, äro ifrån Bevillning- efter 2 Art. i Bevillnings-Stad-<
gan fria, erlägga icke denna afgift.
Den, som vid marknader, Regements-möten, auctioner och andra
sammankomster utöfvar bränvins-minutering med vederbörligt tillstånd,
bör vid Berednings- och Taxerings-Comileerne åläggas lämplig Bevillnings-
afgift iNmon af sin rörelse.
36$.
En procent af den summa, som genom bränvins-bevillningen infly¬
ter, skall innehållas, och till Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contor ingå,
för alt, enligt hvad af Kongl. Maj:t., efter Pröfnings-Comiteens underdåniga
förslag, för hvarje Län fastställes, användas till ersättning för det ökade
besvär och de kostnader, hvilka med debiteringen och redovisandet af
denna Bevillning äro förenade.
Fjerde Artikeln.
Om ansvaret för öfverträdelser af hvadj rörande bränvins-
bränningen , förordnats.
37 $.
Om någon till bränvins-bränning berättigad bränner eller distillerar
bränvin med större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill lian
eger rätt och stämplings-beviset innehåller, eller under tillverkningen, ge¬
nom hvad medel som helst, anbringar mäskning i redskapen utöfver det
kannetal, hvartill den är stämplad och anmäld, eller begagnar andra utvä¬
gar till bränvins-bränning, än han vederbörligen uppgifvit, bote han, ehvad
redskapen är hans egen eller andras, hvarje gång trefaldt det belopp, hvar-
Bihang till R- St. Brot. 1834. ty.te Sami. 2:dra Afd. 3
6-te Håftet,
i8 Bev.-} Lag- samt Allm. Besa.- och Oecort.- Ulsh:s Betänkande J\T:o C.
lill afgiften för den dervid olofligen brukade bränvinsredskap efter behörig
mätning skolat uppgå, om den lofligen varit nyttjad, dock när, efter sådan
beräkning, böterne icke stiga till Trettiotre R:dr 16 sk., pliktfälles förbry¬
taren till detta minsta belopp.
Beträdes någon, som till bränvins-bränning ej är berättigad, eller
icke behörigen dertill sig anmält, att hafva tillverkning eller distillering
af bränvin,anställt eller anställa låtit, bote han såsom här ofvan är stad¬
gadt; men om, efter sådan beräkning, böterne icke uppgå till bo R:dr,
pliktfälles förbrytaren till detta sistnämnde belopp. Befinnes någon nyttja
en eller flere brän vinspannor, som hvardera eller gemensamt innehålla
öfver den högsta tillåtna pannerymd, beräknas böterne till tre gånger af¬
giften för den högsta pannerymden, på sätt förut är stadgadt, och dessutom
till femton R:dr för hvarje öfverskjutande kannerum. Vare ock i alla of-
vanberörde fall de vid förseelsen nyttjade redskap och det i bränneriet vid
beslagstillfället befintlige brän vinet förbrutne, den händelse undantagen, i
afseende på redskapen, alt egaren' gitter bevisa, att de blifvit Jfrån honom
stulne.
Då, enligt 3 Ar t. 34 §•> distillerings-pannor af högst sex kannors rymd
få af de till bränvins-bränning berättigade obehindradt brukas ifrån den i
November till påföljande April månads slut, må icke, äfven om bränvins-
bränningen inställes, distillering under den eljest lofgifne tiden med såda-
ne pannor anses oloflig eller leda lill ansvar.
38 §•
Verkställes bränvins-bränning, då den förbjuden är, af någon, ehvad
han dertill eljest vore berättigad eller icke, bote han fem gånger beloppet
af den afgift, som för den dervid nyttjade bränvinsredskap, om den lofli¬
gen varit brukad, skolat erläggas, efter samma beräkningsgrund, söm i
nästföregående §. säges, likväl så, att böterne ej må understiga Sjuttiofem
R:dr, hvarförutan de nyttjade redskapen och det tillverkade i bränneriet
befintlige bränvinet alltid vare förbrutne. Begår han sådan förbrytelse
tredje resan, blifve han dessutom för två år förlustig rättigheten att brän¬
vin tillverka. Anställes bränvins-bränning, då den förbjuden är, uti brän¬
neri, hvarom flere sig förenat, skall, jemte det redskapen och det tillver¬
kade i bränneriet befintelige bränvinet derigenom förverkas, bolaget i hvarje
fall erlägga dubbla böter emot de här ofvan utsatte; och om öfverträ-
delsen tredje gången eger ruin, vare tillika de i bolaget deltagande för
två år förlustige rättigheten att i någon sammansättning om bränvins-brän¬
ning ingå.
Bev.-, Bag- samt Allm. Besv.- och Oecon. Utsk:s- Betänkande JY:o 6. j q
Nyttjar någon till bränvins-bränning, när den inställd är, redskap
af större rymd än den högst tillåtne, straffes han serskildt derför, såsom
i 3^ § säges.
Beträdes någon lill bränvins-bränning berättigad och antecknad att
densamma utöfva med oslämplad bränvins-brännings-redskap, bote han
derföre Tjuga R:dr och vare den nyttjade redskapen och det tillverkade
i bränneriet befintlige bränvinet tillika förlustig. Bolag, som häremot bry¬
ter, erlägge dubbla böter.
3,9 §.
Skulle den hemmansegare eller brukare, hvilken, jemlikt i Art. 5 §.,
är berättigad att på ett enda ställe utöfva bränvins-lillverkning för flera,
nära hvarandra belägna, honom tillhörande hemman och lägenheter, be¬
trädas att tillverka bränvin på annat ställe, än det af honom bestämdt
uppgifna, bote han lika med den, som, utan lof pcb rättighet, bränvins-
bränning idkar.
4o §.
I alla de fall, då oloflig bränvins-tillverkning å Sön-och Helgedagar
föröfvas, plikle den brottslige jemväl för sabbatsbrott.
4> §•
Egare af Ätliks-Fabrik, som öfvertyga* att hafva med de pannor, hvilka
för ältiksberedningen begagnas, tillverkat bränvin eller afyttrat förbränna eller
så kallad lank, skall icke allenast vara underkastad här ofvan stadgadt ansvar
för oloflig bränvins-bränning, hvarvid bötesbeloppet derutöfver tredubblas,
utan ock förlora rättigheten alt, för lättnad vid ältiks-beredningen, nyttja
större pannor.
Apothekare, sorn nyttjar distillerings-pannor till större rymd eller an¬
tal, än tillåtet är, eller,för andra än pharmaceutiska behof, skall vara sitt
privilegium förlustig, och för hvarje olofligen nyttjad panna böta såsom för
olaglig br-änvinsbränning.
43 §■
Den innehafvare af bränvinsredskap, som öfverträder hvad i 19 §. är
föreskrifvet, bote hvarje gång han dermed beträdes Sexton R:dr 3a sk. Lag
samma vare för öfverträdelse af hvad i 24 §• stadgadt är; men sker sist¬
nämnde förbrytelse under den tid af året, du bränvinsbränning förbjuden
eller inställd är, bote dubbelt. Vare ock i alla ofvanberörde fall bränvins-
redskapen förbruten.
30 Bev.-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.- Utsfos Betänkande JV:o 6.
43 §.
När innell a fvande af bränvinsreclskap eller bränvinstillverkning eller
försäljning, såsom olofliga åtalas, ansvare mannen för hustruns åtgärd, än¬
skönt lion förebära skulle, att förbrytelsen utan hans vilja och vetskap
tillkommit; äfvensom husbonden för livad eget husfolk och tjenstehjon på
stället, der han bor och vistas, kunna företaga* utom i afseende på förseg¬
ling eller oloflig brän vins försäljning, då husbonden vistas å annanort, i hvil¬
ken händelse tjenstehjonet derföre ansvarar sjelf, om lian icke bevisligen be¬
gått den åtalade förseelsen pä husbondens; befallning- Är i slikt fall hus¬
bonde oskyldig, behålle han det honom tillhöriga redskap, hvars värde af
förbrytaren utbetalas bör»
Femte Artikeln.
Om Bränvinsförsäljning.
44 %
Försäljning af bränvin å landet vare i allmänhet icke lofgifven under
en kannas belopp å andra ställen, än Gästgifvaregård arne, och, om gästgif-
varehållningen är emellan flere åboer fördelad, endast hos den åbo, hvilken
efter tour densamma besörjer» Jordbrukare må dock obehindradt kunna till
underhafvande och sådane personer, sorn hos dem förrätta, arbete, försälja
ett ringare qvantum, men icke under en fjerdedel» kanna ät en hvar.
Konungens Befallningshafvande ega dessutom att sparsamt, och efter
noga ompröfvande, sedan Pastor och Socknemän blifvit hörde, tillåta för¬
säljning af bränvin i minut, ä ett eller annat ställe vid segelled samt vid
sommar- och vintervägar, sorn, utan att vara landsvägar, allmänt begagnas,
äfven ock, der behofvet för forslande det synnerligen fordrar, vid allmänna
lands- och far vägar, samt jemväl, der sådant ske kan, indraga öfverflödig»
krogar.
Så väl i Stockholm, sorn i Rikets öfrige städer, må icke å andre, än
lagligen tillåtne minuteringsställen försäljas bränvin i mindre partie, än en
kanna; dock, hvad Stockholm beträffar, utan rubbning af den försäljnings¬
rätt, dis tille rings-bolaget, enligt contract tillkommer.
45 §;
Den, sorn: i minut försäljer bränvin, utan att dertill vara berättigad,
bote första gången Tio* R:dr, samt, om han oftare dermed beträdes, Tjugu
R:dr hvarje gång..
4<3 §•
All försäljning af bränvin pä öppna fårvägar vare förbjuden, och dä
bränvin till salu föres, må utdelning eller mätning deraf icke ske på torg,
Bev.-f Lag■» samt Allm. Besv.- och Oecon.~ Utslds Betänkande Nio 6, 21
i: hamn eller å oppen gata inom stad, icke heller under marknad å landet,
vid det ställe, der stånd eller hodar för sjelfva marknaden äro uppsatte,
utan hör säljaren föra bränvinet, i stad, till köparens hemvist, eller eljest
inom lius och gård, samt, vid marknad å landet, på serskildt dertill af
KronobeLjeningen anvisadt ställe, för att till köparen uppmäta hvad han till
minst en kanna åstundan. Den häremot bryter, bote som i nästföregående §.
stadgadt är, och blifve derjemte, vid hvarje slik händelse, förlustig det
bränvin, han å sådant olofligt ställe medfört.
47' §'
Uti öppna salubodar och på apotheken må icke bränvin i minut för¬
säljas, utdelas eller annorlunda tillhandahållas, vid ansvar, sorn för oloflig
minutering i 4^> §• stadgas.
Den, som vid bruk och herregårdar, efter serskildt aftal med egaren,
lemnar spisning åt hans husfolk eller åt resande och deras betjening, bote
Tjugu R:dr, om lian vid andra tillfällen än måltiderne, eller till andre per¬
soner än ofvannämnde, utminuterar bränvin. Förbryter han sig oftare,
bote Fyratio R:dr, och håfve icke vidare frihet, änskönt han derom med
gårdsegaren öfverenskommit, att mat och dricka till förtäring på stället
afyttra.
Om, vid grufvor, större bruk och- manufacturier, värdshus för re¬
sande erfordras, skall tillstånd för inrättandet deraf sökas hos Konungens
Befallningshafvande, sorn, efter Pastors och Socknemäns hörande, derom
förordnar.
4» §•
Vid Kyrkor på landet, och inom en fjerdedels mil deromkring, må
ej å Sön- och helgedagar, hvarken å gästgifvaregårdar, eller å andra minu-
teringsställen, bränvin i minut försäljas, utom till resande och vägfarande,
eller vid måltider, ej heller, af hvem det vara må, bränvin i större parti.
Bryter någon häremot, phkle första gången Tjugu R:dr; sker sådan förbry¬
telse andra gången, höte förbrytaren Fyratio R:dr; återkommer han tredje
gången, eller oftare, höte enahanda belopp och vare näringsrätten för all¬
tid förlustig.
Yid enahanda ansvar vare i städerne all bränvins-försäljning och ut-
minutering under Gudstjensterne förbjuden.
49 §•
Försäljer någon, sorn rättighet till bränvins-minutering icke innehaf¬
ver, bränvin i minut till en eller flere personer af den menighet, som å
fendet är samlad vid ting, uppbördsstämmor, mantalsskrifning, mönstrin¬
22 BeV.-, Lag- samt Allm'. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Betänkande N:o 6.
gar, husförhör, auctioner, kronoskjutsningar, skallgångar och andra sådane
till större sammankomster ledande förrättningar och anstalter, bote han för¬
sta gången Tjugu R:dr och sedan dubbelt. Vid enahanda ansvar må ej hel¬
ler, under marknader, bränvin i minut försäljas hos andra, än dem, sora
antingen ega rättighet att på stället bränvin utminutera, eller ock fått Ko¬
nungens Bgfallningshafvandes serskilda tillståndsbref att der, under markna¬
der, spisqvartersnäring idka, och hvilkas antal alltid bör blifva så in¬
skränkt, som behofvet möjligen medgifver.
50 k
Beträffande rättighet till försäljning af bränvin i minut i städerne,
utom Stockholm, hvarom är serskildt förordnadt, ege Konungens Befall¬
ningshafvande att, efter Magistratens och Stadens Äldstes hörande, bestäm¬
ma det antal af värdshus, källare och näringsställen, som för hvarje stad
kan finnas oumbärligt, hvilket antal bör vara så inskränkt som möjligt är;
skolande Magistraten noga tillse, att endast ordentlige och välfrejdade per¬
soner, som antingen ställa borgen för skattens utgörande eller i förskott er¬
lägga densamma, få uti städerne bränvin utminutera.
51 §.
Å alla näringsställen i Städerne skall, då utminutering af bränvin der
är tillåten, dörren icke vara läst; och må, vid ansvar, som för oloflig bran-
vinsförsäljning, utminuteringen icke annorstädes än i krogrummet företagas.
52 §.
Den, som bevisligen försäljer bränvin till en person, hvilken redan
är synbarligen öfverlastad, bote serskildt derföre såsom för oloflig bränvins-
minutering.
53 §*
Ingen, sorn utminuterar bränvin, ege rätt till utbekommande af for¬
dringar för det bränvin, han utlemnat på räkning eller credit.
54 §.
Hvad till förekommande af oloflig bran vinsförsäljning är förordnadt,
må icke lämpas på den, som, under påstående tåg, med vederbörande Be-
fälhafvares eller Kronobetjeningens vetskap' och tillåtelse, utgifver i minut
bränvin åt dem af manskapet, hvilka blifvit hos honom inqvarterade.
55 -
Ej må köpare till vittne åberopas, eller för ojäfvig antagas i fråga
om försäljning af det bränvin, han sjelf sig tillhandlat, hvaremot köpare,
derest han i öfrigt finnes ojäfvig, må vittna derom, att bränvin blifvit till
andra personer vid samma tillfälle försåldt.
Bev-, Bag- samt Allm. Besa.- och Oecon.~Utsh:s Betänkande JY:o 6. 23
56 §.
Till förekommande af Utländskt bränvins insmygande, bör å brän¬
vin, då det sändes ifrån Stad med fartyg, sorn passerat saltsjö, tagas för¬
passning, hvilken icke skall kunna af Tullkammaren utfärdas innan försän¬
daren aflemnat tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifne tillverkningsbe-
vis; äfvensom, när bränvin föres ifrån skärgård sjöledes, slikt tillverknings-
bevis bör varan åtfölja. Äfven bör, då bränvin föres landväg till större
parti än sextio kannor, detsamma åtföljas af ett lika beskaffad t till verkningsbe vis.
Uraktlåter någon hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock skepps¬
besättningens förråd, räknadt till 4 kannor på man, ej inbegripes, vare det
utan bevis förda bränvinet förbrutet, derest egaren ej gitter med tillverk-
ningsbevis eller annorledes tillförlitligen styrka, att detsamma är af in¬
hemsk tillverkning. Finnes detsamma vara å utländsk ort tillverkadt, straf¬
fes förbrytaren såsom för oloflig införsel.
5? §*
Ålit hvad i denna Författning finnes stadgadt om utminutering af
bränvin, galle äfven för andra spirituösa drycker, som i mindre qvantitet
än en fjerdedels kanna försäljas.
SJ ette Artikeln.'
Föreskrifter i afseende på Författningens verkställighet.)
58 §.
Konungens Befallningshafvande böra öfver efterlefnaden af allt hvad i
denna Författning stadgadt blifvit bålla allvarlig band; och skall det ovill¬
korligen åligga Krono- Stads- och Policebetjente, samt andre vedei’börligen
förordnade personer att förbrytelser deremot på det allvarsammaste beifra;
egande derförutan alle och en byar rättighet, att förbrytelser emot denna
Författning angifva och åtala, undantagande barn emot föräldrar, samt tjen¬
stehjon, under den tid de i tjensten äro, emot busbondefolk; men endast
Kronofogdar och Länsmän samt andre personer, hvilka antingen äro eller
framdeles kunna blifva dertill af Justitias-Cancelleren eller Konungens Befall¬
ningshafvande förordnade, vare berättigade att, så i städerne sorn på landet
inom de Län, der de' äro tjenstgörande, anställa visitation och göra beslag.
Denna rättighet tillkommer äfven Police- och Stadsbetjente inom Städerne
samt Krono-Fjcrdingsmän på landet, hvar och en inom sitt district.
Då beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro, och
efter det bränvinsredskapens egare eller dennes på stället varande ombud
blifvit tillsatt; åliggande det nämnde publike betjente att, enär förbrytelser
2*4 Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Betänkande N:o 6.
hos dem af andra angi fras, målen lagligen instämma och utföra; dock på angifva-
rens äfventyr och ansvar, om angifvelsen saknar grund eller anledning,
eller diktad är.
De fall unclantagne, då hränvinsredskap finnas af större innehåll än
egaren får dem bruka, eller ock mera än en femtondel större, än hvartill
lian sig anmält., må, vid skeende beslag hos någon till bränvinsbränning be¬
rättigad och i behörig ordning antecknad, hvafken pannan utbrytas oehljemte
tillhörande redskap egaren fråntagas, eller rättigheten till brän vinstill verk¬
ning honom förmenas, innan, efter föregånget laga åtal, förste Domstol i
målet förklarat redskapen förbruten, såvida egaren för redskap <öch böter
gitter ställa tvänne hemmansegares borgen eller annan säkerhet, hvarmed
beslagaren sig åtnöjer. Skulle egaren ej gitta eller ej vilja ställa den of-
vannämnde borgen eller nöjaktig säkerhet, då må den, sorn beslaget gjort,
låta utbryta pannan och henne med tillhörande .redskap i taka händer sät¬
ta; åliggande det beslagaren att, vid slike confiscations-tillfällen, låta i ojäf-
vige vittnens närvaro verkställa pannans uppmätning och anärka redskapen
medelst påslående af tjenlig stämpel.
5.9 §•
Undersökning eller visitation i afseende på öfverträdelser af det sorn
i denna Författning är stadgadt, så väl om bränvinstillverkning, som om
bränvinsredskapens innehafvande och försegling, må alla tider på dygnet an¬
ställas uti brännerier, kök, brygg- och bageristugor, ättiksfabrikör och an¬
dra rum eller byggnader, hvilka för bränvinstillverkning kunna begagnas.
Beslagarne, så framt de vilja tillgodonjuta det beskydd, dem lagligen till¬
kommer, böra, vid dylika tillfällen, synbart på sig bära deras brickor eller
andre för dem påbjudne tecken, eller, i brist deraf, deras fullmagter eller
förordnanden, hvilka alltid, innan visitation eller beslag göras, skola på stäl¬
let uppvisas; vare likväl Ordinarie, i orten kände och boende Krono- och
Stadsbetjente frikallade ifrån skyldigheten att deras behörighet till sådana
förrättningar styrka.
Ingen må, vid Trettiotre R:dr 16 sk. bot, vägra beslagare att på of-
vanberörde ställen visitation företaga; desse vare icke heller något ansvar
för densamma underkastade, oansedt någon förbrytelse ej upptäckes, såvida
icke visitationen företages emellan kl. io om aftonen och \ om morgonen,
då, i händelse någon förbrytelse icke skulle finnas vara begången, beslaga¬
ren böter Sex R:dr 3a sk., -egarens censäk.
Våldföres, vid desse och dylika tillfällen, Krono- eller Stadsbetjente,
eller andre tillförordnade beslagare, eller sker våld i anledning af redan
gjordt
Bcv.-, Lag- samt Allm. Bese.- och Oecon- UlsP.s Betänkande N'.o 6. 25
gjordt beslag, eller föröfva beslagare sjelfve våld i oträngdt mål, gånge der¬
med såsom allmänna Lagen i 18 Cap. 8 och 9 §§. Missgernings-Balken,
jemförda med Kongl. Förordningen den 20 Januarii 1779, för silka fall
utstakar.
Skulle, under den tid bränvinsbränning är tillåten, beslagare vilja an¬
ställa undersökning om pannerymden, vare han skjddig, om pannan nyttjas,
när lian sig i detta ändamål infinner, att afbida tiden, då den afrunnit, så
att undersökningen icke må för panneegaren medföra olägenhet eller skada.
60 §.
Om någon af de betjente, som böra vaka öfver efterlefnaden af denna
författning, sjelf bryter deremot förmedelst olofligt innehafvande af brän-
vinsredskap, bränvinstillverkning eller försäljning, vare han förfallen till
dubbla böter, och miste tjensten; begår han sedermera sådan förbrytelse,
vare han, hvad böterne beträffar, ansedd som annan enskild man.
61 §.
Beträdas de i 58 §. om förmälde betjente, eller de, som förordnas att
bränvinsredskap under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse i
deras skyldigheter och i den tillsyn, dem åligger öfver hörsammandet af
hvad här föreskrifves, må de, efter omständigheterne, alldeles eller på viss
tid af vederbörande ifrån tjensten skiljas, eller ock varda belagde med det
i 1 Cap. 7 §. Utsöknings-Balken utsatta ansvar.
62 §.
Alla i denna Förordning utsatta böter fördelas sålunda, alt Kronan
tillfaller en tredjedel, och målseganden, der han saken vid Domstol sjelf ut-
lörer, två tredjedelar. Varda förbry telserne hos Fiscaler eller Kronobetjente
eller andra för tillsynen behörigen tillförordnade personer angifne, samt må¬
len af dem, på sätt 58 §. innehåller, instämda och utförda, då skall måls-
egande-rätten, eller två tredjedelar af böterna, till hälften emellan angit-
varen och åklagaren fördelas.
Bränvinsredskap eller bränvin, som förbrutits, skall fördelas på ena¬
handa sätt; börande så väl redskapen, som bran vinet på offentlig auction
försäljas, och beloppet i Saköreslängden redovisas; hvadan ock vigten af
kopparen eller den metall, hvaraf annars redskapen består, skall med
auctionsprotocoll bestyrkas.
Till redskap, som förbrutna anses, räknas bränvinspanna eller kittel,
pannebröst, hatt, pipor, slang och annan afkylnings-redskap, mäskvärmare
Bihang till R. St. Prot. 1834. 5-te Sami. 2.dra AJd. 4
Q:te Håjlet.
2.6 B tv.-, Bag- samt Allm. Be&v.- och Oecon.-Utsk:s Betänkande N:o 6.
och rectificätor samt hvad konstredskap som helst,, dock ej till större del,
an som olofligen nyttjas eller innehafves.
63 §..
Böter och vilen skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och
{ast, så långt den räcker, med förvandling endast af bristen; börande Kongl.
Majrts och Kronans rätt icke förr utgå, än målsegande sin andel njutit.
Vid böters och vitens förvandling, som skall ske till fängelse, svare
emot böter och vitén af till och med io R:dr . . . . . i vecka-
ifrån —• — io “ till och med a5 R:dr 2 veckor. '
— — —-25“ — —• — 5o “ 3 veckor.
— — -— 5 o “ —■ — •— 100 “ 1 månad.
Gå de öfver 100 R:dr, ökes straffet med en månads fängelse för det öfver-
skjutande beloppet till och med nästa hundradetal; så att två månaders
fängelse svarar emot böter från 100 till och med 200 R:dr, tre månaders
fängelse emot böter ifrån 200 R:dr till och med 3oo R:dr 0. s. v. Ej må
dock någon för bristande tillgång till gäldande af böter och vitén mer än
ett år i fängelse hållas, ehvad belopp desamma må utgöra.
Under fängelsetiden bör fången till arbete hållas.;
64 §-
Besvär,, rörande debitering och taxering af de för tillverkning eller
försäljning af bränvin bestämda afgifter fullföljas i den ordning, som för¬
behandling af frågor om debitering eller taxering af allmänna bevfllningen
är föreskrifven.
Förbrytelser emot denna Förordning böra, så i stad, sorn å landet,
vid allmänna Domstolarne åtalas och afdömas, med undantag af frågor om
oloflig bränvinsförsäljning i de städer, der Police-inrättning finnes, och i
hvilka dylika frågor uti hittills vanlig ordning behandlas,
65
Af denna Förordning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje nxinute-
ringsställe i försäljningsrummet uppspikadt yid vite 10 li: dr.
Ber.-, Bag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsh:s Betänkande JV:o 6. 27
For mulai re
till
E [Mätnings- och Ståmplings-bevis d brdrivins-redskapen N\o
B
B
pj: fö
fm <“*»
*<{
3
3
med fast
^ mea i»sl ^
Dubbel } P“nna } “fa l°3t } blÖSt
cSdmk}hltt meJ 00 tums ^'öi-
Dubbel} rccliflcatorj' fästad vid hatten
{
Att sättes emellan pannan
ecb afkylnings-redskapen
Mäskrärmaie
Koppar
w
fot t;m fot t:m fot t:m
K
B
3
gj
o
p
P T3
3
p S-
3- »
år år
r st.
oval
af 6 t.
diam.
1 st.,
rund
af 1 t.
diam.
3-
||Q
B
Redskapens panuerymd är stämplad åpannans | ^grsta (|e| ^—00»
På panna, hatt, mäskvärmare och rectificator åsatt min namnstämpel S. S. 1835»
Si,. N. den — — 183—
(Justerarens namn.)
1Reservationer.
r:o Af Herr Hjärne: ”Då jag förut reserverat mig emot de liufvud-
sakliga åsigter, sorn sammansatta Utskotten lagt till grund för denna För¬
28 Ber.-, Lag- samt Allm. Bese.- och Oecon.-Utsl:s Betänkande JY:o 6.
fattning, är deraf en gifven följd, att jag äfven reserverar mig emot de §§.
i detta Betänkande, hvilka stå i omedelbart sammanhang med de antagna
grunderne; och begär derföre att denna reservation må få åtfölja till Stånden”.
3:0 Af Herr Prosten J. J. Nibelius: ”Emot 1 och 8 §§. af Förslag till
ny Författning rörande brån vinsbränning och brån vinsförsäljning, får jag an¬
mäla följande reservation:
1. i Mom. Jag anser nödvändigt, att i detta moment bestämmes
ej blott att bränvinsbränningen är tillåten under sex månader af året, utan
att det äfven angifves., hvilka dessa sex månader är o j samt att dessa sex
månader uppräknas i den ordning > som i min anmärkning emot 8 §. är
föreslagen.
2 Moln. Enligt den ännu gällande Författningen för bränvinshränning,
har distillering varit för dem, som till bränvinshränning äro berättigade,
tillåten alla tider på året, och denna tillåtelse har äfven egt rum, då brän-
vinsbränning varit inställd (se 41 §• 2 Morn. i83o års Förordning). Då di¬
stillering endast åsyftar att förädla en redan producerad qvantitet af brän¬
vin, och då det ej är att befara, det så små pannor, som till distillering
äro tillåtne , skola till bränvinshränning missbrukas, anser jag den nu före¬
slagna inskränkningen i distillerings-rättigheten ej vara af behofvet påkallad,
och yrkar derföre att 2 Mom. i 1 §. af i83o års Författning må oförändradt
bibehållas.
8. I denna §. antydes, att den årliga bränningstiden beräknas
ifrån d. x November till d. 3o April, och i händelse någon åstundar att be¬
gagna endast förra eller senare hälften af denna termin, förklaras den förra
hälften utgöras af November, December och Januarii månader, samt den
senare hälften af Februarii, Mars och April. — Men då uppgiften för
bränvinshränning skall vid Mantalsskrifningarne aflemna?, och Mantalsskrif-
nirigarne för sig gå ifrån medlet af November till slutet af December, samt
då det ej låter sig göra, att vid mantalsskrifningen anmäla sig för en brän-
ningstermin, som redan börjad är; så blir följden häraf den, att man nära
ett helt år förut, innan bränningsterminen täger sin början, måste anmäla
sig dertill; den t. ex., som vill utöfva bränvinshränning under den termin,
som börjas d. x No v. i836 och slutas d. 3o April 1837, måste vid den
Mantalsskrifning, som hålles i slutet af år i835, derom göra anmälan. Hu¬
ru olägligt det måste blifva, att så lång tid förut, innan bränvinsbrännin¬
gen tager sin början, bestämma sig, om man vill utöfva densamma eller
«j, lärer en hvar lätteligen inse. Också insågs detta af den sammansatta
Afdel-
B tv-, Lag- samt Allm. JBesv.- och Öecon.-Uishs Betänkande N:o 6. 2g
Afdelning, som uppgjorde förslag till de reglementarisk föreskrifterne; men
Afdelningen ansåg sig bunden af 13 §. i Bevillnings- och Oeconomie-Utskot-
tens Betänkande N:o 3, hvilken §. i Utlåtandet N:o 5 blifvit oförändrad
bibehållen, emedan det i denna §. heter, att tiden för bränvinsbränningen
må inskränkas till sex månader om året, ifrän d. 1 November till April
månads slut.
Då sistnämnde Utlåtande, JN:o 5, ännu icke blifvit af Rikets Högloft.
Ständer pröfvadt, hoppas jag att, vid denna pröfning, oftanämnde i3 §. af
Betänkandet N:o 3, blifver sålunda förändrad: alt tiden för bränvinsbrän¬
ningen må inAkränkas till sex månader om året, nemligen Januariij Fe¬
br uar ii, Mars j Aprilj November och December.
Om denna förändring, som rörer ej sak, utau endast redaction, anta-
ges , så bör 8 §. i Förslag till Författning för bränvinsbränningen i enlighet
dermed rättas, genom hvilken rättelse de ofvannämnde olägenheterne blifva
undanröjda. Sistnämnde §. borde då lyda sålunda:
”Vid de årliga Mantalsskrifningarna — — -— bela eller hälften af
”den tillåtna tiden; skolande i senare fallet bestämdt uppgifvas, hvilkendera
"termin, antingen Januariij Februarii och Mars, eller April, November
"och December dertill begagnas — — — med uteslutande af bråk i be¬
vakningen.”
Uti denna reservation instämde Herr Doctor Grenander.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i834-
Bev.-, samt Alim. Besv.- och Oecon.-Utsk:s Memorial N:o 7. 1
N:o 7.
Ankom till Exp -Utsk. den i/| November 1884*
Memorial, med förslag till sammanjcmknmg af Riks-Stän¬
dens Beslut, angående grunderne för bränvinsbrännings-
rättigheten, samt till 'voteringspropositioner i fråga om
bränvinsbrcinningens beskattning.
Då Resp. Riks-Slånden vid pröfning äf Utskottens Utlåtande N:o 5, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottens Betänkande N:o 3, an¬
gående grunderne För förändrade föreskrifter oiri bran vinsbränningen oell
hvad dermed liar gemenskap, i vissa delar stannat i skiljaktiga Beslut;
få Utskotten härmed, jemlikt 71 §. Regeringsformen och y3 §. Riksdags¬
ordningen, afgifva förslag ej mindre till sammanjemkning af de skiljakti¬
ga meningarne, än ock lill volerings-proposilioner i fråga om bränvins-
bränningens beskattning, för att af Förstärkt Stats-Ulskolt afgöras, i hän¬
delse icke alla Stånden skulle i ett Beslut sammanstämma. Varandes Ut¬
skottens Utlåtande IV:o 5 i alla de fall, som i detta Memorial icke finnas
omnämnde, af samtelige Riks-Slånden bifallet.
Af i:sla Momentet i berörde Utlåtande har Hederv. Bonde-Ståndet
ogillat Utskottens tillstyrkande af ett visst jordvärde för rättigheten att
idka brån vinsbränning; men då detta moment blifvit af de trenne öfrige
Stånden bifallet och således utgör Rikets Ständers Beslut;
anse Utskotten Bonde-Ståndets skiljaktiga mening icke föranleda
annan åtgärd, än att berörde förhållande anmäla.
Vid 3:dje Mom. har Högv. Preste-Slåndet fattat Beslut om ålskillige
förändringar i afseende på bran vinspannans uppmätning och redskapens
construction; hvaremot de trenne öfrige Stånden samma moment bifallitj
vid hvilket förhållande Utskotten
ansp sig endast böra anmäla, alt frågan genom trenne Stånds
Beslut är afgjord!
Bihang till R. St. Prot. 1834. 3:te Sami. 2 Afd
fide Häftet.
2 B ev.- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utshs Memorial N:o 7.
Uti 5:le Mom. har Hederv. Bonde-Ståndet beslulit eli tillägg, röran¬
de anläggningen af Städernes brännerier; men då de Irenne öfrige Stån¬
den detta moment oförändradt bifallit;
finna Utskotten Bonde-Ståndets Beslut icke föranleda någon åtgärd.
Vid 6 Mom. hafva Högv. Preste-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet
beslutit den förändring, alt i det egendomsvärde, hvarföre bran vinsbrän¬
ning ulöfvas, åbyggnad må beräknas till ^ af jordens taxeringsvärde;
hvaremot de tvänne öfrige Stånden bifallit Utskottens förslag i detta mo¬
ment, att åbyggnad ej må beräknas högre än lill i. af jordens taxerings¬
värde.
Då i denna fråga två Stånd stannat emot 2 i olika Beslut,
anse Utskotten dess förslag i detta moment, jemlikt ^5 §. Riks¬
dagsordningen, böra förfalla och i denna omständighet komma
att förblifva vid hvad förut varit stadgadt.
Vid 7:de Mom. har Hederv. Bonde-Ståndet, med ändring af Utskot¬
tens förslag, stannat i det beslut, att den pannerymd, som får nyttjas,
må bestämmas efter innevarande års taxeringsvärde å jord, i enlighet med
den i 3 §. af i83o års Förordning om bran vinsbränningen intagne tariff;
äfvensom Högv. Preste-Ståndet ansett den mening i detta moment böra
utgå, som rörer pannerymdens nedsättning, i händelse taxeringsvärdet,
i följd af Utskottens förslag, angående åbyggnadsberäkning, skulle min¬
skas; hvaremot de tvänne öfrige Stånden ifrågavarande moment gillat;
och som denna skiljaktighet härleder sig deraf, dels att Bonde-Ståndet o-
gillat Utskottens tillsty rkande af ett visst jord värde för rättigheten att
idka brön vinsbränning, och dels att Preste- och Bonde-Stånden beslulit,
att åbyggnad må till ^ af jordens taxeringsvärde ingå uti det egendoms¬
värde, hvarföre bran vinsbränning ulöfvas; men Irenne Stånd, på sätt of-
vanberördt är, gillat Utskottens förslag i afseende på ett minimivärde af
jord för rättigheten att bränna; hvadan den i motsats dermed af Bonde-
Ståndet beslutade förändring i detta moment kommer alt förfalla; samt
af utgången af Utskottens förslag i nästföregående moment följer, alt nå¬
got stadgande om nedsättning i pannerymden på grund af minskadt ta¬
xeringsvärde vid åbyggnads beräkning icke är af nöden;
alltså finna Utskotten annan åtgärd icke erfordras, än alt berörde
förhållande tillkännagifva.
Uti 8:de Morn., som af Vallöf]. Borgare-Ståndet blifvit bifallet, hafva
hi trenne öfrige Stånden stannat i olika Beslut, om förändring af re-
“aVi'onen; med anledning hvaraf
B ev.~ samt Allm. Be sv.- och Oecon.-Utsh.s Memorial N:o 7.
3
Utskotten föreslå, alt ordalydelsen i detta moment förändras på
följande strit: ’all mäsk värmare må nyttjas, ulan förminskning i
pan ne rymden, men emot den beskattning, som Rikets Ständer
bestämma.”
Vid p:de Momentet, som af Hederv. Bonde-Ståndet blifvit bifallet,
Lafva Ilögl. Ridderskapet oell Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet fattat
beslut 0111 annan indelning af bränningsliden sålunda, alt första terminen
utgöres at Jannarii, Februarii, Mars och April, samt andra terminen af
November och December månader; och har Hög v. Preste-Slåndet beslutit,
att branvinsbränningsåret bör räknas från början af Januarii månad; alt
bränningsliden indelas i 2 terminer, af hvilka den förra innefattar Ja¬
nuarii, Februarii och Mars, den senare April, November och December,
och alt livar och en till brån vinsbränning berättigad må vara öppet lern-
nadt, alt vid mantalsskrifning uppgifva, antingen han vill begagna hela
bränningstiden eller endera af desse terminer, med skyldighet för den,
som endast begagnar endera terminen, alt sjelf vidkännas kostnaden för
redskapens försegling vid slutet af den termin han begagnat.
Då Utskotten af den från Hederv. Bonde-Ståndet ankomne ålerremiss
af Betänkandet N:o 6, angående reglementariska föreskrifter för bränvins-
bränningens utöfning, inhemtat, alt den mening inom Ståndet allmänt
blifvit yttrad, att bränningsliden måtte indelas i terminer, på sätt Pre-
sle-Ståndet redan beslutit,
finna Utskotten, på det Bonde-Slåndet må hafva dess rätt förva¬
rad alt göra en sådan dess mening gällande, skäligt hemställa,
om icke skiljaktigheten i della moment så väl i fråga om brän-
ningslidens indelning i terminer, som angående kostnaden för
redskapens försegling, då endast endera terminen blifvit begag¬
nad, må gemensamt med besvarandet af ofvanberörde ålerremiss
behandlas och i sammanhang dermed slutligen afgöras.
Med ändring af Utskottens förslag i 10 Momentet, har Högv. Preste-
Slåndet ansett enkel rectificalor och mäskvärmare med 125 proc:t, dub¬
bel reclificalor och mäskvärmare med i5o proc:t öka afverkningens skynd¬
samhet och i samma proportion böra beskattas, hvadan tariffen skulle der¬
efter rättas; och har Hederv. Bonde-Slåndet i alla delar lill hälften ned¬
satt den af Utskotten i tariffen utsatte beskattningen, hvilken hälft kom¬
iner att utgöra hela skatten för sex månaders bränning; äfvensom afgiften
för bränvin, lil 1 veikadt med konstapparaler, som icke kunna hänföras un¬
der någon af de beskrifne sorterna, blifvit nedsatt lill hälften eller 2 sL
4
Bcu.- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Memorial N:o 7.
för hvarje kanna; hvaremot de tvänne öfrige Slånden gillat Utskottens
förslag i detta rnoment.
Då tvenne Stånd godkänt den af Utskotten antagne grund för beräk¬
ning af den enkla pannans större afverkningsförmåga, medelst användande
af enkel eller dubbel reclificator, jemte mäsk värmare,
hemställa Utskotten, om icke Högv. Presle-Slåndet täckes biträda
öfrige Ståndens beslut i denna del;
kommande i motsatt fall frågan att afgöras af Förstärkt Slats-Ulskott, för
hvilken händelse Utskotten föreslå följande voteringsproposition:
Den, som bifaller Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-och Oeco-
nomie-Ulskottens af Irenne Ständ gillade förslag i 10 Mom. af
Utlåtandet N:o 5, alt enkel reclificator och mäskvärmare med
1^5 proc:t samt dubbel reclificator och mäskvärmare med 200
proc:t ökar den enkla pannans afverkningsförmåga och att dessa
apparater i förhållande derefter böra beskattas; voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej; kommer, i likhet med llögv. Presle-Slåndels Beslut,
afverkningens skyndsamhet att anses ökad för enkel rectificator
och mäskvärmare med 125 proc:t, samt för dubbel reclificator
och mäskvärmare med i5o proc:t, i raon hvaraf desamma böra
beskattas.
Hvad angår Heclerv. Bonde-Ståndets skiljaktiga beslut om beloppet af
afgiften för bränvins-bränning; så enär Utskottens förslag härutinnan blif¬
vit af de trenne öfrige Stånden godkändt;
finna Utskotten skäligt hemställa lill Bonde-Ståndets bepröfvande
om icke Ståndet skulle tackas alt med de öfrige Slånden sig
förena;
men för den händelse sådant afslås, kommer frågan alt till Förstärkt
Stals-Ulskott öfverlemnas; i hvilket afseende Utskotten föreslå följande
voterings-proposilion:
Den, som godkänner den af Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Oeconomie-Utskolten uti io:de momentet af Utlåtandet N:o 5
föreslagne, af Irenne Stånd gillade panneiymds-afgifl för brän-
vins-bianning, på sätt dea vid Utlåtandet bifogade tariff utvisar,
likväl
B ev.- samt Allni. Besv.' och Oecon.-Utskis Memorial N:o 7.
5
likväl med den förändring deruti, sorn afgörandet af nästföregå¬
ende volerings-proposilion kan föranleda, samt att skatten för så-
dane konslapparater, hvilkas tillverkning öfverstiger den för dub¬
bla pistoriske pannorne antagne, utgår med 4 sk. på hvarje kan¬
na bränvin, som med sådan bränningsredskap kan tillverkas;
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej; kommer, i enlighet med Hederv. Bonde-Ståndets Beslut,
den i ofvanberörde tariff utsatte beskattning, med iakttagande af
den förändring, som deruti genom nästföregående votering kan upp¬
komma, att i alla delar till hälften nedsättas, samt denna hälft
utgöra hela beskattningen för sex månaders bränningstid; och
skall afgiften för konslapparater, som icke kunna hänföras under
någon af de beskrifna sorterna, nedsättas äfven till hälften eller
till 2 sk. för hvarje kanna bränvin, som med dem kan tillverkas.
Af n:te Momentet har första punkten, angående transporträtlighelen,
af samllige Riks-Stånden blifvit bifallen, med tillägg, enligt Högv. Preste-
Ståndets Beslut, af ordet: ”brukareOch som detta tillägg endast inne¬
fattar ett förtydligande af denna punkt, finna Utskotten sig böra
föreslå följande förändrade ordalydelse: alt då egare, brukare
eller innehafvare af jord icke sjelf vill utöfva sin rättighet till
bran vins-bränning, honom ej må vara tillåtet att denna rättighet
på annan person öfverlåta.
Af senare punkten i detta Moment har Hederv. Bonde-Ståndet endast
bibehållit hvad Utskotten till iakttagande föreslagit, då flere åboer å sam¬
ma hemman eller å serskilde hemman, inom samma byelag, förena sig om
gemensam utöfning af deras bränvins-brännings-rätlighet, med gemensam
panna, och deremot, i följd af Ståndets Beslut om ogillande af ett minimi-
värde af jord för rättigheten att bränna, ansett böra förfalla hvad i ena¬
handa afseende blifvit af Utskotten tillstyrkt, då innehafvare af jord, till
mindre värde än 3oo R:dr, sammanslå sine jordvärden till gemensam
Bränvins-bränning; men då de trenne öfrige Stånden, genom hvilkas sam¬
manstämmande beslut, ett minimivärde åfjord för rättigheten att bränna,
Bihang till R. St. Brot. 1834■ 5--te Sami. 2 Afd.
~j.de Hijlet. a
6
B ev.- samt Allm. Besv. och Oecon.- Utsk:s Memorial N:o 7.
kommer att qvarstå, gillat Utskottens förslag uti ifrågavarande omständighet,
finna Utskotten Bonde-Ståndets skiljaktighet icke erfordra annan
åtgärd, än att berörde förhållande tillkännagifva.
Beträffande Högv. Preste-Slåndets Beslut vid senare punkten af urte
Mom., att nemligen början deraf skulle erhålla följande förändrade lydel¬
se: ”att då flere åboer ä samma hemman eller ä serskilde hemman inom
samma byalag eller å serskilde hemman och lägenheter inom \ mils
afstånd förena sig” &c; så enär de trenne öfrige Stånden bifallit Utskot¬
tens ifrågavarande förslag sådant det i Utlåtandet N:o 5 lyder:
finna Utskotten frågan vara genom Rikets Ständers Beslut afgjord
och således icke föranleda annan åtgärd än att detta förhållande
anmäla.
De, i anledning af della Memorial afgifne reservationer bifogas. Stock¬
holm den i3 November 1834-
Reservation
af Herr Friherre Paykull. ”Emot Utskottens beslut, att frågan,huruvida
åbyggnader borde till £ eller inberäknas i jordens taxeringsvärde, skulle
betraktas såsom varande endast af oeconomisk natur och således böra för¬
falla , får jag anmäla min reservation. Jag anser den äfven vara af Be-
villnings natur och till följe deraf böra af Förstärkt Slals-Ulskolt behand¬
las. Mina anledningar härtill äro, alt dess afgörande utöfvar en bestämd
verkan på Bevillningens belopp, i thy att skatten måste, i hvilkeldera
fall, som antages, blifva olika. Om saken vore af den beskaffenhet, att
den oeconomiska delen deraf kunde frånskiljas, skulle denna förfalla, men
den öfriga, ehuru liten den än vore, öfverlemnas til! Förstärkt Slats-Ut-
skott, dit den, enligt min tanka, derföre nu i sin helhet mäste hänskjutas.
Då Utskotten dessutom utgått från den grundsats, alt bran vins-brän¬
ningen borde vara fästad vid jorden, anser jag det conseqvent alt åtmin¬
stone i möjligaste måtto söka förekomma, att den utöfvas till följd af ett
högt beräknadt åbyggnadsvärde, och jag ville för min del ogerna under¬
stödja det redan öfvade missbruket alt på en liten jordlapp uppföra präk¬
tiga byggnader, för alt der anlägga en Bränvins-Fabi ik. Jag anser i för
högt beräknadt och hyser den förhoppning, att, i händelse Rikets Ständer
skulle finna, det fr ågan borde i Förstärkt Stats-Utskott afgöras, -~:deJ kunde
komma att såsom maximum antagas.
Häruti förenade sig Herr Grefve von Platen och Herr Friherre Eh¬
rensvärd.
STOCKHOLM, H. G. Köldström, 1834.
Ber.-, Lag- samt Allm. Besa.- och O eron.- Utsl:s Utlåtande N:o 8. i
N:o 8.
Ankom till Exp—Utsk. den 5 Jan. i835.
Utlåtande, i ättledning af gjorde anmärkningar vid Ut¬
skottens Betänkande N:o ti, angående reglementariska
föreskrifter för bränvinsbränningens utöfning samt för¬
säljning af bränvin och beskattning derå.
F rån samtlige Riks-Slånden har Utskottens ofvanberörde Betänkande blif¬
vit återremitteradt, på grund af gjorde anmärkningar,
inom Högloft. Ridderskapet och Adeln:
af Herr Grefve Horn, Herr Friherre Boje, Herr Hjärne, H., Herr
Gunther, C. G., Herr Cederschjöld, P. G., Herr Stuart, Fr., Herr af
Ekenstam , J., och Herr af Dahlström , G. J.;
inom Högvördige Preste-Ståndet :
af Herr Stats-Rådet Poppius, Herrar Biskoparne Doctor af fVin¬
gård, Doctor Hedre'n och Doctor Thyselius, Doctor Lundblad, Herrar
Professorerne Grubbe, Doctor More'n, Doctor Grenander och Doctor Has¬
selroth, Herrar Prostarne Åstrand, Nordin, P. G. Svedelius, J: J. Ni¬
belius, Ödmann, Doctor Björkman, Doctor Lindahl, Edvall, Mittag,
Öhrnberg, Doctor Heurlin, Hallström, Hylander, Doctor Elfström, Doc¬
tor Nibelius, Afzelius, Doctor Bexell, Rosen och Stenhammar, samt Herr
Lector Laurenius;
inom Vällofl. Borgare- Ståndet :
af Herr Halling, Herr Höök, Herr Helsingius, Herr Holm, Herr
Hessle, Herr IVedberg, Herr Rubin, Herr Olbers och Herr Leffler;
inom Hedervärda B onde-Ståndet:
af Riksdagsmännen Botvid Jonsson, Olof Olofsson, Samuel Anders¬
son och Carl Gabrielsson från Östergöthlands Län, Anders Danielsson ,
Lars Larsson och Hans Jans soti från Elfsborgs Län, Nils Pehrsson, An¬
ders Ericsson, Daniel Danielsson, Eric Hansson och Eric Olofsson från
Örebro Län, Peter Pehrs soti, Johannes Andersson, Anders Paulsson och
Peter Jönsson från Jönköpings Län, Anders Brisman och Anders Anders-
Bihang till R. St. Prot. i834 och 1835. 5-te Sami. T.dra Afd'. i
8:de Håftet.
2 jBev.-f Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande N:o 8
son från Skaraborgs Län, Nils Pehrsson från Södermanlands Län, Sven
Heurlin från Kronobergs Län, Nils Magnusson från Calmar Län, Jan
Peter Janssonj Eric Ersson och Nils Insulin från. Stockholms Län, Jon
Jonsson j, Ola Jeppsson och Gustaf Appelqvist från Blekinge Län, Lars
Gezelius från Stora Kopparbergs. Län, Nils Larsson frän Upsala Län,
Tufae Mänsson och Nils Månsson från Malmöhus Län,, Peter■ Jönsson
och Pehr Nilsson från Christianstads Län, Änders Svensson och Peter
Andersson från Hallands Län, Olof Olofsson från Westerbottens Län, Jo¬
han Jacob Rutberg från Norrbottens. Län och Nils Strindlund lehn Wester-
Norrlands Län.
Bland anmärkningarne förekommer en af innehåll,, att Betänkandet
N:o 6 i allmänhet bör rättas tili öfverensstämmelse med de af Riks-Stånden
fattade beslut vid Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 5,
angående grunderne för förändrade föreskrifter om bränvinsbränningen och
hvad dermed har gemenskap.
De frågor, som med denna anmärkning stå i sammanhang, äro: i:o
fördelning i terminer af den till bränvinsbränning tillåtne tid samt kost¬
naden för redskapens försegling, då endast endera terminen begagnas; 2:0
det belopp, hvartill åbyggnad får i taxeringsvärdet, ingå;, och ä:o. be¬
skattningen.
På sätt Bevillnings- och Oeconomie-Utskotten uti Memorialet N:o 7,
med förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens beslut, angående Utlå¬
tandet N:o 5, tillstyrkt och samtlige Riks-Stånden bifallit, har frågan om
fördelning i terminer af den för bränvinsbränningens utöfning tillåtne tid
samt kostnaden för redskapens försegling, då icke hela tiden begagnas,
Blifvit uppskjuten, för att gemensamt vid besvarandet af återremissen af
Betänkandet N:o 6 behandlas, och i sammanhang dermed slutligenafgöras;
i anledning hvaraf Utskotten ånyo få anmäla, att, vid föredragning af Ut¬
skottens Utlåtande N:o 5, Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl.
Borgare-Ståndet beslutit, att första terminen borde utgöras af Januarii, Fe-
hruarii, Mars och April, samt andra terminen af November och December;
och har Högv. Presle-Ståndet fattat det beslut, att första terminen borde
vara Januarii, Februarii och Mars, samt andra terminen April, November
ooh December; hvaremot Hederv» Bonde-Ståndet bifallit Utskottens förslag
i berörde Utlåtande; men vid återremissen af Betänkandet N:o 6 allmänt
yttrat den mening, att tiden mätte indelas i öfverensstämmelse med Högv.
Preste-§tåndets derom fattade beslut; och som Utskotten anse den af sist¬
nämnde Stånd antagna fördelning af tiden icke allenast vara för jordbru¬
B ev,-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Uts1c:s Utlåtande IS: o 8. 3
karen lämpligast, i afseende på kreaturens utfodring, utan ock kunna i så
måtto bidraga till en inskränktare bränvinsbränning, som jordbrukaren icke
sättes i nödvändighet att för ladugårdens behof anmäla sig till begagnande
af hela den tillåtna tiden; alltså finna Utskotten skäligt tillstyrka,
att den tena terminen må utgöras af Januarii, Februarii och Mars,
samt den andra af April, iNovember och December.
Hvad angår kostnaden för redskapens försegling; så finna Utskotten,
smed afseende på den större inkomst, sorn den redan fastställde högre be¬
skattning å bränvinsbränningen kommer att .till Staten inbringa, skäligt
tillstyrka,,
att berörde kostnad, ehvad liela den tillåtna tiden eller endast
endera terminen deraf till bränvinsbränning begagnas, må af
Kronans medel ersättas; dock att rese- och tractamentspenningar
ej få af Kronobetjeningen beräknas.
Vidare få Utskotten anmäla, att då samtlige Riks-Stånden bifallit
Memorialet N:o 7 i den del, sorn angår Riks-Ståndens beslut vid Utskot¬
tens förslag om åbyggnads beräkning i det egendomsvärde, hvarföre brän¬
vinsbränning utöfvas, och i följd deraf samma förslag kommer att förfalla,
samt i delta ämne förblifva vid hvad förut varit stadgadt, har sådant blif¬
vit iakttaget uti förslaget .till Förordning om bränvinsbränningen.
Sedan Förstärkta Stats-Utskottet numera afgjort frågan om bränvins-
bränningens beskattning, har Tariffen på pannerymds-afgiften samt beskatt¬
ningen i öfrige delar, i öfverensstämmelse dermed, blifvit ändrad.
I öfrigt är anmärkt:
Vid usta
a) att senare momentet af denna §. är otydligt i orden ”för dem,
sorn till bränvinsbränning äro berättigade ” då skillnad sederme¬
ra göres uti 10, 3i och 87 §§. emellan hemman, som till brän¬
vinsbränning äro berättigade, och dem, som anmält sig vilja ut¬
öfva denna rättighet;
b) att rättighet till distillering med sex kannors panna bör utsträc¬
kas äfven till dera, sorn icke .bränna bränvin, och få utöfvas un¬
der hela året.
Vid 2: dr a $.
«a) att denna §., i afseende på minimi-Yärdet, är stridande emot 7
Bew-, Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o 8.
§., och bör sålunda rättas, att vid slutet uttryckes: ”utom i de
händelser 6 och y <§'§■ upptaga.”
Vid 3:dje $.
a) att, till förekommande af missförstånd, bestämdt bör uttryckas,
huruvida den för de serskilda jordvärden fixerade pannerymd får
beräknas med eller utan afdrag af det i följande §. omnämn¬
de kokrum;
b) att alla de, som ega enkel bränvinsredskap, med löst eller fast
bröst, må ega rättighet att oförändradt bibehålla och bruka sin
redskap under hvad form som helst, och att hatten, under dessa
vilkor, äfven må nyttjas så stor, som egaren den nu innehar.
Vid 5:te S-
a) att 5, 6 och 7 §§. innefatta i så måtto en motsägelse, att 2 mom.
i 5 §. innehåller, att bränvinsbränningsrättighet för jord å Landel
och i Städerne ej må i något fall förenas eller efter sammanräk-
nadt taxeringsvärde å ett ställe utöfvas, då deremot 1 mom. i 5
§. samt hela 6 och 7 §§. innefatta tillåtelse för egare af serskilda
hemmansdelar och jordlotter, att, för gemensam räkning, utöfva
bränvinsbränning; i följd af hvilken anmärkning föreslås, alt 2
mom. i 5 §. bör utgå ;
b) att i denna §. bör utsättas, huruvida i de fall, då innehafvare
af flere till bränvinsbränning berättigade hemman och lägenheter
på ett ställe idkar bränvinsbränning för alla egendomarne, egaren
må vara berättigad att flytta redskapen från det ena Stället till
det andra;
e) att meningen bör förtydligas i afseende på den i denna §. om-
förmälde en mil och huruvida densamma skall räknas fogelvägen
eller landvågen.
Vid 6:te
a) att denna §. bör sålunda förändras, att rättigheten, att förena sig
i utöfning af bränvinsbränning med gemensam redskap, må ut¬
sträckas till en hel socken, i stället för hemman och byar;
b) att i sista mom. af §. bör tilläggas: ”utom i de fallj dd öfver¬
låtelse genom utarrendering af den egendom 3 hvarpå bränvins-
tillverknings-rättigheten sig grundar j på samma gäng sker.”
Bev.-, Lag- samt Allm. Bese.- och Oecon.- Utsh'.s Utlåtande Nio 8. 5
Vid J:de <$*.
att den i 7 och 3o §§. Kongl. Maj:t förbehållna rättighet, i afseende
på högsta pannerymden i Städerna, bör utsträckas äfven till Landet.
Vid 8:de
a) att denna §. väl föreskrifver, att vid Mantalsskrifning skall upp¬
gifvas, hvilkendera terminen vill begagnas, men att deremot uti
11 §. förekommer ett stadgande, som gör det lill en möjlighet
att bränna och erlägga skatt blott för en månad;
b) att uti denria §. ett tillägg borde inflyta, af innehåll, alt hvar
och en, som anmäler sig till bränvinsbränning, bör förete bevis,
att han erlagt afgiften för det föregående året;
c) att §:n bör innehålla, att panna skall uppgifvas till hela dess in¬
nehåll, och att Mantals-Commissarien sedan afdrager kokrummet.
Vid tolde $.
alt i denna §. bör tilläggas, att Mantals- och Skattskrifvare bör
inom viss kort tid öfverlemna förteckningarne till vederbörande
Presterskap, som skulle föranstalta, att de till nästa helgedag an¬
slås i Sockenstugan, der hvar oeh en kunde tillse, om hans an¬
mälan blifvit rätt upptagen.
Vid titte
a) att, då bränningstiden indelas i två terminer, är stadgandet i danila
§. öfverflödigt och skall leda till minskning i Stats-inkomstema;
b) att sista mom. bör förändras på följande sätt: ”ifrån och med.
den månadj hvarunder han begagnar det erhållna tillståndet
emedan eljest, om någon anmäler sig, den i5 eller 3i October,
att bränna i November månad, skulle lian, enligt förslaget, er¬
lägga skatt för October månad, då bränvinsbränning icke är tillåten.
Vid i3:de
a) alt den bestämda diametern på ångröret skall föranleda många
förändringar och dermed förenade kostnader, i anseende dertill,
att röret på en mängd gamla hattar, vid utgången från hatten,
merendels öfverstiger 6 turn i diameter, ehuru vanligen mindre
vid öppningen;
K) att beskrifningen på andra classens redskap bör sålunda ändras,
alt mäskningeti i mäskvärmaren får af ånga vidröras;
BeV.-, Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsb:s Utlåtande JS:o 8.
c) att det vid tredje och fjerde classerne uppgifne förhållande med
ångornas omkokning är origtigt, emedan de uppstigande ångorna
i rectificatorn hastigt afkylas och sålunda rectifieras derigenom,
att de affälla de gröfre och tyngre beståndsdelarne;
d) att beskrifningen på 7:de classens pannor bör förtydligas, så att
ingen må taga sig anledning att förena tvänne go:kannors pannor;
e) att i beskrifningen på första classens redskap bör uttryckas: ”med
fast eller löst bröst;” att andra punkten bör förändras sålunda:
”Hatten, som endast får innesluta ett tomt rum „ och hvartill
räknas ett fastsittande ångrörhvaraf 6 turn närmast hatten in¬
gå i uppmätningen i sammanhang med densamma _, får ej inne¬
hålla mera än två tredjedelar af pannans rymd;” .och att i tre¬
dje punkten ångrörets diameter ändras till 8 turn;
Q att ångröret bör kallas afkylningsrör.
Vid i/p.de $*,
att det i denna och 21 §§. stadgade vite för förfärdigandet äf an¬
nan redskap, än i förslaget beskrifves, lägger ett band på närin¬
gen, emedan man kan tänka sig, att i’edskap förfärdigades för en
utlännings räkning af annan beskaffenhet, hvaraf exporten ej
borde hindras.
Vid 16: de §.
a) att denna '§. är ofullständig i den omständigheten, att missbruk
icke blifvit förebygdt, då panna eller halt är försedd med ifyll-
ningsrör; i hvilket afseende åberopas Rikets Ständers vid förra
Riksdag afgifne förslag;
b) att innehållet af aftappnihgsröret bör fråndragas vid uppmätnin¬
gen, för att undvika .förändring af-redskapen;
c) att denna §. bör innefatta förbud emot begagnande af lösa halsar
och ifyllningsrör på panna eller hatt, samt att mäskvärmaren icke
får stiga högre, än pannans öfre kant;
d) att, till förekommande af missbruk med hatten, bör stadgas, att
pannehalsens öppning ej må vara större, ,än hälften af pannans
vidd.
Vid 18: de <$*.
att det kan vara tillräckligt, om den :i denna §. föreskrifna anmälan
hos Konuugens Befallningshafvande sker tvänne gånger om året, i
stället för hvarje månad,
Bea.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o 8. 7
Vid ir.sta ,5*.
a} att denna §i, sora ålägger böter för den,, sorn tillverkar redskap,
synbarligen beräknadt på missbruk emot Författningen, är i strid
med 1 g §., sora omtalar, bura förhållas skall med redskap, sora ej
finnes serskildt uppräknad bland de tillåtne slagen; i följd hvaraf
denna §. bör utgå;
b) att orden ”med afsigt’* böra i §:n uteslutas.
Vid z3\dje $.
att i denna §. tydligen bör utsättas,, hvaruti denkostnad består, som
af Kronans, medel ersättes..
Vid 2//. .-de
att, då någon bränner kortare tid än 6 månader, och försegling
skall ske, bör något möte utlysas, på det vederbörande ej må
allt för mycket betungas..
Vid %5:te §.
a) att forsedel kan undvikas, då redskapen är ny och obrukad, och
således icke heller missbrukad;, men viss tid bör föreläggas, att lå¬
ta verkställa förseglingen;,
b) att i 2 mom böra orden: ”sorn han rätteligen innehar/’ utbytas
mot orden: ”sorn han är berättigad att innehafva, och bruka.”
Vid sS:te $.
a) att det kan vara tillräckligt, då panna, hatt och bröst förseglas;
b) att pannor med fast bröst böra förseglas så, att de kunna använ¬
das till andra hushållsbehof, men ej till bran vinsbränning;
c) att, med afseende på föreskriften i denna §., i Författningen hör
antydas, att, då nya pannor-förfärdigas,, må för förseglingen nödi¬
ge hål å redskapen anbringas..
Vid 2j'.de <$*..
alt i denna §. bör utsättas: af hvem ersättning för kostnad och be¬
svär vid den omförmälde: contrallerande åtgärden skall godtgöras.
Vid 28'.de
a) att då 3 §. ger anledning dertill, att 20 kannors panna är den
minsta, sora får nyttjas, bör ett förtydligande meddelas i afseen¬
de på den, för pannor under 20 kannor upptagne beskattning;
Ben.-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecori.- Utsi:* Utlåtande IV:o <?.
b) att stadgandet om afgiften för pannor under 10 kannor står så
isoleradt, att det kan tillämpas på distilleringspannor.
Vid zgule
a) alt ordställningen i denna §. är i så målto tvåtydig, som den ger
anledning dertill, att det skulle bero på Konungens Befallnings¬
hafvande att bestämma skatten;
bofält hela denna §. är orimlig och bör försvinna, samt i mom i
i3 §. af i83o års Förordning ordagrannt bibehållas, med tillägg,
att de nya verk, som ej kunna hänföras till de i 13 §. af försla¬
get uppräknade, må begagnas äfven förr än Kongl. Maj:t fastställt
skatten, med vilkor, att densamma beräknas retroaclivt från den
tid bränvinsbränning börjades ;
cY^alt, i anledning af denna §., jemförd med andra stadganden i
förslaget, villrådighet kan uppstå om rätta meningen med redskap
af alldeles ny construction; till förtydligande hvaraf bör antydas,
att derunder inbegripas både större och mindre förändringar, som
på något sätt göra redskapen afvikande från de i i3 §. uppgifne
sorter, samt att, i afseende på sådane förändringar, alltid bör ef¬
ter denna §. förfaras.
Viel 3o'.de
att det synes hård t att till denna §. hänföra tillämpningen af före¬
skriften om beskattningen i 2g §.
Vid 33:dje
att bränvinsbränningsförbud kan taga sin början vid annan tid, än
månadens slut, och afgiften således komma att förminskas annor¬
lunda, än med jemna sjeltedelar.
Vid 34-de
a) att, till förekommande af missförstånd, bör i denna §. eller på
annat tjenligt ställe bestämdt uttryckas, alt distilleringspannor
skola förseglas, under den tid, då innehafvaren icke är berättigad
till bränvinsbränning;
b) att den åt Apothekare medgifna rättighet, att begagna 3:ne di¬
stilleringspannor , bör nedsättas till 2ine om högst 20 kannor till¬
sammans, emot afgift af hälften af hvad för bränvinsbränning stadgas.
Vid
Bev,-, Lag- samt Allm. Besv.- och Occon.- Utsl:s Utlåtande N:o 8. 9
Vid 35:te $.
a) att afgiften för krogar och värdshus hör bestämmas från 5o till
och med 5oo R:dr;
b) att i 2:dra Momentet af denna §. hör uttryckas, att skjulsombyt-
ningsställen icke ega rättighet till bränvins-minutering;
c) att då Berednings- och Taxerings-Comitéerne icke ega kännedom
om dem, som utminutera bränvin på marknader och Regements¬
möten med flere ställen, kunna Comiteerne icke efterkomma stad¬
gandet i 3:dje Momentet;
d) att i sistnämnde Moment äfven borde nämnas Garnizonerneg med
Befälets tillåtelse inrättade Spisqvarter, der bränvin före och ef¬
ter maten utdelas;
e) att de i denna §. föresi agne minimi-afgifier äro för ringa och
böra höjas för Gästgifverier till 12 § R:dr, samt för krogar och
värdshus till 25 R:dr, hvarigenom de i båda fallen kommo att
utgöra en fjerdedel af det utsatte maximum;
f) att minimi-afgiften för Gästgifverier bör nedsättas till 3 R:dr;
^') att, då Gästgifveriet är fördeladt emellan flere åboer, afgiften äf¬
ven bör i förhållande derefter på dem fördelas.
Vid 37 fr
att böterne i 1 Mom, böra beräknas lika, ehvad redskapen är större
eller mindre.
Vid 38 §.
a) att böterne så väl i denna som nästföljande §. äro för höga;
b) att §:n bör innehålla, att bränvinet, jemte det kärl, hvaruti det
ligger, och redskapen, äro, i händelse af öfverträdelse, förbrutne;
c) att, i afseende på de för Bolag utsatte dubbla böter, §:n bör för¬
tydligas, så att hvar och en i Bolaget interesserad person får vid¬
kännas hela den påföljd Lagen bestämmer, ehvad den utgöres af
enkel eller dubbel bot;
d) att då i 37 §. omtalas det fall, då redskapen är stulen, bör så¬
dant anmärkas äfven i denna §.;
e) att stadgandet om dubbla böter för Bolag är principlöst och till
sin natur hårdt och orättvist.
Bihang till R. St. Prof. 1834 och t835. S-te Sami. 2:drti "Afd. i
8-de Håftet.
Bev.-j Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o 8.
Vid 41 S-
a) att böterne äro för höga;
b) att i §:n bör uttryckas stadgande 0111 förlust af rättigheten att vi¬
dare tillverka ättika;
c) att böterna böra s-exdubblas.
Vid 43-'dje §.
att Husbonde icke bör stå i ansvar för öfverträdelser emot Bränvins-
brännings-Förordningen, då han icke bor på stället.
Vid 44-'de §•
a) att på landet icke bör få säljas bränvin under en half ankare på
andre ställen, än för hvilka minuterings-afgift erlägges, men till
jordbrukares underhafvande eller sådane personer, sorn hos dem
förrätta arbete, en fjerdedels kanna;
b) att vid 2:dra Mom. bör tilläggas, alt Konungens Befallningshaf¬
vande, efter vederbörande PasLors och Socknemäns hörande, i bör¬
jan af hvarje år bör meddela yttrande, huruvida alla då befintlige
krogar må för det året fortfara;
c) att försäljning af bränvin å landet ej bör andra medgifvas, än
dem, som tillverka bränvin;
d) att i stad ingen bör få sälja öfver en kanna bränvin, som ej är
berättigad till handel, eller bränvins-producent;
e) alt i deiana §. bör tilläggas: ”skattlag de krogar.”
Vid 4-3-'te
a) att böterne i denna §. böra höjas och 20 R:dr blifva minsta bö¬
tesbeloppet;
b) att, vid oloflig bränvins-minutering, varan bör vara förbruten,
emedan eljest den motsägelse uppkommer i nästföljande §., att
bränvinet der förklaras förbrutet, för det att en loflig försäljning
skett på olofligt eller icke anvisadt ställe.
Vid 43de di*.
att orden: ”då bränvin till salu föres” böra utgå, för att göra stad¬
gandet tydligt.
Vid 47-‘de §■
a) falt värdshus vid Bruk och Herregårdar böra anses lika med an¬
dra krogar och på samma sätt beskattas;
v.-j Lag- sami Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande N:o 8. 11
b) att orden: ”vid a?idra tillfällen än vid måltiderne” böra utgå;
c) att denna §. bör förändras på följande sätt: ”Uti öppna salubo¬
dar , bodkamrar och på Apotheken må icke bränvin i minut för¬
säljas, skänkas _, utdelas &c.;”
d) att i andra Mom. bör tilläggas: ”åt till egaren ankommande re¬
sande och &c.”
Vid f8:de
a) alt stadgandet för landet bör förändras till likhet med hvad för
släderne är föreskrifvet;
b) att orden: ”ej eller aj hvem det vara må bränvin i större
partiböra utgå;
c) att i meningen: ”utom till resande och vägfarande eller vid
måltider” ordet eller bör utgå;
d) att ordet Predikodagar bör tilläggas;
e) att denna §. bör börjas sålunda: ”Vid kyrkor på landet och inom en
fjerdedels mil deromkring må på Gästgifvaregårdar bränvin ej
säljas/’ m. m.;
f) att stadgandet, att krog vid kyrkor på landet och en fjerdedels
mil deromkring ej får finnas, bör upplifvas;
g) att i senare Momentet ordet: ”Gudstjensterne” bör utbytas mot
orden: ”så väl Sön- som Helgedagar;”
b) att det är olämpligt, att Gästgifvare för oloflig bränvins-försälj-
ning skall mista näringsrältigheten; ty då Gästgifveriet icke kan
skiljas från hemmanet, skola resande och vägfarande komma att
sakna tillgång på bränvin; men, i stället för rättighetens förlust,
böra böterne höjas;
i) att i denna §. föreskrift saknas för den händelse Landskyrka är
belägen i stad eller inom en fjerdedels mil derifrån.
Vid 5o:de
a) att, vid bestämmandet af det antal Värdshus, Källare och Nä¬
ringsställen, som för hvarje stad är oumbärligt, bör äfven Pa-
stors-Embetet höras;
b) att i denna §. bör tilläggas, att ingen hädanefter uti stad må å
bränvins-minutering erhålla burskap.
Vid 5i'.sta §.
att stadgandet i denna §., såsom skråmässigt och utan ändamål, bör
utgå.
B ev.-, Lag- samt Allm. Besvoch Oecon.- Utsila Utlåtande N'.o 8.
Vid 5s:dra §.
att i denna §. bör tilläggas, att krögare böter, såsom för oloflig minu¬
tering, derest han tillåter någon på försäljningsstället öfverla¬
sta sig.
Vid 53:dfe §.
z) att stadgandet strider emot Lag och rättsprinciper och kan lätt
eluderas derigenom, att krögaren tager skuldsedel förut, hvarige¬
nom utgifvaren af sedeln uppmuntras att supa till dess han fått
valuta;
b) att Vinskänkar, Krögare och Tracteurer, de der äro Borgare, ega
att med ed fästa rigtigheten af deras bok öfver utborgningar,
hvarigenom deras fordran blir betalningsgilld.
Vid 55:te
att köpare må till vittne antagas i fråga om försäljning af det brän¬
vin han sjelf sig tillhandJat,
Vid 56:te §.
a).att stadgandet är orimligt, då man vill förekomma införande af
utländskt bränvin derigenom, att Tullkammares förpassning bör
åtfölja varan, då den sändes från stad med fartyg, som passerat
saltsjö; men detsamma ej stadgas för allt bränvin, som föres på
saltsjön;
b) a*d orden: ”under edelig förpligtelse” böra utgå.
Vid 5y.de §.
a) att Utskotten gått öfver sina gränser och trädt inom en annan
lagstiftning; hvarföre denna §. bör utgå.
, Vid 58:de %.
a) att det icke kan blifva af fördel eller till större säkerhet, alt
Länsman får göra beslag inom hela Länet;
att i denna §. äfven bör nämnas Stads-Fiscaler;
e) att Stads-Fiscaler böra få göra beslag å landet, då Kronofogdar
och Länsmän hafva sådan rättighet i städerne;
d) alt ett tillägg bör inflyta derom, att då enskild person, söm icke
är berättigad alt anställa visitation och göra beslag, för sådant än¬
damål påkallar behörig Tjenstemans handräckning, den ovilkorli¬
gen och vid ansvar såsom för tjenstefel skall meddelas;
Bev.-j Bog- samt jtllm. Besa.- och Oecon.- Ul.sl:s Utlåtande N:o 8. i 3
e) att jemväl bör tilläggas, att Krono- Stads- eller Police-betjent,
som öfverbevises alt hafva baft kännedom om att Författningen
öfverträdes, men den brottslige icke åklagar, bör suspenderas med
förlust af lön, 3 månader första gången, sex månader andra gån¬
gen och mista tjensten tredje gången;
f) att beslags-anspråk icke må ega rum i annat fall, än att redska¬
pen är falsk, då den ock genast bör utbrytas;
g) att Krono-Fjerdingsmäns beslagsrält är olämplig, åtminstone på
alla de ställen och orter, der denna tjenst går tourvis och ömsas
hvarje år från det ena hemmanet lill det andra ;
b) att då bränvinsbränningen nu mera är så kringspridd, att den
bedrifves nästan i hvar koja, och när man tillika anser den vara
af nytta för landet, är det förgäfves man använder vanliga con-
troller mot oloflig tillverkning och försäljning; till upptäckande af
desse brott, är således enda verksamma medlet alt tillskapa ett
hemligt Police-system, genom tillåtande af hemliga angifvelser.
Vid 5g:de §.
a) att böterne i denna §. böra höjas, samt i korthet nämnas hvad
sorn förstås med redskap, som är beslag underkastad;
b~) att de i denna §. omnämnde brott närmast kunna jemföras med
det i 44;de §. af Kongl. Förordningen den 9 November i83oonx
lurendrejeri m. m. omförmälde fall, då Tillsyningsman vägras vi¬
sitation eller uppehälles, hvilket straffas med 200 R:dr, samt då
sådant motstånd göres, att visitation derigenom hindras, hvarå
utsättes 5oo R:dr böter; i likhet hvarmed böterne böra i 5g
af Förslaget förhöjas;
c) att visitation icke bör få ega ram ifrån klockan 10 om aftonen
till klockan 4 om morgonen.
Vid 6o:de
a) att sista perioden från orden: ”begär han sedermera'” bör uteslu¬
tas, helst denna period icke innefattar annat än hvad eljest är
tydligt och klart.
Vid 62'dra §.
a) att böterne böra till ena hälften tillfalla beslagaren , saint, till den
andra hälften, treskiftas emellan Kronan, Åklagaren och Socknens
fattige;
14 Bev.-j Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande N:o 8.
b) alt åklagarens två tredjedelar af böterne böra förskjutas af Staten,
som sedermera återfår hvad den pliktfällde förmår betala.
Vid 63:dje §.
alt böter, vid bristande tillgång, böra förvandlas till ett allvarligare
och i anseende till verkställigheten för Staten mindre kostsamt
straff.
Vid G/g.de §.
a) att förbrytelser emot Författningen böra få upptagas äfven hos
Konungens Befallningshafvande;
b) alt vid denna §. bör tilläggas:
”Eho sonij under den tid han är under tilltal för oloflig bränvins-
försäljning, beträdes med fortsättning af denna förbrytelse j
skall j för hvarje gäng han bevisligen olofligen försålt bränvin j
plikta 10 R\dr Banco.”
Då Utskotten, som tagit dessa anmärkningar i noggrannt öfvervägan¬
de, funnit ett serskildt besvarande af hvarje anmärkning endast åstadkom¬
ma en onödig vidlyftighet, helst detta Utlåtande åtföljes af Förslag till
Förordning angående bränvinsbränningens utöfning samt hvad vid försälj¬
ning af bränvin iakttagas bör, med de förändringar deruti, som af de
gjorde anmärkningarne blifvit föranledde, hafva Utskotten ansett sig till
svar å samma anmärkningar endast böra hänvisa till berörde förslag, hvil¬
ket, jemte hvad Utskotten här ofvan tillstyrkt, Rikets Höglofl. Ständers
pröfning vördsamt underställes.
Åtskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 3o December 1834-
Förslag till Förordning j angående vilkor en för bränvinsbrännin¬
gens utöfning och afgifterne derföre _, samt om hvad vid försäljning af
bränvin och beskattning deraf iakttagas bör.
Första Artikeln.
Om bränvinsbrännings-rättigheten.
. 1 .§•
Bränvinsbränning, af hvad tjenligt ämne eller växt som helst, skall,
med den pannerymd samt emot de afgifter och öfrige vilkor, här nedan
Bev.-j Lag- samt Allm. Besv- och Oecon.- Utslts Utlåtande N:o 8. i5
föreskrifvas, vara tillåten Tinder sex månader af året, nemligen Januarii,
Februarii, Mars, April, November och December, så framt icke högst vig¬
tiga omständigheter föranleda inställande af denna tillverkning.
Bränvins-distillering vare under nämnde tid tillåten; men endast för
dem, som till bränvinsbränning äro berättigade.
2 §.
Rättigheten till bränvinsbränning skall, på landet, åtfölja hemman
och hemmansdelar, med åsatt mantal efter Jordeboken, bebyggda, med
serskild åbo försedde utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie
eller extra ordinarie rotering deltaga, eller rotefrihets-afgift utgöra, äfven¬
som icke roterade, men med serskild ränta lill Kongl. Maj:t och Kronan
eller lill innehafvare af dess rätt belagda torplägenheter, samt, i Städerne,
den lill hvarje Stads område hörande jord; dock tillkommer denna rät¬
tighet icke den jord, sora i taxeringsvärde ej uppgår till 3oo R:dr, utom
i de händelser 6 och 7 §§. upplaga.
3 5.
Den bränvins-pannerymd, hvarmed tillätes att bränna, skall beräknas
och lill och med nästa Riksdag bestämmas efter hemmanets, hemmansde-
lens, lägenhetens eller stadsjordens värde vid 1834 års taxeringar, under
iakttagande, att, såsom grund för bränvinsbrännings-rältigheten, värdet af
åbyggnaden ej får i laxationen ingå till högre belopp, än som motsvarar
högst en fjerdedel af jordens taxeringsvärde.
För hemman, lägenhet eller stadsjord i värde från och med 3oo
R:dr till och med 5oo R:dr, må, kokrummet oberäknadt, begagnas en
pannerymd af
För ett värde öfver
|
5oo
|
till och
|
med 750
|
R:dr
|
20
25
|
kannor.
99
|
99 99
|
75o
|
99
|
1,000
|
99
|
3o
|
99
|
99 99
|
1,000
|
99
|
2,000
|
99
|
35
|
99
|
99 99
|
2,000
|
99
|
3,ooo
|
99
|
40
|
99
|
99 99
|
3,ooo
|
99
|
4,000
|
99
|
45
|
99
|
99 99
|
4,000
|
99
|
5,ooo
|
99
|
5o
|
99
|
99 99
|
5,ooo
|
99
|
6,000
|
99
|
55
|
99
|
99 99
|
6,000
|
99
|
7,000
|
99
|
60
|
99
|
99 99
|
7,000
|
99
|
8,000
|
99
|
65
|
99
|
99 99
|
8,000
|
99
|
9,000
|
99
|
7°
|
99
|
99 99
|
9,000
|
99
|
10,000
|
99
|
75
|
99
|
s 6 Bev.~, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- ZJtsk:$ Utlåtande N:o S.
|
99
|
99
|
10,000
|
97
|
I 1,000
|
99
|
78
|
99
|
|
99
|
9t
|
J 1,000
|
99
|
12,000'
|
99
|
81
|
99
|
|
99
|
99
|
I 2,OOt>
|
99
|
13,ooo
|
99
|
84
|
99
|
|
99
|
99
|
13,000
|
99
|
I 4,000
|
99
|
87
|
9r
|
|
99
|
99
|
I 4,000
|
99
|
i5,ooo
|
99
|
9°
|
99
|
|
|
|
|
4 §■
|
|
|
|
|
|
Mer än
|
en bränvinspanna
|
af go kannors
|
rymd, oller
|
flera
|
pannor,
|
hvilkas sammanslagna rj^md öfverstiger go kannor, kokrummet oberäknadt,
må icke uti ett verk eller å samma egendom eller hemmansdel nyttjas-.
Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade
konst-brännerier, får samrhanräknade kannetalet af alla dit hörande pa>n-
nor, mäskvärmaren oberäknad, icke öfverstiga den högsta pannerymd,
hvarmed bränvinsbränning med enkla pannor är tillåten.
Såsom kokrum får beräknas två kannor för hvarje bränvinspanna om
4o kannors rymd och derunder, samt tre kannor, då pannerymden öfver¬
stiger 4° kannor.
Inga vid Ättiksfabrikör varande pannor må under något vilkor tiLl
bränvinsbränning begagnas. \
5 §.
Innehafvare eller brukare af tvänne eller flera hemman, hemmans¬
delar eller lägenheter, selm. till bränvinsbränning berättigade äro och af
innehafvarens folk och dragare skötas, vare öppet lsmnadt att, såvida hem¬
manet, lieinmansdelen eller lägenheten är försedd med egen ladugård,
der utfodring sker, på hvardera af dessa egendomar idka bränvinsbränning
med så stor panna, som gmot jord värdet svarar. Skulle åter innehafvare
eller brukare af flera till bränvinsbränning berättigade hemman, hem¬
mansdelar eller lägenheter vilja på ett ställe utöfva bränvins-tillverkningen
för deras sammanslagna värde, vare sådant tillåtet under vilkor, att ifrå¬
gavarande egendomar äro belägna inom en mils afstånd, ifrån åbyggnad
till åbyggnad räknadt, ifrån det ställe, der bränvinsbränningen ulöfvas,
samt att pannerymden i intet fall får övfverstigsa den i fjerde §. bestämda
höjd.
Bränvinsbrännings-rättighet för jord å landet må icke i något fall
fortenas med bränvinsbrännings-rättighet för jord i Städerne, eller efter
sammanräknad t taxeringsvärde på ett ställe ufcöfvas.
6 §.
f Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande N:o 8. 17
' 6 §•
På landet vare tvänne eller flere åboer i samma hemman eller i ser¬
skilda hemmansdelar eller lägenheter inom samma byelag obelaget att, emot
samfäldt erläggande af den på gemensamma bränvinsredskapen belöpande
bränvinsbrännings-afgiften och behörig anmälan vid mantals- och skattskrif-
ningen, deras bränvinsbränningsrättighet utöfva med en gemensam panna
på en viss uppgifven lägenhet inom hemmanets eller byelagets område,
hvilken panna dock aldrig må öfverstiga högsta tillåtna pannerymden.
Åboer å sådane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet,
som icke uppgå till 3oo R:dr i taxeringsvärde, men i öfrigt hafva de e-
genskaper, som, enligt 2 §., erfordras för rättigheten att utöfva bränvins¬
bränning, åtnjute äfven samma förmon, med vilkor, att det sammanslagna
jordvärdet uppgår till minst 3oo R:dr.
Bränvinsbrännings-rättighet må ej å annor man öfverlåtas, utan i
sammanhang med jorden.
7. §•
Af de fleste röstegande invånare i hvarje Stad, der jorden tillhör
Staden, må det bero att, i den ordning, som uti hvarje Stad för beslut
om Stadens inkomst eller utgift iakttages, bestämma, huruvida den brän-
vinsbränning, hvartill Staden efter värdet af de serskilda jordlotterne är
berättigad, skall åt dessas innehafvare upplåtas, eller för Stadens ge¬
mensamma räkning utöfvas, och om bränvinsbränningen skall ske med
serskilda pannor efter hvarje jordlotts värde, eller ock i ett eller fle¬
ra sammansatta verk efter alla eller flera jordlotters sammanslagna vär¬
de; men i de Städer, der jorden är med eganderält fördelad på Stadens
invånare, må det ankomma på det beslut, som ibland dem af pluraliteten,
beräknad i nion af jordvärdet, fattas; och i den händelse förhållandet är
blandadt, skola enahanda grunder följas; likväl under förbehåll att, derest
Kongl. Maj:t ej, i betraktande af serskilda omständigheter, annorlunda re¬
dan förordnat eller framdeles förordnar, 4 §• denna Förordning skall
tjena till efterrättelse, i afseende på den högsta pannerymd, som af såda-
he föreningar må begagnas; börande för öfrigt, vid utöfningen af Städer-
nes bränvinsbrännings-rättighet, iakttagas, att de brännerier, som hädan¬
efter anläggas, varda utom Staden på lämpligt afstånd ifrån andra bygg¬
nader uppförde.
Bihang till R. St. Prot. i834 och 1835. 5-te Sami. 2-.dra Afd. 3
8'-de Häftet.
18 Bev.-, Lag- »arnt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande Nio 8.
8 §■
Vid de årliga mantalsskrifningarne uppgifves så väl stället, hvarest,
som ock det eller de hemman, hemmansdelar eller lägenheter, för hvilka
hränvinsbränningen skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt hela det
at Justeraren åsatte kannetal, med utsättande af den class, hvartill pannan
hänföres; och vare det en och hvar tili bränvinsbränning berättigad obeta¬
get att anmäla sig till bran vinsbränningens utöfvande, antingen för hela
eller hälften af den tillåtna tiden, skolande i senare fallet bestämdt upp¬
gifvas, hvilkendera termin, antingen Januarii, Fehruarii och Mars eller
April, November och December dertill begagnas; och kommer afgilten för
hränvinsbränningen att i förhållande derefter beräknas. Ej vare skattskyl¬
dig förbunden, att vid mantalsskrifningen uppvisa stämplingsattest, icke hel¬
ler matil ingsbetyg, undantagande å ostämplade tackjérnspannor; och ege
han dessutom rätt att hänvisa till den förra året uppgifna pannerymden,
med åliggande att för uppgiftens riglighet ansvara; dock bör i den skatt-
skvldiges debetsedel för hvarje år af vederbörande införas, så väl beloppet
af den pannerymd, hvartill lian sig anmält, som ock det fastighetsvärde,
hvarefter bränvinsbränning får ega rum, till upplysning om den panne-
rvmd, sorn i grund deraf får begagnas.
Den, mantalsskrifningen förrättar, vare skyldig att, med afdrag, en¬
ligt \ §., af kokrummet, afgiften i behörig ordning påföra, ehvad pannor-
ne äro inmurade eller lösa, ined uteslutande af bråk i beräkningen.
9 §•
Alla å en tomt, eller i en bj'ggnad, eller under samma tak, eller å
samma egendom, hemmansdel eller lägenhet varande pannor skola val, för
nödig säkerhets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas; men vid debite¬
ringen bör deras rymd ovilkorligen sammanslås, oell denna grund jemväl
följas vid redogörelsen, i afseende på pannerymden, såväl ifrån laxerings-
Comitéerne och Konungens Befallningshafvande, sorn ifrån Kongl. Majrts
och Rikets Slats-Contor; dock må den sålunda sammanslagne pannerymden
aldrig öfverstiga del i \ §. bestämda inaxiini-belopp.
ro §.
Mantals- och Skattskrifvare åligge det, att inom Januarii månads ut¬
gång, enligt Mantals- och Skattskrifnings-handlingarne, Socknevis upprätta
förteckningar på de till bränvinsbränning berättigade personer, som antin¬
gen afsagt sig utöfningen af denna rätt eller någon pannerymd lill algiils
Bev.-\ Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utah:» Utlåtande N:o 8. 19
beräknande vid Mantalsskrifningen icke uppgifvit, eller ock uppgifvit en
mindre pannerymd, än den hvaraf de ega rättighet att sig begagna, äfven¬
som å dem, hvilka anmält sig till bränvinsbränning endast under hälften af
den tillåtna tiden, med utsättande af hvilken termin dertill användes; hö¬
rande å desse förteckningar upptagas de hemman, hemmansdelar och lägen¬
heter, å hvilka antingen ingen eller en inskränktare bränvinsbränning utöf-
vas. Desse förteckningar insändas till Konungens Befallningshafvande, som
ega att deraf lemna vederbörande del för control och eftersyn. Mantals-
och Skattskrifvare vare dessutom skyldige, att inom ofvan utsatte tid till
vederbörande Kronobetjent insända Socknevis upprättade förteckningar å al¬
la dem, som inom Socknen sig till bränvinsbränning anmält; börande sist¬
nämnde förteckningar, som i Församlingens Sockenstuga eller å annat lämp¬
ligt ställe skola anslås, upptaga så väl pannerymd, som den dass, hvartill
redskapen hörer, och äfven den tid, hvartill hvar och en sig anmält,
11 §.
Den som, berättigad till bränvinsbränning, sig dertill vid Mantals¬
skrifningen antingen icke angifvit, eller ock anmält sig till mindre panne¬
rymd, än hvartill lian egt rätt, må, om han sedermera åstundar bran vins-
bränning för en del eller hela värdet utöfva, antingen under hela den till-
låtna tiden, eller under någon af de i 8 §. omförmälde terminer, anmäla
sig derom hos Konungens Befallningshafvande, som eger att det sökta till¬
ståndet meddela, såvida sökanden styrker sig hafva behörigen till Krono-
uppbördsmannen erlagt belöpande pannerymds-afgift, beräknad i förhållande
efter ofvannämnde tid.
Andra Artikeln.
Om bränvins reds kaperi.
12 §.
För att undanröja alla anledningar till tvister om bränvimspannors
beskaffenhet, och ej motverka en loflig industri, som, genom förbättringar
i redskapens sammansättning, söker besparing af bränsle, tid eller arbets¬
kostnad, skola hädanefter pannor eller kittlar, och öfrige för bränvinsbrän¬
ning nödige redskap, vara tillåtne af hvad metall eller annat tjenligt ämne
som helst, under lika vilkor för alla, att panneryraden bestämmes endast
efterf jord värdet.
20 B ev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon,- Utskls Utlåtande N:o 8.
i3 §.
Bränvinsbrännings-redskapen indelas i sju Classer:
lista Classen.
Enkel redskap.
Härtill räknas panna, sorn drifves omedelbart af eld, af livad form
som helst, med fast eller löst bröst, der sådant finnes, hatt eller stängsel -
skifva och ångrör samt afkylningsredskap.
Hatten, som endast får innesluta ett tomt rum, och hvartill räknas
ett fastsittande ångrör, hvaraf 6 tum närmast hatten ingå i uppmätningen,
i sammanhang med densamma, må ei innehålla mer än ^rdelar af pan¬
nans rymd.
Intet ångrör, som till bränvinsredskap begagnas, får i diameter hålla
öfver 8 tum.
aldra Classen.
Enkel redskap med måskvärmare.
Mäskvärmare vare tillåten af hvad form eller ämne som helst, men
får ej innehålla mer än en femtedel utöfver pannans rymd och endast an¬
vändas för tillmäskningens uppvärmande genom den från pannan utgå¬
ende ånga.
3idje Classen.
Enkel redskap med enkel rectificator.
Enkel rectificator eller klarkula eller klarblåsa, hvarhelst den till red¬
skapen appliceras, är en sådan apparat, som innehåller blott ett enda tomt
rum, och hvari ångorne omkokas, för att derifrån utgå såsom sprit eller
bränvin, utan att denna apparat vidrores af eld eller ånga.
4'. de Clas se ti.
Enkel redskap med dubbel rectificator.
Med dubbel rectificator förstås en sådan apparat, hvarhelst den till
redskapen appliceras, hvari ångorne uti flere rum omkokas, för att derifrån
utgå såsom sprit eller bränvin, utan att apparaten vidrores af eld eller ånga.
5ite Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare och enkel rectificator.
Bea.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utshs Utlåtande IV:o' 8. 21
6:te Classen.
Enkel redskap med mäskvärmare och dubbel rectificator.
y:de Classen.
Den sä kallade dubbla pistoriska apparaten,
hvarmed förstås tvänne pannor, så förenade, att ånga går ur den ena iden
andra, och till hvilka äro applicerade dubbel eller enkel rectificator och
mäskvärmare.
Lösa halsar må icke till någon redskap begagnas.
*4 §•
Då bränvinsredskap förfärdigas på Bruk eller i Stad, vare den, som
redskapen tillverkat, vid bot af Trettiotre Riksdaler 16 sk, skyldig, innan
han bränvinsredskapen ifrån sig lemnar, ej mindre att förse panna och batt,
äfvensom då löst bröst, rectificator eller mäskvärmare tillhöra redskapen,
desse sistnämnde apparater med stämpel af sitt namn, hemvist och årtalet,
då den förfärdigats, än ock att besörja, det de varda uppmätte och stämp¬
lade af dertill förordnade Landtmätare eller Justerare.
Förfärdigas bränvinsredskap på landet, åligge det egaren, vid enahan¬
da bot, att, innan han sig af densamma begagnar, ombesörja ofvannämnde
uppmätning af dertill förordnad Landtmätare eller Justerare.
Då förändring af bränvinsredskap, genom nya bottnars eller aftapp-
ningsrörs insättande, hattens ändring till form eller rymd, anbringande af
mäskvärmare eller rectificator, eller annorledes vidtages, skall redskapen
ånyo af Justeraren mätas och, om rymden undergått förändring, ånyo
stämplas, och den förra stämpeln utplånas samt nytt mätnings- och stärnp-
lingshevis uttagas.
Verkställes ändringen på Bruk eller i Stad, vare den, som redskapen
ändrat, vid ofvan utsatte böter, skyldig att uppmätningen och stämplingen
föranstalta, innan redskapen till egaren utlemnas.
Sker ändringen på landet, åligge egaren, vid enahanda bot, som of¬
van nämndt är, att, innan redskapen begagnas, låta fullgöra nyssberörde
föreskrifter.
Ä bränvinspannor af tackjern, som hädanefter gjutas, bör pannerym-
den och Bruksstämpeln jemte årtalet utsättas i pannans öfre kant, vid an¬
svar för Bruksegaren, som ofvan stadgadt är.
33 Ber.-, bag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande IV.-o 8.
.5 §.
Till uppmätning och stämpling af nya eller förändrade eller förut ej
uppmätta ech stämplade bränvinsredskap, förordne Konungens Befallnings¬
hafvande ett behöfligt antal af Landtmätare eller Justerare i Länen och
Städerne, och tilldele dem vissa district, lämpade efter hvars och ens hem¬
vist; och vare för denna förrättning Landtmätare eller Justerare lika an¬
svarig, som för målkärils justering i allmänhet.
Uti de städer, hvarest eller i hvilkas granskap någon Landtmätare icke
är boende, må till Justerare för bränvinsredskapens mätning och stämpling
en Magistratsperson kunna antagas.
16 §.
Bränvinspannor skola vid mätningen vara försedde med löst bröst, då
sådant finnes, och med hatt eller stängselskifva och rör samt öfrige tillbe¬
hör, som, enligt nästföljande §., äro underkastade stämpling. Pannans he¬
la cubik-innehåll mates med vatten eller annat flytande ämne till åfversta
kant eller lekande brädd. Om hatten är försedd med en eller flera luckor
eller någon annan öppning än ångröret, skall den vid mätningen påsättas,
och redskapen uppmätas till öfversta luckans eller öppningens nedre kant,
till så stor höjd, som mäsk deri kan inrymmas.
Hatten, med fastsittande ångrör, skall äfven till hela sitt cubikinne-
håll uppmätas/ och, om den innehåller mer än två tredjedelar af pannans
rymd, öfverskottet ingå i pannerymds-beräkningen.
Likaså uppmätes mäsk värmare, der sådan finnes, till hela sin rymd,
med afdrag af derigenom gående rör.
Då panna, som är försedd med aftappningsrör, uppmätes, skall tap¬
pen eller vridkranen isättas, och intet afdrag för rörets innehåll ega rum.
17 §.
Med undantag af tackjernspannqr, skall på alla andra pannor och der¬
till hörande hatt eller stängselskifva, lösa pannebråst, rectificatorer och mäsk-
värmare, ehvad desse senare äro af metall eller träd, Landtmätaren eller
Justeraren å hvarje af dessa delar med stämplar utmärka initial-bokstäfver-
ne af sitt namn och årtalet, då uppmätningen skett, samt derjemte å pan¬
nan redskapens uträknade pannerynul. Stämpeln på panna sättes å halsen
eller dess öfversta del; pa de öfrige ofvanuppräknade delarne, å de ställen,
der den hlir väl synlig, utan att skada redskapen.
J3ev.~, Lag- samt Allm. Besv.- och OeconUtsi:a Utlåtande JS:o 8. 23
I den händelse Landtmätaren eller Justeraren finnér, att redskapen ej
hörer till någon af de i i3 §. nämnde classer, vare han skyldig att derom
genast inlemna skriftlig anmälan kos Konungens Befallningshafvande, som
eger att föranstalta en lika undersökning och vidare förfara, som uti 29 §.
föreskrifves.
18 §.
Landtmätare eller Justerare, hvilka, för alt mäta och stämpla brän,-
rinsredskap, kallas från sitt hemvist af enskild man, åtnjute derför af den¬
ne sistnämnde resekostnads ersättning och arfvode såsom för andra emhets-
förrättningar; men sker mätningen och justeringen å det ställe, der Landt¬
mätare eller Justerare bor och vistas, uppbäre han sex runstycken för
hvarje kanna, sorn den mätna och stämplade redskapen innehåller. Erfor¬
derligt handtlangare-biträde vid förrättningen må Landtmätare eller Juste¬
rare kunna af panne-egaren äska; men med behörigen justerade och krönta
målkäril bör lian sjelf sig förse.
Utan serskild betalning skall Justerare meddela skriftligt betyg, enligt
bifogadt formulaire, så väl öfver mätning som stämpling; skolande betyget
upptaga en noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras di¬
mensioner, med utsättande af den dass, hvartill redskapen hörer; och skall
han jemväl af hvarje sådant betyg månadtligen lill Konungens Befallnings¬
hafvande lemna fullständig del.
§•
Ej må, under något vilkor, annan del af bränvinsredskapen än panna
inmuras, hvarvid iakttages, att stämplingen alltid skall vara synlig, ej hel¬
ler må panna och hatt med hvarandra sammanfogas genom nägling eller
lödning.
20 §.
Innehafvare af bränvinsredskap vare ifrån allt åtal, i afseende på dess
beskaffenhet fri, derest den finnes i oförändrad enlighet med Justerarens
betyg och i sådant skick icke öfverstiger den pannerymd till hvars begag¬
nande innehafvaren är berättigad och sig vederbörligen anmält.
Enär kannerymden i en bränvinsredskap befinnes större, än den upp¬
gifvits, men öfverskottet ej öfverstiger en femtondedel af den rymd, hvar¬
till pannan är anmäld och stämplad, och detta med skäl kan anses hafva
tillkommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare redskapen ej
derföre underkastad beslag, utan må, vid derom yppad fråga, egaren debi¬
B ev.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.- Ut sils Utlåtande IY:o S.
teras för det löpande året med den högre skatt, hvartill pannans ökade
rymd föranleder och redskapen genom egarens försorg ånyo mätas och stämp¬
las innan påföljande år, pu sätt och under det ansvar, som uti §. af
denna Ari. utstakas.
21 §.
Beträdes Justerare att hafva orätt stämpladt bränvinspanna', skall han,
utom det ansvar, som, följande på ett behörigen verkställdt beslag, hort
drabba egaren, om denne låtit förändra eller omgöra redan stämplad brän¬
vinsredskap, utan att iakttaga hvad i/\ §. i sådan händelse föreskrifver, dö¬
mas tjensten förlustig eller på längre eller kortare tid ifrån utöfningen der¬
af skiljas, allt efter Domarens pröfning, huruvida förseelsen härrört af upp¬
såt eller af större eller mindre vårdslöshet.
Den, sora tillverkar bränvinsredskap af större rymd, än den nu till-
låtna, utan att kunna styrka, det redskapen är ämnad till export eller be¬
ställd till inhemskt bruk, på grund af Kongl. Maj:ts serskildt gifna Nådiga
tillstånd, höte första gången 33 R:dr 16 sk., andra gången 66 R:dr 3a sk.
och tredje gången 100 Rftir.
22 §.
Distilleringspannor, som af Apothekare få för pharmaceutiska behef
begagnas, höra mätas och stämplas i likhet med hvad om bränvins-
pannors mätning och stämpling i allmänhet stadgadt är och under ena¬
handa ansvar.
* . ,23 §*
Ifrån och med den 1 Maji till och med den 31 October hvarje år,
äfvensom, då bränvinshränning af någon utöfvas, endast under hälften af
den tillåtna tiden, vid hvarje termins slut, nemligen vid Mars och Decem¬
ber månaders utgång, samt under den eller de öfrige månader af året, då
tilläfventyrs Kongl. Maj:t i Nåder skulle finna för godt att bränvinsbränning
inställa eller förbjuda, skall all bränvinsredskap antingen inlemnas å allmän¬
na förvaringsrum, eller, om den befinnes i enskildt förvar, förseglas.
. 24 §* .
Äfven under den för bränvinäbränning lofgifne tid, må icke egare af
bränvinsredskap, som till bränvinsbränning sig icke anmält, eller ieke ve¬
derbörligt tillstånd erhållit, på sätt xi §. omförmäler, innehafva oförseglad
bränvinsredskap; utan anmäle hos vederbörande Kronobetjent sådan redskap
till
Bev.-j Lag- saint Allin, Besa- och OeconUtsl:s Utlåtande JV:o 8. 25
till försegling å första söcknedag, som hans rättighet alt densamma begag¬
na upphörer.
Stadgandet i denna och nästföregående §. må likvist ej tillämpas på
ny redskap, som är i tillverkarens vård, eller på gammal redskap, som är
under arbete på Kopparslagares verkstad.
25 §.
Den, som förskaffar sig flere, större eller annorlunda beskaffade bran-
vinsbränningsredskap, än dem, till hvars begagnande han berättigad är el¬
ler sig anmält, vare skyldig att inom 8 dagar i stad och 14 dagar på lan¬
det, efter det han egare deraf blifvit, sådant hos Magistraten i stad eller
hos närmaste Kronobetjent på landet anmäla, och dessa redskap antingen
försegla låta, eller ock till förvar å allmänt ställe aflemna.
Astundar någon alt, i stället för den redskap, som han innehar oell
är berättigad att bruka, få begagna annan redskap, som han sig förskaffat,
vare detta tillåtet, såvida hans uppgift till mantalsskrifningen berättigar ho¬
nom att sådan redskap få begagna, eller han hos Konungens Befallningshaf¬
vande dertill erhållit tillstånd; åliggande honom dock, innan han får begag¬
na den senare redskapen, att låta försegla eller under allmänt förvar ställa
den redskap, som han förut innehaft, eller också inför Magistraten eller
Kronobetjeningen styrka, att densamma blifvit till bränvinsbränning obruk¬
bar gjord, eller till annan person öfverlåten.
Då någon tilhandlat sig nya eller förut brukade bränvinsredskap och
dem afhemtar eller afhemta låter, bör han, för att icke, genom innehaf-
vandet af sådane redskap, åtal och ansvar underkastas, derå taga forsedel
af säljaren, samt, när bränvinsbränningen är förbjuden, tillika under trans¬
porten hafva berörde bränningsredskap behörigen förseglade.
26 §.
Försegling skall sålunda verkställas, att allenast pannor med fast bröst,
hattar, lösa pannebröst, slang eller andra afkylningsredskap sättas ur stånd
att nyttjas, så att egaren må kunna begagna de pannor, hvilka ej hafva
fast bröst, till andra hushållsförnödenheter. De i smärre brännerier till ån¬
gornas afkylning begagnade piporj vare från försegling frie.
Örn förseglingen å landet ege Konungens Befallningshafvande att anty¬
da vederbörande Kronobetjente, som bestämma tid och ställe dertill inom
Bihang till R. St, Prof. 1834 och 1835. 5:te Sami, 2-dra 'Afd. 4
8-de Håftet.
26 B ev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsl'.s Utlåtande N:o 8.
hvarje församling i förut utfärdade Kungörelser, likväl så, att försegling af
inmurade pannor med bröst och dithörande redskap alltid för sig går på
hvarje ställe, der de äro uppgifna alt finnas. I städerne, hvarest nyss¬
nämnde redskap, med undantag af inmurade pannor, böra i allmänt för¬
varingsrum insättas, vare detta allt Magistratens åliggande.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma
trädes uti borrade eller stampade fina hål, och sedan hopknytes genom en
linne- eller blårgarns-lapp, samt förseglas på båda ändarne med deras si¬
gill, hvilka det blifvit anbefalldt att denna förrättning verkställa.
Den till förseglingen åtgående kostnad kommer att al Kronans medel
från Landt-Ränterien förskjutas, och ersättning derför att i vanlig ord¬
ning af Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contor meddelas emot behörig redo
och räkning i Landsboken; dock må vid dessa tillfällen rese- och tracta-
menlspenningar af Kronobetjeningen icke beräknas.
27 §•
De personer, som, enligt 6 Art. 58 §., ega att, i afseende på brän-
vinsbränning, visitationer och beslag göra, vare berättigade, enär de, för
Kongl. Maj:ts och Kronans rätt och till control emot underslef, anse så¬
dant nödigt, att i stad eller på landet låta ånyo uppmäta förut uppmätt
och stämplad bränvinspanna. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel
och betyg utmärka, ansvare Justeraren, såsom ofvan i i5 och 21 §§. sagdt
är, och vare egaren saklös, så framt han icke i underslefvet bevisligen
deltagit.
Tredje Artikeln.
Om Bevillnings-afgifterne.
28 §.
Beskattningén för hränvinsbränningen kommer att utgå endast efter
pannerymden, i enlighet med nedanstående Tariff, som bestämmer deu
afgift, hvilken för sex månaders bränningstid skall erläggas för hvarje ser¬
skild dass af bränvins-brännings-redskap.
Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande N:o 8. 27
Tariff på Pannerjmds-afgiften.
Pnanerymd.
|
brännings-redskap.
|
Afgift för lista
classens bränvins-
|
►a
»:
B
S.
S‘
U3
05
1
<s
«
Oj
05
PT
&5
5*
|
Afgift för 2:dra
classens bränvins-
|
1
brännings-redskap.
|
Afgift för 3:dje
classens bränvins-
|
brännings-redskap.
|
classens bränvins- j
|
Afgift för 4:de
|
er
*-*
ts
B.
B*
Cfc
03
i
>1
n>
CL.
OJ
co
*V
|
Afgift för 5: te
classens bränvins-
|
brännings-redskap.
|
Afgift för 6:te
classens bränvins-
|
Afgift för 7:de
classens bränvins-
brännings-redskap.
|
K:r
|
Ridr
|
sk.
|
jv
|
Ridr
|
sk.
|
r.
|
Ridr
|
sk.
|
r.
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
R:dr
|
sk.
|
r.
|
Ridr
|
sk.
|
r.
|
Ridr
|
sk.
|
r.
|
10
|
1
|
I 2
|
|
I
|
42
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
11
|
1
|
18
|
—
|
2
|
3
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
-
|
|
|
1 2
|
i
|
24
|
—.
|
2
|
12
|
—•
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i3
|
I
|
3o
|
—
|
2
|
21
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
‘4
|
I
|
36
|
—
|
2
|
3o
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i5
|
1
|
42
|
—
|
2
|
39
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
16
|
2
|
—
|
—
|
3
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
x7
|
2
|
24
|
—
|
3
|
36
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
18
|
3
|
—
|
-—-
|
4
|
24
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
•9
|
3
|
24
|
|
5
|
12
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
20
|
4
|
|
—
|
6
|
—
|
—
|
26
|
24
|
—
|
34
|
|
|
56
|
24
|
|
64
|
—
|
|
154
|
|
|
31
|
4
|
24
|
—
|
6
|
36
|
|
28
|
6
|
|
36
|
—
|
—
|
39
|
3o
|
|
67
|
24
|
|
162
|
|
|
22
|
5
|
|
—
|
7
|
24
|
|
29 36
|
|
38
|
|
|
62
|
36
|
|
71
|
|
—
|
170
|
|
-
|
23
|
5
|
24
|
—
|
8
|
12
|
—
|
|
,8
|
—
|
4o
|
|
|
65
|
42
|
|
74
|
24
|
—
|
178
|
|
- -
|
24
|
6
|
'
|
—
|
9
|
—
|
|
0
|
|
|
42
|
—
|
|
69
|
—■
|
|
78
|
|
|
186
|
_
|
x -
|
25
|
6
|
! 2
|
|
9
|
18
|
|
34
|
l8
|
|
43
|
36
|
|
71
|
42
|
|
8.
|
12
|
-
|
193
|
36
|
|
26
|
6
|
43
|
—
|
10
|
16
|
—
|
36
|
1
|
|
45
|
43
|
|
75
|
7
|
|
84
|
43
|
|
201
|
43
|
|
27
|
7
|
28
|
—
|
11
|
18
|
—
|
37
|
46
|
—
|
48
|
4
|
|
78
|
2 2
|
|
88
|
28
|
_
|
210
|
4
|
|
28
|
8
|
15
|
—
|
12
|
22
|
—
|
39
|
39
|
|
5o
|
■5-
|
81
|
39
|
|
9 2
|
i5
|
|
2 1 8
|
i5
|
|
29
|
9
|
3
|
—
|
13
|
28
|
|
4-
|
33
|
|
52
|
27
|
|
85
|
9
|
__
|
96
|
3
|
|
226
|
27
|
|
3o
|
.9
|
4°
|
—
|
*4
|
36
|
|
43
|
28
|
|
54 40
|
—
|
88
|
28
|
|
99 4°
|
|
234
|
4°
|
|
3i
|
10
|
3i
|
—
|
»5
|
46
|
|
45
|
25
|
|
V
|
7
|
|
92
|
•
1
|
—
|
1 o3 31
|
—
|
243
|
7
|
-
|
32
|
11
|
24
|
—
|
l7
|
.2
|
—
|
47
|
2 4
|
—
|
59
|
24
|
|
93.24
|
|
107
|
24
|
—
|
25 1
|
24
|
|
33
|
1 2
|
18
|
—
|
18
|
27
|
|
49
|
24
|
|
6.
|
42
|
|
99
|
—
|
|
11 r
|
.8
|
—
|
25q
|
42
|
|
34
|
13
|
13
|
—
|
1 Q' 43
|
|
5i
|
25
|
|
64
|
.3
|
—
|
102
|
25
|
|
. i5
|
.3
|
—.
|
268
|
13
|
|
35
|
14; j 0
|
—
|
21
|
,5
|
|
53
|
28
|
|
66,34
|
—
|
106
|
4
|
—
|
1J9
|
10
|
—•
|
276,34
|
|
28 Bev.-} Lag- samt Allni. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o 8.
36
|
15
|
9
|
—
|
22
|
37
|
—
|
55
|
33
|
|
69
|
9
|
—
|
109 33
113115
|
|-
|
ia3
|
9
|
—
|
a85
|
9
|
—
|
37
|
16
|
9
|
—
|
24
|
i3
|
—
|
r7
|
39
|
—
|
71
|
33
|
|
|
127
|
9
|
—
|
293
|
33
|
|
38
|
*7
|
10
|
—
|
25
|
39
|
—
|
59
|
46
|
—
|
74
|
r 0
|
—
|
116
|
46
|
—
|
131
|
I 0
|
—
|
3o2
|
10
|
|
39
|
j8
|
i3
|
—
|
27
|
*9
|
—
|
62
|
7
|
—
|
76
|
3 7
|
—
|
120
|
3,
|
—.
|
135
|
i3
|
—
|
3i 0
|
37
|
|
4o
|
!9
|
18
|
—
|
29
|
3
|
—
|
64
|
i8
|
—
|
79
|
18
|
—
|
124
|
18
|
-
|
189
|
18
|
—
|
0
0 J9
|
18
|
|
41
|
ao
|
24
|
—
|
3o
|
36
|
'
|
66
|
3o
|
—
|
82
|
—
|
—
|
128
|
6
|
|
143
|
24
|
—
|
328
|
|
|
42
|
a r
|
3i
|
—
|
32
|
22
|
|
68
|
43
|
—
|
84
|
3r
|
—
|
131
|
43
|
—
|
147
|
3i
|
—
|
336
|
3i
|
|
43
|
22
|
Ao
|
—
|
34
|
I 2
|
1
|
V
|
10
|
—
|
87
|
16
|
—
|
135
|
34
|
—
|
151
|
4°
|
—
|
345
|
16
|
—.
|
44
|
24
|
0
0
|
|
36
|
Q
O
|
—
|
73
|
27
|
—
|
9°
|
3
|
—
|
i3g
|
27
|
—
|
i56
|
3
|
|
354
36a
|
3
|
|
45
|
25
|
.5
|
|
37
|
46
|
—
|
75
|
* K
|
—
|
91
|
39
|
—
|
i43
|
21
|
—•
|
160
|
i5
|
|
39
|
|
46
|
26
|
4°
|
|
4o
|
12
|
|
78
|
28
|
—
|
9
|
4o
|
—
|
14.7
|
28
|
—
|
164
|
4°
|
—
|
3ti
|
40
|
|
47
|
28
|
*9
|
|
42
|
28
|
|
81
|
13
|
—
|
98
|
43
|
—
|
i51
|
37
|
—
|
169
|
l9
|
|
38o:43
|
|
48
|
3o
|
—
|
|
45
|
—
|
—*
|
84
|
—
|
—
|
102
|
—
|
—
|
i56
|
|
—
|
174
|
|
—
|
39°
|
|
|
49
|
31
|
31
|
—
|
47
|
22
|
|
86,37
|
|
1 o5
|
7
|
—
|
160
|
13
|
—
|
178
|
3i
|
■—
|
3 00
|
7
|
|
5o
|
33
|
16
|
|
5o
|
—
|
|
89
|
28
|
|
108
|
16
|
—
|
164
|
28
|
—
|
i83
|
16
|
—
|
4o8 16
|
«—
|
5i
|
35
|
3
|
|
5a
|
28
|
|
92
|
21
|
|
111
|
27
|
—
|
168
|
45
|
—
|
(88
|
3
|
—
|
411
|
3
|
|
5a
|
36
|
4°
|
|
55
|
I 2
|
|
93
|
.6
|
|
114
|
40
|
—
|
*73
|
16
|
—
|
i$2
|
4o
|
—
|
426 4°
|
|
53
|
38
|
3i
|
|
57,46
|
|
98
|
13
|
—
|
118
|
7
|
—
|
177
|
37
|
—
|
>97
|
3i
|
—
|
436
|
7
|
_
|
54
|
4o
|
24
|
|
60
|
36
|
—
|
101
|
12
|
—
|
r 21
|
24
|
—
|
182
|
12
|
—
|
202
|
24
|
—
|
445
|
24
|
|
55
|
42
|
J9
|
|
63
|
28
|
|
• o4
|
13
|
—
|
124
|
43
|
—
|
186
|
0
°7
|
—
|
207
|
l9
|
—
|
454
|
43
|
|
56
|
44
|
16
|
|
66
|
24
|
|
107
|
16
|
—
|
128
|
16
|
|
191
|
16
|
|
212
|
16
|
—
|
464
|
16
|
|
57
|
46
|
r 5
|
|
69
|
22
|
|
1 IO
|
21
|
—
|
13i
|
3 9
|
—
|
193
|
45
|
|
217
|
i5
|
|
473
|
39
|
i
|
58
|
48
|
16
|
*
|
72
|
24
|
|
113
|
28
|
—
|
135
|
16
|
—
|
200
|
28
|
—
|
222
|
16
|
|
483
|
,6
|
|
59
|
5o
|
l9
|
—
|
70
|
28
|
|
116
|
37
|
—
|
i38
|
43
|
—
|
205
|
13
|
|
227
|
l9
|
—
|
492
|
43
|
l
|
60
|
52
|
24
|
|
78
|
36
|
'
|
120
|
—
|
—•
|
i42
|
24
|
—
|
2 [ 0
|
|
|
23a
|
24
|
—.
|
502
|
24
|
|
61
|
54
|
3i
|
|
81
|
46
|
|
1 a3
|
13
|
—
|
146
|
7
|
—
|
214
|
37
|
|
237
|
3i
|
—
|
5l2
|
<1
|
|
6a
|
56
|
4o
|
|
85
|
12
|
—
|
126
|
28
|
—
|
i49
|
4°
|
.—
|
2 1C)
|
28
|
|
242
|
4°
|
_
|
5a [
|
|
63
|
59
|
3
|
|
88
|
28
|
—
|
129
|
45
|
—
|
153
|
27
|
—
|
224
|
21
|
|
248
|
3
|
——
|
531
|
27
16
|
|
64
|
61
|
16
|
|
92
|
—
|
—
|
133
|
-
|
—
|
i5 7
|
.6
|
—
|
229
|
16
|
|
a53
|
16
|
|
541
|
|
65
|
63
|
3i
|
|
95
|
22
|
—
|
136
|
0
°7
|
—
|
161
|
7
|
—
|
2 34
|
i3
|
—
|
258
|
3i
|
.
|
551
|
7
|
|
66
|
66
|
—
|
|
99
|
—
|
—
|
140
|
12
|
—
|
165
|
|
|
a39
|
12
|
|
264
|
—
|
—.
|
56i
|
J
|
|
67
|
68
|
'9
|
|
102
|
28
|
—
|
i43
|
37
|
—
|
168
|
43
|
—
|
2 44
|
i3
|
—
|
269
|
*9
|
_
|
570
|
43
|
—
|
68
|
7a
|
4o
|
|
106
|
12
|
—
|
147
|
16
|
—
|
|
40
|
—
|
249
|
16
|
—
|
274
|
4°
|
—
|
58o
|
4°
|
|
69
|
7s
|
15
|
|
109
|
46
|
—
|
i5o
|
45
|
—
|
176
|
39
|
—
|
254
|
21
|
—
|
280
|
i5
|
—-
|
590
|
39
|
,
|
70
|
75
|
4°
|
|
113
|
36
|
—
|
154
|
28
|
—
|
180
|
4o
|
—
|
259
|
28
|
—
|
285 40
|
|
600
|
4°
|
.
|
7'
|
78
0
|
19
|
“—
|
117
|
28
|
—
|
158
|
13
|
—
|
184
|
43
|
—
|
264
|
37
|
—
|
291
|
T9
|
—
|
610
|
43
|
|
7o
|
81
|
3i
|
|
121
|
24
|
—
|
162
|
—
|
—•
|
189
|
—
|
—
|
270
|
|
—
|
297
|
|
—
|
621
|
|
73
|
83
|
|
125
|
22
|
—
|
165
|
37
|
—
|
193
|
7
|
—
|
275
|
i3
|
—
|
3oa
|
3i
|
—
|
631
|
7
|
—
|
Rev.-t T.ag- samt Allm. Resv.- och OeCon.- UtsJ:‘s Utlåtande N:o 8. 3 Q
74
|
86
|
16
|
—
|
12 q
|
24
|
—
|
169
|
28
|
—
|
r97
|
16
|
|
280
|
28
|
—
|
3o8
|
16
|
—
|
641
|
16
|
|
75
|
8.9
|
3
|
—
|
133
|
28
|
—
|
i73
|
21
|
—
|
201
|
27
|
—
|
285
|
45
|
—
|
3i4
|
3
|
—
|
651
|
27
|
|
76
|
91
|
4o
|
—
|
i37
|
36
|
—■
|
r 77
|
16
|
—
|
205
|
40
|
—
|
291
|
16
|
—
|
3i9
|
4°
|
—
|
661
|
4°
|
|
77
|
94
|
3i
|
—
|
141
|
46
|
—
|
181
|
i3
|
|
210
|
7
|
—
|
296
|
37
|
—
|
325
|
31
|
—
|
672
|
7
|
|
78
|
97
|
24
|
—
|
146
|
12
|
—
|
185
|
12
|
—
|
214
|
24
|
—
|
3o2
|
12
|
—
|
331
|
24
|
—
|
682
|
24
|
_
|
7.9
|
100
|
J9
|
—
|
15o
|
28
|
—
|
1 89
|
13
|
—
'
|
218
|
43
|
—
|
3g7
|
37
|
|
337
|
59
|
|
692
|
43
|
|
80
|
1 o3
|
16
|
—
|
155
|
—
|
—
|
iq3
|
16
|
|
223
|
16
|
—
|
3i3
|
16
|
|
343
|
16
|
—
|
703
|
16
|
|
81
|
106
|
i5
|
—
|
15p
|
22
|
—
|
J97
|
21
|
—
|
227
|
39
|
—
|
318
|
45
|
—
|
349
|
i5
|
.—
|
713
|
!9
|
|
82
|
109
|
16
|
—
|
164
|
—
|
—
|
201
|
28
|
|
232
|
16
|
—
|
324
|
28
|
—
|
355
|
16
|
—
|
724
734
|
16
|
|
83
|
11 2
|
l9
|
—
|
168
|
28
|
—
|
205
|
37
|
|
236
|
43
|
—
|
33o
|
• 3
|
—
|
361
|
[9
|
—
|
43
|
|
84
|
115
|
24
|
—
|
i73
|
12
|
—
|
210
|
|
—
|
24 I
|
24
|
—
|
336
|
|
—
|
367
373
|
24
|
—
|
745
|
2 4
|
|
85
|
118
|
3i
|
|
177
|
46
|
—
|
2 r 4
|
13
|
—
|
246
|
7
|
—
|
341
|
37
|
|
31
|
—
|
756
|
7
|
|
86
|
121
|
4°
|
—
|
182
|
36
|
—
|
218
|
28
|
—
|
25o
|
4°
|
—
|
347
|
28
|
|
379
|
4o
|
«—
|
7 66
|
4°
|
|
87
|
I 25
|
3
|
—
|
187
|
28
|
—
|
2 2 2
|
45
|
|
2.55
|
27
|
—
|
353
|
21
|
—
|
386
|
3
|
"
|
777
|
27
|
|
88
|
128
|
16
|
|
192
|
24
|
—
|
227
|
16
|
—
|
260
|
16
|
.—
|
35q
|
16
|
! „
|
392
|
16
|
•
|
788
799
|
16
|
|
89
|
13i
|
3i
|
|
'97
|
22
|
—
|
23 I
|
37
|
—
|
265
|
7
|
—
|
365
|
13
|
__
|
098
|
3i
|
|
\2
|
|
9°
|
135
|
|
|
202
|
24
|
—
|
2 36
|
12
|
—
|
I270
|
|
—
|
37i
|
12
|
|
4o5
|
—
|
1
|
1 810
|
|
För pannor under tio kannor skallas äfven efter 6 sk. kannerummet.
För dem, som anmäla sig alt endast under Irenne månader utöfva
bran vinsbränning, blifver den i Tariffen utförda afgift till hälften förminskad.
2Q §.
Vill någon begagna sig af ett annorlunda beskaffadt bränvinsredskap,
än som bestämdt kan hänföras lill de i i3 §. beskrifne classer, såsom t.
ex. redskap, hvilka drifvas med ånga, eller åsyfta oafbruten afverkning o.
s. v., upprätte han en fullständig ritning å redskapen och anmäle sig hos
Konungens Befallningshafvande, som eger att, så fort ske kan, på egarens
bekostnad, inhemta noggrann upplysning om redskapens sammansättning,
dess enlighet med den inlemnade ritningen, dess r3'md m. m., och, om
så nödigt prÖfvas, låta verkställa en profbränning, vid hvilken egaren samt
tvänne af honom tillkallade vittnen* må närvara och jemväl underteckna
Prolocollet.
Efter sålunda inhemtad kännedom om den nya redskapen, ege Ko¬
nungens Befallningshafvande, att, med afseende å redskapens afverknings-
förmåga , i förhållande till de i Tariffen upptagne bränvinsredskap, föreslå
beskattningen med 2 sk. för hvarje kanna, som med densamma kan till¬
verkas under sex månader af året’, och derefter till Kongl. Maj:t insända
3o B ev.-, Lag- Allm. Bes v.- och Oecon.- Vlsh',6 Utlåtande IV: o 8.
så väl alla till målet hörande handlingar, som dess eget beskatlnings-för-
slag; beroende sedermera på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning till hvad stor¬
lek, och emot hvilka afgifter bruket deraf må vara tillåtet, dock att dessa
icke understiga den för Pistoriska pannor af samma rymd bestäm¬
da afgift.
De af detta slag redan befintlige redskap böra på ofvan föreskrifne
sätt undersökas och beskattas. Med så väl desse, som de redskap, hvilka
hädanefter anmälas, må likväl, sedan undersökningen blifvit verkställd,
bränvinsbränning utöfvas, under afvaktan på Kongl. Maj:ts Nådiga Utlå¬
tande, emot det att afgiften beräknas från den tid bränvinsbränningen bör-
30 §.
Skulle Kongl. Maj:t, med anledning af stadgandet i 7 §. af denna
Författning, för en eller flere städer Nådigst tillåta större pannerymd än
qo kannor, förhålles med beskattning af en sådan bränvins-redskap, såsom
1 ofvanstående §• stadgadt är.
31 §.
Den till bränvinsbränning berättigade, sorn ej åstundar utöfva den i
1 Art. 3 §. bestämda rättighet med så stor pannerymd, Tariffen efter
egendomsvärdet tillåter, betale panne-afgift endast i mon af den panne¬
rymd han nyttjar.
3 a 5.
Vill någon uti flere smärre pannor inom samma verk, ehvad de bru¬
kas till drankning eller klarning, fördela den på det hela belöpande pan-
nerymden, vare sådant oförvägradt, dock utan förändring i den fastställde,
efter pannomes sammanräknade rymd utgående afgiften; och hvarvid iakt-
tages, att tillökning för mäskvärmare eller rectificator, eller anbringandet
af båda delarne, beräknas endast för den panna, hvartill dylika apparater
begagnas; dock må denna raedgifna rättighet ingalunda tydas till förvex-
ling med de i ^rde Classen afsedde iredskap^
33 §.
I de händelser, då Kongl. Maj:t skulle i Nåder finna nödigt, alt för
längre eller kortare lid påbjuda bränvinsbränningens inställande, skall pan-
nerymds-afgiften förminskas med en sjettedel för hvarje månad ett slikt
förbud varar.
Beu.-j Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utslc:s Utlåtande N:o 8. 3i
34 §.
Distilleringspannor af högst sex kannors rymd, kokrummet inbegri¬
pet, må utan serskild afgift och beräkning nyttjas på de vilkor och för
den tid, sorn 1 §. omförroäler. Apothekare i Riket tillätes att, utan ser¬
skild afgift, betjena sig af distillerings-pannor till högst tjugu kannors rymd,
och der Apolheks-rörelsen gör bruket af flere pannor af nöden,, må likväl
ej öfver två sådane nyttjas, nemligen en på tjugu, och en på tolf kannor,,
utan allt afdrag för kokrummet.
35 §■".
För salu af bränvin komma Gästgifverier att, utom den vanliga Be-
villningen, erlägga ifrån Sex till och med Femtio R:dr samt tillålne krogar
och värdshus* med flere ställen, der spirituösa drycker utminuteras, ifrån
och med Tjugu till och med Etthundrade R:dr, efter deras mer och min¬
dre förmonliga rörelse, enligt pröfning af Taxeringsmännen, hvilka ieke
allenast må, utan äfven böra, bestämma en högre afgift, än dgn här i all¬
mänhet stadgade,, då afsättningen anses vara af den utmärkta betydenhet,
att den, jemförelsevis med andra krogar och värdshus, skäligen, fordrar en
sådan förhöjning. ...
De Gästgifverier, hvilka anses endast såsom skjuts-ombytnings-ställen
och, på sådan grund, äro ifrån Bevillning efter 2 ,Art. i Bevillnings-Stad-
gan fria, erlägga minst 3 R:dr, med rättighet för Taxeringsmännen att den¬
na afgift förhöja. . ,
Den, som vid marknader, Regementsmöten, auctioner och andra
sammankomster utöfvar bränvins-minutering med vederbörligt tillstånd, äf¬
vensom Marketentare i Garnisons-orter, bör vid Berednings- och Taxerings-
Coraitéerne åläggas lämplig Bevilinings-afgift i moa af sin rörelse; oeh
skola, till upplysning i berörde afseende, de Auctoriteter, sqm lemnat till¬
ståndet, meddela vederbörande Skattskrifvare underrättelse om de personer,
som erhållit tillåtelse att rörelse af ifrågavarande beskaffenhet utöfva,
36 §’ .■
En procent af den summa, som genom bränvins-bevillningen infly¬
ter, skall innehållas, och till Kongl. Majrts och Rikets Stats-Contor ingå,
för att, enligt hvad af Kongl. Maj:t, efter Pröfning^Comiteens underdåniga
förslag, för hvarje Län fastställes, användas till ersättning för det ökade
besvär och de kostnader, hvilka med debiteringen och redovisandet af den¬
na Bevillning äro förenade.
3a Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande At:q 8.
Fjerde Artikeln.
Om ansvaret för öfvertr ädels er af hvad, rörande bran vins¬
bränningen förordnats.
3? §.
Om någon till bränvinsbränning berättigad bränner eller dislillerar
bränvin med större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill lian
eger rätt och stämplings-beviset innehåller, eller under tillverkningen, ge¬
nom hvad medel som helst, anbringar mäskning i redskapen utöfver det
kannetal, hvartill den är stämplad och anmäld, eller begagnar andra utvä¬
gar till bränvinsbränning, än lian vederbörligen uppgifvit, bote han, ehvad
redskapen är hans egen eller andras, hvarje gång trefaldt det belopp,
hvartill afgiften för den dervid olofligen brukade bränvinsredskap efter be¬
hörig mätning skolat uppgå, om den lofligen varit nyttjad; dock när, efter
sådan beräkning, böterne icke stiga till Trettiotre R:dr 16 sk., pliktfälles
förbrytaren till detta minsta belopp.
Beträdes någon, som till bränvins-bränning ej är berättigad, eller
icke behörigen dertill sig anmält, att hafva tillverkning eller distillering
af bränvin anställt eller anställa låtit, bote han såsom bär ofvan är stad¬
gadt; men om, efter sådan beräkning, böterne icke uppgå till 5o R:dr,
pliktfälles förbrytaren till detta sistnämnde belopp. Befinnes någon nyttja
en eller flere bran vinspannor, som hvardera eller gemensamt innehålla
öfver den högsta tillåtna pannerymd, beräknas böterne till tre gånger af¬
giften för den högsta pannerymden, på sätt förut är stadgadt, och dessutom
t ill Femton R:dr för hvarje öfverskjutande kannerum.
Då, enligt 3 Art. 34 §•» distillerings-pannor af högst sex kannors
rymd få af de till bränvinsbränning berättigade obehindradt brukas ifrån
den i Januarii till påföljande April månads slut samt vidare från den i
November till årets slut, må icke, äfven om bränvinsbränningen inställes,
distillering under den eljest lofgifne tiden, med sådane pannor anses olof¬
lig eller leda till ansvar.
38 §.
Verkställes bränvins-bränning, då den förbjuden är, af någon, ehvad
han dertill eljest vore berättigad eller icke, bote han fem gånger beloppet
af den afgift, som för den dervid nyttjade bränvinsredskap, om den lofli¬
gen varit brukad, skolat erläggas, efter samma beräkningsgrund, som i
näst-
Bev.-, Bctg- samt Allm. Best’.- och Oecon.- Utshs Utlåtande IV: o 8. 33
nästföregående §. säges, likväl så, att böterne ej må understiga Femtio
R:dr. Begår lian sådan Förbrytelse tredje resan, blifve lian dessutom för
två år förlustig rättigheten att bränvin tillverka.
Nyttjar någon till bränvins-bränning, när den inställd är, redskap
af större, rj-md än den högst lillåtne, slralfes han serskildt derför, såsom
i 37 §. säges.
Beträdes någon till bränvins-bränning berättigad och antecknad alt
densamma utöfva med ostämplad bränvinsbrännings-i edskap, bote han der¬
före Tjugu R:dr-
Uti alla i denna och nästföregående §. omförmälde fall, vare de vid
förseelsen nyttjade redskap och det i bränneriet vid beslagstillfället befint¬
lige bränvinet, jemte de kärl, hvaruti det förvaras, förbrutne; den hän¬
delse undantagen, i afseende på redskapen, att egaren gitter bevisa, att de
blifvit från honom stulne.
39 §•
Skulle den hemmansegare eller brukare, hvilken, jemlikt 1 Art. 5 §.
är berättigad att på ett enda ställe utöfva bränvinstillverkning för flera,
nära hvarandra belägna, honom tillhörande hemman och lägenheter, be¬
trädas att tillverka bränvin på annat ställe, än det af honom bestämdt
uppgifna, bote han lika med den, som, utan lof och rättighet, bränvins-
bränning idkar.
40 §.
I alla de fall, då oloflig bränvins-tillverkning å Sön- och Helgedagar
föröfvas, plikle den brottslige jemväl för sabbatsbrott.
4t §.
Egare af Ättiks-fabrik vare ej berättigad att bränvinsbränning utöf¬
va, så vida han ej är innehafvare af jord, för hvilken en sådan rättighet
honom tillkommer. Öfvertygas egare af Ättiks-fabrik att hafva med de
pannor, hvilka för Ättiks-beredningen begagnas, tillverkat bränvin eller af-
yttrat förbränna eller så kallad lank, skall han icke allenast vara underka¬
stad här ofvan stadgadt ansvar för oloflig bränvinsbränning, hvarvid bö¬
tesbeloppet derutöfver tredubblas, utan ock förlora rättigheten att ättiks-
beredning såsom fabriksnäring bedrifva.
Bihang till R.St. Prot. i834 och 1835. 5-te Sami. a Arn Afd. 5
Q-.de Håftet.
34 B ev.-, Lag— samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utskls Utlåtande AT;o 8.
Apothekare, som nyttjar distillerings-pannor till större rymd eller an¬
tal, än tillåtet är, eller för andra än pharmaceutiska behof, skall vara sitt
privilegium förlustig, och för hvarje olofligen nyttjad panna böta såsomför
oläglig bränvinsbränning.
42 §•
Den innehafvare af bränvins-redskap, som öfverträder hvad i i3oeh
I9 §§• är föreskrifvet, med undantag, på grund af 16 §., af hvad om hat¬
tens rymd bestämmes, bote hvarje gång haii dermed beträdes Sexton R:dr
3a sk. Lag samma vare för öfverträdelse af hvad i 24 §. stadgadt är;
men sker sistnämnde förbrytelse under den tid af året, då bränvinsbrän-
ning förbjuden eller inställd är, bote dubbelt. Yare ock i alla ofvanbe-
rörde fall bränvins-redskapen förbruten.
43 §.
När åtal sker för olofligt innehafvande af bränvins-redskap, eller för
oloflig bränvins-tillverkning eller försäljning, ansvare mannen för hustruns
åtgärd, änskönt hon förebära skulle, att förbrytelsen utan hans vilja och
vetskap tillkommit; husbonde vare ock ansvarig för förbrytelser emot den¬
na Författning, med undantag af förseglings brytande å bränvins-redskap
eller oloflig bränvins-försäljning, så vida visas kan, aLt sådant skett å den
tid, då han vistats å annan ort. Är i slikt fall husbonde oskyldig, be-
liålle han den honom tillhöriga redskap, hvars varde förbrytaren be¬
tala bör.
Femte Artikeln.
Om bränvins-försäljning.
44 §•
Försäljning af bränvin å landet vare i allmänhet icke lofgifven under
en kannas belopp å andra ställen, än Gästgifvaregårdarne, och, om gästgif-
varehållningen är emellan flere åboer fördelad, endast hos den åbo, hvil¬
ken efter tour densamma besörjer. Jordbrukare må dock obehindradt kun¬
na till underhafvande och sådana personer, som hos dem förrätta arbete,
försälja ett ringare qvantum, men icke under en fjerdedels kanna åt en
hvar.
Konungens Befallningshafvande ega dessutom att sparsamt, och efter
noga ompröfvande, sedan Pastor och Socknemän blifvit hörde, tillåta för¬
Bev.-\ Bag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsh‘.s Utlåtande JY:o 8. 35
säljning af bränvin i minut, å ett eller annat ställe vid segelled samt vid
sommar- och vintervägar, som, utan att vara landsvägar, allmänt begag¬
nas, äfven ock, der behofvet för forslande det synnerligen fordrar, vid
allmänna lands- och farvägar, samt jemväl, der sådant ske kan, omflytta
eller indraga öfverflödiga krogar. Pastor på landet vare pligtig, att hvarje
år vid Walborgsmässa Sockenstämma inhemta Socknemännens yttrande, hu¬
ruvida någon krog inom Socken bör indragas och anmälan derom ske hos
Konungens Befallningshafvande.
Så väl i Stockholm, som i Rikets öfrige städer, må icke å andra, än
lagligen tillåtne minuterings-ställen försäljas bränvin i mindre parlie än en
kanna; dock, hvad Stockholm beträffar, utan rubbning af den försäljnings¬
rätt, Dislillerings-bolaget enligt conlract tillkommer.
45 §. _ .
Den, som i minut försäljer bränvin, utan att dertill vara berättigad,
bote första gången Tio R:dr, samt, om han oftare återkommer, Tjugu R:dr
hvarje gång. Beträdes han under den tid han är under tilltal för oloflig
bränvinsförsäljning, med fortsättning af denna förbrytelse, skall han för
hvarje gång plikta förstnämnde belopp. Sker sådan förbrytelse ånyo, se¬
dan ansvaret för förra öfverträdelsen är undergånget, skall han för hvarje
gång plikta Tjugu R:dr. Är oloflig bränvins-minutering af art och beskaf¬
fenhet, att kunna hänföras till krogrörelse, bote, som sagdt är, och vare
det å försäljningsstället befintliga bränvin, jemte de käril hvaruti det fin¬
nes förvaradt, beslag underkastadt och förverkadt, till enahanda fördelning
med böterne, på sätt härefter skils.
Då öfverträdelse af 46, 47» 48 och 4p §§• egei’ rum, skall ansvaret
efter enahanda grunder bestämmas.
46 §.
All försäljning af bränvin på öppna farvägar vare förbjuden, och må
utdelning eller mätning deraf icke ske på torg, i hamn eller å öppen gata
inom stad, icke heller under marknad å landet, vid det ställe, der stånd
eller bodar för sjelfva marknaden äro uppsatte, utan bör säljaren föra
bränvinet, i stad, till köparens hemvist, eller eljest inom hus och gård,
samt vid marknad å landet, på serskildt dertill af Kronobetjeningen anvi-
sadt ställe, för att till köparen uppmäta hvad han till minst en kanna
åstundar. Den häremot bryter, böle som i nästföregående §. stadgadt är,
36 B ev.-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.- Utsl’.s Utlåtande IV: c 8.
och blifve derjemte, dd hvarje slik händelse, förlastig det bränvin, han
å sådant olofligt ställe medfört.
4, 5-
Uti öppna salubodar, bodkamrar eller på apothek må icke bränvin,
med eller utan droguer eller andra tillsatser, emot eller utan betalning, i
minut utdelas eller annorlunda tillhandahållas, vid ansvar, sora för oloflig
bränvins-minutering i 4^ §• stadgas; och vare dessutom Borgare sitt bur¬
skap och Apothekare sitt piivilegium förlustige.
Den, som vid bruk och herregårdar, efter serskildt afLal med egaren,
lemnar spisning åt bans husfolk eller åt till egaren ankommande resande
och deras betjening, bote Tjugu R:dr, om han vid andra tillfällen än mål-
tiderne, eller till andre personer än ofvaunämnde, utminuterar bränvin.
Förbryter lian sig oftare, bote Fyratio R:dr, och håfve icke vidare frihet,
änskönt han derom med gårdsegaren Öfverenskomma,, att mat och dricka
till förtäring på stället afyttra.
Om, vid grufvor, större bruk och manufacturier, värdshus för re¬
sande erfordras, skall tillstånd för inrättandet deraf sökas hos Konungens
Befallningshafvande, som, efter Pastors och Socknemäns hörande, derom
förordnar; och böra sådane värdshus beskattas på sätt i 35 §, stadgas,
48 %
Vid Kyrkor på landet och inom en fjerdedels mil deromkring, på
hvilket afstånd från kyrka krogar ej få finnas, så vida ej serskilda onlstän-
digheter föranleda Konungens Befallningshafvande, att, efter Socknemännens
och vederbörandes hörande, från detta stadgande göra undantag, må ej på
Sön- och Helgedagar bränvin försäljas, hvarken i minut å Gästgifvaregår-
dar eller å andra minutenngs-ställen, utom till resande och vägfarande vid
måltider, eller, af hvem det vara må, i partie. Bryter någon häremot,
plikte första gången 20 R:drj sker sådan förbrytelse andra gången eller of¬
tare, bote förbrytaren Fyratio R:dr hvarje gång; och vare, med undantag
af Gästgifvare, hvar och en, annan,, som tredje gången återkommernä-
ringsrättigheten för alltid förlustig.
Vid enahanda ansvar vare I stä^derne all bränvins-försäljning i partie
å Sön- och Helgedagar,, samt utminutering under Gudstjensterne för¬
bjuden..
Be v.-, Bag- samt ,Allm, Be fp.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande N:o 8. 3j
4.9 §•
Försäljer någon, utan vederbörligt tillstånd, bränvin i minut till en
eller flere personer af den menighet, som å landet är samlad vid ting,
uppbördsstämmor, mantalsskrifning, mönstringar, husförhör, auctioner,
kronosk julsningar, skallgångar och andra sådane till större sammankomster
ledande förrättningar oell anstalter, bote han första gången Tjugu R:dr och
sedan dubbelt. Vid enahanda ansvar må ej heller, under marknader,
bränvin i minut försäljas hos andra, än dem, som antingen ega rättighet
att på stället bränvin utminutera, eller ock fått Konungens Befallningshaf-
vandes serskilda tillståndsbref att der, under marknader, spisqvartersnä-
ring idka, och hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt, som behofvet
möjligen medgifver,
50 §.
Beträffande rättighet till försäljning af bränvin i minut I städerne,,
utom Stockholm, hvarom är serskildt förordnadt, ege Konungens Befall¬
ningshafvande att, efter Magistratens och Stadens Äldstes hörande, bestäm¬
ma det antal af värdshus, källare och näringsställen, sora för hvarje stad
kan finnas oumbärligt, hvilket antal bör vara så inskränkt, som iriöjligtär;
skolande Magistraten noga tillse, att endast ordentlige och, enligt Pastors-
Embetels betyg, sorn bör infordras, välfrejdade personer, sorn antingen
ställa borgen för skattens utgörande eller i förskott erlägga densamma, få
uti städerne bränvin utminutera. Vill någon på annan person öfverlåta in-
nehafvande krogrältighet, anmäle sådant hos Magistraten, som eger att der¬
med efter nyssberörde stadgande förfara..
Burskap å krogrörelse raå ej beviljas,
51
Å alla näringsställen i städerne- skall, dä utminutering af bränvin
der är tillåten, dörren icke vara lästj: och må, vid ansvar, som för olof¬
lig bränvinsdörsäljning, utminuteringen icke annorstädes än i krogrummet
loreta gas,
5a §,
Den, som. bevisligen försäljer bränvin till en person, hvilken redan-
är synbarligen öfverlastadbote serskildt derföre såsom för oloflig brån-
'xins-m inut ering.
38 Be(\-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utskts Utlåtande JV-'o 8.
53 §.
Ingen, som utminuterar bränvin, ege rätt till utbekommande af for¬
dringar för det bränvin, han utlemnat på räkning elier credit.
54 §•
Hvad till förekommande af oloflig bränvinsförsäljning är förordnadt,
må icke lämpas på den, sorn, under påstående tåg, med vederbörande
Befälhafvares eller Kronobetjeningens vetskap och tillåtelse, ulgifver i mi¬
nut bränvin åt dem af manskapet, hvilka blifvit hos honom inqvarterade.
55 §.
Ej må köpare till vittne åberopas, eller för ojäfvig antagas i fråga
om försäljning af det bränvin, han sjelf sig tillhandlat, hvaremot köpare,
derest han i öfrigt finnes ojäfvig, må vittna derom, att bränvin blifvit till
andra personer vid samma tillfälle forsåldt.
50 §. -
Till förekommande af utländskt bränvins insmygande, bör å brän¬
vin, då det sändes ifrån stad med fartyg, sorn passerat saltsjö, tagas för¬
passning, hvilken icke skall kunna af Tullkammaren utfärdas innan försän¬
daren aflemnat tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifne tiilverknings-
bevis; äfvensom, när bränvin föres ifrån skärgård sjöledes, slikt tillverk-
ningsbevis bör varan åtfölja. Äfven bör, då bränvin föres landsväg till
större partie än sextio kannor, det samma åtföljas af ett lika beskaffadt li-ll—
yerkningsbevis.
Uraktlåter någon hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock
skeppsbesättningens förråd, räknadt till 4 kannor på man, ej inbegripes,
vare det uLan bevis förda bränvinet förbrutet, derest egaren ej gitter med
tillverkningsbevis eller annorledes tillförlitligen styrka, att detsamma är af
inhemsk tillverkning. Finnes detsamma vara å utländsk ort tillverkadt,
straffes förbrytaren såsom för oloflig införsel.
5? §.
Allt hvad i denna Författning finnes stadgadt om ulminutering af
bränvin, gälle äfven för andra spirituösa drycker, som i mindre qvantitet
än en fjerdedels kanna försäljas.
Ber.-, Lag- samt Allm. Besa.- och Oecon.-. Utsl:s Utlåtande JS:o 8. 3i
Sjette Artikeln.
Föreskrijter i afseende pä Författningens verkställighet.
58 §.
Konungens Befallningshafvande böra öfver efterlefnaden af allt hvad i
denna Författning stadgadt blifvit, hålla allvarlig hand; och skall det
ovillkorligen åligga Krono- Stads- och Policebetjente, samt andre veder¬
börligen förordnade personer, att förbrytelser deremot på det allvarsam¬
maste beifra; egande derförutan alle och en hvar rättighet att förbrytel¬
ser emot denna Författning angifva och åtala, undantagande barn emot för¬
äldrar, samt tjenstehjon, under den tid de i tjensten äro, emot husbonde¬
folk; men endast Kronofogdar, Lands- och Stads-Fiscaler, Länsmän samt
andre personer, hvilka antingen äro eller framdeles kunna blifva dertill af
JustiticC-Gancelleren eller Konungens Befallningshafvande förordnade, vare
berättigade att, så i städerne som på landet, anställa visitation och göra be¬
slag. Denna rättighet tillkommer äfven Police- och Stadsbetjente inom
städerne samt Krono-Fjerdingsmän på landet, hvar och en inom
silt district.
Då beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro, och
efter det bränvinsredskapens egare eller dennes på stället varande ombud
blifvit tillsagdt; åliggande det nämnde publike betjente att, enär förbry¬
telser hos dem af andra angifvas, målen lagligen instämma och utföra;
dock på angifvarens äfventyr och ansvar, om augifvelsen saknar grund el¬
ler anledning, eller diktad är.
De fall undantagne, då bränvinsredskap finnas antingen oslämplade
eller stämplade till större innehåll än egaren får dem bruka, och hvartill
han sig anmält, eller mera än en femtondedel större än stämpeln utvisar,
irra , vid skeende beslag hos någon tili bränvinsbränning berättigad och i
behörig ordning antecknad, hvarken pannan utbrytas och jemte tillhörande
redskap egaren fråntagas, eller rättigheten till bränvinstillverkning honom
förmenas, innan, efter föregånget laga åtal, förste Domstol i målet förkla¬
rat redskapen förbruten, såvida egaren för redskap och böter gitter ställa
tvänne hemmansegares borgen eller annan säkerhet, hvarmed beslagaren
sig åtnöjer. Skulle egaren ej gitta eller ej vilja ställa den ofvannämnda
borgen eller nöjaktig säkerhet, då må den, som beslaget gjort, låta utbry¬
ta pannan och henne med tillhörande redskap i taka händer sätta; ålig-
Ao Bev.~, Lag- Sand Allm. BeSiK- och Oecon- Utsi:8 Utlåtande N:o 8.
gande det beslagaren alt, vid slika confiscalions-till fällen, låta i ojäfvige
vittnens närvaro verkställa pannans uppmätning och marka redskapen me¬
delst påslående af tjenlig stämpel.
59 §.
Undersökning eller visitation i afseende på öfverträdelser af det som
i denna Författning är stadgadt, så väl om bränvinstillverkning, som om
bränvinsredskapens inneliafvande och försegling, må alla lider på dygnet
anställas ali brännet ier, kök , brygg- och bagerislugor, ättiksfabrikör och
andra rum eller byggnader, hvilka för bränvinstillverkning kunna begag¬
nas. Beslagarne, så framt de vilja tillgodonjuta det beskydd, dem lagligen
tillkommer, böra, vid dylika tillfällen, synbart på sig bära deras brickor
eller andra för dem påbjudne tecken, eller, i brist deraf, deras fullmag-
ler eller förordnanden, hvilka alltid, innan visitation eller beslag göras,
skola på sLällst uppvisas; vare likväl ordinarie, i orten kände och boende
Krono- och Stadsbetjente frikallade ilrån skyldigheten att deras behörighet
till sådana förrättningar styrka.
Ingen må, vid Trettiotre R:dr 16 sk. bot, vägra beslagare att på of-
vanberörde ställen visitation företaga; desse vare icke heller något ansvar
för densamma underkastade, oansedt någon förbrytelse ej upptäckes, så ri¬
da icke visitationen företages emellan kl. 10 om aftonen och 4 om morgo¬
nen, då, i händelse någon förbrytelse icke skulle finnas vara begången,
beslagaren böter Trettiotre R:dr 16 sk., egarens ensak.
Våldföres, vid desse och dylika tillfällen, Krono-eller Stadsbetjente,
eller andre tillförordnade beslagare, eller sker våld i anledning af redan
gjordt beslag, eller föröfva beslagare sjelfve våld i olrängdt mål, gånge
dermed såsom allmänna Lagen i 18 Cap. 8 deli 9 §§. Missgernings-Balken ,
jemförda med Kongl. Förordningen den 20 Januarii 1779» lör slika fall
utstakar.
Skulle, under den tid bränvinsbränning är tillåten, beslagare vilja
anställa undersökning om pannerymden, vare han skyldig, om pannan
nyttjas, när han sig i delta ändamål infinner, att afbida tiden, då den
afrunnit, så att undersökningen icke må för panne-egaren medföra olägen¬
het eller skada.
60 §.
B ev.-, Lag- sami Allm. Bes v.- och Oecon.- Utsl:s Utlåtande N:o 8. /{i
60 §.
Om någon af de betjente, som böra vaka öfver efterlefnaden af den¬
na Författning, sjelf bryter deremot, förmedelst olofligt innehafvande af
bränvinsredskap, bränvinstillverkning eller försäljning, vare han förfallen till
dubbla böter, och miste tjernsten.
Gl §•
Beträdas de i 58 §. om förmälde betjente, eller de, som förordnas,
att bränvinsredskap under försegling ställa, med vårdslöshet och försum¬
melse i deras skyldigheter och i den tillsyn, dem åligger öfver hörsamman¬
det af hvad här föreskrifves, må de, efter omständigheterne, alldeles eller
på viss tid af vederbörande ifrån tjensten skiljas, eller ock varda belagde
med det i 1 Cap. 7 §. Utsöknings-Balken utsatta ansvar.
62 §,
Alla i denna Förordning utsatta böter fördelas sålunda, att Kronan
tillfaller en tredjedel, och målseganden, der han saken vid Domstol sjelf
utförer, två tredjedelar. Varda förbrytelserne hos Fiscaler eller Kronobetjente
eller andra för tillsynen behörigen tillförordnade personer angifne, samt må¬
len af dem, på sätt 58 §. innehåller, instämda och utförda, då skall måls-
egande-rätten, eller två tredjedelar af böterna, till hälften emellan angifva-
ren och åklagaren fördelas.
Bränvinsredskap eller bränvin, som jemte de käril, deruti bränvinet
förvaras, förbrutits, skall fördelas på enahanda sätt; börande så väl red¬
skapen, som bränvinet och kärilen på offentlig auction försäljas, och be¬
loppet i Saköreslängden redovisas; hvadan ock vigten af kopparen eller den
metall, hvaraf annars redskapen består, skall med auctions-prolocoll be¬
styrkas.
Till redskap, som förbrutna anses, räknas bränvinspanna eller kittel,
pannebröst, hatt, pipor, slang och annan afkylnings-redskap, mäskvärmare
och rectificator samt hvad konstredskap som helst, dock ej till större del,
än som olofligen nyttjas eller innehafves.
63 §.
, Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast, så
långt den räcker, med förvandling endast af bristen; börande Kongl. Maj:ts
•eli Kronans rätt icke förr utgå, än målsegande sin andel njutit.
Bihang till R. St. Prot. i834 och 1835. S-te Sami. adra AfcL 6
8-.de Häftet.
42 Bev.-y Lag-' samt Allm, Besv.- och Oecon.- Utsluta Utlåtande D/:o S,
Vid Böters förvandling, sora skall ske till fängelse vid vatten och
Bröd, svare emot Böter till och med to R:dr, 6 dagar.
ifra n
|
10
|
R:dr lill och med a5
|
• 99
|
8
|
99
|
99
|
a5
|
— .—. — 5o
|
99
|
10
|
99
|
99
|
5o
|
— I oo
|
99
|
1 2
|
99
|
99
|
lOO
|
— — —- i5o
|
99
|
*4
|
99
|
99
|
i5o
|
200
|
99
|
16
|
99
|
99
|
200
|
25o
|
99
|
18
|
99
|
och
|
emot böter öfver iSo
|
99
|
20
|
99
|
såsom det högsta, hvartill någon må för förbrytelser emot denna Förord¬
ning dömas.
Har någon del af böterne i penningar utgått, så att allenast återsto¬
den kommer att förvandlas, Bör kroppsplikten minskas, allt efter afhetal-
ningens förhållande till hela Bötessumman, intill det i 5 Gapillet, 4 §•
Straff-Balken utsatte ringaste straff af fyra dagars fängelse vid vatten och
bröd.
64 §.
Besvär, rörande debitering och taxering af de för tillverkning eller
försäljning af Bränvin bestämda afgifter, fullföljas i den ordning, som för
Behandling af frågor om debitering eller taxering af allmänna bevillningen
är föreskrifven.
Förbrytelser emot denna Förordning Böra, så i stad, som å landet,
vid allmänna Domstolarne åtalas och afdömas, med undantag af frågor om
oloflig Bränvinsförsäljning i de städer, der Police-inrättning finnes, och i
hvilka dylika frågor uti hittills vanlig ordning behandlas. Då den tilltalade
skriftligen anmäler sitt erkännande af förbrytelsen, må personlig inställelse
undvikas. Åklagare, som Besvärar med oskäligt åtal, vare skyldig gälda
kostnad och skada.
65 §.
Af denna Förordning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje minute-
ringsställe i försäljningsrurnmet uppspikadt, vid böter io R:dr.
Ber.-, Bag- samt Allm. Besa.- och Oecort.- Utslc'.s Utlåtande JSf'.o 8. 43
F o r m u l a i r e
till
Mätnings- och Ståmplings-bevis å bränvins-redskapen N:o
Enkel
Dubbel
-j "J med fast
> panna r med löst \ bröst
utan j
Cylindrisk } balt mcd 00 lum9 3nSrör
Dubbel j* rectificat°rj fästad vid hatten
C Att sättas emellan pannan
\ och afkylnings-redskapen
Mäskvärmare
'>>•
Koppar
h
B
B
B_
B
CfQ
td
fot I t:m fot
g
t:m
i st.
oval
äf 6 t.
diam.
i st.
rund
af * t.
diam.
fr
fr
Pr1 b
n
! &
£
p
b
Redskapens paunerymd är stämplad å pannans | ^grsta (-|uj |—00.
På panna, hatt, mäskyärmarc och rectiiicator åsatt min namnstämpel S. S. 1835.
N. N; den — — 183—
(Justerarens namn.)
Reservationer:
af Herr StuartFredric: ”Under de sammansatta Utskottens nitiska
Bemödanden att genom en sträng Författning söka förekomma det morali-
44 B ev.-, Lag- samt Allm. Bes v.- och Oecon.- Utshls Utlåtande N:o S,
ska förderf bränvinsproduclionen sprider omkring sig, hafva Utskotten upp¬
gjort ett Förslag till Förordning om bränvinsbränningen och dermed ge¬
menskap egande ämnen, hvilket, efter min öfvertygelse, i flere delar är
origtigt och stridande emot allmänna rättsgrunder samt ledande till helt
andra resultat, än dermed varit afsedde. Till undvikande af vidlyftighet
vill jag dock allmänt anmäla min reservation emot 53 och 63 §§. af För¬
slaget, dem jag minst kan godkänna. Enligt den förstnämnde skulle ingen,
sorn utminuterar brän vin, ega rätt till utbekommande af fordringar för
det bränvin han utlemnar pä räkning eller credit. Att ett sådant stad¬
gande är rätts vidi igt, förmodar jag icke en gång Ustkoltens majoritet, sorn
föreslagit det, skall bestrida. Men den har tilläfventyrs IroLt sig kunna
förbise denna omständighet, i anseende lill det goda ändamål man dermed
förmodat sig vinna, nemligen förekommandet af skuldsättning för bränvin
och med detsamma minskning i bran vi nssupand e t. Utom det motbjudan¬
de uti, att se en Lag, som ej har sin grund i rätlsläran, förekommer den
nu föreslagna mig så myckel mindre antaglig, som den icke står i det na¬
turliga förhållande till våra redan existerande, hvaruti Lagar böra stå till
hvarandra, och hvarförutan ständiga collationer dem emellan uppkomma,
hvilka förlama deras kraft och lägga hinder i vägen vid verkställigheten.
Så vidt jag förmår uppfatta denna fråga, kan jag icke annat finna, än alt
den anmärkte nya §:n skall förfela sitt ändamål ; åtminstone skall dermed
obetydligt vinnas. Få lära de lagbud vara, som så lätt kunna illuderas
som detta.. Den minsta eftertanke skall lära den minuterande, huru han,
denna §. oaktadt, skall, utan risk, kunna tillfredsställa den med penningar
ej försedde bränvinslystnes begär; och fara värdt är, att dennes belä¬
genhet derigenom göres än beklagansvärdare. Den rigtning detta stad¬
gande dymedelst skall gifva omtankan åt ett, för samhällsordningen, högst
vådligt håll, är ganska betänklig, helst nog talrika försök derförutan gif¬
vas, att göra våra Lagar overksamma. Genom den fullkomliga strid, livori
denna §. står med våra gällande Utsöknings-Författningar, skola otvifvel¬
aktig! betydliga olägenheter uppkomma, hvilka vida öfverväga den förespeg-
lade nyttan deraf; och hvarföre då införa denna §.; stifta ett lagbud, hvars,
resultat är så ovisst, så litet hafvande?
Afven lagbrytaren eger anspråk på rättvisa och billighet, hvilka icke
fä honom betagas., Yid uppställandet af det föi ändrade förslaget till63 §.„
angående böternes förvandling, synes det likväl som Utskotten derpå skulle
hafva fästat- föga afseende. Sedan Utskotten förmenat sig genom höga hö¬
//er.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande JV:o 8. 45
ter, så höga, att de vid de flesta tillfällen säkerligen skola öfverstiga den
skyldiges förmåga, kunna afskräcka från öfverträdelser emot ifrågavarande
Författning, hafva Utskotten än vidare skärpt ansvaret genom böternes för¬
vandlande till fängelse vid valten och bröd. Så väl Statsmannen som Ju¬
risten ogillar numera fordna tiders skräcklagar. Med civilisationens fram¬
steg har en mildare brottsmålslagstiflning gått i bredd och en mera rätts¬
enlig strafFtheori småningom gjort sig gällande, deri man velat se ej blott
den broLtsliges bestraffning, utan äfven hans förbättring; och man älskar
icke längre att finna förbrytaren, den mindre lika med den gröfre, genom
vanärande straff, för alltid bränmärkt, och för honom göra återgången till det
medborgerliga lifvet omöjlig. Icke dessmindre, och utan att hafva visat, att den
viii sista Riksdag fastställde förvandlingsgrund ej uppfyllt sitt ändamål, samt en
allvarsammare följaktligen vara af bebofvet påkallad, hafva Utskotten i de¬
ras senare förslag återgått till den äldre af fängelse vid vatten och bröd.
De vilja således, att den, som allenast öfverlrädt en oeconomisk Författning,
hvarigenom något egentligt brott icke är begånget, skall inkastas i samma
häkte, för undergåendet af enahanda straff, med den grofva brottslingen
och sedermera med honom dela vanäran af straffet. Men detta träffar icke
ensamt den verklige förbrytaren, det kan äfven drabba den alldeles oskyl¬
dige, den måhända laglydigaste medborgaren i Riket; i hvilket afseende
jag får hänvisa till 43 §., angående husbondes ansvarighet för de öfver¬
trädelser emot Författningen, som ske inom hans hus; och alt många så¬
dana kunna ske husbonden ovetande och emot hans vilja, derpå saknas icke
exempel. Endast detta torde visa olämpligheten af den förvandlingsgrund,
hvarmed Utskotten nu framträda. Huru litet rättvis man varit, vid be¬
straffningens lämpande till förbrytelsen, efter dess mer eller mindre svåra
beskaffenhet, erfar man vid förslagets jern förande med vår allmänna Lag samt
de böter och straff, som der finnas upptagne; och än tydligare visar detta
sig uti progressionen vid böternes förvandling, då t. ex. den, som saknar
tillgång Lill 2or R:dr böter , skulle komma att straffas lika med den, sorn
försyndat sig till flere tusende, och nära lika ansvar följa för tillverkning
af bränvin, under förbuden tid, med den minsta enkla panna, som med
en dubbel pistorisk apparat af den största kannerymd. Då en billigare
förvandlingsgrund, än den nu gällande Författningen i detta ämne innehål¬
ler, svårligen torde kunna uppgifvas, så vågar jag, i öfverensstämmelse
med Utskottens förra förslag, vördsamt tilltyrka, att densamma måtte
varda bibehållen."
46 B ev.-, Lag- samt Allni. B esvi- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande N:o 8.
Uti denna reservation instämde Herr Grefve von FersenH.j Lars
Hansson från Götheborgs- och Bohus Län och Anders Nilsson från Mal¬
möhus Län, samt, i hvad reservationen angick husbondes ansvarighet för
öfverträdelse!’ af Författningen, som ske inom hans hus, och böters för-,
vandling till vatten och bröd, Johannes Svensson från Jönköpings Län;
Eric Pehrsson från Gefleborgs Län och Nils Månsson från Malmöhus Län;
af Herr Ekenstam ^ J.:
”8:de §. — — — -— — Efter orden: till upplysning om
den parme rymd_, som på grund deraf får begagnas föreslås att ingå
såsom tillägg:
”Förut debiterad bränvinsafgift, till betalning förfallen vid senaste
”uppbördsstämma, hör ovilkorligen vara liqviderad, innan anmälan får ske
”till ny bränvinsbränning. Kan sådant inför Mantalsskrifvare!!, vid anmäl-
”nings-lillfället, icke stvrkas, vare förenämnde anmälan såsom ogjord ansedd.”
63 §*
Emot beslutet i denna jiaragraf får jag anmäla min reservation: An¬
märkningen af Herr af Dahlström upplyser ganska påtagligen det förhållan¬
de, att enskild angifvare icke framkallas af löfte om en hötesandel, som
uåeblifver när förbrytaren ingen tillgång eger, hvilket merendels är händel¬
sen. Deremot riskerar angifvaren ofta nog armar och ben, ringast sagdt,
utan någon än mindre motsvarande ersättning. Af sådan anledning anser
jag för ändamålets åstadkommande nödigt att
1:0 Böterne blifva angifvarens ensak;
2:0 att af allmänna medel genast, efter åstadkommen bevisning', för-
skjutes hvad angifvaren såsom böter tillkommer.
64:de §.
3:dra momentet anser jag böra förändras sålunda, (ordagrannt lika ly¬
dande med afdelningens förslag):
”Mål, som angå oloflig bvtkivms-försäljningupptagas och afdömas å
”landet, antingen hos Konungens Befallningshafvande eller vid Härads-Rätt,
*'men i städerne vid vanlig Domstol, med undantag likväl af de städer, der
vpolice-inrättning finnes, hvarest djdika frågor, uti hittills vanlig ordning,
”behandlas. Då den tilltalade skriftligen anmäler sitt erkännande af förbry¬
telsen, må personlig inställelse undvikas. Om i de fall, då åtal hos Ko¬
nungens Befallningshafvande anställes, vittnens hörande erfordras, må vitt¬
nesförhöret, i vederbörandes närvaro, verkställas, der det beqvämkigast ske
B ev.-) Lag- samt Allm. B esvi- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande N:o 8. 4 7
”kan, vid Domstol i stad eller på landet. Öfrige förtrytelser emot denna
”Förordning skola så väl i stad som på landet upptagas och afdömas vid
”allmänna Domstolarne. Åklagare, som hesvärar med oskäligt åtal, vare
”skyldig gälda kostnad och skada;”” ,
af Herr Prosten Hallbeck: ”Uli Högloft Utskottens förslag i 55:e §.,
att köpare ej må till vittne åberopas eller för ojäfvig antagas i fråga 0111
försäljning af det bränvin, han sjelf sig tillhandlat, kan jag ej instämma,
emedan jag anser ett af de säkraste correctiv emot oloflig utminutering deri¬
genom försvinna. De skäl, sorn för detta stadgande blifvit anförde, äro för¬
nämligast, att spioneri och värjemålsed skulle förekommas, och att köpare
vore delaktig i förbrytelsen. Hvad nu beträffar spioneri, så kan det lika
mycket ega rum, om köparen får till vittne åberopas eller icke, och hvad
värjemålsed angår, så är det väl sant, att den ålägges, då blott ett vitlne
är att tillgå, men just derigenom, att köparen får såsom vittne användas,
har man ett vittne mer att påräkna, än om han skall för jäfvig förklaras.
Mig sjmes således, att värjemålsed mindre ofta skall komma i fråsta,,om kö¬
paren får vittna, än om motsatsen stadgas. Det skäl, som blifvit hemiadt
från den omständigheten, att köparen vore medbrottslig, tyckes äfven sakna
sin grund, då ingen Författning hittills stadgat ansvar för köparen, ulan
blott för säljaren.
. Uti 64 §. föreslå Höglofl. Utskotten, att oloflig bränvinsförsäijning
bör äfven å landet vid allmänna Domstolarne åtalas och afdömas. Om det¬
ta stadgande antages, får förbrytaren tillfälle att, genom begagnande af van¬
liga rättegångsformer, bereda sig en tidsutdrägt af ett till tvänne år, innan
Utslag i målet faller, och under samma tid fortsätta sitt ololliga yrke, hvar¬
igenom han kan förvärfva vida mer, än de böter, hvartill han omsider fäl-
les. Jag reserverar mig derföre emot detta förslag, och anser frågor om
oloflig bränvinsförsäijning å landet böra af Konungens Befallningshafvande
afdömas, emedan ansvaret derigenom hastigare drabbar, och det ändamål,
sorn sökes, således säkrare vinnes.”
I denna reservation förenade sig Herr Prosten Bolander och Herr
Bååth;
af Herr Prosten Öhrnberg : ”Jag seserverar mig emot den skyldig!.'*:,
som i 10 §. af första Art. blifvit Häradsskrifvare ålagd, att Socknevis upp¬
rätta Förteckningar äfven å sådane personerj sorn uppgifvit en mindre
pannerjmd än den_, hvaraf de ega rättighet att sig begagna.
48 B ev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsfcs Utlåtande N:o 8.
Denna skyldighet har visserligen äfven tillförene Häradsskrifvarne blif¬
vit ålagd, sorn upplyses af i o §. i i83o års Förordning; men något verk¬
ligt skäl dertill, eller någon nytta deraf, har jag åtminstone icke kunnat igen¬
finna; ty bränner man med större panna än man uppgifvit, så pliktar man
lika mycket, antingen man, i anseende till sin hemmansdel, dertill icke
haft rättighet, eller oek, om man haft den, man försummat att sig dertill
anmäla. Till följd af detta stadgande, som, enligt hvad ofvan är anfördt,
äfven är upptaget i den gamla Förordningen , hafva Häradsskrifvarne varit
nödsakade, att för hvarje Socken, på serskild förteckning, som kostat dem
mycken onödig möda, upptaga nästan alla i Socknen varande bränvins-
brännare, emedan ganska få begagnat så stor panna, som de egt rättighet
att begagna. Samma onödiga möda är dem nu äfven ålagd i den nya pro-
jecterade Förordningen; och då deras besvär genom mångfaldiga nya stad¬
gar nu blifvit ansenligen ökadt, — sorn blott synes af en flygtig jemförelse
mellan io §. i i83o års Förordning och samma §. i den nu projecterade
njm, — så tyckes det vara ganska billigt och i sin ordning, att desse Em¬
betsman, hvilka årligen få ökade göromål, åtminstone förskonas för sådane,
hvilka, enligt min öfvertygelse, äro utan all nytta och ändamål.
Invänder man, att mången bränvinsbrännare, genom ofvannämnde för¬
teckning, åtminstone får den underrättelse, att han haft rättighet att be¬
gagna större bran vinspanna, i händelse han i behörig tid och ordning sig
dertill anmält, så är äfven denna invändning utan grund, ty denna förteck¬
ning kommer, enligt stadgandet i oftanämnde io §., icke att uppspikas i
Socknestugan till vederbörandes efterrättelse, utan ingår blott till Konun¬
gens Befallningshafvande.
Jag reserverar mig emot de sammansatta Utskottens beslut, som uti
55 §. af 5 Art. icke tillåtit köpare af bränvin, som olofligen minuteras,
att sjelfve derom vittna, oaktadt flera Ledamöter det uttryckligen yrkat.
Ehuru än flere kunnige och skicklige Domare påstå, hvad erfarenhe¬
ten dessutom så ofta besannar, att lönnkrögaren nästan alltid undgår an¬
svar och välförtjent näpst, just derföre att icke köparen får vittna, så vill
man likväl äfven framgent fortfara att icke begagna detta enda verksamma
correctiv emot de mer och mer tilltagande lönnkrögeri-brotten. Till stöd
härföre anförer man, att ett dylikt stadgande skulle leda till jemt spione¬
ri, till dagliga försåt och stämplingar, till oenighat och kif emellan gran¬
nar och till mycket annat ondt, som man i sin uppskrämda inbillning före¬
speglar, men som likväl, enligt min förmodan, i de flesta fallen är mera
skenbart
Bev.-j Lag- samt Allm. JBesv.- och Oecon.- Utsl:s Utlåtande N:o 8. 49
skenbart än verkligt. Man påstår dessutom, att den, som köper bränvin
på en lönnkrog, sjelf är brottslig, emedan han köper af en förbrytare, och
just derföre, åtminstone i detta fall, icke bör anses vittnesgill. Härtill
svaras: då Lagen icke anser köparen af bränvin på en lönnkrog för brotts¬
lig, och mången dessutom köper bränvin på en lönnkrog, utan att en
gång veta, alt det är en lönnkrog, så tyckes ett dylikt påstående hvarken
vara i Lag grundadt eller genom tillräckliga skäl blifva öfvertygande. Jag
medgifver, att omständigheter kunna inträffa, som i vissa fall göra det be¬
tänkligt, att tillåta ofvannämnde köpare att sjelfve vittna; men då jag tilli¬
ka besinnar, att en mängd lönnkrogar genom ett dylikt stadgande snart
skulle försvinna med alla de svordomar, slagsmål och brott af nästan alla
slag, som nu fräckt utöfvas i desse afgrundsnästén, så tvekar jag icke län¬
gre, alt, efter mogen öfverläggning och fullkomlig öfvertygelse, påyrka, att
köpare af bränvin, som olofligen minuteras, må sjelfve derom vittna; tjr så
länge sorn köparen icke får vittna, skall lönnkrögaren hädanefter som hit¬
tills i de flesta fallen onäpst få fortfara med sitt afskyvärda handtverk, att
demoralisera och i grund ruinera drinkaren samt försänka hans hustru och
barn i armod och nästan oberäkneligt elände.
Må vara, att den enfaldige någon gång, genom tillståndet för köparen
att vittna, till minuteringsbrott skulle kunna förföras af den listige, så bör
han åtminstone derigenom erhålla en kraftig varning, att för framtiden taga
sig till vara samt afstå från denna nesliga näring, som förr eller senare
leder till ofärd oell förebråelser t — och hvad det ändtligen beträffar den
erfarne och slipade lönnkrögaren, så tjecker jag, att man icke- synnerligen
behöfver oroa sig, om han omsider och någon gång genom detta stadgande
skulle träffas af det ansvar, som han tillförene genom mångåriga konstgrepp
förstått att undvika. För att likväl förebygga det rysliga menederi, hvar¬
till en köpares vittnesmål kunde föranleda lönnkrögaren, önskade jag tillika
stadgadt, i öfverensstämmelse med Herr Lejflers förslag i ett af de sam¬
mansatta Utskottens Plena, att lönnkrögaren i dylika fall aldrig ålades vär¬
jemålsed, utan först då till ansvar fälldes, när arne köpare, på en gång
närvarande, genom sina sammanstämmande'vittnesmål bestyrkte lönnkröga-
rens förbrytelse.
På ofvananförde skäl fortfar jag derföre, att äfven nu ånyo påyrka,
det köpare af bränvin, som olofligen minuteras, må tillåtas att derom sjelf¬
ve vittna”
Bihang till R. St. Prot. 1834 och 1835. 5:te Sami. 2'dra Afd. 7.
8-de Håftet.
5o B ev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon,- Utslls Utlåtande N:o 8.
Med Herr Prosten öhrnberg förenade sig Herr Prosten Hallbeck och
Johannes Svensson från Jönköpings Län, i fråga om Mantals- och Skatt-
skrifyares skyldighet att; Socknevis upprätta förteckningar äfven å sådane
personer, som uppgifvit en mindre pannerymd, än den, hvaraf de ega rät¬
tighet att sig begagna;
af Herr Prosten Hibelius: ”Emot Höglofl. Utskottens beslut, att 3:dje
Morn. 24-‘e §. af Betänkandet N:o 6 borde utgå, och att kostnaden för den
serskilda försegling af bränvinsbränningsredskapen, som måste verkställas,
då endast endera af bränningsterminerne begagnas, borde af allmänna me¬
del bestridas_, reserverar jag mig, emedan detta strider emot det i ege morn.
af Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens Utlåtande N:o 5 föreslagna stad¬
gande, att den, sorn endast begagnar första bränningsterminen, bör sjelf
vidkännas kostnaden för redskapens försegling, hvilket stadgande blifvit, en¬
ligt Bevillnings- och Oeconomie-Utskottens Memorial N:o j, af 3:ne Riks¬
stånd bifallet, men af Högv, Preste-Ståndet sålunda modifieradt', att den,
som endast begagnar endera terminen, borde sjelf vidkännas kostnaden för
redskapens försegling.
Genom Rikets Höglofl. Ständers bifall till ofvannämnde Memorial Nio.
7 blef det öfverlemnadt åt de sammansatta Uttkotten, att, i sammanhang
med besvarandet af anmärkningarne emot Betänkandet N:o 6, sammanjemka
skiljaktigheten i ofvanförmätda stadgande, rörande forseglingskostnadeu.
Att åter helt och hållet upphäfva detta stadgande, dertill hafva Utskotten,,
enligt min öfvertygelse , icke blifvit berättigade*
Då skiljaktigheten i oftanämndr stadgande påtagligen härleder sig ifrån
den skiljaktiga indelningen af bränningsterminerne , och då de Höglofl. Ut¬
skotten, nu till antagande föreslagit den af Högv* Preste-Ståndet beslutade
indelning af dessa terminer, synes det mig hafva varit lämpligast, att Ut¬
skotten äfven föreslagit, det kostnaden för den serskilda förseglingen af red¬
skapen borde utgöras på det sätt, som sistnämnde Stånd i sammanhang med
terminernes indelning besluti t
af Herr Prosten Hylander ': ”Emot ^5:e, 55:e och 6/\ §§. uti samman¬
satta Utskottens omarbetade Förslag till en ny bränvinsförfattning, nödgas
jag afgifva min reservation. Nämnde sorn angå åtal och ansvar för o-
loflig bränvinsförsäljning, och vid hvilka Utskottens pluralitet ej fästat afse¬
ende på de inom Riks-Slånden dervid gjorda anmärkningar, tyckas vara af
den beskaffenhet ooh syftning, att de stadganden* de innehålla, mera tjena
till betryggande och befordran af lönnkrogeriet,, än de i någon mon verka
liev.-j Lag- samt Allm. Besp.~ och Oecon.- Utslc:s Utlåtande JY:o 8. 51
till dess hämmande. En sådan Lagbestämmelse, om den ock till någon
del hemtade sitt stöd från vissa antagna theoretiska grundreglor i Lagstift¬
ningsväg, eger åtminstone den af erfarenheten bevista egenskap, att ej va¬
ra ändamålsenlig. Är den moralisk till sin grund, och äfven till sina mo¬
tiv, hvarom den oväldige må döma, så kan dock tryggt påstås, att
den i sjelfva verket, eller till sina följder, är immoralisk. Om man anser
den olagliga bränvinsförsäljningen, icke såsom ett mindre ondt, utan såsom
medförande en högst förderflig inverkan på samhälls-lefnaden, ehvar och
på hvad sätt den obehindrad får utöfvas, hvarföre vara så mycket skonsam
mot förbrytaren? hvarföre tillåta, att Lagens näpst blifver, i afseende på
honom, nästan alldeles oåtkomlig? Deremot har den priviligierade krogrö¬
relsen blifvit så drygt beskattad, att det numera torde blifva ganska få,
som åtrå denna rättighet, äfvensom Statsintraden deraf måste blifva gan¬
ska obetydlig.
Det i 45;e §. föreslagna vite af io R:dr för den, som första gången
ofverhevises om lönnkrögeri-idkande, och 20 R:dr för hvarje gång, han
sedan dermed beträdes, är ett alltför kraftlöst medel att afskräcka lönn-
krögaren från sin olofliga näring. Minst 20 R:dr hade bort bestämmas
för första gången så beskaffad förbrytelse, och fördubblade böter, i förhål¬
lande derefter, för hvarje förnyelse deraf. Om man, i sammanhang här¬
med, jemför nyssanförde §. med den efterföljande ^Ae, upptäckes en
strängare ansvarsbestämmelse för en sak af enahanda, om ej mindre brotts¬
lig qvalité, i bredd med den ifrågavarande.
Enligt det stadgande, som i 55:e §. föreslås, får ej köparen, i fråga
om oloflig försäljning af bränvin, åberopas till vittne, om han sjelf till¬
handlat sig varan. Genom denna libera lite eger lönnkrögaren det säkraste
legala skygd under bedrifvande af sin handtering, emedan intet upptänkligt
medel finnes att fälla honom till ansvar, då den betalning, sorn han väl
förstår att af köparen endast i enrum emottaga, på sådant sätt aldrig lä¬
rer kunna honom bevisas.
Den princip, antagen till grund, alt en person ej får vittna i egen
sak, tyckes här ingalunda vara tillämplig. Ingen Lag förbjuder den trafi¬
kerande, att hvar som helst, der tillgång finnes, och försäljning eger rum,
skaffa sig en sup under resan, om han så för godt finner. Förer tillfället
honom in på en så kallad lönnkrog, är han, okunnig om ställets beskaf¬
fenhet, väl skyldig att först efterfråga, huru dermed förhåller sig? Kän¬
ner han ock, att förhållandet så är, kan han väl anses delaktig i försälja¬
rens förbrytelse, genom det att han hos honom förtärer sitt glas, och ned-
5 a Bev-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsfr.s Utlåtande JS:o 8.
lägger sin penning? Dessutom är det icke lönnkrögaren, som af köparen
frestas att sälja sin rara; utan det är just lian, som frestar denne alt köpa
af densamma. Om någon frestelse å en annan sida i öfrigt eger rum, så
ligger den endast i felet af den lagstiftande åtgärd, som åtminstone indi-
rect uppmuntrar och befordrar hvad den förbjuder, under det att den
ställer Polisbevakaren i ansvar, då han försummar att beifra en sak, hvarå
något åtal icke är möjligt eller verkställbart. Är det ett af samhällsord¬
ningens högsta ändamål, att, genom lämpliga Lagar och Författningar,
hämma sedeförderfvet, och, så mycket som möjligt, sälta hinder för utöf-
ningen af laster och brottsliga företag, bör då detta syfte, i något fall,
vika eller lemnäs till spillo för en juridisk-sofislisk formel, som eger, om
ock utseendet, dock ej rätta egenskapen af moral-princip.
Hvad i den 6“4:e §, af detta Betänkande framställes, till regel för
åtal af oloflig bränvinsförsäljning, har erfarenheten visat vara till stor för¬
del för förbrytaren på landet. Om han vid Härads-Rätt åtalas, med hvad
lätthet bereder han sig icke utväg, att, medelst målets uppskjutande från
det ena Tinget till det andra, hela året igenom, och kanske ännu längre,
frias från böternes erläggande, hvarföre han alltså har rund tid att skaffa
sig ersättning, om han, såsom troligt, fortfar i sitt yrke. Förr kunde så¬
dana mål af Landshöfdinge-Embetet upptagas och afdömas. Detta blef vid
sisllidne Riksdag ändradt, utan annat synbarligt skäl, än »löjligheten och
händelsen af Land^höfdinge-sätets nog stora afstånd från den' anklagades
hemvist. Landshöfdingen har dock ännu rätt, att, till svaromål för en
mindre vigtig förseelse, kalla en Kronobetjent, en Gästgifvare eller Skjuts¬
bonde till personlig inställelse vid Lands-Cancelliet. I förstnämde afseen¬
de skulle en med svarandens större besvär förenad skyndsammare expedi¬
tion, måhända kraftigare än något annat medel, bidraga att minska anta¬
let af lönnkrogar på landet, dessa källor till sedeslöshet, oordningar och
förspillning af timlig välfärd. Utskottens Afdelning har sam vetsgrannt tagit
denna vigtiga omständighet i öfvervägande, då den tillstyrkt, att åtal för
oloflig bränvinsförsäljning på landet måtte äfven hos Landshöfdinge-Embe¬
tet göras anhängigt. Utskottens majoritet in pleno har, genom votering,
förkastat denna tillstyrkan, med hufvudsakligt bibehållande af förra redac-
tionen utaf ifrågavarande §. Saken beror nu af Rikets Högloft. Ständers
slutliga bedömande, hvilket jag önskar mätte blifva enligt med hvad den
äldre Författningen före i83o, i nämnde punkt, föreskiifver
af Herr Tottie,”Af alla öfverträdelser emot emanerade Bränvins-
Författningar, har ingen förorsakat och åstadkommit så många laster och
Bev.-j Belg- samt 'Allm. Besv.- och O eton.- Uish:s Utlåtande N :o 8. 53
brott af alla slag, som den olofliga bran vins-försäljningen eller lönnkröge-
riet, hvilken olofliga näringsgren lill den grad utbildat sig, seideles på
landsbygden, alt, om Rikets nu församlade Ständer icke skulle föreslå, och
Kongl. Maj:t, i följd deraf, ej heller i Nåder bestämma ett vida högre vitesbelopp
för dylika öfverhand tagande förbrytelser, än hvad af de sammansatta Högh
Utskottens majoritet föreslaget blifvit uti /[5 nemligen till io R:dr för
första och 20 R:dr för alla sedermera verkställde öfverträdelser af de för
försäljning af bränvin stiftade stadgar, så skall den olofliga bränvinsminu-
teringen allt mer och mer visa sina förstörande verkningar, synnerligast
på det uppväxande slag tet, och mängden af desse Nationens yngre med¬
lemmar snart djupare sjunka uti den depravation, öfver hvars tilltagande
man dagligen, nästan ifrån alla orter, förnimmer, tyvärr, allt för mycket
grundade klagomål.
Hvad betyder för en lönnkrögare alt böta 10 lill och med 20 Riks¬
daler för en, måhända under åratal med fördel idkad oloflig bränvinsmi-
nutering? desse äro för honom af ingen serdeles afsaknad, dåde åter snart
inflyta under den lika olofliga som nesliga handteringens utöfvande: Och
icke heller vårdar sig Kronobeljeningen, i allmänhet, söka utspana och göra
beslag på dydika nästen, då andelen uti bölerne icke förslår att betäcka
rese-omkostnader och daglractamenten. Se der rätta orsaken hvarföre så få
brott i den vägen blifvit gjorde anhängige vid Rikets Domstolar, och dy¬
medelst kunna komma till Hoga Vederhörandes kännedom.
Af anförde skäl får jag således mig vördsamt reservera emot den fö¬
renämnde 45 §•> och föreslå 20 Riksdalers böter för den första utöfvade
förbrytelsen emot samma §., samt 4° Riksdaler för hvar och en derpå
följande.
En anomali tyckes äfven ligga deruti, att lönnkrögaren skall kunna
försona sitt brott med hälften mindre böter, än som blifvit uti 47 §• 2
morn bestämde för den, som, efter träffadt aftal med egaren af Bruk och
Herrgård, lemnar spisning åt egarens husfolk, eller åt resande och deras
betjening, om han beträdes med att vid andra tillfällen än under målti-
derne, eller lill andra personer än ofvannämnde, utminutera bränvin. —
Denne idkar dock en, ehuru begränsad, dock tilläten näring, då deremot
lönnkrögaren drifver en handtering, så mycket mera neslig och moraliskt
mördande, som den försämring i seder, den medför, mindre ligger uti
det djuriska elände, hvaruti den rusige försätles, än uti den, isynnerhet
för den mindre bildade massan, så förföriska relelsen, att, i smyg och
landomj förskaffa sig en inbillad njutning. Jag önskar ingen nedsättning
54 Bev.-J Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Ulslc:s Utlåtande JY:o 8.
uti de i 47 §• * morn. stadgade böter; Lagbrytaren bör straffas, och i sam¬
ma mon, som brottet är vinstgifvande och följaktligen lockande, bör straf¬
fet, om det skall kunna uträtta det, som jag ej tror någon vilja disputera
vara hvarje strafflags syfte, nemligen, afskräcka från brott, skärpas så, att
ej allenast vinsten af brottet, utan, om möjligt är, annu något derutöfver,
den brottslige fråntages. Böterne, enligt 45 §., böra derföre minst be¬
stämmas till samma belopp som uti den 47 §• 2 mom. är stadgadt, ty li¬
ka brott kräfver lika straff, och det brott, hvarom 45 §• talar, är, om icke
större, åtminstone lika stort med det, som omnämnes uti 47 §• 2 mom.
Emot 64 §. 2 mom, får jag också lika vördsamt mig reservera; ty,
om man med allvar vill förekomma det här förut omnämnda förderfliga
lönnkrögeriet, finnes väl ingen annan utväg, än att på kortaste möjliga
tid få den brottslige till bestraffning befordrad; och till vinnande af detta
ändamål anser jag lämpligast vara att stadga , det vederbörande Landshöf-
dinge-Embele må upptaga och afdöma de inför samma Embete angifne för¬
brytelser emot denna Förordning, hvilka blifvit å landet begångne. Skulle
sådane brott på landet endast hänskjutas till Härads-Rätternes ompröfvande,
så blifver påtagligt, att i de Härad, der ett eller tvänne ordinarie Ting
inträffa under årets lopp, lönnkrögaren fortfar, åtminstone till inställelse-
dagen, uti sitt förhatliga yrke. Den senare perioden af de sammansatta
Utskottens förslag visar ock, att dess Ledamöter haft för afsigt åstadkom¬
ma, inom städer, der Police-inrättning finnes, en ferme bestraffning af
förbrytelser emot denna Förordning, till följd hvaraf jag i sanning icke kan
förstå, hvarföre förbrytaren å landet skall behandlas med mer skonsamhet
eller öfverseende, om det ickg härleder sig blott ifrån majoritetens före
och efter voteringen uttryckta öfvertygelse, att i detta fall tillstyrka en
mindre begränsad laglöshet å landet än inom städernas område. Huru den¬
na consideration emot landsbyggdens lönnkrögare och supare kunnat gjort
sig gällande, lemnar jag åt de skarpsinnigare att förklara. Jag kan emed¬
lertid ej frångå min öfvertygelse, att, om man vill förekomma brott, La¬
garna böra vara sådana, att den, som kunde känna sig frestad att dem öf¬
verträda, kan vara viss, att straffet oförtöfvadt följer missgerningen i spå¬
ren, och anses således af behofvet högt påkalladt, att Öfverträdelser emot
den föreslagna Författningen böra och kunna af vederbörande anmälas hos
hvarje orts Landshöfdinge-Embete, så vida beslaget icke göres inom en
månads tid, före den dag, till hvilken ordinarie Ting på landet blifvit
behörigen utlyst;”
Uti denna reservation instämde Herr Prosten Bolander och Herr Bååth;
Ber,-, Lag- samt Allm, BesV.- och OeConr Utshls Utlåtande IV:o 8. 55
af Herr Bååth: ”Emot Höglofl. Bevillnings- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Oeconomie-Utskottens förslag till Förordning, angående brän-
vinsbränningens utöfning samt försäljning af bränvin, får jag mig reservera
i följande omständigheter:
Uti i och 34 §§• är rättigheten för den, som eger bränvin tillverka,
att distillera med en 6 kannors panna, inskränkt till endast de 6 månader
af året, då bränvinsbränning får utöfvas. Egentliga grunden för denna in¬
skränkning skulle förmodligen vara, att förekomma missbruk* Jag skulle
likväl svårligen kunna föreställa mig, att någon, som till bränvinsbränning
är berättigad och dertill sig anmält, kunde finna någon uträkning vid, att
under de 6 månader bränvinsbränningen är inställd, tillverka någon gång
bränvin med en 6 kannors panna, emedan sådant vore att förspilla både
tid och materialier. Skulle likväl ett slikt missbruk vilja försökas, är in-
nehafvaren af dylik distilleringspanna oförhindrad, enär denna redskap,
enligt Förslaget, icke är underkastad hvarken försegling eller inlemnande å
allmänt förvaringsrum. Deremot blifver det ofta, serdeles i större hushåll,
af olägenhet, att under 6 månader af året icke få distillera, och förädla
det bränvin, man tillverkat. Jag anser derföre, att distillerings-rätligheten
med 6 kannors panna bör vara fri under hela året för den, som till brän¬
vinsbränning är berättigad. 14 §- 1 morn. ålägger tillverkare af bränvins-
redskap på Bruk eller i Stadj att förse den med sin namnstämpel samt
ombesörja dess'uppmätande och stämplande af vederbörande Landtmätare
eller Justerare, vid 33 R:dr 16 sk. vite. Men 2 och 5 mom. ålägga ega¬
ren (det vill säga köparen) en så beskaffad skyldighet, då bränvinsredskap
förfärdigas eller ändras på landet. Grunden till denna skiljaktighet i ålig¬
gande för tillverkare och köpare af enahanda skyldighet har man svårt att
utfinna. Att Bruk för det mesta äro på landet anlagde, är en känd sak,
likasom, att, enligt 4 Cap.. 2 §, Handels-Balken, ingen annan än Borgare
må handtverk idka, och då härtill lägges, att, enligt gällande Författning,
Borgare skall bo och vistas samt sin rörelse drifva i den stad der han
burskap vunnit, vid förlust af burskapsrätten; så måste stadgandet i 2 och
5 mom. endast afse fuskare på landet, hvilka der sig nedsatt, och, utan
rättighet, idka Kopparslagare-handtverket. Desse fuskare äro således fri¬
tagne från ombesörjande af mätning och stämpling af deras redskap; dein
är icke heller ålagdt förse redskapen med namnstämpel.. Dessa 2:ne morn.
innefatta alltså en indirect anmaning eller tillåtelse för obehörige personer *
att med bränvinsredskaps; förfärdigande och förändrande sig befatta. Såsom
56 Bep.-j Lag- smitt Allm. Besa,* och Oecoru- Utsk:8 Utlåtande N:o $.
lagstridige och ingripande i den skattdragande Borgarens lagliga rättighet
tillstyrker jag, att dessa 2:ne mom. böra från förslaget uteslutas.
22 §. jemförd med den 34:de stadgar, så väl att de distillerings-pannor,
Apothekare för phannaceutiska behof få nyttja, böra mätas och stämplas,
i likhet med hvad om brönvinspannors mätning och stämpling i allmänhet
stadgadt är, som ock antalet af dessa pannor, nemligen en på 20 och en
på 12 kannor, der behofvet så fordrar. Detta stadgande har onekligen till
afsigt control på Apothekaren; men denna control synes mig blifva ofull¬
ständig, derest icke det tillägg göres, att Apothekare skall årligen Ad
mantalsskrifningen uppgifva sina dist i l1 eringsp a n nor, såsom om bränvins-
pannor stadgadt är. Härigenom beredes för vederbörande en vidsträck¬
tare kännedom om dessa distilleringspannor och om Apothekarens behof af
en eller 2:ne, i förhållande till den kända Apotheks-rörelsen på stället.
Enahanda tillägg anser jag böra ega rum till 4 f §• i afseende på de pan¬
nor Ättiks-FabrikÖrer nyttja för deras Ättike-tillverkning.
Uti 26 §. stadgas: De i smärre brännerier till ångornas af kylning
begagnade pipor vare ifrån försegling frie. Jag finner uttrycket: smärre
brännerier vara ganska obestämdt, och tydningen deraf beroende af dens
omdöme, som verkställer förseglingen. Om denna exception bibehålies,
skulle jag önska, att den förtydligades genom antagande af en viss pannans
kannerymd, såsom utgörande gränsen emellan smärre och större bränneriet.
Men med kännedom af den olägenhet, som är förenad med, och en följd
af afkylnings-redskaps oftare uttagande ur kylfatet, skulle jag tro all erfor¬
derlig säkerhet vöre vunnen, om afkylningsredskaj:» i allmänhet, förseglad ,
får qvarblifva i egarens vård.
Med Herr Tottie förenar jag mig uti dess reservation och anser de
i 45 §• föreslagne böter för oloflig bränvins-försäljning böra förhöjas till
20 ll:dr första gången och, vid itererad förbrytelse, efter undergången dom
och bestraffning, till 4o R:dr.
53 §. förekommer mig, såsom rättsvidrig, ganska eftertänklig. Det
lärer ej kunna nekas, att bränvins-minutering, efter dertill i föreskrifven
ordning vunnet tillstånd, är för innehafvaren ett lagligt näringsfång, ehuru
— jag medgifwjer — af de minst aktningsvärda. Men minuteuren är d®»k
en Statens medborgare, hvilken, så väl för sin minuteringsrätt, som i
ö&igt, måste till Staten erlägga contributioner. Det måste bero af dennes,
så väl som af hvar och en annan säljares, fria val, att föryttra sin vara
mot contant betalning eller på eredit. Om detta ej kan förnekas bränvins-
minuteuren,
B ev.-, Lag- samt Allm. Be.w.- och Oecon.- Utsh:s Utlåtande N:o 8. 5^
minutören, synes mig i högsta måtto orättvist, att förneka honom benefi-
cia juris till utbekommande af betalning för sin utborgade vara, och i
detta fall ställa honom, så till sägandes, utom Lagen. Man har trott att
genom detta stadgande bränvins-supandet skulle försvåras och minskas. Jag
tror icke på della palliativ; skälen för denna tro äro för vidlyftiga att här
upprepa, de erbjuda sig sjelfmant för eftertankan. Den reflection torde
likväl tillåtas mig vid detta stadgande, i synnerhet gällande för Lagstift¬
ning i allmänhet: att Lagens kraft ytterst stödjer sig på folkets öfverty¬
gelse om dess nytta och rättvisa. En Lag, der orättvisan faller i ögonen,
äfven på den enfalldigaste, blir förhatlig, föraktas och med detsamma öf-
.verträdes. Jag vågar således vördsammast tillstyrka , att denna paragraph
må från förslaget helt och hållet uteslutas.
Genom stadgandet uti 55 §.: ”Ej må köpare till vittne åberopas eller
för ojäfvig antagas ifråga om det bränvin, han sjelf sig tillhandlat /’
hafva Höglofl. Utskotten, efter mitt bedömande, lagt ett nästan uteslutande
hinder för upptäckt och bevisning af lönnkrögeri. Till grund för detta
stadgande har man velat antaga: dels att köparen vore delaktig i säljarens
brott, och dels alt, med köparens godkännande såsom vittne, tillfälle be¬
reddes honom att tillika vara angifvare. Hvad första omständigheten angår,
eller köparens delaktighet i lönnkrögarens förseelse, så torde den erinran
böra ega rum, att Lagen, för bestraffning af delaktighet i brott, förutsatt
jemte den handlandes fria vilja, att den ifrågavarande gerningen till sin
beskaffenhet är så qvalificerad, att den i gerningen deltagande kan deraf
inse och finna den agerande hufvudpersonens brottsliga förfarande, eller
att ett verkligt lagbrott föröfvas.
Detta inträffar likväl icke i frågan om oloflig bränvins-försäljning.
Man föreställe t. ex. en resande, som, i behof af förtäring, efter anvisning,
inträder uti elt hus, der sådant kan fås. Hans första omsorg är visserligen
ieke att utforska om det anvista stället är en lofgifven eller en lönnkrog.
Detta interesserar honom föga att veta, emedan det är säljaren, i fall af
oloflig försäljning, som är straffbar, och icke köparen. I denna sin okun¬
nighet erhåller och betalar köparen den förtäring han begärt, dervid allt
tillgår i handlingssätt och yttre former lika öppet, sorn på hvarje annan
privilegierad krog eller näringsställe. Nu frågas: har denna köparen verk¬
ligen begått något brott, eller kan han sägas de facto vara delaktig i säl¬
jarens förbrytelse? Skulle denna fråga, emot förmodan, af någon besvaras
Bihang till R. St. Prot. i834 och 1835. 5-te Sami. 2:dra Afd. 8
8ide Håflet.
58 Bea.-, Lag- samt Allm. JBesp.- och Oecon.- Utshs Utlåtande N:o 8.
med ja! torde till vederläggning böra framställas en annan, om köparenär
delaktig i säljarens brott, hvarföre harman icke i förslaget, med anledning
af allmänna Lagens bud i 61 Cap. Missgernings-Balken, för denna delaktighet
stadgadt ansvar? Underlåtandet af ett sådant stadgande bevisar mera än
allt annat, att Lagstiftningen, nu så väl som i förra Bränvins-Förfaltnin-
gar, tacite ansett köparen icke vara att anse som delaktig i den olofliga
bränvinsförsäljningen. Det är således säljaren, och ingen annan, som är
primitivt den brottslige i denna fråga.
Beträffande andra omständigheten, eller att, med köparens godkän¬
nande såsom vittne, tillfälle beredes honom att tillika vara angifvare. I
denna omständighet torde föga behöfva att anföras mera, än att sådant
kan inträffa äfven med andre vittnen i brottmål; förekommandet deraf
ligger nästan alltid utom Lagstiftarens och Domarens förmåga, såsom bero¬
ende hufvudsakjigast på vittnets samvetsgrannhet, å ena, och åklagarens
grannlagenhet, å andra sidan, att ej gagna en så låg bevisningsutväg. Då
köpare får vittna om, det bränvin till andre personer vid samma tillfälle
blifvit såldt, hvad, om ej hans eget samvete, hindrar honom att derom
äfven vara angifvare?
Sedan jag sålunda, efter förmåga, sökt vederlägga och undanröja de
hufvudsakligaste inkast, hvilka kunnat göras och blifvit gjorde inom Hög-
lofl. Utskotten, emot mitt yrkande, om köpares gagnande såsom vittne, och
jag tillika visat, att köparen, såsom, enligt förslaget, ostraffbar för hvad han
köpt, således af sakens utgång lagligen icke kan vänta eller hafva hvarken
nytta eller skada, torde jag böra närmare få framlägga de vilkor, under
hvilka jag anser köparens hörande såsom vittne, böra få ega rum. Då det
icke varit min mening att köparen ensam, och då ingen annan bevisning
tillika är tillgänglig, skulle uteslutande och ovilkorligen få gagnas som
vittne, bade jag trott, på grund af erfarenhet, om det oftast ofullständiga
skick, hvari bevisningen om oloflig bran vins-försäljning stannar vid Dom-
stolarne, och hvaraf värjemåls-eder alltid måste blifva en obehaglig följd,
i saknad af den bestämdare upplysning endast köparen sjelf kan meddela,
hans hörande borde tillåtas, för så vidt Domaren det nödigt pröfvar till
bevisningens fullkomnande. Det händer nemligen icke sällan att bevisnin¬
gen företer sig sålunda: C. och D. äro kallade till vittne emot A. för oloflig
bränvins-försäljning. Bägge vittnen berätta, alt de blifvit af B. inbjudne på
bränvin, hvilket B. begärt, bekommit och tillika med C. och D. förtärt; men
huruvida B. skulle betala, eller betalde samma bränvin, eller om A. utan
betalning undfägnade alla tre, det Veta vittnen icke och betalning hafva
Jiev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Utsk:s Utlåtande IS io 8. 5 g
de ej heller sett erläggas. I detta ofullständiga stick stanna många så be¬
skaffade åtal; följden deraf behöfver väl icke nämnas. Vid detta och dy¬
lika förhållanden är det endast köparen sjelf som kan fylla och fullkomna
bevisningen, om han i öfrigt är ojäfvig.
Då det är och måste vara Rikets Högloft Ständers afsigt, att, så vidt
möjligen ske kan, utrota, eller åtminstone förekomma, utöfningen af det
skadliga lönnkrögeriets fortgång i den scala det hittills visat sig, har jag
trott min pligt vara, att, efter min ringa förmåga, arbeta till detta helso-
samma ändamåls vinnande, och vågar derföre vördsammast föreslå följande
förändrade redaction af 55 §. i förslaget:
Ej må köpare till vittne åberopas j, eller för ojäfvig a,ntagas i frå¬
ga om försäljning af det bränvin j han sjelf sig tillhandlat ,
ulan så är , att andre personer närvarit, och Domaren det dä
nödigt prof var , för att erhålla närmare ljus i saken; hvaremot
köpare _, derest lian i öfrigt ojäfvig finnes_, må vittna derom ,
att bränvin blifvit till andra personer vid samma tillfälleförsåldt.
Utan antagande af en slik fyllnad i bevisningen, skall lönnkrögeriet
fortgå sin ohejdade gång, åklagaren tröttna vid åtal, deri sällan fullständig
bevisning kan vinnas, och lönnkrögaren frodas af sin skamlösa handtering.
Uti 2 mom. af 62 §. vill jag föreslå följande förändrade redaction:
Bränvinsredskap eller bränvin, som är förbrutet dömdtj skall för¬
delas på enahanda sätt; börande sä väl redskapen som bränvi-
net_, med kärlet hvari det förvaras > pä offentlig auction för¬
säljas j och så väl auctions-beloppet som vigten af den metall,
hvaraf redskapen består af vederbörande Uppbördsman med
auctions-protocoll bestyrkas och i saköres-längclen redovisas.
Skälen för denna förändring äro: att försäljningen af förbruten dömd
bränvinsredskap och bränvin tillhör Kronofogde eller Kronobetjente att
verkställa, likasom auctionsbeloppet af honom uppbäres och bör redovisas,
till sammanhang med böterne, i den af Domaren meddelade saköreslängd.
Härigenom vinnes den fördel, att både botes och auctionsbelopp redovisas
på ett ställe och i samma saköreslängd, hvilket ej kan ega rum på sätt nu
tillgår, nemligen att Kronofogde, sedan redskap och bränvin blifvit försål¬
de, till Rätten ingifver extract af Auclions-procollet, hvilket då antecknas
i det Tingets saköreslängd, under hvilket det ingifves. Följden häraf har
blifvit, att böter kunna vara ådömde ena året, men försäljningen af red¬
skap och bränvin icke ega rum förr än år och dag derefter, i anseende till
mellankomne besvär m. m. Redovisningen måste således hänföras till 2:ne,
60 B ev,-, Bag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.- Utshs Utlåtande N:a 8.
i hänseende till lid, vida skiljda saköreslängder, hvilket onekligen försvårar
håde control och revision. Detta förekommes likväl, om den föreslagna
redactionen antages.
Mot 63 §. har jag icke annat att erinra , än att gradation af dagar
helt och hållet afviker från den af allmänna Lagen i 5 Cap. 4» §• Straflf-
Balken antagna och i serskilda Författningar hittills följda grundfrågor är
i sig sjelf conventionel, emedan någon absolut rättsgrund för det ena eller
andra icke lärer finnas.
Så väl jag som flere värde Ledamöter inom Utskotten voro af den
mening, hvad angår 2 mom. af 64 §•. att åtal om oloflig bränvinsförsälj-
ning å landet, borde, till större skyndsamhels beredande, ske hos Konun¬
gens Befallningshafvande i Länet, med rättighet för Konungens Befallnings¬
hafvande alt, då vittnens hörande hehöfdes, låta sådant verkställa vid d,en
för parterne närmaste Stads-Domstol eller, då Ting höllos, vid närmaste
Härads-Rätt. Men den fåtaligt närvarande personalen af 3me Stånd, lem-
nade vid omröstningen, i denna så väl som andra frågor, ett 4;de Stånd,
mera talrikt tillstädes, öfvervigten, till besluts bestämmande."
Herr Prosten Hallbeck förenade sig i Herr Bååths förslag till redac-
tion af 55 §., och instämde Herr Prosten Öhrnberg i reservationen, angå¬
ende köpares vittnes-gildhet, i fråga om försäljning af det brtjnvin han sjelf
sig tillhandlat.
af Herr fries: "Jemte det jag lill alia delar instämmer uti de åsigter
Herrar Totties och Hallbecks reservationer emot 45 och 64 §§• innehålla,
får jag serskildt reservera mig emot 34 §•, sorn förbjuder nyttjandet af 6:kans
panna, till distillering under de månader, som bränvinsbränning r enligt
Författningen, icke får utöfvas. Då man nied tillförlitlig visshet kan anta¬
ga, att med en sådan panna egentlig bränvinsbränning aldrig kan företagas,
är tillåtelsen att den begagna året igenom, icke ledande till något svek, sorn
motarbetar Författningens i allt öfrigt goda syftning. Uti ett större hus¬
håll , der hehofvet af distilleradt bränvin kanske kunde vara betydligare,
medhinnes icke gerna att med denna lilla panna på 3 a 6 månader, utan
ett idkeligit distillerande, till hinder för andra angelägnare hushållsgöromål,
förse sig med hela behofvet för 12 månader, och jag vidhåller på sådan
grund mitt påstående, att en sådan distilleringspannas begagnande året om,
må nu, likasom förr, alltid vara medgifven dem, som i öfrigt äro till brän¬
vinsbränning berättigade och derföre beskattade för året."
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i835.
Bev-i tamt Allm. Besv. och Oecoiii-Utsk» Vt litande N:o g. i
N:o g.
Antom till Exp, Utsk. den 9 Febr.
Utlåtande, i anledning af Herr Friherre Knorrings och
Riksdags-fullmägtigen Lars Larssons från Elfsborgs Lärt
motioner, om upphäfvande af den medgifna tullfria in¬
förseln fran Norrige till Sverige af br-änvin m, m.
Under anförande, huruledes den i Kongl. Förordningen af den 24
Maji i825 medgifne rättigheten, att'från Norrige till Sverige tullfritt in¬
föra bränvin och ålskiilige andre varu-arliklar lill vissa bestämda qvan-
titeler, föranleder till den uppenbaraste elusion af Författningen, och 1cm-
nar skydd ät tullförsnillningen och den i sig sjelf otillåtna varu-införseln
i stället för att motverka sådane företag, hafva ofvaunämnde Motionairer
föreslagit, att R. H, Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet hem¬
ställa, att förrberörde i Kongl. Förordningen <ien 2.4 Maji 1828 medgifna
rättighet till tullfri införsel af vissa varu-arliklar från jN orri ge till Sve¬
rige måtte upphäfvas.
Utskotten, som dela Motionairernes öfvertygelse, att det för handeln
mellan Norrige och Sverige gällande undantags-stadgande, i stället att be¬
reda de bägge ländernas ömsesidiga fördel, i icke obetydlig mon motver¬
kar kraften af de Författningar, som kunna vidtagas i ändamål att skydda
vårt lands näringar och upphjelpa dess oeconomie, få, såsom den enda åt¬
gärd till afhjelpande af ifrågavarande olägenhet, hvilken det på Rikets
Ständer ankommer att vidtaga, föreslå,
att Rikets Högloflige Ständer måtte till Kongl. Maj:t aflåta
en underdånig skrifvelse, deruti Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärk¬
samhet fästes å nödvändigheten deraf, att, sedan Rikets Ständer
förhöjt bränvins-bevillningen, och äfven tullafgifterne å de flesta
colonial-varor blifvit uppsatta, införseln af sådane varor öfver
Norrige icke befordras till men för vårt eget land och minsk¬
ning i den beräknade tullintraden; och torde i denna underdå¬
niga skrifvelse den bestämda önskan å Rikets Ständers sida ut¬
tryckas, att qvantiteten af spirituosa, sorn tullfritt må kunna på
Sih. till R. S. Prof. 1834 och i835 S Sami, 2 Afd. i
gide Häftet.
a. Bev. samt Allm.. Besv^och Qecon.-TJtsIt» Ulåtanclde lV:o lo.
en gång från Norrige lill Sverige införas,, inskränkes till högst
2 kannor.
Dock varder detta Rikets Högloflig© Ständers, upplysta pröfning un-
derslälldf.
Stockholm den 7 Februarii i835.
NT: o 1 o.
Antom till Exp. Utsk, den g Febr.
Utidt ande, i anledning af Riksdags fullmagt igert frän Stock¬
holms Lån Nils Insulins motion, om afhjelpaude af
vissa hinder jör seglationen emellan Roslagen och Huf-
vuddaden.
Riksdagsfullmägtigen från Stockholms Län Nils Insulin har uti ett
till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet Memorial framställt de hinder,
hvaraf den del af Roslagens invånare, som idka sjöfart, efter nu gällande
Seglalions- och Tull-Författningar, skola vara besvärade, dels derigenom
att, å allmogens båtar af i5 lästers drägtighet och derutöfver, Tull-pass
för hemresan mäste i Stockholm tagas, dels emedan odäckade båtar och
fartyg mäste vid inrikes seglation anlöpa Blockhus-udds Tullkammare, e-
Buru de redan undergått tullbehandling i inloppsorten samt betalt alla
afgälder, och dels genom skyldighet att, vid utgåendet från Stockholm till
Rikets norra provincer, för afherntning af dessas träd varor och andra pro-
ducter, anlöpa Utlopps-Tullkammaren, samt yrkat, att alla dessa hinder
för allmogens sjöfart mätte i möjligaste måtto undanröjas.
Då likväl de Städganden och Författningar, sorn föreskrifva contro-
ler för inrikes sjöfarten, äro af helt och hållet administrativ egenskap och
kunna* af Kongl. Majit ändras eller upphäfvas då sådant befinnes nödigt
och förenligt med tillbörlig säkerhet för missbruk och underslef, hafva
Utskotten, ansett sig, böra tillstyrka,,
B ev- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utsk. Utlatandde N:o ir.
3
att Rikets Högloflige Ständer icke mä fästa något afseende å nu?
ifrågavarande af Riksdagsftillmägtigen Nilsin ulin väekta motion».
Stockholm den 7 Febr. i835.
N:o i rv
Ank. till Exp. Utsk. d. 9 Febr«-
Xktldtande, i anledning af en utaf Riks da g sfu Ilma gti gere
Lars Gezelius frän Kopparbergs Län väckt motan, angå¬
ende nedsättning i Tullen d Tobak, sorn frän Norrige in¬
föres till Vesterdahl> Fögderi af nyssnämnde Län_
Uti eli lill Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån till Be-
villnings-Utskottet remitferadt Memorial har Riksdagsfullmägtigen från
Kopparbergs Län Lars Gezelius anfört, huruledes invänarne i Vester¬
dals Fögderi länge klagat deröfver, alt de, sorn fordom plägat till Nor-
tige öfvei tora större delen af deras producter och der bortbyta dem e-
mot finspunnen rulltobak samt andra nödige varor, nu mera icke kunde
med fördel idka en sådan byteshandel, sedan för denna tobak måste er¬
läggas en allt för drvg tull-ufgift, hvilken icke får betalas annorstädes, än
å Tullkammaren i Fahlun, dit varan alltså måste transporteras innan den
får disponeras, ehuru denna stad är belägen omkring 20 mil ifrån nämn¬
de Fögderi; och har derföre Molionairen föreslagit, all invänarne i Ve¬
slen!,ahls Fögderi, som för närvarande skola betala i tullafgift för den to¬
bak, som af dem införes från Norrige, i5 proc af värdet, matte tillåtas
att hädanefter införa sådan vara emot 5 procents tull, samt att denna
tullafgift måtte få betalas lill någon af de vid Norrska gränsen boende
Kronobe! jente.
livad Molionairen sålunda anfört och föreslagit hafva Utskotten i be¬
hörigt öfvervägande tagit, men då Utskotten ega den fullkomliga öfver-
tygelsen, att några undantag från i allmänhet gällande sladganden, för
vissa provincer eller orter, icke böra, utan de största . skäl. och serdeles
ömande omständigheter, inedgifyas, samt några sådane synnerliga< auled—
A
Bev- samt Allm. J}esv, -och Oacon.-Utsh. Vtlulanndt N:o ir.
»ingar till undantag för Vesterdahl Fögderi i Kopparbergs Län icke fö¬
rekomma; så anse sig Utskotten böra vördsamt
afstyrka bifall lill ifrågavarande af Riksdagsfullmägtigen Lars
Gezelius framställde förslag om nedsättning af tullen å tobak,
som från Norrige införes till ofvannämnde Fögderi af Koppar¬
bergs Län, äfvensom till det derjemte gjorda yrkande, att tull-
afgiflen må kunna erläggas i annan ordning, än som för sådane
afgifters liqviderande i allmänhet är stadgadt.
Stockholm den 7 Fehr. i835.
Bevillning- tamt Allm. Besvoch Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 12.,
N;o 12.
Ankom till Exp.-TJtsk. den 21 Februarii 1855.
Utlåtande, i anledning af åtskillige motioner, innefattande för-
, slag till förekommande af luxe och öfverflöd i lefnads¬
sätt et inom Riket.
Inom de resp. Riks-Stånden hafva flera motioner rörande detta
åmne blifvit väckta, och dels till Bevillnings-Utskoltet allena, dels till
Bevillnings- samt Allmänna- Besvärs- och Oeconomie-TJtskotten gemen¬
samt remitterade, hvilka alla’ motioner öfverensstämma deruti, att de
framställa en öfverhandtagande luxe och yppighet såsom i högsta målto
skadlig för realisationens bestånd, såsom undergräfvande enskildt och
allmänt väl samt såsom vanhedrande för nationen derigenom, att flärd
och fåfänga söka göra sig lika gällande med sann bildning och upplys¬
ning under det landets tillgångar uttömmas och inhemska fabriker för¬
falla i följd af en ständig ökad tillgång på utländska öfverflöds-
varor.
Till motverkande af delta öfverklagade onda hafva deremot flere
alika förslag blifvit afgifne, nemligen:
Inom Högloflige Ridderskapet och Adeln:
af Herr Estenberg, Per: att alla utländska varor, som kunna inom
Riket tillverkas, äfvensom onyttiga sädane varor, hvilka här icke fabri-
«eras, t. ex. leksaker, fruntimmersprydnader och andre luxe-artiklar,
måtte till införsel förbjudas.
Inom Högvördige Preste-Ståndet:
af Herr Prosten Öhrnberg; i:o att de mest umbärliga luxe-artik-
lar må förbjudas så väl till införsel som till bruk och nyttjande; 2;o
att hög införseltull må åsättas alla utländska luxe-artiklar, som till im¬
port tillåtas, med undantag af socker och ätven några andra artiklar,
hvilka nu mera anses såsom nödvändighetsvaror; samt 3:o alt bruket af
de flesta luxe-artiklar må med årlig bevillning beläggas.
Bili. till R. St- Prot. i834 och t83S. '5 Samt. i A/d. i
to:de Häftet,
Bevilln.- samt Allm. Besv.~ och Ckcon.-Utsk, Utlåtande I?;0‘ 1%.-
Inom Välloflige Borgare-Ståndet:
af Herr Leffler, med hvilken Herrar TbttieochLinderholminstämt:
att allt dåraktigt gyckel måtte förbjudas till införsel i landet,, och att
det, sorn ännu icke fean förbjudas, men väl kunde undvaras, må beläg¬
gas med så hög; tull, att man så småningom vänjer sig af från dess bruk;
samt slutligen att Rikets Högloflige Ständer måtte genom en underdå¬
nig skrifvelse anhålla derom, att Kongl. Majrt, under ömsint behjertande
af det i landet öfverhandtagande yppiga och öfverflödiga lefnadssättet,
hvilket otvifvelafetigt undergräfde folkets välfärd och motarbetade möj¬
ligheten och varaktigheten af en myntförbättring, täcktes låta utfärda
en Förordning, hvaruti, jemte framställning af de menliga föijderne af
detta lefnadssätt, Kongl. Majrt ville uppmana och anbefalla alla högre
och lägre Embetsman samt alla, hvilka på ett eller annat sätt kunna på
andra inverka, att genom iakttagande af ett tarfligt, måttligt och spar¬
samt lefnadssätt gifva goda exempel bland deras underhafvande och an¬
hörige samt menige man, så att fäderneslandet och dess barn ännu en
gång måtte återkomma tilt sin fordna belåtenhet och ej sälja sitt väl till
ulländningarne.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndetr
af Nils Månssén från Malmöhus Län, med hvilken flere af Stån¬
dets Ledamöter sig förenat; att Rikets Högloflige Ständer mätte hos
Kongl. Majrt i underdånighet begära utfärdande af en Författning, sorn i
möjligaste måtto inskränkte utländsk här adopterad yppighet och för-
bjöde till bruk och nyttjande de varor, som nu eller framdeles ej få i
Riket införas, vid påföljd, för den häremot bryter, att, utom böter, an¬
ses förlustig medborgerligt förtroende; och har Motionairen förmodat, att
härigenom tillfälle till täflan och förkofran kunde beredas landets nä¬
ringar och fabriker, hvadan han derjemte hemställt, att, genom ända¬
målsenliga stadganden, en gräns borde sättas för inhemska industri-id-
kare att ej egenmägtigt låta öfver värdet betala sine producter;
af Lars. Larsson från Elfsborgs Län, med hvilken Olaus Ericsson
frän Bohus Län sig till alla delar förenat: att en underdånig skrifvelse
måtte af Rikets Högloflige Ständer till Kongl. Majrt aflåtas, med anhål¬
lan om vidtagande af sådane mått och steg som kunna hämma så väl
införsel, sorn förbrukning af alla umbärliga öfverflöds-artiklar af hvad
namn eller beskaffenhet som helst, samt att tullen på tillåtne öfverflöds-
artiklar måtte lämpligen förhöjas.
B evilla.- sami Allm. Be sv - och Oecon. TJtsk. Utlåtande N.-O 12. 3
Hvad sålunda föreslaget blifvit liafva Utskotten, med den noggrann¬
het ändamålets vigt och förslagens patriotiska syftning förtjena, i öf¬
vervägande tagit; och få derefter anföra, att den inom landet stigande
böjelsen för yppighet och öfverflöd från längre tider tillbaka fästat
Statsmagternes uppmärksamhet, äfvensom hämmandet deraf utgjort före¬
mål för deras bemödanden, i hvilket afseende, efter de olika åsigter,
som under serskilda tidehvarf gjort sig gällande, mångfaldiga åtgärder
blifvit vidt3gne: såsom förbud emot yppighets-varors införsel eller förbruk¬
ning; höga tull-afgifter å de till införsel tillåtne; bevillning för nyttjan¬
de af åtskillige luxe-artiklar och beqvämligheter o. s. v. Att dessa åtgär¬
der icke medfört dermed åsyftad verkan, vitsordas af dagliga erfaren¬
heten, men häraf anse Utskotten ej böra slutas, att Författningarne, så¬
som sådane, varit felaktige, utan att syftemålet varit af den beskaffen¬
het, att det genom förbud eller lagstadganden icke kan ernås.
Begreppen om öfverflöd och yppighet äro i och för sig sjelfve så
obestämde, så af vanor och tillgångar beroende, att de endast med af¬
seende på hvarje individs förhållanden kunna uppfattas och tillämpas.
Hvad som för de mindre bildade och bemedlade samhälls-elasserne ut¬
gör öfverflöd, tillfredsställer ofta ej andras mest nedstämda och anspråks¬
lösa behof. Olikheten af menniskors ställning i samhället måste visa
sig äfven i lefnadssältet; men alt, i mon af förmögenhet, bereda sig
detta beqvämligare och med förädlade seder mera öfverensstämmande,
torde kunna anses såsom en önskan af alla folkclasser i hvarje hyfsadt
land, och såsom ett mål för deras verksamhet; hvarföre ock borttagan¬
det eller inskränkandet af delta den frie medborgarens oeftergifliga an¬
språk ulan tvi fvel vore orättvist och betänkligt. En jemt stigande eultur i
förening med ett hos menniskor i alla tider rådande, fastän föränderligt
skönhcls-sinne, har skapat behof, dem en aldrig tröttad uppfinnings¬
förmåga och speculations-anda villigt gått att uppfylla, och man har
sett folkslag på samma gång tilltaga i upplysning och smak för luxe,
utan att äfvertyra något af deras sjelfständighet eller välstånd; men nät*
njutningsbegäret utträngt känslan för högre intellecluel bildning, när
yppigheten blifvit hufvudsak och samhällets ädlare pligter derför blifvit
åsidosatte, då först hafva nationerne sjunkit till den grad af slapphet
och moraliskt förderf, sorn banat vägen för envälde, inländskt eller ut¬
ländskt förtryck.
Smaken för vällefnad och förfinad njutning torde derföre ej böra an-
ilagas såsom absolut hinder för nationens sjelfbestånd och högre bild-
4 Bevilln - samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N:o 12.
ning, när den ej urartar till maklighet och vällust, eller hvarje enskild,
utan att beräkna egna tillgångar, hänföres af begäret att genom ett ly¬
sande lefnadssätt likna eller öfverträffa den mera förmögne och sålunda
uppoffrar det oberoende och lugn i oeconomiskt hänseende, hvarförutan
kraft att uppfylla medborgerliga åligganden icke är att förvänta; hvar- ,
emot orsaken till ett lands lillbakagående välstånd måste härledas från
larist på omtanka och beräkning hos hvarje enskild och från skefva el¬
ler öfverdrifna begrepp om representations- och lefnadssätt. Något cor-
rectiv häremot tro Utskotten likväl icke böra sökas i Författningar eller
påbud, utan i en högre allmän upplysning, som lärer nationen alt upp¬
skatta medborgares värde efter måttet af deras snille och verksamhet,
deras redbarhet i tanke- och handlingssätt; men icke efter en mer eller
mindre yppig och praktfull lefnad, och som vid vissa namn, stånd el¬
ler embeten ej fäster lefnads-åligganden, hvilka med individernes oeco-
nomiska ställning icke äro förenlige; men deremot är det otvifvelaktig!,
att exempel af sparsamhet och klok hushållning från styrelsen och från
de högre och förmögnare samhälls-medlemmarne skulle betydligt och
kraftigt inverka på de öfrige.
Att medelst förbud emot förbrukning af till införsel otillåtne varor
motarbeta en tilltagande yppighet, anse Utskotten nästan overkställbar^
i anseende till svårigheten så väl för den enskilde att göra sig förvis¬
sad, huruvida varan är in- elier utländsk, som för åklagare- och doraa-
remagten att derom med säkerhet sig utlåta; hvarförutan kittslige åkla¬
gare i ett sådant förbud skulle kunna finna anledning till åtal af serde¬
les obehaglig och sårande egenskap. Lika om ej större svårigheter skul¬
le möta försöket, att genom tvångsåtgärder tillhålla inhemska industri¬
idkare att, vid försäljning af deras tillverkningar, åtnöjas med hvad man
kallar måttlig vinst. Prisen å dessa så väl som å andra varor måste
regleras af täflan emellan till verkarne, af större eller mindre tillgång
på varor och rå-ämnen dertill, samt af consumenternes godtfinnande;
och taxor för handel och näringar, der dessa ej hafva uteslutande rät¬
tigheter sig tilldelte, låta ej tänka sig, utan såsom hinder för deras ut¬
veckling och förkofran.
Beträffande åter så väl förbud emot införsel af luxe-arliklar, som
den af någre Motionairer yrkade bevillning för begagnande af så kalla¬
de öfverflödsvaror, äfvensom hvad angår tullbeslämrnelserne Lill skydd
för inhemska näringar; så har Bevillnings-Utskottet redan underställt
Hevilla,- saint Allm. Eesv.- och Occon.-Utsk. Utlåtande N.o 12.
5
Rikets Höglofl. Ständers pröfning dessa ämnen, hvilka således icke ut*
göra föremål för detta utlåtande.
Med stöd af hvad sålunda anfördt blifvit, få Utskotten vördsamt
h.emslälla, ’
att ifrågavarande förslag, till hämmande af luxe och öfver¬
flöd, icke må föranleda till någon annan åtgärd å Rikets
Höglofl. Ständers sida, än att en underdånig skrifvelse måtte
till Kongl. Majit aflåtas, med anhållan, alt Kongl. Majit
ville låta utfärda en allmän uppmaning till tarflighet.
Då Utskotten nu öfverlemna detta till Rikets Höglofl. Ständers pröf¬
ning, hafva Utskotten tillika bort anmäla, att Herr Prosten öhrnbergs
ofvannämnda motion äfven innefattar en hemställan, att Lurendrägeri-För-
fattningarne måtte närmare granskas och skärpas efter ornstäudigheterne;
samt att Utskotten, i följd så val af detta, som andre Motionairers
enahanda yrkande, företagit granskning af dessa Författningar, hvaröf¬
ver serskildt utlåtande skall till Rikets Höglofl. Ständer afgifvas.
Åtskilliga Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 6 Februarii 1835.
Reservationer:
af Herr Grefve Horn: ”Jag reserverar mig emot den tillstyrkta skrif-
velsen till Konungen om utfärdande af en uppmaning lill tarflighet,
hvilken åtgärds ändamålslöshet jag anser tillfyllest ådagalagd i Betän¬
kandets premisser.”
Herr Grefve von Fersen reserverade sig jemväl emot beslutet att
tillstyrka en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit i detta ämne.
Herr Doctor Björkman ansåg eftn underdåniga skrifvelsen alldeles
fruktlös och följaktligen obehöflig.
6 Hevilla.- Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Memorial N.o i3.
N:o i3.
Ankom till Exp.-Utsk. den 21 Februarii i835.
Memorial, med förslag till samman jemkning af Riks-Ståndens
beslut, rörande Utskottens Utlåtande, N:o 8, angående / e-
glementariska föreskrifter för bränvins-bränningens utöf¬
ning, samt försäljning af bränvin och beskattning derå.
Vid profning af berörde Utlåtande, tillika med Utskottens dervid bi¬
fogade förslag till Förordning angående bränvins-bränningen, tn. m., hafva
Riks-Stånden, enligt de till Utskotten derom ankomne Protocolls-utdrag,
i vissa delar stannat i skiljaktiga beslut; i anledning hvaraf Utskotten,
jemlikt y3 §. Riksdagsordningningen och 71 §. Regeringsformen, härmed
få anmäla de §§. af Förordningen, deruti olika beslut egt rum, samt af¬
gifva förslag, så väl till meningarnes sammanjemkning, som ock till vofe-
rings-propositioner i frågor af bevillnings-natur, hvilka böra af förstärkt
Stats-Utskolt afgöras.
1. §. Uti senare momentet af denna har Högv. Preste-Ståndet
beslutat följande förändring:
”Bränvins-distillering med pannor af högst 6 kannors rymd, vare
hela året tillåten, men endast för dem, som till bränvinsbränning äro
berättigade/’
Hvaremot de öfrige Irenne Ständen antagit Utskottens förslag, hvilket
således utgör Rikets Ständers beslut.
4 §. Höglofl. Ridderskapet och Adeln har i a:dra mom. af denna
antagit följande redaetion:
”Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade
konstbrännerier, får sammanräknade kannetalet af alla tilj mäskning och
klarning hörande pannor, mäskvärmare oberäknad, icke öfverstiga den hög¬
sta pannerymd, hvarmed bränvinsbränning med enkla pannor är tillåten.’
Deremot hafva de öfrige tre Stånden bifallit Utskottens förslag; i
följd hvaraf Ridderskapets och Adelns mening förfaller.
9 §. Början af denna §. har blifvit förändrad, af Höglofl. Ridder¬
skapet och Adeln sålunda:
”Alla å en tomt, eller å samma egendom, hemmansdel eller lägenhet
varande pannor” &c.
samt af Högv. Preste-Ståndet på följande sätt:
”Alla de pannor, som af någon till bränvinsbränning berättigad be¬
Eevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- och Otton. Utsk. Memorial JY.& i3. 7
gagnas, vare sig å en tomt eller i en byggnad, eller under samma tak
eller å samma egendom, hemmansdel eller lägenhet, »kola val, för nödig
säkerhets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas;” &c.
tåen af de tvänne öfrige Stånden är Utskottens förslag bifallet.
Då desse förändringar icke i hufvudsaken afvika från det af Utskot¬
ten föreslag ne stadgande, derutinnan samtlige Ståndens beslut äro sam¬
manstämmande, utan endast åsyfta ett förtydligande af samma stadgande,
i hvilken omständighet Preste-Ståndets redaction synes vara ändamålsen-
ligasl, finna Utskotten sig böra tillstyrka,
att de Irenne öfrige Stånden ville uti berörde redaction sig
förena.
10 §. Högloft. Ridderskapel och Adeln har för denna §. antagit föl¬
jande redaction;
”Mantals- och Skattskrifva^ åligge det, att, inom Januarii månads
utgång, enligt mantals- och skattskrifnings-handlrngarne, socknevis upp¬
rätta förteckningar på alla dem, hvilka anmält sig till bran vinsbränning,
upptagande så väl pannerymden, sorn den dass, hvartill redskapen hörer,
äfvensom den tid, hvartill hvar och en anmält sig alt bränna. Dessa för¬
teckningar insändas lill Konungens Befallningshafvande, som ege att deraf
lemna vederbörande del för control och eftersyn, äfvensom ett exemplar
af samma förteckningar skall anslås j församlingens socknestuga eller å
annat lämpligt ställe,”
Hvaremot Utskottens förslag blifvit af Högv. Preste-Ståndet, endast
med den förändring, att orden; ”eller ock uppgifvit en mindre panne-
rjmdj än den, hvaraf de ega rättighet att sig begagna J’ skola utgå,
samt af de öfrige Stånden utan förändring antaget.
Vid detta förhållande hemställa Utskotten, om icke Högv. Preste-
Ståndet skulle hnna för godt att
frånträda sitt beslut och förena sig med Vällofl Borgare-
Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet, samt att sålunda Ut¬
skottens förslag må anses utgöra Rikets Ständers beslut;
kommande i annat fall att förblifva vid hvad i ämnet förut
varit stadgadt.
i3 §. Vällofl. Borgare-Ståndet har 5 beskrifningen af redskapen i
2;dra, 3;dje och Classerne besTutit följande förändring:
2:dra Classen»
”Maskvärmare vare tillåten af hvad form eller ämne som helst, mea
rummet för mäskningen får ej innehålla mera än en femtedel utöfver pan¬
3 Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv. och Oecon.-Utsk. Memorial iV.o i3.
nans rymd, och mäskvärmaren endast användas för tillmäskningens upp¬
värmande genom den från pannan utgående ånga.”
3:uje Classen.
”Enkel rectificator eller klarkula eller klarblåsa, hvarhelst den till red¬
skapen appliceras, är en sådan apparat, som innehåller blott elt enda
tomt rum, och hvari ångorna afkylas, för att derigenom rectificerade utgå
såsom sprit eller bränvin, utan att denna apparat vidröres af eld eller
utvändigt af ånga.”
4:de Classen.
”Med dubbel rectificator förstås en sådan apparat, hvarhelst den till
redskapen appliceras, hvari ångorna uti flere ruin afkylas, för att derige¬
nom rectificerade utgå såsom sprit eller bränvin, utan att apparaten vid¬
röres af eld eller utvändigt af ånga-”
Och har llederv. Bonde-Ståndet beslulit, att till sista momentet:
”lösa halsar må icke till någon redskap begagnas” skall tilläggas: "och i
följd deraf icke eller innehafvasderuti Vällofl. Borgare-Ståndet, efter
inbjudning, sig förenat; hvaremot de tvänne öfrige Stånden antagit Ut¬
skottens förslag ulan förändring.
Hvad angår Borgare-Ståndets beslut om beskrifningen af 2:dra, 3;dje
och 4:de Classens redskap; så enär de trenne öfrige Stånden gillat Ut¬
skottens förslag i denna del, finna Utskotten Borgare-Ståndets serskilda
mening härutinnan böra förfalla.
Då samtlige Riks-Ståndens beslut sammanstämma deruti, att lösa halsar
icke böra till någon redskap få begagnas, och Utskotten icke anse otjenligt,
alt någon control emot missbrnk deraf eger rum, hemställa Utskotten,
om icke Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet skulle
finna för godt att biträda de tvänne .öfrige Ståndens beslut
derom; '
men som Utskotten anse olämpligt att stadga ett ovillkorligt förbud emot
lösa halsars innehafvande, föreslå Utskotten,
att sista momentet af denna §. må erhålla följande lydelse:
”lösa halsar må icke lill någon redskap begagnas, och i följd
deraf icke heller oförseglade innehafvas.”
,4 §. Högv. Preste-Ståndet har gillat denna § , med det tillägg, att
kopparslagare i köping bör åläggas samma skyldighet som för desse handt¬
verkare i stad eger rum; och har Vällofl. Borgare-Ståndet beslutit den fö¬
reskrift böra iakttagas, att den, som tillverkar, reparerar eller förändrar
bränvins-
HevillaLag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsh Memorial JV.-ö i3. g
bränvinsredskap, skall derå utsätta sitt namh och årtalet, när tillverkningen,
reparationen eller förändringen skett; hvaremot de tvänne öfrige Stånden,
utan förändring, antagit Utskottens förslag.
Och som desse förändringar icke innefatta någon rubbning i de af
Utskotten föreslagne och af samtlige Stånden gillade grunder, för conti olen
å tillverkning af bränvinsbränningsredskap; alltså hemställa Utskotten,
om icke Ridderskapet och Adeln sarnt Bonde-Ståndet skulle
finna för godt att de tvänne öfrige Ståndens beslut i denna
del biträda;
1 sammanhang hvarmed Utskotten föreslå, att 14 §• må erhålla följande
redaction:
”Då bränvinsredskap förfärdigas på bruk, i stad, köping
eller på landet, vare den, som redskapen tillverkat, vid bot
af 33 R:dr 16 sk., skyldig, innan han brän vinsredskapen
ifrån sig lemnar, ej mindre att förse panna och hatt, äfven¬
som då löst bröst, reclificator eller mäskvärmare tillhöra
redskapen, desse sistnämnde apparater med stämpel af sitt
namn, hemvist och årtalet, då den förfärdigats, än ock att
besörja, det de varda uppmätte och stämplade af dertill
förordnade Landtmätare eller Justerare.
Då förändring af brän vinsredskap, genom nya bottnars
eller aftappningsrörs insättande, hattens ändring till form
eller rymd, anbringande af mäskvärmare eller rectificator,
eller annorledes vidtages, skall redskapen å nyo af Justeraren
mätas, och, om rymden undergått förändring, å nyo stämp¬
las; och den förra stämpeln utplånas samt nytt mätnings-
och stämplings-bevis uttagas; och vare den, sorn ändringen
verksläfk, skyldig alt, på sätt och vid ansvar, som i i mom.
stadgas, om uppmätningen oeh stämplingen föranstalta.
Å bränvinspannor af tackjern, som hädanefter gjutas,
bör pannerymden och bruksstämpeln jemte årtalet utsättas i
pannans öfre kant, vid ansvar för Bruks-egaren, som ofvan
stadgadt är.”
r8 § Hederv. Bonde-Ståndet bär förändrat början af denna §, på
följande säll;
”Landtmätare eller Justerare, hvilka, för alt mäta -och stämpla brän¬
dt»/*. lill R. St. Vrot. i834 och i835. S Sami. 2 A/d.. ■%
tolde Häftet.
>0 B evilla.- Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-TJtsk. Memorial N;o 13.
yinsredskap, kallas från sitt hemvist af enskild man, åtnjute derföre af
denne sistnämnde resekostnads-ersättning och arfvode, såsom för andra
embetsförrättningar. Kallas han åter till uppmätning och stämpling af
flere redskap på ett och samma ställe, eller till en hy eller socken, der
flere redskap vid ett och samma tillfälle af honom kunna mätas och stämp¬
las, tillkommer honom resekostnads-ersättning och arfvode, endast såsom
för en resa, jemte den serskilda betalning, som han bör erhålla, då mät¬
ning och stämpling sker i hans hemvist. Sker mätningen och justeringen
& det ställe, der Landtmätare eller Justerare bor och vistas” &c.
Uti denna förändrade redaction hafva de öfrige trenne Stånden, efter
Bonde-Ståndets inbjudning, instämt.
21 §. Höglofl. Ridderskapet och Adeln har beslutit, att 2:dra mom.
i denna § bör utgå; men då de trenne öfrige Stånden, utan förändring,
antagit stadgandet i denna §., kommer Ridderskapels och Adelns ser¬
skilda mening att förfalla.
22 §. Med ändring af Utskottens förslag, har Vällofl. Borgare-Ståndet
fattat beslut om följande redaction:
”Distillerings-pannor, som af Apothekare få för pharmaoeutiska behof
begagnas, böra angifvas och upptecknas vid mantals- och skattskrifning,
samt mätas och stämplas i likhet med hvad om bränvinspannor i allmän¬
het stadgadt är och under enahanda ansvar.”
Af de öfrige trenne Stånden har denna §. blifvit bifallen; och ehuru,
vid detta förhållande, Borgare-Ståndets serskilda mening hör anses förfal¬
len, hafva Utskotten likväl, i betraktande af nödvändigheten deraf, att
erforderlig control eger rum å den redskap, som Apothekare utan afgift
må för pharmaceutiska behof begagna, trott sig böra fästa de öfrige Stån¬
dens uppmärksamhet å den af Borgare-Ståndet beslutade förändring till
det afseende den kan förtjena.
35 §. Af Vällofl. Borgare-Ståndet har beslut blifvit faltadt, att bör¬
jan af denna §. skall erhålla följande lydelse:
”Den, sorn innehar eller förskaffar sig flere, större eller” &c.; men då
de trenne öfrige Stånden utan förändring gillat denna §., kommer Bor¬
gare-Ståndets serskilda mening att förfalla.
26 §. Uti sista momentet har Högv. Preste-Ståndet beslutit följande
förändring och tillägg:
”Kostnaden för den allmänna efter slutet af April månad hvarje år,
äfvensom för den försegling, som måste verkställas, då bränvins-bränningen
varder genom serskildt förbud inställd, kommer att af Kronans medel” &c.
Bevil/n.- Lag- samt Allni. Besv.- och Occoti.-Utsk. Memorial N.O t3. u
”Kostnaden åter för den försegling, sorn vid Mars och December må¬
naders utgång bör verkställas å deras bränvins-redskap, som begagna endast
endera bränvinsbrännings-terminen, ersattes kronobetjeningen af redskapens
egare med 2 rst. per kanneruin, om bran vinspannorna äro lösa, och med
3 rst. per kannerum, om de äro inmurade, i hvilken ersättning rese-och
traclaments-penningar äfven anses inbegripne.”
Yällofl. Borgare-Ståndet har i 1 mom. uieslutit sista perioden från
orden: ”De i smärre brännerier lill ångornes afkylning begagnade pipor
vare från försegling frie;” samt, i fråga om kostnaden för redskapens
försegling, antagit det stadgande derom, som innefattas uti 3 mom. af 24
§. i Utskottens förslag till Förordning, enligt Betänkandet N:o 6j, hvilket
moment är af följande innehåll: ”Kostnaden för denna försegling ersättes
kronobetjeningen af egaren med 6 rst. per kannerum, jemte skjuts för en
häst, då resor för detta ändamål erfordras;” hvaremot de tvänne öfrige
Stånden utan förändring bifallit denna §.
Beträffande Borgare-Ståndets beslut, att sista perioden i i:sta momentet
skall utgå; så, enär de öfrige Irenne Stånden antagit Utskottens förslag i
denna del, anse Utskotten Borgare-Ståndets serskilda mening böra förfalla.
I händelse icke Preste-Slundet och Borgare-Ståndet skulle finna för
godt att frånträda deras beslut och förena sig med de tvänne öfrige Stån¬
den uti sisla momentet, angående kostnaden för redskapens försegling,
kommer denna fråga, såsom varande af beyillnings-natur, att genom vo¬
tering af förstärkt Stats-Utskott afgöras; och som Irenne meningar upp¬
stått, anse Utskotten första voteringen böra blifva om hvad contra-propo¬
sitionen skall innehålla; i hvilket afseende Utskotten föreslå följande vo-
terings-proposition:
Den, som vill, att såsom contra-proposition i hufvudfrågan framställes,
att kostnaden för redskapens försegling skall, i enlighet med Högv. Preste-
Ståndets beslut, godtgöras, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej, skall contra-propositionen innehålla, att denna kostnad
kommer alt, på sätt Vällofl. Borgare-Ståndet derom beslutit, ersättas.
I hufvudsaken föreslå Utskotten följande voterings-proposition;
Den, som bifaller Utskottens förslag i sista momentet af 26 §. i Ut-
låt»ndet N:o 8, att nemligen kostnaden för redskapens försegling skall af
Kronans medel utgå, på sätt förslaget innehåller, voterar Ja; den det, ej
vill, voterar Nej.
Vinner Nej, blifver beslutet,
(i:sta alternativet)
la Bevilln.* Lag- samt Allm. Btsv.- och Occon.-Utsk. Memorial N.-o i3.
att kostnaden för redskapens försegling kommer alt, i enlighet med Högv.
Preste-Ståndets beslut, godtgöras;
([2:dra alternativet)
att denna kostnad kommer att, på sätt Vällofl. Borgare-Ståndet derom
beslutit, ersättas.
29 §. llederv. Bondc-Ståndet har beslutit, att i 3 mom. i stället för
orden: ”emot det alt afgiften beräknas från den tid bränvinsbränningen
börjades,” skall inflyta: ”emot det att afgiften beräknas från början af den
termin, under hvilken bränvinsbränningen vidtog”; uti hvilken förändring
Högv. Preste-Slåndet och Vällofl. Borgare-Ståndet, efter llederv. Bonde-
Ståndets inbjudning, instämt; hvaremot Höglofl. Ridderskapet och Adeln
antagit Utskottens förslag.
Så vida icke Ridderskapet och Adeln skulle finna för godt att biträda
de öfrige Ståndens beslut, anse Utskotten denna fråga böra hänskjutas till
afgörande af förstärkt Stats-Utskott; för hvilken händelse Utskotten föreslå
följande voter ings-proposilion:
Den, sorn bifaller Utskottens förslag i sista momentet af 29 §. i Ut¬
låtandet N:o 8, alt afgiften skall beräknas från ilen tid bränvinsbränningen
börjades, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej, kommer afgiften alt beräknas från början af den termin,
nnder hvilken bränvinsbränningen vidtog.
34 §• Höglofl. Ridderskapet och Adeln har beslutit, alt orden ”i
Riket” skola i denna §. utgå; hvaremot de Irenne öfriga Stånden utan
förändring antagit Utskottens förslag; vid hvilket förhållande Ridderskapets
oell Adelns serskilda mening förfaller.
35 §. I stället för 2.dra momentet af denna §. har Hederv. Bonde-
Ståndet antagit samma moment af §. 35 i Utskottens Betänkande N:o 6;
men af de öfrige trenne Stånden har Utskottens förslag i Utlåtandet N;o
8 blifvit bifallet.
Utskotten, som hemställa, om icke Bonde-Ståndet skulle finna för
godt att förena sig i de Irenne öfrige Ståndens beslut, anse denna skilj¬
aktighet i annat fäll, såsom innefattande fråga om beskattning, böra af
förstärkt Stals-Utsko!t afgöras; i hvilket afseende Utskotten föreslå följande
voterings-proposition:
Den, sorn bifaller U skottens af 3nie Stånd gillade förslag i 35 §., 2
moro. af Utlåtandet N:o 8, att de gästgifveriet hvilka anses endast såsom
skjuts-ombytningsställen, och, på sådan grund, äro från bevillning, efter
2 Art. i Bevillnings-stadgan, fria, erlägga minst 3 ii:dr, med rättighet
Bevilln.- Lag- samt Allm. Desv:- och Oecon.- Vtsh. Memorial N.o i3. iä
för Taxeringsmännen att denna afgift förhöja, voterar Ja3 den det ej
vill Nej.
Yinner Nej, kommer, i enlighet med Hederv. Bonde-Ståndets beslut,
alt såsom stadgande antagas, att de gästgifveriet-, hvilka anses endast
såsom sk juts-omby tningsställen och, på sådan grund, äro från bevillning
efter a Art. i Bevillnings-Stadgan fria, erlägga icke denna afgift.
37 §. Ilögv. Pi este-Ståndet har beslutit, ali i andra mom. näst ef¬
ter orden: ”sistnämnde belopp” skall tilläggas: ”Enahanda ansvar drab-
be äfven den, sorn under de månader af året, under hvilka bränvins-
bräuningen ej är tillåten, beträdes nied alt densamma utöfva;” äfven¬
som att sista momentet bör redigeras till öfverensstämmelse med Stån¬
dets beslut vid 1 §.; hvaremot de Irenne öfrige Stånden utan förändring
Utskottens förslag bifallit; vid hvilket förhållande, och då i Följd afPre-
sle-Slåndets beslut vid 1 §. någon ändring deruti icke egt runi, Utsko-t-
ten anse detta Stånds serskilda meningar böra förfalla.
4i §. Af Höglofl. Ridderskapet och Adelil har beslut blifvit fattadt
om följande förändring:
"Egare af Ätlike-Fabrik vare ej berättigad, att branvinsbränning^
utöfva, så vida han ej är innehafvare af jord för hvilken en sådan rät¬
tighet honom tillkommer; börande i sådan händelse bränvins-brännin¬
gen verkställas i' någon från Ätlike-Fabriken afskiljd byggnad. Be-
liädes egare af Ätlike-Fabrik att hafva inom de byggnader, som fötr
ättikeberedningen äro inrättade eller med de pannor, som dertill be¬
gagnas, tillverkat bränvin eller afyttrat förbränna, eller &c.”
”Apothekare, som nyttjar distilleringspannor till större rymd eller
ental än tillåtet är, för andra än pharmaceutiska behof, böre första gån¬
gen, såsom för olaglig brän vinsbränning, rnen andra gången dubbelt.
Beträdes han dermed tredje gången, vare jemväl sitt privilegium för¬
lustig.”
Uti första momentet har Ilederv. Bonde-Ståndet antagit enahanda-
förändring, som Höglofl. Ridderskapet och Adelil,, deruti Vä Hofi-. Borgare--
Ståndet efter Hederv. Bonde-Ståndets inbjudning sig förenat; och har
Högv. Pi este-Ståndet gillat Utskottens förslag olörändradf.
Då sålunda Irenne Stånds beslut sammanstämma i ändring af usta
momentet, bör Utskottens förslag i likhet dermed lättas; hvaremot och.
enär a:dra momentet blifvit af Irenne stånd bifallet, Ridderskapets osli»
Adelns serskilda mening i denna del förfaller.
14 Be vi lin.- Lag- samt Allm. Bcsvoch Oecon. TJtsk. Memorial N.o i3.
42 §. Hederv. Bonde-Ståndet har, i följd af dess beslut vid i3 §.,
ansett början böra förändras på följande sätt:
”Innehafvare af den i sista mom. af i3 §. förbjudne redskap, lika¬
som den, hvilken eljest öfverträder hvad i i3 och 19 §. §. är föreskrift
vet, med undantag på grund af 16 §. af livad om” &c.; deruti Vällofl.
Borgare-Ståndet elter inbjudning instämt; hvaremot Utskottens förslag
blifvit af de tvänne öfrige Stånden bifallet; och som det af Utskotten
föreslagne stadgande är tillämpligt för alla de fall, då öfverträdelse af
r3 §. eger rum; alltså hemställa Utskotten, om icke Borgare- och Bon¬
de-Stånden skulle finna för godt att deras beslut vid denna §. från¬
träda.
43 §. Hedervärda Bonde-Ståndet har beslulit, att i ställe? för or¬
den: ”med undantag af förseglings brytande å bränvinsredskap eller
oloflig bränvinsförsäljning, så vida visas kan, alt sådant skett å den tid,
då han vistats å annan ort,” skall inflyta; "med undantag likväl af o-
loflig bränvinsförsäljning, äfvensom af förseglings brytande på bränvins¬
redskap, så vida visas kan, alt sistnämnde förbrytelse skett å den tid, dä
husbonde vistas å annan ort;” hvaremot de trenne öfriga Stånden utan
förändring antagit Utskottens förslag; vid hvilket förhållande Bonde*
Ståndets serskilda mening förfaller.
44 §• Högh Ridderskapet och Adeln har i 2 mom. näst efter ordet’:
"farvägar,” beslutit följande tillägg : "dock icke närmare någon gästgifvare¬
gård eller krog än minst en half mil;” men då de trenne öfrige Stån¬
den antagit Utskottens förslag oförändradt, kommer Ridderskapets och
Adelns serskilda mening att förfalla.
45 §. Uti i:sta mom. har Höglofl. Ridderskapet och Adeln fattat be¬
slut om följande förändring:
”Den, som i minut försäljer bränvin, utan att dertill vara berätti¬
gad, bote första gången 10 R:dr. Beträdes han, under den tid han är
under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning med fortsättning af denna
förbrytelse, skall han för hvarje gång plikta ofvannämnde belopp. Sker
sådant” &c.
Högv. Preste-Ståndet bar beslutit enahanda förändring; men af de
2:ne öfrige Stånden är Utskottens förslag bifallet.
Och som berörde förändring inskränker sig dertill, att, i första pe¬
rioden, orden: ”samt om han oftare återkommer, Tjugu R:dr hvarje
gäng/’ blifvit uteslutne, hvilket endast innefattar ett förtydligande af
detta stadgande, helst samma bestämmelse längre fram i §. förekommer;
Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utsh, Memorial N.o t3. i5
alltså hemställa Utskotten, om icke Borgare- och Bonde-Stånden ville
uti de öfrige Ståndens beslut instämma.
47 §. Höglofl. Ridderskapet och Ad.eln har beslutit följande för¬
ändring:
Uii första momentet: ”Uti öppna salubodar eller bodkamrar må
icke bränvin med eller utan droguer eller andra tillsatser, emot eller
utan betalning, i minut utdelas eller annorlunda tillhandahållas, vid an¬
svar, som för oloflig bränvinsminutering i 45 §. stadgas; och vare Bor¬
gare, då han för tredje gången med sådan minutering beträdes, dessut¬
om sitt burskap förlustig.”
Och uti andra momentet: ”att i stället för ordet tjugu insattes tio,
och i stället för fyratio, ordet: tjugu, samt emellan orden: håfve icke,
följande tillägg: ”om han tredje resan dermed beträdes.”
Hederv. Bonde-Ståndet har förändrat irsta mom. sålunda, att sista
perioden: ”Och vare dessutom Borgare sitt burskap och Apothekare sitt
privilegium förlustige,” skall utgå; deruti Vällofl. Borgare-Ståndet efter
inbjudning sig förenat, men derjemte för slutmeningen i irsta mom. an¬
tagit den redaction, som Höglofl. Ridderskapet och Adelli deråt gifvit.
Högv. Preste-Ståndet har bifallit Utskottens förslag.
Och sora trenne Stånd antagit Utskottens förslag i irsta momentet
till och med ordetr ”stadgasaliså anse Utskotten Ridderskapets och
Adelns serskilda mening i denna del af irsta momentet böra förfalla;
hvaremot och då, i sista perioden, angående strängare ansvar för Borgare
och Apothekare, som sig förbryta', Ridderskapet och Adeln samt Bor¬
gare-Ståndet stannat i ett sådant beslut, som kommer Utskottens förslag
närmast, Utskotten hemställa, om icke Preste-Ståndet skulle finna för
godt att, med frånträdande af sitt beslut, Ridderskapets och Adelns samt
Borgare-Ståndets mening biträda, samt att Utskottens förslag i likhet
dermed må rättas.
Emot tre Stånds sammanstämmande beslut, rörande 2:dra momen¬
tet, finna Utskotten Ridderskapets och Adelas serskilda mening här¬
utinnan böra förfalla.
48 §• Höglofl. Ridderskapet och Adeln har förändrat irsla momen¬
tet på följande sätt:
”Vid kyrkor på landet och inom | mil deromkring, på hvilket af¬
stånd från kyrka krogar ej få finnas, så vida ej serskilda omständighe¬
ter föranleda Konungens Befallningshafvande, att, efter Socknemännens
och yederbörandes hörande, från delta stadgande göra undantag, må ej på
i(6 Bevilln.- Lag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Memorial N:o i3.
Sön- och Helgedagar bränvin försäljas, hvarken, af hvem det vara må, i
parti, eller i minut å Gästgifvaregårdar, eller å andra minuteringsställen,
utom till resande och vägfarande vid måltider. Bryter någon häremot, pligte
första gången 10 R:<lr, sker sådan förbrytelse andra gången eller oftare
bote förbrytaren 20 R:dr hvarje gång; och vare med undantag” &.
Högv. Preste-Ståndet har i denna §. antagit följande förändring:
”Så val i städerne som på landet må under Sön- och Helgedagar
bränvin ej i minut försäljas, hvarken å gästgifvaregårdar eller å andra
minuteringsställen, utom till resande och vägfarande vid måltider. Bry¬
ter någon häremol;”&.
”Vid enahanda ansvar vare ali bran vinsförsäljning i parti under
Sön- och Helgedagar förbjuden både i städerne och på landet.”
Hvarjemte Högv. Preste-Ståndet beslutif, att näst efter 2 momentet
i 44 §• skulle intagas följande nya moment:
”Vid Kyrkor på landet och inom ^ mil deromkring må krogar ej
få ånläggas, så vida ej serskilda omständigheter föranleda Konungens Be¬
fallningshafvande, alt efter Pastors och Socknemännens hörande från
detta stadgande göra undantag.”
Af de tvänne öfrige Stånden har Utskottens förslag blifvit bifallet.
Då, i fråga om bötesbeloppet i denna §., Irenne Stånd antagit Ut¬
skottens förslog; anse Utskotten Ridderskapels och Adelns serskilda me¬
ning härutinnan böra förfalla; finnande Utskotten enahanda förhållande
ega rum i afseende på Preste-Ståndets beslut, att ali bränvinsminule-
ring i städerne bör under Sön- och Helge-dagar vara förbjuden, i hvil¬
ken omständighet det af Utskotten föreslagne stadgande blifvit af de an¬
dre trenne Stånden bifallet; och som de öfrige förändringarne icke i
bufvudsaken skilja sig ifrån Utskottens förslag, utan endast åsyfta dels
ett förtydligande deraf och dels att på ett ställe sammanföra de stad¬
gande!), som med hvarandra närmast stå i sammanhang; alltså tillstyr¬
ka Utskotten.,
alt 48 §. må erhålla denna lydelse: "under Sön- och Hel¬
gedagar må på landet bränvin ej försäljas, hvarken i par¬
ti, af hvem det vara må, eller i minut på gästgifvaregår¬
dar och andra minuteringsställen, utom vid måltider lill
resande och vägfarande. Bryter någon häremot, plikte för¬
sta gången 20 R:dr; sker sådan förbrytelse andra gån¬
gen eller oftare, böle förbrytaren 4Ö hvarje gång;
Bevilln.- Lag- samt Allni. Besil.- och Oecon.-Vtsk. Memorial N.o 13.
och vare, med undantag af Gästgifvare, hvar och en an¬
nan, som tredje gången återkommer, näringsrättigheten för
alltid förlustig.”
”Vid enahanda ansvar vare i släderne all bränvins-
försäljning i parti å Sön- och Helgedagar, samt utminute-
ring under Gudstjensterne förbjuden;”
samt att näst efter a momentet i 44 §• intagas följande nya
moment:
”Vid kyrkor på landet, och inom en fjerdedels mil
deromkring, må krogar ej få anläggas, så vida ej serskilde
omständigheter föranleda Konungens Befallningshafvande
att, efter Pastors och Socknemännens hörande, från detta
stadgande göra undantag.”
5o §. Högv. Preste-Ståndet har näst efter orden: " som möjligt är”
beslutit följande förändring: ”skolande Magistraten noga tillse, att, enligt
Pastors-Embetets intyg, som bör infordras, endast ordentlige och väl
frejdade personer, som hvaremot de Irenne öfrige Stånden bifallit
Utskottens förslag, vid hvilket förhållande Preste-Slåndets serskilda me¬
ning förfaller.
53 §. Höglofl. Ridderskapet och Adeln har fattat beslut om denna
§:s uteslutande från Utskottens förslag; men då de Irenne öfrige
Stånden antagit samma §., kommer Ridderskapets och Adelns beslut här¬
utinnan att förfalla.
54 § Höglofl. Ridderskapet och Adeln har från denna §. uteslutit
orden: och tillåtelse; hvaremot de irenne öfrige Stånden utan förän¬
dring gillat Utskottens förslag, i följd hvaraf förstnämnde Stånds ser¬
skilda mening förfaller.
55 §. Högv. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet hafva i
denna §. beslutit följande förändring:
"Ej må köpare till vittne åberopas, eller för ojäfvig antagas i frå¬
ga om' försäljning af det bränvin han sjelf sig tillhandlat, ulan så är,
att andre personer närvarit och Domaren det då nödigt pröfvar, för att
erhålla närmare ljus i saken; hvaremot köpare, derest han i öfrigt o-
jäfvig finnes, må vittna derom, alt bränvin blifvit till andre personer
vid samma tillfälle försåldt.” Hvaremot de tvänne öfrige Stånden an-
Bihang till R. St. Trot. 1834 och i835. S Sami. a Afd. 3
loide Häjtet.
1(1
*8
Bevilln.- Lag- samt Allni. Besv.- och Occon.-Utsk. Memorial N:0 iJ.
tagit Utskottens förslag; och då två Stånd stannat emot två i olika Be¬
slut, kommer att förblifva vid hvad förut i detta ämne varit stadgadt.
56 §. Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet och
Hederv. Bonde-Ståndet hafva förändrat ordet landsväg till landvågen ;
och som ordet landsväg i stället för landväg genom tryckfel influtit,
bör så mycket hellre, i följd af nämnde Stånds beslut, Utskottens för¬
slag i öfverensstämmelse dermed rättas.
57 §. Uti denna § har Höglofl. Ridderskapet och Ådeln antagit föl¬
jande förändrade redaction:
”Allt hvad i denna Författning finnes stadgadt om utminutering af
bränvin, galle äfven för Arrack, Conjac och Rumm, som i mindre qvan¬
titet än £■ kanna försäljas;" hvaremot de trenne öfrige Stånden gillat
Utskottens förslag; i följd hvaraf förstnämnde Stånds beslut vid denna
§. förfaller.
58 §. Vällofi. Borgare-Ståndet har i 3 mom. i stället för orden;
”ställa 2:ne hemmansegares borgen eller annan säkerhet, hvarmed be¬
slagaren sig åtnöjer,” antagit löljande lydelse: ”ställa borgen af tvän-
ne personer, hvilkas vederhäftighet blifvit behörigen styrkt eller an-
nan säkerhet.”
Och har Hedervärda Bonde-Ståndet i 1 mom. ansett orden : ”samt
Kronofjerdingsmän pä landet” böra utgå; och i ardra mom, förändrat
orden: ”eller dennes på stället varande ombud,” till följande uttryck;
”eller i hans frånvaro någon af hans husfolk.”
Då irsta och 2:dra momenten blifvit af trenne Stånd bifallne, an¬
se Uskotten Hederv. Bonde-Ståndets serskilda mening böra förfalla,
hvilket förhållande äfven eger rum med Vällofi. Borgare-Ståndets belsut
vid 3:dje momentet, som af de trenne öfrige Stånden utan förändring
blifvit antaget.
59 §. Högv. Preste-Ståndet har nedsatt de för beslagare, derest han
nattetid företager visitation, utan att förbrytelse finnes vara begången, uti
2 mom. stadgade böter till 10 R:dr; men då de öfrige trenne Stånden
bifallit Utskottens förslag, kommer Preste-Ståndets beslut att förfalla.
62 §. Uti första mom, har Höglofl. Ridderskapet och Adeln beslu-
tit följande förändring:
”Alla i denna Förordning utsatte böter fördelas sålunda', att måls-
eganden, der han saken vid Domstol sjelf utförer, tillfaller 1 och i den
församling, inom hvilken brottet skett, att användas antingen till fattig¬
vården siler skolinrättningar. Varda förbrylelserne hos Fiscaler eller
Sevillu.- Lag- samt Allm. Eesv.- och Oecon.-Utsk. Memorial N.o i3. jg
Kronobe! jente, eller andre för tillsynen behörigen tillförordnade per¬
soner angifne, samt målen af dem, på sätt 58 §. innehåller, instämda
och utförda, då skall målsegande lotten, eiler | af böterne, till hälften
emellan angifvaren och åklagaren fördelas.’'
Vällofl. Borgare-Ståndet har förändrat a mörn. på följande sätt:
”Bränvinsredskap eller bränvin, som är förbrulet dömdt, skall för¬
delas på enahanda sätt; börande så väl redskapen som bränvinet, med
kärlet, hvari det förvaras, på offentlig auction försäljas, och så väl auc-
tionsbeloppet sorn vigten af den metall, hvaraf redskapen beslår, af ve¬
derbörande Uppbördsman med Auclions-Pi otocoll bestyrkas och i sak-
öreslängden redovisas.
Och har Hederv. Bonde-Ståndet fattat beslut derom, alt Kronans
andel i böterne skall tillfalla Socknens fattige, deruti Högv. Preste-
Ståndet efter inbjudning sig förenat.
Hval angår Ridderskapets och Adelns beslut om förändring i ande-
lame vid böternes fördelning; så enär Utskottens förslag härutinnan
blifvit af de Irenne öfrige Stånden gilladt, kommer Ridderskapets och
Adelns serskilda mening att förfalla; och sorn sistnämnde Stånd samt
Preste- och Bonde-Stånden instämma deruti, att den andel i böter, sorn
förut tillfallit Kronan, hädanefter bör komma de fattige tillgodo; alltså
hemställa Utskotten, om icke Höglofl. Ridderskapet och Adeln skulle fin¬
na för godt att frånträda det alternativ i dess beslut, sorn angår bö-
tesandelens användande äfven till skolinrättningar, samt att, med bibe¬
hållande af redactionen i i mom. af Utskottens förslag, detsamma må i
likhet med desse Irenne Stånds sammanstämmande beslut i nyssberörde
omständighet rättas.
Då 2:dra momentet blifvit af 3:ne Stånd antaget, kommer Borgare-
Ståndets beslut om ändring af detsamma att förfalla.
63 §. Höglofl. Ridderskapet och Adeln har förändrat denna §. på
följande sätt;
”Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast så
långt den räcker, med förvandling endast af bristen.’'
”Vid böters förvandling, som skall ske till fängelse, svare emot bö¬
ter af till och med io R;dr . . . - ...... . . .. j vecka
ifrån 10 till och med 2 5 R:dr ......... 2 veckör
2 5 ~ o o —- . . . . . . 3 veckor
-— 5o — 100 1 månad
Gå de öfver 100 R:dr, ökes straffet med 1 månads fängelse för det
Bevilln.- Lag- samt Allm. Be sv.- oeh Oeeon.-Utsk. Memorial N.o l3.
öfverst ju tande beloppet till och med nästa hundradetal, så att 2 måna¬
ders fängelse svara emot böter från 100 till oeh med 200 R:dr, tre må¬
naders fängelse mot böter från 200 till och med 3oo R;dr o. s. v. Ej
må dock någon för bristande bötesti 11gäng mer än ett år i fängelse hål¬
las, ehvad belopp böterne må utgöra/’
”Onder fängelsetiden bör fången till lämpligt arbete hållas.”
Hedervärda Bonde-Ståndet har i stället för Utskottens förslag anta¬
git 63 §. i Utskottens Betänkande N:o 6 med den förändring, att sista
perioden i irsta momentet, "börande Kongl. Maj.ts och Kronans rätt ic¬
ke Jörr utgå, än målseganden sin andel njutit/* skall uteslutas,
Högv. Preste-Stånde t har förändrat sista perioden i 1 mom. sålunv
da: ”börande de fattiges rätt icke förr utgå, än målsegande sin andel
njutithvaremot Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit Utskottens förslag oför-
ändradt.
Och som i fråga om böters förvandling tvänne Stånd stannat emot
två i olika beslut; alltså kommer att i detta ämne förblifva vid hvad
förut varit stadgadt; hemställande Utskotten likväl, i händelse Ridder-
skapet och Adeln skulle antaga den vid 62 §. föreslagne inbjudning,
att 66 §. i i83o års Förordning, som vid det nu inträffade förhållande
fortfar att blifva gällande, må i så måtto ändras, att sista perioden i
irsta momentet erhåller följande lydelse: ”bärande de fattiges rätt icke
förr utgå, än målsegande sin andel njutit."^
64 §• ardra mom. af denna §. hafva Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Högv. Preste-Ståndet förändrat sålunda:
”Mål. som angå oloflig bränvinsföraäl jning, upptagas oeh afdöroas å lan¬
det antingen hos Konungens Befallningshafvande eller vid Härads-Rätt,men
i städerne vid vanlig Domstol, med undantag likväl af de städer, der police-
inrältning finnes, hvarest dylika frågor,uti hittills vanlig ordning behandlas.
Då den tilltalade skriftligen anmäler sitt erkänna nde af förbrytelsen, må
personlig inställelse undvikas. Om i de fall, då åtal hos Konungens Befall¬
ningshafvande anställes, vittnens hörande erfordras, må vittnesförhöret i
vederbörandes närvaro verkställas, der det beqvämligast ske kan, vid dom¬
stol i stad eller på landet. Öfrige förbrytelser emot denna Förordning
skola så väl i stad, som på landet upptagas och afdömas vid allmänna
domstolarne. Åklagare, sam besvärar med oskäligt åtal, vare skyldig
gälda kostnad och skada."
De tvänne öfrige Stånden bafvå deremot gillat Utskottens förslag.
Då vid delta förhållande två Stånd stannat emot två i olika beslut
Bevil/n.- Lag- saint Ailm. Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N.o 14- ai
i fråga om den auctoritet, hos hvilken förbrytelser emot Förordningen
höra upptagas och afgöras, kommer det alt förblifva vid hvad i detta
ämne förut varit stadgadt; hvartill likväl, i likhet med Utskottens, af
samtlige Riks-Stånden i öfrigt antagne förslag böra göras följande tillägg:
”Då den tilltalade skriftligen anmäler sitt erkännande af förbrytel¬
sen, må personlig inställelse undvikas. Åklagare, som besvärar med o-
skäligt åtal, vare skyldig gälda kostnad och skada."
65 §. Höglofl. Ridderskapet och Adelil har ansett denna §. böra
uteslutas; hvaremot de Irenne öfrige Stånden densamma bifallit; i följd,
hvaraf förstnämnde Stånds beslut förfaller,
Stockholm den 20 Februarii i835.
N:o r4>
Ankom till Exp.-Utsk. ilen 23 Februarii <835.
Utlåtande, i anledning af Herr Prosten Öhrnbergs och Riks-
dags-Fullmägtigen från Hallands Län Peter Anderssons
motioner, rörande granskning af Lurendrägeri-För fattnin¬
gar ne.
Uti en inom Ifögvördige Preste-Ståndet vackt motion af Herr Pro¬
sten Öhrnberg, angående åtgärders vidtagande till hämmande af luxe och
öfverflöd, har bemälde ihotionair, för sådant ändamåls vinnande, ibland
annat, yrkat, att Lurendrägeri-Författningarne måtte närmare granskas
och skärpas; hvarjemte Riksdags-Fullmägtigen Peter Andersson från Hal¬
lands Län, uti ett till Hederv, Bonde-Ståndet ingifvet Memorial, fram¬
ställt förslag till åtskilliga förändringar i afseende på ansvars-bestämmel-
serne i nu gällande Förordning emot oloflig införsel och utförsel af
varor.
Under handläggningen af detta mål hafva Utskotten inhemta!, attderr
af Kongl. Majit sistlidet år i Nåder förordnade Comité, tili Tull-Taxans
och Tull-Författiiingarnes granskning, äfven genomgått ej mindre Kongl.
Förordningen till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor
utaf den 9 November i83o, än ock de dermed gemenskap egande För¬
fattningar, samt till Kongl. Majit aflemnat förslag lill de förändringar
deruti, sora Cornilsen funnit böra ega t urn ;|Och då häraf synes, att Kongt
22 Bevilln- Lag- samt Allm, Besv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande N:o tj..
Majlis Nådiga uppmärksamhet redan blifvit fästad å detta ämne, snm ut¬
gör föremålet för ofvannämnde motioner, samt således påräknas kan, alt
Lurendrejeri-Författningarne komma att undergå de förändringar, som
äro af behof eller omständigheter påkallade, utan nå^on serskild skrif¬
velse derom från Rikets Höglofl. Ständer; så och med afseende jemväl
derå, att en granskning af Förordningen emot oloflig in- och utförsel
af varor ovillkorligen skulle föranleda genomgående och pröfning af Seg-
Jalions-Ordningen , Förpassnings-Stadgan m. fl., hvartill den tid, som för
Rikets HÖglofl. Ständers sammanvaro ännu kan återstå, troligen icke lem-
nade tillfälle på annat sätt än genom Riksdagens betydliga förlängning,
hafva Utskotten ansett sig böra vördsamt tillstyrka,
att Herr Prosten Öhrnbergs och Riksdags-Fullmägtigen Pe¬
ter Anderssons ifrågavarande förslag icke må föranleda lill
någon åtgärd å Rikets Höglofl. Ständers sida.
En Ledamots reservation bifogas.
Stockholm den 20 Februarii 1835.
Reservation
äf Eric Persson från Gefleborgs Län : * Emot sammansatta Utskottens
beslut, hvarigenom åtskillige motioner, åsyftande förändringar i Kongl.
Förordningen den 9 November i83o emot oloflig in- eller utförsel af va¬
ror, blifvit afslagne, får jag reservera mig. Inom den förberedande Ut¬
skotts-Afdelningen hade en annan mening gjort sig gällande, och i följd
deraf åtskillige nödige förbättringar blifvit föreslagne i afseende på nämnde
Förordning. Jag anser så mycket mer af behofvet påkalladt, att berörde
Förordning blifver föremål för omarbetning i vissa delar, synnerligast hvad
visitationsrätten beträffar, sorn lullbeloppen nu blifvit höjde å flere varu-
artiklar och många förbud blifvit lossade. Jag inser ej något giltigt skäl,
hvarföre t. ex. en insmuglad vara är skyddad från beslag, när det ej kan
bevisas, att densamma inora 48 timmar inkommit i huset, eller hvarföre
gränsen för visitationsrätten under bar himmel skall ntstakas en mil från
Saltsjön? Månne ej i slika institutioner ligger ett uppenbart skydd för Lu-
rendrejaren och Tullförsnillaren? Dessutom för att betrygga Staten den
inkomst, som genom tulluppbörden skall beredas, är det väl obestridligen
nödvändigt, att lagarne emot Lurendrejeri och Tullförsnillning göras så-
dane, att de uppfylla det åsyftade ändamålet. Detta ändamål, som är
Bevilln.- Lag- sami Allm. Besv.- och Occoii.-Ulsh. Utlåtande N.o 14•
Statens förkofran, måste i annat fall helt och hållet förfelas, och den hö¬
ga tullen endast qvarstå såsom en retelse till brott. — Det år derföre af
verklig öfvertygelse och sann fosterlandskänsla, skiljd från all egennytta,
som jag önskar, att Rikets Högloft. Ständer täcktes egna detta ämne den
uppmärksamhet, som dess vigt förtjenar. Ehuru sammansatta Utskotten
underkänt det förslag till förändringar i merberörde Kongl. Förordning,
som utaf Afdelningen blifvit uppgjordt, tager jag mig ändå friheten här¬
vid bifoga detsamma, hvilket, ehuru måhända mindre fullständigt, likväl
angifvet- grunden för Afdelningens med mina öfverensstämmande åsigter
i detta ämne-.”'
1 Gap.
Om oloflig införsel eller utförsel af varor, samt ansvaret derå.
”För att öka svårigheten att erhålla biträde till transport af olofligen
infördt gods, har Afdelningen, i öfverensstämmelse med hvad Tull-Comitéen
föreslagit, beslutit, att hästar och körredskap, hvarmed sådant gods forslas,
jemväl skola vara förbrutne, med mindre egaren lagligen styrker, att han
om godsets olofliga införsel icke haft kännedom; hvarjemte Afdelningen;
för sammanhanget skull, ansett 4 §;s 2 mom. i detta Cap. böra förflyttas
till förevarande 2 § , som således torde erhålla följande lydelse:
”Eho, som beträdes med någon af de förbrytelser, hvarom i 1 §. sä-
”ges, bote första gängen godsets halfva värde. Föröfvar lian endera af
”sådane förbrytelser andra gången, bote godsets hela värde. Kommer han
"åter tredje gängen eller oftare, plikte godsets dubbla värde, och straffes
'derjemte med lämpligt allmänt arbete vid correctionshus eller arbetsin¬
rättning, i sex månader till högst två år, efter omständigheterne.,r
"Godset vare, i alla dessa händelser, förverkadt.”
"Hästar och körredskap, hvarmed olofligen införde varor utöfver 100
"Rrdrs värde forslas, vare jemväl förbrutne, med mindre egaren lagligen
"styrker, att han om godsets olofliga införsel icke haft kännedom.”
"Förskingrar man gods, som enligt denna Förordning varder förbru-
"tet ansedt, så alt det ej kan tillrättaskaffas, gälde dess värde."
5 5.
"Som Dykeri-Inrättningen numera upphört, torde åberopandet deraf
i denna §, böra försvinna.”
ii \Bevilhu- Lag- tanti Allm, Besv. och Oecon.-Utsk. Utlåtande If.o t4-
6 §.
Den ansvars-påföljd, som i denna och nästföljande 7 och 8 §. §., för
tredje resan föröFvad oloflig införsel eller utförsel af varor, är stadgad,
har Afdelningen, med hänsigt till förbrytelsens svårare beskaffenhet, ansett
böra drabba den, som dermed andra resan beträdes, i följd hvaraf Af¬
delningen får föreslå följande förändrade redaction^
”Varder annan Embets- eller Tjensteman förvunnen till oloflig inför-
“sel eller utförsel af varor, straffes som i 2 §. säges: och miste dessutom
"ijensten, då han andra resan med sådan förbrytelse beträdes."
7 §-
”För den, som borgerlig näring eller rörelse idkar, varde straffet f9r
"andra resan föröfvad oloflig införsel eller utförsel af varor, okadt med
”förlust af burskap eller näringsrättighet. Varder Fabriksidkare" &c. £§.
i öfrigt oförändrad.)
8 §.
"Beträdes den, som icke vunnit burskap ä handel, andra resan med
"oloflig införsel eller utförsel af varor, straffes, jemte ansvar enligt 2 §.»,
"med förlust af ali rätt till sådant burskaps erhållande."
9 §•
Det här bestämda minimi-värde af 4oo R:dr har Afdelningen ansett
böra nedsättas till 200 R:dr, äfvensom att någon ansvarspåföljd borde stad¬
gas för iteration af förbrytelsen, då godsets värde icke uppgår till sist¬
nämnde belopp. I sådant hänseende får Afdelningen föreslå följande för¬
ändring och tillägg vid denna §.:
”Utländsk man eller den medlem af Judiska nationen, som ej inne-
"har Svensk medborgarerätt, skall, då han blifver förvunnen till oloflig
”införsel eller utförsel af varor, och det förbrutna godsets värde uppgår
”till 200 R:dr eller deröfver, för alltid förvisas Riket, efter att hafva, på
"sätt 2 §. stadgar, sin förbrytelse umgäll t. Beträdes han med sådan för-
”brytelse andra gången, vare Lag samma, om än det förbrutna godsets
**•värde icke uppgår till det här bestämda belopp
10 §.
Bland de i denna §. om förmälde förseelser ansåg Afdelningen i lik¬
het
Sevillu - Lag- samt Allm. Besv - och Oecon. Vtsk. Utlåtande 2V.0 14- s5
het med Tull-Conuiteen, till förtydligande nödigt, att äfven räkna förvex-
ling af nederlagsgods. Redactionen skulle såldes blifva:
”Beträdes någon, som åtnjuter nederlagsfrihet eller credit-upplag, att
"bortsmyga gods, vare sig från nederlaget, eller under godsets forsling
"från ett till annat nederlagsställe, eller under dess utförande till främ¬
jande ort, eller att sådant gods förbyta, miste burskap, näringsrättig¬
het eller allmän tjenst, om han sådan innehafver, och vare ovärdig att
"deri vidare nyttjas, så ock att taga del i val, sora medborgerligt förtroen¬
de utmärka, eller att dervid sjelf komma under omröstning; vare ock
"förfallen till det straff, som 2 §. för oloflig införsel eller utförsel af va¬
hor i allmänhet bestämmer.”
15 §.
I enlighet med Tull-Comitéens förslag, ansåg Afdelningen, att uti den¬
na §. ett tillägg borde inflyta, hvarigenom det öfverflyttade stadgandet i
45 §. af Förpissnings-Stadgan blefve salt i likstämmighet med det här
förekommande lagrum; och skulle då i5 §. erhålla denna lydelse:
"Medhafver den, som till Riket inkommer, eller inrikes orter emel¬
ian färdas, förbudnc eller lullbara utländske persedlar” &c. (§ i öfrigt
oförändrad).
16 §.
På det att gods, som i beslag taget är, alltid måtte förvaras på ett
ställe, der frågan om dess förverkande af vederbörlig domstol kunde pröf-
vas, fann Afdelningen, lika med Tull-Corriitcen, att dylikt gods borde till
Tullkammarens eller Tull-Inspectionens i närmaste stad vård aflemnas; äf¬
vensom Afdelningen ansåg godsets ställande under egarens försegling ej
böra, såsom ovilkorligen nödvändigt, föreskrifvas, enär det ofta kunde
hända, att egaren ej vore närvarande eller gaf sig tillkänna vid beslags-
tillfället. I anledning häraf får Afdelningen föreslå följande förändrade
redaction af 16
”Gods, som i beslag taget är, skall genast ställas under beslagarens
"försegling och till Tullkammarens eller Tull-Inspectionens i närmast stad
”vård aflemnas; egaren till godset vare ock berättigad att sin försegling
"derå fästa; beslagaren gifve äfven om godset bevis, der egaren det äskar.”
(resten af §. oförändrad).
lili till Ti. St. Prot. l834 och l83S. 5 Sami. 7. Afd. ^
so.de Ilciftct.
26 Hevilla.- Lag- samt Allm, Besv,- och Oecon.-Vtsk. Utlåtande N.-o 14.
2 Cap.
Huru förfaras bör mecl inhemska och utländska, stämpling underkastade
tillverkningar, sorn finnas ostämplade,
»9 §•
Till förtydligande af meningen i denna §., har Afdelningen trott in¬
nehållet deraf böra blifva:
”Den, som säljer inhemsk, stämpling underkastad, men med stämpel
”ej försedd fabrikstillverkning, håfve förbrulit hvad som i sådant skick an¬
träffas. Transporterar någon så beskaffad vara i hela stycken och kan ej
”i bevis leda, att varan är under forsling till slämplingsoiten, vare Lag
”samma.”
20 §.
Den här åberopade 4 §• bör, såsom varande tryckfel, rättas till 3 §.
22 §.
Till följd af förändrade föreskrifter för Hall-stämplingen, torde den¬
na §. böra erhålla följande redaction:
”Hall-Rätlerne åligge, att vaka öfver stämplarnes behöriga vård, och
”att vederbörande Stämpelmästare noga och tillförlitligen pröfva, om varan,
” som anmäles till stämpling, är inrikes tillverkad.” &c.
3 Cap.
Om beslagare och deras rätt.
27 §.
För att säkrare kunna påräkna, att beslagare skola använda mera be¬
mödande att framdraga och till ansvar söka befordra dem, som dertill
rätteligen gjort sig förfallne, fann Afdelningen, i likhet med Tull-Comite'en,
uti denna §. böra stadgas, att om ansvarsskyldig egare eller forslare icke
kunnat ertappas och åt saken fällas, borde kronan och beslagaren skifta
lika af det värde, hvartill förbrutne dömde, olofligen införde eller utförde
varor samt farkoster och annat forslingsredskap vid försäljning uppginge*
hvaremot, i annat fall, beslagare skulle såsom tillförene njuta ^idelar så väl
af nämnde värde, som af de böter, hvilka den brottlige ådömas. — Inne¬
hållet af denna §. skulle således blifva:
BevillnLag- samt Allm. Bcsv.- och Oecon.-Utsk. Utlåtande 71:0 14- 27
”Beslagare njute tre fjerd ed el ar, så val af det värde, hvartill förbrat-
"ne dömde, olofligen införde eller utförde varor samt farkoster och annat
”forslings-redsknp vid försäljning uppgå, som af de böter, hvilka den brott¬
slige ådömas. Bet öfriga faller kronan till. Bock ora ansvarsskyldig egare
”eller forslare icke kunnat ertappas och åt saken fällas, skifte kronan och
”beslagaren lika. Kunna böterne ej fullt utgå, bafve beslagaren företräde
”framför Kronan.”
29 §•
Lika med Tull-Comiteen har Afdelningen funnit nödigt, att uti denna §.
bestämma, i hvad ordning dragare, som nied beslagsgods anhållits, bera
försäljas; och torde således följande tillägg vid §. få inflyta:
”Älla i beslag tagne, förbrutne dömde varor, af inhemsk eller utländsk
”beskaffenhet och tillverkning, skola, efter General-Tull-Styrelsens förord¬
nande, genom offentligt utrop, försäljas till den mestbjudandes fria dis¬
position. Dragare, sorn med beslågsgods anhållits, må, utan af vaktan
"af Utslag, efter skedd laga värdering, och, i händelse egaren är okänd',
"sedan anhållningen jemväl blifvit i ortens kyrkor en gång pålyst, A
"auction försäljas; börande köpeskillingen, intilldess Utslag fallit och
”vunnit laga kraft, i iFullcassan nedsättas. Hvad vid sådane auction er
”i öfrigt iakttagas bör, derom är serskildt föreskrifyet.”
4- Cap.
Om undersökning och visitation efter olofligen infördi gods.
3i. §.
Meningen uti denna §. ansåg Afdelningen tarfva följande, af Tull-
Comite'en jemväl föresiagne förtydligande:
”Utom vid ankomsten till R iket och till de städer, der tullbomsbevak-
”ning finnes, vare resande, sorn medföra endast egne beklädnads- eller
”andre till hans bruk hörande persedlar, ej visitation underkastade.” (§.
i öfrigt oförändrad.)
32 §•
I enlighet med den åsigt Afdelningen ofvan antydt i afseende å
visilations-i ätten, får Afdelningen nu vördsamt föreslå de förändringar,
hvilka, så väl vid denna §. som dermed samband egande §§, ansetts nö¬
dige, Till en början torde således förevarande 3a §. böra erhålla föl¬
jande lydelse:
3.8 Bevilln- Lag- samt Allm. Besv.- och Occon.-Utsk. Utlåtande N.o if-
''Undersökningen efter olofligen in Tordt gods skall, jemväl å andra
”ställen än vid tullplats, kunna anställas af Kronofogde, Länsman, Lands*
”eller Stads-Fiscal, Fabriks-Ombudsman samt Öfver-Betjente vid Tull-
”verket, sfi ock af de personer, som, efter föregången anmälan, varda af
”General -Tu H-S ty reisen eller Justitiae-Cancelleren, eller för tillfället af
”Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dertill förordnade; börande de, vid
”undersökningen, medelst uppvisande af tjenstefullmagt, förordnande eller
”tjenstetecken, bestyrka deras tjenstemanna-egenskap, då sådant af dem
”äskås. — Slik undersökning må jemväl kunna anställas af hvarje väl-
”frejdad man, sedan han f örut derom anmälan gjort hos Magistraten
”eller Kronofogden i orten och der nedsatt en summa af Etthundrade
"R:dr Banco, hvaröfver bevis skall företes vid visitations-tillfället.
”Finnes ej vid undersökningen något olofligen infördt gods, tillfälle då
”den nedsatta summan den person hos hvilken undersökning sålunda skett,
”När undersökning förrättas i rum, bodar, magasiner eller uthus” &. (§,
:i öfrigt bibehållen }
33 §.
Sorn Afdelningen beslutit, att någon inskränkning af visitalions-rät«
ten till vissa ställen icke borde ega rum, torde 2, 3, 5 och 6 morn.
äf denna §. böra utgå och innehållet deraf blifva följande:
"Så fane behörigen legitimerade personer* som i föregående §.säges,
”ega, att, under det i denna Förordning stadgade ansvar, anställa under¬
sökning efter olofligen infördt gods, hvar hälst de för godt finna."
”Allt, vid undersökning i salubodar och bodkammare eller andra
”försäljningsrum, anträffad t olofligen infördt gods vare, utan afseende på
”qvantiteten eller värdet, förbrutet, och innehafvaren ansvare derföre ef-
”ter denna Förordning; men om, vid annorstädes skedd undersökning, det
”anhållna godset, ehuru nytt och obrukadt, utgör endast hvad till ega¬
rens beklädnad eller eget nyttjande hänföras kan, och öfverstiger det
’Yj S5 hans behof och vilkor, att oloflig afsigt med dess innehafvande
”uppenbarligen löjes, må han godset behålla och vare från åtal fri. O-
”lofligen infördt gods utöfver sådan qvantitet, som nyss säges, ehvar el¬
ller huru sorn helst det upptäckt blifvit, vare förverkadt, utom i de fall,
”sorn uti 11 och 12 §§. undantagne är o.'”
34 och 35 §§.
Till följd af det beslut Afdelningen redan fattat vid 3a §., skulle
34 och 35 §§., såsom öfverflöd ige, utgå ur Förordningen.
Sevillu.- Lag- Samt Ålim. Besv.- och Oeecn.-Utsk. Utlåtande N;0 ;<f. acj
36 §. blifver 34-
i mom. bör, i Afdelningens tanka, bibehållas oförändradi.
a mom. föreslås att erhålla följande lydelse:
”Sker undersökning ä annan tid, än nu sagdt är, och olofligen in-
”förde varor dervid anträffas, vare den, hos hvilken undersökning blif¬
vit anställd, fri från annan påföljd, än varornes förlust, på sätt 33 §.
”bjuder. Den, som på otillåten tid undersökning gjort, bote ifrån 20 till
'‘100 R:dr och straffes dertill med suspension från tjenst och lön i två
”till sex månader efter omständigheterne, ehvad olofligen införd! gods
”vid undersökningen funnits eller icke.”
38 §. blifver 36.
Äfven i afseende på de här stadgade bötesbeloppen, ansåg Afdel¬
ningen någon jemkning vara erforderlig, och får derföre föreslå, att re-
dactionen af denna §. blifver:
”Har behörig man gjort undersökning uti salubodar och bodkam¬
mare, eller andre rum, der varor bevisligen till salu hållas, eller der
”varuförsäljning förut under samme innehafvares tid bevisligen skett, bote,
”derest olofligen infördt gods vid sådan undersökning ej finnes, ifrån ao
”till roo R:dr.” (Det öfriga af detta mom. utgår.)
”Har lian försummat att medtaga vittnen, eller vägrat att fullmagi,
”förordnande, tjensteteeken eller depositionsbevis förete, pä sätt 32 ,$*.
”stadgarj bote från io till 5o R:dr och straffes dertill med suspension
”från tjenst och lön i en till tre månader.”
39 §. blifver 37.
Afdelningen får föreslå, att denna §. må erhålla följande förändra¬
de lydelse:
”Har behörig person å sådane ställen, der försäljning af varor icke
”eger rum, undersökning gjort, utan att olofligen infördt gods dervid
”upptäckt blifvit, bote serskildt för hvarje undersökt rum eller lägenhet,
”som af samma person i samma hus innehafves, ifFån 5o till 200 R:dr
r’och straffes dessutom med supension från tjenst och lön i tre till nio
månader.” (Det öfriga af § bör utgå.)
Bilt. till R. St. Fröt. i834 och i835. 5 Sami. 2 Åfcl.
to.de Häftet.
s
3o Btvilln.- Lag- samt Allm. Besv.- och Oecow-Utsk. Utlåtande N.-o 1$.
4i §. blifver 39.
Redactionen af denna §. torde böra rättas i enlighet med 3a §., och
lyda sålunda:
"Hvarje behörig man, sora, på sätt här ofvanföre i detta Cap.
”är föreskrifvet, anställer undersökning efter förbjudet eller tullförsnil-
"ladt utländskt gods, skall ej mindre än de personer, hvilka till hand¬
räckning eller såsom vittnen medfölja, njuta lika hägn och beskydd,
”sorn Kongl. Maj:ts och Kronans Embets- och Tjenstemän i allmänhet,
”när de i sine förrättningar äro stadde.”
”Den som vägrar behörig under söknings man det &c.” (§ blifver i
öfrigt oförändrad.)
5 Cap.
Om värdering af anhållet gods.
45 §. blifver 43.
Den af Tull-Comileen föreslagna redactions-förändring af denna
§. har Afdelningen antagit och lyder densamma sorn följer:
"Gods, sorn i beslag taget är, varde, i närvaro af en Rättens Leda-
”mot och beslagaren, jemte egaren, om han uppgif ven är och på kallelse
”tillstädeskommer, upptecknadt.” &c. (resten af §. bibehålies.)
6 Cap.
Om Rättegången i mål, rörande oloflig införsel eller utförsel af varor,
samt huru ådömde böter skola gäldas eller förvandlas.
4g S' blifver 47•
Till undvikande af tvister om rätta forum för upptagande af mål, rö¬
rande förbrytelser emot denna Förordning, har Afdelningen ansett sig bö¬
ra, i likhet med Tull-Comitcen, föreslå bestämmandet deraf till närma3te
Rådstufvu-Rätt inom det Tullkamare-District, der förbrytelsen skettj
och torde förevarande §. således böra erhålla följande redaction:
”Mål, som angå förbrytelser emot denna Förordning, skola, der de ej,
”i anseende till personen tillhöra Hof-Rätt, upptagas vid Rådstufvu-Rätt i
”den stad, der förbrytelsen skett eller blifvit upptäckt, eller, om det ti¬
mmat utom stads jurisdiclion, vid Rådstufvu-Rätt i den stad, som när-
”mast är.”
Härmed förenade sig Anders Nilsson från Malmöhus Län.
STOCKHOLM, Ecksteihska Tryckeriet, i835.
Bev.-f Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.- Vtsk',s Betänkande JSf:ot5. r
N:o i5
Antom till Exp.-Utsk. d. a Mars.
Betänkande, i anledning af Herr Friherre Boyes, Lud¬
vig, motion, angående bränvinsbrännings-rättighetens
utöfvande för hemman, som fardagen den 14 Mars
tillträdas.
Ti» Bevillnings-Utskoltet har blifvit remitterad en hos Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln af Herr Friherre Boje, i anledning af Ståndets beslut
rörande bränvinsbränningens utöfning och under åberopande af den rätt
56 §. Riksdags-Ordningen medgifver, väckt motion, deruti Herr Friherren,
föreslagit, att egare eller brukare af jord, som, innan han densamma till-
trädt, anmält sig till begagnande af den, jorden åtföljande bränvinsbrän-
ningsrättighet och således derföre debiteras ifrån den i:sta Januarii lill den
sista påföljande Mars, måtte vara tillåtet, att för tiden från den i Januarii
till den \\ Mars, då han först jorden tillträder, utöfva bränningsrättighe-
ten å det hemman, der han är bosatt, med vilkor likväl, att icke begagna
panna af större rymd, än som å det hemman, hvilket tillträdes, får nytt¬
jas, samt att hans bostad är belägen inom samma fögderi, som det hem¬
man, för hvilket han bränner; såsom skäl för hvilken motion Herr Friher¬
ren uppgifvit, alt det inträffat, att en person, som vid mantalsskrifningen
anmält sig till bränvinsbränning för hemman, hvilket lian först nästa far¬
dag den i4 Mars tillträdt, och emedlertid utöfvat rättigheten å sin förra
hostad, blifvit dömd till böter och att mista redskapen.
Denna motion, som Bevillnings-Utskottet gemensamt med Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Oeconomie-Utskotten handlagt, hafva Utskotten i
öfvervägande tagit; och som, emot hvad Utskotten i 6 §. af Utlåtandet
N:o 8 tillstyrkt och samtlige Riks-Stånden gillat, bränvinsbränningsrättig-
liet ej må å annor man öfverlåtas, utan i sammanhang med jorden; i följd
hvaraf egare eller brukare af jord icke kan blifva berättigad, att, innan
han jorden tillträdt, bränvinsbränning för densamma utöfva, vid hvilket
förhållande, och då jord å den i Lag utsatte fardag af- och tillträdes, fråga
icke heller kan uppstå om rättighet för tillträdare, att för tiden emellan den
i Januarii och den i4 Mars bränna för den jord, som sistnämnde dag till¬
trädes, utan afträdaren deremot tillkommer, att af bränvinsbränningsrättig-
Bihang till Ii. St. Prot. i834 och 1835. 5:te Sami. 1\dra Afä.
it-.te Häftet,
.2 Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Oecon.-Utshs Betänkande N:o i5.
heten sig begagna intill fardagen, då han jorden afträder, helst det i annat
fall inträffade, att tvänne personer på samma tid skulle serskildt få idka
bränvinsbränning för samma jord, hvilket åter icke instämmer med de af
Riks-Stånden för bran vinsbränningen antagne grunder; alltså och då äfven,
i händelse af- och tillträdare skulle förena sig om annan fardag, än allmän¬
na Lagen bestämmer, och tillträdare derigenom blifva berättigad, alt under
den nu ifrågasatte tid bränvinsbränning för jord utöfva, 5, 6, 8, u och 5g
§§. i ofvanberörde Utlåtande N:o 8, med hvarannan jemförde, innefatta de
bestämmelser, som erfordras, för att, å ena sidan, betrygga egare eller brukare
af jord om en obehindrad utöfning af densamma åtföljande bränvinsbrän-
ningsrättighet och, å den andra, kunna handhafva control emot missbruk
vid denna rättighets begagnande, i hvilka omständigheter något vidare
tillägg för det i motionen omförmälde förhållande således icke är af nöden,
finna Utskotten sig böra tillstyrka,
att ifrågavarande motion må förfalla.
Hvilket Rikets Höglofl. Ständers pröfning vördsamt underslälles.
Stockholm den 2 Mars 1835.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i835.
BtvHlniugsLag- snmi Mm. Btsv.och Öaon.-Vako; tens Nio 16.
N:o 16.
Ankom till Exp.-Utii. den 16 Mars.
Memorial^ i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottens Memorial
JS:o i3j med förslag till samman]emkning af Riks-St ändens
beslutj rörande Utskottens Utlåtande JS:o 8„ angående regle-
mentariska föreskrifter för bränvins-bränningens utafning m. m»
Af Högloflige Ridderskapet och Adeln har, enligt ankommet Prolo-
coils-Utdrag af den 5 i denna månad, ofvanberörde Memoria], N:o i3, i
hvad det angår 10, i3, 22, 4^ och 47 §§• af förslaget till Förordning om
bränvins-bränningen m. m., på grund af gjorda anmärkningar, blifvit åter-
remitteradt i det ändamål, att, derest de af Utskotten vid nämnde fö¬
reslagna inbjudningar icke skulle antagas, utan Stånden vidblifva sine förut
fattade beslut, voterings-propositioner i afseende på de skiljaktiga meningar-
ne måtte uppgöras.
Då såväl ofvanåberopade Protocoll, som ock Utskotten lillhandakom-
ne Protocolls-Utdrag från Högvördige Preste-Ståndet af den 9, samt från
Välloflige Dorgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet af den 5 i denna
månad, utvisa, alt de af Utskotten vid ofvanomföi mälde §§. gjorda inbjud¬
ningar blifvit antagne af de Stånd, lill hvilka de varit ställde; och samma
§C., hvilka icke innefatta frågor af bevillnings-natur, sålunda blifvit afgjor-
tle dels genom trenue Stånds och dels genom samtlige Ståndens samman¬
stämmande beslut, anse Utskotten återremissen icke föranleda annan åtgärd,
än att berörde förhållande anmäla.
Slockholm den 14 Mars 1835.
Pä Högloflige Bevillnings-Utskottets vägnar.
På Högloft. Ridderskapet* och Adeln*
Ledamöters vägnar:
H. v. FERSEN.
På Högv Preste-Ståndet*
Ledamöters vägnar!
C. J. GREVILLIUS.
På Vällofl. Borgare-Ståndet*
Ledamöters vägnar:
OLOF WIJK.
På Hedeiv. Bonde-Ståndet»
Ledamöters vägnar:
J O H A NN KS SVENSSON.
bi/i, till R, St, Prot. 15334 och i8^c. 5 Sitwl. a Afd.
lätte Häftet. -
Bevillning!- Lag- itmt Allm. Best), oth Öecon.-JJiskettetts Memorial N;a jfi.
På Högloflige Lag-Utskottets vägnar.
På Höglofl. Ridderskapets och Adeln»
Ledamöters vägnar:
O. W. STAEL v. HOLSTEIN
Pä Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vagnar i
J. BÅÅTH.
På Högv. Preste-Ståndeis
Ledamöters vägnar:
L. G. MITTAG.
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
A. PÅHLSON.
Pä Högloflige JU manna Besvärs- och Oeconomie-Utkottets vägnar.
På Höglofl. Ridderskapets och Adel*»
Ledamöters vägnar:
C. F. HORN.
P& Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
N. LIMNELIUS.
På Högv. Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
C. F. BJÖRKMAN.
På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
HANS JANSSON.
G. M. Gyllenhoff.
STOCKHOLM, iÖ35; hos J. A. YfuiDea.
Register
öfver Bevillnings- med flere sammansatta Utskotts ofgifne
BetänkandenUtlåtanden och Memorial vid Urtima Riks
dagen i Stockholm uren i834 och i835.
Betänkandet*
Numer
B.
Bevillning af jagt till praemier för rofdjurs dödande ... 3-
— ytterligare Utlåtande i samma ämne .... 4'
Bränvinsbränning, angående dess inställande .... I.
— — grunder för förändrade föreskrifter derom oell
hvad dermed har gemenskap ... 3.
— — ytterligare Utlåtande i ämnet . . • 5»
— —- Memoria],med förslag lill sammanjemkning af Riks-
Slåndens olika beslut, samt lill volerings-propö-
sitioner . . . . . 7»
— —- reglementariska föreskrifter för densammas utöf¬
ning m. m. ...... 6.
— — ytterligare Utlåtande i ämnet ... 8..
— — Memorial, med förslag lill sammanjemkning af
Riks-Ståndens olika beslut . . . . i3«
.— — ytterligare Memorial i ämnet . . . 16-
— — rättigheten för dess ulöfvande för hemman, som
fardagen den 14 Mars tillträdas . . . i5~
Bränvin, örn yrkadi förbud emot tullfri införsel deraf från Norrige
Jagt-bevillning till praemier för rofdjurs dödande - 2-
— — ytterligare Utlåtande i ämnet .... 4-
L
Luxe, förslag till förekommande deraf , . . * 13,
Lurendrejeri-Förfatlningarne, yrkad granskning af desammma *4'
Pik, tili R. St, frot, j834 ock 1835, 5 Sml. s /tfd
5.
Seglation, om afhjelpande af vissa hinder för densamma emellan
Roslagen och Hufvudsladen „
T.
Tull, om nedsättning deraf S tobak, som från Norrige införes till
Weslen! ali Is fögderi i Stora Kopparbergs Län
— om .yrkadt löibud emot tullfri införsel af bränvin från Norrige
Q-
öfverflöd, förslag till förekommande deraf i lefnad ssättet
STOCKHOLM, »835; hos L A. W amdci*.
io*
i r*
9*